PROTOCOLL,
HÅLLNA
IIOS
HÖGLOFLIGE
VID
lagtima Hiksfoagen i ^toch^olm
ÅR£I 1850 oell 1851.
Vemte Häftet,
—-*»»$ jgHww-
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktrtckeriet,
185 1.
J li I J II .,! -J Ö u
.v; r , >u
\
'i i 7
.--i;;'-: , ;--'i :h H k ih •, *
. U-. 5 . 'i:; 4S: ~S ii-:»
. .'■.‘.'Vt; (-i-e
■> s i <f
.it .1 o Ii ■■ : i
. fi i :i ;> ; '[ ;■-.><] t ;; ; ii !f
..I C. "i i ■
Onsdagen den 19 Mars 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
•Justerades 7 prot.uldr. för d. 15 dennes e. m.
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från Exp.-
Utsk. inkomne förslag till R. Sus underd. skrifvelser till K. M.t
N:o 35, ang:de föreskrifter rör:de låne-understöd till brand-
skadade städers ålerupbyggande;
N:o 36, ang:de ersättning för utgifter, anvisade på öfverskot-
tet å Statsverkets inkomster för år 1845;
N:o 37, ang:de förlängning af uplålet arrende af Motala kungs-
fiske och mjölqvarn i Östergöthlands län;
N:o 38, angede kontrollen i afseende på sallad lax och smör,
som sjöledes föres från hamn i Norrbottens eller Westerbottens
län till annan inrikes ort;
N:o 39, i fråga om fördelning af alltför stora pastorat; och
N:o 40, ang:de utarrendering af presterskapets på lön an-
slagne annex- och mensal-hemman i Skåne, Halland och Ble¬
kinge.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Const.-
Utsk., alt inträda under den ordinarie ledamoten N:o 2071. Hr
af Petersens, Johan August, beviljade ledighet af 3:ne veckor från
och med d. 20 dennes räknad; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 3. Frih. Gyllenstierna till Lundholm, Nils.
Äfvenledes öpnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 2:ne
Elektorer efter N:o 293. Frih. Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton,
1*
i
Den 19 Mars e. m.
Malcolm, och N:o 391. Frih. Hochschild, Fullm. Gr. Piper, Fritz;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 4ti. Gr. Piper, Claes Gustaf Fritz, och
— 373. Frih. Skjöldebrand, Knut.
Uplästes ett af Hr Celsing, Lars Guslaf, inlemnadl så lydan¬
de mern.:
Af en nödvändig resa uti enskildla angelägenheter hindrad
fortfara med förtroendet såsom ledamot af StaisUtsk., hvars ålig¬
gande jag anser fordra en oafbruten verksamhet, anhåller jag vörd¬
samt derifrån nu blifva befriad, med bibehållande för öfrigt af
full riksdagsmauna-rält.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då flere af R. o. Ad:s
ledamöter i StatsUtsk. samtidigt insjuknat, och antalet Supplean¬
ter icke är tillräckligt, enär R. o. Ad. endast medgifvit 2.ne Sup¬
pleanters inväljande för StatsUtsk., af hvilka den ena dessutom
icke är i staden, och till följd häraf olägenheter upstå vid ären-
dernas behandling, anhåller jag att R. o. Ad. behagade besluta, alt
2:ne Suppleanter ytterligare må inväljas, för att i StatsUtsk. inträda, i
st. f. de ledamöter, som insjuknat eller som af förhinder icke kun¬
na bevista Utsk:s öfverläggningar.
Uppå af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf fram-
släld propos., beslöts alt, utom det förut bestämda antalet Supple¬
anter i StatsUtsk., 2:ne Suppleanter i nämnde Utsk. skulle utses,
för alt inträda då någon ledamot insjuknar, eller af andra hastigt
förekommande förfall är hindrad att Utsk:s sammanträden bevista.
Uplästes följande af Hr Montgommery, Rob. Nils Ger¬
mund, inlemnade mern.:
Af enskilda angelägenheter hindrad, nödgas jag afsäga mig
förtroendet att vara ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., under
anhållan att vid min riksdagsmannarätt varda fortfarande bibe¬
hållen.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen.
Äfvenledes uplästes följande af Hr von Strokirch, Johan
Paul Fredr. Otto, inlemnade mern.:
Hos H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. har jag
äran anhålla om tillstånd, att, med bibehållande af min riksdags¬
mannarätt, nedlägga den mig hittills af H. Ståndet updragna be¬
fattning alt vara ledamot af Ridd.Utsk.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall.
Jemte det H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, härefter tillkännagaf,
all Hr af Geyerstam, Carl, såsom ledamot af BankoUtsk.be-
gärt och erhållit ledighet från d. 24 dennes till d. 2 nästkom¬
Den 19 Mars f. m.
5
mande April, samt alt Hr Nordenfeldt, Johan Åke, som d.
24 sisth Februari blifvit vald lill Suppleant i StatsUtsk., derförin-
nan hade bortrest från hufvudstaden och ännu icke återkommit,
anmodade H. Ex. Hrr Elektorer alt sammanträda till val afen le¬
damot i StatsUtsk. efter Hr Celsing, en ledamot i Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk. efter Hr Montgommery, en ledamot i Ridd.Ulsk. ef¬
ter Hr Strokirch, en ledamot i BankoUtsk. under den Hr af Geyer-
slam beviljade ledighet, en Suppleant i StatsUtsk. i st. f. Hr Nor¬
denfeldt, samt de 2:ne ytterligare Suppleanter i StatsUtsk. om hvil¬
kas inväljande R. o. Ad. i dag beslutat.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan numera samt¬
lige RiksSt:n afgjort Banko- och StatsUtsk:ns utlåtm, ang:de för¬
valtningen af Banken och Riksg:s-kont., fråga om utsättande af
dag till förrättande af val utaf Fullmäktige i desse verk, samt Di¬
rektörer vid Lånekonloren i Götheborg och Malmö, förevarit i Tal-
mans-konferensen, samt ali H. Ex. jemlikt dervid träffad öfverens¬
kommelse finge hemställa om B. o. Ad. behagade företaga dessa
val nästa Onsdag d. 26 dennes.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemslälde vidare om R. o. Ad.
vid samma tillfälle, såsom förut varit vanligt, behagade utse 3 Sup¬
pleanter såväl i Banken som Riksg:s-konl. oell en Suppleant vid
hvarldera Låne-kont., hvilket bifölls.
Dä sedermera H. Ex. yttrade, alt, lill följd häraf, likasom vid
sednaste riksdag, val komme att förrättas: l:o af 3 Fullmäktige i
Banken, 2:o af 3 Fullmäktige i Riksg:s-kont., 3:o af 3 Suppleanter
i Banken, 4:o af 3 Suppleanter i Riks:gs-konl. och 5:0 af en Di¬
rektör och en Suppleant vid hvarldera Låne-kontoret, samt att vid
sistnämnde val för hvarje person borde utsättas den befattning hvartill
han utsågs, och derföre vallistorne helst borde blifva så lydande; Di¬
rektör vid Låne-kontoret i Götheborg N. N., Suppleant N. N.,
Direktör vid Låne-kont. i Malmö, N. N., Suppleant N. N., an¬
mälde sig och yttrade:
fJ V
Frih. Raab, Adam Christian: Om jag hörde rätt, före¬
slog Hr Frih. o. Landtm, att del 3:dje valet skulle omfatta val
till Suppleanter i Banken. Jag ber att få erinra derom, alt vid
ett föreg:de tillfälle R. o. Ad. beslutat alt, i öfverensstämmelse
med 33 § Ridd.Ordn., på en lista välja ordinarie ledamöter och
Suppleanter, och hemställer derföre, om det icke vore inkonse¬
qvent all annorlunda förfara, än i enlighet med hvad Ridd.Ordn.
bjuder.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, erinrade i anledu. häraf, att det
allmänna, i 33 § Ridd.Ordn. intagna stadgandet om sättet för
Suppleanters utseende icke vore gällande i afseende pä de nu ifrå-
gavar. uti 35 § Ridd.Ordn. omförmälde valen, utan förstnämnde
6
Den 19 Mars f. m.
§ i afseende på dem innehöll elt uttryckligt undantag; hvarefter
R. o. Ad. godkände den af H. Ex., rörande ordningen och sättet
för ifrågavar. vals anställande gjorda framställning.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskrs d. 8 och 15
dennes på bordet lagda betänk. N:o 53, i anledn. af väekte mo¬
tioner, om utvidgande af de rättigheter, som äro Mosaiske Tros¬
bekännare här i riket tillerkände.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag får vördsamt an¬
hålla, att sedan upläsningen af betänk, försiggått, Frih. af Ugglas
reservation äfven malte blifva upläst, och all jag derefter måtte
få ordet.
Sedan i anledn. häraf den af Frih. af Ugglas vid ifråga¬
var. betänk, fogade reservation blifvit upläst, anmälde sig och yt¬
trade:
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Jemte det jag anhåller,
att det af mig redan aflemnade skriftliga anförande mätte få af
någon utaf Hrr Ridd.-kanslister npläsas, vågar jag tillika anhålla,
att, derest jag kan finna mig nödsakad, att under den fortsatta
diskussionen mig yttra, få framflytta mig till den plats å 23:dje
bänken, som innehafves af min frånvarande broder, som sitter för
N:o 815 Hr Gripenskjöld, emedan jag derigenom lättare höres af
Hrr Prolokollsförande.
Efter härtill lemnadt bifall uplästes följande af Hr Liljen¬
stolpe inlemnade anförande:
Den betydelsefullhet denna fråga, enl. mit förmenande eger,
i religiöst, politiskt och socialt hänseende, har föranledt mig
att, uti min uti ämnet afgifna motion, så grundligt och utförligt
som jag förmått, söka utreda och belysa densamma.
Motionen med alla dess bilagor har ock derföre icke kunnat
undgå att, i och för sig sjelf utgöra elt vidlyftigt opus; och då
derförutan, ehuru ej såsom bilagor, samt således uti H. R. o. Ad:s
prot. icke aftryckta, samtlige auetoriteters ullålm m. m. blifvit till H.
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. af mig öfvcrlemnade, tillika med H.
R. o. Ad:s prot. vid J840 och 1847 årens riksdagar, i hvad de¬
samma röra Jude-emancipationen, äfvensom Israelitiska kateche-
sen samt skrifter af M. C. Pontin och H. Wergeland, såsom up-
lysande frågans ställning uti alla dessa detaljer, så inom som ut¬
om Sverige (hvilka skrifter äfvenledes blifvit aflemnade på samt¬
lige RiksStåndens klubbar), så har med ett ord en snart sagdt
hel litteratur, jemte motionen, hänskjutits till det Ulsk., frågan
grundlagsenlig! tillhörer.
Äfven ifrån Vällofl. BorgareSt. har H. Allm. Besv.-o. Ekon.¬
Utsk. fått emottaga den af Hr C. Fr. Waern J:or ånyo uptagna, af
honom vid sisth riksdag i ämnet väckta och utförligt motiverade
motion, deruti sig då förenat Hrr Lagergren, E. G. Lindström,
Den 19 Mars f. m.
r
Eriksson, Bergman och Berg m. fl. (se N:o 76 i bilagorna till
BorgareSt:s prot. vid nämnde riksdag).
Skälig anledn. torde således hafva förefunnits lill' den, ej al¬
lenast billiga förmodan, utan äfven säkra förväntan, att ifrån H.
Allm. Besv.- o, Ekon.Utsk. nu skulle inkomma ett betänk., der¬
uti frågan, i allo utredd, skulle hafva funnit en slutlig och, i
enlighet med denna uplysta tids fordringar, nöjaktig lösning.
Jag frågar: har detta endast uti ringaste mån inträffat? Tvärt¬
om! Utsk. har invecklat, icke utvecklat densamma; och RiksSt:n
äro försatta uti den obehagliga ställning, att icke kunna, hvarken
med ja eller nej, besvara framställningen om detta betänka, på
sätt Riksd.Ordms 49 § 3 mom. föreskrifver, ”antagande eller för¬
kastande utan förändring;” så framt man ej vill advokatoriskt
afklippa och, medelst att ej gifva något bestämdt svar, afslå de
inom 2:ne RiksSt. väckta motionerna.
Högv. PresleSt. har ock förkastat detta sätt att gå till väga;
och uti den, lika mycket om sann tolerans och humanitet, som
om frånvaron af all partiskhet vittnande, interessanta diskussion
härutinnan inom detta Högv. Stånd, hvilken jag hade tillfälle att
öfvervara, uttryckte, med fä undanlag, samtlige talare den åsigt,
att betänk, (hvilket till upslällning och redaktion, med rätta enl.
mitt förmenande, föga skonades) hvarken kunde bifallas eller bor¬
de afslås, utan återremitteras, hvilket sednare och skedde med
25 ja emot 19 nej, på det att någon utvidgning uti Svenska
medborgares af Mosaisk trosbekännelse rättigheter måtte vinnas;
detta dels på sätt motionärerne föreslagit, dels på de grunder, än
den ene, än den andre af de betänk, åtföljande 22 reservanterne
uti 4 alternativer framställt (in alles äro 27 reservanter af 48
ledamöter). De flesles mening tycktes dock vara delade emellan
Hr Frih. af Ugglas’, K. G., reservation, sednare alternativet (bo¬
sättning åtminstone i alla Rikets städer för nu i landet bosatte
Mos. trosbekännare), och den af Hr af Klint, E. M., afgifna re¬
servation (medgifvande åt de i Sverige infödde Mos. trosbekän-
narne, att, utan föregången ansökan, få bosätta sig icke allenast i
de fyra städer, der det hittills varit dem tillåtet alt vistas, utan
äfven i flere bland rikets större städer, isynnerhet bland stapel-
städerne).
Att Hederv. BondeSt. med 49 ja emot 39 nej afslagit ifrå¬
ga var. betänk., har visserligen för tillfället afklipp! frågan inom
detta Stånd; dock tyckes man af diskussionen (redan i sig sjelf en
fördeiför saken; ty vid föreg:de riksdagar har frågan utan någon
sådan fallit) kunna draga den slutsats, att fördomen äfven inom
det Hederv. BondeSt. är bruten och opinionen emot Judarne gynn¬
sammare än tillförene. Flere ledamöter yttrade sig lemligen varmt
och fördomsfritt för utvidgade rättigheter åt deras Svenska lands¬
män af Mos. trosbekännelse, samt en, riksdagsfullmäkligeu för In¬
gelstads och Jerrestads härader inom Christianstads län, samt för
Ljusnits och Herrestads härader i Malmöhus län, förre riksdags¬
mannen Ola Månsson i Gårdlösa, reserverade sig emot beslutet.
Hade uti denna fråga, såsom någon gång tillförene egt rum
s
Den 19 Mars f. m
vid vigtiga frågors diskuterande, RiksSt:n sammanträde på ettrum
till öfverläggning, och det Hederv. BondeSfis aktade medlemmar,
genom att dervid inhemta MedSuns önskningar och uplysande
framställningar, (såsom af de utaf alla fraktioner allmänneligen
högaktade Hrr, Grefve Henning Hamilton, Gillis Edenhielm och
Biskop Hallström), kommit till den visshet, att man härutinnan,
såsom vid andra dylika fall, ingalunda vill påtvinga, vare sig en¬
skilde personer, än mindre ett RiksSt,, hvad icke med öfvertyg
gande skäl kan utvecklas; samt att, hvad specielt denna fråga
beträffar, de 3:ne andra RiksSlin troligen ej komma att stanna uti
ett beslut, de vid allmänhetens på landet föregifna, mera än vérktigä
anlipathie eller fördom emot ”Juden”, icke trädes för nära; hade så
skett, och det Hederv. Ståndets aktade medlemmar kunnat blifva
öfvertygade om, alt allmogens chrisleliga sinne och djupt inpreg-
lade sanna tillit och vördnad för vår Lutherskt Evangeliskt Christ¬
na Statskyrka samt helgden deraf, ingalunda störes elter något
vedervågas, ulan fast heldre vinner uti styrka, enl. min tanka,
genom kärleksfullt uptagande ibland oss, såsom verklige bröder i
politiskt och medborgerligt hänseende, utaf äfven fremmande tros¬
bekännare, födde och bosatte inom det gemensamma fäderneslan¬
det; så tror jag för visst, att, med den förändrade opinion, som
vi finna inom alla samhällsklasser f. n. hafva utbildat sig, resul¬
tatet skulle hafva blifvit hell annorlunda. Ja, äfven med den ut¬
gång, frågan inom det Hederv. Ståndet nu haft, hoppas jag lik¬
väl, att om, vare sig på grund af en återremiss, eller hvad ännu
önskvärdare vore, genom ett gemensamt beslut ifrån de 2:ne Ständ,
hvilka ej ännu uti frågan beslutit, någonting bestämdt upgåfves,
ledande lill utvidgande uti Svenska medborgares af Mos. trosbe¬
kännelse f. n. mera, än rättvisa och billighet, ja äfven politisk
klokhet, enl. min tanka, bjuder, inskränkta rättigheter; så skulle
det Hederv. BondeSt., medelst inbjudning ifrån Utsk. eller Med-
St:u, helt säkert icke undandraga sig att medverka till en underd.
skrifvelse till K. M. uti ämnet.
Jag kan härvid ej afhålla mig ifrån att citera en punkt utaf
den af Domprosten och Professoren m. m. Hr D:r Thomander
vid 1840 års riksdag afgifne reservation emot Lag- samt Allm.
Besv.- o. EkonUtskrns betänk. JN:o 54, beträffande Jude-emanci¬
pationen :
”Ju bestämdare, den form år, i hvilken dessa (R. St:s) för¬
slag framträda, desto mindre sätter man landets styrelse i förlä¬
genhet, och desto större och ädelmodigare andel åtager man sig
sjelf i de missnöjen, dem hvilka åtgärder som helst kunna fram¬
kalla i en angelägenhet, der så mäktiga enskilda intressen äro i
verksamhet. R. St. hafva makten: de hafva råd och lägenhet alt
något vedervåga; Kronans anseende tål icke att ytterligare blott¬
ställas.” (Man ihågkomme alt detta yttrades kort efter 1838 års
händelser i Stockholm, dervid nämnde års af K. M. i Nåder ut¬
färdade Jude-förordning, såsom ett ajledande ”af den, samtidig
med denna förordnings utfärdande genom hvarjehanda impulser
uprörda och oroliga sinnesstämning hos vissa klasser utaf hufvud-
Den 19 Mars f. m.
9
stadens befolkning, och hvilken då, såsom ett eftefsökt närings¬
ämne begärligt omfattades, denna Jude-förordning, sorn, under an¬
dra förhållanden och vid en annan tidpunkt meddelad, visserli¬
gen ej skulle hafva emottagits med så stort missnöje och klander”
(se ett d. 24 April 1841 f. m. hos H. R. o. Ad. afgifvet yttran¬
de rörande samma betänk.). Dessa sednare äro af mig härvid så
mycket heldre uptagne, som dermed, i händelse af återremiss, lill
en del torde kunna besvaras. 2:ne inom Högv. Preste- och He-
derv. BondeStm (f. d. Stats-rådet m. m. Hr Biskopen Heurlin och
riksdagsfullmäktigen Strinnlund) uti sisll. plenum, beträffande ifrå¬
ga var. betänk., fälde yttranden, uti minnet återkallande 1838 års
upträden, föranledda, såsom det förmentes, lill följd af förenämn¬
de K. Förordningen d. 30 Juni 1838.
Då jag förutsätter alt betänk, af H. R. o. Ad., såsom det
skett hos Högv. PresteSt., varder aterremitteradt, i hvilket fall
jag vågar vördsammast åberopa mina uti motionen, samt uti se¬
dermera afgifne yttranden anförda skäl och bevis i och för utvid¬
gade rättigheters beviljande åt Svenske medborgare af Mos. tros¬
bekännelse* eller allmän bosättning, hvilket torde blifva Vällotl.
fiörgareShs gemensamma beslut, — anser jag mig härvid böra
bifoga en transsumerad afskrift af mitt till H. Const.Utsk. d. 15
sisth Januari afgifne vördsamma mern. beträffande Jude-emancipa¬
tionen, helst under den, till H. Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. re¬
mitterade, diskussionen inom Jlögv. PresteSt., frågan om utvidga¬
de rättigheter, de der äro af grundlagsförändringar beroende, för
Judarne vidrördes, samt jag derförutan önskade, att hvad jag i så¬
dant afseende haft äran föreslå, torde få uti H, R. o. Ad:s prot.
inflyta:
Vördsamt memorial till H. Constitulions-Utskottet!
linder åberopande af de skäl och bevis, hvilka jag sökt fram¬
ställa uti besagde min motion, samt i öfrigt hänvisande till min
reservation vid Const.ötsk:s mern. N:o 26 med förslag till Natio-
nal-representationens ombildning med deraf följande grundlags¬
förändringar, afgifvet vid 1844—45 årens riksdag, — får jag
vördsamt föreslå:
att uti sista mom. utaf 18 § Riksd.Ordn. ordet ”christna”
mätte utgå; och valrätt således icke förvägras andra främ¬
mande trosbekännare, ehuru ”rätt att vara riksdagsman,”
på sätt nästföreg:de mom:let stadgar, icke f. n. torde till¬
erkännas ”personer af annan fremmande lära, än den re¬
formerta;” och sista mom. af nämnde 18 § Riksd.Ordn.
blifva så lydande: men valrätt må äfven andra trosbekän¬
nare ej förvägras.
Beträffande den af mig äskade förändring uti 28 § R.F., må
det mig tillåtas först förklara: att jag härmed ingalunda kunnat
åsyfta någon större utsträckning för Mosaiske trosbekännare här¬
utinnan, än för de med Statskyrkan skiljaktige christne trosbe¬
kännare.
10
Den 19 Mars f. m.
Dernäst beder jag få uti minnet återkalla Hr Professoren m. m.
Fries’s vid 1844 — 45 årens riksdag härutinnan inom Const.Utsk.
föreslagne förändring, beträffande Läkare och andra vetenskaps¬
män; ett förslag, som, derest mitt minne ej missleder mig, blef
antaget, ehuru någon framställning derom till RiksStm icke an¬
lände; och må jag i öfrigt erkänna, alt jag med mig sjelf icke
är fullkomligt ense, huruvida någon vidare utsträckning härut¬
innan f. n. torde vara lämplig, ehuru billighet och rättvisa väl
synes mig rösta för en liberalare åsigt. Då Statskyrkans helgd
och politiken mana till restrictioner, måste den individuella kän¬
slan gifva vika; jag öfverlemnar fördenskull lill H. Const:sUlsk:s
uplysta bedömande att tillse och föreslå huru långt i koncession
man uti detta hänseende torde kunna gå; och inskränker jag mig
endast till att vördsamt föreslå den ändring eller utsträckning
uti 28 § R.F.:
att det må vara Konungen obetaget att, åtminstone till
visse civile tjenster, såsom Läkare och andra vetenskap¬
liga beställningar, äfvensom till Professorer och Leclorer
uti de abstrakta vetenskaperna samt språken, kunna nämna
äfven andra män, än de, som äro af den rena Evangeli¬
ska läran; så att 3:dje punkten uti 28 § R.F. således
finge ungefärligen följande lydelse: Till Civile etc.
läran: Konungen dock obetaget att till Läkare och andra
vetenskapliga beställningar samt till Professorer och Lec-
torer uti de abstrakta vetenskaperna samt språken nämna
äfven män af annan trosbekännelse.
Och vågar jag lika vördsamt föreslå, att dessa grundlagsför¬
ändringar, jemte de deraf möjligen beroende tillägg och ändrin¬
gar uti öfrige §§, måtte ega rum samt de respectiva RiksStm till
grundlagsenlig behandling vid innevarande riksdag föreslås, obero¬
ende deraf, huruvida Representationens ombildning i allmänhet
blifver föreslagen och antagen såsom hvilande vid innevarande
riksdag.
Hvarförutan jag, till bemötande af inom H. ötsk. (Allm.
Resv.- o. Ekon.Ulsk.) upstådde 3:ne frågor, torde få äran aflemna
utaf Mosaiske Församlingens härvarande Rabbin, Hr D:r Selig¬
mann, på min begäran, deröfver afgifvet yttrande:
På begäran af Hr Kammarh. Liljenstolpe meddelas följande
uplysningar ang:de Israelitiska Religionens lära om Själens odöd¬
lighet., Judarnes benägenhet eller obenägenhet alt begagna
slafvar samt deras större eller mindre lust för åkerbrukets
bedrifvande:
Slår man upp Bibeln och läser i Skapelse-Historien 1: 27:
”Gud skapade menniskan efter sitt beläte, till Guds afbild ska¬
pade Han henne” eller 2: 7: ”Gud bildade menniskan af stoft
och blåste i hennes näsa lefvande ande, så att hon vardt ett
lefvande väsen;” så finnér man en olikhet i uttrycken i äfsecnde
Den 19 Mars f. ra.
11
pä menniskornas och djurens skapelse, som redanomisskänneligen
hänlyder pä själens forllefvande eller odödlighet.
Guds beläte i raenniskan, likheten med Gud, kan ej förgå
och är odödlig, såsom Gud sjelf, likaså måste den af Gud men-
niskan ingifna, lefvande ande (j urtexten B'nrt DÖttsa) fortlefva,
om den skall vara något mera, något högre än djurets lifsande,
och det skall den ju vara, enl. skapelse-historien.
Vidare läsa vi 5: 24: ”Hennoch vandrade inför Gud och
var ej mer, ty Herren hade tagit honom lill sig;” hvad skulle
väl dessa orden: Herren tog honom till sig, innebära, om ej
hänsyftning på ett lif efter döden.
Om Abraham heter det 1 M. B. 15:15: ”men du sjelf skall
samlas i frid lill dina fäder,” — medan likväl Abraham blef
begrafven i ett helt annat land än hans förfäder. Detta löfte,
alt i frid samlas lill, komma tillsammans med sina fäder, kan
alltså blott fattas i öfversinlig mening: ett själarnes sammanträf¬
fande efter döden. Likaså talar Jacob 37: 35: ”Jag skall med
sorg fara ned i griften till min son (Josef),” medan han dock
(v. 33) trott, ”att ett vildt djur upätit Josef, och han således
icke blifvit begrafven, och sålunda kan ej heller menas med grift
(nbMUj) något annat än ett: bortom grafven.
5 M. B. 14: 1—2: ”J åren Herrens, eder Guds barn, J
skolén derföre ej så mycket sörja öfver Edra döda.” Men om
här ej tron på själens odödlighet förutsattes, så skulle ju just
medvetandet att menniskan är ett Guds barn, göra en sådan men-
niskas död ännu smärtsammare och berättiga till den mest för¬
ty i fl a r] e sorg.
Blott dessa ställen anföras bland de många, som kunde up-
sökas, för att visa att Pentaleuchen förutsätter, såsom något all¬
mänt bekant, ett lif efter delta samt alltså äfven själens odöd¬
lighet; och skulle man fråga, hvarföre i Moses Böcker endast ta¬
las om jordisk belöning och straff, pcb icke äfven om lön och
straff på andia sidan grafven, om själens fortfarande efter döden
är så allmänt kändt? så är det just denna omständighet, som
obestridligen vittnar, att lagen utgått från en Gud; ty skriften
säger: ”Om du vandrar efter din Guds bud, så skall jag gifva
ditt land regn i sinom tid,” o. s. v. (3 M. B. 2G: 3—4). Och
ett sådant löfte kan blott Gud, men ingen mensklig lagstif¬
tare gifva.
Hos Profeterna, som äfven omnämna de dödas upslåndelse
äfvensom i de s. k. skrifterna, framträder också läran om odöd¬
lighet och vedergällning mera tydligt och klart. Jes. 26: 19:
”Dina döda skola lefva” o. s. v. Ibid. 66: 24. Dan. 12:2: ”Och
af dem som i stoftet sofva skola några upvakna till lif, andra
till lidande.” Pred. 12: 14: ”Hvarje gerning skall Gud draga
inför dom;” Ibid. 12: 9: ”Stoftet vänder åter till jord, som det
var, själen lill Gud, som den gifvit häfver” Sal. Ordspr. 20: 27:
”Men menniskans själ är ett Herrans ljus.” Vidare Ps. 16: 10:
”Du (Gud) gifver ej min själ till pris åt underjorden, låter icke
ii
Den 19 Mars f. ra.
den fromme skåda förderf” 31: 20; 49: 10; 42: 3; 52: 7;
36: 9. Sal. Ordspr. 23: 17 oell 18; Hjob. 33: 28.
I Maccabeernes tid gingo alla dessa fromma modigt döden
till mötes, med förtröstansfullt hopp på ett bättre lif efter döden.
Talmud kallar jordelifvet en förberedelse till det kommande,
eviga lifvet, och säger (Abbot 9: 22:) ”Bättre är en slund af
salighet i det andra lifvet än hela denna jordiska verld.” Det
kommande lifvet erbjuder ingen jordisk föda; men de fromma
fröjda sig der, krönte af sina dygder, med återskenet af Guds
Majestät” (Talmud Berachot).
I enlighet med dessa och många andra ställen i den Heliga
skrift och Talmud är nu tron på odödlighet och vedergällning
efter döden upställd i alla Israelitiska religionsböcker, som en
hufvudartikel, på hvilken hvarje Israelit måste tro.
Den andra frågan, som endast rörer det praktiska lifvet,
torde kunna betraktas kortare. Faktiskt är del nu kändt, alt
Israeliterna aldrig visat mer böjelse än andra folk alt begagna
menniskor till slafvar. Tvertom lärer verldshistorien, att det lill
och med i de lider, då bruket af slafvar ännu var öfligt hos de
Christna, var det, enl. landets lagar, Jndarne esomoftast förbjudet
att handla med slafvar eller att betjena sig af dem. Historien
berättar oss väl, att Judar i massa blifvit försålda som slafvar,
men säger oss ingalunda, att Judar företrädesvis skulle hafva drif-
vit slafhandel. Också behöfver man blott en ringa bekantskap
med Moses Lag, för att öfvertyga sig, att nämnde lag, om den
också icke förbjudit all slafhandel — (hvilket var omöjligt, i
anseende till Israeliternas förhållanden till de andra folken) —
dock så mycket som möjligt inskränkte den. Moses lära, som
förbjuder hvarje den minsta grymhet mot djur (1 M. B. 9: 4;
5 M. B. 25:4.22: 6—7; 3 M. B. 22: 24. 28:), kan väl ej tillåta
någon grymhet mot menniskor, och derföre måste alltså, enl.
Moses Lag (2 M. B. 20: 10,) slafven på Sabbat och Helgedagar
njuta samma hvila som hans herre. Lyckades den Hedniske slaf¬
ven att blifva fri från sin Israelitiska herre och log sin tillflykt
till en annan Israelit, så fick denne ej utlemna honom, utan må¬
ste fastmer emottaga honom gästvänligt (5 M. B. 23: 16—17).
Hade någon dödat sin hedniske slaf, så blef han sjelf dödad (2
M. B. 21: 20), och om man tillfogade sin slaf den ringaste
kroppsskada, så måste man skänka honom friheten (Ibid. v. 26.
27.) Jemförer man nu en sådan humanitet, äfven mot slafvarne,
med Grekers och Romares lagstiftning, — så kan ej heller hål¬
dén Mosaiska lagens Gudomlighet förbises, hvars början och slut
är barmhertighet och mildhet.
I afseende slutligen på frågan om åkerbrukets bedrifvande,
så ser man ju af alla Europeiska staters exempel, att så snart
landets lagar tillåta Juden att arbeta i jorden, han ej heller för¬
smår att föra plogen, likasom de fordne konungarne i Israel.
Konung Saul kom med boskapen från fältet, då sändebuden från
Jabis kommo lill honom. (Sam. 1: 11, 5). Då en engel kom
Ull Gideon, för alt utnämna honom till Israels räddare, så var
Den 19 Mars f. m.
13
Gideon sysselsatt att tröska hvete (Dom. 6: 11.), och afser ej
Moses hela lagstiftning ett åkerbruksdrifvande folk? Landet för¬
delades efter antalet af stammar och familjer och ingen fick för¬
yttra sin andel; och skedde det ändå, så återgick jordstycket på
Jubelåret lill sin ursprunglige ägare. Se härom 3 M. B. 25.
Att Moses ej ville upfostra ett handelsfolk, bevisar dess¬
utom den föreskrift, att hvart 7:de år hvarje skuldfordran förföll,
och blef ulan kraft, äfvensom förbudet mot att laga ränta (3 M. B.
28, 35—36:) hvilket allt måste vara särdeles störande för han¬
del och vandel. Stockholm d. 18 Februari 1851.
D:r L. Segli mann,
Rabbin vid härvarande Mosaiske Församling.
Äfvensom slutligen af mig vördsammast anhålles, att få uti
prol. inlagen en utur Tidningen Bore för d. 10:de och 13:de
dennes hemtad upsatts uti Judefrågan, såsom innefattande ytter¬
ligare stöd och bevis för hvad jag uti motionen anfört; äfvensom
åtskilliga upgifter, beträffande omtvistade förhållanden i afseende
på Judarnes ställning inom och utom Sverige, deruti meddelas,
och artikeln i öfrigt innehåller en nära nog fullständig utredning
af ifrågavar. ämne uti en kortare upfattning, talangfullt framställd
af en ibland Bore-Redaktionen, Hr Philos. Magister Sohlman:
Judefrågan.
I.
”Bland de många mer eller mindre vigtiga frågor, som vid
denna riksdag förekomma, är knappt någon, som så i egentlig
mening är en intelligensfråga, som den, hvilken blifvit väckt
rör:de de Mosaiska trosbekännarnes ställning inom vårt samhälle.
Den är icke tillfälligtvis framkommen, såsom så många andra
riksdagsfrågor, blott och hart såsom ett hugskott hos en eller
annan representant; den slår i det innerligaste samband med
kulturutvecklingen i vårt land. Att uptaga frågan om uphörande
af den förnedring och det förtryck, som, såsom en lemning af
medeltidens mörka fanatism i större eller mindre mån hvilar öf¬
ver de Mosaiska trosbekännarne endast i och för deras religiösa
tro och öfvertygelse, har visat sig vara en oundgänglig nödvän¬
dighet för hvarje folk, som hunnit till en viss grad af civilisation.
Det har på den sednaste liden ständigt visat sig, att så snart
eli folk på allvar beträdt framåtskridandets bana, så snart genom¬
gripande politiska händelser väckt ett folk till större sjelfverksam¬
het och ett friskare lif, denna fråga nästan utan undantag alltid
varit en af dera, roed hvilkas lösning det först befattat sig och
det sätt, hvarpå densamma blifvit löst, har alltid varit en temme¬
ligen säker måttstock på folkets intellektuella och politiska ut¬
veckling.
Vid denna riksdag, liksom vid flera föreg:de, har frågan
blifvit uplagen och motioner hafva inom tvenne särskilda Stånd
blifvit väckta om förbättring i de Svenska Judarnes samhälls¬
ställning.
14
Den 19 Mars f. m.
Hr Liljenstolpe liar hos R. o. Ad. väckt en motion, i
hvilken han föreslår, alt d. K. kungörelsen af d. 21 Sept. 1838,
som gjorde inskränkningar i den förut d. 30 Juni samma år ut-
gifna, måtte helt och hållet uphäfvas samt åtskilliga uteslutningar
och förändringar i sistnämnde förordning göras, hufvudsakligen
syftande derhän, att Mosaiska trosbekännare skola hvar som helst
i riket få bosätta sig och besitta fast egendom samt ega tillträde
till åtskilliga befattningar, hvartill de genom insigter och skick¬
lighet kunna vara egnade och sora med deras religion icke stå i
något samband. Hr Liljenstolpe har utförligt och talentfullt moti¬
verat detta sitt andragande. Han påminner bland annat om Erke¬
biskop U. v. Troils yttrande redan 1796 ”alt det i vår tid vore
oförlåtligt vara intolerant emot fremmande religionsförvandter, då
den broderliga kärleken, äfven emot dem, som med oss i reli-
gionssaker tänka olika, är hufvuddraget i vår Christna lära,” samt
den i vår regeringsform högtidligt, uttryckta grundsatsen, att
”Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra — — —
ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en
vid en fri utöfning af sin religion — — —” och utvecklar frå¬
gan i socialt och kyrkligt hänseende.
I BorgareSiåndet har Hr Waern, under förklaring att han
vore öfvertygad derom, att alla fördomar och stridiga interessen i
detta hänseende snart mäste gifva vika för rättvisans och billig¬
hetens fordringar, uptagit sin vid föreg:de riksdag väckta motion
om utvidgade rättigheter för Mosaiska trosbekännare, i det
hufvudsakligaste öfverensstämmande med den nyssnämnda, af Hr
Liljenstolpe.
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk., till hvilket dessa motioner blif¬
vit remitterade, har i dag till Stånden aflemnal sitt utlåt, i äm¬
net. Af detta ullål. linner man, att Utsk., nästan ulan den rin¬
gaste motivering, såsom så ofta förut då beslut fattats och utlål:n
afgifvits i detta ämne, föreslagit ”att R. St. ville hos K. M. un-
derd:st anhålla, att i de stapelsläder, K. M. kunde finna lämp¬
ligt och hvilkas borgerskap dertill vöre benäget, i Sverige in-
födde eller naturaliserade Mosaiske trosbekännare mätte erhålla
rättighet att sig bosätta utan föregången särskild ansökan;” ett
förslag, som vittnar om en inskränkt, skråmässig upfattning af
frågan såsom varande endast af kommerciel! och industriell natur,
och hvarigenom, om det af Ständer och Konung bifölles, de Mo¬
saiske trosbekännarnes rättigheter, såsom vi redan förut påpekat,
skulle blifva ännu mera inskränkta, då det f. n. slår K. M. öp¬
pet att, efter särskild derom gjord anhållan tillåta dem att bosätta
sig i hvilken stad som helst.
Såsom skäl för sitt förslag yttrar Utsk. endast, alt de Mo¬
saiska irosbekännarne i de fyra städer, der de hittills haft tillå¬
telse all bosätta sig, ”i medborgerligt hänseende blifvit vitsordade
såsom nyttiga och verksamma, och alt deras vexande antal inom
riket synes för framtiden medföra för dem behof af utvidgade till¬
fällen till bosättningar.” Huru Utsk. på en dylik grund kunnat
komma till ett förslag om ytterligare inskränkning är icke lätt att
Den 19 Mars f. m.
15
inse. Oss synes del, sora borde det vara fullkomligt klart för
hvar och en, som betraktar frågan blott ur den inskränktare syn¬
punkten, att den begränsning, som i detta fall finnes, är orim¬
lig. Aro de Mosaiske medborgare, som finnas i Stockholm, Göthe¬
borg, Norrköping och Carlskrona till gagn för dessa städer, hvar¬
före skall denna medborgerliga nytta och gagnelighet icke äfven
sträcka sig till rikets öfriga städer? Aro de åter skadliga ele¬
menter, hvarföre skola då fyra städer i riket ensamma dragas med
sådan börda?
Men om Utsk. behandlat frågan knapphändigt, så hafva der¬
emot flere reservanter upträdt såsom vältaliga förfäktare af tole¬
ransen och humaniteten och bland dessa företrädesvis Frih. af
Ugglas och Prosten Qviding. Den sednare fäster bland annat up-
märksamhet på det opassande i uttrycket: ”hvilkas borgerskap
derför vore benäget,” hvilket antyder alt städernas representanter
skulle stå i strid mot sina komitenter och sålunda ”innefattar ett
tillmäle, som icke bordt förekomma.”
Elt uttryck i reservationerna antyder, att i Utsk:s plenum
åtskilliga skäl och uplysningar förebragts, som skulle bestämt Utsk:s
pluralitet till att omfatta den mindre liberala åsigten. Vi beklaga
att icke närmare känna dessa argumenter, men vi förmoda alt
de höra till det slag, af hvilka så otaliga under de sednaste de¬
cennierna blifvit förebragta i Europas lagstiftande församlingar,
som ständigt blifvit i grund vederlaggda och tillintetgjorda, men
ständigt åter dykt upp någonstädes med anspråk på all vara nya
och fullgiltiga.
Vi förmoda att de af PresleSt:s ledamöter — som icke i
likhet med Prosten Qviding, Prosten Wallin och Lektor D. Söder¬
berg såsom Christna Prester ansågo sig böra protestera mot ett
förtryck och en isolering, som strider mot Christendomens rena,
milda anda — efter vanligheten yttrat betänkligheter i afseende
på den indifferentism, som skulle upkorama hos folket, om frem¬
mande trosbekännare finge fritt bosätta sig omkring i landet. Vi
våga hemställa till det högv. Ståndets allvarliga behjertande den
frågan, huruvida en större religiös indifferentism är tänkbar än
den, som f. n. råder inom Sveriges medelklasser. Och på hvad
sätt har denna indifferentism upkommit, om icke derigenom, att
det förderfligaste samband egt rum mellan det politiska och det
religiösa lifvet, att kyrkans tjenare skolat agera statsmän och reli¬
gionen blifvit betraktad såsom en stats- och korporationsange-
lägenhet.
Och hvad annat är det, som kan borttaga denna indifferen¬
tism, än religionsfriheten? Frihet är vilkoret för allt lif och det
religiösa lifvet borttynar i saknad af frihet och förfaller i tom och
död formalism. England och Amerika visa oss hvad religions¬
friheten verkar för det religiösa, och i sammanhang dermed äfven
för det sedliga och politiska lifvet.
En viss puritanism måste göra sig gällande inom vår medel¬
klass; friheten måste hos densamma upväcka religiositet och denna
åter göra oss mogna för full politisk frihet; ty utan en djup och
16
Den 19 Mars f. m.
i hela folkets lif ingripande religiositet, som förjagar flärdfullhelen
och den råa njutningslystnaden och som alstrar moralisk kraft
och sanni medborgerliga dygder, är ingen verklig demokrati
tänkbar.
De flesta bland dem, som tala mot judeemancipationen, hafva
utan egentlig eftertanke och utan någon erfarenhet uptagit i sin
själ en oklar lemning af en fordom mäktig fanatism, en otydlig
efterklang af det kärlekslösa tänkesätt, som i äldre tider gillade
religiös intolerans mot olika troende. Det är alltid samma slags
fanatism och oförnuft, att vilja fastställa straff för den religiösa
öfvertygelsen, om också lidens anda gör det omöjligt att numera
använda bål och svärd, utan man finner sig inskränkt till att
straffa medelst undanhållande af menskliga och medborgerliga
rättigheter.
Den, som föregifver sig genom ett sådant förtryck vilja värna
och skydda Christendomen, han hädar derigenom denna religion.
Christendomen tillbakavisar med stolthet ett så dåligt beskydd.
I dess kraft och sanning ligga tillräckliga garantier för dess be¬
stånd här, som allestädes.
Man förnedrar och undergräfver på det sättet religionen ge¬
nom de medel, hvarmed raan ville höja och befästa den; genom
att ställa den i sammanhang med den yttre fördelen och gifva
den sä dåliga bundsförvandter, som strida mot allt hvad ädelt
och sanni finnes hos menniskan. Del ser då ut, som skulle man
tro att religionen måste uprätthållas genom andliga skråförfatt¬
ningar och prohibitivsystem; det tyckes som skulle man betrakta
religionen såsom en simpel partisak, der det gäller att, lika godt
genom hvilka medel, samla så många som möjligt under sina
fanor och som skulle man verkligen vilja bringa det derhän, att
religionen till slut blir någonting blott och bart yttre, dess be¬
kännande en borgerlig handling, som icke står i något samman¬
hang med sanning och öfvertygelse.
Vi hafva yttrat oss med något större värma öfver denna sak
och betraktat den äfven från en annan sida, än många af dem,
som i politiken tillhöra den liberala sidan, skola gilla, hvilka anse
hvarje allmän fråga böra betraktas endast ur den politiska klok¬
hetens och det praktiska förståndets synpunkt. Men det är svårt
att om menskliga väsendens dyrbaraste rättigheter, skrifva så som
vöre frågan om en stenart eller några antiqvariska rariteter. I en
följande artikel skola vi få tillfälle att visa, att äfven statsklokhet
ten talar för uphäfvande af religionsförtrycket.
Med spänd förväntan motser hvarje frihetens verkliga vän de
förhandlingar, som i RiksStm snart förekomma öfver frågan, och
hvilka skola visa de framsteg som tolerans och civilisation gjort
under de sednaste åren. — Vi göra oss inga alltför sangviniska
förhoppningar i detta hänseende; ty likasom det finnes stater,
der det offentliga lifvet vunnit en så ädel anda, att till och med
de, som i sitt enskilda lif äro egoistiska och småaktiga, i sitt del¬
tagande i det offentliga ådagalägga en viss nphöjdhet och sjelf-
förnekelse, så finnes det återigen andra länder, der lagstiftningen
Dea 19 Mars f. m.
17
är så genomträngd af en inskränkt skråanda, att till och med
män, som i sitt privatlif ådagalägga vidsträcktare blick och ädlare
tänkesätt, i sin offentliga ställning visa sig trångbröslade och
inskränkta.
II.
Vi talade i en föreg:de artikel om och emot de skäl, som
ur religiös synpunkt pläga anföras mot jude-emancipationen. Dessa
äro ock i sjelfva verket de enda egentliga skälen, till hvilka man
alltid i sisla hand återkommer, och alla andra skäl, som man
anför mot förbättrandet af Mosaiske trosbekännarens samhällsställ¬
ning, kunna viii närmare påseende reduceras till den religiösa
grunden, man må nu benämna denna fromhet, intolerans, fana¬
tism, eller huru inan behagar; ty ingen sätter i fråga, att icke
juden, sedan han genom dopet i det yttre öfvergått till den herr¬
skande trosbekännelsen, skulle erhålla fulla medborgerliga och po¬
litiska rättigheter.
Denna fanatism och intolerans är, då den är fullt upriktig,
det enda af alla skälen, som tiar någon realitet, och i hvilket
ligger någon subjektiv sanning: religionsfanatismen är en princip,
som, om den också icke kan kallas christ lig, i alla fall icke år ny
och slår i ett visst yttre samband med den religiösa öfvertygel-
sen; den är sig sjelf nog och söker ingen autoritet, och om den
sökte sådana, skulle den finna dem i rikt mätt på alla historiens
blad, icke minst uti christendomens annaler. Dess historia år
beklagligtvis rik nog på fakta, som utgöra ett mer eller mindre
konseqvent utförande af denna princip: glödande religionshat,
blodiga förföljelser, kätlaremord o. s. v. *).
Men i våra dagar, då till den innerligare religiösa öfverly-
gelsen allt närmare sluter sig medvetandet af menniskoandens
frihet, då den öfverlygelsen alltmera banar sig väg, att varm
religiositet och frihet slå i det närmaste samband å den ena si¬
dan, och våld tillsammans med different isin och lättsinnig lek
med det heligaste å den andra, börjar man något blygas att helt
öppet anföra fanatismen såsom ledande princip. Fanatismen vå¬
gar icke mera uplräda utan mask, den kan icke fordra medel¬
tidens konseqventa tillämpning af intoleransens princip. Den for¬
drar ännu, att olika troende skola bestraffas för sin religiösa
öfvertygelse, medelst undanhållande af menskliga och medborger¬
liga rättigheter, men den söker på hvarjehanda säll bemantla
dessa sina fordringar. Man söker alt ställa det s. k. religiösa
skälet i bakgrunden och konstruerar en hel konstig väfnad af
motiver, som skola ådagalägga, alt förtrampandet af samvetsfri¬
hetens grundsatser är en akt af öfverlägsen statsklokhet. Män-
*) Gibbon har beräknat, att alla de förföljelser som de christna ledo
under christendomens första århundraden, icke kostat så mycket blod,
son; det, hvilket af det Spanska bödelssvärdet utgjöts i Nederlän¬
derna endast för den religiösa trons skull.
5 H. 2
18
Den 19 Mars f. m.
gen, som i theorien liyllar en liberalare upfatlning i allmänhet,
och som derföre måste inse, att i religionsförtrycket såsom sådant
ligger ett djupt misskännande af den religiösa sanningens och
öfvertygelsens natur, omfattar derföre med begärlighet dessa poli¬
tiska grunder, som i någon mån kunna lugna hans samvete för
den inkonseqvens, hvartill lian gör sig skyldig. Källan, hvarifrån
dessa statsklokhetens bud bernias, är besynnerlig nog, ty utom
dem, som härledas ur sjelfva förtrycket såsom ett faktum, bernias
de flesta öfriga från den råaste hopens inbillningar, fördomar,
egoism och passioner. Här vidröra, såsom så ofta är fallet, ytter¬
ligheterna hvarandra och den verklige religiöse fanatikern upträ-
der i afseende på religionsfriheten nästan alldeles pä samma sätt,
som den usle demagogen, för hvilken religion och moralitet äro
intet. Det häfdvunna religiösa förtryckets system står för honom
såsom en välkommen förevändning för utgjutande af hvarje dålig
passion, hvarje personlig illvilja neli afund.
Den första och vanligaste af de statsklok» grunder, man an¬
för emot jude-emancipationen, är att de Mosaiska trosbekännarne
utgöra icke blott ett trossamfund, utan ett eget, fremmande folk,
en särskild nationalitet och på sätt och vis en Stat i Staten.
Denna ihärdigt uprepade saga om fortlefvandet af en nationalitet,
som numera endast utgör ett slorartadt historiskt minne, hvilar
på förvrängda begrepp om detta ords betydelse, på en bristande
kännedom om nutidens nationella förhållanden samt ett förbise¬
ende af tvenne årtusenden, som otaliga gånger förändrat jordens
utseende och dess nationaliteter. Man säger, att de Mosaiske
trosbekännarne äro fremlingar, och att fremlingar böra låta behaga
sig hvad som helst: och det är icke blott i Sverige, der Mosaiska
trosbekännare ännu icke ett århundrade haft tillträde till riket,
som man säger så; denna fras har upprepats öfverallt af eman¬
cipationens motståndare t. ex. äfven i Rhenländerna, der judarne
hafva att åberopa öfver ett och ett halft årtusendes vistelserätt.
Hela denna åsigt faller för den enda anmärknm, att alla civilise¬
rade staters lagstiftning medgifver invandrarens i landet födda
son rättighet att kallas och anses såsom infödd, utan afseende på
de vilkor, under hvilka fadren uptogs. Man kommer här sålunda
straxt tillbaka till det blotta religionshatet. Hvad är det också,
som utgör nationaliteten, om icke gemensam födelsebyggd, gemen¬
samt språk i lifvet och i litteraturen, gemensamma lagar, gemen¬
sam fosterlandskärlek och patriotism? Hvar och en, som erkän¬
ner detta kan icke neka, att de Mosaiska trosbekännare, som äro
födda i vårt land, belt och hållet tillhöra den Svenska natio¬
naliteten.
I alla de länder, der lemningar af den belt och hållet up-
lösta och tillintetgjorda judiska nationaliteten hamnat och före¬
trädesvis der, hvarest förtrycket varit mindre tungt, äro de helt
och hållet införlifvade med den rådande nationaliteten och hysa,
till följd af naturens röst och deras religions bud, samma kärlek
för sitt fosterland, som landets öfriga innebyggare. Med sina
religionsförvandter i andra länder stå de icke i ringaste politiskt
Den 19 Mars f. m.
19
eller nationelt samband. Öfverallt, der de kunnat och fått det,
hafva de på den sednaste tiden med glädje och entluisiasm verkat
och gjort upoffringar för fosterlandet. I det Tyska befrielsekiiget
1813 och 1814 offrade icke mindre än sex tusen Mosailer sitt
lif för det Tyska fäderneslandet. Under de sednaste årens krig
hafva på Ungerns, Italiens och Sleswigs slagfält Tyska judar med
tapperhet kämpat mot Ungerska, Italienska och Danska.
Det låter nästan såsom ett hån och såsom ett yttrande mot
bättre vetande, då man anför såsom ett skäl för fortfarande för¬
tryck mot judarne, ”alt de icke blanda sig med de folk, bland
hvilka de lefva.” Sedan man sjelf gjort hvarje beblandning omöj¬
lig, sedan man begränsat och afstängt dem sä noga som möjligt
från de christna, sedan man under olika tider och i olika länder
än förbjudit dem allt umgänge med christna och anvisat dem sär¬
skilda afstängda qvarter till boningsplatser, än anbefallt dem alt
bära egna drägter, förbudil dem att bära andra än gammaltesta-
mentariska namn o. s. v. klandrar man dem hånfullt, alt de äro
”anlisociala.”
Hat och fördom kunna söndra mer än slamskillnad och reli¬
gion; de hänvisa de undertryckta till sina medbroder i lidandet
såsom de enda, som med dem kunna sympatisera och upreser
på visst sätt en skranka mellan förtryckarne och de förtryckta.
Alt. en viss egendomlighet på åtskilliga ställen, der förtrycket va¬
rit odrägligast, förefinnes, är utom tvifvel; men allt efter sorn
förtrycket undanrödjes och hatet och fördomen försvinner, bort¬
faller äfven hvarje sådan afsöndring, hvarje egendomlighet i seder
och förhållanden, som deraf alstras. I Sverige, der judarne all¬
tid in praxi varit humant bemötta existerar redan nu igen dylik
skiljemur, sorn af kortsyntheten och illviljan kan åberopas så¬
som skäl.
På alldeles samma sätt är det med de öfriga politiska skäl,
som anföras mot jude-emancipaiionen. Utan pröfning och med
ett förvånande lättsinne vill man vältra hela skulden och följder¬
na af två årtusendens omenskliga hat och fiendskap pä de sva¬
gare, som just varit offren härför.
Man förebrår sålunda judarne, att de icke innehafva någon
hög ståndpunkt i moraliskt hänseende, Man ser i detta fall icke
pä erfarenheten och till de nu existerande judarne, utan håller
sig till det abstrakta ordet ”jude,” till hvilket man låter sin fan¬
tasi med tillhjelp af gamla fördomar, ammsagor och harnkamraar-
traditioner skapa en högst äfventyrlig bild. Allt ondt, man varse-
Lilifver hos en jude härleder man från hans egenskap af Mosaisk
trosbekännare och allt det goda, som kommer från detta håll,
reflekterar man icke på eller skrifver det på mensklighetens all¬
männa räkning. Händelsen är nu den, att bland judarne, liksom
inom hvarje större samfund af menniskor, finnas personer af de
mest olika slag; de räkna ibland sig, liksom de christna, kloka
och dumma, snillrika och råa, redliga och oredliga, flitiga och
lala. För vår del kunna vi icke annat än med beundran se den
2*
20
Den 19 Mars f. m.
ståndpunkt judarne i moraliskt hänseende intaga. Det fordras
en ofantlig moralisk kraft för att genom århundraden, utan att
djupt förfalla, bära det förtryck, som skiftevis alstrats af religions¬
hat, fördomar, vidskepelse, afund och vinningslystnad, utan att
försjunka i del djupaste moraliska förderf, hvarpå t. ex. Zigue-
narne äro ett exempel, och till hvilket utan tvifvel hvilket an¬
nat folk som helst under dylika omständigheter skulle försjunkit.
Vi behöfva för öfrigt i detta afseende endast erinra om de
lysande vittnesbörd öfver judarnes förhållande i moraliskt hänse¬
ende, som för några år sedan aflemnades lill det Norska Stor-
thinget från offentliga myndigheterna i de stater, der emancipa¬
tionen egt rum, äfvensom till de i hög grad fördelaktiga vitsord,
som här blifvit afgifna af Landshme i de fyra län, i hvilka de
städer ligga, der Mosaiske trosbekännare i Sverige nu ega räll att
bosätta sig.
På samma sätt har man mot judarne riktat förebråelser och
bittert klander för deras borgerliga sysselsättningar. Den all¬
männa pöbeljargonen, som äfven många af emancipationens parla¬
mentariska motståndare icke förakta att begagna sig af, förebrår
dem, alt de icke vilja sysselsätta sig med något nyttigt, utan
blott med handel, schackreri o. s. v. Eli argument, som i san¬
ning är ypperligt: sedan man under sekler stängt dem från hvarje
annan sysselsättning, hvarje annan utväg att nära sig på, än han¬
del, klagar man öfver att de icke sysselsätta sig med jordbruk,
handtverk, o. s. v. och anförer detta såsom ett skäl att ytterli¬
gare hålla dem afstängda derifrån. Öfverallt, der emancipationen
i större eller mindre mån försiggått, såsom i Frankrike, Neder¬
länderna, England, hafva judarne uphört att vara en handlande
kast; de hafva med stor förkärlek egnat sig åt andra syssel¬
sättningar och man finner dem lika väl som vetenskapsmän och
generaler, som såsom simpla jordbruks-arhetare, postiljoner, so¬
tare o. s. v.
Samhället handlar icke klokt, då den nekar den Mosaiske
trosbekännaren alt nedlägga sina kapitaler i jordbruk och andra
nyttiga näringar och liksom hänvisar honom på ocker. Det är
hvarken klokt eller ädelt att samhället inom sig hyser några he-
loter, några som i afseende på skyldigheter i fullt mått äro med¬
borgare, men icke i afseende på rättigheter; det strider helt och
hållet mot statsklokhetens hud, att samhället, såsom fallet nu är
hos oss, tillbakavisar en del af sina söners tillgifvenhet, nit, ta-
lenter och skicklighet. Den Svenska Staten säger till alla de
Svenska medborgare, som bekänna sig till den Mosaiska religio¬
nen : ”håfven J snillen och talenter, så utvecklen dem icke, ty
jag vill icke begagna dem; håfven J en liflig hederskänsla, så
förqväfven den, ty jag vill icke tillfredsställa den; håfven J för¬
var fvat Eder kunskaper, så nedgräfven dem, ty jag vill icke an¬
visa Eder någon nyttig verkningskrets.”
I alla de länder, der judarne fått egna sig åt det allmännas
tjenst, hafva de täflat med de christna i nit och förtjenster om
fäderneslandet i alla grenar af de allmänna angelägenheterna.
Den 19 Mars f. m.
21
Det vackraste vitsord i detta afseende är det, som 1831 afgafs i
den Fransyska deputerade kammaren, då den allrasista lemningen
af inskränkning borttogs i Frankrike: ”Uti alla de allmänna be¬
fattningar, i hvilka de varit använda, tinder våra odödliga falan¬
gers fanor, i vitterhet, konster och vetenskaper, hafva de under
ett fjerdedels sekel bland oss lem nät den vackraste vederläggning
af deras motståndares förtal.”
Vi hafva redan förut antydt, alt dessa politiska grunder för
religionsförtrycket endast äro svepskäl: vi finna det öfverflödigt
att ytterligare ådagalägga, att detta förfäktande af intoleransens
sak med uplysningens och statsklokhetens grunder, att detta fram¬
skjutande af sådana moliver som ”nationalitet,” ”allmänna nyttan”
o. s. v. i st. f. helt enkelt religionshatet, är oredligt, liksom det
å andra sidan är blindt både för det förflutna och det närvaran¬
de, förvränger både historien oell rättsbegreppen.
Det finnes derföre äfven flera, som äro uprikliga nog att alls
icke vilja inlåta sig på dessa moliver, utan anföra religionsintole-
ransen såsom sin enda grund. De säga helt öppet och utan blyg¬
sel: ”Judarne hafva allt hvad de kunna begära, de hafva rättig¬
het att blifva Christna.'1'' Till dessa vilja vi icke tala, i afse¬
ende på detta deras motiv, ty fanatismen, der den verkligen fin¬
nes, är döf för skäl och bevis. Vi vilja endast erinra dem der¬
om, att det sätt, hvarpå de anse christendomen böra utbredas,
utom att det är inhumant och ochristligt, äfven i yttre måtto för¬
felar sitt mål.
Fortfarande förtryck upmanar en stark och i sig sjelf ädel
motståndskraft hos de Mosaiske trosbekänDarne. Det ligger långt
ifrån oss att bedöma deras motiver, som under nuvarande för¬
hållanden öfvergå från Judaismen till christendomen; men vinsten
för det christna samfundet torde ofta vara tvetydig nog; alla dessa
kunna beklaga sig, att ett missbruk af statsmakten sätter deras,
vi antaga det gerna — rena handling i ett misstänkt ljus. Huru
skall man kunna vänta, att den ädelsinnade och mera energiske
Juden skall känna sig upmanad alt taga kännedom om en reli¬
gion, som säger sig vara kärlekens, men under århundraden för
hans trosförvandter visat sig såsom hatets och det blodiga för¬
tryckets, att öfvergå till de christna, så länge dessa döma honom
lill förnedring och förtryck och derföre anföra christendomen så¬
som skäl.
Så snart förtrycket försvinner, utplånas äfven denna känsla
och i de länder, der en förbättring skett i Judarnes ställning
hafva de långt ifrån att ökas, såsom man förespeglar, årligen
förminskats. Det är hatet och förtrycket, som under århundra¬
den hållit judendomen uppe och hindrat mosaiternas fullkomliga
amalgamering med de chrisina.”
Härtill skulle jag vilja tillägga några ord, serdeles som de
stå Väl tillsammans med hvad som yttras ang:de Judarne och de¬
ras ställning till Christna Stater pag. 405, 7:de häftet af Die
Gegenwart: eine encyklopädische Darstellung der neuesten Zeit-
22
Den 19 Mars f. m.
geschichle fiir alle Stände, Leipzig 1848, (helst raan ifrån sam¬
ma Tidskrift hemtat framställningen rörande Rhenprovinsen^ (6:te
häftet pag. 354—55), tilldragelser troligen från tiden omkring
år 1828) nemi.: Förtryck alst rar bitterhet och förnedrar. Hela
verldshistoria visar, att hvarest ett förtryckt folk fått sina natur¬
liga rättigheter erkända, der har folket äfven blifvit bättre. Ge¬
nom frihet att välja yrken och verkningskrets, skulle Judarne dra¬
gas ifrån städerne och handeln. Deras öfvergång till Chrislendo-
men skulle, genom emancipationen, utan tvifvel, äfven befordras.
Ja just den lihenska Landslagens, före år 1847, då Provincial-
Ständerne uphäfdes i Preussen, uttalade önskan om likställighet
(”Gleichstellung” se Die Gegenwart 6 häftet pag. 364) mellan
landets Judiska och Christna befolkning med afseende ä de bor¬
gerliga och politiska rättigheterna, — torde vara för oss Christna
lika önskvärd i hela samhällets, som i Judarnes interesse.
Jag yrkar vördsamt återremiss af Ulsk:s bägge framställnin¬
gar och bifall till min motion uppå af mig redan anförde och
åberopade skäl.
Hr Weidenhjelm, Ernst Aug.: Jag kan icke underlåta
att förklara min synnerliga tillfredsställelse deröfver, att bland
motiverna för afslag, eller åtminstone icke bifall, till hvad mo¬
tionärerna föreslagit, Utsk. denna gång icke åberopat något bin¬
der i religiöst hänseende. Det har nemi. alltid förefallit mig syn¬
nerligen vidrigt, att man för eli kärlekslöst förfarande, åberopat
kärlekens lära, och alt man genom, under nära 200 år fortsatta
förföljelser mot denna församling, trott sig vinna behag eller för¬
tjenst uti den store mästarens ögon, Ilan, som likväl sjelf, under
sitt lidande, varmt bad sin fader förlåta dem, ty de visste icke
hvad de gjorde. Då således man torde kunna antaga alt den
religiösa fördragsamheten eller uplysningen i allmänhet gått så
långt, att olikheten i läror icke må utgöra något hinder för hvad
motionärerne begärt, så torde det endast återstå att tillse, huru¬
vida i politiskt eller statsekonomiskt hänseende, något vigtigtskäl
för afslag kan förefinnas. Om man inträder på theoriernas om¬
råde, så lärer man icke komma till något resultat, ty den enas
bevis torde kunna vara sä goda som den andras. Det säkraste
torde sålunda vara att anlita erfarenheten; den som bygger på
dess grund, han blottställer sig icke ofta för misstag. Om man
i delta hänseende råd förer sig med vårt eget lands erfarenhet, så
finner man, att de Mosaiska trosbekännarne inom vårt land, ut¬
göra ett, i förhållande till landets öfriga befolkning,' ganska ringa
antal, men alt dessa personer likväl utgöras af ganska idoge och
omtänksamme menniskor, åtminstone uti industriell hänseende,
eller i de borgerliga yrken der verksamhet, pä grund af gällande
lag, varit dem tillåten. Man måste tillika erkänna, ehuru föröd¬
mjukande denna bekännelse än är, att den Judiska befolkningen
står framför den Christna åtminstone derutinnan, att inom den
förra gröfre brott icke blott höra till det sällsynta, ulan till det
oerhörda. Det enda jag har hört läggas dem lill last, är begäret
Den 19 Mars f. m.
23
efter egen vinning. Men, Mine Herrar! att vara sig sjelf närmast,
det är icke blott Judarnes, ulan liela menniskoslägtets arfsynd.
Om det tilläfventyrs hos en och annan galt till den öfverdrift,
att det antager egenskapen af last, så torde det likväl hos de
christna linnas flere sorn dermed äro behäftade, och lika litet som
detta klander kan utgöra ett skäl att förneka dem de rättigheter
motionärerna begärt, lika mycket borde också detta klander ut¬
göra ett skäl att från samhällsrältigheter utesluta de christna, som
sålunda rättigheter äga. Om jag äter hänför mig till hvad andra
länders erfarenhet utvisade, jag menar sådana länder, der alla
äga lika rättigheter, så hafva, enl. officiella meddelanden, hvilkas
trovärdighet man hvarken har lätt eller skäl att betvifla, Judarne
äfven der, i afseende på deras redlighet och vandel, erhållit sam¬
ma fördelaktiga vitsord, som inom vårt land måste dem tillerkän¬
nas. Man har tillika påstått, och det med skäl, att denna ut¬
sträckning af Judarnes medborgerliga rättigheter, hos dem alstrat
den kärlek till det nya fäderneslandet, alt de i afseende på up-
offriugar, varit med landets egna barn jemförliga. Man har an¬
märkt all de icke uteslutande, såsom i de länder der deras rättig¬
heter varit inskränkta, sysselsatt sig med della ocker, som man
nu lagt dem till last, utan tvertom egnat sig ät alla andra yrken,
man kan säga nästan företrädesvis åt åkerbruket, samt i sina
industriella förelag vunnit mycken framgång, till landets gemen¬
samma fördel. Man har sett att de, lifvade af samma kärlek till
fäderneslandet, som landets egna barn, deltagit i krig för att för¬
svara sitt nya fäderneslands institutioner. Dessa bevis, som icke
kunna vederläggas, loide vara t il 1 fy 1 leslgöra nde för att motsäga
och kullslå den fördom, som mot dem gjort sig gällande, den
nemi., alt huru man än må omhulda Judarna, de likväl skola
utgöra en Stat i Staten. All åt ett folk med sådana antecedentier,
med den industriella, och till landets förkofran ländande verk¬
samhet, som Judarne visat, uplåia så beskaffade rättigheter, sorn
dem motionärerne begärt, synes mig icke medföra den ringaste
våda, utan endast vara eli offer åt en sträng rättvisa. Jag dra¬
ger för min del icke i betänkande att understödja motionerna,
och på det att Utsk. må komma i tillfälle alt åt dem egna en
noggrannare handläggning, än som nu har skett, tager jag mig
friheten påyrka betänkts ålerremiss lill Utsk. Men om, i följd af
företeelser, som redan inom de andra Stånden hafva visat sig,
bland hvilka jag med synnerlig bedröfvelse förnummit, det på
grund af fördomar, beslutade afslag å betänk., som BondeSt.,
hvars uplysning jag i åtskilliga hänseenden värderar, fattat, om,
säger jag, Utsk. icke skulle kunna egna så vidsträckt pröfning åt
denna fråga, som jag skulle önska, anhåller jag åtminstone att
Utsk. läcktes i så måtto å motionerna fästa afseende, att Judarne
må tillåtas, att, utan serskilt tillåtelse, bosätta sig i alla städer
inom riket, hvar de sjelfve önska.
O
Åtskilliga ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Frih. Hamilton, Hugo: Efter det förtjenslfulla anförande,
24
Den 19 Mars f. m.
sorn vi nyss afhört torde föga vara att tillägga, men då jag såsom
Utsk:s ledamot alltsedan 1840 års riksdag, haft tillfälle att be¬
handla denna fråga, och all söka för mig utreda de skäl, som
tala för hvad motionärerna nu hafva yrkal, anser jag min pligt
vara, att uttala min sedan den tiden icke rubbade öfvertygelse,
att nemi. de Mosaiska irosbekänaarne gjort sig förtjenla af större
frihet, än de hittills i vålt land haft, och att intet, som erfaren¬
heten hittills gifvit vid handen, talat emot denna sats, Då detta
förhållande icke för Ulsk. varit obekant, och då Ulsk. i sina pre¬
misser anfört yttranden, hvilka Ulsk. icke motsagt och således
uptagit som sina egna nemi., då det säges alt det blifvit vitsor-
dadl af alla auktoriteter som gäll att i ämnet sig yttra, alt de
Mosaiska trosbekännarena i medborgerligt hänseende varit nyttige
och verksamme inom de samhällen de hittills fått bebo, så är
det för mig i sanning oförklarligt, huru Utsk., med sådana pre¬
misser, bar kunnat komma till den konklusion, som Utsk. nu
framställt, enär Utsk., oaktadt det har uptagit detta vitsord såsom
sitt eget, och oaktadt man tycker att moliverna åsyfta beredan¬
det åt dessa trosbekännare af en större frihet'att bosätta sig, än
de hittills haft, då det säges, att de borde utan ansökning för
hvarje särskilt fall, få bosätta sig äfven i några flere Stapelstäder
än de här förut upgifna, likväl dervid föreslås ett sådant vilkor,
som icke ens skulle medgifva K. M. den rätt Han hittills haft att
sjelf lämna dem tillstånd alt bosätta sig i andia städer, utan att
det skulle helt och hållet bero på, huruvida borgerskapet i dessa
släder dertill vore benäget. En värd reservant af PresteSt. har
afgifvit en reservation, i hvilken jag för öfrigt i allo instämmer.
Flan har nemi. sagt att då hittills de Svenska kommunerna icke
haft rätt att vägra inflyttning och bosättning för några andra än
vanfrejdade och försvarslösa personer, så har Utsk. nu ställt samt¬
lige Judarne på samma linea med vanfrejdade personer. Hur har
Utsk. då Cns kunnat hafva hjerta, jag säger del rent ut, att ut¬
sträcka ett sådant förbud, en sådan inskränkning till personer,
som de sjelfva hafva vitsordat såsom nyttige och verksamme? Det
kan jag icke fatta, och finnér icke något annat skäl, än att Utsk.
råkat, under en hastig vändning, förbise den stora motsägelse,
som åger rum emellan'inledntn till betänk, och dess konklusion.
För min del kan jag icke annat än tolka min tacksamhet för den
värde ledamot af detta Stånd, som i ganska vidsträckt skala mo¬
tionerat medborgerlig frihet i allmänhet åt Judiska lärans be¬
kännare. Han har motiverat sin åsigt så väl, han har derföre
anfört erfarenhetens, ja äfven historiens vitsord, och framställt
förhållanderna i de länder, hvilka redan gifvit detta folk denna
rättighet, att jag dervid icke har något att tillägga. Jag skulle
således nu egentligen inskränka mig till begäran om återremiss,
med anhållan alt R. o. Ad. dervid ville såsom sin gemensamma
tanke uttala den åsigt, att Ulsk. borde föreslå, att Ständerna mätte
till K. M. aflåta en underd. skrifvelse, med anhållan att de Mo¬
saiska trosbekännare, som nu eller framdeles blifva lill Svenska
undersåter uptagna, måtte förunnas rättighet att, utan särskilt till¬
Den 19 Mars f. m.
25
stånd bosätta sig i alla städer, äfven sora på landet, så snart de
der äga fast egendom. Motionärerna hafva visserligen gått läng¬
re, men jag tror, att med den fördom, sora visat sig ännu vara
ganska stark hos vår befolkning mot att utsträcka rättigheterna
sä långt, som motionären gjort, det vore bättre all nu nöja sig
med det, sora den hufvudsakligasle reservanten Frih. af Ugglas
yrkat. Mot en sådan rättighet har Utsk. icke anfört några mo¬
tiver, man måste således upsöka dera som möjligen hafva kunnat
ledt Utsk. till dess resultat. Man vet då att mot Judarna egente-
ligen framställts, alt de utgöra en Stal i Staten; att de utgöra
eli slutet samhälle; att de hafva mera intresse för sina egna tros-
förvandter än för öfriga medborgare i samhället. Men, Mine Hrr!
Lagstiftningen och de förflutna tidernas styrelser hafva tvungit
dem att vara ett slutet samhälle. De hafva nekat dera all åtnjuta
de rättigheter, som andra medborgare haft. Jag menar dock icke
de politiska rättigheterna, då derom icke nu särskilt är fråga,
ulan rättigheten att vistas der de icke skadade någon, den har
hittills icke varit dem medgifven. De Christna hafva afhållit sig
så vidt möjligt varit från all närmare bekantskap och samman¬
blandning med dem. Kan man sedan undra om de måste sluta
sig tillsammans. De åro ju raenniskor, de behöfva vänskap, de
behöfva närmare umgänge med sina likar i verlden, det är dem
betaget. De hafva dessutom af Lagen ålagts att sörja för sina
egna fattiga, oaktadt^att de derjemte måste bidraga till det Christna
samhällets fattiga. Afven deruti har legat ett ökadt band, att de
måst hafva en särskild organisation, så lill sågandes en särskild
kommunalförfattning. Det är äfven sagdt, alt om man skulle
tillåta dem att vistas hvar de ville i landet, så skulle de, med
den företagsamhelsanda de hafva, och den verkliga, dem egna,
fallenhet för industriella yrken, uttränga Svenskarna och sålunda
skada oss i våra näringar. Det är väl första gången man före¬
brår någon, att han har utmärkta egenskaper oell vet alt göra
sig dem tillgodo. Stridsbanan är öppen, täflingen är fri, hvad
hindrar då Svensken att upöfva sin upfinningsförmåga, och jag
tror att täflan vore ganska önskvärd, hvarföre jag på denna grund
önskar att de må vakna ur deu slummer hvari de ofta råkat.
Leder det dertill, så skall det vara mig mycket kärt. Särskilt
har mycket ordats om att i de länder, som under sednare tider
varit skakade af revolutionsrörelser, de Mosaiska trosbekännarena
lifligt deruti deltagit. Det är ganska sannt, alt, egentligen en¬
dast inom de Tyska rikena, en mängd ynglingar af denna För¬
samling har deltagit i de allmänna rörelserna. Men huruvida
procenten emellan dem, och de stilla i laudena af deras lära, va¬
rit större än procenten’ af de Chrisina revolutionärerna, och de
af dem, som hållit sig stilla, verkligen år till nackdel för Judar¬
na, blir svårt att afgöra och det skulle jag icke tro. Det säkra
är, (vi hafva alla af tidningarne inhämtat det) att man sett nä¬
stan intet namn af någon utmärktare för vetenskaper känd Jude,
som deltagit i dessa rörelser. Det har varit dels gesäller dels
ynglingar af städernas lägsta klass, som öfverallt har deltagit deri.
26
Den 19 Mars f. m.
Man liar fäslat sig vid att ett eller annat namn varit nämndl,
men om så varit, så är det väl icke underligt, att en förtryckt
stam, som ser tillfälle yppas att kunna ernå den frihet hvaraf den
anser sig vara förtjent, äfven begagnar sig deraf, och jag tror
att man icke får fördöma dem derför. 1 Frankrike deremot, der
de sedan längre lider tillhaka åtnjuta fullt medborgerliga rättig¬
heter, der de bekläda betydande plaiser, såväl inom arméen, (jag
vet specielt att der funnits 3 Divisions-generaler af Jude-härkomst),
som inom den högre administrationen, påstår jag bestämdt, alt
man icke ens har hört något jude-namn nämnas bland revolutio¬
närerna. Att de hafva gatt in i de nybildade Minislérerna, dels
på den juridiska, dels pä den financiella vägen, kommer sig der¬
af, att de personer, som användes, troligen ansågos äga den stör¬
sta skicklighet. I England har man alldrig hört, oaktadt den
oinskränkta tryckfriheten, som visst icke skulle hafva underlåtit
att yppa del, att de deltagit i de Chartislrörelser eller reform¬
rörelser, som de sednare årtionden hafva ägt rum. Detta är
också ganska naturligt. Frågan om att de skulle få vistas hvar
som helst, afgjordes för 300 år sedan. För 30 år sedan erhöllo
de rättighet att silla såsom Jurymän, men icke nog härmed, ulan
sedan de visat sig fullt mosvara detta förtroende, erhöllo de rättig¬
het att sitta såsom Scheriffer, domare öfver nationens medborgare.
Ingen lärer kunna förebrå Engelsmännen, ali de icke vidhålla
sina gamla institutioner äfvensom alt de icke äga en billig na-
tionalstollhet. Må väl! de hafva underkastat sig ali dömas af
medborgare utaf denna tro, och hafva icke ångrat det. Landets
största samhälle har vall en Jude till representant, Lagen ägde
deremot icke något hinder, men då han icke kunde gå den ed,
som fordrades efter Engelsk ritus, så blef frågan derom upskjulen,
till dess parlamentet skulle få yttra sig om en annan formel för
edens atläggande. Så långt hafva andra nationer gått, och de
hafva funnit sig vä! deraf. De få tillgodonjuta de utmärkta sinnes-
egenskaper, som onekligen della folk har, och i st. f. alt skada
sina medborgare om de det kunnat, som väl någon gång har
händt, så hafva de nu blifvit upmanade att gagna detsamma i
alla riktningar. Hos oss begåres blott en ringa sak, att nemi.
få åtnjuta den rättighet, som nu är alla, den Christna trosbekän¬
nare förunnad, all få vistas, och utöfva sin verksamhet, der de
icke skada någon dermed. Då för öfrigt våra auktoriteter styrkt,
att de, i st. f. att skada, varit nyttiga och verksamma, så hoppas
jag för min del och är öfvertygad om att R. o. Ad. nu skall
finna tidpunkten vara inne, att en gång göra slut på denna frå¬
ga, som redan under loppet, af 5 eller 6 riksdagar altför mycket
uptagit R. o. Ad:s tid och upmärksamhet. Jag anhåller om åler-
remiss af hetänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Sista riksdags Ekon.-
Utsk., som jemväl handlade denna fråga, och då afstyrkte ifrå¬
gasatt utvidgning af Mosaiska trosbekäunarenas rättigheter, grun¬
dade detta sitt afstyrkande isynnerhet på religiösa grunder. Nu-
Den 19 Mars f. m.
var. Ekon.Ulsk. liar icke motiveral sitt afstyrkande hvarken pä
religiösa, politiska eller ekonomiska grunder. Utsk. har helt en¬
kelt ansett sig böra förklara, att Utsk. hyser den öfvertygelse, alt
den nu gällande lagstiftningen för dessa trosbekännare, i luifvud-
saken vore tillfyllestgörande. Denna majoritetens tanka inom Utsk.
har jag äfven delat, oell anser mig derföre skyldig att inför R.
o. Ad. redogöra för de grunder, som föranledi mig att rösta för
Ulsk:s betänk. Jag ämnar för min del visserligen icke ingå i nå¬
gon theologisk utredning af ämnet, dertill eger jag hvarken lust
eller förmåga, men deremot anser jag mig berättigad och skyldig
att vidröra den religiösa delen af frågan, så vidt jag anser den
kunna inverka på samhällets väl och trefnad. I sådant afseende
her jag alt få fästa upmärksamheten på en lika allmän, som ock¬
så ofta förbisedd fördel, som vårt samhälle åtnjuter, nemi. den
ofantligt stora fördelen af att ega en enda Statskyrka, hvilken
alla samhällets medlemmar hylla. Denna fördel är så stor, alt
den icke efter milt förmenande kan nog upskattas, och det till¬
hör derföre hvarje medborgare att sätta sig till motvärn vid så¬
dana företeelser, som hota att rubba denna serdeles stora fördel.
Det år denna månhet om Svenska Stats-kyrkans bestånd, som för¬
anledi lagstiftarne att stadga, att något civilt embete icke får be¬
klädas af andra personer än dem, som bekänna sig till den rena
evangeliska läran, således icke af dem, som tillhöra andia christ¬
na trosbekännelser, och denna inskränkning är jemväl gällande
för militära embeten, med undantag af några få fall. Denna in¬
skränkning uti rättigheten att bekläda embeten, anser jag jemfö¬
relsevis vara af ganska ringa betydenhet, ty om t. ex. en eller
annan Mosaisk trosbekännare egde lätt att bekläda vissa embeten
inom vårt fädernesland, skulle jag visst icke deruti se någon fa¬
ra, men den våda som denna enhet, hvarom jag nyss har talat,
skulle löpa, om man på en gång iDkastade en klass af medbor¬
gare, som man kallar Judar, i våra enskilta samhällsförhållanden,
det skulle tvifvelsutan medföra en vida vådligare verkan, än den
som 1809 års lagstiftare sökt undanrödja, genom föreskriften att
icke ens något embete fick innehafvas af christna trosbekännare
af annan ritual än vi sjelfva begagna. Vidare förekommer, vid
betraktandet af frågan ur religiös synpunkt, den stora olägenhet,
som skulle upstå derigenom, att Judarne fira sin sabbalh på en
annan dag än vi. Om en jude lemnades tillträde ej allenast å
landsbygden, utan äfven till de smärre städerna, der deras bete¬
enden måste väcka mer upmärksamhel, än de förorsaka i de stör¬
re städerna, så skulle ofelbart upmärksamheten fästa sig vid det
förhållande, alt Juden firar sin sabbath på Lördagen, ty han kan
då icke deltaga i eftersynen af sitt jordbruk eller andra verldsli-
ga förehafvanden, och om så är, så lärer återigen, när vår Sön¬
dag inträffar, Juden finna sig besvärad af alt se sig stängd från
verksamhet äfven under den dagen, derföre ali hans arbetare då
fira sin sabbath. Det är fara värdi att på en tid, då kärleken för
sabbathens firande icke är större än nu är fallet, dessa personer,
om de blifva egare af jord på landet, åtminstone icke skola up-
28
Den 19 Mars f. m.
muntra sina underhafvande att fullgöra deras christliga pligler uti
ifrågavar. afseende. Af sådant skäl måste jag för min del, och
kommer jag sä länge jag lefver att afstyrka, att någonsin Judarne
må tillåtas att utflytta, vare sig på landet eller i den stora mäng¬
den af våra småstäder. Ofvergår jag nu åter till mitt åliggande
såsom medlem af lagstiftande församlingen, så i motsats till de
lagstiftningslheorier, som nutiden godkänner, måste jag anse som
en pligt att göra mig reda för de åsigter, Svenska folket i den¬
na fråga hyser. Jag anser nemi., att om en lag bör tillkomma
och skall vara välgörande, så måste de, för hvilka lagén stiftas,
hysa den öfvertygelse, att denna lag innehär rättvisa. Inträffar
motsatsen, eller att de för hvilka lagen är stiftad, äro öfvertygade
om att den blifvit dem påtvingad, att den innebår en orättvisa,
så kan följden af en sådan lagstiftning icke blifva annat än mot¬
satsen af hvad den borde vara, nemi. att reta till motstånd. Betrak¬
tar man således Svenska folkets åsigter, såvidt de i denna fråga
kunna anses kände, så tror jag och hoppas, att R. o. Ad. kom¬
mer att förklara, att de åsigter icke delas, som af motionärerna
uttalats, icke heller den af dem förordade mera vidsträckta rät¬
ten. Detta hvad R. o. Ad. beträffar. Hvad PresteSt. beträffar,
så är kändt, och har visat sig af den hos detta Stånd sednast
förehafda diskussion, att, i allmänhet åtminstone, det icke under¬
stött medgifvandet af mera vidsträckta rättigheter åt Judarna.
Ilvad BorgareSt. beträffar, så skulle jag verkeligen önska att Utsk:s
förslag, sådant det nu förefinnes, blefve af R. o. Ad. godkändt.
Det komme då att visa sig huruvida BorgareSt. vore så benäget
att mottaga dessa Judar inom sina städer, som diskussionerna in¬
om detta Stånd vid de förflutna riksdagarne hafva gifvit anledn.
till att förmoda. Tordehända skulle man då få erfara, att Bor-
gerskapet vore dertill mindre benäget. Men hvad den stora mäng¬
den, den på landet boende stora mängden af nationen beträffar,
så är det mer än väl kändt, att de icke på något sätt vilja höra
talas om Judarnes utflyttande derstädes. Jag tror mig således,
såsom medlem af lagstiftande församlingen, vara förpllgtad att
motsätta mig ett förslag, som icke skulle komma att godkännas af
Svenska folket. Dernäst torde man rättvisligen taga i betraktan¬
de dessa s. k. Svenska medborgares rätt. Denna rätt innefattas
enl. min tanka i 1782 års Jude-reglemente. När Judarne ér-
höllo gästfrihet inom vårt fädernesland, så skedde det på vissa
vilkor, dessa vilkor äro der uttryckta. Hafva vi nu förkränkt detta
reglemente, hafva vi förkränkt de genom detta reglemente dem
tillförsäkrade rättigheter? Visserligen icke. Detta reglemente ut-
lofvade dem rättighet att vistas i 3 städer. Denna rättighet har
blifvit utvidgad till 4 städer. 1838 års förordning har medgif-
vit dem icke allenast rättighet att vistas i dessa 4 städer utan att,
efter skeende ansökan, få vistas öfver hela landet, så vidt K. M.
dertill lemnar nådigt bifall. Dessutom hafva Judarne fått tillå¬
telse att inom de 4 släder, der de få vistas, sysselsätta sig med
hvilken utväg lill bergning de önska välja, samt i öfrigt blifvit
tillförsäkrade fulla medborgerliga rättigheter. Det är således icke
Den 19 Hars f. m.
29
vi, som på något sätt inskränkt den gästfrihet, som i 1782 års
Jude-reglemente blifvit dem tillförsäkrad, tvärtom hafva vi utvid¬
gat den. Men, Mine Hrr! har icke Svenska folket också en rått?
Så länge Svenska folket fortfar, att icke vilja uptaga dem ibland
sig, så ställer jag mig på Svenska folkets sida. Man säger, och
det är ett af de många kraftord, som användas för att vädja till
känslan, hvilket vid dessa tillfällen är beqvämare än alt vädja lill
det sunda oförvillade förståndet, raan säger, dessa Judar äro slaf-
var. Jag frågar om del finnes någon Jude, hvarhelsl han än vi¬
stas, som icke inför lagen åtnjuter samma rätt som vi. Har nå¬
gon Jude förlorat sin sak derföre att han är Jude? Jag lemnar
det derhän. Men det är alldeles icke ovanligt, ali Judarne haft
bättre rätt än de christna, ty det är icke obekant att Judarna äro
i ganska goda omständigheter. Deras upsyn inger raig icke hel¬
ler tanken uppå att de äro slafvar. Jag har icke trott mig fin¬
na detta på något sätt, tvärtom har jag tyckt mig linna alt mån¬
gen, och kanske de flesta, förete den hållning, som plägar här¬
flyta från medvetandet af en full pung. Såsom skäl för den sök¬
ta utvidgningen af deras rättigheter, har man i allmänhet anfört,
dessa Judars goda upförande. Det är ingalunda min mening att
bestrida detta förhållande, tvärtom, jag vitsordar gerna detsamma,
men jag har icke hort någon af de Herrar, som förordat Jude¬
emancipationen, upgifva, eller vilja gå i borgen för, alt detta go¬
da upförande kommer alt fortfara efter deras emancipation. För
min del skulle jag tro, att detta goda upförande i någon mån
kan anses härröra från deras generade ställning. Jag har dess¬
utom trott mig finna, alt det skulle vara ofantligt många medbor¬
gare, mot hvilkas upförande, man nu kan göra skälig anmärkn.,
som skulle skicka sig mycket bättre, om de befunno sig i en
mindre ogenerad ställning än hvad de nu göra. För att emed¬
lertid lill någon del visa, att detta förmenta goda upförande, som
här så mycket rekommenderas, och som jag ingalunda ifrågasät¬
ter, likväl kan vara underkastadt förändringar, skall jag be att få
upläsa några utdrag ur officiella handlingar från de orter, der
Jude-emancipationen redan har blifvit verkställd, hvilka låta tem-
ligen litet tillfredsställande. Hvad jag här vill i öfversättning
meddela, år ett utdrag från Fortsättning af Brockhausens conver-
salions-lexicon, die Gegcnwart, Irsla bandet, sidan 352. ”Sedan
Judarne i Rhen-Preussen under Fransyska herraväldet genom ”Code
Napoleon” blifvit försatta i samma ställning, sorn de christna, så
framkallade dock de mångfaldiga klagomålen öfver Judarnes ocker
redan 1808 ett kejserligt dekret, hvilket underkastade alla Judar¬
nes skuldfordringar ganska inskränkande bestämmelser, hvilket
förbjöd Judarne att låna på pant åt tjenstefolk, hvilket förbjöd
dem alt emottaga husgeråd, verktyg och klädespersedlar af arbets¬
folk, daglönare och tjenare, hvilket vidare inskränkte deras fria
kringströfvande, men isynnerhet gjorde Judarnes rättighet til! han¬
del och köpmansrörelse beroende af lösningen af ett moralilets-
patent, som årligen måste fönyas. Dekretet utgafs blott provisa-
riskt för 10 år. Men 1818 förklarade ”Immediat-Justitire-Com-
30
Den 19 Mars f. m.
missionen” i Köln, att Judarne ännu schackrade på samma sätt,
så att de genom sitt ocker på det högsta skadade landlfolkets väl¬
stånd” etc. Vidare säges från annat håll.” På samma sätt lyda
rapporterna ifrån Ofver-prokuratorerna i Koblenz och Trier. Den
sednare yttrar: ”På landet äro Judarne vanligtvis folkets Banki¬
rer, under det att de gifva dem äfven de obetydligaste förskotter,
bevilja dem långa betalningslerrainer oeh icke lala lofva sig mer
än laglig ränta, men hafva sin vinst deraf, alt de låta gifva sig
frukter, vin m. m., såsom en discretion, hvilken hvarken afräk-
nas på räman eller på kapitalet. Minuthandeln med specerivaror
och viclualier är nästan uteslutande i deras händer, hvilken lika¬
ledes drifves till ockrande derigenom, att Judarne äfven härvid
bevilja sina kunder anstånd, men emottaga för detta anstånd skän¬
ker, hvilka icke ingå i afräkning” etc. Jag vill icke trötta R.
o. Ad. med att höra dess upgifler, utan ber att få öfverlemna
dem, att hvila på bordet i fall R. o. Ad:s ledamöter äro hugade
derom laga närmare kännedom; likväl anhåller jag att till nyttig
ledning för framtiden, denna öfversättning måtte blifva intagen
jemte mitt yttrande i prot. Slutligen anhåller jag att få upträda
mot den sofism, som så flitigt begagnas, att nemi. hindret för Ju-
darnes amalgamation med andra nationer skulle ligga deruti, att
de på ett så ovänligt sätt af dem omfattas. Jag kan för min del
ingalunda instämma i detta påstående. Hindret ligger obestridli¬
gen i deras egen religion. Det är nemi. gifvet, att detta icke
kunde vara för Judarne obekant, enär redan Moses, kort före sin
död, uttryckligen beskrifver, icke allenast hvad öde som förestod
Jerusalem, eller, rättare sagdl, beskrifver deu sorgliga tilldragelse,
som skulle inträffa då Jerusalem förstördes, utan äfven i tydliga
ordalag förutsäger, ali Judarna skulle blifva kringspridda kring he¬
la verlden. Men uti samma kapitel, och på många andra ställen
i den Hel. Skrift, omtalas också, huruledes Judarna i sinom tid
skulle åter församlas i sitt land. Den ena af dessa profetior är,
såsom vi alla veta, upfylld, och på den andras upfyllelse väntar
säkert hvar rättrogen Jude. Upfyllelsen af denna andra profetia
lärer också i sinom tid inträffa, måhända då, när Judiska folket,
lärda af andra nationers dygder och varnade af deras laster, fin¬
nes vara värdigt att bilda den mönsterstat, som gör det berätti¬
gad! att kallas Guds ntkorade folk. Intilldess torde det hädanef¬
ter som hittills tjena andra folk till varning, Vi kunna väl med¬
dela åt Judarne alla möjliga fri- och rättigheter, men alt göra
dem till Svenskar, det vore icke möjligt. Aderton oeh eli. halft
sekel jäfvar en sådan förhoppning, och det är bestämdt lika frukt¬
löst, huru välvilliga och ömma de önskningar än må vara, som
uttalats till Judarnes fördel. På alla de skäl jag nu haft äran an¬
föra, anhåller jag vördsamt att Utsk:s betänk, må varda bifallet,
ulan att jag likväl icke vill motsätta mig de smärre modifikatio¬
ner, som jag vet att åtskilliga andra talare hafva för afsigt att
föreslå.
Den härjemte af Gr. Liljencrantz aflemnade skriftliga up-
sals var så lydande:
Den 1 fl Ma rs f. m.
31
Fortsältning af Brockhausens Conversalions-lexicon, die Gegen-
wart, Erster Band, sid. 353.
Sedan Judarne i Rhen-Preussen under Fransyska herraväl¬
det genom ”Gode Napoleon” blifvit försalta i samma ställning,
som de christna, så framkallade dock de mångfaldiga klagomålen
öfver Judarnes ocker redan 1808 ett kejserligt dekret, hvilket un¬
derkastade alla Judarnes skuldfordringar ganska inskränkande be¬
stämmelser, hvilket förbjöd Judarne att låna på pant åt tjenst¬
folk, hvilket förbjöd dem att emottaga husgeråd, verktyg och
klädespersedlar af arbetsfolk, daglönare och tjenare, hvilket vi¬
dare inskränkte deras fria kringströfvande, men i synnerhet gjor¬
de Judarnes rättighet till handel och köpmansrörelse beroende af
lösningen af ett moralitelspalenl, som årligen måste förnyas. De¬
kretet utgafs blott provisoriskt för 10 år. Men 1818 förklarade
”Immediat-Justitiae-Commissionen” i Köln, att Judarne ännuschac-
krade på samma sätt, så att deogenom sitt ocker på det högsta
skadade landlfolkets välstånd. Ar 1826 ville de Rhenska Stän¬
derna hafva dekretet utsträckt äfven öfver hela provinsen. Afven
de på de sednare åren anbefallda rapporterna, isynnerhet yttran¬
den af landtråd och fredsdomare, som dömde på grund af egna
iakttagelser, visade att Judarnes skadliga inflytande på de lägre
folk-klasserna ännu alltjemt fortfor. Regeringen i Aachen märk¬
te, alt lill och med de rikare Judarne, under täckmanteln af nå¬
got ärligt yrke, ofta hade en hop schackrande Judar lill handt¬
langare, att föra ett systematiskt ockrande. General-prokuratorn
i Köln yttrade: ”Judarne drifva vanligtvis handel med boskap el¬
ler varor och befatta sig blott sällan med något handtverk eller
landtbruk. I början är deras handel vanligtvis blott ringa (idet
de draga omkring med slitna kläder, lumpor och gammalt jern).
Med förökade tillgångar ulsträckes denna handel lill kött, alngods
och andra artiklar, tills de småningom öfvergå till större affärer;
men isynnerhet finna de sin fördel hos landtfolket, som vid pen-
ningeförlägenhet nästan uteslutande vänder sig till Judarne. På
kreaturshandel isynnerhet vinna Judarne öfvervägande fördelar,
derigenom att de, utom priset för kreaturet, betinga sig en dis¬
cretion i korn, hvete eller potatis, och fordra levereringen deraf
vid en tid, då priset plägar stiga som all ra högst. Nu begäres och
lemnäs anstånd; bonden lånar dessutom pengar, lofvar räntor och
dessutom ersättning i frukter. Då liden för det erhållna anstån¬
det är förlupen, uprepas ett dylikt förfarande, och så fortgår det,
ända lills den skyldige, vid upgörandet af den genom räntorna
betydligt vuxna slulräkningen, befinner sig helt och hållet i hän¬
derna på sin Judiska borgenär. Då griper man till den fasta
egendomen. Genom domsutslag vet Juden att förskaffa sig hypo-
thek; offentlig auktion blir deraf en följd och gäldenären bringas
till tiggarstafven. På delta vis hafva många jordegendomar kom¬
mit i Judarnes händer, många landtmät! blifvit fattiga, Judar der¬
emot, hvilka ännu för 10 år sedan buro renseln genom landet,
hafva blifvit egare af ansenliga gods. Ofta nog skall det hafva in-
32
Den 19 Mars f. m.
Iräffat, att, oaktadt en mindre återstod af kapitalet, men genom
straffräntor, låtsade förhandlingar, försäljning och återköp, påtru¬
gandet af varor och lifsförnödenheter, gäldenären blifvit otroligt
förtryckt och råkat i större skuldsättning, än hvad den Judiske
borgenären lemnat valuta för.
På samma sätt lyda rapporterna ifrån Ofver-procuratorerna i
Koblenz och Trier. Den sednare yttrar: ”På landet äro Judarne
vanligtvis folkets bankirer, under det att de gifva dem äfven de
obetydligaste förskotter, bevilja långa betalningsterminer och icke
låta lofva sig mer än laglig ränta, men hafva sin vinst deraf, alt
de låta gifva sig frukter, vin m. m., såsom en discretion, hvilken
hvarken afräknas på räntan eller på kapitalet. Minuthandeln med
specerivaror och victualie!' är nästan uteslutande i deras hän¬
der, hvilken likaledes drifves lill ockrande derigenom, att Judarne
äfven härvid bevilja sina kunder anstånd, men emottaga för delta
anstånd skänker, hvilka icke ingå i afräkning. De betjena sig af
landtfolkets nöd, för att med dem upgöra en affär eller att för¬
störa en stående fordran. Bonden, som icke kan råkna, ingår på
alla Judens vilkor, för att afstyra lagsökning för en fordran; han
ger afräkningsskänker, afräkningsbetalningar utan qvitto, köper till
höga priser varor, dem han alldeles icke kan använda, låter gifva
sig kontanta tillskott till den förra skulden, äfven om han just
icke har penningar af behof, säljer sin skörd i förtid och utan
alt han är i stånd att bestämma deras värde, för att för ögon¬
blicket tillfredsställa Juden, som ansätter honom. Men denne full¬
följer sitt mål outtröttligen, lyckas att erhålla ett hypothek och
blir slutligen genom auktion i besittning af landtmannens förmö¬
genhet, utan att denne vet, huru han har kommit dertill. I lag-
skipningsdislriktet Saarbriicken föda sig de, i de små städerna och
byarne boende Judarne med minuthandel. Ingen egda drifver ett
borgerligt näringsfång, som fordrar kroppslig ansträngning, och
om tilläfventyrs en Jude sjelf odlar sin jord, så sker det genom
daglönare och drängar. Deras mesta affärer bestå i kreaturshan¬
del, utarrendering af kreatur, försäljning af varor och lifsförnö¬
denheter samt i penningelransaktioner (penningelåns meddelande).
De gå till väga med en otrolig ifver och flit, att ullura ett till¬
fälle då man kan göra affärer. De löpa outtröttligt ifrån by till
by, ifrån hus till hus och utforska alla förhållanden. När de få
veta, att en bonde genom sina förhållanden kan blifva föranlåten
alt köpa eller sälja något, så tränga de sig straxt p) honom och
erbjuda honom sin tjenst. Den förmögne landtmannen, som dess¬
utom eger en större vana och erfarenhet i affärer, finnér lätteli¬
gen medel att i rättan tid tillfredsställa Juden och derigenom
undgå en egennyttig behandling af honom. Men den mindre
bemedlade landtmannen, som har litet kreatur och jord, hvars
odlande icke kan föda honom, utan som derjemte tjenar så¬
som dagsverkare eller forman, eller drifver någon annan bi¬
näring, hotas allramest af Judarne. När denne ansattes af
en borgenär, så blifver honom slutligen intet annat öfrigt
än
Den 19 Mars f. m.
33
än att sälja sin ko eller sina getter eller en häst. Är Ju¬
den, såsom ofta är händelsen, sjelf den ansättande borgenären,
så öfvertager han kreaturet, i st. f. betalning, eljest emot kon¬
tanta penningar, med hvilka borgenären tillfredsslälles. Dervid
upgöres affären vanligen sålunda, alt den stackars mannen icke
hell och hållet befrias frän sin skuld, utan Juden bibehåller en
återstående fordran, på det han icke må förlora honom ur hän¬
derna, ulan bistår honom så länge, som han har någon förmö¬
genhet qvar. Nu är Juden köparen. Men ännu värre tillgår det
då han är säljaren. En bonde har förlorat sin ko eller sin häst;
för en annan är lyckan att hafva en mjölkande ko så stor, att
han lätt låter förleda sig lill inköp af en dylik, om han får kre¬
dit och den förespeglingen skänker honom rict hoppet, alt han
framdeles skall fä medel alt betala den. För det första måste
bonden, emedan han ej lemnar kontant betalning, köpa kreaturet
till ett utomordentligt högt pris. Förlängda anstånd med betal¬
ningen, ofta af flera år, beviljas honom. De ulgifna reverserna
innehålla vanligtvis, att hela fordran straxt på en gång skall kun¬
na utkräfvas, om en betalningstermin icke noggrannt af gäldenä-
aen iaktlages. Denne låter ett dylikt vilkor ulan motsägelse be¬
haga sig, ty han tror sig erhålla penningar att betala med och
förbiser följderna, som kunna upkomma af en betalningstermins
försummande. Men just delta vilkor är första grunden till hans
olycka. Den första betalningsterminen iaktlages i alla händelser;
vid den andra infinner sig icke Juden, och gäldenären tror på ett
genom tystlåtenheten beviljadt anstånd. Men sednare framträder
Juden pä en lid, då han vet alt gäldenären icke kan betala, och
fordrar hela betalningen på en gång. Genom hotelser af lagsök¬
ning oell stora kostnader, förmås den stackars gäldenären i sin
förlägenhet lill nya transaktioner. Framför allt måste han såsom
ersättning för liden skada och förlorade räntor, köpa Judens barm¬
hertighet till nytt betalningsanslånd med en qvantitet korn, po¬
tatis, hö, hampa eller andra produkter. Dertill sluta sig andra
affärer, såsom försäljningen af en kalf, af gammal åkerbruksred¬
skap, seldon, äfvensom af varor och lifsförnödenheter, hvarpå en
ny revers utgifves. Pä della och dylikt sätt köper, byter, skrif¬
ver och betalar man, till dess efter några års förlopp, den bedrag¬
ne gäldenären icke mera är i stånd alt upfylla sina förbindelser.
Då begynna lagsökningar och utmätningar, först långsamt, sedan
brådskande. För hvarje serskild revers, äfven om Juden innebar
eli Itaift dussin sådana emot samma gäldenär, utverkas en serskild
lagsökning, Utmätning af lösegendom visar sig snart fruktlös, och
nu blir gäldenären tvungen att sälja eli stycke jord åt Juden,
hvarvid rättigheten till återköp betingas och gäldenären fötledes
till denna nya handel genom förespeglingen, att han skall kunna
blifva iståndsatt att återtaga sin egendom. Slutligen, när han är
fullkomligt hjelplös, aöägger Juden det sista skenet af eftergifven-
het, och den olycklige gäldenären afiräder med sin talrika familj
ifrån besittningen af sin egendom. Ganska ofta är Juden sjelf
5 H. 3
34
Den 19 Mars f. ra.
efterträdaren. På detta sätt gör handeln nied Judarne mången
familjfader till tiggare, under det de sjelfva med hvarje dag blif¬
va rikare.
Frih. von Stedingk: Jag har förenat mig i Frih. af Ug¬
glas reservation, och anhåller sålunda fä framställa några inkast mot
hvad Gr. Liljencrantz yttrat. Jag kan lill ingen del gilla de åsig—
ter han hyllar. Ulom de religiösa, hafva äfven andra åsigter in¬
om Utsk. gjort sig gällande, för alt komma lill det resultat, som
betänk, innehåller. Jag minnes mycket väl, huru som för några
plenidagar sedan, den siste värde talaren yttrade, då frågan var
om ett dana-arfs efterskänkande för Norrtelje stad, ”att när en
olycklig Nemesis hvilar öfver en korporation då är ock förföljel¬
sen nära nog gifven.” Jag tror att det måtte hafva varit denna
grundidé, som legat i Utsk:s majoritets inbillning, då den kommit
till ett så besynnerligt resultat som det ifrågavar. Sjelfva detta
Utsk:s betänk, innehåller, enl. min tanka, alltför många brister.
Utsk. föreslår: ”att R. St. ville hos K. M. i underd:het anhålla,
att i de stapelstäder K. M. kunde finna lämpligt, och hvilkas bor¬
gerskap dertill vore benäget, i Sverige infödde eller naturalisera-
de Mosaiske trosbekännare måtte erhålla rättighet att sig bosätta
utan föregången serskild ansökan.” Jag får först fästa upmärk-
samhelen på att detta ordet ”stapelstäder” är ett oegenlligt ut¬
tryck, ty hvad har Utsk. velat förespegla dermed? Jo, — städer,
som hafva många innevånare. Jag får fästa upmäiksamheten på
att det finnes upstäder, som hafva flere innevånare än stapelstä¬
derna. Utsk. har vidare, under sken af att vilja skänka de Mo¬
saiska trosbekännarena förökade rättigheter, i sjelfva verket beredt
dem mindre rättigheter än de förut haft. Det är fullkomligen
klart att dessa menniskor, utan att, såsom Hr Liljenstolpe förme¬
nat, vara slafvar, dock äro salta ulom lagen. Jag kallar den satt
utom lagen, som icke eger de rättigheter, som äro den grofsta
brottsling tillerkända. Vi vela nogsamt, att en fästningsfånge,
sedan han utstått sitt straff, icke behöfver något annat än att skaffa
sig laga försvar för alt åtnjuta de medborgerliga rättigheter, som
andra få åtnjuta. Detta förnekas i så måtto den Mosaiska tros-
bekännaren, som han icke eger rättighet att flytta och försörja
sig hvar han behagar. Det måste då, säger jag, vara naturligt,
att när man af nåd skulle blifva förunnad tillstånd att taga sig
något lill, så är det angenämare alt begära denna nåd af sin Ko¬
nung, än det så orimliga som Utsk. föreslagit, att nemi. Borger-
skapet inom några släder skulle ega alt deröfver besluta. Detta
är så mycket mera orimligt, som icke ensamt borgerskapet utgör
städernas befolkning; utan borde i så fall alla städernas innevå¬
nare lemna sitt samtycke dertill. Vare detta nog sagdt om sjelf¬
va det tillstyrkande, som Utsk. i sitt betänk, gjort. Jag öfvergår
nu till några af de skäl, som egentligen gjort sig gällande inom
Utsk., för att tillvägabringa, att icke dessa föreslagna rättigheter
skulle de Mosaiska trosbekännarena tillerkännas. Man skulle väl
kunna tro, när Utsk. kunnat komma till ett sådant resultat, att
Den 19 Mars f. m.
35
dessa Mosaiska 'trosbekännare visat sig såsom dåliga oell vanarti¬
ga menniskor. Jag ber att i delta fall lå framdraga några be¬
vis. Här är ett, som i Utslcs betänk, är åberopadt, nemi. en af
numera frami. Underståthållare!] af Wannqvist afgifven skriftlig
förklaring, deruti lian nämner: ”att under de 28 år han beslridt
Polismäslare-tjensten i Stockholm, ingen Jude varit anklagad för
mord, tjufveri, äktenskapsbrott eller fyIlei i.” Vidare hafva vi an¬
dra auktoriteter att åberopa, och jag kan icke heller med lyst¬
nad förbigå ett, vid behandlingen af denna fråga förekommande,
af Cominerce-coll. under d. J3 Sept. 1847 afgifvet utlåt., inne¬
hållande: ”ali Öfverståtb.-Emb. i Stockholm samt Konungens Be-
f:h:de i Linköping och Carlskrona, i afseende på Judarnas rättig¬
het till bosättning öfverallt i riket, yttrat: Öfverståtb.-Emb., att
om ock tidpunkten ännu ej skulle anses vara inne, att tillåta Mo¬
saiska trosbekännare alt öfverallt i riket vistas samt förvärfva och
besitta fast egendom, den inskränkning, som anbefallt deras bosättan¬
de endast i städerna Stockholm, Götheborg, Norrköping och Carls¬
krona matte uphöra och dylik bosättning varda Mosaiske trosbe¬
kännare tillåten, åtminstone i alla rikets släder, samt ofvannämn-
de Konungens Bef;h:de, att Mosaiske trosbekännare borde beviljas
rättighet, att förvärfva och besitta fast egendom inom hvilken
stad eller landsort som helst och der sig bosätta.” Tror man
väl, att dessa auktoriteter skulle så fördelaktigt .yttrat sig om den¬
na befolkning, om icke så vore verkliga förhållandet? Nej, det
tror man icke, och det har icke heller Utsk. trott. Men deremot
har man sagt, hvad äfven Gr. Liljencrantz yttrat, ali deras goda
upförande härleder sig derifrån, alt de äro begränsade inom en
trängre gräns, och att förhållandet skulle blifva annorlunda, om
de finge utvidgade rättigheter. Såsom bevis härpå framdrager man
exempel frän Rhenländerna och andra trakter af Tyskland, der
man framför allt vidhållit, all de varit de första på barika-
derna under revolutionerna. Jag ber alt få fästa upmärksamhe-
ten derpå, alt så beskaffade supposilioner om hvad som skall blif¬
va, icke äro tillförlitlige, ty de äro ställda på förmodanden, och
då kan den enås ja vara sä godt som den andras nej. Jag tror
icke för min del, att förliållanderne skulle blifva sådane, om de¬
ras rättigheter utvidgades. Hvad dessa bevis, hemtade från exem¬
pel utifrån, beträffar, får jag förklara, att jag anser deni bevisa
mindre än intet, ty det är nemi. klart, att, när revolutionsyrau
rasar inom ett land, så är det icke underligare att man finnér
revolutionärer bland de Mosaiske trosbekännarena än bland andra
medborgare, och att möjligen antalet af Mosaiske trosbekännare
år större. Men man häller sig endast lill en sida, och har vis¬
ligen vid detta tillfälle undvikit att nogsamt efterse, om i dessa
länder, bland den saktmodigare befolkningen, också icke funnits
ett ganska betydligt antal Judar. Man har dessutom med sken
af rätt velat påslå, att de Mosaiske trosbekännarena i allmänhet
endast hafva sysselsatt sig med penningevinglerier, ja äfven pro-
centerier. Jag medgifver villigt, alt i vissa fall detta eger rum,
men jag frågar, hvaruti ligger felet? Jo deri, att de icke ega
3*
36
Den 19 Mars I. m.
samilia rättigheter som alla andra åtnjuta. Dessutom, och hvad
procenteriel angår, så, under förklarande att jag anser det vara
et t stort lagbrott, vill jag dock förklara, att jag icke anser det
vara ett så ofantligt stort moraliskt brott, och det af den orsa¬
ken, att i de länder, der man stiftar onaturliga lagar, der följer
ock, Mine Hrr, vanligen lagöfverträdelser. Vore räntan fri, så
uphörde detta procenteri af sig sjelft. Dessutom tager jag mig
friheten fästa upmärksamheten på, att inom alla samhällen är det
de, soro i upfostringsväg äro minst väl lottade, som blifva de stör¬
sta lagbrytare. Betraktar man saken åter från en annan syn¬
punkt, så finner man öfver hela Europa, ja äfven inora vårt eget
fädernesland, alt sådane Mosaiske trosbekännare, som från barn¬
domen erhållit en vårdad upfostran, slå sig på andra saker, och
i detta fall tvekar jag icke alt yttra den öfvertygelse jag eger, att
nemi. i sådant fall finnes Mosaiske handelshus, hvilka både i förlags-
och provisionsväg, äro vida mindre hårdhändta än andra handels¬
hus. Jag har velat nämna detta för att visa hurudant förhållan¬
det blir när man ser saken från mer än en sida. Jag kan såle¬
des för min del ingalunda se, att i politiskt eller ekonomiskt af¬
seende några goda skäl förefinnas för att förneka de Mosaiska tros-
bekäunarena de fri- och rättigheter, sorn motionärerna hafva be¬
gärt. Dock skulle jag icke för min del vilja utsträcka dessa rät¬
tigheter, hvad landet vidkommer, längre, än hvad Landsh. i Lin¬
köpings län gjort, då han nemi. föreslagit, att de må få fritt bo¬
sätta sig på landet, då de kunde köpa fast egendom. Jag häller
mig icke likgiltigt härvid derföre, att de som icke kunna hafva
råd härtill, utan endast nedsätta sig för att idka handtverk, möj¬
ligen icke skulle hafva råd att bekosta sina barns upfostran, och
då skulle den ena villan blifva värre än den andra, ty vi vela
alla, att dessa barn icke kunna gå i de Svenska folkskolorna, der
den christna läran utgör hufvudgrunden för undervisningen, och
derföre vill jag icke utsträcka denna rättighet längre, än till dera,
sora hafva förmögenhet nog för att förskaffa sig fast egendom.
Jag tror mig nu på ekonomiska och politiska skäl skäl hafva vi¬
sat, att dessa rättigheter icke böra vägras. Det finnes dessutom i
hvarje statslära ett axiom, det att en medborgare, som lyder sam¬
hällets lagar, och som utgör sina skyldigheter, den skall komma
i åtnjutande af sina rättigheter, detta gäller Jor alla och bör ock¬
så gälla för de Mosaiske trosbekännarena. Återstår nu en helt
annan sida af frågan, nemi. den religiösa. Jag vill helt och hål¬
let förbigå hvad den 16 § i R.F. innehåller. Jag tror att i detta
fall skulle äfven mycket vara att bevisa för de Mosaiske trosbe¬
kännarena. Man påslår att här strandar bevisningsförmågan mot
en vida hårdare klippa. 1 den ställning inom samhället, hvari
jag befinner mig, kan jag icke ega och eger icke heller den på
religiösa grunder fotade insigt, som skulle fordras till en sådan
bevisning. Men jag vet dock och ber att få fästa upmärksamhe¬
ten på att premisserna för vår christna lära, eller grundvalen på
hvilken denna gudomliga lära hvilar, den finnes i det enkla bu¬
det, att icke handla mot våra medmenniskor annorlunda, än vi
Ben 19 Mars f. ra.
37
önska alt de skola handla mot oss. Det är denna grundsats', som
jag önskar att få lägga på R. o. Ad:s samvete, så myckel heldre
som jag icke tror att det kan vara rikets första Stånd fullt vär¬
digt alt under 19:de århundradet bibehålla ett barbariskt lagsladgan-
de, under det man dagligen lior omtalas den framåtskridande ci¬
vilisationen. För min del tillstyrker jag del icke, och kommer
med min röst aldrig att bifalla detta förslag, ulan anhåller att
Frih. af Ugglas’ förslag må komma att af Utsk. lagas i öfvervä¬
gande, och det är i sådant afseende som jag anhåller om ålerre-
miss af betänk.
Dr Få h ras lis, Olof Immanuel: Ekon.Utsk:s förevar, be¬
tänk. är för mig under flera synpunkter otillfredsställande. Då
emedlertid flere talare redan yttrat sig i den syftning, som jag ön¬
skade, kan jag affalla milt yttrande bell kort. Jag skall dervid,
enl. en föreg:de talares anvisning, söka undvika alla ”kraftord, ta¬
lande lill känslan.” Mitt anförande skall blifva helt prosaiskt.
Motionärerna afse hufvudsakligen endast att bereda en större
frihet till bosättning för de Mosaiske trosbekännare. Hvilket gil¬
tigt hinder kan väl anföras mot en sådan utvidgad bosättningsrätt,
och åro väl olägenheter af en sådan utsträckning att befara? Om
en sådan Judarnes inflyttning icke visat sig medföra några olä¬
genheter t. ex. i Götheborg eller Norrköping, så kan vål förhål¬
landet icke antagas blifva annorlunda i Helsingborg, Malmö, eller
hvilken annan stad som helst. Hvilka skulle väl ock olägenhe¬
terna vara? I kyrkligt hänseende? Hafva de Mosaiska trosbekän-
narena i vårt land gjort sig kända för någon benägenhet att göra
proselyter eller att obehörigt inblanda sig i vår statskyrkas ange¬
lägenheter? Erfarenheten svarar nej. En föreg:de talare har lagt
stor vigt vid att icke vår statskyrkliga enhet mä rubbas. Nåväl!
men det finnes här i landet andra trosbekännelser, som hafva fri
religionsutöfning, egna församlingar och egna kyrkor. Finnes väl
någon inskränkning i bosällningsrätten för dessa troslärors bekän¬
nare, eller hafva väl några olägenheter af denna större frihet för¬
sports? Och likväl måste vådan, hvad dessa sednare beträffar, va¬
ra större, i den män deras trosdogmer närma sig vår egen stats¬
kyrkas. I borgerligt, hänseende: har väl skäl förefunnils att anse
de Mosaiske trosbekännarne mindre laglydiga, eller hafva de visat
någon benägenhet till alt störa det allmänna lugnet? Tvärtom; de
intyg, som gifvits af myndigheterna, bevisa motsatsen, och en fö-
reg:de talare, sjelf domare, har äfven gifvit bekräftelse derpå. Uti
nu befintliga förhållanden, beträffande Judarnes bosättningsrätt, lig¬
ger ock en starkt i ögonen fallande inkonseqvens, hvarpå jag icke
kan underlåta all påkalla R. o. Ad:s upmärksamhel. Det är icke
förunnadt Judarne alt bosätta sig i flera än de 4 i betänk, om¬
nämnda städerna; men de äro oförhindrade att resa inom landet,
och uppehålla sig i veckor, månader, ja hela åratal hvar som helst.
Hvad är nu skilnaden emellan att bo som behörigen förpassad re¬
sande i åratal, och att bo såsom mantalsskrifven, jag menar nemi.
under de synpunkter, som här blifvit framställde. Hvar och en
38
Den 19 Mais f. m.
sora å denna omständighet, vill fästa npmärksamhet, skall otvif-
velakligl finna inkonseqvensen häri. Del förslag, som Utsk. af-
gifvit, synes mig för öfrigt i st. f. att skenbart vara en konces¬
sion, i sjelfva verket inskränka de rättigheter, som Mosaiske tros-
bekännarne redan hafva. Anlagom, att R. St. fatta sitt beslut i
enlighet med Ulskts förslag, och alt K. M. godkänner det förslag,
sora Ständerna i sådant hänseende till K. M. ingåfve. Då skulle
stapelstäderna höras, huruvida de ville medgifva fri bosättnings-
rätt åt Mosaiske trosbekännarne eller ej. Anlagom vidare alt nå¬
gon stad motsatte sig det. Skulle då icke K. M., sedan Han'en
gång godkänt förslaget, hafva bundit händerna på Sig? Skulle
Han icke vara förhindrad, i händelse någon enskild bland Mosai¬
ske trosbekännarne hos K. M. anhölle om tillåtelse att få bosätta
sig i en sådan stad, finna Sig moraliskt förhindrad att lemna bifall
härtill? Jag hemställer dä, huru lämpligt det vore, att hos Re¬
geringsmakten göra en framställning, som i sjelfva verket afsåge,
att den godvilligt skulle medgifva en inskränkning i sin grund-
lagsenliga makt och verksamhet. Jag hade för min del önskat,
att åtminstone så mycket mätte medgifvas, att de Mosaiske tros¬
bekännarne, som redan erhållit, eller framdeles er holle Svensk
medborgarrätt, kunde undfå frihet att bosätta sig i hvilken stad
som helst, utan serskild ansökning. Men om denna mening skul¬
le möta motstånd, så yrkar jag åtminstone, att det förbehåll, som
Utsk. föreslagit i.sitt utlåt., att nemi. stapelstäderna skulle med¬
gifva en sådan inflyttning, måtte utgå, så att den skrifvelse, som
föreslås, endast må afse att i de stapelstäder, hvarest K. M. kun¬
de finna det lämpligt, i Sverige infödde eller naluraliserade Mo¬
saiske trosbekännarne måtte erhålla rättighet att sig bosätta utan
föregången serskild ansökan.
lin föreg:de talare har i sitt yttrande intagit ett förslag, som
afser ändring af grundlagen. Jag vill endast fästa R. o. Ad:s up-
märksamhel på, att här icke torde vara rätta stället alt ingå i
pröfning eller afgörande af den frågan.
Jag anhåller om ålerremiss, på det att hvad jag nu anfört måt¬
te tagas i betraktande i sammanhang med pröfningeu af de ser¬
skilda yttranden, som redan blifvit och troligen än vidare kom¬
ma att afgifvas i delta ämne.
