Den 11 September e. m,
297
Hr Printzensköld: Jag vågar föreslå bifall till denna punkt,
dock så att orden: ”intilldess resultaterne af det föreslagna förenk¬
lade beskattningsväsendet sig visat”, varda skiljde från punkten oell
lagde till handlingarne.
Flr von Hartmansdorff: När man later de gamla författ-
ningarne bestå, derigenom att man afslår förslaget till förändring, sä
behöfves icke någon förklaring att de gamla författningarne förblifva
gällande. Jag tror således alt bela punkten bör läggas till hand¬
lingarne.
Uppå härefter framställd propos. lades denna punkt till hand¬
lingarne.
4ti-.te punkten.
Afven denna punkt ansågs icke erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
47:de punkten.
Frih. Cederström: Det förekommer i 47:de punkten den
besynnerligheten, att man föreslagit att ”bågskatten ä Herjeådalen
mätte för framtiden upphöra” (det är naturligtvis för atl fä bort en
kronans inkomsttitel)” emot del atl mantalspenningarne af allmogen
derstädes erläggas med (i sk. b:co af hvarje person” qvinnorna in¬
beräknade som förut erlagdt denna skatt med 4 sk. Jag ber alt fä
fästa Hrr:nes uppmärksamhet pä det våldsamma utaf, alt borttaga
denna bågskatt från mäunerne och lägga hälften deraf pä qviu-
norna. Kan det vara grundlagsenlig! ? Är det R. St:s rättighet enl.
73 § lieg.F., atl pä det viset gå till väga, att taga en grundskatt
från den ene medborgaren och lägga den på den andie, eller pä
qvinnorna? Jag begär afslag å punkten. Det passar icke att vilja
beskatta qvinnorna och det, för att undvika en titel i Statens rä¬
kenskaper.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
denna punkt, ropades ja och nej, hvarpå Hr Landtm, framställde
propos. till afslag å densamma, samt sedan svaren härvid utfallit
med starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig finna
att ja varit öfvervägande.
48:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då detta Stånd beslutit, att in¬
delningsverket skall oförändradt bibehållas och följaktligen att reg:ls-
skrifvarne skola fortfara med deras arbete; atl akademierna få be¬
hålla sina anslag och de till dem donerade hemman förblifva under
deras egen disposition; samt då, hvad bergsfogdarne beträffar, det
visserligen är möjligt, att en förändring med dem lämpligen kan
vidtagas, men vederbör:de deröfver ännu ej blifvit hörde, och man
sålunda ej fått se hvad de derom yttrat, så anser jag mig böra till¬
styrka, att denna punkt afslås.
Hr Sandströmer: Jag vill ej bestrida atl punkten afslås, men
bör upplysa alt i fråga om bergsfogdetjensternes indragning, veder-
298
Dun II September e. m.
bönde blifvit hörde, derom II. St. vid sistliden riksdag gjorde hem¬
ställan.
Hr Printzensköld: Jag bör tro hvad den siste värde tala¬
ren yttrat derom, alt vederböride blifvit hörde ang:de bergsfogdarnes
indragning, ehuru jag ieke känner förhållandet; men i sådant fall
hade man väl bordt kunna förvänta del StatsUtsk:s betänk, skolat
innehålla en detaljerad uppgift på sättet huru indragningen skall ske,
på hvilka tjenstemän bergsfogdarnes befattning skall öfverflyttas, om
de tjenstemän, som fä delta bestyr sig ålagdt, böra åtaga sig det
utan ersättning m. m.; hvaröfver allt R. St. ega så mycket mera
rätt att fordra en fullständig utredning, som, hvad ersättningen be¬
träffar, denna skulle blifva en utgift för statsverket. Dä om allt
detta likväl icke finnes ett ord hvarken i StatsUlsk:s eller komitera-
des betänk., så hämtar jag deraf skäl, att begära afslag å punkten.
Uppå härefter framställd propos. blef denna punkt af R. o. Ad.
afslagen.
49:de punkten.
Bifölls.
50:de punkten.
Hr Sandströmer: Då R. o. Ad. redan afslagit alla de förän¬
dringar, hvilka föranledi komilerades hemställan, och någon förän¬
dring uti ifrågavande författning således ej kan ifrågakomma; torde
R. o. Ad. finna, att denna punkt ej föranleder lill någon annan åt¬
gärd än att läggas till handlingarne.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. i anseende lill
dess förut i afseende pä SlatsUtsk:s förevaride utlät, fattade beslut,
ansåge denna punkt ej erfordra annan åtgärd än alt läggas till hand¬
lingarne.
Ropades ja.
51 '.sta och 52:dra punkterne.
Lades till handlingarne.
53:dje punkten.
Hr Sandströmer: R. o. Ad. torde finna, att denna fråga
innefattar ett ämne af den administrativa beskaffenhet, att del beror
pä K. M. allena att detsamma pröfva. Någonting derom förekom¬
mer icke heller i den nåd. proposm; hvarföre jag anhåller att R. o.
Ad. måtte besluta, att denna punkt ej föranleder lill någon annan
åtgärd än att läggas till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner visserligen att denna
punkt ej kommer alt medföra någon verkan till förändring af nu
bestående förhållanden, men mig synes alt äfven framställningen må¬
ste beslutas. Förslaget är att frågan skall förfalla, och då bör väl
R. o. Ad. gifva sill samtycke dertill.
Frih. Cederström: Det är så mycket mera skäl att R. o.
Den 11 September f. m.
299
Ad. beslutar häröfver, som, om tvänne uppbördsstämmor koramo att
hällas pä landet och bevillningsafgiflerna dä erläggas, sä skulle detta
komma att medföra en helt oväntad tyngd för samtlige embetsmännen
i landet, emedan de dä skulle vid första uppbördssiämman komma
att betala bevillningen pä den lön, sorn de dä ännu ej fält. Jag
instämmer derföre med Hr von Hartmansdorff deruti, att II. o. Ad.
mätte besluta deröfver men pä sä sätt, att Ståndet förklarar sig icke
ogilla framställningen, men lägga den till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren synes hafva
misstagit sig om hvilken punkt, som för närvar:de utgör öfverlägg-
ningens föremål. Han har talat dm den 54:de, men här är fråga
0111 den 53:dje. Enligt den utredning af frågan, som jag förra gången
gjorde, torde R. o. Ad. finna att 53:dje punkten bör bifallas; och
jag anhåller derföre om Hr Gr. o. Landtm» propos. derå.
Uppå härefter framställd propos. blef 53:dje punkten af R. o.
Ad. bifallen.
54:de yunklen.
Hr Sandströmer: Då delta förslag af komiterade framställdes
och af StatsUtsk. tillstyrktes, var det med afsigt att hela uppbörden
skulle kunna verkställas annorlunda än för närvande; men när R.
o. Ad. afslagit de förändringar som i detta sednare hänseendet blif¬
vit tillstyrkta, så måste följden deraf blifva, att äfven sednare delen
af förslaget förfaller, emedan det icke blifver verkställbar!.
Frih. Cederström: Det fägnar mig ali den siste värde tala¬
ren anser punkten böra förfalla, men i hvilket fall som helst —
äfven om alla de andra punkterna hade blifvit bifallna — så hade
det naturligtvis ändock blifvit fråga om alt denna skulle afslås; ty
det häfver sig icke sä lätt, att af embets- och tjenstemän fordra ett
förskott för 5 månaders kronoutskylder. De betala nemi. för upp¬
bördsåret, men få ej sina inkomster förr än i påföljande Mars må¬
nad. Likaså vore det underligt, om kronoutskylderna skulle betalas
förr än i November månad! Skulle uppbördssiämman på våren kunna
pågå ända till medlet af April, så blefve det omöjligt för fogden att
från d. 15 April, till den l:sta Maj uppgöra fördelningen af de
serskilda medlen på de olika titlarne. Det skulle förorsaka stora
svårigheter och leda lill mycken oreda i räkenskaperna. Uppbörds¬
siämman pä våren bör derföre ej få räcka längre än till medlet,
eller högst slutet, af Mars månad; ty då har fogden tid pä sig till
fördelningarnes uppgörande öfver medlen och dem under rikliga tit¬
lar i landsränteriet leverera. Jag begär afslag å denna punkt.
Hr Printzensköld: Någon omöjlighet att verkställa ifråga-
var:de förslag, hvilket Hr Sandströmer sagt skulle vara fallet, kan jag
ej inse. Jag grundar min öfvertygelse i delta fall derpå, att vi
hafva tillförene, under i öfrigt nuvar:de förhållande med skatterna,
haft 2:ne uppbördsstämmor, på samma lider som komiterade före¬
slagit. Hade man låtit bli ali afskaffa den ena af dessa stämmor,
så hade det varit lätt att komma till det mål som komiterade åsyf-
300
Den 11 September e. m.
lat; men sedan afskaffandet en gåiig skett oell man tillåtit de skatt¬
skyldige alt afbörda sig sina skatter allenast på en uppbördsstämma,
så torde det blifva svårt att återinföra ett annat förhållande. Och
då jag i öfrigt ingalunda är älskare af en lagstiftning, der en sak
knappt hunnit upphäfvas, förr än man genast är färdig att åter upp¬
lifva den tillstyrker jag att det måtte få förblifva vid hvad nu gäl¬
lande författningar stadga, och att denna punkt således må ogilius.
Hr Sandströmer: Dä man emot förslaget om uppbörds-
terminens utsträckning till d. 15 April, anmärkt alt sådant vore
olämpligt, så ber jag alt få erinra, hurusom R. St. vid sistliden riks¬
dag gjorde underd. hemställan just om en dylik förändring. Deröf¬
ver afgaf, pä sätt komiterades betänk, upplyser, K. M:s och Rikets
statskontor d. 15 Maj 184(5 underd. utlåt., hvaruti yttrades:
”alt förändringar i ett sä nyligen ulfärdadl reglemente, sorn
kungörelsen af d. 8 Dec. 1836, heldst borde undvikas, i synnerhet
som genom antagande af R. St:s förslag, det uppbördsstämmorna ej
må utsättas förr än d. 15 Febr. till d. 15 Apr., redogörelsetiden
blifver nog knapp och nu gällande föreskrifter om resternas verifi-
cerande svårligen torde kunna verkställas, men, då lili en fråga af
beskaffenhet som denna R. St., bestående af innebyggare frän alla
rikets landskap, ansett nya, till de skattdragandes beqvämlighet le¬
dande, stadganden erforderlige, trodde statskont. sig böra, med af¬
seende å de af R. St. anförde skäl, i underd. tillstyrka nådigt bi¬
fall till den del af förslaget, som åsyftar förändring i tiden för upp¬
bördsstämmorna i allmänhet”. Häraf behagade R. o. Ad. finna, att
vederborde embetsverk blifvit bordt, och öppet sagt, att, oaktadt de
verkliga svårigheter sorn möta, det tillstyrkte förändringen med af¬
seende å R. St:s framställning om derigenom uppkommande beqväm¬
lighet för de skattdragande. Vid ett sådant förhållande vill det sy¬
nas, som här ej länge torde behöfva tvistas i detta afseende.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För min del kan jag ej finna,
hvarföre de föreg:de besluten skulle kunna hindra, att de personela
afgifterna uppbäras på 2:ne uppbördsstämmor. Jag skulle tro, att
det vore en för de skattdragande högst vigtig förbättring, om så
ställdes att ej alla skatterna skulle pä en gång indrifvas. Det är
allmänt kändt huruledes den stora uppbörden, som nu sker på en
gäng öfver liela landet, gör penningarue vid uppbördstiden rara och
förminskar värdet af hvad landlmanuen då har att afsätta. Det vore
således för honom af stor nytta, om skatterna kommo att indrifvas
på tvenne terminer. Man har äfven af andra länders exempel, der
skatterna uppbäras, på flera tider af året, funnit att en synnerlig
lisa derigenom sker de skattdragande, och detta till den grad att
ställen finnas, der skatterna eljest ej skulle kunna utgå. Jag anser
att det för oss skulle vara af serdeles nylla, att tillegna oss ett så¬
dant sätt; hvarföre jag för min del tillstyrker bifall lill denna
punkt.
Hr Sandströmer: 1 komiterades betänk, äro fullständigt upp¬
tagna alla de skäl, som tala för serskilda uppbördsstämmor, och hvil-
Den 11 September e. m.
301
ket Gr. Lagerbjelke blott anfört. Deraf synes att konaiterade insett
alla de fördelar, sora derigenom skulle vinnas. Jag vill visserligen
medgifva, att del ej är alldeles overkställbar! att upptaga en del af
utskylderna pä bosten, äfven oaktadt de af komiterade föreslagna
förändringarne i afseende ä räntorne m. m. icke blifvit bifallne; men
jag vill likväl fäsla uppmärksamheten derpå, att sådant möter stora
svårigheter. För uppbördsslämman om hösten skulle man nödsakas
utfärda serskilda debetsedlar för livad som dä borde uppbäras, eme¬
dan vid den tiden icke kan debiteras sådana räntor som äro bero¬
ende af markegången, hvilket deremot hade kunnat ske genom an¬
tagande af komiterades förslag. Häraf följer, att efter de beslut, sorn
nu af R. o. Ad. blifvit fattade, den här föreslagna åtgärden skulle
i högst betydlig grad föröka vederbönde tjenstemäns göromål; och
<l;i vid denna riksdag K. M:s nåd. prop., om förbättring i landlsta-
tens lönevilkor, ej blifvit bifallen, anser jag att, enär en sådan för¬
del blifvit afslagen, man ej borde pä samma gång föröka göromå-
len för ifrågavande tjenstemän. Det är pä denna grund som jag i
sakens närvande skick funnit mig ej kunna tillstyrka bifall till denna
punkt.
Frih. Cederström: Det är visserligen icke något nytt i Sve¬
rige, att hafva flera uppbördsstämmor. Sverige har fordom haft sin
sommarskatt sin tionderäkning påräknad af spanmålen om hösten,
sin uppbördsstämma senare i November för öfriga persedelräntorna
och slull. sin reststämma i Mars. Nyttan af flere stämmor är otvif¬
velaktig — alldeles otvifvelaktig; och om så kunde inrättas, i afse¬
ende på räntornas utgörande, att de fördelades uti ,'2 på hvarje
månad, så är jag öfvertygad om att allmogen för sina räntors utgö¬
rande ej skulle finna någon svårighet. Det var ej någon svårighet
för allmogen att förr sommartiden erlägga en del af den ordinarie
räntan, utom spanmålen, hö, smör, ost etc. och att om hösten samt
vintertiden erlägga de öfriga prestationerna ; men att göra en upp¬
bördsstämma om bosten endast för kontanta penningar och bevill-
ningsmedlen, det bestrider jag såsom en orättvisa; hvilken egentli¬
gen drabbar embets- och tjenslemännen hvilka skulle i November
månad erlägga bevillning för sine löner, och Staten derigenom få
ett alldeles opåräknadt förskott på statsinkomsten att fylla oförut¬
sedda brister. Det går icke an, ty Staten har sedan 1809 varit sä
ordnad, att ingen enda skilling af uppbörden varit att deponera un¬
der uppbördsåret. Staten skall vara reglerad för vissa liggande me¬
del, som skola räcka från lista Maj det ena året till lista Maj det
andra. Sådan var meningen 1809, och sådan bör den fortfaran¬
de vara.
I afseende på Gr. Lagerbjelkes yttrande vill jag säga, alt det
vore visserligen en obetydlighet för allmogen, att om hösten utgöra
2-per-mille-afgiften och mantalspenningarne, men Hr Grin torde böra
ihågkomma, att för alla andra lilefve det en betydlig afgift att flera
månader förut få lemna bevillningen. Det vore för dem en myc¬
ket betydlig svårighet. Det är väl helt klart att på deras bekost-
302
Den 11 September e. m.
nåd ej bör göras en förändring, hvarigenom statskont. skulle få in
en summa penningar, för att hafva till hands i sin kassa.
Hr Printzensköld: Den discussion, som nu föres, visar mer
än tillräckligt vådan af att lagstifta utan betänksamhet och att följa
den svaghet som nu för liden tagit öfverhand, att aldrig vara nöjd
med hvad som är, utan beständigt göra förändringar. Om R. St.
icke hade vid 1834 års riksdag låtit af åtskilliga motionärer förleda
sig att afskaffa höststämman, sä hade den ännu existerat. Det hade
dä måhända ej varit serdeles svårt att reglera uppbörden så sorn ko-
miterade tillstyrkt och derigenom vinna ett nyttigt ändamål; men
sedan man afskaffat denna uppbördsstämma, så skulle dess återinfö¬
rande endast framkalla klagomål och missnöje i mänga landsorter.
Jag förnyar derföre hvad jag nyss sagt, att del är bättre att behålla
hvad som är, än att stifta en ny lag och derigenom åstadkomma
missbelåtenhet.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner med Gr. Lager¬
bjelke och andre talare, att det skulle vara en fördel, om man finge
afbörda sig sina skatter i flera terminer under äret, så alt man
sluppe att pä en gång utgifva en större summa. Men det förslag,
som här är nppgjordt, anser jag icke vara bättre än det förhållande
som gäller. Förslaget innebär att alla personella och bevillningsaf-
gifter skulle betalas om hösten. Följden blefve nätuligtvis att lön¬
tagare, som hafva indelta löner och ej få sina inkomster förr än i
Febr. eller Mars månad året derpå, skulle nödgas betala sina kro¬
noutskylder hösten förut i förskott. Detta blefve dem allt för kän-
bart. För andre, som få sine löner qvartaliter, kan man väl säga
att, derest de betala sina skatter på en gång om hösten, så betala
de ej mer, än då de göra det på en gång om vintern; men skil¬
naden är den, att desse tjenstemän måste såsom andre, göra åtskil¬
liga uppköp för sitt vinterförråd, hvilket gör att de om hösten hafva
svårare att betala sina ulskylder än om vintern. Hvad stadsboerne
beträffar, hvilka också betala personella och bevillnings-afgifter, så
äro de i samma förhållande som embels- och tjenstemän; ty äfven
de måste om hösten göra sina uppköp för vintern, hvarigenom skat¬
ten om hösten faller sig tyngre för dem. Jag afstyrker alltså den
här föreslagna förändringen.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å 54:de punkten fram¬
ställda propos. besvarades med starka nej jemte åtskilliga ja, hvar¬
efter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade afslå denna
punkt, samt då härvid ropades starka ja blandade med nej, förkla¬
rade det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
55:/e punkten.
Hr von Hartmansdorff: På grund af de skäl som vid förra
punkten blifvit anförde och i sammanhang dermed, anhåller jag att
R. o. Ad. måtte afslå denna punkt.
Uppå härefter framställd propos. blef 55:te punkten af R. o.
Ad. afslagen.
Den 11 September e. m.
303
56:/e punkten.
Hr Sandströmer: Förevar:de punkt innefattar en så be¬
skaffad administrativ föreskrift, som det tillkommer K. M. att pröf¬
va. Oisk:s förslag innehåller dessutom framställningar, som stå i
sammanhang med de punkter, som redan äro afslagna. Jag hem¬
ställer således att R. o. Ad. mätte, med afslag å ölsk:s hemstäl¬
lan, förklara denna punkt böra förfalla.
Hr Printzensköld: Jag kan ej medgifva att allt uti den¬
na punkt innefattar så beskaffade administrativa föreskrifter, att
K. M. derom ensam eger att lagstifta. Den sista fråga, hvarom
denna punkt handlar, innefattar ett upphäfvande af den K. befInde
nu åliggande skyldighet att, om restanlierne i något fögderi upp¬
gå lill 500 r:dr, ovilkorligen anställa restransakning. Den lid,
dä denna föreskrift utfärdades, eller 1794, hade Konungen helt
annan makt ån nu. Sedan dess har ett nytt statsskick inträdt,
och de författningar, som dessförinnan i dylika frågor utfärdades,
kunna nu icke ulan Konungs och R. Sus gemensamma beslut för¬
ändras. Jag delar visserligen Hr Sandströmer mening, alt punk¬
ten bör läggas lill handlingarne, men jag kan ej erkänna alt det
bör ske pä den grund, ali Konungen skulle ega rättighet att en¬
sam i detta fall besluta. Lagen är också af den vigt, att man
icke gör klokt uti att ställa frågan om dess förändring inom den
administrativa lagstiftningens område.
Frih. Cederström: Häruti förekommer jemväl det stadgan¬
de: ”att, genast efter del uppbördsstämman i socknen blifvit af-
slutad, ett exemplar af förteckningen å böter för underlåten be¬
talning å stämman, med restbelopp för hvarje skattskyldig, bör,
genom uppbördsmannens försorg, atlemnas till vederbönde kyrko¬
herde."
Detta är ett overkställbar stadgande. Det är bekant, att ef¬
ter författningen det åligger häradsskrifvaren all inlemna förteck¬
ningen öfver restantierna lill K. beflnde, som af denna specifika
förteckning finnér hvilka som ej betalat, och detta är sålunda
landskontoret väl bekant, hvarföre ifrågavande stadgande för upp-
bördsmannen är alldeles obehöflig!. Detta aflemnande af en ny
förteckning skulle nu dessutom åläggas honom under den tid just,
dä han är som mest sysselsatt och dä han, efter mottagandet af
uppbörden, någon tid på dagen är honom öfrig, han mäste an¬
vända denna till att bereda sig till nästa möte och klassificera de
uppburne medlen för att inleverera dem i rånleriet under rikliga
titlar. Skulle han du åläggas att sysselsätta sig med utskrifvande
af restlängder för socknarne, så vore detta sannerligen ett overk¬
ställbar åliggande, som endast skulle leda till oordning. Jag
tillstyrker derföre afslag å punkten.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af de yttranden och
yrkanden, som bär egt runi, dels om punktens ogillande och dels
om hans läggande till handlingarne, hemställer jag om han icke
bör afslås till och med orden: ”för hvarje fögderi till K. M:s
304 Den 11 September e. m.
befh:de insändas.” Återstoden, som angår debiteringen i städer¬
na, torde få läggas till handlingarne, emedan frågorna derom re¬
dan blifvit afslagna.
Hr Printzensköld: Jag instämmer i den siste värde ta¬
larens framställning så lill vida, att den medlersta delen må läg¬
gas till handlingarne; men, hvad åter angår den öfriga delen
ronde reslransakningarne, anhåller jag alt den måtte af R. o.
Ad. ogillas.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr Print¬
zensköld i fråga om den sista punkten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att såvida ett beslut att lägga
medlersta delen af denna ponkt lill handlingarne endast skulle be¬
ro derpå, att R. o. Ad. afslagit hvad Utsk. förut i afseende på
uppbörden i städerne föreslagit, det naturligtvis vore alldeles lik¬
giltigt antingen 11. o. Ad. ansåge sig höra, på grund af beslutet
om 55:te punkten, lägga berörde del af nu förevar:de punkt lill
handlingarne, eller behagade afslå äfven denna del; hvadan Hr
Landtm, trodde, alt i formelt afseende icke något hinder för
afslag å hela punkten förekomme, derest R. o. Ad. icke ansåge
att, med afseende på sjelfva saken, ett annat beslut borde fattas.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot denna
Hr Grins o. Landtm:ns framställning. Mill yttrande förra gän¬
gen var föranledt af flere andre ledamöters, och jag föreslog ett
beslut, lämpadt efter deras önskan.
Uppå härefter af Hr Landtm, framställd förfrågan om Hr
Printzensköld ville afstå frän sill yrkande om punktens delning,
svarade
Hr Printzensköld: Jag är nöjd med den propos. som Hr
Gr. o. Landtm, behagar framställa.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. be¬
hagade afslå 56:te punkten, blef denna propos. besvarad med ja.
57:de punkten.
Hr Printzensköld: Utsk. har affärdat de anmärkn:r, som
mot denna punkt blifvit gjorda, på ett sätt, att jag ej kan under¬
låta att deröfver uttrycka min förundran. Sedan flere talare på
detta rum erinrat om de vådliga följder, som skulle uppslå genom
efterlysningarnes upphörande, så har Utsk. helt enkelt förklarat
att: ”Enär de eflerlvsningar, om hvilkas upphäfvande Utsk. gjort
framställning, i de flesta fall afse personer, tillhörande arbetsklas¬
sen och å hvilka uppmärksamheten föga fästes, är det tydligt, hvad
äfven erfarenheten bekräftat, att ganska sällan något vinnes med
dylika åtgärder, hvilka dock fordra besvär och äfven kostnader.”
Hvarifrån har Utsk. fält denna erfarenhet? Mig veterligen har
under hela denna riksdag inom StatsUtsk. ej funnits en enda le¬
damot, som sett ett afskrifningsmål, än mindre handlagt något
så-
Den 11 September e. m.
305
sådant. Och det är då nog mycket vågat af Utsk. att tala om
erfarenhet.
Komiterade hafva äfven åberopat erfarenheten till stöd för
sitt tillstyrkande i della fall. Jag jäfvar äfven den. Endast tven¬
ne af komitéens ledamöter kunna ega en sådan, men att den erfa¬
renhet, hvarpå de grundat sitt omdöme, är tillförlitlig, vägar jag
betvifla. Åtminstone är den ej lika med den erfarenhet jag un¬
der en 17-årig handläggning af ifrågavartde ärenden förvärfvat.
Ty just pä grund af denna erfarenhet förklarar jag det efterlys -
Bingarne ganska ofta motsvara ändamålet. Och skulle jag härut¬
innan ej vara trodd på mina ord, så är jag i tillfälle att här visa
handlingar uti 2:ne till min åtgärd helt nyligen remitterade af-
skrifuingsmål, som kunna styrka förhållande). Det ena målet rö¬
rer afskrifning för bortflyttade personer i staden Carlskrona. Der¬
uti upptagas 10 personer såsom efterlyste, men af dem är det
blott 7 som icke anträffats, hvarföre afskrifningen äfven kunnat
inskränkas till dessas utskylder. Och dä Utsk. säger att efterlys-
ningarne endast afse personer, som tillhöra arbetsklassen, så får
jag tillika anmärka, alt af de här efterlysta personerna ingen en¬
da tillhört närande klass. Det andra afskrifningsmålet rörer bort¬
flyttade personer i Tjusts härad af Kalmare län. 32 restskyldige
hafva der blifvit efterlysta, men af dem 5 blifvit erlappade, så
alt afskrifningen endast rörer 27 personer; och äfven i delta mål
höra icke alla de efterlyste personerne lill arbetsklassen.
Denna erfarenhet säger mig alt eflerlysningarne medföra gagn
och nytta, alldeles i motsats mot hvad Utsk. och komiterade upp¬
gifvit. Jag tillstyrker derföre afslag å ifrågavande framställning.
O
Hr Akerman, Fredr.: Det är nu nära slut med detta
betänk. 56:te punkten har blifvit afslagen och den nu iftågavar:de
57;de punkten synes mig åtminstone vara af en ganska oskyldig
beskaffenhet, hvarföre jag hemställer om den ej kunde bifallas.
Jag vill visst ej förkasta Hr Printzenskölds 17-åriga erfarenhet.
Jag har endast en 7-årig att åberopa, men den har lärt mig, att
under tiden har inom det län, hvars styrelse är mig i nåder an¬
förtrodd, icke någon enda af de ifrån de andra länen ankomna
eflerlysningarne ledi lill det åsyftade ändamålet. De exempel, som
den värde talaren anfört, äro naturligtvis gifna, men jag skulle
tro alt samma resultat hade vunnits, om tjenslemännen gjort sin
flit att skaffa reda pä de personerna. Jag skulle nemi. tro ali
efterlysniugen varit en öfverflödig åtgärd, om man gjort sig mö¬
dan att efterfråga hvart personerna tagit vägen, emedan väl säl¬
lan personer begifva sig från en ort utan att man vet hvart de
taga vägen. De som försvinna ulan att lemna spår efter sig, äro
vanligen oförmögne alt betala. Deremot förorsaka eflerlysningarne
både kostnader och besvär, som icke, motsvaras af de tillfällen då
någon ersättning kan vinnas, hvarföre jag anhåller om bifall till
Utsk:s hemställan i denna del.
Hvad åter beträffar all K. befhtde skulle ega rätt att bevil ja
9 II. * w 20
306
Den 1) September e. m.
dylika afskrifningar, så har Utsk. åberopat det förhållande som
eger rum, att afkortningarne för fattigdom äro anförtrodde åt K.
befh:de, hvarföre mig synes att denna myndighet, som vid alla
tillfällen måste vara vaksam, måtte kunna vara berättigad att äf¬
ven i detta fall få åtnjuta förtroende.
Hr Printzensköld: Det är visserligen en möjlighet att
inom Wester-Nori lands län förhållandet med efterlysningarnes
verkan är sådant, som Hr Akerman uppgifvit, men jag ber att få
erinra Hr Akerman att Wester-Norrland är blott af länens
antal, och att af hvad der tilläfventyrs inträffar, man således in¬
galunda får draga slutföljder, som gälla för hela riket. Jag har
här redan med fakla styrkt hvad jag sagt och ingen ytterligare
bevisning torde derföre vara af nöden. Dessutom bör man äfven
taga i betraktande den indirekta verkan som denna åtgärd föror¬
sakar, derigenom att den förmår mången skattskyldig att frivilligt
utgöra sina utskylder. Det anses nemi. för en skam att blifva
efterlyst, hvarföre den skattskyldige ej gerna blottställer sig der¬
för, utan söker heldre att, innan han afflyttar, afbörda sig sina
utskylder. Efterlysning är sålunda jemväl i detta hänseende både
nyttig och verksam.
Hvad åter forum beträffar, så ber jag att åter få upprepa
de anmärkmr, som förra gången gjordes emot Utsk:s förslag, och
jag tror alt Hr Akerman skall hafva svårt alt jäfva dem.
(Se StalsUtsk:s uti. 312, 57:de punkt., sid. 8 och 9.)
Det torde vara tillräckligt att endast anföra dessa skäl för
afslag å betänk. Jag vill dock tillägga, alt om det skulle i af-
skrifningsfrågorna få bero vid länsstyrelsernes beslut, så borde Hrr
landsbo- vara i tillfälle att åt dessa ärenden ägna samma upp¬
märksamhet, som kammarrättens advokatfiskals-embete. Då delta
likväl icke är möjligt, så kommer ju pröfningen af ifrågavar:de
ärenden att ensamt bero på landskamreraren; och jag hemställer
då hvart det tar vägen med Kronans säkerhet, när man vet till
hvad grad landskamreraren är sysselsatt med andra ärenden af
mångfalldiga slag? Skulle likväl llr Akerman sjelf vilja befatta sig
med den speciella handläggningen af afskrifningsfrågorne inom
Wester-Norrlands län, så har jag, för min del, icke emot att hans
utslag i dessa frågor må befrias från underställning hos kam.rät¬
ten; men då måste Hr Akerman icke, såsom vanligen är händel¬
sen, en betydlig del af hvarje år vistas utom länet för att sköta
sin helsa.
Frih. Cederström: Om man måste erkänna alt Underlä¬
telse att betala sina kronoutskylder är en förbrytelse, så frågar
jag, hvarföre skall ej den ene förbrytaren efterlysas likasåväl sora
den andre? Om det är ett brott alt ej utgöra sina utskylder, så
bör ock den, som sådant sig undandrager, varda underkastad ska¬
men af efterlysning. Jag sillstyrker afslag å punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller jemväl om afslag
å punkten, och tror, för min del, att, om efterlvsningarne skulle
borttagas, så skulle åtskilliga medel, hvilka nu utbekommas, gå för
Den 11 September e. m.
307
Kronan förlorade. Jag vill ej drifva saken sä långt, som Frih.
Cederström gjort, och tala om brottslighet, utan jag vill blott hål¬
la mig till den skam, som en efterlysning medförer, och hvilken
en hvar gerna söker undvika. Del händer ofta alt vederbönde
tjenstemän alldeles icke gifva sig tid eller möda att, ulan efter¬
lysning, noga efterforska de personer, som icke betalat sina kro¬
noutskylder. Jag vill anföra ett exempel huru dermed tillgår.
Ett fruntimmer, af mina bekanta, flyttade från Slockholm ned till
en landsort öfver en vinter. I stället att här, hvarest hon var
skattskrifves efterforska hvar hon sig befann, vidtog man den
lättare åtgärden alt efterlysa henne. Händelsevis fick jag se kun¬
görelsen, och underrättade min bekanta derom samt drog försorg
om hennes ulskylders betalning. Om efterlysning icke skett, så
linde Kronan förmodligen mislat sin skatt. Jag anhåller således
om afslag ä punkten.
Hr Printzensköld: Vid början af min utöfning utaf det
embete, jag nu innehafver, inträffade det förhållande alt K. befhtde
i Gefleborgs län uti ett afskrifningsmål meddelade en resolution,
hvilken advokatfiskals-embelel ej kunde godkänna. Tvisten blef
liflig emellan adv.fiskalen och landskontoret, men slutades så, att
af de afskrifne medlen ett par hundra r:dr b:co t. ex. eller der¬
omkring blefvo indrifne, hvilket säkerligen aldrig skett, om icke
underslållniugen lemna! advokatliskals-embetel tillfälle alt granska
beslutet och bevaka Kronans rätt. För några är sedan inträffade
äfven alt lill advokatfiskals-embelet inkom ett afskrifningsmål från
K. beflnde i Nyköpings län. Bland de efterlysta personerna var
ett fruntimmer, hvars utskylder K. beflnde afskrifva, men när upp-
lysningarne om detta fruntimmer närmare granskades, föranledde
de till den anhållan af advokatfiskal att hon mätte efterhöras i
Ystad, der bon också ganska riktigt anträffades, så alt utskylder-
na blefvo indrifua och frågan om deras afskrifning derigenom
förföll.
Delta har jag velat anföra såsom bevis på nyttan af Ouder-
ställningarne, likasom Hr von Hartmansdorff redan anfört exem¬
pel pä nyttan af eflerlysningarne.
Hr Sandströmer: Jag vill visserligen ej bestrida alt del
kan finnas exempel på alt eflerlysningarne kunna gagna, men tror
dock saken icke böra di ifvås så långt, att man skall betala 10
ndr för att få reda på den 11 :te. Det torde åtminstone för den,
som dermed haft befallning, vaia bekant, alt eflerlysningarne ej
komma i fråga ali vidtagas förr, än man förvissat sig om att upp¬
lysning angide den bortflyttade personens vistelseort ej annorledes
kan vinnas. Man skall således hafva reda på om den rest sk yld ige
uttagit prestbetyg och pass. Det torde för Hr von Hartmansdorff,
såsom president i kammarrätten, vara bekant, att förfaltningarne
föreskrifva sådant, hvarföre det anförda exemplet ingalunda varit
lyckligt valdt för att dermed bevisa, att Kronan, förutan efterlys¬
ning, skulle förlorat sin rätt, ty då Hr von Hartmansdorff uppgif-
20*
30S
Den 11 September e. m.
vit att personen var mantals- och skattskrifven här i Stockholm
och endast tillälligtvis frånvarande, hade, om det, enligt författ-
ningarnes nyssnämnde stadgande, blifvit utredt huruvida prestbe¬
tyg eller pass blifvit uttagne, personens vistelseort otvifvelagtigt
blifvit känd och således frågan om afskrifning förfallit.
