Den 1 Februari e. m.
301
icke är tillämplig emot en rådgifvare, som lemnat sin befattning.
Således kan jag icke tro, att Utsk. i detta fall haft för sitt till¬
styrkande det af Hr Hildi upgifna skäl. Hvad för öfrigt den ifrå-
vavar. skrifvelsen beträffar, så har väl Hr Bildt såsom skäl för
11. o. Ad:s bifall till den här föreslagna, åberopat en uti delta
betänk, af StatsUlsk. tillstyrkt och af R. o. Ad. på f. m. bifallen
skrifvelse till K. M. Jag linner likväl icke någon analogi emellan
dessa begge skrifvelser. Jag hör icke till deras antal, som uti de
unioniella förhållandena anse att Sverige bör eftergifva sin rätt,
men härom är likväl nu icke fråga, emedan förslaget lill den
tillstyrkta skrifvelsen lyder, att R. St. anhålla, ”att sä länge Sven¬
ska fyringsväsendel ej upnått den för landets eget behof erforder¬
liga fullständighet de s. k. Lots- och Fyrings-medlen måtte an¬
vändas till sådana föremål, som i främsta rummel afse Sveriges
nytta och fördel.” Denna skrifvelse innebär ett särdeles misstro¬
ende lill K. M. alt icke vilja afse Sveriges nylla och fördel. Såsom
jag redan haft äran nämna, måste den af StalsUtsk. till Const,-
Ulsk. remitterade anmärkn:s-anledn. ovilkorligen blifva föremål
för sistnämnda Utskts pröfning och ehuru Hr Bildt betviflat nå¬
gon påföljd deraf, torde Hrrma likväl taga i betraktande, att det
är en ganska vigtig åtgärd, då ett StatsUtsk. finner anledn. före¬
komma lill anmäi kn. emot eu Konungens rådgifvare, och alt den¬
samma ingalunda kan blifva utan påföljd. Den måste väl betyda
något och äfven föranleda en påföljd i ena eller andra afseende!.
För min del anser jag den ifrågavar. und. skrifvelsen icke kunna
åstadkomma hvad man dermed åsyftar, enär densamma icke på¬
pekar det förhållande, som här är i fråga, utan endast i allmänna
ordalag uttrycker den R. Sits önskan, att K. M. i första rummet
ville använda belin il ige tillgångar till Svenska fyringsväsendets
försättande i ett godt skick. Denna skrifvelse anser jag innebära
ett misstroende-votum, hvarföre jag icke heller kan linna lämpligt,
att, såvida andia skäl, än de här upgifna, icke förefinnas, R. St.
ingå till K. SI. med en skrifvelse af det innehåll Utsk. tillstyrkt,
hvadan jag afstyrker bifall å denna punkt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Såsom skäl lill afslag å ifrågavar.
punkt i betänk, hafva 2:ne talare härstädes yttrat, att frågan re¬
dan vore föremål för Const.Utskts pröfning och att, i händelse R.
St. nu fatta beslut i ämnet, de såmedelst skulle gå detta Utsk. i
förväg. Jag kan likväl icke finna annat, än att den till Const.-
Utskts åtgärd hänvisade fråga är en hell annan, äu den nu under
öfverläggning varande. Hvad StatsUtsk. till Const.Utsk. hänskjutit
utgör blott en hemställan, huruvida Statsrådets ledamöter på något
olagligt eller oriktigt sätt sig förhållit, hvaremot den fråga, hvar¬
om vi nu öfverlägga, är helt och hållet af ekonomisk natur, nemi.
huruvida R. St. anse, alt Lots- och Fyrings-medlen i främsta rum¬
met skola användas till upförandet af sådana fyrar, hvilka äro
Svenska sjöfarten till nytta. Återstår således att tillse, huruvida
en sådan princip är riktig och om några omständigheter förefin¬
nas, hvilka göra behof af en underd. erinran. Visserligen tror
302
Den 1 Februari c. m.
jag, att man å ena sidan icke kan förneka, att ett land bör be¬
kosta npförandet och underhållet af alla fyrar å dess kuster; men
deremot bör val detta land äga rätt att i första rummet företaga
upbyggandet af de fyrar, utaf hvilka det sjelft kan hafva någon
nytta. Att emedlertid denna princip hittills icke varit följd, an¬
ser jag vara ådagalagdt just genom upförandet af de. ifrågavar.
fyrarna å ön Koster. Deraf synes, att man icke ansett sig höra
eller kunna upskjuta byggandet af dessa fyrar, af hvilka Sverige
icke har någon nytta, intilldess alla andra, af hvilka Sverige kan
hafva någon direkt fördel, blifvit upförde. Jag tror icke det fin¬
nes skäl för den misstanken att Konungens rådgifvare icke önska
att i främsta rummet använda Statsmedlen till de fyrar, af hvilka
landet har direkt nytta; men då man erfarit, att den allmänna
principen, att hvarje land är pligtig! alt bygga fyrar å sina kuster,
likväl föranledt eftergifter för påståenden i motsatt riktning, så
synes mig den föreslagna skrifvelsen vara behöflig om icke för
annat, åtminstone för att, om jag så må uttrycka mig, gifva Re¬
geringen ett ryggstöd emot de påståenden, hvilka äro i strid med
ofvan angifna grundsats. På dessa skäl anhåller jag om bifall
till Utsk:s förslag.
Hr Bildt: En värd talare, sora har sin plats snedt emot
mig, har yttrat, det jag skulle hafva sagt, att StatsUtsk. hade för¬
modat att deu till Const.Utsk. hänskjutna anmärkn:s-anledn:n skulle
sakna någon påföljd, på grund hvaraf densamma varit obehöflig.
Den värde talaren har likväl helt och hållet missförstått mig.
Jag har nemi. alldeles icke sagt, att StatsUtsk. förmodat, det
samma anmärkn:s-anledn. skulle af R. St. icke förtjena något af¬
seende utan att det vore en möjliglut alt den i Const.Utsk. för¬
föl le. Jag tror, alt det är en gammal och af den värde talaren
väl känd erfarenhet, att Const.Utsk. ogerna föreslår R. St. att til¬
lämpa 106 och 107 §§ R. F., utom i särdeles svåra fall, såsom
då någon Statsrådets åtgärd föranledt någon olycka för riket eller
dylikt, men deremot, att Const.Utsk. hos R. St. gemenligen an¬
mäler förhållandet med tillkännagifvande, alt så och så har in¬
träffat; men att dervid likväl hör bero. Naturligtvis är delta ett
korreklif, till och med ganska strängt, måhända i förevar, fall
tillämpligt, fastän dermed något icke är -gjordt för framtiden.
Härmed har jag äfven bevarat hvad samme talare yttrat, ang:de
den förmodan att Const.Utsk. skulle fästa mindre afseende å an-
märkn. när den afsåg en föredragande, som numera icke finnas
inom Statsrådet; jag afsåg icke heller, att han skulle undslippa
någon påföljd men jag trodde att det möjligen kunde anses blifva
ännu ett skäl för att ej sätta honom under nyssnämnde §§, hvilka,
såsom jag redan sagt, man ogerna tillämpar. Den värde talaren
har ej heller kunnat finna, att förevar, ämne eger den ringaste
gemenskap med det R. o. Ad. på f. m. afgjort, nemi. det som
rörde bidragen till Handels- och Sjöfartsfonden. Hade han fästat
mera upmärksamhet å mina yttranden innan han besvarade dem
skulle han hafva funnit, alt jag såväl i förra som senare fallet
Deni Februari e m.
303
velat gifva Regeringen, om jag så vågar uttrycka mig, ett stöd
emot den ständigt från Norige kommande påtryckningen i fråga
om Sveriges bidrag lill befordrande af de båda ländernas gemen¬
samma utgifter och att härutinnan ligger sammanhanget emellan de
båda frågorna. Just detta har Utsk. velat framhålla och enl. min
åsigt dertill icke saknat skäl. Öfriga anmärkn. emot mitt anfö¬
rande hafva af den siste talaren blifvit vederlagda, hvadan jag
icke behöfver uptaga dem lill vidare besvarande. Jag anhåller
om bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Gr. Lagerbjelke och sed¬
nast Hr Bibit yttrat sig, kan och skall jag blifva ganska kort.
Såsom R. o. Ari. redan hört, äro 2:ne omständigheter föremål för
öfverläggning, hvilka icke böra sammanblandas, nemi. anmärkn.
emot en Konungens rådgifvare för hvad som tijldragit sig, på
grund af hans tillstyrkande, och en skrifvelse till K. M. om hvad
för framtiden skall iakttagas. Penningarne äro utbetalda och kom¬
ma visserligen icke åter. Den rådgifvare, på hvars tillstyrkan
medlen till det upgifna ändamålet användts, har äfven lemnat
sitt ämbete och torde icke heller i rådkammaren åter inträda.
Hvad som redan tilldragit sig är föga värdt att omtala. Hvad
deremot beträffar framtiden, eller den underd. skrifvelse som Slats-
Utsk. föreslagit, så, om det förhåller sig på sätt Hr Bildt sagt,
nemi. all Regeringen varit så eftergifven för Norrmännens for¬
dringar, all man först byggt 2:ne särskilda fyrar och derefter för¬
ändrat dem efter Norrmännens olika tycken, men icke deslomin-
dre, sedan detta blifvit verkstäldt, dock låtit släcka den ena fyren
såsom onyttig befunnen: så har byggnadskostnadeu varit ändamåls¬
lös. Jag hemställer då hvilken åtgärd R. St. skola vidtaga lill
dylika onödiga utgifters förekommande i framtiden. Antingen
måste Ständerna vägra medel till Lots- och Fyrings-väsendet, eller
ock måste de vidtaga den här föreslagna mildare ålgärden alt ge¬
nom underd. skrifvelse hos K. M. anhålla, att de för dessa ända¬
mål anslagna medel måtte företrädesvis användas till sådana fy¬
rars upförande af hvilka Sverige har egentlig nytta. Uti detta
sitt förslag synes mig Utsk. icke hafva gjort sig skyldigt till nå¬
gon tadelvärd öfverdrift. Om något misstroende skulle i denna
framställning röjas: så frågar jag Eder, Mine Hrr om icke skälig
anledn. dertill i den anmärkta regeringsåtgärden förefinnes? Jag
tillstyrker bifall på Utsk:s förslag.
Hr Lagerhjelm: Det är i sanning en högst egen tanke¬
gång, som begagnas af dem, hvilka tala för bifall till Utsk. för¬
slag. Ett af de för den föreslagne skrifvelsen åberopade skäl är
välmeningen att vilja gifva Regeringen ett stöd, och det andra
skälet var, alt Regeringen vore i behof af ett dylikt stöd. Om nu
StatsUtsk:s mening varit, att med sitt förslag hänsyfta på Norige,
hade sådant bort vara uttryckt. Men nu har det icke skett och
derföre måste man efter orden draga den slutsats, att Utsk. ve¬
lat lemna Regeringen ett stöd emot alla främmande Magier. Nå
väl! det är godt att så göra; men är sättet det rätta? nemi. att
304
Den 1 Februari e. m.
ge det i en tillrättavisning i allmänhet? och! huru är den moti¬
verad? Vilja de värde talarne åter motivera en tillrättavisning åt
Regeringen med afseende på Norige i tanka att Const.Utsk. i anledn.
af remiss intet ville vidgöra, hvarföre ej uttala det? äfven om följden
deraf skulle blifva, spända förhållanden emellan Sverige och Nori¬
ge! Granskas den föreslagna skrifvelsen i sin allmänlighet, eller
betraktar man satsen, sådan Ulsk. angifvit den, så mäste man
komma till den anmärkn. Frih. Tersmeden i början af diskus¬
sionen yttrat, nemi. att man icke kan föreskrifva, det å Svenska
kusten endast de fyrar skola upföras, hvaraf landet har direkt
fördel. Ty Jag hemställer, hvad förhållandet skulle blifva, om
äfven alla andra nationer följde samma princip. Mig synes, att,
huru man än må betrakta den föreslagna skrifvelsen, den inga¬
lunda är lill sin princip sammanhängande, hvarföre jag yrkar
afslag_ derå.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad hvarefter H.
Ex. Hr Frih. och Landtm, framstälde propos. till bifall å Stats-
Ulskrs tili förevar. § gjorda tillstyrkande, samt, sedan denna propos.
blifvit besvarad med starka ja, blandade med nej, förklarade det
han trott sig (inna att ja varit öfvervägande.
Hr Lagerhjelm begärde votering, men förklarade innan
voterrs propos. i anledn. deraf hann blifva upsatt, att han ville
afstå från voteringen derest den icke påyrkades af någon annan
ledamot; lill följd hvaraf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf
alt han icke hört någon instämma i Hr Lagerhjelms begäran om
votering och densamma således korame att förfalla.
§§ 27 och 28.
Diföllos.
§ 29.
Lades till handlingarne.
§ 30.
R. o. Ad. biföll Utsk:s tillstyrkande i denna §, hvilken i öf¬
rigt lades till handlingarne.
§ 31.
Bifölls.
§ 32.
Lades till handlingarne.
§ 33.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Jag befarar, attett
misstag skulle begås, om R. St. hos K. M. i und:het anhålla, att,
i st. f. uplåtandet åt Öfver-Stålh.-Emb:ts kansli af det hus, som
vid Blyntgalan här i staden inredes och hvarest polisen skall in¬
rymmas, något af kronans för sådant ändamål lämpligt och ledigt
hus mätte användas, ty enl. min åsigt är det af största vigt, att
desse
Den 1 Februari e. m.
305
desse båda embetsmyndigheter sammanföras i eli hus, hvarföre
och då jag lior, ali K. M. icke fäster afseende på en skrifvelse
från R. St. i detta ämne, jag afslyrker bifall till Ulsk:s förslag.
Hr von Troil: Ehuru jag visserligen i hufvudsaken är be¬
nägen att instämma i Frih. Sprengtportens yttrande, anhåller jag
likväl alt få tillkännagifva de skäl, som hufvudsakligen legat lill
grund förStats-Utsk:s tillstyrkande, nemi. att Slaten hittills hyrt
lokal för ÖfverStålh.Emb:s kansli, emot en årlig afgift af 1,000
r:dr, och alt R. St. vid föregtde riksdagar hos K. M. anhållit, att
i något Kronans hus lämpliga rum för ifrågavar. kansli måtte
beredas, hvarigenom Staten kunde besparas en icke obetydlig ut¬
gift. Ehuru något sådant icke är oflir.ielt kändt, har, såsom Frih.
Sprengtporten nyss yttrat, anledn. förekommit till den förmodan,
att det hus vid Myntgatan här i hufvudstaden, som för närvar, är
under reparation, är ämnadt till inrymmande af Öfver-Ståth.-Einb:s
kansli. Skulle likväl kansliet flyttas till något stadens hus, så har
man fruktat att stadens styrelse skulle göra påslående om ersätt¬
ning af hyressumman, 1,000 r:dr och just till förekommande
häraf, samt enär man förmodat, att äfven om staden vore skyl¬
dig att emottaga förenämnde kansli, densamma skulle finna sig
befogad, all begära hushyran 1,000 r:dr, har StatsUtsk. ansett,
att äfven vid denna riksdag en underd. skrifvelse från R. St. bör
lill K. M. i ämnet ingå.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Just derföre, att jag
icke velat gifva något stöd åt ett hyresanspråk från stadens sida,
motsatte jag mig inom Utsk. den ifrågavar. skrifvelsen. Utsk. har
grundat sitt förslag derpå, alt Utsk. saknade full visshet derom,
huruvida hyra skulle af staden fordras eller icke. Jag skulle lik¬
väl tro, alt lid för aflåtandet af en sådan skrifvelse först inträffar,
sedan man fått sig bekant, att någon hyra blifvit fordrad. Att
ifrågasätta en dylik skrifvelse, förrän man med säkerhet vet, att
staden begär någon hyra, synes mig vara en nog långt drifven
försigtighet, ja nära nog såsom en slags finess, alt från R. St:s
sida erhålla ett förklarande på förhand, att en hyra för ifrågavar.
lägenheter borde komma i fråga; hvarföre jag anhåller om afslag
å denna punkt i Ulsk:s betänk.
Frih. Tersmeden: Lika med Gr. Mörner anser jag Stån¬
det böra afslå Utsk:s tillstyrkande i denna punkt, ty det är up-
lysl, att en gång tillförene en dylik skrifvelse från R. St. till K.
M. afgått, och jag anser följaktligen tillräckligt vara i det hän-
sendet uti frågan åtgjord!. Först sedan det visat sig, att staden
fordrar hyresersättning för den lokal, hvari Ofver-Ståth.-Emb:s
kansli blifvit inrymdt, är tiden lämpligast inne alt göra anmärkn.
å hvad som skett, hvaremot mindre lämpligt synes mig, att R.
St. aflåta skrifvelser 2:ne riksdagar efter hvarandra i samma äm¬
ne, och derföre lilstyrker jag afslag å betänk.
3 H. 20
306
Den 1 Februari e. m.
Hr af Harmens: Visserligen fäster jag icke synnerlig vigt
dervid, om den föreslagna skrifvelsen kommer att afgå eller icke,
men jag har tillstyrkt den af det skäl, alt sedan den förra skrif¬
velsen afläts lill K. M., förändrade förhållanden kunnat inträffa,
så alt någon lokal för det här afsedda ändamålet blifvit ledig,
hvilket synes mig utgöra ett ytterligare stöd för en dylik skrif¬
velse. Finner K. M., ali lokalen kan inrymma oftanämnda kansli,
så hafva R. St. endast afgifvit en påminnelse att samma lokal
måtte begagnas. Jag tillstyrker således bifall till Utsk-.s förslag.
Hr von Troil: Jag skulle tro, att ifrågavar. skrifvelse har
så mycket mindre skål för sig, som, på grund af R. Sius vid sisth
riksdag aflåtna skrifvelse, K. M. i ämnet infordrat utlåt, från
Öfverlnl:s-emb. hvilket i afgifvet mern. yttrade, alt endast en lo¬
kal vore tillgänglig och belägen på Blasieholmen; men som 2:ne
Embetsmyndigheler här i staden, nemi. Styrelsen för Väg- och
Vattenbyggnader samt ÖfverStålh.-embelrs kansli voro i behof af
lokaler, men läget icke för sistnämnda myndighet vore lämpligt,
tillstyrkte Öfverlnt:s-emb., att den enda tillgängliga lokalen mätte
uplåtas åt Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader. Då således
utredt är, att i Kronans hus utrymme saknas för nämnda Embe-
tes kansli, anser jag skrifvelsen öfverflödig och förenar mig med
dem, som yrka afslag å denna punkt i betänk.
Frih. Sprengtporten: Jag är i ämnet ointresserad och har
blott velat lemna en uplysning, den jag ansåg saknas. Skrifvel¬
sen anser jag oskyldig och derjemte öfverflödig och, såsom min¬
dre väl grundad, afstyrker jag den.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad samt H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, framslälde propos. till bifall å Utsk:s i före¬
var. § gjorda tillstyrkande ropades nej, hvarpå propos. lill afslag
derå blef framstäld och besvarad med ja.
§§ 34 och 35.
Bi föllos.
§ 36.
Gr. Mörner: Med afseende på beskaffenheten af den fond,
sorn bildat Landtbrnks-Akademiens tillgångar, skulle jag icke tro,
alt denna inrättnings räkenskaper kunna dragas under Kammar¬
rättens granskning. Landlbruks-Akademiens tillgångar äro icke
grundade på Statsmedel, utan på medel, lemnade af framfarne
Konungar. Vid sådant förhållande skulle jag icke tro, att den
föreslagna skrifvelsen är på sitt ställe, hvarföre jag anhåller om
afslag å denna punkt i betänk.
Efter först till bifall å Utsk:s i denna § gjorda hemställan
framstäld och med blandade ja och nej besvarad propos., bem-
stälde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade afslå
ifrågavar. hemställan, och ropades härvid starka ja, blandade med
Den 1 Februari e. ni.
307
nej, hvarpå H. Ex. förklarade det lian trott sig finna denna sed¬
nare propos. besvarad med öfvervägande ja.
Hr von Hartmansdorff: Om Presidenten i Kammarrätten
hade ifrat för ifrågavar. räkenskapers granskning af samma Verk,
så skulle .man sannolikt hafva ansett honom intresserad för utvidg¬
ning af denna myndighets granskningsrätl. Derföre har jag va¬
rit stum, men alldeles icke derföre, ali jag finner saken oriktig.
Inom hufvudstaden finnes en annan inrättning, nemi. Vetenskaps¬
akademien, hvars tillgångar tillkommit dels genom gåfvor och
dels genom Statsmedel, men icke destomindre granskas akademi¬
ens räkenskaper af Kammarrätten. Min öfvertygelse är, alt det
hade varit i sin ordning, örn en lika beskaffad granskningsrätt
tillagts Kammarrätten i fråga om Landtbruks-Akademiens räken¬
skaper. Jag tror, ali en sådan granskning af denna Myndighet
medför säkerhet för enskilde gifvare, att deras medel varda behö¬
rigen förvaltade. Såväl den ena som den andra korporationen,
hvilken undfått tillfälliga anslag, händer det någon gång att an¬
vända sina medel mindre ändamålsenligt, hvilket förekommes der¬
igenom, alt en offentlig Myndighet lillerkännes rätt, att granska
räkenskaperna, hvarigenom förvaltningen blifver bättre och till¬
förlitligare tillsedd, än om granskningen updrages åt enskilda revi¬
sorer. Dessa mina åsigter har jag blott för framtiden velat till¬
kännagifva.
Hr Ribbing, Arvid: Ofverläggningen var ännu icke för¬
klarad fulländad, då jag anmälte mig, hvilket skedde i samma
ögonblick den sednare propos:n framställdes. Jag är förekommen
af den siste talaren och får tillägga, att jag icke kan finna något
skäl för afslag å ifrågavar. punkt ligga deruti, alt om äfven Landt-
bruks-Akademien, enl. hvad jag har mig bekant, af Konung Carl
XIV Johan i lifstiden erhållit medel eller af Slaten sådana emot-
tagit, räkenskaperna icke böra undandragas granskning af Kammar¬
rätten, på det utrönas må, huruvida de lemnade medlen blifvit
lill upgifna ändamål använda. Jag anhåller således, att l:a proposm
mätte ånyo framställas, emedan, som jag tror, ett öfvervägande ja
skall låta sig höras.
Hr Lagerhjelm: Då H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkänna¬
gifva sin uppfattning af R. o. Ad:s beslut i ämnet och någon der¬
efter icke begärt votering, anser jag frågan vara afgjord och det
fattade beslutet böra förblifva orubbad!. Jag anhåller, alt få lemna
en uplysning. Man omnämnde nemi. att Vetenskaps-Akademiens
räkenskaper granskas i Kammarrätten. Denna Akademi åtnjuter
af Staten ett anslag, hvaröfver hok särskildt föres, och just denna
räkenskap, men alldeles icke Akademiens bokslut öfver dess en¬
skilda fonder, granskas af Kammarrätten.
Frih. Raab, Adam Christ.: Jag har begärt ordet i an-
ledn. af Hr Ribbings yttrande, hvilket jag måste betrakta såsom
ett försök till uprifvande af R. o. Ad:s fattade beslut. Jag får
20*
308
Den 1 Februari e. m.
således erinra Hr Ribbing, huruledes Hr Frih. och Landtm, först
framslälde propos. på bifall och derefter på afslag å ifrågavar.
punkt, och härpå har R. o. Ad. lemnat svar. Sålunda måste
Hrr von Hartmansdorffs och Ribbings afgifna yttranden betraktas
endast såsom reservationer, ty jag hvarken vill eller kan föreställa
mig, all Ståndet tillåter uprifvande af dess i laga ordning fattade
beslut.
Frih. Cederström, Rudolf: instämde med Frih. Raab.
Hr von Troil: Afven jag delar den åsigten, att sedan Hr
Landtm, framställt propos. och tillkännagifvit sin upfattning af
Ståndets svar derå, något uprifvande af det fattade beslutet icke
annorledes än genom votering kan ske; men då frågan, det oak¬
tadt, blifvit dragen under pröfning, ber jag att få nämna, att
Landtbruks-Akademiens tillgångar äro till en del grundade på
den s. k. Rubelfonden. Inora Utsk. motsatte jag mig den före¬
slagna skrifvelsen, men det uplvsles, att under någon riksdag Stats¬
medel blifvit lemnade såsom bidrag till upförande af vissa bygg¬
nader på Landtbruks-Akademiens experimentalfält och af sådan
orsak beslöts den und. skrifvelsen.
Hr Ribbing: Under Hr Frih. och Landtrms framställning
af den sednare propos. begärde jag ordet, ehuru jag icke blef be¬
märkt, utan en annan talare upropades i stället för mig. I an-
ledn. häraf torde frågan ännu icke böra anses afgjord, utan dis¬
kussionen obehindradt fortgå och om förnyad propos. framställes,
kommer den sannolikt att besvaras så, som jag önskat.
Hr Cederschiöld: Jag har begärt ordet endast för att fä¬
sta Ståndets npmärksamhet på det olämpliga sätt, hvarpå R. o.
Ad. numera i sina förhandlingar går tillväga. Hitintills har varit
vanligt, att öfverläggningen anses slutad, då Hr Landtm, fram¬
ställer propos., men derefter och sedan propos.-n blifvit af Stån¬
det besvarad, tror jag, att någon vidare diskussion i ämnet icke
grundlagsenligt får äga rum. Jag föreställer mig derföre ock, att
Hr von Hartmansdorffs afsigt icke varit ali gifva något yttrande i
sak, utan endast att få sin mening i prot. intagen, och blott så¬
som en reservation kan den der lemnäs plats. Samma förhållande
är äfven med Hr Ribbings yttrande. Sedan, såsom jag nyss nämnt,
propos. på bifall eller afslag blifvit framstäld och af Ståndet be¬
svarad, kan vidare diskussion i sak icke äga rum, hvilket till alla
delar strider emot grundlagens anda, och jag tror, att, om vi
skulle förfara annorlunda, vi icke kunna komma till slut i något
ämne. Således om Hr Ribbing icke åtnöjes med Hr Frih. och
Landtnv.s lillkännagifna upfattning af Ståndets svar å den fram¬
ställda proposm, lärer någon annan utväg för honom icke återslå
än att begära votering.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, innan propos.
till bifall å hvad Utsk. i 36 § tillstyrkt blef framstäld, haft äran
hemställa om R. o. Ad. ansåge öfverläggningen i ämnet fulländad
ben 1 Februari e. m.
309
sami R. o. Ali. behagat besvara denna hemställan med ja, och
H. Ex. vid sådant förhållande ansåge det icke vara med grund¬
lagen öfverensstämmande, att en diskussion i ämnet ånyo bragtes
å bane. H. Ex. hade först gjort propos. till bifall och trott denna
propos. besvarad med nej, samt omedelbart derefter framstält pro¬
pos. till afslag, och förklarat sig anse denna sednare propos. be¬
svarad med ja, hvadan ooh då någon votering icke blifvit begärd,
H. Ex. ansett R. o. Ad. hafva skiljt sig frän det ifrågavar. äm¬
net, och att de yttranden, som sedermera af Hr von Hartmans¬
dorff och Hr Ribbing blifvit afgifne, endast borde anses såsom re¬
servationer emot det fattade beslutet.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke afgifvil mitt yttran¬
de annorledes än såsom en reservation emot R. o. Ad:s beslut.
Hade jag velat bestrida den mening, sorn Hr Landtm, ansett R.
o. Ad. hafva godkänt, så, hade jag talat runan proposrn framstäl-
des, men det får jag säga till Hr Ribbings ursäkt, att hit hafva
vi icke kunnat höra någon förfrågan af Hr Landtm, om öfver-
iäggniugeu ansågs fulländad.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
§ 37.
Hr von Troil: R. Stms Revisorer hafva anmärkt, att, enl.
hvad räkenskaperne utvisade, den af allmänna Hospitals och Barn¬
husfonden till de serskilda länen utgående andel i s. k. upfoslrings-
lrjelp blifvit inom länen fördelad efter olika grunder, och i anledn.
af denna anmärkn. har Otsk. tillstyrkt den ifrågavar. skrifvelsen.
Det torde tillåtas mig, alt få upläsa någon del utur betänk. Sedan
Serafimer-Ordens-Gillet uti dess afgifna förklaring omförmält de,
rörtde dessa medels utbetalning under fordna tider utfärdade för¬
fattningar, har Gillet vidare anfört: ”Att sedan genom Revisorer-
nes berättelse Ordens-Gillets upmärksamlie t blifvit fästad derpå,
att utdelningen af upfostringsmedlen i Skaraborgs län skett efter
helt andra grunder, än som blifvit i enlighet med 7 § K. In¬
struktionen för Serafimer-Ordens-Gillet af d. 28 April 1791, till
efterlefnad föreskrifne, serskild skrifvelse skulle till K. M:s Bef:h:de
i nyssnämnde län afgå med erinran, alt ställa sig berörde före¬
skrifter till efterrättelser.” Jag vill icke besvära R. o. Ad. med
något vidare upläsande af Ordens-Gillets förklaring, men af den¬
samma synes, att Ordens-Gillel med största beredvillighet sökt
ställa sig Revisorernes föreskrifter till efterrättelse. Endast den
omständigheten, att en skrifvelse från Ordens-Gillel skulle afgå
till K. Befh:de i Skaraborgs län, hvilken blifvit i revisionsberättel¬
sen omnämnd, men ej uttryckligen tillagts att kommunikation
deraf skulle meddelas öfriga Landsh-.r, endast denna omständighet
har föranledt Utsk. alt tillstyrka den underd. skrifvelsen. För min
del tror jag alt, då en Styrelse, emot hvilken Revisorerne fram¬
ställt anmärktr, villigt efterkommer, hvad Revisorerne önskat i så
målto som Styrelsen säger: vi skola aflåta en skrifvelse till den
K. Befh:de, inom hvars län oordning förefallit, så synes mig, att
-
301
Den 1 Februari e. ra.
hvarje underd. framställning till K. M. om ytterligare påminnel¬
ser är i allo öfverflödig.
Jag anhåller om afslag ä ifrågavar. punkt i betänk.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. och Landtm, först hemslåtde om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla Utslcs tillstyrkande i denna §, och sedan denna
propos. blifvit besvarad med nej, framstälde propos. till afslag å
ifrågavar. tillstyrkande, hvartill svarades ja.
§ 38.
Lades till handlingarne.
§ 39.
Bifölls.
§ 40.
Hr von Hartmansdorff: SlatsUtsk. bär här föreslagit en
besparing för Barnhuset. Måhända leder åtgärden till besparing
af penningar, men om hon derjemte befordrar barnens noggran¬
nare vård kan vara tvifvelaktigt. Utgiften af 2 r:dr för hvarje
barn är visserligen för Barnhuset af någon vigt, enär barnens
antal är ganska stort, men för dem, som emottaga desse 2 r:dr,
är afgiflen allt för ringa. Det kan synas nära nog likgiltigt, om
de erhålla henne eller icke; men då brefvexling med Barnhuset
naturligtvis forrlrar utgifter åtminstone af postpenningar, och nå¬
gon ersättning för dem bör presterskapet tillgodokomma, så, ehuru
obetydlig hon än må vara, tror jag att hon bör bibehållas såsom
en erinran om hvad raan derföre bör uträtta. Borttages ersätt¬
ningen, men man icke destomindre fordrar fullgörande af Prester¬
skapets åligganden, kan det vara tvifvelagtigt om barnen vinna
något derpå.
Jag anhåller således om afslag å denna punkt.
Sedan härefter lindert. Ridd. Sekret., på förfrågan af Hr von
Troil, tillkännagifvit att något prot. utdr. rpr:de PresleSbs i förevar,
ämne fattade beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddeladt, yt¬
trade sig
Hr von Troil: Såsom tillägg lill hvad jag redan yttrat, an¬
håller jag, att få tillkännagifva, att PresteSt:s samtlige ledamöter
inom Utsk. föreslagit den tillstyrkta åtgärden. Dessa ledamöter
ansågo en ersättning af 2 r:dr allt för ringa, och att det var ett
deras embetsåliggande att draga försorg om utplanterandet af desse
fattiga barn, och då afgiften derjemte utgjorde omkring 10 proc.
af fosterlönen, ansågo oftanämnde ledamöter indragningen af desse
2 r:dr b:co kunna Jända Barnhuset till en ganska nyttig och be¬
höflig besparing. Äfvenledes uplysle Utsk:s ledamöter af Preste-
St., att ifrågavar. 2 r:dr sällan upbäras af Presterskapet, ulan ge¬
menligen lemnäs såsom en tillökning i fosterlegan för barnen.
Hvad beslut R. o. Ad. i denna fråga täckes fatta, är visserligen
mig likgiltigt, men då PresteSt. synes ifra för bifall till denna
Den 1 Februari e. m.
311
punkt i förslagel, tror jag att R. o. Ad. bör gå detta Stånds önsk¬
ningar till mötes.
Hr Bildt: Inom Utsk. sökte jag göra gällande den af den
förste talaren yttrade åsigt, men då Utsk-.s majoritet tillkånnagaf
en motsatt, och ledamöterne af PresteSt. inom Utsk. yttrade sig
så, som Hr von Troil nyss omnämnt, ansåg jag hvarken lämpligt
eller behöfligt att afgifva någon reservation emot Utsk:s tillstyr¬
kande, enär detta egentligen och hufvudsakligasl borde tillkomma
PresteSt., hvilket frågan närmast rörer. De af den förste talaren
åberopade skäl, utvecklades fullständigt af PresteSt:s äldste leda¬
mot inom Utsk. eller, om icke den äldste, åtminstone den främ¬
ste ledamoten, hvilken har en serdeles rik och mångfaldig erfa¬
renhet i alla de värf, som tillhöra Prestman. Denne ledamot
lade stor vigt derpå, att desse 2 r:dr, som utgjorde en kär spar¬
penning, den der kunde insättas i Sparbanker för desse fattiga
barns räkning och vore ännu eli saraband lill emellan Prestman-
nen och desse barn, hvilket hitintills burit ganska goda frukter,
måtte fortfarande utgå. Och då nu den genom indragning af
denne utgift upkommande hesparning är så ringa, men densamma
deremot kan på sätt, jag nu omförmält, komma denna pariasklass
inom samhället till godo, tror jag rättast vara att, med godkän¬
nande af den förste talarens åsigter, afslå betänk.
Frih. Palmstjerna: Under diskussionen inom Utsk. om
denna fråga blef, om jag icke missminner mig, uplyst, alt icke
inom alla Stift Presterskapet äger upbära desse 2 r:dr, och alla
Ulsk:s ledamöter af PresteSt. instämde derutinnan slutligen, att
denna utgift borde indragas och besparas Barnhuset. Då nu
PresteSt. bäst är i tillfälle att bedöma ändamålsenligheten af bibe¬
hållandet eller uphörandet utaf denne utgift, men PresteSt:s leda¬
möter inom Utsk. ansett afgiften böra indragas, tror jag att R. o.
Ad. äfven bör bifalla betänk. För den Prestman, som undfår
desse 2 r:dr, kan afgiften icke vara af någon betydenhet, men
deremot genom dess fortsatta utbetalande bortplottras Barnhusets
medel ulan egentlig nytta dermed. Icke eller kan jag inse, att
denna högst ringa vedergällning skall i större mån än pligtkän-
slan kunna väcka Kyrkoherdens eller Pastors nit för sina ålig¬
gandens upfyllande, eller att han för dessa 2 r:dr skall mera
vårda sig om de inom Socknen befintlige Barnhusbarns upfostran
än annars; hvadan jag yrkar bifall till betänk.
Hr af Harmens: På sätt Frih. Palmstjerna omförmält, up-
1 yste PresteShs ledamöter inom Utsk., ali afgiften 2 r:dr b:co
icke upbäres inom alla Stiften, och då desse ledamöter derjemte
lillkännagåfvo, att Presterskapet alldeles icke vore angeläget att
emottaga den, vet jag sannerligen icke, hvarföre man med afslag
å betänk, skall bibehålla en utgift årligen af 2,800 r-.dr b:co,
hvartill denne afgift upgick år 1843. Dessutom har den fond,
Barnhuset äger, blifvit ganska mycket medtagen, och jag anser
det vara vida bättre, att desse 2,800 r:dr besparas till något mera
312
Den 1 Februari e. m.
ny Iligt ändamål. Derjemte anser jag mig böra nämna, att Utskrs
ledamöter af PresteSt. ansågo det vara under deras värdighet att
upbära desse 2 r:dr.
På dessa skäl tillstyrker jag bifall till betänk.
Frill. Tersmeden: Stora Barnhuset tillhör Slockholms stad
enskildt och således hafva landsförsamlingarna icke något att skaffa
med desse barn. Såsom vi känna utsättas barnen lill upfostran
på landet. Deras öde är icke alltid det lyckligaste, och det är
således af vigt, att inom hvarje församling finnes någon, som har
moraliskt ansvar att tillse vården om desse barn. Jag medgifver
visserligen, att afgiflen 2 r:dr är ganska ringa, men den utgör
dock ett ”gif akt” för Preslerskapet, som upbär den, att vårda
sig öra barnens upfostran. Jag skulle således tro, det icke vara
skäl, att för den ringa besparing, som derigenom upkommer, in¬
draga denna afgift, såvida icke PresteSt. anser, att så bör ske och
af sådan anledn. hemställer jag, om icke denna frågas afgörande
bör anstå intilldess PresteSl:s beslut härutinnan blir oss obekant.
Hr von Hartmansdorff: Jag delar visserligen den siste
talarens mening, att man lieldst borde låta med denna frågas af¬
görande anstå, intilldess PresteSt:s beslut blifvit oss bekant; men
jag befarar, att sådant icke är med Riksd.Ord. förenligt. Betänk, har
varit 2 gånger bordlagdt och mäste nu ovilkorligen afgöras. Under
sådane förhållanden anhåller jag, all få fästa upmärksamheten der¬
på, att skälet hvarföre afgiften 2 r:dr b:ko icke utgår från alla
Stift, lärer vara alt från de hufvudstaden närmast belägna, infö¬
ras de mollagna barnen till Barnhuset för alt der förevisas. För¬
samlingarnas Presterskap inom desse Stift skall icke såsom i de
öfriga vara skyldigt att hafva tillsyn å barnen. I fråga om af-
giftens försvinnande eller bibehållande torde jag få nämna, hvad
en ledamot i den komité, som nyligen haft befallning med Barn¬
husets angelägenheter, meddelat mig. Det är alt komiterade icke
ansett för barnen nyttigt alt afgiften uphörde, hvarföre de äfven
föreslagit hennes fortfarande. Frågan lärer i slutet af sisth år
vara hos K. M. afgjord, ehuru beslutet ännu icke är bekant.
Emedlertid synas R. St. icke böra besluta någon förändring af
hvad hitintills härutinnan ötligt eller stadgadt varit. Jag förnyar
alltså min anhållan om afslag å betänk, i denna del.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, hemslälde om R. o. Ad. behagade
bifalla StalsUlsk:s ifrågavar. tillstyrkande, men denna propos. be¬
svarades med starka nej, blandade med ja, hvarpå H. Ex. fram-
slälde propos. till afslag å samma tillstyrkande, samt då dervid
ropades starka ja, blandade med nej, förklarade det han ansåg
R. o. Ad. hafva afslagit Ulsk:s tillstyrkande.
Frih. Palmstjerna begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Sora tiden är så långt framskri¬
den får jag till H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställa om icke
Ståndet finge åtskiljas efter slutad votering.
lien 1 Februari e. m. 313
Sedan härefter R. o. Ad., uppå derom af H. Ex. Hr Frih.
och Landtm, framstäld propos., beslutat att vid voteringens slut
åtskiljas, uplästes lill justering och godkändes följande förslag till
voterings propos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s i 40 § af dess utlåt. n:o 30
gjorda tillstyrkande, voterar
Ja j
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:s förenämnde tillstyrkande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med
Ja — 11.
Nej — 23.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 5 Februari 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni prot. för d. 22 sisth Januari.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Mander¬
ström, Ludvig, med anledn. af den embetsresa han på K. M:s
befallning företagit till Norige, anhållit att med bibehållande af
sin riksdagsmannarätt, blifva endtledigad från sin befattning så¬
som Bänkman inora 6:le Bänkm:safd:n.
R. o. Ad. leranade härtill sill bifall.
Hr Tham, Casper Wolrath: Med anledn. af den åler-
remiss, som R. o. Ad. bifallit å Allm. Besv. o. Ekon. Utsk:s ut¬
låt. n:o 16, anhåller jag att få väcka en motion med begäran om
remiss deraf lill samma Utsk.
Hr Tham upläste härefter följande:
Icke utan djupt bekymmer förnimmer hvarje vän af vår rena
Evangeliska trosbekännelse den söndring och den sektanda, som
314
Den 5 Februari.
inom Svenska kyrkan under olika företeelser fortfarande uppenba¬
rar sig. Om kyrkan ifrån utlandet hotas med införande och spri¬
dande af läror, stridande mot all Christendom och med försök
att rubba den i sin innersta rot, har den äfven inom sig fiender
icke mindre farliga för dess bestånd, mot hvilka det är icke min¬
dre angeläget att höja ett väktarrop.
Med det mångtydiga, ofta missbrukade eller missförstådda
namnet läsare har man betecknat icke endast svärmeandar, som
antingen omedvetet eller med afsigt förvrängt bibelordet och der¬
uti inlagt sina egna meningar och hugskott, förderfliga för trons
rätta lif, hvilket uppenbarar sig ej blott i betraktelser och i an-
daktsöfningar utan äfven i lefvernels helgelse; man har äfven un¬
der denna benämning förstått sådane, som ledde af en sann Christ-
lig anda och som med väckt behof af en fast grund för sin tro
ifrat för lärans renhet och, då de icke tyckt sig finna den i de
till församlingarnes tjenst an.lagna läroböcker; offentligen yttrat
sitt ogillande af dem och för deras skull allt mer söndrat sig från
församlingarne och tagit sin til 1 flygt till enskilda sammankomster
och konventiklar, vid hvilka de haft frihet att begagna andra an¬
daktsböcker än dem, som kyrkan erbjuder. Ledare hafva icke
heller saknats, som, sedan de hemligen underblåst lågan haft all
möda ospard att hålla den brinnande och af sjelfva söndringen
sökt sina egna fördelar. Mycket som utgått från en ren och klar
källa har ander sådan ledning blifvit bortblandadt och dess rena
åder grumlad och fördunklad.
Huru långt sektandan har gått, torde ej här behöfva att om¬
ordas. Separalisterne sjelfve hafva dragit försorg om att deras
sträfvande och påstående blifvit nogsamt kände. Betänkligast är
dock förhållandet inom åtskilliga församlingar i Norrland, der t. ex.
kyrkan icke oftare besökes än då nattvardsgång förekommer och
sällan äfven då af dem, som sjelfva tilldela sig sakramentet eller
erhåller det af en person, som till denna presterliga förrättning
blifvit inom sekten vald; der många ej kunna förmås alt i kyr¬
kan begagna den nya Psalmboken, utan antingen afhålla sig ifrån
att deltaga i kyrkosången eller också medhafva sångböcker efter
eget urval och merendels den gamla Psalmboken; der dopformu¬
läret i vår Handbok ogillas, hvarföre ock sekten yrkar att få bar¬
nen döpta efter den gamla och verkställa äfven inom sig Döpelse-
akten; der vår antagna Kateches förkastas och barnen vid hem¬
läsningen undervisas i den gamla, der med ett ord de nya böc-
kerne eller såsom de säga ”nyböckren” framställas såsom innehål¬
lande förderfliga läror och såsom hinderlige för en återgång till
och en förening med den öfriga församlingen.
Hvilka bekymmer denna sektanda när och fjerran ådragit
nitiske lärare torde jag här icke behöfva att framställa. Då åter
erkännas måste, att många af de anrnärkmr mot vår Kateches
icke sakna all grund, utan Ihy värr äro fullt grundade; att vår
Handbok i många fall påkallar en revision och att äfven vår Psalm¬
bok, ehuru förträfflig och sannolikt den yppersta någon försam¬
ling eger, likväl har ett och annat mindre vål afvägt uttryck,
Den 5 Februari.
315
som icke allenast kan utan äfven blifvit missförstådt, så må den
vördsamma anhållan jag nu går att framställa väl kunna anses af
behofvet påkallad: att Riksens nu församlade Ständer ville i 1111-
derd:het bos H. M. anhålla att en komité blefve nedsatt, som
finge i updrag alt revidera den nu varande och gällande Lind¬
blomska Katechesen, den nu gällande Handboken och Psalmboken.
Genom en sådan revision kunde omöjligen någon af de faror up-
komma, som en värd talare inom detta Stånd förespått skulle
upstå om den Lindblomska Katechesen undanträngdes af en an-
naD. Förtroendet skulle deremot växa, då allt återfördes till full¬
komlig enlighet med Biblens läror, och Separatisterne skulle för¬
lora ett icke ringa vapen, då utur kyrkans Läroböcker all god¬
tycklig tolkning borttogs.
Jag bör slutligen tillägga den förklaring alt det visserligen
icke undfallit mig eller någon upmärksam betraktare af de reli¬
giösa rörelserne hurusom Separatismen inom Svenska kyrkan på
sina ställen har djupare anlednn- än det missnöje som yttrats med
läroböckerne, hvilket missnöje stundom varit endast ett förebä¬
rande, men jag anser dock som ett dyrt, ett vigtigt åliggande, att
söka borttaga allt det som med skäl kan gifva lastarena rum.
Om remiss till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. anhålles.
Begärdes på bordel.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s d. 25 och 29 sisth Janu¬
ari på bordet lagda utlåt. n:o 30, i anledn. af R. St:s år 1849,
församlade Revisorers berättelse, ang:de verksläld granskning af
StatsVerkels samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1846 och 1847.
§§ 41, 42 och 43.
Biföllos.
§§ 44, 45 och 46.
Ladcs till handlingarne.
§ 47.
Hr Fåhreeus, Olof Immanuel: Jag anhåller att lill när¬
mare ledning för bedömandet af denna fråga få fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet på följande omständigheter. I anledn. af anroärkn:n
i l:sta punkten, ang:de behofvet af en ändamålsenligare bokföring,
så hafva Curatorcrne anmält att den kommer alt förändras så,
som Revisorernes mening tyckes vara, under förutsättning att så¬
dant af Kammarrätten godkännes. Beträffande 2:dra punkten
ang:de Revisorernes anmärkn. ibland annat, att inkomster och
utgifter blifvit sammanförde, tillhörande både det löpande och
följande året, så hafva Curatorerne bestridt, alt en sådan samman-
föring någonsin egt rum för ett följande år, men att väl för
föreg:de år inkomster och utgifter, som förut icke varit kände,
måst i räkenskaper uplagas, hvarvid iakttagits att det löpande
31G
Den 5 Februari.
årets inkomster och utgifter upförts i Special-räkningen men det
föreg:de årets i restanlie-räkningen.
Hvad slutligen den anmärka, beträffar, att vid begge revi-
sions-årens slut, kontanta behållningar förefunnits, som genom
utlåningar bort göras fruktbärande, så hafva Curatorerne förklarat,
att, i den mån del varit möjligt att kunna göra tillgängliga me¬
del fruktbärande mot tillräcklig säkerhet, sådant äfven blifvit
iakttaget.
Af det sammandrag som åtföljer Revisorernas berättelse, vi¬
sar sig dessutom alt behållningen det ena året icke varit fullt
5,000 r:dr och det andra likaledes icke fullt 4,000 r:dr, hvaremot
den summan, som Curatorerne haft af nöden för årlig Stipendii-
utdelning upgått till omkring 6,000 r:dr och för aflöning och
andra förvaltningskostnader till omkring 3,000 r:dr, och deraf
torde finnas uppenbart att en behållning af 4,000 till 5,000
r:dr icke varit mer än som för löpande utgifter erfordrats. Under
sådana förhållanden öfverlemnar jag lill R. o. Ad. att bedomina
huruvida StatsUtsk. haft skäl till det yttrande att Curalorernes
förklaring i dessa delar icke kunnat godkännas. Med förklarande
att jag såsom delaktig i styrelsen öfver ifrågav. inrättning, i hän¬
delse af omröstning, icke ämnar deruti deltaga, har jag icke desto
mindre velat lemna dessa uplysningar i saken.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I detta betänk, förekom¬
mer följande: ”Instämmande uti de af Revisorerne i omförmälda
hänseenden yttrade åsigter, får Ulsk. som af förklaringen inhäm¬
tat att Kgl. Kammarrätten d. 5:le Octob. 1849 föreskrifvit alt
räkenskaperne skola lill K. Kammarrätten insändas före utgången
af Dec. månad året näst efter det, som räkenskaperne omfatta.”
Jag anmärker att häri ligger ett misstag, på det att, om den
skrifvelse kommer att afgå, som StatsUtsk. nu föreslagit, Slän-
derne deri icke mätte införa något oriktigt.
Det förhåller sig så, att Kammarrätten under d. 5 Octob.
1849 frågade Curatorerne huruvida det kunde möta något hinder
att räkenskapen aflemnades i Dec. månad året näst efter det, som
räkenskapen omfattade. Rlott denna fråga gjordes på hvilken
Curatorerne under d. 31 Dec. s. å. svarade att något hinder der¬
för icke mötte; men någon föreskrift i della hänseende har Kam¬
marrätten icke meddelat.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Om det skall blifva möjligt
för R. St:s Revisorer alt uträtta något med den granskning de
hafva sig ålagd, så är det nödvändigt, att räkenskaperna förås
med redighet. Första punkten i detta betänk, visar räkenskapssätlet
i afseende på de fonder, som finnas och de medel, sorn under
räkenskapsåret influtit. Ett sådant bokföringssätt som det här
anmärkta har icke varit anlaget på något annat ställe och gransk¬
ning kan ej bli möjlig om icke rättelse deri kommer att äga rum.
Det är likväl sagdt att så skall ske och således lärer dervid nu
icke vara något att vidgöra. I afseende på den 2:dra punkten,
så äro stridiga upgifter lemnade af Revisorerne och Förvaltningen.
Den 5 Februari.
317
Det är icke möjligt alt skilja mellan dessa begge auetori-
teter, och saken år icke heller af den vigt att man länge behöf-
ver uppehålla sig vid densamma; men säkert är, alt utgifter fin¬
nas uplagne i räkenskapen för år, som de icke tillhöra, och äfven
i detta fall behöfver räkenskapen undergå förändringen. Anmärkmn
i 3:dje punkten har upkommit deraf att man sett en Förvaltning,
som för hela det löpande året icke behöfver större tillgångar än
8 å 9,000 r:dr, vid årets början innehafva en behållning å 4 lill
6,000 r:dr hvilken synes större än den verkligen behöfdes.
Att få utlåna penningar lärer icke vara omöjligt, om roan
nedsätter anspråken på ränta i mån af tillgång på säkra lån¬
tagare.
I öfrigt anser jag visserligen icke det vata af någon vigt om
skrifvelsen afgår eller icke, men efter SlatsUtsk. tillstyrkt en så¬
dan, så anhåller jag om propos. lill bifall.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad och H. Ex.
Hr Frill. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla
hvad Utsk. uti förevar. § tillstyrkt, ropades ja, blandade med nej,
hvarpå II. Ex. förklarade det han trott sig finna alt ja varit öf¬
vervägande.
§§ 48, 49 och 50.
Biföllos.
§ SI.
Lades till handlingarne.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth Januari på
bordet lagda utlåt. n:o 20, i anledn. af väckt fråga om uphäf-
vande af stadgandet, alt K. M:s Beflitdes utslag i roteflyttnings
m. 11. mål skola Kammarcolhii pröfning underställas.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Jag tillstyrker visser¬
ligen bifall till Ekon.Utsk:s förevar, betänk, men på det tillagda skäl,
som jag anser lika riktigt med det af Utsk. anförda, eller att i
Kammarcolhm finnas fullständiga handlingar ang-.de jords skatt¬
skyldighet och rotering, hvilka böra rådfrågas i de mål som detta
betänk, omfattar.
Det vore således till förlust för saken, om i sådana frågor
det endast skulle komma att bero vid K. Bef:h:des beslut, hvilket,
möjligen kunde blifva mindre rikligt, emedan K. Bef:h:de vore i
saknad af handlingar, som, för sådane ärendens bedömmande,
finnas i K. Kammarcolhm.
I jemförelse med della skäl och hvad Utsk. anfört, förtjenar
visserligen motionärens mindre afseende. Hvad motionären yttrat
om den tidsutdrägt, som upkommer genom utslagens i dylika
mål underställande Kammarcolhm såsom Öfverdomstol är af föga
vigt. Det är klart att det hemman, som kommer alt deltaga i
318
Den 5 Februari.
en rote i st. f. ett annat, ikläder sig samma skyldigheter som det,
hvilket derifrån befrias. Jag tillstyrker således bifall.
Uppå härefter framstäld propos., biföll II. o. Ad. Ulsk:s före¬
var. utlåt.
Föredrogos och biföl los Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedan-
nämnde d. 29 sistl. Januari på bordet lagde utlåtrn:
N:o 21, i anledn. af väckt motion om förändrad reglering af
marknaderne i Slättäng;
N:o 22, i anleda, af väckt motion, ang:dc föreskrifvandet
af kontroller till förekommande af missbruk vid -försäljning af
kläde;
N:o 23, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af K. kun¬
görelsen d. 21 April 1837, ang:de förbud att under viss tid af
året fiska och till salu bålla hummer; och
N:o 24, i anledn. af väckt motion om reglering af embels-
och tjenstemäns löner.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sistl. Januari på
bordet lagda utlåt. N:o 25, i anledn af väckt motion om utfär¬
dande af köpings privilegier för Wrigstads by i Jönköpings län.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Detta mål hörer till dem,
i hvilka Utsk. efter min tanka, som jag tillförne yttrat, varit allt
för frikostigt med sitt tillstyrkande. Om Wrigsta bys innevåna¬
re, eller orten deromkring, önska alt denna by mätte bli köping,
så hafva de ju vägen öppen till Konungen. Kan man föreställa
sig att en Landsh., så nitisk som Hr Bergenstråhle, skulle, i hän¬
delse skäl vore för handen att tillstyrka en sådan begäran, un¬
derlåta att hos Konungen befrämja saken? Kan man förmoda att
Konungens rådgifvare skulle, om goda skäl anfördes af desökan¬
de, och understöddes af Landsh. m. fl. andra vederbör., som möj¬
ligen komma att höras, likväl afstyrka Konungen att denna för¬
mån bevilja. Jag kan icke antaga det. Emedlertid ligger i den
hemställan Utsk. tillstyrkt, tvifvel på omdömet, nitet och välvil¬
jan både hos Konungens Bef:h:de och rådgifvare. Ar det skäl,
att Ständerne göra en sådan framställning till Konungen?