Hr Edenhjelm, Gillis: Ehuru jag numera icke innehar
en sådan plats i samhället, att min pligt såsom embetsman for¬
drar, att jag i ett så vigtigl ämne yttrar mig, torde R. o. Ad.
det oaktadt benäget ursäkta, att jag förlänger diskussionen med ett
anförande, hvilket, om det icke har något annat godt med sig, likväl
torde bevisa alt jag, som för 16 år sedan till K. M. inlemnade ett
mern., med underd. tillstyrkan, alt de Mosaiske trosbekännarne
skulle blifva fullt emanciperade, nu är af samma tanke, som jag
då var. Sedan dess har jag icke blott lärt bättre känna dessa
Mosaiske trosbekännare inom vårt land, utan äfven varit utom¬
lands på .åtskilliga ställen, och sell de stora fördelar, som af en
Den 19 Murs f. m.
39
sådan emancipation härflutit, hvilket isynnerhet tycktes mig vara
förhållandet i Frankfurt.
Hr Eden hjelm upläsle härefter följande:
Under den tiden jag hade hedern att vara Landsh. i Göthe¬
borgs och Bohus län, ingaf äfven jag, på nådig befallning, full¬
ständig berättelse om Mosaiska Irosbekännares förhållanden i Gö¬
theborg, hvaruti jag äfven uplyste om deras vid alla tillfällen vi¬
sade laglydiga och goda upförande, samt deras i mångfaldiga de¬
lar gagneliga inrättningar, för såväl stadens som landets befolk¬
ning, och i följd deraf underdtgst tillstyrkte deras emancipation.
Samma tillstyrkan har jag äfven på detta ställe afgifvit, så ofta
detta mål i min närvaro hår förekommit, hvarföre mina tankar i
detta ämne böra vara temmeligen väl kända.
För mig är det en gåta, att så fria menniskor, som Svenska
folket är, i jemförelse med andra folkslag i Europa, icke skola fin¬
na billigheten uti, att på Svensk jord födda menniskor, icke sko¬
la fä ega medborgerliga rättigheter, helst som jag alltid trott, att
ju högre värde menniskorna sätta på sin egen frihet, ju mera
skulle de lida af att se andra menniskors förtryck, och att det
endast var den förtryckte och slafven, som med likgiltighet såg an¬
dras lidanden. Den chrisina religion ålägger oss, att icke önska
andra värre än oss sjelfva, och hvad äro vi väl mer rädda för än
förlusten af vår frihet. Mosaiska nationens motståndare förege
bland annat, att om detta folk vore böjdt för friheten och natio¬
naliteten, så skaffade de sig jord och förenade sig till en sjelfstän¬
dig stat. Dessa yttranden äro lätt fälda, men omöjliga att verk¬
ställa! Ty hvar skulle de väl få en så tillräckligt stor jordrymd,
på annat ställe än möjligtvis i Amerikas urskogar, hvarest de med
blodhundar och mordvapen skulle fördrifva de gamla innevånare,
för att i deras ställe taga landet i besittning. Detta bruk har af
andra trosbekännare icke varit ovanligt, men sorn jag tror vara
stridande mot de nu ifrågavar. menniskors religiösa tro. Och
utom dess fordras lill dylika företag för mycket penningar för mil¬
lioner menniskors bosättning i vilda och oupodlade land, helst man
kan taga för afgjordt, att de, sorn ega större förmögenhet, heldre
qvarblifva i del land der de blifvit födda och vanlottade, är. äf¬
ventyra att bosätta sig i vilda marker, för att under återstående
lefnadsår, endast sysselsätta sig med att strida med vilda menni¬
skor och vilda djur.
Ar det bestämdt, att det fria Svenska folket har den oviljan
mot dessa fremmande trosbekännare, som det påstås, och således
icke vill tillåta någon emancipation, så fordrade väl både billig¬
heten och rättvisan, att de åtminstone befriades från de tunga
skattebördor och beväringsskyldigheter, hvarmed de nu äro besvä¬
rade, och att det endast ålades dem tullafgifler och bevillnings-
afgifter för handel och egande hus.
Jag har vistats i Götheborg emellan 40 och 50 år, och märk¬
värdigt nog, så minnes jag icke, att under denna långvariga tid
hafva hört omtalas, att någon af Mosaiska trosbekännare, hvars
40
Den 19 Mars f. m.
antal under milt sednaste vistande derstädes var omkring 406
personer, varit tilltalade för begångna brott. Tar man ut ett lika
antal christna trosbekännare, af samma klasser och näringsyrken,
i hvilken del 'af riket som helst, så fruktar jag alt jemförelsen
för de christna blir ofördelaktig.
De berättelser, som i dessa ämnen inkommit från Ofverstållrålla-
ren och K. Bef:h:de i Linköping och Carlskrona, har jag väl icke
läst, men som jag dock tar för afgjordt instämma med hvad jag
haft äran yttra. Flere af Nederländernas högsta embetsman, haf¬
va utgifvit fullständiga betyg om Mosaiska trosbekännares hedran¬
de upförande, och om de betydliga tjenster de gjort fäderneslan¬
det. Bland dessa betyg önskar jag, att våra unga militärer syn¬
nerligast göra sig bekanta med det af General Chase lemnade be¬
tyg, om de soldater af Mosaiska trosbekännares förhållanden, un¬
der ciladellels vid Antwerpen märkvärdiga belägring, hvars like
jag knappast tror att historien kan upgifva. Jag tror, att hvilken
bland oss som varit lycklig nog, att af den store och tappre man¬
nen kunnat erhålla ett dylikt beröm, som dessa soldater, skulle
deraf hafva varit lika mycket smickrad, som af erhållandet af en
utländsk orden.
I den händelsen att betänk, blir återremitteradt, som jag bör
taga för afgjordt, efter det så nära rör en stor del menniskors
välfärd, så yrkar jag alt Ulsk. måste förändra sitt utlåt., att det
i stället tillstyrker, att alla Mosaiska trosbekännare, som äro födda
inom Svea rike, af i landet vid födseln bosatta föräldrar, må vin¬
na Svenska medborgerliga rättigheter, och alla af samma religion,
som här oklanderligt vistats vissa bestämda är, på gjorda underd.
ansökningar hos II. M. Konungen, tillåtas samma rättigheter.
Skulle Ulsk. deremot icke vilja ändra sitt fattade beslut, utan bi¬
behålla hvad som är beslutadt, så anhåller jag vördsammast, att
Utsk. åtminstone förändrar ordalydelsen i beslutet, att del åtmin¬
stone icke må bero på Borgerskapel att tillåta eller vägra dem
bosättning inom staden, emedan ett sådant tillstånd kom i nära
samma förhållande med frågor om inflyttningar, som röra korrek-
tionister.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt anslag blifvit ul-
färdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Då jag nu går att föreslå ett
beslut, skiljaktigt från dem, som föregrde talare hafva tillstyrkt
delta Stånd att fatta, utbeder jag mig en stunds benägen upmärk-
sarobet åt de skäl, som grundlägga trin åsigt i ämnet.
För alt rätteligen bestämma sitt omdöme i denna fråga, är
enl. mitt förmenande nödvändigt, alt klart upfatta emancipations-
frägan i hela dess vidd, och icke blott hålla sig vid det, åtmin¬
stone skenbart obetydliga innehållet af det för oss framlagda be¬
tänk. Det torde anses obetydligt, enär af en reservant kunnat
ifrågasättas, att ”Ctskrs beslut, om icke innefattande en direkt in¬
skränkning i de rättigheter, Judarne f. n. inom vårt samhälle ega,
likväl synes innebära önskan, alt en sådan måtte komma att ega
Den 19 Mars f. m.
41
rum.” Jag kallarvdel obetydligt i hänseende till det möjliga re¬
sultat man i den närmaste framtiden kan förvänta af detsamma,
emedan jag tror, att om det lägaes i Stapelstädernas Borgerskaps
magt, att genom sitt yttrande föranleda jakande eller nekande
svar pä en sådan begäran som här år ifrågasatt, så skulle svaret
mångenstädes utfalla nekande, och då blefve resultatet intet annat
än bibehållandet af närvarande förhållande. Men om resultatet
sålunda i vissa hänseenden och för den närmaste framtiden visar
sig obetydligt, så år derföre icke sagdt att betänk, ju ej torde
innehålla frön lill hvarjehanda, längre fram märkbara ulvexler af
betänklig art. Ty man får icke tillsluta ögonen för beskaffenhe¬
ten af den motivering Utsk. använd!; huru mycken vigt man verk¬
ligen bör lägga på de motiver, som 8ro anförda, synes jemväl der¬
af att en värd emancipationsvän, Hr Frih. Hamilton bar ganska
riktigt fästat upmärksamheten på, att dessa motiver äro af långt
större betydenhet, än sjelfva det synbara resultatet. I det för¬
tjenst fulla anförande, som Hr Gr. Liljencrantz i delta ämne afgif-
vit, kan jag för öfrigt icke annat än instämma, skiljande mig
endast från bans åsigler derutinnan, alt han ansett betänk, kun¬
na, utan något medgifvande af längre utsträckning, af oss bifallas,
då jag åter högeligen befarar att ett bifall till detta betänk, skulle
säkerligen anses innefatta ett bifall lill de anförda moliverna. Den
ädle Gr:n har förbisett att dessa moliver lika läll kunde leda lill
godkännande af emancipalionsfrågan i dess helhet, som till den
partiella tillstyrkan, Iivari Utsk. slädnät. Jag vill försöka närmare
utveckla detta milt påslående.
Motiverna äro tvänne. Det ena är, att i de fyra städer, der
Judar f. n. få bosätta sig, hafva de ”uti medborgerligt hänseende
blifvit vitsordade såsom nyttiga och verksamma.” — Jag vill icke
ifrågasätta, att de ju ej äfven framdeles komma att i städerna
iakttaga ett dylikt upfnrande, men skulle man tilläfventyrs åbe¬
ropa della goda upförande, för en ännu större utvidgning af de¬
ras bosåttningsfriheter, så, enär man har godkänt deras anspråk i
ena fallet, torde det blifva svårt alt icke göra det jemväl tili öf¬
riga fall. Det andra motivet år ali ”Judarnes växande antal inom
riket synes för framtiden medföra för dem behof af utvidgade
tillfällen för bosättning.” — Enär en ovanlig fruktsamhet i alla
lider åtföljt den judiska folkstammen, betviflar jag ingalunda alt
om nya bostäder för dess ledamöter öpnades, anledntr snart skola
finnas att åberopa enahanda skäl för vidare utflyttning; — men
denna utflyttning blefve då å landet, och vår jord skulle kanske,
i en ej alltför aflägsen framlid lill det mesta vara iderashänder.
Jag är nu på den punkt dit jag ville föra frågan, för all visa, att
bifall icke bör äga rum; — på den punkt nemi. der följderna af
Israeliternas allmännare bosättning på landet böra tagas i betrak¬
tande. Gr. Liljencrantz har redan updragit en afskräckande och
efter all anledn. trogen målning af huru det kommer att se ut i
vårt fädernesland, i fall Judarna tillåtas alt sig på landet hvar
som helst nedsätta. Jag vill endast tillägga, ali jag befarar alt
det skulle lända till förminskning i det helsosamma husbonde-
*2
Den 19 Mars f. m.
anseende, sora alltid bör vara på landtbygden, till dess eget bästa,
rådande; icke för det all Judarna ej kunna derstädes möjligen
opföra sig rättsenligt oell väl; men bos den Svenska bonden, tje-
naren och arbetaren är, Gud vare lof, inplantad en föreställning
om att den herreman, sorn iakttager de religiösa plikterna jemte
de medborgerliga, är dubbel heder vård. Skulle allmogen nu få
se en judisk husbonde blott iakttaga en del af dessa plikter, nemi.
de medborgerliga; — så kunde och skulle åtskilliga bland den
Svenska menigheten falla på den tanken, att de religiösa plikter¬
na vore af mindre vigt, och sålunda med stora steg inledas på
den religiösa indifferenlismens farliga väg. Man har, redan nu,
en svår kamp alt mot denna likgiltighet i våra heligaste ange¬
lägenheter utföra; må man taga sig lill vara för att öpna dörren
till dess ytterligare utbredande bland bygdens barn, som hitintills
i detta afseende äro, jemförelsevis mot slädernes, i ett mera oför¬
derfvad! tillstånd. Förgäfves bemödar man sig, att, motverka in-
differentismen genom det att på sätt af aktningsvärde män varit
försökt, föreningar lid efter annan stiftas, hvilka under namn af
Inre Missioner, Evangeliska Alliancer m. m. till andaktens lif-
vande och till uprälthållande af Religionens anseende. Dessa väl¬
menande stiftelser medföra äfven en särskild fara, nemi. genom
den frändskap, hvari de mot sin vilja stå, eller anses stå, till åt¬
skilligt svärmeri, läseri och annan sektanda, som vållat kyrkan
bekymmer och söndrat de troendes hjertan. Vaktom oss derföre
för alt fästa några särdeles förhoppningar vid sådane enstaka före¬
teelser af religiös hänförelse; de verka såsom blixtrar i natten,
de förblända mer än de vägleda. Vid solens rena ljus deremot
må vi förlikna den inverkan, som på menskliga sinnen kan åstad¬
kommas af en Christlig ordnad Statskyrka, en sådan kyrka, som
vår Evangeliskt-Lutherska, fast och säkert grundad på den hörn¬
sten, på hvilken ingen annan kan läggas. Denna kyrka, med
sin rena troslära förmår, under alla skickelsernas vexlingar, gifva
oss det enda hopp, som ej sviker, för Statens lif, det helleberg
på hvilket vårt timliga och eviga väl är byggdt.
Israeliterna äro dels Mosaiska trosbekännare dels Judar till
härkomsten, och dessa begge beståndsdelar äro hos dem oändligt
nära förenade. Gifve Gud att i Sverige Religionens sanna dyr¬
kan måtte vara och förblifva lika innerligt införlifvad med vår
Svenska nationalitet, som Israeliternas tro är med deras na¬
tionalitet, och som våra egna förfäders religiösa och nationel¬
la tänkesätt under Sveriges mest ärorika tidehvarf tillförene va¬
rit! Mätte minnet af della tidehvarf lifligt hos oss fortlefva, och
dess kraftiga prägel af tro och dygd icke linnas hos sednare efter¬
kommande någonsin utplånad! Men härvid fordras sträng verk¬
samhet, trogen omvårdnad, allvarlig vilja.
Jag måste således förorda att R. o. Ad. behagade afstå
ifrågavar. betänk., och tager mig friheten upmana Gr. Liljencrantz
alt med mig instämma, enär han med mig är ense i det hufvud-
sakliga af våra åsigler.
Om Ståndet tillåter mig att begagna en liknelse i delta fall,
Den 19 Mars f. m.
43
sä förefaller mig, att, när man vill påtruga del Svenska folket ett
införlifvande med Israeliterna, liar detta någon likhet med sådana
föreslagna illa afpassade giftermålspartier, der man väl säger om
den ena parten, Iian är aktningsvärd, har förmögenhet, är kun¬
skapsrik, — men höjelsen fattas å andra sidan; — partiet hör
då icke blifva af, emedan det troligen skulle blifva olyckligt. Bät¬
tre att slämma i bäcken, innan det kommer i ån, säger ett gam¬
malt ordspråk.
Det är redan kändt att BondeSt. afslagit denna fråga. Jag
vill icke särdeles fästa mig dervid att en talare här öppet förkla¬
rat, hurusom han ansåge detta afslag härleda sig från fördomar,
sorn icke ännu hunnit utrotas. Jag hade önskat det dylika ut¬
tryck emot ett af våra MedStånd hade undvikits. Men då ålsk.
andra talare tillika låtit förstå att allmogen i landet torde vara af
annan mening, än deras representanter vid riksmötet i detta fall
visat sig hysa; vågar jag för min del likväl vördsamt hemställa,
om det är troligt att BondeStts ombud vid riksdagarna åro min¬
dre kosmopolitiskt sinnade, än man har skäl förmoda menighe¬
terna i landsorterna vara? — Del förefaller föga sannolikt, för
alt döntma efter alla andra företeelser. Min öfvertygelse är, så¬
som jag öppet bör förklara, att Svenska raenigheterna icke vilja
denna förändring; och då Sveriges R. St. äro Svenska folkets
ombud, böra de äfven lyssna lill menigheternes röst. Olika me¬
ningar hafva uttalat sig om det förevar, ämnet; jag respekterar
de åsigter, som äto från mina skiljaktige, men häraf rubbas ej
min åsigt, alt Svenska folkets representanter böra först rådfråga
Svenska folkets föreställningar och önskningar, samt icke försmå
att laga kännedom om dess sympathier och antipathier.
Till slut några ord lill besvarande af gjorda framställningar,
dem jag måste bekämpa. Så har I. ex. Frih. von Stedingk, på
det emancipalionsfrågan må i vidsträcktare mån bifallas, godt-
funnit anföra, huruledes de Mosaiska trosbekännarne i Sverige icke
låtit komma sig till last en mängd af grofva brott. Dessa per¬
soner äro i allmänhet förmögna och bildade; jag frågar om det
då är vanligt att bland personer med upfostran och förmögenhet
äfven af vår lära, dylika brott oftare komma i fråga? — Frih.
Hamilton har behagat på ett rörande sätt framställa den Israeliti¬
ska stammen, som vore den hos oss förtryckt och lidande. Denna
framställning saknar grund. Dervid anfördes såsom ett prof der¬
på, hurusom Judarne f. n. sjelfve underhålla sine fattiga; liksom
vore det en så stor tunga. Månne icke Calholikerna äfven under¬
hålla sina behöfvande; och tillika lära de gifva ganska frikostiga
bidrag åt våra fattiga. I dessa hänseenden finnes således icke
något undantagsförhållande till Judarnes förfång. Frih. Stedingk
har lill bemötande af den förebråelse man stundom gjort Judarne
ang:de deras påstådda benägenhet för bedrifvande af ocker, jem¬
väl yttrat alt felet ligger derutinnan att räntan icke är f. n. fri
och obunden, men att i samma stund räntan frigjordes, skulle
procenleriet uphöra; och det lärer väl säga sig sjelft så der tem-
ligen. Ty pä samma sätt kunde sägas att å samma stund ägande¬
u
Den 19 Ma rs f. m.
rätten uphörde att vara gällande, blefve ingen en tjuf, derföre alt
han tog för sig af hvad som förefanns. Men då den värde tala¬
ren tillika tycktes önska räntans fullkomliga frigörande, så är det
en särskild emancipationsfräga, beträffande hvilkens behandling
och önskvärdaste ulgång, R. o. Ad. åtminstone ännu icke instämt
i bemälde åsigter. Sålunda synes det icke heller vara skäl att
bygga stora slutsatser på en sådan förutsättning. Slutligen har
den värde Frih. förklarat det enl. hans tanke icke vara R. o. Ad.
värdigt att, i 19:de århundradet, fatta ett beslut, som skulle för¬
neka Judarne utvidgade rättigheter, till likhet med infödde Sven¬
skars; — jag återigen anser det vara R. o. Ad. fullkomligen
värdigt att rådfråga Svenska folkets tanka i delta fall, följa dess
önskningar och således befria Svenska nationen från det förhat¬
liga rönet af en påtrugad och derföre desto mera motbjudande
sammansmältning med denna främmande stam.
Gr. Klingspor, Mauritz Staffan Philip: Efter det in-
leressanla och uplysande föredrag, som Hr Weidenhjelm och
Frih. Hamilton hållit, torde föga för mig vara alt tillägga. Men då
här är fråga om att bevaka en hittills, snart sagdt ur samhället
utstött medborgareklass’s fördel och interessen, anser jag att i
sådant fall ingen bör tveka att uttala sin öfvertygelse. När man
på ett ytligare sätt studerar historien, har man svårt att finna
orsakerna till de förföljelser, för hvilka Judarna varit föremål,
äfvensom för de fördomar som nu möta dem, de hafva nemi. i
alla tider varit ett sedligt, religiöst, godt, förståndigt och industri¬
ell folk. Studerar man saken nogare, tycker man sig finna, att
det just är dessa deras goda egenskaper, som legat dem till last,
emedan de utgöra en svärande kontrast och en lefvande parodie
mot allt hvad, som omger dem. Skulle man åter undersöka or¬
saken till den religiösa intolerans, hvarmed de hafva blifvit be¬
mötta, så torde man äfven finna förklaringsgrunden härtill, så väl
ur forntida, som framtida förhållanden. Man känner huru de
politiska partierna hata hvarandra, ju närmare de slå till hvaran¬
dra, och ju lättare den skiljemur, som står dem emellan, är att
kullkasta. Man ser nu i Europa ultrapartierna mötas i ett gemen¬
samt hat till de så kallade medelvägs-opinionerna. När nu Luther
gjorde sin reformation, så söndrade sig den protestantiska Kyrkan
i en mängd olika sekler, hvilka hatade hvarandra mera inbördes
än de hatade Calholicismen. Om man fördomsfritt betraktar de
religiösa förhållanderna så kan man väl icke bestrida, att den
Christna religionen till en början var en sekt af den Judiska reli¬
gionen, fastän den sedermera i sin framtida utveckling skiljde sig
derifrån. Annu i dag erkänna ju begge lärornas bekännare gamla
Testamentet såsom religionens urkund. Vi lefva dock nu i tole¬
ransens tidehvarf, och ett prof derpå är den fördomsfrihet, med
hvilken frågan i PresteSt. blifvit behandlad. Jag hoppas att den
af R. o. Ad. icke skall behandlas på ett mindre tolerant sätt.
Gr. Liljencrantz har med förkärlek beträdt del religiösa fältet, så
alt jag. såsom cn profan, visst icke vill följa honom: och dess-
Den 19 Mars f. ra.
45
ulora, sedan R. o. Ad. redan fått höra en Högmässopredikan,
torde det icke längta efter att få höra en Aftonsånsspredikan.
Jag vill dock bernöLa åtskilliga satser, som uttalats angrde de stora
vådor, som den Svenska Stats-Kyrkan skulle hafva alt vänta af
Judarnas emancipation. Hvar och en som känner Judarna, vet
också, ali det finnes ingen religionssekt, som så litet befattat sig
med proselytmakeri som Judarna, oell man känner dessutom, alt
i England, der de äro emanciperade, (och den Engelska Sials-
Kyrkan är nog känd för att stå på sin rätt), man icke har hört
några farhågor i den vägen hysas. Gr. Liljencrantz har äfven
yttrat sig finna farhågor derutinnan, all Judarna hafva olika Sab¬
batsdag med de Christna. Man känner dock och vet, att de al¬
drig förneka någon af dem beroende person alt utöfva sin andakt
på den dag, som är honom tillåten. Hvad Gr. Liljencrantz yttrat
angide del intrång, som skulle göras i Svenska folkets rätt genom
Jmfarnes utvidgade rättigheter, har han icke motiverat, och der¬
före har jag icke något att derom säga. Man har i allmänhet
ti 11 v i t a t Judarna deras benägenhet för handel med penningar. Detta
torde äfven finna sina förklaringsgrunder i forntida förhållanden.
Under en lid, då penningetillgångarna voro ringa, dä penningar
voro sällsynta, men slöseriet derjemte omättligt, och Judarna fram¬
för alla andra voro hushållsakliga, så voro de nästan de enda, som
kunde göra några penningebesparingar. Den lidens sed var att
skrinlägga penningarna, der händelsevis penningar funnos att
skrinlägga. Judarna, som i industriell hänseende alltid varit
framför sin lid, ville icke hafva några döda kapitaler, hvarföre de
sökte att göra dem fruktbara, och sökte att skaffa sig ränta för
penningarna. Denna ränta svarade icke mot den risque de äfven-
tyrade, och den var stor på en tid, då Judarne mången gång voro
utsatte för allmän plundring, och alltid under vanliga förhållan¬
den hade alt befara att förlora sina ullånla kapitaler. Judarna
blefvo således vana vid denna penningerörelse, och den bekant¬
skap de (ingo dermed, gjorde att de bibehöllo della näringsfång,
äfven sedan andra näringsgrenar blifvit för dem öpnade, och då
inträffade konkurrensen med de Christna i detta afseende. Be¬
traktar man nu detta s. k. procenteri fördomsfritt, så finner man
att handeln med penningar slår i den närmaste paritet lill han¬
deln med andra varor, der ingen underlåter att förtjena allt hvad
han kan och begagna de goda konjunkturerna. Lagen hade så¬
ledes orätt uti ali träda häremellan, och förvärrade endast det
förhållande den ville förbättra genom de band den lagt på indu¬
strien, genom inskränkningen i den fria konkurrensen med pen-
ningehandeln, och penningens öfvergång till endast gällande mynt
eller s. k. myntrepresentativer. Här upstår således icke det för¬
hållande, som med andra handelsvaror äger rum, att nemi. det
kan vara fråga om bedrägeri. Vi veta ju alt det icke ens strider
emot'ridderligheten, och att roan gör sig en heder af att t. ex.
lura sin vederpart i hästhandel. Skulle det vara sanni att Ju¬
darna icke vilja införlifva sig med det lands intressen, under
ilvars lagar de lyda, så bör man icke förundra sig deröfver, erne-
46
Den 19 Mars f. m.
dan de under alla tider hafva varit martyriserade, chicanerade,
och underkastade undantagslagar. Man kan således icke förtänka
dem, om de icke sympatisera med sina förtryckare, och borde
tvärtom förundra sig öfver alt då dem förnekas medborgerliga
rättigheter, de icke underlåta alt utöfva sina medborgerliga plig-
ter. Man har dessutom sett att i bredd med deras utvidgade
rättigheter, hafva de anledn:r lill anmärkntr, som mot dem gjorts,
förlorat sin grund; man har sett att de hafva upfört sig på ett
högst berömligt sätt der de blifvit emanciperade och der nya in¬
dustri-grenar öpnats för dem; man bar äfven sett att med den
intelligens, som i allmänhet utmärker denna race, de varit fram¬
stående öfverallt, ja äfven på det vetenskapliga fältet. Här har
blifvit yltradt, såsom inkast mot att man icke skulle insläppa för
många Judar, att de skulle hafva deltagit i revolutionsrörelserna.
Frih. Hamilton har uplyst, att för att fullkomligen kunna be-
dömma detta förhållande, borde man hafva reda på dem, som
deltagit i rörelserna och dem, som förhållit sig lugna. Men jag
tror alt man, efter hvad af 1848 års revolution uplyses, snarare
kan finna ett skäl för, än mot Jude-emancipationen. De hafva
deltagit i Ungern, men det var ju lidens anda, de sympatiserade
med den rådande tidsandan och jag är öfvertygad om att under
lugna förhållanden skola de ingalunda mer än någon annan störa
freden. Om man åter betraktar förhållanderna inom Sverige, så
tror jag, alt man icke kan annat än finna skäl alt medgifva Ju¬
darna utvidgade rättigheter. Norrköping är en bland de städer
der Judar få vistas. Jag är född och upfödd i trakten, och efter
hvad jag känner åtminstone, så är Judarnas förhållande der högst
aktningsvärd!. Der är en Jude, som är possesionat, som gifver
föredömen i landthushållningen, och icke sparar upoffringar för
att befordra jordbrukets allmännare intresse. I Norrköping idka
de icke i allmänhet denna småkrämarhande), utan de Judar, som
äro förmögna, idka stora affärer på ett fullt tillfredsställande sätt.
Ledd af den erfarenhet, som både inhemska och utländska för¬
hållanden lemna, skulle jag således icke tveka att tillstyrka en
fullkomlig Jude-emancipation, men då dessförinnan åtskilliga för¬
domar kunna återslå att besegra, vill jag inskränka mig lill att
begära återreraiss, och instämmer för öfrigt i det förslag Frih.
Hamilton aflemna!.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer med de
ledamöter, som anse Utsk:s förslag oantagligt. Det kan icke vara
lämpligt, att, i en fråga af den vigt, som denna, ät vissa stapel¬
städers borgerskap öfveilemna afgörande!, hvilket då på hvarje
serskild ort komme att bero af vedelbörandes möjligen olika be¬
slut. I sådan händelse kunde den ena staden bifalla, den andra
afslå. Om Borgerskapet afslyrkt saken det ena året, så skulle
Judarne kunna hoppas åstadkomma ett tillstyrkande nästa år.
Konungen skulle ouphörligen besväras med dylika önskningar och
vederbör, med utlåtm o. s. v., aldeles som det går R. St. från
den ena riksdagen till den andra. Under 40 år har jag på detta
Den 19 Mars f. m.
47
rum hört talas om samma fråga, och när jag för 36 år sedan
förde Adelns prot. besvärades jag redan med Jude-frågan.
Jag har icke att beklaga mig öfver någon Jude, utan då jag
talar mot återremiss eller bifall lill Utsk:s betänk, så gör jag det
af långt vigligare, nemi. allmänna grunder, rötande samhället i
dess religiösa, politiska, och ekonomiska förhållanden.
lag anser utan ändamål att återremittera betänk, derföre,
alt när saken bil återkommer, så få vi samma strid tillbaka och
samma långvariga öfverläggning, hvarföre, i händelse Ståndets
fleste ledamöter äro för afslag, det är bättre alt uttala den me¬
ningen nu genast, än att förspilla tiden med återförvisning. Men
innan jag slutligen yrkar detta afslag, bör jag gifva skäl för min
mening.
Det stora antal ledamöter, som yttrat sig för Judarne, här¬
rörer utan tvifvel deraf att de talande ansett fråga vara om för¬
dragsamhet mot olika länkande, om bevis på en högre uplysning,
om gamla fördomars undanrödjande m. m. d., hvilket allt sätter
känslan i rörelse. Men frågan är aldeles icke derom. De som
bestrida Judarne utvidgade rättigheter, vilja ej hindra dem att
behålla sin tro, icke heller alt bo i de städer, som äro dem an¬
visade. Vi vilje icke fördrifva dem derifrån, utan låta dem till¬
godonjuta de rättigheter, som de engång fått; icke påyrka deras
flyttning ur landet, men blott hindra dem att bo på flera ställen.
Kau det förlänkas någon, när en annan vill inflytta i hans hus,
att han säger nej, om del ej behagar honom alt taga emot gä¬
sten? Man behöfver derföre icke hata den fremmande, man kan
till och med akta och älska honom, men derföre är det icke
sagdt, alt man vill hafva honom till hyresgäst än mindre till med¬
lem af Familjen. Nu hafva Svenskarne tillåtit Judarne att bo i
4 släder, eller i 4 af Sveriges stora hus, att jag så må säga.
Kan det icke vara nog dermed? När Judar nu söka tillåtelse
att bo, i alla hus, får då icke husbonden svara nej, och må
fremlingarne derföre säga att man är ofördragsam mot dem, fasl-
hängande vid gamla fördomar m. m. Aro vi Hrr i våra hus,
så matte vi val äga att öfver deni förfoga, utan att derföre up-
bära sådana lill malen. Ar det för Sveriges eller för Jndarnes
bästa, som man yrkar den utvidgade rättigheten? — det är en
sak, för hvilken R. St. försl böra göra sig reda.
Hvilka fördelar kan denna utvidgning af Judarnes bostäder
åt Fäderneslandet bereda?
Behöfva vi ökad folkmängd? Den befolkning, som Sverige
äger, är redan så stor, att man icke vet huru man skall kunna
inom landet nära henne. På alla ställen tränges man om ut¬
komsten och fattighusen fyllas ehuru utvandringar ärligen ske.
Ar det då skål att med intrång för landels egna barn lemna
större utrymme åt Israels? Om den gamla stammen af Sveriges
befolkning finner sig för inskränkt bör man då medgifva den Ju¬
diska ^stammens utvidgning?
Ar det för alt öka Sveriges förmögenhet, som man vill lemna
fremlingarne större utrymme? Man har talat om Judarnes stora
48
Den 19 Mar5 f. m.
skicklighet alt kunna nära sig och förvärfva förmögenhet: denna
erkänner äfven jag; men tron J Mine Hrr! att denna deras för¬
måga skulle, om de finge en vidsträcktare verkningskrets, än hit¬
tills, förkofra rikets förmögenhet, utan att det skedde på andra
medborgares bekostnad? Hvarföre är det som ålskillige ledamö¬
ter klandra de vilkor Disk. föreslagit, nemi. att Judarnes utflytt¬
ning lill antkra städer skulle bero på dervarande Burgerskaps sam¬
tycke? Jo, fruktan för Borgerskapets vägran. Hvad är då skälet
lill det befarade afslagel? Utan tvifvel farhåga, att Judarne skulle
använda sin näringsflit, lill Borgerskapets förfång. Böre vi efter¬
sträfva en sådan förkofran af landets förmögenhet, som sker med
inlråug på våra stamförvandler, hvilka från urminnes tid innehaft
della rike? En aktad ledamot af delta Stånd, hvats stämma för
alltid tystnat, anförde på en riksdag, då denna fråga förevar,
hurusom Judarne i Pohlen och Schlesien, men förnämligast i det
förra landet, voro ett plågoris för städernas näringsidkare, lill och
med för landtmännen: att den jordbrukare, sora ville hafva af¬
sättning på sina varor, måste taga en Jude till godsets förvaltare,
eljest funne han inga köpare till dess afkastning. Låtom oss först
utvidga Judarnes fri- och rättigheter, så få vi väl se i hvad män
vi kunna undgå det prejeri, för hvilket Pohlackarne äro utsatte.
Man talar om det tvång, som kapitalet i närvar, tid på den
fattige utöfvar. Hvilka äro de störste kapitalister i verlden f. n.,
om icke Judar, och hvar kan kapitalet vidsträcktare utöfva ett
menligt inflytande än ibland ett fattigt folk? Manne icke vi äro
ett sådant? Man har talat om Frankfurt och hvad godt Judarne
der hafva uträttat: Fadren lill de många barnen i den likaste
Judeslägt, som finnes, bodde der, och en af sönerna gör det ännu.
Den förre räddade en undan Napoleons välde flyende Furstes
penningar och återlemnade dem rigtigt med ränta till sin egare,
efter alt hafva genom detta kapitals begagnande grundlagt sin
rikedom. Välsignelse har följt detta rättskaffens handlingssätt.
Men månne icke den makt, som nu belinnes i dessa Jude¬
bröders händer, är fiuktansvärd för hvem som helst? Möjlig¬
heten att kunna försvara sig mot sion fiender kan äfventyras i
fall desse penninge-män säga nej till Statslåns anskaffande. Skall
man, när det icke behöfves, blottställa ett fattigt folk för dessa
kapitalisters spekulationer?
Men, säger man: Judarne skola öka vår uplysning, om de
få ett vidsträcktare utrymme för sin verksamhet. I vetenskap
och konst vet jag icke, att de förvärfvat sig något företräde fram¬
för andra folk, icke heller framför vårt, huru fåtaligt det än må
vara. I förvärf hafva de likväl en stor öfverlägsenhet, medgif-
ves; men hon torde ändock icke vara tjenlig att taga till efter¬
döme. Personer, skicklige alt förvärfva, hafva också funnits hos
oss före Judarnes hilkomst, och torde helt säkert vara till fin¬
nandes äfven nu.
I sparsamhet kunna Judarne visserligen lära oss mycket;
men vi hafva landsmän t. ex. Smålänningarne, hvilka i den vä¬
gen kunna tjena till föresyn. Vilja vi blott taga de sparsamma,
de
Den 19 Mars f. m.
49
de näringsflitige bland dom till efterföljd, så bade vi mera att lära
än hvartill de fleste torde vara böjde. Aro vi åter ohjelplige slö¬
sare och misshushållare, så ser jag intet farligare för oss, än att
sprida öfver allt i landet personer, sora bättre än andra veta be¬
gagna sig af misshushållarnes obetänksamhet.
Man har talat om fördom mot Judarne och brist på uplys-
ning hos deras motståndare. Månne någon af detta Stånds med¬
lemmar, som fällt sådana uttryck, anser Judendomen medföra ett
högre mått af menskliga framsteg, än del christendomen åstad¬
kommer? Det betviflar jag. Gra ingen har tänkt att uplysnin-
gen vore i våda, derest Judarne icke finge större insteg, hvarföre
då lala derom?
Skulle Judarne, om de spriddes öfver landet, öka dygderna
hos Svenska folket? Några Prestbevis öfver deras upförande
hafva naturligtvis icke kunnat lemnäs. Emellertid har man an¬
fört härvarande Polismästares intyg och några af K. Bef;h:de haf¬
va äfven meddelat sädane yttranden. Jag sätter dessas tillförlit¬
lighet icke det ringaste i fråga, men Mine Hrr! hvilken skillnad
är icke mellan förhållandet med Judarne här i landet och annor¬
städes? Jo, den att Judarne här äro få till antalet, till förmö¬
genheten väl behållna, understundom rika, och till bosättning in¬
skränkte inom 4 Städer. Dräggen af detta folk (och en sådan
finnes bland alla) — se vi icke, ty den hafva vi hittills lyckligt¬
vis sluppit. Derföre kan man åberopa så vackra frägdebetyg.
Men resen öfver till Tyskland, Österrike eller Schlesien, länder
der jag varit och sett annat, så kommen J att erfara motsatsen.
Hvarföre blottställa Sverige för enahanda olägenheter. Ar det icke
väl att saken hos oss hittills attupit såsom hon gjort. Hvarföre
då söka åstadkomma förändring i ett godt förhållande?
Skall genom den Judiska folkstammens spridande i landet
större enighet bland dess medborgare åstadkommas? Jag åbero¬
par hvad Frih. Cederström, äfvensom hvad Gr. Liljencrantz sagt
derom, alt enhet i religionen är för hvarje samhälle af största
vigt. Det är, i min tanka, genom den, som det fåtaliga Sven¬
ska folkel kunnat uträtta så mycket och just i det krig, som
lyftade dess ära högsta emedan delta folk var mest genomträngdt
af den religion, som vår statskyrka bekänner. — Hvarje steg
lill denna religiösa enhets uplösning är en försvagning af Sven¬
ska folket, hvilken jag måste motsätta mig, så länge jag i vår
lagstiftning har en röst, och så länge denna det ringaste aktas.
De värde ledamöter, som nu äro Judarnes förespråkare, höras ofta
förorda, alt våra åtgärder må bringas lill öfverensstämmelse med
Norrmännens. Dessa talare borde erinra sig huru det i Norrige
förhåller sig med Judarne. De få där icke ens vistas. Här åter
är det icke nog alt låta dem, som redan äro i landet bosatte,
vistas där de äro, — man vill än ytterligare sprida dem öfver
hela landet. Hafva Judarne någonsin förenat sig med andra
folk? Det är ej underligt, att man icke kan visa oss en sådan
amalgamation, ty ingen annan kan blifva Jude, än den, som är
5 H. 4
50
Den 19 Mars f. m.
född dertill, och få af dem, som äro det, öfvergå till andra be¬
kännelser. Judarne ärö spridda öfver hela verlden ulan att nå¬
gonstädes utgöra ett sjelfständigt folk med land för sig. Kan man
väl då rimli tvis hoppas all de skulle kunna införlifvas med oss?
Dertill fordrades väl först ali de sammansmälte med hvarandra,
och icke förblefve, såsom de äro, afsöndrade i serskilda stammar.
Kyrkogården plägar i allmänhet vara det rum, der skillnaden mel¬
lan menniskor uphörer. Så är def icke bland Judarne. Af Sven¬
skar begrafvas så väl den fattige, som den rike, på samma kyrko¬
gård. På Kungsholmen får man se alt af Judar hafva de för¬
näma stammarne sin Kyrkogård inom tullen, men de ringare
utanför på den s. k. Stadshagen. Man har talat om Judarnes
goda upförande under 1848 års händelser. Emellertid kan ingen
neka att de deltagit i uproren både i Tyskland, Ungern och Ita¬
lien. Hr Liljenstolpe har berömt dem för deras bemödande att,
ehvar de funnits, försvara nationaliteten. Om de hos oss gjort sig
förtjente af ett sådant loford, känner jag icke, men hvad jag vet
och hvad R. o. Ad. vid detta tillfälle bör taga i öfvervägande, det
är, att Svensken i allmänhet icke tål dem, icke gerna ser dem,
hvarpå såsom bevis kan nämnas de uplopp, som härstädes egde
rum till följe af Kongl, förordo. d. 30 Juni 1838 om utvidgning
af Judarnes rättigheter. Man har orätt att säga, det BondeStts
afslag å denna fråga är likgiltigt ty jag är öfvertygad, att BondeSt.
derigenom uttalat Svenska allmänhetens tänkesätt. Att då af idel
philanlropie vidtaga en åtgärd, som öfverallt i riket är motbju¬
dande och hvaraf, utom andra oredor nya uplopp måhända skulle
följa, vore alltför obetänksamt.
En talare har förut fästat Eder upmärksamhet på olämplig¬
heten att till de smärre städerna utvidga Judarnes bosättnings-
rätl. Dessa, till och med vissa stapelstäder icke undantagne, äro
nästan att hänföra till landsbygden. Pä landet vore det alldeles
origtigt att Judarne finge bosätta sig, i anseende till de söndrin¬
gar, som kunde upkomma mellan husbonde och underhafvande
samt den förre och Presterskapet. Enahanda blefve förhållandet
i små-städerne, der en sådan afsöndring från kyrkan måste ådra¬
ga sig större upmärksamhet och medföra en menligare verkan på
religions-förhållandena. Likadana omständigheter inträffa med
Läroverket. I den skola, lill hvars styrelse jag hörer, hafva nå¬
gon gång önskningar framställts om Judebarns intagande derstä¬
des, men jag har salt mig deremot och mina kamrater likaledes,
emedan enhet i skolan icke kan vidmakthållas om undervisning
i tväune serskilda trosbekännelser skall meddelas, eller rättare
sagdt: religionsundervisning bibringas den ene, men underlåtas
för den andre lärjungen. Judebarnen komme då att sitta sysslo¬
lösa eller att lemna skolrummet, eller ock måste en Judisk lärare
antagas.
Hvilka tankar skulle hos de flesta lärjungarne väckas, när
de såge, att religionen, hvilken är det vigtigaste undervisnings¬
ämnet, likväl icke såsom sådant behandlades, när de såge att
mathemalik, historia, språk m. m. icke linge underlåtas, men väl
Den 19 Mars f. m.
51
religions-undervisningen. Jag frågar Eder Mine Hrr! huru en
lärare skulle bele sig när han t. ex. borde bilägga tvister mellan
lärjungar af olika religion? Icke kunde han åberopa christendo-
mens försoningslära emedan han äfventyrade att Jude-gossen sva¬
rade: jag erkänner icke Eder Frälsare, ty han var icke den, för
hvilken han gaf sig ut.
Man talar om fördragsamhet. Men hjuru är det i Reli-
gionsmål med densamma beskaffadi? Hon finnes, mig veterligen,
icke för andra än Christna trosbekännare. Om en Mohamedau,
bosatt i Algeriet och följaktligen Fransk undersåte, kommer lill
Frankrike och yrkar att fä behålla flera hustrur, så säga Franso-
serna troligen nej. Om Brahma-dyrkare komma till Norra Ame¬
rika och der vilja bränna enkor: så vägras del af Amerikanarne.
Ehuru Fransmännen och Förenta Staterna hafva förklarat reli¬
gionsfriheten för Stats-grundsats, sträcker, hon sig således icke
längre än till christna trosbekännare. Ar en Jude christen?
Dertill svarar man nej. Ager mellan Christnas och Judars tros¬
lära så ringa skiljaktighet rum, att man kan medgifva de sednare
lika rättigheter med de förre? Dertill svarar man förmodligen
ja; nåväl! Böra Judarne, som bestrida hufvudsatsen i christen-
domen, eller försoningsläran, få vidsträcktare rättigheter än de
olika sekterna af christendomens egna bekännare i somliga län¬
der åtnjuta? Vi hafva sett för hvilka svårigheter vissa Riken i
Europa vatit och äro utsatta genom stridigheter mellan Catholi-
ker och Protestanter. Skola då äfven vi, som fordom jemväl fått
vidkännas dithörande söndringar, onödigtvis blottställa oss för
oenigheten mellan Judar och Christna?
Någre talare hafva omförmält huru duglige Judarne äro till
krigstjenst och åberopat att Judar finnas, som äro Generaler i
Fransysk tjenst. Jag lemnar detta i sitt värde; men med egQa
ögon har jag under 1813 års krig i Cöthen sett ett upträde med
en judisk officer, hvilket jag ej bör närmare omtala för att icke
anses vilja nedsätta den folkstam, hvilken så många talare hafva
förordat; men jag vill säga Eder något annat Mine Hrr! hvilket
kan inträffa när och hvar soln helst.
Förlidet år frågade jag en härvarande Finne huru det gick
med Judarnes utskrifning i Ryssland. Han svarade: Det går så,
att som Judarne öfverhufvud hafva afsky för blodiga värf, varda
de anställde till landsvid trossen, sjukhusen och kommissariaten;
till sjös begagnas de i köket och förrådsrummen, lill machinister
och eldare vid ångpannorna, till uppassare, m. m. d. ”Hade Ni”,
sade Finnen, förr talat omed mig härom: så skulle jag fört Eder
ombord på det Ryska Ångfartyget, som afhämtade Kronprinsens
svärföräldrar, och J haden skolat få med egna ögon se allt detta.
Till soldater och krono-båtsmän anses Judarne i allmänhet icke
duglige. — Manne vi här icke hafva nog ämnen till tross-kuskar
och kockar, utan att behöfva förstärka dem med Judar?
Ar det således för Judarnes och icke för Sveriges bästa,
som förändringen skall vidtagas, så säger jag, att, likasom den
4 *
52
Denl9 Mars f. m.
christne mannen måste, om han värderar sin bekännelse mer än
åtnjutandet af vissa politiska fördelar i länder, hvarest christen-
domen icke är Statsreligion, underkasta sig de försakelser, som
deraf följa, likaså må Juden, om han anser sin bekännelse vara
värd de försakelser, som dermed äro i christna länder förknip¬
pade, underkasta sig dem. Anser han deremot christendomen
bättre, så går hau öfver, på sätt många Judar redan gjort i vårt
land och får derigenom rättigheter lika med öfrige medborgare.
För oss är icke saken att göra oss lill målsmän för fremlingar,
utan tillse alt inskriften deruppe: ”Folkets väl skall vara högsta
lag,” vederbörligen iakttages.
Detta är hvad vi hafva att göra och derföre önskar jag att
R. o. Ad. måtte afslå detta betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achat.: Mig synes, att man
i allmänhet betraktar denna fråga från en mycket vidsträcktare
synpunkt ån som varit föremål för de gjorda motionerne eller
för Utsk:s betänk. Det är nemi. icke i minsta mån, hvarken i
motionerne eller betänk, satt i fråga, att man skulle hitföra hela
skeppslaster med Judar, för att dermed öfversvämma Sveriges
landsorter och städer, utan frågan är endast, huruvida det ringa
antal Judar, som redan här har sitt bo och hemvist och af hvilka
de flesta äro här födda och upfostrade, samt de hvilka, med Rege¬
ringens tillåtelse, kunna blifva naturaliserade såsom Svenska under-
såter, skola komma i åtnjutande af samma rättigheter, som undra
s. k. fremlingar, hvilka hitflyttat och erhållit Svensk medborgare¬
rätt. Om man betraktar frågan ur denna enkla synpunkt, för¬
svinna derigenom alla de spöken, hvilka vissa talare ritat på väg¬
gen såsom en följd af Judarnes spridande i städerne och på lands-
byggden. Andra länders exempel äro icke till detta fall tillämp-
lige. Vi behöfva derför icke hemta exempel från andra än Sven¬
ska förhållanden och redan under de 60 å 70 år, som Judar här
vistats, vunnen Svensk erfarenhet.
Man har framförallt yttrat farhågor för det menliga religiösa
inflytande på folket, Judar skulle utöfva på landet. En större
frihet för Judarne skulle, förmenar man, hota att rubba Stats¬
kyrkan, hvilken är vårt enda skydd mot tidens indifferentism.
Jag hyser icke en sådan farhåga. Bekännarne af Moses lära lia
aldrig gjort sig kände för något omvändelsenit och, så vidt erfaren¬
heten gifver vid handen, finnes ej heller bland de christne någon
sympati för judaismen. Vida mer har, enl. min tanka, vår Stats¬
kyrka, d. v. s. den rena evangeliska, alt frukta af katolicismeD,
inom hvilken proselytmakeriet är första regeln och hvars djerfva
tilltag, som man vet, f. n. hotar sjelfva det starka och stolta
Albion. I öfrigt vågar jag, för min enskilda del, betvifla, att
Statskyrkan befordrar religiositeten i landet, tvertom hyser jag
den tanken att ingenting mera befordrar indifferentism än just
Statskyrkans föråldrade lagar och tunga band på tankefriheten
och samvetena. Men den saken hör nn icke hit och jag vill der¬
före icke vidare derom orda, utan endast yttra min förundran,
Den 19 Mars f. m.
53
att en så utmärkt man som Hr Gr. Liljencrantz, i egenskap af
Ordf. i det Ulsk., som handlagt detta ärende, deltagit i afgifvan-
det af ett utlåt, som till den grad för sig saknar skäl, som det
förevaride.
Jag skulle likväl föreställa mig, att frågan är allt för vigtig
att endast, till följd af ett hugskott, bestämmas. De som yrkat
ett annat resultat, än det hvartill Utsk. kommit hafva angifvit
ganska vigtiga motiver för sina åsigter, och det skulle på det
högsta förvåna mig Om de verkliga skäl, som blifvit anförda på
den sida der jag befinner mig skulle komma att vika för betänk¬
ligheter, för hvilka alldeles icke några motiver anförts och hvil¬
ka, om de i Utsk:s betänk, kunde upletas, snarare borde leda till
vidsträcktare än inskränktare rättigheter för Judarne.
Sedan jag yttrat detta i allmänhet, anhåller jag att få till
besvarande uptaga några inkast.
Gr. Liljencrantz har framställt vådan deraf, att tusendetals
Judar inkastades i våra inre förhållanden och funnit detta mera
äfventyrligt, än om de befordrades till Statens tjenster. Jag hem¬
ställer till den värde talaren, hvad det är för slags oro eller äf¬
ventyr, som visat sig af Judars bosättning i de städer, der de f.
n. äga tillåtelse att vara bosatte. Flere af Hr Grins egna Colle-
ger, äfvensom religionens män, ingalunda kände för ullra-liberala
theorier, hafva inför Konungen vitsordat, att Judarne, inom de
samhällen der de finnas, upfnrt sig såsom aktningsvärda rnedgor-
gare och derföre tillstyrkt, att äfven andra orter skulle få dela
verkuingarne och resultaten af deras industri och frukten af de¬
ras kapilaler.
Jag ber Eder Mine Hrr! att ännu en gång få erinra, att här
hufvudsakligen icke är fråga om andra Judar än som redan i
landet ega sitt hera. Visst har man påstått, att detta folk har
en större förmåga att fortplanta sig än vi Svenskar, men om så
är, blir ju faran för öfversvämning större om de stängas inom
fyra släder, än derest de spridas pä en så stor yta som hela
Sverige.
Gr. Liljencrantz har vidare framställt det inkastet mot Ju-
darnes kringspridande i landet, att de fira sin sabbath på Lör¬
dagen, då deremot de christne begå den på Söndagen, och Grin
förmenar, att detta förhållande skulle på landet kunna grundlägga
irreligiositet hos de christne tjenare, af hvilka Judarne förmodli¬
gen skulle komma alt begagna sig. Visserligen är det en olä¬
genhet för Judarnes christna tjenare, att dessa icke få fira sin
sabbath på samma dag som husbonden, men jag kan icke tro att
Juden på denna olikhet i dagen för sabbatens begående fäster nå¬
got synnerligt afseende, eller att han derföre skulle bestrida tje-
narnes rätt, eller ens sätta i fråga att neka denne, att fira sin
sabbath på den dag, som vår kyrko-ordning antagit. Det är visser¬
ligen äfven sannt, att i anseende till förenämnde olikhet Juden
kan komma att försumma eflersynen af sin egendom på Lörda-
garne; men det är ju hans ensak, hans egen förlust, men icke
tjenarens.
54
Den 19 Mars f. m.
En annan talare, Hr von Hartmansdorff, synes förmena, att
den christliga toleransen icke behöfver sträcka sig längre än till
christna trosbekännare, och ali vi således icke hafva några christ¬
liga pligter till Judarne. Detta är ej Christi lära. Icke skiljer
Han emellan de olika religionssekterna, Judars, Grekers, Romares
och andra hedningars. Tvärtom! Han sade till sina lärjungar:
”Gun ut och laren allt folk.'"1 Hos den gudomliga kärleken kan
ej heller fiunas någon sådan skillnad. Min tro är, att om, i st.
f. att skjuta Judarne ifrån oss, all se neder på dem med ett slags
förakt och låta dem lida hån och förtryck, man närmade dem in¬
till sig, samt mölle dem med förtroende och välvilja, en fullkom¬
lig amalgamalion med de christne småningom skulle deraf följa.
Symbolerna lill christendomen finnas ju redan i judaismen eller
det gamla testamentet, och de båda religionerna stå derigenom
hvarandra oändligt mycket närmare än hedningarnes, för hvilkas
omvändelse likväl så många ädla bemödanden användas. Judarne
kunna, måhända med skäl, förebrås andligt högmod. De tro sig
vara ett af Gud utvaldt folk. Men detta högmod blir mera hård-
nackadt just i följd af förtrycket och orättvisan. Gif dem frihet,
gör dem lika med andra medborgare, och deras isoleringsanda
och högmod skola snart försvinna. Se t. ex. i Frankrike, Bel¬
gien och England, der emancipationen varit något mera fullstän¬
dig, huru nära införlifvade de äro med folket, huru de, långt ifrån
att ensamt egna sig åt handel och ”schackreri,” stigit upp till
arméens och civil-adminislrationens högsta grader, deltaga i lag¬
stiftningen och kommunal-bestyren, pryda lärostolarne vid univer¬
siteten och glänsa bland idkare af de sköna konsterna. Man har
citerat Polens varnande exempel, men hvarföre hafva Polska Ju¬
darne elakt rykte? Jo, emedan Judarne der varit mera förtryckta
och misshandlade af den Polska adeln, derigenom tvungits att blif¬
va schackrare, och i sin ordning tagit hämd på adelsmännen sjelf¬
va. Man har vidare talat om Judarnes procenteri, men det är
säkert icke värre än mången christens, om denne syntes och icke
dolde sig bakom. Komrae det lill det yttersta, vore den sednare
kanske mindre ömsint och grannlaga än den förre. Hr von Hart¬
mansdorff har vida utbredt sig öfver ”kapitalets tyranni” såsom
ett af tidens förskräckliga onda. Jag tror ej på denna visa. Ka¬
pitalet är mindre och icke mer tyranniskt nu än fordom; ty det
intellektuella kapitalet, talangens och kunskapernas tällan är nu all¬
tid farligare, det går i vår tid framför det materiella kapitalet,
eller penningens. För min del skulle jag dessutom föreställa mig,
att tillgång på penningekapital vanligen är ett af verldens goda,
och jag skulle således gerna önska Sverige något mer af det sla¬
get, äfven om det skulle gå genom judehänder. En talare har
anfört, hurusom de Mosaiska bröderne Rothschild, ofta egde i sitt
skön att afgöra om krig och fred i Europa. Om så är, hvad an¬
nat bevisar detta, än en bedröflig svaghet och en ruinerande hus¬
hållning hos Europas regeringar; och det är väl ej den rike Ju¬
dens skull, som hushållat bättre. Slutligen kan jag ej undgå ob¬
servera såsom någonting rätt eget, att de som ifrigast yttrat sig
Den 19 Mars f. m.
55
emot Judarne och dervid i öfrigt förebragt teraligen klena skäl,
likväl trott sig hafva funnit ett kraftskäl, då de åberopat den all¬
männa opinionen hos Svenska folket. När eljest någon ledamot
af delta luis från den liberala sidan dristat hänvisa till aulorile-
ten af folket, såsom stöd för sin önskan t. ex. att erhålla förbät¬
trade lagar, en mera ändamålsenlig statshushållning m. m., dä
mötes denne alltid med den invändning, att han är en sjelftagen,
oombedd målsman för folket, då vill ingen veta af, att han talar
1 Svenska folkets namn; men nu när det angår att förorda ett
frihetsfiendtligt och intolerant beslut; när det gäller endast alt
vädja till mörka och dåliga fördomar hos den okunniga delen af
folket, då reser man genast hufvudet och ställer sig på tribunen
såsom en ridderlig tolk af ”nationens” vilja!! Jag yrkar återremiss
af Ekon.Utskis betänk, desto heldre, som, enl. Utsk:s-ordf:s eget
här gjorda erkännande, Utsk:s yttrande stöder sig hvarken på ”re¬
ligiösa, politiska eller statsekonomiska grunder;” således endast på
ett hugskott, ett lycke, hvilket Ulsk:s majoritet behagat uphöja
till rang, heder och värdighet af öfvertygelse.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: Jag begärde ordet för alt
söka besvara några af de temligen stränga anmärkmr, som blifvit
riktade emot Utsk., för det betänk, som nu är föremål för R. o.
Adis öfverläggningar, men jag har häruti blifvit förekommen af
en af Utskis ledamöter, och tvenne andra talare, ehuru de yrkat
afslag å betänk., hafva dock genom sina anföranden tillräckligen
ådagalagt, alt frågan bör med försigtighet behandlas. Utsk. har
emellertid ansett, att någon utsträckning i rättigheter kunde och
borde Judarne beviljas i afseende på deras bosättning. Det be¬
slut hvaruti Utsk. stannat, och som blifvit för R. o. Ad. upläst,
har tillkommit genom flera voteringar om propos. och contra-pro-
posir. Den segrande voteris-proposm var upsatt, mera för alt ut¬
trycka en tanke, än för att tjena lill redaktion af beslutet. Då
betänk, skulle justeras, upstod fråga om en mindre förändring i
denna redaktion. Man önskade nemi. utbyta orden ”hvilkas bor¬
gerskap dertill vore benäget” emot orden ”borgerskapets hörande”,
såsom mera lämpliga och uttryckande samma lanke. Ehuru dy¬
lika redaktionsförändringar förut varit ganska vanliga inom Utsk.,
satte sig nu åtskillige dess ledamöter deremot, och yrkade alt be¬
slutet skulle blifva ordagrannt lika med voteris-proposin. På det¬
ta sätt har det klandrade uttrycket i Utskis betänk, kommit att
qvarstå, och deraf har äfven inträffat att reservanternes antal är
27, under det att ledamöternes antal är 48. Orsaken hvarföre
Utsk. velat i sitt förslag intaga något om borgerskapets hörande,
är, att K. M. i Dess nådiga kungörelse af d. 21 Sept, 1838 för¬
klarat, att då Mosaiske trosbekännare önskade bosätta sig i andra
släder än Stockholm, Götheborg, Norrköping och Carlskrona, skul¬
le borgerskapet deröfver höras, och att det då syntes billigt, att
borgerskapet skulle ega samma förmån, när fråga upstod att för
alltid, och till obegränsadt antal, tillåta Mosaiske trosbekännare
inflytta i en stad. Med anleda, af hvad jag nu anfört, får jag
50
Den 19 Mars f. m.
vördsamt föreslå, att, om betänli. i öfrigt skulle vinna R. o. Ad:s
bifall, beslutet måtte få följande lydelse:
”Att R. St. ville hos K. M. underd:gst anhålla, att i de sta¬
pelstäder, K. M,, efter borgerskapets hörande, kunde finna lämp¬
ligt, i Sverige infödde eller naluraliserade Mosaiske trosbekännare
mätte erhålla rättighet att sig bosätta utan föregången serskild an¬
sökan.”
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Till största delen fö¬
rekommen i hvad jag ämnade anföra af Gr. Liljencrantz och Hr
Rosensvärd, kan jag blifva helt kort.
Till en början får jag äran förklara och derå fästa upmärk-
samheten, alt det ingalunda varit Utsk:s afsigt, som några talare
synes hafva förmenat, att. göra någon inskränkning i de rättighe¬
ter, som hittills varit Judarne förunnade. Delta kan hvar och
en äfven finna vid genomläsningen af Utsk:s inledning till betänk.,
der bland annat förekomma dessa ord: ”ali de, (Judarne nemi.)
der giltiga skäl kunna anföras, icke äro utestängda från möjlig¬
heten att, hvarhelst inom riket de önska, få tillåtelse att sig bo¬
sätta.” Utsk. har således på intet vis velat ens vidröra den rät¬
tighet Konungen eger, att tillåta enskilda Judar ali tilt landet el¬
ler åtskillige städer utflytta. Frågan f. n. är helt enkelt den, hu¬
ruvida alla i Sverige bosatte Judar, utan undantag skola få rät¬
tighet flytta till annan stad eller ort, än de dertill förut uplåtna,
och om i sådan händelse Konungen borde höra borgerskapet i en
sådan stad, innan en dyiik allmän nåd. tillåtelse meddelades. Detta
tror jag ingalunda kan kallas någon inskränkning uti den rätt,
sorn redan blifvit de Mosaiske trosbekännarne leornad.
Hr Rosensvärd har redan uplyst om tillkomsten af det beslut
hvari Utsk. efter flera voteringar stannat, och får jag förklara, det
jag äfven vill instämma i Hr Rosensvärds nu framställda redak-
tions-förslag, hvilket visserligen till sitt syfte är enahanda med
Utsk:s, men till ordställningen låter bättre, uplagande samma ut¬
tryck, som Konungen i Sin skrifvelse år 1838 begagnade.
Längre i liberalitet vill jag dock icke gå. Jag tror, att de
skäl, som af åtskillige talare anförts mot utvidgandet af Judarnas
nu egande rättigheter äro så starka, att pluraliteten af Ståndet
troligen skall komma alt i dem instämma. Jag tror nemi. att
den Judiska nationen verkligen utgör en stat i staten; den har
ingenstädes ännu sammansmält med den öfriga befolkningen i nå¬
got enda af de riken der de fått vistas. Judarne härstädes t. ex.
hafva, som nation betraktade, mera samband med Judarne i Tysk¬
land än med Svenskar ibland hvilka de dock lefva.
Man talar om Judendomens förtryck här i laudet: må raan
derom orda hvad som helst, något exempel derpå kan man dock
icke anföra. Jndarne sjelfva kunna ej påstå något sådant.
Man har sagt, att Judarne visat prof på fosterlandskärlek då
de stridt för det land de tillhört: ja, det är sannt, att i de län¬
der der konskription finnes införd, der stoppas äfven de in i ar-
méeen; men om de hafva fallenhet för krigare-yrket blir en an¬
nan sak. Historien har åtskilligt att förmäla derom.
Den 1 9 Mars f. m.
57
Slutligen anhåller jag att lill besvarande få uptaga en och
annan af de anmärkmr, som gjorts emot Gr. Liljencrantz’ anfö¬
rande.
Grin har visserligen icke menat, alt Judarnes proselytmakeri
skulle blifva farligt. De göra aldrig proselyter, men deras brist på
religion kan verka skadligt. I en mindre stad eller på lan¬
det, der judiska barn icke ens hafva tillfälle lill religionsun¬
dervisning, der måste denna brist ännu mera tilltaga. Det lig¬
ger i sakens natur, att den religiösa känsla jag fått, den svalnar
och försvinner då den ej underhålles och lifvas. Juden blir vis¬
serligen fortfarande Jude, men i verkligheten dertill alheist, och
delta kan verka högst menligt på religiositeten hos hans christ¬
na omgifning, hans tjenare och underlydande.
De fleste talare hafva visserligen medgifvit, att Judar icke
borde tillåtas utflytta på landet, likväl hafva några varit af an¬
nan tanka, såvidt Juden vore förmögen nog att kunna köpa fastig¬
het. Men, Mine Hrr! man kan ju nu för tiden köpa en fastig¬
het för några hundrade r:dr; icke kan Juden på en sådan, den
minsta hemmansdel, bättre upföda och upfostra sina barn, än om
han icke vore fastighetsegare.
Jag vill helt och håf.et förbigå anmärknm, att christendo-
men vore en sekt af Judendomen, den må stå för talarens räk¬
ning likasom hvad här yttrats om vår föråldrade statskyrka, ty
lyckligtvis delas sådana tankar icke af majoriteten, hvarken här
eller inom landet.
Jag vågar tillstyrka bifall till Utsk:s hemställan, med den
förändring i redaktionen, som Hr Rosensvärd föreslagit.
Hr Liljenstolpe: Efter det vidlyftiga skriftliga anförande
jag i början af diskussionen haft äran låta upläsa, anser jag mig
ega föga att tillägga. Jag begärde också ordet endast för att un¬
derrätta, det inom Vällofl. BorgareSt. förevar, betänk, helt nyss
blifvit återremitteradl; men sedan flere talare derefter hafva haft
tillfälle yttra sig, och några ibland dem direkte vändt sig emot
mig, behagade R. o. Ad. benäget ursäkta, att jag, medan jag har
ordet, äfvenledes uptager och söker bemöta en del af de inkast,
som af mina motståndare blifvit gjorda. Först må det tillåtas
mig att, följande den förste talarens, på motsatta sidan, exempel,
få fästa upmärksamhelen å marchen af denna frågas behandling
inom de öfriga Stånden.
Vällofl. BorgareSt. har, som redan är sagdt, återremitterat
frågan utan något egentligt motstånd mot antagandet af motio¬
nerna. Detta vid innevar. riksdag. Under den sistförflutna var
förhållandet nära nog enahanda, blott med den skillnad, att flere
talare både på konservativa och liberala sidan, vid motionens af-
gifvande, instämde uti densamma.
Högv. PresteSt., hvars öfverläggning jag haft tillfälle att i
allo öfvervara, har äfvenledes, såsom bekant är, återremitterat
betänk., efter det att flere talare yttrat sig för bifall till motio¬
nerna i deras helhet; andre för antagandet af Hr Frih. af Ugglas’
5»
Den 19 Ma rs f. m.
reservation, en del 1 :sta, en del 2:dra alternativet; andre åter af
Hr af Kli nls reservation; men alla med hufvudsaklig! syftemål,
alt härstädes födde och naturaliserade Mosaiske trosbekännare, d.
v. s. Svenska medborgare af Mosaisk tro, skulle tillåtas bosält-
ning åtminstone i de större städerna.
Inom Hederv. BondeSt. har belänk:s första punkt blifvit af-
slagen ; den andra äler bifallen.
En och annan talare har velat anse delta Stånd såsom det
enda, hvilket rätteligen skulle representera Svenska folket i den¬
na sak; ja Hr Professoren Agardh har gått så långt, att Hr Pro¬
fessoren, ehuru liberal han förklarade sig vara i frågan för egen del,
likväl ansåg densamma vara en slags Stånds-fråga för nämnde Stånd.
Jag får häremot anmärka, alt genom beviljandet åt de Mosaiske
trosbekännarne af rättigheten att bo på landet och i andra Sven¬
ska städer, än de 4, hvilka f. n. åro öpna för dem, icke allenast
sjelfva allmogen, bönderne, utan äfven en hvar på landel eller i
stad boende Svensk man, vare sig godsegare, embetsman, prest,
borgare eller bonde skulle komma med dem > beröring, och så¬
ledes icke bonden ensam. Denna fråga torde sålunda icke kun¬
na anses för en fråga rörande Sveriges Allmoge eller BondeSt. al¬
lena. Dessutom lärer man väl icke vilja förneka, att Adeln, Pre¬
ste- och Borgare-St:n utgöra delar af Svenska folkets representan¬
ter likaväl som BondeSi:s ledamöter; och då man inom det ena
af de 3:ne förstnämnda Stånden beslutat återremiss af betänk., icke
allenast utan motstånd, utan med förutsättning af motionernas fram¬
gång, och i det andra, ehuru efter votering, äfven samma resul¬
tat följt; samt slutligen flera på detta rum yttrat sig till förmån
för saken; så vågar jag påstå, att större delen af Svenska folkets
målsmän yttrat sig till förmån för motionerne, eller för beviljan¬
det af utvidgade rättigheter åt våra Svenska landsmän af Mosaisk
trosbekännelse; och således hvad som skett inom BondeSt. ensamt,
icke böra anses vara af så stor betydenhet, som man söker til¬
lägga detsamma. Att åsigterna dessutom äfven inom Hederv.
BondeSt. varit, ganska delade, torde bäst bevisas af voteringen,
enär betänk, afslogs med 49 röster emot 39, och således endast
med en majoritet af 10 röster. Äfvenledes upstodo inom detta
Stånd flere talare, hvilka varmt förfäktade den rättvisa saken;
och må det härvid tillåtas mig, alt serskildt få anföra förre Riks-
dagsfullraäktigen Per Hanssons från Wermlands län yttrande, un¬
gefärligen i dessa ordalag:
”Eftersom det tillhör en representant att i hvarje fall ega
en tanke, ville äfven han yttra sig; han påminte, att den christ¬
na religionen är till sitt ursprung hyggd på den judiska (med
handen på hjertat och presterskapets intyg kunde han bevisa sin
värma för religionen; men den bibel han läser, innehåller begge
religionerne, både gamla och nya testamentet, och de äro ej så
goda att skilja). Han trodde att Mose lag bör gälla än i dag, ty
den är fotad på sundt förnuft och delta är äfven grunden för vår re¬
ligion. Således bör Juden ej vara farlig för sin trosskull. Hvar¬
före skulle man då icke äfven gifva honom medborgerliga rättig¬
Den 19 Mars f. m.
59
heter? Hans trosbroder få af gunst och nåde vistas bland andra
folk oell äro tvungne all nära sig genom företagsamhet och om¬
tanka. De bära dock samma gnista, äro samma element af
ett högre väsende, som de chris/ne oell höra med någon mild¬
het behandlas, såsom varande likväl menniskor, födde i Sverige,
skattande till Staten och underkastade lagarne. Inga Stater
förkofras långsammare än de, der man infört tvång och
kränkning af menskliga rättigheter. Men på andra sidan oce¬
anen finnes ett land, som går framåt i rikedom, konster och in¬
dustri, och äfven alla andre i frihet och fördragsamhet. Han yr¬
kade återremiss och »il 1st yr k te beviljande af fullt medborgerliga
rättigheter för Mosaiske trosbekännare.”
5 å 6 ledamöter af Hederv. BondeSt. talade i samma anda,
och förre Riksdagsfullmäktigen Ola Månsson ifrån Skåne reserve¬
rade sig emot voteringens utgång.
Jude-emancipations-frågan har således vid denna riksdag gjort
ett betydligt steg framåt inom samtlige de 3:oe ofrälse Stånden.
Skulle den väl då vid denna riksdag göra ett steg åt motsatt håll
inom H. R. o. Ad.?
Serskildt tillåter jag mig slutligen anföra några ord utur
den af Hr Prosten Qviding inom Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
afgifna reservation, hvilka äfvenledes uplästes af en talare in¬
om Högv. PresteSt. och vunno derstädes varma sympalhier. Hr
Prosten Qviding slutar nemi. sin reservation sålunda:
”Om jag i allmänhet måste antaga chrislendomens syfte va¬
ra, att lill sig vinna både Judar och hedningar, och den tillika
uttalat sig som kärlekens religion, samt dermed tillkännagifvit och
anvisat vägen för vinnandet af nämnde syfte, så måste jag alltid
förkasta ett så kärlekslösl sätt att gå till väga, som det är, att
uti ett isolerings och afsöndringstillstånd bibehålla den, som man
för Christus vill vinna. Kärlekens art, är att förena, icke att
söndra.”
Med dessa citationer tror jag mig till en del bemött åtskil¬
liga af de gjorda inkasten; och får jag i öfrigt fästa upmärksanr-
heten på följande:
Beträffande de svårigheter i religiöst hänseende, dem man
anmärkt vid Judars flyttning till landsbygden och de städer, hvar¬
est Synagogor icke finnas, får jag äran hänvisa till Kongl. Commerce-
colhii ordning för Judarne af d. 13 Augusti 183S, der det uti
§ 1 mom. 2 heter: ”Ar ej antalet af Mosaiske trosbekännare så
stort, att de lämpligen kunna utgöra egen församling, lillhöre de
då närmaste Mosaiske församling.” Det är dessutom en pligt för
föreståndarne vid hvarje Mosaisk församling alt tillse, det Jude¬
barnen komma att upfostras efter deras ceremonial-lagar.
Hvad som yttrats om svårigheten för den christne tjenaren,
att få begagna sin sabbalhsdag, då Juden dertill har en annan,
tror jag redan hafva blifvit till fyllest vederlagdt. Det blir na¬
turligtvis Judens egen förlust, om han inställer allt arbete på Lör¬
dagen för att fira sin sabbalh; men ifrån den christna sabbathens
firande kan han delta oaktadt icke afhålla sina christna tjenare;
60
Den 19 Mars f. m.
och jag tror ej eller att man eger skäl, att härföre anklaga nå¬
gon, vare sig uti staden eller på landet. Tvärtom har jag mig
bekant hurusom judisk hosbonde ofta förgäfves sökt upmana si¬
ne chrislne tjenare till kyrkogång samt att bevista husförhör
o. s. v.
Hr Gr. Liljencrantz har citerat åtskilligt utur tidskriften ”die
GegenwartI anledn. af dessa citationer beder jag få hänvisa
till hvad af mig uti detta hänseende blifvit anfördt och åbero-
padt uti mitt vid diskussionens början uplästa anförande; uti hvil¬
ket i öfrigt finnes besvarade flere utaf sednare talare emot eman¬
cipationen gjorde inkast; äfvensom skälet blifvit upgifvet, hvar¬
före jag under diskussionen af denna fråga, i hvad den rörer den
ekonomiska lagstiftningen, likväl citerat det af mig till Const.Utsk.
i ämnet afgifna mern. af d. 15 sisth Januari.
Hr Frih. Cederström, Rudolf, har framställt den christna och
judiska befolkningens närmande till hvarandra under bilden af
ett äktenskap, ingånget af vissa beräkningar: eli s. k. partie de
raisonnement, der likväl det ömsesidiga tycket saknades. Det af
Hr Frih:n i bildspråk framställda förhållandet liar jag, med
specielt afseende på verkligt existerande ömsesidigt tycke, emel¬
lan contrahenter utaf de olika religionerna, redan vid 1840 års
riksdag sökt verkliggöra, i så måtto, som jag (se R. o. Ad:s prot.
för d. 24 April 1841 f. m., 24 delen, sidan 340), vid diskus¬
sionen af Jude-emancipalions-frågan, tog mig friheten att citera
/ den emot Lag- o. Ekon.Utskms då afgifna betänk. N:o 54 af Hr
Prof. m. ra. Thomander afgifna reservation, uti hvilken jag in¬
stämde.
Hr Professoren Thomander hade uti denna reservation up-
gjort ett fullständigt förslag till Jude-förordning, hvilket förslag,
eni. Hr Professorns förväntan, hade blifvit vid dåvar. riksdagen
af det Högv. PresteSt. antaget, så vida ej detsamma så nära riks¬
dagens slut framkommit.
Detta förslag, jemte författarens supponerade framgång der¬
af, åberopades jemväl nu under sednaste diskussionen inom Pre¬
steSt. af Hr Professoren och Domprosten Thomander.
Förslagets 6 § innehåller i afseende på förevar, speciella för¬
hållande: ”Judisk man eller qvinna må ej ingå äktenskap med
annan trosförvandt, utan Konungen gifver der lof till” etc.
Enl. meranämnde förslag skulle således äktenskap, Christna
och Judar emellan kunna ega rum; och jag fortfar att anse den¬
na tillåtelse vara nyttig och serdeles underlättande amalgameran-
det af de Mosaiske trosbekännarne med landets öfriga barn.
Hr von Hartmansdorff har liknat Judarne vid hyresgäster.
Jag skulle tro, att hvar och en som har hus att uthyra, bör va¬
ra mån om att få behålla sina hyresgäster, om de äro stilla fred¬
liga och ordentliga, och alt han bör behandla dem alla lika utan
åtskillnad. Det är denna likhet jag påyrkar i Statens, lika myc¬
ket som i de fremmande trosförvandternas intresse, och hvarige¬
nom just Judarne skulle uphöra att vara en Stat i Staten. För
öfrigt kan man väl svårligen likna de Mosaiske trosbekännarne
Den 19 Mars f. m.
61
med hyresgäster, då de äro landets barn såsom vi, och blifva, om
de blott förändra den yttre bekännelsen, ifrån att vara hyresgä¬
ster genast värdar liksom vi andra.
Samma talare, som tillika framställde den sorgliga taflan om Po¬
lens fattigare befolkning på landsbygden och hvilkas elände han
ville tillräkna de Judiska förvaltarne, glömde att upgifva huruvida
den rika Polska Adeln hade samma Judiska förvaltare att tacka
för denna Adels hopade rikedomar. Hr von Hartmansdorff yttra¬
de äfven, att krig och fred i Europa tycktes vara beroende af ett
visst judiskt bankirshus; om sä vore förhållandet, och då detta
bankirshus icke tyckes vilja utsläppa sina penningar åt krigslyst-
na makter eller enskilde orostiflare, synes mig som stöde Europa
i serdeles stor förbindelse till dessa Judar, för det de. i sin mån
vilja bidraga till fredens och lugnets bibehållande i Europa och
sålunda genom sina konservativa principer motväga de ofta åbe¬
ropade judiska barikadlijeltarne.
Det är äfven nämndt, att bland Judarne icke skulle finnas
serdeles många vetenskapsmän och konstnärer: jag har just här
till hands en brochyr af Wergeland under titel: ”om Judarne,”
på hvars baksida finnas upteknade namnen på ganska mångå ce¬
lebriteter inom vetenskapens och konstens område, de der tillhö¬
ra den Mosaiska trosbekännelsen, såsom Moses Mendelsohn, d’Is-
raeli, Salvador, Meyerbeer, Garcia, Halevy, Mendelsohn-Barlholdy,
Henri Herz, Ernst, Heine, Borne, Rachel och många flera.
Man har, för att afskräcka ifrån emancipationens beviljande
åt de Svenska Judarne, velat framkasta såsom en följd deraf, att
Judar skulle komma att inflytta ifrån alla länder, der de äro för¬
tryckta, och att den Svenska jorden skulle öfverfyllas af ”skepps-
laddningar” af Judar, ”dräggen” af dem o. s. v. De utvidgade
rättigheter, dem motionerne åsyfta, begäres likväl uttryckligen en¬
dast för Svenska medborgare af den fremmande trosbekännelsen,
och naturalisation för med vederbörligt tillstånd inflyttande Judar,
är tvärtemot, uti den af mig vördsamt framställde motionen, gan¬
ska mycket begränsad. Det beror ju i alla fall på Regeringen,
att, likasom för hvarje annan fremling, bestämma äfven den frem¬
mande Judens vistande tills vidare i landet och naturalisation;
och före sitt beslut, i afseende på naturalisationens beviljande, in-
hemtar Regeringen vederbör, myndigheters och till och med fö-
reståndarnes för de Mosaiska församlingarnes utlåt. Då Rege¬
ringen eger alt ensam bestämma öfver den ekonomiska lagstift¬
ningen i allmänhet, hvarföre icke skänka Regeringen förtroende
äfven i denna fråga?
Lika med Hr von Hartmansdorff och Gr. Liljencrantz skat¬
tar jag högt den religiösa enheten tili vårt land. Nationen är
Luthersk-Evangelisk och ganska få dissenters finnas; men hvarfö¬
re skola vi icke låta härstädes födde och behörigen naturalisera-
de Judar få Svensk medborgare-rätt, hvarigenom öfvergången till
vår christna lära blefve underlättad; helst en sådan rått medgif-
ves andre med Statsreligionen skiljaktige trosbekännare här i lan¬
62
Den 19 Mars f. m.
det och allt religions- och samvetstvång är af våra grundlagar
förbjudet.
I anledn. af hvad slutligen emot mig blifvit anfördt, det jag
skulle vilja laga Judarne i försvar för deras deltagande uti de se¬
naste revolutionära rörelser inora Europa; så får jag förklara min
mening endast hafva varit att visa, att Judarne, om de någon gång
tagit del uti sådana rörelser, och della troligen ej ens i samma
proportion till landets öfrige invånare, just genom ett sådant del¬
tagande i vådlig strid, ådagalagt, att Judarne, ej kännande någon
annan nationalitet, än landets, som dem fostrat och hvilket de
ej mindre än detta lands öfriga innebyggare tillhöra med lif och
blod deltagit uti striden för den gemensamma nationaliteten och
de gemensamma intressena; och likasom sjelfva folkel varit split-
tradt i olika politiska partier; så voro det äfven Judarne. Man
räknar ibland dem till del konservativa partiet en Fould, en Roth¬
schild och alla sådane, hvilka äro i samma vilkor med dem af
den christna befolkningen, sora i landet representera det konser¬
vativa elementet; och icke må man förebrå den judiske arbetaren
eller studenten, mera än hans christna kamrat vid hvars sida
han stridt. Uti stridens ögonblick var han ej Jude, utan Tysk,
Fransman, Ungrare o. s. v.
Jag anhåller om återremiss, såväl å l:a som 2:a punkten af
betänk., på de grunder, hvilka af mig, jemte flere talare, blifvit
anförde.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Det är redan
sagdt, att denna fråga icke är ny: del är en sanning.
Jag minnes när den sednast var framme, var då ännu ibland
K:s rådgifvare.
Ehuru icke den föreslagna regleringen gaf Judarne större rät¬
tigheter än nu förevarande förslag, möttes det af häftigaste hin¬
der å den s. k. liberala sidan, som upväckte en stark agitation
deremot. Nu åter, ser jag deremot den liberala sidan förfäkta
de syften den då bestridde — men: Tiderna ändras och vi med
dem. Sådant bör icke förundra oss.
H:rrne torde nu tillåta mig att ingå i ämnet; jag gör det
utan all passion, utan den ringaste fanatism.
Jag säger: att den sora ärar, vördar och älskar sin Gud, det
må ske efter den ena eller andra religionens föreskrifter alltid är
Gudi behaglig: en Jude kan således vara lika aktningsvärd, som
någon af oss. Jag går än längre: man har från åtskilliga håll
hört anföras exempel på i Sverige boende Judar, som gjort sig
förtjente af en utmärkt aktning, och hvilka derföre fått emottaga
utmärkelser såväl af sine medborgare som Regeringen.
Jag erkänner deras värde och högaktar dem lika så mycket
som någon annan; men man får icke af enstaka exempel låta
förleda sig till lika storartade omdömen om en hel folkstam. När
man skall handla som Statsman, så får man icke låta hänföra sig
af ögonblicklig enthusiasm för individen; man måste se saken i
sin helhet, och då visar sig en annan sida af taflan.
Den 19 Mars f. m.
63
Man säger, atl om Judarne icke visa sig under fördelaktig
dager öfver allt, så är det derföre, att de blifvit öfverallt för¬
skjutne. Nåväl! Hvarest hafva de blifvit minst förskjutne? Jo sä¬
kert i Polen. Der beslrides i liera provinser nästan all industri
och all penningeförvaltning af Judar.
Hafva Judarne derföre visat detta deras fädernesland någon
synnerlig tillgifvenhet? Hurudana hafva de visat sig under alla
de förföljelser, som det arma Polen fått utslå? Jo, de hafva full¬
gjort sina leverans-kontrakler både till vän och fiende, till Rys¬
sar och Polackar. De hafva ganska noga förstått att beräkna vin¬
sten för sig, icke för landet, och dessutom funnits lika färdige
att vara spioner åt den ena sorn den andra.
Och likväl, Mine Hrr! hafva Judarne i Polen åtnjutit och nju¬
ta, än i denna stund, ett stort välstånd, och den största af alla
friheter i näringsväsendet; man kan icke gå längre.
Jag ser ej alt allt delta gagnat det landet. Man talar om
Englands exempel såsom det land, der man nu som bäst är sys¬
selsatt med öpnande af alla möjliga samhällsrättigheter för Judar¬
ne; men vi skole ej undra derpå.
Med handeln hafva Judarne inkommit i landet och blifvit
ibland de rikaste och största innehafvare af Englands penninge-
intressen.
Hrr Rothschild, Heine m. fl. sådane, äro af högsta betyden¬
het på börsen, och det kan ej vara obekant att i England är bör¬
sen nästan allt, nästan hela England. Således betyder Englands
exempel intet i denna fråga i mina ögon.
Här föreslås egentligen en utvidgning i Judarnes hosättnings-
rätt, och Utsk. har hemställt att inflyttningsrälten skulle vara be¬
roende af vederbör, borgerskaps välbehag att dertill lemna sitt
bifall eller icke. Denna princip är alltför besynnerlig: skall i ett
land, då fråga upstår att behandla ett ärende af vigt, det bero
af delar inom landet, att kunna dertill säga ja eller nej? Efter
mitt sätt att se, skulle fastställandet af en sådan princip innebä¬
ra en verklig inskränkning i Konungens rättigheter.
Det är Konungen, som bäst bedömer om det kan vara lätt
alt lemna den sökta tillåtelsen eller icke, och sålunda finnér jag
att hela den delen af Utsk:s förslag är alldeles onödig. Men det
är en annan sak, hvarpå jag anser mig böra fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet, och den är af vida högre vigt.
Första steget sedan man släppt Judarne in i alla våra stä¬
der, blir naturligtvis att vidare utveckla deras medborgerliga rät¬
tigheter, att låta dem först få tillträde till stadsmanna-tjensler,
till förvaltningen af städers och sluteligen Statens angelägenheter,
till rådmansbeställningame o. s. v. (Vi se att i England fråga
nu är huruvida en Jude må kunna vara Lord Mayor). Och ifrån
att vara borgmästare eller råd, blir fråga att äfven blifva Stats¬
råd. Ja, hvarföre icke, Mine Hrr! Det hörer också till den li¬
berala principen; hvarföre skulle Judar mer än alla andra vara
uteslutna, när personlighetsprincipen gör sig gällande. Jag tror
visserligen att den tid, då delta skulle inträffa, ännu är långt
64
Den 19 Mars f. m.
borta: men del är emedlertid en fråga hvarpå man får lof att
fästa upmärksamheten; ty har man väl en gång sagt a, så mäste
man ock säga b, och har man väl släppt in Judarne en gång i
våra städers styrelse, följer nog allt det öfriga efteråt, och då blir
allt för obeqvämt att konna stå emot.
Af alla dessa skäl och de än flere med hvilkas afhörande
jag icke vill besvära, begär jag propos. till afslag. Vi böra, som
jag tror, akta oss för alla utopier och synnerligäst för allt för
mycken filantropi, ty det är en förvillande och farlig vara!
Må vi hellre hålla oss till den sundare praktiken — och den bju¬
der här afslag.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemslälde om icke, i anseende
till den redan långt framskridna tiden, och då icke allenast 6 le¬
damöter redan begärt, ulan äfven åtskilliga ledamöter tillkänna-
gifvit det de längre fram ämnade begära ordet för att yttra sig i
förevar, fråga, R. o. Ad. behagade upskjuta fortsättningen af den¬
na diskussion lill eftermiddagens plenum, hvilket bifölls hvar¬
efter
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 19 Mars 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot:n för d. 5 dennes f. m.
Fortsattes öfverläggningen om Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d.
8 ock 15 dennes på bordet lagda betänk. N:o 53, i anledn. af
väckte motioner om utvidgande af de rättigheter, som äro’ Mo¬
saiske trosbekännare här i riket tillerkände.
Frih. af Ugglas, Kurt Gustaf: Jag skall i denna fråga
söka ställa mig till efterrättelse en upmaning, som en värd tala¬
re i förmiddagens plenum gaf, att icke endast låta känslan tala,
och jag skall vara så kort som möjligt, vid uptagande af hvad
sorn här på f. m. blifvit yllradt, samt tillkännagifvande af de
skäl, på grund hvaraf jag reserverat mig emot Utsk:s förslag.
Den 19 Mars e. m.
65
Man har till en början, emot Judarnes emancipation, åbero¬
pat deras förhållanden i andra länder. En värd talare har in¬
för R. o. Ad. npläst och till dess prot. öfverlemuat elt yttrande,
öfversatt ur en Tysk tidskrift, hvilket innefattar ganska svåra be¬
skyllningar emot Judarnes framfart. Om den värde talaren hade
fortsatt läsningen af samma ämne uti denna tidskrift, så skulle
han hafva funnit, att den, som författat denna upsats, var en af
Judarnes varmaste anhängare i Tyskland. Han skulle hafva sett,
att hvad som författaren der yttrat, och hvad talaren öfversatt ur
tidskriften, endast varit en historik öfver Judarnes beteende i
Rhenländerna, ett beleende, som författaren ansett såsom en nöd¬
vändig följd af Judarnes förtryck i allmänhet. Han har seder¬
mera vidare utvecklat sitt ämne och slutar med att tillstyrka en
fullkomlig emancipation af Jitdarne. Sedan han nemi. genomgått
hvad som år 1847 blifvit i denna emancipationsfråga åtgjordt, och
klandrat de halfva åtgärder sora blifvit vidtagna, slutar han sin
upsats med följande ord: ”alla dessa åtgärder gagna till intet.
Frihet, full frihet måste skänkas åt Judarne.”
Vidare har man åberopat Judarnes förhållande i Polen och
Ryssland, men deremot sagt, att England icke kunde såsom något
exempel i detta afseende åberopas.
Jag medgifver ali England står i ett annat förhållande än
Sverige i delta afseende; men om man anser sig kunna åberopa
exempel ifrån Polen och Ryssland, så tror jag också att man bör
erkänna dem, som hemtas ifrån England, Holland och Danmark.
I Danmark hafva Judarne redan länge varit i åtnjutande af
snart sagdt fullkomliga medborgerliga rättigheter, utan att Dan¬
mark deraf haft någon olägenhet. Vidare har man anmärkt emot
Judarne, att de icke på något ställe blifvit nationaliserade. I detta
afseende lier jag att få åberopa samma tidskrift, som den värde
talaren i f. m:s åberopade, och jag skulle önska att för R. o.
Ad. få upläsa några sidor här, hvilka tydligen ådagalägga snart
sagdt omöjligheten för Judarne, att kunna nationalisera sig i elt
land, der de icke ega några rättigheter. Denna tidskrift samman¬
fattar sitt yttrande i dessa ord: ”alt fordra, att Judar skola anse
sig såsom fullt tillhörande den nation, som endast sparsamt skän¬
ker dem några rättigheter, som icke omfattar dem såsom bröder,
är både löjligt och orättvist.”
Detta är endast ett utdrag ur tidskriftens upsats i ämnet.
Dessutom i de länder der Judarne längst hafva haft med¬
borgerliga rättigheter, hafva de äfven mest sammansmält med fol¬
ket. Sådant är förhållandet i Frankrike.
Då Judarnes emancipation här för några år sedan var i frå¬
ga, infordrade Commerce-colhm uplysningar från konsulerna i alla
de länder, der Judar finnas, och Svenska konsuln i Paris afgaf
elt yttrande, hemtadt ifrån auktoriteter i Paris, hvilket ådagaläg¬
ger, att Judarnes nationalisering i Frankrike gjort ganska stora
framsteg. Commerce-colhm hade bland sina frågor tydligen ut¬
satt den: anse Judar i Frankrike sig såsom Fransoser, och der-
5 H. 5
6®
Ben 19 Mars e. m.
på svarades ett obetingadt ja. Jag tror icke att ett annat för¬
hållande skalle inträffa i andra länder, om Judarne tillerkändes
medborgerliga rättigheter. Jag tror icke att det kan gå så fort
att sammansmälta dem med andra nationer, men tror att det kan
gå det hän.
Horn hafva Judarnes förhållanden varit hos oss? I detta af¬
seende behöfver jag endast åberopa de vitsord, som blifvit gifna
af alla de auktoriteter, under hvilkas närmaste inseende Judarne
varit ställda. Bland dessa auktoriteter har måhända Landshm i
Östergöthlands län gått längst i rättvisa mot Judarne, och jag
skulle önska, att hans yttrande i detta afseende vore för R. o.
Ad. bekant. Ilan anser icke Judarne ega någon rätt att fordra
något. De hafva fått inflytta i landet under vissa vilkor, de veta
detta och måste underkasta sig det; men han anser dem vara för
samhället nyttiga och tillstyrker deras emottagande i följande or¬
dalag: ”Jag anser det vara en samhällsfördel, att den uti riket be¬
fintliga aktningsvärda församlingen af Mosaiska trosbekännare i
möjligaste måtto införlifvas med rikets öfriga invånare, på det att
lika fördelar af det lagbundna samhällets bestånd malte gifva al¬
la dess medlemmar lika interesse för det allmännas väl.”
Han tillstyrker till en början, alt Judar må få bosätta sig i
alla rikets städer, och på landet, när de derstädes ega fastighet.
Han vill icke genast tillåta dem att bekläda embeten, men
han vill att, sedan de under en generation lefvat i åtnjutande af
nämnde friheter, de då äfven borde kunna komma i fråga til!
embeten.
De öfrige auktoriteternas vittnesbörd öfverensstämma fullkom¬
ligt härmed och jag tror icke, att någons egen erfarenhet kan
jäfva delta.
Här bar blifvit anmärkt, alt det skulle vara en olycka för
Sverige, att genom Judarnes utsläppande på landet öka folkmäng¬
den i ett land, som vore öfverbefolkadt. Jag har ännu icke drömt
om, att detta skulle kunna vara förhållandet med Sverige, och jag
tror, alt en resa genom Sverige skall öfvertyga en hvar, att Sve¬
rige ännu eger stora tillgångar obegagnade för alf föda en betyd¬
ligt ökad folkmängd.
Man har sagt att det vore en olycka för ett fattigt land, att
kapitaler der finge inträde, emedan i ett fattigt land kapitalerna
oftast missbrukades. För min del kan jag icke fatta detta raison-
nement och vill icke en gång söka till att vederlägga del. Jag
anser att kapital tillök n ingen i ett land är en lycka, och en desto
större lycka ju fattigare landel är.
Vidare har man dragit i tvifvelsmål, huruvida Judarnes eman¬
cipation skulle befordra folkets lycka, sedlighet och dygd. Man
har sagt, att Judarne under nuvar. förhållanden visat sig serdeles
laglydiga, sediga och dygdiga; men att det vore naturligt, eme¬
dan de voro inskränkta inom några få orter i samhället, och så¬
ledes lätt bevakade. Jag får fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på
den omständigheten, att i Amsterdam, hvarest Judarne äro full¬
komligt emanciperade, förhåller sig antalet af de Judar, som gö¬
Den 19 Mars e. m.
67
ra sig skyldiga till brott, till antalet af christna såsom 1 till 11,
då den olika folkmängden är tagen i öfvervägande.
Hafva Judarne här i landet företrädesvis gjort sig skyldiga
till hvad man så ofia beskyllt dem för alt vara, nemi. schackrare
och ockrare? Jag tror del icke heller och jag tror icke att, ifall
en sådan benägenhet hos våra Svenska Judar funnes, de hafva
mindre tillfälle alt utöfva den nu, än om de hlefvo emancipera-
de. Det är nemi. icke Judar förment att resa i landet. De kun¬
na uppehålla sig livar de vilja, veckor och månader, och skulle
de då vara så benägna att öfva detta handtverk, så ser jag för
min del icke hvad hinder det skulle möta.
Alt Judarnes utsläppande på landet skulle verka indifferen¬
tism i religiöst hänseende, kan jag för min del icke fatta; men
efter jag nämnt den religiösa sidan af frågan, så tror jag att för
dem, som ifra för Judarnes öfvergång lill christna läran, skulle
detta lättare vinnas, om man tillåter dem att spridas i landet, än
om man tvingar dem ali vistas inom några få samhällen. Jag
tror alt Judarne, utkomna på landet, ovillkorligen skulle finna sig
i behof af någon religion. De kunna icke der samlas i tillräck¬
lig mängd, utan mäste hafva sina religionsöfningar i de större
städerna, och de sålunda på landel spridda Judarne skulle då,
snarare än nu, öfvergå till den christna läran.
Jag vill i största korthet sammanfatta huru jag ser frågan.
Jag ser för mig eli ganska inskränkt antal, en hand full menni-
skor, om hvilka min egen erfarenhet säger mig, om hvilka alla
auktoriteler i Sverige sammanstämmande yttrat, att de äro för-
tjente af medborgerliga rättigheter, och jag frågar förgäfves: hvar¬
före skall jag icke medgifva delta? Jag tror icke att det endast
är känslan, som svarar jakande. Jag tror icke att det finnes nå¬
got förnuftsskäl, ur hvilket man kan förneka dem en sådan rät¬
tighet, och på dessa grunder är det, som jag inom Ulsk. sökt att
bereda några utvidgade rättigheter åt dessa Judar. För min del
anser jag likväl visserligen icke alt man bör, om jag så får säga,
söka gå fördomen bröstgänges emot. Jag tror att man är skyldig
att gifva akt på hvad större delen af landets innevånare tänker,
och det är af dessa skäl jag icke vill obetingadt medgifva dem
att bosätta sig på landet. Jag tror alt det kunde vara ett steg
dertill, i fall man medgåfve hvad som en värd talare, Hr Fåhraeus,
i förmiddagens plenum föreslog, nemi. rättighet att bosätta sig
i städerna; och skulle R. o. Ad. icke vilja ingå ens på denna, i
min tanka högst billiga koncession, så är jag färdig att förena
mig med hvad Hr Fåhraeus föreslog, nemi. uteslutande af de ord,
hvarigenom Judarnes bosättning i städerna skulle blifva beroende
af benägenheten hos slädernes borgerskap; men för att få ändring
i detta betänk., som redan är återremitleradt af ett annat Stånd,
anhåller jag vördsamt hos R. o. Ad. om återremiss af det¬
samma.
Frih. Raab, Adam Christian: Man plägar visserligen
5*
68
Den 19 Mars c. m.
säga, ali då elt ämne länge varit disknteradt, del då också är
ullörndt. Della ämne är likväl af den beskaffenhet all det svår¬
ligen uilömmes under en diskussion. För alt bedöma detsamma,
fordras bevis för och emot, hämtade från alla länder, der Judarne
vunnit utvidgade friheter. I delta afseende loide vi litet hvar
sakna tillförlilliga uplysningar; roen alt väga de skäl, som anfö¬
ras med och emot, under del alt vi debattera frågan, del tror
jag vara en pligt. För min del bekänner jag mig lill Frih. Ha¬
miltons åsigter och yrkar återremiss samt tillämpning af del för¬
slag, Frih. Hamilton framställt. Jag anhåller, alt få upgifva mina
skäl härtill; men för att dervid vara så kort som möjligt, an¬
håller jag att få till vederläggning uptaga några af motslånda-
renas skäl.
Man har sagt att Judarne ingalunda äro förtiyckta: de åt¬
njuta alla de fördelar, som 1782 års Reglemente tillerkänner dem.
Jag vill erinra derom, alt Judarne hade större friheter innan
1782 års Reglemente af Coinmerce-colbm utfärdades. I R. St:s
beslut af år 1779 tillerkändes de samma fri- och rättigheter, som
andra främmande trosförvandter med det undantag likväl, att
Synagogor endast fingo för dera uprättas i de 3 släderne Stock¬
holm, Norrköping och Götheborg; men 3 år derefter ntgaf Com-
mercc-colhm sitt Cirkulär deruti förklarades att Judarne skulle
äfven till sin bosättning vara inskränkte lill de ifrågavar:de stä¬
derna. Vill man ännu närmare granska förhållandet med de
förmåner som Judarne f. n. ega, så torde man snart komma
ifrån den vilfarelsen, att de i delta afseende stå i något lyckligt
predikanten.
För det första äro Judarne inskränkta endast till 4 städer
och få icke bosätta sig på något annat ställe i Sveriges rike; få
icke köpa fast egendom; få icke ingå i Statens tjenst; nödgas i
alla kommuner deltaga i afgifterna, utan alt för sina behöfvande
åtnjuta några deremot svarande fördelar. Det är från dessa in¬
skränkningar, som man har sökt vinna några undantag. Nu är
sagdt, ali om Judar skulle få tillstånd all köpa fast egendom,
så skulle stor förargelse upkomma emedan de fira sabbaten på
Lördagen och derigenom gifva tjenstefolket dåliga exempel. Der¬
vid förekommer likväl att, om Juden, derigenom alt han firar
sin sabbat på Lördagen, hindras att tillse sitt arbete, måtte det
vara hans förlust; men det vill jag icke fästa mig så mycket vid.
Om Juden är en rätt-troende Jude och firar väl sin sabbat på
Lördagen, så innebär detta ett vackert föredöme för tjenarne att
väl fira deras sabbat påföljande Söndag. Om han åter försum¬
mar sin sabbat, så gör han ju icke någon slags förargelse der¬
med, såsom en Christen skulle göra, om han försummade sin
sabbat på Söndagen.
En värd talare bar sagt på f. m., att lagen mäste grundas
på rättvisa och att Judarnes emancipation skulle åstadkomma för¬
argelse derigenom, alt öfriga medborgare då skulle underkastas
tvång genom Judarnes rättigheter, och Svenska folket vill icke
höra talas om Judarnes utflyttning. Såsom bevis derpå har man
Den 19 Mars e. m.
09
anfört det beslut, som BondeSt. i denna fråga liar fattat. Jag
får svara att yrkesafund är en känd afund, som visserligen äfven
bär spelar sin rol, ehuru man liar i BorgareSt., som egentligen
är yrkesbröder med Judarne bär i landet, beslutat utvidgade fri¬
heter för Judarne, Skulle man rätta sig derefter, att Svenska
BondeSt. tiar, ehuru med en ringa majoritet, satt sig emot Ju-
darnes emancipation, då vore del väl mera skäl att fästa sig vid
oell rälta sig efter deras beslut i frågor, der det gäller ökade
skatter. Jag ber att få erinra derom, alt i de Heste sådane frå¬
gor fattar BondeSt. skiljaktiga beslut emot R. o. Ad. Om man
går ut i landet och frågar hvarje Bonde: ”skulle du vilja med¬
gifva alt vi få draga in den indeldta arméen? denna den Sven¬
ska folkets, den Svenska frihetens palladium! så måste jag säga
att jag befarar starkt att de Hesla skulle gä in derpå, derföre att
underhållet af denna aimée är dem kostsam och de äro på grund
deraf ganska benägna att slippa den.
Man tiar sagt att Judarne upföra sig väl nu; men tillika frå¬
gat hvem som går i borgen för alt, om utvidgade rättigheter dem
lemnäs, eli sådant förhållande skall fortfara? kanske, har man sagt,
är deras goda upförande nu en följd af deras generade ställning.
Jag vill icke se saken ur den synpunkt, hvarur den skulle kunna
betraktas, emedan den verkligen är kärlekslös; men jag ber att
få fästa upmärksamheien på, huruledes den värde talaren, sora
yttrade detta, om denna sals fullföljdes, skulle komma lill den
slutsatsen, att ju mer ett folk är förtryckt, ju mera moraliskt go¬
da skulle menniskorna blifva. Jag tror icke detta kan vara den
värde talarens åsigt, derom är jag lill och med fullt öfverlygad.
Jag tror icke heller att den upkastade satsen kan vara rigtig.
Samme talare har upläst ett stycke ur Brockhauseus Kon-
versations-Lexikon. Om han der läser hvad jag läst i e. m., pag.
331, så skall han finna att, sedan det af honom åberopade utlåt,
var afgifvet, beslöt den Rhenska Landtdageu alt pelilionera om
Judarnes fullkomliga likställighet i politiskt hänseende med lan¬
dets öfriga medborgare. Detta innebär del största beviset derpå,
att den första upgiften antingen icke var sanningsenlig eller oek
att de fördelar, som emancipationen medförde, öfverträffade olägen¬
heterna deraf.
En värd talare har befarat, att det motiv, Utsk. anfört, och
hvilket nu skulle befrämja någon utvidgning af deras rättigheter,
nemi. att de äro nyttiga och goda medborgare, skulle snart åbe¬
ropas för en ytterligare utvidgning af dessa rättigheter. Jag ber
Eder, Mine Hrr, att noga granska hvad ett sådant befarande inne¬
bär. Innebär det icke det skarpaste motbevis? Man säger att
Judarne upföra sig väl, alt de äro nyttiga och goda medborgare.
Detta kommer måhända än vidare att fortgå, om de få större
rättigheter, och på grund deraf kunna Judarne göra sig förljenls
af de rättigheter, som dem beviljas.
Samme värde talare har sagt, att med den riktning Judarne
hafva att föröka sig, så skulle de komma att snart utgöra ett be¬
tydligt antal hår i landet. Det är väl sant att Judarne äro an¬
70
Den 19 Mars e. m.
sedde, såsom de der föröka sig mycket; men det är också eli af
Historien vitsordad sanning, att i de länder, der Judarne hafva
blifvit full komligt emanciperade, hafva de icke såsom Judar för¬
ökat sig. Detta är förhållandet i Danmark och möjligen äfven i
andra länder, ehuru jag icke känner det; men i Danmark är för¬
hållandet att de, som bekänna sig till Mosaiska läran, efter deras
emancipation icke förökat sig, emedan de till stor del gift sig med
Christne och en stor del af deras afkomma öfvergålt lill Christ¬
na läran.
Samme värde talare liar sagt, ali om tjenslehjonet hade en
religion och husbonden en annan, så skulle det åstadkomma för¬
argelse och husbonden kunde icke då föregå med godt exempel i
religiöst afseende; men straxt efter sedan han sagt detta, så sä¬
ger samme talare: gifve Gud att Lutheranerne äro så varma för
sin tro, som vi måste erkänna att Judarne äro för deras. Jag
ber Eder, Mine Hrr, lägga tillsammans dessa båda upgifter. Då
man sätrei1 att en Jude är varm för sin tro, månne icke delta
innebår ett erkännande deraf, att Juden skall i handlingar, som
röra den omständigheten, visa eli godt föredöme för andra.
Man har jemfört benägenheten att inympa Judarne på Sven¬
ska folket, med de resonerade giftermål, der kontrahenterna icke
hafva tycke för hvarandra. Om jag antager denna liknelse till
en viss del, så ber jag likvist att få fästa upmärksamheten på
det haltande. I fråga om giftermål skola kontrahenterna känna
hvarandra. Här är deremot fråga om alt tillerkänna Judarne
rättighet att Hytta ut i landet, så att de få tillfälle alt blifva kända
af Svenska folkel och alt göra bekantskap dermed.
Hr von Hartmansdorff har sagt: kan det väl förtyckas någon
att ej i sitt hus emottaga den gäst, som han icke tycker om?
Han kan hafva all välvilja och aktning för gästen, men är der¬
före icke skyldig att mottaga och gästa honom. Liknelsen är
oriktig; ty alla gäster, som besöka en värd, äro vanligen konsu¬
menter. Här är icke fråga om att mottaga dem såsom konsu¬
menter af landets resurser, nian såsom producenter, och då måste
man väl erkänna all detta land har ganska många resurser att
användas lill produktion. Vill jag nu likväl antaga denna lik¬
nelse, — hvilket jag är mycket benägen för — så är väl tillåtet
för en värd, som emottager gäster i sitt luis, att för dem uplåta
hvilka rum han behagar. Här hafva vi i Sverige anvisat Judarne
just vår praktvåning, om jag så må säga, vära vackraste och yp¬
persta städer, nåväl! nu är fråga att visa dera ur praktvåningen
till mindre prydliga rum. Hvad är väl att säga emot detta, då
det är en värds ovillkorliga rättighet?
Samme värde talare har talat om faran af Judarnes kapilaler
för landel och sagt, att Judarne äro stora kapitalister och vi ett
fattigt folk. Nåväl! är det så stor lycka att vi äro ett fattigt
folk? Vore det icke lyckligare, om vi vore ett rikt folk och kun¬
de vi icke, om vi finge tillökning i våra kapitaler, blifva rike ge¬
nom kapitalernas användande på tillgodogörande af våra materiela
resurser lill ytterligare förvärf?
Den 19 Mars e, ra.
71
Samme välde talare yttrade: ”Det beröm Judarne fått, för¬
nekas ej, men de hafva ett ringa antal och de äro i allmänhet
förmögna. Vi skola akta oss för att blifva öfverlupna af dem.”
Delta yttrande är verkligen förvillande, Mine Hrr. Här är icke
fråga om att tillstädja fri inflyttning för hvilka Judar sorn helst.
Här är icke ett ord laladt derom, utan här är blott fråga om de
rättigheter, som böra tillkomma Judar, hvilka redan äro Svenska
medborgare.
Man har sagt alt Judarne iakttaga en rangskilnad sins emel¬
lan vid kyrkogården, att de ega 2 kyrkogårdar, en för den för¬
nämsta stammen och en för de ringare. Upgiften är ett stort
misstag. Del förhåller sig sålunda, alt det finnes 2 kyrkogårdar,
af hvilka den ene för närvarande icke begagnas; men den audra
kyrkogården är tillkommen derföre och derigenom att eli sällskap
bar bildat sig ibland Judarne, som kallar sig för ett begrafnings-
sällskap och hvars åliggande det är icke allenast att vårda de
sjuke och att besörja deras begrafning, eller förfoga om att alla
komma i jorden, sorn man säger, utan äfven iklädt sig den för¬
bindelsen att tillse att alla Judar, de mera förmögne eller mindre
förmögne, de mera förnäma och de mindre förnäma, få en alde¬
les lika begrafning, och det lärer val icke vara någon nation,
som iakttager en sådan jemlikhet som Judarne. Häraf tordén J
finna, Mine Hrr, huru obefogade dessa upgifter voro. Man har
talat om uplopp år 1838, rigladt emot Judarne. Det var en
folkförvillelse, det är oneklig!. Men, Mine Hrr, månne det kan
komma i fråga här, att man skulle vilja inskränka rättigheterna
för dem, emot hvilka uplopp varit riglade?
Det är sagdt att Judarne sökt inträde i elementar-skolau för
sina barn, men blifvit nekade. Samme talare, sora sade delta,
erkände med sin vanliga öppenhet, att det var han som nekade.
Nåväl, när man sjelf säger att man nekat sådant, kan man väl
då åberopa della såsom något motiv?
Man bar sagdt att Judarne icke duga lill krigare. Jag känner
icke förhållandet närmare dermed; men säkert är att en af Dan¬
marks utmärktaste krigare är en Jude, och vi hafva på f. m. hört
en talare här midt emot omnämna, alt 3 ibland de utmärktaste
Generaler i Franska arméen voro Judar. Visar icke detta fallen¬
het för KrigsStåndel?
Jag har hört upgifvas, att på det Ryska fartyg, som om¬
nämndes på f. m. och på hvilket, enligt upgift åtskilliga Judar
skulle befunnits anställda såsom endast kockar, men ingalunda
såsom soldater, verkligen skulle hafva funnits soldater, hvilka be¬
vistat Synagogan här. Detta är blott en mundtlig upgift, för
hvilken jag icke kan svara; men den har i dag blifvit till mig
gjord.
Man har talat om Judarne i Pohlen, och det är sannt, att
förhållandet med Judarne der är ganska ynkligt; men detta land
är också det enda land, der Judarne uplefvat ett sådant förtryck.
Men till nackdel för Judarne har man icke npgifvit den förtryckta
belägenhet, i hvilken de varit ställda i Pohlen. De hafva varit
72
Den 19 Mars e. m.
der utan medborgerliga rättigheter, utan tillfälle till förtjenst, lill
följd hvaraf de nödgats sänka sig derhän alt i allmänhet vara
schackrare, krögare, värdhusvärdar. Dessutom tillkommer en an¬
nan omständighet, som varit gemensam både för Pohlackar och
Judar, att upfostran för den lägsta befolkningen der har varit gan¬
ska slö i Pohlen, så att de Pohlska Judarne hafva delat med den
öfriga befolkningen det eländiga tillstånd i afseende pä uplysnin-
gen, som just föranledt, att de blifvit vedervärdiga för alla.
I öfrigt vill jag icke inlåta mig i svaromål mot den åldrige,
vördige man, som i f. m. salt till höger och nu sitter till ven¬
ster om mig. Jag skulle blott hafva önskat alt hans ännu äldre
broder nu varit här. Jag är öfverlygad att han, med sin stora
talang skulle vederlagt den frejdade talaren på detta mm.
Man har sagt, alt hvarje steg, som kan skada Statsreligio¬
nen, borde man motsätta sig. Jag tror att derom är icke någon
skiljaktighet, utan alt frågan blott är derom, hvad som mest ska¬
dar Statsreligionen, antingen den grundsats, att vara intolerant
eller den grundsats, som står i vår lära; att älska Gud öfverallt
och vår nästa såsom oss sjelfva. I fråga om hvilken är vår nä¬
sta, ber jag alt få gifva ett svar. Det svaret är också tillämpligt
på hvad flere talare här hafva yttrat om Judarne, dä de kallat
dem för främlingar. En talare har sagt alt dessa främlingar bor¬
de vara belåtna, så länge som de få vara qvar i landet. Jag
ber att få erinra om hvad som utgör ett evangelium, att det up-
stod en frestare, som frestade Frälsaren med den frågan, hvem
som var vår nästa. Då fick han svaret med liknelsen om man¬
nen, sora for ifrån Jerusalem till Jericko och sedan han först
upgifvit, huruledes presten, som reste till Jericko for förbi den
sargade mannen, så kom en Samaritan, som förbarmade sig öf¬
ver honom. Då frågade han den lagkloke, hvilken var nästan,
och denne svarade Samåritanen; men Frälsaren svarade; gack du
och gör sammaledes.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Det är i sanning en
nedslående företeelse, att i sista hälften af 19:de seklet, sedan Chri¬
sti milda och fördragsamma lära i nära 2000 år efterhand blifvit
spridd öfver hela vårt jordklot, ett sådant öfverläggningsämne sorn
detta, ännu en qvarlefva från medeltidens dystra fördomar, skall
behöfva förekomma. Må den motsatta sidans talare ursäkta, att
mig synes det borde numera endast vara i China, Marocco eller
Turkiet, som tvekan om det rättvisa i denna sak kunde finna rum.
Mången af Mosaiska trosläran tillhörer säkerligen vida mera
Messia: andeliga rike, än vissa med benämningen Christne. Att
Mosaiske trosbekännare, långt ifrån att söka göra proselyter, ofta
upföda sina barn i det landets religion, dit de böra, är ett all¬
mänt kändt factura, och någon farhåga i det afseendet bör såle¬
des omöjligen kunna missleda omdömet. De här i riket infödde
,äro landets barn, lika väl som vi alla andra.
Det förefaller derföre oförklarligt nog, alt de skola förvisas
från alla öfriga orter af riket, till endast 4 städer, då R. F:s
Den 19 Mars e. m.
73
16:de §, som borde utgöra grundvalen oell rättesnöret för alla
andra stadganden, uttryckligen inuehåller, alt ”Konungen må in¬
gen från ort till annan förvisa, ingens samvete tvinga eller tvin¬
ga låta, utan skydda livar och en vid en fri utöfning af sin reli¬
gion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn, eller
allmän förargelse åstadkommer.”
Hvad Ulsk. föreslagit förvärrar, i stället att förbättra deras
ställning. De skulle derigenom underkastas förödmjukelsen af ett
afslag från en Stads Borgerskap å en anhållan, som borde vara
deras grundlagsenliga rättighet.
Ehuru det vore önskeligast, om fulla medborgerliga rättighe¬
ter, i likhet med hvad i flere af Europas länder redan ägt rum,
genast kunde dem tilldelas, endast med undantag för sådane, der
religions-skiljaktigheten lägger bestämda hinder i vägen, inskrän¬
ker jag mig dock f. n. lill hemställan om en underd. skrifvelse
till K. .M. från R. St., att åt infödde eller naturaliserade Mosai¬
ske trosbekännare må blifva medgifvet alt fritt bosätta sig i alla
rikets städer, samt på landet, då de der äga fastighet; och får i
följd deraf anhålla om ålerremiss af betänk., på det Utsk. må
komma i tillfälle att taga de dervid gjorda anföranden i närmare
öfvervägande.
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Gr. Liljencrantz, Guslaf Fredrik: Det kan ingalunda
vara min mening att här till besvarande uptaga den mängd af
skäl, sorn hafva blifvit anförda af de Hrr, som åro af motsatt öf¬
vertygelse med mig i denna fråga. Jag önskar blott, att få i
korthet uptaga några af dem, som jag fästat mig vid.
I första rummet får jag uptaga den anmärkn:n, som blifvit
gjord, att de, som dela samma öfvertygelse som jag, göra det af
fördom. För min del liar jag sökt och jag tror att äfven andra,
som med mig dela denna öfvertygelse, icke hafva underlåtit att
gifva, i min tanke, fullt ut lika goda skäl för sin öfvertygelse,
som de, hvilka hafva blifvit framställda på den andra sidan, och
har man gifvit skäl för sin öfvertygelse, så tror jag också, att
man bör vara befriad ifrån tillvitelsen alt hylla denna öfverty¬
gelse på grund af fördom. Med lika mycket skäl skulle jag kun¬
na säga, att mina motståndare hafva grundat sin öfvertygelse på
falsk filantropi, förvillelse och mera sådant. Det ämnar jag likväl
icke befalla mig med. Jag är fullt öfvertygad om, att deras åsigt
är lika mycket grundad på oegennytta och på deras öfvertygelse
om samhällets fördel, som min.
Frih. Hamilton har sagt, att han icke kan förstå, huru Ulsk,
kunnat hafva hjerta att framkomma med sitt nuvar. förslag. För
min del tager jag mig friheten att fästa Frih:ns upmärksamhet
derpå, att det är just derföre att Utsk. vid detta tillfälle icke lå¬
tit hjertat tala, utan förståndet, som Utsk. endast har tillstyrkt
hvad som efter dess öfvertygelse vore för samhället lämpligt eller
icke lämpligt, och jag anser att lagstiftaren bör, så litel som möj¬
ligt, lyssna till bjertats ingifvelser såsom ofta missledande.
74
Den 19 Mars e. ra.
Gr. Klingspor liar sagt, att Historien vitsordar, att Judarne
varit ett sedligt och dygdigt folk o. s. v., en mängd epiIheter,
som jag icke nu erinrar mig. Ja! hvar och en har läst historien
på sitt sätt. För min del har jag icke läst historien sålunda.
Jag kan icke tro att Judarne blifvit utdrifna ur deras land på
grund af deras dygder och goda seder, ulan till följd af raka
motsatsen.
Samma värde talare har behagat likna min framställning vid
en predikan. Det kommer kanske deraf alt Frih:n icke sedan
sin ungdom har hört någon predikan. Om Frilen nu efter up-
nådd mognad ålder skulle slå sig på alt någon gång besöka Guds
hus, så skulle han kanske finna att mellan min framställning och
en predikan är en väsendtlig skilnad. _
En sals, hvarpå man lägger synnerlig vigt är, att här egent¬
ligen icke är fråga om några andra Judar än de, som äro födde
i Sverige eller här uaturaliserade. Det är visserligen sant, att
man i början icke talar om några andra än dessa Judar; men
blir det fördelaktigt för Judar att bosätta sig i Sverige, så är det
troligt att Judarne ifcke skola underlåla att hitta hit, likasåväl
som till andra länder, der det är förmånligt för dem att vistas.
En talare på f. m. och Frih. Raab på e. m. hafva återkallat
i minnet hvad jag föredrog ur en redogörelse af anktoriteterne
i Rhenländerna öfver det sätt, hvarpå Judarne der framfarit,
hvarvid desse Hrr yttrat att det vore besynnerligt, alt Rhenska
Landtständerna oagtadt desse klagomål kort derefter fattade be¬
slut om Judarnes fullständiga emancipation. Jag svarar härtill alt
dessa Landtständer hafva gjort hvad R. o. Ad. skulle göra i denna
stund, i fall de biföllo hvad de värde talarne föreslagit, d. v. s.
fatta ett beslut i rak strid emot nationens önskan. För min del
vill jag icke af ett sådant misstag hämta denna slutsats, utan
tvärtom; och på det R. o. Ad. icke må gå samma väg som dessa
Rhenska Landtständer är det som jag afstyrker all vidare utsträck¬
ning af Judarnes friheter utöfver hvad Utsk. har förordat. I öf¬
rigt vill det synas mig, som de Hrr, som förordat Judarne, skulle
kunna liknas vid föräldrar, som äro oändligt ömma om sina barn.
Dessa barn säga de äro väl lyckliga; men de äro icke nog lyck¬
liga. Vi skola göra dem ännu lyckligare. Judarne äro icke olyck¬
liga, de äro icke halade, icke förföljda. De äro till och med
lyckligare än mången af oss; ty de äro i allmänhet icke ens af-
undade. Om de nu linge de fördelar, som man här vill till¬
skynda dem, så finge de troligen erfara motsatsen af denna lyck¬
liga ställning, hvari de befinna sig. Jag tager för gifvet att så
skulle inträffa, om de sp-iddes på landsbyggden; och jag är öfver-
tygad derom att der folket icke på annat sätt får rätt, så lager
del sig rätt på gammalt Svenskt vis.
För min del får jag fortfara i mitt yrkande att någon huf¬
vudsaklig utsträckning i fråga om Judarnes rättigheter icke må
medgifvas. Jag vill icke motsätta mig återremiss, vill icke heller
bestämdt yrka att den må ske, utan är färdig att med majoritc-
Den 19 Mars e. m.
len af R. o. Ad. förena mig, i fall den synes böjd för den åsig-
ten alt belänk. bör afslås.