Hr Printzensköld: Om det också någon gång kan hända
alt man använder 10 r:dr för att fä rätt på den ll:te, så är det
likväl säkert, att man derigenom hindrar både den 12:te och 13;de
alt försvinna för Kronan. Man skall icke bedöma efterlysningarne
efter den verkan de ega, såsom liggande lill grund för afskrif-
ningsbesluten, utan man skall bedöma dem såsom en åtgärd, hvil¬
ken är den yttersta, som uppbördsmannen bar att vidtaga för ut-
skyldernes indrifniug, och just för det alt så är, vore det skad¬
ligt om de afskaffades. Jag bestrider hvad här blifvit ytlradt, och
tror, stödd på erfarenheten, alt, om författningen får qvarstå så¬
dan den är, den skall medföra nytta. Före 1812 fanns icke den¬
na efterlvsningsskyldighet, men vid dess införande visade sig ge¬
nast de välgörande följderna.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bi-
fölle ifrågavar:de punkt, ropades ja och nej; hvarefter Hr Landtm,
framställde propos. lill afslag ä densamma, samt då svaren här¬
vid ulföllo med starka ja, blandade med nej, förklarade del lian
trott sig finna alt ja varit öfvervägande.
58:de punkten.
Hr Sandströmer: Denna fråga är af beskaffenhet, alt det
tillkommer K. M. allena alt derom förordna. Den förekommer
ej heller i K. M:s propos. i ämnet, och jag ber dessutom att få
tillägga, att hvad nu blifvit föreslaget ej är lämpligt, sedan nu¬
mera andra af Utsk:s tillstyrkanden i den föregående delen af be¬
tänk. blifvit ogillade. Jag hemställer derföre att R. o. Ad., un¬
der dessa förhållanden, måtte afslå punkten.
Frih. Cederström: Hr Sandströmer har tillstyrkt afslag på
Utsk:s förslag i denna del, på grund deraf att åtskilliga andra de¬
lar af Utsk:s betänk, blifvit afslagne; men jag erkänner ingalunda
denna gräns för afslaget vara tillräcklig. Utsk. har föreslagit, på
grund af komilerades framställning, att kronoräkeriskaperna skola
afslutas för kalenderår, rikshufvudboken såväl som landsböckerna.
Det är således detta som ligger lill grund för förslaget. Nu har
Sverige likväl ett uppbördsår, som börjar den l:sta Maj, och om
då räkenskaperna skola afslutas den sista December, huru skall då
uppbörden redovisas, som utgår efter d. l:sta Januari och till d.
Irsta Maj? Mine Hrr, jag vill just bevisa, att den enkelhet och
reda i räkenskaperna, som komiterade säga sig åsyfta, alldeles ej
vinnes genom förevar:de förslag. Det är alldeles omöjligt att vin¬
na denna reda, förrän man hos Konungen anhållit att räkenskaps¬
året må få rättas efter uppbördsåret, hvarigenom först det blefve
en möjlighet att få rikshufvudboken, om sådant nödvändigt skall
linnas, i öfverensstämmelse med de öfriga räkenskaperna, enär den,
Den 11 September e. m.
309
liksom alla förvaltande verks räkenskaper, ovilkorligen mäste af-
slutas efter uppbördsåret. Från en sådan synpunkt betraktadt,
vore det en möjlighet alt tillvägabringa reda oell enkelhet i Kro¬
nans räkenskaper, men än bättre såsom del tillgick i Carl Xks
tid, då flan, efter slottsbyggnaden, infordrade alla räkenskaperna
deröfver, för all, som flan sade, Sjelf granska deni, men hvilket
tillgick så, att flan uppbrände dem, och derefter skref lill kam-
marcollegium alt någon rikshufvudbok ej vidare må upprättas i
Sverige, ulan räknekammaren förständigas aflemna kassainventa¬
rium för den lista och \ månads förslag öfver inkomst och ut¬
gift, den 15 i hvarje månad. Det vore önskligt att R. St., i
motsats mot hvad de beslutat vid 1810, 1812 och 1815 årens
riksdagar, om erhållande af en rikshufvudbok, de nu begärde att
blifva af med den lyckan alt hafva en rikshufvudbok, på det att
revisorerne måtte kunna få reda på hvad Staten verkligen haft i
inkomster och utgifter på hvarje titel. Nu är detta stora svå¬
righeter underkastadt, och såsom exempel derpå vill jag nämna,
att kamreraren Frödin vid sista revisionen ej förmått att få reda
på hvad fångvården verkligen hade kostat åren 1845 och 1840,
utan måste han rätta ziffrorna efter dem, som jag för ordföran¬
den i revisionen, Gr. Lagerbjelke, uppgifvit och hvilka jag genom
jemförelse emellan statskontorets memorialböcker och frän kam-
marförvandtskontorets sammandrag af kassainventerings-inslrumen-
ten och halfmånads-förslagen från länen roed fängstyrelsens redo¬
görelse och slulräkningsbokens undersökningar, sorn jag tog mig fri¬
heten göra angående fångvården, i och för den motion jag i äm¬
net väckt. När han då rättat sina summor derefter, befanns att
de voro ändock ej fullt rikliga eller öfverensstämmande med me¬
morialböckerna i statskonl., ulan der var ändå en skillnad på en
40,000 ridr eller så omkring. Ar detta enkelhet i räkenskaper,
mine Hrrr, då icke de, som sjelfve handlägga räkenskaperna, kun¬
na utföra en ulgifts-titel efter sina egna räkenskaper? Widegren
först och Lundius sedan hafva väl sökt att, efter sin tids förstånd
i räkenskaper, bringa reda härutinnan genom formulärer till riks-
hufvudböcker, men de godkändes ingendera vid 1808 års riksdag,
hvarefter den nuvaride rikshufvudbokens formulär är Carl XI:s,
som förbjöds efter slottsbyggnadens slut, afslutad för kalenderår, då
deremot landsböckerna afslutas och mäste afslutas för uppbördsår,
kunna de ej möjligen sammanstämma.
Statskontoret borde derföre åläggas att, efter erhållande af
månads- och halfmånadsförslag från de förvaltande verken, derun¬
der jemväl departementerne i K. M:s kansli, deröfver göra ett sam¬
mandrag, som i följande månad skall lill finansdepartementet in¬
sändas, och bör det vara Statsrådets för flnansärenden skyldighet
att för Konungen föredraga detta sammandrag. Derigenom kan
Konungen af Sverige, utan alt behöfva vänta åratal, ständigt haf¬
va till hands bokslutet öfver Statens inkomster och utgifter måna¬
den efter den, för hvilken afslutningeu är uppgjord.
Hr Sandströmer: Det har tvifvelsutan för R. ö. Ad. va¬
310
Den 11 September e. m.
rit rätt uppbyggligt att höra Frih. Cederström tala om huru Sve¬
riges räkenskapsverk bör ordnas, och bans berättelse om huru det
tillgick med slottsbyggnads-direktionens räkenskaper, men beklagar
dock att det icke kan blifva föremål för R. o. Ad:s nuvar.de öf¬
verläggning. Jag fortfar i min anhållan, att R. o. Ad. mätte af¬
stå denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Af den vändning saken tagit,
förutser jag, att af detta förslag för ögonblicket intet blifver, men
jag anhåller att, i öfverensstämmelse med livad jag tillförene ytt¬
rat, få tillägga, att denna punkt bar den, inom belänk:s område
Sällsynta beskaffenheten, både ali vara riktig i den formela be¬
handlingen, (ty alla vederbör:de hafva blifvit hörde) äfvensom att,
enl. mili tanke, den vore riklig till sitt innehåll, eller att Kro¬
nans räkenskaper böra afslutas efter kalenderår. Det är, efter min
tanke, en motsägelse, som icke kan lösas, att man förer räkenska¬
perna öfver Kronans utgifter efter kalenderåret och räkenskaperna
öfver inkomsterna efter nppbördsåret. Båda delarne böra natur¬
ligtvis föras för samma tiderymd. Vill man bär, liksom i Eng¬
land och andra länder, der man icke förer Kronans räkenskaper
efter kalenderår, börja med någon annan dag än den 1 Januari,
t. ex. d. 1 April, sä må det vara, men då böra alla Kronans
räkenskaper rättas derefter, så till utgifter, som inkomster. Men
att föra landsböckerna efter kalenderår och de andra efter upp¬
bördsår, det mäste medföra svårigheter och göra ett omslut nöd¬
vändigt innan rikshufvudboken kan upprättas. Sådant vållar dröjs¬
mål, och jag hade högeligen önskat alt det här framställda för¬
slaget blifvit antaget. Men som det ej kan ske, enligt hvad Hr
Sandströmer sagt, så hade jag dock önskat att man bifallit räken¬
skapernas afslutande efter kalenderår. Jag ser imedlertid hvilket
motstånd förslaget skulle möta, oell jag får således nöja mig med
att uttrycka min tanke — öfvertygad, sorn jag är, att hvad som
är rätt nog kommer att göra sig gällande, äfven om dermed skul¬
le draga något pä tiden.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då ingen af de leda¬
möter, som yttrat sig, hade yrkat bifall, finge hemställa om R.
o. Ad. afsloge 58:de punkten.
Ropades ja.
59:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: I denna punkt förekommer det
Oväntade förhållande, alt StatsUtsk. föreslagit ändring i kammar¬
rättens instruktion, utan att kammarrätten deröfver blifvit hörd.
Detta lärer vara något hittills oerhördt, och jag förmodar att R.
0. Ad. ej vill besluta ändring i ett embetsverks instruktion utan
någon bestämdare ledning för sitt omdöme än ett Otsk:s till¬
styrkande.
Hr Akerman: Jag anhåller vördsamt att denna punkt mät¬
te bifallas. De af R. o. Ad:s närvar:de ledamöter, som haft eller
Den 11 September e. m.
311
hafva befattning med utöfning af landsh.bestyren, hafva ej kunnat
undgå att bemärka huruledes, sedan landshme måst svara på de all¬
männa anmärkmr som göras mot från dem angående redovisningar,
så komma, flera åratal efteråt, små anmärkningsungar, som göra
dessa embetsman mycket besvär och upptaga deras af mångfalldiga
andra vigtiga göromål medtagna tid. Det synes derföre, som det
vore allt skäl att sälta en viss gräns för deuna utsträckta anmärk-
ningstid. En enskild ombudsman, som gjort reda för sig, är fri
sedan hans räkenskaper lemnats oklandrade under ett år. Nu är
här föreslagit att, med afseende å anmärkmr mot landshme, en
tid af 3 år skulle lemnäs. Således är en rymlig tid tilltagen, och
det synes mig vara tillfyllestgörande för dem, sorn hafva alt göra
anmärkmr. Jag anhåller således, i desse embetsmäns och det all¬
männas intresse, alt denna punkt måtte bifallas, pä del att nämn¬
de embetsman mätte upphöra att i deras vigtiga göromål förhin¬
dras genom oupphörliga svaromål på ständigt ankommande små
anmärkmr.
Hr Printzensköld: I motsats till den siste värde talaren
får jag anhålla om afslag å förevartde punkt. Jag tillåter mig,
att, såsom stöd för denna min anhållan, återupprepa de an¬
märkmr, som gjordes mot denna punkt, dä den förra gången här
förevar, och hvilka till väsendtlig del innefatta svar på hvad Hr
Akerman har anfört. Det står nemi. i betänk.: ”en talare hos
R. o. Ad. har anmärkt, att, ehuruväl någon rättsgrund för be¬
stämmande af preskription icke funnes, vore det dock stridande
mot billighet att, på sätt Ulsk. föreslagit, beröfva Staten icke
mindre än 7 är och således T7a:delar af den tid Staten hittills egt
att kunua ställa sine uppbördsman till ansvar för de räkenskaps-
fel, som af dem blifvit begångna”.
”Från den skattskyldiges förhållande till Staten kunde någon
jemförelse, till förmån för redogöraren, icke härledas. Den förre
hade i förevar:de fall ingen annan förbindelse, än att till Slaten
erlägga de afgifter, som, enligt gällande författningar, blifvit ho¬
nom påförda, den sednare åter eller tjenstemannen vore tillsatt
att bevaka och iakttaga Statens rätt. Hans värf vore icke tillfäl¬
ligt eller till någon viss tid begränsadt, det fortginge oafbrutet,
så länge han innehade tjensten. De redogörelser han årligen af-
lemnade, voro egentligen ingenting annat än delar af den allmän¬
na räkning, som han, då han upphörde med sitt värf såsom Sta¬
tens ombud eller organ, skulle, lika med den enskildes ombuds¬
man eller förvaltare, vara förbunden alt afgifva”.
Om nu den enskildte personens ombud årligen aflägger räken¬
skap för sina uppdrag, men ej tager sin hufvudmans erkännande
derpå, så är han ingalunda ett år derefter fri från klander; hvil¬
ket tvärtom, i fall hans ombudsmanskap fortfar i 20 år och än¬
nu längre, kan ega rum emot hans förvaltning under hela denna
tiderymd ända till ett år efter det han aftrddt frän sysslan.
Således, då tjenstemannen fortfar att vara i Statens tjenst och år¬
ligen atlemnar sina räkningar, finnes ingalunda någon rättsgrund
312
Den 11 September e. m.
för att inskränka hans ansvarighet till den korta tid af 3 år, som
Utsk. föreslagit. Också har kammarrätten, som i detta ämne blif¬
vit hörd, ej tillstyrkt en så vidsträckt förändring uti nuvande an-
svarslagar, utan inskränkt sitt förslag i detta hänseende lill hälf¬
ten utaf nu gällande preskriptionstid — eller lill 5 år. Om jag
medgifver alt någon billighet ligger uti att inskränka ansvarstiden
lill dessa 5 år, så saknas deremot all billighelsgrund för Utsk:s
förslag. De 5 åren kunna skäligen anses innefatta tillräcklig lid
för räkenskapernas granskning och för författande af så kallade
efteranmärkmr.
Jag anhåller således om afslag på punkten i dess nuvande
skick, öfverlygad om att, när ett förslag inkommer som är bygdt
på billiga grunder, skall icke eller R. o. Ad. och de öfriga Stån¬
den vägra att deråt lemna sitt bifall.
O
Hr Akerman: Då den siste värde talaren besvärat Ståndet
med uppläsandet af hvad hvar och en har framför sig Och som
dessutom här tillförene för någon tid sedan anförts, torde det til¬
låtas äfven mig alt få uppläsa ett utlåt, af en myndighet, som
den värde talaren likasäväl som jag måste vörda, enär det är bå¬
das vår förman — kammarrätten. I dess utlåt, af den 23 Maj
1844 säges:
”Hvad angick den för berörde anmärkningar gällande pre¬
skriptionstid af 10 år, så vore densamma val enahanda med den,
som för fordringsanspråks bevakande i allmänhet är stadgad; men,
enär stor skillnad förefinnes emellan dessa sednare och anmärkmr
emot redogörare för ovigtig tillämpning af utfärdade författningar
och meddeldte föreskrifter, samt tillika i öfvervägande (ages den
inskränkta tid af ett år, hvarinom enskild sysslomans räkning,
enligt IS Kap. 9 § II. 11., må klandras, samt huruledes Kronan
förbehållits förmånsrätt till sina fordringars godtgörande af upp-
bördsmäns egendom, hvilket för desse sednare under hela den tid
deras ansvarighet fortfar, medför betydliga olägenheter, ansåg kam¬
marrätten billigheten fordra, att tiden för efterräkningar i möjli¬
gaste målto inskränkes”.
Denna tid har kammarrätten visserligen föreslagit till 5 år,
på sätt den siste värde talaren nämnt, och således lill 2 år min¬
dre än Utsk.; men då, som jag förut nämnt, ,3 år äro bestämda
såsom preskriptionstid för enskild mans ombud, synes denna tid
äfven vara tillräcklig med afseende å tjensteraäns ansvarighet. Den
är för ifrågavarrde fall så mycket mera lämplig, som preskriptions¬
tiden för skatternas utsökande är bestämd till 3 år, hvarigenom
redogöraren är betagen att få sitt åter af den skattskyldige, då
felet i räkenskaperna uppstått genom ofrivilligt misstag å redogö¬
rarens sida. Delta utgör för mig ännu en auledn. alt anhålla om
bifall lill Utsk:s förslag.
oHr Printzensköld: Den grund förbifall till punkten, sora
Hr Akerman velat hemta ifrån Statens rättighet till kraf mot den
ri O 3
skattskyldige, kan jag ej gilla. Hr Åkerman hade bordt fästa sin
uppmärksamhet vid hvad de i betänk, upptagna anmärknme in¬
Den 11 September e. m.
313
nehålla. Den omständigheten förekommer nemi., att till Slaten
den skattskyldige ej står i samma förhållande, som tjenstemannen.
Denne sednare är aflönad för att bevaka Statens rätt, hvilken pligt
den enskilde ingalunda har sig ålagd. Jag kan ej annat än för¬
undra mig öfver att man från förhållandet med enskild persons
ombudsman vill hemta stöd för förslaget. Jag upprepar hvad jag
nyss yttrat, att, på sätt de af kammarrätten åberopade lagrum in¬
nehålla, enskild persons ombudsman alldeles ej är fri från ansva¬
righet för sitt ombudsmannaskap i någonting, förrän det helt och
hållet upphör, skulle det oek vara i 50 år. Först ett år efter det
han från sysslan blifvit skiljd, är ansvarigheten slut. Nu kan
man väl ej säga att en tjensteman är skil jd från sin syssla, der¬
före att han årligen uppgör och aflemnar räkenskap för sin för¬
valtning? Hvad har då det enskilda ombudsmannaskapet att skaf¬
fa med det offentliga?
Jag har medgifvit att den nu gällande långa preskriptionsti¬
den mä förkortas, men att det skulle ske till den grad, som Ulsk.
och komiterade föreslagit, kan jag ingalunda finna hvarken med
rättvisa eller billighet, förenligt. Utsk. hade bordt fästa afseende
på hvad kammarrätten tillstyrkt. Då hade man åtminstone haft
eli stöd för förslaget och något, hvaröfver en embetsmyndighet
sig yttrat. Nu är detta icke händelsen, utan förslaget, väckt af
komiterade samt understödt af Ulsk., är alldeles nytt, hvarföre jag
anser det vara häst att afslå detsamma, serdeles som jag tror mig
vela att PresleSt. vidtagit denna åtgärd.
Hr von Hartmansdorff: Det är klart att ett verk, hvars
uppdrag är alt göra anmärkmr emot alla andra, icke skall ses
med serdeles välbehag af dem, och att man är benägen inskrän¬
ka dess anmärkningsrätt. Jag har, sedan ett embete i det ver¬
ket mig anförtroddes, sökt att göra mig bekant med inrättningen
af redogörelseverket i andra länder, och synnerligast i de båda
länder, som måhända varit bäst förvaltade, nemi. Frankrike och
Preussen. Jag har äfven derom sökt underrättelse hos våra gran¬
nar Norrmännen. Men ingenstädes har jag funnit kontrollera så
väl iakttagna som hos oss. Då Hr Akerman, förmodligen till
mehn för verket, nämnt att revisorerne äro nitiske och arbeta
för den procent de få för anmärkmne, sä får jag såga, att jag
anser denna inrättning förträfflig, och att, i de länder jag omför-
mält, man klagat öfver svårigheten att förmå revisorerne noggrant
fullgöra deras skyldighet, och att man funnit det vara ganska väl,
om man der haft någon dylik inrättning sorn här.
Hvad nu beträffar att anmärknme ske så sent, härflyter den
olägenheten från dröjsmålet med vära bokslut. Den rättelse man
velat vidtaga för alt fä dem hastigare afslutade, har R. o. Ad.
icke velat godkänna. Jag hoppas dock att man slutligen kommer
till rättelse äfven i den vägen, och hinner man en gång att få
sina räkenskaper hastigt afslutade, så, som det sker i andra län¬
der, så tror jag att föga hos oss skall återslå att i granskningsväg
önska. Jag anhåller om förslagets ogillande.
314
Den 11 September e. m.
Hr Gr. o. Landtmis härefter till bifall å 59:de punkten
framställda propos. besvarades med ja och nej; hvarpå Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad. behagade afslå densamma, samt då här¬
vid ropades starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott
sig finna att ja öfverröstat nej.
G0:de punkten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. icke bifallit
någon punkt af StatsUtskis förevaride utlåt., som kunde gifva an-
ledn. till en sådan framställning hos K. M., som uti denna punkt
föreslås, R. o. Ad. torde finna att ifrågavande punkt icke lämp¬
ligen kunde bifallas; men då det å andra sidan vore möjligt att
likväl, på grund af de öfriga RiksStms beslut, en sådan underd.
anmälan i ämnet kunde böra ega rum, finge Hr Landtm, hem¬
ställa om R. o. Ad. ansåge sig böra besluta att 60:de punkten,
såvidt densamma berodde af de hos R. o. Ad. fattade beslut, icke
erfordrade annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Gr. Sparre, Erik: R. o. Ad. har nu afslutat pröfningen
utaf ett ämne, hvars lösning, efter att af nationen vara högt
påkallad, nu blifvit genom de fattade besluten — fördröjd. Jag
har ej velat besvära R. o. Ad. med att i allt afhöra min me¬
ning, då den till en stor del varit olika med R. o. Adis. Jag
ber nu att, efter föredragningens slut, få förklara detta och anmäla
att jag, i synnerhet rörande 3:dje, 20:de oell 29:de punkterna,
hvilkas vigt en hvar säkerligen insett, ansett angeläget för sam¬
hället att någon förändring blifvit vidtagen. Så har nu ej skett,
och jag reserverar mig derföre emot de följder, som genom R.
o. Adis nu fattade beslut kunna ifrågakomma.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Ribert Munck.
Tisdagen den 12 September 1848.
Plenum kl. 10 f. ro.
Justerades ett prot.utdr. för gårdagens eftermiddags-plenum.
Den 12 September f. m.
315
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-
Utsk:ns d. 7 dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 79, i anledn.
af väckt fråga, att proste-lunnan i Bohus län måste godtgöras efter
markegångspris m. m.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns d. 7
dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 80, i anlen. af väckt frå¬
ga att jordegarne inom hvarje härad och tingslag måtte tilläggas
förmonsrätt till skattelösen af fjerdiugsmans-boställen m. ra.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Utsk:n yttra uti detta be¬
tänk. något, som R. o. Ad. förut ogillat, nemi. alt kronofjerdings-
mäns-tjensterne äro att anse såsom municipal-befattningar. Jag vill likväl
icke med anledn. häraf yrka någon återremiss eller afslag å betänk.,
men jag har ansett mig böra fästa uppmärksamheten härå, och hem¬
ställer derföre, om icke Ståndet ville falla det beslut att Ståndet lå¬
ter bero vid Utsk:ns förslag.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Ingen är väl mera
än en lundsli, villig att erkänna, att kronofjerdingsmanstjensterne
hufvudsakligen äro landtstatstjenster, och alt den muncipala befatt¬
ning, som åt desse tjenstemän är uppdragen, icke utgör mera, än
som kan förenas med de göromål, kronobetjeningen dem ålägger.
Tillsättningen af desse tjenster tillgår på ett municipalt sätt inom de
församlingar, der kronofjerdingsmännen icke åtnjuta lön, vare sig
genom boställen eller indragningar. Nu hafva Konung och Ständer,
sedan lönerne till Statsverket indrogos, ansett dessa tjenster såsom
kommunala befattningar, men då som jag redan yttrat, de väsendt-
ligast äro att hänföra under landlstatstjenster, anhåller jag, att Stån¬
det icke ville fästa afseende å hvad tillförene blifvit i ämnet åt¬
gjord!, hvarföre äfven jag anhåller, att Ståndet ville låta bero vid
Utskrns förslag.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att
vid förevande utlåt, låta bero.
Vid föredragning af Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TItsk:ns
d. 7 dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 81, i anledn. af
väckte frågor, dels om inrättande af ett serskidt styrelseverk för vår¬
den och tillsynen öfver de offentliga undervisningsverken samt dels
om tillsättande af ständiga revisorer öfver rikets elementar-läroverk,
yttrade:
Hr von H ar t man sdo r ff, A u g.: Redan för 25 år sedan yrkade
jag inrättandet, af en central-styrelse för Rikets läroverk och ecclesia-
stik-väsendet i allmänhet. Det fägnar mig således att hafva npplefvat
den dag, då äfven andrå insett behofvet häraf. Jag vill visserligen
icke bestrida, att detta lietänk., sådant del är, må bifallas, men jag
har icke velat instämma i ett sådant bifall, utan ytterligare erinra
om behofvet af denna inrättning.
Utskms ifrågavande utlåt, blef uppå härefter framställd propos.
af R. o. Ad. bifallet.
316
Den 12 September f. m.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns d. 7
dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 82, i anledn. af väckt frå¬
ga om ändring i nu gällande föreskrifter för stämmoböters för¬
delning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Uti detta förslag hafva Utsk:n
ånyo förklarat kronofjerdingsmanstjensterne vara municipal-befattningar.
Jag anhåller således, att Ståndet i öfverensstämmelse med dess förra
beslut, ville låta bero vid Utskrns förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då Hr von Hartmans-
dorffs nu gjorde framställning icke kunde utgöra hinder för bifall
å sednare delen af Utskrns utlåt., finge först hemställa om R. o. Ad.
behagade låta bero vid första punkten af ifrågavaride utlåt.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. sednare
punkten af Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns utlåt. N:o 82.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-
Utskms d. 7 dennes f. m. på bordet lagda utlät. N:o 83, i anledn.
af väckt fråga, alt ett eller två kronohemman måtte åt hvarje för¬
samling upplåtas till beredande af bostad åt skollärare samt uppfö¬
rande af fattighusbyggnader.
Föredrogos och lades till handlingarne Stats- samt Allm. Besv.-
och Ekon.-Utsk:ns d. 7 dennes f. m. på bordet lagda mern.
N:o 84, i anledn. af äterremiss å utlåt. N:o 44; och
N:o 85, i anledn. af äterremiss å utlåt. N:o 60.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut-
sk:ns d. 7 dennes f. m. pä bordet lagda utlåt. N:o 86, i anledn.
af väckt fråga om förändrad organisation af fattigvården i riket
m. m.
Föredrogs Stals- och Bevilln.-Utskms d. 7 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 87, i anledn. af erhällne återremisser ä betänk.
N:o 62, ang:de vissa ifrågaställa förändringar i beskattningsväsen-
det samt uppbörds- och redogörelseverket.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de de 3 forsta punkterne af betänk.
N:o 62.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de 4:de punkten af betänk. N:o 62.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att Riddarh.-
sekret. må få upplysa pä hvad sätt PresteSt. afgjort denna punkt, i
händelse prot.-utdr. deröfver inkommit.
Den 12 September f. m.
317
I anledn. häraf hade lindert. Ridd.-Secret. äran upplysa, att
någon underrättelse om PresteSt:s i anledn. af förevande utlät, fat¬
tade beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, samt att det från
PresteSt., ang:de pröfningen af StatsUtskis utlåt. N:o 312, inkomne
prot.-utdr. icke omfattade mer än de första 27 punkterne af sam¬
ma Utsk:s hetänk. N:o 242.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig veta, att PresteSt.
afslagit 54 punkten i StatsUtskrs betänk. N:o 242, men i alla fall
då R. o. Ad. ogillat denne punkt, och Ståndets beslut uti nu före¬
vande fråga bör öfverensstämma med Ståndets beslut öfver 54 punk¬
ten; så, och enär Utskm enl. ordalydelsen i betänk., föreställa sig,
att, i händelse den sålunda ifrågaställde förändringen varder tillvä-
gabragt, någon betydlig svårighet icke lärer för häradsskrifvärne fö-
refinnas, att emellan taxerings-förrättningarna och pröfningskommite-
ernes sammanträden medhinna debetsedlarnes upprättande, lärer den¬
na förändring icke böra bifallas, hvarföre jag anhåller, att Ståndet
måtte afslä hetänk.
Uppå härefter framställd propos. blef 2:dra punkten af före-
var:de utlåt, af R. o. Ad. afslagen.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 7 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 32, i anledn. af RiksSt-.ns skiljaktiga beslut, ang:de be¬
stämmande af en assurans-afgift för summor, som under rekommen¬
dation med posten afsändas.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anhåller om upplysning i
hvad beslut BorgareSt. stannat uti denna fråga.
Till följd häraf tillkännagaf lindert. Ridd.-Secret., att enligt an¬
kommet Prot.-utdr. BorgareSt. antagit den till detta Stånd uti före¬
varande mern. gjorde inbjudning samt funnit voter:spropos:n i följd
deraf förfalla och i öfrigt lagt mern. till handlingarne.
Hr Printzensköld: Vid det förhållande, att BorgareSt.
antagit inbjudningen, hvarigenom alla 4 Stånden fattat samma be¬
slut, erfordrar detta betänk, icke annan åtgärd än att läggas till
handlingarna, hvarom jag äfven anhåller.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att hvad sjelfva voter.propos:n
anginge, den visserligen hade förfallit genom BorgareSl:s beslut, men
att det likväl torde vara nödigt att R. o. Ad. meddelade sitt, såsom
Hr Landtm, förmodade, godkännande beslut ä Utsk:s yttrande om
följden af beslutet rörande sjelfva assuranceafgiften.
Hr von Hohenhauen, Mich. Silv.: Med afseende på
det sätt, hvarpå frågor blifvit af Bevilln.Utsk. vid denna riksdag be¬
handlade, då de varit likartade med denna, hvilken icke rörer all¬
männa bevillningen, hvartill visserligen en så helt och hållet enskild N
sak som en assurance-afgift för summor hvilka med posten afsändas,
icke kan hänföras, anser jag det vara ganska lyckligt att Borgare¬
St. genom inbjudningens antagande låtit frågan om votering förfalla,
så att icke något yttrande om voterings-propos:n behöfver meddelas,
318
Den 12 September f. m.
samt R. o. Ad. kommit i tillfälle att anse frågan afgjord, utan att
inlåta sig i något omdöme om lagligheten af den ifrågaställda vote¬
ringen.
Gr. Lagerbjelke: Utaf det ankomna prot.-utdr. inhemtas
endast, att BorgareSt. antagit Utsk:s förslag, ang:de assurance-afgif-
ten. BorgareSt. har likväl icke förut antagit de stadganden, som i
sammanhang med denna afgift varit föreslagne. Det torde således
vara nödvändigt, att, på sätt Hr Gr. o. Landtm, redan tillkänna-
gifvit, R. o. Ad. fattar beslut i frågan, huruvida dessa stadganden i
sammanhang med assurance-afgiften kan anses afgjord eller icke.
Hr Printzensköld: Jag underkastar mig visserligen ganska
gerna, hvad senare punkten angår, Hr Gr. o. Landtm:s upplysta
pröfning af densamma, och ätnöjer mig sålunda med den propos.
Hr Gr. o. Landtm, behagar deröfver framställa; men jag torde lik¬
väl få fösta uppmärksamheten derpå, att sedan BorgareSt. antagit
inbjudningen, i hvad den rörer assurance-afgiften, så är denna del
af frågan, hvilken ensam är af bevilln.-natur, redan afgjord. Hvad
åter beträffar de öfriga frågorna, som äro af lagstiftningsegenskap, så
mäste i detta fall, på sätt det tillgår i dylika frågor, 3 Stånds be¬
slut utgöra R. St:s.
Gr. Lagerbjelke: Om de öfriga frågorna voro helt och hål¬
let af lagstiftnings-egenskap, så skulle de hafva i hvad på Ständer-
ne beror redan varit lag derigenom att de hade 3 Stånds beslut för
sig, men det är just derföre, att man ansett dem stå i sä oskiljak¬
tigt sammanhang med assurance-afgiften, d. v. s. att man ansett dem
bero af utgången af beslutet öfver denna afgift, nödvändigt, att R.
o. Ad. äfven i frågan om dem fattar ett beslut. Nu har Borgare¬
St. antagit bestämmandet af denna afgift, men icke yttrat sig öfver
de öfriga bestämmelserne, och således torde det vara både nödigt
och nyttigt, att bestämma huruvida Utsk:s yttrade åsigter varit rig-
tiga eller icke, ty eljest skulle man möjligen kunna påstå, att dessa
frågor, som stå i oskiljaktigt sammanhang med assurance-afgiften, ic¬
ke blifvit afgjorda. Frågan om denne afgift är afgjord genom 4
Stånds beslut, men öfrige i oskiljaktigt sammanhang med samma
afgift stående frågor äro afgjorda af endast 3 Ständ. Nu skulle man
kunna påstå, att då frågan om assurance-afgiften fordrar 4 Stånds
beslut och öfriga frägorne stå med honom i oskiljaktigt sammanhang,
så skulle äfven de erfordra 4 Stånds beslut för att vara afgjorde,
och då så icke skett, måste deröfver röstas i förstärkt Utsk. Allt
detta kan förekommas derigenom, att Utsk:s förslag i detta fall bi-
falles hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr Printzensköld: Jag vill ingalunda bestrida, att de reg-
temenlariska stadganden, som blifvit af Utsk. föreslagne, stå i oskilj¬
aktigt sammanhang med sjelfva lmfvudfrägan, huruvida en assurance-
afgift å recommenderade bref skall äga rum eller icke. Men jag
anhåller att få erinra Gr. Lagerbjelke, att då här den gamla regeln
gäller att accessorium sequitur suum principale, så hade, i händelse
sjelfva hufvudfrågan förfallit, de reglementariska stadganderne bordt
Den 12 September f. m.
319
med densamma dela lika öde. Sedan likväl alla 4 Stånden god¬
känt förslaget om assurance-afgiften, och de reglementariska stad-
ganderne, hvilka af denna fråga blifvit en följd, äro af 3 Stånd god¬
kände, så synes det mig ligga i sakens natur, alt dessa stadganden,
BorgareSt. må om dem besluta huru som hälst, erhållit gällande
kraft. Om nu R. o. Ad. skulle godkänna Utsk:s förslag i de sed¬
nare punkterne, så innebär detta icke annat, än att R. o. Ad. upp¬
repar sitt engång förut fattade beslut, och frågan kommer således
icke en hårsmån på annan ståndpunkt än den nu är. Jag förnyar
dock hvad jag redan yttrat, att jag helt och hållet öfverlemnar åt
Hr Gr. o. Landtnäs omdöme att bestämma, huru med denna fråga
bör förfaras.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Utsk:s till BorgareSt.
gjorda inbjudning att förena sig i de öfriga Stms beslut om bestäm¬
mande af ifrågavande afgift blifvit antagen, R. o. Ad. torde finna
att den i detta ämne föreslagna votens-propos. hade förfallit.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställde propos:r bifölls Utsk:s yttrande att,
derest sjelfva assurance-afgiften stadgades, de i sammanhang med
denna afgift uti betänk. N:o 19 föreslagne bestämmelser borde an¬
ses godkände, samt lades IItsk:s för motsatt händelse afgifna yttrande
till handlingarne.
