PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
(D(QID ilUDISlLSIa
VID
/ttfltiimt i ^tachljoltn,
/IKEAI 185© oell 1851.
Nuntie tiiiftct.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
185 1.
»
\
Lördagen den 17 Maj 1851,
Plenum kl. 9 f. m.
Poredrogos ånyo och biföllos StalsUtskis nedannämnde d. 3
och 10 dennes på bordet lagda utlålin:
N:o 112, angille ett hegardt lån för fullbordandet af Laza-
retls-byggnaden i Lund;
Nio 113, i anledn. af väckt motion om användande af den
Storö fisklägenhet asalia ränta lill underhållande af hamnen
derstädes;
Nio 114, i anledn. af väckt raolion om rättighet för nuva-
vande arrendatorn af Krono-Säleriet Boda, att under vissa vilkor
arrendet afträda; samt
N:o 115, i anledn. af väckt motion om lindring i arrendet
för indragne Profoss-bostället vid Weslgötha regite Bryntesgården
Linderfva, eller rättighet för närvarande arrendatorn att arrendet
frånträda.
Vid förnyad föredragning af StalsUtskis d. 3 och 16 dennes
på bordet lagda mern. Nio 116, fann R. o. Ad. detta meni. icke
erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogos ånyo och biföllos StalsUtskis nedannämnde d. 3
och 16 dennes på bordet lagde ntlåtin:
Nio 117, i anledn. af väckt motion om rätt lill mulbete å
kronoparkerne inom Skaraborgs län för derinvid belägne hemman;
Nio 118, i anledn. af väckt motion om rättighet för allmo¬
gen inom Ase härad af Skaraborgs län att erhålla utsyning å kro¬
noparkerne Runne och Ralleberg;
Nio 119, i anledn. af väckt motion om förändrad reglering
af den åtskilliga hemman i Laske härad af Skaraborgs län med-
gifna rättighet lill mulbete å kronoparken Edsmären;
1*
4
Den 17 Maj.
N:o 120, i anledn. af vackt motion om utsyningsrätt å kro¬
noparken Tysslingen inom Orebro län-,
N-.o 121, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de uplåtelse
af kronan tillhörig jord till hamnanläggning vid Wadstena slott
i Östergöthlands län; samt
N:o 122, i anledn. af väckt motion om befrielse för de vid
kronoparken Mösseberg belägne hemman från skatt för dem an-
slague andelar af nämnde kronopark.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som jag icke hunnit hit
förrän nu, begagnar jag genast tillfället all reservera mig emot
det beslut, som i går genom votering fattades, all en revision af
Bevilln.Förordn. borde anställas, blott med afseende på ett enda
Slånd eller en samhällsklass, oaktadt den behöfves ganska väl,
jemväl i andra afseenden. En sådan granskning kan icke annat
än synas partisk och troligen göra ond blod. Blott för att före¬
komma delta och att föranleda rättelse i allmänhet der den be¬
höfves, var ändamålet med min framställning. Alt den förlora¬
des var icke milt fel.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarne StatsU(sk:s nc-
dannämnde d. 3 och 16 dennes på bordet lagde mern.:
N:o 123, i anledn. af ålerremiss å utlåt. N:o 62;
N:o 124, i anledn. af ålerremiss å utlåt. N:o 65;
N:o 125, i anledn. af ålerremiss å utlåt. N:o 70; och
N:o 127, i anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. N:o 103.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 3 och 16 dennes
på bordet lagda mern. N:o 36, i fråga om inrättande af en ser¬
skild pensions-anstalt för enkor och barn efter tjenstemän och be¬
tjente vid BankoDiskonten, Lånekontoren och Tumba bruk.
Ånyo föredrogs Stals-Utsk:s d. 7 och 16 dennes på bordet
lagda ullål. N:o 12S, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till 11.
St:s StatsUlsk., ang:de åtgärder för verkställigheten af beslutet om
indragning till Statsverket af vissa arrenden af Statens egendo¬
mar, som äro till särskilda ändamål anvisade.
Hr von Hartmansdorff, Aug. anhöll att detta utlåt,
måtte få hvila på bordet, men erinrades af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, alt detsamma redan blifvit 2:ne gånger bordlagdt och så¬
ledes nu borde företagas lill afgörande, hvarefter Hr von Hart¬
mansdorff begärde upläsning af Doctor Stenhammars utlåt, bifo¬
gade reservation.
Sedan denna upläsning försiggått, yttrade
Hr von IIarmansdorff: Med denna reservation hafva Hr
af Puke och af Harmens, Biskop Heurlin, Prosten Schram, Lektor
Den 17 Maj.
&
Wallman, Doctor .Annerstedt, Prosten Tellbom och Prosten Ber¬
lin förenat sig. Afven jag instämmer alldeles i Doctor Stenham¬
mars yttrande. Enär, såsom R. o. Ad. inhemtat, Förvaltningen
af Sjö-äreoderna icke blifvit börd men ärendet likväl i Statsrådet
afgjordt utan att Chefen för Sjöförsvaret ens varit tillstädes: så
saknar målet den i 10 § R.F. föreskrifna, grundlagsenliga behand¬
ling. Hvad sjelfva saken dernäst beträffar, så skulle, på sätt här
blifvit utredt, om R. St. bifölle det förslag, som StatsUlsk. fram¬
ställt, början göras till indelningsverkets uphäfvande. Jag hem¬
ställer således att R. o. Ad. måtte återremittera betänk, i fall det
icke såsom jag tror, är af beskaffenhet att genast kunna afslås.
Hr af Puke, Folke Magnus: Förevar:de beslut fattades
i StatsUtsk. med en rösts pluralitet. Man sökte der förgäfves up-
lysa de s. k. reformvännerna om olämpligheten af förslaget. Jag
anhåller om återremiss af betänk., så vida det icke kan, på sätt
Ilr von Hartmansdorff framställt, bär genast afslås. Hvad som yt¬
terligare talar härför, är ali StatsUtsk. visserligen yttrat sig öf¬
ver K. M:s nåd. propos. i den del, som afser att på RiksStatens
inkomster skola upföras 3000 R:dr såsom ersättning för de förlo¬
rade arrendena, men StatsUlsk. har icke yttrat sig öfver huruvida
5:te hufvudtitclns anslag skall tillökas. Skulle detta ske på sätt
K. M. föreslagit, så blefve deraf en ovilkorlig följd att penningar-
ne skulle gå lill flottans underhåll, i st. f. alt en del deraf varit
disponerade lill arfvoden åt kompani-cheferna, till hvilka således
intet anslag funnes. Delta är också ett skäl att återremittera
betänk., på det att StatsUtsk. må yttra sig äfven öfver den frå¬
gan, och jag anhåller ytterligare om återremiss, såvida icke afslag
kan heviljas.
Hr Rå fel t, Anton: På de grunder, som Doctor Stenhammar
anfört uti sin betänk, bifogade reservation, och de ytterligare skäl,
som blifvit här framlagda af Hr von Hartmansdorff och Hr af
Puke, anhåller jag om återremiss af betänk.
R. o. Ad. ansåg de emot StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt, gjorde
anmärkmr föranleda till delsammas återremitterande.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 7 och 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 129, i anledn. af väckt motion om
tillåtelse för egaren af Tofta kronoskattehemman att få till skat¬
te lösa Adelsö kronopark.
Ånyo föredrogs SlatsU:sk:s d. 7 och 16 dennes på hordet
lagda utlåt. N:o 130, i anledn. af väckte motioner om befrielse
för kronomagasins-förvaltaren i Warberg, Anders Ohrvall, från
honom ålagd ersättningsskyldighet lill statsverket.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I afseende på sjelfva
hufvudsaken vill jag icke yttra mig. Jag har dömt i målet och
anser således grannlagenheten fordra att icke vidare befatta mig
dermed. Men StatsUtsk. har tillstyrkt, att hela beloppet mätte ef-
Den 17 Maj.
lerskänkas lill och nied den del af summan som icke mera till¬
hör Statsverket, utan Advokat-liskalen i Kammar-rätten, genom
hvilkens åtgärd Statens fordran hos denne redogörare blifvit be¬
stämd och domfäst. Dä sådana frågor förekomma och bifallas af
Konungen, så plägar Han vid efterskänkningen förbehålla den sum¬
ma, som tillkommer åklagaren. Jag vill tro, ehuru jag icke för
ögonblicket kan påminna mig några exempel, alt It. St. vid an¬
dra sådana tillfällen förfarit lika försigtigt. Jag anser SlatsUlsk.
här hafva bordt gå till väga på samma sätt, ty såsom jag förut
sagt, den del af summan, hvilken enl. författningarne till¬
kommer Advokat-fiskalen, tillhör icke vidare Statsverket och kan
således icke heller af R. St. disponeras. Jag hemsläller alltså
vördsamt alt R. o. Ad. mätte återremittera detta betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Det har på sednare tider up-
kommil en vana, hvilken naturligtvis måste blifva ännu mera all¬
män dä riksdagarne nu oftare än tillförene inträffa, att embels-
och tjenstemän, när de för försummelse och efterlåtenhet i sina
befattningar blifvit, efter åtal af vederbör, åklagare, dömda att
ersätta den skada de det allmänna förorsakat, och icke hos K. M.
lyckats att vinna eftergift eller befrielse från det ådömda ersätt¬
ningsansvaret, begagna den utvägen, att genom vänner och släg-
tingar, i motionsväg draga frågan under R. St:s pröfning, för att
der utverka bifall till det, som af Konungen blifvit afslaget. På
detta sätt förhåller det sig äfven med den eftergift hvarom nu är
fråga. Magasinsförvaltaren Ohrvall hade hos K. M. anhållit att af
gunst och nåd förskonas från betalningen af hvad honom blifvit
lill ersättande ådömdt. K. M. hörde deröfver icke blott K. Kam¬
mar-rätten, som dömt i saken, utan äfven K. Slats-kont., som
har högsta inseendet öfver magazinsväsendel i riket, hvarefter K.
M. icke fann skäl till vidare afseende ä nådcansökningeu, än alt
Öhrvall förklarades berättigad att, emot det han ställde borgen,
fä från och med 1850 betala 150 R:dr b:eo årligen lills liela er-
sätlningssumman blifvit gulden. I följd af denna nåd. föreskrift
har också Magazinsförvallaren Öhrvall till vederbör. Läns-styrelse
öfverlemna! behörigen godkänd borgen, för hvad honom ålåg att
godtgöra, äfvensom han redan i början af detta år inbetalt 150
R:dr b:co, hvilka till K. Stals-kont. äro levererade. Ohrvall har
likväl icke funnit sig nöjd med denna nåd; ty naturligtvis är det
för honom vida fördelaktigare om han kan slippa att betala nå¬
gonting. Derföre har han genom vänner och släglingar, som äro
riksdagsmän, i motionsväg vändt sig till 11. St. och hos dem be¬
gärt full eftergift af hvad ådömdt blifvit. SlalsUtsk. liar också
visat den frikoslighelen att tillstyrka denna eftergift så rundeli-
gen, att Öhrvall skulle icke allenast befrias frän betalning af hvad
för honom återstår att gälda, utan äfven blifvit berättigad att i
restitutionsväg återfå hvad han redan af ersätlningssumman inbe¬
talt. Att nåd bör gå för rätt, är stundom nödvändigt, det kän¬
ner jag ganska väl, men jag känner också, att det bör ske med
största Urskiljning och noggrannhet; ty en på annat sätt tilläm¬
Deli 17 Maj.
7
pad benådningsrätt, skall ovilkorligen verka derhän, att tjenste-
niännen fråga föga efter förfaltningarne, utan handla efter god¬
tycke i deras eget intresse, enär de veta, att då de tilltalas och
blifva dömda till ansvar och ersättning, så kunna de, sedan de¬
ras nådeansökning misslyckats hos Konungen, låta förnya densam¬
ma hos R. St., under visshet derom, alt der vinna hvad de på
annan väg ej kunnat erhålla. Och jag hemställer, om väl det
konsiderationssystem, som på delta sätt gör sig gällande hos R. St.,
är egnadt att uprätlhålla lagarnes kraft och om det icke fast-
häldre upmunirar Stålens tjenstemän till upsåtlig vårdslöshet och
försummelse i deras embetsutöfning.
Hvad den ifrågavarule tjenstemannen beträffar, så har Gr.
Mörner i sin reservation upräknat åtskilliga omständigheter, som
nogsamt ådagalägga att han icke tillhör antalet af dem, som i
anseende till upfyllda tjenslepligter, gjort sig förtjente af någon
konsideration; ty gör man sin skyldighet, så blir man icke blott¬
ställd för så många anmärkn.-r, som Hr Öhrvall haft uti sin tjen¬
stebefattning och blir icke dömd att betala så betydliga anrnärk-
ningsbelopp, som händelsen varit med honom. Således anser jag
den af StatsUtsk. tillstyrkta konsideration emot Öhrvall, ingalunda
vara pä sitt ställe. Oell StatsUtsk. hade, om det också funnit skäl
att tillstyrka eftergiften i afseende på den del af summan, som
skulle tillkomma Statsverket, åtminstone dertill bordt inskränka sin
åtgärd, och icke, såsom nu, utsträcka denna sin tillstyrkan jem-
vfil till den del, som bordt tillkomma åklagaren, och hvarigenom
min lagliga rätt blifvit förnärmad, emedan det varit jag, som ut¬
fört det åtal, på grund hvaraf Öhrvall blifvit ådömd den ersätt¬
ningsskyldighet, från hvilken han uu sökt befrielse.
Enligt gällande författningar har nemi. Kammar-rättens Ad¬
vokat-fiskal sig tillagda 12 proc. af alla de medel, som i följd af
hans åtgärd till Statsverkets eller andra allmänna kassor inflyta.
Deraf måste följa, alt så snart han har bragt ett åtal till slut och
fått en laga kraftvunnen dom, som innefattar förpligtelse för en
eller flere att utgifva ersättning till det allmänna för liden skada,
så återstår ej annat än att bereda verkställighet åt denna dom,
för att få medlen i vederbörlig kassa lefvererade. I och med det¬
samma är också Advokat-fiskalens rätt till åtnjutande af sina 12
procent å ersättningsbeloppet, lagligen befästadt och beror allenast
derpå om medlen kunna af honom indrifvas, hvilket ofta vore
ganska lätt, om han blott lemnades ostörd i sin verksamhet; men
när saken omsider hunnit derhän och Kammar-rättens Advokat¬
fiskal sålunda är nära målet för sina bemödanden att förskaffa
kronan sin fulfständiga rätt, med hvilken hans egen jemväl är
förknippad, så kommer antingen den ena af Statsmakterna eller
båda gemensamt och lägga likasom handbojor på Advokat-fiskalen,
i det han förbjudes att bereda verkställighet å domen, hvilken
man i stället emot den tilltalade lill hela sin kraft och verkan
uphäfver, deraf, helt naturligt, följden blir den, att Advokat-fiska¬
len, som icke får indrifva hvad kronan bör tillfalla, äfven beröf-
vas möjligheten att utkräfva de honom, i actorats-arfvode tillkom¬
8
Den 1/ Maj.
mande 12 proc. af ersättningssumman, ehuru detta arfvode blifvit
honom tillerkändt såsom löneförbättring samt till upmuntran att
med nit och upmärksamhet fullgöra sitt obehagliga värf, och såle¬
des af dubbla skäl borde komma honom till godo. Så vidt jag
förstår innebär ett dylikt förfarande en uppenbar orättvisa; ty om
man fordrar af tjenstemannen, att han skall noggrannt fullgöra
sina pligter, så bör man väl, å andra sidan, vara angelägen att
låta honom oqvaldt få tillgodonjuta de löneförmoner, som blifvit
honom tillförsäkrade, i st, f. att afhända honom detsamma, på
sätt nu skulle blifva förhållandet.
Jag tror mig med visshet veta, det åtskillige bland Eder,
Mine Hrr, äro indelningshafvare. Om nu t. ex. en, eller flere
eller alla de hemmansåboer, hvilkas räntor blifvit Eder anslagne
på lön, skulle, i anseende till liden skada af hagel, vattenflöde
eller af hvad annan orsak som hälst, hos K. M. och R. St. söka
och vinna eftergift för ett eller flera år af större eller mindre
del utaf hemmansräntorne, hvarigenom Ni i samma mån gingen
miste om Edia påräknade löneinkomster; månne sådant skulle hos
Eder väcka belåtenhet? Skullen J icke fasthäldre, i Eder ordning,
på grund af den största rättvisa, föra klagan deröfver, att man
gynnat och hulpil andra på Eder bekostnad, samt fordra ersätt¬
ning för det man gjort eftergifter, som haft till följd, att J för¬
lorat Eder lagliga egendom? Min rätt vid delta tillfälle är af full¬
komligt enahanda beskaffenhet; och om man betraktar saken från
sin rälla sida, så skall det nogsamt inses, att ingen af Statsmak¬
terna bör anse sig berättigad att vidtaga sådana åtgärder, hvari¬
genom en tjensteman beröfvas de honora i lag tillerkända löne¬
förmoner. Att också StatsUtsk. varit af denna mening vid före¬
gående riksdagar, det styrkes af nämnde Ulsk:s betänk, N:o 81
vid 1844 och 1845 års riksdag. Då hade en Kronofogde vid
namn Ledingson sökt eftergift af medel, hvilka blifvit honom
lill betalning ådömde, icke såsom propriebalance utan der¬
före att han försummat bevaka beloppet i en års-prokla-
ma, ehuru han dertill var aubefalld. Denna eftergift tillstyrktes
af dåvarande StatsUtsk.; men Ulsk. säger likväl vid slutet af sitt
utlåt.: ”dock med skyldighet för Lidingsson att lill Adv.fisk.emb.
i Kammar-rätten utgifva så stor del af skuldebeloppet, som mot¬
svarar den actorats-provision, hvilken på grund af 23 § uti den
för bemälda embetsverk under d. 15 Oct. 1831 utfärdade nåd.
instruction skolat Adv.fisk.emb. tillkomma, derest kronans mera-
nämnde fordran blifvit vederbörligen indrifven.” I öfverensstäm¬
melse med detta utlåt, skulle jag tro, att StatsUtsk. bör taga i
närmare öfvervägande om icke Utsk. trädt något utöfver befogen¬
hetens gränsor, då det icke förbehållit Advokat-fiskalen sin till¬
ständiga rätt. Och jag yrkar för sådant ändamål återremiss på
betänk.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Då detta mål förevar i
StatsUtsk:s plenum, var jag icke der närvarande och har således
icke kunnat reservera mig emot det slut, hvartill StatsUtsk. kom¬
Den 17 Maj.
9
mit. Jag kan icke biträda den af Utsk. tillstyrkta eftergift af he¬
la den Öhrvall ådömda ersättnings-skyldighet i vidsträcktare män
än att delta belopp må afskrifvas, med undantag af de till Stats-
kont. redan inbetalda 150 R:dr b:co, så alt ingen restitution af
dessa medel må honom tillerkännas, hvarigenom också den i min
tanka riktiga grundsatsen äfven vid denna riksdag följes, att den
procent, som Advokat-fiskalen i Kammar-rätten tillkommer, icke
varder efterskänkt. Jag instämmer således med de talare, som
yrkat återremiss af betänk.
R. o. Ad. ansåg de emot StatsUtsk:s ifråga varide utlåt, gjor¬
de anmärkningar föranleda till detsammas återremitterande.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 7
och 16 dennes på bordel lagda utlåtm.
N:o 131, i anledn. af väckte motioner om löneförhöjning för
fångpredikanter;
N:o 132, i anledn. af väckt motion om förhöjda löneförmo-
ner åt Fångvårds-styrelsens embets- och tjenstemän; samt
133, i anledn. af väckt motion om befrielse för rusthållare
från skyldigheten att under krig remontera och ersätta utrednings¬
persedlar.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 7
och 16 dennes på bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn. af
väckte motioner om ändring af gällande stadganden, i fråga om
skyldighet att bygga och underhålla vägar och broar,
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde, att, enär detta betänk,
innefattade 2:ne serskilda punkter, desamma måtte hvar för sig få
förekomma till pröfning, hvilket bifölls hvarefter nu förekom;
l:sta punkten, innehållande hemställan om aflutande af en
underd. skrifvelse i ämnet till K. 31.
Frih. Akerhjelms vid Utsk;ns betänk, fogade reservation up-
lästes på begäran af
Frih. Cederström, Rudolf, som derefter yttrade;
I den af Frih. Åkerhjelm afgifna reservationen hafva Gr.
Liljencrants, Gr. Lewenhaupt, Hr Carleson, Hr Rosensvärd, Hr
Kontrakts-prosten Söderberg, Hr Engzell, Hr Collen och Hr Lund¬
ström instämt, med förklarande att de dela den af Frih. Åker¬
hjelm yttrade mening. Afven jag anser denna mening vara för¬
tjent af mycken upmärksamhet. Jag tror det jemväl vara skäl
att taga i betraktande, huruledes, då, vid 2:ne föregående riksda¬
gar, Lag- och Ekon.Utsktn afgifvit hemslällanden, öfverensstäm¬
mande med det Utsk:n nu afgifvit, R. St. icke funnit skäligt att
derpå göra afseende. Jag kan just undra hvad det måtte vara
för förändrade förhållanden, som skulle föranleda R. St. att nu
fatta ett annat beslut, än det då fattade. Utslcn säga visserligen
10
Den 17 Maj.
att den, som har behof af en inrättning, äfven måste vidkännas
den kostnad och tunga, som dermed åtföljer. Detta skulle väl
snarare utgöra ett skäl för alt införa vägpennings-afgift eller dy¬
likt. Men det hafva emedlertid icke Utsk:n föreslagit. Jag säger
icke heller att dylik afgift kan i vårt land, med dess egna för¬
hållanden, blifva med säker fördel förbjuden. Vi känna utom de
författningar, som Frih. Åkerhjelm har citerat, att det jemväl fin¬
nes en, (jag tror af 1810) som säger huruledes det noga bör
iakttagas att utan laglige oell gällande skäl, rubbning och ändring
uti redan fastställde vägdelningar icke beviljas. Jag vill erinra
mig att, med anledning af berörde K. Bref, K. M. flere gånger
i särskilde fall genom resolutioner förklarat, att åtskilliga anhän-
giggjorda vägdelningsfrågor icke må uptagas och afgöras med
mindre än att förändrade förhållanden dertill föranleda. Det kan
visst ej nekas, att vid vägars ursprungliga indelning, ett och an¬
nat missförhållande sig insmugit; men under tidernas längd har
sådant haft inflytande pä hemmanen öfriga åliggande besvär och
deraf beroende värden. Att på en gång vålla en ansenlig rubb¬
ning härutinnan, tror jag icke vara välbetänkt; hvilket likväl ofel¬
bart skulle blifva händelsen genom det af Utsk:n förordade beslut
härom. Jag tillstyrker alltså att R. o. Ad. måtte afslå den l:sta
punkten i Lag- och Ekon.Utskms betänk. N:o 11.
Hr Brakel, Maur. Gust.: Som jag för min del anser det
vara en rigtig sats att hvarje Fabrik, hvarje Bruk och inrättning,
af hvad slag som helst, med sina inkomster beläckcr de utgifter,
som äro nödvändiga för denna fabrik eller bruksrörelse och att
den näringsgren är i nalional-ekonomiskt afseende onaturlig, som
så till sägandes, icke bär sig sjelf, samt alt det är på det högsta
orättvist alt en medborgare skall skatta lill andra medborgare,
hvilket nu är förhållandet, då jordbrukaren måste underhålla vä-
garne, som äfven bruksegare begagnar, och då det dessutom är
vanligt att i de trakter, der Bruk finnas, der är egentligen ock
hufvudsakligen Bruken, sorn förstöra vägarne och sora hafva den
största nyttan af dessa vägar, så kan jag för min del icke finna
annat än att hvad Utsk:n föreslagit, är på det högsta rättvist och
billigt, och på dessa skäl anhåller jag om Hr Frih. och Landtra:s
propos. på bifall till Utsk:ns betänk.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Utaf betänk, synes som ha¬
de jag varit af annan mening än Utskms pluralitet; men det är
af misstag som mitt namn influtit bland reservanternes, och jag
får förklara att likasom jag tillförene biträdt den af Utskm yttra¬
de åsigt, jag äfven nu vidblifver samma mening samt får emot
de skäl, som blifvit åberopade af Frih. Cederström äfvensom af
en bland reservanlerne, här erinra om ordalydelsen i den skrif¬
velse, som blifvit föreslagen att till K. M. i undcrd:het framställas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den af Utskm framställ¬
da åsigteu att alla, som af vägarna draga fördel, böra deltaga i
deras underhåll, låter gauska vigtig, men tillämpningen deraf är
Den 17 Maj.
11
mycket svår. Så t. ex. drager Stockholm fördel af landsvägarnc
ett ganska långt stycke rundlorakring staden, man kan gerna räk¬
na 10, 12 å 16 mil. Skulle nu Stockholms stad deltaga i under¬
hållet af vägarna uti hela denna trakt? Det förekommer mig
orimligt. Qvarnegarne draga fördel af vägarne på det sätt, alt
de sora behöfva mala måste begagna vägarne och sålunda hafva
mjölnarne fördel af vägen och de som besöka en qvarn få ofta
resa 2 å 3 mil, åtminstone 6—7 fjerdedels mil. Jag kan icke in¬
se rigtigheten af den framställda grundsatsen, och tillämpningen
skulle leda till orimligheter; men jag anser att den som mest
drager fördel af vägen är den som åker på densamma, och de
som hafva hästar för alt fortskaffa resande och varor. Från dea
grundsatsen har också lagstiftaren i vårt land utgått, då lian be¬
stämt att det är jordegaren, som skall underhålla vägarne. På
många andra slälleu har man äfven vägpenningar till den som un¬
derhåller vägarne, på samma sätt som hos oss der bropenningar
linnas. Detta är väl den rättaste fördelning af vägunderhållnings-
skyldigheten; men som densamma möter för mycket besvär här i
landet, som är så glest bebodt, så har det icke här kunnat tilläm¬
pas, utan här har man lagt underhållnings-skyldigheten på dem,
som äga hästarne, hvilka draga vagnarne på vägarne och jag kan
icke se något skäl att ändra hvad som sedan långliga tider varit
bestämdt.
Hvad Bruksegarne angår, så deltaga de i underhållet för alla
de hemman, som lyda under Bruk och äro således icke utan sin
andel i väg-underhållnings-skyldigheten; men hvad för öfrigt an¬
går den nötning af vägarne, som upkommer derigenom, att främ¬
mande och äfven underhafvande föra kol, malm och andra effek¬
ter till Bruk, så år det visserligen en fördel som Bruksegaren så¬
lunda drager af vägarne; men denna fördel, hafva egentligast de
som forsla varorne till Bruken, och då de flesta Bruk icke kunna
existera utan att en betydande jordegendom åtföljer innehafvandet
deraf, så deltager derigenom äfven bruksegaren redan i vägunder-
hällningsskyldigheten. Vid tillämpningen af den här ifrågasatte
grundsatsen blir den så svår att rättvist bestämma, att det nära
nog gränsar till omöjlighet. Den blir svår att bestämma, enär
t. ex. på ena stället en qvarn med 2 par stenar skulle kunna gif¬
va i arrende 100 tunnor, under det alt på eli annat ställe en
sådan mjölqvarn ger 10 tunnor. Huru skulle det kunna bestäm¬
mas, hvilket förhållande eller hvilken proportion som skulle vara
emellan väg-underhållnings-skyldigheten för egaren af ett helt
hemman och en qvarnegare, som har t. ex. en qvarn med 2 pär
stenar? Jag tror att det skulle vara ganska svårt att bestämma
det förhållande, som emellan dessa lägenheter och jorden skulle
ega rum, synnerligen då efter en längre följd af år andra egare
kanske dels utvidgat dels nedlagt sådana inrättningar. En fabrik,
som med särdeles stort kapital och verksamhet den ena tiden va¬
rit inrättad och bedrifven, kommer i en annan egares hand, för¬
faller och (ages bort. Huru skall det då gå med väg-uuderhåll-
uings-skyldighelen för den fabriken? Huru skall det tillgå när en
12
Den 17 Maj.
fabrik brinner och uphör, såsom vi se hafva skett viii ålskillige
tillfällen? Hvem skall då underhålla vägen? Det måste då blifva
en ny vägdelning. Nu vet man huru vägdelningen inom hära¬
der tillgå; nemi. så, att efter många, många och långa anmärk¬
ningar vid Härads-rätt och sedermera hos K. Befh:de, går målet
lill Kammar-colkm och sluteligen till K. M. Slutligen blir
bestämdt, hvilka vägar skola underhållas såsom allmänna lands¬
vägar, socknevägar m. m. Sedan skola de af landtmätare upmä-
tas och af domstolarne fördelas ibland hemmansegarne. Det skul¬
le åtgå flere.år för en sådan förändrad fördelning. Det är lill
och med exempel på att dessa omgångar göra att en vägdelning
inom ett härad drager ut i 20 år. Skulle nu en ny vägdelning
göras för hela riket, så är det icke för högt alt upskalta kostna¬
den derföre till flera 100,000 R:dr. Efter några år fick man
ändock göra om det igen, derföre att förhållandet förändrades.
Om t. ex. en finbladig såg anlades, så skulle strax en ny vägdel¬
ning ega rum. Jag hemställer huruvida detta skulle kunna med¬
föra belåtenhet i orterne, belåtenhet hos jordegarne, om de finge
ett så oroligt sällskap att deltaga i dessa onera som fabriks- och
industri-idkare i allmänhet. Jag får på dessa skäl vördsamt före¬
slå R. o. Ad. att afstå delta utlåt.
Ilr Brakel: Frih. Palmstjerna har medgifvit alt det är bil¬
ligt och rättvist att de personer, som färdas på vägarne och nöta
dem, äfven sjelfva underhålla dem likasom i England och på an¬
dra ställen, der vägpenningar betalas; men han har ansett det va¬
ra omöjligt att här införa en sådan afgift i anseende till den glesa
befolkningen här i landet. Jag medgifver att detta visserligen är
omöjligt och att det icke kan upgöras en ny grund för väg-under-
hållet, grundad på vägpenningar, men jag anser deremot det vara
ganska möjligt att låta Bruken, som företrädesvis begagna och nö¬
ta vägarna, bidraga till underhållet.
Frih. Palmstjerna har framställt de svårigheter, som förefin-
nas i fall vägunderhållet skulle fördelas emellan dessa inrättningar
och jordbrukarne. Jag har icke tillräcklig sakkänedom för att
kunna bedöma dessa svårigheter och det är möjligt att dessa svå¬
righeter förefinnas. Också hafva Utskm blott föreslagit R. St. att
ingå till K. M. med en skrifvelse och anhålla om nådig propos.
i ämnet till nästa riksdag. I fall K. M. anbefaller undersökning
i saken och finner oöfverstigliga svårigheter möta för fördelning
af vägunderhållet emellan jordegaren och Bruken, så förfaller sa¬
ken af sig sjelf, men när jag, för min del, icke kan annat än
medgifva orättvisan af att jordegaren ensam skall draga detta onus,
så anser jag undersökning böra ega rum, huruvida det är möjligt,
alt låta dessa Bruk och inrättningar deltaga i vägunderhållet.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Bland de onera, som
tyngst trycka landtmannen äro så väl underhållet af vägarne som
skjutsningsbesvär^. Om flera än som nu är fallet deltoge i väg-
underhållnings-skyldighelen och komme i erfarenhet af detta trye-
Den 17 Maj.
13
kande onus, skulle man slutligen sannolikt komma lill det önsk¬
värda resultatet att de trafikerande sjelfve underhöllo vägarne. I
det fallet instämmer jag fullkomligt med den af Frih. Palmstjer¬
na yttrade åsigt; men intilldess att sådant kan ega rum och jag
medgifver att åtskilliga lokalförhållanden kunna deremot lägga hin¬
der i vägen, så tror jag billigheten fordrar att man fördelar det¬
ta onus, så mycket som möjligt är, så alt tungan icke träffar en¬
samt hemmansegare. Det är visserligen sant hvad Frih. Palm¬
stjerna anfört, att många svårigheter möta i afseende på verkstäl¬
ligheten; men då här nu icke är fråga om annat än att R. St.
skulle till K. M. ingå med underd. anhållan det K. M. täcktes
låta undersöka, enl. hvilka grunder och på hvad sätt bruks- och
bergverks-anläggningar, mjöl- och såg-qvarnar samt andra fabriks-
inrättningar på landet böra till vägarnes byggande och underhål¬
lande bidraga, samt efter vederbörandes hörande, nådig propos. i
ämnet till Rikets näst sammapträdande Ständer aflåta, så kan jag
icke annat än anse att följden skulle blifva den, att om svårighe¬
terna äro oöfvervinnerliga, så kommer frågan alt förfalla, men att
R. St. dock må yttra sin åsigt, att billigheten fordrar en jemna-
rc fördelning af väg-underliållnings-skyldigheten, det tror jag icke
vara olämpligt, hvarföre äfven jag anhåller om bifall till Utskms
förslag.
Flr Carleson: Då jag biträdde Utsk:ns hemställan, skedde
det under förhoppning alt kunna i någon mån verka lill lättnad
af den väg-underbållnings-skyldighet, som nu hvilar ensamt på
jordbruket. Om R. o. Ad. lika med mig anser obilligt att un¬
derhållet af vägarne hvilar allenast på jordegarne, men R. o. Ad.
anser att den underd. skrifvelse, som Utsk:n föreslagit, icke åstad¬
kommer det åsyftade ändamålet, så hemställer jag till R. o. Ad.
om icke lämpligast vore att lill Utsk:n återremittera betänkandet,
på det att ett annat förslag till und. skrifvelse, som bättre ledde
till målet, måtte kunna åstadkommas.
Frih. Cederström: Den af Frih. Stjernstedt åberopade er¬
farenheten om väg-underhållets för landtmannen kännbart betun¬
gande egenskap, saknar icke heller jag; men jag eger dessutom en
annan erfarenhet, och det är embetsmannens. Jag har dels vid
Härads-rält å landet och dels genom tjenstgöring i K. M:s Kans¬
li inhemtat denna erfarenhet. Den, som har haft updrag att
författa promemorier eller föra protocoll i sådane ärenden, finner
att saken alldeles icke heller är så enkel, som Hr Brakel sig den¬
samma föreställer. Då man skall söka att göra någon jemkning
i dylika ärender, så råkar man genast på en mängd af svårighe¬
ter och invecklade förhållanden, hvilkas utredning säkerligen er¬
fordrar synnerlig ansträngning och förmåga. Behandlingen af dy¬
lika frågor upväcka alltid en myckenhet af slumrande anspråk,
dem man ej kan tillfredsställa. Den oro och förvirring härvid
qpstår, synes mig, om en sådan jemförelse är tillåten, vara att
förlikna med försöket att röra i en myrstack. Då kommer man
med klagomål från alla håll och kanter. Hvar och en påstår alt
u
Uen 17 Maj.
lians hemman är så illa beläget, så tungt onereradt o. s. v., att
de skyldigheter, raan vill pålägga honom, skulle blifva allför myc¬
ket tryckande. Med ett ord, del utbrister ett fullkomligt hellum
omnium intcr omnes. För alt förekomma sådant, och för att til¬
lika afböja den för embetsvcrken snart sagdl all deras tid upslu-
kande handläggningen af sådane mål, är det, som den af mig
åberopade författningen af år 1810 tillkommit, innehållande den
föreskrift, ”alt noga iakttagas bör, det utan lagliga och gällande
skäl, rubbning och ändring uti redan fastställde vägdelningar icke
beviljas”, etc. hvilket sålunda plägat tillämpas, att dylike ändrin¬
gar ej blifvit, emot klaganders bestridande, godkände med mindre
än att förändrade förhållanden kunna visas hafva efter den ur¬
sprungliga vägdelningen inlrädt. Jag anser denna författning va¬
ra ganska väl grundad. Jag instämmer dessutom uti hvad Frih.
Palmstjerna i detta ämne yttrat; och hvad det beträffar, som Frih.
Stjernstedt och Hr Brakel anfört till stöd för sitt tillstyrkande af
den underd. skvifvelsen till K. M., med begäran om undersökning
i detta ämne, så kan jag icke för min del upfatta betydelsen af
sådane skrifvelser, på det sätt sorn bemälde värde ledamöter sett
saken. Jag tror nemi. icke alt man bör framställa en sådan be¬
gäran, derest man icke är i det närmaste öfverlygad, eller åtmin¬
stone anser sig äga mycken anledning till antagandet, alt dermed
ett gagneligt och verkställbart mål kan vinnas. Jag är dessutom
i nu förevande ämne af en helt motsatt öfvertygelse. Alltså af*
styrker jag den föreslagna skrifvelsen och kan icke heller finna
Ilr Carlesons förslag om återremiss cga något egentligt nödvändigt
skäl för sig; hvarföre jag likaledes afstyrker denna i min tanke öf-
verflödiga omgång i frågans afgörande; utan får jag fastmera vörd¬
samt hemställa att R. o. Ad. måtte nu genast afslå den ifräga-
var. första punkten af betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: De ledamöter af ståndet, som
önskat bifall å den nu föredragna punkten, grunda denna sin an¬
hållan på en i sig sjelf visserligen fullt rigtig princip, nemi. på
den lankan, att alla de, som begagna vägarne, skola lill deras un¬
derhåll bidraga; men jag ber att få fästa upmärksamhetcn derpå,
att vissa principer, ehuru i sig sjelf rigtiga, kunna vid tillämpnin¬
gen vara icke blott oanvändbara, utan äfven medföra stora olä¬
genheter. Hvad som går an uti ett tätt befolkadt land, duger
sällan för ett land, med glesare befolkning, och der tillgången på
penningar är mindre ymnig än i rikare länder. För min del
vågar jag icke hafva den förhoppningen alt vi i Sverige, med un¬
dantag af Skåne och möjligen en eller annan af våra bördigare
provinser, kunna komma derhän, att vägarne underhållas på all¬
män bekostnad genom uptagande af s. k. vägpenningar. Om
man litet följer de dryga utgifter, som i andra länder drabba
Stats-kassan, så torde man lätt finna att en dylik åtgärd lätteligen
skulle leda derhän att underhållet af vägarne ifrån en natura pre¬
station, såsom det nu är, förvandlades til! en ökad bevillning, er¬
forderlig för betäckande af alla de betydliga utgifterne ej blott
Ben 17 Maj;
15
för vägens direkta underhåll, utan äfven för aflöning af tillsynings¬
man ; utgifter hvilka medtaga så stora summor, att kostnaderna
vanligen blifva vida betydligare än de nu äro. Dessutom ber jag
att få fästa upmärksamheten derpå att i de flesta landsorter är
den större delen af befolkningen, nemi. allmogen, ehuru anseende
väg-underhållningsskyldigheten för ett mycket tryckande onus, lik¬
väl mycket mera benägen, att genom körslor och dagsverken der¬
till bidraga, än att göra det med någon om än ringa penninge-
upoffring. Jag tror derföre att vi i Sverige aldrig komma lill
det resultat som en del talare här åsyftat, nemi. vägarnes under¬
hållande af de vägfarande med tillskott af statsmedlen.
Med afseende åter på den speciella delen af frågan, som den
förevarande punkten egentligen rörer, så ber jag alt få fästa up-
märksamheten derpå, att Bruks- och bergverks-anläggningar, såg-
qvarnar och fabriker på landet, så vida de äro förenade med jord¬
egendom, i sin mån bidraga till vägarnes underhåll. Aro de åter
icke förenade med någon jordegendom, så är det visserligen sanni
att dessa inrättningar icke dertill bidraga. Jag tror likväl att
hvar och en skall finna att vid Bruks- och bergverks-anläggnin¬
gar hela den kringliggande trakten liar så betydlig vinst af dessa
industri-företag, att densamma gerna kan vidkännas det ökade un¬
derhåll, som upkommer derigenom att vägarne af sådane anlägg¬
ningar i viss mån förderfvas. Detta ökade onus ersättes af den
vinst, som de på sådane inrättningar skörda. Dessutom ber jag
att få fästa upmärksamhelen derpå, att större delen af de körslor,
som äro nödvändiga för Brukens och bergverkens behöriga drift,
verkställas icke med dessa Bruks egna dragare, utan af den all¬
moge, som bor i dessa trakter, och hvilken derpå förtjenar sin
egentliga lefnadskostnad. Jag skulle således tro, att om man gran¬
skar förhållandet, så är det icke obilligt, såsom vid första ögon¬
kastet kan tyckas, att dessa vägar, såsom nu sker, underhållas af
jorden.
Hvad åter angår mjöl- ock sågqvarnar, så är det klart, att
de, som der mest begagna vägarne äro just de, som bo i trakten
och som begagna dessa anläggningar. Qvarnar och sågar produ¬
cera icke något sjelfva utan det är andra personer, som föra dit
sina varor, för alt malas eller sågas, och det är således de, som
böra underhålla vägarne lill och ifrån dylika anläggningar. Då
man tillika tager i betraktande det trassel och all den svårighet
som skulle upstå genom en ny vägdelning, så tror jag att den af
Lag- och Ekon.Utsk:n här gjorda framställning, ehuru möjligen
till sin grundsats ganska rigtig, likväl icke låter utan stora olägen¬
heter verkställa sig, och på grund deraf ber jag att få förena
mig med de Hrr, som yrkat afslag på den ifrågavar:de punkten
af betänkandet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då vägunderhållnings-skyldighe-
ten först ålades kommunerna, lades denna skyldtghet på jordbru¬
kare, derföre att det egentligen var de, som beg3gnade vägen
och man ansåg derföre rättvist att de som nötte vägarne, också
16
Den 17 Maj.
underhöllo dem. Sedan dess har förhållandet betydligen förän¬
drat sig. Det är icke blott de jordbrukande häradsboerna, som
numera i öfvervägande grad begagna vägarna, utan det är dels
Fabriker, Bruks- och bergverks-anläggningar samt qvarnar och så¬
gar inom samma härad, dels trafiquerande från orter utom häradet,
hvilka ofta mer än jordbrukarne nöta vägarne, men det gamla
förhållandet med väghållnings-skyldigheten qvarstår fortfarande, och
i ett afseende måste det ännu qvarstå nemi. derutinnan, att jord¬
brukarne tills vidare förblifva ålagde det slutliga ansvaret för väg-
underhållningsbestyret; men sådant hindrar alldeles icke att det
vore ganska billigt att jordbrukarne i detta sitt besvär lindrades
genom tillskott af de öfrige, som begagna och nöta vägarne. Det
vore således rättast att på samma gång, som jordegarne fortfaran¬
de svara för underhållet af vägarne, de trafikerande ålades att ge¬
nom afgifter lätta detta jordbrukarnes onus. Om man åter icke
ville gå så långt, så vore det åtminstone någon billighet om alla,
som i orten bo oeh hafva nytta af vägarna, bidrogo till deras un¬
derhåll. Derföre att man icke kan på en gång få saken så full¬
ständig som den borde vara, så hindrar det väl icke att man gör
den så fullständig som man möjligen kan och alt det är en orätt¬
visa deruti, att icke blott jordegare i orten utan äfven öfrige hä-
radsboer, som begagna vägarne, bidraga lill vägarnas underhåll,
lärer väl icke kunna nekas. Men, säger man, här möta så stora
svårigheter. Man har framställt huruledes den ena vägdelningen
efter den andra skulle blifva behöflig, medförande det ena kriget
efter det andra, ja, man har nära kommit ända derhän, att före¬
spå ett hellum omnium inter omnes.
Jag tror emedlertid att svårigheterna icke skulle blifva så
förskräckligt stora om man nemi. bibehöll jordbrukare vid att
svara för underhållet af vägarne, så finnes ju intet som hindrade
att egare till Bruk och bergverk samt sågar och qvarnar ålades,
att med kontanta bidrag lindra delta jordbrukarnes besvär. Des¬
sa bidrag kunde då blifva större eller mindre, i den mån bruks-
och fabriks-anläggningarne samt qvarnarna drefvos med mera el¬
ler mindre fördel och utvidgades eller inskränktes, utan att på nå¬
got sätt rubba fördelningen af vägarnes underhåll af landtbruket.
Jag har velat anföra detta för att dermed visa att om en skrif¬
velse till K. M. afgår, så vore det icke omöjligt att få en lyck¬
lig lösning af frågan.
Man har slutligen sagt att Bruk och qvarnar icke hafva så
mycken nytta af vägarne deromkring, utan att det är hufvudsak¬
ligen de, som färdas från och till bruk och qvarnar. Jag anhål¬
ler att deremot få anföra ett exempel. I en ort, som jag ganska
väl känner, och hvarå jag är beredd att upgifva namnet om nå¬
gon önskar att deraf enskildt taga kännedom, företog sig en qvarn¬
egare att genom process tvinga omkringliggande jordbrukare att
anlägga och underhålla väg till hans qvarn. Om det nu hade
varit jordbrukarne och icke qvarnegaren, som hade haft den der
stöpa nyttan af vägen, så förefaller det högst besynnerligt alt det
just
Den 17 Maj.
17
just skulle vara qvarnegaren, sora behöfde tvinga jordegarne
att tillegna sig den der stora nyttan. Jag anhåller om bifall
till betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då jag anmälte mig,
bade Gr. Lagerbjelke ännu icke talat. Jag vill icke från jorden
lyfta de af ålder heune åliggande utskylder emedan de tagits i
beräkning vid hemmanens förvärfvande; men det förhåller sig så
som Frih. Stjernstedt sagt, nemi. att, emedan rörelsen i landet
stigit, så har väghållningsskyldigheten följakteligen försvårats, och
detta onus blifvit tyngre än förr. Om än den gamla väghåll-
nings-skyldighelen för landtbrukaren bibehålles, så hindrar delta
icke, att hvilka inrättningar som helst kunna åläggas att jem¬
te honom bidraga till vägarnes underhåll. Huru skall det tillgå?
Man kan icke lämpligen här såsom i andra länder upföra stugor
vid vägarne för vägpenningar uptagande af hvilka sedermera ge¬
mensamma utgifter bestridas och väghållningsskyldigheten i all¬
mänhet lindras eller undanrödjes. Efter hvilken beräkningsgrund
skola då desse nya inrättningar bidraga? I min tanka icke efter
hemmantal, ifall sådant vore dem åsatt, ty hemmantalet är icke
vidare någon säker måttstock såsom vi alla vela, ulan efter dessa
inrättningars verkliga värde. Om della är beroende af skiftande
pris, så böra dessa i den mån de stiga eller falla tagas lill efter¬
rättelse, jemförelsevis med det förhållande, hvari väghållnings¬
skyldigheten åligger hemmanen i orten. Då komma vi till den
slutpunkt, hvarom vi talade i går, men hvilken alla då ansågo
temligen likgiltig, nemi. all få en riglig bevillnings-taxering på
alla fastigheter. Om den åstadkommes, så hade man äfven för
bruk, qvarnar och sågar en säker beräkningsgrund, efter hvilken
man kunde bestämma denna afgift. Jag tror således för min del
att den sak, som är i fråga, ingalunda är öfverflödig eller likgil¬
tig utan alt R. o. Ad. borde bifalla densamma. Man finge sedan
se hvilka frngterna kunde blifva. De skulle åtminstone föranleda
bättre utredning af ett ämne, som förljenar en sådan.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det ifrågavande ämnet är af
särdeles vigtig beskaffenhet och derföre torde R. o. Ad. ursäkta
om äfven jag uplager tiden med några yttranden i frågan. Ilär
har af några talare blifvit anförda sådane skäl till bifall för ifrå-
gavar:de utlåt., att jag ingalunda anser det vara ogrannlaga att
uptaga dem lill besvarande, då de i sig sjelfva innehålla princi¬
per, hvilka, om de tillämpades, skulle innebära stora vådor för
framtiden. Sålunda har Frih. Stjernstedt yttrat, att han, med
godkännande af de skäl, Frih. Palmsjerna framstäldt, då Frilen
visat omöjligheten af att med rättvisa och billighet pålägga bruks-
och fabriks-inrätlningar afgifter för ifrågavar. ändamål, ansåg det
likväl vara nyttigt att pålägga nyssnämnde inrättningar sådane af¬
gifter, alldenstund, om flere delade delta onus, detsamma lättare
skulle kunna bortlyftas från jordbruket, och han hoppades att så¬
lunda komma till ett mer rationelt förhållande genom vägpennin-
7 II. 2
18
Don 17 Maj.
gars läggande på de trafikerande. Det är väl temligen klart och
gifvet att det finnes icke något mäktigare intresse i landet än
jordbrnks-intresset. Om således påståendet innebär någon san¬
ning, så är detta intresse nog olägligt att drifva igenom sin sak.
Jag tror, att om saken vore rigtig, skulle den tala för sig sjelf
och sådane skäl som desse af Frihrn anförda, tror jag icke tala
för bifall. En annan talare, som står uogefärl. snedt emot Frill.
Stjernstedt, liar yttrat att lian, nied erkännande af sin bristande
sakkunskap, likväl ansåg det vara nyttigt om man lät en skrif¬
velse afgå för att få saken utredd. Då jag anser det vara olämp¬
ligt att R. St. skulle aflåta en underd. skrifvelse i detta ämne,
utan alt bafva för sig tydligt oell klart att den ifrågasatta förän¬
dringen är en förbättring, tror jag icke att detta skäl bör hafva
inflytande på R. o. Ad:s beslut.
En annan talare, på samma sida, Gr. Lagerbjelke, har yttrat
att då vägarne först aniades, så funnos inga andra vägar än hä¬
radsvägar, och alt det icke fanns några bruk och qvarnar. Det
synes mig dock gifvet att qvarnegare måste hafva funnits, ty man
mäste väl förmala säden, sorn skulle användas lill brödföda. Ha¬
de det således varit någon billighet uti att qvarnegare deltoge i
väghållnings-skyldigheten, så hade de väl äfven då fått sig en så¬
dan skyldighet ålagd.
Gr:n liar äfven yttrat att det skulle vara skäl, att pålägga
bruk, qvarnar och bergverk afgifter för att lindra jordbruket.
Detta är ett sätt alt se saken, som jag icke kan gilla. På sam¬
ma sätt borde den rike åläggas att taga af sitt öfverflöd och gifva
till den fattige. Detta är verkligen en början till kommunistiska
afsigler i denna fråga och äfven deraf hennar jag skäl att icke
tillstyrka bifall till en sådan skrifvelse, sorn den här föreslagna.
De skäl, som ligga bakom detta, har varit, att få väghållnings-
skyldigheten på bättre sätt reglerad. Nå väl, om detta är dessa
Herrars åsigt, så borde de väl få en skrifvelse framlagd, som in¬
nebär hvad som blott var en fana för den efterföljande truppen.
Jag tror alt skrifvelser, som afgå till K. M. böra vara väl affat-
tade, så att de uttrycka hvad R. St. mena, ty eljest förfelas det
ändamål man åsyftat. På de skäl, som i sjelfva saken blifvit
framställda, anhåller jag om afslag på betänk.
Frih. Stjernstedt: I anledning af Hr Bildts yttrande, så-
vidl det innefattar replik på mitt sisla anförande, får jag förkla¬
ra, att min mening icke var alt fabriksidkare skulle deltaga i väg-
hållnings-skyldighetcn, på det att de väghållnings-skyldiges intres¬
se skulle blifva starkare, hvarigenom man skulle komma till ett
bättre väghållningssätt, utan att man derigenom skulle hafva be-
trädt en bana hvarigenom lättare än hittills man kan pröfva bä¬
sta sältet att komma till ett bättre väghållningssätt. Detta var
min mening. Jag yttrade icke på hvad sätt denna fabriks- och
bruksegarnes väghållningsskyldighet skulle verkställas. Jag hyser
i det hänseendet ungefär samma åsigt, som Gr. Lagerbjelke ytt¬
rat och tror icke att R. St. böra uttala något förslag i det fallet
Den 17 Maj.
19
emedan frågan icke är fullkomligt utredd, utan att med ledning
af den blifvande utredningens resultater det må bero på K. M.
att framlägga förslag i detta afseende för R. St. Att skrifvelsen
således hvarken är onödig eller olämplig utan bör kunna leda till
ett önskadt resultat, nemi. en jemnare fördelning af vägliållnings-
skyldigheten, derom är jag öfverlygad och fortfar derföre ali yr¬
ka bifall lill denna punkt af betänk.
Hr Brakel: Jag skall icke länge nptaga R. o. Ad:stid utan
endast med några rå ord besvara hvad Flr Bildt nyligen har fö-
rekastat mig. Jag bar endast sagt alt jag icke äger flen sakkän¬
nedom, att jag kan upgöra förslag till fördelning af väghållnings-
skyldigheten. Jag har icke heller upgifvit något sådant förslag,
men Gr. Lagerbjelke bar visat, huru sådant lätteligen kan ske.
Hr Bildt bar sedan yttrat, alt det vore en komunistisk sals
alt taga af den ene och gifva åt den andre. Deruti bar Hr Bildt
rätt och just derföre yrkar jag bifall till Utskrs utlåt, emedan jag
önskar att man icke skall taga af den ena och gifva åt den an¬
dra, såsom nu är förhållandet då man tager af jordbrukaren och
gifvet1 åt bruksegaren.
Hr Weidenhjelm: Det torde vara en obestridlig sanning,
att en fråga, som återkommer det ena riksmötet efter det andra
hemlar stöd från den allmänna opinionen. Alt derföre en fråga
en gång blifvit afslagen, vägra bifall derå hvarje gång den ånyo
förekommer, innefattar ett sätt, att tillvägagå, som jag icke kan
gilla, ehuru en annan talare yrkat ett sådant förfarande, och att
denna opinion icke saknar anhängare inom detta rum, det har
under diskussionen visat sig.
För min del tillhör jag dem, hvilka gilla Utsk:s betänk.
Bland de skäl, som till grund derför blifvit anförda, vill jag huf¬
vudsakligen fästa mig vid dem, som Hr Brakel framställt, och ber
alt dermed få förena mig. Hr Brakel har sagt i min tanka gan¬
ska rigtigt, att det är egentligen den stora rörelsen, de stora tyng¬
der, som forslas på vägarne till bruks- och qvarn-anläggningar,
hvilka egentligen nöta vägarne och i samma mån försvåra deras
underhåll för dem, hvilka detta underhåll åligger. Gifvet är äf¬
ven att det icke kan bero på hemmansägarne ensamt, att på egar-
ne till ifrågavar. anläggningar (lytta en hörda, hvilken de icke
dragit, om dessa anläggningar icke skett och om det är en rätts¬
princip att i detta afseende jemna förhållandena, så måste väl icke
en skrifvelse till K. M. under detta förhållande utgå från en så¬
dan grund, som man bär bar påpekat. Det torde lätt kunna fin¬
nas att ett R: Sl:s Uisk., i saknad af de uplysniugar och de ut¬
vägar, som en Regering äger eller bar lätt att anskaffa, icke kan
upgöra ett fullständigt reglernentariskt förslag. För min del hy¬
ser jag det förtroende till Regeringen, att den skall, genom de
lättade utvägar till uplysningars erhållande, som den eger, kom¬
ma att, i della afseende till nästa riksdag afgifva ett förslag, som
2*
20
Den 17 Maj.
blifver för representationen gagueligt och för densamma antag-
ningsvärdt.
Många svårigheter hafva här blifvit framställda rörande til¬
lämpningen af den ifrågavar. förändrade grundsatsen för vägarnes
underhåll, men de hafva redan till en del blifvit undanröjda ge¬
nom det förslag Hr von Hartmansdorff framställt och hvaruti jag
instämmer. Jag anhåller om propos. på bifall till Utskms betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att flere ledamöter yrkat dels bifall,
dels afslag å ifrågavar. punkt, samt för öfrigt Hr Carleson anhål¬
lit om återremiss.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Carleson: Då mitt yrkande om återremiss icke blifvit
af någon annan talare här bilrädt, så afstår jag derifrån.
H. Ex. Hr Frih. o. Landlm:s härefter först till bifall och se¬
dermera till afslag å lista punkten af förevande betänk, framställ¬
de propos:r besvarades med blandade ja och nej, och då II. Ex. i
anledn. deraf förnyade dessa proposrr, blefvo desamma åter besva¬
rade med ja och nej, hvarefter Hr Carleson begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
Den, som bifaller den del af Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Ulskms betänk. N:o 11, hvaruti en underd. anhållan hos
K. M. blifvit tillstyrkt, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde del af Utskms betänk.
Vid voteringens slut befunnos att rösterne utfallit så¬
lunda:
Ja — 21.
Nej — 25.
Härefter förekom och bifölls 2:dra punkten af Utskms före¬
vande betänk., rörande en Riksdagsfullmägligen Anders Olsson
väckt motion.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms d.
7 och 16 dennes på bordet lagda betänk. N:o 12, i anledn. af
väckt motion om komministrars befriande från skyldighet alt
för sina boslällen deltaga i byggnad af kyrka, sockenstuga och
skolhus.
Frih. Cederström, Rud.: En återremiss af ifrågavar:de
betänk, skulle troligen icke leda till någon ändring, enär motio¬
nären ensam sig emot Utskms utlåt, reserverat. Det är skada att
så förhåller sig, ty hvad angår Utskms motivering, finner jag den
visserligen ganska svag. Den består icke i något annat än ett
åberopande deraf, att det ifrågavande åliggandet skulle komma att
i större mån drabba egarne af öfrige hemman inom socknen, i
händelse komminislrarne befriades ifrån skyldigheten att för sine
boställen deruti deltaga. Detta är visst sant; men då komministers-
boställena i allmänhet äro små och svaga, så hade jag trott alt
deras fritagande ej skulle för de öfriga, både genom flertal och
styrka, tillsammanstagne långt mägtigare hemmanen, kunna med¬
föra någon betungande inverkan. För komministrarne blefve lätt¬
naden märkbar; och som de onekligen deraf äro i behof, hade
jag alltså trott att, med afseende jemväl på öfriga af motionären
framställda förhållanden, man hade bort hans motion bifalla. Jag
skall likväl icke söka föranleda någon återremiss, utan ber blott
att få förklara mitt individuella instämmande i motionärens för¬
slag, jemte uttryckande af den önskan och förhoppning ätt, vid
en annan riksdag, man måtte kunna bereda bättre framgång åt
hans åsigt i förevar:de hänseende.
Häruti förklarade sig Hr von Hartmansdorff, Aug.,
och Frih. Stjernstedt, Aug. Willi., instämma.
Uppå härefter framställd propus, blef ifrågavande utlåt, af
R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utskrns d. 7 och 16 dennes på bordet lagde utlåt-.n.
N:o 13, i anledn. af väckt motion om serskildt stadgande
derom, att uti instrument öfver ekonomiska besigtningar och huse¬
syner å kyrkoherdeboställen samt syner å soldattorp bör utsättas
af hvilken de i sådant instrument uplagne reparationer böra be¬
kostas ; och
N:o 14, i anledn. af väckte motioner om ändringar i K. för-
ordn. d. 19 Dec. 1827, ang:de grunderne och vilkoren för hem¬
mansklyfning samt afsöndring af jord- och andre lägenheter från
hemman.
Föredrogs Gr. Lagerbjelkes, Guslaf, d. 10 dennes f. m.
på bordet lagda motion, om aflålande af en underd. skrifvelse tili
K. M., angide meddelandet af Svensk medborgar-rält åt ut¬
ländsk man.
Ilr Brakel, Mauritz Gust.: Const.Utsk:s betänk, öfver
granskningen af Statsrådets prot. innehåller två skiljda saker, den
ena de delar af prol.-ne, som Const.Ulsk. har ansett böra komma
lill R. St:s kunskap, den andra åter de förslag, som Const.Utsk.
har gjort i anledn. af dessa protus granskning. Den förra delen
af betänk, var det grundlagsenliga, hvartill Utsk. ägt rättighet,
men den sednare var det grundlagsvidriga, hvartill Utsk. icke egt
någon rättighet. Också yrkade främste ledamoten i Const.Utsk.
att sednare delen af betänk., eller det grundlagsvidriga, skulle läg¬
gas till handlingarne och Hr Frih. o. Landtm, vägrade propos.
pä Ulsk:s förslag; men delta hindrade icke samma värde ledamot
Gr. Lagerbjelke att här, i form af motion, väcka just samma för¬
slag, som han ansett olagligt af Const.Utsk. Troligen kommer
Gr:n att säga, att det var en under riksdagen inträffad händelse,
att det under riksdagen kommit lill Gr:ns kunskap alt utländnin-
gar här i landet blifvit naturaliserade innan de bevisat sig vara
befriade ifrån sina förbindelser till det andra landet, att fästnin¬
gar blifvit raserade utan R. St:s dertill gifna tillåtelse, o. s. v.,
på grund hvaraf Gr:n ansett sig enligt 56 § Riksd.Ordn. ega rät¬
tighet att väcka de ifrågavande motionerne. Detta skulle jag
medgifva, att han hade rättighet lill, ifall den händelse han åbe¬
ropat, vore en af de händelser, som subsumeras under 56 § Riksd.¬
Ordn. Jag kan för min del icke annat anse än att det är en
händelse, om någonting inträffar, som man icke har kunnat för¬
utse alt det ovilkorligen skulle inträffa, men icke tvertom. Det
är icke en händelse att Gr. Lagerbjelke infinner sig i Const.Ulsk:s
men väl är det en händelse om han icke infinner sig der. Nu
har grundlagsstiftaren förutsatt att del skall komma till R. St:s
kunskap, hvad sora möjligen kan vara anmärkningsvärdi i Stats-
råds-prot:ne. Detta var en sak, som ovillkorligen under riksda¬
gen skulle ske och just derföre att grundlagsstiftaren förutsatte
att det ovilkorligen skulle ske, så skref han 107§R.F., som säger
att R. St. hafva rättighet att, derest de finna sådant öfverens¬
stämmande med rikets väl, begära Konungens rådgifvares entle¬
digande, men enl. denna § ega icke R. St. alt med anledn. af
Consl.Ulskts mera., rörande granskning af Statsråds-prot:na vidta¬
ga någon annan åtgärd än att begära entledigande af någon bland
Konungens rådgifvare. Jag hoppas att R. o. Ad. icke måtte bi¬
falla remiss på denna af Gr. Lagerbjelke väckta motion.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tillåter mig icke nå¬
got yttrande huruvida det sora i förevande hänseende förefallit,
varit gjordt, utan jag fäster mig blott vid den formella frågan.
Har Gr. Lagerbjelke rätt eller icke i den motion, som han
framställt? När saken första gängen förekom, erinrade jag att den¬
na motions väckande vore olagligt. Gr:n har med stor försigtig¬
het undvikit alt åberopa annat än den 56 § Riksd.Ordn. i sin
helhet, så att man icke vet på hvilketdera af paragraphens iren¬
ne alternativ han vid denna motions väckande stödjer sig. Istäl¬
let torde jag få fästa mig vid de serskildta alternativen.
I paragraphen står: ”så vida icke sådana frågor af redan
fattade beslut, eller redan uptagna ärenden, eller under riksdagen
inträffande händelser, omedelbarligen föranledas”. Hvilket beslut
har R. o. Ad. i delta hänseende fattat? Ståndet har beslutat läg¬
ga Gonst.Utsk:s framställning till handlingarne, emedan hon var
olaglig. Kan nu Ståndets förklaring, att en framställning från
Const.Utsk. är olaglig, göra en likadan framställning från Gr:n
laglig? I det fallet skulle en ledamot eller ordförande allena gälla
mera än Ulsk. i sin helhet. Hvad som göres af en ledamot skut-
Ic således vara lagligt, roen om detsamma göres af flera vara
olagligt.
Nästa alternativ är: ”redan uplagna ärenden.” Detta ärende
har varit uplaget af Ulsk., men icke af 15. o. Ad. Om det varit
af något annat Stånd uptaget, så liar ett dylikt förfarande varit
olagligt, åtminstone efter della Stånds omdöme. Att 15. o. Ad.
na skulle förklara ett uptagande lagligt, hvilket del förut förkla¬
rat olagligt, kan jag icke föreställa mig. Det skulle vara en sjelf-
motsägelse, till hvilken jag förmodar att detta Stånd icke gör sig
skyldigt.
Det tredje alternativet är ”under riksdagen inträffade händel¬
ser.” Ar del fråga om den oförmodade händelsen att Const.-
Utsk. begått en olaglighet, så gäller derom hvad jag redan sagt,
att en olaglig åtgärd icke bör kunna grundlägga en fortsättning
deraf. Vill åter Gr:n påslå det vara en under riksdagen inträf¬
fad händelse alt lian oell Const.Ulsk:s öfriga ledamöter hafva, vid
Slatsråds-prolms genomläsning fått veta alt något sådant inträffat,
som Gr:n bär åberopat till grund för sin motion, så lära andra
riksdagsmän, än Const.Utsk:s ledamöter, nogsamt hafva känt hela
åratal innan det sammanträdde, alt naluralisationer ägt rum. Man
liar i allmänna tidningarne sett strider om den saken föras, ytt¬
randen om den fara, som dessa naluralisationer kunna medföra
med mera dylikt. Det bevisar ju tydligt, att händelserna varit
före riksdagen allmänt bekanta. Under riksdagen hafva således
icke inträffat hvarken de ifrågavar-.de naturalisalionerna eller deras
bringande till allmänhetens kännedom. Jag anser följaktligen in¬
tetdera af de Irenne alternativen vara så beskaffad! att det kan
grundlägga någon rätt till denna motions framställande. Jag hop¬
pas och anhåller att IIr Frilen och Landtm, mätte vägra propos.
på denna motions remitterande. Skulle likväl Hr Frilen oell
Landtm, vilja nu, såsom vid föregående tillfällen till Ståndet öf¬
verlåta remissens beviljande, så hoppas och anhåller jag, alt R.
o. Ad. mätte densamma förvägra.
Gr. Lagerbjelke: Den värde talaren, som bär först yttrade
sig har anfallit lagligheten af min motion med ganska vidlyftiga
skäl, och jag nödgas verkligen bekänna mig vara i stor förlägen¬
het då jag skall besvara desamma, enär det verkligen är mig
omöjligt, ehuru jag med stor upmärksamhet afhört och efter hä¬
sta förmåga sökt reda dem för mig, att finna, alt dessa skäl haf¬
va med min motion någon gemenskap.
Hvad åter beträffar den talaren, som sist yttrade sig, så ber
jag att få anföra det jag anser 56 §:s stadgande gifva mig en be¬
stämd rättighet alt väcka desse motioner, enär paragraphen get¬
en sådan rätt i anledn. af ”under riksdagen inträffande händelser.”
Nu kunde hvarken jag eller så vidt jag tror någon annan riks¬
dagsman vid riksdagens början eller under motionstiden vela att
utländningar i stor skala naluraliserades lill Svenska medborgare
utan alt dervid fästes något afseende på om de voro fria ifrån
sin förra nationalitet eller icke. Man har visserligen sagt att tid¬
ningsartiklar i denna väg varit synliga, men dessa artiklar torde
likväl icke få tillerkännas egenskapen af officiel underrättelse.
Men, säger man, Const.Utsk. handlade lagstridigt, då Utsk. väck¬
te denna fråga. Detta är sant, men dervid bör likväl äfven be¬
sinnas, att om Utslcs förslag icke var lagligen tillkommet, så
var det likväl fullkomligt lagenligt att de åberopade uplysniugarne
af Utsk. kunde meddelas och det är på grund af dessa uplysnin-
gar, hvilka icke kunde vara på förhand kända, sora miu motion
blifvit väckt. Då hvarken jag eller någon annan kunde vara i
tillfälle att på grund af officiella handlingar under motionstiden
väcka denna motion, så blir det äfven grundlagsenlig! och en vig¬
tig tillämpning af 56 § Riksd.Ordn., att såsom en under riksda¬
gen inträffad händelse utgörande laglig grund för väckande af mo¬
tion anse erhållandet af ifrågavar:de officiella underrättelser. Se¬
dan jag nu ådagalagt att min motion är formelt lagenlig, anhål¬
ler jag alt äfven med ett exempel få visa vigten och nyttan af
densamma. Om del nemi. skulle hända att en utländning, som
erhållit Svensk raedborgarrerätt, företog sig en större industri och
rörelse, deruti en mängd personer invecklades, men lian efter nå¬
gra års förlopp kom i cessions-tillslånd, och, så snart han kom¬
mit i della tillstånd, förklarade sig för Engelsk medborgare samt
på grund deraf kom undan och lemnade landet upfylldt af krångel
och elände för hvar och en af dem, som inlåtit sig i affairer med
honom. Och likväl, Mine Hrr, är detta exempel icke taget ur luf¬
ten utan blef det under diskussionerna uplyst, att sådant verkli¬
gen händi i Småland. Detta är ett Svenskt exempel. Jag be-
höfver icke anföra exempel från det öfriga Europa, huruledes verk¬
liga national-olyekor upstått derföre alt personer inom landet va¬
rit tillika medborgare inom eli annat laud och att dessa medbor¬
gare deraf tagit sig anledning till saker, hvilka jag icke vill på
detta rum qvalificera med deras rälla namn. Då jag sålunda tror
mig hafva visat att min motion är formelt laglig, så fortfar jag
uti min vördsamma anhållan om remiss af densamma till veder¬
börligt Utsk. med lika vördsam anhållan hos Utsk. alt åt denna i
sä mänga afseenden vigliga fråga måtte egnas en synnerlig up-
märksamhel.
Häruti hördes liera ledamöter instämma.
Frih. Cederström, Rud.: Instämmande med Gr. Lager¬
bjelke uti bvad lian yttrat rörande ärendets vigt och angelägen¬
het, anhåller jag att få anföra några ord, rörande de hinder, som
i formelt hänseende deremot förmenats skola ega rum.
Första frågan är, hvilken under riksdagen inträffad händelse
som gaf Gr. Lagerbjelke anledning att, med åberopande af 56 §
Riksd.Ordn., framställa sitt förslag. Den sidan af saken är i min
tanka af Gr. Lagerbjelke allaredan nöjaktigt förklarad; jag bör
alltså icke vidare dermed uppehålla mig.
Det andra inkastet framställdes af Ilr von Hartmansdorff, re¬
dan förra gången då frågan, ehuru i helt annan skepnad, här fö¬
revar, och innefattade den åsigten, att man ifrån ett icke lagligt
Den 17 Maj.
25
förhållande ej borde kunna hemta anledning att vacka förslag lill
lagenlig behandling af Utsk. och Ständer. Jag tillåter mig likväl
all till bemötande af denna invändning exempelvis erinra om
en vid näst föregående riksdag förelupen casus af enahanda slag.
Afven från tidigare riksmöten skulle sådane exempel kunna åbe¬
ropas, men jag behöfver blott laga min tillflygt till ett allmänt
kändt förhållande, som under år 1848 inträffade. Enkefru Törn¬
quist i Slorkyrkobrinken hade den vådliga ledsamheten att få sina
rutor inslagne af illasinnade personer, som genom dylikt och än
värre lagtrotts blottställde sig för rättvis näpst från den lagliga
maktens sida. Våldsverkarnes brottsliga tilltag, hotande med yt¬
terligare fredsstörande illgrepp, mäste med den väpnade styrkans
mellankomst stäfjas; motstånd försöktes, blod flöt, menniskolif spill¬
des. Allt detta, som vi håfve i friskt minne, lärer väl ingen
kunna, hvad våldsverkarnes angrepp beträffar, kalla lagligt. Tvert-
om var det ganska olagligt. Vid anmälan härom på detta rum
väckte Frih. Cederström, Jacob, motion om ett anslag af 100,000
r:dr till aflöning åt trupper, som till hufvudstadcn blifvit inkalla¬
de, och denna motion remitterades, samma dag den väcktes, den
24 Mars 1848, ulan ringaste motsägelse till StatsUtsk. I fall, så¬
som jag tror, det jemförelsevis valda exemplets giltighet svårligen
torde kunna förnekas, lärer R. o. Ad. deraf inhemta huruledes
ur olagliga händelser eller företag kunna alstras eller härledes
ganska lagliga och nödiga förslag. I enlighet med denna åsigt,
anhåller jag vördsamt att R. o. A. behagade lill vederbörligt Utsk.
remittera ifrågavar:de af Gr. Lagerbjelke väckta motion; och hop¬
pas jag all frågans betydenhet för det allmänna icke måtte und¬
falla Utsk:s ledamöter, utan att Utsk. fastmera må fordersamligen
inkomma till R. St. med förslag, ledande till det syfte, som före-
sväfval Gr. Lagerbjelke vid motionens afgifvande.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser såsom en ny olaglig¬
het af Gr. Lagerbjelke och jemväl af Frih. Cederström att inlåta
sig i yttranden om nyttan af den motion, som här blifvit väckt.
När delta tal började hade jag hoppats att Hr Frih. o. Landtm,
skulle förehålla vederböande alt det icke var deras rätt; men då
ingen annan gör det, så måste jag deran. Om vi egde utlåta oss
öfver motionens nytta, så måste äfven jag kunna hafva rätt att
yttra mig derom. Då skulle jag nödgas ånyo tala om Const.Utsk:s
betänk. rör:de granskning af Statsråds-protm, men det kan oss icke
tillåtas att samma sak åter till öfverläggning företaga. Jag vill
följaktligen icke, ehuru mina motståndare, när fördel dertill för¬
anleder, förfara med grundlagen huru de behaga, göra på samma
sätt. Jag hoppas ock att Ståndets flesta ledamöter hafva ovilja,
att icke säga afsky, för ett annat handlingssätt.
Gr. Lagerbjelke har sagt att ingen kunde, utan att läsa Stats-
rådsprolm, veta alt dylika naturalisationer meddelats. Månne icke
hvar och en, som af Tidningarue gjorts upmärksam på dylika
händelser, haft tillfälle att i CivilDepar(:t fä se originalkonceptcn
till de utgående naturalisations-resolulionerna och deraf inhemta
20
Den 17 Maj.
luiru mångå sådana, hade utgått. Om lian gjort sig besvär att
läsa dem, så hade han sett huruvida i dessa expeditioner vore
iakttagen den vanliga clausulen att vederbör:de skulle vara befri¬
ade från sina undersåtlighetsförhållandcn till främmande makt.
Jag liar icke sett någon dylik expedition, men skulle tro att ett
sådant förbehåll ingenstädes saknats. Frih. Cederström, som är
tjensteman i Civil-Deparl:t, vet troligen ganska väl, huru det för¬
håller sig, ifall han vill tala om det.
Gr. Lagerbjelke har sagt att Utsk. äger rättighet alt lemna
R. Sl. uplysning om hvad det förnummii. Utsk. har rätt alt enl.
107 § tillkännagifva livad det finnér anmärkningsvärd! och R. St.
äro sedan berättigade att på detta tillkännagifvaude göra det af¬
seende de finna för godt. Nu har Utsk. likväl underlåtit att i detta
hänseende anmäla något, rörande 107 §:s tillämpning men Utsk.
begagnar likväl en utväg, som grundlagen icke känner, nemi. alt
i ett särskildt förslag till underd. skrifvelse söka att drifva fram
saker, som ej på annat sätt kunnat genomdrifvas. Då nu detta
icke heller lyckats, så begagnar slutligen Utsk:s ordf. utvägen att
göra särskild motion för att ändå få saken fram.
Frih. Cederström har erinrat derom huruledes en hans nam¬
ne, i anledn. af fönsters inslagning under sista riksdag, väckt mo¬
tion på grund deraf såsom en under riksdagen inträffad händelse.
Kan någon jemförelse vara oljenligare än denna? När under riks¬
dagen ett uplopp inträffar, så är väl detta en oförmodad händel¬
se, som bör kunna berättiga till motions väckande; men sådana
förhållanden, som äro kända långt före riksdagens början, kunna
väl icke berättiga att, med förbigående af den väg, sora grund¬
lagen föreskrifver, göra motioner, sedan motionstiden är förbi.
Jag fortsätter således mia anhållan att remiss må vägras.
Hr Brakel: Gr. Lagerbjelke har påstått sig icke förstå hvad
jag sade. Detta är visserligen en ganska ledsam händelse, men
jag förmodar ali orsaken dertill icke ligger i Gr:ns bristande för¬
måga ulan i hans vilja. Jag skall nu söka att vara tydligare än
första gången. Gr. Lagerbjelke har stödt sin motion på 56 §.
Riksd.Ordn., och sagt, alt det är en under riksdagen inträffad hän¬
delse att det har blifvit för riksdagsmän bekant alt utländningar
blifvit naturaliserade innan de visat att deras förhållanden lill det
förra landet uphört, och på grund af denna händelse, alt R. St.
fått veta delta, har Gr:n väckt sin motion. Detta hade varit Grins
ovilkorliga rättighet, om det varit en under riksdagen inträffad
händelse; men jag säger att del icke är någon sådan händelse
utan det är sådant som R. St. genom granskning af Stalsråds-
prolma skulle ovilkorligen få veta. Allt det anmärkningsvärda,
ifall något sådant förefinnes, som finnes i Statsråds-protma, det
skall, genom Const.Utsk. ovilkorligen komma lill R. St:s kunskap.
Delta är något, som absolut skall ske, således är det icke en hän¬
delse. En händelse är sådant, som man icke på förhand vet utaf,
men som likväl inträffar, och derföre anser jag mig böra anhålla
om Ståndets vägran lill remiss af Gr. Lagerbjelkes motion.
Den 17 Maj.
27
Gr. Posse, Erik Arvidsson: I min tanka är frågan, hu¬
ruvida läggande till handlingarne innefattar ett beslut, det, som
egentligen bör vara föremålet för denna öfverläggning.
75 § i Riksd.Ordn. medgifver att då Iva Stånd stanna emot
två, så förfaller frågan. Nu hafva tre stånd beslutat att lägga
Utsk:s förslag till handlingarne och då bör samma frågor icke kun¬
na återuptagas. Jag medgifver alt i samma § står: ”K. M:s sam¬
tycke jemte 3 Stånds mening”. Här kan icke komma i fråga alt
inhemta K. M:s samtycke i förenämnde fall utan 3 Stånds me¬
ning måste väl vara ett gällande beslut, och då de hafva sagt att
de icke vilja befatta sig med dessa frågor, kan jag icke begripa
huru ny motion kan väckas. Jag yrkar att motionen icke mätte
fä remitteras.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har emot remiss
af motionen yttrat att frågan vore förfallen derföre att 2 Stånd
stannat emot två. Jag vill besvara denna anmärkning med den
erinran att R. o. Ad. och PresleSt. alldeles icke lagt sjelfva sa¬
ken till handlingarne utan ansett att den olagligen förekommit och
således aldrig företagit frågan, så att sjelfva saken icke af dem är
lagd lill handlingarne.
Hvad åter beträffar den talare, som först yttrat sig i ämnet
och sedermera åter utvecklat sina satser, så har han väl förklarat
att man på förhand kunde veta, att den nu inträffade händelsen
skulle inträffa och att den således icke kunde vara afsedd i 56 §
Riksd.Ordn.; men det är mig, sådant oaktadt, omöjligt nu som
förut, att förslå huru den värde talaren kunde på förhand veta alt
Consl.Utsk. skulle komma att lemna dessa uplysningar. Hvad åter
beträffar det anförande, som Hr von Hartmansdorff afgifvit, så har
den värde talaren sagt, alt om man upgålt till CivilDeparl-.t, så
hade man der kunnat få veta allt detsamma som Const.Utsk. här
upgifvil. Jag vågar likväl derutinnan vara af helt olika tanka med
den värde talaren. Jag tror till och med att man uti CivilDepart:t
hade fått veta just rätt och jemt ingenting, emedan sådane frågor
icke expedieras genom detta departement utan genom Justitiae-
Deparl:t. Då den värde talaren sålunda begått ett misstag i af¬
seende på Depart:lerne, så befarar jag alt han begått ett lika miss¬
tag angående hvad man får veta om man vänder sig äfven till
det rälta Depart:tel. Om nemi. i de utgående expeditionerna en¬
dast står att sökanden erhållit Svensk medborgarerätt, utan att nå¬
got finnes intaget angående hans skyldighet att visa sig vara fri
från sina förre medborgerlighetsförhällanden, kaD, derföre att ett
sådant vilkor icke finnes i expeditionen utsatt, man icke veta hu¬
ruvida sökanden redan förut visat sig vara fri eller icke ifrån ut¬
ländsk medborgarerätt; sådant kan icke eller af öfriga i Deparl:tct
för allmänheten tillgängliga handlingar utrönas, emedan beviset
om del förra medborgerlighetsförhållandets uphörande lätteligen
kunde vara till sökanden på begäran återlemnadt; hvaraf allt det
torde vara ådagalagdt, att man icke utan tillgång lill Slatsråds-
prot:n kunnat veta huru med naturalisation af ulländningar till¬
28
Den 17 Maj.
gått och ännu mindre alt det af Const.Utsk. upgifna förhållande
i så stor skala egt rum som Utsk. nu har uplyst. Slutligen har
samma talare här företagit sig att förklara sin ”afsky” för de ta¬
lares sätt alt gå tillväga, som framställt motionens vigt och nytta.
Jag får likväl fästa upmärksamheten derpå, att ehuru Ilr von Hart¬
mansdorff bestridt laglighcten af motionen och att remiss af den¬
samma skall få ega rum, så är likväl R. o. Ad:s beslut derom
ännu icke fattadt, ehuru Ilr von Hartsmansdorff behagat yttra sin
mening, hvarföre jag ännu vågar hoppas och tro att remiss af min
motion kommer att ega rum, hvarföre det äfven måtte vara en
obestridlig rätt alt förorda motionens vigt och nytta, och sådant
så mycket helldre, som enl. 49 § Riksd.Ordn. det är hvarje le¬
damots inom Ståndet- rättighet, att då en motion väckes få öfver
samma mål sig yttra, hvilket hans yttrande enl. samma § jemväl
skall, då motionen remitteras, åtfölja till Utsk. Detta lill försvar
emot Hr von Hartmansdorffs framställning, hvarvid jag likväl icke
kan underlåta att tillägga ett uttryck af förvåning huru den vär¬
de talaren kunnat tillåta sig så förnärmande uttryck emot -olika
tänkande, och det innan han åtminstone gjort sig reda för huru¬
vida han för sina tillmälen hade någon slags anledning.
Om man slutligen från konstitutionell synpunkt betraktar den
grund för rätt, att väcka motioner, jag bär söker att göra gällan¬
de, skall det visa sig, att man äfven derifrån erhåller ett stöd
för denna rätt. Då nemi. Const.Utsk. enl. 107 § R.F. för Stän¬
derna tillkännagifva hvad Utsk. vid granskningen af Statsråds-
prot:n funnit anmärkningsvärdt, hvarefter Stånden på grund af
dessa upgifter draga slutsats, huruvida skrifvelse bör till K. M. af¬
gå eller icke, angående rådgifvarnes entledigande, kan lätteligen
hända, alt bland Utsk:s tillkännagifvanden finnas sådane, som angå
förhållanden, hvilka väl icke böra föranleda entledigande af Ko¬
nungens rådgifvare, men dock äro af beskaffenhet, att enligt hela
representationens tanka larfva rättelse. Om en sådan motionsrätt,
som den jag förfäktar då icke finnes, så finnes icke eller någon
lämplig och önskvärd form för lösningen af en dylik fråga, ty icke
kan man som sådan anse en begäran om entledigande af Konun¬
gens rådgifvare med anledning af en sak för hvars skull en sådan
begäran eljest icke kommit i fråga ; icke eller kan man betrakta
såsom lämpligt att måhända hela representationen skulle önska
det af Const.Utsk. tillkännagifna förhållandet rättadt, men form
för framställandet af en sådan rättelse icke finnas förr än efter en
väntan till påföljande riksdags motionstid; icke eller kan man slu-
teligen anse önskligt att, för den händelse ett upskof till nästa
riksdag af en eller annan orsak blefve betänkligt eller vådligt,
men till frågans slutliga lösning erfordrades en lagstiftningsåtgärd,
Regeringen nödgades lill den under vissa förhållanden måhända
förödmjukande åtgärden att sjelf framkomma med propos. i ämnet.
Om åter den af mig förfäktade motionsrätten då finnes, så finnes
äfven deruti en utväg genom hvilken alla dessa formella svårighe¬
ter lätteligen kunna undvikas, utan att ändock en sådan motions¬
rätt kan gifva någon sannolik anledn. att befara ett öfverdrifvet
Den 17 Maj.
29
antal motioner, då man besinnar att den i alla fall vore inskränkt
lill de i allmänhet få fall då genom Const.Utsk:s decharge-betänk.,
men icke genom vid betänk, fogade reservationer emedan de ej
äro af officiel egenskap, blifvit för Ständerna tillkännagifna för¬
hållanden, hvilka icke kunde på annat sätt vara för riksdagsmän¬
nen kända, men hvilka förhållanden gifva omedelbar anledning
till väckande af motion.
Jag förnyar min vördsamma anhållan om remiss af denna
min motion till vederbörligt Ulsk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Om det i allmänhet är en skyl¬
dighet för Ståndet alt noga efterse det missbruk icke får ske efter
56 § Riksd.Ordningen så att motionerna i råttan tid väckas, så
är det äfven en skyldig upmärksamhet hos R. o. Ad. att noga
efterse, att icke någons grundlagsenliga rätt förtryckes. Och då
jag för närvarande af den diskussion, som här föres, tycker mig
marka att man här vill förqväfva en ledamots grundlagsenliga rätt,
alt få en motion, vackt på grund af 56 § Riksd.Ordn., remitterad
till öfverbörligt Utsk., så har jag begärt ordet för att motverka
cn sådan åtgärd.
Här har af tvenne talare blifvit framstäldt med särdeles vär¬
ma, att en olaglig åtgärd icke kan leda till något lagligt och på
grund deraf, hafva de ansett att icke någon Remiss till Utsk. af
ifrågav:de motion kan ske. Det är likväl medgifvet att hvad Const.-
Utsk. här har omförmält i Litt. B af ifrågavar. mern. är icke
olagligt derföre att det är omförmäldt, men det är olagligt i an¬
seende till de konklusioner, hvartill Const.Utsk, har kommit och
på grund af dessa sakförhållanden framställt. Då diskussionen om
detta decharge betänk, föregick, hörde man icke att någon gjorde
anmärkn. deremot att Const.Utsk. framlagt dessa facta för Ståndet.
Man ansåg endast att dessa facta hade bordt leda lill annat re¬
sultat än Const.Utsk. föreslagit. Om nu Gr. Lagerbjelke eller
någon annan för detta Stånd, såsom enskildt man på grund alt
dessa sakförhållanden, som, man må säga hvad raan vill, icke kunna
vara offentligt kända förr än Stadsråds-prot:na hafva blifvit gran¬
skade af Const.Utsk. och derifrån genom trycket meddelade R. St:s
ledamöter. — Om, säger jag, någon ledamot, på grund deraf väcker
motion, så är detta ovillkorligen ett förhållande, som upstått till
följd af en händelse under riksdagen.
Det har blifvit yttradt af de tvenne talare, som föreslagit Stån¬
det att vägra remiss på motionen, att det åberopade förhållandet
vore allmänt kändt genom tidningarne och att detsamma således
icke kan anses för en sådan händelse, på grund hvaraf motioner
under riksdagen kunna väckas. Jag vill hemställa till hvar och
en om tidningarne kunna anses vara en källa, hvarur man häm¬
tar tillförlitliga upgifter, på grund hvaraf man kan väcka motio¬
ner. Jag tror likasom sannolikt mången annan att dessa tidnin¬
gar icke äro så tillförlitliga att man på grund af deras upgifter
kan väcka fråga med förhoppning att de kunna föranleda till be¬
slut af R. St. Man måste väl hafva några säkrare grundvalar för
sina åsigter.
4
30
lien 17 Maj.
När Const.Utsk:s mern. uti ifrågavar. ämne förevar, så yttrade
sig någon om sjelfva saken oell alla talade om formen. Formen
gjorde att man icke ansåg det ifrågavar. högst vigtiga frågor skulle
uptagas till pröfning. Då hördes lill och med på delta rum Hera
talare yttra att delta vore frågor, sorn egentligen tillhörde Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk. Nu har en ledamot på detta rum väckt en
motioD i ämnet, som just föranleder Ekon.Utsk:s handläggning och
då vill man vägra remiss derpå. Jag vill slutligen göra en fram¬
ställning emot hvad Hr von Hartmansdorff yttrat om det olämp¬
liga uti att lala om dessa motioners nytta. Jag har alltid hört,
då remisser af vigtiga motioner här förehafts, att man har fällt
omdömen på förhand, just för att kunna få lemna ett omdöme till
Ulsk. om frågans beskaffenhet. Då vi nu derjemte anse frågan
laglig; så vet jag icke huru man kan vilja vara så intolerant emot
sina motståndare som här varit förhållandet. Jag hoppas att R.
o. Ad. vill bevilja remiss på ifrågavar. motion och icke undan-
trycka någons grundlagsenliga rättighet.
Hr Printzensköld, Carl: Med all den dialektiska skick¬
lighet, som Gr. Lagerbjelke i denna fråga ådagalagdt, tror jag det
likväl icke för honom hafva varit möjligt att hos dem, som gjort
sig ett klart begrepp om saken, bibringa den öfvertygelse att Grins
motion är grundad på sådant förhållande, att remiss utaf densamma
lagligen bör äga rum. Jag minnes nu icke och har icke heller
uptecknade alla de skäl, hvilka jag skulle vilja kalla svepskäl, som Grin
begagnat för ändamålets vinnande. Gr:n har velat antyda att
uär Const.Utsk:s betänk, förevar, så fanns det ingen, som ansåg
Const.Utsk. hafva olagligen förfarit, då det anmälte dessa ärenden
hos R. St. och häraf har Gr:n dragit den slutsatsen, alt en så be¬
skaffad händelse, nemi. att anmälan hade skett ifrån Const.Utsk.
skulle för Gr:n utgöra en laglig grund att nu väcka motion. Jag
minnes återigen ganska väl att både jag och flera med mig be-
stridde lagligheten utaf Const.Utskis betänk, i förevar, fall. Man
anmärkte såsom en oformlighet, ja rent af såsom grundlagsvidrig¬
het att Const.Utsk. utsträckt sin anmärkningsrätt utöfver den gräns
som 106 och 107 §§ R. F. stadga. Längre än dessa §§ anvisat
Utsk. sin verksamhet, äger det icke rätt att utsträcka densamma.
Då en anmärkning icke är af beskaffenhet att hemfalla under den
ena eller andra af dessa §§, så är Const.Utsk. obefogadt att intaga
dem i sitt utlåt. Var nu Const.Utsk. dertill obefogadt, så måste
följden vara den, att man måste betrakta dessa anmärku:r som fun¬
nes de aldrig till. Att på ett sådant förhållande som det, att
Const.Utsk. grundlagsvidrigt förfarit, vilja grunda en motions väc¬
kande tillåter jag mig icke och hoppas att R. o. Ad:s pluralitet
icke skall bevilja remiss å motionen. Det är dessutom icke, på
sätt Hr Brakel ganska riktigt och konseqvent ådagalagdt, någon
inträffad händelse att ett Utsk. afgifver utlåt, i frågor, som till¬
höra deras uptagande och pröfning. Detta tillhör riksdagsärendernas
gång men alldeles icke något annnat. Skulle man vilja från
detta förhållande hemta anledning för att väcka motion på grund
l
Den 17 Maj.
31
af 56 § Riksd.Ordn., så skulle det vara antingen ett af R. St.
fattadt beslut eller också ett redan uptaget ärende såsom det heter
i 56 § Riksd.Ordn., som derför lades till grund. Nu frågar jag
den ädle Grin: har R. o. Ad. ang:de denna fråga fattat något
beslut? Derpå måste Gr. medgifva att nej skall blifva svaret. Vi¬
dare frågar jag om motionen kan anses vara väckt i anledn. af ett
redan uptaget ärende. Uptog R. o. Ad. någonsin dessa frågor?
Derpå måste också Gr.-n medgifva att svaret blefve nej. När så¬
ledes icke något af de fall, som Riksd.Ordnts 56 § förutsätter in¬
nefatta anledning för en riksdagsman, alt väcka motioner under
riksdagen, för Gr:n förefunnits, alt väcka denna motion, så lärer
väl icke rimligen det tredje fallet, som afser förhållanden, hvilka
utom representationen kunna inträffa och hvilka äro omöjliga att
förutse, hafva någon den ringaste anledning för Gr:n att väcka
denna motion hvarom är fråga. Man har här lemligen skarpt
tillrättavisat, för att man varit nog djerf att erinra om det form¬
vidriga i åtgärden och att fästa upmärksamheten på olämplighe-
tcn af att yttra sig om sjelfva nyttan af motionen. Jag tror att
de Hrr, som meddelat denna tillrättavisning, hafva i det fallet
handlat på ett sådant sätt, alt sjelfva tillrättavisningen faller på
dem sjelfva. Sjelfva begreppet säger mig att när fråga är om
huruvida remiss bör och får ske, så skall man icke utlåta sig i
saker eller de omständigheter, som derutinnan kunna vara mer
eller mindre väsendlliga, utan man skall hälla sig lill den frågan
huruvida formen är riktig eller icke. Man skall då förgäfves häm¬
ta något bevis ifrån den omständigheten att i laglig ordning väckta
motioner här få diskuteras, emedan fråga då icke är ora, huruvida
en motion får remitteras eller ej. När denna sistnämnda fråga
icke kan upstå, så lärer väl hvar och en tala om hufvudsaken
emedan formen då är gifven. Sådant är här icke förhållandet,
utan här är det formfrågan, som skall diskuteras och icke något
annat. Det liggger mycken vigt uppå att icke sammanblanda sa¬
kerna, ty man måste komma ihåg att hvarje fråga nödvändigt skall
särskildt afgöras och man bör icke glömma bort den gamla satsen,
”Qui bene distinguit, bene docet”. Jag kan icke annat ån anse
motionen vara i uppenbar strid mot 56 § Riksd.Ordn. och an¬
håller derföre att R. o. Ad. måtte afslå remiss på densamma.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har sjelf erkänt
att öfver detta ämne intet föregående beslut af R. St. blifvit fat¬
tadt. När så är, har han följaktligen tagit bort ett af de alter¬
nativ, som finnas i 56 § Riksd.Ordn., och hvilka skulle gifva stöd
åt hans handlingssätt.
Han har för R. o. Ad. omtalat, att resolutioner i fråga om
naturalisation af utlänningar utfördes icke från Civil- utan från
Just.-Depart:t. Derigenom har han väl visat, att jag begått ett
misstag, men ingalunda alt han sjelf har rätt, hvilket dock är
hufvudsaken. Mitt misstag härledde sig deraf att tillstånd för ut-
ländningar alt inom landet vistas utfärdas genom Civil-Depart:t.
Hr Bildt har erinrat huruledes R. o. Ad. måste omsorgsfullt
32
Den 17 Maj.
tillse alt ingens grundlagaanliga rätt måtte förqvåfvas, men samme
talare har icke erinrat om nödvändigheten att det allmännas rätt
icke förnärmas, derigenom att lagen öfverlrädes. flans uttryck är
ett vanligt yttrande af dem, som anse det enskilta vara det hög¬
sta och det allmänna underordnadt. Det är icke min åsigt af
saken men, om det är Gr. Lagerbjelke lillsländigt att fram¬
ställa en sådan motion, som han gjort, och om han vill hemta
stöd för sitt förfarande af den nytta, som skulle upkomma genom
motionens framgång, så måtte det vara mig tillåtligt att uttala
min afsky derföre att man vill urskulda grundlagens öfverträdelse
med den nytta, som deraf skulle följa.
Hr Bildt har sagt, att man icke haft något emot att Const.-
Utsk. litlkännagifvit della förhållande. Om Utsk. det gjort, i öf¬
verensstämmelse med 107 § R. F., så hade ingenting varit alt
deremot invända. Utsk. hade handlat lagligt och R. o. Ad. hade
beslutat i saken efter sitt godtfinnande; men Utsk:s förfarande att
efter 107 §:s förbigående handla på ett sätt, som af ingen § gö¬
res lagligt, är felet, och skälet, hvarför Ståndet ogillat Utsk:s
åtgärd.
Man har sagt att ingen kunde af tidningen erhålla säkra un¬
derrättelser och att på dem icke vore alt sig förlita; men om man
vändt sig lill det Depart., som ntfärdat tillståndsbrefven, så hade
man fått se, icke allenast koncepten till dem, utan äfven erhållit
fullständiga uplysningar om allt hvad lill saken hörde utom Stats-
råds-ledamöternas yttranden deröfver.
Jag tror mig hafva vederlagt de invändningar, som blifvit
gjorda och förnyar min begäran att remiss å Gr. Lagerbjelkes
motion måtte vägras.
Frih. Gederström: Jag är förekommen af Hr von Hart¬
mansdorff uti afgifvandet af den uplysning, han meddelat rörande
sitt begångna misstag ang:de det Stats-Depart., genom hvilket na-
turalisationen expedieras. Deremot tror jag att Hr von Hartmans¬
dorff ganska väl hade kunnat bespara sig att icke en, utan tvänne
gånger förklara sin ajsky för de personers handlingssätt, som med
honom äro af olika tanka; isynnerhet som denna svåra känsla grun¬
dar sig på en den besynnerligaste förutsättning man kan tänka
sig; — den nemi. att Gr. Lagerbjelke utvecklat nyttan och gag-
neligheten af sin motion, med insedd kännedom att den vore
olaglig; enär nyttan eljest icke bordt nämnas, om icke för öfver-
skylande af olagligheten. Så ungefär har Hr von Hartmansdorff
tilltrott sig kunna upfatta motionärens förfarande, hvilket han på
denna grund så strängt fördömmer, och, än mer, nog summariskt
deröfver på förhand betygar Ståndets förkastelsedom. Men värre
än medelst förberörde förutsättning, kan man väl knappast någon¬
sin förtyda sina motståndares åsigter. Det innebär såsom jag re¬
dan antydt, en bestämd förutsättning, att vi a priori skulle inom
oss hafva erkänt, att allt hvad vi hafva sagt till bevisande
af frågans laglighet icke ägde någon verklig grund; hvadan vi
skulle
Den 17 Maj.
33
skulle hafva i denna punkt helt och hållet godkänt våra motstån¬
dares åsigt; men att vi icke destomindre, emot bättre vetande,
sökte genomdrifva saken medelst fästande af upmärksamheten å
dess förmåner om den komme till stånd. Till denna förutsätt¬
ning, för oss högst oväntad, är ingen anledning af oss gifven. Och
dä förutsättningen jemte de derpå grundade föreställningar alltså
genast mäste ramla, hoppas jag den betygade afskyn hasleligen må
följa samma väg efter.
I motsats lill det påstående att 56 § Riksd.Otdn. vid detta
tillfälle icke vore tillämplig, anser jag fastmera att antingen torde
den 56 § böra uteslutas ur vår Riksd.Otdn., eller också dess
tillämpning vara och blifva en sanning; äfvensom jag svårligen kan
föreställa mig något tillfälle, då dess användande synes mera
giltigt, än just nu. Till bekämpande af denna mening har blifvit
anförd!, hurusom man icke skulle kunna nr ett betänk., som icke
vore lagligt, hemta anledning till en motion, sorn vore laglig.
Detta innefattar ett förbiseende af den R. o. Ad. meddelade up-
lysningen om ett faktiskt förhållande, som R. o. Ad. icke på an¬
nat sätt kan officiell och tillförlitligt känna. Visserligen har
jag hört Hr von Hartmansdorff, lill min rätt stora förvåning, åbe¬
ropa lidningarne såsom utgjorde de någon tillförlitlig och osviklig
ledare i detta fall; i följd hvaraf den värde ledamoten ansett en
motion i ämnet kunnat, med stöd af deras upgifter, inom den
ursprungliga motionstiden afgifvas. För min del bar jag likväl,
jag erkänner del, icke för denna slags auctoritel kunnat fatta en
så djup vördnad. Deremot läser jag utländska tidningar, emedan
jag finnér dem bättre redigerade och ofta rätt uplysande. Jag
har der funnit en berättelse af ingen motsagd, åtminstone ej mig
veterligen, huru det tillgick i Grekland, der en person med det
fredliga namnet Pacifico, men af en ganska stridande karakter, höll
på att försätta hela det lilla landet i största äfventyr, genom på¬
kallande af en utländsk makts biträde för ulkräfvande af hans
bistra anspråk. Med kännedom om denna, genom en naturalise-
rad eller i landet bosatt främlings af så mäktiga välgynnare un¬
derstödda fordringskraf åstadkomna, för Grekland i materielt och
pekuniär! hänseende ganska vådliga episod, synes det vara en skyl¬
dighet för Svenska folkets ombud alt med fördubblad vaksamhet
betrakta tidens tecken; och ehuru Hr von Hartmansdorff velat be¬
strida mig rättigheten alt få yttra mig i en sak, hvarom jag lik¬
väl, i anseende till dess samband med förevarande ärende, anser
mig äga anledn. vid detta tillfälle något orda, hälst som Hr Frih.
o. Landtm, icke heller funnit sig böra afbryta min framställning
derutinnan, så torde R. o. Ad. tillåta att jag i detta hänseende
jemväl tillägger några ord. Frågan om naturalisation af främlin¬
gar synes mig nemi. böra i vår lid vinna en mångfaldigt ökad
vigt, då man besinnar åtskilliga omständigheter, som påkalla den
största vaksamhet, t. ex. den förslagenhet och djerfhet, hvarme¬
delst de mest samhällsstridiga läror utspridas och förfäktas, hvilka
en talrik och makllysten propaganda icke lärer underlåta att, med
7 H. 3
34
Den 17 Maj.
rikligt utdelande af penningar eller andra dera till buds stående
lockelsemedel, efter förmåga söka inom hvarje land insmyga och
innästla. Således synes man böra vara serdeles upmärksam på
dessa varningsrika förhållanden och söka att, åtminstone så myc¬
ket man genom lagstiftning förmår, motverka de samhällets möj¬
ligen från dessa håll hotande faror. Jag vill likväl icke gå Utsk.
i förväg i afseende på denna frågas slutliga utredning; men hop¬
pas emedlertid alt R. o. Ad. icke medgifver någon ledamot, eho
det vara må, att tillmäta sig någon rätt att handla och tala i
detta Stånds namn, samt med en sådan sjelftillvällad rättighet
afskära andra ledamöter rättigheten alt sig yttra inom de af grund¬
lagen utstakade gränser, eller alt få de af dem framslälda förslag
under öfverläggning och pröfning. Alltså bör det också vara til-
låtligt att beledsaga denna motion såvida den såsom jag tror, är
laglig, med omdömen om dess gagn och värde, som sådant alltid
plägar medgifvas vid andra motioners remitterande, de må för öf¬
rigt angå hvad ämne som helst.
Hr Brakel: Jag har påstått och påstår ännu att det fins uti
vår grundlag en §, sora säger hvad R. St. hafva att göra till följd
af tagen kännedom om decharge-betänk. Denna § heter den 107
R. F. Der står: ”att R. St. kunna om de finna rikets väl det
kräfva hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan att Han
ville ur Statsrådet och ifrån Embetet skilja den eller dem emot
hvilka anmärkn. blifvit gjord”. Detta slår i den 107 § R. F.
och 107 § är skrifven just för R. St:s handläggning af de¬
charge-betänk. Det är i stöd af den, som jag yrkar att R.
o. Ad. måtte vägra remiss af Gr. Lagerbjelkes motion. En
hvar torde lätt inse hvad följden skulle blifva om Const.Utsk.,
om det vore ett sådant Const.Utsk. som 1840 års, i sitt decharge-
betänk. kom fram med hela Statsråds-prol:ne, och sedan, inom
detta hus, dessa ledamöter stego upp och yrkade att K. M. ville
vidtaga den åtgärden och den åtgärden och sålunda sökte styra
riket. Jag anser att detta är en farlig hana, som beträdes om vi
bevilja remiss på Gr. Lagerbjelkes motion. Det är det farligaste
steg man kan taga och jag hoppas och tror att R. o. Ad., lika¬
som jag, skall inse att Ståndet icke kan bevilja remiss på en så¬
dan motion. Jag tillstyrker fortfarande att R. o. Ad. vägrar re¬
miss af motionen.
Hr Cederschiöld, Robert Teophron: Dä Const.Utsk:s
betänk, förevar, var jag en ibland dem, som yrkade bifall till
det gjorda förslaget till underd. skrifvelse, hvilket bestriddes af
det skäl alt man ansåg att Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. borde der¬
öfver afgifva yttrande, emedan det var ett önskningsmål. Jag sökte
försvara Const.Utsk:s rättighet, men lyckades icke alt göra min
åsigt gällande inför' pl ural i te ten. Man har nu åter börjat omtala
Const.Ulsk:s befogenhet ali inkomma med sin framställning eller
icke; men del är icke föremålet för denna diskussion utan fråga
är nu endast huruvida de af Gr. Lagerbjelke väckta motioner äro
lagliga eller ej, d. v. s. huruvida han varit behörig att väcka dem
Den 17 Maj.
35
eller icke. För att afgöra detta återigen erfordras endast alt til¬
lämpa 56 § lliksd.Ordn. som uttryckligen tillåter motioners väc¬
kande efter motionstidens slut, ibland annat i de tvenne fall, att
motionerna äro föranledda af redan uptagoa ärenden eller redan
fatlade beslut. Frågas således: är detta eli redan uptaget ärende?
dertill har man å andra sidan svarat nej: Hvarföre? Jo, emedan
betänk, i den delen blifvit lagdt till handlingarne; men om den
pra:missen är riklig att Const.Utsk:s betänk, i denna punkt icke
är ett uptaget ärende emedan den blifvit lagd lill handlingarne,
så skulle deraf följa att hela decharge-betänk., d. v. s. äfven den
under Litt. A afhandlade delen, icke vöre ett uptaget ärende; men
äfven om man häruti hade rätt, så uphäfves derigenom dock icke
det andra skälet, som finnes i 56 § nemi. alt motioner kunna
väckas om de äro föranledde af ett redan fattadt beslut. Frågas
således om dessa motioner äro föranledda af ett redan fattadt be¬
slut eller icke. Jag svarar dertill ja om framställningen bade blif¬
vit antagen alt till K. M. afgifva underd. skrifvelse i ämnet på
sålt Coust.Ulsk. föreslagit, så hade dessa motioner icke erfordrats.
Nu antog man dem ej, emedan man icke ansåg Coust.Utsk. be¬
hörigt att föreslå underd. skrifvelse och delta var anleda, hvarföre
man lade punkten lill hanlingarne, men man ingick ingalunda i
pröfning derom huruvida icke de underd. skrifvelserna voro af be-
hofvel påkallade, ulan man förklarade endast att Allm. Besv. o.
Ekon.Ulsk. bort häröfver höras och i anleda, deraf var det som
man lade, punkten till handlingarne. Del var detta beslut om
merms läggande till handlingarne i denna del, af det skäl jag
nyss nämnde, som gaf anleda, till motionernas väckande och så¬
lunda äro de föranledda af ett redan uptaget ärende.
Obefogenheten å andra sidan att bestrida remiss synes också
lör hvar och en vara påtaglig, dä man tager i betraktande de skäl,
som derför blifvit anförda. Hvilka äro dä dessa skäl? Jo! man har
sagt all representanterna kunde gä upp i Stats-Depart:ne och der
göra sig underrättade om förhållandet. Kan det vara meningen
att hvarje representant skall gå upp i Deparlme för att genomläsa
alla handlingar och laga kännedom om alla mål eller genomse
diarierna, för alt deraf se huru hvarje mål sig befinner? Jag kan
icke tro, att det kan vara den värde talarens mening.
Ilr von Hartmansdorff har hänvisat lill tiduingarne, der man
skulle hemta uplysningar i frågan, jag får då fästa den värde ta¬
larens upmärksamhet derpå, att det icke är representantens pligt
att läsa tiduingarne.
Hvad äler angår de förskräckliga vådor, som Hr Brakel före¬
spegla! R. o. Ad., hvilka skulle upsla om man hår beviljade re¬
miss på Gr. Lagerhjelkes motion och den farliga bana han ansett
derigenom beträdas, så kan jag ej föreställa mig att den ringaste
våda skulle upsla deraf, alt man i linderddiel framställde sina
önskningar inför thronen. Så vidt jag känner, har man, sedan
uråldriga tider va lil van att hafva en Konung, som älskar alt
låta representationen närma sig med sina underd. önskningar och
3*
36
Den 17 Maj.
jag hoppas för ruin del att icke uplefva den dag, då thronen in¬
nehafves af en Konung, sorn hade motsatta önskningar; likasom
jag ock hoppas alt vi aldrig matte få se vår Konung omgifven af
sådana rådgifvare, som finna sig förnärmade deraf, att liepresen¬
tationen till Konungen frambär sina önskningar.
IIr Lagerhjelm, Pehr: Jag har länge tvekat huru jag
skulle tänka i detta ämne, då jag blott läste den 56 § Riksd.Ordn.
men då jag derjemte läst den 107 § i li. F. till slut, så har det
synts mig lätt alt i detta ämne bestämma min öfvertygelse. Jag
ber att få upläsa de sista raderna af sistnämnde §. De lyda så¬
lunda: ”under 11. St:s öfverläggningar derom, skola icke Konun¬
gens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporatio¬
ners rättigheter och angelägenheter kunna ens nämnas, ännu min¬
dre någon R. St:s pröfning underställas”. Jag ser icke huru det
skulle komma att förhålla sig i en framtid om man öpnade denna
bana. Gonst.Ulsk. finnér någon regeringsåtgärd icke vara af be¬
skaffenhet att kunna påkalla tillämpning af 107 §; men Utsk.
vill ändå, under en partitid, och lyckas med en rösts pluralitet
alt komma derhän att underlägga ett eller annat regeringsbeslut
R. St:s pröfning. Då heter det: R. St. få icke pröfva detta be¬
slut. Utsk. följer då den method, som nu är vald. Det inkom¬
mer med sin berättelse till R. St., då finnes inom Riks-Stånden
en laglolkare, sådan som nu motionären är. Han tager upp äm¬
net. Motionen remitteras till ett Utsk. Utsk. skall naturligtvis taga
upp frågan, innan den kommer in till R. St. och underkastas deras
pröfning. Nu säger man: denna pröfning rörer icke Regerings-
målet utan endast saken i sin allmänlighet utgjorde sjelfva källan
och skulle leda derhän att R. St. skulle gå in lill K. M. och
säga: Eders Maj:t, det der duger icke. Då frågar jag, om man
icke med detsamma har lagt hand på sjelfva Konungens beslut.
Jag tror det. I reciten berättar man att så och så har det skett,
att hos oss har Gonst.Ulsk. anmält det och det; det har icke för-
anledt anmärkn. enl. 107 § men det har genom motions väc¬
kande öfvergått lill en ny behandling och nu anhålla vi att Eders
Majit måtte hädanefter handla så eller så. Jag frågar: om man
då icke har pröfvat den regeringsåtgärden: 107 § säger att så¬
dana beslut icke kunna nämnas. Här äro de nämnda och hafva
äfven blifvit diskuterade. Det der medgifva vi men 56 § är här
klar. Hvad Hr Lagerhjelm säger mer är icke så bestämdt och så
klart, men 56 § är klar och dess mening är att innehålla en
utvidgning af motionsrätten. Detta är en fördel men man må
betänka hvad som år föremålet för Const.Utsk:s tillgöranden. Det
är icke några småsaker, icke heller några enskilta beslut såvida
man icke kan visa att rikets sannskyldiga nytta eller något dylikt
dervid äfventyrar. Det är större förhållanden, som härvid afses
och således har Utsk. från början utgått från en felaktig grund
och med delamraa Utsk. ansett R. St. icke böra tillämpa 107 §
så bör frågan vara slut. Att åter uptaga den tror jag kommer
att föranleda ett sådant missbruk, sora här är i fråga. Visserligen
Den 17 Maj.
37
är det af vigt alt hafva motionsrätt, men skulle man vilja tolka
grundlagen derhän, alt man utsträckte motionsrätten så måste man
äfven visa att det är behöflig!. Här kan icke vara fråga om an¬
nat än kända förhallanden. Kunna de icke vara tillräckligt kända
innan riksdagen hörjås eller under den liden, som motionstiden
räcker för alt gifva anledn. till att en motion väckes. Då frågar
jag om det går an, att utsträcka motionsrätten derhän som man
här velat göra utan att handla i strid mot 107 § R. F. och hvart¬
hän det skulle leda under partitider.
Gr. Gyldenstolpe, Anlon Gabriel: Jag instämmer med
dem, som anse att remiss på Gr. Lagerbjelkes motion icka bör
beviljas. Jag utgår från den synpunkten att t. ex. om en fråga
hade förevarit inom Cousl.Uisk. hvarom någon af ledamöterna an¬
sett anmälan böra göras till R. St. denna fråga hade blifvit af
Utsk:s majoritet underkänd och således icke kommit till R. Sl:s
kunskap. Då upträder en reservant och reserverar sig emot det
inom Utsk. fattade beslut samt lemnar R. St. kännedom om ären-
der, som hade förekommit inom Statsrådet. Sådant är i miu tan¬
ka icke lagligt, och skulle då en motionär hafva rättighet, att på
grund af den olagliga framställningen väcka en molion så hade
han, med samma rätt som Gr. Lagerbjelke, kunnat säga: enhän-
händelse har inträffat derigenom alt en reservant har meddelat
något för R. St., som är olagligt att uttala och på grund af den¬
na händelse, väcker jag molion derom, att R. St. skola ingå till
K. M. med underd. anhållan att Han mätte styra i en annan rikt¬
ning, än den sorn jag genom den inträffade händelsen har för¬
nummit. Jag hemställer om R. o. Ad. i sådant fall skulle vilja
bevilja remiss på en dylik molion. Saken är nu densamma. Const.-
Ulsk. har, utan att göra någon anmälan mot Konungens rådgif¬
vare, på grund af 107 § anmält de åtgärder, sora förekommit in¬
om Statsrådet, regeringsbeslut, som blifvit vidtagna. Dertill har
i min tanka Gonst.Utsk. icke någon rätt och således kan jag icke
heller anse att någon ledamot inom RiksStåndeu har rätt att, pä
grund af den sålunda inträffade händelsen väcka någon motion.
Jag afslyrker således remissen.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Hr Cederschiölds ytt¬
rande, anhåller jag att få säga några ord.
Han påstår att Const.Utsk:s utlåt., rörande dessa frågor, vore
en under riksdagen inträffad händelse, hvilken berättigade Stms
ledamöter all, i anledn. deraf, väcka motioner. Om så vore förhål¬
landet skulle ju Const.Utsk:s yttrande ang:de 107 § eller dc händelser,
som äro hänförliga dit, jemväl berättiga hvilken rikdagsman som helst
att göra molion i samma väg. Kan någon medgifva grundlagsenlig¬
heten af ett sådant förfarande? Hr Cederschiöld frågar: ”kan det
vara meningen att vedel bönde, som vilja göra motioner, skola i
Siats-Depart:ne skaffa sig uplysningar”? Ja, det är verkligen min
mening, att en hvar, som vill väcka motioner, skall för att grunda
dem, skaffa sig erforderliga uplysningar, han må söka dessa i Stats-
Deparlme, Collma eller hvar som helst.
38
Den 17 Maj.
Hr Cederschiöld har, förmodligen missledd af mine värde
molstäudares yttranden, trott att jag velat hindra någon söka up-
lysningar i lidningarue. Det är icke förhållandet, såsom de, hvilka
under mitt yttrande voro tillstädes, vål veta. Jag har blott sagt,
att den händelse, som påstås hafva varit riksdagsmän obekant in¬
nan Consl.Utsk. meddelade de underrättelser derom, som blifvit
inhämtade vid Statsråds-prot:ns genomläsning, hafva omlormälls i
allmänna tidniugarne, och således varit för en hvar, äfven utom
Consl.Utsk. bekanta.
I afseende pä Frih. Cederströms yttrande, får jag säga alt
ingen vet och ser bättre än jag huru litet min mening f. n.
gäller på detta runi, men sådant kan ingalunda afhålla mig alt
hädanefter, såsom hittills, yttra mig i de frågor, uti hvilka jag
anser mig böra uttala min tanka, ty jag förutsätter att R. o. Ad.
afser rätt i sak, och laglighet i form äfven om erinringar i så¬
dana hänseenden skulle komma ifrån mig.
Gr. Horn, Claes Fredrik: Icke närvarande då det s. k.
decharge-betänk. förevar, till öfverläggning, bar jag ingen annan
kännedom om det ämne, som här diskuteras än jag genom be¬
rättelser kunnat inhämta. Jag anser det vara eli faktum, alt
den fråga, hvarom nu öfverlägges blifvit af Consl.Utsk. framställd
och af R. o. Ad. lagd till handlingarne. Deraf kan slutas att
Ståndet anser Const.Utsk:s behandling af frågan olaglig. Måhända
har Consl.Utsk. i detta utlåt, öfverskridit de bestämda formerna
för anmälan till R. St. af hvad de funnit i Slalsråds-protma an¬
märkningsvärd!; men om en sådan anmälan äfven i riklig form
förekommer, så är det likväl ett faktum att så har skett, och när
en framställning af Consl.Utsk. blifvit gjord och detta faktum
konstaterad!, så anser jag den händelse vara inträffad, hvarpå
motionären slöder sig, och ehuru jag icke är någon vän af en
utsträckt motionsrätt och ännu mindre af fruktlöst riksdagsarbete,
så anser jag mig likväl pligtig all vid detta tillfälle understödja
motionen för den händelse att R. o. Ad. skulle till en minoritet
eller majoritet vara af den lankan, alt remiss bör vägras å fram¬
ställningen. Jag anser utan all fråga, att Gr. Lagerbjelkes mo¬
tion bör behandlas af Consl.Utsk.
Visserligen är del framställd) af en ledamot huruledes, när
Consl.Utsk. icke anmält denna fråga efter 107 §, det skulle vara
obehörigt af R. St. alt densamma uptaga, men jag vill framställa
för R. o. Ad. ett annat förhållande, som likväl ger R. o. Ad.
samma rätt, som Gr. Gyldenstolpe vill bestrida dem, nemi. om
en anmärkms-auledn. inkommer från ett RiksStånd lill Consl.Utsk.
och Consl.Utsk. underkänner denna anmälan, så står det Ståndet
fritt att denna anmälan uptaga och derom besluta. Det är så¬
ledes icke Consl.Utsk., som ensamt vid detta tillfälle har afgörande
rätt. Jag kan följaktligen icke annat än understödja remissen.
Frih. Cederström: Gr. Gyldenstolpe har gjort invändning
emot vår bevisning med det yttrande, att om en reservant skulle
framlägga upgifter, som han hämtat ur Statsråds-prolme, så skulle
Den 17 Maj.
39
det kunna föranleda till nya motioner. Det är väl dock någon
skillnad emellan hvad en reservant sig i detta fall tillåter, och
hvad som lillgöres af Const.Utsk. sjelf!, denna höga myndighet,
som har sig anförtrodd värden om grundlagarnes tydning och til¬
lämpning. I detta hänseende vädjar jag till dem, som vore när¬
varande i det plenum, då decharge-hetänk. förekom, huruvida
man har glömt hort att, ehuruväl de tre punkterna under Littera
B då lades till handlingarne, innehållet ändock oss offentligen
vardt delgifvet, ej blott genom betänkandets utdelning lill hvarje
ledamot, som det önskade, utan jemväl på ett sätt, som ej kunde
undgå någon med öppna öron försedd, i Ståndet närvarande per¬
sons upmärksamhet. Att sålunda de af Utsk. i dessa delar fram¬
ställda sakförhållanden icke blefvo en hemlighet för detta Stånd,
det är så myckel säkrare, som, i början af diskussionen, då Hr
Tersmeden just yrkade, att, enär innehållet af Litt. B. vore efter
hans förmenande olagligt, så borde det icke ens få upläsas, jag tog
mig friheten yrka att Litt. B. måtte Ståndet ovägerligen varda
meddelad; hvarefter de under berörde Litt. B. innefattade Irenne
punkter ofördröjligen samt ord för ord af en R. o. Ad:s Kansli-
tjensteman uplästes. Således har blott en enskild ledamot sökt
afböja detta; men R. o. Ad. sjelf har ingalunda protesterat emot
att taga kännedom om hvad under Littera B. irbegripes. Och tu¬
dén tagna kännedomen af berörde innehåll har hvilken ledamot
som helst, således äfven Gr. Lagerbielke, (vid detta tillfälle allde¬
les oberoende af sin egenskap att vara ledamot i Const.Utsk.),
haft full anledning hemta skäl lill oberopande af 56 § för väc¬
kande af de motioner, han framlagt.
De af Hr Lagerhjelm i dag anförda inkast synas mig egent¬
ligen endast hafva någon tillämplighet på en redan handlagd frå¬
ga, nemi. afgörandet af den, huruvida R. St. borde, på grund af
Const.Ulsk:s hemställan sub Litt. B., lill K. M., utan vidare om¬
väg, inkomma med skrifve!ser af innehåll i enlighet med Utsk:s
förslag. Berörde inkast hafva ingalunda samma tillämplighet på
den af Gr. Lagerbjelke väckta motionen. Att närmare utveckla
detta förhållande, skulle medtaga längre lid, än jag vågar för
ögonblicket laga i anspråk; saken är åtminstone nu af mig an¬
tydd. Bedröfligt vöre del om man skulle, jemväl till släckande
af den enskilda molionsrälten, utsträcka Hr Tersmedens invändning
mot Litt. B,; hvilken invändning icke så mycket afser klander mot
saken, sorn fastmera en rädsla för de vådor, som derunder kunde
befaras i anmärkningsväg vara förborgade. Hr Tersmeden har
nemi. i Const.Utsk:s tillgörande i dessa delar trott sig igenkänna
”förklädda anmärkningar”. Sådane betänkligheter anser jag för
alster af en måhända i sin rot alltför aktningsvärd, men till sin
verkan skadlig försigtighet, urartad till en slags skuggräddsta, sorn
jag önskar se aflägsnad från folkombudens sinnen. En anmärkn.
mot Konungens rådgifvare ser helt annorlnnua ut, än en motion
om afhjelpande af någon angelägenhet. Att vägra det sednare,
för att icke synas begå det förra, synes mig innefatta en alltför
ängslig varsamhet. På sådant sätt borttages all kraft inom Repre-
40
Den 17 Maj.
senlalionen. Jag afslyrker högeligen ifrån att låta vår handlings¬
förmåga och värt mod nedstämmas af så beskaffade förespeglin¬
gar; och fortfar således ali anhålla om remiss af motionen.