Jag kan ej linna det och anhåller att B. o. Ad. måtte nu,
likasom då en dylik framställning vid 1844—1845 årens riks¬
dag gjordes, afslå densamma.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Ehuru jag icke reser¬
verat mig mot förevar, betänk., och sålunda möjligen kan anses
hafva bidragit till dess tillkomst, ber jag dock att få instämma i
hvad Hr von Hartmansdorff anfört, enär jag, lika med honom,
delar den öfvertygelse, att derest behof vet verkligen påkallade den
Den 5 Februari.
319
föreslagna åtgärden, framställning derom nog inkommit på den
väg hvarifrån den bordt tillvägabringas.
Uppå härefter af Hr Brakel, Gust. Mauritz, och Gr.
Björnstjerna, Magnus, framsläld begäran, blef ifrågavar. ut¬
låt. ånyo lagdt på bordet.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsics d. 29
sistl. Januari på bordet lagda utlåt. N:o 26, i anledn. af väckt
motion om klockares befrielse från skyldigheterne att fortskaffa
presterskapets embetsbref och alt besörja ringning vid kyrkorna.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth Januari
på bordet lagda utlåt. N:o 27, i anledn. af väckt motion om för¬
ändring uti nu gällande grunder för prestmans befordringar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som jag hört Frih. Ce¬
derström anmäla sig att få ordet i denna fråga, och jag förmo¬
dar' alt Hr Bråkenhjelm äfven ämnar yttra sig i ämnet, likasom
det äfven varit min afsigt, så önskar jag, för tidens besparing,
att de ledamöter af R. o. Ad., som möjligen hafva för afsigt, att
lägga saken för 2:dra gången på bordet, behagade gifva sådant
tillkänna, innan öfverläggningen börjas, på det att saken icke nu,
såsom händelsen var med det förra betänk., må blifva om intet,
när man väl är färdig att besluta.
Frih. Cederström, Rudolf: De betänkligheter mot bifall
af förevar, utlåt., som vid genomläsningen deraf hos mig upsto-
do, och än ytterligare upstått vid läsningen af de åtföljande re¬
servationerna, hafva hos mig än mera mognat genom ett nog¬
grannare och förnyadl studium af de författningar, om hvilka Utsk.
behagat yttra, alt de äro ”otydliga, sväfvande och från motsägelser
icke fria.” För min del har jag dervid icke kunnat finna hos dessa för¬
fattningar en sådan brist. Utsk. yttrarlikaledes,att”vid tillämpningen
af dessa författningar ofta händer, det de för församlingen egentligen
gagnande egenskaperne, ådagalagda genom predikan, undervisning
och själavård, måste, vid fråga om befordran till pastorat, stå till¬
baka ä ena sidan för blotta tjensteårens antal, samt å den andra
sidan för verklig lärdom.” Jag skall söka ådagalägga alt om, vid
tillämpningen af förfaltningarne, sådant händer, så är det derfö¬
re icke förfaltningarnes skuld.
I det åberopade K. Brefvet d. 21 Aug. 1786 säges tydligen
i 7 §: alt, ”vid uprättande af förslag, det skall åligga Consistori¬
um, först och främst, alt hafva afseende å de sökandes guds¬
fruktan samt ett dygdigt och stadigt upförande, hvarförutan an¬
dra goda egenskaper föga äro att anse; och skola i öfrigt endast
förtjenst och skicklighet gifva den ena företräde framför den an¬
dra.” Detta så bestämda stadgande är på intet sätt uphäfdt ge¬
nom någon af de i ämnet sednare aflåtna författningar. Efter en,
i fortsättning af förstbemälde ord, påföljande definition å hvad
320
Den 5 Februari.
med förtjenst och hvad med skicklighet må anses och förstås, sä-
ges vidare, i samma §: ”det den enes arbete och erfarenhet bör
så jemföras med den andres beläsenhet, att å ena sidan ej må
saknas upmuntran lill nyttiga vetenskapers allvarliga skötsel, men
å den andra ej eller skicklige män afskräckas i arbetssamma och
mindre lönande beställningar vid undervisningsverket eller för¬
samlingen, hvilket ofelbart bända skulle, om ej den enes nyttiga
möda och besvär skulle, äfvensom den andres berömliga flit och
lärdom, få bereda dem förtjenst och lycka.” Sådana äro verba
formalia härvid. Ar del väl nu meningen, ali från Konungen el¬
ler församlingen afskära rättigheten att bestämma användandet vid
pastorats tillsättningar, af nyssomförmäldte begge kalhegorier af
förtjenst? I annat fall kan hos mig intet tvifvel upstå, det ingen
lärer lätteligen kunna upslälla stadgandet väsendtligen annorlun¬
da än enl. hvad i författningen redan är gjordt. I 8 § läses:
”Emellan dem, som hvarannan jämlike äro uti förtjenst och skick¬
lighet, må den lid, som på verklig tjenstgöring varit använd,
blifva grund till förslagsrätligheten.” Hurudan denna tjenstgöring
bör vara beskaffad, förmäles i 12 § sålunda: ”Läro-embelets yig-
tiga pligter, bestå uli de af Gud uppenbarade sanningars förkun¬
nande och uti undervisning om dessas sannskyldiga användande
till en ostrafflig vandel för Gud, samt lill ett fromt och christ-
ligt upförande emot hvar man” — — under inskärpande af ”kär¬
lek till fred och endrägt, på det ett roligt och, stilla lefverne bland
åhörarne föras må i all gudaktighet och ärlighet.”
Jag har anfört dessa ordalag, dels emedan de synas gendrif¬
va Utsk:s förmenande om det otydliga och sväfvande i för fattnin¬
gar ne, dels ock emedan jag, i händelse af den ifrågasatta omar¬
betningen, upriktigt betvillar alt i korthet det må kunna upgö-
ras en sannare definition på prestens kall. Och ändå skall del
begäras en revision af en författning, hvars hufvudsakliga inne¬
håll, nyss citeradt, så varsamt sökt afväga sina stadganden? Cir¬
kuläret af d. 24 Januari 1811 förklararar likaledes, att afseen¬
de ej ensamt bör fästas vid de sökandes tjensteår, utan äfven en
billig upmärksamhet lemnäs åt ”lärdom och insigter, förenade med
erfarenhet” ”dock så, att på ingendera sidan företrädet ut-
sträckes utöfver den gräns billigheten föreskrifver,” för alt, som
orden lyda, ”låta hvar och en njuta sin tillständiga rätt; och då
Consistorium iakttager allt detta med den oväld och samvetsgran-
het, som K. M. af det förväntar, gör K. M. sig i nåder försäk¬
rad, att presterskapets rätt skall blifva bevarad och Församlingens
nytta befordrad.” På samma sätt syftar det tredje åberopade kun-
gabrefvet, nemi. det af 1813, till en i enahanda anda förd, och
vidare sedermera utgifne författningar i lika riktning fullföljd be¬
fordringslag. Låtom oss nu tillse, hurudant skulle troligen, i hän¬
delse af R. St:s bifall, det praktiska resultatet blifva af Utsk:s
hemställan, att Konungen omedelbarligen måtte underkasta ifrå¬
ga var. författningar en revision? Förmodligen skulle för detta än¬
damål nedsättas en komité; men om den, såsom vanligt sker, och
ganska
Den 5 Februari.
321
ganska billigt vore, af sakkunniga män mäste sammansättas, finge
naturligtvis desse dragas ifrån deras tjenstepligler och vetenskap¬
liga studier, för ali sysselsätta sig med den begärda revisionen;
kommandes de likväl troligtvis, efter någon tids förlopp, till det
resultat, att man hufvudsakligen icke bör åstadkomma någon för¬
ändring i förevar, författningar, emedan de äro riktiga förut, i
det de dels åt Konungen, dels åt församlingen lemna en lämplig
latitud att, då i främsta rummet, så framt de följas, göres afse-
seende på gudsfruktan och preslerligl nit, dernäst fästa upmärk-
samhel på dels långvarig tjenstetid, dels ock på bildning och
verklig lärdom. Hvad som isynnerhet inom Utsk. gjort sig gäl¬
lande, synes hafva varit den önskan, att en sådan lärdom vid pa¬
storaters besättande icke skulle, som hittills, tagas i betraktande;
åtminstone har delta absolut varit motionärens åsigt. Den kan
visserligen å ena sidan tänkas hafva något skäl för sig, men å
den andra lärer icke kunna nekas, dels att församling och pre¬
sterskap haft mången gång gagn af desse lärde mäns införlifvan-
de med läro-embelel inom kyrkan, dels ock, att det vore Staten
miodre värdigt, alt lemna utmärkta lärdomsförtjenster utan belö¬
ning. Finnas då några pensioner att gifva ål lärdomens idka¬
re? Nej, de finnas icke, och jag har icke heller hört, alt något
förslag blifvit framstäldt derom, att R. St. malte anslå någon fond
för lärdomsidkares pensionerande; hvadan hädanefter som hittills,
de regala, och isynnerhet första klassens, pastorater torde, i sin
mån få påräknas, såsom en källa för vedergällning och utkomst åt
vetenskapsmän, som kunna pröfvas användbara för kyrkan och ön¬
ska der vinna anställning. Man kan, om nödigt afseende göres
på församlingens bästa, verkligen någongång befrämja den, i och
med detsamma dess tjenares anseende lifvas, om presterIig befor¬
dran förunnas christligl sinnade vetenskapsmän, som söka dylik
befordran, hvilken under satlane förhållanden väl torde böra lem¬
näs dem som en upmuntrande belöning på gamla dagar.
Utsk. säger slutligen, att det är ovisst när den nya kyrkola¬
gen kan varda antagen: det är ganska sanni; men det är kändt,
alt derpå arbetas, och då vet jag icke hvartill det skall tjena,
att framkomma med en sådan framställning, som den föreslagna.
Jag ogillar motiverna, ogillar resultaterna — och begär
afslag.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Den föreg:de talaren
har så fullständigt ådagalagt, att det förslag hvarmed Ekon.Utsk.
upvaklat R. St., hvarken är ändamålsenligt eller af behofvet på-
kalladt. Serskild anledn. har jag, såsom ledamot af Utsk. alt op¬
ponera mig mot detta förslag, en anledn., som upgifves i min re¬
servation.
Ehuru nemi. Utsk. funnit, att författningarne om presterliga
befordringar äro otydliga, sväfvande o. s. v., har likväl icke en
enda af dessa författningar, hvarken på afd:n eller i Ulsk:s plenum,
blifvit läsén, ännu mindre någon så beskaffad granskning och
3 H. 21
322
Den 5 Februari.
jemförelse af författningarne blifvis anstäld. Man bör icke begä¬
ra revision af författningar, dem man aldrig har läst.
Jag vill blott göra ett tillägg till Frih. Cederströras yttrande,
som troligen bör verka lill afslag af detta betänk. Det har blif¬
vit sagd t att motionärens afsigt vore all utestänga den verldsliga
lärdomen från presterlig befordran. Jag har mitt egel begrepp i
dessa ämnen, och vill icke tvinga det på någon annan; jag vet
att i allmänhet inom kyrkan antages, alt verldslig lärdom icke
bör gifva befordringsrätt, och jag går in derpå; men ber att få
fästa upmärksamheten på skillnaden emellan motionens innehåll,
som ej talar om endast lärdom, utan i allmänhet yrkar, att intet
företräde lemnäs åt någon slags lärdom; så att, om en förändring
i motionens syfte upnåddes, skulle intet annat än tjenstgöring af¬
göra företrädet, så all den yngre prestmannen vore qvalificerad
till de minsta pastorater, de medelålders lill 2:a klassens pastora¬
ter, samt slutligen ingen kunna befordras till l:a klassens pasto¬
rater, som ej upnått en hög oek orkeslös ålderdom; men om den¬
na fråga har Utsk. ej yttrat sig, utan i dess ställe dragit ett streck
öfver alfa presterliga befordringslagar.
Jad åberopar min reservation och hemställer, att R. o. Ad.
behagade afslå betänk., helst jag vet alt detsamma skett inom
ett annat Stånd och det, efter min tanka, icke förtjenar bifall.
Hr Tham, Casper Wolrath: Jag nödgas i första rum¬
met fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på Olof Larssons egen mo¬
tion, deri han uttalat den tanken, ali vid tillsättandet af en del
kyrkoherde-beställningar, mera afseende fästes å de sökandes hög¬
re akademiska lärdomsbetyg, än vid deras tjenstgöring inom för-
samlingarne. Genom detta sitt yttrande har han indirekt uttalat
hvad han direkt bordt säga; han har upträdt mot Konungens eget
pracrogativ att bortgifva Irsta klassens regala pastorater, hvilka
endast äro anslagna åt lärdomen. Utsk. har likasom halkat öfver
sjelfva motionen och hakat sig fast vid 2:dra klassens pastorater. '
Medgifvas måste, alt det är, enl. nu gällande författningar,
myckel svårt att vid tillsättandet af 2:dra klassens pastorater, å ena
sidan kunna göra afseende på lärdomsmeriter, och å den andra
på Ijensteår.
Utsk. hade ingen rättighet att till följd af den väckta motio¬
nen vidröra den 2:dra klassens.
Min öfvertygelse är, att så länge allt beror på pastoral-exa-
men, så mäste man åtnöjas med de författningar, som finnas.
Jag förenar mig med Hr Bråkenhjelm och yrkar afslag å
betänk.
Hr von Hartmansdorff: Det förslag till skrifvelse eller
anhållan hos Konungen, hvilket Utsk. här framlagt, är af samma
obestämda beskaffenhet, som vissa motioner af hvilka R. o. Ad.
bar haft en under denna riksdag, genom hvilken motionären väl
förklarar sig vara missnöjd med det förhållande som finnes, men
dock icke vet eller upgifver, livad som skall sättas i stället, utan
endast anhåller att det måtte röras i saken. Nu vill man att
Den 5 Februari.
323
Sländerne skola förhålla sig på samma sålt och hos Konungen
begära något dylikt; kan det vara lämpligt? Flere talare hafva
visat oriktigheten deraf och jag instämmer med dem, under hopp
och önskan alt Utsk. icke vidare måtte föreslå dylika skrifvelser
till Konungen.
Hr Bråkenhjel m: Eftersom det nu är andra gången, som
Ekon.Utsk. fått så beskaffade upmaningar, och hvad man kunde
kalla förebråelser af Hr von Hartmansdorff, får jag till svar på
hans sisla upmaning nämna, alt del lärer blifva fruktlöst alt hop¬
pas, det Ekon.Utsk. icke ännu en gång kommer att besvära den
värde ledamoten under denna riksdag, med så beskaffade förslag,
som han myckel säkert finner onödiga och ingalunda af behofvet
påkallade, men hvaremot äler det väl kan hända, att åtminstone
en och annan ledamot kommer alt opponera sig. Jag vill blott
fästa Ståndets upmårksamhel derpå, att det är omöjligt att arbeta
emot en gifven majoritet ulan man måste rätta sig efter hvad
den behagar och Ståndet bör icke för mycket beskylla dess egna
ledamöter i Utsk. att vara för mycket eftergifna. Vi göra det bä¬
sta vi kunna.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Lika med de leda¬
möter som yttrat sig, anser jag alt Ekon.Utskts utlåt, fått en allt
för stor omfattning, vida öfversligande motionens syfte, samt att
det vore olämpligt att lägga den till grund för en hemställan till
Konungen. K. Brefvet d. 21 Aug. 1786 innehåller, som Frih.
Gederström uplyst, ganska goda grunder för befordringssättet i prest-
väg; men vid tillämpningen deraf, kan allt lätt komma att bero
på ett subjektivt omdöme hos Consistorierne, hvilket således ofta
skulle kunna urarta till godtycke. Vid tillämpningen af dessa
författningars föreskrifter, har alltid den regel gjort sig gällande,
alt till lista klassens pastorater vore lärdomen den uteslutande
befordringsgrunden, till 2:dra klassens, ancienniteten, eller mäng¬
den af tjensleår, under det att en slags balance (att jag så må
säga) mellan lärdom och tjensteår utgjorde grunden för befordran
till pastoraler af den 2:dra klassen. Ett sådant befordringssätt
kan visserligen sägas hafva sina sidor, men har dock sina för-
tjenster, om man rätt granskar förhållandet; men likväl kan jag
icke med Frih. Cederström instämma deruti, att l:a klassens pa¬
storater skola allmänneligen göras till pensionsanstalter för äldre
personer ibland de lärde, såsom för Malhematici, Läkare, Profes¬
sorer vid Universiteten o. s. v.
Sådant vore stridande mot församlingarnes intresse, hvarföre
endast äldre män, hvilkas riktning ligger lill det religiösa, böra
befordras till Pastorer. Jag tillstyrker derföre R. o. Ad. att vid¬
taga en medelväg uti ifrågavar. fall och, i st. f. att rent af afslå
Utsk:s betänk., återremittera detsamma, på det att Utsk. må Hnna
en utväg att hos Konungen anhålla om revision af de presterliga
befordringslagarne, så att den verldsliga lärdomen litet komme
att maka åt sig.
21*
324
Den 5 Februari.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då den motion, som
framkallat ifrågavar. betänk., första gången förekom till behand¬
ling på den afd. af Ekon.Utsk. der jag arbetar, föranledde den¬
samma inom nämnde afd. ingen serdeles skiljaktighet i den me¬
ning, alt motionen icke borde föranleda till någon åtgärd å R.
St:s sida; men då ett sådant afdms förslag inkom till Utsk:s ple¬
num, då framställde en ledamot af PresteSt. ett förslag till svar,
affattadt i oändligt mycket bittrare och i alla afseenden skarpare
ordalag än det, som af Ulsk. blifvit till R. St. framlagdt och först
genom votering inom Utsk. afgjordes, icke allenast all afdms be¬
tänk. skulle förkastas, utan ock att det upgjorda förslaget skulle
komma att utgöra Utsk:s utlåt, i ämnet.
Jag har anfört delta till ursäkt för Utsk. hos de värde le¬
damöter, som yttrat, att betänk, fått större utsträckning än med
motionen varit afsedt; och rör-.de förebråelsen, som blifvit Ekon.¬
Utsk. gifven och troligen kommer att gifvas äfven åt andra Utsk.,
alt nemi. man föreslår, att småsaker skola dragas under Konun¬
gens pröfning, vill jag tro att anlednm till det yttrade missnöjet
måhända härleder sig derifrån, att en längre tid förflutit sedan
den värde anmärkaren deltog i något Utsk:s arbete och af sådan
anledn. förgätit, alt såväl inom Utsk., som Stånd, enahanda för¬
hållande eger rum, att nemi. del är majoriteten som dicterar be¬
sluten. Detta, hvad angår sakens behandling inom Utsk.; hvad
åter betänk, beträffar, så delar jag med de talare, som här utta¬
lat sina åsigter i ämnet, den öfvertygelse, att kyrkans anseende
fordrar att vigt lägges på lärdomen och tillägger, att de klago¬
mål, som låtit höra sig och säkerligen i ännu rikare mått kom¬
ma att förspörjas, ingalunda hafva sin grund deruti, ali lärdo¬
men blifvit hugnad och belönad, utan deruti att den ullefvade och
overksamma ålderdomen blifvit använd. Att i ett slikt förhål¬
lande åvägabringa en förändring har varit majoritetens syftemål.
Det lider intet tvifvel, det ju lärdomen har sin rätt, men li¬
ka litel kan betviflas det ju församlingarné äfven ega en sådan,
och att äfven denna sednare måtte vinna ett behörigt afseende,
det bar varit meningen hos Utsk:s plnralite, som önskade att nå¬
gon förändring i nuvar. förhållanden kunde vidtagas, för åväga¬
bringandet af hvilket resultat, nu befintliga befordringslagar an¬
setts lägga binder i vägen.
Hr Bråkenhjelm: En talare har yrkat ålerremiss, af or¬
sak, som orden folio, att den verldsliga lärdomen måtte maka ål
sig, samt derjemte sagt, att till Usta klassens pasloraler, är lär¬
dom uteslutande den, som ger befordringsrätt.
Inom Utsk. nplystes af den främste bland PresteSt:s ledamö¬
ter, Biskopen i Westerås, att jemte det författningarne föreskrif¬
va, att Usta klassens paslorater kunna och skola tilldelas den lär¬
daste ibland de sökande, så skall likväl äfven han visa, att lian
tjenstgjort och har meriter inom församlingen. Det är således
icke uteslutande den högre lärdomen, som berättigar till nämnde
klass af pastorater, utan måste den sökande hafva desslikes doku-
Den 5 Februari.
325
menlerat sig som praktisk lärare inom församlingen, och det fin¬
nes således icke skäl för ålerremiss, då saken äfven i det fallet
varit föremål för öfverläggning inom Utsk.
Här återstår alltså att bifalla eller afslå betänk, och ja» be¬
går propos, på afslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag bar med min invändning
mot detta Utsk:s betänk., egentligen åsyftat den oriktiga formen,
men icke velat säga det ju icke befordringslagarne inom Preste-
St. kunde behöfva rättas. Konungen förordnade äfven för detta
föremål, under den tid jag var Statsekret, för Ecklesiastik-ären-
dena, en kyrkolags-komile', hvars arbete redan måtte vara under
Konungens pröfning, emedan updraget är fullgjordt och betänk,
tryckt. Förslag fattas således icke.
Skulle Ständerne likväl, om icke just begära ett nytt förslag,
dock framställa en anhållan, sådan som i betänk, föreslås, hvad
skulle hon innebära om icke den meningen, att man icke vore
nöjd med ett förslag, som ej blifvit Ständerne förelagdt, om hvil¬
ket man ej talat i Utsk. och hvarom Ständerne än mindre kun¬
nat taga kännedom?
Att nedsätta den ena komitén efter den andra, utan att pröf¬
va någonderas arbete, kan icke vara nyttigt. Jag befarar i all¬
mänhet, att så länge icke samma enhet och stadga i författnin¬
gars handhafvande och förberedande finnes i ecklesiastikt hänse¬
ende, som i andra förvaltningsgrenar, eller med andra ord, så
länge det icke finnes något Ecklesiastik-colhm, lika som det fin¬
nes ett Kammar-colbm och ett Krigs-colbm, så komma ecklesia-
stik-ärender att vidkännas bristen.
Jag nämner detta blott till milt rättfärdigande hos dem, som
möjligen tro mig varö vrång mot rättelser, som böra vidtagas,
samt endast af sådant skäl anhålla om afslag å betänk.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad hvarefter
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framstälde propos., först till bifall å
Utsk:s utlåt., samt sedan denna propos. blifvit besvarad med nej,
hemstälde om R. o. Ad. behagade afslå samma utlåt., hvartill sva¬
rades ja.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 1 dennes f. m. på bor¬
det lagda mern. N:o 7, i anledn. af väckt fråga om förekomman¬
de af felaktigt silfvermynts utlemnande till allmänheten.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 8, i anledn. af väckt motion om lifgifvande i allmän¬
na rörelsen af Bankens qvarvarande förråd af sedlar å 14 och 10
sk. kopparmynt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har af mångfaldiga
skäl, som här icke behöfva tiprepas, nitälskat för skillingsedlarnes
utbyte mot smått silfvermynt; men det är klart att detta utbyte
326
Den 5 Februari.
måste medföra sina svårigheter, likasom hvarje förändring af nå¬
got förut bestående. Sådant är ock förhållandet i detta hänseen¬
de. Man har mistat skillingssedlarne, utan att i stället få till¬
räckligt silfver- och kopparmynt sprid! i den allmänna rörelsen,
serdeles inom aflägsnare landsorter. Ar det då skäl alt, under
sådana omständigheter förstöra nära en million st. sedlar, nemi.
de 240,500 r:dr å 14 och 10 sk. sora i Banken finnas? Upginge
summan jerant till 250,000 r:dr, så vore det fullt 1 mill. sedlar,
ty 4 af dem, nemi. 2 på 14 och 2 på 10 sk. utgöra 1 r:dr. Ar
det skäl, säger jag, att dessa obegagnade sedlar skola förstöras, utan
att förut hafva kommit allmänheten lill godo? Som de redan lig¬
ga färdiga, så behöfves det icke annat än Ständernes tillåtelse för
att i rörelsen utsläppa dem. De ligga qvar i Banken, emedan de
icke blifvit ulvexlade före den lid, inom hvilken skillingsedlars ut¬
gifning skulle upiiöra. Jag finner för min del icke lämpligt att
på delta sätt onödigtvis försvåra rörelsen. I Ulsk:s betänk, upgif-
ves, att dessa sedlars förstöring skulle medföra serskild kostnad.
Denna lärer man i alla fall icke kunna undgå, ty förbräunas må¬
ste de och, utan tvifvel, dessförinnan äfven öfverkorsas.
Jag förutsätter att samma kontroller, som vidtagas med för-
slitna bankosedlar, för att försäkra Banken derom att inga såda¬
na stanna i deras händer, hvilka hafva med förstöringen anskaf¬
fa; samma kontroller mäste jemväl vidtagas med de ifrågavar. sed-
lame fastän de förblifvit obrukade. Då blir kostnaden för Ban¬
ken förmodligen densamma. Det är R. o. Ad. bekant, att sedlar
förfärdigas i Banken liksom en handtverksvara, d. v. s. de beta¬
las stycketals, emedan man funnit sådant vara minst kostsamt.
På samma sätt som de tillverkas, förstöras de äfven. Bankens un¬
derstyrelse, men icke Fullmäktige, hafva yttrat sig om sältet alt
verkställa förstöringen, hvilket också Ulsk. antyder. Huru vet
Utsk. dä med säkerhet, alt någon besparing skall upkomma ge¬
nom de ifrågavar. sedlarnes tillintetgörande utan föreg:de utsläpp-
ning? Denna förutsättning måtte vara grundad på enskilda upgif-
ter och meddelanden.
Jag anhåller derföre hos R. o. Ad. om betänk:s återremitte¬
rande, på det att saken måtte komma i ett sä utredt skick lill
Ständerna, ali de fullständigt uplysas om fälla förhållandet. Jag,
såsom Bankofullmäktig, borde väl bättre än Utsk:s ledamöter ve¬
ta, huru sig härmed förhåller, men jag erkänner upriktigt, att de¬
taljerna äro mig obekanta. Saken har icke heller, såsom jag re¬
dan nämnt, blifvit af Bankofullmäktige slutligen pröfvad.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Det är visst icke nå¬
got tvifvel om, att det i allmänhet ansågs som en stor olägenhet,
serdeles hos allmogen, när sedlarne togos bort och de små silf-
vermynten sattes i stället; men hvad dessa skillingssedlar å Hoch
10 sk. beträffar, så får man komma ihåg, alt de lyda å valörer,
för hvilka allmogen i allmänhet är rädd, derföre att de vanligen
förblandas med sedlar af samma valörer, som fordom ulgåfvos på
dahr k:pr-mynt, ja, så rädd att man icke vill mottaga dem. Enär
härtill kommer att Sländerne en gång beslutat en tid, inom hvil-
Den 5 Februari.
327
ken dessa sedlar skola uphöra, kan jag för min del icke biträda
den åsigten, som vill ändra detta beslut. Jag tror att man bör
förblifva vid det som man en gång beslutat, och icke rifva det
åter upp.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Hr von Hartmansdorff
började sitt yttrande i ämnet med det tillkännagifvandet, att han
för sin del önskade småsedlarnes försvinnande ur allmänna rörel¬
sen; men då han derefter fordrar bibehållande af ifrågavar. små¬
sedlar å 10 a 14 sk. b:co så motarbetar han sitt förslå syftemål, alt
få bort alla slag af småsedlar, ty då, pä sätt BankoUlsk:s ut låt. N:o 9
innehåller, redan vid denna riksdag motion blifvit väckt om de smär¬
re sedlarnes, å 8, 12 och 16 sk., återinförande i allmänna rörelsen, så
är det klart, att om den förstnämnda sorten sedlar är i bruk intill nä¬
sta riksdag, så skall den omständigheten gifva en ganska god fö-
revänning, alt då ånyo väcka frågan om det sednare slagets åter-
utgifvande. Jag tror således att, om man verkligen vill afskaffa
småsedlarne, så måste man skaffa bort dem alla på en gång. Detta
hafva också Ständerna vid förra riksdagen på BankoUtsk:s förslag
beslutat, och det är således ett fel, i min tanke, att dessa sedlar
å 10 och 14 sk. ännu finnas qvar i Banken. De borde hafva
blifvit förstörda, men orsaken, hvarföre icke så skett, är den, att
skiljaktigheter yppat sig i afseende på sättet att lämpligast och
med minsta kostnad förstöra dem. Svårigheter hafva äfven yppat
sig i afseende på bokföringen af dessa sedlar, men jag tror att de
kunnat lösas inom Bankens öfver- och Understyrelse, och attsed-
larne derföre redan längesedan bordt vara förstörda; så hade ock
Utsk:s kansli- och fmans-afd. upfaltat frågan, och derföre beslutat
att till BankoUtsk. ingå med en skrifvelse om ofördröjlig verkstäl¬
lighet af R. St:s redan vid sisth riksdag fattade beslut, då några
motioner inkommo från Stånden, som tvungo afdtn att upskjuta
den beslutade åtgärden.
Det föt håller sig ock icke så, som Hr von Hartmansdorff an-
tydt, att BankoUtsk. icke skulle hafva någon slags ledning för be¬
dömandet af kostnaden för dessa sedlars förstöring, emedan åtskil¬
liga sätt alt åstadkomma densamma hafva blifvit Utsk. undersläl-
da, äfvensom åtskilliga invändningar blifvit gjorda mot en mera
summarisk förstöring af desamma.
Men jag tror, alt man väl skall hitta på något sätt, ulan att
med allt för stor omgång och för stora omkostnader, kunna verk¬
ställa förstöringen.
Alt utsläppa ifrågavar. sedlar i rörelsen skulle deremot be¬
stämdt medföra ganska betydliga kostnader med deras upräkning,
korsning m. m., när de, som förslitne, i Banken åter ingått, och
således tror jag att Utsk:s upgift i det hänseende är ganska rik¬
tig. Då härtill kommer hvad den siste talaren anfört, eller, alt
dessa sedlar af allmogen med ovilja eroottagas, så skulle det i
sanning kunna finnas besynnerligt, att då man i allmänhet vill
afskaffa alla slag af småsedlar, man ändå söker påtvinga allmän¬
heten sedlar, som den alldeles icke vill mottaga.
Jag anhåller att R. o. Ad. ville bifalla förevar, utlåt.
328
Den 5 Februari.
Hr Bogeman, Carl Adolf: Hr von Hartmansdorff upgaf
alt beloppet af ifrågavar. sedlar, som nu finnas i Banken, skulle
utgöra 1 mill r:dr. Utsk., som afgifvit detta betänk, under det
jag hade permission, har upgifvit, att det endast skulle utgöra
240,500 r;dr, och således lärer någon irring härutinnan hos Hr
von Hartmansdorff hafva upslått. 1 afseende på sjelfva saken är
jag af samma tanke som de tvenne sista talarne. Med anledn.
af hvad den siste värde talaren yttrat, och såsom ett tillägg
dertill, ber jag endast all få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på
den inkonseqvens, som ovilkorligen måste inträffa, om ett annat
beslut än det Utsk. föreslagit skulle fattas. Ständerna hafva nemi.
vid sisth riksdag beslutat, att dessa sedlar, från och med 1849,
icke vidare skulle utspridas. Betta beslut har redan blifvit tilläm¬
pad! och för dess fullbordande fattades endast att dessa sedlar blif¬
vit förstörda. Under åberopande af hvad nu anfördt är, anhål¬
ler jag vördsamt om bifall till Utsk:s utlåt.
Hr Björnstjerna, Osca r Mag n us Fr ed r., anförde skrift¬
ligen :
Mot de, aflysla skillingssedlarne har så ofta och så myeket
blifvit sagdt, att knappast någon torde kunna påyrka deras äter-
utgifvande, utan fara all anses såsom osnygghetens befordrare.
Då jag likväl föreställer mig att deras ersättande med silfver, dels
redan tillskyndat, dels kommer att förorsaka Banken en kännbar
förlust anser jag mig skyldig att söka detsamma ådagalägga.
Enl. mig meddelade uplysningar äro redan lill allmänheten
inlemnade 1,200,000 r:dr b:co. i s:ml af 8 och 1(5 sk:s valörer-
ne, och likväl voro ännu utelöpande, d. 31 sisth Dec., 1,205,000
r:dr b:co i skillingssedlar å ofärgadt papper.
Enär förutsättas kan, ali behofvel af de mindre myntsorter¬
na förblifver oförändrad!, torde äfven dessa återstående småsedlar,
inom kort blifva ersatta medelst silfvermynt, och derigenom in¬
dragningen af nämnde sedeisorier förorsaka en minskning i Ban¬
kens silfverfond af inalles 2,405,000 r:dr b:co. Antager man den
förr såsom rikligast ansedda proportion af 2 till 5 mellan metal¬
liska fonden och sedelstocken, så kommer derigenom en förminsk¬
ning af ej mindre än 3,GO0,OOO r:dr h:co alt ega rum i del ute¬
löpande rörelsekapitalet, en i sanning ganska känbar strypning,
hvilken, jemte den betydliga brist som deraf blefve en följd, i
den så beprisade bankovinsten, svårligen torde motvägas af kost¬
naden för småsedlarnes tillverkande eller af tillfredsställelsen att,
jemte den åldriga plånboken, på fickan bära ett renligare mynt i
en ny börs. Lägger man härtill, hvad vi troligen litet hvar er¬
farit, att silfverpenniugar af de högre valörerna oftare förekommit
i rörelsen, i samma män det mindre silfvermynlet blifvit mera
spridt, torde äfven denna ökade silfverullagning fä lillräknas skil-
lingssedlarnes afskrifning och vara en följd deraf, att mången an¬
ser det beqvämare, att förse kassan för dagen med blott metalliskt
mynt, sedan han ej längre kan deri hafva endast sedlar.
För närvar, finnes i Bankens metalliska fond en summa af
Den 5 Februari.
329
5,522,000 r:dr b:co utöfver det enl. Banko-regl:tel faststälda mi¬
nimum, men då derifrån drages värdet af de ännu oinlösta små-
sedlarne, återstår ej mer än 4,317,000 r:dr b:cos öfverskott, en
summa vida understigande beloppet af utelöpande sedlar, endast af
valörerne 32 sk. och 2 r:dr. Man torde således få förutsätta, alt
brist ej länge skulle uteblifva, såframt den beträdda banan alt er¬
sätta småsedlarne med silfver, blefve fullföljd blott till dessa bå¬
da sedelsorters indragande, hvilket man redan hör af mången på¬
yrkas.
Hvad serskildt vidkommer de till bålet dömda nya 10 och
14 sk:s-sedlarne, hvaraf ännu 240,000 r:dr b:co finnas i behåll,
anser jag dem utan olägenhet kunna i allmänna rörelsen utgif-
vas. Skulle något tvifvel verkligen finnas i landsorterne rör:de
deras gångbarhet, lärer det lätteligen häfvas medelst en allmän
kungörelse; — utgifter för deras behandling, dä de såsom förslit-
na till Banken åleringå, lärer ej heller vara af någon betydenhet.
Jag tror derjemte att de skulle blifva med ganska mycken begär¬
lighet emoltagne af allmänheten, och får till bevis derpå anföra,
att sedlar å 10 och 14 sk., hvilka, så länge andra småsedlar fun-
nos, voro så litet efterfrågade att, om jag ej misstager mig, de
nu återstående blifvit tillverkade år 1803, deremot uttagits lill be¬
tydligt belopp, sedan man endast hade valet mellan dem och silf¬
ver myn t. År 1848, t. ex., fans ej i omlopp mer än 12,000
r:dr b:co i 10 och 14 sk:s sedlar, då deremot 87,500 r:dr b:co
i dylika voro utelöpande år 1849.
Befarande att Bankens hvalf ej torde vara till den grad öf-
verlastade med silfver, att man ej kan blifva det qvitt på annat
sätt, får jag i motsats med ölsk. förorda ulgifvandet af ifrågavar.
sedlar å 10 och 14 sk., samt i följd deraf påyrka ullåt:s återre¬
mitterande.
Hr Akerman, Fredrik: Det är visserligen icke utan skäl
klagadt deröfver, att Ständerna hittills ådagalagt en serdeles in¬
konseqvens i sina beslut i de ärenden, som äro deras pröfning
och afgörande underkastade. Man hade hoppats att förändring i
denna inkonseqvens skulle inträffa, sedan riksdagarne återkomma
oftare, men beklagligen ser jag i dag ett ämne, vid hvars afgö¬
rande man hotar att fortfara med den gamla inkonseqvensen. Mån¬
ga strider föregingo, innan man beslöt, ali taga bort småsedlarne
ur allmänna rörelsen, och utbyta dem mot silfver. De som icke
gillade en sådan åtgärd bade många inkast att göra af mer eller
mindre betydande beskaffenhet. Man påstod, att silfret skulle va¬
ra ovälkommet för allmogen; att allmogen icke skulle kunna skil¬
ja emellan större och mindre silfverslanlar, med flera dylika före¬
speglingar. Nu har likväl silfvermyntet i st. f. småsedlarna varit
i allmänna rörelsen under loppet af två år, och lyckligtvit har
ingen enda af de förespeglade vådorna visat sig, utan man år i all¬
mänhet ganska belåten dermed. Nu vill man likväl icke vidhålla
detta en gång fattade beslut, utan vill utgifva en del småsedlar
330
Den 5 Februari.
af 14 och 10 sk. k:pr-mynt i allmänna rörelsen. Delta skulle ef¬
ter mitt begrepp innefatta en temligen stor inkonseqvens.
Den siste värde talaren har fästat upmärksamheten deruppå,
att det skulle vara vådligt för Bankens säkerhet och för myntvär¬
dets bestånd i fall dessa sedlar icke i allmänna rörelsen utsläpp¬
tes. Jag vill icke följa honom i de sifferberäkningar han upgjort,
enär jag icke har dem framför mig, men jag fäster mig endast
vid en omständighet, den nemi., att om vår realisation skulle stå
på så svaga fölter, att man behöfde i allmänna rörelsen släppa
ut ett par hundra tusen småsedlar å 14 och 10 sk. k:pr-m:t för
alt understödja den, då är det icke stort alt hålla på. Jag fruk¬
tar icke för dess bestånd, så framt man fortgår i en klok och
förståndig riktning, hvarföre jag har full borgen i nuvar. Banko¬
fullmäktiges sätt att gå till väga, hvilka efter mitt omdöme gan¬
ska visligen hafva förfarit. Denna farhåga må således icke bli
något skäl till att frångå förut fattade beslut. En talare har på¬
stått, att dessa sedlar alldeles icke äro populära, något som, då
fråga är om sadlar, icke bör fruktas. Delta visar sig dessutom af
det faktum, att under den tid, ända till år 1849, under hvilken
allmänheten egde att uttaga småsedlar, så blef denna rättighet
ganska flitigt begagnad. Vid sådant förhållande hemställer jag
om icke Ståndet skulle behaga förblifva vid det beslut, som vid
föregtde riksdag fattats, och såsom följd deraf nu bifalla delta
betänk.
Hr von Hartmansdorff: Hr Bogeman lärer icke hafva
hört hvad jag hoppas att öfrige ledamöter inom Ståndet förnum¬
mit, nemi. att jag i mina upgifter räknade 1 mill. skillingssedlar,
men icke 1 mill. r:dr, och att jag sedermera nämnde, att om sum¬
man utgjort 250,000 r:dr i st. f. 240,500, så, och enär 4 dyli¬
ka sedlar gå på 1 r:dr, hade i Banken funnits 1 mill. st. af så¬
dana småsedlar. Men låtom oss öfvergå till sjelfva saken. Man
säger att dessa sedlar på 10 och 14 sk. k:pr-m:t icke längre äro
välkomna eller ens användbara i den allmänna rörelsen. R. o. Ad.
torde likväl erinra sig, att i åtskilliga landskap är det vissa dags¬
verken, som betalas med 1 plåt r:gs, och denna plåt får man lät¬
tast genom att lill en sedel ä 10 sk. b:co lägga en kopparslant å
1 sk. r:gs. Således är detta sedelslag ganska användbart, vare sig
till betalning af 1 eller 2 plåtar r:gs eller 2 daler s:mt, som t.
ex. i Småland vanligen räknas. Genom 14 skillingssedeln, som
motsvarar 21 sk. ngs, får man, om en kopparslant å 3 sk. r:gs
lägges till, 24 sk. samma mynt, hvilket bevisar att icke heller des¬
sa sedlar äro i allmänna rörelsen oanvändbara_,_ äfven om allmän¬
heten i vissa landskap icke tycker om dem. Aro dessa sedlar icke
populära, så är det med dem icke samma förhållande, som med
impopulära personer, nemi. att man måste dragas med dem, an¬
tingen man vill eller icke. Sedlarne slipper man derigenom att
man vägrar deras mottagande. Således kan allmänheten af dem
icke blifva serdeles besvärad. Hvad Privatbankssedlarne beträffar,
så tror jag icke att heller de äro serdeles populära, men med
Den 5 Februari.
331
dem gör man äfvenledes sä, att om man icke har förtroende till
dem, så afslår man deras emottagande. Man säger att om ifrå-
gavar. bankosedlar ullemnades i allmänna rörelsen, så skulle man
hafva skillingssedlar qvar äfven vid nästa riksdag, då det vore fa¬
ra värdt att deras utrotande icke lyckades. För min del tror jag
att äfven om de obegagnade skillingssedlarne förstördes, så kom¬
ma dock de redan utsläppta af alla valörer, att vid nästa riksdag
ännu vara qvar i åtskilliga personers händer eller gömmor. Man
skulle då i alla fall lika litet hafva vunnit, deras fullständiga ut¬
rotande, som om Ständerna nu beginge den förmenta inkonseqven-
sen, att tillåta de färdiga sedlarnes utgående i allmänna rörelsen.
Jag kan icke finna alt det ligger någon motsägelse deruti, att
man nu beslutade att gå så saktmodigt som möjligt lill väga, och
undvika att taga tvära mått och steg, hvilka i allmänhet äro åf-
ventyrliga, och företrädesvis i frågor som röra penningeväsendet.
Det är icke mera jag för min del åsyftar. Att jag talar för den-
na sak, torde R. o. Ad. lätteligen finna icke utgå från något huf-
vudstadsintresse, icke heller från intresse för dem, som bo t. ex.
i Upsala eller å andra, med lättade kommunikationer, gynnade stäl¬
len, ty för dem är det lätt att, när som helst, få hvad slags mynt
de behaga. Jag talar här endast för aflägsnare landsorters behof
och bästa. Om jag deruti misstager mig, och om de Hrr, som
tillhöra landsorterna, icke finna skäl att göra afseende på mina
framställningar i detta ämne, så låter jag dem falla.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag har hört så många
talare yrka bifall, och jag delar fullkomligen deras åsigter, men
jag har icke hort någon af dem fästa upmärksamheten på en om¬
ständighet, som ger ökad anledn. dertill att raan må förblifva vid
hvad som nu är, eller förbud mot dessa sedlar. De utgåfvos år
1803, då gällde de lika med kopparmyntet, som till stor del ut¬
gjordes af poletler, hvilka då voro lika med r:gs. Stöde nu or¬
det banko på dessa sedlar, då voro de mera tydliga för allmän¬
heten. Jag, och många med mig, hafva varit i tillfälle att höra
huru allmogen protesterar mot dessa sedlar, emedan de icke för¬
stå deras valör. Då dessa sedlar en gång varit förbudna så vo¬
re det inkonseqvent om vi ånyo utsläppte dem i allmänna rö¬
relsen.
Ilr Aminoff, Joli. Fredr.: Sedan Hr von Hartmansdorff,
med sin stora kännedom om Bankens angelägenheter, så fullstän¬
digt utredt ifrågavar. ämne, borde jag blott instämma med ho¬
nom; men ämnets vigt fordrar alt äfven jag uttalar mina åsigter.
Det var ett fel hos R. St. då de fattade sitt beslut om up-
hörande af all tillverkning från Ranken af sedlar på 16, 12 oph
8 sk. b:co, alt icke vid samma tillfälle förklara — att jemte det
ofvannämnde redan färdiggjorda sedlar finge i rörelsen ullemnas
till och med år 1849 — äfven de sedlar, hvilka för flere år till¬
baka blifvit tillverkade och färdiggjorde på 14 och 10 sk:s valör,
också stodo uti Banken att erhållas till sistnämnde tid; och att
dessa sedlar på 14 och 10 sk. k:pr-m:t, icke böra förblandas med
332
Den 5 Februari.
de aftysta sedlarne å dahr k:pr-m:t. Genom en sadan åtgärd ha¬
de all förvillelse och missförstånd om hvad som är ajhjst och
icke ajlijst uphört; och jag är fullt öfvertygad derom, alt vid
1850 års början ej en enda ny sedel af dessa 14 och 10 sk:s va¬
lörer funnits qvarliggande i Bankens hvalf, utan deremot blifvit
spridda i den allmänna rörelsen.
Att den stora allmänheten ansett dahr k:pr-m:t och k:pr-m:ts-
sedlar vara under samma förhållande, i anseende till namnens
nära likhet med hvarandra, och på sådan grund icke velat emot¬
taga de sednare, eller k:prm:ts-sedlarne, är naturligt; också synes
Utsk. medgifva denna förblandning, och del var sä mycket mer
R. St:s skyldighet, att klart och tydligt uplysa allmänheten om skil¬
naden emellan dessa sedlar och om rätta förhållandet med de¬
samma, då man snart funnit med hvilken begärlighet dessa 14
och 10 sk:s sedlar blifvit emottagne, synnerligen sedan tillgång
på 16, 12 och 8 sk:s sedlar blifvit mer sällsynta.
En värd talare har sagt, att allmänheten icke vill emottaga
ifrågavar. sedlar å k:pr-m:t, och Utsk. har äfven delat denna åsigt,
ehuru ej i så bestämda ordalag: ålen månne denne värde talare,
och ledamöterne i Utsk., gifvit sig mödan uplysa de okunnige?
Under mine resor i flere provinser inom riket åren 1848,
1849 och 1850, har jag gjort den erfarenhet, att allmogen ser¬
deles klagade deröfver, alt småsedlar icke funnos i allmänna rö¬
relsen, samt att der man känt rätta förhållandet med ifrågavar.
sedlar, eller trott på min förklaring, hafva dessa 14 och 10 sk:s
sedlar blifvit med begärlighet emottagne, och del långt hellre än
det stora tunga kopparskiljemyntet.
De fördelar Banken skulle erhålla om i allmänna rörelsen
blefve utsläppte de redan färdiggjorde sedlar på 14 och 10 sk.
b:co, äro många, af hvilka jag blott vill nämna, att ett motsva¬
rande belopp af silfvermynt, efter 1830 års banklag, qvarstanna-
de uti Banken, samt dymedelst ökade dess metalliska kassa; och
att de sedlar på nämnde valörer, som af en eller annan orsak
förlorades, voro Banken till vinst, hvaremot hvarje förkommet silf¬
vermynt är en ren förlust för Banken.
Må man af detta mitt anförande ej hemta anledn. till den
slutsats, att jag vill återföra sedlar på de mindre valörerne i om¬
lopp, och derigenom förekomma silfvermynlets användande uti
allmänna rörelsen! Tvärtom är jag en varm vän för detta mynts
utspridande till de enskilda individerna inom samhället, samt har
i sammanhang dermed gifvit min röst såsom riksdagsman och så¬
som Statsrevisor uti Banken; men jag önskar, att man med Ban¬
kens angelägenheter handlar lika klokt och heräknadt, som hvarje
förståndig man gör med sina egna affärer, nemi. att, sedan alla
kostnader äro bestridda och afskrifna, draga all loflig fördel och
vinst af desamma; och det är icke välberäknadt af R. St., att lå¬
ta förstöra och förbränna färdiggjorda nya sedlar på 14 och 10
sk:s valör, till det betydliga sammanräknade beloppet af 240,500
ndr b:co.
Jag anhåller vördsamt om återremiss.
Den 5 Februari.
333
Frih. von Stedingk: Som jag var den inom detta rum,
som yttrade att dessa sedlar voro impopulära hos allmogen, så an¬
ser jag för min skyldighet att nämna, hvad jag dermed menade.
I fall man skulle kunna göra så som den siste värde talaren för¬
menat, att nemi., när man reser med skjuts, medhafvande ifråga—
var. småsedlar, hvilka i allmänhet med missnöje af allmogen emot-
lagas, söka att få en skjutsbonde att emottaga dem, så medger
jag, alt på detta sätt det vore väl möjligt, att åtminstone bibrin¬
ga en del af allmogen öfvertygelsen om dessa sedlars giltighet.
Helt annat förhållande inträder med dem, som hafva med allmo¬
gen att göra, som skola betala åtskilliga utgifter; det är då, som
allmogen icke vill emottaga dem, det är då de säga att de för¬
blanda dem med de förr ulgifna sedlarne å dalermynt. Det är en
stor skilnad att resa i landet och betala med dessa sedlar, eller
att behöfva nyttja dem för alt behöfva betala dagsverken, forlöner
m. m. Jag får dessutom fästa upmärksamheten derpå, alt om
man äfven antager att de äro så beqväma, i afseende på sjelfva
betalningen, emedan man genom deras sammanräkning med annat
mynt, kan åstadkomma flera olika valörer, så är det en sak som
icke kommer alt räcka så länge, ty efter 1 a 2 år äro dessa sed¬
lar obrukbara. Utan tvifvel vore det en olycklig inkonseqvens
om Ständerna icke nu bibehöllo det förbud mot dessa sedlars an¬
vändande i allmänna rörelsen, som vid förra riksdagen af dem
beslöts.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag vill för min del icke in¬
gå i undersökning om huruvida ifrågavar. sedlar äro mer eller min¬
dre populära. Jag tror det hvar och en bör inse, alt den tid då
först det mindre silfvermyntet sattes i rörelse, då voro srnåsed-
larne med begärlighet eftersökta, derföre att allmogen hade en
viss ovana att mottaga och i rörelsen begagna ifrågavar. silfver-
mynt. Denna ovana är nu afhulpen och obenägenheten mot silf¬
vermyntet har försvunnit. Jag tror att äfven om man vill ut¬
släppa dessa sedlar i allmänna rörelsen, skulle de icke eraottagas
med samma välvilja, som om deras förutvarande utgifvande varit
tillåtet intill dess icke mer af dessa sedlar i Banken återstode.
Men hvad jag för min del anser af högsta vigt, är att R. St. i
afseende på den financiella lagstiftningen fortgå med någon slags
konseqvens. Att den ena riksdagen besluta ett, och den andra
ett annat, innebär ett vacklande i åsigter, som mer än något an¬
nat kan föranleda fruktan för realisationens slutliga bestånd. Man
har yttrat, att del vore af vigt för Banken att, i st. f. att ut¬
släppa ett mot dessa 240,500 r:dr svarande silfvervärde, få i all¬
männa rörelsen utlemna de ifrågavar. papperslapparue. Jag tror
för min del, alt derest realisationen derigenom skulle sättas på
spel, så vore i sanning icke myckel värdi att hålla på densamma.
Jag ber dessutom få tillkännagifva, att jag för min del tror bä¬
sta sättet att göra realisationen beståndande, vara det att ställa så
till att silfret finnes i folkets fickor och icke i Bankens hvalf. Jag
skulle högeligen önska att en sådan åtgärd blefve vidtagen. At-
334
Den 5 Februari.
minstone hoppas jag att sedan en gång det kloka beslut, att af¬
lysa småsedlarne vidtagits allt påyrkande om dylika småsedlars
vidare förfärdigande icke måtte röna framgång. Det synes mig
tydligen vara af Hr Mannerskantz ådagalagdt att förstörandet af
de ifrågavar. sedlarne nu kunde verkställas med vida mindre
kostnad för Banken, än om de, en gång utsläppta i rörelsen, der¬
efter åter inräknades, hoplades i Imndtar, öfverkorssades, och i
det skick de då befunnos öfverlämnades åt förgängelsen. Jag tror
det vara af högsta vigt alt Ständerna konseqvent fortgå på det
sätt de en gång börjat i afseende på den financiella lagstiftningen,
och jag anser frågan om dessa 250,000 r:drs utsläppande i den
allmänna rörelsen, förutom hvad konseqvensen beträffar, vara af
högst underordnad vigt, hvadan jag icke kan annat än förordna
bifall till Utsk:s hemställan.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag utbeder mig blott
att få yttra några ord i anledn. af den mycket omordade konse¬
qvensen. Det ser ut så, som om, då man hade oturen att stanna
i minoriteten, man derföre vore nödsakad alt byta om öfverty¬
gelse, för att uprätthålla Ständernas konseqvens i besluten. Jag
och manga med mig anse och hafva alltid ansett att det mindre
sedelmynlet har varit ett ganska lämpligt bytesmedel för landet,
och jag är af den öfvertygelse att vårt folk älskade detta mynt,
och tror att man gjort orätt uti att göra ett ombyte härutinnan.
Jag inser icke heller i hvad sammanhang den mycket omtalade
realisationen står med denna sak. Man säger att silfvret är bäst
bevaradl då det finnes i folkets fickor. Nå väl, ransakom fic¬
korna, och vi skola komma i tillfälle att se om där linnes mer
silfver- än sedelmynt. Jemförom det utelöpande silfvermyntet med
beloppet af sedelmyntet, så får man väl se huru det slår in, om
man på det sättet vill bevara och skydda realisationen. Den hvi¬
lar på helt andra grunder. Jag tager för gifvet att Ständerna
förblifva vid hvad de en gång beslutat, och gör mig således icke
skyldig till någon slags inkonseqvens icke en gång i det fallet.
Men jag vågar hos Hr Frih. o. Landtm, samt H. Ståndet hem¬
ställa huruvida icke, då betänk. n:o 9 innehåller ett dylikt för¬
slag, sora rörer sedelmyntet i allmänhet, nemi. återutgifvandet
från Banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk., det vore lämpligare
alt omvända den ordning, sora BankoUtsk. här iakttagit, och så¬
lunda först afgöra utlåt. n:o 9 och sedan n:o 8. Jag tager för
gifvet att begge bifallas, men formen vore på så sätt bättre
bibehållen.