Föredrogs men lades på begäran af Hr Printzensköld,
Carl och Frih. Stjernstedt, Fredr., ånyo på bordet Bevilln.-
Utsk:s d. 7 dennes e. m. bordlagda utlät. N:o 33, i anledn. af å-
terremiss utaf mera. N:o 31, ang:de Stms skiljaktiga beslut, rör:de
beräkningen af husbehofs-bränneri-medlen.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis d. 9 dennes f. m. på bordet
lagda mern. N:o 315, med förslag till votens-propos., i anledn. af
RiksStms skiljaktiga beslut, rörande eftergift i arrendet för Mörums
kronolaxfiske i Blekinge län.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Af tjenstegöromål
förhindrad att vid början af detta plenum närvara, då Stats- och E-
kon.-Utskms betänk. N:o 86, lill öfverläggning förehades och blef af
R. o. Ad. bifallet, tager jag mig nu friheten, att till prot. nedläg¬
ga min reservation emot Utskms förslag och R. o. Ad:s deröfver
fattade beslut, under anhållan att få redogöra för de skäl, som här¬
till föranleda mig. Dä jag för Ståndet framställde milt förslag, hy¬
ste jag den säkra förhoppning, att det för hvar och en skulle vara
klart, att det vore ändamålsenligare att vidtaga åtgärder till förekom¬
mande af brott än att uteslutande sysselsätta sig med brottslingar¬
nas bestraffande. Jag framställde derföre ett förslag till beredande
af utvägar härtill, så att hvar och en med sin arbetskraft kunde
erhålla den för lifvets uppehälle erforderliga födan, och jag tillstyrk¬
te äfven att ingen skulle kunna dömas till tvångsarbete, som vore
320
Den 12 September f. m.
villig att förrätta det arbete, hans krafter medgåfvo. Dessa satser
syntes mig så tydliga, att jag icke kunde föreställa mig, att de skul¬
le mötas af något motstånd. Jag har beklagligen bedragit mig här¬
utinnan och det sätt, hvarpå man bedömt mitt förslag, utvisar, att
man velat sammanblanda det med det mest dåraktiga af alla nemi.
med det om arbetets organisation, eller att alla arbetare skulle åt¬
njuta lika förtjenst. Man lyckades ock verkligen att förvilla begrep¬
pen, sä att mängden föreställer sig, att mitt förslag åsyftar, att å-
sladkomma en sådan arbetets organisation. Jag hade gjort mig
den förhoppning, att mitt förslag skulle inom Utsk. röna flera sym¬
patier, såvida förslaget hade kommit under pröfning innan riksda¬
gen nalkades sitt slut; men dä jag erfarit, alt denna pröfning upp-
skjutits intill sista timman, kunde det icke röna annat öde, än att
förkastas. Det är mig nogsamt bekant, att så många göromål ho¬
pas på Utsk., alt ledamöterne mot slutet af riksdagen icke hinna
taga kännedom om der förekommande ärender och knappt nog att
läsa dit remitterade motioner, utan de afsläs nästan klumpvis. Det¬
ta sätt att behandla ärenderne, synes äfven hafva blifvit följdt, hvad
beträffar det ifrägavar:de förslaget, och Utsk:s motiver gifver ytterli¬
gare bekräftelse härå. Utsk. säger nemi. ”alt skyldigheten att för¬
sörja sig måste i främsta rummet tillhöra hvarje individ sjelf.” Jag
har aldrig förnekat rigtigheten häraf, ty det öfverensstämmer med
mina åsigter, att hvarje individ bör kunna underhålla sig sjelf men
deremot åligger det samhället, att bereda möjlighet för individen att
erhålla sysselsättning. Utsk. säger vidare, ”och då han för sin berg¬
ning åtnjuter understöd, erhåller han detta icke såsom en rättighet,
utan såsom en gåfva eller vedergällning af sina bättre lottade likar.”
Denna Utsk:s åsigt är åter stridande mot min. Jag anser det vara
samhällets rättighet, att fordra det hvarje individ efter förmåga främ¬
jar det allmännas bestånd, men sedan krafterna hos individen för¬
svunnit, inträder samhällets pligt, att lemna honom vård och un¬
derhåll. Jag har likväl icke föreslagit, att detta underhåll skall lem¬
näs såsom en allmosa, ty sådant strider mot mitt rättsbegrepp, utan
samhället skall låta hvar och en lemna den nytta, han kan åstad¬
komma, och denna nytta bör samhället draga sig till godo. Hans
moralitet förderfvas icke, då han icke undfår någon allmosa, och
såmedelst bibehällés ambitionen hos en hvar. Ytterligare har
Utsk. anfört det skäl: ”att bemödandet, att utfinna medel för sin
bergning skulle blifva allt svagare och mången, som eljest, ehuru
kanske med besvär och möda underhölle sig sjelf, komme då
säkerligen att falla fattigvården till last.” Ja visserligen! såvida man
vill bereda förtjenst åt alla, men mitt förslag åsyftar icke något an¬
nat, än att man endast skall lemna dem föda och någon kontant
förtjenst, och det synes mig naturligt, att ingen söker detta Statens
biträde med mindre nöden tvingar honom dertill.
”Dessa följder,” säga Utsk., ”äro icke sä mycket att befara,
om fattigvården besörjes inom kommunerne eller församlingarna,
såsom nu äger rum.” Jag har icke föreslagit någon förändring här¬
uti. Jag har deremot yrkat, att kommunerne skola ombesörja fat¬
tig-
Den 12 September f. m.
321
tigvåiden, roen jag har föreslagit att medlen till underhållet skola
ingå icke till kommunerne utan till samhället, och jag har således
rätt uti mitt påstående, att Utsk. icke tagit kännedom om milt för¬
slag. Slutligen säger Utsk. ”beträffande serskildt förslaget i afseende
å beredandet af arbetsförtjenst för de till arbete förmögne personer,
så bör den omständighet ej förbises, att det icke alltid är möjligt
att anskaffa det slags arbete, som fattige kunna verkställa.” Jag
hemställer likväl, huruvida det icke är lättare, att skaffa arbete åt
den, som sådant behöfver, så länge lian vistas i det fria samhället,
än då han tvingas alt komma inom fängelsets murar, eller om det
öfverensstämmer med menskligheten att tvinga honom att begå brott,
för att varda insatt i fängelse. Dylika åsigter öfverensstämma icke
med mina. Men jag kan likväl icke undertrycka det hopp, att förr
eller sednare skall man antaga ett sådant förslag som del af mig
framställda, och jag önskar endast, att man icke måtte låta de be¬
höfvande fortgå pä den af dera nu beträdda bana, så alt för dem
någon återvändning slutligen icke mera blifver möjlig.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru icke ledamot af det Utsk., som
behandlat ärendet, vågar jag likväl utbedja mig tillåtelse att få upp¬
taga den siste värde talarens anmärkn. emot Ulsk:s betänk., på det
alt det icke måtte läggas Ståndet till last, alt lättsinnigt hafva be¬
handlat denna vigtiga fråga. Jag gör den värde talarens förslag all
möjlig rättvisa, och är fullkomligt öfvertygad om de ädla moliver,
som föranledt detsamma. Jag bestrider icke eller, att till grund
för detta förslag må ligga vissa principer, som under andra förhål¬
landen kunna vara riktige, men vid antagandet af nya grundsatser
i lagstiftningsväg måste man vara varsam och framför allt conseqvent.
Enligt nu gällande principer för fattigvårdslagstiftningen, åligger det
icke Staten utan kommunerne att ombesörja vården om fattige; Hr
Cederschjöld? förslag går deremot derpå ut, att hvälfva denna omsorg
på Staten, så att kostnaderne för fattigvården skulle erläggas genom
direkta bidrag. I den af Konungen senast utfärdade förändring om fat¬
tigvården i Riket hafva vid innevande riksdag blifvit tillstyrkte vissa
förändringar, alla grundade på förstomförmälde princip. Jag tillåter
mig alt exempelvis nämna, att R. St. för deras del önskat, att den
fria inflyttningen skulle inskränkas, sä att kommunerne i vissa täll
ägde densamma vägra; och detta i synnerhet af det skäl att kom¬
munerne mäste ansvara för sina fattige. Vid sådant förhållande
torde den motsatta grundsatsen om Statens skyldighet, att omedel¬
barligen underhålla de fattiga, svårligen kunna antagas och jag tror
således, att Utsk. haft fog att afstyrka Hr Cederschjölds förslag.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-
komne mern. och utlåt., nemligen från
Stals-Utskottet:
N:o 316, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 311.
N:o 317, i anledn. af väckt motion att ett belopp, svarande
O H. 21
322 Den 12 September f. m.
emot elen af arbetsfolk nu utgående bevillning efter 2:dra artikeln,
måtte till fattigvårds-utgifter anvisas;
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotten :
N:o 88, i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:ns mern. N:o
77, ang:de fråga om den utsockne-frälsehemmanen i Halland ålig¬
gande roterings-skyldighet;
N:o 89, i följd af RiksSt:ns skiljaktiga beslut i anledn. af Utsk:ns
utlåt. tN:o 75;
N:o 90, ang:de väckt fråga om en ny reglering af båtsmans-
hållet i Blekinge.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. frän
de öfriga RiksSt:n, nemi. från PresteSt. af d. 6, 7 och 8, frän
BorgareSt. af d. 6, 7 och 9, samt från BondeSt. af d. 4, 6, 7
och 8 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. lill 12 f. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 13 September 1848.
Plenum kl. G e. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för gårdagens plenum.
Upplästes till justering och godkändes ett af Exp.Utsk. under
N:o 197, afgifvet förslag till R. St:s underd. skrifvelse till K. M.,
i fråga om Presidenten af Billbergh och kansli-rådet Walerius å-
dömdt ersättningsansvar i målet, rörande den, efter afl. tullförvalta¬
ren Finér yppade balance.
Anmäldes, men bordlädes, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., Exp.Utsk:s under N:o 198, afgifna förslag till underd. skrif¬
velse, med förslag till förändring i vissa delar och K. Förordn. om
fattigvården i riket af d. 25 Maj 1847.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.¬
Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser lill K. M.,
nemi.:
Den 13 September.
323
N:o 199, ang:de ändring i föreskriften om skyldigheten att
bygga och underhålla byvägar;
N:u 200, ang:de ändring af 2 Cap. 1 § i K. stadgan om
Skiftesverket i riket d. 4 Maj 1827; och
N:o 201, om ändringar i K. Stadgan an g: de försvarslöse och
lill allmänt arbete förfallne personer.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att åtskillige af de ledamöter,
som af II. o. Ad. blifvit utsedde lill ordinarie ledamöter eller supp¬
leanter i förstärkta StatsUtsk., dels efter erhållen permission bortrest,
dels inlemnat sina riksdagsmanna-polletter, samt hemställde förden¬
skull om R. o. Ad. behagade utse 6 ytterligare suppleanter i för¬
stärkta StatsUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Landtm,
tillkännagaf, att plenum för detta ändamål komme att hållas nästa
fredag kl. 9 f. m.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 7 och 12 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 33, i anledn. af återremiss utaf mern. N:o 31,
an g; de Ståndens skiljaktiga beslut, rörande beräkningen af husbehofs-
brännerimedlen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller, att Riddarh.-Sekret.
måtte få meddela upplysning, om och på hvad sätt de öfrige Stån¬
den afgjort den nu föredragne frågan, i händelse prot.-utdr. derom
ankommit.
I anledn. häraf upplyste lindert. Ridd.-Sekret, att ankomne
prot.-utdr. ang:de pröfningen af förevar:de utlåt, innehöllo, att Pre-
steSt. gillat den i utlät, framställda voterispropos., att BorgareSt.
godkändt voter:spropos:n till omröstning i förstärkt StatsUtsk. och i
öfrigt lagt mern. till handlingarne, samt att BondeSt. bifallit Utsk:s
utlåt. N:o 33.
Gr. Lagerbjelke: Riksd.-Ordn. stadgar i 73 §, att det Utsk.,
som beredt frågan, skall förstärkas, när frågan i förstärkt Utsk. skall
afgöras. I 71 § Reg.F. göres visserligen härifrån undantag, i frå¬
ga om bevilln.grunder, sättet för deras tillämpning, och bevilln:s
fördelning till utgörande, men nu ifrågavande ämne angår icke nå¬
got af ofvannämnde undantag, och således hade denna fråga bordt
slitas af förstärkt Bevilln.Utsk. Ehuru följaktligen Utsk:s uti detta
mern. afgifna förslag är stridande mot grundlagen, får jag, då lik¬
väl 3 Stånd bifallit betänk, och frågan sålunda är afgjord, vördsamt
tillstyrka, alt R. o. Ad. låter dervid bero, hvarom jag anhåller, att
Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade lå¬
ta bero vid hvad Utsk. uti förevande utlåt, föreslagit.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s i gårdagens
21*
324 Den 13 Septeml er.
plenum på bordet lagda mern. N:o 316, anledn. af erhållen åter-
remiss å utlåt. N:o 311.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda mern. N:o 317, i anledn. af väckt motion alt ett belopp,
svarande emot den af arbetsfolk nu utgående bevillning efter 2:dra
artikeln, måtte lill fatligvårdsutgifter anvisas.
Föredrogos och lades till handlingarne Stats- samt Allm. Besv.-
och Ekon.-Utsk:ns i gårdagens plenum på bordet lagde mern.:
N:o 88, i anledn. af erhållen ålerremiss å Utskrns mern. N:o
77, ang:de fråga om den utsoekne-frälsehemmanen i Halland ålig¬
gande roterings-skyldighet; och
N:o 89, till följd af RiksSt:ns skiljaktiga beslut i anledn. af
Utskrns utlåt. N:o 75.
Slutligen föredrogs och bifölls Stals- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:ns i gårdagens plenum pä bordet lagda utlät. N:o 90,
ang:de väckt fråga om en ny reglering af båtsmanshåll^ i Blekinge.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 7 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 14 September 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för gårdagens plenum.
Föredrogs och godkändes Exp.-Utsk:s under N:o 198 afgifna,
i gårdagens plenum på bordet lagda förslag till R. Sirs underd. skrif¬
velse till K. M., med förslag till ändring i vissa delar af K. För-
ordn. om fattigvården i riket af d. 25 Maj 1847.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk.n in-
komne betänk:n och mern., nemi. från
Lag-Utskottet:
N:o 67, i anledn. af väckt motion om stiftande af en lag om
utrikes vexlar;
Den 14 September.
325
N:o 68, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för judar
alt vittna;
N:o 69, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksStm
fattade skiljaktige beslut vid förehafvande af Utsk:s betänk. N:o 53,
öfver väckte motioner om stiftande af en lag mot uppror och olof-
liga folksamlingar;
N:o 70, i anledn. af väckt motion om skyldighet att låta in¬
teckna vid köp af fast egendom gjordt förbehåll att, emot bestämd
summa, få densamma återlösa;
N:o 71, i anledn. af väckte motioner, ang:de rättighet för un¬
derdomare att förklara ogift qvinna myndig;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 45, i anledn. af väckte frågor om ändring i sättet för
klockares och orgelnisters antagande;
N:o 46, i anledn. af väckt fråga om ändring af 51 § 2 mom.
uti K. instruetionen för landtmätare i riket d. 4 Maj 1827;
N:o 47, i anledn. af väckt fråga om medborgare-rätt för den,
som förvärfvar fast egendom inom riket;
N:o 48, i anledn. af väckt fråga om fullständig medborgare¬
rätt för i Sverige födde Judar.
N:o 49, i anledn. af väckt fråga om ändring uti nu gällande
stadganden, rörande afvittringsverket i de norra länen;
N:o 50, i anledn. af erhållen återremiss af Utskrns betänk.
N:o 28.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 lill 8 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 15 September 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Undert. Ridd.-Sekret. anmälde att från Hr Gr. o. Landtm,
ankommit en sålydande skrifvelse:
Hindrad alt infinna mig i det till i dag utsatta plenum hos
IL R. o. Ad., får jag anmoda främsta närvar:de ledamoten att der¬
vid föra ordet. Stockholm d. 15 Sept. 1848.
Henning Hamilton.
I anledn. häraf öppnades plenum af främste nämnde ledamo¬
ten Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils.
326
> Den 15 September.
Företog II. R. o. Ad. val af Sex suppleanter för ledamöterne
i förstärkta StatsUtsk. och befunnos vid valförrättningens sint, sedan
i anseende dertill, att alla erhållit lika röstantal, lottning blifvit an¬
ställd, till bestämmande af den ordning, i hvilken de borde, i hän¬
delse af behof, inträda, dertill hafva blifvit utsedde:
2263,
|
Hr von Lindecreutz, Justus Christoffer,
|
med
|
31 röster.
|
2221,
|
Hr af Wirsén, Carl Thure ....
|
|
31
|
ii
|
135,
|
Gr. Cederström, fullm. Frih. Ceder¬
|
|
|
|
|
ström, Jacob
|
ii
|
31
|
ii
|
184,
|
Frih. Koskull, Claes Ulrik ....
|
ii
|
31
|
ii
|
1127,
|
Hr von Walter, fullm. Frih. Stjernstedt,
|
|
|
|
|
Fredrik
|
ii
|
31
|
ii
|
192,
|
Frih. Stackelberg, Berndt Hjalmar . .
|
11
|
31
|
ii
|
H. R.
|
o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 f. m.
|
|
|
|
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 16 September 1848.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 15 sisth Juli e. m.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hohenhausen,
Mich. Si 1 v., och Hr Akerman, Fredr., ånyo på bordetLag-
Utsk:s d. 14 dennes bordlagda betänk. N:o 67, i anledn. af väckt
motion om stiftande af en lag för utrikes vexlar.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 14 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 68, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för Ju¬
dar att vittna.
Föredrogs LagUtsk:s d. 14 dennes på bordet lagda mern. N:o
69, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksStm fattade
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s betänk. N:o 53, öfver
väckte motioner om stiftande af en lag mot uppror och olofliga
folksamlingar.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag tror för min del alt de
förändringar, som R. o. Ad. beslutat i afseende å Utsk:s första
Den 16 September.
327
förslag, visserligen voro förbättringar i denna lag; men då ett vid¬
hållande af R. o. Ad:s beslut i denna del skulle föranleda till frå¬
gans slutliga afgörande i förstärkt LagUtsk., samt valen dertill i al¬
la 4 Stånden och slutligen omröstningen i Utsk. skulle förorsaka
en betydlig tidsutdrägt; och då jag dessutom tror föga utsigt finnas
för, att R. o. Ad:s åsigt skulle i det förstärkta LagUtsk. segra e-
mot de 3 andra Ståndens; så anser jag för min del rättast och
klokast vara, att nu mottaga den gjorda inbjudningen och sålunda
biträda Preste- och BorgareSbns beslut, hvarigenom en lag emeller¬
tid vunnes, som äfven i dess nuvarande skick, är i min tanke gan¬
ska tillfredsställande.
Jag yrkar sålunda bifall till den gjorda inbjudningen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En värd talare har medgifvit,
att de förändringar, som R. o. Ad. beslutat i LagUlsk:s förslag, äro
förbättringar; men han har, i anseende till den tidsutdrägt, som
genom en votering i förstärkt LagUtsk. skulle uppslå, ansett skäligt
och lämpligt vara, att R. o. Ad. nu frångår sitt förra beslut och
sålunda antager inbjudningen. Jag vågar likväl fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derå, att någon synnerlig tidsförlust genom en vo¬
tering i förstärkt LagUtsk. ej uppstår; ty det är nogsamt bekant,
att flere statsregleringsfrågor ännu återstå, såsom skalteförenkiings-
frågan m. 11. Under tiden kan otvifvelaktig! både val lill ledamö¬
ter i först. LagUtsk. — hvartill cj fordras mer än en eller par
timmar på en aftonstund — äfvensom voteringen i sjelfva Utsk. för¬
siggå, hvilken sednare ej fordrar mera än J timma; och delta allt
ulan alt riksdagen förlänges med en enda dag. Om man då besin¬
nar, huru ringa besväret att välja ledamöter till först. LagUtsk. och
votera i detsamma är, i förhållande till den i min tanke väsendtliga
vinsten, att få en förbättring i en lag, som skall gälla i långliga
tider, och som afhandlar så vigtiga saker; sä utfaller i min tanke
jemförelsen till fördel för vidblifvandet af R. o. Ad:s beslut, och
jag yrkar derföre bifall till voter:s-propos:ne.
Gr. Sparre, Erik: I afseende på inbjudningens anta¬
gande är jag af samma mening som den förste värde talaren,
ehuru af helt olika skäl. De förändringar, R. o. Ad. beslutat i
Utsk:s först afgifna betänk., äro i min tanke af föga betydenhet. R.
o. Ad. beslöt i fråga om lista mora. af 5 § att, i st. för den af
Utsk. föreslagne lydelse:
”Har någon muntligen inför menighet eller annan folksamling,
eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror upp¬
manat;”
Detta mom. borde komma att lyda på följande sätt:
”Har någon i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, eller
inför menighet eller folksamling annorledes lill uppror uppmanat,
eggat eller trugat;” etc. etc.
Genom tillsättande af orden ”annorledes till uppror uppma¬
nat, eggat eller trugat,” sade man sig afse det fall, att en person
uti en inträffad folksamling hvarken skriftligen eller mundlligen u-
tan genom tecken uppviglade folkmassan. Om delta förhållande
32å
Den 16 September.
verkligen inträffar (men högst svält lärer det väl blifva att sä kan
ske, ty vid sådana tillfällen håller man icke gerna munnen till), så
tror jag likväl att domaren, som tolkar lagen efter dess anda och
mening, ej skall underlåta att tillämpa i> § lista mom. af denna
lag sådan som Utsk. den föreslagit.
I d § lista mom. har Utsk. tillstyrkt att vapnen ej må bru¬
kas längre ”än civilmyndigheten finnér sådant, för upprorets stillan¬
de, nödigt vara;” Hvaremot R. o. Ad. beslöt följande redaktion!
”Ej må dock, i någotdera fallet, för upprorets stillande, va¬
pen längre brukas, än civilmyndigheten anser nödigt vara.”
Den talare, som yttrade sig för den sista lydelsen, grundade
sin mening synnerligen derpå, alt civilmyndigheten möjligen kunde
af missförstånd förbjuda vapnens bruk, då det likväl i sjelfva verket
kunde för truppens säkerhet, ehuru ej för upprorets stillande, vara
nödigt att fortfara dermed; enär eljest, om folkmassan angrepe
vaktens personer, lagbudet ej skulle gifva vakten rättighet att nytt¬
ja vapen. Nu inträffar likväl, att krigsartiklarne innehålla en ut¬
trycklig rättighet för vakt att nyttja vapen mot den anfallande.
Rättighet i detta afseende behöfves sålunda icke i lagen intagas,
enär den är gifven i krigsartiklarne, hvilket vakten nogsamt lä¬
rer veta.
Början af 8 § hade Utsk. föreslagit så lydande:
”Ej vare menighet ä landet eller i stad förment, att samman¬
komma till öfverläggning om mål eller ärende, som menigheten rö¬
rer;” etc.
I stället hvarför R. o. Ad. beslöt följande lydelse deraf:
”Ej vare menighet å landet eller i stad förment ali samman¬
komma till öfverläggning om menighetens serskilda angelägen¬
heter.”
För min del anser jag uttrycket ”serskilda angelägenheter”
högst tvetydigt, och såsom sådant olämpligt i lagspråk. Jag anser
icke heller lämpligt att lagstifta så, att rättighet att sammankomma
skulle vara betagen personer, som ej hafva något ondt i sigte, med
mindre de anmäla sig hos vederbör:de embetsmyndigheter. Pä sätt
jag förra gången nämnde, tror jag mig af de nyligen i Europa d-
made händelserna se våda utaf, att i olid förbjuda folksammankom¬
ster. Jag anser derföre att lagstiftningen ingalunda bör gifva anvis¬
ning till dylika förbud, som kunna medföra större vådor än sam¬
mankomsten sjelf, så snart som lagen stadgar de former, hvarunder
den allena får hållas. Jag Anner derföre tillägget af ”serskilda an¬
gelägenheter” säväl mindre lämpligt i afseende på innehållet, som
olyckligt valdt i afseende å redaktion.
Jag har nu genomgått de 3 punkter, hvaruti R. o. Adis be¬
slut skiljer sig från de öfriga Ståndens. Jag tror förändringarne ej
vara behöfliga, och får derföre, men ej för att bespara tid, till¬
styrka att R. o. Ad. antager inbjudningen.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Då denna fråga förra
gången här förevar, yttrade den värde talaren, som sist haft ordel,
Den 16 September.
329
alt ingen utsigt fanns dertill, att Utsk. skulle frångå sitt förslag pä
grund af de anmärkn:r, som deremot då gjordes. Den värde leda¬
moten har hållit ord dermed, som man nogsamt ser af förevaride
betänk. Emedlertid är min enskilda öfvertygelse den, att de an-
nifirkmr, som då gjordes, och de i anledn. deraf framställda för¬
slagen verkligen voro förbättringar.
Hvad nu sjelfva inbjudningen beträffar, så, på sätt Gr. Lager¬
bjelke anmärkt, eger tidsförlusten, som skulle uppkomma genom
votering, visserligen ej något serdeles inflytande på inbjudningens an¬
tagande; men den förste värde talaren har derjemte, såsom skäl för
inbjudningen, fästat uppmärksamhet på den stora osannolikheten, att
genom ett förstärkt LagUtsk. kunna få R. o. Adis mening till lag.
I detta fall delar jag den värde ledamotens tanka. Det är ej tro¬
ligt, eller rättare, det är utan all slags sannolikhet, att dä Preste-
och BorgareStin antagit lagen, samt BondeSt. redan haft så mycket
emot den lagen att det helt och hållet afslagit densamma; R. o.
Adis mening ändock skulle i det förstärkta Utsk. blifva rådande.
En sådan förmodan vore allt för långt drifven, för att ej säga —
mindre grannlaga. Vore det en stor och vigtig fråga som skulle af-
göras, så vore det visserligen R. o. Adis pligt att i det längsta söka
framdrifva sin mening, och att låta det yttersta afgörandet besluta öf¬
ver densamma; men så vidsträckt kan jag ej anse saken vara, enär
jag anser otvifvelaktig!, och det lärer väl af ingen bestridas, att den
nu af Utsk. oss till antagande föreslagna lagen är vida att föredraga
framför den, som R. St. för några riksdagar tillbaka för deras del
antogo, men hvilken af K. M. ogillades. När man nu fått ett för¬
slag som är bättre, än det som R. St. sjelfve en gång antagit, och
tvenne Stånd redan antagit Utskis förslag, samt R. o. Ad. till stör¬
sta delen bifallit detsamma; så synes mig nästan grannlagenheten
fordra att R. o. Ad. antager den gjorda inbjudningen, hvadan jag
vågar tillstyrka detsamma.
Ilr Gripenstedt; Då jag nyss hade äran yttra mig, nämnde
jag, att jag ansåg det af R. o. Ad. beslutade förslaget ega företräde
framför Utskis. Det torde derföre kanske fordras af mig, alt jag
närmare borde motivera denna åsigt; men då jag anser detta i sjelfva
saken nu vara öfverflödigt, tror jag det äfven vara rättast och mest
grannlaga att icke uppehålla R. o. Ad. med ett mera eller mindre
vidlyftigt ordande derom. Jag vill blott i förbigående säga, att jag
anser företrädet ligga i en större bestämdhet, och refererar mig i
detta hänseende till den analys, som Gr. Sparre gjort af de båda
förslagen. Hvad nu beträffar sjelfva antagandet af inbjudningen, så
eger det visserligen sin riktighet, att man kunde tveka, eller möj¬
ligtvis önska att icke antaga densamma, om nemi. förhållandet en¬
dast vore sådant som Gr. Lagerbjelke framställt det, eller att alter¬
nativet å ena sidan endast vore tidsförlusten och å den andra vin¬
sten af ett bättre förslag; men jag har just begärt ordet för att visa
att alternativerna i sjelfva verket äro helt annorlunda. Den värde
talaren har nemi. alldeles förbigått mitt andra motiv för inbjudnin¬
gens antagande, hvilket var alt, örn man än företoge en så vidlyftig
330
Den 16 September.
procedur som val till och votering i förstärkt LagUtsk., så vore dock
sannolikheten ganska ringa att R. o. Ad:s förslag skulle blifva anta¬
get. Den värde talaren och R. o. Ad. torde sålunda finna, att al-
ternativerna äro: å ena sidan grannlagenheten, jemte en bestämd
tids-vinst; samt ä andra, en högst problematisk framgång i förening
med en betydlig och säker tidsförlust.
Pä grund häraf torde R. o. Ad. kanske ändock finna lämpli¬
gast och bäst, att antaga den gjorda inbjudningen.
Hr Akerman, Fredr.: För min del vill jag ej yttra någon
åsigt om den ena eller andra af de båda redaktionerna. Gr. Sparre
har sökt att ådagalägga, all Ulsk:s eger företräde. Det är möjligt
att så är. Men i allt fall, hvilketdera förslaget sorn än antages, fyl-
les derigenom pä godt sätt en nu existerande brist i vår lagstiftning;
och deruti anser jag för min del det hufvudsakliga bestå. Jag tror
ej att någon vän af allmänna ordningen tvekar att erkänna nödvän¬
digheten af en lag mot folksamlingar, hvarigenom de civila myn¬
digheterna vid dylika tillfällen må hafva något alt rätta sig efter,
hvilket nu icke är händelsen. Det beror vid dessa tillfällen oftast
på, huruvida embetsmannen vill våga sin plats eller möjligen sin
existens, och någon gång kommer han bäst ifrån det genom att, i
brist af lag, göra alls intet; men huruvida den allmänna säker¬
heten vinner derpå, torde hvar och en lätt inse. Då det visserli¬
gen med tillsättandet af ett förstärkt LagUtsk. kan gä så fort som
Gr. Lagerbjelke omförmält, men det äfven, enligt erfarenheten, kan
gå så långsamt ali riksdagen dessförinnan hinner afslutas innan la¬
gen hunnit blifva afgjord; så förenar jag mig med dem, som önska
att R. o. Ad. mätte antaga inbjudningen.
Gr. Sparre: Jag anser för en pligt, alt inför R. o. Ad. till¬
kännagifva att Hr von Hohenhausen gjort mig orätt, då han påstått
att jag inom Utsk. motsatt mig R. o. Ad:s förslag. Det är allde¬
les motsatsen tili verkligheten. Jag har tvertom inom Utsk. sökt
framhålla denna mening, och hemställt huruvida Utsk. derå ville fä¬
sta afseende, och del är endast med förutseende af utgången, som
jag redan förra gången, då frågan här förevar, vågade förutsäga att
Ulsk. ej skulle komma att frångå sitt beslut. Jag vill blott tillägga,
att jag icke är tillräckligt envis för att, dä mitt Stånd förklarat sig
för en mening, jag ej derpå skulle söka alt inom Utsk. fästa allt
möjligt afseende. Sä har ock verkligen förhållandet härmed varit.
Gr. Lagerbjelke: Jag medgifver visserligen att det kan vara
högst osäkert om R. o. Ad:s mening i förstäkt LagUtsk. skulle gä
igenom; men jag tror likväl utgången ej vara så gifven som tvenne
talare här hafva föreställt sig. Jag anhåller nemi. att få fästa deras
uppmärksamhet derpå, att Preste- och BorgareStm aldrig haft den
af R. o. Ad. antagna redaktionen under öfverläggning. Hade så va¬
rit, och dessa båda Stånd då afslagit densamma; då vore sannolik¬
heten, för att R. o. Ad:s mening skulle segra, så ringa som de
värde talarne den framställt; men då nu förhållandet är, att dessa
båda Stånd endast haft tillfälle att granska Ulsk:s förslag, och då,
Den 10 September.
331
på salt de båda talarne medgifvit, R. o. Ad:s förslag år både tydli¬
gare och bestämdare; så vore det ju ”mindre grannlaga alt förmo¬
da”, att icke Preste- och BorgareStm, dä de fingo tillfälle att se
och antaga detta bättre förslag, ej äfven skulle göra det. Hvarföre
jag tror sannolikheten vara för R. o. Ad:s förslag eller åtminstone
osannolikheten för dess antagande ej så stor, som de värde talarne
uppgifvit.
Frih. Cederström, Jakob: Om uti någon slags lagstiftning
bestämdhet är nödvändig, sä är det i en sådan som denna. Finnes
der något obestämdt eller några förlydbara bestämmelser, så kan
man förutse alt man derigenom skapar uppror, i st. f. att folksam¬
lingar hittills blifvit skingrade utan någon sådan lag. Jag finner lika
med de fleste amli e talarne R. o. Ad:s förslag vara bättre, och just
derföre intet skäl vara all antaga inbjudningen. Fullkomligt öfver-
tygad om alt det upplysta PresteSt. skall, dä det får tillfälle alt er¬
hålla ett bättre förslag, äfven antaga detsamma. BondeSt. åter, som
afslagit det första betänk., bör väl förmodas, vid valet emellan det
och ett mera bestämdt och lättfattligt, heldre antaga detta sednare.
Skulle nu äfven för voteringen i förstärkt LagUtsk. så lång lid åtgå,
alt riksdagen hunne att dessförinnan afslulas; så vore faran deraf
ingen, ty Sverige har lefvat i så mänga är utan någon upprorslag,
alt det kan allt slä ännu i några år utan alt en sädan lag blir stad-
fästad och fastställd. Jag tviflar likväl ej på, att icke ett förstärkt
LagUtsk. både kan komma att väljas och votera innan riksdagen af-
slutas; hvarföre jag alltså tillstyrker afslag å inbjudningen.
Hr von Hohenhausen: Jag anser mig skyldig nämna, att
jag ingalunda påstått att Gr. Sparre i LagUtsk. motarbetat R. o.
Ad:s förslag; men Gr:ns yttrande här, då ärendet förra gången ut¬
gjorde föremål för R. o. Ad:s pröfning, var af den mest kategori¬
ska beskaffenhet i det Hr Gr:n sade, alt ingen förändring skulle
komma ali ske; hvilket fullt ut berättigade mig att säga det —
Gr:n hållit ord.
Hvad åter beträffar Gr. Lagerbjelkes anförande, att Preste- och
BorgareStm ej varit i tillfälle att laga kännedom om de anmärkmr,
som R. o. Ad. gjort; så måste man dock ihågkomma, att ledamö¬
ter af dessa båda Stånd hafva i LagUtsk. haft tillfälle att härom in¬
hemta den mest fullständiga kännedom, och, som vi se, finnes ej
mer än en reservation mot beslutet, och den af en ledamot utaf
BondeSt. i helt annan syftning än R. o. Ad:s förslag, hvilket är,
sä att säga, strängare än Ulsk:s. Då sålunda af de 3 öfriga Stån¬
den ingen enda ledamot ordat för R. o. Ad:s förslag, så tyckes in¬
gen anledn. vara till den förmodan, att det skulle gå igenom i för¬
stärkt Lisk. Hade förhållandet varit såsom Frih. Cederström fram¬
ställt det, att bestämdhet saknades hos Utsk:s förslag i vissa väsendt-
liga punkter, ronde huru den väpnade styrkan skulle användas, så
hade äfven jag skolat vilja drifva saken till det yttersta; men nu är
endast frågan om ansvarsbestämmelserna för dem som uppegga till
uppror, hvarvid domarens pröfning i alla fall kommer i fråga.
Då jag i denna sak ej ser någon sannolikhet att segra (och
252
Den 16 September.
jag betviflar att någon annan inom Ståndet kan tro och hoppas, att
de öfriga Stånden skulle i detta fall rätta sig efter R. o. Ad:s be¬
slut), och när man såsom jag med visshet förutser utgången, så kan
jag ej anse annat, än grannlagenheten ålägger åtminstone mig, att
antaga inbjudningen, och ej vilja drifva de andra Stånden att votera,
då saken ej är af utomordentlig vigt. Jag tillstyrker derföre, att R.
o. Ad. mätte antaga inbjudningen.