Hr von Hartmansdorffs, i tillkännagifven egenskap af svar å
hvad jag sednast haft äran anföra, nyss afgifoa yttrande, innefat¬
tar så myckel mindre någon vederläggning deraf, som berörde
hans svar råkat afhandla något helt annat än hvad mina ord in¬
neburit. Jag har nemi. på intet sätt påstått det ju icke Hr von
Hartmansdorff nu och framdeles bör förmodas hafva många goda
och uplysande råd alt delgifva Ståndet i en mängd af ämnen,
derutinnan hans mångåriga erfarenhet och flersidiga insigter säkert
skola i sådant fall komma ärendernes behandling på ett gagneligl
sätt till godo; men jag har endast bestridi, och bestrider alltjemnt,
att Hr von Hartmansdorff må tillåta sig a priori tala i Ståndets
namn, och å dess vägnar utsäga förkastelsedomar öfver andra le¬
damöter; ty sådant förfaringssätt lärer icke vara lofligt för Hr von
Hartmansdorff, mer än det är för någon annan.
Hr Cederschiöld: Jag får fästa Hr von Hartmansdorffs
upmärksamhet derpå, att jag ingalunda talat om någon under riks¬
dagen inträffad händelse, utan om ett under riksdagen fattadt be¬
slut, och tror alt deruti tillräcklig anledning funnits lill motionens
framställande. Med Hr von Hartmansdorff instämmer jag deri att
den, som väcker en motion, äfven bör i vederbör. StatsDepartrler
skaffa sig nödige upplysningar, men jag förmodar att Hr von
Hartmansdorff instämmer med mig deruti, att representanlerne
icke böra springa upp i SlatsDeparUterne, för all fä reda på hvil¬
ka motioner de skola väcka. Del var detta jag anmärkte, att det
icke är der man skall gå och leta efter hvilka motioner man skall
framställa, lika litet som man skall i tidningarne söka efter anled¬
ningar dertill.
Hr Lagerhjelm har anmärkt ali man icke borde lägga band
på K. M:s beslut. Deri har han rått. Ilan har äfven sagt att
motionen hade bordt blifva väckt inom motionstiden; men om
della hade skett och en skrifvelse hade blifvit af R. St. i un-
nerddiet beslutad, månne icke då samma band hade blifvit lagdt
på K.. M:s beslut i händelse man anser sådana beslut lägga band
på K. M.
Man talar om ingrepp på Konungamakten och att sådana
icke böra göras af representationen. Jag instämmer i denna åsigt,
men man bör dock gifva akt på att representationen försvarar sin
rätt. Enl. mitt omdöme bör Konungamakten vara stark, men
man bör icke förblanda en grundlagsenligl stark konungamakt
med den despoliska. Uti en stat med en despotisk regering må
del vara rätt att inga önskningar få framställas, men uti en kon¬
stitutionell monarchi bör förhållandet vara motsatt. Om framställ¬
ningen icke har skäl för sig, så böra väl Konungens rådgifvare
hafva nog kraft för att afstyrka densamma; är den åter befogad,
så hoppas jag alt Konungens rådgifvare veta att göra afseende på
Den 17 Maj.
41
R. Sl:s önskningar, och hafva de icke så upfaltat sin bestämmel¬
se, då eger 107 § Reg.F. mot dem sin fulla tillämplighet.
Hr Printzensköld: Hvartill den långa föreläsningen, som Hr
Cederschiöld gjort, skall tjena, eller hvad den har för gemenskap
med förevar, fråga, det begriper jag sannerligen icke. Jag kän¬
ner likaväl som Hr Cederschiöld, att Svenska folkel eger rättighet
att till K.. M. frambära sina önskningar, likasom jag också känner
att K. M. icke underlåter att på dem göra afseende. Represen¬
tanten är likväl skyldig att hålla sig inom vissa former, som stad¬
ga ordningen för dessa önskningars frambärande. Dessa former
äro här i fråga och man äger icke att frambära önskningar i an¬
nan ordning än de föreskrifva. Det är denna ordning, som man
här vill söka att öfverträda, talandes vidt och bredt om den ifrå¬
gasatta önskningens påföljd hos konungamakten m. m. dylikt.
Sådant kan man gömma till dess att sjelfva saken förekommer.
Då är det tid att tala derom. Gr. Horn har nnderstödt remissen
på den grund att det är ett faktum, att Const.Utsk. framkommit
med de ifrågavar. anmärkmne, ehuru icke under den form, som
107 § R.F. föreskrifver. Går man ut ifrån den grundsatsen, att
ett faktum skulle kunna ligga till grund för en motion, så lärer
Gr:n icke kunna bestrida, att det också är ett faktum, att Hr
Billström vid Const.Utsk:s betänk, bifogat en reservation, innefat¬
tande icke mindre än 12 anmärkningspunkter. Skulle man, på
grund af detta faktum, få väcka motioner, så skulle 12 sådana
kunna åstadkommas i de ämnen, som denna reservation innehål¬
ler. Månne man kan föreställa sig att detta är lagligt. Jag tvif-
lar derpå och kan man icke, på grund af en reservants framställ¬
ning, komma fram med motioner, enär reservanten olagligen hand¬
lat, så kan man lika litet komma fram med motioner på grund
af ett Const.Utsk:s betänk., när Const.Utsk. i det fallet olagligen
förfarit. Jag förblifver vid min vördsamma anhållan att remiss
måtte vägras å motionen.
Hr Brakel: Hr Cederschiöld har sagt att Gr. Lagerbjelkes
motion kan föranledas af ett förut fattadt beslut. Hvad var del
då för ett beslut, som R. o. Ad. fattade? Jo, alt lägga betänk, i
den ifrågavar. delen till handlingarne. Kan man då, af ett sådant
beslnt, att lägga ett mera. till handlingarne, hemta anledn. till
en motion om all ingå till K. M. med en underd. skrifvelse?
Vidare har Hr Cederschiöld sagt att det är ett uptaget ärende,
men det är det ej utan tvertom ett nedlagdt, ty Adeln har lagt
det till handlingarna. Således kan orsaken till Gr. Lagerbjelkes
motion blott vara den, att det var en under riksdagen inträffad
händelse alt R. St. på officiel väg fingo veta att utländningar blif¬
vit naturaliserade och fästningsverk nedrifna. Detta är en hän¬
delse, som inträffat under riksdagens lopp och jag medgifver att
Gr. Lagerbjelke hade haft rätt att väcka sin motion, om icke
grundlagsstiftaren förutsatt, all sådana händelser skulle komma till
R. St:s kunskap, och just derföre skrifvit en § i grundlagen, som
4 2
Den 17 Maj.
säger hvad R. St. i denna händelse har att göra. Jag yrkar fort¬
farande R. o. Ad:s vägran af remiss å Gr. Lagerbjelkes motion.
Hr Bildt: Då Frih. Cederström fullkomligen vederlagt Gr.
Gyldenstolpes yttrande, som innehöll, att hvar och en egde be¬
fogenhet att i Statsråds-protma upsöka ämnen för motioners väc¬
kande, på grund hvaraf han bestridt remiss, så trodde jag icke
att Hr Printzensköld skulle äler upträda emot de af Gr. Horn, i
likhet med Frih. Cederströms framställda åsigter. Jag vill fästa
npmärksamheten på att den enskilta reservationen af Hr Billström
ingalunda var något af R. St. uptaget ärende, icke föranledde till
någon handläggning och således icke hade någon gemenskap med
den här ifrågavar:de motionen, som är en följd af ett redan up¬
taget ärende, såsom Hr Cederschiöld på ett klart och öfvertygan-
de sätt ådagalagt. Jag hoppas att R. o. Ad. icke nu skall vägra
remiss af denna motion, sedan R. o. Ad. vid frågans hand¬
läggning, nemi. dechargebelänk:s afgörande, åtminstone mångå le¬
damöter inom Ståndet tydligen yttrat att det endast vore frågans
formella beskaffenhet, som hindrade, att dessa högst vigliga frå¬
gor icke blefvo af R. o. Ad. behjertade.
Jag fortfar att yrka propos. på återremiss af motionen.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. bifölle att Gr. Lagerbjelkes ifrågavar. motion remitterades
till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., ropades ja och nej; hvarefter H.
Ex. hemställde om R. o. Ad. afsloge remiss af samma motion,
och jemväl denna propos. blef med blandade ja och nej besva¬
rad; hvarjemte Gr. Lagerberg, Carl Sven Axel, begärde
votering.
Hr Brakel: Jag skall endast anhålla att få veta huru Hr
Frih. o. Landtm, upfallat svaret på den sisla propos:n.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att votering redan vore
begärd, och att vid sådant förhållande något lillkännagifvande hu¬
ru R. o. Ad:s svar blifvit af H. Ex. upfattadt, icke erfordrades.
Hr Brakel: Om jag icke alltför mycket missrninner mig,
så står det i grundlagen, att om de, som äro öfverröstade, och
öfverröstade äro de ej förrän Landtm, förklarat huru han upfal-
tat Ståndets svar, icke nöja sig med Landtm:s upfattning af sva¬
ret på en framställd propos., ega de att begära votering. Således
kan icke votering ega rum, såvida icke Hr Frih. o. Landtm, för¬
klarat hur han upfattat svaret. Följaktligen var min anhållan
icke obefogad, hvilket jag blott för min egen skuld vill hafva sagt.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
Den, som bifaller att Gr. Lagerbjelkes motion om allålande
af en underd. skrifvelse till K. M., ang:de meddelandet af Svensk
Den 17 Maj.
43
medborgarrätt ät utländsk raan, remitteras (ill Allra. Bcsv.- o.
Ekon.Utsk. voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. remiss af berörde motion.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer
Ja — 28.
Nej — 49.
Hr Cederschiöld: Emot det fattade beslutet, får jag vörd¬
samt lill prot. anmäla min reservation, och dervid tillika anmär¬
ka, att då förra gången fråga var om att bifalla Consl.Utsk.-s be¬
tänk., det anfördes å andra sidan, alt det var emot formen. Man
motsatte sig beslutet, men hänvisade då att väcka särskild motion
lill behandling af Ekon.Utsk. Nu åter då fråga upstår om den
väckta motionens remitterande till detta Utsk. bestrides sådant så¬
som stridande mot grundlagen. Detta bör vara en lärorik var¬
ning för hvar och en att hädanefter tillvägagu med den största
varsamhet, och icke sätta lit lill några förespeglingar alt på an¬
nan väg vinna hvad raan önskar.
Frih. Cederström: Oaktadt jag, under diskussionen haft
tillfälle att utförligare uttrycka min mening, vill jag, i anseende
lill ämnets vigt, icke underlåta att, sammanfallande min åsigt in¬
om några få ord, reservera mig emot det beslut, R. o. Ad. nyss
fattat. Måhända vore det hädanefter så godt att utstryka 56 §
Riksd.Ordn., enär man icke synes vilja efterlefva densamma. Om
denna § likväl anses böra qvarstå, hoppas jag all åtminstone vid
kommande riksdagar dylika förfaranden, som i dag egt rum,
framgent måtte undvikas.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag anhåller alt emot det fattade
beslutet få nedlägga min reservation. Redan under diskussionen
har jag visat, alt det vore fullkomligen omöjligt för så väl mig
som hvilken annan representant som helst att kunna innan Const.-
Utsk. derom lemnade uplysning känna det förhållande, som min
motion afsåg. Under motionstiden kunde jag icke väcka den, och
efter motionstiden får jag till följe af det nu fattade beslutet,
icke göra det. Om t. ex. på S:t Barthelemy, straxt före riksda¬
gens början, en händelse inträffat, hvilken påkallade lagstiftnings¬
åtgärd af R. St., men underrättelsen om denna händelse icke
kommit till Sverige förr än efter motionstidens slut så finge den¬
samma, i konseqvent följd af R. o. Ad:s nu fattade beslut, icke
föranleda till väckande af någon motion, ty sjelfva händelsen ha¬
de icke inträffat under riksdagen, och en under riksdagen erhål¬
len underrättelse äfven om ett förhållande, hvilket förut omöjligen
ii
Den 17 Maj.
kunde vara kändt, har af R. o. Ad. icke ansetts få gifva anledn.
lill motion.
Hr Bildt: Äfven jag anhåller alt i prot. få nedlägga min
reservation emot det beslut, som R. o. Ad. nyss fattat, enär jag
anser, genom detta beslut, såväl den ledamot, som väckt denna
motion, som äfven Ståndets öfrige ledamöter inskränkta i den
rätt 56 § Riksd.Ordn. medgifver, att med afseende på under riks¬
dagen inträffande händelser, frambära motioner af den syftning
som den ifrågavarande.
Föredrogs Gr. Lagerbjel kes, Guslaf, d. 10 dennes f. m.
på bordet lagda motion, om aflätande af en underd. skrifvelse
till K. M. i fråga om behofvet af närmare bestämningar rörande
de ändamål, för hvilka aktie-bolag må stiftas.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan R. o. Ad. genom vote¬
ring med en icke obetydlig majoritet vägrat remiss å den motion,
som Gr. Lagerbjelke, i anledn. af ett af Const.Utsk. förut här
anmäldt ämne har väckt, och förhållandet nu är alldeles enahanda
som föranledt R. o. Ad:s vägran af remiss å den förra motionen,
så hoppas jag all R. o. Ad. icke ett ögonblick derefter fattar ett
annat beslut, utan afslår remiss å den föredragna motionen.
Gr. Lagerbjelke: Jag förutser visserligen utgången äfven
af denna fråga, sedan R. o. Ad. nyss fattat sitt beslut i afseende
på den af mig förut väckta motionen. Jag anhåller likväl att med
några ord få visa alt genom en vägran af remiss å motionen blir
icke allenast 56 § Riksd.Ordn. utan all kraft och verkan, utan äf¬
ven motionsrätten förqväfd under innevarande riksdag. Det hat-
för mig likasom för hvarje annan som helst varit fullkomligen
obekant, att inom Konungens Råd ett sådant besynnerligt lolk-
ningssätt gjort sig gällande, altman icke vid meddelande å Kongl,
fastställelse å reglor för actie-bolag behöfde efterse annat än att
reglorna instämde med actie-bolags-lagen, och att K. M. icke fick
vägra sin sauction på sådana reglor äfven om de för öfrigt vore
aldrig så skadliga, endast de i formellt afseende öfverensstämde
med lagen. Alt eli sådant lolkningssätt gjort sig gällande, var
alldeles omöjligt att veta, och jag ansåg det således för min rät¬
tighet ali på grund deraf väcka motion. Då jag likväl, som sagt
är, förutser utgången af denna fråga, så anhåller jag att endast
få nedlägga min reservation till R. o. Ad:s prot., emot det för-
qväfvande af motionsrätten, som sålunda eger rum.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om någon sak af de fö¬
revarande trenne förut varit känd, så är det vät denna, ty om
mitt minne ej felar, hafva dessa bolagsreglor varit införda i den
officiella tidningen. Den lära väl åtminstone alla embetsman,
hvilka skola ställa sig utkommande författningar lill efterrättelse,
vara skyldige att läsa, samt de följaktligen böra känna hvad
dpr står.
Den 17 Maj.
45
Hr Printzensköld: Jag skall såsom riksdagsman göra till
en oeftergiflig pligt för mig, att med all den makt, som står mig
till buds, söka förhindra frånträdandet af grundlagliga former.
Af denna orsak har jag äfven emotsall mig remiss af denna mo¬
tion, så väl som af den första. Gr. Lagerbjelke har äfven vid
detta tillfälle begagnat samina utväg, som vid det förra, nemi.
alt tala om nyttan af motionen, och alt lian icke förr än vid
genomläsningen af Stalsråds-prot:na bade kunnat vela det förhål¬
lande, hvaraf han tagit sig anledning att väcka motionen. Så¬
dant ligger likväl helt och hållet utom det ämne, som för när¬
varande utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning och jag an¬
håller således att Gr:n icke vidare måtte med dylika framställnin¬
gar söka alt verka till en annan utgång af denna sak än som i
den förra egde rum.
Frih. Cederström, Rud.: Om R. o. Ad. en gång fattat
något förhasladt beslut, så utgör sådant icke något skäl att stän¬
digt fortfara dermed. Jag medgifver likväl att omvändelsen, om
den nu straxt inträffar, skulle synas vara ganska plötsligen på¬
kommen. Onskligt hade visserligen varit, om man nyss förut in¬
sett det rätta; måhända finge man nu säga: bättre sent än al¬
drig. För min enskilda del väntar jag det väl knappast; men
instämmer med hvad Gr. Lagerbjelke yttrat, ang:de lagligheten
af hans motion, och förenar mig likaledes med honom i afseende
på öfvertygelsen om nyttan af densamma. Hr von Hartmansdorff
har här ånyo vädjat till tidningarnes upgifter, för att af dem hem¬
ta ledning. Jag medgifver att, då han vunnit målet med sina
antydningar i den förra frågan, synes det således icke otroligt
att han äfven denna gången vinner det. Måhända bör det icke
heller af mig nekas, att tidningarne ju i dessa dagar blifvit litet
bättre; och mot den officiella har jag dessutom ingen erinran att
afgifva. Jag skall således icke förmena Hr von Hartmansdorff den
oskyldiga förnöjelsen att ifrån dera hemta sin upbyggelse och si¬
na uplysningar; anser emellertid öfverflödigt ingå i ytterligare be¬
visning huruledes riksdagsmännen likväl icke kunna af någon
slags juridisk förpligtelse bundne att läsa dagbladen och, hvad än
mera är, tro på allt hvad de förmäla. Då vid behandlingen om
den första motionens remitterande, allt hufvudsakligt i den preli¬
minära remissfrågan torde vara sagdt, vill jag visst ej vidlyftigt
söka öfvertyga Ståndet om behöriga förfaringssättet härvid; men
för min del tror jag det rättaste vara att motionen remitteras.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anser för något
förhasladt att kalla delta af R. o. Ad. nyss fattade beslut för för-
hastadt. Jag tror att efter en så läng diskussion, så måste väl
något hvar hafva haft tillfälle att deröfver bestämma sin öfverty¬
gelse och att det således är orätt af en enskild ledamot att kalla
detta beslut förhasladt.
Hvad sjelfva saken beträffar, så är denna af samma natur
som den förra motionen, och jag förmodar således att R. o. Ad.
i full konseqvens med det förra beslutet vägrar remiss å motio-
46
Den 17 Maj.
uen, hvarom jag anhåller ali Hr Frih. o. Landtm, ville fram¬
ställa proposm.
Gr. Lagerbjelke: Hr von Hartmansdorff har sagt, alt om
någon sak vore känd, så vore det denna, emedan stadfästelsen
på bolagsreglorna vore införd i den officiella tidningen. Delta
nekar jag icke, men hvad som icke var kändt, är att man så tol¬
kat actie-bolags-lagen, att K. M. icke kunde vägra sanktion på
reglorna för ett actie-bolagslag, blott desamma instämde i formell
hänseende med lagen för sådana bolag. Detta faktum måtte vara
annat än alt sjelfva reglorna äro stadfästade. Man visste förut
icke mera än att reglorna äro stadfästade. Nu har man fått veta
att Konungens rådgifvare icke ansågo sig ega rättighet att gran¬
ska reglorna annorlunda än lill formen, och del är denna, enligt
mitt förmenande, oriktiga och vådliga tolkning som min motion
afser att undanrödja.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då Gr. Lagerbjel¬
ke redan svarat på hvad Hr von Hartmansdorff anfört, rörande
akliebolagsreglors införande i lidningarne, så erfordras icke något
vidare svar derpå å min sida. Hr Printzensköld har förklarat att
han skall söka qväfva hvarje motion, sorn väckes på icke grund¬
lagsenlig väg, och jag får förklara att jag äfven skall söka biträda
honom i denna qväfningsoperation i afseende på hvarje motion,
som på olagligt sätt väckes, hvilket dock icke är fallet med den
ifrågavar., på sätt jag förut tror mig hafva visat. Delta beslut,
som R. o. Ad. fattat i den förra frågan lägger i min tanka inga
hinder i vägen att nu besluta remiss af den förevar, frågan, eme¬
dan icke något motiv blifvit utlaladt i det beslut, som R. o. Ad.
nyss fattat. Jag föreställer mig alt R. o. Ad. funnit det icke va¬
ra lämpligt att remittera den förra frågan, emedan R. o. Ad.
ansett det icke löna mödan sedan riksdagen så långt framskridit.
Helt annat kan förhållandet vara med denna fråga, som är af så
stor vigt, enligt hvad jag redan yttrade förra gången frågan förevar,
ty om det förevar, förhållandet kommer att fortgå till nästa riks¬
dag, så att en mängd acliebolag stiftas på samma grunder, så kan
derigenom inträffa, att en hel provins möjligen faller i ulländnin-
gars händer. Del är måhända till en del redan fallet igenom de
hypotheks-föreningar, sorn äro bildade och hvilka tagit så stora
utländska lån, hvarigenom egendomarne i provinsen kunna anses
de facto tillhöra utländningar. Om nu hildas en mängd bolag,
med okände actie-egare, så kan den förändringen inträffa redan
nästa riksdag, och dä hjelper icke att tillämpa 107 § i hela sin
stränghet emot Konungens rådgifvare, äfven om man får hela råd¬
kammaren afskedad. Att finna andra ledamöter i de afskedades
ställe torde ock ej vara så läll. Men äfven om så vore skall jag
dock alltid anse det vara mycket bättre att söka åstadkomma nyt¬
ta i sak och förekomma sådana händelser, samt tillstyrker derföre
för min del remiss af den ifrågavar. motionen.
Då nu H. Ex, Hr Frih. o. landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölls att Gr. Lagerbjelkes ifrågavar. motion remitterades till Allra.
Den 17 Maj.
47
Besv.- o. Ekon.Utsk., ropades starka nej, blandade med ja; hvar¬
efter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. afsloge remiss af denna
motion, samt sedan denna propos. blifvit besvarad med stark ja,
blandade med nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande voler:spropos.
Den, sora bifaller att Gr. Lagerbjelkes motion om aflålande
af en underd. skrifvelse till K. M. i fråga om behofvet af närma¬
re bestämningar rörande de ändamål, för hvilka aktiebolag må
stiftas, remitteras till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. remiss af förenämnde motion.
Sedan voteringen försiggått befunnos rösternc hafva utfallit
sålunda:
Ja — 16.
Nej — 33.
Föredrogs Gr. Lagerbjelkes d. 10 dennes f. m. på bordet lag¬
da motion, ang:de aflålande af en underd. skrifvelse lill K. M.
derom, alt raserande under fredstid af någon bland rikets fästnin¬
gar ej måtte företagas, innan R. St. öfver frågan och hvad der¬
med sammanhänger blifvit hörde.
Frih. von Stedingk Styrbjörn: Som det ganska tydligt
visat sig af dessa voteringar att R. o. Ad. fästat sig vid principen
om motionernas tillkomst och huruvida de af Gr. Lagerbjelke väck¬
ta motionerna må remitteras eller icke, och man deremot ej fä¬
stat sig mycket vid vigten af motionernas innehåll, så hemställer
jag om det icke vore skäl att genast afslå remiss, så att vi må
slippa diskussion och votering derom, så vidt icke enskilta leda¬
möter sätta sig före alt vi skola votera för hvar och en af dessa
motioner.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophr.: Sedan jag i mitt
förra yttrande fästat R. o. Ad:s upmärksamhel deruppå, att man
icke uttalat något motiv för del fattade beslutet, och att det möj¬
ligtvis kunnat hafva utfallet med afslag emedan man icke ansåg
den då förevar, frågan vara af vigt, så får jag deremot nu med¬
gifva, att ett sådant motiv icke kan förmodas hafva legat till
grund för R. o. Ad:s sista beslut, enär den frågan var en af de
vigtigaste; hvadan jag nu endast vill reservera mig emot det be¬
slut R. o. Ad. går alt fatta, enär jag förutser att det äfven
kommer att innefatta vägran af remiss.
Då härefter H. Ex, Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle att ifrågavar. motion remitterades till Allm. Besv.- o.
48
Den 17 Maj.
Ekon.Utsk., ropades starka nej, blandade med några ja; hvarpå
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. afsloge remiss af denna motion,
samt då denna propos. besvarades med starka ja, jemte ett eller
annat nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke: Då, efter de båda föregående besluten,
utgången af remissfrågan äfven af denna motion lärer vara på för¬
hand gifven, så vill jag icke besvära R. o. Ad. med ytterligare
anföranden ang:de densamma, utan anhåller nu endast att få re¬
servera mig emot beslutet.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gabr. och Hr von Hartmansdorff, Aug., ånyo på
bordet Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s ncdannämnde d. 10 dennes
c. m. första gångeu bordlagde utlåhn, betänk, och mera.
N:o 89, i anledn. af väckt motion om inrättande af ett Eekle-
siastik-colhm;
N:o 90, i anledn. af väckt fråga om inrättandet af en ser¬
skild Byrå elier afdelning inom licklesiastik-deparhtet, för hand¬
läggning af ärender, som angå Elemeutar-läroverken;
N:o 91, i anledn. af väckt fråga om förändring af 11 § i
Kongl, stadgan om tullförpassning och tullbevakning;
N:o 92, i anledn. af väckt motion om uphäfvande eller än¬
dring af K. Brefvet d. 2 Augusti 1836, ang:de tullförsegling å
bränvinskärl, som föras öfver saltsjön.
N:o 93, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 72,
om inrättande af Läns-Nämnder; samt
N:o 94, i anledn. af återremiss af Utsk:s utlåt. N:o 81, ang:de
förändringar i K. förordn. om prestval af d. 1 April 1843.
Äfvenledes föredrogos och bordlädes ånyo, uppå derom af fle¬
re ledamöter framställd begäran, StatsUlsk:s nedannämnde d. 14
dennes e. m. på bordel lagde utlål:n;
N:o 134, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för upförande af en fängelsebyggnad vid Qvistrum;
N:o 135, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till byggnadshjelp för de mindre komministralurerne;
N:o 136, i anledn. af K. M:s lill R. St. aflätna nåd. skrif¬
velse, ang:de dispositionen af de år 1848 års krigsrustningsfond
tillhörande persedlar, som blifvit i Stockholms utredningförråd
inlemnade;
N:o 137, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angtde åtskilliga
för det nybildade Artilleri-batteriet i Norrland ifrågakomne ökade
utgifter;
N:o 138, i anledn. af erhållne åtcrremisser af StalsUlskts
be¬
Den 17 Maj.
49
betänk. N:o 67, ang:de indragning af Wermlands Fältjägare-
reg:te; samt
N:o 134), i anledn. af erhållne återremisser ä StatsUtsk:s be¬
tänk. N:o 71, ang:de af Majoren Bennich sökt ersättning för in-
nehafde hästhemmansräntor vid f. d. Westgölha Kavalleri-reg:te.
Vid föredragning af SlatsUtsk:s d. 14 dennes e. m. på bor¬
det lagda utlät. N:o 140, ang:de ersättning för omkostnader i an¬
ledn. af D.D. K.K. H.fl. Kronprinsens och Kronprinsessans
förmälning, hördes flere ledamöter begära förnyad bordläggning af
äfven delta utlåt., hvarjemte
Frih. von Stedingk, Styrbjörn, yttrade:
Jag anser denna fråga vara af den beskaffenhet att den kan
mycket väl föredragas genast och då jag förmodar att icke någon
ämnar sätta sig deremot, så ser det något tveksamt ut att icke
genast bifalla, hvarföre jag anhåller om propos. pä bifall.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att flere ledamöter be¬
gärt förnyad bordläggning, och densamma följaktligen ej kunde
förvägras.
Vidare föredrogos och bordlädes ånyo, uppå derom af flere
ledamöter gjord begäran, nedannämnde d. 14 dennes e. m. första
gången bordlagde utlåt:n och belänk:n, nemi.
BankoUtsk:s utlåt. N:o 37, i anledn. af väckte förslag med
afseende ä föreskrifterne, ang:de Bankens metalliska kassa m. m.;
LagUtsk:s betänk. N:o 24, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
ang:de ändring för vissa orter af stadgandet i 20 Kap. 6 § B. B.
samt K. förordn. d. 3 September 1755 om liden dä dammlucka
skall vara öpnad ; samt
Exped.Ulsk:s utlåt. N:o 7, i anledn. af väckte motioner om
bestämmande af dag för nästa lagtima riksdags början.
Anmäldes och lades på bordet:
l:o Consl.Utsk:s mern. N:o 8, med förslag till ändring af
68 § Riksd.Ordn., rörande tiden för revisionerne af Statsverkets,
Bankens och Riksg:s-kont:s tillstånd m. m.;
2:o Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns mern. N:o 1,
ang:de arfvode till Ulskms Sekreterare; och
3:o ett frän Riddarh.Utsk., under N:o 9 inkommet sålydande
Vördsamt memorial.
Vid föredragning af Ridd.Ulsk:s mern. N:o 7, ang:de det af
Ridd. Direkt:n ingifna förslag till förändrad redaktion af Instruk¬
tionen för Direktm och Riddarhusets tjenstemän, bär, på grund
7 H. "4
50
Den 17 Maj.
af de, vid nyssberörde förslag, sådant det blifvit af Ridd. Direkhn
afgifvet och af Utsk. öfversedt, framställda anmärkmr, H. R. o. Ad.
behagat att, medelst prot. utdr. af d. 1 sist!. Mars, detta ärende
till Utsk. återremittera, och har Utsk. i anledn. deraf, icke blott
tagit tinder öfvervägande de vid förslaget gjorda erinringar, utan
äfven i öfrigt ånyo genomgått detsamma, samt får härmedelst,
med hänvisning särskildt till den bifogade fullständiga redaktionen,
vördsamt framlägga skälen lill de, vid den sålunda förnyade gransk¬
ningen, af Utsk. nödig befunne hufvndsakliga rättelser och för¬
ändringar, dervid U:sk. ansett sig höra följa g§:nes nummerföljd.
§ 2. (gamla 4 §).
Vid denna § har Hr von Hartmansdorff Aug. anmärkt, att
deruti borde uttryckas, icke blott antalet ledamöter i Ridd Di¬
rekt., utan äfven af hvilka Direkt, borde beslå. I sådant afse¬
ende har Hr von Hartmansdorff ansell nödigt, att Inslrukt. med¬
delar föreskrift, det en ledamot mä fiunas, som har kännedom af
byggnadskonsten för att kunna tillse det Riddarhuset, som är ett
af de ståtligaste palats i hufvudsladen, mätte ändamålsenligt och
konstmässigl vårdas: att en annan ledamot skall vara lagfaren,
för alt bevaka de juridiska angelägenheterna; att en tredje utses,
som är fallen och skicklig att egna särskild upmärksamhet åt Rid¬
darhusets Genealogier med dithörande frågor; samt alt enahanda
föreskrifter böra gälla för Suppleanterne, så att dessa väljas, med
afseende på att kunna efterträda, den ena den bygoadskunnige, den
andra den lagfarne, och den tredje den ledamot, som har inseende
öfver Genealogierna.
Utsk. har tagit della i öfvervägande, men då 37 § Ridd.Ordn.
stadgar att R. o. Ad. vid hvarje riksdag utser en af sju ledamö¬
ter bestående Direkt, genom val serskildt till Ordf. jemte Supple¬
ant, och serskildt till ledamöter, jemte irenne Suppleanter, ulan
att någon annan inskränkning i R. o. Ad:s valrätt bestämmes;
än att ”ledamot af Ridd.Direkt, derjemte ej kan vara fullmäktig
”i R. St:s Bank eller Riksg:s-kontoret, eller Revisor öfver desse verks
”samt Statsverkets styrelse och förvaltning, ej eller sådan person,
”sorn, enl. 41 § Riksd.Ord. icke kan till ledamot i Utsk. väljas”,
anser Utsk. någon förändring i delta hänseende destomindre kunna
genom Instruk(:n för Ridd.Direkt, stadgas, som en sådan Instrukt.
icke innefattar något reglemente för R. o. Ad. och följaktligen ej
eller lagenligt kan innehålla någon föreskrift, som pä annat sätt
än den, af det Högh Ståndet antagna, och af Konungen stadfä-
stade Ridd.Ordn:n., inskränker R. o. Ad. rättighet att välja den
styrelse, som skall förvalta Riddarhusets angelägenheter.
Och emedan, derest den ifrågavande anmärk:n, såsom det i
förbigående af Hr von Hartmansdorff antydes, skulle betraktas så¬
som en ny motion, densamma icke är behandlad i den form, 41
§ Ridd:Ordn. angifver, har Utsk. ej eller ansett sig berättigadt,
alt utur denna synpunkt uptaga den till pröfning.
Den 17 Maj.
SI
3 § (gamla 6 §)
Den erinran, som vid denna § blifvit framställd om bibehål¬
lande af stadgandet, att, i händelse någon ledamot af Ridd.Direkt,
är bortovarande, utan alt Suppleant i hans ställe inträder, hans
honorarium under tiden besparas för Riddarhuskassan, har föran¬
ledi Utsk. att tillstyrka, det ifrågavar:de mom. må i Inslrukt.
tjvarslå.
7 § (gamla 5 §).
Jemte det Utsk., i anledn. af de gjorde anmärkme, för¬
svenskat några i §-.n förekommande latinska ord, har Utsk. i lik¬
het med hvad Hr Aminoff föreslagit, destoheldre ansett sig böra
tillstyrka, ali en Suppleant må af Ridd.Direkt, väljas till de tvenne
Revisorer, hvilka ärligen utses, för att å R. o. Ad:s vägnar del¬
taga i granskningen af Banko-Diskontverkels förvaltning, som dy¬
lika Suppleanter väljas för enahanda Revisorer af Lönekontoren i
Götheborg och Malmö.
8 § (gamla 8 §)
Det förtydligande, som af en ledamot blifvit äskadt, i afse¬
ende på den i denna § förekommande benämningen: ”introduk¬
tions lista”: har Utsk. icke funnit sig kunna åstadkomma, enär
berörde term närmast uttrycker hvad dermed menas, eller den af
Ridd.Direkt undertecknade, vid prot. fogade bilaga, hvarå, med
öfverskriften: ”introduktions-lista”, finnes antecknadt namnet å
den, som vunnit introduktion, jemte det nummer, under hvilket
han blifvit på Riddarhuset introducerad, äfvensom dagen då han
uphöjts till Adlig, Friherrlig eller Greflig värdighet. Deremot har
Utsk. ansett sig böra i öfrigt föreslå följande förtydligade redak¬
tion af detta morn.:
”Då introduktion begäres, bör Konungens nådiga diplom
i hufvudskrift upvisas, ocb åliger Direktionen noga tillse,
att icke allenast vederbörliga qviliencer öfver de i författ¬
ningar ne påbudne inlroduktionsafgifier, utan ock skölde-
brefvet i afskrift, vapenplåt, samt fullständigt uprätlad bi¬
ografisk Genealogi öfver alle till ätten hörande personer,
till Direkt, varda ingifne, innan inirodukhn beviljas och
inirodukt:s-listan utfärdas”.
§ 10 (gamla 12 §).
Angående tryckningen af R. o. Ad:s prot., har föranledt an-
raärkn. om hehofvet af en bestämd föreskrift, att tryckningen af
dessa prot. bör ske icke blott fort, utan äfven väl och ordentligt.
Ehuru Utsk. för sin del finnner, alt utan behof af någon
serskild föreskrift, det svårligen lärer kunna ifrågasättas, ali ju icke
Ridd.Sekret, är pligtig tillse, alt tryckningen och korrekturläsningen
besörjes på ett klanderfritt sätt, har Utsk. likväl efter orden, att
tryckningen skall verkställas ”så fort ske kan”, tillagdt orden ”och
med all möjlig noggrannhet”.
4*
52
Den 17 Maj.
§ 11 (Gamla 13 §).
Hr Frih. Cederström Rud., har vid denna § föreslagit, att
e. o. tjenstemännen vid Riddarhus-Kansliet under riksdagarne
skola, vid hvarje riksadgs början, antagas, utaf den af K. M. ut¬
nämnde Landtm., sorn har med dessa tjenstemän mäst alt göra,
hvarföre det synts Hr Frih:n obilligt att Landtm., vid tillträdet af
sin maktpåliggande befattning, skall omgifvas af en tjenstemanna-
personal, som lian, lill dess värde och användbarhet icke känner.
Utsk. får, i anledning häraf, uplysa, att med tillsättningen
af Riddarhusets e. o. Kansli vid riksdagarne f. n. så tillgår, alt
efter del sökanderne anmält sig hos Ridd.Sekret., de få inför Ridd.-
Direkt, a Ilägga prof i snabbskrifning: ali den vid eli sådant prof
ådagalagda skicklighet, enl. R. o. Ad:s vid 1830 års riksdag fat¬
tade beslut, lemnar företrädesrätt all varda till e. o. Kanslist an¬
lagen; alt Ridd.Sekret, sedermera föredrager ansökningarne inför
Direkt, med sitt till eller afstyrkande, och att Direkt, derefter Öl¬
sätter Kansliet. Och dä, i anseende till de flera förberedande
göromålen för riksdagen, denna organisation äger rum minst ålla
dagar, samt Riddarh.Kansliets aflöning från Statsverket vidtager
redan fyra dagar, före riskdagens utblåsning, och således innan
Landtm, är af K. M. i nåder utnämnd, finner Utsk. icke anledn.
att i denna, sora Utsk. synes, lämpliga ordning för bildandet af
R. o. Ad:s Kansli föreslå någon förändring, helst som R. o. Ad.,
lika med de andra RiksSt:n, lärer vara oförhindradt att, när som
helst, från tjenstgöring skilja den eller de Extra Kanslister, som
icke sina skyldigheter fullgöra.
§ 13 (gamla 14 §).
Vid denna §, hvilken handlar om pensionering af Riddarhu¬
sets tjenstemän, har blifvit anmärkt;
alt 20 års tjenstetid vore nog kort för att berättiga till
pension ;
alt samma grunder för pensionering af Riddarhusets tjenste¬
män borde gälla, som för pensioners åtnjutande antingen från Ci-
vilStatens pensionskassa, eller från Banken och Riksgiskont.;
att då en betydlig del af Kamererarens och Fiskalens inkom¬
ster härflyta från de arfvoden, som de åtnjuta af de serskilda te¬
stamentsfonderna, pensionernes belopp för dessa tjenstemän borde
bestämmas icke ensamt efter beloppet af lönen på Stat;
att Ridd.Direkt, skulle ega att endast lills vidare bevilja pen¬
sion, men att beslutet derom skulle underställas R. o. Ad:s pröf¬
ning vid påföljande riksdag; samt slutligen
att vid tilldelandet af sådan pension, afseende borde fästas
icke blott vid tjenstemannens förhållande i tjensten, utan äfven
vid hans upförande i öfrigt uti det offentliga.
Vid öfvervägande af dessa anmärkmr och granskning af de
förhållanden, som iakttagas i afseende å pensionering af tjenste¬
män i Statens och R. St:s verk, har Utsk. förenat sig om den
åsigt, dels att vilkoren för erhållande af pension böra närmare än
Den 17 Maj.
53
nu bestämmas lill både tjenstetid oell ålder, dels att pensionerna
böra efter en längre tjenstetid af t. ex. 30 år, vid en ålder af
60 år förhöjas, samt dervid, hvad Riddarh.Kamereraren beträffar,
bestämmas, med afseende derpå, att största delen af hans inkom¬
ster består icke i hans ordinarie lön på Riddarhusets Stat, utan
dels i de arfvoden, som honom tillfalla från de serskilda testa¬
mentsfonderna, dels i den lön lian från Wadstena Adliga Jung-
frnStiftsKassan upbär; hvarföre, och då hans lön på Riddarhusets
Stat icke utgör mer ån 600 r:dr h:cn årligen, Utsk. ansett sig
destoheldre kunna föreslå alt Kamereraren, efter 30 års tjenste¬
tid och vid upnådda 60 års ålder finge i pension behålla hela
sin på sistnämnde Stal upförda lön, som denne tjensteman ulan
tvifvel har den mest arbetsamma befattning vid Riddarhuset, der¬
med han svårligen kan förena någon annan tjenst, hvartill kom¬
mer att han icke, lika med Ridd.Sekrct., Ridd.Fiskalen och Kans-
listerne, har att under riksdagarne påräkna något serskildt af all¬
ni ännna medel utgående arfvode eller traktamente.
Beträffande den af tvenne ledamöter gjorda erinran, att rät¬
tigheten för Riddarhusets tjenstemän till pension skulle ställas i
sammanhang med tjenslamannens förhållande utom tjensten, har
Utsk. för sin del ansett ett stadgande, som så lätt kan urarta till
godtycke, vara föga lämpligt, och finues dessutom ej heller i nå¬
got annat, af de här i landet gällande pensions-regleraenlen; och
då Utsk. i öfrigt funnit en bestämd rättighet till pension höra
stadgas för Riddarhusets tjenstemän, har Utsk. ansell Ridd.Direkt,
såsom den myndighet, hvilken skall afgöra della ärende.
1 enlighet med denna upfaltning, föreslår Utsk. alt 13§må
erhålla följande lydelse:
lin hvar af Riddarhusets tjenstemän och vaklbeljening är
vid afskedstagande berättigad till pension, motsvarande
för Ridd.Kamereraren hela, samt för hvar och en af de
öfriga f:delar af den lön han på Riddardusets Stat åtnju¬
tit, då han efter 30 års tjenstetid upnålt 60 års ålder,
och för Kamereraren |:delar samt för hvar och en af de
öfrige, halfva lönen efter 25 års tjenstetid, då han upnålt
50 års ålder; allt med vilkor alt hafva under nämnde
tjenstetid varit oafbrutet upförd på Riddarhusets ordi¬
narie Stat.”
”Dör någon af desse tjenstemän eller vaklbeljening, som
är lill pension redan berättigad, och efterlemnar enka el¬
ler harn, ankomme det på Ridd.Direkl:s bepröfvande, alt
åt dessa lemna antingen hela eller en del af det pensions¬
belopp, hvilket mannen eller fadren, i händelse af af¬
skedstagande, egt rätt åtnjuta.”
§ 16 (gamla 17 §)•
Med anledn. af de anmärkmr, som blifvit framställda mot
borttagande af stadgandet i nu gällande Instruktion, om skyldig¬
het för en eller tvenne af Riddarhusets Direktörer, att efter Poster¬
54
Den 17 Maj.
nas ankomst sig å Riddarhuset infinna för att öpna ankommande
bref, har Ulsk. ansett sig höra föreslå följande stadgande.
”De till Ridd.Direkt, ankommande bref skola, så vida
de äro rekommenderade, endast å tvenne af Direktionen
bestämda dagar i hvarje vecka från Posten uttagas, samt
derefter af en, enl. anteckning till Direkt.prot., dertill ut¬
sedd Direktör öpnas, i närvaro af Sekreteraren och Ka-
mereraren, till hvilken sednare de inffutne medlen emot
qvitto öfverlemnas, för att i Banken insättas. Icke re¬
kommenderade bref skola, efter posternas ankomst, af Se¬
kret. i Kamererarens närvaro, öpnas; och skola alla bref
under behöriga rubriker i Diarium af Sekret, omedelbart
införas, äfvensom ankomsldagen n skrifvelsen antecknas.”
§ 17 (gamla 9 §).
Orden ”efterse de till Riddarhusets tomt hörande byggnader
och alla öfriga Riddarhusets economica”, hafva blifvit utbytta mot
följande ”efterse Riddarhusets byggnader och ombesörja hvad i
öfrigt till Riddarhusets ekonomi hörer”.
§ 19 (gamla 19 §).
I anledn. af Hr von Hartmansdorffs anmårkn. om borttagan¬
de af de i denna g befintliga föreskrifter, rörrde Kamererarens
skyldighet alt upgöra en serskild förteckning öfver de kapital-
afbelalningar och räntor, som på bestämda tider å kapitalen skola
inflyta, har Utsk., som, lika med Hr von Hartmansdorff, ansett
denna särskilda förteckning destomindre behöflig, som, enl. 52 §
Kamereraren åligger ali, utom hnfvudböckerne, föra en s. k. Lig¬
gare, hvilken, jemte upgift å fondernes egande fordringar och till¬
gångar, under serskild nummer, innehåller en kort, för hvarje
fond förd anteckning, utvisande hvarje låntagares namn och adress,
pantens beskaffenhet, tiden då räntan skall erläggas samt dagen,
hvarförinnan inteckningen bör förnyas, äfvensom när räntebetalnin¬
gen eller inteckningsförnyelsen skett. Deremot har Utsk. funnit
det vara med ordning öfverensstämmande, att serskilda förtecknin¬
gar upgöras, dels af Kamereraren och dels af Sekret., öfver de
till de genealogiska samlingarne hörande underrättelser, som till
Direkt, ingå, äfvensom öfver de capitationsmedel, som inflyta, så
att Direkt, alltid må vara i tillfälle atl tillse, huruvida de aukto¬
riteter, som det åligger att insända genealogiska upgifter och ca¬
pitationsmedel, i behörig ordning fullgjort denna sin skyldighet.
Utsk. föreslår sålunda följande förändrade redaktion af 19 §.
”Vid början af hvarje år låter Direkt, uprätta förteckningar
in dupplo dels genom Riddarhus-Kansliet å de Consistorier,
hvilka till följd af K. M:s nåd. Cirkulärbref d. 4 Juli
1770, böra till Direkt, årligen insända genealogiska un¬
derrättelser, dels genom Riddarh.kont., å de myndigheter,
som äro skyldiga att för upbörden af Riddarhus-capita-
tionsmedlen redovisa samt meddela upgifter å löntagande
adelsmän; Och bör det ena exemplaret af dessa förteck¬
Den 17 Maj.'
55
ningar alltid vara i Direktris sessionsrum tillgängligt, på
det att derå må kunna göras anteckningar, i den män
handlingar eller medel inkomma, och det andra förvaras
hos Sekret, eller Kamereraren, hvilka, hvar för sin del,
inom årets slut hos Direkt, anmäla hvad som härutinnan
kari af vederhör. Consistoriel K. I3ef:h:dc eller Chefs-em-
bcten vara underlätet.”
§ 20 (gamla 20 §).
Uti lista mom. af denna § angide Riddarhusets deltagande i
koslnaderne vid allmänna fröjdebetygelse!- i hufvudstaden, har Ulsk.
förändrat ordställningen på följande sätt:
”Direkt, bör undvika alla utomordentliga utgifter och ej
eller ingå i kostnader vid allmänna fröjdebelygelser i huf¬
vudstaden, utom vid de tillfällen, då, lill firande af märk¬
värdiga händelser, andra offentliga byggnader derstädes
illumineras.”
Beträffande de vid redaktionen af 2 mom. i 20 § gjorda an-
märkmr, har Ulsk. trott ali tvetydighet böra undvikas om den så¬
lunda upfattas:
”Hvarken Riddarhussalen eller något inom Riddarhuset va¬
rande rum uplåtes hädanefter till Concerter eller till sam¬
manträde för något sällskap eller komité'. Likväl må, i
sistnämnde hänseende, del ankomma på Direktionens pröf¬
ning att göra undanlag från detta allmänna stadgande;
hvarvid dock iakttages att, till förekommande af den ha¬
stiga temperalurförändringens möjliga inverkan på plafond-
taflan, Riddarhussalen vid kall och fuktig väderlek, med
nödig försigtighet upvärmes.”
§ 24 (gamla 24 §).
I anledn. af den härvid framställda erinran, att föreskrift
saknas huru förhållas skall, när lån sökes mot borgen, får Utsk.
uplysa att skriftliga ansökningar lill dylika lån icke ingifvas, utan
lemnäs skuldsedeln direkte till Kamereraren, som densamma inför
Direkt, föredrager; och som beviljandet af dessa lån helt och hål¬
let beror på Direkl:s personliga förtroende till gäldenärens och löf-
tesmännens vederhäftighet, uplagas de i allmänhet icke i prot.,
för annan händelse ändå de af Direkt, bifallas, — en praxis, hvar¬
med lånsökanderne äfven förklarat sig vara belåtne.
Ett tillägg, som dock torde anses nödigt, har Utsk. föreslagit
till 2:dra mom. af följande lydelse:
”Handlingar lill erhållande af s. k. omsätlningslån mot
låntagares skuldsedel, försedd med borgen eller hypothek,
hvarom handlas i 1 § 3 mom. Litt. a och b af Länereg-
lemenlet, inlemnas till Ridd.Kamreraren, som deröfver
förer anteckning och desamma inför Direkt, föredrager i
den orduing de inkommit.”
56
Den 17 Maj.
§ 36 (gamla 37 §).
I anledn. af Hr von Hartroansdorffs anmärkn., att en § i in¬
struktionen borde finnas hvaruti föreskrift meddelas Ridd.Sekret.,
att varda åtskilliga gamla, på Riddarhuset förvarade handlingar,
får Utsk. uplysa, att en sådan föreskrift innefattas i 39 §, enl.
hvilken Ridd.Sekret, eger ansvaret och inseendet enl. upråltade
och underskrifne kataloger öfver R. o. Ad:s archiv.
Tillika får Utsk., i anseende (ill Hr von Hartmansdorffs för¬
menande, att åtskilliga gamla riksdagsbeslut och andra äldre hand¬
lingar torde förvaras i kistor i de fuktiga hvalfvén, uplysa, att de
ifrågavar. handlingarne icke numera äro utsatte för fukt, utan om¬
sorgsfullt dels inbundne dels inlagde i serskilda trädlådor, eller i
kartonger af papp samt inneslutne i tvenne kistor, för hvilka ut¬
rymme finnes uppe i Rtddarb.kansliets rum; oell torde Utsk. vid
den serskilda anmälan, ang:de ordnandet af Riddarhus-archivet,
hvarmed Utsk. har för afsigt att lill R. o. Ad. inkomma, dä jem¬
väl få afgifva sitt utlåt, öfver Hr von Hartmansdorffs hemställan,
alt vissa, nu på Riddarhuset förvarade handlingar måtte öfverflyt-
tas till Riksarchivet.
§ 3S (gamla 39 och 44).
Emot borttagandet utur denna § af nuvar. stadgande, att
Ridd.Sekret, skall i allmänhet befordra Riddarhusets gagn och bä¬
sta, har anmärkn. blifvit framställd af Hr Gr. Lagerbjelke, med
hvilken Hr von Hartmansdorff sig förenat, jemte tillägg af den
önskan, att en sådan föreskrift stadgas för Riddarhusets öfriga
tjenstemän.
Utsk., som icke föreställer sig, att, vare sig Sekret, eller nå¬
gon Riddarhusets tjensteman kan undgå att sjelfmant inse sin pligt
att befordra allt som länder till Riddarhusets gagn och bästa, hy¬
ser deremot fortfarande den åsigt, att ett stadgande härom uti
Instruktionen endast utgör en fras, som icke innefattar något me¬
ra än den moraliska förbindelse, Riddarhusets tjenstemän i det¬
ta fall redan ega, och hvars uraktlåtenhet, så vidt den icke in¬
nefattar någon försummelse i tjensten, föga lärer kunna förekom-
mas genom en i Instruktionen dertill införd upmaning.
I följd af den förändring Utsk. föreslagit uti 16 § (gamla
17 §) ang:de ordningen för öpnande af ankommande bref, kom¬
mer det af Utsk. i dess förra betänk, i denna § föreslagna tillägg
om Sekret:s åtgärd i detta fall, att utgå.
§ 39 (gamla 40 §).
Med godkännande af en härvid gjord anmärkn. rör:de redakt.,
har Utsk. på följande sätt förändrat ordställningen i denna §.
”Ridd.Sekret. ege ansvaret och inseendet, enl. uprättade
kataloger och förteckningar öfver R. o. Ad:s archiv och
boksamling, samt alla Riddarhuset tillhörige inventarier etc.”
§ 40 (gamla 41) samt 60 (gamla 62 §).
ang:de Ridd.Sekretrs och Kandislernes åliggande att årligen lef¬
verera 200 genealogiska tabeller.
Den 17 Maj.
57
Då lika med hvad Ulsk. har sig bekant, under öfverläggnin-
gen hos H. R. o. Ad. blifvit uplyst, att utskrifning af tabellerne
öfver samtlige å Riddarhuset introducerade ätter, redan för flere
år sedan blifvit fulländad, och att ifrägavar. renskrifning numera
endast erfordras när tabellerne blifva förslit ne, eller, i följd af in¬
kommande genealogiska upgifler, sådana tillägg i de derå gjorda
anteckningar egt rum som påkalla renovation, har Utsk. ansett sig
icke böra frångå sin hemställan om det förtydligande af föreskrif¬
ten, angtde Ridd.Sekret:s och Kanslisternas skyldighet i delta
fall, att derest renskrifning af ett så stort antal tabeller som 200
icke skulle årligen erfordras, Direkt, må ega rättighet att ett så¬
dant antal inskränka med åliggande för Riddarh.kansliet alt aflem¬
na så stort antal som behofvel påkallar, dock icke utöfver 100
för Sekret, och 50 för hvardera af Kanslisterne, i hvilket hänse¬
ende Utsk. ål 40 § gifvit följande förändrad redaktion:
”Ridd.Sekret, åligger att, jemte Ridd.Kanslisterne, år¬
ligen aflemna så stort antal renskrifna genealogiska tabel¬
ler, som behofvet påkallar; dock må detta antal icke öf¬
verskrida 100 för Sekret, och 50 för hvardera af Kans-
lislerne.”
§ 42 (gamla 42 §).
Ur Gr. Lagerbjelke och Frih. Palmstjerna hafva vid denna §
anmärkt, dels att Ridd.Sekret, icke borde hafva sig ålagdt att
ovilkorligen yttra sig i alla hos Direkt, förekommande frågor, ulan
endast i de fall då han af dem, hvilka skola besluta, blir tillfrå¬
gad, dels olämpligheten deraf, att Sekret, skulle ovilkorligen yttra
sig öfver ansökningar lill Riddarh.-kamererare och Riddarh.-liskals-
tjensterne.
Ulsk. kan för sin del icke inse giltigheten af dessa anmärkn:r.
Då Ridd.Sekret, bereder och föredrager de hps Direkt, förekom¬
mande ärenden, mäste han äfven anses om dessa ärenden ega den
mest fullständiga och tillförlitliga kännedom. Uti rikets Collegier
och andra offentliga embetsverk tillgår det ock på det sätt, att i
alla mål af vigt, vederbör. Kontorschefer först afgifva sina ntlåt:n
innan embelsverkets styrelse derom fattar beslut; och Utsk. finner
icke, att dessa sladganden i någon mån inskränka beslutanderät¬
ten hos den högre myndighet, som afgör ärendet. Tvertom torde
erfarenheten icke sällan hafva ådagalagt nyttan och behofvet af
dylika förberedande yttranden. Utsk. förmodar jemväl, att R. o.
Ad., vid införandet af motsvarande sladganden i Instruktion för
Ridd.Direkt., godkänt en sådan grundsats. Också gäller den
icke blott enl. 42 § för Ridd.Sekret., utan äfven enl. 49 §
(gamla 51) m. fl. för Kamereraren, samt enl. 58 § (gamla 60 §)
för Ridd.Fiskalen, utan ali det 1111 blifvit ifrågasatt alt från det¬
ta åliggande befria sistnämnde tvenne tjenstemän eller att Direkt,
skulle anse sig, i någon mån, deraf bunden eller besvärad. På
dessa skäl, och dä det nu gällande stadgandet om Ridd.Sekretts
ovilkorliga skyldighet all till prot. yttra sin mening i alla förekom¬
mande ärenden, således äfven i afseende på tillsättningen af Rid-
58
Den 17 Maj.
darli.Kamererare och Fiskalstjensterne, finnes i samtliga de Instruk-
lioner, som alltsedan 1823 varit af R. o. Ad. stadfästade, utan att
hitintills någon olägenhet deraf försports, samt detsamma tillika
måste innebära en kontroll och en ledning för omdömet vid
prohnes granskning öfver det mera eller mindre nitiska och oväl¬
diga sätt, hvarpå Ridd.Sekret, sin tjenst förrättar,
afstyrker Utsk. bifall till det af Hr Gr. Lagerbjelke och
Frill. Palmstjerna gjorda ofvanberörde förslag till förän¬
dring i denna §.
I anledn. af ett par andra anmärknir, har Utsk. ändrat en
hänvisning i §:n så att i st. f. lill arbetsordningen, hänvises till
2:dra art. af denna instruktion, (hvilken eljest enl. rubriken in¬
nefattar arbetsordningen). Likaledes har Utsk. utbytt det i bör¬
jan af §:n förekommande ordet ”Kanslibetjening” mot ordet
”Kanslister”.
Nuvarande 48 §, som här skulle blifva den 46, bestämmer
alt hufvudböckerne böra årligen innan den sista Mars vara afslu-
tade samt lill Direkt, inlemnade och 32 § stadgar, att Direktio¬
nen vid början af April, utser en af dess ledamöter att omför-
mälde räkenskaper revidera. Men som antalet af de under Direk¬
tionens förvaltning ställda fonder så betydligt tilltagit, att de
Bokslut, som det f. n. åligger Kamereraren, att årligen afsluta
npgå ända till 18 med dertill hörande 5 särskilte Bankoräknin¬
gar, hvarförutan revisionen af Capitationsräkenskaperne och deröf¬
ver uprältad räkning jemväl årligen bör af honom verkställas,
finnér Utsk. alltså, att det snart icke torde vara möjligt för Rid-
darh.Kamereraren, som för utöfningen af sin trägna befattning
saknar allt räkenskapsbilräde, att så tidigt som enl. äldre Instruk¬
tioner är förordnad!, afsluta och till Direkt, inlemna alla dessa
räkenskaper i fullkomligt skick; vid öfvervägande hvaraf Utsk.
trott sig böra föreslå:
att den yttersta terminen för afslutande af ett föregående
års räkenskaper må fastställas till den sista April, så att
Direkt., jemlikt 31 §, må kunna i början af Maj hvarje
år utse en af sina ledamöter till revision af nämnde
räkenskaper.
§ 52.
Med föranledande af Hr von Hartmansdorffs anmärkn., vid
de till denna § gjorda tillägg, att Kamereraren skall föra en ser¬
skild liggare, hvilken bland annat skall innehålla upgift å fonder¬
nas enl. sednast a/slutade hufvudböcker egande tillgångar och
fordringar, får Utsk. lemna den uplysning, alt berörde tillägg icke
blifvit af Utsk. föreslagit, utan tillkommit genom ett R. o. Ad:s
beslut d. 8 Mars 1848. Utsk. inser jemväl, lika med Hr von
Hartmansdorff, att orden: ”enl. sednast afslutade hufvudböcker”
äro förvillande, och icke uttrycka hvad som med ifrågavar. an¬
teckningar rättligen åsyftas, eller all de skola ske tid efter annan,
* i den mån ränte- och kapitalbetalningar ega rum på sätt som det
jemväl f. n. tillgår. Utsk. har fördenskull ändrat redaktionen i
öfverensstämmelse med den gjorda anmärknm.
Den 17 Maj.
59
53 § (gamla 55 §).
Utsk. har fminit den anmärkn. riglig, att uti §:n hör be¬
stämmas att värdet å Riddarhusets inventarier bör åsättas af
Di rekiionen.
_ 57 § (gamla 59 §)..
De härvid gjorda erinringar ang:de förmenta origtigheter vid
hänvisning till 48 och 49 §§ grunda sig på misstag hos anrnär-
karen, enär cilationerna verkligen äro, i enlighet med den nya
nummerföljden.
§ 61 (gamla 63 §).
Hr von Hartmansdorff har såsom en olämplighet anmärkt det
stadgande att Riddarh.Kanslisternas befattningar tinder riksdagarne
äro i Instruktionen bestämde så, att den förste Kanslisten alltid
är Sekreterare i Ridd.Utsk. och den andre, närmast Ridd.-
Sekret., föreståndare för Ståndets kansli. Utsk. finner dock icke
detta förhållande föranleda till någon olägenhet. Sannolikt anta¬
gas Kanslislerne just med afseende på deras större eller mindre
lämplighet för de uti Instruktionen dem, hvar för sig, ålagda
skyldigheter; och utan tvifvel bör tjenslen vinna uppå, all i del¬
ta fall ombyte icke utan giltig anledning eger runi, så alt dessa
tjenstemän icke godtyckligt flyttas än till den ena än lill den an¬
dra befallningen. Om de öfriga Ståndens Kanslier likasom Rid¬
darhusets, hade vissa ständiga tjenstemän, så blefve troligen en
sådan ordning äfven der iakttagen. Instruktionen meddelar i öf¬
rigt föreskrifter dels att Ridd.Sekret, skall föra Adelns prot..
dels att Fiskalen ovilkorligen skall vara närvarande vid pollett-
utdelningarne i Ridd.Utsk., vaka öfver ordningen i Ståndets
plena m. m. d., ulan att Landtmarskalk eller Ståndet eger för
hvarje riksdag välja Ridd.Sekret, eller Fiskal. Förmodligen är
det i konseqvens härmed som Instruktionen förordnar huru öfrige
befattningar vid riksdagen skola mellan de andre tjenstemännen
vid kansliet fördelas. Utsk. saknar således anledning att i denna
punkt tillstyrka någon förändring.
Slutligen får Utsk. vördsamt anmäla, att Utsk. på flera stäl¬
len i Instruktionen vidtagit smärre ändringar i redaktionen, ut¬
bytt utländska ord mot Svenska ni. m.; och har Utsk. härhos
skolat öfverlemna ett, i enlighet med de gjorda förändringarne,
affattadl fullständigt exemplar af Förslag till Instruktion för
Ridd.Direlitm och Riddarhusets tjenstemän; hvilket dock
allt till H. R. o. Ad. närmare ompröfning hemställes. Trenne
ledamöters reservationer åtfölja j). Stockholm den 22 April 1851.
På RiddarhusUtskottes vägnar.
Ludvig von Stedingk.
H. F. Dalman.
*) Ifrågavarande reservationer äro särskildt tryckta och finnas intagna
i slutet af häftet.
00
Den 17 Maj.
Förslag till Instruktion för Riddarhus-Direk-
tionen och Riddarhusets Tjenstemän.
Första Artikeln.
Om RiddarhusDirektionens sammansättning
och åligganden.
§ 1.
Ridd.Direkt, våljes på sätt 37 § Ridd.Ordn. stadgar, och be¬
står af Ordf, jemte 6 ledamöter, hvilka uti sina befattningar fort¬
fara, intilldess nytt val blifvit verkstäldl. I Ordf:ns frånvaro fö¬
rer den efter Matrikeln äldste närvarande ledamoten ordet. En¬
dast de Sex ledamöterne åtnjuta honorarium.
§ 2.
Afgår Ordf:de utur Direkt., inträde då den af R. o. Ad. för
honom utsedde Suppleant, och, om ledamot afgår, den bland de
utaf R. o. Ad. valde Suppleanter, som enl. erhållet röslantal är
närmast i ordningen. Hafva alla dessa Suppleanter såsom ständi¬
ge ledamöter i Direkt, inlrädt, må de rum i Direkt., som än ytterli¬
gare kunna blifva lediga, tillsättas genom val, som, med slutna
sedlar och iakttagande af 37 § Ridd.Ordn., af Direkt, anställes.
Om vid dessa val tvenne eller flera erhålla lika många röster, an¬
ställer Direkt, genast dem emellan lottning. Skulle den sålunda
genom lottning utsedde afsäga sig befattningen, anställes nytt val.
§ 3.
Vid Direktms sammankomster skola minst Fyra Direktörer
vara närvarande. Direktörerne kunna begagna sig af trenne må¬
naders tjenstledighet årligen, i den ordning, de derom göra an¬
mälan inför Direkt., dock ej flere än högst tvenne pä en gång.
Skulle så många Direktörer af laga förfall vara hindrade, att fy¬
ra icke kunna vara närvarande vid sammankomsterne, inträde då
af Suppleanlerne den, som närmast är i ordningen. Derest alle
sådane inlrädt, fylles den för tillfället lediga platsen genom val,
enl. föregående §, af en adjungerad ledamot. Den inträdande
åtnjuter, under den tid han förrättar tjensten, den borlovarandes
honorarium.
I händelse icke någon ledamot i den borlovarandes ställe in¬
träder, besparas hans honorarium under tiden, för Riddarhus-
Kassan.
Försummar bortrest Direktör, utan anmäldt laga förfall, alt
inställa sig till tjenstgöring inom utsatt tid, varde hans plats i
Direkt, såsom ledig ansedd.
§ 4.
Jemte ett noggranat iakttagande af hvad likets gällande
Den 17 Maj.
61
grundlagar och Ridd.Ordn. kunna i serskilda fall Ridd.Direkt,
ålägga, har Direkt, ej allenast att bevaka H. R. o. Ad:s rätt och
fördelar ulan ock att verkställa R. o. Ad:s fattade beslut.
§ 5.
Direkt, åligger jemväl att vaka deröfver, alt Riddarhusets och
öfrige under Direktms vård ställde Kassors samt dertill börande
Testaments-Fonders angelägenheter förvaltas i enlighet med Te-
stamenlsFörfattningarne och UtlåningsReglemenlet, samt att i all¬
mänhet hvar och en af Riddarhusets tjenstemän fullgör sina ålig¬
ganden enl. denna Instruktion.
§ 6-
Ridd.Direkt, besörjer äfven styrelsen och förvaltningen af Wad¬
stena Adliga JungfruStifts ärender, enl. de för denna Inrättning
särskildt utfärdade föreskrifter, samt efter hvad i denna Instruk¬
tion derom vidare finnes stadgadt.
§ 7.
Genom val med slutna sedlar, och under iakttagande af
Riksd.Ordnts och Ridd.Ordnis föreskrifter, återbesätter Direkt, de
ledigheter, som emellan riksdagarna, sedan de af R. o. Ad. val¬
de Suppleanter inträdt, kunna yppas ibland R. o. Adis Fullmäk¬
tige i R. II. Sl:s Bank, och RiksgisKont., äfvensom bland Reviso-
rerne af R. o. Ad. öfver berörde R. Sirs Verks samt StatsVerkets
förvaltning och räkenskaper. Vidare har Direkt, att hvarje år på
enahanda sätt välja tvenne af R. o. Ad. till Revisorer, och en till
Suppleant uti R. Sirs BankoDiskontverk; äfvensom en Revisor och
en Suppleant vid hvarldera af LåneKontm i Götheborg och Malmö.
Vid dessa val förhålles i öfrigt, som i § 2 säges. Vidalia andra
tillfällen, för hvilka val med slutna sedlar ej är föreskrifvel, sker
omröstningen inom Direkt, öppet till prot., och, i händelse af li¬
ka röster, blifver den mening gällande, uti hvilken Ordf., eller,
i dess frånvaro, den efter Matrikeln äldste närvarande ledamoten,
instämmer.
Skulle någon Ridd.Direktör, vid de val, som, enl. hvad ser¬
skildt finnes stadgadt, böra inför Direkt, förrättas, undfå de flesta
röslerne, och den befattning, hvartill han sålunda blifvit kallad,
är af den beskaffenhet, alt den får med ledamotskap i Direkt,
förenas, då må samme Direktör icke kunna en slik befattning sig
afsäga, derest han ej kan styrka laga förfall.
§ 8.
Med iakttagande af föreskriften i Kongl. Förordn. af d. 8
Maj 1775, jemförd med Kongl. Brefvet af d. 11 Febr. 1800, bör
Direkt, vid Introduktions beviljande tillse, att densamma ej må
bifallas för andre personer, än dem, hvilka inom tvenne år, efter
det de blifvit i Adlig, Friherrlig eller Greflig värdighet uphöjde,
sig till Introduktion å Riddarhuset anmält, och de derför erfor-
62
Den 17 Maj.
dertiga vilkor upfyllt, så framt ej K. M., genom serskild nådig
resolution, täckes försulen tid återställa.
Då Introduktion begäres, bör Konungens nådiga Diplom i
bufvudskrift upvisas; och åligger Direkt, noga tillse, att icke alle¬
nast vederbörlige qvittenser öfver de i förfatlningarne påbudne
Introduktions-afgifter, utan ock Sköldebrefvel i afskrift, Vapenplåt,
samt fullständigt uprättad Biograpitisk Genealogie öfver alla till
Ätten hörande personer, till Direkt, varda ingifne, innan Intro¬
duktionen beviljas oell Introduktionslistan utfärdas.
§ 9-
Sist en månad före den tid, då lagtima riksdag infaller, och
genast efter det kallelsen till urtima riksdag blifvit i hufvudsta¬
dens kyrkor uplåst, läte Direkt, i den Officiella Tidningen kun¬
göra och erinra, huru Fullmakterne till den blifvande riksdagen
böra, enl. Ridd.Ordn., inrättas, och hvad som bör iakttagas, om
inträde å Riddarhuset skall vinnas; samt i öfrigt besörja, alt den
i 10 § Ridd.Ordn. omförmälde upropslistan utskrifves, äfvensom
att serskilde af Ridd.Fiskalen uprättade och i Hofrälterne med de
der befintlige anteckningar jemförde sammandrag öfver de vid
Riddarhuset samlade underrättelser, som kunna förhindra serskil¬
de ledamöter af R. o. Ad. att intaga såte och stämma, varda up¬
ropslistan bilagde.
Dessutom skall en serskild, på de i Ridd.Archivet befintliga
Genealogier grundad, af Direkt, undertecknad, före hvarje riksdags
början justerad, förteckning varda upropslistan bilagd, hvari, jem¬
te hvarje lefvande Ätts nummer och namn, jemväl uptagas, så-
vidt Genealogien sådant vid handen gifver, dopnamn och titel å
den medlem af ätten, sora hufvudmanna-rätt utöfvar, eller ock
de hinder, som förekomma för ättens representerande å Rid¬
darhuset.
§ io.
Vid början af hvarje riksdag bör Direkt., genom Ridd.Utsk.
till R. o. Ad. inkomma med förslag huru tryckningen af R. o.
Ad:s prot:r må lämpligast och med största skyndsamhet kunna
verkställas.
Direkt, åligge dessutom tillse, att Ridd.Sekret., i afseende på
ullemnandet till tryckning i fullständigt skick, af R. o. Ad:s prot:r,
fullgör sina skyldigheter, så att denna tryckning, hvilken i Riksd.-
Ordn. är föreskrifven, må blifva verkstäld så fort ske kan och med
all möjlig noggrannhet, samt sednast inom ett år från riksdagens
slut. Skulle denna tid öfverskridas, vare Direkt, skyldig att ge¬
nast förklara Ridd.Sekret.-sysslan ledig, såvida han ej kan förete
laga förhinder, hvilka, äfven om de af Direkt, godkännas, skola
underställas R. o. Ad:s pröfning vid dess nästa sammankomst.
§ Il-
Om Ridd.Sekret.-sysslan emellan riksdagarne blifver ledig,
eger Direkt, derom genast i officiella Tidningen kungöra till sö¬
Den 17 Maj.
63
kandes underrättelse alt, inom 56 dagar efter kungörandet, med
sina ansökningar och bifogade betyg inkomma, hvarefter Direkt.,
genom omröstning till prot., utväljer den, som anses vara skick¬
ligast, samt honom genom Constilutorial i sysslan insätter till
näst infallande riksdag, då valet, genast vid riksdagens början,
underställes R. o. Ad:s pröfning och gillande.
Ridd.Sekret.-sysslan må icke med något embete i Statens
tjenst, eller annan publik befattning förenas, med mindre R. o.
Ad. dertill gifver tillstånd. Förordnas af Direkt, emellan riksda¬
gar till Ridd.Sekret, den, som dylikt embete eller befattning inne¬
hafver, må han ej kunna, till följd af nyssberörde stadgande, åläg¬
gas alt samma embete eller befattning frånträda, förr än frågan
derom blifvit af R. o. Ad. vid nästderpåföljande riksdag afgjord.
Den Ridd.Sekret., som, efter erhållit tillstånd, roed Sekret.-sysslan
förenar visst embete eller befattning af ofvanberörde art, eger ej
att, emellan riksdagar, annat dylikt embete eller befattning emot¬
taga, ulan hemställan lill Ridd.Direkt., som dertill kan lemna till¬
stånd, hvilket dock bör, vid närmast derefter infallande riksdag,
R. o. Ad:s pröfning underställas. Enahanda stadgande gälle, der¬
est någon Ridd.Sekret., som med nämnde syssla icke förenar em¬
bete i Statens tjenst eller publik befattning, vill emellan riksda¬
gar i sådan tjenst eller befattning ingå.
De öfrige Riddarhusets Ordinarie tjenstemän varda, så väl
under som emellan riksdagarne, efter i officiella Tiduingen om
de yppande ledigheterna införd kungörelse, på sätt ang:de Ridd.-
Sekret.-sysslan här ofvan stadgadt tinnes, af Direkt, antagne, samt
genom prot.utdr. i sysslorne stadfästade. Efter godtfinnande eger
Direkt, att antaga Riddarhusets Extra-ordinarie tjenstemän, dock
iakttages härvid ovilkorligen, att så väl Ridd.Sekret., som alla öf¬
rige Ordinarie och Extra-ordinarie tjenstemän, böra vara af_ Ad¬
lig börd, eller ock äldste söner af de sedan 1809 adlade Alter,
och kunna förete sådana Akademiska vittnesbörd, som erfordras
lill inträde i K. M:s Kansli eller i rikets Hofrätler och Collegier;
hvarjemte Ridd.Kamereraren bör anskaffa antaglig borgen för up-
börden.
Visar någon Riddarhusets tjensteman vårdslöshet eller för¬
summelse i sin tjenst, varde han derföre af Direkt, varnad; skul¬
le rättelse derigenom ej vinnas, må den felaktige af Direkt, su¬
spenderas från tjensten, på högst Irenne månader, med förlust af
motsvarande lön. Låter han sig ej "heller deraf rätta, eger Direkt,
att suspendera den felaktige från tjenst och lön till nästa riksdag;
ankommande då på R. o. Ad:s pröfning, om han vidare vid syss¬
lan må varda bibehållen.
§ 12-
Direkt, må ej förändra de, enl. faststäld Stat, för Riddarhu¬
sets tjenstemän anslagne löner, arvoden och hushyror, ej heller
någon ny syssla med eller utan lön inrätta, emedan sådant af H.
R. o. Ad. ensamt befor.
G4
Den 17 Maj.
§ 13.
En hvar af Riddarhusets Tjenstemän och Vaktbetjeriing är
vid afskedstagande! berättigad till pension, motsvarande för Ridd.-
Kamereraren hela, samt för hvar och en af de öfrige -|:delar af
den lön, han på Riddarhusets stat åtnjutit, då han, efter 30 års
tjenstetid upnålt 60 års ålder, och för Kamereraren |:delar samt
för hvar och en af de öfrige, halfva lönen efter 25 års tjenstetid,
då han upnålt 55 års ålder; allt med vilkor, alt hafva under
nämnde tjenstetid varit oafbrutet upförd på Riddarhusets Ordina¬
rie Stat.
Dör någon af desse Tjenstemän eller Vaktbetjening, som är
till pensionen redan berättigad, och efterlemna!’ enka eller barn
i mindre goda omständigheter, ankomrae det på Direkt:s bepröf-
vande, att åt dessa lemna antingen hela eller en del af det pen¬
sionsbelopp, hvilket mannen eller fadren, i händelse af afskeds¬
tagande, egt rätt åtnjuta.
§ 14.
Vid lån utur de under Direkt:s förvaltning stående fonder,
må ej någon Ridd.Direktör, eller någon af Riddarhusets Tjenste¬
män, såsom Låntagare eller Löftesman antagas, ej heller i egen¬
skap af Ombud eller Fullmägtig dervid biträda andra.
§ 15-
Vid början af hvarje riksdag, bör Direkt, till R. o. Ad. af¬
lemna berättelse öfver hvad vid Riddarhus- och Stifts-äreudernas
förvaltning, sedan sista riksdag, sig tilldragit. Denna berättelse
äfvensom Direktis mem:r i andra ämnen, hvarom Direkt, önskar
antingen att R. o. Ad. underrätta, eller att dess förordnande i ett
eller annat afseende inhemta, skola af Direkt, ingifvas till Ridd.-
Utsk., som derefter insänder samma berättelse eller mern. till
R. o. Ad., åtföljde af Utsk:s utlåt, deröfver.
Andra Artikeln.
Om Direktionens Arbetsordning.
§ 16.
Direkt, sammanträder, så ofta Ordf., i anledn. af förefallande
göromål det bestämmer.
De till Direkt, ankommande bref skola, så vida de äro re¬
kommenderade, endast å tvenne, af Direkt, bestämda dagar, i
hvarje vecka, från posten uttagas, samt derefter af en, enl. an¬
teckning till Direktrs prot., dertill utsedd Direktör, öpnas, i när¬
varo af Sekret, och Kamereraren, till hvilken sednare de inne-
slutne medlen emot qvitto öfverlemnas, för att i Banken insättas.
Icke rekommenderade bref skola efter posternas ankomst, af
Sekret., i Kamererarens närvaro öpnas; och skola alla bref un-
Den 17 Maj.
65
der behöriga rubriker i Diarium af Sekret, omedelbart införas.,
äfvensom ankomstdagen å skrifvelsen antecknas.
§ 17.
Direkt, utser, vid hvarje års början, inom sig tvenne leda¬
möter, hvilka skola hafva inseende öfver räkenskaperne och allt
hvad som hörer till Kamererare-Kont., samt, i följd deraf, ett halft
är hvardera, förvara den ena af nycklarne till Panlkislan, jemte
de i densamma, enl. uprättade förteckningar, befintliga Lånehand-
lingar; hvadan honom åligger alt, under samma tid, vid doku-
tuenlernas uttagande eller inläggande, alltid sjelf vara tillstädes;
en ledamot, hvilken, med biträde af Ridd.Sekret., skall hålla nog¬
grann tillsyn öfver RiddarhusArchivet och de genealogiska Tabel-
I er nes komplettering, pä sätt Kongl. Kungörelsei ne d. 10 Augu¬
sti 1762 och d. 14 Juli 1818 föreskrifva; en ledamot, hvilken
skall efterse Riddarhusets Ryggnader och ombesörja hvad i öfrigt
till Riddarhusets ekonomi hörer, samt slutligen tvenne ledamöter,
hvilka skola hafva tillsyn öfver behandlingen af alla' vid Riddar¬
huset upkommande frågor af juridisk beskaffenhet.
§. 18.
Vid alla sammanträden föres öfver de ämnen, som i Direkt,
förehafvas, prol., hvilket justeras vid nästa sammanträde. Utgå¬
ende expeditioner kunna serskilt justeras, om skyndsamheten det
fordrar. Dessa prut. med bilagor registreras och inbindas för
hvarje år.
När ullåirn afgifvas, antingen till K. M., eller till R. o. Ad.
eger den ledamot, som varit af skiljaktig mening att, om han det
åslundar, låta sitt serskilda ytiraude åtfölja, hvilket dä i sjelfva
utlåt, bör omnämnas.
Diarium föres af Ridd.Sekret. öfver alla inkomne mål, hvar¬
vid ankomstdagen och handlingens ordningsnummer så val i Di¬
arium som å Handliugen tecknas, hvarefter målen af Ridd.Sekret.
i Direkt:* nästa sammankomst, såvida icke bestämd ansökningstids
utgång bör afvaktas, ovilkorligen föredragas, lill den åtgärd som
vederbör.
Till alla räkningar och böcker som skola föras, äfvensom
Capitalions-rcdogörelserne, samt Consistoriernes upgifter, meddelar
Direkt, de för ändamålet lämpligaste formulärer.
§ 19-
Vid början af hvarje år låter Direkt, uprätla förteckningar in
duplo dels genom Ridd.Kansliet å de Consistoriel', hvilka, till följd
af K. M:s nåd. Cirkulaire-bref d. 4 Juli 1770, böra till Direkt,
årligen insända genealogiska underrättelser, dels genom Ridd.-Kont.
å de myndigheter, som äro skyldiga ali för upbörden af Riddar-
hus-Capitalions-medlen redovisa samt meddela upgifter å låntagan¬
de Adelsmän; och bör det ena exemplaret af dessa förteckningar
alltid vara i Direkt:s Sessionsrum tillgängligt, på det att derå må
7 H. 5
I
66
Den 17 Maj.
kunna göras anteckningar i den mån handlingar eller medel in¬
komma, och del andra förvaras hos Sekret, eller Kamereraren,
hvilka hvar för sin del, inom årets slut, hos Direkt, anmäla hvad
härutinnan kan af vederbörande Consistoriel', K. Bef:h:de eller
Chefsembeten, vara underlätet.
§ 20.
När större eller mindre reparationer å Riddarhuset och der¬
till hörande byggnader skola företagas, låter Direkt, genom erfar¬
it e Byggmästare och Handtverkare nprätta kostnadsförslag, som vid
Direktis sammanträde granskas; men skulle särdeles betydliga re¬
parationer å Riddarhuset vara nödige, bör, efter kungörelse i Tid-
niogarne, arbetet utbjudas å entreprenad-auktion till öfvertagande
af den, som slädnät- för minsta anbudet och för fullgörandet stäl¬
ler af Direkt, godkänd boigen.
Direkt, bör undvika alla utomordentliga utgifter, och ej hel¬
ler ingå i kostnader vid allmänna fröjdebetygelse!' i hufvndstaden,
utom vid de t ill Tällén, då till firande af märkvärdiga händelser,
andra offentlige byggnader derstädes illumineras.
Hvarken Riddarhus-Salen, eller något inom Riddarhuset va¬
rande ruin, uplåtes hädanefter till Concert eller till sammanträde
för något Sällskap eller Komité. Likväl må i sistnämnde hän¬
seende det ankomma på Direkl:s pröfning, att göra undantag från
detta allmänna stadgande; hvarvid dock iakllages, alt, till före¬
kommande af den hastiga temperalurförändringens menliga inver¬
kan på Plafond-laflan, Riddarhus-Salen, vid kall eller fuktig vä¬
derlek, på förhand upvärmes.
§ 21.
Då kontanta penningar till Direkt, insändas, med Reversal
in dupplo och Sedelförteckning, bör å det qvarblifvande reversa¬
let ankomsldagen jemte målets ordningsnummer antecknas. Adel
andra, som återsändes, tecknas qvitto, underskrifva af tvenne
Direktörer, samt af Kamereraren kontrasigneradt.
En serskild bok bör finnas, hvaruti en af Direklörerne an¬
tecknar, å ena sidan, alla de medel, som lill Direkt, insändas och
till Kamereraren afiemnas för insättning i Banken, och, å den an¬
dra, inskrifver Banko-Attestens dalum och nummer, hvarefter At¬
testen till Kamereraren ålerslälles.
De medel, som till Kamereraren direkte afiemnas, dels för
uplupne räntor, (hvilka eljest, på sätt Lånereglementet föreskrif-
ver, skola af läntagarne sjelfve insättas i Banken), dels för andra
afgifter, eger Kamereraren att genast insätta å behörig Banko¬
räkning, hvarefter Banko-Attesten bör af honom inför Direkt,
upvisas.
Alla qvittenser på medel, som af enskilde inbetalas lill Kas¬
sor och Fonder under Direktis förvaltning, utfärdas och underteck¬
nas af Kamereraren, samt annoteras af Sekret., som med sin un¬
derskrift bestyrker samma annotation; och komma, till följd här-
Den 17 Maj.
67
af, inga andra af Kamereraren utgifge qvittencer att för gällande
anses. Sekret, skall öfver sädane ntgifne qvittencer, hvilka böra
vara numererade, föra serskild anteckning, sora vid hvarje Direkt:s
sammankomst upvises, för att i ofvanomförraälde Bok införas.
§ 22.
Så snart Kamereraren insatt penningar i Banken, antecknas
de i den Banko-räkning, som af honora föres efter meddeladt for¬
mulär, på det sätt, ali Biddarh.-Kassan bibehåller sin serskilda räk¬
ning under benämning: Riddarhusets räkning N:o 1; att allaTe-
staments- och Gåfvo-fonder, med undanlag af den Wennerstjern-
ska, samt de under Jungfru-Stifts-Kassan lydande Fonder, få en
räkning, kallad Riddarhusets räkning N:o 2, och att Capitations-
raedlen erhålla en räkning, som kallas Riddarhusets räkning N:o
3 ; hvarjemte serskilda räkningar föras med Banken för Adliga
Gadel t-Scliolae-Fonden med dertill hörande YVennerstjernska Fon¬
den, för Wadstena Adliga Jungfru-Stifts-Kassan med derunder ly-
dane Fonder, samt slutligen för Grefliga Schefferska Stiftningeu.
A alla utbetalningar, ehvad de grunda sig å de fastställde
Staterne eller ä godkände räkningar, bör Kamereraren först up-
sätta anordning, som, af Direkt, underskrifven, bilägges, jemte de
qvitterade räkningarne, till verifikation vid hufvudboken. Såle¬
des skola först alla räkningar upvisas för Direktionen och, sedan
de blifvit godkände, förses med påskrift derom af någon Direktör;
och slutligen, i händelse uphandling af inventarier äro i fråga,
böra de tillkomne persedlarne, efter det levereringen skett, uti In¬
ventarium upföras.
Sedan anordningarne blifvit utfärdade, ske utbetalningarne
genom Assignationer på Banken, hvilka af Kamereraren uprättas
och af minst tvenne Direktörer undertecknas, samt kontrasigne-
ras af Ridd.Sekret, och Ridd.Kamereraren. Dessa assignationer
numereras och antecknas i en dertill inrättad Kassabok.
Till förekommande af alltför vidlyftig assignering på Banken,
må det dock vara Direkt, öppet, att, om så nödigt pröfvas, till
Kamereraren assignera 2 ä 300 r:dr lill bestridande af mindre
och dagligen förefallande smärre anordnade utgifter. Desse me¬
del redovisas af Kamereraren vid första sessionen i hvarje månad.
§ 23.
Sedan inkomne redogörelser blifvit inför Direkt, föredragne
och uti prot. antecknade, öfverlemnas de till Kamererarens hand¬
läggning, efter de föreskrifter, som Direkt, vid hvarje fall pröf-
var nödige.
§ 24.
Ansökning att, emot säkerhet i fast egendom, erhålla lån
utur någon af de under Direkus vård ställde Kassor och Fonder,
ingifves till Sekret., som, efter det ansökningshandlingarne blifvit
uti Diarium antecknade, öfverlemnar dera lill Kamererarens och
*5
68
Den 17 Maj.
Fiskalens åtgärder. Och åligger det Sekret>s.att, sedan desse tjen-
slemäns utlåt, inkommit, ärendet hos Direkt, vid nästa samman¬
komst föredraga.
Finner Direkt., vid skedd föredragning, att så väl behörig
säkerhet, enl. LåueReglemenlet, är stöld, som ock att del sökta
lånet ej öfverstiger hvad på panten utlånas får, skall lånebelop¬
pet. i händelse af tillgång i Kassan, genast anordnas, men, i an¬
nat fall, eger sökanden, att detsamma, i mån af inflytande medel,
utbekomma.
Handlingar till erhållande af s. k. omsättningslån mot lånta¬
gares skuldsedel, försedd med borgen eller hypolhek, hvarom
handlas i 1 § 3 mom. Litt. A och B af LåneReglementet, in-
lemnas till Ridd.Kamereraren, som deröfver förer anteckning och
desamma inför Direkt, föredrager, i den ordning de inkommit.
Då tillgången medgifver, alt medel kunna mot stadgad ränta
utlånas från de under Direkt:s inseende ställda Kassor och Fon¬
der, bör Direkt, vid ansvar iakttaga, all det sker i den ordning
och efter den föreskrift, som finnes stadgad i det utfärdade Låne¬
Reglementet; och ankommer det på Kamererarens enskilda ansvar,
om någon af de i samma Reglemente föreskrifna upgifler saknas,
och på Fiskalens, om den lagliga åtgärd uteblifver, honom till¬
hörer att verkställa.
§ 25.
Alla skuldsedlar till hvarje Kassa eller Testaments-fond skola
numereras efter den ordning, i hvilken lån å dem blifvit bevilja¬
de och utgått. Aro Kassorne i behof af sina penningar, hör af
de Lån, som anses lika säkra, och för hvilka räntorne blifvit lika
ordentligt inbetalte, det äldsta efter nummer, till en del, eller
helt och hållet, först infordras, efter iakttaget förbehåll om up-
sägningstid.
§ 20.
De yttranden och utlåtm, hvilka af ijenslemännen inför Di¬
rekt. afgifvas, skola i prot. intagas, om de äro muntliga, eller
åberopas såsom bifogade, om de äro skriftliga.
§ 27.
Direkt, föranstaltar, del Ridd.Kansliet alla söknedagar, samt
KamererareKont. två eller tre dagar i veckan, finnas öpna och
tillgängliga på viss utsatt och anslagen tid för dem, sorn behöfva
söka uplysningar eller underrättelser, eller ock inbetala pennin¬
gar, elier eljest med Riddarhuset hafva några angelägenheter.
§ 28.
Direkt, låter årligen d. 2 Maj, eller, om denna är helgedag,
näst derpåföljande söknedag öpna SliftsMairikeln till lottning och
inskrifning, enl. serskildt derom ulkomne författningar, och bör,
derest sådant sker under påstående riksdag, Landtmarskalkcn an¬
modas att dervid vara tillstädes.
Den 17 Maj.
69
Vid inskrifningen iakttages, att döttrar af de Riddcrs- och
Adelsmän, hvilka icke linnas i Genealogierne upförda, ej heller
må i Stiftet inskrifvas, förr än deras Genealogier blifvit behörigen
kompletterade.
§ 29.
Sedan Kamereraren uti Maj månad atlemnat kalkyl för den
Pensions-utdelning, som från SlifisKassan kommer att ega rum i
Dcc. månad, bestämmer Direkt, antalet af Pensionärer för löpan¬
de året. Vid samma tillfälle aflemnar Kamereraren upgifl på alla
de Pensionärer, som ännu ej anmält sig till erhållande af pen¬
sion för det förtlulna året, då Direkt, eger att genom kungörelse
i officiella Tidningen förelägga dem, hvilka med sådan anmälan
utebliTvit, att, inom d. 1 Maj del påföljande året, anmäla sig lill
utbekommande af pension vid förlust af pensions-rältighelen.
Vid början af Dec. månad hvarje år uprättar Kamereraren
förteckning å alla de Slifts-Jungfrur, sorn för det löpande året
äro lill pension berättigade; hvarefter Direkt, granskar samma för¬
teckning, jemte de inkomne Prest-betygen, och anordnar beloppet
af de pensioner, som skola utbetalas.
Vid Direkhs första sammanträde i Januari månad del påföl¬
jande året, lillkännagifver Kamereraren, hvilka Stiftsjungfrur dä
ännu icke vederbörligen anmält sig lill pensions utbekommande,
och Direkt, förordnar, i anledn. deraf, huruvida eller lill hvad
del penningarne böra uti Banken insättas, för att ej annorledes
än efter Direkt:s förnyade pröfning af Pensionärens behörighet till
pensions undfående utassigneras.
Pensionärerne af de öfrige under Direktts förvaltning ställde
Fonder skola inom 6 månader efter pensionernes anordnande, de¬
samma uttaga, vid påföljd att, i annat fall, varda de anordnade
pensionsmedlen förlustige. Skulle en Pensionär än vidare, under
6 månader, undeilåla ali anmäla sig till pensionens utbekomman¬
de, blifve då densamma för ledig förklarad; om hvilket sistnämn¬
de äfventyr Direkt, eger att, genom kungörelse i officiella Tidnin¬
gen, vederbörande underrätta.
Skulle dock en pensionär af Stifls-Kassan eller de öfrige fon-
derne sedermera hos Ridd.Direkt, gifva sig tillkänna, samt med
trovärdige mäns intyg styrka, att hon, genom inträffade serskil-
de händelser, hvilka ej kunnat förutses eller afvärjas, varit ur-
ståndsatl att pensionen förr utbegära, och att hon ännu fortfar
att vara berättigad till pension; då eger, vid inträffad ledighet,
Riddarh.Direkt., efter att till prot. hafva anfört sina skäl, åter up-
föra en sådan person till pensions åtnjutande, i hvilket fall hon
skall ega företräde framför andra medsökande, som pension till¬
förene icke innehaft.
§ 30.
Vid början af sista månaden i hvarje qvartal anordnas Di-
rektörernes Honorarier, Tjenstemäunens löner, pensiouer m. m.
70
Den 17 Maj.
§ 31.
Direkt, utser, vid början af Maj månad, en af dess Ledamö¬
ter, att revidera de vid denna lid aöemnade Hufvudböcker, samt
huruvida
l:o Debitering och Creditering,
2:o Verificering enl. Instruktion,
3:o Räntebetalningar, och
4:o Inteckningsförnyelserne
äro riktigt och behörigen fullgjorde; hvarefter Kassorne af honom
och dem, sora vårda Kassa-nycklarne, jemte RiddarhusFiskalen,
inventeras. Då Revisionen slutad är, aflemnas skriftlig berättelse
öfver förhållandet, jemte förslag till de förbättringar, som kunna
linnas nödige, att antingen af Direkt, genast antagas, eller uti af-
gifvande Riksdagsberätlelse hos R. o. Ad. anmälas. Efter hvad
Revisions-berätl elsen föranleder, sker remiss till vederbörandes ut¬
låt., och sedan detsamma inkommit, beslutar Direkt., huruvida
décharge må meddelas, då den reviderande Direktören sådant i
llufvudböckerne antecknar, med åberopande af nyssnämnda be¬
rättelse.
§ 32.
De förändringar, tillägg och förbättringar i denna Instruk¬
tion, som genom vunnen erfarenhet kunna linnas nödige, böra af
Direkt, i dess lill R. o. Ad. afgifvande Riksdagsberättelser före¬
slås. För öfrigt vare del Direkt, tillåtet, att vid möjligen sig fö¬
reteende särdeles tillfällen, när antingen uti Instruktionen ej nå¬
got liDnes föreskrifvet, eller den icke lemnar tydlig anvisning, ef¬
ter bästa öfvertygelse, taga sitt beslut, då likväl alla de skäl,
hvarå ett sådant beslut är grundadt, böra omständeligen uti prol.
inlagas.
Tredje Artikeln.
Om Riddarhusets Tjensteman och deras åligganden.
§ 33.
Riddarhusets tjenstemän åro: Ridd.Sekret., Ridd.Kamereraren,
Ridd.Fiskalen, Förste Kanslisten och Andre Kanslisten. Innehaf-
vandet af deras befattningar beror af R. o. Ad:s förtroende, så
att desse tjenstemän kunna från sina sysslor af Ståndet skiljas,
när två tredjedelar af Ståndets vid omröstning in pleno närva¬
rande ledamöter sådant nödigt anse.
Riddar hus-Sekreteraren.
§ 34.
Ridd.Sekret. åligger, att vid riksdagar föra prot. i II. R. o.
Ad:s plena; äfvensom att vara tillstädes vid de anteckningar inför
Den 17 Maj.
71
Ridd.Direkt., som omförmäla® i 10 och 11 §§ af Ridd.Ordn.; och
är Ridd.Sekret, för sine riksdagsgöromål R. o. Ad. allena ansva¬
rig. Han är skyldig alt i prot. noga nptaga hvad under sam-
mankomslerne anlöres och beslutes, äfvensom hvad i öfrigt si*
tilldrager, samt att ej något annat uti prot. införa, än hvad lian
sett och hört; Och skall han vidare ställa sig till efterrättelse hvad
Ridd.Ordn. härom stadgar.
Ridd.Sekret, vare ej tillåtet, att för någon annan än Landt-
marskalken eller dem, som i ämnet talat, visa ett ojusteradt prot.
Honom åligger äfven att, före justeringen å Riddarhuset, för den
ledamot som del åslundar, upläsa dess anförande; och vare det
hvarje ledamot obelagel, alt vid sättet, huru dess tankar blifvit
till prot. fattade, meddela Ridd.Sekret, sina anmärkn:r; dock utan
all denne sistnämnde å deni må göra vidare afseende, än som
kan stå tillsammans med hvad i Irsta mom. föreskrifves.
Vill någon ledamot skriftligen inlemna hvad lian mundlli-
gen anfört, kan det honom ej förvägras; men Ridd.Sekret, är, i
sådant fall, pligtig att, derest olikhet emellan prot. och det in¬
lemnade anförandet skulle finnas, vid protokolls-justeringen anmä¬
la föthållandet, och anförandet upläsa.
8 35.
Ridd.Sekret, får ej vägra någon ledamot underrättelse ur
pleniprot. för de förflulne riksdagarne, äfvensom ur justerade protrr,
inlemnade mern., eller på bordel lagde mundllige yttranden, ej
heller förneka någon ledamot alt deraf taga afskrift.
Detsamma gäller i afseende på alla Depulations- och Ulskotts-
handlingar med undanlag för Hemliga Ulsk:s samt alla förseglade
handlingar, till hvilka tillträde ej, utan vederbörlig tillåtelse,
leni nas.
- § 36.
Ej må [irol:r med dertill hörande handlingar lill andra än
R. Sits Utskott ullemnas, med mindre R. o. Ad. dertill samtyckt,
och, äfven i sådant fall, ej utan qvitto. Ett ojusteradt prot. och
bilagor dertill få alldeles icke utlånas. Då emellan riksdagar Ri¬
kets Collegier eller R. St:s Verk begära tillgång till de uti Ridd.-
Archivet förvarade handlingar och prot., som ej äro förseglade
eller böra hemliga hållas, skall det åligga Ridd.Sekret, alt de be¬
gärda handlingarne emot qvitto utlemna.
§ 37.
Det uti 28 § Ridd.Ordn. föreskrifne Diarium bör, under
riksdag, af Ridd.Sekret., eller, på hans ansvar, utaf någon af de
vid riksdagen antagne Ridd.Kanslister föras. Detta Diarium skal),
enl. för detsamma af R. o. Ad. stadfäslade formulär, vara inrät-
tadl uti Irenne afd:r. Den första bör i serskild nummerföljd up-
taga: J. K. M:s nåd. propos., och B. alla af enskilde ledamöter
inom Ståndet, eller af Utskott, väckta motioner. Uti Sex serskil-
de kolumner införas a) Nummern, b) Motionärens Namn, c) Ru¬
72
Den 17 Maj.
briken å K. M:s nåd. propus, eller motionens föremål, d) Bord-
läggningsdagen, hvarvid, i händelse målet, i anledn. af 49 §
Riksd.Ordn., begäres ytterligare på bordet, sådant äfven bör an¬
tecknas, e) hvarthän målet remitteras samt f)- under hvilken num¬
mer det blifvit af Utsk. besvaradt. Den andra afd:n af Diarium
bör uptaga alla Utsk:sBetänk:n eller Förslag, med serskild num¬
merföljd för hvarje Utsk., eller sammansatt Utsk., samt äfvenledes
innehålla sex kolumner, nemi. a) Betänkts nummer, b) dess före¬
mål, c) Bordläggningsdagen, med iakttagande af hvad ofvan finnes
anmärkt, d) när återremiss af målet egt rum, eller när det blif¬
vit afgjordt, e) under hvilken nummer återremissen blifvit besva¬
rad, samt f) de öfriga RiksSt:ns beslut i ämnet. Den tredje
afd:n bör innehålla de öfrige RiksSt:ns Inbjudningar, och skall
inrättas med fyra kolumner för a) Inbjudningens föremål, b) Bord¬
läggningsdagen, c) den åtgärd dervid beslutes samt d) de öfrige
RiksStms beslut i ämnet. Detta Diarium bör ovilkorligen emellan
hvarje plenum kompletteras.
Den uti ofvannämnde § af Ridd.Ordn. omförmäldta Lista för
ordningen af målens föredragning bör likaledes af Ridd.Sekret. föras.
§ 38.
Ridd.Sekret. åligger alt inför Direkt, föredraga Riddarhus- och
Stifts-ärenderne, samt de utgående expedilionerne upsätta och kon¬
trasignera; äfvensom att, i egenskap af Archivarius, med biträde
af Förste Kanslisten, vårda och i ordning hälla R. o. Ad:s prot:r
och öfrige handlingar.
§ 39.
Ridd.Sekret. ege ansvaret och inseendet, enl. nprättade kata¬
loger och förteckningar, öfver R. o. Ad:s Archiv och Boksamling
samt alla Riddarhuset tillhöriga Inventarier; han ege ock, under
en Dfrektörs tillsyn, hufvudansvarel för sjelfva Riddarhusets vår¬
dande samt att emellan tjenstemännen efter omständigheterne till¬
synen fördela; och åligger det Ridd.Sekret. fördenskull, alt ovil¬
korligen bebo de honom i Riddarhuset anslagne rum.
§ 40.
Ridd.Sekret. åligger att, jemte Riddarh.Kanslislerne, årligen
aflemna så stort antal renskrifna genealogiska tabeller, som be-
hofvel påkallar; dock må detta icke öfverskrida 100 för Sekret,
och 50 för hvardera af kanslisterne.
§ 41.
Ridd.Sekret. tillhör, att emottaga och granska alla för vin¬
nande af Introduktion erforderlige handlingar, så ock jemföra Va¬
penplåten med sköldebrefvet, innan Introduktions-ansökningen hos
Direkt, anraäles.
§ 42.
Ridd.Sekret. skall vid Direkhs sammankomster ovilkorligen
till prot. yttra sig öfver alla förekommande ämnen, dock utan
Den 17 Maj.
73
att deltaga i besluten. Under Direkt:s inseende, är lian hufvud¬
man för arbetet inom Ridd.Kansliet, ansvarar för göromålens be¬
höriga gång, tillser, i följd deraf, att Kanslislerne förrätta sina
åligganden med ordning och skicklighet, samt anmäler inför Di¬
rekt., örn någon försummelse i detta hänseende eger rum. I sam¬
manhang härmed tillhör det Sekret., all, vid dessa sysslors till¬
sättande, yttra sig öfver de sökandes behörighet och skicklighet.
Efter slutad riksdag, inlemnar han till Direkt., vid dess för¬
sta sammanträde, den förteckning från Ridd.Utsk., som till honom
bör afgifvas, på alla R. o. Adis under riksdagen tagne beslut,
hvilka fordra Direktis åtgärd, samt företer sedan, vid första Ses¬
sionen i hvarje månad, rekapitulationslista på alla oafgjorde mål,
med uplysningar om orsakerne, som föranledt upskofven.
Ridd.Sekret, åligger att, inom 14 dagar före den tid, som
R. St. bestämma för afgifvandet af de till Riksdagskostnads-räk-
ningen hörande verifikationer, till vederbörande aflemna alla dit¬
hörande räkenskaper; vid äfventyr alt, derest, genom hans urakt¬
låtenhet i denna del, betalning för någon räkning skulle komma
att vägras, den deraf härflylande förlust ersätta; och bör Ridd.-
Sekret., i behörig ordning och inom nämnde tid, reservera betal¬
ning för sådane kostnader i och för riksdagen, hvilkas belopp icke
ä samma tid torde kunna vara tillförlitligen kändt. I öfrigt stäl¬
le hau sig till noggrann efterrättelse hvad rörande honom i an¬
dra ari. af denna Instruktion stadgadt är, och ansvare äfven för
Riddarhus-Postbokens förande.
Riddarhus-Kamer er aren.
§ 43.
Ridd.Kamereraren, som äfven är Kamererare för Slifts-ären-
derne, åligger, att emottaga och behörigen förvara alla till Kas-
sorne inflytande medel samt att, i enlighet med Direkt:s anord¬
ningar, besörja utgifterne, och bokföra dem efter fastställde for-
roulärer. För alla under haus vård lemnade medel, vare han un¬
derkastad ansvar, äfvensom ersättning för de utgifter, hvilka ej,
enl. föreskrift, äro verificerade, samt förpligtad att, till förvaran¬
de af de hans tjenst tillhörande handlingar, begagna det uti Rid¬
darhuset för honom bestämda arbetsrum; men pantkistan bör in¬
sättas uti något säkert hvalf å Riddarhuset, försedt med behörigt
jernstängsel.
§ 44.
Då kontante medel till Direkt, insändas, ställe sig Kamere-
raren lill noga efterlefnad hvad i § 21 stadgadt är.
§ 45.
Ridd.Kamereraren verkställer revisionen af inkommande Ca-
pitations- och andre redogörelser, samt ansvarar för alla Kassa¬
handlingars förvarande, samt, der så erfordras, för deras ordentliga
registrerande och inbindning.
74
Den 17 Maj.
§ 46.
Hufvudböckerne böra årligen, innan den sisla April, vara af-
slutade ocb inlemnade till Direktionen, alt revideras enl. § 31.
§ 47.
Vid medlet af Januari månad hvarje år skall Kamereraren
till Direktionen aflemna förteckning på de Debitorer, hvilka ute-
blifvit med den räntebetalning, som före det nästförflulne årets
utgång bordt inflyta.
I Maj månad aflemnar Kamereraren till Direktionen en för¬
teckning på alla de Skuldebref och Iuteckningar, hvilka det på¬
följande året skola förnyas. Uraktlåter lian sådant, biifver han
ansvarig för häraf upkommande förluster.
§ 48.
Vid inträffande Konkurser bör Kamereraren, sist en månad
före iuslällelsedagen, vid vederbörlig domstol med ed fästa rigtig-
lieten af Kassans fordringar samt deröfver tillställa Direkt, bevis.
§ 49.
Sedan Kamereraren fått de i § 24 omnämnde lånehandlingar
af Sekret, sig tillställde, uprättar lian öfver dem, inom åtta dagar
efter emottagande!, fullständig ocb behörig Rotel ocb bifogar der¬
vid skriftligen de anmärknir, han för sin del anser nödige, hvar¬
efter Lånehandlingarue aflemuas lill Fiskalen.
§ 50.
Kamereraren vakar öfver Adliga Jungfru-Stifs-Matrikelns till¬
börliga förande samt Ordens-korsens insändande efter genom gif¬
termål eller dödsfall afgångne Stiftsjungfrur; och åligger honom
att i Maj månad hvarje år aflemna så väl upgift å alla dessa,
samt hvilka deribland varit pensionärer, som ock en kalkyl öfver
Pensionsregleringen för det löpande året, hvilken uptager antalet
af ännu lefvande Pensionärer samt i hvad mån, i förhållande till
Stiftskassans tillgångar, Pensionsrummen kunna ökas.
Sedan Direkt, bestämt Pensionärernes antal, uprättar Kame¬
reraren, i början af Dec. månad, förteckning å alla Stiftsjungfrur,
som skola erhålla Pension, hvarefter pensionerne, på sätt § 29
innehåller, anordnas och utbetalas.
§ 51.
Uphandling af det för Riddarhuset årligen erforderlige förråd
af Ved, Ljus och Skrif-materialier, sker af Kamereraren, efter
derom hos Direkt, gjord anmälan.
§ 52.
Öfver de medel som utlånas, förer Kamereraren en Liggare,
hvilken, under serskild nummer, innehåller en kort, serskildt för
hvarje fond förd, anteckning, utvisande hvarje Låntagares namn
Den 17 Maj.
75
och adress, pantens beskaffenhet, liden då räntan skall erläggas
samt dagen, hvarförinnan Inteckningen bör förnyas, äfvensom när
ränte-betalningen eller inteckningsförnyelsen skett.
§ 53.
(Ifver de Riddarhuset tillhörige lösören bör Kamereraren up-
rätta och, för granskning i sammanhang med Riddarhusets Huf¬
vudbok för hvarje år, i densamma införa ett ordentligt inventa¬
rium, med hvarje persedel af Direkt, åsatt lämpligt värde.
Riddarhus-Fiskalen.
§ 54.
Ridd.Fiskalen åligger att vara närvarande vid de, enl. 10
och 11 §§ Ridd.Ordn., skeende anteckningar, och dervid anmäla
de hinder, som, enl. till Ridd.Direkt, inkomne underrättelser, kun¬
na betaga serskilde personer af R. o. Ad. deras säte och stämma,
på det ej Polletter må utdelas till andra, ån dem, som enl. Ridd.¬
Ordn. dertill äro berättigade.
Bänkarne i Plenirummet böra af Ridd.Fiskalen, enl. 9 §
Ridd.Ordn., indelas, hvarefter en Bänklista upslås vid hvarje Bänk,
derå äfven de Riksdagsmän upföras, som sedermera erhålla Pol¬
letter. Och bör Ridd.Fiskalen, under R. o. Ad:s plena, noga till¬
se, att ingen obehörig dervid erhåller tillträde.
§ 55.
I alla frågor, som härmed ega gemenskap, är Ridd.Fiskalen
Actor, och bör han derföre vid Ridd.Utsk:s sammanträden vara
närvarande. Honom åligger derjemte att uprätta Upropslislan,
jemte de, enl. § 9, dertill hörande bilagor, att förrätta upropen
vid förefallande val och voteringar, samt tillse, att den faststälde
ordningen inom Riddarhuset varder iakttagen, äfvensom att öflige
ceremonier följas, samt anteckna och upropa deputationer, som
från R. o. Ad. skola afgå.
§ 56.
Förbryter sig någon emot Ståndets Ordnings-stadga, har Fi¬
skalen att böterna honora affordra, och att, om de ej genast er¬
läggas, den felaktige inför Ridd.Utsk. upkalla och der sitt påstå¬
ende göra.
§ 57.
Ridd.Fiskalen är derjemte såväl Riddarh.-Kassans, som Stiftets
och de öfrige inom Ridd.Direkt:s vård stående Kassors Ombuds¬
man, hvarföre honom åligger:
l:o. Granska de Låneansökningar, jemte Rotel och anmärkn:r,
som Kamereraren enl. 49 § aflemnar, samt utlåta sig, huruvida
den erbjudne säkerheten år sådan, alt lånet enl. gällande föreskrif¬
ter kan bifallas, eller hvad dervid kan vara att erinra; samt, in
76
Den 17 Maj.
om åtta dagar efter delfåendet, de sålunda beredde Lånehandlin-
garne, jemte skriftligt utlåtande, till Sekret, aflemna.
2:o. Att sedan Kamereraren till Direkt, ingifvit förtecknin¬
gar å så väl Inteckniugsförnyelser, som obetalle räntor, efter Lag
och UtlåningsReglementet, med dem förfara, samt räkning öfver
utgifterna till Direkt, inlemna.
3:o Att i alla rättegångar, som röra Riddarhuset, utföra
Direkt:s talan, och sedan Kamereraren, vid inträffande konkurser,
enl. § 48, aflemnat edgångsbevis, bevaka och utföra Kassans talan,
äfvensom i alla till dess befattning hörande mål inför Direkt, ti¬
digt tillkännagifva hvad af honom blifvit tillgjordt, hvad åtgärd
derå följt och hvad i öfrigt kan vara anmärkningsvärdt.
4:o. Att öfver alla Remisser och anförtrodda göromål föra
ordentligt Diarium, med anteckning af hvad som i hvarje sak, tid
efter annan, blifvit tillgjordt, och huru den blifvit afslulad, samt
vid hvarje års slut till Ridd.Direkt. deröfver med berättelse in¬
komma.
§ 58.
Ridd.Fiskalen åligger äfven att uti alla frågor af juridisk be¬
skaffenhet förfara efter Lag och de testameutariske förordnanden,
som i serskilde fall kunna vara gifne, äfvensom att tillse, det
enahanda behandlingssätt iakttages, då sådana frågor i Direkt, fö¬
rekomma, hvadan han eger att, derest något häremot stridande
skulle förelöpa, sin mening i ämnet till Direkt:s prot. afgifva.
Likaledes må han till rättelse hos Direkt, anmäla, om han för¬
nimmer någon olaglighet blifva af Riddarhusets Tjenstemän be¬
gången ; och skall han, i öfrigt, vara närvarande vid Direkl:s öf-
verläggningar och Kassornes inventering, samt deras rätt och sä¬
kerhet yrka och bevaka. Börande Fiskalen till alla Direktms
handlingar ega fri tillgång.
§ 59.
Skulle, under påstående riksdag, Ridd.Fiskalen af laga förfall
vara hindrad att tjensten förrätta, bör sådant hos Landlmarskal-
ken anmälas.
Riddar kus-Kanslister ne.
§ 60.
De tvenne Ridd.Kanslisterne skola i allmänhet förrätta hvad
dem af Ridd.Sekret., antingen på R. o. Ad:s eller Ridd.Direkt:s
vägnar, anbefalles.
§ 61.
Förste Kanslisten åligger att vid Direkhs sammankomster för¬
ra prot. så väl uti Riddarhus- som Stifts-ärender, samt derjemte
biträda vid vården af den del af Archivet, som icke tillhör de
genealogiske samlingarnc.
Under påslående riksdag åligger honom att tillika vara Sekret.
Den 17 Maj.
77
i Ridd.Utsk. oell besörjer sä väl prol.. som alla de expeditioner,
hvilka från detta Utsk. utfärdas.
Ar Ridd.Sekret, genom laga förfall hindrad att föra R. o.
Ad:s prof., föres detsamma af förste Kanslisten, så framt ej R. o.
Ad. derom annorlunda förordnar.
§. 62.
Andre Kanslisten åligger att, under inseende af Ridd.Sekret,
och den Ridd.Direktör, som har tillsyn öfver de Gencalogiske sam-
lingarne, iordninghålla dessa samlingar samt komplettera de Ge-
nealogiske Tabellerne; äfvensom att biträda Ridd.Fiskalen vid in¬
rättande af den i § 9 omnämnda förteckning å Atternes hufvudman.
linder riksdagarne är Andre Kanslisten, näst Ridd.Sekret.,
närmaste föreståndaren för Ståndets Kansli. Och skola de, ej
mindre vid slike, än vid andre tillfällen, antagne extra Riddar-
husKanslister under hans tillsyn förrätta deras arbeten.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 21 Maj 1851.
Plenum kl. 9. f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 14, 16 och 17 dennes samt
pleni-prot:n för d. 26 sisth April f. och e. m.
Uplästes till justering och godkändes ett af Exped.Utsk. un¬
der N:o 73 afgifvet förslag lill R. Sl:s underd. skrifvelse till K.
M. ang:de uplåtelse af Kronan tillhörig jord till hamnanläggning
vid Wadstena slott i Östergöthlands län.
Äfvenledes uplästes till justering samt godkändes Exped.Utskis
nedannämnde förslag lill inledning och §§ i Riksdagsbeslutet.
N:o 1, innefattande inledningen lill Riksdagsbeslutet;
N:o 2, ang:de verkstäld omröstning öfver Högsta Domstolens
ledamöter.
78
Den 17 Ma
N:o 3, ang:de val af Just.Ombudsm., dess Suppleant samt
komilerade till tryckfrihetens värd;
N:o 4, ang:de kurhus-afgiflen; och
N:o 5, ang:de uphörande af det särskildta bidraget till gäl¬
dande af 1848 års krigsrustningskostnader.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter;
och hade dertill blifvit utsedde i
Bevill n ings-Utskottet:
efter N:o 119 Hr Duse, Fullm. Hr Brakel, Maurits Gustaf, N:o
2062. Hr af Dittmer, Fullm. Hr Adlersparre, Rudolf, och N:o
2227. Hr dorchimont, Wilhelm Albrecht:
N:o 192. Frih. Stackelberg, Berndt Hjalmar;
„ 130. Hr Munck af Fulkila, Claes Johan, och
„ 1233. Hr von Strokirch, Fullm. Frih. Hermelin, Claes
Fredrik Samuel.
Alllmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 226. Frih. Gyllengranal, Fullm. Hr Silfverstolpe, Fredrik
Otto, och N:o 1884- Hr Hummelhjelm, Fullm. Hr Ribbing, Arvid.
N:o 304. Frih. Fock, Alexander Georg; och
„ 839. Hr Rehnberg, Carl Gustaf.
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 2120. A. Hr Nauckhoff, Fullm. Hr Drake, Amadeus.
N:o 2034. Hr Adlerbrandt, Fullm. Gr. Sparre, Carl Georg.
Uplåstes ett af Frih. Cederström, Olof Rudolf inlemnadt
så lydande mern.:
Vid min återkomst till hufvudsladen, från en vistelse på lan¬
del, har jag erfarit alt Hrr Elektorer behagat invälja mig lill le¬
damot af Bevilln.Utsk. Men då enskilde angelägenheter nödga
mig att oförtöfvadt ånyo till landet afresa, anhåller jag vördsam¬
mast att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, den jag så¬
som ättemän af Friherreälten Cederström, N:o 211, f. n. inne¬
hafver, få afsäga mig den Utskottsledamots-befattning, hvarmed
jag blifvit hågkommen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Äfvenledes uplästes följande af Hr Sandels, Lars Gustaf
inlemnade mern.
På grund af min tjenstgöring vid Reg:tet, får jag vördsamt
afsäga mig den plats, som jag genom R. o. Ad:s Hrr Elektorers
förtroende erhållit i R. St:s BankoUlsk., anhållande derjemte vörd¬
samt att få blifva vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Den 21 Maj.
79
R. o. Ad. biföll jemväl denna anhållan; hvarefter H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att sammanträda lill
val af en ledamot i Bevilln.Ulsk. i st. f. Frih. Cederström samt
en ledamot i BankoUlsk. efter Hr Sandels.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- och Ekon.Ulskts d. 10 och 16
dennes på bordel lagda utlåt. N:o 89, i anledn. af väckt motion
om inrättandet af ett Ecklesiastik-collegium.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del anser jag
ett Ecklesiastik-collina nödigt. Jag gör det äfven på grund af den
erfarenhet som min utöfning under 7 år af S(atsSekreterare-Em-
betet för Ecklesiastikärenden bibringat. Etsk. har varit af annan
mening, och sökt att tipgifva skäl derför, men då inga riktiga
sådana funnits, har det begagnat sig af svepskäl. Ett af dessa
vill jag uptaga för att visa huru förvändt man begagnar sig af
hvad som skall kallas grunder. Man säger i afseende på läro¬
verken, att en skolrevision finnes och alt den borde göra ett Eckle-
siaslik-collim umbärlig!. Del förhåller sig med en skolrevision så¬
som med en statsrevision, att den har granskningsåtgärder men
icke förvaltnings- eller organisaiionsheslyr till sitt åliggande. Li¬
ka väl som man säger, att skolrevisionen skulle kunna ersätta ett
Ecklesiastik-colhm, kunde man säga, att statsrevisionen kunde er-
sältta Stals-kont., det ena är lika klokt som det andra.
Kyrkoärender, som äro talrikare än skolfrågor, utgöra icke
föremål för skolrevisionens handläggning. Om i frågor rörande
kyrkans angelägenheter någon ändring i gällande författningar
eller någon allmän åtgärd skall vidtagas, så infordrar K. M. utlåt,
från Consistorierna, hvilka äro 13 till antalet. Dessa hafva möj¬
ligen lika många olika meningar. Hvem skall sammanfoga dessa
till ett hell och utarbeta ett inom sig öfverensstämmande förslag?
Vore åter i andra förvaltningsgrenar fråga om upbördsverket, så
hade man Statskont. eller Kammarrätten, som befattade sig med
den saken, för hela riket och komme att af Landshins meningar
göra en egen gemensam framställning. Vore det fråga om indel¬
ningsverket t. ex., så finge Krigs- och Kammar-colhna ett lika
updrag, och ett af de centrala myndigheterna upgjordt sakkunnigt
utlåt, funnes för Konungens rådgifvare att hålla sig till. Den eckle-
siastike föredraganden saknar nu, för kyrkans, läroverkens och
fattigvårdens ärender, ett centralt Embetsverk under sig, samt följ-
agteligeu dess sammanfattning af ett ärende i sin helhet. Hon
kommer således all saknas, om han icke sjelf vill göra en sådan.
Men hur skall hans tid räcka dertill? Om han än hade tid, och
förmåga så hafva Consistorierna vant sig vid att betrakta hvarje
stift såsom en slags Ecklesiastik-Stat för sig med olika inrättningar
och plägseder. När någon ändring deri föreslås för att bringa det hela i
öfverensstämmelse, så anses det nästan som en förnärmelse mot det stift
hvarest något dylikt skulle företagas. När derföre något i den vägen skall
uträttas, såsom t. ex. i fråga om kyrkolagen, så måste en serskild ko-
milée tillsättas, hvilken vanligen varar i flera år. Man kan icke säga,
so
Den 21 Maj.
att sakerna vinna derpå. Hade ett Ecklesiastik-colhm bestående
af sakkunniga personer fått behandla denna fråga, så hade för¬
slaget måhända blifvit förr färdigt, emedan arbetet kunnat, utan
betydliga afbrott fortsättas.
Hvad jag nu sagt om kyrkoärender, gäller äfven om sådana
läroverksfrågor hvilkas afgörande man icke kan upskjuta intilldess
en skolrevision saramanvarit. Utsk. säger, att ett Ecklesiastikcolhm
skulle blott försinka ärendernas gäng. Detta är icke förhållandet.