Hr Ribbing, Arvid: Då man har vädjat till dem, som
bo i landsorten, huruvida de voro mer eller mindre angelägna att
i allmänna rörelsen utbekomma de till ett visst belopp slagna
småsedlar, som i Banken förvaras, och då det icke är fråga om
alt slå några nya, så, och med kännedom om, att, i den lands¬
ort der jag bor åtminstone, äfvensom med kunskap om huru det
annorstädes sig förhåller, dessa sedlar äro ganska väl kända, hvar¬
om äfven man kan blifva öfvertygad genom det förhållande, som
Den 5 Februari. 335
Hr Björnstjerna gifvit oss kunskap om, att nemi. en stor mängd
af dessa sedlar med begärlighet blifvit uttagna, synes det mig
också vara klokt att använda de sedlar, som f. n. ännu finnas.
Man bör komma ihåg att här är fråga om småsedlar. I st. f. alt
tala om konseqvens m. m. dylikt, som gerna kan uteslutas, borde
man hålla sig endast till sjelfva saken. För min del skulle jag
tro alt dessa småsedlars utsläppande i allmänna rörelsen skulle
åstadkomma ganska mycken lättnad, och utgöra ett öfvergångs-
medel, hvarigenom sjelfva silfvermyntets obehaglighet, som på
många ställen upkommer derigenom att man ofta saknar detta bytes¬
medel, skulle motarbetas. Jag för min del tror icke att Baukens
säkerhet lider hvarken af det ena eller andra, då det är fråga om
ett så obetydligt belopp som detta, och förundrar mig öfver att
man kan i så hög kurs tala om en sådan fråga. Jag tillstyrker
att sedlarna måtte få ulgå enär de blifvit slagna.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då jag vid sist för¬
flutna riksdag var ledamot af BankoUlsk. och då, så godt jag för¬
mådde, sökte bidraga till det resultat, som sent omsider vanns, att
nemi. R. St. beslöto att för framtiden ingifvande af småsedlar icke
vidare skulle äga rum, så torde Ståndet ursäkta om jag uptager
några ögonblick för att vid denna vigtiga fråga uttala de åsigter
jag hyser. Denna fråga, i och för sig betraklad, är icke af sär¬
deles vigt, ly om det ifrågavar. beloppet af Bankosedlar utgår eller
icke, kan i hufvudsaken vara ganska likgiltigt, men deremot anser
jag principen vara af stor vigt, och ådagalägges redan af Banko-
Uisk:s näst efter detta följande betänk. n:o 9, hvaraf det visar sig
att fråga redan upslålt att åter i rörelsen utlemna de så nyligen
afskaffade 8, 12 och 16 sk. b:co-sedlarna. Det skulle vara en
ganska angenäm anleda, för dem, som önska dessa sedlars åter-
uptagande, om till en början det kunde drifvas igenom alt de i
Banken befintliga sedlar å 10 och 14 sk. b:co fingo utkomma.
Jag anser derföre vara angeläget för konseqvensens skuld, att dessa
småsedlar icke blifva i allmänna rörelsen utsläppta. En talare
har sagt, alt det skulle blifva en fördel för realisationen, om dessa
sedlar fingo utgifvas. Det måste anses som en irring, på sätt Hr
Akerman har ådagalagt, om man kan tro att detta obetydliga be¬
lopp kan utöfva det ringaste inflytande på realisationen. Hvad
saken i sin helhet beträffar, så ber jag att få fästa upmärksam-
heten derå att realisationen säkerligen icke på något sätt bättre
kan betryggas, än att så vidt möjligt söka utbyta sedelstocken mot
verklig valuta. Det är tvifvelsutan bästa sättet att betrygga rea¬
lisationen att man ställer så till, alt så mycket som möjligt af
denna valuta kommer i allmänhetens fickor. I anledn. af dessa
åsigter lifvas jag af det hopp att BankoUtsk. nu vid denna riks¬
dag måtte fortsätta den väg som är beträdd nemi. alt genom in¬
dragande af ännu en sedelvalör, till exempel 32 sk. b:co, fortgå
på den för hvarje klok Bankostyrelse utstakade bana. Jag anhål¬
ler att R. o. Ad. måtte bifalla detta utlåt.
Frih. Cederström, Rudolf: Upriktig vän af fasthet och
336
Den 5 Februari.
konseqvens i principer, äfvensom ej mindre upriktig anhängare
af den åsyftan, att silfver såsom skiljemynt måtte användas i all¬
männa rörelsen, får jag dock tillkännagifva, alt jag icke finner
dessa åsigter på något vis rubbas genom eli understödjande af
hvad Hr von Hartmansdorff framställt, hvilket endast åsyftade att
genom utspridande af ifrågavar. skillingssedlar, bereda någon lätt¬
nad under öfvergångsperioden till det af Ständerna vid förra riks¬
dagen antagne förändrade system. Om detta, jemförelsevis ringa
belopp af 240,500 r:dr, uti redan tillverkade, f. n. hos Banken
förvarade sedlar å 10 och 14 sk. b:co, finge användas, synes mig
nemi. på intet sätt sannolikt, att allmänheten deraf skulle föran¬
ledas tro det Ständerna förändrat system i afseende på användan¬
det af silfver såsom skiljemynt. Men oaktadt jag, på sättnämndt
är, för min del älskar se de smärre valörerne i silfver i st.
f. i sedlar, så måste jag sanningsenligt meddela att, enl. den
kännedom jag kan äga att åberopa, allmogens, åtminstone inom
flere provinser, allmänna tänkesätt i den vägen, innefatta en gan¬
ska stor böjelse för fortfarande användande af sedlar och icke för
silfver. Häraf har upkommit det förhållande att de ännu utelö¬
pande sedlarne a 8, 12 och 16 sk. b:co i det aldra längsta bibe¬
hållas i rörelsen, i st. f. att utbytas mot silfver. En stor del
dylika sedlar blifva härunder slutligen förslitne och kunna icke
mer, om de hos Banken företes, blifva antagne. På sådant sätt
gör Banken en obehörig vinst på den enskildes bekostnad; sådan
vinning böra ej Bankens Principaler åt densamma tänkas vilja
bereda. Om deremot de nu ifrågavar. sedlarne, som äro, jag med¬
ger det, något mindre begärlige än de å 8, 12 och 16 sk., blifva
tillgänglige, så torde innehafvaren af gamla sedlar å sistberörde
valörer, belåtne med alt sålunda få valuta för sina slitna sedlar,
utbyta dem mot de å 10 och 14 sk.; men just emedan de äro
mindre begärliga i sig sjelfva, skola de framdeles utan stor mot¬
vilja utbytas mot silfver. Ock del är ju dit man vill komma.
Men det sker bättre på lindrigt vis än med ett slags tvångsmål.
För min del tillstyrker jag alltså all R. o. Ad. mätte lyssna till
den af Hr von Hartmansdorff gjorda, samt af Hr Aminoff m. fl.
andre talare förtjenstfull! understödda framställning; de hafva, i
min tanka, i det väsendtliga, nöjaktigt utredt saken; och får jag
för min del följaktligen förena mig i anhållan om återremiss af
ifrågavar. utlåt.
Hr Mannerskantz: I anledn. af hvad under diskussionen
förefallit, anhåller jag att få göra ett par tillägg. Man har här
talat om inkonseqvensen och sagt, att den icke skulle finnas, om
man afslår eller återremitterar delta betänk. Ständerna heslöto
likväl vid förra riksdagen ej blott alt sådana sedlar icke fingo från
Banken utgifvas längre än till 1849 års slut; ulan ock att de
derefter skulle förstöras. Om nu deremot beslötes icke allenast alt
de ånyo skulle utgifvas, men äfven att de ej behöfva förstöras så
mätte väl detta utgöra en bestämd och dubbel inkonseqvens i be¬
slut.
Den 5 Februari.
337
slut. Dernäst liar man talat om att efter de en gäng voro för¬
färdigade så borde de begagnas. Efter hvad jag tror mig veta,
förhåller det sig med förfärdigandet af dessa sedlar så, att Stän¬
derna vid 1800 års riksdag beslöto, alt inga sådana sedlar finge
förfärdigas längre än till oell med det eller något derefter följande
års slut, jag kan icke så noga upgifva hvilket. Men hvad gjorde
man då? jo, man tillverkade eli så stort antal sedlar, att de ända
hittills blifvit bibehållna och bibehållna genom en eludering af
Ständernas verkliga mening i denna fråga, om ock beslutets bok-
stafliga innehåll derigenom icke blef öfverträda På samma sätt
skalle troligen komma att tillgå hädanefter. Genom den svårighet
alt få dessa sedlar förstörda, som man i Banken har framställt,
bereder man sig en möjlighet att framgeut få bibehålla både
dessa och andra småsedlar, ty efter min åsigt blir en gifven följd
af beslutet om dessa småsedlars bibehållande, att män får de an¬
dra åter, åtminstone är det sannolikt. Dernäst får jag nämna i
afseende på den svårighet, med hvilken de skulle mottagas i all¬
männa rörelsen, att alla BondeStts ledamöter inora Utsk. voro
ense derom, att dessa sedlar icke gerna moltogos i rörelsen. Vi¬
dare har man, hvad den financiella sidan af saken beträffar, trott
att realisationen skulle betryggas genom dessa sedlars utsläppande
i allmänna rörelsen. I den delen vill jag icke ingå i någon veder¬
läggning emedan det skulle blifva alltför vidlyftigt, och dä den
ledamot, som yttrat denna sats, likasom jag, är ledamot af Banko-
Ulsk., får jag tillfälle att pä annat ställe bemöta hvad han i detta
afseende sagt.
Hr Björnstjerna: Flera talare hafva till vital migatt hafva
påstått, att förstörandet af dessa småsedlar, utgörande ett belopp
af 240,000 r:dr, skulle medföra någon våda för realisationens be¬
stånd. Något så löjligt tror jag mig icke hafva yttrat. Jag har
sökt ådagalägga det inflytande på realisationens bestånd, som möj¬
ligen indragandet af alla sedlarna, upgående till ett belopp af
2,400,000 r:dr, derpå kunde utöfva, men icke vidrört det obe¬
tydliga inflytande dessa 240,000 r:dr kunna åstadkomma. Man
har sagt alt lämpligaste sättet till att betrygga realisationens be¬
stånd, vore att utsprida sä stort antal silfvermynt, som möjligt i
allmänna rörelsen. Huruvida detta kan ens långt utsträckas, tror
jag vara ådagalagdt genom hvad jag förut yttrat, att nemi', om
endast sedlarne på 2 r:dr, och på 32 sk. b:co skulle ersättas af
silfver, så komme Bankens silfverfond betydligen att medtagas.
Jag tror att omsilfret sprides allmänt, så att hvar och en får
sin förmögenhet i handom, så kommer Staten förr eller sednare
att göra bankrutt, hvilket icke kan vara förmånligt för landet.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed vara fulländad, hem¬
ställde II. Ex. Hr Frih. och Landtm, om R. o. Ad. behagade bi¬
falla BankoUtsk:s förevar, utlåt., och besvarades denna propos. med
starka ja, blandade med många nej; hvarpå H. Ex. förklarade det
han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
3 H. 22
338
Den 5 Februari.
Då härvid ropades på votering, anmälde sig och yttrade
Hr Bråkenhjelm: Ehuru jag förut yttrat mig vara an¬
hängare till de åsigter, som af den ledamot hvilken begärt vote¬
ring, hysas, hemställer jag likväl till honom, huruvida han icke
skulle vilja afstå derifrån, enär han och jag troligen befinna oss
uti minoriteten.
Br Björnstjerna: Så framt jag är den enda, som begärt
voteiing och härutinnan icke blifver understödd, så afslår jag
derifrån.
Hr Aminoff tillkännagaf, att äfven han begärt votering och
icke ville derifrån afstå.
Uplästes lill justering och godkändes följande förslag lill vo-
ter:s-propos.:
Den, som bifaller BankoUisk:s utlåt. n:o 8, i anledn. af väckt
motion om utgifvande i allmänna rörelsen af det i Banken qvar¬
varande förråd af sedlar ä 14 och 10 sk. kopparmynt, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinnes nej, kommer BankoUtsk:s förenämnde utlåt, att på grund
af de deremot gjorda anmärkn:r återremitteras.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 73.
Nej — 65.
Föredrogs och bifölls BankoUtskis d. 1 dennes f. m. på bor¬
det lagda utlåt. n:o 9, i anledn. af väckt motion om ålerutgif-
vande från Banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Cederström,
Rudolf, Hr von Troil, Sam. Gust., m. fl. ledamöter, ånyo
på bordet LagUtsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
n:o 4, i anledn. af verksläld granskning af B. St:s Just.Ombudsm:s
vid innevar. riksmöte aflemnade allmänna redogörelse, för åren
1848 och 1849 afgifna berättelser, äfvensom cmbetsdiarier och
registratur.
Äfvenledes föredrogs, men lades på begäran af Frill. Ben¬
net, Carl Stephan, och Frih. Cederström, Rudolf, ånyo
på bordet Ridd.Utskis d. 1 dennes f. m. första gången bordlagda
mern. n:o 3, i anledn. af väckt fråga om ombyggnad af flyglarne
å Riddarhusgårdcn.
Föredrogs Ridd.(Jtsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet lagda
mern. n:o 4, ang:de prolongation af Lieulenanten Linds hyres¬
kontrakt.
Den 5 Februari.
339
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då det förra betänk, be¬
gärdes på bordet, så anser jag nödigt att äfven det förevar, bord-
lägges; ty om R. o. Ad. skulle besluta att upföra de föreslagne
byggnaderna, så ginge del vål icke an, alt på 4 år uthyra de
lägenheter, som skulle nedrifvas.
Frih. Bennet, Carl Stephan: Det betänk, som Ridd.-
Direktrn inkommit med, har lill föremål en af Direkhn gjord an¬
mälan att få uthyra en del af å Riddarhusgården befintliga lägen¬
heter lill 11 r Fahnjtinkaren Lind, hvarvid det vilkor blifvit fasl-
slälldl, alt en upsägningstid af 6 månader är utsatt, ifall det be¬
slut skulle fattas att tomten skulle blifva ombyggd. På. grund
häraf anser jag att R. o. Ad. kan bifalla della förslag utan afse¬
ende på det nyss förut föredragna.
Hr von Hartmansdorff: Jag har läst Ridd.Utsk:s mern.,
men har det icke i handom, emedan deraf blott finnes det skrifna
bordsexemplaret. Jag kom icke ihåg att det förbehåll, som Frih.
Bennet omnämnt, deruti fanns, men dä det finnes, så har jag
icke något emot att mern. afgöres.
Uppå härefter framsläld propos. biföll R. o. Ad. Ridd.Ulskts
förevar, mern. n:o 4.
Föredrogs och bifölls Ridd.Utsk:s d. 1 dennes f. m. på bor¬
det lagda mern. n:o 5, angtde qvartals anordning af f. d. Ridd.
Fiskalen Falkenbergs gratifikation.
Anmäldes och lades på bordet:
Coust.ölsk:s mera. n:o 5, med upgift å de af samtlige Riks-
Sl:n vid innevar. riksdag godkände grundlagsändrings förslag;
BankoUtsk:s berättelse n:o 10, ang:de R. St:s Banks styrelse
och förvaltning; och
LagUtsk:s betänk. n:o 5, i anledn. af väckt motion om an¬
tagande af ny allmän Civil-lag.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-ntdr. från
PresteSt. af d. 22, 25 och 29 sisth Januari samt från Borgare-
och BondeStm af samma dagar samt d. 1 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
22*
340
Den 8 Februari.
Lördagen den 8 Februari 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 1 och 5 dennes samt pleni
prot:n för d. 25 sistl. Januari f. och e. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. von
Knorring, Wolrath, såsom ledamot af Bevil!n:sUtsk., begärt
och erhållit 3:ne veckors ledighet ifrån d. 10 dennes, samt an¬
modade Hrr Elektorer alt sammanträda till val af ny Ulsk:s leda¬
mot under ledighelstiden.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: 47 § Riksd.Ordn. innehåller:
”Uti plena föredragas först de för RiksSt:n gemensamma ärender
och sedermera hvarje Stånds enskilda, alla i den ordning de,
hvart slag för sig, inkommit så framt ej Stånden derom annor¬
lunda förordna.” Det år således uppenbart, att först skola före¬
dragas de allmänna ärendena i den ordning, de till Ståndet in¬
kommit, och derefter Ståndets enskilda ärenden uti enahanda ord¬
ning. Då nu emedlertid på dagens föredragn:s-lista under n:o 3
blifvit upfördt ett Ståndets enskilda ärende, framför flere allmänna,
får jag på grund af åberopade grundlags § anhålla, att detta mål
måtte blifva flyltadt sist å föredragms-listan.
I anleda, häraf yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att det
icke undfallit hans upmärksamhet, att Ridd.Utsk:s ifrågavar. meni.
rätteligen, jemlikt 47 § Riksd.Ordn., icke bordt, der det nu före¬
kom, utan sist å föredragms-lislan uplagas, men att, då denna
oriktighet icke kommit till lians kännedom innan föredragms-
lislan redan var i Riddarhussalen upspikad, H. Ex. ansett sig icke
böra deruti anbefalla förändring, utan alt rättelse derutinnan bor¬
de bero på anmärkn. och det beslut, som Ståndet i anleda, deraf
behagade fatta; hvarjemte 11. Ex. nu hemstälde om R. o. Ad.
ansåge Ridd.Ulsk:s mern. n:o 3 böra nedflyttas till sisla rummet
å dagens föredragms-lista.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Allm. Resv. o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth Janu¬
ari och 5 dennes på bordet lagda utlåt. n:o 25, i anledn. af väckt
motion om utfärdande af köpings privilegier för Wrigstads by i
Jönköpings län.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: När detta betänk, förra
gången föredrogs, bestred jag dess antagande, och om ingen af
Ståndet nu yrkar bifall å det sednare utlåt., torde jag icke be-
Den 8 Februari.
341
höfva uprepa de skål jag då anförde, utan anhåller endast, det
llr Frih. o. Landtm, ville framställa propos. på afslag.
Hr Brakel, Gust. Mauritz: I sista plenum yttrade Hr
von Hartmansdorff, att, i händelse Wrigstadboerne önskade sig
köpingsprivilegier, de hade att gå den vanliga vägen, nemi. att
med ansökning derom vända sig lill Landshöfd:n i länet och så¬
medelst få ärendet understäldt K. M:s pröfning. Visserligen kunna
de på delta sätt erhålla nämnde privilegier, men allmogen har
uti grundlagarna sig förvarad en annan väg, hvarpå de kunna få
sina önskningar framförde till K. M., nemi. att genom sina riks¬
dagsfullmäktige anhängiggöra besvären hos R. St., och sålunda få
dem framförde lill Konungen. Enskild riksdagsman ifrån orten
har, uppå anmodan af (lere derstädes boende hemmansägare af
allmogen, väckt ifrågavar. motion, och då nu R. St. hafva till¬
satt ett serskildt Utsk., hufvudsakligen för att pröfva allmogens
besvär, synes mig äfven denna vara en ganska lämplig väg för
Sveriges allmoge alt få sina besvär framförde lill Konungen. Detta
i fråga om sättet. Hvad åter angår hufvudsaken, så bekänner
jag, att jag icke har någon närmare kännedom om ortens behof
af privilegier för Wrigstad by såsom köping, men det synes mig ostri¬
digt, att sådane skola befordra ortens välmåga, då derigenom be-
redes tillfälle för allmogen all dels afyttra de produkter, de kun¬
na åstadkomma, och dels tillegna sig dera, de behöfva. Dessutom
lärer väl ingen bestrida, att alla de omkostnader, all den tid och
allt det arbete, hvilka användas på transporter, kunna nedläggas
i mera produktiva företag. På dessa skäl anhåller jag om bifall
till betänk., hvilket lärer vara bifallet af Borgare- och BondeSl:n.
Gr. Mörner, Carl: Såsom närmare bekant med lokalför¬
hållandena i fråga om Wrigstad by, och med det här framställda
förslaget, torde äfven jag få yttra mina åsigter i ämnet. Obestrid¬
ligen är denna by den lämpligaste af alla såsom handelsplats,
emedan flere vägar der sammanstöta och trafiken der är betydlig,
samt stället är aflägse från Släder. Inom byn finnas redan en
läkare, ett apothek och ett postkontor, 2 handlande och 14 å 15
handtverkare. Detta förhållande tyckes äfven ådagalägga, alt den
af K. M. utfärdade Handels- och Ilandlverkare-förordning med-
gifver så beskaffade personer, att idka näring, hvarhelst de det
åslunda, blott afståndel är 3 mil från Därmaste stad. Således
synes intet hinder förefinnas för hvilken som helst, den der är
dertill qvalificerad, att inom Wrigstad by nedsätta sig för idkande
af handel och handtverk. De af Utsk. såsom stöd för den un¬
derd. framställningen, anförda skäl, nemi. underlättad afsättning
af landtmanna-produkler och inköp af sådana, synas böra förfalla
vid betraktande deraf, att Länsstyrelsen äger bestämma om en
eller flere lorgdagar i veckan må inora byn tillåtas till befor¬
drande af omsättning med landlmanna-produkter. På grund häraf
anser jag den underd. skrifvelsen obehöflig, och delar R. o. Ad.
dessa mina åsigter, tror jag några olägenheter för orten icke up-
342
Den 8 Febrita rr.
stå, enär de ifrågasatte privilegierna kunna erhållas på en helt
annan väg, i fall de belinnas nödige och nyttige.
Hr von Hartmansdorff: Af Utskrs belänk. inhämtas, alt
motioner i enahanda syfte blifvit väckte vid 1810-41 och 1844-45
årens riksdagar, men Utsk. bar icke omnämnt, att Wrigstads bya¬
män eller angränsande orters innebyggare hafva mellan eller ef¬
ter desse riksdagar inkommit till K. M. med anhållan om köpings
privilegier för byn. Hvad kan orsaken härtill vara. Utan tvifvel
liar underlåtenheten ali vända sig omedelbart lill vederbör, myn¬
dighet härrört från de sökandes misströstan om understöd på den
rättaste och genaste vägen. Hvarföre vända de sig till R. St.?
sannolikt af det skäl, att de på denna väg hoppas vinna hvad,
som icke skulle lyckas på en annan. Således förutsätter man,
att R. St. skola förorda, hvad ingen annan vill hos K. M. till¬
styrka. Ar det skäl för R. St., att befatta sig med dylika ärender?
Till stöd för bifall å Utskrs belänk. har man anfört, att genom
byns förvandling till köping skulle afsåttningen af produkter under¬
lättas, emedan man i sådant afseende icke behöfde forsla dem lill
närmaste stad, men månne afsåttningen blir större, derföre att
byn Wrigstad får namn, heder och värdighet af köping? Jag tror
icke alt allmogen derigenom får afyttra mera än nu. Tillska¬
pande af köpingar och släder har hitintills icke medfört någon
serdeles nytta, enär man ännu ser dem i samma usla skick,
hvari de befunnos innan de erhöllo sina privilegier. Jag tror
dessutom, att R. St. böra vara nogräknade om sitt förord och att,
förr än vederbör, blifvit hörde i ämnen af så enskild beskaffenhet
som det förevar., ple icke böra lemna några rekommendationer.
Hr Brakel har nämnt, att Borgare- och BondeSt:n skola bi¬
fallit belänk. men han har icke talat om det 3:e Ståndet, hvilket
förmodligen lärer betyda, att detta Stånd afslagit betänk, hvilket
jag äfven tillstyrker R. o. Ad. att göra. Emedlertid torde Ridd.-
Sekret. uplysa, hvad utgång frågan i de öfriga Stånden fått.
I anledn. häraf tillkännagaf underl. Ridd.Sekret. att enl.
ankomne prot.uldr. BorgareSt. afslagit och BondeSt. bifallit Utsk:s
utlåt., men att underrättelse om PresteSt:s beslut ännu icke er¬
hållits.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Då jag inom Utsk.
med min röst bi träd t förslaget torde det tillåtas mig, redogöra för
det skäl, som dertill föranledt mig, hvarvid jag först måste till
besvarande uplaga Hr von Hartmansdorffs yttrande, att det före-
fölle honom besynnerligt, det innevänarne inom Wrigstad by icke
under tiden emellan de sedan år 1840 inträffade riksdagar till
K. Bef:h:de i länet inkommit med ansökning om erhållande af
köpings privilegier för byn. Jag medgifver detta, men detta lä¬
rer väl ej utgöra något hinder för R. St. att tillstyrka deras bil¬
liga begäran, då de nu genom riksdagsfullmäktigen för orten fram-
stält en sådan, åtföljd af en temmeligen talrikt undertecknad peti¬
tion. Såsom stöd för sin anhållan hafva de åberopat hvad Hr
Den 8 Feb mari.
343
Brakel redan uplyst, nerol, alt handeln inora hyn under sednare
åren betydligt tilltagit, och att en mängd handtverkare sig der
nedsatt. Det vore således af särdeles vigt för dem, att byn er-
hölle köpings privilegier, helst de derigenom berättigades deltaga
i riksdagsmannaval m. fl. förmåner, hvilka åtfölja dylika privile¬
gier; hufvudskälet för deras åslundan, är dock enl. hvad mig blif¬
vit raeddeladl, att under de för byn nu bestämda lorgdagar be¬
tydliga oordningar inträffat, och då någon kronobetjening icke
finnes på stället, önska innevånarne ofvannämnde privilegier för
alt derefter kunna åstadkomma en ordentlig polis-styrelse och så¬
medelst vinna ordning och skick inora deras samhälle. Jag vå¬
gar således tillstyrka bifall till förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Om inom Wrigstad by en ord¬
ningsman erfordras, lärer K. Bef:h:de i länet icke förhindra att
en sådan der anställes, utan att köpings privilegier behöfva med¬
delas byn. Skulle likväl R. St. förorda motionen, och sålunda
hos Konungen anhålla om dylika privilegier för Wrigstad by,
hvad ldefve väl följden deraf? Utan tvifvel den, att Konungen
icke kunde pröfva R. Sits underd. framställning förr än Landsh.
i länet blifvit uti ämnet hörd. Om vidare Landsh. uti sitt utlåt,
på goda skäl, afstyrker de ifrågavar. privilegiernas beviljande, och
Konungen på grund deraf afsloge R. St:s framställning, så hade
ju de förlupit sig, om jag får begagna detta uttryck, eller gått
för raskt tillväga. Bör man äfventyra sådant för alt vara hvar
och en lill behag, som önskar att få något framfördt till Konun¬
gen. Mig synes bättre att genast afstå än att understödja orig-
liga framställningar eller sådane, om hvilka man icke vet, huru¬
vida de äro välgrundade eller icke.
Hr Printzensköld, Carl: Allt sedan 1809 års statsskick
antogs, hafva R. St. vid hvarje riksdag varit besvärade med mo¬
tioner i ämnen, hvilka aldrig bort komma under R. Sl:s pröfning,
och det vill synas, sora, på sätt Hr von Hartmansdorff ganska
rigligt anmärkt, man icke skulle äga förhoppning att lyckas i frå¬
gor, om de blifvit väckte eller anhängiggjorde i den ordning la-
garne föreskrifva. Jag kan icke undertrycka den tanken, att i
ämnen af den beskaffenhet, som det förevar, och dermed likartade,
hvilka röra landets allmänna hushållning, det är R. St. fullkom¬
ligt omöjligt att äga den sak- eller lokal-kännedom, som erfor¬
dras för ali derutinnan fatta ett rigtigl och ändamålsenligt beslut.
Så skall äfven nu blifva händelsen, enär de Hrr, hvilka tala för
bifall lill Utsk. beslut, icke grundat deras öfvertygelse på en å
stället inhemtad kännedom om hehofvet af köpings privilegier för
Wrigstad by, ulan så lill sägandes endast på hörsagor eller up-
gifter af några få af BondeSl-.s ledamöter, hvilka kunna vara i
frågan interesserade. Enl. min åsigt bör således frågan i dess
närvar, skick icke komma under K. M:s pröfning. Vill allmogen
inom orten söka köpings privilegier för Wrigstad by, och såme¬
delst söka bereda sig de förmåner, hvilka med dessa privilegier
åtfölja, så är vägen för en dylik ansökning så tydligt i lagarne
344
Den 8 Februari.
utstakad, att jag anser motionären saknat allt fog, att rned frågan
besvära R. St. Finna auktoritcterne, hvilka tvifvelsutan af Rege¬
ringen icke leranäs ohörda, nödigt och nyttigt, alt Wrigstad hy
förvandlas till köping, så lära de icke underlåta att lemna sitt
tillstyrkande. I motsatt fall måste de af pligt mot Konung och
fädernesland afstyrka ansökningen. Derigenom kommer frågan i
det fullständiga skick, att Regeringen kan fatta ett på verkliga
förhållandet grundad! beslut, men ingalunda uti frågans närvar,
skick, hvarföre jag förenar mig med Hr von 'Hartmansdorff i an¬
hållan, att R. o. Ad. måtte afslå betänk., och detta så mycket
heldre som, i händelse R. St. bifalla detsamma, och saken sålunda
underställes K. Al:s pröfning, följden deraf blir, att, om K. M.
icke finnér skäl att lemna sitt bifall deråt, R. St. måste anses
hafva förlupit sig.
Hr Brakel: Ulsk. har i sitt betänk, icke föreslagit, all R.
St. skola afgöra, huruvida köpings privilegier må Wrigstad by be¬
viljas, utan endast hemställt, att R. St. ville hos K. AI. anhålla,
det K. Al. mätte låta anställa undersökning om behofvet af dy¬
lika privilegier för byn och att, sedan dylik åtgärd blifvit vidta¬
gen, lemna frågan den handläggning, hon kan påkalla. När un¬
der mångfaldiga riksdagar motioner i detta ämne blifvit väckte,
hvilka varit understödde af ett större antal personer från de in¬
till Wrigstad by angränsande härader, och R. St. hafva ett ser¬
skildt Ulsk., hvars åliggande det är att uptaga allmogens besvär,
så kan jag ieke finna annat än lämpligt, att R. St. ingå till K.
AJ. med en så beskaffad hemställan som den här föreslagne.
Gr. Lagerbjelke: Då Utsk:s förslag innehåller bland an¬
nat, att, ”sedan vederbör, blifvit hörde, K. Al. ville vidtaga den
åtgärd” etc. torde det icke sakna interesse att lära känna, hvad
vederbör, kunna komma att yttra. Ett sådant tillfälle är äfven
för handen emedan Landshöfd. i orten, hvilken väl är en af ve¬
derbör., yttrade sig i ämnet vid 1844 års riksdag, och jag anhål¬
ler derföre, att Hr Bergenstråles yttrande i denna fråga vid nämn¬
de riksdag måtte blifva upläst.
I anleda, häraf nplästes följande, i fråga om en köpings an¬
läggande vid Wrigstads gästgifvaregård, uti R. o. Ad:s plenum d.
5 Octob. 1844 afgifna yttrande af Hr Bergenstråle, Claes
G a b r.:
”Då jag hör att fråga är om Wrigstad, så anser jag det vara
min skyldighet alt nämna några ord i anleda, af hvad Frih. Ha¬
milton yttrat. Frågan lärer vara af Ulsk. tillstyrkt, att hänskju-
tas till vederb:s undersökning. Den kommer då äfven lill Landsh.-
emb. och jag får då tillfälle att yttra mig. På förhand får jag
likväl uplysa, att jag tror det icke på många år ännu kunna
komma i fråga alt inråtta en köping uti Wrigstad. Alla de bygg¬
nader, som finnas vid Wrigstad tillhöra tvenne gästgifvare, och
det lärer väl icke vara någon anleda, att inrätta en köping på ett
ställe, der man saknar både husrum och trafik och allting,”
Den 8 Februari.
345
Gr. Björnstjerna: Enl. de af motionären lemnade uplys-
ningar har Wrigstad hy först efter år 1845 blifvit en större han¬
delsplats och således undergått en betydlig förändring, sedan Hr
Bergenstråle afgaf dess uu uplåsta yttrande. Då inom byn finnas
2:ne handlande och 14 ä 15 handlverkare, med ett ord allt hvad
som erfordras för en vanlig köping, synes allt skäl vara, alt bi¬
falla Utsk:s förslag.
Hr Pr i n I ze n sköl d: Om, såsom här blifvit upgifvet, Wrig¬
stad hy undergått den förändring efter år 1844, alt behofvet kräf-
ver en köpings anläggande derstädes, så bet villar jag ingalunda,
all, om allmogen inom orien vänder sig till K. Bef:h:de och med
bevis styrker verkliga förhållandet, K. Bef:h:de icke skall under¬
låta, att efter tagen närmare kännedom om de upgifter, samma
allmoge meddelar, öfverlemna till K. AI. saken, åtföljd af till-eller
afstyrkande, hvarföre jag ånyo anhåller, att betänk, såsom lill
intet gagnande målte afslås.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har den tillfredsstäl¬
lelsen, alt i denna fråga kunna förena mig i de af den siste ta¬
laren yttrade åsigter, och jag gör det destoheldre, som jag af leda¬
möter inom R. o. Ad., hvilka äro inom orten bosatte, erfarit,
alt önskan, det Wrigstad by må undfå köpings privilegier, icke
är serdeles allmän. I öfrigt tror jag, all om dylika privilegier
verkligen böra byn tillerkännas, måste ansökning derom göras hos
K. M., och af sådan anledn. afslår jag betänk.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarpå H.
Ex. IIr Frih. o. Landtm, framstälde propos. till bifall å Utsk:s
utlåt., samt, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka nej,
blandade med ja, hemslälde om R. o. Ad. behagade afslå det¬
samma, och då härvid ropades starka ja jemte några nej, förkla¬
rade det han ansåg denna sednare propos. besvarad med öfver¬
vägande ja.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet lag¬
da utlåt. n:o 4, i anledn. af verkstäld granskning af R. St. Just.-
Ombudsm:s vid innev. riksdag afiemnade allmänna redogörelse, för
åren 1848 och 1849 afgifna berättelser, äfvensom enrbetsdiarier
och registratur.
Frih. Raab, Adam Christian, anförde skriftligen:
LagUtsk:s i 33 § 2 mom. Riksd.Ordn. ålagda förbindelse, alt
pröfva Just.Ombudsm:s allmänna redogörelse och årliga berättelser,
samt med utlåt, deröfver till R. St. inkomma, har, efter min före¬
ställning, endast för ändamål att gifva RiksStm en öfversigt af
de ämnen, å hvilka deras Just.Ombudsm. fästat upmärksamheten
och en ledning för deras omdöme huru han upfyllt sitt kall. Ett
sådant utlåt, kan ej omedelbart leda lill något R. St:s beslut, dess
diskuterande således ej till något ändamål.
Derföre och då utsläppandet på diskussionens allmänning af
346
Den 8 Februari.
de frågor och de principer, som utlåt, med åtföljande reservatio¬
ner framställer, torde vid detta tillfälle snarare leda till deras in-
veckling, än utveckling, föranlåtes jag föreslå II. R. o. Ad. att,
utan tidspillan, vidtaga den åtgärd, som hvarken kränker den enes
eller andres mening, nemi. att, på sått R. St. vid sisth riksdag
behandlade detta ärende, lägga utlåt, till handlingarne, utan att
deröfver uttala något omdöme.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
ansåge öfverläggningen fulländad, ropades ja, men derjemte an¬
mälde sig och yttrade
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Min afsigt är in¬
galunda att föranleda någon invecklad diskussion i detta vidlyfti¬
ga ämne, och jag anser icke heller lämpligt, att R. o. Ad. inlå¬
ter sig i någon debatt öfver de principer, som i reservationerne
till IJlsk:s betänk, blifvit framställde, men jag tror dock att det
är R. o. Ad:s rättighet och pligt, att uttala ett omdöme öfver
Utsk:s betänk, och Just.Ombudsm:s förvaltning af dess embete,
hvilken der varit föremål för granskning. I sådant afseende an¬
håller jag, alt få instämma med Ulsk. derutinnan, att Just.Om-
budsm. med ganska mycken nit och omsorg skölt sin befattning.
Men han har i ett afseende gått längre, än hvartill han varit be¬
rättigad. Han har nemi. icke inskränkt sig till endast ett all¬
mänt omdöme öfver lagskipningen inom landet, utan han har äf¬
ven ingått i en detaljerad granskning af flera de beslut, som blif¬
vit fattade af Högsta Domstolen. Jag tror dock att en sådan
granskningsrätt icke tillkommer denne embetsman, ty jag förestäl¬
ler mig, att han icke kan ega vidsträcktare rätt i detta afseende
än hans principaler, R. St. Enl. 90 och 104 §§ R.F., äro R.
St. förbjudne, alt ingå i öfverläggning och pröfning om domare¬
maktens beslut och åtgärder, och vid sådant förhållande lärer väl
icke eller Just.Ombudsm. kunna tillerkännas en rättighet, som ic¬
ke tillkommer dem, hvilkas ombud han är, eller med andra ord,
ombudet ega vidsträcktare rättigheter än hufvudmannen. I öfrigt
förenar jag mig med Hr Weidenhjelm i dess reservation, i hvad
den angår bedömandet af Hr Just.Ombudsm:s verksamhet.
Hr Ribbing, Arvid: Hr Frih. o. Landtm:s framstälda pro-
pos. syntes mig R. o. Ad. vara beredd att med ja besvara. Jag
skulle derföre tro, att hvad den siste talaren nu yttrat, mäste an¬
ses såsom en af honom afgifven reservation, och jag anhåller der¬
före, att Hr Frih. o. Landtm, ville ånyo framställa dess förra
propos.
E. Ex. hemstälde ånyo om öfverläggningen ansåges fullän¬
dad, men härvid anmälde sig och yttrade
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: För alt gå de oli¬
ka fraktionerna till möte, har jag förklarat, att jag icke skulle
börja någon diskussion i detta ämne, och, såvida Hr Dalmans yt¬
trande anses såsom en reservation, vill jag äfven åtnöja mig med
Den 8 Februari.
347
att afgifva min reservation. Men skulle Hr Dalmans yttrande up-
tagas såsom föremål för diskussion, anhåller jag alt få ordet åter.
Frih. Cederström, Rudolf: Utan ali begära serskild pro-
pos. å beslutande af den åtgärd, jag anser vore riktigast, alt vid
della tillfälle vidtaga, anhåller jag att i största möjliga korthet
få, med den rätt hvarje ledamot eger i sådant hänseende, fram¬
ställ min åsigt i ämnet. LagUtsles betänk, är nemi., enl. min
tanke, så väl, hvad angår dess uttalade omdöme om Just.Om-
budsims nitiska och förtjenstfulla embelsmanna-verksamhel, som
oek hvad beträffar den anmärkn. ronde sättet för dess utöfning i
ett upgifvet fall, som härvid blifvit framstäld, så fullkomligen up¬
på en rättvis pröfning af förhållanderne i ena och andra hänse¬
endet grundad!, äfvensom till sina ordalag med ali den varsamhet
och granlagenhet, ämnet kräfver, visligen affattadt, alt R. St. ega
allt skäl i delta betänk, instämma. Mig synes alltså att betänk:s
läggande till handlingarne, med godkännande af innehållet, vo¬
re, enär beslut om bifall lärer af de mera formkunniga anses, i
formelt hänseende, mindre antagligt, den bästa och säkraste ut¬
väg vid behandlingen af detta ärende. På sådant sätt skulle R.
o. Ad. och öfriga RiksSt-.n tydligast visa den belåtenhet de torde
hafva fog att hysa öfver del betänk., dem nu är förelagdt. Jag
fördöljer alltså icke min öfvertygelse, att Svenska Folkets ombud
synts mig vara ej allenast LagUtsk. och Just.Ombudsm., men äf¬
ven sig sjelfva och nationen, ett sådant förklarande skyldige. Men
som jag likväl erkänner, å andra sidan, värdet af Frih. Raahs
framställning i detta ärende, afslår jag från allt yrkande ora Stån¬
dets instämmande i min individuella åsigt, som jag icke desto
mindre tror vara af pluraliteten delad; viljandes jag alltså icke
motsätta mig den nyssnämnde värde ledamotens framslälde för¬
slag till målets nu ifrågavar. behandling.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då Ilr Dalman instämt
j en del af Hr Weidenhjelms reservation, så har han i och med
detsamma tillkännagifva, alt hans yttrande endast varit en reser¬
vation. Jag kan således icke inse, alt någon öfverläggning i huf-
vudsaken behöfver upstå på sätt llr Cederschiöld förmenat. Jag
anhåller alltså, att Hr Frih. o. Landtm, behagade ånyo framstäl¬
la dess 2:ne gånger gjorda propos. i ämnet.
Ofverläggningeh förklarades härmed vara slutad, hvarefter H.
Ex. hemstälde om R. o. Ad. bifölle att LagUlsk:s förevar, utlåt,
lades till handlingarne.
Ropades ja.
Hr Cederschiöld: Jag anhåller vördsamt, alt i R. o. Ad:s
prot. fä nedlägga min reservation emot Ståndets förfarande, att i
tysthet begrafva ett betänk., som afhandlar frågor, hvilka, enl. min
åsigt, äro de vigtigasle, som någonsin kunna blifva föremål för R.
St:s öfverläggningar. Men då jag nu afgifver en reservation emot
denna lystnad, hör jag äfven framlägga skälen, hvarföre jag sjelf
348
Den 8 Februari.
iakltagit densamme. Då jag inom (Jtsk. afgaf min reservation,
ansåg mig derigenom böra upfylla den mig såsom ledamot inom
samma Dtsk. åliggande pligt, äfvensom jag hoppades, att Utsk:s
betänk, skulle framkalla en lika allvarlig som lugn diskussion in¬
om RiksStm. Men sedan betänk, till R. St. inkommit och blif¬
vit bordlagdt, har jag trott mig finna tydliga tecken dertill, att
om diskussion i ämnet upstode, den skulle förvandlas till en parti¬
strid, och som de olika meningarnes anhängare för mig tillkän-
nagifvit, det de helst önskade, att någon diskussion i ämnet icke
matte komma att ega rum, har jag, som ingalunda haft för afsigt
alt upväcka någon partistrid, ansett mig höra gå dessa önsknin¬
gar till mötes. Jag måste dock djupt beklaga, att en fråga, som
till den grad som denna rörer folket, väl icke skall hafva kunnat
annorlunda än såsom partisak blifva föremål för diskussion. Jag
anhåller derföre, att såsom min reservation emot R. o. Ad:s för¬
farande, få min i LagUtsk:s betänk, intagna reservation, hvilken
innehåller mina åsigter i ämnet, uti Ståndets prot. ordagrant in¬
förd. Granlagenheten förbjuder mig, att nu upläsa den, och jag
hoppas, all min gjorda anhållan icke kan afslås, fastän reserva¬
tionen icke upläses; men om, mot förmodan, sådant bifall dertill
bestrides mig, anhåller jag, att den nu måtte blifva upläst eller
alt sjelf få upläsa densamma.
Hr Cederschiölds ifrågavar. reservation, till hvars införande i
detta prot., R. o. Ad., uppå derom af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
framstäld propos., lemnade sitt bifall, var af följande lydelse:
”Då jag nu går att afgifva min reservation mot åtskilliga de¬
lar af LagUtsk:s utlät, öfver R. St:s Just.Ombudsmrs berättelser,
anser jag mig först höra tillkännagifva, att några af de frågor,
som uti samma berättelser afhandlas, efter min åsigt äro de vig-
tigasle af alla, som tillhöra Utsk:s handläggning; och hoppas jag
att denna min åsigt må blifva en tillfyllestgörande förklaringsgrund
för den utförlighet, hvarmed samma frågor af mig blifvit afhandlade.
Min skiljaktighet från Utsk. består deruti, att jag ansett ett
bestämdt yttrande höra afgifvas, dels om bristerna uti lagskipnin-
gens närvar, tillstånd och om medlen att dem afhjelpa, dels om
domarens behörighet att pröfva en författnings giltighet såsom
lag, samt dels om Just.Ombudsm:s rättighet att yttra sin åsigt
om domstolsbesluts öfverensstämmelse med, eller stridighet mot
klar lag.
Rör:de hvardera af dessa 3:ne frågor serskildt, skall jag nu
afgifva mitt yttrande i den ordning, de här blifvit framställde;
och jag börjar således med den om bristerna uti lagskipniugens
närvar, tillstånd och om medlen att dem afhjelpa.
l:o. Enl. föreskriften, så väl uti R.F:s § 100, som äfven uti
14 § af Instruktionen för R. St:s Just.Ombudsm., är del denna
embetsmans åliggande, att vid hvarje riksdag till R. St. aflemna
en allmän redogörelse för sin förvaltning af det honom anförtrod¬
da embete, samt att deruti utreda lagskipningens tillstånd i
riket.
Den 8 Februari.
349
Jemlikt stadgandet uti Riksd.Ordnts 33 §, är det LagU(sk:s
pligt alt granska denna Jusl.Ombudsm:s allmänna redogörelse, samt
alt med utlåt, deröfver lill R. Si. inkomma.
Om dessa föreskrifter icke skola betraktas såsom toma ord
utan ali betydelse, så lärer meningen dermed ej hafva kunnat
vara, ali af Just.Ombudsm. och LagUtsk. framkalla några smic¬
krande fraser för alt insöfva Svenska folket i den behagliga före¬
ställningen, att lagskipningens tillstånd alltjemt är förträffligt, äf¬
ven om förhällendel vore alldeles motsatt. Så har åtminstone
jag ej upfaltat dessa föreskrifter. Jag har nemi. trott lagstiftarens
afsigt dervid hafva varit, alt låta R. St. vid hvarje riksdag er¬
hålla ett, på sanna förhållandet grundadt tillförlitligt omdöme der¬
om, huruvida lagskipningens tillstånd i riket verkligen är sådant
det borde vara, eller icke, och i sednare fallet, huru bristerne der¬
uti må kunna afhjelpas.
Om denna miu upfaltning af grundlagssliftarens verkliga me¬
ning är riktig, och om det icke heller kan bestridas all den, som
på allvar vill utreda lagskipningens tillstånd i riket, hufvudsakli¬
gen bör fästa sina blickar på förhållandet i högsta domare-instan-
tien, enär det är derifrån som verkningarne af det goda eller det
felaktiga på de öfriga domstolarne fortplantas, så skall en hvar,
som eger någon erfarenhet om allt det personliga obehag, för hvil¬
ket den blottställer sig, som uti ett ämne af denna ömtåligt vig¬
liga beskaffenhet, öppet uttalar den oftast bittra sanningen, säker¬
ligen medgifva, alt R. Sl:s nuvar. Jnst.Ombndsm. i hög grad gjort
sig förtjent af Svenska folkets erkänsla för den frimodiga öppen¬
het, hvarmed han sökt utreda lagskipningens tillstånd, helst det
just är derpå folkets sanna frihet och säkerhet ytterst hvila.
För att kunna rätt besvara den frågan, huruvida lagskipnin¬
gens tillstånd är sådant, som det borde vara, erfordras, att först
för sig göra klart, huru beskalfadt del rätteligen bör vara.
Med ledning af den för Just.Ombudsm. utfärdade instruktion,
har jag trott mig finna lagstiftaren hafva åsyftat, alt lagskipnin-
gen skall vara sådan, att deruti linnes enhet och sammanhang;
att all dom grundas på klar lag, och att en allmän säkerhet he¬
rodes för medborgares rättigheter.
Om jag nu häruti rätt upfaltat lagstiftarens mening, så må¬
ste jag ock på frågan, huruvida lagskipningens tillstånd är sådant
som det borde vara, svara ett obelingadt nej. Till stöd för detta
milt svar, torde jag endast behöfva åberopa det allmänt kända
förhållande, hvarpå exempel uti Jnst.Ombudsm:s berättelse jemväl
blifvit anförde, att frän högsta instantien, uti fullkomligt likartade
mål, ej sällan emanera hvarandra rakt motsatta beslut, samt att
uti frågor af större vigt, om ej alltid, det dock ganska ofta in¬
träffar, att hvad som deruti skall vara det rätta, bestämmes an¬
tingen genom en enda röst, eller till och med endast genom den
äldste ledamotens afgörande votum.
Den som vunnit genom Underrätts och Hofrätts enhälligt
sammanstämmande beslut, synes, ifall delta är öfverensstämman¬
de med det som högsta instanlien uti ett fullkomligt likartad!
350
Den 8 Februari.
mål förut meddelat, böra kunna vara förvissad, alt hans sak är
med lag och rättvisa öfverensstämmande. Men om nu högsta
instantien, sådant oaktadt, i strid mot sitt förra beslut, kasserar
de sammanstämmande domarne, hvad intryck skall en så beskaf¬
fad dom utöfva på den tappande? Var han öfvertygad alt det af
högsta instantien förut meddelade beslutet öfverensstämde med
klar lag, så måste han ju anse det sednare vara stridande deremot.
Ilan förlorar då all aktning för rättvisans handhafvande, emedan han
saknar enhet och sammanhang uti lagskipningeu, och emedan han
finnér den vara sådan, att den bereder en allmän osäkerhet för
medborgares rättigheter. Vill man vara rätt upriktig, så måste
man ock tillstå, att denna osäkerhet numera gått ända derhän,
att knappast någon sak finnes, huru enkel den ock må vara, der
man kan på förhand säga, huru beskaffad utgången skall blifva,
i händelse rättegång derom upstår. Om den rältssökande rådfrå-
gar någon samvetsgrann domare eller sakförare, så kan denne
väl uplysa, hvad han anser klar lag derom stadga, men han må¬
ste dock nästan alltid tillägga, alt utgången likväl ej kan med
säkerhet pä förhand beräknas, emedan den ofta är beroende der¬
af, huruvida i högsta instantien den ena eller andra ledamoten
kommer att deltaga i beslutet; och då detta således ej sällan be¬
stämmes af slumpen, betraktas rättstvister af mången såsom clt
spel, hvars utgång beror på den större eller mindre lycka, sorn
de deruti deltagande af den nyckfulla gudinnan för tillfället kun¬
na påräkna. Med visshet torde det derföre kunna antagas, att
mer än en, af det sätt hvarpå lagskipningen handhafves, dertill
upmuntrad, och förlitande sig på sin lyckliga stjerna, fullföljer på¬
ståenden, om hvilkas lagstridighet han sjelf är öfvertygad.
Om det, såsom jag tror, ej kan bestridas, att denna teck¬
ning af verkliga förhållandet är lika sann,, som den är dyster, så
torde det ock få medgifvas, att lagskipningens närvar, tillstånd är
ingenting mindre än tillfredsställande; men om så är, torde det ock
böra erkännas, att det nu vore hög tid för R. St:s Just.Ombudsm.,
att med allvar fästa R. Sirs upmärksamhet på detta utomordent¬
ligt maktpåliggande ämne och på angelägenheten af att vidtaga
de åtgärder, som erfordras för att göra lagstiftarens ord till san¬
ning, så att enhet och samverkan må blifva rådande i lagskipnin¬
gen, samt all dom må komma att grundas på klar lag, och all¬
män säkerhet sålunda beredas för medborgares rättigheter.
Men om det är sannt, att lagskipningens tillstånd till stör¬
sta delen är beroende af egenskaperna hos dem, som i högsta in¬
stantien äro lagens tolkar, så framställer sig härvid först den frå¬
gan, hvilka de egenskaper äro, som hos dem böra finnas. Den
större insiglen och erfarenheten, som härvid i allmänhet anses
böra intaga första rummet, sättas deremot af mig i det sista.
De egenskaper, som hos högsta domaremaklens medlemmar böra
finnas förenade, äro nemi. efter min åsigt, i första rummet red¬
lighet., i det andra ef? klart omdöme, i det tredje en sjelfstän¬
dig kraft i viljan, samt i det fjerde en större insigt och er¬
farenhet. Om domaren eger de 3:ne första af dessa egenskaper,
Den 8 Februari.
351
skall han 11 p fyll a sin bestämmelse äfven om den fjerde till någon
del saknas, ty hvad deruti brister kan af tiden snart ersättas. I
ju högre grad han besitter den sistnämnda, d. v. s. insigt och er¬
farenhet, dess värre är det deremot så vida redligheten ej der¬
med står i samband. Men äfven i förening ensamt med insigt
och erfarenhet skall redligheten hos domaren blott frambringa
del, ur moralisk synpunkt visserligen ganska vackra resultat, att,
på sätt Just.Ombudsm. sig uttrycker: ”Välmeningen,” den skuld¬
fria afsigten framlyser i allt.” Någon allmän säkerhet för med¬
borgares rättigheter kan deremot icke beredas, så vida icke der¬
jemte hos domaren finnes ett klart omdöme och en sjelfständig
kraft i viljan.
Då nu ingen lärer kunna påslå, att dessa egenskaper egas
af hvarje individ i lika hög grad, så torde häraf följa att, så vi¬
da lagskipningens tillstånd skall kunna nå sin fullkomning, såsom
ett nödvändigt vilkor erfordras, att platserna i Högsta Instantien
alltid äro besatta med sådane domarekorpsens medlemmar, som
i högsta grad hafva hos sig förenade alla ofvannämnda egen¬
skaper.
För att kunna upnå delta mål anser jag, i hufvudsaklig öf¬
verensstämmelse med de af Just.Ombudsm. uttalade åsigter, det
vara erforderligt: för det första, att lönen förhöjes för Högsta-
domstolens ledamöter, så att platserna derstädes kunna, utan eko¬
nomisk förlust emoltagas af domare i allmänhet, och af dem kom¬
ma att eftersträfvas såsom en verklig utmärkelse för den sanna
öfverlägsna förtjensten; för det andra, att domstolarnes arbetssätt
blifver sådant, att det, belrakladt såsom skola för den praktiska
lagfarenheten, hos den yngre domarepersonalen på samma gång
skärper omdömesförmågan och stärker den sjelfständiga kraften i
viljan, hvartill bland annat erfordras en öppen diskussion och en
motiverad omröstning vid hvarje saks afgörande uti Ofver-rätter-
ne, och att således icke, på sätt åtminstone inom en af dem nu
tillgår, saken, såsom det lärer hela, tages för afgjord, utan alt
den lärgirige protokollsföranden ens har någon aning om att be¬
slut deruti fattats, och än mindre vet hvad beslutet skall innehål¬
la; samt för det tredje, att opinionsnämnden sättes i tillfälle alt
kunna med oväld utöfva den makt, som grundlagarne åt densam¬
ma updragit.
Såsom medel, att åtminstone lill någon del vinna det sist¬
nämnda ändamålet, har jag, vid 1840 års riksdag, inom LagUtsk.
föreslagit, att Just.Ombudsm. borde uti sina berättelser redogöra
för sådane uti Högsta Instantien i lika beskaffade frågor meddela¬
de beslut, som befinnas stå i uppenbar strid mot hvarandra, samt
tillika upgifva hvilka ledamöter, deltagit uti hvardera beslutet.