Hr von Kraemer, Anders Roberl: Mycket skulle kunna
anföras till vederläggning af hvart oell ett af de i min tanka
svaga motskäl, som här blifvit anförda emot utvidgning af de Mo¬
saiska trosbekännarnes rättigheter; men jag vill hufvudsakligen
bär bålla mig till ett af dem, ett, som ofta och af många talare
blifvit uprepadt.
Man bar sagt, att de här i landet bosatte Mosaiske trosbe¬
kännare — och blott om dem är nu fråga — ej äro att betrakta
som Svenskar. ”Nej, de äro af en främmande race, de äro frem-
lingar,” har man sagt och återuprepat, och man bar vältaligt
försvarat det Svenska folkets rättigheter emot dessa påträngande
utländningar.
Hvad fordras då för att få vara Svensk? Aro ej de Sven¬
skar, hvilkas alla förfäder bott i Sverige sedan generationer till¬
baka; som äro födda i Sverige; hvilkas modersmål är Svenska;
som placerat allt hvad de äga och hafva i Svensk rörelse och in¬
dustri? Ar det då blott de, som härstamma från landels urin¬
födingar, som kunna kallas Svenskar? Är det alldeles omöjligt
att afkomlingarne af dem, som härstamma från ett annat land,
kunna, i tidernas längd, blifva verkliga Svenskar?
Skall man gå så strängt till väga så skulle en stor del af
dem, som sitta på detta rum också vara fremlingar, ty en stor
del af R. o. Ad. härstammar som bekant, från Tyskland, Frank¬
rike, England etc.
Ja, jag sjelf, som här talar skulle då ej få vara Svensk!
hvaremot jag dock får mig reservera.
I alla fall lär väl delta blott vara omsvep för att komma
ifrån det skäl, som man icke vill åberopa, nemi., att de ej äro af
vår trosbekännelse. Detta lärer väl vara det rätta hindret, hvar¬
före man icke vill betrakta dem som Svenskar, och eli bevis att
så är, ligger deruti, att icke någon röst böjer sig emot de till
Christendomen öfvergångne eller framdeles öfvetgående Judarnes
rättigheter. Visst är det sannt, alt nu alla öfrige innevånare i
Sverige äro Christna, men det har åtminstone icke alltid så varit,
och man skulle kunna fråga, hvad det då var för en nation, som
bebodde Sverige före Christendomens införande? Var della icke
Svenskar, fast de icke voro Christna? Detta hvad angår de i
Sverige bosalia Judarnes rättighet att betraktas som Svenskar!
Betraktar jag åter saken från den religiösa ståndpunkten, så
får jag bekänna, att jag ej tror på den fara man förespeglat af
rättigheten för de Mosaiske trosbekännarne att bosätta sig i rikets
alla städer och till och med på landsbygden.
Man har fruktat, att en betänklig indifferentism derigenom
skulle upstå. Jag tror det ej. Ty mig synes det klart framstå
af andra länders erfarenhet, att den fria beröringen af olika tros¬
bekännelser tvertom varit en helsosam stimulus för den afdom-
nande religiösa ifvern — — —
76
Den 19 Mars e. m.
Dock jag afbryter! ty jag ser att jag är nära alt inträda på
rdigionsfrihets-frSgans stora stridsfält. Jag vill blott såsom en
ytterligare lugnande omständighet för dera, som frukta för Sven¬
ska Statsreligionen, ånyo åberopa hvad bär af manga, bar blifvit
sagdt förut, nemi. att Judarne icke någonsin gjort sig kända för
proselytmakeri, utan tvärtom, till oell med under nuvar. förhål¬
landen ofta öfvergåll till Christna läran, oell troligen skulle de
öfvergående blifvit talrikare, om de icke just genom det mot dem
rigtade förtrycket och förföljelserna sammanbållits. Hela den Ju¬
diska racen har under flere sekler varit ansedd med afsky och
det är först under den sista tiden som man har börjat alt något
billigare behandla densamma.
Det var under sådana förhållanden naturligt att de för¬
tryckte och förföljde, med så mycket större kärlek och ihärdighet
fästade sig vid sitt hopp om en kommande hämnare och uprät-
tare; att de öfver hela jorden förskingrade med förtviflans kraft
faslhöllo vid sina religiösa dogmer, det enda band, sorn ännu sam¬
manhöll dem och, genom att det gaf dem känslan af att bilda
en religiös enhet, gaf dem en slags ersättning derför ali man
nekade dera att betrakta sig såsom medlemmar af de folk, bland
hvilka de bodde, och såsom sitt fädernesland det land, der de
sett dagen.
Min öfvertygelse är, att hade från början tolerans och frihet
dem förunnats, så skulle den sista Mosaiten längesedan försvunnit
från jorden.
Ja, mig förefaller hela Mosaismen såsom ett gammalt träd,
hvars kärna är förtärd af ålder, och som längesedan skulle splitt¬
rats och ramlat om de ej sammanhållits af de jernband, hvarmed
man omgifvit detsamma — förtryckets, ofördragsamhetens och af-
söndringens jernband!
Betrakta vi åter saken ur den verldsliga klokhetens synpunkt,
så tror jag, att man äfven från denna utgångspunkt skall komma
till eli för Judarnes sak förmånligt resultat.
Man har sagt, att Judarne, långt ifrån att vara nyttiga för
ett lands industri, skulle vara skadliga, emedan de blott vilja
sysselsätta sig med småhandel, eller — för att utsäga det fula
ordet — med alt schackra. Mig synes denna beskyllning vara
oförtjent, då man på sednare tider sett judisk omtanka och judi¬
ska kapitaler använda i större både handels- och industriella före¬
tag. O rsaken hvarföre de kanske möjligen ännu till en del, men
i synnerhet förr, sysselsatt sig med smårörelse var troligen den,
att de icke hade någon säkerhet, knappast till lif, och alls ej
till egendom. De vågade derföre, naturligt nog, icke använda
sina kapitaler på större företag, som fordrade lång tid för att
gifva någon afkastning, utan de måste använda dem på sådana,
som gifva ögonblickliga vinster, Denna förebråelse är derföre
ungefärligen detsamma sora om man förebrådde en fogel, som
man satt i hur, alt bans flygt är så inskränkt! Om man lemnar
de Mosaiska trosbekännarne tillfälle att försörja sig genom alla
lolliga utvägar liksom andra medborgare, så skola de med sin
Den 19 Mars e. m.
77
kända spekulalionsanda likaväl egna sig åt lika stora företag sorn
hvilken annan som helst. Men, säger man, om de också i st. f.
småhandeln, vilja egna sig åt större företag, så äro de i alla
fall främlingar och suga musten ur vårt land. Låt dem då i
Guds namn vara främlingar; men de äro åtminstone fremlingar,
som för alltid stanna qvar i landet, och som här qvarlemna hvad
de förljenat; i detta fall göra Israeliterna eli förmånligt undan¬
tag ifrån andra utlänningar, Engelsmän, Tyskar o. s. v., hvilka
under fördelaktiga konjunkturer här tid efter annan nedsatt sig
och, sedan de samlat förmögenhet, lemnat landet, hvilket varit
exempellöst bland de Mosaiska trosbekännarne.
Betrakta vi slutligen frågan med ledning af historiens vitt¬
nesbörd, så se vi huru Hugenotterne, en industriös race, goda
medborgare, men af olika trosbekännelse med Frankrikes och
Flanderns öfriga innebyggare, och derför af dem hatade, pä olika
lider ur dessa länder fördrefvos.
Tyskland, (lolland och i synnerhet England öpnade gästfritt
sina landamären för de fördrifna. — England var då, såsom
Sverige nu, ett land med stora naturliga tillgångar, men utan in¬
dustri. Skillnaden var, alt man der ej fruktade de mera företag¬
samma invandrarnes konkurrens, utan med nöje såg dem göra
hvad man ej sjelf kunnat. — Detta blef första väckelsen af den
Engelska industrien, som nu hunnit till en sä oerhörd höjd.
I Spanien fanns också en industriös race, af olika religion
med landets andra innebyggare, nemi. Moreskerne. Man skrek
äfven der öfver ”att Moreskerna slagit under sig all industri och
rörelse, och alt de Verkliga Spaniorerne af deras konkurrens hin¬
drades att komma sig upp. Bara Moreskerne fördrefvos så skulle
naturligen all deras handel och industri falla i Spanska händer!”
Moreskerne fördrefvos; men med dem följde deras industri
och den dåsiga Spanioren blef ej lifligare derföre, att han befria¬
des från deras konkurrens! Jag tror att på samma sätt Judarnes
industri i Sverige har varit en industri, som i annat fall ej skulle
upkommit, och jag kan aldrig se, att del för ett land icke skulle
vara nyttigt alt få en sådan tillökning i sin industri. Ja, jag
skulle icke hafva någonting emot att biträda Utsk:s betänk, om
det hade varit deruti yrkadt fullständig emancipation ej allenast
för de Judar, som nu här finnas titan äfven för dem, som kunna
vilja inflytta, ty jag tror att de skulle medföra ett plus af före¬
tagsamhet och kapitaler, som annars uteblifver; sådant är dock
hvarken af Utsk. eller af någon annan föreslaget. Min röst skulle
således blifva en ropandes röst i öknen. Jag förenar mig derföre
med det förslag, som synes mig böra bafva mesta utsigt att gå
igenom, eller Frih. af Ugglas reservation om meddelande af rät¬
tighet att så väl i alla städer som på landet bosätta sig och be¬
sitta egendom för de nu här i riket bosatte Mosaiter och begär
fördenskull ålerremiss af betänk.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag vill icke uppehålla
tiden; endast besvara ett par anmärkn:r, som blifvit gjorda på e. m.
78
Den 19 Mars e. m.
Man har sagt, att större friheter för Judarne här i landet
skulle kunna åstadkomma indifferentism för Statsreligionen. Jag
citerar denna anmärkn. emedan det icke torde vara rätt att be¬
gagna sådana argnmenter.
Vidare har samme talare sagt, att Svenska folket skulle vara
månt om att få Judarnes rättigheter utvidgade. Jag tror icke att
delta är enl. med sanna förhållandet; ty i allmänhet tror jag att
den del af Svenska folkel, som den värde talaren förmodligen
menade, nemi. allmogen, skulle vara mera belåten, att de rättig¬
heter, som Judarne ega, icke mätte utvidgas.
Samme talare har sagt, alt man behandlar dem, såsom ett
föragtadl slägte. Jag tror icke ali man gör det; men om man
gör det, så ser jag icke att man, just derföre att man anser dem
för ett föraktadt slägte, skulle vara mer böjd för att gifva dem
större rättigheter.
En talare har sagt att om en fågel är insatt i en bur, så
flyger han icke der. Om det är en roffågel, så är roan icke just
så angelägen om att öppna buren, utan då är det bäst alt han
sitter der; men raljeri å part, jag tror att den verksamhet, som
Judarne utöfva!, i allmänhet inskränkt sig till den handel, som
icke varit den tjenligaste, om den också har varit den indrägtiga-
ste. De galanteri-varor och de retande nöjen, som Stockholms
publik bjudes på, de bevisa hvaruti en ganska stor Judisk verk¬
samhet har bestått.
Vidare torde man påminna sig huru genom Judarne dyrbar¬
heter af verkligt värde blifvit utbytta emot dem, som varit af
minst sagdt underordnadt värde.
Jag beklagar att jag icke är nog lättrörd, att jag kunnat låta
den sisla historien om den barmhertige Samarilanen ändra min
öfvertygelse. Jag hoppas alt R. o. Ad:s ledamöter icke heller
skola ändra sin och röstar för afslag på betänk.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag är sjelf trött att höra nå¬
got vidare i denna fråga, ty jag tror att icke någon öfvertygar
den andra, och då jag förmodar att andra ledamöter dela samma
lycke, så ber jag blott att få instämma med Hr von Hartmans¬
dorff och Gr. Liljencrantz.
Frih. Cederström, Rud.: J3g skulle önska att ej behöfva
långvarigt uptaga tiden med besvarande af åtskilliga bland de an-
märkn:r, som vid mitt och mina medlänkandes anföranden äro
gjorda; men i afseende på den förebråelse för kärlekslöshet, som
blifvit oss frikostigt gjord, nödgas jag blifva något utförligare,
enär jag tror det vara skål att taga i betraktande de följder, som
Jude-emancipationen inom de Europeiska Staterna medfört, och
det utan afseende på huruvida religiös fanatism i vissa trakter
möjligen kunnat ega rum eller icke. Jag anhåller alt i berörde
hänseende få delgifva några uplysningar hämtade utur en utländsk
tidskrift af mycken förtjenst: ”Deutsche Vierteljahrs Schrift,” ar¬
tikeln: ”Der Deutsche Bauer und der möderne Stååt.” Dessa
uplysningar äro ganska färska, enär de innehållas i det för Juli—
Den 19 Mars e. m.
79
September 1850, nyligen utkomne häftet, som jag i detta ögon¬
blick har i min hand, och hvarur följande torde förtjena vår up-
märksamhet vid detta tillfälle, enär del bevisar, genom jemförel-
sen, huruvida vårt sätt att behandla Jsraeliterne f. n., och under
de inskränkningar lill vissa lokaler, dem de hos oss äro under¬
kastade, icke är vida alt föredraga framför de vidrigheter, för
hvilka medlemmar af berörde folkstam varit utsatte just i vissa af
de länder, der de af lagarne förunnats vidsträcktare rättigheter.
Utdraget lyder i öfversättning sålunda:
”De skymfliga Judeförföljelser, som i en mängd af södra
Tysklands orter anställdes under Marsdagarne 1848, visade en
partikularistisk anda djupt inrotad hos menigheterne. Ty det är
märkvärdigt nog, alt just de landsorter, hvilka man med förkär¬
lek kallade ”uplysta,” i hvilka nemi. skolmästare och demagoger
gjort sitt yttersta bemödande för en grundlig modernisering, läto
komma sig lill last excesser i besagde riglning; landsorter, inom
hvilka något religionshat svårligen kunde äga djupa rötter, då
man under många år gifvit sig all möda, att hos bönderne in¬
gjuta likgiltighet för religiositet. Men dessa Badiska Judeförföl¬
jelser föranleddes också icke af något religionshat. De förorsaka¬
des fastmera af det hat, som upkommil hos de genom hemma¬
nens alltför långt drifna klyfning utarmade och dymedelst åt
Schacker-Judarnes tyranni prisgifna bönderna —; ”der Tyrannei
der Schacker-Juden preisgegebenen(uttrycket låter icke väl, men
öfversättningen måste vara trogen) —härtill kom den natur¬
liga fiendskapen hos den exklusiva bondekorporationsandan emot
den sig inträngande främlingen; likaledes var jordägarnes förakt
för den hembygdslösa, kringslröfvande folkstammen, en känsla, som
härvid gaf sig luft. Således, oaktadt dessa bönder så länge fått
del af den moderna uplysningen, hände sig likväl, att i första
stunden, dä de kände sina händer obundne, bröt hos dem den
gamle Adam på ett så förskräckande sätt åter fram.”
Man torde af detta utdrag finna, huruvida Judarnes lott är
synnerligen betryggad, blott genom att tilldela dem oinskränkta
emancipalionsrättigheter. Der menigheten saknar förtroende för
främlingarne, blifver deras ställning icke lyckligare för det att
lagens bokstaf förklarar dem lika berättigade med landels egna
barn.
Jag har sorgfälligt sökt undvika att yttra något förklenande
om den Judiska församlingen i Sverige. Jag tror icke att den
förtjenar klandras; men, med betygande af denna öfvertygelse,
kan jag likväl icke underlåta att, i anseende till frågans stora
vigt, till besvarande uptaga ett och annat ibland de yttran¬
den, som till förmån för en fullständig emancipation här blifvit
fällda.
Hr v. Kraemer har yttrat att de i vårt land bosatte Israeli¬
ter måste vara Svenskar, så vida de äro födda i Sverige, lala dess
språk och härstädes äga sitt hem. Hvad de i religiöst hänseende
tro, anser talaren icke böra frånkänna dem namn af Svenskar.
Hr v. Kraemer har begått det stora förbiseendet att efter sär¬
80
Den 19 Mars e. m.
skilda omständigheter, tagne hvar för sig, vilja bedöma en fråga,
som hör ses i sin helhet och sålunda behandlas. Det är icke
fråga ensamt om härkomsten, icke ensamt om trosbekännelsen,
utan det är fråga om Israeliterne i deras dubbla egenskap af
främmande folkstam samt trosbekännare af en från vår christna
lära skiljd religion. Ty så länge afkomlingarne af Judiska natio¬
nen vidhålla sina fäders tro, och så länge sambandet af härkomst
och religionsbekännelse hos dem är beståndande, lika så länge är
detta så innerliga, så kraftiga samband ett oöfverstigligt hinder
för dem att kunna, eller ens i djupet af sina hjerlan vilja, sam¬
mansmälta med andra nationer. Först när detta samband uphö-
rer, då Judar lemnat sina fäders tro och derifrån öfvergätl till
vår, så visar erfarenheten att de hos denna stam, såsom man all¬
tid bör erkänna, befintliga goda och förträffliga egenskaper af
ordningssinne, omtanka, ihärdighet, flit och skarpsinnighet, m. m.
på det lyckligaste sätt förmälas med dem, som utgöra Svenskens
egenskaper. Långt ifrån att, såsom Hr v. Kraemer yttrat, mitt
anförande skulle åsyfta något slags intrång i de landsmäns natio¬
nalitet, som hafva Israelitisk härkomst, så vill jag med största
beredvillighet erkänna alt så väl bland öfrige Svenske undersåter,
som ock lill och med bland ledamöterne af Rikets första Stånd
finnas högst aktningsvärda och ganska Svenskt sinnade personer,
sorn draga sin härkomst i närmare eller fjermare led från den
Israelitiska stammen; delta bör icke i minsta mån förringa det
erkända värdet af deras förtjenstfull och goda egenskaper; tvert-
odi, en del af dessa karaktersförmåner synes vara ett arf af för-
fäderne; — ett arf, som blifvit från andra måhända mindre goda
tillsatser renadt genom infflrlifningen med den christna försam¬
lingen och antagandet, der det har skett med hjertat, af förso¬
ningens högre ljus och renare läror.
Det är således icke på grund af någon fördom emot en Ju¬
disk härkomst jag tror att Svenska folkel bör vägra att i alltför
nära gemenskap emottaga denna stam; men så länge stammen
af sin öfvertygelse känner sig upmanad att vidhålla sina fäders
tro och sina seder, så äro Israeliter Israeliter, och lika litet Sven¬
skar, som de i Pohlen, Spanien eller annorstädes blifva fullt na¬
tionella Pohlackar, Spaniorer o. s. v. — Och för alt göra detta
genom anförande af något exempel klart, beder jag att, med stän¬
digt undvikande af allt tadel öfver den i våra Svenska större stä¬
der och på några få ställen i landet boende aktningsvärda JVJo-
saiter, få meddela ett ytterligare utdrag ur den Tyska tidskrift,
hvarutinnan jag redan hämtat några nyttiga uplysningar. Se här
en ganska betecknande anekdot, sorn förekommer pag. 93.
”Då i den tidpunkt, sora följde efter freden i Liineville, ett
byalag i trakten af Neuwied, inom ett kortare tidsförlopp nöd¬
gats tre gånger ombyta Landsherre, förenade sig bönderne uti
beslutet att afgifva en bestämd protest mot della behandlingssätt,
under uttalande af den önskan att man måtte dock ändlligen låta
dem engång behålla sin Furste. De Judiska invånare, som fun-
nos
Den 19 Mars e. m.
81
nos i samma byalag, och som likaledes upmanades alt underteckna
berörde insaga, besvarade denna upmaning pä ett afböjande salt
uti ett högst originell sändebref, hvarutinnan slutet ordagrannt
lydde sålunda, alt ”enär de hitintills icke hade attackerat sig
till någon af de särskilda och växlande Landsherrarne, alltså er-
foro de intet obehag vid de ombyten, som i delta hänseende fort¬
farande ägde rum. — Motsättningen emellan den hembygdslöse
byjuden å ena sidan och bonden å den andra, afspeglar sig här
på ett särdeles karakteristiskt sätt. Det är fara värdt att man i
våra sönderslitna slalsgrupper snart nog bringar äfven bonden
derhän, att han icke heller mera till någon attackerar sig.” —
Så långt den Tyske författaren.
Öfvertygad derom att pluraliteten af Svenska folket i detta
fall delar min mening, yrkar jag fortfarande det afslag, som re¬
dan är hegardt å detta betänk. Ordningen för propostne torde
blifva den, att, då Gr. Liljencrantz icke ovilkorligen afstått ifrån
sitt yrkande om enkelt bifall på förslaget, under förklarande lik¬
väl att han icke skulle hafva något emot äfven ett afslag, så,
derest-Gr. Liljencrants icke mera uttryckligen behagade afstå från
förslbemälde sin begäran, kan jag naturligtvis icke invända något
emot att den första propos:n blir på bifall; men om den blir,
såsom jag hoppas, besvarad med nej, så blir väl propos. på afslag
den nästa propos. derefter. Detta är Ridd.Ordms föreskrift och
den praxis, som Hr Frih. o. Landtm, visat sig följa.
Visserligen förekomma i betänk. 2 särskilda frågor, af hvilka
öfrige talare jemte mig endast hafva fästat oss vid den första men
lemnat den andra punkten obemäld. Den har, som jag ser, föl-
janda lydelse: ”Slutligen och i afseende å ifrågaställd ändring uti
K. M:s nådiga förordning af d. 22 Dec. 1841 till förekommande
af oloflig införsel och utförsel af varor, anser Utsk., lill följd af
hvad här förut blifvit anfördl, sig böra hemställa, att delta för¬
slag må förfalla.” Om man blott afslår betänk, i sin helhet, så
innebär det i min tanka alltsammans, och man har ju derigenom
ej allenast afslagit motionärernes hufvudsakliga åsyftan, men tillika
hvad de endast såsom en följd deraf och i sammanhang dermed
ytterligare framställt. Skulle någon annan talare vilja föreslå ett
annat föredragningssätt nemi. punktvis, och II. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, behagade detsamma iakttaga, så medförer det ingen olä¬
genhet, utan tvertom torde det vara ganska tjenligt, hälst det är
mycket lätt att afslå den första punkten och bifalla den andra.
Men då jag i hufvudsaken så utförligt vågat, till följd af ämnets
vigt, uptaga R. o. Ad:s dyrbara tid, anser jag mig böra i afs. å
den vid detta tillfälle underordnade frågan om föredragningssättet
icke göra några svårigheter, hurusomhelst anordnandet af det¬
samma må anses lämpligast.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag har den olyckan
att vid delta tillfälle nödgas vända mig emot ganska många af
5 H. 6
82
Den 19 Mars e. ra.
dem, som på f. m. ytlrat sig, äfvensom på e. m. af de ledamö¬
ter, som har dikterat till prot. Det finnes sannolikt i lutset mån¬
gen utom mig, som räknar ibland i Sverige boende Judar icke
endast bekanta, utan äfven vänner, och jag nekar icke till alt
det har varit för mig sårande att höra dem behöfva försvaras
derigenom att Judarnes försvarare här i dag hafva förklarat: ”De
hafva icke mördat, de hafva icke rånat, de hafva icke stulit.” Ar
det på delta säll, som man försvarar oskyldiga och oförargerliga
menniskor. Jag skulle sjelf finna mig sårad deraf, och derföre
upstår jag emot deni, som haft dessa yttranden till försvar för
personer, sorn jag hyser mycken aktning för. Det är nu fråga
om de Judar, som bo i Sverige och om inga andra. Det är så¬
ledes i min tanka icke rätt att ifrågasätta deras legala förhållan¬
den. Detta är för mycket ömtåliga punkter att vidröra.
I afseende på det, som man hört en ledamot i mitt gran¬
skap yttra, ronde raenniskornas moraliska egenskaper, så är det
en helgedom, dit ingen får inträda. Man får icke döma öfver
sina medmenniskors moral. Domaren dömer legalt; men det fin¬
nes icke mer än en Domare, som dömer öfver moralen. Detta
vare i korthet sagdt om frågans behandling i allmänhet. Jag
har för öfrigt ett skäl att icke önska någon förändring i lagstift¬
ningen rör:de de Mosaiska Irosbekännarne. Skälet är att efter
mitt förmenande äro mina landsmäns sympathier ännu icke så
stämda, att det går an att till Judarnes förmån stifta någon för
dem fördelaktigare lag och om det försökes, så är del min full¬
komliga öfvertygelse, alt den, som kommer alt minst prisa denna
lagstiftning, är den Judiska nationen. Derföre har jag också bi¬
fogat en reservation till Utsk:s betänk, af innehåll att jag till¬
styrker att motionen må förfalla utan någon annan lagstiftning i
ämnet. Det är vid ett sådant tillfälle, som detta, efter mitt för¬
menande, icke rätt att göra sin individuela opinion och öfverty¬
gelse gälland. Vi stifta lag icke hvar och en af oss för sig sjelf
utan gemensamt för nationen och vi måste se icke endast på fol¬
kets behof utan äfven på hvad folket önskar och hvad det förmår
att sympathisera med. I sådant fall tror jag att man miss¬
tager sig, om man dömer att Svenska folket är moget för så¬
dana åsigter, sora förlika sig med alltför mycket främmande tros-
förvandter.
Dessutom får jag fästa upmärksamheten hos de Hrr, som ta¬
git sig an den Judiska nationens sak, derpå alt, om man gör af¬
seende på att vara liberal, så bör man dock besinna — och jag
får tillkännagifva att jag sagt mina bästa vänner ibland Judiska
nationen detsamma — att i Judendomens princip, i dess inner¬
sta väsen ligger någonting stationärt och så stationärt som en
Österländsk nation möjligen kan blifva. Detta behöfver icke be¬
visas. Christendomen är progressiv. Den progressiva principen
är lefvande i samhället endast och allenast genom Christendomen.
Judaismen är det stationäras representant f. n. och det är af
denna orsak, som jag för min del vågar hos Hr Frih. o. Landtm.,
Den 19 Mars e. m.
83
på de grunder jag i öfrigt haft äran anföra, anhålla om afslag
å betänk.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: I det hela ta¬
get, synes mig att hela denna diskussion föres med verkligen större
allvar, än som det homöopatiska betänk, tyckes förtjena. När man
rätt betraktar det förslag, som är gjordt, så är den förmenla eman¬
cipationen icke synnerligen emanciperande. Här hafva blifvit an¬
förda åtskilliga skäl för och emot, som förljena att tagas i när¬
mare betraktande. Här har i synnerhet, och med mycken rätt,
anförts den höga moraliska ståndpunkt, som Judar i Sverige hafva.
En talare från andra sidan af huset har äfven väl framställt, att
i Amsterdam är förhållandet emellan christna brottslingar och
Judiska såsom emellan 11 och 1, hvilket skulle visa ett stort
företräde på den Judiska sidan. Hvad detta faktum beträffar, så
är förhållandet likväl icke så stort, som det i en hastighet vill
synas; ty Judarne utgöra ungefär ^ af befolkningen, och om an¬
talet brott är 10, så vore det 2 som, så lill sägandes, lagligen
skulle falla på Judarnes lott, men de hafva nu icke mer än 1
emot 11. IJet är alltid vackert att stå så mycket under hvad de
christna hafva förverkat. Jag gör ali rättvisa åt Judarnes goda
sida och, om vi Svenskar icke kunna visa lika lyckliga resultater,
så är det derföre att vi icke äro så trogna vår lag som Juden är
trogen sin. Detta är det länge anmärkta faktum, alt christna
religionen har många bekännare till namnet och med läpparne
men få i hjertat och med gcrningarne. Skulle vi christna vara
lika måna om våra hus, våra tjenare och våra barn, skulle vi
likasom Judarne se efter våra fattiga, så skulle äfven vår befolk¬
ning blifva, i förhållande till folkmängden, lika moralisk. Be¬
klagligtvis är icke detta förhållandet; men det är icke det, sorn
bör inverka på denna frågan. Här är fråga om att Judarne skola
få bosätta sig icke endast på landet, men i de öfriga städerne
och att de der skola hafva fri religionsutöfning. Andra hafva
funnit svårigheter vid att husbonden vore af en religion, så snör-
rakt stridande emot folkets; men det är icke detta ensamt, som i
mina ögon skulle verka motvilja emot Judens bosättande på lan¬
det. Man kan icke neka, äfven med välvilja för Judarne, att de
hafva i hög grad fallenhet för schackreri. Mine Hrr, vi hafva
vid flere riksdagar hört klagomål anföras i orlerne öfver våra
Yestgöthar. Nu skulle Judarne blifva 10 gånger värre.
Hvad beträffar Judarnes bosättning i städerna, så vet jag icke
hvad dem felas; ty när de hos K. M. göra anhållan derom och
skäl finnas att det tillstädja, så har K. M. rättighet att dertill
gifva bifall. Jag kommer härvid alltid ihåg, att det nu endast
är fråga om de i Sverige bosatta Judar; men diskussionen föres
och har förts som om frågan hade varit att öpoa portarne för
alla Europas Judar, och det måtte vät icke nu vara fråga om.
Om detta nu vore i fråga, så blefve frågan alfvarsammare.
Beträffande de argumenter, som en värd talare omnämnt
6*
84
Den 19 Mars e. m.
nemi. om faran för kapilalernas införande, för folkökningen m. m.,
så är detta sådana argumenter, som man har haft ett särdeles
nöje sedermera att här bekriga, hvilket icke heller var svårt, det
måste jag säga. För min del önskar jag Sverige kapitaler från
hvilket håll som helst, och jag tror icke att, om en Jude med
skicklighet och kapitaler här vill åvägabringa en nyttig inrätt¬
ning, han skulle komma att afvisas derföre alt han är Jude.
Hvad det politiska af sidan beträffar, så, ehuru föga det in¬
verkar på saken, kan jag i det allmänna beröm man ger Judarne
i så målto icke instämma, att de aldrig fullkomligt assimilera sig
med folket, hos hvilket de äro bosatte. De blifva sällan krigare.
Undantag blifva icke regel; ty ett eller annat undantag kan visser¬
ligen citeras. Judarne hafva äfven en benägenhet, som lemligen
allmänt utvecklat sig hos dem i dessa stormiga lider. De äro
fallna för att vara demagoger. Det finnes få liberala tidningar,
som icke hafva Judar till Under-redaktörer och detta är icke nå¬
gonting, som gör dem rekommendabla i mina ögon.
En värd talare har, i st. f. att klandra mitt anförande, i
sina yttranden till mig valt den mildare omvägen att nedsätta
mig emot min äldre broder. Jag har icke något deremot; ty jag
är för god broder för att stöta mig derpå. Men huruvida han i
den här frågan vore af annan tanka än jag, derom tror jag att
den värde talaren är likaså okunnig som jag sjelf, som likväl är
hans bror.
För att icke vidare nptaga R. o. Ad:s tid, får jag nämna,
att jag fortfarande tillstyrker afslag på betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Deras mening, som önska
utvidgade rättigheter för Mosaiska trosbekännare, har man haft
tillfälle att höra hardt bedömas under denna långvariga diskussion,
dels på Tyska och dels på Svenska; men jag kan icke deraf finna
mig föranledd att frångå de tänkesätt i detta afseende jag förut
yttrat.
Först ber jag alt få erinra derom, att frågan här alldeles
icke är att inkalla till riket en mängd Mosaiska trosbekännare,
utan endast den enkla, som jag tror hvila på en ganska god
grund, nemi. menniskorättens, att hvarje ärlig man i det land,
der han är född, må få åtnjuta medborgerliga rättigheter. Jag
vill icke ingå närmare på detta kapitel, icke heller lala om civi¬
lisationens framsteg, sora småningom nedfäller det ena skranket
efter det andra, som blifvit uprest emellan de serskildta trosbe¬
kännelserna. Jag vill endast hålla mig till det praktiska i frå¬
gan, nemi. att här endast handlas om, att de i Sverige infödda
af den Mosaiska trosbekännelsen må komma i åtnjutande af sam¬
ma rättigheter med andra i riket infödda af hvad trosbekännelse
de må vara. Vår grundlag medgifver fri religionsöfning för hvarje
trosbekännelse. Vi hafva äfven så väl Katholiker som Reformerta
och andra Dissidenter, som ega fri religionsöfning och hvilka
ega samma rättigheter som andra Svenska medborgare, med de
Den 19 Mars e. m.
85
få undantag, som grundlagen äfven innehåller. I likhet med dem
anser jag Judarne böra ega lika rättigheter.
Här är myckel taladt om de olägenheter, som skulle upkom-
ma af sådana utvidgade rättigheter och alt vår religion derige¬
nom skulle kunna blifva störd; men då den icke störes af Ka-
tholiker, Reformerta och andra, så anser jag icke att den mera
skulle störas derigenom att de Mosaiska trosbekännarne få vistas
hvar som helst i det land, der de nu bo. De hafva icke, såsom
på f. m. antyddes, sådane läror, som blifvit samhällsstörande eller
som medföra grymma plägseder. Icke heller äro de af sådana
tänkesätt och seder, som på f. m. nämndes om Quäkare. Tvärt¬
om, vi se öfver allt der Mosaiska trosbekännarne åtnjuta med¬
borgerliga rättigheter till fullo, att de äfvenledes följa nationens
seder i allt, sora icke angår sjelfva religionsbruken och att de ej
göra Proselyter, utan de införlifvas med den nation, som vill in¬
förlifva dem med sig. Här är mycket taladt om de olägenheter,
som skulle åtfölja Judars bosättning på landsbygden. Alla dessa
invändningar, som i det afseendet äro gjorda, anser jag vara små¬
saker, som aldeles icke bevisa någonting emot de många exempel
af sådana Mosaiska trosbekännare på landet, der ingen af dessa
olägenheter röja sig, hvarken i kyrkligt hänseende, eller i afse¬
ende på folket eller i komunala befattningar och angelägenheter.
Här är taladt örn, att Mosaiska trosbekännarnes bosättning på
landet skulle blifva ett plågoris såsom i Pohlen och andra orter,
likasom frågan vore att hundratusentals af denna läras bekännare
hos oss skulle komma i åtnjutande af ifrågavar. utvidgade rättig¬
heter, då det blott nu är fråga om det ringa antal, som f. n.
finnes i Sverige och som vist icke kan, äfven om det tillätes,
sprida sig till alla orter.
Jag vill förbigå hvad som i öfrigt blifvit anfördt på f. m.
rörtde händelserna 1838, om de möjliga penningemännens magt
att förhindra krig derigenom att de vägra förskaffa regeringarne
lån till bestridande af utgifter; men om så är, så är det snarare
en välgerning för meskligheten om krig derigenom kunde före-
kommas. Jag vill icke nämna de fördelar, som skulle vinnas af
Mosaiska trosbekännare enskildt. Det är sådant, som icke verkar
på min öfvertygelse, utan min öfvertygelse är att utvidgade rättig¬
heter för Judarne skulle medföra en fördel för Staten. Det må¬
ste otvifvelaktigt vara en fördel för Staten att med sig införlifva
alla de medborgare, som i landet finnas, på det att de derigenom
alla måtte ega samma känsla för fäderneslandet, samma nit för
det allmänna bästa, samma uprigtiga tillgifvenhet för de beslå¬
ende lagarne och samma benägenhet att göra upoffringar för bibe¬
hållande af rikets sjelfständighet. Det kan man ännu icke begära
under det tillstånd, hvaruti de Mosaiske trosbekännarne f. n. äro
försatta genom de inskränkande lagarne. Huru skulle de kunna
känna alt Sverige är deras fädernesland, då de äro uteslutna från
de förmåner eller de friheter, sorn andra medborgare i riket åt¬
njuta. Man kan knappast begära annat af dem, än att de här
skola vara laglydiga, att de, sedan de här förvärfvat hvad de an¬
86
Den 19 Mars e. m.
se sig kunna förvärfva, skola vända sina blickar till en mera gäst¬
vänlig strand oell lemna det land, som icke vill på ett vänligt salt
emottaga dem i sitt sköte. Här kan icke grönska för dem någon
medborgarekrans, utan de blifva alltid fremmande, sä länge de
behandlas på det nuvar. sättet. Delta är jag öfvertygad om, in¬
galunda är förenligt med fäderneslandets fördel, och det är äfven
derföre jag tror, alt de Mosaiska trosbekännare, som äro födda
liär, böra erhålla samma rättigheter, som andra Svenska medbor¬
gare, att välja bostad der de kunna köpa egendom, antingen i
städerna eller på landet; och alt inskränka dem lill de 4 städer-
ne, såsom nu är förhållandet, skulle jag för min del tro icke gag¬
nar till något. De borde dä i alla fall anse sig såsom en kast,
såsom en utvext på samhället, som icke kan dermed förenas på
det sätt, som man bör önska, att alla medborgare må vara der¬
med förenade.
Att på sätt många förordat, vidtaga en sådan till intet tje¬
nande åtgärd, som Utsk. föreslagit, anser jag ändamålslöst. Vill
man icke införlifva de Mosaiske trosbekännare, som i landet fin¬
nas, med nationen hell och hållet, så kunna sådana medgifvan-
den, som här äro föreslagna, ingenting gagna. De upfylla icke
något ändamål. Om det möjligen kan vara en tröst för en eller
annan af de Mosaiske trosbekännarne, att vinna, något utvidgade
rättigheter, så anser jag det likväl icke vara någon fördel för
Staten, och ur denna synpunkt betraktar jag frågan, samt tror,
att hvarje lagstiftare bör se den så. Vi må icke glömma eller
åsidosätta tanken derpå; ty om de Mosaiske trosbekännare, som
finnas i riket, erhålla fullt medborgerliga rättigheter i den mening,
som jag nyss nämnde, så kan det föranleda andra af samma tro,
att begära naturalisation och alt inflytta, beroende det af Rege¬
ringen vid hvarje tillfälle att bedöma, huruvida sådan inflyttning
kan komma riket till nytta eller ej. Jag önskar att i det fallet,
om sådan rättighet beviljas, Regeringen må vara icke alltför li¬
beral, utan tvättom ganska nogräknad; men ock att Regeringen
och vi alla må komma iltåg, att de Mosaiske trosbekännarne ega
mycket af de två krafterna: kapitaler och intelligens, hvilka i be¬
tydlig mån saknas i vårt fädernesland. Dessa tvenne krafter an¬
ser jag samhället, behöfva i långt större mån, än som de f. n.
finnas; ty insigter i hvad som rörer bildandet af kapitaler, insig-
ter i lagar, i alla financ.iella förhållanden, saknas mycket och in¬
förskrifning af sådant tror jag vara gagneligt. Industrien uti vårt
land står på ganska låg ståndpunkt; men om fremmande industri,
fremmande kapitaler och intelligens kunna gifva lif åt de indu¬
striella krafter, åt de sofvande rikedomar, som finnas i vårt land,
så är det för fäderneslandet gagneligt och nyttigt. Vi böra icke
utestänga möjligheten deraf. Vi se i andra länder med hvilka
jättesteg industrien fortgår. Hvar sträcka sig vära jernvägar?
Hvar finnes en industri i större skala i vårt land? Vi kunna lik¬
väl icke isolera oss från verlden, icke böra vi det heller. Vi må¬
ste väl, om vi vilja bibehålla vår plats ibland nationerna, följa
med tiden och icke lemna den långt efter oss,
Den 19 Mars e. m.
87
Dessa betraktelser kunna långt uttänjas; men R. o. Ad. är
trött att höra något vidare i detta ämne, hvarom talats hela da¬
gen. Jag vill derföre nu sluta, sedan jag haft glädjen uttala en
åsigt, som jag länge hyst.
Många ledamöter höides härtill yttra bifall.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag begärde ordet, egentligen
derföre att jag hörde en ledamot af R. o. Ad., hvars tjensteålig-
gande det är att bevaka ordningen inom samhället, yttra den öf-
vertygelsen, att Judarnes emancipation var en rättighet, i grund-
lagarne dem bevarad, och alt det således vore en fordran på de¬
ras sida, som icke skäligen borde afslås. Den värde talaren cite¬
rade 16 § R. F., deruti det visserligen medgifves full religions¬
frihet åt hvarje medborgare, som dermed icke åstadkommer all¬
män förargelse. Jag vill således anse, alt den värde talaren, som
yrkat detsamma, som många andra med honom gjort, bör erkän¬
na, att om vid utöfningen af en religion det åstadkommes någon
allmän förargelse, så kan rättigheten till utöfningen enl. 16 § R.F.
icke ega rum. Jag vill visserligen icke betaga de Mosaiska trosbekän-
narne all den rättighet, som de möjligen kunna fordra af alla samhäl¬
len ; att bära aktning lika väl för deras tro, som för utöfningen af deras
religion. Men, Mine Hrr, denna religion är i dogmatiskt afseende full¬
komligt stridande emot den vi bekänna, och som Svenska samhället
antagit såsom sin trosbekännelse. Om således i något fall den
allmänna tro, som bekännes af Svenska folket, skulle lida något
mehn af den Mosaiska trosbekännelsen i bredd med densamma,
så anser jag derigenom stor skada för samhället upkomma, full¬
komligt motvägande all den nytta, som den siste värde talaren
här förespeglat landet, att kunna vinna genom den intelligens och
den industri, som Mosaiska trosbekännare kunde införa. Det lärer
väl för hvar och en vara bekant, att i Sverige förhållandena äro
helt annorlunda än i andra civiliserade länder, der flera religions-
sekter och flera kyrkor stå bredvid hvarandra, der således Juden,
under utöfning af sin religion, är bortblandad med många andra
sekter, som i flera afseenden kunna anses stridande emot den gäl¬
lande kyrkan. Det finnes i andra länder en befolkning, som är
helt annorlunda beskaffad än den, som utgör massan af Svenska
folket. Der finnes öfverallt närhet af städer, och emellan dessa,
tätt vid hvarandra liggande, städer finnes en befolkning af mycket
mer odlade menniskor, en folkklass af en högre bildning i all¬
mänhet, än den man kan finna hos oss. I Sverige är det kan¬
ske flertalet af landsförsamlingar, der det kanske icke finnes en
enda ståndsperson, utan hvilka endast utgöras af allmoge. Tänkom oss
att bland denna massa af redligt och religiöst sinnade, men min¬
dre uplyste medborgare funnes en Jude, han må vara af det
högsta moraliska värde, han må hafva alla de goda egenskaper,
hvilka jag icke på något sätt må förneka, men hurudant exem¬
pel skulle han icke sprida ibland en sådan ouplyst massa! Såsom
den enda ståndsperson inom sin ort, skulle han måhända blifva
den enda passande umgängesvän för socknens pastor. Man skul¬
88
Den 19 Mars e. m.
le derigenom, utan all fråga, kunna fästa serdeles vigt vid den
mannens religiösa begrepp, man skulle börja på att tvifla om hu¬
ruvida den christna kyrkans bekännelse kunde vara så väl grun¬
dad, som man tillförene aldrig betviflat, då man såg exemplet af
en värdig medborgare, som i grund bestridde den basis, på hvil¬
ken hela den christna religionen hvilar. Det har visserligen af
den siste värde talaren här blifvit upgifvit, alt exemplen icke
skulle tala för denna sals; men jag skulle tro att de exempel,
hvarpå den värde talaren stödjer sin sals, äro hemtade ifrån så¬
dana förhållanden, då Judarne äro bosatte nära intill städer, der
en mängd af ståndspersoner finnas, och der således Judens verk¬
samhet såsom ståndsperson blir förvexlad med deras, som äro af
den chrisina religionen. Men i motsatt förhållande, det i Sveri¬
ge allmänna, mäste enl., min öfvertygelse, Judens närmare berö¬
ring med allmogen utöfva ett högst skadligt inflytande på Stats¬
kyrkan och verka till en ytterligare religiös förslappning. Jag skulle
tro att i våra tider, när så många band lossna, när så många friheter
beviljas, när så mycket sjelfsvåld tillstädjes, hvarigenom äfventyras
kyrkans bestånd, pä hvilket likväl samhällets säkerhet hvilar, man
måste vara mycket mera angelägen än tillförene, att beva¬
ra helgden af detta band och icke lossa det i något enda af¬
seende. Jag är fullt öfvertygad derom, att den uplysning, på
hvilken man stödjer denna tolerans för Judaismen, svårligen
någonsin låter sig bibringas Svenska allmänheten. Om än vå¬
ra folkskolor komma till den åsyftade liberalismen; så är det
likväl icke på massans tänkesätt, som skolorna i denna rikt¬
ning kunna verka. Jag tror således att allmänheten, långt ifrån
att följa de goda exempel, som de moraliska Judarne skulle kun¬
na sprida i landel, i stället skulle från dem kunna hemta en full¬
komlig vantro, och i sådant fall anser jag den största våda ligga
deri, att dessa Israeliter ega rättighet att sprida sig i landet. Li¬
ka ogerna skulle jag se, att de finge rättighet att sprida sig till
småstäderna. Visserligen har en värd talare här bredvid mig yt¬
trat, att han ingalunda skulle önska att Regeringen vore liberal
i tillåtelsen för Judars insläppande i landet, och att endast fråga
kunde eller borde anses upsla, alt fullt medborgerliga rättigheter
skulle meddelas de inom Sverige nu befintliga Judar: men jag an¬
ser det påtagligt, att om denna rättighet inskränkes till de f. n.
i Sverige infödde, så skola likväl invandringar af Judar till Sve¬
rige allt mer och mer tilltaga och blifva alltför svåra att motar¬
beta; ty vi känna alItförväl, att Judiska samhällen genom olika
riken hafva sins emellan ett så hemligt samband, att man förgäf¬
ves, hvarken med lagstiftning eller med polisupsigt skulle försöka
att motverka deras beprisade intelligens vid tillämpningen af en
lag, som har till grundsats Judarnes emancipation, och Sverige
skulle säkerligen i detta afseende blifva ett Polen.
Hvad Utsk. tillstyrkt anser jag, lika med många andra tala¬
re, vara alltför illa motiveradt, och lill och med stridande emot
K. M:s rättigheter. Jag tror det icke vara lämpligt, att en kom¬
mun i något fall har rättighet att motsätta sig en lagstiftning, som
Den 19 Mars e. m.
89
rörer samhället i det hela. Vi hafva tillräckliga bevis på olämp¬
ligheten af ett sådant medgifvande uti den rättighet, som till kom¬
munerna är öfverlemnad alt lagslifta t. ex. i fråga om kolera-
smittan, hvarigenom upkomma sådana förhållanden, som verkligen
väcka åtlöje hos utlänningen. Jag afstyrker bifall till betänk.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag ber R. o. Ad. icke
frukta, att jag skall uptaga tiden med vederläggande af serdeles
många yttranden. R. o. Ad. har tillräckligt hört lalas i ämnet;
men jag vill fästa upmärksamhelen på, alt när det lider till det
vanliga ögonblicket för voteringen, så komma förvillande menin¬
gar fram. Så har man sagt helt nyss, att här visserligen icke
är fråga om annat nu, än de i landet bosatte och naturaliserade
Judar; men att ovilkorligen flera skola komma att hit inflytta, om
utvidgade rättigheter medgifvas Judarne. Jag ber att fä fästa up-
märksamhelen på hvad som här förut blifvit ganska riktigt an¬
märkt, att delta kommer an på Regeringen, och man skall väl
icke tro den hafva den svagheten, att den skulle öpna portarne
för Israelilerne.
Ytterligare anhåller jag att få uptaga en sats, som yttrades
här i eli högst qvickt och högst förtjenstfull! anförande af en ta¬
lare på f. m., som förklarade, att man borde förbigå all möjlig
filantropi och hälla sig till del praktiska förnuftet, och då kom
lill den slutsatsen, alt man skulle afslå betänk. Detta var för
mig en alldeles spritt ny iheori. Jag hade eljest trott theorien
för all lagstiftning vara den, att man borde ställa så till att lik¬
artade upfyllda skyldigheter skulle medföra lika rättigheter. El¬
jest kommer man, Aline Hrr, till det besynnerliga förhållande, som
eger rum med den nuvar. lagen för Judarne.
Jag hörde nyss talas om koleran, och det förde mig till min¬
nes, hvad som verkligen passerat under denna tid med en Alo-
saisk trosbekännare (Proposition! Proposition!). Ja det blir efter¬
åt, (bra! bra!) emellertid får jag här anföra hvad som hände en
skicklig läkare, hvars namn jag icke vill nämna. Han blef kom¬
menderad ner lill Malmö och skötte der läkarevården till allmän
belåtenhet. Man önskade att få honom qvar, men han nödgades
begifva sig derifrån till följd _af annat förordnande, ehuru han
icke sjelf hade begärt det. Ar detta en rimlig anledn., alt när
man beböfver begagna en person, så använder man den utan af¬
seende på författningen.
Jag vill icke vidare uptaga R. o. Ad:s tid, men får tillägga,
att då man redan talat om propos. i detta fall, så lärer det väl
vara nog tidigt. Hr Frih. o. Landtm, framställer den nog sjelf.
Jäg vill tillika påminna derom, alt återremiss här är begärd, och
förmodar att det lärer blifva den mening, som kommer att göra
sig gällande; ty PresteSt. har återremitterat betänk., och då det
har varit åtskilligt diskuteradt om det religiösa i frågan, så lar
jag mig anledn. deraf förmoda, att R. o. Ad. icke blifver min¬
dre tolerant än sjelfva presterskapets
90
Den 1 9 Mars e. ra.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Efter en så lång dis¬
kussion som denna kan det icke falla mig in att ingå i hufvud-
saken. Hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter har troligen redan
bestämt huru han vid den blifvande voteringen önskar rösta. Jag
liar likväl icke kunnat neka mig tillfredsställelsen att få i prot. an¬
tecknadt, att jag är en ibland dem, som komma att rösta för ut¬
vidgade rättigheter för de Mosaiska trosbekännarne och att jag i
detta afseende högeligen instämmer uti hvad som blifvit anfördt
af Ilr Weidenhjelm, Frilune Hamilton och Palmstjerna samt Frih.
af Ugglas.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad; hvarefter,
då H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, började framställa de yttrade me-
ningarne samt omnämnde att endast af Gr. Liljencrantz, vid
öfverläggningens början, yrkande om obetingadt bifall till Utsk:s
betänk, blifvit framstäldt.
Gr. Liljencrantz anmälde sig och yttrade:
När jag sednast hade ordet hade jag äran anmäla, att jag
för min del afstode ifrån begäran om bifall till betänk., och alt
jag förenade mig med Frih. Cederström i hemställan om att Hr
Frill. o. Landtm, ville framställa propos. på afslag å betänk.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framstälde vidare, att flere tala¬
re yrkat afslag å Utsk:s betänk.; alt andra åter yrkat ålerremiss
deraf; att vidare några ledamöter yrkat bifall till ötsk:s betänk,
med förändring enl. ett dertill af Hr Rosensvärd aflemnadt för¬
slag, samt att för öfrigt Frih. Hamilton yrkat ålerremiss med en
dervid af R. o. Ad. uttryckt gemensam tanke.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Frih. Hamilton: I yrkandet om ålerremiss hafva ganska
många talare här instämt. Deremot har uti det förslag till ge¬
mensam tanka, som jag tog mig friheten framlägga, blott en af
mina vänner här midt emot underslödl mig. För att förenkla
svaren på propos:rne, ber jag att få återtaga delta förslag, så vi¬
da Frill. Raab medgifver det, så att jag i det fallet endast in¬
stämmer med dem, som begärt ålerremiss på betänk.
Frih. Raab förklarade det han medgaf återtagandet af Frih.
Hamiltons förslag och instämde i anhållan om ålerremiss.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan Frih. Hamil¬
ton och Frih. Raab afstått från yrkandet, att propos. måtte fram¬
ställas till ålerremiss med en dervid uttryckt gemensam tanke,
frågan derom komme att förfalla, samt förklarade sedermera, att
de ifrågastälde proposme skulle blifva framstälde uti den i 49 §
Riksd.Ordn., föreskrifne ordning, hvarpå H. Ex. hemstälde om R.
o. Ad. bifölle Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:s ifrågavar. betänk.
N:0 53.
Ropades nej.
1
Den 19 Mars e. m.
91
Efter sedermera först till afslag och derefter till återremiss
af förevar, betänk, framslklde, med blandade ja och nej besvara¬
de propos:r, framstälde H. Ex. förnyad propos. lill afslag å detta
betänk., och ropades dervid åter ja och nej, hvarjemte
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, anhöll om votering.
Hr Silfverstolpe: För min del anhåller jag, att kontra-
proposm måtte komma att innehålla återremiss.
Frih. Cederström: Då propos. på afslag var den propos.,
hvarå besvarande med ja af Ståndet lemnades, hvarefter votering
till utrönande af ytterligare visshet derom begärdes, förmodar jag
alt afslag blifver ja-propos.
Uplåstes till justering samt godkändes följande förslag lill vo-
ter:s-propos.:
Den, som afslår Allm. Besv.- o. Ekon.Utslcs betänk. N:o
53, i anledn. af väckte motioner om utvidgande af de rättighe¬
ter, som åro Mosaiske trosbekännare här i riket tillerkände, vo¬
terar
Ja;
den del ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, anser B. o. Ad. de emot förenämnda betänk, gjorde
anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Medan denna voler:s-propos. utskrefs för att anslås, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag förmodar att det af¬
slag på Utslcs betänk., som nu utgör föremål för propos., blott
angår den l:a punkten och icke den sista. I sednare fallet skulle
det vara en motsägelse. BondeSl:s beslut lärer också innehålla af¬
slag å den l:a punkten och gillande af den sednare.
I anledn. häraf förklarade H Ex. Hr Frih. o. Landtm., alt
voter:s-propos. omfattade Ulslcs betänk, i dess helhet, och att, se¬
dan densamma redan blifvit af R. o. Ad. godkänd, någon ändring
deri ej kunde ega rum.
Sedan härefter voteringen försiggått befunnos rösterne haf¬
va utfallit, som följer
Ja — 78.
Nej — 50.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Emot det af R. o. Ad. nu
fattade beslut får jag mig reservera på den grund, att sedan kändt är,
att Högv. Preste- och Vällofi. BorgareShn återremitterat betänk.,
om utvidgande af de rättigheter, som äro Mosaiska trosbekännare
här i riket tillerkände, hade granlagenheten fordrat, att äfven R.
o. Ad. förhållit sig i öfverensstämmelse med dessa RiksSt., så
mycket heldre, som PresteSt., hvars skyldighet är vården af vår
Stats-religion, icke fruktade alt densamma skulle lida något nydin,
92
Den 19 Mars e. m.
genom ökade rättigheter för Mosaiska trosbekännare. Samt Bor-
gareSt., som har till ändamål äfven handelns och näringarnes
förkofran, ej heller insågo någon våda upslå, om Mosaiske tros-
bekännares rättigheter närmare införlifvades med Svenska folkets.
Genom en återremiss och deraf följande nytt betänk., hade
R. o. Ad. kommit i tillfälle att laga en nogare kännedom af de
moliver, som inom Preste- och BorgareStm föranledt återremis-
sen; äfvensom hvad flere af BondeStis medlemmar yttrat till för¬
mån för Mosaiska trosbekännares ökade rättigheter inom riket —
då, men ej förr, hade rätta tiden varit inne, att gifva sitt bifall
eller afslag uti hufvudfrågan.
Frih. von Stedingk: Emot R. o. Ad:s nu fattade beslut,
anhåller jag vördsamt att få till prot. anföra min reservation.
Ilr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Ehuru jag icke anser,
att jag behöfde till prot. nedlägga min reservation, då jag, såsom
motionär, naturligtvis måste vara emot det fattade beslutet, att
afslå ifrågavar. betänk., utan alt derjemte återremittera detsamma;
så vill jag likväl nu begagna tillfället att uti prot. nedlägga min
reservation emot ett dylikt förfaringssätt, äfven med anledn. af
de skäl, som af Hr Aminoff blifvit anförda.
Frih. Oxenstjerna, Axel Gabriel: Afven jag får före¬
na mig i den reservation, som Hr Aminoff och Frih. Stedingk
afgifvit.
Hr Brakel, Gustaf Mauritz: Som jag på e. m. icke har
velat förlänga diskussionen med att uprepa de skäl, som af mån¬
ga föreg:de talare hafva så väl och vackert blifvit framställda, för
att göra de egenskaper gällande, som göra Judarne förtjente af
medborgare-rätt i Sverige, så åtnöjer jag mig med att, sedan vo¬
teringen utfallit så alt nej vunnit, i prot. nedlägga min reserva¬
tion emot detta beslut.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 8 och 15 den¬
nes på bordet lagda utlåt. N:o 55, i anledn. af väckt motion om
uprättande af nytt sammandrag af de författningar m. m., som
böra från predikstolen årligen upläsas.
Sedan, uppå förfrågan af Hr Silfverstolpe, Fred. Otto,
underl. Ridd.Sekret, uplyst, att ifrågavar. utlåt, blifvit bifallet
af Preste- och BondeStm, men alt underrättelse om BorgareSt:s
i ämnet fattade beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, an¬
förde
[Ir Silfverstolpe: Den fråga, som nu utgör föremåt för
R. o. Ad:s behandlig, bar vid 2:ne föregide riksdagar af R. St.
blifvit framställd till K. M., dels vid 1S44 års riksdag och dels
vid riksdagen år 1848. Derigenom alt den framställdes till K.
M. vid 1844 års riksdag, har jag varit i tillfälle alt taga när¬
mare kännedom deraf. Förhållandet med den egentliga förfall-
Den 19 Mars e. m.
93
ningssamlingen liar varit, alt ibland de författningar, som varit
föreskrifna att årligen ifrån predikstolen upläsas, finnas några,
som äro af civil-lags beskaffenhet, men hvilka likväl innehålla så¬
dana stadganden, som numera äro till en del förändrade, till en
del sådana alt de anses mindre lämpliga, att i en författnings¬
samling införas; men som de äro af civil-lags natur, så kan K.
M. icke anbefalla deras uteslutande ur samlingen, eller ens att de
icke skola upläsas, enär i sjelfva författningarne står att de böra
årligen upläsas.
Jag vill f. n. icke afstyrka bifall på detta betänk., utan tvärt¬
om tillstyrka det; men anhåller att få rättighet alt framställa en
motion i anledn. af det beslut, sorn R. St. nu gå att fatta, när
det blir R. o. Ad:s och således 3 Stånds beslut. Denna motion
afser hufvudsakligen att R. St. må åt K. M. öfverlemna att be¬
stämma i hvilka frågor upläsning af författningen icke behöfver
ega rum, å hvilken motion jag, sedan den af mig blifvit skrift¬
ligen inlemnad, torde få begära remiss till LagUlsk.
Ilr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag föreställer mig icke,
att detta betänk, kan bifallas. Jag tror tvärtom, att ingenting är
farligare än alt bruka eller verkställa sammandrag af Kongl, för¬
fattningar och lagar, som skola tjena till efterrättelse. Om Ulsk.
hade inskränkt sitt tillstyrkande dertill, alt en förteckning, ett re¬
gister, en namnlista öfver dessa författningar bordt upsättas, så
hade jag deremot icke haft något alt invända; ty saken hade då
varit nyttig; men att göra sammandrag af författningar, läsa upp
dessa sammandrag från predikstolarne och på grund deraf fordra,
att menigheterne skola vakta sig för att bryta emot dem, det tror
jag icke går an. Jag fästade Utsk:s upmärksamhet derpå och vill
hafva ordet ”förteckning” insatt i st. f. sammandrag, men jag var
icke nog lycklig alt dermed vinna mitt ändamål. Jag hemstäl¬
ler till Ståndet, huruvida det kan vara rådligt att underlåta delta
utbyte. Jag tror att bifall till betänk, kan vara att tillstyrka, så¬
vida ordet sammandrag utbytes emot ordet förteckning, och jag
föreställer mig också, att ändamålet dermed är vunnet. Det in¬
vändes visserligen, att nuvar. förteckning uptager sådane författ¬
ningar, som man icke en gång känner, och hvaraf icke något
enda exemplar finnes vid kyrkan, och hvilka icke en gång funnits
vid Kongl. Tryckeriet och Föi faltningssamlings-expeditionen i
Stockholm, då man derstädes efterfrågat dem. Om dessa stå på
förteckningen eller ej, då de icke finnas, kan väl vara likgiltigt,
men att verkställa ett sammandrag af dem torde vara svårt.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag förmodar att R. o.
Ad. lärer nogsamt finna, att det icke går an att begagna ordet
förteckning; ty om man uttrycker sig på det sättet, så kunde
man taga meningen så, som önskade R. St. få ett register på de
författningar, som skola upläsas. Meningen kan icke vara sådan,
utan hon år, att i den bok, om jag så får kalla det, eller den
samling af författningar, hvilka äro af beskaffenhet, att böra årli¬
gen upläsas, skola de vara införda, så vidt upläsning deraf bör
94
Den 19 Mars e. m.
ega rum. Således skulle presterskapet i boken finna allt hvad
som borde upläsas. Om detta icke skedde, utan Presten blott fin¬
ge en förteckning i sina händer, så skulle det gå såsom Hr Brå¬
kenhjelm nyss bar nämnt, att han icke kunde förrätta upläsnin-
gen, emedan författningen måhända icke funnes i kyrkans archiv.
Ordet sammandrag är icke riktigt. Det borde hetat samling af
författningar, påbud eller något dylikt. Benämningen kan dock
vara likgiltig; ty så förvändt kunna Konungens rådgifvare icke
förslå framställningen, att de skola lemna blott en förteckning el¬
ler ptt register, ulan de meddela ofelbart sjelfva författningarne,
så vidt deSsa böra upläsas. Jag tror mig följakleligen kunna till¬
styrka R. o. Ad. att antaga betänk., sådant det är.
Hr Bråkenhjelm: Om jag rätt förstår mitt modersmål, så
lärer väl sammandrag af en författning blifva något annat än sjelf¬
va författningen. Det lärer väl vara onekligt. Begära R. St. ett
sammandrag af författningarne, så medgifver jag, att saken kan
blifva oskyldig på det sättet, och det har jag icke något emot. Min
mening grundar sig på faran af att skrifva om en författning i kor¬
tare form, emedan detta är, såsom bekant är, mycket äfventyr-
ligt och ordet sammandrag uttrycker just precist en sådan omskrif¬
ning i en kortare form. Om detta Stånd fästar det begrepp vid
ordet sammandrag, att detta sammandrag af författningarne skall
utgöras af författningarne in extenso, sä är det icke gifvet, att
Konungens rådgifvare så upfalta frågan, och derföre är det i min
tanke något äfventyrligt att antaga ordet sammandrag, om man
icke menar hvad ordet i det allmänna språkbruket innebär, utan
då bör detta ord hytas ut emot ordet samling.
Gr. Björnstjerna: För min del tror jag, att den siste vär¬
de talaren helt och hållet missförstått Hr von Hartmansdorff, Jag
skulle tro att det ord, som Utsk. här nyttjat, verkligen uttrycker
hvad sorn är menadt. Förhållandet är nemi. det, att dessa för¬
fattningar, som skola ifrån predikstolarne årligen upläsas, i tider¬
nas längd vext till en sådan massa, att om presterna gjorde sin
skyldighet alt upläsa dem alla, skulle de få läsa timtal hvarenda
Söndag. Det är för alt förekomma detta, som PresteSt. sjelf ön¬
skat få ett sammandrag af dessa författningar. Det år visserli¬
gen i allmänhet farligt att göra sådane; men om K. M. sjelf lå¬
ter verkställa ett sådant å sina egna författningar, kommer troli¬
gen intet väsendtligt att blifva uteglömdt. Ordet är således rik¬
tigt. Hvartill deremot en förteckning å dessa författningar skulle
tjena, kan jag icke förstå. Jag anhåller om bifall till Utsk:s
betänk.
Hr Silfverstolpe: Jag anser mig böra uplysa, att visser¬
ligen kan Hr Bråkenhjelm hafva icke alldeles så orätt uti, att or¬
det sammandrag icke är så riktigt; ty det har aldrig varit menin¬
gen att det skulle blifva något sammandrag, utan det är utdrag.
Jag tror att hela betänk, stödjer sig på, att det skulle ske en om¬
arbetning af de dylika samlingar, som förut hafva varit utgifna
Den 19 Mars e. m.
95
och deruti kan ju icke något missförstånd ega rum, synnerligen
som det tillförene icke funnits något sammandrag, utan endast
utdrag af författningarne. Att deremot författningarne i sin hel¬
het skulle intagas, tror jag vara olämpligt. Jag vill såsom exem¬
pel derpå anföra, alt ur Jaglstadgan behöfver icke annat upläsas
ifrån predikstolen, än det, som angår den tid, som är bestämd
att man får jaga. Det vore alldeles obehöfligt att upläsa hela
den öfriga delen af Jaglstadgan. Derföre har i denna författnings¬
samling icke mera varit intaget, än de första §§, hvilka varit or¬
dagrant aftryckla och skola upläsas. Med de premisser, som fin¬
nas i Utslcs betänk., så tror jag det icke på något vis vara våd¬
ligt alt bifalla betänk.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemslälde, om R. o. Ad.
behagade bifalla förevar, utlåt., ropades starka ja jemte några nej,
hvarefter H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo den af Hr Stiernsvärd, Gustaf Mau¬
ritz, d. 12 dennes e. m. väckta och d. 13 dennes, i anledn. af
upkommen fråga, huruvida remiss borde ega rum, ånyo bordlag¬
da motion om beviljande af statsanslag för utdelning af hingst-
praomier.
Hr Printzensköld, Carl: På de skäl, som anfördes i si¬
sta plenum emot bifall till remiss å den ifrågavar. motionen, an¬
håller jag att R. o. Ad. malte samma remiss afslå.
Frih. Raab, Adam Christian: Den motion, som är i frå¬
ga, härrörde ifrån en föreg:de fråga, nemi. den debatt, som för¬
des öfver Ekon.Utsk:s tillstyrkande i afseende på en motion om
hingsthållning. Således har redan fråga varit väckt, som gifvit
anledn. till motionen. 56 § R.F. gifver i min tanka rättighet att
väcka en sådan ny motion, och då jag understödjer den, anhåller
jag att R. o. Ad. äfven ville bifalla, att densamma må till Utsk.
remitteras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: R. o. Ad. torde påmin¬
na sig att den fråga, i anledn. af hvilken den ifrågavar. motio¬
nen väcktes, innehöll ett förslag af en motionär, att Ottenby stu¬
teri skulle förses med några hingstar af Norsk race. Det utlåt.,
N:o 51 ifrån Ekön.Utsk., som angick nyssnämnde motion, inskränk¬
te sig till Ottenby stuteri och hingstar, men nu föreslår deremot
motionären, alt premier skulle öfver hela riket utdelas till ett be¬
lopp af 7,200 r:dr årligen åt dem, som hålla hingstar af sådan
race, som skulle kunna befordra goda arbetshästar. Det sam¬
manhang, som skulle finnas emellan denna och den föregtde fram¬
ställningen, hvaröfver redan är besluladt och som blifvit afslagen,
kan jag svårligen uptäcka: så fint synglas eger jag icke. Åtmin¬
stone måste man medgifva, att den sista motionen icke är ome¬
delbarligen föranledd af det beslut R. o. Ad. fattat i afseende på
den förste motionen och 56 § R.F., som är åberopad, såsom den
96
Den 19 Mars c. m.
der lemnar rättighet att väcka motioner under riksdagens lopp,
innehåller, att motionen skall vara omedelbarligen föranledd afen
under riksdagen förekommen fråga. Då nu sådant icke är för¬
hållandet, så förmodar jag att Hr Frih. o. Landtm, icke beha¬
gar framställa propos. på remiss af denna motion.
Gr. Liljencrantz: Så gerna jag ville understödja motio¬
nen om icke på samma sätt som den har blifvit framställd, men
hufvudsakligen på de grunder, som Hr Braunerhjelm i sista ple¬
num utvecklade, så anser jag mig förhindrad, till följd af grund¬
lagens föreskrift, att lemna min röst för remiss af denna samma.
Ståndet vägrade i förra plenum bifall till remiss af en af Gr.
Björnstjerna väckt motion, hvilken i min tanka stod i ett vida
bestämdare sammanhang med den fråga, som föranledde Gr:n att
väcka motionen. Det skulle då vara förvånande om R. o. Ad.
medgåfve remiss af denna motion. Det vore dessutom så mycket
mindre skäl, som om R. o. Ad. fortfarande skulle 'medgifva re¬
miss af motioner i anslagsfrågor, så skulle man derigenom göra
del för SlatsUtsk. alldeles omöjligt att upgöra Stalsregleringen.
Nu begäras 7,200 r:dr, nästa gäng 72,000 r:dr o. s. v. Det är
icke lätt att vara ledamot i StatsUlsk., dä man dagligen får nya
motioner om Statsanslag, eller åtminstone efter hvart enda ple¬
num kan befara att få sådana remisser. Detta är i min lanke
en tillräcklig anledn., att icke medgifva remiss af denna motion.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag vill blott med nå¬
gra ord uttrycka den önskan, att Ståndet icke bör alltför mycket
afklippa sin egen rätt alt remittera motioner. Jag föreställer mig,
såsom de föreg:de Hrr talare, att frågan hufvudsakligen beror på
tillämpning af grundlagen, hvilken Landtm, har sig ålagd; men
att Ståndet sjelft skulle inskränka sig alltför mycket, det skulle
jag för min del alldeles icke önska. Del händer mycket ofta i
Utsk., att frågor förekomma, hvilka icke med fördel i samma
Utskott kunna behandlas, men samtlige ledamöter anse, alt någon
liten modifikation hade egt rum i motionen, så hade frågan ge¬
nom en så beskaffad liten förändring kommit till eli annat Utsk.,
saken varit nyttig och möjligen haft framgång. Jag nämner icke
delta särskildt i afseende på denna fråga utan blott i allmänhet
och önskar ingen inskränkning i R. St:s rätt att remittera mo¬
tioner.
Hr von Hartmansdorff, Ali g.: Den siste värde talarens
yrkande har gått derpå ut, alt såvida Hr Frih. o. Landtm, icke
hindrar Ståndet, så skulle vi med remisser af motioner kunna
gå huru långt som helst, äfven emot grundlagens föreskrift. Detta
är icke min mening. Jag tror att Adeln bör vara lika samvets¬
grann som Landtm, om grundlagens iakttagande och följaktligen
tillse om remiss bör beviljas eller icke.
Jag instämmer med Frill. Palmstjerna och Gr. Liljencrantz
derutinnan, att jag anser remiss icke kunna beviljas.
Frih. Raab: Det ifrågavar. Ekon.Utskis betänk., sorn gifvit
anledn.
"Den 19 Mais e. m.
97
anleda, till motionen, innehöll, att R. St. malte hos K. M. an¬
hålla att hingstar af Norrsk race matte hållas vid våra Stuterier i
allmänhet. Dä delta betänk, afslogs väcktes motion derom, att
ett anslag måne beviljas till premier i samma syftning. Nu frå¬
gas vördsammast om icke en motion, som går ut på, alt på ett
annat sätt vinna samma ändamål, d. v. s. alt genom premier kunna
skaffa Norrska hingstar i landet, bör anses omedelbarligen föran¬
ledd af den föreg:de frågan. Jag tror det och anser således vis¬
serligen icke grundlagsvidrigt att remittera motionen. Motionen
har fått ett ökadt värde genom Hr Braunerhjelms förslag och jag
skulle föreställa mig att största delen af R. o. Ad. gerna vill be¬
främja frågans framgång, så vida de icke finna sig förhindrade af
grundlagens stadgande. Något hinder kan jag för min del icke
upläcka i ordställningen af 56 § Riksd.Ordn.
Man har sagt alt motionen blifvit förut afslagen; men man
får väl icke sä noga räkna på prejudikater i detta afseende. Man
har sagt, att om motioner i anslagsfrågor så sent remitteras, så
skulle StatsUtsk. aldi ig vela hvilka utgifter, som skulle förekom¬
ma. I della afseende får jag påminna om R. o. Adis beslut rör.
Bankovinsten nemi., att raan framdeles skulle taga i betraktande
huru den bör användas. Skulle emedlertid ingen annan yrka
remiss af motionen, så vill jag icke vara envis.
Frih. Cederström, Rudolf: Det lärer väl blifva nödvän¬
digt, att, utan hänsyftning på föregide tillgöranden i andra frå¬
gor, fatta sitt beslut i denna. Jag kan då icke annat än finna,
det Hr Stiernsvärd, vid början af riksdagen inom motionstiden, va¬
rit oförhindrad alt väcka det förslag, som han försl nu afgifvit.
Att numera, efter motionstidens slut, till remiss och vidare hand¬
läggning framställa ett sådant ärende, anser jag icke öfverens¬
stämmande med grundlagarnes bud. Detta yttras utan att ingå i
någon pröfning af motionens innehåll och möjliga förtjenster, till
hvars bedömande jag kanske för resten icke vore qvalificerad. Men
om jag vore det, skulle jag lika litet ändå företaga något skär¬
skådande, till dess innehåll, af ett ämne, som i anseende till rälta
tidens redan förlupne utgång, ej må komma under vidare pröf¬
ning eller afgörande. Det är ensamt på grund af sistberörde om¬
ständighet, jag tillstyrker del H. Ståndet, att å denna motion vä¬
gra remiss.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Om det nu skulle tillåtas att,
sedan eli betänk, om anskaffande af Norrska hingstar till beskäl¬
are, blifvit afslaget, på grund deraf komma med ny motion, hvar¬
igenom föreslås premier för sådana beskällare, så kunde, derest
denna nya motion vunne remiss och derefter blefve bifallen, grund¬
lagens stadgande, alt en afslagen fråga dermed är för den riks¬
dagen död, kringgås. Del må hafva varit nyttigt, om R. St. kom¬
mit i tillfälle alt bifalla ifrågavar. motion, men den skulle då haf¬
va varit i laglig ordning väckt, och då så icke nu är förhållan¬
det, nödgas äfven jag anhålla om propos. på vägran af remiss.
5 H. 7
08
Den 10 Mars e. m.
Öfverläggniugcn förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex- Hr Frih, o. Landtm, yttrade:
Af Allra.Besv.- o. EkonUtsk:s utlåt. N:o 51 inheratas, huru¬
ledes Riksdagsfullmäktigen Jan Samuelsson från Ölands Södra Mot
föreslagit: att vid Ottenby Stuteri mätte hållas 4 eller högst 6
heskällare af Norrsk race; hvarjemte motionären uttryckt den åsigt,
att något serskildt anslag för ändamålet icke torde hehöfvas.
I anledn. af detta sålunda väckta förslag hade Ulsk. hem¬
ställt, att R. St. må hos K. M. i underd:het anhålla, att K. M.
täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke med stuteriernas ända¬
mål och nuvar. tillgångar vore förenligt, att, till uphjelpande af
den egentliga arbeisracen, hingstar af Svensk, Norrsk eller Finsk
race vid stuterierna blefve underhållna.
Denna Utsk:s hemställan har blifvit af H. R. o. Ad. afsla-
gen; men under öfverläggningen i ämnet har Hr Stiernsvärd väckt
den motion: ”att R. St. måtte ställa lill K. M:s nåd. disposition
ett ärligt anslag af 7,200 r:dr för att användas till 144 st. med
50 r:dr utgående hingst premier,” att utdelas på sätt och med vil¬
kor, som uti motionen närmare omförmälas.
Vid jemnförelse af innehållet utaf förenämnde tvänne motio¬
ner med stadgandet uti 56 § Riksd.Ordn., finnér jag den af Hr
Stiernsvärd väckta, nu ifrågavar. motionen icke kunna hänföras
under någondera af de uti berörde § bestämda kathegorier.
Såsom följd häraf, och med åberopande af 55 § uti Riksd.¬
Ordn., får jag äran förklara, det jag anser mig förhiudrad att
fia inställa propos. lill remiss af Ilr Sliernsvärds motion.
Föredrogs och bifölls StalsUtsk:s d. 15 dennes e. m. på bor¬
del lagda utlåt. N:o 72, ang:de restitution till Reg:ts-skrifvaren
A. G. Enell af för högt beräknad och erlagd lönebevillning.
Föredrogs och lades till handlingarne SlatsUtsk:s d. 15 den¬
nes e. m. på bordet lagda mern. N:o 73, i anledn. af erhållen
återremiss å utlåt. N:o 45.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 15 dennes e. m. på
bordet lagde utlål:n:
N:o 74, i anledn. af K. M:s nåd. propos., i fråga om afsön¬
dring af jord från f. d. Löjtnants-bostället vid Westgölhadals reg:te
Stommen N:o 1, till utvidgande af Jerns församlings kyrkogård
inom Elfsborgs län; och
N:o 75, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de uplåtelse af
jord från Trumpetare-bostället vid Kalmar reg:te Lilla Ökna N:o
2 i Jönköpings län till plan för socknestuga och skolhus åt Ökna
församling.
Den 19 Mars e. m.
99
Föredrogos, men lades, på begäran af Frih. Raab, Adam
Christian, och Frih. Cederström, Rudolf, ånyo på bordet:
LagUtsk:s d. 15 dennes e. m. första gången bordlagda betänk.
N:o 12, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ändring i 23
kap. 1 § R.B., sådan den lyder i Kongl, förordn. d. 18 April
1849; och
Ridd.Utsk:s d. 15 dennes första gången bordlagda mern. N:o
8 i anledn. af Ridd.Direktms anmälan i afseende å behandlingen
af frågan om ersättning för utur Ridd.-kont. bortslulne medel.
Anmäldes och lades på bordel nedannämnde från Utsk:n in-
komne u11 åt:n och betänkm, nemi. från
Stats-Utskoltet.
N:o 76, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de Arrenda¬
torn A. Söderholtz’s underd. ansökning om godtgörelso för den
vid hans tillträde till arrendet af Kungsbergs kungsgård befunna
husröta ;
N:o 77, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de utbyte af
Kapellansbostället Wiskeryd N:o 2, emot Trumpetare-bostället vid
f. d. Östgötha Kavalleri-reg:te Bjärstad Storegården N:o 1;
N:o 78, i anledn. af föreslagna förändringar uti nuvar. stad-
ganden, ang:de förräntningen af fonden för Hjelmare kanal- och
sluss-verks framtida underhåll;
N:o 79, i anledn. af åtskilliga vid tillämpningen af stadgan-
dena ronde staden Wexiös byggnadslån, förekomna frågor;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten.
N:o 1, i anledn. af väckt motion om ändring i 15 kap. 1
§ B.B., i fråga om skyldighet att gräfva dike omkring sved¬
jeland ;
N:o 2, i anledn. af väckt motion om förhöjande af ansvaret
för antändande af ljung å allmänning, af okynne eller sjelfsvåld;
N:o 3, i anledn. af väckt motion om ytterligare underd. fram¬
ställning hos K. M. om utfärdande af förklaring öfver 8 § i 2
kap. af Fiskeri-stadgan d. 14 Nov. 1766;
N:o 4, i anledn. af väckt motion om ändring af de i 20
kap. 4 § B.B. och dertill hörande författningar meddelade stad-
ganden, i fråga om de undersökningar, som böra föregå anläg¬
gande af husbehofs mjöl- och såg-qvarnar;
N:o 5, i anledn. af väckt motion, dels om utfärdande af en
författning lill bestämmande af qvarntullens och s. k. doftmarkers
belopp, dels ock ang:de uplåtande af de i Svartån, inom Säby
socken befintliga, obegagnade vattenfall;
N:o 6, i anledn. af väckt motion, att hemmantalet måtte be¬
stämmas såsom grund för skyldigheten att deltaga i skallgång;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet.
N:o 57, i anledn. af väckte motioner, dels om uphörande af
beväringsmanskapets årliga vapenöfningar, dels om införande af
7*
100
Den 19 51 a r s e. m.
exercis socknevis, och dels om rättighet för beväringsynglingarne
att sjelfve välja det vapen, hvarvid de helst vilja tjeuslgöra, an¬
tingen till lands eller sjös m. m.; samt
N:o 58, ang:de väckt fråga om förändradt användande af
böter för vanvård af nummerhäst.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Lördagen den 22 Mars 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.uldr. för d. 19 samt pleni-prot. för d. 5
dennes f. och e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
Stats-Utskotlet
efter N:o 15G0.C. Hr Celsing, Lars Gustaf;
N:o 2317. Hr Fåhraeus, Olof Immanuel.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskuttet
efter N:o 1960.A. Ilr Montgommerie, Robert Nils Germund;
N:o 119. Hr Duse, Fullm. Hr Rrakel, Mauritz Gustaf.
Rid dar hus-Utskottet
efter N:o 1233. Hr von Strokirch, Johan Paul Fredrik Otto;
N:o 1789. Hr Ridderhjerta, Fullm. Frih. Leijonhufvud, Axel
Hjalmar.
Banko-Utskottet
att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 2052. Hr von
Hultenheim, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl, beviljade ledighet från
och med d. 24 dennes till och med den 2 nästkommande April;
N:o 1991. Hr Skjöldebrand, Carl Fredrik.
Den 22 Mais.
101
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val sä väl af en
Suppleant uti StatsUtsk. efter N:o 1662. Hr Nordenfeldt, Johan
Åke, sorn ock af de tvenne Suppleanter, hvilka H. R. o. Ad. d.
19 dennes beslulit skulle ytterligare väljas uti StatsUtsk., för att
under ordinarie ledamöter för kortare lid beviljad ledighet, i Utsk.
inträda; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 1786. Hr Blomstedt, Carl Reinhold;
— 69. Frih. Uggla, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl Axel;
— 1284. Hr Rappe, Carl Gustaf
med 14 röster hvardera efter skedd lottning dem emellan.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Manner¬
skantz, Carl Axel, och Frih. Fleetwood, Carl Gustaf,
såsom ledamöter af BankoUtsk. begärt oeh erhållit, den förre 3
veckors och den sednare 2:ne veckors ledighet från och med d.
24 dennes; hvarjemte H. Ex. anmodade Hrr -Elektorer att sam¬
manträda till val af ledamöter, att under tiden i nämnde Utsk.
inträda.
Uplästes ett af Hr Tham, Casper Wolrath, inlemnadt
så lydande mern.:
Under motionstiden inlemnades ett meni., innehållande eli
förord för Akademi-adjunkten Ramström, alt till nästa riksdag er¬
hålla ett årligt anslag för vidmakthållandet af hans här i Stock¬
holm varande läro-inrättuing. Då emedlertid, i följd af den för¬
ändrade organisationen af de allmänna läroverken, Adjunkten Ram¬
ström icke anser sig kunna erhålla ett så tillräckligt anslag, att
han kan bestrida alla utgifter för ett större läroverk, utan finner
sig föranlåten alt uphöra med sin läro-anstalt, så har underteck¬
nad troll sig böra, med stöd af 56 § Riksd.Ordn-.s medgifvande i
afseende på ”redan uptagna ärenden”, förändra den förra mo¬
tionen derhän, att R. H. St. behagade bevilja Adjunkten Ram¬
ström för en gäng en gratifikation af Tre Tusende r:dr b:co.
Såsom skäl för ett sådant anslags beviljande torde jag få åbe¬
ropa Adjunkten Ramströms mångåriga och oegennyttiga förtjen-
sler om undervisningsverket.
Han har i 11 år varit föreståndare för en låro-inrältning i
Upsala, under namn af Upsala Lyceum, hvilken ännu fortfar. Ilan
liar sedermera likaledes i 11 år här i Stockholm förestått en stör¬
re läro-anstalt. Stockholms Lyceum, omfattande både skola oell
gymnäsium, som han organiserat. Från båda dessa läro-anstalter
har ett betydligt antal elever utgått, dels till Upsala Universitet,
dels till Krigs-akademien vid Carlberg, äfvensom till handel och
näringar. Då icke något Real-gymnatium funnits i Stockholm,
så har han en längre lid genom denna senare läro-inrättning up-
fyllt för hufvudstaden ett verkligt behof, emedan denna läro-an¬
stalt egentligen varit den enda, der de yngligar kunnat förbere¬
das till Universitetet, hvilka icke läst de gamla språken. Före
102
Den 22 Mars.
den nya läroverks-organisationen har nemi. Stockholms gymnasi¬
um icke uptagit sådana lärjungar.
Ett enskildt läroverk af så fullständigt omfång och så länge
fortsatt, vanligen med 100 till 120 lärjungar, har ingen i Sve¬
rige, på egen risk och bekostnad, stiftat och uppehållit. Ett ser¬
skildt Real-gymnasium, på allmän bekostnad uprältadt, skulle haf¬
va kostat Staten (lere tusende r:dr årligen. Men denne läro-in-
lätlning har ock varit för Adjunkten Ramström förenadt med sto¬
ra omkostnader. ISIotta hyran för skole-lokalen har under de se¬
naste 6 åren kostat tillsammans öfver 3000 r:dr b:ko, och om ett
sådant nu hegardt anslag beviljades, hade Adjunkten Ramström
för dessa 6 åren erhållit icke fullt 600 r:dr b:co årligen, eller
icke mer än en Skol-collega erhåller i årlig lön, en utgift, som
kunnat komma alt utgå i duplicant-arfvoden, om Lycei elever in¬
gått vid de närmaste allmänna skolorna.
Slutligen torde få nämnas, att Adjunkten Ramström utgifvit
fran trycket en af honom författad skrift, som vittnar om myc¬
ken erfarenhet i pedagogiska ämnen och som i flera afseenden
meddelar åtskilliga gagneliga uplysningar. Den innehåller ock ett
organisations-förslag, som anses kunna leda till framtida besparin¬
gar i löne-anslag.
Med anledn. af allt detta torde R. H. St. behaga besluta, att
detta här begärda anslag beviljas och får utgå af de medel, som
K. M. har till sin disposition för så beskaffade ändamål.
Om remiss till H. StalsUtsk. vågar jag ödmjukast anhålla.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 15 och 19 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 12, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de
ändring i 23 kap. 1 § R.B. sådan den lyder i K. förordn. d. 18
April 1849.
II. Ex. Ilr Gr. Sparre, Gustaf Adolf, anförde skrift¬
ligen :
Den grund, hvarpå Utsk. egentligen stödjer sitt afstyrkande
af bifall till K. M:s nåd. propos., är att deruti icke full tillämp¬
ning blifvit lemnad åt de begge salserne, dels att en högre dom¬
stol bör vara sammansatt af flere personer, än den lägre, hvars
beslut skall af den högre pröfvas, och dels, att vid bestämman¬
det af domfördt antal i rätt, der hvarje ledamot har individuel
röstsätt, bör undvikas sådant tal, att lika röster emot lika oftare
kunna komma i fråga.
Då Utsk. förmenar, att den förste af dessa satser icke blifvit
i den K. proposm med all noggranhet iakttagen, enär enl. den¬
samma tre ledamöter i Hof-rätt skulle kunna döma i mål, som
varit afgjordt af Rådslufvu-rätl, der äfven tre domare finnas, får
jag dervid erinra, afl satsen, äfven om den skulle vara absolut
riktig, icke kan tillämpas så strängt, att ju en dom, fattad af tre
Ben 22 Ma rs.
103
personer i en Rådstufvu-rätt, hvars biträdande ledamöter i allmän¬
het och med undantag för några fä städer, ej undergått juridisk
examen eller innehafva egentlig juridisk bildning, icke skulle kun¬
na pröfvas af 3 Hofrälls-ledamöter med högre theoretisk och prak¬
tisk kunskap. Då dessutom alla mål i Rådstufvu-rätt få af tre
domare afgöras, skulle, enl. den K. propos.-n, i llof-rätt tre leda¬
möter icke ega döma i mål, som gå å lif ellfer ära, samt i andra
mål endast så vida de alla tre blefve om slutet ense. I sjelfva
begreppet af Ofver-rätt ligger ock, att der böra finnas domare med
mera framstående juridisk bildning, erfarenhet och skarpsinne, —
och deruti, mera än i antalet af domare, ligger det allmännas
trygghet för lagskipningens säkra och jemna gång.
Utskrs andra skäl, alt jemnt antal domare i en rätt bör und¬
vikas, så att ieke lika röster emot lika må oftare ifrågakomma,
synes visserligen vara af större vigt. Detta fall kati likväl äfven
med nu gällande lagstadgande inträffa, så väl då sex ledamöter
öfvervara ett måls afgörande i Hof-rält, som då det afdömes af
det för lifssaker nu stadgade minsta antalet af domare der, eller
fern, enär dervid, pä sätt Utsk. ock anmärkt, ej så alldeles ovan¬
ligt är, alt tre meningar kunna yppas, dä två ledamöter lätt stan¬
na emot två. Om antalet derföre sättes jemnt eller udda, kan
dock en meningsbrytning snart inträffa, så att lika röster blifva
emot lika; — och det snarast, om rätten i allmänhet blefve dom¬
för med tre ledamöter, de der då kunde hafva hvar sin mening.
Det har också blifvit erinradt, att bestämmelsen i den K.
proposm, det tre ledamöter egde i de flesta mål utgöra domfördt
antal endast i fall de voro ense om slutet, skulle vara utan på¬
följd, i händelse skiljaktiga meningar upstode, enär den tillkalla¬
de fjerde ledamotens röst icke kunde å utgången af målet utöfva
något inflytande. Sådant skulle dock förutsätta, att före den fjer¬
de ledamotens tillkallande, meningarne vore så bestämdt fattade,
att hans yttrande icke kunde hafva någon verkan på de öfriga
ledamöterna. Af Hof-rätternes collegiala form följer likväl just,
att ledamöterna skola samråda och gemensamt, öfverlägga om det
bästa och lagligaste beslutet, hvilket möjligen kan blifva enhälligt,
äfven om en befarad och under öfverläggningen framkastad olik¬
het i meningar gifvit anledn. till inkallande af en fjerde ledamot.
Det hufvudsakliga ändamål, som åsyftades med det förslag,
hvilket innefattas i K. M:s propos., var alt derigenom bereda möj¬
ligheten af en omorganisation af Hof-rätterne, sä all, i stället att
hvarje division nu består af sex ledamöter, antalet kunde hädan¬
efter nedsättas lill fem, en åtgärd af behofvet påkallad, så vida
man icke, lill ganska känbar tunga för Statsverket, vill, roed bi¬
behållande af det nuvar. antalet på hvar division, betydligt öka
antalet af ledamöter i hvarje Hof-rält. Såsom vilkor för nedsätt-
ningen måste nödvändigt lagen om domfördt antal undergå för¬
ändring. Att icke sträcka denna förändring längre, än Utsk. fö¬
reslagit, eller att i allmänhet fyra ledamöter finge döma endast
då tre af dera om slutet äro ense, befarar jag kornme att mot¬
verka nyssnämnde ändamål; ty med antagande af en så ringa än¬
104
Den 22 Mars.
dring mäste äfven framgent fem ledamöter påräknas vara i daglig
och ständig tjenstgöring, hvadan svårligen en organisation med
endast detta antal på hvarje division skulle på längre tid kunna
äga bestånd, ulan, på sätt fallet var med K. Götha Hofrätt för
icke många år tillbaka, de ständigt hopade svårigheterna snart
leda till ökning af ledamöternas antal. — Den besparing i stats¬
utgift, sora var afsedd att vid en förestående organisation blifva
en följd af inskränkningar till fem ledamöter på hvar division,
emot hvad som erfordras om antalet sex bibehålies, skulle således
sannolikt ej kunna lillvägabriugas, derest Utsk:s förslag komme
att antagas.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag vördsamt, alt
propos. måtte framställas uppå afslag å Utskts betänk, och bifall
lill K. M. nådiga propos.
Gr. Sparre, Erik: LagUtsk. har med tacksamhet för Ko¬
nungens omtanka om lagskipningens framlida gång, och med er¬
kännande af riktigheten utaf de skäl, sora Just.Statsministern an¬
fört, noggrant och omsorgsfullt tagit Konungens nåd. propos. i
öfvervägande. Om Utsk. del oaktadt ansett sig lill densamma
icke kunna tillstyrka bifall, sä var det endast till följd af de vig¬
tiga skäl som Utsk. ansåg emot förslaget förefinnas, och hvilka
Utsk. fann af beskaffenhet, ali den af Just.Statsministern omtalade
besparing i Statens utgifter för berörde skäl måste vika å sido.
Den nu förevar, frågan är, efter milt förmenande, af ganska
mycken vigt; den är icke en vanlig organisationsfråga. Om det
är en sanning, att lagen är lill för att genom tillämpning verklig-
göras, så inser ock en livar af hvilken vigt det är, huru och af >h vil ka
den tillämpas. Dervid mäste enligt mitt förmenande hvarje nations,
hvarje samhälles egendomliga förhållande noggrann! lagas i betrak¬
tande, och det är med afseende pä dessa för oss individuella förhål¬
landen, som jag ber att nu få betrakta saken, f Sverige, (jag fruktar
att på detta rum för ofta hafva yttrat det) äger det egna förhål¬
lande rum, ali här ett utbildadt Advocat-stånd ej finnes såsom i
andra länder, parterne utföra i ganska många fall, i första in-
stantien sina saker sjelfve, i den andra genom hvilken skrifkun-
nig person som helst, allenast han kan utreda principalens tankar
och dem uttrycka. Domarebefattningen i Sverige blir derigenom
vida mödosammare än i andra länder. I dessa länder, der ett
ordnadt Sakförare-stånd finnes, delas dettas kall i tväune särskilda
yrken och sakförarne i enlighet dermed i två särskilda klasser
med olika benämningar.
Den första klassens åliggande är att samla malerialier för
sakens utförande, att upfalta fada, att framlägga skälen och slut¬
ligen låta skriftligen framställa partens anspråk eller konklusioner
på grund af de fada, som blifvit i handlingarna framlagde. Desse
benämnas i Frankrike, Avoués i England, Altorneys. Den andra
klassens åliggande är, alt, på grund af de i handlingarne fram¬
lagda fada, juridiskt deducera partens påståenden. Desse kallas
j Frankrike, Avocats, i England, Barristers. Vid sådant förhåG
Den 22 Mars.
105
lande inskränker sig Domarens ålgård lill att afgöra den sålunda
fullständigt utredda och formulerade tvistefrågan. Denna genom
sakförarne skeende fullständiga utredning saknas gemenligen i Sve¬
rige och domaren har derföre alt upfylla begge parternas sak¬
förares åligganden. Han måste i Underrätten sjelf skriftligen in¬
struera processen. I Öfverrätt åter är det referenten, som fått sig
målet till föredragning, sora skall genomgå handlingarne, upfalla
skälen, uprätta den skriftliga berättelsen och på grund af den af
honom gjorda upfaltningen referera saken för Domstolens öfrige
ledamöter. Ju mera omfattande nu domarens kall härvid är, ju
angelägnare är det, att af de ledamöter, hvilka jemte föredragan¬
den deltaga i beslutet, saken mångsidigt, noggrann! pröfvas. Det
är just pä denna grund jag för min del tror, alt domfördl antal
ledamöter i Ofverrätterne f. n. i Sverige icke kan och icke bör
minskas. Det är en sanning, jag erkänner det fullkomligen, att
det egentligen är i skickligheten och skarpsinnet hos Öfverdom-
stolarnes ledamöter, som parterne hafva att söka anledning till
hoppet om tillfredsställelse med de fällda utslagen. Men det är
likväl ovedersägligt att flere ögon se bättre än färre, och alt en
sak, sedd af 5 ledamöter, bör, efter hvad man kan förmoda, blifva
mångsidigare pröfvad och skärskådad än af 4. En sådan mång¬
sidigare pröfning ligger också, efter min tanka, i sjelfva begrep¬
pet af Öfverrätt, hvadan också, så vidt jag känner, i alla andra
stater antalet af domfördt antal ledamöter icke är mindre än 5,
ofta 7. I England utgöras de 3 stora domstolarne, Qveens Bench,
Court of coramon pleas och Court of Exchequer af 5 ledamöter.
I Frankrike utgöra i Appellalions-domslolarne 7 ledamöter dom¬
fördt antal i civila mål och 5 i de criminela. Uti de flesta Ty¬
ska stater är domfördt antal ledamöter i Öfver-rätt icke heller
mindre än 5; endast i vår närmaste grannstat (jag erkänner det)
utgöra 3 ledamöter domfördt antal i Öfver-rätt, men, med afseende
på de förhållanden jäg nämnt, skulle jag för min del icke våga
tillstyrka att vi här följa delta exempel. Det förhållande äger
dessutom rum hos oss, att i första instanlien behandlas målen af
endast en domare: i den sednast afgifna embelsberättelsen har
Just.Ombundsmm äfven anmärkt denna omständighet och deruti
funnit ett fel. Om jag än deruti icke kan med honom instämma,
emedan, på sätt jag redan nämnt, Under-domarens i Sverige ålig¬
gande, i synnerhet vid Härads-rätt, till stor del består i alt samla
materialier och sammanföra hvad till saken hörer, hvartill det
kunde vara onödigt att 3 personer förlorade liden, så måste jag
likväl erinra, att, just i den omständigheten att saken i förste
domstolen blott pröfvas af en domare, ligger skälet att i Öfver¬
rätt saken bör underkastas en mångsidigare pröfning. Dessutom,
så länge revisionsskillingen bibehålies, så länge part måste depo¬
nera 66| r:dr för alt få sin sak dragen tinder Konungen, är ock
skäl, att, då Staten fordrar nedsättning af en sådan summa den¬
samma ock blir skyldig att tillse, att i den Öfver-rätt för gransk¬
ningen af hvars dom denna summa skall deponeras, saken må bli
så mångsidigt pröfvad, att parten må kunna hysa den förtro¬
106
Den 22 Mars.
stan alt saken blifvit af flere domare pröfvad och frän alla si¬
dor sedd.
Slutligen, då helt nyligen instantiernes antal i Sverige blif¬
vit med en förminskad, vågar jag hemställa huruvida del vore
lämpligt att, nästan samtidigt dermed, förminska antalet af leda¬
möter i en af de instantier, som återstå.
Man bör i min tanka, af fruktan alt ej försvaga förtroendet
lill rättvisans behöriga skipande, ej på en gång minska inslantiernas
antal och minska sannolikheten af ärendernes mångsidigare be¬
handling i dem, som stå åter.
Det jemna antalet af ledamöter i Ofver-rått, som i Konun¬
gens [iropos. föreslås, kan jag, för min del, icke finna lämpligt;
om det också är en sanning, alt meöingarne någon gång kunna
vara så divergerande, alt de blifva 2, 3 eller fyra, så mäste man
medgifva att det hörer till undantagen, och med afseende derpå,
kan man icke stifta lagj men, med afseende på vanliga förhål¬
landen, kan man dock, vid bestämmandet, af domfördt antal, enl.
min tanka, söka förekomma, att lika röster må stanna emot lika,
vid hvilket förhållande, på sätt Utsk. nämnt, den tappande par¬
ten skulle få svårt att finna skälet för den öfvervigt, som tillägges
den mening, som gått honom emot.
Jag är också öfvertygad, att genom den mindre genomgri¬
pande förändring i lagens stadgande, som Utsk. föreslagit, ända¬
målet af ökad arbetsprodukt genom Hof-rätternes fördelning på 5
divisioner skulle kunna vinnas; men för att ännu säkrare upnå
det ändamål, som Just.Statsministern yttrat vara ett af de vä-
sendtligaste skälen för Konungens propos. ville jag förslå en modi¬
fikation af Utsk:s förslag,
Utsk. säger: ”1 Hof-rätt må ej färre än fem ledamöter döma
i mål, som å ära eller lif gå:” i andra mål må fyra utgöra dom¬
fördt antal etc. Till äfventyrs skulle man kunna utan våda bort¬
taga den skillnad, som blifvit gjord mellan mål, som gå ä lif och
ära, och öfrige ärenden, då, på sätt kändt är, lifssaker i allt fall
underställas Högsta Domstolens och Konungens pröfning, och de
mål, som gå å ära i allmänhet icke äro af den svårighet för be-
dömmandet, att flere personer för handläggningen af dem mer
än af alla andra kunna anses oundgängligen nödige.
Jag skulle således för min del vilja föreslå den förändring
i Utsk:s förslag, att, med uphäfvande af 3:dje och 4:de mom.
1 § af 23 Cap. R.B., 3:dje mom. af samma § komme att erhålla
följande lydelse: l Hofrätt må fem ledamöter utgöra domfördt
antal, så ock 4, om alla, eller 3 af dera om slutet ense äro.
Jag tager mig friheten anhålla om propos. på en så beskaf¬
fad förändring af Ulsk:s förslag, men till äfventyrs torde R. o. Ad.
anse, att en sådan redaktion, nu i hast framställd, icke lämpli¬
gen kan antagas och för sådan händelse anhåller jag om åter-
rerniss.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Skilnaden mellan
Konungens nåd. propos. och LagUtsk:s förslag i l:a mom. af båda
Den 22 Mars.
107
förslagen Sr den, att Konungen föreslagit, alt i Hofrätt må icke
färre än fyra ledamöter dötna i mål, sorn å ära och lif gå, men
Utsk. att icke färre än fem ledamöter må döma i så beskaffade
mål. Begge dessa förslag hafva efter min tanka det felet, alt
endast det minsta antalet ledamöter är bestämdt, men icke det
högsta, då del likväl, efter min förmening, utgör ett vilkor för
rättvisans behöriga skipande, att det ej må bero på slumpen,
huruvida man skall dömas af eli större antal ledamöter eller icke.
Det torde vara för en hvar påtagligt, all, om del får bero af en
tillfällighet huruvida man skall dömas af 5 ledamöter, 6, 7, eller
flere, så kari utgången af domen derpå vara beroende. Detta fel
vidlåder båda förslagen.
Konungens förslag är dessutom, i min tanke, behäftadi i detta
morn. med det felet, att ledamölernes antal föreslås till ettjemnt
tal, hvaraf ofta kan upstå den olägenheten alt, vid ett måls afgö¬
rande, eli lika. antal ledamöter sladnar emot lika, då den tillta¬
lade mäste frikännas, ehuru han tilläfventyrs varit brottslig. Så¬
ledes bör, enl. min åsigt, ledamöterues antal alltid vara bestämdt
och alltid udda.
2:dra mom. af Konungens propos. innehåller: ”i andra mål
må tre ledamöter utgöra domfördt antal, der alla om slutet en¬
se äro.”
Då de tre ledamöte.rne icke kunde blifva ense om slutet
skulle således en fjerde ledamot såsom skiljedomare tillkallas. Jag
har i min reservation sökt visa, att ett sådant tillkallande i all¬
mänhet icke torde tjena till något. Om i brottmål tvenne friat
och en fällt, så tjenar det till ingenting att tillkalla den fjerde,
ty, ehvad denne friar eller fäller, så blir den tilltalade i allt fall'
fri, och i civila mål åter är förhållandet, alt, i fall den främste
ledamoten af de tre instämt med en af de två öfrige ledamöter-
ne, så tjenar det ej heller lill något att tillkalla den fjerde, ty,
denne må säga hvad han vill, så förbi i fver det i allt fall vid den
mening, som den främste uttalat. Jag har derföre, sorn sagdt är,
ansett, att antalet af ledamöter alltid bör vara bestämdt, och detta
antal udda. Men, jag skulle visserligen icke vara emot att an¬
talet af ledamöter i Hofrätt bestämdes till fem, så vida det icke
mötte en betänklighet, den jag i min reservation omnämnt och
den jag anser mig böra relevera för dem, som icke af denna min
reservation tagit kännedom. Betänkligheten är den, alt det är
aldeles nödvändigt, såvida man fortfarande skall kunna påräkna
skicklige ledamöter i Hofrätterne, alt betydligt höja deras löner,
ty eljest är det påtagligt alt skicklige personer, som kunna få
underordnade, men mera vinstgifvande platser, vägra all emot¬
taga domareplatsen i Ofver-rätterne. Motsatsen skulle åtminstone
höra till undantagen; sedan de skicklige personer, som dil i n träd t
finna, alt deras förhoppningar om belöning efter förtjenst icke
blifva upfyllde, så blir ock en nödvändig följd deraf att, då le¬
dige ledamots-platser skola besättas, man måste laga de mindre
skicklige kandidater, som kunna dertill sig anmäla; och jag hem¬
ställer, huruvida det kan vara lämpligt ali, sedan man i Härads-
108
Den 22 Mars.
läll blifvit dömd af en fullt skicklig och erfaren man eller af tre
i Rådstufvu-rätt, så skall man i den Öfre dömas af måhända min¬
dre väl qualificerade personer, de må vara flere eller färre; så
vida de icke blefve väl aflönade, är det absolut omöjligt alt fort¬
farande få ledamotsplatserne i Hof-rätterne besalte såsom sig
borde och dä är vinsten ingen, deraf att de dömandes antal
är stort.
Jag instämmer nemi. fullkomligt i den åsigt, som af H. Ex.
Hr Just.Statsministern blifvit framställd, att det icke är på mäng¬
den af ledamöter, sora eli oväldigt skipande af rättvisan beror,
utan på den högre insigt, och den vidsträcktare erfarenhet, som
hos desse ledamöter är till finnandes; är man fullt förvissad att
dessa egenskaper af dem besittas, så är man ock fullt belåten med
alt dömas af tre så beskaffade ledamöter.
Hr Gr. Er. Sparre har yttrat, at konsequencen fordrade att
ett större antal dömer i den högre inslanlien än i den lägre:
härtill får jag svara, alt denna konsequence icke är iakttagen i
1734 års lag, der det heter, att Rådstufvu-rätt ej är domför, der
ej fem i rätten sitta, hvaremot fyra kunna döma i Hofrätt.
Icke heller är denna princip iakttagen i afseende på Hofrätt
och Högsta domstolen, ty i Hof-rälten kunna de dömande vara
6, 7 eller ännu flere och i Högsta domstolen 5 eller 4.
De kunna visserligen äfven der vara både 7 och 8, hvilket
sednare jag, i parenthes sagdt, anser vara olämpligt; men som
sagdt är, den af Hr Gr:n omnämnda princip är icke genomförd,
och jag anser ingen synnerlig vigt ligga dervid, men deremot
den största deruppå, att Hofrälterne så organiseras, att man för
framtiden må kunna vara förvissad, att fullt qualificerade perso¬
ner kunna finna sig belåtne att der vinna inträde, och att der
qvarstadna; ty derpå kommer rättvisans jemna och säkra gång
att bero.
Hr Gr. Sparre nämnde äfven att, emedan i första instantien
dömdes endast af en, borde i den andra dömas af desto flere
ledamöter: om förhållandet vore sådant, att i första domstol aldrig
mer än en dömde, samt jag föreslagit de dömandes antal i Hof¬
rätt till 3, så och enär 3, är 3 gånger mer än 1, synes mig
den omnämnda proportionen vara iakttagen. — Men nu år dock för¬
hållandet, sora vi alla vela, alt i Rådhus-rätt, som är första dom¬
stol i stad, dömes af 3 ledamöter.
Frågan är således endast den, om likhet i ledamöternes an¬
tal må införas i Ofver- och Under-rätt i stad: härvid bör icke
förbises att i mången af städerne icke finnes mer än en litterat
och tvänne i 11 il lera te bisittare, och då vill det synas som borde
tre personer i Hofrätt, om de äro sine platser vuxne kunna öf¬
verväga de 3 ledamöterne i Rådhus-rälterne, ty, äfven om de alle
der voro litterate, önskar jag att Hofrättens beslut skola tillvinna
sig förtroende genom den större insigt och erfarenhet, som jag
anser böra finnas hos denna Öfver-rälts ledamöter.
Gr. Sparre har instämt i den argumentation, som jag i min
reservation anfört om obehöflighelen af skillnad mellan lifssaker
Den 22 Mars.
109
och andra, emedan lifssaker alltid underställas Konungens pröf¬
ning och man således har säkerhet alt mål af denna beskaffenhet
blifva behandlade med all den noggranhet frågans vigt fordrar.
Men jag har hört ett annat skäl framställas mot tre-talet, som
man ansett mera betänkligt, nemi. alt Presidenlernes inflytande
eller anseende derigenom skulle minskas eller tillintetgöras: om
så verkligen vore fallet så tror jag icke att utgången afen fråga,
så vigtig som denna, derpå får blifva beroende. Den befarade
minskningen i Hof-rätts-Presideuternes anseende skulle dock, efter
mitt förmenande, icke blifva följden af mitt förslags godkännande.
Jag tror nemi. Presidenlernes egentliga åliggande f. n. består i
alt vaka öfver och tillse att ärendena hafva sin jemna gång och
att med målens afgörande icke må fördröjas öfver hvad skäligt
är; men om en President ville taga mera verksam del i ären-
dernas handläggning, så borde han, om mitt förslag antages, då till¬
fälle och anledn. att göra det, på ett vida bättre sätt än hittills,
ty det sättet är, efter mitt begrepp, icke förtjent af något sär¬
deles lofordande, att man på en half eller kanske hel timma åhö¬
rer föredragningen, deltager i afgörandet af eli eller annat mål,
emedan just derigenom ulöfvas, såsom jag visat, måhända ett skadligt
inflytande på ärendernes afgörande. Om Presidenten deremot vill
göra verkligt gagn, då sätter han sig som Ordf., den ena veckan
på en division, den andra på en annan, och befriar en af de öf¬
rige ledamöterne att vara tillstädes, lemnande sålunda tillfälle åt
tvänne ledamöter i st. f. en, som i mitt förslag varit afsedt, att
vara bemma och bereda sig till föredragning, hvilket skulle med¬
föra den största nytta för ärendenas gång.
Vi äro lyckliga nog att i denna församling hafva tvänne
Hofrälts-Presidenler närvar, af hvilka den ena, förande Landt-
marskalks-klubban, visserligen af den orsaken är förhindrad alt
deltaga i diskussionen, men för den andre af Ilrr Hofrätts-Presi-
denter möter, så vidt jag känner, i nämnde afseende icke något
hinder. Redan vid riksdagens början, sedan det visat sig ali Elek-
lorerne icke lemnat Hr Presidenten plats i LagUtsk., lät en viss
liberal Tidningsredaktör, förmodligen tillhörande samma partisom
Hr Presidenten, i anledn. deraf, genom sin tidning öfver land och
rike tilldela Hr Presidenten det vitsord, att han i lagkunskap och
öfrige egenskaper, som erfordras för fyllande af en plats inom be¬
rörde Utsk. vägde ensam mer än de 4 ledamöter tillsammans som
blifvit der invalde. Säkerligen har derföre mer än en bland R. o. Ad:s
medlemmar liksom jag med spänd upmärksamhet väntat att få höra
Hr Presidenten deltaga uti våra förhandlingar. — Jemte det jag
högeligen beklagar att denna väntan alllhittills varit förgäfves,
tror jag mig, utan fara för misstag, kunna uttala den öfvertygelse,
att R. o. Ad. säkerligen skulle med nöje se, att ett undantag
från denna tystnad egde rum uti förevar, fråga, hvilken så nära
rörer Hr Presidentens embets-förvallning, att ingen af de närva¬
rande bättre kan vara i tillfälle att lemna R. o. Ad. på verklig
110
Den 22 Mars.
erfarenhet grundad uplysning, huruvida mitt förslags antagande
skulle medföra de af mig åsyftade fördelar, eller icke.
Slutligen, och för den händelse alt man icke skulle finna det
vara lämpligt, att inskränka de dömandes antal till 3, tror jag mig
böra framställa det alternativa förslaget, alt de alltid borde vara 5
eller 3, hvarigenom man undvek det jemna talet 4 och således
äfven de olägenheter, som jag anser deraf upkomma, men bibe¬
höll Hof-rätteines anseende äfven i deras ögon, som tro att der
bör finnas flere ledamöter. Jag tager mig derföre friheten fram¬
ställa följande förslag: i Hofrätt dönies af fem ledamöter, så
ock af tre, der alla om slutet ense äro. Om detta förslag an-
tages, så skulle divisionerne inom Svea och Götha Hofrätter blifva
6 f. n. med fyra ledamöter på hvardera, hvaraf turvis alltid en
vore ledig frän sessionerne. Uti mål, hvarom ledamöterne icke
voro ense, tillkallades två, af hvilka jag förmodar att Presidenten
eller vice Presidenten kunde bli den ene och på det sättet kunde
6 divisioner komma i verksamhet i nämnde Hofrätter och 2 divi¬
sioner i Skånska Hofrätten.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
ålerremiss af betänk, med begäran att delta mitt yttrande må
remissen åtfölja.
Gr. Sparre, Erik: De skäl jag redan anfört mot förminsk¬
ning i domfördt antal ledamöter till 4, tala ännu mera root deras
förminskning till tre som den siste talaren yrkat.
Då, på sätt jag redan haft äran nämna en mångsidig pröf¬
ning och riklig upfatlning af de i Öfver-rätt förekommande saker
bör anses vara Statens hufvudsyftemål med dessa domstolar, så
skulle det, efter nlitt förmenande, vara orimligt att icke vid sidan
af referenten, som i sin upfattning af målet kan vara underkastad
misstag, för att kontrollera hans föredragning och jemte honom
pröfva förhållandena, sätta mera än två personer, af hvilka den ena
tilläfventyrs en af domarens mödosamma arbete uttröttad och för¬
svagad gubbe.
Otvifvelaktig! måste det vara, att pröfningen blifver mångsi¬
digare, alt sanningen och det rälta säkrare och klarare framträda
i dagen, under en af flere, än af färre, underhållen diskussion öfver
ett ämne. Det må vara, att den större skickligheten kan ersätta
antalet, men denna är icke alltid att påräkna, i synnerhet bland det
stora antal domare, sorn fordras hos Ofver-rätterne och af sådan
orsak kan jag ej ingå på nedsättning af antalet till tre.
Man har sagt, att der tre voro om beslutet ense, vore det
ock öfverflödigt alt tillkalla den fjerde; Hr Just.Statsministern har
redan vederlagt della inkast. Om under diskussionen meningarne
varit lika, så är det icke omöjligt, att genom en fjerde persons
tillkomst saken kan komma att ses på en annan sida än tillför¬
ne, och en person, som redan yttrat en mening, kan komma att
förändra densamma. Det är just ändamålet med ärenders behand¬
ling af ett Collegium, alt genom de olika meningarnes pröfning
Den 22 Mars.
lil
och framhållning mot hvarandra den rätta synpunkten skall kun¬
na fattas och det rätta omdömet göras gällande.
Detta mot den siste talarens framställning.
Då äfven ett nytt förslag blifvit af honom affatladt och R.
o. Ad. torde få allt för många förslager ali välja emellan, så in¬
stämmer jag med honom deruti att betänk, hör återremitteras.
Hr Cederschiöld: Jag vill endast med några få ord be¬
möta den siste talarens yttrande. Flan har anfört att 4 se mera
än 3: detta är visserligen obestridligt, likasom del lärer vara ove¬
dersägligt att 6 se ännu mer än 4; och skulle man följa detta
argument, så borde man icke vidtaga någon förändring, utan låta
Flof-rätterne fortfarande bestå af 6 ledamöter på hvarje division.
Men äfven vid en sådan argumentation torde anmärka, kunna
göras, och jag tror, att, om man sätter 6 personer tillsammans
för att dagligen albeta år ut och år in, så, må man än vara huru
nitisk som helst, skall dock naturen uttaga sin rätt och man skall
tröttna i längden, i st. f. alt, om det lillå tes alt tura med hvar¬
andra och sålunda få njuta ledighet från embetsrummet, målen
städse af de dem handläggande iedamöterne komma att med spänd
upmärksamhet följas från början lill slut, hvilket eljest förblifver
en physisk omöjlighet.
Vidare bär samme talare anmärkt, att man icke alltid kan
påräkna den största skicklighet bland alla Hof-rättens ledamöter:
detta är just hvad jag önskade alt man skulle kunna påräkna,
och tror kunna vinnas på det sätt, att antalet ledamöter inskränk¬
tes, men så allönades, att man kunde hafva garantier derför att
skicklige personer äfven för framtiden der sökte inträde.
Jag har hört den anm. framställas att de äldre Hofrätts-
ledamöterne icke kunna hafva i ollar, emedan de ej passa dertill:
jag tror visserligen att det kan vara förhållandet f. n. och derpå
kan man ick§ undra, ty om man uphör att hafva rotul, så hän¬
der det lätt, att man ligger af sig, som man säger; men om man
icke uphör dermed, kan jag ej se hvarföre del icke skulle kunna
gå för sig lika väl i Flof-rätlerne, som i Rikets Collegier, hvarest
Iedamöterne, så länge de tjenstgöra, hafva sina rotlar, men man
mäste ändra sjelfva arbetssättet i Ilof-rätterne, ty, sådant arbets¬
sättet der är f. n., måste Iedamöterne i förtid blifva uttröttade.
Jag fortfar i min anhållan om återremiss.
Gr. Mörner,nCarl Göran Detlof: Denna fråga är afen
ganska stor vigt. A ena sidan framstår begäret till besparing,
sträfvandet att få rättvisa för godt pris, och å den andra allmän¬
hetens anspråk på säker och tryggad rättvisa.
Valet mellan dessa Ivänne alternativer torde dock för Sven¬
ska folkets ombud icke vara så serdeles svårt.
Jag anhåller till en början att i R. o. Ad:s minne få åter¬
kalla de tankar i denna fråga, som framställts af den första Lag¬
beredningens ledamöter; män, hvilkas erfarenhet och förtjenster,
länge skola göra dem ihågkomne inom Svea land, nemi. Just.-
112
Den 22 Mars.
Statsministern Gr. Gyllenborg, Just.-råden Poppius och Blom, Jusl.-
Omb:m. Frill. Mannerheim, Just.-Canzleren Bergenschöld, vice Presi¬
denten Holén, Commerse-råden Lenngren och Zenius, Exp. Sekret.
Richert samt Adv.-Fiskalen Staaff. Desse Hrr hafva i moliverne lill
4 Kap. R. B. om antalet ledamöter i Hofrätterne sagt: ”Vid be¬
stämmandet, huru Hofrätt skall vara organiserad, har Komiteen
trott sig böra följa den grundsats, att en högre domstol aldrig
må bestå af färre ledamöter än den lägre, hvars dom af den
förra skall pröfvas; och som nu Statsrätt kan utgöras af lill och
med fem ledamöter med personlig rösträttighet, har Komiléen an¬
sett delta högsta antal för Under-rätten vara det minsta, som för
öfver-rälten må äga rum och således föreslagit, att i Hofrätt all¬
tid skola vara tillstädes från fem till och med sju ledamöter,
ehvad de äro ense om besluten, eller ej.” I del sednare försla¬
get till rättegångsbalk, är antalet af ledamöter, som pä en gång
minst skola vara tillstädes nedsatt från 5 till 3 och den lydelse
gifven ål 1 § i 4 Kap. R. B. att ”ej skola på en gång flere än
fern, och ej färre än tre, i rätten silla” och detta med afseende
derpå, att organisationen i de förslagna nya Rådslufvu-rätlerne
blifvit förändrad till domare och nämnd. Nu år fråga om alt
utan förändring i Rådstufvu-rätternes närvarande organisation ned¬
sätta det domföra antalet ledamöter i Hofrätt till 3, då alla 3 äro
om beslutet ense. I allmänhet torde den åsigten att vilja be¬
stämma domfördt antal till följd af den omständigheten, huruvida
ledamölerne äro om beslutet ense eller icke, vara ur rätt synpunkt
mindre tillfredsställande, ehuru äfven i nu gällande lag antagen.
Ett sådant stadgande kan tänkas möjligen kunna föranleda lill
försök att på öfverlygelsens bekostnad sammanjemka de olika
åsigterna.
En talare har trott att genom förminskning af ledamöternes
antal till 3, skulle man få betydligt mera arbete verkslåldt, samt
ansett att ledamöternes upmärksamhet på målens beskaffenhet der¬
igenom skulle blifva mera skärpt. Jag tilltror mig icke att kunna
bedöma, huruvida en sådan följd verkligen kan komma att upstå,
men att arbetet för de 3 ledamöterne skall blifva vida mera be¬
tungande, än det hittills varit, det tror jag, med säkerhet kunna
antaga, enär något hvar torde kunna leda sig tijl att finna, att,
enär 3 personer skola hafva samma föredragningstid, som f. n.
är bestämd för 5 eller 6, det sålunda för desse tre kommer att,
för fullgörande deraf, fordra ett betydligt utvidgadt och ansträngdt
arbete. De fleste, som försökt något af hvad arbetet inom Hof-
rätlerne f. n. vill säga, skola icke eller kunna påstå annat, än
alt det redan är tillräckligt ansträngande, och till äfventyrs icke
att jemföra med arbetet inom de flesta andra collegier. Men äf¬
ven en annan olägenhet upstår af den ifrågasatta stora inskränk¬
ningen i ledamöternes antal, nemi.: svårigheten att npfostra äm¬
nen för all fylla de ledigblifvande platserne.
Den föreg:de talaren har trott att detta mål skulle kunna upnås,
och skicklige ämnen utan vidare omsorg danas, blott ledamöter¬
nes
Den 22 Mars.