Fordom var Kammarcolhm i falligvårdsärender en instans mellan
Landshme och Konungen. Man tog bort henne ulan tvifvel för
skyndsamhetens skuld, och nu blir föredraganden ensam omedel¬
barligen besvärad med alla dessa småsaker. De äro så mänga,
att om än hans lid skulle räcka till, så är Konungens lid icke
tillräcklig för att afgöra dessa ringa tvister, bland de stora ären-
der, som påkalla Hans upmäi ksamhet. Deraf följer att sådana sa¬
ker likasom åtskilliga andra besvärsmål, blifva hvilande lill dess
någon tillförordnad regering inträffar, och få således ligga länge
oafgjorda. Följagteligen får man motsatsen af hvad man önskar.
I detta bekymmer öfver fattigvårdsärenders trögare gång sedan man
borttog mellaninslansen, bar man varit betänkt på deras hänskju-
tande till något coll:m. Bland andra har Kammai rätten dervid
kommit i åtanka. Jag vill visa, hvarthän det skulle leda. Fattig¬
vården år en barmhertighetsfråga, behandlar man henne annor¬
lunda, eller såsom en lagligen åliggande utskyld, så går man ur
den rätta stråten, och kommer på afvägar. öfverlåtes Fattigvår¬
den lill Kammarrätten, så kommer saken icke alt behandlas ur
barmhertighetens synpunkt, ulan på sträng rättsgrund. Kan så¬
dant vara lämpligt? Finues ett Ecklesiastikcolhm, så kunde fattig-
vårdsårender der handläggas, ty som barmhertighet är fattigvårdens
rätta grund, så böra dithörande årender skötas af det Embetsverk,
som sig med religionsvården befattar. Jag anför detta blott för
att visa huru olämpligt man med saken förfarit, men ingalunda
under förhoppning att nu vinna rättelse. Det kommer måhända
att dröja långe innan en sådan erhålles, men jag är öfvertygad
ali den kraft som alldrig dör, den som i sakerna innebor, la force
des choses, en gång skall drifva denna, så väl som andra frågor,
till sin rätta behandling.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. Allm. Besv.
o. Ekou.Utsk:s förevar:de utlåt.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utskrs d. 10 och 16
dennes på bordet lagda betänk. N:o 90, i anledn. af väckt mo¬
tion om inrättandet af en serskild byrå eller afdelning inom Ec-
klesiaslik-Departdet, för handläggningen af ärender, som angå Ele-
mentar-läroverken.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta betänk, är egent¬
ligen en variation på det thema, som utgjorde föremål för det fö¬
regående. Märkvärdigt är delta likväl i ett hänseende. Såsom J
veten
Den 21 Maj.
81
veten Mine Hrr var det PresteStåndet, som under den store Gustaf
II Adolfs tid hindrade ett Ecklesiastikcolhi upråtiande. Det oak¬
tadt, är det nu tvenne prester, som påyrkadt, en meilaninstans,
hvilken de kallat för byrå, och hvilken skulle för hela riket sys¬
selsätta sig med läroverks-äiender. Således erkänna prester sjelfva
att en dylik myndighet till en del hehöfves. Delta är en god
början, som förmodligen med tiden skall vinna mer utveckling.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag tillstyrker för min del delta
betänk, derföre, att det afstyrker inrättandet af en byrå inom ett
RegeringsDepart., emedan jag tror lika med den siste värde tala¬
ren, att framtiden skall utvisa nödvändigheten af ett collini för
samtlige dessa ärenden. Jag var icke på min plats då det förra
ärendet handlades, derföre kunde jag icke då yttra mig. Oriktig}
blir alltid att inrätta byråer inom StatsDeparhna, ty dessa byråers
arbeten blifva aldrig föremål för t. ex. en stämning, i händelse
någon skulle lida orätt. Den väsendtliga nyttan af collegier är
den, att det finnes en instans, som handlägger ärenderna och fat¬
tar beslut öfver dem, men som icke är så hög i värdighet, alt
icke öfver densamma kan klagas äfven inför domaremakten. De
som klandra Collegialinrättningen äro oftast män från det libera¬
lare tänkesättets område, men de veta icke hvad de klandra. Det
är just liberalitet, som ligger lill grund för det collegiala styrel¬
sesättet. Kan man tänka sig något mera för den rätt förstådda
frihetens bästa, än att en mängd vigtiga ärenden handläggas af
verk, de der kunna, ifall de gå emot lagen, mot egande rättten,
mot individens rättmätiga fordringar, till och med stämmas inför
lagliga auktoriteter. Kan man slämma Statsrådets ledamöter in¬
för Kämnersrätteu, ifall de ärenden, som uti StatsDepartina skola
handläggas, blifva olagligen behandlade? Om författningarna skola
der i första hand tillämpas och denna tillämpning icke sker på
sätt parten tror vara rätt, huru skall man då få räll? Jo, genom
att försöka vid en kommande riksdag att få anmäi Isning framställd
i Const.Utsk. mot Konungens rådgifvare. Deremot om rätt icke
lemnäs i collegiernas beslut, så blifva collegierna stämda inför
Kämnersrälten, eller också ifall ärendet är af annan beskaffenhet
så vädjas till K. M. och söltcs rättelse hos Konungen. Detta är
frihetens sida vid betraktande af collegialinrällningarne. Sådant
skulle också förhållandet blifva om ett Ecklesiastikcolhm inrättades.
Delta colhm skulle då icke vara en byrå under ett StatsDepart.,
utan ett fristående colhm likasom de öfriga, der ärenderna handla¬
des och beslutades, och öfver hvars beslut man kunde anföra be¬
svär hos Konungen eller söka sig stämning inför domstol. Jag
beklagar att denna enkla åsigt icke kan göra sig gällande ho§ de
liberala, det är likväl frihetens bästa stöd i vårt land. Jag yrkar
bifall till detta betänk, derföre att det afstyrker ett förslag till in¬
förande af den egentliga s. k. byråkratiska principen inom förvalt¬
ningen. Hvad man i allmänhet utskäller med glåpordet byråkrati,
det träffar icke våra collegier, och är en glosa tagen ur luften,
7 H. G
82
Den 21 Maj.
men få vi en gång byråstyrelser inom StatsDepartma, och collina
så småningom uphöra, då hafva vi först fallit in i hvad som kunde
kallas byråkratiska institutioner.
Ifiågavar:de betänk, blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d.
10 och 16 dennes på bordet lagda utlålm:
N:o 91, i anledn. af väckt fråga om förändring af 11 § i
K. stadgan om tullförpassning och tullbevakning; samt
N:o 92, i anledn. af väckt motion om uphäfvande eller än¬
dring af K. brefvet d. 2 Aug. 1836, ang:de tullförsegling ä brän-
vinskärl, som föras öfver saltsjön.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarne Allim. Besv. o.
Ekon.Utsk:s d. 10 och 16 dennes på bordet lagda mern.:
N:o 93, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 72,
om inrättande af Länsnämnder; och
N:o 94, i anledn. af återremiss af Utsk:s utlåt. N:o 81, ang:de
förändringar i K. förordn. om Prestval af d. 1 April 1843.
Föredrogos ånyo och biföllos S(atsUtsk:s nedannämnde d. 14
och 16 dennes på bordet lagda utlåt:n:
N:o 134, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för npförande af en fängelsebyggnad vid Qvistrum;
N:o 135, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till byggnadshjelp för de mindre komministraturerne;
N:o 136, i anledn. af K. M:s lill R. St. allåtna nåd. skrif¬
velse, ang:de dispositionen af de 1848 års krigsrustningsfond till¬
hörande persedlar, som blifvit i Stockholms utredningsförråd in¬
lemnade; samt
N:o 137, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de åtskilliga
för det nybildade Arlilleribatteriet i Norrland ifrågakomne ökade
utgifter.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 14 och 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 138, i anledn. af erhållne återremisser
å SlatsUtskis betänk. N:o 67, ang:de indragning af Wermlands
Fäitjägare-reg:le, yttrade
Frih. Cederström, Rudolf: Vid refererandet af de ytt¬
randen, som inom RiksSt:n afgifvits, vid skedd återremiss af Stats-
Utskis betänk. N:o 67, ang:de indragning af Wermlands Fältjägare-
reg:te, har Utsk. så samvetsgrannt anfört allt hvad rätteligen bör
och kan i största korthet sägas mot denna sak, att jag blott be-
höfver anföra något deraf. Det är med nöje jag finner så för¬
träffliga skäl till afslag sammanförda, ehuru det varit ändå önsk-
Den 21 Maj.
ligare om Utsk. sjelft låtit sig deraf öfvertygas, om oriktighelen
af sin först fattade åsigt. Här står t. ex. att läsa, ”att Utsk. icke
gjort sig noga reda för hvad som menades med en rationel orga¬
nisation eller, hvad som var detsamma, afvägt förhållandena emel¬
lan de tre hufvndvapnen, Infanteri, Artilleri och Kavalleri; att.
utom meranämnde reg:te funnes i Sverige ej mer än circa 2,100
man jägare, nemligen Wester- och Norrbottens jägare-korpser, å
tillsammans 943 man och Jemtlands reg:te, å 556 effektivt man¬
skap, hvadan också Jägarne eller lätta Infanteriet ulgjorde, om
stammen beräknas till 34,000 man, circa 6 proc. af stamlrnpperne
och derest stam och beväring gemensamt uptages till 115,000
man endast circa 2 proc. af arméen, att en hvar, äfven de med
de mest elementära kunskaper i krigsyrket, torde kunna inse, att
i ett så kuperadt land som Sverige, det ej kunde vara med Sta¬
tens fördel öfverensstämmande, att, utan förändring i de öfriga
militära dispositionerna, vidtaga en förändring i detta truppslag;
att de anmärkmr, som blifvit gjorde emot manskapets vid Werm¬
lands Fältjägare-reg:te upförande, numera saknade all befogenhet,
emedan, i följd af vederbörandes nitfulla bemödanden, ett förbätt-
radt förhållande i delta hänseende på sednare åren inträdt, äf¬
vensom manskapet, med fä undanlag, hade stadig årstjenst, hvar¬
ifrån ledighet af husbönderna lemnades för den korta tid vapen-
öfningarna påstode; alt Utsk. förbisett, att då oftanämnde regtte
upsattes, funnes icke någon beväring och således icke heller något
behof att då ega en bildad stam i och för denna beväring, men
hvilket nu vore en sak af största vigt att fästa sig vid, så vida
man tänkte på landets sjelfförsvar; samt slutligen att Wermlands
Fältjägare-reg:te vore det som kostade minst uti hela arméen samt
dessutom vid krigstillfällen sig synnerligen utmärkt, hvadan det
skulle vara både den största misshushållning och oklokhet att in¬
draga detsamma”. Då betänk. N:o 67 förekom inom delta Stånd,
höjde sig ingen röst till dess försvar, ulan i dess ställe gjordes de
mest grundade inkast mot detsamma. Jag hoppas R. o. Ad. vid-
blifver det beslut, som återremissen af ifrågavartde betänk, antyd¬
de, d. v. s. att Ståndet nu behagade afslå dessa StatsUtskts be-
tänkm, hvarå jag vördsamt anhåller om propos.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. StatsUtskts
i dess nu förevartde utlåt, vidblifna betänk, N:o 67.
Ånyo föredrogs StatsUtskts d. 14 och 16 dennes på bordel
lagda utlåt. Nto 139, i anledn. af erhållne återremisser å Stats¬
Utskts betänk. Nto 71, angtde af Majoren Bennich sökt ersättning
för innehafde hästhemmansräntor vid f. d. Westgötha Kavalleri-
regtte.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Jag får hemställa huru¬
vida icke R. o. Ad. skulle finna för godt att vidblifva sitt förut
fattade beslut i ämnet.
6'
84
Den 21 Maj.
R. o. Ad. vidblef sitl förut i delta ämne fattade beslut och
lade förevar:de utlåt, lill handlingarne.
Ånyo föredrogs StatsUtslcs d. 14 och 16 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 140, ang:de ersättning för omkostnader, i anledn.
af D.D. K.K. H.H. Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Från urgamla tider har
det varit häfd och lag i Sverige att enl. Konungabalken i lands¬
lagen gifva Konungen bröllopsgärd, dä Han barn Sitt, son eller
dotter bortgifter. Det hade följaktligen varit Ständernas skyldig¬
het alt betala hela förmälningskostnaden, och jag beklagar att icke
Statsrådets ledamöter derom erinrat H. M. då Han förklarade Sig
vilja efterskänka 210,130 r:dr. Det beror naturligtvis af Stän¬
derna, då' dem erbjudes en gåfva af K. M., all förklara sig icke
vilja emottaga henne. Jag skulle för min del hafva ansett riktigt,
att Ständerna så hade gjort. Vördsamt skulle jag hafva önskat,
att detta Stånd åtminstone hade så förfarit om jag icke förnum¬
mit, att man i ett annat Stånd till och med gjort svårigheter vid
godtgörelsen af den ringa summa, som K. M. begärt, den nemi.,
som skulle betalas för invenlarier och reparationer, hvilka förblif¬
va vid Stockholms slolt. Jag vill slutligen fästa Ståndets upmärk-
samhet pä den omständigheten, att genom den skänk, K. M. oss
förärat bildas ett prejudikat för framtiden, hvilket måhända begag¬
nas af nidska Ständer för att fordra såsom rätt en dylik eftergift
med den, hvilken K. M. nu af ädelmod har gjort. Det är icke
alltid säkert eller gifvet, att Sveriges Konung kan göra någon
sådan skänk. Hade det varit t. ex. Carl Xlii eller Adolf Fredrik,
så hade de icke haft några penningar alt eftergifva.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
StatsUlsk:s förevartde utlåt.
Ropades ja.
Frih. Cederström, Rud.: Uti det ja, sorn R. o. Ad. nyss
med fullkomlig enhällighet afgifvit, har jag af allt hjerta instämt;
men jag anhåller att, jemte det jag förenar mig i mycket af hvad
Ur von Hartmansdorff yttrat, likväl få reservera mig mot några
i hans yttrande influtne ordalag, deruti nemi. den värde ledamo¬
ten beklagade alt icke Statsrådets ledamöter gjort framställning
inför K. M. för att afstyrka efterskänkandet af någon del utaf
den till förmälningskostnadens bestridande åtgångna summan. Hur
vet den värde ledamoten hvad Statsrådets ledamöter yttrat inom
konseljens stängda dörrar? Hvad rättighet har den värde ledamo¬
ten att inom Ståndet beklaga sig öfver hvad han inom konseljen
anser hafva förelupit eller vara underlätet?
Hr von Hartmansdorff: Jag har i min hand K. M:s nåd.
skrifvelse tili StatsUtsk. ang:de ersättning för omkostnaden i anledn.
af DD. KK. HH:s Kronprinsen och Kronprinsessans förmälning.
Dervid finnes ett utdrag afprot. öfver Financeärender hållet inför
Den 21 Maj.
85
II. M. Konungen å Stockholms Slott d. 1 Febr. 1851. Der står
att läsa: ”t. f. chefen för FinanceDepart:t, Statsrådet Gripenstedt
föredrog i underd:het: 9:o RiksmarskalksEmb:s underd. mern. af
d. 29 i förliden månad (Jan.), deruti jemte öfverlemnande af rä¬
kenskaperna öfver de genom K. Hofförvaltningen bestridde utgif-
terne i och för D.D. K.K. H.H. Kronprinsens och Kronprinses¬
sans förmälning, RiksmarskalksEmb:t i underddiet hemställt att
K. M. måtte täckas af Rikets nu församlade Ständer äska det för
betäckande af ofvan omförmälde utgifter erforderliga belopp af
371,(538 r:dr 4(5 sk. 2 rst. b:co, hvilken summa med icke mindre
än 228,361 r-.dr understege hvad till bestridande af omkostnaderne
för II. M. Konungens egen höga förmälning blifvit af 1823 års
Ständer anvisadt. Sedan II. M. i nåder förklarat Sig icke vilja
ifrågasätta godtgörelse för annan eller större del af de med anledn.
af D.D. K.K. H.H. Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning
bestridde omkostnader, än den summa af 161,508r:dr 13 sk. 3 rst.
som belöpte för D.D. K.K. H.H:s bosättning eller till anskaffande
af sådane inventariepersedlar, hvilka funnes i behåll och vore att
anse såsom Statens tillhörighet, hvaremot II. M. vore sinnad att
Sjelf vidkännas alla öfrige i och för förmätningen bestridde nt.
gifter, tillstyrkte Statsrådet i underddiet, del nådig skrifvelse om
anvisande af ofvanherörde 161,508 r:dr 13 sk. 3 rst. b:co mätte,
i öfverensstämmelse med dertill upsatt förslag, som nu uplästes,
varda till R. Sl:s SlatsUlsk. aflåten”. När K. M. later detta prot.
komma till Ständernas kännedom, så kan jag icke inse ali någon
Riksdagsman träder Statsrådets hemligheter för nära, då han om-
förmäler hvad som är tryckt och af alla kändt.
Frih. Cederström: Hr von Harlmansdorffs mening häref¬
ter hvad jag finnér, förmodligen varit att Statsrådets ledamöter
skulle mot det beslut, Konungen velat antaga lill begärande af
endast en partiell godtgörelse utaf ulgifne förmälningskostnader,
göra sådane enhälliga och kraftiga föreställningar, att beslutet an¬
tingen ej kunnat med rådgifvarepersonalens bibehållande varda
fattadt, eller åtminstone alt besagde erinringar skulle hafva i prot.
influtit. Hvad det första alternativet beträffar, kan jag ej med¬
gifva alt rådgifvarne bordt, för alt få sälta mot Konungens afsigt
i delta mål ett enhälligt motstånd, äfventyra alt beröfva Honom
och riket rådgifvarepersonalens vidare fortfarande i sitt kall; och
hvad den sednare fordran angår, synes mig, äfven der, svaret
lätt nog vara funnet. Om nemi. protm fördes så noga som i fordna
tider, t. ex. på 16- och 1700-talen, hvarvid ordagrannt infördes
hvad hvar enda lliksrådsledamot yttrade, då kunde man med nå¬
got skäl göra en sådan aomärkn., som den Hr von Hartmansdorff
framställt, men enär det är kändt huru och på hvad sätt protm
efter 1809 föres, hvilket ej för någon som läst de prot. hvilka
genom Const.Utsk:s försorg blifvit R. St. tillförene delgifna, kan vara
obekant, framhärdar jag i den mening, det den anmärkn. Hr von
Hartmansdorff framställde i afseende å Statsrådernas förfarande,
varit mindre grannlaga. Då emellertid Hr von Hartmansdorff sjelf
86
Den 21 Maj.
icke ansett sig träda gvannlagenheten för nära, då i ett mål, der
Const.Utsk. ej gillat någon mot Statsrådets ledamöter, tilläfventyrs
redan gjord anmärka., han behagat beklaga sig öfver en, enl.
hans tanke, af dem begången skadlig underlåtenhet, så torde det
icke heller vara mig obelaget, att å min sida lika öppet mot en
af mina Ståndsbröder framställa mitt ogillande af hans anmärkn.
i denna del.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror deremot det vara min¬
dre grannlaga af en prohs-förande hos Konungen uti Statsrådet
att tillåta sig omtala det yttrande af Statsrådets ledamöter afgif-
vits, dem han icke i prol. infört. Jag har också varit prot:s-fö-
rande inom Statsrådet, och vet äfven huru der tillgår, men an¬
ser icke allt hvad som der säges böra omtalas.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 14 och 16 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 37, i anledu. af väckt förslag med afseende å fö-
reskriflerne ang:de Bankens metalliska kassa m. m.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de ifrugaställd förändring af Banko-
Reglementets 114 §.
Bifölls.
2:dra pun ten, ang:de Banko-Reglementets 120 §.
Hr Nordenfelt, Joli. Åke: Då Utsk. ansett 114 § af
Banko-Reglementet böra blifva oförändrad, har jag, utan att deruti
vilja yrka någon förändring likväl velat begagna detta tillfälle att ge
tillkänna min mening, det jag icke kan instämma i den åsigt hvilken
blifvit af Utsk. uttalad, att Bankens metalliska kassa skall bibe¬
hållas vid ett belopp, som ej får understiga 2,500.000 r:dr silf¬
ver; följden af en sådan bestämmelse är, att tiden för Bankens
behof af silfverfondens förstärkning är allmänt känd, och ver¬
kar mehnligt pä kursen, hvarigenom silfrels indragning till Ban¬
ken alltid blifver kostbarare, äfvensom allmänhetens misstro till
Bankens soliditée ökas, och vinsten af dess allmänna pligt af se-
delmynléts utvexling mot silfver derigenom försvagas.
Då Utsk. bibehållit 120 § af Banko-Reglementet oförändrad
och genom 2 § af Ulsk:s betänk, fortsatt berättigat fullmäktige att,
då Bankens säkerhet det kräfver, uplaga lån af högst 3,000,000
r:dr silfver, nödgas jag uttala min öfvertygelse, att denna låne-
summa kunde nedsättas, och Bankens fördel bättre förvaras örn,
uti förening med rättigheten alt uptaga lån, Bankofullmäkligeåla-
des alt bereda sig kreditiv. I sådant fall borde 116 § af Regle¬
mentet erhålla det tillägg, alt, utom det berättigande Fullmägtige
hade att, uti Hamburg hafva stående 500,000 r:dr Hamb.bco,
det skulle åligga Fullmägtige alt, i Hamburg bereda sig ett kre¬
ditiv å 1,000,000 r:dr Hamb.bco, hvaremot det uti 120 § till
lyftning berättigade lån af 3,000,000, kunde derigenom nedsättas
lill 2,500,000 r:dr silfver.
Den 21 Maj.
87
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Hr Nordenfelt liar an¬
sett behölligt bibehålla rättigheten för Bankofullmäktige att låna,
men icke nedsätta beloppet från 3 mill. till 2,500,000 r:dr, skill¬
naden är således ^ million. I stället har Hr Nordenfelt önskat,
att Fullmäktige skulle få ett kreditiv på 1 mill. Fullmäktige skulle
då få tillsammans 3,500,000 i st. f. 3,000,000 r:dr att i nödfall
begagna. För min del anser jag temmeligen likgiltigt, antingen
det lån Fullmägtige få uptaga är 2,500,000 eller 3,000,000 r:dr,
men jag anser icke likgiltigt om Fullmäktige skola derjemte få
hålla ett kreditiv på 1,000,000. Fullmäktige kunna icke fä ett
sådant i Hamburg eller London utan kostnader, ty det är klart
att om något hus derstädes skulle hälla Sveriges Bank 1,000,000
tillhanda, så äro dessa medel i bankirens hand fästade för ett
visst ändamål, utan att kunna för något annat fritt begagnas.
Ilan måste följaktligen hafva någon godtgörelse för den rättighet,
Svenska Banken eger. Således får Banken i händelse eli kreditiv
lages, antingen delta begagnas, eller icke, likväl betala något der¬
för, huru mycket vet jag icke. Bibehålla deremot Ständerna nu¬
varande stadgande, nemligen att Fullmäktige må, när Bankens sä¬
kerhet det klafver, låna ända till beloppet af 3,000,000, så
hafva de utväg att vid behof uplåna penningar, men Fullmägtige
nödgas icke dessförinnan påkosta något för Bankens räkning. Det
är icke sagdt, att Fullmäktige skola låna hela det medgifna belop¬
pet, utan delslår i den gamla § följande: ”Fullmäktige berättigas
att då Bankens säkerhet det kråfver — — — — å ut¬
rikes ort uptaga lån till ett belopp, motsvarande högst 3,000,000
r:dr silfver. Men vilja Fullmägtige icke låna mer än 500,000
r:dr så kunna de äfven göra så, samt efter omständigheterna höja
summan.” Jag tillstyrker att R. o. Ad. måtte bibehålla stadgan¬
det sådant det är.
SU Hr Nordenfelt: Hr von Hartmansdorff har yttrat att
Banken skulle göra en stor upoffring genom kreditiv, sora alltid
vore belastad! med ränta, hvaremot räntekostnad endast drabbade
Banken å det lån, som verkligen behöfde användas.
Jag anser ingen upoffring vara för stor för Banken, då frå¬
gan rörer Bankens möjlighet ali säkert fylla sina förbindelser, och
uprälthålla myntvärdet och silfverutvexlingen.
För mitt påstående om fördelen af krediten framför lån, häm¬
tar jag stöd från erfarenheten af 1843 och 1844 årens förhand¬
lingar. Banken var i början af året 1844 nödsakad att förstärka
silfverfonden, och negocierade om så väl lån som kreditiv, men
kunde icke få någondera. De misslyckade försöken satte Banken
uti förlägenhet, hvilken lyckligtvis afhjelptes då, genom tillfälligt¬
vis indragne utländska kapitaler, men om Banken på förhand ha¬
de haft sig kontraheradt ett kreditiv på Hamburg, hade tillgången
alltid varit viss och lid vunnits för låns uptagande.
Hvad i öfrigt vilkoren äro för sådane kreditiver, kan jag icke
upgifva, men nog vet jag, att så väl enskildte handlande, som
Privat-Banker, anskaffat sig sådane kreditiv, och alt della tillgö¬
rande försäkrat dera om penningar, vid den lid, de deraf varit i
88
Den 21 Maj.
behof, utan serdeles kostnad. Jag vidblifver nain öfvertygelse och
anser det bättre att, äfven med upoffringen å Bankens sida, i lid
bereda ett förmånligt kreditiv, hvilket kan medföra fördelen af
billigare lånevilkor för de summor som sednare kunna vara af
nöden.
Hr von Hartmansdorff: At Fullmägtige är öfverlemnadt,
att använda hvilka medel de för godt finna till metalliska kassans
förstärkning, antingen genom silfvers anskaffande eller genom nå¬
gon indragning af utelöpande sedlar. Att göra det sednare kallas
strypning och anses såsom en elak åtgärd, hvarföre också Full-
raägtige i det aldralängsta undvika bennes vidtagande. Man be-
höfver följagteligen icke frukta alt sådant sker alltför hastigt. Skä¬
let hvarföre det förra gången för Fullmäktige dröjde länge att er¬
hålla lån, ehuru derom underhandlades, var det motstånd, som inom
Fullmäktige sjelfve gjordes mot ett sådant låns uptagande, dels att
man icke kunde få något sådant, utan Konungens medverkan och
bemedling, ty hvart man vände sig svarades, att med mindre man
hade Regeringens garanti, så ville man intet utlåna. Derefter in¬
fördes i Bankoreglementets 120:de § följande: ”1 sådant afseende
hafva R. St. hos K. M. i underd:het anhållit, det K. M. uppå
Fullmägtiges underd. anmälan i ämnet, i nåder täcktes låta be¬
medla det af Fullmägtige för Bankens räkning nödigt anvisade lå¬
net, under den form, som för ändamålet kan finnas erforderlig,
samt å ett sådant lån meddela Dess nådiga gararanti”. Antingen
det penningebidrag man utrikes skaffar sig, kallas lån eller kreditiv kan
komma på ett ut. Jag hemställer fördenskull ytterligare, att B.
o. Ad. mätte låta stadgandet förblifva sådant det är.
Hr Nordenfelt.* Det är en betydlig skillnad på lån och
kreditiv. A kreditiv äro medlen alltid tillgängliga i nödens stund,
men om man kan erhålla ett lån eller icke, är man alltid uti
ovisshet; det visar sig bäst af Bankens förut åberopade misslyckade
låne-operalioner. Pä kreditiv betalar jag blott ränta å det belopp,
som lyftes, samt en obetydlig provision å den summa jag är be¬
rättigad att högst upbära. Det högsta jag hört är -J- proc. men
är räntan 4 proc., plägar intet kreditiv-arfvode utgå. Hade Ban¬
ken 1844 haft kreditiv, bade den ej beliöft fruktlöst söka lån. Jag
kan således ej gå in på den åsigt, att lån och kreditiv äro af
samma natur, och hvad upoffringen angår, anser jag intet afse¬
ende derå böra fästas, när Banken är tili för landets skuld och
ej får se blott på egen vinning. Jag anhåller om återremiss af
denna §.
Hr von Hartmansdorff: Genom Bankoreglementets begag¬
nande sådant det är, skedde ingen indragning af lånerörelsen.
Banken gjorde inga upoffringar, betalte inga räntor för lån eller
erlade något arfvode för ett kreditiv. Hade man deremot vidtagit
den åtgärd, som Hr Nordenfelt förordar, och i flera år hållit
ett sådant obegagnadt, så hade man fått lill Bankovinstens för-
mindskande betala omkostnader, samt följaktligen förringat tillgån-
Den 21 Maj.
89
garne för extra Statsregleringen. Vi hade då hvarken haft så
många vackra byggnader eller så många vägar och broar anlagda
sora nu är händelsen. Således har enl. min tanka det sätt hvar¬
på man hittills gått tillväga varit det gagneligaste för riket. När
det så varit, hvarföre skall man förändra detta stadgande?
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å 2:dra punk¬
ten af Ulsk:s utlåt, framställda propos. besvarades med starka ja,
blandade med nej; hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja
öfvervägande.
3:dje punkten, ang:de Hr A. Petersons motion om bemyn¬
digande för lånekontoren i Götheborg och Malmö, att efter
enahanda grunder, som för Bankoju/lmäktige äro bestämda,
köpa goda och välkända vexlar, dragne högst 3 månader ä
dato antingen i pund sterling eller i Hamburger banco.
Hr Norde nfelt: 115 § synes mig sätta Bankofnllmäktige
i en viss förlägenhet. Då man går in på kapitlet alt vilja i dc-
taille reglementera ett så olyckligt reglemente, som detta synes
vara, så bör man gå i bolten med saken. Då man berättigar
Rankofullraäktige att för 128 sk. upköpa vexlar, bör man också
hafva en viss vexelhöjd efter hvilken de böra åläggas att upköpa
vexlar. Detta är icke nu förhållandet. Jag föranledes till denna
erinran deraf, att jag hört åtskilliga affärsmän förundra sig öfver
att vexelköp icke skett till 127^ hvarvid kursen nu flera gånger
stått. Jag skulle derföre tro det vara nödigt att reglementet be¬
stämde; att om Bankofullraäktige berättigas att köpa för 128 sk.,
så skulle de förpligtas att köpa för 127J. Jag anhåller derföre
om återremiss af den 5:te punkten med anhållan derjemte att
det af Hr Indebetou i dess reservation upgjorda förslag till lydel¬
se af 115 § måtte antagas. Hr Indebetou har så noggrannt re¬
dogjort för skälen härtill, och då jag icke vill trötta R. o. Ad.
med upläsning af hela haus reservation, inskränker jag mig till
upläsande af ordalagen uti det af honom upgjorda förslag till l:sta
moni. af 115 § i Bankoreglementet, hvilket är af följande lydel¬
se: ”För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska kas¬
sa bemyndigas Fullmäktige att af välkända och solida trassenter
eller endossenter, efter en kurs af 128 sk., å Stockholms och
Götheborgs börser låta upköpa vexlar, dragne på 90 dagar eller
kortare tid å Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbare. Ned¬
går kursen till 127 sk., åligge det Fullmäktige alt till detta pris
inköpa dylika vexlar, så ofta de af välkända och solida trassenter
eller endossenter erbjudas.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vet icke om ej det
yttrande Hr Nordenfelt nyss afgifvit egenteligen hörer till den
4:de punkten, men hur man än må anse den saken, så anser jag
för min del att Fullmäktige i Banken icke böra åläggas att un¬
der alla förhållanden och ovilkorligen upköpa vexlar då kursen
går under 128 sk. Omständigheter kunna inträffa, hvilka icke
f. n. kunna förutses, då Bankofullmäktige genom ett sådant stad¬
90
Den 21 Maj.
gande skulle blifva nödsakade alt utgifva en mängd sedlar, utan
att något godt ändamål derigenom vunnes. Jag afstyrker sålunda
förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Palm¬
stjerna deri att åläggandet för Bankofullmäklige, att nödvändigt
köpa vexlar, när kursen faller lill 127 sk., skulle vara ett hinder
för Banken att kunna få silfver för hällre pris. Hvartill skulle
det tjena, om icke till att hålla kursen vid élt visst belopp, så
alt vederbörande, som sålde sina varor för utrikes vexlar, måtte
vara säkra att få dem väl betalda. Om Banken å ena sidan icke
får vinna något, så borde lian å den andra sidan icke heller få
förlora något. Då borde man hålla honom skadeslös för hvad
han förlorar, men det lärer ingen vilja åtaga sig, utan det blefve
Banken, som finge sitta emellan. Hr Nordenfelt har sagt, att
Banken är till för det allmännas skuld. Det betyder väl, ehuru
i mindre vackra ordalag, att det är lian, som skall släppa till.
Jag får fästa B. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att den makt, sora
varit Fullmäktige lemnad, icke missbrukats lill att låta kursen fal¬
la alltför lågt. I en af de reservationer, som äro Utsk:s betänk,
vidfogade, har reservanten omförmält, huruledes det silfvermynt,
som Banken under 3 år dragit in koslat Banken så mycket alt
införseln af hvarje silfverspecie-r:dr måst gäldas med 10f:dels r:st.
Detta torde bevisa att Fullmäktige hafva i vexelköpen hållit kur¬
sen så hög som skäligt varit. Hade Bankofullmäktige låtit kursen
falla lägre, om de det kunnat, så hade naturligtvis Banken icke
kommit att tillsätta 10 r:st. på hvarje r:dr. När Fullmäktige så
gjort, måtte det väl bevisa, att de icke missbrukat sin rättighet
till utförselns skada ulan begagnat henne så, att Banken fått till¬
sätta något, ehuru icke mycket. Jag anhåller således att man
icke måtte inskränka ifrågavande rättighet utan låta henne vara
sådan hon är.
Hr Nordenfelt: Hr Indebetou har, i sin reservation, tyde-
ligen ådagalagt, alt Banken gjort å vexelköp vinst, men ej någon
förlust. Att till 127 sk. köpa vexlar, borde icke kunna medföra
förlust för Banken, särdeles, som silfret fått en temmeligen tydlig
tendens till stegring, genom den ökade tillgången på guld och
dess derigenom nedsatta metalliska värde. För min del skulle
jag äfven tro det vara mera lugnande för Bankofullmägtige, om
de hade förbindelse att köpa vexlar vid en viss kurs än, såsom
nu, då deras tillgörande är godtyckligt, och jag säger rent ut att,
med den ringa godtgörelse och erkänsla, samt stora ansvar som
Bankofullmäktige nu hafva så, när man icke lemnar dem fullt för¬
troende alt göra och låta, som de för godt finna, så är det af
vigt för deras egen säkerhets skuld, att någon bestämmelse finnes
för vexelköpen. Jag anhåller om återremiss med vördsam hem¬
ställan att redaktionen af denna § måtte blifva sådan som Hr
Indebetou har föreslagit densamma.
Hr von Hartmansdorff: Hr Indebetou har i sin reserva¬
Den 21 Maj.
<J1
tion visat, hurusom Banken understundom kommit skadeslös från
silfverköpen derigenom, att han vunnit på silfverförsäljning. Det
kommer sig deraf, alt en del af det silfverförråd Banken köpt,
kunnat försäljas lill högre pris än det kostat. Jag glömde förra
gången erinra, att när Fullmäktige endast äro berättigade, men
icke ålagde, att köpa vexlar lill någon viss kurs, så kunna Full¬
mäktige hvarje gäng dä någon vexelsäljare, lill hvilken de icke
hafva förtroende, anmäler sig, säga: vi vilja icke köpa i dag; men
blifva Fullmäktige ålagde att köpa vexlar för 127 sk., och en så¬
dan säljare anmäler sig hvars vexel Fullmäktige anse sig icke
kunna antaga, så blir deras vägran detsamma som att öppet säga:
Vi hafva icke förtroende till Eder. Jag hemställer lill Ståndet
huruvida ett sådant sätt ali sköta vexelaffärer icke skall skada
Banken ?
Hr Nordenfelt: Jag anhåller blott få anmärka, att hvad
Hr von Hartmansdorff anfört, just är ett bevis för min sats. Nät-
man köper för godt pris och säljer för dyrt, så är det en vinst,
och det var just det jag ville bevisa. Hvad åter angår beloppet
af denna vinst blir denna lätt beräknad, då Bankens kostnad för
silfrets indragning upgått till f:dels proc., men försäljningen af
detsamma skett, med l^:dels proc:s favör; så blifver ju vinsten,
att för Banken bibehållas |:dels proc. Så hafva Bankens silfver-
affärer utfallit från 1815—1849, utan att de hafva gjort nå¬
got annat mehn. Det som finnes i Hr Indebetous reservation an-
fördt, är äfven en obestridlig sanning, nemi. att uppköp af vexlar
vid låg kurs är den mest naturliga och lämpliga utväg till för¬
stärkande af Bankens metalliska kassa. Om jag hade åtagit mig
updraget att verkställa Bankens vexelköp som affärsman, och man
bjuder mig vexlar lill 127 sk. eller till lägre pris, så är jag
väl icke derföre tvungen alt köpa dem, då den föreslagne §:n be¬
stämmer, såsom vilkor, att de skola vara af välkända och solida
trassenter och endossenler. Dessutom bland affärsmän på Börsen,
äro goda vexlar och mindre accrediterade, så bestämdt åtskiljde,
alt de sednare aldrig erbjudas reela köpare, då mäklaren afleder
hela obehaget af detta bedömande, och är medlaren på sådant
sätt, köpare och säljare emellan, samt bedrifver nog saken så att
man icke bör vara rädd för att blifva exponerad, eller blottställa
en mindre välkänd säljare för nedsättandet af värdet å hans vex¬
lar. Jag kan icke gå in på en sådan grannlagenhet, helst då kö¬
pen skola bedrifvas ej för enskildt, utan allmän räkning.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, fästade upmärksamhelen derpå,
alt nu endast 3:dje punkten af Utsk:s utlåt, var föredragen, men
likväl, såvidt H. Ex. kunnat upfatta de nu afgifne yttranden, öf-
verläggningcn, på sått Frih. Palmstjerna redan erinrat, hufvud¬
sakligen hvalft sig kring den icke ännu föredragna 4:de punkten
af Utsk:s utlåt., hvilket visade sig äfven deraf att den af Hr Nor¬
denfelt åberopade reservation af Hr Indebetou just hade afseende
[iå 4:de punkten.
92
Den 21 Maj.
Uppå härefter framställd propos. blcf den förevaride 3:dje
punkten af R. o. Ad. bifallen.
4:de punkten, ang:de förändring af \:sta mom. i Banko-
reglementets 115 §.
Hr von Hartmansdorff: Den skillnad, som förekommer
i den gamla §:n jemförd med den nya, beslår egentligen deruti,
att i den nya blifva Fullmägtige bemyndigade till vexlars upköp
äfven å Götheborgs börs, hvilken icke står uttryckligen nämnd i
den gamla §:n. Hans ordalydelse, som jag skall upläsa på det
att hvar och en må kunna bedöma skillnaden, är i mom. 1 föl¬
jande: ”För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska
kassa, bemyndigas Fullmäktige att af välkända och solida trassen-
ter eller endossenter, efter en kurs af 128 sk. och derunder, up-
köpa vexlar, dragna på 90 dagar eller kortare tid å Hamburg el¬
ler Altona, i Hamburg betalbara.” Detta stadgande har den för¬
delen att det icke säger på hvilken börs Fullmäktige skola upkö-
pa vexlar. Om det sker i Götheborg, Norrköping eller Gefle, el¬
ler hvar som helst, är likgiltigt. Hvarföre skulle man då inskrän¬
ka denna handel lill Götheborg och Slockholm abena? Sådan be¬
gränsning kan ju icke vara annat än skadlig. Är meningen alt
Fullmäktige skola upköpa vexlar företrädesvis på Götheborgs börs
så är det icke uttryckt, och hur skulle det gå till? Ato hvem sko¬
la Fullmäktige updraga att köpa vexlarne derslädes? Ät Bankens
ombud i Lånekontors-Direkt:n, måhända? Men det är icke sagdt att
mannen är handlande. För närvarande är han det icke, och jag
vet ej om han förstår den saken. Om upköp skall ske på flera
ställen, af särskilda personer, så kan raan icke påräkna att det
blir enhet i denna handel. Vexelköparen i Götheborg torde för¬
fara efter någon annan grundsals, än upköparen i Slockholm.
De kunde således komma i strid med hvarandra. Hittills har så
tillgått, att den soni här i landet utom hufvudstaden haft flera
vexlar att sälja än på stället kunnat afsättas, skickat dem hit,
hvarest Banken upköpt dem när omständigheterna dertill föran¬
leda Detta matte ock vara riktigast. Att i berörde hänseende
vilja inskränka Fullmäktige eller ålägga dem att köpa på vissa
ställen, vore icke gagneligt, hvadan jag anhåller att R. o. Ad.
malte ogilla denna nya §, och lemna den gamla oförändrad. Då
Ständerna varit belåtna för att icke säga nöjda med den vexel¬
handel, som hi 11 il Is egt rum, hvarföre må man då icke låta ho¬
nom fortfara på samma sätt som hittills?
Hr Nordenfelt: Med åberopande af mitt förra anförande,
och sedan jag blifvit npraärksaragjord på, att hvad jag då ytt¬
rade, egentligen hörde till denna punkt, får jag vördsamt anhålla,
att hvad jag då yttrade måtte, jemte den reservation jag åbero¬
pat, få ligga till grund för behandlingen af denna punkt.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt, ropades starka nej,
blandade med ja, hvarefter H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. med
Den 21 Maj.
93
förkastande af Utsk:s förslag, ansåge 1 morn. af 115 § böra oför-
ändradt bibehållas samt då denna § besvarades med ja, blandade
med några nej, förklarade att ja öfverrösta! nej.
5:te punkten, ang:de förändring uf Banko-reglemen¬
tets 121 §.
Frih. Palmstjerna: Måhända torde det icke vara ända¬
målsenligt att yrka återremiss af denna punkt, enär jag vet att
meningarna inom BankoUtsk. varit mycket delade i afseende på
upställningen af de nu föreslagne föreskrifterna för Fullmäktige i
Banken, och måhända kunde en återremiss föranleda något sämre
stadgande än hvad denna punkt nu innehåller. Jag kan likväl
icke med tystnad helt och hållet instämma i detta Utsk:s förslag,
enär det afviker från vissa grundsatser, jag har i afseende på den
ordning hvaruti sedelindragning eller utlåningens minskning bör
i Banken ega rum. Utsk. har sagt, att i första rummet skall,
under de omständigheter, som i första rummet äro förutsatte, och
hvaremot jag icke har något att erinra, utlåningen genom Han¬
dels- och Näringsdiskonterna minskas, och deruti instämmer jag.
Sedan står: ”afslå ansökningar om kassakrediliv,” deri instämmer
jag äfven, men sedan kommer ytterligare: ”upsäga till inbetalning
inom 3:ne månader redan beviljade dylika kreditiv.” Detta anser
jag icke böra följa så hastigt på de förutnämnde åtgärderna, utan
bör förutgås af inställelse af vidare utlåning på fastigheter och på
Diskonlrörelse. Derefter borde först vidtagas upsägning till inbe¬
talning af redan beviljade kreditiv om sådant skulle erfordras;
men jag är öfvertygad att del icke erfordras om de föregående
åtgärderna blifva vidtagna. Detta är den erinran jag har vid öde
punkten litt. a alt göra. För öfrigt kunde det visserligen vara
mycket hvarom man kunde yttra sig, men måhända är det icke
skäl alt alltför mycket röra i dessa föreskrifter, enär, såsom jag
förut yttrat, det måhända skulle kunna föranleda lill andra före¬
skrifter, som blefve ändå mer bindande för Bankofullmäktige; och
jag anser dem icke böra vara i sina åtgärder alltför mycket bund¬
na af Ständerna, emedan när Ständerna välja Bankofullmäktige
böra de dertill utse personer, för hvilka de hafva det förtroende,
att de komma att vidtaga de bästa åtgärder, som omständigheter¬
na kunna påkalla.
Hr von Hartmansdorff: Uti inledningen står ett ord,
som är farligt. Det gamla stadgandet lyder så här: ”oberoende
af de åtgärder Fullmäktige hafva att vidtaga till förstärkning af
Bankens metalliska kassa, åligger det Fullmäktige att, när större
uttagningar af silfver från Banken ega rum, eller Bankens ställ¬
ning i öfrigt det påkallar etc.” I det nya stadgandet, står det
efter orden, ”eger rum”, ”eller sådan bör befaras med anledn.
af sedelstockens i landet ökning öfver normalförhållandet etc.”
Hvilket är normalförhållandet för sedelstocken i Sverige? Det har
Utsk. icke upgifvit. Huru skola Fullmäktige då kunna hitta på '
hvilken summa det är, som utgör detta förhållande? Ar det
94
Den 21 Maj.
30,000,000 eller något annat belopp? När hvarken BankoUtsk.
eller R. St. bestämt normalförhållandet, så kan derom tvistas hu¬
ru länge som helst, och då komma förmodligen Fullmäktige att
rösta om den saken. Denna omröstning kan slå olika ut, allt
eftersom serskilda ledamöter äro frånvarande eller tillstädes och
hafva olika meningar. Att hindra sådana omskiftningar i sedel¬
stocken, har BankoUtsk. icke varit betänkt, under det att dess le¬
damöter velat i andra hänseenden bestämma sedelstocken så fast
som möjligt. Jag befarar att om R. o. Ad. skulle antaga detta
stadgande, så skulle del föranleda till icke blott svåra strider in¬
om Banko-fullmäktige, utan jemväl till betänkliga olägenheter.
För närvarande är sedelstockens maximum bestämdt och Fullmäk¬
tige kunna hindra honom att stiga derutöfver. Man har förden¬
skull ingen öfverträdelse deraf att befara.
En annan omständighet är, att från mom. b, som tillika
omfattar, hvad som slår i mom. e uti nu gällande reglemente,
har Utsk. tagit bort föreskriften i gamla författningen af innehåll,
att Fullmäktige skulle uptaga lån emot förbindelser med 2 högst 3
proc. ränta, under ömsesidigt förbehåll, af 3, högst 6 måna¬
ders upsägning. Hvarföre har Utsk. uteslutet förbehållet af 3
högst 6 månaders upsägning. Det är enl. min tanke af väsendt¬
lig vigt alt Fullmäktige icke få inlåta sig i uplåning som länge
qvarstår. Som denna uplåning är en tillfällig åtgärd, så böra
Fullmäktige hafva fria händer att kunna lösgöra sig derifrån.
BankoUtsk. har med ett steg framflyttat rättigheten för Full¬
mäktige att försälja innehafvande obligationer. Denna utväg att
indraga sedlar är ganska vansklig, ty det är troligt, att, under
penningebrist i landel, kunna obligationer icke af Banken försäl¬
jas utan betydlig förlust. Således är denna föreskrifts framflytt-
ning ett åliggande för Bankofullmäktige att äfventyra Bankens
skada. Jag tror derföre man gjorde bäst att låta reglementet va¬
ra oföråndradt.
Dernäst får jag säga, alt jag icke förstår Jivad Utsk. menat
med samma saks uprepande i 2:ne punkter. Aro det åter tvenne
olika saker, så vet jag icke hvari skillnaden sig besticker. I mom.
a står: ”minska utlåningen genom Handels- och Närings-diskon-
terna, afslå ansökningar om Kassakreditiv, samt upsäga lill inbe¬
talning inom 3:ne månader redan beviljade dylika kreditiv,” och
i mom. c: ”till inbetalning inom den i hvarje serskildt fall be¬
stämda tid upsäga de åtskilliga verk, inrättningar och associatio¬
ner beviljade kreditiv.” I första morn. nämnes kreditiv utan nå¬
gon inskränkning, men i det sednare talas blott om kreditiv för
åtskilliga verk. Menas uti det första mom. att Fullmäktige må
genast gripa den enskilde an genom kreditivs-rättens borttagande
för honom, men deremot låta längre anstå med indragning af
associationers kreditiv? Detta tror jag icke vore rätt, emedan den
allmänna rörelsen i landet deraf skulle mera lida, ty ansätter
man den enskilde, så stupar han måhända snarare än associatio¬
nerna störtas. Jag anser för min del, att dessa förändringar dels
vålla trassel, dels måhända skada näringsidkarne, och hemställer
Den 21 Maj.
95
derföre alt R. o. Ad. äfven i detta fall måtte låta de gällande
författningarna beslå.
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor: Utsk. har utgått
från den synpunkten, att Fullmäktige borde vara mindre begrän¬
sade i de reglementariska föreskrifter, som bestämma hvilka åt¬
gärder Fullmäktige hafva alt vidtaga, när Bankens bestånd och
fullgörande af dess förbindelser del fordrar. De 3:ne anmärkn:r,
som af Hr von Hartmansdorff framställts, hafva alla varit emot
dessa af Utsk. tillstyrkta åtgärder, som afsett att vidga Fullmäkti¬
ges makt. Den restriktion, som skulle kommit Utsk. lill last rö¬
rer 2:ne olika slags kreditiver, nemi. kassakreditiver för enskilda
och kreditiver för associationer. Utsk. har trott att indragning
af de kassakreditiver, som äro lemnade åt enskilda, borde föregå
indragningen af kreditiver, som äro lemnade åt associationer, så¬
som Jernkont. och Manufakturdiskonten. Hvad beträffar indrag¬
ningen af kassakreditiver åt enskilda, så är det en åtgärd, som
Follmägtige icke äro tvungna att vidtaga i första rummet, medan
det är de åtgärder som under litt. a och b böra föregå innan in¬
skränkningar i kassa-kreditiverne vidtagas. Hufvudsakligen af det
skäl att jag tror, att Fullmäglige böra kunna vidtaga, och ega friare
val än de förut egt mellan de olika åtgärder, som kunna finnas
lämplige under olika förhållanden, får jag anhålla om bifall till
hvad Utsk. tillstyrkt i den 5:te punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag nödgas besvära med
anhållan om upläsning af den reservation, pag. 17, som vid den¬
na fråga af Professor Agardh är afgifven.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått, yttrade
Frih. Raab: Då jag nyss är återkommen från en resa, och
det för mig var en öfverraskning att detta betänk, skulle förekom¬
ma i dag, har jag icke haft tid att derom taga så noga känne¬
dom, som vederbordt, hvarföre jag på förhand vågar bedja om
tillgift för det möjligen ofullständiga i det yttrande jag nu går att
afgifva. Den upläsla reservationen är understödd af flera Banko-
Utsk:s ledamöter, och serskilda reservationer i samma syftning
äro afgifna såväl af Hr Nordenfelt, sora Hr Berg von Linde m. 11.
Hrr reservanter åsyfta att genom förändrad föreskrift uti 121 §
af Bankoreglementet söka förekomma de skadliga fluktuationer,
som under den förflutna tiden sedan år 1834 i sedelstocken haf¬
va egt rum. Det är ganska gifvet, att då sedelstocken, såsom vi,
af de tablåer Professor Adardh upgjort, se, kunnat stiga ända till
11 mill. det ena året utöfver det belopp, hvartill den stigit ett
föregående år, så har en sådan betydlig tillökning på mynt i lan¬
del onekligen icke allenast framkallat hvad Hr Agardh påpekat,
nemi. en större import, utan äfven en betydlig utvidgning af vårt
näringslif, ökat priserna på egendomarna i allmänhet, och dyme¬
delst framkallat ett större behof af mynt än tillförene. Men, se¬
dan Banken sålunda under den goda liden sjelf, genom den till¬
ökning i rörelsekapitalet den lemnat, har framkallat detta större
96
Den 21 Maj.
behof af mynt, hafva BankoFullmåglige genom föreskriften i 121:sta
§ varit ålagde att, när konjunkturen varit missgynnande, öka be¬
trycket, genom vidtagandet af sådana åtgärder, sora på en gång
skulle kunnat tillintetgöra alla de goda verkningar, som den öka¬
de tillgången på mynt hade medfört, och rent af kunnat förqväfva
all rörelse i landet. 1834 års reglemente föreskref den ordning
för Bankofullmäktige att vidtaga när metalliska kassan sjönk, att
först skulle Banken söka minska sedelstocken dermed att den sål¬
de sina obligationer, den skulle dernäst uplaga lån och sederme¬
ra, när icke dessa utvägar vore tillräckliga för ändamålet att be¬
vara silfret i Banken, då skulle Banken neka utgifvandet af nya
lån och slutligen indrifva de ullemnade. Detta var den ordning
som efter 1834 års reglemente var Bankofullmägtige ålagd att
följa. Ar 1844 förändrades föreskriften derhän, att Bankofullmäk¬
tige ålades i första rummel att indraga på lånerörelsen, neka lån, in¬
draga kreditiv och, sedan del icke visade sig till fy llestgörande, derefter
göra lån. Nu år klart, för hvar och en, som tänkt sig in i affärslifvet,
att om det förhållande inträffar, som Gudi lof icke varit för handen
sedan denna föreskrift i reglementet inflöt, att nemi. Bankofullmäkti¬
ge skulle vara ålagda att förneka bifall till nyalåneansökningar, såskul-
le onekligen landet, redan genom denna åtgärd, komma i ett be¬
tryck, som skulle påkalla urtima riksdag, innan de öfriga kraft-
yltringarne hunne tillämpas, hvilket, såsom Hr Agardh sagt, visar
ofullkomligheten och förvändhelen af ifrågavaride föreskrift. Be-
servauten har nemi. sagt: ”i ett ögonblick kandell, som tror rea¬
lisationen uprätthållas genom stadganden i dylik syftning, blifva
öfvertygad om förvändhelen i de här föreslagna åtgärderna, ty §:n,
tillämpad på de fall den förutsätter, framkallar då en kris och en
storm i landet, som genast blåser tillsamman en urtima riksdag,
hvilken blir tvungen vidtaga helt andra åtgärder, än sådana, som
gå ut på att ytterligare förknappa näringsmedlen för en af brist
på näringsmedel redan lidande industri.” Det är klart, såsom
också af en annan reservant, Hr Nordenfelt, blifvit anmärkt, att
den enskilde industri-idkaren, om han det ena äret har missödet
att icke kunna sälja sina produkter, eiler att blifva missbjuden,
hvarigenom han skulle få en minskad inkomst, heldre, om han
är klok, lånar på sina produkter, för att innehålla dem till nästa
år och under tiden åstadkomma ny produktion, än han förfar så,
alt han uphör att producera. Om den enskilde jordbrukaren el¬
ler näringsidkaren skulle, vid missvext eller inträffad släckning i
varumarknaden, för att skada sina arbetare, och uphöra med pro¬
ducerandet, så är det klart att hans undergång vore förhanden.
Det är endast det fortsatta arbetet och den ökade produktionen,
som kan uppehålla honom. Samma regel gäller för landet, som
för den enskilde: arbetet får ej afstanna, ty det är endast genom
den ökade produktionen, som tillräcklig export kan åstadkommas
för alt dymedelst återvinna jemnvigt i Bankens ställning. Det
är detta som reservanterna hafva velat befrämja. De hafva åsyf¬
tat att under sådana förhållanden, då silfret löper in i Banken
och
Den 31 Maj.
97
oell således tillgången på riksmynt i landet blir större genom de
sedlar hvarmed silfver köpes, då minskas rörelsekapitalerna derige¬
nom att utlåningen minskas, hvaremot reservanterna hafva yrkat,
alt när den onda liden kommer, när behofvet af lån blir större,
sora det naturligtvis blir i samma stund sedelstocken i landet
minskas, Bankofullmägtige böra i första rummet vidtaga den åt¬
gärden att söka genom lån uppehålla Bankens förmåga att under¬
hålla lånetillgångarna, så alt landets förmåga att uppehålla pro¬
duktionen icke afstannar. Detta synes mig innebära en sä riktig
tankegång att jag skulle anse mig handla orätt om jag icke in¬
stämde med reservanterna i den önskan, alt en sådan förändring
mätte vidtagas i föreskriften tili 121:sta § och således i stöd af
den nyss uplästa reservationen yrka ålerremiss af den 5:te punk¬
ten, hvarå jag anhåller om propos.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Hittills bar ingen tala¬
re upslätt för att egentligen motsätta sig innehållet af sjelfva in¬
gressen till 5:le mora. Hr von Hartmansdorff har sagt, att det
är alltför obestämdt hvad som menas med förhållandet afnormal-
sedelstock. Det är sannerligen något, som torde blifva svårt att
göra sig reda för, och derföre torde hvar och en tolka det såsom
honom för godt synes. Men om jag i detta hänseende iusläm-
mer med Hr von Hartmansdorff, kan jag icke annat än högeligen
dela de åsigt er Hr Agardh i sin reservation så grundadt och väl
uttryckt, så väl om nödvändigheten att icke allenast tänka på hu¬
ru man genom låneindragningar må trygga realisationens bestånd,
ulan äfven förekomma följderna af en pä ett onaturligt sätt ha¬
stigt ökad sedelstock, hvilket alltid har en påtryckning, en åter¬
verkan pä realisationens bestånd till följd. Hr Agardh bar i sin
reservation, med några få ord, vid hvilka jag ber att få fästa
R. o. Adis upmärksamhet, efter de icke innehålla mer än 2 ä 3
rader, så klart uttryckt följden deraf, ali jag anser det väl löna
mödan att än en gång uprepa dem. Han säger: ”Ett öfverskott
i rörelsekapital, som ej är fästadi vid näringarne och industrien,
höjer varuvärdet onaturligt, framkallar öfverdrifna spekulationer,
och återvänder merändcls genast i form af ökad import till reali-
sations-bankens lucka och uttager silfrel lika hastigt som det dit
inkommit”. Sådan som i dessa 3:ne rader finnes uttryckt, år
marchen af en sådan onaturlig tillökning. Såsom sagdt är, vi
hafva hittills icke varit betänkta på annat än att realisationen mä
betryggas, men vi hafva icke tänkt på att rörelsekapitalerna till
följd af åtgärder inom landet, utan Bankens tillgörande, förökats.
Sådana åtgärder hafva redan förut åtskilliga gånger omtalats och
till dem mä i första rummet räknas de lån, som utrikes uptagas,
t. ex. af Hypothcksföreningarna, hvilka äro tilltagna i stor skala.
Når det visar sig, som Hr Agardh utvecklat, att skillnaden emel¬
lan rörelsekapitalet för 1844 och 1847 på det lilla rörelsekapita¬
let af 34 mill. varierade med 11 mill., så år lätt begripligt hvil¬
ken förryckning af varuvärden och oförvägna spekulationer, sorn
7 H. T
Den 21 Maj.
måste framkallas af en tillfällig öfverdrift i sjelfva rörelsekapitalet.
Jag vågar derföre för min det tillstyrka att ingressen till denna
§ måtte till sin grundtanke bibehållas, men ali redaktionen deraf
måtte förändras. Jag tilltror mig icke att i detta ögonblick före¬
slå en redaktion, som vore nöjaktig, men den torde BankoUtsk.
lätt utfinna. Den kunde uttryckas ungefärligen sä, att när Banko-
fullmäktige hafva sig bekant att sedelstocken vunnit tillökning på
annan väg än elen naturliga genom näringarnas och industriens
utveckling inom landet, eller hvilket annat uttryck som helst, så
all man gaf tillkänna det raan afsåge, att Fullmäglige egde rätt
att verkställa indragning så snart rörelsekapitalet vuxit på annan
väg än den naturliga. Alltså får jag tillstyrka ali ingressen mät¬
te återremitteras för att undergå en förändring af redaktionen i
den syftning jag antydt, att tjena till säkerhet och ledning
för Bankofullmäglige vid tillämpningen. Hvad beträffar Frih. Raabs,
med stöd af hvad teservanlen anfört, ordande om den ordning,
hvaruti inskränkning i lånerörelsen må ega rum, vill jag visser¬
ligen icke påslå, alt det med reservanten och Frih. Raab förhål¬
ler sig så, som ofta händer, alt man anser del billigt som ligger
det egna intresset närmast; men får endast anmärka att hvad af
dessa Hrr i afseende på denna ordning för inskränkningen blifvit
afsedt, redan är medgifvet; hvarföre jag tillstyrker R. o. Ad. att
i öfrigt bifalla den nuvarande redaktionen af öde punkten.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Före den tid då nuvarande re¬
daktion af 121 § infördes i Bankoreglemente!, hade alla läntaga¬
re ett privilegium alt icke vara åtkomliga genom indragning eller
minskning i lånerörelsen, förr än alla de andra medlen varit för¬
sökta och penningarne befunnits vara otillräckliga. Derigenom hän¬
der att börserna, som bade Näringsdiskonlen ali lita sig till, och
andra spekulanter, som hade lånetillgångar i allmänhet i kikaren,
mockerade sig öfver Bankostyrelsen, brydde sig icke om att rätta
importen efter behofvet, utan förforo dermed efter tycke, efter
hugskott; väl vetande, att Bankostyrelsen icke hade rättighet att
minska lånetillgången, såsom en helsosam åtgärd mot öfverdåd
och öfverdrifter i spekulationsvåg. Detta påkallade försöket att
få redaktionen af denna § förändrad och detta genomfördes äf¬
ven lyckligen vid 1844 års riksdag. Sedan dess har del låtit
helt annorlunda; man erkände då den grundsats att Banken icke
vore till för de låuesökandes räkning, icke till som en ekonomisk
anstalt för näringarne, utan i första rummel vore till såsom en
depositionsbank för det silfver, som allmänheten insatt i Banken
redan på 1600-talet, mot rättighet att utfå sina insatta medel när
den sig dertill anmälde. Banken har gjort åtskilliga bankrutter
sedan dess; förnekat denna sin skyldighet att återlemna det de¬
positum, som blifvit honom anförtrodt — men ändteligen år 1830
togs beslutet att hädanefter bjuda till att vara ärligare än man
hittills varit. Det var således på god tro att gamla synder skul¬
le vara aflagda, att man skulle betrakta Banken såsom den der
vöre skyldjg att icke öfverdrifva sin lånerörelse som lånebank än¬
Den il Maj.
09
da derhän, att dess åligganden såsom deposilionsbank åsidosattes
eller lilefve i fara att icke kunna 111 föras som detta beslut fatta¬
des. På denna grund hvila hufvudsakligen dessa frågor. Man
må göra sig reda för om det är i första hand Bankens intresse
atl uprätihälla myntvärdet eller att vara mäklare i näringarne så¬
som lånebank. Om man ej hade skyldighet att taga Bankens
sedlar såsom mynt; om man hade rältighet att taga specieriksda-
lern ur Banken; i fall man saknade förtroende till Banken och ej
åtnöjde sig med dess sedlar, så skulle Banken kunna sköta sig
som lånebank huru han behagade, alldeles som Privatbankerne;
men nu har Banken det privilegium att, om den misshushållar,
om Ständerna tillåta alt misshushållning eger rum med Bankens
pligler i delia fall, och befordrar nya bankrutter, sä har individen
intet att säga; han kan icke fordra specie-rtdrn, han får hälla till
godo med den sedel, som i grundlagens § är förklarad att vara
rikets mynt, och om man går ett steg längre fram, och icke blott
betraktar det depositum af silfver, som i Banken finnes, för hvil¬
ket sedlar utsläppas, utan betänker de många tusende gånger stör¬
re transaktioner man och man emellan, som äro gjorda i riks¬
mynt, atl dessa alla transaktioner blifva beroende af Ständernes
större eller mindre vårdslöshet i fråga om myntvärdets uprällhål-
lande, sä finnes klart atl här icke är fråga om en småsak, icke
om förlusten af några skillingar, t. ex. från 48 till 18 sk. hvar¬
till r:drn blifvit nedsatt vid 1830 års realisation. Här är icke
fråga om den småsaken, atl blott betrakta Bankens fond och Ban¬
kens sedlar, emedan, under det att 30 mill. Bankosedlar finnas,
så rouillera 300 å 400 mill. sedlar i transaktioner man och man
emi lian, som också fä känning af denna nedsättning från 48 till
18 sk. per specie, som nu Banken betalar för sina sedlar. Det¬
ta förhållande påkallar stor upmärksamhet ä Ständernas sida, alt
i första rummet uprätthålla Bankens förmåga att honorera sina
förbindelser i fråga om utvecklingen, och att först i andra rum¬
met Banken må betraktas som ett biträde för näriogarne och de¬
ras upkomst samt till vext. Att vilja, som här föreslås af reser-
vanterne, göra Banken till en barmhertighets-inrättning och re¬
gulator för inrikes näringar och utrikes handel, det anser jag va¬
ra ett farligt steg, som skulle leda till framtida förluster. Jag an¬
ser att Banken icke skall hafva annan funktion i fråga om myn¬
tets uprätlhållande, ån att vexla sedlar mot silfver i sin lucka,
och alt när Banken märker att för mycket silfver tages ut, att
för myckel sedlar strömma in, så skall vår Bank göra detsamma
som hvar och en annan Bank i hela vida verlden, — nemi. min¬
ska sin rörelse och så småningom draga in sina sedlar för att så¬
lunda indirekte stärka sin kassa, Derföre blef också Banko-regle¬
mentets 121 § så lydande som den nu lyder, att i första rum¬
met minska utlåningen genom Handels- och Närings-diskonterna;
afslå ansökningar om kassakreditiver samt upsäga till inbetalning
inom 3:ne månader redan beviljade dylika kreditiver, just derföre
att man hade i kikaren förnämligast dessa Hrr på Börserna, sora
7 *
100
Den 21 Maj.
besörja varuimporten oell att man sålunda, som del rättmätiga
straffet skulle kunna säga till dem, om J öfverdrifven edia speku¬
lationer, så afkorta vi den lånerörelse, som mest intresserar eder.
Derigenom fick Banken ett öfvertag på Börserna, och delta öfver¬
tag bör bibehållas. Ständerna böra icke sätta Bankostyrelsen un¬
der kapson af Börserna, som mockera sig öfver Banko-reglemen-
let, i fall icke, i främsta rummet det står ali man skall hålla sig
till dem, som i första rummet synda mot de åtgärder, som måste
ligga hvar och en om hjertat, nemi. myntvärdets uprätthållande.
Jag tror alt del är farligt att röra vid denna § och tillstyrker
att den mätte oförändrad bibehållas, öfvertygad att det skulle va¬
ra en ganska skadlig åtgärd om man började att lappa på denna
g för all fä den dragen åt näringssidans intressen.
Hr Nordenfelt: Anledn. hvarför man begagnat ordet ”Nor¬
mal”, vid hvilket Hr von Hartmansdorff fästat sig, har varit den,
att man ansett sig böra lagstifta annorlunda än tillförne och i
motsats dertill, samt att, genom ändring af nuvarande reglemen¬
te, kunna vinna föreskriften alt minska sedelstocken då Bankens
metalliska valuta ökas. Jeg fruktar icke att uttala miu öfverty¬
gelse all, om man vill ali realisationen skall ega bestånd, så skall
man söka möjligheten dertill uti uppehållandet af allmänna rörelsen
och underhållandet af landets näringsgrenar, ty går man en an¬
nan väg, så ruineras landet.
Jag vidhåller all yrka understöd för näringarne, samt ökning
af lånefonden under den lid näringarne behöfva med rörelsekapi¬
tal underlättas, samt indragning af sedelstocken, då denne blir
för rörelsens behof alltför stor, såsom följd af silfvers indragande.
J öfrigt hänvisar jag till min reservation och önskar att 121 §
på sätt jag deruti föreslagit måtte förändras. Jag anser dessutom
upställningen af densamma sådan den lyder, betänklig, ty deraf
synes icke följa skyldigheten för Bankofullmäktige att indraga de
500,000 r:drne antingen kontant eller genom vexlar, och att de
skola begagna en sådan rättighet att uptaga lån vid metalliska
valutans förminskning, innan indragning af lane- och krediliv-
rörelsen får ske.
Jag anser icke att detta nödvändigt skall ske efter den orda¬
lydelse §:n nu har, ty den säger ”oberoende af de åtgärder” etc.
Men man skulle ju kunna länka sig möjligheten att Fullmäktige,
intagne af någon panisk förskräckelse, underlåto att uptaga lån
och begagna de utvägar som funnos för farans afvärjande, men
deremot indrogo på lånerörelsen, och en sådan åtgärd bör regle¬
mentarisk! förekoramas.
Jag anhåller om återremiss samt att 121 § måtte erhålla den
lydelse som jag i min reservation upgifvit.
Frih. Cederström, Rud.: Må det icke tillräknas mig som
en förmätenhet att jag, i en fråga som denna, vågar med några ord
mig yttra.
Den 21 Maj.
101
Jag skall icke ingå i någon utförligare utveckling af de sär¬
skilda förhållandena, utan endast vidröra få sidor af saken.
En ledamot har i början af denna öfverläggning, såsom
åsyfladt stöd för bifall, förklarat det Utsk:s förslag afsåge utvid¬
gad frihet och vidsträcktare makt samt följaktligen större fördelar
för Hrr Bankofullmäktige; häremot hafva i sistnämnde afseende,
invändningar blifvit gjorde af en härstädes närvarande medlem af
Fullmäktige, hvars insigter och, under såväl en långvarig utöfning
af vigtiga slatsembeten som ock en flerårig förvaltning af Banken,
förvårfvade erfarenhet i dessa ämnen, hafva i förening med hans
nitälskan för Bankens och rikets så nära med hvarandra samman¬
flätade välfärd, redan länge i berörde verks angelägenheter till¬
vunnit honom bland oss, ett, såsom jag hoppas, lika så allmänt
som rättvist erkännande. Hr von Hartmansdorff har nemi. an-
tydt huruledes de förmenade fördelar, dem man åsyftat bereda
Bankofullm., snarare skulle kunna slå så ut, att de beröfvade dem
det stöd, som ett försigtigt förfaringssätt kan påräkna uti hittills
gällande stadganden; och vid sådant förhållande finner jag för
rein del det vara mycket skäl att med största varsamhet i före¬
varande fråga lillvägagå; och vill, redan af denna anledn., bibe¬
hålla det stadgande, som f. o. i denna del är gällande.
När jag derefter gör mig sjelf det spörjsmål, hvad tillförsigt
man kan ega, att, vid större sedel-emission, den ökade tillgången
af penningar verkligen varder använd till produktiva företag, till
nyttiga och ändamålsenliga åtgärder, och jag, af allmänhetens ty¬
värr! nog vidsträckta erfarenhet härutinnan kommer till det sva¬
ret, att jag i delta hänseendet icke får göra mig en alltför öfver¬
drifven förhoppning, måste detta så mycket mera föranleda mig
att instämma med dem, som yrkat att del af BankoUtsk. nu af-
gifna förslag icke mätte antagas.
Serskildt har såsom rekommendation ordats derom, att den
föreslagna ingressen till 5:te punkten i den 121 §:n skulle ega
ett företräde derutinnan all den speciell omförmäler inträffande
sedelökning öfver Normal-föi hållandet. Härtill får jag svara, alt
då den hittills gällande §:n omnämner ”Bankens ställning i öfrigt,”
så måste, efter mitt begrepp, derunder säkerligen ganska val kun-
va innefattas ofvanberörde förhållande, och delta följaktligen icke
heller behöfva uttryckligen nämnas.
Jag tillstyrker alltså vördsammast, att 121 § i nu gällande
Banko-reglemente, såväl lill ingress, som derefter följande stad¬
gande, måtte af R. o. Ad. bibehållas.
Hr von Hartmansdorff: Jag sluter mig i det hela full¬
komligen till hvad Hr Lefrén nyss anfört, men vill i tillämpnin¬
gen gå ett steg längre än han gjort, för alt visa huru farligt det
är att vidröra den punkt, som nu är under öfverläggning.
Bankens skyldighet att uprälthålla myntets eller, sora är det¬
samma, sina sedlars värde, (hvilket ej kan låta verkställa sig på
annat sätt än genom silfverutvexling) har till ändamål att betryg¬
ga egauderätlen i Sverige, försäkra en hvar, från arbetaren, som
102
Den 21 Maj.
förtjenar sin tolfskilling ända up[> till den rikaste Grosshandlare,
alt hvarken den bankosedel lian innehar, eller den fordran hvarå
han eger förskrifning skall lill värdet förringas. På detta ända¬
mål måste naturligtvis Ständerna fästa all upmärksamhel, så län¬
ge riket icke är begåfvadt. med annat mynt än bankosedlar.
Hade riket utom dem så myckel klingande mynt, att de kunde i
rörelsen umbäras och egde man vägra deras, likasom Privatbanks-
sedlarnes mottagande, så vore det en annan sak. Då kunde Riks¬
banken göra bankrutt, lika väl som en Privatbank, utan att hvar¬
je enskild mans eganderält derigenom stördes, utan att kronans
inkomst, utan att hvarje låntagares lön, hvarje enkas pension för¬
ringades; — men nu så länge man hufvudsakligen icke har an¬
nat mynt än Bankens sedlar, och dessa måste, enl. 72 § R.F.
emoltagas såsom god betalning, antingen man vill eller icke, så
år den yttersta sorgfällighet nödig för sedelvärdets och med det¬
samma eganderättens vidmakthållande. För denna orsak är det,
man i första hand mäste tillse att Vexelbanken uprätthålles. I an¬
dra rummet, kommer frågan att förskaffa näringarne de lån de
behöfva. Antingen skall man först skydda deri, som har något
och vill behålla det, eller skall man först gagna den, som har
något mindre och vill förvärfva något mer. Delta är klart, att
man skall lemna utrymme åt en hvar, att kunna förvärfva, men
hufvudsaken är att skydda den, som har något, ty hvartill tjenar
det för en annan att förkofra sig, om han i sin ordning åter mi¬
ster hvad han förvärfva!. Derföre måste eganderätten framför allt
hållas i helgd. Tily förutan finnes ingen upmuntran för den, som
intet har, att något förvärfva.
Det är beklagligt att höra sådane satser drifvas, sorn jag trod¬
de vara begrafna, eller åtminstone afsomnade, t. ex. den att Banko¬
styrelsen skall styra kursen, samt hålla sedelstocken vid ett visst
belopp. Innan realisationen verkställes, kunde man hafva något
skäl att säga: sedelstocken skall hvarken ökas eller minskas. Men
numera, då det beror af hvar och en att gå till banko-luckan och
der, mot insättning af silfver, uttaga motsvarande belopp i sedlar
eller omvändt, tillbyta sig silfver för sådana, huru kan man då
vilja ålägga Bankofullmäktige att hålla sedelstocken vid ett visst
belopp? Sådant är ju omöjligt. Hvad är det väl för ondt deri,
att sedlarne varda flere, när varu-utförseln blifvit större och den
utrikes rörelsen följagteligen lilligare? Följden af den större varu-
utförseln 1847 var den, att folk här i landet fick så mycket pen¬
ningar att röra sig med att flere mill. lågo outlånta i Banken
och andra kassor. Hvad ondt var deruti att man slapp låna pen¬
ningar? — Och likväl äflas man med att styra kursen, — styra
handeln!
Nu yrkar man, att Banken skall, når det blir ondt om pen¬
ningar i landet, gifva ut mera sedlar, på det att näringarne icke
måtte bringas i trångmål. En sådan föreskrift vore detsamma
som att säga åt den enskilde: När du för brist på afsättning har
ondt om penningar och således svårt för att inlösa dina utelö¬
pande förbindelser, då skall du utgifva än flere skuldsedlar, på det
Den 21 Maj.
du må så myckel snarare göra bankrutt. På samma sätt vill man
göra med Banken. När han har ondt om silfver, till sina sed¬
lars inlösen, så skall han utlåna än Hera! Jag vill icke närmare
inlåta mig i näringsfrågan, ty hon hör, såsom Hr Lefrén yttrat,
stå i bakgrundeo; men jag måste dock genmäla ett yttrande.
Här är sagdt, att varu-producenten icke må vid svårare konjunk¬
turer sälja sina varor till underpris, eller nphöra att framalstra
dem, utan han skall hålla på dem till bättre tider. Jag är icke
köpman och har föga dithörande erfarenhet att åberopa; men hör
likväl nämna, att under den tid jag varit medlem af Bankostyrel¬
sen har här i Stockholm funnits en handlande, och tillika leda¬
mot af samma styrelse, som hade till regel alt förfara just på det
sältet, eller att hålla på de varor han skulle sälja, och under ti¬
den hjelpa sig med jern-lån. Men handeln hade den envisheten
ali icke föranleda höjning i jernprisen och köpmannen måste
slutligen göra session. När sådant kan hända en handlande i
Stockholm, hvilken sitter i Bankostyrelse) och säkrare kan beräk¬
na hurudan penningeställningen är, så kan del desto lättare hän¬
da åtskilliga andra, hvadan jag alls icke tror eli sådant sätt att
sköta affärer vara det lätta.
En annan värd ledamot, Hr Nordenfelt, har talat om, att
man borde genom bestämda föreskrifter hindra Bankofullmäktige
från olämplige åtgärders vidtagande, då panisk förskräckelse för
svårare penningeställning inträffar.
Om afseende bör göras på erfarenheten, så får jag säga att
om Fullmäktige äro rädda för någon, så är det förde lånesökan-
de. Dem vilja de följagteligen aldraminst göra emot. De med¬
lemmar af detta hus, h v i 1K a nitälska för näringarne, kunna för¬
denskull vara fullt förvissade, att Bankofullmäktiges flertal alltid
ser på de lånesökandes behof. Den tid som förflutit sedan reali-
sationeu inträdt, torde visa hvar och en som vill efterforska för¬
hållandet om Fullmäktige mer än en enda gång handlat i motsatt
riglning. Icke heller dä var det efter min tanke behöfligt, hva¬
dan jag, fastän företrädesvis ansedd för slrypare, var af skiljaktig
mening mot den öfriga styrelsen. Jag ville nemi. ej handla efter
godtfinnande ulan efter gifna föreskrifter.
Jag yrkar alltså alt R. o. Ad. måtte afslå Ulsk:s förslag, vid-
blifvande det gamla stadgandet hvaraf man hittills befunnit sig väl.
Frih. Raab: Sedan jag förra gången hade ordet, hafva tven¬
ne talare yttrat sig för afslag å det af BankoUtsk. framställda
förslag med tillstyrkan att Ståndet mätte besluta bibehållandet af
paragrafens gamla lydelse. En af desse talare, Frih. Cederström,
till hvilken jag försl ber att få vända mig, har förmenat att frå¬
ga vore omen större sedel-emission, och tillökning i sedelstocken:
— meningen är dock icke denna, hvarken hos reservanterne
mot Ulslcs förslag eller hos mig, och jag torde sålunda icke be¬
höfva säga något vidare till svar på hvad Frih.-o anfört.
Herr Lefre'n har talat om att Bankens första pligt vore att
uprätlhålla silfverulvexlingen och alt derefter, i andra rummet
104
Den 21 Maj.
fästa upmärksamheten på landels och näringarnes fördelar. För
min del skulle jag intet högre önska, än att Banken vore så reg¬
lerad, att den icke blon i främsta rummel, ulan uteslutande kun¬
de sörja för uprätlhållande af silfverutvexlingen, och jag får för¬
klara alt mitt syftemål ingalunda är att i någon mån minska el¬
ler söka att betaga Banken möjligheten att kunna uprätthålla den¬
na förmåga, såsom varande grundvilkoret för hela landets välgång,
men jag anser derjemte att, då näringarne icke ega någon annan
tillflygt än sina tillfälliga lånebehof alt i landet påräkna, än just
Banken, och den förutan skulle sakna nödiga förlager, kan Ban¬
ken icke upfylla sitt förnämsta åliggande, myntvärdets uprätlhål¬
lande, med mindre än att den försattes i tillfälle att upfylla äf¬
ven den andra förbindelsen, eller alt underhålla näringarne med
nödiga förlager.
Hr Lefre'n har yttrat att det lyckades 1844 att lägga kapson
på de män, sora införskrifva utländska varor. Denna kapson skul¬
le beslå deruti att Fullmäktige lingö rättighet att neka län ur
Handels- och Närings-diskonten. Huru delta lyckats, visar sig af
den tabell, som blifvit uprättad öfver sednare årens in- och ut¬
förseln af varor, af hvilken inhemtas att just efter nämnda år den
skarpaste importen egt rum, så alt den steir, från 1844, då den
upgick till 17,487,000 r:dr, år 1848 till 23,186,000; år 1849
till 25,518,000; eller till 4,698,000 r:dr öfver medium af de sex
sednare årens årliga import, hvarjemte uplyses att den är 1850
ytterligare steg derutöfver med cirka 2,300,000 r:dr. Således vi¬
sar sig att kapsonen alldeles icke upfyllt det åsyftade ändamålet.
BankoUisk:s ledamöter hafva synbart åsyftat att lemna större
latitud åt Bankofullmäktige genom föreskriften att kunna minska
lånerörelsen under sådana förhållanden då silfver inströmmar i
Banken och sedlar i naturlig väg kunna utgå i landel, på det att
sedelstocken icke skall kunna, som förhållandet under detta tids¬
förlopp varit, stiga, del ena året ända till 11 mill., utöfver hvad
den ett föregående år utgjorde.
Jag ber nu att få besvara den fråga, som af Hr von Hart¬
mansdorff blifvit framställd, ”hvad ondt det ligger deri, att det
blir godt om penningar i landet:” Jo! det onda att, om det blir
så godt om penningar i landet det ena året att denna tillgång
framkallar stora spekulationer, stor import, vidlyftig rörelse och
ökade priser i allmänhet — när allt detta åstadkommes af ymnig
tillgång på penningar, då är det ondt deri att denna tillgång fun¬
nits, så framt det blir omöjligt alt framgent tillhandahålla närin¬
garne en mot det ökade behofvet svarande summa lill lån; och
just denna öfverflödiga tillgång det ena äret, gör det fast mera
omöjligt att ett påföljande är underhålla den rörelse man fram¬
kallat ett föregående.
Hr von Hartmansdorff har vidare yttrat, att Bankens första
pligt vore att uprätthålla myntvärdet, emedan deruti låge icke
blott kapitalistens fördel, utan enkans för sin pension och daga¬
karlen för sin dagspenning; jag nekar icke till detta och vill icke
allenast understödja denna Hr vou Harlmansdorffs mening och ön¬
Den 21 Maj.
105
skan att kunna upfylla dessa billiga anspråk att myntet må ega
det värde hvartill del blifvit beräknadt; men jag vill också be¬
främja möjligheten för arbetaren att kunna förtjena någon dags¬
penning, för den skattdragande att kunna erlägga de skatter till
Staten som erfordras, på det alt löntagaren mä kunna utfå sin
lön, enkan sin pension o. s. v., — allt delta vill jag, och tror
det vara möjligt att förena dessa saker.
Samme talare har klagat öfver att sådane satser kunna utta¬
las all Banken hör åläggas hålla en viss sedelstock vid makt:
Vore meningen att ålägga Banken städse hålla en fix summa i
rörelsen, så skulle talaren hafva rätt, men ett sådant yrkande
har icke blifvit framstäldt, hvarken af reservanten eller mig, blott
att sedelstocken må bli så lite fluctueraride som möjligt, icke för
stor och öfverdrifven en tid, för att bli så mycket mindre en
annan.
För att åskådliggöra hvad jag åsyftar, vill jag tänka mig att Banken
egde en silfvertillgång af 22 mill.; skulle då Bankofullmäktige utsläp¬
pa 20 mill. derutöfver, blefve förhållandet att vi hade i landet en
sedelstock af 42 mill. — således öfverflödig tillgång. Antagom vidare
att den metalliska fonden sjönk till hvad den var 1843, eller till hvad
den nu är, vid pass 12 mill., och att sedelstocken derutöfver vore 20
mill., — då är min tanka i förra fallet, att man bör hindra ut¬
släppandet af alla 42 millionerne genom att vägra lån, så att se¬
delstocken ej må stiga till detta maximum; i det sednare, attin¬
gen missräkning må ega rum i det belopp, som får ulgifvas ut¬
öfver det, som motsvarar metalliska kassan, och att om silfverfon-
den ytterligare faller, och skulle falla under 2,500,000 specie,
Bankofullmäktige då böra vara skyldige alt vidtaga uödiga åtgär¬
der, såsom upköp af obligationer och uptagande af lån, innan de
vidtaga den sista, den yttersta af alla åtgärder, den s. k. slryp-
ningen, för att hindra all utlåning; och på detta sätt kunna
Bankofullmäktige fullgöra sin pligt att uprälthålla myntvärdet,
hvilket i längden blir dem omöjligt, med mindre än att närin-
garne understödjas, så att landet kan ej blott underhålla sin pro¬
duktion, utan äfven öka densamma.
Hr von Hartmansdorff har trott att hvad sorn från denna si¬
da blifvit yltradt, ibland annat ginge ut på detsamma, som alt
säga till den enskilde mannen, som har svårt att betala sina skul¬
der, det borde han utgifva nya skuldsedlar, hvilket skulle föra
honom lill bankrutt; detta är en alldeles oriktig upfattning af det
anförda, som var, att om den enskilde mannen hemsökes af miss-
vext, eller icke får afyttra sina varor, det ena året, bör han der¬
före icke minska produktionen af brist på rörelsekapital, utan
heldre, om han vill undgå bankrutt, låna det till arbetskostnader-
ne erforderliga förlaget, för att snarare öka sin produktion ■— och
denna regel tror jag äfven vara tillämplig på Banken.
Jag vill ej längre uppehålla R. o. Ad. med denna fråga, utan
vidblifver min förut gjorda framställning om ålerremiss, förklaran¬
de min tacksamhet för Ulsk. att hafva framgått på den bana, som
106
Den 21 Maj.
blifvit beträdd, ehuru Utsk. bort hafva tagit steget längre ut och
förklara meningen med det förslag Utsk. framställt i den 5:te §:n.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om jag skulle döma efter vissa
talares yttranden, så skulle åsiglerna vara olika derutinnan, att
den ene vill i första rummet ali Bankens soliditet skall bevaras,
en annan att näringarne främst böra befräm jas. Jag har icke fat¬
tat hvarken Ulsk:s förslag, icke heller reservanlernes framställning,
ej ens talaroes yttranden så, utan deremot föreställt mig att alla
derom äro ense, att Banken i första rummet skall uprälthalia sitt
eget macliineri, sitt eget åliggande, som är ali bestrida vexel-
rörelsen.
Jag tager för afgjordt att så är, ty eli annat förhållande har
så mycket emot sig, hvilket äfven blifvit visadt af dem, som ytt¬
rat sig, att jag ej vill befatta mig dermed, utan anser klart och
gifvet att Banken skall uprätlhälla sin egen ställning; men då jag
reflecterar öfver de förhållanden, hvarunder Banko-reglementena
hafva upkommit, (ty om man jemförer det nuvarande reglementet
med de äldsta, så skilja de sig frän hvarandra äfven derutinnan,
att det nu befintliga utgör en hel bok) då jag betraktar de sär¬
skilda förhållandena, säger jag, hvarunder reglementena upkom¬
mit och utvidgat sig; så synes de mig vara af 3:ne serskilda slag,
eller tillkomna under 3:ne perioder. Den första, (jag talar ej om
den som föregick realisationen) var den som egde rum innan
Privatbanker funnos, den andra dä dessa inrättningar ökat sedel¬
massan till stort belopp och den tredje, då icke allenast Bankens
lånerörelse är lika stor som den varit om icke större och Privat¬
banker tillkommit, utan dertill Hypotheksföreningar lill den grad
indragit utländska kapitaler, att raan bar allt skäl att betänka hu¬
ru framtiden skall komma alt se ut, dä endast afbetalningar men
icke indragningar skola ske. Detta vet man icke! Dessa förhål¬
landen synas mig till stor del hafva bidragit lill det egna förhål¬
landet, som äfven en reservant framhållit, nemi. den högst äfven-
tyrliga fluctuationen i sedelstockens belopp. Det kan ej vara lik¬
giltigt att, om jag antager att sedelstocken vore 100, den fluctu-
erade mellan 90 och 100, eller 80 och 120, eller 50 och 150,
eller än värre. Det är klart, att ju större fluctualionerne äro,
ju mera lida alla förhållanden, såväl varu- som egendomspris.
Alltså kan man vidtaga åtgärder, för att så myckel som möjligt
hålla nere sådana Huctuationers belopp, visst måste det vara nö¬
digt och nyttigt. Nu påstår jag icke att Banken skall styra nå¬
gon kurs, icke heller befatta sig med alt styra lånerörelsen i det
hela, sedan densamma sluppit ur Bankens bänder, ty så är verk¬
ligen förhållande!; — men Banken är likväl icke derföre borta
ur riket, och kan på ett och annat sätt utöfva ett inflytande på
dessa fluctuationers qvantitet, utan att derföre skada sin egen so-
lidite, med ett ord, det synes mig, som hade Bankens rörelse inom
Sverige kommit till ett nytt tidehvarf, eller, att Banken går ett
sådant till mötes och att det nuvarande Bankoreglementet följakt¬
ligen icke blir lill alla delar lika tillämpligt nu, som del varit förr.
Den 21 Maj.
107
Nu Sr äterremiss yrkad å ena sidan af ett skäl, på den an¬
dra af eli annat; man vill nemi. å ena sidan vidhålla den gamla
121 §:n oaktadt emot densamma förekommer en anmärkning den jag
tycker vara riklig, den nemi. att i mom. c står: samtidigt här¬
med skall det och det ske. Fattar man delta stadgande så, alt
ordet samtidigt utsträckes lill de begge momma a och b, då in-
nehälles i detta ord en så tillräcklig latitud för Bankostyrelsen
som behöfves; men förklaras detta ord så, att det blott refererar
sig lill litt. b, då skulle jag tro förändring deri behöfvas, ty jag
föreställer mig att ett sådant förhållande kan i den Svenska han-
dels-ställningen äga rum, ett öfvergående, väl förståendes, då det
vore fördelaktigare för riket, om Banken uptoge ett lån såvida
den derigenom icke äfventyrade sin ställning, icke öfverskrede sin
förmåga, än alt inskränka lånerörelsen.
Jag säger icke att så borde ske, men att förhållandet kunde
vara sådant, t. ex. ett politiskt, och af öfvergående natur, då
det kunde vara mera fördelaktigt för näringarne, om Banken up¬
toge i första rummet eli utländskt lån, än att ovillkorligen börja
med indragning på lånerörelsen. Jag anser det äfven vara en
möjlighet att Bankoslyrelsen borde vidtaga åtgärder, hvarigenom
en minskning i rörelsemedlen verkställes, oaktadt att den metal¬
liska kassan är stor: jag ser ej annat, än att det vore ganska klokt
af Bankostyrelsen om den, vid ett sådant tillfälle börjadade in¬
dragning på lånerörelsen under det att låntagarne fnnne tillgång
utom Banken, hvilket såväl en reservant som talare under diskus¬
sionen framställt. Detta synes mig vara en god tanke, ty det
minskar fluctuationerne, om man ej gör så, utan följer reglemen¬
tets ordalydelse, då skall man icke draga in, ulan låta den del af
rörelsen, som beror på Bankoslyrelsen, fortgå. Om så sker är det
klart alt den minskning i sedelstocken, som sedermera kan bli
en följd af yttre förhållanden, blir samtidig med den, som Bank¬
styrelsen ex officio nödgas vidtaga, och minskningen utfaller altså
större och häftigare än i annat fall.
Då hade det varit klokare att vidtaga åtgärder på förhand
och derpå förbereda rörelsen. Allt detta sammanlagdt gör att jag
äfven yrkar återremiss; önskande att BankoUtsk. ville laga i öf¬
vervägande hvad här blifvit sagdt.
Jag har ej något bestämdt förslag att lägga i munnen på Utsk.,
men anser att det måtte revidera sin egen § och ej bibehålla den
gamla, af sådan anledning yrkande återremiss.
Orsaken hvarföre jag önskar Utsk. måtte revidera sin egen
§ är deraf att jag anser ordet Normal-förhållandet vara otjenlig!,
jag tror att icke något ord kan sättas i stället, som fullkomligt
bestämmer hvad som menas, utan en omskrifning, eller en eller
flere meningar.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag kan ej under¬
låta att uttrycka min tillfredsställelse deröfver, att tvenne af repre¬
sentationens utmärktaste medlemmar, Hrr Lefre'0 och von Hart¬
mansdorff på ett klart fullständigt och öfvertygande sätt ådagalagt
108
Den 21 Maj.
riktigheten af den sats, som jag tog mig friheten framställa, då
frågan här diskuterades om Baukovinstens användande, den nemi.,
att Bankens förnämsta åliggande vore alt fullgöra sina förpligtelse!-
som deposit-Bank, och dernäst i andra rummet, utlemna understöd
till näringarne. Men lika glädjande det för mig är, alt i dag höra,
att riktigheten af min sats blifvit bekräftad, lika mycket mäste jag
beklaga, all icke samme värde ledamöter, då fråga var om Ban¬
kovinstens användande, understödde min åsigt, helst samma vinst
då måhända blifvit använd till Bankens konsoliderande och såle¬
des allmänheten fått en ytterligare säkerhet för att den skulle
kunna fullgöra sina skyldigheter som deposit-Bank. Men de värde
ledamöterna biträdde då den motsatta åsigten, hvilken fordrade att
vinsten borde användas till näringarnes förkofran som del upgafs.
Del är visserligen ett gammalt talesätt, som allmänt begag¬
nas, då fråga är om Bankovinslens användande, alt man bör un¬
derstödja näringarna, men jag tror ali man icke har fullkomlig
säkerhet för att så sker.
Af hvad jag nu haft äran anföra, följer, all jag, som vidblif-
ver samma åsigter jag vid ofvan omförmälda tillfälle yttrat, ser¬
deles sorn de nu vunnit bekräftelse, instämmer i de yttranden,
som förenämnde tvenne ledamöter i denna fråga afgifvit.
Gr. Liljencrantz: Om den fråga, hvaruti jag i ett före¬
gående anförande fästat upmärksamheten, nemi. rör:de rättelse
af 5 mom, vore af en så underordnad beskaffenhet, som Hr von
Hartmansdorff synes antaga, då skulle visserligen icke jag hafva
besvärat R. o. Ad. med ett förnyadt anförande i ämnet; men jag
anser isynnerhet det sätt hvarpå Hr von Hartmansdorff framställt
sina satser, förtjena att anmärkas. Den värde talaren har t. ex.
frågat, hvad ondt är väl deruti, om sedlarne ökas, man skulle ju
med samma skäl kunna fråga hvad ondt det ligger deruti om de
minskas.
Hvad ondt det gör om de ökas, vill jag med några få ord
visa, det onda nemi. att personer, som under vanliga förhållanden
aldrig skulle hafva falllit på den tanken att köpa egendomar, lik¬
väl köpa sådana, emedan penningar stå dem till bilds, i följd
hvaraf de äfven skuldsätta sig; alt personer, som hvarken hafva
förstånd eller förmåga för att verkställa odlingar, likväl till följd
af den lätta tillgången på penningar företaga sådana arbeten, som
sedermera lemna ringa eller ingen vinst; vidare att af samma
orsak okunniga personer kasta sig på fabriksanläggningar eller
andra företag den de ej förslå sköta, och som således slutar med
obestånd, o. s, v,
Här talar jag om en penning, som icke är tillkommen! na¬
turlig väg. Rörelsekapitalet ökas derigenom att samhällets med¬
lemmar äro arbetssamme och med beräkning verkställa sina före¬
lag; men om en eller annan association af personer nplånar pen¬
ningar, som inkastas i rörelsen, så förhåller det sig med den till¬
ökning som rörelsekapitalet då vinner, på samma sätt som med
Den 21 Maj.
109
de penuingar, som vinnas pä spel, — de rumlas vanligen bort,—
och så har det gått till i Sverige på de sednaste tre åren.
Detta visar sig af förhållandet med Hypotheks-föreningarna,
som under de Irenne åren 1847—1849 indragit en massa af pen¬
uingar i landet samt af ställningen med Bankens metalliska kassa,
som förminskats — det har kommit och gått, som det alltid sker,
när rörelsekapitalet ökas på onaturlig väg,
Nu är frågan egenteligen alt, när Bankostyrelsen har sig be¬
kant alt utomlands ett lån vore uptaget, så skulle icke Fullmäk¬
tige behöfva på sätt hittills skett, låta lånerörelsen utan inskränk¬
ning fortgå, men tvertom vara berättigade att med anledn. af de
ökade tillgångar af kapitaler, rörelsen vunnit, verkställa en lämp¬
lig föredragning af Bankens utlåning. För tillfället år också för¬
hållandet, såsom följd af en sådan försummelse eller rättare sagdt,
oförmåga, all i blist på föreskrifter vidtaga en sådan åtgärd, att
i stället för det öfverflöd på penningar som åren 1847 och 1848
förefanns, är penningeförlägenhet för handen, så att beviljade di¬
skontlån icke utfalla förr än efter 3 å 4 veckor och lånesökande
på fastigheter nödgats vänta 5 ä 6 månader innan länen utfalla,
hvilket förhållande icke skulle hafva inträffat om Banken indragit
på sin lånerörelse, under det alt andra medel, utifrån inkomne,
voro tillgänglige.
Med full tillförsigt tror jag mig kunna försäkra, att jag nit¬
älskar, trolls sä myckel som någon annan, för Bankens förmåga
att upfylla sina förbindelser, men just derföre inser jag ej orsaken
hvarföre raan skall betaga Fullmäktige de medel, hvilkas begagnande
böra ligga i dessas skön till vinnande af samma ändamål som jag,
lika med mina motståndare åsyftar.
Jag tillstyrker alltså bifall till BankoUtskrs utlåt, i denna del,
anhållande hos Hr Frih. o. Landtm, örn serskild propos. på in¬
gressen och serskildt på sjelfva punkten, emedan jag önskar att
ingressen måtte återremitteras, men allt det öfriga af 5 punk¬
ten bifallas, på sätt Utsk. föreslagit.
Hr Nordenfelt: Den lagstiftning här är i fråga att indraga
och minska sedelstocken då silfver i Banken inströmmar, har just
blifvit framställd, för alt stärka Bankens förmåga att kunna up-
rälthalia realisationen och fylla behofvet af tillgång på silfver för
framlida påkänningar.
Man har ansett åtgärden vara vådlig: jag kan ej inse någon
våda deraf att då man har att förvänta ej mindre än 13 mill:r,
som skola kastas in i näringarne, Bankofullmäktige berättigas vid¬
taga åtgärder under tiden till mötande och afvärjande af alla de
svårigheter, som kunna yppa sig, och föranledas genom silfrets
hastiga åter utgående från Banken, såsom följd af minskad export
siler ökad import, antingen förorsakad af missvext eller andra om¬
ständigheter. Det kan väl ej vara så illa, om Banken indrager
på sin rörelse, under det alt så mycket penningar inkomma utifrån
och rörelsekapitalet derigenom onaturligt ökas. En sådan åtgärd
kan väl ej lå namn af vingleri! Det kan ej heller anses lättsin¬
Den 21 Maj.
nigt alt förutsätta, det Banken bör understödja näringarne och
dervid ställa så till alt Banken har något att tillgå i behofvels
stund.
Man må ej tro att minskad penningetillgång hindrar import,
jag tror alt densamma tvertom ökas, och kan bevisa det då man
vet alt Ostindiska handeln, i saknad af inländska penni nge-resour-
cer, varit drifven utan afseende å varu-vinst, men hufvudsakiigast
under beräkning derå, att då varorna der obtineras på lång kredit,
har man genom realisationen af varan, eller dess försäljning på
kredit mot löpande förbindelser, kunnat bereda sig penningetillgång.
Hr von Hartmansdorff har förebrått mig ali vilja binda hän¬
derna på Bakofollinäktige och att nödvändigheten deraf synes in¬
nefatta en förebråelse för Fullmäktiges förvaltning. Dertill tror jag
att han haft så mycket mindre anledning, som den långa tid han
varit och fortfarande är Bankofullmäktig, just visar det förtroende
Ståndet hyser för honom. Hr von Hartmansdorff säger: Hr Nor¬
denfelt förmodar att jag talat om ett mynt, skiljdt från vanligt
bytesmedel: Derom torde Hr Majoren något yttra på det att Hr
von Hat tmansdoffs replik må äga grund hvaremot ett noggrannare
reglemenlerande minskar Fullmäktiges ansvar och befriar dem från
obehaget att vara utsatte för godtyckliga hedömmanden.
Hvad Hr von Hartmansdorff afsett med yttrandet om det ewa
eller andra myntet kan jag icke fatta. Efter realisationen och
med dess bestånd hafva vi ej annat än silfver, då represenlativet
deraf eller pappersmyntet skall inlösas med sådan metallisk valuta
efter bestämd lag — måtte ett annat förhållande ej inträffa, det
vore ett officiell erkännande af Bankens obestånd!!
Hr von Hartmansdorff: H. R. o. Ad, torde ursäkta att
jag för tredje gången upträder för att yttra mig öfver samma sak.
Men jag anser det vara min pligt emot det Stånd, hvars Fullmäk¬
tig i Banken jag är. Det är lätt för mina Hrr vedersakare alt
tala om förevar:de ämne i allmänhet, utan tillämpning på verkliga
förhållanden. Gör man åter en dylik, så torde sakerna visa sig
i annat skick.
Det säges, alt Bankofullm. skola när tillgång är på silfver
och följaktligen mycket sedlar kommit i omlopp, förminska låne¬
rörelsen. Nu inträffade vid den stora tillgången på silfver, hvil¬
ken jag förut nämndt, att när den enskilde lick mycket pennin¬
gar i sina händer, derigenom att han sålde säd, mera än eljest,
samt till oerhörda pris, så undvek han helt naturligt att låna Ban¬
kens medel. Dennes lånerörelse inskränktes derigenom så betyd¬
ligt, att, om jag rätt minnes, 5 mill. ullåningsfonder lågo i Ban¬
ken obegagnade. Hade Bankofullm. om de med flit velat göra
en indragning kunnat komma längre? Hvad skulle man då hafva
sagt till Fullmäktige? Förmodligen: — ”J förfaren utan omdöme,
begripen J icke att när utlåningen af sig sjelf förminskas med 5
mill. så börén J ej ytterligare inskränka henne. Det händer så¬
ledes att tillökning i sedelstocken upkommer på naturlig väg, och
sådan är hon när hon härrörer från försålda varor. Bör
Den 21 Maj.
lil
linder sådane förhållanden Bankoslyrelsen misströsta derom, att
näringsidkarne använda sina ökade kapital till förkofran i hvarje¬
handa riktningar? Skall man antaga alt ägarne genast förspilla
riem på kaffe, socker, vin, tobak, m. m., och fördenskull betaga
dem medlen dertill, sä stänger man äfven utvägen för dem att
förkofra sig. Vill man så binda dem till händer och fölter så
betager man dem deras sjelfverksamhet — och det har icke varit
Sländernas mening.
Vidare säger man, alt när tillgång på sedlar upkommit ge¬
nom utbyte mot silfver, som erhållits på onaturlig väg, d. v. s.
icke mot försålda varor, ulan förmedelst de lån, som af Hypolh.-
föreningar eller andra dylika associationer blifvit hos utlänningen up-
lagna, så skola Fullmäktige, derest jag icke missförstått meningen
jemväl minska lånerörelsen. Jag erkänner det icke vara gifvet,
alt silfver, inkommet genom lån, ökar landets välstånd, ulan det
kan illa begagnadl, tvertom försämra detsamma, ty de lån som
kommit in, skola ock gå ut, och taga räntorna med sig derutöf¬
ver. Nu har den betydliga silfver-tillgång, som på sednare liden
influtit genom län, minskat den silfverutlagning i Banken, hvilken
eljest skolat ega rum. Borde Fullmäktige, som väl kände delta
förhållande, hafva under tiden minskat lånerörelsen? För alt be¬
svara denna fråga, låtom oss tillse hurudan slällningen i öfrigt
varit. Oaktadt alla de län, som sedan sisla riksdag i landet in¬
dragils, har dock så mycket silfver från Banken utgått, att sedel¬
stocken, om jag rätt minnes, förminskats med 9 mill. r:dr. Om
nu Fullmäktige under en sådan minskning ytterligare förvärrat det
onda genom indragning på lånerörelsen, så hade ju den pennin-
gebrist, hvaröfver nu klagas, blifvit än större. Hvad sålunda hit¬
tills skett, visar ju följaktligen både att man gjort rätt under det
förflutna och alt andra föreskrifter för del tillkommande äro orig-
liga.
Om silfver ytterligare inflyter, hvilken blifver väl följden?
Utan tvifvel densamma som förut, att utlagning af Bankens silf¬
ver minskas och att tillgång på vexlar finnes. Skall Banken un¬
derlåta alt köpa dem, när de fås för 128 sk. eller derunder?
Det kunna Fullm. ej göra, så länge n. v. Bankoreglemente gäller.
En sådan underlåtenhet vore ock i sig sjelf oriktig; ty dä köp¬
männen sågo att de ej för sina vexlar genast finge kontanta me¬
del till ny handel, så skulle de söka sin vinning genom införsel
af mera kaffe, vin, socker och annat mera, som de kunde pluttra
på oss. I stället för silfvertackor i Banken för vexlarne, samt
deraf följande penningelillgång i näringarne, finge riket desto flera
öfverflödsvaror, som ingen afkastning lemnade. Om köpmännen ej
finge sålja sina vexlar i Banken, så vände de sig till någon annan.
Denne köpare ginge sedan till Banken med sitt för vexlarne er¬
hållna silfver och uttoge sedlar. När dessa sålunda i alla fall
utginge, så borde Banken heldre sjelf köpa vexlarne än vålla en
onödig omgång.
Man påstår sig icke hafva yrkat minskning i sedelstocken för
att hålla honom vid ett visst belopp. Men det äy omöjligt att
112
Den 21 Maj.
åstadkomma denna verkan, utan alt antingen öka eller minska
honom. Det sednare kan icke ske utan silfveruttagning eller ut¬
låningens minskning eller försäljning af Bankens räntebärande
papper. Förut bar jag erinrat, ali om sistnämnde utväg vidloges,
när det är ondt om penningar, så blifva papperen antingen osålda
eller med underpris betald t a. Banken bör väl icke sålunda kasta
hort sina tillgångar och utarma sig sjelf till lånesökandes förmån.
Vill man jemföra Bankens ställning med den enskilde mannens,
så år det ju klart, att den förre likasom den sednare, skall först
sörja för sitt eget bestånd. Att vara till, det är hufvudsaken!
Dernäst må man efterse om man liar styrka nog till att hjelpa
andra.
Man bär sagt att nu gällande reglemente icke synes vara til¬
lämpligt på förevaride förhållanden, .lag tror just ali de nya om¬
ständigheter, som inträdt, nemi. den större fara, som realisationen
löper genom de utländska lånens återbetalning i silfver, fordra att
Bankens nu gällande reglemente vidmakthålles.
Nu då silfver, som åter skall utgå, indrages, bör Banken be¬
fästa sin ställning genom dess upköpande och tagande i förvar in¬
tilldess det åter utfordras.
Enl. 120 och 121 §§ i nu gällande Bankoreglemente kunna
Fullmäktige, för realisationens uprätthållande, antingen uplaga ut¬
rikes lån eller minska den inrikes lånerörelsen eller vidtaga andra
utvägar bland dem, som alternativt npgifvas. Fullmäktige mäste
hafva denna makt för att visa dem sorn genom handelsdiskonten
skulle vilja trotsa sig till Bankosedlar, att sådant kan misslyckas.
Hr Cederschiöld bar beklagat alt personer, hvilka, efter hans
tanke, talat så rikligt som Hr Lefrén och jag, i afseende på be¬
tryggande af Bankens bestånd, icke kommit ihåg våra egna grund¬
satser, då fråga förevar om Bankovinstens användande lill Ban¬
kens i st. f. näringarnes bästa. Den värde ledamoten har begått
ett misstag dä han sagt näringarnes; jag tror mig icke hafva
talat om dem, utan om den extra statsregleringen, hvartill jag
öuskat att Bankovinsten måtte begagnas.
Näringarne sätter jag i andra rummet, men deras bästa be¬
främjas så vidt jag förstår, säkrare genom mitt förslag än genom
lån. Det är klart, att om genom den extra statsregleringen nya
kanaler anläggas, hamnar befästas o. s. v. så få näringarna fördel
deraf, emedan transportkostnaderna blefve lindrigare och varorne
kunna säljas lill billigare pris samt lättare afsättas.
Jag tillstyrkte att Bankovinsten skulle användas till den extra
statsregleringen, äfven derföre alt då kuasen är ofördelaktig, eller
stiger öfver 128 sk, så kan ej Bankens vinst användas, till hans
förstärkning. Om jag af honom får 129 sk. i sedlar för 1 rtdr silfver,
men äger, enligt realisationsgrunden, återtaga samma specieriksda-
ler för 128 sk., så vinner jag sålunda 1 sk. på hvarje silfver¬
hår hvilket naturligtvis blifver ren förlust för Banken. Om
hans vinst sålunda blifvit använd, skulle hon hafva runnit bort
såsom regn i sanden, utan att extra statsregleringen någonting
er-
Den 21 Maj.
113
erhållit, Bankovinsten är således oanvändbar till vexlars inköp
när kursen är öfver 128 sk. Slår han åter derunder, så är det
onödigt att derpå använda ett öre, ly dä är inköp af silfver icke
annnat än en vexlingsåtgärd. Banken ger 128 eller 127 sk. i
nya sedlar för hvarje specie r:dr, som Ivan får in, ulan alt Ban¬
kens ställning i förhållande till sedelslocken försämras. Tvertom
förbättras i det hela med hvarje ingående metallisk r:dr förhål¬
landet mellan silfver och sedlar.
Hr Nordenfelt förmodar ali jag talat om ett. mynt, som vore
skiljdt från det vanliga bytesmedlet. Jag mätte hafva uttryckt
mig otydligt. Min mening var alt önska, det vi, likasom Preus¬
sen, Frankrike och England, malte äga eli klingande mynt, hvil-
ket i sig sjelf hade det värde sorn sedeln representerar. Funnes
ett sådant mynt i tillräcklig myckenhet och ingen vore skyldig
alt mottaga Bankens sedlar, då, säger jag, betydde Statsbankens
bankrutt visserligen ganska mycket, men för eganderätten icke
mer än om en privatbank störtar, hvilkens sedlar jag kan vägra
att emottaga. Nu är det icke mitt eget fel ora jag blifver lidande
på Bankens sedlar; ly jag måste väl taga dera emedan det är
grundlagens bud och jag eljest hvarken får betalning sjelf, eller
kan betala andra.
Hr Nordenfelt har jemväl omtalat, att penningebrist kunde
öka införseln. Jag förstår ej huru den, som har brist på pennin¬
gar, kan köpa varor, utan att vara vinglare. Men hans rörelse
må icke tagas till efterrättelse hvarken i fråga om förvaltningen
af en Bank, eller, af redbare mäns angelägenheter.
Jag förnyar min vördsamma anhållan att äfven om Ståndet
godkänner Gr. Liljencrantz förslag röride serskilda proposrrs fram¬
ställande, R. o. Ad. måtte afslå det föreslagna mom. och låta oss
behålla Bankoreglemente! i denna § sådant det är.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Sedan Hr von Hart¬
mansdorff nu sednast yttrat sig, har jag föga att tillägga.
Jag tror visserligen icke att han behöfde göra någon ursäkt
hos Ståndet för det att han för 3:dje gången begärde ordet, ty
jag är öfvertygad derom, att della Stånd, tvertom håller honom
räkning derför, alt han, såsom Bankofullmäktig, ensam bland Full¬
mäktige af della Stånd, behagat med sin uplysning och erfaren¬
het gå R. o. Ad. tillhanda.
Den fråga, som nu här är under öfverläggning, innefattar
hufvudsakligen 2:ne afdelmr, nemi. frågan om myntvärdets up-
rättlvållande, och den om lånerörelsens underlättande. I afsennde
på den första delen, så har ett tillägg i nu gällande Bankoregle¬
mente blifvit af Utsk. föreslaget, hvarigenom indragning på lånerö¬
relsen skulle vidtaga, i fall man hade anledn. att befara silfver--
uttagning i anledn. af sedelstockens ökning utöfver normala för¬
hållandet: det är redan af flere talare anmärkt, huru obestämdt
och omöjligt del är alt, på grund af denna mening fatta ett sä¬
kert omdöme, och det är visserligen icke efter hvad jag tror, full-
7 II. 8
114
Den 21 Maj.
komligt riktigt hvad Gr. Liljencrantz yttrat, alt en ökad sedelstock
ovillkorligen skall för Banken medföra fara för silfveruttagning.
Sådant härleder sig efter min förmening från de källor som
ökat denna sedelstock; men om icke Banken sjelf utvidgar sin
lånerörelse, så kunna ej heller några andra åtgärder lynga på den¬
samma, enär ingen enda sedel kan från Banken nlgifvas, med
mindre han derföre erhåller valuta. Utvidgar icke Banken sjelf
sin rörelse, icke minska andras operationer dess säkerhet.
Hvad åter angår frågan om lånerörelsen, så finnér man, vid
jemförelse mellan det gamla och nu föreslagna stadgandet, skillna¬
den egentligen bestå deruti, att enl. det förra, äro alla låntagare
nära nog satta i lika kategori, då deremot efter det senare,
man synes vilja bereda fördelar åt dem, som tilläfventyrs deraf
kunna vara minst i behof. Man åtskiljer enskilda kredilivtagare,
och når associationer, verk och inrättningar äro kreditivlagare, så
måtte det vara klart för en hvar, alt om någondera af dessa
skola kunna med mindre olägenhet undvara understöd, så måtte
det vara dessa verk och inrättningar, som äro starkare än de en¬
skilde, och således äro just de starkare gynnade af det nya för¬
slaget.
I afseende på Bankens rättighet att uptaga lån, har man äf¬
ven förändrat föreskriften, så att när enl. förra lagrummet, var
stadgad 2, högst 3 proc:s ränta, med 6 månaders upsägning, är
föreskriften härom i del nya förslaget borttagen, hvarigenom huru
kort betalningstid som helst kan utsättas och Banken följaktligen
invecklas i långvariga och besvärande låneoperationer. Jag kan
således för min del icke finna det föreslagna nya stadgandet äga
något företräde framför det gamla.
Jag kan, för en bank, lika litet som för hvar och en annan,
finna skäl vara för handen, att afvika från den regel, som gäller
för alla, alt nemi. försl göra rätt och. sedan göra godt. Att göra
rätt, är Bankens skyldighet, och den gör det, då den uprätthål-
ler myntvärdet; och hvad dernäst angår skyldigheten all göra
godt, så upfylles äfven den, då Banken hjelper lånerörelsen. Plig-
ten att göra rätt, kommer således i första rummet och att göra
godt, i det andra. Det gamla stadgandet i nu gällande Banko¬
reglemente är närmast öfverensstämmande med denna regel och
derföre all föredraga framför det nu föreslagna, hvarföre jag före¬
nar mig med [Ir von Hartmansdorff.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade B.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, alt han innan någon propos. blefve fram¬
ställd finge rekapitulera de i afseende på den ifrågar:de 5:te punk¬
ten framställde yrkanden. Hr von Hartmansdorff hade yrkat
afslag å Ulsk:s förslag samt bibehållande af nu gällande stadgande
i ämnet. Frih. Stjernstedt hade anhållit om bifall till Utsk:s
förslag; Frih. Baab hade med åberopande af Professor Agardhs
reservation yrkat återremiss af ifrågavande punkt, Gr. Liljen¬
crantz hade yrkat delning af frågan, med begäran om återremiss
å den del som utgjorde ingress till den ifrågavande 121 §, och
bifall till förslaget i öfrigt.
13en 21 Maj.
115
Härvid anmälde sig Frih. Haab, i anledning hvaraf H. Ex.
behagade afbryia sin framställning och upropa.
Frih. Raab, som yttrade:
l)ä Gr. Liljencrantz yrkat delning af frågan, under anhållan
om återremiss å den ena delen, så upstår en så ringa skillnad,
mellan hans begäran och min hemställan om enahanda åtgärd
i afseende å frågan i sin helhet, så att jag föranlåtes framställa
den förfrågan huruvida icke Gr:n skulle behaga att förena sig med
mig (ill minskande af de blifvande voteringarnes antal.
Gr. Liljencrantz: Jag afstår från min begäran, förenande
mig med Hr Lagerhjelm.
H. Ex. Frih. o. Landtm', framställde vidare, att Hr Lefre'n
hade yrkat alt nu gällande 121 § måtte oförändrad bibehållas;
alt Hr Nordenfelt, med åberopande af sin reservation begärt åter¬
remiss; alt Frih. Gederström begärt att 121 § i nu gällande Ban¬
koreglemente måtte oförändrad bibehållas; att Hr Lagerhjelm an¬
hållit om återremiss på del Utsk., efter revision af sitt förslag,
måtte inkomma med en mera bestämd redaktion deraf; alt Hr
Cederschiöld instämt med Hrr von Hartmansdorff och Lefrén, samt
att slutligen Gr. Mörner förenat sig med Hr von Hartmansdorff.
Då nu H. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle 5:te punkten
af Utsk:s förevar:de utlåt, besvarades denna propos. med starka
nej, blandade med ja.
H. Ex. började härefter framställa propos. till afslag å ifrå-
gavande punkt, men härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Raab: Jag vågar hemställa, om ej närmast kommer
frågan om återremiss, som plägar följa efter propos. om bifall,
hvarföre jag äfven anhåller att förstnämnda propos. måtte fram¬
ställas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller ali Hr Frih. o.
Landtm, måtte förklara huru svaret å den sista proposni blifvit
upfattadt eller ock att framställningen måtte förnyas. Jag förmo¬
dar att svaret varit eller blifver nej, då valet mellan återremiss
och afslag endast återstår.
I anledn. af denna förfrågan förklarade H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm., att enl. hans upfattning R. o. Ad. med afvägande ja
besvarat den^nyss framställda propos. till bifall å 5:te punkten.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh. begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Då omröstning blifvit begärd,
kommer först att afgöras antingen conlra-propos. skall blifva åter¬
remiss eller afslag.
Frih. Cederström: Jag anhåller all afslag måtte blifva
conlra-propos.
116
Den 21 Maj.
Frih. Raab: Jag vidblifver min anhållan att frågan om åter-
remiss mätte komma nu närmast i ordningen och begär alt propos.
måtte framställas huruvida Ståndet anlager återremiss till contra-
propos.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, åberopade i anledn. häraf den
i 3 mom. 29 § Riksd.Ordn. stadgade ordning för propos:rs fram¬
ställande samt hemställde derjemte om R. o. Ad. behagade lill
contra-propos. vid den begärde voteringen antaga förkastande af
Ulsk:s förslag samt oförändradt bibehållande af den nu gällande 21 §.
Härvid ropades ja och nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han
ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Frill. Raab begärde votering.
Frih. St jernstedt, Aug. Wilh. För att undvika (vänne
voteringar, som jag förutser eljest skola komma ali äga rum, i
fall försl skulle voteras om contra-propos., afstår jag från den
begäran jag framställt, med anhållan alt åteterremiss måtte bli
ja-propos.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han sedan nu Frih.
Stjernstedt afslått från sin begäran om votering och i följd deraf
äfven den af Frih. Raab begärda voteringen komme ali förfalla,
finge först hemställa om R. o. Ad. förkastade U(sk:s förslag och
ansåge 121 §:s lydelse böra oförändrad bibehållas.
Denna propos. besvarades med ja och nej, hvarefter II. Ex.
förklarade det han ansåg ja hafva öfverrösta! nej.
Frih. Raab begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande förslag till vo-
tenspropos.
Den, som förkastar det i 5:le punkten af BankoUtsk:s utlåt
N:o 37 framställda förslag till förändrad lydelse af 121 § i nu
gällande Bankoreglemente samt anser samma §:s lydelse böra oför¬
ändrad bibehållas, voterar
Ja t
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot Utsk:s förenämnde förslag
gjorde anmärkn:r föranleda lill delsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befanns att röslerne hade utfallit som
följer
Ja — 34.
Nej — 22.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 14 och 16 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 24, i anledn. af K. M:s nådiga pro¬
pos., ang:de ändring för vissa orter af stadgandet tili 20 kap. 6 §
Den 21 Maj.
117
B. B. samt K. Förordn. d. 3 Sept. 1755, om tiden, då damm¬
lucka skall vara öpnad:
o
Ånyo föredrogs Exped.Uisk:s d. 14 och 16 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 7, i anledn. af väckte motioner om bestäm¬
mandet af dag för nästa lagtima riksdags början.
Frih. Cederström, Bud. anförde skriftligen:
Del Högt. Ståndet torde tillåta mig vid delta tillfälle afgifva
en förklaring, den jag anser mig skyldig mia egen öfvertygelse
och det allmännas rättvisa fordran. Exped.lJisk. har haft att hand¬
lägga åtskillige motioner, som i dess mern. finnas omförmälde, till
bestämmande af dag för B. St:s nästa sammanträdande. Deribland
förekom äfven en från det högv. PresleSt. remitterad, hvaruti mo¬
tionären föreslagit, i likhet med mig inom della Hög!. Stånd (ehuru
remiss å mitt förslag förvägrades), den ifrågavartde dagen till d.
16 Oktober 1854. Således har jag haft den tillfredsställelsen alt
åtminstone eli BiksSlånd, och hvars insigt i dessa ämnen ej torde
kunna jäfvas, gifvit stöd åt min åsigt om lagligbeten af berörde
årtals bestämmande i förevande hänsigt. Derjemte hade från det
Hedervärda BondeSt. remitterats en motion, som endast begärde
alt Exped.Utsk. mätte inkomma roed förslag i ämnet. Exped.Utsk.
saknade således, efter min lanke, icke laglig befogenhet att in¬
komma med hemställan om d. 16 Oktober eller annan dag, år
1854, för nästa riksmötes början. Men då ej allenast B. o. Ad.