De sedermera förflutna tio arens erfarenhet har ej gifvit mig
anledn. att förändra denna min åsigt, men väl att komma till öf¬
vertygelse derom att Jusl.Ombudsm:s berörde redogörelse bör er¬
hålla en ytterligare utsträckning. Visserligen vore det samhälle
högeligen att lyckönska, der ingen hade anledn. att tvifla, det Hög¬
sta Instantiens beslut någonsin vore stridande mot rättvisans for¬
352
Den 8 Februari.
dringar. Men det mål hvartill lagskipningen bör sträfva, vore
dock ej ensamt härigenom fullkomligen npnådt. Dertill fordras
nemi. äfven att tidpunkten för rättvisans tilldelande icke oskäli¬
gen fördröjes, så alt den frukt, sorn bordt blifva följden af rättvi¬
sans åtnjutande, till större delen eller helt och hållet under ti¬
den gått förlorad.
Jag vill visserligen icke bestrida det rådrum af fyra dagar,
som lagen medgifver domaren att vid en vigtigare saks föredrag¬
ning sig nogare belänka på beslutet, understundom kan vara allt
för kori, och jag skulle derföre ingalunda vilja motsätta mig ett
förslag, som hade till föremål att göra den för domaren bestäm¬
da betänketiden 2, 3 eller 4 gånger så lång; men icke lära hög¬
sta domaremaktens medlemmar af den omständigheten, att den i
lag bestämda betänketiden är alltför knapt tilltagen, kunna hemta
grundad anledn. att lala en lill afgörande föredragen sak, snart
sagdt under en obegränsad tiderymd, hvila utan beslut. Delta sy¬
nes dock inträffa om den belänkelid Högsta Domstolen efter sa¬
kens föredragning begagnar, långt ifrån att inskränka sig till de
af lagen bestämda 4 dagar, icke begränsas af fyra veckor, icke
ens af fyra månader, ulan utsträckes ända till dubbla längden
af sistnämnde tiderymd; — och om nu, hvilket ej är utan exem¬
pel, så hända skulle, att den, som med ovisshetens pinsamma kän¬
sla den ena dagen efter den andra afvaktat det beslut, hvarige¬
nom hans timliga ve eller väl oåterkalleligen skulle afgöras, ändt-
ligen, efter den långa tidens förlopp, erhåller ett beslut, som, lem¬
nande sjelfva saken oafgjord, med t. ex. en rösts pluralitet för¬
klarar densamma hafva varit af obehörig domstol handlagd; så
skall det säkerligen ursäktas den rättsökande om han börjar att
tvifla, det lagskipningens tillstånd i vårt land är sådant, som det
borde vara, ty svårligen kan det sägas, att folkets anspråk på hög¬
sta domaremaktens medlemmar äro öfverdrifna, om det förutsät-
tes att den, som anser sig vara behörig att der intaga plats, bör ega
tillräcklig både insigt och omdömesförmåga för att, antingen ge¬
nast efter en saks föredragning, eller åtminstone inom den af la¬
gen bestämda betänketid kunna bestämma sin åsigt uti den enkla
preliminärfrågan, huruvida saken blifvit instämd lill behörig dom¬
stol eller ej.
Då det nu icke lärer kunna bestridas, alt så beskaffade hög-,
sta domaremaktens åtgärder, som jag nu omnämnt, djupt inverka
på den allmänna säkerheten för medborgares rättigheter, så
synes det mig ock vara af stor vigt att Just.Ombudsm. uti sina
berättelser lemnar redogörelse för så beskaffade och dermed lik¬
artade fall, helst opinionsnämnden derigenom otvifvelaktigt skall
erhålla en tillförlitlig ledning för uttalande af eli, ifrån alla par-
liåsigter skiljdt, oväldigt omdöme, huruvida, på sätt grundlagen
innehåller, Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort sig för-
tjente att vid deras vigtiga kall bibehållas.
Om nu derjemte den regel, som, enl. hvad Just.Ombudsm.
uplyst, tilförene i Högsta Instantien varit följd, alt låta hvarje der
gifvet
Den 8 Februari.
353
gifvet prejudikat i likartade fall tjena till efterrättelse, blefve till
lag uphöjd, och det således komme alt blifva en pligt för Hög¬
sta Domstolens medlemmar att fortfarande, i lika beskaffade fall,
tillämpa hvarje sådant prejudikat, intill dess vid en kommande
riksdag genom lag eller lagförklaring annorlunda förordnades, så
skulle en fullkomlig enhet i iagskipningen kunna vara att hoppas.
2:o. Ingen förbättring i lagskipningens tillstånd kan dock
lemna Svenska folket någon verklig och tillförlitlig säkerhet, hvar¬
ken i afseende på sin konstitutionella frihet, eller i afseende på
sina medborgerliga rättigheter i öfrigt, så vida riktigheten förne¬
kas af den utaf Jusl.ombudsra. framstälde princip, som utgör
sjelfva grundvalen för all lagskipning uti en konstitutionell
stat, den nemi., att domaren är behörig att pröfva, ej allenast la¬
gens mening och innehåll, ulan äfven sjelfva lagens gil¬
tighet.
Den vigtigaste, den heligaste af alla Svenska folkets rättig¬
heter är utan tvifvel den, om hvars åtnjutande 87 § R.F. lemnar
försäkran, nemi. att Svenska folket sjelft eger ali deltaga uti stif¬
tandet af de lagar, som det har skyldighet att lyda. Men om
nu domaren skulle anse sig vara oförhindrad att tillämpa, emot
dessa lagar stridande, af den andra Statsmakten serskildt utfärda¬
de, författningar, hvar hade då Svenska folkets lagstiftningsrätt
tagit vägen? Månne den då längre funnes annorstädes än på pap¬
peret ?
Då domaren med sin ed bedyrat, att han skall döma efter
Sveriges lag, så kan han ju ej, utan att bryta sin ed, dömma ef¬
ter påbud, som strida emot samma lag. Detta har för mig synts
vara alldeles solklar! ända från dea tid, då jag började att göra
mig reda för en domares ptigler. Djupt öfverraskad hiel’jag der¬
före, när denna princips riktighet vid 1840 års riksdag blef mig
bestridd af nuvar. Just.Ombudsmrs Suppleant; och icke utan för¬
undran har jag nu erfarit, alt meningarne inom LagHlsk., i frå¬
ga om denna princips riktighet, varit så delade, att en ledamot
trott densammas tillämpning skola leda till en fullkomlig sam-
hällsuplösning, under det jag deremot anser samhällsmedlemmar-
nes säkerhet, frihet och trygghet just derpå vara hvilande.
För att icke blifva missförstådd har jag trott mig böra för¬
klara, det min metting icke är den, att domaren skall hafva lill
åliggande att undersöka, huruvida hvarje åberopad’ författning
verkligen är lag eller ej, utan må han, följande den välkända re¬
geln, att en hvar må bållås för god intill dess motsatsen styrkes,
betrakta hvarje i behörig lagform utfärdad författning såsom lag,
intill dess motsatsen visas. Men så snart delta skedl, eller do¬
maren sjelf erhållit visshet derom, att författningeh tillkommit en¬
dast till följd af den ena statsmaktens beslut, utan den andra
statsmaktens medverkan, och alt den således ej är lag, då inträ¬
der domarens pligt att, sin ed trogen, ej längre döma der¬
efter.
Man har invändl att Konungens rådgifvare äro de, som sko-
3 H. 23
354
Den 8 Februari.
la ansvara derför, om författningar utfärdas, i annan ordning till-
komme, än grundlagarne bjuda. Ganska sannt. Men jag frågar
hvad den, som, genom tillämpning af den olagligen tillkomne för¬
fattningen, redan mista! lifvel, kan hafva för gagn deraf att Kon¬
ungens rådgifvare derföre ställas till ansvar? Derigenom kan hvar¬
ken den döde återgifvas lif, eller den olagliga författningen göras
död. Kraftlös blifver den olagliga författningen endast derigenom
att domaren, trogen sin ed, ej tillämpar densamma.
Man har befarat, alt godkännandet af deD ifrågavar. princi¬
pen skulle leda dertill att domaren äfven kunde vägra att tilläm¬
pa verklig lag, och såmedelst tillvälla sig en helt och hållet god¬
tycklig makt; men man glömmer då, att domaren år ansvarig för
sina gerningar, och att ett sådant öfverlrädande af hans ed, ej
kunde strafflöst aflöpa.
Slutligen har man invändt, ali det tjenade till ingenting att
LagUtsk. uttalade sin åsigt om den ifrågavar. principens vigtighet
eller origtighet, enär ingen domare vore pligtig, att ställa sig sam¬
ma åsigt till efterrättelse.
Sannt är det visserligen, att LagUtsk:s omdöme i detta fall
icke kan blifva för domaren till efterrättelse förbindande, men
om det icke kan bestridas, att denna princips utredande till full¬
komlig klarhet, är af den mest genomgripande vigt för Svenska
folkets säkerhet, i afseende på dess i grundlagen förbehållna rät¬
tighet att deltaga uti lagstiftningen och i afseende på lagskipnin-
gens hela gång, så lärer det ock få medgifvas att Just.Ombudsm.
rätteligen förfarit, då han fästat upmärksamheten derpå, att den¬
na grundprincip icke är uti Svenska lagfarenheten nöjaktigt ut¬
redd, och att begreppet om sjelfva domstolarnes bestämmelse till
följd deraf är vacklande.
Den sålunda lemnade utredningen, öfver hvilken det, efter
min åsigt, ålegat LagUtsk. att meddela utlåt., skall, såsom jag
hoppas, medföra den stora nytta, att domarekorpsens samtliga med¬
lemmar, hvilkas åsigter i frågan ännu äro vacklande, skola finna
sig af pligt upmanade att moget begrunda densamma, till dess
de derom hunnit fullkomligt stadga sin öfvertygelse, för hvilket
ändamål de ulan tvifvel skola finna det vara af nytta, att läsa och
återlösa den af Just.Ombudsm., uti berättelsen för år 1849, i den¬
na fråga meddelade utredning, hvaraf jag ej kunnat underlåta att
här citera några strofer.
Sålunda yttras der bland annat.
”Vid domaremakten hvilar samhällets lagbundna trygghet.
Ingenting skyddar allmän och enskild frihet, rätt, säkerhet, om ej
denna makt upfyller sitt kall. Och med icke mindre fog torde
det kunna sägas, att så länge domaremaktens utöfning är ostörd,
och dess åligganden fullgöras i undergifvenhet för lagen, och för
ingen annan, den samhällsinrättning, som frambragt och uprätt-
håller en sådan utöfning af domaremakten, derigenom också upfyllt
det vigtigaste af sin bestämmelse.
Det första nödvändiga för möjligheten att fullgöra domarens
kall år, att han vet, hvad han under namn af lag skall lyda.
Den 8 Februari.
355
Flan får då icke tvingas att för lag erkänna hvad han ej finner
så vara. — — — —
Från lagslifiarens behörighet allena härrörer egenskapen af
lag. Lag är hvad rätter lagstiftare stadgat, och det endast. —
Har domaren ej behörighet alt göra en från obehörig ort ut¬
gången befallning kraftlös genom vägran att tillämpa den; sä är
det ej heller på honom, som det ankommer alt göra lag gällande,
skydda rätt och frihet. Men ankommer delta ej på honom, då
gifves ej heller något sätt alt hindra, det lagstridiga befallningar
gå i verkställighet, eller att efteråt godtgöra den skada de vållat.”
Dessa af mig här citerade, ur berättelsen lösryckta strofer,
torde vara tillräckliga för att visa, att den utredning, som Just.Om-
budsm. meddelat öfver denna vigtiga principfråga, förtjenar alt all¬
varligen begrundas af hvarje samvetsgrann domare.
3:o det återstår nu att bedöma, huruvida Just.Ombudsm., på
sätt ifrågasatt blifvit, kan anses hafva trädt utöfver gränsen af det
honom lemnade updrag derigenom alt han uti sin embetsberättel¬
se, efter lemnad redogörelse för 2:ne Högsta Domstolens uti lik¬
artade fall meddelade motsatta beslut, uttalat det omdöme, att det
ena af dem vore stridande mot klar lag.
I anledn. häraf har Just.Ombudsm. uti sin sednasle be¬
rättelse, jemte utvecklande af de skäl, som skulle ådagalägga
denna hans behörighet, bland annat, pag. 127, tillkännagifvit,
det han icke visste, huru den honom åliggande utredningen af
iagskipningens tillstånd skulle bringas till verkställighet, utan att
granska detta tillstånd äfven i Iagskipningens högsta instanlie: el¬
ler huru en sådan granskning borde tillgå, utan att tillåta sig om¬
dömen öfver Högsta Domstolens åtgärder.
Då nu LagUtsk. ansett Just.Ombudsm., för alt kunna behö¬
rigen fullgöra sitt åliggande att utreda Iagskipningens tillstånd, huf¬
vudsakligen böra med sin upmärksambet följa högsta instantiens
åtgärder, samt uti berättelsen redogöra för sådana derifrån uti lik¬
artade fall epaanerade beslut, som stå i uppenbar strid emot hvar¬
andra; så hade Ulsk., efter min åsigt, jemväl bordt förklara, att
fall kunna gifvas, då, såsom nu ock inträffat, det ej allenast är
Jusl.Ombudsm:s rättighet, ulan äfven hans pligt alt uttala sill om¬
döme, huruvida han finner det ena eller det andra, af de hvar¬
andra motsatta besluten, vara mot klar lag stridande.
Om denna min åsigt vid första påseendet kan synas besyn¬
nerlig, hoppas jag dock, att man vid närmare granskning deraf,
skall finna den vara riktig, ty om det, såsom jag tror, är omöj¬
ligt att två hvarandra rakt motsatta beslut, båda kunna vara med
klar lag öfverensstämmande, så lärer häraf tydligt följa ett af
två: Antingen är intetdera af de hvarandra motsatta besluten,
eller ock endast det ena af dem med lag öfverensstämmande.
I förra fallet måste, såvida ej båda besluten uppenbart stri¬
da mot lag, det antagas att tagen är otydlig; i det sednare åter,
att ettdera af de hvarandra motsatta besluten är mot lag stri¬
dande. nq*
356
Den 8 Februari.
Skulle Just.Ombudsm. vid redogörelsen för 2:ne högsta in-
stantiens mot hvarandra stridande beslut, finna det förra fallet in¬
träffa, det vill säga att intetdera beslutet är med lag öfverensstäm¬
mande och att lagen således är otydlig, så är det hans pligt att,
jemte uttalande äf denna åsigt, yrka en till enhet och samman¬
hang i lagskipningen verkande förklaring af en sådan lag. Fin¬
ner han åter det sednare fallet vara för handen, eller att det ena
af de motsatta besluten är öfverensstämmande med, och att det
andra således är stridande mot klar lag, så är det ock hans pligt
att uttala denna sin åsigt, enär det just är derpå han skall
grunda ^itt omdöme om, och i hvad män det är behöfligt alt
framställa yrkande om lagens förklaring eller icke. Sanni är det
visserligen, att Just.Ombudsm:s åsigt om beslutets stridighet mot
klar lag här kunnat uttalas på ett behagligare sätt för dem, som
fattat detsamma, derigenom alt han uttryckt sin mening i nega¬
tiv form.
Om han sålunda, i st. f. alt säga, alt det sednare beslutet
stod i strid mot klar lag, hade sagt alt det förra beslutet vore
med klar iag öfverensstämmande, så skulle säkerligen ingen haf¬
va stött sig vid ett så beskaffadt uttryck, och likväl skulle Just.¬
Ombudsm., äfven genom della uttryck, fastän på ett negativt sätt,
hafva bestämdt uttalat den honom nu till last förda åsigten, att
det sednare beslutet vore mot klar lag stridande. Skillnaden ha¬
de endast varit, alt den af Just.Ombudsm. uttalade åsigten om det
sednare beslutets stridighet mot klar lag, derest han begagnat sig
af det negativa uttrycket, sannolikt fattats af ganska få, då sam¬
ma åsigt nu deremot blifvit på ett för alla begripligt sätt tydligt
uttalad; — och synes således frågan, huruvida Just.Ombudsm.,
genom det sätt hvarpå han uttryckt sig, har förfarit felaktigt, yt¬
terst bero på besvarandet af den frågan, huruvida R. St, anse så¬
som en förtjenst hos deras Ombudsman, att han begagnar så¬
dana talesätt, som endast af fåtalet fattas, men deremot vil¬
ja tillräkna honom såsom fel, att han uttrycker sig så tyd¬
ligt, att de äsigter hatt vill uttala, begripas af alla?
Det har blifvit påstådt, alt Just.Ombudsm. hade bordt anstäl¬
la laga åtal mot Högsta Domstolen, derföre att han funnit dess
beslut stridande mot klar lag. Att detta påstående innefattar ett
misstag, inhemtas af 101 § R.F., samt 4 § af Just.Ombudsm:s
instruktion, hvarigenom honom såsom pligt ålägges, att inför Riks¬
rätt tilltala den eller de af Högsta Domstolens ledamöter, som
”af egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att der¬
igenom någon emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen
”styrkta förhållande mistat, eller kunnat mista, lif, personlig fri¬
ebel, ära och egendom.”
Då, såsom nu inträffat, den anklagade blifvit genom Högsta
Domstolens beslut frikänd, var således icke något af de fall för
hand, då det ålåg Just.Ombudsm. alt, mot den, som fattat beslu¬
tet, anställa laga åtal.
En sådan åtgärd bör ock, efter milt omdöme, endast uti yt¬
tersta nödfall tillgripas, emedan blotta anställandet af åtal emot
Den 8 Februari.
357
Högsta Domstolens ledamöter, äfven i den händelse alt de tillta¬
lade frikännas, alltid skall bidraga alt minska den aktning och
det förtroende, som böra vara med Högsta Domstolens beslut
oskiljaktigt förenade.
Rätta sältet att förskaffa ökad aktning och förtroende för
Högsta Domstolen är således, efter mitt förmenande, icke det, att
inför Riks-rätt anställa laga åtal för de mer eller mindre lagstri¬
diga åtgärder, som af samma Domstols ledamöter vidtagas, utan
deremot alt, på sätt förut närandt blifvit, bereda opinionsnämn-
den tillfälle alt med fullkomlig oväld kunna utöfva den makt,
grundlagarne ål densamme updragit.
Det har blifvit invändt, att Just.Ombudsra., derest han till¬
erkändes den ifrågavar. rättigheten, skulle hafva fått makt att up-
träda både såsom åklagare och domare, utan att den tilltalade blif¬
vit hörd och fått sig förklara.
Den, som framställt denna invändning, synes hafva förbisett,
att det endast är inför domstol, som Just.Ombudsra. kan upträda
såsom åklagare, samt att någon domsrätt uti intet fall honom till¬
kommer.
Det af Just.Ombudsm. meddelade yttrande, ang:de det sed¬
nare beslutets stridighet mot klar lag, innefattar endast ett ut¬
tryck af hans individuella åsigt, men som Just.Ombudsm., lika
med hvarje annan dödlig, kan misstaga sig i sitt omdöme, så föl¬
jer häraf, att det alldeles icke är afgjordt, att det sednare be¬
slutet är stridande mot klar lag, derföre all Just.Ombudsm. ansett
det så vara, lika litet som det skulle hafva varit afgjordt, att det
vore med klar lag öfverensstämmande, derföre att Just.Ombudsm.
derom fällt ett sådant omdöme.
Pvad som deremot är alldeles afgjordt, det är, att af 2:ne
hvarandra rakt motsatta beslut, ettdera måste vara mot klar lag
stridande, så vida nemi. någotdera af dem är med klar lag
öfverensstämmande.
Vore del nu sannt, att Just.Ombudsm., derigenom att han
förklarar sig anse det sednare af 2:ne motsatta beslut vara stridande
mot klar lag, begår någon förnärmelse mot de Högsta Domsto¬
lens ledamöter, som fattat samma beslut, så skulle häraf obestrid¬
ligen följa, att desse ledamöter, såvida de anse sitt beslut vara
med lag öfverensstämmande, genom detsammas afkunnande, sjelf-
ve mot dem bland deras kolleger, som förut fattat det motsatta
beslutet, redan begått en lika beskaffad förnärmelse, fastän af vi¬
da svårare beskaffenhet för dem den träffat, emedan omdömet att
hafva dömt mot klar lag, då icke inskränker sig till alt vara
Just.Ombudsmis enskilda åsigt, utan deremot blifvit, ehuru på ett
indirekt sätt, uttalad genom ett formligt beslut af flere bland de
dömandes kolleger. Men, frågar man slutligen, hvarföre skall.
Just.Ombudsm. yttra sitt omdöme om det ena eller andra af de
motsatta beslutens stridighet mot klar lag. när någon domsrätt
deröfver ej tillkommer honom? Derföre svarar jag, att R. St:s
Just.Ombudsm., ej mer än någon annan ombudsman, är frilagen
358
Den 8 Februari.
från skyldigheten, att för sina principaler upgifva de skäl, som
förmått honom att åsidosätta en honom åliggande pligt.
Dä nu Just.Ombudsm., derest han funnit någon otydlighet
uti sjelfva lagen hafva gifvil anledn. till de motsatta besluten, på
sätt förut nämndi är, varit ovilkorligen pligtig, att i sin berät¬
telse, jemte tillkännagifvande häraf, yrka en lill enhet och sam¬
manhang i lagskipnipgen verkande förklaring af en sådan lag,
så synes det mig ock vara obestridligt, att Just.Ombudsm., då han
underlåtit all framställa yrkande om lagens förklaring, tillika bordt
för R. St. upgifva motivet dertill, på det att desse hans princi¬
paler måtte blifva i tillfälle, alt kunna bedöma, huruvida detsam¬
ma utgjort ett tillfyllestgörande skäl för nämnda underlåtenhet.
I fråga åter härom, så måste det tvifvelsutan medgifvas, alt
den, som, lika med Just.Ombudsm., uti ifrågavar. fall, linner en
af domaren åberopad lag redan vara tydlig och klar, för sin en¬
skilda del saknar anledu. att framställa yrkande om lagens för¬
klarande; men då Just.Ombudsmrs åsigt, lika väl som domarens,
kan vara felaktig, samt det dessutom ej är för någonderas en¬
skilda del, utan för medborgares säkerhet i allmänhet, som för¬
klaringen erfordras, så kan jag ej antaga den omständigheten, att
Just.Ombudsm. finnér det ena af de hvarandra motsatta besluten
vara stridande mot klar lag, såsom ett tillfyllestgörande skäl för
underlåtenheten att begära lagförklaring; utan bör Just.Ombudsm.
hädanefter, då han finner, att uti lika beskaffade frågor, med til¬
lämpning af samma lag, hvarandra rakt motsatta beslut ifrån hög¬
sta instanlien emanerat, alltid ”i sin berättelse till R. St. yrka
en till enhet och sammanhang i lagskipningen verkande förkla¬
ring af en sådan lag,” samt dervid tillika upgifva, huruvida, ef¬
ter hans åsigt, buda, intetdera eller endast ettdera af de hvar¬
andra motsatta besluten, äro mot klar lag stridande, till hvilket
omdömes uttalande jag anser Just.Ombudsm. desto hellre vara
pligtig, som det är R. Sirs rättighet, att, innan förklaringen af
dem meddelas, hafva inhemtal sin Ombudsmrs yttrande, om hu¬
ru beskaffad han anser förklaringen böra blifva.
Skulle Just.Ombudsm. bifoga delta sitt omdöme med tillvitel¬
ser af smädlig och skymflig beskaffenhet, så ligger det i sakens
natur, att lian derföre mäste vara laga ansvar underkastad. I af¬
seende härå förekommer likväl, att nuvar. Just.Ombudsm. tydligen
uttalat det bestämda omdöme, att han funnit en oegennyttig och
välvillig anda vara i lagskipningen allmänt rådande.
Efter att sålunda hafva yttrat mina åsigter, rörrde de vigti-
gaste delar af Just.Ombudsmts embetsberättelse!', återstår nu att
meddela utlåt, om det sått, hvarpå han förvaltat det honom an¬
förtrodda maktpåliggande embete.
Härvid anser jag mig först böra såsom en egenhet anmärka,
att pluralitelen af LagUlskts ledamöter vid afgifvandet af detta ut¬
låt. befinner sig uti ett slags jäfaklighetslillstånd, enär vi till ett
antal af icke mindre än 12 bland 16, såsom embetsman kunna
vara blottställde för åtal af Just.Ombudsm., och det således för
Den 8 Februari.
359
oss personligen kunde vara mest fördelaktigt, om embetets inne¬
hafvare vore i möjligaste måtto passiv.
För min enskilda del tror jag mig dock ej kunna tydligare
afgifva detta mitt utlåt., än då jag säger, att den nuvar. Just.-
Ombudsm., efter mitt omdöme, alldeles icke är på sin plats, så
vida nemi. detta embete egentligen blifvit inrätladt endast för
skenet, samt meningen varit oell är, att dess innehafvare skall
inskränka sin verksamhet till att anställa åtal mot en eller an¬
nan underdomare, men deremot låta den högre lagskipningeu
ostördt hafva sin gång.
Om åter meningen med detta embetes inrättande, såsom den
af mig blifvit upfattad, varit och är, all dess innehafvare skall,
med allvarlig och oafbruten upmärksamhel, följa lagskipningen i
sin helhet, samt utreda dess verkliga tillstånd och anmärka bri¬
sterna deruti, utan afseende derpå, om sanningens uttalande der¬
om kan vara mer eller mindre behagligt för dem, som på eli el¬
ler annat sätt kunnat hafva varit orsaken till samma brister, så
skulle Svenska folket, enl. min innerligaste öfvertygelse, vara hö¬
geligen att lyckönska, om det kunde påräkna, alt äfven hädanef¬
ter se Just.0mhudsm:s' platsen besatt med sådane män, som, med
embetets nuvar. innehafvares outtröttliga nit och oförminskade
sjelfständighet, rastlöst framgingo på den af lagarne derföre utsta¬
kade bana, helst roan då hade förhoppning, att inom en ej allt
för aflägsen framlid få se enhet och sammanhang i lagskipnin¬
gen, så att ali dom komme att grundas pä klar lag, och en
allmän säkerhet beredas för medborgares rättigheter.'1'1
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Om, såsom Hr Ceder¬
schiöld yttrat, R. o. Ad:s tystnad vid behandlingen af delta vig¬
tiga betänk., härleder sig från någon träffad öfverenskommelse in¬
om vissa riksdagskolterier, och det således varit deras afsigt, att i
tysthet begrafva detta betänk., så förenar jag mig med Hr Ceder¬
schiöld i dess reservation emot ett sådant förfarande.
Hr Granfelt, Adolf Fredr.: Jag anhåller att få förena
mig med Gr. Wrangel och att, beträffande sjelfva saken, få in¬
stämma med Hr Weidenhjelm i dess afgifne reservation.
Föredrogs Hr Tharas, Casper Wolrath, d. 5 dennes på
bordet lagda motion, ali R. St. måtte hos K. M. i und.het an¬
hålla om nedsättning af en komité för revision af Linblomska ka-
techesen samt nu gällande handbok och psalmbok.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anhåller att få tillägga några
ord vid motionen och såsom densamma uplysande, i hvad den
angår ändring i vår antagne kateches, tillkännagifva, att denna
fråga förehades å allmänna Lärare-mötet här i Stockholm som¬
maren år 1849, dervid ”hela afd:n” för Folkskole-väsendet ”ja¬
kande besvarade” den framstälda proposm, alt ”uttrycka önskan,
alt en ny lärobok i Christendomen, med Luthers lilla kateches
360
Den 8 Februari.
till grund, måtte ju förr desto hellre utarbetas och, efter veder-
börl. godkännande till allmänt begagnande i skolorna införas” (se
pag. 37 af handlingarne).
Äfven den förtjenstfulle Skolläraren och Författaren Gr. Thor¬
sten Rudenschöld, har i en i dessa dagar utkommen bok, Tankar
om vår lids samhällsfrågor, 2:dra delen, som uteslutande afhand-
lar frågan om folkskolan, pag. 38 och 39 yttrat sin öfvertygelse
vara, att eli lefvande föredrag och enkel förklaring af sjelfva evan¬
gelierna vore hufvudsaken i religionsundervisningen, hvarefter det
heter:
”Till denna Religions-undervisningens hufvudpunkt sluter sig
sedan, såsom en vigtig denna undei visnings beståndsdel, nödig
utläggning och förklaring samt skärpning i minnet af den för
utanläsning lämpade och dyrbara, men alltför sammanträngda up-
snmmeringen af bibelordets hufvudläror, sora vår kyrkas hufvud¬
man, Mårlen Luther, skänkt oss i sin lilla kateches.” — —
I afseende på Lindbloms förklaring eller långkaleches, heter
det vidare: ”man må om densamma för öfrigt tänka och säga
hvad som helst, måste den dock påbördas det stora felet att va¬
ra myckel för lång för alt svara emot det verkeliga behofvet och
dermed förbundna upfattningsförmågan hos barn, och för att kun¬
na grundeligen genomgås till bibringande af verkelig kunskap
hos barnen, på den korta tid, som, enl. hvad här längre fram
skall visas, i folkskolan på Svenska landsbygden kan åt denna
undervisning egnas.”
I fråga om nedsättandet af en komité för beredande af de
ämnen, hvilka motionen omfattar, tillåter jag mig alt erinra, hvad
som yttrades under sista plenum, att man till undvikande af des¬
sa komite'r, hvaraf en sedan sista riksdag varit sysselsatt med ut¬
arbetande af en ny årgång predikolexter, i allmänhet hoppades,
att R. St. skulle fästa sig vid del förslag, som denna riksdag blif¬
vit väckt om inrättande af ett Ecklesiastik-colbm, hvarigenom des¬
sa dyra komite'er kunde undvikas och de angelägnaste och vigti-
gasle frågorna inom samhället, nemi. de ecklesiastika, icke sakna
hvad man lemnat alla andra ärenden, nemi. eli colhm, som för
Regeringen bereder och framställer desamma, något som med hvar¬
je dag visar sig mera nödvändigi, såväl i afseende på osamman¬
hang i skolväsende och läroböckers begagnande, som äfven i af¬
seende på söndringen inom kyrkan, hvilken spdnares afhjetpande
nu utgör föremål för Regeringens omsorger. För all erhålla en
god lärobok tror jag emedlertid lämpligast vara, att utsätta ett
prsemium. Arbetet är icke af något serdeles stort omfång, och
kan utaf en enskild lika lätt, och måhända med mera enhet, be¬
sörjas, än om det skall ske genom komité'. Detta praemium be-
höfver icke vara stort; ty om sjelfva boken blir godkänd och an¬
tagen, så utgör delta och förlagsrätten en ganska rik ersättning
för författarens möda. Jag har hört alt förlagsrätten lill den pris-
belönta Flodmanska katechesen betaltes med 5000 r:dr b:co. I
frågan om inrättande af ett Ecklesiastik-colhm lärer väl Ekon.Utsk.
böra sammanträda med SlatsUlsk., och som det torde inflyta på
Den 8 Februari.
361
sättet huru du väekta motion kommer att afgöras, om ett sådant
colbm kommer till stånd eller icke, så torde motionen såsom om¬
fattande flera af de ecklesiastika angelägenheterna, böra behandlas
i ett sammanhang med hufvudfrågan, inrättande af den mynd-
het som skulle ordna det hela af dessa angelägenheter-
Remilterades lill Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Ulsk:s d. 5 den¬
nes på bordet lagda mern. N:o 5, med upgift å de af samt¬
liga RiksStm vid innevar. riksdag godkände grundlagsändrings-
förslag.
Föredrogs BankoUtskrs d. 5 dennes bordlagda, under N:o
10 afgifna berättelse, ang:de R. St:s Banks styrelse och förvalt¬
ning.
Denna berättelse företogs §:vis till pröfning och afgörande.
§§ 1, 2, 3, 4 och 5.
Lades till handlingarne.
§ 6.
Bifölls.
§
Lades lill handlingarne.
§ 8.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: BankoUtsk. har i denna
punkt ogillat BankoFullmägtiges förfarande. Det torde således til¬
låtas mig, att försvara vår åtgärd. Uplysningsvis bör jag först
nämna, ali de revisorer, hvilka granska den s. k. allmänna Diskon¬
ten, eller Lånekont. i Stockholm, tillkommer den slutliga pröf-
ningen af Direkt» åtgärder, utan att Fullmäktige hafva med deras
gransknings-utlåt. Dågot att skaffa. Deremot skola de utlåtrn, som
Revisorerne öfver Lånekontm i Götheborg och Malmö afgifva, enl.
5 punkten i deras instruktion öfverlemnas till BankoFullm:s god¬
kännande. Hvarföre har man stadgat en sådan olikhet? Hvar¬
före skola Fullm. i Banken ega rättighet att godkänna den de¬
charge, som Revisorerne gifva åt styrelserna af Lånekontm i Göthe¬
borg och Malmö, när Fullm. icke hafva en sådan rättighet ifråga
om de utlåtrn, som Revisorerne öfver Allmänna Diskonten i Stock¬
holm meddela? Skälet härtill är utan tvifvel,' att i styrelsen öf¬
ver Lånekont. i Stockholm sitta ledamöter af Fullm., hvaremot
någon sådan icke deltager i Styrelserna af Lånekontm i Göthe¬
borg och Malmö. Nu förklara t. ex. Fullm. i Slockholm, alt
vissa föreskrifter böra förslås på ett visst sätt, och hvilka derefter
verkställas af Förvaltningen utaf Lånekont. i Stockholm, men Sty-
362
Den 8 Februari.
relserne af Lånekont:n i Götheborg och Malmö, som intet derom
veta, verkställa samma föreskrifter på ett helt annat sätt. Om nu
Fullm. i Banken icke hafva rättighet att tillse, huru föreskrif¬
ter verkställas vid Låuekont:n i Götheborg och Malmö, så skulle
ju följden blifva den, att vid det största Lånekont. i riket hand¬
lade man efter en grund och vid de begge andra Lånekont:n efter
en skiljagtig. Så har det äfven tillgått på ett af dessa ställen.
Vid Lånekontm i Stockholm och Malmö, har man beräknat den
högre räntan, på ett sätt, som icke iakttagits vid Lånekont. i
Götheborg. När Revisionsberättelse och decharge inkommo från
Revisorerne af sistnämnde Lånekont., samt Fullm. deraf för-
nummo, att man derstädes förfarit med ränleberäkningen annor¬
lunda än vid de öfriga Kontoren, så vägrade Fullm. alt god¬
känna denna, efter deras åsigt, oriktiga tydning. Vid gransknin¬
gen af Fullm:s åtgärder har BankoUtsk. i sitt utlåt. § 20 sagt,
att Fullmrs mening om den ifrågavar. ränleberäkningen var riktig.
Följaktligen mäste den af Lånekont. i Götheborg antagna, varit
oriktig, men icke destomindre, förklarar BankoUtsk. i förevar:de
8;de punkt, att, ehuru Lånekont. i Götheborg förfarit oriktigt,
borde Fullm. hafva i sin helhet godkänt den för Direkt, utfär¬
dade decharge, d. v. s. att Fullm. skulle hafva gillat det orätta.
Hvarföre? Jo! emedan Revisorerne böra anses ofelbara. Skulle
denna mening godkännas af R. St., hvilket jag åtminstone vill
bestrida, så borde man icke bibehålla den nuvar. ordalydelsen af
5 punkten i instruktionen för Revisorerne af Lånekontm i Göthe¬
borg och Malmö, utan då skulle Fullm. i Banken betagas rättig¬
heten, att godkänna eller underkänna den decharge, som lemnäs
Lånekontm i Götheborg och Malmö. Men så länge någon för¬
ändring härutinnan icke skett, måtte Fullm:s åtgärd ali vägra
fullständig decharge hafva varit riktig. Derest man vill frånkänna
dem denna rättighet, så är punkten i instruktionen utan all bety¬
delse, eller rättare han innebär en sjelfmolsägelse. Jag har bordt
yttra detta, såsom försvar för milt deltagande i den anmärkta
åtgärden. Men i afseende på utgången kan det vara likgiltigt,
ty BankoUtsk. har tillstyrkt decharge för Fullm. Della är dock
en motsägelse; ty hade Fullm. handlat orätt i delta fall, så hade
väl BankoUtsk. bort fästa sig något närmare härvid, emedan det
icke är likgiltigt, om räntorna beräknas rätt eller orätt vid de
särskildta Lånekontm.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag anser Fullmäktige
hafva handlat riktigt i förevar, fall, men frågan är af ganska ringa
betydelse i det hela, enär något misstag om eller oriktig tydning
af meddelade föreskrifter för de serskilde Lånekontm lätteligen
kunna rättas genom det reglemente, som af BankoUtsk. vid denna
riksdag kommer att föreslås, anser jag, alt ett gillande eller ogil¬
lande af denna punkt i betänk, icke vore serdeles lämpligt, utan
hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle finna för godt, att en¬
dast lägga denna punkt till handlingarne, hvarom jag anhåller,
att Hr Frih. o. Landtm, måtte framställa propos.
Den 8 Februari.
363
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstålde om R. o.
Ad. bifölle, att förevar. § lades till jiandlingarne, ropades starka
ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå H. Ex. förklarade del han funnit
ja öfvervägande.
§§ 9, 10 och 11.
Lades till handlingarne.
§ 12.
Mom. 1, ang:tle innehållning af en del utaf fonderna
för utlåning genom handels- och närings-diskonten samt till
kassa-kreditiv.
Hr von Hartmansdorff: Jag får tillkännagifva, att jag
icke tillhört den pluralitet, som föranledt den anmärkta åtgärden.
Uppå härefter framsläld propos. hlef Utsk:s uti förevar, morn.
af 12 § gjorda tillstyrkande bifallet.
Mom. 2, ang:de Bevisorernes framställning om föreskrif¬
ters meddelande till åstadkommande af en närmare öfverens¬
stämmelse eller gemensamhet i beslut och åtgärder, beträf¬
fande Bankens och Riksg:s-kont:s förvaltning.
Hr von Hartmansdorff: Då detta mål blifvit omförmäldt,
synes det mig, så, som hade Utsk. bort nämna hvad deri är huf-
vudsaken, nemi. att Riksg:s-kont., hvilket behöfver och äfven und¬
fått ett Kreditiv på Banken af en mill. r:dr, på det att Kont.
icke måtte komma i förlägenhet för sine utbetalningar, likväl un¬
der tiden utlånar penningar lill allmänheten. Följden häraf kan
blifva den, att Riksg:s-kont. på samma tid det emot ränta gifver
lån åt andra, uttager vid bristande tillgång medel på sitt Kre¬
ditiv i Banken. Om Revisorernes anmärkn. rörer ett redan in-
träffadt dylikt förhållande, så hade ju Riksg:s-kont. dragit ränta
af Bankens penningar. I sådant fall borde hon väl komma Ban¬
ken och icke Riksg:s-kont. tillgodo. Till motsatsens förekommande
hafva jag och andra BankoFullmäktige fästat Riksg:sFullmäktiges
upmärksamhet på oforraligheten deraf att Riksg:s-kont. utlånade
medel, ehuru del icke kunnat afsäga sig Kreditivels begagnande.
Det sätt hvarpå kontoret använder sina medel, är visserligen för
BankoFullmäktige likgiltigt, men om Kontoret vill tillegna sig ränta
på Bankens medel, så hafva BaukoFullmäktige icke kunnat lemna
dylika försök oanmärkta.
Hr Printzensköld, Carl: Om den händelse inträffar,
hvilken den siste värde talaren föreställt sig i anledn. af de ut-
lånings-operatiouer, Fullmäktige i Riksg:s-kont. vidtagit, så måste
jag erkänna, alt hans anmärkn. är riklig; men jag kan deremot
icke medgifva Hrr Fullmäktige i Banken någon skälig eller giltig
anledn., att sträcka sina omsorger derhän, att förr än de visat,
att Riksg:s-kont. vid utlåningen af sina medel användt det Kon¬
toret lemnade Kreditiv hos Banken, vidtaga någon slags åtgärd.
364
Den 8 Februari.
hvarigenom någon inskränkning i Riksg:s-kont:s Kreditiv-rätl åstad¬
kommes. Uträkningen af Riksg:s-kont:s operationer, likasom Full¬
mäktiges i Riksg:s-konl. prot:r, hvilka sistnämnde blifvit Hrr Full¬
mäktige i Banken tillställde, utvisa, att Riksg:s-konl:s utlåningar
icke ens i den ringaste mån varit grundade på Riksg:s-kont:s
Kreditiv i Banken. Riksg:s-kont. har tvertom gått så försigtigt
till väga, att det icke varit i behof alt anlita Kreditivet i Ban¬
ken. De icke obetydliga räntor Riksg:s-kont., jemlikt sitt regle¬
mente, förskaffat på dess innestående, lill allmanna ändamål dispo¬
nerade medel, hafva icke haft det ringaste inflytande på Konto¬
rets Kreditiv i Banken, ty, enl. hvad jag tror, har delta Kreditiv
under loppet af 4 eller 5 år endast en gång varit anlitadt, då
Riksg:s-kont. derifrån uttog 11,000 r:dr b:co.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Såsom ledamot af Banko-
Utsk. får jag frisäga mig och öfrige ledamöter af samma Utsk.
från Hr von Hartmansdorffs beskyllning, som skulle vi hafva ute¬
slutit det vigtigaste af frågan. Genom de Utsk. meddelade hand¬
lingar har icke blifvit Oss bekant, det af honom upgifna förhål¬
landet, att Riksg:s-kont. utlånat medel, lyftade å dess Kreditiv i
Banken, och jag kan icke heller erinra mig, att något sådant fin¬
nes oranämndt i de prol:r som Utsk. genomläst och granskat,
hvarföre jag, som Hr von Hartmansdorff anmärkt, mäste förklara
att denna försummelse åtminstone icke kan läggas Utsk. till last.
Och hvad i öfrigt beträffar Hr von Hartmansdorffs hår gjorda an-
märkn. synes mig Hr Printzensköld, hvilken, såsom Fullmäktig i
Biksg:s-kont., bör anses ega erforderlig sakkännedom, på fullt nöj¬
aktigt sätt hafva meddelat de uplysningar öfver ämnet, som på
honom kunna ankomma.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke yttrat, att Full¬
mäktige i Riksg:s-kont. verkligen utlånat Bankens penningar, hvil¬
ket jag så mycket mindre kunnat påstå, som jag icke känner,
huru sig härmed förhåller, men deremot har jag befarat att så
skulle ske, enär Fullmäktige i Riksg:s-kont. icke afsagt sig Kredi-
livet å Banken, under det de utlånat medel. Det tillhör Stals-
Ulsk. att tillse, huru desse Fullmäktige i berörde hänseende för¬
farit, hvilket åter BankoUtsk:s medlemmar icke kunna känna.
BankoFullmäkliges farhågor i detta fall äro visserligen uttalade i
deras prot. Ehuru jag icke kan minnas alla de ämnen, som deri
förekomma, har jag likväl ali anledn. förmoda, att denna fråga
der icke saknas af mig framställd och utredd.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Om det skulle synas
något besynnerligt, att under det Riksg:s-kont. begagnar Kreditiv
på Banken, detsamma icke destomindre utlånar egna medel, är
sådant likväl lätt förklaradt, ty om detta Kreditiv än uphörde,
vore Riksg:s-kont. derigenom ingalunda tillintelgjordt. Det är
nemi. tydligt, alt då Kontoret enl. dess kalkyler för hela eller
halfva året, som ofta inträffar, under loppet af 3 veckor t. ex.
eger cn behållning af 800,000 r:dr, men Kontoret •'""farinnan
Den 8 Februari.
365
är i behof af ett enahande belopp, så är min oförgripliga tanka,
att R. St:s mening med Kreditivet på Banken varit, att lemna
Riksg:s-kont. en temporär hjelp till en dylik utgift, på det att
Riksg:s-kont. icke må behöfva skrinlägga dess inflytande kontanta
behållningar. Sådant är förhållandet och Hr von Hartmansdorff
liar rätt derutinnan, att under det Riksg:s-kont. har räntebärande
papper i sitt hvalf, så begagnar det tidtals kreditivet under kor¬
tare perioder. Om likväl Hrrme behagade efterse, huru härmed
tillgått under de sista två åren, skall deraf visa sig, att Riksg:s-
kont. till ganska ringa del begagnat detta kreditiv och blott på
kortare tider, oaktadt R. St. anvisat på kontoret krigsrustnings-
kostnaderne 2,000,000 r:dr, hvilka skola godtgöras genom be-
villn., och ehuru denna ännu icke ingått, äro desse 2,000,000
r:dr i det närmaste godtgjorde. Resultatet är, att, enl. R. St:s
afsigt, kreditivet blifvit riktigt begagnadt för temporära, hastigt
påkommande, eller hastigt öfvergående konjunkturer, men alldeles
icke uptaget såsom något slående lån. Såsom jag redan nämnt
och hvad de Fullmäktige i Banken, som klandrat Riksg:s-kont:s
åtgärder, nogsamt veta, har kreditivet endast varit begagnadt på
kortare tider och till mindre belopp. Jag hemställer dessutom,
huruvida det kan anses hafva varit skål, att låta Riksg:s-kont:s
tillgångar af 1,300,000 r:dr b:co ligga ofruktbara, endast derföre,
att man velat undvika tillvitelsen, att hafva begagnat kreditivet i
Banken för att utlåna Bankens medel. Det synes mig, dessutom
ganska kinkigt för Riksg:s-kont., att vidtaga en dylik utlåning af
de från kreditivet i Banken ultagne medel, åtminstone på någon
längre tid, enär detta, under sommaren i slutet af Juni eller bör¬
jan af Juli månader skall vara inbelaldt och får sedan icke be-
bagnas förr än under September månad. Jag kan icke finna nå¬
gon motsägelse derutinnan, alt R. St. förelägga Fullmäktige i
Riksg:s-kont., att göra Statens medel fruktbara genom deras ut-
lemnande i allmänna rörelsen och om Riksg:s-kont., med iaktta¬
gande af denna föreskrift, för ett visst ändamål är i ett tillfälligt
behof af penningar, må anlitandet af kreditivet vara både tillåtet
och förståndigt.
Hr Printzensköld: Jag hemställer till Hr von Hartmans¬
dorff, om icke hans nu yttrade farhåga, som skulle Fullmäktige i
Riksg:s-kont. i oträngdt mål hafva begagnat det dem i Banken
lemnade kreditiv, varit allt för tidigt framställd. Fullmäktige i
Banken hade icke bort, och icke ens varit berättigade hysa en
dylik farhåga förr, än de erhållit bestämd visshet derom, att
Riksg:s-konl:s Fullmäktige grundat sine låneoperationer på medel
från kreditivet i Banken. Så länge Fullmäktige i Banken icke
vunnit erfarenhet härom, hvilken de lätt kunnat förvärfva deri¬
genom, att de från vederbör, tjenstemän i Banken infordrat up-
gift, rör:de Riksg:s-kont:s Räkning n:o 1 i Banken, så hade icke
heller Fullmäktige i Banken någon slags rättighet, att inblanda
sig i den del af Riksg:s-konl:s förvaltning, som afsåg de kontanta
medlens utlåning. Riksg:s-kont:s Fullmäktige hafva till dess prot.
366
Den 8 Februari.
hvilka StatsUtsk. icke lärer underlåta alt granska, fullständigt för¬
klarat icke allenast på livad sätt de ansett tillgångarne böra an¬
vändas, utan äfven sättet för deras beräknande, och jag tror, att
häraf skall visa sig, att Fullmäktige, så omsorgsfullt som möjigt,
förvaltat under hand hafvande medel, likasom jag är öfvertygad,
alt oftanämnde kreditiv ej skall behöfva anlitas icke ens till de lö¬
pande utgifter, sorn Riksg:s-kont. måste bestrida. Jag medgifver,
att detta är måhända en lycka, men emedlertid är det ett factura,
att Riksg:s-konl:s beräkningar nära nog i de minsta detaljer gått
i fullbordan, så att kreditivet i Ranken under loppet af sisth år
icke varit med undantag af några få dagar anliladt. När en sty¬
relse upgör så beskaffade beräkningar, synes det mig, sorn en
annan styrelse icke eger, att i förväg hysa farhågor och söka in¬
verka på den andras transaclioner. Jag anser således Hr von
Harlmansdorffs anförda skäl för BankoFullmäktiges förfarande i
detta fall, icke vara af beskaffenhet att de böra af R. o. Ad.
godkännas.
Hr Lefrén, Johan Pehr: Förevar, fråga är med hänsyn lill
beloppen, som dervid förekomma, ringa, men deremot stor i fråga
om de grundsatser, hvarpå den bör hvila. Jag tror, att Hrr Full¬
mäktige i Banken och Riksg:s-konl. icke böra betrakta sig såsom
Fullmäktige för hvar sitt Konungarike, utan såsom Fullmäktige
för hvar sitt verk, och under sådana förhållanden synes det mig,
att ett samband dem emellan bör ega rum. Följderne af ett mot¬
satt förhållande hafva vi nogsamt med bekymmer erfarit. Vi
hafva gjort bankrutt och en skamlig bankrutt just derföre, att
Statsverket bidragit till eller inverkat på Bankens ruinerande.
Enl. min åsigt bör derföre Riksg:s-kont. besörja utlåningar af
dess egna medel och endast för tillfälliga behof anlita kreditivet
på Banken. Man har sagt, att detta anlitande af kreditivet skall
blifvit gjordt med omsorg och försigtighet. Jag klandrar också
icke delta förfarande, men jag kan icke heller underlåta, alt er¬
känna, det BankoFullmäktige handlat ganska rätt derutinnan, att
de hafva rådfört sig med Fullmäktige i Riksg:s-kont. och till dem
gjort framställningar. Deruti ligger icke något ondt. Båda desse
Fullmäktige äro hvar för' sig icke att betrakta såsom högmögende
Collegier, utan de äro R. St:s Fullmäktige, och dem höfves icke
att vara högfärdige sinsemellan.
Frih. Palmstjerna: Mig synes, som om man fört diskus¬
sionen utom ämnet, enär här endast är fråga örn BankolItsk:s
förslag, att Revisorernes framställning icke må till någon R. St:s
åtgärd föranleda. Saken är således ganska enkel och klar, ser¬
deles som icke heller här någon fråga kan upkomma om rättelse
i de åtgärder, Fullmäktige i Riksg:s-kont. och Banken hvar å sin
sida företagit. Skulle man för framtiden anse nödigt, att med¬
dela någon föreskrift till förekommande af hvad som hitintills in¬
träffat, torde den öfverläggning, som nu börjar att hår ega rum
vara mera på sitt ställe, enär derigenom något resultat då kunde
vinnas, hvilket, enl. min åsigt, i närvar, ögonblick är omöjligt.
Den 8 Februari.
367
Öfverläggningen lyckes dessutom inskränka sig till anförande af
de olika skäl och åsigter, hvilka föranledt Fullmäktiges åtgärder;
men då härigenom något beslut icke kan af R. o. Ad. fattas,
medförande någon verkan i hufvudsaken, får jag anhålla att Hr
Frih. o. Landtm, behagade framställa propos. på bifall till Banko-
Utsk:s framställning i denna del, helst såsom jag redan nämnt den
hittills fortsatta öfverläggningen är ändamålslös.
Hr Printzensköld: Jag ber att få förklara Hr Lefre'n, att
hvarken högfärd eller annat dylikt motiv föranledt mig, att här
upträda till försvar för Fullmäktige i Riksg:s-kont., likasom alt jag
ingalunda anser, såväl desse Fullmäktige, som Fullmäktige i Ban¬
ken såsom vore de Fullmäktige från 2:ne Konungariken. Dess¬
utom är jag öfvertygad, att om desse Fullmäktige begära sam¬
manträde med hvarandra i frågor, som af dem gemensamt kunna
behandlas, de med yttersta beredvillighet skola gå hvarandra till
mötes. Jag har blott velat försvara Fullmäktiges i Riksg:s-kont.
åtgärder, derföre att jag ansett, att BankoFulImäktiges farhåga,
del Riksg:s-kont. skulle allt för mycket anlita krediti vet i Banken,
vara allt för tidig, och att denna farhåga, förrän den visat sig
grundad, skulle menligt inverka på Riksg:s-kont:s lånelransactio-
ner. Derjemte ber jag alt få förklara, att just på grund af de
utaf BankoUlsk. anförda skäl, jag anser det i högsta måtto vådligt,
att inrymma någon slags gemensamhet i Bankens och Riksg:s-
kont:s förvaltning. Den bestämda skilnad, hvilken i denna för¬
valtning eger rum, utgör en garanti för Banken, att kunna up-
rätlhålla myntet i riket. Riksg:s-kont:s tillgångar kunna väl icke
rimligen betraktas, såsom voro de en Bankens tillhörighet eller
förökade på Bankens Sedelfond. Med Riksg:s-kont:s tillgångar är
förhållandet lika med hvarje individs tillgångar, hvilka äro insatte
på Räkning i Banken, ty de medel, Riksg;s-kont. upbär insättas
i Banken och det vore i högsta måtto besynnerligt, om icke Riksg:s-
kont. skulle ega rättighet, att, BankoFullmäktige ohörde, disponera
öfver dess behållning, lika val som Förmyndare-Kammaren eller
Stockholms Stads Brandförsäkrings-bolag eger att disponera öfver
deras i Banken insatte medel. De utgöra en del af Sedelstocken
i riket och öfver denna del har egaren dispositions-rätt., och så
länge Fullmäktige i Riksg:s-kont. icke öfverskridit denna rättighet,
tillkommer det icke heller BankoFullmäktige att göra de förre nå¬
gon slags erinran eller att å priori vidtaga sådana åtgärder, som
i ringaste mån inskränka Fullmäktiges i Riksg:s-kont. dispositions¬
rätt af detta verks tillgångar.
Hr Tersmeden, Nils: Uti den här upkomna tvist ämnar
jag icke deltaga. Ronde densamma vill jag blott hafva yttrat,
att den nogsamt visar, att R. St:s Revisorer icke saknat skäl lill
deras gjorda anmärkn:r. Som bekant är ega dessa båda verk, R.
St:s Bank och Riksg:s-kont., mycket inflytande på penninge-
förhållanderne inom landet, och det förefaller då rätt eget
att dessa Verk, kunna vidtaga hvarandra motverkande åtgärder.
Riksbanken bade nemi. inskränkt sin lånerörelse, och Riksg:s-
368
Den 8 Februari.
kont. vidtog som det syntes just i anledn. deraf straxt derefter,
och, enl. hvad jag tror, till följd af upmaning från Högsta mak¬
ten i samhället, en häremot fullkomligt stridande åtgärd, nemi.
upköpandet af obligationer, för att såmedelst utlemna i rörelsen dess
egande tillgångar. Revisorerne hafva velat påpeka detta förhål¬
lande, i hopp att en gång vinna enhet i förvaltningen, och att
R. St. måtte en gång blifva ense om hela Riksg;s-kont:s umbär¬
lighet.