DA nu öfverläggningen förklarades vara fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade antaga Utsk:s in¬
bjudning till instämmande i Preste- och BorgareStms i ämnet fat¬
tade beslut, ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå Hr Landtm,
förklarade det han funnit ja öfvervägande, samt R. o. Ad. fann
att till följd häraf den af Utsk. föreslagna votens-propos. hade
förfallit.
Föredrogs och biföllos LagUtsk:s d. 14 dennes på bordet lagda
betänk :n:
N:o 70, i anledn. af väckt motion om skyldighet, att låta in¬
teckna vid köp af fast egendom gjort förbehåll att, emot hestämd
summa, få densamma återlösa; och
N:o 71, i anledn. af väckte motioner, ang:de rättighet för un¬
derdomaren att förklara ogift qvinna myndig.
Föredrogs och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-
Ulsk:ns d. 14 dennes på bordet lagda betänkm:
N:o 45, i anledn. af väckte frågor om ändring i sättet för
klockares och orgelnisten antagande;
N:o 46, i anledn. af väckt fråga om ändring af 51 § 2 mom.
uti K. instructionen för landtmätare i riket d. 4 Maj 1827; och
N:o 47, i anledn. af väckt fråga om medborgarerätt för den,
som förvärfva!1 fast egendom inom riket.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag- samt Allm. Besv.-
oeh Ekon.Utskms d. 14 dennes på bordet lagda betänk. N:o 48, i
anledn. af väckt fråga om fullständig medborgarerätt för i Sverige
födde judar.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskms
d. 14 dennes på bordet lagda betänk. N:o 49, i anledn. af väckt
fråga om ändring uti nu gällande stadganden, ang.-de afviltringsver-
ket i de norra länen.
Slutligen föredrogs men lades på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Gr. Sparre, Erik, ånyo på bordet Lag- samt Allm.
Den 16 September. 333
Besv.- och Ekon.Utsk:ns d. 14 dennes bordlagda mein. N:o 50, i
anledn. af erhållen återremiss af Utsk:ns betänk. N:o 28.
PI. R. o. Ad. åtskiljdés kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 18 September 1848.
Plenum kl. G e. m.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 16 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han jemte de öfriga
RiksSt:ns Hrr talmän, i förmodan att RiksSt:n önskade uppvakta He¬
ras Majestäter efter deras återkomst till hufvudsladen, sisth Lördag
hos H. M. Konungen anmält denna önskan, och alt II. M. behagat
utsätta tiden för uppvaktningen till i morgon kl. I till 1 , hvadan
Hr Landtm, finge anmoda de Hrr som ville deltaga i uppvaktnings-
deputalionen, att något före denna tid infinna sig i plenum.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 14 och 16 dennes på bordet lag¬
da betänk. N:o 67, i anledn. af väckt motion om stiftande af en
lag för utrikes vexlar.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle, att vid
föredragningen af detta betänk, finge så tillgå, att §§ i det af Utsk.
framställda lagförslaget, hvar för sig upplästes för alt utgöra föremål
för discussionen, men serskilda propos:r framställdes endast i afse¬
ende på de §§, hvilka blefve föremål för anmärkn:r, och för de öf¬
riga §§ propos., sedan lagförslaget blifvit genomgånget på en gång
framställdes.
Härvid ropades ja, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Äng., yttrade:
Jag samtycker gerna dertill men anhåller tillika att om något
prot.utdr. ankommit från BorgareSt. ronde denna fråga, nämnde
Stånds beslut måtte vid föredrag:n af hvarje punkt tillkänuagifvas.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr. Gr. o. Landtm., att Bor¬
gareSt. utan förändring godkändt de första 17 §§ af Utsk:s förslag,
samt att jemte de §§, hvilka BorgareSt. ansett böra förändras, de
derom af samma Stånd fattade beslut skulle blifva uppläste.
1 8.
334
Den 18 September.
Hr von Hartmans dorff: Litt. d lyder som följer: ”den
persons namn, till hvilken eller hvars ordres vexeln skall betalas”.
Jag tviflar på om det ordet ”person” rätteligen bör stå der.
det synes innebära en otydlighet. Fordom brukade statskont. och
hvarjehanda andra korporationer draga vexlar eller köpa sådane.
Dessa blefve måhända förhindrade, att så göra, ifall den nu fö¬
reslagna redaktionen antoges. Detta hinder skulle dock försvinna
om man uteslöle ordet ”person” och endast satte: ”dens namn
etc.” hvilket enligt min tanka vore håde bättre och riktigare.
Denna anmärkn. gäller naturligtvis såväl för litt. d som för litt.
«, der det slår på samma sätt.
Gr. Sparre, Erik: Det är visserligen sannt att om Utsk.
blott begagnat uttrycket dens namn och uteslutit ordet ”person”,
så skulle betydelsen blifvit densamma; men någon otydlighet upp¬
står icke genom ordet, person. Detta ord innefattar äfven be¬
greppet utaf en persona moralis, och förekommer äfven uti 1835
års nu gällande vexelstadga, i öfverensstämmelse hvarmed Utsk.
valt delta uttryck. Om statskont. är trassent eller remittent lä¬
rer väl ingen underlåta att betrakta nämnde verk såsom en per¬
sona moralis.
Hr Printzensköld, Carl: Man kan visserligen bibehålla
ordalydelsen sådan den i Utsk:s förslag finnes uppställd; men man
kan väl ändock icke neka alt ju icke den anmärkn. Hr von Hart¬
mansdorff framställt, är väl grundad. Jag skulle vilja tillägga ännu
en anmärkn. nemi. den, att då man i litt. i antagit en genitiv
form, till ordet person, så kommer det der befintliga pronomen
att afse ordet namn men icke ordet peron. Det står nemi. ”den
persons namn, som vexeln utställer,” deraf visar det sig att det
är namnet men icke personen, som utställer vexeln. Måhända
skulle all tvetydighet varit undanröjd, om man i momme litt. d
f och i begagnat följande ordalydelse: ”namnet å den till hvilken
eller hvars ordres vexeln skall betalas”; ”namnet å den, hvilken
vexeln inlösa skall”; och slutligen ”namnet å den som vexeln ut¬
ställer”.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det må visserligen vara sannt
att den redaktion den siste värde talaren föreslagit skulle göra
meningen ändå tydligare, än efter Utsk:s förslag. Likväl tror jag
icke alt någon otydlighet skulle uppstå äfven om man antoge sist¬
nämnde redaktion, lika litet som jag tror, att någon tvekan kan
uppkomma i fråga om att inbegripa statskont. eller hvilken an¬
nan persona moralis som helst under ordet ”person”. En ny re¬
daktion i dessa hänseenden skulle föranleda mycken svårighet och
äfven omskrifning af en stor del af lagen. Ty detta ordet per¬
son förekommer på en mängd ställen i densamma. Då jag nu
således, såsom sagt är, icke anser någon otydlighet kunna uppstå
genom oförändradt antagande af Utsk:s redaktion, anhåller jag
vördsammast om Hr Gr. o. Landtnäs propos. till bifall ä denna §
sådan den är uppställd.
Den 18 September.
335
Gr. Sparre: Jag är förekommen af Gr. Lagerbjelke och
vill derföre blott hemställa, huruvida det är möjligt att redigera
den 2.dra § utan att begagna ordet person. § handlar nemi. om
det fall, att vexel kan vara dragen på en person att betalas af
en annan. Då således på detta, liksom på en mängd andra stäl¬
len i lagen, ordet person måste finnas, måste det icke vara orik¬
tigt att det äfven står i lista §:n.
Ilr von Hartmansdorff: Jag är allt för litet bevandrad
i vexel-affärer för att envist vidhålla min anmärkn. Jag vill blott
i fråga om denna lag framställa de anmärkn:r, som för mig upp¬
stått vid hans genomläsning; öfverlemnande jag ät R. o. Ad. att
derå göra det afseende, Ståndet kan linna för godt alt derå fästa.
Jag vill nu blott tillägga att det, enligt min förmening i förevar:de
lista §, fattas ett mom. litt. k, derom att valuta är bekommen,
antingen man begagnar detta, eller något annat uttryck, som t i 11-
kännagifver att vexeln är betald, hvilket i vexel-affärer vanligtvis
iakltages.
Gr. Sparre: I fordna tider ansågs vexel-affärer såsom ett
kontrakt emellan tvenne personer, och till naturen af detta kon¬
trakt hörde då, alt betalning skulle vara erlagd. Af denna orsak
förekom också i äldre vexellagar ett dylikt morn., som det Hr
von Hartmansdorff föreslagit, f sednare lider hafva likväl åsig-
terna om vexels natur förändrats, t. ex. vexeln betraktas nu¬
mera blott såsom en förskrifning, betalbar i hvar mans hand.
Man har frångått den åsigten som betraktade vexelslutet såsom
ett kontrakt, och man anser utgifvarens skyldighet att sjelf eller
genom andra på en viss dag betala en bestämd summa, utgöra
vexelns karaktär. Efter denna åsigt är det således likgiltigt hu¬
ruvida den förste utgifvaren eller en sednare öfverlåtare, för öf-
verlålande af vexeln cmottagit valuta. Hufvudsaken är att de äro
lagliga innehafvare af vexeln och att vexeln af acceptanten god¬
kännes. Skulle lagstiftaren såsom ett väsendtligt vilkor vid hvarje
öfverlåtelse för vexelns giltighet föreskrifva erkännandet af bekom¬
men valuta, så skulle följden deraf blifva att, om ett sådant er¬
kännande saknades vid någon af de många öfverlåtelser, som un¬
der en vexel-affär kunna förekomma, (hvilka öfverlåtelser ofta äro
30 å 40 till antalet) vexeln icke vore gällande. Svårigheter skulle
således häraf uppstå. Då nu dessutom, såsom sagt är, en vexel¬
affär icke är eli så kalladt essentiale contractus, så har man i
sednare tiders vexellagar t. ex. den Preussiska uteslutit merberörde
stadgande.
Öfverläggningen om 1 § ansågs härmed vara fulländad, hvar¬
på Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då §:n i sin helhet
kunde godkännas, utan att ett sådant godkännande uteslöte det
tillägg under litt. k, som Hr von Hartmansdorff ifrågaställt, an-
säge sig böra först framställa propos. på bifall till §:n med Stån¬
det förbehållen rätt att sedermera pröfva huruvida berörde tillägg
af ett nytt mom. borde inflyta, samt att emot Utskis redaktions-
336
Den 18 September.
förslag blifvit anmärkt, af Hr von Hartmansdorff, att i momme
litt d, och i orden ”den persons” borde utbytas emot ordet ”dens”,
samt af Hr Printzensköld att orden ”den persons namn” i mom.
litt d, f, och i borde förändras till ”namnet å den”.
Hr von Hartmansdorff: Den anraärkn. jag gjort gäller
icke allenast för momme d och i utan äfven för f, fastän jag må¬
hända underlåtit att förut fästa uppmärksamheten derpå.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bi-
fölle 1 § af Ulsk:s förslag, ropades starka ja, blandade med nej,
hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Hr Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad. bifölle
det af Hr von Hartmansdorff vid denna § föreslagna tillägg af ett
nytt mom. litt. k, innehållande: ”att valula är bekommen”, men
denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja, hvarpå
II r Lan dtm. förklarade del han funnit nej öfvervägande.
2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8 §§.
Lemnadcs utan anmärkning.
9 §.
Hr von Hartmansdorff: Uti mom. c af 1 § är äfven la-
ladl om sola eller ensamma vexlar. Detta stadgande synes man
hafva glömt vid redigerandet af flen 9:de §, der det beter, all
vexelgifvaren skall ”hälla vexeltagaren tillhanda två exemplar, af
vexeln, eller, der sådant betingadt var, tre eller flera”. Då sola-
vexlar kunna ulgifvas, så borde väl hår heta: ”bålla vexeltaga¬
ren tillhanda sola-vexel eller så många exemplar af vexeln som
betingadt är”.
Häruti instämde Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.
Gr. Sparre: Sola-vexlar förekomma högst sällan. Om nu
vexeltagaren skulle åtnöja sig blott med sola-vexel, så blir det
naturligtvis dervid, enär förord bryter lag. I delta fall behöfves
dertill endast att vexeltagaren förklarar alt han icke äskar mera
än detta enda exemplar, och dä kommer lagens stadgande om
flere exemplar icke i fråga. Skulle man utfärda ett serskildt stad¬
gande för alla de fall då parterne sins emellan kunna öfverens¬
komma att icke iakttaga ett lagstadgande, så finge man mycket
att göra. Jag vill icke neka att ju här hade kunnat talats om
sola-vexlar; men jag anser uraktlåtandet icke vara någon serde¬
les brist.
Hr von Hohenhausen: Jag medgifver visserligen att sola-
vexlar numera sällan förekomma. De äro dock icke afskaffade
och brukas stundom. Dessutom bör man väl tillse att §§:ne i en
lag hänga tillsammans. Dä man nu i l:sta § omtalar sola-vexlar,
så bör väl äfven här i den 9:de förekomma ett stadgande derom.
Derföre behöfver man dock icke, på sätt Gr. Sparre förmenat, ut¬
färda särskildta stadganden för hvarje fall, utan synes den an¬
märk-
DenlS September.
337
märkta bristen lättast afhjelpas genom antagande af Hr von Hart-
mansdorffs förslag, hvars antagande jag derföre tillstyrker, huf-
vudsakligast med afseende på lagens utseende.
Hr Akerman, Fredr.: Jag instämmer äfven för min del
i den anmärkn. den siste värde talaren gjort emot förevande §.
Det är visserligen sannt hvad Gr. Sparre anmärkt, eller att för¬
ord bryter lag; men man bör dock göra lagen så beskaffad, att
förord icke blifver- nödvändigt.
Sedan öfverlåggningen härmed ansetts fulländad framställde
Hr Gr. o. Landtm., att Hr von Hartmansdorff i afseende på 9
§ föreslagit den förändring, att orden: ”två exemplar af vexeln,
eller, der sådant betingadt var, lie eller flera” skulle utbytas e-
mot ”sola-vexel, eller så många exemplar af vexeln, som betin¬
gade äro”.
Hr Land tm:s härefter till bifall å Utskrs förslag framställda
propos. besvarades med nej, och då sedermera Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad. bifölle ifrågavar:de §, med den af Hr
von Hartmansdorff föreslagna förändring, ropades ja.
10 §.
Lemnades utan anmärkning.
11 §.
Hr von Hartmansdorff: I denna § finnes ett så lydande
stadgande: ”då bör vexelutgifvaren inom nästa dags utgång emot
vexeltagare!! protestera etc.” Nästa dags utgång räcker väl till
midnatten kl. 12. Man brukar dock icke i allmänhet göra affä¬
rer efter kl. 9 e. m., ty hos oss pläga de flesta gå till sängs kl.
10 på aftonen. Till förekommande af de chikaner, som möjligen
skulle kunna uppstå af ett sådant stadgande, som det jag nyss an¬
märkt, hemställer jag om det icke borde heta ”innan kl. 6 eller
8 påföljande dags eftermiddag mot vexeltagaren protestera” etc.
Gr. Sparre: I Svenska lagstiftningen förekommer icke så¬
som i främmande lagar något stadgande ang:de en bestämd tid
på dagen, inom hvilken juridiska handlingar böra vara fullgjorde.
Utsk. ansåg det icke eller vara lämpligt att i denna lag före¬
skrifva någonting sådant. Det är notarius publicus som har sig
uppdraget att verkställa protester och han måste veta när det bör
ske. Ett så beskaffadt stadgande tillhör således egentligen en lag
för notarius publicus; här är deremot, enligt min tanke, icke rälta
platsen derför, och om något tillägg i den syftning göres här vid
denna §, så blir det nödvändigt att införa enahanda föreskrift på
6 ä 7 andra ställen, der samma sak förekommer.
Hr Åkerman: Jag tror icke eller att det här föreslagna
tillägget är nödvändigt; är det likväl af nöden vid uttrycket ”nä¬
sta dags utgång”, så bör det väl äfven tillsättas längre ned i
samma § der det heter, ”inom 8:de dagen derefter”; hvilket är
9 H. 22
338
Den 18 Sjep t ernber.
ett lika obestämdt uttryck. I vår civila lagstiftning förekommer
ofta tidsförhållanden; det lalas der ora år, månader och dagar,
utan att någorstädes finnes bestämdt huru dagen, månaden eller
året skall beräknas. Jag tror för min del att man kan antaga §:n
oförändrad.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Jag har föreslagit att protesten
borde göras innan klockan 6 eller 8 på aftonen. Det borde vis¬
serligen åligga mig, som uppgifvit ett förslag till ändring alt närmare
bestämma alternativet. Men då jag funnit det samma icke röna
något understöd af St:s ledamöter, ulan tvertom af 2:ne talare
anses öfverflödigt, skall jag icke yrka propos. derpå.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. 11 § af
Utsk:s förslag.
12 och 13 §§.
Lemnades utan anmärkning.
14 §.
Hr von Hartmansdorff: Efter min lanke är den i denna
§ förekommande mening: Försummas det och vållas derigenom
vexelinnehafvaren hinder eller skada, vare vexelgifvaren derför i
allo ansvarig”, alldeles öfverflödig. Mig synes det vara tillräckligt
om §:n hade följande lydelse: ”Vexelgifvare åligge, sedan vexel
är utfärdad, att med först afgående post derom underrätta den,
å hvilken vexeln är dragen, så framt ej uttryckligen i vexeln
sagdt är, alt advisbref ej följer”.
Gr. Sparre: Denna 14 § är till största delen afskrifven ur
1748 års vexelstadga. Utsk. hade tagit för princip att, der än¬
dring ej fanns nödvändig, hålla sig till den gamla vexellagen.
Emedlertid medgifver jag gerna att de ifrågavar:de båda raderne
saklöst kunna utgå.
Efter framställning, att Hr von Hartmansdorff i afseende på
denna § yrkat den förändring att derutur skulle uteslutas or¬
den: ”försummas det och vållas derigenom vexelinnehafvaren hin¬
der eller skada, vare vexelgifvaren derför i allo ansvarig”, samt
att, i händelse en sådan förändring bifölles, äfven den efter or¬
det ”dragen” utsatte punkt borde utgå, hemställde Hr Gr. o.
Landtm, om R. o. Ad. bifölle ifrågavar:de § med den af Ri¬
von Hartmansdorff föreslagna förändring, och ropades härvid ja
och nej; hvarpå Hr Landtm, framställde propos, till bifall å
Utsk:s förslag till §:ns redaction, samt då svaren å denna propos.
utfötlo med starka ja jemte åtskilliga nej förklarade det han trott
sig finna att ja varit öfvervägande.
15, IG och 17 §§.
Lemnades utan anmärkning.
18 §.
Den 18 September.
339
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt BorgareSt. ansett 2:dra
mom. af denna § böra lyda salunda: ”sker det, bafve sednare in¬
nehafvare emot den, hvilken sådan rättighet icke medgifvit, eller
emot honom föregående öfverlåtare eller emot utgifvaren ej vexel¬
rätt”, samt i öfrigt godkändt Utsk:s förslag.
Gr. Sparre: Det af BorgareSt. beslutade tillägg är, efter
min öfvertygelse, fullkomligt öfverflödigt. BorgareSt. har velat
ännu tydligare än LagUlsk. uttrycka, att den, som, utan att dertill
vara genom föregående öfverlåtelse i vexelhrefvet berättigad, lik¬
väl öfverlåter vexel, skulle vara innehafvaren ansvarig för vexel-
brefvels uppfyllande. BorgareSt. bar nemi. delat Utslcs öfverty¬
gelse att vexelgifvare eller öfverlåtare, som icke medgifvit ytterligare
öfverlåtelse, icke voro för vexelbrefvet ansvarige till den, som blifvit
innehafvare deraf, genom öfverlåtelse af en person, som icke der¬
till varit berättigad. Den ansvarighet berörde Stånd velat här
stadga för den, som utan att dertill vara berättigad, verkställer en
öfverlåtelse, detta ansvar finnes redan intaget i 15 §, som säger,
att, ”den, som vexel öfverlåter, stånde för densatnmas behöriga
betalning i ansvar till alla dem, som efter honom blifva deraf in¬
nehafvare”. Det synas således, som om BorgareSt. icke tillräckli¬
gen aktgifvit på innehållet af 15 §, när Ståndet beslutade ifråga-
var:de tillägg lill 18:de §. Emedlertid och för alt i möjligaste
måtto befrämja enhet i besluten RiksSt:n emellan, vill jag icke
envist vidhålla min mening, för den händelse att R. o. Ad. skulle
vilja godkänna det tillägg BorgareSt. beslutat.
Hr von Hartmansdorff: Det må väl vara möjligt att för¬
hållandet är sådant, som Gr. Sparre uppgifvit. Men då R. o. Ad.
bibehöll den 14 § oförändrad, egentligen derföre såsom mig syn¬
tes, alt man icke ville skilja sig från hvad BorgareSt. beslutat,
så hemställer jag om icke, då man af berörde orsak gjorde 14
§ längre än han behöfde vara, man nu måtte undvika att af
samma orsak göra den 18:de § längre än nödigt är, och om man
följaktligen icke bör antaga den redaktion, BorgareSt. beslutat.
O
Hr Åkerman: Hvad den 14 § angår erkänner jag öppet
att jag ropade ja till Hr Gr. o. Landtra:s propos. till bifall å Utsk:s
förslag, emedan jag ansåg det nödvändigt alt bibehålla den der
stadgade påföljd för försummad avisering. Det är icke af samma
skäl, eller behofvet af ett dylikt stadgande, som jag önskar att det
tillägg BorgareSt. beslutat, måtte varda antaget. Jag måste nemi.
medgifva alt detta tillägg kan synas vara obehöflig!; men då de
som skola tillämpa lagen, önska delta tillägg, hvilket också icke
är stridande emot LagUtsk:s tanka, så vill jag för min del gerna
bifalla att redaktionen må blifva sådan som BorgareSt. den beslu¬
tat. Det leder också lill enhet i beslut Stånden emellan.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då ingen yrkat bifall
till Utsk:s förslag ulan förändring, finge hemställa om R. o. Ad.
bifölle denna § med den deri af BorgareSt. föreslagna förändring.
Ropades ja. 22*
340
Den 18 September.
19 §.
Hr Gr. o. Lan dt ra. upplyste att BorgareSt. antagit Utsk:s
förslag, med den förändring att betecknandet ”o. s. v.” ansetts
böra förändras till ulskrifne ”och så vidare”.
Hr von Hartmansdorff: Orden: ”och så vidare”, antin¬
gen de äro inskrifne eller förkortade, synas mig i allmänhet vara
farliga ord i en lag, och de äro, så vidt jag känner, icke bruk¬
liga i vår lagstiftning. Nu har Ulsk. börjat med att säga: ”Fin¬
nes fel vid vexels öfverlåtelse”, men ansett detta stadgande icke
göra tillfyllest utan velat specificera felen och uppräknat ett par
tre sådane. Imedlertid och då Utsk. icke kunnat uppräkna alla
möjliga, så har det slutat nied ”o. s. v.” Månne det icke vore
bättre om R. St. underläte alt i lagen uppräkna något enda fel,
utan blott begagnade de orden, jag nyss citerade, så all exem¬
plen om merberörde ord ”o. s. v.” uteslötes. Så länge sistnämnde
ord stå qvar i lagen kunna de afse huru många fel som helst.
Hvartill skulle det då tjena alt uppräkna några vissa? Jag hem¬
ställer derföre om det icke borde hela: ”finnes fel vid vexels öf¬
verlåtelse, vare vexelgodkännaren ej förbunden etc.”.
Gr. Sparre: Jag tror att de exempel på fel vid vexels öf-
verlåtande, som Utsk. anfört, stå här ganska väl på sin plats. De
utgöra såsom sådane en ledning för domaren vid bedömandet af
felens beskaffenhet och äro icke utan sin nytta. Om det till ex.
inträffade att en vexel blifvit öfverlålen på ett handelshus, hvars
namnteckning också der finnes utsatt, men delta handelshus vid
vidare öfverlåtelse af vexeln icke skrifver namnteckningen alldeles
så som vid öfverlåtelsen på handelshuset skedde, så kan tvekan
uppstå hos domaren huruvida delta kan anses som ett så beskaf-
fadt fel som berättigar godkännaren att vägra vexelns betalande.
Det är likväl i anseende lill den strängbet, som måste iakttagas
vid vexel-affärer i allmänhet, nödvändigt, att öfverlåtelserna ske
med den noggrannhet, att någon anmärkn. deremot icke må kunna
göras samt att således isynnerhet namnteckningar må skrifvas så
korrekt som möjligt. Denna noggrannhet påbjudes äfven i främ¬
mande lagstiftningar och jag tror att ett öfverflöd på bestämman-
den i detta afseende icke kan vara skadligt.
Hr Akerman: För min del medgifver jag lika med den
förste värde talaren att uttrycket ”och så vidare”, är någonting
ovanligt i lagstil. Dessutom tror jag att det icke passar in här,
då såsom Gr. Sparre sjelf anmärkt en lag måste vara bestämd.
Men måhända är det dock nödvändigt alt exempel gifvas som visa
hvilka slags fel man menar, när man talar om fel i vexelaffärer,
det torde således vara nödvändigt att något närmare uttrycka della.
Måhända blefve ordalagen mera enliga med bruklig lagtext om
man i st. f. meningen ”o. s. v."" hvilket innefattar en mängd sa¬
ker, efter orden: ”det sjelf skrifvil”, tilläde: ”eller dylikt”.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet, på grund af de
Den 18 September.
341
skäl Gr. Sparre nu anfört, skulle anse några exempel i detta afse¬
ende böra anföras, så instämmer jag uti Hr Åkermans önskan att
det uttryck måtte begagnas som han föreslagit.
Hr Printzensköld: Då man vet att i vår nu gällande lag
stundom förekomma sladganden af samma slag som det ifrågavar:de,
så synes det på sätt Hr Åkerman erinrat icke vara ur vägen att
man, i förevar:de lag genom exempel angifver hvilka felaktigheter
lagstiftningen åsyfta. Samma talare har äfven anmärkt att uttrycket
”o. s. v.” icke förekommer i vår lag. Deremot brukas ofta ordet:
”eller dylikt”. Jag förenar mig således i allo med honom och till¬
styrker bifall å hvad han föreslagit.
Gr. Sparre: För min del finnér jag det vara temligen lik¬
giltigt om i denna § står ”0. s v.” eller orden: ”eller dylikt”. Och
skall jag derföre icke motsätta mig den föreslagna förändringen.
Hr Gr.no. Landtm, yttrade, att han, då de fleste talare in¬
stämt i Hr Åkermans förslag, finge hemställa örn II. o. Ad. beha¬
gade bifalla ifrågavande § med den förändring att betecknandet ”0.
s. v.” utbyttes emot orden ”eller dylikt”.
Ropades ja.
20 §.
Lemnades utan anmärkning.
21 §.
Hr Gr. 0. Landtm, upplyste, alt BorgareSt. antagit denna §
med den förändring att lydelsen efter ordet obestånd blifver: ”innan
godkännandet skedde eller vexeln förfaller”.
Gr. Sparre: Mig synes det vara alldeles enahanda om här
står: ”godkännandet meddelades,” eller, ”godkännandet skedde”, man
kan således mycket väl instämma i BorgareSt:s beslut.
Uppå härefter framställd propos. bifölls ifrågavande § med den
deri af BorgareSt. antagna förändring.
22 till och med 35 §§.
Lemnades utan anmärkning.
36 §.
Hr Gr. 0. Landtm, tillkännagaf, alt BorgareSt. antagit denna
§ med den förändring, att lydelsen i st. f. de 2:ne sista raderne,
blefve denna: ”å stadens börs, eller om sådan der ej finnes, å Stock¬
holms börs, sednast noterade kurs för vexlar på 90 dagars betal¬
ningstid, med tillägg af ränta efter fem för hundradet, årligen, å det
mynt, som i vexeln utsatt finnes”.
Gr. Sparre: Jag måste för min del förklara att jag icke kan
gilla BorgareSt:s beslut i detta fall. Det ligger någonting obilligt
uti att man skall betala efter kurs för 90 dagars vexel med ytterli¬
gare tillägg af ränta. Jag finner icke någon skälig grund för detta
stadgande. Snarare skulle jag vilja att man föreskrefve att i sådan
226
Den 11 September f. m
händelse borde betalas efter den högsta kurs, som för dylika vexlar
kunde fås eller ifall dylik kurs icke funnes noterad, efter medelkurs.
Jag medgifver likväl att BorgareSt. är ”juge competent” i denna sak.
som kan betraktas såsom beroende af coutume”, och jag vill der¬
före icke nu motsätta mig antagandet af deras mening; men då jag
icke kunnat ingå på deras skäl har jag härmed velat sådant till¬
kännagifva.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få förena mig med
Gr. Sparre i den anmärkn. han nu gjort; men äfven jag säger lika
med honom, om jag rätt förstod hans mening, att jag det oaktadt
och fastän jag således i saken är af enahanda mening med Gr:n, dock
vill för enighetens skuld låta bero vid det beslut, BorgareSt. rör:de
denna § fattat.
Gr. Sparre: Jag anhåller att få till Hr Gr. o. Landtm, öfver¬
lemna ett förslag till redaktion, som är något bättre Svenska än det
BorgareSt. beslutat. Jag vågar göra detta destoheldre, som jag, i
egenskap af ledamot i LagUtsk., meddelat densamma ät ledamöter
inom de öfriga Stånden och dessutom tror mig ega någon anledn.
att förmoda det berörde redaktionsförslag der varder antaget. Jag
tager mig friheten framlemna detta förslag i den händelse R. o. Ad.
skulle vilja stanna i ungefär samma beslut, som BorgareSt.
Efter uppläsning af ett härjemte af Gr. Sparre skriftligen af-
lemnadt förslag till antagande af ifrägavar:de § med den förändring
att, i st. f. de tvänne sista raderna, skulle införas: ”stadens börs
eller, der sådan ej finnes, å Stockholms börs noterade kurs för vex¬
lar å förstnämnde mynt, ställde på 90 dagars betalningstid, med
tillägg af ränta efter fem för hundrade .ärligen”; hemställde Hr Gr.
o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag lill redaktion af
36 §, men härvid ropades starka nej, jemte åtskilliga ja; hvarpå
propos. lill bifall å Gr. Sparres redaktionsförslag framställdes och be¬
svarades med ja.
37, 38 och 39 §§.
Lemnades utan anmärkn.
40 §.
Efter uppläsning af BorgareShs i afseende på denna § fattade
beslut, innehållande att densamma blifvit antagen, med det tillägg
näst efter ordet skada: ”och skall vid betalningen den kurs beräk¬
nas, som å förfallodagen gällde, om kursen derefter fallit. Har den
sedermera stigit, då räknas den kurs, som gäller den tid betalning
sker”; (hvarefter vidtager sista morn., som begynnes med ordet: er¬
bjuder).
Gr. Sparre: Utsk. ansåg samma mening, som BorgareSt. me¬
delst det af samma Stånd beslutade tillägg velat uttrycka, innefat¬
tas uti ordet: ”skada”. Den kursstegring eller det kursfall, som
efter betalningsdagen inträffar, och som icke bör falla vexelinnehaf-
varen till last, ultryckes nemligen lämpligt med detta ord. Då detta
likväl kan anses vara ännu tydligare uttryckt uti det af BorgareSt.
Den 18 September.
343
beslutade redactionsförslag, sä får jag tillstyrka R. o. Ad. att jemväl
detsamma antaga.
R. o. Ad. biföll ifrågavande § med den deri af borgareSt. an¬
tagna förändring.
41 till och med 44 §§.
Lemnades utan anmärkning.
45 §.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste att RorgareSt. ansett ordet ”jem¬
väl” å fjerde raden af denna § böra försvinna.
Gr. Sparre: Jag medgifver att ordet ”jemväl” bär återkom¬
mer på tvenne ställen och att detta icke är sä riktigt; men om man
vill borttaga det på ettdera stället, så synes det mig varit lämpligare
att borttaga det på den femte raden, än på den fjerde. För att
likväl icke få olikhet i besluten St:n emellan tillstyrker jag anta¬
gande af BorgareSt» beslut.
R. o. Ad. biföll denna § med den af BorgareSt. deri antagna
förändring.
46 till och med 50 §§.
Lemnades utan anmärkning.
51 §.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste att BorgareSt. ansett att denna
§ borde begynnas sålunda: ”Vexelinnehafvare, som ålergängstalan
väcker, ege, i det fall, som i 32 § sägs, rätt att” etc.; äfvensom
att början af andra mom. borde undfå denna redaction: ”Är betal¬
ningstiden redan inne, eller är vexel återkommen för uleblifven ac¬
cept eller bristande betalning, då skall” etc.
Gr. Sparre: Jag erkänner att BorgareSt» tillägg innefattar ett
förtydligande af LagUtsk:s mening; och tillstyrker således detsamma.
R. o. Ad. biföll 51 § med den af BorgareSt. deri antagna
förändring.
52 och 53 §§.
Lemnades utan anmärkning.
54 §.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få göra en an-
märkn. vid förevar:de 54 §. Den lyder så här: ”Innehafvare af
återgången vexel, vare berättigad, att af vexelgifvare eller öfverlåtare
fordra ersättning, antingen genom ny vexel, eller i penningar efter
kurs, hvilketdera innehafvareu helst åstundar, för hufvudstol; ränta
efter en för hundrade i månaden ifrån den dag vexeln är utgifven
etc”. Frågas då huru länge skall vexeln i detta fall löpa med 12
proc:ts ränta om året? Om vexelgifvaren är mycket säker, så kunde
det ju vara i vexelinnehafvarens intresse att så länge som möjligt
behålla detta papper, hvilket då vore så mycket bättre, som det
344
Den 18 September.
gåfve 12 proc:ts ränta. Om nu vexelgifvaren utställt vexel etter upp¬
drag af tredje person, så kunde han, under tiden icke med denna
uppgöra liqvid. Gör nu den 3:dje concurs under tiden, så kan
vexelgifvaren förlora hela kapitalet. Om man således i lagen på allt
möjligt sätt söker underlätta och befrämja möjligheten för innehaf-
varen att hafva regress till föreg:de utgifvare eller öfverlåtare, så får
man väl också tillse att vexeigifvarens bästa icke blifver åsidosatt.
Jag hemställer således till R. o. Ad. huruvida icke ett tillägg här är
nödvändigt. Gr. Sparre torde kunna upplysa om icke fråga derom
inom Utsk. förevarit. Jag hemställer jemväl om icke detta tillägg
borde få en så beskaffad lydelse, att efter orden, ”vexeln är utgif-
ven,” skulle följa: ”intill den dag stämningstid enligt 52 § förlu¬
pen är”. Denna stämningstid är 6 månader, då vexelns betalnings¬
ort, är inom Europa, och 1 år då den är utom Europa, med un¬
dantag af de ä andra sidan goda Hoppsudden eller Cap Horn belägna
orter, då den utgör 18 månader.