ä min i detta ämne väckta motion vägrat remiss, utan äfven det
Vålofl. BorgareSt. ansett en enahanda derstädes gjord framställning
böra förfalla, trodde sig Exped.Utsk., af grannlagenhet för dessa opi¬
nioner, och med fästadt afseende å de yttranden, som beledsagade
de Utsk. lillhandakomrte remisser, höra afstå från alt uttala de
individuella åsigter om det i detta fall mest fördelaktiga för land
och folk, hvilka af Utsk:s särskilde ledamöter kunde vara fattade
och bibehållna, samt i dess ställe vara pligligt framställa hvad
Utsk. förmodade utgöra flertalets inom RiksStåndens ledamöter önsk¬
ningar i detta mål. På detta sätt har Utsk. kommit till den dag,
nemi. d. 15 Nov. 1853, som Utsk. nu föreslagit. Att taga den
tidigare, förbjöd Statsrevisionens i alla fall nog knappa tidsutrym¬
me; att välja den sednare på året, mölle hinder i de under dju¬
pa hösten allt mer försvårade kommunikationerna. Att åter, på
sätt inom BorgareSt. lärer blifvit föreslaget, utsätta tiden så bittida,
alt Statsregleringen kunde före 1854 års utgång vara upgjord,
rönte grundade invändningar i, dels svårigheterna af tätare riks¬
dagars sammanvarande, dels den ytterligare olägligheten för det
med så mänga andra vigliga ärender vanligtvis öfverhopadeStats-
Utsk. att, tillika med dessa, jemväl besörja Statsrevisions-göromå-
len. Sålunda förenade sig Utsk. efter en längre öfverläggning, om
den hemställan, som här är för B. o. Ad. anmäld; och jag har
oaktadt det obehaget att, riksdag efter riksdag, B. St. skola sam¬
manträda på en så obeqvämlig dag och så sen årstid, från detta mem:s
innehåll ej yrkat någon skiljaktig mening. Delta mitt förfarande
i 18
Den SJ Maj
härleder sig ensamt och allenast af aktning för andras öfvertygelser
och 2:ne RiksSlånds åsigter om det lagliga. För egen del fortfar
jag att vara förvissad så väl om laglikmätigheten af året 1854
för näsla riksdags sammankommande, som om nyttan deraf i an¬
seende till lindrade riksdagskoslnader, nödig tid för inhämtande
af bättre erfarenhet om förändrade författningars inverkan, mera
och ganska behöflig lättnad för regering och embetsman från öf-
verhängande riksdagsgöromål och deraf härledda vidlyftiga bestyr.
Jag vidhåller ali den dyrbara rätt, Svenska folket äger, alt, genom
sina ombud, samråda om allmänna ärender, borde icke utsträckas
till ett alltför tätt och ofta anlitadt begagnande. Men jag viker
för hvad flertalet bland de män, som utgöra folkets representan¬
ter, månde i detta ämne vilja. Om Exped.Utsk. ej misstagit sig i
sin förmodan rörandeoflerlalets åsigt härutinnan, så torde Utskis
mera. varda bifallet. Åtminstone skall jag icke mer under denna
rigsdag yrka annan dags bestämmande för den nästa.
R. o. Ad. biföll Exped.Utskis förevaride utlåt.
Föredrogs men lades på begäran af Gr. Mörner, Carl
Göran Dellof och Hr Bildt, Didrik Gillis ånyo på bordet
Const.Utskis d. 17 dennes första gången bordlagda mern. Nio 8,
med förslag till ändring af 68 § Riksd.Ordn., röride liden för Revi-
sorerne af Statsverkets, Bankens och Riksgiskontis tillstånd, m. m.
Föredrogs och bifölls Stats samt Allm. Besv. och Ekon.Utsk:s
d. 17 dennes på bordet lagda mern. Nio 1, angide arfvode ålen
serskild Sekreterare för de förenade Utskm.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Stjern¬
stedt, Aug. Wilh. samt Frih. Cederström Rudolf, Ridd.-
Utskis d. 17 dennes första gången på bordet lagda mern. Nio 9,
med förnyadt förslag till ändrad redaktion af instruktionen för
Ridd.Direktm och dess tjenstemän.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm in-
komne utlåtin, mern. och betänkin, nemi. från
Stats-Utskottet:
Nio 141, angide föreslagna understöd för återupbyggandet af
den nedbrunna delen utaf staden Lidköping samt verkställandet
af den nya tomtregleringen derstädes;
N:o 142, angide ett låns beviljande för den nya regleringen
af tomterne i staden Christianstad ;
Nio 143, i anledn. af ålerremis å utlåt. Nio 105;
Nio 144, i anledn. *af erhållen återremiss å utlåt. Nio 126;
Nio 145, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. Nio
68, angide ifrågaställd befrielse för afl. PrestSenlen J. P. af Bill-
Den 21 Maj.
119
berghs sterbhusdelägare från den honora ådömda ersättningsskyl¬
dighet för den efter Tullförvaltaren Finer yppada balans;
N:o 146, i anledn. af väckt motion om rättighet för Lysings
häradsboer till utsyning på Ombergs kronopark;
Bevill nings-U Is kottet:
N:o 5, ang:de Tullbevillningen.
Lag-Utskotlel:
N:o 25, i anledn. af väckte motioner ang:de dels domslolar-
nes ombildoing, dels Hofrätternes utflyttning, dels ock rättegån¬
gen och arbetssättet i sistnämnde domstolar.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-uldr. från
PresteSt. af d. 30 sisth April samt d. 3, 7, 10 och 14 deunes,
samt frän Borgare- och BondeSl:u af d. 3, 7, 10, 14 och 17 deunes.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. 3. e. m.
In ficlen» protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 24 Maj 1851.
Plenum kl. 1 på dagen.
Justerades 9 prot.-utdr. f. d. 21 dennes samt pleni-prot. f.
d. 30 sisth April.
Uplästes ett af llr Sandels, Pehr Benjamin, iulemnadt
sålydande mern.
Som jag, dels af sjuklighet och dels i anseende lill arfsange-
lägenheter, måste företaga en längre resa samt några månader så¬
ledes uteblifva från riksdagen, så får jag härigenom afsäga mig
det förtroende II. R. o. Ad. behagat lemna mig att vara Elektor,
anhållande jag dock, att varda bibehållen vid min riksdags¬
mannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes följande af Frih. Stackelberg, Berndt Hjalmar,
inlemnade mern.
120
Den 24 Maj.
Utsedd till ledamot uti H. Bevilln.Utsk., får jag af embelsgö-
roål förhindrad att nämnde förtroende emottaga, mig detsamma
ödmjukeligen afsäga.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. von Knor¬
ring Volrath, anmält det han i anseende lill en förestående
resa från hufvudstaden nödsakades afsäga sig sin befattning så¬
som ledamot i Bevilln.Utsk., men likväl anhöll att få bibehålla sin
riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan.
Hr Munck, Claes Johan: Som jag i och för utöfningen
af den tjenstebefattning jag innehar, mäste afresa från staden,
anhåller jag vördsamt, alt få afsäga mig förtroendet att vara le¬
damot i BevillmsUlsk., hvartill jag enl. i sista plenum öpnad val¬
lista blifvit utsedd, äfvensom min befallning såsom Bänkman inom
10;de afdela, men att dock få bibehålla min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall; hvarefter H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse 3:ne leda¬
möter i Beviln:sUlsk. i st. f. Frih. Stackelberg, Hr Sandels och
Hr Munck.
Föredrogs ånyo Gunst.Utsk:s d. 17 och 21 dennes på bordet
lagda mern. N:o 8, med förslag till ändring af 68 § Riksd.Ordn.,
rör:de tiden för revisionerne af Statsverkets, Bankens och Riksg:s
kont:s tillstånd, m. m.
Emot detta förslag gjordes icke någon anmärkn., hvadan H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att detsamma komme alt
hvila lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs men bordlädes ånyo på begäran af Gr. Lager¬
bjelke Gustaf och Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh. Stats-
Utskrs nedannämnde d. 21 dennes första gången på bordet lagda
utlålm;
N:o 141, ang:de föreslagna understöd för återupbyggandet af
den nedbrunna delen utaf Staden Lidköping samt verkställandet af
den nya tomtregleringen derstädes; och
N:o 142, ang:de ett låns beviljande för den nya regleringen
af tomterne i staden Christianstad.
Föredrogs StalsUtsk:s d. 21 dennes på bordel lagda mern N;o
143, i anledning af återremiss å utlåt. N:o 105.
Gr. Lagerbjelke Gust. och Frih. Stjernstedt Aug.
Wilh. begärde förnyad bordläggning af detta mern.
Hr von Hartmansdorff: Uti delta mern. anmäles att 3
Stånd redan fattat sammanstämmande beslut i ämnet. Någon på
Den 24 Maj.
121
utgången verkande åtgärd är Således icke att vidtaga. Jag hemstäl¬
ler derföre till de ledamöter, som begärt ärendet på bordet om
det är skäl att derigenom fördröja sakens läggande till handlingarne.
Denna hemställan lemnades obesvarad i anledn. hvaraf H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade alt ifrågavar:de morn., enl.
derom gjord begäran, komme att ytterligare hvila på bordel.
Vid föredragning af SiatsUisk:s d. 21 på bordet lagda mern.
N:o 144, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 126, an¬
höll Frih. Stjernstedt A u g. Willi., alt äfven detta mern.
måtte få ytterligare hvila på bordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Delta betänk, innehåller
blott att 3 Stånd redan afgjort frågan.
H. Ex. Hr Frih. o. Landlm. yttrade att då endast en leda¬
mot begärt förnyad bordläggning, hinder för ärendets pröfning
icke förekom; men härvid tillkännagaf Gr. Lagerbjelke Gust.
att han förenade sig med Frih. Stjernstedt, hvarefter H. Ex. för¬
klarade att ifrågavande mera., till följd af 2:ne ledamöters derom
gjorde begäran, borde ytterligare hvila på bordet.
Vidare föredrogos oell bordlädes ånyo, på begäran af Gr.
Lagerbjelke Gust. och Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.
Statsötsk:s d. 21 dennes första gången på bordel lagda utlåt:n:
N:o 145, i anledn. af erhåll ne återremisser å betäDk. N:o 68,
ang:de ifrågaställd befrielse för aflidne Presidenten J. P. af Bill-
berghs sterbhusdelägare, från den honom ådömda ersättningsskyl¬
dighet för den efter Tullförvaltaren Fine'r yppade balans; och
N:o 146, i anledn. af väckt motion om rättighet-för Lysings
häradsboer till utsyning på Ombergs kronopark.
Föredrogs och bordlädes ånyo, bå begäran af Gr. Lager¬
bjelke Gustaf och Hr Pa i jkul I, Ca r I Sa m ue I, Bevilln:sUtsk:s
d. 21 dennes första gången pä bordet lagda betänk. N:o 5, ang:de
Tullbevillningen.
Vidare föredrogs oell bordlädes ånyo, pä begäran af Gr.
Sparre Erik, och Frih Stjernstedt, Au g. Wilh., Lagötsk:s
d. 21 dennes första gången på bordet lagda betänk. N:o 25, i
anledn. af väckte motioner, ang:de dels domslolarnes ombildning,
dels Hofrätternes utflyttning, dels och rättegången och arbetssättet
i sistnämnde domstolar.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o. Landlm. gjord fram¬
ställning om angelägenheten deraf alt beslut snart blefve fattadt,
i afseende på Lag-Utsk:s nu ånyo bordlagda betänk. lV:o 25, be¬
slöts att della betänk, skulle å föredragmslistan uptagas näst
före Bevilln.UtsIcs betänk, N:o 5, ang:de Tullbevillningen.
122
Den 24 Maj.
Föredrogs ånyo Ridd.Utsk:s d. 17 och 21 dennes på hordet
lagda mera. N:o 9, med förnyadt förslag till ändrad redaktion af
instruktion Ridd.Direkt. och Riddarhusets tjenstemän.
Detta förslag ansågs böra §:vis företagas till afgörande.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Jag anhåller, att hvarje
§ i den nu gällande Ridd.Instrukt:n måtte varda upläst, på det
att man måtte hafva någon rättelse vid bedömandet af Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Instämmande i Frih. Stjern-
stedts begäran, anhåller jag att för Ståndet måtte äfven upläsas
de af Ridd.Utsk. afgifna svar pä de vid återremissen gjorda förslag
till ändringar i nu gällande instruktion, och att detta mätte så
verkställas, alt vid hvarje § upläses den del af betänk, som på den
föredragne §:n har afseende.
Jemte det den sålunda begärda upläsningen egde rum, före-
kommo §§:ne i följande ordning.
§ 1.
Bifölls.
§ 2-
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Ordet lottning förekom¬
mer på samma rad 2:ne gånger, som mig synes, utan något egent¬
ligt behof. Om på sednare stället detta ord utbytes emot ”sålun¬
da utväljas” är meningen riktigt uttryckt. Jag hemställer derföre,
alt orden ”genom lottning” måtte uteslutas.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. ifrågavande
§, med den förändring att i sista perioden orden ”genom lottning”
uteslötos.
§§ 3 till och med 10.
Biföllos.
§ 11.
Frih. Cederström: Då detta betänk, icke är tryckt, och
således icke blifvit ibland Ståndets ledamöter utdeladt, anhåller
jag att i min hand få emottaga det skrifna exemplaret, och att
derefter få yttra mig.
Under 1844 eller 1848 årens riksdagar anfördes på delta
rum, af en aktad ledamot, hvilken då var ledamot af Ridd.Utsk.,
att då Utsk. icke i likhet med andra Utsk. egde förmånen, att
utse och tillsätta dess Sekret., det icke borde väcka särdeles för¬
undran, om Utsk:s utlåt, i hänseende till mindre lyckligt redak-
tionssätt gifva anledn. till anmärkn. Hade nu Ridd.Utsk. i det¬
ta afseende egt lika rätt med andra Utsk., torde äfven det ytt¬
rande jag vid återremissen af denna punkt afgaf, sannolikt icke
blifvit så ofullständigt citeradt, som uti förevande fall, och troli¬
gen hade Utsk:s svar å återremissen blifvit helt annorlunda. Utsk.
har vid denna punkt nemi. endast berättelsevis omförmält det sätt,
hvarpå extra kansliet lillsättes. Det är mig visserligen icke obe¬
Den 24 Maj.
123
kant, att de extra kanslister, hvilka af Direkt, antagas, skola, enl.
föreskrift, ega färdighet i snabbskrifning; men jag har mig äfven
bekant, att denna föreskrift icke mera noggrannt efterlefves, än
att Ridd.Direkt., om den så finner för godt, tillsätter extra kans¬
lister, hvilka icke upfylt berörde praestandum, som för deras an¬
tagande säges vara föreskrifvet. För min del hyser jag visserli¬
gen icke det ringaste förtroende för det sålt, hvarpå protokolls-
föringen vid R. o. Ad:s öfverläggniugar tillgår. Den sker nemi.
genom snabbskrifning, men, den välkända satsen, att anden gör
lefvande, men bokstafven dödar, synes beklagligen vinna tillämp¬
ning förmedelst användandet af snabbskrifningen, sådan den inom
Ståndet begagnas. Endast under belt andra förhållanden, helt an¬
dra vilkor än dem Riddarhuset kan bereda sina extra kanslister,
vore snabbslu ifningsmethoden härstädes antaglig. Inom Frankrike
och England t. ex., bestås de vid prolokollsföringen använde
snabbskrifvare ett vida högre arfvode än här; och, hvad som är
ännu mera alt taga i betraktande, der användes för tillfället en
vida större arbetspersonal, så att de personer, hvilka äro syssel¬
satta med denna snabbskrifning, icke uttröttas af arbetets börda,
hvilket nemi. icke bör kunna ske, när ombyte tält och ofta eger
rum. 1 representantkammaren inom Frankrike har man antagit
den sed, alt de personer, hvilka under en kort stund af t. ex.
10 ä 15 minuter verkställt sjelfva snabbskrifningen, endast be¬
höfva medelst afgifningar af uplysningar biträda vid den straxt
derefter skeende dechiffreringen deraf, men icke ensamme sjelfve
verkställa den, enär detta fullgöres af personer, som, under det
de förstnämnde varit sysselsatte med det mekaniska af tecknens
renskrifvande, hafva egnat sig åt ett upmärksamt åhörande af för-
samlingsledamöternes tal. Men sedan denna dechiffrering är gjord,
återstår att med lätt och skicklig hand afsluta det hela, så att
det kan i vårdadt skick framträda inför allmänheten. I och för
detta ändamål har man anställt synnerligt väl aflönade Öfver-
dechiffreurer, män af en utmärkt bildning och vana, att granska
dechiffreringen och fullända redaktionsbestyret. På detta sätt kan
resultatet blifva tillfredsställande; men ingalunda såsom snabbskrif¬
ningen här begagnas. Min mening är således långt ifrån att
strängt påyrka, att upfyllandet af föreskriften om aflagdt prof på
färdighet i snabbskrifning skall utgöra ett oeftergitligt vilkor för
extra kanslisters antaglighet, utan endast alt då detta vilkor, som
i sig sjelf synes mig mindre tjenligt, icke heller f. n., ehuru på¬
bjudet, serdeles noggrannt efterlefves, det vore mycket bättre och
förmånligare om man något mera fästade sig vid personernes
lämplighet i öfrigt; och om delta finge bedömas af den, som med
dem får mest alt göra. Mig synes nemi., såsom jag baft äran
tillförene anföra, alt Landtmarskalken som vid riksdagens början
emoltages af en personal, hvars värde och förmåga han icke kän¬
ner, bör finna sig ganska belåten, att sjelf få utse denna personal.
Hvad har likväl Utsk. svarat härpå? Jo! alt åtskilligt arbete må¬
ste inom Riddarhuset före riksdagens början verkställas, och att
i och för detta arbete måste extra kansliet tillsättas, hvaruti
124
Den 24 Maj.
Landtm., som icke utnämnes förr, än riksdagens öpnande utlyses,
följaktligen icke kan deltaga. Detta extra kansliets tillsättande
före riksdagen, synes mig likväl onödigt, ty göromålen inom Rid¬
darhuset emellan riksdagarna äro icke flere, än att den ordinarie
kanslibetjeningen allt för väl borde medhinna ombesörjandet eller
verkställandet af de förberedande åtgärderne. Härigenom skulle
del arfvode, extra kansliet åtnjuter före riksdagens början, kunna
besparas, och jag anser mig således hafva ådagalagt, att äfven i
delta hänseende den af mig föreslagna förändring, i st. f. att med¬
föra skada, innebär en verklig fördel. Slutligen yttrar Utsk., att
en förändring deslomindre erfordras, som, derest R. o. Ad. vore
mindre tillfreds med någon af dess tjenstemäns sätt att sine ålig¬
ganden fullgöra, R. o. Ad. är oförhindradi att en sådan tjenste¬
man från dess befattning genast skilja. Delta låter mycket all¬
varsamt och mycket strängt; men jag hemställer, om det väl är
att vänta det ett så beskaffad! stadgande verkligen blifver tilläm¬
pad!, eller om det icke fastmera just genom sin stora stränghet
förbi i fver för alltid obegagnadt. Att skilja en person från dess
innehafvande tjenst innefattar nemi. något serdeles sårande, och
jag tror, att man betänker sig icke endast en ulan flere gånger
innan man vidtager en sådan åtgärd. Man öfverser heldre med
mycket, som eljest aldrig bade behöft komma i fråga. Månne
väl R. St:s Utsk. skulle finna sig serdeles belåtne, om, i full kon¬
seqvens med det föreslagna stadgandet, man skänkte dem från
riksdagens begynnelse en fulltalig, för Utsk. alldeles obekant arbets¬
personal, under förutsättning att den kunde förafskedas, i händel¬
se af inträffande tjensleförsummelse? Svaret härpå lärer ic¬
ke utfalla tveksamt. Förmedelst denna jemförelse torde det
vara tydliggjordt huruledes man förunnat R. Sl:s Utsk. en för¬
mån, som man, af enahanda skäl, lika gerna borde tilldela detta
Stånd. Jag anser således mina anmärkn:r fullkomligt befogade,
och att Utsk:s svar derå deremot saknar allt anspråk på en för¬
sökt vederläggning deraf; äfvensom de medel Utsk. till afhjelpan-
de af de utaf mig omförmälda olägenheter, äro oantagliga, hvar¬
före jag vördsamt tillstyrker, att det H. Ståndet ville uti ifråga-
var:de § besluta den förändring, jag, då frågan förra gången före¬
var, tog mig friheten föreslå.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Frih. Cederström har
sagt, att den hjelp Riddarhus-kansliet före riksdagens början er¬
håller af e. o. kanslisterne, vore öfverflödig och att arbetet kunde
verkställas af de ordinarie tjenstemännen. Jag vill icke tvista med
denne talare härom, men då Staten utbetalar arfvode för fyra da¬
gar före riksdagens början, synes mig likväl häruti ligga ett er¬
kännande af_ behofvet utaf detta e. o. kansliets biträde under des¬
sa dagar. Ar det således nödvändigt, att extra kansliet tillsättes
före riksdagens öpnande, så kan följaktligen tillsättningen icke ske
af Landtmarskalken, enär han utnämnes samma dag riksdagen
öpnas, och lika litet sorn någon annan dödlig lärer kunna anti¬
cipera på sin tillvaro. I öfrigt synes det mig, ali då Ridd.Sekret.
Den 24 Maj.
125
skall ansvara för prolokollsföringen m. m., det är äfven lämpligt,
att tillsättningen sker af honom och Ridd.Direktm. Jag vill icke
uppehålla Ståndet med någon vidare diskussion, utan anhåller om
bifall till lltsk:s förslag.
Frih. Cederström: De der förberedande åtgärderne måtte
vara serdeles svåra att specificera, enär hvarken Ridd.Utsk. aktat
nödigt alt omförmäla, hvaruti dessa åtgärder månde bestå, eller
Utsk:s här närvar:de ledamot, som näst efter mig hade ordet,
kunnat härföre redogöra, ulan endast a priori antagit behofvet af
e. o. kansliet före riksdagens begynnelse, men såsom skäl, i brist
på bättre, åberopat den omständigheten, att StatsUtsk. tillstyrkt
arfvode för berörde extra kansli under fyra dagar före riksdagens
öpnande, samt att denna tillstyrkan vunnit vederbörandes godkän¬
nande. Men om R. St. varit släpphändigt nog, att med många
andra, vigtiga ämnen i tankarne, låta bero vid hvad i en så un¬
derordnad fråga blifvit föreslaget, månne man af detta förhållan¬
de, som dessutom helt och hållet rörer del förflutna, icke det till¬
kommande, kan billigt vis bilda ett nöjaktigt argument för det yr¬
kande att någon ändring häruti, äfven sedan upmärksamheten nu
blifvit på onödigheten af berörde utgift fästad, icke må vidtagas?
hvad som ej tillförene öfverklagals och afskaffats, får således redan
af den orsaken påräkna ett beständigt fortfarande? Detta sätt att
raisonnera synes mig åtminstone mindre uplysande; och då den
värde talaren icke förebringat några mera talande skäl till stöd
för sin begäran om bifall lill Utsk:s förslag, förmodar jag mig
deremot, på grund af hvad jag haft äran andraga, hafva förebragt
fullkomligt giltiga skäl för en anhållan om återremiss, på det att
Utsk. må beredas tillfälle ånyo öfverväga saken, och föreslå eu
lämplig ändring af Instruktionen härutinnan.
Hr von Kraemer: Till följd af Frih. Cederströms upmaning
till mig, får jag tillkännagifva, att före riksdagen, e. o. kanslister-
ne, efter deras tillsättande, skola ombesörja utskrifningen af de
många och långa bänk. och upropslistorna m. m.
Ilr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har ansett
snabbskrifning ej böra såsom oeftergiflig! vilkor fordras för anställ¬
ning i Ridd.-kansliet. Jag deremot tror, alt R. o. Ad. bör bi¬
behålla delta vilkor. 1 min ungdom har jag (jenstgjort såsom
Ridd.Sekret., och då erfarit huru ansträngande det var, att orda¬
grannt upfatta ledamöters yttranden serdeles i mera allmänna frå¬
gor, t. ex. om bränvinstillverkning, judarnes friheter, o. a. d.,
hvilka äfven då förekommo. Snabbskrifningen är en konst, som
ofantligt lättar mödan och bör med liden blifva mera utbildad än
hon f. n. är. Om alla de antagna e. o. kanslisterne icke ega den
färdighet i snabbskrifning, att förandet af Ståndets prot. kan dem
i allmänhet anförtros, så bör de dock hafva någon färdighet deri
och den, så stor, att de kunna inträda i de s. k. nolariernes ställe
vid deras förfall. Vi hafva sett att det vid riksdagarne mången
gång är svårt alt erhålla notarier, emedan den ene afgår hit och
12G
Den 24 Maj.
den andre dit. Fordrades då icke snabbskrifning för anställning
vid Ridd.-kansliet, så skulle ännu större svårigheter upkomtna vid
deras platsers återbesättande. De öfriga Stånden hafva icke an¬
tagit snabbskrifningsmelhoden och behöfva henne mindre emedan
öfverläggningarne der icke äro så vidlyftiga som inom della Stånd.
Följaktligen bibehålies denna konst inom vårt land genom Riddar¬
huset allena. Att äfven andra rådplägande församlingar erkänna
snabbskrifningskonstens vigt, bevisas deraf, alt då landtbruks- eller
läraremölen eller andra sådana sammankomster hållas, anlitas
Riddarhusets e. o. kanslister för protokollsföringen. Jag anhåller
fördenskuld, att R. o. Ad. icke måtte förändra föreskriften i det¬
ta hänseende.
Frih. Cederström har jemväl föreslagit, alt de personer, som
vid riksdagens början anställas i Ridd.-kansliet, måtte, så vidt jag
rätt fattat Frihms mening, tillsättas af Landtm. Jag har icke
sell eller hört upläsas Frihms förslag, men en sådan upläsning
vore väl nödig, enär Frilen yrkat, att hans förslag måtte antagas
i st. f. Utskis. Emellertid tror jag det vara vida bättre, om Ridd.-
Direkt, fortfarande finge efter ledning af Ridd.Sekret., som är an¬
svarig för göromålens gång, på förhand antaga extra kanslister,
emedan deras anställning i annan händelse komme alt ske nog sent.
Huru skulle det i alla fall tillgå om Landtmarskalken hade befatt¬
ningen? Komme han, såsom vid denna riksdag, ifrån en lands¬
ort, torde det hända, att lian icke känner de liesta personer, som
komma i fråga. Profvets anställande i Landtmts närvaro anser
jag icke heller leda derhän, att de sökandes skicklighet säkrare
utrönes än om det sker inför Direkt. Deremot befarar jag att
det upknmmande dröjsmålet skall menligt inverka på de förbere¬
delser till riksdagen, hvilka vid hans öpnande böra vara i Riddar-
hus-kansliet undangjorda. Landtm, torde ock finna sig rätt myc¬
ket besvärad af denna åt honom öfverlemrade rättighet, ty sanno¬
likt blir lian lika mycket öfverlupen af ansökningar som Sekret,
och Ridd.Direkt, under nuvar:de förhållanden äro. Troligen kom¬
me lian i större förlägenhet, då han skulle göra sitt val, än de,
hvilka hafva längre rådrum än lian att göra sig underrättade om
sökandernes olika förmåga och alt pröfva den. Jag anhåller der¬
före att Ståndet måtte godkänna Utskis förslag.
Frih. Cederström: Jag är skyldig den siste talaren tack¬
samhet derföre, att några skäl ändtligen blifvit anförda för
Utskis förslag, ty jag hör gerna sådana, äfven ifrån motsidan, men
dessa äro enl. min åsigt likväl icke heller öfvettygande. Men då
försök till rantbevisning är gjordt, bör äfven jag fullfölja redogö¬
relsen för min åsigt. Jag liar icke föreslagit annat, än att Landt-
marskalkeu skulle inför sig kunna låta anställa prof och antaga
extra kansli; men huruvida han deraf kan finna sig besvärad, så¬
som Hr von Hartmansdorff tror, eller tillfredsställd, hvilket jag
förmodar, derom kunna meningarna måhända vara delade. Huru-
somhelst dermed må förhålla sig, förmodar jag att Ridd.Sekret.
så i ena som andra fallet lärer af den tillsättande auctorileten till¬
Den 24 Maj.
127
frågas om de sökändes lämplighet. Så väl det goda omdöme man
torde hos Landtm, alltid böra förutsätta, som ock det Sekret, ålig¬
gande ansvar verkar säkerligen derhän, att tillsättningen sker på
ett sådant sätt, att något afbrott i ärendernas jemna gång icke
åsladkommes till följd af någon bristande samdrägt mellan Sekret,
och kanslipersonalen. Ur von Hartmansdorff har äfven förklarat
sig anse stenografien för en stor upfinning, den man icke bör låta ut¬
dö; men, såsom den värde talaren medgifvil, utöfvas denna konst
inom Sverige på R. o. Ad:s bekostnad ensamt och allenast. Har
R, o. Ad. verkligen, eller rättare kan R. o. Ad., under nuvaran¬
de förhållanden med aflöningsbelopp och personalens fåtalighet,
hafva förhoppning om gagn för sig sjelf af detta stenografiens an¬
vändande? I annat fall, månne R. o. Ad. är skyldig alt jemväl i
delta hänseende, såsom i så många andra, göra upoffringar för an¬
dras nytta? Hr von Hartmansdorff yttrade jemväl, att han icke
kännar mitt förslag; sådant förundrar mig i sanning icke, när
Ridd.UlsIcs nu tjenstförrättande Sekreterare funnit för godt att re¬
ferera det på ett sådant afkortadt sätt som skett, och hvaraf lä¬
saren ej blifver mycket underkunnig om dess innehåll i sin hel¬
het. Jag förnyar derföre min anhållan om ålerremiss, på det att
Utsk. må försättas i tillfälle att ånyo laga frågan i öfvervägande;
hvarvid jag vill hoppas Utsk. ej lärer undgå atl, huru ogerna det
än må ske, finna att mitt förslag har något skäl för sig.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I fråga om snabbskrifningens bibe¬
hållande delar jag Hr von Hartmansdorffs åsigt och anhåller att få i
det afseende! förena mig med honom. Hvad åter angår tillsätt¬
ningen af kansliet, anhåller jag att hufvudsakligen få förena mig
med Fril). Cederström. Jag anser nemi. såsom en regel, alt kansli¬
personalen bör tillsättas af den eller dem, som öfver samma per¬
sonal hafva högsta chefskapet, och det är derföre enl. mitt förme¬
nande, äfven principeni. att Landtmarskalken, derest hinder der¬
emot icke möler, tillsätter kansliet efter Sekret:ns hörande. Emot
förslaget har blifvit invändt, att äshilliga göromål måste förrättas
före riksdagens början, hvilka utan biträde af extra kansliet icke
kunde ombesörjas, men om så är förhållandet, hade väl Utsk. bort
upgifva beskaffenheten af dessa göromål, hvilket för Utsk. varit
ganska lätt. Hvad Hr von Kraemer i delta hänseende upgifvit,
var så obetydligt, att detta arbete alltförväl kan ombesörjas af or¬
dinarie kanslisterne, hvarigenom man undviker den kostnad, som
antagandet före riksdagen af den extra kanslipersonalen förorsakar,
och den af samme talare åberopade omständighet, all Statsverket
hitintills godtgjort denna kostnad, kan icke vara något skäl, tyen
onödig kostnad bör väl icke i evighet bibehållas, derföre alt den
utgått. Hvad åter angår den af Frih. Cederström begärda åter-
remiss, synes den mig vara mindre lämplig, sedan frågan engång
blifvit återremitterad, ulan anser jag, att R. o. Ad. nu bör defi-
nitift fatta sitt beslut, och, i händelse R. o. Ad. godkänner Frihms
framstälda mening, bör Utsk. föreläggas atl i anledn. deraf in¬
komma med nytt förslag.
Den 24 Maj.
Frih. Toll, Gustaf: Jag får äran uplysa, att Frih. Ceder-»
ströms anmärkt), emot Utsk:s först afgifna förslag åtföljde återre-
missen lill Utsk. och att någon förvridning af Frih:ns yttrande
således icke egt rum, men då Frih:n likväl påstår, att sådant
skett, anser jag mig böra förklara, att Utsk. troget följt det med
återremissen bifogade justerade prot. Detta har jag ansett mig
böra omnämna, utan att likväl vilja bestrida de skål, Frih:n för
sin mening anfört.
Hr Printzensköld, Carl: Hvad, som i theoretiskt hän¬
seende kan vara fullkomligt principenligt för att nyttja Gr. La-
gerhjelkes ord, har erfarenheten ganska ofta visat vara i praktiskt
hänseende oanvändbart, och jag tror, alt så är förhållandet uti
förevar:de fall. Jag är ingaluuda ibland dem, hvilka vilja från¬
känna Landtm, rättighet alt utöfva inflytande vid valet af Stån¬
dets extra kanslipersonal, ty jag är öfvertygad, att detta inflytan¬
de icke kan vara annat än välgörande och ändamålsenligt, men
de af Hr von Hartmansdorff framställda anmärkmr emot Frih. Ce-
derströms förslag synas mig så välgrundade, att R. o. Ad. icke
bör antaga detsamma. R. o. Ad. eger i olikhet med de öfriga
Stånden en Direkt., som skall vårda R. o. Ad:s angelägenheter
och har lill sitt biträde tjenstemän, hvilka äfven skola vara R. o.
Ad:s, då Ståndet sammanträder under riksdagar. Denna direk¬
tion kan jag icke misstänka för så ringa förmåga, att
ju icke hon kan lika väl som Landtm, utse de personer, hvil¬
ka höra under riksdagar biträda uti kansliet. Jag kan således
icke finna, att grannlagenheten emot Ståndets blifvande Landtm,
är för nära trädd, om kansliet är organiseradt, då han träder i
utöfning af sitt vigliga kall. Tvertom synes det mig, som skulle
Landtm, finna sig ganska belåten dermed, alt organisationen af
Ståndets kansli redan är verkställd. Vid en riksdags början har
Landtm., enl. min åsigt, vida annat och vigtigare att tänka på
än en mängd ansökningar från alla dem, hvilka önska alt blifva
anställda i Ståndets kansli. Möjligen skulle, i händelse detta be¬
styr updrages åt Landtm., missnöje upstå och hos en och annan
väcka misstanke, att Landtm, velat gynna den ene och utesluta
den andre. Detta undvikes derigenom, att tillsättningen af e. o.
kansliet sker såsom hitintills af Ridd.Direkt., hvarigenom ingen
mannamån utan tvertom den strängaste rättvisa sker just i följd
af den collegiala form, som Ridd. Di rekt. eger; oell då man icke
gittat förebringa något giltigt skäl för antagandet af den föreslag¬
na förändringen, synes del mig, som skulle denna förändring här¬
flutit endast af begär, att vilja uphäfva del bestående, hvarföre jag
tillstyrker bifall till Utslcs förslag.
Frih. Cederström: Det var i sanning något alldeles nytt för
mig att få höra det mitt ifrågavar;de förslag utgått mera från ett be¬
gär att förändra det beslående, än från afsigten att åstadkomma något
nyttigt. Jag har likväl icke hitintills gjort mig känd för sådant nyhets-
xaakeri, för hvilket beskyllning mig nu göres; men R, o. Ad. känner mig
sä-
Den 2i Maj.
säkert, af mina föregåenden för väl, för att kunna tilltro mig en
sådan hastig förvandling af mina politiska tänkesätt.
Hr Printzenskölds förutsättning alt de öfriga Stånden icke
hafva direktioner lill besörjande af sina angelägenheter, hvilar li¬
kaledes på ett fullkomligt misstag, ty de ega mellan riksdagarne
just sädane jemväl i Statskalendern årligen uptagne kansli-direk-
liorier; och hvilka, i händelse det sätt, hvarpå R. o. Ad;s extra
kansli tillsättes, vore det rigtigaste, sannolikt fått sig updraget,
att före riksdagen bilda jemväl dessa Stånds kanslier. Så har
emedlertid icke skett; förmodligen emedan det icke behöfves.
Vårt kansli behöfde lika litet i förväg bildas. Men nog härom,
.lag har egentligen begärt ordet för att besvara ett yttrande äf
Frih. Toll, enär jag finner, alt han missförstått mitt förra anfö¬
rande. Han har nemi. trott, att jag lillvilat Ridd.Utsk. en för-
vridning af det yttrande, jag i anledn. af Ulskts förra förslag af-
gaf, och han har derföre till Utsk:s försvar åberopat del vid åter-
remissen bifogade justerade prot. Jag betvitlar ingalunda, alt ju
icke de fä, af Ulsk. anförda ord ur mitt yttrande finnes i prot.,
men i fall jag, såsom jag ganska visst vill draga mig till minnes,
sagt åtskilligt mera, som Utsk. likväl uteslutit, eger jag ju att, i
den öfvertygelse det berörde uteslutna uttryck innefattat åtskilligt
af uplysande egenskap, beklaga mig, väl icke öfver någon förvrid-
ning, hvilket icke varit min afsigt, men deremot öfver en ofull-
ständighel. Att denna verkat pä ett måhända förvillande sätt,
har jag äfven velat uttrycka, ty sådan var min upriktiga mening,
men något strängare ord förmenar jag mig dock icke hafva be¬
gagnat; men om äfven så varit förhållandet, har det varit en miss-
sägning. Jag öfverlemnar åt den ädle Friluns egel bedömande,
om ej denna förklaring må anses tillfyllestgörande.
Då jag förra gången yttrade mig, hade Gr. Lagerbjelke ännu
icke hafi ordet; jag erkänner rigtighelen af hans åsigt, att en
återremiss vid delta tillfälle icke vore rätt tjenlig, utan att R. o.
Ad. nu bör falla eli hufvudsaklig! beslut. Skulle R. o. Ad. god¬
känna mitt förslag, blir Utsk. att anse såsom ett Exped.Utsk.,
hvars redaktionsförslag, i anledn. af Ståndets nu fattande beslut,
R. o. Ad. bl ifver i tillfälle att framdeles pröfva.
Frih. Stjernstedt , Aug. Wilh : Jag erkänner visserligen
riktigheten af den utaf Frih: Cederström framställda princip, men
jag tvekar likväl, om jag skall tillstyrka den föreslagna förändrin¬
gen i anseende till de olägenheter, som deraf kunna upstå. Det
kan nemi. inträffa, att emellan riksdagar, tjenstemän inom Ridd-
kansliet afgå, och alt i deras ställe andra måste af Direkt, till¬
sättas, och det vore således mindre lämpligt, att meddela serskil¬
da stadganden för tillsättandet af extra kansliet vid riksdagarne
och serskildt för de extra ordinarie tjenstemän, som emellan riks¬
dagarne antagas, hvarföre jag anser rättast att bibehålla den
gamla §:n.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jemte det jag förenar
7 H. 1»
130
D en 24 Maj.
mig med den siste talaren, anhåller jag alt få tillägga, att del
synes mig lämpligare, att före riksdagens början Ridd.Direkt., ef¬
ter Sekret-.s börande, tillsätter extra kansliet, enär Ridd.Direkt,
har rådrum icke allenast alt i tid tillkännagifva behofvet af desse
e. o. tjenstemän, ulan äfven att pröfva de personers skicklighet,
hvilka till anställning sig anmäla, hvilket deremot svårligen låter
sig göra, om Landtm, skall tillsätta extra kansliet, serdeles sorn
tiden vid riksdagens början är knapp och dessutom behöflig för
Landtm, alt tänka pä andra göromål, hvarföre vid sådant tillfälle
tillsättningen af extra kansliet skulle bufvudsakligast komma att
bero af Sekret. I många fall kan det visserligen vara tjenlig!,
att tillsättningen beror af Sekret., men det synes mig bättre att
denna tillsättning sker efter flere personers pröfning. Man måste
väl dessutom kunna förutsätta, att Ridd.Direktms ledamöter blifvit
så valde, att de ega förmåga att pröfva sökandes skicklighet, sä
alt Ståndet erhåller en kanslipersonal, som lill Ståndets nöje up-
fyIler sina åligganden. Jag tillstyrker på dessa skäl antagandet af
Utsk:s förslag.
Frih. Toll: Jag är förekommen af den siste talaren och får til¬
lägga, att jag tinner Frih. Cederström hafva nöjaktigt förklarat
det emellan honom och mig upkomna missförstånd.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Gr Lagerbjelke har utgått
från en ganska riklig princip, alt den, i hvars tjenst en person
är, bör tillsätta tjensten, men Gr-.n har från denne princip kom¬
mit derhän, att han ansett Landtm, böra ombesörja tillsättningen.
Jag kan icke fatta detta. Kansliljenstemännen äro likasom Se¬
kret. Ståndets tjenstemän. Alt Ståndet tillsätter Sekret, är prin-
cipenligt och skulle Ståndet följaktligen äfven tillsätta kanslibelje-
ningen. Men af flera skäl är som Hr Grin äfven nämnt detta
Ogörligt och tillsätter derföre Ridd.Direkt., som emellan riksdagar¬
na representerar Ståndet, på Ridd.Sekretms förslag kanslibeljeuin-
gen. Ridd.Sekret, är chef för kansliet och bör hans förslag, så¬
som nu sker, derföre alltid följas. Landtm, är Ståndets ordf:de
ej kansliets chef. Om Hr Grms princip konseqvent tillämpades
skulle först Ståndet tillsätta Landtm., så Landtmm Sekret, och sist
Sekret. Kanslister.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle ifrågavande §, ropades starka ja, blandade med åtskilliga
nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
§ 12.
Bifölls.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
i anseende lill den redan långt framskridna tiden behagade af¬
bryta pröfningen af Ridd.Utskis förslag, ropades ja, blandade med
nej, hvarpå H. Ex. förklarade del lian ansåg ja hafva varit öfver¬
vägande.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh., begärde votering, men
Den 24 Maj.
131
innan voter:s-propos. i anledn. deraf han blifva skriftligen upsatt,
anmälde sig åter och yttrade
Frih. Stjernstedt: Jag hade önskat, alt pröfningen af
ifrågavar. betänk, kunnat i dag slutas, men då jag blifvit erinrad,
det anslag bör vara utfärdadt till sammankomst inom StatsUtsk.,
i e. m. torde lämpligast vara att upskjuta öfverläggningen till ett
annat plenum, hvarföre jag afslår från den af mig begärda
votering.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har redan beslutat att Const.-
Ulsk:s betänk. No 7 skall upföras först på föredragnslistau till
plenum nästkommande Tisdag. Pröfningen af detta betänk, kan
sannolikt icke afslutas på en dag, och dä dessutom flera allmänna
ficågor finnas pä listan upförda, hvilka medtaga mycken tid, men
enl. grundlagen alla ett Stånd enskildt rörande frågor skola upfö¬
ras sist på föredragmslislan, kan Ridd.Utsk:s ifrågavande betänk,
icke åter förekomma lill pröfning förr än om en månad eller nå¬
got mera, såvida Ståndet icke annorledes beslutar. Att likväl så
länge fördröja afgörandet af detta betänk, synes mig mindre lämp¬
ligt, hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad. ville besluta, att Ridd.-
Utsk:s nu under pröfning varande utlåt, skall upföras på listan
näst efter Const.Ulsk:s utlåt. N:o 7.
Hr von Hartmansdorff: Om, såsom jag förmodar, Hr
Frih. o. Landtm, finner för godt att kalla Ståndet till samman¬
träde nästa Måndags eftermiddag, så behöfves icke den omflyttning
af målen å föredragmslislan, hvilken Gr. Lagerbjelke begärt.
Gr. Lagerbjelke: I händelse Hr Frih. o. Landtm, utsät¬
ter plenum lill nästa Måndag, och beslut nu icke fattas derom att
delta betänk, då upföres först på föredragn:slistan, så befarar jag
att samma betänk, måste komma att stå sist till följd af grund¬
lagens stadgande.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., hemställde om icke Gr. La¬
gerbjelke funne, att då pröfningen af Ridd.Utsk:s mern. redan
blifvit börjad, fortsättningen af denna pröfning kunde företagas
först i nästa plenum, utan hinder af Riksd.Ordms stadgande, att
de för RiksStänden gemensamma ärender böra föredragas för hvar¬
je Stånds enskildta; hvarjemte H. Ex. lillkäunagaf del lian äm¬
nade utsätta plenum till nästa måndag e. m., på det att pröfnin¬
gen af ifrågavande mern. må kunna afslutas före Tisdagens ple¬
num, hvarunder Const.Utsk:s förslag lill förändringar i grundlagen
torde först förekomma.
Gr. Lagerbjelke: Om Ridd.Utsk:s betänk, kan i Månda¬
gens plenum vara det första som förekommer, utan att Ståndet
sådant nu beslutar, har jag intet vidare alt invända.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller vördsamt att Hr Frih. o.
Landtm, behagade framställa propos. derom alt Ridd.Utsk:s nu
»*
132
Den 24 Maj.
ifrågavar:de mern. må sättas främst på föredragmslistan, så att
den fortsatta pröfningen deraf bestämdt må ega rum i förstkom¬
mande plenum.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelkes första och af Frih.
Stjernstedt uu understödda framställning synes innefatta ett sådant
misstroende till vår Landtm., att jag nödgas taga honom i för¬
svar. Hr Frih. o. Landtm, lärer icke underlåta, att i den ord¬
ning, hvari ärenderna blifvit upställda, föredraga dem inför R. o.
Ad., och då R. o. Ad. nu icke beslutat någon förändring af fö¬
redragmslistan, är jag fullkomligt öfvertygad, att Hr Frih. o.
Landtm, i nästa plenum fortsätter föredragningen afRidd.Utsk:s betänk.
Frih. Stjernstedt: Den siste talaren har fullkomligt miss¬
förstått mig och jag tror icke att mitt yttrande innebär den rin¬
gaste anledn. till misstroende emot Hr Frih. o. Landtm. Jag har
blott önskat att R. o. Ad. såsom vanligt i dylika fall för und¬
vikande af en möjligen blifvande diskussion om föredragningssäl-
tet ville besluta, att detta mål skall i nästa plenum först upföras
på föredrago:slistan, emedan enl. grundlagen det i annat fall skall
sist förekomma.
Gr. Lagerbjelke: Jag kan icke finna, att Frih. Sljernsledts
yttrande innebär något misstroende emot Landtm., men väl ett i
och för sig sjelft ganska lämpligt förslag. Då emedlertid Hr Frih.
o. Landtm, förklarat, att ifrågavartde betänk, kan upföras främst
på listan i nästa plenum utan all något beslut derom nu fattas,
vill jag icke påyrka ett sådant, men otvifvelaktig! är, att utan ett
dylikt beslut kan i nästa plenum hvarje ledamot af detta Stånd
anmärka att målet rör Ståndet enskildt och skall derföre upföras
sist på listan, och då något stadgande i grundlagen icke finnes,
enl. hvilket en påbörjad öfverläggning om ett ämne skall fortsät¬
tas i ett nästföljande plenum, lärer väl en sådan anmärku. böra
af Ståndet godkännas; men genom antagandet af Frih. Stjernstedt
förslag undanrödjas sådana olägenheter.
Hr Printzensköld: Det torde icke hafva fallit Frih.
Stjernstedt och Gr. Lagerbjelke ur minnet, huruledes, uppå IIr
Frih. o. Landtnäs framställning R. o. Ad. beslutat, att i nästa
plenum om Tisdag skall föredragas LagUtsk:s betänk.. ang:de för¬
ändring af domstolarne, åtminstone fattade jag så Hr Frih. o.
Landtm:s framställning. Med ett ord, Ståndet har beslutat att de
allmänna ärenderna skola föredragas nästa Tisdag, hvaraf följer,
alt, när Ståndet icke beslutat en annan ordning, och Hr Frih. o.
Landtm, för pröfningen af Ridd.Utsk:s betänk, utsatt plenum å
Måndagen, Hr Frih. o. Landtm, eger öppen rätt att då låta till
fortsatt pröfning föredraga det ämne, hvarmed Ståndet nu varit
sysselsatt, och i följd häraf anser jag Frih. Sljernsledts och Gr.
Lagerbjelkes här framställda anmärkmr och förbehåll i högsta måt¬
to öfverflödiga.
Hr von H a r m a n sdo r f f: Under de flera riksdagar jag be¬
vistat, har jag aldrig öfvervarit en sådan öfverläggning som den¬
Den 24 Maj. 133
na. Icke heller har jag inom detta Stånd hört en sådan omröst¬
ning begäras, som den Frih. Stjernstedt yrkat. Jag önskar och
anhåller, att denna öfverläggning måtte uphöra, och att R. o. Ad.
ville tillåta fortsättning af inkomna måls anmälan till bord¬
läggning.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. gilla¬
de den af H. Ex. yttrade åsigt, alt Ridd.Ulsk:s mern. N:o 9 bor¬
de nästa Måndag först företagas, lill fortsatt pröfning.
Ropades ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-
komne belänk:n nllåtm och mern., nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 2, i anledn. af väckt fråga om Rotehållarnes på Gott¬
land befriande från skyldigheten att anlägga båtsmanstorp;
N:o 3, i anledn. af väckta frågor, dels att Staten måtte öf¬
vertaga kostnaden för kronobrefbäringens fullgörande och dels alt
Postverket måtte samma kostnad bestrida m. m.;
N:o 4, i anledn. af väckta frågor om befrielse för åtskilliga
Pastors- och Komministers-boställen från utgörande af rotering
eller, om åtnjutande af ersättning derför m. m.;
N:o 5, i anledn. af väckt fråga om förändradt sätt för Landt-
mätares aflönande m. m.;
N:o 6, i anledn. af väckt fråga, alt all inom Appelbo och
Malugns socknar belägen skogsmark malle fördelas på jordegarue
inom nämnde socknar;
N:o 7, i anledn. af väckt fråga om ny organisation af Läns-
slyrelserne;
N:o 8, i anledn. af väckt fråga om berättigande för stamrote
vid båtsmanshållel att, utom planpenningarne, af strörotarne nju¬
ta ytterligare ersättning för lemnad åker, äng, mulbete, vedbrand
och stäugselvirke.
Lag-Utskottet:
N:o 26, i anledn. af väckt fråga om inrättande af serskilde
domstolar för behandling af brottmål rör.de häktade personer;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 95, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
för befordrande af slöjder och binäringar hos allmogen m. m.;
N:o 96, i fråga om beredandet af ändamålsenlig kommuni¬
kation emellan Gottland och öfriga Sverige;
N:o 97, i anledn. af väckt motion om förändrad beräkning
af konsulad-afgifter m. m.;
134
Den 24 Maj.
N:o 98, i anledn. af erhållna återremisser utaf utlåt. N:o
43, öfver väckt motion om uphörande af mätarepenniugar för
stenkol, som till riket införas;
N:o 99, i anledn. af erhåilne återremisser utaf betänk. N:o
54, rör:de väckt motion om stapelstadsrätt för Skellefteå;
N:o 100, i anledn. af erhåilne återremisser utaf betänk. N:o
69, rör:de föreslagna ändringar i K. förordn. om sockenstämmor
i riket af d. 29 Augusti 1843;
N:o 101, i anledn. af återremiss af utlåt N:o 87;
H. R. o. Ad. åtskiljdes k. ^ till 4 e. m.
In fidem protocolli*
Albert Munck.
Måndagen den 26 Maj 1851.
Plenum kl. \ 6 e. m.
Justerades ett prot.uldr. för d. 24 dennes.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att hart sisth Lör¬
dag haft nåden upvakta H. M. Konungen och då fått i undthet
framföra uttrycken af R. o. Ad:s upriktiga deltagande i anledn.
af den förlust, H. M. och hel,a det Kongl. Huset genom H. M.
Drottningens Fru Moders H. K. H. Hertiginnans af Leuchtenberg
dödliga frånfälle, äfvensom att H. Ex. i dag kl. 8 komme att, på
R. o. Ad:s vägnar, aflägga condoleance upvaktning i H. M. Drott¬
ningens rum.
Fortsattes pröfning af Ridd.Utsk:s uti dess d. 17 och 19
dennes på bordet lagda mern. N:o 9, afgifna förnyade förslag till
ändrad redaktion af Instruktionen för Ridd.Direkt, och Riddar¬
husets tjenstemän; hvarvid nu förekom.
§ 13.
Hr Freidenfelt, Carl Peter: Alldenstund denna §, till
följd af de under diskussionen hos R. o. Ad. vid ett föreg:de till¬
fälle framställde anmärkn:r, blifvit alldeles omarbetad, synes det
icke olämpligt, att, utom de i mern. framställda motiver, anföra
ännu några andra, hvilka förmått Ridd.Utsk. alt upställa denna
§ så som nu blifvit gjordt. Bland annat har man framställt den
önskan, att grunden för pension skulle fastställas någorlunda i
Den 26 Maj.
135
likhet med de grunder, som gälla för pensioner från civil¬
statens pensionskassa, eller för pensionering af Bankens och
Riksg:s-kon(:s tjenstemän. Man har äfven ansett att 20 år
vore en alltför kort tjenstetid för att berättiga till pen¬
sion. I öfverensstämmelse med dessa anmärkmr, äfvensom utgå¬
ende från den grundsats, att om man vill hafva skickliga em¬
betsman, man bör icke allenast söka skaffa dera tillräckliga löner,
utan äfven hopp om framtida bergning, ifall de genom sjuklighet
eller af andra orsaker voro tvungne att begära afsked, har Utsk.
ansett lämpligt, berättiga Riddarhusets tjenstemän till pensioner
af olika belopp efter olika ålder och tjenstetid. Enl. den gamla
§:n har Direkt, visserligen rättighet att med fästadt afseende å
förekommande omständigheter utdela pensioner lill beloppet af
högst hälften utaf det belopp, den afgåendes lön på Riddarhusets
stat utgjort, likväl med iakttagande deraf, att icke mer än två
högst tre sådana pensioner få utdelas på en gäng. Det skulle
således kunna inträffa att om t. ex. Ridd.Fiskalen och begge
Kanslisterna erhållit pensioner, och sedan Ridd:Sekret. och Kame¬
rerare!), hvilka innehafva de drygaste och vigligaste platserna,
måste till följd af sjuklighet eller annat hinder begära afsked, så
vore del för dem ingen möjlighet att erhålla pension förr ån ef¬
ter någon af de andra pensionärernes frånfälle. De fingo då åt¬
nöja sig med försäkran att möjligen i en framlid få pension.
Detta är ett bland grundmotiverna hvarföre Utsk. ansett tjensle-
männen vara berättigade till pension efter 25 års tjenstetid, till
beloppet af halfva lönen, och efter 30 års tjenstetid, till beloppet af
f:delar af lönen. Utsk. har likväl dervid gjort undanlag för Ka-
mereraren, emedan hans lön på Riddarhusets ordinarie stat en¬
dast belöper- sig till 600 r:dr, men deremot de årliga arfvoden
han innehar till omkring 1000 r:dr. Det skulle blifva en allt¬
för stor skillnad för honom då pensionen endast beräknas efter den
lön han på ordinarie slat innehar, att endast få |:delar deraf så¬
som pension, hvilken skillnad icke blir så stor för de öfriga tjen-
stemännen. Dessutom har Utsk. ansett att det icke vore lämpligt
att öfverlemna åt R. o. Ad. att gifva dessa pensioner, emedan
om en tjensteman vore berättigad till pension kort efter en riks¬
dag, han då antingen skulle få vänta på den intill nästa riksdag
eller också endast få den tillsvidare och således vara osäker om
dess fortsalla utgående. På dessa grunder, jemte de i mern. an¬
förda, har Utsk. troil sig böra framställa §:n sådan som den nu
blifvit föreslagen.
Frih. Cederström, Rud.: Jag har med all den uprnärk-
samhet mig varit möjlig genomläst Utsk:s betänk, i denna del,
men har likväl deraf icke kunnat öfvertygas om riktigheten af
Utskts primitiva och nu vidhållna åsigt. En förbättring må vis¬
serligen erkännas åvågabragt derutinnan, att årtalet 25 är substi-
tueradt det förut stadgade årtalet 20, men della är likväl icke
tillräckligt. Att hafva gjort sin tjenst ulan att hafva erhållit på¬
minnelser, anmärknir och klander för tjensteförsummelser är vis-
m
De 11 26 Maj.
serligen en god sak; men enl. min tanka icke tillräcklig. Öm
R. o. Ad. lemnäs tillfälle bedömma sina tjenstemäns förhållande
i det hela, så torde dervid måhända röja sig sådana omständighe¬
ter, som göra det till R. o. Ad:s icke blott rättighet, utan äfven
moraliska förpligtelse att icke uteslutande oeh endast bålla sig lill
denna s. k. oförvitlighet i (jensten, hvilken Ridd.Utsk. ansett ut¬
göra den enda omständighet, som bör tagas i betraktande. Ridd.-
Ulsk. har ansett det stadgande jag åsyftat, kunna leda till god¬
tycklighet och följaktligen vara föga lämpligt, äfven som Utsk.
dessutom förmenar, att ett sådant stadgande icke finnes i något
annat här i landet gällande pensionsreglemente. Om äfven så är
förhållandet, bör man dock taga i betraktande, ali Riddarhusets
kanslipersonal icke genom afdrag på lönen bidrager till sina pen¬
sioner, på sätt i Statens verk eger rum. Jag anser R. o. Ad. så
myckel mer ega rättighet att taga i betraktande alla förhållan¬
den, som i en sådan sak kunna och böra ega inflytande på R. o.
Ad:s beslut, och att följaktligen icke någon bestämd rättighet till
pension bör stadgas för Riddarhusets tjenstemän blott derföre att
de år för år gatt nt den bestämda tiden. Hvad beträffar det in¬
kast Utsk. gjort, nemi. att eli sådant stadgande, som jag föresla¬
git, skulle leda till godtycke, ber jag att för R. o. Ad. få förkla¬
ra, att ingen kan lifligare eller uprikligare än jag, afsky allt god¬
tycke, men af denna min åsigt härflyter icke att jag skulle vilja
förneka det ju R. o. Ad., såsom en vigtig Stats-institution, må
tillse att dess rättigheter aldrig för nära trädas. Visserligen bör
R. o. Ad. känna sig uphöjdt öfver enskilde personers tillmålen,
och det gör också R. o. Ad., men om t. ex. sådana tillmålen
skulle i en framtid öfver R. o. Ad:s förfarande fållas af några
utaf dess tjenstemän, och detta skulle ske på ett sätt sorn inne¬
fattar smädelse och förtal, så anser jag R. o. Ad. icke böra be¬
vilja sådana personer någon grace; och en grace är det, att be¬
vilja honom pension på grund ensamt af den tjenst han hos R.
o. Ad. innehaft. Jag begär således att R. o. Ad. behagade i nog-
grannt öfvervägande taga, huruvida icke den af mig vid delta
ärendes förra föredragning framställda åsigt derom, att R. o. Ad.
allena, och icke Ridd.Direkt., må bestämma pensioner för dess af¬
gående tjenstemän, vore att föredraga framför det förslag som
Utsk. afgifvit, och att således R. o. Ad. må, med afseende dels
å det under Ijenslens utöfning visade tjenstenit, dels å öfrige före¬
kommande omständigheter, besluta om pensioner åt Riddarhus-
tjenstemännen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Grunden för pensione¬
ringen af Riddarhusets tjenstemän innehålles uti R. o. Ad;s be¬
slut den 23:dje Jan. 1779, enl. hvad nuvar:de Instruktion för
Ridd.Direkt, gifver vid handen. Innan man ändrar hvad som
hittills varit stadgadt, hufvudsakligen, efter som det synes, på
grund af detta R. o. Ad:s beslut, önskar jag och anhåller att det¬
ta beslut måtte upläsas på det att R. o. Ad. samt äfven jag må
Den 26 Maj.
137
laga kännedom af de stadgauden, som i delta afseende varit
gällande.
Då härefter något uppehåll i diskussionen egde rum, innan
R. o. Ad:s ifrågavarrde vid 1779 års riksdag fatfade beslut, kun¬
de i Riddarhus-archivet igenfinnas, tilläde
Frih. Palmstjerna: Skulle det beslut om hvars upläsande
jag anhållit icke vara tillhands, såsom jag dock anser att det
borde hafva varit, sä anhåller jag ali frågan må få hvila tilldess
detsamma blifvit framskaffadt.
Hr Freidenfeldt: Jag vill blott uptaga den anmårkn.,
som Frih. Cederström framställt, att man vid utdelande af pen¬
sion borde fästa afseende på Ijenslemännens upförande äfven utom
tjensten. Ridd.Utsk. fann i allmänhet icke lämpligt, att då pen¬
sioner gifvas endast för en viss syssla, man då skulle fästa något
afseende på hvad en tjensteman utom denna syssla gör, och Ulsk.
hann del så mycket mindre lämpligt, som 34 §, deri alla tjen-
slemännen upräknas, tillägger att alla deras befattningar bero af
U. o. Ad:s förtroende, sä att dessa tjenstemän kunna från deras
sysslor af Ståndet skiljas, när § af Ståndets vid omröstning in
pleno varande ledamöter sådant nödigt anse. Skulle derföre R.
o. Ad. finna sig med skäl vara missnöjd med någon af dess tjen-
stemäns förhållande, så eger Ståndet rättighet att när som helst,
utan vidare åtgärder, än blott genom omröstning, skilja honom
från hans inneltafvande tjenstebefattning. När detta står Ståndet
öppet, så synes del icke vara rätt ädelt handladt att, om man låter
tjenstemännen fortfara i deras tjenst, sedermera när de begära af¬
sked straffa dem derigenom att man beröfvar dem pension, och
detta var grunden hvarföre Ridd.Utsk. icke ansåg det lämpligt
här föreslå stadgandet alt man borde fästa sig vid deras upföran¬
de äfven utom tjensten.
Hr von Kraemer, And. Robert: Jag afslår från ordet
till dess jag fått veta huruvida frågan blir ytterligare hvilande
eller icke, framställande dock den önskan att den icke måtte
blifva hvilande. Jag får hos Frih. Palmstjerna anhålla såsom en¬
skilt gunst, att Hr Frih:n mätte från sin begäran derom afstå,
så myckel mer som R. o. Ad. enl. serskildt beslut i sednaste ple¬
num öfverenskom att plenum till i dag eftermiddag skulle utsät¬
tas endast för att denna fråga mätte bringas lill ett slut. Påmin¬
nande om de skäl, som för ett sådant beslut då androgos, eller
att annars frågan skulle blifva upskjuten till en obestämd fram¬
tid, kan jag icke annat än finna det olämpligt att nu besluta det
afgörandet af en del utaf samma förslag skulle tills vidare up-
skjutas.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Till en början får jag
npläsa den § i nu gällande instruktion, som motsvarar denna i
Utskis mern. nu föreslagna, under vördsam anhållan derjemte, att
vid föredragning af de följande §§:ne i mern. motsvarande §§ i nu
gällande instruktion för hvaje gäng mätte blifva, för en lättad
138
Den 26 Maj.
jemförelse, uplåste. Den 14 § i nn gällande instruktion lyder:
”Om någon af Riddarhusets ijenstemän, efter en tjenstetid af 20
a 30 år, under hvilka han på verkets ordinarie stal varit oaf¬
brutet tipförd, ifrån sysslan begär afsked, eller genom döden af¬
går och efterlemnar enka eller barn uti mindre tillräckliga vilkor,
samt den afskedstagande eller efterlefvande hos Direkt, söker pen¬
sion, eger Direkt., lill följd af R. o. Ad:s beslut den 23 Jan.
1779, rätt, alt, i likhet med hvad för afskedstagande embetsman
på Kronans stat bestås, samt med afseende på förekommande om¬
ständigheter, sådane pensioner bevilja, som till en tredjedel eller
hälften svara mot det belopp, den afgåendes lön på Riddarhusets
stat utgjort; likväl med iakttagande deraf, att ej större antal än
två högst tre, sådane pensionärer, under en och samma tid, an¬
tagas, på det kassan härigenom ej må ådragas alltför kännbara
utgifter”. ”Skulle någon till sådan pension sig anmäla, fastän
alla pensionsrummen redan äro uptagne, och finner Direkt, sökan¬
den vara till pension berättigad, må en sådan person erhålla för¬
säkran, att dertill vid inträffande ledighet varda förhulpen, derest
icke annan sökande då skulle finnas, hvilken, i anseende till län¬
gre tjenstetid eller större behof är framför den förre berättigad
att en slik förmån tillgodonjuta”. Hela denna § antyder från
början till slut att dermed någon rättighet för tjenstemännen alt
erhålla pension icke blifvit tillförsäkrad. Deri förutsattes för del
första att den afskedstagande eller aflidnes enka och barn söka
pensioner, och för det andra alt Direkt, eger rätt att efter sig
företeende omständigheter och i enlighet med R. o. Ad:s be¬
slut af d. 23 Jan, 1779 pröfva huruvida den anser ifrågavar:de
personer vara förtjente af alt erhålla pension, samt afser för det
tredje med ganska tillbörlig försigtighet, att Riddarhuskassan icke
må varda på en gång för myckel betungad med pensioner åt af¬
skedstagande tjenstemän, enär det är stadgadt att ej större antal
än 2 högst 3 sådana pensionärer må finnas under en och samma
tid, samt slutligen att den föreslagna pensionen må beviljas till
eller hälften af det belopp den afgåendes lön på Riddarhusets
stat utgjort. Jag kan icke finna att något serskilt förhållande på
något sätt kan föranleda R. o. Ad. att nu förändra denna § i enl.
med hvad Utsk. föreslagit. Man har här sagt, alt, för att er¬
hålla skickliga tjenstemän, är det nödvändigt garantera dem
vissheten att erhålla pension. Det tror jag mera är en fras än
grundadt på verkligt behof. Jag tror nemi. att vi hittills haft
skicklisa embetsmän, eller åtminstone att sättet och vilkoren vid
pensioneringen hittills icke varit orsaken om undantag egt rum.
För min del skulle jag således tro, att icke något skäl förefinnes
alt nu i annan mån förändra lydelsen i den §, som hittills gällt,
än blott hvad angår RiddarhusKamereraren, i afseende på hvilken
jag medgifver det billigheten fordrar, att afseende bör fästas derå,
alt då hans hufvudsakliga lönevilkor bestå i sportler under tjen-
sten, proportionen af hans pension bör vara större än i jemfö¬
relse med öfrige tjenstemännen, serdeles då man kommer ihåg att
han under riksdagen icke har något serskildt arfvode. Med an-
Den 26 Maj.
139
letin, af Hr Freidenfelts yttrande, det R. o. Ad. icke hade att
göra med Ijenstemännens upförande utom tjensten, så tror jag be¬
svarandet häraf beror på inom hvilka gränsor man anser sig böra
bedomina deras beteenden. Jag tror att en Riddarhusets tjenste-
mans upförande äfven utom tjensten till en viss grad lägger in¬
om gränsoma för R. o. Ad:s bedömmande. Intilldess den af
Frih. Palmstjerna begärda upläsningen af R. o. Ad:s besul af d.
23:dje Jan. 1779, försiggått vill jag icke vidare yttra mig.
Då nu R. o. Ad:s prot. vid 1779 års riksdag blifvit från
Ridd.-archivet inhemtade, uplästes
1:0 ''Hidda r hus Ut s k: s svar på R. o. Ad:s remiss om pensioner
för afskedstagande Riddarhusbetjente.'"
”Vid tillfälle, då H. R. o. Ad. med bifall afgjorde Ridd.Utskrs
betänk., ang:de afsked för Assessoren och Ridd.-kanslisten Hr
Otto Friedrich Engelcrantz, roed bibehållande af halfva lönen,
funno H. R. o. Ad. för godt, genom uldr. af prot. anmoda Ridd.-
Utsk. att föreslå medel och utvägar, hvarigenom en Riddarhus-
betjent, som länge och väl tjent, må kunna med något emot hans
innehafvande syssla svarande underhåll vara hugnad och under¬
stödd, vid det han erhåller tjenslfiihet eller afsked ulan att nå¬
gon minskning i lönen för den, som honom efterträder och tjen-
slen förrättar derigenom måtte åstadkommas.”
”Ridd.Ulsk. hade väl önskat, att härutinnan i alla delar kun¬
na upfylla R. o. Ad:s förtroende; men som Ridd.-kassan nu vid
detta tillfälle icke kan lemna någon fond lill sådana pensioner,
ulan att icke tillika för en framtid befara brist i sina ordinarie
behof, och till andra nödvändiga utgifter inga andra medel ej
heller lära kunna påfinnas att anskaffa en tillräcklig fond för en
serskild pensions-stats inrättning, ulan att icke genom samman¬
skott och bevillningar öka tillgångarne, hvartill H. R. o. Ad. för¬
modligen icke lära vara hugade; sä har Ridd.Utsk., oaktadt den
bästa vilja all söka fullgöra sitt åliggande, ändock ej kunnat in¬
komma med något lill alla delar så beskaffadt förslag, som R. o.
Ad. äskat. Dock som H. R. o. Ad., sedan ofvanberörde dess re¬
miss lill Uisk. ankommit, har behagat, i anledn. af Ridd.Utskrs
betänk., föröka sina betjentes löner till inemot dubbelt; och detta
således till större delen tyckes häfva de betänkligheter, som R. o.
Ad. i sin remiss förutsett kunna hända, om efterträdaren lill en
sådan, genom afsked emot half lön, ledigblifveu syssla, skulle nöd¬
sakas att tjena med en otillräcklig utkomst; så hemställer Utsk.
om icke de af Riddarhusbetjeningen, som tjent vid verket till 65
års ålder eller genom sjuklighet blifvit dessförinnan urståndsatte
att tjensten förrätta, nu mera skulle kunna erhålla afsked med åt¬
njutande af half lön, helst både den afskedstagande och den,
som honom mot half lön i sysslan efterträder, genom en sådan
lönens delning sinsemellan, ändock hvar för sig erhålla hvad fö-
relrådarena tills dato upburit i full lön, då de tjensten förrättat,
och den utsatte ålder och sjuklighet hos dem, som afsked må und¬
140
Den 26 Maj.
få, icke gifver anledning att förmoda det efterträdaren, som tjen-
sten förrättar, kan länge sakna den räll, lian vid sin företrädares
afgång eger alt då få tillträda hela lönen med sin nu varande
tillökning.”
”Delta varder dock H. R. o. Ad:s närmare pröfning vördsaro-
ligen understäldt.”
2:o ”Ridderskåpets och Adelns heslut d. 23 Jan. 1779 i anledn,
af Ridd.Utsk:s betänk. rör:de pensioner för Riddarhus-
beljeningen vid afskedstagande.”
”5:0 Föredrogs och uplästes Ridd.Utsk:s ingifna betänk, af d.
Jan. 1779, hvarutinnan Disk. (i stöd af H. R. o. Ad:s remiss
med befallning, alt föreslå medel och utvägar, hvarigenom en
Riddarhusbetjent, som länge och väl tjent, måtte vid afskedstagan¬
de kunna erhålla något underhåll ulan minskning i lönen för den
efterträdande) nu hemställer, om icke de af Riddarhus-betjenin-
gen, som tjent vid verket till Sextiofem års ålder, eller genom
sjuklighet blifvit dessförinnan urståndsalte, att tjensten förrätta,
numera sedan lönerne blifvit fördubblade, skulle kunna erhålla
afsked med åtnjutande af half lön, helst både den afskedstagande,
och den som honom mot half lön i sysslan efterträder, genom
en sådan lönens delning sins emellan ändock hvar för sig erhålla
hvad förelrädarne tills dato upburit i full lön, då de tjensten
förrättat.”
”Uppå gifven propos. af Ilr Gr:n o. Landtm., blef delta be¬
tänk bifallet.”
Frih. Palmstjerna: Enl. del nu uplästa beslutet afår
1779 se vi att tjenstemännen skulle erhålla halfva lönen i pen¬
sion. Nu föreslår Utsk. för alla tjenstemännen utom Kamerera-
ren f af lönen då de efter 30 års tjenstetid upnålt 60 års ålder.
Det var förut stadgadt 65 år men är nu reduceradt till 60. Jag
har intet emot att lefnadsåldern nedsättes, och att pensionen ökas
för denna del af kansliet. Hvad Ridd.Kamereraren angår, så är
600 r:dr den lön, som för honom föreslås, men då mer än den¬
na summa f. n. utgör hans inkomster, genom desportier han har
såsom kassaförvaltare, så torde R. o. Ad, också finna alt pensions¬
beloppet af hela lönen för honom icke är för mycket, utan att
man gerna derpå kan ingå utan att öfverskrida de billiga grän-
sor, som från en förfluten tid för pensioneringen varit stadgade.
Det står också i det nyss uplästa beslutet, att den, som får pension
skall hafva tjenat länge. Nu har Ridd.Utsk. tillstyrkt 50 ålders-och
25 tjensteår eller 60ålders- och 30 tjensteår. Jag anser alt tjenstetiden
af 25 år äfven skulle kunna berättiga till pension, men då här åbe¬
ropats olikheten med civilstatens pensionsreglemente, så får jag erinra
att detta reglemente innehåller att åldern skulle vara 55 år för
den som har rätt att erhålla pension. I öfverensstämmelse der¬
med skulle jag anse det vara nödigt att här insätta 55 i st. f. 50
ålders är. Vid 50 år är också tjenstemännen vanligen så mycket
tjenstbar, (det torde nästan vara den ålder då han är som mest
Den 26 Maj.
lil
tjenstbar) att en förlängning utaf 5 ålders år icke torde vara
olämplig för de tjenstemän, som här egentligen frågan rörer, nemi.
Riddarhusets Sekret, och dess Kamererare. Således tror jag alt
55 ålders år borde stadgas. Det är icke alt förmoda att kansli¬
sterna stå så länge qvar vid en så underordnad tjenst som en
kanslist-tjenst. Det står också i det första beslutet om pensioner att
den som skall få pension skall hafva tjenl väl. Della har Ridd.-
Utsk. i nu föreslagna stadgande icke ansett sig böra nptaga utan
förutsatt, hvilket också naturligen måste förntsätats, alt den, som
tjenal 25 eller 30 år har tjenat väl; men i alla fall auser jag
det icke vara öfverflödigt att något i stadgandet derom inflyter,
och vill således föreslå att efter ordet i Ulsk:s förslag, ”ordinarie
stal”, skulle tilläggas; samt alt han under tiden till R- o. Ad:s
samt Direkt:s belåtenhet sina åligganden upfylll. Med delta
tillägg saint, ändring af 50 ålders år till 55, skulle jag för min
del vilja tillstyrka R. o. Ad. att antaga det af Ridd.Utsk. nu af-
gifna förslag till reglemente för pensionering af Riddarhusets tjen¬
stemän. Jag anser nemi. att hvarje tjensteman, vare sig att han
varit i R. o. Adis eller det allmännas tjenst, bör vara förvissad
om att vid en högre ålder, om han väl har upfylll sina åliggan¬
den äfven med säkerhet kunna påräkna något understöd för sina
behofver under den tid då hans krafter aftaga, då åldern gör ho¬
nom mindre tjenstbar, och hindrar honom från att på annat sätt I
förvärfva hvad som för hans lifsbehof är nödigt. Det är enl. min
tanke icke riktigt grannlaga eller välbetänkt att lemna tjenstemän-
uen i ovisshet om hvad de i detta afseende kunna hafva att för- 1
vänta på gamla dagar. Del skulle annars kunna bero på en da¬
gens opinion, på ett tillfälligt missnöje eller andra omständighe¬
ter, att en förtjent tjensteman ginge miste om hvad en mindre
förtjent vid ett annat tillfälle har erhållit. De pensioner som af
R. o. Ad. på detta sätt nu kunna bestämmas till eli visst belopp,
äro icke så stora alt det icke kan vid något tillfälle komma ifrå¬
ga alt om en Riddarhusets tjensteman med utmärkelse tjenat län¬
gre tid än reglementet stadgar, R. o. Ad. ju för honom kan hö¬
ja pensionen, och delta blir en grace. Men för öfrigt bör en pen¬
sion enl. min tanka icke vara någon grace på annat sätt, än att
den från tjenslens begynnelse bör kunna påräknas, om man väl
upfylll sina åligganden. Nu är Riddarhus-kassan lyckligtvis i en
bättre ställning än 1779, så ali man icke behöfver inskränka an¬
talet af pensioner lill 2 eller 3, utan gerna kan stadga den till
antalet af så många som Riddarhusets tjenstemän kan komma i
tillfälle att begagna. Del är icke troligt att många pensioner in¬
om hvarje grad skulle komma att begagnas vid samma tillfälle,
när del fordras en så lång tjenstetid som 25 år. I öfrigt gillar
jag grunderna för Ulsk:s förslag med förändring blott af ålders
åren från 50 till 55 samt införandet af det tillägg jag föreslagit.
Frih. Stjernstedt: Sedan jag hört upläsas del beslut af år
1779, som bestämmer grunderna för pensioneringen, så kan jag
icke deraf hemta någon anledn. hvarföre man skulle frångå den •
142
De n 26 Maj.
då bestämda principen. I den nu gällande §m står visserligen
att pensionen skall bestämmas till en tredjedel eller hälften af
lönen på stat. Detta är så tillvida mindre, som det är alterna¬
tivt och jag vill dervid icke fästa upmärksamheten utan endast
framställa den åsigt att pensionsbeloppet bör bestämmas till hälf¬
ten af lönen. Jag lägger dock mera vigt deruppå, att R. o. Ad.
bestämmer pensionerna, d. v. s. pröfvar efter sig företeende om¬
ständigheter då pension bör tilldelas. Jag tror att då ända hit¬
tills, allt från 1779, ett sådant stadgande egt rum och troligen af
goda orsaker tillkommit, samt då ingen anledn. förekommer att
ett sådant stadgande nu frångå, det vore lämpligast att detsamma
vidblifva. I anledn. af hvad jag nu yttrat anhåller jag om Hr
Frih. o. Landtnäs propos, deruppå alt nuvarande 14:de § d. v. s.
den 13:de i Ulsk:s förslag må antagas med den förändring alt
pensionsbeloppet fastställes till hälften af lönen för alla tjenste-
männen mora Ridd.Karaereraren, i afseende på hvilken jag in¬
stämmer i Utsk:s förslag, samt att liden för rättighet alt söka
pension bestämmes enl. hvad Frih. Palmstjerna föreslagit, till 25
tjensteär, och 55 lefnadsår, äfvensom att den pröfning, på sätt
Frih. Palmstjerna uttryckt i afseende på bedömandet af oförvitlig¬
heten i tjensteutöfningen, må tillkomma R. o. Ad., och att Ridd.-
Direkt. endast må föreslå tjenstemännen till pension.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I afseende pä de vilkor för pen¬
sions erhållande Frih. Palmstjerna föreslagit, är jag med honom
af samma tanke, och jag är del så mycket heldre, som de pensio¬
ner hvilka Riddarhuset gifver sina tjenstemän icke i allo kunna
jemföras med dem, som erhållas ur civilstatens pensionskassa, ilhy
alt i denna kassa hafva tjenstemännen sjelfve genom tillskott i
betydlig mån bidragit till sina pensioner, hvaremot för Riddar¬
husets tjenstemän, Riddarhuset består hvar enda skilling i pensio¬
nen. Då emedlertid man utsätter sädane vilkor för pensionerin¬
gen som dem Frih. Palmstjerna föreslagit, borde R. o. Ad. enl.
mitt förmenande, likväl äfven förbehålla sig sjelf afgörandet om
dessa vilkor äro upfyllda eller icke, och jag anhåller derföre att
få förena mig i det förslag Frih. Palmstjerna afgifvit, med det
amendement, att det blir R. o. Ad. som vid frågan om peusious
meddelande sjelf afgör om de fastställda vilkoren äro upfyllda,
och således huruvida pensionen skulle meddelas eller icke.
Hr von Kraemer: Förra gången Ridd.Utsk:s nu föredragna
§ var underkastad R. o. Ad:s pröfning, undergick den samma öde
som sina medparagrafer, nemi. att blifva återremitterad med åt¬
skilliga anmårkn:r. Del hufvudsakligaste af dem var, att det nu¬
varande stadgandet vore för obestämdt, och alt den lilla ändring,
sora Ridd.Utsk. då hade gjort, eller att ändra de 20 å 30 åren
icke vore tillfyllestgörande, utan att önskligt vore att samma be¬
stämmelser i afseende på tjenstetiden här stadgades som de, hvil¬
ka åro gällande för civilstatens embetsman eller för Bankens och
Riksg:s-konl:s. Vidare anmärktes att Ridd.Kamereratens lön på
Riddarhusets stat stöde uti ett annat förhållande lill hans öfriga
Den 26 Maj.
143
inkomster 5n hvad fallet vore med de öfriga embelsraännen. Hans
lön å Riddarhusets stat är obetydlig i förhållande till hans öfriga
inkomster och således borde hans pension bestämmas lill en stör¬
re del af samma lön. Det är dessa anmärknir, som Ridd.Utsk.
sökt att ställa sig till efterrättelse vid sitt nu afgifna förslag. Den
första ändring, som Utsk. då måste vidtaga, var en grundförän¬
dring. För alt åstadkomma likhet med Civilstatens, Bankens och
Rriksgis-konlis pensionärers rätt, ansåg Utsk. alldeles nödvändigt
att antaga samma grundprincip för pensioneringen, eller att em-
betsmännen skulle efter någon viss lid vara berättigade till pen¬
sion. Ridd.Utsk. hyste den mening att det vore orimligt att ens
försöka åstadkomma likhet med dessa pensionsverk utan att an¬
taga samma grunder, som för dem voro gällande, och jag tror
mig med ett exempel kunna göra detta klart. Om man enl. det
nuvande förslaget stadgade att Ridd.Sekret, skulle vid upnädda 60
ålders- och 30 tjensteär erhålla 900 r:dr, eller som är detsamma,
efter 50 ålders- och 25 tjensteår 600 r:dr i pension, men seder¬
mera bibehölle den gamla godlycklighets-grundsatsen och sade, att
det dock skulle bero på Ridd. Di rekt :s pröfning ifall han skulle
fä denna pension eller erhålla större eller mindre del deraf, vore
sådant ett uppenbart gäckeri. Stadgandet (jente till intet, emedau
det berodde pä Ridd.Direkt:s godtfinnande huruvida han skulle få
pension eller icke. (fall man nödvändigt vill bibehålla denna
Ridd.Direktis pröfningsrält, så anser jag likgiltigt om detta stad¬
gande göres bestämdare eller icke, dä är det bättre att bibehålla
det gamla stadgandet, eljer att tjensteminnen efter en viss tid
kunna erhålla pension. Åtminstone tycker jag alt det annars blott
är ett gäckeri alt låta dessa embetsmän hoppas på att fä en viss
bestämd summa som sedan förändras. Bättre är att då blott stad¬
ga att de erhålla pension och sedan bibehålla rättigheten att be¬
stämma beloppet. I alla fall synes det mig icke vara med R. o.
Adis värdighet öfverensstämmande, om R. o. Ad. i sin tjenst bi¬
behållit en tjensteman under 30 år, då komma efter och sedan
uttrycka sitt missnöje med honom inom tjensten, eller hvad än
sämre vore, utom densamma, och neka honom pension på gamla
dagar. Detta vore så mycket mindre öfverensstämmande med
R. o. Adis värdighet, som det finnes ett annat öppet och Ridder¬
ligt sätt att tillvägagå om R. o. Ad. är missnöjd med en dess
tjensteman, det sätt nemi., som i 34 § af gamla Instruktionen
eller 35ite i nu gällande, stadgas; nemi. att R. o. Ad. kan skilja
dessa tjenstemän från deras sysslor när helst fråga derom väckes,
såvida | af Ståndets vid omröstning in pleno närvarande ledamö¬
ter sådant anse. Detta är det öpna och ridderliga handlingssät¬
tet; men att efteråt på gamla dagar hämnäs på honom genom att
neka honom pension, det synes mig icke vara hvarken ridderligt
eller öppet handladt. Då således Utsk. hade kommit till det re¬
sultat, att Utsk. ansåg nödvändigt att införa principen af rättighet
till pension, och denna fråga var afgjord, kom dernäst den, att
bestämma det sammansatta förhållandet af lefnads och tjensteår
som borde berättiga till pension. Då nu yrkadt blifvit att Rid¬
144
Den 26 Maj.
dårhusets pensionsverk skulle ställas i öfverensstämmelse med hvad
som gällde för Civilstatens pensionskassa eller för Bankens och
Riksg:skont:s tjenstemän, i hvilka förefionas en mängd minutieusa
sladganden och flera olika gradationer, och då i den gamla In¬
struktionen finnes blott ett enda stadgande, eller att efter en tjen¬
stetid af 20 å 30 år, Direkt, egde bevilja tjenstemännen pension,
svarande mot en tredjedel eller hälften af tjenstemannens lön pä
Riddarhusets stat, så ansåg Utsk. emellan dessa 2:ne ytterligheter,
bäst att gå en medelväg, och stannade vid det beslut, sorn i den
nu föreslagna §:n innefattas, nemi. att efter uppnådda 60 ålders-
och 30 tjensteår, f af lönen skulle erhållas i pension och efter
50 ålders- och 25 tjensteår, hälften af lönen erhållas i pension,
likväl med undantag från Kamreraren, och med afseende på de
anmärkn:r som vid återremissen gjordes, att hans pension borde
utgöra en större del af hans lön på Riddarhusets stat, hvarför
hans pension bestämdes till, i förra fallet hela, och i sednare fal¬
let -f af hans lön på Riddarhusets stat. Den fruktan torde möj¬
ligen kunna hysas, att denna tillökning dels af pensionernas be¬
lopp, dels af deras antal, kunde ådraga R. o. Ad:s kassa en för
stor utgift. Jag skall söka vederlägga denna fruktan. I värsta
fall kunde efter nuvarande förhållanden summan af pensionerna,
om man beräknar dem till högst 3, nemi. för Ridd.Sekret. 600,
för Fiskalen 300 och för en af kanslisterna 150 blifva 1050 r:dr.
I värsta fallet om det föreslagna stadgandet antoges, skulle, om
man antoge det otroliga för att icke säga omöjliga, att alla tjen¬
stemännen på samma tid upnådde pensious-älder, följden blifva alt
Ridd.Sekret. er holle 900 r:dr, Ridd.Kamereraren 600 r:dr, Ridd.-
Fiskalen 450 och de 2:ne Kanslisterna 225 hvardera eller till¬
sammans 2,400 r:dr. Skillnaden skulle således blifva 1,350 r:dr.
Detta tyckes vara en stor tillökning i utgifter, men då man vet
att Riddarhuskassan efter 1848 års bokslut upgick till 103,000
r:dr b:co, så torde man anse den hafva råd till denna utgift.
Hvad åter angår den förändring i stadgandet, som Frih. Palm¬
stjerna föreslagit, eller att lefnadsåren skulle bestämmas till minst
55 år, så vill jag icke bestrida den. Jag tror att det kan hafva
billighet för sig, och får således i detta fall frångå Utsk-.s betänk.
Hvad åter beträffar den andra delen af Frih. Palmstjernas tillägg,
så nödgas jag bestrida densamma. Frih. Palmstjerna har föresla¬
git att efter ordet ”ordinarie stat,” skulle tilläggas: ”samt att han
under tiden till R. o. Ad:s samt Direktms belåtenhet sina ålig-*-
ganden upfyllt,” och derigenom återfört saken till den gamla
godtycklighets-grundsalsens område. Jag förstår icke på hvad sålt
detta skulle bestämmas. Skulle Ridd.Direkt, genom votering af¬
göra, huruvida den embetsman, som till pensionering är ifrågasatt
till dess nöje sin tjenst ulöfvat, så kan ju på sådant sätt en för¬
tjent embetsman möjligen blifva nekad pension eller få ett sådant
missgynnande votum, hvarigenom han blefve densamma beröfvad,
då deremot en annan, som deraf vore mindre förtjent, på så sätt
kunde komma i åtnjutande af pension. Frih. Cederström har sagt,
att
Den 26 Maj.
145
att pensioneringen för R. o. Adis tjenstemän icke kan ställas i
parité med pensioneringen af Civilstatens, Bankens och Riksgis-
koutis embels- och tjenstemän, emedan dessa genom afdrag på
sina löner bidraga lill sina pensioner. Detta gäller för Civilsta¬
tens tjenstemän men icke för Bankens och Riksg:skonl:s, hvilka
sednare icke bidraga lill sina pensioner. Frih. Stjernstedt och så
vidt jag upfaltat äfven Gr. Lagerbjelke har deremot godkänt det
som jag anser vara det mest förkastliga i det nuvarande förslaget,
nemi. att det skulle bero på en sådan tjenstemans förhållande
icke blott inom tjensten utan äfven utom densamma huruvida pen¬
sion skulle honom tilldelas eller icke. Detta är i smått detsamma som
i stort gäller som regel i andra länder med utvecklad minislerstyrelse,
och hvilket man på sednare lider här äfven sträfvar ali införa; dea
fordran nemi. att en embetsman alltid skall vara af samina me¬
ning alltid och i alla afseenden som bans förmän. Del är denna
förhatliga grundsats, (hvarifrån Gud milt Fädernesland bevare!)
och som musle förvandla allt hvad embets- och tjenstemän heter
lill väderflöjlar tvungue alt vända sig efter hvarje styrande mening
— det är denna odiösa princip man nu här i smått, men en
annau gång kanske i större skala, vill införa! Hvad har väl en
embetsman under sådana förhållanden all göra? Antingen måste
han förlora sin syssla, och med den kanske sitt dagliga bröd, el¬
ler måste han blifva en politisk väderflöjel, vända Kappan efter
vinden med upoffrande af all sjelfständighet och egen mening, hvarje
gäng ett ombyte af styrelse åger rum och en annan mening än
den förut herrskande kommer till rodret. Jag undrar om Staten
eller någon korporation i längden vinner på att ega tjenstemän
sorn icke åro sjelfständige?!
För att sammanfatta min mening, får jag tillstyrka bifall till
hvad Utsk. i denna § föreslagit, endast med den förändring,
all minsta lefuadsåldern må blifva bestämd till 55 år.
Rr R osenblad: Af flera talare har under diskussionen den
sats framställts, alt likhet skulle Pinnas mellan R. o. Adis enskilde
tjenstemän och Statens. Jag kan icke på något sätt godkänna
denna liknelse. Jag erkänner vigten af att Statens embetsman
äro tryggade för deras gamla dagar då de icke mera orka fort¬
sätta med sina tjenstebefatlningar, för sin utkomst, och ali della
utgör ett vilkor för all kunna få skickliga tjenstemän, emedan
sällan i vårt land lönerna kunna vara tillräckliga för all deruppå
samla förmögenhet, och dessutom icke vårt land äger serdeles till¬
gång på rika personer, som uteslutande egna sig åt Statens ijensler.
Men eli sådant förhållande tror jag icke äger rum vid Riddarhu¬
set, hvars tjenstebefatlningar, om jag undantager 2:ne, äro af den
mindre betydliga egenskap, både hvad tjensten och löneinkomsterna
beträffar, att de icke kunna utgöra föremål för en persons hela
sysselsättning eller hela bergning. All för den obetydliga tjenst¬
göring, som åtföljer Riddarhusets Fiskals-och Kanslist-befattningar,
berättiga innehafvarne deraf att efter ett visst antal af år erhålla
7. H. 10
146
Den 26 Maj.
pension, tror jag icke vore lämpligt. Då ingen af dessa tjenste¬
män af dessa befattningar har sysselsättning nog under sina verk-
sammn dagar, eller på desamma ensamt kan lefva, kan man med
mycken trygghet förlita sig på alt desse embetsman, antingen i
andra tjenster, ät hvilka de hufvudsakligen egnat sin verksamhet,
eller också i deras enskilda goda ekonomiska ställning, har ett
gifvet stöd för ålderdomen, och alt de få ögonblick de upoffra åt
dessa tjenster äro till fullo ersatta med den lön de upbära. Efter
det förslag Ridd.Utsk. nu aflemna! skulle alldeles motsatsen in¬
träffa, nemi. att dessa tjenstemän skulle försättas i vida bättre
ställning än Statens tjenstemän för öfrigt. Delägare i Civilstatens
pensionskassa äro icke allenast skyldige att bidraga till sina pen¬
sioner och blifva först vid 58 års ålder berättigade till pension,
men de blifva det på sådana vilkor alt de skola hafva tillhört
den klass af tjenster som tillhöra denna Stat, alt bland dess del¬
ägare finnas sådane tjenstemän, hvilka aldrig komma i åtnjutande
af pension. Såsom eli exempel i detta fall kan jag åberopa mig
sjelf som i 39 år varit i Svenska Statens tjenst och betalt dryga
argifter både till Militär och Civilstatens pensionskassa, men likväl
alldrig trotts dessa afgifter, kommer att åtnjuta någon rättighet lill
pension hvarken från den ena eller andra kasssan, emedan som
jag nu i 30 år tillhört antalet af tjenstemän som höra till den
nuvarande Civilstatens pensionskassa, så befinner jag mig i den
grad der man är berättigad lill Statens pension af fulla lönen.
Alt nu vid 50 eller 55 år för de obetydliga göromål, som åtfölja
dessa mindre tjenster lemna innehafvarne deraf rätt till pension,
anser jag verkeligen vara alltför mycket generörst, och jag anser
att den kalkyl flr von Kraemer upgjort är mycket ofullständig, utom
det att jag icke fattar sjelfva grundledningen för densamma, ty
jag tror att han beräknade hälften af inkomsterna och tyckte att
han nammie alt den som lemnar Ijensten vid öfver 60 års ålder
skulle få | af ijensten åtföljande inkomster i pension. Om så är,
blir det verkligen en fullkomlig tillfällighet, om icke det finnes
mer än en af hvarje grad som på en gäng kommer att åtnjuta
pension, ty det kan hända, all på samma gång som en Ridd.-
Sekret. erhåller afsked med pension så, om en 60 års gammal
Ridd.Fiskal eller Kanslist erhåller Ridd.Sekret.-plalsen och täger
afsked 1 år derefter så blir han pensionsmässig och erhåller så¬
lunda | af inkomsterna i pension. Sålunda kan det inträffa att
i den högre pensionsgraden flere pensionstagare funnos på en gång.
Jag anser derföre att den mening är den rätta, att i allmänhet
detta bör bero på R. o. Ad:s eget godtfinnande, grundande denna
min åsigt på den öfvertygelse alt R. o. Ad. alltid skall med all
oväld gå tillväga i detta fall, oell med afseende på att pension
af den gamle tjenstemannen verkligen behöfves, icke undandraga
sig att lemna honom en sådan pension. 2:ne embetsman befin¬
na sig likväl bland dessa, för hvilka jag ville göra ett undanlag, eme¬
dan jag anser dem berättigade till pension. Den ena är Ridd.-
Sekret., hvilken jag anser dertill berättigad, synnerligen sedan R.
o. Ad. beröfvat honom rättighet att bredvid Ridd.Sekret.-tjcnsten
Den 26 Maj.
147
innehafva annan tjenstebefattning, ty derigenom blir han således
tvungen att uteslutande egna hela sin lid och arbetsförmåga åt
denna tjenst. Den andra är Kamereraren, hvilken jag anser bö¬
ra vara berättigad till pension emedan han har ansvaret för R.
o. Ad:s hela kassaförvaltning och man icke bör underlåta att se
till del man på denna plats får en sådan person, på hvilkens
pålitlighet och noggranna ordning man kan lita. Således skulle
jag vilja berättiga Ridd.Sekret, och Ridd.Kamerer, till de pen¬
sioner som Utsk. för dem föreslagit, äfven vid tidigare ålder än
den vid hviken Statens tjenstemän i allmänhet få åtnjuta pension.
Men beträffande de öfriga tjeustemännens pensionering anser jag
det böra vara beroende på R. o. Ad:s beslut i hvarje serskilt fall.
Frih. Palmstjerna: Mig synes alt den siste värde talaren
har vederlagt något af hvad den förste talaren yttrade, och tem-
ligen tydligt bevisat att man utan äfventyr kunde stadga samma
reglor för Kanslisterna som för Ridd Sekret. Hr Rosenblad sade
nemi. alt det skulle kunna hända, att om man stadgade på sätt
Utsk. föreslagit, en bestämd och ovillkorlig rättighet lill pension,
i högsta graden flera på en gång kunde få rätt lill pension, och
afgifterna således betydligen förstoras. Likväl tillstyrkte Hr Ro¬
senblad slutligen alt just Ridd.Sekret, skulle vara berättigad lill
pension, om han upfyllt sina åligganden så som lian borde, och
jag har ingenting deremot. Jag begärde egentligen ordet i anledn.
af Hr von Kraemers yttrande, för att erinra derom, all mitt för¬
slag till intagande af en mening om välförhållandet i tjensten,
icke som jag tror borde gifva anledn. till det som FIr von Krae¬
mer befarade, nemi. alt pensionen skulle kunna blifva beroende
på den för tillfället rådande opinionen. Mitt förslag var nemi.,
att det skulle stadgas, om han upfyllt sina åligganden-, — up¬
fyllt sina åligganden d. v. s. tjensteåliiiganden, och derom skall
väl utaf handlingarne kunna visas, huruvida del varit till belåten¬
het eller icke, ty om det varit till obelåtenhet, så skall det väl
i prot. kunna synas alt betydligare erinringar eller anmärkntr
för tjenstefel framställts emot tjenstemanen, och blott i sådan hän¬
delse skulle det kunna komma i fråga, huruvida han kunde er¬
hålla pension eller icke. Men om icke något sådant kunde före¬
tes, så vore han naturligtvis försäkrad om sin ovilkorliga rätt och
kunde bevisa sin rätt lili pension. Jag tror icke att något miss¬
bruk eller någon olägenhet af ett sådant stadgande skulle kunna
upkomma, och del har ända från 177!), fastän på olika sätt ut¬
tryckt, varit intagit i instruktionen för Ridd.Direkt. Jag ser icke
något skäl hvarföre man skulle borttaga detta, och det var egen-
teligen derföre, sedan jag hört upläsas 1779 års beslut, som jag
föreslog att man i det stadgande, som nu är i fråga att antagas,
ulan åberopande af 1779 års beslut, skulle inlaga dessa ord. Delta
beslut af 1779 har förut i de hittills gällande stadganden som
naturligtvis måste af de nuvarande tjenstemännen kunna såsom
en rättighet åberopas, varit infördt. Nu utesluter man det, och
10*
148
Den 26 Maj.
då anser jag att man likväl bör bibehålla denna i alla reglemen¬
ten intagna klausul, hvilken jag icke någonsin funnit föranleda
till någon olägenhet.
Frih. Cederström: I hvad Frih. Stjernstedt sednast yttrat,
ber jag att få förena mig. Jag skulle tro del icke föranleda till
mycken skiljaktighet i propostn om den af mig först yrkade re¬
daktionen, att nemi. pension måtte Riddarh. Kansli-personalen
meddelas med afseende på deras tjensteförhållanden, och öfrige
omständigheter antoges, eller om R. o. Ad. heldre bibehölle den
gamla 14:de §, emedan dess innehåll måtte otvifvelaktig!, om man
vill med allvar uprätthålla dess bud, innefatta såväl del ena som
det andra afseendet; ehuru från den synpunkt, hvarutur jag be¬
traktar saken, del vore förmånligare att få klart och tydligt utta-
ladt både det ena och det andra.
Hr von Kiterner har förklarat, att det vore enl. hans tanka,
med R. o. Ad:s värdighet oförenligt, mindre ridderligt, äfvensom
Hr Freijdenfelt för sin del mindre ädelt, om man skulle förmena
Riddarhus-Kansl i-personal en, att på gamla dagar komma i åtnju¬
tande af pension efter en långvarig tjensleutöfning, med afseende
på den mindre belåtenhet, hvilken i förhållande till deras förhål¬
landen, ej allenast inom, men äfven utom tjeristen, kunde vata
för handen: dessa åsigter äro myckel ungdomliga, vackra och
ädelsinnade, men om ej den mognade ålderns betänksamhet dervid
inlade någon motvigt, fruktar jag att R. o. Ad. derutinnan bomme
all spela en röle, motsvarande, eller liknande den i odödlig åmin¬
nelse slädse qvailefvande, mycket storsinnade, tappra och ädelmo¬
dige, men tyvärr också mycket förblindade och mångfaldt förhå¬
nade Riddarens af La Manelia. — Då såväl Hr Rosenblad, sorn
Frih:ne Stjernstedt och Palmstjerna vederlagt Hrr Freijdenfelts
och von Kraemers yttranden rörande tjenstemännen, samt visat
alt de, långtifrån att vara i en tillbakasatl belägenhet, snarare be¬
finna sig i en förmånlig, så instämmer jag, på sätt jag redan i
början af detta anförande förmält i Frih. Stjernstedts sednaste yr¬
kande. Detta har mycken öfverensstämmelse med'Frih. Palmstjer-
nas och således torde vi kunna förena oss i en tanka, mot hvilken
endast två dissidentes torde sig hafva yppat. Jag önskar alt R.
o. Ad. ville allvarligt och ganska strängt hålla på den, efter
min tanka, R. o. Ad. ovilkorligen och ensam tillkommande rätten
alt i sista hand besluta om pensioneringen. Hr von Kraemer har
talat om opinionens ombytliga vindkast, som kunde komma att
hafva inflytande på dem, hvars rätt vore i fråga: R. o. Ad. har
dock, sedan längre tid tillbaka visat prof på en så hedrande con-
linuitet i tänkesätt, att jag ej fruktar det någon fara hotar de
ifrågavar:de tjenslemännens rättigheter, icke heller deras billiga
anspråk. Hr von Krtemer har likaledes ordat om obehörigheten
af inquisition i tjenstemännens lefnadsförhållanden, hvilken efter
hans förmenande vore till befarandes, om man gjorde afseende
på något annat än deras tjensleutöfning: det må till svar härå
nämnas, alt någon inqvisition icke synes erforderlig eller komma
Deli 26 Maj.
149
i fråga för kännedomen om en hvars förfarande i det offentliga
lifvet, hvarvid man underkastar sig offentlighetens vittnesbörd och
de påföljder uti allmänna omdömet, sora af ett sådant framträ¬
dande inför medmenniskor icke lära uteblifva. Det är således
icke efter min tanka, fråga om annat än dessa tjenstemäns offent¬
liga förhållande, som kan komma i betraktande, då man fäster
afseende på ”förekommande omständigheter;” hvarföre jag önskar
att föreskriften derom mätte i den nya §:n, såväl som den gamla
varda bibehållen.
Hr von Kraemer: Jag skall inskränka mitt yttrande till
endast några få anmärkmr. Hr Rosenblad har talat om tjenstemän-
nens inom Riddarhuset ringa sysselsättning: om della kan tilläm¬
pas på Fiskalen och Riddarh.Kanslisterne, så gäller det ingalunda
i hänseende till Sekret, och Kamereraren.
Frih. Cederström har på milt omdöme huru tjenstemän böra
behandlas, under erkännande af det ädla och ridderliga deruti,
likväl, om R. o. Ad. skulle beträda den bana jag ansett vara
den rätta, tillämpat liknelsen utaf Riddarens af La Mauchas
handlingssätt: derpå vill jag endast svara, att jag hört Frih.
Palmstjerna biträda min åsigt, alt det icke allenast icke vore
lämpligt, utan rent af förkastligt, att låta del för sjenstemän, som
tjenat i 30 år, bero af opinionens vindkast om de på gamla
dagar skola erhålla ett lämpligt understöd för sin bergning, då
krafterna svika, samt alt Gr. Lagerbjelke delat denna tanka.
Om dessa Hrr kunna sägas handla likstämmigt med den om-
förmälda Riddaren af La Maucha, så underkastar jag mig gerna
samma omdöme.
Beträffande i öfrigt den förklaring, som Frih. Palmstjerna gif-
vit åt andra delen af sitt amendement så finner jag densamma
tillfredsställande och skall ej motsätta mig att §:n blir sådan som
han densamma föreslagit.
Hr Freidenfelt: Jag vill icke länge uptaga tiden, utan
endast förklara, att jag ingår på den förändring som Frih. Palm¬
stjerna föreslagit, eller att lefnadsåldero må bestämmas till 55 år
i st. f. 50, samt gör det tillägget att tjenstemännen skola troget
och väl hafva upfyllt sina åligganden.
Hvad Frih. Cederström behagat orera om Don Qvixotteri, for¬
senar ej svar.
Frih. Stjernstedf: Ehuru det väl torde vara gifvet på för¬
hand, att den förändrade lydelse af denna §, som kan komma att
beslutas, endast kan komma att hafva verkan på framtiden, torde
dock i dagens prot. böra intagas att den nu gällande instruktio¬
nen fortfarande tillämpas på de nuvarande tjenstemännen vid Rid¬
darhuset, och att hvad i dag beslutas fnljakteligen endast har af¬
seende på kommande tider då nya tjenstemän antagas.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde, att Frih. Pamstjerna yrkat
bifall till Utsk:s förslag med den förändring, ali i st. f. deri ut¬
150
Den 26 Maj.
förde ”50 års ålder” skulle intagas ”55 års ålder” samt att, efter
orden ”Riddarhusets ordinarie stal”, skulle tilläggas: ”samt till
R. o. Ad:s och Direkhns belåtenhet sina åligganden upfyllt;” alt der¬
näst Frill. Stjernstedt framställt ett förslag, deri han yrkal att
R. o. Ad. måtte bestämma pensionsrätten samt att den nu gäl¬
lande 14 § måtte bibehållas med antagande af ett sådant förbe¬
håll samt några förändringar i fråga om pensionsbeloppen, dem
H. Ex. dock icke med tydlighet upfattat.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Stjernstedt: Jag förenar mig i Frih. Palmstjernas
förslag i afseende på tjenste- och lefnads-åldern men skiljer mig
derifrån beträffande pröfnings-rätten, den jag anser ensamt till¬
höra R. o. Ad., sålunda, att Riddarh.Direkt:n bör föreslå en af¬
gående tjenstensteman till erhållande af pension, men R. o. Ad.
ensamt derom besluta.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde vidare, att Gr. La¬
gerbjelke hufvudsakligen instämt med Frih. Palmstjerna, men
ansett R. o. Ad. böra förbehålla sig att pröfva huruvida vilkoren
för pensions erhållande blifvit ordentligen fullgjorde, samt att Hr
von Kraemer och Hr Freidenfelt i sina sednaste yttranden förkla¬
rat sig ej vilja bestrida den af Frih. Palmstjerna yrkade förändring.
Då härefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle den af
Etsk. föreslagna 13 §. ropades nej, hvarpå H. Ex. hemställde om
R. o. Ad. bifölle densamma med den förändring i afseende på
åldern och upfyllandet af tjenstemännens åligganden, som Frih.
Palmstjerna föreslagit, samt efter denna propos:s besvarande med
starka ja, blandade med nej, förklarade det han funnit ja öfver¬
vägande.
Frih. Stjernstedt begärde votering, samt blef af H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, anmodad att afgifva sitt förslag till contra-
propos., hvarefter
Frih. Stjernstedt yttrade:
Mitt förslag till conlra-propos. innehåller Frih. Palmstjernas
förslag, med tillägg att sedan Riddar!).DirekUn inkommit med för¬
slag på den eller de personer, som deraf skulle komma i åtnjutande
R. o. Ad. förbehölle sig rättigheten att i hvarje fall pröfva om de
stadgade vilkoren blifvit behörigen fullgjorde, för att pensionen
må kunna beviljas.
Gr. Lagerbjelke: Frih. Stjernstedt har begärt votering i
fråga om antagande af Frih. Palmstjernas förslag, Frih. Stjernstedt
är dock af samma tanka som Frih. Palmstjerna, endast med den
skillnaden att den förstnämnde vill hafva uttryckligen tillagdt, att
R. o. Ad. sjelf vid beviljandet af pension skall afgöra frågan hu¬
ruvida villkoren för pensions erhållande äro upfyllde.
Då Frih. Stjernstedt således är ense med Frih. Palmstjerna
i allt hvad som hittills är föreslaget, hemställer-jag om det ej
skulle låta sig göra alt R. o. Ad. antoge Frih. Palmstjernas för¬
Den 2G Maj.
151
slag oell att den af Frill. Stjernstedt framställda bestämmelse se¬
dan kunde bli föremål för beslut, till anlagande eller förkastande.
Hr Rosenblad: Jag har visserligen icke yrkat propos. pä
mitt förslag, men underställer om ej en jemkning mellan Frih:ne
Palmsljernas och Stjernstedls förslager kunde ske på det säll, att
Frih. Stjernstedt medgäfve att Riddarb Sekret, och Riddarh.Kame-
reraren skulle ega rätt till pension och ali, rör:de dem, frägau
om pension alls icke behöfde underkastas R. o. Ad:s bedömmande.
Frill. Palmstjerna: Uå såväl Frih. Stjernstedt, som Gr.
Lagerbjelke ansett, att den propos. Hr Frih. o. Landtm, framställt
borde bifallas och den förstnämnde blott önskat ett tillägg i §:n,
som icke förändrar något af deusammas innehåll om den propos.
Hr Frill. o. Landtm, framställt blir af R. o. Ad. med ja besva¬
rad, så torde R. o. Ad. äfven finna, alt §:n kan antagas sådan
den blifvit föredragen, samt att det tillägg, som Frih. Stjernstedt
önskat, blir föremål för särskildt afgörande, såsom följd af det
beslut, som fattats ronde sjelfva §:n.
Frih. Stjernstedt: Jag finner att min åsigt kan vinna fram¬
gång äfven om det så förfares som Frih. Palmstjerna föreslagit;
hvarföre jag afstår frän min begäran om votering.
Frih. Cederström: Sedan Frih. Stjernstedt afslått från be¬
gäran om votering, så återstår för mig, hvilken under diskussio¬
nen med bemälte Friherre mig förenat, ali hos E. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, anhålla, det täcktes E. Ex. framställa propos. pä det
tillägget ang:de den omständigheten, alt R. o. Ad. må äga att
bestämma pensionerne och att R. o. Ad. derutinnan må särskildt
besluta.
Deremot skall jag afstå från hvad jag under öfverläggningen
framställde, men icke hört Hr Frih. o. Landtm, hafva uplagit,
ronde orden i 14 § af nu gällande Instruktin ”förekommande
omständigheter”.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm,
täcktes framställa propos. hvarigenom må kunna utrönas huruvida
Frih. Palmsjernas, milt och Gr. Lagerbjelkes förslager må kunna
sammanjemkas utan votering, i annat fall måste jag vidblifva min
begäran derom.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, upläste följande i öfverensstäm¬
melse med Frih. Stjernstedls yrkande upsatta förslag till tillägg
vid slutet af lista mom. af den ifrågavaride 13 § ”förbehållande
sig R. o. Ad. att i hvarje fall pröfva om de sålunda stadgade
vilkoren blifvit behörigen fullgjorda”, samt hemställde sedermera
om R. o. Ad. bifölle alt ett sådant tillägg infördes.
Denna propos. besvarades med ja, blandade med nej, hvaref¬
ter H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Hr von Kraemer: Jag anhåller om votering med begäran
alt Frih. Paltnsljernas förslag måtte inrymmas i ja-propos:n.
152
Den 62 Maj.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har redan bifallit Frih. Palm-
stjernas förslag.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke R. o. Ad.
fnnne att contraproposm vid nu ifrågavar:de votering endast bor¬
de innehålla, alt det föreslagna tillägget ej skulle införas.
Ropades ja.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den, som bifaller att vid slutet af Irsta mora. i 13 § af In¬
struktionen för Ridd.Direkt. och Riddarhusets tjenstemän införes
följande tillägg: ”förbehållande sig R. o. Ad. alt i hvarje fall
pröfva om de sålunda stadgade vilkoren blifvit behörigen fullgjor¬
da” voterar
Ja*
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. ett sådant tillägg icke böra i §:n
införas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 22.
Nej — 14.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, återkallade i R. o. Ad:s minne,
att Frih Stjernstedt för öfrigt hemstält, alt i R. o. Ad:s prot.
måtte införas en reservation alt beslut, rör:de 13 §, icke borde
ega retroactiv verkan i afseende på Riddarhusets nuvarande ordi¬
narie tjenstemän; hvarjemte H. Ex. hemställde om R. o. Ad. bi-
fölle alt en sådan reservation i prot. antecknades.
Ropades ja.
§§ 14 till och med 33.
lii föl los.
§ 34.
Gr. Lagerbjelke: Det är visserligen eljest onödigt att i
denna § åberopa gällande grundlagar, emedan de i alla fall, an¬
tingen de här äro citerade eller icke, naturligtvis ändå skola ef-
terlefvas; men när man infört Ridd.Ordn., så bör ock Riksd.-
Ordn. inflyta, hvars 24 § angår Ridd.Sekret.; och sålunda bör i
förevacde § af denna Instruktion, före Riddarh.Ordn., införas or¬
det Riksd.Ordn., så alt der komme att stå Riksd.Ordn. och Rid¬
darh.Ordn.
Uppå härefter framslälld propos. bifölls ifrågavande § med
den förändring att i sista perioden af första mom. orden ”Riksd.¬
Ordn. och” tillädes framför ordet ”Riddarh.Ordn.”
Den 26 Maj.
153
§ 35.
Bifölls.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frill. o. Landtm, bortgått och
lemnal Landtmarskalks-klubban lill Gr. Hamilton, Henning
Ludv. Hugo, hvilken såsom fullmäktig lör Grefliga Alten N:o
8 Oxenstjerna af Korsholm, var främste närvarande ledamoten,
förekommo
§§ 36 och 37.
Biföllos.
§ 38.
G. Lagerbjelke: Utsk. kar ej fästat afseende på den an-
märkn. som blifvit gjord mot förslaget att borttaga orden: att
Kidd.Sekret, bör befordra Riddarhusets rätt och bästa. Jag delar
visserligen med Utsk. den mening, att denne tjenslemans åliggan¬
den, genom ett sådant stadgande icke bléfve vidsträcktare, men
tror likväl alt detsamma kunde vara af nytta sora en fullmakt för
honom att handla på Riddarhusets vägnar. Fall kunna inträffa,
då det vore af vigt alt Ridd.Sekret, hade ett bestämdt bemyndi¬
gande att kunna handla för Riddarhusets räkning intilldess han
kunde erhålla ett skriftligt sådant af Ridd.Direkt., och vid sådane
tillfällen, kunde ett dylikt stadgande i Instruktionen vara af nyt¬
ta, men deremot aldrig medföra skada, hvarföre jag anhåller om
propos. på införande af berörde tillägg.
Hr Gr:n o. Ordföranden yttrade, alt i afsende på denna §,
hvarå ingen yrkat bifall, Gr. Lagerbjelke, i öfverensstämmelse
med Ridd.Direkt:ns förslag, hemställt, att i första mom. näst ef¬
ter ordet ”RiddarhusSekrel.” måtte tilläggas: ”hvilken i allmän¬
het bör söka befordra allt, som till Riddarhusets gagn och bästa
hörer.”
Uppå sedermera framstäld propos. biföll R. o. Ad. ifrågavar.
§ med det af Gr. Lagerbjelke föreslagna tillägg.
§ 39.
Bifölls.
§ 40.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att Hr von Kraemers re¬
servation måtte upläsas och jag derefter återfå ordet.
Sedan den begärda upläsningen försiggått, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att till alla delar få instäm¬
ma i hvad Hr von Kraemer i nu nplästa reservation yttrat. Af de up-
gifter der förekomma, finnes bland annat, att, om än 200 gene¬
alogiska tabeller årligen utskrifvas, åtgå dock 28 år innan alla
tabeller öfver de lefvande älterna hinna att renoveras. Man fin¬
ner lätt, att då omlopps-liden är så lång, lärer det ej heller in¬
träffa att serdeles många tabeller bli omskrifna, som ej behöfva det.
I alla fall anser jag det vara en ganska liten olägenhet, om
154
Den 20 Maj.
äfven någorlunda hjelpliga tabeller bli renoverade, emot det om
åtskilige, icke bjelplige, lingö ligga qvar och vänta till ett annat
år, hvarföre jag anhåller om propos. till bifall å Hr von Kraemers
förslag.
Hr Freidenfelt: Anledn. lill Utsk:s förslag rörde denna
§, var som Hr von Kraemer anmärkt, alt i den gamla §:n står:
intilldess Riddarhusets alla genealogier blifvit kompletterade, ålig¬
ger det etc. — — Till följd af detta stadgande, som skulle kun¬
na gifva anledn. till den förmodan att, sedan labellerne en gäng
väl blifvit kompletterade, någon vidare komplettering framdeles
icke skulle vederborde åligga, fann Utsk. nödigt att förtydliga
och förändra §:n. Som, i det plenum dä saken förra gången fö¬
redrogs, det uplystes af Ridd.Sekret, att alla tabeller för tillfället
voro kompletterade, ansåg Utsk. det icke längre vara nödigt att
hvarje år nya sådane skulle göras, oberoende, om behofvet sådant
kräfde eller ej, ulan raan fann lämpligare alt ål Ridd.Sekret.,
hvilken i alla fall mäste efterse hvilka tabeller som måste reno»
veras, och bäst kunde bedömma huru många som årligen borel#
undergå renovation, updroges att äfven vaka öfver verkställigheten.
Frih. Stjernstedt: Till en början får jag fästa upmärk-
samheten derpå att §:ns nuvar:de innehåll icke är så oegentligt
som man skulle tro af Ulskis förslag i det hänseendet, ty ganska
många genealogier finnas ännu i denna stund icke kompletterade,
nemi. sådane, der fullständiga älteledningar saknas. Dessa kunna
vid sådant förhållande icke kallas vara kompletterade och följakt¬
ligen ännu mindre alla tabeller sägas vara i komplett skick. Me¬
nas åter att alla genealogier befinnas vara renskrifne, sä kan jag
visserligen icke bestrida att dermed sig så förhåller; men detta
lärer väl ej vara hufvudsaken, utan att de böra finnas i det skick
att hvad deri förekommer rör:de personer och deras älteledningar
äfven bör vara så fullständigt att dervid må kunna fästas afse¬
ende vid förekommande frågor.
Till stöd för hvad jag nu yttrat, åberopar jag den N:o af
Post- och Inrikes Tidningar, som kort före riksdagens början up-
tager namnen å alla de ätter, hvilkas genealogier äro inkompletle
och till hvilkas kompletterande, vederbörande capita och ättemän
upmanades. Jag vill ingalunda hafva sagt, att en sådan komplet¬
tering beror på Riddarhusets tjenstemän; men det faktum qvar¬
står, alt icke alla tabeller äro kompletterade, hvarigenom ock mo¬
tiverats orsaken hvarföre ordalagen i nu gällande § icke äro så
olämplige som de eljest skulle synas.
På denna grund och på de skäl som Gr. Lagerbjelke i öfrigt
anfört, anser äfven jag det nuvarande stadgandet böra bibehållas.
Hr Freidenfelt: Det skäl Frih. Stjernstedt anfört, kan jag
ej förstå. Jag tror, att, der älleledning saknas, så kommer
densamma också att saknas intilldess uplysningar i ämnet slå att
vinna, tabellen må omskrifvas än aldrig så många gånger. Ty
ingalunda leder del lill älleledningarnes kompletterande, alt tabel-
Den 26 Maj.
155
lerne öfver desamma omskrifvas, utan genealogierne måtte väl an¬
ses vara kompletterade då för alla ätter tabeller blifvit renskrifna,
som fullständigt uptaga de uplysningar, som om ätterne kunnat
erhållas.
Frih. Stjernstedt: Jag bade tagit för afgjordt alt Hr Frej¬
denfelt fattat, min mening varit sådan, att då genealogier finnas,
som icke äro kompletterade, delta kompletterande beror på ätte¬
rna n nens åtgöranden, i sådana fall der ätteledniug saknas eller
sådane upgifter för en längre förfluten tid fattas, som icke på an¬
nat sätt än genom hufvud- eller ättemäns försorg kunna erhållas,
hvadan ock, i den mån dylika fullständiganden meddelas, ifrågavar:de
genealogier böra förmodas så småningom blifva kompletterade samt
följaktligen samma tabeller oftare vara renskrifning underkastade,
än hvad med öfrige sådane behöfver vara förhållandet. Det är
således denna komplettering jag afsett.
Hr von K immer: Jag skall ej bli vidlyftig, då jag i den
uplästa reservationen anfört hvad jag i hufvudsaken skulle hafva
ali säga; och vill blott påminna att de 5,600 labellerne angå en¬
dast de lefvande ätterne. Om äfven labellerne öfver de döda äl-
lerne någon gång renoverades, skulle det ej skada för forsknin¬
gens skull, emedan de äro underkastade nötning och af liden gö¬
ras otydliga.
I den nu gällande Instruktionen är skyldigheten rör:de ren¬
skriften af de genealogiske labellerne bestämdt fördelad, hvilket
icke är förhållandet i det nu afgifna förslaget lill denna §, men
jag anser vara af en öfvervägande fördel.
Här har upkommit tvist huruvida det vore lämpligt, att bi¬
behålla de i början af nu gällande 41 § förekommande ord: ”in¬
tilldess alla Riddarhusets genealogier blifvit kompletterade”, och
i denna del är jag af samma tanke, som Utsk.: ty det kan un¬
derstundom inträffa att alla genealogier kunna sägas vara kom¬
pletterade, då alla kända förhållanden blifvit deri införde, och se¬
dermera skulle man ju kunna, med sken af sanning, påstå sig va¬
ra för alla tider från renskrifning befriad, oaktadt labellerne un¬
derkastas förändringar i följd af de omständigheter som kunna
inträffa med familjerne.
Frih. Palmstjerna: Visserligen är det nödvändigt att re¬
novera äldre tabeller då ätterne utvidgas, nya medlemmar tillkom¬
ma och andra omständigheter med familjerne inträffa; men för¬
hållandet torde icke vara enahanda då fråga år om döda ätter
och labellerne öfver dem; ty de behöfva ej kompletteras eller
fullföljas i allmänhet, och de uplysningar rör:de sådane, som hän¬
delsevis erhållas, kunna införas utan tabellernes omskrifning.