113
nes löner förökades. Det är möjligt att så kan blifva förhållan¬
det i en aflägsnare framtid, men i den närmaste liden måste
(»tvifvelaktigt de personer, med hvilka platserna skola fyllas, tagas
bland dem, som redan finnas på embetsmannabanan och hvilka
hafva gjort sin upfostran. Då, om äfven skickligheten finnes,
likväl alltid någon ovana vid former, arbetssätt och skrifsätt skall
komma att röja sig hos den, som första gången erhåller förord¬
nande alt bestrida en ledaraots-plats i Hofrätten, mäste vid så-
dane händelser Hofrätterne i viss mån blifva en öfningsskola och
olägenheterne af delta förhållande blifva naturligen mera känbara,
ju inskränktare det antal ledamöter år, som utgör domstolen.
Alt ett ansträngdt arbete, ju tyngre det är, äfven småningom
mera tärer på individens arbetsförmåga och skicklighet och, så till
sågandes, sliter ut honom i förtid, torde äfven vara gifvet. Ju
mera man derför ökar arbetet för Hofrältens ledamöter, ju mera
måste man äfven bereda utväg för en hastigare och litligare om¬
sättning af personalen. Man måste bereda tillfälle för dera, som
icke vidare äro tjenstbara, att lemna en befattning, som de icke
kunna till det allmännas tillfredsställelse upfylla. Del torde såle¬
des i längden befinnas, att den egentliga vinsten af förslaget icke
blifver särdeles betydlig; och för min del tror jag, att den be¬
sparing, som skulle vinnas genom en allt för långt utsträckt ned¬
sättning i antalet af Hofrätternes ledamöter, icke kommer att af
den supponerade arbetsvinsien motsvaras?
Jag förenar mig med de Hrr, som anhållit örn återremiss.
Frih. Cederström, Anders: Under loppet af de sednare
åren hafva tidt och ofta af Hofrätterne framställts ansökningar
dels om förstärkning af ledamöternes antal dels ock om medel
för att bereda starkare fart åt arbetet. Det torde också vara nöd¬
vändigt, att, under nuvar. förhållanden, någon förändring inom
Hofrätterne sker, ty eljest blir följden, att en sådan mängd af
mål blir liggande neder, att den rättvisa, som slutligen komme
all vederfaras parten, vore detsamma som ingen rättvisa. Ty som
ett gammalt ordspråk säger: medan gräset gror dör kon, hvilket
ordspråk om ingen förändring med Hofrätternes arbetsordning sker,
tyvärr äfven i detta hänseende, kommer alt besannas, emedan det
mången gång kunde hända att när domen omsider föll, så hade
parten deraf ingen nylla. Jag måste således, lika med alla an¬
dra finna, att någon förändring här mäste ske och tillstår up-
riktigt att skäl tala så för det ena som för det andra.
Jag kan ej neka att ju flere skickliga personer, som kunna
sammankomma för att besluta och döma om målen, desto bättre
vore det, enl. min åsigt; men då Sländerne icke hitintills hafva
egt några medel ali kunna anslå till förbättrande af de platser
som erfordras, så och enär det icke är troligt att R. St. nu mer
än förr skola komma att anslå dertill erforderlige medel, skulle
jag för min del tro, att det förslag Hr Cederschiöld gjort, åtmin¬
stone förtjente att lagas i betraktande,
5 H, 8
lii
Den 22 Mars.
Jag anser det icke vara qvanliteten utan qualiteten, hvarå af¬
seende bör fästas, och tror att förslaget skulle hafva lill följd, alt
målen kunde bättre beredas och hastigare afgöras än hvad nu
är fallet.
Jag anhåller om ålerremiss af betänk.
Hr Cederschiöld: Hr Gr. Mörner har anmärkt, alt det
icke bör vara färre ledamöter i Ofver-rält än i Under-rätt och
deruti har han visserligen rätt, men följden skulle icke heller
blifva sådan af mitt förslag, ty antalet af ledamöter i Hofrätt skulle
enl. detsamma blifva tre, och det är icke färre än hvad ledamö-
ternes antal utgör i Rådslufvu-rätt.
Hr Gr:n har förklarat, att man vill lia rättvisan för allt för
godt pris: lill svar derpå, får jag äran tillkännagifva, att den be¬
räkningen aldeles icke ingått i mina motiver, helst jag tvärtom
anser rättvisan snart sagdt icke kunna köpas för dyrt, så vida man
kan vara säker ej allenast alt få rättvisa, utan ock att få henne
i tid, så att när hon erhålles, det ej må vara för sent att deraf
njuta frukterna. Kunde detta ändamål vinnas, om de dömandes
antal bestämmes till 5 ledamöter, så skulle jag visst icke hafva
något deremot, men jag har i min reservation antydt, att jag ej
anser det vara tänkbart, med den erfarenhet jag har af riksda-
garne, alt få det anslag till ett så stort antal ledamöter, sora mot¬
svarade ändamålet.
Hr Gr:n har vidare anmärkt, alt arbetet för 3 ledamöter
skulle blifva vida strängare än för 5 eller G och alt de i följd
deraf skulle bli utarbetade i förtid: men om Gr:n behagat gifva
akt på innehållet af min reservation, så hade han funnit alt jag
deri visat, att följden icke skulle blifva sådan, emedan arbetssättet
skulle undergå en sådan förändring, att, i st. f. ett tungt arbete,
det skulle tvertom bli vida lättare, ty det måtte icke tynga så
mycket på kropps- och själs-krafterne, om man 3 dagar af 6 i
veckan får silla hemma i sina rum och studera sig in i de ären¬
den man sedermera skall föredraga, som att 5 dagar i veckan
sitta uppe på embetsrummet, der tiden, som jag tror, ofta onö¬
digt förspilles med läsning af en mängd handlingar, som icke
hafva den ringaste inverkan på målet. Men hufvudändamålet, som
man vill vinna, är ju det, att få de betydliga balancer, som i
Hofrätterne finnas, borlarbetade, och jag förmodar att ingen leda¬
mot derstädes kan undgå att intyga, alt desse i en förskräckande
mängd till vuxit, så att parlerne i mål, som inkomma t. ex. nu,
kunna som det aldraförsta hoppas att erhålla slutligt afgörande
två år härefter; men ganska många få vänta derpå både tre och
fyra år. Jag hemställer huru det står till med rättvisan under
sådana förhållanden, och om det kan gå an att låta härvid bero
utan att vidtaga någon kraftig åtgärd deremot. Kan något bättre
medel än det jag föreslagit, uplänkas, så skall det vara mig oänd¬
ligen kärt, och jag skall med min röst, allt hvad jag förmår bi¬
draga till framgång deraf, ty det vore allt för olyckligt om vi vid
Den 22 Mars.
115
en koramande riksdag skulle finna oss stå qvar på samma punkt
i förevar, hänseende.
Det är i allmänhet ett naiionalfel hos Svensken, att, om jag
får begagna ett kändt uttryck, sila mygg och svälja kameler, men
detta ordspråk har verkligen sin tillämpning här.
Man vill hushålla med några tusende r:dr, men ser icke alt
detta förfarande innebär misshushållning med hela landets väl;
ty, om icke rättvisan kan ha sin jemna gång, så kommer det i
sanning att stå illa till med allt annat.
IIr Weidenhjelm, Ernst Aug.: Det är ej möjligt för
någon att missförstå de välgörande afsigter, som ligga lill grund
för Konungens i detta ämne till Ständerne afgifna nåd. propos.
Dessa afsigter hafva också inom LagUtsk. varit insedde och tack¬
samt erkände.
De åsyfta uppenbarligen, att genom en om-organisation af
Hofrätterna bereda en möjlighet att minska, eller undanarbeta de¬
ras nu öfverhopande balancer af nafgjorda mål, utan att rätts-
sökande parters anspråk på en omsorgsfull pröfning äfventyras
elter Staten för nämnda ändamål belastas med allt för dryga ut¬
gifter i en tid, då allmän klagan förspörjes öfver skatternas ändå
nog kännbara tyngd.
Det är dessa syften äfven LagUtsk. önskat vinna, och det
har derföre varit med synnerlig ledsnad som Utsk., vid öfvervä¬
gande af ifrågavar. nåd. propos. funnit sådane betänkligheter möta,
alt Utsk. icke kunnat tillstyrka R. St. att densamma obetingadt
antaga. En del af dessa betänkligheter finnas anförde i det ut¬
låt. Utsk. afgifvit. Det händer icke alltid, att hvarje ledamot i
en Ofver-domstol i och för sig sjelf är Under-domaren öfverlägsen
i skicklighet och skarpsinne. De högre löneinkomster, den sed¬
nare åtnjuter, skulle fast hellre leda till antagandet, att de större
kapaciteterna företrädesvis egnade sig åt Under-domare-kallet; men
hvad som tryggar parten om målets mera mogna och sorgfälliga
pröfning i Ofver-rätten är just dennas flcrtaliga sammansättning,
den mångsidigare åskådning, som af öfverläggningen emellan detta
flertal blir en följd, det kollektiva omdömet, som vanligen är det
enskildta öfvervägande, och den på erfarenhet grundade sats, att
sanningen oftast framkommer sofrad utur konflikten af olika
åsigter.
Då nu Rådstufvu-rätt är domför med tre ledamöter, synes,
i tillämpning af hvad jag nyss anfört, Hofrätt böra bestå af flera,
och Utsk. har blott ökat detta antal med en; men på det alt
icke den händelse må inträffa, att lika röster stanna emot lika,
samt för undanrödjande af de i betänk, vidare utvecklade oegent¬
liga och för parternes upfattning tvetydiga förhållanden, som här¬
af skulle upkomma, har Utsk. då Hofrätt endast utgöres af fyra
ledamöter, bibehållit samma pluralitet, som utgör flertalet af fern,
med hvilket sednare antal Hofrätt, äfven enl. nu gällande lag,
alltid är domför. Grunderna för detta Utsk:s förslag ligga alltså
8*
116
Den 22 Mars.
i öppen dag och lära lill riktigheten icke kunna bestridas, då der¬
emot förslaget om Hof-rätlens domförhet med tre ledamöter skä¬
ligen framkallar grundade betänkligheter. Jag vill mot detsam¬
ma bland annat anföra ett praktiskt skäl, som jag dock helst ön¬
skat förtiga. Ingen skall heldre, eller i högre grad än jag, åt ål¬
derdomen hembära vördnad och högaktning; men jag tror mig
icke fela deremot då jag påstår, att Ilofrätls-domarens embete,
om del skall skötas med det nit, den ihärdighet och drift, som
vederbör, erfordrar mannaålderns hela obrutna och oförminskade
kraft. I följd af pensionernas ringhet, tvingas Hofrätts-ledamöter-
ne, såsom andra tjenstemän, alt vid embetet i det möjligaste läng¬
sta qvarstanna och kunna således, i följd af naturens vanliga la¬
gar, vid en hög ålder icke alltid innehafva den friskhet och skarp¬
sinnighet i omdömet, som vid pröfningen af mera invecklade mål
är för domaren oundgänglig. Genom sjukdomsförfall eller andra
hinder inträffar ofta att, i st. f. en ordinarie ledamot, måste en
tjensteman förordnas, hvilken icke alltid då ännu förvärfvat den
mognad och erfarenhet, som för detta vigtiga embete erfordras,
och det skulle således lätteligen kunna hända, alt en Hofrälts-di-
vision komme att bestå af en ålderstigen ordf., en oerfaren adjunkt
och den tredje ledamoten, som för det domföra antalet behöfdes.
Jag hemställer till R. o. Ad., om, vid ett sådant förhållande, icke
både arbetsbördan och målens utgång hufvudsakligen komme att
hvila på den sistnämnde: om ändamålet med en Öfver-domstols
flertalighet derigenom kunde anses vunnet: och om, äfven i det
fall, alt dessa tre vore om slutet ense, den tappande parten skä¬
ligen kunde på riktigheten af deras kollektiva omdöme sig förli¬
ta. Den förespeglade större skyndsamheten i målens afgörande
genom antagande af tretalet såsom domfördt antal, förmår jag ic¬
ke heller att inse. Då Ordfm, i följd af sine öfrige åligganden,
mäste vara rotelfri, återstode endast tvenne referenter på hvarje
division. För vinnande af nödigt rådrum till målens beredning
och öfverläsning, måste, genom denna sammansättning, sessions-
dagarnes antal i veckan inskränkas till en eller högst två, och
mig förefaller det uppenbart, att fem divisioner med fem sessions-
dagar i hvarje vecka skola uträtta mera, än sex divisioner med
två sådana dagar. Den farhåga, som blifvit yttrad, att, genom
antagandet af Utsk:s förslag, ett hinder skulle upsla för befordran¬
det af den organisation, K. M. med den nåd. proposm afsett, kan
jag icke dela. Götha flof-rält har nemi. redan med sin nuvar.
arbetsstyrka och under de försvårande förhållanden i afseende på
det domföra antalet, som i nu gällande lag eger rum, på längre
och kortare tid arbetat på fem divisioner med fem ledamöter å
hvarje, och om än, i följd af stundom inträffade förfall, en och
annan svårighet härvid upkommit, äro likväl, genom antagandet
af Utsk:s förslag, dessa svårigheter i samma mån lättare att af¬
hjelpa, som ej i allmänhet bör kunna motses, att utom i sällsyn¬
ta fall, icke tre ledamöter af fyra skola om slutet blifva ense.
Hr Cederschiöld har här förordat det förslag, som finnes in-
nefatladt i hans vid betänk, fogade reservation, och han har sjelf
1
Den 22 Mars.
117
icke insett något annat hinder dervid, än att Presidenlernes in¬
flytande skulle minskas. Meningen med detta yttrande förmår jag
icke fatta, ty Presidenternes inflytande beror naturligtvis af deras
personliga värde och ej af divisionernas sammansättning; men då,
efter Hr Cederschiölds förslag, i Hof-rätt icke flere än tre leda¬
möter (inge i något mål silla till doms, skulle Presidentens in¬
träde å en på sådant sätt redan fulltalig division, verka derhän,
att en af de arbetande ledamöterna måste bortgå; och olämplig¬
heten af en dylik lagstiftning är uppenbar.
Så vidt jag rätteligen upfaltat Hr Gr. Mörners yttrande, har
Hr Grin ogillat hvarje förändring i Hof-rätternas nuvar. samman¬
sättning af sex ledamöter å hvarje division, och såsom en oegent-
lighel betraktat frågan att en besparing i utgifter genom förän-,
dringen kunde vinnas. I begge dessa hänseenden är jag icke med
Hr Gt :n ense. Sex ledamöter medföra den ofta öfverklagade olä¬
genheten att vid omröstning lika antal kunna stanna mot hvar¬
andra. Genom en så mångtalig personal, torde ock kunna anta¬
gas, att diskussionen, mer än behöfligt är, förlänges, och genom
fem ledamöters deltagande i besluten bör icke kunna ifrågasättas,
det saken ej blir nog mycket mångsidigt afhandlad och bedömd.
Kan man derjemte komma lill målet för en lindrigare kostnad,
är otvifvelaktig! ett förslag i en sådan syftning att företrädesvis
värdera, serdeles om en oundviklig förhöjning i Hofrätts-ledamö-
ternas otillräckliga lönevilkor på samma gäng beredes.
Hr Gr. Erik Sparres föreslagna förändring i ordalydelsen af
Utsk:s upgjorda lagförslag vill jag deremot för min del understöd¬
ja, och har alltså icke något alt invända, derest betänk, för så¬
dant ändamål varder lill Utsk. återremitterad!.
Gr. Mörner: Jag lärer något otydligt hafva uttryckt mig,
då jag förra gången hade ordet, enär min mening af en talare
så upfattats, som skulle jag påyrkat bibehållandet af .divisionerne
inom Hof-rätlerne vid ett oförminskadi antal af sex ledamöter.
Detta har jag icke trott vara oundgängligen nödigt, ehuru
jag icke nu vill yttra mig om den eflect, som man af förminsk¬
ningen kommer att skörda. Deröfver torde framtiden blifva den
säkraste domaren. Närvarande tid har redan i en annan fråga
fällt sitt domslut mellan mig och dem, som haft en annan åsigt.
Då fråga här var om Lagmans-rätternes indragning, tog jag mig
friheten framställa mina betänkligheter derom, att Hof-rätterne
skulle genom den ifrågasatta indragningen försättas ur möjlighet
att fullgöra sina åligganden på ett sätt, som motsvarade allmän¬
hetens billiga anspråk. Jag sökte ådagalägga denna min åsigt ge¬
nom utdrag af de berättelser, som Just. Stats-ministern årligen
publicerat, åberopande derutur huru många mål, som stadnat vid
Lagmans-räilernes beslut och huru många, som derifrån kommit
till Hof-rätterne. Dessa siffror talade dock icke tillräckligt till
andras öfvertygelse: man påstod att ingen betydlig förökning skul¬
le upstå, men nu kan förhållandet icke längre betviflas, det kan
ej undandöljas eller förnekas.
118
Dea 22 Ulars.
Vid början af det förledna året, bade jag på mia rotul icke
mera än ett enda mål, som var öfver års-gammalt, och hela an¬
talet af balancerade mål utgjorde ej mera än 15, men nn är för¬
hållandet helt annorlunda, icke allenast på min, utan äfven på
alla andras rotlar inom K. Hofrätten. Medeltalet af balancerade
mål lärer nu upgå till emellan 40 och 50. Jag känner lika lif¬
ligt, som någon annan, behofvet af en förändring, af förbättring,
men fortfar i den åsigt, att denna förändring, icke bör köpas
med villkoret af domstolens försämring.
Denna följd måste, enl. min tanka upstå genom det dom¬
förda antalets allt för stora förminskning. I samma mån, som
instantiernes antal inskränkes, skulle jag tro att allmänheten med
rätta kan hafva ett stegradt anspråk deruppå, att de återstående,
till hvilkas pröfning dess angelägenheter hänskjutas, må vara or¬
ganiserade på det för rättvisans betryggande fördelaktigaste sätt;
och om icke den högsta domstolen skall af mål blifva aldeles
öfverlupen, så ligger äfven största vigt uppå, att målens pröfning
i Hofrätlerne blir sådan, att allmänheten till densamma fortfa¬
rande kan hafva förtroende.
Det är af denna orsak, som min protest egentligen afsågett
bestridande af Hr Cedersehiölds framställning om det normala
antalets nedsättning till 3, såsom maximum, hvarigenom man,
ibland annat, äfven utsättes för den olägenheten, att i händelse
af jäf, sjukdom eller dylikt, få den afdelning, på hvilken en så¬
dan casus inträffar, till åfventyrs försatt utur verksamhet för nå¬
gon tid, utom det att målens pröfning i allmänhet blir inskränkt
till för få personer.
Det är äfven denna nedsättning af del domföra antalet till
3, som är hvad jag för min del hufvudsakligen har att anmärka
mot Konungens nåd. propos. hvars goda syfte det visserligen icke
kan vara min mening alt på minsta sätt ifrågaställa. Della syfte
framlyser allt för klart för att icke erkännas; men jag kan det
oaktadt icke undertrycka min enskilda åsigt alt lösningen af pro¬
blemet på det föreslagna sättet icke är den, som bäst kommer att
upfylla ändamålet.
Vi hafva medel till andra behof, vi hafva millioner att an¬
vända på brottslingars underhåll och vård, vi ställe till dessa än¬
damål förslags-anslag till obegränsadt belopp till K. M:s disposition,
vi tilläte att på detta anslag fängelser upbyggas och inredas, utan
all på förhand känna eller pröfva kostnaderne. För en enda så¬
dan, på senare tider upförd arbets-inrättning, har, efter hvad jag
vill tro, kostnaden upgått till mera, än hvad som erfordras för
alla Hofrätternes iordningställande. Ar det vid sådant förhål¬
lande lämpligt att förebära brist på medel till lagskipningens be¬
höriga ordnande? Ar ett sådant förfarande nationen värdigt?
Ar det den rätta hushållningen att såluuda ifrågasätta att ingen
skärf finnes lill hjelplig aflöning åt rättvisans skipare, under
det man har rikliga tillgångar för att i palatser inhysa lagens
brytare.
Den 22 Mars.
119
Jag kan ej dela den åsiglen och förnyar ruin anhållan om
återremiss.
Hr Cederschiöld: Hr Weidenhjelm har framställt mot
mitt förslag ett s. k. factiskt skäl, som skulle bestå deruti, att
ålderdomen icke alltid vore deD, till hvars omdöme man kunde
hysa största förtroende: detta är visserligen en sanning, som jag
icke vill bestrida, ty det kan inträffa; och då det så lögade sig
att den ålderstigne Ordf:n icke vore den visaste i sitt omdöme, så
kunde det hända, säger Hr Weidenhjelm, att man förordnade en
mindre erfaren adjunkt, och alt, när ledamöterne icke voro flere
än tre, skulle följden blifva, alt den tredje ledamoten, som vore
den ende skicklige, äfven komme att ensam afgöra målet. Men
jag hemställer huruvida icke detta factiska argument har sin fulla
tillämpning äfven på LagUtsIcs förslag, som Hr Weidenhjelm bi¬
träd), ly om ledamöterne endast äro fyra och deribland finnes på
sätt Hr Weidenhjelm antagit, en ålderstigen, mindre skicklig Ordf.
och en förordnad, mindre erfaren adjunkt, blifver då ej följden,
att den af de två återstående, som besitter den största skicklig¬
heten, den största skarpsinnigheten, kommer vid beslutets fattan¬
de öfver ärendet, att laga ålderdomen och ungdomen med sig?
Samme talare har vidare sagt, att om mitt förslag antoges, följ¬
den deraf skulle blifva, alt om Presidenten komme in på ett rom,
der Hofrätten hade sin session med endast trenne ledamöter, så,
och enär det bestämda antalet af trenne derstädes redan funnos,
måste antingen Presidenten gå sin väg igen, eller en af ledamö¬
terne afträda: jag tror deremot att intetdera fallet borde inträffa.
Likasom Presidenten nu, då han inträder på ett sessions-rum,
tager sin plats och låter Hofrältens ledamöter afgöra målen, ulan
att vara pligtig att i afgörandet deltaga, om han icke vill, (och
jag tror alt lian sällan deruti deltager, fastän han blir qvar på
sin plats) på samma sätt kunde det äfven tillgå hädanefter, men
Presidenten ulöfvade fortfarande del inseende han bör utöfva öfver
ärendenas jemna gång, och kunde, som jag nyss nämnde, verkligen
åstadkomma ett stort gagn, om han satte sig som Ordf. på en
division den ena veckan och på en annan den andra.
Med Gr. Mörner inslämmer jag fullkomligt deruti, att det
icke är Staten värdigt att hushålla med de medel, som erfordras
för befrämjande af rättvisans skipande på ett fullt tillfredsställan¬
de sätt, och beklagar djupt alt, tyvärr! så varit förhållandet, be¬
farande alt det äfven hädanefter dervid kommer alt förblifva.
Detta är motivet, hvarföre jag framställt mitt förslag, och kan det
lyckas alt få sådane löner ät Hofrätternes ledamöter, som de böra
åtnjuta fastän de äro fem på hvarje division, så skall jag visst
icke sätta mig deremot.
Flere talare hafva särskildt ordat om och prisat syftemålet af
Konungens nåd. propos. jag har ej yttrat mig derom, emedan jag
icke tror det böra ifrågasättas att K. M:s nåd. afsigt med någon
af dess proposir kan vara annan än god; och hvad denne fråga
teo
Den 22 Mars.
särskildt beträffar, kan jag ej föreställa mig att någons syftemål i
afseende derå kan vara annat än godt.
Jag tror således att vi alle vilje komma till ett godt mål,
fastän våra åsigter äro olika om bästa sättet att upnå detsamma.
I händelse förevarande betänk, återremitteras, vore det emedlertid
väl om LagUtsk. vid remissens besvarande, ville utlåta sig öfver
den frågan, om genom det nya förslag, som Utsk. kommer att
föreslå, man verkligen kan vänta det resultat, att rättvisan komme
att gå som den bör, d. v. s. att man slipper att vänta i åratal,
för att slutligen få veta hvaruti rättvisan bestått.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då så många talare yr¬
kat ålerremiss, förmodar jag att den af Ståndet beviljas, och au-
båller att dervid få foga en anmärkn. Skälet, hvarföre man vill
inskränka del domföra antalet ledamöter i Hofrätterne, synes vara
icke blott målens skyndsammare behandling, utan jemväl att hädan¬
efter förskaffa dessa Ofver-domare högre löner. Vore det görligt
i Hofrätterne, såsom det skett i Collegierne att, så till sägandes,
taga målen på entreprenade och mellan de qvarblifvande ledamö-
terne dela de indragnes löner, så kunde del lyckas. Men så kan
del icke ske i Hofrätterne, emedan ledamölernes antal är af
den allmänna lagen bestämdt. Derföre är ock saken rätteligen
behaudlad i LagUtsk. Men, månne Hofrätls-ledamöternes antal
kan inskränkas såvida, att de ålerståendes löner blifva tillräckliga
blott genom besparingar på de afgåendes? Om della icke inträf¬
far, hvad har man då vunnit med indragningen? Om tillgångar
bruste och SlatsUtsk., när frågan följagteligen komme till dess be¬
handling, förklarade sig icke vilja åt de qvarvarande Hofrälts-
ledamölerne tillstyrka erforderlig löne-1 illök ni ng samt R. St. gil¬
lade en sådan StalsUlsk:s åsigt, så bade man minskat ledamö-
ternes antal och ändock gjort de återstående, med arbete mera
betungade, nära nog eller lika obelålne som de nuvarande. Frå¬
gan är derföre, efter min förmening, af den beskaffenhet, att
LagUtsk. borde med StatsUlsk. sammanträda på det Ståndet mätte
hafva någon ledning för sitt omdöme om beloppet af de löner,
hvilka blifvande Hofrätts-ledamöter borde och kunde påräkna. I
annat fall befarar jag alt nyttan af den föreslagna förändringen
kunde förfelas.
Del är denna anmärkn., jag anhåller måtte få medfölja åter-
remissen.
Hr Cederschiöld: Jag ber att få fästa Hr von Hartmant-
dorffs upmärksamhet uppå den omständigheten, att här icke en¬
dast är fråga om att förhöja lönerne för Hofrätlens ledamöter,
utan att egentliga ändamålet med Konungens propos. är beredande
af skyndsamhet i ärendenas gång. Afven om mitt förslag anla-
ges, skulle det icke leda till den följd, att någon minskning för
det närvar, kunde äga rum i antalet af Hofrätternes ledamöter,
ty de fordrades alla; men, ehuru jag anser nödvändigt att deras
löner förhöjas, har det dock ej varit min åsigt att den besparing,
som efter det minskning i antalet af ledamöter egt ruin, fram¬
Den 22 Mars.
121
deles efter mitt förslag skulle upkomma, kunde blifva tillräcklig
att höja de återståendes löner som sig borde. Jag har dock trott
mig böra antaga alt både StalsUlsk. och R. St. skulle blifva mera
beredvillige att bevilja löner, värdige och motsvarande embetenas
vigt, då man, derest mitt förslag antogs, för framtiden kunde på¬
räkna att få 12 ledamöter mindre än om man antager LagUtsk:s
förslag.
Att ett sammanträde mellan Stats- och LagUtsk:n för pröf-
ningen af lönefrågan kommer att ega rum, lager jag för gifvet.
H. Ex. Hr Gr. Sparre: Då icke mindre än 4 serskilda för¬
slag nu äro föremål för R. o. Ad:s pröfning och två af dem blif¬
vit under diskussionen för första gången framställde, men lämp¬
ligast torde vara att Utsk. lemnäs tillfälle att yttra sig deröfver
först, så får jag förklara det jag f. n. afslår från den propos.
jag föreslagit och förenar mig med de Hrr, som begärt åter-
remiss.
Uppå härefter frarastäld propos. förklarade R. o. Ad. sig anse
de emot LagUtsk:s förevar, betänk, gjorde anmärkn:r föranleda till
detsammas återremitterande.
Uplästes ett från Högv. PresleSt. ankommet prot.uldr. af d.
19 dennes, innefattande inbjudning till MedStm, att till instämma
uti ett af PresleSt. samma dag fattadt beslut, att, påskyndande af
den föreslående handläggningen af de från StatsUtsk. förväntade
utlåtm, ang:de utgifterne under RiksSlatens hufvudtitlar, anmoda
nämnde Utsk. att i den mån förberörde utlåtm kunna blifva från
trycket färdiga, desamma till RiksStms kännedom meddela.
Begärdes på bordet.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s nedannåmnde d. 19 den¬
nes e. m. på bordel lagde utlåtm:
N:o 76, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de Arrenda¬
torn A. Söderhol!z’s underd. ansökning om godtgörelse för den
vid bans tillträde till arrendet af Kungsbergs Kungsgård befunna
husröta ;
N:o 77, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de utbyte af
Kapellans-boslället Wiskeryd N:o 2, emot Trumpetare-bostället vid
f. d. Östgötha Kavalleri reg:te Björstad Storgården N;o 1; och
N:o 78, i anledn. af föreslagne förändringar uti nuvarande
stadganden, ang:de förräntningen af fonden för Hjelmare kanal-
och slussverks framtida underhåll.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 19 dennes e. m. på bordet lagde
utlåt. N:o 79, i anledn. af åtskilliga, vid tillämpningen af stad-
ganderne rör:de staden Wexiös byggnadslån, förekomna frågor.
Detta utlåt, företogs punktvis lill afgörande.
122
Den 22 Mars.
lista punkten, ang:de rättighet för Byggnads-komitéen,
alt till ytterligare låneunderstöd använda ett utgifvet, och
efter utlåning s-terminens förlopp återkommet byggnadslån.
Gr. Lagerbjelke, Guslaf: Meningen med del Wexiö
stad beviljade lån var naturligtvis den, alt bereda möjlighet för
stadens skyndsamma äterupbyggande efter en eldsvåda som öde¬
lagt en stor del af densamma; och i delta afseende blefvo äfven
ifrågavar. 7,500 r:dr inlemnade, ehuru sedan visat sig, att den
person, som undfick lånet, heldre återbetalade summan än han
underkastade sig de iakttagelser, som Sländerne till säkerhet för
inbetalningen af delta lån förskrefvo.
Emedlertid hade den tid förflutit inom hvilken lånen skulle
vara meddelade och byggnaderne upförde.
Att efter denna tid, till lånesökande inlemna dessa medel
blir en hell annan fråga än den, som med låne-understödet var
afsedd, ty, som jag förut nämnt, meningen var att få staden så
fort som möjligt åter upbyggd, hvarföre ock en viss praescriplions-
tid för lånens meddelande och för husens fullbordande utsattes.
Att efter denna praescriptions-tids utgång och sedan staden blif¬
vit upbyggd, ytterligare bevilja lån, är deremot att gifva prsemier
för stadens utvidgning, hvilket icke varit afsigten, då medlen an-
slogos för densamraas bebyggande efter den timade eldsvådan, och
hvilket icke eller synes vara mera skäl att bevilja för Wexiö än
för andra småstäder.
Det är i allmänhet af vigt, att de bestämda stadganden, som
fastställas för sådane låns erhållande, äfven iakttagas, så att nå¬
gon afvikelse derifrån, oanmärkt lemnad, icke må vid annat till¬
fälle kunna åberopas som prsejudicat, och missbruk småningom in¬
rota sig, hvarföre jag ock anser nödigt vara, att den i förevar,
fall meddelade föreskrift mätte bållås i helgd, och får jag på desse
skäl vördsamt anhålla om återremiss af utlåt, i denna punkt.
Gr. Mörner, Carl: Några af de anmärkmr, som blifvit
gjorde både här och inora Utsk. anser jag mig pligtig alt till be¬
svarande uplaga, enär jag, på grund af Konungens nåd. föreskrift,
haft förordnande att deltaga i fördelningen af byggnads-lånet inom
Wexiö stad.
Konungen anslog 240,000 r:dr till stadens äterupbyggande
och föreskref de villkor, som i K. Br. d. 18 Dec. 1843 närmare
kunna inhemtas. Kaptenen Klingström, som anmälde sig alt
bygga ett stenhus, (ganska säkert det vackraste som finnes i sta¬
den) erhöll alltså, i förhållande till byggnadens storlek det be¬
sagda lånet af 7,500 r:dr.
I del K. Br., jag nyss åberopade, finnes visserligen föreskrif-
vet, alt, då lån hos komiterade skola sökas, vore lånesökanden
skyldig att inom viss lid hafva skuldebrefvet, och allt hvad som
för byggnadens fullbordan återstod, inom viss tid färdigt, på det.
att lånehandlingarne i behörig tid skulle kunna till Riksgis-kont.
aflemnas; men i samma K. Br. finnes ingenting särskildt stadgadt
om borgensförbindelse, hvaremot Hrr Fullm. i Riksgis-kont. för¬
Den 22 Mars.
123
modligen på grund af deras instruktion, ansågo och resolverade,
att som Tit. Klingström, i sin egenskap af Regcts-skrifvare, vore
upbördsman kunde icke honom tillåtas alt begagna lånet med
mindre han ställde särskild borgen för detsamma och aflemnade
inteckning i egendomen.
Då denna föreskrift, af Riksg:s-kont. meddelad Byggnads-
komiten, af denna lillkännagafs för bemälte Kapiten, förklarade
han sig icke vilja anskaffa den anbefallda borgensförbindelsen, an¬
mälande derjemte att han vid sådant förhållande ville återbetala
del undfångna lånet.
Byggnads-komitéen insåg visserligen, att sålunda funnes en
tillgång odisponerad, som derföre borde till Riksg:s-kont. insän¬
das, men trodde åter, då denna summa, 7,500 r:dr redan vore
nttagen och disponerad för sitt ändamål, nemi. till upbyggande
af eli hus inom staden, kvilket var verkställda och Kapten Kling¬
ström, om han velat anskaffa den äskade borgens-förbindelsen,
hade kunnat behålla den lånfångna summan, i hvilket fall den
naturligtvis icke heller hort förr än vid utsatt lid inbetalas och
komma Riksg:s-kont. lill godo, alt summan kunde användas till
stadens ytterligare bebyggande, hvilket ansågs så mycket heldre
böra ske, som en stor del' mindre husegare anmält sig att er¬
hålla lån om möjligt vore, till upförande af hus på obebyggda
tomter. Då komitén misstagit sig i denna sin åsigt fanns ingen
annan utväg än att hos Konungen i underd:het anhålla om fram¬
ställande af nåd. propos. till Ständerne, att de mätte medgifva be¬
gagnandet af den summa, som till Byggnads-komitéen var åter-
lemnad, och att Konungen derom framställt nåd. propos. tyckes
bevisa alt billighet och rättvisa legat till grund för komitéens
framställning.
Jag inser visserligen, att del beror af Ständerne att till hvad
som blifvit framställdt lemna sitt bifall, men tror derjemte, att
ett sådant så myckel helldre bör lemnäs, som, må vara att äfven
en afvikelse från stadgade former egt rum, Staten icke kommer
alt förlora det ringaste hvarken till kapital etler ränta och dess¬
utom den fördel vinnes för orten, att Wexiö stad, den enda i
provinsen, blir prydligt och så väl som möjligt bebyggd,
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
propos. till bifall å Ulsk:s förslag.
Sedan härefter, på förfrågan af Gr. Mörner, Carl Göran
Detlof, undert. Ridd.-Sekret, uplyst att någon underrättelse
om förevar, måls behandling hos de öfrige RiksSlm ännu icke
blifvit R. 0. Ad. meddelad, yttrade
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det är mig rätt okärt
att nödgas upträda emot den föreg:de talaren, men jag anser
preejudicatet vara vådligt. Det är icke endast af denna, utan äf¬
ven af föregrde riksdagars erfarenhet nogsamt ådagalagdt, att se¬
dan kommuner blifvit af en eller annan orsak understödde med
lån, ganska frikostigt och ganska gifmildt, så infinna sig snart
anspråken, först alt få tiden för återbetalningen förlängd, så vill¬
i 24
Den 22 Mars.
koren för åtnjutandet förändrade och slutligen afskrifning af
hela lånet.
Ständerne hafva lill pröfning förehaft sådana frågor och de
komma äfven att framdeles underställas. Dervid har jag, för min
del, trott det enda lämpliga, det enda betryggande för Ständerne,
det enda, äfven för de menigheter, som af dylika understöd kun¬
na komma i behof, nyttiga och gagneliga vara, att R. St. hålla
noga hand deröfver, att de engång fastställda villkoren iakttagas
och efterlefvas, så alt de icke af konsiderationer må rubbas och
uphäfvas, hvarigenom upstår ett misstroende och anspråk å lån-
tagarnes sida att få sig allt beviljadt, emedan de sett att de fast¬
ställda villkoren icke alltid förut hållits i helgd, äfven som den
föga gagneliga åsigten allt mer får insteg att, på sitt sätt nära
nog narra sig till Statens biträde, under förhoppning alt genom
voteringens utslag kunna bereda sig befrielse från upfyllande af
ingångna förbindelser.
Det är af dessa skäl jag icke kan annat än på det ifrigaste
motsätta mig hvarje förändring af en gång bestämda lånevillkor.
Ifrågavar. lån beviljades, för att, efter en inträffad brandskada,
bereda Wexiö stad en hjelp i nöden, men alldeles icke att, fram¬
för andra släder, bereda .-staden Wexiö en fortfarande byggnads¬
fond, som i oändlighet skulle transporteras från den ena lägen¬
heten lill den andra. För det ändamål, hvartill penningarne va¬
rit beviljade, hafva de en gång varit använde; inom den före-
skrifna liden hafva de varit ullemnade; men inom den, för lå¬
nets tillgodonjutande, bestämda termin, hafva icke sådane hand¬
lingar kommit Riksg:s-kont. till handa, alt lånet kunnat af Riksg:s-
kont. godkännas. Den omständigheten, att låntagaren icke vill
upfylla de för lånets åtnjutande föreskrifna villkoren utan heldre
inbetalar lån"et, måste icke kunna ändra långifvarens rätt att, vid
sådant förhållande, disponera medel, öfver hvilka såväl den om¬
nämnde låntagarens, som Brandstods-komiléens i Wexiö disposi-
tions-rätl redan uphört.
Då jag för ögonblicket icke har några officiella handlingar
härstädes till hands, vill jag icke heller upgifva något om använ¬
dande af de ifrågavar. medlen; men något så ömmande bruk der¬
af, som här blifvit anlydt, tror jag mig, med afseende på de up-
lysningar, som man inom Ulsk. icke mäktade förneka, kunna sä¬
ga, att med åtminstone en del af summan icke varit afsedt; och
jag anhåller, att R. o. Ad. icke måtte gifva anledn." till den led¬
samma följd, som ett medgifvande af förändring i bestämda låne¬
villkor alltid medför, hvarföre jag tillstyrker bifall till det förslag
till beslut, som Riksg:s-afd:n inom Utsk. framställt och finnes som
reservation bifogadt Utsk:s betänk.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag tager mig friheten fä¬
sta R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att här icke är fråga om
beviljande af något nytt lån, utan blott om medgifvande, att ett
redan beviljadt lån må få användas till samma kommuns fördel,
för hvilken det engång meddelats, sedan medlen blifvit, innan
Den 22 Mars.
125
förfallotiden, återbetalde af den primitive låntagaren. Jag kan
icke finna, att Stånden kunnat påräkna, att i förskott återbekom¬
ma ett utgifvet lån, icke heller, att, som Gr. Mörner, Carl Gö¬
ran yttrat, ett sådant begagnande af medel, som det förevar.,
vore alt utsträcka lånerätten i oändlighet. Wexiö stad har allde¬
les icke begärt alt få behålla dessa penningar utöfver den för de¬
sammas återbetalande fastställda terminen, utan endast anhållit
om den förmånen, alt få begagna summan, intill den dag, då
den bordt af den primitive låntagaren återgäldas, ifall han hade
beljenal sig af lånet.
Wexiö stad begär således ingenting annat än att, med iakt¬
tagande af derför stipulerade vilkor, få behålla hvaden gång blif¬
vit beviljadt; oell på denna grund hoppas jag, ali R. o. Ad. skall
bifalla hvad Utsk. i denna punkt föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Strängt laget kan man
visserligen säga, på sätt Gr. Mörner C. G. framställt saken, alt
det är ett missbruk af de medel, som Ständerne anslagit såsom
bidrag till Wexiö stads ålerupbyggande, att, på sätt, som skett,
öfverflytta ett lån ifrån den ena personen till den andra, då det
icke skott bestämdt inom de data, som i vilkoren varit utsatta
för sådane låns begagnande. Men å andra sidan, kan man med
skäl säga, alt det ändamål hvartill dessa lönebidrag varit afsedde,
vore till fullo upfyldt, genom det förslag StatsUtsk. nu framställt.
Ingen olägenhet har genom denna öfverflyttning af lånet för nå¬
gon upkommit, men deremot en stor fördel för de mindre be¬
medlade i staden att få begagna desse medel, då den förmögnare
afstod sin rätt dertill.
Om den, som primitivt erhöll lånet, detsamma behållit, så
hade nu intet varit att derom säga, allt hade varit som veder-
bordt och Riksg:skont. hade icke kunnat återfordra summan förr, än
vid den tid, då alla öfriga inbetalningar skolat ega rum. Nu är icke
heller fråga om alt ändra något af hvad som blifvit förut stad¬
gadt, hvarken i afseende på räntans belopp, eller terminerne för
afbetalningen, som skall fortgå i föreskrifven ordning; utan blott,
att icke hålla sig ensamt lill det först föreskrifna datum, inom
hvilket lånet skulle bli begagnadt. Det är blott den frågan, som
utgör stötestenen och hindret för Hrr Fullm. i Riksg.-kont. att
bifalla hvad Wexiö stads Brandstodskommité önskat.
Mig synes det för Ständerne icke vara mycket skäl, knappast
något skäl, alt i detta afseende hålla sig så strängt till bokstaf-
ven, då icke något dröjsmål med penningarnes inbetalning kan
komma i fråga, än mindre förändring af räntan kommer att ega
rum. Något praejudicat för förändring i vilkoren i och för be¬
gagnande, af medel, som Ständerne dels hafva bifallit, dels fram¬
deles komma att till understöd vid förefallande omständigheter,
meddela, kan icke upkomma, enär det icke är fråga om att än¬
dra inbetalningsterminerne, eller beloppet af hvad som skall be¬
talas. Att fatta ett beslut, motsatt till hvad Utsk. föreslagit, skulle
vara af intet gagn för Ständerne nu, lika litet som jag kan inse
X
126
Den 22 Mars
att ett så beskaffad! beslut, skulle kunna hafva någon inverkan
på Ständernes framtida handlingssätt; hvarföre, och då ett indrif-
vande af den ifrågavar. summan nu genast icke, efter min för¬
mening, medförde annat än skada, ithy att sådant skulle sätta en
mängd personer i förlägenhet och förorsaka bekymmer, dem man
ej kunnat beräkna, tillstyrker jag bifall till Utsk:s utlåt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Då denna fråga före¬
var hos Riksg:s-kont:s Fullmäktige, upstodo derom mycket delade
tankar, hvilket hade till följd att Fullm. afsade sig den egentliga
slutfrågans afgörande, öfverlemnande till Sländerne sjelfve, att der¬
om besluta, helst det äfven anmältes att vederbör, voro betänkte,
att hos Konungen i underd:het anhålla om framställande af nåd.
propos. i ämnet till R. St.
Fullmis tanka om saken var likväl i allmänhet den, alt in¬
genting annat än formerna stridde emot bifall lill den utsträckta
lånerälten. Dessa former, en del, jag säger, blott en del af de¬
samma, föranledde Fullm. att motsätta sig hvad komite'en i Wexiö
begärt.
Det har visat sig att Fullm:s plural ite var lycklig nog alt
träffa den utväg, som öfverensslämde med deras kommande gran¬
skares, Revisorernes förväntan, ty eljest hade Fullm. varit under¬
kastade en grav anraärkn. inför sina principaler.
Emedlertid ber jag att få lemna tvänne uplysningar afvigt:
den ena, att då R. St., tid efter annan hafva beviljat understöd
åt nedbrunna städer, såsom t. ex. Borås, Wenersborg, Norrkö¬
ping och slutligen Wexiö, hafva Riksg:s-kont:s Fullm. med alla de
tre förstnämnde af dessa Städers styrelser, varit i ett högst obe¬
hagligt förhållande, då liqviderne skolat upgöras, hvarpå jag vill
som exempel endast anföra att Sländerne äga f. n., om jag ej
missminner mig, till och med ett hus i Wenersborg, som Fullm.
måste inköpa på konkursauktion, för alt sauvera kont:s fordran
för den gjorda försträckningen, eller i korthet, att med ett ord,
liqviderna gått högst uselt.
Deremot hvad Wexiö beträffar, har det fästat Fullm:s up-
märksamhet, med hvilken lätthet och ordning all liqvid och cor-
respondens försiggått. Fullgörandet af hvarje skyldighet, såsom
insändande af säkerhetshandlingar m. m. har varit punktligt, och
den beredvillighet, hvarmed vederbör, gått Fullm:s önskningar till
mötes, har varit högst ovanlig, så att Fullm. just fästat sig vid
detta förhållande, som väckt deras förundran, emedan de varit
vane vid något helt annat. Som sagdt är, liqviderne med Wexiö
hafva gått utomordentligt väl; Brandstodskomitéen har med stör¬
sta ordning och beredvillighet fullgjort alla skyldigheter, och det
bevisar verkeligen grannlagenhet, enär den nog hade kunnat, om
den velat, utfinna omvägar för att fördröja låne-vilkorens up-
fyllande.
För det andra får jag den åran nämna, alt om ändamålet är
stadens återupbyggande och Sländerne dertill anvisa ett större el¬
ler mindre belopp, såsom här 7,500 R:dr, nyssnämnde summa,
Den 22 Mars.
127
ena året upbäres som förskott till återupbyggande af tomt, men
nästa år afträdes af innehafvaren, som bygger, till en annan, som
bebygger en annan tomt, och följande år enahanda förhållande
inträffar, då skulle jag för min del tro, att ändamålet med bygg¬
nadslånet vore i mångdubbelt afseende upnådt.
Ingalunda kan det vara stridande mot ‘ ändamålet med ett
byggnadslån, om med ett och samma belopp flere byggnader blif¬
va upförde, ty i st. f. en, äro ju två hus upbyggde. Förrberörde
summa, har nemi. varit använd af en dess innehafvare, Kapiten
Klingström som derför byggde, men då han icke. fann sig vid att
fullgöra de med summans bibehållande förenade skyldigheter, öf-
verlemnade den till Wexiö stads byggnadskomittée, som derigenom
sattes i tillfälle alt med understöd bispringa andre nybyggare.
För min del kan jag således icke finna, alt 11. St. hafva min¬
sta skäl att vägra hvad StatsUtsk. tillstyrkt.
Riksg:s-kont:s Fullm. och jag sjelf såsom sådan, har icke
kunnat bifalla kommunens önskan, roen jag kommer härpå detta
rum, att dertill votera bifall på de grunder jag nu haft äran
anföra.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan Fullm. i Riksg:s-kont. ul-
redt förhållandet, och visat huru frågan blifvit behandlad, åter¬
står blott för mig att ådagalägga, huru jag, såsom ledamot af
StatsUtsk. resonerat i denna fråga. För mig har det förefallit all¬
deles klart, att en full öfverensstämmelse med de af Ständerna
stadgade vilkor, icke här har kunnat äga rum. Och hvarföre ic¬
ke? Jo derföre, att sjelfva händelsen icke har kunnat vara förut¬
sedd af Ständerna. Just denna omständighet, att händelsen icke
kunnat, såsom ovanlig, vara förutsedd, gör också, alt den fruk¬
tan man hyser för prejudikat i detta fall, visserligen är alldeles
öfverflödig. Man har utsträckt delta ända derhän, att slutligen
man skulle af considerationer, få taga tillbaka allt hvad Ständer¬
na stadgat och möjligen nödgas afskrifva lånen. Detta är en
skuggrädsla. Jag fruktar icke för att jemföra Ständernas regle¬
menten med de förhållanden, som sedermera förekomma, och att
afslå alla obilliga framställningar. Men den synpunkt, ur hvil¬
ken StatsUtsk. i första handen och sedermera Ständerna, skola
upfatla ett sådant reglemente, måste väl vara helt annan, mera
utvidgad och högre, än den, hvarunder det förvaltande verket
måste betrakta det. Detta måste tolka ett reglemente blott och
bart efter dess bokstafliga föreskrifter, men Ständerna äga i sin
makt att göra afseende på andan, och icke låta sig hänföras af
bokstafven, och då denna händelse är af den extra ordinära art,
att den icke är af den ringaste skada för medlen, men har ver¬
kat dubbelt, derigenom att medlen först voro i den ena låntaga¬
rens händer, och sedan lemnades åt den andra, hvad kan man
då se och finna annat, än att just händelsen här afsett ett sätt
alt använda medlen, mera produktivt, än om den förste låntaga¬
ren hade behållit medlen i sin hand. På dessa skäl tillstyrker
jag att R. o. Ad. måtte bifalla detta SlatsUtsk:s utlåt.
128
Den 22 Mars.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har yttrat, att hvad vid
delta tillfälle har blifvit begärdt, kunde ulan all olägenhet beviljas.
Jag vågar anmärka att genom ett sådant beviljande, 7500 R:dr
mindre blifva nu genast för Ständerna disponibla; hvilken sum¬
ma, ehuru obetydlig, dock säkerligen kunde vida bättre användas.
En annan och stor olägenhet finner jag deruti, att man skulle
frångå de vilkor, under hvilka lånet beviljats. Gr. Mörner C. G.
har redan visat, hvilka olägenheter det har med sig att frångå
redan ulfästade vilkor. Den som fått lånet, vänjes derigenom till
att icke punktligen betala det, hvartill han sig förbundit, och
Ständerna blifva skygga, för att en annan gång våga utlåningar,
enär erfarenheten säger dem, att när penningarne väl kommit ut
en gång, så komma de icke åter, äfven om förbindelsen gjorts
aldrig så sträng. Men det är icke nog med att ingen olägenhet
skulle följa deraf, att medlen skulle fortfarande blifva ute. Stän¬
derna böra äfven afse alt något synnerligt skäl dertill förefinnes.
Se vi nu efter, hvarföre lånet beviljades åt Wexiö, så var del för
att få staden så hastigt som möjligt återigen bebyggd efter den
svära eldsvådan. Derföre fastställdes en viss prescriplionslid för
lånens ullemnande, samt för upförandet af byggnaderne, och in¬
om denna prescriptionstid blefvo dessa 7,500 R:dr utlånta och
hus för dem upförda, men efter prescriptionstidens slut föll det
låntagaren in att han icke längre ville hafva dessa penningar,
hvarföre han återbetalte dem. Nu tyckes det väl att penningarna
hade bordt tillfalla Riksg:s-kont., men så tyckte icke Brandkomi-
téen i Wexiö, den tyckte som så, hafva vi fått penningarna, så
kunna vi utan fara behålla dem, och lånte så ytterligare ut dem
efter prescriptionstidens slut. Detta återutlånande kan väl icke
leda till stadens hastiga återupbyggande, utan kan väl i sjelfva
verket icke betraktas annorlunda, än som ett anslag för Wexiö
stads utvidgning och försköning. Delta är således en helt annan
fråga än från början. Nu återstår ali tillse, finnes det något
skäl, hvarföre Ständerna vid deuna riksdag skulle anslå 7,500
R:dr att användas till staden Wexiös utvidgning och försköning.
Mig förfaller såsom skäl dertill icke funnes. Man säger, att det
är så ömmande omständigheter, men del vore då önskligt att man
äfven visade, hvaruti dessa ömmande omständigheter bestå. Det
är upgifvet, och icke förnekadt, alt en del af dessa penningar åro
använde till upbyggande af eli theaterhus, och huruvida denna
angelägenhet innefattar några så ömmande omständigheter, det
lemnar jag till R. o. Ad:s eget bedömande.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag känner till orten,
och äfven någorlunda till de personer, som denna fråga rörer,
anser jag mig pligtig att äfven säga några ord. Jag ber att få
genmäla den siste talaren, som sagt, att olägenheterna äro dock
icke så obetydliga om man bifaller hvad Utsk. föreslagit, ty om
man icke bifaller Utsk:s förslag, så får dock statsverket 7,500
R:dr, som statsverket icke får, om man bifaller detsamma. Jag
får
Den 22 Mars.
129
får då erinra derom, att statsverket aldrig har beräknat all få
dessa 7,500 R:dr; att redan från 1843 hafva penningarne varit
disponerade för Wexiö stad, och att frågan nu gäller huruvida
dessa penningar, sedan den person, som haft dessa 7,500 till
låns, återbetalt dem på en gång, i st. f. att begagna sig af de
förmåner, som voro honom beviljade, må få begagnas af annan
person för samma ändamål, som de utlånats, med samma skyl¬
dighet att återbetala på samma tider och med samma ränta, som
för det primitiva lånets ingifvande voro ulfäslade. Man har sagt,
att Ständerna skulle nu genom ett bifall till detta förslag frångå
sina första vilkor. Vilkoret frångå Ständerna icke; men Stän¬
derna anse sig böjda öfver alt begagna sig af ordställningar, för
att kunna, om jag så må säga, obarmhertigt uttaga penningar,
som de en gång hafva beviljat för ett ädelt och godt ändamål.
Man har sagt, att ett prejudikat skulle lemnäs derpå, men det
prejudikat, som här är i fråga, att nemi. en person, som fått ett
fördelaktigt lån med fördelaktiga räntor, och dock likväl återbe¬
talar detsamma, det kommer väl icke ofta i fråga, och vi behöf¬
va sålunda icke befara, att detta prejudikat kommer att äga rum.
Man har vidare invändt att lånet beviljades för att återupbygga
Wexiö, icke för alt försköna det. Jag kan försäkra, att huru stora
ansträngningar, som än äro gjorda, för att åter upbygga Wexiö,
så återstår ganska mycket, innan detta vackra ändamål med med¬
len är upfyldt, och det må man icke lägga en kommun till last,
att då den bygger, den bygger vackert och väl, och det har Wexiö
gjort. Gr. Lagerbjelke begärde alt få veta, hvaruti de ömmande
omständigheterna bestå, som skulle kunna tala för bifall. För
det första får jag erinra derom, all Wexiö stad inom kort tid hem¬
söktes af 2:ne stora eldsvådor, som nedlade staden i aska; att
Wexiö icke hunnit repa sig efter den första olyckan, förr än den
andra inträffade, och utan Statens mellankomst hade det varit
omöjligt att staden kunnat upbyggas. Wexiö är den enda stad,
som är vigtig för hela orten, med eli industriell folk, hvilket huru
industriell det än är, likväl genom de hårda olyckor, som det¬
samma öfvergått, befinner sig i den belägenhet, att mer än väl
behöfva detta understöd. Understödet af 7,500 r:dr, återlemnadt
af en förmögen man, för alt begagnas af andra personer, lör
samma ändamål, som från början afsetts, verkar nu fördelaktigt
för det primitiva målet, men skulle det nu obarmhertigt ulkräf-
vas, så skulle derigenom hela familjer störtas i olyckor, och af
det skälet kan jag icke annat än yrka bifall till hvad StatsUtsk.
i detta afseende har föreslagit.
Gr. Mörner, Carl: Jag har begärt ordet, förnämligast för
att söka vederlägga den omständighet, som Gr. Mörner, C. G.
andragit såsom skäl för afslag å Utslcs betänk., nemi. att det ofta
torde komma i fråga afskrifning helt och hållet af undsättnings¬
lån, och derigenom Statens tillgångar komma alt vidkännas ska¬
da och förluster. Jag hoppas likväl att detta icke skall komma
5 H. 9
IBO
Den 22 Mars.
atl ske. Byggnadskomitéen var särdeles angelägen vid utlånin¬
gen, att tillse det hvarje husägare icke fick större anslag, än man
ansåg att de borde hafva i förhållande till byggnadens välde, och
då i K. M. nåd. bref var faststäldt, att i alla fall första inteck¬
ningen skulle beviljas i tomten, så tycktes, i händelse någon hus¬
ägare skulle komma på obestånd, någon fara för Riksg:s-kont.
icke komma i fråga. Således ber jag R. o. Ad. vara förvissadt
om, att jag icke anser den ringaste osäkerhet upkomma i afseen¬
de på de nu ullemnade låneunderstöden. Gr. Lagerbjelke har
visserligen strängt bedömt vårt förfarande, i afseende på dessa
medels disponerande. Jag har förut gifvit tillkänna, atl möjligen
ett misstag vid dispositionen af ifrågavar. medel kunnat ske, men
det har skett endast i den afsigt, att befordra stadens bebyggan¬
de, och då detta anslag icke varit påräknadt, att af Staten ytter¬
ligare begagnas, sedan det en gång var disponerad!, så trodde
Byggnadskomiléen sig kunna få Ständernas bifall till användan¬
det af anslaget såsom nu skett. Hr Gr. har äfven önskat få veta
huru della anslag sedermera blef af Byggnadskomitéen dispone-
radt. Jag kan nu icke så noga påminna mig, hvilka deraf und¬
fått del eller blifvit lofvade understöd, och jag tror visserligen att
theaterhuset fått löfte derom, nemi. på det sätt, att några bo¬
lagsmän öfverenskommo alt upbygga ett theaterhus i staden, som
naturligtvis skulle utgöra en prydnad för staden, och äfven ut¬
göra en agrément för orten, och då vid förra eldsvådan äfven
låneunderstöd lemnades för samma ändamål, ansåg Byggnads¬
komitéen, att om ändamålet kunde vinnas, äfven vid detta till¬
fälle, ett understöd kunde sagde Bolagsmän meddelas. Det är
möjligt, atl Byggnadskomitéen haft orätt i sitt förfarande, och
jag vill icke försvara årgärden, men jag hoppas, att då ingen skada
sk^lt, och då man på allt möjligt sätt sökt bevara Statens rätt, något
utkräfvande af det en gång beviljade lånet, icke måtte komma i
fråga, och anhåller jag sålunda, att R. o. Ad. ville bifalla Stats-
Utsk:s förslag.
Gr. Posse: Jag har begärt ordet, för alt med några få ord
fästa upmärksamheten på Gr. Lagerbjelkes yttrande, hvilket möj¬
ligen skulle kunna leda mången till den lanken att penningarne
redan äro inbetalte till Riksg:s-kont., och att frågan nu vore att
de skulle anordnas till Wexiö stads bebyggande. Så är icke för¬
hållandet, penningarne äro ännu qvar, de äro använde lill nya
byggn ader till stadens förmån, och jag tror att det skulle vara
minst sagdl obarmhertig!, att nu geuasl återfordra dem. Jag åbe¬
ropar mig på de flera talares yttranden, som instämma i samma
åsigt som jag, och yrkar såsom jag förut nämnt, att staden Wexiö
må få behålla, hvad den en gång har fått, och således bifall till
StatsUtsk:s förslag.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill blott taga mig friheten i kort¬
het nämna för de ledamöter af Ståndet, som icke hafva varit i
tillfälle att taga närmare kännedom af förevar, fråga, alt den in¬
nebår i hufvudsaken intet annat, än Byggnadskomiléens begäran
Den 22 Mars.
131
alt få öfverflytta cn inteckning från en bebyggd tomt till en an¬
nan, och denna begäran tyckes mig vara bra billig.
Hr Printzensköld, Carl: Gr;ne C. G. Mörner och La¬
gerbjelke hafva här yttrat sig på ett sätt, som skulle de sitta till
doms öfver frågan, och dervid hafva att tillämpa de reglementen,
som äro gällande. Jag anser deremot saken icke böra vid detta
tillfälle så behandlas. Ständerna måste väl gälla för mer än det
reglemente de sjelfve beslutat, och om hvars noggranna iakttagande
de ädle Gr:ne synas vara så omsorgsfulla. När ståndpunkten vid
frågans bedömande är sådan, så äga också Ständerna makt att be¬
handla henne efter helt andra grunder, än reglementet innehåller
utan att derigenom bilda något prejudikat för framtiden. Då förekom¬
mer det särskilda förhållande att, på sätt Hr Lagerhjelm och flera
andra talare erinrat, det är en ren tillfällighet, att dessa 7,500
R:dr blifvit tillgängliga för att nu utlånas, enär de redan varit
utlånta, ehuru låntagarne sedan icke funnit sig vid alt, på
föreskrifna vilkor dem behålla.
Ständerna och dess Riksg:s-kont. få således, derigenom att
medlen qvarblifva i den stad, till hvilken de redan äro anvisade,
ingalunda vidkännas någon ytterligare utgift; och då de blifvande
nya låntagarne iklädt sig samma, med reglementet öfverensstäm¬
mande förbindelser, som den förste låntagaren, hvarigenom frå¬
gan endast rörer tiden inom hvilken lånehandlingarne skola af-
lemnas till Riksg:s-kont., så bör icke heller den, af Hr Gr. La¬
gerbjelke åberopade omständigheten verka derhän att medlen in¬
fordras, utan år det deremot både billigt och rättvist, att de blif¬
va använde till det ändamål, hvarför de redan från Riksg:s-kont.
utgått; och får jag för min del sålunda tillstyrka bifall till
Utsk:s betänk.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, härefter till bifall i l:sta punk¬
ten af förevar, utlåt, framstälda propos. besvarades med starka ja,
blandade med nej; hvarpå H. Ex. förklarade, det han ansåg ja
hafva varit öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de nedsättning af den föreskrifna rän¬
tan för byggnadslån, intecknade uti sedermera med tegel och
kalkbruk beklädde trädhus.
Gr. Lagerbjelke: Det tillstyrkande StatsUtsk. gjort i nu
föredragna punkt, hvilar på temmeligen ofullständig utredning.
StatsUtsk. har nemi. tillstyrkt, att Ständerna skulle medgifva hvad
sökt är, på den grund att enda hindret derföre varit, alt låne¬
handlingarne blifvit, tidigare ån som behöfts, lill Riksg:s-kont. in¬
lemnade. Detta är förhållandet med de hus, som blifvit af Hrr
Wahlqvist, Modig och Jacobson uppbyggda, men i afseende på de
öfriga husen äro vida väsendtligare omständigheter, som hindra
meddelandet, nemi. att prescriptionstiden för husens upbyggande
är försuten. Det finnes nemi. stadgadt i Riksg:s-kont:s regle¬
mente, att de hus, för hvilka lån meddelades, borde sednast vid
9*
132
Den 22 Mars.
början af Juli 1849 vara i så fullbordadt skick, atl försäkring
derå i städernas allmänna Brandstodsbolag, enl. de för denna in¬
rättning gällande föreskrifter, må kunna vinnas, vid äfventyr, att
lånet i annat fall genast infordras. Nu uplysa likväl handlingar¬
na endast, att FIrr Lundgrens och Frimans hus hafva blifvit te¬
gelbeklädda år 1849, således icke huruvida sådant skett före eller
efter Juli månad 1849, men hvad enkan Ljungströms hus beträf¬
far, uplyses bestämdt att legelbeklädnaden skett år 1850, och så¬
ledes efter prescriptionstiden. Detta är efter mitt förmenande en
omständighet af serdeles vigt, ehuru StatsUtsk. underlåtit att derå
fästa upmärksamhet, och på det att Ulsk. måtte jemväl åt nämn¬
de förhållande lemna behörigt afseende, anhåller jag vördsamt om
återremiss af (lenna punkt.
Gr. Mörner, Carl: Jag borde visserligen någorlunda
kunna påminna mig, huru det förhåller sig med dessa 6 hus¬
värdar, hvilkas rättighet att få åtnjuta hvad Stadens Borg¬
mästare förordat, här ifrågasattes. Hvad jag med säkerhet kom¬
mer ihåg, är atl de 3:ne första, nemi. Hrr Wahlqvist, Modig och
Jacobsson, hade sina hus färdiga redan år 1848, och så vidt jag
minnes, var Hrr Lundgrens och Frimans hus, i början af år
1849 äfven färdiga, ty med tegelbeklädnaden börjades tidigt på
våren, och fullbordades på sommaren, ehuru jag icke kan minnas
om de på dagen voro färdiga eller icke. Hvad enkan Ljungströms
hus beträffar, vill jag påminna mig, att det icke var färdigt förr
än år 1850. Jag medgifver visserligen, att det kan vara en orik¬
tighet i framställningen, enär några af dessa hus möjligen icke
voro i fullkomligt skick d. 1 Juli 1849. Emedlertid, och då jag
förmodar, att detta endast kan tillämpas på enkan Ljungströms
hus, enär de öfriga bestämdt voro färdiga år 1849, torde R. o.
Ad. finna, att frågan om dem bör förfalla. I alla händelser får
jag uplysa, atl de tomtägare, som mycket snart efter trädbyggna-
dernes upförande, beklädde dem med tegel, gjorde derigenom sig
en verklig skada, ty dessa hus hade icke hunnit att blifva riktigt
torra, och teglet, hvarmed de bekläddes, har spruckit, oell- gjort
dem betydlig olägenhet, hvarigenom många äfven varit tvungna
att omkläda sina hus. Deraf föranleddes många att dröja med
tegelbeklädnaden, emedan de ansågo nyttigt vara, alt husen fingo
stå en eller par somrar innan de tegelbeklädde dem. Detta har
varit orsaken, hvarföre med tegelbeklädnaden har fördröjts, må¬
hända ett är mer än som vederbordt. Det kan väl icke alltför
strängt läggas dem till last, att när de nedlagt en betydligare
kostnad på en tomt, de gerna sago alt husen skulle blifva så än¬
damålsenliga som möjligt, och jag skulle sålunda önska att R. o.
Ad. icke måtte så noga hålla sig vid formen, utan åtminstone i
afseende på enkan Ljungström, som jag känner bestämdt är i fat¬
tiga omständigheter, men som nu har, sedan hennes byggnad är
väl bevarad och torr, kommit i tillfälle att bekläda den med le¬
gel, och sålunda sluppit atl vidkännas den förlust, som många af
de andra fått erfara, icke fästa sig vid den tid af några månader,
Den 22 Mars.
133
som hennes luis blifvit för sent färdigt. På grund af alla dessa
omständigheter skulle jag önska, att Gr. Lagerbjelkes anmärkmr
mätte få förfalla, och att R. o. Ad. ville äfven i detta fall bifalla
hvad StalsUtsk. föreslagit. Jag tror icke att någon synnerlig ska¬
da (jag medgifver att. någon afvikelse i form ägt rum) härige¬
nom vederfarits statsverket, men deremot den verkliga vinst för
husägaren inträffat, att lian undgått ånyo tegel bekläda sin bygg¬
nad, hvilket måste hafva skett, om legelbeklädnaden måst förr
vidtagas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: 1 denna punkt har den
föreg:de talaren varit mera medgörlig än jag kan finna mig vid alt
vara. 7:de punkten i lånereglementel innehåller: ”Sednast efter 5
års förlopp, räknadt från d. lista Juli 1844, bör den byggnad, till
hvars upförande lån erhållits, vara i så fullbordadt skick, att för¬
säkring derå i städernas allmänna Brandstodsbolag, enl. de för
denna inrättning gällande föreskrifter, må kunna vinnas, vid äf¬
ventyr, att länet i annat fall genast infordras.” Till försäkring i
städernas allmänna Brandstodsbolag föreskrifves icke ovilkorligen,
att husen skola vara tegelbeklädda, således kunde husen vara i det
skick, att de kunnat vara försäkrade i städernas allmänna Brand¬
stodsbolag före år 1849, ehuru enkan Ljungströms hus icke blif¬
vit legelbeklädt förr än 1850. De lån, som för dessa hus äro
beviljade, äro endast sådana, som för trädhus äro tillåtna, d. v.
s. lån inom halfva värdet. Således då ett hus måste vara upfördt
någon tid innan det kan tegelbeklädas, så ligger i den omstän¬
digheten icke någon, motsägelse. Att husen voro upförda före
1849 det är deremot påtagligt deraf, att lånehandlingarna före
den tiden voro till Riksg:s-kont. inlemnade. Således var huset i
det skick, att det kunde försäkras i dess dåvarande skick, nemi.
såsom trädhus betraktadi, men låntagaren hade, just derföre att
huset då var i detta skick, iklädl sig högre ränta. Sedan Rat¬
han försatt sitt hus i det skick, att han var berättigad till lägre
ränta, och detta skedde inom den tid, som för säkerhetshandlin-
garnas aflemnande till Riksg:s-kont. var föreskrifven. Enl. min
tanka är i denna punkt alla vilkor noggrannt iakttagna, och jag
får således anhålla att R. o. Ad. behagade bifalla hvad StalsUtsk.
i denna punkt föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Enl. Riksg:s-kont:s reglemente medde¬
las lån på trädhus, då de icke äro tegelbeklädda, mot 4 proc., och
då de äro tegelbeklädda mot 3 proc. ränta. Ifrågavar. byggnader
voro, såsom Gr. Mörner har anfört, tillräckligt upförda, för att
kunna brandförsäkras före den lista Juli 1849, men utan tegel¬
beklädnad. Således erhöllo de lån mot 4 proc. ränta. För ett 4
procents lån, var således allt upfylldt, som borde verkställas, men
för ett lån mot 3 proc. ränta, voro icke lånevilkoren upfyllda, ty
då skulle husen varit (egelbeklädda före d. 1 Juli 1849. De lån,
som dessa husägare erhöllo, voro efter 4 proc., och för sådane
lån var allt upfylldt. Men efter prescriptionstidens slut, har man
förändrat dessa hus, så att de skulle falla under den andra sor-
r
134 Den 22 Mars.
tens lån, eller 3 procentslånen, och derföre begärt nedsättning
till 3 proc. Örn man skulle hafva haft rättighet till 3 procents¬
lån, så skulle prescriptionstiden varit iakttagen, i afseende på te¬
gelbeklädnaden af dessa hus, hvilket den icke varit, och således
har i sjelfva verket StatsUtsk. icke fästat någon upmärksamhet,
eller tagit under ompröfvande, att dessa husägare icke upfyllt in¬
om prescriptionstiden, hvad som för erhållande af 3 procentslån
blifvit stadgadt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Genom en återremiss
kan någon vidare uplysning icke meddelas, såvida icke StatsUtsk.
skulle anmoda Fullmäktige i Riksg:s-kont., som i detta outredda
skick inlemnat denna fråga till StatsUtsk., att mera fullständigt
utreda densamma. StatsUtsk. har meddelat hvad handlingarna
uplysa. I afseende på hvad den siste värde talaren för öfrigt an¬
fört, får jag erinra derom, att del är 2:ne prescriptionstider. Nu
vill han, att den prescriptionstid, sora för brandförsäkringen är
stadgad, skall utsträckas till den i afseende på pröfningen af lå¬
nens beskaffenhet stadgade prescriptionstid. För pröfningen af lå¬
nens beskaffenhet var d. Usta Juli 1850, och för brandförsäkrin¬
gens verkställande d. Usta Juli 1849 utsatt. I begge frågorna
äro prescriptionstiderna iakttagna. Brandförsäkringen är gjord in¬
om d. Usta Juli 1849 och så beskaffade handlingar, som för er¬
hållande af 3 proc. lån erfordrades voro inom d. Usta Juli 1850
till Riksg:s-kont. inlemnade. För att nu här vara sträng, har
man velat utsträcka den förra af dessa prescriptionstider lill den
i sednare fallet bestämda prescriptionstiden. Jag tror att en så¬
dan, lill nachdel för de lånsökande utsträckt, tolkning icke vo¬
re lämplig. Det vore en ftnesse, som jag tror icke vara på
sitt ställe, hvarföre jag fortfarande får yrka bifall lill Utsk:s
förslag.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke har åter strängt velat
tillämpa den i reglementet stadgade prescriptionstid. Jag upre-
par i anleda, häraf, hvad jag för en stund sedan yttrade, under
förklarande, att jag, på den plats jag här innehar, alldeles icke
finnér mig bunden af något slags reglemente för Riksg:s-kont.,
der jag visserligen känner mig skyldig alt, såsom Fullmäktig, ef¬
terlefva detsamma, utan att jag här är öfver reglementet, och kan
efter sig företeende omständigheter tillstyrka, samt deltaga i be¬
slut om åtgärder, rakt stridande mot reglementets innehåll, om
jag finner det nyttigt och lämpligt. Vid ett sådant förhållande,
och dä det är obestridligt, att de hus, hvilka tillhöra de i Utsk:s
betänk, upräknade personer, blifvit i högst väsendtlig mån för¬
bättrade derigenom, alt de äro dels kalkbeklädda, dels beklädda
med tegel, hvarigenom den stora eldfara, för hvilken de förut voro
blottställda blifvit aflägsnad, samt Gr. Mörner, Carl, ganska rikligt
erinrat, alt det är ändamålslöst och ländande till skada, så väl
för husen, som dessas ägare, att i förtid, och innan husen till¬
börligen torkat och satt sig, bekläda dem, vare sig med tegel el¬
ler kalk, så anser jag den omständigheten, att en så beskaffad
Don 22 Mars
135
förbättring skett efter prescriplionslidens slut, ingalunda böra för¬
anleda dertill, alt desse personer beröfvas den fördel i afseende på
ränteberäkningen, som genom denna förbättring bordt dem tillfalla,
i händelse förbättringen skett före den tid Ständerna föreskrifvit.
Jag vill tvertom i denna Ständernas föreskrift se en felaktighet i
så måtto, att Ständerna icke beräknat nödvändigheten för ett träd¬
hus att stå i flera år innan det med kalk eller legel beklädes.
Bättre hade varit om Ständerna i st. f. all i detta fall föreskrifva
någon prescriplionstid, endast stadgat, alt hvar och en låntagare,
som bekläder sina trädhns med kalk eller sten, skulle vara berät¬
tigad att erhålla nedsättning i räntan, emedan det varit en upp¬
muntran för hvar och en alt förse sina hus med en sådan be¬
klädnad, hvarigenom eldfaran naturligtvis allt mer och mer aflägs-
nades. Jag fortfar att tillstyrka bifall å Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Någon ofullständighet i utredningen af
facta finnes icke här att framlägga, och ligger således hvarken
Stats Utsk. eller Fullmäktige till last. Ofullsländigheten ligger i
motiveringen. Utsk. har nemi. i motiveringen öfverhoppal deri
vigligaste omständigheten, eller den, att prescriptionstiden vore öf-
venskriden. Deri ligger, så vidt jag förstår ofullständigheten, och
den ligger StatsUtsk. ensamt lill last. Gr. Mörner har sagt, att
prescriptionstiden icke vore försuten. Jag får då anhålla att fä¬
sta Hr Grins upmärksamhet på att, om det är sanni, alt dessa
hus blifvit brandförsäkrade före d. lista Juli 1849, så äro de dock
i brandförsäkringsinslrumentet uptagna såsom trädhus utan tegel¬
beklädnad, och nu söker man alt fä dem belånade såsom trädhus
med tegelbeklädnad. Att således denna ofullständighet finnes i af¬
seende på vilkoren förefaller mig tydligt, äfvensom att della icke
bordt af Utsk. förbigåtts.
Hr Bråkenhjelm: Jag täger mig friheten bemöta den före¬
bråelse man gjort Fullmäktige i Riksgis-kont., sorn skulle de hafva
öfverlemnal frågan i outredt skick till SiatsUtsk. Det är ju klart
alt då Fullmäktige, genom inlemnade handlingar, visat, all huset
var belånadl såsom trädhus, och alt inteckning till säkerhet för
lånet var leinnad, så, om nu efteråt begäran göres om förändring
i räntefoten, följer derutaf af sig sjelf, att den ena saken, nemi.
busets färdigbyggande såsom trädhus, och belånande, försiggick
före d. lista Juli 1850; och ali den andra äfven ägt rum sköu-
jes deraf, ali i annat fall, hade Byggnads-komitéen icke behöft
att anlita StäDderna i denna sak. Hvad sjelfva förslaget från
StatsUtsk. beträffar, får jag hemställa till R. o. Ad., huruvida
Ständerna, sora 1844 förklarade sig vilja befordra upbyggandet
företrädesvis af stenhus och således beviljade begäran om lägre
ränta för sådane lån, än för dem som beviljades för upbyggande
af trädhus, om säger jag, R. o. Ad. nu 1851 icke skulle hysa
samma tanka. Jag ser icke något skäl för närvarande Ständer
att i delta fall tänka olika med 1844 års Ständer. Alt ett så¬
dant stadgande om att räntefoten äfven skulle förändras, om hu¬
set blefve förändradt, icke har influtit i reglementet, det har gjort,
136
Den 22 Mars.
att denna fråga nu förekommer för R. o. Ad., eljest hade Fullmäk¬
tige sjelfva afgjort den. Hade alla reglementets punkter varit
upfyllda, så hade aldrig R. o. Ad. fått höra talas om saken. Me¬
ningen är ju att, oaktadt detta i reglementet är förbisett, erhålla
tillämpning af Ständernas önskan och föreskrift, nemi. att ränte¬
foten måtte nedsättas. Jag vill ytterligare åberopa en annan möj¬
lighet. Ett trädhus brinner t. ex., ägaren bygger i stället ett
stenhus, vore det icke billigt att Ständerna upmuntrade stenhus¬
byggnaden genom att de förflyttade lånet från den högre till den
lägre räntefoten. Det är väl Ständernas afsigt att befordra up-
byggandel af mindre farliga hus, och då måste det vara i alidia
högsta grad konseqvent att uu afse att ett sådant bemödande hos
dem, som upbyggde sina tomter, upmuntrades.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framstälde propos. till
bifall å den förevar. 2:dra punkten af SlatsUtskis utlåt., ropades
'starka ja, blandade med nej; hvarpå II. Ex. förklarade det han
funnit ja öfvervägande.
3:dje punkten, ang:de r Hutch eräknin gen för ett apotheka¬
ren R. F. Apiarie ti/ldeladt byggnadslån.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
Föredrogos och bi föllos Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Ulslos
nedannämnde d. 19 dennes e. m. på bordet lagde betänk.
N:o 1, i anledn. af väckt motion om ändring i 15 kap. 1.
§. B.B., i fråga om skyldighet att gräfva dike omkring sved¬
jeland ;
N:o 2, i anledn. af väckt motion om förhöjande af ansvaret
för antändande af ljung å allmänning af okynne eller sjelfsvåld;
N:o 3, i anledn. af väckt motion om ytterligare underd.
framställning till K. M., om utfärdande af förklaring öfver 8 §.
i 2 kap. af Fiskeristadgan d. 14 Nov. 1766;
N:o 4, i anledn. af väckt motion om ändring af de i 20
kap. 4. §■ B.B. och dertill hörande författningar meddelade stad-
ganden i fråga om de undersökningar, som böra föregå anläggan¬
de af husbehofs mjöl- och såg-qvarnar;
N:o 5, i anledn. af väckt motion, dels om utfärdande af en
författning, till bestämmande af qvarntullens och s. k. doftmarkers
belopp, dels ock angide uplåtande af de i Svartån, inom Säby
socken befintliga, obegagnade vattenfall; samt
N:o 6, i anledn. af väckt motion, att hemmantalet måtte
bestämmas såsom grund för skyldigheten att deltaga i skallgång.
Föredrogos, men lades, på begäran af Frih. Raab, Adam
Christian och Gr. Horn, Claes Fredr., ånyo på bordet
Allm. Besv. o. Ekon.Ulskts d. 19 dennes e. m. första gången
Den 22 Mars.
137
bordlagda betänk. N:o 57, i anledn. af väckte motioner, dets om
uphörande af beväringsmanskapets årliga vapenöfningar, dels om
införande af exercis sockenvis, och dels om rättighet för bevä-
ringsynglingarne att sjelfve välja det vapen, hvarvid de helst vilja
Ijenstgöra, antingen till lands eller sjös m. m.
Vid föredragning af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 19 den¬
nes e. ra. på bordel lagda utlåt. N:o 58, ang:de väckt fråga om
förändradt användande af böter för vanvård af numerhäst, blef
detta utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Ridd.Utsk:s d. 15 och 19 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 8, i anledn. af Ridd. DirelU:s anmälan i afseende
å behandlingen af frågan om ersättning för utur Ridd. kont. bort-
stulne medel.
Frih. Bennet, Carl Stephan: Jag får vördsamt hos Hr
Frih. och Landtm, anhålla det Hr Frih. och Landtm, täcktes ge¬
nom Hr Ridd. Fiskalen låta anmoda åhörarna på läktaren att sig
aflägsna.
Häruti hördes många ledamöter instämma, till följd hvaraf
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., på grund af den af K. M. d. 1 Mars
1830 utfärdade lag för främmande åhörare vid RiksStrns samman¬
träden, samt det d. 11 i samma månad beslutade tillägg vid R.
o. Ad:ns Ordnings-Stadga, anmodade Ridd. Fiskalen att föranstalta
om läktarens utrymmande.
Sedan härefter läktaren blifvit utrymd, yttrade sig
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag betraktar den förlust, som
Riddarhuskassan lidit genom denna händelse, synes mig densam¬
ma kunna och böra delas i två delar. Den ena delen rörer ak¬
tierna. Då deras nummer och data, samt belopp äro upgifna på
vederbörlig ort, lärer väl icke någon fara vara, att icke i en
framtid beloppet kan återfås, och således dessa aktiers renovation
med säkerhet motses. Jag föreställer mig äfven, att under liden
räntan kan emot borgen få lyftas. Ur denna synpunkt förefaller
det mig,nsom denna del af förlusten skulle kunna anses vara från-
skiljd. Återstår således endast alt betrakta den återstående de¬
len, eller den kontanta förlust, som R. o Ad:s kassa gjort. Den
synes mig icke vara af den betydenhet, att sådana åtgärder skulle
påkallas, som Ridd.Ulsk. tillstyrkt. Denna åtgärd innebure enl.
min tanka någonting obehagligt, derutinnan att frågan skulle ka¬
stas inom publicitetens område. Då frågan är af mindre vigt i
det hela, synes mig denna åtgärd kunna och böra undvikas. Der¬
emot förefaller mig, som skulle R. o. Ad. kunna inom sig sjelf
afgöra denna fråga, och om jag deruti finner öfverensstämmelse
uti R. o. Ad:s tänkesätt, skulle jag icke studsa tillbaka för den
utväg, som af Kamreraren sjelf i hans Mern. blifvit upgifven, och
äfven af Ridd. Fiskalen tillstyrkt, nemi. att låta denna fråga af-
138
Den 22 Mars.
göras genom en compromiss. Om detta skulle beslutas, vill jag
föreslå det enkla sätt dertill, att R. o. Ad. genom en skrifvelse
till Ridd.Utsk. öfverlemnar åt Utsk., att inom R. o. Ad:s utse 5
ledamöter för att afgöra detta ärende med R. o. Ad. fulla rätt.
Orsaken hvarföre jag gör detta förslag, ligger hufvudsakligen deri,
att jag anser af vigt, alt icke inkasta denna obehagliga sak i en
diskussion, då man kan undvika det.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Denna fråga kan delas i tven¬
ne särskilda delar: den ena ronde den hittills förda undersök¬
ningen, och huruvida den varit tillräckligt fullständig, för att
kunna återfå det förlorade och upläcka gerningsmauneu; den an¬
dra rör:de ersättningen af hvad sorn icke kan återförskaffas. I
förra fallet synes genom de handlingar, som äro tillgängliga, myc¬
ket återstå alt önska, och jag hoppas, att en undersökning i detta
fall skall lemna ytterligare uplysningar. Men, för att ensamt fä¬
sta mig vid den sednare delen af frågan, som nu kan behandlas
särskildt från den förra, så synes mig lämpligt, att R. o. Ad. vid¬
tager den åtgärd, som af Hr Lagerhjelm blifvit föreslagen och af
Ridd. Fiskalen förordad, nemi. att underställa frågan en compro¬
miss. Det skulle för en domstol blifva svårt alt fatta annat be¬
slut, än att å ena sidan antingen fullkomligt frikänna, eller
fullkomligt fälla å den andra. Här äro likväl många omstän¬
digheter, som kunna tala för en annan åtgärd. Det är sannt
att Ridd. Kamreraren, såsom han också sjelf erkänt, begått
den glömskan eller försummelsen att lemna nycklarna lill
kassakistan i rummet, och att han icke ens medtagit nyck¬
larna till den pulpet, hvari de förra förvarades, och slutligen
att han lemnat nycklarna till rummet åt en vaktbetjent; men han
bor icke i detta hus och har icke vården derom. Ransakningen,
eller den hittills förde undersökningen, uplyser likväl att porten
till bakgården icke varit slängd; alt icke heller grindarne lill
trappan varit lästa, tager jag för afgjordt, och att vaka häröfver
är en skyldighet, som icke tillhör honom. Del har icke varit be¬
roende på hans omsorg, och följaktligen icke hans fel, att ingen
vaktbetjent under natten varit tillstädes. Dessutom må man taga
i betraktande kamererare-konlorets belägenhet inom en cloison,
utsatt för första ingrepp, och med ett så svagt lås, att det min¬
sta bemödande kunnat öpna det, samt icke heller försedt med nå¬
gon bom. Alla dessa omständigheter föranleda till den slutsats,
hvartill Hr Lagerhjelm och äfven jag kommit, nemi. sakens häu-
skjutande till en compromiss. Men jag skulle i sjelfva sättet för
utseendet af compromissarier, hvilket jag för öfrigt anhåller måtte
hänskjutas lill Ridd.Utsk:s bedömande, vilja föreslå, att om Ridd.¬
Utsk. utser 2:ne ledamöter å sin sida, skulle kamreraren å sin,
utse 2:ne ledamöter och dessa 4 utse den 5:te.
Hr Weidenhjelm, Ernst Au g.: Om också, på sätt
Ridd.Utsk. tillkännagifvit, de omständigheter, som varit förenade
med den förlust Ridd.kassan gjort, icke äro till fullo utredda, lära
de likväl vara för hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter temligen
Den 22 Mars.
139
väl bekanta. Om i denna fråga hittills inga uplysningar vunnits,
hvilket jag antager vara med verkliga förhållandet öfverensstäm¬
mande, så torde man med säkerhet kunna emotse, alt om ock
frågan öfverlemnas till domstols undersökande och bedömande,
dess beslut skall utfalla på ett för Ridd.-kamreraren frikännande
sätt. R. o. Ad. har i sin förmåga, att kunna meddela samma
beslut som man med temlig visshet kan motse blifva domstolens.
Jag vågar sålunda hemställa, om icke det vore med Ståndets vär¬
dighet och ädelmod mera öfverensstämmande, att på förhand med¬
dela ett så beskaffad!, af R. o. Ad. ensamt beroende beslut, än
att låta det på domstol ankomma. Har åter på sätt jag nu först
hört, Hr Lagerhjelm med flera hemställt att R. o. Ad. skulle låta
denna fråga af compromissarier afgöras, så är det också ett sätt
att få frågan pröfvad, utan att den alltför mycket underkastas of¬
fentlighetens granskning, och för den händelse att R. o. Ad. detta
beslutar, vill jag för min del tillfullo biträda hvad Hr Rääf an¬
fört, ty i begreppet af Jury ligger både för åklagaren och den
anklagade rättighet att utvälja ledamötar i Juryn. Om Ridd.-
Direktm utser 2, Ridd.-Kamreraren 2, och dessa 4 utse den 5:te,
vore åtminstone ingen orättvisa begången.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anser det icke vara lämp¬
ligt att vid detta tillfälle ingå i något bedömande af sjelfva saken,
emedan det icke skulle leda till något gagn, ehuru åtskilligt kunde
vara att säga mot hvad Hr Weidenhjelm ang:de densamma an¬
fört. Jag vill således blott hålla mig till formen, och dervid bi¬
träder jag de åsigter, som icke allenast Hr Lagerhjelm utan äfven
Hr Rääf yttrat. Vi se våra tidningar dagligen upfylda med råtte-
gångsärenden, späckade med åtskilliga anmärkn:r derom, och jag
betvitlar icke, att denna händelse, kommen till domstol, skall
gifva klaven för ett thema, hvarpå många variationer skola af
skandalpressen utföras. Jag önskade således för min del, att sa¬
ken måtte afgöras på ett sätt, hvarigenom all publicitet undvikes.
Delta kan icke ske annorlunda än genom en Compromiss. Då
skulle R. o. Ad. genom sitt Ridd.Utskott, äfvensom Kamreraren,
vara berättigade att hvardera utse 2:ne Compromissarier, hvilka 4
utsågo den 5:te. Men jag Skulle önska att vid bildandet af denna
Compromiss, R. o. Ad. för sin del ville besluta och af Ridd.-
Kamreraren affordra del förklarande, såsom vilkor för Compro-
missens bildande, alt båda parterna skola åtnöja sig med det ut¬
slag som Compromissen fäller. Sker icke det, så har Compro-
missen ingen annan betydelse, än all den meddelar ett utlåt.,
hvilket den missnöjde kan lemna utan afseende, och sedan göra
saken anhängig vid domstol. Jag kan icke misstänka att ju icke
Ridd.Utsk., såväl som Ridd.-Kamreraren, till Compromissarier utse
dels lagfarne, dels andre för redlighet och oväld aktade män, och
att desse välja en 5:te med samma egenskaper, och då hafva vi
alt från denna Compromiss vänta en dom, lika rättrådig och lika
laglig, som om saken instämdes lill domstol, och sedermera full¬
följdes ända till dess K. M. uti den meddelat sitt Dåd. beslut.
140
Den 22 Mars.
Hr Ekenstéen, Joli. Fritz: Jag får till en början förena
mig med Hr Lagerhjelm deruti, alt denna så kinkiga sak bör af-
göras inom oss, men jag kan icke förena mig med Hrr Weiden¬
hjelm och Rääf deruti att Ridd.-Kamreraren skulle vara berättigad
att välja halfva antalet ledamöter i Compromissen. Ridd.-Kamre¬
raren har sjelf vidkänt sin försummelse, som jag icke vill vidare
undersöka. Han har således redan till hälften blifvit förvunnen
att vara felaktig och kan enl. min tanka icke hafva rättighet alt
vädja till en Compromiss. Men det vore R. o. Ad. värdigt att,
i fall Kamereraren så önskar, blifva hans domare, och det utslag
Adeln fäller, det må blifva friande eller fällande, må han under¬
kasta sig. För min del anser jag att denna sak icke bör komma
till domstol. Skulle Ridd.-Kamreraren hafva rättighet alt utvälja
halfva antalet Corapromissarier, sä skulle man kunna säga att här
vore fråga om att han hade halfva skäl, så för som mot sig, men
så vidt han har försummat att gömma nycklarna på vederbörligt
ställe så kan jag icke finna annat än att han är felaktig. Så
gerna jag skulle vilja att han skulle frias, sä kan jag dock icke,
om rättvisan skall följas, se att saken på annat vis kan afgöras
än genom en domstol, som bildas inom Riddarhuset.
Hr Carleson, Edvard Henr/: Mig förefaller det som
denna fråga f. n. vore alltför outredd, för att R. o. Ad. i det
skick den befinnes skulle kunna fatta ett beslut, som sig borde.
För min del bekänner jag, att jag derom knappast vet något an¬
nat, än hvad som den del af Utsk:s betänk., som nu blifvit up-
läst, innehåller, och för öfrigt, hvad jag af andra hört berättas.
Har R. o. Ad:s ledamöter för öfrigt någon närmare utredning sig
bekant, så tillräcklig att Ståndet kan fatta sitt beslut, så sätter
jag mig naturligtvis icke emot att saken genast afgöres. Men det
är en omständighet, som likväl här bör tagas i betraktande, den
nemi., att för att nedsätta en Compromiss, skall man antaga att
här vore någon tvist emellan R. o. Ad. å ena, och den af R. o.
Ad:s tjenstemän, om hvilken här är fråga å andra sidan. Så tror
jag icke vi kunna antaga att förhållandet f. n. är. Om R. o. Ad.
anser frågan vara klart och tydligt utredd och anser sig hafva
fått tillräckliga uplysningar om huru det tillgått vid penningarnas
borttagande, så tror jag att det vore i sin ordning alt R. o. Ad.
genast fattar sitt beslut i ämnet, och anser deremot alt nedsät¬
tandet af en Compromiss skulle vara ganska olämpligt. Hr Weiden¬
hjelm nämde nyss att han trodde att, om man hänskjöt denna
fråga till domstol, så skulle utslaget blifva friande. Det synes
mig vara alltför tidigt att nu, på den utredning, som är åstad¬
kommen, förutsäga en sådan utgång. Mig förefaller det deremot,
i händelse en gissning i detta fall må tillåtas, som snarare mot¬
satsen mot hvad Hr Weidenhjelm yttrat kunde inträffa. Det var
hufvudsakligen denna sednare omständighet jag ville anmärka, och
får jag för öfrigt bestrida nedsättandet af en Compromiss till dess
frågan är utredd.
Hr von Kr.-emer, Anders Robert: Då här tycks vara
Den 22 Mars.
141
tvist om huruvida saken är tillräckligt utredd eller icke, så an¬
håller jag alt motiverna till Ridd.Utsk:s betänk, måtte blifva up-
läste. Deraf, tror jag, skall för hvar och en blifva tydligt att sa¬
ken ännu är högst outredd och dunkel; och anhåller jag att der¬
efter återfå ordet.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått, anförde
Hr von Kraemer: Af de nu upläsla motiverna till Ridd.-
Utsk:s utlåt, framgår, att den enda lagliga handling, sorn i denna
sak förefinnes är ett prot., hållet vid en, dagen efter stölden, an¬
ställd polis-undersökning, hvarvid berättelser afgåfvos dels af Ridd.-
Kamereraren, dels af åtskilliga andra, icke på ed hörda perso¬
ner; samt, alt Ridd.-Direkt:n — en auktoritet, som på detta rum
torde hafva något vitsord :— i sitt till Ulsk:s betänk, under Litt.
A bilagde mera., kommit lill det resultat: att Direkt:n, i betrak¬
tande af sakens outredda skick, icke, för sin del, anser sig kunna
annat tillstyrka än alt saken må till laga behandling vid veder¬
börlig domstol öfverlemnas.
Likväl har Direkt:n ansett sig pligtig omnämna de andra
sätt man föreslagit för frågans behandling, nemi, dess öfverlem¬
nande till en Compromiss, eller lill Ståndets bedömmande in ple-
no 'Hill det afseende R. o. Ad. dervid kunde vilja fästa."
Vidare finner man: att Ridd.-Kamereraren i sin försvarsskrift,
Bil. Litt. B, anfört: att det stulna i penningar och obligationer
upgår till ett belopp af omkring 9000 r:dr b:co.
Härifrån öfvergår Hr Kamereraren — jag vet ej rätt hvar¬
före! — till att säga: det, under den tid af 17 år, som han för¬
valtat Riddarhusets affärer, dessa affärers ställning förbättrats med
omkring 30,000 r:dr b:co.
Vidare anför han: att det visserligen torde kunna tillräknas
honom såsom ett fel, att han qvarlemnat nyckeln till Kassa-kistan
i en pulpet, stående i samma rum som nämde kista; men att
han likväl öfverlemnar till hvars och ens eget besinnande hvad
följden kunde hafva blifvit om tjufvarne ej funnit nämnde nyckel.
Förmodligen hade de då sökt sönderbryta Kassa-kistan, hvilken
förmodan bestyrkes deraf, att en finbladig Engelsk såg blifvit fun¬
nen af dem qvarglömd — dock hade sönderbrytningen troligen
ej lyckats, emedan kistan är ganska fast, och resultatet hade då
förmodligen blifvit att de bortfört hela kistan, till hvilket ända¬
mål den vagn troligen varit afsedd, som man, samma natt, sett
stå utanför Riddarhusets port; och hade derigenom R. o. Ad.
ådragits en ojemnförligt mycket större förlust både i penningar
och handlingar än som nu blef fallet. Ovisst torde således vara
huruvida just det, som man vill lägga Ridd.-Kamereraren till last,
nemi. det, att han qvarlemnat nyckeln till Kassa-kistan i samma
rum der nämnde kista står, huruvida — säger jag — detta är
något fel eller om det ej snarare är en mycket stor förtjenst!
Slutligen har Ridd.-Fiskalen i sitt mern., Bil. Litt. C, an¬
fört det någon ansvarsskyldighet torde kunna Ridd.-Kamereraren
åläggas, derföre att han qvarlemnat nyckeln till Kassa-kistan i
V
112
Den 22 Mars.
samma rum der nämnde kista förvaras; men, att oafgjordt likväl
vore, om detta kunde anses såsom något fullt bindande laga skäl.
Ehuru Hr Ridd.-Fiskalen sålunda sjelf antyder att saken är out¬
redd har han likväl, besynnerligt nog, kommit lill det resultat,
ali tillstyrka frågans öfverlemnande till afgörande af en Compro-
miss. Af allt delta, som jag nu haft äran nämna, och som fin¬
nes anlydt i motiverna till Utsk:s utlåt., torde för hvar och en,
som förut derom varit osäker, nu vara klart, att saken leke
är klar!
Vid denna frågas behandling inom Ridd.Utsk. har jag delat
den i Utsk:s betänk, uttryckte mening, att frågan, om huruvida
någon ansvarsskyldighet kan Ridd.-Kamereraren åläggas bör ge¬
nom undersökning vid laga domstol utredas.
Å andra sidan har man föreslagit, dels att öfverlemna saken
till en Compromiss. Hr Lagerhjelm, som, bland andra åstundar
detta, har i anledn. deraf föreslagit, att nämnde Compromiss borde
bildas af ledamöter af R. o. Ad. utsedde af Ridd.Utsk. Det tor¬
de dock strida mot all Juridisk praxis, att en Compromiss tillsät¬
tes uteslutande af ena parten, hvilket äfven Hr Rääf och flera
andra ledamöter redan anmärkt. De hafva i stället föreslagit att
Compromissens ledamöter skulle tillsättas, till hälften afR. o. Ad.,
och till hälften af Ridd.-Kamereraren o. s. v.; men, huru än
Compromissen må sammansättas, så tror jag, alt den ej blir lämp¬
lig till sakens bedömmande, och, i alla händelser, inser jag ej
hvad fördel egentligen skulle vinnas genom sakens öfverlemnande
till en Compromiss.
Man har sagt att dels undvika derigenom det obehag för R.
o. Ad. att nödgas för rätta instämma sin Kamererare.
Jag förstår ej denna skygghet för lagliga former! Det är som
om man trodde det ligga något skymfligt i blotta beröringen med
lagen. Lagen, som likväl, hos ett fritt folk, der den stiftas af
folkets ombud, borde betraktas såsom hvar mans värn och be-
skyddl Dels har man trott att genom en Compromiss saken skulle
undgå att så mycket blifva föremål för publiciteten. Jag tror, alt
det är förgäfves att hoppas, det genom Compromiss eller något
annat sätt publicitet kan undvikas. Tidningarne få nog reda på
både att, och huru en sådan varit sammansatt och dömt; och
R. o. Ad. skulle, — om frågan i sitt nuvarande outredda skick
öfverlemnades till afgörande af en Compromiss — kunna blifva
utsatt för ett mycket värre, och i synnerhet rättvisare klander
än om saken öfverlemnas till fullständig utredning och slutligt
bedömmande vid laga domstol.
Ty jag återkommer dertill, att saken ej är tillräckligt utredd,
och att den inför en Compromiss ej kan blifva det.
En Compromiss är ej en domstol, som äger att på ed höra
vittnen; och detta är väl det första nödvändiga vid hvarje under¬
sökning för att den skall kunna kallas fullständig. Full bevisning
är således omöjlig att åstadkomma inför Compromissen, utan skulle
den blifva nödsakad att, i en så vigtig och grannlaga sak som
denna, dömma efter en så löslig grund som den, att hvar och en
Den 22 Mars.
143
af dess medlemmar personligen tyckte att så eller så borde för¬
hållas!
I sanning förtroendet alt vara Compromissarie måtte under
sådana förhållanden blifva föga afundsvärdt!
Jag hemställer till hvar och en, som kan blifva Compromis¬
sarie om det skulle vara angenämt att fälla dom i denna sak i
dess nuvarande outredda skick?
Det andra sättet att afgöra saken, som man föreslagit, är:
alt R. o. Ad. sjelfva, ali hela fländel in pleno skulle afgöra
saken.
Detta är, om möjligt ännu mera oformligt! Ty det torde
vara klart, att det vore omöjligt alt inför en så talrik församling
åstadkomma någon fullständig utredning, så att dess medlemmar
kunde bilda sig en motiverad och ej blott på lycke grundad me¬
ning i saken.
Dessutom, om R. o. Ad., allt detta oaktadt, skulle vilja åtaga
sig ansvaret, att, antingen sjelfva eller genom Komiterade afgöra
denna sak, så återstår alltid: att de summor, som vid stöldtill¬
fället tillgripils, tillhöra tvenne kassor, nemi. Riddarhus-kassan och
Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassa.
Riddarhus-kassan är R. o. Ad:s egen tillhörighet, och dess
ersätlnings-anspråk må R. o. Ad. äga rättighet efterskänka; men
med Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassa blifver förhållandet helt
annorlunda.
Denna kassa är hufvudsakligen bildad genom enskilda dona¬
tioner och teslamentariska dispositioner. Visserligen har R. o. Ad.
äfven med tillskott bidragit till dess bildande; men hufvudsakligen
är den, som sagdt, bildad genom enskilda donationer.
Vidare är denna kassa visserligen ställd under R. o. Ad:s
förvaltning för att till afsedda ändamål användas; men torde ej
kunna betraktas såsom R. o. Ad:s egendom. Om nu R. o. Ad.,
denna kassas förvaltare, genom sitt beslut i frågan, efterskänker
den ersättning af Ridd.-Kamereraren, som, genom sakens behand¬
ling på laglig väg, möjligen kunde blifvit kassan tilldömd, så kan
jag ej se annat än att R. o. Ad. derigenom tillförbinder sig att
sjelf ersätta Jungfru-stifts-kassan dess förlust.
Detta skäl förefaller åtminstone mig afgörande, och då dess¬
utom genom laglig behandling, klarhet vinnes i saken och R. o.
Ad. undgår att blifva inledd i ansvar och att utsättas för all¬
männa omdömets rättvisa ogillande, i fall saken, genom framdeles
möjligen framkommande uplysningar, skulle befinnas hafva blifvit
med förkastande afgjord, så, och då det ej är omöjligt att någon
spaning på tjufvarne eller det stulna under rättegångens fortgång
kan erhållas, tillstyrker jag, att saken måtte lill laga behandling
vid vederbörlig domstol öfverlemnas.
Dertill kommer äfven det skäl, att det stulna till stor del
består af åtskilliga Hypotheksföreningars Obligationer, om hvilkas
numror etc. underrättelse är meddelad Börserne i Köpenhamn,
Hamburg och Lybeck, och som sålunda kanske kunna återfås,
genom att beläggas med beslag på något af dessa ställen.
144
Den 22 Mars.
Skulle de ej kunna återfås, så återstår alltid att få veta huru¬
vida Hypolheksföreningarne ej skulle vilja, efter någon viss tids
förlopp, betrakta de bortstulne obligationerna såsom dödade och i
sådan händelse förnya desamma. Allt detta kommer att intluera
på den blifvande ersättningssnmmans belopp, i fall ersättning
ifrågakommer.
llr Rääf har visserligen sagt, att det vore likgiltigt, om er¬
sättning nu också skulle komma att erläggas med en större sum¬
ma än förlusten slutligen skulle finnas bestiga sig till; ty i den
händelsen, säger han, skulle naturligtvis den ena parten i ersätt¬
ning äga att upbära, hvad sedermera af det stulna möjligen kun¬
de återfås; men jag hemställer till Hr Rääf sjelf, om det för Hr
Rääf skulle vara, eller för någon annan kan vara likgiltigt att
ligga i förlag med en 5000 r:dr b:co under loppet af 1 å 2 år,
hvilken tid troligen förlöper innan Hypolheksföreningarne vilja
eller kunna förnya sina obligationer.
På alla dessa grunder, och i synnerhet på det skäl jag förut
haft äran anföra nemi. att R. o. Ad. ej äger rättighet att efter¬
skänka Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassas möjliga ersättnings¬
anspråk, anser jag med så väl R. o, Ad:s som Ridd.-Kamerera-
rens rätt förstådda intresse mest öfverensstämmande att saken
öfverlemnas till laglig behandling vid vederbörlig domstol, hvar¬
före jag anhåller om propos. på bifall till Utsk:s betänk.
Hr Printzensköld: Jag kan icke dela den åsigt, som åt¬
skilliga talare yttrat om olämpligheten af alt öfverlemna ifråga-
var:de sak till afgörande af en Compromiss. Här är ju icke fråga
om att söka utreda saken så, att något criminelt ansvar skulle den
redogörande åläggas, här är endast fråga om en så beskaffad ut¬
redning som skulle leda derhän, att Compromissrätten, på de skäl
och uplysningar den kan erhålla, antingen må kunna döma den
redoskyldige, att ersätta hvad som blifvit bortstulet, eller också
förklara att sådana omständigheter förekommit, hvarigenom lian
icke kan lill dylikt ansvar bindas. Då har frågan fått den ut¬
gång som den i domstolsväg jemväl skulle hafva erhållit, under
förutsättning likväl att redlige och oväldige män inträda i Compro-
missen: att R. o. Ad. återigen nu skulle sjelf uphäfva sig till do¬
mare i saken, anser jag i högsta måtto olämpligt, ty hvaruti skulle
domen bestå? Jo, i ingenting annat än eftergift till Ridd.-Kame-
reraren för hvad som bortstulits, emedan R. o. Ad. icke har nå¬
gon makt att förklara honom skyldig att ersätta förlusten. Såle¬
des finner jag för min del att, för att få frågan tillbörligen ut¬
redd utan att gå till domstol, dels äfven för att få den inskränkt
så till sägandes inom R. o. Ad:s egna murar, densamma lämpli¬
gen bör kunna afgöras genom utsedde goda män, likväl med det
förbehåll som jag förut gjort, alt Ridd.-Kamereraren såväl som
R. o. Ad. skulle förklara, att de ville åtnöjas med Compromissens
dom. Att det skäl Hr Kraemer anfört ang:de Wadstena Adliga
Jungfru-stifts-kassa, skulle utgöra hinder för R. o. Ad. att besluta
en
Den 22 M a r s.
145
en kompromiss, kan jag för min del icke inse, (y jag tvekar icke
att förklara del jag icke ett ögonblick kan misstänka R. o. Ad.
för så liten rättskänsla, att R. o. Ad. skulle vilja, i händelse
Ridd.Kamereraren varder ålagd, men R. o. Ad. efterskänker er¬
sättningsskyldigheten, belasta Wadstena Atil. Jungfru-Stifls-kassa
med en förlust, hvilken icke vore hvarken riktig eller rimlig,
utan att R. o. Ad. i sådant fall öfverflytta!- förlusten på den kas¬
sa hvaröfver Ståndet eger ensam dispositionsrätt, och jag är jem¬
väl öfverlygad att, i händelse Ridd.Kamereraren varder från be¬
talningsskyldighet frikänd af kompromissen, skulle R. o. Ad., sin
rättskänsla likmätigt, från Ridd.Kassan öfverflytta så stort belopp
lill Jungfru-Stiftets kassa, som erfordras för att betäcka den för¬
lust, som sistnämde kassa fått vidkännas. Jag tillstyrker således
den åtgärd, som jag förut har föreslagit; varandes jag öfverlygad
derom, alt kompromissen icke skall underlåta att bereda sig alla
de uplysningar, som erfordras för att kunna meddela ett på sakens
verkliga beskaffenhet gröndalh beslut, ehuru kompromissrätten icke
eger rätt att afhöra vittnen, hvilket jag anser vara onödigt, enär,
enligt mitt förmenande, uplysningsvis hörda personer kunna gifva
lika tillförlitliga underrättelser, som om de blifvit edeligen hörde.
Hr Ekenstéen: Hr von Kraemer har på ett träffande, jag må
säga dräpande sätt kommenterat såväl Ridd.Kamererarens förslag, som
ock till en del Fiskalens tillstyrkande deraf. Detta styrker naturligt¬
vis mig och många med mig i den öfvertygelse, att om olyckligt¬
vis denna sak skulle komma inför domstol och inom våra klan¬
drande publicisters händer, så är jag öfverlygad om, hvad jag
icke önskar, alt Ridd.Kamereraren blir fälld. Hvar och en, som
hade en enskild Kassaförvaltare, skulle af sin Kassör utkräfva er¬
sättning. Jag anser således all, om Ridd.Kamereraren vill under¬
kasta sig en komité, icke en kompromiss, som väljes af Ridd.ölsk.,
men icke af honom sjelf, ty han har intet att yrka, så tror jag
ali det vore häst för honom; dock må han hafva rätt att vädja
till vederbörlig domstol. I annat fall tror jag icke något vara
bättre än det Hr von Krmmer föreslagit, och han har verkligen
anfört så bindande skäl derför, att, om Kamereraren icke skulle
vilja ingå på de vilkor jag nyss nämnt, sä önskar jag att frågan
måtte komma inför Domstol. Men såsom saken nu står, anser
jag både för R. o. Ad. och Ridd.Kamreraren tjenligast att en af
honom såsom laglig erkänd komité bland R. o. Ad. fick afgöra,
huruvida han skulle ersätta penningarne eller icke. Hvad åter
angår den särskilda omständighet, som Hr von Kraemer anmärkt,
ang-.de R. o. Adis egna medel och Jungfrustiftets Kassa, så, och
i den händelse att Kamereraren skulle blifva frikallad från allt
ansvar, får jag förena mig med Hr Printzensköld derom att R. o.
Ad. bör af sin egen Kassa ersätta bristen i Wadstena Adl. Jung¬
frustifts Kassa, ehuru jag icke precist känner hvad rätt man kan
hafva alt disponera öfver Riddarhus-kassans medel. Jag fortsät¬
ter mitt yrkande att derest icke Ridd.Kamreraren vill underkasta
5 H. 10
146
Den 22 Mars.
sig den komités dom, som R. o. Ad. sjelf utväljer, saken må gå
lill vederbörlig domstol, och Utsk:s beläuk. sålunda bifallas.
Frih. Toll, Gustaf: Då en ledamot af Ridd.Utsk. förut
uplyst R. o. Ad. om de förhållanden, som vid afgörandet af den¬
na fråga inom Utsk. förekommo, har jag föga annat alt tillägga
än det alt Riddarhusets fonder utgöras af åtskilliga under flera
olika rubriker lill välgörande ändamål ingående pensioner. Hr
von Kraemer har redan omnämnt särdeles Wadstena Ad. Jungfr.
Slifts-kassa. Alla dessa fonder utgöra en betydande summa, som
under Direktms inseende förvaltas och redovisas af Kamreraren.
Kamreraren har under en fortsatt längre tid till Ridd.Direklms
fulla belåtenhet och således äfven till R. o. Ad:s, väl förvaltat
denna förtroendetjenst. Han har förökat fonderna och fullgjort
sina åligganden. En tillfällig olycka har gjort, att han denna
enda gängen har begått det felet alt glömma sina nycklar i sin
pulpet. Outredt är emedlertid hvilken och hvar förlusten finnes,
hvilka och hvar ränte-cuponerna finnas o. s. v. R. o. Ad. fin¬
ner nogsamt att Ridd.Utsk. då har fullgjort sin pligt att bevaka
dess rätt och bästa, då det säger, att: Vi underställa R. o. Ad. att
låta lagligen utreda saken. Jag tillstår att för milt begrepp står
ingen möjlighet för en kompromiss att upfatla på en gång och
afgöra hvad som är R. o. Ad:s rätt, och hvad som är en förtjent
embetsmans rätt. Då må R. o. Ad. benäget ursäkta, att jag icke
inser möjligheten för en sådan kompromiss att fullgöra sitt ålig¬
gande att utreda saken, ehuru den hade varit R. o, Äd. värdigast.
Jag betviflar icke att många olägenheter kunna upstå genom denna
publika behandling af saken och att många skulle finnas, som
skulle upgöra historier om delta upträdande inför rätta, men
Ridd.Utsk. har icke kunnat annat än bevaka R. o. Ad:s rätt och
bästa och begär äfven afseende på Karnererarens rätt och bästa.
Dessa äro de hufvudsaldiga motiver, som inverka på mig vid öf¬
verlemnande! af Ridd.Ulsk:s hemställan.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Det år ett ganska öm¬
tåligt ämne, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning,
och derföre torde det vara angeläget att något närmare efterse om
det verkligen varit Kamrerarens fel eller icke. Man talar om
hvad som är klart eller icke klart i denna fråga. Mig synes att
det finnes åtskilliga saker, som äro klara, nemi. att penningarne
äro borta, att rummet är af den beskaffenhet att det kan öpnas
af hvem som behagar, bara man temmeligen starkt sparkar på
dörren, och slutligen alt frågan skulle vara om, för att afgöra
denna sak, man skulle nedsätta en kompromiss, eller gå den lag¬
liga vägen. Många röster hafva höjt sig för alt icke gå den lag¬
liga vägen. Jag hade önskat att Kamereraren hade haft sina
nycklar hos sig, då hade han sannerligen varit fri från allt an¬
svar; hans hufvudsakliga fel ligger således deruti att han icke så
gjort. Men hvems är felet att penningarna förvaras i ett så då¬
ligt rum; hvems är felet att 20,000 r:dr kunna lemnäs till Kame¬
rerare!), hvilken icke har borgen för mer än 10,000 r:dr. Mig
Den 22 Mars.
147
förekommer det oförklarligt. Det borde väl egenteligen så tillgå,
att kuponerna afklipptes, och öfveilemnades Kamereraren till in¬
kassering, och sjelfva obligalionerne förvarades fortfarande i kassa-
hvalfvet. Det är icke Kamererarens förtjenst, icke heller Direktins,
att icke R. o. Adis alla handlingar i kassakistan blifvit bortstulna.
Jag tror att Ridd.Direktm och Kamereraren borde vara angelägna
om att icke lemna alltför stor offentlighet häråt, ty det torde än¬
då icke kunna få annan utgång, än att R. o. Ad. får efterskänka
denna summa. Hvad Ilr Kamereraren i öfrigt sagt, rörande åt¬
skilliga kassor, bör icke förtjena något afseende, ty om R. o. Ad.
efterskänker en förlust, som Wadst. Adl. Jungfru-Stifts-kassa fått
vidkännas, lärer intet tvifvel vara, alt ju icke R. o. Ad. på ett
eller annat vis derföie lärer komma att godtgöra sagde kassa.
Om R. o. Ad. efterskänker denna summa, så blir det också klart
att R. o. Ad. beslutar hvarifrån medlen skola tagas, och att det icke
kommer att drabba en så beskaffad kassa som Jungfru-Stifts-kassan,
hvilken, såsom bildad för välgörande ändamål, är ställd under R.
o. Adis vård. Ersättningen måste tagas af kapilations-medlen,
eller ock af andra medel, som R. o. Ad. beslutar. Hr Ekenstéen
har uplyst att R. o. Ad. betalar denna afgift, men att vi der¬
före icke hafva rättighet att besluta om densamma. Det lärer
likväl icke vara tvifvel underkastadt alt R. o. Ad. såsom Riks¬
stånd eger ali deröfver besluta. Jag önskar alt saken måtte blif¬
va hänskjuten till en kompromiss och icke dragen inför rälta.
Hr Rosenblad, Bernh.i I det hela kan jag icke annat än
instämma med Hr von Kraemer, som mycket väl utredt förhål-
landerna både i sak, och beträffande de omständigheter, som böra
tagas i betraktande. I anledn. af hvad Frih. Stedingk nyss har
yttrat, anhåller jag att ytterligare få tillägga några ord. Hr von
Kraemer har nämnt att den räddhåga för publiciteten, för de o-
behagligheter som en domstolsaktion skulle medföra, skulle kunna
blifva likadana genom en kompromiss. Jag får nämna att om
en domstol efter Svensk lag, i laga ordning afgör en fråga, så
är derigenom begge parternas rätt hattie iakttagen, än vid en
kompromiss, der godtycke och väld så lätt kunna komma i fråga.
Beträffande de omständigheter, i hvilka Frih. Stedingk har trott
sig se uraktlålenheter äfven å en annan sida än blott hos Kamerera¬
ren, till och med hos sjelfva Ståndet, ehuru jag har svårt att göra
mig reda derför, så, om det kan gifva anledning till blida eller
oblida omdömen, och om utgången blir sådan, som Frih. Stedingk
förklarat, alt kompromissens dom blir alldeles eftergifvande, så
skulle det lika lätt kunna hända att publiken ville påstå, att nå¬
gon partiskhet hos kompromissen gjort sig gällande för att efter¬
skänka Ridd.kassans rättsenliga anspråk på ersättning af förr-
omnämnde tjensteman. Detta tror jag man bäst förekommer ge¬
nom att man låter lagen lala. Enligt min tanka, och efter den
relation jag hört, får jag säga att jag icke kan bestrida, alt frågan
om nyckelns qvarlemnande på ett osäkert ställe var en alltför
10*
148
Den 22 Mars.
stor felaktighet, som nog mycket underlättade tjufvens besvär, ty
det är icke så lätt att dyrka som att läsa upp ett lås. Den fri¬
kallelse, som Hr Rääf trott sig för Kamereraren finna deruti, att
rumnel der kistan förvarades var illa försedt och låsen dåliga,
hvilket skulle gifva tillkänna alt man borde hafva vidtagit bättre
försigtighetsålgärder, får jag för min del bestrida, och yttrar den
reservation, att jag icke kan anse någon felaktighet dervid kunna
läggas på R. o. Ad. såsom Stånd, emedan det väl icke lärer vara
R. o. Ad:s pligt att undersöka rummen. Ridd.Direkt:n lärer det
väl ej heller kunna läggas lill last, såvida icke Ridd.Kamereraren
har påmint hos Ridd.Direktm alt kassan var förvarad på ett så
illa bevakadt ställe. Men lagen afgör i alla fall sådana saker
aldrabäst. Skulle R. o. Ad. inom Ståndet vilja pröfva och af¬
göra denna sak, så skulle jag vilja föreslå ett annat sätt, som är
mycket bättre än det att nedsätta en kompromiss, nerol., om R.
o. Ad. ville besluta att för sin del eftergifva den ena hälf¬
ten af den kontanta summa, som gått förlorad, om Ridd.Kame¬
reraren går in på att betala den andra hälften, och då ersätter
R. o. Ad. Wadst. Adl. Jungfru-Stifls-kassa med detta belopp. I
händelse R. o. Ad. anser att serskild afgift bör äga rum, skulle
jag anse den böra utgå genom en afgift proportionerad efter An¬
dra Art:s bevillning, så att de fattigare Adelsmännen icke må få
betala lika med de rikare. Men jag får likväl säga att Hr Eken¬
stéen har fullkomligen rätt i den anmärkn. han gjort, ehuru mig
veterligen ingen ledamot af R. o. Ad. liar gjort minsta motstånd
alt utbetala den enskilda bevillning som R. o. Ad. såsom Stånd
sig åtagit, och jag delar således hans öfvertygelse att efter år
1809 har R. o. Ad. icke haft någon rättighet att pålägga någon
skatt eller utgift på de öfrige inom Sveriges rike boende Adelsmän.
Hr Lagerhjelm: Jag bade trott, att denna sak hade bordt
behandlas med största grannlagenhet icke blott för dess afhjel-
pande till ett slut, utan äfven under diskussionen. Om jag miss¬
tagit mig i delta afseende, så må det stå för min räkning, men
jag är viss derutinnan, att en grannlagenhet här är på sin plats.
Återstår dä att se, hvilka fördelar man skulle kunna skörda deraf,
att man lät saken gå till domstol, jo, säger man, saken är uti
outredt skick. Det är naturligt, att raan hyser det hopp alt ifall
den kommer till domstol den skulle utredas. Likasom erfaren¬
heten alltid gåfve vid handen att alla saker blefve uptäckta inför
domstol, men hvad har man väl för anledning dertill ? Det är möjligt
att i Försynens skickelse del är fullkomligen bestämdt, att den
skall blifva utredd och att klarhet härutinnan äfven skall befor¬
dra möjligheten att återfå det stulna. Men icke måtte meningen
vara att upskjuta all handläggning af frågan till dess en sådan
utredning kan åvägabringas. Att återigen föreställa sig att genom
en blott remiss till domstol vinna denna utredning, anser jag
vara att hysa något för sangviniska förhoppningar. Min tanke
är icke att Kamereraren är fullkomligen skuldfri. Jag vill icke
ingå i något annat bedömande än att säga, alt det är klart, alt
Den 22 Mars.