Gr. Sparre: I ändamål att förekomma det missbruk, hvarpå
Hr von Hartmansdorff häntydt, har Utsk. uti 50 § ålagt innehafvare
af vexel att, ”inom tredje dagens utgång efter det protesten kom¬
mit honom tillhanda, kungöra sin man, om denne är boende i samma
stad, och så hvar efter annan sin man”. Derigenom är vexelgifva¬
ren satt i tillfälle att genast, eller så fort möjligt är, få kännedom
derom att vexeln är protesterad. Han är således i tillfälle att full¬
göra sin betalningsskyldighet. Gör han det icke, så utsätter han sig
för lagens näpst, som här visar sig under form af straffränta. Utsk.
trodde sig således genom stadgandet i nämnde 50 § hafva förekom¬
mit det missbruk, hvarom Hr von Hartmansdorff talat; §:n är också upp¬
ställd i öfverensstämmelse med ordalydelsen i 11 cap. 2 § af 1748
års stadga.
O
Hr Akerman: Jag tror icke eller att något så beskaffadt til¬
lägg vid denna 54 §, som Hr von Hartmansdorff påyrkat, är nöd¬
vändigt, då man af stadganderne i 50, 51 och 52 §§ finner verk¬
liga förhållandet. Afven 53 § visar att lagen afser det betalning
genast skall affordras. Det står nemi. i 51 § ”är betalningstiden
redan inne eller är vexel återkommen för bristande betalning; då
skall innehafvaren straxl fordra betalning af sin man”, och i den
53:dje: ”försummar innehafvare af vexel hvad honom, enligt 50,
51 och 52 §§ åligger: bafve sin vexelrätt emot utgifvare eller öfver¬
låtare försuttit”.
Hr von Hqhenhausen: Det är dock 2:ne särskilda saker, att
man får full valuta i penningar för sin vexel, och det inom kort
tid, samt att man nödgas stämma till domstol för att utbekomma
sin rätt. Om då den person, som brustit i sin skyldighet att betala
vexeln, synes vara i den ställning att han kan lemna full säkerhet
för dess framtida utgörande och den andre, som innehar vexeln, fin¬
ner det för sig förmånligare att icke utsöka sin fordran, utan be¬
hålla detta papper, som löper med 12 procents ränta, så skulle detta
kunna fortgå en längre tid. Om man fäster sig vid innehållet af
Den 18 September.
345
52 §, der stämningstiden föreskrifves, så finner man visserligen att
vederbönde måste slämma inom den der stadgade tid för alt utfå
sina penningar. Men han kan likväl sedermera låta vexeln löpa öf¬
ver år och dag eller ett par år och sedan komma och fordra 12
procents ränta. Genom sin första anmälan eller protest och genom
den sedermera verkställda stämningen har han ju förvarat sin rätt.
Ehuru jag icke är vand vid sä beskaffade affärer, som den nu ifrå-
gavar:de, synes det mig dock vara skäl, att, på sätt Hr von Hart¬
mansdorff tillstyrkt, den i förevande 54 § omnämnda ränta af en
procent i månaden, endast finge löpa ”till dess betalning skedde”,
likväl ej i något fall längre än till den dag då stämningstid enligt
52 § förlupen är. Detta är min tanka härutinnan.
Gr. Sparre: Om stämningen icke verkställes inom tid som i
52 § sägs, så stadgar den 53 § att innehafvare af vexel har sin
rätt emot utgifvare eller öfverlåtare försutit. Detta är en ganska
sträng påföljd och således lärer den stadgade stämningstiden icke för¬
summas. Deremot har man i den 51 § med tillräcklig omsorg sett
vexelgifvaren tillgodo. Ty der är stadgadt att dä, enligt 50 § ve-
xelgifvaren kungöres det vexel blifvit protesterad, skall betalning ge¬
nast fordras. Dä det nu i 53 § stadgas att vexelinnehafvaren, om
han försummar hvad i 50, 51 och 52 §§ stadgas, förlorar sin ve¬
xelrätt hvilket är någonting mera än blott räntan, så synes vexclut-
gifvarens rätt derigenom vara tillräckligt afsedd.
Hr von Hohenhausen: Då jag icke hört att någon anmärkn.
inom BorgareSt. gjorts emot denna §, vill jag icke vara envis i mitt
påstående, utan afstår derifrån. Erfarenheten torde snart komma att
visa behofvet af ett förtydligande.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställde att Hr von Hartmansdorff föreslagit den
förändring af 54 §, att efter orden ”vexeln är utgifven”, skulle infö¬
ras : ”och intill dess stämningstiden enligt 52 § förlupen är” ; yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då mitt förslag blifvit bestridt af
tvenne ledamöter och jag icke vill upphäfva mig till lagstiftare i
detta fall, isynnerhet då jag icke haft tillfälle att med den noggrann¬
het som vederbör granska lagförslaget i det hela, så afstår jag från
mitt förslag.
55, 56 och 57 §§.
Lcmnades utan anmärkning.
58 §.
Hr Gr. o. Land tm. upplyste, att BorgareSt. ansett denna §
böra erhålla följande lydelse: ”Protest skall, i närvaro af minst ett
villne, verkställas genom notarius publicus, eller den i hans ställe
satt är. A landet må protest ock kunna ske genom kronofogde”.
Gr. Sparre: Det af BorgareSt. vid denna § beslutade tillägg
innefattar ett medgifvande för notarius publicus att verkställa pro¬
test jemväl å landet, för den händelse att den, som har att full¬
346
Den 18 September.
göra protest å landet, liar lättare att uppsöka Notarius Publicus i
stad, än att vända sig till kronofogde på landet, hvilken sistnämn¬
de måhända bor längre bort. Den af BorgareSt. beslutade re¬
daktionen innebär således en lättnad för vexelinnehafvaren, och
får jag derföre tillstyrka bifall dertill.
R. o. Ad. biföll den af BorgareSt. antagna redaktion af 58 §.
59 lill och med 03 §§.
Lemnades utan anmärkning.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. LagUlsk:s
betänk. N:o 67 i de delar, som icke redan utgjort föremål för
Ståndets beslut.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskms d.
14 och 16 dennes på bordet lagda mern. N:o 50, i anledn. af
erhållen återremiss af Utskms betänk. N:o 28.
Hr Printzensköld, Carl: Den förändring i förevande
ämne, som Utskm i deras förra betänk, tillstyrkte, har R. o. Ad.
afslagit. Utskm hafva nu, till följd af återremiss från de öfrige
Stånden, företagit sig alt föreslå en hell ny skrifvelse lill K. M.
Denna Utskms sednare åtgärd grundar sig, såsom mig synes, på
ett misstag om rälla innehållet af K. kammarcollegii åberopade
cirkulärbref af d. 18 Juni 1779. När man närmare genomläser
detsamma tror jag man skall linna, alt deruti icke påbjöds något
lagstadgande att tjena till efterrättelse för framliden. Tvärtom
visar det sig af ordalagen, alt K. kammarcolhm, som tillförene
haft sig uppdragen granskningen af de restantieredogörelser, som
inkommo från K. Al:s heflude, dervid funnit sakören upptagne
såsom restantier, ulan att verilikalioner öfver delta förhållande
voro restantieberättelsen vidfogade. Af sådan anledning ansåg
K. kammarcolhm sig befogadl förständiga K. M:s beflude att åläg¬
ga vederböride magistrater och kronofogdar att affordra de sak-
fällde antingen bevis att de anfört besvär eller också öfverrättens
utslag samt att desamma lill collegium insända. Såsom ett be¬
vis derpå att ifrågavar:de cirkulärbref icke afser någon föreskrift
för framtiden, på säll jag redan nämnt, får jag ytterligare upp¬
lysa, att detta cirkulärbref slutar med de orden: "om verkställig¬
het häraf införväntar K. kammarcollegium K. befludes månadlliga
berättelse.” Uti ett cirkulärbref, hvaruti man stadgar en lag att
gälla för framtiden, plägar man icke tillika tala om all K. bcfiude
skola meddela underrättelse huru den föreskrifne åtgärden i verk¬
ställigheten aflupit. Enär således de förenade Utskm grundat sitt
tillstyrkande på ett förhållande, som i verkligheten alldeles icke
äger rum samt någon författning i öfrigt icke finnes, som ålägger
den sakfällde att styrka det hans besvär icke blifvit afgjorde af
öfverrätt, så vida man icke vill antaga, hvilket synes vara det
riktigaste, eller alt den sorn tappat skall vara skyldig visa alt han
verkligen i högre rätt fört klagan, så synes mig del förslag lill
Den 18 September.
347
underd. skrifvelse Utsk:n bär framställt, icke vara af behofvet på-
kalladt, hvarföre jag hemställer att förslaget malte afslås.
Gr. Sparre, Erik: ötskms tillstyrkande grundar sig inga¬
lunda på ett misstag ang:de rälla meningen med ifrågavaride cir¬
kulärbref. Ulskm hafva så mycket mindre kunnat begå ett så¬
dant misstag, sum de direkte från K. kammarcollegium reqvirerat
della bref samt noga granskat dess innehåll. Utskm hafva deraf
funnit att, såsom den siste värde talaren anmärkt, sagde bref egent¬
ligen hade afseende på den undersökning kammarcollegium är
1779 verkställde ang:de de balaucer, som dä kunde förefinnas hos
kronofogdarne. iMen nu är det ett faktum, alt detta bref alltse¬
dan och ännu i denna stund af vederbönde exekutorer åberopas
såsom grund för deras åtgärd att ålägga de lill böter sak fällde att
förete diariibevis, hvilket åläggande förnyas vid hvarje års upp¬
bördsstämma, ända till dess att öfverråtlen afgjort målet. Ulskm
upplystes ytterligare om detta förhållande af en bland K. M:s
beflnde, hvilken, såsom ledamot af Ulskm, bestämdt förklarade att
sä skedde. Vid sådant förhållande ansågo Utskm icke olämpligt
att tillstyrka upphäfvande af delta bref, sådant som det under
snart 70 år varit förstådt och tillämpad!, och Utskm trodde sig
dervid visserligen icke begå något misstag.
Hr Åkerman, Fredr.: Efter mitt begrepp är det förslag
Utskm nu framställt, sämre än det förra. Ändamålet med denna
hemställan måtte väl vara dubbel eller, att icke lägga något hin¬
der i vägen för vederbönde exekutorer att utlaga ådömde böter,
pä samma gång, som de bötfällde befriades från skyldigheten att
förskaffa sig diariibevis. Uet förra ändamålet hade möjligen kun¬
nat vinnas genom Utskms första förslag, men det sednare verkar
alldeles icke derhän, sä vida man icke antager att öfverrätterne
genast afgöra inkomne besvär, utan någon föregående åtgärd.
Men då, efter hvad kändt är, de inkomne besvären, såvida någon
anledning är att ändring i underrätts utslag kan vinnas, utställas
till kommunikation, som är förenad med åliggande för den kla¬
gande att sjelf uttaga besvären och dem sina vederparter tillställa,
skulle det, till följd af hvad här är föreslagit, kunna inträffa, att
sedan en part väl inlemnat sina besvär oell fått diariibevis derom,
lian icke brydde sig om att verkställa kommunikationen, om det
lag i hans intresse att i det längsta fördröja utmätning af böter-
ne. Dessa böter skulle således kunna blifva ganska länge ute¬
stående. Af detta skäl anser jag mig föranlåten att anhålla om
afslag å förevaride betänk.
Gr. Sparre: Den siste värde talarens anraärkn. grundar sig,
så vidt jag rätt faltade hans mening, egentligen derpå, alt ett
oriktigt bruk skulle användas i hofrätterne i så måtto, nemi.: alt
om en person inkommer till en hofrätt med besvär, men han
icke fullgör de åligganden lill hvilka han såsom besvärande part
är förp»liglad, hofrätten likväl icke företager och afdömer hans
mål. Om detta bruk upphörde (och det kommer väl förr eller
senare att ske) så skulle också de olägenheter vara förebyggde,
348 Den 18 September.
O
sorn Hr Akerman befarat skulle, genom förslagets antagande, in¬
träffa. Emellertid lärer det vara påtagligt, att en part, sorn är
fälld lill böter, icke kan affordras dessa böter, så länge han kan
visa alt hans mål är beroende på pröfning af öfverrätt, och det
är denue princip, som Utsk:n sökt göra gällande. Det ifrågavande
förslaget afser derföre, att sedan ett diariibevis blifvit företedt
derom, att besvärsansökniug blifvit ingifven lill hofrätten, bör den
klagande vara fri från utgifvande af billerne intill dess vederbör:de
visa att målet är afgjordt i den högre rätten och då kommer öf-
verrällens beslut alt sällas i verkställighet. Jag tror att detta in¬
nefattar en rikltig princip, äfvensom att Ulskms förslag är upp-
släldt i öfverensstämmelse dermed.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att i allo
få instämma med Hr Akerman och tillstyrker vördsamt K. o. Ad.
att afslå betänk. Frågan om böters redovisning har redan varit
af embetsverken fullständigt behandlad och troligt är att K. M.
kommer att derom utfärda en omständelig författning. Under ti¬
den anser jag det alldeles öfverflödigt att förändra hittills gällande
stadgandet) i ämnet.
Hr Printzensköld: Jag skulle tro att Gr. Sparre gjort en
oriktig beskyllning emot hofrätlerne då han sagt, att hofrätterne
icke upptaga till pröfning de mål hvaruti klaganden icke kunnat
visa någon sådan felaktighet vara begången, som borde föranleda
besvärens utställande till kommunikation. Tvärtom företaga hof¬
rätterne dylika mål genast och afgöra dem ex incommunicato.
Men en annan felaktighet skulle man kunna lägga hofrätterne till
last, nemi. i fråga om expeditionen af deras utslag i brottmål.
Jag tror nemi. att hofrätterne icke alltid afsända dem till K.
hellede för att till verkställighet befordras, utan låta dem ligga nå¬
gon tid för all af parlerne sjelfva uttagas, ehuru sådant strider
emot K. förordn. d. 22 Nov. 1749, som stadgar, alt hofrätterne
skola lill K. beflede, för att lill verkställighet befordras, öfver¬
sända utslagen jemte de vid besvärshandlingarue fogade borgens¬
förbindelser för böterne, då nemi. klaganden sådan förbindelse fö¬
retett. Sannolikt är det uraktlåtenhet i detta hänseende, som gif-
vit anledning lill den klagan motionären framfört och som fram¬
kallat del förslag Ulsk:n här framställt. Men denna uraktlåtenhet
hos hofrätterne synes mig pä en annan väg kunna afhjelpas, utan
alt man behöfver ingå lill K. M. med en framställning, som till
sitt syftemål synes mig vara orimlig, då man begär upphäfvandet
åfelt cirkulärbref, som, enligt hvad Gr. Sparre sjelf medgifvit och
ordalagen deruti jemväl utvisa, icke är någon lag, utan en före¬
skrift, rör:de ett visst års bötesrestanlier. Jag får dock tillkänna¬
gifva, att Exped.Utsk. lärer snart få befattning med delta ärende,
emedan, efter hvad jag tror mig veta, de öfrige Stånden, som
icke ägt kännedom om oflanämnde cirkulärbrefs verkliga betydel¬
se, redan hafva bifallit Ulsktns förslag.
O
Hr Akerman: Jag vill icke tvista om huruvida hofrätterne
göra för mycket eller för litet uti ifrågavande fall, men det säkra
Den 18 September.
349
är, att då man nöjer sig med ett diariibevis öfver besvärens in-
lemnande, så skola böterna kunna balanceras ganska lång tid.
Det åsyftade ändamålet skulle, enligt min öfvertygelse, bättre haf¬
va vunnits genom det förra förslaget, än genom detta sednare,
hvilket jag derföre anser nu böra afslås.
Gr. Sparre: Om på ett eller annat sätt försummelse be¬
gås af vederbör:de embetsverk, så böra de naturligtvis tillhållas
att fullgöra sina skyldigheter. Men icke bör väl den enskildte
blifva lidande derpå. Hr Printzensköld bar sagt, alt anledningen
till det öfverklagade förhållandet sannolikt vore att söka deruti,
alt hofrätterne dröjde med afsändandet af expedilionerue, hvilket
afsändande dem ål/ige. Dä vore väl den rälla och lämpligaste ut¬
vägen den, att tillhålla vederbör:de att fullgöra sin pligt i delta
afseende, men icke ligger deruti skäl att bibehålla ett onus, som
hittills oförskyldt ålegat individerne. Detta är orsaken hvarföre
jag påyrkar upphäfvande af den princip, som hittills härutinnan
gjort sig gällande, på grund af ofta åberopade cirkulärbref. Utan
afseende derpå att detsamma ursprungligen utfärdats blott för ett
enskildt fall, bar det dock, på sätt jag redan nämnt, i snart 70
är blifvit så tillämpadt, alt det innefattar ett ovilkorlig! åliggan¬
de för den sakfällde att ständigt förete nya diariibevis, ända till
dess målet blifvit afdömrlt. Detta kan dock icke vara billigt då,
sedan målet är dragit under öfverrätts pröfning, den sakfällde icke
kan åläggas utgifva böterna förr, än öfverrätteu fastställt under¬
rätts utslag.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Att kammarcollegii
ifrågavande cirkulärbref tillämpats, på sätt Utsk:n i deras nu fö¬
redragna betänk, anfört, derpå är redan motionen ett bevis och
denna tolkning af detsamma torde vara ganska allmän. Det torde
dock vara angeläget att vederbör:de kontrollerande embelsmyndig-
heter få vela huruvida ådömde böter blifvit till kronofogdarne in¬
betalte eller icke, och delta kan man endast med visshet få reda
pä derigenom, att den sakfällde styrker att hans mål ännu är be¬
roende på öfverrätts pröfning. Delta har väl varit anlednm hvar¬
före den en gång för ett visst fall gifna föreskriften sedermera
fortfarande tillämpats på alla orter. Det är mig ganska kärt att
förnimma det en författning i ämnet är att förvänta från K. M.,
ty sannerligen är det icke af behofvet påkalladt att en föreskrift
lemnäs, huru styrkas skall, att böter lagligen äro utestående och
att någon försummelse icke ägt rum å uppbördsmannens sida.
Men jag bar derföre icke någon särdeles åstundan att få bifall på
detta betänk. Jag reserverade mig emot det förra tillstyrkandet.
Jag kan emellertid icke bestrida att å andra sidan billighetsskäl
kunna åberopas för yrkandet att de sakfällde borde vara befriade
från ifrågavande onus, men att ålägga vederbör:de att genom skrif-
velser underrätta hvarandra om förhållandet med utestående bö¬
ter, på sätt i förra tillstyrkandet föreslogs, anser jag vara allde¬
les för oneröst, såväl för hofrätterne, som för K. befh:de. Emel¬
lertid lemuar jag saken derhän, dä det lärer vara likgiltigt antin¬
350
Den 18 September.
gen betänk, bifalles eller afslås, enär man har hopp om att snart
få en fullständig författning i ämnet.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å Utskms förevar:de
mern., men denna propos. besvarades med starka nej, blandade med
ja; i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. af-
sloge delta mera., samt då härvid ropades starka ja jemte åtskil¬
liga nej, förklarade det han funnit ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ett från Exp.Utsk. inkommet mern. N:o 19, i au-
ledn. af återremisser å skrifvelseförslaget N:o 186.
Sedan härvid det jemte detta mern. till RiksSt:n åter öfver-
lemnade skrifvelseförslaget N:o 186, ang:de assuransafgift för sum¬
mor, som under rekommendation med posten afsändas, blifvit upp¬
läst till justering och godkändt, fann R. o. Ad. detta mern. icke
erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Upplästes till justering samt godkändes ett af Exp.Utsk. un¬
der N:o 202 afgifvet förslag till underd. skrifvelse till K. M.,
ang:de dagtraktamente för magislratspersoner m. fl. under syner
och förrättningar för Kronans räkning, hvilka fortfara allenast
för en dag.
Vidare upplästes till justering och godkändes Exp.Utskis un¬
der N:o 37 afgifna förslag till § i riksdagsbeslutet, ang:de ett lill
nästa riksdag hvilande förslag till ny riksdagsordning.
Slutligen anmäldes, men bordlädes, på begäran af Gr. La¬
gerbjelke, Gust., ett under N:o 38 från Exp.Utsk. inkommet
förslag lill § i riksdagsbeslutet, ang-.de hvilande grundlagsändrings-
förslag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Den 19 September.
351
Tisdagen den 19 September 1848.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 3 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Gr. Sparre, Erik: Då, efter hvad mig är bekant, Preste-
och BondeStm, vid pröfningen af LagUlsk:s uti betänk. N:o 67
framstäldta förslag lill lag för utrikes vexlar, hafva antagit den
af BorgareSt. beslutade redaktionen af 36 §, men denna redak¬
tion, för så vidt jag fattat den, är mindre tydlig än den af R.
o. Ad. beslutade; så, och enär det icke gifves någon annan utväg
numera all förändra den af 3 Stånd antagna redaktionen, hem¬
ställer jag huruvida ej R. o. Ad. skulle vilja inbjuda Preste-, Bor¬
gare- och BondeStm att förena sig uti den af R. o. Ad. besluta¬
de redaktion.
Hr Akerman, Fredr.: Äfven jag ber att få yttra sam¬
ma önskan, som Gr. Sparre, och tviflar ingalunda att, då saken
förblifver densamma, men en större tydlighet vinnes i uttryck,
de öfriga Stånden ju skola finnas benägne att antaga den föreslag¬
na inbjudningen.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöt R. o. Ad. att,
genom uldr. af prot., inbjuda de öfrige RiksStm att instämma i
det, i afseende på 36 § af det i LagUtsk:s betänk. N:o 67 afgif-
na lagförslag, af R. o. Ad. fattade beslut.
Sedan härefter de öfrige RiksStms Hrr Talmän oell ledamö¬
ter af den stora deputation, som i dag skulle uppvakta DD. MM.
i anledning af Deras återkomst till hufvudstaden, hade ankommit,
afgick den stora deputationen kl. nära £ till 1 från riddarhuset
till K. slottet, der Hr Gr. o. Landtm, för DD. MM. tolkade
RiksStms underd. vördnad och lyckönskan.
Till följd af R. o. Ad:s, före ankomsten af de öfrige Riks¬
Stms medlemmar fattade beslut, åtskiljdes R. o. Ad. då depula-
tionen afgick från riddarhuset samt R. o. Ad:s medlemmar af de¬
putationen efter uppvaktningens slut kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
352
Den 21 September.
Thorstlagen den 21 September 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades ett prot.uldr. för d. 19 dennes och pleniprot. för
d. 17 sistl. Juli.
Upplästes till justering Exp.Utsk.-s under N:o 203 afgifna för¬
slag till R. St:s underd. skrifvelse till K. M., ang:de tullbevill-
ningen, jemte dervid fogade förslag till tulltariffer och tulltaxe-
underrättelser.
Äfvenledes upplästes och godkändes Exp.Utsk:s under N:o 39
afgifna förslag till § i riksdagsbeslutet, ang:de tullbevillningen.
Föredrogs Exp.Utsk:s d. 18 dennes bordlagda under N:o 38
afgifna förslag lill § i riksdagsbeslutet, ang:de hvilande grundlags-
ändringsförslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Exp.Utsk. har här ingifvit ett
förslag till § i riksdagsbeslutet, innefattande de till nästa riksdag
hvilande grundlagsförändrings-förslag. Emellertid har Konst.Utsk.
till dagens plenum inkommit med ett nytt förslag till förändring
i 75 § Riksd.Ordn. Det torde derföre vara för tidigt att afgöra
Exp.Utsk:s nu afgifna förslag förr, än Konst.Ulsk:s nya förslag blif¬
vit slutligen behandladt, på det att, om det blifver antaget till
hvilande, det må i nu föreslagna § af riksdagsbeslutet intagas.
Jag vågar derföre vördsamt tillstyrka, att R. o. Ad. måtte upp¬
skjuta behandlingen af Exp.Utsk:s förevar:de förslag, till dess att
Konst.Utsk:s omförmälda förslag blifvit slutligen behandladt vid
denna riksdag.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge att
med justeringen af Exp.Utsk:s ifrågavande förslag till § i riksdags¬
beslutet borde anstå till RiksSlm fattat deras beslut öfver Konst.-
Utsk:s i dag inkomne, men ännu icke till bordläggning anmäldta
förslag, ang:de ändring af 75 § Riksd.ordn.
Ropades ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm in¬
komne ullålrn, mern. och betänk-.n, nemligen från
Sla ts-U tsk o t te t:
N:o 318, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 297,
angide förvaltningen oell vården af K. lustslotten Drottningholm
och Svartsjö;
N:0
Den 21 September.
353
N:o 319, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rör:de de
i utlåt:na N:ris 242 och 312 förekommande frågor;
N:o 320, i anledn. af riksdagsfullmägtigen Bengt Gudmunds¬
sons motion, ang-.de det för kostnader lill krigsruslningarne be¬
viljade kreditiv;
N:o 321, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut i fråga om den utsockne frälsehemmanen i Hal¬
land åliggande roteringsskyldighet;
N:o 322, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, ronde eftergift i arrendet för Mörrums krono-
laxfiske i Blekinge län ;
N:o 323, ang;de verkställd omröstning i anledn. af Riks¬
Stms skiljaktiga beslut, rörande beräkningen af husbehofsbränneri-
medlen.
Bevill n.-Utskottet:
N:o 34, ang:de de till den blifvande nya bevilluingsstadgan
hörande formulärer.
Constitulions-Utskoltet:
N:o 34, med förslag till ett tillägg i 75 § Riksd.ordn., ang;de
huru förfaras må då RiksStm stanna i olika beslut om hånskju¬
tande af frågor till omröstning i förstärkt Utskott.
Lag-Utskottet:
N:o 72, i anledn. af väckt motion om minskning i antalet
af mål, sora böra hofrätts pröfning underställas;
N:o 73, i anledn. af vackt motion om bestämmandet af viss
tid inom hvilken klander må anföras emot syn, som af enskild
person hålles med dess landtbo;
N:o 74, i anledn. af väckt motion om förklaring af 3 mom.
i K. kungörelsen d. 18 December 1823.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
N:o 51, i anledn. af väckte frågor om ändringar uti K.
taxan på arfvode för landlmäteriförrättningar d. 18 Oktober 1834.
Allmänna Besvärs- o. Ekonomi-Utskottet:
N:o 123, i anledn. af erhållne återremisser utaf betänk. N:o
93, ang:de ifrågastäldt framläggande af Unionskomiléens förhand¬
lingar inför R. St.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
9 H.
23
354
Den 22 September.
Fredagen den 22 September 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda utlåt. N:o 318, i anledn. af erhållen åter-
remiss å utlåt. N:o 297, ang:de förvaltningen och vården af K.
lustslotten Drottningholm och Svartsjö.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmans¬
dorff, Au g., och Frih. Cederström, Jakob, ånyo på bordet
StalsUtsk:s i gårdagens plenum bordlagda mern. N:o 319, i an¬
ledn. af RiksStms skiljaktiga beslut ronde de i ullätma INtris 242
och 312 förekommande frågor.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis i gårdagens plenum på bor¬
det lagda utlåt. N:o 320, i anledn. af riksdagsfullmäkligen Bengt
Gudmundssons motion, angtde det lill kostnader för krigsrustniu-
garne beviljade kreditiv.
Föredrogs och lades till handlingarne förstärkta Stalsötskts i
gårdagens plenum på bordet lagde mern.:
N:o 321, angtde verkställd omröstning i anledn. af Riks-
St:ns skiljaktiga beslut i fråga om den utsockne frälsehemmanen
i Halland åliggande roleringsskyldighet;
N:o 322, angtde verkställd omröstning i anledn. af Riks¬
Stms skiljaktiga beslut rörtde eftergift i arrendet för Mörrums kro-
nolaxiiske i Blelinge län, och
N:o 323, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af Riks¬
Stms skiljaktiga beslut, rörtde beräkningen af husbehofsbränneri-
medlen.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utskts i gårdagens plenum på
bordet lagda mern. N:o 34, angtde de till den blifvande nya be-
villningssladgan hörande formulärer.
Föredrogs ConsttsUlskts i gårdagens plenum på bordet lag¬
da mern. Nto 34, med förslag till ett tillägg i 75 § Riksd.ordn.,
angtde huru förfaras må då RiksStm stanna i olika beslut om
hänskjulande af frågor till omröstning i förstärkt Utskott.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Då detta betänk, ännu
ej blifvit tryckt och utdeladt till Ståndets ledamöter, anhåller jag
att det mätte hvila på bordet.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl, till följd hvar¬
af Hr Gr. o. Landtm, förklarade att Const.Ulsk:s mern. N:o 34
komme att ytterligare hvila på bordet.
Den 22 September.
355
Föredrogs och bifölls LagUlsk:s i gårdagens plenum på bor¬
det lagda betänk. N:o 72, i anleda, af väckt motion om minsk¬
ning i antalet af mål, som böra hofrätts pröfning underställas.
Föredrogs LagUtskrs i gårdagens plenum på bordet lagda be¬
tänk. N:o 73, i anledn. af väckt motion om bestämmandet af viss
tid inom hvilken klander må anföras emot syn, som af enskild
person hålles med dess landtbo.
Gr. Sparre, Erik: Genom misskrifning eller misstryck bar
[tå 5:te raden i betänk, del fel insmugit sig, all der slår ”synr-
förrättningen” i st. f. ”syneinstrumentet”, hvilket jag anhåller måt¬
te blifva rälladt. I öfrigt får jag för min del tillstyrka bifall
till betänk.
Hr Printzensköld, Carl: 27 Kap. BB. talar icke alle¬
nast om husesyner emellan jordägare och landtbo, sorn förrättas
af tvenne nämndemän, utan äfven om husesyner, som förrättas af
kronofogde eller länsman med biträde af 2:ne nämndemän. Den¬
na syn skall visas upp vid domstolen enl. 27 Kap. B.B., och der
tvist uppkommer om syneföt rättningen, skall häradsrätten döma
lill ny syn, och på stället fälla utslag om de tvistiga delarne.
Det hade derföre varit önskligt alt LagUlsk. hade, med af¬
seende å motionen, tillstyrkt, att den preskriptionstid, som Utsk.
ansett böra ega rum för vinnande af laga kraft å sådana syner,
som förrättas af tvenne nämndemän, jemväl skulle tillämpas på så
beskaffade syner, som förrättas af kronofogde med tvenne nämnde¬
män. Nu har så ej skett, och då många tvister, i anledning af
de utaf mig omnämnde synefön ättningarne, torde lika väl hädan¬
efter, som händelsen varit hittills, komma alt inträffa, och sålun¬
da det ändamål ej vinnas, som motionären med sin framställning
tydligen åsyftat, nemi. bestämmande af en viss preskriptionstid för
alla syneförrällningar emellan jordegare och landtbo eller arren¬
dator, vare sig att de förrättas af nämndemän ensamt eller till¬
sammans med kronobetjening; så tillstyrker jag ålerremiss af be¬
tänk., på det alt Etsk. tnå komma i tillfälle alt till sitt förslag
göra ett tillägg, hvarigenom den af mig anmärkta ofullständighe¬
ten må afhjelpas.
Gr. Sparre: Den värde talaren har misstagit sig uti upp¬
fattningen af motionärens förslag. Betänk, börjar med de orden,
att ”Johan Pehrsson från Upsala län anmärkt, hurusom flera olä¬
genheter uppkommo deraf alt någon viss tid icke vore i lagen ut¬
satt, inom hvilken klander bör anföras emot husesyner, som af
enskilde, personer hållas med deras landlboer”. Etsk. hade så¬
ledes af motionen icke någon anledn. att utsträcka sitt betänk,
jemväl lill de syner, som hällas af kronobetjening med tvenne
nämndemän, och detta anser jag utgöra tillräckligt svar på den
siste värde talarens yrkande.
Hr Printzensköld: Jag skulle tro att sådane syner, som
23*
35(3
Den 22 September.
ske emellan enskild man och dess arrendator (som äfven kalia*
landtbo) kunna lika väl verkställas af kronofogde och två nämn¬
demän, som olaf blott de sednare. När nu ett förslag till för¬
ändring göres uti 27 kap. B.B. rörande vissa syner, så hade, i
min tanke, Utsk. ej saknat befogenhet att taga hela kap. i öfver¬
vägande och anmärka de brister, som i likartade fall deruti före¬
finnas. Gr. Sparre lärer väl ej kunna bestrida att kapitlet är li¬
ka ofullständigt i afseende på de syner, som förrättas af krono¬
fogde med tvenne nämndemän, sorn i fråga om dem, hvilka blifva
verkställde af endast tvenne nämndemän. Lagen förbjuder icke
att syn må ske af kronofogde eller länsman med tvenne nämnde¬
män, och man begagnar vanligen denna utväg, emedan man då
får en mera sakkunnig person än eljest lill syneföriältare. Der¬
före synes del mig lämpligt, alt den lagförändring, som Utsk.
tillstyrkt, jemväl hade bordt omfatta de fall, då synerna mellan
enskild man och dess landtbo hällas af kronofogde med tvenne
nämndemän, likaväl som då synen förrättas af ensamt tvenne
nämndemän.
Frih. Cederström, Jacob: Med Gr. Sparre instämmer
jag deruti alt LagUtsk., som icke äger motionsrätt, ej heller kun¬
nat i sitt förslag sträcka sig utöfver hvad motionen innehåller.
Detta Utsk. mäste hålla sig ensamt till motionen, och får deruti
ej göra något tillägg, äfven om motionen endast derigenom skulle
blifva användbar. Men just häraf synes mig LagUtsk. hafva haft
tillräcklig anledn. att afstyrka hela motionen, och således icke haf¬
va bordt tillstyrka någon partiell förändring uti 27 kap. B.B.
ronde de syner, som af tvenne nämndemän ensamt förrättas, och
hvilka äro de odugligaste som kunna finnas, emedan, om de bå¬
da värde ledamölerne stadna i olika tankar, intet resultat uppstår,
och deremot, om de äro af lika tankar, likväl ingen garanti fin¬
nes för att de hafva rätt. Jag skulle derföre tro alt man kan
afslå betänk.
Gr. Sparre: Alt betänk, skulle helt och hållet afslås, får
jag för min del afstyrka. Det är nogsamt bekant för hvar och
en, som tjenst gjort såsom domare, huruledes ganska ofta de i frå¬
ga var:de syneförrättningarne läggas till grund för antingen for¬
dringsanspråk eller utmätningsanspråk, och huruledes domaren då
ofta sladnar i förlägenhet med afseende å hvad kraft han skall
tdlägga del ansökningen åtföljande syneinstruinentet. Han tvekar
alt frånkänna det allt vitsord, då synen skett på sätt lagen stad¬
gar, men han tvekar också att tillägga detsamma fullt vitsord,
emedan lagen ej utsatt uågon preskriptionstid, inom hvilken klan¬
der deremot skall anmälas. Vid sådant förhållande syntes det
Utsk. ovedersägligt att det är af nöden att stadga en dylik pre¬
skriptionstid, oclt då Utsk. föreslagit densamma lill irenne måna¬
der efter den dag, dä den missnöjde erhållit del af syneförrätl-
ningen, synes visserligen vederbörtdes rätt på allt möjligt sätt va¬
ra iakttagen.
Hvad beträffar Hr Pi intzenskölds anmärkn. om de syner,
Den 22 S e p t e m !> e r.
357
som förrättas af kronofogde med biträde af nämndemän, så ber jag
alt få nämna, det dessa syner egentligen afse en slags besigtning
å hemmanen, hvarföre de ingalunda kunna komma i jemförelse
med de här ifrågavande, som röra af- och tillträdessyn emellan
landtbo och dess efterträdare. Jag anser derföre, för min del,
det ifrågavande fallet böra serskildt behandlas, och tillstyrker för¬
denskull bifall till betänk.