Frih. Fleetwood, Carl Gust.: Den här upkomna striden
mellan Fullmäktige i Banken och Riksg:s-kont. anser jag ligga
bredvid sjelfva ämnet. BankoUlsk. har ingalunda förbisett, att de
båda verken möjligen skulle kunna paralysera hvarandra. Huru¬
vida något sådant egt rum eller icke, har legat utom BankoUtsk:s
befattning att bedöma. Utsk. har egentligen afsett förekomman¬
det af ali sammanblandning af de båda verkens penningerörelse.
Jag tror, att BankoUlsk. deruti har handlat, åtminstone välment,
men måhända äfven fullkomligt rätt. Kunna de båda verkens
styrelser öfverenskomma om de åtgärder, som skola vidtagas, är
detta lika lyckligt som nyttigt, men vill man, att BankoUlsk. skall
hafva uttalat den åsigt, all det ena verket skall i ringaste mån
vara beroende af det andra, tror jag i händelse ett sådant förslag
skulle af R. St. godkännas, icke vara fullkomligt rigtigt, och med
ledning af hvad erfarenheten härutinnan visat, anser jag klokhe¬
ten bjuda, att man tager sig till vara derför.
Hr Mannerskantz: Jag anhåller att få fästa upmärksam-
heten i det ämne, som nu egentligen är under öfverläggning. På
sätt den siste talaren omnämnt, hafva Revisorerne föreslagit, att
en närmare förbindelse skulle åstadkommas emellan Fullmäktige i
Banken och Riksg:s-kont. BankoUtsk. deremot har ansett en så¬
dan direkt föreskrifven förbindelse emellan desse Fullmäktige icke
vara nyttig, aldraminst för Banken, enär erfarenheten visat, alt
just en sådan gemensamhet emellan Riksg:s-kont. och Banken, vid
flerfaldiga tillfällen varit för den sednare serdeles menlig. Skul¬
le man sammanföra dessa båda verkens styrelser, kunde det vis¬
serligen hända, att Fullmäktige i Riksg:s-kont., någon gång ge¬
nom Banko-fullmäktiges å besluten utöfvade inverkan, handlade
i Bankens intresse, men del kunde lika lätt inträffa en annan
gång, att Styrelsen i Banken blir öfverröstad af Riksg:s-kont:s sty¬
relse till Bankens skada. Och jag måste derföre fortfarande anse,
att BankoUtsk. har handlat välbetänkt då det afstyrkt all sam¬
manblandning mellan dessa båda styrelser.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: I denna fråga, hvilken
ursprungligen föranledt denna punkt i BankoUtsk:s betänk., har
jag varit af olika tanka med Hr von Hartmansdorff. Det oaktadt
ämnar jag icke ingå i något bedömande, hvilken af oss båda haft
rätt. Detta har icke utgjort föremål för Revisorernes eller Utsk:s
pröfning. Vi hafva fått hvarken beröm eller klander för denna
åtgärd,
Den 8 Fe braur i.
309
åtgärd, i hvilken jag tillhörde minoriteten. Enl. min åsigt bör
således frågan icke utgöra någon strid härstädes emellan Full¬
mäktige i de olika Verken, synnerligast som ingendera parten
blifvit för sitt åtgörande klandrad. Frågan är egentligen nu,
huruvida en Revisorernes anmärkt), skall af BankoUtsk. godkännas
eller icke. Icke såsom Fullmäktig i Banken, men såsom Repre¬
sentant anhåller jag att få yttra mill godkännande af den åsigt,
att Bankens och Riksg:s-kont:s Styrelser icke må sammanblandas.
Det synes mig också vara för Banken alldeles likgiltigt, hvilka åt¬
gärder Fullmäktige i Riksg:s-kont. vidtaga med dess underhänder
hafvande medel. Del kreditiv i Banken, som är slälldt lill Biksgts-
kont:s disposition är inberäknadt i den sedelstock, för hvars in¬
lösande med silfver BankoFullmäklige 5ro skyldige att ansvara.
Desse Fullmäktige hafva rättighet, att för upfyllandet af sina för¬
bindelser vidtaga serskildte åtgärder, fullkomligt oberoende af hvad
Fullmäktige i Riksg:s-ko»t. än må sig företaga, hvarföre jag skulle
tro, alt när BankoFullmäklige upfylla desse sina åligganden, det
för dem oell Banken kan vara likgiltigt, om Riksg:s-kont:s Full¬
mäktige utlåna medel, uttagne från kred ili vet i Banken. Om nu,
på säll Hr von Hartmansdorff förmodat, någon del af detta kre¬
ditiv, som blifvit stäldt till Riksg:s-konl:s disposition, skulle af
Riksg:s-kont:s Fullmäktige utlånas, och en räntevinst derigenom
tillskyndas kontoret, så inser jag icke, hvarföre det skall vat a mera
angeläget, alt denna räntevinst tillkommer Banken än Riksgrs-
kotit., enär i alla fall Bankens ränlevinster sannolikt hädanefter
såsom hitintills komma att gå till Riksgrs-kont. och det dermed
förenade Statsverket. Riksg:s-kont:s utlåningar inverka naturligtvis
på beloppet af de sedlar, emot hvilka Banken skall tillhandahålla
allmänheten metallisk valuta, men som Banken eger rättighet, att
förminska beloppet af dess utelöpande sedlar, så har ju Banken
derigenom en motvigt mot den sedelutsläppning, som Riksgrs-
kont. kan åstadkomma. Sålunda anser jag, att Riksg:s-knnt:s och
Bankens Fullmäktige äfven om reglemenlerne bibehållas sädane de
nu äro, icke behöfva Frukta för hvaraudras åtgärder.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Palmstjerna har anmärkt,
att här icke vore fiåga om någon åtgärds vidtagande och att det
således vore ändamålslöst, att f. n. v. vidare orda derom. Jag
tror likväl icke, att förhållandet är sådant; ty under öfverlägg-
ningen har det redan visat sig, ali en ledamot af BankoUtsk., så
kunnig som Hr Mannerskantz, icke synes känna den fråga, som
Ur under pröfning. Andra ledamöter af samma Utsk. hafva äfven
visat enahanda obekantskap med ämnet. Med mina redan af-
gifna yttranden har jag visst icke afsell någon sammanblandning
af Riksg:s-kont:s och Bankens förvaltning, utan tvertom alt hin¬
dra Riksg:s-koDt. draga ränta på Bankens penningar. Sådan har
aldrig varit meningen med det Riksg:s-kont. lemnade kreditiv och
bör icke heller blifva del. Utskms ledamöter höra få vela, huru
dermed tillgår, för att kunna del förekomma. Frih. Palmstierna
3 H. 24
370
Den 8 Februari.
har sagt, atl man borde vänta till dess föreskrifter för vederbör.
Fullmäktige lemnäs, men när kommer sådant i fråga? Jo! icke
förr än vid riksdagens slut, då göromålen äro så sammanträngda
och öfverhopande, alt man icke ens plägar medhinna upläsningen
af de §§, som innehålla föreskrifter för Fullmäktige i Riksdis¬
kont., ulan man nödgas antaga dera på god tro, sådana de blif¬
vit föreslagna af StatsUlsk. Nästan så går det lill äfven med
reglementet för BaokoFullmäktige ehuru det vanligen kommer tidi¬
gare under Ståndens pröfning. Följaktligen vore det väl, om
BankoUlskts opmärksamhet på förhand fastades vid della ämne, och
om rättelse derigenom kunde åstadkommas. Br Bråkenhjelms er¬
kännande, alt Biksg:s-kont. begagnat kredit i vet på Banken, under
det, alt kontoret utlånat penningar och dragit ränta på de obliga¬
tioner, som ligga i dess kislor, är serdeles nplysande, hvadan jag
förnyar hvad jag redan sagt, alt under sådana förhållanden borde
den ränta, som inflyter på de ä kreditivel ultagne medel, komma
Banken tillgodo, hvilken rätteligen eger de utlånta penningarne.
Gr. Gyldenstolpe har sagt, all del vore likgiltigt, antingen Riksgis-
kont. eller Banken upbure räntan, enär begge äro R. St:s Verk.
Detta yttrades jemväl af samme ledamot, hvilken förklarat det
vara angeläget, alt ^Riksgts-kontis och Bankens förvaltning icke
sammanblandades. Ar det icke sammanblandning om det ena
Verket drager ränta på det andras penningar? Manne icke Banko-
Utsk. borde i BankoReglementet föreslå ett stadgande, af innehåll,
att när Riksg:s-kont. utlånar penningar mot ränta, men likväl
uttager medel å det kontoret i Banken lemnade ränlefria kreditiv,
så bör kontoret betala ränta å samma belopp till Banken intill
dess kreditivförskotlen godlgöras, såvida nemi. Riksg:s-kont. under
samma tid har en motsvarande eller större summa utlånad. Der¬
igenom upkoinmer rättvisa. Men sådant förhållandet nu är, för¬
far Riksg:s-kont., såsom en upbördsman, den der anser sig hafva
god tid till liqvidationsdagen den 1 Maj och emedlertid till hvarje¬
handa personer_mot ränta utlånar Kronans upburna medel. Della
år icke rätt. Ar det olillålligl för en kronofogde, så hör det
icke heller medgifvas en högre upbördsmyndighet, emedan hvar
och en skall hafva sitt då räntan icke tillkommer Riksg:s-kont.
Möjligen skulle det någon gång kunna hända atl R. St. förklarade
Banko-vinsten icke böra tillkomma Riksg:s-kont. utan skola för
andra ändamål användas. Sådant blefve icke fullt verkställbar!,
om en del af den räntevinst, som bordt Banken tillfalla, på för¬
hand ingått till Riksg:s-konl. En annan talare har riktigt an¬
märkt, atl genom ett dylikt förfarande, sorn det, hvilket nu mot
Riksg:s-kont. anmärkes, påbördas Banken ansvar för en större
sedelmassa, från hvilket han i annat fall vore befriad; ty om
Riksg:s-kont. använder sine egne medel utan alt anlita sitt kredi¬
tiv i Banken, så blifver den utelöpande sedelmassan icke förökad,
hvilket åter inträffar, om kreditivel begagnas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Enl. min åsigt har den siste ta¬
laren dels sammanblandat 2:ne omständigheter, hvilka för frågans
Den 8 Februari.
371
utredande måste noga åtskiljas, och dels utgått från antagandet
af ett Riksg:s-kont;s åtgörande, som alldeles icke ägt rum. De
2:ne omständigheter, hvilka böra åtskiljas, bestå i Fullmäktiges
uti Riksg:s-kont. skyldighet ali göra räntebärande kontorets kon¬
tanta behållningar, och Fullmäktiges rättighet alt begagna kredi¬
ti vet på Banken. I Reglementet för Fullmäktige i Riksg:s-kont.
är stadgadt, att så snart kontoret erhåller en större kontant be¬
hållning, än som behöfves för bestridande af kontorets utgifter,
skall denna behållning göras räntebärande genom upköp af obliga¬
tioner, på det alt derigenom dels må beredas konloret en högre
inkomst och dels underlättas den allmänna rörelsen. Då ett dy¬
likt stadgande finnes, mäste det väl äfven efterlefvas, och om
tillvaron af detta stadgande kan hvar och en öfvertyga sig, endast
man gör sig mödan ali genomläsa 38 och 39 §§ i reglementet
för Fullmäktige i Riksg:s-kont. Man kan således icke lägga Full¬
mäktige till last, alt de iakttagit della stadgande, hvilket varit de¬
ras pligt. Hvad åter angår den andra frågan, eller Riksg:s-konl:s
begagnande af kreditivet på Banken, så förhåller sig dermed sålunda,
att detta kreditiv blifvit kontoret beviljadt, på det att, om vid nå¬
got tillfälle kontorets inkomster inflyta senare än någon utgift
inträffar, som med dessa inkomster skall bestridas, kontoret icke
må råka i förlägenhet. Alt Fullmäktige icke missbrukat delta
kreditiv bevisas deraf, att sedan våren 1848 kreditivet icke varit
auliladt mera än en gång och lill ett ganska ringa belopp, hvilket
anlitande då skedde derföre, att vid sisth års slut hade Riksg:s-
kont. att af Banken utfå nära 1 mill. r:dr, men de utgifter, som
med detta belopp skulle bestridas, inträffade redan under Nov.
och Dec. månader och således förr än kontoret ägde rätt att lyfta
nämnde summa, hvarföre Fullmäktige ansågo sig pliglige, att be¬
strida samma utgifter genom anlitandet af kreditivet, hvilka medel
återställdes Banken vid den tid, Riksg:s-kont. fick lyfta sina pen¬
ningar eller den sista Dec. Härigenom tillskyndades Banken in¬
gen skada. Alt emedlertid detta kreditiv, kan vara för Riksg:s-
kont. af serdeles nytta, inhämtas deraf, att, om Fullmäktige i
Riksg:s-kont. skulle vid alla tillfällen kunna så reglera kontorets
kontante tillgångar, att med dem kunde bestridas utgifter äfven
vid de tillfällen, då desse inträffade några dagar förr, än kontoret
kunde hafva inkomster att påräkna, så skulle Fullmäktige hålla
en högst betydligt kontant kassa, hvilken, på samma gång dea
förminskade kontorets inkomster genom förlusten i räntor, äfven
skulle menligt inverka på den allmänna rörelsen, hvarur den vore
dragen. Sålunda synes det mig, som skulle Fullmäktige i Ban¬
ken icke på något sätt hafva anledn. att beklaga sig öfver Full¬
mäktiges i Riksg:s-kont. åtgärder, eller att desse på ett obehörigt
sätt röra sig med Rankens medel. Hvad åter angår frågan om
nyttan af ett samband emellan styrelserne öfver de båda verken,
så tror jag erfarenheten hafva visat vådorna af ett dylikt samband
eller sammanblandning af de olika verkens styrelser. För att
emedlertid få detta förhållande ytterligare utveckladt, anhåller jag
24*
372
Den 8 Februari.
vördsamt, att Fullmäktiges i Riksg:s-kont. förklaring i anledn. af
sista revisionens berättelser måtte blifva upläst.
Sedan härefter det ullål. lill R. St., som Fullmäktige i Riksg:s-
kont. d. 15 Febr. 1850 afgifvil i anledn. af 1849 års Revisorers
berättelse, ang:de nämnde kontors tillstånd oell förvaltning, blifvit
upläst, yttrade sig
Hr Mannerskantz: I anledn. af Hr von Harlmansdorffs
sednasle yttrande får jag nämna, att jag visserligen ieke varit
alldeles obekant med denna fråga, som samme talare på sidan om
den egentligen under öfverläggningen varande väckt, nemi.: att
Fullmäktige i Riksg:s-kont. skulle begagnat krerlilivet på Banken
under det kontorets medel varit emot ränta ntlånta. Jag bar
nemi. hört sägas att så skall hafva tillgått, men dä detta ämne
icke till Utsk. inkommit på officiell väg under form af något för¬
slag, så kunde Utsk. icke heller deråt lemna någon åtgärd, svn-
nerligast som detsamma hvarken i Revisorernes eller BankoFnll-
mäktiges berättelser varit vidrördt, eller framställning i afseende
derå blifvit gjord. Då denna af Hr von Hartmansdorff väckta
fråga, om det missbruk Fullmäktige i Riksg:s-konl. skola hafva
gjort af konhs krediti vrätt i Banken, följaktligen icke förekommer
i Utsk:s betänk., tror jag all diskussion härom saklöst kunna up-
skjutas intill dess BankoUtsk. inkommer med förslag om bibehål¬
lande af det oftanämnda kreditivet, då anmärkntr deremot efter
befogenhet af Hr von Hartmansdorff eller andra af R. o. Ad:s
ledamöter kunna göras, då vi deremot böra nu inskränka oss
till att blott yttra oss om nyttan eller skadan af en sammanbland¬
ning emellan de båda styrelserna, i hvilket afseende jag redan
lillkännagifvit min åsigt vara att densamma icke bör ega ruin.
Frih. Fleetwood: Jag förenar mig med Hr Mannerskantz
derutinnan, alt Utsk. icke varit i okunnighet om hvad, som emel¬
lan Fullmäktige i Banken och Riksg:s-kont. sig tilldragit. Der¬
jemte får jag ännu engång uprepa, alt jag tror, det någon fara
icke vore för handen om styrelserne för de båda verken något
närmade sig hvarandra, och, såsom jag redan sagt, tror jag, alt
dessa styrelser skulle genom indragning och utlåning kunna para¬
lysera hvarandra. Hvad åter angår föreskrifterne i detta fall, så,
i händelse sådant anses nödigt, lära de nog icke komma alt sak¬
nas, men så länge Riksg:s-kont. äger kreditiv på Banken, bör enl.
min åsigt dermed förfaras pä enahanda sätt såsom med andra in¬
rättningar t. ex. sparbanker och hypolheksföreningar, hvilka hafva
dylikt kreditiv, nemi. så alt ränta erlägges å de belopp, som å
kreditivet lyftas. På lika sätt förfares med enskildt», hvilka hafva
kreditiv på Banken. Man kan länka sig att dessa kreditiv* utta¬
gas för att sedermera utlånas emot ränta, och skulle förvaltningen
af Riksg:s-kont. tillåta sig sådant, ehuru kontoret äger räntebä¬
rande obligationer, borde dessa hypothiseras i Banken, men der¬
före tror jag likväl icke, att det varit lämpligt, om Utsk. i delta
betäuk. föreslagit en sådan åtgärd. 1 öfrigt instämmer jag med
Den 8 Februari.
373
Flr Mannerskantz och önskar, att frågan malte behandlas i och
för sig sjelf, ulan afseende på de strider, som emellan Hrr Full¬
mäktige kunna upstå.
Hr Lefrén: Jag delar deras åsigt, hvilka anse en definitiv
sammanblandning emellan de båda styrelserne olycksbriugande,
hvarföre jag äfven afstyrker sådant; men ett är att hafva skiljda
styrelser för dessa verk, så länge de skola finnas, och annat är,
att genom reglementariska föreskrifter söka så begå, att i frågor,
som angå utlåning af medel, dem 11. St. på Bankens depositions-
räkning anvisat Riksg:s-kont., ett sammanträde mellan båda Sty¬
relserne bör ega rum, på det alt de sinsemellan må kunna råd¬
slå, ulan alt likväl gemensamt fatta något beslut, såsom t. ex.
om det är förenligt med penningeväsendets uprätlhållande, alt
Biksg:s-kont. utlånar emot ränta de medel, som blifvit detsamma
anvisade på depositions-räkuing. Hufvudsakcn är icke att Riksg:s-
kont. söker göra dess kontanta behållning räntebärande, ulan en¬
dast att det blir till Statsverkets nytta. Alt Riksg:s-kont. i och
för sina behof undfått kreditiv på Banken anser jag riktigt, men
ingalunda att dess Fullmäktige äga att besluta, ulan någon slags
öfverläggning med Fullmäktige i Banken, då det är fråga om
utlåning af livad i Banken blifvit insatt. BankoFullmäktige må
åtminstone vid ett sådant sammanträde kunna lill det gemensamma
prot. få anföra alla de skäl, de ega emot en sådan utlåning, och
sedan må Riksg:s-kont:s Fullmäktige gå in till sig och fatta be¬
slut, och skulle delta blifva i strid med BankoFullmäktiges åsigt,
blir det Fullmäktiges i Riksg:s-kont. ensak, men desse Fullmäk¬
tige anser jag skyldige att till prot. emottaga råd. Att icke an¬
lita Bankens Silfver-Fond, ty sådant länder Banken alltid till
skada. Såsom jag redan nämnt höra Fullmäktige i de båda Ver¬
ken sammanträda till rådplägning, utan att de likväl gemensamt
fatta beslut, hvarigenom all sammanblandning emellan dessa Sty¬
relser undvikes. Denna gemensamma öfverläggning rörer det ge¬
mensamma fäderneslandets väl, och härpå måtte vål Fullmäktige
kunna ingå. Skulle sådana reglementariska föreskrifter kunna
åstadkommas tror jag det vore serdeles helsosamt.
Hr Bråkenhjelm: Jag förbigår hvad en BankoFullmäktig
här först gjorde till hufvudsak, men vill dock erinra att hans jem¬
förelse mellan Fullmäktige i Riksg:s-kont. och en Kronofogde icke
är kanske så lämplig. Medgifver raan enskildte eller någon in¬
rättning kreditiv på Banken, med frihet att när han så behagar
lyfta 50,000 r:dr r:gds med vilkor, att han icke understår sig,
all deraf utlåna större eller mindre belopp utan endast af egna
medel, hvartill skulle väl en sådan föreskrift tjena? För en så¬
dan händelse, som Hr Lefrén förutsatt, bör väl ett sammanträde
emellan Fullmäktige i Riksg:s-kont. och Banken vara i sin ord¬
ning; men hitintills har en sådan händelse icke inträffat och
hvarken kan eller bör någonsin inträffa. Fullmäktige i Riksg:s-
kont. sätta aldrig i fråga att utlåna medel, när kontoret saknar
kontant kassa utom kreditivet, och hafva icke heller gjort det.
374
\
Den S Februari.
Skulle det någonsin ifrågakomma, att utlåna medel, hvilka uttagas
omedelbarligen af kreditivet, så lära väl icke Fullmäktige tillåta
sig en sådan åtgärd utan i safnråd med BankoFullmäktige, åtmin¬
stone kan jag icke föreställa mig, att nuvar. Fullmäktige i Riksg:s-
kont. skola tillåta sig ett annat förfarande. Sådant liar aldrig
varit i fråga och lärer väl näppeligen blifva ifrågasatt. Fullmäk¬
tige i Riksg:s-kont. hafva bedrifvil lånerörelse endast vid de till¬
fällen, då Fullmäktige ansett Riksg:s-kont. ega en öfverflödig kassa
och då utlåningen kunnat ske på 3 eller 4 månader, men inga¬
lunda hafva dessa utlåningar blifvit grundade på medel, hemtade
från kreditivet i Banken, hvartill Fullmäktige icke heller ansett
sig berättigade. Hr von Hartmansdorff har fästat sig vid ett milt
yttrande, deruti jag erkände alt Fullmäktige i Riksg:s-kont. ut¬
lånat penningar af kreditivet i Banken. Det är alt förstå bok¬
stafligen, hvad jag då yttrade, nemi. att Fullmäktige i Riksgis-
kont. hafva utlånat medel af kontorets kontanta behållning, under
det att Fullmäktige blottställde sig för möjligheten att under 2,
4 å 6 månader derefter få tillgripa kreditivet, men ingalunda
hafva penningar omedelbart från samma kreditiv blifvit utlånade.
Hr Lefrén: Den siste talaren tyckes så hafva förstått min
mening, som skulle jag såsom nödvändigt hafva ansett det af mig
omnämnda sammanträde emellan de båda Slyrelserne endast i
del fall, att Riksg:s-kont:s Fullmäktige skulle finna sig tillständigt,
att utlåna penningar af dess kreditiv i Banken. Jag har likväl
aldrig ifrågasatt, att en sådan tilltagsenhet är möjlig, utan endast
yttrat, att ett sådant sammanträde skulle ega rum, när Fullmäk¬
tige i Riksg:s-kont. finna kontorets på Banken insatta kontanta
behållning vara betydlig, och att denna behållning på ett eller
annat sätt bör göras fruktbärande genom densammas utsläppande
i allmänna rörelsen i låneväg. I sådan händelse anser jag en
öfverläggning emellan Fullmäktige nödvändig af hvilka Banko-
Fullmäktige kunna meddela den uplysning, alt Fullmäktiges i
Riksg:s-kont. lagliga rätt år, alt uttaga hvarje skilling ur Banken,
men om dessa penningar utsläppas i låneväg, så störtas Bankens
kredit. Om Riksg:s-kont:s Fullmäktige, efter delta sammanträde,
likväl besluta annat eller att utlemna medeln i den allmänna rö¬
relsen och såmedelst äfventyra Bankens säkerhet, må det komma
på deras eget ansvar, men de böra åtminstone före vidtagandet
af en dylik åtgärd öfverlägga med BankoStyrelsen, hvilken öfver¬
läggning jag anser absolut nödvändig, så vida icke vårt penninge-
väsende ånyo skall försättas i samma obestånd, hvari detsamma
för 20 år sedan sig befann.
Hr Mannerskantz: Afven jag har tänkt mig det fall,
sorn den siste värde tataren omnämnt, och erkänner nyttigt vara
att, om detsamma inträffar, BankoStyrelsen då må ega tillfälle,
värna Banken för de menliga följder, som deraf kunna upkomma.
Men jag anser sådant både böra och kunna ske med fullkomligt
bibehållande af de båda Styrelsernes sjelfständiga ställning till
hvarandra. Del år nemi. BankoStyrelsen icke blott medgifvet,
Den 8 Februari.
375
ulan äfven föreskrifvel, att uplåna penningar, då Bankens fördel
oell säkerhet sådant fordrar. Och när Riksg:s-kont:s styrelse fin¬
ner Kontoret ega betydliga behållningar inneslående på deposi-
tions-råkning i Banken, och derföre, enl. sin pligt, beslutar och
derom offentligen tillkännager, all den har medel att utlåna, är
det följaktligen Bankoslvrelsen obetaget, att anmäla sig som med¬
täflare om det erbjudna lånet, hvarvid Bankostyrelsen, då den
framställer sin önskan ali fä emottaga medlen för Bankens räk¬
ning, bör kunna bjuda så kraftiga skäl för sig, all Riksg:s-kont:s
styrelse gilver Hanken företrädesrätt lill lånets erhållande. Och
då, hvad man åsyftar, härigenom på eli bättre ändamålsenligt
sätt kan vinnas, anser jag derföre önskeligt att man icke på för¬
hand må föreskrifva någon direkt sammanblandning mellan de
båda styrelserne, hvilken, såsom jag förut nämnt, i så många an¬
dra afseenden skulle vara skadlig, synnerligasl just för Banken.
Gr. Lagerbjelke: Allmänna verk eller enskildta perso¬
ner hafva penningar inneslående på deposilions-räkning i Ban¬
ken, emedan man ansett sådant säkrare och med mindre förvalt¬
ningskostnad förenadt, än att förvara dem i egen kassakista. Men
om de, hvilka blifvit anförtrodda ett verks förvaltning, förhindras
härutinnan af dem, hos hvilka medlen innestå, år det båttre alt
hafva dem förvarade i egen kassakista, på det att man må få rö¬
ra sig med medlen på det sätt, som för verket är lämpligt, men
icke efter hvad, sora kan vara lämpligt för det verk, i hvilket
penningarne blifvit insalta. Riksg:s-kont:s medel böra väl förval¬
tas på ett för kontoret lämpligt sätt, och om några andra pen¬
ningar ån Riksg:s-kon(:s har fråga icke varit, likasom icke heller,
att Fullmäktige i Riksg:s-konl. skulle kunna utlåna Bankens me¬
del eller dem, hvilka varit att hemta från kreditivel t Banken.
Hvad åter angår Hr Mannerskanlzs yttrande, så får jag dertill
genmäla, att Bankofullmäktige redan nu hafva tillfälle att inlåta
sig med Biksg:s-kont. i sådana afhandlingar, som dem den värde
talaren åsyftat, emedan kontorets penningar icke annorledes än ef¬
ter kungörelse i Tidningar utlånas.
Hr von Hartmansdorff: Beskaffenheten af det förfarings¬
sätt Gr. Lagerbjelke upgifvit, torde jag få belysa med ett exem¬
pel. Vi antaga, att Riksgts-kont. eger på depositions-räkning i
Hanken innnesiående 1 mill. r:dr, samt att det tillika barett rän-
tefritl kreditiv å en lika summa, med rättighet att beloppet ut¬
taga. Nu säga Riksg:s-kont:s Fullmäktige: de penningar, vi på
deposilionsräkningen ega, äro icke räntebärande och saknas i all¬
männa rörelsen, alltså låna vi ut dera. Det sker. Riksg:s-konl.
saknar sedermera egna medel för bestridandet af de utgifter, som
detsamma åligga. Nu kommer Stats-kont. och afTordrar Riksg:s-
kont. någon del af stalsfyllnadssumman, så alt det måste uttaga
hela kreditivel, 1 mill. r:dr. Då säga Riksg:s-kont:s Fullmäktige
vid sig sjelfva: som vi hafva utlånt Riksg:s-konl:s egna pennin¬
gar, så återstår för alt tillfredsställa Stats-kont., endast all från
Banken uttaga krcditivbeloppet, hvilket verkställes. Naturligtvis
376
Den 8 Februari.
är det betungande för Banken, att pä en gång utlemna en sadan
sedelmassa. Endast hälften deraf hade behöft ntlemnas, om Riksg:s-
kont. icke utlånat sina deponerade medel, ulan haft dem att gif¬
va åt Stals-kont. Vore det nu Banken, som lånat de deponera¬
de medlen, men i stället nödgades utgifva en lika summa för kre-
ditivet, så är det ju klart, all han derigenom föranlåles till Riksg:s-
kont. betala ränta på sina egna penningar, förutan hvilka Riksg:s-
kont. varit nödsakadt aU återtaga sitt lån och Banken befriats från
ränta derpå. Det vore ju i sanning för Banken en förträfflig li¬
qvid mellan honom och Riksg:s-kont.
Hr Lefrén förklarade sig häruti instämma.
Då nu öfverläggningen i della ämne förklarades vara fullän¬
dad, blef Utslcs i förevar, mom. af 12 § afgifna utlåt, af R. o.
Ad. bifallet.
§§ 13 och 14.
Lades lill handlingarne.
§ 15-
Mom. 1. Ang:de en emot Bankens Undershjrelse gjord
anmärkn.
Lades till handlingarne.
Mom. 2. Ang:de en emot Banko fullmäktige pä grund
af Banko-reglilets 3 § framstuld anmärkn.
Bifölls.
Morn. 3. Ang:de en emot. Banko-fullmäktige med åbero¬
pande af Eanko-reghtets 63 § gjord anmärkn.
Hr von Hartmansdorff: I denna punkt liar Utsk. sagt,
”att Fullmäktiges pluralitet lemnat å sido föreskriften i Ban-
ko-regl:tets 63 §; innefattande stadgande alt, i händelse nå¬
got skulle eftersättas, hvarå Understyrelsen ej genast kan för¬
skaffa rättelse, Fullmäktige skola, efter härom gjord anmälan,
anbefalla innehållning af den eller de personers lön , som
till försummelsen äro vållande, intill dess det efterliggande arbe¬
tet blifvit behörigen fullgjord!.” Jag befarar att Utsk. icke läst
33 § i Banko-reglstet, och sorn Fullmäktige äro skyldige att stäl¬
la sig till efterrättelse icke blott den 63:dje utan äfven den 33:dje
§, så anhåller jag, att till deras urskuldande få upläsa den sed¬
nare, så lydande: ”De frågor, sorn afse tillämpningen af Bankens
embels- och tjenstemäns betalnings- eller ersättningsskyldighet, få
icke, i händelse af bestridande, afgöras utaf Fullmäktige eller Un¬
derstyrelsen, ulan böra, efter föregången undersökning, öfverlem-
nas lill vederbörlig domstol.”
Om Fullmäktige skulle tillåta sig att innehålla någon tjen-
stemans lön och denne yttrar: ”Sådant underkastar jag mig ieke,
utan anlitar vederbör!, domstol till utbekommande af min rätt,”
så kan Fullmäktiges åtgärd i sådant hänseende inställas: Mende
böra icke blottställa sig för en sådan händelse, utan se sig före
Den 8 Feb mari.
377
så att de icke förhasta sig med löners innehållning. Når nu den
ifrågavar. tjenstemannen tillfrågades huruvida han ville underka¬
sta sig ersättningsskyldighet, så förklarade han sig dermed nöjd,
och ställde säkerhet för fullgörandet, intilldess saken blefve utredd.
Någon vidare åtgärd kunde då af Fullmäktige, enl. min åsigt icke
vidtagas.
Hr Mannerskantz: Jag ber att få upläsa 63 § i Banko¬
reglementet så lydande: ”Skulle, vid den i § 59 föreskrifne qvar-
talsundersökning, något finnas eftersatt, hvarå Understyrelsen ej
genast kan förskaffa rättelse, läte Fullmäktige, efter härom gjord
anmälan, anbefalla innehållning af den eller de personers lön,
som till försummelsen äro vållande, intilldess det efterliggande ar¬
betet blifvit behörigen fullgjordt.”
Då det eftersatta arbetet var sådant, som i arbetsordningen
omförmäles, ansåg Utsk. alt 63 § varit i förevar, fall tillämplig,
oell att Fullmäktige bordt efter densamma förfara.
Uppå härefter frarastäld propos. blef Utsk:s i förevar, mom.
af 15 § afgifne utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
§§ 16, 17, 18, 19, 20 och 21.
Lades till handlingarne.
§ 22.
Mom. 1. Ang:de arf'vodan för vexel-diskonter ingen och
kreditiv-rör eisen.
Bifölls.
Mom. 2. Ang:dc Revisorernes framställningar i afseen¬
de pä befrämjandet af vexel-diskonteringen och kreditiv-rö-
relsen.
Lades lill handlingarne.
§§ 23 och 24.
Lades till handlingarne.
§ 25.
Bifölls.
§§ 26 och 27.
Lades till handlingarne.
§ 28.
Bifölls.
§ 29.
Lades till handlingarne.
Härefter förekom och bifölls Ulsk:s i slutet af dess förevar,
berättelse gjorde hemställan, att Fullmäktige måtte undfå decharge
för de af dem från d. 15 Nov. 1847 till och med d. 15 Nov.
1849 vidtagne beslut och åtgärder.
3T8 Den 8 Februari.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr Mannerskantz,
Carl Axel, och Hr Granfelt, Adolf Fredr., ånyo på bor¬
del, LagU(sk:s d. 5 dennes bordlagda betänk. N:o 5, i anledn.
af väckt motion om antagande af ny allmän civil-lag.
Föredrogs ånyo Ridd.Utsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet lag¬
da mern. N:o 3, i anledn. af vackt fråga om ombyggnad af flyg-
larne å Iiiddarhusgården.
Frill. Bennet, Carl Stephan: Ridd.Ulsk. har af tven¬
ne skäl hemlat anledn. att afstyrka ombyggnaden af flyglarne på
Riddai hustomten.
Det första skälet är bemladt från financiel synpunkt. Den,
som med npmärksamhet granskat de gjorda upgifterna finner der¬
af, att 4 proc. å byggnadskostnaden, enl. Ulsk:s åsigt, skulle ut¬
göra den afkastning, som företaget kunde inbringa. Ridd.Direkt.,
som icke fått sig Alagdt alt afgifva något utlåt, öfver förslagets
utförande, har endast fullgjort hvad som blifvit densamma ålagdt,
nemi. att framlägga ett fullständigt förslag i ämnet. Alt mot¬
svara fordringarne af ett fördelaktigt och prydligt byggnadssätt,
är ganska svårt med obetydliga tillgångar, och så framt icke nå¬
gra serskilda utvägar kunna beredas, så tror jag ej att byggna¬
den skulle kunna med fördel verkställas på det nu föreslagna sät¬
tet. Såsom enskild ledamot af R. o. Ad. tager jag mig frihet att
påpeka några utvägar, som skulle kunna lätta företaget. Den för¬
sta vore om af hvarje familj ett tillskott af 50 r:dr blefve gif¬
vet. Derigenom skulle upstå en summa af 50,000 r:dr.
Det andra projektet vore, att bilda eli bolag, der t, ex. 1,000
aktier å 06 r:dr 32 sk. bxo pr aktie kunde tecknas. Delta bo¬
lag skulle genom en serskild Direktion komma i besittning af tom¬
ten och ersätta Riddarhusets kassa den förlust, som derigenom
skulle upstå, och deremot behålla den vinst, som af företaget kun¬
de skördas.
Del tredje och möjligen lämpligaste förslaget vore, alt capi-
tations-afgiften finge fortfarande utgå. Derigenom skulle på 20
år R. o. Ad:s skuld kunna betalas och den ifrågasatta byggna¬
den kunna verkställas.
Jag liar endast nämnt detta för den händelsen, alt detta
byggnadsföretag skulle vinna sympathier inom R. o. Ad., hvilket
jag synnerligen önskar. I afseende på fördelen af lokalen, har
Ridd [fisk. nämnt att den i framliden möjligen kan med lätthet
inbringa mera, än den nu gör. Jag tviflar derpå, ehuru jag, så¬
vida jag fortfarande kommer ali vara ledamot i Direktm, skall
göra mitt bästa att slå på R. o. Ad:s fördel; men om vid ny
uthyrning af tomten, någon annan person, än den som f. n. dis¬
ponerar densamma, skulle gifva anbud derpå, så tror jag, att be¬
tydliga reparationer skulle komma att behöfvas, oell alt Ridd.-kas¬
san finge vidkännas icke obetydliga utgifter.
Hvad serskildt beträffar Ridhuset, hvarom här har blifvit
Den 8 Februari.
379
nämndt alt det skall tillfalla Riddarhuset, sä är det osäkert om
del faller till oss eller ifrån oss, att det faller det tror jag, mea
bet villor alt det komruer oss till godo.
Den betänklighet Utsk. hemlat af brobyggnaden bör icke ådra¬
ga sig mycken upmärksamhet. Man känner med hvilken långsamhet
allmänna byggnader bär i sladen göras. Beslut härom hafva änuu
icke hunnit att fattas och om sladen skulle vilja göra en bro¬
byggnad, så behöfde icke Riddarhuset taga della i betraktande.
Vill staden, sedan vi upfört vår byggnad, lösa byggnaden, så får
den göra sitt anbud, och vi fingo således mera betaldt i den mån
tomlen vore bebygd.
För öfrigt får jag säga att, sedan denna fråga kommit å ba¬
ne, så tror jag att någonting måste göras i byggnadsväg, sora vo¬
re värdigt R. o. Ad.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ridd.Utsk:s betänk, synes mig til!
alla delar så väl grundad!, att jag icke annat kan, än på det högsta till¬
styrka bifall dertill och får endast yttra några få ord i anledn. af hvad
den siste värde talaren framställt. De förslager han gjort, för alt
tillvägabringa möjligheten af den ifrågavar. ombyggnaden, torde
knappast behöfva mer än afhöras, för att finna deras overkställ-
barhel. Talaren har föreslagit, att R. o. Ad. skulle skaffa en fond
derigenom, alt hvarje familj borde sammanskjuta 50 r:dr; men
för att inse overksiällbarheten häraf, behöfves väl icke mera än
att erinra sig, att här finnas många familjer, som icke bestå af
mera än 1 ä 2 ledamöter och hvilka kunna vara i de svåra pe-
kuniära omständigheter, att de icke hafva råd att till ett för dem
alldeles främmande företag sammanskjuta 50 ndr. En orimligare,
en obilligare beskattning på R. o. Ad. än efter familj kunde tro¬
ligen icke uptänkas, och ett för R. o. Ad:s familje-ledamöter min¬
dre interessant ämne alt göra upoffringar för, än det att bygga
flyglar till Riddarhuset i Slockholm, vore väl knappast tänkbart.
Lika olämpligt synes mig förslaget vara, att bilda ett bolag
för att inköpa Riddarhus-lomten, serdeles som det vore sannerli¬
gen en stor olägenhet, om R. o. Ad., såsom husegare, fick såda¬
na der bi-egare bredvid sig.
Beträffande äter de skäl, som Utsk. anfört för bifall till dess
betänk., så torde här böra sältas i första rummet, att det varit
fråga om kommunikationernas lättande genom en ny brobyggnad öfver
Norrström, hvilken Öfverste Eriksson föreslagit att sluta vid Riddar-
hustomten, i hvilket fall Riddarhuset naturligtvis hade rått att
fordra en motsvarande ersättning, Jag tror att då en sådan kor¬
poration, sorn Sveriges Ridderskap och Adel, är husegare i Slock¬
holm och då den vet sådana frågor vara å bane, så är den skyl¬
dig stadens allmänna beqvämlighet och stadens allmänna fördel,
alt icke genom öfverflödiga byggnader lägga hinder i vägen för
de beslut, som staden kan komma att fatta.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Om den nu företagna frå¬
gan skulle betraktas endast ur financiel synpunkt, eller vara vackt
endast för alt på den förtjena penningar, så hade Ridd.Utsk. haft
380
Den 8 Februari.
rätt uti hvad det yttrat. Jag tror likväl icke saken af R. o. Ad.
böra betraktas såsom en penningespekulalion, utan att frågan är
väckt derföre, att de hus, som befinnas bakom Riddarhuset, äro
eldfarliga samt för sitt ytterst bof,illiga och skräpiga skick van¬
prydliga och med R. o. Ad:s värdighet föga förenliga. Del vore,
sä alt säga, en skyldighet för R. o. Ad. alt, såvida det kan ske
utan alltför stora upoffringar, tillse alt denna plats måtte bli på
ett bättre sätt ordnad. Om man från denna synpunkt betraktar
den (mandelia delen af frågan och dervid lägger lill grund Ulskis
egna beräkningar, så finnér man att byggnaden skulle kosta om¬
kring 70,000 r:dr, samt all den inkomst, som af dessa byggnader
skulle blifva i behåll, sedan man afdragit ett belopp motsvarande
inkomsten af de ottvar, husen, skulle utgöra omkring 3,500 r:dr
årligen. Vid denna Utskis beräkning är likväl en och annan an-
märkn. alt göra, så t. ex. att Utsk. för de nybygda husen beräk¬
nat en årlig underhållskostnad, men att Utsk. icke beräknat en
enda skilling i årligt underhåll för de nuvar. bofälliga husen. För¬
modligen har Utsk. ansett dem så dåliga, att del icke lönade mö¬
dan alt reparera dem; men att praktiskt gå så tillväga torde möj¬
ligen icke i längden låta sig göra, så vida icke gården skall blif¬
va en tegelhög. Om vi emedlertid antaga 70,000 r:dr till husets
byggnad och 3,500 r:dr i årlig ökad behållning emot den nu¬
var., så finner man att detta belopp är alltför litet alt betacka
ränta och amortissemenl; men Riddarhuset har en annan till¬
gång, som kan för delta ändamål användas, nemi. capitations-af-
giflen. Om jag icke misstager mig alltför mycket, upgår denna
afgift till omkring 2,000 r:dr om året. För närvar, behöfves den¬
na afgift icke för andra ändamål. Det har t. o. m. varit i frå¬
ga vid föregide riksdagar alt borttaga den. Att den emedlertid
kan fortgå ulan serdeles betungande för R. o. Ad., kan tagas för
gifvet. Skulle den bibehållas, så kom man i tillfälle att, till rän¬
ta och amortissement af de ifrågavar. 70,000 r:dr, årligen använ¬
da omkring 5,000 r:dr, hvilket är mer än tillräckligt för alt på
en icke så lång lid amortera hela byggnadskostnaden. Ur financiel
synpunkt är företaget således icke omöjligt; men Utsk. har ytterligare
anmärkt, att man ämnar göra en ny kaj utefter stranden och alt
de flyglar, som nu varit ifrågaställa att upföras, skola kunna kom¬
ma i vägen för denna kaj. Utsk. hade likväl bordt taga i betrak¬
tande, alt staden, bredvid Riddarhusets tomt, har åtskilliga bygg¬
nader, såsom Rådhuset och Stadsfängelset, hvilka gå lika långt
ned emot sjön som de lius, hvilka enl. Hr Klee'ns förslag skulle
upbyggas. Jag finner således icke, att det har någon inverkan
på kajbyggnaden, om de ifrågavar. flyglarne byggas eller icke,
om icke det, att denna strandgata då komme att stöta till prydli¬
ga byggnader, hvaremot som nu är förhållandet emot skräpiga.
Hvad åter angår den bro, som är i fråga att byggas så skulle
den sluta antingen emot Riddarhusgränden eller vid Riddarholms-
kanalen, och således i intet fall vara beroende af det byggnads¬
företag vi nu afhandla. Måhända vore det bäst, att icke några
byggnader funnos på platsen bakom Riddarhuset; men för sådant
Den 8 Februari.
381
fall linde det varit Utsk:s skyldighet att göra förslag, huruledes
raan med staden kunde öfverenskomma om en passande planering.
Delta hade varit Utsk. värdigare, än att, som skett, endast inkom¬
ma med det utlåt., alt intet skall göras. Hufvudsaken är att Rid¬
darhusets bakgård blir ordnad på sådant sätt, att den icke blif-
ver eldfarlig, såsom förhållandet nu är, samt att den blifver pryd¬
lig. På hvad sätt detta kommer att verkställas, skall vara mig
temligen likgiltigt; men att det mäste ske, torde jag icke mycket
behöfva bevisa. En enda blick på bakgården visar det nästan
oskickliga tillstånd, hvaruti den befinner sig, och att R. o. Ad.,
hvars Riddarhus är beläget i den bäst bebyggda delen af staden,
skulle vilja hafva sin tomt bibehållen i detta skräpiga skick, tror
jag icke möjligt. Då emedlertid Ridd.Utsk. icke har afgifvit nå¬
got förslag lill platsens ordnande, så får jag för min del vördsamt
anhålla om återremiss af betänk.
Frih. Toll, Gust.: Då jag har äran att vara ledamot af
Ridd.Utsk., anhåller jag att endast få genmäla de af Gr. Lager¬
bjelke gjorda anmärkn:r, som hade Utsk. icke nog granskat och
undersökt förhållandena, innan det afgifvit det utlåt, lill R. o.
Ad:s godkännande, hvilket nu föredragits. Jag tror att Gr:n har
orätt, då han sagt att Utsk. ansett byggnaderna icke behöfvas.
Detta är icke förhållandet, men Utsk. har trott det vara omöj¬
ligt, alt med de tillgångar, som finnas, utföra detta företag, oell
Utsk. har ansett sig icke böra föreslå början med att gå in i för¬
lust på redan upgjorda kontrakter, lill följd af hvilka husen blif¬
vit så fullständigt iståndsätta, att Utsk. kan bestämdt försäkra, att
de kunna bibehålla sig i ännu många år. Deras utseende kan
man icke hjelpa. Jag ber Gr. Lagerbjelke derföre icke hafva af¬
seende på Utsk:s framställningssätt. Hvarenda individ af R. o.
Ad. täcktes taga saken i närmare öfvervägande. Det beror på
deras godtfinnande, men Utsk. har troll sig böra framställa skä¬
len för sin åsigt, hvarvid det förblifver.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Under det alt jag ta¬
ger mig friheten instämma uti hvad Gr. Lagerbjelke yttrat, får
jag göra det tillägget, att jag likväl icke går in på någon så be¬
skaffad byggnad, som skulle komma att göra detta rummet seder¬
mera mörkare än det nu är. A den ritning, som upgifver försla¬
get huru byggnaden skall upföras, stiger taket på det nya huset
till större höjd, än denna salens fenster, oell följden deraf är lätt
att inse. Man klagar i allmänhet öfver, att detta rum är något
mörkt, och om det genom den föreslagna tillbyggnaden blefve än¬
nu mörkare, så skulle det i min tanka blifva alldeles olämpligt.
Kan icke Utsk. på annat vilkor föreslå en tillbyggnad, så förblif¬
ver jag heldre vid hvad del är, än att borttaga dagsljuset lill den
grad ifrån Riddarhussalen, som af den föreslagna förändringen
skulle blifva en följd, hvilket icke går an under något vilkor. Jag
har endast härpå velat fästa Utsk:s upmärksamhet för den hän¬
delse, att betänk, skulle komma att återremitteras.
w
382 Den 8 Februari.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är förekommen af
Gr. Lagerbjelke, med hvilken jag i alio instämmer. Om det skul¬
le löna mödan att tala om de olägenheter, hvilka Hr Bråkenhjelm
anmärkt, nemi. att salen skulle, genom de föreslagna flyglarnes
upförande blifva mörkare, så tror jag att saken jäll vore hjelpt
genom uptagande af de igenmurade fensterna midt framför mig.
För öfrigt vill jag blott upmana R. o. Ad. alt kasta en blick ut
igenom fenstren bakom mig, och se huru det ser ut der nedan¬
före. Jag hemställer om Ståndet anser sig värdigt, att bibehålla
en bakgård sådan som den vi nu ega.
I ekonomiskt afseende visar det sig att företaget äfven är att
tillstyrka, enär detsamma framdeles skulle komma alt gifva en
årlig behållning af öfver 5,000 r:dr b:co, i st. f. de 2,200, som
flyglarna inbringa. Vinsten är således temligeu solklar. Jag an¬
håller om återremiss af betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Ehuru lofvärd Gr:ne Lager-
bjelkes och Björnstjernas samt Frih. Bennets nitälskan för en
vacker baksida om Riddarhuset än må ur esthetiska skäl bedömas,
kan jag ej instämma i det resultat, hvartill de vid detta tillfälle
velat leda R. o. Ad.; hälst man till och med utur hänseenden
af enahanda art skulle med mycket fog kunna visa det deras
åsigt icke så alldeles håller stånd. Ty dels är det för ingen del
säkert att den, för Riddarhusets stora Corps de Logis väl passande
arkitektur skall göra lika god verkan för ögat när den ulföres i
förminskad skala, dels, och om äfven den onekligen ganska vackla
ritningen skulle komma att vid utförandet lyckas bilda ett till¬
fredsställande helt, så återstår att öfverväga huruvida dessa i arki¬
tektoniskt hänseende vunna fördelar å husets yttre ej torde i
dess inre orsaka någon olägenhet. En sådan skulle inträffa ge¬
nom det mörker, sora upkorame i Riddarhussalens inre del, ifall
man tillslöte de båda fenster ål norr sora nu äro uptagne midt-
emot de båda blindfenstren på södra sidan, hvilka man lärer hål¬
lit igenbyggda af den orsak, att vid linsets byggnad ingick ur¬
sprungligen, såsom man vet, i planen den afsigt, att förse Riddar¬
huset med framåtgående Uyglar, hvilka skulle upföras i en, med
den nuvar. byggnadens, fullkomligt harmonierande stil. Men,
om man nödvändigt vill göra nya byggnader, hvilkas användande
jag dock ej hort på eli nöjaktigt sätt upgifvas, hvarföre har man
icke snarare tänkt på att följa den primitiva planen? Härom
finnas förmodligen uplysande ritningar och detaljer i Riddarhu¬
sets arkiver, hvilka man synes hafva bort rådfråga, företrädesvis
och innan en ny plan, om ock i likartad stil förtjenstfull affal-
tad, ifrågasältes till utförande. Emedlertid, och för den händelse
att flyglarne åt söder framdeles kunde ifrågakomma till upbyg-
gande, kan man ej beräkna att, derest de södra begge blindfen¬
stren nu öpnades, icke desamma åter finge tillslutas? Hade man
då redan stängt de norra, så blefve Riddarhussalens vestra och
innersta del ganska mörk och dyster, såsom af de begge gafvel-
fenslren ensamt alltför sparsamt med dager försedd.
Den 8 Februari.
383
Det blifver dock i alla händelser nödigt att göra sig redo,
först och främst, till hvad angeläget ändamål nybyggnaderne skola
begagnas, och dernäst, huruvida det är skäl att för deras verk¬
ställande anlita sådana utvägar, som blifvit förslagsvis upgifne.
Ty att bygga hus och göra stora utgifter blott för att undvika
det obehag, som förmenas upsla vid beskådandet af bakgårdens
nuvar. utseende, det måtte väl icke låta sig så lätt försvaras. Och
äfven om man nödvändigt vill kasta sina blickar genom de norra
fenstren, så har man ju der en mängd vackrare föremål för sina
ögon, än just hvad kanske den mindre praktfullt ordnade bak¬
gården kan erbjuda; men månne icke, för att tala allvarsamt, vi
bafva andra och vigligare ämnen att sysselsätta våra tankar med,
under våra öfverlåggningstimmar på detta rum, än alt taga gårds-
scéneriet i grundligt betraktande?
Hvad åter sättet angår för kostnadens bestridande, kan jag
detsamma lika litet godkänna. Capilationsafgiflens fortfarande,
till sitt nu utgående belopp anser jag visserligen lämpligt, men
under förutsättning alt den användes till det ändamål för hvilket
R. o. Ad. sig den åtagit, nemi. lill underhållandet af detta Rid¬
darhus, och icke till några främmande projecter. Om medlen
icke för ögonblicket erfordras för reparationer, så torde dock vara
gauska nyttigt att för framtida behof hafva en tillräcklig repara¬
tionsfond samlad och tillgänglig. Alltså bör den icke nedläggas
på nybyggnader, som i sin ordning komme alt kräfva medel för
underhållskostnad. Att öka capitationsafgiften fruktar jag icke
kan ske utan att väcka obelåtenhet hos många, särdeles när en
sådan tillökning icke afsåge en blott för n. v. Riddarhusbygg-
nads underhåll nödig fond. Annu olämpligare finner jag det för¬
slag Frih. Bennet al t er na ti ft framställt, lill ulkräfvande af ett
visst belopp hos hvarje adlig familj. Visser), är 50 r:dr, som
jag tyckte mig höra summan upgifvas, icke en belydlig utgift
bland förmögnare familjer, men del existerar likväl många min¬
dre bemedlade hus, der den vore kännbar och skulle väcka så
mycket större obehag, som raan ej kan vänta eller förutsätta bos
dem, som till en stor del äro på landet bosatte, ett synnerligt
interesse för Riddarhusbakgårdens prydliga bebyggande på deras
enskilda bekostnad.
Slutligen må besinnas att, om en bro, hvarom så mycket
ventilerats, komme alt byggas öfver eller förbi Strömsborg, torde
den sluta sig antingen mot Riddarhnsgränden, Riddarhuskanalen
eller midt emot Riddarhuset. Vid en i sådant fall oundviklig
tillämpning af expropriationslagen måste vi alltså afstå de nya
husen eller åtminstone det ena af dem, hvarigenom symmetrien
af det hela blefve störd. Finge åter husen slå qvar, så är klart
alt de likväl i sin mån något vore till hinder för en liflig trafik,
i det passagen mäste ledas från brons ändpunkt utåt en kaj och
vidare föras kring hörnen af det nya huset vesterin. Af allt det
anförda slutar jag att en ålerremiss ej är af nöden; alt Riddarhus-
Utskrs utlåt, fastmera må bifallas; att, derest äterremiss likväl
pröfvas af R. o. Ad. vara nödig, hvilket jag icke för min del
384
Den 8 Februari.
inser, Utsk. i sådant fall må framsöka den ursprungliga ritningen
och tillse i hvad mån dess utförande vore verkställbar; samt att
lill kostnaden antagligare ntvägar än de hittills omförmälda blefve
infunne. Jag har ansett mig, ur flere skäl, böra framställa de
betänkligheter jag hyser, och hvilka synas mig föranleda till in¬
stämmande i det af Utsk. afgifna svar å förslaget; vare denna
min vördsamma mening afgifven under fullt erkännande af det
nitiska sträfvandets för en vacker omgifning af Riddarhusets be¬
römvärda egenskap, fastän jag icke delar den uttalade tanken om
bästa sältet; i det jag tillika är långt ifrån att vilja underkänna
det smakfulla i anblicken af den åberopade ritningen, såsom rit¬
ning isoleradt betraktad.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag är förekommen af
Frih. Cederström och har få ord all tillägga. R. o. Ad. känner
nogsamt den plan, som är å färde att lägga en bro öfver Ströms¬
borg eller ock att möjligen lägga henne så, all hon går rakt på
Riddarhusets bakgård. Antingen det ena eller andra sker, så
blir följden otvifvelagtigt att de uthusbyggnader, Riddarhuset f.
n. v. eger, komma att undanrödjas. Är del under sådane för¬
hållanden skäl att R. o. Ad. inlåter sig i ett ny-byggnadsförelag?