149
ifall någon efterskänkning eger rum, denna icke kan angå de
omyndiges rätt och icke några andra än dem, som efterskänkt
summan, nemi. R. o. Ad. Således förfaller det inkast, man gjort,
att Wadstena Adliga Jungfru-slifls-kassa skulle blifva lidande, om
frågan icke ginge till domstol. Förfaller nu det inkast alt man
icke kan vinna någon klarhet i sjelfva förhållandena, hvad åter¬
står då att vinna genom sakens öfverlemnande till domstol? —
Intet. — Hvad kompromissen angår, så får man dervid tänka sig
att R. o. Ad. åt densamma skulle delegera sin makt, och då jag
finner genom handlingarna att Kamereraren erbjudit sig att inför
en kompromiss upträda, för att der få saken afgjord, och förklarat
sig med dess beslut blifva nöjd, och då i rättsbegreppet af en
kompromiss ligger, alt den skall vara annorlunda sammansatt än
så som jag tänkte då jag först yttrade mig, så vill jag gerna öf¬
vergå på deras tanke, som fordra alt denna kompromiss skall
vara så sammansatt, som vanliga bruket kräfver. Är den så sam¬
mansatt, då har den ju kraften af Domstol, ty förord bryter lag,
och då har man förlorat intet genom öfverlemnande! af saken
lill en kompromiss, men man har hyst någon upmärksamhet å
deras tankar inom huset, hvilka anse, att denna fråga hör be¬
handlas med grannlagenhet. Och jag frågar Eder Mine Hrr om
icke mot sjelfva Kamereraren någon liten grannlagenhet skulle
vara på sin plats. Det är ju 17 år han tjenat R. o. Ad. till
dess fulla belåtenhet. Jag kan icke ingå vidare i pröfningen
af förhållanderna här, utan anser blott alt R. o. Ad. gjorde bäst
uti att öfverlemna sakens slutliga behandling till en kompromiss
så sammansatt, som Hr Printzensköld och liera med honom hafva
yrkat.
11 r Cederschiöld, Rob. Theophron: Det har blifvit
ifrågaställdt att genast afgöra målet. Jag får förklara att jag icke
fått det rediga xich klara begrepp om sakförhållandet, som för mig
är nödvändigt, för att i en så beskaffad fråga fatta något beslut.
Och jag befarar, att detta äfven är förhållandet med en stor del
af 11. o. Ad:s ledamöter, äfven om förhållandet vore af beskaf¬
fenhet att ett definitivt beslut derutinnan kunde fattas, hvilket
det likväl icke är, emedan dertill först fordras att få utredt huru¬
vida dessa medel äro af beskaffenhet, att de kunna af R. o. Ad.
efterskänkas eller icke. Hr von Kraemer har i detta fall gjort en
ganska riklig anmärkn. i afseende på Wadstena Adliga Jungfru-
slifts-medel. Man har visserligen å andra sidan sagt, att menin¬
gen icke vore att bortskänka dessa medel, utan att de skola godt-
göras af Ridd.kassan. Men frågan huruvida R. o. Ad. har rätt
att efterskänka något af Ridd.kassan, den är åtminstone för mig
icke klar, och jag skulle tro alt om ett sådant beslut fattas, så
lärer det vara de ledamöter, som deltaga i beslutet, hvilka få
godtgöra förlusten. Uti frågan, om saken bör öfverlemnas an¬
tingen till laglig undersökning eller till en kompromiss, delar jag
Hrr von Kraemers och Rosenblads åsigter, att nemi. det rättaste
och bästa sättet ulan tvifvel är del alt få saken på laglig väg
15Ö
Den 22 Mars.
afgjord. Man mä icke inbilla sig att man har den ringaste för¬
del af att låta öfverlemna saken lill kompromiss, såvidt nemi.
man endast afser publiciteten, ty den kommer nog att göra sin
inverkan gällande, oell det måhända på ett mycket mer obehag¬
ligt sätt för R. o. Ad., än om saken fick gå den lagliga vägen.
Om uplyst vore att dessa medel äro af beskaffenhet att R. o. Ad.
kan afstå från de lagliga formerna, då skulle jag icke motsätta
mig frågans öfverlemnande till en kompromiss. Frågan är ju
den, om Kamereraren bar begått något fel eller icke, samt huru¬
vida felet är af beskaffenhet att ersättningsskyldighet bör honom
åläggas. Meningarne äro icke delade derom, alt han har begått
ett fel, det nemi., ali han låtit nycklarna qvarligga, ty det skä¬
let han anfört, att i annat fall de kunnat taga hela kistan, torde
icke förtjena stort afseende. Men huruvida han begått ett så
stort fel, alt han ensam bör stanna i ansvarsskyldighet, kommer
vä) att i någon mån bero på huruvida felet är hos honom en¬
samt. Att Ridd.Kamereraren i första rummet bordt fästa up-
mårksamheten på alt det endast är en cloisonsvägg sann en klen
dörr, som förvara den dyrbara Kassa-kistan, är sanni; men å an¬
dra sidan borde detta icke hafva undgått Ridd.Direktris upmärk-
sarnhet eller till och med icke Fiskalens. Således tyckes det mig
vara tvetydigt, huruvida ansvaret bör drabba Ridd.Kamereraren
ensamt. I afseende derpå, ber jag att få fästa upmärksamheten
på, att, i händelse frågan blir hänskjuten till en kompromiss, så
lärer Ridd.Direkt:n icke böra utgöra den ena parten, utan jag
tror då att Ridd.Utsk. blir den enda behöriga dertill. Elvad åter¬
igen frågan om sättet för utväljande af kompromissens ledamöter
beträffar, förklarar jag att jag icke finnér något orimligt i hvad
Hr Lagerhjelm föreslagit, ty del kan enl. min tanka lika väl an¬
tagas som något annat, n.b. om conlraparten vill dermed åtnö-
jas. Men såvidt jag hört af upläsningen af Kamererarens mern.
så nämndes deruti ingenting om kompromissens sammansättning.
Det lärer således vara nödigt, i händelse R. o. Ad. skulle vilja
begagna utvägen af en kompromissas nedsättande, att det först
utredes, huruvida medlen äro af beskaffenhet alt kunna efterskän¬
kas, hvilket fordras för alt man skall kunna frångå de lagliga
formerna, och för det andra att R. o. Ad. och Ridd.Kamerera¬
ren blifva ense om, huru kompromissen skall sammansättas;
således får jag hemställa att, frågan måtte återremitteras till
Ridd.Utsk.
Frih. von Stedingk: Jemte det jag vidhåller hvad jag för¬
ut yttrat, nemi. att en kompromiss vore vida bättre än en dom¬
stol, får jag tillika äran fästa mig vid hvad Hr Rosenblad sär¬
deles uptagit af mitt yttrande. Det är vanligt att när man talar
mundtligen, så händer ofta att ett ord undslipper en, som man
sedan måste taga tillbaka. Jag har ingalunda påstått att några
andra personer än Kamereraren haft fel, men jag har sagt att
om andra finnas, som möjligen kunnat begå misstag, så är det
högst onödigt, att inför laga Domstol utreda allt detta. Vidare
Den 22 Mars.
151
har man sagt att det vore bättre, om man ginge den lagliga vä¬
gen. Jag anser att det vore bättre om man begagnade sig afen
kompromiss, derföre att saken då blefve förr afgjord, eljest kom¬
mer det att draga ut på tiden såsom, vanligt är med alla rätte¬
gångar. Alla dessa saker tillsammans göra, att jag yrkar kom¬
promiss, men vill förena mig med hvad Hr Cederschiöld anfört,
att det må blifva Ridd.Utsk. som kommer att välja 2, Ridd. Kam¬
reraren 2 och dessa 4 den 5:te af kompromissens ledamöter.
Frih. Cederström, Rud.: Jag har icke kunnat inse de
betänkligheter vara grundade, som blifvit mot anställande af en
laglig undersökning framställda. Så t. ex. har Hr Lagerhjelm
ansett del icke vara hopp om att vid domstol få denna sak bättre
utredd, än som redan skett. Mig synes likväl att man bör för¬
moda att en domstol, med vana att föra mer och mindre inveck¬
lade ransakningar, med rättighet, alt höra vittnen på ed, möjligt¬
vis skall kunna komma till ett säkrare utslag, än hvad vi funnit
utgöra resultatet af den förda polisundersökningen. Berörde re¬
sultat, hvars föga uplysande innehåll vi nu hafva för våra ögon,
bör åtminstone icke inleda oss i den föreställning, att det ju ej
må vara görligt för en domstol att båttre utreda ärendet. Detta
framställes icke i afsigt all afgifva något klandrande omdöme öf¬
ver polisens förfaringssätt härvid; det är tillräckligt många och
oundvikligt påträngande föremål, som taga i anspråk upmärksam-
heten hos hufvudstadens polisverk, för ali den skall kunna egna
mer än en inskränktare tid åt behandlingen åt ett ärende, såsom
detta; hel I st den särdeles invecklade beskaffenheten deraf torde hos
polismyndigheterne väckt den förmodan, att laga domstol skulle
komma att snarligen öfvertaga den vidare utredningen deraf. Jag
kan icke heller finna alt Ridd.-Kamrerarens långvariga och klan¬
derfria utöfning af sin tjenst, bör föranleda oss att undvika en
laglig undersökning, rörule bortstjälandet af de nu ifrågavar., under
hans inseende ställde medel. Befi tines vid undersökningen, att
hans försummelse i afseende på nyckelns qvarlemnande i pulpe¬
ten icke är af natur, att den bör lagligen tillskynda honom nå¬
gon ansvarsskyldighet, så är han fri, och ingen menniska häref¬
ter laga kraftvunnen dora i saken någon rätt att derå vidare tala
eller missnöjas; skulle återigen resultatet blifva motsatsen, så åter¬
står, såsom en cura posterior, att taga i betraktande personens
förtjensler och i följd deraf möjligen till en del eller helt och hål¬
let dåmera efterskänka beloppet. Jag måste således i första rum¬
met sluta mig till den åsigt, som leder till hemställan om en
laglig undersökning.
Men om detta icke skulle vara R. o. Ad:s tanke, utan R. o.
Ad. skulle föredraga en kompromiss, så vågar jag föreställa mig,
att sammansättningen af denna kompromiss icke blifvit så föresla¬
gen, som lämpligast är. Att tilldela Ridd. Direkt, befogenhet att
utse ledamöter i bemäide kompromiss, måtte vara den mest otjen-
liga utväg; Ridd. Direkt, har ju sjelf åt Kamreraren öfverlemnat
tillsynen öfver de sedermera bortstulne medlen. — Det är visser¬
152
Den 22 Mars.
ligen i detta hänseende lättare att åt Ridd.Utsk. gifva updraget
att utse berörde kompromissarier. Men sådant faller sig deremot
i ett annat hänseende så mycket svårare, i thy att Ridd.Utsk. re¬
dan har förklarat att det, i saknad af nödige uplysningar, i frå¬
gan anser sig icke kunna fälla något omdöme. I hvad syftning
skall det då välja några ombud? Utsk. stannar ju dervid i sam¬
ma förlägenhet. Ty då det redan förklarat sig så som skett, så
måste det af samma skäl ingalunda blifva lätt all utse 2:ne per¬
soner, åt hvilka det må öfverlemna förtroendet att bedömma en
sak, hvarom det ej allenast sjelft saknar kännedom, men äfven
anser dylik kännedom hos andra blott genom ordentlig domstols-
väg kunna möjligen vinnas. Vidare har man föreslagit, alt R.
o. Ad. in pleno skulle utvälja 2 ledamöter, Kamreraren 2, och
dessa 4 den 5:te. Men som sådant skulle i afseende å de 2:ne
förstnämndes utkörande lända lill vidlyftigheler och tidsutdrägten
af ett val in pleno, så föreslår jag i stället, att II. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, må vara den person, åt. hvilken vi skola öfverlåta den¬
na förrättning. H. Ex. skall säkerligen icke förbise att utvälja
till ledamöter i kompromissen 2:ne personer, som äga lagfarenhet
och uplysning nog, för alt kunna bevaka rättvisans och billighe¬
tens fordringar. Dessa 2:ne, tillsammans med 2:ne af Kamrera¬
ren utsedde, lingö då nämna den 5:te. Men man kan också fö-
ställa sig åtskilliga fördelar i vidtagandet af en annan utväg, och
det vore den, Hr Lagerhjelm ansett tjenlig, och som jag ej hel¬
ler ogillar, att en komité bedömde frågan och sedermera afgåfve
sitt utlät, tili R. o. Ad., som derefter beslutade om resultatet.
Att, på sätt Frih. Stedingk yttrat, någon långsamhet skulle
genom en undersökning upstå i handläggningen, det vore i delta
fall icke någon så stor olägenhet, på sätt Hr Kraemer redan har
anfört; ty det låter tänka sig, att uplysningar genom en lycklig
händelsernas fogning ännu kunna vinnas; i alla fall råder här
alltså intet ”periculum in mora.”
Mitt förslag går således i första rummet ut på sakens öfver¬
lemnande till laglig domstol, i andra rummet på en kompromiss,
så tillsatt, att Frih. och Landtm, nämner 2, Kamreraren 2, och
dessa 4 den 5:te kompromissarien, hvilken kompromiss skulle äga
att afgöra frågan ; samt i tredje rummet, på bildandet af en ko¬
mité' till ärendets utredande, för att derefter inkomma med ytt¬
rande, hvaröfver Ståndet ägde besluta.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Medgifvas måste att rätta be¬
handlingen af ifrågavar. ärende är, för att erhålla uplysningar och
komma lill ett säkert resultat, att gå den lagliga vägen, detta har
också af Utsk. blifvit föreslaget, samt äfven af flere talare inom
R. o. Ad. yrkadt. Men andra talare hafva deremot påstått, att
denna ledsamma affär borde afgöras, antingen genom tillsättande
af en kompromiss, eller ock genom vissa deputerade, och att sa¬
ken dervid fick bero. Skulle nu en kompromiss eller deputerade
komma att behandla denna fråga, så kan den ej annorlunda blif¬
va betraktad än under en ganska grannlaga och ömtålig synpunkt;
Den 22 Mars,
153
och resultatet deraf ej blifva annat än ett frikännande från allt
ansvar; ehuru erkännas måste, att Ridd.-Kamreraren, lindrigast
sagdt, handlat oförsigtigt. Jag tillstyrker derföre, att R. o. Ad.
måtte besluta ett frikännande af allt ansvar, samt låta afskrifva
den kontanta summan. Och denna åtgärd öfverensslärnmer med
R. o. Ad:s värdighet.
Med hvilka tillgångar den upkomna förlusten skall ersättas,
derom torde Utsk. anmodas alt inkomma med förslag.
Hr von Kraemer: Som tiden är långt framskriden, skall
jag söka att vara så kort som möjligt vid uptagandet af några
anmärknrr, som blifvit gjorda emot mitt anförande. Hr Printzen¬
sköld har sagt, att ersättningen till Wadstena Adliga Jungfru-
stifts-kassa skulle tagas från Ridd.-kassan eller ock uttaxeras på
R. o. Ad:s ledamöter. Det förre torde blifva mindre behagligt, då
kassan redan genom stölden lidit en så betydlig förlust; det sed¬
nare är, såsom Hr Rosenblad redan visat, rent af omöjligt och till
och med grundlagsvidrigt. Frih. Toll har i det hela understödt
mitt anförande, men dock sagt ali han visst delade den i Utsk:s
betänk, uttryckte opinion, att saken borde till laga behandling
öfverlemnas, men att han gjorde det ogerna, derföre att han an-
såge, att det varit med R. o. Ad:s värdighet mera öfverensstäm¬
mande om saken kunnat af en kompromiss afgöras. Återigen
denna rädsla för lagliga former! Jag kan icke förslå hvarför icke
en domstols, på fullt giltiga skäl grundade beslut, skulle vara R.
o. Ad. lika värdigt, som ett beslut af en kompromiss, grundadt
på tycken och hugskott. Frih. Stedingk och äfven Hr Aminoff,
samt flera andra, hafva sagt att Kamreraren icke ensam är skyl¬
dig. Ytterligare ett bevis för att frågan icke är utredd! Dess¬
utom har Frih. Stedingk sagt, att under den lagliga undersöknin¬
gens gång, obehagliga saker skulle kunna komma i dagen och
derföre åstundar han, det saken måtte öfverlemnas till en kom¬
promiss, hvars utslag troligen blefve efterskänkande, hvarigenom
saken vore slut. Jag kan icke finna annat än att det måste vara
för den person, hvarom fråga är, i högsta gråd förolämpande, att
få ett efterskänkande, när man antyder att detta gifves för att
undvika de obehagliga saker, som kunde genom en undersökning
komma i dagen. Dessutom om R. o. Ad. nu genast genom en
kompromiss eller på annat sätt afgör saken, så blir troligen all
efterspaning i betydlig grad förlamad, hvilket deremot icke blir
fallet om frågan hänskjutes till laglig domstol, då det ligger i par-
ternes intresse att efterspaningen fortgår och skarpes. Slutligen
får jag tillägga att det ju alltid återstår för R. o. Ad. att i fall
domstolen skulle ålägga Ridd.-Kamreraren att ersätta det stulna
beloppet, då efterskänka den del af detta belopp som R. o. Ad.
kan bortskänka. Jag anhåller om bifall lill Utsk:s betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., alt några ledamöter yrkat bifall till
ölsk:s utlåt., att andra ledamöter föreslagit, att R. o. Ad. måtte
besluta alt frågan må afgöras genom en af 5 personer bestående
154
Den 22 Mars.
kompromiss-rätt, men meningarne om huru denna kompromiss¬
rätt borde tillsättas varit delade, så att först blifvit ifrågastäldt, att
desse kompromissarier skulle utses af Ridd.Utsk., sedermera af
andra ledamöter blifvit yrkadt, att Ridd.Utsk. skulle välja 2, Ridd.-
Kamereraren äfvenledes 2, oell sedermera dessa 4 kompromissa¬
rier skulle utse den 5:le, samt slutligen en ledamot yrkat att
kompromissarierne måtte utses 2 af Landtraarskalken, 2 af Kame-
reraren och den 5:te af de 4 sålunda utsedde ledamöterne, äfven¬
som att för öfrigt en ledamot hade yrkat ålerremiss af Utsk:s
mern. för vinnande af närmare utredning såväl i afseende på
kompromissariers utväljande som i fråga, huruvida de bortstulna
medlen kunde till större eller mindre del af R. o. Ad. efter¬
skänkas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Ridd.Utsk:s
förevar, mern. framslälda propos. besvarades med ja, blandade med
nej; hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott sig finna alt ja varit
öfvervägande.
Hr Lagerhjelm begärde votering.
Hr Cederschiöld: Jag anhåller, alt återremiss må blifva
Contrapropos.
Hr von Kraemer: Jag får hemställa, huruvida icke Hr Ce¬
derschiöld ville afstå från sitt yrkande om återremiss, enär han
dermed åsyftar, att saken må närmare utredas, och detta ändamål
blefve vunnet medelst frågans öfverlemnande till laga domstol.
Frih. Cederström: Då här icke är fråga om det resultat,
som en undersökning, vare sig inför domstol eller kompromiss,
skulle hafva med sig, utan helt andra omständigheter, i hvilka
jag ej har tillfälle nu ingå, hafva föranledt Hr Cederschiölds be¬
gäran om återremiss af betänk., förmår jag icke finna annat, än
att hans anhållan kan på sitt sätt sågas innefatta alla de öfrige
åsigter och yrkanden, som blifvit framställde, hvarföre jag, utan
att frånträda min redan anförda mening att betänk, bör varda god-
kändt, endast med honom instämmer uti förslaget att återremiss
må blifva contrapropos. vid den förestående voteringen.
Hr Aminoff: Då ingen instämt med mig i det förslag jag
gjort att afskrifva den förlorade contanta summan, så afstår jag
från mitt yrkande, samt förenar mig med dem, som begärt åter¬
remiss.
Hr Lagerhjelm: För alt icke uppehålla tiden och då jag
hör att flere talare äro böjda för återremiss, vill jag f. n. förena
mig med dem, som yrka en sådan.
Sedan härefter jemväl Hr Weidenhjelm, Frih. von Stedingk
och Hr Rääf förklarat det de instämde i den anhållan, att åter¬
remiss måtte antagas till contrapropos. yttrade
Hr Bråkenhjelm: Jag tager mig friheten hemställa, huru¬
Den 22 Mars.
155
vida icke den ende ledamot, som är qvar af dem, som icke vilja
att återremiss skall blifva contrapropos. och hvilken sjelf är leda¬
mot af Ridd.Utsk. skulle vilja instämma deri, att återremiss blefve
contrapropos.
Uppå härefter framstäld propos. antog R. o. Ad. återremiss
lill contrapropos. vid den begärda voteringen.
Hr Aminoff: Jag får vördsamt hemställa till den värde
talaren, som begärt votering, om han icke ville derifrån afstå,
samt instämma med dem af R. o. Ad. som begärt återremiss.
I anledn. häraf erinrade II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, alt se¬
dan, enl. hans förklarande, den framstälda proposm till bifall å
Utsk:s mern., blifvit besvarad med öfvervägande ja, återremiss ej
kunde ega rum utan votering, hvarefter följande voler:s propos.
uplästes och godkändes.
Den, som bifaller Ridd.Ulsk:s mern. n:o 8, i anledn. af Ridd.-
Direklms anmälan i afseende å behandlingen af frågan om er¬
sättning för de utur Ridd.Kont. bortslulne medel, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde mern. gjorde
anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallil, som
följer
Ja — 28.
Nej — 26.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne utlåtm, nemi. från
Lag-Utskottet:
N:o 14, i anledn. af väckt motion om förhöjd kartering af
boupteckningar i adliga sterbhus;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 59, i anledn. af väckt motion om nedsättande af en
komité för utredande af förhållandet med städernes privilegier och
förmåner;
N:o 60, i anledn. af väckt motion, att R. St. mätte hålla
egna tidnings-referenter och låta utgifva en riksdags-tidning;
N:o 61, i anledn. af väckta förslag om inskränkning i den
genom K. Förordn. d. 22 Dec. 1846 beviljade frihet att å lan¬
det idka handel m. m.; samt
156
Den 26 Mars.
N:o 62, i anleda, af väckta förslag om utsträckning af den
i K. HandelsOrdn. d. 22 Dec. 1846 beviljade rätt till handels
idkande å landet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e. m.
' In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 26 Mars 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 22 dennes.
Uplästes till justering samt godkändes Exp.(Jtsk:s under n:o
41 afgifna förslag till R. St:s förordnande för utsedde ledamöter
i komitén för Tryckfrihetens vård.
Äfvenledes uplästes till justering samt godkändes nedannämn-
de från Exp.Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser
lill K. M.
N:o 42, ang:de förtydligande af föreskriften i K. Circulär-
Rrefvet d. 20 April 1850, om befrielse i visst fall från mantals-
penningars utgörande;
N:o 43, i anledn. af verkstäld granskning af de under Com-
merce-collegii förvaltning stälda fonder;
N:o 44, ang:de undersökning i fråga om fyrbåks anläggande
på Gottska Sandön; och
N:o 45, ang:de uprättande af nytt sammandrag af de för¬
fattningar m. m., som böra från Predikstolen upläsas.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af tvenne ledamöter i
BankoUtsk. alt inträda under den ordinarie ledamöterne N:o 2082
A. Hr Mannerskantz, Carl Axel, för 3:ne veckor, och N:o 1196.
Hr Bäärnhjelm, Fullm. Frih. Fleetwood, Carl Gustaf, för 14 da¬
Den 26 Mars. 157
gar, från d. 24 dennes beviljade ledighet; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde:
N:o 1662 Hr Nordenfeldt, Johan Åke i st. f. Hr Mannerskantz.
„ 2114 Hr Nordensvan, Otto i st. f. Frih. Fleetwood.
Företog R. o. Ad. val af Fulltn. i R. St. Bank, och befun¬
nos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Gyldenstolpe, Anlon Gabriel, Kapten, R. S. 0. med 157 röster.
Hr von Hartmansdorff, August, President, K. N. 0.
m. St. K „ 150 „
Hr Skogman, Cail David, President, K. N. 0.
m. St. K ,, 156 „
Derefter företogs val af Fullm. i R. St. Riksgälds-kontor,
och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit ut¬
sedde:
Gr. Lagerbjelke, Guslaf med 117 röster.
Hr Printzensköld, Carl, Protocolls-Sekreterare . „ 100 „
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, Professor, R. N. 0. ,, 110 „
Efter sedermera anstäldt val af Suppleanter till Fullm. i
R. St. Bank, befunnos dertill utsedde:
Hr Nordensvan, Otto, Kapten med 71 röster.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf, vice Häradshöfding . „ 71 ,,
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor, Kapten, R. S. 0. „ 70 ,,
efter anstäld lottning emellan Hr Nordensvan och Frih. af Ugglas
om den ordning, i hvilken de såsom Suppleanter borde inträda.
Vidare företogs val af Suppleanter till Fullm. i R. St.
Riksg:s-kontor; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedde:
Hr Lagerhjelm, Pehr, Assessor, R. N. 0. . . . med 54 röster.
Hr Reenstjerna, Abraham Alexander, Kammarherre „ 52 „
Gr. Wirse'n, Axel Emil, Major „ 52 ,,
efter anstäld lottning till bestämmande af den ordning, i hvilken
de tvenne sistnämnda Suppleanlerne borde inträda.
Slutligen företog R. o. Ad. val af Direktörer och Suppleanter
vid Låne-kontoren i Götheborg och Malmö; och befunnos, efter
valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde lill:
158 Den 26 Mars.
Direktör vid Lune-kontoret i Götheborg:
Hr Virgin, Claes Samuel, Öfverste, R. K. Carl
XIII 0. och S. 0 med 65 röster.
Suppleant derstädes:
Hr af Petersens, Johan August, Kapten, R. S. 0. „ 65 „
Direktör vid Lune-kontoret i Malmö:
Hr af Klinteberg, Carl, Kammarherre, 57 „
Suppleant derstädes:
Hr Prytz, Lars Adolf, Öfverste, R. S. 0. . . . ,, 63 „
Föredrogs Hr Tham s, Casper Wolrath, d. 22 dennes
väckta och på bordet lagda motion om beviljande af en gratifika¬
tion åt Akademie Adjunkten Ramström.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anförde:
Uti den nu ifrågavarande motionen har Hr Tham upgifvit,
att sedan under motionstiden blifvit inlemnadt ett mern., inne¬
hållande ett förord för Akademie Adjunkten Ramström, att till
nästa riksdag erhålla ett årligt anslag för vidmakthållandet af hans
här i Stockholm varande Läro-inrättning, Adjunkten Ramström,
i följd af den förändrade organisationen af de allmänna lärover¬
ken, icke ansåge sig kunna erhålla ett så tillräckligt anslag, att
han kunde bestrida alla utgifter för ett större läroverk, utan funne
sig föranlåten att nphöra med sin läro-anslalt.
Af detta förhållande har Hr Tham velat hämta anledn. lill
sitt nu väckta förslag, alt R. St. behagade bevilja Adjunkten Ram¬
ström för en gång en gratifikation af 3,000 r:dr b:co.
Denna motion, som blifvit anmäld efter den tid, hvarinom,
enl. Riksd.Ordn:s föreskrift, nya ämnen må af riksdagsmän väc¬
kas, finner jag f. m. d. ingalunda vara omedelbart föranledd af
något redan fattadt beslut, eller redan uptaget ärende, eller nå¬
gon under riksdagen inträffad händelse; och enär densamma följ¬
aktligen icke kan hänföras till något af de fall, som omförmälas
uti 56 § Riksd.Ordn., får, mpd åberopande af 55 § uti samma
författning, jag den äran förklara, det jag anser mig förhindrad,
att till R. o. Ad. framställa propos. om remiss till vederbörligt
Ulsk. af Hr Thams nu ifrågavar. motion.
Föredrogs ånyo Högv. PresteSt:s d. 22 dennes på bordet
lagda inbjudning till MedStånden att instämma uti PresteSt:s sam¬
ma dag fattade beslut, att anmoda StatsUtsk. att, i den mån dess
utlåt:n, ang:de utgifterne under Riksstatens hufvudliliar, hinna
blifva från trycket färdiga, desamma till RiksSl:ns kännedom
meddela.
Den 26 Ma rs.
159
Hr af Harmens, Henr. Otto: Vid riksdagens början inkom
till StatsUlsk. ifrån PresteSt. en motion af det innehåll, att man skulle
besluta, att Slatsregleringen i sin helhet skulle inlemnas till R.
St., och icke, såsom tillförene skett, hvarje titel, i den mån den
hunnit tryckas, tili Riks-St. aflemnas. Denna motion kom att
under en längre tid hvila, emedan man ansåg obehöfligt att re¬
mittera den lill afd:u, och alt den utan sådan remiss kunde före¬
tagas i plenum. Den företogs första gången för längre tid tillba¬
ka och blef då ytterligare hvilande, men förekom till afgörande
för circa 14 dagar sedan. Då beslöt SlatsUtsk:s majoritet att de
titlar, som voro färdiga, väl skulle afsändas till tryckning, men
icke aflemnas lill R. St. förr än alla lillarne blifvit färdiga. För
min del trodde jag, att detta beslut skulle dels icke fullkomligt
ligga inom StatsUtsk:s kompetens, dels att, om det beslut fattades,
som motionären föreslagit, detsamma skulle föranleda betydlig tids¬
utdrägt och förlängning af riksdagen; men majoriteten beslöt att
det skulle förhållas såsom jag nyss sagt, nemi. att de fem färdiga
titlarne väl skulle afsändas till Exp.Utsk. för att tryckas, men ic¬
ke öfverlemnas till R. St. Efter hvad jag erfarit, lära dessa tit¬
lar äfven vara tryckta, men qvarhållas i Exp.Utsk. I alla fall
förmodar jag att någon af Exp.Utskis ledamöter är närvarande,
och kan uplysa om förhållandet. Jag tror att det vore nyttigt, om
R. o. Ad. i detta fall instämde med PresteSt. och får anhålla om
propos. derpå.
Frih. Cederström, Rud.: Såsom ledamot i Exp.Utsk. är
jag i tillfälle vitsorda, att tryckningen af de till Exp.Utsk. an¬
komna titlarne så långt fortgått, att derest beslut om deras före¬
tagande till behandling varder faltadt, så skulle R. St. genast kun¬
na få fem redan färdigtryckta titlar till sig insända.
För min del har jag aldrig insett nyttan af StatsUtsk:s be¬
slut om innehållande af dessa titlar, lill dess de öfriga hunnit inom
berörde Utsk. handläggas och af Exp.Utsk. till tryck befordras;
jag skulle derföre anse nyttigt om R. o. Ad. bifölle hvad Pre¬
steSt. förordat. Man finge då tid att sorgfälligt begrunda och
pröfva StatsUisk:s hemslällanden, och det inträffade icke då, hvad
som lätt kunde hända, ifall man på en gång finge alltsammans
utdeladt, att man nemi. tordehända funne sig föranlåten begära
upskof med ärendets företagande; af hvilket anstånd riksdagens
förlängning åter skulle blifva en följd, hvilket, genom ökade kost¬
nader och andra svårigheter, skadligt skulle inverka på det allmänna.
I alla fall har man vid föregående riksmöten låtit hufvudtitlarne
successive ingå till Stånden. Hvarföre nu annorlunda förfara? —
Hvartill denna, i andra mål, numera med mycket skäl öfvergifna
s. k. "secretesse""! — Jag finner dess användande härvid rätt
gagnlöst; — hvadan jag fullkomligen instämmer med Hr af Har¬
mens i dess begäran om bifall till PresteSt:s inbjudning.
Gr. Gyldenstolpe, A*-t. &a-br.: Jag anhåller, att Stån¬
det desto mera måtte instämma i PresteSfis inbjudning, sorn jag
anser att StatsUtsk:s förfarande är stridande emot stadgandet i 37
160
Den 26 Mars.
§. Riksd.Ordn., som föreskrifver alt Ulsk:n böra ”i den mån
ärendena hinna utarbetas så fort sig göra låter med sin yttranden
till Ståndens plena inkomma.” Då ett betänk, är färdig-tryckt,
så måste det väl anses utarbetadt, och då tillkommer det Utsk.
att dermed till R. St. inkomma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke finna att
StatsUtsk:s beslut strider emot 37 §. Riksd.-Ordn. Det kommer
an på, huru man vill tyda saken. Der står: ”i den mån ärendena
hinna utarbetas.” Således blir fråga: hvad är det här för ären¬
de, som skall utarbetas? Det är SlatsRegleringen, och detta är
ett ärende, om raan så vill, och då detsamma blir utarbetadt,
skall det öfverlemnas till R. St. Vill man åter påstå, att hvarje
hufvudlitel är ett ärende, så finnes jemväl inom hvarje titel en
mängd särskilda ärender, som äro mer eller mindre skiljda från
hvarandra; men icke kan hvart och ett af dessa särskildt expe¬
dieras. Således anser jag det icke strida emot Riksd.-Ordn. att
hela SlatsRegleringen såsom ett enda ärende behandlas, och till
följd deraf på en gång till R. St. öfverlemnas.
Hvad åter beträffar PresteStis framställning, att StalsUtsk.
må anmodas att inkomma med hufvudtitlarne i den mån de blif¬
va färdiga, så vill jag icke anföra några skäl emot en sådan an¬
modan, ifall R. o. Ad. för öfrigt anser den vara lämplig.
Gr. Gyldenstolpe: Man kan visserligen begagna sig af den
tolkning, som Frih. Palmstjerna nyss framställt, men i sådant
fall vet jag icke, huru länge vi skulle få vänta på den nya Stats-
Regleringen; ty då skulle vi ej få afgöra något af StalsReglerin-
gen förr än äfven den extra Stats-Regleringen blifvit färdig, och
det tror jag skulle alltför länge draga ut på riksdagen.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Ehuru visserligen den
tolkning af grundlags §:n kan vara antaglig, alt Statsregleringen i
sin helhet skulle böra vara fullt verkstäld innan StatsUtsk. inkommer
med sitt betänk., så torde det likväl icke vara ur vägen för skynd¬
samhet vid riksdagen, alt den af PresteSt. gjorda inbjudning blif-
ver anlagen, hvilket jag får vördsamt tillstyrka.
Uppå härefter framstäld propos. blef PresteShs ifrågavar. in¬
bjudning af R. o. Ad. antagen.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 19 och
22 d:s på bordet lagda betänk. N:o 57, i anledn. af väckte motioner,
dels om uphörande af beväringsmanskapets årliga vapenöfningar,
dels om införande af exercis sockenvis, och dels om rättighet för
beväringsynglingarne att sjelfve välja det vapen, hvarvid de helst
vilja tjenstgöra, antingen lill lands eller sjös m. m. företogs detta
betänk, punktvis till afgörande och blefvo alla de deri förekom¬
mande punkter utan diskussion af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs LagUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
14,
Den 26 Mars. 161
14, i anleda, af väckt motion om förhöjd chartering af houpleck-
ningar i adliga sterbhus.
R. o. Ad. ansåg den i detta utlåt, omförraälde motion till¬
höra Bevilln. utsk:s behandling.
Vidare föredrogos, men lades på begäran af Gr. Lager¬
bjelke, Gustaf; Gr. Mörner, Carl Göran Detlof m. fl.
ledamöter, ånyo på bordet Allm. Besv:s o. Ekon. utsk:s nedan-
nämnde d. 22 dennes första gången bordlagde utlålrn:
N:o 59, i anledn. af väckt motion om nedsättande af en
komité' för utredandet af förhållandet med Slädernes privilegier
och förmoner;
N:o 60, i anledn. af vackt motion, att R. St. måtte hålla
egna tidningsreferenter, och låta utgifva en Riksdagstidning;
N:o 61, i anledn. af väckta förslag om inskränkning i den
genom Kongl. Förordn. d. 22 Dec. 1846 beviljade frihet, att å
landet idka handel, m. m. samt.
N:o 62, i anledn. af väckte förslag om utsträckning af den
i Kongl. Handels Ordn:n den 22 Dec 1846 beviljade rätt till han¬
dels idkande å landet.
Uplästes ett af Hr Nordensvan, Otto, inlemnadt såly-
dande mern.
I anseende till förekommande tjenstegöromål, under den tid
R. St:s Utsk. vanligen sammanträda, nödgas jag afsäga mig den
plats i Banko-Utsk., under permitterad ledamots frånvaro, hvartill
jag, genom Hrr Elektorers förtroende blifvit kallad.
I anledn. häraf blefvo Hrr Elektorer af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, anmodade att sammanträda lill val af annan ledamot i
Banko-utsk. under den Frih. Fleetwood, Carl Gustaf, bevil¬
jade ledighet.
Anmäldes och lades på bordet följande från utslcn inkomne
mern. och ullåltn, nemligen från
Banko-Utskottet
N:o 20, med hemställan om afskrifning af 2:ne odlingslån;
N:o 21, öfver gjorde anmärkningar om ersättning för förlo¬
rad inkomst i följd af de s. k. småsedlarnes uphörande;
N:o 22, öfver ett af Kyrkoherden G. Frendin gjordt ackords
anbud;
N:o 23, i anledn. af gjord ansökning om eftergift af öf-
verränta å ett af numera afl. Landtbrukaren B. M. Otter i Banko
Diskontverket uptaget lån;
5 H. 11
162
Den 26 Mars.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet
N:o 63, i anleda, af väckt motion om vidtagande af ålgar
der till reglerande af postiljonernes löneförmoner;
N:o 64, i anledn. af väckt motion om befrielse för Wexiö
samt Rikets öfrige Stiftsstäder, alt bekosta boställsrum eller hus¬
hyra åt skolornas Rektorer;
N:o 65, i anledn. af väckt motion derom, att tillåtelse för
arrendator af kronolägenhet alt till annat än lägenhetens behof
använda derå befintlig skog, icke mätte hädanefter meddelas;
N:o 66, i anledn. af återremiss af Utsk:s utlåt. N:o 6; samt
N:o 67, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s utlåt. N:o 44.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot. utdr. från
Högv. PresteSt. af d. 8, 12, 15 och 19, från Vällofl. BorgareSt.
af d. 10, 12, 15, 19 och 22, samt från flederv. BondeSl. af d.
12, 15 och 19 dennes, tillika med ett af sistnämnde Stånd Med-
Slåndeu kommuniceradt yttrande af Gabriel Andersson från Elfs¬
borgs län, rörande StalsUtsk:s utlåt. N:o 71, i anledning af K.
M:ls nåd. propos., ang:de af Majoren G. Bennich sökt ersättning
för innehafde hästhemmansräntor vid f. d. Westgöta kavalleri¬
regemente.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
In fidem protocolii,
Albert Munck.
Lördagen den 29 Mars 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 26 dennes.
11. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att till R. o. Ad.
blifvit öfverlemnade 50 biljeter till bivistande af K. Vetenskaps-
Akademiens års sammankomst d. 31 dennes, samt att dessa bil¬
jeter skulle emottagas af Ridd.-Fiskalen, för att tilldelas de leda¬
möter, som deraf ville sig begagna.
Den 29 Mars f. m.
163
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf jemväl alt Hr Rääf,
Leonh. Fredr., som varit utsedd lili Elektor, funnit sig föran¬
låten, att för någon tid afresa från hufvudstaden och derföre af-
sagt sig sin Elektorsbefattning, men anhållit att likväl blifva bi¬
behållen vid sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter H. Ex. anmoda¬
de Hrr Bänkman, att sammanträda till val af en Elektor i stäl¬
let för Hr Rääf.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf upläste följande motion
Riksd.-Ordnm §. 2 innehåller: ”R. St. skola, i kraft af Ri-
”kets antagna R. F., hvart tredje år sammankomma. Uti hvarje
”Riksdagsbeslut bestämrae R. St. dagen, då de, lill följd häraf,
”åter sammanträda, samt intage deruti uttrycklig riksdagskallelse,
”med nödiga föreskrifter i afseende på riksdagsmannavalen.” Af
sådan anledn. får jag vördsamt härmedelst föreslå, det R. St.
målte bestämma d. 15:de Nov. 1853 till den dag, då nästa lag¬
tima riksdag skall sammankomma; och torde i händelse denna
framställning varder bifallen, Exp.Dtsk. anmodas, att till R. St.
inkomma med förslag till de föreskrifter i ämnet, som uti blif¬
vande Riksdagsbeslutet böra inflyta.
Efter upläsningen häraf anhöll Gr. Lagerbjelke, att denna
motion måtte remitteras till Exp.Ulsk. samt kommuniceras, de
öfrige RiksStm, hvarjemte det dertill erforderliga antal exemplar
aflemnades.
Frih. Cederström, Rud. begärde att denna motion måtte
hvila på bordet.
Frih. Cederström, Rud. upläste sedermera en sålydande
motion.
Då den lid af en månad, hvarmed K. M. uppå R. St:s un¬
derd. äskande behagat förlänga innev. riksdag, inom få dagar till¬
ändalöper, torde R. St. böra vara betänkte uppå utsättande af tid
för Ständernes nästa sammanträde. Jag får i detta hänseende
vördsammast hemställa att Exp.Utsk. må anmodas inkomma med
mern. i vanlig ordning, samt att dagen för berörde sammanträ¬
dande, må bestämmas till d. 16 October 1854. Om kommuni¬
kation till resp. öfriga riksstånd anhålles.
Begärdes på bordet af Gr. Lagerbjelke, Gust.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde, att tiden måtte ut¬
sättas för anställande af val utaf de Revisorer, som å R. o. Ad:s
vägnar skola deltaga i innevar. samt 1853 års Revisioner af Stats-,
Banko- och Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning,
samt föreslog att dessa val måtte få företagas nästa onsdag d. 2
April; hvilket bifölls.
11
\u
Den 29 Mars f. m.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Sedan R. o. Ad. beslutat, att
nästkommande Onsdag förrätta Val af Revisorer till granskning af
Stats-, Banko och Riksg:s-kont:s tillstånd, styrelse och förvaltning;
får jag vördsamt föreslå: — att R. o. Ad. nu och framdeles äf¬
ven må välja 3:ne Suppleanter för hvarje Revisions-år, alt vid in¬
träffande ledighet ingå uti Revisionen, allt i den ordning Supple-
anterne dertill erhållit röster, och att vid delta val iakttages sam¬
ma grunder, som gjort sig gällande vid val af Fullmägtige och
Suppleanter uti Banken och Riksg:s-koot.
Såsom orsak lill detta mitt förslag, må anföras; att då R.
o. Ad. välja Fullmägtige uti Banken och Riksg:s-kont., samt Le¬
damöter uti Riddarhus-Direktm, välja R. o. Ad. äfven Supplean¬
ter till hälften mot de ordinarie ledamöterne; och jag anser, det
ena förtroendet fullt likaså vigligt och maktpåliggande som det
andra.
Man kan visserligen mot detta mitt förslag göra den an¬
märkning, att man hittills ej iakttagit den regeln, att vid val af
Revisorer till granskning af Stats-, Banko-och Riksg:s-verket, man
icke valt några Suppleanter, utan öfverlemnat till Ridd.-Direktm,
alt vid inträffande ledighet välja ordinarie ledamot. Men om en
försummelse eller någon annan för mig okänd orsak varit vållan¬
de, att icke Suppleanter till Revisorerne för granskningen af Stals-,
Banko- och Riksg:s-vei ken blifvit valde, så fordrar konseqveusen
att rätta denna försummelse, helst hvarken Riksd:s- eller Ridd.-
ordn. förbjuder en sådan åtgärd, och ej heller lärer istruclionen
för Ridd.-Direkt, lägga något hinder häremot.
Min tanka är i öfrigt, att Ridd.-Direktms rätt, alt få tillsätta
Revisorer uti Stats-Revisionen m. m., ej bör inträda förr, än alla
Suppleanterne ingått som ordinarie ledamöter, och ledighet der¬
efter yppar sig. Detta är ock förhållandet nu, om ledighet up-
står emellan riksdagarne, bland Fullmägtige uti Banken och Riksg:s-
kont., samt inom ledamöterne uti Ridd.-Direkt., att sedan alla
Suppleanterne ingått sorn ordinarie ledamöter, och ledighet der¬
efter inträffar, fylles det lediga rummet, genom val af Ridd.-
Direkt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill visserligen icke
bestrida eller motsätta mig hr Aminoffs nu väckta motion, men
jag tror, att, enl. den fastställda instruktionen för Ridd.-Direktm,
henne tillkommer att utse Suppleanter till de ifrågavarande be¬
fattningarna. Ar förhållandet sådant, måsle väl Ståndet, förr än
Hr Aminoffs motion antages, förändra instruktm, med hvars om¬
skrifning Ridd.Utsk. f. n. är sysselsatt. Imedlertid torde Hr Ami¬
noffs motion icke kunna, åtminstone för ögonblicket, godkännas
förr än utredt är, huru sig härmed förhåller. Ridd.Sekret, torde
härom uplysa, hvarefter Ståndet kan fatta sitt beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Innan Ståndet kan inlåta sig
i beslut öfver hr Aminoffs motion, måste först fullständigt utre¬
das, huruvida instruktionen för Ridd.-Direkt:n innehåller något
stadgande, som kan förhindra ett bifall dertill, och då några olä-
Den 29 Mais F. m.
165
geriheter icke upkomroa deraf, att ifrågavar. Suppleanter väljas nå¬
got längre fram, hvaremedlertid förhållandet kan blifva fullstän¬
digt utredt, anhåller jag, att Hr Aminoffs motion måtte få hvita
på bordet.
Underl. R i dd.-Se k re t.: Jag torde få äran upläsa det stad¬
gande tili den för Ridd.-Direktm utfärdade instruktion, hvarpå Hr
von Hartmansdorffs yttrande har afseende. Detta stadgande före¬
kommer i instruktionens 5:te § och är så lydande:
”Genom val med slutna sedlar, återbesätter äfvenledes Di-
rek!:n, under iakttagande af Riksd.-Ordms och Ridd.-Ordms fö¬
reskrifter, de ledigheter, som emellan riksdagarne kunna yppas,
sedan de af R. o. Ad. valde Suppleanter inträdt, ibland R. o.
Ad:s[ Fullmäktige i R. H. St. Bank och Riksg:s-kont., äfvensom
bland Revisorerne af R. o. Ad. öfver berörde R. St:s verks samt
Statsverkets förvaltning och räkenskaper.”
Hr Aminoff: Sedan min motion nu blifvit begärd på bor¬
det, är naturligtvis icke något vidare att i saken andraga. Jag
anhåller likväl få i prot. antecknadt, att, enl. min åsigt, icke
mindre den nu uplästa § i inslrukt:n, utan ock 33 § Ridd.-Ordn.
ej lägga hinder i vägen för bifall till min motion; men i den
händelse jag icke skulle vara tillstädes i nästa plenum, anhåller
jag på förhand, alt min motion måtte remitteras till Ridd.Utsk.,
på det att densamma der måtte tagas i öfvervägande, i samman¬
hang med omarbetningen af instruktm för Ridd.-Direkl:n.
Gr. Lagerbjelke: Sedan den uplysning jag begärt, numera
vunnits, afstår jag frän mitt yrkande om motionens bordläggning,
serdeles som hr Aminoff begärt densammas remitterande till
Ridd.Utsk.
Hr Aminoff: Sedan Gr. Lagerbjelke afstålt från den af ho¬
nom begärda bordläggning, hvarigenom min motion nu genast
kan komma under öfverläggning ofch afgörande, så återtager jag ock
min begäran om remiss af motionen lill Ridd.Utsk., samt yrkar
bifall till motionen, på de af mig i densamma anförde grunder.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller att hr Aminoffs
motion måtte få hvila på bordet.
Föredrogs ånyo Allm. Besv:s o. Ekon.Utsk:s d. 22 och 26
dennes på bordel lagda utlåt. n:o 59, i anledn. af väckt motion
om nedsättande af en komité' för utredande af förhållandet med
Slädernes privilegier och förmåner.
Den vid detta utlåt, fogade, af Professor Carlsson afgifne, re¬
servation upläsles på begäran af
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto, som derefter anförde:
Enl. min öfvertygelse, hafva genom den uplästa reservatio¬
nen vunnits de uplysningar, hvilka man förmedelst den föreslagna
komiten velat bereda, likasom jag tror, att dessa uplysningar re¬
166
Den 29 Mars f. xn.
dan äro tillgänglige lios vederbör, embetsmyndigheler. Jag skulle
således tro, att den föreslagna komiten är onödig oell bade hop¬
pats, alt motionen icke skulle lill någon R. St:s åtgärd föranleda,
hvilken åsigt jag ännu hyser, och anhåller alltså om propos:n på
afslag å betänk. Skulle likväl R. o. Ad. anse oss vara så bemed¬
lade, att vi för ett ändamål af så ringa nytta, som här är i frå¬
ga, ulan afsaknad kunna upoffra 10 a 15.000 r:dr, hvartill kost¬
naden i och för denne komité' minst upgår, skall jag visserligen
icke motsätta mig Ståndets beslut, då del alltid kan vara intres¬
sant, att få en författningssamling tillgänglig för embetsmänncn
uti ifrågavar:de ämne.
Frih. Cederström, Rudolf: Efter eu upmärksam genom¬
läsning af så väl Ulsk:s betänk., som ock de afgifna reservatio-
nerne, tror jag mig böra, till undvikande af vidlyftighet, inskrän¬
ka mig till det vördsamma förklarande, att jag, gillande förslaget,
tillåter mig anhålla, det Höglofl. Ståndet ville bifalla betänk., hvarå
jag lika vördsamt utbeder mig Hr Frih. o. Landtm, proposm.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hade icke ämnat
yttra mig i detta ämne, men dä jag blifvit uti Tidningarna ut¬
pekad såsom förfaltare till motionen, begagnar jag nu tillfället, alt
offentligen förklara, del så icke förhåller sig. Jag önskar visserli¬
gen, att denna fråga likasom andra allmänna ärender må vinna
all nödig utredning, men jag ogillar högeligen den i motionen rå¬
dande tonen, hvilken Utsk. i sitt betänk, emellertid undviket,
och enkelt uptagit, hvad som rörer sjelfva saken. Om nu likväl
Preste- och BondeSt:n samt, såsom jag förmodar, R. o. Ad. bi¬
falla betänk, i dess närvar-.de skick, så kommer troligen Borgare-
St. att betrakta den sålunda beslutade komite'n såsom en Reduc-
tionscommission. Af sådan orsak torde det åberopa 114 § R. F.
lill sitt skydd. Man får då se, att de, hvilka ifrigast talat emot
andra Stånds privilegier, och förklarat 114 § vara till endast för
att skydda Adels och Preslers rättigheter, icke destomindre finna
sig behöfva söka värn bakom denne §, hvilken alltså är nödig för
andra ån de 2 första Stånden.
Frih. Raab, Adam Christian: Då ingen ledamot af delta
Stånd yrkat bifall å ifrågavande betänk., anser jag mig på grund
af de skål, såväl Hr Prof. Carlsson i dess angifna reservation, som
Hr Silfverstolpe nu anfört, begära afslag å Utskrs förslag. Omkring
10 år sedan, jag är förvissad att flere ledamöter inom detta hus
erinra sig det, väckte en ledamot af detta Stånd en motion, som
åsyftade undersökningen om lagliga tillkomsten af hemmantals-
räntan, och hvad dermed ägde sammanhang, hvilken motion dock
ogillades, och jag tillhörde deras antal, hvilka åstadkommo detta
beslut. Denna motion hade samma syfte, som Riksdagsfullmäkti-
gen Slrindlunds ifrågavar:de motion, nemi. att vidröra 200:årisra
förhållanden, eller all uphäfva 200:årig häfd. Ett likartadt syfte
har, säger jag, sistnämnde motion och Utsk:s afgifna utlåt. Det
synes mig tydligt, alt om R. St. för deras del bifalla Utsk:s
Den 29 Mars f. m.
167
belånk., eller den föreslagna nedsättningen af en komité' för ut¬
rönande af lagliga tillkomsten af den inkomst, släderne upbära,
och den rättighet, hvarmed de besitta jord, så skola genast mo¬
tioner väckas i den syftning jag redan nämnt, eller alt under¬
sökning måste anställas om lagliga tillkomsten af de rättigheter,
det ena hemmanet kan äga framför det andra, i fråga om de jor¬
den åliggande utskylder och besvär. Jag hemställer lill Eder
Mine Hrr, om del är skäl att åt dylika företag offra penningar
och lid samt omsorger. Man åstadkommer endast en olycklig
split emellan de olika Stånden, genom sådana ömsesidiga försök,
att inkränkta på området af de fördelar, desse Stånd äga. I af¬
seende på städernes nu ägande fördelar, tillåter jag mig, med nå¬
gon kännedom om förhållandet inom de mindre släderne, yttra
den öfvertygelsen, att dessas ställning i allmänhet icke är afunds¬
värd. Onekligen hafva under sednare decennierne landtegendo-
marne betydligt stigit i värde, men deremot har ett omvändt för¬
hållande inträffat med stadsfastigheterna, och beröfvas nu släderne
denna förmån, är fara värdt, att vi snart få se vära släder om¬
intetgjorde. Jag anser det af stor vigt, att äga desse städer, alt
vi äga tillfälle till afsättning af landtmannaprodukter, men desse
släder skola återgå till deras fordna intet, om, såsom här påpe¬
kas, man vill beröfva dem de fördelar de nu äga, dels af den
dem donerade jord och dels af serskilda inkomster, eller med an¬
dra ord, om man vill beröfva dem möjligheten af deras tillvaro.
Jag vill icke angifva de flere skäl, på grund hvaraf jag yrkar af-
slag å betänk., men hoppas och anhåller, att R. o. Ad. mätte af-
slä detsamma.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då jag ännu icke hört
några giltiga skäl anföras för afslag å betänk., förenar jag mig
med Frih. Cederström, i anhållan om propostn på bifall.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Det synes mig, som
R. o. Ad. hade uti en fråga af sä stor vigt, som den förevar:de
beslutat, alt iakttaga en Egyptisk tystnad, men detta bör icke för¬
undra mig, ty det inträffar understundom, att, när man inträder
på detta rum, man erfar, att de vigtigaste frågor blifvit begrafne
eller afgjorde genom de collationer, som utom Riddarhuset äga
rum. De ledamöter, hvilka här yrkat bifall lill betänk., hafva
underlåtit alt andraga några skäl derföre.. Likväl synas Frih.
Cederström och Gr. Liljencrantz hafva varit mera angelägne, att
erhålla undersökning om lagliga tillkomsten af vissa städers pri¬
vilegier, än I. ex. om den rätt, hvarmed desse Hrr innehafva e-
gendom i löst och fast. Jag vet icke, hvarföre det ena icke lika¬
väl som del andra, kan ifrågasättas. I allmänhet vill jag icke
yttra mig öfver frågor, som ligga utom min embetsmannasfer,
men då fråga är om beröfvandel af medborgerliga rättigheter el¬
ler uphäfvande af hvad, sora genom Kongl. Bref och donationer
blifvit stadfästadt, och som icke kan rubbas annorledes än genom
rättegångar, eller Kongl, beslut i följd af serskildt ingripande stals-
ekonomiska skäl, så måste jag en gång för alla protestera emot ett
168
Den 29 Mars f. m.
sådant förfaringssätt. Ulsk. har uti denna fråga gjort en blunder
i så måtto, som Utsk. föreslagit, ali föremålet för den tillstyrkta
undersökningen skulle bland annat vara, utredandet, huruvida den
städerne öfverlemnade jord äges och brukas af städernes borger¬
skap. Eul. 1810 års riksdags-beslut erfordras icke någon under¬
sökning härom, ty hvilken samhällsklass sora helst äger Dumera
besitta all slags jord, .och den kan icke frånvinnas innehafvaren,
såvida denne förvärfvat den pä de i allmänna lagen föreskrifne
sätt, och hvartill tjenar då en undersökning? Jag vill icke längre
uptaga Hrnnes tid utan förenar mig med dem, som yrka afslag
å betänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Anledn. till den Egyp¬
tiska tystnad, hvarom den siste värde talaren yttrat, är enl. min
åsigt den, att betänk, har så många skäl för sig, att man har
svårt att framdraga motskäl. Samme talare har sagt, att med
samma skäl, man önskar en undersökning om sättet, hvarpå stä¬
derne använda dem donerad jord, skulle man kunna undersöka
med hvad rätt enskilde personer besitta jord. Ja! sådant sker,
såvidt jag har mig bekant, ganska ofta i Karamar-colhm, enär
der undersökes, om hemman äro af säteri, frälse eller krono-
natur o. s. v. Samme talare har vidare yttrat, att städerne till
följd af 1810 års riksdags-beslut skulle äga att afhända sig den
dem donerade jord. Enl. min åsigt äga städerne icke en sådan
rättighet, emedan jorden blifvit städerne lemnad för vissa ända¬
mål och får således icke användas till något annat. Om det så¬
ledes skulle befinnas, att denna jord begagnas för andra ändamål,
än hvartill den blifvit först lemnad, så skulle det ju kunna hän¬
da, alt jorden blir skattlagd och Staten såmedelst tillskyndas en
inkomst. Jag tillstyrker bifall till betänk.
Frih. Raab: En talare har sagt, att han icke bort några
skäl anföras, de der kunde verka till .afslag å betänk., och en
annan ledamot har äfven talat om skäl med lillkännagifvande,
att skälen för bifall till betänk, äro af den beskaffenhet, att mot¬
skäl icke skulle kunna framdragas. Förhållandet lärer väl vara,
att desse Hrr icke vilja lyssna till de skäl, som innefattas i den
uplästa reservationen. Den, som afgifvit denne reservation, har
sannolikt sökt göra dem gällande inom Utsk. ehuru man der, lika¬
som här, varit döf för dem. Men då man nu här sagt, att skä¬
len i Utsk:s betänk, äro så serdeles talande, tillåter jag mig att
upläsa några af desse skäl: ”Beträffande åter riksdagsfullmåktigen
Strindluuds motion har Utsk. tagit densamma under noggrant öf¬
vervägande och dervid insett den stora vigt och nytta, såväl i hi¬
storiskt, statistiskt sora ekonomiskt hänseende, en fullständig ut¬
redning af städernes rättigheter, inkomster med mera, skulle för
R. St. medföra vid behandling af frågor rör:de städerne, samt af
sådan anledn. funnit sig böra vördsamt tillstyrka R. St. att uti
underd. skrifvelse hos K. M. anhålla” etc. Detta inbegriper alla
de så mycket omtalade skälen för bifall till Utsk:s betänk., hvil¬
ka, om de närmare granskas, inskränka sig endast dertill, att
Den 29 Mars f. m.
169
Ulsk:s majoritet behagal finna, att utan något anfördt skäl raan
borde bifalla hvad motionären Strindlund föreslagit. I fråga åter
ora motskälen, anhåller jag att få åberopa Hr Professor Carlssons
nyss upläsla reservation, hvarest omnämnas alla de åtgärder, som
i och för tolagen under sednare tider varit vidlagne, oell jag torde
derjemte få erinra Hrrine, hurusom, på grund af en Coust.Ulsk:s
anmärkn. vid 1840 års riksdag, Statsrådet ställdes under åtal vid
Riksrätt, derföre att Statsrådet tillstyrkt K. M. att förhöja tola¬
gen för 2:ne släder, men Statsrådet frikändes på grund af 3 §
ansvarighetslagen. R. St. hafva sedermera icke yttrat den åsigt,
all Konungen icke ägde alt bestämma öfver tolagen, tvertom hafva
R. St. uti underd. skrifvelse d. 3 Okt. 1849 bifallit, att tolagen
skulle beräknas lill viss proc. af tullbeloppen, och att denna proc.
(inge bestämmas efter medeltalet af hvarje stads tolags inkomster
under de sista 5 åren i förhållande till tullafgifterne dock med
det vilkor, alt någon minskning i tolags-iukomsterne icke må,
genom tullafgifternes framtida nedsättning, städerne tillskyndas.
Således hafva R. St. tillerkänt K. M. rättigheten att förordna om
tolagen endast derigenom någon minskning i städernes inkomster
icke förorsakas. Beträffande åter beloppet af tolagen och den
grund, hvarefter den utgår, så har K. M. redan år 1837 befallt,
ali alla städerne skulle inkomma med fullständiga upgifter i detta
afseende, hvilket äfven skett och Commerce-eolhm afgaf derefter
1838 underd. utlåt, i ämnet. Alla de uplysningar man nu vill
vinna hafva sålunda redan uti detta hänseende lemnats. Hvad
åter angår jorden, som blifvit till städerne donerad, så har reser¬
vanten uplyst, att samma jord lemnats städerne omkring 200 år
sedan. Vilkoren dervid voro i allmänhet, att städerne skulle be¬
gagna denna jord i och för deras utgifter eller som orden lyda i
eli af Drottning Christina d. 5 Jan. 1653 åt staden Norrköping
utfårdadt donationsbref: ”lill dess gagn och nytta.” Omkring 200
år sednare eller i början af 1700-talet sökte K. M. på R. St:s
begäran förmå städerne att begagna någon del af den anslagna
jorden till odling af färgevexter, men föreskrifterne härom äro
mycket sväfvande och obestämda. I ett Kongl. Bref af d. 28 Juli
1756 heter det, ”att Secreta Utsk. varit betänkt på befrämjandet
af lin och hampsädet, och finner Secreta Utsk. det hufvudsakligen
bidraga lill ändamålets vinnande, om städerne ville påtaga sig
eller ock blefve ålagde alt använda någon del af deras jord lill
dessa plantager;” hvarefter K. M. genom Nådigt Bref d. 4 Nov.
1772 anbefallt Commerce-colbm, att äganderätten för städerne,
som af jord äro i besittning, må på det nogaste vårdas, hvarföre
Commerce-colhm borde, innan det tillstyrkte någon författning,
hvarigenom städerne kunde förmås lill hampsädes-idkande, först
deröfver höra städerna och underrätta dem om de för nämnde
sädes-utvidgande föreslagna premier. Att nu erhålla en statistisk
upgift i fråga om alla dessa författningar kan vara oskadligt och
i vissa fall nyttigt, men att i denna fråga tillvägagå på ett sätt,
som innebär försök att betaga städerne deras nuvar:de rättigheter,
skall sanuolikt åstadkomma den strid, hvarom jag redan nämnt,
170
Den 29 Mars f. m.
eller en undersökning om de olika jordnaturerne och om de rättig¬
heter, det ena hemmanet äger framför det andra, hvilket man
enl. min åsigt bör undvika. Under sådana förhållanden, och då
jag anser den föreslagna undersökningen endast föranleda split
emellan Stånden, tror jag R. o. Ad. klokast förfar, om R. o. Ad.
afslår detta betänk.
Gr. Wrangel: Gr. Björnstjerna har sagt, att man icke lie-
höfde upgifva några skäl för begäran om bifall till Utskts betänk,
emedan skälen vore fullständigt uptagne i samma betänk. Frih.
Raab åter har förmenat, ali desse skäl endast bestå i ett lycke
hos Utsk:s majoritet. Det torde likväl tillåtas mig att få erinra
Gnn, ali Professor Carlsson har uti sin reservation anfört skäl,
dem jag ännu icke hört någon vederlägga, och denne reservant
har på ett ganska fullständigt sätt visat obehöfligheten af den
ifrågaställda undersökningen. Vidare har Gr. Björnstjerna yttrat,
att Kammar-colkm ofta undersöker naturen af lägenheter och i
anledn. deraf vidtager åtgärder. Jag får uplysa Gr:n, att detta
härleder sig deraf, att lill Collegium inkommit mål, hvars utred¬
ning erfordrar dylika undersökningar. Den undersökning, Ulsk.
tillstyrkt, är generel och åsyftar endast nöjet, att få erfara stä¬
der nes rättigheter. Gr. Björnstjerna har slutligen påbördat mig
yttrandet, alt städerne icke skulle äga rätt ali försälja stadsjord.
Något sådant har jag hvarken tänkt eller ännu mindre uttalat.
Jag har deremot yttrat, att alla samhällsklasser inom landet kunna
äga jord af hvilken natur som helst, hvilket åter Utsk. tyckes
icke godkänna, enär undersökningen skall afse bland annat, huru¬
vida stadsjorden brukas af städernes borgerskap. Denna under¬
sökning är likväl obehöflig, ty, såsom jag redan nämnt, kan icke
blott stadsjord utan all annan jord i landet ägas och besittas af
hvilken som helst enl. 1810 års riksdagsbeslut, som måste anses
såsom en concession af R. Sl:s rättigheter. Härmed har jag be¬
svarat Grtns anmärkn. och yrkar fortfarande afslag på betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabriel: Det förefaller mig
besynnerligt, att en ledamot af Kammar-colkm skall motsätta sig
den föreslagna undersökningen, som i en framlid säkerligen blir
nyttig jemväl för detta embetsverk då partiella undersökningar
der skola anställas. Lika besynnerligt synes del mig äfven, alt
denna undersökning skall motsägas af Frih. Raab, hvilken är känd
såsom nitälskare för allt hvad, som är rätt. Aga städerne några
rättigheter, så måtte väl dessa icke beröfvas dem genom slik un¬
dersökning, tvertom skulle jag tro städerne blifva derigenom i
samma rättigheter än vidare befästade, och det kan väl icke ska¬
da alt upfriska minnet af redan multnade pergamentsbref, hvilka
i följd af denna undersökning kunna förnyas och såmedelst stä¬
derne än vidare befästas i den rätt, hvarmed de af framfarne
Konungar blifvit hugnade. Visserligen år det en sanning, alten
betänk, bifogad reservation omtalar, att ronde tolagen undersök¬
ning redan varit verkställd, men månne icke år 1834, då R. St.
anhöllo hos K. M. om en sådan undersökning, man med samma
i
Den 29 Mars f. m.
171
skäl kunnat åberopa den omständigheten, att tolagen är grundad
på privilegier, till förekommande af en sådan undersökning, hvars
föremål var att få utrönt, huruvida denna tolag var ett privile¬
gium eller icke. Ar nu denna undersökning med vederbörlig
noggranhet verkställd, så underlättas naturligtvis komiterades ar¬
bete och detsamma blir förr färdigt. Men städerne äga väl utom
tolagen andra fri- och rättigheter. Endast stapelstäderne åtnjuta
tolag, och större delen af våra städer äger den icke, hvadan det
kan vara skäligt, att en undersökning äger rum. Hvarföre man
skall se saken ur den synpunkten, att, derföre att man vill under¬
söka en sak, man nödvändigt skall hafva för afsigt att beröfva
städerne några deras rättigheter, kan jag åtminstone icke förstå,
enär, i händelse de verkligen hafva några på lag grundade rättig¬
heter, de få behålla dem. En förutsättning i motsatt rigtning
faller dem snarare till last, som antaga den, och till dessas antal
räknar jag mig icke. Lika litet anser jag någon berättigad, alt
gifva Utsk:s förslag det syfte, som ville man beröfva städerne nå¬
gon förmån eller rättighet. Sådant har aldrig varit i fiåga. Det
är visserligen en sanning, att Utsk. icke anfört många skäl för
sitt tillstyrkande, men jag tror äfven, att Utsk. härutinnan hand¬
lat rätt, enär de skäl, som tala för bifall till betänk., åro nog¬
samt kände såsom innefattade uti den väckte motionen, hvilken
varit aftryckt i de allmänna tidningarna och i Ulsk:s betänk, åbe¬
ropade, och då jag godkänner de åsigter, som ligga lill grund
för betänk., anhåller jag äfven om proposin på bifall.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag vill icke ingå i pröfning af
hvad med den af Utsk. föreslagna komité kan vinnas och icke
eller af de skäl, som blifvit anförde för ådagaläggandet af komi-
téns obehöflighet. Jag tror att, om man än är öfvertygad om
det frugtlösa af denna komite's verksamhet, skäl likväl finnas till¬
räckligt talande för bifall till Utsk:s förslag. Alt nemi. denna
motion, som föranledt Ulsk:s förslag, blifvit väckt inom BondeSt.
och understödd inom Utsk. af samma Stånds alla dervarande leda¬
möter, visar, att inom den klass, som representerar största delen
af nationen, finnes ett misstroende mot lagligheten af de rättig¬
heter, städerne äga, ett misstroende, som troligen underblåses af
missnöjet hos den stora mängden af skattdragande utaf nationen
med de ringa Stats-bidrag, städerne lemna, och delta misstroende
kommer ofelbart att länge fortfara, ty skattebidragen uphöra icke
så snart. Af sådan anledn. anser jag en undersökning böra äga
rum på det alt utredas må, om misstroendet är grundadt eller
icke. I förra fallet måste rättelse af missbruken äga rum, men
i sednare fallet eller om misstroendet är ogrundad!, förfaller det.
Jag anser således, att det Stånd, som framför alla andra bör bi¬
falla betänk., är just BorgareSt., emedan i detta Stånds interesse
måste ligga att få förhållandet utredl. Jag anhåller alltså om
propostn på bifall till betänk.
Frih. Cederström: Att rikedomen på de så kallade mot-
kälen icke är särdeles Stor, slutar jag deraf, att1 dessa samma
172
Den 29 Mars f. m.
skäl blifvit uplästa och åter uplästa, ytterligare uprepade och ånyo
åberopade samt, för mera säkerhet och bättre verkan, för ännu
en och annan gång omförrnälda. Väl är det mig icke obekant,
och vi torde alla känna till, huruledes inom läkarekonstens idkare
finnes en särskild fraktion, nemi. homöopalherne, hvilkas åsigt
är alt oändligen små läkemedel kunna, genom att oändligt många
gånger frotteras, vinna en oändlig styrka. Likväl är denna lä¬
karesekt icke särdeles talrik, i jemförelse med allopaiherne. Här¬
med må nu vara huru som helst, torde dock icke lämpligt vara
att i fråga om bevisningen uti våra förhandlingar på dylikt ho-
möopaihiskt sätt tillvägagå; åtminstone synes mig detta sätt min¬
dre lämpligt uti förevande fall, då de åberopade s. k, skälen för¬
gäfves blifvit framställda inom Utsk.; ty icke lära de, allvarsamt
taladt, erhålla någon ytterligare styrka derföre, att de 3 eller 4
gånger omsägas, och ännu mindre lärer väl sådant inverka på
öfvertygelsen hos delta riksstånd.
Hvad åter angår det af Gr. Wrangel yttrade missnöje der¬
med att, efter hans sätt att se, vissa frågor syntes vara på för¬
hand bestämda alt å Riddarhuset i en Egyptisk tystnad begraf-
vas, så tillåter jag mig vördsamt hemställa, huruvida icke fast¬
mera just den värde ledamoten sjelf och de med honom i denna
fråga liktänkande synes genom det afslag, de å betänk, velat för¬
orda, vara de, som önska se hela det nu förevarande vigliga ären¬
det uti en Egyptisk tystnad, med thy åtföljande Egyptiskt mör¬
ker, öfverhöljas och begrafvas? Vi äter, som förorda bifall å
betänk., hvad åsyfta vi annat än reda, klarhet, upplysning i äm¬
net? Huru kan man tala om tillämnadt intrång på ett annat
Stånds lagliga rättigheter? Det vilja vi visst icke; långt derifrån,
är det vår mening att dessa rättigheters tillgodonjulande må be¬
fästas i samma mån de äro lagligen existerande.
Mycket har blifvit ordadt om de kostnader, som den ifråga¬
ställa utredningen skulle orsaka, men ingen talare har likväl af-
hörts upgifva någon dertill erforderlig summas sifferbelopp så högt,
att dess storlek kunde utgöra tillräckligt hinder för R. o. Ad. att
bifalla detta Utsk:s betänk. I öfrigt är jag förekommen af Gr:ne
Gyldenstolpe och af Ugglas, hvilka, efter det jag återbegärt ordet,
fullständigare och bättre, än som af mig torde kunnat presteras,
yttrat åsigter, i hvilka jag alltså beder få instämma. För mig
återstår alltså endast att förena mig med dem och fortfara i min
anhållan om bifall å betänk.
Frih. Raab: Den siste talaren har yrkat bifall å betänk.,
emedan vi, hans motståndare gått homöopathiskt tillväga genom
uprepande af samma skäl för att gifva dem styrka. Hvilka hafva
väl nti förevarrde fall minsta skälen antingen de, hvilka åberopa
dem af Utsk. upgifna eller vi, som upläst Professor Carlssons re¬
servation, den der innehåller en mångfald af sådana? Desse sed¬
nare skälen har måst här uprepas, emedan jag har all anledn. att
befara, att ganska få afhörde deras upläsande. Utsk:s skäl består
endast deri, att Utsk. tyckt, att en undersökning bör ske. Jag
Den 29 Mars f. m.
173
vill icke föreställa mig, ali Utsk. godkänt de i motionen nptagne
skälen, emedan de, såsom IIr von Hartmansdorff nyss yttrat, äro
af beskaffenhet, alt betänk, endast derföre bör afslås och icke inom
Utsk. bort vinna något afseende. Hvad åter beträffar den af Gr.
af Ugglas önskade undersökning eller utredning, så både bör och
kan den vinnas ehuru på ett mera enkelt sätt än det af Utsk.
föreslagna nemi. om R. St. såsom en reservant föreslagit, hos K.
M. anhåller: ”att K. M. läcktes updraga ål vederbör, embetsmyn¬
dighet, att, efter infordrande af magistraternes yttrande i ämnet,
på lämpligt sätt och med möjligen ringaste kostnad verkställa den
afsedda utredningen, hvars resultater derefter torde för rikets
härnäst sammanträdande Ständer framläggas.” Jag anser detta
vara den lämpligaste utvägen, ty man vinner derigenom alla de
inhysningar, man kan önska, och man hade derjemte icke bifal¬
lit den insidieusa motionen. Jag anhåller alltså att R. o. Ad.
ville bifalla hvad denne reservant föreslagit.
Gr. Wrangel: Såsom svar på Gr. Gyldeustolpes yttrande
får jag nämna: att jag här icke talar såsom ledamot i Kam-
marcolhm ; lill Gr. af Ugglas: alt om städerne äro för lågt be¬
skattade, så är sådant R. Sl:s fel; och till Frih. Cederström: att
skälen för min yttrade åsigt måtte vara tillräckligt utvecklade,
enär, på sätt Professor Carlsson i dess reservation visat, den ut¬
redning, man åsyftar, redan blifvit verkställd. Då jag emedlertid
icke kan i likhet med Frih. Raab frångå milt yrkande om afslag
å betänk., anhåller jag fortfarande, att Hr Frih. o. Landtm, ville
framställa propos. härå.
Gr. Björnstjerna: I anledn. af Frih. Raabs yttrande har
jäg begärt ordet. Denne talare har föreslagit Ståndet alt, i st. f.
godkännande af Utsk:s betänk., antaga en reservants förslag, att
hos K. M. begära det den i frågast allde undersökningen må blifva
verkställd af vederbörande embetsmyndigheter. Jag hemställer
likväl till Hrr:ne, huruvida sådant likväl kan vara lämpligt, enär
desse myndigheters tid är uptagen af hell andra göromål. Den
ifrågasatta komiten är nyttig och, kommer enl. milt omdöme, att
lemna vida större resultater än komilen, som varit nedsatt i och
för hränvinsbränningen m. fl. I fråga om skälen förenar jag mig
med Gr. Gyldenstolpe. De, äro uplagna i motionärens förslag,
hvars skrifsätt jag ingalunda gillar.
Jag yrkar bifall till betänk.
Då öfverläggningen härmed förklarades vara fulländad, fram¬
ställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, alt under densamma 4 olika
propos:r blifvit begärde, nemi. en till bifall å Utsk:s utlåt., den
andra till afslag derå, den tredje, att den väckta motionen måtte
anses icke föranleda till någon R. St:s åtgärd, samt den fjerde,
att R. o. Ad. mätte bifalla hvad Hr Hesselgren uti sin Utsk:s
utlåt, bifogade reservation tillstyrkt; och finge derföre 11. Ex. nn
först hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:s förevar, utlåt. n:o 59.
174
Den 29 Mars f. m.
Denna propos. basvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå II. Ex. förklarade det lian ansåg ja hafva varit öfver¬
vägande.
Gr. Wrangel begärde votering saint anhöll att dervid af-
slag å Utskis utlåt, matte blifva conlrapropos.
Sedan denna conlrapropos. uppå derom af H. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, gjord hemställan blifvit af R. o. Ad. antagen, uplä-
stes till justering och godkändes följande voter:s propos.
Den, som bifaller Allm. Besv. o. Ekon.Utskis utlåt. n:o 59,
i anledn. af väckt motion om nedsättande af en komité för utre¬
dande af förhållandet med städernes privilegier och förmoner,
voterar
Ja j
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, varder Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskis förenämnde utlåt,
af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit så¬
lunda :
Ja — 103.
Nej — 17.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Ånyo föredrogs Allm, Besv.- o. Ekon.Ulskis d. 22 och 26
dennes på bordel lagda utlåt, nio 60, i anledn. af väckt motion,
att R. St. måtte hålla egna tidningsreferenter och låta utgifva en
riksdags-tidning.
Gr. Lagerbjelke, Gustafi Bifall till Utskis betänk., så¬
dant det till R. St. inkommit, synes mig leda snart sagdt lill in¬
gen påföljd, enär riksdagen nu så långt framskridit. Jag anser
likväl betänk, bygdt på goda grunder, och jag tror att förslaget
skall vid nästa riksdag åstadkomma en stor nytta, om R. St. be¬
sluta, att de olika Ståndens kansli Direktir då skola gå i författ¬
ning med tillvägabringandet af hvad Utsk. föreslagit. Af sådan
anledn., och på det att Utsk. må komma i tillfälle att kunna än¬
dra sitt förslag i den syftning, jag här tagit mig friheten angifva,
anhåller jag om ålerremiss å betänk.
Frih. Cederström, Rud.i Vid betraktande af Utskis full¬
komligt rigtiga åsigt, som erkänner det vara af serdeles vigt, att
erhålla en bättre, än den nuvaride, affaltad referering af riksdags¬
förhandlingarna uti de allmänna tidningarna inom hufvudstaden,
på det att allmänheten må få en tillförlitlig kännedom om hvad
folkets ombud söka att vid riksdagen uträtta, och vid betraktande
Den 29 Mars f. m.
175
äfven deraf, att de nuvar:de referaterne, sora länge varit ganska
otillfredsställande, synas, hvad vissa dylika angår, varda allt mer
och mer otillförlitliga, hade jag ämnat tillstyrka bifall till Utsk.
helänk., under förmodan ali betydliga hinder deremot ej vore alt
befara. Jag måste likväl erkänna rigligheten af Gr. Lagerbjelkes
framställning och förenar mig således med honom i begäran om
återremiss; jag gör del så myckel heldre, som, uti Utsk:s förslag,
i första punkten influtit ett uttryck, som jag, vid närmare efter¬
sinnande finner svårighet att godkänna. Det heter nemi.: ”alt
öfverenskommelse å li. Sits vägnar må träffas med någon eller
några tidnings-redaktioner i hufvudstaden om referaternes infö¬
rande i deras tidningar eller dermed följande bihang.” Jag anser
det i allmänhet mindre lämpligt, samt med representationens vär¬
dighet mindre förenligt, all 11. St. träda i directa underhandlin¬
gar med tidnings-redaktioner; hvaremot, om, på sätt Gr. Lager¬
bjelke föreslagit, II. St:s kansli-styrelser träffa öfverenskommelse
med någon tjenlig person, bör det icke vara svårt alt, genom
denne persons bedrifvande, vinna ändamålet. Utsk:s sednare för¬
slag synes mig välgrundad!, enär en riksdags-tidning icke utan
betydande svårigheter torde kunna under R. St:s garanti utgifvas.
Om således ärendet återremitteras och detsamma återkommer till
11. St. med de förändringar iakttagne, dem Gr. Lagerbjelke före¬
slagit, lärer delta Stånd icke underlåta att deråt lemna en uplyst
upmärksamhet.
Visserligen sysselsätta sig, f. n. hufvudstadens och andra
tidnings-redaktioner med berättelser om riksdags-förhandlingarna,
förkunna äfvenledes att de antagit referenter till detta ändamål,
men hvilkas möda synes vara temligen förgäfves använd, ty då,
i desse tidningar, utrymmet uptages af ut- och inrikes timade
nyheter, jemte mycket annat, som anses höra lill tidnings-littera-
turens område, så inskränkes nödvändigtvis för hvarje särskildt
ämne redogörelsen lill eli visst, Liegränsadt omfång, och berättel¬
serna om R. St:s förhandlingar blifva följaktligen ganska knapp¬
händiga, jemväl uti de tidningar, hvarest råder välvilja och opar¬
tiskhet i sättet att referera; ja, äfven i de bästa af dem inträffar,
ehuru visserligen blott undantagsvis, att man någongång icke ens
får veta, hvilken utgång en för öfrigt refererad fråga inom Riks-
Stånden rönt. En af dem redogör samvetsgrann! och rigtigt,
men —, understundom så lång tid efter debatten, att allmänhe¬
tens interesse för kännedomen derom hunnit afsvalna. En annan,
af det största omfång, meddelar visserligen förhandlingarna något
utförligare och stundom med mycken utförlighet, för så vidt la-
larnes åsigter öfverensstämma med redaktionens, men deremot
ytterst sammanträngdt och mången gång ensidigt, om talarne icke
tillhöra den politiska tro, redaktionen bekänner. Annu en annan
tidning, hvilken ofta bytt namn, men alltid behållit, under aller
bande skepnader, sina gamla lyten, tyckes göra sig till en pligt
och ett nöje, att till ytterlighet drifva ett sådant förfarande. Dess
inflytande på allmänna tänkesättet är visst ganska ringa; mende
176
Den 29 Mars f. m.
företeelser, jag anmärkt, äga en djupare betydelse, såsom jag med
några ord torde få söka ådagalägga.
Inom andra Europeiska Stater, hvilka åtnjuta fördelarne af
en konstitutionel styrelse, fäster man stort värde dervid, att för¬
handlingarna inom representationen refereras opartiskt. Tidnings-
redaktionerne meddela, i särskilda artiklar, omdömen öfver för¬
handlingarna och öfver hvarje frågas utgång; dessa omdömen kunna
vara stränga, men referalerne äro icke desto mindre noggranna,
snabba, ärliga och opartiska. Inom vårt kära fädernesland hai¬
man sedan långliga lider tillhaka följt ett annat system, i det
man har med största lättsinnighet tillåtit sig på allt uptänkligt
sätt söka nedsätta den lagliga representationen. För vinnande af
detta vackra ändamål anses förmodligen alla medel såsom lolliga.
Till dessa medel hörer det afsigtliga bemödandet alt, såvidt möj¬
ligt är, nedsätta vissa bland fäderneslandets, genom dess grund¬
lagar till andel i representationen berättigade RiksStånd och, ibland
dem, företrädesvis de ledamöter, hvilka oförskräckt följa sin öfver¬
tygelse och icke hylla vissa tidnings-redaktioners åsigter. Här¬
igenom inträffar, hvad som i andra länder skulle anses för ett
förvånande prof af bristande upmärksamhet mot den betalande
allmänheten, att, oaktadt man vid prenumerationsliden lofvar alt
så fullständigt som möjligt referera riksdagens offentliga förhand¬
lingar, delgifvas blott helt ytligt och flygtigt, sjelfva öfverlägg-
ningarne och besluten, — någongång jemväl, såsom det hände ej
längesedan vid en vigtig fråga, med en ymnig tillsats af gyckel
och hån, som otvifvelaktig! i andra hufvudstäder skulle anses
oerhördt af ett blad, med anspråk på någon grad af bildning och
politiskt insigt; — här meddelas t. ex. sådane upgifler, att den
och den talaren uttryckte sig med synbar ansträngning, men en
annan yttrade sig med ädel hållning och välljudande röst o. s. v.,
(mycket uplysande för allmänheten i fråga om bedömandet af
ärendernes behandling) — och hvad dessa lyckligt begåfvade per¬
soner anfört blifver väl temligen sorgfälligt ålergifvet, derest ut¬
rymmet så tillåter, — men man kan då vara förvissad att inne¬
hållet är af det slag, som gillas af tidnings-redaktionen; då der¬
emot de, som måhända icke af naturen lära fått förenämnde
yttre fördelar af röstens välljud m. m., må söka huru klart och
samvetsgrannt som helst motivera sina tillstyrkanden, — hvad
desse talare yttrat förbigår man visligen om det icke rent af för-
vrides, — förthy deras öfvertygelse äro misshaglige och stridande
med redaktionens. Hine ill® lacrym®.
Dessa redaktioner besinna likväl icke möjliga verkan af dy¬
likt förfarande; huruledes, om de också rigta sina bemödanden
ensamt mot den närvar:de representationen, deraf måste följa, att,
i händelse raan framdeles erhåller en representation så samman¬
satt, som man företrädesvis önskar, — (det lärer ej vara lätt alt
förutse huru den komme att se ut) — man sålunda har angripit
ej blott den förras anseende, ulan jemväl den sednares, genom
det man visat vägen för det behandlingssätt, den sistnämnda
torde
Den 29 Mars f. m.
177
lorde i sin ordning få röna af de vedersakare den, i följd af me-
ningarnes stridighet, kan ådraga sig.
Sanningens vanställande är och förblifver ett utsäde, som
aldrig kan annat än bära onda frukter. Den som älskar frihet,
lag och rätt, bör äfven hylla sanningens ljus; denna satis erfor¬
drar intet hevis, endast tillämpning. Frågan derom åter är af
stor vigt; och, jemte det jag i nu upgifna ändamål anhåller om
återremiss af betänk., hoppas jag alt Ulsk. fortfar att taga henne
i närmare öfvervägande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Sedan ordf. i Ekoo.Utsk. yttrat
sig i denna fråga, tillåter äfven jag mig alt, om det än skulle
anses mindre formenligt alt framställa en önskan, nemi. att man
måtte fördela föremålen för detta förslag, så att man härvid afser
den verkliga nyttan och enda lämpliga sätt, hvarigenom syftemå¬
let kan vinnas, ett sätt, som i framtiden kan bespara Svenska
Statsverket stora kostnader. Nyttan af Utsk:s förslag, så vidt det
afser att erhålla bättre referater, lärer väl ingen bestrida, men
sältet åter, som Utsk. upgifvit, kan jag icke lemna utan anmärkn.,
enär, enl. min åsigt, man kan komma lill samma mål på en helt
annan väg. Jag skulle derföre anhålla om återremiss, och att
Utsk. måtte till R. St. inkomma med förslag till förändring af
59 § Riksd.Ordn. sålunda, att R. St. må taga bort sina vidlyftiga
prol:r och tryckningen deraf, hvarigenom en kostnad af icke min¬
dre än 90,000 r:dr skulle kunna besparas. Anslår man nu 30,000
r:dr för att erhålla en officiell referering af anföranden inom Riks-
St:n, sådan som i den fransyska nationalförsamlingen, eller de
fordna kamrarne, så skulle dessa medel på ett mer ändamålsen¬
ligt sätt användas och man undviker derigenom referater i tidnin-
garne, hvilket tillgår högst knapphändigt och otillfredsställande.
Våra nuvar. prot:r läses knappast af andra, än Sältarue och Cor-
rektur-läsarne.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror, att intet Riks¬
stånd har större skäl än R. o. Ad. att önska en opartisk fram¬
ställning af hvad inom Ståndet förefaller. Erfarenheten har vi¬
sat, att detta Stånds förhandlingar blifvit i vissa allm. tidningar
med väld framställda. Jag måste således gilla Utsk:s förslag och
önskar, alt R. o. Ad. måtte detsamma bifalla, emedan, om än
riksdagen redan långt framlidit, och början med dessa referater
skulle komma något sent, del dock vore väl, om något i saken
vid denna riksdag åtgjordes, på det att man, i händelse rättelse
erfordras, må genast vid början af nästa riksmöte kunna föreslå
en sådan. Skulle betänk, till Utsk. återremitteras endast för att
erhålla en rigtigare och fullständigare framställning än det ifråga-
var. förslaget innehåller, så kunde möjligen inträffa, att man icke
vunne ändamålet. Att åter, såsom Hr Rosenblad föreslagit, för¬
knippa denna fråga med en grundlagsförändring, måste jag af¬
styrka, särdeles som jag befarar, att vi då hvarken finge det ena
eller det andra. Icke heller tror jag att något Stånd kan med-
5 H. 12
178
Den 29 Mars f. m.
gifva ändring af 59 § Riksd.Ordn. förr än en oväldig framställ¬
ning af Ståndets förhandlingar, vare sig i tidningar eller annor¬
städes, blifvit lemnad. Först, då man funnit en sådan utväg, är
tiden inne all upliöra nied våra vidlyftiga prohs tryckning, men
så länge vi sakna opartiska framställningar af hvad inom Stånden
förefaller, måste de ledamöter, som icke yttra sig tidningarne till
lags, hafva mot deras misstydningar ett värn, i prot:en. På dessa
skäl förnyar jag min anhållan, att R. o. Ad. mätte bifalla betänk,
sådant det år, och icke upskjnta frågan.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Då en motion blifvit
remitterad lill ett R. St:s Utsk., åligger det äfven Utsk. att be¬
svara densamma och meddela förslag lill R. Sl:s beslut deröfver.
Innom Utsk. har jag således understödt Utsk:s förslag, men som
ledamot af della Stånd, lager jag mig friheten hemställa, om icke
R. o. Ad. skulle (inna för godt att anse denna fråga såsom eli,
Ståndet särskildt rörande, ämne, och behandla henne så ,som vore
hon icke en allmän liksdagsfråga. Del är nemi. gifvet, ali om
ett Stånd, nu eller framdeles fattar beslut i frågan, så är äfven
R. o. Ad. bunden af ett sådant beslut, och det vore väl icke rätt,
att i en fråga, som bör ankomma pä ett Stånds enskildta god¬
tycke, sålunda låta binda sig. Man har sagt, att riksdagen för
långt framskridit, för att den föreslagna åtgärden må kunna vid¬
tagas. De Hrr, som dela denna åsigt, måste jag erinra derom,
alt sådant blir förhållandet förmodligen vid hvarje riksdag, och
det är icke första gången man erfar dylika invändningar. Skola
nu vid hvarje riksdag nya motioner i ämnet väckas, dessa disku¬
teras och från Utsk. inkomne förslag återremitteras, så blir det i
all evighet för sent att under pågående riksdag fä något förslag
antaget. Af sådan anledn. tager jag mig friheten lill Hr Frih.
o. Landtm, hemställa att, med anledn. af Ulskts förslag, den pro-
pos. måtte göras, att R. o. Ad. för sin del besluta att öfver¬
låta lill sin Direktion, gå i författning med verkställandet af det
förslag, Gr. Lagerbjelke väckt, hvarvid jag skulle vilja fästa det
vilkor, att de s. k. referaterna aflemnades för dagen, så att refe¬
rater öfver förhandlingarne inom Ståndet på förmiddagen kunde
inkomma till tidnings-redaktion på eftermiddagen, och att dessa
referater göres sä korta som möjliga.
Hr Weidenhjelm, Ernst Aug.: Jag delar med åtskillige
talare den åsigten, att Sveriges R. St. utgöra oslridigt eller måste
anses såsom Svenska folkets ombud, och att detta folk har både
billiga och rättvisa anspråk att få så skyndsamt och troget som
möjligt, i tidningarne ätergifvet hvad dessa ombud inom de fyra
Stånden under riksdagarue göra och låta. De nuvarande referen-
terne kunna icke, äfven med bästa vilja fullständigt och noggrannt
fullgöra deras updrag. Erfarenheten har äfven visat, huru förvil¬
lande och vanställde diskussionerne på detta rum blifvit återgifna.
Sådant kan hvarken Svenska folket eller dess representanter med
likgiltighet åse, och det är således ytterst behöfligt, att åtgärder
Den 29 Mars f. m.
179
vidtagas till förekommande häraf. I sjelfva saken är jag före¬
kommen af Hr Bråkenhjelm, och lika med honom yrkar jag, att
åtgärder måtte vidtagas, utan afseende derå att riksdagen nu långt
framskridit, emedan jag i annat fall befarar, att ändamålet icke
vinnes.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Under diskussionen har
blifvit yrkadi dels bifall och dels ålerremiss af betänk., och enl.
min åsigt, hafva talande skäl blifvit framställde för så val den
ena sora den andra åtgärden. Visserligen vore det, såsom Hr
von Hartmansdorff anmärkt, en fördel, om R. St. under pågående
riksdag kunde förvärfva någon erfarenhet om värdet af de före¬
slagna åtgärderna, men mig synes likväl att Ulsk., med ganska
mycket fog, fästat upmärksamheten pä de svårigheter, sora före-
franas i fråga om erhållandet af lämpliga personer att åstadkom¬
ma dessa referater, inora RiksStra. En annan omständighet före¬
ter sig äfven, nemi. att någon tidnings-redaktion ännu icke är
beredd att öfvertaga ett sådant bestyr som referering af riksdags¬
förhandlingar, och utan någon ersättning lärer väl ingen vilja sig
dermed befatta, och hvarifrån skall väl denna ersättning utgå,
såvida den icke blifvit npförd å stat? Om nu Gr. Lagerbjelkes
förslag, hvilket, så vidt jag upfaltat det, gick derpå ut, att de
respektive RiksStms kansli-styrelser skulle till nästa riksdag ombe¬
sörja anskaffandet af så väl referenter som lämpliga tidningar, i
hvilka referaten skola införas, bifalles, så alt betänk, återremitteras
och Utsk. å nyo inkommer med utlåt, till RiksStra, så kunde nå¬
gon helhet i åtgärden derigenom vinnas, och af sådan anledn.
tillstyrker äfven jag ålerremiss.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har, utan att egentligen
bestrida nyttan af mitt förslag, likväl ansett betänk, böra bifallas
på det att man, äfven under nu pågående riksdag, skulle få nå¬
gra: nytta af det väckta förslaget. Jemte del jag instämmer med
Gr. Liljencrantz, anhåller jag att få tillägga, att det torde vara
problematiskt, huruvida del är möjligt, ali alla fyra Stånden nu
genast erhålla fullkomligt skickliga män lill referenter. Denna
befattning är icke så lätt, som man tror, och om man erhåller
en mindre tjenlig person, vore man i vida sämre belägenhet än
förut; ty om en diskussion då icke blir väl refererad, har likväl
referatet en viss grad af officiel egenskap, och man har sålunda
kommit ur askan och i elden. Ulsk. har sagt, att öfverenskom-
melser skola å R. St:s vägnar träffas med tidnings-redakt:r, men
Utsk. har icke upgifvit hvem som skall erhålla R. St. up-
drag att utföra beslutet. Det låter dessutom svårligen decretera
sig alt en sådan öfverenskommelse skall träffas, ty den förutsätter
tvänne parter, men här har man blott en gifven, och om den ena
än är villig, är derför ingalunda sagdt, att så är förhållandet med
den andra. Det är nemi. icke aldeles så säkert att en tidnings¬
redaktion nu genast är beredd att ingå en sådan öfverenskom¬
melse. Alla dessa olägenheter undvikas, om man öfverlåter åt
12 *
180
Den 29 Mars f. m.
kansli-Direktionerne detta bestyr till nästa riksdag. De hafva dä
tillfälle att anskaffa tjenliga referenter, och de kunna då lättare
öfverenskomma med vederbörande lidnings-redaktioner, om dem
förunnas en längre tid. Jag vågar derföre fortsätta mitt yrkande
om återremiss, på de grunder jag redan anfört.
En värd talare, Hr Bråkenhjelm, med hvilken en annan leda¬
mot sig förenat, har sagt att mitt förslag har skäl för sig, och
alt man borde betrakta denna fråga, såsom rörande delta Stånd
enskildt, och såsom sådan afgöras. Jag får fästa upmärksamheten
derpå alt sådant svårligen låter sig formenligt verkställas, ty frå¬
gan är väckt i motionsväg, såsom en allmän, alla fyra Stånden
rörande, fråga. Sådan bar den blifvit af Utsk. behandlad och till
R. St:s pröfning öfverlemnad. Att nu, under form af en enskild,
detta Stånd rörande, fråga, afgöra detta ämne, kan följaktligen icke
öfverensstämma med formerna. Vill man nödvändigt vidtaga en
sådan åtgärd, måste man först afslå betänk, och sedan väcka mo¬
tion om sakens företagande, såsom en enskild, Ståndet rörande,
fråga.
Sedan härefter underl. Ridd.-Sekret., på förfrågan af Hr
von Hartmansdorff, uplyst att någon underrättelse om i delta ämne
af de öfrige RiksStm fattade beslut, ännu icke blifvit R. o. Ad.
meddelad, anförde
Hr von Hartmansdorff: Då flere talare här yrkat åter¬
remiss, vill jag icke bestrida den. Jag anhåller likväl att få fä¬
sta mig vid några talares yttranden, särdeles med afseende derpå,
alt denna sak skulle anses för en, della Stånd särskildt rörande,
fråga och såsom sådan afgöras. Komme nu delta betänk., att af
Stånden gemensamt godkännas, så blefve följden, att utgiften för
referenterna inginge i riksdagskostnaden och drabbade icke något
Stånd särskildt. Om R. o. Ad. deremot afsöndrar sitt beslut från
de öfriga St:ns, så måste Riddarh.-kassan vidkännas kostnaden.
Ett sådant beslut är Ståndet visserligen oförhindradt att när som
häldst fatta, men jag anser Gr. Lagerbjelkes yttrande riktigt, att
en särskild åtgärd icke bör komma i fråga förr, än sig visat,
hvad vändning saken inom de öfriga Sl:n tager. Jag tror icke,
man behöfver befara det några svårigheter skola å vederbör, ut-
gifvares sida göras, att i tidningarne införa de ifrågavar. refera¬
ten, enär de större dagbladens utgifvare, redan låta på egen be¬
kostnad intaga i\iksSt:ns förhandlingar. Sannolikt begäres icke
någon ersättning för tryckningen af dessa referat, utan emottagas
de med tacksamhet, emedan genom dem besparas en kostnad,
hvilken utgifvarne nu mäste vidkännas. Skulle det vara förenadt
med någon svårighet att nu, då man icke varit förberedd derpå,
finna under riksdagens lopp någon skicklig referent, så befarar
jag, att enahanda förlägenhet upstår äfven vid den kommande
riksdagen. Har man redan på förhand ett beslut i frågan af R.
St., så är det icke otroligt att personer mellan riksdagarne söka
förvärfva erforderlig skicklighet för att derpå kunna förtjena.
Emedlertid är det ovisst, huruvida inom hvarje Stånds kansli,
Den 29 Mars f. m.
181
personer finnes villige, alt åtaga sig en dylik befattning. Det
kan derjemte inträffa, att om referenter blifvit antagne, befinnas
de vid tjenstgöringen mindre lämplige dertill, såsom man sett för¬
hållandet någon gång vara med R. o. Ad:s Notarier. Då slår
man på samma punkt som förut. Det måste således vara hvarje
Stånds rättighet, alt i händelse af obelåtenhet med sina referen¬
ter, upsäga dem. Emedlertid och då, en återremiss kan medföra
något gagn, vill jag icke motsätta mig den.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tror icke att genom
Utsk:s förslag det åsyftade ändamålet vinnes, hvarför jag anser
att betänk, bör återremitteras, på det alt Utsk. må laga saken i
närmare öfvervägande. Såsom under diskussionen blifvit utredt,
är ändamålet man vill vinna, alt hvad uti RiksSlm lalas, blir
riktigt och troget refereradt, med uteslutande af hvad, som icke
kan vara af särdeles intresse, och således skulle dessa referater
inskränka sig lill endast kärnan af hvarje talares yttrande. Vi¬
dare böra dessa referater blifva så hastigt färdige, att hvad som
yttras på förmiddagen kan inlagas i aftontidningen eller den tid¬
ning med hvilken öfverenskommelse år träffad. Det torde vara
ostridigl, alt högst få, om ens någon referent har den förmågan,
att kunna sammanfatta en förmiddags diskussion, som fortgått från
kl. 10 f. m. till kl. 3 e. m., så hastigt, alt den kan införas i
aftontidningen samma dag. Jag anser det äfven omöjligt, alt
dessa referaler kunna inflyta ens i morgondagens tidningar, i
synnerhet såsom understundom inträffar, att plenum fortgår un¬
der 12 å 14 timmar. Huru vill man då att en referent skall
kunna medhinna redigerandet af dessa referaler så att de kunna
så hastigt i tidningarne införas? Vid en föregide riksdag har
R. o. Ad. under några månader bekostat 2:ne referenter, men
så vidt jag kan erinra mig, kunde desses referater icke alltid in¬
föras i tidningarne dagen derpå, åtminstone icke vid alla tillfällen.
Visserligen kunde man antaga en referent på det sätt, att han
för referaten vore ansvarig, och hvilken sedermera anskaffade sig
erforderligt biträde, på det att referaten skulle kunna införas i
morgondagens tidningar och dessa sålunda hastigt komma allmän¬
heten tillhanda; men dertill fordrasen annan öfverenskommelse
än alt blott antaga ur Ståndets kansli en referent, hvars aflöning
skulle blifva lika med Nolariernes. Frågan är således ofullständig
i dess närvarande skick, och om den återremitteras till Utsk., för¬
sättes Utsk. i tillfälle alt taga saken i närmare öfvervägande och
derefter inkomma med ett mera fullständigt förslag. En referent,
som skall kunna sammansätta en vidlyftigare diskussion, måste ega
en ovanligt snabb upfattning och skarpsinnighet samt en serdeles
förmåga att i en viss stil upställa sina referater, emedan i annat
fall, jag belviflar, alt hans bemödanden komme att röna någon
belåtenhet. Att erhålla sådana personer med dessa egenskaper,
torde vara svårt nog, och i alla fall fordras det alt förberedande
åtgärder vidtagas, på det att personer, som skola egna sig åt detta
arbete, må dertill kunna bereda sig, för att sedermera under riks¬
182
Den 29 Mars f. m.
dagen oafbrutet fortfara dermed. Dessa referenter måste dessutom
pröfvas, för att utröna den skicklighet de ega, och om detta be¬
styr updrages åt kanslierne inom hvarje Stånd, tror jag man lät¬
tast kommer ifrån saken, särdeles om, på samma gång, som en
person anlages, öfverenskommelse äfven kan träffas om del arf¬
vode honom bör tillkomma. Kunde man vinna del åsyftade än¬
damålet att få under en eller anDan riksdag fullt tillfredsställande
referater, skulle må hända för StalsVerket upkomma den bespa¬
ring, hvilken Hr Rosenblad omförraält, men sådant mäste öfver¬
lennäs åt framliden, eirmdan endast erfarenheten kan gifva vid
handen, huruvida sådane referaler kunna ersätta prol:s tryckning.
Denna fråga, såsom i motions-väg väckt och till Utsk. remitterad,
är en allmän fråga, och jag betvifla!', att den vid denna riksdag
kan erhålla ett sådant slut, att äfven om den blir afgjord, refe¬
renter kunna inom Stånden antagas. Man mäste öfverlemna den
till framtiden eller en ny riksdag, hvartill ärendet kan blifva för-
beredt och genast sättas i verket i följd af R. St:s vid denna riks¬
dag nu fattade beslut, och kostnaden härför ingår i riksdags-
kostnaden. Skulle R. o. Ad. linna skäl, att vid denna riksdag
för egen del antaga en referent, kan sådant ske genom Ståndets
enskilda Utsk., som i sådant fall undfår del af Ståndets beslut,
och kostnaden blir då Ståndets ensak; men för min del måste jag
bekänna, att jag icke önskar alt förorsaka R. o. Adis kassa en
sådan kostnad. Det mästa, som här talas, är icke värdi att i tid-
ningarne kungöras, och för att få ett och annat tal infördt i lid-
ningarne eller en och annan talares ord spridde till allmänhetens
kunskap, anser jag det icke Inna mödan all upoffra kostnader eller
besvära allmänheten med en mängd yttranden, som mången gång
innebär ingenting. Jag tillstyrker derföre ålerremiss.
Hr Bråkenhjelm: Alla synas vi ense derom, att Utsk.
har skäl för sin hemställan. Endast i fråga om sättet för be¬
stridandet af de möjliga omkoslnaderne äro raeningarne delade.
Till den ledamot, som först yttrade sig härutinnan, vänder jag
mig med den anmärkn., alt om, på grund af detta betänk., R.
o. Ad. fattar det beslut, alt åt dess kansli-direkt, öfverlemna, att
anställa en referent af Ståndets öfverläggningar, så alt de, som
hållas på förmiddagen, blifva af referenten upsalla och på afto¬
nen till tidnings redaktionen aflemnade, så har R. o. Ad., utan
att binda sig vid sitt beslut, likväl, när frågan behandlas såsom
allmän, att räkna på riksdags-kostnaden i och för referentens af¬
löning. Detta lärer val vara ostridig!. En annan ledamot har
framställt åtskilliga anmärkn.r mot Ulskis förslag, och derföre yr¬
kat återremiss. Derförinnan har icke ett ord blifvit nämndt, på
grund hvaraf Utsk. skulle ega någon anledn. att förnya sitt för¬
slag. Jag hemställer likväl, om del är i sin ordning, att man
förbiser den vigtiga omständigheten, huruvida man kan få någon
tidnings-redaktion, den der ålager sig införandet af dessa refera¬
ter, med mindre än att desamma aflemnas för dagen. Jag be-
tviflar, alt utan upfyllandet af detta vilkor, någon tidnings-redak-
Den 29 Mars f. m.
183
tion ålager sig detta bestyr. I Post- och Inrikes Tidningarne in¬
lagas förhandlingarne inora RiksSt:n för hvarje dag, sammanträ¬
den der ega rum. Medhinnes icke upsällningeu af förmiddags-
öfverläggoingarne, eller kunna de i tidningen icke inrymmas, in¬
tagas de i tidningen dagen derpå, men så vidt. möjligt är, refe¬
rerar denna tidning samtelige Ståndens öfverläggningar för den
dag de förevarit. Härförutan måste ett annat vilkor upfyllas,
nemi. att referaterne blifva så korta som möjligt, emedan just ge¬
nom denna korthet, kunde de medhinnas att, upsatte, uti tidnin¬
gen på aftonen inlagas. Såsom ex. huruledes jag önskar dessa
referater, hänvisar jag till Post- och Inrikes Tidningens referater
af BorgareSlts förhandlingar. Jag har funnit dem väl upsatta,
men som jag icke afhört öfverläggningarne, kan jag icke bestäm¬
ma, om referaterne äro särdeles trogne. Jag får emedlertid vela
hufvudsumman af hvad som är sagdt. Jag vill icke längre uppe¬
hålla R. o. Ad.
Frih. Raab, Adam Christian: Alla talare hafva godkänt
motionärens syfte nemi. att åstadkomma ett troget referat i tid¬
ningarne af RiksSt:ns förhandlingar. Men under diskussionen har
likväl frågan blifvit söndrad i 2:ne delar nemi. hvad som bör i
ämnet åtgöras vid innevarande och nästkommande riksdag. I förra
afseeudet skulle jag visserligen, i öfverensstämmelse med de åsig-
ter, som för 2 riksdagar sedan, föranledde mig alt motionera just
en sådan åtgärd som här är i fråga, nu yrka bifall å betänk., så
vida några sådane skäl icke föreburits, alt jag måste instämma
nti den begärda återremissen. Jag erkänner villigt, att en refe¬
rent icke kan medhinna att sä tidigt upsålta diskussioner inom
detta Stånd, alt de kunna, samma dag de förevarit, på aftonen i
tidningen införas, och jag tror icke heller, att man genom ett
kathegoriskt beslut kan bestämma, alt öfverenskommelser skola
träffas med nuvarande tidnings-redaklioner. Enl. min åsigt, bör
denna fråga vara bättre förberedd än den f. n. år. Den andra
frågan och hvilken måhända torde få anses såsom hufvudsak, är
hvad som kan åtgöras i saken för en kommande riksdag. I det
afseendet har Hr Rosenblad yrkat, att R. St. ville besluta, att de¬
ras förhandlingar skulle, såsom i andra länder, inlagas i allmänna
tidningarne, hvarigenom man kunde undvara protus särskilda
tryckning, men Hr Rosenblad befarade, att 59 § Riksd.Ordn.
skulle möjligen lägga hinder i vägen derför, och Hr von Hart-
mensdorff ansåg, att förevar, fråga icke borde förknippas med för¬
ändringen af våra grundlagar. I händelse att Ståndet beslutade
en återremiss får jag fästa upmärksamhelen derpå, att någon för¬
ändring af 59 § Riksd.Ordn. ingalunda är behöflig. Denna §
innehåller: ”Alla hos Riks St:n hällne prol. skola, sä tidigt ske kan,
genom trycket utgifvas, till deras fullständiga innehåll.” §:n inne¬
håller således icke den form, prot:ne böra hafva. De kunna lika¬
väl få formen af en tidning som af en bok, och sålunda förhin¬
drar grundlagen icke, att förhandlingarne inom RiksStm återgifvas
i tidningarne, hvaraf erforderligt antal exemplar böra reqvireras
184
Den 29 Mars f. m.
för alt sedermera i archiverna förvaras. Jag föreställer mig, alt
inom Sverige del icke bör vara mera svårt än i Frankrike och i
England alt åstadkomma clt sådant återgifvande af diskussionen.
Inom Danmark har man redan vidlagit delta förfaringssätt och,
enl. min åsigt, bör Utsk. på grund af den väckta molionen och
de här uttalade åsigterna, å nyo inkomma med förslag, särskildt
öfver hvad som bör åtgöras vid denna riksdag och särskildt för
hvad, som bör beredas för en kommande, i hvilket sednare hän¬
seende jag vill rekommendera den åtgärden, alt i st. f. prolmes
form af böcker, diskussionerne intagas i lidningarne, hvartill for¬
dras att ett större antal Notarier anställas vid hvarje Stånd, så
att diskussionerne må kunna binna upsättas så tidigt, att de sed¬
nast påföljande dag, må kunna i lidningarne intagas, derefter
dessa tidningar, gå och gälla såsom RiksStrns prot. Hvad åter an¬
går Hr Bräkenhjelms förslag, alt R. o. Ad. ville besluta en sådan
åtgärd i och för dess förhandlingar, så är det gifvet, alt sådant
måste anses såsom en enskild, detta Stånd rörande, fråga, i följd
hvaraf kostnaden endast måste drabba detta Stånd. Just denna
ganska betydliga kostnad föranledde Ståndet vid 1844 års riksdag,
att icke fortsätta bekostandet af egen referent. Jag erinrar mig
likväl, alt under den tid dessa referater fortsattes, allmänheten
var särdeles belåten med de notiser, som såmedelst lemnades om
detta Stånds förhandlingar.
Hr von Hartmansdorff: Antingen den ifrågavar. åtgär¬
den vidtages vid denna eller nästkommande riksdag, antingen det
sker på Statens eller Riddarh.-kassans bekostnad, så bör, enl. min
åsigt, sättet, hvarpå man går till väga, i båda fallen blifva lika,
hvarföre jag tager mig friheten att än vidare yttra några ord
derom. Hr Bråkenhjelm har ganska riktigt anmärkt, att Riks-
St:ns förhandlingar på f. m. böra i tidningen införas om aftonen,
emedan i annan händelse, Aftonbladet, samt Post- och Inrikes
Tidningarne hafva för allmänheten kungjort samma förhandlingar.
Just till förekommande af de olillförlilliga underrättelserne härom,
önskar man att erhålla dessa referat. De kunna icke blifva full¬
ständiga i fråga om förhandlingarne på e. in., men med dessa
kan man på samma sätt förfara, som Post- och Inrikes Tidnin¬
gen gör med redovisningen för BorgareSt:s förhandlingar, nemi.
alt man helt kort angifvet', att betänk. ang:de det eller det äm¬
net har inom Ståndet förevarit och blifvit bifallet, afslaget eller
ålerremitteradl, samt att för ena eller andra åsigten, de och de
personerne yttrat sig. Har någon talares anförande varit af den
beskaffenhet, alt man icke så noga förstått hvad han menat, så
kan man liksom fordna tidningen Journalen, säga att talaren yt¬
trade sig öfver ämnet. Allmänheten har emedlertid fått veta
hvad, som inom Ståndet tilldragit sig. Mera fullständiga berät¬
telser i vigtigare ämnen, de der intressera allmänheten, kunna
sedan införas likasom nu sker i Aftonbladet. Då jag här begag¬
nar uttrycket likasom, afser jag berättelsernas vidlyftighet, men
ingalunda denna lidnings-ärlighet, att återgifva förhandlingarne.
Den 29 Mars f. m.
185
Hr Rosenblad: Jag eger icke tillhands Riksd.Ordn., och
kan således icke efterse ordalydelsen i samma grundlags 59 §.
Det skulle fägnat mig, om det förhåller sig sä, som Frih. Raab
yttrat, och att hvarje Stånd finge trycka sina prot. i tidningarne.
I sådant fall erfordras icke annat än alt fatta ett beslut, uti hvil¬
ket Riksg:s-konl. anbefalles att till nästa riksdags början hafva
öfverenskomma med någon tidnings-redaktion om intagandet af
dessa referater, dervid jag hellst skulle önska, att man vänder sig
till officiela tidningen, såsom man gjort i Norrige i fråga om
storthings-förhandliugarne. Enl. min åsigt höra referenterne vara
offentliga personer, tillsatte af vederbörande kansli-direktion och
så talrika, att de kunna medhinna, att genast återgifva diskus-
sionerne. Om också kostnaden för alla 4 Stånden skulle upgå
lill 30,000 r:dr, hvilket är ganska rundligt tilltaget, så utgör lik¬
väl detta belopp icke mer än ^:del af kostnaden för nuvarande
prot:s tryckning och man hade då vunnit en ganska stor bespa¬
ring. Jag får äfven nämna, att jag nu besökt BorgareSl., som
afslagit betänk., hvaremot PresteSt. åtskiljts, sedan det likväl för¬
ut upskjutit frågans afgörande.
Hr Bråkenhjelm: Mine motståndare på första bänken får
jag erinra derom, att Utsk. föreslagit, att hvarje Stånd antager
vid sitt kansli en referent af förhandlingarne i Ståndets plena,
och att öfverenskommelse å RiksSt:ns vägnar träffas med någon
eller några tidniugs-redaklioner i hufvudstaden om referaternes
införande i deras tidningar eller dermed följande bihang. Om nu
R. o. Ad. anbefaller sin direktion att anställa en referent i och
för Ståndets förhandlingar, har Ståndet för sin del afgjordt frå¬
gan. Jag förutser alt frågan går sönder, och vill nu blott yttra
den önskan, att R. o. Ad:s förhandlingar mätte i Post- och In¬
rikes Tidningarne af härvarande referent meddelas på samma sätt
och i samma anda, som BorgareShs förhandlingar återgifvas i
samma tidning.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framstälde, alt Hr von Hartmans¬
dorff väl i sitt första yttrande yrkat bifall till Utsk:s utlåt, men
sedermera förklarat det han ej ville motsätta sig återremiss deraf;
alt flere ledamöter yrkat återremiss, samt att Hr Bråkenhjelm
Härvid anmälde sig Hr Bråkenhjelm, i anledn. hvaraf
H. Ex. behagade afbryta sin framställning samt upropa Hr
Bråkenhjelm, som förklarade det han afstod från propos. å
sitt förslag.
Uppå härefter framstäld propos. förklarade R. o. Ad. sig anse
de emot Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s förevarande utlåt, gjorde
anmärkntr föranleda till detsammas återremitterande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 22 och 26
dennes på bordet lagda utlåt. n:o 61, i anledn. af väckte förslag
186
Den 29 Mars f. m.
om inskränkning i den genom K. Förordn. d. 22 Dec. 1846, be¬
viljade frihet att å landet idka handel, m. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. enär
delta utlåt, innehölle 8 punkter behagade företaga detsamma till
pröfning punktvis, så att hvarje punkt för sig komrae att afgöras,
hvilket bifölls.
lista punkten, ang:de förslaget att det uti ifrdgavar.
HandelsOrdning meddelade förbud, att å landet inrätta han¬
delsbod inom 3 mil frun närmaste stad, mätte utsträckas der¬
hän, alt detsamma mätte komma att afse ett lika afstånd från
köpingar; och 2:dra punkten, ang:de förslaget alt det afstånd
från närmaste stad af 3 mil, hvarigenom handelsbodars inrät¬
tande ä landet är förbjudet, mätte såväl sjö- som landvägen
beräknas efter ett sådant afstånd i rät linea eller enligt
charta.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt.
3:dje punkten, ang:de yrkandet att brukshandel ej må be-
drifvas med amira varor, än egendomens produkter, samt
spanmål, sill, salt och andra victualier.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har icke medtagit
det band af Författningssamlingen, hvaruti den åberopade förord¬
ningen finnes intagen ; men jag kan likväl försäkra, att de varor,
hvilka deri upräknas såsom tillåtne för brukshandeln, äfven inbe¬
gripa socker och kaffé ro. m. som jag ej kommer ihåg. Denna
utsträckning är enl. min åsigt, allt för öfverdrifven och bör, in¬
skränkas. Den frihet, som, i fråga om landthandel, blifvit, ge¬
nom 1846 års Förordn., medgifven, förekommer mig såsom jag till¬
förene yttrat, så skadlig, både för landet, städerna och riket, att
jag måste önska inskränkning deruti. Skälen äro lillämplige icke
blott å ifrågavar. punkt utan äfven på de följande.
Landthandel, hvarigenom en mängd varor spridas ibland
allmänheten, som eljest icke skulle köpa utan umbära dem, för¬
anleder en större förbrukning, än om sådan handel icke funnes.
Hon medtager allmogens tillgångar, som till andra ändamål bättre
behöfdes, och föranleder icke blott inköp af främmande tyger,
utan kommer äfven qvinnorna alt försumma husslöjden. Derigenom
beredes stundom obestånd inom hushåll, hvilka i annat fall möjligen
bergat sig väl. Männen lära sig att röka icke blott den tobak,
de sjelfve odlat och, så godt de kunnat, sjelfve beredt, utan ock
cigarrer, hvilka kosta rätt mycket. Landthandlare, som innästla
sig i församlingarne, kunna, ehuru de drifva handel med hvarje¬
handa varor, likväl sällan påräkna en så betydlig afsättning, alt
de dermed kunna försörja sig. De blifva alltså ofta trasslare, som
vid minsta motgång duka under samt jemte hustrur och barn
falla fattigvården till last. De utgöra då ett dubbelt ondt för
församlingarne, och vålla clt annat ondt i så måtto, som den
ymnigare tillgången pä främmande varor, föranleder mången alt
lefva öfver sina vilkor. Del blir omsider en hederssak bland all-
Den 29 Mars f. m.
187
mogen att hafva kaffé, andra främmande drycker, äfven vin vid
gästabud och andra tillfällen. Derigenom åsladkommes en för¬
brukning af varor, till hvilken man icke har råd eller lägenhet,
hvaraf följden blir utarmande och falligdom. Detta gäller landet,
i afseende hvarpå jag dock vill upskjuta en anmärkn., som hörer
till en annan punkt.
Afven städerne länder landthandel till skada. Det är klart,
alt den afsättning måste förringas i samma mån landthandlare
finnas rundtomkring i bygden, hvilka tillhandahålla köpmanna¬
varor för bättre pris än i städerne, emedan landthandlande icke
vidkännas samma utskylder som slädernes borgare. Jag har af
en bland våra ledamöter erfarit, alt han, ehuru boende i stad,
köpt kaffe på landet, derföre alt han där fått det till bättre pris.
När sådant kan bända, måste ju följden bli, att handeln i stä¬
derna går under. I samma mån borgrarne ruineras, i samma
mån blir städerne utarmade.
Om förbrukningen af utländska varor tilltager, och det må¬
ste ske, enär frestelserna för landtmannen blifva flere och större
än tillförene, så upkommer för riket den följd, alt då Sverige un¬
der vanliga förhållanden, icke kan med varor betala införseln af
främmande varor, måste Bankens silfver fylla skilnaden. I sam¬
ma mån, som hans redbarheter uttages, för att dermed betala våra
öfverflödsvaror, i samma mån äfvenlyras penningeväsendets be¬
stånd och med detsamma värdet af alla statsanslag, löner och en¬
skilda kapital. OmSvenskarne icke följa den regel, hvilken iakt¬
togs af vära förfäder, och ora hvilken en hädangången Skald sagt:
”Vår konst att njuta är,
Hans (Odalbondens) vSr umbära;
Och sjelf sig vara nog,
Var all hans ära.” v
Vilja nutidens Svenskar försaka jaenna ära, så försaka de
med detsamma en del af sin egenl/7;ga Jialionalslyrka. I sådant
fall fruktar jag, att vårt Svenska sam;)S|,^ icke heller bibehåller
den kraft det hittills ägt.
Jag anhåller att R. fl.-Ad. teke mätte - bifalla, utan återre¬
mitterar deiyMHfWntetT' Jag har Hera anmärkt1:r att göra vid åt-
skilljgaräl de öfriga punkterna, och jag hemställer, om det icke
■Ina vara mig tillåtet, att på en gång få antorp dem, på det alt
Ståndet må erfara, om de kunna föranleda till återremiss, och jag
undgå att vid hvarje punkt uprepa dem. Tillåtas mig detta, skall
jag fortfara.