Hr von Ho-henhausen:. Jag förenar mig med Gr. Sparre
i tillstyrkan af bifall till betänk. De anmärkn:r, som af flr
Printzensköld blifvit gjorda deremot, alt betänk, ej sträckt sig
längre än till hvad motionären ifrågasatt, hafva redan af Frih.
Cederström blifvit besvarade, derigenom att han erinrat det. Lag-
Utsk. icke, såsom Const.- och BaucoUtskm, eger någon rätt att
sjelft väcka förslag i något ämne. Men Frih. Cederström har
derjemte yrkat afslag på grund deraf, alt motionären ej äfven fö-
reslagit att synen skall förrättas af kronofogde tillika med nämn¬
demännen. Då likväl motionären nu ej visat sig afse grunden
för sjelfva lagsladgandet, och dä Hr Printzensköld visat sig ej haf¬
va något annat emot betänk., än att lian önskat det utsträckt jem¬
väl till en annan syneförrättning, samt dä ett verkligt behof af
det föreslagna stadgandet förefinnes, sä vet jag sannerligen ej nå¬
got skäl hvarföre K. o. Ad. skulle afslå detta förslag. Då en an¬
nan riksdag kommer, blifver äfven tillfälle att väcka förslag om
det nu ifrågasatta tillägget, likasom det ej heller då lärer kom¬
ma alt felas förslag till ali annan rättelse.
På dessa skäl tillstyrker jag bifall till Ulsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Man bar emot mig anmärkt, att jag
skulle åsyftat en utsträckning af LagUtskts pröfningsrält i före-
var:de fall utöfver hvad motionen innehåller, och att Ulsk. såle¬
des lagligen förfarit, då det inskränkt sig till det förslag, som nu
är under öfverläggning; men jag ber att få fästa uppmärksamhe¬
ten derpå, att det misstag, som Gr. Sparre velat i della hänseen¬
de lägga mig lill last, likväl återfaller på Utsk., emedan motio¬
nen alldeles ej innehåller något undantag för de af mig omnämn¬
da synerna. Här står nemi. i betänk, att motionären anmärkt,
”att någon viss lid ej vore i lagern utsatt, inora hvilken klander
bör anföras emot husesyner, som af enskilde personer hållas med
deras landtboer”. Nu hållas så beskaffade husesyner vanligen af
kronofogde med tvenne nämndemän, hvaremot det förhållandet,
alt sådane syner förrättas af tvenne nämndemän ensamt, inskrän¬
ker sig lill de fall R. o. Ad. låter syna sina gårdar för att tillse
huru deras landtboer fullgjort sina åligganden, När således 27
kap. B.B. hufvudsakligen afser sådana syner, som jag tagit mig
friheten omförmäla, så kan jag ej annat än anse det hafva åle¬
gat LagUtsk. att, just i öfverensstämmelse med motionens syft¬
ning, fästa sig jemväl vid dem och ej ensamt inskränka sig till
de syner, som af tvenne nämndemän förrättas.
Jag kan alltså ej frångå den öfvertygelsen alt jag haft rätt
i min anmärka., och att Utsk. oriktigt, eller åtminstone ofull¬
3f»S
Den 22 September.
ständigt, behandlat saken, hvarföre jag anser det vara bättre att
afslå betänk., för att framdeles få ändringen fullständig och på
en gång verkställd, än att nu bifalla det, under hopp om, att vid
en kommande riksdag få den lucka fylld, som LagUtsk. i före-
var:de fall lemnat.
Gr. Sparre: Jag hade hoppats att slippa uttrötta R. o. Ad.
med en utförlig framställning angående lagens stadgande i 27
kap. B.B., men jag ser mig nödsakad dertill, för all bemöta den
siste värde talarens anmärkmr. Jag har redan tagit mig frihe¬
ten säga, att de syneföirättningar af en kronofogde med tvenne
nämndemän, som B.B. omtalar i 27 kap. I §, egentligen äro en
art besigluingar, sorn närmast motsvara de ekonomiska besiglnin-
garne ä prestebol. Ett helt annat förhållande afser den 8 §, som
talar om huru förhållas skall med syner emellan frälseman och
hans landtbo. Visserligen begagnar sistnämnde lagrum blott or¬
det: frälseman, men det kan ej vara Ur Printzensköld obekant,
att denna § numera så förstås, att syner, som hållas af jordegare
med dess landtbo, förrättas enligt denna 8 §, ehvad jordegaren
är frälseman eller ej, lika litet kan det vara Hr Printzensköld
obekant alt 1 § 27 kap. alldeles ej är tillämplig på delta fall.
Den 1 § afser nemi. Kronans rätt, som tillses genom Kronans
embetsman, dä deremot 8 § afser förhållandet mellan den en¬
skilde och hans landtbo. Det är delta sednare fall, som motio¬
nen afselt, hvarföre LagUtsk. äfven ansett sig pligtigt att inskrän¬
ka sig lill stadgandet om de ”husesyner, som af enskilde perso¬
ner hällas med deras landtboer”.
Ur von Hartmansdorff, Aug.: Man har emot förevar:de
lagstadgande dels anmärkt, att den ifrågavartde syneförrättningen
ej är god nog. Men månne förhållandet blir bättre, om man ej,
såsom bär föreslås, utsätter någon viss tid, inom hvilken besvär
öfver en sådan förrättning kunna anmälas? Jemväl har blifvit
sagd!, att lagstiftningen i detta fall är bristfällig och behöfde va¬
ra fullständigare. Men är man ltulpen dermed, alt, under för¬
väntan på det bättre, man behåller det som är sämre än Ulsk:s
förslag? Någon rättelse är väl bättre än ingen. Då nu klagas
öfver saknad af bestämd lid för svueförrätlningens överklagande,
och alt deraf olägenheter uppkomma, hvarföre skulle man ej un¬
danrödja dessa svårigheter genom en bestämd besvärstids utsättan¬
de? Jag anhåller alltså att R. o. Ad. mätte bifalla förslaget.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att, i händelse af bifall till Utsk:s betänk., R.
o. Ad. torde tillåta rättelse af den felaktighet, som förmodligen
genom tryckfel insmugit sig i Ulsk:s tillstyrkande, derigenom alt
ordet ”syneförrättningen” blifvit införd! i st. f. syncinslruraentet.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. blef LagUlsk:s förevar-.de
betänk, med nyssberörde rättelse af R. o. Ad. bifallet.
De ii 22 September.
359
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s i gårdagens plenum på bor¬
det lagda belänk. N:o 74, i anledn. af vackt motion om förkla¬
ring af 3 mora. i K. kungörelsen d. 18 December 1823.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulsk:s i gårdagens plenum
på bordet lagda betänk. N:o 51, i anledn. af väckte frågor
om ändringar uti K. taxan på arfvode för landlmäteriförrättnin-
gar d. 18 October 1834, blef härefter föredraget, men ånyo bord-
lagdt, på begäran af Hrr von Hartmansdorff, Aug., och von
Hohenhausen, Mich. Silvius.
Föredrogs och lades lill handlingarne Allm. Besv.-och Ekon.-
Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda utlåt. N:o 123, i an¬
ledn. af erhållne återremisser utaf betänk. N:o 93, ang:de ifråga-
stäldt framläggande af unionskomitéens förhandlingar inför R. St.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr.
från de öfrige RiksSl:n, nemi. från PresteSt. af d. 9, 11, 12,
13 och 15 dennes, från BorgareSt. af d. 11, 12, 13, 15, 16 och
21 dennes samt från BondeSt. af d. 24 sisth Augusti samt d.
11, 12, 13, 15, 16 och 18 dennes.
Anmäldes och lades på bordet följande från LagUtsk. in-
komne betänk.:
N:o 75, i anledn. af väckte motioner om förändring i kon-
kurslagstiftningen;
N:o 76, i anledn. af väckt motion, angule åliggande för kom-
munerne alt hafva tillsyn å ordningen vid fängelserne; och
N:o 77, i anledn. af väckt motion om stiftande af en lag
för Notarii publici.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 7 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 23 September 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.utdr. för gårdagens plenum samt pleniproh
för d. 19 sisth Juli.
360
Den 23 September f. m.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 319, i anledn. af RiksSims skiljaktiga beslut,
rörande de i ullåt:na N:ris 242 och 312 förekommande frågor.
Hr Rosenblad, Bernh.: .lag anhåller att få till prot. an¬
mäla, att jag varit förhindrad att deltaga i öfverläggningarne vid
det sammanträde inom StatsUlsk., då Utsk. fattade sitt i delta
betänk, innefattade beslut.
R. o. Ad. ansåg detta mern. böra punktvis företagas till af¬
görande, och förekom härvid först Utsk:s inbjudning till R. o.
Ad. samt PresteSt., att i de af dem afslagne delar af Utsk:s
förut i ämnet afgifna förslag, instämma i Borgare- och Bonde-
Sl:ns beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om Ståndet skulle taga
denna inbjudning i närmare öfvervägande, så skulle man för 3:dje
gången komma att punktvis genomgå detta långa betänk, och upp¬
lifva de strider, som härom blifvit utkämpade. Jag hemställer
derföre vördsamt alt R. o. Ad. mätte vidblifva sina förut i ämnet
fattade beslut, och endast pröfva voterings-proposme.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., på sätt Ri¬
von Hartmansdorff föreslagit, behagade, med vidblifvande af sina
förut fattade beslut, afslå Ulsk:s ifrågavar:de inbjudning.
Ropades ja.
Vidare förekommo Ulsk:s serskildta yttranden rör:de nedan-
nämnde punkter af betänk. N:o 242.
lista punkten.
Utsk:s härom afgifna yttrande lades till handlingarnc.
2:dra punkten.
Efter uppläsning af första delen af Utsk:s öfver denna punkt
afgifna yttrande, hvaruti förslag till voteringspropos. blifvit fram-
stäldt, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Uppställningen af Utsk:s betänk,
är sådan, att det sista stycket på sidan 3, hvilket icke blifvit
uppläst, hör till det första stycket på samma sida, hvilket blifvit
uppläst. Det angår nemi. de ämnen, från hvilka Disk. afslått.
Jag hemställer alltså om icke sista delen bör uppläsas, och den¬
na del af Utsk:s förslag afskiljas och afgöras, sä att man sedan
endast har att göra med återstoden, som upptager voterings-
proposme.
Hr Printzensköld, Carl: Jemte det jag instämmer med
Hr von Hartmansdorff derutinnan, alt den sednare punkten ha¬
de bordt föregå den, som omfattar voter:spropos:ne, önskar jag,
att, rör:de sjelfva voteringsfrågan, få yttra mig, sedan Hr Gr. o.
Landtm., i anledn. af Hr von Harlmansdoi ffs framställning, täckts
göra propos.
Den 23 September f. m.
361
Sednare delen af Utsk:s i afseende på 2:dra punkten afgifna
yttrande, ang:de de delar af samma punkt, hvilka Utsk. ansett haf¬
va förfallit, blef härefter uppläst, samt af R. o. Ad. godkänd.
Hr Printzensköld: Enär, i afseende på de punkter, som
nu blifvit laggda till handlingarna, Utsk. förklarat, att, då 2 Stånd,
stannat emot 2, samme punkter hafva förfallit, så må det billigtvis
kunna anmärkas, hvarföre icke Utsk. på samma sätt behandlat den
fråga, som Utsk. nu gjort till föremål för voterings-propos. För
behandlingssättet af denna fråga har Utsk. endast anfört det skäl,
alt den hade inverkan på riksg:s-kont:s inkomster. Hvarje lagsom
angår köp af fast egendom, som hörer Staten till, måste ovilkorli¬
gen hafva inflytande på Statsverkets inkomster, dessa må nu ingå
till Stats- eller riksg:s-kont., emedan köp af fast egendom icke kan
tänkas med mindre, än att köpeskilling skall erläggas, och således
mäste denne lag afhandla sältet för köpeskillingens liqviderande, i
följd hvaraf bestämmelserne om köpeskillingen utgöra en så ingre-
dierande del i sjelfva lagen, att de derifrån icke kunna afskiljas,
ulan mäste blifva föremål för StatsUtsk:s behandling. Nu har Utsk.
likväl utgått från den grundsats, att man skall behandla frå¬
gan så, som om lagen redan vore stiftad, och endast fråga vore om
verkställigheten, men sä är icke förhållandet. Utsk. synes icke haf¬
va tagit den ringaste kännedom om författningarna, ang:de skatteköp,
då Utsk. kunnat påstå, att frågan endast rör riksg:s-kont:s inkom¬
ster. Det torde derföre tillåtas mig, att i korthet få uppgifva, hu¬
ruledes, allt sedan skatteköp blefvo tillåtne, lagstiftaren förfarit, för
att dymedelst ådagalägga, att just det vilkor för skatterätts vinnan¬
de, som Utsk. vill draga under omröstning i förstärkt StatsUtsk.,
utgör civil lagstiftning, hvilken icke annorledes än på sätt grundla¬
gen, bjuder får ändras eller upphäfvas. Kongl, förordningen om
Skatteköp d. 19 Sept. 1723, innehåller, jemte föreskrift, huru de
då påbudne skattevärderingar skulle förrättas och af landskamerera-
ren skärskådas, följande stadgande: ”Sedan köpeskillingen i Landt-
ränteriet är inbetald, uppskickas värderingen, qvittencet jemte lands-
höfdingens betänk, till kammar-colhm, som utfärdar skattebrefven
om det finner allt vara rätteligen procederat och att hemmanet kun¬
nat säljas. ”K. förordningen d. 21 Februari 1789 upplifva:’ och
förnyar i 1 § förenämnde förordning” både i hvad angår, hvilka
hemman kunna till skatte försäljas eller icke, som ock sättet, huru
försäljningen bör begäras och dermed vidare förfaras. ”K. resolu¬
tionen pä allmogens besvär af d. 17 Aug. 1762, stadgar i 69§:”
att sedan skatteköpet blifvit antaget och köpeskillingen i ränteriet
lefvererad samt vedrbörligt qvittens derå meddeladt, så bör landsh.
tillhälla landskamereraren, att inom en månad derefter insända skat-
teköps-handlingarna till kammar-coll. ”kammar-collegii kungörelse
d. 29 Okt. 1793 innehåller slutligen;” att sedan i händelse af tvist
om företrädesrätt till skatteköp, denna tvist blifvit afgjord och Ut¬
slaget vunnit laga kraft, sä skall landsh. tillhålla landskamereraren,
att inom en månads förlopp, efter del skalteköpeskillingen blifvit i
ränteriet nedsatt, insända skalteköpsacten till kammar-colhm.
3G2
Den 23 September f. m.
Desse af mig na åberopade 4 författningar angå väl endast
och allenast kronohemman, och man skulle således kunna säga, att,
hvad rusthållen beträffar, derom ingenting finnes sladgadt, och att
Utsk. derföre skulle, åtminstone i afseende på dem, hafva ägt rätt
att förfara på sätt som skett. Men jag bemöter denna anmärkn.
dermed, att K. förklaringen d. 22 Sept. 1756 öfver 1723 års skat-
teköpsförändring innehåller: ”att Rusthällarne, emot det de i land t-
ränteriet insätta skattelösen, hvilken bör erläggas med 6 års räntor,
få sina rusthåll till skatte utan vidare omgång än att landsh. i or¬
ten gifver kammar-coll. vid handen det en sådan köpeskilling af
rätter man blifvit deponerad, dä coll. sedan, utan tidsutdrägt har
derå skattebref att utfärda.” När således mine Hrr! i laga ordning
tillkomma författningar bestämdt innehålla ibland vilkoren för skat¬
terätts vinnande, att köpeskillingen, före skatteköpebrefvets utfärdan¬
de, skall vara i landtränteriet lefvererad, så visar det sig ju häraf
uppenbarligen, att jemväl detta vilkor utgör föremål för den civila
lagstiftningen. Den omständigheten, att medlen till riksg:s-kont.
ingå, kan således icke inverka på sakens behandling i afsigt, att
drifva den derhän, som Utsk. åsyftat, destomindre som voter:s-pro-
pos:n lika med det Utsk:s förslag, som föranledt denna voterings-
propos. ytterligare jemväl omfattar en slags lagstiftning i afseende
på medlens lefvererande, nemi. att desse medel skola erläggas med
, v om äret och debiteras, uppbäras samt redovisas i sammanhang
med lägenhetens grundskatter. Skulle denna form antagas, så in¬
nefattar den icke annat än en ekonomisk lagstiftning, som icke med¬
för den ringaste säkerhet för kronan. Ty derföre, att köpeskillin¬
gen debiteras och redovisas i sammanhang med grundskatten, har
den icke den förmånsrätt, 17 kap. 6 §. H.B. tillägger afrad af
krono- och skattehemman. På grund af alla dessa skäl kan jag
således icke annat än anse StatsUtsk. hafva, genom en origtig tolk¬
ning af grundlagen, kommit till det resultat, att föreslå voter:s-
propos. Jag mäste bestrida en sådan olaglighet och under åbero¬
pande af 34 § Riksd.Ordn., som stadgar att hvarje mål, utan hvil¬
ket Utsk. det än blifvit behaudladt, skall likväl vid afgörandet hos
R. St. undfå en sådan handläggning, sora sjelfva sakens beskaf¬
fenhet påkallar, mäste jag bestrida Utsk. befogenhet, att på
sätt, som skett, förfara, och jag yrkar på grund deraf ogillande af
detta förfarande, och att voterings-proposm såsom grundlagsvidrig,
måtte läggas till handlingarna.
Hr Gunther, Claes Ephr.: Jag har tillförene icke haft till¬
fälle, att yttra mig öfver det ämne, hvars formela behandling nu
utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, och jag anser det äf¬
ven mindre lämpligt, att vid detta tillfälle ingå i någon utveckling
af mina tankar, ronde sjelfva saken. I fall R. St. komma att fatta
något hufvudsakligt beslut i ämnet, blir jag i allt fall underkastad
pligten, att tillkännagifva mina åsigter derom, när frågan återkom¬
mer till K. M. och blir föremål för pröfning i Dess conseil. Min
afsigt är således icke, att nu ingå i någon discusion om sjelfva sa¬
ken, och jag har velat nämna delta, på det ingen, då jag tager
Den 23 September f. m.
303
mig friheten yttra några ord i afseende på det formela, må tro mig
dervid vara hänförd af förkärlek för sjelfva hufvudfrågans framgång,
under det jag, endast är ledd af min öfvertygelse om det rättsén-
liga och af min önskan, att R. St. mätte i denna sak komma til!
ett slut, som icke sönderbryter riksdagens gång, och gör frågans
afgörande på hvad sätt som helst omöjligt.
Med yttersta uppmärksamhet har jag genomläst de vid före-
vande betänk, fogade reservationer, men får förklara, att jag, med
erkännande af allt det tänkvärda, som i vissa delar dessa reserva¬
tioner innehålla, likväl icke kunnat komma till samina resultat som
reservanterne, då de förmena att icke någon af de frågor betänkulet
innehåller skulle vara af beskaffenhet att tillhöra förstärkt StatsUtsk.
Jag ledes härtill af det enkla argument, att, ehuru visserligen icke
alla frågor, som kunna sägas inverka på Statsverkets inkomster och
utgifter, nödvändigt böra betraktas såsom Statsregleringsfrågor, jag
likväl icke kan tro, att uti sådana frågor, utan hvilkas afgörande,
Statens hvarken utgifter eller inkomster kunna till ziffran beräknas,
2 Ständ skulle kunna, sedan serskildt beslut i ämnet blifvit ifråga-
ställdt, och serdeles då sådant skett genom en K. proposm, äga
rättighet, enl. vår grundlags ordalydelse och mening, alt förtrycka
de 2:ne andra Ståndens mening, utan föregången votering i förstärkt
Utsk. I strid med de värde reservanternes yttranden, är det således
min öfvertygelse att en del här förekommande frågor äro af den
natur, att de tillhöra förstärkt Utsk., och då R. o. Ad. nu be¬
slutat, alt till pröfning företaga detta betänk, punktvis, torde jag
vid de serskilda punkterna framdeles få närmare förklara, hvilka
dessa frågor efter min tanke äro, i fall stridiga meningar derom
skulle uppstå och jag icke i en sådan förklarings afgifvande finner
mig förekommen af andre med mig liktänkande talare. Men ser¬
skildt anhåller jag att, i afseende på denne punkt och den deruti
framställde voteringspropos., få nämna, att jag med den siste värde
talaren instämmer i sä måtto, som jag anser just denne punkt ic¬
ke vara af beskaffenhet, att den bör underkastas votering i förstärkt
Utsk., isynnerhet som jag finnér det högst anmärkningsvärdt, att
Utsk. genom sönderdelande af förslaget, kommit till ett slut, som
icke är förenligt hvarken med den K. proposm eller med det be¬
slut, hvaruti 2 Stånd, hvilka bifallit förslaget, stannat. K. M:s pro-
pos. innehåller nemi. ett förslag, innefattande flere serskilda före¬
skrifter i afseende på sättet för skatteköpeskillingens erläggande.
Detta förslag, har blifvit i sin helhet, af Utsk. förordadt, och af2:ne
Stånd antaget, men 2 Stånd hafva deremot afslagit detsamma, isin
helhet; hvadan och då Utsk. med anledning häraf kommit till det
resultat, att flere delar af förslaget borde förfalla, jag finner oriktigt
att återstoden af förslaget ansetts höra komma under votering i för¬
stärkt Utsk. På denna grund instämmer jag med Hr Printzensköld,
att den nu ifrågavande af Utsk. föreslagna voteringspropos. icke må
bifallas.
Hr Pr in t zéns köld: Sedan den siste värde talaren instämt
med mig i de äsigter, jag tagit mig friheten yttra, kan naturligtvis
364
Den 23 September f nr.
icke mitt mening vara att uppträda med någon vederläggning af de
satser, han framställt. Men den värde talaren har i början af sitt
anförande, begagnat ett uttryck, hvilket jag måste taga i skärskådan¬
de. Han har nemi. sagt, ”att man i dessa frågor måste söka tillväga¬
bringa ett beslut, som icke sönderbryter riksdagens gång.” Jag
uppmanar den värde talaren, att förklara, hvad han menar med
detta uttryck. Sönderbrytes väl riksdagens gång derigenom, att man
på grundlagsenlig väg söker försvara sina åsigter. Den värde ta¬
laren måtte således hafva kännedom om något slags bemödande af
riksdagens sönderbrytning, då han kunnat offentligen inför detta
Ständ anspela på en sådan händelse. Så länge vi lefva uti ett
constitutionelt samhälle med rättighet, att i den ordning, grundlagen
föreskrifva-, från våra bänkar fritt yttra oss om förekommande äm¬
nen, skulle jag tro, att man icke äger framkomma med dylika an¬
spelningar om rikdagens sönderbrytande derföre, att R. o. Ad. ic¬
ke delar lika åsigter med 2 andra Stånd, utan i grundlagsenlig väg
yrkar det frågan skall anses förfallen.
Frih. Cederström, Jakob: Hr Gunther har förklarat, att
han anser några punkter i betänk, vara af beskaffenhet, att de bö¬
ra till förstärkt Utsk. hänskjutas, och Hr StatsRådet har tillagt, 2
Stånd icke äga alt undertrycka 2 andra Stånds tankar i frågan.
Då vi komma till de punkter, hvilka Hr StatsRådet anser vara af
nämnde beskaffenhet, skall jag söka bevisa, att af alla i betänk,
förekommande punkter det icke finnes en enda, som äger denna
beskaffenhet. Nu håller jag mig blott vid den föredragne punkten,
i fråga om hvilken Hr StatsRådet instämt med Hr Printzensköld
deruti, att den icke bör blifva föremål för votering i förstärkt Utsk.
Såsom skäl för denna sin åsigt har Hr StatsRådet yttrat, att Utsk.
har sönderdelat denne punkt, och ansett en del deraf böra förfalla,
såsom varande af ekonomisk natur, men åter andra icke böra för¬
falla. Jag anser detta sednare argument icke vara ett argument i
sak utan blott en händelse, att vid voteringspropos:nes uppställande
inom Utsk., en del blir föremål för votering och en annan åter
anses böra förfalla, och jag skall äfven söka bevisa hvad jag sagt.
Det är icke första gången R. St. hafva fått sig förelagda förslag,
hvilka, beroende af det beslut, som öfver dem kunna fattas, kom¬
ma att inverka på Statsregleringen. Vi skola gå tillbaka ända till
den constitutionella riksdagen 1809. Då förekom nemi. frågan om
försäljning af kronans hemman och andra lägenheter, hvaröfver R.
St. ensamt har beslutande rätt, i fråga om lagstiftningen i och för
förvaltningen. 2 Stånd stannade emot 2, men StatsUtsk. hade ic¬
ke då den förmätenheten, att förklara, det denna fråga rörde Stats¬
regleringen, hvarom skulle voteras, utan StatsUtsk. ingick med ett
mern. till R. St., deruti Utsk. begärde del af R. St:s åsigter, huru
de ville alt med frågan skulle förfaras, enär densamma tillhörde
uteslutande R. Sirs beslutande rätt. R St. lemnade då det besked,
att de ville hafva frågan afgjord i förstärkt Utsk., enl. den 73 §
Riksd.Ordn. men icke efter 69 § Reg.F., emellan hvilka §§ är en
himmelsvid skilnad. Sålunda blef det erkändt, att frågan icke hör¬
Den 23 September f. m.
305
de under Statsregleringen. Sedan frågan sålunda var afgjord, att
egendomarne skulle försäljas, uppstod åter skiljaktiga meningar i
fråga om sättet för disposition och köpeskillingen, antingen den
skulle användas till förskoller i och för kriget, eller om den skulle
ingå lill riksg:s-kont., och då dessa skiljaktiga beslut icke kunde
sammanjemkas, anställdes derom votering enl. 69 § Reg.F. Uti
then liden visste man, hvad man hade skrifvit och förbisåg icke,
hvad grundlagarne bjuda. Nu hafva vi åter år 1848 samma hi¬
storia före, enär genom försäljningen af alla kronohemman en gan¬
ska betydlig inkomst kan tillskyndas Statsverket, och hvilken inkomst
med mycken fördel kunnat disponeras af R. St. Här är nemi. fråga
om skatteköpeskillingarne, hvilka variera emellan 5 å 6,000 R:tlr
årligen i inkomst, sådana de hitintills lill Statsverket ingått. Frän
Utsk:s förra betänk, och 2 Stånds sammanstämmande beslut, har
man nu kommit derhän, att man i strid med gällande författningar,
skall fördela köpeskillingarna på tio års tid. Huru kan väl denna
fördelning af köpeskillingen äga inverkan på riksg:s-kont:s ställning,
antingen den ingår med årligen eller på engång? Skillnaden är
blott att i förra fallet ett mindre och i det sednare ett större be¬
lopp penningar ingår lill riksg:s-kont. Jag kan således icke inse
något skäl, hvarföre man skall votera derom, att förskaffa riksg.-
kont. mindre inkomster. Det vore i sanning en besynnerlig ord¬
ning för riksdagsärendernes behandling, om man, när i en fråga 2
Ständ stannat emot 2, skulle kasta bort, hvad man har. Sådant
har jag förr aldrig hört omtalas. Jag anhåller, att Utsk:s hvar¬
je försök, att inleda en votering i förstärkt Utsk. måtte varda
ogillad, och att punkten läggas till handlingarna.
Hr Giinther: Herr Printzensköld har såsom det synes temli-
gen omoliveradt ninn ganska strängt apostroferat mig för ett ut-
l yck i mitt föregående yttrande, och han har derjemte begärt en
närmare förklaring deraf. Denna förklaring är jag sä mycket villi¬
gare alt genast lemna, som den kan inskränkas till ett blott uppre¬
pande af hvad jag förut yttrat, nemi. att jag önskade, det R. St.,
och följaktligen alla RiksSt:n, måtte i denna fråga komma till så¬
dana beslut, hvilka icke sönderrycka riksdagens gång, derigenom,
att de icke leda till något resultat eller icke bringa saken till nå¬
got slut. Detta var innehållet af mitt yttrande, och jag tror att der¬
uti icke ligger någon förebråelse mot något RiksStånd serskildt. Jag
har blott befarat, alt om R. St. fortfarande stanna i olika beslut,
äfven i det formella af sakens behandling man derigenom bringar
frågan till ett olösligt slut hvilket jag ansåg önskvärdt att man ge¬
nom meningarnas sammanjemkande sökte förekomma.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då ingen yrkat bifall till
den af Utsk. föreslagna votens-propos. N:o 1 finge hemställa om
R. o. Ad. behagade ogilla densamma.
Ropades ja.
3:dje punkten.
Hr von Hartmansdorff: Vid uppställningen af detta be-
366
Den 23 September f. m.
länk. har Utsk. begått två väsentliga fel. Det första hestår deruti,
att Utsk., i samma voterings-propos., intagit frågorna både om och
huru, lagstiftnings-grnnden och verkställighetsåtgärden. Lagstiftnings-
grunden är nemi. den, som afser uppsägningsrättens upphörande
emot det att räntorna i stället alltid skola lösas med penningar.
Denna del af punkten lyder sålunda: ”att de på skattläggning
grundade ordinarie räntor inom alla delar af riket, utom Stora
Kopparbergs län, måtte lill ett för hvarje i jordeboken serskildt up-
tagen egendom sammanfördt belopp, bestämmas och utsättas i riks¬
daler silfver samt för framtiden beräknas och utgöras likmätigt
myntbestämningslagen af den 1 Mars 1830.” Här är förutsatt att
uppsägningsrätten skall upphöra. Den andra delen eller den
som angar verkställighetsåtgärden innefattas i följande tvänne punk¬
ter: ”hörande vid sagde belopps bestämmande iakttagas, att den af
markegångssättning hittills beroende andel af ifrågavar:de räntor be¬
räknas efter medium af det för kronans räntor gällande markegångs-
pris för de 20 åren 1824—1843.” Härmed har man velat säga,
att, sedan det icke längre kommer i fråga att, efter uppsägnings¬
rättens upphörande, erlägga räntorna enligt årlig markegång, utan
en ständig penningeskatt skall utgöras, man då bestämmer efter
hvilken beräkningsgrund denna bör utgöras, hvartill man tagit me-
delbeloppet för de 20 åren. Kommer så den sista punkten ang:de
verkställigheten, hvars väsendtliga innehåll är, att man till bråks
undvikande skall kasta bort runst. Denna sats innefattas uti föl¬
jande ord: ”likväl med jemkning till fullt skillingtal pä det sätt,
att till och med 6 r:st uteslutas, men högre runslyckstal beräknas
till full skilling; börande dock den sålunda uppkommande nya rän¬
tan endast utsättas riksdaler och skilling samt öfverskjutande mindre
tal försvinna.” Denna fråga är visserligen af beskaffenhet, att
komma till att verka på Statsregleringen, i den nion runstycksbråk
kunna göra det. Men det är klart, att om man icke antager någon
ständig penningeränta, utan bibehåller uppsägningsrätten och för¬
vandlar räntan efter årlig markegång såsom hitintills, så komma de
båda verkslällighels-åtgärderua aldrig i fråga nemi. att förvandla
räntorna efter 20 års bestämdt pris, och alt bortkasta runstyckena.
När R. o. Ad. förra gången behandlade denna fråga afskiljdes lag¬
stiftningsfrågan från verkställighels-atgärden. Ståndet afslog upp¬
sägningsrättens borttagande, deraf följden blef att när författningens
grund bibehölls oförändrad: så kunde verkställighet af det, som ic¬
ke blef af, ej heller komma i fråga. Sålunda förföllo begge verk-
ställighets-ålgärderna. Stadgandena derom pröfvades aldrig utan
lades till handlingarne; på samma sätt förfor PresteSt. Icke förthy,
och oaktadt föreskriften i 54 § Riksd.Ordn., har Utsk. likväl, i
samma voterings-propos. sammanfört frågorna om lagstiftningen
och verkställighets-åtgärderne. Detta är sä mycket oriktigare som i
händelse man velat taga någon ledning af frågans behandlingar i fö-
reg:de StatsUtsk. t. ex. vid 1840 års riksd., då Hr Sandströmer
som har så mycken kännedom af dessa ärender, var Utsk:s Secre¬
terare och utan tvifvel gick det tillhanda med goda råd och upp¬
lysningar, så hade Utsk. erfarit att ärendet då annorlunda och rig-
Den 23 September f. m.
3G7
tigare framställdes, hvad formaliteterna beträffar. Vid nämnde riksd.
åtskiljdes frågorna på det sätt, alt hufvudsaken upptogs först afsön¬
drad frän verkställighets-ålgärderna, hvilka sedermera förekommo.
— I StatsUlsk:s Bet. N:o 375 af d. 24 Nov. 1840 sid. 3 föreslogs
i hufvudsaken följande propos.:
Den som bifaller att alla indelta räntor och kronotionde hvil¬
ka äro till staters och korpsers aflöning, eller serskilda verk och in¬
rättningar, med flere behof anordnade, med undantag likväl af dem,
som tillhöra de under 4 § i presterskapets privilegier inbegripne
Stater och inrättningar, skola, emot anvisade contanta statsanslag,
indragas, under iagtlagande af hvad StatsUlsk., uti utlåtandena N:o
170 och 320, andra punkten föreslagit, likväl med förbehåll, att i
händelse af bifall härtill, lydelsen af berörde stadganden i vissa de¬
lar, genom särskilda voteringar afgöres, voterar
ja;
den det ej viii voterar
nej;
vinner nej, kommer frågan härom att förfalla.
Men om vid anställd votering rösterna utfölle med öfvervägan¬
de ja, så skulle sdermera voteringar företagas om följande propos:n.
o) ”Den som bifaller hvad StatsUlsk., i afseende å verkstäl¬
ligheten af anordnade indelta räntornas indragning till Statsverket
föreslagit, voterar”
samt vidare
b) ”Den som bifaller alt, pä sätt och med de vilkor, Stats-
Utsk. — — — — föreslagit” etc.
I sen således Mine Hrr! att då var frågan omvänd i så måtto,
att den, rörande indragning lill Statsverket af räntor, upptogs först
och derefter frågan om räntornas förvandling. Uti förevar:de be¬
tänk. åter har man upptagit frågan om räntornas förvandling först
tvärtemot den om indragningen till Statsverket förekommer uti 20
punkten. Men huru förklara det fallet, att Ulsk. i lagstiftningsfrå¬
gan icke gjort skilnad emellan de räntor, som äro anslagna ät mi¬
litärer och civila korpser, samt icke skyddas af något Stånds privi¬
legium, och PresteShs räntor, hvilka äler äro skyddade af dess pri¬
vilegier. Denna försigtighet hade Utsk. iakttagit vid 1840 års
riksd. Om ,1 ej gåfven akt derpå mine Hrr vill jag ytterligare upp¬
repa orden:
— — ”med undantag likväl af deni, som tillhöra de under
4 § i Presterskapets privilegier inbegripne stater och inrättningar.”
Detta undantag är alldeles nödvändigt, ty, enligt114 § Reg.F.,
skall äfven hvarje Stånds privilegium, ifall fråga om ändring deruti
förekommer, beslutas af alla fyra Stånden och Konungen dertill gif¬
va sitt samtycke. Om privilegierna får således icke röstas i förstärkt
StatsUtsk. Således måste de räntor, som tillhöra Presterskapet be¬
stämdt undantagas, äfven om U(sk:s förslag för öfrigt vore riktigt.