Det händer ej sällan vid afskrifning af siffror, äfven af me¬
ningar, alt fel då och då lätteligen kunna insmyga sig som blif¬
va obemärkta; den historiske forskaren måste derföre, då han fått
en renoverad handling sig förelagd, söka att gå så långt tillbaka
i liden som möjligt, för att undersöka om upgiflerna äro riktiga,
måste söka de älsla urkunder, så att renskrifning af ifrågavar:de
156
Den 26 Maj.
gamla tabeller i sjelfva verbet icke är så mycket att efter¬
sträfva.
Alt derföre meddela elt stadgande, som upfyller ändamålet,
utan att åstadkomma olägenhet, torde vara svårt nog, hvarföre
jag tror att i denna § borde uttryckas ett öfverlemnande åt Rid-
darh.Direktm att i del afseendel bestämma vederbörandes åliggan¬
den samt huruvida en eller annan bör omskrifvas, Utan att det
derföre behöfde vara bestämdt utsatt huru stort antal tabeller år¬
ligen skall renskrifvas.
Hr Printzensköld, Carl: De omständigheter, hvilka Frih.
Palmstjerna anfört, synas visserligen förtjena upmärksamhet; men
jag tror likväl dem icke vara af beskaffenhet att böra föranleda
lill bifall å Ridd.Utsk:s förslag i förevar:de §. Visserligen är det
sanni, alt ett bestämdt stadgande i delta hänseende, möjligen skul¬
le hafva till följd, att en eller annan tabell blefve inskrifven mer
än som behöflig! vore; men å andra sidan är likväl det bestämda
stadgandet af vigt i det hänseendet, att ingen af de Riddarhusets
tjenstemän, hvilka fått åliggandet att renoveringen verkställa sig
föreskrifvet, kan en dylik skyldighet sig undandraga. För hvarje
generation tillkomma nya medlemmar af delta Ständ och label-
lerne öfver ätterne behöfva, i följd deraf, årligen kompletteras
medelst inskrifning i desamma af dessa tillkomna medlemmar;
hvaraf också följer, alt de tabeller, på hvilka anteckningar ske,
småningom blifva försatta i det skick att de icke i längden kun¬
na vara användbara, utan behöfva genom omskrifning blifva så-
dane, att man med någorlunda lätthet kan taga en öfversigt öf¬
ver desammas innehåll; tillstyrkande jag således för min del att
§:n måtte blifva så lydande som Hr von Kraemer föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber alt få fästa upmärksamheten
derå, att Utsk. genom sitt förslag icke afgjort annat än att det
högsta sora ålägges kansliet alt årligen utskrifva, skall upgå till
100 tabeller; allt annat har Utsk. lemnat öppet åt Ridd.Direkhn
att bestämma.
Hr von Kraemer har visat olämpligheten af att intet finnes
stadgadt, ronde fördelning af utskrifnings-skyldigheten mellan
Ridd.Sekret. och Kanslisterne. För min del har jag ej heller fun¬
nit något skäl anfördt, hvarföre ett, till 200 st. tabeller förut ut¬
satt maximum, blifvit nedsatt till 100 st.
På grund af detta, och serdeles med afseende på hvad under
diskussionen först blifvit anfördt, tillstyrker jag att Hr von Krae-
mers förslag måtte bifallas, hvarvid intet hinder möter om R. o.
Ad. önskar elt sådant tillägg, som det Frih. Palmstjerna föreslagit.
Frih. Cederström: Att R. o. Ad. hyser välvilja för sin
kanslipersonal, är en mycket naturlig och berömvärd känsla, men
man måste väl dock, i fråga om upgörandet af ifrågavar:de regle-
mentariska stadganden, ej blott tänka på alt förbättra och
lätta denna personals ställning, hvilken, efter mitt förmenande,
förut icke är på minsta vis betungande. Jag finner icke heller
Den 26 Maj.
157
behofvet af förminskad arbelsskyldighet i detta hänseende vara på
något sätt ådagalagd; och sluter mig således helt och hållet till
Hr von Kraemers i denna serskilda punkt afgifna reservation.
Under någon stund har jag varit föranlåten alt atlägsna mig
från detta rum, och vid min återkomst har man sagt mig att
fråga under tiden uppstått att åt Ridd.Direkt, öfverlåta rättigheten
att bestämma vederhörandes skyldigheter i förevande fall: härpå
v'0 ja8 fj 'ngå, utan tror att föreskriften bör vara bestämd,
hvarigenom Direkt, undgår alt behöfva befatta sig med utdelande
af gracer än till en, än till en annan och personalen ej inledes
i frestelse att önska och begära sådana.
Jag tillstyrker således all Hr von Kaserners förslag måtte god¬
kännas, och då jag det gör samt med antagande af det förfarings¬
sätt, som Gr. Lagerbjelke föreslagit, kan jag ej annat än lill Frih.
Palmsljernas tillägg säga nej.
Frih. Stjernstedt: Jag ber att endast få tillkännagifva,
del jag instämmer i Hr von Krajiners reservation, samt önskar
alt ordalagen i §:n må blifva sådane, som han föreslagit.
Frih. Toll Gust.: Jag tager mig friheten hemställa om ej
en större latitud är Direktm lemnad i Utsk:s förslag som öfver¬
lemna)' ät Direkt, att anbefalla omskrifning af så många tabeller
sorn behöfvas.
Fastställes antalet till 200 st. men det befinnes alt 300 st.
borde renoveras, så skulle man ej kunna fordra att mer än det
föreskrifna antalet renoverades.
För min del finner jag att Utsk. med allt skäl lemnat sitt
förtroende i della fall lill Direkt.
Hr von Krttmer: Frih. Tolls yttrande påkallar å min sida
den förfrågan om Frih:n verkligen läst Utsk:s förslag? Der står
med tydliga ord: dock icke öfver 100 för Ridd.Sekret, och 50
för hvardera af Kanslislerne.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställ¬
de Hr Gr. o. Ordf., att i afseende på ifrågavar:de § blifvit yrkadt,
dels bifall till Ulsk:s förslag, dels bifall till det i Hr von Kuemers
reservation afgifna förslag, och serskilt af Frih. Palmstjerna, att
Hr von Krjemers förslag måtte antagas med följande tillägg: ”så¬
vida icke Ridd.Direkt, anser ett mindre antal vara för tabellernes
bibehållande i behörigt skick tillräckligt”; hvarjemte Hr Gr. o.
Ordf. yttrade att R. o. Ad., i öfverensstämmelse med Gr. Lager-
bjelkes hemställan, torde finna lämpligt att serskilda propos:r fram¬
ställdes på Hr von Krsemers och Frill. Palmstjernas förslag, så
att, i fall det förra blefve antaget, Frih. Palmsljernas förslag kom-
me alt utgöra föremål för serskild propos.
Ropades ja.
Efter sedermera först till bifall å den af Utsk. föreslagna 40
§ framstäld, men med nej besvarad propos., hemställde Hr Gr.
o. Ordf:n om R. o. Ad. bifölle att, såsom Hr von Kramer i sin
158
Den 26 Maj.
reservation föreslagit, ifrågavar:de § må erhålla följande lydelse:
”RiddarhusSekret. åligger att årligen aflemna 100 renskrifna ge¬
nealogiska tabeller.”
Ropades ja.
Då härefter Hr Gr. o. Ordfm ånyo upläste det af Frih.
Palmstjerna afgifna förslag till tillägg vid denna § anmälde sig
och yttrade
Hr von Kraemer: Jag tror att detta tillägg skulle helt och
hållet uphäfva — — — —
Delta yttrande blef af Hr Gr. o. Ordfm afbrutet, med erin¬
ran, att R. o. Ad. redan förklarat öfverläggningen vara fulländad.
Gr. Lagerbjelke: Jag hemställer om ej i Frih. Palmsi jer¬
näs förslag kunde inläggas orden: ”vid hvarje serskildt tillfälle”.
Frih. Cederström: Sedan öfverläggningen blifvit förklarad
vara afslntad och beslutet derom med klubbslag befästad!, tror jag
ej att några andra förslag till propos. kunna framställas, utan en¬
dast den frågan besvaras, huruvida Frih. Palmstjernas under öf¬
verläggningen afgifna förslag må antagas eller icke.
Propos. till bifall å det af Frih. Palmstjerna föreslagna tillägg
till den redan antagna 40 §:n blef härefter framställd och besva¬
rad med starka nej, blandade med ja, hvarpå Hr Gr. o. Ordfm
förklarade det han trott sig finna, att denna propos. blifvit besva¬
rad med öfvervägande nej.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, återkom.
§ 41.
Bifölls.
§ 42.
Frih. Palmstjerna: Af hvad Utsk. anfört, har jag ej
kunnat öfvertygas, att min anmärkn. vid förslaget ang:de Ridd.-
Sekrehs ovilkorliga åliggande att yttra sig öfver förekommande
ämnen, blifvit vederlagd. Mig synes att den gamla ordställnin¬
gen härom i instruktionen för Ridd.Direkt, stått der allt för län¬
ge, förskrifvande sig från de tider, då Ridd.Sekret, var en slags
ledare, och man torde måhända kunna säga, var mer än ledare
vid Direkt:s beslut och åtgärder. Numera väljas icke Direktms
ledamöter på det sätt, att någon ledare behöfves för Direkt.s för¬
handlingar och beslut. R. o. Ad. hyser det förtroende till Ridd.-
Direkt. all nog kunna fatta beslut i förekommande ämnen utan
att Ridd.Sekrel:s yttrande dervid bör verka. Sora det likväl mån¬
gen gång kan vara af vigt alt hans utlåt, till prot. afgifves, så
kan och bör sådant äfven ske, utan alt det derföre skall vara
hans ovillkorliga pligt att vid alla tillfällen yttra sig, äfven om
Direkhs ledamöter ett sådant utlåt, icke äska.
Jag anser således att redaktionen bör så stiliseras att vid
Ridd.Direktms sammankomster, Ridd.Sekret, skall yttra sig öfver
Den 26 Maj.
159
alla förekommande ämnen och uttala sin mening, såvida detta af
Direktm påkallas.
Gr. Lage r li je I k e : Jag anhåller att få instämma med Frih.
Palmstjerna. Det torde vara uppenbart, alt genom nnvar:de stad¬
gande, Ridd.Sekret, blifvit ålagd tvenne befattningar; den ena, alt
föredraga de inkomna målen, och den andra, att yttra sin me¬
ning huru de böra afgöras. Del är ganska riktigt alt Ridd.Sekret,
skall utreda och föredraga målen till deras hela beskaffenhet, men
sedan han detta fullgjort, bör ock hans befattning med desamma
vara slutad, såvida han icke af Direkt, ytterligare tillfrågas, ty det
är ju klart, att, sedan ett mål, lill alla sina delar blifvit utredt,
tillkommer del Direkt., att, på grund af utredningen draga sina
slutsatser, utan alt sjelfva detta dragande af slutsatser af Ridd.-
Sekret. äfven påpekas. Om Direkt, vid ett eller annat tillfälle
anser ytterligare uplysningar erforderlige, så är det ju lika up¬
penbart att Direkt, då eger att fråga Ridd.Sekret, om dess me¬
ning, hvilken han då är skyldig ali inför foot. tillkännagifva.
Jag vägar alltså anhålla, att propos. å §:n må sålunda med¬
delas, att frän 1 moni. uteslutes ej allenast första punkten, eller
orden: ”Ridd.Sekret, skall vid Direktms sammankomster ovillkor¬
ligen till prol. yttra sig öfver alla förekommande ämnen, dock
utan alt i besluten deltaga” — i följd hvaraf i nästa punkt,
som då blefve den första i §m, ordet ”lian” skulle förbytas
till Ridd.Sekret., utan äfven den sista som börjas med orden:
”1 sammanhang härmed tillhör etc.
Hr von Kraemer: Vid återremissen af denna § framställdes
anmärkn:r, som hade man trott alt det varit nuvarande Ridd.Utsk.
som ålagt Ridd.Sekret, denna skyldighet. Denna förmodan tyc¬
kes väl nu hafva bortfallit, men jag vill dock ytterligare påpeka
att delta stadgande varit gällande sedan 1823 och torde väl icke
heller sä alldeles obetänkt influtit. R. o. Ad. granskar Direkt:s
prol:r genom sitt Ridd.Utsk.; i desamma igenfinnas Ridd.Sekret:s
yttranden öfver alla ämnen, hvilka yttranden borde utgöra bästa
ledningen för bedömmandet af hans skicklighet i allmänhet; och
del torde vara obestridligt alt man då gör sig bäst reda för ett
ämne när man skall yttra en tanke, för hvilken man skall stå
till svars, än om man blott skall föredraga detsamma.
Jag tror således alt stadgandet bör qvarstå; men om R. o.
Ad. vill försvaga de kontroller som hittills funnits — icke skall
det vara mig emot.
Frih. Cederström: Då Ulsk:s mern. ang:de Instruktion för
Ridd.Direkt, förra gången förevar på detta rum, nödgades jag, af
en under öfverläggningen påkommen opasslighet, att härifrån mig
allägsna, så att jag ej fick tillfälle öfvervara diskussionen om ifrå¬
ga var :de §.
Jag skulle eljest icke hafva underlåtit att instämma i hvad
Frih. Palmsljerna och Gr. Lagerbjelke vid berörde tillfälle fram¬
ställde och utbeder mig få förklara det jag äfven nu vidhåller
160
Den 26 Maj.
samma tänkesätt. Att Ridd.Sekret. skall, vid Direktms samman¬
komster, ovillkorligen yttra sig öfver alla förekommande ämnen,
har Ulsk. velat försvara dermed, ali sälta honom i parité med
föredraganderne inom rikets collegier. Disk. förgäter då helt och
hållet den sista raden i samma mom. som säger ali Ridd.Sekret.
icke eger att i beslutet deltaga; och della förbehåll sätter honom
helt och hållet utom samma parité. Jag ville snarare jemföra ho¬
nom med Utsk:s-Sekret;ne, hvilka ingalunda ega någon ovillkorlig
rättighet alt sig öfver förekommande ärenden yttra, såvida den
ej meddelats i följd af framställd förfrågan å Utsk:s-ledamöler-
nes sida.
Att på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, alldeles utstryka den
första och sisla meningen i 42 §:u, så vida jag rätt fattade hans
mening, synes mig likväl mota någon betänklighet. Att Ridd.-
Direkt. må ega all tillspörja Sekret, om förekommande ärenden,
äfvensom om sökandes behörighet och skicklighet, synes mig vara
en Direkt, tillkommande rätt; men jag instämmer med Frih.
Palmstjerna om borttagande af ordet ovillkorligen samt att i för¬
sta meningen, efter ordet ämnen, må tilläggas: så ofta sådant af
Direkt, påkallas.
Det förefaller mig som skulle Frih. Palmstjerna, med eller
utan afsigt, del tillåter jag mig ej alt afgöra, underlätet alt näm¬
na något om sista punkten; jag förmodar det skett af ett förbiseen¬
de; men äfven der begär jag, för min del, all R. o. Ad. ville be¬
sluta, all Ridd.Sekret. må yttra sig öfver de sökandes behörighet
och skicklighet, endast såvida sådant yttrande af Direkt, äskas.
Vid ärendets förra föredragning lärer en ledamot hafva be¬
gärt att ordet kansli-betjening skulle utbytas mot kanslister: hade
jag då varit här tillstädes, skulle jag hafva gjort anmärkn. emot
ett dylikt utbyte. Ingenting kan vara mera onödigt; det är dess¬
utom jemväl skadligt. Vill man upsöka någon lofvärd bevekelse¬
grund för Utsk:s tillstyrkande häraf, så torde man kunna se saken
sålunda, som skulle Ulsk. velat omfatta en härvid sig erbjudande
anledn. att visa sin benägenhet att åtminstone i någon punkt rät¬
ta sig efter de inom Ståndet ultryckta önskningar, och derföre
förändrat benämningen. Jag afslyrker emedlertid likväl helt och
hållet denna förändring. Ty det tillfälle sorn begagnats för åda¬
galäggande af förberörde berörnliga åsyftan hos Ulsk. alt, åtmin¬
stone i något enstaka fall, visa beredvillighet för hvad som in¬
om Ståndet uttalats, detta tillfälle, säger jag, synes icke väl valdt.
Om jag nemi. betraktar ändringen i och för sig sjelf, hvad ut¬
märker den väl, om ej ett smekande, ett pjunket klemande, ett
cajoleri med Ridd.kansliet, som jag för min del på intet vis kan
godkänna. Ridd.Sekrelts befattning är visserligen ganska vigtig
och maktpåliggande, och denne tjensteman bör alltså med sin om¬
gifning åtnjuta all aktning och upmärksamhet, men deraf följer
väl ingalunda, att den känsla af välvilja man kan hysa för honom
och hans underordnade, då de göra sin sak väl, just skall utgjuta
sig i smekningar, ända derhän, att fullkomligt onödigtvis förän¬
dra
Den 26 Maj.
161
dia benämningen å dom, ifrän hvad af ålder brukligt varit. Det
är icke alls skäl att fördölja Ijenstbarhelspligten hos dem som fri¬
villigt sig dertill förbundit. Jag motsätter mig dessa nymodiga ut¬
tryck, som synas valcla för alt bortblanda den lielsosamma lyd¬
nads- och ansvars-skyldigheten. Såsom varande i Konungens
kansli anställd i egenskap af kansli-betjent, en benämning för
hvilken jag ingalunda behöfver röna någon blygsel, tycker jag för¬
denskull att detta uttryck ej heller innefattar något förnärman¬
de för de tjenstemän, som emot utfästad aflöning åtagit sig att
R. o. Ad. upvakta och tillhandagå. För öfrigt bör den åsigten, att
ordet tjenst innefattar något kränkande för menskliga värdet, al¬
drig af christna menniskor kunna vidhållas. Mensklighetens hög¬
ste välgörare sjelf förklarade sig vara kommen hit lill verlden,
icke för att tjenas, utan för alt tjena. Jag begär således att
R. o. Ad. måtte besluta att ordet kanslister måtte utgå och kansli-
betjening i stället åter införas, såsom det af ålder varit häfver.
Jag anhåller vördsamt om propos. på de 3 punkter hvaruti
jag skiljer mig från del afgifna förslaget.
Frih. Palmstjerna: Jag har ingalunda förglömt den sista
meningen i Issia mom. af denna §, men min tanka är alt den¬
na mening bör qvarsta, emedan jag hyser den öfvertygelse, alt
Ridd.Sekret, bör, under alla omständigheter, yttra sig i fråga om
tjensters tillsättande inom kansliet, med hvilket han har direkt
befattning, äfvensom då fråga är om Kamererare-befattningen.
Del kan väl vara möjligt att ett slikt yttrande, rör:de nyssnämn¬
de befattning kunde vara mindre nödigt, men i afseende på kans-
listerne desto mera nödvändigt.
Hvad angår den lista meningen, anhåller jag om den pro¬
pos. alt 11. o. Ad. må besluta att Ridd.Sekret, skall, när Ridd.-
Direkt. sådant fordrar, yttra sig öfver förekommande ämnen, dock
utan alt i beslutet deltaga.
Hr Freidenfelt: Ehuru jag för min del visserligen icke
inser någon fara af att bibehålla ordet ovillkorligen, är jag dock
villig att förena mig med det förslag, som Frih. Palmstjerna fram¬
ställt, men anser deremot, i motsats till honom, att det vore gan¬
ska illa att borttaga den sista punkten i förslaget.
Beträffande orden kansli-betjening och kanslister, så tror jag
del vara alldeles likgiltigt hvilkendera som begagnas och saken af
mer än obetydlig beskaffenhet för att derpå borde spillas eli en¬
da ord, men får dock, för alt lugna den ädle Frih. Cederström,
försäkra honom, att anlednm till utbytet ingalunda varit ali sme¬
ka och cajolera tjenstemännen, utan emedan benämningen kansli-
beljening ansågs vara ett mera föråldradi uttryck, hvarförutan det
föll sig lättare ult säga Förste Kanslist och andre Kanslist.
Gr. Lagerbjelke: I afseende på angelägenheten af Ridd.-
Sekrel:s yttranden rör:de tjensters tillsättande, lager jag mig fri¬
heten fästa npmärksamheten derpå, ali, så vidt jag vet, bestiger
sig antalet af sysslor, som kunna komma i fråga att af Ridd.-
7 II. II
162
Den 26 Maj.
Direkt, tillsättas, med undantag af Ridd.Sekret.-ljenslen, till sum¬
ma fyra, nemi. Kamererare, Fiskals- och 2:ne Kanslist-tjenster.
Det finnes väl intet skäl hvarföre Ridd.Sekret, skall särskildt
vara ålagd ali yttra sig vid Fiskals-ljenstens tillsättande, icke hel¬
ler hvad angår kamereraresysslan och man måste således antaga
att för tillsättningen af halfva antalet af tjensterne inom Riddar¬
huset, är detta yttrande alldeles öfverflödigt.
Vill man emedlertid nödvändigt hafva stadgandet qvar i ock
för kanslisternes skull, så skall jag visserligen icke hafva något
deremot, men i afseende på de andra, förutnämnda tjensterne,
anser jag det vara alldeles olämpligt.
Beträffande Frih. Palmstjernas redaktionsförslag i l:sta punk¬
ten, torde det tillåtas mig att vördsamt erinra, att allt hvad i det
afssende behöfves, redan finnes uttryckt i den 26 §:n sålunda:
”de yttranden och utlåtm, hvilka af tjenslemännen inför Direkhn
afgifvas, skola i prot. intagas, om de äro muntliga, eller åberopas
såsom bifogade, om de äro skriftliga.”
Det faller af sig sjelft alt om Direkcn till Ridd.Sekret. fram¬
ställer en fråga, så skall denne sednare densamma besvara och
detta svar intages dä i prot.; hvadan alltså, enär det stadgande
som Frih. Palmstjerna önskat, i 42 § redan de facto finnes i
reglementet ehuru införd i en annan §, så är det alldeles öfver¬
flödigt att densamma åter uttryckes för andra gången.
Frih. Cederström: Uti Frih. Palmstjernas åsigt rör:de den
första meningen, har jag redan instämt; han har gifvit åt ord¬
ställningen någon förändring: jag skall äfven deruti instämma på
det att ingen skiljaktighet må i denna fråga oss emellan förefin¬
nas. Men hvad den sisla meningen beträffar, har jag numera af
bemälte Frih:s sednare yttrande inhemlat det jag begått ett miss¬
tag då jag trott att han förglömt all säga något derom. För min
del är jag öfvertygad, alt, såvida man anser Ridd.Sekrehs yttran¬
derätt böra inskränkas lill besvarande af de frågor honom af
Direkt, göras, så tyckes, för konseqvensens skull, enahanda in¬
skränkning böra gälla i den sista, som i den första punkten; —
hvarföre, och då jag i afseende på den första instämt med Frih.
Palmstjerna, godkännande hans redaktionsförslag i densamma, jag
vördsamt föreslår att den sista må komma att lyda sålunda: På
sätt i Usta mom. af denna § säges, tillhör Ridd.Sekret:n — —
då sådant af Direkt:n äskas.
Hvad ordet kansli-betjening beträffar, så har jag i så måtto
blifvit missförstådd, som Hr Frejdenfelt synes tro mig hafva di¬
rekte beskyllt Ridd.Utsi;, att, utan något annat skäl, under fullt
derom medvetet upsal, med oljenligt smekande velat upmuntra sitt
och Ståndets kansli.
Sådan har väl icke alldeles min mening varit, och jag har
väl ej heller uttryckligen gjort en dylik beskyllning; jag vill blott
säga att genom ödets besynnerliga fogning ser det ut som vore
förhållandet sådant; men faktiskt är, alt Utsk. icke tillstyrkt nå¬
gon förändring, som ens på det aflägsnaste sätt skulle kunna an¬
Den 26 Maj.
163
ses förringa kansliets glans, ära och maktfullkomlighet, men så
fort det blifvit fråga om rättigheter, då står straxt Utsk. färdigt
till skydd och försvar mot Ståndets ledamöters förgripliga omdö¬
men. Jag öfverlemna!- ål någon djupare fallningsgåfva än min,
att förklara dessa företeelser, när de ej få tolkas så, som del från
början förefallit mig.
Hr Frejdenfelt har haft godheten förklara att han ej på min
anmärkn. lägger serdeles vigt: må så vara, men jag lägger dock
vigt uppå att man ej må upmuntra den anda af otillbörlig stolt¬
het, som i våra dagar öfverallt tränger sig in bland menniskorna,
och som nog, all upmuntran förutan, vill i alla lifvets förhållan¬
den allt mera söka göra sig gällande. Genom utländska ords in¬
förande, för att gifva förskönande benämningar, der de cj behöf-
vas, vinner man på längden ingenting nyttigt. Det är ett litet
ogräsfrö, som man sorglöst utströr; jordmånen är bördig, den
återger hvad man orobetror den; det är ju hell naturligt. Må
våra biträden heta hvad de äro; endast den som hyser obehöriga
anspråk kan förtörnas deröfver för egen del. Att för andras räk¬
ning afskaffa benämningar, dem man, huru gammalmodiga de må
låta, dock rätt väl förstår, men ogillar derföre att de ljuda för
allvarligt i våra förklemade öron, det är en veklighet, klander¬
värd i det ringa, så väl som i hvad vigtigare vore. Jag anser
uttrycket betydelserikt och afstyrker det föreslagna utbytet.
flr von Kraemer: I afseende på sjelfva saken och de mån¬
ga föreslagne redaktionsförändringarne skall jag ej yttra mig, enär
jag redan derom uttryckt min mening i de ord jag framställde,
att om R. o. Ad. (inner för godt att minska kontrollen å Ridd.-
Sekreks nit och omtanka för Riddarhusets hästa vid alla tillfällen
och i alla hänseenden, så skall det ej vara mig emot, emedan
jag ej kan hindra sådant.
Jag vill blott yttra några ord i anledn. af det cajolerande af
Ridd.Sekret, och Ridd.Kanslisterne hvarom Frih. Cederström talat.
Beträffande de sednare, så har Hr Freidenfelt yttrat sig derom
och förklarar orsaken till ordförändringen eller smeket, för att be¬
gagna Frihms uttryck.
Hvad beträffar Ridd.Sekret, synes mig, då Utsk. bibehållit
det gällande stadgandet att ovillkorligen sig yttra, del icke kan
kallas att smeka och cajolera, då han blifvit ålagd något i stället
att i något hänseende hafva blifvit lindrad, fått rainskadt ansvar.
Jag vill likväl ej bestrida, alt ju icke detta kan förekomma
Frih. Cederström — som är så road af att tala — annor¬
lunda. Honom kan detta åliggande att sig yttra förefalla såsom
en gunst.
Frih. Palmstjerna: Då man bestridi Ridd.Sekret, åliggan¬
de alt sig yttra i fråga om tillsättandet af Fiskals- och Kamere-
rare-befaltningarne inom Riddarhuset, så vill jag foga mig deref¬
ter; men i afseende på de begge kanslist-beställningarne, anser
jag vid tillsättningen af desamma bans yttrande nödvändigt er-
11 *
164
Den 26 Maj.
fordras, och hemställer derföre, alt sista meningen i detta l:sta
mom. af §:n må qvarstå, endast med den förändring att ordet
sysslornas förbytes till sysslors och att framför detta sednare ord
sättes ordet dessa så att punkten skulle lyda sålunda: ”1 sam¬
manhang härmed tillhör det Sekret, att vid dessa sysslors till¬
sättande etc.
Frih. Toll: Då jag, rör:de l:sta mom. varit af olika mening
med Utsk. och i anledn. deraf vidfogal en reservation, anhåller
jag att densamma må blifva upläst.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått yttrade
Frih. Toll: Som af den uplästa reservationen synes, att den
nära öfverensstämmer med den af Frih. Palmstjerna yttrade åsigt,
så anser jag mig böra förklara att jag förenar mig med honom.
Jag har blott velat antyda detta, för det alt Frih. Cederström
serskildt apostroferat Utsk. såsom det der, hvilket visat benägen¬
het att cajolera kansliet och Ridd.Sekret.
(jfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde att i afseende på första
mom. af 42 § blifvit yrkadt, af Frih. Palmstjerna, att dels för¬
sta perioden måtte erhålla följande lydelse: ”Ridd.Sekret, skall,
när Direkt, det fordrar, yttra sin mening öfver förekommande äm¬
nen, dock utan att deltaga i besluten” och dels uti sista perioden
ordet ”sysslornas” måtte utbytes emot orden ”dessa sysslors;” af
Gr. Lagerbjelke att såväl första som sisla perioden måtte bortta¬
gas, hvarefter dock Gr. Lagerbjelke, såvida II. Ex. icke bade miss¬
tagit sig, medgifvit att Frih. Palmstjernas förslag i afseende på för¬
sta perioden kunde antagas.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: För att undvika (lere propos:r och då
hvad jag åsyftar hufvudsakligen redan finnes i Frih. Palmstjernas
förslag, afstår jag från mitt särskilda yrkande.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde vidare, att Frih.
Cederström föreslagit 3:ne förändringar uti samma mom. deraf den
första rör:de första perioden och i denna del hade han förenat
sig med Frih. Palmstjerna, den andra hade afseende på 3:dje
perioden, hvari han ansett enahanda tillägg, som uti första peri¬
oden blifvit föreslaget, böra inflyta, och slutligen den 3:dje afsåge
2:dra perioden och bibehållande af den i nu gällande instruktion
förekommande benämningen ”Riddarhusets Kansli-betjening” i st. f.
det af Utsk. begagnade ordet ”Kanslisterne”.
Efter sedermera först till bifall å den af Utsk. föreslagna 42
§ framställd, men med nej besvarad propos., hemställde II. Ex.
om R. o. Ad. bifölle, att l:sla perioden af lista mom. erhölle
följande lydelse: ”Ridd.Sekret, skall, när Direkt, det fordrar, ytt¬
ra sin mening öfver förekommande ämnen, dock utan att deltaga
i besluten.”
Den 26 Maj.
165
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej
hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. beslöts att i sista perioden
af samma mom. skulle införas orden ”dessa sysslors” i sl. f. ordet
”sysslornas.”
Då härefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge nödigt
att ordet ”Kanslisterne” i Utsk:s förslag utbyttes emot den i nu
gällande Instruktion förekommande benämningen Riddarhusets
Kansli-betjening, ropades starka nej blandade med ja, hvarpå H.
Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s förslag, i så måtto att
benämningen Kanslisterne bifölles, samt efter denna propos:s be¬
svarande med ja och nej, förklarade det han ansåg ja hafva va¬
rit öfvervägande.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få veta hvilket beslut
R. o. Ad. skall anses hafva fattat, på del jag må kunna begära
votering i händelse svaret på Hr Frih. o. Landtnäs propos. utfal¬
lit på eli sätt, som strider mot min önskan.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., det han
förklarade sig anse, att R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat
den framställda proposm till bifall å den af Utsk. föreslagna be¬
nämningen för Kanslisterne.
Sedan Frill. Cederström härvid begärt votering, uplästes och
godkändes följande förslag till votenspropos.
Den, som bifaller del i 42 § af Ridd.Utsk:s förslag till In¬
struktion för Ridd.Direkt, och Riddarhusets tjenstemän gjorda ut¬
byte af benämningen ”Riddarhusets Kansli-betjening” emot ordet
”Kanslisterne,” voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. benämningen ”Riddarhusets Kansli-
betjening” böra bibehållas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer
Ja — 9.
Nej - 7.
§§ 43 till och med 5fi.
Biföllos.
§ 57.
Frih. Stjernstedt: Den §, som nu uplästes var den 57:de,
men i nu gällande Instruktion, likasom i förslaget, hänvises till
den 49:de. Jag anhåller om uplysning huruvida ej här något miss¬
tag eger rum. Den gamla 49:de §:n svarar mot den 47:de i förslaget.
166
Den 26 Maj.
I anledn. häraf hade lindert. Ridd.-Sekret, äran uplysa,
att den anmärkte hänvisningen till 49 § uti Utsk:s förslag utgjor¬
de en rättelse af nu gällande Instruktionen, hvilken innehöll hän¬
visning lill 49 i st. f. 51 §, som i Utsk:s förslag motsvarades
af 49 §:n.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. den 57 §.
§§ 58 och 59.
Biföllos.
§ 60.
Frih. Palmstjerna: Det torde för konseqvensens skull va¬
ra nödigt att denna § rättas i öfverensstämmelse med det beslut
R. ö. Ad. fattat beträffande Ridd.Sekrel:s åliggande alt renovera
eller komplettera de genealogiska labellerne.
Jag anhåller derföre att det beslut, som R. o. Ad. i denna
fråga fattal, måtte upläsas för att härvid tillämpas.
Gr. Lagerbjelke: Vid beslutet ang:de Ridd.Sekret:s skyl¬
dighet alt renovera genealogiska tabeller, antog R. o. Ad. Hr von-
Kraemers reservation, innehållande, så vidt jag påminner mig, i af¬
seende på denna §, en hemställan att R. o. Ad. äfven i afseende
på densamma måtte bifalla den nuvar:de lydelsen; hvarå jag vörd¬
samt anhåller om propos.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att 60 § borde bi¬
behålla den nuvarande deremot svarande 62 §:ns lydelse.
§ 61.
Frih. Palmstjerna: Ulsk. säger att Usla och 2:dra Kans-
lislerne, som hafva olika befattningar under riksdagarne, böra
icke ombytas, emedan de olika platserne fordra hos sina innehaf¬
vare olika egenskaper och insigler; men jag hemställer om dessa
förhållanden alltid kunna ega rum.
Den förste Kanslisten har måhända högre lön eller några
andra förmåner framför den andre Kanslisten och står i alla fall
framför denne sednare inom kansliet: vid sådant förhållande ocii
om första Kanslistplatsen blir ledig, bör ej gerna befordran
till denna plats kunna förvägras den andre Kanslisten. Dock
härvid vill jag mindre fästa mig än vid ordställningen i §:n hvar¬
af nästan synes som vore det en förste Kanslistens rättighet att
vara Sekret, hos Ridd.Utsk.: jag anser det böra vara en skyldig¬
het, men ingalunda någon bestämd rättighet, ty inträffa kan, att
de aldra vigtigaste, på Adelns representationsrätt, eller i andra
hänseenden mest inverkande frågor varda till Ridd.Utsk:s utred¬
ning och handläggning öfverlcmnade, i hvilket fall man kunde
önska och behöfva en Sekret, derstädes, som hade större insig¬
ler, högre kunskaper, djupare statsmannablick och mera utmärkt
förmåga, än hvad i allmänhet kan fordras af förste Kanslisten.
Jag anser således ordställningen böra förändras och vågar fö¬
reslå att §:n måtte erhålla följande lydelse: i 2 mom: ”Under
Den 26 Maj.
167
påstående riksdag åligger honom alt tillika vara Sekret, hos
Ridd.Utsk.” Då blir det en skyldighet ifrån hvilken han likväl
kan befrias under det att nuvarande bestämmelse gifveren rättig¬
het, som någon gång kunde blifva menlig och inverka på ären-
dernas gång på ett sätt, som stridde mot R. o. Ad:s önskningar.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle den af Utsk. föreslagne 61 §:n ropades nej, hvarefter H. Ex.
hemställde om R. o. Ad. bifölle samma § med den af Frih. Palm¬
stjerna yrkade förändring, att början af 2:dra mom. erhölle föl¬
jande lydelse: ”under påstående riksdag åligger honom alt tillika
vara Sekreterare i Ridd.Utsk. och besörja etc.
Ropades ja.
§ R2.
Bifölls.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s d. 21 och 24 den¬
nes på bordel lagde utlå(:n:
N:o 141, ang:de föreslagne understöd för ålerupbyggandet af
den nedbrunna delen af staden Lidköping samt verkställandet af
den nya tomtregleringen derstädes; och
N:o 142, ang:de ett läns beviljande för den nya regleringen
af tomterne i staden Christianstad.
Föredrogos och lades till handlingarne StalsUlsk:s d. 21 och
24 dennes på bordel lagde mern.:
N:o 143, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 105 och
N;o 144, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 126.
Slutligen föredrogos och biföllos SlatsUtsk:s d. 21 och 24
dennes på bordet lagde utlåtrn:
N:o 145, i anledn. af erhållne återremisser i betänk. N:o 68,
ang:de ifrågaslälld befrielse för aflidne presidenten I. P. af Bill-
berghs sterbhusdelegare från den honom ådömda ersättnings-skyl-
dighet för den efter Tullförvaltaren Finér yppade balans; och
N:o 146, i anledn. af väckt motion om rättighet för Lysings
häradsboer till utsyning på Ombergs kronopark.
II. R. o. Ad. åtskiljdes k1. 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
i OS
Dea 27 Maj f. m.
Tisdagen den 27 Maj 1851.
Plenum kl. 9. f. m.
Upläsles till justering och godkändes nedannämnde frän
Exped.Utsk. inkomne förslag lill R. Sl:s und. skrivelser till K. M.
N:o 74, ang:de dispositionen af 1848 ärs krigsrustningsfond
tillhörande persedfar, som blifvit i Stockholms utredningsförråd
inlemnade;
N:o 75, ang:de åtskilliga för det nybildade Artilleri-batteriet
i Norrland ifrågakomne ökade utgifter;
N:o 76. ang:de ersättning till Majoren G. Bennich för inne-
hafde häslhemmans räntor vid f. d. Westgötha kavalleri-rege¬
mente; samt
N:o 77, i fråga om undersökning af grunderne för slädernes
beskattning.
Med tillkännagifvande att Hr Weidenhjelm Ernst Aug.,
såsom ledamot af LagUlsk. begärt och erhållit 3 veckors ledighet
från d. 30:de i denne månad, anmodade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm.
Hrr Elektorer alt vid deras nästa sammanträde utse en ledamot
i nämnde Utskott under Hr Weidenhjelms frånvaro.
Företogs lill pröfning Consl.Ulsk:s d. 3 och 16 dennes på
bordel lagda meni. med förslag lill åtskilliga ändringar i Grund-
lagarne.
Sedan den del af della mern., hvarefter Utsk:s förslag före¬
kommer, blifvit upläst, hemställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
om icke U. o. Ad., enär ifrågavar:de mern. icke innefattade nå¬
got nytt representationsförslag, utan endast förslag till ändring af
vissa §§ i nu gällande grundlagar, behagade tillåta att föredrag¬
ningen skedde g:vis.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Frih. Raab, Adam Christian: Sedan Ulsk. yttrat sig öf¬
ver de inkomna förslagen till ändringar i grundlagen, har Utsk.
slutat sålunda: ”Med afseende å allt delta får Coust.Utsk. alltså
till R. II. St. för grundlagsenl. behandling vördsamt öfverlemna
bilagda förslag lill vissa ändringar i grundlagarna.” Härmed har
Utsk. således sagt, att, af de 7 till Utsk. öfverlemnade förslagen,
Utsk. funnit lämpligt, alt antaga Gr. Lagerbjelkes lill utgångs¬
punkt för frågan. Då Utsk. sålunda upställl sitt tillstyrkande, för¬
utsätter jag, att Ulsk. velat lemna R. St. rättighet alt uttrycka
deras åsigt, huruvida de lika med Utsk. vilja antaga det förorda¬
de förslaget till grund för representationens ombilduing. Jag tror
Den 27 Maj f. ra.
169
alt raan hur bör stanna för att få afgjordt, om Ståndet godkän¬
ner den föreslagna grunden. Vi hafva till vägledning för vårt
omdöme, då vi nu ega att yttra en gemensam tanke, att tillgå
icke allenast det af Ulsk. förordade förslag, utan äfven de betänk,
bifogade reservationer, och, då Utsk. lemnat reservanterne rättig¬
het att med Ltsk:s förslag beledsaga deras tankar, förutsätter jag,
att Utslcs afsigt varit att lemna R. St. tillfälle, att, om de så för
godt finna, hellre antaga någotdera af de i reservationerne fram-
lagde förslag till grund för representationens ombildning. På grund
af alla dessa skäl och då det leder till en betydlig reda i diskus¬
sionen, att man först afgör, hvilken grundåsigt Ståndet för sin
del vill antaga, anhåller jag, ali Hr Frih. o. Landtm, behagade
framställa propos. på den del af. betänk, jag nu tagit mig friheten
upläsa, och hvilken återfinnes å pag. 4.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då här är framlagdt ett nytt för¬
slag, och till ordningen hörer, alt R. o. Ad. skall fatta en ge¬
mensam tanke ronde hela detta förslag, förefaller det mig omöj¬
ligt, att kunna komma till denna gemensamma tanke, om försla¬
get §:vis skall genomgås, ty om en tanke genomgår hela försla¬
get, förekommer den ju i alla §§. Dessutom kan en anmärkn.
gälla flere §§. Man kan möjligen icke vilja antaga någon af de
föreslagna §§, och jag har sjelf flere anmärkn:r att göra emot åt¬
skilliga §§ ur en och samma synpunkt; men huru skall jag kunna
framställa dessa anraärkmr med mindre än jag får yttra mig öf¬
ver hela förslaget, hvadan jag förenar mig med siste talaren der¬
utinnan, att diskussionen må få omfatta hela förslaget med dess
motiver och serskilda stadganden. Om, sedan diskussionen blif¬
vit slutad, man, för åstadkommandet af en gemensam tanke, vill
föredraga betänk, på annat sätt, så må det så vara, men till en
början måste diskussionen omfatta hela förslaget, hvarom jag an¬
håller att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo:' I motsats med
de tvenne talare, som redan yttrat sig, anser jag alldeles nödvän¬
digt, alt föredragningen af betänk, sker §:vis, och att de gemen¬
samma tankar, hvilka i följd deraf komma att beslutas, äfvenle¬
des §:vis fattas. Const.Utsk. bar, såvidt jag kunnat upfatta dess
förslag, icke framställt något förslag till ny grundlag utan endast
till förändring af vissa §§ i Riksd.Ordn. och derföre måste Stån¬
det serskildt besluta öfver hvarje sådan §. Del må visserligen
vara sant, att under diskussionen det kan blifva svårt alt fullkom¬
ligt motivera ett tillstyrkande af bifall eller afslag, utan att vid¬
röra de satser, som ligga till grund för Utsk:s framställning i det
hela, och det torde således icke kunna bestridas, alt diskussionen
bör göras något rymlig, men hvad sjelfva beslutet beträffar, tror
jag det icke öfverensstämmer med ordningen, att låta det omfat¬
ta bela förslaget, enär detsamma endast innehåller ändringar af
åtskilliga §§ i Riksd.Ordn.
Frih. Raab: Den siste talaren har yttrat, att det vore all¬
deles nödvändigt, alt föredraga betänk. §:vis för att kunna vid
170
Den 27 Maj f. m.
hvarje § göra de anmärkmr, hvartill man finnér sig befogad. Jag
vill visserligen icke bestrida, att ju en föredragning af betänk.
§:vis kan vara både ändamålsenlig oell, om man så vill, äfven
nödig, men innan man öfvergår härtill, måste väl, såsom Hr La¬
gerhjelm yttra!, vara afgjordt, hvilket förslag, hvilken grundåsigt
R. o. Ad. vill antaga. Det är ingen förbjudet, att utgå från en
helt annan åsigt ån den Gr. Lagerbjelke lagt till grund för sitt
förslag. Från föreg:de riksdagar hafva vi exempel derpå, hurusom
R. St. såsom gemensamma tankar förklarat, att representationen
borde byggas på andra grunder än dem Utsk. antagit. Jag tror
således, att hvilken åsigt man än må hysa om rigtigaste och
lämpligaste sättet för representationens ombildning, man vinner
verkligen reda i saken, kommer lättare till sitt mål, om man först
och främst, — hvartill Utsk. äfven gifvit tillfälle, — bestämmer
hvilken grund, man vill bygga på, d. v. s. afgör antingen man
vill följa det framlagda förslaget och deri uttalade principer, eller
också något annat. Den mening, som härvid segrar, bestämmer
hvilket förslag, som skall tagas till grund, hvarefter man blir i
tillfälle, att diskutera detsamma §:vis, hvarigenom den fullkomli¬
gaste redighet i diskussionen vinnes, men så blir icke händelsen,
när en talar om ett förslag och en annan om ett annat och man
sedermera under allt detta korsar hvarandra med vederläggningar
af framställda åsigter. Jag önskar att man så må gå tillväga,
som jag nu tagit mig friheten yrka, icke för alt förstöra den
grundval, som R. o. Ad:s majoritet behagar lägga för representa¬
tionens ombyggnad, utan för att först blifva i tillfälle i min mån
verka för antagande af den bästa grunden, och sedan, hvilken
grund än må antagas, derpå få den bäst passande byggnad upförd.
Hr Lagerhjelm: I händelse man skulle välja den method,
Gr. Hamilton föreslagit, anhåller jag att fä veta, till hvilken §
förslagets motiver skola hänföras, eller, om någon talare önskar
yttra sig ang:dé ingressen och de deri uttalade principer, vid
hvilken § skall della ske? Det synes mig således nödvändigt, att
diskussionen lemnäs fullkomligt fri. Jag vill blott ur det ratio¬
nella af en diskussion i allmänhet betrakta saken, och då måste
man väl medgifva, att detta lagförslag icke är så upställtd, att den
ena §:n kan precist skiljas från den andra, så alt man kan anta¬
ga den andre, men icke den första o. s. v. Jag medgifver lik¬
väl, att när man kommer derhän, att R. o. Ad. skall besluta sig
för en gemensam tanke, måste förslaget §vis genomgås, och lem¬
näs derförinnan diskussionen fullkomligen fri, har jag intet emot
ett sådant sätt att falla en gemensam tanke, hvilken Ståndet må¬
ste fatta.
Hr Tersmeden, Nils: Jag kan icke biträda Frih. Raabs
åsigt, att R. o. Ad. bör granska grunderne för della förslag eller
med andra ord i allmänhet diskutera de principer, hvilka skola
läggas till grund för den förändring R. o. Ad. önskar i dess re¬
presentationssätt. Jag skulle tro att R. St. eller R. o. Ad. vid
detta tillfälle icke har att diskutera annat än de förslag till än-
Den 27 Maj f. ni.
171
dringar i grundlagarne, Utsk. framlagt. Frih:n har sagt, att 11.
o. Ad. möjligen skulle vilja bygga sitt representationssätt på an¬
dra grunder än dem Utsk. antagit. Den, som önskar sådant, har
sin rätt oförkränkt att till Consl.Utsk. upgifva dessa grunder för
att der få dem först pröfvade, ty ulan alt delta Utsk. först pröf-
vat dessa grunder, anser jag ganska vådligt att antaga, hvad R.
St., Utsk. ohördan, beslutat. I detta afseende hafva vi erfaren¬
heten att åberopa. Vid 1840 års-riksdag hade Consl.Utsk. afgif-
vit förslag till representationens ombildning, hvilket underkändes,
hvaremot i stället antogos de principer 3 Stånd upgifvit. Hvad
åter angår det, som blifvit yttradt i strid med Gr. Hamiltons åsigt,
får jag hemställa till den siste talaren, huruvida icke, då man
granskar ett förslag §:vis, man snarast kommer in på principer-
ne, hvilka här äro uttalade i första eller andra §:n. Jag ser icke
något hinder derföre, att hvar och en, som har en gemensam
tanke att framställa, icke kan när som helst framlägga den.
Denna gemensamma tanke blir sedermera framställd såsom propos.
af Ilr Frih. o. Landtm., och då eger Ståndet öppet att antaga
eller förkasta den. Framställes åter vid en § icke någon gemen¬
sam tanke, blir denne^ § hvilande, såvida hela förslaget blir
hvilande.
Hr Lagerhjelm: En talare har vändt sig till mig och jag
måste ännu en gång alltså upträda. Då diskussionen lemnäs full¬
komligt fri, har jag icke något emot en föredragning §:vis, såvi¬
da hvar och en har rättighet, att äfven vidröra ingressen till
Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: 56 § R.F. innehåller i 2:dra
mom. följande: ”Frågor om förändringar af stadganden i grund¬
lagarna varda på följande sätt behandlade: Tillstyrker Const.Utsk.
hvad en riksdagsman hos detsamma i sådant afseende föreslagit,”
(Det är hvad, som här skett) ”eller utlåter sig Utsk. med till-
eller afstyrkande å en af Konungen i lika ändamål gjord propos.;
varde Utsk:s yttrande vid samme riksdag öfverlemnadt till R. St.,
hvilka vid densamma må derom kunna öfverlägga; men icke vid
densamma besluta.” Ett af Const.Utsk. tillstyrkt, af enskild riks¬
dagsman väckt förslag, är nu under R. o. Ad:s pröfning. Låtom
oss efterse, hvad §:n ytterligare stadgar om pröfningssättet inom
RiksStm. Fortsättningen af nämnda mom. lyder sålunda: ”Göras
i R. Sl:s plena icke några anmärkmr emot Coust.Utsk:s yttrande;
hvile detsamma såsom ett R. St:s utlåt., hvaröfver först vid nästa
riksdag, och då endast med ja eller nej skall kunna beslutas, och
gälle då förerskriflen i 75 § Riksd.Ordn.” Om således vid för¬
slagets föredragning någon anraärkn. icke göres, blir detsamma
hvilande lill nästa riksdag. Göras åter anmärknm, stadgar § vi¬
dare, huru förfares skall, Demi., att de anmärkmr, hvilka hvarje
RiksStånd serskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar, sko¬
la till Const.Utsk. hänvisas. Således om emot förslaget göras an¬
märkmr, hvilka Ståndet anser böra utgöra dess gemensamma tan¬
kar, skall till Const.Utsk. remitteras dessa Ståndets gemensamma
172
Den 27 Maj f. m.
tankar. Det torde således vara gifvet, att förslaget måste ligga
lill grund för öfverläggningen, och att, derest någon sådant be¬
gär, förslaget lämpligast bör §:vis föredragas, hvarföre jag förenar
mig med Gr. Hamilton.
Frih. Raab: Jag skulle i sanning icke åter upträda i denna
fråga, om jag icke vore öfvertygad att det af mig förordade före¬
dragningssätt skulle lättare leda till hvad vi alla önska, nemi. re¬
da i saken, och till det mål, vi alla önska, lika säkert som de
Herrars åsigter, hvilka yttrat sig emot mig. Att mitt förslag icke
strider emot de af Gr. Lagerbjelke uplästa grundlags-§§, torde jag
få bevisa dermed att i 56 § R.F. föreskrifves, ali man eger rättig¬
het att öfverlägga om ett förslag. Der finnes ingen inskränk¬
ning stadgad för öfverläggningens omfång, och man eger således
rätt att, i st. f. hvarje af Utsk. framlagd § föreslå en annan, och
då måste man väl äfven ega rätt, att i st. f. det hela framlägga
något annat på andra grunder bygdi förslag. Vidare heter det:
”Göras i R. St:s plena anm'ärkn:r”. Likaledes är här lemnad sam¬
ma latitud för anmärkms omfång, så att jag kan gå huru långt jag
vill med mina anmärkmr, d. v. s. i grunden ändra hvarje §.
Om jag sålunda kan för hvarje del insätta en annan, mäste jag
äfven ega rättighet att sätta ett annat helt för det hela. Men att
innan man öfvergår till detaljerna^ afgöra om man gillar sjelfva
grunden, måste vara det rätta, emedan det medförer den största
redighet i föredragningen. Att en sådan åsigt icke är grundlags¬
vidrig såsom en talare sagt, bevisas deraf, att Const.Ulsk., som är
rätta myndigheten att tolka grundlagarne, beledsagat sitt förslag
med reservationer. Hvartill skulle väl dessa reservationer tjena,
om icke meningen med dem vore, att lemna R. St. tillfälle, alt
öfver dem yttra sig och att af dem hemta ledning för deras åsig¬
ter i och för fattandet af ett gemensamt beslut. Vidare kan det
icke vara grundlagsvidrigt på grund af de mångfaldiga praejudika-
ter, vi hafva från föreg:de riksdagar, att Stånden i st. f. de af
Const.Utsk. framlagda grunder för representationens ombildning
antagit andra. Jag anhåller alltså om propos. på bifall till mitt
förslag.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Förslagets utgångs¬
punkt. såvidt jag fattat detsamma, innehålles i 12, 13, 14 och
15 §§. Desse §§, hvilka afhandla representationssättet för de 4
Stånden, ega med hvarandra det sammanhang, att de, enl. min
åsigt, icke kunna serskildt diskuteras. Jag tror således, att om
föredragningen sker §:vis, hvilket jag anser böra ske, måste före¬
dragningen börja med dessa 4 §§, då man naturligtvis icke kan
yttra sig öfver dessa §§:rs innehåll med mindre, än att man äfven
vidrör sjelfva grunden eller tanken, hvarpå sjelfva förslaget är
bygdt. Det är således gifvet, att en öfverläggning om dessa 4 §§
leder till samma mål, som om man yttrar sig öfver principfrågan,
hvaraf följer att det är likgiltigt i sak antingen jag först yttrar
mig i principfrågan eller om dessa §§ företagas till pröfning, ty
i sednare fallet måste principfrågan, såsom nedlagd i dessa §§,
Den 27 Maj f. ra.
173
jemväl komma under öfverläggning. Jag hemställer derföre till
Hr Frih. o. Landtm., om icke såsom en medelväg emellan de
här yttrade olika åsigterne föredragningen bör ske §-vis, och att
de 4 förstnämnda §§:ne först föredragas. Förkastas de, så är
grunden för förslaget uphäft och förslaget förfallet. Antagas de åter,
så är derigenom principfrågan afgjord, och på detta sätt skallman,
enl, min åsigt komma lika fort till målet som med antagande af
de åsigter om föredragningen, olika talare här framställt.
Gr. Hamilton: I den händelse Frih. Raab missförstått mitt
första yttrande, anhåller jag att få göra ett förtydligande deraf
nemi. att anledn. till min önskan, att förslaget måtte §-vis före¬
dragas, icke var min öfvertygelse, att förslagets pröfning i dess
helhet vore stridande emot grundlagen, utan jag ansåg, att man
med större lätthet och ordning skulle komma till slut i ämnet
genom antagandet af det föredragningssätt, hvilket jag tagit mig
friheten framställa och ansåg öfverensstämmande med 54 § Riksd.-
Ordn. Af denna §, som berättigar hvarje ledamot att få propos.
delad, då slutligen ett beslut skall fattas, följer ingalunda, att ju
icke diskussionen kan omfatta liela ämnet, och dä diskussionen
blifvit fulländad, samt ämnet skiljdt i serskilda delar, måste enl.
samma grundlags § propos. framställas på hvarje sådan del. Jag
ansåg således Frih:6s förslag icke stridande emot grundlagen men
väl emot ordningen. Emedlertid vidhåller jag min först yttrade
åsigt hufvudsakligast med stöd af nyssnämnde §, ty det är ju tyd¬
ligt, att då det beror af hvarje ledamot att få Ståndets beslut
fattadt öfver hvarje §, måste man med mera ordning komma till
slut, om dessa olika §§ serskildt diskuteras. Jag medgifver lik¬
väl, hvad Frih. Sprengtporten här yttrat, att, då de 4 första §§:nc
stå med hvarandra i så nära sammanhang och innehålla grunder¬
na för förslaget, de böra först diskuteras, hvarföre jag icke skall
motsätta mig en sådan ordning för öfverläggningen, i händelse
Ståndet sådant beslutar, dock att Ståndet förbehålles rättigheten
att öfver hvarje serskild § fatta beslut.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
Frih. Raabs begäran att framställning måtte göras, huruvida det
nu af Const.Utsk. öfverlemnade förslaget skall antagas till utgångs¬
punkt för diskussionen, finge förklara, det han, till följd af stad¬
gandet i 56 § R.F. ansåge sig icke kunna till öfverläggning fram¬
ställa något annat förslag, än det af Const.Utsk. till R. St. öfver¬
lemnade, naturligtvis med hvar och en af Ståndets ledamöter obe¬
tagen rätt att i anledn. af detta förslag göra sina anmärkmr; hvar¬
jemte H. Ex. nu förnyade sin förut gjorda propos. om R. o. Ad.
behagade tillåta att föredragningen af detta förslag skedde §-vis.
Ropades ja.
Då härefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. på sätt Frih.
Sprengtporten föreslagit, behagade först i ett sammanhang företaga
de af Utsk. föreslagna 12, 13, 14 och 15 §§ i Riksd.Ordn., lem-
nade R. o. Ad. härtill sitt bifall.
174
Den 27 Maj f. m.
Sedan nu dessa §§ blifvit upläste, yttrade
Frih. Raab: Då vi nu åter gå att öfverlägga om den fråga,
som omfattar samhällets dyrbaraste angelägenhet, kan jag icke an¬
nat än lifligt och varmt önska, att vi måtte lyckas i våra bemö¬
danden att till fäderneslandets båtnad lösa densamma. Vi kunna
icke förneka, att ju tiden skyndar, och att fäderneslandet fordrar
en snar lösning af frågan, ty Mine Hrr! den stiltje, hvari vi oss
befinna, utgör icke det helsosamma lugn, hvarunder samhället fro¬
das och förkofras, tvertom skulle jag tro, att den snarare kan an¬
ses såsom ett töcken, hvars tryckande atmospher hotar alt qväfva
samhälleis dyrbaraste vext, nemi. fosterlandskänslan, och på sam¬
ma gång beröfva oss dennas dvrbaraste frukt: utvecklingen af na¬
tionens andliga och materiela krafter. Likasom inom familjen
kärleken till föräldrar och syskon vill förkolna, om icke lika barn
dela lika rätt, så försvagas äfven inom samhället fosterlandskänslan,
om icke samhället lika huldrikt omfattar alla sina medlemmar och
rättvist dem emellan skiftar rättigheterna. Att den dyrbaraste af
alla rättigheter inom samhället är den, att deltaga i stiftandet af
samhällets lagar och i besluten om dess beskattning, eller med
andra ord att deltaga i representationen, kan väl svårligen förne¬
kas, men huru har den blifvit skiftad? Jag vill icke ingå i en
närmare analys af våra Stånd, hvilka fått denna rättighet sig mo¬
nopoliserad. I fråga om vårt eget Stånd har en frägdad talare,
den J ären vane att med förtroende afhöra, och hvars omdömen
alltid ulöfvat ett stort inflytande på edra beslut, ådagalagt, att,
ehuru vårt Stånd inom sig eger så mångå utmärkta män, detsam¬
ma likväl såsom Stånd, med sin sjelfskrifna representationsrätt,
eger allt för stora brister, för alt numera utgöra en lämplig del
af representationen. I afseende åter på de andra Stånden tillåter
jag mig icke att på detta rum framföra något klander. Beröm¬
ma dem kan jag ej. Om dem vare nog att deras egna ledamöter
erkänna alt de, under sin närvarande sammansättning, ej mäkta
alt upfylla nationens billiga anspråk. Men hvad jag vill ochan¬
ser mig böra bjert framhålla, är den olyckliga splittring, som eger
rum emellan våra Stånd, hvilken röjer sin tillvaro icke blott i
de stridiga beslut Stånden inbördes fatta, och i det misstroende
de ofta visa hvarandra; utan åtföljer ledamöterne från deras af-
stängda sessionsrum till Utskm, hvarest, såsom vi känna, samhäl¬
lets angelägnaste frågor oftast afgöras genom den förseglade vote-
ringssedelns lottspel. Jag tillåter mig framhålla det förhållande,
att en stor del medborgare nu sakna representationsrätt. Det är
en orättvisa emot dem och en förlust för samhället, hvilken för¬
lust med hvarje år blir större, derföre, att den i allmänhet sti¬
gande bildningen alltjemt ökat deras antal, hvilka nu stå utanför
representationen, som under loppet af de sednare åren, ej fått
tillegna sig några af dem. Jag vill vidare framhålla det förhål¬
lande, som icke eller lärer kunna nekas, att landet numera sak¬
nar det förtroende för dess representation, det horde ega, och har
förlorat hoppet, att R. St. under deras närvarande form, kunna
Den 27 aj f, m.
175
lösa denna landets dyrbaraste fråga, eller i allmänhet utföra de¬
ras vigtiga bestämmelse^ Jag vill äfven slutligen framhålla det
besynnerliga förhållande, att, ehuru vi under loppet af 40 år haft
vår närvarande konstitutionella samhällsform, vi likväl icke lyckats
framkalla en fullkomligt konstitutionel regering, och att våra de¬
batter ej mera ådraga sig allmänt intresse, visar sig bland annat
i den omständighet att vi numera sällan se Konungens rådgifvare
ibland oss, deltagande i våra öfverläggningar. Såvidt mina ögon
kunna speja, sakna vi dem äfven nu vid delta vigtiga tillfälle.
Jag hör någon anmärka att jag begår ett misstag. Det skulle i
sanning fägna mig, om jag i så måtto misstagit mig, att någon
af dem, ehuru af mig osedd, skulle vara tillstädes, men det är
åtminstone icke något misstag, att i den mån det med hvarje riks¬
dag blifvit svårare för R. St. att upfylla sitt kall såsom represen¬
tanter, har det och blifvit svårara, — att ej säga omöjligare —
för Regeringen att i fullt mått upfylla sitt, ty det lärer väl icke
kunna påstås, att R. St:s förhandlingar gifva full ledning för Re¬
geringen i och för bedömandet af R. St:s egna åsigter, och ännu
mindre af hvad man egentligen kallar den allmänna folkviljan i
landet. Af alla dessa sammanlagda förhållanden drager jag den
slutsatsen, att bristerna i vårt representationssätt förorsakat den
försoffning, som f. n. eger rum inom landet. Denna försoffning,
— denna liknöjdhet för landets vigtigaste frågor röjer sin tillvaro
uti en viss tystnad i de politiska frågorna, men denna tystnad åt¬
följes af ett doft missnöjé med R. St., med Regeringen och med
det bestående, och om detta leder till hvad jag befarar, en min¬
skad fosterlandskänsla, är delta vida farligare, vida betänkligare än
de ögonblickliga förvillelser, hvartill kanske någon gång för långt
drifna anspråk varit vållande. Det är kärleken till fosterjorden,
som framför allt bör vårdas; ty vi måste erkänna, Mine Hrr! att
det varit fosterlandskänslan, som mången gång räddat Sverige, då
det stått vid branten af dess fall. Deremot har det — och jag
kan ej utan oro för framtiden tänka derpå — just varit en så¬
dan försoffning — en sådan sorglöshet, — en sådan oenighet,
som den, hvilken uppenbarar sig hos och ibland oss, hvilken, enl.
historiens vittnesbörd, i andra stater visat sig såsom förebud lill
stora samhälls-olyckor. Vi böra ej förakta denna varning. Allt
detta framställer sig nu för mig i bjertare färgor, då jag tager i
betraktande, hvilken lycklig framtid vårt fädernesland med dess
många resurser, med dess idoga befolkning skulle kunna ega, om
vi icke, såsom nu är händelsen, splittra utan i stället förena vå¬
ra krafter för ett gemensamt mål.
Af alla dessa skäl kan ingen lifligare, ingen varmare, ingen
uprigtigare än jag önska, att vi må kunna förena oss om något
förslag till förändring af vårt nuvar:de representationssätt såsom
sjelfva utgångspunkten för åstadkommande af en förbättring i
det hela.
Jag vill icke förneka Coust.Utsk. förtjensten att hafva öppet
erkänt behofvet af en sådan förändring, men jag kan icke god¬
känna Utsk:s åsigt, att till så stor del bibehålla de nuvande for¬
170
l)en 27 Maj f. m.
merna. Jag tror att Utsk. bort gå längre, men framför allt icke
antaga denna grund för ett nytt förslag, hvilket det onekligen är.
De af Utsk. föreslagna hufvudsakliga förändringarne bestå dels i
förslaget att R. o. Ad. skulle representeras genom val, utan att
likväl Utsk. angifvit sättet, hvarpå valen skola tillgå, och dels i
några nu orepresenterade medborgares inrymmande eller inympande
på Stånden. Jag befarar Mine Hrr, att detta förslag, ehuru väl¬
ment det än kan vara, icke tillfredsställer nationens billiga fordrin¬
gar och icke kunna vi vänta det, då vi veta, att icke något an¬
nat konstitutionel! samhälle har en så beskaffad representation
som här är i fråga, och då våra närmaste grannriken Dannemark
och Norrige hafva antagit den samfällda valprincipen. Inom dessa
riken är valrätten långt mera utsträckt, än jag önskar eller
vill förorda att den må blifva inom vårt land. Då Konungen
uti sitt till R. St. vid förra riksdagen framlagda förslag underkänt
Ståndsprincipen, anser jag det hvarken rätt eller ens möjligt all
bibehålla denna princip, och jag är innerligen öfvertygad, att den
af K. M. antagna grund för Dess nämnde förslag var den enda
rätta, och på hvilken Utsk. således bort hafva byggt sitt förslag.
Utsk:s ifrågavande betänk, är åtföljdt af en reservation utaf
Hr Brink, hvilken reservation blifvit stödd på den af K. M. an¬
tagna grund ehuru med vissa förändringar, dem jag anser än¬
damålsenliga och utgöra en förmedling af det streck, som i det
K. förslaget var updraget emellan dem-hjögre och lägre förmögen¬
heten. På de af Hr Brink angifna grunder skall, enl. min åsigt,
kunna byggas ett representationssätt, som har vida flera chancer
för sig, att kunna betrygga den bestående ordningen, än det af
Utsk. föreslagna, enär detsamma antager ett verkligt 2-kammar-
system och innebär de restrictioner i valrätten och vid dess utöf¬
ning, alt man, sävidt menskligt förstånd kan förutse resultaterne,
bör vara säker derom att i representationen skola inrymmas de
utmärktaste och mest uplyste medlemmarne i samhället utan af¬
seende på Stånd eller börd, hvilket för samhället icke utgör nå¬
gon hufvudsak. Jag anser således ett representationssätt, stödt pä
de af Hr Brink upgifna grunder, kunna bättre betrygga vår fram¬
tid, gifva ett fastare stöd ål Konungamakten, — vilkoret för vårt
lugn — än det af Utsk. förordade med dess enkammar-system,
och anhåller derföre, att Ståndet måtte såsom dess gemensamma
tanke antaga Hr Brinks reservation. Jag skulle likväl i denna
reservants förslag vilja göra åtskilliga mindre förändringar, men
vill icke nu besvära R. o. Ad. med deras afhörande, förbehållande
mig alt få angifva dem i mitt skriftliga förslag till gemensam
tanka.
Hvad åter Gr. Lagerbjelkes af Const.Utsk. förordade-förslag
angår och serskildt de nu föredragne 4 §§:ne så, ehuru jag i allo
gifver företräde åt Hr Brinks förslag, anser jag mig likväl oför¬
hindrad att ingå i en detaljgranskning deraf och till en början
af 12 §. Usla mom. af denna §: lyder sålunda, ”riksdagsmän för
de å Riddarhuset introducerade ätter väl jas af dem, som enl.
Ridd.-
Den 27 Maj f. m.
177
Ridd.Ordn. dertill berättigade äro”. Då Gr:ii uti det följande mom.
föreskrifvit, att valen skola ske distriktvis, synes mig att i delta
mom. samma ord bort bär inlagas, hvilket, i händelse R. o. Ad. gillar
den grund, hvarpå förslaget är byggdt, jag yrkar mätte blifva föremål
för pröfning såsom Ståndets gemensamma tanka. Uti 2:dra mom. heter
det: ”Deägareoch fideikommiss-innehafvareaf i mantal saltjord, hvil¬
ka till ofrälse stånd höra och på grund af K. fullmakt innehafva
eller förut innehaft tjenst å Rikets Stat, välje inom sig distrikts-
vis riksdagsmän”. Enl. min åsigt hade förslaget varit vida bättre
om de, hvilka uti 2:dra mom. tillerkänts rösträtt, icke blifvit
ålagde alt välja 15 ledamöter inom sig, utan tillsammans med R.
o. Ad. välja alla de 75, hvilka skola utgöra R. o. Ad. Dessutom mä¬
ste jag göra den anmänmärkn., att äfven med dessa nu orepresen-
lerades intagande i representationen lemnäs likväl en ganska be¬
tydlig del utan representationsrätt. Det mäste förefalla besynner¬
ligt, alt då Gr:n uti 13 § tillerkändt alla skollärare, huru ringa
beställningar de än må hafva, blott de hafva preslerlig befordrings¬
rätt, äfven om de icke äga jord, representationsrätt, alla andra
embetsman skola derifrån vara uteslutne, såvida de icke förvärfvat
sig jord. Såsom ett af de hufvudsakligasle felen i alla de före-
dragne 4 §§:ne ber jag att få fästa upmärksamheten på sisla
mom. i hvardera af dem. lista § 4 mom. lyder: ”valen förrättas
i enhhel med den Ridd.Ordn., som af R. o. Ad. antagen och af
Konungen gillad och fastställd är”. En ungefär lika föreskrift är
gjord för de öfrige Stånden. Det fordras således, att Stånden på
god tro antaga ett representationsförslag i hopp att sedermera kun¬
na öfverenskomma om den valsladga, hvarefter Ståndens ombud
skola väljas. Enl. min åsigt fordras härtill en ganska stark tro.
Jag föreställer mig, att om någonsin ifrågavande förslag skall kun¬
na antagas, Stånden såsom första vilkoret derföre skola fordra kän¬
nedom om sältet, hvarpå valen skola ske, af hvilken anledn. jag
äfven förmodar, att vid den blifvande återremissen af betänk.,
hvilken jag förutser Ståndet beslutar, Consl.Ulsk. ålägges, att så¬
som serskild artikel framlägga förslag lill de olika StåndsOrdnin-
garne för att i sammanhang med hela förslaget antagas, hvarefter
ifrågavar:de mom. af lista § bör lyda sålunda: alt valen förrättas
i enhhel med den Ridd.Ordn., som, af riksnämnden antagen, af Ko¬
nungen gillad och fastställd är samt en dylik förändring göras i
13, 14 och 15:de §§:ne, hvarom jag yrkar propos. såsom gemen¬
sam tanka, i händelse jag ej vinner framgång för Hr Brinks re¬
servation. Det är vål icke för mycket begärdt att få den säker¬
het emot öfverraskande förändringar i del ena eller andra Stån¬
dets valsätt, att ändring i den en gång antagna valstadgan ej må
ega rum, utan att den föreslagna ändringen varit underkastad
Riksnämndens pröfning. Vid 13 § gör jag samma anmärkn. emot
de särskilda valen som vid den 12. Jag inser icke något skål,
hvarföre icke alla de, hvilka enl. denna § äga rösträtt, kunna ge¬
mensamt få välja. Jag kan icke eller undertrycka min åsigt, att
då uti PresteSt. inrymmas så få medborgare, antalet af Ståndets
7 H. 12
178
Den 27 Maj f. m.
representanter synes mig blifva nog stort, enär detsamma är fö¬
reslaget lika med hvardera af de öfriga Ständens, der man inrymt
vida flere förut orepresenterade. Uti såväl den 12:le som den
13 § saknas föreskrift, huru förhållas skall med dens rösträtt,
hvilken är Adelsman och tillika Prest. Har han rättighet att rö¬
sta i denna sin egenskap inom R. o. Ad. eller ibland Presterne?
eller är det väl meningen att han skall rösta på båda ställena?
•— I 14:de § säges ali den, som enl. 12 och 13 §§:ne valrätt
eger, vare ej berättigad alt uti val enl. denna § deltaga. Af
detta stadgande för BorgareSt. drager jag den slutsats, att Utsk:s
mening icke varit, alt någon dubbel rösträtt skall tilkomma den,
som är både Adelsman och prest. Min lanke är, att, då preslmän
fått Gudi nog af andel i de verdsliga bestyren eller i representationen,
den, som i egenskap af prest har valrätt, icke bör såsom Adels¬
man på samma gång få deltaga i valen inom R. o. Ad:n. I af¬
seende på 4 mom. i 13 § åberopar jag, hvad jag yttrat vid 12
§. 4 mom. Beträffande åter den 14 § anhåller jag att lill Const.-
Utsk:s här närvartde ledamöter få framställa den frågan. Hvad
menas med uttrycket: ”idkare af borgerlig näring, handel, fabrik,
handtverk eller annat till borgerliga näringar räknadt yrke”? San¬
nolikt hafva orden ”borgerlig näring” af misstag influtit på 2 stäl¬
len, enär de varit nödige endast på ena stället. Jag måste likväl
hembära Utsk. min tacksamhet derföre, alt Utsk. enl. ordalagen
tillagt utan undantag alla socknehandtverkare valrätt bland bor-
gerskapet i ståderne, i hvilket afseende Utsk. föreslagit en mera
utsträckt valrätt ån jag tagit mig friheten förorda. Vid 2 mom.
gör jag samma anmärkn. som vid 4:de mom. i 12 och 13 §§.
Uti 1 mom. 15 § lyder förslaget sålunda: ”Till riksdagman af
BondeSt. välje allmogen inom sig hemmansägare, hvilka inom nå¬
got af de uti valet deltagande härader boende och besutne äro
och ej till annat RiksStånd höra. Samma rätt som hemmans¬
ägare äge ock fideikommiss-innehafvare och den kronohemmans¬
åbo, som med stadgad åborätt hemmanet innehafver”. Hvad me¬
nas med allmoge? Visserligen hafva framfarne Konungar kallat
alla medborgare i samhället för allmoge, men enl. sednare tiders
språkbruk innefattar detta ord endast BondeSt. och dem, hvilka
äro att anse såsom lägre än BondeSt, Ordet allmoge synes mig
mindre lyckligt valdt enär det möjligen skulle kunna tydas så,
som vore meningen alt utesluta jordegande embetsman ulan K.
fullmakt, dem det likväl är Utsk:s afsigt alt lemna inträde i Bon¬
deSt. Jag inskränker mig till dessa anmärkmr och vidblifver min
första anhållan, att R. o. Ad. ville såsom sin gemensamma tanke
antaga Hr Brinks förslag.
Hr Weidenhjelm, Ernsi Au g.: Till en början vill jag
icke dölja, alt Const.Ulsk:s ifrågavar:de betänk, icke upfyllt min
väntan eller fullkomligt tillfredsställt mina förhoppningar. I åt¬
skilliga lifvets förhållanden, och de politiska frågorna företrädesvis,
gör man likväl oftast klokast alt dagtinga icke med sin öfverty¬
gelse utan med sina anspråk. Desse sednare vill jag alltså hvad
Den 27 Maj f. m
179
mig sjelf angår, lill en slör tiel lala falla. Jag vill hålla Consl.
Utsk. räkning för de motiver, hvarpå dess förslag blifvit bygdt,
destoheldre som jag antager dessa motiver såsom mina egne, och
delar Utsk:s åsigt, alt endast på fredlig väg cn tillfredsställande
lösning af våra reformer kan vinnas, och att, då godkännandet
deraf allena på den lagstiftande makten beror, några andra för¬
ändringar eller förbättringar i vår representation f. n. med hopp
om framgång, icke kunna föreslås än sådane, hvarom representa¬
tionens eljest skiljaktiga elementer under tidernas lopp blifvit ense
och samdrägtige. Jag tror mig vara förvissad, att pluraliteten
inom detta rum ännu icke ämnar eftergifva bördens rätt såsom
grund för andel i representationen, och att påyrka någon förän¬
dring i denna del vore alltså fåfängt. Sålänge delta fortfar, må¬
ste således Slåudselemenlet i representationen förblifva och de nö¬
diga förbättringarna följaktligen sammanställas med bibehållandet
af denna grund. Då nu likväl ingen röst i hela landet icke ut¬
talat sin dom för rättvisan och billigheten, att i representationen
uplagas åtskilige derifrån nu biltoge elementer, och en förändring
i denna del af vår grundlag synes alltså vara den mest efterläng¬
tade och af behofvet högst påkallade, måste häraf blifva en följd,
att dessa nya elementer inympas på de fyra Stånden, dem vi, på
säll jag redan nämnt, nödgas bibehålla. Då också den gemen¬
samma öfverläggningen på ett rum ostridigt innefattar en behöflig
förbättring, och gemensamma beslut såsom följd deraf böra fattas,
måste naturligtvis äfven de 4 Stånden för jemvigtens uprä t ihål¬
lande representeras af ett lika antal representanter, och förbere¬
dande deraf måste likaledes val inom R. o. Ad. äga rum. Om allt
detta är jag således med Utsk. ense. Det är egentligen i fråga
om de främmande elementernes mängd eller, rättare sagdt, om
tillämpningen af denna sats, hvarvid Utsk. enl. min åsigt afvikit
från sina moliver, jag skiljer mig från Ulsk:s mening. Såvida
jag rätteligen upfattai förslaget, är valrätten utöfver den, som nu
finnes, endast utsträckt till husägare i släderne, fabrikanter och
näringsidkare, skollärare, samt de embetsman med K. fullmakt,
hvilka äga eller innehafva jord. Men månne endast börden, de
borgerliga yrkena, kyrkan, skolan och jorden böra representeras?
Jag vill företrädesvis fästa mig vid en omständighet. Hvarföre
hafva t. ex. alla de embetsmäD, hvilka icke innehafva börd eller
jordbruk, blifvit från valrätt uteslutne? Månne Utsk. hämtat grun¬
den härtill från det förmenande, att dessa embetsman äro Sta¬
tens trälar: att de tillbytt sig deras fullmakter mot upoffringen
af deras öfvertygelse och sin medborgarepligt: eller att, derest
icke bördens eller jordbrukets interressen ledde dem lill det rätta,
de skulle blifva viljelösa redskap i Konungamaktens eller andras
händer. För min del kan jag omöjligen förmoda, att det uplysta
Utsk. utgått från så i grund falska principer. Om nu än princi¬
pen kan vinna tillämpning i andra länder, der embetsroannens
qvarblifvande vid sin plats uteslutande beror af hans politiska
åsigler och Regeringens godtycke, så år den likväl icke i ringaste
12*
ISO
Den 27 Maj f. m.
män hänförlig lill Sverige, der, med endast få undanlag, embets-
mannen innehar en af hans politiska tänkesätt oafhängig ställning
till Regeringen. Har Utsk. åter grundat detta embetsmännens
uteslutande på antagandet deraf, att de endast äro hvad man kal¬
lar tärande medlemmar i Staten, så har Utsk. äfven mycket oegent¬
ligt förfarit. ”Närande” i sträng mening är ingen utom naturen
sjelf, och ”producent” i allmän bemärkelse är hvar och en, som
arbetar, vare sig med själen eller kroppen. Embetsmännens ställ¬
ning till Staten är lika med hvarje annan medborgares, hvars
duglighet och arbetsförmåga, Staten för vinnande af sina ändamål
tillegnat sig. Embetsmännens lön är icke annorlunda att betrakta
än hvarje annat arfvode, som Staten, på grund af kontrakt, ut¬
betalar till den, hvars arbete Staten behöfver, och riktigheten af
denna sats är destomera uppenbar, som Staten icke försmår, alt af
embetsmännens lön likasom af hvarje annan inkomst eller arbete
draga skatt eller bevilln. Således i samma mån embetsmännens
verksamhet måste anses för Staten gagnande och omistlig, i samma
mån bör han ock vara berättigad, att i Staten åtnjuta fullt med¬
borgerligt politiska rättigheter. Om man än antager, att valrätten
ytterst hvilar på vigten eller värdet af de ioteressen, man har att
bevaka, finnes väl Mine Hrr! något dyrbarare än embetsmännens,
han, hvars sjelfbestånd, hvars framtida välfärd, mera än de fleste
andras, med Statens egen är oskiljaktigt sammangjuten och förenad.
Embetsmännen innehafva också, kanske företrädesvis, en stor del
af tidens uplysning och vetande. De besitta kanske mera uteslu¬
tande medlen och häfstängerna att sälta i gång och behandla
den stora Statsmachinen, hvars rörelse dem förutan, tilläfventyrs
skulle till samhällets ofärd afstanna. Det är icke rättvist Mine
Hrr, det är icke ädelt eller klokt att från valrätt och valbarhet
utestänga denna mängd af uplysta, af arbetande och gagnande
medborgare, och på dessa grunder vägar jag påyrka en återremiss
af Utskrs betänk, i denna del, under vördsam hemställan, att så¬
som Ståndets gemensamma tanke mätte antagas att, med bibe¬
hållande af förslagets grunder i öfrigt, valrätt och valbarhet mätte
tillerkännas jemväl de ofrälse embetsman med Kongl, fullmakt,
som icke innehafva jord.
Hr Lagerhjelm anförde skriftligen:
Den stora frågan har, säger Utsk., höjt sig till en fråga om
allmänna politiska principer och förirrat sig i öfverdrifter och un¬
der ifvern har man glömt ideeruas verkställbarhet. (Pag. 2). Af
Utsk:s yttrande längre fram (pag. 3) kan man antaga att person¬
lighetsprincipen är den ena och Stånds- eller klassvals-principen
den andra, och det vore mycket uplysande att veta Utsk:s tankar
om denna irring, dessa öfverdrifter. De skola, hoppas jag, erbjuda
oss sjelfva upräuningen till en förmedlande npfattning af detta
vigliga ämne. Jag frågar derföre: hvaruti beslår denna irring?
Man synes lia glömt, säger Utsk. villkoren för dessa idéers verk¬
ställbarhet inom det verkliga lifvet. Att irriga idéer äro verk¬
ställbara, derpå lemnar oss likväl Frankrike lika beklagliga som
Den 27 Maj f. m.
181
tydliga och ofia förnyade bevis; och hvad som är eller blir verk-
ställbart i Sverige, det beror till icke ringa del på det sätt, hvar¬
på representalions-frågan behandlas; ty motsätter man sig ihär¬
digt all reform, då blifva ideer verkställbara, hvilka duka under
genom ämnets rationella behandling. Mau behöfver icke kasta
sin blick utöfver Fäderneslandets gränsor, för att finna behofvet
af att tillrättavisa det irriga och inskränka det öfverdrifna i tän¬
kesätten öfver just denna fråga. Men förgäfves har jag sökt efter
Utsk:s egen princip. Val ser man den väg Utsk. valt, att nemi.
inskränka reformen till ”de punkter, om hvilka alla äro ense”;
men derigenom har Utsk. dock icke lemnat något bidrag till ett
fredsslut i meningarnes strid.
En sådan utredning af sjelfva ämnet kan dock icke vara lik¬
giltig för denna vigtiga frågas lyckliga och definitiva lösning; ej
ens umbärlig vid ett rationell förfarande från Ulsk:s egen synpunkt.
Då de allmänna valens princip under mer än ett årtionde varit
förfäktad af utmärkte män och hunnit alstra ett temmeligen all¬
mänt tänkesätt, hvilket förmenar densamma utgå från ostridiga
rättsbegrepp och sl u tel i gen blifvit lagd till grund vid den ena Stats¬
maktens förslag lill frågans verkeliga lösning; så torde den väl
förtjena en vederläggning då den icke antages. En reservant
(Bengt Gudmundson pag. 2) säger: ”ali pröfva dessa grunder, att
öfvertyga sig om deras rättvisa och ändamålsenlighet, att öfver¬
väga till hvad grad de kunna och böra tillämpas underutvecklin¬
gen af vårt samhällslif, se der hvad som är hvarje rättskaffens
riksdagsmans pligt emot Fosterland och medborgare”. En annan
reservant (Hr Brink pag. 1) säger: ”Det år uti Slåndsindelningen
orsakerna finnas till allt det missförstånd, uppehåll och oordning
uti ärendendernas gång, likasom till de tvister Stånden emellan
hvilka ofta vållat söndringar och split, samt skakat samhällets
grundvalar”. Den förre beropar sig på rättsbegrep för allmänna
valens princip; den sednare vill på Slåndsindelningen kasta skul¬
den för rätt mycket ondt, som tilldrager sig under våra ögon.
Om nu den stora frågan såsom Utsk. säger, förirrat sig uti öfver-
<i r i fler, hvarföre ej komma oss till hjelp med denna irrings till¬
rättavisande. Hvad som försiggår vid det allmänna tänkesättets
utbildning är aldrig likgiltigt för Statsmannen, minst uti en af da¬
gens frågor af så genomgripande art, som den förevarande. Dess
verkliga lösning förutsätter en utredning, som hittills icke ägt rum.
Hvad dernäst angår Ulskrs egen åtgärd, nemi. att inom represen¬
tationen bereda rum åt orepresenterade medborgare, medelst nå¬
gon modifikation af de grunder, som nu bestämma valrätten ; så
torde väl någon princip hafva legat lill grund för den modifika¬
tion som Utsk. föreslagit. Hvilken princip? — kunde man fråga.
Utsk. säger (pag. 4) ”1 afseende på de nu orepresenlerade inne¬
håller detta förslag att det uti en persons egenskap af Embets-
eller Tjensteman nu liggande hinder för hans valrätt och val¬
barhet skulle uphöra och han fä tillgodonjuta dessa rättigheter
såvida han i öfrigt innehade de för desamma erforderliga qva-
lifikationer. Hvilka äro nu dessa qvalifikationcr? — Förgäfves
182
Ilen 27 Maj f. m.
söker jag elt svar på dessa frågor. Del hade likväl varit interes-
sant att lära känna den princip, efter hvilken Utsk. förfarit, så
mycket mer som jag icke förmält uplösa den motsägelse, som sy¬
nes mig äga runi emellan den 12 §:s 2 mom. och 13§:s2mom.
af Utskis förslag. Till följd af det förra stadgandet skulle ingen
ofrälse tillerkännas valrätt med mindre han är egare och (—måtte
menas eller) fideikommiss-innehafvare af i mantal satt jord. Enl.
det sednare återgifves samma rätt åt alla vid de offentliga läro¬
verken anställde Lärare och Tjenstemän utan villkoret att äga jord.
Den, som af Ephorus blifvit anställd såsom lärare får valrätt utan
att ega jord, men icke Domaren. Nu kan den vid offentligt läro¬
verk anställde läraren skiljas vid sin befattning utan ransakning
och dom; men icke Domaren. Af ålder har det utgjort ett ka¬
rakteristiskt drag i den Svenska författningen alt endast den, som
är en man för sig, äger talan vid sammankomsterna. Jag vill ej
utestänga skolläraren från denna kategori; men frågar: hvarföre
har Utsk. nekat Domaren att höra dit? — Skulle man åter för
kategorien af valrätten fordra kännedom uti de ämnen, som på
riksdagar förekomma, eller uti riksdags-förhandlingarnas former;
hvilken vore då bäst qvaliflcerad skolläraren eller domaren? — Mig
synes frågan lätt besvarad; men hur går det med principen? —
hvar är han till finnandes och huru ser han ut? —
Jemför jag 12 § inbördes, nemi. dess l:sta mom. med dess
andra, så går det mig icke bättre att utfinna en tillfredsställande
grundsats för lagstiftningen. Utsk. gifver i premisserna noga akt
på de punkter, om hvilka alla äro ense. Månne ej alla äro ense
i den punkten att tvenne tjenstemän, t. ex. tvenne Kaptener, den
ene frälse, den andre ofrälse, men i öfrigt lika qvaliflcerade,
böra njuta samma rätt? eller med andra ord, månne ej alla äro
ense derom att derest man fordrar af den ofrälse Kaptenen att
äga jord för att tillerkännas valrätt, den frälse Kaptenen bör un¬
derkastas samma qvalifikation? — Så har jag åtminstone upfatlat
just den allmänna mening, till hvilken Utsk. vädjar såsom vore
den ofelbar. Antager jag nu att Utsk. är af denna mening, då
har Utsk. inlagt ett mom. i just den Ridd.Ordn. med hvars npgö-
rande Utsk. icke vill i öfrigt taga någon befattning. Kan det vara
konseqvent? Antager fl. R. o. Ad. denna §, sådan den förekom¬
mer i Utsk:s förslag, så kan man i den blifvande Ridd.Ordntn
svårligen undgå att inlägga samma qvalifikation. Men innan det
sker borde man väl besvara den frågan: är inkastandet af detta
nya element här af behofvet framkalladl? — Står det i nödvän¬
digt sammanhang med grunden lill fl. R. o. Ad:s nu varande
represen tations-rält?
Vore samhället att betrakta endast och allena såsom ett bo¬
lag, en förening af individer för bedrifvande af ett visst närings-
företag, så skulle visserligen rättigheten att föra talan vid bolags¬
stämma förutsätta en actie uti bolaget. Staten är onekligt i mån¬
ga fall att anse såsom ett bolag och deraf följer ostridigt att för¬
mögenheten icke kan rättvisligen uteslutas från allt afseende vid
valrättens bestämmande inom en viss del af representationen. Men
Den 27 Maj f. ra.
1S3
Slaten innebär derjemte en mycket högre betydelse,
framkallas af det enskilda intresset, hvaremot Statens ändamaF är
ej allenast alt skydda alla dessa enskilda intressen, utan ock att
upfostra oell förädla sjelfva menniskan. Om man fäster sin up-
märksamliet blott på skyddandet af bolagen och af all enskild verk¬
samhet, så finner man lätt, att det förutsätter upoffring af lif och
blod när det gäller. Dä frågar man ej huru många mantal äger
den, som går i första ledet eller den som leder alla led; ty man
upläcker genast en personlighet, vida uphöjd öfver alla yrken,
alla intressen, och dock likväl deras målsman deras försvarare.
Skulle ej denna högsinta, denna ädla personlighet, sorn svurit på
att offra allt för andras väl, för Fosterlandet, skulle han ej äfven
kunna tänkas vara så qvalilicerad, att han äfven försvarade andras
rätt, ja sjelfva Fosterlandets sanna väl från talarebänken? — Den¬
na fråga, Mine Hrr, vidrör Adelns idé och svaret på densamma
måste hämtas utur personlighets-principens verkliga innehåll; ty
frågan är med andra ord: finnes ingen så qvalificerad personlighet,
att den, oberoende af jordegendom, äger anspråk på en plats inom
representationen? — Man kunde äfven fråga.- gifves ingen så qva¬
lilicerad personlighet, att den ej blott äger valrätten utan lill och
med behöfves inom National-representationen?
Vår nu varande författning hvilar på en lugn och noggrann
beräkning af de särskilda Statskrafternas naturliga verksamhet.
Lagstiftaren har i dem velat nedlägga en sådan dessa krafters in¬
bördes inskränkning; som hindrar någondera alt öfvergå från kraft
till våld. Han har sökt att bilda en siyrande makt, verksam inom
bestämda former, med enhet i beslut och full kraft i medlen att
dem utföra; en lagstiftande makt, visligt trög till verkning, men
fast och stark till motstånd; en domare-makt, sjelfständig under
lagarne, men ej sjelfherrskande öfver dem; alt rigta dessa makter
lill inbördes bevakning, lill inbördes återhåll, utan alt dem sam¬
manblanda, ulan all lemna den återhållande något af den åter¬
hållnas verkningsförmåga. På dessa grunder af Statskrafternas
ömsesidiga motvigt, hvilar vår nu varande författning. Men hvil¬
ken dödlig kan afväga lefvande krafter med den noggrannhet och
på ett sådant sätt, att ingendera kan få öfverhanden? Man iliog-
komme rörligheten i måttet på en lefvande kraft, ja sjelfva rigl-
ningen! Se på viljans energi, snillets inflytelser, passionernas svall!
Hvem håller denna rörliga våg i sin hand, eller då jemnvigten
rubbas, hvem förer henne tillbaka uti sitt vågräta läge? — Onek¬
ligen en makt som lefver och verkar på öfvertygelsens väg, som
alltid är tillfinnandes då jemnvigten är rubbad, och, ehuru sakt¬
modig och mild, likväl kan tygla sjelfva Statsmakternas öfverdåd.
Hvarest linna denne makt om ej i intelligensen sjelf, i det offent¬
liga element som utgör samhällets innersta lif, osynligt men alltid
verksamt. Men huru kan Statens eget, höga intresse uppenbara
sig, om icke medelst en person? Ater stöter man upp personlig¬
heten hvars värde i striden för Fosterlandets sak, vare sig
på slagfältet eller på talare-bänken, icke mates af i mantal salt
jord.
184
Den 27 Maj f. m.
r.agan: huru skall personligheten vara qvalificerad för att
bekomma valrätt? — mäste altså besvaras om man blott befattar
sig med att reformera i de punkter, om hvilka alla äro ense. Att
denna qvalifikation mäste utgå från afvägningen emellan indivi¬
dens och Statens rätts-anspråk är lika klart, som att svaret på
frågan, lämpad på Sveriges National-representation, ej kan gifvas
oberoende af det högst egna i Sveriges monarkiska författning,
hvarigenom den skiljer sig ifrån alla andra monarkiers helt olika
statsskick. Svenska folket har sin egen lagbok, sina egna grund¬
lagar, ej införda från främmande länder; må det ock veta att
bevara sitt egendomliga Statsskick, grundadt på fosterländska för¬
hållanden och store mäns upoffringar, mod och vishet!
Att läran om den s. k. personlighetsprincipen, sådan den
hittills blifvit framställd icke gifver en t ill fridsställande lösning af
representalions-frågan äfvensom att ämnets egen vetenskapliga lit¬
teratur erbjuder helt stridiga åsigter i ämnet, det har jag förr
yttrat på detta rum. Så mycket angelägnare hade det derföre
varit att Utsk. yttrat sin åsigt. Jag öfverleranar emedlertid dessa
mina anmärkn:r vid Utsk:s betänk, och förslag till H. R. o. Ad:s
bepröfvande och inser att Utsk. haft svårigheter alt öfvervinna;
ty möjligheten af ett resultat, af ett Utsk:s beslut, förutsätter med-
gifvanden och måhända uppoffring af serskild öfvertygelse i vissa
delar. R. St. böra dock icke underlåta att göra hvad de förmå
på det att frågan måtte komma åtminstone ett steg närmare sin
lösning. Alla orepresenlerade medborgare, hvilka nu ega ett ostri¬
digt rättsanspråk att deltaga i riksdags-ärendenas behandling, böra
få tillfälle dertill. Öfver formen af denna åtgärd, som blott är
öfvergaende och förberedande, bör ej mycket tvistas; ty hufvud-
saken är att rödja en orättvisa ur vägen, ali inhämta uplysningar
af män, hvilka från den lagliga talare-bänken ännu icke haft or¬
det, samt alt fördela eli ansvar inför efterverldens oväldiga domstol.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Jag anmälde mig egent¬
ligen för att instämma uti Hr //'eidenhjelrns yttrande i afseende
på embets- och tjenstemännens inrymmande uti representationen;
men då jag nu har ordet beder jag få tillägga något.
Då jag anser att man i allmänhet bör utsträcka representa¬
tionsrätten, d. v. s. valrätt och valbarhet, med vissa qvalifikatio-
ner i öfrigt, lill alla som erlägga en viss bestämd skatt till Sta¬
ten, tror jag, lika med Hr Weidenhjelm, det vara serdeles obilligt,
ja politiskt oklokt att utesluta embets- och tjenstemännen, civile
och militäre. De äro visserligen att anse såsom Statens tjenare,
och på så sätt uti ett visst beroende tillstånd. Men då Staten
af deras löuer återtager en del deraf uti Statsbidrag och således
embets- och tjenstemännen tillhöra öfrige skattdragande medborgare
så tinner jag det till och med uteslutande utur denna synpunkt,
vara rättvist och billigt att tillerkänna både valrätt och valbarhet
åt embets- och tjenstemännen, utan afseende på huruvida de äga
eller icke ega jord eller fastighet på landet eller i städerna. Svå¬
righeten är visserligen på hvilket eller hvilka af de 4 redan be¬
Den 27 Maj i', m.
185
fintliga Stånden de böra insättas. Jag har i detta afseende tagit
mig friheten uti mern. till H. Const.Ulsk. af d. 16 sistl. Januari
göra ett förslag grundadi efter mill förmenande, på den naturli¬
gaste grundprincipen för all klassifikation. Ett folk indelas na-
turenligast i 3:ne Stånd, eller stora hufvudklasser, hvilka represen¬
tera de mest skil jagtiga intressen: nemi. Landets, Städernas och
intelligensens. Till våra Bonde- och Zforg-areStänd, rätt represen¬
terade, vore således tillräckligt lägga ett 3:dje Stånd, represente¬
rande intelligensen; men då Adeln, såsom Stånd, ännu synes be¬
höflig för den ärftliga monarkien, och riktigheten att åt Kyr¬
kan äfven bibehålles eli rum uti representationen icke eller kan
underkännas, ehuru detta rättast borde finnas inom det Stånd,
som representerar intelligensen; så har jag, med bibehållande af
Adelns och Kyrkans representationsrätt, låtit R. o. Ad. samt
PresleSt. förblifva uti deras nu varande förhållande till de 2:ne
andra Stånden, samt sökt inrymma de förut orepresenterade på
de redan befintliga Stånden.
Jag vidhåller visserligen ej uteslutande mitt förslag, hvilket
väsendtligast öfverensstämmer med Hr Gr. Lagerbjelkes; utan an¬
ser jag alt detta, såsom mycket annat, som kan vara villrådig¬
het och olika meningar uriderkastadt, bäst öfverlemnas åt H. Const.-
Utsk:s uplysta pröfning, att sammanjemka. Jag tror endast att
rättvisa, billighet och äfven klokheten bjuda, att icke utesluta ifrån
representationsrätten embets- och tjenstemän äfvensom läkare.
Hvad arbetaren åter beträffar, så är jag beredvillig att, ehuru,
enligt nyssnämnde princip, hvarje till ett visst belopp skattdra¬
gande man bör ega rått att representera och representeras, likväl
med afseende på arbetsklassen, göra den modifikation att, såsom
en öfvergång, endast valrätt måtte densamma inrymmas.
För alt icke nödgas, genom att ingå uti närmare utredning
af mitt åberopade förslag och det sätt, hvarpå jag sökt att uti de
n. v. 4 Stånden inrymma de orepresenterade o. s. v., trötta R.
o. Ad:s tålamod, beder jag få bifoga ett transsumt af ofvanämnde
förslag, hvilket endast består af lösligen upkastade grunder till ett
öfvergångs-förslag, ulan att jag velat besvära med några närmare
detaljer:
”Till Höglofl. Constitutions-Utskottet.
”Att uti denna lid af oro och jäsning, bygga representationen
på andra grunder än de närvarandet eller med förutsättande af
Stiindsfördelningen, anser jag icke vara välbetänkt”.
”Härvid, såsom städse vid denna frågas behandling, framställa
sig outplånligen utur milt minne, de märkliga ord, som Englands
hädangångne utmärkte Statsman, Sir George Canning, yttrat till
då för tillfället, en ung, sedermera uti sitt yrke, sjömansyrket,
sig utmärkande Svensk militär, ungefärligen så lydande: alt så
länge Sverige eger qvar dess StSnds-representation oell dess In¬
186
Den 27 Maj f. m.
delningsverk, skall det hvila tryggt på dessa säkra grundvalar
för dess yttre och inre sjelfbestånd och lycka.
Bibehållom sålunda hvad oss af hädangångne fäder blifvit
lemnadt uti arf; och inrymmen endast hvad som tidens, och med
den de menskliga idéernas utveckling klafver!
Med arbetssättets förenkling, hvarigenom riksdags-förhandlin-
garne skulle erhålla en raskare gång, tror jag förvisst, att den
hufvudsakligaste förbättring af den närvarande 4-Stånds-fördelnin-
gen skulle vinnas. En förbättring vore ju äfven en förändring •,
och det är ju serdeles en sådan, som öppet af mången erkännes
vara hufvudsyftet? —
I öfrigt skulle det väl icke vara förenadt med oöfvervinner-
liga svårigheter, alt inom de nuvarande 4 Stånden gifva säle och
stämma ål:
inom Ridderskapet och Adeln och krigareStåndet, med rät¬
tighet för hvarje medlem af behörigen introducerad ätt (i öfrigt
så qvalificerad att denna rättighet honom inedgåfves) alt distrikts-
eller länsvis, välja till detta Stånd det antal, som kommer att R.
o. Ad. tillerkännas, äfven Armeens Krigs-Befä! eller Fullmägtige;
inom Preste, eller det kyrkliga, vetenskapliga och Embels-
mannaStåndet, med bibehållande af Ståndets n. v. ledamöters rätt,
äfven öfrige vetenskapsmän, Läkare samt Embets- och Tjensleman-
nakorpsen efter lämpliga valgrnnder;
inom Äor^arcStåndet, som representerar all slags borgerlig
rörelse, näringarne o. s. v., likaledes detta Stånds n. v. ledamöter,
jemte alla andra uti städerne boende, hvilka kunna till detta
Stånd räknas, deribland enskilde husägare, äfvensom ett lämpligt
antal af personer, tillhörande arbetsklassen; och inom Bonde,
eller jordbrukande Ståndet, efter vissa qvalifikationer, i öfrigt en
hvar jordegande och jordbrukande person på landet boende samt
icke tillhörande annat Stånd. (Huruvida detta förhållande att till¬
höra annat Stånd, bör utesluta ifrån valrätt, anser jag mig icke
kunna fullkomligt bestämma, utan beror detta af en mängd andra
förhållanden, på hvilket system af en, 2 eller 4 kammar, som
torde komma att antagas o. s. v.)
För min del synes 2 kammar-systemet böra föredragas så
väl det närvarande att arbeta på 4 rum, som ock framför enkam-
mar-systemet. Dock bör jag icke härvid förtiga, att af en bland
n. v. Hedervärda BondeShs mest aktade ledamöter den mening
blifvit uttalad, som skulle han vilja föredraga att den, på före¬
slagna grunder valda representationen, diskuterade på ett rum,
men beslutade hvar för sig, såsom för det närvarande, på 4 rum.
Riksdagsmanna-arfvodet borde utgå af Statskassan; men icke
vara högre beräknadt, än att man städse ihogkomme, att repre¬
sentant-kallet utgjorde den skönaste medborgarekrona, som kunde
af folkets förtroende förvärfvas.
Genom detta bemödande att gifva representationsrätt ål dem,
som f. n. icke äga densamma, utan att fråntaga dem, hvilka se¬
dan långliga tider tillbaka varit deraf i besittning, tror jag för¬
visst alt, om ock icke denna vigtiga fråga dermed fullkomligt
Den 27 Maj f. m.
187
nöjaktigt blefve löst, sinnena åtminstone för någon tid skulle lug¬
nas genom ett dylikt, så alt säga, öfvergångs-förslag.
Stockholm den 15 Januari 1851.
Axel Fredrik Liljenstolpe”.
Vidare anhåller jag, att det må mig tillåtas blott med några
få ord reservera frågan om 2:ne förändringar, derom jag äfven¬
ledes ingått till Hö-I. Const.Utsk. med vördsamt mern.; de röra
2S § R. F samt 18 § Riksd.Ordn. Jag anser mig så mycket
mera berättigad härtill, som jag har skälig anledning till den för¬
modan, att förslaget i förra hänseendet blifvit af Högl. Const.Utsk.
hufvudsakligast godkändt. Mitt förslag öfverensstämmer i öfrigt,
med ringa förändring, med 28 § R. F. uti det förslag, Hr Brinck
uti dess reservation vid nu föredragna förslag aflemnat.
Detta yttrande blef härvid af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
afbrutet, med förklarande alt då någon förändring i 18 § Riksd.¬
Ordn. oell 28 § R. F., hvarom Hr Liljenstolpe nu talade, icke
blifvit af Ulsk. företagen, H. Ex. icke kunde tillåta någon diskus¬
sion om dessa §§.
O
Hr Akerman, Fredr.: Då förevar:de fråga varit länge icke
endast af R. o. Ad. ulan äfven af bela nationen omfattad med
det litligaste och varmaste deltagande, torde det äfven tillåtas mig,
som för frågans lösning hyst och hyser det lifligaste intresse, att
efter förmåga tillse, huruvida denna lösning kan vinnas genom
Consl.Utsk:s förslag. Jag skall härvid endast hålla mig vid de
punkter, som nu utgöra föremål för öfverläggningen. Till en början
och i fråga om möjligheten att vinna det mål vi eftersträfva,
anser jag mig böra förutskicka den anmärkn., att jag betydligt af-
kortar mina anspråk. Jag tror nemi. att, för alt en gång komma
till detta mål eller frågans lösning, hvarje steg, man tager i rikt¬
ningen att afhjelpa de nuvartde bristerne i vår representation, är
af ganska stor vigt, och som följaktligen bör uttagas i hopp att
kunna än vidare fortskynda på den banan, men jag tror äfven att
för vinnande af delta ändamål, man måste såsom ett oeftergiflig!
vilkor fordra, att detta steg förer oss, dit vi syfta, eller att be¬
fintliga brister i representationsformen afhjelpas. Upfyller förevartde
förslag icke detta vilkor, anser jag det icke nyttigt och att det
icke bör antagas. Ibland de brister som vidlåda vårt nuvartde
representationssätt, och hvarom, enl. mitt omdöme, alla äro ense,
är äfven, all en mängd medborgare, hvilka borde äga sådan, sak¬
na representationsrätt: att i följd af det nuvar:de tunga riksdags-
maschineriet arbetssättet är olämpligt och bör göras lättare, och
slutligen alt sådant förhindras genom den nu existerande fyrdel¬
ningen, enär derigenom isynnerhet i sednare tider R. St. blifvit
delade i 2:ne med hvarandra fiendtliga härar, som icke kan lända
fäderneslandet till båtnad.
I afseende på de nu föredragne §§:ne gäller således min an¬
märkn., alt fyrdelningen deruti bibehållits och derigenom jemväl
det nuvaride förhindret för ärendernas skyndsamma och eniga af-
188
Dea 27 Maj f. m.
görande. Jag skall likväl för ögonblicket icke närmare uppehålla
mig härvid, ty jag får mera tillfälle dertill, då vi komma till den
23 §, som rörer arbetssättet. Jag skall således nn endast hålla
mig till frågan, huruvida de orepresenterades rättmätiga anspråk
blifvit tillfredsställde, och om förslaget följaktligen bör antagas.
Föregtde talare hafva redan anmärkt, att dessa anspråk icke blif¬
vit upfylde genom Consl.Ulskts förslag, och att bland dessa ore¬
presenterade äro embetsmän, som icke tillhöra de lärda, eller
egentligen de lärda, hvilka äga presterlig befordringsrätt, såsom
det gemenligen kallas, äfvensom de embetsmän, hvilka icke äga
jord. Jag tror, att man begår en stor orättvisa och derjemte hand¬
lar mindre välbetänkt, då man icke vill intaga i representationen
de elementer, som behöfvas för vinnande af uplysningar vid råd¬
slagen, serdeles som desse embetsmän äro till följd af deras inne-
hafvande embeten eller tjenster i den ställning, att de nära ingri¬
pa i folklifvet och känna dess intressen samt inom de orter, hvar¬
est de blifvit satte att verka, åtnjuta ett stort förtroende. Till
desse embetsmän höra ofrälse icke jordägande Häradshtr och
Landshtr. Inom landet finnas inga embetsmän, hvilka, så djupt
som dessa ingripa i folklifvet och äro mest kompetente, att känna
och bedöma dess behof och anspråk. Jag befarar, att äfven en
annan klass blifvit utesluten nemi. ofrälse jordägare, hvilka icke
kunna hänföras till dem, som skola äga valrätt enl. 12 § ibland
R. o. Ad., ty, såsom redan anmärkt är, skall jemlikt 15 § all¬
mogen inom sig välja riksdagsmän. Ar nu meningen, att alla
ofrälse jordägare, som icke i följd af Kongl, fullmakt varit eller
äro embetsmän, skola välja bland allmogen, strider sådant emot
ordalydelsen i §:n. Skulle meningen åter vara den, tror jag en
bestämmelse af ordet allmoge måste lemnäs, och att dessa jordägare,
som hafva ostridig rätt till inträde i representationen, bort försäk¬
ras derom. I fråga om sättet alt lemna representationsrätt åt
dero, hvilka Utsk. dermed ihågkommit, har jag mindre att an¬
märka emot Utskts förslag, alt en del nu orepresenterade inrymts
inom de 3 ofrälse Stånden. Visserligen strider det emot begrep¬
pet af Stånd och dess historiska betydelse, att uti Stånden inrym¬
ma elementer, som ursprungligen icke tillhört dessa Ständ, men
i sednare tider hafva pä Sländan inympats olika elementor. Bruks¬
ägare hafva nemi. lemnats inträde i BorgareSt., ehuru de synas
böra mera tillhöra landets än städernes interessen. Jag vill lik¬
väl icke invända något emot ett fortgående på denna bana, enär
erfarenheten visat, att desse näringsidkare icke allenast trifvas väl
inom BorgareSt. utan äfven af detsamma omhuldas. Mina an-
märknrr gäller således mindre 13, 14 och 15 §§:ne, men desto-
mera den 12 §. Jag hade högligen önskat, att Const.Utsk. gifvit
R. St. och isynnerhet R. o. Ad. ett begrepp om sältet, hvarpå
den i sistnämnde § omförmälda valrätt skall utöfvas, ty härpå
beror i väsendtlig mån möjligheten af förslagets antagande. Vid
pröfning af denna § måste man i främsta rummet göra sig den
frågan: önskar man R. o. Ad:s bibehållande såsom Stånd eller
icke. För min del önskar jag det, ty jag anser R. o. Ad. såsom
Den 27 Maj f. m.
189
ett nödvändigt element i ett monarkiskt ärftligt samhälle, och tror
det icke vara välbetänkt, alt ställa Konungamaktens ärftlighet så¬
som den ende, hvilken inom samhället lemnar företrädesrättighe¬
ter, ulan att jemte denna Konungamaktens ärftlighet äfven bör
finnas en annan, som lemnar företrädesrättigheter bland medbor¬
gare. Det synes mig dessutom icke klokt, att tillintetgöra ett Stånd,
hvilket såsom R. o. Ad. har så många historiska minnen och se¬
dan uråldriga lider sammanväxt med vår historia. Erkänner man
således, att R. o. Ad. bör bibehållas såsom ett politiskt element,
så måste man äfven göra sig frågan, bibehålies denna Adelns
existens genom den föreslagna 12 §. Jag tror icke att så
kommer att ske och att, om man vill hafva ett Adelselement i
samhället, den måste lemnäs företrädesrättigheter. §:n omtalar hvar¬
ken, att sjelfskrifvenheten skall bibehållas eller uphöra. Jag för¬
modar dock det sednare, ty om det icke varit Utsk:s mening, skulle
från representationen uteslutas åtskilliga samhällsmedlemmar, hvilka
dels genom deras ställning i samhället och dels i följd af deras
betydliga egendom eljest vore till representationsrätt väl qvalifice-
rade. Jag antager således, att valen skola ske icke af ätiernes
hufvudmän ulan af alla Adelsmän. Men medför delta valsätt nå¬
gra verkliga företräden för R. o. Ad? Jag tror det icke. Under
nuvaride förhållanden har R. o. Ad. genom sin sjelfskrifvenhet
företrädesrättigheter. Den får med andras uteslutande samman¬
träda på detta vackra rum, som inom sig innesluter så mån¬
ga vackra minnen, erinrande de äldre om deras förbindelser
till samhället och de yngre att efterfölja dem. Detta uphör med
antagandet af Ulsk:s förslag. Om R. o. Ad. skall flyttas lill en
kammare, hvaruti inlåtas äfven andra än Adelsmän, hvaruti lig¬
ger väl då företrädet? Jag kan icke finna, alt detta företräde bi-
behålles derigenom, alt endast 15, hvilka icke tillhöra R. o. Ad.
ibland dem inrymmas. Det måste vara likgiltigt om 15 eller 500
blifva på R. o. Ad. inympade, då R. o. Ad. icke tillerkännes nå¬
gon egen representationsrätt. Dess nu ägande företrädesrättig¬
heter gör R. o. Ad. lill ett politiskt element för sig, och borttagas
dessa rättigheter, är R. o. Ad. i och roed detsamma tillintetgjord.
R. o. Ad. har icke något serskildt interesse eller något annat
än det gemensamma, ty inom R. o. Ad. finnas idkare af alla
möjliga yrken jemte embelsmän. De 15 ledamöter Const.Utsk.
vill inympa på Ståndet hafva således icke det ringaste gemensamt
med R. o. Ad., ty de äro eller hafva varit embetsman och idkare
af jordbruk derjemte. Visserligen finnas många bland R. o. Ad.
hvilka kunna hänföras till denna kategori, men andra åter icke.
Således finnes icke någon gemensamhet i yrken eller sysselsätt¬
ning, som förenar dessa 15 med R. o. Ad. Enl. min åsigt skulle
likväl någon företrädesrättighet kunna lemnäs R. o. Ad., äfven
om den skall representeras genom valda ledamöter och samman¬
föras med andra, såsom exempel hvarpå jag vill anföra, att repre¬
sentationen fördelas på 2:ne kamrar, och R. o. Ad. tillerkändes
rättigheten, att utse ett visst antal ledamöter i första kammaren.
Härigenom lemnäs R. o. Ad. en företrädesrättighet, och R. o. Ad.
r
190 Den 27 Maj f. ni.
är då såsom ett politiskt och för samhället nödvändigt element
bibehållen, hvaremot Utsk:s förslag, så vidt jag kan finna, icke
lemnar den ringaste företrädesrätt åt R. o. Ad., ty såsom före¬
trädesrätt kan jag icke betrakta den inom detta hus för någon
tid sedan omtvistade rättigheten för R. o. Ad. att i första instance
dömas af Hofrätt i vissa mål. Jag tillhörde då deras antal, hvil¬
ka ansågo detta icke såsom en företrädesrättighet utan såsom en
verklig olägenhet, och jag har ännu icke blifvit öfvertygad om
origtigheten i min åsigt. Har man således uti förslaget icke för¬
behållit R. o. Ad. några företräden, så finnas de icke eller i verk¬
ligheten. På grund af alla dessa skäl kan jag icke finna alt ge¬
nom antagandet af Utsles förslag de nu öfverklagade olägenheter¬
na af vårt representationssätt blifvit häfd. Jag hoppas och önskar,
alt R. o. Ad:s pluralitet delar denna min åsigt, och att under
diskussionen någon af dess medlemmar med mera insigler, än jag
kan ega, afgifver ett förslag till gemensam tanke, hvaruti jag kan
instämma. Skulle likväl icke så inträffa, förbehåller jag mig, att,
sedan diskussionen öfver de öfrige §§:ne blifvit fulländad få fram¬
ställa ett så beskaffad! förslag.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: I detta plenum har Frih.
Raab vidt och bredt förebrått vår nuvar:de representation, alt den
saknar de egenskaper, hvarigenom den är lämplig att utöfva lag¬
stiftningskallet. Jag är af alldeles olika lanke, och skall i full¬
komlig motsats till Hr Frihtn icke orda vidt och bredt utan vara
helt kort. Jag skall blott låta erfarenheten tala. Jag frågar då
den värde Frilim hvilken af de Europeiska staternes representa¬
tion med undanlag af den Engelska har väl såsom den Svenska
upfylt sitt lagstiflarekall? hvilken har varit beståndande under så
många kriser? Har det varit Portugals? Har det varit Spanien
eller har det varit Frankrikes? Just derföre, att vår representation
kunnat upfylla sitt kall, kunnat bestå genom århundraden, har,
såsom jag förmodar, Gr. Lagerbjelke framställt sitt förslag, att bi¬
behålla det närvarande, och på de gamla Ståndan inympa de nya
elementer, som småningom i samhället upstått. Alt förslaget har
många och stora förtjenster erkänner ingen heldre än jag. De
äro obestridliga, ty Stånden äro bibehållne. De nya elementerna
blifva i dem inrymde, och tillfälle beredes Stånden att gemensamt
öfverlägga och besluta samt slutligen att arbetsordningen blifvit
förenklad och förbättrad. Uti förslaget finnes likväl en §, hvars
antagande kommer att gnaga på rötterne för beståndet af Sveri¬
ges R. o. Adel, nemi. 12 §.n. Denne § uphäfver R. o, Ad:s
sjelfskrifvenhet, men icke nog härmed, den förutsätter, att de
adelsmän, hvilka hädanefter skola representera Sveriges R. o. Adel,
icke komma att väljas direkte ur R. o. Ad:s sköte, utan distrikt¬
vis. Denne §, säger jag, gnager på rötterne för R. o. Ad:s be-
tånd, ty jag tror, alt medvetandet hos hvarje individ, att han
tillhör det stånd, som så verksamt bidragit till fäderneslandets bä¬
sta, medvetandet, att han såsom sjelfskrifven representant eger
utöfva det dyrbara kallet att jemte Konungen stifta lagar för folk
Den 27 Maj f. m.
191
och land, äro de rötter, hvarifrån R. o. Ad. såsom en lefvande
organism röres i samhället. En af dessa rötter har Gr. Lager¬
bjelke med sitt förslag velat afhugga. Sveriges R. o. Adel har,
utom omvårdnaden af fäderneslandets materiela och intellectuella
intressen, städse äfven vårdat och omhugnat de minnesblommor,
som, planterade af Svenska snillen och vattnade med Svenska kri¬
gares blod och Svenska arbetares svett, upspirat ur den Svenska
fosterjorden. Jag tror, att den Adel, som enl. Gr. Lagerbjelkes
förslag skall intaga den gamlas ställe, jemte Sveriges mera all¬
männa intressen, företrädesvis kommer att vårda provinsernas en-
skildta och lokala angelägenheter; att den glömmer dessa foster¬
jordens sköna minnesblommor för den kål och potatis som frodas
i orterna. Men om äfven 12 §:n i förslaget förändras, kan, enl.
mitt omdöme, detta förslag icke destomindre beslå, utan att i öf¬
rigt ett enda jota behöfver ändras i de §§, som innehålla sjelfva
grunddragen. Hvar och en inom delta hus känner nogsamt, att
enl. nämnde förslag, Ståndet skall i första hand sammanträda lill
öfverläggning och beslut såsom Riksnämnd, hvilken utgör Svenska
representationens Underhus, men i sista hand skola Stånden hvar
för sig serskildt besluta, och dessa Stånd utgöra representationens
Öfverö us. Med bibehållandet af denne grundtanke, skulle, enl.
mitt omdöme, när Stånden sålunda serskiljas, Sveriges R. o. Adel
såsom nu kunna mangrannt sammanträda till öfverläggning och
beslut och för att välja de 60 ledamöter, hvilka skola inträda i
Riksnämnden eller Underhuset. Icke lida de andra Stånden der¬
af, ty inom Riksnämnden representeras R. o. Ad. endast af de
valde 60 ledaraöterne. Möjligen kan häremot invändas, att genom
ett sådant förslag skulle styrkan hos de 15 personer, hvilka kom¬
ma alt inympas på R. o. Ad. betydligt förlamas, enär de i sl. f.
60 kan någon gång få bekämpa 600 ledamöter. Men detta är ett
svepskäl; ty om de af R. o. Ad. valde 60 ledamöterne utgöra ett
sannt uttryck af R. o. Ad:s tänkesätt, är det för de ofrälse leda¬
möterne, som på R. o. Ad. komma att inympas, lika svårt att
besegra desse 60 ledamöter som om R. o. Ad. representeras af
600, i händelse nämnde 15 ledamöter skulle vara i opposition
med de öfriga. Jag vågar tillägga, alt om R. o. Ad. skulle be¬
slå af 600 personer, skulle denna seger blifva kanske myckat lät¬
tare, ty jag tror att, om de 15 ofrälse ledamöterne vore personer
med talang, de skulle lättare kunna göra sina åsigter gällande,
när Ståndet är talrikt, ty de 60 valde adelsmännens åsigter voro
säkerligen förut så bestämda att man föga kunde på dem verka, då
deremot mången af en talrikare adel loge intryck af skäl, föredragna
med talang. På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller
jag att få afgifva förslag till gemensam tanke icke blott i fråga
om 12 § utan äfven om 23 §, hvilken, såsom afhandlande Riks¬
nämnden eger sammanhang med den förra. Förslaget, hvarå jag
anhåller om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till gemensam tanke,
lyder sålunda: ”1:0 R. o. Ad. representeras enl. Ridd.Ordn. 2:o.
de egare och fideikommiss-innehafvare af i mantal satt jord, hvil- »
ka till ofrälse stånd höra och på grund af Kongl, fullmakt inne-
192
Den 27 Maj f. m.
hafva, eller förut innehaft tjenst å rikets stat, välje inora sig, di¬
striktvis, riksdagsmän. 3:0 De enl. 2:dra mom. af denna § val¬
de riksdagsmän vare femton oell intage säte och stämma bland
R. o. Ad. för den riksdag, lill hvilken de blifvit befullmäktigade.
4:o R. o. Ad. välje, på sätt Ridd.Ordn. föreskrifver, 60 Adelsmän,
hvilka jemte de enl. 2 morn. af deDna § valde män utgöra R. o.
Ad. inom den i 23 §:n stadgade Riksnämnd.” — — —
”R. o. Ad., Preste-, Borgare- och BondeSl:n utgöra R. St:r. De
enl. 12 §:s 2:dra och 4:de mora., 13, 14 och 15 §§:ne valde 300 män
skola till öfverläggning och beslut sammanträda gemensamt som
Riksnämnd. Dessutom sammanträde hvarje Stånd serskildt för sig.”