Då H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf hemstälde,
om R. o. Ad. bifölle, att Hr von Hartmansdorff, sätt han be¬
gärt, nu finge uti ett sammanhang jemväl yttra sig1 ■ ; afseende å de
öfrige punkterne af förevar, utlåt., hördes å tsk ill ige '‘ledamöter ropa
nej, hvarjemte
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., anmälde .sig och yttrade:
Jag tager raig friheten fästa upmärksamhelen jderpå, alt det
t
188
Den 29 Mars f. m.
lätt ofta liander att Ståndet beslutar, det ett betänk, skall punkt¬
vis afgöras, men diskuteras i sin helhet.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Såsom Hr Bråkenhjelm
yttrat, händer visserligen all betänk, punktvis afgöres, men di¬
skuteras i sin helhet, men jag föreställer mig, alt då betänk,
punktvis afgöres, del på samma sätt skall diskuteras. Jag tror
likväl icke, alt man icke kan förhindra någon att yttra sig öfver
hela betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anser Hr von Hartmans¬
dorff hafva i grannlagenhet gått allt för långt, då han begärt Stån¬
dets yttrande om rättigheten att afgifva utlåt, öfver alla punkter¬
na. Jag tror, att, enl. Ridd.-ordn. hvarje ledamot eger att yttra
sig öfver alla förekommande frågor, och då betänk, en gång blif¬
vit upläst, och R. o. Ad. beslutat att afgöra betänk, punktvis,
synes denna omständighet icke hindra någon ledamot att yttra
sig öfver alla punkterne på en gång, hvarför jag anser R. o. Ad.
handla ytterst illiberal!, om Hr Hartmansdorffs begäran afslås.
Frih. Cederström, Rud.: Hr von Hartmansdorffs grann¬
lagenhet är alldeles på sitt ställe, och som jag är öfverlygad, att
den värde talaren framställt sin förfrågan helt upriktigt derföre
att han sjelf inser, att den rättighet, Hr Printzensköld velat ho¬
nom tillerkänna, icke honom tillkommer annat än så vida Stån¬
det särskildt lemnar honom densamma, torde ett svar derå böra
lemnäs och det af nekande innehåll. Ty då Ståndet redan be¬
slutat, att betänk, skall punktvis föredragas och pröfvas, och jag
dessutom måste anse del leda ,till en skadlig tidsutdrägt, att i dess
ställe yttra sig öfver hela betänk., kan jag icke tillstyrka bifall å Hr
von Hartmansdorffs begäran; ulan tillstyrker jag fastmer att vi tro¬
get hålla oss vid det en gå;og fattade beslutet.
Hr Printzenskär..y.ag erkänner icke riktigheten af Hr
Frih. Cederströms ann > *Y 0111 jao yttrar mig, ämnar jag
icke begära rättighet' (Jerlin, hvarken af Frih. Cederstöm eller nå¬
gon annan ledamot, ■ utan jag gör det-fifter eget godtfinnande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Inskränkande nng'TfrfL.der> spe-
cielia fråga, Hr vc)n Hartmansdorff bragt å bane, och såled£§NUj>y
skjutande mitt yti rande i hufvudsaken, får jag äran tillkännagif¬
va, alt jag icke finnér något hinder derföre, att, om Hr von Hart¬
mansdorff vid bedömandet af hvarje speciell fråga, vill öfvergå till
de andra, jag ir-ke har något deremot eller vill inskränka hans
rättighet att på sätt honom bäst synes, förebringa sina skäl.
II. Ex. P<t’ Frih. o. Landtm, yttrade, alt lian innan han för¬
nyade sin framställning i anledn. af Hr von Hartmansdorffs ifrå¬
ga var. begäran? finge fästa R. o. Ad. uppmärksamhet derpå, att
R. o. Ad:s, if afseende på behandlingen af|förevar. utlåt, fattade be¬
slut innefatta t att hvarje punkt skulle icke serskildt företagas till
pröfning ellefr afgörande, samt att han, efter denna uplysning nu
finge förnya^ sin hemställan om R. o. Ad. bifölle, alt Hr von
i
Den 2 9 Mars f. m.
189
Hartmansdorff, i sammanhang med livad han yttrat rör-.de 3:dje
punkten, äfven yttrade sig om de öfriga punkter af ifrågavar.
utlåt., i afseende på hvilka han kunde finna sådant nödigt.
Härvid ropades ja och nej, hvarefter H. Ex. förklarade det
han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Den påföljande punkten lyder
sålunda: ”Då i K: M:s högslberörda nåd. kungörelse d. 18 Jan.
1850 det blifvit föreskrifvit, all, då någon sökt tillstånd lill han-
delsidkar.de å landet, det åligger K. Befh:de, att genom delgif¬
vande af ansökningshandlingarna lemna sockennämnden i den för¬
samling, der handeln skulle komma alt idkas, tillfälle att öfver
ansökningen sig yttra inom en månads lid”, så anser Utsk. för-
samlingarnes rätt i omförmälde hänseende tillräckligen bevarad.
Alt tillägga en församling, eller dess sockennämnd rätt att, utan
afseenden å de förhållanden, som kunna förefinnas, förhindra an¬
läggandet af handelsbod inom socknen, skulle icke allenast mån¬
gen gång lemna rum för godtycket, deremot ingen appell komme
att finnas, utan äfven väcka split och osämja; och då K. Beflude
i afseende å beviljandet af ansökning om Handelsrättighet å lan¬
det, i allt fall äger pröfva en sådan ansökning, efter lag och sa¬
kens beskaffenhet, samt hvar och en, som med K. Befh:des beslut
är missnöjd, äger i vederbörlig ordning deröfver föra klagan, till¬
styrker Utsk., att det väckta förslaget, dels om rättighet för soc¬
kennämnd, att öfver ansökningar i förenämnde ämne få sig yttra,
samt dels om föreskrift, att de ansökningar, hvilka sockennämnd
enhälligt afstyrker, mätte af K. Beflude afslås, icke må föranleda
till någon R. St:s åtgärd. Jag anser sockennämndens utlåt, böra
äga vitsord, vederbör, nnturligtvis obetaget, att öfver Nämndens
beslut, klaga hos K. Beflnde i länet, likasom man sedermera må
äga, att ömsesidigt fullfölja sina besvär. När det tillkommer
hvarje ägare af hus eller hemman att yttra sig, huruvida han i
del förra eller å sina ägor vill emottaga den eller dem, som ön¬
ska ditflytta: så mätte väl förhållandet vara enahanda med en
församling, hvars innebyggare äga den jord, som till socknen hö¬
rer. Vilja desse, hvilka mäste betraktas såsom en persona mora¬
lis, icke mottaga någon, som dit önskar flytta, så bör det väl äf¬
ven vara dem obetaget, att vägra dylika inflyttningar. Sker af-
slaget utan giltiga skäl, må Landshöfdingen slita tvisten. Enl.
min åsigt är det en olycka, att församlingarna betagits rättighe¬
ten, alt vägra personer inflyttning, emedan fattigvårdskostnaderne
derigenom varder förökade. Då hvarje fattig numera äger obe¬
hindradt flytta från den ena församlingen till der. andra efter
behag, kan en församling följaktligen blifva öfverbopad af fattige,
utan att kunna värja sig deremot.
Den följande punkten i betänk, lyder sålunda: ”Derjemte får,
i afseende å det föreslagna förbudet för handlande å landet, att
afyttra alla slags spirituosa, vare sig af in- eller utländsk tillverk¬
ning, Utsk. dels fästa upmärksamheten dervid, att handel å lan¬
det med utländska spirituösa drycker icke är medgifven, samt dels
190
Den 29 Alars f. m..
omnämna, att Utsk. jemte Bevilln.- och LagUtskm komma att i
serskildt utlåt, yttra sig, ang:de vilkoren för försäljning af brän¬
vin, och torde alltså något vidare yttrande af Utsk. i omförmäl-
de hänseenden icke erfordras.” Det må vara, alt landthandlare
är förbjudit, att sälja rusgifvande drycker; men säkert är emedlertid
att alla varor, som äro begärliga, och det äro rusdrycker företrädesvis,
säljas af hvilken köpman som helst, han må heta landthandlare
eller annat. Sålunda har erfarenheten visat, att de, hvilka ic¬
ke böra drifva bandel med rusdrycker ulan tvärtom med medel
till helsans bevarande, nemi. apothekare på landet, blifvit lön-
krögare, och ännu säkrare är det, att landthandlare skola det var¬
da. Såsom Ordf. i harvande Nykterhetssällskap, har jag varit i
tillfälle alt taga kännedom af de från Nykterhets-föreningarna i
landsorterna inkommande berättelser. Dessa innehålla, att landt¬
handlare i allmänhet äro lönkrögare, och att nyklerhetsvän-
nernes bemödanden emot fylleriet, synnerligen motverkas af dessa
köpmän. Jag vill icke besvära Ståndet med dessa berättelsers up-
läsning, men, i händelse någon önskar kännedom om dem, har
jag här i min hand en bundt af sådana, hvilka blott angå Skå¬
ne. Ar det under förenämnde omständigheter icke skäl att mot¬
verka en för hela riket så förderflig köpenskap? Men för den kära
liberalismens skull låter man moraliteten inom landel gå under,
i det alt fattighjon och brottslingar sålunda tillskapas. Hvad åter
angår det väckta, men af Utsk. afstyrkta, förslaget, att landlhan-
delsidkare skulle erlägga afgifter till fattigvården eller Läns-Laza-
retlet, så är det visserligen sannt, att dessa bidrag vore öfverflö-
diga, om man inskränkte denna handelsfrihet, men gör man icke
det, så blifva de ett tillfälligt botemedel mot det onda, ehuru det
oförminskadt qvarstår. Då jag talar om öfverträdelse!-, föranledda
af landthandel, och ser Frih. Raab här tillstädes, lordo han, som
måhända äger närmare kännedom om förhållandet, kunna uplysa
rigtigheten af den mig lemnade upgift, att en ibland anledme till
den betydliga skogsåverkan, som blifvit föröfvad å Böda krono¬
park på Öland, och till det uplopp, som deraf följt, varit, att en
landthandlare nedsatt sig å parken och inköpt, eller rättare till
försäljning öfverlagd hvad der åverkades. Sålänge denne afnä¬
mare saknades, gick skogsåverkan icke till en dylik öfverdrift. Ar
denna upgift sanningsenl., hoppas jag, att Frih. Raab, om han
äger kännedom derom, uplyser Ståndet om förhållandet.
Hr Collen har föreslagit, att landthandlare måtte åläggas alt
utgöra en viss kontingent till städerne, ehuru Utsk. likväl funnit
sig böra afstyrka förslaget. Jag anser detsamma ganska billigt,
ty om landthandlare draga vinst af sitt yrke, är det icke mer än
rätt, att de åtminstone med några afgifter bidraga till städernes
uprätthållande, eller till lindring i de Statsutskylder, hvilka åligga
städernas köpmän, som förlora sin förtjenst genom landthandlarnes
mellankomst. På grund af hvad jag nu haft äran anföra, an¬
håller jag om återremiss af betänk.
Frih. Cederström: Ehuru jag gerna vill instämma i åt¬
skilliga delar af Hr v. Harlmansdorffs framställning om landthan-
Den 20 Mars f. m.
191
delns skadlighet i allmänhet, tror jag likväl, att denna framställ¬
ning icke är tillämplig å ifrågavar. punkt, som angår den s. k.
brukshandeln. Samme talare har t. ex. ordat mycket derom, att
landthandlande ofta kunna antagas vara trasslare, de der innästla
sig i socknarne och slutligen falla fattigvården till last. Jag tror
icke, alt detta yttrande kan tillämpas å Bruksägare, hvilka äro
såsom fastighetsägare bosatte inom församlingen, och jag förmodar,
att hr von Hartmansdorffs mening icke heller varit sådan.
Då emedlertid brukshandelsrätlighet varit bergsbruksidkare af
ålder förunnad; då deras på omväxlande konjuncturer beroende
utkomst rätt väl kan tarfva en liten biförtjenst pä dylik handel;
då de för sådan inkomst otvifvelaktig! äro underkastade taxering
för bevillning, derest sådant anses drifvas i den skala att föran¬
leda någon reveny, och icke vara, såsom stundom händer, endast
ett sått alt förse underhafvanderne med förnödenheter, hvarpå
husbonden icke ens vill något förtjena; då några klagomål här¬
öfver icke försports; då det vidare måste ligga i bruksidkarens
väl förstådda interesse, alt vidmakthålla ordning och skick vid bru¬
ket, så att man icke torde böra hysa grundad farhåga, att lön-
krögeri och dylikt skall derstädes äga rum; och då man slutligen
besinnar, dels att bergsbruksidkarne gemenligen äro ägare af far¬
tyg, hvarmed stångjernet fraktas till afsättningsorterne Stockholm
och Götheborg m. fl., och dels att dessa fartyg återföra varor lill
bruket, hvilka följaktligen kunna tillhandhällas arbetarne till
Bättre pris än i släderne; så ser jag sannerligen icke, huru Hr
von Hartmansdorffs anmärkmr kunna tillämpas ä ifrågavar. punkt.
Om något enstaka inkast varit rigtadt mot brukshandeln, har det
åtminstone icke varit lätt för mig alt urskilja det i den vidlyfti¬
ga afhandling vi fäll afhöra, de utförliga anföranden, flere öfrige
talare godtfunnit afgifva. Jag vidhåller min redan yttrade åsigt,
att rättast varit, all hvarje punkt i betänk, bort särskildt utgöra
föremål för öfverläggning, helst den, enl. Ståndets beslut, måste
serskildt afgöras, då enhvar äfven kunnat serskildt för hvarje punkt,
likaväl som nu i klump, framställa sina betänkligheter. Emedler¬
tid yrkar jag bifall å denne punkt i betänk, och anhåller, att Hr
Frih. o. Landtm, ville framställa propos. härå.
Frih. von Stedingk: Jag skall hålla mig till den före¬
dragna punkten, och får tillkännagifva, alt, ehuru jag, i anledn.
af Hr von Hartmansdorffs yttrande, rör. landthandel i allmänhet,
har flere inkast att göra, jag likväl upskjuter dermed tills Utsk:s
nästa i ordning varande betänk, förekommer, ang. utsträckning af
landthandel. Vidkommande nu förevar, punkt, så uplager 6 §
1 mom. Handels-ordn. de varor, som vid bruken få försäljas.
Ibland dessa varor ingå nu specerier, kaffe och socker, och emot
dessa varors försäljning har hr von Hartmansdorff ganska mycket
ordat. Den värde talaren borde likväl ihågkomma, att det är en
betydlig skillnad emellan dessa varors försäljning vid bruken och
i handelsbodarne å landet. Det är dessutom ytterst nödigt, att
dessa varor äro vid bruken att tillgå, ty bruksfolket, som icke
192
Den 29 Mars f. m.
äger kapitaler, kommer vanligen icke oftare än en högst två gån¬
ger om året lill närmaste stad, oell det skulle således blifva gan¬
ska svårt för bruksarbetarne alt erhålla sina behof, såvida dylika
varor icke tillhandahållas dem vid bruken. Endast söndagarne
hafva de ledigt, men då närmaste stad ofta ligger 4 a 5 mil från
bruket, kan en dylik resa icke göras på dagen, och vid bruket
måste de alla dagar i veckao, med undantag af söndagen arbeta.
Det är således ganska menligt, att göra någon förändring i delta
stadgande. I öfrigt synes mig Hr von Hartmansdorff, att döma
af hans yttrande om landthandeln, föreställa sig, att allmogen icke
skulle hitta till städerne, hvarest samma olägenheter för allmogen
upstår, som vid landthandeln. På grund af hvad jag nu haft
äran anföra, anhåller jag om propos. å bifall till denne punkt.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr von Hartmansdorff har
upmanat mig, alt afgifva yttrande i denna fråga, och lika villig
som skyldig, följer jag denna upmaning, men måste beklaga, att
jag icke kan komma till samma resultat som han, emedan jag
yrkat bifall till denne och nästföljande punkten i betänk. Då nu
denne talare yttrat sig öfver betänk, i dess helhet, tillåter jag
mig äfven detsamma, troende alt vi såmedelst snarare komma till
målet, än om hvarje punkt serskildt diskuteras. Uti denna fråga
tillåter jag mig tillkännagifva den åsigt, att intet mera hämmar ett
lands förkofran än omvexling i grundsatsen uti fråga om näringarna.
Icke mera än 4 år hafva förflutit, sedan den s. k. näringsförfatlnin-
gen utkom, och den har rönt motstånd, likasom många andra
ekonomiska författningar, såsom Skiftes- och Fattigvårdssladgan
m. fl. andra. Vid alla riksdagar hafva motioner blifvit väckte, åsyf¬
tande förändringar i dessa författningar, och sådana hafva äfven
föranledt detta betänk. Den ene önskar inskränkning i redan
lemnad näringsfrihet, den andra åter utvidgning deraf, och dessa
omständigheter styrker mig i min tro, att den Kongl, författnin¬
gen är serdeles väl afpassad, enär i densamma K. M. gått en me¬
delväg emellan den ytterliga friheten och det lika ytterligare nä¬
ringstvånget.
1 anledn. af Hr von Hartmansdorffs begäran, får jag äran
vitsorda rigtigheten af hans upgift, i fråga om anledn. till den
större skogsåverkan å Böda kronopark, och det på Oland anställ¬
da uplopp. En handlande hade nemi. nedsatt sig på yttersta ud¬
den af ön, och företog sig orådet, att af öns innevånare upköpa
virke, och jag tror, hvad äfven flere förmodat, att delta bidrog
till de betydliga skogsåverkningarna, men att denna industri på
denna del af ön förut varit känd och begagnad, bevisas deraf, att
snart sagdt de fleste af sockens innevånare, hvilka upnått en
högre ålder, afljenat åverkans böter uti Slottshäktet i Calmar.
Hr von Hartmansdorff har åberopat ett skäl, för inskränk¬
ning i handelsfriheten å landet, men hvilket skäl synes mig lik¬
väl tala för en motsatt åsigt. Han har nemi. sagt, alt en stads¬
bo för honom upgifvit, det denne skall af en landthandlande för
bättre pris köpt socker och kaffe, än hvartill samma varor kun¬
nat
Den 29 Mars f. m.
193
nät i samma stad, der köparen var bosatt, erhållas. Nåväl! Nai¬
mi dessa varor nödvändigt måste i ett hushåll finnas och konsu¬
meras, så frågas om det icke är en vinst, att priset nedsätles i
följd af konkurrens. Enl. min åsigt måste en nedsättning i en
varas pris alltid blifva en statsekonomisk vinst, då den måste kon¬
sumeras. Vidare har Hr von Hartmansdorff yttrat, att socken-
nämnderne borde tillerkännas rättigheten, att förvägra landthand-
landes inflyttning i socknarne. Den värde talaren har, genom
detta påstående, visat sig fullkomligt konseqvent, ty i fattigvårds¬
frågan har han ifrat för den åsigten, att hvarje, aldrig så liten,
kommun bör kunna från sig utestänga hvarje samhällsmedlem,
som dit önskar inflytta. Jag hemställer likväl om en sådan kom-
munernes rättighet öfverensstämmer med en sann chrisllig anda.
Till lycka för landel, har denna rättighet uphört, och, enl. min
åsigt, finnes intet orimligare, än all beröfva personer möjligheten
lill utkomst, då de kunna sig sjelfve försörja. Hvar och en, som
känner förhållandet på landet, måste det förefalla besynnerligt, alt
man vill ät sockennämnderne öfverlåta rättigheten att förvägra
medborgare deras dyrbaraste rättigheter, nemi. att bo och vistas,
hvarhelst de finna för godt. Emot den punkt i betänk., hvaruti
Utsk. till k ä n n a g i f ver» att Ulsk. jemte Bevilln.- och LagUlskm kom¬
mer att afgifva serskildt betänk., rör:de bränvinsförsäljning, hafva
anmärkningar blifvit framstälde. Jag kan icke förstå annat än alt allt,
som rörer bränvinsförsäljning bör ingå i R. o. Ad:s blifvande beslut,
i fråga om försäljning af bränvin i allmänhet. I så måtto förenar
jag mig med Hr von Hartmansdorff, som jag ännu vidhåller mina
yttrade åsigter, uti den i och för bränvinsbränningslagstiftningen
nedsatte komité', nemi. att en utvidgad rättighet lill handel med
denna vara är skadlig, och jag önskar ingenting högre, än att
bränvinshandeln kunde på ett förnuftigt sätt regleras, men delta
hör icke till förevaride ämne. Hr Collén har föreslagit, att landt¬
handlande skola åläggas en viss kontingent till städerne, men
då desse handlande redan äro belagde med dryga afgifter, och
dessutom beskattas medelst bevilln., synes mig en ytterligare till¬
ökning härutinnan obillig, serdeles som de icke åtnjuta lika fri¬
heter med städernes handlande. Jag tillstyrker bifall till betänk.
Hr Rosenblad: Hr von Hartmansdorff, har vid ifrågavande
punkt vidrört nästan allt utom hvad, som står i direct samband
med betänk, eller de för detsamma till grund varande motionerne.
Han har nemi. uptagit frågan om handelsfriheten i allmänhet, och
inlåtit sig på området af del prohibiliva och mera liberala han¬
delssystemet. Utan att vilja följa denne talare i dess utflygter,
anhåljer jag likväl att få yttra några ord. Denne talare har sagt,
alt slntföljden af förbrukningen utaf utländska varor, hvilken för¬
brukning han ansett upkomma genom utvidgad landthandel, skulle
blifva den, att, då vi icke kunna gälda de utländska varor, som
lill landet införas, Bankens silfver måste gå ur landet. Jag får
likväl erinra herrme, att erfarenheten hitintills vederlagt den vär¬
de talarens framställning, ty vi hafva tillräckliga bevis öfver de
5 H. 13
194
Den 29 Mars f. m.
omvexlingar, som ägt rum, sedan Bankens silfvervexling och mynt¬
värdet blifvit återställde, så att tillflygten lill landthandeln för
sådant ändamål icke är behöflig. Gå vi deremot tillbaka till den
olyckliga period, då man till yttersta grad följde det handelssy¬
stem, för hvilket Hr von Hartmansdorff ifrar, eller med andra
ord, prohibiiivsystemet, så skola vi finna, alt just då plundrades
Bankens silfver och myntvärdet sjönk, nemi. närmaste tiden in¬
till åren 1728 och 1738, då man förbjöd all införsel till Sverige
af utländska varor, och man satte de strängaste band å all lan¬
dets täflan med städerne. Jag minnes ännu, hurusom jag i min
barndom hörde omtalas, att t. ex. en förordning skall hafva fun¬
nits, enl. hvilken klädesväfnader på landet voro underkastade slä-
derues skrån, och under denna tid eller ända till 1776 var Ban¬
ken tillsluten för all silfverutvexling. Köpare funnos icke, ty
myntet hade förlorat allt värde, och det i omlopp inom landet
varande silfrel, utgjorde icke ens 100,000 r:dr, hvilket utfördes
ur landet. Jag vill icke påstå, att detta handelssystem ensamt
föranledde detta olyckliga förhållande, men säkert är, att detta
systems förmåga, att bibehålla silfret inom landet och myntet vid
makt, ingalunda var större än eU friare handelssystems, när
man för öfrigt förhåller sig klokt. Afven den liden erfor man,
hurusom hufvudstadens handtverkare hos K. M. klagade öfver nä¬
ringslöshet, oaktadt man vidtog de strängaste åtgärder emot täflan
från landets sida med städerne. Frih. Stedingks, Ekon.Utskrs be¬
tänk. N:o 62 bifogade, reservation visar, hvilka inkomster Staten
årligen drager af den så mycket klandrade landthandeln. Desse
landthandlande hafva för deras rörelse år 1849, erlagt bevilln.
öfverstigande beloppet af sammanlagda bevilln. af handlande i 52
rikets städer.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att landthandlande sälja rus¬
gifvande drycker och, om de än icke äga rätt dertill, skola de,
enl. hans åsigt, göra det ändock, och särskildt har han upgifvit
apothekare såsom dem, hvilka synnerligast sysselsätta sig med
denna handel. Det torde emedlertid tillåtas mig, att fästa up-
märksamheten derpå, att hvarken apothekare eller landthandlan¬
de i allmänhet äro misstänkte för en slik handel, men deremot
är det en allmänt känd sak, alt uti Stockholms minutbodar, dy¬
lika varor hållas till salu. Godkänner man den grundsatsen, alt
derföre, att lagbrott kunna äga rum, inskränkningar böra i han¬
delsfriheten ske, så skulle ju i full konseqvens härmed rättast
vara att förbjuda all minuthandel. Enl. min åsigt består det verk¬
sammaste botemedlet emot öfverträdelse!’ derutinnan, alt gällande
lagar verkställas så länge de finnas. Om således den skogsåver¬
kan å Öland, hvarom Hr von Hartmansdorff nämnt, varit befräm¬
jad af landthandlande, bör väl deraf icke dragas den slutsatsen,
att alla dessa handlande göra sig skyldige till lagbrott, och denna
handel derföre böra uphöra, ty då skulle äfven af samma skäl,
minuthandel i städerne afskaffas, om handlande der på ett eller
annat sätt befrämja skogsåverkan. Hvad angår sjelfva punkten i be¬
tänk., så bekänner jag visserligen, att den icke tillfredsställer mig,
Den 29 Mars f. m.
195
men då nödigt är, att bruksarbetare erhålla sina förnödenheter
vid bruket, och jag vidhåller den grundsats, alt missbruk icke
böra hämma det iofliga bruket, tillstyrker jag bifall till punkten.
Hr F åhraeus, Olof Immanuel: Till en början får jag
förklara, att jag icke kan instämma med de talare, hvilka an¬
märkt, att Hr von Hartmansdorff gått utom ämnet, emedan enl.
min upfaltning af Hr Frih. o. Landtm:s framställda propos. och
Ståndets derå afgifna svar, den värde talaren varit berättigad, alt,
på sätt lian gjort, yttra sig öfver hela betänk.; men då jag för¬
modar, att detta Ståndets medgifvande icke varit personelt för
honom, hoppas jag, att det äfven må vara mig tillåtet, att be¬
svara denne talares anmärkmr.
Jag vill icke bestrida, att i regeln handel är ett stadsman-
na-yrke; men om en fullständig tillämpning af denna regel skall
blifva möjlig, så är det vilkor oundgängligt, att samhället vunnit
den utveckling med afseende på städernes förhållande tili lands¬
bygden, att ändamålet af stads- och landtnäringarnes fördelaktiga¬
ste vexelverkan ömsesidigt må kunna vinnas. Sålånge detta icke
är förhållandet, sålänge åtskillige och måhända de fleste landt-
kommuner inom Sverige äro belägne på ett afstånd af 5, 10 å
15 mil från närmaste stad, synes en förmedlingsåtgärd nödvän¬
dig för att tillgodose ett af landels vigtigaste iuteressen. Lägger
man i vågskålen de ömsesidiga fördelarne och olägenheterna, så
föreställer jag mig, att behofvet för landtmaunen, alt icke hafva
allt för långt till det ställe, hvarest han kan upköpa sina behof,
och afyttra sina produkter, skall finnas öfvervägande det intresse
städerne kunna äga, att icke lida intrång i deras rörelse. Latona
oss tillse, huru förhållandet var innan 1846 års Handels-Ordn.
utkom. Enl. den gamla Stadslagen, som öfverflyltades till 1734
års eivil-lag, var det landtmaunen förbjudet, att idka någon kö¬
penskap, men under tidernas lopp, hafva härutinnan ganska vä-
sendlliga förändringar tillkommit. Genom R. o. Ad:s privilegier
blef detta Stånd förunnadt, alt vid dess bruk tillhandahålla arbe¬
tare hvarjehanda förnödenhetsvaror. Detta undantag utsträcktes
i tillämpningen äfven till de bruk, som innehades af ofrälse-ägare,
och denna tillämpning vann en mångårig häfd, som af ingen åta¬
lades. Ar 1815 hlef, såsom bekant år, en friare handel med
landtmanna-varor allestädes å landet beviljad, hvarförutan under
långliga lider serskilda resolutioner blifvit af K. M. meddelade till
anläggande af öpna salubodar på landet; men bredvid dessa hade
vinningsbegäret framkallat en mängd olofliga smyghandelsanlägg-
ningar å landet, hvilka i följd ej mindre af det sätt, hvarpå de
bedrefvos, än af landlpolisens otillräcklighet, man fåfängt sökte
att utrota. Sådan var ställningen år 1846, då K. M. hade alt
pröfva och afgöra det af R. St. ingifna förslag till ny Handels-
ordning. Under sådana förhållanden, hvad var väl att göra? An¬
tingen skulle man återgå lill det i den gamla stadslagen antagna
system, och förbjuda all landthandel, hvilket erfarenheten visat
13*
196
Den 29 Mars f. m
vara omöjligt att bringa till efterlefnad, eller ock skulle man söka
att bemedlingsvis så ordna förhållanderne med varuomsättningen
å landet, alt landlmannen kunde få sina behof erforderligen fylde,
likväl med den begränsning, att städernes bestånd deraf icke äf-
ventyrades. Någon tvekan linnde icke upstå hos Regeringen, att
det sednare alternativet var, så i moraliskt som statsekonomiskt
hänseende, det enda rälta. Jag säger moraliskt, emedan det må¬
ste mera befrämja moraliteten, att raan öpnar tillfällen, att lag¬
ligen vinna utkomst, än att enahanda näringsutvägar emot lag be¬
gagnas, utan att kunna förhindras. Den stalsekonomiska fördelen
åter ligger, såsom jag förmodar, öppen för hvar och en, emedan
det måste vara en fördel för landtmannen, att på ett kortare af¬
stånd, och utan för mycken tidspillan och kostnad, få sina varu-
beliof fyllde oell sina egna produkter afsalia. Om missbruk af
denna handelsrätt ägt rum, och jag vill icke bestrida, att ju icke
så skett, lära de väl icke kunna tillvitas lagen. Runna de icke
kontrolleras eller förebyggas under tillvaron af en sådan lag, kun¬
na de det än mindre utan densamma. Om så är, att den ut¬
sträckta handelsfriheten alstrat en större förbrukning af utländska
varor, eller all dessa upslukat landimannens tillgångar, så kan
derför, enl. min åsigt, förhållandet ingalunda vara försämradl ge¬
nom lagens tillkomst; ty om denna förbrukning tillkommit på
grund af lag, kan välståndet inom landet omöjligen blifva sämre,
än om förbrukningen äger rum på sidan om lagen. Man bar
sagt, att landthandlande vanligen icke kunna försörja sig med sin
näring, utan omsider falla fattigvården lill last. Jag fattar likväl
icke, med hvad skäl man kan antaga, att fattigvården skall mera
anlitas derigenom, att rikare tillfällen till förtjenst beredas. Äf¬
venledes har man fästat Ståndets upmärksamhet på det förfång,
städerne skola lida genom den beviljade handelsfriheten. Jag får
i anledn. häraf erinra, att något förfång för stapelståderne allde¬
les icke äger rum, ty de varor, som försäljas å landet, mäste
hämtas frän desse städer, emedan landthandlande icke äro berät¬
tigade, att omedelbart från utlandet införskrifva sina varor; och,
beträffande upstäderne, hänvisar jag till Commerce-colhii årsberät¬
telser, hvaraf inhämtas, att antalet af haudlande i dessa släder,
sedan Handels-ordningens utfärdande icke oväsendtligt ökats, hvaraf
den slutsats väl bör kunna dragas, att handels-rörelsen i städerna
icke lidit någon känbar inskränkning. Likaledes har man fram¬
hållit nyttan deraf, att åt kommunerne eller sockennämnderne
lemnäs rättighet ali förvägra inflyttningar af landthandlande. Försl
och främst förekommer häremot, att det alldeles icke är gifvet, att
personer, som anlägga handel på landet, nödvändigt skola vara
främlingar, ty de kunde inom orten vara bosatte, innan de er¬
hålla handelsrätt; men om man äfven antager, all de äro främ¬
lingar, så kan väl icke ett dylikt stadgande linna rum i Handels-
ordn. utan endast i faltigvårdsstadgan, om hvilken sednare nu ic¬
ke är fråga, llr von Hartmansdorff har befarat, att genom bibe¬
hållandet af 1846 års Handels-ordn. moraliteten inom landet skall
undergräfvas. Jag har redan påpekat, att moraliteten varit satt
Den 29 Mars f. m.
197
långt mera på spel, före än efter tillkomsten af nämnda författ¬
ning, och min öfvertygelse är, att genom denna, moraliteten skall
snarare vinna än förlora. Samme talare har sagt, att den utvid¬
gade handelsfriheten, skulle föranleda oloflig försäljning af rusgif¬
vande drycker. Häremot uprepar jag äfvenledes min redan ytt¬
rade åsigt, alt man icke rimligen kan tillvila författningen fel
derföre, att den öfverlrädes, helst jag är öfvertygad, att denna in¬
nehåller erforderliga föreskrifter till förekommande af berörde
missbruk, såvida desamma af vederbörande polistjenstemän efter-
lefvas. Ytterst har man påbördat oftanämnda författning, att hon
allt för mycket utsträckt föremålen för landthandel, men det tor¬
de tillåtas mig att få uprepa dem, och jag hemställer, om icke
alla äro af beskaffenhet, att de för landtmannen äro af yttersta
vigt, med undanlag af måhända 2 eller 3 artiklar, hvilka väl for¬
dom ansetts såsom öfverflödsvaror, men som genom en mera all¬
män förbrukning, nu mera förvandlats lill nödvändighetsvaror. De
utgöras, oberäknade inhemska varor, af bomull, bomullsgarn, torr
och salt fisk, fiskredskap, frukter, specerier, stenkol, ull, och färg-
stofler, hvartill kommer kaffe, socker, the', snus och tobak. Pä
grund af hvad jag nu haft äran yttra, anhåller jag om bifall till
Utsk:s förslag.
Hr Adelborg, Anders Otto: Som liden är långt fram¬
skriden, och jag är af den tanken att Utslcs betänk, bör bifallas,
vill jag icke uptaga R. o. Ad:s tid länge med de anmärkn:r, jag
kan hafva att göra. Jag har egentligen begärt ordet derföre, att
jag mer än en gång hört en mycket aktad ledamot inom ståndet,
yttra sig på ett mycket kategoriskt, och i upfaltningen lika skeft
sätt emot landthandeln. Han har flera gånger ansett den vara
en källa till fattigdomen på landet, men, jag ber om ursägt, det
jag tror, att han i brist af praktisk kännedom om förhållandet
kommit till denna conclusion. Om R. o. Ad. tillåter, vill jag, så
godt jag förmår, framlägga principerna för denna landthandel, el¬
ler hvarifrån den utgått och det sätt, hvarpå den blifvit utveck¬
lad. Under ett lands utveckling måste lagarne förändras. Man
stiftade fordom lagar för släderne af den strängaste beskaffenhet,
hvarigenom landtmannen tvingades, att endast der afsätta sina va¬
ror, men förhållandet härmed har så småningom förändrats och
landtmannen har tillgodogjort sig fördelarne af denna förändring,
och behöfver numera inga kontroller för sina handeltransactioner.
De, som äro nödige, komma att bestå, alla andra komma fram¬
deles att springa sönder, och verkningarna deraf komma att er¬
faras inom landet. Till följd af delta förhållande har man fun¬
nit, att landthandeln numera icke bör förhindras, destoheldre, som
sådant öfverensstämmer fullkomligt med principen för en friare
handelsrörelse, och derföre, att hvar och en så godt han förmår,
må försörje sig sjelf. Hvad nu landthandeln angar, så får jag
intyga, att i min ort, förhållandet ingalunda är sådant, som Hr
von Hartmansdorff upgifvit. Der äro till mycken nytta för orten
flere landthandlande bosatte. Allmogen, som förut måst göra
198
Den 29 Mars f. m.
långa resor för afl erhålla sina förnödenhetsvaror hämla nu genom
hustrur och barn desamma från dessa landthandlande och erhålla
dem till lika {»ris som i släderne. Denne fördel lillgodokommer
egentligen de fattige, som hafva minsta tiden alt förlora, och min¬
sta tillgången på penningar att slarfva bort. Såsom bevis derpå,
att denna handel icke är ringa, får jag nämna, att den handlan¬
de, som bor nära intill mig, kan afsätta 5,000 bundlar bomulls¬
garn, och han har sagt mig, att han tilltror sig kunna afsätta
dubbla beloppet. Denna handel har haft den fördel med sig, att
mången, som icke kunnat komma till kyrkan i brist af kläder,
har härigenom fått sitt behof afhjelpt till vida bättre pris än om
han frän släderne skolat förskaffa sig dessa varor. Vidkommande
åter Hr von Hartmansdorffs yttrande, att landthandlande undersälja
städernes handlande, och tillåta sig lönkrögeri, så får jag säga, alt om
våra Landthandlande kunde uttränga utminnteringen, skulle derigenom
mycket bättre kontroll vinnas än f. n. Landthandlanden köper varor
stora qvantiteter, och kan derigenom undersälja städernes hand¬
lande. Hvad den olofliga bränvinsförsäljningen beträffar, så är
den visserligen beklaglig, men äfven om dessa landthandlande ic¬
ke finnas, befarar jag, att den icke kan undvikas. Jag är till
större delen förekommen af Hr Fåhraeus, som så innehållsrikt
yttrat sig i delta ämne, men något, som han glömde, då han
nämnde, att landthandlande betala sina attributer, var, att de
vanligen taga sina varor på kredit, och tära icke undgå att der¬
på få betala ränta, och derföre är det besynnerligt, att släderne
vilja ålägga dem någon conlingent. En utsträckt landthandel
kan medföra ganska goda följder för landet, emedan derigenom v
en ordentlig spannemälshandel kan åstadkommas. Vi hafva i vårt
land ganska få kommunikationer, och dessutom ganska svåra, och
det mäste då för landtmannen vara en fördel, om han (ill desse
landthandlande kan afyttra sin spanneraål och bränvin. Denne
kunde dä lemna dem förskotter och blifva en slags förlagsman,
hvarigenom en ordnad spanmålshandel så småningom upkomme.
Jag har visserligen mycket att tillägga, men vill icke längre up-
taga tiden, utan förnyar endast min anhållan om bifall.
Hr von Hartmansdorff: Man har sagt, alt jag icke bort
fästa mig vid denna punkt i betänk., hvilken angår bruksägares
handelsrättighet, men jag anhåller att Ståndet ville egna sin up-
märksamhet derå, huruledes man i händelse landthandel tillätes
desse, för hvilka denna rörelse icke är hufvudsak, då kan inskrän¬
ka henne för andra, för hvilka hon är det. Just delta är orsa¬
ken, hvarföre jag afslyrker ifrågavande punkt. Man har talat om
den stora lättnad, som beredes allmogen genom tillgång hos landt¬
handlare på alla möjliga varor. Denna förmenta fördel är sna¬
rare farlig, emedan jag önskar man mätte umbära den mängd af
konstlade förnödenheter, förutan hvilka man tillförene då man ic¬
ke hade frestelsen för ögonen, funnit sig rätt väl. Det förhåller
sig med tillgången å dem, som med lättheten att få bränvin.
Den, som icke bor krogen nära, kan icke skicka dit hustru eller
Den 29 Mars f. ni.
199
barn hvarje limma på dagen för all hämla drycken. Den från
krogen mera aflägse boende kommer just derföre att till egen
fromma flere dagar i veckan gå nykier. Sådana försakelser kun¬
na med den nu rådande menniskokärleken icke förlikas. Dagli¬
gen och stundligen håller man supen under drinkarens näsa, på
det han må kunna tillfredsställa sitt njutningsbegär. Man säger,
alt grundsatserna i fråga om näringsfriheten icke böra omvexlas.
Härpå hade man bort länka år 1846, då de nya näringsförfatt-
ningarne ulfärdades. Nu återstår endast alt, såsom det heter,
stämma i bäcken, innan skadan af de nya grundsatserna varder
större, än hon redan är.
Det har blifvit sagdt, att Ekon.Utsk:s nästföljande betänk.
n:o 62, skall förekomma den öfverdrift i näringsfriheten, hvilken
Utsk. velat hindra. Enl. min åsigt förhåller sig med nämnda be¬
tänk. och det vi nu förehafva till pröfning så, alt den ena stjer¬
nan öfvergår den andra i klarhet. Liberalismen öfverträffas af
socialismen. Samma förhållande synes mig äfven vara med dessa
båda betänk.-n. Man har framkastat frågan: huru skall oloflig han¬
del på landet kunna förhindras, då samma polisupsigt som i stä¬
derna saknas? Jo, det är vida lättare att hindra honom, om all
landthandel förbjudes, men tillåtes den, så kan man icke såsom
i städerna, vid inträffande öfverträdelse!', genast skicka efter Fi¬
skalen, emedan Länsmannen, hvilken på landet har motsvarande
polisbestyr, är aflägse boende, och på de flesta ställen icke ens
inom socknen. Har man en gång raedgifvit landthandel idkan¬
de, så blir tillsynen att han blott lofligen utöfvas nästan omöjlig.
Hvarföre? Jo, Ulsk:s hänvisning lill vederböra upsigt, det oloflig
handel icke bedrifves, är ungefärligen detsamma, som att tala med
den blinde om färgen.
Man har yttrat, att genom landthandel beredes-jordbruka¬
ren tillfälle ali afsätta sina varor. Jag belviflar det. Handel med
dem eller försäljning af spanmål, kött och fläsk, m. m. har länge
varit tillåten, men ännu torde ingen hafva lyckats att af den lill
landthandlare försälja något betydligare belopp. Hvem som vidare
gör försök dermed, får otvifvelaktigt erfara sanningen häraf. Så¬
som skäl för landthandelns bibehållande har blifvit anfördt, att
han vore ett försfirjningsmedel. Det torde sällan inträffa, att landt¬
bom- sysselsätta sig med denna näring, utan det är stadsboer,
hvilka flytta ut på landel, för att der bedrifva handel. Vida
bättre vore, om desse, hvilka sakna sysselsättning, utvandrade till
Amerika eller annorstädes, innan de blifvit fatiighjon här hemma
eller förderfvat andra, än att deras utvandring sedermera sker.
Hr Fåhrasus, hvilken yttrat sig emot mig med mera hofsamhet
än öfrige talare, måhända derföre, att han äger mera sakkänne¬
dom, har sagt, att de handlande ökats, sedan de af honom kon-
trasignerade näringsförfattningarne utkommo. Det tror jag nog,
ty det ligger i sakens natur, att ju större frihet man lemnar,
desto flere begagna sig deraf, men del är äfven en sanning, att
ju flere de handlande blifva, ju mindre afsättning får en hvar,
och ju fattigare varda de. Följaktligen bör man icke räkna huru
200
Den 29 Ma i s f. m.
många handlande man har, nian lillse hurudane de äro. Den,
som är ledamot i Kammar-rätten, förnimmer om icke dagligen,
åtminstone någon gång i veckan, de betydliga afkortningar, som
i krono-räkenskaperna måste göras af svaga eller afsigkomne hand¬
landes utskylder. Slutligen har man förmodat, att moraliteten
inom landet blifvit förbättrad genom de nya näringsförfattnin-
garne, och alt hon dittills varit af gällande lagar motverkad. När
hos R. o. Ad. fråga förekommer om anslag till fångvården, lärer
det nogsamt nplysas, huruvida moraliteten af- eller tilltagit. Jag
fortfar i min anhållan, att Ståndet ville återremittera denna punkt,
emedan, om lian godkännes, jag icke ser, huru R. o. Ad. skall
kunna återremittera någon af de öfriga, som likväl erfordra en
dylik åtgärd.
Gr. Björnstjerna, Garl Magnus: Diskussionen har re¬
dan tagit den vändning, jag förutsåg blifva en följd af R. o. Adis
beslut, alt diskutera hela betänk, i klump. Jag ernar icke så förfara,
ulan håller mig endast till den föredragna punkten. Hvar och
en, som känner förhållandet med våra bruk, och' deras långa af¬
stånd från städerne, måste erkänna nödvändigheten, att den bru¬
ken nu tillkommande handelsrättighet bibeliålles. Jag känner ett
bruk, hvars arbetspersonal upgår till 1000 personer. De kunna
icke undvara de varor, hvarmed bruksägaren eger alt tillhandagå
sina arbetare, och det är således af högsta vigt, att denna rättig¬
het fortfarande til lerka n nes bruken, och derföre anhåller jag om
bifall till punkten.
Hr Printzensköld: Hr Adelborg har anfört ett skäl för
bibehållandet af landthandeln, som jag anhåller att få besvara.
Ilan har nemi. sagt, all städerne icke lida af landthandeln, eme¬
dan köpmännen i städerne, af hvilka landthandlande taga sina
varor, betinga sig så dryga priser, att de derigenom godtgöra sig
den befarade förlusten af landthandlande. Om så är, frågar jag,
af hvilken skall landlhandlanden taga sitt igen? Månne icke så¬
dant sker på landtmannens bekostnad? Det ligger i sakens natur,
att ju flere händer en vara måste genomgå, ju dyrare blir hon.
Det är äfven tydligt och klart, att just derigenom, att varan lä¬
ges på kredit, och den som tager, likaväl måste förtjena, som den,
hvilken lemnar henne, hon alltså måste blifva dyrare, än om hon
köpes i första hand, och landtmannen, sora köper af landthand-
landen, är altså den, som får betala henne dyrast.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstäide, om R. o. Ad. bifölle hvad
Utsk. uti 3:dje punkten af ifrågavar. utlåt, tillstyrkt, samt då här¬
vid ropades starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott
sig finna att ja varit öfvervägande.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., enär tiden långt fram¬
skridit och ännu 5 punkter af förevar, utlåt, voro oafgjorde, hem¬
stäide om R. o. Ad. behagade till eftermiddagens plenum upskjuta
den återstående pröfningen af detta ärende, anmälde sig och yttrade
Den 29 Mars f. m.
201
Hr Bråkenhjelm: Jag hade föreställt mig, att diskussio¬
nen var slutad, och alt propos. på de öfriga punkterne kunde
framställas.
Frih. Cederström: Till följd af den åsigt, jag redan i bör¬
jan af diskussionen öfver 3:e punkten yttrat, har jag vid dess ven¬
tilerande endast velat fästa mig vid samma punkt, och derutinnan
tillkännagifvit hvad jag anser rättast vara, men ingalunda ansett
mig tillsländigt alt följa de exempel, som jag i formelt hänseen¬
de ogillar, i alt yttra åsigter, som röra påföljande punkter. Alltså
har jag väntat tills den 4:e punkten blefve ordentligen till pröf¬
ning föredragen, förrän jag derom mig yttrade. Jag är nemi. i
fråga om sislberörde punkt beredd på att delgifva det höglofl.
Ståndet eli längre anförande, hvilket jag likväl, enär det natur¬
ligtvis är mera upmuntrande alt tala lill ett ankommande, än lill
ett aflågande auditorium — heldre skulle önska få afgifva i efter¬
middagens plenum. Har 11. o. Ad. tålamod att höra mig nu straxt,
så välan, jag finnes på min post; skulle eftermiddagen anses tjen-
ligare för 4:de punktens behandling, desto bättre i min tanke.
Vördsammast har jag ansett mig böra omnämna detta med för¬
klarande, att om R. o. Ad. önskar nu fortsätta plenum, jag om
den nästföljande punkten är redebogen alt yttra mig genast.
Hr von Hartmansdorff: Del kan väl hända att Ståndet
bifaller della betänk, på sätt som skedt med den föreg:de punkten;
men är det väl skäl, då en ledamot förklarat sig, hafva eli längre
anförande i ämnet att föredraga, att vid den långt framskridna
timman här qvarvara för att detsamma åhöra, och månne det icke
är bäst, att upskjuta med föredragningen på sätt Hr Frih. o. Landtm,
föreslagit.
Uppå härefter framstäld förnyad propos. beslöts att med pröf-
ningen af återstående delen af förevar, utlåt, skulle anstå till ef¬
termiddagens plenum; hvarpå II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 29 Mars 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m., samt pleni-prot:n
för d. 8 dennes f. och e. m.
202
Den 29 Mars e. m.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Ban-
UoUtsk. efter
N:o-2114, Hr Nordensvan, Otto, hvilken, invald i nämnde
Utsk. under 14 dagar från d. 24 Mars för n:o 1196, Hr Bäärn¬
hjelm, Fullm. Frih. Fleetwood, Carl Gustaf, samma plats sig af-
sagt, och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1675, Hr Adlerbjelke, Fullm. Hr Bogeman, Joban
Ludvig.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 22
och 26 dennes på bordet lagda utlåt, n-.o 61, i anledu. af väckte
förslag om inskränkning i den genom Kongl. Förordn. d. 22 Dec.
1846, beviljade frihet att ä landet idka handel m. m.
Härvid förekom:
4:de punkten, ang:de väckt förslag dels om rättighet för
Sockne-nämnd, att öfver ansökningar om handelsrättighet å
landet få sig yttra, samt dels om föreskrift, alt de ansök¬
ningar, hvilka Sockne-nämnd enhälligt afstyrker, malle af
K. Befhde afslås.
Frih. Cederström, Rud.: Att tankarna rör. landthandelns
skadlighet eller gagnelighet äro delade, det hade R. o. Ad. re¬
dan denna f. m. ymniga tillfällen att erfara. Sådant är också
naturligt, då denna fråga berör några af statsekonomiens vig tiga¬
ste beståndsdelar, och ytterligare, enär erfarenheten i frågan om
landthandelns införande i riket, är serdeles obetydlig, i thy att
denna landthandel först för några år sedan inom riket tilläts. Jag
anhåller alt få inför R. o. Ad. updraga en liten historik öfver
frågans behandling från och med nästl. riksdag. Vid densamma
föreslogs af en min hedervärde landsman och vän, Riksdagsfull-
mägtigen Jonas Christofferson från Wermlands län, några correc-
liver mot de olägenheter, som landthandeln enl. hans förmenan¬
de icke underlät att medföra. Hans motion i ämnet var mycket
sträng. Han yttrade nemi. dervid: ”alt han insåg det olämpliga
deri, alt åt K. Befhde blifvit öfverlemnad beslutande rätten, i frå¬
gor om handels-rältighets meddelande å landet, utan alt den för¬
samling, som spekulanten behagar välja för sina industriföretag,
eger den ringaste rättighet att motverka eiler förhindra emotta¬
gande! af en sådan gäst hos sig, om han än vore aldrig så öf¬
verflödig för kommunen, ja till och med skadlig för densamma.
Den vinst, en dylik handlande, till en början åtminstone skördar,
frammanar snart hos flera den lätt väckta vinningslystnaden, hvar¬
igenom med liden måhända hvarje by, som är af någon bety¬
denhet, skall blifva försedd med dylika etablissementer, då försam¬
lingen icke har någon utväg att sådant förhindra. Dessa hand¬
lande skola blifva ännu mer besvärliga och skadliga än den gamla,
så ofta öfverklagade gårdfarihandel, den var åtminstone ambu¬
latorisk, de blifvande köpmännen komma deremot att vara fasta,
Den 29 Mars e. m.
203
ja framt de af sig sjelfva kunna bestå. Följden blifver, att de
komma alt utarma landet genom sina lyxartiklar, hvilka förut hos
allmogen varit mindre kända, men blifva genom vanan och det
allmänna bruket olyckligtvis ett behof.” Och har motionären til¬
lika fästat upmärksamheten å det förhållande att, då vi lyckligtvis
äga allvarsamma lagar emot missbruk af bränvinsförsäljning, fin¬
nas andra spirituösa drycker, hvilka enl. motionärens tanka äro
mångdubbelt skadligare än bränvinet, emedan de föra lill samma
mål, nemi. rus, och kosta många gånger mera, emot hvilkas all¬
männare spridande jemväl vore nödigt att sätta någon gräns; i
betraktande hvaraf och det då dertill komme, att församlingarne, enl.
fattigvårdslagen, måste ovillkorligen besörja fattigvård för alla de¬
ras innevånare, utan afseende, huruvida dessa varit nytlige eller
skadliga för samhället, motionären ansett sig äga fullt skäl att fö¬
reslå den ändring uti ifrågavar. §, ”alt det må bero antingen på
socknenämnden eller i sockenstämma afgöras, om någon dylik
handel, som den förutnämnda, får inom samma socken anläggas
eller ej, och följaktligen afgöras, huruvida de redan anlagda må
tillåtas fortsätta eller icke.” Uti denna motion instämde åtskili¬
ge riksdagsmän, och det synes således gifvet att den belåtenhet,
som från vissa håll förmenas äga rum, i följd af landlhandelns
införande, åtminstone icke är på alla ställen rådande. I anledn.
af denne motion kom Ekon.Utsk. i dess betänk. n:o 97, till det
resultat: ”att Utsk. väl icke kunde instämma med motionären deri,
att sockenstämma eller sockennämnd skulle kunna till kraft och
verkan, uphäfva redan gifna resolutioner å handelsrättighet å lan¬
det”, men deremot ansåg Utsk. lika med motionären, ”billigt, att
kommunerna äga beslutanderätt i frågor om nya handelsbodars
anläggande å landet, så att tillstånd dertill icke må af K. Befhde
meddelas, förrän kommunen haft tillfälle alt yttra sig så väl öf¬
ver gagneligheten af handelsrättighetens medgifvande, som öfver
sökandens frejd; hvadan Utsk. tillstyrkte alt R. St. hos K. M. i
underd. ville anhålla, att uti 25 § Handels-ordn. stadgas mätte,
det K. Befhde icke må ega att meddela tillstånd till handelsbods
anläggande å landet, innan den församling, inom hvilken han¬
delsboden är ämnad att anläggas, öfver ansökningen derom hörd,
dertill på sockenstämma lemnat sitt bifall.”
Om Ständerna hade gått in på en sådan åsigt, och K. M.
dertill gifvit Sitt nåd. bifall, då tror jag, att man hade kommit
till ett klart resultat i saken, så till vida ålminslone, alt i de or¬
ter, som äro långt aflägsna, och der kommunikationerna äro be¬
svärliga, samt så vida den sökande tillika ägde god frejd, och åt¬
minstone, efter vanlig mensklig beräkningsförmåga, något hinder
deremot i ortens intresse borde befaras, der skulle väl församlin¬
gen icke heller sätta sig emot en sådan inflyttning. Men på an¬
dra orter, och under andra förhållanden, kunde väl hända, att
församlingarne sade nej, och då inträffade icke heller de elaka
följder, som icke kunna uteblifva, när handelsbod inrättas der
den icke behöfde eller borde vara. Det åberopade betänk, blef
äfven af BondeSt. oförändradt bifallet; jag lägger icke ringa vigt
204
uen 29 Mars e. m.
pä detta förhållande; men R. o. Ad. återremitterade betänk, ef¬
ter gjorda anmärkn:r. Jag påminner mig mycket väl den gan¬
ska vidlyftiga diskussion, som här vid berörde tillfälle fördes, och
hurusom åtskilliga Landsh:r med all ifver sälte sig emot försla¬
get, påstående att det skulle medföra en slör inskränkning i de¬
ras pröfningsrätt. Hr von Hohenhausen hade likväl den förmed¬
lande åsigt alt sockenstämma borde få yttra sig öfver huruvida
handelsbod inalles finge inom församlingen anläggas eller icke;
hvaremot han trodde sockenstämma obehörig alt förneka en
person hvad den ville bevilja en annan; emellertid hände sig att
Preste- och BorgareStm beslutade, att slutorden: ”öfver ansöknin¬
gen derom hörd, dertill på sockenstämma lemnat sitt bifall”
skulle ändras tilt ”öfver ansökningen derom blifvit hörd.” Utsk.
hemstälde då, i dess betänk. n:o 118, till de öfriga StåndeD, om
de icke ville förena sig med hvad Preste- och BorgareSt n sålunda
öfverenskomma. Ständernas beslut blef derefter sådant. som det
af Exp.Utsk. i dess sedermera godkända skrifvelseförslag n:o 181
synes, och som var af följande lydelse, rör. Handels-ordn:s § 25:
— ”Då genom föreskriften i denna § blifvit åt E. K. M:s Befh:de
öfverlemnadt att besluta om handelsrättighets meddelande å lan¬
det, utan att den församling, som härvid komme i fråga, egde i
ämnet sig utlåta, men R. St. ansett billigt, att kommunerna hö¬
ras i frågor om nya handalsbodars anläggande å landet, så alt
tillstånd dertill icke må af E. K. M:s Beflude meddelas, förr än
efter kommunen baft tillfälle att yttra sig, så väl öfver gagne-
ligheten af handelsrättighetens medgifvande, som öfver sökandens
frejd, få R. St. alltså hos E. K. M. i undenhhet anhålla, att uti
25 § Handels-ordn. stadgas malte, det E. K. M:s Befhtde icke må
äga alt meddela tillstånd till handelsbods anläggande å landet, in¬
nan den församling, inom hvilken handelsboden är ämnad att
anläggas, öfver ansökningen derom blifvit hörd.”
Sedermera inträffade att K. M. efter mottagandet af denna
underd. skrifvelse, genom nådig kungörelse af d. 18 Januari 1850
föreskref: ”att då någon sökt tillstånd till handelsidkande å lan¬
det, del åligger K. Beflude att genom delgifvande af ansöknings-
handlingarne lemna sockne-nämnden i den församling, der han¬
deln skulle komma att idkas, tillfälle att öfver ansökningen sig
yttra inom en månads lid.” Delta har Utsk. för sin del ansett
vara lillfylleslgörande för bevarandet af församlingarnes rätt i
detta hänseende. Men härutinnan tror jag alt Utsk. begått eli
misstag. Sockne-nämnden utöfvar visst eli slags chefsskap öfver
församlingen, men dels består den ju endast af några få försam¬
lingsledamöter, och dels bör anmärkas hurusom på många orter,
anses det alldeles icke såsom något önskvärdt förtroende, att till
ledamot af socken-nämnden blifva vald, utan motsträfvar man
fastmera med alla krafter detsamma; hvadan följaktligen händer,
att sedan några redbara personer en gång påtagit sig denna be¬
fattning, så finna de snart huru föga stöd de hafva, huru föga
det är dem tillfälle öppet till nyttiga företags genomdrifvande,
alltså skynda de alt vid tillfälle afvältra denna börda från sig,
Den 29 Mars e. ni.
205
hvarefter den stundom faller i händerna på personer, som icke
alltid äro de insigtsrikaste. Att antaga för princip, att i dessa
få personers händer öfverlemna de rättigheter, som egentligen
från början man åsyftat, höra af församlin garf le åtnjutas, finnér
jag således icke tillfyllestgörande. Det kan väl hända att på soc¬
kenstämma ett och annat ärende kan halka förbi menighetens
upmärksamhet, men jag är öfvertygad derom, att hvarje fråga,
sådan som den förevarande, för ingen del skall undfalla försam¬
lingen. Då man icke åsyftar komma längre än blott dertill, att
menigheterna på laglig sockenstämma, men ej endast deras
delegerade i socken-nämnden må blifva hörde, enär man icke
med hopp om framgång tror sig kunna bringa det vidare, så sy¬
nes man visserligen desto mindre hafva gått längre än hvad bil¬
ligheten medgifver. Till följd häraf hemställer jag att R. St.
äfven denna gången malte förena sig om ett sådant resultat, som
det Ekon.Utskrs vid förb riksdag under n:o 118 aflålna betänk,
innehåller, och som äfven blef Ständernas beslut.
Det är för öfrigt — hvilket ej må förbises, — bland all¬
mänheten rätt stor ovilja på vissa orter mot landlhandeln. Blefve
denna allmänhet försatt i tillfälle att få yttra sig i saken, så torde
måhända någon del af denna animosilel försvinna, åtminstone på
de orter, der den med mindre skäl yppat sig. Jag ser heller icke
något ondt deruti, att de socknar, som i särskilda lokala förhål¬
landen hafva grundade orsaker alt från sig vilja afhålla en för
dem skadlig landthandels inrättande, få tillfälle att praecavera sig
mot dylikt.
Jag kunde hafva mycket att tillägga om jag, på sätt jag för¬
ut ämnade, ville ingå i en allmännare granskning af ämnet, men,
vid närmare eftersinnande har jag trott mig böra med flit und¬
vika att vidröra den ur statsekonomisk synpunkt hämtade behand¬
lingen af frågan, enär den har allaredan blifvit på f. m., ehuru
vid en mindre tjenlig punkt anbringad, ganska vidlyftigt och, som
jag förmodar, grundligt framställd.
För att icke förhasta mig på något sätt i frågans bedömande,
anser jag densamma höra återremitteras, på del Utsk. finge taga
i betraktande huru de åsyftade kontrollerne på lämpligaste sätt
må i författningen inflyta, Anhålles således om propos. på åler-
remiss af denna punkt.
Gr. Lagerbjelke Gustaf: Det är enl. HandelsOrdn. hvars
och ens rättighet att, då han är väl frejdad, kan läsa, skrifva och
räkna, m. m. dylikt, få rättighet att idka handel. Om nu ansök¬
ning af en sådan person göres, och församlingen icke har något
att mot hans person i dessa afseenden anmärka, men väl andra
mycket goda skäl finnas, hvarföre en landthandel på denna ort
vore ganska skadlig, eller hvarföre denna person vore otjenlig,
så äger likväl K. Bef:h:de icke att mot författningen vägra in¬
rättandet af samma landthandel oaktadt alla dessa goda skäl der¬
emot voro gifna. Jag skulle derföre föreställa mig att om något
skulle vinnas, K. Befdude borde erhålla rättighet att, sedan för¬
206
Den 29 Mars e. ra.
samlingen blifvit börd, efter sig företeende omständigheter, be¬
stämma om landthandel skulle af den sökande få idkas eller icke,
och på det att något afseende på denna enl. min tanka temme¬
ligen vigtiga omständighet måtte fästas, anser jag mig böra vörd¬
samt anhålla om återremiss å denna punkt.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hade verkligen väntat
att Hr von Hartmansdorff skulle begära ordet för all, i konse¬
qvens med hvad han i f. m. förklarade, nemi.: ”att R. o. Ad., i
händelse 3:dje punkten, sorn då var under diskussion, bifölls, icke
kunde undgå att bifalla de följande,” nu yrka bifall till den före¬
varande. Men då så icke har skett, och ingen annan begärt or¬
det, ber jag att till vederläggning få uptaga hvad de begge före-
g:de talarne om denna punkt yttrat för att dermed ock motivera
min begäran om bifall till densamma. Frih. Cederström bar begärt
återremiss, för alt få en ändring af orden i författningen af d. 18
Jan. 1850. Der står: ”att då någon sökt tillstånd till handels
idkande å landet, det åligger K. Ref:h:de alt genom delgifvande
af ansökningshandlingarne lemna sockne-nämnden i den försam¬
ling, der handeln skulle komma att idkas, tillfälle att öfver an¬
sökningen sig yttra inom en månads tid.” Frih. Cederström har
åberopat hvad en af hans vänner vid förlidne riksdag i detta af¬
seende motionerat, att nemi. del måtte beta, att socknen på
sockenstämma skulle derom få uttala sin åsigt, och yrkat åter¬
remiss med påstående att hela socknen i st. f. sockne-nämnden
måtte höras. Jag ber att få fästa upmärksamheten på den om¬
ständighet, att motionären endast har yrkat den förändring att
sockne-nämnden måtte få rättighet att säga helt och hållet nej
till en dylik landthandels inrättande, och således icke väckt fråga
om socknens hörande på sockenstämma. Jag föreställer mig så¬
ledes att motionen icke gifvil anledn. till den förändring, Frih:n
förslagit. En sådan förändring anser jag i allt fall icke ändamåls¬
enlig. Frih. Cederström har sagt, att sockne-nämnderna icke äro
af den betydenhet i allmänhet, att man kan hafva förtroende till
deras omdömen. Om också Frih:n har rätt deri, att sockne-nämn-
derne ej i allmänhet hafva det anseende, de borde hafva, ser jag
icke skäl för lagstiftare alt söka nedsätta dem ännu mera. Och
det är klart, att ju mer man fråntager dem de attributer de
äga f. n., ju mer skola de sjunka i anseende. Jag hade före¬
ställt mig att det deremot borde vara af vigt att, om man vill
åstadkomma några municipala inrättningar i landet, gifva någon
betydelse och något inflytande åt dem vi ega, och tror derföre
det varit välbetänkt, att just till sockne-nämnden och icke till
socknens utlåt. , på sockenstämma denna fråga blifvit öfverlåten.
Hvad beträffar skälet för Gr. Lagerbjelkes anhållan om återremiss
nemi. yrkandet att K. Bef:h:de skulle få pröfningsrätten af an¬
sökningar om handelsrättighet, ber jag alt få fästa upmärksam¬
heten på ordställningen i (örevar. betänk., som icke lärer kunna
vara något misstag, den lyder sålunda. ”Och då K. Bef:h:de i
afseende å beviljandet af ansökning om handelsrättighet å landel,
Den 29 Mars e. m.
207
i allt fall eger pröfva en sådan ansökning, efter lag och sakens
beskaffenhet, samt hvar och en, som med K. Bef:h:des beslut är
missnöjd, äger etc.” Således måtte K. Bef:h:de redan ega den
pröfningsrätt, som Gr. Lagerbjelke sökt alt åt dera bereda. Jag
tror derföre att äfven i detta afseende det är alldeles öfverflödigt
alt begära återremiss, utan slutar med hvad jag började, alt nemi.
yrka bifall till punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I anledn. af den an-
märkn. som Frih. Raab gjort derom, att det beslut hvaruti R. o.
Ad. i den näst föreg:de punkten stannat, skulle lägga hinder i
vägen för ett annat beslut i nu förevar, fråga, tager jag mig fri¬
heten erinra derom, att den frihet till handels idkande, som Bru¬
ken haft, och ännu åtnjuta, hårleder sig icke ursprungligen från
den nu gällande Handels-Ordn. af 1846, ulan är vida äldre.
Denna handel tilläts redan genom K. Brefvet d. 23 Maj 1700
och Bergs-collegii deruppå grundade cirkulär, af d. 21 Junisam¬
ma år, och rättigheten stadfäslades vidare genom K. Resohn på
städernas besvär d. 16 Ociober 1723. Denna frihet innefattar
icke, på sätt en talare på f. m. yttrat, något R. o. Ad:s privile¬
gium, ulan den är en Bruken i allmänhet tillerkänd rättighet, och
den omnämnda resolutionen i anledn. af städernas besvär, deruti
städerna hade yrkat uphäfvande af en sådan rättighet, innehåller
tydligen i 44 §: ”att förordningen af 1700 ang:de Brukspatro-
nernes handel, med hvad sedermera år 1722 i förmåga af samma
förordning kunde vara resolveradt, kunde icke ändras och rubbas,
emedan den lände lill bergslagens samt hela landets och menige
allmogens nytta och beqvämlighet.” Det var således icke med
afseende på någon delta Ståndets fördel, som tillåtelsen först be¬
viljades. Detta i förbigående sagdt. Det beslut, hvari R. o. Ad.
i den förr omnämnda frågan stannat, har således blott innefattat
ett bibehållande hufvudsakligen af ett uråldrigt bruk, hvilket icke,
så vidt kändt är, gifvit anledn. till några klagomål innan genom
1846 års Handels-Ordn., en utsträckning deråt lemnats, hvarigenom
handeln blifvit utvidgad till artiklar, som icke egenteligen ansetts
vara oundgängeligen nödvändiga för landtmannen. Hvad den nu
föredragna sednare punkten i Utsk:s betänk, beträffar, får jag för¬
ena mig med dem, som yrkat återremiss. Frih. Raab har visser¬
ligen i anledn. af Frih. Cederslröms anmärkn., att sockenstämma
borde lemna tillfälle att öfver ansökningarne höras, gjort den in¬
vändning att motionärens framställning icke skulle hafva en så¬
dan utsträckning utan endast åsyfta, all sockne-nämnden skulle få
veto i frågan. Jag tager mig då friheten bedja Frih. Raab ge¬
nomläsa 3:dje sidan i betänk., der det slår, ”att uti § 25 efter
orden: finnes laga hinder mot bifall till ansökningen ej förekom¬
ma,” följande mening borde tilläggas: ”samt församlingen, der
handelsboden skall öpnas, densamma tillstyrkt” etc. Det är så¬
ledes församlingens tillstyrkande, som motionären begärt, och icke
sockne-nämudens. Motionen ger således full anledn. till den
framställning, som af Frih. Cederström har blifvit gjord. Lika
208
Den 29 Mars e. m.
med sistnämnde talare tror äfven jag alt tankarne om lämplig¬
heten eller skadligheten af den ifrågasatta landthandel äro myc¬
ket delade. Jag heratar till denna åsigt bland annat anledn. af
de officiella yttranden, af åtskilliga sockne-nämnder i Wester¬
göthland genom deras ordf:r, hvilka vi hade tillfälle att förlidne
sommar, (jag tror i Augusti månad), läsa i den största af Stock¬
holms dagligen utkommande tidningar, och uti hvilka yttranden
förekommo klagomål öfver de olägenheter, som der i orten af
landthandeln hade försports. Något stöd för den åsigten, att
tankarne i allmänhet äfven kunna vara något annorlunda, än hvad
en talare pä f. m. upgifv.it vara förhållandet i hans ort, hämtar
jag äfven deraf, att, efter hvad för mig upgifvits, PresteSt. har
återremitterat denna punkt af betänk, just med afseende på de
olägenheter, sorn ledamöterne af nämnde Stånd på närmare håll
än andra haft tillfälle att af den utsträckta landthandeln iakttaga.
Den förändring, som Gr. Lagerbjelke föreslagit, torde icke heller
sakna skäl för sig. För närvarande är K. Bef:h:des rättighet att
förneka en person, som söker tillstånd till handels idkaude på
landet inskränkt till den enda händelse, ”såvida laga hinder möta.”
Sockne-männens eller Sockne-nämndens utlåt, blir derföre teme-
ligen utan effekt, såvida icke några i författningen åberopade laga
hinder kunna af dem upgifvas, och dessa laga hinder bestå der¬
uti, om den sökande icke skulle äga Svensk medborgarerätt, icke
hafva begått Herrans Heliga Nattvard, icke råda öfver sig sjelf
och sin egendom, icke äga god frejd, eller icke kunna skrifva
läsligt eller räkna qvatuor species i enkla tal och bråk, samt icke
föra bok eller räkning på det för handel i allmänhet vanliga sätt.
Det står icke ens påbjudet alt eller hvar den sökande skall af¬
lägga prof på de föreskrifna färdigheterne. Funnes ett specimi-
nerande i dessa delar inför soekne-nämnden stadgadt, så kunde
sockne-nämnden, då den skulle afgifva yttrande öfver gjord an¬
sökning lill handels-rätlighct, till äfventyrs vela något mera om
sökanden, än som nu i allmänhet är fallet. I stad skall dessutom
den sökande hafva vunnit burskap å handeln, och i denna om¬
ständighet ligger en kontroll, som saknas på landet. I stad äro
äfven de andra handlanderne, sorn' der finnas, i tillfälle att ut¬
öfva en hälsosam kontroll öfver nykomlingen. På landet återigen
inträffar ofta att den handlande, som der sig bosätter, blir ensam,
och derigenom upstår äfven ett lältadt tillfälle för honom alt
taga sig friheter, hvilka i anseende till den i stad rådande kon-
kurens icke derstädes kunna äga rum. Della är enl. min tanke
ett ökadt skäl för alt en större noggrannhet ia kila ges i afseende
på val af personer, åt hvilka rättigheter till handels idkande på
landet uplåies. Jag kan således icke annat, än anse både att
sockenstämmas hörande vore lämpligt, och att den af Gr. Lager¬
bjelke föreslagna utvidgade pröfningsrätt för K. Bef:h:de skulle
kunna medföra nytta, och förenar mig derföre med dem, som be¬
gärt återremiss af denna punkt.
Frih. Cederström: Gr. Mörner har redan antydt allett
mistag
I)en 29 Mars e. m.
209
misstag eller förbiseende blifvit af Frih. Raab begånget, medelst
förklarande, att man icke skulle äga rättighet att numera föreslå
en så beskaffad förändring, som församlingens hörande på socken¬
stämma, enär Jonas Christoffersson icke detsamma yrkat. Ty då
man vänder bladet tillbaka så synes tydligt af hvad Gr. Mörner har
sagt, att, ”då kommunernas trefnad samt ekonomiska och mora¬
liska välfärd äfventyrades genom införandet af denna handel,
tycktes billigheten fordra att hvarje kommun lemnades tillfälle
att yttra sig öfver de ansökningar om tillstånd, att inom den¬
samma idka handels-rörelse, som hos vederbör, embetsmyndighet
gjordes, men ett sådant tillfälle vore i nämnde författning kom¬
munerna icke lemnadt,” icke något hinder i Riksd.Ordn. före¬
finnes mot den behandling jag föreslagit. Frih. Raab hade hop¬
pats på bistånd af Hr von Hartmansdorff, i anleda, af dennes
yttrande på f. m., såsom Frih. Raab upfattat detsamma, så att
nemi. R. o. Ad. icke skulle kunna efter att hafva bifallit den
3:dje punkten, annat än bifalla de påföljande. Så hafva dock
icke orden fallit, så vida jag eljest rätteligen dem upfattat. De
inneburo nemi. för mina öron endast ett befarande, men icke
en förutsägelse eller ett förklarande af hvad besagde ledamot
för sin del ansåge rätt. Men äfven om jag häruti misstagit mig,
hvad bevisar det i hufvudsaken? Ganska föga; ty den värde
ledamoten må för sin del förklara, befara eller anse förhållan-
derna huru honom bäst synes, den omständigheten, att han så
befarar eller anser, måtte väl icke ensamt utgöra skäl för R. o.
Ad. att ovillkorligen rätta sig derefter. Jag har dessutom redan
i f. m. haft tillfälle fästa husets upmärksamhel derpå, att Hr von
Hartmansdorff mindre riktigt lämpat på brukshandeln allt hvad
lian sagt om landlhandeln, då likväl förhållandet är, att de fleste
af de olägenheter, som torde ligga landthandeln till last, icke
inträffa med brukshandeln. För öfrigt och jemte det jag funnit
Gr:ne Mörners och Lagerbjelkes i ämnet denna afton afgifna fram¬
ställningar ganska förtjenstfulla, anser jag likväl ärendet icke
lämpligen böra nu genast definitift afgöras; utan synes mig rät¬
tast, alt Utsk., som från början behandlat denna sak, må laga i
gemensamt öfvervägande allt hvad som blifvit framställdt rörrde
densamma; för hvilket ändamål, återremiss af mig fortfarande och
vördsamt yrkas.
Gr. Lagerbjelke: Jag är till det väsendtligasle förekom¬
men af Gr. Mörner, och ber alt med honom få instämma. Frih.
Raab har mot mitt förslag andragit, alt K. Bef:h:de redan ägde pröf-
ningsrätt. Det är godt och väl att han det har, men han får
icke pröfva annat, än huruvida laga binder förefinnas, och huru
beskaffade dessa laga hinder äro, har Gr. Mörner redan visat. Om
något af dessa hinder icke föreliunas, så får K. Bef:h:de icke säga
nej. Huruvida åter ett sådant laga hinder förefinnes eller icke,
det torde K. Bef:h:de vara lika qvalilicerad att på förhand veta,
som någonsin sockne-nämnden eller församlingen. Onödigt är
5 II. ' J4
210
Den 29 Mars e, m.
således att remittera frågan till soknenämnden eller församlingen,
för att få eli utlåt, om huruvida något sådant laga hinder möler
eller icke. Om återigen församlingen företager sig alt pä aldrig
sä goda skid afstyrka bifall lill ansökningen, men dessa skäl ligga
utom de af Gr. Mörner upräknade laga hindren, så får K. Beflnde
icke derpå göra afseende. Om någon nytta med församlingens
hörande skall vara förenad, så måste K. Befhides pröfningsrätt
utvidgas, och det är detta jag föreslagit. — Det är godt och väl
att en person, så snart han kan upfylla de föreskrifua vilkoren,
hör få försörja sig genom handel, men om man erkänt alt landt¬
handel är af den beskaffenhet, alt det sätt hvarpå den bedrifves
lätteligen kan blifva till större skada än nytta, och tillkännagifvit
delta erkännande derigenom, att man önskar det församlingatne
mätte höras, innan sådan handel får inrättas, så mäste man ock¬
så gifva någon effekt åt hvad församlingarne säga, derigenom att
man medgifver K. Befhide rättighet, att, efter sig företeende om¬
ständigheter tillåta eller icke tillåta denna landthandel, enär K.
Befh:de f. n. endast är en kontrollant huruvida sökanden upfyllt
de i Handels-Ordn. stadgade, obetydliga vilkoren. Jag anser såle¬
des nödvändigt att K. Beflndes pröfningsrätt utvidgas, så att han
må kunna göra något afseende på de goda skäl, som af försam¬
lingarne kunna anföras; hvarföre jag förnyar min vördsamma an¬
hållan om ålerremiss af denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag anhåller om
ålerremiss, på det ali Utsk. må sättas i tillfälle att än en gång
öfverväga motionärens förslag, att till 25 § af Handels-Ordn. föl¬
jande mening må tilläggas: ”samt församlingen, der handelsboden
skall öpnas, densamma tillstyrkt,” äfvensom att detta blir ett vil¬
kor hvarförutan K. Befh:de icke eger att bevilja denna rättighet.
Enl. nu gällande författnings l:sta § tillkommer det hvar och en,
som äger Svensk medborgarerätt, att idka handelsrörelse, endast
han upfyller de vilkor, som i samma § för öfrigt äro anbefallda.
K. Beflnde har således, när vilkoren äro upfyllda, ingen bestämd
rättighet att förneka utfärdandet af tillståndsbref för idkande af
handelsrörelse på en ort, äfven om förut skulle finnas 1, 2 eller
3 handelsbodar i samma socken. Detta kan urarta på élt sätt,
som blir ganska betänkligt, och jag anser derföre för min del
denna författning, sådan som den nu är, icke vara tillfredsställande.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag har begärt ordet för alt in¬
stämma med Frih. Haab i hans förmenande, att det icke skulle
vara någon vinst i och för frågans rätta behandling, om densam¬
ma öfverfördes, från sockennämnden, ät hvilken den nu har blif¬
vit öfverlemnad, tillbaka lill hela församlingen; och jag gör det
verkligen lill följd af den erfarenhet jag har om sockenstämmans
förmåga alt bedöma sådane ämnen och serdeles om det intresse i
allmänhet, som den allmänna församlingen visar vid sådane frå¬
gors behandling, der, åtminstone vid de tillfällen då jag bevistat
sådana sammanträden, det varit ganska svårt, utom möjligen i
frågor, som aldranärmast rört församlingen, såsom fattigvård och
Den 29 Hirs e. m.
211
dylikt, att ens få ett tillräckligt antal af dess ledamöter att i soc¬
kenstämman qvarstanna, än mindre att der sig yttra, utan har
diskussionen, om den varit någon, vanligen inskränkt sig mellan
2 å 3 herremän och en eller annan af allmogen och ärendets
behandling hufvudsakligen berott på Ordf:ns sätt alt framställa
saken.
På detta sätt ser jag icke någon garanti deruti, att socknens
verkliga nytta bättre bevakas, om frågor, som dessa, behandlas i
sådana allmänna sammankomster, utan tror jag tvertom, att sock¬
nen har större säkerhet och att den enskilde ingalunda inskrän-
kes i sin rätt, om sådane frågor behandlas af ortens egne delege¬
rade ledamöter, eller Sockennämnden.
Här är visserligen sagdt, att ledamöterne i desse nämnder
nu icke åtnjuta serdeles allmänt förtroende: jag känner icke på
hvilka grunder den värde talaren, som fällde detta uttryck, kun¬
nat yttra sig så om sin hemort, men sådant är icke förhållandet
i min; och säker är jag, alt förtjena de förtroende, så skola de
deraf komma i åtnjutande. Att de i allmänhet ännu icke fått
det anseende för verksamhet och nytta, som en sådan nämnd
förtjenar och bör hafva, ligger deruti, alt saken ännu är temligen
ny, och att vårt folk vänjer sig långsamt vid nya former, äfven¬
som deruti, att i allmänhet dessa Nämnders verksamhet är tem¬
ligen inskränkt, hvarpå jap knapt ser något bevis, starkare än
det, som rörer närvarande förhållande. I det afseende skiljer jag
mig från Frih. Raab att författningen otvifvelaktigt behöfver nå¬
gon förändring i den syftning som Gr. Lagerbjelke föreslagit, ty
utan tvifvel måste det kännas nedslående för en Socken, vare sig
i dess helhet eller för dess delegerade, att, när en författning sä¬
ger, att församlingen skall höras öfver den fråga, som henne rö¬
rer, så, och när utlåt, väl är gifvet, — betyder hvad som blifvit
sagdt, platt ingenting. Ty, som Gr. Lagerbjelke redan nämnt,
hörd behöfver Sockennämnden icke bli om den sökandes kompe¬
tens enl. lagen, ty frågau derom pröfvar K. Befh:de lagenligt
Nämnden förutan, utan derutöfver, huruvida Socknen ansåge sig
behöfva flera handlande, eller funne det skadligt att få flere.
Nu yttrar sig Sockennämnden (och derom kan jag säga att
yttrandet blir församlingens) rakt emot en sådan handlandes ön¬
skan, hysande hoppet att slippa flere än som förut finnas inom
socknen, men finnes någon tid derefter sökanden bosatt derinom,
tvertemot den önskan, som blifvit uttalad; och delta enligt för¬
fattningen och regress kan ej heller fås, emedan K. Befh:de in¬
gen pröfningsrätt har. Jag har nyligen uplefvat ett sådant exem¬
pel och talar af sakkännedom. Jag önskar derföre att pröfnings-
rätten i sådana frågor måtte åt K. Beflnde i hvarje län updra-
gas, icke, som Frih. Palmstjerna yrkat, att församlingarne måtte
få ovilkorlig rätt att afslå saken, ty man kan tänka sig att då
fördomar, okunnighet eller väld kunde bli för mycket inverkande,
utan alt K. Beflnde, måtte få rättighet, utöfver hvad författningen
nu medgifver, att pröfva de skäl en Socken-Nämnd kan hafva an-
14*
212
Den 29 Mars e. m.
fört samt att, på grund af dem kunna bifalla eller afstå sökandens
anhållan; beroende alltid i ena fallet på sökanden, likasom i det
andra på församlingen, att öfverklaga ett sådant Länsstyrelsens
beslut.
På grund af dessa skäl är det som jag önskar ålerremiss på
denna punkt.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: För min del tror jag
icke att Utsk. saknat skäl för behandlingen af denna punkt pä
sätt som skett. Saken beror nemi. hufvudsakligen derpå, om man
vill inskränka landthandeln, eller om man del icke vill.
Som jag för min del icke är bland deras antal, som önska
åstadkomma någon slags inskränkning härutinnan, så måste jag äf¬
ven önska att denna punkt förblifver sådan som Utsk. densamma
föreslagit.
Den rättighet, som Landshme ega alt vägra personer tillå¬
telse att inrätta handelsbodar endast i det fall alt någon omstän¬
dighet som lagen i nämnde hänseende föreskrifver, vore förbisedd
eller uraktlåten, anser jag vara grundad derpå, att som en grund¬
sats genomgår hela nya näringsförfalluingen, friheten för hvar
och en att bosätta och försörja sig hvarhelst honom lämpligast
synes; och derföre har, efter mitt förmenande, det stadgande till¬
kommit alt K. Beflude icke skulle ega vidsträcktare rättighet än
alt härtill kunna vägra tillåtelse, endast i det fall, alt någre eller
något af de vilkor, som för tillåtelsen erfordrades, icke voro up-
fyllde.
Alt nu åt K. Beflnde öfverlemna afgörande! huruvida en
ansökning om rättigheten att anlägga en handelsbod på landet bör
bifallas eller icke, derföre att kommunen, inom hvars område den
skulle upsällas, icke velat sådant medgifva, det tror jag aldrig
blifver öfverensstämmande med förutnämnde, i författningen utta¬
lade princip. Som detta innehåller ett undantag från hvad som
gäller för all annan rörelse, tillstyrker jag att vi må förblifva vid
del som Utsk. föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Orsaken, hvarföre jag
hittills tegat, är icke likgiltighet för saken, utan farhåga, alt yt¬
terligare framställningar af mig i delta ämne skulle vara frugllösa.
När jag likväl hör så många värde ledamöter tala för återremiss,
och då jag önskar alt man må rädda allt hvad räddas kan: så,
och enär det icke medgifvits att från landthandel befria de orter,
hvarest jernbruk äro belägna, bör man åtminstone söka att der-
från bevara dem, hvarest inga sådana -bruk äro till finnandes.
Jag tillstyrker fördenskuld att 11. o. Ad. måtte bevilja den åter¬
remiss hvarom så många anhållit.
Hr Printzensköld, Carl: Frih. von Stedingk misstager
sig deruti att någon inskränkning i landthandeln skulle vara i
fråga alt tillvägabringa genom den förändring, som flere ledamö¬
ter önskat.
Åtminstone kati jag omöjligen inse det en sådan- inskränk¬
Den 29 Mars e. ra.
213
ning skulle upkomma af en rättighet, sorn bör blifva K. Beflude
tillagd, alt kunna, efter sig företeende omständigheter afslå en an¬
sökning om handelsbods inrättande inom en församling, äfven om
denna ansökningen tillstyrkts och sökanden fullgjort alla praestan-
da, för att vinna en sådan tillåtelse. Som skäl root en dylik rät¬
tighets meddelande åt K. Beflude, har Frih. anfört att K. Befh:de
icke skulle ega samma rättighet i andra fall, utan alt det skulle
vara en hvar obetaget att vinna bifall, till begagnande af hvarje
försörjningsmedel, som icke i lag är bestämdt förbudet: men jag
ber i anledning häraf få erinra, det krogrörelse också är ett för¬
sörjningsmedel. Likväl känner jag icke någon författning, som
beröfvar K. Beflnde pröfningsrätt i fråga om detta försörjnings-
medels begagnande. Tverlom har denna myndighet sig tillagd
en oinskränkt makt alt bestämma om oell hvilka krogar må fin¬
nas i länet, utan att behöfva taga i beräkning om och i hvad
mån den, som söker en krogrättighet, till dess erhållande är be¬
hörigen qvalificerad eller icke. Och som bedrifvandet af s. k.
landthandel är ett försörjningsmedel, så böra väl ock K. Befh:de,
hvar inom sitt län, enär eo sådan rörelse så mycket inverkar på
kommunerna, jemväl ega rättighet alt, med afseende på nyttan
eller skadan för kommunen af en sådan anläggning, kunna ansök¬
ningen derom bifalla eller afslå.
Deremot är jag aldeles ense med Frih. Hamilton deruti, att
en sockens vägran icke bör utgöra hinder för K. Befhtde att kun¬
na annorlunda besluta, ty om ett slikt vägrande skulle medföra
nödvändighet för Länsstyrelsen att afslå ansökningen, så vore det
egentligen kommunen, som hade pröfningsrätteD, men icke Läns¬
styrelsen, och det är för alt åt denna sednare vindicera en sådan
rättighet, som jag tillstyrker återremiss.
Hr Adelborg, Anders Otto: För min del tror jag ic¬
ke alt Frih. Stedingk misstagit sig utan är det uppenbart att del
äger sin riktighet hvad han anfört. Dock tror jag ej att den
nya näring, om hvilken här är fråga, bör för hastigt lemnäs allt
för fria tyglar. Landthandeln är en utvidgning af städernas rö¬
relse i handelsväg och det behöfves ännu någon lid innan den
på landsbygden kan vinna stadga och intaga den position den
bör hafva. Det lif, den rörelse den bör sprida, kan icke så ha¬
stigt upkomma och bör också endast småningom vinnas. Skulle
denna näring för hastigt lössläppas, skulle den få bedrifvas hvar
som helst med samma rättighet som i stad, skulle enligt min
tanka stora olägenheter upstå och i st. f. att vara en helsosam
utgrening från städernas handel, skulle den göra ett menligt in¬
trång på densammas område. Del är framtiden äfven här förbe¬
hållit, alt genom erfarenheten visa rätta tidpunkten, då den nu
för vissa platser monopoliserade merkantila rörelsen, bör mera
jemt spridas öfver landet och endast hafva sina uplagsplatser i
städerna. En gång torde landthandeln blifva det den bör vara,
nemi. icke allenast ett medel hvarigenom jordbrukaren på nära
håll kan få köpa de förnödenheter, han ej sjelf kan producera,
Den 29 Mars e. m.
utan äfven en utväg för honom att på närmare häll, utan att be¬
höfva på långa transporter förslösa de krafter, som ensamt borde
komma jordbruket till godo, få afsätta sina effecter. För närva¬
rande tror jag dock, att den lag, som redan är gällande för den¬
na näring bör fortfara att äga bestånd och vill jag endast till¬
städja den ändring, som här af flera talare blifvit yrkad, nemi.
att handelsbods öpnande på landet först bör bero på den Sockens
pröfning, inom hvilken man vill förlägga densamma, innan
Landsh.-emb. äger rätt att bestämma derom.
Då jag nu har ordet anhåller jag att med detsamma få re-
pliquera H. Prinzensköld för ett hans yttrande i förmiddags ple¬
num, som jag då ej, till följd af den långt framskridna tiden,
fick tillfälle att besvara.
H. Prinzensköld nämnde, med afseende å det af mig framstäl-
da förhållandet: att landthandlande nu lager sina varor från stä¬
derna och således nog gifver tillräcklig kontingent till dera på
delta vis, genom den vinst, som statshandlanden häraf erhåller —
”att den som slutligen får betala denna kontingent, och det lill
föga fromma för landet, är just den fattigare delen af befolkningen
och att således landlhandeln häruti ej skulle visa någon särdeles
fördelakllighet”. Jag får till svar härå påminna: alt många orsaker
bidraga lill att landthandlanden detta oaktadt kan sälja sina va¬
ror till samma pris som de afyttras i städerna. Landthandlanden
får naturligtvis betydlig rabatt då han köper i parti eller ock tager
han varan blott i kommission; han bor och lefver för billigare
pris; har vida ringare skatter att utgifva m. m. och då man här¬
till lagger, att den som köper af honom, om han ock får betala
något mera, dock har bestämd vinst af den inbesparda kostnaden
af resa1 till stad, som han annars skulle gjort, så tyckes det vara
tydligt att den fattigare delen af befolkningen ej har sämre af att
uphandla sina förnödenheter på landet, utan fastmer bättre deraf
och att den kontingent, som af stadens handlande tages af lan¬
dets, ej betalas af dem. Jag yrkar återremiss.
Frih. von Stedingk: Jag vill endast med ett par ord
bemöta Hr Prinzenskölds yttrande, ali det ej skulle bli någon
inskränkning i landlhandeln, om en sådan rättighet, som här
blifvit begärd, öfverlemndes till K. Befhule.
Hr Prinzensköld lärer väl icke konna neka, att det är en
sanning, det den grundsats i den sednast utgifna Näringsförfatt-
ningen gjort sig gällande, att hvar och en skall hafva frihet att
sig bosätta och försörja hvarhelst han önskar.
Den värde ledamoten har framdragit som skäl för sitt påstå¬
ende Länsstyrelsens rättighet att kunna vägra tillåtelse föranlägg¬
ning af krogrörelse: dervid får jag först påminna att, i anseende
lill den skadliga varan, som säljes på krogarne, nemi. bränvinet,
hafva vi en annan särskildt gällande författning, nemi. bränvins-
författningen; och det är till följd af den, som Länsstyrelserne
äga den rättighet hvarom talaren ordat, hvadan liknelsen här
saknar all tillämpning.
Den 29 Mars e. m.
215
Ur Printzensköld: Jag hemställer till Frih. von Stedingk
huruvida icke K. Befh:de, som äger rätt att pröfva om en krog¬
rörelse bör få bedrifvas eller icke, likaväl bör tillkomma att
pröfva skadan eller nyttan utaf öpnande af landthandel eller sa¬
lubod å landet. Jag tror för min del, att det ligger mycken vigt
uppå att en sådan makt är nedlagd i Länsstyrelsernas händer.
Dermed åsyftas ingen inskränkning i landlhandeln, annor¬
lunda än i följd af föregången pröfning af den embetsmyndighet, «
hvars högsta pligt och intresse det bör vara, icke allenast alt vår¬
da sedligheten inom länet, ntan jemväl att tillse, det icke onödi¬
ga tillfällen må öpnas för fattigare innebyggare derstädes att, ge¬
nom utgifter, sora af intet verkligt behof åro påkallade, förstöra
den sparpenning de tilläfventyrs kunna äga, och att sålunda, i
ekonomiskt hänseende, försämra sin belägenhet, i stället alt för¬
bättra densamma.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall af Ulsk:s i
denna punkt gjorda tillstyrkande framstälda propos. besvarades
med starka nej, blandade med ja; hvarpå II. Ex. hemstälde om
II. o. Ad. ansäge de emot ifrägavar. punkt gjorde anmärkmr för¬
anleda till återremiss, samt då härvid ropades starka ja jemte åt¬
skilliga nej, förklarade det han trott sig finna denna sednare pro¬
pos. besvarad med öfvervägande ja.
5:te punkten, ang:de föreslaget förbud för handlande ä
landet, att afyttra alla slags spirituosa, vare sig af in- eller
utländsk tillverkning.
Frih. Cederström: Det är ingalunda min mening att nå¬
got invända emot det ju denna punkt må läggas till handlingar-
ne, utan tager jag blott tillfället i akt att uttala den förhoppning,
det Ekon.Utsk. måtte, i förening medBevilln:sochLagUtsk:n behandla
den fråga, som i nu föredragna punkt omförmäles, så, att behö¬
rig upmärksamhet fästes vid det förslag som influtit såsom refe¬
rat, i förevar, utlåt, och hvaröfver Ekon.Utsk. upskjutit att nu
fälla sitt omdöme.
Denna punkt lades till handligarne.
6:te punkten, ang:de väckt förslag att pålägga landt¬
handlare någon extra utgift till fattigvården eller Länets La¬
sarett; 7:de punkten, ang:de väckt förslag alt landthandlare
mätte åläggas att utgöra en viss kontingent, till släderne;
och 8:de punkten, ang:de väckt förslag, att den i 31 § af
llandels-ordn. omförmälde skyldighet för land- och stadsfi-
skaler samt kronobetjente att tillse och vaka öfver samma för¬
fattnings efterlefnad, och rätt alt verkställa beslag, mätte ut¬
sträckas jemväl till sockne-nämndens ledamöter.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs ånyo Allm, Besv. o. Ekon.Ulsk;s d. 22 och 2fi
dennes på bordet lagda utlåt. n:o G2, i anledn. af väckte förslag
210
Den 29 Mars e. m.
om utsträckning af den i Kong]. Handels-ordn. d. 22 Dec. 1846
beviljade rätt till handels idkande å landet.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Vid föredragning afdetla
utlåt, anser jag för min del rätta stunden vara inne att yttra sig
om landthandel i allmänhet; och jag skall således till besvarande
uptaga hvad som mot denna handels nytta för samhället är
framställdt.
Man har sagt det landthandel vöre skadlig derföre, att lyxen
ulspriddes och att medelst den, allmogens hustrur och döttrar och
andra qvinnor sattes i frestelse att förskaffa sig lyxartiklar. Så
länge jag varit riksdagsman, har jag ständigt hört omtalas den
stigande lyxen, — lyx-artiklar, öfverflöd etc. etc. men undras om
de herrar, sorn ordat derom verkligen gjort sig reda för hvad med
lyx-artiklar förstås. Efter mitt förmenande kan en och samma
sak mycket väl vara en lyx-artikel för en individ, men icke för
en annan utan tvertom en nödvändighetsvara för denne; och jag
skulle icke vilja benämna som lyx-artikel allt hvad till lifvets nöd¬
torft icke är behöfligt, utan det man förskaffar sig genom att lef¬
va öfver sina tillgångar, d. v. s. att köpa och lefva på kredit.
Det är nemi. ganska klart alt den, som nödvändigt vill för¬
skaffa sig sådane öfverflödsartiklar, och icke kan erhålla dem i
saluboden å landet, han spar sina pengar till nästa stadsresa, el¬
ler till först blifvande marknad och köper då hvad honom lyster och
skillnaden blir endast den, att upköpen vid sistnämnde tillfälle ske
i större mängd, och att penningarne stadnar i Stadsbandlarens
händer i st. för att i mindre belopp i sender komma landthand¬
laren till godo.
Man säger vidare, att landthandlaren är i allmänhet lönn-
krögare, hvadan följaktligen handelsrörelsen urartar till lönnkrö-
geri: jag medgifver att man till en slik tanke-yllring kan hafva
sken af rätt; men Utsk. har desslikes sagt, att lönnkrögeriet skulle
förorsaka vederbör, kronobetjenter förökade svårigheter, att behö¬
rigen tillse det icke sådane förbrytelser begingos: jag är af mot¬
satt tanka; det måtte nemi. vara ganska klart, att om någonsin
lönnkrögeri rimligen skall kunna uptäckas och beifras, så är det
just på sådane ställen der man vet att handelsbodar linnas, hvil¬
ka på förhand äro liksom utpekade, alt tillika vara lönnkrogar,
under det, att på många andra ställen ofoget nu bedrifves, utan
att beifras, emedan kronobetjeningen icke kan ana, all lönnkrö¬
geri af den ena eller andra utöfvas.
Man talar visserligen om lönnkrögeriet på landet, såsom skad¬
ligt både för moraliteten och saniteten, men må man dervid ic¬
ke heller förglömma alt tillse, huru härmed förhåller sig inom
handelsbodarne i släderue: der vankas också bränvin, så att man
om förtäringen af denna sprit-dryck der, visserligen kan tillämpa
det gamla fransyska ordspråket: ”Que le diable n’y perd rien.”
Der bedrifves visserligen icke lönnkrögeri, men bränvin utminu¬
teras icke destomindre ganska hederligt. Vi vete ganska väl huru
det tillgår: när bonden kommer till staden, begifvande sia tillen
Dea 2 9 Mars e. w.
217
bod för alt göra sina upköp, så skall han till skänks hafva sina
2, 3 a 4 supar, allt efter mängden af de varor han till handlar
sig, och blir han ej så trakterad i den ena boden, så, antingen
handlar han icke i samma bod en annan gång han kommer till
sta’n, eller går han genast till en annan, men får nog genom
varornes förökade dyrhet betala den förtärda drycken.
När detta förhållande existerar i städerna, så hemställer jag
hvad som i moraliskt hänseende kan vinnas, om de s. k. lönn-
krogarne i handelsbodarne å landet försvinna!
Vidare har man sagt, att då städernes handlande betala sina
utskylder till kronan och i öfrigt iakttaga alla för dem bestämda
skyldigheter, så borde de icke lida intrång i sina rättigheter af
landthandlarne: jag bestrider att ett sådant intrång eger rum; ty
det är klart, alt i samma mån landthandel utvidgas, i samma
mån gäller detta äfven för de handlande i städerne; om en lä¬
genhet på landet, skulle för handels bedrifvande vara så förmån¬
lig, att varu-omsättningen der, vore lifligare än i staden näst in¬
till, så är det ju ingenting, som hindrar stadshandlanden att flytta
till den bättre handelsplatsen, och efter mitt begrepp bar denna
ganska lätt att bekosta en sådan flyttning, emedan han, i de fle¬
sta fall, har både större varulager, större kapital, och vidsträck¬
tare kredit än nybörjaren på landet.
Men, säger man, om ej denna landthandel verkar direct
skadligt på de handlande i städerne, verkar den dock indirect
menligt på städerne i gemen: deruti kan jag icke heller för min
del instämma. Som skäl för berörde påstående säges, att all¬
mogen icke skulle komma att föra in lill städerna sina landtman-
na-produkter utan försälja dem lill landthandlarne, hvilka sålunda
kommo att blifva en länk mellan städerne och allmogen, som
derigenom nödsakades att betala sina behof dyrare än hos stads-
handlanderne, delta håller icke heller streck, ty den som känner
allmogen, vet ganska väl att det är nära omöjligt att få köpa nå¬
got af en bonde under vägen då han ernar sig in till stad; —
ban säljer intet, utan vill der försöka sin lycka, att få så mycket
betald t som möjligt. Sedan han förgäfves väntat, måhända hela
dagen på torget att finna köpare, först då kan det bli möjligt
att med honom, på återfärden till hemmet, kunna komma i han¬
del, och i följd af den inrotade öfvertygelsen, att endast i staden
blifva bäst betald, är det icke heller att befara det bonden skulle
underlåta alt besöka densamma. Genom alla de skäl jag nu fram¬
dragit, tror jag mig hafva visat att landthandeln icke medförer så
många vådor, som man låter påskina. Men jag har ännu ett
skäl för min sats, hvilket torde finnas vigligare än alla andra,
nemi. att Staten skulle komma att göra en icke så obetydlig vinst
på utvidgningen af landthandeln. Som skäl till denna förmodan,
ber jag att få framdraga ett officiell dokument, nemi. Commerce-
colhii berättelse om Sveriges inrikes sjöfart år 1849, deri det pag.
31, heter: att handlande å landet för nämnde år crlagt en Be¬
villning af 10,295 r:dr.
Jag ber att få fästa upmärksamheten just derpå, att då den
218
Den 29 Mars e. m.
omnämnda summan erlades, så hade Konungens Nåd. förordning
icke varit i verksamhet mer än 3 år, och icke förthy upgick den
till ofvanberörde belopp.
Dessa 10,295 r:dr utgjorde mer än som af de handlande i
52 af rikets släder, sammanlagdt i bevillning nyssnämnde år ut¬
gjordes, och hvarken mer eller mindre än jls:del af den bevillning,
som städernes handlande inom hela Svea land för det året beta¬
lade. Vid sådant förhållande frågar jag: Ar det billigt, är det
rätt att beskydda sladshandeln på landthandelns bekostnad, då
tydligen visat sig alt denna Stadsraanna-näring icke engång bär
sig. Vi vete något hvar, alt, enl. Bevilln. Förordn. skall man
betala 5 proc. skatt på sin netto-behållning: ser jag efter hvad stä-
derne betalt i bevillning 1849, sä finnér jag i32,892 r:dr 30
sk. 6 rst., såsom den summa, hvilken skulle utgöra 5 proc. af alla
handlandes inom städerne i Sveriges rike netto-behållning. När
jag återför nämnda summa till kapital, och deri dividerar de
handlandes antal, upkommer en qvot, utvisande, att hvar och en
öfver hufvud laget, haft en så ringa netto-behållning, så att det
väcker min förundran, huru de kunnat sig på densamma lifnära.
Jag har med flit velat betrakta saken ur den synpunkten, ty om
några duhier skulle upstå, att något misstag vid taxeringen egt
rom, så bekänner jag öppet, att det vore ett ytterligare skäl för
mig att yrka, del landthandel måtte utsträckas på stadshandelns
bekostnad, så att Staten, om möjligt är, måtte komma i åtnjutan¬
de af en, yrkets vigt motsvarande bevillning, och är det med
anledn. deraf, jag tror att Utsk. snarare bort tillstyrka den af Hr
Hjerta gjorda motionen, än att föreslå R. St. alt derå icke fästa
afseende.
I anledn. af hvad jag nu haft äran yttra, anhåller jag om
propos. på återremiss.
Gr. Mörner, Carl: Lika med Frih. von Stedingk anser
äfven jag tiden vara inne, att, då detta betänk, föredrages R. o.
Ad., uttala min mening i afseende på nyttan eller skadligheten
af landthandel i allmänhet, hvilket jag underlät vid diskuteran¬
det af det föregående utlåt., då så många talare i ämnet utveck¬
lade, med mina öfverensstämmande åsigter, att jag ej ville uptaga
tiden med åhörande af hvad jag speciell kunde hafva att anföra.
Jag begagnar sålunda tillfället nu, alt förklara, det jag, i mot¬
sats till Frih. von Stedingk, skulle önska att landthandel icke
existerade, d. v. s. icke utsträcktes utöfver hvad nu eger rum, ty
jag skulle nästan tro att mången församling är missnöjd med hvad
i detta fall är stadgadt, och anhåller att få fästa upmärksamhe-
len på det i min tanka mindre ändamålsenliga och lämpliga, alt
utsträcka handelsfriheten utöfver hvad 1846 års författning be¬
stämmer. — Frih. v. Stedingk har nu här, likasom i sin Utsk:s
utlåt, vidfogade reservation, anfört åtskillige skäl för den mening
han förfäktar, men jag skulle i sanning knapt tro, alt han på
alfvar yrkat det denna landthandel är till den grad förmånlig för
landet, som han här yttrat. Det ligger i sakens natur, att en
Den 29 Mars e. m.
219
liandel med varor, hvilka som heldst, när de spridas åt alla håll,
när man, så lill särandes får en handelsbod i hvar sluga, icke
kan verka förmånligt på landets välstånd. Det är gifvet att an¬
språken på alla sidor stegras, att lyxartiklar blifva nödvändighets¬
varor, der de förut icke varit kände eller funnits, att tjenstehjons-
lönerne blifva otillräcklige, att, hvad Frih. von Stedingk äfven till
någon del medgifvit, lönnkrogarnes antal kommer alt förökas, och
slutligen i följd dermed den sedeslöshet, som beklagligen på mån¬
ga ställen redan existerar, hlifver gränslös om en så utvidgad han¬
delsrätt medgåfves, som Frih., till följe af motionen yrkat. Som
skäl för sitt afstyrkande af motionen, anför Utsk. svårigheten för
kronobe!jeningen, att tillse det oordningar måtte förekommas: det
är en gifven sak, att då man nu ofta har svårt alt förekomma
oordningar i afseende på lönnkrögeri, skall, om handels-rältighe-
ten utsträckes, i följd hvaraf sedeslösheten ytterligare tilltager, det
blifva ännu svårare all hindra desamma; och de äro redan såda-
ne, att jag anser det 15. o. Ad. lätt kan af sig sjelf göra sig redo
för, hvilka och hurndane de kunna blifva.
Frih. von Stedingk säger i sin reservation: ”beträffande de
befarade olägenheterna af det anmärkta^ förbudets borttagande,
torde vara mera skenbara än verkliga. A ena sidan kan väl ic¬
ke nekas, att en större tillgänglighet af umbärliga varor, under¬
stundom förleder den tanklöse hushållaren till köp, äfvensom
alt, på eli eller annat ställe, landlhandeln möjligen urartat till
bränvinsminulering. Dock torde, å den andra, med ej mindre
skäl kunna sägas, att begäret efter en vara ofta aftager, i den
mån densamma ständigt är att tillgå”, delta anser jag just vara
raka motsatsen af det verkliga förhållandet, ty ju större tillgån¬
gen är på en vara, hvilken som helst, desto flitigare begagnas ock
tillfället att förskaffa sig densamma; och att detta åtminstone gäl¬
ler, hvad bränvin beträffar, är ganska säkert.
Att statsverket af ifrågavar. yrkes ytterligare utvidgning,
skulle komma alt draga fördel, vill jag visst icke bestrida, men
fruktar dock att denna fördel skulle komma att vinnas på bekost¬
nad af hela allmänheten, ty då folket på landet onödigtvis skuld¬
satte sig, skulle följderna deraf menligt inverka både på husbön¬
der och tjenare. Ett sådant tillstånd vore visserligen ingenting
mindre än lyckligt, enär verkningarne deraf skulle låta känna sig
genom nödvändigheten att medgifva afkortningar vid kronoutskyl-
dernes liqviderande, deraf vinsten för staten naturligtvis blefve
ingen, men skadan desto känbarare.
Jag tror således, att i längden statsverket, icke skulle häraf
komma att finna sig väl, och inser icke något skäl, hvarföre landt-
handeln skulle utsträckas utöfver hvad ofvanberopade 1846 års
författning redan medgifver, tillstyrkande alltså att Utsk:s förslag
måtte bifallas.
Hr von Hartmansdorff, Aug,: Då jag tager för afgjordt
alt Ståndet icke på e. ra. förglömt hvad som sades på f. m., och
då jag på aftonen hyser samma tanka om saken, som på morgo¬
220
Den 29 Ma rs e. m.
nen, anser jag mig icke behöfva, på sätt Frih. von Stedingk gjort,
uprepa hvad som då anfördes, utan endast åberopa detsamma. Jag
viii dock tillägga alt om missbruk af landthandel icke få skiljas
från jernbruk, så må de väl dock få skiljas från jordbruk.
Ilvad Frilen ytlratang:de de 52 städernas beskattning, torde
R. o. Ad. vid närmare eftersinnande, finna ingalunda bevisa,
hvad Frih. förmodat. Då man vet, att taxerings-komite'en i huf-
vudstaden utgöres till större antal af borgerskapets, än af alla
andra folk-klassers medlemmar, och i de öfrige städerna, af lika
många borgare med alla andra ledamöter; men i verkligheten van¬
ligtvis af flere borgare än medlemmar af andra stånd, emedan i
åtskilliga städer tillgång å adelsmän och ståndspersoner saknas, så
är det allmänna förhållandet der, som här, att BorgareSt:s med¬
lemmar, såvida de nemi. icke betala bevillning efter minimi-af-
gift, beskattas lindrigare än andre. Detta förhållande beror så¬
lunda icke på handelns tillstånd, utan på taxerings-komitéernes
beskaffenhet. Rättelser i deras sammansättning lärer nuvarande
Revilln.Utsk. vilja åstadkomma. Innan denna rättelse skett, och
verkningarne deraf försports, torde det vara för tidigt, att göra
sådana slutsatser, sora dem Frih. von Stedingk dragit.
Jag tillstyrker att R. o. Ad. utan att längre uppehålla sig
med en öfverläggning, som icke innefattar annat än en omsäg-
ning af hvad Ståndet redan flere gånger bort, mätte i saken taga
sitt beslut, och att det må blifva bifall lill Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Rudolf, anförde skriftligen:
Då ifrågavar. författning utfärdades, fann man billigheten
mot släderne ovilkorlig! fordra, alt någon krets kringom dem
fridlystes för intrång af landthandel, hvars införande i rikets öf¬
riga delar man ansåg, på sätt Hr Fåhraeus på f. m. anfördt, icke
längre kunna undvika alt på laglig fot inrättas. Jag håller för
min del regeringen upriktigt räkning för den fasthet, hvarmed
den alltsedermera vidhållit berörde restriction, och afslagit alla de
många inkomne ansökningarne om rättighet, att åtnjuta undantag
från besagde stadgande. Må R. St. alltså icke vara mera efter-
låtne i denna punkt. Och till förmån för hvilka? För några till-
ämnade handlande, som önska slå sig ned så nära städerne, att
dessas borgerskap nödvändigtvis måste deraf lida ett kännbart af¬
bräck. Och till skada för hvilka? Till skada, ej blott för bor-
gerskapet, men äfven i måhända ej ringare grad för menigheten,
uti flera fall. Jag erinrar mig ett yttrande, som blifvit för mig
citeradt, såsom inom Ulsk. fäldt af en ledamot af det hedervärda
BondeSt.; det innebar den bönen: ”Inled oss icke i frestelse!”
R. o. Ad. torde benäget tjenligast finna, att det oss förelig-
gaude betänk, må vara godkändt, hvarå jag vördsammast anhåller
om propos.
Frih. von Stedingk: Jag kan ej finna annat för min del,
än alt, innan Kgl. Förordn. om landthandeln från regeringen
emanerades, så anställdes alla de reflexioner vi här hafva hört
Den 29 Mars e. m.
221
framställas. Att icke släppa löst allt på en gång, det var den ti¬
den, som Frih. Cederström sade, af behofvet påkalladl. Jag skulle
vilja tillägga, ali det var handladt med klok betänksamhet, innan
man hunnit samla någon erfarenhet, rörande den utvidgade nä¬
ringsfrihetens verkningar; men förhållandet kan väl icke blifva
enahanda i längden, och i längden tror jag ej det går an att
handla annorlunda än rätt. Jag har ej påyrkat annat än att man
måtte gå i samma spår som regeringen, alltsedan 1844 antydt.
Vi hafva fått en näringsförfattning, som är fri, och en författning
rörande kol-handel, som är så fri, att jag vågar påstå, alt de
mest frisinnade menniskor på jorden icke skulle kunna önska att
den vore friare; och frågar jag med anledn. deraf, om det är rim¬
ligt, att under sådane förhållanden göra inskränkning i den s. k,
landthandel!].
Jag kan åtminstone icke finna något skäl härtill; Ständernc
böra stifta lagarne i konsequence med hvarandra, och jag tror mig
hafva fullkomliga visat alt landthandel) icke är skadlig, utan att
det skadliga man deri vill finna är mera skenbart än verkligt.
Slutligen ber jag alt få besvara den lill mig ställda frågan
om jag verkligen på fullt alfvar yttrat livad jag sagt, och förkla¬
rar alltså det jag aldrig vet mig någonsin på detta rum, i de frå¬
gors afgörande i hvilka jag deltagit, hafva uttalat något annat än
min fullkomliga och alfvarliga öfvertygelse, och att det likaledes är
med fullt alfvar jag önskar att betänk, måtte återremitteras, emedan
jag anser det icke vara i konsequence med den nya näringsför-
fattningen, icke heller lämpligt, ali förbjuda det handelsbod å
landet må anläggas så nära stad, som den handlande sjelf önskar.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R.
o. Ad. bifölle Utsk:s förevar, utlåt, ropades starka ja, jemte ett
eller annat nej, hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja öf¬
vervägande.
Frih von Stedingk: Jag vill ej besvära med begäran om
votering, hvars utgång, efter hvad jag har skäl all förmoda, icke
blefve efter min önskan, ulan inskränker mig till den vördsamma
anhållan, alt min reservation mot det nu fattade beslutet, mätte
varda i R. o. Ad:s prot. antecknad.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 26 dennes på bordet
lagda mern. n:o 20, med hemställan om afskrifning af 2:ne od¬
lingslån.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 26 dennes på bordel lag¬
da utlåt. n:o 21, öfver gjorde ansökn:r om ersättning för förlorad
inkomst i följd af de s. k. småsedlarnes uphörande, blef detta ut¬
låt. ånyo bordlagdt, på begäran af Gr. Mörner, Carl Göran
Detlof, och Frih. Toll, Guslaf.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s d. 26 dennes på bordet
lagda utlåbn:
222
Den 29 Mars e. m.
N:o 22, öfver eli af Kyrkoherden G. Fredin gjordt ackords-
anbud; och
N:o 23, i anledn. af gjord ansökning om eftergift af öfver-
ränta å ett af numera afl. Landtbrukaren B. M. Chlor i Banko
Diskontverket uptagit lån.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s nedan-
nämnde d. 26 dennes på bordel lagde utlåtrn:
N:o 63, i anledn. af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till reglerande af postiijonernes löneförmoner;
N:o 64, i anledn. af väckt motion om befrielse för Wexiö
samt rikets öfrige Stiftsstäder att bekosta boställsrum eller hushyra
åt skolornas Rektorer; och
N:o 65, i anledn. af väckt motion derom, att tillåtelse för
arrendator af kronolägenhet, alt till annat än lägenhetens behof
använda derå befintlig skog, icke mätte hädanefter meddelas.
Vidare föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv. o.
Ekon.Ulsk:s d. 26 dennes på bordet lagde mern.:
N:o 66, i anledn. af återremiss af Utsk:s utlåt. n:o 6; och
N:o 67, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s utlåt. n:o 44.
Anmäldes och lades på bordet:
l:o Bevilln. samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s betänk. n:o 2,
i anledn. af väckte motioner om bestämmande af medelporto samt
införande, i sammanhang dermed, af åtskilliga andra förändrin¬
gar i afseende å inrikes brefvexlingen; och
2:o LagUtsk:s betänk. n:o 13, i anledn. af väckt fråga, an-
g:de dels förändring i ordningen för val till Härads-nämnd, dels
ock minskning i det antal Nämndemän, som fordras för full-
suten rätt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 2 April.
223
Onsdagen den 2 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot. utdr. för d. 29, samt pleni prol. för d.
10 sisll. Mars.
Upläsles till justering samt godkändes nedannämnde från
Exp.Ulsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser till
K. M.
N:o 4(5, ang:de restitution till Regdsskrifvaren A. G. Enell
af för högt beräknad oell erlagd lönebevilluing;
N:o 47, ang:de afsöndring af jord från f. d. Löjnanlsbostäl-
let vid Westgötha Dals regde, Stommen n:o 1, till utvidgande af
Jerns församlings kyrkogård inom Elfsborgs län;
N:o 48, ang:de uplåtelse af jord från Trumpetareboställe! vid
Calmar regde Lilla Ökna n:o 2, i Jönköpings län till plan för
sockenstuga och skolhus åt Ökna församling;
N:o 49, ang:de godlgörelse lill arrendatorn A. Söderholtz
för den vid hans tillträde till arrendet af Klingsbergs kungsgård
befunna husröta;
N:o 50, ang:de utbyte af Kapellansbostället Wiskeryd n:o
2, emot Trumpetare-bostället Bjärstad storgården n:o ] ; samt
N:o 51, ang:de ytterligare begagnande af en del utaf det
staden Wexiö beviljade byggnadslån.
Företogs val af 6 Revisorer, för att å R: o. Ad:s vägnar del¬
taga uti innevar. års revision af Stats-, Banko- och Riksg:s-ver-
kens tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos efter val¬
förrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik, Landshöfding, . med 54 röster.
Frih. Leuhusen, Axel Reinhold, Premier-Löjtn., . „ 55 „
Frih. Funck, Fredrik Alexander, f. d. Löjtnant., . „ 55 „
Hr Stierngranat, Georg Gustaf Henrik, Öfverste-
Löjtnant »55 ,,
Hr af Geijerstam, Carl, Major, »55 ,,
Hr af Forselles, Adam Magnus Philip, Kammar¬
herre »54 „
Äfvenledes anstäldes val af 6 Revisorer, för att å R. o. Ad:s
vägnar deltaga uti 1853 års revision af Stats-, Banko- och Riksg:s-
verkens tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos efter val¬
förrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
224
Den 2 April.
Frill. Åkerhjelm, Johaa Carl, Kammarherre .
med 51 rösler.
Frih. Cederström, Carl Emanael, f. d. Premier-
Löjtnant,
Frih. Adlercreutz, Carl Guslaf, Öfverste, . . .
Ilr Rääf i Småland, Leonard Fredrik, Kammar¬
junkare,
Hr af Puke, Folke Magnus, Kommendörkapten, .
Iir Björnstjerna, Johan Magnus, Kammarherre, . „ 51
Föredrogs BankoUlskis d. 26 och 29 sisll. Mars på bordet
lagda utlåt. n:o 21, öfver gjorde ansökningar om ersättning för
förlorad inkomst i följd af de s. k. småsedlarnes uphörande.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande, och blef utan
diskussion af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs Gr. Lagerbjel kcs, Guslaf d. 29 sistl. Mars f.
in. på bordet lagda motion, angide bestämmande af den dag, då
nästa lagtima riksdag skall sammankomma.
Frih. Cederström, Rud.: Att jag för min del icke äraf
samma tanka, som Gr. Lagerbjelke, i afseende på utsättande af
tid för nästa riksdag, visar sig redan af den motion jag samina
dag, som lians förslag framställdes, afgaf med förordande af an¬
nan dag och annat år. Jag hade tillika en annan betänklighet
vid denna motion. Der föreslås nemi. nästa riksdags början lill
d. 15 Nov. 1853. Derefter tillägges: ”1 händelse af IL o. Ad:s
bifall till denna framställning, torde Exp.ötsk. inkomma med
mern. i ämnet. En så beskaffad ordställning mäste naturligtvis
väcka hos mig en synnerlig upmärksamhel på följderna af ett af-
gifvet ja derå. Men jag liar genom enskildt samtal med motio¬
nären inhemtat att, som iian f. n. endast begärt remiss å försla¬
get, skulle, enl. hans tanke, ett samtycke till remiss af denna
motion icke förqväfva afgåendet af andra förslag i samma ämne;
sålunda skulle, efter denna hans åsigt, genom bifall af remiss å
Gr. Lagerbjelkes motion, min motion icke blifva på detina grund.
afskuren, ehuruväl båda motionerna af olika innehåll, väcktes på
samma dag, men så tillvida icke samtidigt, som någoldera mäste
före det andra upläsas, och Gr. Lagerbjelke förskaffat sig förste¬
get härutinnan. Jag vill emedlertid icke på något sätt motsätta
mig remiss af den föreslagna motionen eller af någon annan mo¬
tion i ämnet, ty när de komma till Exp.Utsk., så blir det tillfälle
för mig, som deraf är ledamot, att orda om otjenligheten af Gr.
Lagerbjelkes förslag; hvadan jag torde icke behöfva för ögonblic¬
ket vidare härom yttra mig.
Hr Printzensköld, Carl: Då en annan motion i ena¬
handa ämne, som den ifrågavar., ligger på R. o. Ad:s bord, så
skulle
Den 2 April.
235
skulle jag för mia del anse lämpligast, alt bägge motionerna fö-
retoges på samma gång, kvarföre jag anhåller, ali R. o. Ad. ville
upskjuta beslutet om ifrågavar. remiss, intilldess Frih. Cederströms
motion blifvit föredragen. Eljest skulle kunna hända, att R. o.
Ad. remitterar den ena motionen och sedermera, på grund deraf
afslår den andra, hvilket icke synes mig vara med rättvisa öfver¬
ensstämmande.
Gr. Lagerbjelke: Jag föreställer mig, att då min motion
blifvit serskildt väckt, och då Frih. Cederströms molion innehar
annat nummer på föredragningslistan, så kommer R. o. Ad. att,
likmätigt grundlagarne, behandla hvardera motionen för sig.