Nu är emedlertid, såsom jag förut sökt ådagalägga, Utsk:s förslag i
formelt hänseende oriktigt derföre, att Utsk. föreslår R. St. att rö¬
sta i förstärkt StatsUtsk. öfver en lagstiftningsfråga, uti hvilken två
Stånd stannat emot två. Den andra felaktigheten Utsk. låtit kom¬
3GS
Den 23 September f. m.
ma sig till last består deruti, att Utsk. från denna del af lagstiftnin¬
gen icke afsöndrat hvad, som tillhör presterskapets privilegier, hvilket
förfaller blott ett Stånd har sagt nej. För att bevisa det uppsäg-
ningsrättens bibehållande är ett Presterskapets privilegium, torde jag
ur dem få uppläsa tredje § sä lydande: ”Skola alle personer af
Predikoembete! och läroståndet, hvarefter sin grad heder och värde,
oförryckt behålla alle sine välfångne friheter, donationer och förlä-
ningar, samt andra deras Embeten tillhörige lägenheter och ordi¬
narie underhåll, jemväl ock de vederlag, hvilka de åtnjuta, under
samma titel och förbehåll, som de dem innehafva, alldeles efter
brefvens innehåll.” Bland de vilkor, som höra lill Presterskapets
anslag och förläningar är äfven alt uppsägningsrätten kan begagnas;
men, genom antagande af Utsk:s förslag, kominer den att upphöra.
Under sådane förhållanden anser jag R. o. Ad. icke kunna god¬
känna voterings-proposm, icke heller Hr Gr. o. Landtm, kunna
framställa propos. pä bifall utan endast till afslag, hvarom jag an¬
håller.
Hr Sandströmer, And. Peter: Vid denna frågas bedö¬
mande måste man först tillse, huruvida hon är af beskaffenhet, att kun¬
na blifva föremål för votering i förstärkt StatsUtsk. och dernäst, hu¬
ruvida propos. är riktigt uppställd. Hvad nu den första delen af
frågan beträffar, så synes den talare, hvilken yttrat sig emot vote-
ringspropos:n icke ifrågasätta, att ju icke votering bör kunna anstäl¬
las i afseende på förändringen af sådana räntor, hvilka icke äro för-
förlänta åt presterskapet, eller rättare de räntor, hvilka icke af Pre¬
sterskapets privilegier anses skyddade. Jag torde således icke be¬
höfva orda mycket derom. Emedlertid anhåller jag, att få fästa It.
o. Ad:ns uppmärksamhet derpå, att det väl måtte vara en statsreg-
leringsfråga, huru vissa Statens inkomster skola bestämmas och be¬
räknas, antingen de skola utgå på sätt hitintills varit vanligt och
efter årlig markegång bestämmas, eller om de skola förvandlas till
en fix penningeränta. 1 afseende på de här gjorda anmärkmne der¬
om, att voterings-proposm, sådan den blifvit uppställd, innefattar al¬
la Statens räntor, ehuru derifrån bordt undantagas Presterskapets
indelningar, ber jag att få erinra, att det är tvänne särskildta frå¬
gor, att bestämma, huru räntorna skola utgöras, och huru indel-
ningarne skola disponeras. En värd talare har erinrat om sättet
för detta ärendes behandling vid 1840 års riksdag och huruledes
Utsk. då åtskiljde frågan om indelningarnes indragning från frågan
om räntornas utgörande efter markegångspris, hvilken sednare fråga
den värde talaren förmenar just vara den som nu utgör föremål för
R. o. Ad:s öfverläggning. Härvid ber jag att få erinra, hurusom
vid 1840 års riksdag fråga icke förevar om någon förändring i
räntorne; tvertom förklarade Utsk. då, att frågan om räntornas för¬
vandling ganska väl kunde uppskjutas, och de andra frågorne, obe¬
roende deraf, afgöras, och denna fråga förekom icke heller till pröf¬
ning. Då förevar endast frågan, huruvida indelningarne skulle till
Statsverket indragas, hvarom handlas i 20 och 23 proposme i den
riks-
Den 23 Sep t em lier f. m.
369
riksdagens StatsUtsk:s betänk, och hvilken fråga afliandlas längre
fram i det nu föredragna betänk. Sedermera föreslog Utsk. förän¬
drade stadganden ang:de lösen af räntorne hvilket äfvenledes är en
fråga, som förekommer längre fram så väl i dåvande StalsUtsk:s
betänk, som det nuvar:des.
I afseende på de anmärkmr, som blifvit gjorda mot åtskilliga
voterings-propos:r; ang:de de räntor, som blifvit åt stater och korp¬
ser förlänte, anhåller jag att få erinra, att det icke är verkställbar^
att göra en sådan skillnad, som man här begärt, emedan det gan¬
ska ofta inträffar, att samma hemmansräntor äro dels indelte och
dels kronan behällne. Jag hemställer till Eder mine Hrr huru det
år lämpligt, att fatta beslut om förvandling af ett hemmans räntor,
om en del deraf skall undantagas och en annan förvandlas. Detta
är således ett ämne, som, enligt min åsigt, icke hörer till denna
punkt utan lill de följande.
Här har äfven af en värd talare blifvit anmärkt, att Disk. skul¬
le i så måtto hafva orätt förfarit, som Utsk. i samma voterings-
propos. upptagit icke blott hufvudsaken eller frågan derom, huruvi¬
da räntorne skola, på sätt föreslagit är, förvandlas utan äfven sättet
för verkställigheten. Men först och främst torde man böra erinra
sig, att då Utsk. skulle uppställa propos:ne, hade Utsk. endast
att rätta sig efter de beslut, som blifvit fattade af de Stånd,
hvilkas mening skulle blifva föremål för voterings-proposai, och då
dessa Stånd i ett sammanhang afgjort denna fråga, tror jag, att
Utsk. icke ägde alt sönderdela den. Dessutom är ett sådant sön¬
derdelande icke verkställbar, emedan frågan om det sätt, hvarpå
förvandlingen skall tillvägabringas, måste på det alkira närmaste
hänga tillsammans med sättet, hvarpå räntornas utgörande skall ske,
emedan man kan anse, att en sådan förvandling bör äga rum, om
den verkställes på ett visst föreskrifvet sätt, då man deremot allde¬
les icke vill antaga densamma, om den skall tillvägabringas på ett
annat. Den andra punkten i voterings-propos:n i Utsk:s betänk,
afser att förvandlingen skall ske efter en 20-årig markegång. Om
man nu först anställer votering derom, att förvandlingen skall ske,
och den bifalles, men votering derefter företagas huruvida förvand¬
lingen skall tillvägabringas efter 20-årig markegång eller icke, så när man
låter det bero af serskilda voteringar, förutsätter man naturligtvis, att
de kunna besvaras med ja eller nej. Och äfven om förvandlingen
bifalles skulle sålunda möjlgen det föreslagna sättet i afseende på
dess verkställande kunna afsläs. Tänker man sig deremot att i sed¬
nare fallet, eller grunderna för verkställigheten. Stånden stannat
i skiljaktiga beslut, hade det varit gifvet, att frågorna skolat åtskil¬
jas. Nu deremot finnas icke mer än tvänne beslut på ena sidan,
att räntorna skola förvandlas och sådant på det af Utsk. föreslagna
sätt, hvaremot tvänne andra Stånd förklarat, ali ingen åtgärd skall
vidtagas. Under sådana omständigheter anser jag Utsk. rätteligen
hafva förfarit, och tror mig böra yrka bifall till Utsk:s förslag.
I frågan derom, huruvida votering kan medgifvas eller icke, är
jag af motsatt öfvertygelse med en värd talare som förut yttrat sig.
9 H. 24
370
Den 23 September f. m.
Jag föreställer mig, att det måtte vara svårare att framställa propos.
pä afslag, än att vägra propos. på bifall. Under det jag har ordet
ber jag, att få yttra några ord i fråga om livad bär blifvit sagdt, i
afseende på en talares anförande, all genom hinder för ifrågava¬
rande ärendes afgörande medelst votering, riksdagen möjligen skulle
kunna sönderbrytas. Denne talare har sjelf förklarat sina ord, och
jag behöfver således icke vidare yttra mig härom. Jag anser mig
likväl lill hvad denne talare anfört böra tillägga, att med denna
sönderbrytning menas icke annat, än att för den händelse RiksSfin
skulle, i fråga om sättet för Stalsreglcringens tillvägabringande, fortfa¬
rande stanna i skiljaktiga beslut, utan att dessa kunna sammanjem-
kas, i den ordning grundlagen föreskrifver, det torde blifva tvifvel¬
aktigt, huru Statsregleringen i sådant fall skall kunna bringas tili
slut, ett förhållande, som naturligtvis vore högst beklagligt.
Hr Printzensköld: Till en början tillåter jag mig att upp¬
taga de sista orden af den siste värde talarens yttrande. Dervid
mäste jag förklara, ali det ligger utom gränsen för min fattnings¬
förmåga huruledes han kunnat ifrågasätta möjligheten deraf, att frå¬
gan om Statsregleringen skulle kunna uppskjutas eller på något sätt
försvåras derigenom, att de voterings-propos:r som nu utgöra föremål
för R. o. Ad:s pröfning blefve ogillade. Man har vid alla föreg:de
riksdagar, och, jag hoppas att så äfven hädanefter skall ske, ansett,
att, då två Stånd stannat emot två och frågan sålunda kommer alt
förfalla, räntorna skola utgöras i den ordning och efter de grunder
som förut stadgade varit. Således om tvänne Stånd afslå denna af
den värde talaren så kallade Statsregleringsfråga, kan något annat
förhållande icke inträffa, än att alla fyra Stånden måste foga sig
efter de lagar och författningar, som hitintills varit gällande och de
Ständ, hvilka afslagit frågan hafva icke åsyftat något annat än att
upprätthålla dessa lagar i gällande kraft.
Hvad nu åter angår den värde talarens yttrande, att det vore
en Statsregleringsfråga, huruvida räntorna skola utgå i fix penninge-
skall eller efter markegång, så är jag med honom i detta hänseen¬
de af fullkomligt olika åsigter. Granskar man de grundlags-§§ hvilka
handla om de inkomster, hvarom här är fråga, så skall man finna,
det K. St. såsom beskattningsmagt, alldeles icke öfver dessa inkom¬
ster äga annan eller vidsträcktare beslutanderätt, än blott att, vid
Statsregleringens uppgörande, taga dem i beräkning för de ändamål,
hvartill de en gång blifvit anvisade, utan att deremot hvarje fråga
om förändring i sältet och vilkoren för deras utgörande helt och
hållet faller inom den civila lagstiftningens område och alltså bör
afgöras efter de former, som för denna lagstiftning äro föreskrifne.
Sålunda heter det i 59 § Reg.F.: ”Efter Rikets och Statsverkets
tillstånd och behof läte Konungen till Utsk:s öfverläggning framstäl¬
la hvad Staten kan tarfva utöfver de ordin, inkomster, och hvilka
behof genom bevillningar böra fyllas.” Uti denna § finnes alltså
icke något enda ord, som ens pä det afiägsnaste sätt antyder nå¬
gon rättighet för R. St. att kunna, på lika sätt som för bevill-
ningsfrågors afgörande är stadgadt, ang. förändring uti desse ord.
Den 23 September f. m.
371
inkomster besluta. Lagstiftaren har icke en gång, om man tolkar
§ elter dess ordalydelse, velat tillåta, alt de göras till öfverlägg-
ningsämne hvarken hos SlalsUtsk. eller R. St. annorlunda än såsom
utgångspunkt för bedömandet af det tillskott utöfver dem, som Sta¬
ten kan tarfva och som genom bevillningar bör fyllas, hvilket gör
det alldeles uppenbart, att lagstiftaren ansett ifrågavande inkomster
vara helt och hållet oberoende af R. St:s beskattningsrätt och en
gång för alla bestämda lill Statsverkets upprätthållande, med rättig¬
het för Konungen, att för delta ändamål dem använda. — Gål¬
man nu till den 64 § så har den följande lydelse: ”Så väl Rikets
ordin. Statsmedel, och inkomster som hvad, på sätt omförmäldt är,
under namn af extra ordin, utlagor eller bevillningar till Statsver¬
ket af R. St:r anslås, vare under Konungens disposition, att till de
af R. St.:r pröfvade behof och -efter den upprättade Staten anord¬
nas.” Uti ordalagen af denna § ligger en fullständig bekräftelse
på hvad jag, i anledn. af 59 § yttrat, att Rikets ordin, inkomster
stå under Konungens disposition, samt alt de, såsom genom ser¬
skilda lagar bestämda lill deras beskaffenhet och anvisade till Rikets
behof, hvarken kunna af R. St. derifrån ryckas eller under något
vilkor anses inbegripne i de medel, om hvilkas anskaffande R. St.
äga att vid hvarje riksdag förordna. — Må man, om man kan,
vederlägga denna min framställning. Intilldess sä skett — intilldess
man förmår uppgifva något ställe i grundlagen, som tillåter att för¬
vandla civila lagstiftnings-ärenden till Statsregleringsfrågor och att
om dem såsom sådana i förstärkt StatsUtsk. votera, intilldess förblir
min öfvertygelse orubbad, att grundräntornes förvandling till fix
penningeskatt jemte alla dermed gemenskap ägande frågor innefatta
ämnen, som i den ordning StatsUtsk. nu föreslagit, alldrig kunna
eller böra blifva föremål för det förstärkta StatsUlsk:s afgörande. —
Att, ej heller R. St. öfver dessa inkomster, för så vidt de åt
indelningshafvare äro upplåtne, äga så vidsträckt dispositionsrätt, som
Hr Sandströmer synes föreställa sig, det torde kunna tillräckligt å-
dagaläggas genom ett blott hänvisande till 1684 års Reglemente
ang. mililia!- och landt-staternes indelningar samt 1685 års öfver
samma reglemente utfärdade förklaring, hvars 4 § innehåller, ”att
allt hvad så väl spannemåls- som den öfriga räntan årligen kan
komma att stiga efter markegången högre än kronovärdering, lem-
nar K. M. af Nåder officerare och landtbetjenterne, som stundom
ansenligt öfverstiger den dem i staten bestådde lön; hvaremot de
ej få fordra någon vedergällning, i fall något år deras uppbörd blef-
ve mindre än Staten dem tillägger.” — Häraf visar det sig, att
Konung Carl XI på vinst och förlust anslog åt de indelta löntagar-
ne vissa hemmansräntor, hvilka väl upptogos i staten till visst be¬
lopp i penningar, men hvilket belopp återigen kunde, i följd af de
olika värden, räntorna ägde det ena året emot det andra, stundom
understiga lönen sådan den i kronovärde var bestämd och under¬
stundom betydligt öfverstiga densamma. När nu en så beskaffad
öfverlåtelse af räntor åt löntagarne blifvit gjord, när hvad militiae-
staten beträffar 80 § Reg.F. ytterligare innehåller: att Krigsmak-
24*
372
Den 23 September f'. m.
ten till häst och fot såväl sora båtsmanshållet af rotering och in¬
delning förhlifver vid de med landet och städerne upprättade kon¬
trakter och indelningsverk, hvilka lill deras hufvudgrunder skola
orubbade vara, intilldess Konungen och R. St. finna nödigt någon
ändring deruti samfäldt göra”; så hemställer jag, huru det kan blifva
en möjlighet, att i förstärkt StatsUtsk. söka tillvägabringa en förän¬
dring i den lagstiftning, sorn på del af mig förr oranämda sätt till¬
kommit. Man skulle derigenom draga 80 § Reg.F. under votering
i nämnde Ulsk., hvilken olaglighet jag dock tror, att den värde ta¬
laren icke vill medgifva skall fä äga ruin. Om man derföre skiljer
emellan hufvudsaken och verkställigheten, så skall man förgäfves söka,
att komma till det resultat, som här af Ulsk. blifvit förordadt; och
Utsk. hade bordt inse, att om en sådan förändring, som den af
StatsUtsk. föreslagna, skulle bifallas, kommer detta, att medföra rubb¬
ning i det af Konung och Ständer fastställda indelningsverk och der¬
igenom alla löntagare tvertemot de K. förordna-, hvarvid de hafva
att trygga sig, att gä i mistning af hvad dem genom dessa förord¬
ningar blifvit tillagdt. Jag kan således icke annat än på det högsta
ogilla Utsk:s förslag, att indrifva denna fråga till votering i förstärkt
StatsUtsk. Jag har icke hört Hr von Hartmansdorff gilla detta för¬
slag, ronde de delar, hvilka icke anga presterskapets aflöning och
indelta räntor, hvilka äro af detta Stånds privilegier skyddade mot
all förändring. Tvertom har jag hört denne talare uttryckligen för¬
klara, det han äfven i de delar, hvilka icke angå sistnämnde privi¬
legier, ansåg Utsk. hafva olagligen förfarit. Jag anhåller alltså, att
förslaget, såsom grundlagsvidrigt, måtte läggas till handlingarne med
Ståndets uttryckliga ogillande af Ulsk:s försök, alt på detta sätt rubba
icke blott bestående civila lagar utan äfven en § i Reg.F. hvars til¬
lämpning aldrig kan komma under förstärkt StatsUtsk:s ompröfning.
Frih. Cederström: I denna fråga är det angeläget, att göra
sig reda för sättet, hvarpå hon blifvit väckt. Går man så till väga,
skall man finna, att hon härleder sig frän en K. propos:n, deruti
på grund af komit:s betänk., K. M. öfveriemnat till R. St. alt der¬
utinnan besluta. I sådant fall innehåller 89 § Reg.F. följande stadgande:
”Vill Konungen åt R. St. öfverlemna att gemensamt med Honom något
afgöra, som rikets allmänna Styrelse rörer, då förfares dermed, pä
det sätt, som ang:de lagfrågor är stadgadt”. I 87 § finnes bestämdt
huru i dylika fall skall förfaras, och tillser man, hvad denna § in¬
nehåller, skall man finna, att, när i lagfrågor, två Stånd stanna emot
Iva, hafva frågorna förfallit. Nu vilja vi gä något längre in uti hi¬
storiken af denna fråga. K. M. har med ogillande af komiterades
förslag i afseende på räntornes indragning lill kronan, i Dess nåd.
proposm förklarat, att räntorna borde framdeles utgöras i persedlar,
i hvilket afseende K. M. föredrog ett af komiterade föreslaget alter¬
nativ, nemi. spanmål och smör. Nå väl! nu har två Stånd antagit,
hvad StatsUtsk. besynnerligt nog, i strid med den K. proposm, före¬
slagit, eller räntornes utgörande i penningar. Om då alla fyra Stån¬
den bifallit denna del af betänk., hvad hade väl följden blifvit af ett
sådant fyrstämmigt beslut? Hade den kunnat blifva någon annan än
Den 23 September f. m.
273
att en skrifvelse från II. St. skulle till K. M. afgå med den under¬
rättelse, att i den delen den K. propos:n blifvit afslagen, och att
frågan derom förfallit, emedan R. St. ansett det förmånligare för
Staten, att erhålla räntorna i kontant i st. f. att emottaga deni i
persedlar. Man får icke, mine Hrr! förbise, att ett frånträdande
af den K. proposm, och alt ett beslut i motsatt riktning eller i
enlighet med komiterades andra alternativ, hvilket Konungen redan
ogillat, icke kan leda till lag, ty Konungens afslag är ju redan
pä förhand gifvet, och således kan icke alla fyra Ståndens be¬
slut gifva framgång ät den önskan man synas hafva, att räntorna
skola utgå i penningar. Hr von Hartmansdorff har redan ulredt,
huruledes Utsk. tillåtit sig, att pä sidan om och utöfver innehållet
af R. Sl:s föreg:de beslut uppställa voteringsproposm. Utsk. hade
icke bordt glömma, att när Utsk. undfår prot.utdr. från de olika
Stånden, innehållande deras i frågorna fattade beslut, hvilka sedan
skola sammanjemkas, det icke må försöka, att sätta en bokstaf till
eller borttaga en sådan från de beslut, hvarje Ständ för sig fattat,
utan Utsk. skall ordagrannt upptaga Ståndens beslut uti voter:s-pro-
pos:n der sådan eger rum. Nu har Utsk. i ja-propos:n, tvärt emot
R. o. Ad:s saint PresteStrs beslut, intagit hvad de öfriga Stånden
bifallit och i nej-propos:n R. o. Adis samt PresteStis beslut, och
om då nej-propos:n vinner skall frågan förfalla. Utsk. hade bordt
finna, alt R. o. Ad. samt PresteSt. alldeles icke beslutat öfver den
första delen af alternativerna. Huru vill man då, att man skall vo¬
tera öfver ett förslag, hvaröfver alla fyra Stånden icke fullständigt
yttrat sig. Först, när detta skett, visar det sig, huruvida någon vo¬
tering kan anställas. Då nu R. o. Ad. afslagit frågan, och endast
hållit sig till grunderna för förslaget, samt R. o. Ad., med ogillande
af detsamma, förklarat, alt något vidare yttrande icke vore nödvän¬
digt, så, och enär PresteSt. fattat enahanda beslut, hemställer jag,
huru man då skall kunna yttra sig öfver detaljerne? Ar det grund¬
lagsenlig!, är det ens förståndigt att på delta sätt gå ifrån R. Sirs
beslut, och söka att åstadkomma voteringar endast derföre, att det
faller någon in alt påstå det frågan rörer Statsregleringen. Det har
icke med Statsregleringen gemenskap, om räntorna ingå in natura
eller kontant. Om R. St. beräkna inkomsterna högre än de komma
att utgå, så blir deraf ingen annan följd än att riksgiskont. får fylla
bristen. Upptagas de lägre än hvad de egentligen utgöra, blir ätet-
ingen annan följd, än att ett öfverskott uppkommer och hvilket mä¬
ste redovisas, men icke inverkar det pä statsregleringen. Om det
nu mäste erkännas, att frågans primitiva beskaffenhet hemtas frän
slutmeningen af 89 § RegiF. så måste enligt 87 §, dä tvä Stånd
stannat emot två, frågan förfalla. I den sednare frågan, angide de¬
taljerna, hafva två Stånd fattat sitt beslut, hvaremot tvänne andra
Stånd deröfver icke meddelat yttrande. I sådana fall kommer all-
drig, och kan alldrig komma i fråga, någon votering i förstärkt
Utsk.; ty det skulle blifva rätt besynnerligt, att vilja tvinga tvänne
Stånd att votera öfver ämnen, hvaröfver de icke beslutat. Men, mine
Hrr, denna propos. har blifvit framställd, derföre, att ett Stånds
privilegier är beroende af denna fråga, oeh hon kan således icke
374
Den -3 September f. in.
grundlagsenligen upptagas lill bifall utan propus. måste af Landtm,
och Talmän afslås. Dä följer ju, att någon ytterligare behandling af
denna fråga än att hon, ined ogillande af voter:spropos. Rigges lill
handlingarne, icke bör eller kan ega runi.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Må det tillåtas 111ig, att först uttala
den öfvertygelse jag länge byst, att en skattejemkning i allmänhet
är nyttig och behöflig, och alt nian framdeles mätte vinna den på
ett formenligt sätt. Nu är likväl icke fråga om sjelfva saken, utan
örn formen för densammas afgörande. Det förefaller mig då klart,
att hnfvudfrågan här är, att förändra gällande lagar, som röra skatte¬
man» rätt. Han har rättighet, att utgöra sina räntor efter det sätt,
gällande författningar bjuda. Man vill nu förändra detta sätt, och
detta måtte väl innebära en förändring uti gällande lagar. Dessa
lagar ärö icke af civillags beskaffenhet, men de utgöras af allmänt
gällande författningar, gifne och i helgd hällne af framfarne konun¬
gar, samt legat till grund för äganderätten. De måste hänföras un¬
der kategori af civil lagstiftning och hafva samma helgd. Måhända
tillkommer ytterligare en punkt, sorn är ännu heligare den nemi.
enskildtes rättighet att gifva sitt bifall till förändringen, men delta är
specielt i denna fråga. När jag således för min del är fullt öfver-
tygad derom, att dä man bär vill ändra de allmänt gällande, pä
enskildtes vigtigt och mycket inverkande författningar, sä kan jag
icke undertrycka min åsigt i formfrågan, att denna voter:s-propos.
är alldeles olämplig, sedan två Stånd i sina beslut stannat emot tvä.
Men, kunde man säga, StatsUtsk. bar handlagt frågan, StatsUtsk.
har att bestyra om Statsregleringen. Om frågan bifalles, så inver¬
kar sådant på statsregleringen. Nä väl, jag är öfvertygad derom,
att hvarje Stånd inom Svenska representationen har inbördes aktning
för hvarandras beslut och en lika aktning för grundlagarnas föreskrift,
som är högre än något Stånds enskildta åsigt. Jag går då till riks-
dags-ordms 34 § 2 morn., hvilket lyder sålunda: Vilja R. St. hel¬
dre, än att tillsätta flere Ulsk., remittera sådana mål, som till visst
Utsk. icke höra, antingen Besvärs- och Ekon.Ulsk. eller till något
af de öfriga förut tillsatta Utsk. vare samma Utsk. pligtigt, att med
dess utlät., i enlighet med erhållen remiss, inkomma, och beslämme
sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen, men icke den hvarje
serskildt Utsk. i allmänhet uppdragna befattning, huruledes ett mål,
i enlighet med B. St:s deröfver tillhöriga beslutanderätt, bör afgö-
ras”. Således förfaller helt och hållet den åsigt, som kanske mån¬
gen hyser, att, derföre, att ärendet blifvit handlagt af StatsUtsk., det
bör i alla händelser behandlas såsom StatsUtsk:s ärender i allmän¬
het, när två Stånd stannat emot två. Likgiltigt är det af hvilket
Utsk. detta lagstiftningsärende vunnit behandling, antingen det är af
StatsUtsk., Const.Utsk., Bevilln.Utsk. eller ett särskildt Utsk. R. St:s
beslut skall i alla händelser utfalla endast efter ämnets beskaffenhet
och icke enligt egenskapen af det Utsk. som ärendet handlagt. Jag
tillstyrker således, att R. 0. Ad. icke måtte bifalla denna voter:spro-
pos. såsom varande i rak strid med grundlagens föreskrift, huru
ärenden af denna beskaffenhet böra behandlas. Om Hr Gr. o.
Den 23 September f. m.
375
Landtnäs tankar om lagligheten eller icke lagligheten af propos:s
framställande, inlåter jag mig icke i något yttrande, väl vetandes,
alt Hr Gr. o. Landtm, lika väl som Ståndet har vördnad för de la¬
gar, vi äro skyldige att upprätthålla och efterlefva.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Dels under discussionen öfver delta
ämne, och dels i StatsUtsk:s betänk, bifogade reservationer har blif¬
vit yttradt, ett en fråga, uti hvilken Konungen äger sanctionsrätt,
kan icke vara en statsregleringsfråga; i denna fråga äger Konungen
sanctionsrätt; derföre är densamma icke någon statsregleringsfråga.
Jag tror att man med lika skäl kan säga: frågor, deruti Konungen
äger sanctionsrätt, äro icke stalsregleringsfrågor; denna fråga är en
statsregleringsfråga; derföre äger Konungen icke här någon sanc-
tionsrält. För min del tror jag visserligen att Konungen uti dessa
frågor har sanctionsrätt, men denna Konungarätt finnes ingenstädes
i grundlagen bestämdt uttryckt utan den är beroende på grundlags-
tolkning lika väl som på sådan tolkning beror huruvida nu under
handläggning varande fråga bör anses som en statsregleringsfråga el¬
ler icke; och den ena af de nyss framställda slutledningarne kan
sålunda vara lika god och bevisande som den andra. Felet ligger
deruti att mina värde motståndare sammanblandat tvänne af hvar¬
andra fullkomligt oberoende frågor; ett är nemi. hvad som angar
formerna bos R. St. i och för fattande af deras beslut, ett annat
deremot är huruvida ett Ständernas beslut endast i och genom sig
sjelf är lag eller dertill jemväl erfordras Konungens sanction. Vid
nu under handläggning varande ärendes afgörande bör man endast
fästa sig vid den frågan, hvilken är formen för detta ärendes afgö¬
rande inom Ständerna. I det afseendet stadgar 75 § Riksd.Ordn.,
att för grundlags stiftande, upphäfvande förändring eller förklaring
fordras alla Riks,Sims sammanstämmande beslut och Konungens sanc¬
tion. För beslut i öfriga ärenden galle jemte Konungens samtycke
3 Stånds mening, men skulle 2 Stånd stanna emot 2, skola frå¬
gorna förfalla, såvida nemi. de kunna förfalla. Härvid har likväl
samma § gjort undantag för de frågor, hvilka förekomma i 60, 69,
70, 71 och 72 §§ Reg.F. äfvensom, pä sätt jag redan nämnt, för
grundlagsfrågor, likasom 114 § Reg.F. för privilegiifrågor. Nämnde
69 § innehåller att frågor, som röra Statens reglerande icke få för¬
falla om 2 Ständ stanna emot 2, utan skola då afgöras genom vo¬
tering i förstärkt StatsUtsk. Om man nu gör sig reda för hvad med
Statens reglerande förstås, så skall man finna, hvad äfven ligger i
sjelfva begreppet derom, att denna reglering omfattar icke allenast
Statens utgifter utan äfven dess inkomster, och går man till grund¬
lagen, finnes der en bestämd ordalydelse för en sådan åsigt. 58 §
Reg.F. innehåller nemi.: ”Vid hvarje riksdag läte Konungen upp¬
visa statsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter,
fordringar och skulder, för det StatsUtsk. som R. St. utvälja”. Det
är således uppenbart, att då grundlagen talar om Statens reglerande,
dermed menas såväl dess inkomster som utgifter. Nåväl, raine Hrr!
angår det Statens inkomster eller icke om dessa skola beslå till en
väsendtlig del af naturapersedlar eller endast af en gång för alla
37G
Den ?3 September f. m.
lill beloppet beslärade contanta penningar. Jag frågar ännu en gäng,
angår sådant Statens inkomster eller angar det deni icke? Jag tror,
att svaret derpå icke kan utfalla på mera än ett sätt. Då sålunda
torde vara bevisadt, att denna fråga angår Statens reglerande, och
69 § föreskrifter, att frågor af sådan beskaffenhet icke få förfalla,
utan 0111 dem mäste voteras i förstärkt StalsUtsk., då tvä Stånd stan¬
nat emot två, så måste denna fråga i enl. dermed behandlas.
En värd talare har yttrat, att punkten, då frågan förra gången
förevar, blifvit af R. o. Ad. fördelad i 2:ne delar, sä att den för¬
sta delen skulle innefatta sjelfva principfrågan, och den sednare til¬
lämpningen eller verkställigheten deraf; att principfrågan icke kunde
afgöras genom votering uti förstärkt Etsk. samt att verkställighets¬
frågans förfallande vore en omedelbar följd af principfrågans. Den
bevisning jag nyss haft äran anföra är dock på intet sätt. vederlagd
genom en sådan delning af punkten utan lika bindande så väl fol¬
den ene delen af punkten som för den andra. Då man emedlertid
ansett denna punktens sönderdelning af mycken vigt, anser jag mig
likväl böra vördsammast i R. o. Ad:s minne återföra alt enl. Riksd.-
Ordnis tydliga ordalydelse det är hvar och en ledamots rätt att vid
en frågas afgörande i Ståndet få särskilda propos:r framställda på de
delar der han sådant äskar; om då någon ledamot skulle få det in¬
fallet att begära serskild propus, på hvarje ord i punkten såsom på
orden: ”att”, ”de”, ”på”, ”skattläggning”, o. s. v., och sedermera
påstå, att frågan om hvarje af dessa sålunda lösryckta ord skall för¬
falla, då om dem 2 Stånd stanna emot 2, så skulle ju, genom ett
sådant behandlingssätt hvilken fråga som helst komma att förfalla.
Utsk. synes mig derföre hafva rätteligen förfarit, då det behandlat
frågan i sin helhet och icke såsom någre talare yrkat sönderdelat
den, till följd af det sätt hvarpå den blifvit föredragen; ehuru som
jag äfven haft. äran anföra, vid detta tillfälle, det resultat hvartill
Etsk. i båda fallen bordt, enl. grundlagen, komma, blifvit detsamma
eller votering uti förstärkt Etsk. Frih. Cederström har sagt, att en
votering i förstärkt StatsEtsk. vore desto orimligare, som 2 Stånd
ännu icke fattat beslut ang:de sednare delen af frågan, eller rän¬
tornas förvandling i en viss penningeskatt. Härvid får jag fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet derpå, alt om man skulle antaga en sådan
tolkning, så vore det i ett eller 2:ne Stånds förmåga, att göra alla
beslut omöjliga, ty då företaga sig dessa Stånd först en sådan frå¬
gans sönderdelning, och afslå den första delen, samt på grund deraf
lägga den senare delen till handlingarna. En sådan åtgärd kan der¬
före icke anses innefatta annat, än att hela punkten blifvit afslagen.
Emot den tolkning af grundlagen jag förfäktar, har man anmärkt,
alt, med godkännande deraf, skulle hvarje under riksdagens lopp fö¬
rekommande fråga kunna dragas under votering i förstärkt Stats-
Etsk. såsom t. ex. criminallagen, i och för de bötesandelar, som i
densamma Staten tillerkännes. I afseende uppå denna anmärkn.
anhåller jag att vördsamt fästa uppmärksamheten deruppå, alt cri¬
minallagen, icke till följd af det beslut, som öfver honom fattas,
ingår i Statsregleringen, utan dertill fordras ett, i fråga om böterne,
af StatsEtsk. afgifvit förslag, hvaröfver R. St. böra fatta beslut. Till
Den 23 September f. m.
377
delta nya förslag kunna R. St. säga ja eller nej, och om härvid 2
Stånd stanna emot 2, då, men icke förr, kommer frågan till för¬
stärkt Ctsk. När vid 1840 års riksdag stats-rädets nuvar:de organi¬
sation infördes och nya löner för den ökade statsråds-personalen
blefvo af nöden, så ingick den beslutade förändringen i stats-rådet
icke uti statsregleringen förr än StatsUtsk. i fråga om lönerne afgif-
vit förslag, och om då 2 Stånd stannat emot 2, hade derom ovil¬
korligen bort röstas i förstärkt Utsk. Uti den fråga, som nu utgör
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, har deremot StatsUtsk. afgif-
vit förslag, och om det bifalles, erfordras icke, såsom i fråga om
stats-rådslönerne eller criminal-lagen, ett ytterligare förslag af Stals-
Utsk., utan frågan ingår i och genom sig sjelf i statsregleringen.