Om ettdera af dessa brobyggnadsförslag går i verkställighet, så
blir troligen följden antingen att den påbörjade Riddar-husbyggna¬
den måste afstanna och nedrifvas eller att de nybyggda husen
måste borttagas. Något behof af sådana linnes icke. Del skulle
således vara för prydligbetens skidd, som de borde upföras? Vinst
kunna de heller icke medföra, ty af Utsk:s betänk, visar sig det
man på dem skulle komma alt sätta något lill och alt medel för
ändamålet saknas. Ritningen synes mycket vacker, så vidt jag
förstår alt bedöma henne, och är hållen i samma stil, som delta
hus. När beslutet om brobyggnaden faltals och man vet hvad
man bar att rätta sig efter, då kan tiden vara inne för Adeln
att om förevar, nybyggnad besluta, men icke förr. Stötes någon
af Ståndet öfver det skick, hvari bakgården befinner sig, samt
önskar att se den i ett bättre tillstånd och Ståndet deruti in¬
stämmer, så är del ingenting, som hindrar att rensa bort hvad
man anser obehagligt. Detta kostar vida mindre än nybyggnad
af tvänne hus’.
Jag tillstyrker alltså bifall till Utskis betänk, och anser utan
ändamål ali återremittera detsamma. Del synes icke vara någon
serdeles stor skiljaktighet bland Utskrs ledamöter. Jag vet knap¬
past om der funnits någon enda reservant. Dessutom har Frih.
Toll nyss sagt, att om återremiss sker, så kommer Utsk. ofelbart
alt vidblifva sin förra mening. Hvartill skulle då återremiss tjena,
om icke att förnya den öfverläggning, vi nu haft?
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk. har tillstyrkt alt
R. o. Ad. måtte besluta, att f. n. v. ingen ombyggnad af flyg¬
larna på Riddarhusets bakgård må ega rum. Jag tillstyrker bi¬
fall till Utsk:s utlåt, i detta afseende och anser alt en ombyggnad
först
Den 8 Februari.
385
först och främst under närvar, förhållanden icke är lämplig, enär
det är hvar och en af oss bekant, att fråga under flera riksdagar
varit om anläggande af en bro lill öfver Norrström, ehuru olika
meningar hafva upståtl om stället, hvarest denna bro skulle läggas.
Deribland finnas förslag, som gå ut på att bron skulle gå på ena
eller andra sidan af Riddarhuset eller ock sluta emot Riddarhusets
bakgård. Jag tror, att R. o. Ad. icke bör lemna dessa förslag
utan afseeude, utan visa Stadens auktoriteler så mycken upmärk-
samhet som den, att icke föröka de stora hinder. som[redan ligga
i vägen för verkställande af den behöfliga bron öfver Norrström,
och det vore bestämdt ett nytt hinder, om R. o. Ad. upförde
byggnader å bakgården, som, i fall brobyggnaden beslöts och vä¬
gen skulle tagas öfver någon del af bakgården, vore till hinder
för densamma.
Hvad för öfrigt sjelfva byggnaden angår, om R. o. Ad. skulle
finna skäl att ombygga busen på bakgården, så tager jag mig
friheten att erinra derom, att i den skala och den storlek, som
dessa flyglar nu äro föreslagna alt byggas, så skulle de komma
att bortskymma en god del af Riddarhuset och förstöra del vackra
utseendet från strömsidan. Således skulle de icke på något sätt
motsvara den fordran af prydlighet, som Riddarhusets nuvar. läge
gör anspråk på. Dessutom anser jag R. o. Ad. icke böra vara
ett bolag, som försöker att genom byggnader öka sina inkomster.
Föga uträttas dermed i afseende på inkomsternas ökande, något
äfventyras och R. o. Ad. inlåter sig då i förhandlingar om uthy¬
rande af ännu flera rum och lägenheter samt dermed åtföljande
mer och mindre behagliga affärer, som, i min tanka, icke öfver¬
ensstämma med R. o. Ad:s värdighet.
Jag skulle önska att R. o. Ad. icke hade någon lägenhet
uthyrd till enskild person, utan att R. o. Ad. fann sina tillgån¬
gar stå på den fot, att sådant icke behöfdes, men likväl fann sin
räkning vid att underhålla så väl denna byggnad som hvad der¬
till hörer. Vi torde erinra oss sedan sisla riksdag, hvad äfven¬
tyr Riddarhuset blef försatt uti, derigenom ali källaren här är ut¬
hyrd. Den eldsvåda, som då utbröt och var på väg att sätta
detta samlingsrum i fara, bar bos mig väckt den tanken, att det
vöre bäst att R. o. Ad. icke, hade några sådana kontrakter med
enskildte, att dylika äfventyr kunde upsla, och jag belviöar myc¬
ket ali R. o. Ad. har sådana inkomster af dessa lägenheter, att
upbärandet deraf kan vara af någon betydenhet. Långt mindre
kan jag tillstyrka, att R. o. Ad. skulle utsträcka sin verksamhet i
den rigtningen, så mycket mindre som del i min lanke skulle
vara helt och hållet på en sidoväg, som vore aldeles olämplig.
Jag vågar derföre tillstyrka bifall till Utsk:s nu föredragna utlåt.
En annan fråga är åter, att bakgården och byggnaderna
derå underhållas i sådant skick, att de icke förete en anblick,
som stöter ögat eller som står i del förhållande till R. o. Ad:s
värdighet såsom husegare, • som förspörjes. Om något i detta af¬
seende behöfver göras, så är det öppet för hvarje ledamot af
3 H. 25
386
Den 8 Februari.
R. o. Ad., att, om detta betänk, blir bifallet; derom väcka ny
motion. Jag skulle äfven tro, att det beror af Ridd.Utsk. alt i
delta afseende inför R. o. Ad. göra den anmälan, som kunde
vara behöflig.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Af hufvudsakligen samma åsigt
som Gr:ne Lagerbjelke och Börnstjerna, ber jag att med några
ord få uptaga till besvarande hvad af såväl Hr von Hartmansdorff
som Frih. Palmstjerna blifvit anfördt.
Frågan har kommit i en besynnerlig ställning derföre att de,
som försvara åtgärden, framhålla den financiella vinsten af den
ifrågasatta byggnaden; ty Frih. Palmstjerna har deraf tagit sig an¬
leda. att yttra, att man möjligen kunde vara i den belägenhet att
man icke skulle behöfva de här husen, som slå qvar och att det
vore bäst för R. o. Ad. att slippa all uthyrning af lågenheter åt
enskilda personer.
Den första frågan synes vara om R. o. Ad. önskar att få
sin tomt förskönad; den andra: om detta kan ske, ulan någon
förlust. Hvad det första beträffar, tror jag icke att några olika
tankar derom kunna ega rum. Hvad åter beträffar den financiella
delen af frågan, så anser jag klart att 66,000 r:dr skulle åtgå
till byggnaden. Antager jag att den kalkylerade inkomsten af
byggnaderne skulle kunna användas både till ränta och amor-
tissement af byggnadskostnaden, hvilken amortering äfven skulle
kunna gå hastigare om capilationsafgiften dertill användes, så
skulle sålunda ej allenast ränta utan äfven amortering af bygg¬
nadskostnaden kunna verkställas, utan att tillgripa något af sina
egna fonder och utan att R. o. Ad. skulle behöfva göra några
serskilda tillskott.
Man har äfven anfört såsom hinder att en brobyggnad skulle
anläggas. Jag medgifver att jag icke hört det förslag, som bär
omtalats, nemligen att bron skulle läggas midt emot Riddarhuset.
Jag har endast hört omnämnas tvänne förslag, del ena, att lägga
bron midt emot Riddarhusgränden; del andra att slå ett hvalf
öfver kanalen och låta bron gå derpå. Jag skulle för min del
icke tro att man skulle vilja anlägga en bro, som slutar emot
Riddarhusgården. Icke heller skulle jag tro att det kunde ifråga¬
komma att bron skulle sluta vid Riddarhusgränden; — ty ett af
tvenne — antiugen mäste då en förändring med Riddarhuset eller
med ntivar. Rådhuset ega rum, ty det blefve eljest en alltför trång
sörlie för denna bro. Dessutom får jag lasta upmärksamheten på,
att äfven i afseende på sjelfva kostnaden det svårligen torde nå¬
gonsin kunna komma i fråga att lägga brobyggnaden midt emot
Riddarhuset; ty då de nuvar. byggnaderne å Riddarhusets bak¬
gård lemna en inkomst af 2,200 r:dr b:co årligen och staden,
för att få denna plats afröjd, nödgades lösa dessa byggnader med
ett kapital som motsvarade denna ränta efter minst 5 procents
beräkning och med 50 procents förhöjning å detta kapital, så
skulle lösesumman upgå till icke mindre än 66,000 r:dr b:co,
Den 8 Februari.
387
hvilka jag tror att staden kunde använda på bättre sätt, än alt
få bron der anlagd.
Förslaget att taga bort de nuvar. byggnaderna förefaller mig
besynnerligt och om man icke anser R. o. Ad. böra upföra en
ny byggnad, sedan man afröjt platsen, så skulle man beröfva sig
den inkomst, som R. o. Ad. har af de nuvar. byggnaderne och
dessutom få vidkännas kostnaderna för sjelfva platsens afrödjande.
Om man då dertill lägger att den ränta, som R. o. Ad. nu har
af dessa byggnader, är för R. o. Ad. behöflig i och för under¬
hållandet af Riddarhuset, så tror jag icke något sådant förslag
kan komma i fråga.
Hr von Hartmansdorff har ansett att frågan mäste afgöras
och icke återremitteras. I afseende på Frih. Tolls yttrande alt
Utsk. har sagt sin mening och kommer dervid att förblifva, skulle
man visserligen tro att en återremiss icke vore af stor nytta;
likväl skulle jag tro, alt om R. o. Ad. beslutar en återremiss, sä
mäste val Ridd.Utsk. skola rätta sig efter R. o. Ad:s uttalade
tanka och jag anser dessutom en återremiss behöflig derföre, att
Utsk. i det nu föredragna betänk, icke har framlagt en utförligare
plan till den ifrågavar. byggnaden, hvilket äfven gifvit Hr Brå¬
kenhjelm anledning att tro att man skulle komma att skymma
bort dagen i Riddarhussalen.
Jag yrkar således återremiss med anhållan att Utsk. måtte
inkomma med en något mera detaillerad plan än den som nu
är lemnad.
Gr Lagerbjelke: Man har såsom ett skäl emot den ifråga¬
var. byggnaden serdeles framhållit den projekterade bron öfver
Norrström. Så vidt jag vet äro endast 2 förslager i det afseen-
det framställda. Det ena är af K. M. faslställdt och går ut på
alt bron skulle gå ifrån Riddarhusgi änden. Det andra är af Hr
Eriksson och afser att bron skulle gå öfver Riddarholmskanalen.
Således, i hvilkeldera fallet som helst, kommer bron att inträffa
midt emot en gata på etta eller andra sidan om Riddarhuset och
kommer följaktligen alldeles icke att medföra någon den ringaste
olägenhet för de byggnader, R. o. Ad. möjligen kunde komma
alt upföra på sin bakgård; men om, sådant oaktadt, man möjli¬
gen hyser någon fruktan att dessa byggnader skulle komma i
vägen för bron, så tyckes mig naturligast vara, om man hade
höit sig före hos stadens Drätsel-kommission, hvarigenom denna
betänklighet måhända hade varit på förhand undanröjd och mig
synes alldeles obehölligt alt på sådan grund afslå hela förelaget,
då man har en så lätt utväg att möjligen få betänkligheten nu
undanröjd.
En värd talare har ansett att det skulle vara mindre värdigt
för R. o. Ad. att uthyra lägenheter och derjemte pekat på den
eldfara, som deraf kan härröra för Riddarhuset. Jag får då fästa
upmärksamheten derpå att en sådan olycka snarare kan vara att
befara genom uthyrning af de hus och lägenheter på Riddarhu-
25*
388
Den 8 Februari.
sets tomt, som nu innebafvas af enskildt man, än om nybygg¬
naden verkställdes. Uti de nuvar. husen finnas stall ved och
höförråd, hvilka äro vida eldfarligare än de nya byggnaderne skulle
blifva, hvarföre den olägenhet, som man velat se i de nya bygg¬
naderne, synes således vara vida större i de gamla.
Något underligt synes mig vara, att de som motsätta sig
byggnaden, emedan den är för kostsam, i stället framkomma med
planer att afrödja och planera bakgården, hvilket vore ännu kost¬
sammare i anseende till den deraf upkommande förlusten af all
inkomst af tomten. Må vara likväl, att denna plan är bättre.
Det synes då obegripligt att Utsk. icke förordat den. Utsk. hade
då bordt höra sig före hos stadens styrelse hvad densamma ville
företaga med en sådan plats, på det att R. o. Ad. hade kunnat
komma i tillfälle att riktigt jemföra båda planerna med hvaran¬
dra och derefter rälta sitt beslut; ty att bakgården bör ordnas,
kan väl icke förnekas och icke heller att det är föga öfverens¬
stämmande med R. o. Ad:s värdighet att bibehålla densamma i
det skick den nu befinnes. Alt bakgården är eldfarlig, torde icke
eller kunna nekas. Det lärer således vara nödvändigt att bak¬
gården ordnas. Om Utsk. tror att detta bättre kan ske genom
dessa byggnaders nedrifvande och platsens planerande, så hade
Utsk. väl bort föreslå detta och utreda kostnaderne derför; ty om
det är gifvet att platsen bör ordnas och kan ordnas, så får man
icke stanna vid att upgöra svårigheter, utan man måste söka att
undanrödja dem, hvarföre jag förnyar mitt yrkande om återremiss
på betänk.
Frih. Toll: Jag ber alt ånyo få ordet, blott för att veder¬
lägga den utaf Gr. af Ugglas framkastade åsigten, som skulle jag
icke velat underkasta mig en återremiss af frågan, om R. o. Ad.
anser den nödig. Jag tager mig friheten påminna att förra gån¬
gen jag yttrade mig önskade jag att R. o. Ad. så mangrannt och
individuelt som möjligt läcktes yttra sin enskilda tanka uti dessa
angelägenheter.
För öfrigt instämmer jag fullkomligt uti hvad Frih. Palm¬
stjerna och Hr von Hartmansdorff yttrat och anhåller om bifall
lill Utsk:s utlåt.
Hr Bråkenhjelm: Jag anser mig blott böra i korthet up-
lysa derom, att Hr Eriksons plan till en bro öfver Norrström
förutsätter nivellering af Riddarhusets bakgård; likaledes bör jag
uplysa, alt den i Ridd.Utsk. nu befintliga ritning visar, att de
projekterade byggnadernes takås öfverstiger höjden af den nuvar.
Riddarhussalens öfra fenster.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag har endast
begärt ordet för att, för den häudelse att betänk, blir återremit-
teradt, fästa Utsk:s upmärksamhet derpå, att om de ifrågavar.
flygelbyggnaderna skulle förmörka Riddarhussalen, så låter det sig
icke göra att såsom här blifvit af föregående talare föreslaget,
öpna fenster på den motsatta sidan, emedan de tvänne slutna
Den 8 Februari.
389
fensternicher, som der finnas, på yttre sidan af huset motsvaras
af endast ett blindfenster; hvadan verkliga fensters anbringande
skulle medföra oregelbundenhet i architektur antingen i salen eller
å Riddarhusets fasade.
Frih. Bennet: I händelse någon förändring skulle befinnas
nödig å den upgjorda ritningen för att derigenom erhålla mera
ljus i Riddarhussalen, så låter det lätt göra sig och i afseende på
befarad eldfarlighet af de nya flyglarnes närbelägenhet, så låter
det sig lätt göra att afkorta och skilja dem längre ifrån Riddar¬
huset. Jag yrkar på återremiss af betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad och H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla
Ridd.Utsk:s förevar, mern., ropades starka ja, blandade med många
nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han trott sig finna att ja varit
öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke och Gr. Björnstjerna begärde vo¬
tering.
Uplästes till justering och godkändes följande voler:s-propos.:
Den, som bifaller Ridd.Utskrs mern. n:o 3, i anledn. af väckt
fråga om ombyggnad af flyglarne å Riddarhusgårdeu, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde mern. på grund af de deremot
gjorda anmärkningar återremitleradt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer
Ja — 61.
Nej — 14.
Hr Rosenblad, Bernh.: Af embetsgöromål förhindrad, att
deltaga i öfverläggningen under sisla plenum, begagnar jag nu
tillfället att reservera mig emot Ståndets då fattade beslut, hvar¬
igenom R. o. Ad. biföll BankoUtsk:s tillstyrkta afslag å den väckta
motionen om återupplifvande af Skillingssedlarne. Genom denna
åtgärd är omintetgjord möjligheten att i allmänna bruket få ett
gångbart och lämpligt mynt, hvaraf behofvet dagligen visat sig
och saknaden är allmänt känd, och genom hvilken åtgärd raan
tvingas att begagna ett mynt, som medför alla möjliga olägen¬
heter i den allmänna rörelsen, och dessutom beröfvar Banken en
million silfver årligen.
Hr Rosenblad yttrade härefter:
Under motionstiden väckte jag en motion, som remitterades
till Bevilln.Utsk., föreslående att R. St. skulle hos K. M. anhålla,
390
Den 8 Februari.
det täcktes K. M. till nästa riksdag låta utarbeta ett förslag till
ny bevilln.-förordning, hufvudsakligen Ii vila erie på grundsatsen af
en inkomsttaxa. Vid samma tillfälle förbehöll jag mig, att lill
Ulsk:s behandling af motionen få aflemna den inom England an¬
tagna inkomsttaxan och jag begagnar nu tillfället alt öfverlemna
densamma med anhållan, att den måtte till Utsk. blifva remitte¬
rad. Härvid vill jag äfven hafva nämnt, alt man inom vårt land
år 1809 väl infört en bevilln.-förordning, som var ungefärligen
fotad på grundsatsen af en inkomsttaxa eller beskattning af all
slags inkomst, men utom det, att den var illa redigerad, bade
den äfven det stora felet, att likasom Jacobinska Ministerens i
Frankrike inkomsttaxa 1799 oafbrutit höja beskattningsprocenten
i mån af förmögenhetens eller inkomstens stigande, i st. f. att
den af den stora William Pitt nyss förut i England införda in¬
komsttaxa aldrig öfversteg en viss måttlig proc., men dels ned¬
satte denna, dels aldeles från taxan befriade de små inkomsterne,
och sålunda på ett billigt sätt gjorde all slags förmögenhet eller
inkomst, äfven den som bestod i rörliga kapitaler eller penningar,
med lindring eller undantag för de små tillgångarne, skattbar un¬
der Statens behof, men ingalunda genom en tryckande beskatt¬
ning dref den för industrien så vigliga kapitalförmögenheten ur
landet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr Rosenblad har i sin
reservation yttrat samma åsigter, som jag lagt lill grund för af-
styrkande af bifall till BankoUtskrs ifrågavar. betänk.; men jag
måste likväl undanbedja mig ett olagligt understöd, ty enl. 20 §
Riksd.Ordn. äger ingen riksdagsman, som tili riksdagen och de
dervid förefallande rådslag sig i råttan tid ej inställer, makt att
tala å de förut närvarrdes beslut. Hr Rosenblad har sålunda va¬
rit oberättigad till den af honom nu afgifne reservation.
Uppå härefter framsläld propos. remitterades Hr Rosenblads
rör:de bevillu:n nu afgifna yttrande och den derjemte atlemnade
inkomsttaxan till BevillntsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utskrn inkomne
betänk:n och ullåttn, nemi. från
Lag-Utskottet :
N:o 6, i anlcdn. af väckt motion om rätt till jord och lägen¬
het för anläggande af elektriska Telegrafer;
N:o 7, i anledn. af väckt motion om verkställighet af Under¬
rätts beslut i hyres- och utflyttningsmål;
N:o 8, i anledn. af väckt motion, angule förändring af grun¬
den för beräkningen utaf det Magistrats-personer i släderne till¬
kommande arfvode för boupteckningar;
N:o 9, i anledn. af väckt motion om förändring af det uti
17 Gap. 16 § R.B. föreskrifna formulär för vittnesed;
Den 8 Februari.
391
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 28, i anledn. af väckl motion, ang:de förändring i före-
skrifterne om fartygs upmätning;
N:o 29, i anledn. af föreslagen förändring i användandet af
den s. k. Heigonskylden uti Halland, m. m.
N:o 30, i anledn. af väckt motion om upbärande af våg-
afgiften för tackjern, som föres förbi Stockholms våg;
N:o 31, i anledn. af väckt motion om den s. k. upfoslrings-
hjelpens utdelande genom fatligvårds-styrelserne;
N:o 32, i anledn. af väckt motion, ang:de upbäfvande af den
med innehafvandet af färjeplalserne Röhälla, Färjestaden och Fröby-
gårda på Olands vestra kust förenade uteslutande rätt, att till Kal¬
mar öfverföra menniskor, kreatur och varor;
N:o 33, i anledn. af väckt motion om förändradl sätt för
upbörd af kollekt- och stamboksmedel;
N:o 34, i anledn. af väckt motion om föreskrifters medde¬
lande i afseende å rättigheten att på scenen upföra Dramatisk
författares arbete; och
N:o 35, i anledn. af väckt motion om bestämmande af vil¬
kor för kringvandrande väfskeds-försäljares förpassning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protooolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 12 Februari 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 8 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Bevilln:s-
Ulsk., att inträda under den ordinarie ledamoten n:o 177 Frih.
von Knorring, Volrath, från och med denna dag beviljade 3:ne
veckors ledighet; och befanns, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 563. Hr Wulfrath, Fullm. Hr von Hartmansdorff, August
Edvard.
392
Den 12 Februari.
Uplästes elt af Hr Ulfsparre, Sigge, inlemnade så ly¬
dande mern.:
Med anledn. af min nödvändiga närvaro vid min gård på
landet, och nu i okunnighet huru länge jag der nödgas vara, för-
anlåles jag afsäga mig det förtroende hvarmed jag blifvit hedrad,
att vara Bänkman uli. 9:tle B'änkm:s-Jfd:n, samt Suppleant uti
Statslltsk.; och anhåller jag dessutom, att det oaktadt fä behålla
min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade till denna anhållan sitt bifall, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sam¬
manträda för att utse en Suppleant i StatsUlsk., i st. f. Hr Ulf¬
sparre.
Uplästes lill justering och godkändes följande från Exp.Utsk.
inkomne förslag till R. Sits underd. skrifvelse!- til! K. M.:
N:o 9, angtde sammandrag af författningar i afseende på
kringvandrande gesäller och andra icke bofasta personer;
INto 10, med anhållan att K. HamnOrdntn af d. 24 Januari
1771 mätte öfverses och förbättras;
N:o 11, angtde förändring i sältet att tillhandahålla afske¬
dade krigsmän m. fl. pensioner och nådegåfvor; samt
Nto 12, angtde åtgärders vidtagande för att till rolehållares
kännedom sprida förfallningarne rörtde de legokontrakts uprättande
med rekryt.
Med tillkännagifvande, att i gårdagens Talmans-konferens
blifvit öfverenskommel, att Talmännen i dag skulle föreslå Riks-
Sitn, alt dels nästa Lördag d. 15 dennes företaga val af den
Nämnd, sora enl. 103 § R.F. och 04 § Riksd.Ordn. eger alt
döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort sig
förtjenle att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om vissa af dem
kunna anses böra från utöfningen af Konungens domsrätt skiljas,
och dels nästa Onsdag d. 19 i denna månad anställa val af de
Elektorer, som, jemlikt 97 och 98 §§ R.F. och 63 § Riksd.¬
Ordn., böra utse R. Sits Just.-Ombudsm. och hans Suppleant, hem-
stälde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle, alt dessa
val lingö å nämnde dagar företagas.
Ropades ja.
Uppå sedermera framstäld propus, biföll R. o. Ad. jemväl att
vid dessa val, i öfverensstämmelse med hvad under föregtde riks¬
dagar varit vanligt hos R. o. Ad. skulle utses 4 Suppleanter, utom
de 12 ordinarie ledamöterne af ifrågavar. Nämnd och Elektorer,
hvarefter H. Ex. med erinran, att till följd häraf enl. 33 § Ridd.-
Ordn., vallistorne borde innehålla 16 namn, tillkännagaf, att till
tidens besparande R. o. Adts plena skulle komma att börja kl. 9
f. m. då ifrågavar. val skola företagas.
Den 12 Februari.
393
Sedan härefter prot.utdr., innefattande R. o. Ad:s beslut om
ifrågavar. vals företagande, blifvit justeradt, anmälde sig och
yttrade
Gr. Frölich, Gustaf: Jag vågar vördsamt hemställa om
icke det holde nämnas, huruvida med valet i så fall bör tillgå,
att om, af de 16 personer, som upföras på listan, de 12, som få
flesta rösterna, blifva ordinarie ledamöter, de 4 som komma näst
i röstetal må blifva Suppleanter.
I anledn. häraf erinrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att det
redan genom 33 § Ridd.Ordn. vore stadgadt, att de flesta rösterna
bestämma, hvilka personer blifva ordinarier äfvensom den ordning
hvarefter Suppleanterne böra tillkallas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf vidare, att i sista
Talmanskonferensen äfven blifvit öfverenskommet, att fästa Riks-
Stms upmärksamhet på angelägenheten att innan kort till K. M.
ingå med underd. anmälan, att riksdagsärenderne icke kunna blif¬
va afgjorde inom den i grundlagarne bestämda lid af 3 månader,
och derjemte anhålla om K. M:s bifall lill riksdagens förlängning
med en månad; hvarjemte H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. be¬
hagade besluta en sådan underd. framställning till K. M.
Ropades ja.
Prot.utdr. ronde R. o. Adis i delta ämne fattade beslut biet
härefter justeradt.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 5 och 8 dennes på bordet
lagda beläDk. n:o 5, i anledn. af väckt motion om antagande af
ny allmän Civil-lag.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag förundrar mig i san¬
ning öfver att ingen af de mänga ledamöter vi äga inom detta
Stånd, som äro hemma i juridiken, begärt ordet för att yttra sig
i denna fråga. Vid genomläsandet af delta betänk., bar jag icke
kunnat undgå fästa mig vid Riksdagsmannen Ola Månssons re¬
servation. Han har i densamma uttalat den åsigt, att han för
sin del icke vill söka komma till annat resultat än det, hvartill
Utsk. kommit, men på helt andra motiver. Utsk. har nemi. bland
sina motiver anfört den ordställning, som Ola Månsson i sin re¬
servation anfört, och hvilken jag tager mig friheten uplåsa:
Utsk. har sagt: ”Men denna omständighet i förening med
den varsamhet och försigtighet, som röjes i den behandling af
frågan, hvaraf de utmärkande dragen ofvan äro tecknade, fram¬
kallar ovillkorligt ett tvifvel om möjligheten att på en gång, ser¬
deles i den civila lagstiftningen, söka få utbyta den lag, som gäl¬
ler, emot en derifrån i grundsatser väsendtligen olika. Man har
äfven satt i fråga huruvida något dylikt varit 1810 års Ständers
mening. Det torde väl böra medgifvas, att det nya statsskicket
394
Ben 12 Februari.
kräfde en reform af lagstiftningen; men alt denna reform borde
blifva af den genomgripande art, af den vidsträckta omfattning,
som lagförslagen afse, synes ej lika ostridigt.”
Det är då ostridigt att Utsk. har fällt ett omdöme om det
civila lagförslaget, som med stor kostnad och under loppet af 40
år tillvägabringats. För min del föreställer jag mig, att det är
för tidigt af LagUtsk. att deröfver fälla ett sådant omdöme. Jag
tillåter mig visserligen icke yttra någon opinion antingen detta
omdöme är grundadt eller icke grundadt, men skulle föreställa
mig att om detta betänk, nu bifölles af Ståndet utan någon sorts
reservation, så skulle det kunna en annan gång, då fråga blir
om antagande af sjelfva lagen i sin helhet, anföras, att R. o. Ad.
förut bifallit det klandrande omdöme, som LagUtsk. här uttalat
öfver ifrågavar. förslag. Ur sådan synpunkt synes det mig att
R. o. Ad. icke borde obetingadt bifalla detta förslag; utan får jag
sålunda vördsamt hemställa, om icke R. o. Ad. ville bifalla det¬
samma utan afseende på moliverna.
Gr. Sparre, Erik: Det var mig icke oväntadt att detta
LagUlsk:s betänk, skulle röna ovilja frän den sidan, lill hvilken
den siste värde talaren hörer. Ämnet är ömtåligt, och hvarje
gång man vågar vidröra detsamma upslår gny. Det Svenska lag¬
stiftningsarbetet sedan 40 år tillbaka behöfde få sin historia teck¬
nad. De drag dertill, som innehållas i detta betänk., om också
ofullständiga, gifva till denna historik en ledning. För att full¬
ständiga den, må det tillåtas mig alt kasta blicken något utom
vårt eget samhälle, ty Sverige står icke i det Europeiska sam-
häils-systemet så isoleradt, så utom allt inflytande af de der herr¬
skande åsigter, att man kan betrakta det ensamt, utan att fästa
afseende på andra nationer.
I början af detta århundrade, samtidigt med vårt lagstift¬
ningsarbete, upslod i Europa en viss lagstiftnings-ifver. Den
sammanhängde med de åsigter, som, upkomne under det förflutna
århundradet, slråfvade att, med förbiseende af alla de lärdomar,
som kunde vara att hämta af förflutna tider, med åsidosättande
af de frön till bildning, som förra tiders erfarenhet lemnade,
frambringa ur den menskliga tankekraften allenast nya, och lik¬
väl fullt tillfredsställande samhälls-institulioner. I fråga om lag¬
stiftningen, afsågo anhängarne af dessa åsigter, åstadkommandet
af en lagbok, som skulle vara byggd på rena förnuftsskäl, och
derjemte så fullständig, att domarens åtgärd skulle blifva en blott
bokstaflig tolkning, en nästan mekanisk tillämpning deraf. Dessa
åsigter hvila på den upfaltning af rätten att densamma hämtar
sitt innehåll endast ur lagboken, att rätten icke är något annat
än lagstiftarens i lagboken uttalade vilja. Impulsen lill denna
lagstiftnings-ifver kom från Frankrike; Revolutionen bade omintet¬
gjort åtskilliga rättsförhållanden i delta land, och en lagstiftning
för de nya blef nödvändig. Ett sammanförande af de i serskilda
provinser gällande Coutumer, hvilka något när liknade våra gamla
Den 12 Februari.
395
landskapslagar, var också af behofvet oundgängligen påkalladt.
Det skedde genom Code Napoleon, hvilken börjades under revolu¬
tionen och fullbordades till en del genom Napoleons maktspråk.
Och likväl innehöll detta lagverk vida mindre nytt, än man i
andra länder, okunnig om förhällanderne i Frankrike föreställde
sig. Hänförd af den vackra idéen om ett helt nytt, och syste¬
matiskt lagverk, som skulle förekomma alla rältsförvecklingar,
trodde man ali jemväl inom andra samhällen, det vore lätt alt
komma till stånd med stiftandet af en ny lag, som skulle kunna
bildas efter det Fransyska mönstret.
Denna ifver för nya lagböcker, blef särdeles liflig inora Tysk¬
land. Då framstod en man, som med snillets skärpa vederläde och
på en gång så fullkomligt nedgjorde dessa åsigfer, att de ännu icke
efter 40 års förlopp hafva kunnat resa sitt hufvud efter nederlaget,
det var Savigny. Uti ett af dessa klassiska arbeten som långt i
tiden skola fortlefva, ådagalade han: att rätten har sin grund i
något annat än lagboken, att rätten upspirar ur folkets innersta
lif och krafter. Ty, Mine Hrr, långt innan rätten i skrift blir
upfaltad, långt innan samhällsmakten organiserats, finnas rätts¬
grundsatser; de upkomma ur folkets vanor och tänkesätt, de in¬
läras genom upfostran, och dessa grundsatser bestämma menni-
skornas inbördes förhållanden, långt innan någon tänkt uppå att
upskrifva dem i bok. Men civilisationen fortgår; samhället ut¬
vecklas, och de högre anspråken föranleda dertill alt en egen
klass af män måste sysselsätta sig med lagens tillämpning. J kän¬
nen denna klass, Mine Hrr, jag tillhör den, och om J till äfven-
tyrs ej alltid sen juristerna med blida ögon. — J kunnen likväl icke
undvara dem! Men då juridiken således blir föremål för en viss
klass’s bearbetande, upslår tvenne slags rätts-kunskap, den ena den
folkliga, den naturliga, som utgår från och forllefver bland fol¬
ket, den andra, den tekniska, den som blir juristernas egendom.
Ju bättre folkets frihet är bevarad, ju större andel folkel har i
lagstiftningen och lagskipningen, ju större blir den folkliga rätts-
kunskapens område; ju mer deremot folket undantränges från
deltagande i dessa andelar af den offentliga makten, ju större blir
den tekniska rätts-kunskapens. Väl oss Svenskar, att det förra
området ännu är större! Väl att ännu i dag folket har kunskap
om rätten, icke den tekniska utan den lefvande, sådan den fin¬
nes upfaltad i vår gällande lag. Deraf följer alt hvar och en,
äfven den fattigaste arbetare kan sjelf utföra sin talan inför rätta.
Detta är en lycka, som icke är honom beskärd i många andra
länder, der det är honom förbjudet att sjelf plaidera sin sak, utan
han nödgas äfven i den obetydligaste fråga söka biträde af dyr-
legde advokater. Hvarföre? Jo derföre, alt rätten i dessa länder
är främmande för folket; derföre att det tekniska gebitet inkräk¬
tat alltför mycket på den folkliga rättens område. I samma mån
således som detta folkliga element af rätten är omfattande, i sam¬
ma mån måste det sorgfälligt vårdas, i samma mån måste man
vara rädd att bortkasta en lagbok, som innehåller rätls-grund-
396
Den 12 Februari.
satser, hvilka äro af folket väl kända, för att utbyta den mot en
mer teknisk, oell sorn just derigenom för nationen blir främ¬
mande. Och hvad tror man sig vinna genom denna lagstiftning?
Hvem känner ej att dessa föreställningar om möjligheten att åstad¬
komma en fullständig lagbok, hvars tillämpning skulle bestå i en
bokstaflig tolkning, är en chimére, som icke kan i verkligheten
upnås. Den man finnes icke, som skulle äga nog förmåga af
förutseende, att i lagboken uptaga serskilda lagstadganden för alla
de i oändlighet vexlande tvister, som af möjligen upkommande
rättsförhållanden kunna härflyta. Ur lagboken skall juristen veta
att hämta grunder till ledning för bedömande af förekommande
fall, men han kan icke, så säga redan våra gamla Domare-reglor,
finna dessa fall upräknade i lagboken. Likaså bör lagstiftaren,
med bibehållande af dessa grunder, reglera de nya förhållanden,
emellan samhällets medlemmar, som blifva en följd af ökad rö¬
relse, men icke kan han vid sådana partiella lagstiftningar före¬
taga en omarbetning af hela lagverket. Också har i andra län¬
der tanken uppå, att på en gång införa en helt ny lagbok fallit,
och man har i stället åtnöjt sig med att småningom komplettera
och förbättra den gällande lagen. Men Savignys läror hafva icke
i allmänhet trängt till Sverige. Ilos oss har man vidhållit denna
tanke på möjligheten af att på en gång införa ett nytt lagverk.
Jag är långt ifrån att vilja bestrida de mäns utmärkta skicklighet
och insigter, som deltagit i utarbetandet af de trenne serskilda
lagförslag vi äga, men jag betviflar alt den förmåga finnes till,
som kan utarbeta en helt ny och på nya grunder byggd lag utan
att stoff dertill förefinnes. I Frankrike hade man vid företagan¬
det af det lagstiftningsarbete jag omtalat, en fullständig juridisk
litteratur bearbetad utaf landets utmärktaste rättslärde, och den
åberopade lagboken innehåller således, på sätt jag redan nämnt,
endast, en ratifikation af de grundsatser, som funnos utvecklade
i dessa mäns arbeten. Här i Sverige hafva vi f. n., jag säger
det med sorg, föga eller ingen juridisk litteratur. Huru vill man,
under sådana förhållanden tänka på införandet af ett i flere vä-
sendtliga delar nytt rätts-system och en derpå grundad ny lag¬
bok. Också, Mine Hrr, hördes inom LagUtsk. af dess 16 leda¬
möter ingen enda yttra ens tanken på möjligheten af antagandet
utaf delta lagförslag. Visserligen kunna i fråga om kriminal¬
lagförslaget meningarna vara delade, men jag tror icke, att i fråga
om antagandet af den nya civillagen för Sverige, någon särde¬
les skiljaktighet i meningarna, åtminstone bland jurister, skall
finnas.
Nu har man sagt, att det skulle vara i otid, som Utsk. ut¬
talat tvekan om möjligheten eller rådligheten af förslagets anta¬
gande. Men om icke sådant tvifvel hos Utsk. funnits; månne det
då icke varit Ulsk:s pligt att, på grund af motionen ingå i en
detaljerad granskning af förslaget? Dessutom, Mine Hrr, då så¬
som motionären äfven sagt, (och hvilket ofta såsom hinder mot
företagandet af partiella lagförbättringar åberopats) man under
afvaktan på fullbordandet af förenämnde lagförslag upskjulit med
Den 12 Februari.
397
vigliga och af behofvet påkallade förbättringar i gällande lagstift¬
ning; månne det icke är lid att representationen en gång ullalar
en åsigt, på det att Regeringen må kunna få veta huruvida man
hyser förtroende för detta sätt att stifta lag eller huruvida den
bör på mera ändamålsenligt sätt gå till väga, för att åstadkomma
behöfliga reformer. Af delta skäl har jag deltagit uti, och under¬
skrifva detta betänk. Utsk. bar yttrat att åtskilliga af de grund¬
satser, som i lagförslagen förefinnas, i den mån de blifvit inhem¬
ska, och införlifvats med folkets tänkesätt, så småningom i lag¬
stiftningen kunna införas. Der dessa grundsatser äro sanna, tror
jag det ock. Jag är långt ifrån att bestrida det vi icke skulle
tillegna oss nyare tiders insigter och erfarenhet, men jag betviflar
möjligheten af att med vår fyrdelade representation, och till äf¬
ventyra med hvilken representation som helst under nuvar. för¬
hållanden antaga en spritt ny lagbok. Dessutom tror jag rätta
sältet för lagstiftningens utbildning vara att gå tillbaka till vår
historia. En man, som ingen nekar det vittnesbörd att han varit
en bland Sveriges största historieskrifvare, jag menar Erik Gustaf
Geijer har sagt: ”En återgång är under alla omständigheter lof¬
va rd och tilbörlig: det är återgången lill sig sjelf. En sådan
återgång är, der den rätt sker, vilkoret för all framgång. Det
gäller för folken, såsom för den enskilde. Tecknen till en sådan
återgång äro, om ock varnande, likväl bland de hoppfulla. Och
sådana tiders tecken gifvas.” Jag tror och hoppas att om vår in¬
hemska rätt blefve utbildad, vi på sådant sätt skulle åstadkomma
ett bättre tillstånd än del närvar. Sedan vi sålunda förbättrat
vår jurisprudens och arbetat undan hvad som på förhand bör
göras, då blir lid att företaga kodifikationen. ”Till dessa hopp¬
fulla tecken af en nationel återgång vända vi oss och vilja ej
tänka oss möjligheten af alt ett rikt arf och undfångna gåfvor
skulle förgätas och förspillas. Vi hoppas, att Svenska rätts-histo¬
rien skall blifva allt mera känd och älskad och att 17:de århun¬
dradets höga föredömen skola mana till efterföljd. Vi äro öfver-
tygade, alt en sådan återvaknande kärlek till fädernes lagar nu,
lika litet som fordom, skall medföra förakt för främmande folks
odling, utan visa sig vara vida skiljd från denna maklighet, som,
för alt ej störas i sin ro, helst blir vid det gamla, samt från ljus¬
skyggheten sorn fruktar att uplysningen skall förskingra ulan
pröfning antagna satser. Upfyllas dessa förhoppningar, då skall
under stundande stormiga tider, medan andra länder skakas af
ständiga lagstiftningsförsök, Svenska folket ännu en gång kunna
ådagalägga, alt dess lag är mäktig af en ädel, sjelfständig utbild¬
ning, att den är väl egnad, ali med en fast Konungamakt förli¬
ka en värdig och sann medborgerlig frihet, och, likasom det an¬
dra, så skall ock Svenska lagstiftningens 3:dje tidehvarf slutas
ärofullt.” Jag har upläst dessa slutord, Mine Hrr, ur ett nyligen
utkommet arbete, som afhandlar Svenska lagstiftningens historia,
ända till stadfästelsen af 1734 års lag. Del ådagalägger alldeles
samma återgång i lagstiftningsarbetet under 17:de århundradet,
som den jag förordat. Carl IX gjorde flera försök i radikal lag¬
398
Den 12 Februari.
stiftningsväg. Trenne förslag utarbetades redan under hans tid,
alldeles såsom nu, men man insåg snart, att detta sätt att stifta
lag icke var det lämpliga. Man lade arbetet å sido och började
med partiella förbättringar. Yi känna den mängd af genomgri¬
pande, och vår närvar, lag grundande författningar, som utkom-
mo under 17:de århundradet.. Den Svenska jurisprudensen stod
onekligen under denna tid vida högre än f. n. Och efter dessa
för-arbeten, utkom 120 år sednare, vår nu gällande lag, hvilken
vi under mer ån 100 år hafva älskat och ärat. Jag fruktar alt
en kodifikation, företagen i otid, skulle hämma rättens utveckling
i st. f. att befordra den; ty det är en erfarenhet, som jag ofta
sett bekräftad, att då en ny lag utkommit, nöja sig juristerna med
den bokslafliga tillämpningen häraf; jurisprudensens utveckling
ligger nere för den grammatikaliska tolkningen af lagboken. Så-
dane äro mina åsigter i lagstiftningsväg. Meningarne om lagstift¬
ningen kunna vara olika, jag respekterar mina motståndares. Jag
är öfvertygad att vi begge afse samma mål, grundandet af ett
rättstillstånd, som bevarar och tryggar den enskildes rätt. Jag'tror
att det sker genom utbildandet af det juridiska studiet och utveck¬
lande af den inhemska rättens grundsatser; mina motståndare tro,
att det sker genom en ny lagbok. Den ena eller andra åsigten
må vara den rätta, det är en lycka att begge finnas; ly ur stri¬
den mellan åsigter framträder det rätta, och jag anser det vara
en välgerning att vi kommit så långt, att man kan diskutera frå¬
gan, ty under långliga tider har ensidigheten varit så stor, att
ganska få vågat upträda mot detta lagförslag.
Hr Weijdenhjelm, Ernst Aug.: Då jag utan skiljaktig¬
het deltagit i det beslut, som innefattas i det LagUlskis betänk.,
som nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning, så har jag icke
för min del, vid det af Frih. Raab anmärkta uttryck, fästat den
betydelse, han synes vilja detsamma tillägga. För en sådan hän¬
delse skulle jag ansett det uttalade omdömet vara för tidigt fäldt
och icke af behofvet påkallad). Då motionärens framställning icke
kunde komma under Utsk:s pröfning i del skick den nu förekom¬
mit, men motionen eller det förslag, som dermed åsyftats, är af
den vigt och omfattning, att, om Ulsk. också deråt egnade all
den lid, som en riksdag af vanlig längd medgifver, Utsk. likväl
icke skulle kunna medhinna mera, än blott att till en del gran¬
ska och genomgå delta förslag, så skulle häraf blifva en följd, att
de många motioner, som afsa partiella, af behofvet påkallade för¬
ändringar i nu gällande lag, skulle undanskjutas, en åtgärd tydli¬
gen af mehn och skada för de rättsökande, eller ock att åt detta
förslag icke skulle kunna egnas mer tid, än som LagUtsk. egde öfrig,
sedan Utsk. medhunnit att granska och genomgå de motioner til!
partiella förändringar, som lill riksdagen inkommit. Häraf skulle
också blifva en följd, att en mängd af riksdagar skulle tilländagå,
innan detta förslag hunne alt af Sländerne granskas. Alltså, och
i den händelse att det nya lagförslaget må anses af behofvet på-
kallad), synes det mig vara nödigt, att Ständerna öfverens-
Den 12 Februari.
399
kommo om vidtagandet af en åtgärd, hvarigenom en så beskaffad
granskning, ledande till det ändamål, som dermed kan åsyftas,
må kunna ske. Att det icke kan ske på sätt motionären åsyftat,
förefaller mig klart. Jag kan icke fästa annat begrepp vid det
ordet ”möjligheten”, än just omöjligheten af förslagets antagande
eller förkastande i dess närvar, skick, d. v. s. då det ännu är i
afvaktan på R. St:s granskning och bedömande. Denna förklaring
har jag ansett mig skyldig afgifva, i anledn. af Frih. Raabs an-
märkn., och får uttryckligen reservera milt enskilda omdöme, att
icke på förhand hafva förkastat ett lagförslag, hvars förtjenster jag
lill en stor del erkänner, men hvilket, i den form det nu fram¬
kommit, icke har kunnat komma under LagUlsk:s pröfning.
Frih. Raab: Den siste värde talaren har reserverat sig mot
den tolkning af LagUtsk:s betänk., sora skulle dermed han och
de, som i beslutet deltagit, hafva velat på förhand förkasta det
nya lagförslaget, lill förekommande af hvilken upfattning, jag just
har föreslagit R. o. Ad. att, vid dess beslut i frågan, tillägga en
reservation, innehållande ett ogillande af moliverna för Utsk:s be¬
slut. Jag har af Gr. Sparres utförliga och intressanta juridico
philosophiska föredrag, kommit lill ytterligare öfvertygelse derom,
alt en sådan reservation vore af behofvet påkallad. Han har
nemi. yttrat, alt det nu vore tid att folket för Regeringen utta¬
lade en åsigt, så att Regeringen må få veta, att nationen icke
har förtroende för det nya lagförslaget. Det är temmeligen di¬
rekt och öppet uttaladt, att han icke hyser något förtroende för
det nya lagförslaget, och om Ståndet nu bifaller detta LagUtsk:s
utlåt., så kan jag icke fatta och förstå annat, än att Ståndet icke
hyser något förtroende för lagförslaget. Jag tillåter mig visst
icke att bedöma, huruvida förslagets slutliga pröfning kan leda till
ett sådant resultat, men jag tillåter mig yttra den öfvertygelse,
att det är alldeles för tidigt, alt, innan detta förslag af Utsk. och
Ständerna blifvit pröfvadt, derom på förhand uttala något omdö¬
me, och det är ett sådant för tidigt omdöme jag sökt förekom¬
ma. Gr. Sparre har sagt, alt rätten icke kommer från lagboken.
Det är sanni, rätten kommer från menniskans inre medvetande,
men huruvida den gamla lagen i allo är ett uttryck af denna
rätt, derpå kan jag, och många med mig, icke lagkloke, tvifla, då
vi på detta rum höra de lagkloke tvista sinsemellan i lagfrågor,
så alt man blir tvehågsen om det finnes någon rätt i gamla lag¬
boken, i vissa fall åtminstone. Det är ur sådan synpunkt sedt,
som jag föreställt mig, all något bättre kan komma lill stånd, än
det, hvarom man så tvistar. Jag har i allt fall icke för afsigt
att begära afslag, icke ens ålerremiss, ulan önskar blott, att vid
beslutet måtte nedläggas en reservation af innehåll, alt R. o. Ad.
icke godkänner de principer, som Gr. Sparre nyss har förordat.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: I egenskap af le¬
damot af LagUtsk., har jag för min del hvarken uttryckt något
gillande eller ogillande af det nya lagförslaget. Jag anser nemi.
det vara nödigt, för uttalandet af en sådan åsigt, att först ingå i
400
Den 12 Februari.
pröfning af förslaget; och en sådan pröfning har icke egt rora
inora LagUtsk. Skälen hvarföre jag ansett en sådan pröf¬
ning nu icke heller böra ega rum, har jag i min reserva¬
tion upgifvit, nemi. att den granskning, som Ständerna re¬
dan beslutat böra föregå den liufvudsakliga pröfningen, ännu icke
blifvit verkställd. Frågan är derföre enl. min upfattning, icke
nu att uttala ett gillande eller ogillande öfver förslaget, vare sig
i dess helhet eller dess serskilda delar, ulan frågan är helt enkelt
den, huruvida R. St. vilja vid denna riksdag ingå i pröfning der¬
af. Om Ständerna det vilja, så måste en återremiss till LagUtsk.
ske, då LagUtsk. torde först böra tillse, huru en sådan pröfning
möjligen på ett ändamålsenligt sätt skall kunna verkställas. Men
som sagdt är, frågan är endast huruvida Ständerna, utan att ingå
i något gillande eller ogillande af de motiver, som LagUtsk. för
öfrigt har anfört, vilja komma till samma resultat, som det Lag¬
Utsk. i detta betänk, tillstyrkt, nemi. att Ständerna icke vilja
bifalla motionärens framställning, att det utaf lagberedningen
utarbetade förslag till civil-lag, nu skulle i sin helhet antagas.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Jag är i hufvudsaken före¬
kommen af Hr Cederschiöld, som redan yttrat att det icke varit
LagUtsk:s mening, att på förhand uttala sitt omdöme om det af
Lag-komiléen utarbetade lagförslagets användbarhet. LagUtsk. har
endast velat uttala den öfvertygelse, hvartill skälen finnas i betänk,
anförda, att Utsk. ansett det vara alldeles för tidigt att Ständerna
nu uptoge det till pröfning. I afseende på det resultat hvartill
LagUtsk. kommit, har jag icke hört någon aumärkn. framställas.
Afven Frih. Raab, som framkallat denna diskussion, har ansett
att Ständerna, i enlighet med hvad LagUtsk. föreslagit, icke bor¬
de ingå i pröfning af lagförslaget, och att sålunda den väckta
motionen icke borde bifallas. Frågan har endast varit derom, att
R. o. Ad. skulle reservera sig mot ett uttryck i det ifrågavar. be¬
tänk. Om R. o. Ad. verkligen funne, att åt det ifrågavar. ut¬
trycket kunde gifvas den tydning, som Frih. Raab velat påstå, så
skulle jag också biträda Frih:ns mening. Men jag kan icke för
min del fatta meningen vara sådan, och jag tviflar på, att hvil¬
ken som helst, den der i sammanhang behagar genomläsa ifråga¬
var. betänk., skulle kunna komma till någon annan slutsats än
den, att en sådan tydning ingalunda kan deråt gifvas. Det var
endast härom jag velat yttra mig och får jag för öfrigt vördsamt
hemställa lill R. o. Ad. om icke LagUtsk:s betänk, kunde bifal¬
las utan vidare reservation.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag vill endast i
anledn. af hvad Hr Cederschiöld yttrat, fästa upmärksamheten der¬
på, att R. St. alldeles icke ovilkorligen föreskrifvit någon annan
granskning af detta lagförslag, än den grundlagen stadgar för al¬
la sådana förslag. Väl är det sannt, att R. St. vid 1840 års riks¬
dag hos K: M. anhöllo, att en förberedande granskning af Justi¬
ties Stats-ministern, två Justitiae-råd, Justitiee-kansleren och R. Sl:s
Justi-
Den 12 Februari.
401
Just.-Ombudsman, samt fem andra lagfarne män skulle föregå
innan K. M. i ämnet framlade nådig propos. till Ständerna. Detta
beslut blef äfven satt i verket. Men då K. M. före 1844 års riks¬
dag tillförordnade en annan Lagberedning, bestående af andra le¬
damöter och af de ansedde och insigtsrika män, som derefter ut¬
arbetat det så högst förtjenstfulla arbete, som f. n. väl endast till¬
hör vår juridiska litteratur, men som afvaktar Konungens och Stän¬
dernas behandling, för att öfvergå lill en för landet välgörande
lagstiftning, sä lät K. M. föreskriften om en serskild öfvergransk-
ning af de arbetande ledamöternas förslag bortfalla. K. M. stad¬
gade endast, att Just.-Stats-minislern, såsom ordf., jemte en an¬
nan ledamot af Stats-rådet, två Just.-råd, Just.-kanslern och
R. St:s Just.-Ombudsman berättigades att bevista nämnde Lag¬
berednings sammanträden och deltaga i dess arbeten, så vidt
deras öfrige göromål det tilläte. K. M:s afsigt var dermed,
att de skulle deltaga i sjelfva lagstiftnings-arftefef, och icke blott
anses såsom granskande ledamöter, hvilka skulle sammankomma,
för att pröfva och kanske förkasta hvad Lagberedningen utarbetat.
Jag föreställer mig, att ett sådant sätt alt gå til! väga är vida
mera ändamålsenligt än den föreskriften, all först lagen skulle öf-
verses, förändras och förbättras, der så larfvades, af s. k. arbetan¬
de ledamöter, men sedan kanske lifvas sönder af tillkallade gran¬
skande ledamöter. Jag finnér af dessa anledmr icke något skäl
för. LagUtsk., att derföre vägra ingå i pröfning af det nya lagför¬
slaget. Deremot finnas vissa andra skäl, som äro af ganska stor
vigt; såsom att icke någon propos. från Regeringen ankommit i
detta ämne, och alt Ständerna torde alltför mycket förspilla sin
tid genom omedelbar pröfning af ett så vidlyftigt lagförslag, utan
att de på förhand kände, hvad Konungen derom tänkte, vare sig
till lagens hufvudprinciper eller detaljer. Det enda, som nu kun¬
de göras, vore således att R. St. inginge med uttryckande af den
önskan, alt sedan Lagberedningen nu slutat sina vigtiga arbeten,
K. M. måtte meddela R. St. Sin propos. i ämnet. Deremot in¬
stämmer jag med LagUtsk. i det slut, att på enskilt motionärs
framställning, pröfning af civil-lagen i dess helhet icke är hvar¬
ken lämplig eller till något ändamål ledande. Jag kan dock icke
i allo gilla de motiver LagUtsk. anfört för sitt afstyrkande, utan
får för min del endast instämma i de aldra sisla af LagUtsk. för
dess afstyrkande anförda moliver. Mig synes för öfrigt vara tem¬
meligen likgiltigt om betänk, bifalles med eller utan reservation.