I afseende på min motion kan enl. mitt förmenande R. o.
Ad. vid detta tillfälle icke fatta något annat beslut än alt motio¬
nen remitteras till Exp.Ulsk. samt att den, på sätt jag vid dess
väckande anhöll, blifver MedSlånden kommunicerad, för hvilket
ändamål jag allemuat vederbörligt antal exemplar.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har icke varit
i tillfälle att läsa motionen, icke eller alt afhöra dess upläsande.
Det torde derföre tillåtas mig att bedja den värde motionären up-
lysa, hvad det är för en, under riksdagen inträffad, händelse, sorn
föranledt väckandet af denna motion; ty om det icke är någon
sådan anledn., så är den för sent väckt, och grundlagen stadgar
ultryckeligen huru det i sådant fall skall tillgå med R. St:s nä¬
sta sammanträdande, enär 2 §. Riksd.-Ordn. innehåller, att R. St.
skola hvart tredje år sammankomma.
Hr Printzensköld: Den händelse, som framkallat motio¬
nen, är icke någon annan än den, att vi f. n. hafva riksdag, och
all R. St. skola bestämma dag för nästa riksmöte. Således lärer
något lagligt hinder icke möta för den ena eller andra af R. o.
Ad:s ledamöter, att väcka en sådan motion, som den nu före¬
dragna.
Reträffande sjelfva motionen, så anser jag ingalunda det för¬
hållande som Gr. Lagerbjelke anfört, nemi. all den har ett num¬
mer på föredragn:s-listan framför Frih. Cederströms motion, vara
något hinder för R. o. Ad. att i ett sammanhang företaga båda
motionerna, enär de ovilkorligen hafva ett så oskiljaktigt sam¬
manhang med hvarandra, att svårligen någondera kan afgöras med
mindre än alt den andra skall undertryckas; hvadan jag förnyar
min anhållan alt begge motionerna må i ett sammanhang fö¬
retagas.
Frih. Cederström: I anledn. af Hr Cederschiölds framställ¬
da betänklighet i förevar, hänseende, får jag i korthet redogöra
för det sålt, hvarpå dylika frågor vid föreg:de riksdagar blifvit be¬
handlade.
Det har, i afseende på dags utsättande för nästkommande
riksdag, antingen förslag blifvit framställdt af Landtmarskalken och
TalmänneD, eller af Talmans-konferensens ledamöter inom RiksStm,
5 H. 15
226
Den 2 April.
eller också, hvilket oftast handl, har förslag derom varit vackt
genom några af Exp.Utsk:s ledamöter. Det har handt vid en
riksdag alt Exp.Utsk., utan derom väckt fråga inom RiksStm,
inkommit med förfrågan, om R. St. vill till derpåföljande riksdags bör¬
jan utsätta en viss dag. Denna förfrågan ifrån Exp.Utsk. rönte just
här på Riddarhuset det öde att läggas till handliugarne, emedan man
ansåg Exp.Utsk. hafva varit obefogadi att inkomma med förslag i frågan,
utan att dertill vara föranledt af någon motion; men i de andra Sl:n
fatiades beslut om dagen och derigenom lick frågan den utgång
som åsyftades. Det är genom Riksd.-Ordnts 2 § äfvensom genom
R. F:s 4!) § R. St. ovilkorligen ålagdt att fatta beslut om saken;
och då det icke rimligen kan begäras, att man inom den vanli¬
ga motionstidens lopp, skulle kunna något nära förutse tiden, då
den började riksdagen skal! sluta, så linner jag deruti ett skäl,
hvarföre under riksdagens lopp förslag lill bestämmande af dagen
bör kunna väckas. Om det åter hade varit grundlagens mening,
alt ny riksdag borde ovillkorligen börjas vid alldeles samma tid,
som den näslföregtde riksdagen, då kunde man vid riksdagens
första dag väcka fråga om tidens utsättande, och då kunde man,
såsom Gr. Lagerbjelke föreslagit, bestämma samma dag, som den
föreg:de riksdagen börjat, och då komme det att blifva på sam¬
ma sätt här som i den Norska konstitutionen, der, såsom bekant
är, Stortinget alltid sammanträder den första helgfria dag i Fe¬
bruari månad, endast med den skilnaden, att riksdagens början
hos oss skulle inträffa under en annan årstid. Men sådan har
Svenska grundlagarnes mening tydligen icke varit; ty hade det
väl varit annorlunda, så hade ingenting varit enklare och lättare
än att pä Norska viset utsätta, en gång för alla, dylik dag. I dess
ställe hafva grundlagarne hos oss velat bereda en större rymlig¬
het, och detta uttryckes på det oförtydbaraste sätt uti 2:a mom.
af §§:ne, der det är R. St. medgifvet och ålagdt, att utsätta tid
och dag för deras nästa sammanträde. Att denna större frihet
medförer sina stora fördelar är min öfvertygelse; men till dess
utvecklande torde, vid denna remissfrågas behandling, icke vara rätta
lägenheten. Derom må vid grundlagsfrågans handläggning efter
befogenhet tvistas.
Beträffande Hr Printzenskölds förslag, så anser jag det vis¬
serligen i sig sjelf icke otjenlig!, men tror att fråga derom hade
bordt väckas före företagandet af Gr. Lagerbjelkes motion lill re¬
miss. Nu deremot, då så icke varit händelsen, så torde Hr Print¬
zenskölds förslag icke kunna föranleda någon åtgärd, och, efter
den förklaring Gr. Lagerbjelke afgifvit, att han endast begär re¬
miss af sin motion men icke åsyftar något af Ståndet öfver dess
innehåll nu genast fattadt beslut, samt då jag har att göra med
en rättskaffens man, så anser jag mig icke behöfva befara någon
menlig påföljd af denna efterlåtenhet å min sida, att i förväg
begära begge motionernas samtidiga föredragning.
Hr Cederschiöld: Jag anser mig böra fästa upmärksamhe-
heten derpå att 56 § Riksd.Ordn. är aldeles tydlig och klar uti
sitt förbud, att motioner ej få väckas efter en månad ifrån riks¬
Den 2 April.
227
dagens början. Den innehåller nemi.: ”Ej eller må, med undan¬
tag af Grundlags-frågor”, (hvilket denna icke är) ”nya ämnen af
riksdagsmän väckas, sedan en månad från riksdagens början enl.
27 § tilländalnpit, såvida icke sådana frågor af redan fattade be¬
slut, eller redan uptagna ärenden, eller under riksdagen inträffade
händelser, omedelbarligen föranledas.” Nu frågas, om denna mo¬
tion är föranledd af något förut fattadt beslut, eller något förut
uptaget ärende, eller af någon under riksdagen inträffad händelse?
Om den icke är föranledd af någon ibland dessa 3:ne om¬
ständigheter, så är det påtagligt att den är för sent väckt. Der¬
af följer icke, att de siste värde talarne icke egt rätt att föreslå
en annan dag, — hvilken de behagat, — till följande riksdags
början; men de hade bordt iakttaga den tid, som grundlagen fö-
reskrifver, nemi. motionstider). När de hafva försummat den, så
följer väl också deraf, att vid denna fråga ingenting vidare kan
göras förr än Exp.Utsk. inkommer med förslag lill Riksdagsbe¬
slut, hvaruti skall intagas dagen för nästa riksdags början, och
jag förmodar att Exp.Utsk. då icke kan i detta beslut utsätta nå¬
gon annan dag än d. 15 Nov. 1853, nemi. den, som inträffar
på tredje året efter riksdagens början, enär Riksd.Ordms 2 § ut¬
tryckligen innehåller, att R. St. hvart tredje år skola samman¬
komma. Då det förslag icke blifvit väckt inom rällan tid, att
de skola sammankomma på annan dag än vid denna riksdag, så
är det tydligt, att den dagen måste af Exp.Utsk. i riksdagsbe¬
slutet utsättas.
Beträffande Hr Prinzenskölds anförande, att den omständig¬
heten att vi nu hafva riksdag är en tillräcklig händelse till väc¬
kande af ifrågavar. motion, så lemnar jag till en hvar ali be¬
domina, huruvida det är en under riksdagen inträffad händelse
att vi nu hafva riksdag. Argumenterar man på det sättet, sä
kan man äfven väcka motioner, i hvilket ämne som helst, huru
länge som helst; ty det är förhållandet under hela riksdagen att
vi hafva riksdag. Jag anser det vara grundlagsvidrigt att remit¬
tera den väckta motionen och anhåller om afslag derå.
Gr. Lagerbjelke: 37 § Riksd.Ordn. innehåller: ”Intet
Utskott, Constit.- och Banko Utsk:n allena undantagne, vare be¬
rättigad! att väcka frågor till afgörande i R. St:rs plena, eller att
uptaga andra ämnen, än de från plena remitterade.” Exp.Utsk.
kan således icke till RiksStm inkomma med utlåt, i något äm¬
ne, som icke blifvit ifrån R. St:s plena till Utsk. remitteradt.
Jag anser derföre behöfligt, att en motion väckes till utsättande
af dag för nästa riksdags början, så vida Exp.Utsk.. skall komma
i tillfälle alt inkomma med mern. i detta afseende. Det år vis¬
serligen sannt, att någon inträffad händelse icke föranledt denna
motion, men jag föreställer mig, alt den 37 § Riksd.Ordn. är ett
tillräckligt nödtvång för att göra en sådan motion laglig. Så har
äfven vid föreg, riksdagar alltid, så vidt jag vet, tillgått, och om
RiksStm icke medgåfve remiss af någon motion om utsättandet
15*
228
Den 2 April.
af dag till nästa riksdag, vore fruktansvärd! att Exp.Utsk. emot
37 § Riksd. Ordn. icke kunde inkomma med något förslag till en
sådan dag, och således verkställandet af föreskriften i Riksd.Ordms
2 §, der det anbefalles, att en sådan dag vid hvarje riksdag skall
utsättas, blifva omöjlig. Jag anser följaktligen nödvändigt att en
sådan motion väckes och har derföre väckt den, samt anhåller
att remiss derå måtte beviljas.
Medan jag har ordet, anhåller jag äfven alt få ytterligare
besvara hvad Hr Prinzensköld anfört om både motionernas be¬
handling i ett sammanhang. Hvad min motion beträffar, så lä¬
rer väl icke R. o. Ad. kunna underlåta alt remittera densamma,
såsom med grundlagen fullt öfverensstämmande. När sedermera
Frih. Cederströms motion föredrages, ämnar jag att bestrida den¬
sammas remitterande, emedan jag anser denna motion innehålla
ett grunglagsvidrigt förslag.
Jag får således hos Hr Frih. och Landtm, anhålla om ser¬
skilda propos:r ang. ifrågavar. båda motioner och jag bestrider
att de få sammanblandas med hvarandra.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af den siste värde talaren. Jag ämnade åberopa 37
§ Riksd.Ordn., samt vill nu blott hemställa till Hr Cederschiöld:
när han sjelf antager, att Exp.Utsk., utan att motion derom in¬
om Riks St:n väckes, ej får inkomma med förslag om tiden för
nästa riksdags början, huru han, under sådant förhållande, kan
undgå att tolka den 37 § Riksd.Ordn. på samma sätt som Gr.
Lagerbjelke gjort, och om det vore möjligt att, i annat fall, vi¬
dare kunna få uplefva någon riksdag mera.
Hr Cederschiöld: Jag befarar icke hvad den siste värde
talaren synes frukta, att någon riksdag icke skulle inträffa, i fall
någon motion derom icke blifvit lill Exp.Utsk. remitterad. Det
faller af sig sjelf att Exp.Utsk. på grund af Riksd.Ordms före¬
skrift, att dag till nästa riksdag iskall uti Riksdags-Beslutet bestäm¬
mas, måste uti förslaget' till Riksdags-Beslut en sådan dag utsätta.
Man har åberopat Grundlagens stadgande, att intet Utsk., med
undantag af Const.- och Banko-Utskm, är berättigadt att utan på
grund af motioner väcka frågor lill afgörande i R. St:s plena;
men det måste hvar och en, sorn är något van vid riksdagsför¬
handlingar, — och således äfven den siste värde talaren, —ganska väl
veta, att delta stadgande icke eger tillämpning i verkligheten; ty
alla Utskott ega, att utan motioner inkomma med frågor till af¬
görande. Vi veta ganska väl att Utskm inkomma med förslag
lill kanslister. Om likväl ifrågavar. grundlagsstadgande icke kan
efter bokstafven tillämpas i verkligheten, sä behöfver det likväl
icke derföre här öfverträdas; ty då icke fråga är väckt i behörig
tid alt utsätta nästa riksdags början till annan dag, än den inne¬
varande börjat, så är det icke något annat än en verkställighets
åtgärd, som Exp.Utsk. har att fullgöra, då det uti riksdags beslu¬
tet kommer att intaga, att R. St. sammanträda nästa gång d. 15
Nov. -1853. I den händelsen att Exp.Utsk. skulle underlåta att
Den 2 April.
229
fullgöra denna sin i grundlagen stadgade pligt enl. 2 § Riksd.-
Ordn., då vore sådant en under riksdagen inträffad och, i min
tanka, en ganska oförmodad händelse, som kunde gifva anledn,
till motion om utsättandet af dag för nästa riksdag; men jag för¬
modar att Exp.Utsk. icke skall gå derhän i förgätenhet af sin
pligt att del icke utsätter en sådan dag i riksdagsbeslutet. Såle¬
des kan jag icke frångå att de väckta motionerna äro icke alle¬
nast obehöfliga, utan äfven grundlagsvidriga, emedan de begge äro
tillkomna efter motionstidens slut.
Att Gr. Lagerbjelke motion icke är af beskaffenhet att höra
remitteras, synes Gr:n sjelf hafva förklarat, då han best ridt remiss
af Frih. Gederströms motion; ty kan det tillåtas remiss på Gr.
Lagerbjelkes motion, så tror jag att del icke heller kan vägras
på Frih. Cederströms.
Hr Bråkenhjelm: För att göra slut på denna debatt, la¬
ger jag mig friheten att till fördel för den ifrågavar. motionen
åberopa den händelse, alt riksdag nu pågår utöfver den i Grund-
lagarne föreskrifna lid.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
II. Ex. Hr Frih. och Landtm., att under diskussionen blifvit yr-
kadt, att Gr. Lagerbjelkes ifrågavar. motion måtte tillika med
Frih. Cederströms näst derefter å föredragn:slistan uptagna mo¬
tion i samma ämne företagas till remiss, men att då detta yrkan¬
de på andra sidan blifvit beslridt, samt sistnämnde motion ännu
icke vore föredragen, H. Ex. funne sig förpligtigad alt framställa
serskild propus, ä Gr. Lagerbjelkes motion.
Uppå härefter framstälde propos:r blef Gr. Lagerbjelkes fö¬
revar. motion remitterad till Exp.Utsk. samt kommunicerad de öf¬
rige RiksStm.
Föredrogs Frih. Cederströms, Rudolf d. 29 sisth Mars
f. m. på bordet lagda motion, ang. utsättande af dagen för R.
St:s nästa sammanträde.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Frih. Cederströms
motion kan betraktas ur 2:ne synpunkter, dels ur konstitutionel
och dels ur politisk synpunkt. Hvad den första angår, så stad¬
gas i 49 § R.F:, att ”R. St. skoia i kraft af denna grundlag
hvart tredje år sammankomma.” Jag får då fråga, hvad menas
med ordet ”sammankomma”? Jag skulle tro att del icke kan me¬
nas något annat än den första gången då R. St. skola samman¬
komma i Stockholm, och att grundlagens bud således är tydligt,
alt tre år ifrån den dag då R. St. sammankommit skola de åter
sammankomma. Jag vet visserligen, att denna § har varit om¬
tvistad; men efter 1840 års riksdag tyckas R. St. hafva fattat
sitt beslut i frågan och grundlagens tydliga föreskrift bar stän¬
digt varit iakttagen. Jag skulle derföre tro, alt motionen är stri¬
dande emot grundlagen, och då jag smickrar mig med att vara
konservativ, så vill jag icke gifva min röst till ett sätt att gå
grundlagen förbi, om jag så må säga. Hvad nu serskildt angår
230
Den 2 April.
den politiska delen af frågan, så har Regeringen beräknat de an¬
slag, som den af R. St. äskat, efter grundlagens bokstaf, d. v. s.
för 3 år, eller till och med 1853. Äfven den extra Statsregle-
ringen är sålunda beräknad. Skulle nu riksdagen upskjutas ett
år längre, så skulle R. St. få åtaga sig en ökad bevillning, ty
Bankovinslen räcker, såsom bekant är, troligen icke lill mer, än
hvad Regeringen begärt för 3 år. Jag anser det icke troligt, att
R. St. skulle vilja åtaga sig en sådan ny bevillning. Då återstår
icke något annat än alt på homöopatiskt sätt utminutera de pen¬
ningar, som finnas, och då det, som är beräknadt för 3, skall
utminuteras på 4 år, så kan man föreställa sig hvad det skall
hafva för inverkan på försvarsverket. Fästningsbyggnader, gevärs-
tillverkning, kanongjutning, öfningar för arme'en, allting skall an¬
tingen komma att afstanna, eller fortsättas med så ringa anslag,
att det vore nästan detsamma som ett afstannande. Detta vore
en så stor förlust, att man ur iugen synpunkt bör bifalla det.
Jag anhåller således att R. o. Ad. ville neka remiss på Frih.
Cederströms motion.
Frih. Cederström: Gr. Björnstjerna har betraktat före¬
var. fråga dels ur konstitutionell, dels ur politisk synpunkt. Tor¬
dehända hade likväl den sednare synpunkten kunnat upskjutas
tills fråga förekomme om definitiva bestämmandet af dag för nä¬
sta riksmötes begynnelse; hvaremot vägrad remiss å min motion
icke bör ifrågakomma i annan händelse än så vidt motionen in¬
nehåller något grundlagsvidrigt; hvilket åter mäste, om det vore
grundad!, kunna ur den förstbemäkle synpunkten bevisas, eller, i
motsatt fall, vederläggas. Det är således den första delen af den
värde talarens yttrande, vid hvilken jag ämnar hufvudsakligen
fästa mig.
Gr. Björnstjerna har frågat hvad det af grundlagarne begag¬
nade ordet ”sammankomma” betyder; om det icke måste afse
just den dagen, då R. St. först samlas vid början af riksdagen.
Jag åter tror att ordet sammankomma eger 2 bemärkelser: den
ena synonym med ordet sammanträda, och den andra synonym
med sammanvara. Det sistnämnde alternativets grund kan ytter¬
ligare ådagaläggas genom den i min tanka oförnekligen likartade
betydelse, som råder emellan verbet sammankomma och det der¬
af härledda substantivet sammankomst. Jag frågar då, om icke
ordet sammankomst nästan uteslutande (ages i bemärkelse af en
sammanvaro, och nästan aldrig i betydelsen af ögonblicket då
man sammankommer? När så är förhållandet med ordet samman¬
komst, då frågar jag vidare, om man kan förklara hvarföre ver¬
bet sammankomma skulle hafva så aldeles förlorat sin bemärkelse
af sammanvara, hvilken jag vid detta tillfälle anser mig böra
tillägga det, så mycket mera, som så väl i R.F:s 49 §, som i 2
§ Riksd.Ordn. det ena momentet föreskrifver att R. St. skola
sammankomma livart tredje år, och det andra utsättandet, för
hvarje särskild gång, af dagen då de skola sammanträda. Om
lagstiftaren hade upfattat verbet sammankomma, i den bemärkelse,
Den 2 A pril.
231
sorn raina motståndare vilja tillägga delta ord, så hade lian icke
bildat tvenne särskilda raomenter, för uttryckandet af samma me¬
ning, utan då hade det ju varit nog med den första. Men att
lagstiftarens mening åsyftar ett särskiljande af dessa verbers be¬
tydelse, det inlyser i mina ögon tydligen deraf, att i 2:dra mo¬
mentet uttryckligen föreskrifves ali R. St. skola bestämma dagen,
då de nästa gång vilja sammanträda. Ett sådant moment vore
ju öfverflödigt, om dagen för R. Sl:s nästa sammanträde vore gif¬
ven hvart tredje år, räknadt ifrån den dag de samlades den ena
gången, till deu andra.
Att denna lag är något otydligt skrifven och gifvet- anled:n
till olika tolkningar, är redan faktiskt bevisadt genom de skilj¬
aktiga tydningar deraf, som vid flera riksdagar verkligen egt runa;
men om man vill göra sig besväret att, för uplvsningens vinnan¬
de härom, kasta en blick tillbaka, så torde icke vara oljenligt att
taga i betraktande innehållet af 1810 års riksdagsbeslut, det riks¬
dagsbeslut, som fattades näst efter tillkomsten af vårt nuvarande
statskick. R. St. utsatte då — della skedde den 2 Maj 1810 —
dagen lill nästa lagtima riksdags början till d. 1 Sept. år 1815;
altså icke blott 5 år efter riksdagens slut, utan 5 år plus några
månader derefter. Sedermera blef det visserligen urtima riksdag
tidigare; men det rubbar icke innehållet och den historiska bety¬
delsen af R. SI:s beslut. Den 18 Augusti 1812 utsatte man riks¬
dag till d. 15 Sept. 1817, hvilket åter är en tiderymd af 5 år
och 1 månad. Deu 9 Augusti 1815 bestämdes dagen för nästa
riksdag till d. 15 Januari 1820; således några månader mindre
än 5 år; men Konung Carl XIII fann nödigt att sammankalla
riksdagen tidigare, nemi. lill November 1817. — Efter denna
Konungs död, bestämde R. St., i det de den. 21 Juli 1818 åt¬
skiljdes, dagen för nästa riksdag till d. 15 Januari 1823. Såle¬
des omkring 5 år, minus blott några månader. 1823 års riks¬
dag slutades den 22 Dec. och nästa riksdag utsattes till d. 4 Nov.
1828; alltså 5 år, blott några veckor mindre. Sistnämnde riks¬
dag slutades d. 19 Mars 1830, med utsättandet af dag för den
följande riksdagen till d. 15 Januari 1835; likaledes 5 år på nå¬
gra veckor nära. Att under denna period urtima riksdag inträf¬
fade tidigare, nemi. 1834, härrörde, såsom bekant är, deraf att
det ansågs nödvändigt åt realisationen gifva en hastigare verkstäl¬
lighet, än som eljest kunnat ske. Den sistnämnde riksdagen slu¬
tades d. 27 Maj 1835, hvarvid dag för nästa riksdag bestämdes
till d. 14 Januari 1840. Omkring 5 år således, äfven denna
gång. 1841 d. IG Juni utsattes nästa riksdag till d. 14 Januari
1845; men i anseende lill Konung Carl XIV Johans inträffade död,
utlystes urtima riksdag år 1844, d. 11 Juli, och sorn slutades
1845 d. 24 Maj, då nästa riksdag utsattes till d. 15 Nov. 1847;
och d. 24 Oktober 1848 utsattes derpå följande riksdag till. d.
15 Nov. år 1850.
Det visar sig sålunda att, närmast efter det nya Statsskickets
införande, har man under en lång rad af riksdagar bestämt föl¬
jande riksdags början på samma sätt, som jag nu föreslagit. Den
232
Den 2 April.
raan, som, efter hvad mig 5r försäkradt erhöll det förtroendefulla
updrag att författa Riksd.Ordn., var Axel Gabriel Silfverstolpe, den
dåvarande Riddar!). Sekret. Ar det väl troligt, att denne man,
utmärkt genom den ädlaste karaktär och den mest oförvitliga
rättskaffenshet, skulle hafva medgifvit riksdagens utsättande på ett
sätt, sommar stridande emot meningen af den grundlag, han sjelf
skrifvit? Ar det likaledes troligt, att de män, hvilka egt det ärofulla
förtroendet, att bekläda Landtmarskalkstolen, skull hafva, riksdag
ifrån riksdag, tillåtit Ståndet att fatta sådana beslut, om de varit
grundlagsvidriga? År det sannolikt att delta Stånd, likasom att
de öfriga, alltid skulle hafva fattat dessa beslut, derest de saknat
all lagenlighet? Dylikt påstående tyckes i sanning vara något
förmätet!
Då nu en sådan tillämpning af grundlagen, som den jag fö¬
reslagit, kunnat lagligen ega rum på den tid, då riksdag skulle
bållås hvart femte år, är det icke då så mycket mera skäl att
tillämpa sådant, när mellantiden är föreskrifven till endast tre
år? Dy rbar är visserligen den folket tillhörige rättighet, alt genom
sina lagliga ombud få rådpläga om landels angelägenheter; men
att begagna denna dyrbara rättighet så tätt och ofta, att den blir
snart sagdt utsliten, dertill ser jag icke något skål. Hvad angår
utsättandet af 11. St:s sammanträdande hvart tredje år, räknadt
från riksdags slut i st. f. från dess början, så har visserligen en
arman praxis, alltsedan den treåriga mellantidens fastställande,
härutinnan gjort sig gällande; men det har skett, icke till följd
af något förändradt stadgande i grundlagen uti denna del; enär
den, med undantag af utbytet af årtalet 5 mot 3, innehåller pre¬
cist samma ordalag efler 1840 års riksdag, som förut. Men då
man redan hunnit ett steg närmare lill riksdagarnes af åtskilliga
åsyftade permanens, så ville man skynda att komma delta mål
ändå närmare genom att utsätta tiden för nästa riksdags begyn¬
nelse till en tid, som, till tredje årtalet, motsvarade dåvarande
riksdags början, icke mera, såsom tillförene, dess slut. Man var
likväl icke genast så noga i delta fall, att man ville binda sig
till en viss begynnelsedag, nemi. densamma, riksdag från riksdag.
Nu synes likväl praxis vilja göra första mom. i 2 § Riksd.Ordn.
med förbiseende af rätta meningen med dess andra morn., så strängt
bindande, alldeles på Norrska viset, alt man skulle alltid fä d.
15 Nov. till lagtima riksdagarnes begynnelsedag, en dag så otjen¬
lig i anseende till de svåra kommunikaiionerna; många andra
omständigheter ali förtiga.
Beträffande den politiska delen af frågan, torde det, vid när¬
mare eftersinnande, vara orätt af mig att lemna den siste värde
talarens anförande utan allt besvarande; och jag frågar då, om
icke den ordinarie statsregleiingen mäste fortgå riksdag från riks¬
dag, utan förändring, der ej sådan är fastställd? — Och hvad
hindrar då att den äfven får fortgå inpå fjerda året? Och hvad
åter den extra slatsregleringen beträffar, så böra vi ihågkomma,
det vi hafva besparat \ af Bankovinsten. Vid öfverläggningarne
på detta ^um om berörde medels användande, visade sig alt de
Den 2 April.
233
Heste ledamöter, som lillkännagåfvo sina tankar i saken, hade,
med hufvudsaklig! instämmande omdömen, gillande omfattat Hr
Mannerskanlz’s i ämnet afgifna, sakrika och i så många hänse¬
enden förtjenstfull reservation. Ehuru man då ännu ansåg sig
icke böra till användande för Statens behof anslå liela Banko¬
vinsten, så tyckes mig, att man redan då temligen tydligt an¬
tydde huruledes det torde komma att ske längre fram. Om nu,
på sätt jag har hört trovärdige män upgifva, det lärer vara san¬
nolikt, all för de irenne nästföljande åren den reserverade delen
af Bankovinsten vore tillräcklig för Statsverkets behof, så frågar
jag, om icke den återstående Bankovinsten, jemte öfriga inkom¬
ster, kunde vara tillräcklig för att betrygga Statsverket emot det
förskräckliga lägervall, som Gr. Björnstjerna funnit för godt att,
för år 1854, förespegla oss såsom en följd af min motion?
Vidlyftigare torde jag ej härom behöfva vara; enär jag tror
mig för Ståndet hafva tillräckligen bevisat, det jag har laglig rät¬
tighet till min motion, åtminstone såvida den bestrides ur den
synpunkt, som Gr. Björnstjerna i konstitutionel! hänseende fram¬
ställt. Jag har för R. o. Ad. sökt ådagalägga, att den sednare
eller politiska delen af frågan icke heller har oöfverstigliga svå¬
righeter. När så är, och med kännedom af de stora kostnader,
riksdagarne förorsaka landet samt de enskilde, äfvensom af den
tid, som för Regering och embetsman uptagas af riksdagsbestyr;
när jag betraktar svårigheten eller omöjligheten att kunna in¬
hemta någon kännedom om lagars och författningars sannskyldiga
inverkan på det allmänna, under en så kort lid som blott 2 eller
2| år, som skulle förflyta emellan R. St:s sammanträden med
den tydning Gr. Lagerbjelke velat gifya åt 2 § Riksd.Ordn., så
anser jag tillräckliga skäl vara framställda för bifall till min mo¬
tion. Derom är dock måhända nu för tidigt alt tala; ty i fall
den, såsom jag anhållit, till Exp.Utsk. remitteras, till följd hvaraf
bemäld Utsk. inkommer med sitt mern. i ämnet, äger R. o. Ad.
taga frågan i ytterligare pröfning till slutligt afgörande.
Jag har redan, vid behandling af remissfrågan rörande Gr.
Lagerbjeikes motion, afgifvit mitt vördsamma svar på hvad Hr
Cederschiöld, med invändning mot begge motionerna, yttrat. Det
är ju alldeles nödvändigt att efterlefva grundlagarnes bestämda
bud, att dag i detta hänseende måste utsättas; och den enda gång
i förflutna tider, mig veterligen, Exp.Utsk., utan föranledande af
någon motion, gjort framställning om dags utsättande, ansåg R.
o. Ad. Exp.Utsk. hafva galt utom gränsen af sin befogenhet och
lade derföre memorialet lill handlingarne. Nu har jag, såsom
ledamot af Exp.Utsk., icke velat utsätta detsamma för en sådan
förebråelse, och det år derföre jag väckt detta förslag, hvarå jag
vördsammast anhåller om remiss till nämnde Utsk.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då den förut åbe¬
ropade 2:a § Riksd.Ordn. i tydliga ord innehåller att R. St. skola,
i kraft af rikets antagna R.F., hvart tredje år sammankomma, så
och då grundlagarne skola tillämpas efter deras ordalydelse, är
234
Den 2 April.
det icke fattligt för mig, huru man skulle kunna komma till an¬
nat resultat, än att R. St. skola sammanträda hvart tredje år,
och då de nu sammankommit 1850 skola de således åter samman¬
komma 1853; men efter 2:a mom. i nyssnämnde §, är det R.
Sl:s skyldighet alt bestämma dagen då R. St. skola sammankom¬
ma. Härtill inskräQker sig äfven R. St:s rättighet alt besluta om
tid för sammankomsten; men jag vill fästa den siste värde tala¬
rens upmärksamhet derpå, att R. o. Ad. redan afgjort denna frå¬
ga och beslutat att R. St. skola nästa gäng sammanträda d. 15
November 1853. Detta beslut måste nemi. vara fattadl genom
den beslutade remissen af Gr. Lagerbjelkes motion; ty hvad skulle
eljest meningen dermed vara? Kan meningen vara den, ali Exp.-
Utsk. skall lägga motionen till handlingarne. Det är förvånande
att höra sjelfva Ordf:n i Exp.Utsk. Hr Frih. Cederström här fram¬
ställa en så beskaffad satts, som skulle Exp.Utsk. vara berättigadt
att komma in och föreslå R. St. någonting uti förevar, ämne.
Om den värde Frihm genomläser den §, deri Exp.Utskis rättighet
är bestämd, så utvisar den ganska klart, att Exp.Utsk. icke har
rättighet att föreslå någonting. Uti 53 § R.F. och den 28 §
Riksd.Ordn. är stadgadt, hvilka de Utsk. äro, som skola hand¬
lägga ärendena och inkomma med förslag till R. St. De upräk-
nas der, men bland dem är icke Exp Utsk. omnämndt. Sedermera
stadgas om Exp.Utsk. i 36 § Riksd.Ordn. ”Utom förenämnde i
R.F:s 53 § omförmälda och föreskrifna Utsk., äge R. St. att välja
och förordna ett Exp.Utsk., bestående af Tolf ledamöter,” (nu
stadgas hvad detta Utsk. skall göra) ”för att upsälta ej mindre
de expeditioner, som under riksdagen af Stånden gemensamt ut¬
färdas, än äfven riksdagsbeslutet, och alla sålunda författade hand¬
lingar till R. St:s justering öfverlemna.” Häraf är ju aldeles up¬
penbart ali Exp.Utsk. icke eger rättighet att inkomma med något
förslag, utan endast upsätta hvad R. St. beslutat. Om nu R. o.
Adis mening vid behandlingen af Gr. Lagerbjelkes motion icke
afsett alt godkänna densamma, så ser jag icke att Exp.Utsk. har
dermed alt göra det aldra ringaste annat, än att lägga motionen
till handlingarne. Exp.Utskis åliggande är visserligen att upsätta
de fattade besluten; men har R. o. Ad. icke fattat något beslut,
så har Exp.Utsk. icke heller någonting att upsätta, och hvad skola
de då göra med motionen? Jag tror ali R, o. Adis mening icke
kan vara någon annan än att genom remiss å Gr. Lagerbjelkes
motion R. o. Ad, beslutat att R. St. skola sammanträda nästa
gång d. 15 Nov. 1853, och öfverlemnat åt Exp.Utsk. att upsätta
detta beslut.
Hr Brakel, Mauritz Gustafi Min tanke är att R. o. Ad.
bör vägra remiss på Frih. Cederströms motion, såvida Hr Frih.
o. Landtm, ej vägrar propos. på densamma. 2:a § Riksd.Ordn.
stadgar uttryckligen att ”R. St. skola, i kraft af rikets antagna
R.F., hvart tredje år sammankomma.” Nu hafva R. St. samman¬
kommit år 1850. Den som kan räkna till 3, skall då finna att
de skola nästa gång sammankomma år 1853. Om Frih. Ceder-
Den 2 April.
235
ström vore ledamot af Exp.Utsk., såsom han nu också är, och om
för detta Utsk:s ledamöter funnes en föreskrift, att de skulle in¬
ställa sig till tjenstgöring hvar tredje dag och Frih:n hade infun¬
nit sig på Måndagen, men sessionen räckte in på Tisdagen, så
tror jag icke att han kunde påstå alt han nästa gång försl skulle
behöfva infinna sig på Fredagen.
Frih. Cederström har påstått att ordet sammankomma skulle
hafva samma betydelse som sammanvara, och då skulle 2:a § i
Riksd.Ordn. lyda sålunda: R. St. skola hvart tredje är samman¬
vara; men om jag äfven vill öfversålla hvart tredje år och säga:
R. St. skola 4 månader hvart 3:dje år sammanvara. Hvad blir
då följden? Jo, Frih. Cederström säger: R. St. hafva saraman-
varit 1851, således skola de sammanvara 1854 som är 3 år der¬
efter; men jag säger på samma skäl; som R. St. sammanvarit
1850 så skola de sammanvara 1853. Således skall sammankom¬
sten hörja 1853 och fortfara 1854.
Vidare har Frih. Cederström anfört, att R. St. flere gånger
under vårt nuvar. Statsskick hafva samlats på en dag, som icke
varit 5 år emellan, stundom mera än 5 år. Detta är visserligen
sant; men jag tror icke att i det fallet någon Landtmarskalk eller
någon ledamot af R. o. Ad. fästat Ståndets upmärksamhet på det
grundlagsvidriga deri, och således har det blott tillfälligtvis skett.
Vi böra icke, Mine Hrr tolka och tyda våra grundlagar efter till¬
fälliga hugskott och undseende för vissa personers önskningar.
Vi böra komma ilvog att vår grundlag är den grundval, på hvil¬
ken Svenska lagstiftande makten, Svenska sjelfbeskattningsrätten
och Svenska friheten ursprungligen hvilar, och börja vi med att
gräfva små gropar under denna grundval, så sammanfalla de förr
eller sent til! en graf, i hvilken samhällsbyggnaden nedstörtar.
Jag yrkar att R. o. Ad. icke måtte bevilja remiss på Frih.
Cederslröms motion.
Gr. Sparre, Erik: I ett lagbundet och framför allt i ett
fritt samhälle är lagen ett ändamål i och för sig sjelf. Dess tol¬
kande, dess tillämpning bör ske utan alla serskilda hänsyftningar,
utan all politisk beräkning. Om man vid stiftandet af lag vill
fästa afseende på några ändamål, del må så vara. Ehuru lagens
ändamål icke är något annat än verkliggörandet af rätten, så kan
man likväl, vid bestämmandet genom lagen af hvad som är rätt,
göra afseende på samhällets öfriga ändamål; ty rätten kan aldrig
strida emot samhällets ändamål. Om således Frih. Cederström
här hade väckt motion om förändring i grnndlagarne och stiftan¬
det af ny lag, så hade han då egt att tala om sin syftning, om
svårigheten för representanterna att vara ifrån sina enskildta an¬
gelägenheter, om svårigiieten för embetsmännen alt bereda hvad
på dem ankommer till en kommande riksdag, men sådant kom¬
mer icke nu i fråga. Nu är det fråga om att sätta i verket en
tydlig lag-§, om hvars tolkning, ehuru meningarne derom for¬
dom kunna hafva varit delade, meningarne likväl nu synas vara
ense. Hvad bevisar detta, Mine Hrr? Jo, att man under cu för¬
230
Den 2 April.
fluten tid haft en åsigt derom, som nu är frånträdd, derföre att
den varit oriktig, och inom delta hus har man äfven hört pro¬
tester afgifna deremot. Sedan år 1840 har man lemnat denna
tolkning och öfvergålt lill den, som befunnits vara riktig. Hvad
skulle nu anledn:n vara till alt man återgår lill en tolkning,
som man anser vara oriktig? Jo, den anlednm, att R. St. be¬
slutat att sammankomma hvart tredje ar. Ar det konsequens i
sådant? Vi måste följa lagen och deri säger att R. St. skola
sammanträda hvart tredje år; det kan icke jäfvas. Sammanställ¬
ningen af orden sammankomma och sammanvara lemnar jag i
sitt värde. Det står icke sammanvara utan sammankomma. Jag
anser för min del, på sätt här af flere talare blifvit yrkadt, Frih.
Cederströms motion stridande emot grundlagarne. Jag anser al¬
deles öfverflödigt att vidare utveckla denna sals. Den är klart
stridande emot lagens rälla förstånd och, som grundlagen skall
tolkas efter ordalydelsen, så är den grundlagsvidrig.
Hr Dalman, Wilhelm Fredr. Achates: Jemte det jag
anhåller, att få förena mig med den första delen af Hr Ceder-
schiölds tolkning af Riksd.Ordn:s 2:a §, anhåller jag att få lemna
några uplysningar, hemtade ifrån de (i riksdagar jag bevistat och
i hvilka jag deltagit. Vid 1823 års riksdag kom icke något an¬
nat i fråga, än att bestämma nästa riksdag inom femte året der¬
efter, eller år 1828. Vid 1828—1830 års riksdag föregick der¬
emot en ganska skarp strid isynnerhet här på Riddarhuset ang:de
denna fråga. Saken ansågs då så vigtig att striden varade under
2:ne på hvarandra följande pleni-dagar, och minisléren förordade
ganska ifrigt det beslut, som af 3:ne RiksSt. blef fattadt, nemi.
att utsätta tiden till nästa riksdag under loppet af år 1835. Se¬
dan H. Ex. Gr. af Wetlerstedts försök, strandande emot dåvarande
Landtm. II, Ex. Gr. De la Gardies förklarande, att han icke kun¬
de emot grundlagens ordalydelse göra propos. på någon annan
dag för nästa riksdags början, än under loppet af år 1835, fort¬
gått i 2:ne pleni-dagar, så framställde H. Ex. Gr. De la Gardie
propos., alt R. o. Ad. ville låta det förblifva vid de tre öfriga
Ståndens beslut. Emedlertid segrade Ministern ehuru icke med
flera än fyra rösters pluralitet, nemi. 138 röster emot 134, hvil¬
ka utsatte nästa riksdags höljan till en dag inom 1834. Vid den
riksdagen förnyades samma strid. De öfriga RiksStm utsatte da¬
gen för den blifvande riksdagen till 1840 d. 14 Januari; men
Landtmarskalken hade då äfven i Talmans-konferensen varit skilj¬
aktig ifrån de öfriga Talmännen och ansåg sig icke kunna fram¬
ställa propos. på någon annan dag för den blifvande riksdagen
än under loppet af år 1839. Riksdagen blef emedlertid af R. o.
Ad. bestämd till d. 15 Sept. 1840. Sedermera vid 1840, 1844
och 1847 årens riksdagar har icke varit ifrågasatt något annat
än att för den följande, riksdagen utsätta den lagliga liden. När
vi således gå tillbaka, så finna vi, att R. o. Ad. under loppet af
de sista 18—20 åren icke vid något tillfälle tillåtit sig öfverträ-
delser af grundlagen i dettajgfall. Huru förhållandet har varit un¬
Den 2 April.
237
der loppet af de föreg:de åren, är jag icke i tillfälle att uplysa.
Jag erinrar mig endast, alt uti 1809 års Riksd.Ordn. så var det
uttryckligen stadgadt att riksdagarne skulle återkomma livart femte
år efter det föregide riksdagen var slut, men delta stadgande för¬
ändrades år 1815, och sedan den tiden känner jag icke, att nå¬
gon fråga derom upslått, eller att grundlagen blifvit af R. o. Ad.
öfverlrädd i delta afseende.
I afseende på grundlagens förändrade ordalydelse, har Const.-
Utsk. i denna fråga afgifvit ett yttrande under n:o 31 vid 1834
års riksdag, deruti Utsk. förutsätter såsom aldeles gifvet, och det
är oförtydbart med grundlagen öfverensstämmande, att riksdagen
skall sammanträda inom fem år efter den tid, som då var stad¬
gad eller inom det femte året från det R. St., sammanlrädt. Jag
förenar mig med den siste värde talaren uti den begäran alt Hr
Frih. o. Landtm, måtte vägra propos. på Frill. Cederströms mo¬
tion, såsom stridande mot grundlagarnes ordalydelse.
Hr Adelborg, Anders Otto: Tolkar man 2:a § Riksd.¬
Ordn. rätt, så kan den icke tagas på mer än ett sätt, hvilket
flere föregide talare här framställt. Dock är det en gifven san¬
ning, alt grundlagen Hera gånger förut varit föremål för olika
tolkningar. Det har liändt mer än en gång förut på delta rum,
att man försökt tolka den enl. sina önskningar. Det har äfven
handt vid denna riksdag och torde följaktligen äfven inträffa
framdeles. Och specielt i delta fall har grundlagen, under tider¬
nas lopp, ömsom, allt efter som enskildta önskningar fordrat det,
blifvit uttydd efter den ena eller andra nu uttalade meningen.
Jag kan således icke med en föregide talare instämma deruti, att
del är oförenligt med konsequens och sundt förnuft alt tolka
grundlagen såsom Frih. Cederström här velat göra det. Jag hål¬
ler honom tvärtom räkning derför, då lian dermed säkerligen
menat väl. Dock finnas andra skäl, hvarföre jag anser att grund¬
lagen nu bör efter ordalydelsen tolkas. Dessa skäl äro för Sverige
af yttersta vigt. Andra länder gå framåt med stora steg i eko¬
nomisk och inlelccltiel utveckling. Det är mycket som bos oss
fordras för alt hålla sig i jembredd eller att icke stå efter dem. Det
är först nu, som ett nytt politiskt lif blifvit väckt inom vårt kära
och älskade land och nu först, som de materiela krafterna börja
att efter nutidens fordringar lossas från sina bojor. Det är först
nu man börjat tänka på, att nya institutioner behöfvas, och en
sådan representation som hvilar på folkets rälta intressen. Vårt
riksdags-mascliineri är tungt och trögkört och så länge det är
såsom det är, få vi ersätta långsamhet i våra förhandlingar nemi.
att hafva riksmötena så ofta sora grundlagen det möjligen kan
tillåta. Derföre önskar jag, att vid detta tillfälle grundlagen må
tolkas efter ordalagen, och tror med de Hrr, som yrka vägran af
återreraiss, att R. o. Ad. icke bör tillåta remiss på Frih. Ceder¬
ströms motion.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: 2:a § Riksd.Ordn. innehåller,
att R. St. skola, i kraft af rikets, antagna R.F., hvart tredje år
238
Den 2 April.
sammankomma. Nu hafva R. St. sammankommit år 1850; må
vi då räkna vidare. I fall nästa riksdag skulle blifva år 1851,
så skulle R. St. sammankomma hvarje år. Rlifver nästa riksdag
år 1852, så sammankomma de hvart annat år. Blefve nästa riks¬
dag år 1853, så sammankommo R. St. hvart tredje år. Om nä¬
sta riksdag blefve år 1854, så sammankommo de hvart fjerde år:
Delta är så klart sorn att 2 gånger 2 är fyra; och då Riksd.-
Ordn. säger, alt R. St. skola sammankomma hvart tredje år, så
följer ju deraf tydligt, ali R. St. skola sammanträda år 1853.
Ehuru jag anser grundlagen fullkomligt tydlig, så vill jag
dock äfven söka att emot det åberopande af praxis, sorn här skett
anföra några motskäl. Sålunda har man bland annat åberopat
exempel ifrån riksdagarne 1812, 1815 och 1823. Likväl visar
del sig, att R. St. sammankommo 1812 och följande riksdag ut¬
sattes till 1817; riksdag sammankom år 1815 och den nästa ut¬
sattes till år 1820; den riksdag som sammankom år 1823 utsatte
påföljande riksdag till år 1828, således vid alla dessa tillfällen i
enlighet med den, efter mitt förmenande, enda rätta tolkningen
af grundlagen, hvilken då föreskref 5 år i st. f. nu mera 3 år.
Vid riksdagen år 1840 blef man fullkomligt ense att den enda
rätta tolkningen var, att man räknade liden för R. St:s nästa
sammanträde ifrån den föreg:de riksdagens början, och vid samma
1840 års riksdag inkomm Const.Utsk. roed förslag lill ändring i
grundlagarne, hvarigenom riksdagarne skulle återkomma livart 3:dje
år i st. f. hvart 5:te, hvilket antogs vid riksdagen 1844, allt un¬
der förutsättning att den tolkning, sorn gällde 1840, vore den
enda rätta, och ifrån den tiden har så väl K. M. som R. St. an¬
sett fullkomligt gifvet att beräkningsgrunden för tiden till den på¬
följande riksdagen bör vara den föregåendes början icke från dess
slut. Att R. St. hafva så ansett, visa riksdagsbesluten. Att Re¬
geringen har så ansett och ännu i denna stund så anser, synes
af den föreslagna Slals-regleringen. Det är således, så vidt jag
förstår, aldeles gifvet alt så väl grundlagens bestämda ordalydelse,
som den praktiska tillämpningen tala för den åsigt, jag framställt
i min motion och emot hvilken Frih. Cederström strider. Det
stämmer icke öfverens med konsequensen, att R. o. Ad., hvilket
Stånd representerar det konservativa elementet, skall vara det,
som uprifver grundlagen och söker göra den otydlig, då den är
erkändt tydlig. Jag måste derföre motsätta mig Frih. Cederströms
motion. — Sedan jag nu förklarat hvarföre jag anser emot grund¬
lagens nuvar. ordalydelse icke möjligt att bevilja remiss af Frih.
Cederströms motion, anhåller jag att äfven få yttra några ord om
den påstådda stora nyttan af nästa riksdags upskjutande. Jag
vill emedlertid icke nu företaga någon utredning huruvida det
vore nyttigt att i allmänhet få längre tid emellan riksdagarne.
Det vissa är, att om riksdagarne skola skjutas längre ifrån hvar¬
andra, så måste sådant vara på förhand beredt. Så är emedler¬
tid icke nu förhållandet, utan har man vid hittills fattade beslut
förutsatt alt nästa riksdag skall sammankomma år 1853. Sålun¬
da, för att först yttra mig om inkomsterne, hafva vi redan af-
Den 2 April.
239
gjort huru stor del af Bankovinsten, uplupen under åren 1848,
1849 och 1850, skall användas till fyllande af Statens behof un¬
der den påföljande Statsregleringsperioden eller under åren 1851,
1852 och 1853. Det är visserligen sant, att dessutom en del af
den uplupne Bankovinsten ännu finnes reserverad. Men det är
icke afgjordt, alt denna del af Bankovinsten kan användas till
Statens behof. BankoUtsk:s betänk, synes i motsats dertill an¬
tyda, att denna del af vinsten är behöflig för Banken. Till fyl¬
lande af Statsbehof under år 1854 skulle, om saken kom att gå
sin jemna gång, användas Bankovinsten för år 1851 men att re¬
dan nu på förhand besluta ang:de användandet af Bankovinsten
för år 1851 är stridande mot hvad hittills öfligt varit, emedan
R. St. ansett sig icke kunna bestämma om BaDkovinstens använ¬
dande förr än nämnde vinst var uplupen, det kan densamma
naturligtvis ännu icke vara för år 1851, och det möter således
ganska betydliga svårigheter att till fyllande aof 1854 års Stats¬
behof använda någon del af Bankovinsten. Återstår vidare att
tillse, huru man skulle ordna utgifterna för år 1854. K. M. har
afgifvit propos. om Statsverkets tillstånd och behof för åren 1851,
1852 och 1853. Den ordinarie Statsregleringen skulle kunna
fortgå äfven under år 1854, men, Mine Hrr, huru går det med
den extra Statsregleringen? K. M. har väl sagt hvad Han dertill
behöfver för de nyssnämnde trenne åren, men icke för år 1854.
Vi kunna således icke veta hvad K. M. kan anse sig behöfva till
extra utgifter under år 1854. Det blir då svårt för StalsUtsk.
alt upgöra en extra Statsreglering för nämnde år ulan att hafva
någon anledn. af en K. propos., eller skulle K. M. komma med
en ny propos. om Statsverkets tillstånd och behof för år 1854?
Häraf synes att de följder ett antagande af Frih. Cederströms
förslag skulle medföra vore säkerligen ganska mycket tvister, och
en förlängd riksdag samt dessutom måhända en ofullständig Stats¬
reglering och deraf följande Urtima riksdag.
Jag anhåller vördsamt om Hr Frih:n o. Landtm:s propos. till
R. o. Ad. måtte vägra remiss å Frih. Cederströms motion såsom
grundlagsvidrig.
Hr Printzensköld, Carl: Gr. Sparre har yttrat, att la¬
gen vore till för att gifva verkställighet åt rätten, utan att man
dervid får laga någon slags omständighet i betraktande; hvarföre
han ansett den nytta, som Frih. Cederström åberopat såsom skäl
för sin motion, icke böra komma i beräkning. Jag delar i viss
mån Grins mening, i det att jag äfven anser lagen vara till för
att gifva verkställighet åt rätten. Men jag eger likväl icke nog
mycket förtroende hvarken till mig sjelf, eller till mina samtida,
för att anse det sätt, hvarpå lagen nu tolkas, vara det enda rätta,
så att den tolkning, som under föreg:de tider skett af samma lag
bör underkännas. Nu inträffar alt under fem på hvarandra föl¬
jande riksdagar, R. St. gifvit åt den 2:a § i Riksd.Ordn. en så¬
dan tolkning, som den Frih. Cederström sökt här göra gällande,
under det att endast sedan år 1844 — således under 3 riksdagar,
240
Den 2 April.
hvilka beklagligtvis utmärka sig för den radikalism, som då låtit
höra sig och i icke ringa mån inverkat på R. St:s beslut, — Gr.
Sparres tolkning af grundlagarne erhållit öfvervigten. Hvilkendera
tolkningen är då den rätta? Vill man, vid bedömandet häraf,
följa Gr. Sparres exempel, så möter ju genast, den alldeles mot¬
satta tolkning af grundlagen, som länge skett under en föreg:de
tid, hvilken låg närmare den, då grundlagen stiftades, så att man
då bättre än nu borde känna, hvad som varit lagstiftarens verk¬
liga mening och syftemål. Således anser jag den omständigheten
att man under de tre sistförflutne riksdagarne tolkat grundlagen
såsom Gr. Sparre velat göra, ingalunda innefatta något bevis att
denna tolkning är den enda riktiga.
Gr. Lagerbjelke har upslällt ett slags arithmetisk bevisning,
för att ådagalägga riktigheten af den sats, Grm drifver. Jag får
likväl fästa Grins upmärksamhel derpå, att tiden emellan riksda¬
garne kan blifva lika lång som Frih. Cederström föreslagit, äfven
med antagande af del beräkningssätt som Grin upgjort; ty om
t. ex. innevarande riksdag, i stället att börja d. 15 Nov. 1850,
icke börjat förr än d. 2 Januari 1851, så frågar jag om icke
1854 är det år R. St. skolat ånyo sammanträda. För det alt
R. St. sammanlrädt i 1 lite månaden af ett år, bör väl deri ligga
något skäl att taga kalenderberäkningen af år såsom grund för
sammanträdet? Man skulle då kunna så ställa lill, alt R. St.
sammanträda d. 31 Dec. ett år och att riksdag således inträffar
hvart annat år i st. f. hvart-tredje. Grin torde häraf finna att
hans beräkning är ingenting mindre än riktig.
Jag, för min del, vill f. n. icke yttra mig om sjelfva saken;
men jag anser Frih. Cederströms motion vara så litet grundlags¬
vidrig, alt jag mäste beklaga om R. o. Ad. skulle låta förmå sig
af de sofismer, som här blifvit framställda, att afslå remiss på en
motion sådan, som den ifrågavar.
Gr. Horn, Claes Fredr.! Hufvudsakligen förekommen af
Gr. Lagerbjelke i hvad jag ämnat yttra, skall jag vara ganska
kort. Jag har likväl äfven hört en talare erinra om en annan
tydning af grundlagen än den Gr. Lagerbjelke velat gifva. För
dem af R. o. Ad., som voro närvar., när frågan om de rälta tolk¬
ningen af grundlagens föreskrift i detta fall förevar, är det icke
främmande, huru denna fråga på alla sidor betraktades och huru
R. o. Ad. blef ense derom, att grundlagens bokstaf i vissa fall
varit misstydd och att dess ordalydelse vore till den grad bestämd,
att någon tvekan om den rätta tolkningen icke borde kunna up-
stå. På grund deraf hafva R. St. sedermera sammankommit hvart
tredje år.
Vid den första debatten om denna fråga blef äfven vidrörd
den omständigheten att, om icke tolkningen vore sådan, skulle
möjligen R. St. kunna blifva permamenla, och det skulle äfven
kunna vara möjligt att för R. Stis sammankomst hinder helt och
hållet kunde upstå. Det vore nemi. icke otänkbart, att i en fram¬
tid
Den ä April.
241
lid, en fraktion skulle kunna vinna ett sådant inflytande att R.
St:s sammanvaro kunde dröja flera år och jtå sådan grund kunde
det äfven blifva en omöjlighet för R. St. att sammankomma inom
den tid som grundlagen förutsatt. Jag påminner mig äfven, att
det då blef ganska väl förklaradt hvad meningen var att R. St.
skulle på tredje året sammankomma, att dermed menades inom
det kalenderåret och att R. Sits rättighet var att bestämma dagen,
men aldeles icke året, ty det var redan i grundlagen utsatt.
En annan fråga är likväl den, huru man skall kunna kom¬
ma till något beslut om den saken. Jag har hört att en motion
skall hafva afgåtl till Exp.Utsk. om den ifrågavar. dagen. Mig
förefaller det alt på sådant sätt en otalig mängd af motioner skulle
kunna afgå till samma Ulsk. ifrån de resp. Stånden, och i sådant
fall vet jag sannerligen icke, huru Exp.Utsk. skulle bära sig åt
för alt sammanjemka dem, för att deraf få ett R. St:s beslut.
Jag föreställer mig att om en motion ifrån R. o. Ad. i detta fall
blir remitterad lill Exp.Utsk., så innefattar det redan ett Ståndets
bifall till den föreslagna dagen; ty i annat fall kan icke Exp.Utsk.
derpå göra något afseende. Det förmånligaste vid denna fråga
måste otvifvelaktigt vara alt saken beredes inom Talmans-konfe-
rensen, att man der blir ense om ett förslag, som af Ordf. fram-
ställes i RiksSun, och i följd deraf fatta Stånden sina beslut.
Exp.Utsk. kan då komma att afgifva förslag i delta afseende. Att
nu lill Exp.Utsk. remittera andra motioner i ämnet, anser jag för
min del oformligt, om också grundlagen icke uttryckligen det
förbjuder. Jag kan således icke annat än motsätta mig remiss
af Frih. Cederströms motion.
Frih. Cederström: Mängden af motståndare skall aldrig af¬
skräcka mig, der jag tror mig förfäkta en god sak; — så äfven
nu. — Gr. Sparre har förebrått mig, att jag icke blott sökt be¬
visa lagligheten af mitt förslag, utan tillika framhållit det nyttiga
deruti. Gr:n kan äfven hafva rätt deruti, alt den förstnämn¬
da synpunkten är den, ur hvilken förslaget bör vid detta tillfälle
hufvudsakligen pröfvas; men man torde benäget också finna det
jag haft skäl att jemväl i någon mån beröra förslagets nytta och
utförbarhet, då den näst före mig talande ledamoten bemödat sig
1 en bjert dager framställa hvarjehanda påstådda svårigheter af
detsamma, just i praktiskt hänseende.
Hr Dalman har velat ådagalägga det min åsigt hvilade på
ett misstag i anseende till den historiska upfattningen af denna
frågas behandling vid fordna riksdagar, i thy att vid 1815 års
riksdag en förändring skulle hafva ägt rum i ordaslällningen af
2 § Riksd.Ordn., hvilken förändring jag förbisett. Jag erkänner
med ledsnad att denna omständighet varit af mig förbisedd; men
finnér underlåtenheten i detta afseende å min sida icke derföre
kullkasta nain åsigt i det hela, enär det vill synas mig, som skulle
Hr Dalmans oss i ämnet nyss bibringade uplysningar icke väsendt¬
ligen rubba min bevisning. Den förändring, sora han uplyst
5 H. 16
242
Den 2 April.
hafva ägt rum vid 1815 års riksdag, föranledde icke R. St. att
förfara annorlunda än de gjort förut; den endast gaf dem rättig¬
het dertill, derest de så skulle vilja förfoga. Säkert är åtminsto¬
ne att R. St. fortforo att utsätta nästa riksdags sammanträde till
5 år efter riksdagens slut, men ingalunda från dess början; —
och hvad Axel Gabriel Silfverstolpes sätt att förstå Riksd.Ordn.
angår, så öfverlefde han 1815 års riksdag tillräckligt länge för
att hafva kunnat reservera sig mot beslutet, om han ansett det
vara origtigt fattadt. Men det gjorde han icke. Således vågar
jag fortfarande åberopa föregale praxis, hvilken torde vara, minst
sagdt, lika giltig som en sednare. Jag anser den för min del
giltigare, enär man den tiden stod grundlagsstiftningsperiodeu
närmare.
Här yttrades, för en stund sedan, besynnerligt nog, att man
varit ense om denna sak i sednare tider. Man har varit det vid
ett par riksdagar; men så länge Riksd.Ordn. säger uti 2 §: icke
blott att ”R. St. skola, i kraft af rikets antagna R. F., hvart tredje
år sammankomma;” utan derjemte alt: ”Uti hvarje Riksdagsbeslut
bestämme R. St. dagen, då de, till följe häraf, åter sammanträ-
träda;” så länge, säger jag, detta sednare mom. i sin fulla kraft
qvarstår, så länge är icke värdt alt lala om nödvändiga efterfölj¬
den af något vid föreg:de riksdagar sednast fattadt beslut.
Hr Brakel har gjort invändning emot min tolkning af ordet
sammankomma. Han har sagt, att om man begagnade ordet
sammanvara i stället, så skulle det medföra den påföljden, att R.
St. måste hela det året, som riksdagen börjades, ouphörligen sam¬
manvara. Se der hafva vi det! Man torde just härutinnan inse
skälet, nemi. undvikandet af en dylik misstydning, hvarföre R. St.
funno nödigt att i R.F. och Riksd.Ordn. vid detta tillfälle begag¬
na ordet sammankomma, hvilket åtminstone ej kan på ofvan-
nämnde sätt misstolkas. Ordet sammankomma har visserligen,
äfven det, en vidsträcktare och tvåfaldig betydelse, hvadan olika
tolkningar deraf ägt rum; men då R. St. vid flera riksdagar fun¬
nit för godt att antaga den tolkning, jag nu har föreslagit, så för¬
står jag knappast huru det är möjligt att framkomma med påstå¬
ende om något, så ovillkorligen grundlagsvidrigt förfarande derut¬
innan, som flere ledamöter här tillåtit sig påstå. Men jag skall
ytterligare söka tydliggöra förhållandet. Om t. ex. en riksdag
räckte så länge som 3 år, — man kan tänka sig det, — huru
skulle det då gå? — skulle ny riksdagskallelse under pågående
riksdag utfärdas? Det faller mig besynnerligt före; och annat lä¬
rer väl icke någon kunna påstå. Men här visar sig tydligen hu¬
ruledes all svårighet dervid vore häfd, om man tager för regel
att den påföljande riksdagen Liefve utsatt 3 år efter det ungefär¬
ligen motsedda slutet af den tilländagående.
Gr. Horn har framställt några för mig högst svårfattliga in¬
vändningar, syftande derhän, om jag hörde rätt, alt R. St;s sam¬
manvaro, just genom tillämpning af den äldre tolkningen, skulle
kunna utsträckas ända till den näst derpåföljande riksdagen ; men
då R. St. icke äga rättighet att längre än 4 månader samman-
Den 2 April.
243
vara, så är det K. M. obetaget att efter de 4 första månaderne
låta afblåsa riksdagen, när K. M. så vill. Således förfaller ju Gr.
Horns inkast.
O
Återgående till en annan talares yttrande, erinrar jag mig
hurusom Hr Dalman redogjort för frågans behandling vid den
riksdag, då den mesta meningsskiljaktighet härom egde rum. Jag
har äfven sökt göra mig underrättad om innehållet af berörde
diskussioner. Jag finnér dervid, att Exp.Utsk.-s dåvarande Ordf.,
Frih. Jacob Cederström, kämpade med all kraft emot de åsigter,
som framställdes af Gr. Horn, Hr Munk af Rosensköld och Gr.
David Frölich, hvilka alla förfäktade den åsigt, som Gr. Lager¬
bjelke med flere talare nu förfäkta. Hr von Hartmansdorff yttra¬
de sig vid slutet af debatten med några ord, om memorialets läg¬
gande till handlingarne; men på den grund, att 3 Stånd fattat
sitt beslut derom, hvadan fortsättandet af den långa tvisten hos
R. o. Ad. syntes alldeles ändamölslöst. Dessutom ansågo andra
talare Exp.Utsk. hafva varit obefogadt med förslag af egen drift
framkomma. I likhet härmed har Gr. Horn äfven nu ansett att
Exp.Utsk. skulle gå utom gränsen af sin befogenhet, om det fö¬
resloge dagen, samt alt det vore talmännen, som borde framkom¬
ma med ett sådant förslag. Detta har visserligen äfven vid nå¬
gon föregående riksdag varit praktiseradt; men jag ser icke ensamt
i denna omständighet någon slags säkerhet derför att större enig¬
het derigenom skulle vinnas; utan den måste väl vinnas bäst
derigenom alt en tjenlig dag föreslås, utan afseende på hvilken
person, som gör framställningen.
Dessa betraktelser återföra min tanke lill Hr Brakels yttran¬
de att, vid bedömande af motionens egenskap all lagenligen kun¬
na remitteras eller icke, raan här, såsom eljest, måste taga för
regel, att man icke bör hafva undseende för person, utan ensamt
hålla sig till sak. Jag är också ganska långt ifrån att förvänta
något undseende från R. o. Ad. för min person. Jag är visser¬
ligen icke deraf genom några särskilda anledmr förtjent; men tror
likväl att R. o. Ad. icke bör vägra remiss på mitt förslag, och
får säga, att då alla de fasliga riksolyckor, dem Hr Brakel förmo¬
dade skola blifva en följd af ifrågavar. §:s tillämpning på äldre
sättet, icke inträffat efter dess flerfaldigt sålunda skedda tolkning
af tillförene sammankomne R. St., — jag också alldeles icke fruk¬
tar att komma i den stora olycksgrop, som Hr Brakel aktat nö¬
digt för mig vid detta tillfälle upgräfva. Emedlertid anser jag
icke behöfligt alt här vidare yttra något om tjenligheten eller
oljenligheten i denna sak, då jag inom Utsk. får tillfälle dertill,
hvilket jag ej skall underlåta att begagna.
Frih. Raab, Adam Christian: Frånvarande i förra ple¬
num när denna motion väcktes, blef jag verkligen förundrad, då
jag af tidningarne samma afton såg att en sådan motion hade
blifvit väckt och att någon eller några ledamöter af R. o. Ad.
sökt bereda framgång åt densamma. Emedlertid hafva nu så
16*
244
Den 2 April.
många talare vederlagt motionärens tolkning af grundlagens bok¬
staf, att det för mig är alldeles öfverflödigt att vidare ingå i nå¬
gon deduktion af betydelsen af ordställningen: sammankomma hvar¬
je, hvartannat, hvart tredje eller hvart fjerde år. Jag tror icke
att den kan hafva mer än en betydelse. Jag har endast begärt
ordet för att betaga de åberopade prejndikaterne allt det värde,
de skulle kunna anses hafva, genom att läsa upp, huru grundla¬
gen lydde den tiden, då de flesta af Frih. Cederström åberopade
fall inträffade, nemi. då R. St. utsatte en längre tid ån 5 år.
2 § i Riksd.Ordn. lydde då sålunda: ”R. St. skola i kraft af ri¬
kets antagna R.F. hvart femte år sammankomma, uti hvarje riks¬
dagsbeslut bestämme R. St. dagen då de till följe liäraf åter sam¬
manträda.” Nu ligger det klart att föreskriften då innebar nå¬
gonting annat än nu, ty efter riksdagens slut skulle då 5 år räk¬
nas till den påföljande riksdagen.
För min del instämmer jag med de Hrr, som yrka att mo¬
tionen icke måtte remitteras.
Gr, Sparre: En Jurist har här yttrat, att en praxis, som
hade varit följd i fordna tider, skulle Jurister äfven fortfarande
följa. Jag, Mine Hrr, hemställer om icke sednare tiders åsigter
hade bragt saken derhän, all man funnit den förra praxis vara
oriktig. Om så skett, och så har här inträffat, så måste det va¬
ra oriktigt alt nu, derföre att liden emellan riksdagarne är betyd¬
ligt förkortad, vilja återgå lill en tolkning, som icke är riktig och
som man derföre frånträdt. Jag kan för min del icke förklara
huruledes man skulle kunna försöka alt kalla sådant sophismer.
Jag tror att det andra bemödandet snarare skall kunna stämplas
med detta namn. Här har blifvit sagt, och jag uprepar det, att
om den tolkning antoges, som Frih. Cederström föreslagit, så
skulle det kunna hända att R. St., i den händelse K. M. lerana-
de dem i allsköns fred och ro, kunde sammanvara i flera år och
inga andra Ständer kunde dä komma tillsammans, så länge Stän¬
der vore samlade. Detta är ett bevis på följden af en sådan
tolkning, som ligger till gruoden för Frih. Cederströms förslag.
Om vi nu finna oss väl af vårt lagstiftarekall och K. M. icke vill
åtskilja oss, så blifva vi qvar i 10 år, men en sådan tolkning är
orimlig. Jag instämmer likväl i Gr. Horns åsigt. Vi behöfva
icke precist anse Frih. Cederströms motion för grundlagsvidrig,
för att vägra remiss derpå. Exp.Utsk. är icke ett sådant bere¬
dande Utsk., som skall bereda frågor till afgörande inom RiksStm.
Om således en motion remitteras utan motsägelse af Ståndet, så
blir det en Ståndets gemensamma tanke, hvaremot en motion,
som icke har Ståndets åsigt för sig, icke kan gä till Exp.Utsk.
emedan det icke tillkommer detta Utsk. att bereda några ärenden.
Det är derföre jag motsätter mig remiss af Frih. Cederströms mo¬
tion och sora jag tror att Ståndet gör rätt uti att icke remittera
derföre alt Ståndet icke gillar densamma, hvaremot Ståndet, ge¬
nom sin remiss af Gr. Lagerbjelkes motion, redan biträdt den
åsigten att R. St. skola sammankomma år 1853 d. 15 Nov.
Den 2 April.
245
Hr Brakel: Jag ber endast alt få besvara Hr Cederschiölds
fråga, hvad följden skulle blifva om R. St. skulle sammanvara
hela tre åren. För det första förutsätter icke vår grundlag att
R. St. skulle kunna sammanvara mera än fyra månader. Grund¬
lagen beslämmer denna tiden, men om, såsom man ser, riksda-
garne räcka längre, så skulle följden blifva alt Bönderna, Bor-
garne, Presterne välja nya ledamöter. Nya ledamöter skulle äf¬
ven för R. o. Ad. antecknas och K. M. skulle till R. St. inkom¬
ma med ny propos. om Statsverkets tillstånd och behof. Det
blefve följden. Jag anhåller om afslag på den begärda remissen.
Hr Printzensköld: Jag ber om ursäkt att jag ytterligare
uptager R. o. Ad:s tid.
Gr. Sparres försvar för den åsigt, han yttrat kan jag icke
gilla. Jag uprepar ännu en gång, att våra förfäder eller de ge¬
nerationer,' som lefvat före oss, icke kunna antagas hafva mindre
un vi, saknat förmåga både att tolka och att tillämpa lagarna;
och jag betraktar det lill och med såsom en förmätenhet, att tro,
det den nuvar. generationen äger större skarpsinnighet, för att
gifva åt den bestående lagen en tydning, som skulle vara rikti¬
gare, än den som under en förfluten tid gjort sig gällande. Att
det varit grundiagssliflarnes mening att, på sätt Frih. Raab up-
lyst ett lustrum borde skilja riksdagarne från hvarandra, det vi¬
sar ordalydelsen af Riksd.Ordms 2 §, sådan denna antogs vid
1810 års riksdag, emedan den då uttryckligen innehöll alt 5 år
skulle förflyta från den föreg:de riksdagens slut innan den föl¬
jande tog sin början. Nu tyckte Const.Utsk. vid 1815 års riks¬
dag att uttrycket ”det R. St. skola hvart femte år sammanträda,”
var bättre än den term, som i den först antagna grundlagen var
införde R. St. läto förleda sig alt godkänna den föreslagna än¬
dringen, hvarigenom vi i grundlagens nu varande ordalydelse be¬
klagligtvis fått en otydlighet, som i den förra icke förefanns, och
det är denna otydlighet, som föranleder till tvisten huruvida perio¬
den hvart tredje år skall räknas från riksdagens början eller från
dess slut. Om nu, för att upställa ett exempel något annorlunda
än som skett i mitt förra yttrande, innevar. riksdag börjat d. 2
Jan. 1850, så skulle man förgäfves invända, alt icke tiden af
hvart tredje år blifvit iakttagen, om nästa riksdag, såsom Gr.
Lagerbjelke föreslagit, kommer att börjas d. 15 Nov. 1853; men
som, i sådant fall, nu pågående riksdag säkerligen varit slutad
före d. 15 Nov. 1850, så skulle ovilkorligen emellan honom och
nästa riksdag hafva legat en tiderymd af fulla tre år och derut¬
öfver. När förhållandet är sådant, och ett helt års skillnad i ti¬
den emellan riksdagarna kan blifva följden af den olika tolkning
man gifver åt grundlagen, så hemställer jag om väl en motion,
som åsyftar att bestämma tiden för nästa riksdag så, att tre år
dessförinnan må hinna att förflyta, bör förklaras grundlagsvidrig,
och om väl med något fog remiss å densamma må kunna för¬
vägras.
246
Den 2 April.
Då öfverläggningen härmed förklarades vara fulländad, yltrade
H. Ex. Hr Frill. o. Landtm., att den diskussion, som i dag hos
R. o. Ad. egt rum, och ännu mera de serskildta beslut, som i
ämnet blifvit fattade vid föreg:de riksdagar sedan år 1810, bland
hvilka H. Ex. ansåge sig böra serskildt åberopa de, som slutades
åren 1830 och 1835, buro ett ojäfaktigt vittnesbörd derom, att
ordalydelsen i 2 § Riksd.Ordn. och 49 § R.F. icke är så tydlig
och bestämd, som flere värde talare velat påstå. Detta förhål¬
lande vore för II.,Ex. en grundad anledn. till det förklarande,
att han icke ansåg sig ega full befogenhet alt vägra propos. till
remiss af Frih. Cederströms förevar, motion, och i följd af detta
förklarande finge H. Ex. nu hemställa om R. o. Ad. bifölle att
denna motion remitterades till Exp.Utsk.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott sig linna, att nej varit
öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.:
Den, som bifaller att Frih. Cederströms, Rudolf, i fråga om
utsättande af tiden för R. Sl:rs nästa sammanträde, väckta motion
remitteras till Exp.Utsk., voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. remiss å förenämnde motion.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer
Ja — 22.
Nej — 67.
Frih. Cederström: Då R. o. Ad. nyss behagat förvägra
remiss af min motion, eli beslut, emot hvilket jag icke ens be-
höfver anmäla min skiljaktiga mening, då jag nyss förut tillstyrkt
ett motsatt förfarande med motionen, så torde det tillåtas mig,
vid ärendets närvarande skick, alt återtaga min begäran om mo¬
tionens kommunikation med de öfrige RiksSt:n, hvilken jag fram¬
ställt i förmodan af bifall å remiss till Exp.Utsk. af besagde mo¬
tion. För öfrigt, ifall de tre öfrige St:n, i hvilka motioner lära
blifvit väckta i fullkomlig enlighet med min, skulle godkänna den
derutinnan afgifne framställning, och dessa förslag, måhända med
många ledamöters bifall beledsagade, till Exp.Utsk. inkomma, samt
Exp.Utsk. följaktligen torde finna sig föranlåtet häruppå fästa
mera afseende, än på detta Högl. Stånds derifrån skiljaktige tan¬
ka, — så lärer R. o. Ad. finna att det ännu kan stå för mig
öppet ett tillfälle, att jemväl på detta rum i förevar, ämne, än
en gång söka göra min åsigt tydlig och gällande. Hvem vet?
Den 2 April.
247
Kanske blifver jag då lyckligare än i dag, att kunna öfvertyga
mina värda Slåndsbröder om rigligheten af min tanka? Jag skall
med nöje begagna ett sådant tillfälle, och gifver alltså icke hop¬
pet förloradt att kunna bidraga lill det nyttiga resultat som jag,
i full öfvertygelse om lagenligheten deraf, för landet åsyftar.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde, att till följd häraf
frågan om Frih. Cederströms motions-kommunicerande med de
öfriga RiksSt:n måtte få förfalla; hvilket bifölls.
Föredrogs, men lades på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, Frih. Raab, Adam Christian m. fl. ledamöter
ånyo på bordet nedannämnde d. 29 sist!. Mars första gången bord-
lagde betanien:
Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms betänk. n:o 2,
i anledn. af väckte motioner om bestämmande af medelporto samt
införande, i sammanhang dermed, af åtskilliga andra förändringar
i afseende å inrikes brefvexling; och
LagUlsk:s betänk. n:o 13, i anledn. af väckt fråga, ang:de
dels förändring i ordningen för val till HäradsNämnd, dels ock
minskning i det antal Nämndemän, som fordras för fullsuten rätt.
Föredrogs Hr Aminoff, Joli. Fredr., d. 29 sisth Mars
på bordet lagda motion om val af Suppleanter för R. o. Ad:s
Revisorer öfver Stats-, Banko- och Riksg:s-verkens tillstånd sty¬
relse och förvaltning.
Gr. Lagerbjelke Guslaf: Bland ledamöterna i en Siats-
Revision måste naturligtvis den främste vara passande till Ordf.
Man har äfven antagit, ehuru det icke finnes särskildt i lag stad¬
gadt, att ibland Revisorerna af R. o. Ad. bör finnas en sjöman
och en af indelta arméens Officerare. Om nu R. o. Ad. valde
Suppleanter på förhand och således utan att veta hvilken af de
ordinarie Revisorerne, som möjligen komme att ersättas genom dessa
Suppleanter så måste naturligtvis Suppleanterne vara qvalifi-
cerade att antingen blifva Ordf. eller silla i st. f. sjömannen eller
landt-Officeren ifall det blifver någon af dem som afginge. Nu
och då Suppleanterna inträda i den ordning' de fått flesta röster¬
na, kan man väl ställa så till alt en och samma person vore pas¬
sande att inträda både i st. f. Qrdf:n och sjömannen, men alt på
samma gång vara sjö- och landt-Officer det är omöjligt. Då man
således icke kan på förhand så ordna valet att den, som väljes
till Suppleant tillhör samma kategorie med den ledamot, som möj¬
ligen kommer alt afgå, så har detta förmodligen varit orsaken
hvarföre R. o. Ad. öfverlemnat åt Ridd.-Direkl. att välja Supple¬
ant då någon Revisor afsade sig det honom lemnade förtroendet,
och jag tror det vara nödvändigt att framgent så förfara, hvar¬
före jag anhåller om afslag på förslaget.
243
Den 2 April.
Frih. Cederström, Rudolf: För min del linner jag icke
hvarför Ridd.-Direkt, skulle vara i uteslutande besittning af för¬
mågan att på ett tillfredsställande sätt välja Suppleanter, och hvar¬
för icke R. o. Ad. skulle kunna lämpligen välja Suppleanter till
Revisorerne, i konseqvens med det förfaringssätt, som brukas vid
andra val-tillfällen. Jag får derföre understödja ifrågavar. mo¬
tion, sora jag anser böra remitteras till Ridd.Ulsk., och vid hvil¬
kens återkomst del torde blifva lämpligaste tillfället för Ståndet
att i ämnet uttala sina åsigter. Jag hegärde förra gången denna
motion på bordet; men del skedde icke af någon tvekan om för¬
slagets lämplighet, utan det skedde, (hvilket jag till tidens vinnan¬
de då undvek att anföra) af det skäl alt Gr. Lagerbjelke fram¬
ställt begäret om bordläggning, men sedermera denna begäran
återkallat, hvarefter det tycktes af den vändning, yttrandena togo,
som bordläggningen icke skulle äga bestånd. Eli sådant förfa¬
rande mäste jag ogilla. Afven vid ett föreg:de tillfälle, då en
motion blifvit väckt och begärd på bordet, upstod fråga om åter¬
kallelse af besagde bordläggning; men då förklarade Hr Frih, o.
Landtm, alt bordläggningen icke finge eller kunde uphöra. Delta
förklarande ägde sin ganska goda grund; det godkändes ock af
den ledamot, som begärt den omförmälde väckte motionen på bor¬
det, och detta godkännande var en följd af principen, som jag
nämnt, men icke af någon fortfarande tvekan öfver motionens
innehåll, ty derom bade öfverensstämmelse i åsigterne under ti¬
den vunnits. Men saken, i sin allmänhet betraktad, erfordrar
att, sedan Stånds-ledamöterne engång fått höra en fråga vara bord¬
lagd, böra de äga full säkerhet på att den ej förr än i nästa
plenum förekommer. En enskild tillställning kunde eljest miss¬
leda Stånds-medlemmarne och föranleda öfverrumplingar. Sådant
mäste alltid förebyggas, och en fast grundsatis följas samt jemväl
på de fall tillämpas, der inga dylika speciella farhågor äga rum.
Tiden tillåter mig i dag, sedan vi slutat våra öfriga öfverlägg-
ningsämnen, att utveckla denna min åsigt något närmare. Jag ville
förra gången förekomma all tvist härom, emedan vi för tillfället
hade en ganska lång föredragn:s-lisla framför oss; derföre anlita¬
de jag den kortaste utvägen, nemligen begagnande af min riks¬
dagsmannarätt, att begära motionen på bordet. Nu anhåller jag
vördsamt att merberörde motion blifver remitterad till Ridd.Ulsk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag begärde ordet egent¬
ligen för att hemställa till R. o. Ad. huruvida icke motionen
lämpligen, innan något åtgörande deraf sker, må remitteras till
Ridd.Utsk., emedan saken kan ses från flera sidor. Måhända be-
höfde äfven någon redaktionsförändring deruti göras. I alla fall
torde det vara bättre alt R. o. Ad. upskjuter att besluta intill
dess att Ridd.Utsk. haft tillfälle att öfverlägga om frågan och se
den från de sidor, som det är lättare att skärskåda genom öfver¬
läggning i Utsk. än om motionen utan remiss skulle hos R. o.
Ad. afgöras.
Den 2 April.
249
Gr. Lagerbjelke: För min del kan jag naturligtvis icke
hafva något emot alt saken remitteras till Ridd.Utsk., hvilket
då kommer i tillfälle att taga i betraktande de skäl emot motio¬
nen, som jag här vördsamt har anfört.
Hr Aminoff: Sedan de Hrr, som yttrat sig i afseende å
ifrågavarande motion, begärt ali densamma mätte få remitteras
till Ridd.Utsk. har jag ej något deremot alt aumärka — emedan
när motionen från Utsk. återkommer jag nog får tillfälle alt uti
ämnet mina åsigler vidare utveckla.
Uppå härefter framstäld propos. blef Hr Aminoffs ifrågavar.
motion jemte de i anledn. deraf afgifne yttranden remitterad lill
Ridd.Utsk.
Uplästes följande af Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam
inlemnade mern.
Förhindrad af enskilde angelägenheter, alt, vid utgången af
den tjenstledighet mig blifvit beviljad, kunna återkomma lill riks¬
dagen, måste jag härmedelst vördsammast afsäga mig min plats
såsom ledamot i H. Const.Utsk.; anhållande dock att vid min
riksdagsmannarätt få varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade till denna anhållan sitt bifall, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer alt sam¬
manträda till val af en ledamot i Const.Utsk. i st. f. Frih. La¬
gerfelt.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-
komne utlåt:n och betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 93, i anledn. af K. M:s nådiga propos., ang:de uplåtelse
åt staden Jönköping af plats lill skolhus å den Jönköpings f. d.
fästning tillhörande mark;
N:o 94, i anledn. af väckt motion om anslag af statsmedel
till upförande af en fast bro öfver Dalelfven vid Nås färjställe;
N:o 95, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till förbättring af Häradsskrifvares löne vilkor;
N:o 96, dels i anledn. af erhållne återremisser af vissa punk¬
ter af betänk. n:o 30, ang:de R. St:rs Revisorers berättelse om
verkstäld granskning af Statsverkets och andra af allmänna me¬
del bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1846
och 1847, dels i följd af RiksSuns beslut i öfriga delar af sam¬
ma betänk.;
N:o 97, i anledn. af väckt motion om lönefyllnad åt Härads-
skrifvaren i Wadsbo Fögderi af Skaraborgs län;
250
Den 2 April.
Bevillnings-Utskottet :
N:o 3, i anledn. af K. M:s nådiga propos. ang:de den s. k.
kurhus-afgiften;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskollel:
N:o 68, i anledn. af väckt motion om ändring i Kongl.
Förordn. om sockenstämmor i Stockholms stad af d. 16 Mars
1847; samt
N:o 69, i anledn. af väckte motioner om ändringar och för¬
klaring af Kongl. Förordn. om sockenstämmor i riket af d. 29
Augusti 1843.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 5 April 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prol.utdr. för d. 2 dennes samt pleni prot:n för
d. 12 sisth Mars f. och e. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf alt bland Hrr Elek¬
torer upstått 3 ledigheter, samt anmodade Hrr Bänkmän, att sam¬
manträda till dessa ledigheters återbesättande.
Äfvenledes tillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att bland
Hrr Bänkmän upstått en ledighet för hvardera af 1, 4, 5, 6, 9
och 22 Bänkm:s-afd:ne, samt att val af en Bänkman inom hvar
och en af dessa Bänkm:s-afde:r komme att företagas nästa Onsdag
d. 9 dennes vid början af plenum.
Föredrogs ånyo Bevilln. samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsktns
d. 29 sisth Mars och d. 2 dennes på bordet lagda betänk. n:o2,
i anledning af väckte motioner om bestämmande af medelporto
samt införande, i sammanhang dermed, af åtskilliga andra förän¬
dringar i afseende å, inrikes brefvexlingen.
Den 5 April.
251
Uplästes ett af Hr von Hartmansdorff, Aug., inlemnadt
sålydande anförande:
Ulsk:n synas hafva tagit för afgjordt, att postportots före¬
slagna nedsättning icke skulle kunna slå ofördelagtigt ut, emedan
de till 11. St. hemställt, att hos Konungen begära nådig propos.
i ämnet, vid nästa riksmöte; ty med propos. måtte väl icke me¬
nas Konungens förslag, att R. St. ville lemna Post-Taxan oförän¬
drad. Likväl torde den utredning af ämnet, hvilken R. St. nu
skulle begära, alt Konungen måtte, genom vederbör, låta förrätta,
kunna föranleda ett sådant förslag, i händelse hon utvisade, att
Post-Taxans nedsättning skulle vålla riket en förlust, hvilken må¬
ste med ny och betydlig bevillning godtgöras. En sådan utgång
är icke blott möjlig, utan sannolik, af skäl, som jag här nedan
skall närmare anföra. Framställningen lill K. M. synes förden-
skuld böra, vid detta tillfälle, blifva annorlunda beskaffad.
Jag bestrider ej nyttan för de skrifvande att få sina bref,
vare sig i kärleks-, handels-, politiska eller andra angelägenheter,
fortskaffade, med ringare kostnad, än hitintills. Men äro brefven
angelägna: så anser den skrifvande det porto, som nu betalas,
visserligen icke för högt. Aro brefven deremot onödiga: så fin¬
ner jag intet skäl för Staten att genom upoffringar upmuntra de¬
ras improductiva tillverkning, och med detsamma föranleda eljest
umbärliga postskjutsningars åstadkommande, posliljoners och tjen-
stemäns anställning, samt Post-kontors uprältande. För R. St.
måste hufvudfrågan, i alla fall, vara att tillse, om Staten på före¬
taget vinner eller förlorar. Huruvida ökad brefskrifning mera bi¬
drager till tidens förspillande, eller till hans nyttiga användande,
är ovisst, och alltså, huruvida denna sysselsättning är riksgagnelig
eller icke. Lika oafgjordt är följagteligen, huruvida Statsmannen
bör glädja sig, eller ej, öfver brefvens tilltagande mängd och öf¬
ver den ökade förbrukning af papper och bläck, pennor och lack,
som till dem erfordras. Men hvad som allestädes varit en gifven
följd af den föreslagna åtgärden, är en minskad statsinkomst af
Postverket, emedan den påräknade tillökningen i brefvexlingen
icke kan ske lika hastigt, som postpenningarnes ögonblickliga ned¬
sättning. Tillökningen synes deremot gå så långsamt, att ett sär¬
deles godt tålamod erfordras för att kunna afvakta hennes inträf¬
fande, eller ock en särdeles stor fäguad öfver brefvexlingens till¬
växt, för att dermed kunna trösta sig, öfver inkomsternas ute-
blifvande.
1839, året förr än förändringen infördes i England, steg
bruttoinkomsten af Postverket till 2,522,000 £ St. Huru stor
nettoinkomsten var, vet jag icke. Men då hon 1840, efter den
nya ordningens inträde, nedgick till 471,000 £, blef missnöjet
högljudt. Nu, 10 år derefter har nettoinkomsten, år 1850, icke
stigit till mera än 832,000 £ och förmodligen icke till så mycket,
som hon före ändringens införande utgjorde.
I Frankrike har det gått lika illa, kanske än värre baklän¬
ges, med Postinkomsterna, ty, enl. Moniteuren, som af Post-Tid^
252
Den 5 April.
ningen n:o 26 för år 1850, åberopades, hade Poslinkomsterna
genom postportois nedsättning, minskats, åt 1849, med 11,000,000
Francs.
När sådant kunnat hända, i 2:ne af Europas mest befolkade
och centralt belägna länder, hvad skall icke kunna hända i vårt
glest bebodda och långsträckta land, hvaraf mera än J- blott har
en enda landsväg, på hvilken dock postfart måste fyra gånger i
veckan underhållas. Men icke nog dermed, alt inkomsterna skulle
genom postpenningarnes nedsättning minskas. Utgifterna skulle
derjemte betydligen ökas. Hedan se vi, huru poslbönderne klaga
öfver den ökade tunga, som nuvarande postföring ådrager deni,
och huru de begära godtgörelse af Statsverket derför. Huru myc¬
ket större och mångfaldigare skulle icke ersättningsanspråken
blifva, om förändringen infördes? Om Statsverket derigenom
skulle, icke blott mista den behållning af 115,000 r:dr, som det
f. n. af poslmedlen påräknar, ulan nödgas dessutom tillsätta ett
par hundrade tusen r:dr: så skulle mistningen upgå lill lika be¬
lopp, som den årliga gärd af 300,000 r:dr, Ständerna vid sisth
riksdag för viss tid åtogo sig, till den Danska fejdens bekostande.
Man minnes hvilka svårigheter då mötte, att få denna utskyld
lagd på allmänna bevillninuen, och huru man ville bland annat,
kasta henne på Banken. Än vidrigare skulle det förefalla R. St,
alt öka samma bevillning med någon dylik summa för ett ända¬
mål, hvilket skulle förekomma de flesta, särdeles BondeSt., så lik¬
giltigt, som att, för ett ofta onödigt brefskrifvande, mindska våra
ingalunda för högt tilltagna postpenningar.
Att bedja Konungen till Ständerna afgifva en propos., hvars
afslående man kan förutse, vore lika olämpligt, som att bedja
Honom föreslå oförändradt bibehållande af sakernas nuvarande
skick. Jag hemställer alltså, att H. R. o. Ad. måtte återremit¬
tera betänk., eller ock besluta underd. anhållan
det K. M. täcktes låta, genom Poststyrelsen, utreda detta
ämne, med tillämpning på Sverige, och om förändringen
befinnes fördelagtig, nådig propos. derom till Rikets näst
sammanträdande Ständer afgifva.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Till en början önskade
jag att någon af Utskms ledamöter, som har biträdt ifrågavar.
betänk., behagade uplysa, hvad som menas i Utskms tillstyrkande
med ett förändradt system i afseende på postväsendet. Jag har
icke trott alt motionernas innehåll gifvit anledn. till förslag af
ett förändradt system i afseende på postväsendet, ulan endast i
afseende på postportot. Postverket här i landet är inrältadt på
annat sätt än i andra länder, och om med ett förändradt system
i afseende på postväsendet menas, att postskjutsen borde på an¬
nat sätt ordnas, så hade något förslag dertill åtminstone bordt af
Utskm för Ständerna framläggas. Är det blott fråga om sjelfva
postportot så är dervid en annan omständighet, hvaröfver man
bör yttra sig. Det är icke fråga om att postverkets inkomster
skola minskas genom införande af medelporto, utan meningen,
Den 5 April.
253
sådan jag upfaitat den, skulle vara att någon beräkning borde
ske, hvarigenom man förvissade sig om, att i fall postportot blif-
ver lika öfver bela riket, så komma statsverkets inkomster derige¬
nom icke alt minskas, ulan blifva ungefärligen lika. Ständerna
äro icke i tillfälle alt upgöra en sådan beräkning, utan det for¬
drar en närmare undersökning af vederbör., för alt i det afse¬
ende! kunna uttala något omdöme. Enl. min tanke, vore det
en god och för allmänheten beqvämlig sak, medförande lättare
kontroller öfver inkomsterna, om postportot vore lika för alla
bref af lika vigt, som skickades mellan postkontoren, och i
detta afseende skulle jag vilja tillstyrka en underd. skrifvelse
till K. M., men affatlad i andra ordalag än Utsk:n hafva till¬
styrkt. Den beqvämlighet, som för allmänheten skulle upkom-
ma, är påtaglig och behöfver icke närmare påpekas, äfvensom
den deraf upkommande lättnad för expedierandet vid postkon¬
toren. Men svårigheten att beräkna huruvida det skulle erfor¬
dras en afgift af 4 eller 5 sk., för att inkomsterna skulle up-
gå lill del belopp, som postverket nu äger till bestridande af
kostnaderna, dertill fordras en noggrann utredning. Icke bör
man vara så mån om att efterrapa andra länders inrättningar,
att man genom desammas införande här i landet, tillskyndar
Statsverket någon skada. Att postbönderna härigenom skulle blif¬
va mera betungade, kan jag icke förmoda. Om brefvexlingen
skulle öka sig, vore det på små bref, som en sådan tillökning
skulle äga rum, och de utgöra en obetydlig del af allt hvad med
posten sändes. Hvad som betungar postbönderna, och ökar häst-
äntalet, är något helt annat, det är nemi. de under namn af pe¬
riodiska skrifter utgående broschyrer och dylikt, som göra att post¬
skjutsen blifvit för bönderna i sednare tider så serdeles betun¬
gande, ty ingalunda är det brefvens antal. Min mening vore att
R. St. i underd. skrifvelse hos K. M. anhålla, alt K. M. täcktes
anbefalla poststyrelsen, alt låta uprätta, på tillförlitliga beräknin¬
gar grundadt förslag till införande af en likhet uti brefporto, som
kunde förena allmänhetens beqvämlighet med en lättare expedition
vid postkontoren, jemte bibehållande af önskvärd kontroll utaf rä¬
kenskaperna, samt i fall K. M. finner för godt, att sådant förslag
gilla, derom vid en blifvande riksdag lill R. St. afgifva nådig
propos. I händelse R. o. Ad. skulle instämma i denna mening,
torde beslut kunna fattas, i annat fall tillstyrker jag återremiss
af betänk.
Hr Wattrang, Nils Adolf, anförde skriftligen:
Uti förevar. Bevilln. o. Ekon.Ulskms betänk, föreslås, att R.
St. måtte hos K. M. anhålla om anbefallande till poststyrelsen,
att låta upsätta förslag lill införande af ett, i den syftning åtskil¬
liga motionärer antydt, förändradt system i afseende å postväsen¬
det, samt om afgifvande derefter lill R. St. vid nästa riksmöte af
nåd. propos. i ämnet. Det förundrar mig, att icke i samman¬
hang härmed, hvarken af någon af motionärerna, ej heller inom
254
Den 5 April.
Utsk:n, någon upmärksarahet blifvit fästad vid den efter min tan¬
ka väsendtligaste olägenheten inom vårt postväsende, nemi. osä¬
kerheten i afseende på recomraenderade brefs försändande orter
emellan, tydligen ådagalagd genom de tid efter annan inträffan¬
de, i vårt land ingalunda sällsynta poströfverier. Så länge likväl
ingen utväg förefinnes, att vid penninge-remisser begagna sig af
annat än vanligt sedel-mynt, är det klart att kännedomen om
de betydliga penninge-summor, som för hvarje gång med poster¬
na försändas, skall locka brottslingen lill ett röfveri, så mycket
begärligare som rofvet består i reda penningar, hvars innehaf-
vande är ganska lätt att dölja. Att till postens tryggande den¬
samma forslas på de större och allmännare linierna, under vård
af en beväpnad postiljon, har erfarenheten visat icke vara nog,
då denne, af stationernas längd uttröttad, kanske ofta siller} in¬
slumrad och låter öfverrumpla sig innan han hinner bruka sina
vapen; och en stor del af våra poster, med hvilka likvisst ofta
betydliga penninge-remisser försändas, färdas såsom bekant är utan
någon postiljon, endast under ansvar af postföraren, som under¬
stundom kan vara till och med blott en pojke. — Den osäker¬
hetf, och deraf följande ofta inträffande förluster, så för postver¬
ket, som för den enskilde, som nu i detta hänseende förefinnes,
skulle emedlertid lätt kunna afhjelpas, om tillfälle bereddes pen-
ninge-remittenten, att emot sitt sedel- eller silfvermynt tillösa
sig af postverket vexlar, hvilka borde vara tryckte med iaktta¬
gande af försigtighetsmått mot förfalskning, ställde till den per¬
son brefvet vore adresseradt till, hvilken åter ägde, att emot sitt
qvitto utbekomma vexelns belopp, antingen directe å de större
postkontoren eller också å Landl-ränteriet i det län, der han vore
boende. Den obetydliga kostnad detta förslag skulle medföra,
blefve endast för blanquetlers tryckning lill vexlar, samt för den
ökade bokförningen, postkontoren och ränterien emellan; och den
olägenhet för prompta liqviders verkställande derigenom skulle
tillskyndas sådana correspondenter, som bodde aflägse från närrn-
sta inlösnings-ställe, förmodar jag skulle fullt upvägas af den sä¬
kerhet för remissens framkomst derigenom skulle vinnas, hvar¬
förutan den som heldre på hittils vanliga sättet ville remittera
sedelmynt, kunde ha sig denna utväg öppen lemnad.
Då förevar, betänk, redan förut tillstyrker en hemställan från
R. St. lill K. M. om förändringars vidtagande i åtskilliga delar
af vårt postväsende, och detta milt förslag, i fall R. o. Ad.
dervid skulle fästa någon upmärksamhet, likaledes afser en sådan
förändring, hemställer jag vördsamt, om icke en åter-remiss af
betänk., med anmodan lill Ulsk:u, att öfver mitt förslag inkom¬
ma med utlåt., vore enklaste sättet att få frågorna i eli samman¬
hang behandlade.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabriel: Den siste värde ta¬
larens framställning anser jag för en ny motion, som icke egent-
lingen har sammanhang med det nu föredragna betänk. Någon
motion i det ämnet har icke blifvit under denna riksdag väckt,
Den 5 April.
255
och således lärer Utsk. icke haft anledn. alt i della ämne afgifva
något yttrande. Icke heller kan jag anse, att den frågan bör
sammanblandas med den nu i förevar, betänk, behandlade fråga,
ty alt förhindra poströfverier lärer väl vara något helt annat, än
alt förändra postporton för bref, som föras inom riket. Hvad
sjelfva det föredragna betänk, beträffar, torde jag först få uplysa
Frih. Palmstjerna derom, att, om han icke täckts öfverhoppa en
mellanmening, så hade han icke salt i fråga hvad som med skrif-
velsen åsyftades. Der står nemi. ”att R. St. skulle i underd.
skrifvelse hos K. M. anhålla, att K. M. täcktes anbefalla poststy¬
relsen att låta uprälta, på tillförlitliga beräkningar grundadt, för¬
slag lill införande af ett, i den syftning motionärerne antydt,
förändradt system, i afseende å postväsendet etc.” Således synes
deraf, att Ulsk:ns afsigt varit, att endast fä en förändring i post¬
väsendet i det hela, utan syftar tydligen endast på hvad, som
med motionerna har sammanhang. Huruvida den skrifvelse, som
Frih. Palmstjerna föreslagit, är bättre än den Utsk:n föreslagit
öfverlemna jag till R. o. Ad:s eget bedömmande. Jag tror att de
i hufvudsaken innehålla precist detsamma. Man kan variera så¬
dana saker i oändlighet. Min öfvertygelse är deremot att hvar
och en, som läst betänk., bör finna hvad meningen varit med
denna skrifvelse, och att en sådan tvetydighet, som till återre-
miss skulle föranleda, deruti icke finnes. Hvad Hr von Harlmans-
dorffs anförande beträffar, så synes mig detsamma vara lämpligt
att afgifvas vid en kommande riksdag, derest Ständerna då skulle
förorda införandet af ett sådant medelporto, som motionärerna
föreslagit. Vid denna riksdag synes det mig vara något för ti¬
digt, enär afsigten med den underd. skrifvelsen endast är att få
en utredning af de med motionernes syftning förenade alla om¬
ständigheter, hvilka omöjligen Ständerna kunna ensamt utreda.
Derföre hafva Utsk:n ansett sig böra så till vida tillstyrka motio¬
nerna, att Ständerna skulle hos K. M. anhålla det K. M. läcktes
låta verkställa denna utredning och sedan till Ständerna aflåta
nådig propos. i ämnet. Att i skrifvelsen intaga att propos. i äm¬
net endast skulle afgifvas derest R. M. skulle godkänna sjelfva
saken, anser jag alldeles öfverflödigt, enär, om icke K. M. aflå-
ter någon propos., så lärer vara säkert att K. M. aflåter en skrif¬
velse till Ständerna, uptagande alla de förhållanden, som hafva
härtlulit ur denna utredning, och sedermera yttrar sig med till-
eller afstyrkande deraf. Ändamålet är likaväl vunnet, äfven om
K. M. skulle afstyrka det, ty då hafva Ständerna fullt skäl för att
afstyrka sjelfva förslaget. Jag får således för min del anhålla om
propos. till bifall af Ulsktns förslag oförändradt.
Frih. Bonde, Knut Philip: Som jag alltförväl inser, att
min röst icke kan hafva något större inflytande på R. o. Ad:s
beslut i en fråga af den vigt, som den hvilken i afton kommer
att afgöras, så ämnar jag icke heller här upträda, hvarken för
eller emot Utsk:ns betänk., utan har jag hos Hr Frih. o. Landtm,
vördsamt anhållit om ordet, endast för alt, om det tillätes mig
256
Den 5 April.
begagna eli i andra debatterande församlingar ofta nyttjadt ut¬
tryck, — för att tala öfver frågan.
Jag får då på samma gäng uptaga till besvarande ett par
punkter i det nyss upläsla skriftliga anförandet af Hr von Hart¬
mansdorff, oell beklagar blott, alt den värde ledamoten icke sjelf
är närvar:de, emedan, i anseende lill hans frånvaro, svaret af
grannlagenhet måste inskränkas inom alltför trånga gränsor.
Om man betraktar posiinrättningarne som Stats-anslalter,
ställda under Styrelsens förvaltning, och pligtiga, att åt hvarje
samhällsmedlem, emot en viss fastställd afgift, ordentligt, säkert
och regelbundet, fortskaffa ifrån den ena landsändan till den an¬
dra, underrättelser, meddelanden och effekter, — som t. ex.
hos oss i Sverige, pakeler med paketposterna; så måste man äf¬
ven erkänna dessa anstalters stora inflytande på civilisationens
framåtskridande, ty det linnes väl intet socialt interesse, det må
nu vara af intellectuel eller materiell art, som icke i mer eller
mindre mån, erfar någon inverkan af postförvaltningens beröm¬
värda eller bristfälliga organisation.
Under fordna lider upskattade Regeringarne icke detta infly¬
tande på kulturen till hela sill värde, ulan ansågo dessa inrätt¬
ningar hufvudsakligen såsom beskatlningsanslalter.
Då jag här talar om fordna dagar, menar jag naturligtvis blott
de Irenne sist förflutna seklerna, emedan förut, som troligtvis de fleste
af Eder, Mine Hrr torde veta, funnos endast ridande bud, som
antingen voro för den enskildtes räkning, såsom de, hvilka Hanse-
städernas köpmanskorpser begagnade, eller också dem, som någon
regerande Furste använde, såsom les conreurs i Frankrike under
Ludvig XI:tes regering. I förbigide torde jag få nämna, hurusom
den första ordinarie postgång i Europa var den, sorn Frans von
Taxis, med kejsare Maximilians tillstånd år 1516 öpnade emellan
Wien och Briissel.
Att dessa postinrättningar hufvudsakligen varit betraktade
som beskatlningsanslalter, torde man äfven få deraf sluta, ali de
belt och hållet utgjort regeringsmonopoler, kronoregaler. Dessa
monopoler drogo Regeringarne på sä sätt fördel af, att de antin¬
gen sjelfva genom sina embetsman läto posiinrättningarne för¬
valtas, som det nu för tiden sker, eller öfverlemnade dem till en¬
skildt man, emot en ersällningssumma å hans sida; eller också
hugnade någon Furste en enskild med detta monopol som gåfva,
hvilket förhållandet var i Tyska kejsareriket, der Thurn-und-Taxi-
ska furstehuset egde detta monopol.
Numera har Regeringarne lärt sig inse betydelsen af dessa
inrättningar, och söka de derföre att i deras förvaltning införa
alla möjliga förbättringar. Poslförvallningen har tagit denna rikt¬
ning i de länder, der nationen öfvergifvit den fordna åsigten att
betrakta Statens postverk endast som en inkomstkälla; och der
nationen gör anspråk på en högre kulturgrad. Ingen må derföre tro,
att jag här vill förorda, det postverket skall utan understöd å
Statsverkets sida bära sig; jag anser det tvärtom ganska riktigt,
att
Den 5 April.
257
att den eDskilde ersätter posten de utgifter, som denna Stats-an-
stalt kan vidkännas för den tjenst, för det biträde, som den der¬
igenom lemnar den enskilde, d. v. s. för transporten af hans
bref eller paket, och att äfven så mycket bör tilläggas lill
denna ersältningssumma, som erfordras för alt vid årets slut
hela posladmiDistralionen blir fullkomligen betald; men deremot
icke någon betydlig afgift derutöfver, ty denna afgift blir alltid
en beskattning.
Att detta öfverskott är en beskattning, torde säkerligen in¬
gen förneka. Denna beskattnings olämplighet har också blifvit
erkänd i de flesta länder, emedan man insett, att den menligt in¬
verkar på näringslifvets utveckling: och denna beskattnings orätt¬
visa torde ingen kunna heller förneka, då man tager i betraktan¬
de, att samma summa, som den rike affärsmannen lemnar,, måste
äfven betalas af fattigdomen, sorgerna och det menskliga delta¬
gandet. Och om det höga postportot någon gäng förhindrar en
förmånlig affärs afslutande, sä förhindrar det oftare ganska öm¬
mande meddelanden, förhindrar många personer ifrån att söka
och erhålla den hjelp, som varit högst nödvändig för den sjuke,
fattige och tröstlöse.
Dessa moliver tror jag också legat till grund för de fyra mo¬
tioner, som äro innefattade i det nu här under öfverläggning va¬
rande betänk. Tvenne af dem äro ifrån det Vällofl. BorgareSt.,
och således ifrån det Stånd, som inom vårt representativa Stats¬
skick med rätta bör anses som målsman för de industriella och
kommerciella interessena, och har äfven Hr Murén uti sin sak¬
rika motion tillfyllest bevisat det höga postportots menliga inver¬
kan på handel och rörelse i allmänhet.
De tvenne andra motionerna äro ifrån Hederv. BondcSt.; så¬
ledes ett uttryck af de åsigler, som hysas i denna fråga, hos den
delen af Nationen, som på sina skuldror bär största andelen i
landets skattebelopp. Dessa tvenne motioner tyckas mig mera kla¬
ga öfver de få tillfällen, som allmogen eger att begagna sig utaf
de förmåner, som en postadministration både kan och bör kunna
lemna åt Nationen, än öfver sjelfva portots höjd. Ty riksdags¬
mannen Falk ifrån Skaraborgs län säger i början af sin motion:
”alt Postinrättningen i Sverige är för BondeSt. känd, nästan en¬
dast såsom en börda, hvars tyngd de jordbrukande klasserna nöd¬
gas bära, men från hvars fördelar de äro utestängda; alt i hela
vårt vidsträckta rike, finnes f. n. blott 140 postkontor, af hvilka
86 äro inrättade i städerna, samt endast 51 i köpingar och på
landel.”
Man måste medgifva att det är en mindre tillfredsställande
företeelse, alt se, det vår postadminislralion, af brist på medel
troligtvis, icke har kunnat förskaffa landet ett större antal post-
expeditioner, isynnerhet då man tager i betraktande, att dessa 140
postbyråer äro spridda på en yta, upg:de nära till 4000 Qvad:mil.
Jag vilt här icke anställa någon jemförelse med andra länder,
utan jag vill blott uplysningsvis nämna, alt år 1848, funnos i
5 H. 17
258
Den 5 April.
Norra Amerikas Förenta Stater, enl. Statistikern Fleischmanns
sednaste arbete öfver detta land, omkring 17,000 postbyråer, der
bref emottogos och expedierades.
Jag tror alt bristen på bref-emottagningsslällen är mera för¬
svårande för allmogen och verkar mera menligt på korresponden¬
sen än sjelfva det nuvarande portots höjd. Ty då jag anställer
en jemförelse emellan det nuvarande Svenska medelporlot och
medelporlot i andra länder, naturligtvis innan dessa länder infört
de sednare årens stora postreformer, så utfaller verkligen fördelen
för det Svenska postportot.
I England t. ex. var medelportot år 1839, innan penny¬
posten infördes, 8| pence eller cirka 22 sk. b:co i Frankrike år
1847 innan reformen, cirka 11 sk. b:co eller ^ franc; i Preus¬
sen före den sednaste postreformen, omkring 7 sk. b:co. I Sverige
är medelportot enl. Hr Muréns motion 5f. Dessa jemförelser
vilja dock alldeles icke säga, att jag icke litligt önskar framgång
åt ett medelporlo af 4 sk. b:co.
Att någon bristfällighet, någon ofullkomlighet i sjelfva vår
posladministration måste förefinnas, antingen i bristen på postby¬
råer, i ett för högt postporto, eller någon annan anordning, som
jag icke känner, torde man lättast genom en jemförelse af anta¬
let på de bref, som årligen gå genom det Svenska postverket, med
det, som andra länders postverk expediera kunna visa. Jag ber
alt få förklara, det jag icke uttrycker något klander, utan endast
framlägger fada.
Ar 1850 expedierade det Svenska postverket, enl. Frih. Hugo
Hamiltons nyss utgifna brochyr öfver postförvaltnigen, 3,499,462
st. bref, således ungefär eli bref på hvarje innevånare; deremot
voro i England år 1849 brefveus aulai ungefär 11 bref på hvarje
innevånare; i Schweitz 5 bref, i Frankrike och i Preussen cirka
3 bref på hvarje innevånare.
Då man nu tager i betraktande att få länder finnas, der
skrifkunskapen arsa allmänt utbredd som i Sverige, så äro slutsat¬
serna lätt dragna. För all styrka detta Sveriges företräde, hvad
den mera allmänt utbredda skrifkunskapen vidkommer, så citerar
jag blott, att enl. ett officiel t dokument, som vi för icke länge-
dan sågo i de Engelska lidningarne, funnos af år 1845 i Lon¬
don vigda par omkring 35 af 100 eller öfver en tredjedel, af
hvilka den ena kontrahenten icke kunde skrifva. Som vi veta är
skrifkunskapen i Frankrike ännu mindre allmän än i England och
Tyskland; och framom dessa länder i denna punkt slår Sverige.
För dem af Ståndets ledamöter, som möjligen skulle anse de
begge föreslagna systemerna poststämplarne och medelportot
oskiljbara, får jag äran nämna, att så alldeles icke är förhållan¬
det, utan ali del ena systemet ganska väl kan tillämpas utan det
andra. För närvarande har man i Preussen och i heta det
Tyska postförbundet, som under namn af Deutsch-Oesler-
reichischcr Postverein förlidet år afslutades, infört det s. k.
Zonesystemet, eller på franska le systéme des Zones, jemte post¬
stämplarne. Detta systém vill säga att man indelar hela post¬
Den 5 A pril.
259
området i några få, vissa afstånd, och beräknar liela afgiften ef¬
ter dessa afstånd eller zoner. Det är det gamla allmänna syste¬
met, endast förenklad! genom minskning af afslåndens antal.
Denna Postvereins nya tariff är indelad i frenne zoner,
nemi. 10,20 mil och deröfver. För första zonen betalas 1 silber-
groschen, för den andra 2 och för den 3:dje 3 silbergroschen så
att man numera kan skicka ett enkelt bref af 1 lods vigt ifrån
Stettin eller Stralsund till Mailand öfver Wien, för 3 silbergro¬
schen. Det torde äfven vara skäligt att nämna, det man icke är
tvungen att betala brefven vid afsäudningen, om man det icke
så för godt finnér, men att man då vid brefvets emottagning är
tvungen att öka portoafgiften med en silbergroschen, alldeles som
i England, der man betalar dubbelt postporto för ofrankerade
bref. Till liqvid för dessa bref utfärdas postslämplar af 3:ne va¬
lörer, på 1, 2 och 3 silbergroschen, hvilka påsättas brefvet då det
afsändes, i fall jag vill frankera brefvet. Dessa postslämplar fin¬
nas lill salu på alla postkontor och i de flesta handelsbodar. Ofta
begagnas en dylik poststämpel, då man skall med posten afsända
en så liten liqvid, alt den icke i papper eller vexel kan fås.
Skulle man nu i Sverige vilja införa detta zonesystem, så vore
onekligen tvenne zoner ganska användbara t. ex. 10 mil och
derutöfver, eller 15 mil och derutöfver, då första portosatsen blef-
ve 3 sk. b:co och den andra 6 sk. b:co.
Genom stämpelsysleraet blefve upbörden betydligt förenklad,
och derigenom äfven en möjlighet att på landet åstadkomma post¬
byråer, der bref emotlogos och expedierades, ulan att likvisst på
dessa ställen några penningeremisser behöfde komma i fråga. Om
Postverket i detta fall ville använda de på landet bosatta phar-
macevter, så att man på alla socken-apotheken egde extra post¬
byråer, eller i några af landsbygdens handelsbodar, der egaren
är ansedd för pålitlig och ordentlig så skulle del allmänna onek¬
ligen betydligt härpå vinna, dessa personer få en liten ökad in¬
komst, och Statsverket större intrad.
Detta sätt att använda handelsbodar och dylika etablissemen-
ter till extra postexpeditioner, är ganska vanligt utomlands, och
säg jag händelsevis för några dagar sedan den upgjorda upgifts-
budgeten för Colonien Cap, der jag upslog den del, sora afhand-
lade postverket, och fann att postmästare-lönerna endast utgjorde
ett par £ St., emedan man hufvudsakligen använder försäljnings¬
ställen af diverse varor till postkontor.
Jag är den första, som erkänner att det i motionerna före¬
slagna uniforma portot är det mest rationella, och har endast
föreslagit de andra systemerna såsom en öfvergång för dero, som
frukta, att nedsättningen ifrån 5| sk. b:co till 4 sk. b:co som
medelporto, icke skulle lemna en inkomst motsvarande den nu¬
varande.
Här begagnar jag tillfället alt besvara Hr von Hartmansdorff»
varning i dess uplästa anförande, att ej i Sverige försöka ett
17*
260
Den 5 April.
experiment, som så illa i England och Frankrike utfallit för
Stats-kassan.
Som jag i början af milt anförande redan förklarat, att jag
anser det som alldeles olämpligt att betrakta postverket som en
beskattningsanstalt, så öfvergår jag genast till de omnämda ut¬
ländska förhållanderna, för alt visa, det jemförelse med de bär
föreslagna postreformerna alldeles icke kan och bör göras, ty ned-
sättningen i England och Frankrike var betydligt större; än som
här föreslås. I England var medelportot år 1839 innan penny¬
posten infördes 8£ pence, och nedsattes år 1840 till 1 pence.
Således skulle brefvens antal öka sig Sj gång innan samma brutto¬
inkomst kunde upstå som den af år 1839, eller brefvens antal,
som år 1839 var 75 milkr, skulle stiga till 6372- mill.; i Sverige
deremot är medelportot 5| sk. och skulle nedsättas till 4 sk.,
således brefvens antal ökas med icke fullt en halfgång till, eller
ifrån 3| mill. till mill. bref. I Frankrike var medelportot
ungefär 50 cent. och nedsattes till 20 cent., således skulle bref¬
vens antal ökas öfver det dubbla antalet, för att upnå samma
bruttoinkomst som förut. Häraf synes att denna jemförelse icke
är på sitt ställe.
1 det anförda yttrandet finnes också framhållet, att det En¬
gelska postverkets nellobehållning ifrån öfver 1^ mill. £ St. år
1839, ännu år 1850 icke upgålt lill stort öfver 800,000 £. Alt
detta förhållande är riktigt, nekar jag visst icke, men ber alt få
tillägga, det bruttoinkomsten förlidet år upgick till öfver 2,300,000
£ St., eller samma summa som år 1839, oaktadt postverket icke
upbär mer än ^ af det fordna postportot. Detta förhållande har
inträffat, oaktadt brefvens antal ej öfversteg 400 mill., emedan
postverket på samma gång med penny-posten, äfven införde post-
vexlarne, eller post-bank-bills och har dessa så mycket af allmän¬
heten anlitats, att denna inkomst kunnat så betydligt ökas. Netto-
behållningen skulle äfven varit betydligt större om det numera
icke vore en antagen princip i Postförvaltningen, alt icke så myc¬
ket eftersträfva denna vinst, som att ständigt införa nya förbät¬
tringar i sjelfva administrationen. Man har anlagt en mängd nya
postkontor, t. ex. utåt alla jernvägar; man har på alla jernvägar
infört serskilde vagnar i trainen der postbyrå finnes och der, un¬
der sjelfva farten, de aflemnade brefven ordnas för att vara till¬
reds vid framkomsten till någon postexpedition. Man gör oup-
hörligt betydliga upoffringar för nya ångbåtsförbindelser med ut¬
landet m. m. Alla dessa förbättringar medtaga enorma summor!
Ingen nekar, att denna postreform i England hade stora
hinder att öfvervinna. Dess häftigaste motståndare funnos inom
sjelfva postadministrationen. Dåvarande General-Postdirektören
Lord Leichjield förklarade att postverket, utan understöd ifrån
Stats-kassan, icke skulle kunna efter denna reform bära sig. An¬
nu häftigare motståndare var Öfverste Maberly, General-Secretai-
ren i Post-Office. ”Han förespådde, att brefvens antal icke kom-
me ått ökas till det dubbla antalet, om äfven hela folket finge
fribrefsrättighel; man kunde nedsätta taxan så lågt man behagade,
Den 5 April.
261
den fattige skrefve icke mera derför; — och föröfrigt kunde ef¬
ter penny-portots antagande, postens inkomst icke på 50 år åter¬
taga sin dåvarande höjd.”
Efter att nära nog hafva blifvit behandlad som en galning,
hvilket Pai lamenls-förhandlingarne åren före reformens införande
nogsamt utvisa, såg dock Rowland Hill sin stora idée satt i ver¬
ket år 1840. Postverkets nettobehållning nedsteg ifrån 1£ mill.
£ St. till 400,000 £, men brefvens antal steg ifrån 75 mill. till
168 mill. Ilen praktiska Engelska nationen såg med likgiltighet
denna minskning, i penningebehållning, ty den visste att riktigt
upskatta fördelarna, som tillskyndades nationen genom denna re¬
form, och de flesta utmärktare Engelska personligheter förenade
sig om national-subskription åt Rowland Hill. På denna lista,
som prydes af namnen Wellington, John Russel, Sir Robert Peel,
Landsdown, Raring m. 11. finnes också namnet af den nyss förut
ulnämde General-Post-Direktören Lord Lowtber, numera Lord
Lansdale. Och f. n. har Rowland Hill intagit den 2:dra Gene-
ral-Post-Secrelaire-platsen inom Postadministration vid sidan af
hans fordne motståndare Ulaberly. Så lönar England dem af
sina söner, som till fosterlandets gagn egna sin tankekraft och
sin verksamhet!
Jag bar något afvikit från ämnet, det nuvarande betänk, af
Bevilln.Utsk., och uppehållit mig väl länge vid penny-postens in¬
förande i England, en digression som Ståndet välvilligt torde för¬
låta mig, och som något kan ursägtas, derigenom att jag var
tvungen till besvarande uptaga Hr von Hartmansdorffs yttrande
öfver de Engelska förhållanderna.
Jag återgår nu till våra Svenska förhållanden. I hvad jag
haft äran anföra, har jag blott önskningsvis yttrat mig öfver
medelportot, d. v. s. del uniforma portots införande, emedan jag
anser, att man möjligen kan antaga zonesyslemet som öfvergång,
för att icke väcka någon fruktan för minskad postintrad; men
det jag anser nödvändigt ali så fort som möjligt antaga, är in¬
förandet af Poststämplar, såsom enda möjligheten att öka post¬
byråernas antal och derigenom lemna den stora delen af allmo¬
gen, som nu nästan belt och hållet är utestängd ifrån den fördel,
som poslinrättningarne medföra, äfven tillfälle att af denna Stals-
anstalt draga någon nytta.
Att de ega någon rättighet att fordra någon förändring i
detta fall lill deras förmån, torde väl icke skäligt kunna nekas.
Sedan man genom folkundervisningen sökt allmängöra skrifkun-
skapen, så skola väl de, som tillvunnit sig denna förmåga, alt i
skrift uttrycka sina tankar, äfven få tillfälle att nyttigt använ¬
da den.
Man har under loppet af de Irenne sednare decennierna så
mycket prisat, så mycket lofordat allt, som de mera lyckligt lot¬
tade klasserna, allt, som Regering och Ständer gjort för den min¬
dre bemedlades bildning och inlelecluella utveckling. Man har
inrättat folkskolor och bildat emellan 2 och 3000 folkskolelärare,
hvilka kosta Stats-kassan och socknarne betydliga summor, men
m
Den 5 April.
månne man äfven har påmint sig, att med hvarje grad af ökad
intelectuel utveckling, är äfven begreppet om ett ökadt materiell
välstånd på det närmaste förknippadt. Har man icke på samma
gång förskaffat dessa mera intelectnelt förmögna, om jag så får
uttrycka mig, på samma gång ökade tillfällen till vinnande af
materiel förmögenhet och förkofran, så har man endast väckt
missnöje hos dem, lagt fröet lill missbelåtenheten med egen ställ¬
ning och afund öfver andras; man har endast utsått dessa frön
af omstörtningsbegär, af revolutionslust, som under loppet af de
irenne sednare åren visat oss på Kontinenten så rika skördar af
uplopp, blod och lik.