TIr Printzensköld, Carl: Frih. Raab har börjat sitt fö¬
redrag i denna fråga med en slags rethorisk framställning om de
närvar:de politiska tänkesätten här i landet. Ilan har omtalat,
huruledes man i detta hänseende skulle befinna sig i ett slags
stiltje, som icke vore af vanlig beskaffenhet utan snarare liknande
ett töcken, hvilket inom kort skulle framalstra storm, om ingen
förändring i nuvar:de representationsform åstadkommes, och, såsom
ett ytterligare bevis för nödvändigheten af en sådan förändring,
har Frilen yttrat alt, likasom inom den enskilda familjekretsen,
kärleken emellan föräldrar och barn säkrast bibehålies derigenom,
att barnen njuta lika rätt, så borde äfven lika rättigheter tillde¬
las alla samhällets medlemmar. Frilen har vidare, för att åda¬
galägga olämpligheten af R. o. Ad:s bibehållande såsom Riks¬
stånd, åberopat hvad en frägdad talare och ledamot af detta Stånd
i det hänseendet anfört. Frilen har äfvenledes, för att bevisa
Stånds-representalionens oförmåga ali upfylla sitt kall, yttrat, alt
såväl inom Stånden som Utsk. en splittring i meningar skulle
ega rum, hvilken gått ända derhän, alt målen stundom, ja oftast
afgjordes genom den förseglade voteringssedel!!, äfvensom att lan¬
det förlorat allt förtroende för dessa Stånd, sådane de nu åro in¬
rättade, samt följaktligen upgifvit allt hopp, alt de skola kunna i
egenskap af R. S(:r upfylla sin bestämmelse; och slutligen har
Frib:n sagt, att den nuvar:de representationen icke lyckats, att
framkalla en konstitutionel Regering, af hvilka alla omständigheter
jemte flere andra, dem jag icke kunnat bibehålla i milt minne,
Frilun dragit den slutsatsen, att hos nationen skulle råda icke
blott försoffning utan äfven missnöje med både Regering och Stän¬
der, hvarefter Frilun förklarat alt mot detta onda ej funnes an¬
nat verksamt botemedel, ån i en förändrad representation af så¬
dan beskaffenhet, som den blifvit föreslagen uti en af Hr Brink
vid betänkandet fogad reservation, hvilken Frilun derföre yrkat att
R. o. Ad. måtte antaga så som sin gemensamma tanka.
Jag skattar Hr Frih. Raab lycklig som tror, ett en förändrad
representation skulle vara mäktig nog, att afhjelpa alla de olägen¬
heter och olyckor inom samhället, dem Frilun omtalat, i fall des¬
sa funnos till i verkligheten. Vore så förhållandet, så finge nog
Frilun snart erfara vanskligheten af sin förhoppning. Nu ligger
lyck-
Den 27 Maj f. m.
193
lyckligtvis liela den deduction, hvarpå Hr Frihin grundat sitt yr¬
kande, inom de fria fantasiernes område. Eller har Frilen rest
landet omkring från gård lill gård, från siad till stad, för att in¬
hemta huru man tänker 0111 Regering och Ständer? Har Frilen
icke det, huru kan han då tillåta sig påstå, det opinionen inom
landet är sådan, som han upgifvit densamma? ty icke må Frilen
till bevis härföre beropa sig på innehållet af vissa tidningar, hvil¬
kas redaktioner sjelfmyndigt uphäft sig till målsmän för folket,
enär hvar man vet, som gör sig mödan att forska derefter, att
tänkesätten om våra samhällsförhållanden äro hos den stora mas¬
san af nationen helt annorlunda, lin hvad dessa tidningsredaktio¬
ner hafva att derom berätta. Obevist är och skall det således all¬
tid blifva af den ädle Frilen, att Svenska folket är missnöjdt med
sin Regering samt att det förlorat hoppet att något godt och
nyttigt kan uträttas af den nuvarande representationen. Och så
länge Fribm icke förmår visa, det Styrelsen brustit i verksamhet
eller att den dervid salt åsido landets lagar och sannskyldiga in¬
tressen, i hvilka hänseenden det sednast inom RiksStin handlagde
decharge betänk, likväl ådagalägger alt ingen billig, knappast rim¬
lig anledning till anmärkn. förekommit, så länge skall också Frih:ns
klagan, att representationen, sådan den nu är sammansatt, icke
lyckats framkalla en konstitutionell Regering, innefatta endast tom¬
ma ord utan ali slags betydelse, så vida ej Frih:n dermed åsyftar
så beskaffade Regeringar, som finnas inom andra s. k. konstitutio¬
nella stater, hvilket vill säga detsamma, som lydiga verktyg inom
det rådande partiet inom representationen. Hr Frihins framställ¬
ning tyckes verkligen innebära en afsigt alt föra oss lill detta
mål. Det skulle ej vara långt aflägset, om den representation in¬
fördes, som är föreslagen af Hr Brink, oberäknadt de vådor för
samhällets lugn och säkerhet, som i andra hänseenden derigenom
skulle upkomma, hvarföre också de grunder, hvarpå detta förslag
hvilar, för 4 månader sedan af R. St. förkastades; och jemte det
jag således protesterar emot den tendens, som röjer sig i Frih.
Raabs hela anförande, yrkar jag tillika, att hans förslag till ge¬
mensam tanke måtte af Ståndet lemnäs utan afseende.
Hvad derefter beträffar 12 § i Utsk-.s förslag, så innefattar
dess första mom. den mest genomgripande förändring af R. o. Adis
verksamhet såsom RiksStånd. Const.Utsk. bar nemi. velat i grun¬
den tillintetgöra första vilkoret för beståndet af R. o. Ad. såsom
en politisk institution, enär Utsi:, föreslagit, att riksdagsmän för
de å Riddarhuset introducerade ätter skola utses genom val, hvaraf
naturligtvis följer, att sjelfskrifvenhelen kommer att uphöra. Jag
hade önskat att se några skäl framlagda till stöd för nyttan och
behofvet af denna förändring. Men man söker förgäfves efter så-
dane motiver uti Utskis betänk. Då jag emedlertid är fast öf-
vertygad, att just sjelfskrifvenhelen är en lika vigtig som nödvän¬
dig beståndsdel uti en representation, som bar Monarkiens och således
på en gång Konungamaktens samt folkets sannskyldiga intressen att
uprälthålla och försvara, torde det vara mig tillåtet, alt vid detta
7 H. 13
194
Den 27 Maj f. m.
tillfälle framdraga några bevis om den stora vigt som ligger der¬
uppå, att denna sjelfskrifvenhet varder bibehållen. Dessa bevis
skall jag likväl icke taga af mig sjelf, som man säger. Jag skall
hemta dem från just den af Frih. Raab omförmäldle författare,
hvars arbete, om också till sin tillvaro bekant inom detta hus,
likväl torde för de fleste ledamöterne vara okändt till sitt inne¬
håll. Denne författare säger nemi.: ”R. o. Ad:s sjelfskrifvenhet
har medfört och medförer ännu för rikets och dess representation,
stora fördelar, hvilka ej böra förbises, då fråga är om hennes af-
skaffande.”
”Sjelfskrifvenheten gifver åt Adeln ett oberoende af Konun¬
gamakt och folkvälde, af det ena eller andra öfvervägande partiet,
samt derigenom en oväldighet, hvilka äro oersättliga. Iugen som
ej sjelf erfarit det, kan föreställa sig, huru ledigt och uplyftande
det är, att för sin representationsrätt icke hafva att tacka någon
lefvande menniska, utan endast rikets författning. Svårligen kan
någon alldeles undandraga sig anspråken att tala efter deras ön¬
skan, det vare sig Konungar eller valmän, som gifvit honom rätt
alt begagna sin röst. De tillsättande hafva naturligtvis sina me¬
ningar, om allmänna angelägenheters bästa vård, och göra, i öf¬
verensstämmelse dermed, sina utnämningar, eller val. Svarar ej
den blifne riksdagsmannen mot deras förutsättningar eller önsk¬
ningar, så anse de sig bedragna. Tror sig riksdagsmannen åter
böra göra mera afseende på dem, än på sin egen öfvertygelse,
så är hans sjelfständighet förlorad.” — — — — — —
”Genom sjelfskrifvenheten är det omöjligt, ehuru öfverlägsen nå¬
gon viss mening, eller något visst parti, uti riket må vara, att
från Riddarhuset utestänga den motsatta meningens anhängare.
Det kan till och med hända, att de utgöra flertalet, och alt Rid¬
darhuset således står ensamt om sin mening, oberoende af dagens
inkast i allmänna tänkesättet. Så väl den ena som den andra
meningens anhängare inträda sålunda på Riddarhuset i all still¬
het, utan huller och bråk under valstrider mellan de olika tän¬
kande, emedan inga val företagas. Denna sjelfständighet i med-
lemmarnes tillkomst, och deras inträde, i trots af hvarje parti,
som för ögonblicket har öfvervigten, gifver åt Riddarhusets sam¬
mansättning en blandning af olika meningars och intressens måls¬
män, hvilken för Ståndets handlingssätt i det hela medförer en
sjelfständighet, som eljest svårligen kan vinnas eller godtgöras.
Så har Adeln stått emot öfverdrift, ömsom hos Konungamakten,
ömsom hos folkväldet.” — — — — — — —
”Samma verkan, som sjelfskrifvenheten haft och har, på Adelns
oberoende i det hela, samma verkan utöfvar den på hans oväl¬
dighet i serskildta ärenders behandling. Antingen näringsfrihet
och frihandel, eller bestraffningsceller och skattejämkning, äro på
modet, så finnas alltid inom Adeln motsatta meningars målsmän,
hvilka ej kunna, af de för ögonblicket rådande, utestängas. Om
än de underlägsne icke kunna hindra sakernas origtiga afgörande,
Den 27 Maj f. m. 195
så kunna de öfverlägsne dock aldrig hindra sina motståndare att
framdraga hvad sorn med skäl kan sägas deremot. Derigenom få
ärendena i allmänhet en fullständig utredning. Dertill bidrager
jemväl, alt |>u Riddarhuset finnas män af alla yrken, hvilka kun¬
na gifva sakerna en mångsidig belysning. Del är derföre, och
emedan icke blott civila och militära embetsman af alla slag, utan
äfven landt- och bergs-bruksegare, statsmannanäringars, vetenska¬
pers och sköna konsters idkare, skolelärare, prester, åtskilliga
Konungens rådgifvare och oppositionens män, som Riddarhusets
öfverläggningar merendels äro intressantare, än de öfriga Ståndens,
och som dess läktare mest besökes, så framt ej utbrottet af per¬
sonliga anfall, eller behandlingen af vissa för ögonblicket ömtåli¬
ga frågor äro hos de öfriga Stånden att förvänta. Borgare och
Prester kunna väl behandla vissa Ståndsfrågor med större sak¬
kännedom, och de sednare med större lärdom; men mångsidighe¬
ten fattas, äfvensom det imponerande, hvilket mängden medförer,
när Adeln är talrikt församlad, och innefattar dels rikets förnäm¬
sta embetsman och störste godsegare, dels ättlingar af dem, som i
dess häfder hafva de ärorikaste namnen.”
Må man vederlägga, om man kan, sanningen af hvad sålun¬
da blifvit yllradt. Hvarje försök i denna väg skall, derom är jag
säker, blifva fruktlöst, och når Adeln på det sätt den nu utöfvar
sin representationsrätt, kunnat och ännu kan såsom den åberopa¬
de författaren beskrifvit, verka till fäderneslandets gagn, så hem¬
ställer jag, om det är välbetänkt, alt vilja utbyta Adelns sjelf¬
skrifvenhet emot en valrätt, som förvandlar R. o. Ad. från
ett på ärftlighetsprincipen grundad t RiksSlånd till endast en val¬
korporation, och sålunda nedsätta Ståndet lill ingenting annat än
jemlikhet i rättigheter med den lägsta handtverkare, hvilken, i
denna sin egenskap både är valbar och kan välja till riksdags¬
man. Jag hade trott, att man skulle annorlunda och från en
högre synpunkt upskalta naturen af detta Stånd. Dess politiska
rättigheter härflyta icke från något visst yrke inom samhället,
utan hafva sin grund ensamt uti den utmärkelse, hvarmed Konun¬
gen belönat ådagalagda tjensler emot fäderneslandet. Hvar Aunes
då ens den aflägsnaste anledning, att, genom sjelfskrifvenhelens
borttagande, beröfva Adelsmannen just det företräde, som är en
följd af denna utmärkelse samt derifrån omedelbarligen bar sitt
ursprung, och hvarigenom R. o. Ad. förvärfvat ett rättmätigt an¬
språk uppå, både att kallas och att verkligen vara rikets första
Stånd. Man har alldeles glömt, att valrätt i politiskt hänseen¬
de är någonting som aldrig kan förenas med elt namn, emedan
begreppet om denna rätt oeftergifligen förutsätter' att den skall
hafva sin grund uti en viss samhällsställning, som är antingen
ärfd eller förvärfd. Så har bonden rätt att välja och att väljas
till riksdagsman på grund af den jordegendom han ärft eller för¬
värfvat. Så har handtverkaren enahanda rätt genom det handt¬
verk han lärt sig att idka — magistratspersonen genom den tjen¬
stebefattning han bekläder o. s. v. Men har man väl ärft nå-
13*
196
Den 27 Maj f. m.
got af allt detta derföre att man ärft ett adeligt namn? Att der¬
emot vara sjelfskrifven representant, utgör redan i och för sig
sjelft en viss samhällsställning, den man således lika väl som sjelf¬
va namnet, hvarmed den är förenad, kan håde ärfva och förvärf¬
va, utan att sådant mera strider emot begreppet om rätt, än när
det t. ex. gäller egendom, som genom arf eller på annat i lagar-
ne godkändt sätt öfvergår från en till en annan.
Sjelfskrifvenheten utgör sålunda grundelementet för R. o. Ad:s
tillvaro såsom politisk institution. Den innefattar en företrädes¬
rätt, i politiskt hänseende, framför öfrige medborgareklasser, hvil¬
ken rätt, på sätt Hr Akerman ganska riktigt anmärkt, skulle, ge¬
nom förslagets antagande, försvinna, och R. o. Ad:s existens skul¬
le i och med detsamma i sjelfva verket vara alldeles tillintetgjord,
om också Ståndet skulle, efter valrättighetens införande, kunna nå¬
gon kortare tid framlefva ett aftynande lif. På grund häraf an¬
håller jag, alt R. o. Ad. ville såsom sin gemensamma tanke för¬
klara, alt dess sjelfskrifvenhet såsom Stånd icke skall uphöra, utan
att det skall åligga Gonst.Utsk. att tipgnra ett nytt förslag, enl.
hvilket 1111 orepresenterade samhällsmedlemmar inrymmas i Riks-
St:n mod bibehållande af de rättigheter, som desse Stånd sedan
uråldriga tider egt och enl. nu gällande grundlagar äro tillförsäk¬
rade. Emot 2:dra mom. af 12 § lönar det knappast mödan att
göra någon anmärkn., emedan förslaget innebär uti sig sjelft be¬
visen för sin olämplighet. Jag kan dock icke undertrycka min
förundran deröfver, att man velat i grundlagen inlägga ett stad¬
gande, hvarigenom ofrälse personer, hvilka innehafva Kongl, full¬
makt och händelsevis ega t. ex. 124 mantal, skola erhålla lika
politiska rättigheter med R. o. Ad., oaktadt desse personer icke
af Konungen blifvit benådade med någon af de adliga värdighe-
tcr, som utgöra vilkoret för rättigheten till inträde på delta rum.
Hvilka sympatier skola väl råda emellan R. o. Ad. samt dessa ny¬
skapade ledamöter af Ståndet? Man ville åstadkomma likhet i rät¬
tigheter hvarest en sådan likhet icke finnes och aldrig kan, med
hopp om framgång, tilIvägabringas, emedan sådant strider emot
rättvisans fordringar och saknar stöd för sig uti sjelfva samhälls-
begreppet. Och det är en icke ringa inkonseqvens af det Högloft.
Coust.(Jtsk., att det velat liksom med Adlig sköld benåda alla
ofrälse, med Kongl, fuilmagt försedde personer, endast de inne¬
hafva en ringa jordlapp, under det att samma Utsk. icke gifvit
enahanda företrädesrättighet åt rikets högsta och mest uplysta
ofrälse embetsman, hvilka icke ega någon jord. Sannolikt kom¬
ma skickligare talare än iag att upträda med anmärkn. emotifrå-
gavartde 2:dra mom. af 12 §, hvarföre jag skall upskjuta allt vi¬
dare yttrande intilldess jag får erfara deras tankar i detta ämne.
Ilr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Till någon del före¬
kommen af föreg:de talare, tager jag mig friheten att till en bör¬
jan vända mig emot den ädle Frilen, som öpnade diskussionen.
Emot honom får jag anmärka, att jag föreställt mig, att de der
granna theoriernes tid hade varit förbi. Jag har mig bekant, hu-
Den 27 Maj f. m.
197
ruledes efter de Statslivälfningar som föregått hos andra Europei¬
ska nationer, en mängd förslag blifvit dels vid Universiteten och
dels vid folkmöten i hufvudstäder upgjorde lill ombildning af na¬
tionalrepresentationen. Så inträffade t. ex. i England efter år
1(564, att inför Parlamentet, förekommo icke mindre än 20
serskilda projekter från Oxford, London och Edingburg; men icke
destomindre qvarstå de gamla Lordernes bus och ”ilie hoose of
Commons” i hufvudsakligen lika skick som år 1664, hvarföre hvad
än hvarje Engelsman må tro på, icke är det på sådana projekter.
Han talar icke om rättvisa och rätt, när fråga är om politik. Po¬
litiken, medgifver han, följer belt andra lagar än Rätten. Jag
föreställer mig, att äfven den lid kommer, då dessa theoreliska
spekulationer öfverlemnas åt Universitetens kathedrar, och icke vi¬
dare förekomma i delibrerande nationalförsamlingar.
Emot Utsk:s förslag har blifvit anmärkt, att representations¬
rätt icke blifvit tillerkänd embetsmån, hvilka icke ega jord. Här
anträffas en ganska vigtig princip för grundlagsstiftoingen, nemi.
den, att roan bör så sorgfälligt som möjligt undvika föreningen
af lagstiftning och lagskipning icke blott hos personer utan äfven
hos korporationer. Despotism, envälde upkommer, om lagstiftande,
lagskipande och verkställande makten öfverlåtes i samma hand.
Statens ernbets- och tjenstemän må icke kallas Statens trälar,
derföre att de naturligtvis såsom Statens tjenare äro uteslutne från
rättigheten att deltaga i stiftandet af landets lagar, hvilka de skola
tillämpa. Utsk. har följt en, enl. min åsigt, ganska riglig grund¬
sats, då det icke tillagt representationsrätt åt Statens embets- och
tjenstemän endast såsom sådane. Jag får likväl öppet förklara,
att jag med förvåning erfarit, all Utsk. tilldelat representations¬
rätt åt skollärare, och skulle, i händelse jag derutinnan trodde
mig vinna Ståndets bifall, tillåta mig, att derom begära votering.
Jag anser origtigt af Utsk., att i representationen inrymma desse
tjenstemän. Tjenstemännen böra såsom sådane finnas i represen¬
tationen, då de föreställa Kronan, representera landets Regering,
men de böra då icke tagas ur de lägre graderne. Ett urval må¬
ste ega rum, och jag vill icke under något vilkor inrymma skol¬
lärare i representationen, endast i denna deras egenskap, återkom¬
mande till hvad jag först yttrade, alt jag vill hafva dem hemma
för att spekulera på sina theorier, hvarest de göra det bättre och
med mindre skada. Vi hafva dem förutan tillräckligt många pro¬
jektmakare inom representationen. Vidare har blifvit anmärkt, att
Utsk. icke yttrat sig om sättet, hvarpå R. o. Ad. bör välja sina riks¬
dagsmän eller med andra ord, icke upgifvit en vallag för Riddarhuset.
Jag deremot håller Const.Utsk. räkning härföre. Mig synes, som om
Utsk. derigenom öfverlemnat åt R. o. Ad., att vid början af hvarje
riksdag, hädanefter såsom hittills, sammanträda på detta rum, på
grund af sin ärfda, medfödda representationsrätt, och för riksdagen
här välja sina riksdagsmän. Hvem har påstått, alt sådana sam¬
manträden icke kunna ega rum flere gånger undersamma riksdag.
Huru kan det vara gifvet, att Ridd.Ordn. skall vara så beståndande,
alt icke R. o. Ad. kan i densamma på egen hand göra föiändrin-
198
Den 27 Maj f. mi
gar och derå, likasom nu, erhålla Konungens sanktion, och sålun¬
da bestämma sin vallag efter eget godtycke. Då emedlertid Utsk.
härigenom mindre inskränkt R. o. Ad:s nuvande omedelbara re¬
presentationsrätt, än de Hrr velat, hvilka emot förslaget opponerat
sig, derföre alt det icke är nog detaljerad!, måste jag deremot
godkänna Ulsk:s förfarande, och är öfvertygad, att genom försla¬
gets antagande Riddarhuset hädanefter nära nog skall blifva sig
likt, så alt de Hrr, hvilka här infinna sig skola, som man säger,
känna igen sig. Det kommer att förblifva ungefärligen, som det
varit häfver, med den skillnad likväl, att det blir lättare för de
4 Stånden att afgöra frågorna, då de förderas diskuterande sam¬
manträda på ett rum. Deremot tror jag, att R. o. Ad. skulle kom¬
ma att förlora ganska mycket genom antagandet af den vallag
man här föreslagit. Jag är öfvertygad alt R. o. Ad. inom sig
eger fullständiga elementer lill en värdig, och de öfriga Stånden
fullt motsvarande fjerdedel af landets representation, endast dessa
elementer genom ändamålsenliga val blifva framkallade, och för¬
satte i en rigtig ställning till de öfrige Stånden. För mången är
del nu känbart att här infinna och uppehålla sig under riksdagar¬
na; jag vet allt för väl, alt min ringa personlighet kan undvaras,
men det hindrar mig likväl icke alt känna min pligt och alt sö¬
ka upfylla den. Sage hvad man vill, en djup och mäktig pligt¬
känsla är dock ovilkorligen en följd af sjelfskrifvenhet. Under
mångfaldigt vexlande former må denna känsla yppa eller döl¬
ja sig; jag har aldrig funnit, ali hon helt och hållet saknats.
Om Riddarhuset blir valdt, inträffar icke såsom nu, att i mindre
vigtiga frågor Riddarhuset är tomt, och hvilken säkerhet finnes väl
nu derföre, att 50 ledamöter inställa sig, då mera vigtiga frågor
förekomma til! afgörande. Erfarenheten har visat, alt under en
viss period af riksdagen, icke ens detta antal är tillstädes. Jag
måste således på det högsta förorda antagandet af Utsk:s förslag,
som är grnndadl icke på abstracta theorier eller lärda afhandlin-
gar, eller Activa opinioner från orterne, från tidningar, universi¬
tet, skolor, gästgifvaregårdar och reform-möten, ulan på det prak¬
tiskt möjliga. Utsk. har dessutom den stora förtjensten, att det
ordnat representationen så, alt de 4 hamrarne kunna någon gång
på ett rum sammanträda, och det må sedan ankomma på desse,
alt så utveckla och organisera samhällsförfattningen, som dem bäst
synes. Jag tillstyrker ånyo antagandet af förslaget för alt hvila
intill nästa riksdag.
I öfrigt torde det tillåtas mig nämna, att, i anledn. af Hr
Frih. o. Landtm:s förklarande för en stund sedan, då en ledamot
var på väg att yttra sig om andra än de nu föredragne §§:ne,
det möjligeu kan hända alt jag eller någon annan ledamot finner
inkonseqvenser emellan de af Utsk. förändrade och de ovidrörde
lemnade §§:ne; och att del således är nödvändigt, att diskussio¬
nen göres fri, på del att man må kunna yttra sig jemväl öfver
de §§, i hvilka Utsk. icke föreslagit någon förändring.
Frih. Sprengtporten: Vid det tillfälle, dä, i början af
Den 27 Maj f. m. 19!)
riksdagen, R. o. Ad. föreliade till pröfning K. M:s nåd. propos.
till införande af ett förändrad! representationssätt, yttrade jag,
sedan delta förslag hade fallit eller då dess fall kunde emotses,
alt jag vid delta förhållande och i betraktande af det bestämda
motstånd, som denna framställning rönt, numera icke trodde pä
möjligheten alt, åtminstone inom den närmaste framtiden, sean¬
dia förbättringar i vårt representationssätt genomförda, än sådane,
som utginge från principen: att bibehålla de nuvarande Stånden,
förstärkta med nya elementer, och alt förvalta den nuvarande ar¬
betsordningen. Det är ifrån denna åsigt, som Const.Utsk. utgått.
Jag tillåter mig alt kalla den praktisk, i motsats mot de theoreti-
ska, enär Utsk:s förslag omisskänueligen undanrödjer många sto¬
ra och af alla medgifna brister i vårt nuvarande representations¬
sätt, då det icke lägger hinder i vägen för framtida förbättringar,
och då förslaget icke rubbar jemvigten emellan de beslutande.
Jag kan icke heller fatta hvarför ett sådant förslag, som åt
den uplysta och sjelfberoende demokratien inrymmer ett så stort
och vidsträckt fält inom representationen, skulle mötas med miss¬
troende af dem, som ifra för förbättringar i allmänhet och för ut¬
vecklingen inom vårt fädernesland, af ett sansadt konstitutionel!
samhällsskick. Jag kan icke för mig göra rätt åskådligt, af hvil¬
ken anledn. man trott sig vara sitt mål närmare, om detta mål
skulle vara den allmänna valprincipens införande, då man för¬
bli fver orörlig på stället, än sedan man tagit ut halfva steget.
Det är ju endast derigenom, att vi bibringa andra vår öf¬
vertygelse och sätta oss sjelfve i tillfälle att lära känna andra skäl,
som vi kunna hoppas att träffa det sanna och rätta, vid behand¬
lingen af våra fosterländska angelägenheter, men höra vi, vid det¬
ta förhållande, undandraga oss att sammanträda med våra med-
representanter till gemensamma öfverläggningar?
Kan det vara nyttigt, att under våra långa och täta riksda¬
gar qvarhålla vår Regering i det isoleringslillstånd från represen¬
tationen, hvaruti den nu befinner sig, eller är det billigt, att' vi
fordra alt vår styrelse skall städse ställa sig i spetsen för nyttiga
förbättringar, under det att vi bibehålla .en splittring i vära öf-
verläggniugsformer och en deraf upkommande ensidighet vid ären-
dernas behandling, som gör upkomsten af en stadgad majorité vid
våra riksdagar till en omöjlighet, då det just är vid denna majo¬
rité, som vår Regering borde kunna stödja sig, för alt dels vinna
uplysning om nationens tänkesätt, dels kraft för genomförande af
de förbättringar, som man af densamma önskar?
Allt synes mig sålunda tala för Utslcs förslag, och då jag
icke funnit några egentliga skäl deremot anförda, vill jag sjelf
försöka att emot förslaget upställa ett eller annat inkast.
Det vore då, om någon gjorde sig den oriktiga föreställnin¬
gen, att det förhåller sig med samhällskroppens sjukdomar som
med andra, att de måste nå sin gräns innan någon allvarlig för¬
bättring är att vänta, alt det onda måste få utveckla sig, innan
man kan hoppas att upnå det goda; men utom, att det icke vo¬
re rätt väl menadt med fäderneslandet, att låta det onda nå sin
200
Den 27 Maj f. m.
gräns, måste det ju medgifvas, att det är fullkomligen ovisst, om
det är just det mål vi eftersträfva, efter den olika synpunkt,
hvarifrån vi, hvar för sig betrakta denna fråga, som vi skulle fin¬
na vid denna gräns!
Hvad jag tillåter mig förutspå, om vi fortfarande undandraga
oss att införa sådane förbättringar i vårt samhällsskick, som kun¬
na upnås, under det vi eftersträfva andra, som äro ouphinneliga,
är, att vi ganska länge få bibehålla vårt nuvarande representa¬
tionssätt och vidkännas dess i många afseenden menliga följder.
De felaktiga organismerna verka icke väl, men de kunna icke
dessmindre inom sig förvara mycken återstående lifskraft.
En annan anmärkn. har jag hört framställas mot förslaget
och jag tror äfven, att något spår dertill igenfinnes i en af reser¬
vationerna. Denna anmärkn., som framslälles af dem hvilka betrak¬
ta ståndsfördelningen som ett ondt i och för sig sjelf, utan afse¬
ende på vårt nuvarande splittrade öfverläggningssätt, yttrar sig i
en farhåga, att, om de svåraste olägenheterna, som vidlåda vår
nuvarande ståndsrepresentation skulle undanrödjas, det väl kunde
hända, att ståndsprincipen derefter vunne en sådan stadga och
sammanhållning, att det sedan kunde möta svårigheter att blifva
Stånden qvitt.
Jag tillåter mig härvid anmärka, att förtjensten i Otskts för¬
slag just ligger deri alt denna tvistefråga emellan principer är
lemnad öppen och oafgjord. Och det synes böra medgifvas äfven
af dem, som betrakta ståndsindeluingen som eli ondt, att den
åtminstone är ett nödvändigt ondt, så länge den ej kan afskaffas,
äfvensom att det icke synes vara skäl att låta samhället, för en
obegränsad lid, känna hela tyngden af ståndsförfattningens brister,
då man eger utvägar alt förmildra densamma.
Man behöfver icke frukta, Mine Hrr, ali framskridandets hjul
kommer att stanna, när man sätter det i rörelse; men med viss¬
het kan man befara alt det kommer att stå stilla, då man håller
det tillbaka.
De progressiva reformernas bana är ofta längre utsträckt än
de absolutas. Jag åberopar i detta fall exemplet af England och
dess oerhörda framsteg, sedan införandet af reformbilletr 1831,
detta land, uti hvilket man i detta ögonblick firar industriens krö-
ningsfest, under det man på andra sidan kanalen bygger och rif-
ver ned nationalverkstäder.
Vi behöfva icke befara att våra strider i dessa frågor komma
att uphöra genom antagandet af de förbättringar Utsk. föreslagit.
De komma nog att gå i bredd med civilisationens sanna fordrin¬
gar; men de komma att förflyttas på en jemnare plan och att
förås med mera sakkännedom, och som jag hoppas med mera för¬
dragsamhet samt, (och detta är af vigt) utan att fäderneslandets
stora intressen, så mycket som hittills, lida genom deras samman¬
blandning med och beroende af en enda fråga.
Och i sanning kan det vara lid, att taga i betraktande be¬
skaffenheten af dessa strider, så att de icke allt för mycket urarta
till ett vädjande om makt och inflytelser. Ty sådane strider haf-
Den 27 Maj f. m.
201
va aldrig båtat nationerna. De hafva alltid varit tecken till deras till-
hakaski idaudeoch någon gång för dera medfört ännu sorgligare följder.
Endast på en grundval hafva folken förmått att upresa sin
lycka och sin ära, och denna har varit förtroendets och endräg-
tens. Jag hyser det hopp, att det framställda förslaget skall le¬
da till detta mål. För dess upnående är ingen upoffring för stor,
hvarken den af politiska rättigheter eller den af förut fattade me¬
ningar, och det är af denna anledn., som jag till sin princip bi¬
träder Utsk:s förslag.
Emot dess serskildta bestämmelser har jag likväl några an-
märkmr all framställa:
Jag yrkar att i 12 § 1 mora. tillägges, i fråga om valsättet
för R. o. Ad., ordet distriktvis. Jag anmärker som en bristan¬
de fullständighet i Utsk:s förslag alt icke grunderne för vallagen
blifvit upgifne; men med dessa, och tilläfventyrs några andra
smärre jemkningar, anser jag förslaget antagligt, såsom en öfver¬
gång till något möjligen ännu fullkomligare, som åt den stora re¬
formatorn Tiden, må vara förbehållet, att sjelf anvisa oss.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då jag vid början
af delta riksmöte på de skäl, R. o. Ad:s prot. uplager, i motsats
till den siste talaren uttalade min förkastelsedom öfver det repre¬
sentationsförslag, som då sedan sista riksdagen hvilade på R. St:s
bord till afgörande vid denna, emedan jag ansåg detsamma leda
till olyckliga följder för fäderneslandet, så uttryckte jag derjemte
den förhoppning, att Const.Utsk. skulle inkomma med ett nytt
förslag, som på samma gång betryggade samhällets bestånd och
skänkte rättvisa åt alla dess medlemmar. För att ett förslag skul¬
le kunna upfylla detta dubbla ändamål, ansåg jag nödigt, att
sjelfskrifvenhelen uphörde, att i representationen inrymdes alla,
som till Staten lemna skattebidrag, och att representationen öf-
verlägger och beslutar på ett rum, men att densamma i grund¬
lagsfrågor bibehåller sitt absoluta veto. När nu Consl.Utsk:s ifrå-
gavar:de förslag är hufvudsakligen bygdt på de grunder, jag då
npgaf, följer deraf att jag tillstyrker dess antagande, såvidt det
öfverensstämmer med dessa grunder. Jag hade likväl önskat, att
Utsk. något längre utsträckt valrätten, så att sådan lemnats hvar
och en i mån af dess skattebidrag, ty jag kan icke betrakta Sta¬
ten eller samhället annorledes än som närmast jemförligt med ett
stort bolag, och då synes mig äfven rättvist, att hvar och en,
som lemnar bidrag till Staten, skall få deltaga i öfverläggningen
om de allmänna angelägenheterna. Valrätten har visserligen uti
Utsk:s förslag blifvit utsträckt, men, enl. mitt omdöme, icke enl.
rättvisans fordringar. Detta är, hvad jag emot förslaget har att
anmärka. Jag skall nu till besvarande uptaga några under di¬
skussionen gjorda anmärkn:r.
Hr Weidenhjelm har erinrat att en del embets- och tjenste¬
män blifvit från representationsrätt uteslutne. Ehuru jag icke
202
Den 27 Maj f. m.
kail till fullo instämma deruti, att Sveriges embetsman äro på den
ståndpunkt, att de kunna anses fullt oberoende såsom represen¬
tanter, ty otvifvelaktigt har den värde talaren i viss mån erfarit
ett band på sin yttranderätt just genom sin egenskap af embets¬
man d. v. s., alt om man än icke uttrycker annat, än hvad man
tänker, kan man likväl vara förhindrad, att yttra hvad man tän¬
ker, man tiger med ett ord, anser jag likväl Const.Utsk. icke
hafva saknat skäl för embetsmännens uteslutande ur representatio¬
nen. Jag anser dock Utsk. icke hafva konseqvent följt denna re¬
gel, ty då hade i förslaget icke bort inrymmas prester och skol¬
lärare. Har man i denna del afvikit från principen, sä hade man
äfven bort vara konseqvent och medgifva embets- och tjenstemän
rättighet att deltaga i representationen, hvilket dessutom torde
vara nödvändigt, emedan representant-kammaren i annat fall blir
i saknad af erforderliga nttplysningar för att kunna fatta ett rikligt
beslut. Lika med Hr Akerman anser jag ärftligt adelskap nödigt
för den ärftliga monarkiens bestånd, och har tillförene redan ut¬
talat den åsigten, men jag kan icke instämma i de slutsatser,
som den värde talaren deraf dragit. Han har sagt, att det vore
nödigt, att R. o. Ad. lemnäs serskilda företrädesrättigheter inom
representationen, och ansåg R. o. Ad. derföre böra utgöra en öfre
kammare. Häruti har Hr Printzensköld sig förenat och tillagt,
att det vore skadligt, om R. o. Ad. nedsättes till likhet med
handtverkaren och bonden. Jag deremot anser det vara af ytter¬
sta vigt, att R. o. Ad. inom representationen icke åtnjuter några
företräden. Vilja R, o. Ad. anses såsom Svenska folkets ombud,
så böra de ställas i fullkomlig likhet med hvarje annan af detta
folks ombud. De böra således inom representationen icke ega
några företräden utan alla vara sinsemellan jemlika. Detta for¬
drar rättvisan. Just de företräden, R. o. Ad. inom representatio¬
nen nu eger, har enl. min åsigt förorsakat den split och tvist,
som i sednare tider inom representationen upkommit. Sådant
bör för framtiden undvikas, och blir möjligt endast derigenom,
att alla nationers ombud äro jemlika. Jag har således ansett bi¬
behållandet af R. o. Ad. nödigt, icke derföre, att de nu hafva fö¬
reträden, utan jag betraktar dem såsom ett stöd och en säkerhet
för fortfarandet af den ärftliga monarkien. Hr Brakel har önskat,
alt R. o. Ad. skulle fortfarande infinna sig per capita och väljan¬
de de 60 ledamöter, hvilka skola inträda i Riksnämnden, vara be¬
rättigade, att jemte nämnde 60 ledamöter deltaga i Ståndets be¬
slut. Det skulle enl. min åsigt vara högst olyckligt, om detta
förslag anloges, ty hvad skulle väl följden blifva? Det är ju gan¬
ska naturligt, att de 15 medlemmar, sora skola inrymmas inora
R. o. Ad., finna sig satte under de 15, hvilka komma att förde¬
las eller inympas på hvardera af de öfriga Stånden. De få min¬
dre vigt derigenom. Uti Riksnämnden gälla deras röster lika
med de öfriges, men då de skola inträda i Ståndet blifva de un¬
derlägsne, emedan R. o. Ad. stundom representeras af 5 å 600
ledamöter, och det måste ofelbart vara svårare alt besegra detta
antal än 60. Det är äfven gifvet, att desse af R. o. Ad. valde
Den 27 Maj f. m. 203
G0 ledamöter skulle genom Hr Brakels förslag nedsättas af de öf¬
riga Ständens ombud, enär de inom Ståndet hafva mindre all sä¬
ga. Jag kan således icke biträda delta förslag, och hade önskat,
att det aldrig blifvit framställdt. Frih. Raab har anmärkt, att
R. o. Ad. innan den kan afsäga sig sin sjelfskrifvenhet, måste
känna den valordning, efter hvilken den skall representeras, och
deruti kan Frib:n hafva ganska rätt, men det hindrar likväl icke,
att det nu afgifna förslaget får hvila till nästa riksdag, då det
hufvudsakliga beslutet skall fattas. Jag befarar dock, att ingen af
R. o. Ad:s ledamöter godkänner detta förslag med mindre, än
man upgjort förslag till den lag, efter hvilken valen sedermera
skola förrättas, och derföre tror jag icke, att man med ett sådant
förslag bör låta anstå till en kommande riksdag.
Af hvad jag nu anfört, följer, att, ehuru jag hufvudsakligen
gillar Utsk:s förslag, önskar jag likväl alt, i fråga om 14 och 15
§§:ne hvarest talas om Borgare- och BondeSt:n, R. o. Ad. ville
uttala den gemensamma tanke, att hvar och en, som erlägger
skattebidrag till Staten, skall ega valrätt. Slutligen måste jag ut¬
trycka den lifliga önskan, att R. o. Ad. samt öfrige Stånden måt¬
te antaga Const.Utsk:s förevar.de förslag såsom åsyftande en nödig
och nyttig förbättring i vårt representationssätt, ty måhända var¬
der den lid kommande, då man bittert ångrar, att man icke an¬
tagit hvad som nu erbjudes.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, anförde skriftligen:
Ehuru visserligen ej i allo tillfredsställd med det under öfverlägg¬
ning varande förslaget, måste jag dock hembära Utsk. och i främ¬
sta rummet dess ordförande uttrycken af min enskilda tacksam¬
het för det sätt hvarpå det sökt lösa denna gordiska knut. In¬
gen, inom detta hus åtminstone, lärer vilja förneka att ännu al¬
drig sedan representations-agetationens början, något på billigare
grunder bygdt förslag, framlemnals till R. Sirs bepröfvande. Se¬
dan jag nu gjort denna bekännelse, må det tillåtas mig fästa up-
märksamheten på en eller annan ofullkomlighet, utom hvars af-
hjelpande jag anser det hela vara dödfödt, och dess öde, synner¬
ligast inom detta rum, vid nästa riksdag gifvet. Den som ingen
förändring vill, gör således rätt alt antaga förslaget till hvilanda
sådant det är. Jag deremot som lifligt önskar en förbättring af
vårt samhällsskick, och detta på de grunder Utsk. föreslagit, må¬
ste söka, i hvad på mig ankommer, förebygga en dylik utgång
af saken.
Hvad nu först angår delta Stånd, kan jag ej annat än be¬
klaga att Utsk. ansett sig böra frångå sjelfskrifvenheten, denna
den ärftliga monarkiens säkraste stöd och delta utan att i dess
ställe sätta något verkligt Öfverhus. ”Vi hafva hos oss inga ele-
menler till ett sådant” säger man. Ett stort misstag, tillkommet
genom radikalismens vanliga förfarande. Adeln besitter ännu nä¬
ra 13,000 mantal af Sveriges bördigaste jord, således jl:del af det
hela, den eger dessutom bergsbruk, hus i städerne, kapitaler, den
drifver handel, fabriker och näringar. Besinnar man allt delta,
204
Den 27 Ma f. m.
skall man finna att intet land ej ens England kan upvisa en ari¬
stokrati, som lillsammsns eger en så stor relativ förmögenhet.
Man invänder att vi äro för talrika, och att således hvad sora
belöper sig på hvarje enskild, ändock är en obetydlighet. Detta
är lill en del sanni, men befinnes helt och hållet origtigt om
man jemför oss med öfrige samhällsklasser. Den för Adeln föga
gynsamma Forsell upgifver hvarje mantalsskrifven Adelsmans me¬
delförmögenhet till cirka 12,000 r:dr b:co, då den för hvarje bor¬
gare blott går till 3,000 och för hvarje ofrälse ståndsperson till
2,500. Således är Adelns förmögenhet mer än 3-dubbel mot de
öfriges. Lägger man nu härtill Adelns mångsidigare bildning
samt större embelsmannavana, måste man medgifva att passande
beståndsdelar lill en aristokratisk kammare lätt nog bland Ii. o.
Ad. skulle kunna upletas. Då Utsk. likväl, på äfven af mig god¬
kända skäl, beslutat frångå allt detta och bygga sitt förslag på an¬
nan, mera historisk grund, anser jag dock att målet kunnat up-
nås utan att af detta Stånd fordra en så stor upoffring som den
nu föreslagna. Mindre välbetänkt förefaller det äfven alt just
det kraftigaste af de 2:ne konservativa Stånden skulle i sin grund¬
idé rubbas under det att det svagare oförändradt qvarstår. Rikets
första Stånd bör alltid vara och har alltid varit beredt att äfven
med enskild förlust främja fosterlandets val. Innan man spelar
en Curtius lär man dock vara säker att fosterlandet verkeligen
vinner något derpå och i förevarande fall bestrider jag detta helt
och hållet. Skälen behöfva ej inom detta hus uprepas. Jag vå¬
gar således föreslå det R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke i
1 mom. af 12 § beslutar det sjelf skrif renheten, med nödiga
modifikationer bör fortfara för alla öfverläggningar inom
Ståndet.
Afven vid mom. 2 af samma § har jag åtskilliga anmärkntr
att göra. Någon grund på hvilken här upräknade embetsman
borde af R. o. Ad. uptagas, lyckas jag icke utfinna. Det krafti¬
gaste skäl våra motståndare framdraga mot hela Ståndet är ju re¬
dan det att vi utgöra en mera bureaukralisk än aristokratisk för¬
samling. Ar det då klokt att ytterligare lemna desse våra veder¬
sakare vapen i händerne genom att bland oss uptaga en ny för¬
stärkning af just samma öfverklagade beståndsdel. Desse embets¬
man äro ju dock äfven jordegare, säger man, detta är sannt, men
jag fruktar att flertalet utgöres af mindre possessionater, som huf¬
vudsakligen lefva af sin tjenst och som således ypperligt skulle
fylla sin plats i ett embetsmannastånd, men ej hos R. o. Ad.
Jag vet man skall invända att Adeln till sitt ursprung är en
tjenstemanna-adel. Äler ett misstag men upsprunget ur annan
rot än det nyss antydda. I äldsta tider blef den frälseman, som
var nog förmögen att till Statens tjenst hålla en stålklädd ryttare.
Förmögenhet och i följd deraf sjelfständighet, se der ursprunget
till vår Adel, ingalunda personlig tjenst. Men äfven om så icke
vore, ligger det i sakens natur att en fattig tjensteadel ej nume¬
ra kan motsvara nationens fordringar. Större besutenhet med
eller utan vapensköld, utgör deremot grunden till hvarje kraftig
Den 27 Maj f. m.
205
aristokrati, och en sådan måste tillskapas så vida monarkien i
längden skall bestå; detta utgör nära nog ett axiom i Statsläran.
Jag vågar således påstå att embetsman, såsom sådane, ega ingen
analogi med Adeln, större ofrälse jordegare deremot den största.
Deras intagande bland oss skalle således ej allenast vara princip-
enlig, men äfven utgöra en verklig förstärkning för Ståndet. Jag
föreslår i följd häraf att detta 2:dra mom. får följande lydelse:
De egare eller fideikommiss-innehafvare af i mantal satt
jord af minst 10 mantal hvilka till ofrälse ständ höra, välje
inom sig distriktvis riksdagsmän.
Jag öfvergår nu lill 13 §.
Ehuru ingen mer än jag erkänner vigten och värdet af Pre-
steSt. ej eller någon mera högaktar dess medlemmar, fruktar jag
dock att detta Stånd nu mera ej uteslutande kan göra anspråk
på JL:del af representationen. Den förstärkning Utsk. föreslagit,
finner jag ej tillfyllestgörande; jag vågar gå betydligt längre. Jag
vet väl att mången, och deribland det Högv. Ståndet i främsta
rummet, ingalunda älskar alt höra presterne benämnas embets¬
man, detta äro de dock onekeligen. De äro löntagare, af Staten,
tillsatte och med bestämd verkningskrets, således alldeles lika med
öfrige embetsman. INågon verklig logisk grund hvarföre en em¬
betsman såsom sådan skulle hafva representationsrätt, finnes vis¬
serligen icke, men då nu hos oss ett sådant förhållande redan
förefinnes, och Utsk. ganska rigtigt beslutat bygga på det bestån¬
dande, kan saken icke undvikas, men konseqvent måste man då
vara -—• och hvarje embetsman således representeras. Något
orimligare kan väl ej tänkas än att den som tjenar Staten såsom
moralisk lärare skall hafva en rätt som den hvilken skipar rättvisan
eller vågar sitt blod för Statens sjelfförsvär ej eger. Denna oformlig¬
het är af Utsk. ännu ytterligare ökad, då det tillagt represen¬
tationsrätt t. ex. åt en Collega Scholae men nekat den åt en Reg:ts-
chef. Vi veta alla, Mina Hrr, att en mera utmärkt, loyal och
ädel del af Svenska nationen ej finnes, än den som utgöres af ar¬
méens talrika ofrälse officerskorps och denne skulle nu fortfara
att utestängas under det raan intager nyss upräknade personer.
Denna orättvisa är alltför skriande för att med tystnad kunna för¬
bigås. Platts för alla, som göra sig fört jente deraf, delta är min
lösen. En i min tanke icke mindre vigtig omständighet är dock
att embetsmanna-infiytandet ej onödigtvis ökas. Det eger nu
|:del af representationen, bör ej eller erhålla mera, deremot då
det nu blott representeras genom en afdelning af det hela, bör
det framdeles komma att göra det af alla. Jag föreslår således
vördsamt, att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke beslutar
såsom tillägg till 13 §:n, alt: ”De, hvilka till ofrälse Stånd höra
och på grund af Kongl, fullmakt innehafva tjenst å Rikets Stat,
eller blifvit med pension från sådan tjenst afskedade, välja, mili¬
tärer för sig och civile embetsmän för sig, distriktvis riksdagsmän.”
Alt detta stånd borde kallas embetsmauna-ståndet och alt
R. o. Ad. updrager åt Utsk. att föreslå en rättvis röstfördelning
de olika afdelningarne emellan.
206
Den 27 Maj f. m.
Åtskilligt vore väl ännu att tillägga, men redan allt för län¬
ge liar jag uptagit Ii. o. Adis tid, jag får derföre bedja om till¬
gift, men jag är Svensk och Svensk Adelsman, detta är min ur¬
säkt, jag vet den finner återklang i edra hjerlan, Mine Hrr.
Ilr Carl heim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar:
Const.Utsk. har uti förevar:de mern. inlagt en verklig förtjenst
derigenom, att Utsk. ställt frågan om representationens ombildning
på dess rätta ståndpunkt, från hvilken hon, enl. mitt förmenan¬
de, aldrig bort blifvit dragen. Utsk:s förslag framstår vanligen
såsom ett bemödande egentligen ali afhjelpa de brister i vår folk-
representation, om hvilkas verklighet man synes allmänneligen
vara ense. Erkännande detta, måste jag likväl högeligen beklaga,
att Utsk., i fråga om sättet för dessa bristers afhjelpande, synes
hafva, i några delar, ganska mycket misstagit sig. Så har Utsk.
föreslagit uphörande af R. o. Ad:s sjelfskrifvenhet, utan att ens
hafva antydt sättet, hvarpå R. o. Ad. skulle komma att framde¬
les representeras. Ett s. k. sjelfskrifvet element år, enl. mitt
omdöme, af den största vigt inom hvarje äldre folks representa¬
tion, oell jag vågar påstå, att någon representativ styrelseform
aldrig egt långvarighet, utan att ett sådant element deruti ingått.
Jag vädjar till historien. Hon bevisar sanningen af delta påstå¬
ende. Jag säger delta, icke blott på grund af egen iakttagelse.
Jag har med flere i historien väl bevandrade män samtalat. De
hafva alla förklarat, alt enl. äfven deras öfvertygelse så förhåller
sig. Man har visserligen såsom motskäl åberopat icke blott de
Nord-Amerikanska fristaterne, utan äfven Belgien, Danmark och
Norrige. Alla dessa exempel bevisa dock intet eller ganska litet.
Nord-Amerikanska fristaterna, en confedererad republik, kan
med en urgammal monarki icke jemföras. Danmarks represen¬
tativa författning är ännu icke tre år gammal. Norrige skulle,
utan föreningen med Sverige, redan länge sedan hafva, svårare
än som skott, erfarit olägenheten af sin statsförfattning. Denna
författnings ålder är ej eller serdeles hög — och de talrika ut-
vandringarne så väl som de der inträffade arbetareoroligheter sy¬
nes icke gifva stöd åt deras mening, hvilka åberopa Norska grund¬
lagen såsom mönster för andra folk. Hvad angår Belgien: så
hurudan är väl ställningen inom detta land? Svaret är lätt gif¬
vet, då man erfar, att det med skäl ifrågasattes, huruvida den,
som bär landets krona, kan sägas verkligen vara dess regent; att
oaktadt landets förvånande framsteg i handel och näringar, en
fjerdedel af dess befolkning finnes upförd på faltiglistan. Det är
dessutom till sina gränsor inskränkt, och har utaf de omstörtnin-
gar, som det både sjelft genomgått och hos sina grannar bevitt¬
nat, haft för ögonen tillräckligt varnande exempel mot inbördes
oroligheter.
Om nu sjelfskrifvenheten är för en representation af stor vigt;
om R. o. Ad., som åtnjuter och, enl. min öfvertygelse har till
landets båtnad begagnat denna förmån, derjemte eger ett obestrid¬
ligt anspråk, att, när fordran göres på upoffring af denna för Stån¬
Den 27 Maj f. m.
207
det som för fäderneslandets stora och vigtiga fördel, förvissas der¬
om, att i utbyte emot hvad de begge sålunda skulle förlora, riket
måtte erhålla något bättre eller åtminstone något jemngodt —
huru liar väl Utsk. motsvarat ett sådant anspråk? Ulsk. har lem-
nal det helt och hållet åsido. Jag hade ämnat ingå i närmare
utredning och försvar af R. o. Adis sjelfskrifvenhet, men då den¬
na redan här funnit flera försvarare, anser jag ett omständligare
yttrande f. n. obehöfligt, och anhåller blott att få förena mig med
dem, hvilka anse sjelfskrifvenheten böra bibehållas vid bestäm¬
mande af sältet för R. o. Adis representation. Såsom Hr Brakel
yttrat, kunde sjelfskrifvenheten bibehållas, om första morn. af 12
§ Riksd.Ordn. korn me alt endast innehålla det R. o. Ad. repre¬
senteras enl. Ridå.Ordn. R. o. Ad. kunde sedan välja inom sig
de 75 ledamöter, hvilka skola tillhöra Riksnämnden och, på sätt
Gr. Björnstjerna föreslagit, vid öfverläggningar inom Ståndet, re¬
presenteras såsom nu. Vill man ändtligen, alt R. o. Ad. skall
representeras genom val, så finnas valsätt, hvilka kunna sägas i
viss mån förena fördelarne af val och sjelfskrifvenhet genom börd.
Sådane gifvas och äro sedan länge försökta uli länder, som i mer
än eli hänseende kunna tjena oss till föresyn. Man kan antin¬
gen välja ett visst antal adeliga familjer, hvilkas hufvudmän un¬
der en viss bestämd längre tid äro Rikspärer, och skola till riks¬
dag med de öfriga Ståndens deputerade sammankomma — elfer
enskilde Adelsmän, som för lifstiden utses till riksdagsmän. Aro
dessa familjer eller dessa för lifstiden valde Adelns representanter
sådane, att de värdigt motsvara sitt Stånds förtroende, och deras
samhälls-ställning såsom jag föreställer mig den böra vara, uphöjd
öfver mängdens; så kan det ej fela att deras ord gälla mycket
inom Riksförsamlingen. Jag har exempelvis velat omnämna del¬
la, ehuru jag anser öfverflödigt, till och med orätt, alt på sätt
Ulsk. gjort, ingå i serskilda bestämmelser rörande R. o. Adis re¬
presentation, enär likartade afvikelser från de öfriga Ståndens nu¬
varande sätt att representera, af Ulsk. icke blifvit föreslagna.
Här har af flere talare blifvit yrkadt, att embets- och tjen¬
stemän, utan afseende derå, huruvida de ega jord eller icke, sko¬
la i representationen inrymmas. Jag vill icke bestämdt säga, att
embets- och tjenstemäns representationsrätt eger någon rättsgrund.
Jag tror till och med, att det varit principen!., om, såsom för¬
hållandet är i Frankrike, Belgien och flere andra Stater, man be¬
stämdt förklarat embetsmännen från representationsrätt uteslutne.
Men vid denna frågas öfvervägande med afseende å Sverige, bör
det icke förbises, att de fleste embets- och tjenstemän här i lan¬
del äro oafsättliga, under det att i andra länder vanligen blott
domare äro det. Härtill kommer, alt allmänna meningen hittills
synes understödja embets- och tjenslemännens anspråk på repre¬
sentationsrätt, samt alt en del af embetsmanna-korpsen, nemi.
krigsbefälet, tillförene, under längre tid, åtnjutit en sådan rätt.
Jag tror, på grund häraf, att det icke vore nyttigt eller riktigt,
att här stadga, det en embetsman, blott derföre alt han eger en
liten jordegendom eller faslighet i stad, skulle gifvas representa-
208
Den 27 Maj f. m.
tionsrält, under del hans kamrater, som icke egde fastighet, vore
derifrån uteslutne, samt anser således den af Utsk. i delta afse¬
ende föreslagna föreskrift olämplig.
Gr. Björnstjerna har yttrat, att PresteSt. icke borde ega J:del
i representationen. Jag kan icke dela denna åsigt, ty jag tror,
att grunden för representationen genom Stånd är den, att de ser¬
skilda Stånden anses representera hvartdera för sig, något eller
några för samhället väsendtliga elementer. Om så är, hvem kan
väl, roed ens något sken af rätt neka att LiiroStundet, d. v. s.
representanlerne för kyrkan, universiteten och skolan, eller för
den högre, religiösa vettenskapliga och konstbildningen så väl som
den allmänna folk-undervisningen, utgör inom samhället eli så
väsendtligt element, att det väl förtjenar sin fjerdedel i folkrepre¬
sentationen, när denna grundas pä Stånd. Förhållanden kunna
inträffa och hafva funnits, under hvilka det för samhällena är en
fördel, att intelligensens representanter på de allmänna ärenderna
ega ett öfvervägande inflytande. Ehuru olika bedömd Prester¬
skapets stora betydenhet under medeltiden må hafva blifvit, var
den för civilisationen och mensklighelen dock en vinst. Tiderna
hafva sedermera mycket förändrats, och ingen lärer här ifrågasät¬
ta att återgifva de Preslerliga Ståndet sin fordna makt; men sä¬
kert är, att den högsta bildningen, den vetenskapliga, den restlie-
tiska och religiösa aldrig bör inom folk-representationen sakna sin
tillbörliga del och jag skulle derföre på det högsta beklaga, om
R. o. Ad. lyssnar till Gr. Björnstjernas förslag, att derpå inkräkta.
Uti 14 § förekommer, såsom en talare redan anmärkt, en
oegentlighet i uttyck, hvarigenom man förledes tro, det Utsk:s
mening varit, alt hvarje handtverkare eller gerningsman på landet
skall ega, och med städernes borgare utöfva valrätt. Sådan lärer
väl meningen icke varit. Skall valrätt icke tillerkännas dessa
handtverkare, hvilket jag för min del anser icke böra ske med
mindre de äro antingen i stad bosatte eller contingent-borgare
och skatta till stad; så böra ordalagen härom affaltas så tydligt
att man bestämdt vet, hvad meningen i detta hänseende är.
En talare har föreslagit att representationsrätt inom Borgare-
St. mätte medgifvas, icke fastighetsegande embets- och tjenstemän.
Då för de embetsman, hvilka ega jord eller annan faslighet före¬
slagits inom R. o. Ad., inser jag icke hvarföre deras vederlikar,
som sakna fast egendom, skulle från dem skiljas och blifva hän¬
visade lill BorgareSt. Härigenom skulle de mest besynnerliga för¬
hållanden kunna upstå. Man kan länka sig möjligheten, att alla
Statsrådets ledamöter hade säte i Borgare-St., men ingen enda af
dem inom R. o. Ad. Det skulle vidare kunna hända att embets-
männen blefve till antalet de vida flesta inom representationen.
De finnas redan inom 3:ne Stånd, och nödig kännedom af all¬
männa ärenden kan icke med skäl öfverklagas. Att än mera öka
deras inflytande, vore, enl. min öfvertygelse, hvarken nödigt eller
nyttigt, och skulle utan tvifvel minska folkets förtroende till Riks¬
församlingen. Slutligen måste jag äfven fästa upmärksamhelen på
eli
Den 27 Maj f. m.
209
ett oegentligt uttryck, som förekommer i 15 §. Början af den¬
ne § lyder sålunda: ”Till riksdagsman af BondeStåndel välje all¬
mogen inom sig hemmansägare, hvilka inom något af de uti
valet deltagande härader boende och besutne äro och ej lill an¬
nat RiksStånd höra”. L)å meningen häraf lätteligen kunde synas
vara, att endast bönder skulle välja, men sådant uppenbarligen
icke varit Utsk:s afsigt, tror jag, att ordalagen böra undergå ett
förtydligande.
På grund af hvad jag nu haft äran framställa, hemställer jag,
att R. o. Ad.vid återremitterande af nu föredragna 12—15 §§i Const.-
Utsk:s mern. N:o 7, måtte såsom sin gemensamma tanka förklara
l:o alt 12 § 1 mom. bör stadga endast att R. o. Ad. skall re¬
presenteras enl. den Ridd.Ordn., som af R. o. Ad. antagen samt
af Konungen gillad och fastställd är. 2:o att ofrälse embets-och
tjenstemän med Kongl, fullmakt må förlänas representationsrätt:
ulan vilkor af fastighets innehafvande; 3:0 att i 14 § må bestämdt
uttryckas, att med derstädes nämnda ”idkare af borgerlig näring,
handel, fabrik, handtverk eller annat till borgerliga näringar räk¬
nadt yrke” förslås endast sådane, hvilka i stad äro bosatte, inne¬
hafva burskap eller såsom kontingentborgare till stad höra; samt
slutligen alt del i 15 § förekommande uttrycket ”allmoge” så
förtydligas att missförstånd må i möjligaste måtto förekommas.
Hr Tersmeden: Den talare, som började denna öfverlägg¬
ning, yttrade, alt det tillstånd, hvaruti vi befinna oss vore en
stiltje, och alt denna stiltje liknade ett töcken, hvilken skulle
förqväfva fosterlandskänslan. Ehuru jag medgifver att vi lefva i
en stiltje, är jag likväl öfverlygad att denna i st. f. all qväfva
skall väcka fosterlandskänslan. De hinder vi hitintills öfverlefva!,
hafva icke visat sig qväfvande för denna känsla, men väl för sjelf-
känslan. Om, såsom här är sagdi, vi lefva i en stiltje, tror jag
att denna riksdags Const.Utsk. mera än något annat varit skyldigt,
att på vederbörligt sätt begagna denna stiltje. Erfarenheten har
nogsamt visat, ali hitintills framlagda förslag till representationens
ombildning utgjort misslyckade försök. Const.Utsk. har icke velat
fortgå på samma bana, ty sådant hade varit med andra ord att
säga, att Const.Utsk. icke vill åstadkomma någon förändring i vår
representation, Const.Utsk. har upfattat ställningen sålunda, ali
under nuvande tidpunkt och måhända icke under någon annan
inga andra förslag borde framläggas än dem, om hvars nytta och
nödvänighet R. St. kunde i det närmaste vara ense. De förän¬
dringar, Utsk. här framlagt, har Utsk. ansett innebära desse egen¬
skaper. Om någon anledn. till anmärkn. emot förslaget före¬
finnes, så är det väl den föreslagna förändringen med R. o.
Ad., ty den innebär en reform vida större än något annat land
har att framvisa. R. o. Ad. har vid flere föreg:de tillfällen åda¬
galagt, att den önskar en reform, och den nu föreslagne synes
mig ganska stor och genomgripande. Lika med en annan talare
i början af denna debatt påstår jag, att man kan dagtinga med
7 H. 14
210
Den 27 Maj f. m.
sina anspråk, men icke med sin öfvertygelse. De vigtigaste af
de här gjorde anmärkntr röra just R. o. Ad:s representationssätt,
men enl. milt omdöme leder det till en förbättring. Vid en fö-
reg:de riksdag har R. o. Ad. efterskänkt den s. k. sjelfsktifven-
heten med förbehåll likväl af Ståndsförfaltningens bibehållande,
och Utsk. har ansett tiden vara inne för att göra denna eftergift
till en sanning. Lika högt som någon annan värderar jag denna
sjelfskrifvenhet, och tror den utgöra ett starkt stöd för Konunga¬
makten, men då jag uti vår representation finnér så många fel,
hvilka böra afhjelpas, och hvarom tänkesätten äro mindre delade,
så följer deraf, alt, om man vill hjelpa dessa fel, mäste man ef¬
terskänka något af sina anspråk. Jag vill här äfven besvara en
talares yttrande, att Utsk. icke löst denna nationens lifsfråga.
Denna frågans lösning kan, såvidt jag förstår, icke annorledes
åstadkommas än genom det af Utsk. föreslagna sätt, och i alla
fall tror jag icke, att Utsk. haft sig sådant ålagrlt. Samme talare
har sagt, alt Utsk. bort bidraga lill det fredsslut emellan de mot
hvarandra stridande åsigterne inom samhället. Mig åtminstone
synes Utsk:s förslag verkligen vara ett sådant bidrag, men visser¬
ligen icke det fredsslut nämnde talare och flere med honom -pn-
skat. Att kunna tillvägabringa ett fredsslut, som alla billigar, är
omöjligt. Samme talare har äfven fordrat den lösning af frågan,
att Utsk. bordt framlägga ett förslag bygdt på principen af allmän¬
na val. Jag vet likväl intet mera odieust, än om Utsk. ingått i
någon ytterligare öfverläggning om sådane satser. Utsk. bar också
ansett sig böra skrifva hvarken krior eller någon bok, hvilket otvif¬
velaktig! tillhör älskare af den politiska litteraturen och således
bör detta öfverlåtas åt dem. De fleste här gjorde anmärkntr röra
12 §. Ehuru jag älskar sjelfskrifvenhelen har jag, på sätt jag
redan nämnt, efterskänkt densamma. Men Mine Hrr! Hvem till¬
hör egentligen denna sjelfskrifvenhet? Jo hufvudmännen för hvarje
ätt. Det kan väl icke nekas. Attemännen äga icke någon sådan
och deras sjelfskrifvenhet beror derpå, huruvida hufvudmännen be¬
gagna sin. Den här i 12 § föreslagna valrätt inom R. o. Ad.
är icke något nytt, utan en sådan valrätt finnes inom Preussen.
Enl. min åsigt är för Sveriges R. o. Ad. den af Const.Ulsk. bi-
behållne | i representationen hufvudsak, och så länge Sveriges
R. o. Ad. äger denna £ utgör den en styrka för monarkien hvar¬
före jag icke eller velat efterskänka denna Embetsman hafva uti
representationen blifvit inrymde, derföre att Utsk. ansett dem böra
äga representationsrätt. Utsk., som utgått från de möjliga förbätt¬
ringarna, har likväl icke velat medgifva embetsmännen represen¬
tationsrätt blott på grund af deras egenskap af embetsman. Em-
betsmannen, om än aldrig så förmögen, är således utesluten, så¬
vida han icka äger någon jord, och upfyllandet af detta vilkor för
embetsraånnens representationsrätt, är således lätt alt upfylla. En
talare har sagt, att förnämligast Landsh.-r och Häradshir borde
finna sig förnärmade af detta Utsk:s förslag. Hvad Häradshtna
beträffar, tror jag det icke vara serdeles angeläget, att de i repre¬
sentationen inrymmas, men om än så skulle ske, måste en afvi-
Den 27 Maj f. m,
211
kclse från den af Ulsk. följda princip, att endast jordägande och
med Kongl, fullmakt försedde embetsman borde tillerkännas repre¬
sentationsrätt, komma att äga rum, derförutan man möjligen skulle
kunna förebrå Utsk., hvad som lades det af R. St. i början af
riksdagen afgjorda förslag lill last. Beträffande åter Landsh:ne är
jag fullkomligt öfverlygad, att, då Konungen finnér dem hafva
gjort sig af Honom och fäderneslandet serdeles förtjente, Han up~
höjer dem lill ledamöter af detta Stånd såsom hitintills, och, på
sätt den värde talaren, erhållit plats inom detta rum. Likaledes
har man vid 13 § anmärkt, att skollärare, utan att äga jord, blif¬
vit i representationen inrymde, då för embetsmäns representations¬
rätt ett dylikt vilkor blifvit fordradt. Utsk. liar ansett, att, då
PrcsteSt. skulle representera kyrkan, och den lärda bildningen,
skolläraren såsom representant af denna bildning, icke behöfde
representera förmögenheten. Gr. Björnstjerna har sagt, att man
tillagt PresteSt. för stor andel i representationen. Delta kan vara
en sanning, såvida fråga här vore om Svenska representationens
ombildning. Så är likväl icke förhållandet, utan man har ansett
de nu befintliga Stånden böra bibehållas likväl med förändringar.
Enl. Utslcs förslag skulle uti PresteSt., enäu vid föreg:de riksdagar
detsamma fått emottaga representanter från Akademier och Uni¬
versiteter, inrymmas de ännu orepresenterade skollärarne. I fråga
om 14 § har man anmärkt såsom besynnerligt, att Bruksägare
blifvit uptagne i BorgareSt. Härtill har jag icke att anföra annat
skäl, än att nu så är förhållandet, och att man velat göra så få
förändringar som möjligt. Man har fästat sig vid det uti 15 §
förekommande ordet allmoge. Detta ord har hiltintills icke be¬
funnits tvätydigt, och jag förmodar, att det icke heller blir det
hädanefter. Ehuru liden ännu icke är inne all yttra sig öfver de
olika förslag (ill gemensamma tankar, som här blifvit framställde,
anhåller jag likväl alt få fästa mig vid Frih. Raabs, deruti han
förordat antagandet af del förslag till representationens ombildning,
som af en reservant blifvit bifogadt Utsk:s betänk. Delta förslag
ligger i fullkomlig strid med Utsk., och, såvida Hr Frih. o. Landtm,
upfattat grundlagarnas anda såsom jag och många med mig, lärer
Hr Frih. och Landtm, finna sig förhindrad, att å Frih. Raabs
ifrågavar:de förslag framställa propos. Om å dylika förslag vid
föreg:de riksdagar propos:r blifvit framställde, så är likväl att ihåg¬
komma, att då fråga varit om representationens ombildning, men
så är icke förhållandet nu, och följaktligen anser jag, hvad jag
redan nämnt, Hr Frih. o. Landtm, icke mot grundlagarnes anda
och mening kunna framställa propos. på Frih. Raabs förslag. Der¬
emot anser jag de öfrige afgifne förslagen böra framställas till
Ståndets antagande eller förkastande. Det skulle blifva allt för
vidlyftigt och strida både emot min förmåga och det tålamod,
som jag af R. o. Ad. kan hafva alt påräkna, om jag skulle full¬
ständigt till besvarande uptaga alla de anmärkmr, här blifvit fram¬
ställde, men det torde dock tillåtas mig att få uptaga några. Frih.
Raab liar sagt, att R. o. Ad. numera uphört alt vara en lämplig
14*
512
Den 27 Maj f. m.
del af Svenska nationalrepresentationen, för hvilken Svenska folket
förlorat allt förtroende. Då denne talare städse i frat för princi¬
pen af allmänna val, förundrar mig detta uttryck icke serdeles
mycket och icke eller hvad lian i öfrigt lågt Utsk. till last nemi.
alt tjenstemän icke tillerkänts valrätt. Hade likväl Utsk. lenmat
dem en sådan rätt, hade sådant i sanning varit eli närmande till
allmänna valprincipen, som åtminstone detta Stånd 2:ne gånger
förkastat. Detsamma gäller äfven såsom svar på hans an-
märkn. vid 13 §. Samme talare har yttrat, att Konungens råd¬
gifvare icke hade förtroende för representationen. Häremot strider
likväl erfarenheten, ty vi hafva sett, att år 1848 fästade Konun¬
gens rådgifvare ej vid R. St. utan vid eli enda Stånds önskan
den vigt, att de nära nog mangrannt resignerade från deras be¬
fattningar. En talare, som kraftigast uplrädt emot Uiskrs ifråga-
var:de förslag, har sagt, att genom delsammas antagande, roten
för R. o. Ad:s bestånd såsom Stånd vore uprycki. Så kan man
se saken. Jag raedgifver del. Jag delar dock icke denna farhåga,
och tror, att Utsk:s förslag skall tilldela R. o. Ad:n en större styrka
än den för närvar:de äger. Mycket vore visserligen att säga om
det sätt, hvarpå R. o. Ad. nu begagnar sin representationsrätt,
men jag går del förbi. Med förundran har jag hört samme ta¬
lare npläsa citater ur eli af en ledamot utaf detta Ständ upräHadi
förslag till representationens ombildning, hvilket förslag med till¬
hörande motiver blifvit understäldt Const.Utskrs ompröfning. Den
värde talaren har likväl härmed gjort författaren en stor otjenst,
ehuru hvad han upläst, är ganska vackert och jag lill stor del är
villig att godkänna detsamma, men för dem, hvilka icke läst delta
förslag, har författaren blifvit ställd i en falsk dager, serdeles som
man utan kännedom om hans förslag lätteligen kan föras på tan¬
ken, alt författaren begått ett politiskt affall, det han dock icke
gjort. Jag har nu yttrat mig öfver de hufvudsakligaste anmärkn:r
emot Utsk:s förslag och får framdeles tillfälle att än vidare yttra
mig öfver förslagen till gemensamma (ankar.
Gr. H amilton: Lika med en talare, som yttrade sig i bör¬
jan af denna diskussion, måste jag bekänna, ali Coust.Utsk:s ilrå-
var:de förslag icke fullkomligt upfyller mina fordringar. Min öf¬
vertygelse är, att i fråga om en representationsförändring steget
kunnat uttagas något längre, än Etsk. uti sitt förslag gjort. Men
denna min enskildta tanke måste i alla fall gifva vika för hvad
jag anser numera möjligt, och delta numera möjliga ligger inom
gränsorna af Utsk:s förslag. Jag har således i detta ögonblick en¬
dast att tillse, huruvida något af de utaf Utsk. framställda förslag
är skadligt eller om icke hvarje af dessa förslag innebär en för¬
bättring. Måste den sednare frågan besvaras med ja, anser jag
mig också pligtig, att med min röst understödja Utsk:s förslag,
och jag får äfven förklara, ali jag härtill år beredd. De våsendt-
ligaste motiverne härföre ligga i Utsk:s betänk., och jag vill så¬
ledes icke nptaga tiden med deras uprepande. Deremot anhåller
jag att få upgifva skälen, hvarföre åtskilliga af de här framställda
Den 27 Ma] f, m.
213
anmärkmr emot Utsk:s förslag icke kunnat rubba min öfvertygelse.
Del våsendlligasle och inom detta rum otvifvelaktigt mest verkande,
sorn blifvit anmärkt emot Utsk:s förslag, angår den 12 § 1 morn.,
hvarest, så vidt jag kan förstå, Const.Utsk. uttryckt att R. o. Ad:s
sjelfskrifvenhet skall uphöra. Långt ifrån alt förneka den vigt,
man velat gifva sjelfskrifvenheten, erkänner jag den fullkomligt,
men 2:ne skäl finnas, hvilka föranleda mig alt afsäga mig den.
Först och främst har It. o. Ad. redan vid 1840 ars riksdag för¬
klarat sig beredd alt göra denna eftergift. Del må visserligen
vara eo sanning, att vi icke äro juridiskt bundne af de beslut,
It. o. Ad. vid en föreg:de riksdag fattat, men i denna fråga var
det något mera än eli beslut. Det var åtminstone inom oss,
som fattade det, eli ord, ett löfte, som vi gåfvo MedSlånden och
Svenska folket, utan att jag vill klandra dem, som hysa en olika
öfvertygelse. Det andra skälet för min afsägelse af sjelfskrifven¬
heten är rent praktiskt nemi. att jag anser den såsom ett vilkor
för åstadkommandet af de. förbättringar, som med Utsk:s förslag
åsyftas, icke som skulle det vara omöjligt, att i detta förslag
införa eli sjelfskrifvet element, ty sådant låter sig väl både tän¬
kas och göras, såsom föregtde talare visat, men derföre alt R. o.
Ad. icke tillkommer ali i denna fråga ensamt besluta. Den må¬
ste äfven vinna de öfrige Ståndens bifall, och min öfvertygelse är,
ali af MedSlånden aldrig kan väntas bifall till ett förslag, hvari
sjelfskrifvenheten är bibehållen. Då således jag anser att betyd¬
liga fördelar vinnas genom Ulsk;s förslag, tror jag all de, somäto
att hämta af sjelfskrifvenhetens bibehållande, böra eftergifvas. Man
har äfven och icke ulan skäl anmärkt, all del varit önskligt, om
i delta förslag kunnat närmare än hvad som skett uttryckas hvad,
sorn skulle sältas i stället för sjelfskrifvenheten, att således R. o.
Ad:s valsätt blifvit i grundlagen intaget emot hvilket, om det be¬
rott af min enskildta tanke, jag icke skulle haft något att invända.
Jag tror likväl, ali om Utsk. inlåtit sig i lagstiftning i delta fall,
hade sådant i väsendtlig mån hindrat framgången af Utskrs för¬
slag. Icke blott vid delta utan äfven vid flere föregrde tillfällen,
hafva vi sett, alt tankarne om det bästa sättet för R. o. Ad. att
genom val representeras, hafva varit och åro inora delta hus ser¬
deles skiljaktiga och säkerligen äfven inom de andre Stånden. Nå¬
gon möjlighet för R. o. Ad. att härutinnan förena sig torde väl
finnas, men att sådant kan ske inom de öfrige Stånden, vågar
jag knappt hoppas. Man hyser fruktan för den osäkerhet, hvilken
förslaget härutinnan lemnar, och jag nekar ej dertill, all skäl ju
förefmnas. Men vi böra ihågkomma, att om detta förslag vid en
kommande riksdag vinner R. St:s bifall och följaktligen Konungens
sanktion derå begäres, kan densamma icke lemnäs förr, än de
serskilda Stånden till K. M. inlemnat en i öfverensstämmelse med
detta förslag upgjord vallag. Vi hafva t. ex. vid 1840 års riks¬
dag, då R. St. beslutade en förändrad organisation af Statsrådet,
sett, att K. M:s sanktion derpå icke följde förr, än R. St. be¬
stämt lönerne för Konungens rådgifvare. På samma sätt måste
uti förevavide fall tillgå. K. M. kan icke lemna Sin sanktion
214
Den 27 Maj f. m.
förr äQ förslag till vallag blifvit af II. St. till Honom ingifvet.
Detta leranar ganska mycken säkerhet, ty om också vallagen icke
upfyller allt, hvad man personligen önskar, bör man likväl vara
förvissad, att den icke innebär något för fäderneslandet vådligt.
Man har vidare invändt, att ägare och fideikommissarier af i man¬
tal satt jord, hvilka till ofrälse Stånd höra och på grund af Kongl,
fullmakt innehafva eller förut innehaft tjenst å Rikets Stat skola
inympas på R. o. Ad. Det torde likväl vara för mycket hegardt,
att då R. o. Ad. fordrar åtskilliga nu uteslutne klassers intagande
i representationen, R. o. Ad. icke medgifver, att någon af dessa
klasser inrymmas bland R. o. Ad. eller minskar dess nu ägande
i representationen. Under sådana förhållanden finner jag den
klass, hvilken Utsk. föreslagit till inträde inom R. o. Ad., närmast
likna R. o. Ad:s nuvarande sammansättning. En värd talare har
visserligen varit af en annan åsigt, men jag tror likväl, den talare
icke gjort sig skyldig till något misstag, hvilken sagt, alt ägandet
af jord i förening med innehafvande af Rikets tjenst ursprungligen
utgjort en karakteristik på Sveriges R. o. Adel. Det är således
ett af ålder med R. o. Ad. likartad!, element, som på R. o. Ad.
skall inympas. Men, säger man, dä desse tjenstemän om de äga
aldrig så liten jordtorfva, blifvit i representationen inrymde, hvar¬
före har man uteslutit dem, hvilka icke äga någon jord, hvar¬
jemte åtskilligt blifvit yttradt emot den theorelhiska grunden för
embels- och tjenstemäns representationsrätt. Anmärkn. kan be¬
svaras med en annan fråga: då för närvande ägare af den min¬
sta hemmansdel har representationsrätt, såvida han icke är eller
varit embetsman, hvarföre har då embetsmannen blifvit beröfvad
en sådan förmån? Ar nu detta orimligt, så har väl Utsk. förfarit
rätt, då det sökt afhjelpa denna brist i vår närvande representation.
I fråga om 13:de § har blifvit anmärkt, alt PresleSt. lämp¬
ligen kunnat lemnäs en mindre andel i representationen. Jag
tror äfven, att det icke varit förenadt med någon våda, om sä
skett, men kan icke finna något skäl, att yrka en förändring häri.
Vid tillämpningen af Ståndsgrundsalsen i allmänhet måste man
antaga, att hvarje Stånd representerar ett samhällsinteresse, sorn
i och för sig är lika vigtigt som de andra, och man kan då icke
reglementera, att det ena Ståndet bör hafva 75 och det andra 60
ledamöter. Jag tror således, att Utsk. äfven härutinnan förfarit
rätt, då det bibehållit närvande förhållande, ty det har legal utom
möjlighetens gräns för Utsk. att upgifva någon bestämd siffra så¬
som den rätta. Likaledes har man fästat sig dervid, att lärare
vid de offentliga skolorne, hvilka äro tjenstemän, tillagts repre¬
sentationsrätt, oaktadt sådan icke blifvit medgifven andra tjenste¬
män, som icke äga faslighet. Deremot synes mig Utsk. hafva
gått ganska riktigt tillväga. Utsk. har nemi. icke velat antaga en
annan grundsats, icke velat öfverlemna representation åt andra,
än som redan äga den, men del har deremot velat åstadkomma
en utveckling af närvande förhållande. Nu har i PresleSt. äfven
den allmänna icke religiösa bildningen redan sine målsmän i
lärare från Universiteterne och Vetenskaps-Akademien. Utsk. har
Den 27 Maj f. ra.
215
nu gatt vida längre och ända ned till skollärare, och jag linner skäl
härtill icke blott deruti, att skollärares representationsrätt blifvit
yrkad uti alla de förslag, som i sednare tider blifvit framställde,
utan äfven af den omständigheten, att den humanistiska bildnin¬
gen blifvit i sednare lider spridd inom ett större antal individer,
och att i allmänhet laget den allmänna bildningen och de, som
gjort dess meddelande till ett åliggande, fått inom samhället en
vigt, som de tillförene åtminstone icke i lika grad ägt.
Flera anmärkmr borde jag visserligen till besvarande uplaga,
men då jag hört talare yttra den åsigt, alt hvarje förslag lill ge¬
mensam tanke, som här blifvit framställdt, bör göras till föremål
för serskild öfverläggning, vill jag icke uptaga R. o. Ad:s tid med
pröfning af de åsigter här blifvit yttrade, ulan tillstyrker Ståndet
att antaga Utsk:s förslag i 12, 13, 14 och 15 §§ alt hvila till
grundlagsenlig behandling till nästa riksdag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Efter de yttranden
flere föreg:de talare afgifvit kan jag blifva ganska kort. Ifråga-
var:de förslag har, jemfördt med sina föregångare, obestridligen
stora förtjenster och isynnerhet den, att, utan att beträda revolu¬
tionens bana, vara verkställbar!. Att det äfven innefattar en be¬
tydlig förbättring i vårt nuvande representationssätt, torde icke
heller kunna nekas. Det bereder inträde i representationen åt
nya elementer, som nu äro derifrån uteslutne. Det försäkrar om
mera kontinuitet i ärendernes behandling, isynnerhet inom det¬
ta Stånd, ty ärenderne böra komma att oafbrutet handläggas
af samma ledamöter. Genom Ulsk:s förslag blir äfven möjligt att
utröna en bestämd majoritet inom representationen och det bör
således åt Regeringens system, såvida det vill stödja sig på
majoriteten, kunna gifva en fasthet, som det f. n. har mera
svårt alt kunna konseqvent vidhålla. Förslaget innebär äfven en
möjlighet af representationens friare utveckling till något bättre,
utan en för hastig öfvergång till ett helt och hållet förändradt
Statsskick och det öpnar härmed vägen för de ytterligare förbätt¬
ringar, som af sjelfva förslaget kunna blifva en följd. R. o. Ad.
behagade således finna, att jag för min enskilda del hufvudsakli¬
gen gillar de grunder, hvarpå förslaget hvilar, icke derföre, alt
jag anser dem såsom de fullkomligaste, hvilka kunnat utfinnas,
utan derföre att de hafva verkställbarhetcns möjlighet för sig.
Jag har hufvudsakligast begärt ordet i anledn. af de betänk¬
ligheter, som här blifvit yttrade i fråga om sjelfskrifvenhetens up-
hörande. Man torde icke kunna förneka, att denna sjelfskrifven¬
het under förflutna tider medfört stor nytta vida mera för fäder¬
neslandet än för detta Stånd enskildt. Att söka att bibehålla den¬
samma i dess nuvande utsträckning, torde emedlertid vara mindre
välbetänkt, men som tankarne i denna del, så vidt jag varit i
tillfälle att om dem göra mig underrättad, äro inom Ståndet de¬
lade, torde ett strängt vidhållande af Utsk:s förslag möjligen kun¬
na sätta hela förslagets framtid på spel, och derföre tager jag mig
friheten föreslå en modifikation deruti. Jag har trott mig finna,
216
Den 27 Maj f. m.
att det är hufvudsakligast i de större frågorna R. o. Ad. brukar
mera mangrant infinna sig här för att uttala dess tankar, och att
det äfven är egentligen med afseende på dessa frågor, som R. o.
Ad. ännu önskar att' hafva en sådan rättighet åt sig bevarad.
Tiden för dessa frågors behandling kan vid hvarje riksmöte på
förhand någorlunda beräknas. De bestå egentligen af de från
föregide riksdag hvilande grundlagsförändringar. Om således den
modifikation göres i förslaget, att de valde ledamöterne dels utaf
R. o. Ad. och dels utaf de i 2 mom. 12 §. omförmälde repre¬
sentanter, som bland R. o. Ad. skola inrymmas, utgöra R. o. Adis
ledamöter i Riksnämnden och äfven äga att utöfva R. o. Ad:s be¬
slutande rätt i Ståndet, men att R. o. Ad:s samtlige valberätti-
gade ledamöter enl. 1 mom. 12 § skola äga, all med personel
rösträtt deltaga i Ståndets öfverläggningar och beslut i frågor, som
angå förändringar i grundlagen, eller i Ridd.Ordn. eller i R. o.
Adis privilegier; så skulle jag tro, att en sådan modifikation skulle
undanrödja de Hesta betänkligheter, som i fråga om sjelfskrifven¬
hetens uphörande ännu torde hysas inom detta hus. Af en sådan
modifikation kan enl. min åsigt någon våda icke eller upstå för
det allmänna, ty R. o. Ad. kommer icke att bestämma öfver me¬
ra än dess nu ägande ^ i representationen. En talare har redan
visat, att för de 15 ledamöter, som ibland R. o. Ad. skola inrym¬
mas, blir det icke allenast fullt ut lika lätt, all bereda sig ma¬
joritet inom Ståndet, såvida det blir talrikare som om det endast
blir inskränkt lill del ringare antal Utsk. föreslagit, ulan att fast¬
mer i detta sednare fall större svårigheter skulle derföre upstå.
Det måste nemi. vara lättare att kunna finna liktänkande ibland
ett större än ibland ett färre antal.
Man liar anmärkt, att embetsman, som icke äga fastighet,
skulle enl. förslaget vara uteslutne från delaktighet i representa¬
tionen. Jag skulle tro, att dessa personer borde lämpligen kunna
inrymmas i representation under den kategori, som omtalas i
14 § Riksd.Ordn. De fleste af desse embetsman äro bosatte i
ståderne, och endast dessa vill jag tillerkänna representations¬
rätt. Då städernes innevånare f. n. icke sända 75 representan¬
ter till riksdagarne, göres icke någon inskränkning i deras när-
varide antal, om de nu uteslutne embetsmännen inrymmas uti
kategorien af de valberältigade, som äga att utse de 75 ledamö¬
ter hvilka omnämnes i 14 §. Genom de i städerne bosatte em-
belsmännens deltagande i valen derstädes skulle, enl. min åsigt,
representationen göra en verklig vinst. På landet finnas jemfö¬
relsevis ganska få embetsman och dessa tillhöra i öfrigt hufvud¬
sakligen antingen den executiva makten eller Domare-korpsen.
De förstnämnde behöfvas oafbrutet på sin post, och då Domarne
på landet äro valförrättare för ett af RiksStånden, torde det icke
vara rätt lämpligt att göra dera äfven till valberältigade. Deras
ställning är dessutom sådan, att denna embetsmannakorps bör vara
från de politiska striderne frånskiljd.
Med de två af mig nu framställda modifikationer tillstyrker
Den 27 Maj f. m.
217
jag antagandet af Utsk:s förslag i nu föredragne punkter och an¬
håller att få underställa dessa mina tankar Ståndets pröfning.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. enär
flere ledamöter begärt ordet för afgifvande af ytterligare anföran¬
den i ämnet, nu behagade upskjula öfverlåggningen till eftermid¬
dagens plenum; hvilket bifölls, hvarefter fl. R. o. Ad. åtskiljdes
kl. 3 till 3 e. ra.
In fidem protocolti,
Albert Munck.
Tisdagen den 27 Maj 1851.
Plenum kl. 6 e. ra.
Uplästes lill justering ett prot.utdr. för d. 24 och 26 dennes,
innefattande R. o. Ad:s beslut, rör:de Instruktionen för Ridd.-
Direktm och Riddarhusets tjenstemän.
Uti detta prot.utdr. hade icke blifvit omförmäldt R. o. Ad:s
beslut, att uti prot. skulle antecknas, att det förändrade stadgan¬
det om pensioneringen icke skulle äga retroaktiv verkan i afseen¬
de på Riddarhusets nuvarande ordinarie tjenstemän, i anledn. hvaraf
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh. yttrade:
Det torde vara i sin ordning att Ridd.Utsk. får kännedom
om R. o. Ad:s beslut vid 13 §, att nemi. de förändringar som
dervid gjordes, icke hade afseende på nuvarande tjenstemän, så
att någon retroactiv verkan af samma beslut icke kommer alt
äga rum.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. ansåge dess ifrågavar:de beslut böra i prot.utdraget om¬
nämnas, ropades ja, hvarå det uplästa prot.utdraget, med förbe¬
håll om införande af ett sådant tillägg, godkändes.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 26 dennes.
Fortsattes pröfningen af Const.Utskrs mern. N:o 7, med för¬
slag till åtskilliga ändringar i grundlagarne.
Den på förmiddagen började öfverlåggningen om de afUtsk.
föreslagna 12, 13, 14 och 15 §§:ne i Riksd.Ordn. fortsattes sålunda.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan flera af husets talare in¬
218
Ben 27 Maj e. m.
stämt i (len åsigt jag ytlrat om utsträckning af valrätten i andra
mom. af 12:te §, får jag vördsamt föreslå följande förslag till
gemensam tanke i detta hänseende. Efter min vördsamma tanke
skulle 12 §:s andra mom. erhålla följande lydelse: ”De, hvilka till
ofrälse stånd höra och på grund af Kongl, fullmakt innehafva
eller förut innehaft tjenst å rikets Stat, välje inom sig, distrikts-
vis, riksdagsmän”. Jag hade visst tänkt att i denna § inlägga de
restriktioner som Ridd.Ordnms 20:de §, utöfver Riksd.Ordn:s 18:de
§ föreskrifver, men sora de tillika innebära förhållanden, hvilka
egentligen endast röra R. o. Ad., och jag föreställer mig alt Coust.
Ulsk. icke uraktlåter att tillägga dem, hvilka föreslås att få in¬
träde på Riddarhuset, lika beskaffade qvalilikationer, sora de, hvilka
Ridd.Ordn. f. n. uptager för R. o. Ad., har jag uteslutit dem ur
miu propos. till gemensam tanke, hvilken jag nyss hade äran up-
läsa. I anledn. af hvad en värd talare framställt på f. m., om
att något i detta förslag borde intagas rör:de så väl R. o. Ad.
som de andra Ståndens Ståndsordningar, eller i detta fall rör:de
Ridd.Ordn., ber jag blott få nämna, alt jag derpå är alldeles oför¬
beredd och vågar icke f. n. ingå i diskussion deröfver, samt tror
icke att det här vore på sin plats. Det förslag, som den värde
talaren då framställde, att nemi. Adeln skulle välja distriktvis och
att detta skulle utsättas i det blifvande Const.Utsk:s förslag, får
jag vördsammeligen hell och hållet afstyrka, emedan jag förestäl¬
ler mig, att först och främst sjelfva sältet hvaruppå R. o. Ad.
kommer alt konstituera sig bör undergå en serskilt diskussion in¬
nan beslut fattas i denna de). För öfrigt hyser jag den före¬
ställning, att ju mindre rubbning man gör i nu beslående förhål¬
landen, desto bättre är det, och det är en stor och väsendtlig
rubbning, om man skulle stadga en sådan föreskrift som talaren
föreslagit, nemi. att R. o. Ad. skulle distrikt vis utse sina medlem¬
mar; hvarföre jag alldeles afstyrker ett sådant förslag. I öfrigt
utber jag mig när tider blir propos. på detta mitt förslag till R.
o. Ad:s gemensamma tanke i afseende på 12:te §:s andra mom.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Ändteligen få vi då öfverlägga om
ett förslag, som icke tyckes vara blott en följd af theoretiska grill-
fängerier, utan företer en praktisk sida. Tvenne hufvudorsaker
finnas i detta förslag, hvilka göra att jag talar för detsamma. Det
första och väsendtligaste är alt det bibehåller ideen om Stånd,
ett uttryck af motsatsen till allmänna, hvilka sednare skulle med¬
föra fäderneslandets förderf förr eller sednare kanske snart nog.
Den andra och näst denna den väsendtligaste fördelen är, att ge¬
mensam öfverläggning mellan alla Stånden äger rum, utan att
derföre Stånden äro helt och hållet borttagna, emedan tinder vissa
vilkor de slå qvar såsom förut. Jag tror att det ligger mycken
jemnvigt i förslaget. Nogsamt ser man att Const.Utsk. har haft
många klippor och skär att lotsa sig förbi innan det kunnat fram¬
komma med ett förslag, som hade möjligheten för sig att gå ige¬
nom, icke endast vid denna riksdag, utan äfven som jag hoppas,
vid den följande. Deraf har också blifvit en följd, att vissa saker
kunnat vara på annat sätt än som de blifvit framställda. Bland
Den 27 Maj e. m.
219
andra hafva Hrr Lagerhjelm och Weidenhjelm på f. m. yrkat,
såsom en väsendtlig sak i fråga om förslagets förbättrande,
förändring i det sätt på hvilket de ofrälse ledamöterna på Rid¬
darhuset skulle kunna inträda, och föreslagit att vilkoret af
egande utaf jord skulle försvinna, och desse ledamöter i allo, så¬
lunda komma i samma kategori sora R. o. Ad. sjelf, så nemi. att
deras Kongl, fullmakter som konstituera dem till Adelns veder¬
likar, ensamt skulle gälla för dem, likasom födseln ensamt gäller
för Adeln. Men om denna anmärkn., hvilken är den enda jag
önskat göra, icke lyckas vinna R. o. Ad:s bifall, så skall jag i
alla fall icke neka min röst lill antagande af de grunder hvarom
vi nu diskutera såsom hvilande till nästa riksdag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid denna, likasom vid all lag¬
stiftning, gifves 2:ne sätt att gå tillväga, antingen att man utan
afseende på bestämda lagar och rådande tänkesätt, endast afser
det rationell fullkomliga, eller och, alt man med afseende på be¬
stående lagar och gällande tänkesätt, afser det praktiskt nyttiga
och ulförbara. Const.Utsk. bar följt den sednare vägen, och så¬
lunda ansett sig i första rummet böra efterse om i den stora, el¬
jest af tvistiga punkter så upfyllda representationsfrågan, icke fun¬
nes några, derom meningarne vore ense. Utsk. har dervid trott
sig finna tvenne sådane, den ena, den att åtskilliga samhällsele¬
menter finnas, hvilka af alla, för öfrigt huru olika tankar som
helst, önskas berättigade till inträde i representationen, den andra
punkten åter, hvarom alla olika tänkande äro ense, den att ar-
betsättet förenklas och Stånden bringas i en närmare samverkan
med hvarandra. Längre än till utförandet af dessa punkter, an¬
såg Utsk. sig icke eller böra gå, emedan då man går längre och
således råkar in på de punkter deri tankarne äro delade, någon
samverkan icke år möjlig, och det är genom samverkan, icke ge¬
nom den ena eller andra opinionens förqväfvande, som frågan bör
afgöras om den skall lyckligen kunna lösas. Utsk. ansåg sig icke
eller behöfva gå längre, ty om Utsk. kunde utföra delta, så hade
frågan kommit i vida bättre position mot hvad den nu är, ty dels
skulle då, sedan så många uplysta och inflytelserika elementer i
samhället, hvilka nu sakna inträde i representationen, i densam¬
ma inkommit, representationen derigenom hafva vunnit både i
styrka och uplysning, äfvensom rättvisa mot dessa medlemmar
utöfvats derigenom, alt de sålunda komma i tillfälle att äfven få
afgifva sin röst vid den stora frågans slutliga lösning, hvarförutan
om arbetsordningen blefve i betydligare grad förbättrad, naturligt¬
vis sanningen derefter skulle lättare göra sig hörd, och då hvar
och en är öfvertygad om sanningen af de satser han förfäktar,
så skulle också hvarje opinion anse sig göra en vinst genom an¬
tagandet af eli sådant förslag. Utsk. inskränkte derföre sin verk¬
samhet lill upsökandet och utförandet af de delar deruti menin¬
garna voro ense. Jag sade att den ena af dessa punkter rörde
åtskilliga nu orepresenterade samhällselementers intagande i repre¬
sentationen. Utsk. har trott allmänna tänkesättet vara ense om
att man borde borttaga den disqvalilikation, som nu hvilar öfver
220
Den 27 Maj e. m.
embelsmännerna, så att om en person eljest liar representations¬
rätt han äfven skulle få behålla denna rätt under alla förhållan¬
den, och icke, såsom nu är händelsen, derifrån förhindras, der¬
före att han är eller varit embetsman. Vidare ansåg Utsk. att då
presterskapet från uråldrig tid egt representationsrätt, och då man
för några år sedan ansett såsom ett corrolarium, deraf följa och
derföre äfven meddelat represenlationsrätl ål Universiteterne och
Vetenskaps-Akademien, så skulle äfven en följd deraf vara, ali
sedan vetenskapens tjenare blifvit i representationen intagna, jem¬
väl uplysningens tjenare så blifva d. v. s. representationsrätt äf¬
ven medgifven åt skollärarne. Utsk. har vidare ansett meningar-
ne vara ense derom, att såväl fabriksidkare som ock alla andra,
hvilka idka sådana näringar, som enl. författningarna hänföras till
borgerliga yrken, äfvensom husegare i stad eller köping borde i
representationen äga plats. Det är egentligen ang:de dessa med¬
borgareklasser, Utsk. ansett allmänna meningarna vara ense. Det
återstår visserliga) ännu en vigtig medborgareklass nemi. tjenste-
rnännen, men Utsk. ansåg meningarna angtde deras intagande icke
vara ense, och jag tror att Utsk. deruti haft rätt. Det är icke
nu min mening ali försöka utreda huruvida det må vara rätt att
embetsmäunen såsom sådane ega representationsrätt, men ett fak¬
tum torde vara, alt meningarna huruvida så bör vara eller icke,
ännu äro stridiga. Utsk. ansåg derföre att då allmänna täukesät-
set i detta afseende ännu icke har bestämdt uttalat sig, del vore
lämpligast alt icke i delta förslag, som endast i sig uptog de
frågor hvarom meningarne vore ense uptaga frågan om ernbels-
männens intagande i representationen såsom sådane, utan det vore
lämpligare, att denna fråga upskjöts till dess de öfriga elementerna
blifvit intagne, och tänkesättet ang:de den frågan i en framlid
kunde komma till fullkomlig endrägt. Att nu göra det, vore att
gå ifrån den princip, som ligger tili grund för sjelfva förslaget.
Sedan Utsk. för sig gjort klart ål hvilka elementer representations¬
rätt borde gifvas, återstod att se till i hvilka Stånd de borde in¬
tagas. Utsk. ansåg då, att sedan man hade gifvet, hvilka som
skulle intagas, sådant borde ske i de Stånd till hvilka, om jag så
får uttrycka mig, hvar och en egde närmaste slägtskapen. För
att börja med jordegare, ansåg Utsk. att sådana jordegare, som in¬
nehaft eller innehafva tjenst på grund af Kongl, fullmakt, deri¬
genom voro i den närmaste slägtskap med R. o. Ad. Efterse
vi detta Stånds första juridiska upkomst, så finna vi att det bestod
af jordägare, hvilka för denna sin jord rustade, d. v. s. gjorde
krigstjenst. De voro icke tjenstemän, icke jordegare allena, utan
de voro jordegare, hvilka gjorde Statens tjenst. Hvad är del nu
som man anser bör ingå bland R. o. Ad.? Det är jordegare hvilka
tillika göra Statens tjenst. Hrrtne behagade således finna att
Utskts åsigt i detta fall hvilar på ren historisk grund. I afseende
på skollärare och vetenskapsidkare, faller sig tydligt alt dessa skola
intagas i PresteSt., likasom att näringsidkare och husegare skola
komma till BorgareSt. Återstår då endast sådana jordegare, hvilka
icke innehafva eller innehaft Kongl, fullmakt, och att dessa jord-
Den 27 Maj e. m,
22 i
egare skola ingå i BondeSt., torde falla af sig sjelft. Sedan Utsk.
sålunda afgjort hvilka nya elementer som skulle inga i represen*
tationen, och huru de borde fördelas på de olika Stånden, åter¬
stod för Utsk. att göra sig klart, huru en hällre arbetsordning
skulle införas. Jag vill nu icke, efter föredragningen för det när-
vande endast gäller 12:te, 13:de, 14:de och 15:de §§:ne, ingå i
någon närmare utredning af den arbetsordning Utsk. upgjorl, men
genast vid första ögonkastet finnes klart att för att åstadkomma
en bättre arbetsordning, var del nödigt att bestämma antalet af
Ståndens ledamöter. Utsk. ansåg derjemte att, då man endast
ville göra förbättringar i det nuvarande, men icke uphäfva detsam¬
ma, och då Stånden för det närvar:de eger lika rätt inom repre¬
sentationen, och man ville sammanföra Stånden till gemensamma
öfverläggningar, borde man, göra dem lika talrika. Men äfven
om Stånden icke behöft vara lika talrika, så är det dock gifvet,
att man för de gemensamma öfverläggningarna mäste bafva ett
bestämdt sifferantal för Ståndens ledamöter, emedan i annat fall
det ena Ståndets rätt kunde blifva för nära trädd genom en obe¬
stämd talrikhet hos ett annat Stånd. Det blef således nödvändigt
att äfven för R. o. Ad. bestämma en viss siffra, åtminstone i och
för öfverläggningarna med de öfriga Stånden. Sä snart del är
nödvändigt att få en bestämd siffra, är det omöjligt alt bibehålla
sjelfskrifvenhelen. Det lät sig således icke göra alt i och för öf-
verlåggningarna med de öfriga Stånden bibehålla sjelfskrifvenhe¬
len för R. o. Ad. Huruvida äter R. o. Ad:s sjelfskrifvenhet bör
bibehållas i och för öfverläggningarne inom Ståndet, derom kan
åtskilligt sägas. Jag anser likväl denna sista fråga vara för för¬
slaget af sekundär vigt, hvarföre jag icke nu vill med densammas
utredande uptaga R. o. Ad:s lid, men förbehåller mig att när vi
komma till de gemensamma tankar, som i delta hänseende blifvit
föreslagna, få närmare söka utreda denna del af frågan.
I afseende på sjelfva sättet för upställningen, har mot Ulsk:s
förslag åtskilliga anmärkmr blifvit gjorda. Man har sålunda sagt
bland annat, att valordningar borde på förhand varit bestämda.
För min del tror jag icke att det varit så nödigt. Jag tror nemi.,
alt i grundlagen icke bör inflyta mer än hvad som nödvändigt är.
I grundlagarna bör finnas allt som är af den djupt ingripande
konstitutiva vigt, att det samma bör skyddas af de former, som
för grundlags stiftande äro föreskrifne. Men att i grundlag in¬
taga hvad som icke är af djupare vigt, har flera olägenheter med
sig. Bland annat medför det 2:ne olägenheter, den ena, att ge¬
nom den trögare formen för grundlagsförändringar, blir det också
svårare att i dessa mindre konstitutivt vigtiga frågor följa med ti¬
dens fordringar och rätta dem efter de olika förhållanderna, och
den andra, som är en vida större olägenhet, att dä dessa mindre
vigliga frågor i alla fall emellanåt måste förändras, blir det så¬
lunda nödvändigt att ofta lappa och ändra på grundlagen, hvari¬
genom Ständerna och nationen i allmänhet får en vana att icke
betrakta grundlagsändringar såsom någon särdeles märkvärdig el¬
ler vigtig åtgärd, i st. f. alt såsom det är i Norrige, grundlagen
222
Den 27 Maj e. m.
anses nästan såsom ett heligt ting, vid hvilket man icke utan nöd¬
tvång vill röra. Det finnes äfven ett annat skål hvarföre dessa
Ståndens valordningar icke behöfva i grundlagen intagas, det nemi.
att de f. n. icke finnas der för de tre första Stånden, och då för¬
slaget afser att förbättra den nuvarande grundlagen, så har det
äfven i detta afseende följt sin grundsats. Enl. nuvarande grund¬
lag bestämmer nemi. R. o. Ad. med Konungens sanktion om
Ridd.Ordn.; Stiftenas presterskap ordnar sina val utan någon sank-
tionsrätt för Konungen; hvarje stad bestämmer med Konungens
sanktion sjelf sättet och formen för sina val; endast BondeSks
valordning finnes i grundlagen inlagen, hvaremot förslaget inne¬
håller det mera betryggande stadgandet att valordningarne för alla
Stånden upgöras af Stånden med Konungens sanktion. Nu hafva
emedlertid åtskilliga ledamöter sagt, alt om de icke på förhand
få veta huru valordningarne skulle blifva beskaffade, så vilja de
icke veta af hela förslaget. Denna anmärkn. kommer likväl för
tidigt ty det beror ju på majoriteten vid nästa riksdag ifall för¬
slaget antages till hvilande, att säga, vi vilja först afgöra förslaget
och derefter valordningarne eller ock, först valordningarne och
derefter förslaget, så att äfven för dem, sora hafva ofvannämnde
betänklighet, torde den likväl icke böra förhindra ett hvilande af
förslaget, emedan de i alla fall kunna få sin mening gällande
vid nästa riksdag.
Man har såsom en ofullständighet ytterligare anfört, att i
13 § icke finnes något, som motsvarar det stadgande som i sista
mom. af 14:de § införts nemi.: ”Den, som enl. §§ 12 och 13
valrätt eger, vare ej berättigad att uti val enl. denna § deltaga”.
Jag ber att i detta afseende få återföra i Hrr:nes minne alt nå¬
got sådant förbud f. n. icke finnes mellan R. o. Ad. och PresteSt.,
till följd hvaraf äfven Prester sitta på Riddarhuset och Adelsmän
i PresteSt. Utsk. har derföre trott att detta förhållande icke be-
höfde i den nya grundlagen förändras.
Man har ytterligare klandrat ordställningen i l:sta mom. af
14:de §, der det heter: ”idkare af borgerlig näring, handel, fa¬
brik, handtverk, eller annat lill borgerliga näringar räknadt yrke”.
Enl. mitt förmenande innehåller denna ordställning intet annat
än att idkare af alla näringar och yrken, hvilka enl. de allmänna
författningarna räknas till borgerlig näring, ega valrätt.
Man har slutligen ansett att uttrycket: ”allmogen”, skulle vara
otydligt. Afven i detta afseende ber jag att få hänvisa till nuvarande
grundlag, der det äfven heter, ”allmogen”. Jag har alldrig hört
att man misstagit sig på det ordet. Hvad allmogen betyder är
dessutom i §.n sedermera definieradt. Det slår nemi.: ”till riks¬
dagsmän af BondeSt. välje allmogen inom sig hemmansägare hvilka
inom något af de uti valet deltagande härader boende och besut-
ne äro och ej till annat RiksStånd höra”. Således finnes defini¬
tionen i sjelfva §:n, och Utsk. ansåg lämpligast att såvidt möjligt
är följa den gamla grundlagens såväl innehåll som ordalydelse då
någon olägenhet deraf icke härflöte och förändring derföre i ett
eller annat afseende vore af nöden.
Den 27 Maj e. m.
223
Då de olika gemensamma tankar, som föreslagits komma un¬
der ompröfning, blir det tillfälle att närmare yttra sig öfver hvar¬
je serskilt punkt, hvarföre jag nu inskränker mig till det hittills
af mig anförda. En fråga önskar jag dock att ännu få uptaga.
Man har nemi. under f. m:s öfverläggning omtalat det lugn, som
f. n. råder inom sinnena och deraf dragit liera olika slutsatser.
Afven jag önskade af delta förhållande fä draga en slutsats, och
den vore, alt man borde draga nylla af detta lugn för utförande
af hvad som i lagstiftningsväg kan och bör utföras, ty, för att
begagna en liknelse, icke lärer en omtänksam skeppsbesättning
vänta på stormen för att då laga sina segel.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag skall för min del
icke länge uptaga Ståndets lid för att yttra mig i sjelfva frågan,
emedan jag har funnit mig af hvad såväl Gr. Hamilton som Frih.
Sprengtporten yttrat förekommen i de åsigter jag i denna fråga
hyser, och den öfvertygelse de hafva uttalat motsvara fullkomligt
hvad jag skulle vilja säga. Jag vill blott fästa mig vid, eller sö¬
ka reda några betänkligheter, som i afseende på de under öfver¬
läggning varande §§ framställt sig för mig. Deribland har i för¬
sta rummet jag lika med ålskillige talare funnit all det varit önsk-
värdt, om de större jordegarne, hvilka kunnat i afseende på de¬
ras samhällsställning med skäl anses hafva bordt finna rum bland
K. o. Ad. under riksdagarna, hade efter detta förslag der funnit
en plats, men då jag besinnar, att genom stadgandet i slutet af
14:de §:n är föreskrifvet, alt de, som på grund af stadgandet i
12:te och 13:de §§:ne ega valrätt, icke kunna utöfva den inom
BorgareSt. t. ex., så linner jag för min del att det endast är vil¬
koret att innehafva Kongl, fullmakt, som erfordras för större jord¬
egare, för alt ega representationsrätt inom Adeln. Jag finner vi¬
dare all en slör del af de större jordegarne sålunda, till följd af
innehafvandet utaf sådana bestämmelser äro i tillfälle alt vinna
plats inom R. o. Ad., och derföre har min betänklighet i detta
afseende vikit. Hvad sora vidare för mig utgjort en betänklighet,
är en stor del af embetsmännens uteslutande. Jag har för min
del aldrig varit af den öfvertygelse att embetsmännen såsom så¬
dana borde hafva plats inom representationen, eller att det lämp¬
ligen kunde vara enda rättigheten hvarpå representationsrätt skul¬
le stödja sig. Det är deremot kändt, att under flera år den öf¬
vertygelse sökt utarbeta sig, att det vore en rätt, som Statens
embetsmän kunde fordra. Jag har likväl under diskussionen i
dag funnit så stora skäl bland annat anförda af Hr Bråkenhjelm,
mot ett sådant medgifvande, att jag funnit mitt samvete fullkom¬
ligen lättadt från den bördan. Jag vill nu uptaga den hufvud-
sakligaste anraärkn., som blifvit gjord mot det nya förslaget, och
det är nemi. den förkärlek, som hyses för Adelns sjelfskrifvenhet
i sin vidsträcktaste form. Medgifvas måste att om R. o. Ad. af-
slår denna sjelfskrifvenhet, så frångår densamma en ganska vä¬
sendtlig fördel, men den bibehöll likväl en företrädesrätt, som un¬
der diskussionen ej omnämnts, den nemi., att utan någon annan
224
Den 27 Maj e. m.
qvalifikation än den att vara född Adelsman, vara valberättigad
och valbar, då deremot hvilken annan medborgare som helst må¬
ste för alt utöfva representationskallel innehafva någon bestämd
kategori. För valrätt och valbarhet inom PresleSt. måste man
ega rätt lill presterlig befordran, för representationsrätt inom Bor-
gareSt. måste borgerligt yrke idkas eller andra bestämda qvalifika-
tioner innehafvas och inom BondeSt. kan blott jordegande män välja
och representera,hvaremot Adelsmannen såsom nämndtär,skulle ega
rätt att välja och väljas utan att hafva annan qvalifikation än födseln.
Beträffande bevarandet af sjelfskrifvenheten, har här blifvit framstäldt
åtskilliga förslag och ett af Gr. Mörner, som jag gerna ville god¬
känna, så vidt jag kunde tro all denna åsigt gillades af de öfri¬
ga Stånden. Men vi böra besinna, ali då frågan är om att rädda
Statsformen, och betrygga Statens bestånd för framtiden i möjli¬
gaste måtto, så måste man icke fästa sig vid de mindre väsendt-
liga omständigheterna, och som sådan anser jag denna modifika¬
tion som jag eljest skulle vilja understödja. Det är nemi. troligt
att hos de öfriga Stånden, när en gång frågan kommer till di¬
skussion och stadfästelse, det skulle komma att väcka motstånd,
om R. o. Ad. vid detta beslut ville inlägga stadgandet att R. o.
Ad. skulle i massa kunna, på sätt hittills skett, deltaga i vissa
riksdagsmannabestyr. Det är för mig ett skäl att icke understödja
denna modifikation, utan att hålla mig till hvad Utsk. i delta af¬
seende, i fråga om R. o. Ad:s representationsrätt, föreslagit. Jag
får dessutom, hvad saken i öfrigt beträffar, uttrycka den öfverty¬
gelse, att jag icke upskattar denna sjelfskrifvenhet så högt som
många af R. o. Ad:s ledamöter göra det. Jag hyser tvertom den
öfvertygelse att om, när år 1828 frågan först väcktes om R. o.
Ad:s representerande genom val, den åsigt, som då af några få
ledamöter uttalades, hade vunnit bifall af R. o. Ad., skulle alla
de strider, vådor och svårigheter som sedan dess uppkommit, al¬
drig kommit i fråga. Om R. o. Ad. hade valt ledamöter, som
vetat uprälthålla Ståndets anseende, så hade måhända alla dessa
mer eller mindre oformliga representationsförslag aldrig kommit i
fråga. Det stora antalet ledamöter, som man upskattat såsom be¬
tryggande, kan lika väl innebära stora vådor. Det vore icke otänk¬
bart, då, som man vet, fullmakter lätt nog kunna erhållas, den¬
na utväg af en eller annan om R. o. Ad:s anseende mindre mån
person begagnades vid tillfälle af någon politisk kris och det
kunde då hända att Riddarhuset ej i allo komme att förete den
hållning man vant sig att der finna. Jag hemställer till hvar och
en af eder Mine Hrr, som bevistat riksdagarna, om här icke up-
trädt en och annan person, som vi bade skattat oss lyckliga om
vi kunuat blifva honom qvitt, och jag påstår att någongång en
enda person varit tillräcklig för att göra Riddarhuset mindre tref-
ligl. Det ligger således i sjelfskrifvenheten lika många betänk¬
ligheter mot som för. Man har sagt och dervid sökt öfvertyga
R. o. Ad., att genom afsägandet af sin sjelfskrifvenhet, R. o. Ad.
icke har någon företrädesrättighet qvar; att R. o. Ad. befinner
* sig
Den 27 Maj e. m.
225
sig, såsom en talare yttrade sig, precist i samma ställning som den
lägsta handtverkare. Delta är likväl icke förhållandet. Jag har
här i min hand quinquennii-tabellerna för t. o. m. 1845, hvilka
utvisa alt R. o. Ad. utgjorde, inberäknadt ogifta personer öfver
15 års ålder, tillsammans 3,640 personer. Om jag nu drager
derifrån 640 personer, som väl icke är för mycket för personer
mellan 15 och 25 års ålder och andre personer, som icke äro
qvalificerade att få utöfva rösträtt, så återstå 3000 personer, hvil¬
ka bland sig skola utvälja 60 representanter, sålunda för hvar
50:de person en representant. Betraktar man de öfriga RiksSbn,
så linner man att PresteSt. inom ofvannämnde ålder utgör 13,000
hvartill efter förslaget komrae skollärarne, samt att BorgareSt.,
förut många gånger talrikare än Adeln, ändock bland sig får in¬
rymma en mängd medborgare, och likväl erhålla desse klasser
ej stort flere representanter än Adeln. I afseende å BondeSt:s
talrikhet är all jemförelse onödig. När nu 3000 personer tillsät¬
ta en femtedel af representationen, kan man väl säga att R. o.
Ad. icke har några företrädesrättigheter qvar. Jag anser dem va¬
ra så stora, att jag för min del önskar del R. o. Ad. alltid må
få bibehålla dem, lill eget och samhällets bästa. På dessa skäl
och de öfriga, som af dem, hvilka understöd! förslaget, blifvit an¬
förda, tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag i 12:te, 13:de, 14:de
och 15:de §§:oe sådana de nu lyda.
O . n
Hr Akerman, Fredrik: Jag ber att ytterligare fa yttra
några ord i anledn. af de anmärknrr, som gjorts sedan jag sist
hade ordet. Jag instämmer med flere talare derutinnan, att nian
för all komma lill ett bättre med tiden, bör nedsätta sina an¬
språk för ögonblicket och således antaga hvad som leder framåt.
Jag skulle kunna dertill vara böjd, såvida det vore mig möjligt
att uptäcka, att det som föreslås utgör eli sleg framåt. Jag ber
alt i della fall få åberopa hvad jag på f. m. yttrade, eller att så
länge fördelningen på 4 kamrar fortfarande egde rum, samma
anledn:r till Ståndens split skulle fortfara såsom nu är förhållan¬
det, och att dessa icke skulle förminskas derigenom, att vi sam¬
manträdde i en gemensam församling, som kallas Riksnämnd, när
denne nämnds ledamöter hafva rättighet sig förbehållen att gå
tillbaka till sina kamrar och der ånyo öfverlägga och serskilt be¬
sluta. Vi hafva redan erfarenhet i våra nuvarande Ulsk. af elt
sådant sammanträdande utaf Ståndens serskilda elementer. Hvar
och en som arbetat i Utsk. har säkerligen lika med mig erfaren¬
het derom, att merendels der går ganska vänligt till, och man
synes hafva öfvertygat hvarandra under diskussionen, men när
det kommer till omröstning, så ser man att Stånden äro oense,
och att sådant äfven är förhållandet sedan öfver ärendet efter
förnyad handläggning inom Stånden skall i sammansatt Utsk. rö¬
stas. Detta är en anledn., äfvensom att då man ville inrymma
de orepresenterade, man icke gjorde del fullständigt ulan på ett
sätt, hvarigenom, efter min öfvertygelse det i en ärftlig monarki
7 H. 15
226
Den 27 Maj e. m.
mest nödvändiga element, eller Adeln skulle tillintetgöras. Detta
har tillsammans utgjort anlednm, hvarföre jag ansåg att detta
förslag icke innefattade ett steg framåt. Den siste värde talaren
har yttrat att Adelns medlemmar utgjorde 3000 personer, efter af¬
drag af dem, som äro under 25 år och icke hafva qvalifikation
för att kunna representera eller sälta fullmäktige för sig. Jag
förmodar alt den värde lalaren dermed menade både män och
qvinnor. Den värde talaren säger vidare att då 3000 personer
ega rättighet att tillsätta 60 representanter, så skulle hvar 15:de
komma i fråga att blifva representant. Jag skulle eljest vilja an¬
märka att det vore hvar 150:de. Men jag fäster mig mindre vid
den andel i representationen, som R. o. Ad. skulle bekomma,
hvilken efter nuvartde förslag vore en femtedel, eller j}0:delar,
ty jag är fullt öfvertygad alt om valrätten gjordes allmän, skulle
R. o. Ad. såsom innehafvare af mera än !-:del af jorden, såsom
innehafvare af största delen utaf bergsrörelsen, såsom innehafvare
af en mängd embeten, under alla förhållanden komma att intaga
^:del af representationen, hur den än sammansättes. Derföre an¬
ser jag att det företräde, som man genom detta förslag anser sig
hafva beredt åt Adeln, om man upskattar dess värde, är ingen¬
ting annat än hvad som under andra förhållanden äfven skulle
ega rum.
En talare på f. m. har sagt, att jag skulle hafva yttrat, det
jag önskade bilda en öfre kammare, beslående endast af Adelsmän.
Så har jag icke yttrat mig, ulan har uttalat den åsigt, alt Adeln
bör ega företräde i visst fall. I händelse man ville bibehålla Adeln
såsom politiskt element, skulle det tilikännagifvas derigenom, att
Adeln tillförsäkrades en viss andel af öfre kammaren, ingalunda
hela öfre kammaren. Samme värde talare sade sig vara ense med
mig deruti, alt Adeln vore eli nödvändigt element tili ett ärftligt
monarkiskt samhälle, men sade han, de företräden, som Adeln
skulle hafva, borde icke lemnäs inom utan utom representationen.
Jag hemställer hvaruti dessa företräden skulle bestå? Icke kan det
vara i blotta namnet allena, ty då skulle isynnerhet de komma alt
korta som ega borgerliga namn, och icke heller kan det bestå der¬
uti, att man sätter åtskilliga vaekra figurer i sill sigill, hvilket
hvar och en kan göra om lian så för godt finner. Jag nämnde
på f. m. att del enda företräde eller egenhet, som nu eger rum
för Adeln, är att den dömmes i vissa fall af Hofrätt. Jag nämn¬
de äfven att detta icke gerna kan anses för ett företräde och
många anse det för ett onus. Sålunda vet jag icke huru man i
ett samhälle skulle kunna tillförsäkra Adeln om några företräden,
såvida icke del skulle ske med afseende på representationens bild¬
ning. Detta finner också jag för min del vara det enda rätta
och hos oss det mest naturliga, efter det är uråldrigt. Man har,
t afseende på min anmärkn. om de embetsman, som voro uteslut¬
na, sagt alt embelsmäunen hade ingen rätt alt blifva represente¬
rade, och jag medgifver detta helt och hållet såsom sats, ty då
man föreställer sig ett konstitutionell samhälle med tvenne Stats¬
makter, Konung och representation, så höra embetsmännen snatare
Den 27 Maj e. ra.
227
till den förra än lill den sednare Statsmakten, men säger jag,
embetsmännen hafva visserligen ingen rätt, men representationen
har behof af dem, för meddelandet af uplysningar, och de kunna
gagna genom sin vetenskapliga bildning och praktiska erfarenhet.
Detta är anledntn hvarföre representationen bör söka alt få dem
bland sig. En talare har yttrat, att man är rädd för jurister,
serdeles t de andra Stånden. Jurister är ett allmänt ord, som
beklagligen i sednare tider och i andra länder, icke fått någon
serdeles reputation. Jag yttrade mig likväl icke så, utan jag tala¬
de om sådana aktade personer, som t. ex. Häradshtne äro. Jag
tror att den sora känner förhållandena i landet, skall hafva fun¬
nit att den större mängden af landets innevånare icke är rädd
för dessa personer, ulan tvertom, ali vid hvarje tillfälle, då behof
om råd och hjelp t ett eller annat afseende upkommer, deras för¬
troende tages i anspråk och ali man med ganska mycken begär¬
lighet vänder sig till dem. Jag fäster mig icke vid en jargon
under riksdagen, då opinionerna vexla alltid efter stundens ingif¬
velse. Det verkliga är, att de åtnjuta ett ganska stort förtroende
hos folket. Således anser jag all man icke bör antaga något re¬
presentationsförslag deri man icke vill tillförsäkra dessa elemenler
en plats.