Hr Cederschiöld: Jag vill i anledn. af Hr Dalmans an¬
förande, fästa upmärksamheten derpå, att jag, i min reservation,
endast talat om den granskning, som R. St. ansett vara nödig,
men ingalunda om den, som Konungen kunde finna vara af behof-
vet påkallad. Jag har talat om den granskning, som Stän¬
derna vid 1841 års riksdag förklarat böra ske. Enl. hvad
Hr Dalman sagt, skulle K. M. år 1844 hafva förordnat att
granskningen skulle blifva mindre utsträckt än Ständerna ön-
3 H. 26
402
Den 12 Februari.
skaf, d. v. s. verkställas af ett mindre antal ledamöter; men
något sådant beslut har icke kommit till LagUlsk:s kunskap och
jag vet icke heller, i den händelse Konungen fattat ett sådant be¬
slut, huruvida Ständernas förut yttrade önskan i det hänseendet,
derigenom blifvit förändrad. Jag har utgått från den åsigten, att
Ständerna måste anses fortfarande hysa samma önskan, som de
uttryckte 1841 ronde granskningen intill dess de gåfvo tillkänna,
att de icke längre vidhålla densamma. Och om Ständerna vid¬
hålla samma åsigter, sora 1841 yttrades, så kunna de icke nu
ingå i hufvudsaklig pröfning af det nya lagförslaget i sin helhet;
men om så icke är, utan Ständerna anse granskningen vara full¬
gjord, så ser jag icke, såvida man vill, på enskild motionärs der¬
om gjorda framställning, uptaga lagförslaget till pröfning i sin
helhet, något hinder deremot möta; men för min del liar jag,
på sätt nämndt är, trott mig höra antaga, att Ständerna vidhålla
sin åsigt, intill dess de gifva tillkänna, att de förändrat den¬
samma.
Frih. Raab: Jag anhåller endast att få gifva en form åt
den reservation, som jag önskade att R. o. Ad. ville nedlägga,
och tillåter mig att upläsa följande förslag dertill: att R. o. Ad.
ville, utan att fatta något beslut öfver det nya lagförslaget, bifal¬
la LagUlsIcs betänk. N:o 5.
Hr Dalman: Det skulle i sanning förvåna mig om Lag-
Utsk. icke fått kännedom om den omständighet, jag tagit mig
friheten omnämna. Nu står det likväl att läsa i betänk, pag. 7.
”Denna Ständernas begäran blef hufvudsakligen i nåder bifallen;
och den år 1811 tillsatta Lag-komite'en, som uplöstes efter full¬
bordan af förenämnde lagförslag, efterträddes af en annan komité',
under namn af Lagberedning, bestående af 5 ständige arbetande
ledamöter, med rättighet för Just. Siats-minislern, såsom ordf.,
en annan ledamot af Stals-rådet, Just.-kansleren och R. St:s
Just.-Ombudsman, alt deltaga i granskningen af Lag-berednin¬
gens arbeten, deri två af Högsta Domstolens ledamöter jemväl eg¬
de taga del, såvidt det rörde sådana lagförslag, som tillhörde Just,-
deparl:tets underd. föredragning.”
Här linnes fördenskull ingen annan föreskrift, än att sislbe-
mälde embetsman egde rättighet att deltaga i granskningen, hvil¬
ket långt ifrån innefattar, hvarken något ovilkorligt åliggande, än
mindre förutsätter sådan granskning såsom oundgänglig, för att
Lagberedningen skulle kunna, såsom skett, fullända sitt arbete.
Hr Cederschiöld: Hvad Hr Dalman sednast behagat till¬
kännagifva, derom har jag så mycket mindre saknat kännedom,
som detsamma finnes omnämnt i min reservation; men det sked¬
de 1841, d. v. s. då Ständerna yttrat sin önskan att Lagbered¬
ningen måtte sammansättas så, som nu är antydt. K. M, ansåg
lika med Ständerna att, utom de fem ständiga ledamöterne,
Just. Slats-ministern, Just.-kansleren och Just.-Ombudsm. skul¬
le vid Lagberedningens sammanträden vara tillstädes, när des¬
Den 12 Februari.
403
se embetsmäns öfrige göromål sådant tilläte. Men i min re¬
servation har jag fästat upmärksamheten derpå, att de aldrig va¬
rit tillstädes, emedan arbetssättet så ordnades, alt det icke blef
dem möjligt alt dervid närvara. Hr Dalman nämnde alt Konun¬
gen, 1844 eller 1845 meddelat en föreskrift, som ändrade före¬
skriften af är 1841, och det var derom jag yttrade att LagUtsk.
icke hade erhållit någon kännedom. Men äfven om förhållandet
varit sådant, så tror jag icke att det förändrat beskaffenheten af
Ständernas önskan, och derföre har jag ansell, att såvida icke
Ständerna sjelfve frånträda sin förut uttryckta önskan, den måste
antagas fortfarande vara sådan, som de 1841 uttryckt den¬
samma.
Hr Dalman: Jag vill icke förlänga diskussionen, utan an¬
håller endast att få fästa upmärksamheten derpå, att då det varit
möjligt för Just.-kansleren att, med undanlag af några få tillfäl¬
len, deltaga i det ifrågavar. arbetet; och då denne höge funktio¬
närs embetsbefattning, säkerligen bar ett vidsträcktare omfång än
Just.Ombudsmts, del för denne sednare äfven bordt kunna låta sig
göra att, likasåväl som Just.-kansleren, i samma arbeten deltaga.
Hvad beträffar de öfrige granskande ledamöterne, nemi. Just. Stats¬
ministern, Stats-råden och Just.-råden, så följer det af grundla¬
gens stadgande, att, när Konungen lill Sländerne framlägger ett
lagförslag, detsamma först skall hafva undergått granskning både
i Högsta Domstolen och Stats-rådet; hvarföre det varit för leda¬
möterne af desse myndigheter öfverflödigt att deltaga i en serskild
förberedande granskning.
Ständernas önskan i delta fall är således uttryckt i grundla¬
gen, eller att Lagförslag, innan de från Konungen afgå till Stän¬
derna skola af Just.-råden och Stats-råden hafva blifvit gran¬
skade.
Frågan kan alltså endast angå Just.-kansleren och Just.-Om-
budsra. Hvad den förre angår, så har han deltagit i gransknings-
arbetet, men den sednare deremot sådant försummat, hvilket väl
icke synes böra föranleda till en förebråelse mot Lagberedningen,
som icke egt någon makt och myndighet, att förmå Hr Just.-
Ombudsmannen att infinna sig vid dess sammanträden.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Enär flere värde ledamö¬
ter tvistat derom, huruvida bifall till Utsk:s förslag innebure ett
omdöme, vare sig till gillande eller ogillande af det ifrågavar.
lagförslaget, så anhåller jag att ånyo få upläsa ordalagen, för att
ådagalägga alt Utsk., så vidt jag förstår Svenskt språk, icke ut¬
talat något omdöme. Utsk:s tillstyrkande är af följande lydelse:
”att R. St. måtte förklara det Petter Hanssons yrkande, att Stän¬
derna nu måtte ingå i pröfning af och antaga det utaf Lagbered¬
ningen utarbetade förslag lill civil-lag i sin helhet, icke kan bi¬
fallas.”
Kan vä) någon påstå att ett omdöme öfver civil-lag-förslaget
26*
404
Den 12 Februari.
är i dessa ord uttaladt? Om R. o. Ad. bifaller betänk., så är det
något så oskyldigt, som någonsin kan beslutas. Ingen mening,
hvarken för eller emot, yttras derigenom. Jag befarar följaktli¬
gen, att Frih. Raab alldeles misstagit sig om meningen, enär han
föreslår Ståndet besluta, att det mätte, utan yttrande på förhand
af något omdöme öfver det nya lagförslaget, bifalla LagUtsk:s be¬
länk. N:o 5.
Om R. o. Ad. skulle antaga Frihrns förslag, så innebure det
blott en förklaring, att Ståndet icke ville fälla något omdöme an-
g:de ett lagförslag, hvaröfver LagUtsk. intet omdöme fällt. Ett
sådant beslut vore icke lämpligt. Det vore för tidigt att i ett
mål, der lagförslaget ännu icke blifvit af Konungen pröfvadt el¬
ler till Ständerna öfverlemnadt, dessa skulle hoppa öfver alla för¬
beredande åtgärder och genast utlåta sig, antingen för eller emot.
Något sådant har LagUtsk, icke tillstyrkt. Hvartill tjenar det då
alt förspilla tiden med tal om sådant, hvaraf intet kan blifva.
Jag anhåller följaktligen om bifall till Utsk:s betänk., så att
vi må komma lill öfverläggning om något annat.
Hr Cederschiöld: Jag får anhålla om ursägt, att jag ånyo
begärt ordet, hvilket jag ej skulle hafva tillåtit mig, derest icke
Hr Dalmans sednaste yttrande innefattat ett direkt klander af
Just.Ombudsm:s förfarande, hvartill skäl då endast förefunnits, i
fall förhållandet varit sådant, att det berott på den nämnde em-
betsmannen sjelf alt upfylla eller icke upfylla den honom åliggan¬
de granskningen. Af denna orsak har jag ansett mig böra fästa
upmärksamheten på hurudant verkliga förhållandet varit.
Lagberedningen sammansattes nemi. af 5 arbetande ledamö¬
ter och likaledes af 5, om jag så får säga, öfvergranskande, hvil¬
kas öfriga göromål voro af beskaffenhet, att icke tillåta dem att
dagligen närvara. Skulle af dessa sednare någon nytta kunna
åstadkommas, var det naturligt, att vissa dagar måste utsättas för
plenisammankoraster, då de arbetande ledamöterne, inför de gran¬
skande redogjorde för hvad de hade utarbetat, och underställde
detsamma de granskandes pröfning, så att deröfver kunde upstå
en allmän diskussion. Någon egentlig nytta kunde svårligen åstad¬
kommas dermed, att en eller annan af de granskande ledamöterne
infannsig någon gång på sammankomsterne,då redogörelsen för arbe¬
tet icke blef fullständig, samt alla de till granskning utsedde perso-
nerne icke voro samtidigt närvar, för att deltaga i diskussionen.
Just.Ombudsm. har gjort framställning om sådana pleni-samman-
komster, men denna hans framställning har lemnals utan afseen¬
de. Jag vet ganska väl, att Just.-kansleren infunnit sig snart sagdt
dagligen vid de omnämnda sammankomsterna. I hvad mån han,
utan att kunna bevista sammankomsterna från början lill slut, ge¬
nom ett sålunda afbrutet deltagande i öfverläggningarne, kunnat
åstadkomma något verkligt gagn, känner jag väl icke; men bvad
jag tager för gifvet, det är, att hans dervaro bordt kunna åstad¬
komma vida större nytta, om plenisammankomsten hållits dervid
Den 12 Feb ruari.
405
de, jemte honom för granskningsarbetet utsedde ledamöter, äfven
kunnat vara tillstädes.
Frih. Raab: Jag är ledsen, att ännu en gång nödgas besvä¬
ra R. o. Ad. med några ord i denna fråga.
Om LagUtsk. vore så oskyldigt, som det vill synas, då man
blott upläser de sista raderna, på sätt Hr von Hartmansdorff gjort,
af ifrägavar. betänk., så skulle jag visst icke hafva något emot,
att ovilkorligt deråt lemna bifall; men då vid motiverna finnes
uttryckt, dels ett tvifvel om möjligheten att kunna jemföra en så¬
dan lagstiftning, dels ock derom, huruvida reformen borde blifva
af den genomgripande art, den vidsträckta omfattning, som lag¬
förslaget innebär, och sedan vi här hafva hört LagUtsk:s ordf.
tolka detta tvifvel, som skulle det afse, att Ständerne ville uttala
sin åsigt så, att Regeringen må få veta, att nationen icke har för¬
troende för detta lagförslag, så må det förlåtas att personer, som
icke äro lagkarlar, men anse farligt att binda sig genom ett gif¬
vet bifall, draga i tvifvelsmål, huruvida det kan vara så alldeles
riktigt handladt, att utan förbehåll bifalla ifrågavar. betänk.
Jag hemlar så mycket mera anledn. dertill, som de öfrige
ledamöterne af LagUtsk. också hafva förklarat det vara deras åsigt,
alt detta förbehåll skall vara gjordt vid sjelfva betänk. Om R.
o Ad. bifaller detsamma med den reservation jag tagit mig fri¬
heten föreslå, så ser jag deruti alt R. o. Ad. hvarken lemnat nå¬
got sitt bifall till LagUtskis betänk., icke heller uttalat på förhand
de åsigter, som här blifvit yttrade om det nya lagförslagets olämp¬
lighet. Jag tror visserligen, att det ena förslaget kan lika väl an¬
tagas som det andra; roen mitt torde dock gifva större säkerhet
för framtiden.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
Stats-rådet m. m. Nils Fredr. Wallensteen, som å K. M:s höga
vägnar atlemnade 4 Dess Nådiga propos:r till R. St.
Gr. Sparre: Jag har alldeles icke i egenskap af ordf. inom
LagUtsk. tolkat Utsk:s åsigt.
Jag har anfört de grunder hvarpå jag stödt mitt bifall till
detta betänk.
Det är min enskilda åsigt, icke Utsk:s, som jag tagit mig
friheten framställa. Mina motiver må stå för min räkning, Utsk:s
för dess egen.
Hr Printzensköld, Carl: Då Utsk. ingalunda har till¬
styrkt R. o. Ad. att ingå i någon pröfning och godkännande af
de motiver, som i betänk, blifvit framställde för att komma till
ett resultat, så anser jag, för min del, att bifall till betänk, desto
mindre innefattade något på förhand uttryckt omdöme om lagför¬
slagets antaglighet, som, så vidt jag kunnat fatta Ulsk:s betänk.,
deri icke finnes någon sådan framställning, hvilken ens på det af-
lägsnaste åsyftar, att på förhand fälla ett omdöme öfver ifrågavar.
förslag; hvarföre jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk, sådant
detsamma nu befinnes.
406
Den 12 Fe b r u'ari.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa Frih.
Raabs upmärksamhet derå, att då riksdagsmäns motioner afstyr-
kas, och Ständerna dem ogilla, komma inga skrifvelser derom att
till Konungen allåtas. Hvad som står i motiven för detta beslut,
blifver således icke med Talmännens underskrift forsed!. Någon
farhåga i det hänseendet, som Frih:n omförmält, bör således icke
upsla. Jag förnyar min anhållan om bifall.
öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Frih. o. Landtnäs till bifall å förevar, betänk, framstälde
propos. blef med ja besvarad.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Heland, Isak
Fredr., och Hr Edenhjelm, Gillis, ånyo på bordet LagUtsk.-s
d. 8 dennes första gången bordlagda betänk. N:o 6, i anledn. af
väckt motion om rätt lill jord och lägenhet för anläggande af
elektriska telegrafer.
Vid föredragning af LagUtskts d. 8 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 7, i anledn. af väckt motion om verkställighet af Un¬
der-rätts beslut, i hyres- och utflytlningsmål, blef äfven detta be¬
tänk. ånyo bordlagdt, pä begäran af Hr Carleson, Edv. Henr.,
och Hr Bildt, Didrik Gillis.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s följande, d. 8 dennes, pä
bordet lagde betänka):
N;o 8, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring af grun¬
den för beräkningen utaf det magistrats-personer i släderne till¬
kommande arfvode för boupteckningar; och
N:o 9, i anledn. af väckt motion om förändring af det uti
17 Cap. 16 § R.B. föreskrifna formulär till vittnesed.
Föredrogos, men lades på flere ledamöters begäran ånyo på
bordet, Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 8 dennes
bordlagde utlåtm och betänk.:
N:o 28, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i före-
skrifterne om fartygs upmätning ;
N:o 29, i anledn. af föreslagen förändring i användandet af
den s. k. Uelgonskylden uti Halland, m. m.;
N:o 30, i anledn. af väckt motion om uphörande af vågaf-
giften å tackjern, som töres förbi Stockholms våg; samt
N:o 31, i anledn. af väckt motion om den s. k. upfoslrings-
hjelpens utdelande genom fattigvårds-styrelserne.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 8 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 32, i anledn. af väckt motion, ang:de uphäf-
Den 12 Febrauri.
vande af den med innehafvandet af färjeplatserna Röhälla, Färje¬
staden och Fröbygårda på Ölands vestra kust förenade uteslutan¬
de rätt, att lill Kalmar öfverföra menniskor, kreatur och varor.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Jag skulle tro, att
Ekon.Ulsk. äfven denna gång gjort sig skyldigt lill ett alltför ef¬
tergifvande tillstyrkande, på sätt Hr von Hartmansdorff en gång
yttrade. Förhållandet är nemi., att fråga blifvit väckt hos K.
Befihde i Calmar län, om nytt öfver fa ■ tsställe på Oland, mellan
färjestaden derstädes och fasta landet, af det skäl, att några pri¬
vilegier för färjestads-egarne skola ligga i vägen deremot. Den¬
na fråga har af nämnde auktoritet blifvit afgjord och afslagen,
men besvär deröfver hafva anförts hos Kammar-coll:m, som äfven
deröfver resolverat, ehuru colleii utslag ännu icke är justeradt, så
alt jag icke kan yttra mig om beslutets beskaffenhet. Emedler¬
tid, och då denna fråga således i vanlig besvärsväg kan fullföljas
till Konungen, och före den slutliga pröfningen det blir afgjordt,
huruvida några privilegier veikligen lägga hinder i vägen förnya
färjestäders anläggande pä Öland, så torde det vara allt för ti¬
digt att Sländerne, nu åtminstone, på förhand ingå till Konun¬
gen med begäran det undersökas måtte, huruvida behofvet for¬
drar sådane utöfver de nu befintlige, hvilken fråga sannolikt än¬
då kommer under Konungens pröfning; hvarföre R. o. Ad. på
dessa skäl torde finna anledn. alt afslå betänk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag medgifver myc¬
ket gerna att den anmärkn., som gjorts emot Utsk:s betänk., kan
hafva sin giltiga grund. Jag förekommer ofta, ja, kanske nog
ofta, som reservant mot majoriteten af det Utsk. till hvilket jag
hörer, och har derföre i denna obetydliga fråga, icke ansett mig
böra besvära med något serskildt ogillande, ehuru jag icke dela¬
de majoritetens mening.
Jag finner icke Utsk. vara berälligadi, att föreslå Slän¬
derne att inså lill Konungen med begäran om ny undersökning,
derföre att Utsk. råkar till all icke känna förhållandet. Det kan
jag ej anse vara eli skäl, och derföre har jag ingenting emot alt
betänk, afslås.
Frih. Raab, Adam Christian: Såsom boende i den trakt,
som här är i fråga, torde del åligga mig att lemna några uplys-
ningar. Jag får dä försl nämna, alt f. n. finnas åtskilliga färje¬
platser på Öland, hvilka hafva sorn privilegium åt sig öfverlåten
rättigheten, att ensamme mellan Öland och fasta landet öfverföra
folk, kreatur och varor. Det har varit högst angeläget, alt några
fördelar tillerkänts dem, som åtagit slikt forslingsliestyr, emedan
de, för sådant ändamål måst bekosta ganska dyra bro-anläggnin¬
gar, färjor, rodd-redskap jemte underhåll och aflöning åt roddfol-
ket. Men de trafikerande, och serdeles Calmar-boerne, hafva bil¬
liga anspråk på alt denna öfverfart blir underlättad mera än hvad
nu är förhållandet, emedan det ofta händer att de, nu dertill be¬
fintlige anstalterne, icke äro för behofvet tillräcklige.
408
Den 12 Februari.
Dessutom måste också erkännas, att färjörne eller båtarne
äro ganska skröpliga, så all icke sällan handt, att öfverfarten va¬
rit förenad med fara för lifvet, och menniskolif hafva verkligen
förspillts pä dessa färder.
Ser man saken från denna sistnämnda synpunkt, så anser
jag det icke vara för tidigt, att serskild upmärksamhet egnas åt
delta ämne.
Gr. Wrangel liar visserligen uplyst, att frågan om färjeplats-
egarnes privilegier, f. n. vöre anhängig i K. Kammar-colkm, men
förslaget till skrifvelse omfattar också vida mera ån sjelfva privi-
legii-frågan, nemi. en anhållan, att Konungen täcktes låta anbe¬
falla en undersökning, huruvida nu befintlige anstalter för färj-
ningens bestridande emellan Öland och Calmar stad, äro af be¬
skaffenhet att upfylla det med dem afsedda ändamål, äfvensom att
K. M., efter det eu sådan undersökning blifvit hållen, behaga¬
de vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna kunna på¬
kallas.
Redan på den tiden, då Hr von Hartmansdorff var Landsh.
i Calmar län, befunnos dessa anstalter af den skröpliga natur, att
han befordrade inrättandet af en ångbåts-kommnnikation mellan
fasta landet och Öland (ehuru den, efter hans tid, kom att uphö-
ra) och Hr von Hartmansdorff egnade åt delta ämne en sorgfäl¬
lig upmärksamhet.
Jag beklagar alt den kommunikation, som af honom befor¬
drades, sedermera icke kunnat underhållas, emedan det är af vigt
för de trafikerande, att anstalter göras af bättre beskaffenhet, än
som nu finnas.
Jag tror alltså, att skäl verkligen äro för handen, alt låta
den föreslagna skrifvelsen till Konungen afgå, hvarföre jag ock
tillstyrker R. o. Ad. all bifalla betänk.
Gr. Wrangel: Jag får medgifva Frih. Raab alt, i det mål
jag baft äran omförmäla, om anläggningen af en ny färje-plals,
hafva icke, till föremål för öfverläggning, de skäl förekommit, som
Utsk. här föreslår måtte hos Konungen i und:het anmälas. Men
om fråga upstår om anläggning af en färjeplats, så måste naturligt¬
vis alltid en pröfning föregå, och undersökas måste om behofvet
fordrar en sådan anläggning, och således vinnes med denna pröf¬
ning, samma ändamål som Frih. Raab åsyftat skulle, genom den
föreslagna skrifvelsen till K. M., direkte åstadkommas.
Jag fortfar i min anhållan om afslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då Frih. Raab omförmält
ett förhållande, hvarom jag har någon kännedom, torde det ur¬
säktas, om jag förlänger öfverläggningen. När jag såsom tillför¬
ordnad Landsh. kom till Calmar, var öfverfarten till och ifrån
Öland i det dåliga skick, som Frih:n nyss omtalat, icke mindre
för öfverförande af menniskor, än för kreatur och varor. Första
gången jag i embetsvärf skulle resa till Öland på beväringsmön-
string, kunde färjan icke begagnas för isdrift i sundet. Jag for
Den 12 Februari.
409
i en båt och drefs med den några mil till Mörbylånga köping.
Men det är icke stort bättre om somrarne. Denna svårighet år
menlig, icke blott för enskildes, utan äfven, på sitt sätt, för kro¬
nans angelägenheter. R. o. Ad. vet, alt ett kronans sluteri fin¬
nes på Ottenby. När hästar, eller andra kronan tillhöriga krea¬
tur, skola föras dit, eller hemtas derifrån, så äro olägenheterna
stora. De, som t. ex. der köpa hästar, äfventyra alt få dem för¬
derfvare under sjötransporten. Jag föranstaltade genom biträde
af länets innevånare, att en ångbåt byggdes för att befordra en
bättre öfverfart.
Berörde båt blef ej färdig förr, än sedan jag lemnat Landsh.-
embetet, men befanns sedermera för liten för alt kunna, äfven
under sjögång, utföra öfverfarten. Saken är nu i lika dåligt skick
som förut. Svårigheten, sora skall öfvervinnas, är egentligen den,
att allmogen finner öfverfarten på ångbåt för dyr. Som de per¬
soner, hvilka vilja biträda vid roendet, få fri öfverfart för besvä¬
ret, så befinnes det gamla förhållandet å ömse sidor beqvämt, så
väl för den stora mängden, som för färje-egarne, hvilka sålunda
erhålla roddare utan egen omsorg.
Följaktligen måste någon åtgärd vidtagas, hvarigenom på en
gång sörjes för den fattiges behof, att komma öfver mot ringa
betalning, och för andre personers åstundan, alt kunna göra det
med större beqvämlighet än hittills. Alt försöken till begge des¬
sa intressens förening, icke kunna lyckas genom K. Befrhdes åt¬
gärd allena, synes vara gifvet; åtminstone voro mina försök i den
vägen fruktlösa. När min efterträdare i embetet icke heller kun¬
nat, under de flera år, som efter min afgång förflutit, något der¬
utinnan åstadkomma, så tror jag att det vore väl, om Sländerne
till Konungen inginge med en framställning i saken. Jag hop¬
pas, att följden deraf skulle vara större, än hvad man kan för¬
moda alt den skulle blifva, med anledn. af det enskildta besvärs¬
mål hvarom Gr. Wrangel talat.
Jag måste således i detta fall vika från den mening, som jag
eljest i dylika mål plägar yttra, enär del visat sig, att hvarken
genom enskildes eller Landshrns försök, det lyckats alt få saken
rättad.
Jag tillstyrker således bifall till Ulsk:s utlåt.
Hr Bråkenhjelm: Om jag skulle till B. o. Ad. ställa den
frågan, huruvida del H. Ståndet anser, alt kommunikations-an-
stalterne inom vårt fädernesland äro fullkomligt svarande mot de¬
ras ändamål, om icke möjligtvis ett eller annat menniskolif blif¬
vit spildt på en alltför skröplig bondkärra o. s. v. och om jag
slutligen skulle lyckas ådagalägga att det är omöjligt för K. Be-
f:hde att ensamt, utan understöd af R. St., afhjelpa den olägen¬
heten, att det blefve för dyrt för mängden af resande att betala
beqväma giggar och fjeder-kärror, vore det då skäl att Ständer¬
na derföre inginge till Konungen, besvärande Honora med anhål¬
lan om undersökning i ämnet. Det är ju ett factum, att vi äro
för fattige för att kunna åstadkomma något bättre, — må vi då
410
Den 12 Februari.
hålla lill godo med hvad som är; ty så lärer nog förhållandet
blifva hädanefter som hittills, med sättet för öfverfarten mellan
Calmar och Oland. Huru långt man än må gå, så skall alltid
något qvarstå hvaröfver man klagar, och att få alla olägenheter
afhulpne, anser jag i denna, lika litet som i hvarje annan sak,
icke kunna här i tiden inträffa.
Jag ser alltså icke något skäl att bifalla Ulsk:s belänk. och
anhåller derföre om afslag derå.
Gr. Wrangel: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttran¬
de, ber jag att, till hvad jag redan yttrat, få lägga, att beträf¬
fande det mål han omförmälde, hafva ej mindre Stuteri-tjenste-
männen vid Ottenby, än ock en mängd ståndspersoner och all¬
moge på Oland förenat sig om den åsigten, att öpnandet af en
ny färjeplats för öfverfarten deremellan och fasta landet vore nö¬
dig; men rättsfrågan måste alltid först afgöras, huruvida de privi¬
legier, (som roan påstår åtminstone) vara meddelade de nu befint¬
lige färjeplatsernes innehafvare, lägga hinder i vägen för anlägg¬
ningen af en ny. Det är den frågan, säger jag, som alltid
först måste pröfvas i den tvist, som härom förefinnes. Således,
hvartill skulle det väl tjena, att nu besvära Konungen med en
skrifvelse i ett ämne, för hvars afgörande, resultatet af den pröf¬
ning måste afvaktas, som bör föregå i afseende på privilegiernas
fortfarande kraft och verkan.
Jag fortfar derföre i den öfvertygelsen, att det är för tidigt
för Ständerna, att nu till Konungen hänskjuta frågan i det skick,
hvari den befinnes och förnyar nain anhållan om afslag.
Frih. Raab: Hr Bråkenhjelm har upstållt en jemförelse mel¬
lan förhållanden, som med hvarandra icke gerna äro jemförliga,
eller att färdas till sjös och lill lands, och sagt, att det icke är
möjligt att åstadkomma så goda inrättningar i hvilket hänseende
som helst, att icke alltid något vore öfrigt att önska; och det
förhåller sig i sanning med denna jemförelse, som med mången
annan, att den hallar.
Man kan alltför väl fara på landsvägen i sin egen goda vagn,
men det går icke så lätt att, om jag t. ex. vill resa till eller
ifrån Ottenby stuteri på Öland, på åkdonet medföra en slup, till¬
räcklig för öfverfarten af sundet mellan Calmar och nämnde ö,
utan en färja, eller, med ett ord, en rodd-anstalt måste finnas,
så att man med säkerhet må kunna färdas deremellan.
Vidare har han talat om vår fattigdom, såsom hinder för in¬
förande af förbättringar, såsom kostande penningar, i följd hvar¬
af Oländnirtgarne kunde behålla sin trafik, sådan de hafva densam¬
ma. Många år hafva icke passerat sedan den lid, då ingen or¬
dentlig kommunikation fanns mellan Gottland och fasta landet,
och den som egde rum, befordrades med farliga båtar. Nu är
delta förhållande ändradt. Betraktar man Öland, med en befolk¬
ning af 30,000 menniskor, så torde befinnas att några tusende
r:drs understöd för en säker och beqväm kommunikation mellan
Den 12 Februari.
411
fasta landet och en sä betydlig ö skulle medföra en vida derutöf¬
ver svarande nytta.
Gr. Wrangel har vidhållit sin mening, att, enär fråga om
anläggande af en ny färjeplats nu utgjorde föremål för K. Kam-
mar-ooll:ii utlåt., skulle det till intet tjena, att dermed besvära
Konungen; men jag ber Herrarne bemärka, att här icke allenast
är frågan om en ny färjeplats, utan ock om sjelfva öfverfarts-in-
rätlningen i allmänhet och således innefattar denna sednare om¬
ständighet, ett betydligt vidsträcktare ämne, än det, hvilket, som
något enstaka, nu utgör föremål för Kammar-coll:ii beslut. Jag
skulle således, på de skäl Hr von Hartmansdorff anfört, och dem
jag ber att kortligen få relevera, eller att Kronans transporter
nu både med fara och svårighet befordras, för min del tro, att
en förändring i förevar, hänseeende vore ett värdigt föremål för
understöd af R. St., och alt det i följd deraf vore af ganska stor
vigt, alt undersökning blefve hällen, hvarföre jag under sådane
förhållanden, icke kan afstå från min anhållan om bifall.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då den fråga, som i
detta betänk, afhandlas, till öfverläggning förevar inom Ekon.-
Utsk., så saknade Utsk. icke de uplysningar, som de i betänk, åbe¬
ropade handlingar lemnade, utan hade derjemte att tillgå uplys¬
ningar af flere ledamöter inom Utsk., bosatte i den trakt ål hvil¬
ken den förbättrade kommunikationsanstalten skulle beredas. Des¬
se ledamöter uplyste om behofvet af en vidsträcktare undersök¬
ning i detta ämne, likasom det vill synas mig, att Ulsk:s betänk,
ådagalägger, att behandlingen af denna fråga här tillkommit, på
grund af enskildes besvär, och att desse besvär tvenne serskilda
gånger blifvit af Konungen afgjorde, ulan att frågan i sin helhet
kunnat blifva utredd, just af det skäl, alt svaromålen på besvären
icke bordt omfatta något annat, än den fråga, som i besvären fun¬
nits uttryckt. Utsk. har derföre ansett, att, på det saken måtte
bli utredd på ett sålt, alt dermed något vore för framtiden ul-
rättadt, densamma äfven, såsom Hr von Hartmansdorff och Frih.
Raab utvecklat, borde dragas under Konungens pröfning, i ända¬
mål att icke allenast privilegiernas beskaffenhet, ulan ock sjelfva
kommunikations-anslaltens; utsatta vilen, med ett ord, alla de om¬
ständigheter af hvad namn de vara må, som på frågan inverka,
må i ett sammanhang blifva pröfvade; och då detta allt icke lå¬
ter sig göra på annat sätt än Utsk. föreslagit, så vågar jag hem¬
ställa alt Utsk:s betänk, måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Det är ganska riktigt att, såsom
Gr. Wrangel anmärkt, tvistefrågan måste i rättsväg afgöras, men
följden deraf blir förmodligen endast en bestämning af den er¬
sättning, hvilken skall utbetalas till dem, som nu ega färjeplatser¬
na. Hvem skall betala den summan? Skola Oländningarne göra
det allena, eller skola de som bo på fasta landet med de förre
dela ersättningsskyldigheten, och huru skall en sådan fördelning
göras? Slutet på en sådan tvist blir förmodligen det, att veder¬
bör. vända sig till Konungen med underd. anhållan om en propos. till
412
Den 12 Februaii.
Ständerna, att de måtte betala ersättningen. Denna är ej att be¬
trakta annorlunda, än såsom andra anslag på extra Stals-reglerin-
gen, för färjor, brobyggnader eller dylikt. Om saken blifvit ge¬
nom Konungens försorg förut behandlad, så är hon troligen be¬
redd för en dylik åtgärd, [lafva Ständerna derom anhållit, så är
saken i desto bättre skick, att kunna vidare befrämjas.
Sker icke en sådan anhållan, så har Konungen mindre skäl
att derom göra framställning. Det beslut som Ständerna nu skul¬
le fatta, lägger icke hinder i vägen för vederbör, embetsman, att
enl. författningarne behandla det nu pågående besvärsmålet.
För kronan förekommer dervid en annan angelägenhet än
stuteriets vid Ottenby, nemi. transporten af trupper, bevärings¬
manskap samt fångar lill och ifrån Oland. De föras vanligen
icke öfver Sundet omedelbart lill eller från Calmar, (åtminstone
den tid jag var Landsh.) utan skickas efter gammal vana land¬
vågen till Refsudden, belägen nära tre mil från Calmar, och der¬
ifrån öfver sundet till ön o. s. v.
Vore en ordentlig och säker öfverfart mellan nämnde stad
och färjestaden uprältad, så kunde fångarne der öfverföras, och
sålunda måhända med mindre kostnad, samt mindre äfventyr för
deras helsa och lif, än förhållandet nu är, under den kalla års¬
tiden, då varmare beklädnad för dem behöfves.
Jag tror således att saken måste i vidsträcktare mån be¬
traktas, och hemställer derföre om icke Utsk:s förslag bör såsom
välgrundadi bifallas.
Gr. Wrangel: Det är obehagligt att nödgas förlänga dis¬
kussionen öfver eli ämne, hvarigenom man kan befara att bli trå¬
kig för Ståndets ledamöter. Jag skall derföre endast korteligen
nämna, alt i hvilket fall som helst, kommer alltid alt pröfvas,
huruvida några privilegier lägga hinder i vågen för anläggandet
af nya färjställen.
Skulle denna pröfning så utfalla, att inga privilegier hindra
anläggningen af sådane, då är vägen dertill öppen för hvem som
helst; och att Oländniugarne med begärlighet skulle omfatta tillå¬
telsen för dylika anläggningar, är mer än troligt.
För öfrigt tror jag icke att alla färjeställen å Oland befin¬
nas i ett så bristfälligt skick som några ledamöter hafva föreställt
sig. Efter hvad jag har mig bekant, lära 2:ne gånger årligen
af kronobetjeningen besigtning anställas öfver allt hvad till trans¬
porten hörer; bryggor, farkoster ra. m. sko'a befinnas i godt skick
och egarne till dessa lära hafva samlat förmögenhet på sitt nä¬
ringsfång.
Sålunda skulle jag tro, att behofvet icke är, så alldeles trän¬
gande som desse värde ledamöter föreställt sig; och i alla fall,
om afgjordt blifver, att inga privilegier hindra anläggningen af
nya öfver far tsställen, så kan R. o. Ad. vara öfvertygadt, att så¬
dane komma alt upstå.
Frih. Raab: Jag skall endast, i anledn. af Hr von Hart-
mansdorffs sednaste yttrande, tillägga några lokal-uplysningar, och
1
Den 12 Februari.
413
får då nämna, att de färjor som föras från Calmar till Öland,
vanligen färdas 3 mil landvågen, sedermera | mil öfver sundet
och vidare 1 mil derifrån till del ställe, kalladt Färjestaden,
hvarest Tinget hålles, eller tillsammans 4} mil, som sammanlagdt
med återresan från Tingstaden till Calmar utgör 9 mil, i st. f.
alt, om säkerheten sådant medgåfve, de kunde föras direkte från
Calmar sjövägen till Öland. Jag vill härmed icke hafva sagt,
det ju ej så äfven sker vissa årstider, och att den kortare vägen
då begagnas, men sådant kunde ske alltjemnt, om pålitliga far¬
koster funnos, som gingo tvertöfver från Calmar till Öland, hvari¬
genom äfven posten till Öland kunde undvika den krokväg den
nu får göra.
Jag har ingalunda tillåtit mig något klander öfver det sätt
hvarpå Färjestadsegarne hålla sine transport-redskap i ordning,
hvilka jag tvertom tror vara i så godt skick som man kan be¬
gära, men vill såga, alt om besigtningar derå än höllos en gång
i månaden, kan man ej pretendera att, mot en afgift af 2 sk.
för personen som transporteras, underhålla säkra och pålitliga
båtar.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, bemstålde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskrs förevar, utlåt., och besvarades denna propos.
med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det
han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Föredrogs och bifölls Allra. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 8 den¬
nes på bordet lagda utlåt. n:o 33, i anledn. af väckt motion om
förändradt sätt för upbörd af kollekt- och stamboksmedel.
Föredrogos, men lades, på flere ledamöters begäran, ånyo på
bordet Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 8 dennes
bordlagde utlål:n.
N:o 34, i anledn. af väckt motion om föreskrifters medde¬
lande i afseende å rättigheten att på scenen upföra Dramatisk för¬
fattares arbete; och
N:o 35, i anledn. af väckt motion om bestämmande af vil¬
kor för kringvandrande väfskedsförsäljares förpassning.
Föredrogos och remitterades till LagUtsk. K. M:s nedan¬
nämnde denne dag ankomne nådiga propos:r till R. St. af d. 31
sisth Januari:
l:o ang:de ändring i 23 kap. 1 § R.B:n, sådan den lyder i
K. Förordnm d. 18 April 1849;
2:0 ang:de sältet för fullföljd af mindre brottmål, som med
tvistemål ega nära gemenskap eller deraf härflyta ;
3:o ang:de ändring för vissa orter af stadgandet uti 20 kap.
414
Den 12 Februari.
6 § Byggn.B:n samt K. Förordn:n d. 3 Sept. 1755, om liden, då
dammlucka skall vara öpnad; och
4:o om ändring i vissa delar af K. Förordnm d. 13 Juli
1818, ang:de inteckning i fast egendom.
Föredrogs StatsUtsk:s mern. n:o 31, med ålerlemnande afen
utaf riksdagsfullmäkligen Anders Olsson från Jemtlands län väckt
motion, om befrielse från erläggande af den hälft utaf skydds-
afgiften, som till Statsverket ingår; och ansåg R. o. Ad. ifråga-
var. motion tillhöra Bevilln:sUtsk:s behandling.
Anmäldes och lades på bordet följande från StalsUtsk. in-
komne ullåttn och mern.:
N:o 32, i anledn. af väckt motion om anslag af vin och
byggnadssäd lill Sofia Magdalena Kyrka i Dalarne;
N:o 33, i anledn. af väckt motion om gratifikation åt förre
Landsfiskalen H. J. Laurell;
N:o 34, 1 anledn. af väckt motion om Landsh.-sätet i Gö¬
theborgs och Bohus län förflyttande till Uddevalla;
N:o 35, i anledn. af väckt motion om förhöjning i dagtrakta¬
mente ra. m. för Gottlands Nalional-Beväring;
N:o 36, i anledn. af K. M. Nåd. propos. i fråga om ersätt¬
ning till [landels- och Sjöfartsfonden för förskjutna medel till
slafvarnes friköpande å S:t Barthelemy;
N:o 37, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. n:o 23;
I\:o 38, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. n:o 13,
ang:de medels anvisande till fortsättning af fästningsbyggnaderne
vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona under år 1851;
N:o 39, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. n:o 20,
ang:de ett anslag till Askersunds kyrka;
N:o 40, i anledn. af K. M:s Nåd. propos., ang:de utbyte af
indragne Fjerdingsmanna-bostället Mylinge emot Klockare-bostället
Klintorp, i Östergöthlands län;
N:o 41, i anledn. af gjord framställning, ang:de riksdags-
kostnadernes förminskande;
N:o 42, ang:de föreslagen ersättning för Arrendatorns af
förre Löjtnants-bostället Tydjestom lidna förlust genom vattenflöde
under 1845 års sommar; samt
N:o 43, ang:de gjord framställning <yn ett räntefritt lån till
Häradsskrifvaren P. J. Ödman.
Anmäldes och lades på bordet ett af Ridd.Utsk., under n:o
6 afgifvet, så lydande
Den 12 Febr ua ri.
415
Vördsamt memorial!
Sedan, till följd af föreskriften uti 16 § af den för Ridd.-
Direkt. gällande instruktion, Direkt, till Ridd.Utsk. aflemnat sin
till H. R. o. Ad. ställda berättelse öfver hvad som i Riddarhus-
och Stifts-ärendenas styrelse och förvaltning, sedan sista riksdag
sig i allmänhet tilldragit, så och efter det Utsk. icke allenast till
pröfning förehaft de serskilda ämnen och hemslällanden, sorn i
ofvannämnde berättelse förekomma, ulan ock fulländat gransknin¬
gen, så väl af Ridd.-Direkt:s prot. ifrån 1847 års början till och
med 1849 års slut som ock af 1847, 1848 och 1849 årens
afslutade hufvudböcker öfver Ridd.-kassan, Wadstena Adliga
Juugfru-stifts-kassan och Adlige Kadett-skole-fonden jemte alla
öfriga under Direkt:ns styrelse ställda kassor, donationer och le-
gater, äfvensom af Capitations-räkenskaperna för åren 1846,1847
och 1848, lår Utsk. nu, till följd af 36 § Ridd.Ordn., med öf¬
verlemnande af Direktms omförmäldte berättelse, sitt utlåt, i an¬
leda. deraf lill H. R. o. Ad. vördsamt afgifva, dervid Utsk. an¬
sett sig böra, i afseende på upställningen, följa den ordning, som
i Direktms berättelse blifvit iakttagen samt, beträffande de upgif-
ter, som icke synas lill någon åtgärd föranleda, endast i korthet
sammanföra hvad berättelsen derom innehåller.
§ 1.
Af denna §, som i allmänhet redogör för de under Ridd.-
Direktms förvaltning ståhle kassor och lestaments-fonders ställ¬
ning, inhemtas, vid tillika anställd granskning af dithörande rä¬
kenskaper, hufvudsakligen:
alt Ridd.-kassans tillgångar och fordringar, hvilka enl. 1846
års bokslut utgjorde 176,547 r:dr 3 sk. 11 rst. tipgått, enl. 1849
års bokslut, till 181.298 r:dr 8 sk. 6 rst., samt således under
dessa 3 år ökats med 4,751 r:dr 4 sk. 7 rst.;
att Adlisa Kadett-skole-fonden under samma lid blifvit för-
kofrad från 73,199 r:dr 43 sk. 3 rst. till 74,443 r:dr 8 sk. 2 rst.
eller med 1,243 r:dr 12 sk. 11 rst.;
ali Wennerstjernska fonden som, enl. 1846 års bokslut, ut¬
gjorde 12,218 r:dr 34 sk. 5 rst., enl. 1849 års bokslut, nedgått
till 12,001 r:dr 22 sk. 5 rst.;
att Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassan, som, enl. det vid
förra riksdagen granskade bokslutet, upgick till 173,151 r:dr 12
sk. 4 rst. vid 1849 års slut utgjorde J73,109 r:dr 26 sk. 10
rst., och således minskats med 41 r:dr 34 sk. 6 rst.;
alt Grefliga Schefferska Stiflningens fond förkofrat sig med
143 r:dr 5 sk. 2 rst., samt, enl. 1849 års bokslut, upgick lill
26,287 r:dr 26 sk. 6 rst.;
att af de öfriga under Ridd.-Direktms förvaltning stälda fjor^
ton serskilda testaments-fonder, hvilkas sammanlagda belopp vid
1849 års slut utgjorde 228,794 r:dr 17 sk., Tio eller: En Onämnd
Välgörares Fond, Bungencronska, Wulffcronska, Bergenstjernska,
Sljerncronska, Fröken U. C. von Hauswolffs, von Liewenska, de
Silentzska, Stråleska, samt Fru B. M. von Hauswolffs fonder, nå¬
416
Den 12 Februari.
got, ehuru obetydligt, ökat sig, med tillsammans 2,497 r:dr 2 sk.
1 rst.; hvaremot de återstående fyra, eller Stjernereutzska, von
Blockiska, Tersmedenska och Berghmanska fonderna, minskats
med tillhopa 1,168 r:dr 9 sk. 1 rst.;
att sammanlagda beloppet af de medel, hvilka af Ridd.-Di-
rekt:n förvaltas upgår till den betydliga summan af 695,934 r:dr
14 sk. 5 rst., hvartill kommer en framlidne Ofverste Ambrosius
Berghmans fond tillhörig, emot ett årligt arrende af 171 T:r Råg
utarrenderad, egendom i Wermlands län jemte frälseräntan af ett
helt hemman i Calmar län, hvilken afkastning af Direktm till sti¬
pendier och pensioner disponeras;
att de ä vissa fonder inträffade kapital-förminskningarna dels
för von Blockiska fonden och Jungfru-stifts-kassan, härrört från
en, enl. R. o. Ad:s beslut vid sista riksdag, verkstäld afskrifning
utaf ett i Brukspatron Johan Norströms konkurs icke utbekommet
räntebelopp, dels å Berghmanska fonden berott af ej mindre en
år 1847, efter fondens slutliga reglering, verkstäld utbetalning af
ett dittills innehållet stipendium för åren 1843, 1844 och 1845,
än ock den betydliga skillnaden mellan 1S46 och 1849 års
markegångspris, dels för Stjernereutzska och Tersmedenska fon¬
derna varit föranledd deraf, att åren 1847 och 1848, i anseende
till då rådande ofördelaktig kojunktur för Direktms lånerörelse,
dessa fonders ränteinkomster icke kunde upbringas till ett utgif¬
terna fullt motsvarande belopp; samt slutligen att för Wenner-
sljernska fonden, hvars utgifterna öfverskjutande inkomster årligen
öfverlemnas till Kadett-skole-fonden, minskningen upkommit der¬
igenom, att förstnämnde fonds uplupna, men icke influtna räntor,
vid 1846 års slut upgingo till 343 r:dr 34 sk. 5 rst., men vid
slutet af 1849 endast till 126 r:dr 25 sk. 5 rst. allt b:co.
Vidare har Utsk., vid inventering af de till Riddarhusets fonder
hörande lånehandlingar, funnit dessa fullständiga, med undantag
deraf, att 27 stycken Smålands och Hallands Hypotheks-förenings-
obligationer, tillhörande Ridd.-kassan, saknades, af hvilka 20 styc¬
ken äro ställda å 250 r:dr b:co hvardera, med 5 proc. ränta, och
7 stycken å 100 r:dr b:co, likaledes med 5 proc. ränta; i afse¬
ende hvarå Ridd.-Kamreraren anmält, att dessa obligationer —
hvilka i början af sistl. Dec. månad blifvit ur kassahvalfvet up-
tagne och till kassakistan i Riddarhus-kont. förflyttade af den an-
ledn., att räntorna derå vid samma tid skulle upbäras — olyck¬
ligtvis äro vordne ur kassakistan hortstulne vid det tillfälle då,
enl. hvad H. R. o. Ad. har sig bekant, natten emellan d. 9
och 10 nyssnämnde månad, in brottstöld i Riddarhus-kont. för-
öfvades.
Utsk., som till granskning förehaft räkenskaperne öfver alla
ofvanupräknade kassor och fonder, har, sedan några få dervid
anmärkta oväsendtliga sifferfel blifvit af Ridd.-Kamreraren rätta¬
de, samt några anmärkn:r af mindre betydenhet äro vordne nöj¬
aktigt förklarade, ansett sig ega fullt skäl vitsorda den berömliga
noggrannhet och ordning, hvarmed nämnde räkenskaper blifvit
förda;
Ben 12 Februari.
förda; äfvensom Ulsk., beträffande medlens förvaltning, efter tagen
kännedom om hvad dervid förekommit, fått grundad anledn. till
det förklarande:
att densamma öfvereusstämt med de i Ridd.-Direkt:ns in¬
struktion samt serskildt gällande reglementen och dona¬
tions- samt lestaments-förordnanden, meddeldte föreskrifter.
§ 2.
Direktionen afgifver i denna § en kort redovisning för den
s. k. Riddarhus-reparations-fondens tillstånd och behof. Inkom¬
sterna å denna fond, som utgöras af de afgifter, hvilka med En
r:dr b:co erläggas af, hvarje mantalsskrifven Adlig mansperson,
som, för lön eller förmögenhet, erlägger bevillning, hafva under
åren 1847, 1848 och 1849 influtit med tillsammans 7,151 r:dr
6 sk. 3 rst., och fonden, hvars behållning vid 1846 års slut up-
gick lill 16,341 r:dr 12 sk. 3 rst., hade vunnit den förkofran,
att vid 1849 års slut dess fordringar och tillgångar upgingo till
21,520 r:dr 43 sk. 3 rst. b:co. Deraf har väl en summa af
omkring 3,500 r:dr b:co afgått för de under loppet af sisth år
verkstälda reparationer; men då, till följd af II. R. o. Ad:s vid
sista riksdag fattade beslut, att capitations-afgiften borde tills vi¬
dare fortfara, sådan afgift för åren 1849 och 1850 kan beräknas
och, jemte räntemedel för innevar. och nästkommande år, bör
kunna upgå till minst 6,500 r:dr b:co, synes dock denna fond,
efter afdrag af deraf utgående arfvode till Kamereraren och extra
utgifter, komma att vid 1851 års slut lemna en tillgång af om¬
kring 24,000 r:dr till bestridande af blifvande reparationer å
Riddarhuset; hvaremot kostnaden för de, i och för Riddarhusets
vidmakthållande i oförändradt skick, erforderliga reparationer,
hvaraf behofvet f. n. kan förutses och hvaribland den betydliga¬
ste utgöres af den till 9000 r:dr upskattade omläggningen af
Riddarhusets koppartak, som länge varit ifrågasatt, men hvarmed
troligen ännu flera år kan anstå, upskattas till omkring 11,000
ndr; så att det samlade kapitalet kunde skattas till minst 13,000
r:dr b:co.
Då sålunda endast reparations-fondens tillgångar och nu be-
räkneliga kostnader för Riddarhusets vidmakthållande i oförändradt
skick tagas i betraktande, visar sig denna fonds tillstånd visser¬
ligen långt fördelaktigare, än då Direktm vid föreg:de tillfällen
trott sig böra göra hemställan om capitations-afgiftens uphörande;
men Direktm har likväl funnit sig nu sakna anledn. till en dy¬
lik hemställan, emedan ett helt och hållet motsatt förhållande
företer sig vid öfvervägande deraf, alt sedan II. R. o. Ad. vid
sista riksdagen updragit åt Direkt, att afgifva förslag till ombygg¬
nad af de omkring Riddarhusets bakgård befintliga byggnader,
den för sådan ombyggnad erforderliga högst betydliga kostnad bör
hänföras till de utgifter, hvilkas bekostande tillhör reparations¬
fonden.
Utsk., som vid granskning af Ridd.-capitalions-fondens räken-
3 II. 27
418
Den 12 Februari.
skaper och förvaltning för åren 1846, 1847 och 1848 icke fun¬
nit något att dervid anmärka, har tillika, i redan afgifvet ser¬
skildt mern., meddelat sill utlåt, angule frågan om upförande af
nya flygelbyggnader å Riddarhusgården i st. f. de der nu befint¬
liga lägenheter. Utsk. har väl dervid icke funnit anledn. alt f.
n. tillstyrka den ifrågastälda ombyggnaden, och Utsk. kan således
icke från detta utgiflsbehof hemta skäl ali tillstyrka ett fortsatt
utgörande af Riddarhus-capitations-afgiften; men då Utsk. likväl
anser denna afgift, som icke drabbar någon annan ledamot af
R. o. Ad., än den som betalar bevillning för lön eller förmögen¬
het, således icke vara för Ståndets ledamöter, hvar för sig, be¬
tungande, har Utsk. destomindre funnit tidpunkten vara inne att
nu föreslå dess uphörande, som R. o. Ad. redan vid förra riks¬
dagen beslöt, att samma afgift skulle på obestämd tid fortfara,
och fråga fördenskull icke nu är om någon ny eller förlängd be¬
skattning. Utsk. föreställer sig nemi. att, innan den ifrågavar.
afgiften uphör, den lid torde böra afvaktas, då fonden stigit till
det kapitalbelopp, att räntan deraf kan motsvara behofvet af
Riddarhusets årliga underhåll och derå nödiga reparationer, eme¬
dan, om afgiflen en gång borttages, men framdeles skulle visa
sig, för nyssnämnde ändamål, behöflig, det blefve vida svårare
alt ånyo påbjuda densamma. Utsk. har likaledes trott, att derest
vid en blifvande riksdag någon förändring af byggnaderna å
Riddarhusgården kommer att beslutas, antingen fråga då blefve
om upförande af nya flyglar eller ensamt borttagande af de nu
befintliga vanprydande byggnaderna, del vore af angelägenhet att
ega en fond, för hvilken en dylik utgift icke vore främmande, och
sorn således kunde dertill användas. Vid granskning af Riddar¬
husets räkenskaper, har Utsk. äfven kommit i erfarenhet deraf,
att hvarken Riddarhus-kassan eller Teslaraents-fonderna hafva den
kapitalstyrka att de tåla vid några betydligare förluster; och att
om sådane skulle drabba serdeles de s. k. småfonderna, dessa
derigenom skulle blifva i icke obetydlig mån urståndsätta att full¬
göra sina förbindelser, d. v. s. alt utgifva derå anvisade gratifika¬
tioner, pensioner eller stipendier; och då med en allt mer och
mer på namn utsträckt utlåning, en och annan förlust i kapital
eller räntor, äfven med iakttagande af all möjlig försigtighet å
Direktms sida, svårligen lärer kunna i tidernas längd helt och
hållet undvikas, synes det Utsk. slutligen vara ganska lämpligt
och välbetänkt, alt, till betäckande af dylika förluster och be¬
tryggande af Riddarhus-kassans och öfrige fonders oförryckta be¬
stånd, en utan kännbar npoffring af Ståndets medlemmar små¬
ningom samlad fond må finnas att tillgå, hvars öfverskott skulle
kunna för nyssberörde ändamål af R. o. Ad. disponeras.