Sedan man nu hos folken genom folkbildningen väckt detta
begrepp, denna åtrå efter ett materiell tillstånd, så går det icke
mera an ali vända om. Verldsriglningen är nu en gång gifven,
den måste fullföljas, men om den skall åter lugnas, dess utveck¬
ling fortledas till harmonie, så måste ej den ena sidan af lifvet
försummas, utan båda, — den inlelectuella och moraliska såväl
som den materiella sidan — lika vårdas.
Det är också på grund af denna åsigt, vi se nu andra län¬
ders styrelser, såväl Preussen sora isynnerhet f. n. Österrike göra
de otroligaste ansträngningar för alt förskaffa folket tillfälle till
materiella fördelar, hvilket bemödande äfven framkallat dessa gi¬
gantiska jernvägsföretag, dessa försök lill öpnande af en mängd
nya ångbåtskommunikalioner m. m. och delta allt för Stats-kas-
sans räkning, ehuru Österrikes finanser visst icke äro i något blom¬
strande tillstånd. Men man bar nogsamt lärt sig att inse, att det
allmänna ekonomiska välståndet ändå är basis för ett folks belå¬
tenhet och lugn, och alt de enda möjliga föreningspunkter om¬
kring hvilka de politiska splillringarne kunna förenas, äro de eko¬
nomiska frågorna. Som äfven Postinrältningarne tillhöra dessa
kommunikations-anstalter, dessa befordringsmedel, som äfven äro
befordringsmedel för välstånd och trefnad, så har man under sed¬
nare lider också åt deras ändamålsenliga utveckling egnat en stor
upmärksamhet. Under loppet af dessa tvenne sednare åren har
postinrältningarne i utlandet onekligen gjort större framsteg än
under de Irenne sednast förflutna decennierna.
Sverige njuter ett lyckligt lugn inom sina gränsor, och
månne det icke är skäl, ali man under lugnets dagar företager
de ekonomiska förbättringar, de förändringar inom sjelfva det
administrativa gebietet, som kunna gifva folket välstånd och tref¬
nad, och äfven såmedelst vagga de politiska striderna till hvila.
Må man vid denna frågas behandling påminna sig, att folken
ega rätt, att anse hvarje upskjuten dag, som kunnat bereda dera
trefnad och belåtenhet, äfven för en dem undanhållen!
Här har äfven under diskussionen blifvit anfördt, att Stats¬
kassan icke kan undvara postintraden, emedan denna inkomst år
i Statsbudgeten beräknad. Må så vara, men jag lar mig blott
friheten nämna, att jag icke vet något land i verlden, der Stats¬
kassan drar, proportionaliter till hela poslupbörden, så stor inkomst
af sitt postverk, som det Svenska Statsverket. Ty enl. Konun¬
Den 5 April.
263
gens vid innevar. riksmöte öfverlemnade, nåd. propos. om Stats¬
verkets tillstånd och behof, upgär postverkets årliga bruttoinkomst
till 600,000 r:dr b:co och deremot lemnar Postverket först och
främst kontant bidrag till Statsverket 100,000 r:dr b:co, samt
underhåll af telegrafinrättningen, bidrag till Deligencebolag, er¬
sättning af postporto lill de å utrikes ort vistande ministrar och
konsuler m. m., upgående lill. en summa af omkring 40,000 r:dr
b:co. Utomdess måste väl fribrefsrältigheter beräknas lill 300,000
r:dr b:co enl. hvad jag under en diskussion föriidne riksdag inom
detta Stånd, hade tillfälle höra dåvarande General-Post-Direktören
Frih. Hamilton upgifva, således tillsammans minst 440,000 r:dr
b:co, då på andra sidan, Postupbördens hela bruttobehållning icke
öfverstiger 600,000 r:dr b:co.
Man må icke tro, all dessa fribref utgöra någon obetydlig
tunga för Postverket, ty enl. ett dokument, som jag har medta¬
git, nemi. Poststyrelsens förledit år afgifna underd. skrifvelse till
Konungen om Postföringen, afgingo från Stockholms Postkontor
under loppet af ett år, öfver 3 mill. lod, eller omkring 240 Skf?
i fribref, och, säger betänkit ”hafva deribland bref funnits, som
upgått till den betydliga vigten 600 lod”.
Jag har nog länge missbrukat R. o. Ad:s tålamod, för att
längre fortfara. Men innan jag nedstiger ifrån bänken, vågar jag
ännu uttrycka den förhoppning, att många inom detta Stånd icke
längre skola betrakta Statens Postverk som en beskaltningsanstall,
då han påminner sig, att samma summa af denna beskattning,
som lemnäs af affärsmannen, af den rike, äfven fordras af den
lorftige, betryckte, som nedtryckt af sorger och umbäranden, vill
tillskrifva ett barn eller en vän, för alt möjligen erhålla en hjelp
eller ett trösteord!
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Hr Adelborg, Anders Otto: Efter den föreg, talarens
sakrika och särdeles värdefulla anförande, borde jag hafva föga
alt tillägga, då det fullkomligen öfverensslämmer med mina åsig-
ter ; men då frågan, i min tanke, är af stor vigt kan jag dock
icke neka mig den tillfredsställelsen att med min röst bidraga i
hvad jag kan lill den lyckliga utgången af densamma. Postver¬
ket har, underligt nog, alltid blifvit ansedt såsom ett verk, det
der borde bidraga till Statsverkets underhåll. Detta är till sin
grund helt och hållet orätt. Ett Postverk bör ej hafva lill ända¬
mål annat, än att genom den omsorg det egnar åt brefvexlingen
skänka en ständigt tilltagande liflighet, såväl åt den intelectuella
bildningen, som den materiella utvecklingen. Ju hastigare och
säkrare kommunikationerna i postväg blifva, ju hastigare blifva
äfven tankar och ideer utbytta samt updrag gifna och utförda,
oberoende af afstånden. Hvad eli lands vetenskapliga förkofran,
samt handel och näringar härigenom kati vinna, är lätt alt inse,
och gör Staten sålunda en indirekt vinst, som är vida mer att
att värdera än den direkta, obetydliga, sora den nu drager, af
115,000 r:dr b:co. Då man besinnar att i ett glest befolkadt
264
Den 5 April.
land, som Sverige är, med långa distanser och svåra vägar, man
bör göra allt för att kunna lyfta och befordra omsättningen, så
finner man lätt huru nödvändigt det är alt Postverket äfven, i den
mån det kan, bidrager i detta fall. Vi veta nogsamt huru svårt
det är att få bidrag till underlättandet af kommunikationerna så¬
som t. ex. till anläggning af jernvägar och kanaler, må man då
åtminstone göra hvad man kan för befordrandet af liflighet i bref-
vexlingen. Den siste värde talaren har i så många fall utvecklat
denna sak, alt jag af honom blifvit förekommen i mycket af livad
jag tänkt säga, dock får jag för dem af R. o. Ad., som bysa för
mycken farhåga för nedsättning af postverkets inkomster genom
en medelporto, nämna, att år 1849 infördes i Norige en medel¬
porto af 4 sk. för bref, som sändes under 20 mil och 8 sk. för
dem, som skickades öfver 20 mil. Detta beräknades icke allenast
medtaga Postverkets vanliga inkomst af 30,000 Specier utan der¬
utöfver gifva en förlust af 14,000 Specier; men bar utfallit så
att det i stället gifvit Postverket en vinst af 17,000 Specier.
Delta exempel hämtadt från vår brödrastat, i så många fall lika
med oss i lokala förhållanden, torde ganska tydligt visa alt en
dylik inrättning ej heller här skulle vara alldeles så farlig. När
man nogare beräknade huru förhållandet hos oss skulle blifva, har
man funnit att icke 40,000 r:dr, såsom af många upgifvits, ulan
omkring 73,000 r:dr skulle blifva Postverkets förlust det första
året. Men då man jemför delta med det förhållande, jag nyss
anfört och den ovanliga fart, som medelportot gifvit åt brefrörel-
sen i andra länder t. ex. i England, der den, från att under för¬
slå året gå till 76 mill. bref, nu har upgått lill 337 mill., och
man får antaga, att här som der i förhållande till folkmängden och
rörelsen, correspondensen skulle gå uti ett jemt stigande de första 10
åren, så skulle man derefter kunna göra en kalkyl någorlunda til¬
lämplig för oss. Man skulle då finna alt om Postverkets inkomst
steg endast i hälften så stor proportion sorn i England, så borde vi
hafva denna förlust af 73,000 r:dr inom få år lill fullo ersatt.
Det torde visserligen hända att införandet af en mängd andra lill
följe häraf nödvändiga förändringar i Postverkets organisation skul¬
le till dessa 73,000 r:dr lägga ett och annat 100,000 r:drs till¬
ökning, men jag påminner R. o. Ad. ännu en gäng om huru
vigligt det är att anse detta verk, icke såsom en inkomstkälla för
Statsverket på det direkta viset, utan endast på det indirekta sät¬
tet, derigenom nemi. att det bidrager till näringarnas och den
merkantila rörelsens tillökning. Ser man saken ur denna syn¬
punkt finner man lätt alt Postverket, långt ifrån att gifva något
ifrån sig, borde använda sina behållningar endast till förbättrin¬
gar inom detsamma. Del finnes icke något land, utom några
smärre Tyska Stater, som numera icke bar medelporlo utom Sve¬
rige. Då vi i så många andra fall taga efter utländningen, hvar¬
för icke göra det äfven i detta fall, synnerligen då denna föränd¬
ring medförer bestämda fördelar. Till och med Spanien har satt
en medelporto af 24 roaravedi och Ryssland har äfven antagit
en medelport öfver hela landet. Då de stater, som stå under
Den 5 April.
265
oss i civilisation således hafva fått en medelporto, hvarföre skulle
Sverige då längre tveka att äfven tillegna sig denna fördel. Jag
skulle tro att det för vårt land är så vigtigt att hålla näringarna
och bildningsmedlen vid lif, alt vi äfven på bekostnad af inre
skuldsättning borde drifva dem framåt, i st. f. att grunda vårt
Statsverks oberoende på dylika i afseende till dess förhållande till
landet onaturliga inkomster. — Nationen bör icke sky något fö¬
relag, som kan bidraga att göra den merkantila rörelsen hastig
och framåtskridande. Den är grunden lill den inlelecluella bild¬
ningens förkofran, och just derföre bör och skall den upmuntras.
Jag tillstyrker antagandet af Utsk:s förslag.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilh.: Från diskus¬
sionen anser jag mig först böra skilja hvad jag icke anser dil hö¬
ra. Härtill räknar jag i främsta rummet hvad en värd ledamot
framställt derom, att till förekommande af förluster för Postverket,
som genom poslröfverier upslå, en och annan åtgärd borde vid¬
tagas, sä nemi. att i st. f. att penningar nu afsändas, raan mätte
afsända s. k. Poslvexlar. Jag tror mig icke fela mot konseqven-
sen om jag, ehuru jag nyss sagt att detta icke hörde lill nu fö¬
revar. ämne, sjelf ingår i yttrande derom, emedan såsom Chef
för postverket jag tror, att delta bör ursäktas mig. Jag vill då
säga att detta ämne icke varit främmande för poststyrelsen, eme¬
dan långt för detta, poststyrelsen öfvertänkt saken, men har fun¬
nit oöfvervinnerliga svårigheter möta. Delta kan gå an i Eng¬
land och andra länder med ett utbildadt vexelsystem, men i Sve¬
rige, der det med alla bemödanden icke har lyckats alt med
framgång införa inrikes vexlar, låter det sig icke göra, åtminsto¬
ne torde den tiden vara allägsen. Jag tror mig icke böra yttra
något vidare i ämnet. Hvad åter angår införandet af ett medel¬
porto, så är jag fullkomligt ense med dem, som anse att postver¬
ket ingalunda får betraktas såsom en inkomstkälla för Staten,
utan att tvertom dess syftemål bör vara att söka genom lindriga
afgifter för brefven befordra de intellectuela och materiela inte-
ressena. Kunde man vara fullkomligt viss om att all correspon-
dance endast anginge sådana interessen, så skulle jag gå så långt,
alt jag ville påyrka, det ingen postporto skulle äga rum, men nu
omfattar brefvexlingen ofantligt mycket annat än hvad som af-
ser de materiella och intellectuella interessena, och derföre måste
en postporto finnas. Statsverket skall ombesörja brefföringen och
således måste postporto finnas, men man bör söka så moderera
den, att den blott motsvarar kostnaderna. Detta ämne är heller
icke främmande för poststyrelsen, enär under loppet af flera år
styrelsen varit betänkt på någon förändring härutinnan. I detta
ändamål har en person med särskildt arfvode blifvit anställd, som
endast har till sysselsättning att utarbeta Statistiska tabeller, på
det man må komma till visshet om huru förhållandet är. Med
detta arbete, som påbörjades förra året, har icke framskridit
längre än alt äfven för della år anslaget fortgår för denna person.
Jag kan således icke med full tillförlitlighet upgifva några facta,
emedan man då skulle kunna förebrå mig att hafva oriktigt up-
266
Den 5 April.
gifvit förhållanderna. Jag kan likväl säga att aproximatift ut¬
gjorde brefantalet år 1849 3,400,000, i lodtal upgående till
4,200,000. Skulle man beräkna medelportot för dem, så utgjor¬
de det 5^ sk. Dervid är likväl att bemärka att för bref till in¬
rikes orter, modereras vigten, då de väga 9 lod, för hvilken mo¬
deration vore allt för vidlyftigt att här nu redogöra vidare, än
blott genom del enda exempel, att nemi. för ett bref, som väger
48 lod, modereras viglen till 17 lod. Med denna moderation ut¬
gör medelportot 5^ sk. för lodet, men om denna moderation icke
ägde rum så gjorde det mera. Delta är likväl det lägsta post¬
porto med undantag af det, som finnes i de länder der medel¬
porto är införd. Man må icke här åberopa hvarken England eller
Norrige. England hade, innan medelportot infördes, en orimligt
hög postporto, den utgjorde ända till 32 sk. b:co och derutöfver. I
följd deraf har i England, vid sidan af de lagliga postanstalterna,
funnits andra enskilta, som voro alldeles olagliga, der funnos en-
skilta postkontor der bref emoltogos mot en mycket lägre post¬
porto än som på Statens postkontor betalades och dessa kontor
hade kommissionärer, som emottogo brefven och fortskaffade dem
hastigare än på den ordinarie postvägen. Detta gjorde att af de
bref, som skrefvos kom icke J Staten tillgodo, och följaktligen
hade postverket ganska ringa inkomster. När nu från denna hö¬
ga postporto nedsättning till det orimligt låga pris af en penny
ägde rum, så blef följden att alla enskilta postkontor måste ned¬
läggas och alla bref gingo nu till statens postverk, hvarigenom
antalet af bref steg orimligt. Detta blir icke förhållandet här,
ty om här införes ett medelporto, så kan det omöjligen blifva så
lågt att i följd deraf någon synnerlig mängd bref inkomma ytter¬
ligare till postverket. Det tillkommer möjligen ett och annat
bref, som nu skickas med lägenheter och bekanta, men det är så
få bref, som med resande skickas, och då det sker, är det mindre
för besparingen af postporto, än icke mer derföre att de corre-
sponderande icke så noga veta om brefven efterhöras, och derföre
skicka de-dem med enskild lägenhet. Ett annat förhållande var
det i Norrige, der postportot var mycket högre, ända till 40 sk.
b:co, då deremot i Sverige det icke öfverstiger 12 sk. b:co. Jag
vill icke påstå att der finnes några sådana enskilta postkontor,
som i England, men tror likväl alt skilnaden emellan det Norrska
och det Svenska postportot dock var så betydlig, alt en stor del
af den correspouderande allmänheten helt visst skulle mera draga
i betänkande att skrifva ett onödigt bref, om det kostar 40 sk.
b:co, än att skrifva ett sådant, då det kostar 12 sk. b:co. Jag
är af den tanke att det vore beqvämt och bör mycket väl låta
sig göra att införa ett medelporto, som vore billigt äfven under
bg sk., men huru stort det kan blifva, derom vill jag nu icke
yttra mig. Jag tror dessutom att Ständerna, i det outredda skick
hvari frågan nu befinner sig icke bör ingå i pröfning af detaljer¬
na, utan att, för att komma till ett resultat, den åtgärd som Ulsk.
föreslagit är den enda rätta. Jag förbehåller mig att sednare få
yttra uågra ord derom. Hvad vidare angår införandet af stäm¬
Den 5 April.
267
pelsystemet så är det en helt annan sak. Jag ser alldeles icke
att dessa tvenne frågor böra vara oskiljaktiga från hvarandra. Det
ena, eller införandet af medelporlo, kommer att medföra förlust,
en förlust som postverket icke kan hära med mindre Statsverket
afstår hvad det f. n. af postverket åtnjuter. Med antagande att
det vore rikligt att lodanialet utgjorde 4,200,000 och alt med
beräkning af moderation medelporlot utgjordes af 5J sk. så ock
om medelportot sattes till 4 sk. b:co, hvilket vore det lämpliga¬
ste, då vi i Sverige hafva postpenningar från 2, 3, 4, 5, 6, 7,
8, 9, 10, 11 till 12 sk. b:co, sä skulle detta utgöra en förlust af
116.000 r:dr b:co. Denna förlust skulle väl kunna betäckas ge¬
nom afsättande af Statsverkets inkomst 115,000 r:dr, och med
den tillökning i correspondancen som möjligen kan inträffa, men
införes derjemte poslstämplar, så upstår deraf den följd alt Post¬
förvaltarna förlora större delen af sina inkomster. Postförvaltarne
äro ganska klent aflönade på ett sätt och väl på ett annat, d. v.
s. det bidrag som postverket ger dem består dels i kontanta pen¬
ningar, och dels i sportler. Dessa sportler, som nu utgå under
Hera olika benämningar, såsom för räkningshållande, lösbrefs ut¬
sändande till kringliggande egendomar, lösväskors expedierande
in. m. skulle helt och hållet försvinna, och derigenom skulle
postförvaltarne, som på de flesta ställen äro tvungna att hålla sig
skrifvare-biträden, blifva försatta i den ställning att de icke kunde
lefva, om icke deras kontanta löner förhöjdes. Den lön, som så¬
lunda skulle hvarje postförvaltare tillkomma, kan icke beräknas
till mindre än 5 å 600 r:dr b:co, hvilket för de 144 postkontor
som i Sverige finnas, utgör sammanräknadt en summa af 86 ä
100.000 r:dr b;co. Lägges denna summa till hvad postverket!för
lorar, så finnér man alt det icke bär sig, Det är således knappt
tänkbart (ehuru jag här icke vidare vill yttra mig, då jag såsom
Chef för postverket kan deröfver få afgifva min tanke) att dessa
2:ne saker böra vara oskiljaktiga, ty det ena kan finnas utan det
andra, och om erfarenheten visar att det ena går för sig utan för
stora upoffringar, så kan man sedermera länka på införandet af
del andra. Jag kan icke finna olämpligt alt Ständerna till K.
M. aflåta en sådan skrifvelse, som den Utsk. föreslagit. Jag skulle
endast vilja föreslå den modifikation, att, då jag icke finner det
lämpligt alt Ständerna skola yrka och begära att K. M. måtte
aflåta propos. i ämnet, Ständerna måtte begära att K. M. mätte
låta undersöka förhållandet såsom Utsk. föreslagit, med detta til¬
lägg, efter ordet ”samt”, derest h\ M. finner skäl dertill, till
Ständerna aflåta nådig propos. i ämnet.
Åtskiliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Palmstjerna: Gr. Gyldenstolpe har behagat uplysa
mig, att Utsk. icke åsyftat något annat, än att ett förslag i det
ändamål motionärerne antydt, skulle upgöras och propos. i ämnet
sedermera vid nästa riksdag till R. St. aflåtas. Med anledn. der¬
af får jag dock förklara det jag ej med IJlsk. kan instämma deri,
som vore motionärernes syftemål riktigt i sin utsträckning. I af-
268 Den 5 April.
seende på den ena delen deraf, eller det jemnare portobeloppet
är jag med dem ense, men icke så i öfriga frågor. Om man be¬
traktar de afgifna förslagen, så inbegripa de äfven rättigheten att
kunna utan betalning afsända bref, de der i stället borde af emot-
tagarne lösas.
Att en så beskaffad innovation icke i vårt land är verkställ¬
bar för vinnande af större beqvämlighet hvarken för correspon-
denter eller postförvaltare, inse R. o. Ad:s hrr ledamöter mer än
väl; ty huru skall en å landet boende person veta, att han å post¬
kontoret i staden har ett bref att utlösa, utan alt derom blifva
serskildt underrättad. Meddelandet af en sådan underrättelse ko¬
star både tid och penningar, likaså insändandet af den bestämda
lösen för det ankomna brefvet rn. e. o. besvär, tidsutdrägt och
förlust på allt sätt. Vederbör, auktoritefer hafva redan en gång
blifvit hörde öfver projektet härom, hvars blotta framställande
väckte allmän förvåning, och jag kan ej förmoda Sländernes af¬
sigt vara alt genom Konungen få utredd hurudan följden skulle
blifva af en så beskaffad förändring inom postverket, då det är
aldeles öfverflödigt alt utveckla de svårigheter, som deraf skulle
upkomma.
Vidare åsyftas att stämplar skulle vara att tillgå för att asät¬
tas brefven och betalningen för dessas förskaffande sålunda er¬
läggas. Postverkets chef har i det afseendet redan uplysl, alt deri¬
genom ganska betydliga och kännbara utgifter skulle tillskyndas
nämnde verk, och jag kan icke se att fördelarne af förändringen
skulle blifva så stora, att Statsverket, i dess nuvarande ställning,
kan göra några npoffringar, hvilka blefve än större, om falska
stämplar begagnades. Det säges visserligen att förfalskning i detta
hänseenda icke vore att befara i anseende tili de låga valörer,
hvarpå dessa stämplar komme att lyda; men jag ber att, till ve¬
derläggande af ett slikt påstående, få erinra, att för icke länge¬
sedan förfalskning af stämpladt papper till lika låga valörer hvar¬
om nu är fråga, egt rum. För min del hyser jag den öfverty-
gelsen, att vidtagandet af en sådan anstalt vore en lockelse till
slika brottsliga företag, hvarmed det allmänna blefve ganska litet
belåtet, ehuruväl, jag medgifver det gerna, saken i och för sig
sjelf är god och för många correspondenter medförande beqväm¬
lighet, dock icke för alla, om tillgång af stämplar saknades, ty
brefven finge då ej å postkontoren inlemnas för penningar, utan
måste vara försedde med stämplar.
Vidare yrkas ali ej något bestämdt bidrag af postverket måtte
i riksstaten upföras. Hittills har man ansett alt för Statens up-
offringar i och för posternes förskaffande genom anslag af post¬
hemman, Statsverket borde komma i åtnjutande af någon ersätt¬
ning, och i dess nuvarande skick är jag långt ifrån att tro att
det vore rådligt att bortkasta de nu dit ingående 115,000 r:dr.
Man kan icke heller, efter mitt förmenande, påstå, att post¬
portot nu är för drygt, så att det kan sägas utgöra någon kän¬
bar beskattning, helst det verkligen är ringa, jemförelsevis lill
hvad som erlägges i andra länder, och icke heller kan jag erkän¬
Den 5 April.
269
na att denna beskattning utgår lika af den fattige som af den ri¬
ke, ty den förre corresponderar mycket mindre än den sednare
och hvar och en, fattig som rik, betalar endast i förhållande till
sin större eller mindre brefvexling, sina vidsträcktare eller in¬
skränktare förbindelser.
De uplysningar, som Frih. Bonde oss här meddelat äro vis¬
serligen af värde, men jag tror ej, att de förändringar, som i
detta hänseende med omtvistad framgång blifvit vidtagne inom
andra länder med mera vidsträckta industriella och kommerciella
förhållanden, böra blifva en anledn. till desammas införande hos
oss. Det kan vara nog om vi börja med att införa ett lika por¬
to och se huru den saken först vill slå ut; och det är ur
den synpunkten jag anser att ur den föreslagna underd. skrifvel-
sen borde uteslutas de ord, som utmärka, alt förslaget skulle up-
göras i den syftning molionärerne antydt lill förändradt system
i afseende å postväsendet. Jag är öfvertygad att Konungen lager
saken i öfvervägande om Sländerne inkomma med en anhållan,
sådan som denna, men då, efter min tanka, någon annan säkrare
fördel icke deraf är att vänta än hvad som rörer det lika portot
öfver hela riket, så anser jag att Sländernes önskan icke bör der¬
utöfver utsträckas, intilldess sig visat hvad erfarenheten kan gifva
vid handen.
Frih. Cederström, Rudolf: Den ökade rörligheten i af¬
färsförhållanden, som säges skola blifva en följd af medelportots
införande hos oss, har så lifligt föresväfvat molionärerne och Utsk.,
att de och det fästat sin upmärksamhet så uteslutande vid förbe-
mälde föremåls befrämjande, som visserligen torde påkalla en vis¬
lig omtanka, att de råkat förgäta vigten af de öfrige härvid före¬
kommande förhållanden, som med den inrikes brefvexlingen haf¬
va gemenskap. Hela motiveringen går nemi. ut på att söka åda¬
galägga fördelarne af berörde medelporto. Likväl äro äfven an¬
dra förändringar ifrågasatta, hvilka råkat blifva i saknad af framställ¬
de motiver. Så t. ex. hafva under punkterne e) och g) förslag
framställts, hvarigenom man kunde undvika att kontant erlägga
penningar vid brefafsändning; det är en förändring, jag anser
ganska otjenlig. Frih. Palmstjerna har redan lagt vigt vid denna
omständighet och jag lägger dertill ytterligare den, all Utsk. icke
funnit för godt att redogöra för sin åsigt derutinnan, utan blott
talat om medelporto, och derefter, såsom af en andans omedel¬
bara ingifvelse, framkommit med det tillstyrkande, att Sländerne
i underd. skrifvelse måtte hos K. M. anhålla det poststyrelsen må
anbefallas att låta uprätta, på tillförlitliga beräkningar grundadt
förslag, till införande af ett, i den syftning molionärerne antydt,
förändradt system i afseende på postväsendet.
Enär likväl delta system skulle omfatta riktningar, hvilka
icke äro enahanda hos de olika molionärerne, tror jag att Utsk.
åt dessa serskilda syften bort egna en bättre utredning än som
skett. Jag skulle derföre önska att R. o. Ad. ville, på grund af
de anmärkmr, som framställts, återremittera betänk, men om så¬
Den 5 April.
dant ej medgifves, man ålminstone må akta nödigt alt i slutme¬
ningen inrycka det tillägg, som Frih. Stael von Holstein föresla¬
git. Ty att redan nu, innan saken är utredd, innan öfvertygel-
sen hunnit stadga sig, och ens inom Utsk. sjelft vinna den fast¬
het, som förutsätter förmåga och vilja att för sig bjuda några
skäl, — man skulle af Konungen begära en propos. i den syft¬
ning motionärerne åsyftat, det torde tydligen befinnas vara allt
för tidigt.
För öfrigt kan jag icke neka, att, i en lid, då man med
eller utan skål klagar öfver skattebördor o. s. v., så äger det dock
någon betänklighet med sig, alt införa ett system, hvilket, enl.
hvad motionärerne i sin mån nödgats vidgå, skulle hafva till följd,
att man af öfverskoltet på tullmedlen måste taga ersättningen för
den upkommande bristen i postverkets jntrader o. s. v. — Vi
böra ihågkomma, att Frihandelssystemet har många försvarare,
att de kunna hos RiksSttn vinna öfverhanden, likasom de lära
gjort i Bevilln.Uisk., att tulltaxan lill följd häraf undergår betyd¬
liga förändringar, hvarefter lullmedlen måhända icke komma att
lemna öfverskott. Må emedlertid nu en återremiss af detta be¬
tänk. beviljas; lordehända blifver, då ärendet tages i ett grundli¬
gare betraktande, dess nödlorfleliga utredning, så vidt det nu re¬
dan kan låta sig göra, en lycklig påföljd deraf, enär, derest vilja
förefinnes, eller väckes genom en direkt upmaning från Ståndens
sida, man kan vara öfvertygad, såsom jag för min del också år,
att af ett Utsk., bestående af en så talrik och uplyst personal,
ett resultat, bättre, — och i synnerhet mera genomtänkt, — än
det förevarande, skall för Stäuderne framläggas.
Hr Wattrang: Man har sagt att det förslag jag framställt
icke kunde betraktas annorlunda än som en ny motion: om den¬
na åsigt af Hr Frilen o. Landtm, delas, så, och enär jag icke är
af samma öfvertygelse som Frih. Stael von Holstein i fråga om
de oöfvervinnerliga svårigheter, som skulle ligga i vägen för ett
förslag, sådant som det af mig framställda, åtminstone hvad cor-
respondancen med recommenderade bref mellan de större städerne
angår samt på det att i det blifvande utlåt, från poststyrelsen äf¬
ven måtte inflyla ett yttrande om möjligheten eller omöjligheten
att detsamma antaga, anhåller jag att mitt nyligen uplästa skrift¬
liga anförande må som en ny motion anses, den jag på grund
af Riksd.Ordn. anser mig befogad att väcka, såsom egande sam¬
manhang med det ämne, som nu är föremål för R. o. Ad:s öfver¬
läggning.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag var icke upkom-
men hit när Utsk:s Ordf. yttrade sig och det är sålunda möjligt
att han redan besvarat hvad Frihme Palmstjerna och Cederström
behagat anföra; men under förutsättning att så ej varit förhållan¬
det och då ärendet är beredt på den afdeln. af Utsk. hvarest jag
år ordf., hvarföre jag torde få taga åt mig i första rummet de
anmärkmr som mot det afgifna förslaget framställts, så utber jag
mig att få uplysa att, i följd af votering gjorde sig den åsigt gäl¬
Den 5 April.
271
lande, att Ständerne skulle till Konungen ingå med underd. skrif¬
velse i ämnet samt att bästa och säkraste sättet alt få frågan ut¬
redd vore att den öfverlemnades till General-Post-Styrelsens utlåt.,
hvarigenom alla omständigheter för och emot häst komme att ta¬
gas i betraktande, hvarefter slutligen lill Ständerne vid komman¬
de riksdag framställdes hvad Konungen fann nödigt vara. Hade
ej beslutet blifvit sådant, hade det visserligen varit ganska lätt
för Utsk. att serskildt yttra sig öfver hvarje punkt. Jag anhål¬
ler om bifall emedan jag anser en äterremiss vara obehöflig.
Gr. Gyldenstolpe: Med all aktning för Frih. Palmstjer-
nas omdöme, anser jag såväl enskildt, som för Ständerne nyttigt
att få en utredning af frågan verkställd af en auktoritet. Frih:n
har upträdt mot en del af förslaget: del är ju högst osäkert hu¬
ruvida icke, vid en verkställd utredning, det möjligen skulle kun¬
na finnas, att förslaget kunde vara nyttigt, och då hade utred¬
ningen icke skadat; och den skadar lika litet om det befinnes
vara onyttigt. Det är just för att få veta genom oftanämnde ut¬
redning, huruvida de nu framställda förslagen äro nyttiga och
verkställbara, som Ständerne skulle ingå till Konungen med en
sådan anhållan om en sådan utredning, emedan Ständerne hvar¬
ken enskildt eller allmänt kunna densamma verkställa.
Chefen för Postverket har nyss sagt att frågan inom styrel¬
sen af berörde verk icke är så utredd alt något bestämdt yttrande
derom kan afgifvas; och då lärer väl icke heller vid sådant för¬
hållande någon enskild person kunna säga, huruvida förslaget lå¬
ter sig verkställa eller icke. De begge frågorne om medelporto
och stämpling sammanhänga så nära med hvarandra, att jag icke
inser någon större fördel vara vunnen, om endast medelporto,
men icke på samma gång stämpling införes; och det är på den¬
na grund jag anser nödigt att begge sakerne på en gång utredas,
äfvensom alt R. o. Ad. ganska tryggt kan bifalla Utsk:s fram¬
ställning, sådan den blifvit affaltad i fråga om den underd. skrif-
velsen till Konungen.
Jag anhåller om propos. lill bifall å betänk.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framstälde, alt flere talare, som ytt¬
rat sig i delta ämne, yrkat bifall till Ulskms förslag; alt andra
åter yrkat ålerremiss, i följd af emot förslaget gjorde anmärkn:r,
samt alt 2:ne ledamöter, Frih. Palmstjerna och Frih. Stael von
Holstein, hvar för sig, med godkännande af Ulskms förslag om
aflåtande af en uuderd. skrifvelse i ämnet till K. M., upgifvit
förslag till förändrad lydelse af denna skrifvelse.
Då härefter H. Ex. först framstälde propos. till bifall å fö¬
revar. betänk., ropades ja och nej.
H. Ex. framstälde sedermera om R. o. Ad. ansåge de gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss af samma betänk.; och blef
jemväl denna propos. besvarad med blandade ja och nej.
212
Den 5 April.
Propos. till bifall å Utsk:ns betänk, med den af Frih. Palm¬
stjerna föreslagna förändring blef härefter framstäld och besvarad
med starka nej, blandade med ja.
Slutligen framstälde H. Ex. propos. till bifall å Utsk:ns betänk,
med den af Frih. Stael von Holstein föreslagna förändring, och
ropades härvid ja och nej hvarpå H. Ex. förklarade det han trott
sig finna att denna propos. blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Hr von Kraemer, Anders Robert, begärde votering,
samt tillkännagaf uppå förfrågan af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
det han önskade alt vid voteringen bifall till Utsk:ns betänk, ulan
förändring mätte blifva contra-propos.
Frih. Palmstjerna anhöll alt återremiss måtte blifva con-
tra-propos. vid den begärda voteringen.
Häruti instämde Frih. Cederström.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tager mig friheten hemställa lill
Hr von Kraemer, om han ej skulle vilja afstå från sitt yrkande
på votering.
För min del har jag ingenting emot att betänk, bifalles på
sätt Frih. Stael von Holstein föreslagit, i annat fall yrkar jag att
contra-propos. må bli bifall på betänk.
Hr Adelborg: Jag anhåller att de ord, som Frih. Stael
von Holstein föreslagit här skulle införas, mätte varda uplästa.
Frih. von Stedingk: Hvad Frih. Stael "von Holstein be¬
gärde måtte tilläggas, var ingenting annat än orden: ”Så vidt
Konungen linner lämpligt.” Ett sådant tillägg vill jag på intet
vis motsätta mig; men i händelse votering icke kan undvikas, så
förenar jag mig i den begäran Gr. Gyldenstolpe framställt.
Hr Adelborg: Så vida Frih. Stael von Holsteins ord voro
desamma som Frih. von Stedingk tiprepat, får jag för min del
nämna, att en fråga, så vigtig som denna icke bör göras bero¬
ende af en annan lids inflytelse och möjliga förändring i åsigter.
Jag tviflar visserligen icke att Konungen i de för vårt laud vigti-
gaste frågorne fattar beslut, i följd af hvilka de bästa möjliga
resultater upslå; men skulle dock tro, att åsigterna under olika
lider kunna variera. Jag önskar att Ståndet måtte besluta, utan
att Frih. Stael von Holsteins tillägg antages, att contra-propos. blir
blott bifall till Ulsk:s betänk.
Hr Printzensköld: Jag tror icke att någon har rättighet
alt inlåta sig i diskussion om beskaffenheten af Frih. Stael von
Holsteins förslag. Här är endast fråga om hvad, som bör blifva
contra-propos. till den ja-propos. som redan är beslutad i öfver¬
ensstämmelse med förenämnde förslag, och således äga de Hrr,
som äro berättigade att framställa contra-propos. att också göra
detsamma ulan att ingå i något slags bedömmande af hvad ja-
p ropos: □
Den 5 April.
273
propos:n bör innehålla; önskandes jag det Frih. Stah'1 von Hol¬
stein, i fall del ej redan skett, behagade till Hr Frih. o. Landtm,
skriftligen aflemna det förslag till ja-propos., som han framställt ,
och hvilket blifvit af R. o. Ad. antaget.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Hvilken än contrapro-
pos:n må blifva, så och enär jag tyckte mig finna det Ilr Frih.
o. Landtm, förklarat alt ja varit det öfvervägande svaret på den
framställda proposm får jag vördsamt anhålla att en af propostne,
lika godt hvilkendera, må blifva ställd på bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Stael von Holstein: I anled. af den till mig ställ¬
da upmaningen, får jag nämna, att proposm bör vara i öfverens¬
stämmelse med Utsk:s tillstyrkande, endast med tillägg efter or¬
den ”samt att” af följande mellanmening: ”derest Konungen fin¬
ner sköl dertillI” eller i ett sammanhang samt att, derest Ko¬
nungen finner skäl dertill, nåd. prop. i ämnet derefter måtte
till R. St. vid nästa riksmöte blifva aflåten. Den förändring i
Utskts förslag, hvilken jag anhållit matte medgifvas, inskränker
sig således till orden: ”derest Konungen finner skäl dertill.”
Hr Printzensköld, Carl: Det är en ren oformlighet alt
vilja åter väcka till lif propos. till bifall å Utsk:s betänk, sedan
Hr Frih. o. Landtm., efter framställd propos. derom, och efter lika¬
ledes framställd propos. om bifall lill Frih Palmstjernäs yrkande, slut¬
ligen, och sedan propos. skett å det utaf Frih. Stael von Holstein
väekta förslag, förklarat alt detta sistnämnde blifvit af R. o. Ad.
bifallet, hvarefter Hr von Kraemer begärt votering.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han, sedan fråga
upstått, huruvida bifall eller återremiss å Utskms betänk, må blifva
conlrapropos. vid den begärda voteringen, finge hemställa om R.
o. Ad. behagade förena sig om contraproposm och dertill antaga
återremiss.
Härvid ropades ja och nej, hvarjemte
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus anmälde sig och yttrade:
För min del anhåller jag alt bifall till betänk, måtte bli
conlrapropos.: i annat fall finner jag mig föranlåten att begära
votering.
II. Ex. nr Frih. o. Landtm, yttrade alt sedan nu votering
om contraproposm blifvit begärd, de tvenne förslag till contrapro-
pos., hvilka blifvit upgifne, borde blifva föremål för denna votering.
Gr. Gyldenstolpe; Jag tror icke att Gr. Björnstjerna
begärt votering i annan händelse, än om Hr Frih. o. Landtm,
skulle hafva förklarat att återremiss skulle bli conlrapropos. Då
Hr Frih. o. Landtm, icke förklarat, hvilken åsigt varit öfvervä¬
gande, skulle jag anhålla att proposm malte förnyas derom att
bifall må blifva conlrapropos., då jag hoppas att densamma af
R. o. Ad. bifalles.
5 H. 18
274
Den 5 April.
Frill. Palmstjerna: Som jag begärt att återremiss skulle
bli contrapropos., så torde R. o. Ad. tillåta att jag, för bespa¬
rande af en votering, afstår från mitt förenämnde yrkande.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att lian, då äfven Frih.
Cederström yrkat, att återremiss måtte blifva contrapropos. funne
sig böra, oaktadt Frih. Palmstjerna afstått från sitt derom gjorde
yrkande, hemställa om R. o. Ad. bifölle att bifall till Utskms be¬
tänk. komme att blifva contrapropos. vid ifrågavar. votering.
Ropades ja.
Uplästes till justering följande förslag till voteringspropos.
Den, som bifaller Bevilln:s samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslcns
betänk. N:o 2 voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde betänk, bifallet med den förändring
att i den föreslagna underd. skrifvelsen mellan orden ”samt att”
och ”Nådig proposition,” införas orden ”derest K. M. finnér skäl
dertill.”
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: På Hr Frih. o. Landtm:s
framställning att bifall mätte blifva contrapropos. vid voteringen,
svarade R. o. Ad. ja. R. o. Ad. har således beslutat att bifall
skall utgöra contrapropos., och jag tror derföre att det icke går
an att upsätta ja-prop. så som nu skett i uplästa förslaget till vo¬
tera propos.
Hr Printzensköld: Visserligen har Gr. Lagerbjelke rätt
deruti alt R. o. Ad. beslotat att contrapropos. skall blifva den,
som är upställd till ja-propos. meri då, enligt Riksd.Ordn:s uttryck¬
liga föreskrift, första proposm skall framställas till bifall på be¬
tänk. och voter:s propos:n i den ordningen är upställd, så anser
jag den omständigheten, att R. o. Ad. händelsevis kommit att
först svara ja till betänk, med den förändring deri, som Frih.
Stael von Holstein föreslagit, och sedermera yrkat att eli enkelt
bifall till betänk, skall blifva contrapropos. ingalunda böra verka
derhän, att icke den ordning för propos:s upställning, som mest
öfverensstämmer med Riksd.Ordn:s föreskrift, iakttages, hvarföre
jag hemställer att det förslag till voter:s propos. som af Ridd.Se¬
kret. blifvit upläst måtte af R. o. Ad. godkännas.
Hr von Kraemer: Jag anhåller att få instämma i hvad Gr.
Lagerbjelke yttrat, ty jag tror mig hafva funnit att R. o. Ad.
med ja besvarat frågan om bifall borde blifva contrapropos.
Frih. Cederström: Jag kan omöjligen annat än instämma
i den af Gr. Lagorbjelke yttrade mening, ty det skulle vid mån¬
ga tillfällen kunna leda till invecklingar, vida värre än de, hvar¬
med man nu hotar oss, om man frånginge den principen att för-
Den 5 April.
275
blifva vid det beslut, sora Landtm, förklarat vara Ståndets i fråga
om ja-propos. Derefter kan endast blifva fråga om contra-pro-
pos. om hvilken må tvistas, så länge tills derom kan voteras.
Jag medgifver att en förblandning ju möjligtvis skulle kunna hos
mindre upmärksamma ledamöter upstå i anledn. deraf, all det va¬
rit Frih. Stael von Holsteins framställning, men icke Ulsk:s be¬
tänk. oförändradt, som vunnit Ståndets hörbara godkännande,
hvarå verificerandet eller kullkastandet nu genom votering skall
utrönas; dock, denna omständighet förändrar i ingen mån sakens
beskaffenhet, och det i min tanka enda rätta är att följa det af
Gr. Lagerbjelke förordade föredragningssätt, och får således med
honom instämma i yrkandet att Frih. Stael von Holsteins förslag
må bli ja-propos. och enkelt bifall lill Utsk:s betänk, nej-propos.
Hr Printzensköld: Det är i sanning en stor besynner¬
lighet, som kommer all upstå, i händelse Gr. Lagerbjelkes och
Frill. Cederströms gemensamma yrkande bifalles, ty då skulle bi¬
fall på betänk, bli nej och afslag derå, i så måtto att en ändlig
deri kommer att äga rum, bli ja. Detta är en oformlighet sä
stor, att den bör undvikas, äfven på bekostnad deraf, att beslu¬
tet, om den ordning, sorn propos. fåll, förfaller.
Jag anser detta sednare ovillkorligen böra ega rum och hem¬
ställer till de Hrr, som yrkat motsatsen, alt de ville derifrån afstå.
Gr. Lagerbjelke: Då proposme först af Hr Frih. o. Landtm,
framställdes och ibland dessa den af Frih. Stael von Holstein be¬
gärda, förklarade Hr Frill. o. Landtm, densamma vara af Ståndet
med ja besvarad och denna propos. är således Ståndets beslut,
intill dess alt annorlunda genom votering afgöres. Votering be¬
gärdes då af Hr von Kraemer, hvarföre utrönas borde hvad som
skulle blifva contra-proposition vid den blifvande voteringen. Hr Frih.
o. Landtm, framställde då åtskilliga förslag till contra-propos. och
deribland bifall lill betänk, och detta förslag besvarades af Stån¬
det med ja till följd hvaraf del är eli Ståndets beslut att contra-
proposm skall vara bifall lill betänk.
Del lärer väl icke gå an ali uphäfva livad Ståndet beslutat;
det förslag jag framställde, eller att Ja-propos. skulle innehålla
Frih. Stael von Holsteins förslag och bifall lill Utsk:s betänk,
blifva contra-propos. öfverensstämmer icke allenast med vanlig
praxis, då flere propos:r funnits att välja på, utan grundar sig vid
detta tillfälle äfven på Ståndets serskilda beslut, hvarföre äfven
dervid torde få förblifva och några andra propos:r och ändringar
dervid icke komma i fråga.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Gr. Sparre, Erik: Jag finnér för min del den diskussion,
som nu pågår, till intet annat tjena, än att förlänga vår samman¬
varo och ser intet hinder att kunna bifalla den af Ilr Frih. o.
Landtm, framställda propos.
18*
276
Den 5 April.
Ty hvad är väl en propos. och hvad en contra-propos. ?
Hvad annat än 2:ne alternativer, mellan hvilka Ståndet har att
votera. Flvilketdera af dessa, som sättes i Ja-propos. eller i con¬
tra-propos. är ju aldeles likgiltigt; och lämpligare samt för Stån¬
det mindre förvillande är det naturligtvis om ja-propos. blir bifall
till Utsk:s betänk, och contra-propos. likaledes Utsk:s förslag, men
med den moditikation deri, som Frih. Stael von Holstein begärt.
För min del anser jag, som sagdt är, intet hinder möta att
bifalla den af Frih. o. Landtm, upställda proposm.
H. Ex. FIr Frih. o. landtm, yttrade att, då R. o. Ad. be¬
slutat att bifall till Utskms betänk, skulle blifva contra-propos. vid
ifrågavar. votering, men icke bestämt hvilketdera af de förslag,
hvarom votering komme att ske, skulle stå främst, hade bifall till
Utskms betänk., i öfverensstämmelse med den ordning, som van¬
ligen varit iakttagen, blifvit upfördt uti ja-proposm och Frih. Stael
von Holsteins förslag uti nej-proposm; men att i anledn. af de
emot denna upställning gjorde anmärkn:r, H. Ex. nu linge fram¬
ställa ett förändrad t förslag.
Härefter uplästes ett så lydande förslag till votens-propos.
Deu, som bifaller Bevilln. samt Allm. Bcsv.- o. Ekon.Utskms
betänk. n:o 2, med den förändring att i den föreslagna underd.
skrifvelsen, emellan orden ”samt att” och ”Nådig proposition,” in¬
föras orden: ”derest K. M. finner skäl dertill” voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde betänk, utan förändring bifallet.
Detta förslag blef af R. o. Ad. godkändt, hvarefter voterin¬
gen försiggick och, vid dess slut, lösterne funnos hafva utfallit
som följer
Ja — 23.
Nej — 33.
Frih. Palmstjerna anförde skriftligen:
Jag reserverar mig emot R. o. Ad:s nu fattade beslut, eme¬
dan det innebär ett gillande af motionären Falcks förslag att
bref i allmänhet skulle kunna få på alla Postkontoren inlemnas
obetalde för att lösas af emottagaren hvarhelst han är boende,
honom till besvär, kostnad och tidspillan; ett förslag, som redan
en gång förut väckt allmänhetens förvåning — jemväl, emedan
beslutet innebär ett gillande af den mening, alt någon behåll¬
ning för Statsverket icke framdeles bör af Postverkets inkomster
tagas uti anspråk, utan tvertom Statsverket framdeles betungas
med betydliga löne-anslag till Postverkets tjenstemän.
Den 5 A pr il.
Frill. Gederström: Jag anhåller att få instämma i den af
Hr Frih. Palmstjerna afgifna reservation, jemte det jag ber att få
tillkännagifva det jag förutser, hvilket obehag för Exp.Utsk. (af
hvilket jag är ledamot) torde upstå vid redigerandet af den un¬
derd. skrifvelsen i ämnet, då det gäller att behandla en så rudis
indigestaqne moles, som förev. betänk, i mina ögon utgör.
Hr Printzensköld: Afven jag ber att lill prot. få anmäla
min reservation mot R. o. Ad:s nu fattade beslut, på de grunder,
som Frih. Palmstjerna framställt.
Hr Wattrang: Då Ståndet genom den nu verkställda vo¬
teringen afgjort att återremiss af Bevilln.- o. Ekon.Ulsk:s betänk.
n:o 2 icke kommer att äga rum, afstår jag ifrån mitt förut gjor¬
da yrkande alt min skriftliga framställning i frågan måtte be¬
traktas som en ny motion.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hr Wattrang
förklarat sig afstå från del förslag, han framstält i sitt skriftliga
anförande, R. o. Ad. torde finna att samma anförande icke för¬
anledde till någon vidare åtgärd.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 29 sisth Mars och d. 2 dennes
på bordel lagda betänk. n:o 13, i anledn. af väckt fråga, ang:de
dels förändring i ordningen för val till HäradsNämnd, dels
ock minskning i del antal Nämndemän, som fordras för full-
suten rätt.
Uplästes ett af Hr von Hartmansdorff, A u g., inlem-
nadt anförande af följande innehåll:
Jag förmodar, alt LagUtskis betänk, nio 43 varder återre¬
mitterad!, och anhåller att dervid få foga några anmärkmr.
Såsom förbättringar i nuvar. förhållanden, anser jag försla¬
gen att jordägande Ståndspersoner, som icke äro i tjenst, må
kunna i Nämnden inträda, och alt Härads-rält må vara domför,
om minst 5 Nämndemän tillstädes äro.
Men med förändringen af Nämndens beskaffenhet, eller af de
egenskaper, som erfordras för att i Nämnden inträda, bör äfven
följa ändring i sättet alt hennes ledamöter utkora. Skulle det nu
gällande valsättet bibehållas, eller det föreslagna antagas, så vore
lill befarandes, att de Ståndspersoner, som i Nämnden insattes,
blefve afskedade Länsmän, Under-Officerare eller andra dylika,
som under namn Bränvins-advokater, äro sakdrifvare på landet,
och till hvilkas ärelystnad det skulle höra att få inträde i Rätten,
för att på lagskipningen kunna utöfva ett större och närmare in¬
flytande. Både rätt-sökande och domare skulle med dem blifva
illa belåtne och den sednare ofta nog få med dem mera besvär,
än med parterna. Skall förändringen inforas: så synes dermed
böra följa Häradslus rätt alt sjelf välja sina Nämndemän. Då
278
Den 5 April.
återställes förhållandet sådant det var före 1823, och då, efter
sakkunnige mäns intyg, Nämnden var bättre sammansatt, än hon
sedermera blifvit, och följakteligen åtnjöt ett större anseende. Då
var Nämndemans-befaltningen en utmärkelse, såsom ett bevis på
Domarens förtroende. För den heder, som updraget medförde,
underkastade sig innehafvaren de besvär och försakelser, som der¬
af följde. Så länge den Häradsh., som kallat Nämndemannen,
satt qvar vid dombordet och bad Nämndemannen göra likaså: så
drog den sednare icke i betänkande alt öfvergifva den förre. Man
såg derföre dombordet omgifvet af gråhårige Nämndemän, väl be¬
kanta både med folket och lagen, aktade och afhåll ne ej mindre
af Tingsallmogen än af Domaren. Nu deremot anses Nämnde-
mans-befattningen merändels för en börda, hvars besvärlighet
öfverväger hedern, hvilkens emottagande man derföre, så vidt gör¬
ligt är, undviker, och hvars bibehållande längre än de tvänne
år, lagen minst ålägger, man följakteligen undandrager sig. Hvar¬
ken de rättsökande, domaren eller riket äro tjenta med ett så¬
dant förhållande.
Häradets höfding var af ålder häradets Konung. Likasom
rikets Konung dömt, och ännu i dag äger döma, i högsta instans,
omgifven af 12 högste Domare, (motsvarande Odens 12 Drottnar)
så har Häradets höfding ägt och äger döma i första inslantien,
omgifven af sina 12 Nämndemän. Enär ringare mål kunna,
enl. 22 § R.F., afgöras i högste Domstolen, om endast 5 af hans
12 ledamöter tillstädes äro, änskönt Konungen är frånvarande:
så böra i den lägsta Domstolen, hvarest Häradsh:n aldrig får sak¬
nas, alla slags äreuder kunna få afgöras, blott 5, af de 12 Nämn¬
demännen, tillstädes äro. Då rikets Konung får utnämna leda-
möterne i Högsta Domstolen, hvilka kunna öfverrösta Honom,
fastän de samtelige icke äro om beslutet ense, hvarföre skulle icke
Häradets höfding, få utse Häradets Nämnd, enär hennes ledamöter
snarare äro att anse såsom hans rådgifvare, alldenstund de icke
kunna, utan enhälligt beslut, öfverrösta honom.
Om ingen annan begär betänk:s återremitterande, så anhåller
jag derom.
Frih. Cederström, Rudolf: De inkast, som, mot detta
betänk., utaf irenne lagfarne Utsk:s-ledamöter, hvilka jemväl
äro medlemmar af detta Högl. Stånd, uti af dem, hvar för sig,
afgifne reservationer, blifvit framställde, synes mig så öfvertygan-
de och förtjenstfull, att jag på dem bygger hoppet det R. o. Ad.
måtte afslä detsamma. Hr Cederschiölds utveckling af ämnet före¬
faller mig härvid isynnerhet talande och rigtig. Det blifver i
alla fall förgäfves, när så många af samhällets öfriga förhållanden
ändrat sig så väsendtligt från dess primilifva skick, alt tänka sig
kunna i dessa hänseenden åter införa något sådant, som Utsk. för¬
ordat; åtminstone lärer man ej derigenom mägta åstadkomma
likstämmighet med det fordna, derest sådan ock vore meningen.
De betänkligheter, som Hr von Hartmansdorff i det uplästa
anförandet framställt, synas, för så vidt de må anses stödjande
Den 5 April.
279
min sals, likväl, i min tanka, icke böra föranleda endast till
återremiss, oaktadt han inskränkt sin begäran dertill; utan torde
rent afslag utgöra det bästa svaret.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag anser att delta
förslag bör afslås, emedan jag ej finnér någon förbättring upkom-
ma genom den förändring, som Utsk. föreslagit; hvadan jag på
detta och de flere skäl, sora skulle kunna anföras, tillstyrker
afslag.
Uppå härefter af Frih. Hermelin, Carl Samuel, gjord
förfrågan, tillkännagaf undert. Ridd.-Sekret. att någon under¬
rättelse om af de öfrige RiksStm uti förevar, mål fattade beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Mångå ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Hermelin: Jag anhåller, att R. o. Ad. icke måtte
med likgiltighet behandla denna fråga, som angår domstols-orga-
nisalionen på landet, ty vigtigt är det i sanning huru lagen til¬
lämpas. Enl. nu gällande bestämmelse är det icke allenast Bonde-
St:s ledamöter ensamt, hvilka ega att deltaga uti ifrågavar. val
utan de äro äfven de ende valbare: jag skulle tro billigheten for¬
dra alt äfven andre personer skulle deri få deltaga, såsom t. ex.
åboer å skatllagda lägenheter.
Hvad angår förslaget att valet skulle ske med Härads-rätt och
icke på Socken-stämma, så tror jag ej att den förändringen skulle
blifva lyckosam och skulle derföre vilja afslå detsamma.
Icke heller kan jag med Utsk. deri instämma att ålder af 60
år endast skulle utgöra laga skäl till befrielse från Nämndemans-
befattningen, ty många andra, lika vigtiga, kunna säkerligen up-
tänkas, och jag förenar mig derföre med Hr von Hartmansdorff i
begäran om återremiss, ehuru jag äfven hvad angår den före¬
slagna förändringen af I mom. i l:a § af 23 Kap. R.B. rör:de
inskränkningen i det domföra antalet ledamöter skulle vilja afslå
densamma.
Mycket vore visserligen att tillägga, men då tiden redan är
långt liden och Ståndet synes önska att diskussionen blir så kort
som möjligt, vill jag ej längre uppehålla mig härvid.
Hr Weidenhjelm, Ernst Au g.: Ehuru tiden är långt
framskriden, kan jag ej underlåta all begagna tillfället, utbedjan¬
de mig derför öfverseende, att fästa upmärksamhet å denna fråga,
hvilken visserligen, på sätt den föreg:de talaren yttrade, är af
vigt och vid hvilken inom LagUlsk. serdeles BondeSt:s ledamöter
fästat mycket afseende. I det skick hvaruti Nämndemans-befatt-
ningen nu befmnes, upfyller den icke sitt ändamål. Om den,
på sätt jag, lika med Utsk. vill antaga, föreställer folkets andel i
lagskipningen, så är del nödvändigt icke blott att folkel värderar
denna rättighet, utan också utöfvar den på ett värdigt sätt, d. v. s.
genom de redligaste, de klokaste medborgare. Erfarenheten har
tyvärr på senare tider ådagalagt, alt man skyr denna befattning
280
Den 5 April.
sorn ett lönlöst onus; de bäste, de inflytelse-rikaste draga sig un¬
dan delta bestyr och hvälfva det på någon lätting, som icke frå¬
gar efter alt laga vård om sitt eget jordbruk och genom frånva¬
ron från hemmet således icke mycket förlorar. Häraf har ock
följden blifvit, att Nämndemans-befallningen, sorn förr egde an¬
seende, så småningom sjunkit i opinionen; och för mig synes up¬
penbart, att folket numera, hvarken sätter värde på, eller ens
skulle önska bibehållande af denna andel i lagskipningen samt
att allmogen skulle med tacksamhet betrakta en lagstiftningsåtgärd,
hvarigenom den helt och hållet befriades derifrån.
Men lika betänkligt, som jag anser det vara att, åtminstone
för det närvarande upfylla denna önskan, lika nödvändigt finnér
jag att delta bestyr nu bör så ordnas, att det kännes mindre be¬
tungande och i samma mån blifver mindre motbjudande att an¬
taga. Det allmänna förtroendet är visserligen ganska lockande,
men om det skall åtföljas af en längre tids upoffring utaf vården
om enskillda angelägenheter, om det skall åtföljas af stora kost¬
nader för hvilka föga, eller nära nog ingen ersättning lemnäs,
då må man icke undra om förtroendet förefaller som en börda.
Uti trenne domsagor under Götha Hofrätt, nemi. Norra och Södra
Tjusts, Sunnerbo och Södra Möre upgå rällegångsdagarne till 30
och derutöfver; dä Nämndemännen icke åro flere än 12 och
raindst 7 böra sitta i rällen, så är det icke tillfälle lill många
ombyten och att Nämndemansbestyret genom en så lång från¬
varo från hemmet och jordbruket skall förefalla odrägligt och be¬
tungande bör ingalunda förundra någon. Då härtill kommer en
otalig mängd af andra bestyr, hvarmed Nämndemans-befattningen
är belagd och hvaröfver bara registret uptager ett par spalter i
registret af vår Lagsamling, så synes rättvisa och billighet fordra
att man i denna börda bör söka att åstadkomma lindring. Be¬
träffande dessa serskilda bestyr, och lindringen af desamma, 'så,
och ehuru ingen motion vid denna riksdag blifvit väckt i afseen¬
de på dem, som skola skötas utan ersättning, och hvilka, enligt
min tanka, man omöjligen kan hvälfva på några andra än Nämn¬
demännen, anser jag dock att äfven i dem lättnad bör tillväga-
bringas. Upvakluingen vid Tingen är emedlertid det värsta och
svåraste af sysslan och det är derutinnan allmogen söker lindring,
hvilken mening jag hört förfäktas såväl af samtlige BondeSl:s
inom LagUtsk. varande ledamöter, som af många andra jag utom
detsamma träffat. LagUtsk. har derföre trott sig derå böra fästa
afseende och sökt upfylla denna önskan med det förslag, som
innefattas i detta betänk, genom inskränkning i det domföra an¬
talet och utvidgning af valbarheten.
LagUtsk. yttrade vid sisth riksdag alt Nämndens röst skall
vara vettets och rättskänslans kontrollerande motvigt, i händelse
af skefhet i åsigter eller förgätenhet af pligt hos domaren; men
icke vinnes detta syftemål genom ett bestämdt antal af 7 leda¬
möter, eller ändå flere af allmogen, till äfvenlyrs icke alltid red-
bare, sittande antingen slumrande vid tingsbordet, eller hållande
rättsökande parter sällskap på restaurations-stället. Det är nemi.
Den 5 April.
281
icke Nämndemännens antal, ulan deras beskaffenhet, som utöfvar
den kontroll, som institutionen afser.
Genom det af Utsk. föreslagna förändrade valsättet är sanno¬
likt, alt mera ordentlige, mera redbara och sakkunnige män skola
ingå som Nämndemän, men om delta förslag ej godkännes, är
ock säkert att samma klagan skall qvarstå i afseende på det tryc¬
kande i Nämndemansbestyret och samma ovilja i afseende på
tjenstebefattningens utöfning; och så länge allt detta qvarstår,
har man icke heller hopp att hos Nämndemannen vänta det nit
och den omtanka, som kan lända rättsökande till båtnad.
Om det domföra antalet nedsättes till 5 ledamöter, så vore
derigenom en betydlig lättnad vunnen, allmogens önskningar up-
fyllde, och man kunde hysa det hopp, att af tacksamhet härför,
en sådan befattning med mindre motvilja än förr emottoges af
de inflytelse-rikaste personerne och alt valet icke mera, som förr,
motverkades af intriger, dera Utsk. just sökt undanrödja genom
den föreslagna förändringen.
Antalet af fem ledamöter synes, i min tanka, vara tillfyllest¬
görande såväl för att kunna meddela domaren de lokala uplys-
ningar han kan behöfva, som till att utöfva den der rättskänslans
och det allmänna vettets kontrollerande motvigt.
Man har som skäl för afslag yttrat, att möjligen en mängd
af mindre väl qvalificerade herremän, mindre lämplige sujetter i
allmänhet, skulle, för utvidgande af sitt anseende söka alt blifva
antagne lill Nämndemän: hvad mig angår, delar jag icke denna
betänklighet. Jag tager mig friheten att, till vederläggande här¬
af, fästa upmärksamheten derå, att de personer, hvilka skola i
Nämnden fä inträde, måste vara fastighetsägare, eller ock bruka
fastighet, hvilket förutsätter att de icke äro på så lös fot, som
förenämnde s. k. herremän vanligen äro; att de skola väljas in¬
för domaren, hvilken alltid finge tillfälle att på valet utöfva in¬
flytelse och bereda saken så, att det sloge väl ut; alt befattnin¬
gen är i sig sjelf onerös och således icke af beskaffenhet alt just
böra eftersträfvas, samt att, derest de s. k. Bränvinsadvokaterne
företrädesvis stodo efter dessa befattningar, i nuvarande lag, för¬
bud finnes för Nämndeman att advocera, i följd hvaraf en del
af födkroken afbröts.
Dessa hafva utgjort grunderna, hvarföre jag biträdt Utsk:s
betänk.; jag understödjer detsamma äfven nu, och får hos Hr
Frih. o. Landtm, anhålla om propos. till bifall.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Palmstjerna: Då så många skäl blifvit anförda för
bifall till detta betänk, torde äfven något böra framställas för
motsatsen dertill. Till en början får jag alltså förklara, att skä¬
let, hvarföre jag anser Utsk:s förevar, förslag icke böra bifallas,
är den anda, som genomgår detsamma, uppenbarande att man
betraktar Nämndemans-befaltningen som ett onus, som en tunga,
hvilken bör delas af den ena medborgareklassen såväl som af den
andra. Denna åsigt af saken, är efter mitt förmenande, oriktig;
282
Den 5 April.
menigheten bör i stället anse som en heder, som ett stort bevis
at förtroende, som man icke bör skjuta ifrån sig, att få deltaga i
lagskipningen. En sådan känsla om Nämndemans-befattniDgens
värde, ligger icke i Utsk:s förslag, och det vore likväl icke blott
till väckande af en sådan känsla, ulan äfven till densammas lif-
liga framkallande, som förändringen bör verka, om den skall med¬
föra någon förbättring.
För öfrigt skulle jag tro, att antagandet af Utsk:s förslag
skulle kunna hafva följder, som i synnerhet för nuvarande do¬
mare knnde blifva ganska besvärliga, t. ex. en opposition bland
sine rådgifvare, som vid vissa tillfällen kunde bli rätt kinkig att
öfvervinna.
Som tiden är långt framskriden och jag ej längre vill uppe¬
hålla R. o. Ad:s tid, skall jag inskränka allt vidare yttrande och
sluta med begäran om afslag å betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag förmodar att de fleste af
R. o. Ad:s närvar. Hrr ledamöter genomläst den reservation, som
Hr Carleson bifogat Utsk:s betänk.
Tager man kännedom om densamma och granskar dess inne¬
håll, jemförande den med det anförande lill försvar af Utsk:s för¬
slag, som Hr Weidenhjelm framställt, så skall ingen tvekan ega
rum, att delta sednare icke kan jemföras med de öfvervägande
skäl, som Hr Carleson anfört för afslag på det af molionärerne
väckta förslaget.
Jag tillstyrker R. o. Ad. att afslå betänk.
Gr. Sparre, Erik: I denna sena timma vore det icke gran-
laga att uppehålla Ståndet, i synnerhet, som en redan yttrad otå¬
lighet tillkännagifvit, alt Ståndet önskar skrida till ett beslut.
Jag är öfvertygad att de fleste af R. o. Ad. redan bestämt sitt
votum i frågan och anser icke mödan värdi att upträda i ett
längre försvar för betänk, d. v. s. dess ena del, serdeles som
detta försvar, af en af Utsk:s ledamöter, redan blifvit framsläldt.
Jag anser mig likväl böra förklara, att jag visserligen icke förut¬
ser de vådor af förändringen i valsättet eller utvidgning i val¬
rätten, som Utsk. föreslagit; men åter i fråga om minskning i
Nämndemännens antal har jag anmält min reservation och en
förändring i det afseende!, motsätter jag mig bestämdt.
Hvad den andra delen af frågan beträfTar, finner jag inga
vådor alt bifalla betänk, öfvertygad att R. o. Ad. bestämt sina
åsigter derom.
Frih. Hermelin: Som jag tyckt mig förmärka, hafva härads-
rätternes ledamöter, Nämndemännen, fått upbära något oförtjent
klander. Det må visserligen vara fallet, att en eller annan, må¬
hända större delen, deraf gjort sig förtjente, men orsaken dertill
torde få sökas äfven hos rättens Ordf. och andre autoriteter.
Att valet af Nämndemän skulle utfalla bättre om det öfver-
lemnas åt domaren, derpå tviflar jag; han kan icke känna folket
såväl, alt icke församlingen derom har bättre kännedom.
Den 5 April.
2 83
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad, hem-
slälde II. Ex. Hr Frill. o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle LagUtsk:s
betänk. n:o 13, och besvarades denna propos. med starka nej,
blandade med ja.
Propos. till afslag å förevar, betänk, blef härefter framstäld
och besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex.
förklarade, det lian ansåg att ja härvid varit öfvervägande.
Frih. Hermelin begärde votering.
Hr Weidenhjelm: Sedan votering begärts, vill jag visser¬
ligen icke tillägga något i sjelfva saken, men hemställer om ej
det blir nödvändigt, att upställa propos. på de serskilda delarne
af betänk, då det innefattar 3:ne serskilda yrkanden.
Frih. Cederström: Då Hr Weidenhjelm icke aktat nödigt,
medan diskussionen ännu var öppen, att framställa frågan om
propos.-ns-fördelning, anser jag framställningen derom numera
komma för sent och icke böra tagas i betraktande, sedan Ståndet
förklarat öfverläggningen vara fulländad.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då under öfver¬
läggningen icke blifvit ifrågastäldt, att de uti detta betänk, före¬
kommande punkter borde hvar för sig afgöras, samt H. Ex. efter
framstälde propos:r å betänk, i dess helhet, förklarat huru lian
upfattal R. o. Ad:s afgifne svar, R. o. Ad. torde finna att Frih.
Hermelins förslag all betänk, måtte i dess helhet återremitteras,
borde blifva contra-propos. vid den af honom begärda voteringen.
Ropades ja.
Uplästes lill justering och godkändes följande förslag till
voter:s- propos.
Den, som afslår LagUtsk:s betänk. n:o 13, i anledn. af väckt
fråga, angtde dels förändring i ordningen för val till Härads-
Nämnd, dels ock minskning i det antal Nämndemän, som fordras
för fullsuten rätt, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot samma betänk, gjorde an-
märkn:r föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 29.
Nej — 11.
Anmäldes och lades på bordel nedannämnde från Ulskm in-
komne utlåUn, betänk, och mern. nemi. från
284
Den 5 April.
Stuts-Utskottet:
N:o 101, ang:de behöfvandes undsättning under inträffande
missvextår.
N:o 102, i anledn. af väckt motion om afskrifning af Vester¬
bottens läns innevånares undsållningsskulder efter missvexterna
åren 1830 med 1834.
Banko-Utskottet:
N:o 24, med förslag till reglering af Bankens lane- och kre-
ditiv-rörelse.
N:o 25, öfver väckt motion, angtde skyldighet för vederbör,
alt återställa eganderättshandlingar för utgifua fastighetslån.
N:o 26, i anledn. af väckt motion om utvexling i landsor¬
ten af silfver- och kopparmynt.
N:o 27, med anledn. af Hederv. BondeSlis återremiss af
Utsk:s mern. d:o 12, med upgift om och huruvida någon del af
den sedan 1848 års början uplupna bankovinst erfordras för Ban¬
kens konsoliderande.
N:o 28, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. n:o 16,
ang:de J. N. Peterssons ansökning om eftergift af öfverränla.
N:o 29, öfver väckta förslag om dels utgifning från Banken
af sedlar å 1 r:dr b:co och dels prägling af silfvermynt å 16 sk.
r:gds och 4 sk. b:co.
si lim. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 70, i anledn. af väckt motion om åtgärder för en för¬
bättrad själavård i hufvudstaden.
N;o 71, i anledn. af återremiss af utlåt. n:o 56; samt
N:o 72, i anledn. af väckt förslag om inrättande af Läns-
Nämnder.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Den 9 April.
285
Onsdagen den 9 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot. utdr. för d. 15 dennes samt pleni prot.
för d. 13 sisll. Mars.
Förrättades val till ersättande af ledigheter bland Hrr Bänk¬
man nemi. inom
t-.sta Bänkm:s-afd.,
efter n:o 49, Gr. Frölich, Gustaf Erik;
i:de Bänkm:s-afd.,
efter n:o 67, Frih. Palbitsky, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl;
S:te B'dnkm:s-afd.,
efter n:o 220, Frih. Palmstjerna, Nils Fredrik;
C:te Bänkm:s-afd.,
efter n:o 246, Frih. Manderström, Ludvig;
9:de Bänkm:s-afd
efter n:o 9, Hr Ulfsparre, Sigge; samt
2%:dra Bänkm:s-afd.,
efter n:o 2051, Hr Furuhjelm, Elis.
Och befunnos, efter valförrättningens slut, lill Bänkmän hafva
blifvit utsedde, inom
t:sta Bänkm:s-afd.,
n:o 60, Gr. Mörner, Carl;
4:de Bänkm:s-afd.,
n:o 69 Frih. Uggla, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl Axel;
3:le Bänkm:s-afd.,
n:o 161, Frih. von Höpken, Nils Albrecht;
6:te Bänkm:s-afd.,
n:o 246, Frih. Manderström, Ludvig;
9:de Bänkm:s-afd.,
n:o 90, Hr Drake af Hagelsrum, Erik, samt
22:dra Bänkm:s-afd.,
n:o 2051, Hr Furuhjelm, Elis, efter lottning med n:o 2090, Hr
Adelborg, Anders Otto.
286
Den 9 April.
Uplästes elt af Frih. Koskull, Ulrik, inleranadt så ly¬
dande mern.
Vid hos H. R. o. Ad, d. 5 dennes verkstäldt val till leda¬
möter oell Suppleanter i Ridd.-Direktm, har jag blifvit utsedd till
Suppleant; men får härmed ödmjukast nemnde hefatlning mig
afsäga.
I anledn. häraf hemstälde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om
R. o. Ad. behagade nästa Lördag d. 12 dennes anställa val till
fyllande af den plats bland Suppleanter i Ridd.-Direkt., som ge¬
nom denna afsägelse blifvit ledig; hvilket bifölls.
Med tillkännagifvande, alt Hr Hedenstjerna, Wilh., som
erhållit K. M:s nåd. förordnande alt förrätta beväringsmönstringar
i Skaraborgs län, såsom ledamot af Allm. Hesv.- o. Ekon.Utsk. i
anledn. deraf begärt och erhållit 3:ne veckors ytterligare ledighet,
anmodade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. Hrr Elektorer, att sam¬
manträda lill val af en ledamot, som under tiden inträder i
nämnde Utskott.
Föredrogos och hi föllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 2 dennes
på bordet lagde utlåtm:
N:o 93, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de uplåtelse
åt staden Jönköping af plats till skolhus å den Jönköpings f. d.
fästning tillhörande mark;
N:o 94, i anledn. af väckt motion om anslag af statsmedel
lill upförande af en fast bro öfver Dalelfven vid Näs färjställe; och
N:o 95, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till förbättring af Häradsskrifvares lönevilkor.
Föredrogs StatsUlskts d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. n:o
96, dels i anledn. af erhållne ålerremisser af vissa punkter af
betänk. n:o 30, angtde R. St:rs Revisorers berättelse om verksläld
granskning af Statsverkets och andra af allmänna medel bestå¬
ende fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1846 och
1847, dels i följd af RiksShns beslut i öfriga delar af samma
betänk.
Detta utlåt, företogs punktvis till pröfning, hvarvid R. o. Ad.
utan diskussion, biföll Utsk:s hemställan i 6:te punkten alt de i
33, 36 och 37 §§ af berörde betänk, gjorde tillstyrkanden må
förfalla, samt ansåg de öfrige punklerne af ifrågavar. utlåt, ej er¬
fordra annan åtgärd än alt läggas till handlingarne.
Föredrogs och bifölls StatsUtskts d. 2 dennes på bordet lag¬
da utlåt. n:o 97, i anledn. af väckt motion om lönefyllnad åt
fläradsskrifvaren i Wadsbo förderi af Skaraborgs län.
Den 9 April.
287
Vid föredragning af Bevilln. Utsb:s d. 2 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 3, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de
den s. k. kurhusafgiften, blef detta betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon. Utsk:s d. 2 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 68, i anledn. af väckt motion om ändring i
Kongl. Förordn. om Sockenstämmor i Stockholms stad af d. 16
Mars 1847.
Ilr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Då jag icke kunnat de¬
la Utsk:s åsigter, bar jag ansett mig böra nedlägga mina tankar
i ämnet uti en reservation, som är bifogad betänk., och hvilken
jag anhåller måtte blifva upläst.
Sedan denna upläsuing försiggått, yttrade
Hr Silfverstolpe: På grund af de uti den nu upläste re¬
servationen anförda skäl anhålller jag om afslag å betänk.
Hr Tham, Sebastian Mathias: Den motion, som gifvit
anledn. till förevar:de betänk., har varit föranledd af den olägen¬
het, som upkommit vid tillämpliugen af ifrågavar:de förordning.
Tillkomsten af denna förordning var, om jag icke misstager mig
önskan att kunna sammanjemka de olika meningarna mellan hus¬
ägare och icke-liusägare inom hufvudstaden, som upstå vid beslut
i sockenstämmor, och att kunna göra dessa beslut gemensamma
för staden. Då denna förordning först tillämpades, visade man
ganska mycken liknöjdhet för sockenstämmorna, och man försum¬
made alt dervid bevaka sina rättigheter. Sedermera, jag med-
gifver det, har, såsom reservanten yttrat, interesset något, ehuru
högst obetydligt, tilltagit och endast i vissa fall. Vid de socken¬
stämmor, som sisth år höllos i fråga om inrättandet af gaslysning
inom hufvudstaden har inträffat just de olägenheter, som föran-
ledt ifrågavande motion, nemi. att icke husägare inom hufvudsta¬
den genom den i förordningen utsträckta rösträtten blifvit ålagde
afgifter, som husägarne tillförene vidkänts. Om än icke husägare
infinna sig aldrig så talrikt vid dessa sockenstämmor, är det åt¬
minstone inom vissa församlingar icke möjligt för icke-husägare
att kunna värna sig emot liusägarnes beslut all pålägga dem af¬
gifter, emedan de i röstetal äro husägarne underlägsne. Denna
omständighet bar gifvit anledn. till många strider inom försam¬
lingarna, och säkert är, att kommunalafgifterne inom hufvudsta¬
den blifvit betydligt ökade. Denna liusägarnes makt har motio¬
nären velat inskränka, och jag kan sannerligen icke inse, hurn
någon inskränkning i samma husägares makt skall kunna åstad¬
kommas, med mindre än att Utsk:s betänk, bifalles. Det är af
högsta vigt för ledamöter af detta Stånd, hvilka icke äro fastig¬
hetsägare, att en förändring i förordn. göres, så att icke-husägare,
utan eget medgifvande, kunna beskattas. Jag anhåller om bifall
till betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller, att till alla de¬
lar få förena mig med Hr Silfverstolpe. Denna ledamot har i
28 8
Den 9 April.
dess Utsk:s betänk, vidfogade reservation visat, att om Utsk:s för¬
slag skulle bifallas, och således husägare icke få rösta efter bevilln.
för rörelse och inkomst, då fråga är om öfverflyttning af afgifter
från husägare till dem, som erlägga bevilln. för rörelse och in¬
komst, konseqvensen äfven fordrar, att när fråga är, att öfverflytta
afgifter från dem, hvilka erlägga bevilln. för rörelse och inkomst
lill husägarne, rösträtt icke lillerkännes de husägare, hvilka der¬
jemte erlägga afgifter för rörelse. Härigenom skulle upstå, hvad
Hr Silfverstolpe äfven påpekat, att de, som borde hafva mest att
säga i dylika frågor, blifva utan all talan. Jag vill äfven antyda
ett annat förhållande. Det skulle kunna hända, att en person,
som af alla inom församlingen erlägger största bevilln. för rörelse,
i fastighet endast äger en obetydlig koja nästan utan allt värde;
i händelse husägarne vilja öfverflytta en afgift till dem, som er¬
lägga bevilln. för handel och rörelse, skulle en sådan person der¬
före att han åger denna obetydliga koja, icke få försvara sig emot
husägarne. Sådant vore ju uppenbarligen orimligt. Hr Tham
har sagt, att icke husägande innevånare skulle icke kunna försvara
sig emot husägarnes påståenden enl. nu gällande författning. Det¬
ta skulle inträffa, om de husägande jemväl för sina hus finge
rösta med de icke husägande, men sådant få de icke, utan endast
efter den bevilln. för rörelse eller inkomst de derjemte erlägga.
Om bestämd rättvisa skall finnas, så är väl gifvet, att, då frågan
gäller afgifter för rörelse., alla de, som erlägga dessa afgifter,
rösta gemensamt, och att i fråga om afgifter för stadsfastighet
husägare gemensamt rösta. På dessa skäl anhåller jag, alt få för¬
ena mig med Hr Silfverstolpe.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag har nu icke författ¬
ningen till hands, och kan således icke efterse, huruvida Gr. La-
gerbjelkes upgifl är rigtig. Men är hon del, såsom jag antager,
så anser jag Utsk. hafva saknat skäl för sitt förslag. Jag förut¬
sätter likväl, alt Utsk. haft sådana, och derföre tager jag mig fri¬
heten försvara dess framställning. Enl. min åsigt är det rigtigt,
att de, hvilka inga hus äga, icke må vara berättigade att beskatta
husägare, och att de sednare icke må kunna beskatta icke-husä-
gare på sätt förra delen af Utsk:s tillstyrkande innehåller, sä att
de, hvilka äga hus, må beskatta sig, och icke-husägare beskatta
sig sjelfve. Deremot synes mig sednare delen af Ulsk:s betänk,
vara felaktig. Han lyder sålunda: ”och må fastighetsägare icke,
på grund af skatt för löneinkomst eller rörelse, ibland icke fastig¬
hetsägare rösta vid fråga om öfverflyllande lill större eller mindre
del af onera på de sednare.” Ty, hvarje husägare bör på sätt
här äfven blifvit anmärkt, antingen han inuehar embete eller id¬
kar rörelse, få utöfva sin rösträtt, och hans röst gälla för honom
så mycket den kan i fråga om afgifter, som böra utgå af stads¬
fastighet. Likaså bär en hvar, som innehar embete eller idkar rörel¬
se, antingen han äger hus eller ej, rösta, ang. afgifter för rörelse,
med dem, hvilka inga hus äga, och således hvarje klass för sig,
Den 9 April.
289
Jag anser följaktligen förslaget riktigt, så, vida nian stannar vid
orden: ”sockenstämma besluta:'1 På det jag emedlertid icke må
begå något misstag, och då jag icke har författningen lill hands,
tillstyrker jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte återremittera betänk.
Jag ilar icke motsatt mig, hvad Hrr husägare behagat besluta; ty
jag har aldrig deltagit i sockenstämmor, och ämnar mig icke
heller dit, såvida någon orättvisa icke skulle dertill föranleda.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Tham: I anledn. af Gr. Lagerbjelkes anmärkn., att, i
händelse Utsk:s betänk, bifalles, det skulle kunna inträffa, att en
person, som har stor inkomst eller rörelse men ringa fastighet,
skulle för samma sin inkomst eller rörelse möjligen uteslutas från
rösträtt, har jag begärt ordet. Gr:n torde likväl ihågkomma, att
här är fråga om afgifter, som röra endera af ifrågakomna klas¬
ser ne. Under sednare tider har erfarenheten visat, att vid alla
tillfällen uti frågor, som väckt ett större intresse, fastighetsägare
på alla uptänkliga sätt sökt alt öfverflytta afgifter på icke-faslig-
hetsägare, och sådant har äfven hitintills lyckats. Då emedlertid
här är fråga om möjligheten, att kunna värna sig emot en dylik
beskattning, hvilket under nuvar:de förhållanden är omöjligt, an¬
håller jag om bifall till betänk. Jag har förvärfva! denna erfa^
renhet-genom deltagandet i kommunalbestyren inom hufvudsta-
den och äfven i den nämnd, hvars åliggande är, alt sammanjem¬
ka de vid sockenstämmorna fattade beslut. Jag önskar högeligen,
att vi må befrias från de bekymmer, den nu gällande författnin¬
gen förorsakar oss, och hvilket kan ske genom antagandet af Ut-
sk:s förslag. Dä emedlertid återremiss är begärd, vill jag icke
motsätta mig den, öfvertygad, att nu icke utredda förhållanden
derigenom blifva det.
Hr Silfverstolpe: Jag har begärt ordet endast för att
meddela den uplysning, alt det nuvande stadgandet uti 7 mom.
af 5 § i Kongl. Förordn. d. 16 Maj 1847 är det, hvilket Hr von
Hartmansdorff ansett vara rigtigt. Det lyder sålunda: ”i fråga
om endera klassens deltagande i afgift till sådant föremål, hvartill
den andre förut ensamt bidragit, äga endast ledamöter af den
klass, hvilkens deltagande yrkas, att derom vid sockenstämma be¬
sluta.” Deremot är Utsk:s föreslagna tillägg just det Hr von
Hartmansdorff ansett origtigt. Hvad åter beträffar Hr Thams an¬
märkn., att inom vissa församlingar i hufvudstaden icke fastig-
hetsägande innevånare skola vid sockenstämmor blifva öfverröstade
af dem, hvilka äga faslighet och tillika idka rörelse, så förefaller
mig sådant besynnerligt. Jag vill icke bestrida hans upgift, men
det förvånar mig att i en stad som Stockholm, hvarest finnas så
många näringar och mycken rörelse, och der man vid socken¬
stämmor röstar dels efter ägande fastighet och dels efter idkande
rörelse och innehafvande inkomst eller embete, fastighetsägarne
skola äga den öfvervigt, att de öfverrösta dem, hvilka icke äro
fastighetsägare. Jag vill i allmänhet icke förneka en persons up-
5 II. 19
\
290
Den 9 April.
gift och således icke eller Hr Thams, men det af honom omför-
mälda förhållande måste väl få räknas till undantagen. I allt fall
är det väl origtigt att derföre, alt en person idkar rörelse och
har en mindre fastighet, han icke skall få begagua sig af sin röst¬
rätt och försvara sig emot dem, som icke äga fastighet, på sätt
Gr. Lagerbjelke anmärkt, och jag anhåller derföre ånyo om af¬
steg å betänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag har begärt ordet
för alt uplysa, del Comminister Beckmans motion innefattar föl¬
jande af Utsk:s tillstyrkande: ”och må fastighetsägare, på grund
af skatt för löneinkomst eller rörelse ibland icke-fastighetsägare
rösta vid fråga om öfverflytlande till större eller mindre del af
onera på de sednare.” Uå Hr von Hartmansdorff ogillat delta
tillägg i §:n, förmodar jag, alt lian förenar sig med Ilr Silfver¬
stolpe i anhållan om afslag å betänk.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s först till bifall
å Utsk:s förevar, utlåt, framslälde propos. blifvit besvarad med
nej, afslog R. o. Ad. samma utlåt.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2 den¬
nes på bordel lagda utlåt. N:o 69, i anledn. af väckte motioner
om ändringar och förklaring af Kongl. Förordn. om Sockenstäm¬
mor i riket af d. 29 Augusti 1843, blef detta utlåt, punktvis före¬
taget till afgörande samt efter diskussion bifallet.
Föredrogs och biföllos StatsUtslcs d. 5 dennes på bordet lag¬
da utlåt:n
N:o 101, ang:de behöfvandes undsättning under inträffande
missvext-år; och
N:o 102, i anledn. af väckt motion om afskrifning af We¬
sterbottens läns innevånares undsätlningsskulder efter missväxler-
ne åren 1830 med 1834.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, Frih. Raab, Adam Christian m. fl. ledamöter,
ånyo på bordet BankoUtsk:s d. 5 dennes första gången bordlagda
betänk. N:o 24, med förslag till reglering af Bankens Låue- och
Kreditiv-rörelse.
Föredrogs och bifölls BankoOtsk:s d. 5 dennes på bordet
lagde utlåt:n
N:o 25, öfver väckt motion, ang:de skyldighet för veder¬
börande att återställa ägande-rätts handlingar för utgifne fastig¬
hetslån; och
Den 9 April. 291
N:o 26, i anledn. af väckt motion om utvexling i landsorten
af silfver- och kopparmynt.
Föredrogs och lades till handliugarne Bankol]lsk:s d. 5 den¬
nes pä hordet lagda memorial
N:o 27, med anledn. af Hederv. BondeSt:s återremiss af Ut-
sk:s mern. N:o 12, med upgift om och huruvida någon del af
den redan 1848 års början uplupna Bankovinst erfordras för Ban¬
kens konsoliderande; och
N:o 28, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. N:o 16,
ang:de J. N. Peterssons ansökning om eftergift af öfverränta.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 5 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 29 öfver väckta förslag om dels utgifning från Ban¬
ken af sedlar å 1 r:dr b:co och dels prägling af silfvermynt ä
16 sk. r:glds och 4 sk. b:co, blef delta utlåt, ånyo bordlagdt på
begäran af Frih. Cederström, Anders och flr Brakel,
Maur. Gustaf.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.-Ufsk:s d. 5 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 70, i anledn. af väckt motion om åtgärder
för en förbättrad själavård i hufvudstaden.
Hr Tham, Casper Wolrath: Då Stockholms Presterskap
vid början af denna riksdag erforo, att Kontraktsprosten Forssell
väckt ifrågavar:de motion, fästade delta presterskap vid motionen
rika förhoppningar. Sannolikt är det icke för någon ledamot af
detta Ständ obekant, huruledes inom hufvudstaden sedeförderfvet
på ett betänkligt sätt tagit öfverhand, och sannolikt finnes ingen,
som icke lider af detta sedeförderf. Men låtom oss undersöka or¬
saken till detta beklagansvärda sedeförderf, och vi skola finna, att
motionären förbisett en djup och vigtig sanning. Sedeförderfvels
öfverhandtagande har visserligen sin grund i Presterskapets felan¬
de själavård. Jag nekar det icke, och skall snart dit återkomma,
men grunden för detsamma återfinnes äfven derutinnan, alt all
husandakt inom hufvudstaden försvunnit, och pä det jag icke må
missförstås, vill jag närmare förklara mina ord. Jag förstår här¬
med icke blott och bart, alt barn och tjenstefolk samlas omkring
husmodren för några minuters eftertanka och andakt, ulan den
moderlighet, som fordom funnits allestädes i landet och än i dag
icke sällan förspörjes på den oförderfvade landtbygden, och jag
kan äfven säga här och der inom hufvudstaden. Denna faderlig¬
het och moderlighet har numera i allmänhet sjunkit derhän, at;t
föråldrarne vända sig med klagomål öfver sina barn till prester-
skapet i st. f. att sjelfve tukta dem; att husbönder och tjenare
hos presterskapet klaga öfver hvarandra i stället för, att husbön-
19*
292
Den 9 April.
derne böra rälta sina tjenares fel. Med ett ord: en viss köld,
en viss liknöjdhet har hos befolkningen insmugit sig, som fordom
icke funnits och nu icke heller skulle finnas, om denna fader¬
lighet och moderlighet blifvit vårdad. Ju mera vi betänka bety¬
delsen af denna faderlighet och moderlighet, ju mera måste vi
erkänna, alt hon icke kan trifvas i det hera, hvarest det heliga
ordet är förvisadt, hvarest bönen är en pålaga; ty faderligheten
och moderligheten har sin djupaste grund och rot just i ordet och
bönen. Vår första pligt är således att återställa detta ur Slock¬
holm försvunna lif, men hvilka åtgärder fordras väl härföre?
Kunna vi med något skäl påstå, att det onda härleder sig ute¬
slutande från presterskapets bristande upmärksamhet på dess plig-
ter? Jag tror det icke, utan tvertom att vi alla äro skyldige att
anse oss inbegripne uti det stora andliga prestdöme, hvarest vi
alla skola framstå såsom lärare. Presterskapets pligt är, att vaka
deröfver, att hemlifvet är sådant, att man kan kalla del rent christ-
ligt. Dertill är likväl presternes lid inom hufvudsladen otillräck¬
lig och just derföre mine Hrr! alt presterne icke äro så aflönade
att deras tid blir tillräcklig. Denna deras aflöning inora hufvud-
staden Ur beroende af välviljan hos församlingarnas innevånare.
Ett annat hinder emot upfyllandet af presternes skyldighet i detta
fall består deruti, att de ryckas än hit och än dit på andra för¬
rättningar, ty presten ryckes från sitt kall och in i de verldsliga
bestyren, der han aldrig borde finnas och, om han skulle finnas
der, bör han alltid upträda såsom prest. I den motion, hvilken
föranledt Utskrs förevande betänk., är äfven denna sanning utta¬
lad, och Utsk. har äfven i sin mån sökt att framdraga den inför
konungen och R. St., hvarvid jag hade önskat, att Utsk. gått nå¬
got djupare i saken. Utsk. har framställt mera som en önskan,
att det yngre presterskapet inom hufvudsladen må försättas i
verksamhet i och för själavården, än anvisat det möjliga sättet,
hvarpå sådant må kunna ske. Måhända anses jag här tala i min
egen sak, hvarföre jag borde vara stum, men jag anser det så¬
som en helig pligt att, å egne och yngre kamraters vägnar, ut¬
tala en åsigt, som Hrrme måhända torde hafva sig bekant. Stock¬
holm hemsöktes sisth års vår af ett kraftigt genomgripande tal af
Doctor Wieselgren, sora upmanade till inrättandet af den inre
missionen. Vi gladdes åt den rörelse, som genomgick Christi
kyrka. Vi tänkte hvad vi ännu tänka, att en rörelse skulle fram¬
stå i Christendomen, ty der Christendomen framgår, der är alltid
lif och rörelse. Vi kunde likväl icke rigtigt fatta meningen med
denna inre mission, ly upträdandet af ett sällskap för bildandet
af den inre missionen förutsätter enl. vår åsigt, att alla kyrkans
krafter blifvit använde. Förhållandet är emedlertid icke sådant, ty det
yngre presterskapet har genom sin snart sagdt ingen aflöning va¬
rit afvisadt från all själavård, och instängdt inom pensionsläsning
och läsning uti privata skolor. Deras befallning med själavården
inträffar icke oftare, än då de upträda i predikstolen och hvarfö¬
re? Jo de hafva icke någon lön. Inre missionens framträdande
måste af oss betraktas såsom ett concilium abeundi men hvarföre?
Den 9 April.
293
Jo derföre alt vi icke användas, att vi sakna förmåga alt deltaga
i ombesörjandet af själavården eller också skulle orsaken vara,
hvilken jag icke vill eller kan länka mig såsom varande, hemsk.
Pastorerne skulle möjligen kunna inom sig säga: J dugen väl,
men vi vilja icke aflöna Eder. Jag uprepar det ännu en gång,
att jag aldrig hyst denna lanke och att den aldrig kan hos pasto¬
rerne upstå. Deras välvilja för adjunkterne i det enskildta lifvet
vederlägger hvarje sådan föreställning. Skulle det yngre prester-
skapet försättas i tillfälle alt deltaga i en sådan själavård, som
Conlraktsproslen Forssell velat åstadkomma, så synes mig Ekon.-
Utsk. hafva med bestämda ord bort uttala sådant, och föreslagit,
alt, när konventioner för det öfriga presterskapet inom Stockholm
uprältas, sådane äfven böra åstadkommas för det yngre prester¬
skapet inom hufvudstaden, så alt detsamma finge en oberoende
lön och försättas i tillfälle alt verka. Etsk. har äfven tillstyrkt
något ditåt, ehuru icke så som jag önskat, och jag kan icke nog
tacka Ulsk. för dess förslag sådant det än är.
Innan jag slutar måste jag likväl vända mig till Hr Bråken-
hjelms reservation. Han har i densamma framställt den önskan,
att gudstjenslerne i Stockholm skola förändras från tre till två, så
att den ena skulle börjas klockan 9 f. m. och den andra klockan
12 eller 1 på dagen, hvaraf reservanten väntar sig stora fördelar
för kyrkan. Jag är af motsatt tanke. Jag kan nästan säga, att
ett sådaut uttryck förvånar mig, nemi. att i den första högmessa!)
skulle en enklare förklaring lemnäs församlingen än i den andra.
Kyrkolagens föreskrift huru en predikan skall skrifvas är fullt till¬
räcklig och andra behöfvas icke. Hvad sjelfva den i reservatio¬
nen uttalade åsigten beträffar, så hänvisar jag tlrnne lill en tid,
icke långt tillbaka, då aftonsångerna börjades kl. 2 på dagen,
hvaraf följden blef, alt desamma voro nästan icke besökte. Sedan
aftonsångerna med nådig tillåtelse blifvit framflyttade till klockan
4 e. m., kan jag intyga, att denna gudstjenst blifvit mera besökt,
ehuru likväl icke så som man kunnat önska. Win öfvertygelse
är alt sedan löneregleringen inom hufvudstaden försiggått, så att
Pastors- och Komministers-Adjunkterne försättas i tillfälle att me¬
ra uteslutande egna sig åt själavården, aftonsångerna kunna på¬
räkna lika många åhörare, som någonsin högmessorna. Jag måste
äfven hembära Hr Bråkenhjelm min tacksägelse derföre, att han
framhållit i sin reservation en annan vigtig sanning nemi., att
under det man klagar öfver bristande själavård inom hufvudsta¬
den, han fästat K. St:s upmärksamhet på, huru allt omkring oss
bidrager till undanrödjande af själavården. Vi behöfva endast
en lördagsafton gå öfver Norrbro vid den lid, då klockorna i Ja¬
cobs kyrka och Storkyrkan mana till aftoubön, för att erfara,
hurusom från Strömparterren andra loner höja sig äfven manan¬
de, men lill glaset. Detta är blott ett enstaka fall, men dylika
finnas tusentals inom hufvudstaden. Vill man åstadkomma en för¬
bättrad själavård, mäste man äfven tillse, att den borgerliga lagen
med noggranhet handhafves, ty derförulan kan icke någon förbätt¬
ring i det onda vinnas. En annan orsak till det öfverhaudta-
294
Den 9 April.
gande sedeförderfvet inom hufvudstaden består i kolporterandet
eller kringbärandet på söndagsmorgnarne af tidningar, som äro
ovärdige en press och sjelfva Chrislendomen. De läror, dessa
Tidningar innehålla, kunna icke vara utgångne från ett af sann
christendom genomgripet hjert a. Just delta tillhör borgerliga la¬
gen att vårda, men flsk. har förbisett det, och jag ser icke nå¬
got hinder derföre, att om R. St. besluta den af Utsk. föreslagna
skrifvelsen till K. M., och K. M. beslutar utfärdandet af en för¬
fattning i ämnet, rättelse kan ske uti hvad Utsk. förbisett. På
grund af hvad jag nu anfört anhåller jag om bifall till Utskrs
betänk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Det är ingalunda min
mening ali uti delta mål, der jag naturligtvis saknar all den er¬
farenhet, som den siste värde talaren förvärfvat, bestrida hans yr¬
kanden, så att jag skulle kunna lyckas eller hoppas att få det
Högl. Ståndet på min sida. Jag nekar ingalunda, ali jag tyckt
mig finna, att han sett frågan från en lägre synpunkt och icke
ur en mera allmän, hvilket jag deremot väntat mig. Talaren har
i början af sitt anförande förklarat, all sedeförderfvet inom huf¬
vudstaden vore så oerhördt stort i jemförelse med hvad det är
inom del öfriga landet. Jag tror likväl, att man icke får utan all
bevisning så döma. Om raan hvar som helst inom riket samman¬
för 93,000 meuniskor inom en så trång lokal, som hufvudstaden,
skulle jag vilja se, om polismyndigheten kan förhindra osedlighet,
och om menskligheten inom delta område begår mindre afvikel-
ser från det rätta, än förhållandet möjeligen är inom hufvudsta¬
den. Jag tror det icke, och misströstar icke heller om sederne
inom hufvudstaden, hvarest jag under sednare 30 åren vistats, ty
säkert är, att det icke är så illa, sorn man förespeglar oss; men
det är äfven lika säkert, alt religionsvården inom hufvudstaden icke
är sådan den borde vara, hvartill flere orsaker finnas och bland
dem många, som af den föregsde talaren icke blifvit vidrörda. En
af dessa orsaker har jag äfven i mili reversation omnämnt. Stock¬
holms folkmängd utgör omkring några och 90,000 menniskor, men
icke ens ^ deraf kan i kyrkorna inrymmas för att afhöra Guds-
tjensten. Kyrkorna äro dels för få och till utrymmet för inskränkt.
Presterskapet är otillräckligt, ty inom Stockholm finnas icke flera
än 40 eller 50 prester. Deras aflöning tillkommer kommunen och
är f. n. under reglering, emedan frågan derom är anhängig i Kam-
mar-Coll:m, som i ämnet afgifvit und. utlåt, lill K. M., och så¬
ledes böra R. St. sig dermed icke befatta. I förbig:de får jag till¬
kännagifva, att jag ingalunda anser mig böra tillstyrka R. St., att,
genom anslag af Statsmedel, i allmänhet bidraga till aflöning åt
presterskapet i Stockholm om icke för ett eller annat fall, ty pa-
storerne tillhör det väl, att aflöna sina adjunkter. Aflöningen är,
hvad presterskapet beträffar, för R. St. en bisak. Så åtminstone
ser jag saken. Ett mera djuptgående ämne och hvilket jag äfven
i min reservation och hr Tham i dess anförande vidrört är all-
mänligheten af Gudstjensten. Jag känner alltför väl och har
äfven i min reversation antydt det, att sådan är chrislendomens
Den 9 April.
295
mening, tanke, grundidee. Alen jag vädjar till hvar och en: är
denna idde realiserad i Stockholms kyrkor? Är väl predikan i hög¬
mässan egnad att hållas i en landsförsamling? Är motsatsen obe¬
stridlig, så hemställer jag lill den värde talaren, om icke ett an¬
nat förhållande bör inträda, och det just på grund af hans egna
framställda skäl. Enl. min åsigt bör en förändring ske, och en
upmaning utgå till presterskapet ali predika såväl för den enfaldi¬
ga som den mera bildade. Den värde talaren har sagt, att Olte-
och Aftonsångerne skola mera talrikt besökas, då det yngre pre¬
sterskapet inom hufvudstaden erhåller aflöning. Jag har icke tillå¬
tit mig, att i min reservation omnämna detta förhållande, och i
allt fall synes mig detta skäl eller denna aflöning något allt för
mycket underordnadt, om jag så får säga. Enl. min åsigt bör min
dräng eller piga fä besöka samma Gudstjenst, som jag sjelf, men
dä, såsom jag i min reservation äfven antydt, upfattningsförmågan
är olika efter olika bildningsgrad, och inom hufvudstaden den oli¬
ka bildningen hos befolkningen icke tillåter en sådan allmän pre¬
dikan, så vill jag att de olika klasserna åtskiljas dock icke så, att
arbetsklassen skickas till en i allmänna opinionen och äfven till
del yttre nedsatt Gudstjenst. Med eller utan afsigt, med eller utan
medvetande fästa vi dock detta begrepp vid Otte- och Aftonsån-
gerne, hvilka Gudstjenster dessutom äro icke fullständiga mässor
och derföre har jag äfven i min reversation yrkal, alt 2 fullstän¬
diga mässor skola hållas, deraf den ena i samma språk som i kyr¬
korna å landsbygden i allmänhet. Jag öfverlemnar åt Ståndet att
bedöma detta.
Hr Silfverstolpe: Egentligen hehöfver jag icke upträda
till försvar af hvad Ulsk. föreslagit, enär den talare, som först
yttrade sig i ämnet slutat sitt anförande med begäran om bifall
till Utsk:s betänk., hvarom äfven jag anhåller; men då hatt emot
samma förslag gjort åtskilliga anmärkmr, anhåller jag att kortli-
gen fä visa, alt de hufvudsakligasle frågorna, hvarvid talaren fä¬
stat sig, äfven blifvit af Ulsk. vidrörde. Såsom ett nödvändigt
vilkor för en förbättrad själavård inom hufvudstaden, har samme
talare ansett, all det lägre presterskapet derstädes erhåller en af¬
löning, hvarigenom det kan egna sin tid uteslutande åt denna sjä¬
lavård, och icke för utkomsten behöfva sysselsätta sig med befatt¬
ningar, som med själavården icke kunne slå tillsammans. Utsk.
bar i 3 punkten af sitt förslag yttrat: ”att de extra ordinarie pre-
sterne erhålla eli skäligt arfvode så att derigenom tillfälle kunde
gifvas det yngre presterskapet, att i vidsträcktare mån än som nu
är fallet, deltaga i församlingarnas andliga vård.” Utsk. ansåg sig
icke böra ingå i detaljer i fråga om sättet för tillvägabringandet
af en förbättrad aflöning ät det yngre presterskapet, och Utsk.
trodde, alt när det tillstyrkt en und. anmälan till K. AI. i det af¬
seende!, vidare åtgärder icke vore behöfliga. Den värde talaren
har äfven yrkat, att Utsk. skulle föreslå en und. anmälan till K.
AI. om de inom hufvudstaden förekommande, om jag så må ut¬
trycka mig, borgerliga förhållanden, som förhindra utvecklingen af
290
Den 9 April.
en förbättrad själavård, hvarvid talaren äfven fästat upmärksamhe-
ten dels på missbruk af tryckpressen, och dels på de offentliga
nöjena, hvilka anställas på den tid, som egentligen vore egnad åt
sabbaten. Då emedlertid nationen endast afser de åtgärder, som
äro behöfliga i och för förbättrandet af själavården, så har Utsk.
icke eller kunnat göra någon sådan framställning, som den värde
talaren åsyftat, serdeles som den icke varit af motionen föranledd.
Deremot har Disk. i sitt raisonnement öfver ämnet uptagit åtskil¬
liga orsaker till det öfverhandtagande sedeförderfvet, och hvilket
torde komma alt intagas i den blifvande und. skrifvelsen till K.
M., ur hvilket raisonnement jag torde få upläsa följande:
”De ökade och allt mera lättade inflyttningarna af löst folk
från landet, de öpnade, talrika tillfällena till nöjen och lustbarhe-
ter, ofta på de minst lämpliga tider, inflytelsen af pressens miss¬
bruk, de allt mera lossnade banden mellan husbönder och tjena¬
re, mellan handlvcrk-roästare och arbetare, barnens försummade
undervisning under de år, som förflyta mellan deras utgång ur folk¬
skolan och deras beredelse till den första nattvardsgången — äro
orsaker, som verksamt bidragit att gifva näring åt osedligheten,
under det att dess tillväxt vid nuvarande förhållanden icke nog
kraftigt kunnat motarbetas hvarken af andliga och verldsliga em-
betsmyndigheters åtgärd, ej heller af de verksamma bemödanden,
som den enskilda omtankan på sednare lider visat i stiftandet af
föreningar, sådane som t. ex. ”Skyddsföreningen”, ”De fattiges vän¬
ner”, ”Sällskapet för örn och sedlig modersvård”, ”Fruutimmers-
föreningen”, m. fl.
Dtsk. synes mig således hafva gjort allt, hvad Utsk. med för¬
anledande af motionen kunnat göra. På grund af dessa skäl och
i fråga om hr Bråkenhjelrns förslag i dess reservation, med åbe¬
ropande af hr Thams vederläggning deraf, anhåller jag om bifall
å Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då flere talare yrkat bi¬
fall åt Utskis betänk., kommer det sannolikt att af R. o. Ad. gil¬
las. Emot en sådan godkännelse hyser jag stora betänkligheter
och anser mig böra dem framställa, äfven om det icke raedförer
annan påföljd än alt de inflyta i Ståndets prof. Enl. min tanke
är förevande ämne af den vidtomfattande och grannlaga beskaffenhet,
att både Utsk. bort och Ståndet bör undvika alt ingå i detaljer,
så alt R. St. på sätt Utsk. främst föreslagit, endast hos Konungen
i underdånighet anhålla, att ”K. M. täcktes anbefalla de undersök¬
ningar och åtgärder, som för en förbättrad själavård i hufvudsta-
den kunde finnas erforderliga.” Det öfriga af Utsk:s tillstyrkande
anser jag böra uteslutas, ty i vissa fall har man sagt för mycket
och i andra åter för litet. Jag skall nu genomgå de särskilda
punkterna och dervid göra mina anmärkmr.
Den första punkten innehåller: ”att allmänna kyrkovisitatio-
ner hållas i hufvudstaden likasom i öfriga Svenska församlingar.”
Hvem verkställer dessa visitationer inom rikets öfriga församlingar?
Contractsprosten eller Biskopen. Hvem är Contractsprost inom
Den 9 April.
297
hufvudstaden? Ingen. Hvem är Biskop? Ingen heller. Pastor
Primarius är visserligen att anse såsom hufvudstadens Biskop, men
egentligen är han det icke, ulan det är Erke-Biskopen, hvilken
är ordf. i Stockholms stads Consistorium. Om än Pastor Primarius
i hans frånvaro sitter främst i detta Consistorium, och denne på
grund deraf skulle hålla undersökningar hos de öfriga pastorerne,
hvem skulle väl förrätta undersökning i hans egen eller S:t Nicolai
församling? Annat är förhållandet i Stiften: der anställes ingen
visisation hos Biskopen, utan hos hans vice Pastor, hvilken med
kyrkoherdeansvar föreslår hans praebende; der kan han sjelf eller
Contractsprosten visitera och således förfara strängt om det behöfves.
I andra punkten föreslår Ulsk. ”att det ordinarie presterskapets
lön bestämmes genom konventioner.” Om än Pastor Primarius icke
är Biskop, så hör han vara lika sjelfständig som en sådan, emedan
han år sjelfskrifven ledamot af PresteSt. vid riksdagar. Jag hem¬
ställer då, om det är lämpligt, att göra hans aflöning beroende af
öfverenskommelse med församlingens innevånare. En Biskops af¬
löning kan också vara beroende på öfverenskommelser med pree-
bendeförsamlingarna; men för presträttigheter på landet finnas, om
öfverenskommelse uleblifver, föreskrifter, som saknas för städerna.
Hvad Stockholms öfriga kyrkoherdars aflöning angår, så är äfven
dervid åtskilligt alt taga i öfvervägande, hvilket icke får komma
an på aftal med församlingarna. J veten Mine Hrr, att inga pre¬
ster äro sämre och på ett olämpligare sätt atlönade än städernes.
Inom landsförsamlingarna har pastor en viss afgift, den må nu ut¬
gå efter tionde eller på grund af träffade öfverenskommelser. Den
är åtminstone icke beroende af den betalandes godtycke såsom i
städerna, hvarest kyrkoherdarnes inkomster förnämligast bero af d.
s. k. påskböckerne eller de löngifvandes välvilja. Hvad kyrkoher¬
den sålunda erhåller, kan upgå till högre belopp derigenom, att de
gifvande äro många. Det år likväl å den gifvandes sida en obe¬
tydlighet emot hvad man på landet gifver pastor och bör gifva
den, som har själavården om händer. Vill man hafva den till¬
fyllestgörande i städerne, så måste en förändring ske i kyrkoher¬
darnes nuvartde aflöningssätt, hvilket är olämpligt. Det händer i
de släder hvarest, såsom i Stockholm, Friförsamlingar finnas, att om
kyrkoherden tillåter sig, alt förehålla en husbonde alt han lefver
illa med sitt tjenstefolk eller med hustru och barn, så svaras: det¬
ta skolén J hafva sagt mig för sista gången, ty jag öfvergår till
den eller den Friförsamlingen o. s. v. En annan olägenhet af det
nuvar:de aflöningssättet är, alt kyrkoherden måste, såvida han vill
hafva stora inkomster, lefva, såsom det kallas, med sina socknebor,
eller gifva dem gästabud, ty i samma mån dessa äro många och
stora, anse sig gästerna böra gifva hederligare bidrag. Dessa miss¬
förhållanden böra ifrån grunden rättas, om förbättringen i själa¬
vården skall vinnas. I fråga om presterskapets aflöning bör man
väl icke tillita Statsverket serdeles då det gäller den förmögnaste
staden i riket. För presterskapets aflöning i hufvudstaden bör man
antaga en fast grund t. ex. bevillmgen vare sig för fastighet, rörel¬
se eller embete, eller hvad det vara må. Efter denna grund sy¬
298
Ken 9 April.
nes beräkningen böra upgöras, sedan man tagit i betraktande burn
stort antal prester erfordras. Härvid bör man icke räkna på extra
ordinarie prestman, utan förhållandet med prester skall vara lika
med civila och militära tjenstemän, nemi. att det icke må finnas
någon förrättning, hvilken icke åligger en ordinarie verkställare.
Sedan saken blifvit sålunda upgjord, tillser man huru många ordi¬
narie prester behöfvas och bestämmer huru mycket en hvar bör i
aflöning undfå, på det han må kunna vederbörligen fullgöra sitt
kall. Delta synes icke kunna ske ulan ali hufvudstaden betraktas
i hänseende till själavård ej mindre än i fråga om fattigvård, så¬
som ett helt. Sådant kan hvarken upgöras eller utföras utan Re¬
geringens pröfning efter föregången undersökning af sakkunnige
män. Att dessförinnan lala om öfverenskommelse!- med försam¬
lingarna om aflöningen och om Kammarcollegii åtgöranden der¬
vid, är ulan ändamål. Härmed har jag äfven yttrat mig om 3:r
punkten.
4:de punkten lyder sålunda: ”Att pastorerne i möjligaste
måtto befrias från de för deras egentliga kall främmande göromål
Delta står såsom en from önskan, men det kan icke stanna vid
dessa obestämda ord. Presierne inora hufvudstaden likasom i all¬
mänhet inom värt laud äro sysselsatte med hvarjehanda ringare
till en del verdsliga beslyr. Innan man talar om befrielse deri¬
från bör undersökning anställas, om och i hvad män sådant lå¬
ter sig göra. Sedan den föregått, måste man tillse huruvida desse
s. k. främmande göromål, om ingen verdslig tjensteman lämpligen
kan öfvertaga dem, må öfverflyttas på Comministrarne. Kyrko¬
herden torde böra derifrån vara befriad, så att han mätte kunna
sköta sitt kall på annat sätt, än hvartill han nu är i tillfälle, om
han än aldrig så gerna ville.
I 5:te punkten föreslås: ”Att barnens undervisning äfven un¬
der den lid, som förflyter emellan utgången ur folkskolan och nall-
vardsberedelsen, må blifva en offentlig angelägenhet.” En hvar,
som inom hufvudstaden deltagit i någon folkskolas styrelse, känner
nogsamt, att man i en sådan gerna emotlager barnen tidigt, på
det att de icke må förderfvas antingen genom elaka exempel i
hemmet eller genom sysslolöshet på gatorna. Men genom vexel-
undervisningens fördelaktighet bringas barnen inom få är derhän,
att de inhemta! hvad i folkskolan meddelas. Sedan de genomgått
henne, inträffar intilldess de vunnit nog styrka för att kunna in¬
gå i lära till handtverk, fabrik eller handel, en mellantid under
hvilken de, eftersom skolgången anses fulländad, drifva ulan sys¬
selsättning kring gatorna, och förderfvas derigenom. När barnet
omsider upnått den ålder, att det skall beredas till sin första Natt¬
vardsgång, då har det icke sällan glömt hvad del lärt i skolan. Desse
olägenheter måste förekommas, men sådant är oberoende af pre¬
sterskapets aflöning, och staden måste vidtaga åtgärder till dessa
missförhållandens afhjelpande. Kan del icke ske på annat sätt,
så måste, sedan barnet lemnat skolan, vissa dagar i veckan anslås
för deras återvändande dit, på det att deras iuhemlade kunskaper
må bibehållas. I hufvudstaden finnas visserligen söndagsskolor,
Den 9 April.
299
men desse äro lill sitt omfång nog inskränkta. De sakna inbör¬
des sammanhang och deras lärare äro dessutom allt för illa aflö-
nade, för att kunna upfylla hvad med dessa läroanstalter åsyftas.
6:te punkten: ”Alt husförhören enl. deras ursprungliga be¬
stämmelse må hållas icke i sacristian utan i husen, och förhörs-
rolarnes antal ökas.” Den, som framställer ett sådant förslag, är
i sanning obekant med hufvudstaden. Hvem tron J, Mine Hrr!
har i något qvarter rum nog stora för att kunna rymma den mängd
af menniskor, som till dylika förhör skola sammankallas. Om någon
än hade så beskaffade rum, huru skulle han vilja uplåta dem att
nedsmutsas och förderfvas af så många råa menniskors inträde och
vistande der en half dag eller mera. Detta förslag synes mig o-
verkslällbart. Man måste följagteligen bibehålla husförhörens för¬
rättande i sacristian eller i kyrkan eller annat offentligt rum, hva¬
rest dylika sammankomster lämpligen kunna hållas. Dessutom fö¬
rekomma vid husförhören åtskilliga omständigheter, hvilka, ehuru
allt för enskilda att här omförmälas, äro af husfäderna i hufvud-
sladen nogsamt kända och af beskaffenket, alt rättelse derutinnan
måste ske.
I 7:de punkten äro flyttningsförhör med tjenstehjon allmänt
anbefaldte. Om husförhören rikligt och fullständigt förrättades,
skulle enl. min åsigt flyttningsförhören blifva obehöfliga. I alla
fall synes föreskriften om de sednare vara nästan overkställbar, ty
antalet af dem, hvilka i hufvudstaden flytta ur en territorialför-
samling till en annan är så stor, alt om både de afgående och
ankommande skola förhöras, kunna presterna svårligen medhinna
det. Om tjenstehjonen skola vänta på förhören från en dag lill
annan, hvilken husbonde kan väl umbära sina tjenare så länge?
En ordentlig organisation i detta hänseende måste ske, men huru
skall den kunna åstadkommas? Vidtagas sådana åtgärder, hvarige¬
nom man kan förvissa sig, att ett tjenstehjon, som flyttar 2 gån¬
ger om året, Olifver åtminstone en gång under dess lopp, förhördt
inom den församling, hvarifrån det flyttar, vore saken dermed
hnlpen.
Enl. 8:de punkten skola Gudstjensteliderne förändras till när¬
mare likstämmighet med nuvar. lefnadssätt. Hr Bråkenhjelm har
om denne punkt redan yttrat sig, och jag tror, att hans åsigt är
riktig, nemi., att 2:ne Högmässo-Gudstjenster böra hållas hvarje
Helgedags förmiddag, hvarigenom kyrkornas inskränkta utrymme
blir tillräckligt. En annan fördel vunnes äfven härigenom i så
målto, som Gudsljenslerna kunde afpassas efter åhörarnes olika
bildningsgrader, emedan prester, likasom alla andra, äga olika för¬
måga och fallenhet. En vill t. ex. afhöra en prest, som talar ett
högre språk, och en annan den, som yttrar sig mera enkelt och
lättfattligt, men om en sådan fördelning af Gudstjensterne skall verk¬
ställas, så bör man likväl undvika ali märka den ena såsom den,
under hvilken ett enklare språk predikas och den andra såsom
ämnad för högre, bildade åhörare; ty fåfängan är merändels så
stor, alt ingen skulle då vilja afhöra den enklare predikan. Då
jag var ledamot i Utsk. och ville ur dess betänk, borttaga fram-
300
Den 9 April.
mande ord, invände de mindre bildade: ”Herrn må icke tro att
vi icke förstå de främmande orden, utan bibehåll dem.” Så går
det öfver allt. För att icke synas olärd, vill ingen besöka ett
ställe, der saker på enklare sätt framställas. Med ett ord, ju me¬
ra man granskar delta ämne, ju mera torde man finna alt Utsk.
sagt både lör mycket och för litet. Jag slutar derföre med hvad
jag först yttrade, nemi. önskan att R. o. Ad. måtte antingen åter¬
remittera betänk, eller ock inskränka antagandet af Utsk:s förslag
till de af mig förut nämnda ordalagen.
Hr Bråkenhjelm: Man bar sagt, alt på grund af den väck¬
ta motionen Utsk. icke kunnat göra någon framställning om sät¬
tet, hvarpå sabbalhens helgd skulle kunna vidmakthållas inom huf-
vudstaden, enär motionen endast afsåg själavården derinom. J3g
hemställer, om icke sabbalhens helgd afser själavården. Afser den
vården om endast menniskans kropp eller afser den vården om
hvarken kroppen eller själen. INågoldera mätte det väl vara, och
enl. min åsigt afser sabbalhens helgd vården om menniskans själ.
Sjelfva uttrycket eller begreppet själavård synes mig påtagligen
innefatta detta, och jag anser Utsk. hafva varit icke allenast be-
rätligadt utan äfven pligtigt, att göra en sådan framställning, ty
den förutan är motionen icke fullständigt besvarad. Såsom bevis
på den bristande tillsyn öfver sabbalhens helgd, hvartill hufvud*
staden och dess styrelse gjort sig skyldige, får jag anföra, att, då
t. ex. en mjölnare pä landsbygden blir instämd till Härads-Ting
för förmälning af några kappar säd på lördagsaftonen efter kloc¬
kan 6, för erhållande af bröd, hufvudstadens befolkning läser i
Tidningarnas annonsafdelningar inbjudningar till många tvetydiga
nöjen om lördagsqvällarne, hvilka nöjen fortgå långt in på natten.
Jag har sett, hurusom på offentliga platser arbeten, som företagits
för allmän räkning, fortgått under sjelfva Gudstjensten, utan alt
polismyndigheten afböjt detta ofog, då den deremot förhindrat för¬
säljning på gatorna af hvarjehanda småsaker, hvilken försäljning
skett af dem, som af den deraf inflytande inkomst varit
i stort behof. Huruvida arbetet inom fabriker och verkstäder in-
ställes på sabbathen eller icke, frågas icke efter, och anledn. der¬
till lemnar jag derhän. Såsom hr von Hartmansdorff ganska rik¬
tigt anmärkt, har Utsk. fördjupat sig i detaljer, och föreslagit pal-
liativer i småsaker, och sålunda kringgått hufvudsaken; men vill
man vinna en förändring i nuv. missförhållanden måste mera ge¬
nomgripande åtgärder vidtagas. Jag har redan tillkännagifva, att
jag ingalunda misströstar om sedernes framtida förbättrande inom
hufvudstaden, men derjemte måste man taga i betraktande, att
inom hufvudstaden i jemförelse med andra städer finnas en oer¬
hörd mängd arbetare, och det synes mig icke rådligt att i vår
rörelsefulla tid lemna denna menniskoklass utanför kyrkan. Dessu¬
tom hafva i sednare tider folkrörelser, som jag nu icke närmare
vill omnämna, upstålt och verkat derhän, att arbetsklassen blifvit
mera söndrad från kyrkan, och predikan mera aflägsnad från de¬
ras fattningsgåfva än tillförene. Hr Tham har sagt, att han med