Hr Printzensköld, Carl: Jag inser nogsamt af den gång
som diskussionen tagit i denna fråga, att hvarje bemödande skall
blifva fruktlöst att söka bibehålla den rättighet, som med R. o.
Ad:s representantkall är förenad, nemi. sjelfskrifvenheten, samt
all R. o. Ad:s majoritet skall skänka sitt bifall lill del förslag,
som af Coust.Clsk. blifvit framlagdt, men del skall likväl icke hin¬
dra mig att, efter den ringa förmåga jag besitter, söka försvara
just denna grund hvarpå R. o. Ad:s bestånd både hvilar oell kom¬
mer att hvila, den grund, sora visat att Adeln kunnat genom sek¬
ler motstå konungamaktens påtryckningar när sådana egt rum,
motstå folkmaktens påtryckning, då en sådan inträffat.
Gr. Lagerbjelke har, såsom Ulsk:s ordf., gjort reda lör de
grunder från hvilka Disk. utgått vid upställandel af detta förslag.
Hr Gr:n har dervid nämnt att det gifves 2:ne vägar på hvilka
man kan gå och antaga såsom grund för upgörandet af förlager
i detta hänseende, nemi. den ena, helt och hållet på rationel
grund, oberoende af bestående förhållanden, och den andra, ge¬
nom förändringens tillvägabringande på de grunder som redan i
samhällets representation äro antagne. I auledn. af denna för¬
klaring å Hr Grins sida, tillåter jag mig fråga, huru har Coust.-
Utsk. då byggt på en redan gällande grund, när [Ilsk. borttagit
just det enda vilkoret för R. o. Ad:s representationsrätt? Den,
som något läst riksdagshistorien, den som känner sältet huru R. o. Ad.
såsom RiksSlånd upkoramit, den, som käDner detta Stånds verk¬
samhet under riksdagarna, han skall icke kunna förvägra Adeln
del vitsordet, ali sjelfskrifvenheten har utgjort just det element,
hvarigenom Adeln blifvit satt i tillfälle alt kunna såsom skett ul¬
la*
228
Den 27 Maj e. m.
öfva sina befallningar såsom represenlanter. Nu harman i stäl¬
let velat utbyta denna så vigtiga grund för Adelns tillvaro mot
en annan, som, efter min öfvertygelse, alls icke eger det ringa¬
ste stöd för sig, hvarken i allmänna rättsbegreppet eller i före¬
ställningssättet. Man säger, att för R. o. Ad. qvarstår i allt fall
en väsendtlig rättighet, beslående derutinnan, alt man på grund
af börden kan både välja och väljas. Ja, visserligen är så för¬
hållandet för ögonblicket, men hvarje valrätt till representant i
ett samhälle, måste ovilkorligen, så säger mig åtminstone rätts¬
begreppet, grunda sig på någon viss ärfd eller förvärfd samhälls¬
ställning. Jag frågar författarne till Const.Ulskts förslag, är bör¬
den en samhällsställning? Den som icke bar t. ex. något embete
i Staten, den som icke har någon egendom för hvilken han skall
föra talan, och den som icke ådagalagt hvarken skicklighet eller
kunskaper i någon samhällsgren, hvad har den väl för rättighet
att representera? Kan en sådan persons samhällsställning betrak¬
tas annorlunda än den, som man ser de personer ega, hvilka un¬
derstundom gå för hvars mans dörr och begära sitt bröd, såsom
beklagligtvis händelsen någon gång torde vara med åtskilliga af
detta Stånds ledamöter. När således endast samhällsställningen
medför valrätt och representationsrätt på grund af val, hur vill
man då ali valrätten skall endast kunna försvaras pä grund af
börd? Det är en rättighet man behåller, hvilken icke skall be¬
höfva mer äu några års tillvaro för att vid minsta vidrörande för¬
svinna. Hr Gr:n har vidare till försvar för det Const.Ulskts för¬
slag, hvarigenom en stor del af embets-och tjenslemänneu inom
Staten blifvit från all representationsrätt uteslutna, förklarat, att
tankarne voro delade om huruvida tjenstemän nen böra vara be¬
rättigade till representationsrätt eller icke. Hvarifrån Hr Gr:n
fått denna underrättelse känner jag icke, men så vidt jag kunnat
inhemta under samtal med många utom representationen stående
samhälls-medlemmar, har jag trott mig finna, alt långt ifrån att
tankarne varit delade om representerade tjenstemäns rättighet att
inträda i representationen, tvärtom icke mer än en mening der¬
om varit gällande, hvilken mening också synes vara ganska natur¬
lig, enär, såsom Hr Akerman rätteligen anmätkt, och deri jag
till alla delar med honom instämmer, tjenstemannakorpsen inom
sig innesluter kunskaper, skicklighet och praktisk erfarenhet,
med ett ord alla sådana egenskaper, som göra tjenslemänneu
lämplige att vara medlemmar af representationen. Det är då
icke, enl. mitt förmenande, välbetänkt, att, blott derföre ali man
föreställer sig, det tankarne om dessa tjenstemäns rättighet till
inträde i representationen skulle vara delade, utesluta dem från
denna fördel, i samma ögonblick, som man gifver den åt sådana
tjenstemän, hvilka, jemte det de hafva Kongl, fullmakt på en vär¬
dighet och sålunda anses för Adelns vederlikar, tillfälligtvis i det
ögonblick då valet skall ske, ega en liten jordbit, som kan vara
värd några hundrade eller kanske tusende r:dr. Dessa tjenstemän,
hvilka man sålunda inrymt i representationen, torde vara långt
mindre qvalificerade dertill än de, som hafva en ringa jordbesitt¬
Den 27 Maj e. m.
229
ning, den de förra lill äfventyrs också anse vara af ringa värde
i förhållande lill den samhällsställning de för öfrigt ega.
Hr Gr:n har vidare sagt, att man bör begagna lugnet för att
tillvägabringa en representationsförändring sora kunde motsvara
majoritetens önskningar. Jag delar med Hr Grin denna åsigt, raen
då raau vill åstadkomma en representationsförändring på redan
beslående grunder, så synes mig som man icke skulle vilja på
samma gång just taga bort en af de väsendtligaste grunder hvar¬
på ett af Ståndens lillvaro ti v ila r. Deruti ligger, enl. min tan¬
ka, en inkonseqvens som frän ingen synpunkt kan försvaras.
En ledamot har på f. m. till försvar för Cons(.Utsk:s betänk,
anmärkt, att R. o. Ad. icke skulle i sjelfva verket ega sjelfskrif¬
venhet i den mening jag tagit detta ord, emedan såsom han sa¬
de, endast capita voro sjelfskrifna, hvaremot alla ättemän icke
egde omedelbar rätt att inträda i representationen. Jag bemöter
denna invändning med det genmäle, att hvarje ättemän inom en
slägt är lika mycket sjelfskrifven som hufvudmannen. Detär en¬
dast en gradation i afseende på rättigheten att inträda på Rid¬
darhuset, sora dervid eger ruin, så att den af en äldre gren har
företräde framför den af en yngre. Men om den äldste icke in¬
finner sig, sä måste den värde ledamoten erkänna, att den i ord¬
ningen närmaste är sjelfskrifven, och att han på grund af sin
börd inträder i representationen. Dessutom vill jag fråga den
värde ledamoten, om icke de adliga äller, som efter år 1809
vunnit inträde på detta rum, tillkommer sjelfskrifvenhet i delta
ords egentligaste bemärkelse, och hvilken rätt de sjelfva mäste ut¬
öfva, såvida de icke genom fullmakt vilja öfverlåta den åt med¬
lemmar af de äldre adliga ätterne, ty deras familjemedlemmar
blifva icke deltagare af den adliga värdigheten, utan denna eges
endast af en inom familjen och öfvergår från honom på hans
närmaste ättemän i den ordning grundlagen föreskrifver. Således
följer häraf uppenbarligen, att sjelfskrifveuhelen, så väl inom de
äldre, som de nyare ätterna, ovillkorligen eger rum.
Alt inrätta val inom Adeln, innefattar också, enl. min tan¬
ka, vid betraktande af det olika förhållande, som eger rum mel¬
lan de äldre och yngre ätterna, en ren inkonseqvens. Ärligen
utslockna många äller och jag tror att detta under det sednare
10-talet är händelsen med mer än 64 äller. Jag vill nu antaga
att i tidernas längd alla de gamla ätterna korame att utdö, och
att i stället endast sådana åtter, som tillkomma på de grunder,
hvilka nuvarande grundlag bestämmer, skulle utöfva representa¬
tionsrätt. Hafva då val kategorierna tillämpning på dessa ätter?
Kan man då säga, hvad man nu påstår, att ättemän finnas hvilka
icke ega delaktighet i representationen, annorlunda än i den mån
som hufvudmännen icke inträda och att man således ville gifva
dem en representationsrätt, som de i sjelfva verket icke egde.
Försvinna då icke helt och hållet dessa kategorier, så att endast
de återstå, hvilka för sina egna personer utöfva representations¬
rätten, utan alt kunna eller behöfva öfverlåta den åt någon an¬
nan, enär de alla äro hufvudmän, och således alla hafva lika räll.
no
Den 27 Maj e. m.
Man ser hvarthän det leder när man vill stifta lag, nian at! län¬
ka sig de förändringar, som på grund af beslående lagar kunna
ega runa. Gr. Liljencrantz liar i sednaste afgifna yttrande för¬
klarat, alt han icke högt upskaltar sjefskrifvenbeten, och han har
såsom stöd för denna sin åsigt anfört alt oin Adeln vid 1828 års
riksdag, i st. f. atl represenleras af sjelfskrifna ledamöter, hade
varit representerad genom val, så skulle ulan tvifvel Adelns fri¬
nell rättigheter då blifvit lika väl uprällhållna som vid denna riks¬
dag, men att det sätt för Adeln all represenleras, som då hade
varit förhanden, skulle hafva haft den välgörande verkan, all alla
efter denna tid upkomna förslag lill representationens ombildning
icke funnits lill. Detta år en sangvinisk förhoppning som natur¬
ligtvis Hr Grin eger rätt att hysa. .lag åter hyser den öfverty¬
gelse, alt om Adelns representationsrätt skulle vid 1828 års riks¬
dag varit fotad på de grunder som nu Coust.Utsk. söker alt göra
gällande, så skulle Adeln vid denna riksdag tvifvelsutan aldrig
funnits till, emedan de ephemära grunder hvarpå representations¬
rätten då hvital, icke skulle kunnat motstå den påtryckning, som
icke bade underlätet att infinna sig från samma håll, som nu
oaflåtligen äflas med en uplösning af den närvarande representa¬
tionen. Hr Gr:n har vidare, såsom skäl mot sjelfskrifvenheten,
omtalat fullmaktsköpen och framhållit huruledes man skulle kun¬
na tänka sig, alt en enda person kunde upköpa och utdela en
sådan mängd fullmakter inom delta Stånd, atl han skulle kunna
disponera öfver majoriteten. Möjligen kunde sådant blifva hän¬
delsen, ehuru jag icke tror atl man deruppå eger exempel, om
icke måhända någon gång under frihetstiden, dä utländska pen¬
ningar voro alt tillgå för dylika uphandlingar. Men jag hem¬
ställer till Hr Gr:n om, i händelse mutsystemet skulle göra sig
gällande, det icke är lika lätt all på della sätt bereda sig majo¬
ritetens röster ibland 60 personer, som au a priori upköpa ett
antal fullmakter för att vinna majoriteten på Riddarhus#!!, sådant
det nu är sammansatt. Jag tror att lättheten blir vida större,
emedan det är ett vida mer begränsad! antal, hvarpå man har
att inverka, under det att nu det lyckliga förhållande eger rum,
att i den stund Adeln formeras såsom RiksStånd, det är omöjligt
alt kunna veta om Ståndet kommer att bestå af 100 eller 500
ledamöter. Vidare har Hr Gr:n såsom skäl mot sjelfskrifvenhe-
ten anfört, att understundom en eller annan person här upträdf,
hvars närvaro man önskade aldrig skulle hafva inträffat. Jag er¬
känner delta och beklagligen har äfven jag varit vittne lill ett så¬
dant förhållande, men Hr Gr:n måste dock medgifva, att detta
lyckligtvis hörer till de ganska sällsynta undantagen. Af undan¬
lag brukar man vanligen icke göra regel, och det ligger inora
makten hos Adeln, i följd af de stadganden som i grundlagen
äro för dess verksamhet föreskrifna, en rättighet alt kunna så re¬
formera sig sjelf i det skick, hvari Adeln nu befinnes, atl dylika
händelser som de på hvilka Hr Gr:n anspeglar, för framliden åt¬
minstone i det närmaste skola uphöra. Slutligen har Hr Gr:n
förklarat och försäkrat, att, om Adeln utbyter sin sjelfskrifvenhet
Den 27 Maj»e. m.
231
erno! alt blifva ensamt en valkorporation, delta ändå skulle inne¬
bära ett företräde, hvilket skulle bestå deruti, att Adelns väljande
medlemmar, jemförelsevis till öfrige valkorporationers medlemmar,
voro vida mindre till antalet, och att således Adeln, som komme
att representera \ eller hade för ett vida mindre antal valbe-
rältigade, en större representationsrätt inom rikets lagstiftande
kamrar än de öfriga Stånden. Att Adelns val till representanter
skulle inskränka sig inom eli mindre antal samhällsmedlemmar,
än förhållandet vore med BorgareSt. hvilket Hr Gr:n åberopade
såsom exempel på motsatsen, vill jag ej bestrida. Alen jag hem¬
ställer till Hr Gr:n om delta egentligen kan kallas^ någon företrä¬
desrätt? Val är val och blir icke något annat. Är valrätten icke
någon företrädesrätt i sig sjelfl, icke blir den det derföre alt
det är några 100 eller 1000, som sätta till ett större eller mindre
antal representanter, ty det är saken, såsom sådan, och de grun¬
der, hvarpå den hvilar, som skall försvara sig sjelf, gör den det
icke, så faller den också, huru man än må försöka försvara den¬
samma. Som nu valrätten inom Adeln, ehvad antalet af leda¬
möter som skola välja år 1000 eller 3000, ja, om äfven det blott
är 500, ingalunda innebär mera än valrätten inom ett annat
Stånd, om äfven samtlige der väljande medlemmar utgöra flere
tusende, så är förhållandet dem emellan precist detsamma, i det
att rättigheten är fullkomligt enahanda. Nej! Mine Hrr! Långt
ifrån, alt sjelfskrifvenheten ersättes genom den valrätt inom Adeln,
som Const.Ulsk. föreslagit, skall en hvar, som fördomsfritt begrun¬
dar förhållandet, klarligen inse, att Adeln derigenom beröfvas
sjelfva grunden för sin existens; att den valrätt man vill gifva är
alldeles ingen ersättning för hvad man förlorar; att man genom
detta förslag rent af går ärenden åt radekalismen, hvilken ingen¬
ting önskar högre än att Adelns sjelfskrifvenhet skal uphöra, väl
velande, alt sedan denna rättighet en gång försvunnit ifrån detta
Stånd, den aldrig mer skall kunna återtagas, och alt man, blott
man hunnit så långt, snart skall lyckas att för alltid beröfva
R. o. Ad. den andel i lagstiftningen som della Stånd f. n. eger
och som Adeln nu söker att på de grunder Utsk. framställt, för
framtiden bibehålla. Jag beklagar djupt den stund då Coust.Utsk:s
förslag varder antaget, emedan R. o. Ad. då oåterkalleligen bru¬
tit stafven öfver sin existens, och framtiden skall nog visa, att
min förutsägelse i detta fall kommer alt gå i fullbordan.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag skall icke länge up¬
pehålla Ståndet, emedan jag begärt ordet endast derföre, att min
tystnad icke må orätt tydas, och för att om möjligt söka förkorta
öfverläggningen.
Hvad jag i hufvudsaken tänker, bar i tryck meddelats såväl
Utsk., som allmänheten, och det är Ståndet nogsamt bekant.
Jag står i min mening fast, fastare så att säga för hvarje dag,
och är nöjd att i tid hafva uttalat min mening, oaktadt det ogil¬
lande för hvilket jag derigenom blottställt mig. Derpå har jag
varit beredd, men jag hade icke väntat mig att blifva af en sjelf-
232
Den 27 Maj e. m.
skrifvenhetens förfäktare så alt säga klandrad derföre, att jag va¬
rit opartisk nog att framhålla sjeifskrifvenhetens och bordens för¬
delar. Till min tröst får emedlertid lända, att mitt arbete blif¬
vit åberopadt å båda de motsatta sidorna, nemi. af Frih. Raab å
ena samt Hr Printzensköld å den andra. Detta förhållande torde
åtminstone visa att jag icke utan framgång bemödat mig vara
oväldig. Klandrets obehag är dock ringa, mot del som härrörer
från min fruktan att sjeifskrifvenhetens vidhållande och de ofrälse
embetsmännens utestängande skola bringa fäderneslandet i olycka.
Att tala för mitt förslag, anser jag vara ulan ändamål, då
detsamma blifvit af Const.Ulsk. åsidosatt, och då Landtm, förkla¬
rat, såsom man borde väntat, att något annat förslag, än det sorn
Const.Utsk. framlagt, icke får bär komma under öfverläggning.
Att tala mot Utsk:s förslag, har jag ansett fruktlöst, emedan jag
tror att Ståndet godkänner det att hvila till nästa riksdag, utan
att göra afseende på hvad jag eller någon annan kunde hafva att
deremot anföra. Att det framlagda förslaget i hufvudsaken skulle
blifva sådant det är, har jag väntat och redan i tryck förutsagt.
I detalj hafva flera af förslagets förespråkare gjort anmärkn:r, men
allt sådant är småsaker, mot grunden, hvilken jag ogillar. Af¬
ven ora jag hade trott att Ståndet skulle göra något afseende på
min mening i della hänseende, så hade jag tvekat om några an-
märkn:r mot förslaget, af mig bordt göras, emedan det efter min
tanke vore oklokt, att icke låta det hvila till nästa riksdag, oklokt
både af dem som gilla, och af dem som förkasta förslaget. Af
de gillande vore det oförsigtigt att yrka återförvisning, ty när
deras mening icke är att tillintetgöra förslaget, kan med en åter-
remiss ingenting annat uträttas än alt få det förbätlradt i vissa
omständigheter. Men derigenom äfventyras möjligen alt hela för¬
slaget går öfver ända. Jag ser icke något hinder för Const.Utsk.
att, lika som andra Utsk. frånträda, på grund af de anmärkmr,
som inom Stånden göras, sitt första förslag och återkomma med
ett helt annat. Vi veta alt denna förmiddag har ett Stånd så¬
som sin gemensamma tanke antagit Hr Brincks reservation. Möj¬
ligen blir Orebro-förslaget med några jemkningar, af ett annat
Stånd likaledes antaget. Om nu Utsk. skulle finna för godt att
vid närmare besinnande framställa till Ständernas godkännande Hr
Brincks eller Bengt Gudmundsons förslag, hvar står man då?
Att sådant kan hända, är ju icke otroligt, då man vet att det
förslag, som nu är under pröfning, blifvit i Utsk. godkändt blott
med en rösts öfvervigt. Åtskilliga ledamöter i Utsk. hafva sedan
dess blifvit ombytta. I fall de nykomne hysa andra tänkesätt än
företrädarne, eller någon tillfälligtvis är frånvarande, så blir fler¬
talet af annan mening, och man får ett motsatt förslag.
Om nu det förhållande, hvars rigtighet jag vid flere riksda¬
gar bestridt, men hvilket vann sednaste Landtmarskalks bifall
samt gjorde sig gällande inom detta Stånd, äfven nu, efter hvad
jag kunnat utröna, gillas af vår Landtmarskalk, nemi. att ett
från Const.Utsk. kommet grundlagsförslag icke kan gå under, utan
måste i hufvudsaken läggas på bordet änskönt förändradt i smärre
Den 27 Maj e. m.
233
omständigheter, hvad blir då följden? •— Jo att man genom för¬
stärkning måhända röstar mellan Utsk:s förslag och dem, som
Orebro-mötet eller Bengt Gudmundson afgifvit. Om då någotdera
af de sednare komma alt hvila på bordet till nästa riksdag, så
blefve de, som nitälska för Ulsk:s förslag ingalunda belåtna. Desse
kunna väl hafva utsigt att få Orebro-mötets eller Bengt Gudmund-
sons hvilande förslag förkastadt vid nästa riksdag. Men det skulle
kunna hända att ett sådant förslag linge, såsom vissa antydnin¬
gar redan tillkännagifva, hvarjehanda upviglingar till understöd.
Har man ett förslag, som icke förkastas ulan att af uplopp åtföl¬
jas, så medförer det stora enskilda olägenheter, och kan äfven
vara för riket vådligt. Mig synes således att för dem, som gilla
Const.Ulskrs förslag, vore vida bättre alt genast godkänna, än att
återförvisa det.
Om 2:ne Stånd möjligen gilla Orebro-mötets eller Bengt Gud-
mundsons förslag, men de 2:ne andra genast hafva godkänt Utsk:s
första förslag: så kan det, vid omröstning i förstärkt Coust.Utsk.,
icke gå värre, än alt Utsk:s första förslag måste blifva en af vo-
ter:s-propos:na. Då kunna de tvenne Stånd, som detsamma gillat,
möjligen vinna vid omröstningen. Men i händelse 3 Ständ eller
alla 4 återremitterat Utskrs första förslag, och Utsk. vid återre-
missens besvarande kommer med ett motsatt förslag, då tror jag
hvarken att R. o. Ad. eller PresteSt. kunna yrka alt få rösta öf¬
ver det första förslaget, utan antingen måste del sednare blifva
hvilande, eller ock röstas mellan detta och något annat, som de
öfriga Stånden upgifvit. Jag gillar icke, såsom jag ifrån början
anlydt, att man i hufvudsaken röstar emellan Consl.Utsk:s förslag
och Ståndens gemensamma tankar, emedan Stånden derigenom
tillegna sig andel af den motionsrätt i grundlagsfrågor, hvilken
R.F. endast tillerkänt Konungen och Const.Utsk. Men det är
under farhåga för misstydning och öfverträdelse af detta grund-
lagsstadgande jag talat.
Hvad hufvudsaken beträffar, kan jag icke finna annat, än att
vi hafva skäl önska oss det förslag hvilande, hvilket nu är fram-
lagdt. Derföre alt del lägges på bordet, är icke sagdt att det
skall antagas. När R. o. Ad. kommer att något närmare besin¬
na sig på innehållet, torde, såsom jag tror, förslagets motståndare
blifva många flera än man nu föreställer sig. Kanske faller det
då äfven i detta Ständ. Skulle det icke ske, så faller det utan
tvifvel i något af de öfriga. Jag tror således att vi, som ogilla
grundsatsen, icke behöfva frukta förslagets slutliga godkännande.
Men om det kommer att hvila, så har riket den fördelen, att på
bordet ligger ett förslag, för hvilket de personer, som handla,
icke på grund af välbetänkta skäl, utan af hvarjehanda ingifvel-
ser, ej kunna upvigla för dess antangande, hvadan det i ali sköns
stillhet faller. Kunna vi bättre begära?
Mången tänker måhända alt mitt tal om detta förslags för¬
kastande endast är ett uttryck af min önskan, att så måtte ske;
men jag anhåller att korteligen få upgifva några skäl, hvarföre
jag anser det komma att falla. När R. o. Ad. längre får be¬
234
Den 27 Maj e. m.
länka sig på den blandning med ofrälse män, hvilken på Riddar¬
huset skulle upstå, så lärer Ståndet icke varda belålet. De ofrälse
ståndspersoner som hit invaldes, skulle, så framt de ej af Adeln
utsåges, hvilket man ej hör förutsätta, men hvarom man, i brist
på vallag, svåfvar i okunnighet, utan tvifvel blifva, om jag får
begagna uttrycket, de skarpaste, som kunde påträffas, eller sådane,
som komme hit i den bestämda åsyftningen att visa hvad de
dugde lill, jemförelsevis med Adelns ledamöter. Derigenom kom¬
me här att upstå gräl och tvister, som blefve odrägliga för leda¬
möterna, särdeles Adelns, samt högst skadliga för sakernas goda
utgång. En sådan sammansättning kan icke lyckas. Vi hafva
sett hvad inympningen af 5 Brukspatroner vållat bland 50 Bor¬
gare. Hvad skulle icke 15 ofrälse ståndspersoner kunna åstad¬
komma bland (50 Adelsmän.
Annu en annan hufvudsaklig betänklighet förekommer här.
Ingen vallag finnes uppgjord, såsom redan åtskilliga ledamöter
hafva anmärkt. Denua brist är så väsendtlig, att förslaget der¬
igenom saknar grundval. Det är, så att säga, sväfvande i luften.
Ingen vet således, hvad som kan varda af detta barnet. Det som
nu bereder förslagets framgång, nemi. okunnighet om vallagens
beskaffenhet och de svårigheter som hans upgörande medförer,
denna brist skall fälla förslaget när det till slutligt afgörande
förekommer.
En annan omständighet, nemi. den att vallagen skall upgöras
mellan Konungen och hvarje Stånd för sig, är ett tredje hufvud¬
skål, för hvilket förslaget troligen går under. Det är osannolikt,
alt något Stånd kan vid afgörandel tillåta de öfriga att utan sin
medverkan upräila deras serskilda vallagar. Adeln och PresleSt.
skola frukta att Borgare- och BondeSt:n npgöra sina vallagar allt¬
för demokratiskt, samt Borgare- och BondeSlm, att Adeln och
PresteSt. skola upgöra sina alltför aristokratiskt. Kan någon af
Utsk:s medlemmar upvisa en vallag, som stiftas utan medverkan
af alla de Stånd, Kamrar eller annorlunda benämnda Afdelnin-
gar, hvilka i representationen deltaga. För närvarande är vår
vallag grundlag, ithy att intet ord i de §§ af Riksd.Ordn., som
derom handla, kan ändras utan alla Ståndens och Konungens sam¬
tycke. Riddarh.Ordn. deremot upgöres af Konungen och Ståndet
allena, derföre att ingen Adelsman väljes.
När det sednast förkastade Representations-förslaget lades på
bordet, så fogades dervid en serskild artikel, som utvisade, huru
man skulle förfara vid öfvergången från den nuvarande till den
ifrågaställa representationen. Något sådant är f. n. icke upgjordt.
Emellan den nya och gamla representationen är således ett svalg,
som Slånden icke kunna öfverhoppa, och som följaktligen bordt
fyllas, helst af Consl.Utsk.
Under sådana förhållanden anser jag det vara lika riktigt af
dem, hvilka ogilla förslaget, som af dem, hvilka godkänna det,
att låta det hvila på bordet till nästa riksdag. Jag hemställer
alltså vördsamligen att R. o. Ad. måtte afbryta dessa, enl. min
Den 27 Maj e. m.
235
lanka till intet tjenande, öfverläggningar, på det att vi, ju förr
desto heldre, må komma till berörde slut.
Gr. Sparre, Eric: Den taktik, som blifvit förordad af den
siste värde talaren har länge varit följd inom detta hus. Det är
denna undvikande taktik, hvarigenom man lyckats bibehålla sta¬
tus quo, till dess delta slutligen befuunits så olidligt, att man
icke mera tror på möjligheten af förbättring, utan anser en total
omskapning vara af nöden. Denna bedröfliga taktik har Riddare-
huset nu börjat ali öfvergifva. Det är från oss sjelfva, som för¬
slag till reformer framkomma. Vi vilja dem med allvar; vi vilja
icke längre undanskjuta en fråga, som måste lösas. Jag är såle¬
des öfvertygad att del icke skall lyckas alt få förslaget hvilande,
endast i ändamål att bringa det till den eviga hvilan, utan för
ali dermed taga ett steg till befordrande af en bland samhällets
vigtigare angelägenheter.
Det förundrar mig emedlertid mindre, att förslaget bekämpas
af dem som icke vilja förändringar; men att de, som i allmänhet
nitälska för reformer, motsätta sig förslaget, såsom den talare som
först yttrat sig i ämnet, detta är i sanning en märkvärdig före¬
teelse. Om det närvarande Representationssättet är behäftadi med
bristfälligheler, örn det är trögt i att förbättra sig sjelft, är det
då icke skäl att understödja ett förslag, som, om också del icke
tillfredsställer allas anspråk, likväl inrymmer en mängd orepre¬
senterades plats i representationen och väsendtligen förbättrar och
förenklar arbetssättet. Må man taga sig tillvara, att icke under
bemödandet att vilja det bästa, afslå det bättre, och såmedelst
förstärka det redan i sig sjelf nog starka parti, som, vare sig af
tröghet och obenägenhet för allt nytt, af öfverdrifven farhåga för
hvarje förändring, såsom oförsökt, eller af egennyttiga eller an¬
dra motiver motsätta sig reformen. Jag ingår icke i ett bestämdt
förordande af förslaget. Jag säger icke att det tillfredsställer alla
fordringar; att det är fullständigt och ut földt med konseqvens;
men jag finnér det vara en förbättring af det närvarande, och jag
antager det såsom sådant. De modifikationer deruti, utgörande
ett tillägg till Gr. Björnstjernas förslag, jag önskar, afse blott nå¬
gon jemnkning i antalet af de ledamöter af Stånden, som skulle
deltaga i Riksnämnden, samt embetsmännens införlifvande med
BorgareSt., i händelse R. o. Ad. skulle anse embetsmännen böra
såsom sådane inrymmas plats i Representationen; men härom får
jag i det följande tillfälle att yttra mig.
Frih. Cederström, Rudolf: Det vigtiga ämne, som nu
upplager R. o. Ad:s odelade uppmärksamhet, förtjenar otvifvelak-
tigt att med den renaste nitälskan, det allvarligaste eftersinnande
behandlas, om denna fråga skall kunna ernå en tillfredsställande
lösning. Det tillhör dervid hvarje god medborgare, och i följe
deraf så mycket mera hvarje sann Riddersman att taga i betrak-
lande tids-omständigheternas verkliga fordringar och icke blott
rådföra den af inbillningskraftens färgspel förskönade bilden af
del idealiskt rätta, som individuell torde föresväfva våra tankar
236
Den 27 Maj e. m
och förvaras i djupet af vår själ. Denna idealiska bild framstår
hos den ene i ett det möjligast fullständiga jemlikhetsförhållande,
statens medlemmar emellan, grundad! på en förutsatt naturlig
likhet hos dem alla; och hos den andre, i en, efter patriarkaliska
åsigter fattad, noggrant iakttagen samhällsklassernas sorgfälligt af-
vägda och vårdade gradation. Men under samhällenas utveckling
inträffar en sådan complication af förhållanden, alt man icke får
uteslutande hålla sig, hvarken vid den ena eller andra af dessa
hufvudsakligen ledande åskådningar, eller söka något absolut och
af inga förmedlande inflytelser vidrördt förverkligande deraf. Man
måste fastmera, på sätt jag redan anfört, se tiden an, och taga i
betraktande hvad som i förbättringsväg låter sig, utan afskräc-
kande faror för det helas bestånd, och under iakttagande af en
nödig försigtighet, f. n. verkställa. I detta hänseende har jag
med tillfredsställelse funnit, att Coust.Utsk. genom dess nu fram¬
lagda förslag, i allmänhet uppfyllt de billiga önskningar, som i
närvarande lidepunkt synas för representationens fullkomnande
kunna göras; och tillstyrker alltså, att R. o. Ad. måtte låta be¬
rörde förslag, i grundlagsenlig ordning varda hvilande. Jag gol¬
det under upriktigaste afsigt ä min sida, att, såvida Försynen
förunnar mig hälsan och lifvet lill nästa riksdag, äfvenledes när
ärendet då förekommer, rösta för detta förslags slutliga antagande.
Vare långt ifrån mig att klandra den ledamot, som för sin del
tillstyrkt förslagets hvilande, fastän han icke vid dess slutliga be¬
handling ämnar lemna sin röst ål detsamma. Ty fastän jag alltså
för ingen del instämmer, eller råder någon annan att instämma,
i den värde ledamotens, oss tillkännagifna individuella föresats
härutinnan, anser jag honom likväl genom detta sitt yttrande
hafva ådagalagt både öppenhet för egen del, och fördragsamhet
för andras meningar, samt icke hafva förtjent det stränga klan¬
der, som den ledamot, hvilken sist yttrade sig, honom egnat.
Della klander har, jag är derom öfvertygad, ej sin anledning i
ofvanberörde yttrande ensamt; del härleder sig äfven från en an¬
nan grund, sorn, då den i sig sjelf tillhörer offentligheten, och
jemväl i våra förhandlingar blifvit af en och annan antydd, må
äfven af mig med några ord vid detta tillfälle vidröras.
Då den skrift, som Hr von Hartmansdorff, under denna riks¬
dag i Representationsfrågan af trycket låtit utgifva, och till Const.-
Utsk. särskildt öfverlemna!, sålunda blifvit föremål för en allmän¬
nare upmärksamhet, önskar jag det äfven tillåtes mig derom i
korthet yttra en mening; men den skall, ehuru djupt intrycket af
den beklagliga skriftens läsning hos mig varit, icke utmärkas af
någon skärpa. ”Den gamle skall du icke hårdel igen banna, ulan
förmana, såsom man förmanar en fader”: — dessa allvarliga ord
synas icke egnade att framkalla något oeflerlänksamhetens leende,
då man erinrar sig i hvilken af hvarje ädelt sinne heligt vördad
bok, de stå att igenfinna. Med det undseende, som man således,
efter vår läras föreskrifter, är skyldig ålderdomen, bör Hr von
Hartmansdorff^ skrift bedömas. Dess innehåll är troligen af en
hvar bland oss nogsamt kändt. Med djup smärta har äfven jag
Den 27 Maj e. m.
237
af delta innehåll tagit en nära kännedom. Misskännandet af den
adliga principens styrka och värde innehar en den skadligaste
villfarelse, synnerligen i närvarande lid. Annu mera främmande
måste det förefalla alt se en man, med insigt af adelns betydelse
för del allmänna, med erfarenhet af den trohet mot Konung och
fädernesland, likafullt föreslå dess lillinletgörelse i politiskt hän¬
seende. Jag anser emedlerlid, att då Hr von Hartmansdorff byggt
sitt förslag, icke allenast på den i inskränktare mening s. k. sjelf-
ski ifvenheteus uphörande, ulan äfven på Adelns, såsom Stånd,
så finnér han, efter min tanka, med mycket skäl, huru föga ut¬
sigt della hans förslag har för sig att vinna framgång, och då
är det af houom ganska välbetänkt, att icke hafva ensländigare
påyrkat någon gemensam tanka, instämmande i hans åsigt. Den¬
na återhållsamhet å hans sida är således, kunde man säga, en¬
dast en gifven följd af insedd oförmåga att göra den egna åsig-
ten galande. Men jag vill icke desto mindre låta honom rätt ve¬
derfaras, jag erkänner villigt deu del hans fördragsamhetskänsla
haft i delta beslut; och delta erkännande, äfvensom ett skonsamt
bedömande jemväl af den ofvannämnde, Adelns sjelfkänsla så
smärtsamt berörande skriften, äro vi skyldige Aug. v. Hartmans-
dotff. Erinrom oss, så vida vi följt tidens tilldragelser med up-
märksamhet och bafve 1840 års tidskiften i ft iskt minne, erinrom
oss förhällandernes vådliga ställning, och vi skole, lika litet som
en opartisk efterverld, kunna förneka, att det var denne ridders-
maus ädla fasthet, manliga mod och oruhbeliga sinnesnärvaro,
som bibehållit oss på den punkt, att nu kunna med lugn öfver¬
lägga om fosterlandets allmänna angelägenheter och om det i dag
förekommande vigliga ämnet.
Hvad sjelfva detta ämne angår, erkänner jag att jag ej ulan
farhåga emotsåg de svårigheter, som hotade behandlingen af denna
mägtigt ingripande samhällsfråga. Enigheten inom detta hus up¬
penbarar sig dock till min glädje större, ån jag vågat förvänta.
Ty när fråga npstår, vare sig att helt och hållet upoffra, eller
att till en betydlig del eftergifva något af den adliga sjelfskrif-
venhetens rätt, så må jag upriktigt såga, att det skulle förundrat
mig, om försakandet af en så dyrbar rättighet kunde annat än i
högsta måtto, lifligt och nära beröra hvarje riddersmans inre;-—•
men huru skön och nplyftande den ridderliga sjelfskrifvenhets-
rållen än må vara, såsom idée, måste man också betänka, huru¬
vida denna rätt så utöfvas, af oss så kan utöfvas, som önskligt
vore. Jag ser väl på denna dag Riddarhusets bänkar talrikt be¬
sökta, jag ser riddersman upfyllde af del lifliga intresse, hvarmed
denna fråga följes och bör följas; jag tillåter mig uttala den ön¬
skan, alt, äfven vid mindre vigtiga tillfällen, än detta, R. o. Ad:s
ledamöter behagade med det fosterländska nit, som utmärker det¬
ta Stånd, äfven följa dessa andra frågor med den trägnare
upmärksamhet, hvarigenom skola undanrödjas de klagomål, som
kunnat yppa sig, vare sig mot R. o. Ad:s nuvarande representa¬
tionssätt, eller mot hvarje försök att ordna denna rätt så, som t.
ex. det af Const.Utsk. föreslagna, att åt Adeln derutinnan fram-
238
Den 27 Maj e. m.
gent bevarades någon andel. Men skola dessa mina fromma önsk¬
ningar vinna upfyllelse? Ar flertalet af R. o. Adis ledamöter till
tid och pekuniär förmåga så fullt oberoende af hvarjehanda hin¬
drande omständigheter, att man kan påräkna detta flertals oaf-
brulna personliga deltagande i våra förhandlingar? I annat fall,
månne icke de förblifva i mer och mindre mån giltiga, de far¬
hågor för vexlande majoriteters stridiga beslut, vacklande menin¬
gar och deraf härledd osäkerhet i det allmänna, hvilka farhågor,
ehuru hittills icke förverkligade, dock för framtiden möjligen mera
vådliga, man bör aflägsna, genom någon åtgärd af betryggande
egenskap i dessa hänseenden? Denna egenskap synes mig Const.-
Utskis afgifne förslag böra tillerkännas. Derföre och för öfrige dess
goda egenskaper förtjenar det att af oss godkännas. Deremot får
jag för min del tillstyrka R. o. Ad. att obevekligen förkasta hvarje
förslag, som icke åt R. o. Ad., såsom en mellanlänk mellan thro-
nens ärftlighetsprincip och den allmänna medborgerlighetsprinci-
pen, medgifver ett akladt rum; lemnandes jag öppet, huruvida
icke vid slutliga ordnandet af verkställighetssättet för de ifråga-
raude 60 ledamöternes utkörande, den samlade Adeln må böra
ega dervid en afgörande röst. Under förutsättning deraf, enär
det icke är af Ulsk. motsagdt, hemställer jag således att Coust.
Utskis nn föredragne förslag må förklaras, ulan någon deremot
framställd aumärkn., varda hvilande lill grundlagsenlig behand¬
ling vid nästinstundande riksmöte.
Gr. L i 11 j e n c ra n tz: Under politiska tvister är del ound¬
vikligt, att förhållanden någon gång måste påpekas, hvilka i sig
sjelfve innebära något mindre tillfredsställande. Sådant egde rum,
då jag, under mitt försök att ådagalägga sjelfskrifvenhelens bri¬
ster, gaf en vink om framtida möjliga förhållanden. Denna möj¬
lighet kunde, efter min tanka, för delta Ständ icke innebära nå¬
got sårande, enär det alltsedan 1809 sig visat, alt vidrörde för¬
hållandet för detta hus icke medfört några i allmänhet menliga
följder. En talare har uptagit denna hänsyftning, men påbördat
mig ord och sammanställningar som jag icke yttrat, och samme
talare har dessutom gifvit frågan en utveckling, som jag icke på
något sätt önskat, och jag ber att få för Ståndet förklara min
ledsnad att hafva framställt en hänsyftning, som kunnat gifva an-
ledn. till en sådan framställning, som denne talare, på grund
deraf gjort.
Frih. Raab, Adam Christian: Vid början af detta ple¬
num hade jag ordet och yrkade alt R. o. Ad. mätte besluta som
gemensam tanka, antagandet af den grund för representationens
ombildning, som närmast öfverensstämde med den, på hvilken
det K. Förslag, som föll d. 18 Dec. sisth år var bygdt. Det be¬
synnerliga förhållande har inträffat, att, oaktadt mängden af leda¬
möter, som i dag äro här tillstädes (och med någon öfverrask-
ning ser jag att dessa bänkar än en gång kunnat under detta
riksmöte blifva fyllde), det oaktadt mängden af talare, som i dag
yttrat sig, har dock ingen af dem instämt i de åsigter jag utta¬
Den 27 Maj e. m.
239
lat. Jag hade likväl föreställt mig alt, ibland de manga som
dela mina åsigler, någon äfven i dag skulle hafva här upträdt
och instämt i den mening som jag sökt göra gällande, men skall,
oaktadt denna motgång, icke fälla modet, öfvertygad som jag är,
alt den mening jag uttryckt ändå skall i sinom tid blifva den rå¬
dande. Och hvarföre hafva ej andre talare yttrat sig i samma
sylte som jag? Antingen måste man betrakta detta förhållande
som ett bevis af reaktion eller af modlöshet.
Reaktion vill jag ej tro hafva gripit de män, som förr yttrat
sig i samma anda som jag — och således måste det vara mod¬
lösheten ; och jag hämtar af detta förhållande ett ökadt bevis på
hvad jag under f. m. uttalat, all nemi. en allmän försoffning och
verkligt missmod gripit nationen och framkallat tvekan om möj¬
ligheten att under nuvarande omständigheter åstadkomma den
länge väntade reformen; och det är deraf modlösheten visar sig
äfven på della rum.
En talare, som under sist förflutna och denna riksdag städse
yttrat samma mening som den jag hyllar i representationsfrågan,
har på f. m. framställt den lankan, att han icke kunde inse
hvarföre icke de, som yrka förändring af vårt nuvar. representa¬
tionssätt, nu skulle vilja understödja ett förslag, som likväl be¬
främjar framgången af en sådan förändring. Jag är fullt öfver¬
tygad, att den värde talare som sagt dessa ord, icke uttalat dem
som en anmärkn. emot mig; jag uplager dem icke heller sora
sådane, men ber att få fästa npmärksamhet vid dem, derföre, att
samme talares ord och omdömen ega mycket inflytande hos eder
Mine Hrr! och sålunda icke sakna sin betydelse. Jag har bevi¬
stat flere riksdagar, denna den femte, och kan med tillfredsstäl¬
lelse säga, alt jag från början af min riksdagsmannabana i repre¬
sentationsfrågan stått fast vid samma åsigter som nu; jag har
icke låtit hänföra mig af de yrande stormarne, när dessa botade
med allt för omstörtande förändringar. Jag hvarken vill eller
tror mig böra stå stilla med reaktionen, eller följa dem, som vilja
föra samhället snarare tillbaka än framåt.
Det är min själs varmaste öfvertygelse att både nationen och
Konungamakten, på hvilken sednare den förres, d. v. s. hela lan¬
dets och vår framtid beror, skulle vinna mera på en så beskaffad
representations-förändring som jag vågat förorda, än på den af
Utsk. föreslagna. Jag ber att få bjuda några skäl i detta afseende,
och får då först erinra, att det förslag, som af mig förordas, har
ett bestämdt Två-kammar-sysleme, alt detta förslag sökt upställa
garantier mot missbruk af valfriheten och gifver ej skälig anledn.
till fruktan, för demokratisk öfvervigt. Derföre har jag ansett mig
böra stå fast vid det af mig förordade förslaget.
Jag har med förundran hört en annan värd talare samman¬
blanda de tvenne reservationer som åtfölja Ulsk:s förslag, som vo¬
ro de synonyma: det bevisar att han icke läst de begge reserva-
tionerne, så skiljaktige till sin syftning och sitt innehåll. Jag har
med ledsnad förnummit att samme talare, till hvilken jag sednast
egnal mina ord, ansett mig stå ytterst lill venster, under det att
240
Den 27 Maj e. m.
han satt Hr Printzensköld ytterst lill höger: jag bekymrar mig ej
öfver att ställas som antipod lill denne sistnämnde ledamot, men
erkänner, att jag är bedröfvad öfver att höra det R. o. Ad:s sin¬
nesstämning i representationsfrågan är lill den grad konservativ,
att de äsigter jag hyllar skola nu förklaras såsom en framställning
af sjelfva radikalismen.
Erinren Eder, Mine Hrr ! att reform-frågan, äfvensom våra
vigtigasle frågor i allmänhet bero icke ensamt af detta Stånd, utan
äfven af andra; det är icke vi allena, icke R. o. Ad. som beslu¬
ta för Sverige, •—• det är rikets fyra Stånd sammanlagd!.
Hr von Hartmansdorff har med märkliga skäl förordat Utsk:s
förslag; börjande alt förklara hvad man äfven kunde vänta, att
hau ej gillade det, slöt han sitt anförande med tillstyrkande att
det måtte göras hvilande till nästa riksdag, såsom varande det
hvilket skulle falla med minsta buller. Jag förstår denna taktik
och fruktar alt den länge varit följd på delta rum, och skulle
deråt egnat mindre upmärksamhet, om jag ej varsnat, alt så mån¬
ga, utan att hafva önskat förbättringar i förslaget, förordat det-
sammas hvilande.
Jag skulle beklaga om afsigten vore att lägga förslaget på
bordet endast till vinnande af lid, för att sedan framdeles afslå
det. Sådan är icke min afsigt. Jag anser det vara hvarje repre¬
sentants pligt, liksom hans rättighet, alt söka verka för den lös¬
ning af frågan, som han anser vara för fäderneslandet nyttigast.
Men jag tror ock, att han ej bör försmå någon förbättring, som
leder till det stora målet. Derföre har jag ock förordat det för¬
slag, som jag tror vara det bästa; men jag har såsom jag förr
antydt då representationsförändringen var föremål för öfverlägg¬
ning, dermed ingalunda afsagl mig att rösta för hvarje förslag,
som innehölle en förbättring af det nu beslående, och sålunda är
min position, den jag öppet erkänner, att jag i främsta rummet
förordar det förslag som innehåiles i Hr Brinks reservation. Men
om denna min mening ej vinner framgång, anser jag mig oför¬
hindrad att antaga hvilket förslag som helst, må vara att det
grundar sig på Ståndsval eller andra principer, om det innehåller
någon förbättring mot det nu bestående; men just ur denna syn¬
punkt, är jag instresserad för att de förändringar mätte vidtagas
i det nu framställda till sin grund af mig ogillade förslaget, att
om del skulle blifva lagdt på bordet till nästa riksdag, det då
måtte kunna antagas.
Det är derföre jag under f. m:s plenum begärde, att man
först måtte besluta mellan de olika principerne, på det att, om
den grundsats, som jag företrädesvis hyllar, icke skulle kunna gö¬
ra sig gällande, jag måtte ega rättighet att befrämja de förändrin¬
gar i Utsk:s förslag, som kunde i någon mån förbättra det.
Jag anhåller att nu få öfvergå till besvarande af åtskillige
anmärkmr som blifvit gjorda mot min mening. Hr Brakel har
upmanat mig att upgifva om någon af Europas representationer
varit i stånd att så länge hafva upfyllt sitt kall som den Svenska,
jaS
Den 27 Maj e. m.
241
jag ber den värde ledamoten erinra sig hvad historien i delta
hänseende bevittnar. Erinrar sig icke Hr Brakel de (lere revo¬
lutioner, som inträffade under början af det Gustavianska tide¬
ll varfvet, — minnes han icke huru omöjligt det varit för vår re¬
presentation att hindra maktmissbruken under förmyndare-rege¬
ringen, för Carl XI, att förekomma updiagandet åt honom af en-
våldsmakten, samt del våld, som begicks just mot Svenska Adeln
genom reduktionen, eller erinrar han sig icke den s. k. frihets¬
tiden under förra hälften af 1700-talet — har han glömt revo-
lulionerne af 1772, 1789 och 1809? Jag tror att Hr Brakel, om
han rätt vill läsa historien, skall finna, att med undantag af de
rörelser, som i Portugal och Spanien på senare tider egt rum, äf¬
vensom med undantag af den Fransyska revolutionsperioden, få
länder finnas, som haft så många revolutioner eller omstörtningar
som just Sverige. Huru hafva väl våra Stånd då upfyllt sitt kall?
Jag står i en viss förbindelse hos Hr Printzensköld, som haft
den välviljan att, efter sin upfaltning, repetera de skäl jag anfört,
— och derom har jag intet att säga, men ber blott att få göra
en anmårkn. mot hans eget yttrande. Den värde ledamoten har
nemi. förundrat sig deröfver, alt jag kunnat säga, all vi f. n.
icke ega en fullt konstitutionel Regering, och frågat om Regerin¬
gen någonsin brutit mot grundlagen, tilläggande, att, om Rege¬
ringen icke brutit deremot, så mätte hon ock vara konstitutionel:
— derpå får jag svara, det jag för min del upriktigt beklagar
att en embetsman upfatlar i allmänhet pligten så, att blott man
ej positivt bryter mot lagen, så är ock allan rättfärdighet upfylld.
Det är besynnerligt, att en man, hvars åliggande det är att
göra anmärkmr mot andra, har kunnat på detta sätt upfatta an¬
dan af våra grundlagar! Jag ber alt få erinra såväl den värde le¬
damoten, som Huset derom, att mina ord föllo så, att endast fyr¬
delningen af vår representation kunde föiklara det fenomen att,
oaktadt vi under några och 40 år haft närvarande konstitutionel¬
la statsskick, vi likväl icke lyckats alt framkalla en fullt konstitu¬
tionel Regering, och detta förhållande trodde jag härleda sig der¬
ifrån, att våra fyra Stånd icke äro så qvalificerade, att de uttryc¬
ka hvarken majoritetens eller representationens, än mindre natio¬
nens allmänna opinion, hvadan Regeringen ej har hvarken väg¬
ledning, än mindre något säkert stöd att af dem påräkna.
Jag tror, att om Hr Printzensköld vill benäget erinra sig
detta uttryck och upfatta pligten så, som jag älskar tro att han
det gör i sitt hjerta, han icke heller kan missförstå hvad detta
mitt uttryck innehåller.
Hr Bråkenhjelm har förliknat mitt förslag med de många,
som ephemeriskl upgöras vid Universiteten och utgå från dessas
kathedrar: jag förstår ej hvad härmed menas. Mitt förslag år,
att R. o. Ad. ville erkänna den grundsats, som innehålles i Hr
Brinks reservation, och denna åter är ingenting annat än en för¬
ändring, och jag vågar påstå förbättring, af det Kongl, förslaget.
Nåväl, hvilket klandrande omdöme kan väl fällas derom! Hr Brå-
7 II. 16
242
Den 27 Maj e. m.
kenhjelms tyckes bevisa, hvad jag äfven föreställt mig, att han
icke läst den sak han klandrar.
En annan talare, Hr Tersmeden, har uplagit den af mig be¬
gagnade liknelsen af stiltje, och sagt, att den stiltje, som omgif-
ver oss, egnar sig mera att väcka, än minska fosterlandskänslan.
Ja, det är just min åsigt, — det är dertill jag velat upmana, be¬
dröfvad öfver den liknöjdhet, som i allmänhet röjer sig. Det fäg-
nar mig alt Hr Tersmeden godkänner min sats att, då vi nu om-
gifvas af en stiltje, vi deraf icke böra låta oss dåras att tro, att
intet behöfver åtgöras. Jag har sökt efter förmåga varna för lik¬
nöjdheten och att tillstyrka Eder, Mine Hrr! att i tid arbeta för de
dagar, som varda kommande, instämmer följaktligen med Hr
Tersmeden och har ingenting i denna del att anmärka mot hans
upfattning af mina ord; men den värde ledamoten har sagt, att,
då här icke vore fråga om ett nytt förslag lill grundlag, utan en¬
dast om ändring af den gamla, så kunde icke mitt förslag till
gemensam tanke framställas till propos. I fråga om talarens be¬
rörda framställning, lärer det vara Hr Frih. o. Landtm, som kom¬
mer att fälla utslaget; men jag ber att för den värde Const.Utskis-
ledamoteu få visa det besynnerliga i hans omförmälda framställ¬
ning. Hvad är väl delen, eller del hela af ett förslag? Hr Brincks,
hvilket jag förordat, innehåller ju icke heller någon full omarbet¬
ning af hela vår grundlag; det innehåller ju blott en förändrad
vallag, med samma R.F. och samma Riksd.Ordn. som förut.
Nåväl! det är ju således icke någon ny, blott förändring till en
del af vår nu gällande grundlag och slår, ur sådan synpunkt be-
traktadt, i samma kategori med Utsk:s förslag?
Den värde talaren har ytterligare begått ett misstag, hvarom
jag anhåller att få uplysa; han har trott det skulle jag hafva ytt¬
rat att R. o. Ad. icke vore en lämplig del af representationen:
jag sade, alt R. o. Ad. med sitt nuvarande representationssätt så¬
som Stånd, med nu egande sjelfskrifvenhet, icke vore en lämplig
del af representationen, och ber att Hrr:ue måtte bemärka den
himmelsvida skillnaden mellan hans citation och mina ord. Gr.
Lagerbjelke, som på e. m. hade ordet, då jag hit upkom, besva¬
rade min anmärkn. vid 12:te och 13:de §§me. Jag yttrade på
f. m., i afseende på dessa §§, alt, som de icke bestämde något
derom, huruvida den Adelsman som vore Prest, egde representa¬
tionsrätt, antingen som Adelsman eller Prest, eller tilläfventyrs i
beggedera förhållandena, borde något derom i endera af dessa §§
hafva influtit, — Hr Gr:n genmälte alt som derom i vår nu gällande
grundlag ingenting vore bestämdt, så behöfdes icke heller hädan¬
efter någon bestämmelse i det hänseendet. I detta Hr Grins svar
finner jag ingenting antagligt och ber honom bemärka att om det
ligger en brist i del nuvarande stadgandet, hvarföre skulle man
ej rätta en sådan brist, då fråga är att införa en s. k. förbättring.
Jag gjorde en anmärkn. mot redaktionen af 14:de §:n; jag
trodde ett oupsålligt misstag vara begånget och egnade icke stor
upmärksamhet deråt; men det förundrar mig högeligen alt Hr
Grat vill försvara ifrågavande redaktion. Jag ber att han benä-
Den 27 Maj e. m.
243
get ville genomläsa densamma med upmärksamhet, och det kan
omöjligen då undfalla honom alt deri ligger antingen en högst
betydlig miss-skrifning eller också en förvändhet i tankegån¬
gen. §:n lyder sålunda: ”Idkare af borgerlig näring, handel, fa¬
brik eller annat till borgerliga näringar räknadt yrke” etc.
När man börjat punkten med idkare af borgerlig näring och der¬
efter i samma punkt förekomma orden: ”eller annat till borgerli¬
ga näringar räknadt yrke”, så måste det förstås, som hade man
sagt idkare af borgerlig näring eller idkare af annat till bor¬
gerliga näringar räknadt yrke, och en hvar torde finna att, om
detta Utsk:s sätt alt uttrycka sig ej får gälla för miss-skrifning,
så är det en ohjelplig tavlologie, som ej bör finnas någorstädes,
minst i en grundlag.
Det vore orätt, då jag har så föga hopp att den mening jag
yttrat skall kunna vinna framgång inom detta rum, att allt för
länge uptaga R. o. Ad:s lid med ytterligare förordande deraf och
jag skall derföre sluta mitt anförande med åberopande af det för¬
slag lill gemensam tanke, som jag under f. m:s plenum framställt,
hvilket jag fullständigt med några ords tillägg skriftligen up¬
sal!, det lyder som följer: Antagandet af det förslag, som innefat¬
tas i Hr Brincks reservation med skillnad: l:o Att riksdagar ej
hålles oftare än hvart 3:dje år; 2:o att landet ej för val af de 70
ledamöter, som i 2:dra kammaren skola tillsättas af Elektorer, de¬
las i 70 valkretsar, utan att dessa val ske länsvis.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den siste talaren tillkän-
nagaf sitt bekymmer deröfver, alt han fann sig ensam i sin
mening, numera icke understödd af dem, som förr voterat med
honom om det förslag som han förordat. Han tyckes undra om
detta kommer sig deraf, att man numera ansåge det vara omöj¬
ligt att åstadkomma den efterlängtade reformen, eller om reaktion
inlrädt i sinnena. För min del är jag öfverlygad, att anlednin¬
gen till det ringa deltagandet och den tystnad sorn låtit sig röja
i afseende å Frih:ns mening, helt enkelt härleder sig derifrån att
man numera anser omöjligt att kunna tillvägabringa den reform
han önskat, enär förslaget derom vid denna riksdag blifvit i det
närmaste af tre Stånd förkasladt.
Hvad reaktionen åter beträffar, så kan jag ej derom dela öf¬
vertygelse med Frih. Raab; jag ber att få erinra, att det beslut
som d. 27 Octob. 1840 fattades vid ålerremissen af Const.Utsk:s
mern. N:o 110 med 150 röster mot 55 innehöll, ”att Svenska re¬
presentationens fördelning på fyra rum bör uphöra, och att repre¬
sentationsförändringen bör afse, att jemte uphörandet af all sjelf¬
skrifven personlig rätt att vara representant, bereda de ofrälse
slåndspersonsklasserne, som nu äro uteslutne från rättigheten att
sända Fullmäktige lill riksdagen, en sådan rättighet”. Dessa voro
de ord, som då af R. o. Ad. uttalades, och hvilka ord böra blif¬
va en sanning, genom beslutets sättande i verkställighet.
Om än flere på detta rum kunna dela den meningen att man
16*
244
Den 27 Maj e. m.
endast bör anse detta Const.Utsk:s förslag till förändring af R.F.
och Riksd.Ordn. sorn en handling, endast medförande en vapen¬
hvila intill nästa riksdag som då skall förkastas, är jag icke bland
dem, som hysa en sådan mening; och har jag alltså tagit till or¬
da, för att förklara, det jag, af upriktigaste öfvertygelse önskar
framgång åt detta förslag, emedan jag anser detsamroas antagande
medföra många fördelar. Till dessa räknar jag att alla Stånden
skola kunna sammanträda till gemensamma öfverläggningar på ett
rum och i första instantien fatta beslut i ämnen, som ej angå än¬
dringar af grundlagarne och andra af lika vigtig beskaffenhet.
Det är likväl en bland de största fördelar, att på ett rum kunna
sammanföra de nu skiljda Stånden, hvilka f. n. öfverlägga hvart
och ett på sitt rum utan att det ena vet hvad hos det andra sä-
ges, utan att det ena kan skörda frukt af de talanger och den erfarenhet,
den sak-kännedom i förekommande ämnen, som kan finnas hos det an¬
dra, till aldra största skada för det allmänna. Man ser redan,
fast i mindre skala, fördelen af delta de olika Ståndens samroan-
föring på ett rum genom Utskrns sammansättning, der de stridi¬
ga opinionerne om sakförhållanden ofta förenas i följd af de up-
lysningar som af den djupare kännedomen och den högre insig-
len meddelas; och möjligheten att till gemensam öfverläggning
på ett rum kunna sammanträda, anser jag alltså som första grund¬
valen till alla andra nyttiga förändringars införande som i detta
förslag äro vår pröfning underställde. För öfrigt tror jag det va¬
ra nödvändigt att inskränka antalet af dessa till vissa bestämmel¬
ser dem jag likväl icke nu vill genomgå, såsom onödigtvis bort¬
tagande tiden, då R. o. Ad. säkerligen redan tagit noggrann kän¬
nedom om det helas innehåll.
Med Frih. Raab kan jag ej dela den tanke, att detta förslag
hade bordt vara affattadt i den syftning,, alt i representationen
kunde införas en makt att tillvägabringa ett konstitutionell skick
i samhället, ty jag kan ej finna annat än att denna ordning fin¬
nes inom fäderneslandet utvecklad. Vi ega redan en grundlag,
den af 1809, och jag saknar således inga konstitutionella före¬
skrifter.
De anmärkmr, som mot vissa detaljer äro gjorda, vill jag för¬
bigå, såsom redan vederlagda med undantag af en enda, eller den,
att förslaget icke uptager något bestämmande rör:de de val, som
inom de särskilda Stånden böra ega rum. Dervid anfördes, att
det f. n. finnes i grundlagen föreskrifvet huru l. ex. PresteSt.,
huru BorgareSt., hvar för sig skola välja. Det heter nemi. i 13
§ af nu gällande Riksd.Ordn. i fråga om Presters utseende till
riksdagsmän: — välje hvarje stift, på salt dess prester¬
skap inom sig öfverenskommer.
Lika mycket finnes derom stadgadt i del nu af Const.Utsk.
afgifna förslaget.
Hvad BorgareSt. beträffar lyder stadgandet f. n. sålunda, att
valen skola ske efter det för hvarje ort hittills öfliga valsätt,
hvaruti dock ändring kan ega rum när samtlige va/berättigade
innevånare eller en eller flere klasser bland dem hos Honun¬
Den 27 Maj e. m.
245
gen anhålla om fastställande af en ny valordning för staden,
och Konungen, efter vederbörandes hörande, finner skäl här¬
till samtycka.
Således finnes icke i 14 §, med undanlag af Slockholm, nå¬
got för Borgerskapet i allmänhet stadgadt, om valordningen, utan
beror densamma af Konungen och städernas borgerskap, och det¬
samma har Utsk. föreslagit i detta betänk.
Den frågan har äfven blifvit framställd, ”hvad månde väl
varda af detta barnet:” icke i mening åfelt lyckligt prognosticon
till hvad framtiden kan bära i silt sköte, utan snarare uttryckande
en önskan att barnet icke må blifva fullvuxet. Det förespeglades,
att om R. o. Ad. inom sig uptoge ett antal nu orepresenterade
tjenstemän t. ex,, så skulle krångel, split och olrefnad deraf blifva
följden. Jag hyser hell andra tankar om desse ur representatio¬
nen f. n. uteslutne medborgare. Jag hoppas, alt om de här in¬
träda, skall R. o. Ad. i dem finna insigtsfull och i allo aktnings¬
värde bröder, hvilkas uplysning, sak-kännedom och fosterlandskär¬
lek skola underlätta R. o. Ad:s bemödanden för det allmännas väl.
Fosterlandets sanna välgång bör utgöra enda och högsta må¬
let för våra sträfvanden och för upnående deraf böra vi icke hel¬
ler sky någon upoffring.
Ofverlygad, att antagandet af ifrågavar:de förslag skall i
framtiden ät fäderneslandet skänka stor vinst, är jag färdig alt
afsäga mig den personliga representationsrätten, säker, att de yng¬
re medlemmarne af detta hus icke skola draga i betänkande att,
när så fordras, för en god sak göra upoffringar, när för foster¬
jorden lyckliga följder deraf kunna förutses.
Hr Tham, Carl Wilh. Au g.: Då jag begärde ordet, hade
nyss ett yttrande blifvit afgifvet, som väl ej mången torde ha
hört utan motvilja, i det en högst ansedd ledamot öppet uttalade
den riksdagstaktik, han sjelf säges såsom ledare göra gällande,
att man borde låta ett förslag blifva hvilande till nästa riksdag,
för alt då få det förkastadt. Dä ett sådant råd kommer från det
hållet, kunde man vara frestad tro, att Const.Utsk:s majoritet sjelf
haft en dylik beräkning, då den för Ständerna framlagt ett för¬
slag, genomdrifvet medelst den aflagda sedeln, och som, om det
än kunde af två Stånd bli antaget, säkert skulle af två eller åt¬
minstone ett Stånd förkastas, och dermed falla. Man säger att
en genomgripande reform ej kan med ens åstadkommas, alt man
måste laga ett steg i sender. Det skall således ej vara nog, att
man i 40 års tid experimenterat med vår nuvarande grundlag,
vid nästan hvarje riksdag gjort förändringar, lappat här och lagat
der; alt man i flera tiotal af år försökt sig på förslager till ett
nytt representationssätt; man skulle nu ock antaga ett sådant, för
att ytterligare experimentera för dess förbättring. Man säger, att
det är bäst att lill reformer af denna art begagna en tid som den¬
na, af lugn och stillhet; men vårt Stånd hade i allmänhet visat
sig djerft nog, att ej afse sådane yttre skäl, hvilka också hafva
allt tycke af svepskäl. Bättre torde vara, att i all trygghet bere¬
Ben 27 Maj e. m.
da frågan så länge, tills raan verkligen kan förena sig om något
som blir bestående, det må hvila på hvilken princip som helst.
För min enskilda del kan jag aldrig anse för oss lämplig, och
derföre aldrig lemna min rätt till en representation, bygd på Stånds¬
principen. Men skall en sådan geuomdrifvas, måste den åtminstone
vara såvidt möjligt befriad frän de olägenheter, som denna prin¬
cip visat sig i sin tillämpning medföra. Finnes någon princip
ligga till grund för del nu framlagda förslaget, är det väl den
alt behålla af det närvarande representationssättet så mycket som
möjligt, och blott afhjelpa dess väsendlligasle brister. Jag vågar
tro att mycket återstår, och just sådant, som gör förslagets anta¬
gande omöjligt. Diskussionen har under aftonen afvikit från be¬
tänkandets innehåll; det torde tillåtas mig åter fästa upmårksam-
samheten på tvenne omständigheter, som redan förut blifvit fram¬
hållna, och om hvilka förslagets försvarare föga yttrat sig. Den
ena rörer de §§, som nu äro i fråga; den andra förekommer längre
fram i förslaget, men då det medgifvits några talare att derom
yttra sig, torde det ej mig förmenas. Om valen lill de särskildta
Stånden heter det, alt de skola ske distriktsvis; blott för Adeln
finues delta ej tillagdt. Man har sagt mig, att man af försighet
ej velat vidröra denna fråga. Oändligen försigtigt, det medgifves;
de som helst önska valen ställda i öfverensstämmelse med nu va¬
rande Riddarh.Ordn., eller förrättade af Adeln, sådan den nu sam¬
las till riksdagens början, skola antaga förslaget i hopp att så skall
blifva; de som önska dem gjorda distriktsvis, eller i landsorterna
skola antaga det, i hopp att kunna genomdrifva en sådan förän¬
dring. Hvar och en vet, att Adeln, sådan den nu samlas till
riksdagarne, beslår lill betydlig, om ej större delen af embetsman
och enskildta Adelsmän frän hufvudstaden, och blott de öfrige äro
från landsorterna. Hvilkendera delen kan hafva mesta kännedo¬
men om de särskildta orternas förhållanden, behof och önsknin¬
gar? Nödigt blir således, enl. min tanka, att äfven för valen till
Adeln tillägga ordet distriktsvis. Delta om Riddarhuset; hvad
vid de andra Ståndens sammansättning kunde vara att anmärka,
lärer nog hos dem sjelfva tagas i akt. Den andra väsendtliga bri¬
sten i förslaget ligger uti den §, som gifver de särskildta Stånden
rättighet alt i vissa fall, och just i grundlagsfrågor, ytterst afgöra
öfver Riksnämndens beslut. Jag tror visserligen, att Ståndens för¬
ening till en Riksnämnd skall hafva stora fördelar med sig; att
bönder, militärer, embels- och tjenstemän skola, om de äro till¬
sammans på ett rum, tala mindre, med mindre anspråk, och mera
mottaglighet för skäl, än annars; men såsom en talare redan till¬
räckligt framhållit, då de komma hvar till sitt igen, taga de gamla
ståndsfördomarna sin rätt ut, och göra om intet hela nyttan af
besagde förening.
Med dessa, efter min åsigt, väsendtliga brister för ögonen, lat-
jag mig friheten förnya min fråga, om Utskrs majoritet verkligen
har kunnat tro och velat, alt förslaget skulle gå igenom, eller
om det skall gälla såsom en demonstration å ett par Stånds sida,
att liksom man förut från andra håll fått förslager till behand¬
Den 27 Maj e. m.
247
ling, som man ej kunnat antaga, man ock skulle å sin sida bjuda
handen till vilkor, som man vissle vara oantagliga.
Hr Bråkenhjelm: Man har företagit sig att bedöma mo-
tiverne hos de ledamöter, som talat för eller emot denna vigtiga
fråga. Jag skulle hos Hr Frih. o. Landtm, kunna begära att så-
dane framställningar, som förnärma enskilde riksdagsmäns heder
och ära, måtte afhrytas. Jag förbehåller mig för min person, att
få behålla mitt samvete i fred och jag tillåter ingen alt bedomina
mina motiver. Den som dertill eger rätt, han bor ej här, —
han bor ofvan oss!
Detta sätt att gå tillväga är alldeles oparlamentarisk!, och
jag får säga, att sedan 1823 års riksdag, har jag aldrig på detta
rum hört en diskussion sådan som den här forts i afton, då man
tagit sig för att påbörda hvarandra bevekelsegrunder, som ligga
utom frågan och äro af mindre hufvudsaklig beskaffenhet. Man
äger alldeles icke att fråga efter andras motiver, man behöfver ej
fråga hvad meningen är, då Svenskan är tydlig och klar, alt för¬
slaget må vid nästa riksdag varda antaget af R. St., och jag vå¬
gar än en gång förbehålla mig att min mening må bli oförtydd,
och alt inga orsaker och inga biafsigter må tilläggas mig. Sorn
det är min rättighet att bär yttra mina tankar, så länge jag ej
på något sätt gjort mig ovärdig Ståndets aktning, intilldess —
jag uprepar det — förbehåller jag mig att denna rättighet äf¬
ven mätte blifva oantastad.
Den ädle Frih:n, som öpnade denna diskussion, bar omvex-
lat mellan det förslag, som förra riksdagen af Regeringen förelädes
Ständerne och nu förefinnes i en, betänk, vidfogad, reservation,
af Hr Brinck infördt och påyrkadt.
Den har varit allt för beqväm för Frilen denna method, att
nemi. då lian vill hafva ett förslag hvilande, hvars öde vid denna
riksdag redan blifvit afgjordt, och således mot grundlagens bud
icke kan komma under omröstning, — då kalla detta förslag Ilerr
Brincks, men då han vill imponera på mig t. ex., kalla detsam¬
ma Konungens.
Men jag är alldeles icke dupe af denna method; jag följer min
öfvertygelse, voterar för förslaget och anhåller om propos. derå.
Frih. Sprengtporten, Jakob Willi.: Frih. Raab har
åberopat några ord, yttrade af mig vid början af diskussionen, men
på ett sätt, att jag ej vet, om det verkligen är mitt yttrande hvarå
Hr Frih. antydt, — skulle emellertid så vara, anhåller jag att
få besvara honom.
Frilun hade väntat sig finna ett understöd från min sida i
godkännandet af Hr Brincks förslag på den grund att jag under
förflutna riksdagar skulle yttrat åsigler, som dermed varit i öfver¬
ensstämmelse: jag ber alt få erinra att detta är eli misstag, jag
har aldrig hyst och hyser icke i representationsfrågan några exclu-
siva åsigler.
Det är föröfrigt redan af Frih. Palmstjerna anmärkt, att, se¬
dan den K. proposm, hvilken, ehuru icke alldeles öfverensstäm-
Den 27 Maj e. ni.
maude med Hr Briucks reservation, likväl utgår från samma prin¬
cip — blifvit af 3:ne Stånd afslagen, man icke längre med hopp
om framgång kan gå på den vägen. Men någon bana måste föl¬
jas, oell då Const.Utskis förslag så väsendtligen öfverensstämmer
med de åsigter jag framställde till 1840 års Const.Utsk. och äfven
till trycket befordrade, att mina motiver nästan, ehuru tilläfventyrs
icke ägande samma värde som Ulsk:s, skulle kunnat läggas till
grund för delsammas framställning tror jag mig äga anledn. un¬
derstödja densamma åtminstone till sin princip.
På del Frih. Rijab må lära känna de åsigter, i denna fråga
yllrade 1840 så, fastän det må vara tröttande att böra sig före¬
läsas en motion, som redan är 11 år gammal, anhåller jag dock
att af densamma få upläsa några slropher. Jag yttrade :
”Då man vill en samhälls-reform, erbjuda sig tvänne utvä¬
gar; den ena: alt hämta beståndsdelarne till den nya byggnaden
ur tankens och den allmänna verldserfarenhelens område allena;
den andra att låta reformen utveckla sig ur beslående förhållan¬
den och endast söka, att efter möjlighet förlika dessa med verlds¬
erfarenhet och förnufts-fordi ingar ”
”Det förra sättet är icke alt obelingadt förkasta; ty historien
lär oss, att samhällsförfattningar upstått och slagit rot, hvilka icke
haft annat ursprung, än någon utmärkt mans tankeförmåga, eller,
som rent af varit efterbildningar. Likvisst har detta ofta inträf¬
fat i staternas första barndom, eller efter stora omslörtningar, då
allt motstånd varit tillintetgjord!, all förändring efterlängtad, och
då folkens öden hvilat i någon Furstes eller utmärkt medborgares
händer.”
”Det andra sättet torde deremot vara det lättast verkställbara
inom ett redan organiseradt samhälle, isynnerhet då föremålet för
reformen är representationen sjelf, hvilken, i full utöfning af sina
rättigheter, svårligen lärer kunna förmås, att besluta sin egen till-
inlelgöreise, och med denna, tillinlelgörelsen af de mäktiga intres¬
sen, hvarpå den stödjer sig. Men må raan öfver de ofullkomlig¬
heter, som ännu kunna qvarstå efter en sådan förändring, trösta
sig dermed, alt om en ofullkomlig representation har förmågan,
att gifva sig en förbättrad skepnad, den förbättrade i ännu högre
män bör besitta egenskapen, att kunna gifva sig en fullkomligare.”
”Författaren hyser för sin del ingen obenägenhet för en re¬
presentation efter Englands mönster, i nära öfverenssämmelse med
det förtjenstfulla förslag, som af Hr Gr. Björnstjerna blifvit fram¬
st ä I d t. Men han anser det icke genom någon erfarenhet bevisadt,
att Englands representationssätt på två kamrar innefattar enda
möjligheten, att bibringa en, i öfrigt uplyst och fosterländskt sin¬
nad representation, den återhållande kraft och den besinningsför-
måga vid beslutens fattande, som icke får saknas.”
”Han erkänner, mer än någon bristerna af vår Ståndsrepre¬
sentation, sådan den nu visar sig; men han tror det icke vara
ådagalagdt, att dessa brister hafva deras hufvudsakliga ursprung i
Ståndsvalen. Fastmer torde detta böra sökas i öfverläggningarne
på fyra rum, och lill denna öfvertygelse har han kommit, då han
Den 27 Maj e. m.
249
erinrar sig den sakkännedom, fördragsamhet och goda vilja, som
i allmänhet uppenbara sig i de ofta ganska talrika Utsk:ns öfver-
läggningar, emellan hvilkas ledamöter af olika Stånd, tänkesätt af
förtroende och högaktning lätt upstå.”
”flan anser deremot Ståndsvalen medföra en obestridlig fördel,
i det, alt valrätt och valbarhet derigenom kunna utsträckas längre,
än under någon annan form, utan äfventyr, att se representatio¬
nen ensidigt eller revolutionärt sammansatt, hvarjemte detta val¬
sätt medför nära nog vissheten, att hvarje Stånd eller klass kom¬
mer alt representeras af de mest uplyste och mest berättigade lan¬
det eger. Och dessa fördelar torde få anses upväga ståndsvalens
olägenhet, att ej lika fullkomligt som allmänna val, motsvara de
anspråk man gör sig på arilhmetisk likhet i rättigheter, samt att
ännu någon korporationsanda kan komma att vidlåda en sålunda
sammansatt representation; en ofullkomlighet, som likväl i väsent¬
lig mån bör minskas genom gemensamma öfverläggningar, och som,
ehuru den visserligen kan vålla ett motstånd mot nyttiga förslag,
likväl icke utgör ett oöfvervinneligt hinder förderas genomförande”.
Jag vill icke längre trötta R. o. Ad. med en längre fortsätt¬
ning, blott tillägga, att det var pä dessa grunder jag byggt det
förslag som till Const.Utsk. 1840 af mig inlemnades och då detta är
mera öfverensstämmande med det af Utsk. nu afgifna, torde Frih.
Raab deraf finna att jag icke saknat anledn. alt lemna understöd
åt detta sistnämnda.
Hr von Hartmansdorff: Jag märker mig blifva för gam¬
mal riksdagsman, då än den ene, än den andre af Ståndets yngre
medlemmar, hvilka fordom voro mina vänner, finnér nödigt att
med en viss skärpa i ordalagen gifva mig föreställningar, såsom
sednast Gr. Sparre gjort. Jag har dock anledn. tro, alt lian, till
någon del varit af samma tanke som jag, i fråga om representa¬
tionens ombildning. En annan yngre ledamot, Frih. Cederström,
har tagit mig i försvar och tilldelat mig beröm, så att jag skulle
kunna anse mig rehabiliterad, om ej en äldre, nemi. Frih. Raab,
och sedermera Hr Tham gjort anmärkmr mot min s. k. taktik
att hafva i denna fråga förordat, bordläggning af ett förslag, hvil¬
ket jag ändock vill förkasta. Jag förmodar att R. o. Ad:s fleste
ledamöter, som gifvit akt på mina ord, funnit mig hafva ansett
alla 3 de ifrågaställda förslagen, nemi. Const.Utsk:s, Hr Brincks
och Bengt Gudmundsons, vara oantagliga. Nu är det en gammal
regel, alt ibland 2, eller 3, eller huru många onda ting sora ej
kunna samtelige undvikas, skall man välja det minsta. Del är in¬
genting annat jag velat göra, då jag föredragit Const.Utsk:s för¬
slag. Detta såsom grundadi på ståndsval, synes mig vara mindre
förderfligt än de begge andra, hvilka till en del äro grundade på
allmänna val. Jag har sagt, att om Utsk:s förslag bordlädes, ginge
det, efter min förmening, i stillhet lill sin graf, hvaremot, om
någotdera af de andre bordlädes, delta, ehuru visserligen gående
samma väg, dock skulle medföra split och upviglingar till och med
uplopp. Sådan är efter min tanka skillnaden mellan dessa förslag
och orsaken hvarföre jag vill bordlägga det förstnämnda, ehuru jag
250
Den 27 Maj e. m.
ogillar det. Man har antydt mig hafva galt lömskt tillväga, då
jag förordat ett förslag, som jag visste icke skola till någon på¬
följd leda. Jag tror mig kunna med lugn fördraga denna före¬
bråelse, ty ehvad man än må förevita mig, icke har det varit bak¬
slughet, ulan måhända för mycken öppenhet i mitt handlingssätt.
Just i afseende på det representations-förslag jag nyligen framställt,
har man ofta gjort mig den erinran: ”hvarföre teg du ej der¬
med till dess riksdagen var slut?” När jag säger mig anse
Utsk:s förslag mindre skadligt än de öfriga, bland hvilka det som
Bengt Gudmundsons skrifkunnige vän upgjort, blifvit enligt hvad
jag nyss fått veta, af BondeSt. godkändt, så är det af intet an¬
nat skäl, än min förmening, att det mindre än de begge öfriga,
leder till uplösning af det konservativa elementet i vår represen¬
tation. När R. o. Ad. fått den upblandning som Utsk. föreslagit,
blefve Riddarhuset ett tvistemåls-collegium, der det vore slut med
Adelns uprätthållande förmåga. Förslaget är emellertid förledande
derföre, att det smakar dem, som vilja bibehålla sjelfskrifvenheten.
Derigenom är det farligare för detta Stånd emedan det är antag¬
ligare, än de begge andra, från hvilka man afskräckes genom den
allmänna valrättens grundsats.
Man har sagt, alt Presterna, som hafva att iakttaga religio¬
nens vård, men icke de verdsliga embelsmännen, bör äga andel
i representationen. Om Presterne, som böra vårda de religiösa sam-
liällsbanden, äga anspråk på andel i lagstiftningen, månne icke
då de verldsliga embetsmännen hafva lika anspråk och äro
lika behöfliga för att uprätthålla de yttre sarahällsbanden, verlds¬
liga lagar och författningar? I en representation, der deras grund¬
liga kännedom fattas, måste lagskipning och beskattning blifva li¬
dande på en sådan brist. Det är ett utdömande af Adeln, hvil¬
ket de uttalat, som vilja ur representationen utesluta de verlds-
lige embetsmännen, ty hvaraf består väl flertalet inom detta hus,
om ej af militära och civila embetsmän, antingen deni, som ännu
äro, eller nyligen varit det, samt innehafva embelsmanna-kunska-
per och erfarenhet.
' Gr. Sparre har sagt, att han i vissa hänseenden önskade än¬
dring af Utsk :s förslag, rörande embetsmäns inträde i representa¬
tionen, emedan ett annat Stånd icke skulle vilja medgifva dem det.
Han trodde att någon jemkning måste göras i delta förslag på
det att R. o. Ad. skulle få sin gemensamma lanke antagen. Hvil¬
ket det andra Ståndet var, har han icke nämnt, men jag förmo¬
dar att han menade BondeSt. Tillförene har jag t. ex. i fråga
om tillsättningen af BondeStrs Sekret., — i fråga om fastighets- bevill-
ningen, m. m. tyckt mig hos åtskillige ledamöter af detta hus förmärka
önskan, att framför allt göra BondeSt. till viljes. Om sådant skall ske
på bekostnad af hvad rätt är, hvarföre må man icke någon gång
förfara likaledes för alt göra embetsmännen till viljes, och behaga
äfven dem? Genom sina kunskaper och sin erfarenhet äro de så
mäktige och de ofrälse genom sin fiendtlighet till en representa¬
tion som utestänger dem, så farliga, att jag anser det vara ganska
illa gjordt att icke tillfredsställa deras rättmätiga anspråk.
Den 27 Maj e. m.
251
Efter jag kommit att åter tala om sjelfva förslagets beskaf¬
fenhet, hemställer jag till eder Mine Hrr! huruvida de ofrälse
personer, hvilka skola få inträde på detta rum, kunna, när en
sådan afvoghet mot ofrälse embetsman är uttalad, med förtroende
öfverlemna den del af Riddarh.Ordn., som angår dem, att upgö-
ras af Adeln allena! Månne öfrige ofrälse män skulle vilja med¬
gifva, alt denna Ståndsordning upgjordes, ulan att deras ombud
finge deltaga deri? Jag gör detta tillägg derföre, att man, sedan
jag sist hade ordet, inlåtit sig i hufvudsaken. Då jag förra gån¬
gen yttrade mig, trodde jag henne vara förbi, och allenast den
formfrågan återstå, huruvida förslaget horde läggas på bordet, el¬
ler till Utsk. återremitteras. Jag ber fördenskull Ståndet ursäkta,
att jag kommit in på detta ämne.
Hr Printzensköld: Ehuru jag icke, på sätt Frih. Raab
anmärkt, varit nog lycklig att hafva kunnat med tillräcklig full¬
ständighet upfalta contenta af det föredrag han under f. m:s ple¬
num härstädes hållit, har han likväl icke kunnat jäfva riktigheten
af min upfattning af den delen af detta föredrag, som angick hans
erinran derom, all den nuvarande representationen icke lyckats
att framkalla en konstitutionel regering. Frihm har blott anmärkt,
alt mitt försvar icke vore riktigt och dervid utgått från en sådan
grundsats som för mig varit högst oväntad, då lian, med hän¬
visning till min egen verksamhet som tjensteman, framhållit hu¬
ruledes Regeringen endast i negatift hänseende vore konstitutio¬
nel, i thy, att den i sin verksamhet icke öfverskred grundlagens
gränsor.
Jag frågar om Frih. Raab med fog kan säga, att denna Re¬
gering icke visat någon slags verksamhet och om den således blott
i negatift hänseende varit konstitutionel.
Frilr.n synes syfta derhän, att genom förändrad representa¬
tion, en majorte' skulle kunna bilda sig, hvilken kunde äga till¬
räcklig styrka, för alt så trycka på Regeringen, att hon nödgades
böja sig under densamraas för ögonblicket yttrade vilja och der¬
efter förändra sina grundsatser. För min del får jag förklara, att
jag anser hvarje Regering, som rätt upfyller sin bestämmelse, böra
vara uphöjd öfver alla partier, icke böja sig för något, utan styra
landet efter de grundsatser, som finnas stadgade i våra lagar, de
må vara grundlagar eller äga hvad annat namn som helst.
Skulle så lyckligt vara, att vår representation sätter Rege¬
ringen, icke blott i nödvändighet, utan jemväl i tillfälle, att, obe¬
roende af dylika påtryckningar, som dem, Hr Frih. Raab åsyftat,
utöfva sitt vigtiga kall, så anser jag också deruti ligga ett bevis,
att den representation vi åge är den bästa af alla.
Frih. Hamilton, Hugo: En värd ledamot här midtöfver,
hvilken jag värderar som vän, och högaktar som representant och
publik man, har i dag adresserat sig till ledamöterne af den mi-
norité, som här förefanns då representationsfrågan sednast på detta
rum förevar och beklagat den tystnad dessa ledamöter nu iaktta¬
252
Den 27 Maj e. m.
git, under uttryck af förundran deröfver att ingen underslödt ho¬
nom i det yrkande han i sitt första anförande framställde, eller
att R. o. Ad. måtte, i st. f. att antaga ConslUtsk:s afgifna förslag
till ombildniog af vårt nuvarande representatationssätt, såsom sin
gemensamma tanke framlägga flr Brincks reservation.
I allmänhet anser jag mig just icke vara skyldig att redogöra
hvarföre jag tiger eller talar men, somsagdtär, en vän har fram¬
kastat förebråelsen, och jag vill derföre uplaga och besvara den.
Mitt första skäl till tystnad var, att jag högst ogerna upre-
par hvad andre sagt före mig, bättre och fullständigare än hvad
jag skulle kunnat framföra samt alt nästan allt blifvit yttradt, som
jag haft att säga.
Det andra, för mig ganska talande skälet, var, att Hr Frih.
o. Landtm., enl. min tanka, hvilken jag knapt här behöfver uttala,
i full öfverensstämmelse med 56 § R. F. förklarat, att icke nå¬
got annat förslag än Const.Utskts kunde i dag till pröfning up-
tagas. Jag skulle icke hafva yttrat ett ord i denna fråga, om ic¬
ke, så länge densamma varit ett föremål för strider, åsigter gjort
sig olika gällande, inom olika Stånd. Jag vågar icke klandra de
Stånd och de Talemän, som se saken annorlunda, men min öfver¬
tygelse är, att nämnde § ej bör tydas annorlunda än som Hr
Frih. o. Landtm, förklarat. Och hvad skulle det då tjena till att
tala om en sak, som ej skulle leda till något resultat! Ingalunda
är det heller hvarken af försoffring eller liknöjdhet som man tegat
i dag, då de, som gillat den samfäldta val-principen vid föregtde
tillfällen, nu icke förfäktat densamma, utan skälet, som ledt mig
åtminstone i denna fråga, är, att ett förslag så nyligen blifvit af
tre Stånd förkastadt, hvilket, efter allt hvad jag mäktar inse, var
det fullständigaste och rättvisaste, som med något hopp om fram¬
gång kunde här i Sverige framställas. -Något radikalare än det
förslaget har icke hopp alt äga framgång hos Sveriges sansade
folk, om också en och annan declamator talar derför; och på nå¬
got mindre radikalt är i allmänhet den sig s. k. liberala sidan ic¬
ke böjd att ingå. Den af oss påyrkade stora principen var af lan¬
dets Konung framställd, utredd af frejdade talare och store tän¬
kare både förr och nu och ändå föll den! — och hvarföre föll
den? — för Ståndsprincipen icke blott inora detta, utan äfven
inom de tvänue andra Stånden.
Då detta så nyligen skett, är det väl då alt tro eller tänka,
att något förslag, byggt på den principen, och ändå varierande
från det Regeringen framställt, har något hopp att inom närmaste
framtid på naturlig väg gå igenom. Vi kunna ju icke vinna an¬
nat än att så länge sträfva åt det håll som vi vilja upnå. Den
tid kommer måhända då Ståndsprincipen förfaller och åsigterna
derom sammansmälta, då ett mera rationelt förhållande än nu kan
här göra sig gällande och medlet dertill ligger i främsta rummet
deri, det uttalade jag redan för 10 år sedan, att Ständerne nå¬
gonsin få råkas inom fyra väggar, att icke vara skiljde på hvar
sitt rum, icke längre misstänka hvarandra utan utbyta de insig-
ter, de kunskaper och den erfarenhet i förekommande ämnen,
Den 27 Maj e. m.
253
sorn det ena Ståndet kan meia specielt äga i ett, ett annat i an¬
dra ämnen.
Den skillnad i rummel, sora mellan representationens med¬
lemmar eger rum, är det olyckligaste i vårt nuvarande tillstånd
och jag kan ej neka att jag hellsat förslaget om ändring häruti,
med glädje, för den orsaken, och dernäst som Adelsman, ty det
gläder mig att den majorité, som finnes inom detta Stånd, och
som funnits här alltsedan 1840, nu änteligen tagit steget ut, så
långt som med denna majorité är förenligt, för att inlösa det ord
som gafs, att R. o. Ad. icke har något emot, tvertom är beredd
att upoffra sin dyrbaraste rättighet, — sjelfskrifvenheten, om der¬
med fäderneslandets väl kan vinnas. Detta om hafva visserligen
R. o. Ad:s vedersakare glömt bort, eller låtsa de ej mer det kom¬
ma ihåg, — detta om uttalades likväl då. Det var visserligen
icke absolut fäsladt vid Ståndsval, men det var dock dervid
det vilkor fästad!, att, om Adeln skulle göra en så betydlig och
för en hvar så smärtsam upoffring på fäderneslandets altare, så
skulle ock fäderneslandets väl och lugn dermed vinnas.
Nu har majoriteten inom detta Stånd allvarligt och ärligt
velat sträfva till det målet; Coust.Utsk. har framlagt ett förslag,
som innehåller högst betydliga fördelar för det allmänna, om
också icke allt hvad man på andra sidan önskat. Ett förslag
har framställts, hvarigenom Ståndens ledamöter kunna på ett rum
sammanträffa för utbyte af tankar: man har till väsendtlig del
inrymt plats åt de hittills orepresenterade, sökt bereda en lättare
arbetsordning, och hvad jag serdeles tackar för, alt denna icke
hädanefter skall hvila i grundlagen, hvilket gör den minsta, men
af tidernas omskiftningar nödvändiga, förändring nästan omöjlig
under nuvarande förhållanden, hvaremot sådant lätt bör kunna
åstadkommas då denna arbetsordning endast betraktas som allmän
lag i hvilken förändring och rättelse på vanligt sätt står att vinna.
Della förslag innehåller vidare en möjlighet för representationen
ali erhålla uplysningar af Konungens rådgifvare, att kunna utbyta
tankar med dem, då deremot för det närvande endast de, hvilka
som ledamöter tillhöra detta hus, och således blott för en del af
representationen, här kunna yttra sig; hvarföre ock man snarare
må förundra sig, alt dess medlemmar af Konungens råd stundom
sig här infinna, gifvande sig tålamod att utveckla sina ideer en¬
dast på detta rum, der sådant snarast kunde undvaras, då det ej
är dem öppet lemnadt att äfven tala för de delar af representatio¬
nen, som sannarligen bäst behöfde uplysningar, — än, säger jag,
alt klandra dem, att de icke alltid äro här tillstädes.
Då dessa äro skälen för mig att votera för Const.Utsk:s för¬
slag, när detsamma kommer till slutlig behandling, ber jag likväl
alt få säga, att jag högeligen önskar att det nu måtte återremit¬
teras, på det Utsk. mätte tillse, om ej de väsendligaste anmärknme,
som under diskussionen mot förslaget blifvit gjorde, lätt nog kunna
afhjelpas, åtminstone dem vi hiltils hafva hört, då derigenom al¬
lan rättfärdighet vore upfylld. — Jag fruktar icke dervid, hvad
en värd ledamot framställt som en möjlighet, åtminstone befarar
254
Den 27 Maj e. m.
jag det ej synnerligen mycket, nemi. att majoriteten inom Coust.
Utsk. skulle kunnat så förändra sig, att den afsloge förslaget då
de anmärkte felaktigheterne blifvit rättade, sökande att genom¬
drifva detsamma, (NB jag respekterar hvar och ens öfvertygelse)
äfven med de felaktigheter hvarvid de fleste ledamöter fästat sig.
Sunda förnuftet är dock en stor makt — när felaktigheter¬
ne kommit bort, måtte det dock vara lättare än förut, alt få för¬
nuftet på sin sida.
Jag vill ej ingå i detaljer af saken, emedan allt hvad jag
skulle hafva att säga, redan blifvit anfördt, men kan icke lemna
tillfället obegagnadt att få förklara, det jag instämmer med de
Hrr och män, som yrkat representationsrätt för alla i tjenst va¬
rande ofrälse tjenstemän, eller för dem, som varit det. Beklagli¬
gen få de dock en ganska ringa andel i representationen, men få
dock någon, och hvarföre utesluta någon af dem från valrätt som
de äro fullt qvalificerade att utöfva, såväl som någon af oss, hvar¬
före binda den valrätt vid en jordtorfva, som många ibland dem
icke hafva, och många duglige och aktningsvärde män icke kunna
skaffa sig utan skuldsättning.
Jag yrkar derföre på det högsta, att R. o. Ad., som sin ge¬
mensamma lanke, vid den återremiss, som jag hoppas måtte be¬
viljas, och ingalunda förvägras af en räddhåga, som aldrig hör
tagas till ledning vid åtgärders vidtagande, då man vet sig hafva
rätt, måtte uttala: att alla tjenstemän, som ej äro Adelsmän, och
på grund af Kongl, fullmakt innehaft, eller tjenst innehafva å ri¬
kets stat, må ega rätt att deltaga i riksdagsmannaval.
En annan, måhända mindre vigtig anmärkn., ber jag att få
framställa, eller hvarföre bland de Akademier, som omnämnas i
13 §:n, man uteslutit dem, som sysselsätta sig med skön konst.
Det är visserligen, om man så vill, en mindre vigtig sak än
vetenskapen, men fullt så vigtig är den, som Vilterheten och
Antiqviteterne; det är likväl på den som blomman af nationens
hildning hvilar, och jag kan ej tro att representationen förlorar
något, att hafva ibland sig en eller annan målsman för denna
Akademi. Det är blott i händelse af återremiss jag velat nämna
detta; men hvad jag allvarligast vill hafva anmärkt, det är, att
man vill att vi skola votera öfver en förändring af lagen, med
nya val, nya kategorier som inkomma, utan att känna det ringa¬
ste af valsättet: så brottom förefaller mig det i sanning icke att
vi hafva, ty riksdagen drager väl allt ut ännu en och annan må¬
nad, så att förslag lill val-lag för de olika Stånden säkerligen,
medan vi äro här församlade, skall kunna hinna utarbetas. Man
säger, att hittills hvarje Ständ bestämdt valen inom sig, och att
så äfven hädanefter kan tillgå: jag ber dock att få fästa npmärk-
samheten deruppå, att de ledamöter, som hädanefter komma att
väljas, kunna bli ledamöter af Riksnämnden, af hela national¬
representationen och otvifvelaktig! är det de andre Ståndens vät-
lighet att veta, huru de personer bli valde, som skola represen¬
tera hela nationen. Det är sagdt, att vi varit Svenska folkets re¬
presentanter, men hvar och en enskild af oss har dock icke ut-
Den 27 Maj e. m.
2 55
öfvat del inflytande, liaft den verkningskrets som en ledamot af
Riksnämnden kommer att utöfva. Han står öga mot öga mot
hvarje representant. Om en eller annan Slånds-representant icke
varit så qvalificerad som vederbort, så har haus möjliga misstag,
till och med hans illvilja, dock till en viss grad stadnat inom
eget Stånd, det har, man bör åtminstone kunna hoppas det, icke
inverkat på det Ståndets beslut, som dessutom endast utgjort £ af
hela representationens. Det är ur denna synpunkt, som jag al¬
drig kan tro det vara klokt att lemna åt de andra Stånden att
bestämma öfver dessa val, huru dem godt synes. Måhända ser
jag saken för mörkt, men tycker detta vara tydligt, och får i hän¬
delse af återremiss anhålla, att R. o. Ad. som sin gemensamma
tanke måtte besluta, att Consl.Utsk. så skyndsamt som sig göra
låter, måtte upgöra och till Ständerne inkomma med förslag till
valsätt för de olika Stånden.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Att af tvenne on¬
da ting välja det minst onda, är en gammal regel, den R. St.
alltid böra följa, och jag kan således för min del icke taga mig
anledn. att uttrycka något klander derföre, att Hr von Hartmans¬
dorff, bland de Irenne förslagen, lemnat sitt bifall till Const.Utsk:s
såsom varande, efter hans omdöme, det minst onda, men deremot
beklaga att han deruti funnit något ondt. De skäl han för sin
mening anfört, synas mig icke vara fullt bevisande, icke heller i
full konseqvens öfverensstämmande med det förslag till national¬
representationens ombildning, som han sjelf framställt.
Den värde ledamoten har sagt, att om förevaride förslag an-
toges och R. o. Ad. i sig uptoge medlemmar, hvilka icke förut
tillhört Riddarhuset, så skulle Adeln komma att försvinna och re¬
presentationen, i följd deraf, icke blifva sådan, som den borde va¬
ra: men då han framlagt ett förslag, enl. hvilket Adeln är helt
och hållet ur representationen utesluten huru, i konseqvens der¬
med, kan det stå tillsammans att, efter Const.Ulsk:s förslag en
sådan följd skall upslå, då, enl. detsamma, Adeln skall till J i
representationen bibehållas såsom Adel.
Det hade derföre, i min tanka varit väl, om den värde le¬
damoten framställt ett förslag till ändringar i nyssnämnda förslag,
dem han ansett vara af behofvet påkallade, för att, såsom R. o.
Adis gemensamma tanke, återremissen af detsamma till Consl.Utsk.
medfölja, ty då hade man haft anledning hoppas alt deruti vinna
de behöfligare ändringarne.
I det fallet instämmer jag med den talaren, som sednast ytt¬
rade sig, att det vore väl, om vallagen äfven kunde på förhand
bestämmas, och då han, om jag ej orätt fattat hans uttryck, ön¬
skat att det måtte blifva en R. o. Ad.-s gemensamma lanke, att
val-lagen förut skall, upgöras, så instämmer jag deruti.
Reträffande Hr Åkermans yttrande, får jag förklara, det jag
ingalunda upfattat detsamma så, som hade han yrkat att Adeln
ensamt skulle utgöra den öfre kammaren, utan hörde ganska väl
att densamma endast till en del skulle utgöras af Adelns ledamö¬
250
Den 27 Maj e. m.
ter, hvilka, som han förklarade, sålunda skulle ega ett företräde
framför de andra Stånden. Jag ansåg det icke vara rätt att Adelil
inom representationen skall ega något företräde framför de öfrige
Stånden; utom densamma må R. o. Ad. allt för gerna innehafva
och tilläggas hvilka företräden som helst, men derinnom höra dess
ledamöter, såsom Svenska folkets ombud, icke hafva andra förde¬
lar, än hvar och en annan af detta folks representanter.
Medan jag har ordet, anhåller jag, att som en pligt den jag
bör upfylla, meddela förklaring öfver ett yttrande, som jag i ple¬
num på f. m. fällde och hvilket möjligen kunde missförstås, i af¬
seende på en inom detta hus allmänt aktad ledamot och min vän.
Jag yttrade i afseende på embetsmänneu, att jag instämde med
Hr Weidenhjelm deruti, att den del af dem, som Const.Utsk. ute¬
slutit från representationsrätt, borde tilläggas en sådan, dels der¬
före, att konseqvensen sådant fordrade, då Utsk. inrymt plats åt
en del embetsman, dels derföre, att jag ansåg det vara af vigt
för representationen att hafva sådane; men förklarade derjemte
att man visserligen kunde säga att det mest konseqvenla, ur ra¬
tionel synpunkt betraktadt, vore, alt embetsman icke funnos inom
representationen, emedan jag icke delar den åsigten alt embets-
männen inom vårt land äro i den fullkomligt oberoende ställning
att ingenting bör verka på deras yttranden. Jag förklarade nemi.
det jag vore förvissad alt den värde ledamoten, likasom jag, vid
alla tillfällen endast uttalade sin öfvertygelse, men att jag trodde,
att det inträffade med honom, som med mig sjelf, att jag mån¬
gen gång iakttog tystnad, då jag eljest skulle hafva talat, just i
följd af min embetsmannaställning.
Om jag möjligen uttryckt mig på annat sätt, har jag derföre
ansett mig pligtig förklara min mening.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge öfverläggningen om de ifråga’var:de 12, 13, 14 och 15
§§:na vara fulländad, ropades ja, hvarjemte
Frih. Palmstjerna anmälde sig och yttrade
Jag har ingenting att nu i afseende på dessa §§ tillägga,
men får dervid göra det förbehåll, att de förslager till gemensam¬
ma tankar, som vid desamma blifvit framställde, sedan må blifva
föremål för öfverläggning, och tillfälle då må lemnäs att yttra
sig derom, utan binder deraf alt diskussionen nu förklaras
fulländad.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. ansåge öfverläggningen om ifråga vande 4 §§ fulländad
med det förbehåll Frih. Palmstjerna framställ, ropades åter ja,
hvarjemte
o
Hr Akerman anmälde sig och yttrade:
Under mitt yttrande i plenum på f. m. anhöll jag alt få af¬
gifva förslag till gemensam lanke. Jag har ernat upskjula dermed
till dess diskussionen öfver förslaget var fulländad, när jag före-
stäl-
Den 27 Maj e. m.
257
ställer mig att de gemensamma tankarne först derefter komma
ali blifva föremål för öfverläggning, och anhåller äfven nu, alt
hafva denna rätt öppen, fast jag nu ej framställer detta förslag.
Frih. Palmstjerna: Om diskussionen öfver nyss föredrag¬
na §§ skall anses slutad, så måste väl alla de förslag till ändrin¬
gar i desamma, hvilka vissa ledamöter önska göra, vara nu fram-
slälda, ty eljest ser jag ingen möjlighet för förslagens uptagande.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag instämmer till alla
delar med Frih. Palmstjerna. Såvida denna diskussion skall up-
fatlas såsom en vanlig diskussion innan proposme göras, såsom me¬
ningen tyckes vara, för att döma af den framställning Hr Landtm,
nu gjort, så är det också nödvändigt att de olika förslagen till
gemensamma tankar nu framställas innan diskussionen slutas.
Jag skulle för min del tro att det lämpligaste vore, att man, utan
att afsluta diskussionen om dessa §§, beredde för de ledamöter,
som upgjort förslag lill gemensamma tankar, tillfälle att framstäl¬
la dem. Jag tror detta vara mest öfverensstämmande, men der¬
est man såsom Hr Landtm, nu föreslagit vill förklara diskussio¬
nen slutad, torde del vara nödvändigt att de ledamöter, som haf¬
va förslag till gemensamma tankar, framkomma dermed, innan ett
sådant beslut fattas.
Hr Akerman: Jag hade föreställt mig, hvad äfven enhvar
torde fiona vara gifvet, att något beslut öfver serskilde §§ icke
kan fattas, derföre alt de hafva sammanhang med andre och att
enahanda vore förhållandet med de gemensamma tankarne i
följd deraf.
Med anledn. häraf, har jag dröjt att framställa det förslag,
som jag ernat till R. o. Ad:s pröfning öfverlemna. i\r rättighet
dertill numera mig betagen — så skall jag visserligen icke vara
envis i yrkandet derpå.
Hr von H arman sdorff: Jag tager mig friheten föreslå den
gemensamma lankan att nu åtskiljas, emedan klockan är £ till 11,
och vi åter i morgon skola sammanträda kl. 9.
Frih. Palmstjerna: Den siste talarens förslag kan jag väl
icke fullt gilla, då klockan ännu icke är 11 slagen; men då Hr
Akerman afstått från det förbehåll han gjort, har jag ingenting
ali tillägga.
Frih. Cederström, Rud.: Då Hr Akerman begärt ordet
innan ännu den af Hr Frih. o. Landtm, framställda propos:n var
af Ståndet besvarad, så har ju den värde ledamoten åt sig beva¬
rat rättigheten, att ännu i denna stund inkomma med förslag till
gemensam tanke, och då vet jag ej heller hvad han har att be¬
klaga sig öfver. Har Hr Akerman något förslag att framlägga,
upmanar jag honom vördsamt, att med det aldra snaraste jemka
fram dermed. Tiden är långt framliden. Vi inse det nog. Men,
beträffande Hr von Ilartmansdorffs förslag att, i anseende till den¬
7 II. 17
258
Den 27 Maj e. m.
na framskridna timma, nu åtskiljas, kan jag ej förstå att dermed
något annat skulle vinnas, än en långvarig debatt i morgon, samt
att, efter en lika så angenämt tillbragt dag som denna, få se för¬
slag lill en eller annan ytterligare nprunnen gemensam tanke i
elfte timman oförmodeligen framställas, hvarpå man förut icke
tänkt. I förbigående må jagofå gifva den vördsamma tanke till¬
känna, det jag icke tror llr Akerman kunna reservationsvis till¬
vinna sig någon rättighet, som han icke har genom sakens egen
beskaffenhet; men, såsom jag redan yttrat, den värde ledamoten
synes mig än i denna stund hafva sin talan öppen, och hvar och
en annan ledamot thesslikes: alltså behöfver ingen, om han ej
eljest så heldre vill, taga sin tillflykt lill reservationer. Deremot
kan jag aldrig föreställa mig att någon, som väl begrundat det
vigtiga ämnet, som utgör föremål för Const.Utsles förslag, och som
varit så margfaldeligen vid många föregående tillfällen ventileradt,
ju icke måtte kunna nu, medan tillfälle gifves, och utan vidare
tidsutdrägt, föreslå de gemensamma tankar, som kunna önskas;
så få vi använda de påföljande plenidagarne till öfvervägande af
alla dessa tankars vigt och värde. Att samla ihop dem, har just
varit denna dagens göromål. Dagen bör ej slutas, utan slutadt
dagsverke. Jag tillstyrker således vördsamt, att vi ej må gå från
detta rum, innan denna sak blifvit afgjord, på det vi i morgon
må få börja med de bestyr, som morgondagen tillhöra.
Frih. Hamilton: Som jag vill minnas, och äfven, efter sam¬
tal med några vänner, tror vara säkert, att, när ett sådant betänk,
som detta, förut varit före, så har med föredragning af de sär¬
skilda tankarna upskjutits intilldess att samtlige §§:ne blifvit di¬
skuterade. så att de gemensamma tankarna som ett vanligt förslag
lill voler.propos. upställas som konlrapropos. mot antagande af för¬
slaget. Jag hemställer om ej nu skulle kunna förfaras på samma
sätt, eller, att Hr Frih. o. Landtm., så snart ingen mer anmälte
sig att lala öfver de föredragna §§:ne samt öfverläggningen i följd
deraf blifvit förklarad slutad, derefter behagade föredraga de föl¬
jande §§:ne ända till dess hela betänk, hunnit blifva genomgånget
och att sedermera, när fråga blir om den gemensamma lanken,
nemi, antingen bifall eller ålerremiss med vissa särskildt besluta¬
de punkter, tiden inträder för dem, som yrka andra gemensam¬
ma tankar än Consl.Utsk. föreslagit, att i ett sammanhang få dem
framlagde.
Frih. Tersmeden: Jag får till alla delar förena mig i den
åsigt som Frih. Hamilton framställt och skulle tro det icke later
sig göra, med bibehållande af grundlagens helgd, att föredraga
vissa §§ och serskildt fatta beslut öfver dem. Jag skulle tro att
rörande ett ämne som delta, endast bör inhemtas huruvida R. o.
Ari. derom har en gemensam tanke att framställa eller icke.
Finnes ej en sådan tanke så blir förslaget hvilande i ett sam¬
manhang frän lista §:n till den sisla och något beslut kan ej
ifrågakomma förrän förslaget hulin it blifva genomgånget.
Den 27 Maj e. m.
259
Frih. Palmstjerna: Om jag rätt fattat saken, framställde
Hr Frih. o. Landtm, endast den frågan huruvida diskussionen om
dessa 4 §§ ansåges vara fulländad, hvilken fråga, som det tycktes,
af alla, utom Hr Akerman, besvarades med ja, hvaraf följer, att
alla de förslag till gemensamma tankar, som i anledn. af dessa 4
§§ blifvit framställde, äfven böra Ståndet föredragas. Jag förmo¬
dar att Hr Frih. o. Landtm, fortfar alt föredraga de följande §§:ne
antingen serskildt eller på en gång, och ali sedan alla §§:ne blif¬
vit genomgångne, de förslag till gemensamma tankar, som då blif¬
vit allemnade, blifva framställde lill pröfning i den ordning som
kan finnas lämplig.
Hr Akerman: Jag föreställer mig att det icke kan gå till
på något annat sätt än som Frih. Hamilton föreslagit, ty icke kan
det bli fråga om serskilda tankar för hvarje serskild § hvaraf
skulle upstå allt för många gemensamma tankar. Om jag nu skulle
framställa mitt förslag lill gemensam lanke, hvilket skulle röra
flere §§, så öfverskreds den ordning, sora är fastställd, att blott
hålla sig vid de §§, som äro föremål för öfverläggning. Jag öf-
verlemnar för öfrigt min rättighet lill Hr Frih. o. Landtm, hvars
tanke jag icke fått erfara, men förmodar få i sinom lid veta.
oIl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han,ni anledn. af
Hr Åkermans yttrande finge tillkännagifva, att Hr Akerman, då
han första gången på f. m. yttrade sig, hade förklarat, det han,
derest icke någon annan af R. o. Ad:s ledamöter skulle framställa
något förslag lill gemensam tanke, förbehöll sig alt få afgifva ett
sådant efter slutad diskussion. Detta förbehåll bade H. Ex. ansett
böra tydas så, att Hr Akerman ville framställa sitt förslag sedan
Otsk:s förslag i dess helhet blifvit genomgånget och icke efter det
diskussionen öfver de först föredragne 4 §§:ne blifvit slutad, enär
Hr Akerman icke ville hålla sig endast till des^sa 4 §§, och H. Ex.
önskade nu få vela om han rätt upfattat Hr Åkermans mening.
O
Hr Akerman: Hr Frih. o. Landtnäs upfattning af mitt ytt¬
rande är fullkomligt enl. med förhållandet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anhöll, att dernäst få återkalla
i R. o. Ad:s minne, att han vid föredragningens början haft äran
framställa den propos. om R. o. Ad. bi föl le att föredragningen
af Utsk:s förslag skedde § - v i s. Denna propos. hade af R. o. Äd.
blifvit bifallen, och deraf hade II. Ex. ansett vara en ovilkorlig
följd, att §§:ne skulle antingen serskildt eller gemensamt för de
§§, som med hvarandra hade sammanhang, företagas och disku¬
teras samt att, fastän dervid beslut ej borde fattas, under denna
diskussion, med hvar och en af de serskildt eller i ett samman¬
hang förekommande §§:ne, borde tillkännagifvas, hvilka förslag
till gemensamma tankar, Ståndets ledamöter önskade framställa,
på det att H. Ex. sedan diskussionen öfver alla §§ blifvit fullän¬
dad, måtte kunna framställa alla de olika förslag till gemensam¬
ma tankar, som af Hrr Ledamöter blifvit afgifne.
17 *
Den 28 Maj f. m.
Da härjemte 11. Ex. hemställde om R. o. Ad. gillade den af
honom nu yttrade åsigt, ropades ja; hvarpå 11. Ex. tillkännagaf
att alla de ledamöter, som under öfverläggningen om de föredrag¬
na 4 §§ framställt förslag till gemensamma tankar dels redan af-
lemnat dem skriftligen, dels lofvat att skriftligen aflemna dem till
morgondagens plenum.
Uppå härefter framställd propos. åtskiljdes R. o. Ad. kl.
4 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 28 Maj 1851.
Plenum kl. 9. f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 3 dennes.
Fortsattes pröfningen af Const.Utsk:s d. 3 och 16 dennes på
bordet lagda mern. N:o 7, med förslag tilt åtskilliga ändringar i
grundlagarne.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade:
Innan föredragningen af Const.Utsk:s mern. N:o 7 fortsättes,
torde det tillåtas mig rälta ett förbiseende, som egde rum vid slu¬
tet af gårdagens plenum.
Sedan jag haft äran framställa den förfrågan, huruvida R.
o. Ad. ansåg öfverläggningen ang:de 12, 13, 14 och 15 §§:ne
Riksd.Ordn. uti Coust.Utsk:s mern. N:o 7 vara fulländad, och den¬
na fråga blifvit af R. o. Ad. besvarad, anmälte sig flere talare,
innan jag hunnit tillkännagifva, huru jag upfattat R. o. Ad:s svar.
Sedan diskussionen derefter ännu en stund fortgått, föranledde den¬
samma till ett förklarande af mig, ronde min åsigt så väl om
den fortsatta föredragningen af Coust.Utsk:s ifrågavar:de mern.,
som, ang:de behandlingen af de förslag till IL o. Ad:s gemen¬
samma lanke, hvilka redan blifvit afgifna, eller vidare under öf-
verläggningens fortgång kunde anmälas.
Uppå framställd propos. behagade R. o. Ad. gilla denna min
åsigt, och omedelbart derefter hade jag äran framställa den för¬
frågan om R. o. Ad. behagade åtskiljas.
Jag anhåller alltså nu att få till prot. förklara, det jag an¬
såg R. o. Ad. hafva med Ja besvarat den i gårdagens plenum af
Den 28 Maj f. m.
261
mig framställda propostn ang:de fulländad öfverläggning om 12,
13, 14 och 15 §§;ne Riksd.Ordn. i Const.Utsk:s mern. N:o 7.
Härefter blefvo nedannämnde §§ af Utsk:s förslag till än¬
dringar i Riksd.Ordn. hvar för sig föredragne:
§§ 11 och 16.
Dessa §§ lemnades utan anmärkning.
§ 17.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: R. o. Ad. torde finna att i
fall den tanken inom delta Stånd gör sig gällande, alt R. St. i
sista liand skulle besluta, denna § får undergå i Consl.Ulsk. någon
omarbetning i hvad som törer riksdags-arfvodets bestämmande
hos R. o. Äd.
Sedan härefter, uppå förfrågan af Frih. Raab, Adam Chri¬
stian, underl. Ridd.-Sek ret., tillkännagifvit, att någon under¬
rättelse om de öfrige RiksSt:ns uti förevande ärende fattade beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade
Frih. Raab: Enl. den underrättelsen, som jag derom har
erhållit, skall PresleSt. hafva beslutat, att med underkännande af
den åsigt, att betalning till riksdagsmän skall utgå af Statens me¬
del, yttra den gemensamma tanke, att ersättning lill dem borde
betalas af Stånden, och för mig synes det också rättvist alt så
länge representationen skall utöfvas af Stånd, dessa böra betala
sina komitenter.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är äfven enskildt
underrättad derom att PresteSt. fattat en sådan gemensam tanke,
som Frih. Raab nu ansett böra fattas. Men hvad angår den ge¬
mensamma tanke, som här bör framställas, så tror jag det icke
vara skäl att ingå i någon särskild diskussion derom förr än Hr
Frih. o. Landtm, kommer att föredraga hvar och en till gemen¬
sam tanke föreslagen serskild mening. För öfrigt, om den tanke
som Frih. Raab nu framställt, blir föremål för öfverläggning, an¬
håller jag att få yttra mig.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om den mening, som
Frih. Raab uttryckt och hvilken PresteSt. förmäles hafva antagit,
skulle blifva Ståndets beslut, så frågar jag, hvar den skall göras
gällande, om icke vid 17:de §. Om hon här icke är på sitt stäl¬
le, så anhåller jag lika med Frih. Palmstjerna, alt jag, när hon
i sin ordning förekommer, får yttra mig deröfver.
Frih. Palmstjerna: Jag anser visserligen, att anmärkmn
är på sitt rätta ställe vid föredragningen af den här nu föredrag¬
ne 17 §. Men jag anser alt det endast är att onödigtvis bort¬
taga tiden, om man nu, när en sådan mening framslälles, en
lång diskussion deraf föranledes, hvilken åter kommer att uptagas
vid föredragning af de serskilta förslagen till gemensamma tankar;
hvarföre jag velat upskjula hvad jag ämnat yttra intilldess att dessa
förslag af Hr Frih. o. Landtm, föredragas.
262
Den 28 Maj f. m.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Som jag för min
del anser rätta tiden att diskutera ämnet vara just nu, när §:n
är föredragen, sä får jag förklara, att jag icke kan instämma i
den åsigten att hvarje Stånd skall bekosta underhållet för sina
riksdagsmän, ty ehuru riksdagsmännen skola utses ståndsvis, kan
det likväl icke vara meningen alt de skola representera några ser¬
skilda stånds-intressen, ulan de böra få blifva hvad de, enl. grund¬
lagen böra vara, Svenska folkets ombud, och äro de Svenska fol¬
kets ombud, så bör det väl vara Svenska folket, som skall bestå
underhållet. Jag bestrider således allt afseende på den gjorda
framställningen och begär bifall på förslaget, sådant del är.
Hr von Hartmansdorff: Då saken har kommit under
öfverläggning anser jag bäst vara att genast säga min mening, i
händelse jag icke skulle vara här nästa gång frågan uptages.
Då riksdagsmannabestyret är ett medborgerligt updrag, så bö¬
ra riksdagsmännens arfvoden betalas af Staten på sätt föreslaget
blifvit. Om man betänker på hvad sätt riksdagsmanna-arfvode
skulle utgöras af R. o. Ad., så linner man lättligen i hvilka svå¬
righeter man skulle komma. Borde blott Capita betala, så finnas
det många ibland dem, som äro dertill oförmögna. Skulle åter de
allena, sorn innehafva en viss förmögenhet, dertill bidraga, så må¬
ste sådant inverka på vallagen, emedan de som vore ur stånd att
deltaga i riksdagsmannens aflöning, väl borde uteslutas från del¬
aktighet i hans utväljande.
Såsom man redan sett, händer dessutom att de Stånd, som
välja och betala sina ledamöter, skulle lätteligen medgifva alt riks-
dagsmanna-förrättningen sköttes af personer, villige att göra det
för ringa eller ingen ersättning. Det skulle dä kunna hända att
saken upgjordes på entreprenad, så att man finge till riksdagsmän
icke de bästa, utan dem, som vore billigast i sina fordringar.
Ehuru man än betraktar saken, tror jag riktigast vara, att Staten
aflönar de utvalda.
Hr Brakel: För den händelse, att dessa §§ ifrån och med
den 12:te till och med den 15:de blifva hvilande tili nästa riks¬
dag, så förfaller naturligtvis mitt förslag till gemensam tanke i
den 17:de §:n; men om så icke skulle vara förhållandet utan nå¬
got annat förslag komme att antagas, så anhåller jag få till ge¬
mensam tanke i 17:de §:n anlaget det förslag, all endast de le¬
damöter af R. o. Ad., som deltaga i Riksnämnden, äro berättigade
till understöd af Statsmedlen.
Hr Lefren, Joli. Pehr.: Jag delar alldeles Hr von Hart-
mansdorffs åsigt och den talares, som med honom förut yttrat sig
i samma syftning. Jag vill lägga ett skäl dertill. Här är före¬
slaget att ofrälse Ståndspersoner skulle komma in i alla Stånd.
Jag är öfverlygad derom, alt vi icke hafva något deremot, eme¬
dan vi hafva dem förut inom RiksSlm. Dc kunna efter mitt för¬
menande icke åläggas att bekosta sin härvaro vid riksdagarue, dä
de icke nu haft tillfälle att säga ja eller nej i frågan.
Den 28 Maj f. m.
263
Frih. Cederström, Rud.: Den betänklighet, sorn man i
min lanke, kan, mest grundad, emot förevarande del af della för¬
slag framställa, är den farhågan, alt representationens medlemmar
skulle, på sätt i Franska nationalförsamlingen egt rum, bestämma
åt sig stora arfvoden, hvaraf visserligen den dyrare lefnadskoslna-
den i hufvudstaden för dem kan medföra behof, men som likväl
lätteligen komme alt betydligt öfverstiga hvad de f. n. npbära af
sina komitenter. Men ehuru denna invändning ingalunda saknar
befogenhet, torde den likväl icke böra tillerkännas en alltför öf¬
vervägande betydenhet, så snart man å andra sidan tager i behö¬
rigt betraktande de förhållanden af ännu större vigt, dem Hr von
Hartmansdorff för oss anfört, och hvilka i min lanke ovedersägli¬
gen fordra den största upmärksamhet. Jag tillstyrker således att
detta af Utsk. framställda förslag i l7:de §:n malle godkännas.
Skulle det förslag som Hr Brakel, i afseende på organisationen af
R. o. Ad:s verksamhetssfe'r i framtida Riksförsamlingen, hufvudsak¬
ligen framställt, blifva R. o. Ad:s gemensamma tanke, så tror jag
också att det förbehåll han gjort i denna puukt är alldeles rigtigt
och öfverensstämmande med den ledande idéen af hans framställ¬
ning; men jag har för min del icke instämt uti Hr Rrakels åsigt,
åtminstone icke så långt, att jag vill hafva hans framställning an¬
tagen till gemensam tanke. Följaktligen bör jag f. n. inskränka
mig till min ofvanafgifne hemställan om bifall åden förcdragne §:n.