Uppå dessa skål har Utsk. ansett sig böra hos R. o. Ad.
vördsamt hemställa:
att Ståndet må vidblifva sitt vid förra riksdagen fattade
beslut derom, att Riddarhus-capitations-afgiften må tills
vidare utgöras med lika belopp som t. n., eller En r:dr
Den 1 2 Februari.
419
b:co af hvarje Adlig mansperson, som för lön eller för¬
mögenhet erlägger bevillning.
§ 3.
Uti denna § liar Direkt, anmält, att ehuru till komplette¬
rande af stamtaflorna öfver de å Riddarhuset introducerade ätter,
alla de tillförlitliga uplysningar, hvilka kunnat erhållas genom
Presterskapets upgifter, officiella tidningar och meddelanden af
släglernas egna medlemmar, blifvit begagnade, den fullständighet,
som vore önskvärd, likväl icke derigenom vunnits; hvarföre Direkt,
förnyat sin flera gånger framställda anhållan, att vid riksdagen
närvarande ledamöter behagade i Riddarhus-Kansliet taga en nog¬
grann kännedom om beskaffenheten af sina ätters stamtaflor, samt
derefter i möjligaste mån desamma komplettera.
Utsk. instämmer äfven för sin del i denna Direkt:s fram¬
ställda önskan, och föreslår derföre att R. o. Ad. må besluta:
att upmana Ståndets medlemmar, alt ang:de komplette¬
ringen af deras ätters genealogier meddela alla erforderliga
uplysningar som kunna anskaffas, samt att detta beslut,
för att blifva desto mera kändt af Adelns vid riksdagen
närvarande ledamöter, må i Riddarhussalen anslås.
Utsk. har likväl härvid fästat sin upmärksamhet vid de kun¬
görelser, som, ang:de komplettering af ätternas stamtaflor, enl.
Riddarhus-Direkl:s instruktion, skola före hvarje riksdag uti offici¬
ella bladet införas. Dessa kungörelser synas emedlertid vara i så
måtto förvillande, att de icke angifva hvilka linier inom ätten,
antingen hufvudlinien eller sidolinierna, äro inkorapletta. Deraf
inträffar åter, alt mången ätt, hvars hufvndlinea är till alla delar
kompletterad, så alt något hinder för ätternas representation å
Riddarhuset deraf icke möler, utmärkes såsom ofullständig, hvaraf
följaktligen den origtiga föreställning allmänheten bibringas, att
samma ätt, i anseende till hufvudmannens sorglöshet att komplet¬
tera sin genealogi, icke är till representation berättigad. För att
förekomma delta och tillika gifva en mer direkt hänvisning, i
hvilka afseenden stamtallan är inkompTelt, har Utsk. trott sig böra
tillstyrka:
att uti de kungörelser, som framdeles utfärdas ang:de
komplettering af de å Riddarhuset introducerade ätters
genealogier, hvarje ätt, hvars stamtafla är ofullständig,
måtte indelas i tvenne klasser, nemi.: l;o hufvudlinien;
och 2:0 sidolinierna, samt att dervid måtte bestämdt ut¬
märkas, hvilkendera af nämnde linier erfordrar komplet¬
tering.
§ 4.
Direkt, anmäler här, att efter det dess sista riksdagsberät-
telse blifvit afgifven, endast en Adlig ätt n:o 2322 Hr Sandströ¬
mer å Riddarhuset erhållit introduktion, men ätt, på grund af
27*
420
Den 1 2 Februari.
behörige Prestbelyg, bland de lefvande ätternas antal blifvit ater
nptagna Adliga ätterna af Trolle n:o 2305 A, och von Delvig
n:o 1771, hvilka förut varit afförde. Deremot hade fem Friherr-
liga och sex Adliga ätter utslocknat; hvarjemte från de lefvande
ätternas antal blifvit afförda fem Adliga äller, å hvilkas stamlallor
icke någon under de sistförflulne 100 åren född mansperson lin¬
nes antecknad.
Antalet af nu lefvande introducerade ätter, som i sisla riks-
dagsberältelsen beräknades lill 1074, är 75 Grefvar, 188 Friher¬
rar samt 798 Kidders- och Adelsmän, tillsammans 1061.
§ 5.
Här gifver Direktm vid handen, att R. o. Ad:s vid sista riks¬
dag utsedde Hrr Fullmäktige i Banken och lliksg:s-konl., samt
Direktörer och Direktörs-Suppleanter vid Låne-kontoren i Göthe¬
borg och Malmö, alla bibehållit sina befattningar, med undantag
af Dii ektörs-Suppleanten vid förstnämnde Låne-kontor, Majoren
och Ridd. Samuel Wilhelm Lagerborg, som af sjukdom blifvit
urståndsatt att fullgöra detta förtroende, i anledn. hvaraf H. Stån¬
dets Fullmäktige i Banken och Riksg:s-kont. jemte Riddarhus-
Direkt., till Suppleant efter honom utsett, Majoren och Ridd. Adolf
Otto Treffenberg; och har Direkt, tillika meddelat upgifl å de
serskilda val, som, jemlikt 5 § af Ridd.-Direklms instruktion, inom
Direkt, blifvit anställda, dels till Revisorer å R. o. Ad:s vägnar
vid de årliga Revisionerna öfver Banko-diskont-verkets förvaltning
år 1849 och 1850, dels till Revisorer och deras Suppleanter vid
Låne-kontoren i Götheborg och Malmö för nyssnämnde år.
§ 6.
Omförmäler, att Direkt:s Ordf., En af Rikets Herrar m. m.
Hr Gr, Carl De Geér, i anseende till sjuklighet, ifrån d. 5 Mars
1849 lill samma års slut varit hindrad alt uti Direkt, deltaga,
hvarföre under tiden dess af H. R. o. Ad. utsedde Suppleant En
af Rikets Herrar m. m. Hr Frih. Johan Lagerbjelke blifvit till
Ordf. inkallad, och har, sedan genom llofrältsrådet Johan Casimir
Cederstråles d. 14 Februari sisth år inträffade död, en ledighet
bland Direklms ledamöter npslåll, den förste bland de vid sista
riksdag till Suppleanter valde ledamöter, Kammarherren Frih.
Carl Steffan Bennet i Direktm inträdt; men inom Riddarhusets
Ordinarie tjenstemanna-personal har icke någon förändring egt rum.
§ 7.
Jemte anmälan, att utdelning af pensioner och gratifikationer
å de dertill- anvisade fonder i föreskrifven ordning blifvit verk¬
ställd, har Direktm underrättat derom, att, i följd af f. d. Banko-
Commissarien Anton Edvard Bergenstjernas år 184.9 inträffade
död, Direkt, blifvit i tillfälle alt å Bergenstjernska fonden, derå
bemälde Banko-Commissarie upbar en lifslidspension af 300 r:dr
b:co, inrätta en ytterligare pension af 100 rtdr b:co årligen för
ogifta Döttrar af Adelsmän, samt derjemte från 2 till 3 öka an¬
Den 12 Februari.
421
talet af de å denna fond anvisade Akademiska stipendier, hvilka
livarldera utgå med 150 r:dr b:co årligen. Uti Wadstena Adliga
Jungfru-stiftet hafva efter d. 2 Maj 1847 tolf Döttrar af Adels¬
man blifvit inskrifne, men deremot 35 utgått utur Stiftet. Anta¬
let af de i matrikeln såsom lefvande qvarstående Stifts-Jungfrur,
utgör således f. n. 577, af hvilka 225 åtnjuta pension.
§ 3.
Denna § utvisar, huru de af Adliga Kadett-skole-fonden an¬
slagna 4 högre och 8 lägre Akademiska stipendier, tre Fri-Kadett-
platser och två s. k. närings-stipendier, äfvensom de tre stipen¬
dierna å Bergensljernska samt tre å Berghmanska fonden, sedan
sista riksdags-berällelsen afgafs, blifvit af Direkt, utdelade samt
hvilka Adliga Ynglingar desamma under denna lid innehaft och
f. n. innehafva.
Ulsk. har härvid endast bordt meddela den uplysning, att
sedan Direkt, till Utsk. aflemnat sin riksdags-berättelse, Fri-Ka-
delten vid K. Krigs-Akademien Frih. Carl Henric Sparre blifvit
derifrån utexaminerad, ehuru, i anseende dertill, att en Adlig
Fri-Kadell då han till Officer ulnämnes, är, enl. B. o. Ad:s be¬
slut, berättigad erhålla ett års pensions-afgift såsom equiperings-
penningar, den lediga platsen ännu icke blifvit återbesatt.
§ 9-
Uptager en berättelse ang:de Riddarhusets lånerörelse, deraf
inhemlas, alt sedan af de medel, som varit ullånle emot inteck¬
ning i fastighet eli belopp af 134,341 r:dr 32 sk. b:co under
åren 1847, 1848, 1849 och 1850 blifvit, efter behörig upsäg-
ning, inbetaldle, endast 21,333 r:dr 16 sk. b:co kunnat under
nämnde tid till dylik utlåning disponeras. Direkt:n hade således
icke allenast betydligt ökat lånen emot borgen, eller hypotbiserade
skuldebref, så alt dessa, eul. 1849 års räkenskaper, utgjorde
117,400 r.dr b:co, löpande med sex proc. ränta, utan ock, dels
genom utbyte af förut upköpta med fyra proc. ränta löpande
Obligationer, dels genom nya upköp, erhållit Obligationer mot
fem proc. till belopp af 68,700 r:dr b:co, och mot 4^-.dels proc.
12,000 r:dr, så alt fastighetslånens belopp, vid nyssnämnde års
slut, utgjort endast 412,210 r:dr 42 sk. 4 rst., deraf 376,144
r:dr 11 sk. 4 rst. å 5 proc., 35,166 r:dr 32 sk. ä 6 proc. och
900 r:dr å 4^:dels proc.; utgörande det räntebärande beloppet af
de under Direktms förvaltning ställda medel, enl. 1849 års bok¬
slut, 610,310 r:dr 43 sk. 4 rst. b:co.
I sammanhang härmed har Direktm anmält, att, med un¬
dantag af den räntepost å 934 r:dr, som, jemlikt II. Ståndets
beslut vid sista riksdag, blifvit afskrifven, någon förlust å låne¬
rörelsen hittills icke inträffat, men alt f. n. tvånne namnlåns-
inbetalningar äro beroende på konkurser. Dessa lån äro uptagne
det ena af Rytlmästaren C. W.' Hammarsköld å 3,600 r:dr, till
säkerhet hvarför är hypothiseradt ett af honom utgifvel och med
borgen af Kapitenen W. von Ehrenheim och Rytlmästaren F.
422
Den 12 Februari.
Björkenstam försedt skuldebref å 7000 r:dr, och det andra af
Kapitenen P. Hammarsköld å 1,200 r:dr, emot borgen af Rylt-
mästaren C. W. Hammarsköld och Brukspatronen J. Tillberg.
Utsk. bar härvid endast bordt meddela den uplysning, att
sistnämnde lån å 1,200 r:dr b:co, lärer komma att af Bruks¬
patronen Tillberg i dessa dagar till Riddarhus-kassan inbetalas.
§• 10.
Jemte upgift, att under loppet af åren 1848 och 1849 en¬
dast smärre reparationer ägt rum å Riddarhusets tak och källar¬
gluggar, nordvestra flygelbyggnadens tak samt uti ett af archiv-
rummen för tillsammans 355 r:dr, har Direktm anmält, att Repara-
tions-fonden under sisth år 1850 blifvit belastad med den betyd¬
liga utgiften af 3,410 r:dr 28 sk., nemi.: a) 552 r:dr för om-
täckning af det till stor del af storm förstörda taket lill vestra
flygelbyggnaden; b) 2,236 r:dr 32 sk. för reparation af Riddar¬
husets norra facad, samt vestra och östra gaflar; c) 292 r:dr 16
sk. för en allmän reparation å flygelbyggnadernas tak, och d)
400 r:dr 12 sk. för reparation uti Direktms förmak, Kansli-rum¬
met samt Sekrehs rum och Ridd.-Kamrerarens kontor, jemte nå¬
gra andra smärre arbeten.
Utsk., som dels tagit kännedom ang:de de om förenämnde
reparationer afslutade kontrakt, dels besigtigat de verkställda re-
paralions-arbetena har, i anledn. häraf, bordt vitsorda:
att dessa sednare blifvit med omsorg och soliditet full¬
gjorda.
§ H.
I denna § har Direktm anmält, att, till fullgörande af H.
R. o, Ad:s updrag vid förra riksdag, Direktm genomgått och gran¬
skat, den för Direklm och Riddarhusets tjenstemän d. 2 Februari
1835 utfärdade instruktion, samt dervid dels i densamma infört
de af R. o. Ad. tid efter annan deruti beslutade partiella för¬
ändringar, dels sökt att deråt gifva en mera regelmässig upställ-
ning, samt en i vissa delar förenklad redaktion, äfvensom några
stadganden, som ansetts öfverflödiga, blifvit uteslutne, samt nödiga
tillägg å andra ställen införda.
Utsk. har jemväl för sin del ytterligare öfverselt den i fråga¬
var. instruktionen, och dervid hufvudsakligen godkänt det förslag
till förnyad instruktion, som finnes vid Direktms riksdags-berät-
telse bilagdt, och hvarom Utsk. afgifver serskildt detta betänk,
under Litt. A vidfogadt utlåt.
§ 12.
Innehåller Direktms anmälan derom, att, jemlikt H. R. o.
Ad:s vid sista riksdag fattade beslut om komplettering af Rid-
darhus-archivets samlingar af Lagar och Författningar, äfvensom
samtliga RiksStms prot., Direktm om en sådan komplettering för¬
anstaltat, dervid det dock ännu icke lyckats att anskaffa de bri¬
stande delarne af års-trycket
Den 12 Februari.
423
Utsk. får härvid gifva vid handen, alt Utsk. åt tvenne af
sina ledamöler updragit att, med biträde af Utsk:s Sekret., genomgå
och ordna Riddarhusets archiv, såväl af böcker, som äldre otryckta
riksdagshandlingar, hvilka sednare nu till största delen blifvit
häftade, men, i anseende till någon omflyttning på hyllorna vid
en i medlersta archivrummet skedd reparation, f. n. icke betinna
sig i full ordning.
§ 13-
Direkt:n har i denna § afgifvit en omständlig berättelse angrde
förhållandet med den, under Direklms vård ställda, s. k. Thamiska
donationen. Deraf inhemtas hufvudsakligen, att sedan frami.
Commerce-rådet Sebastian Tham år 1727 disponerat ett kapital
af 30,000 daler k;r m:t till inrättande vid Riddarhuset af ett
collegium illustre, med inkomsten hvaraf några sådane lärde per¬
soner kunde aflönas, som skulle skickliga pröfvas, att uti vackra
vetenskaper informera ungdomen, och dem isynnerhet af nobles¬
sen, som icke voro af den förmögenhet, att de förmådde uppe¬
hålla sig vid någon Akademie och der deras studier fortsätta, så,
och efter det nämnde kapital blifvit efter Testalors död genom
tillagda intressen så förkofradl alt del upgick till 50,513 daler
28 sk., hemställde Commerce-rådet Thams sterbhusdelegar, uti
mern. af d. 13 Sept. 1743, hos H. R. o. Ad., om icke räntan
af sistnämnde kapital kunde användas till årlig lön och under¬
håll för en lärd och skicklig man, hvilken uti det pä Riddar¬
huset inrättade auditorio illustri borde bålla publika föreläsningar
i malhematiken och naturvetenskaperna, sann om icke Thamiska
professionen kunde för framtiden med Vetenskaps-Akademiens
Sekret.-befattning förknippas; hvilken hemställan blef af R. o. Ad.
bifallen, samt nådig fastställelse derå af K. M. meddelad, genom
resolution af d. 3 Juni 174(5. I följd häraf, blef Akademiens
Sekret. Elvius antagen till Thamisk lärare, och började sina före¬
läsningar ä Riddarhuset, enl. en för denne lärare af Ridd.-Direktm
d. 20 Aug. 1746 utfärdad och d. 16 Dec. 1747 af R. o. Ad.
fastsläld instruktion, som bland annat innehåller, att han hvarje
Onsdag kl. 3 e. m. skulle hålla en offentlig föreläsning öfver nå¬
got ämne i mathematik eller naturkunnighet på ett historiskt sätt,
eller om vetenskapers hvarjehanda öden, och hvad nytta det all¬
männa deraf kunde hemta. Först skulle nya rön ur Akademiens
handlingar förklaras och sedan de nyaste och angelägnaste rönen
ur utländska Akademiers handlingar. Dessutom skulle läraren
lemna den, dessa vetenskaper studerande, ungdomen tillträde till
sig, för att vidare blifva handledde i mathematik och naturkun¬
nighet, serdeles genom egen öfning i geometriska och algebraiska
problemers lösande, samt physikaliska experimenters och astrono¬
miska observationers anställande; varande tillika, genom samma
instruktion, stadgadt, alt den Thamiska Professoren borde, efter
dertill af Vetenskaps-Akademien afgifvel förslag, af Ridd.-Direkcn
erhålla konstitutorial. Snart visade det sig dock, att de den Thami¬
ska läraren, enl. instruktionen, ålagda föreläsningar svårligen läto
424
Den 12 Februari.
förena sig med Vetenskaps-Akademiens Sekreterares talrika bestyr,
hvarföre äfven Ridd.-Direkt:n, på Akademiens framställning, för
någon tid frikallade Elvius från föreläsningarne, emot åliggande
att, i stället uti hvarje qvartal af Akademiens handlingar skrifva
något slycke af Vetenskapernas historia, hvilket updrag Elvius
fullgjorde till sin död 1749. Wargentin, som efterträdde honom
både såsom Vetenskaps-Akademiens Sekret, och såsom Thamisk
lärare, fortfor sedan i 10 är eller till 1759 att, i st. f. föreläs¬
ningars hållande, skrifva upsatser i Vetenskaps-Akademiens hand¬
lingar, men lemnade då den sednare befattningen, sora öfvertogs
af Wilche, såsom serskild Thamisk Lector i Experimental-physr-
ken, mot åtnjutande af halfva lönen, hvaraf den andra hälften
skulle användas till anskaffande af instrumenler. Föreläsningarne
hafva sedermera, med längre eller kortare afbrott, blifvit fortsatta
dels å Riddarhuset dels i Akademiens lins. Och sedan derefter,
uppå Vetenskaps-Akademiens derom gjorda, och af Ridd.-Direktm
tillstyrkta, hemställan, K. M., under d. 5 Octob. 1813, i nåder
tillåtit Akademien, att, utan afseende på det dittills gällande stad¬
gande om Thamiska föreläsningarnes bestridande af Akademiens
Sekret., ”dädanefter och allt framgent vid förefallande ledighet,
med Ridd.-Direktms minne, antaga till Thamisk lärare, den Aka¬
demien skickligast pröfvade,” denna lärarebefattning äfven varit
förenad med den teckniska professionen vid Vetenskaps-Akade-
mien, för hvilken bestås 1000 r:dr b:co i lön, deraf f. n. endast
243 r:dr 45 sk. 1 rst. utgått såsom ränta å Thamiska donatio¬
nen. Enl. den för nämnde profession utfärdade instruktion, biet
föremålet för lärarens föreläsningar, experimental-ehemi och ex-
perimental-physik, med tillämpning på alldagliga tilldragelser i
naturen, och på allmänna hushållningen, konster och näringar.
Han borde i öfrigt besvara till honom remitterade frågor, författa
årsberättelse i tecknologi, chemi och physik, tillhandagå dem som
det önska med nplysningar i sitt ämne, samt vårda Akademiens
physikaliska samlingar. Då emedlertid tecknologi, physik och
chemi numera så tillvuxit, alt de, hvar för sig, toge i anspråk
serskilda lärares verksamhet, och hvad undervisningen i teckniska
ämnen anginge, serskilda anstalter inom landet i sednare tider
blifvit inrättade för denna vetenskapsgren, såsom t. ex. Tecknolo-
giska Institutet i hufvudstaden, der nödig undervisning åt de stu¬
derande lemnäs, jemte uplysning åt allmänheten, hvarigenom de
förut behöfliga Thamiska föreläsningarne mindre påkallas, hade
K. Vetenskaps-Akademien, uti skrifvelse d. 8 Juni 1849, gifvit
Ridd.-Direktin vid handen, att Akademien ansett det lända till
väsendtligt gagn, om den Thamiska och teckniska institutionen
förändrades från dess dåvar. bestämmelse till tvänne nya inrätt¬
ningar, en chemisk och en physisk, hvardera med sin vetenskaps¬
man, som, med fästadt afseende äfven på tillämpningen i sitt
ämne, besvarar remisser, anställer rön, följer framstegen och för¬
fattar års-berälleiser, hvilka i en vidsträcktare oeh lämpligare
form utgöra de af ålder föreskrifne historiska afhandlingarne om
vetenskapernas framsteg, som tillförene, i föreläsningarnes ställe,
Den 12 Februari.
425
varit Tliamiska Lectorn, ålagd. De mivar. års-beråtlelserne i
tecluiologi skulle deremot uphöra, enär kännedom om framstegen
och upläckterne i denna väg ändock genom de teckniska under-
visningsanstalterne sprides. Ej heller syntes föreläsningar i dessa
ämnen nu mera höra ovilkorligen föreskrifvas. Och som Tliami-
ska medlen ursprungligen varit för de physiska vetenskaperne be¬
stämde, har Akademien således funnit lämpligast, att nämnde
medel må anslås till physikern, hvilken, i händelse så nödigt
pröfvas, äfven vid passande tillfällen, kunde hålla några populära
föredrag i det experimentala af sin vetenskap.
Till svar å denna Akademiens framställning, har Ridd.-
Direktm meddelat, att hvad anginge den förändring, att ej alle¬
nast de hittills af Tliamiska Lectorn afgifna års-berättelser i
lecknologi må uphöra, utan ock föreläsningarne i samma veten¬
skap icke numera må ovilkorligen föreskrifvas, Direktm icke hade
något att deremot erinra, men alt beträffande frågan, huruvida
för framtiden räntan å Tliamiska donations-medlen må kunna
serskildt disponeras till aflöning för en af Akademien antagen
physiker, som antingen icke hade något åliggande att hålla så¬
dana föreläsningar, som afses i donationsbrefvet och finnas före-
skrifna uti den för läraren utfärdade instruktionen, eller ock en¬
dast vore förbunden alt hålla några populära föredrag i det ex¬
perimentala af sin vetenskap, Direktm icke fann sig tillkomma att
derom fatta något annat definitift beslut, än det, att samma fråga
komme att af Direktm öfverlemnas till H. R. o. Ad:s bedömande;
hvarjemte dock Direkt, på anförde skäl, utan annat vilkor, än
att afseende fästades derå, alt de i instruktionen föreskrifne före¬
läsningar skulle komma alt i möjligaste målto fortfara, lemnade
sitt begifvande dertill, alt ifrågavar. räntemedel finge användas,
enl. den anordning, som af Vetenskaps-Akademien kunde vid¬
tagas, intilldess II. R. o. Ad. kunde i ämnet annorlunda för¬
ordna.
Och har Direkt, i detta hänseende, uti sin till H. Ståndet
afgifne riksdags-berättelse, yttrat: alt Direkt, väl icke ansåg sig
tillständigt att, emot donalariens uttryckliga förbud, tillstyrka
ifrågavar. räntemedels användande för annat ändamål, än till
bekostande af sådan undervisning för hufvudstadens medellösa
ungdom, som donationsbrefvet åsyftar, men derjemte funne, att
denna undervisning, derest den icke skall inskränkas till så få
föreläsningar, att föga nytta deraf hlefve att förvänta, icke numera
kan åstadkommas ensamt med det ringa anslag, som af Tliamiska
donationen utgår, ulan till stor del mäste blifva beroende af de
bidrag, som dertill kunna lemnäs af de till Vetenskaps-Akade-
miens disposition ställde anslag, hvadan och då beraälde Akade¬
mie bäst kan bedöma, huru samma undervisning bör efter nu¬
tidens fordringar ordnas och i hvad mån de i ämnet hittills gäl¬
lande föreskrifter erfordra förändring, Direktm hemställt, det H.
R. o. Ad. behagade åt K. Vetenskaps-Akademien öfverlemna, att,
utan hinder af det H. Ståndets, rör;de, Tliamiska donationen förut
fattade beslut, vidtaga den anordning af ifrågavar. räntemedels
m
Den 12 Februari.
framlida disposition, som af Akademien anses bäst befrämja den
medelst donationen afsedda undervisningen.
Vid granskning af ofvanomförmälde förhållanden ang:de den
Thamiska donationen, samt hvad Ridd.-Direkt:n i ämnet yttrat,
bar Utsk. dels, lika med Direkt:n, funnit, att den endast (ill högst
250 r:dr b:co årligen upg:de räntan å Thamiska donationsmedlen,
hvilka i kapital, efter nuvar. så betydligt nedsatta myntvärde, en¬
dast utgöra 4,224 r:dr 26 sk. 5 rst. b:co, uppenbarligen är allt¬
för otillräcklig, att dermed aflöna en serskild Thamisk lärare med
de insigter, som vetenskapernas höjd i vår tid klafver, dels an¬
sett, att derest, enl. testalors ursprungliga förordnande, ett s. k.
collegium illustre för Adliga ynglingar skulle på Riddarhuset in¬
rättas, samt, till följd af sednast gällande instruktion, denne lära¬
res undervisning skulle omfatta physiken, den vigtiga omständig¬
het måste tagas i betraktande, att all tillgång saknas lill anskaf¬
fande af instrumenler för dervid nödiga experimenter, hvarigenom,
i händelse medlen frånlages Velenskaps-Akademien, stiftelsens än¬
damål skulle helt och hullet förfelas; och som, vid det förhål¬
lande, alt, omedelbart efter donalions-kapilalets öfverlemnande till
Riddarhuset, eller år 1747, K. Velenskaps-Akademien föreslagit
och R. o. Ad. stadfästat en för den tiden lämplig instruktion, det
icke lärer kunna ifrågasättas, att ju icke R. o. Ad. jemväl nu
eger rätt och behörighet att, uppå Vetenskaps-Akademiens för¬
slag, besluta sådane ändringar i nämnde instruktion, som befrämja
möjligheten alt åtminstone till någon del kunna upfylla det med
donationen afsedda ändamålet; alltså och emedan inkomsten af
den Thamiska donationen allt från början städse varit anslagen
åt en Vetenskaps-Akademiens embetsman, samt Utsk. för sin del
finnér det af Akademien framställda förslag väl grundad!, att
med räntan å Thamiska donations-medlen öka anslaget för den,
vid en med Velenskaps-Akademien förenad physisk institution,
antagne lärare, hvilken dels anställer rön i sitt ämne, följer fram¬
stegen deri, och författar års-berättelser, samt slutligen, i händelse
så nödigt pröfvas, äfven, vid passande tillfällen, kan hålla några
populära föredrag i det experimentala af sin vetenskap; hvarför¬
utan Utsk. jemväl i detta hänseende med tillfredsställelse inhem-
tat, att K. Velenskaps-Akademien redan för innevar. vårtermin
föranstaltat s. k. Thamiska föreläsningar, hvilka komma all af K.
Akademiens physiker hållas hvarje Måndag, medelst en populär
framställning af elektriciteten, belyst af enkla experimentet', har
Utsk. icke tvekat understödja Direkuns hemställan, alt, utan hin¬
der af den för öfver 100 år tillbaka af R. o. Ad. fastställda in¬
struktion, från hvilken dessutom efter denna tid flera afvikelser
ansetts nödvändiga och således opåtaldt ägt rum,
R. o. Ad. må, till K. Vetenskaps-Akademien öfverlemna
all. vidtaga den anordning af Thamiska donations-medlens
framlida disposition, som af Akademien må anses bäst
befrämja den medelst donationen afsedda undervisning;
dock med vilkor att Akademien efter hvarje års slut under¬
rättar Riddarhus-Direkl:n om den vetenskapliga verksam-
Den 12 Februari.
427
liet, hvaråt den lärare vid Akademien, som af donationen
åtnjuter anslag, egnat sin lid.
§ 14.
Direkt:n har uti denna § omförmält, alt, sedan R. o. Ad.
vid förra riksdagen beslulat, att d. v. Hr Landlmarskalkens Gr.
Henning Ludv. Hugo Hamiltons portrait borde förfärdigas af den
skickligaste målare, som dertill kunde erhållas, Direktm updragit
delta arbete ål Öfverste-Löjtnanten P. 0. Södermark, emot ett
öfverenskommel pris af 800 r:dr b:co, hvilken konstnär likväl af-
lidit innan portraitet hann blifva fulländad!; och då Direkt:n der¬
efter med hans, såsom utmärkt skicklig målare kände son, Löjt¬
nanten Pehr Södermark, ville träffa öfverenskommelse ora delta
porlraits fulländande, förklarade denne sig obenägen alt lägga
liand vid fadrens påbörjade arbete, men deremot villig att, emot
ofvannäronde pris af 800 r:dr, icke allenast sjelf måla ett annat
portrait af bemälde Landtmarskalk, utan ock till R. o. Ad. afstå
det förenämnde icke fullbordade, men likväl såsom konststycke
värderika, portraitet. Della af Löjtnanten Södermark gjorda anbud
har Direktm ansett sig böra desto heldre antaga, som Direktai
hade sig bekant, att Gr. Hamilton önskade få tillhandla sig det
af Öfverste-Löjtnanten Södermark påbörjade portraitet, och Direktm,
med kännedom af den allmänna aktning och tillgifvenhet Gr.
Hamilton, i egenskap af Landtmarskalk, hos det H. Ståndet för-
värfvat, föreställde sig all R. o. Ad., efter att sålunda hafva blif¬
vit egare af det portrait, han önskat tillhandla sig, skulle med
nöje vilja detsamma åt honom öfverlemna; hvarföre Direktm vörd¬
samt hemställt, om icke 11. R. o. Ad. behagade sagde portrait på
sådant sätt disponera.
Ulsk., som för sin del anser Ridd.-Direktm hafva i denna
sak rätteligen förfarit, och som jemväl i öfrigt instämmer uti Di¬
rektms åsigt, har derföre ansett sig böra tillstyrka:
alt Didd.-Direktm må erhålla updrag att, såsom ett minne
af H. R. o. Ad:s aktning och tillgifvenhet för f. d. Landl-
marskalken Hr Gr. Henning Hamilton, till Hr Grm öfver¬
lemna det af frami. Öfverste-Löjtnanten P. O. Södermark
målade, men icke fulländade, omförmälde portrait.
Efter sålunda meddeladt utlåt, öfver Ridd.-Direktms riksdags-
berättelse har Ulsk. ansett sig upfylla en angenäm pligt, då Utsk.
tillstyrker
att R. o. Ad. måtte förklara Ridd.-Direktm sin tillfreds¬
ställelse och sitt välbehag öfver det sätt, hvarpå Riddar¬
hus- och Stifls-ärenderna blifvit sedan sisla riksdag af
Direktm förvaltade.
Stockholm d. 4 Februari 1851.
På Riddarhus-Utskottets vägnar:
Ludvig von Stedingk.
W. F. Dalman.
428
Den 12 Februari.
Slutligen anmäldes och lades pä bordet, ett af Ridd.Ulsk.
under N:o 7 afgifvet så lydande
Vördsamt Memorial!
Vid granskning af det utaf Ridd.Direkt:n upgjorda och vid
dess riksdagsberättelse fogade förslag till förändrad redaktion af
den för Ridd.DirekUn utfärdade instruktion, har Ridd.Ulsk. i all¬
mänhet funnit de af Direktm föreslagna ändringar och rättelser
lämpliga; dock har Utsk. för egen del trott sig böra hemställa,
alt följande förändringar ytterligare matie vidtagas, nemi.:
Uti § 2, som handlar om val lill Ridd.Direktörer sedan
alla de af R. o. Ad. valde Suppleanter i Direktm ingått,
har Utsk. ansett fullständigheten erfordra följande tillägg:
”Om vid dessa val tvenne eller flera erhålla lika män-
”ga röster, anställer Direktm genast dem emellan lott¬
ning. Skulle den sålunda genom lottning utsedda afsä-
”ga sig befattningen, anställes nytt val.”
Deremot torde uti
§ 7, som angår andra af Ridd.Direkt, verställda val, i st. f. nyss-
omförraälda mening, endast behöfva inflyta följande:
”Med dessa val förhålles i öfrigt, som i 2 § sägs.”
§ 3. Utsk. har funnit det mindre lämpligt att, på sätt i 2 mora.
af denna § stadgas, ”afdrag göres af Ridd.Direktörs-honora-
”rium för de kertare tider, då någon ledamot är bortova¬
rande”, utan att Suppleant i hans ställe inträder; och enär
i öfrigt denna föreskrift, så vidt af räkenskaperna kan in-
hemtas, hitintills icke kommit i fråga att tillämpas, tillstyr¬
ker Utsk., att densamma må utgå.
§ 13, som afhandlar frågan om pensioner åt Riddarhusets tjen¬
stemän, hafva orden: ”efter en tjenstetid af 20 ä 30 år,
funnits böra utbytas emot ett mera bestämdt stadgande
nemi.:
”Efter en tjenstetid af minst 20 år.”
§ 16. Sista mom. i denna §, som innehåller, alt en eller tvenne
Direktörer bör efter posternas ankomst å Riddarhuset sig in¬
finna för att, i närvaro af Sekret, och Kamereraren, öpna
och till dem atlemna ankommande bref m. m., har ansetts
lämpligen kunna utgå, dels emedan vid det förhållande, som
nu inträffar, alt posterna på olika timmar ankomma nästan
hvarje dag i veckan, ett så beskaffadt åliggande för Ridd.-
Direktörerne mången gång torde leda lill onödigt uppehåll,
hvarföre ock, enl. hvad uplyst blifvit, detta stadgande länge¬
sedan råkat i glömska, dels derföre, att det synes innebära
en säkrare kontroll, att Ridd.Sekret., som är skyldig att be¬
bo de å Riddarhuset för honom anslagne rum, ensam eger
ansvaret för de ankommande brefvens ordentliga öpnande
samt deri inneslutna penningar, hvilka genast böra af honom
tillställas Ridd.Kamreraren.
Utsk. har fördenskull i detta hänseende, i st. f. det nuvar.
2 mom. i 16 §, föreslagit följande tillägg till
Den 12 Februari.
429
§ 38. ”Ridd.Sekret. åligger jemväl all öpna alla till Direkt, an¬
kommande bref, samt desamma i diarium omedelbart med
behöriga rubriker införa, äfvensom ankomstdagen å skrifvel-
sen anteckna. Innehåller den remiss af penningar, skola
desse emot qvitto tillställas Kamreraren, för att i Banken
insättas.”
Deremot bar Ulsk. utur denna § borttagit den alltför obe¬
stämda föreskrift, ”att Ridd.Sekret. i allmänhet bör söka befordra
allt, som till Riddarhusets gagn och bästa hörer.” Uti 32 §,
som hestämmer Direktms rättighet, alt då instruktionen icke lem-
nar tydlig anvisning, efter bästa öfvertygelse taga sitt beslut, fö¬
rekommer en mellanmening innehållande försäkran derom, att
”Direktm eger R. o. Adis hela förtroende; men då Ulsk. ansett
en sådan fras öfverflödig uti en instruktion, hemställer Utsk., att
densamma må borttagas.
§ 43. I denna §, som bland annat angår Ridd.Kamrerarens er¬
sättningsansvar för om händer hafvande medel, bar Ulsk.
ansett ett förtydligande lämpligt, så alt 2 mom. sednare pe¬
rioden i nämnde § erhåller följande lydelse: ”varande han
(Ridd.-Kamreraren) underkastad ansvar för alla de under
hans vård lemnade medel, äfvensom ersättning för de utgif¬
ter, hvilka ej, enl. föreskrift, äro verificerade.”
Uti 49 och 57 §§ har ordet Rotulus blifvit utbytt mot Sven¬
ska ordet Rotel.
§ 34. Om Ridd.Sekret:s åligganden såsom protokolls-förande hos
R. o. Ad.
Utsk. har ansett sista perioden af Usta mom. böra erhålla
följande förenklade redaktion:
”Honom (Ridd.Sekret.) tillkommer, att uti prot. noga upla-
ga hvad under sammankomsterna auföres och beslules, äfvensom
hvad i öfrigt sig tilldrager, samt att ej något annat i prot. in¬
föra, än hvad han sjelf sett och hört: ställande sig till efterrät¬
telse hvad Ridd.Ordn. härom vidare stadgar.”
Vid 40 och GO §§, som ålägga Ridd.Sekret. och de båda
Ridd.-kanslislerna alt, intilldess alla Riddarhusets genealogier blif¬
vit kompletterade, årligen aflemna, den förra 100 och de sedna¬
re hvardera 50 renskrifna genealogiska tabeller, har Utsk. funnit,
alt enär nämnde komplettering numera syntes vara i det när¬
maste fullgjord, så att renovation af ett så betydligt antal tabel¬
ler, som 200 om året, icke erfordrades, ett tillägg till nämnde
§§ lämpligen böra ega rum af följande mening: ”dock med rät¬
tighet för Direkt, alt, i händelse hela della, antal icke skulle er¬
fordras, detsamma inskränka.”
Uppå dessa skäl bar Utsk. skolat föreslå, att nedanstående
§§ i instruktionen för Ridd.Direkt, må erhålla följande lydelse:
§ 2.
Afgår Ordf. utur Direkt., inträde då den af R. o. Ad. för
honom utsedde Suppleant, och om ledamot afgår, den bland de
utaf R. o. Ad. valde Suppleanter, som, enl. erhållet röste-antal,
430
Den 12 Februari.
är närmast i ordningen. Hafva alla dessa Suppleanter såsom stän¬
dige ledamöter i Direkt:n intrådt, må de rum i Direktm, sora än
ytterligare kunna blifva lediga, tillsättas genom val, som, med
slutna sedlar och iakttagande af hvad 37 § Ridd.Oldo., af Direklm
anställes. Om vid dessa val tvenne eller flera erhålla lika mån¬
ga röster, anställer Direkt, genast dem emellan lottning. Skulle
den sålunda genom lottning utsedda afsäga sig befattningen, an¬
ställes nytt val.
§ 3.
Vid Direktms sammankomster skola minst fyra Direktörer
vara närvarande. Direktörerna kunna begagna sig af irenne må¬
naders tjenstledighet årligen, i den ordning de anmälan derom
göra inför Direklm, dock ej flere än högst tvenne på en gång.
Skulle så många Direktörer af laga förfall vara hindrade, alt fy¬
ra icke kunna vara närvarande vid sammankomsterne, inträde då
af Suppleanterne den, som närmast är i ordningen. Derest alla
sådana intrådt, fylles den för tillfället lediga platsen genom val,
enl. föreg:de §, af en adjungerad ledamot. Den inträdande åt¬
njuter, under den tid han förrättar tjensten, den bortovarandes
honorarium.
Försummar bortrest Direktör, ulan anmäldt laga förfall, att
inställa sig till tjenstgöring inom utsatt tid, varde hans plats i
Direktm såsom ledig ansedd.
§ 7.
Genom val med slutna sedlar och under iakttagande af Riksd.-
Ordn:s och Ridd.Ordn:s föreskrifter, återbesätter Direkt.n de ledig¬
heter, som emellan riksdagarne, sedan de af R. o. Ad. valde Sup¬
pleanter intrådt, kunna yppas ibland R. o. Ad:s Fullmäktige i
R. fl. Si:s Rank och Riksg:s-kont., äfvensom bland Revisorerne
af R. o. Ad. öfver berörde R. St:s verks samt Statsverkets för¬
valtning och räkenskaper. Vidare har Ridd.Direkt:n att hvarje år
på enahanda sätt välja tvenne af R. o. Ad. lill Revisorer uti R.
St:s Banko-diskont-verk; äfvensom en Revisor och en Suppleant
vid hvardera af Lånekontoren i Götheborg och Malmö. Med des¬
sa val förhålles i öfrigt som i 2 § sägs. Vid alla andra tillfällen,
för hvilka val med slutna sedlar ej är föreskrifvel, sker omröst¬
ningen inom Direktm öppet till prof., och, i händelse af paria
vota, blifver den mening gällande, uti hvilken Ordf., eller, i dess
frånvaro, den efter matrikeln äldste närvarande ledamoten, in¬
stämmer.
Skulle någon Ridd.Direktör, vid de val, som, enl. hvad ser¬
skildt Finnes stadgadt, böra inför Ridd.Direklm förrättas, undfå de
fleste röslerne, och den befattning, hvartill han sålunda blifvit
kallad, är af den beskaffenhet, att den får med ledamolskap i
Direktm förenas, då må samma Ridd.Direktör icke kunna en slik
befattning sig afsäga, derest han ej kan styrka laga förfall.
§ 13.
Om någon af Riddarhusets tjenstemän, efter en tjenstetid af
Den 12 Februari.
431
minst 20 år, under hvilken han på verkets ordinarie stat varit
oafbrutet upförd, ifrån sysslan begär afsked, eller genom döden
afgår och efterlemnar enka eller barn uti mindre lillräcklige vil¬
kor, samt den afskedstagande eller eflerlefvande hos Direktm sö¬
ker pension, eger Direktm, till följd af R. o. Ad:s beslut d. 23
Januari 1779, rätt, att, i likhet med hvad för afskedstagande em¬
betsman på kronans stat bestås, samt med afseende på förekom¬
mande omständigheter, sådane pensioner bevilja, som till en tre¬
djedel eller hälften svara emot det belopp, den afgåendes lön på
Riddarhusets stat utgjort; likväl med iakttagande deraf, att ej stör¬
re antal än två, högst tre, sådane pensionärer, under én och sam¬
ma lid, antagas, på det kassan härigenom ej må ådragas alltför
kännbara utgifter.
Skulle någon till sådan pension sig anmäla, fastän alla pen-
sionsrummen redan äro uplagne, och linner Direktm sökanden
vara till pension berättigad, må en sådan person erhålla försäk¬
ran, att dertill vid inträffande ledighet varda förhulpen, derest ic¬
ke annan sökande då skulle finnas, hvilken, i anseende till längre
tjenstetid eller större behof, är framför den förre berättigad att
en slik förmån tillgodonjuta.
§ 16.
Direktm sammanträder, så ofta Ordf., i anledn. af förefallan¬
de göromål, det bestämmer.
§ 32.
De förändringar, tillägg och förbättringar i denna instruk¬
tion, som genom vunnen erfarenhet kunna finnas nödige, böra af
Direktm i dess lill R. o. Ad. afgifvande riksdagsberältelse föreslås.
Föröfrigt vare det Direktm tillåtet, att vid möjligen sig företeende
serdeles tillfällen, när antingen uti instruktionen ej något finnes
föreskrifvet, eller den icke lemnar tydlig anvisning, efter bästa
öfvertygelse, taga sitt beslut, då likväl alla de skäl, hvarå eli så¬
dant beslut är grundad), böra omständligen uti prot. inlagas.
§ 34.
Ridd.Sekret, åligger, att vid riksdagar föra prot. i H. R. o.
Adis plena; äfvensom att vara tillstädes vid de anteckningar in¬
för Ridd.Direktm, som omförmälas i 10 och 11 §§ afRidd.Ordn.;
och är Ridd.Sekret, för sine riksdagsgöromål R. o. Ad. allena an¬
svarig. Honom tillkommer ali uti prot. noga uptaga hvad under
sammankomsterne anföres och beslules, äfvensom hvad i öfrigt sig
tilldrager, samt alt ej något annat uti prot. införa än hvad han
sett och hört, ställande sig till efterrättelse hvad Ridd.Ordn. vida¬
re härom stadgar.
Ridd.Sekret. vare ej tillåtet, att för någon annan än Landtm,
eller dem, som i ämnet talat, visa ett ojusteradt prot.; åliggandes
honom äfven att, före justeringen å Riddarhuset, för den ledamot,
som det åslundar, upläsa dess anförande; och vare det hvarje le¬
damot obelaget, att vid sättet huru dess tankar blifvit till prot.
432
Den 12 Februari.
fattade, meddela Ridd.Sekret. sina anmärkmr; dock utan alt den¬
ne sistnämnde å dem må göra vidare afseende, än som kan stå
tillsammans med hvad i l:sta mom. föreskrifves.
Vill någon ledamot skriftligen inlemna hvad han mundlligen
anfört, kan det honom ej förvägras; men Ridd.Sekret. åligger, i
sådant fall, att derest olikhet emellan prot. och det inlemnade
■ anförandet skulle finnas, vid prot:s-jusleringen anmäla förhållan¬
det, och anförandet upläsa.
§ 38.
Ridd.Sekret. åligger, alt inför Direkt:n föredraga Riddarhus-
och Stifts-ärendena, samt de utgående expedilionerne upsälta och
kontrasignera; äfvensom att, i egenskap af archivarius, med bi¬
träde af Förste Kanslisten, vårda och i ordning hålla R. o. Ad:s
prot. och öfrige handlingar.
Ridd.Sekret. tillkommer jemväl att öpna alla till Direkt:n an¬
kommande bref samt desamma i diarium omedelbart roed behö¬
riga rubriker införa, äfvensom ankomstdagen å skrifvelsen anteck¬
na. Innehåller den remiss af penningar, skola dessa, emot qvitto,
tillställas Kamreraren, för att i Banken insättas.
§ 40.
Intilldess alla Riddarhusets genealogier blifvit kompletterade,
åligger det Ridd.Sekret., att årligen aflemna ett hundrade ren-
skrifna genealogiska tabeller; dock med rättighet för Direkt, alt,
i händelse hela detta antal icke skulle erfordras, detsamma in¬
skränka.
§ 43.
Ridd.-Kamreraren, som äfven är Kamrerare för Stifls-ären-
derne, åligger, att emottaga och behörigen förvara alla till kas-
sorne inflytande medel, samt att, i enlighet med Direkt:ns anord¬
ningar, besörja utgifterne, och bokföra dem efter fastställda for¬
mulärer; varande han underkastad ansvar för alla de under hans
vård lemnade medel, äfvensom ersättning för de utgifter, hvilka
ej, enl. föreskrift, äro verificerade, samt förpligtad att till förva¬
rande af de hans tjenst tillhörande handlingar, begagna det uti
Riddarhuset för honom bestämda arbetsrum; men pantkistan bör
insättas uti något säkert hvalf å Riddarhuset, försedt med behö¬
rig jerustängsel.
§ 49.
Sedan Kamreraren fått de i 24 § omnämnda lånehandlingar-
ne af Sekret, sig tillställde, uprättar han öfver dem, inom åtta
dagar efter emoltagandet, fullständig och behörig rotel; bifogan¬
des dervid skriftligen de anmärkn:r, han för sin del anser nödi¬
ge, hvarefter låne-akten aflemnas till Fiskalen.
§ 57.
Ridd.Fiskalen är derjemte såväl Ridd.-kassans, som Stiftets
och
Den 12 Februari.
433
och de öfrige under Ridd.Direkt:ns vård stående kassors ombuds¬
man, hvarföre honom åligger:
l:o. Granska de låne-ansökningar jemte rotel oell anmärkn:r,
som Kamreraren, enl. 49 § allemnar, samt utlåta sig huruvida
den erbjudna säkerheten är sådan, att lånet, enl. gällande före¬
skrifter kan bifallas, eller hvad dervid kan vara att erinra; samt,
inom åtta dagar efter delfåendet, den sålunda beredde låne-akten
jemte skrifteligt utlåt, till Sekret, aflemna.
2:o. — — — — — — — — — — —
§ 60.
De tvenne Ridd.-kanslisterne skola i allmänhet förrätta hvad
dem af Ridd.Sekret., antingen på R. o. Ad:s eller Ridd.Direktms
vägnar anbefalles. Dem åligger serskildt, att årligen hvardera af¬
lemna femtio renskrifna genealogiska tabeller; dock med rättighet
för Direktm att, i händelse hela delta antal icke skulle erfordras,
detsamma inskränka. Stockholm d. 4 Februari 1851.
På Riddarhus-Utskoltets vägnar:
Ludvig von Stedingk.
W. F. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 2 e. m.
In fidem prolocolli,
silbert Munck.
3 II. 2(5
' ;
■
■ : i . i . .! ■■ '
'
re! i >.<)Ienoi !;
: ; .. . '■ : ujj
.A-
-
.n s
Förteckning efter 1849 års Stat
å
E. O. Tjenstemän och Betjente inom Embetsverken i Stockholm.
|
|
|
|
|
|
Förslå
|
: till nv
|
|
|
nuvarande
|
Stat.
|
|
Stat.
|
|
a>
|
(t>
|
Ljuspenningar
|
|
p S 1*-
|
|
|
a -° >
|
<T> O
|
För e. o.
|
För e. o
|
Summa
|
a- —
2 «
|
Summa
|
|
3 ~
|
3 B ®
|
Tjenste¬
|
Vaktbe-
|
Banko.
|
er -» "
k- ^ 05
|
Banko.
|
|
* 3
|
t® ~
|
man.
|
tjente.
|
|
p Er
|
|
Kongl. Justiliae-Revisions-expeditionen
|
80
|
4
|
1,066|
|
53!
|
1,120
|
3
|
1,200
|
|
72
|
5
|
960
|
66*
|
1,026!
|
3
|
1,200
|
Kongl. Maj:ls och Rikets Krigs-collegium
|
49
|
12
|
653*
|
160
|
813!
|
3
|
1,200
|
Kongl. Landtförsvars-Dep:tets Kansli-expedition
|
10
|
8
|
133;
|
106!
|
240
|
1
|
400
|
Kongl. Civil-Dep:tets-expedition
|
14
|
2
|
186*
|
26!
|
213!
|
1
|
400
|
Kongl. Finans-Dep:teis-expedition
|
14
|
3
|
186§
|
40
|
226*
|
1
|
400
|
Kongl. Ecclesiastik-Dep:tets-expedition
|
19
|
3
|
2531
|
40
|
293!
|
1
|
400
|
Kongl. Majus och Rikets Kammar-collegium
|
105
|
14
|
1,400
|
186*
|
1,586|
|
|
1,200
|
Kongl. Majus och Rikets Stats-kontor
|
56
|
19
|
746*
|
253!
|
1,000
|
|
1,200
|
Kongl. Majus och Rikets Kommerce-collegium
|
18
|
12
|
240
|
160
|
400
|
1
|
400
|
Kongl. Majus och Rikets Kammar-rätt
|
65
|
12
|
866|
|
160
|
1,026!
|
|
1,200
|
Kongl. Sundhels-collegium
|
7
|
6
|
93!
|
80
|
173!
|
1
|
400
|
Kongl. Ofver-fnlendents-embetet
|
10
|
3
|
133 j
|
40
|
173!
|
1
|
400
|
Kongl. Justitia;-Kanslers.-expeditionen
|
9
|
—
|
120
|
|
120
|
1
|
400
|
Kongl. Krigs-Hof-rätten
|
5
|
5
|
661
|
66*
|
133!
|
1
|
400
|
Kongl. Jnslitiae-Stats-expeditionen r .
|
5
|
2
|
661
|
26!
|
93!
|
1
|
400
|
Kongl. Ctrikes-DepUet
|
1
|
4
|
131
|
53!
|
66|
|
1
|
400
|
Kongl. Riks-archivet
|
9
|
1
|
120
|
13!
|
133!
|
1
|
400
|
Kongl. Ribliotheket
|
7
|
4
|
93.1
|
53!
|
146*
|
1
|
400
|
Kongl. Majus och Rikets Bergs-collegium
|
1
|
3
|
13;
|
40
|
531
|
1
|
400
|
Ofver-Ståthållare-Embetets kansli
|
10
|
|
1331
|
|
133!
|
1
|
400
|
Kongl. Polis-kammaren
|
10
|
—
|
1331
|
|
133!
|
1
|
400
|
Kongl. General-Landtmäteri-kontoret
|
1
|
1
|
131
|
13!
|
26*
|
1
|
400
|
Kongl. Kommissionen öfver Tabell-verket
|
1
|
|
131
|
|
13;
|
1
|
400
|
Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien
|
1
|
1
|
13!
|
13!
|
26*
|
1
|
400
|
Kongl. Mynt- och Kontroll-verket
|
—
|
—
|
|
|
|
1
|
400
|
Summa Summ
|
579
|
124
|
7,720
|
1,6531
|
9,373!
|
38
|
15,200
|
Obs. Tull- oell Postverken, såsom egande sina egna inkomst- och utgifls-slater och lill hvilka veik lönerna icke utgå ifrån K. Slats-kont.,
äfvensom K. Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-inrättningar i riket, hvilket verk ej är npfördt på Stat, äro icke uptagna, emedan dessa 3:ne
Embetsverk ej funnos på den förteckning inom K. Stals-kont., hvarefter denna tablå blifvit upgjord.
Vidare: att inom 5 verk 1849 funnos blott en e. o. tjensteman och inom ett ingen; hvarigenom endast ifrån dessa 6 Embetsverk med all
säkerhet torde besparas, för att Statsverket vid årsredogorelsen återställas minst 2,000.
Inom 5 d:o kommer troligen ej mera än halfva anslaget att användas, hvadan en besparing derifrån troligen upkommer af
likaledes minst • M00- 3,000 r:dr b:ko.
eller mera än hälften af det, enl. mitt förslag, 1849 års anslag öfversligande belopp.
Beräknar man dessutom att K. M:s Nådiga propos. uptager för de 3:ne Hof-rätterne 4,800 r:dr b:ko, och enl. mitt förslag blott ytterligare
2,000 r:dr skulle erfordras till Götha och Skånska Hof-rätterne, då de för Svea Hof-räll föreslagne 1,200 r:dr redan innefattas uti totalsumman 15,200
r:dr h:ko, komme deraf äfven en besparing af 2,800 r:dr hvarigenom utaf det af mig vördsamt föreslagna anslag troligen ej större belopp komme
att användas, än hvad som f. n. drabbar Statsverket. Men fördelningen blifver ändamålsenligare och för de unga (jenstemännen mera tillfredsstäl¬
lande: Göromålen vinna på samma gång som Extra Ordinarierne.