Hr Brakel: Jag skall bedja att få förena mig uti hvad Frih.
Palmstjerna nyligen yttrat, nemi. alt, då hvarje § företages, hvar
och en må framlägga de förslag lill gemensamma tankar, han
vill hafva under öfverläggning. Skulle nu hvarje § föredragas
och diskuteras och vi sedan, när förslagen lill gemensamma tan¬
kar framställas, ånyo få en öfverläggning i samma sak, så skulle
det åstadkomma en öfverflödig tidsutdrägt, som icke synes mig
lämplig.
Ofverläggningen om 17 §:n ansågs härmed vara fulländad.
§ 19-
Hr Lagerhjel m, Pehr: Jag fäster mig vid uttrycken, som
slå på andra raden nedifrån: ”Inom den för hvarje ort brukliga
och möjligen kortaste lid.” Det förefaller mig, som de orden icke
äro räll lyckligt valda. Icke heller anser jag, alt den tiden be-
höfver utsättas i grundlagen. I öfrigt åberopas bär den i allmän
lag stadgade ordning, hvarföre jag hemställer, att orden, ”såsom
i allmän lag stadgas,” äfven här måtte inflyta.
Frih. Raab: Jag tager mig friheten fästa upraärksamheten
på en redaktionsbrist eller fel, sorn jag tror förefinnes i denna §,
då här nemi. står: ”och åligge Öfverslåth. samt K. Bef:h:de att
dessa besvär, jemte tillhörande handlingar och vederbörandes af
honom” etc. Jag föreställer mig att, då här är fråga om perso¬
ner i Singularis, så skall meningen förmodligen vara att det ålig¬
ger Öfverståth. eller K. Bef:h:de,_så mycket mer som i annat fall
meningen skulle blifva alt både Öfverståth: och K. Bef:h:de i alla
264
Den 28 Maj f. m.
länen skulle hafva besvär med ett måls inlemnande till K. M.
Detta behöfver icke blifva föremål för någon gemensam tanke
utan jag tror det vara nog att man anmärker saken.
Hr von Hartmansdorff: Man kommer lättast ifrån svå¬
righeten om man tager bort orden ”Öfverståth. samt,” ty han är
också en K. Bef:h:de, han är icke annat än Landshöfding i Stock¬
holms stad.
Frih. Cederström: Då i första mom. af denna § nämnes,
hvarest klagomål skola anföras i Stockholm och landsorterna, så
är det väl icke heller ur sin ordning, att i sista mom. af denna
§, dessa begge auktoriteler omnämnas. Alt insätta ordet ”eller”
synes mig icke alldeles tjenligt. Det kan väl icke gerna mången
misstaga sig på hvilken han bör anlita af dessa auktoriteter, enär
Öfverståth. har sin serskilda jurisdiction, likasom hvarje bland K.
Bef:h:de eger sin. Sålunda anser jag likgiltigt om här står samt
eller eller. Står det sami, såsom Frih. Raab yttrat, så kunde,
säges det, möjligen någon tro, att det vore samma auktoritet eller
också möjligtvis begå det misstag att tro det begge dessa aukto¬
riteter skulle yttra sig öfver dessa besvär. I det motsatta fallet
åter, synes mig å andra sidan den invändning kunna framställas,
att den villfarelse hos ovanligt enfaldiga personer kunde upstå att
man tycker sig kunna besvära sig hos hvilkendera som helst.
Jag tror dock icke alt någotdera misstaget gerna kan upstå eller
oftare förekomma, hvadan icke heller deraf bör förorsakas någon
alfvarsam förblandning; och då man, såsom sig bör, vill vidblifva
att serskildt utsätta Öfverståth., och icke utesluta honom, på sätt
Hr von Hartmansdorff begärt, så tror jag att man gerna kan låta
det bero vid Ulsk:s förslag. Det föranleder ju efter all sannolik¬
het icke något misstag i det praktiska.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: På Frih. Raabs och Hr von
Hartmansdorffs anmärkmr, har Frih. Cederström redan svarat, och
jag anhåller alt få förena mig med hvad han yttrat i det hän¬
seendet.
I afseende åter på hvad Hr Lagerhjelm yttrat, ber jag att få
fästa upmärksamheten på att de af honom anmärkta orden redan
förekomma i nu gällande grundlag, och då Utsk. tagit för prin¬
cip att icke föreslå något annat nytt än det som kan medföra nå¬
gon nytta, och då någon olägenhet icke hittills funnits förenad
med stadgandet i dessa ord och icke heller någon nytta synes kun¬
na vinnas genom deras ändrande, så har Utsk. icke ansett sig
böra föreslå någon förändring. Deremot har det misstag egt rum
att dessa ord blifvit tryckla med kursiv stil, ett fel, som insmugit
sig vid tryckningen, hvilket tydligen synes deraf att det endast
är stilsorten, som är origlig.
Hr von Hartmansdorff: Om det icke anses otillbörligt
af dem, som ogilla förslaget i sin grund, alt likväl söka åstadkom¬
ma några rättelser i ordalydelsen, för den händelse, att förslaget
möjligen antages, sä tror jag lämpligast vara att man här begag¬
Den 28 Maj f. m.
2C5
nade följande ordalag: klaganden ingifve inom 8 dagar der¬
efter till K. Bef:h:de i Stockholm eller det Län, der valet för-
rältadt blifvit etc.
Frih. Cederström: Det bör visst icke annat än tillerkän¬
nas Hr von Hartmansdorff såsom en förtjenst, att, ehuru han ogil¬
lar förslaget i sin helhet, han likväl vill granska del i sina detal¬
jer och i formelt hänseende deråt gifva den största möjliga full¬
komlighet. Till ernående af detta syftemål tror jag likväl icke
«n sådan omstöpning, som nyss är vorden föreslagen, vara nöd¬
vändig. På näst den sista raden slår ju ordet: ”honom”, hvilket
hänför sig dels lill Öfverslåth. och dels till K. Bef:h:de, och som
distinguerar meningen så tydligt, alt det icke kan vara mera än
en enda auktoritet, som i hvarje serskildt fall är i fråga.
Öfverläggningen om 19:de §:n förklarades härmed vara full¬
ändad.
§ 22.
Hr Brakel: I den händelse att R. o. Ad:s sjelfskrifvenhet
skall bibehållas, torde R. o. Ad. finna att orden ”för R. o. Ad.”
i denna § skola utgå, och i stället orden för de frälse och ofräl¬
se män, som intaga R. o. Ad:s ställe, här insättas. Jag anhål¬
ler att denna mening måtte uptagas såsom mitt förslag till ge¬
mensam tanke i denna §.
Frih. Cederström: Hr Brakels nyss gjorda framställning
saknar något i fullständighet. Hr Brakel har blott afselt att man
skulle till ordalagen bestämma huru fullmakterna skulle vara ställ¬
da, för att ega gällande kraft i fråga om de ofrälse ledamöter,
som ibland R. o. Ad. skulle vinna inträde; mendet lärer väl ock¬
så vara nödvändigt, och är äfven f. n. föreskrifvet, att ordalagen
i adelsfullmakterna hafva en på förhand bestämd ordalydelse. Hr
Brakel anser tilläfventyrs detta onödigt, då nemi. adelsfullmakten
måhända af honom förmodas icke vidare skola komma i fråga;
men de 60 ledamöter, som af R. o. Ad. skola utväljas, böra väl
få något bemyndigande, som visar att de äro i laga ordning val¬
da. Det synes således ganska nödigt, att detta bemyndigande på
förhand och i bestämda ordalag affattas.
Hr Brakel: När milt förslag till gemensam tanke i denna
§ kommer under öfverläggning, så skall jag besvara Frih. Ce¬
derström.
Öfverläggningen om förevar:de § förklarades härmed vara
slutad.
§ 23.
Hr Brakel: När jag framställde förslaget till gemensam tan¬
ke i 12 §, så framställde jag äfven ett förslag till gemensam tan¬
ke i den 23 § och anhåller nu, att en kanslist måtte få upiäsa
detsamma.
2fi6
Den 28 Maj f. m.
Sedan i anleda, häraf det af Hr Brakel i gårdagens plenum
framstäldta förslag till gemensam tanke rör:de 23 § blifvit up-
läst, yttrade
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: För den händelse att
R. o. Ad. skulle fästa något afseende vid det förslag lill gemen¬
sam tanke, sorn jag (örliden gårdag tog mig friheten framställa,
så måste den 23 § undergå jemkning i öfverensstämmelse der¬
med. Jag får derföre föreslå, att för den händelse R. o. Ad.
skulle fästa något afseende på detta förslag, Consl.Utsk. måtte få
sig updraget att i öfverensstämmelse dermed rätta §:n.
Hr Akerman, Fredr.: Denna § handlar visserligen icke om
arbetssättet, men det är likväl förklaradt genom stadgandet i §m,
att de 300 män, som äro valda till riksdagsmän, skola dels samman¬
träda till Riksnämnd, och dels såsom 4 Stånd, i öfverensstämmel¬
se med den arbetsordning som i en följande § närmare bestämmes.
Jag tror således, att här är stället att göra anraärkmr vid
den föreslagna arbetsordningen eller framställa den farhåga jag
hyser, att derigenom skulle arbetet i st. f. att lättas, ytterligare
försvåras, och våra riksdagar blifva ännu längre än de f. n. äro.
Det är nemi. i en sednare § föreslaget i arbetsordningen, ali så
länge icke något betänk, vid föredragningen i Riksnämnden blif¬
vit afgjordt antingen utan votering eller genom en votering med
en pluralitet af -§:delar af ledamöterna, så skall betänk, öfverlem-
nas till afgörande och diskussion i de serskildta RiksSt:n, och jag
kan icke annat finna för min del, än att man får en dubbel hand¬
läggning emot hvad nu egt rum.
Jag har vid ett föregående tillfälle antydt, att jag fruktar
att, genom Ståndsindelningens bibehållande, behåller man också
en anledn. till splittringar, hvilken f. n. eger rum. Den skall,
fruktar jag, gifva sig tillkänna äfven i Riksnämnden, ty denna
blifver icke annat än ett gemensamt sammanträde på samma sätt
som det nu eger rum inom Utsk:n. Der umgås man med hvar¬
andra och tror sig hafva kommit öfverens, men när frågan kom¬
mer lill Stånden, så upstår splittring. På samma sätt fruktar
jag, att det äfven kommer att gä, i fall delta förslag blir antaget.
Jag befarar att detta förslag icke är nyttigt, och om jag kommer
att afgifva något förslag till gemensam tanke, så vidrör det äfven
denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: I afseende på nyttan af de olika Stån¬
dens sammanförande på ett rum, hade jag föreställt mig att icke
mer än en tanke skulle ega rum. Den splittring, som nu emel¬
lan RiksSt:n finnes, kommer till en stor del deraf att de icke
känna hvarandra, samt icke äro i tillfälle att med hvarandra ut¬
byta tankar och skäl. Så vida en representation skall kunna fun¬
gera, så måste man väl antaga att representanterna äro tillgäng¬
liga för goda skäl, och det är då en betydlig vinst för arbetsord¬
ningen, att genom delta förslag, RiksStm skulle komma att sam¬
manträda på ett rum. För närvarande sönderryckas ärenderna
Den 28 Ma] f. m.
267
genom olika beslut på olika rum, hvarefter erfordras samma jemk-
ningar och votering i förstärkta Utskott. Genom Utsk:s förslag
skulle alla dessa åtgärder blifva helt och hållet onödiga. Sedan
R. St. endast få säga ja eller nej till Riksnämndens förslag, kan
någon sådan sönderryckning icke komma i fråga, icke heller nå¬
gon votering i förstärkta Utsk. behöfvas. Jemför man denna ar¬
betsordning med tvåkammar-systemet, så förutsätter detta sist¬
nämnda system dubbla öfverläggningar. I sjelfva verket är hela
denna ifrågavaride arbetsordningen icke något annat än en dub¬
bel öfverläggning, ty först öfverlägges i Sl:n och sedan i Riks-
nämnden. Men den arbetsordning, som Utsk. föreslagit, blir i
allmänhet mindre tidsödande än ett vanligt tvåkammar-system, ty
vid ett sådant kunna sammanjemkningar behöfvas, men här be¬
höfvas de icke.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar:
R. o. Ad. torde finna att, derest R. o. Ad. skulle godkänna något
af de framställda förslagen lill gemensamma tankar vid denna §,
så blir rättelse nödig icke allenast i densamma ulan äfven i åt¬
skilliga andra §§. 1 händelse mitt förslag skulle hos R. o. Ad.
vinna något afseende, anhåller jag att Utsk. måtte få sig updra-
get att göra de förändringar, som blifva behöfliga i åtskilliga an¬
dra §§ till följd af det beslut, som vid denna 23 § kan af R. o.
Ad. varda fattadt, och vill således icke nu besvära R. o. Ad. med
något särskildt förslag i detta hänseende.
Gr. Lagerbjelke: Såvida man skall kunna motse något
slut med denna öfverläggning, och såvida det skall vara någon
mening med den propos., som Hr Frih. o. Landtm, framställt, så
är det väl också nödigt ali alla de förslag till gemensamma tan¬
kar, som ledamöterne önska framställa, också blifva det nu vid
föredragningen af §§:ne; hvarefter något ytterligare framställande
af förslag till gemensamma tankar icke måtte komma i fråga.
Hr C ari heim Gyllenskjöld: Med anledn. af Gr. Lager-
bjelkes sista yttrande, anhåller jag att, till hvad jag förut anfört,
endast få lägga den hemställan att i händelse mitt förslag till
gemensam tanke skulle af R. o. Ad. till någon del antagas,
Const.Utsk. mätte få sig ålagdt alt i öfrige §§:ne göra de
förändringar sorn Utsk. i följd deraf finna behöfliga.
Öfverläggningen om 23 §:n ansågs härmed vara fulländad.
§ 24.
Frih. Raab: Jag vågar vördsamt framställa några anmärkmr
emot denna §.
Först förekommer i afseende på redaklin i första raden föl¬
jande ordställning: ”sedan hvarje Stånd vid riksdagens början pä
behörigt säll blifvit konslilueradt och derom bos Konungen anmä¬
lan gjord,” etc. Här står icke tued kursiv stil ”vid riksdagens
början” men det borde så vara, emedan de icke förefinnas uti
den gamla 23:dje §:u i Riksd.Ordn., hvarest denna § är hemlacL
268
Don 28 Maj f. ms
Der står: ”Sedan Borgare- oell BondeSt. blifvit hvar för sig på
behörigt sätt konstitueradt,” och det ligger temligen klart att or¬
den vid riksdagens början äro här ganska öfverflödiga, ty menin¬
gen kan icke vara någon annan än den, att det är vid riksdagens
början, som de skola konstituera sig.
Dernäst ber jag att få anmärka en otydlighet. Der slår län¬
gre ned: ”Fores tills vidare ordet af den äldste närvarande leda¬
moten.” Menas det den äldste till åren eller den som varit längst
ledamot af Riksförsamlingen ? Jag tror det böra vara uttryckt
hvilketdera man åsyftar. Slutligen ber jag att få fästa upmärk-
samheten vid något, som förekommer mig mycket olämpligt. Der
står nemi. att Landtm, nämnes för det första Ståndet och Tal¬
män för de andra 3 Stånden, men i adra mom. slår det: alt för
den händelse, som der åberopas, Landtm., Talmän och vice Tal¬
män skola nämnas af RiksStm; men nu måste väl Riksnämnden
der alla Stånd äro samlade, vara en högre auktoritet än hvarje
Riksstånd för sig, och således måtte del vål äfven vara en högre
befattning att vara Talman för Riksnämnden, och således synes
det mig att det vore rätt att kalla den för Landtmarskalk, som
är Ordf. i Riksnämnden, samt dem för Talmän, som äro Ordf. i
Stånden.
Gr. Mörher: Frih. Raab har redan anmärkt den otydlighet
i uttrycket ”äldste”, som gifvit mig anledn. att begära ordet. Jag
tror att det icke kan vara meningen att dermed åsyftas den till
lefnadsären äldste, enär det då skulle kunna hända att en per¬
son, som minst af alla vore dertill passande, skulle komma att
föra ordet. Mig vill det derföre synas att det stadgande, som i
nuvar:de grundlag i denna del finnes, utan äfventyr och till stör¬
re båtnad för det allmänna skulle kunnat bibehållas. Derföre an¬
håller jag, att ett stadgande införes så lydande: ”Under det Stån¬
gen samlas, och innan deras Talmän förordnade äro, föres tills
”vidare ordet hos R. o. Ad. af den främste närvarande ledamoten,
”enl. Ridd.Ordn., hos PresteSt. af Ärkebiskopen, eller, om han
”är sjuk eller frånvarande, eller hans embete ledigt, af den äldste
”närvarande Biskopen, hos BorgareSt. af hufvudstadens förste Full-
”mäktig, och i BondeSt. af den närvarande Ledamot, som de fle-
”sta riksmöten bevistat.”
Gr. Lagerbjelke: Hvad först angår att orden ”vid riksda¬
gens början” icke äro tryckta med kursiv stil, så medgifver jag
riktigheten af denna anmärkn:, men då detta är beroende endast
af en kansli-åtgärd, så kan det äfven, när som helst ändras, och
om förslaget blifver hvilande, så är det uppenbart, alt när det¬
samma tryckes vid nästa riksdag, så blifva dessa ord i alla fall
tryckta med kursiv stil, antingen de nu äro det eller icke. Der¬
näst har man fäst sig vid ordet ”äldste”, som ansetts tvetydigt.
Jag tror likväl icke att detta uttryck, såsom det nu är användt,
kan anses otydligt, ty orden gammal, äldre och äldst äro icke
tvetydiga. Hvad angår Gr. Mörners anmärkn., så vill jag icke
med honom tvista, emedan jag anser den helt och hållet likgiltig.
Den 28 Maj f. ra.
269
Likväl torde det nya stadgandet vara i så måtto båttre, alt det
införde likhet emellan de serskildte Stånden. Jag vill derjemte
fästa upmärksamheten på att det äfven under nuvarande förhål¬
landen kan inträffa inom RiksSlm, serdeles inom BorgareSt., att
en person kommer att föra ordet, som aldrig förut bevistat någon
riksdag. Genom sjelfskrifvenheten för Biskoparne, kan det äfven
lätteligen inträffa i PresteSt. Ja, det kan till och med hända att
en Arke-Biskop som första gången bevistar en riksdag kommer
att föra ordet. Det här föreslagna stadgandet är i öfrigt gällande
inom de fleste representationer, och jag har icke hört någon olä¬
genhet deraf öfverklagas. För öfrigt är den ordförande-befattning,
som den ifrågavarande personen kommer att innehafva af kort
varaktighet och under den tiden förekomma inga mål af bety¬
denhet.
Gr. Mörner: Jag kan icke finna annat, än att man kan
vara äldst såsom riksdagsman, och ändock icke äldst till lefnads-
ålder; då det sålunda är tvenne kategorier, som der kunna kom¬
ma i fråga. Genom nu gällande stadganden i afseende på Bonde-
St. anses den äldst, som bevistat de flesta riksdagarne, ehuru
måhända, dopattesten utvisar att en annan hade sett dagsljuset
några år förut. Jag tror att denna omständigheten icke har med
ordförandeskapet något att skaffa, och att det för öfrigt, om man
vill åberopa utländska förhållanden, i den Franska kammaren icke
år den till åren äldste, utan den som deltagit i flesta riksförsam¬
lingar, som är ordförande.
Frih. Raab: Den anmårkn. jag gjorde emot orden ”vid
riksdagens början”, som förekomma först i denna §, syftade icke
derpå att orden icke stodo med kursiv stil; jag ville blott anmär¬
ka att oaktadt orden icke här stodo med kursiv stil, så voro de
likväl ditsatta men öfverflödiga. Min anmärkn. gick således ut
på alt få bort de orden såsom öfverflödiga.
I afseende på ordet ”äldste” instämmer jag med Gr. Mörner
och som jag i öfrigt framställt förslag till gemensam tanke på
det hela afvikande ifrån Utsk:s förslag, så vågar jag nu endast
anhålla om propos. på gemensam tanke, till ändring af de ord,
jag i mitt förra yttrande nämnde.
Frih. Cederström: Hvad angår de i första raden af §:n
ifrågakommande ordalag ”vid riksdagens början”, så kan Frih.
Raaab hafva rätt deruti, att de orden hade kunnat vara uteslut¬
ne, men de utgöra dock ett förtydligande, som icke gör något an¬
nat mehn, än att det uptager tre ords utrymme.
Att på sätt Gr. Lagerbjelke förmält, dessa ords utsättande
med vanlig och icke med kursiv stil är en felaktig kansli-åtgärd,
torde vara en riktig benämning derå. Jag reserverar mig likväl
helt och hållet emot att möjliga klandret för denna kansli-åtgärd
må drabba det Utsk. som jag har äran tillhöra. Det har mycket
noga rättat sig efter de undertryckningar, Const.Utsk. behagat
göra, likasom Const.Utsk. sjelft begärt och haft tillfälle att genomse
270
Den 28 Maj f. m.
ett af correcturen. — Jag öfvergår härefter till den i min tanke
vida vigtigare anmärkn., som blifvit gjord i afseende på ordet
”äldste.” Jag har visserligen den tanken att det icke skadade,
om, på sätt Gr. Mörner föreslagit, den lill Hummern äldste leda¬
moten finge föra ordet vid Ståndets första öfverläggning; men
jag kan icke derpå fästa så serdeles mycken vigt, som han gjort:
hälst jag, hvad beträffar Gr. Mörners åsigt, att det icke vore tjen-
ligt, att den lill lefnadsåren äldste finge föra ordet vid Ståndets
första öfverläggning, hyser i detta afseende en alldeles skiljaktig
öfvertygelse. Emot den ädle Grins förmenande, att en till hög
ålder kommen person, derigenom skulle vara otjenlig att vara
Ordf. och icke kunna dervid ådagalägga behörig verksamhet, ta¬
lar en mångfaldigt vunnen erfarenhet. Om man, i enlighet med
Gr. Lagerbjelkes derom framställde förmodan, föreställer sig det
endast blifva obetydliga ämnen, som komma att sysselsätta Stån¬
den vid deras första sammanträde, så försvinner desto mera ali
farhåga för att ju ordförandeplalsen må gerna af snart sagdt hvem
som helst beklädas; men äfven ifall man bör antaga att några
svårigheter skulle kunna vid dessa första sammanträden förekom¬
ma, då måste man ihågkomma att denna period är snart öfver-
gående; och dessutom tror jag, att ibland välsinnade män vörd¬
naden för ålderdomen icke måtte vara så förkolnad, alt, om den
ålderstigne Ordf:n icke kan med all den kraft, som tillhör den
oförsvagade mannaåldren, sköta sitt kall, så skall likväl Ståndet,
med fullkomligt undseende och med aktning behandla denna sin
president. Vid Franska nationalförsamlingens af 900 personer
bestående första sammanträde, fördes ordet, om jag icke bedrager
mig eller rättare sagdt om tidningarne icke bedragit mig, af en
86-årig person och han gjorde det på ett sätt, som tillfredsställde
alla. Denna ålder är så hög att man icke kan förmoda att den
innehafves af personer inom Stånden, hvilka genom val till leda¬
möter af dessa Stånd utses, — så vida de icke förut varit riks¬
dagsmän, och dymedelst förvärfva! någon vana och insigt i all¬
männa ärendens behandling.
Lika med Gr. Lagerbjelke anser jag med uttrycket ”äldste”
på detta ställe icke böra menas annat än den till åren äldste.
Gr. Mörner har ansett detta uttryck snarare kunna lämpas på den
som bevistat de flesta riksmöten, men ora denna tolkning skulle
stödja sig på det i utlåt, begagnade uttrycket: ”den äldste närva¬
rande ledamoten”, så får jag fästa upmärksamheten på att i egen¬
skap äf närvarande ledamöter äro alla samtidiga. Detta uttryck
kan således icke hafva afseende på annat än lefnadsåldern. Och
det låter tänka sig att just när Ordfms högre ålder bjuder vörd¬
nad hos församlingen, gå förhandlingarne mera ostördt sin gång,
än när de skola ledas af en med flertalet mera jemnårig man.
Åtminstone bör man erkänna att det både har gått för sig och
kan hädanefter så göra.
I afseende på det andra mom. i denna §, hade jag icke från
början ämnat derutinnan framställa någon anmärkn. Redan un¬
der loppet af gårdagens plenum, har jag yttrat den åsigt, altman
Den 28 Maj f. m.
271
borde låta det af Const.Utsk. framlagda grundlagsförslag blifva hvi-
lande, utan någon deremot framställd gemensam tanke. Men en
aktad riddersman, hvilken af ond vikliga tjenstepligter på denna
timma afhålles ifrån våra öfverläggningar, har, i följd af likstäm¬
mighet uti våra åsigter, till mig ställt den upmaning, att hem¬
ställa till Ståndet huruvida icke det rättaste vore att benämna med
titel af Landtmarskalk den ledamot, som Konungen väljer till
Ordf:de för detta Stånd och som förordnas till Talman inom hela
Riksnämnden, såvida dessa begge befattningar kunna af en och sam¬
ma person bestridas, hvilket ej synes möta oöfvervinnerliga hin¬
der. I annat fall torde Landtmarskalks-benämningen böra tillfalla
Riksnämndens Ordf:de. För närvarande och under de tider vårt
representationnsätt egt bestånd, har Landtm, varit främst ibland
Talmännen. För den historiska continuitetens skull, vore det allt¬
så skäl att iakttaga den lilla jemkning i Utsk:s förslag, att Riks¬
nämndens Ordf:de må benämnas Landtmarskalk. Jag förbiser väl
icke alldeles härvid att R. o. Ad. härintill haft hedren att i spet¬
sen för sitt eget Stånd se den främste af Talmännen, under namn
af Landtmarskalk; och denna utmärkelse torde R. o. Ad. jemväl
hädanefter vilja åt sin Ordförande bibehålla; men det är just till
förenande af dessa båda konsiderationer, som det sålunda kunde
förfaras att den, som är Ordf:de i Riksnämnden, jemväl förer or¬
det inom R. o. Ad., då det såsom Stånd serskildt församlas. På
det att detta må kunna utan onödig förringelse för R. o. Ad.
låta sig göra, finge man härvid förutsätta alt Landtm, hädanefter
såsom hitintills vore Adelsman. Sådant skulle således ej innebä¬
ra någon nedsättning af de andra Stånden under hvad nu och
alltid brukligt varit. På det att detta förslag till gemensam tan¬
ke i fall det, såsom jag förmodar, ej annorlunda än vidden hit¬
hörande §:s föredragning får framställas, ej må blifva förqväfdt,
är det som jag, i den frånvarande ledamotens ställe, afgifvit det¬
samma; hvilket ä min sida sker, utan att egentligen eftergifva
hvad jag först yttrade; — men derföre att jag verkligen anser
saken riktig, fastän jag, om jag endast rådfrågat mitt eget om¬
döme, icke ansett den vara af sådan stor vigt, att den ensamt
borde föranleda afgifvandet af en gemensam tanke emot Const.-
Utsk:s förslag, derest icke något annat inkast dervid likaledes egde
rum, af den betydenhet att föranleda R. o. Ad. till instämman¬
de deruti.
Hr Brakel: Const.Utsk:s förslag stadgar att i alla nämnder,
den af R, o. Ad. förer ordet som innehafver främsta rummet
enl. Ridd.Ordn. Const.Utsk. gör likväl dervid undantag för Riks¬
nämnden. Jag anser detta icke vara konseqvent, och föreslår der¬
före till gemensam tanke vid denna § att Landtm, äfven må va¬
ra Ordf:de i Riksnämnden.
Gr. Mörner: Det har icke varit af någon tvekan om hvil¬
ken person, som icke skulle kunna fullgöra updraget att vara
Ordf:de vid Ståndens första sammankomster, som jag gjort an-
märkn.-r emot det af Utsk. föreslagna systemet. I detta fall, har
272
Den 28 Maj f. m.
jag af Frih. Cederström blifvit missförstådd, men jag skulle tro,
att vigtigare saker kan Riksförsamlingen hafva att sysselsätta sig
med än att granska alla de 300 personernas dopattester. Om
med ordet äldste menades den till åldern äldste, så skulle det in¬
föras en föreskrift att Riksförsamlingens ledamöter vid ankomsten
till riksdagen skulle vara försedda med dopattester. På det att
Riksförsamlingens göromål icke må behöfva fördröjas genom en
sådan granskning, så anser jag ett sådant stadgande, såsom olämp¬
ligt, böra undvikas. Det skulle eljest äfven kunna hända att om
två äro födda på samma dag, lottning emellan dem måste ega
rum. Deremot behöfver man icke någon undersökning i kyrkor¬
nas arkiver för alt få veta hvem som bevistat de Hesta riksdagar¬
na. Det har Riksförsamlingen sig bekant af sina egna handlin¬
gar, hvilket medför en stor fördel. Den 86-åriga person, ora
hvilken Frih. Cederström nämnt, hade, efter hvad jag tror mig
veta, äfven det företrädet att hafva deltagit i de flesta riksför¬
samlingar.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade icke föreställt mig, att
Utsk. menat den till åren äldste ledamoten, men instämmer med
Gr. Mörner. Om någon är så gammal, som den Frih. Ceder¬
ström nämnt, så är det väl icke gagneligt att han blifver riks¬
dagsman och än mindre Ordf:de, ty om han än sköter sitt kall
illa, så näms man icke anmärka något emot honom; Af akt¬
ning för ålderdomen, låter man ärendena gå illa. Om vi ur vår
gällande författning antaga den ordalydelse, Gr. Mörner åberopat,
så torde det vara lämpligast. Då skulle den närvarande ledamot,
som de fleste riksmöten bevistat blifva Ordf:de. Ordet ”närvaran¬
de” uti detta stadgande har afseende derpå att icke en samman¬
komst skall behöfva upskjutas derföre att den äldste ledamoten,
vare sig till åldern eller den, som bevistat de fleste riksmöten,
händelsevis uteblifvit.
Hr Lefrén: Jag tror att Utsk. väl betänkt förslaget att K.
M. må särskildt utnämna Ordf:de för Riksnämnden. Det är an¬
geläget för den, som önskar att förslaget må vinna framgång alt
man undviker allt, som kan hafva något sammanhang med den
gamla jalousien emellan Stånden. Det skulle hända att detta
verkar mera ofördelaktigt än de verkliga skäl, som kunna anfö¬
ras. Hvad åter angår ordet ”äldste” så synes det mig mindre
väl valdt. Jag har likväl trott att dermed menas den till åren
äldste, men svårigheter npkomma äfven vid denna tolkning. Jag
instämmer i detta fall med Gr. Mörner uti det förslag, som han
afgifvit, ehuru jag icke tror att otillbörlig vanvördnad för ålder¬
domen skulle komma att ega rum uti en Svensk representation.
Gr. Lagerbjelke: I afseende på förslaget att den, som är
Landtm, för R. o. Ad. äfven skulle vara ordf:de i Riksnämnden,
anhåller jag att få förena mig i hvad Hr Lefrén nyss yttrat.
Be-
Den 28 Maj f. m.
273
Beträffande åter endast ett utbyte af namn så att ordf:den
för R. o. Ad. skulle kallas Talman oell ordfiden i Riksnämnden
Landtmarskalk, såsom Frill. Raab föreslagit, så ligger deruti vis¬
serligen icke något ondt, men det bar likväl den olägenheten med
sig, att derigenom föranledas en hel hop förändringar i en mängd
§§:r, som eljest kunde vara oförändrade.
Hvad åter angår den äldste ledamotens funktion såsom ål-
ders-presidenl, sä fruktar jag föga att hvad Hr von Hartmansdorff
framkastat, skulle äga rum i verkligheten, nemi. att ärendena
icke skulle komma att gå val genom den der gamla mannens
brist på duglighet till ordf:de; under hans ordförandeskap skola
nemi. inga ärenden af någon vigt komma att behandlas.
Hvad sluteligeu angår Gr. Mörners farhåga alt man skulle
behöfva dopattest och kanske lotta emellan 2 personer, som voro
födda på samma dag, så befarar jag mycket mera att man, om
saken ordnades efter den värde talarens önskan, kanske skulle fä
lotta emellan långt flera, sorn bevistat lika många riksdagar. Det
är visserligen troligt, alt det alltid linnes ibland representanterna
inom hvarje Stånd någon gammal raan, som bevistat flera riks¬
dagar än någon annan, hvarigenom lian alltid år ordhde i Stån¬
dets plenum, men i de flesta fall inträffa väl snarare att flere
riksdagsmän bevistat lika mänga riksdagar än att de äro födda på
samma dag. Jag anser derföre det af Utsk. föreslagna stadgande
tjenligare än del emot hvilket detsamma skulle utbytas.
Frih. Cederström: Förenandes mig med hvad Gr. Lager¬
bjelke sist anförde, ty det var just hvad jag ämnat säga, — kan
jag likväl icke för min del med honom sä alldeles antaga, att de
första sammanträdena blifvit helt och hållet insignificativa, på
sätt den värde ledamoten förmenar; åtminstone har man icke
någon säkerhet derför. Ordet kan ju begäras af hvem som helst
under dessa sammanträden och lärer icke heller kunna någon för¬
vägras; men hvad som auföres, beror på ordhn att med urskilj¬
ning upfatta, på det att ingen obehörig eller olämplig framställ¬
ning må inflyta, som skulle kunna gifva anledn. lill beslut i an¬
nan form, än som grundlagen föreskrifver. Detta oaktadt, anser
jag likväl den vördnad, ålderdomen ingifver, vara af mycket större
och mera välgörande inflytande för ordf:n än hvad riksdagsman¬
nens erfarenhet ensam kan honom förvärfva; hvarföre, och äfven
under antagande af möjligheten att en så högt ålderstigen man,
som den var, hvilken i Frankrike förde ordet vid Nationalförsam¬
lingens första sammanträde, hvilken mans inväljande i National¬
församlingen tydligen visade alt man, oaktadt hans högt framskrid¬
na ålder, ansåg honom äga förmåga alt bedöma och handlägga
allmänna angelägenheter, äfven hos oss skulle blifva vald till riks¬
dagsman, detta stadgande synes mig icke i något hufvudsakligt
hänseende blifva af väsendtligen mehnlig inverkan. Det torde
alltså gerna kunna bifallas.
Öfverläggningen om 24 § ansågs härmed vara fulländad.
7 H. 18
274
Den 2» Maj f. m.
§ 25.
Hr von Hartmansdorff: Ordet ”eller” är i denna § orik¬
tigt användt. Utsk:s ledamöter säga förmodligen alt hvar och en
bör förslå hvad meningen är. Månne det icke vore bättre, skrifva
henne så, att hon icke kan förtydas. Det står nemi.: ”Uti prot.
skall noggrant antecknas hvad, med hänsyn till riksdagsärendena
inom Ståndet eller Riksnämnden förefaller och bes]utes”. Proto-
coll inom Ståndet kan icke angå annat än Ståndet och det inom
Nämnden förda, icke annat än Nämnden; men såsom här står,
skulle det kunna angå hvilketdera som helst. I nästa punkt he¬
ter det: ”Protocollet skall inför Ståndet eller Riksnämden juste¬
ras”. Således skulle Ståndets prot. kunna justeras antingen inför
Ståndet eller Riksnämnden. Dylika ”eller” förekomma och skada
meningen i flera följande §§.
Frih. Raab: Jag ber alt få göra en annan anmärkn. emot
denna §. Det är i tredje mom. Der förekommer följande ord¬
ställning: ”Den betjening Granskningsnämnden för sig under riks¬
dagen finner nödig, tillsättes af Nämnden”. Annu har icke ta¬
lats om att någon Granskningsnämnd skall tillsättas. Deremot
förutsätter detta morn., att man visste hvad Granskningsnämnden
var. Jag föreställer mig, att det är alldeles obshölligt, att här
intaga ett sådant stadgande. Dessutom förekommer här äfven be¬
stämmelse om betjeningens aflöning. 4:de mom. har följande ly¬
delse: ”De sålunda anställde tjenstemän och betjente, njute under
riksdag samma säkerhet och skydd, som riksdagsmän och erhålle från
Statsmedlen en efter göromålens vigt och mängd lämpad veder¬
gällning, den R. St. i sammanhang med den öfriga Stalsreglerin-
gen äga att bestämma”. I fall det 4:de mom. skulle behöfva qvarstå,
så borde väl ordet äga utgå, men det förekommer mig som skulle
hela mom. kunna utgå, emedan del står i 29 § taladt om kan-
sli-betjeningeu. Således yrkar jag att 3:dje och 4:de momme
må utgå här och alt deruti innehållna stadganden i stället mätte
få inflyta i 29 §.
Gr. Lagerbjelke: Att prot. skall föras så väl inom Stån¬
den som Riksnämnden, är naturligtvis nödvändigt och stadgandet
måste blifva gällande sä väl för Stånden som för Riksnämnden.
Det är gifvet, att då sammankomst är i Stånd, så gäller detta stad¬
gande för Ståndet, då sammankomst är i Riksnämnd, så gäller
det för Riksnämnden. Del torde således böra förblifva såsom
Utsk. föreslagit, såvida man icke vill skrifva ytterligt långa §§:r
eller samma § två gånger. På samma sätt står det: ”Protocollet
skall inför Stånden eller Riksnämnden justeras”. Det är ju deraf
uppenbart, att det prot., som är fördt inför ett Stånd, skall juste¬
ras der och det, som är fördt i Riksnämnden, skall inför densam¬
ma justeras, och detta stadgande kan val svårligen tolkas sålunda,
som Hr von Hartmansdorff framställt, men skulle man utbyta ”el¬
ler” emot ”och,” då skulle följden blifva att ifrågavar:de prol:r
borde justeras både inför Ståndet och Riksnämnden.
Den 28 Maj f. m.
275
Hvad äler angår Frih. Raabs anmärkn. om Granskningsnämn-
den, så ber jag att få fästa den värde talarens upmärksamhet der¬
på, att i 1 och 2 inom. af denna § är stadgadt om Sekreterare
och betjening för Stånden och Riksnämnden, men i det 3:dje morn.,
talas om Granskuingsnämndens betjening. I 29:de § talas det om
Utskrs kansli-betjening.
Hr von Hartmansdorff: Jag liar icke föreslagit, alt man
skall sälta ordet ”och” i st. f. ”eller”. Då hade jag baft orätt.
Men det är möjligt, att undvika den svårighet, Gr. Lagerbjelke
antydt, om man i någon efterföljande §, som kan linnas dertill
lämplig, utsätter att hvad i föregide §§:r är stadgadt om Stånden,
det gäller äfven om Riksnämnden o. s. v. Så plägar raan tili
omsägnings undvikande förfara i lagstiftning.
Hvad Frih. Raab erinrat om Granskningsnämnden, anser jag
riktigt. Det är fel att i lagstiftning såga hvad en myndighet skall
göra, innan man nämnt bennes tillvaro.
Hr Lagerhjelm: Då man påminner sig att grundlagarna
skola efter ordalydelsen tillämpas i hvarje fall, sä förstår jag icke
huru man kan försvara ordalydelsen bär. ”Protokoll skall inför
Ståndet eller Riksnämnden justeras” enl. hvad här stadgas. Deraf
följer ju tydligt att om Sekret:n justerar prot., antingen inför
Ståndet eller inför Riksnämnden, så blir det ju laglig!. Jag tyc¬
ker, alt man bar så mycket mera skäl alt ändra detta, som det
förekommer mig vara synnerligen lätt hjelpt t. ex. sålunda alt
raan säger: ”Inför Ståndet Jordt prot. skall der justeras”.
Låg samma vare om prot., som fores i Riksnämnden”. Det
kan på flera sätt hjelpas och hvarföre man då skall behålla det
otydliga uttrycket kan jag icke för min del inse.
I 3:dje mom. af denna § talas om betjeningen för Gransk¬
ningsnämnden, men jag vet icke hvarföre detta skall förekomma,
innan man ännu vet hvad ordet Granskningsnämnd betyder. Man
skulle äfven kunna anmärka att det är öfverflödigt att införa detta
i grundlagen och hvarföre skulle det icke kunna finnas i den ser¬
skilda ordningsstadga, som i alla fall mäste utfärdas. Detsamma
gäller äfven för 4:de mom. och jag tinner således icke någon
nödvändighet att dessa hegge mom. qvarstå.
Hr Få hr sou s, Olof Immanuel: Till de erinringar i af¬
seende på redaktm, som föreg:de talare gjort, vill jag ytterligare
lägga en. Det andra mom. i denna § lyder sålunda: ”den betje¬
ning hvarje RiksSlånd äfvensom Riksnämnden, i öfrigt anser för
sig under riksdag behöflig, må Landtm, och Talmän, hvar inom
sin afdelning, etc.” Del torde finnas ovedersägligt alt afdeluing
är en oegentlig benämning för Riksnämnden, som skall utgöra
totalitelen af R. St. För den händelse att Frih. Raabs anmärkn.
om uttrycken Talman och Landtm, skulle vinna R. o. Ad:s up¬
märksamhet, så skulle jag tro det vara lätt all äudra redaktm lill
följande lydelse:
276
Den 28 Maj f. m.
”Den betjening Riksnämnden, äfvensom hvarje serskildt Riks-
”Slånd i öfrigt anser för sig under riksdag behöflig, må Landt¬
marskalk för Riksnämnden och Talmännen hvar för sitt Stånd,
”jemte fyra af Nämnden eller Ståndet dertill utsedde ledamöter,
”efter samråd med Sekreteraren, tillsätta”.
Hr Lefrén: Ordet ”eller”, som är användt i fråga om
prot:s-justeringen skulle visserligen kunna utbytas emot något an¬
nat, men i min tanka åstadkorames icke genom detta ord någon
otydlighet. Kan väl någon sätta ifråga, att §:n skulle så lydas,
som skulle ett prot., som varit hållet i ett RiksStånd kunna ju¬
steras inför Riksnämnden eller kan man förutsätta det såsom re¬
gel, att det prot., sorn är földt i Riksnämnden skall justeras in¬
för ett RiksStånd? Ar det tänkbart att man skall få sådana ad¬
vokater alt göra n^ed, sora skulle påstå att grundlagsstiftarens me¬
ning vore att en annan auktoritet skulle låta inför sig justera prot.,
än den, som fattat det beslut, hvaröfver detsamma blifvit földt.
Det är ju icke tänkbart att någon otydlighet genom ifrågavar:de
stadgande kan upstå, hvadan jag afstyrker de väckta förslagen till
gemensamma tankar i detta afseende.
Gr. Lagerbjelke; 1 afseende på den anmärkn., som Hr
Fåhraus gjort emot ordet ”afdelning” vågar jag fästa upmärksam-
heten derpå, att om också Riksnämnden innesluter ledamöter af
alla Stånden, så är den dock en afdeln. af representalionen och
att således delta ord icke saknar sin egentlighet.
Hvad åter angår Frih. Raabs anmärkn. nemi. alt man talar
om Granskningsnämnden innan denna Nämnd är definierad, så-fär
jag fästa upmärksamhelen derpå, alt meningen med detta förslag
icke varit att skrifva en ny grundlag, ulan blott att i den gamla
grundlagen göra de ändringar, som anses nödvändiga. Den gamla
grundlagen har åtskilliga stadganden, som i fall man skulle skrifva
en ny grundlag bort på annat sått upställas. Del hade måhända
varit lättare att skrifva en helt ny grundlag, men Utsk. ansåg
lämpligare att insätta dessa stadganden i den gamla för att der¬
igenom praktiskt visa att Ulsk:s mening var alt endast förbättra
den grundlag vi nu äga.
I afseende på Gr. Mörners anmärkn. torde böra ihogkommas,
att i den gamla grundlagens 24 §, hvilken motsvarar den här
föreslagna 25 §, omtalas Utsk:n, innan del är i grundlagen defi-
nieradt, hvad som menas med Utsk.
Frih. Raab: Jag gifvet' allt det värde, som vederbör, åt de
skäl, som af Gr. Lagerbjelke blifvit framställda, och som kanske
kunna hafva sin riktighet, nemi. alt Utsk. har, så mycket som
möjligt, undvikit att göra onödiga förändringar; men här före¬
kommer i 3:dje mom. en stor nouveauté', som jag icke kan gilla
i sak; det heter nemi., Granskningsnämnden. Hvarföre kan det
icke så gerna beta GranskningsUtskottet? Hvarföre skall det der¬
emot när vi komma lill 29 § heta Utskott och icke Nämnd? Man
kunde ju i 25 § undvika att ens vidröra denna Granskningsnämnd
Dea 28 Maj f. m.
277
eller della Utskolt intilldess man kommer lill den § der Gransk¬
ningsUtsk. egentligen bör hafva sin plats då andra Utsk:n om¬
nämnas. Jag förnyar min vördsamma anhållan om propos. till
gemensam lanke, att 3:dje och 4:de niomina må utgå.
Gr. Lagerbjelke: Den anmärka., Frih. Raab nu gjort om
Granskningsnämden torde egentligeiL höra till 30:de §:ti och när
vi komma dit, skall jag icke underlåta att besvara densamma.
Härmed förklarades öfverläggningen om 25 § vara fulländad.
§ 28.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag anser det vara af
högsta vigt att lika termer antagas för att uttrycka lika begrepp
i samma grundiagsparagraf. I början af denna § förekommer ut¬
trycket "riksdagens öpnande” och i fortsättning af §:n slår se¬
dermera riksdagens början. Sedermera förekommer en definition
på hvad som med riksdagens början förstås och tiden hvarifrån
den skall räknas. Jag anser alt det på båda ställena bör heta
riksdagens början.
Gr. Lagerbjelke: Den af den siste värde talaren gjorda
anmärkmn beror helt och hållet på ett misstag. Riksdagens öp¬
nande inträffar vid det tillfälle, då K. M. håller sitt tal till
R. St. på Rikssalen. Riksdagens början, räknas deremot ifrån
den dag då K. M. afgifver till R. St. Sin propos. om Statsver¬
kets tillstånd och behof. Sådant är förhållandet enl. nu gällande
grundlag och så skulle det äfven blifva efter den nya.
Öfverläggningen om förevarande § förklarades härmed vara
fulländad.
§ 29.
Frih. Raab: Mig förekommer det, som skulle del just i
denna 29 § vara skäl alt göra den anmärkn. jag förut gjort om
Granskningsnämnden. Här står just icke egentligen laladt om
hvilka Utskolt, sorn skola tillsättas. Här bör således inllyta up-
gift på hvilka Utsk. man vill hafva och om man då anser alt
Granskningsnämnden icke bör behålla den benämningen, utan bör
heta GranskningsUlskott, så bör äfven detta i §:n inflyta; äfven¬
som jag vill framställa det förslag att jemte GranskningsUtsk.,
äfven StalsUlsk., som är eli oundgängligt Utsk. vid riksdagarna,
måtte få cn plats i grundlagen, .lag skall sedermera bedja, alt
få föreslå att denna § mätte få omflyttas, så att man icke talar
om GranskningsUtsk., förr än man förut talat om de öfriga Utsk:n.
Gr. Lagerbjelke: För den händelse att R. o. Ad. skulle
anse att Granskningsnämnden borde blifva icke Nämnd utan Utsk.,
så bör i alla fall icke något stadgande derom inkomma förr än
uti den 30 § och då nämnde § blir föredragen, torde derföre
vara rätta liden att göra ifrågavar:de anmärkn., och skall jag för fall
af dess framställande då icke försumma att söka besvara densamma.
278
Den 28 Maj f. ni.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser för ett stort fei i detta
förslag, alt man icke utsatt bestämda Utsk., utan hänskjutit frå¬
gan derom till en arbetsordning, hvilken man ännu icke fått skåda.
Ordalagen i denna § ang:de Utskm, äro sä affatlade, att det ser
ut, som skulle inga fasta Utsk. komma att finnas. Jag tror följ-
agteligen det böra bestämmas hvilka och huru många Utskm skola
vara. På den tiden inga fasta Utsk. funnos i Norrige var jag
der och hörde anraärkntr göras öfver bristen på dylika. Jag kän¬
ner icke med säkerhet huru förhällandet nu kan vara, men vill
påminna mig all man i sednare tider beslutil hafva fasta Utsk.
Skälen, hvarföre man kommit derhän, äro naturligtvis de olika
meningar ang:de de rörliga Utsktris mängd och beskaffenhet, hvilka
rådde icke blott vid särskildta Slorlhing, utan äfven .under- hvarje
sådant inom Lagling och Odalsting hvart för sig. Borde Utskm
tillsättas för det eller det ämnet? Skulle ledamöterna utgöra 9,
5, 7 eller något annat antal, o. s. v.? Om dylika småsaker tvi¬
stades den ena gången efter den andra och man förlorade mera
lid dervid än skäligt var. Då Utskm äro fasta så finnes ett stän¬
digt Arkiv för hvarje sådant. Man får således lättare reda på de
handlingar, som röra målens behandling under en förgtde tid.
Dertill kommer, att inom ett fast Utsk., bildar sig, likasom inom
de särskilda embetsverken en praxis, som är behöflig, derföre att
ingen Riksd.Ordn. kan föreskrifva hvarje småsak, som måste iakt¬
tagas. När dylika frågor förekomma, sä spörjer man: huru har
detta förut tillgått? Jo, så och så. Och man rättar sig ulan lag¬
paragrafer efter hvad föregångarne tillförene funnit godt och rig-
tigt, eller drager nytta af deras misstag. Har man deremot icke
fasta Utsk., så saknas denna rättelse till skada och ej till gagn
för ärendena.
Gr. Lagerbjelke: Jag hade i ett föreg:de plenum tillfälle,
utveckla Utsk:s åsigt huruledes, derigenom att i den nuvarande
grundlagen finnes intagna en mängd småsaker, man iråkat den
olägenheten, att dessa småsaker, icke kunna efter tid och omstän¬
digheter rättas, utan samma omgångar som för ändring i grund¬
lagens vigtigare delar äro beliöfliga och föreskrifna. Så anhåller
jag alt exempelvis få anföra huruledes man, af de sammansatta
Utskm nu lider stort mehn, men det sådant oaktadt hittills varit
omöjligt all blifva af med desamma. I motsatt fall bänder det
äfven ofta att dessa i grundfagen intagna småaktiga föreskrifter
tvinga lill förändringar genom hvilka man vånjes att ständigt
lappa på grundlagen, till föga fromma för helgden af denna lags
bestånd, jemväl i dess vigtigare delar. Det rälta torde väl vara
att grundlagen endast innehåller de djupare konstitutiva stadgan-
derne men öfverlemnar de mindre vigtiga frågorna, åt en lag¬
stiftning af civil-lags natur. På dessa skäl har Utsk. ansett, att
om man i grundlagen endast föreskref, att Utsk. skola finnas för
målens utarbetande, och att väckta förslag icke få bifallas, fört¬
ån de blifvit af Utsk. behandlade, så borde man icke intaga i
grundlagen några detaljerade stadganden om Utskms bildande,
Den 28 Maj f. m.
279
utan öfverlemna denna Utsk:ns bildning åt en serskild lagstiftning.
Den fara, som Hr von Hartmansdorff har sett, förefinnes i sjelfva
verket icke, ty om detta förslag klefve antaget, så komme Utsk:s-
bildningen i form af civillag att blifva beroende af R. St., och
detta är allt det skydd, som dessa föreskrifter behöfva och böra
hafva.
Hr Bråkenhjelm; Jag är äfven af den åsiglen, att grund¬
lagen bör göras så enkel och kort som möjligt och att man bör
så mycket som möjligt söka undvika, att der införa sådana stad-
ganden, hvilka endast tillhöra arbetsordningen och hvilka icke
böra äga form af grundlag. Det är icke sagdt, att Const.Utsk. är
i tillfälle att meddela uplysningar, rör:de sådana frågor. Det kan
mången gång vara bättre att LagUtsk. gör det, men detta hindrar
mig icke från den anmärknm, alt jag hade väntat af Const.Utsk.
att Utsk. åtminstone hade yttrat, all del ämnar, ifall den före¬
slagna lagen blir antagen lill hvilande, framdeles hos R. St. fö¬
reslå eller till LagUtsk. ingifva motion om stadganden i detta
ämne. Detta borde kanske Const.Utsk. i denna och alla likartade
punkter hafva gjort.
Jag gör vidare den anmärknm emot §:n att jag icke förstår
hvad hela denna 29 § behöfs. Den blott medgifver ål Riksnämn-
den ett slags tillstånd, alt tillsätta Ulskm. Detta måste väl R.
St. i alla fall äga, om det också icke finues omtaladl i Riksd.Ordn.,
och då det icke är fråga om något annat än, alt nu stadga, att
lagstiftningen i detta fall skall bestämmas i vanlig civil-lags-väg,
så finner jag icke hvad §:n har här alt beställa. Jag hade åt¬
minstone väntat mig, att någon delalj här hade förekommit, som
hade varit vigtig för RiksStm såsom Stånd, t. ex. att lika många
ledamöter ur alla Stånden borde i hvardera Utsk. ingå. Eljest
vore det möjligt åtminstone om denna § antogs, alt 3 Stånd ute¬
stängde det 4:de från ett Utsk. och detta kan väl icke vara Lag¬
stiftarens mening. Derföre önskar jag alt denna § måtte alldeles
borttagas eller åtminstone att det speciella stadgandet måtte inflyta,
att lika många ledamöter af hvarje RiksStånd böra i Utsk:s-arbe-
tena deltaga.
Frih. Raab: Jag kan icke instämma med Hr Bråkenhjelm
deruti, att antingen fä §:n förtydligad eller också borttaga den¬
samma. Min anhållan är deremot den, alt till gemensam tanke
i denna § få framställa det förslag, att åtminstone det måtte be¬
stämmas, att ett StatsUtsk. skall vid hvarje riksdag förordnas.
Jag hämtar stöd för denna mening icke allenast af hvad Hr von
Hartmansdorff sagt, utan äfven af hvad Gr. Lagerbjelke yttrat, nemi.
att grundlagen bör innehålla det djupare konstitutiva. Det är
onekligen alldeles nödvändigt att hafva ett StatsUtsk. då i en fö-
reg:de § bestämmes, att K. M. skall till R. St. inkomma med
propos. om Statsverkets tillstånd och behof, för hvars handlägg¬
ning ett StatsUtsk. är oundgänglingen af behofvet påkalladt.
Öfverläggningen om förevande § ansågs härmed vara full¬
ändad.
280
Den 28 Maj f. m
fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
§ 30.
Hr von Hartmansdorff: När man betänker, att Gransk-
ningsnämnden skulle få ett updrag, sora nu tillhör Const.Utsk.,
nemi. att granska Statsrådets prot., så kan man väl icke med¬
gifva, att det bör bero på hvarje Stånd, att på sätt det tjenligast
finner utse ledamöter dertill. Om det skulle falla ett Stånd in
att genom lottning utse ledamöterna, månne det vore tjenligt för
rikets bästa? Beslutade åter något Stånd att Ulslcs medlemmar
borde tillsättas genom öppet val, och Ståndet stöde under ledning
af en mäktig parti-chef, så skulle, i händelse denne man vore
myckel sträng, alt hålla efter dem, som icke gjorde honom till
viljes, det möjligen kunna hända att man icke vågade rösta pä
någon som vore parti-chefen misshaglig. Jag anser fördenskull
detta stadgande vara olämpligt.
Hr Bråkenhjelm: Jag nekar icke, alt jag hade förväntat
mig ali Coust.Utsk. då detsamma var nödsakadt, alt ändra orda¬
lydelsen af den i gamla Riksd.Ordn. befindlliga 29 §, hade bort
iakttaga en sådan redakhn af §:n, som hade kunnat förekomma
alla de origtiga mått och steg, som Utslcu under de sednare riks-
dagarne tilläli! sig. Jag får likväl först taga mig friheten fråga
huruvida jag är berättigad alt diskutera 29 §:n i den gamla
Riksd.Ordn.
Sedan i anledn. häraf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarat,
att Hr Bråkenhjelm vore oförhindrad att framställa hvad med den
nu ifrågavande § af Utsk:s förslag hade sammanhang, tilläde
Hr Bråkenhjelm: Min mening är, att då den 29 §;n i
nu gällande Riksd.Ordn. bestämt 2 sätt för R. St. alt gå tillväga,
när de finna sig böra göra någon anmärkn. emot Regeringen, det
ena i opinionsväg, det andra genom ordentlig action, så måste
dessa bägge olika utvägar hafva hvar för sig olika kategorier och
föremål. De hafva blifvit under de förra riksdagarna och äfven
under denna, sammanblandade med hvarandra, så att den juri¬
diska frågan blifvit gjord lill en opinionsfråga af R. St. Der
grundlagen tydligen sagt, att Riksnämnden skall träda emellan,
der har Const.Utsk. tyckt sig finna, att det endast vore fråga om
en opinionsyttring af R. St., o. s. v. Delta fel hade jag önskat
blifvit genom en sträng föreskrift i denna § för framtiden rättadt,
och hemställer till ordf:n i Const.Utsk. huruvida icke han tror sig
om att kunna genomdrifva någon så beskaffad redaktm af den
nya 30 §, som för framtiden helt och hållet förekommer alla så¬
dana abnormiteter.
Frih. Raab: För del första förnyar jag den anmärkn. jag
förut gjort att Granskningsnämnden i stället borde benämnas
GranskningsUtsk. För del andra förekommer den föreskriften i
2:dra mom. af denna §: ”skulle Nämnden anmärka — — —
Den 28 Maj f. ni.
281
förlroende-embele ulöfval, ege Nämnden då alt sådant för Stån¬
dens plena tillkännagifva etc.” Jag tror att till icke obetydlig
del skulle vinnas livad Hr Bråkenhjelm nyss anfört nemi. att dy¬
lika frågor icke må hänskjutas till HiksSlms plena ulan till Riks¬
församlingen. Det är klart, alt då Riksförsamling omfattar alla
ledamöterna, så är der tillfälle, ali bäst få förhållandena uredda,
och man skulle då kunna undvika så motsatta beslut i dylika vig¬
tiga frågor, som de beslut hvilka kunna fattas af Stånden, om
denna förbättring icke införes. Jag skulla således anse del vara
en vigtig förbättring, om dessa beslut hänfördes lill Riksförsam¬
lingen och icke, såsom här är föreslaget till RiksStm. Vidare får
jag erinra derom, att i samma mom. förekommer: ”Befinnes, att
R. S(:s Revisorer emot Konungens rådgifvare framställt anmärkmr;
då skola dessa anmärkmr uptagas till handläggning af Gransknings¬
nämnden i sammanhang med granskningen af Statsrådsprotm”.
När raan vidare efterser, så finnér raan att Utsk. föreslagit ute¬
slutande af 30 § och således borttagit den föreskrift, som ligger
till grund för bestämmelserna, rör:de Granskningsnämnden, i den
nu under öfverläggning varande §:n. Enl. stadgandet i nuvarande
grundlag, tillkommer nemi. StatsUtsk. ”att efterse och granska
huruvida de gjorda eller förordnade utbetalningar af Statsmedlen
icke öfverstigit beloppet af de hufvudtitlar, hvilka uti R. St:s, vid
nästförilutna riksdag upgjorda statsreglering blifvit fastställda och
äro grundade på behörigen upgjorda Stater eller Konungens med
vederbörlig kontrasignation utfärdade anordningar etc.” Vidare är
del föresluifvit, ”att Utsk. skall genast anmärkt!, och i Riksens Stän¬
ders plena anmälan göra emot den embetsman, som en sådan
anordning kontrasignera! etc.” Nu har man tagit bort hela detta
åliggande och öfver flyttat granskningen endast till Gransknings-
Ulsk., på det sätt, att granskningen endast skall omfatta hvad
föreg:de Revisorer anmärkt; men revisionen omfattar en tid, som
icke längesedan är förfluten och man skulle således icke afhandla
andra ärenden eller anmärkmr, ån dem som äro förflutna för ett
par år sedan. Dertill kom, att just de anmärkmr, som StatsUtsk.
har sig ålagdt att göra emot de Kongl, embetsmän som öfverskri-
dit anordningarne, skulle komma att helt och hållet försvinna.
Jag skulle således för min del tro, att en föreskrift behöfver bi¬
behållas i öfverensstämmelse med hvad i 30:de §:n är omnämndt,
hvilket jag har ansett mig böra vid delta tillfälle anmäla.
Gr. Lagerbjelke: Hvad först beträffar Hr von Hartmans-
dorffs fruktan för stadgandet, att Granskningsnämnden tillsättes
på sätt hvarje Stånd lämpligast finner, så kan till hans lugnande
lända, att Riksd.Ordn.-s nuvarande 28 § stadgar: ”R. o. Ad. samt
Preste- och BorgareStm välje genom Elektorer, och BondeSt. på
det sätt Ståndet vid hvarje riksdag tjenligt finner”. Nu skulle
jag väl svårligen kunna föreställa mig, att del vore vådligt att
medgifva Stånden den rättighet i afseende på Granskningsnämndens
tillsättande, som BondeSt. f. n. äger vid tillsättande af alla Utsk.
I afseende på hvad Frih. Raab sednast anförde ang:de Stats-
282
Dea 28 Maj f. m.
Utsk:s rättigheter, så förefinnes likväl emellan nuvarande Stats-
Utsk. och de, sorn enl. förslaget skulle komma att finnas, den
skillnad, att grundlagen nu bestämdt föreskrifver att StatsUtsk.
skall förrätta revision af Statsverket, ehuru Utsk. under de sed¬
nare riksdagarne blifvit från denna revision af Stånden befriadt.
Den förelagna nya grundlagen innehåller deremot icke något dy¬
likt stadgande emedan den förutsätter att denna revision kommer
att förrättas af Statsrevisionerna. I allt fall, i händelse Utsk. skulle
finna, alt Konungens rådgifvare icke iakttagit R. St:s föreskrifter
i afseende på Statsregleringen, så har hvarje ledamot rättighet,
att derom göra anmälan hos Granskningsnämnden. Nu kan del
lättligen inträffa, genom den dubbla anmärkn:srätten, att en an-
märkn., som fallit inom StatsUtsk., i alla fall inlemnas lill Const.-
Utsk. Hvartill tjenar det då, att StatsUtsk. skall sitta och debat¬
tera och afgöra om anmärkn. skall förfalla eller icke?
Frih. Raab har vidare ansett att Granskningsnämnden borde
rigtigare benämnas GranskningsUtsk. Den värde talaren har lik¬
väl dervid förbisett alt i del nya förslaget med Utsk. menas en
auktoritet, som är tillsatt för att utreda frågor men icke för att
deröfver besluta. Nämnderna äro deremot enl. samma förslag
auktoriteter som afgöra frågor med R. Sl:s rätt, Sålunda afgör
Granskningsnämnden i många fall med R. St:s rätt. Den afgör, t.
ex. huruvida Konungens rådgifvare skola ställas under Riksrätt.
Det är således konseqvent, att göra Granskningsnämnden till nämnd
och icke till Utsk. Det är äfven i andra afseenden nyttigt, ty det
är naturligt, att i Riksnämnden kommer att bilda sig en majoritet.
Detta kan i många fall vara nyttigt men del är äfven nyttigt, alt
den majoritet, som kan bilda sig i Riksnämnden icke blir alls¬
mäktig. Om Granskningsnämnden vore ett Utsk., så vore den¬
samma helt och hållet beroende af Riksnämndens majoritet, hvar¬
emot då den är en nämnd, som tillsättes af R. St. densamma är
oberoende af majoriteten i Riksnämnden.
Hvad sluteligen angår Hr Rråkenhjelms framställning, att
man borde redigera om det nuvarande stadgandet ang:de gransk¬
ningen af Statsråds prol:na och det sätt, hvarpå Konungens råd¬
gifvare upfyllt sitt ansvarsfulla kall, så är det gifvit, att om man
ändrar stadganderne för denna granskning, så skall man till viss
grad inkomma på frågorna om afvägningen af förhållandet Stats¬
makterna emellan och detta har Utsk. velat undvika. Dessa
frågor höra till ett annat ämne och Utsk. har trott sig icke böra
ingå på detsamma.
Hr Lagerhjelm: Jag fäster mig likasom Hr von Hartmans¬
dorff vid orden i lista morn.: ”på sätt Ståndet tjenligast finner”.
Jag tror, att dessa ord böra utbytas emot följande: på sätt den
för Ståndet gällande ordningsstadga bestämmer. Man kan
mycket väl föreställa sig många olika sätt, hvarpå desse ledamöter
skulle kunna utses och jag ser icke hvarföre icke sådant skulle
finna en plats i Ståndsordningarne.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har till försvar
för Utskis förslag ronde sättet att välja Granskningsnämndens le-
Den 28 Maj f. m.
283
damöter, åberopat den rätt, BondeSt. f. n. eger, att välja Utsk:s
ledamöter. Jag (ror deremot, att ett redan befintligt undantag
icke bör åberopas såsom skäl för att göras till allmän regel, enär
olägenheter kunna följa af de tvister, som det obestämda i före¬
skriften möjligen medförer.
Medan jag har ordet, får jag förklara mig anse orätt af Const.-
Utsk. att hafva från Granskningsnämnden skiljt befattningen med
grundlagsfrågor; men som en serskild § längre fram handlar om
denna fråga, så torde jag få tillfälle yttra mig derom, när den
föredrages. Emedlertid har jag velat anmärka det nu, på det alt
rättigheten till yttrande derom icke må anses vara mig betagen.
Ofverläggningen om 30 § förklarades härmed vara fulländad.
§ 31.
Frih. Raab: Jag ber att få göra samma anmärkn. i afseen¬
de på ordet Nämnd i denna, som jag gjort vid den föreg:de §:n.
•lag anser del så mycket olämpligare, alt kalla detta för Nämnd,
sora raan just i samma § har uttryckt, att den icke eger att fatta
något beslut och densamma således icke kan komma i den kate¬
gori, som Gr. Lagerbjelke nyss har upgifvit böra benämnas med
detta namn.
Gr. Lagerbjelke: Jag medgifver gerna, att det kan vara
likgiltigt, antingen här begagnas uttrycket Nämnd eller Utsk.
Jag medgifver till och med att det är alldeles likgiltigt om den¬
na Nämnd finnes eller icke; men då Utsk. har föreslagit att den
skall finnas, så är det derföre att Konungen genom den hemliga
Nämnden, skall få ett tillfälle, alt rådgöra med representanter, om
förhållanden, som K. SI. önskar hålla hemliga. Det är ju då gif¬
vet, att de personer, med hvilka K. M. kommer alt rådgöra, icke
komma att allena tillhöra majoriteten inom RiksStm utan äfven
att minoriteten der skall få hafva några ord med. Om nu den
hemliga Nämnden vore ett Utskott, så vore det troligt att det
kom att tillsättas endast med personer af majoriteten likasom in¬
om Utsk:n, hvaremot det nu är vanligt att det kommer en per¬
son både af majoriteten och minoriteten och jag anser ordet Nämnd
vara en mera passande benämning.
Hr Fåhreeus: Sedan Ordf. i Const.Utsk. meddelat den defi¬
nition på ”Nämnd”, att denna benämning afser sådane delega¬
tioner, som ega att med R. St:s rätt besluta, så hemställer jag
af hvad anledning Heml. Utsk. blifvit kalladt för Nämnd, då det
likväl icke eger att fatta något beslut, utan endast att afgifva
utlåt, lill K. M.
Härmed förklarades ofverläggningen om förevar:de § vara
fulländad.
§§ 32 och 33.
Dessa §§ lemnades utan anmärkning.
§ 34.
284
Den 28 Maj f. m.
Frih. Raab: Utsk. har föreslagit i en föreg:de §, att Ordf.
skall väljas inom Utskm. Här har man gjort ett undanlag för¬
de Utsk. som kallas Nämnder. Jeg hemställer om detta är lämp¬
ligt, och hvad skäl, som möjligen kan förefinnas, alt i denna af-
deln. göra ett undanlag från den allmänna regeln och i öfver¬
ensstämmelse med mitt yrkande förut att båda afdelnme måtte
få heta hvad de hittills hetat, nemi. Utsk., anhåller jag att hela
34 §:n såsom öfverflödig, mätte få ulga.
Hr Få hr reus: Det heter i 34 §:n: ”1 alla R. Sl:s Nämn¬
der, med undantag af Riksnämnden,” etc. Då det uti förslaget
icke. synes spär lill någon annan Nämnd, utom Riksnämnden, än
den s. k. Granskningsnämnden och Hemliga Nämnden, tror jag
ordet alla här vara allt för oegentligt, helst del dessutom är alt
märka, att Konungen sjelf är Ordf. i Hemliga Nämnden och så¬
lunda nämnde ord i sjelfva verket endast komme att afse en.
Gr. Lagerbjelke: I fall detta förslag anlages, så kommer
i den nya grundlagen naturligtvis alt införas icke allenast den
Nämnd, som här blifvit nu omnämnd, utan äfven alla öfriga
Nämnder, som från den nuvarande grundlagen finnas bibehållna.
Dessa Nämnder hafva i allmänhet ingen annan befattning än,
att sammanträda och genast votera. Ordf. i dessa Nämnder har
således i allmänhet icke annat att göra än att öpna voteringssed-
larne. Det torde derföre vara vida lämpligare, att dessa Nämn¬
der få bruka sin voteringsverksamhet för den sak, för hvilken de
äro samlade, än att de först skola spilla tiden med att välja Ordf.
Den enda nämnd, der Ordförandeplatsen kan vara af någon be¬
tydelse, blefve i Granskningsnämnden, och då denna Nämnd till¬
sättes Ståndsvis samt hela den gamla institutionen i afseende på
granskning af prot:na är bibehållen, så har Utsk. icke ansett
olämpligt alt bibehålla det sätt för Ordf:de-platsens bestämmande,
som för det närvarande gäller för alla andra Nämnder.
Öfverläggningen om 34 § förklarades härmed vara fulländad.
I fråga om nu gällande Riksd.Ordn:s 40 §, hvilken enl.
Utsk:s förslag skulle utgå, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Om 40 §:n i nu gällande R. O.
som står näst förut, heter det, att den skulle utgå. Denna § in¬
nehåller följande: ”Landtm, och Talmännen, eller de, som deras
ställen företräda, njute oförvägradt tillträde i Utsk:o; dock utan
röst eller deliberationsrätt. I Hemliga- och BankoUtsk:n, der
Tysthets-ed fordras, aflägge äfven de en sådan.” Månne frågan
om Talmännens tillträde i Utsk:n egentligen hör till representa¬
tionssättet? Den hörer till ärendenas speciella behandling och man
kan icke annorlunda än medelbart komma in på den saken. Men
låt nu dermed vara huru som helst, är det nyttigt och rätt alt
betaga Talmännen det inträde de i Utsk:n hittills haft? Jag skul¬
le icke Iro det. Det kan understundom vara nyttigt för Utslcn,
att en Talman inställer sig der, för att tillse huru ärenderna skö¬
tas, och möjligtvis gifva dem mera fart. Det kan vara godt för
Den 28 Maj f. m.
285
en Talman ali genom tillträde i Utskm omedelbart inhemta kän¬
nedom om ärendenas beskaffenhet, hvilken han eljest icke utan
förfrågningar samt merendels ofullständigt vinner. Jag kan icke
inse alt något vinnes, men väl att man förlorar på denna för¬
ändring.
Gr. Lagerbjelke: Då Utsk. föreslagit, att hela samman¬
sättningen af Utsk:n skall komma att bero på den blifvande ar¬
betsordningen och icke intagas i grundlagen, så år del också klari,
att om man vill hafva ett stadgande ang:de Landtnäs och Tal¬
männens rättighet alt öfvervara Utsk:ns arbeten, så hörer äfven
det till arbetsordningen. Del är således icke sagdl att" icke ett
sådant stadgande skall komma att finnas, derföre att det icke är
infördi i grundlagen.
Hr von Hartmansdorff: Hvarföre skall Talmännens till¬
träde i Utsk:n anses höra till arbetsordningen, då de icke deltaga
i arbetet? I alla fall synes mig, att då man funnit sig böra om¬
förmäla rättigheten för Konungens rådgifvare att infinna sig i
plena, borde man äfven hafva låtit rättigheten för Landtm, och
Talmännen att öfvervara Utskms öfverläggningar härstädes qvarstå.
Gr. Lagerbjelke: I början af dagens plenum hade jag
tillfälle att framställa huruledes Utsk. ansell, alt i grundlagen bor¬
de inlagas endast de djupare konstitutiva stadganderna, men att
de af mindre vigt, ehuru i öfrigt ganska nyttiga, borde höra till
arbetsordningen och stiftas på samma sätt som Civil lag. Utsk.
har ansett stadgandet om Talmännens rättighet, alt öfvervara
Utskms öfverläggningar, icke vara af den vigt, att stadgandet der¬
om borde inflyta i grundlagen, utan all det lämpligen borde in¬
tagas i den lag, soni afhandlar Utskms arbetssätt, men deremot
har Utsk. ansett att det vore af större vigt, att Konungens råd¬
gifvare egde tillträde till Riksnämnden, ja, att denna sak vore af
så djup och stor vigt att stadgandet derom borde i grundlagen
inflyta.
Frih. Palmstjerna: Dä jag anmälte mig, visste jag icke
alt Gr. Lagerbjelke hade anmält sig och är nu af honom före¬
kommen. Jag har icke heller någonsin funnit ali Landtnäs och
Talmännens närvaro i Ulskm varit af den aldra ringaste nytta.
Detta har varit ansedt såsom eli slags praerogaliv, som de egt att
begagna till följd af grundlagens stadgande, men jag kan icke fin¬
na, att det någonsin kan verka på ärendenas gång inom Ulskm,
åtminstone har del icke hittills varit förhållandet.
Ofverläggningen om den nu gällande 40 §:s uteslutande an¬
sågs härmed fulländad.
§ 35.
Frih. Raab; Jag anser mig skyldig att fästa upmärksamhelen
på eli litel tryckfel, som gör meningen något otydlig eller till
och med sägande något helt annat än hvad som förmodligen me¬
nas. Här står längst ned i §:n: ”Ej eller vare den, af hvilken
286
Den 28 Maj f. m
R. St. omedelbart kunna reda och ansvar fordra, valbar eller be¬
rättigad lill val af Utsk.” etc. Deraf skulle följa efter ordställnin¬
gen, all en sådan person vore förbjuden att deltaga i val lill alla
Utsk. Det är väl icke meningen, att förbjuda honom att deltaga
i val till Utsk., utan endast att väljas i sådant Utsk. Jag hem¬
ställer, om del icke borde hela i stället valbar eller valberättigad
lill Utskott.
Gr. Lagerbjelke: Utsk:s mening är verkligen den, att en
person, som skall omedelbart gifva redo och räkning lill eli Utsk.
icke bör vara valbar lill samma Utsk. och icke heller få sjelf del¬
taga i tillsättningen af detta Utsk. Const.Utsk. ansåg nemi. att
del folie af sig sjelf, att denna person icke kan vara valbar i
Utsk., men alt det äfven borde falla af sig sjelf att han icke fin¬
ge deltaga i utväljande af sina egna Revisorer, hvarföre jag tror
meningen vara riktig.
Frih. Raab: Jag ber att få fästa upraårksamheten på, om
Gr. Lagerbjelke närmare granskar ordslällningen här, att deh kan
lätt misslydas, och alt den blir enklare om raan säger valbar och
valberättigad till Utsk.
Gr. Mörner: Jag tror, alt del är ett nog långt utsträckt
jåf att vilja förhindra en person att deltaga i val af det Utsk.
der redovisning af hans egna embetsåtgärder förekomma kan.
Tilläfventyrs torde icke gränsorne emellan alla Utsk:n vara på för¬
hand så fullt bestämda, att man kan vara alldeles säker att nå¬
gon sådan fråga icke kan förekomma uti eli Utsk. uti hvars väl¬
jande han deltager. Då den gamla grundlagen stadgar att han
sjelf icke får vara valbar lill sådant Utsk., skulle jag tro alt det
innebär all den säkerhet, som i detta fall erfordras. Emot den
föreslagna nya redaklm förekommer äfven, att det icke fullkom¬
ligt svarar emot hvartannat då der slår: ”valbar och valberätti¬
gad till val af Utskott.” Efter denna redakt, skulle Utsk. välja
honora. Detta kan icke vara meningen, ”utan inväljas i Utskott”
står del i gamla grundlagsparagrafen och valbar till Utsk. skall det väl
stå i den nya, men valbar af Utsk. skulle jag tro är eli oegent¬
ligt uttryck. Jag hemställer således att ordet af måtte uteslutas
och att i stället mätte komma slå valbar till Utsk.
Ofverläggningen om 35 § ansågs härmed fulländad.
Hr vou Hartmansdorff: Efter detta förslag skulle icke
en remiss kunna vägras med mindre ^:delar derom vore ense.
Hittills har hvarje Stånd haft denna rättighet utan större plurali¬
tet än den enkla. Jag tror icke man kan säga att remissers
vägran blifvit missbrukad. Hvarföre skall man då lägga deremot
en så stor svårighet, som ^:dels pluralitet? Det är så till sågan¬
des en lillintetgörelse af rättigheten att vägra remiss. Behofvet
§ 36.
Denna § lemnades utan anmärkning.
§ 37.
Den 28 Maj f. m.
287
att ega och utöfva henne har R. o. Ad. vid flera tillfällen erfa¬
rit. Om della behof visat sig inom ett Stånd, huru mycket me¬
ra skall det icke förekomma inom Riksnämnden, sammansatt af 4
serskildta Stånd.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har visserligen
sagt, att RiksStm nu ega denna rätt, och att så ansetts, har åt¬
skilliga gånger visat sig genom vägrade remisser. Emedlertid ai¬
del icke så alldeles afgjordt, att denna rätt, erkännes af alla St:n,
och i allt fall kan då motioner väckas i Stånden men ett Stånd
skulle vägra remiss, motionären lätteligen få samma motion väckt
i ett annat Stånd, eller, om motionären icke vill söka att sjelf
förskaffa sig motionen på detta sätt remitterad, blir densamma lik¬
väl känd af de öfriga Stms ledamöter, som ifall de anse motionen
nyttig, kunna väcka den i sina Stånd. Detta blir icke förhållan¬
det, då motioner blott få väckas i Riksnämnden och då skulle
det lätt kunna hända, alt en nyttig sak kunde blifva genom en
enda rösts tillfälliga majoritet der förqväfd. Jag tror det är nö¬
digt alt, då motioner endast få väckas på ett rum, men försam¬
lingen får rätt att qväfva en olämplig motion, för ett sådant
qväfvande äfven föreskrifves en större pluralitet.
Frih. Palmstjerna: Afven jag anser att man bör förutsätta
en större majoritet då en motion skall förqväfvas, eller remiss der¬
af förnekas af Riksnämnden. Det är gifvet att i en Riksförsam¬
ling bildar sig en majoritet. Om det skulle ligga i denna majo¬
ritets makt att förqväfva en motion med enkel pluralitet och hin¬
dra densamma att komma till öfverläggning inom de serskilda
RiksStm, så kan denna majoritet i Riksförsamlingen blifva för¬
tryckande för minoriteten, och då minoritetens rättigheter äro
lika heliga som majoritetens, så måste försigtighetsmått nedläggas
i grundlagen i della afseende. Det är icke alt förmoda att plu-
raliteten kan blifva så kompakt, alt den sträcker sig till |:delar
af Riksnämnden, utan under serdeles ovanliga omständigheter,
hvilka icke kunna förutses. Fastän majoriteten kan supponeras
utgöra något mera än hälften af ledamöterna, så kan man likväl
förutsätta alt den icke upgår till |:delar af Riksförsamlingen.
Jag skulle nästan vilja utsträcka detta stadgande till |:delars
pluralitet.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill helt och hållet instämma i de
två sisla talarenas yttranden; men ordalydelsen i en grundlag
bör vara bestämd och tydlig. Det bör i slutet af denna § heta.
”Eller |:delar af Riksnämndens närvarande ledamöter det besluta”
och icke Nämndens.
Öfverläggningen om 37 § förklarades härmed vara fulländad.
§ 38.
Denna § lemnades utan anmärkning.
§ 39.
Hr von Hartmansdorff: Här förekommer ett ”eller”,
288
Den 28 Maj f. m.
sorn är oriktigt begagnadt. ”Landtm, eller Talman hafva ej makt
att, utan Ståndets eller Riksnämndens samtycke, åtskilja ett ple¬
num.” Sålunda skulle Ståndets Talman kunna åberopa Riksnämn¬
dens samtycke och Riksnämndens Talman Ståndets samtycke.
Gr. Lagerbjelke: Dea oegentlighet, sorn Hr von Hartmans¬
dorff funnit, är mig alldeles omöjligt alt uptäcka. Meningen är
ju alldeles klar, att stadgandet för hvarje serskildt täll angår
den, Ståndet eller Riksnämnden, hvars plenum del är fråga att
åtskilja.
Öfverläggningen om 30 § förklarades härmed vara fulländad.
§ 40.
Hr von Hartmansdorff: Afven här står eli dylikt ”eller.”
Gr. Mörner: I denna § skall jag taga mig friheten anmär¬
ka all hår icke finnes utsatt, hvilken som skall föra ordet vid
sammanträde af de ifrågavar:de Talmännen, antingen det är Landtm,
eller Talmannen i Riksnämnden. Endera af dem måste det va¬
ra, men någon bestämmelse derom finnes icke. Jag skulle tro
att möjligen elt förtydligande i denna del vore på sitt ställe.
Gr. Lagerbjelke: 1 afseende på den anmärka., sorn Gr.
Mörner nyss har gjort, torde böra ihågkommas att den nuvarande
grundlagen icke heller har ett sådant stadgande, och att, åtmin¬
stone såvidt jag vet, icke någon strid om Ordf:de-platsen hittills
upkommit.
Gr. Mörner: För närvarande finnes ingen Riksnämnd.
Det är denna Riksnämnds och dess Talmans förhållanden till de
särskildta RiksStms Talmän, som icke åro bestämda och det är
derföre, som jag har trott att en bestämmelse nu skulle vara på
sitt ställe, så mycket mera, som det närvarande förhållandet att
Landtm, är Or3f:de bland Talmännen öfverensstämmer med det
stadgandet att den äldste ibland R. o. Ad. förer ordet i de sam¬
manträden, der Stms ledamöter hafva gemensamma öfverläggnin-
gar. Detta är elt alldeles nytt förhållande, som här inträffar och
hvilket, till förekommande af missförstånd, borde, efter hvad jag
tror, ordnas.
Gr. Lagerbjelke: Jag vill visserligen icke strida om den¬
na i det hela obetydliga sak, men likväl torde böra tagas i be¬
traktande, ali det allmänna stadgandet, som nu finnes och som
blifvit af Gr. Mörner åberopadl, äfven finnes i den föreslagna
grundlagen, lämpadt efter de nya förhållandena.
Gr. Mörner: I fall det skulle hända, att Ordf. i Riksnämn¬
den är en ledamot af R. o. Ad. och Landtm, äfven är det, så
får jag till Gr. Lagerbjelke hemställa hvilkendera af dessa Tal¬
män då, efter den ifrågavar:de §:n skall hafva företrädet. Jag
tror alt det icke på något sätt är klart och tydligt. Det kan va¬
ra
Den 28 Maj f. m.
289
ra likgiltigt huru frågan bestämmes, men en rangstrid emellan
dess särskilda Talmän, i händelse de skulle inträda i verksamhet,
tror jag vore mehnlig och att dertill icke bör gifvas anledning.
Härmed förklarades öfverläggningen om 40 § vara fulländad.
§ 41.
Hr von Hartmansdorff: Antingen är här ett fel i ut¬
trycket eller i meningen. Det står ”Nämndernas eller Ståndets
enskilda Ulsk:s-betänk:n och förslag.” ”Utsk:s-betänk:n” är gjordt
lill ett ord genom streck mellan begge. Då orden ”eller Ståndets ”här
kunna betraktas såsom mellanmening, så blifver bufvudmeningen
”Nämndernas enskildla Ulsk:s-betänkm”. Kan en Nämnd afgifva
ett Utskts-betänk.? Det hänger icke ihop. Skall då åter Ståndet
hafva ett enskildt Utsk:s-belänk ? Hvad vill del säga? Detyder det
alt Ståndet har enskildta Ulsk., i motsats mot Granskningsnämn-
den? så slår detta åter i strid emot den förklaring, som Gr. La¬
gerbjelke förut gifvit vid en föreg:de §, nemi. alt ingenting bor¬
de i Riksd.Ordn. bestämmas ang:de Utsk:n. Här är emedlertid
en skillnad gjord, hvilken, om han icke afser enskildta och all¬
männa Utsk., måste åsyfta enskildta och allmänna betänkm. Hvad
betyder det? Aro icke alla betänkm allmänna?
Gr. Lagerbjelke: Det streck, som finnes emellan orden
Utsk:s och betänkm, är ett tryckfel och då det försvinner, så tor¬
de meningen vara fullkomligt klar.
Ilr Brakel: Jag skulle för min del anse att i denna §
skall stå Hiksnämnds beslut eller Ståndens enskildta betänkm och
förslag.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talarens anmärkn. grun¬
dar sig på ett fullkomligt misstag. Det kan nemi. lill Sim in¬
komma betänkm icke blott från Riksnämnden ulan äfven från
Granskningsnämnden.
Frih. Raab: Den siste värde talarens yttrande erinrar mig
derom, att jag bör bevara min talan öppen äfven i de andra §§me
i fråga om ändring af benämningen Nämnd, för den händelse att
R. o. Ad. skulle förklara sin gemensamma tanke vara, att i st. f.
Granskningsnämnd gifva den sitt rätta namn af GranskningsUtsk.
Hr von Hartmansdorff: Om jag icke fattade Frih. Raabs
mening orätt, så har han velat för Nämnder kalla hvad som bör
heta Ulsk. Nu skulle det heta ”Nämndernas betänkm;” men då
en Riksuämnd företrädesvis är en Nämnd, så måtte hon icke
komma att afgifva betänkm.
Öfverläggningen om 41 § förklarades härmed vara fulländad-
§ 42.
Frih. Raab: Jag tager mig friheten föreslå i afseende på
4:de mom. alt det må heta: vid pröfning i St:ns plena af
Riksnämndens afgifna förslag etc.
7 H. 19
290
Den 28 Maj f. m.
Gr. Lagerbjelke: Då första § föredrogs, anfördes samma
anmärka. Jag hade dg tillfälle att besvara den och samma svar
gäller äfven här.
Öfverläggningen om denna § förklarades härmed vara full¬
ändad.
§ 43.
Hr von Hartmansdorff: I denna § förekommer flera fel¬
aktiga ”eller.”
Gr. Lagerbjelke: Likasom vid de föreg:de tillfällena, äro
dessa ”eller” enl. mitt vördsamma förmenande ganska riktiga.
Härmed förklarades öfverläggningen om denna § fulländad.
§ 44.
Denna § lemnades utan anmärkning.
§ 45.
Hr von Hartmansdorff: Samma anmärka., som jag sist
gjorde, gäller äfven här.
Öfverläggningen om denna § ansågs härmed fulländad.
§ 46.
Hr von Hartmansdorff: Här har man infört ett stadgan¬
de, som är nytt för vårt land, men som lärer brukas i Frankri¬
ke, nemi. alt man först skall genomgå ett lagförslag punktvis och
sedan, när allt detta skett, afgöra om det hela, skall gälla eller
förkastas. Om sådant är fördelaktigt eller icke, törs jag ej på
förhand säga, enär det fordras erfarenhet för alt vela det. Hvad
man dock redan kan finna, är, att intet beslut, som man rör:de
detaljerna fattat, står fast, om man har lust att rifva upp det he¬
la. Följden häraf måste, enl. mitt förmenande, blifva att man är
temligen likgiltig vid de särskilda föreskrifternas granskning, eme¬
dan man vet att det hela sedermera kan ogillas. Jag befarar att
författningars stiftande icke på detta sätt förkofras, utan snarare
försämras.
Gr. Lagerbjelke: Den erfarenhet, som den siste värde ta¬
laren ansett behöflig för att bedöma denna fråga, tror jag redan
finnes. Vi se nemi. ofta huruledes, vid granskning af större lag¬
förslag, vid den ena §:ti en majoritet gör sig gällande och vid
den andra en annan. Så har man mera än en gång sett, att
efter genomgång af alla de serskilda §§:na, ser författningen så
ut, att ingen ledamot af representationen vill hafva den till lag.
Det är derföre af stor vigt för Lagstiftningen, att, då sådana för¬
slag blifva §-vis genomgångna, beslut äfven derefter fattas öfver
lagen i sin helhet, då representationen har rättighet att säga, om
den vill hafva lagen, sådan den då genom beslut §-vis ser ut
eller icke.
Den fruktan Hr von Hartmansdorff yttrade i afseende på den
löslighet, som, genom delta stadgande, skulle komma att inträn-
Den 28 Maj f. m.
25)1
ga, torde vara så myckel mera ogrundad, sora snarare ett mot¬
satt förhållande skulle inträda, ty om man förfor lösligt vid ge¬
nomgående och vid beslut öfver §§:ne, så kunde ju lätt hända, atl man
derigenom beredde lagens fall vid beslutet öfver densamma i sin
helhet. Om man önskar att få lagen i sin helhet anlagen, så
måste man följaktligen vara dubbelt noggrann vid lagens genom¬
gående §-vis.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner att det med vissa
lagförslag förhåller sig så sora Gr. Lagerbjelke yttrat, men då
skulle man ej kunna, såsom hittills, få ett felagtigt förslag rälladl
genom Regeringens medverkan, utan det hela förfölle och ingen
framställning kunde till Konungen göras. Nu är likväl händelsen
den, att när ett bristfälligt förslag kommer lill Honom för att
granskas, och Han finnér detsamma icke kunna i sitt befintliga
skick, antagas, så afgifver Han lill R. St. en propos. om rättelser
i samma ämne, affatlade på sätt Han finner lämpligast vara. Då
kunna R. St. bifalla den och derigenom varder en lag under riks¬
dagens lopp stiftad. I annat fall blifver intet af och dermed är
riket icke tjenadl.
Ofverläggningen om 46 § ansågs härmed fulländad.
§ 47.
Denna § lemnades utan anmärkning.
§ 48.
Hr von Hartmansdorff: Här finnes ingen prsescriptionslid
utsatt för motioners väckande inom RiksSt:noch här står, allder
endast får väckas sådane, som röra RiksSl:ns enskildta bestyr och
angelägenheter. Hvilka åro de frågor, som röra Stms enskildta
bestyr och angelägenheter? Man skall troligen säga: sådana hvar¬
om ett RiksSiånd kan afgifva underd. skrifvelser lill K. M. utan
att de öfriga Stånden deri deltaga. Emedlertid hafva vi sett un¬
der innevarande riksdag, att fråga varit och votering, om jag rätt
minnes, huruvida icke entledigande af Konungens rådgifvare skul¬
le kunna af ett Stånd särskildt begäras, och en annan fråga har
jag nyss hört omtalas, deri verkligen ett Stånd beslutat, alt gå
till K. M. med särskild skrifvelse, ronde en fråga, som i min tan¬
ka bör vara föremål för alla 4 Stms beslut. När nu ett sådant
stadgande som detta införes, hvad betyder det, eller huru långt
sträcker det sig.
Gr. Lagerbjelke: Det förhåller sig alldeles så, som den
siste värde talaren sagt, nemi. all någon praescriptionslid för för¬
slags väckande, som röra Sl:n enskildt, icke är i detta grundlags¬
förslag intagit, och grunden dertill är den att det icke heller f. n.
finnes någon tid bestämd för väckande af motioner, som röra
Stms enskildta angelägenheter. Den siste värde talaren sjelf har
vid en föreg:de riksdag, på sista dagen deraf väckt ett förslag,
som rörde detta Stånd enskildt, nemi. om förbud för utlemnan-
19*
292
Den 28 Maj f. m.
de af denna sal till concerter. Hvad åter beträffar talarens hem¬
ställan om hvad sorn skall förstås med St:ns enskilta angelägen¬
heter, så står det i 37 §, hvad med allmänna frågor förstås. Nu
står det äfven i 48:de §:n. ”1 St:n må ej väckas motioner eller
förslag ang:de allmänna frågor.” Således är det gifvet alt i St:u
icke få väckas förslag om någon sådan fråga, som i den 37 §:n
är definierad såsom allmän, utan endast om sådane, som äro Stms
enskildta och icke kunna såsom allmänna betraktas.
Ofverläggningen om 48 § förklarades härmed fulländad.
§ 49.
Denna § lemnades utan anmärkning.
§ 50.
Hr von Hartmansdorff: Här är åter ett ”eller” origtigt
användt.
Gr. Lagerbjelke: Då jag vid detta tillfälle åberopar det
svar, jag ang:de dessa ”eller” vid föreg:de tillfällen anfört, anhål¬
ler jag vördsamt, alt förskottsvis få åberopa detta försvar äfven
för alla blifvande ”eller.”
Hr Printzensköld, Carl: Jag delar Hr von Harlmans-
dorffs öfvertygelse alt Utsk. här origtigt begagnat ordet ”eller”.
Jag inser nogsamt att Utsk. ej kunnat handla annorlunda, då det
velat i vår nu gällande Riksd.Ordn. inflicka en alldeles splitterny
myndighet, som jemte Riks-St:n skall handla och verka. Det ha¬
de likväl varit Const.Utsk:s skyldighet att, då det velat inrätta en
myndighet, som skall vara oberoende af RiksSt:n, npställa §:n så,
alt icke någon otydlighet upkommer. Den som läser de §§ der
Ståndens eller Riksnämndens bifall omförmäles, skall ovillkorligen
deraf draga den slut följden att, antingen RiksSbt eller [Nämnden
kan i frågan besluta eller också att den ena kan öfverlemna lill
den andra beslutets fattande, emedan ordet ”eller” förutsätter al¬
ternativt den ena eller andra myndigheten. Nu slår uti förevar:de
§:n att uttryck och deliberationer som deraf följt må med Ståndets
eller Riksnämndens bifall uteslutas. Skall det vara Nämnden sora
besluter i frågor, som förehafvas i Ståndet och skall det vara
Slåudet, som beslutar i frågor som förehafvas i Nämnden? det ut-
tryckes ingalunda uti ifrågavar:de §, och förhållandet är enahanda
i alla de föreg:de §§:ne. Man ser således att när man vill för¬
ändra lagstiftningen och inflicka nya saker med bibehållande af
gamla ordalag, så åstadkommer man tvetydighet just der den full¬
komligaste tydlighet är af nöden. Det hade således varit bättre
om Utsk. först talat om Riksnämnden och sedan slutat §:n med
orden ”lag samma vare om hvarje RiksStånd.” Då hade §:n va¬
rit tydlig, nu deremot står saken i det skick att man svårligen
kan vela om det är Nämnden eller Ståndet som skall besluta vid
tillfället, och om den ena icke kommer all inträda på den an¬
dras område. När man läser allmänna lagen, så ser man att lag-
stiftarne noga aktat sig för sådane tvetydigheter och deremot vid
Den ,28 Maj f. m •
293
slutet af ett stadgande infört ”lag samma vare äfven för den myn¬
digheten”; och jag önskar att då förslaget till Ulsk. återkommer,
Utsk. måtte taga i noga betraktande vigten deraf, att grundlagen
blir så tydlig alt ingen tvetydighet eller verksamhet om den ena
eller andia myndighetens rättigheter må upslå.
Hr Lagerhjelm: Jag hemställer lika med de föreg:de tven¬
ne talarne, att 11. o. Ad. behagade genom sin gemensamma tan¬
ke npmana Utsk. att vexla om ordalydelsen här, emedan den kan
föranleda en förvexling, som icke är rigtig.
Häruti instämde Hr Bråkenhjelm, hvarefter öfverlåggnin-
gen om 50 § ansågs vara fulländad.
§ 51.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar all Ståndets leda¬
möter varda lika trötta vid mina anmärkmr som Const.Utsk:s Ordf.
blifvit. Men ehuru jag ämnar, om detta förslag kommer alt hvila,
göra min flit att visa dess oantaglighet i sina grunder, så har
jag utan att nu ingå i dess hufvudsakliga granskning, ansett för
pligt alt icke återhålla de ringare anmärkmr, som under genom¬
läsningen kunna förekomma vid ordalydelsen. Man skall seder¬
mera icke kunna säga, att jag kommit efter med småsakerna och
velat för deras skull förkasta det hela.
Gr. Lagerbjelke har förklarat sitt svar på anmärknm om or¬
det ”eller”, i den förra §:n skola gälla emot samma anmärkn.
vid alla de följande. Detta var väl försigtigt, men jag tror dock
den vederläggning han redan försökt, icke passar på detta ställe.
Här står nemi.: ”de uti Siånd aller Riksnämnden förda proh,
samt öfriga riksdagshandlingar skola på Statens bekostnad från
trycket ulgifvas.” Följaktligen, om blott den ena delen tryckes,
så är ju stadgandet fullgjordt. Trycker man Riksnämndens prot.
ensamt, så är det rigtigt, och trycker man endast Ståndens prot.
så är äfven det i sin ordning.
Häruti instämde Hr Lagerhjelm.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber, att få bemöta den värde tala¬
rens anmärkn. dermed, att del kan vara rätt gjordt, att (rycka
intetdera. Föislagel innehåller nemi., att alla dessa handlingar
skola lill de delar tryckas, som St:n besluta. Det beror således
på Stais beslut att bestämma huru mycket deraf skall tryckas.
Utsk. ansåg nemi., att det icke vore lämpligt, alt i grundlagen
insätta ett stadgande derom, att alla dessa handlingar borde till
trycket befordras, ulan alt man kan öfverlemna åt R. St., alt
derom besluta och förordna.
Hr von Hartmansdorff: Om Consl.Ulsk. tycker så myc¬
kel om ordet ”eller”, så borde del här hafva begagnats, äfven i
st. f. ordet ”samt.” Då bade hela raden gått, om jag så får ut¬
trycka mig, på samma melodi alltigenom, och i st. f. ”samt öfri¬
ga riksdagshandlingar,” hade det hetat ”eller öfriga riksdags¬
handlingar.”
294
Den 26 Maj f. m.
Gr. Lagerbjelke: Om den siste värde talaren är så road
att sjunga efter de notor, som Const.Utsk. upställer, så bör Const.-
Utsk. ega anspråk på tacksamhet af honom, derföre att Utsk. be¬
gagnat det rätta ordet ”samt”, så alt sången icke blifvit falsk.
Hr Printzensköld: Jag anhåller att få veta af Consl.Utsk:s
Ordf., huru och på hvad sätt dessa beslut om prot:s-tryckningen
skola fattas. Skall det ankomma på R. St., eller skall förord¬
nandet derom göras af Riksnämnden, såsom utgörande i de flesta
fall R. St.? Eller skall det ankomma på RiksStin, att derom för¬
ordna? Const.Utsk. har här gjort Riksnämnden till hvad R. St.
f. n. äro. Skall det nu ankomma pä Riksnämnden att förklara
hvad, som skall tryckas eller icke tryckas, eller på RiksSim, så
att 3 Stånds beslut utgöra R. Sl:s? Jag kan icke göra mig reda
för detta förhållande.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få hänvisa den siste
värde talaren till Riksd.Ordn. för att der se huru RiksSim skola
fatta sina beslut.
Hr Lagerhjelm: Man må förklara huru man vill ordaly¬
delsen i detta förslag, så kan likväl Riksnämnden förklara att de
prot:r, som inför densamma äro förda, skola tryckas, men alt de
prot:r, som äro förda inom RiksStm icke skola tryckas. Det¬
ta mäste dock icke vara lagstiftarens mening, efter hvad jag
förmodar.
Hr Bråkenhjelm: Den nu sist gjorda anmärknm, tror jag
bemötes af den följande 66:te §:n, der definitionen finnes på hvad
med Ståndens beslut förstås.
Ofverläggoingen om 52 § förklarades härmed vara fulländad.
§§ 52 till och med 63.
Dessa §§ lemnades utan anmärkning.
§ 64.
Hr von Hartmansdorff: Måhända bedrager jag mig, men
jag har fattat meningen sä, att det var Ordf. hos R. o. Ad.,
hvilken skulle hädanefter, såsom hittills, benämnas Landtmarskalk,
hvaremot Ordf. i Riksnämnden skulle kallas Talman. Är det
verkligen så, att Ordf. hos ett Stånd heter Landtm, men Ordf.
hos den af alla Stånd sammansatta Riksnämnden kallas Talman,
så skall följden af denna § blifva, att R. o. Ad:s Ordf. skrifver
under framför Riksnämndens, i händelse de äro serskilda perso¬
ner. Det kan väl icke vara rigligt, ty om Riksnämnden är en
högre myndighet än Adelståndet, så bör väl Riksnämndens Tal¬
man vara den som skrifver försl under.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber den siste värde talaren om ur-
sägt, om jag orätt upfatlat hans mening, ty jag har icke kunnat
finna alt hans anmärkii. har afseende på något stadgande i den¬
na §. Det står nemi. hår endast hvilka, sora skola underskrifva,
men någon rangordning finnes icke dem emellan upgjord.
Den 28 Maj f. m.
295
llr von Hartmansdorff: Här star: ”De från samtlige
Stånden utgående akter och handlingar undertecknas af Landtm,
och Talmännen allena.” Det är sant att Landtnäs nämnande
framföre Talmännen icke bestämmer deras inbördes rangordning,
men man måste väl antaga att den, sora nämnes först skall skrif¬
va först, och så sker del äfven f. n. inom RiksStm.
Hr Printzensköld: I en grundlag anser jag det vara af
vigt att vid upräknande af de personer, hvilka skola handla å
RiksSl:ns vägnar, jemväl införas en noggrann bestämmelse af den
ordning, i hvilken dessa, ä Stms vägnar, upträdande personer
skola anteckna sina namn och hvad rang de följaktligen sinsemel¬
lan böra ega. Då är Hr von Hartmansdorffs framställning inga¬
lunda vederlagd dermed att, på sätt Gr. Lagerbjelke erinrat,
Riksd.Ordn. icke skall innehålla någon föreskrift om den ordning
RiksStms och Riksnämndens Ordhder ega att sinsemellan iakttaga.
Jag tror det icke vara lämpligt att i grundlagen Landtm, t. ex.
nämnes först och Talmännen sedan, då bland de sednare uptages
Riksnämndens Talman, under del att man sedan möjligen, genom
särskild författning eller serskildt beslut får bestämma att Landtm,
icke är den, som skall vara den främste, utan att en af de per¬
soner, som nämnas efter Landtm., skall stå framför honom. Så
oregelbundna böra uttrycken icke vara i en grundlag.
Öfverläggniugen om 64 § ansågs härmed fulländad.
§ 65.
Denna § lemnades utan anmärkning.
§ 66.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: För närvarande
finnes icke något stadgande i grundlagen, som bestämmer huru
stort antal ledamöter inom hvarje Stånd bör vara närvarande för
att beslut inom detsamma må fattas. Inom R. o. Ad. har det
f. n. haft ett giltigt skäl i Ståndets för öfrigt obestämda antal,
och inom de öfriga St:n har man måhända ansett allt afseende
på denna fråga öfverflödigt, i anseende till den garanti man nu
har genom beslutens fattande på 4 särskildta rum. Enl. Const.-
Ulsk:s förslag, skulle äfven de af Riksnämnden fattade beslut vara
gällande, och tror jag således det vara skäl, alt en föreskrift in¬
flyter i grundlagen, som gör, att icke någon gång ett vigligt be¬
slut kan fattas af några få i Nämnden. Jag hemställer således
att R. o. Ad. vid denna § måtte, såsom sin gemensamma tanke
förklara, att R. o. Ad. icke anser något stadgande böra inflyta
om det antal personer, som i Riksnämnden måste vara närvaran¬
de för att beslut dermed må kunna fattas. Det skulle visserligen
kunna hända, att ett beslut snart måste fallas i en fråga och att,
oaktadt ulfärdadt anslag, Riksnämndens ledamöter icke tillslädes-
komma till det i grundlagen föreskrifna antal, och vilja derföre
underkasta Ståndets närmare pröfning, huruvida det icke vore nö¬
digt, alt ett stadgande inflyter, som bestämmer, huru vid sådana
2%
Den 28 Maj f. m.
tillfälleo skall tillgå: om frågorna i sådant fall, skola öfverlem-
nas till Utskott, eller om man då skall välja annan lämplig ut¬
väg. Jag har icke velat framställa något bestämdt förslag, oviss
om det kan vara lämpligt att genom en ordningsstadga hindra
Riksnämndens ledamöter att inlinna sig i Nämndens sammankom¬
ster eller icke.
Gr. Lagerbjelke: För närvar:de finnes i grundlagen intet
stadgadt, ang:de minsta antalet ledamöter, för alt ett Stånd skall
vara beslutmässigt. Detta är anlednm hvarföre Const.Utsk. icke
i sitt förslag infört denna fullkomliga nyhet, men jag medgifver
likväl att ett sådant stadgande skulle vara nyttigt och vill derföre
visserligen icke emotsätta mig, hvad Gr. Hamilton föreslagit, eller
att R. o. Ad. skulle besluta, alt det borde bestämma ett minsta
antal ledamöter, som måste vara närvar:de för ali Riksnämnden
må anses vara beslutmässig.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag har redan förut haft
äran för Ståndet tillkännagifva, att jag anser mig kunna med min
röst hufvudsakligen bifalla Const.Utsk:s nu framställda förslag.
Detta har likväl skett under förutsättning, att motionärens och
Utsk:s mening vore den, alt den s. k. Riksnämnden skulle utgö¬
ra en första kammare, Stånden, beslutande hvart för sig, en an¬
dra kammare samt att således tvenne instanser för ärendenas be¬
handling komme att ega rum. Innehållet af den 66:te §:n i
Utsk:s förslag har likväl till betydlig del bestämt ett annat för¬
hållande och är det härutinnan, som jag velat föreslå rättelse.
Jag har ingenting emot, att, derest ett ärende blifvit af Riksnämn¬
den nedlagdt, pä sätt i 37 §:n säges, eller blifvit derstädes afsla-
get, med pluralitet af §:delar, detsamma må förfalla. Deremot
anser jag orätt, att låta hvarje fråga, som en knapp pluralitet
hos en tilläfventyrs fåtaligt samlad Riksnämnd velat omintetgöra,
derföre ohjelpligen för den riksdagen förfalla. Det blifver i syn¬
nerhet olämpligt om, såsom Utsk. föreslagit, något minimum för
de inom Riksnämnden beslutandes antal ej komme alt bestämmas.
För öfrigt anser jag, alt äfven om någon sak blifvit af Riksnämn¬
den med en majoritet utgörande f:delar af de röstandes antal,
bifallen, den likväl bör till Stånden hemställas. Man har i all¬
mänhet och, såsom jan tror, pä goda skäl antagit en dubbel pröf¬
ning vara af nöden. Jag delar denna åsigt och finner, särdeles
i lagstiftningsfrågor, ytterst angeläget, att icke en tillfällig, må¬
hända tillkonstlad majoritet må ega besluta nyheter och förän¬
dringar. Jag föreslår derföre, alt R. o. Ad. såsom gemensam
tanke vid denna §:s första mom. måtte förklara ”Riksnämnden
bör, i den män ärendena utarbetade blifva, till Ständens ple¬
na hemställa de beslut, i hvilka Nämnden stannat öfver all¬
männa frågor. Utan sadan hemställan skall Riksnämndens be¬
slut såsom R. St:s anses, då väckt förslag blifvit af Riksnämn¬
den nedlagdt, eller af slaget med en pluralitet, sorn utgör minst
två tredjedelar af de röstandes antal1'. Det öfriga af första
Den 28 Maj f. m.
207
mora skulle utgå. Andra mom. blefve oförändradt, tredje mom.
likaså.
Jag anser allt skäl vara att bestämma något visst minimum
för beslutmessigt antal tillstädesvarande ledamöter inom Riksnämn¬
den, i enlighet med det förslag, som af Gr. Hamilton blifvit gjordt
och af Gr. Lagerbjelke understöd!, och anser nödvändigt att äf¬
ven för öfverläggningarne och besluten inom RiksStm något mini¬
mum af närvarande ledamöter bestämmes.
Hr Lagerhjelm: Instämmande i föreg:de talares yttrande
derom, att något minimum af ledamöter för beslut i Riksnämn-
den mätte stadgas, ber jag tillika, att få fästa upmärksamheten
derpå, att såvida K. M:s nåd. propos:r eller skrifvelser höra till
allmänna frågor, hvilket synes mig vara ganska klart, efter Utsk:s
förslag i 37 §:n, så tyckes mig, att Const.Utsk. velat tillägga
Riksnämnden rättighet, att med enkel pluralitet genast afslå hvar¬
je sådan propos. eller skrifvelse utan remiss lill Utsk., eller nå¬
gon annan behandling, efter Utsk. icke här är nämndt. Jag an¬
håller, alt af Const.Utskis ledamöter få förklaring, huruvida jag
fallat meningen riktigt.
Gr. Lagerbjelke: Då Utsk. ville sammmanföra RiksStm
lill gemensamma öfverläggningar och gemensamt beslut på ettrum,
förbisågs icke, alt, om dessa gemensamma beslut blefvo i sisla
hand afgörande, ulan tillika satt garanti emot att majoriteten up-
häfde sig förtryckande öfver minoriteten, vissa samhällets intressen
eller organer lätteligen kunde blifva förtryckta afen tillfällig ma¬
joritet eller i allmänhet att man komme att iråka enkammar-
systemets olägenheter. Lisk. ansåg då att den behöiliga garantien
borde sökas deruti, att frågorna i sista hand afgjordes Ståndsvis.
Att dessa beslut Ståndsvis dock endast kunde blifva ja eller nej
till hvad Riksnämnden föreslagit faller af sig sjelft, emedan i
anna! fall ändamålet med Riksnämnden lill stor del skulle förfe¬
lats. Efterser man nu i hvilka frågor Riksnämndens beslut borde
hänskjutas till Stånden, så, hvad först beträffar afslag å väckta
förslag, ansåg Utsk. icke behötligt att Riksnämndens dylika beslut
hänskjötos till Stånden, emedan förtryck för minoritetens rättig¬
heter egentligen kan af majoriteten utöfvas genom antagandet
men icke genom förkastandet af nya förslager. Dessutom äro mo¬
tioner ofta af den outredda beskaffenhet alt det blefve svårt att
säga hvad ett afslag å Riksnämndens afslag å samma motioner
månde innebära.
Hvad åter beträffar bifall till väckta förslag, så faller af sig
sjelf, att uti grundlags- och privilegii-frågor, der hvart Stånd har
och bör hafva veto, det slutliga afgörande! mäste ske Ståndsvis;
hvaremot uti frågor, som kunna afgöras efter tre Stånds beslut,
den sökta garantien endast torde behöfvas då beslutet blifvit uti
Riksnämnden fattadt med liten majoritet, men deremot kunna
undvaras då redan uti Riksnämnden det vida öfvervägande flerta¬
let, eller, som Utsk. antagit, minst |:delar af de närvande, sig
om bifall till förslaget förenat.
298
Den 28 Maj f. m.
Frill. Hamilton, Hugo: Oaktadt den förklaring utaf det
lista mom. i förevar:de §, som den siste värde talaren gifvit, så
kan jag icke annat än understödja det förslag till gemensam tan¬
ke, som af Hr Gyllenskjöld här har blifvit väckt, nemi. alt alla
frågor skulle icke blott i Riksnåmnden utan äfven af Stånden
pröfvas innan de blefvo gällande, så framt icke frågorna blifvit
afslagna i Riksnämnden vid deras första behandling, på del att
alla frågor, emedan jag anser det vara det enda sättet alt få de
vigtigaste principfrågor antagna, allde undergå granskning 2 gån¬
ger, hvarigenom förhastade beslut förebyggas. Jag medgifver, att
jag sjelf har tvekat derom under den form, som Const.Utsk. fram¬
ställt saken, emedan del alltid måste vara ledsamt, att föreslå
nya band på besluten och förorsaka uppehåll i ärendenas gäng;
men behofvet af att förekomma förhastade beslut, har i alla sam¬
hällen, der enkammarsyslemet är införd!, visat sig så maktpålig¬
gande, att jag icke vågar tillstyrka något annat behandlingssätt,
ån att alla frågor, för alt blifva gällande, må behandlas i 2 in¬
stanser; men RiksSlm och Nationen få väl gifva sig lill tåls, för
alt genom denna upoffring af lid vinna det högre ändamålet eller
säkerhet.
Ilr Lagerhjelm: Jag frågade, då jag sist hade ordet, om
K. M:s propos:r voro inneslutna i de s. k. allmänna frågor, som
förekomma i 66:te §:n. Jag fick derpå intet svar, men jag för¬
modar, alt så är. Nu står det i 42 §, att remiss skall gå till
Utsk., derest icke frågans nedläggande beslutes; men om deremot
ett afslag gifves af Riksnämnden på en K. propos. i lagfrågor
t. ex., då behöfves ingen remiss, utan frågan afgöres genast. Del
förslag, som Const.Utsk. afgifvit, synes mig leda dertill, att de all¬
männa frågorna afgöras utan sådana remisser, då de väckta för¬
slagen blifva af Riksnämnden nedlagda eller afslagna. Således då
en K. propos. afslås, så kan det ske genast och med enkel plu¬
ralitet. Detta anser jag vara eli misstag och har anledn. att för¬
moda det, derföre att Ordf. i Const.Utsk. yttrat, att inga andra
ändringar i grundlagen blifvit föreslagna, än sådana, om hvilka
man varit öfvertygad, att alla äro ense och sådana, som varit nöd¬
vändiga. Nu är jag för min del icke ense med Const.Utsk. der¬
om, att man skulle uphäfva 44 § i Riksd.Ordn. utan att sätta
något annat i stället; och der står likväl bestämdt, huru nyss¬
nämnde frågor skola behandlas. Jag anhåller om uplysning hu¬
ruvida något stadgande förekommer i förslaget, hvarigenom denna
anmärkn. undanrödjes.
Gr. Lagerbjelke: Så vidt jag fattat den siste värde tala¬
rens anmärkn., sä är den undanröjd genom den 37 §:n. Der
slår: ”allmänna frågor, med hvilka sådana förstås, som kunna
eller böra komma under samtlige RiksStms öfverläggning och
pröfning efter Stånd må ej till afgörande i Riksnämnden företa¬
gas, innan Utsk. deröfver betänk, afgifvit.” De kunna således
icke afgöras förr än Utsk. först afgifvit betänk. Derefter förekom¬
mer: ”dock må en af riksdagsman väckt fråga kunna, ulan föreg:de
Den 28 Maj f. m.
299
hänvisning till Utsk., af Riksnämnden nedläggas, derest den, som
frågan väckt, det önskar, eller -J af Nämndens närvartde ledamö¬
ter det besluta.” Således är det gifvet att en K. propos. icke
får afgöras förr än den blifvit behandlad af Utsk. hvaremot en
riksdagsmans motion kan få af Riksnämnden nedläggas, men lik¬
väl icke till bifall uptagas, förr än Riksnämnden har yttrat sig
deröfver.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Emellan Gr. Lagerbjelke och
mig synes i närvar:de fall den olikhet förefinnas, alt Gr:n är fö¬
reträdesvis angelägen om skyndsamhet vid riksdagsärendenas be¬
handling, jag äter anser grundlighet och klokhet dervid böra stå
i främsta rummet. Gr:n har ansett enda orsaken, hvarföre Riks-
St:n borde i sista hand fä afgöra eli ärende, hvilket Riksnämn¬
den med en mindre betydande pluralitet antagit, vara, att vid mot¬
satt förhållande vissa samhällets ”intressen eller organer” lätteli¬
gen kunde blifva förtryckta. Milt förslag åsyftar likväl ännu nå¬
got annat, nemi. all förekomma brådslörtade och genom öfver-
raskning tillkomna beslut. Om också det vore samma personer
som i Riksnämnden beslutat, hvilka sedan fördelades på 4 kamrar,
för att ånyo öfverlägga om samma sak, så anser jag denna fyrdel¬
ning vara af vigt, och tror, alt den tid, som komme att förflyta
emellan besluten äfven vore en vinst.
Det är under denna diskussion flere gånger yltradt, och Gr.
Lagerbjelke har äfven påstått, alt man borde låta Ulsk:s förslag
blifva så myckel som möjligt oantastad!, emedan det då blefve
lättare att genomdrifva. Jag tror tvertom det blifva lättare att
genomdrifva en nödig och nyttig förbättring af vårt riksdagsväsen-
de, om man tillser, att de förslag, som framläggas, innebära verk¬
lig förbättring och någon säkerhet emot öfverilade och omogna
beslut, vare sig till antagande eller förkastande af väckta frågor.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att motioner ofta äro af den out¬
redda beskaffenhet, att det blefve svårt att säga, hvad ett ”afslag
å Riksnämndens afslag” å samma motion månde innebära. Det
kan väl vara alt så ofta nog blefve händelsen. Men alla motio¬
ner, än mindre alla Utsk:ns förslag, lära väl ej böra antagas uti
så outredt skick skola komma till Riksnämndens afgörande. Om
K. M:s propos:r torde man kunna hoppas, att det aldrig sker.
Möjligen kunde dessutom Ståndens afslag innebära en fordran, att
den fråga hvilken Riksnämnden i outredt skick företagit till af¬
görande och förkastat måtte blifva bättre utredd -—- en fordran,
den Etsk. enl. 42 § mom. 3 funnit billig och förutsatt kunna gö¬
ras gällande af Riksnämnden. Man kan äfven länka sig, att Riks¬
nämnden utan synnerlig pröfning afslagit någon K. M:s framställ¬
ning af stor vigt — det ligger ej utom möjlighetens gråns, alt
något Utsk. och en tillfällig majoritet inom Riksnämnden icke
utan afsigt behandlat en fråga ytligt och ofullständigt, just för att
desto lättare kunna densamma afslå. Det kan då ganska rimligen
äfven förutsättas, alt inom irenne Stånd en pluralitet finnes, som
anser frågan böra erhålla närmare utredning och fördenskull äska¬
300
Den 28 Maj f. m.
de dess återförvisning till Utsk. Det torde lill och med kunna
antagas, att Utsk., med ledning af Ståndens öfverläggningar och
beslut, efter närmare ungersökning, funne sig föranlåtet alt afgif¬
va ett nytt förslag i ämnet, som, atlemnadt till Riksnämnden,
kunde, derest räll och skäl inför densamma något gällde, vinna
dess bifall.
Ulsk:s förslag innebär, och Gr. Lagerbjelke har yttrat, att
det folie af sig sjelf!, att Stånden skola, sedan Riksnämndens be¬
slut blifvit dem genom prot.utdr. meddelade, kunna deröfver be¬
sluta endast med ja och nej Detta är enl. mitt förmenande att
betaga Ståndsindelningen all positiv betydelse såsom politisk insti¬
tution — något hvartill jag för min del ingalunda kan samtycka.
Jag tror, att de serskilda Ståndens olika behof, åsigter och önsk¬
ningar utgöra för den, som afser endast rikets väl, en ypperlig
ledning för omdömet om det rätta och hvad som kan och bör gö-
räs. Det är denna tro, som gifver Ståndsrepresentationen i mina
ögon företrädet framför hvarje annan, och jag skulle djupt bekla¬
ga, om det vore närvarrde Consl.Utsk:s dolda afsigt att undergräf¬
va och störta densamma. Jag tror äfven, att Ståndens serskilda
behof, önskningar och omdömen bäst uttalas och framställas, ora
de ega tillfälle, alt derom öfverlägga, besluta och yttra sig på ser¬
skildta rum. Vill man ej medgifva detta; då sage man rent ut,
att man vill hafva enkammarsystem. Det är ärligare och man
begår ej det politiska felet, att bibehålla en institution, hvars till-
intetgörelse är gifven, om än icke bestämdt afsedd. Den sympalhi
jag visat för Utsk:s förslag grundar sig på förutsättning, att för¬
slaget innebär ett närmande lill tvåkammarsystemet och att ären¬
dena skola få en deremot svarande behandling. Ar detta ej Utsk:s
mening; då kunna vi icke öfverensstämma, och jag förutser att
ötsk:s förslag skall finna samma öde, som hvarje annat hittills
framlagdt förslag till förändring af vår representation.
Hr Printzensköld: Om det afslag, sora Riksnämnden här
skulle vara berättigad att meddela, utau att Stånden sedan skulle
ega rättighet, att granska beskaffenheten af förslaget, endast an-
ginge frågor ang:de ändring och uphäfvande eller stiftande af la¬
gar, så skulle jag anse förslaget, sådant det nu är, vara af min¬
dre betydenhet till sina följder, emedan sä beskaffade afslag icke
hafva något särdeles inflytande på samhällets välfärd, enär äldre
författningar finnas, som under tiden och intilldess ändringen möj¬
ligen kan åvägabringas, äro att följa och böra efterlefvas; men
skulle afslaget sträcka sig till de af K. M. äskade anslag, så synes
mig som skulle den rätt, Riksnämnden fått sig i denna § tillagd,
vara af en ganska äfventyrlig beskaffenhet. Enär Riksnämnden
icke är annorlunda sammansatt än att den består af alla 4 Riks-
St:n, utan att man dervid bestämt, huru många af hvarje Riks¬
stånd skola vara närvaride för att Nämnden skall vara beslutmes-
sig, så kan hända, att för ögonblicket bildar sig en majoritet in¬
nom Nämnden, som afslår ett af K. M. äskadt anslag, hvilket är
af högsta vigt, att det varder beviljadt. Jag tror således det lig-