Ilon kan således icke jemföras med hvad man här ordat om crimi-
nallagen m. m. Vidare har blifvit erinradt, att det förslag, som nu
är under Ståndets handläggning, icke inverkar pä den statsreglering,
som vid denna riksdag skall uppgöras, och att frågan derföre icke
skulle höra till de i 69 § Reg.F. omförmälde fall. De värde ta-
larne, hvilka yttrat denna åsigt hafva likväl förbigått att bevisa det
grundlagens stadgande i denna § endast afser den statsreglering, som
vid pågående riksdag skall uppgöras. Jag anhåller äfven, att i desse
Hrr:s minnen få återföra, huruledes vid sistl. riksdag, genom vote¬
ring i förstärkt StatsUtsk., beviljades till uppbyggande af ett natio-
nal-museum ett anslag af 500,000 r:dr att utgå under 10 år och
således under 3 statsregleringar. Men om man äfven medgifver,
hvad jag likväl nu icke gör, att 69 § inskränker sig endast till den
statsreglering, som nu är under pröfning, sä kommer delta förslag,
i händelse det antages och vinner Konungens sanction, att inverka
pä denna statsreglering, ty Utsk:s förslag innehåller, att räntorna
skola förvandlas pä det eller det sältet, och denna förvandling af
räntorna kan träda i verksamhet från och med början af år 1850,
och således under den statsreglering, som denna riksdag uppgöres,
ulan ali panlförenklingen behöfver uppskjutas för att invänta full¬
bordandet af den jemväl föreslagna nya jordeboksliggaren, emedan de
icke med hvarandra stå i annat sammanhang än att ränteförvand-
lingsuträkningarne blifva rättade sedan den nya jordeboksliggaren
blifvit färdig, ehvad den nuvande jordeboken, efter hvilka uträknin¬
gen upprättats, befunnes felaktig. Om StatsUtskrs förslag af R. St.
antages, måste Ständerne tillse, att om Konungen deråt lemnar sin
sanction, beslutet kan komma till verkställighet, och följaktligen må¬
ste statsregleringen derefter rättas, hvaraf följer att för det fallet K.
M. icke under riksdagens lopp lemnar svar å 11. St:s skrifvelse i
ämnet, statsregleringen uppgöres på det sättet alternativt, att en be¬
räkning af inkomsterne göres efter den gamla statsregleringen för
den händelse, att K. M. icke lemnar sin sanction, och en annan
för den att Konungens sanction erhälles, hvarigenom förevande för¬
slag måste äga inverkan icke blott på en kommande ulan äfven på
den nu under handläggning varande statsreglering.
åled hvad jag sålunda haft äran anföra, tror jag mig hafva
fulleligen ådagalagt, att, enl. grundlagens tydliga ordalydelse, frågan
måste behandlas i enl. med 69 § Reg.F. och således, om 2 Stånd
378
Den 23 September f. m.
slauna emot 2, afgöras genom votering i förstärkt StatsUtsk. Men
om man äfven skulle anse grundlagens bud ang:de sättet för denna
frågas behandling otydligt och gifvande verklig anledning till oviss¬
het om dess rätta mening så att rättighet funnes alt välja det för¬
faringssätt man anser grundlagen hafva bordt föreskrifva, ty dä
grundlagen är bestämd och tydlig kommer naturligtvis ett sådant val
icke i fråga, skulle jag för min del i allt fall anse det vara utom
allt tvifvel, att 69 § bör här tillämpas. Olägenheter kunna visser¬
ligen uppkomma sä väl genom cn utsträckande sorn genom en in¬
skränkande tolkning af grundlagens bud angule votering i förstärkt
Utsk., men genom det förstnämnda tolkningssältet kan dock icke nå¬
got värre föranledas än att möjligtvis en eller annan votering före-
toges som måhända icke bordt ega rum, hvaremot genom det in¬
skränkande tolkningssältet det komme att stå i två Stånds skön att
göra nästan all möjlighet att komma till några beslut om intet, ge¬
nom att vid alla tillfällen då två Stånd stannat emot två neka att
votera uti förstärkt Utsk. Se vi till den närmaste tiden, sä tinna
vi, att K. St. beslutat, att icke afsluta statsregleringen förr än denna
fråga är bragt till slut. Om nu 2 Ständ säga, att förevande fråga
är förfallen, derigenom, att 2 Ständ stannat emot 2, men de 2 an¬
dra Stånden åter pä grund af 69 §, icke anse frågan enligt grund¬
lagens bud afgjord förr än votering i förstärkt StatsUtsk. försiggått,
sä kan derigenom mycken svårighet uppstå för afslutandet af stals-
regleringen. Man har slutligen emot den uppställda voter:spropos:n
åberopat presterskapets privilegier. För min del finner äfven jag,
att presterskapets privilegier lill en viss grad äro angripne. 4 § af
desse privilegier innehåller nemi.: ”Afven stadfästes hvad prester-
skapet härtill njutit uti kyrkoherbergen af konungstionden, som lill
biskoppars, superintendenters, professorers, lectorers, rectorers och
conrectorers, kyrkoherdars och predikanters i städer och på lands¬
bygden, samt andre kyrko- och skolebetjenlers, hofpredikanters, dom¬
kyrkors, kyrkor och hospitalers underhåll och lön förordnadt är, samt
alltid blifver dem utan någon afkortning förbehållet så att inga rå¬
gar skola af deras lön afdragas och förminskas ej eller af kyrkor-
ncs vin och byggningssäd”. ”Landsbo' och kronobetjenter få ej till¬
egna sig någon disposition öfver academiers, gymnasiers, skolors och
hospitalers dem enskilt förlänte, kyrkoherbergen och hvari inga an¬
dra stater ega del, ej eller öfver kyrkorues vin och byggningssäd,
presterskapets tionde, vederlags- och underhållsspannemäl, och dem,
som detsamma är anslaget under namn af öfvermåls efterfrågande,
transporterande till andra kyrkoherbergen, eller hvad eljest föregifvas
kan, något mehn och hinder i dess fria och oafkortaile uttagande
tillfoga. Freslerskapet i Skåne, Halland och Blekingen och Bohus
Län skall efter fredsfördragen och Malmö recess under vanlig frihet
behålla dess prestgårdar, mensal-rättigheter och annexer med all
fragt, landgille, städsmål, åker och arbete deraf jemte de inkomster
och förmåner, som de efter bemälde fridsfördrag och recess af ål¬
der haft; rättandes sig presterskapet i Skåne och Halland i dess
uppbörd och inkomst alldeles efter den på denne riksdag gjorde
Förordning”. Vidare lyder 14 § sålunda: ”Eho, som spannemål
Den 23 September f. m.
379
tir kyrkoherbergen af kronan till lön och underhåll bekommit, och
den härefter njuter, bafve, efter lag och förre resolutioner, makt att
lata äboerne, som kyrkofonden utgöra, föra den till en eller annan
ort inom lagsagan, antingen lill nästa köpstad eller hvarthelst det
faller honom beqvämligast, som spannemålen tillkommer, för hvil¬
ken tionde, såväl som andra utlagor, de skola betala porttullen, när
den genom någon tull föres, men eljest intet. I Skåne, Halland
Blekingen och Bohus Län förblifver häruti efter gammal vanlighet”.
Nu har StatsUtsk. uti förevar.-de punkt föreslagit, att alla räntor skola
förvandlas till en fix penningeränta och således icke blott kronans
behållna räntor utan äfven de indelta. Det är följaktligen tydligt,
ali en dylik förvandling måste hafva inverkan på presterskapets in¬
delta spanmälsräntor. Man kan alltså icke utan presterskapets be¬
gifvande vidtaga någon förändring med sältet för utgörandet af dess
indelta spanmål såsom deremot skyddad af privilegier. En värd ta¬
lare har härvid sagt, att presterskapets rättigheter i denna fråga icke
kunna serskiljas från Statens, i thy att ett hemmans räntor kunna
vara indelte till en del ål presterskapet och till en del åt andra.
Dm den värde talaren i denna slutledning haft rätt så måste natur¬
ligtvis frågan anses förfallen; ty derföre att man önskar en förenk¬
ling af grundskatterna får man väl icke träda presterskapets privile¬
gier och rättigheter för nära. Jag tror likväl icke, att det oskiljak¬
tiga sammanhang, som den värde talaren förmenat, äger rum, ty då
såsom han sagt, ett hemmans räntor äro till en del indelte åt pre¬
sterskapet och till en annan kronan behällne, sä bör väl deraf icke
blifva annan följd, än alt den del af räntan, som blifvit indeld, fort¬
farande utgöres på samma sätt som hitintills, i händelse PresteSt.
icke vill medgifva, att dess räntor undergå enahanda förvandling som
kronans behållna. Förhållandet blir då icke annat, än att den in¬
delta räntan utgår in natura och den kronan behällne i penningar
efter Utskis förslag. Då presterskapets privilegier äro af frågan be¬
roende, får man visserligen på intet sätt träda dem för nära, men
deraf följer åter ingalunda att större del af frågan än som inbegri-
pes under dessa privilegier, icke får afgöras i förstärkt StatsUtsk.
Enl. min åsigt hade StatsUtsk. bordt föreslå voter:spropos:n öfver en¬
dast de räntor, hvilka icke skyddas af presterskapets privilegier, och
örn StatsUtsk. så förfarit hade PresteShs privilegier icke blifvit för¬
närmade och frågan uti allt, hvad den icke rörer dessa previlegier,
erhållit den behandling, (»9 § Reg.F. föreskrifver, hvarföre jag nöd¬
gas vördsammast anhålla om återremiss af denna voter:spropos.
Hr Sandströmer: Hr Printzensköld har uti sitt sednare an¬
förande förmodat, alt jag förbisett frågans beskaffenhet att vara be¬
roende af K. M:s nåd. sanction, och den värde talaren har af denna
omständighet dragit den slutsats att någon votering i förstärkt Stats¬
Utsk. icke bör äga rum. Härvid anhåller jag, alt få erinra, att jag
ingalunda förbisett detta förhållande, men jag har icke ansett något
yttrande härom behöfligt, emedan om Ständerne fatta hufvudsaklig!
beslut i frågan, det sedermera skulle ankomma på K. M. att deråt
gifva Sin sanktion eller icke. Gr. Lagerbjelke har fullständigt åda¬
380
Den Ti Seplember f. m.
galagt, alt frågan är af den beskaffenhet, att om densamma bör vo¬
teras i förstärkt StatsUtsk., hvarföre jag anser mig icke betiöfva yt¬
tra något vidare derom. I afseende pä en här gjord anmärkn. alt
ensamt den omständigheten, att StatsUtsk. behandlat frågan, ej kan
föranleda till votering, vill jag hafva erinrat, att hvarken jag eller,
så vidt jag hört, någon annan framkastat ett dylikt argument, och
således saknar detsamma all tillämpning uti denna fråga. Jag har
yrkat och yrkar fortfarande att votering skall äga rum derföre, att
frågan är en statsregleringsfräga men icke derföre, att hon blifvit
handlagd af StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om ursäkt, i hän¬
delse jag, under mitt yttrande, icke kati iakttaga den ordning mel¬
lan frågorna, som jag hade önskat. Men för att vara förvissad der¬
om, att jag icke må förbigå någon väsentlig af mina motstånda¬
res anmärkntr, måste jag följa den ordning, i hvilken jag dem an¬
tecknat.
Här har blifvit yltradt, det jag skulle hafva medgifvit, att i
denna fråga omröstmr i förstärkt StatsUtsk. öfver militie- och civil-
staternes men icke öfver presternes indelning äga rum, och att jag
följaktligen skulle hafva erkänt riktigheten af påståendet, att omröst¬
ning öfver de förra borde få anställas. Jag har alldeles icke med¬
gifvit något sådant, utan blott erkänt, att 3 Stånds beslut göra till¬
fyllest både öfver militära och civila ttaters indelning, men icke öf¬
ver presterskapets. Man bör ihågkomma, alt en väsentlig skilnad
ligger deruti att hvarje Stånd för sig måste besluta, och att alla
få rösta samfäldt i förstärkt StatsUtsk. En sådan omröstning anser
jag dock icke heller kunna äga rum öfver militär- och civil-slaler-
nes indelningar, emedan frågan är om lagstiftning, icke om be¬
lopp. Man bar sagt, att den nuvande hufvudfrågan icke var å bane
vid 1840 års riksdag. Jag måste derföre ånyo uppläsa votenspro-
pos:n i StatsUtsk:s betänk. IV:o 375 för samma riksdag, så lydande:
”Den som bifaller etc.
Gr. Lagerbjelke har redan vederlagt Hr Sandströmers påstående,
att man icke kan åtskilja hvad, som rörer indelningarne till prester-
skapet, från dem, som blifvit till öfrige stater och corpser upplåtne.
Men till yttermera visso, att en sådan åtskilnad kan göras, åbe¬
ropar jag StatsUtsk:s förslag vid 1840 års riksdag, uti hvilket Stats¬
Utsk. just iakttagit ett sådant särskiljande af de olika indelningarne.
Hr Sandströmer har ytterligare sagt, alt man icke kan skilja frågan
om förändring skall ske från sättet, hvarpå hon skall tillvägabrin-
gas. Delta var likväl icke omöjligt vid 1840 års riksdag såsom
StatsUtsk:s redan upplästa voter:spropos:r upplysa. Hvarföre skall
det då vara så omöjligt, att vid innevar:de riksdag åstadkomma ett
dylikt särskiljande? Här har talats om riksdagens sönderbrytande.
Delta är något, hvilket bordt sist omnämnas. Meningen med detta
yttrande lärer väl vara den, att man vid riksdagens slut eller då
riksdagen fortfarit längre än man önskat, man icke längre har tid
att gå lagligen tillväga, d. v. s. att man följer grundlagens föreskrif¬
ter, sä länge man har god lid och icke röner något motstånd. Men
Den 23 Sep t em ber f. m.
3S1
när man liar brådtom, oell röner invändningar, lemnar man grund¬
lagens föreskrifter åsido.
Gr. Lagerbjelke har sagt, alt Konungens sanktionsrält i denna
fråga icke verkade på ämnets egenskap att höra till statsreglerin-
gen. Men, mine Hrr, om den allmänna regeln för behandlingen af
riksdagsärender med undantag af Bevil1n:s-, privilegii- och grundlags¬
frågor är, att när 2 stannade emot 2, skall frågan förfalla, derest
frågan kan förfalla, hvarföre skall regeln då icke tillämpas här? Vöre
man ense om hufvudsaken, eller att förändring skulle ske, då mä¬
ste man rösta öfver verkställigheten och om detaljerne. Men huf¬
vudsaken kan förfalla, emedan hon icke rörer statsregleringen. Hvar¬
före kunna statsregleringsfrågor icke förfalla? Jo derföre, att innan
R. St. åtskiljas, mäste Staten vara reglerad. Deraf följer äfven, att
till Statens reglerande icke höra sådana ärender, hvilka kunna för
Konungens andel i beslutet afgöras, sedan R. St. äro åtskiljde. I
alla de frågor, der Konungens sanktion erfordras, förhåller det sig
sä, alt Han utom hvad grundlagsärender beträffar, kan gifva sitt sam¬
tycke sedan H. St. äro åtskiljde. Så förhåller det sig äfven med
den förevande. Om hon anginge statsregleringen och Konungen
icke lemnade sin sanktion förr än efter riksd:s upplösning, så vore
ju icke någon statsreglering uppgjord? Delta bevisar att frågan kan
förfalla derigenom, att Konungen vägrar henne Sin sanktion. Kan
bon förfalla så mäste hon göra det, när 2 Stånd stadna emot 2;
följaktligen kan hon icke blifva föremål för omröstning i förstärkt
StalsUtsk. Frill. Cederström har, vid början af denna öfverläggning
anfört ett exempel, som är ganska bevisande. R. St. företogo sig
nemi., vid 1810 års riksdag att i förstärkt Disk. rösta öfver en fråga
der Konungen hade sanktionsrätt, nemi. om försäljningen af Statens
egendomar. Konungens samtycke uteblcf, och frågan kom aldrig till
verkställighet. Med sin skarpsinnighet har Gr. Lagerbjelke uppfun¬
nit den utvägen, att man skall uppgöra dubbla beräkningar för Sta¬
tens reglerande, nemi. en för den händelsen, att Konungen säger
ja, och en för den händelsen, att Konungen säger nej. Man skulle
således i vissa fall uppgöra alternativa eller dubbla statsregleringar.
Huru skulle de alternativa ziffrorna summeras med de bestämda?
Har man någonsin tillförene hört något dylikt ? Men derhän kom¬
mer man, när man vill drifva sina satser till det orimliga. Jag
torde icke böra trötta H. R. o. Ad. med upprepande deraf, all man
alltid måste skilja om något skall ske och sättet, hvarpå det skall
tillvägabringas. När första frågan om lagstiftningen ronde ordinarie
räntorna skall förändras, är af den beskaffenhet af öfver densamma
icke får voteras, emedan två Stånd stannat emot två, och hon följ-
akteligen mäste förfalla; sä kan verkställigheten icke heller komma i
fråga, emedan hon med hufvudsaken förfallit. Jag anhåller om ur¬
säkt för det, att jag upprepar, hvad jag i denna fråga yttrat både
vid 1840 års riksdag och vid den innevande; men då man vid
hvarje riksdag säger om detsamma på ena sidan, nödgas man göra
likaså, på den andra. Det är gifvet, mine Hrr, att om Konungen
finner för godt, att föreslå R. St., det antalet ledamöter i Hofrät-
terne skall förminskas från det i lagen nu bestämda, så skulle ett
382
Den 23 Sept emi) er f. m.
dylikt förslag inverka pä statsregleringen, enär man genom bifall
dertill icke längre behöfde sä många löner som förut. Men det är
också gifvet, att då K.ll:n bestämmer, huru många ledamöter er¬
fordras för att hofrätten må vara domför, sä skall frågan om in¬
skränkning i detta antal först afgöras genom LagUtsk. Om tvä
Ständ dä stanna emot två i lagfrågan sä förfaller hon, ulan att kom¬
ma under omröstning i förstärkt LagUtsk. Annu mindre förekom¬
mer då statsregleringsfrågan i förstärkt StalsUtsk., utan hon mäste
förfalla, med hufvudsaken. Man får icke gå baklänges och från
följderna på statsregleringen af en vidtagen lagstiftningsåtgärd bringa
den sednare under förstärkta StatsUtsk:s afgörande. Nästan alla frå¬
gor, rör:de samhällets angelägenheter, kunna i mer elier mindre
män inverka på statsregleringen, emedan penningar allestädes erfor¬
dras, men man får derföre icke gä från dem, inkräkta pä sjelfva
lagstiftningen och rubba henne. Gr. Lagerbjelke har sagt, att i
händelse det vore fråga om en grundlags förändring t. ex. alt öka
statsrådspersonalen eller något dylikt, som inverkade pä statsregle¬
ringen, dertill erfordras fyra Stånds beslut i lagstiftningsväg innan
statsregleringsfrågan förekomme. Lika beskaffadt är förhållandet med
ifrågavar:de betänk. Skillnaden är blott den, att förändringen här
fordrar 3 Stånds beslut utan Konungens samtycke, för att tillväga-
bringas. Skall nu lagstiftningen i Sverige bero af StalsUlsbs god¬
tycke, att sammanföra alla frågor, som i mer eller mindre män in¬
verka på statsregleringen: så kan förstärkta StatsUtsk. äfven komma
alt rösta om ökad statsrådspersonal, eller hvilken annan grundlags¬
fråga som häldst, hvaraf ökning eller minskning i statsanslagen kan
föranledas. Gr. Lagerbjelke har äfven yttrat, att om förevande fråga
icke inverkar på 1848 års statsreglering, så verkar hon på kom¬
mande statsregleringar, och derföre måste hon komma under om¬
röstning i förstärkt StatsUtsk. Uti 09 § Reg.F. säges: ”Uppstå an¬
tingen hos R. St:s plena gemensamt, eller uti något af RiksStänden,
betänkligheter att antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt uti det, som rö¬
rer antingen Statens reglerande”. Der står icke Staters regleran¬
de, ty i sådant fall skulle det röra kommande statsregleringar. Då
nu emedlertid grundlagen endast talar om Statens reglerande, så
kunna och få icke frågor som verka på någon annan än den stats¬
reglering, hvilken nu skall uppgöras, begagnas såsom skäl, för att
anticipera kommande beslut, och derigenom framkalla omröstningar
öfver framtida Ständers göromål. Men, säger Gr. Lagerbjelke, jag
kan anföra bevis pä riktigheten af min uppgift. R. St. hafva redan
reglerat Staten, hvad nationalmuseum beträffar hvilket byggnadsfö¬
retag ännu knappt blifvit påbörjadt, än mindre fullbordadt. Till
detta Gr:ns exempel kan jag lägga ännu ett annat: R. St. hafva vid
denna riksdag lofvat anslag till jernvägar. Men hur.u förhåller det
sig väl med dessa R. St:s förbindelser? De äro icke annat än skul¬
der, hvilka R. St. för kommande tider sig åtagit. Huru dessa skul¬
der skola betalas, och med hvilka medel, allt detta tillhör Stats¬
Utsk. att föreslå, och R. St. att bestämma vid de riksdagar då om
verkställigheten af dessa byggnadsföretag kommer i fråga. Men, sä¬
ger Gr. Lagerbjelke vidare, detta beslut verkar genast på statsregle-
Den 23 September f. m.
383
ringen, och jemväl på den, som gäller för åren 1849 lill 1851.
Nej det gör den icke, då nian inskränker sig blott till lagstiftnin¬
gar eller beslutet alt penningar skola lemnäs utan alt säga hvar
de skola tagas, och huru de skola utgöras.
Här, eller i afseende pä skattejemnkningen är första frågan den
om grundräntorna skola betalas med penningar efter medel-marke-
gången, för 20 är, emedan hvarken räntegifvare eller räntetagare
fä uppsäga spanmålen, eller hvad det vara må, till att betalas med
penningar, efter årligt markegångspris. Fråga om förändring i mar-
kegångssättningarne der sådana ännu blifva behöfliga, omtalas icke i
3:dje punkten, utan förekommer i den 33:dje och följande, lili
den 3:dje punkten föreskrifves, att man skall betala med silfver.
Sådant sker pä sitt sätt redan, ty banken lemnar silfver för sina sed¬
lar. Nu t. ex., hafva R. St. på sätt Gr. Lagerbjelke omförmält,
uppskjutit frågan, att upptaga räntorna till beräkning i statsreglerin-
gen, derföre att något beslut i förevar:de fråga icke blifvit faltadt.
Om icke heller något, som förändrar det gamla förhållandet kommer
att fattas, så är det klart, all beräkningen i RiksStalen blir sådan,
som om denna fråga aldrig varit å bane, d. v. s. sådan, som an¬
tingen StatsUtsk. eller K. M. redan föreslagit. Den gamla beräk¬
ningen som är förslagsvis upptagen, och grundad på årlig marke¬
gång, kommer dä att qvarstå derföre, att man icke beslutat någon
förändring. Vill Konungen icke hafva annat än silfver så kan Slals-
kont. när som häldst uttaga mynt i st. f. sedlar.
Ytterligare, och under föiutsättning, att två Stånd förklara, frå¬
gan icke skola gå lill förstärkt StatsUtsk., men två andra förklara
henne der skola slitas, har Gr. Lagerbjelke hemställt, hvilken dä
skall afgöra frågan? om hon aldrig skall få något slut? Gr:n såsom
ordf. i Const.Utsk., har sjelf undertecknat ett betänk., innehållande
föreskrift huru härmed i framtiden skall tillgå, och huru en skilje¬
domare emellan Stånden skall kunna erhållas. Den tillstyrkta grund¬
lagsförändringen är ännu icke gällande, och man har sålunda, icke
annat att rätta sig efter än prejudikat. 1 sådant afseende åberopar
jag ett från 1840 års riksdag, då två Stånd stannade emot två i
en dylik fråga, nemi. då R. o. Ad. samt PresteSt. förklarade, att
frågan skulle förfalla, hvaremot Borgare- och RondeSt. påstodo, att
frågan skulle afgöras genom omröstning i förstärkt Utsk. Af saken
blef intet såsom förhållandet alltid är och måste vara der statsregle-
ringsfrågor icke förekomma. Då man förut på sådant sätt förfarit,
bör man väl äfven nu göra på samma sätt; ty man måste natur¬
ligtvis i detta, som i alla andra fall, der lag icke finnes, rätta sig
efter häfd eller hvad förr öfligt varit. I afseende på Presterskapets
privilegier har Gr. Lagerbjelke medgifvit, att dess indelta räntor må¬
ste frän frågan i allmänhet undantagas, och man har här uppläst
icke den § i privilegierna, som egentligen hör hit, nemi. den 3:dje,
hvilken angår räntorna, utan i det stället den 4:de §, som angår
kronobonden. Att PresteSt. ansett 3:dje punkten i StatsUtsk:s be¬
tänk., röra Ståndets privilegier, har jag nyss förnummit vara bekräf-
tadt, genom underrättelsen, att Ståndet förklarat, sig fördenskull
icke kunna öfver densamma i förstärkt StatsUtsk. votera.
384
Den 23 September f. m.
Beträffande åter frågan huruvida StatsUtsk:s sätt att behandla
ärendet, kunde förändra dess natur och föranleda till röstning der¬
öfver i förstärkt Ulsk., så har man icke gifvit akt på hvad Hr
Lefrén derutinnan upplyst. Ehuru Hr Sandströmer förklarat alt
han icke vill fästa sig vid denna behandling, befarar jag likväl
att mången ändock torde tro, det saken derpå beror. Jag an¬
håller alltså att få erinra, att när år 1815 denna fråga hos H.
St. förevar och deras beslut föranledde den af K. M. seder¬
mera utfärdade författning, hvilken ännu gäller till efterlefnad,
behandlades saken af Ekon.Utsk. När man då uppkastade spörs¬
mål om icke handläggningen bordt tillkomma StatsUlsk., svarade
Ekon.Utsk. derpå, i betänk, af d. 29 Juni, ”att Utsk. för sin del
trott, alt delta ämne icke kunde med riksslalens reglerande äga
gemenskap; och hade således icke velat borttaga tiden för Siats-
Utsk., med begäran om del af dess yttrande i ämnet”. Då Frih.
Palmstjerna vid 1830 års riksdag väckte motion om räntornas för¬
enkling, behandlades frågan af BevilIn.- och Ekon.Utsk:n gemen¬
samt, men dessa Utsk:s talrika personal åstadkom stora svårighe¬
ter vid frågans behandling, hvarföre man vid 1834 års riksdag
öfverlemnade henne till StatsUtsk. allena, hvarvid det sedermera
förblifvit. Men derföre, alt frågan blifvit behandlad af StatsUtsk.,
kan hennes natur icke förändras.
Slutligen har Gr. Lagerbjelke framställt en anmärkn., hvil¬
ken, sedan jag haft så mycket annat ali invända emot hans öf¬
riga skäl, jag likväl godkänner. Han har nemi. sagt, alt så sam¬
manblandad som frågan nu blifvit genom StatsUtsk:s behandling
af densamma, ansåge han henne böra återremitteras. Jag har
icke velat framkomma med ett dylikt påstående, men då det kom¬
mer från en så skicklig, så ifrig, så skarpsinnig motståndare, kan
jag icke annat än erkänna dess riktighet. Hade jag, som blifvit
så mycket klandrad derföre, att jag en gång tillförene vågade be¬
gära anstånd med frågans behandling, talat om en återremiss nu
vid riksdagens sista tid, så skulle mången af mine värde motstån¬
dare sagt: se bara huru illparig han är, han vill förkasta hela
förslaget, men icke förty talar han om återremiss. Afsigten der¬
med kan icke vara någon annan än att förhala tiden. Då likväl
en af mina motståndare sagt, att frågan bör återremitteras, har
jag, ehuru jag icke yrkar det, enär man derigenom säkerligen skul¬
le misstyda mina afsigter, dock ansett mig skyldig erkänna riktig¬
heten af en motståndares påstående.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfär-
dadt lill fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelkes påslående, att den
nu föredragne punkten är af beskaffenhet att ovilkorligen böra
utgöra föremål för omröstning i förstärkt StatsUtsk., grundar sig
på alldeles samma skäl, som af Hr Gr:n anfördes för godkännan¬
de af StatsUlsk:s förra förslag, då det hos R. o. Ad. förevar.
Dessa skäl blefvo då vederlagde och de behöfva således ej alt nu
vid-
Den 23 September f. m.
385
vidlyftigt bemötas. Grin har hufvudsakligen fästat sig dervid, att
frågan skulle röra staieus reglerande. Detta bevisar blott att
Grin icke gjort sig tillräcklig reda för hvad en sä beskaffad åt¬
gärd i sjelfva verket innebär. För milt begrepp är det alldeles
tydligt och klart att den belt enkelt inskränker sig till en be¬
räkning, å ena sidan, af statsverkets behof och, å den andra, af
för banden varande tillgångar för att derigenom utröna huru stort
tillskott, som för behofvens fyllande kan erfordras. De för han¬
den varande tillgångarne bestå just af rikets ordinarie inkomster;
och emedan dessa utgöras pä grund och till följd af gällande la¬
gar och författningar, som med statsregleringen icke hafva det
ringaste sammanhang, så ligger också frågan 0111 ändring af dessa
lagar och författningar hell och hållet utom stalsregleringens om¬
råde. Endast inkomsternes belopp ligger derinom och della be¬
lopp beror del alltså allena på R. St. att vid riksstalens uppgö¬
rande bestämma, hvilket uppenbarligen icke är något annat än
en i ziffran uppställd tillämpning af de författningar, hvarefter
inkomslerne skola utgå. Låter nu sanningen häraf sig icke be¬
strida, så ligger det också för öppen dager, att det exempel, som
blifvit hemtadt från kriminallagstiftningen och dess inverkan, ge¬
nom böteshestämmelserne, på statens reglerande, är fullkomligen
riktigt, och alt således de beslut R. St. lill upphäfvande eller för¬
ändring af de ifrågaställde beskattningslagarne fatta, såsom be¬
roende på Konungens sanktion, lika litet kunna, såsom Grin på¬
står, i och genom sig sjelfva ingå i statsregleringen, som detta
kan bli händelsen med de bötesbestämmelser, som den föreslagne
nya kriminallagen innehåller. Först sedan de nya lagarne kom¬
mit lill stånd och gått i verkställighet, inträder den lidepunkt
dä beräkning skall ske, hvad inflytande de kunna medföra (tå Sta¬
tens inkomster, och om i det fallet 2 Stånd stadna emot 2, är
tvisten af beskaffenhet att ovilkorligen böra genom votering i för¬
stärkt SlatsUlsk. afgöras. Härmed är, som jag tror, Gr. Lager-
bjelkes försvar för SlatsUtskis förfarande tillräckligen vederlagdt,
och jag åberopar i öfrigt hvad Hr von Hartmansdorff i detta äm¬
ne vidare anfört.
Hvad äler angår de vådor Grin behagat förespegla, af vägrad
omröstning i förstärkt StatsUtsk., enär derigenom kunde hända,
att de 2:ne RiksStånd, sorn, för deras del, beslutat omröstningen,
vägra att fullborda statsregleringen, så anser jag dessa vådor vara
af alls ingen betydenhet, emedan jag icke kan länka mig ett sä
grundlagsvidrigt handlingssätt af dessa Ständ. Skulle det likväl
inträffa, sä hafva de brutit stafven öfver sig sjelfva. De hafva
inträdt på revolutionens bana, hvarigenom de på Konungen öf-
verllyttat souveräniteten, och jag tvekar ej att högtidligt förklara,
det jag häldre lyder en souverän Konung, än jag lyder parti¬
yrande Ständer.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Jag har begärt or¬
det i anledn. af Gr. Laget bjelkes försvar för det, som mig synes,
9 H. 25
Den 23 September f. m.
3SG
med mycket skäl klandrade sätt, hvarpå Utsk. förfarit vid upp¬
ställandet af den ifrågavar:de voteringspropos., uti hvilket försvar
Hr Sandströmer jemväl deltagit, enär han sagt, att då 2 Stånd
bifallit frågan, Utsk. icke kunnat uti förevande betänk, annorlun¬
da förfara. Ora Utsk. ansett att granlagenheten emot den ena
hälften af representationen, som gillat dess betänk., dertill vore
en skälig anledning, så fordrar likväl grundlagen att Utsk. på ett
annat sätt skulle tillvägagåll; hade väl Utsk. bordt sådant förbise?
Jag frågar, om detta ärende icke är så beskaflädt, att om 3 Stånd
deri fattat likstämmigt beslut, delta skall ega kraft af R. Sl:s be¬
slut och icke såsom t. ex. i fråga om sättet, på hvilket bevill nin¬
gen eller anslaget till krigsrustningarna, hvars belopp genom lån
blifvit upplaget, skall ersättas? Ty deröfver kan, oaktadt 3:ne
Stånds likslämmiga beslut, ändock voteras. BevillningsUtsk. har
ju i detta mål icke till Exped.Utsk. atlemnat handlingarna och
hvarföre? Jo, derföre, alt det 4:de Ståndet ännu icke beslutatom
sättet på hvilket bevillningen lill afbetalningen utgå bör. Efter
all sannolikhet kan det 4:de Ståndet numera icke ändra de 3 öf¬
rige Ståndens sammanstämmande beslut, falladt för flera månader
sedan, men della Stånd bar ändock icke ännuafgjort frågan, och
derföre har Exped.Utsk. icke eller kunnat till RiksStm allåla för¬
slag till någon skrifvelse, innefattande eli R. Sits beslut. Vid
behandlingen af denna fråga synes BevillningsUtsk. hafva fullt
grundlagsenlig! fästat sig dervid, att ehuru sjelfva bufvudsaken
blifvit af alla 4 Stånden bifallen, har dock skiljaktighet uppstått
om sältet alt det fullgöra, nemligen rörande skuldens nfbetalan-
de, huru bevillningen dertill utgå bör, sålunda alt 3 Stånd bi¬
fallit förslaget, hvaremot ett annat Stånd afslagit detsamma. Hu¬
ru många exempel finnas icke derpå vid andra tillfällen att Utsk.
inkommit lill de serskilda Stånden då de någon lid fördröjt att
fatta sina beslut, med anmodan att det fullgöra i oafgjorda frå¬
gor. Här, i den nu under behandling varande fråga, hade Stats-
Utsk. bordt finna rätta behandlingen vara, ali, då Utsk:s plurali¬
tet vidblifvit sin åsigt att votering i förstärkt Utsk. borde ske,
hvilket, efter min åsigt, är i uppenbar strid mot grundlagen, en¬
dast framställa till föremål för votering bufvudsaken, lagstiftnings¬
frågan, som är den del öfver hvilken alla 4 Stånden beslutat, och,
sedan ett R. Sits beslut derutinnan blifvit faltadt, i det för mig
otroliga fall att R. o. Ad. samt PresteSt. samtycka lill voterin¬
gen, först då kunde fråga blifva om sältet för utförandet, eller
statsreglerings-åtgärderna, hvilka i 2:ne RiksStånd icke till pröf¬
ning blifvit upptagne, än mindre derom beslutadt.
Hvad åter angår Gr. Lagerbjelkes anmärkn., att om några
anse sig äga rätt att sönderdela punkten, det har dock endast
skedi mellan hufvudsak och verkslällighelsåtgärder, så skulle an¬
dra kunna dela den så, att man finge votera om orden att och
som o. s. v., så får jag, ehuru med verklig förlägenhet, hän¬
visa en juridiskt bildad man derpå, alt ingen lag kan skrifvas så,
ali den af menniskor utan förstånd kan tillämpas. Slutligen,
vidkommande den ifrågavartde punktens afgörande, så, enär R. o.
Den 23 September f. m.
387
Ad. icke haft den sednare delen deraf under öfverläggning, än
mindre derom fattat något beslut, sä är den icke eller pröfvad.
Det är omöjligt att bifalla en omröstning deröfver, och jag anhål¬
ler derföre om afslag å voteringsproposra.
Frih. Cederström: Gr. Lagerbjelke har sagt, att raan af
de här afgifna yttranden skulle kunna leda sig derhän, att man
ex absurdo kommer alt fatta sådana beslut, hvarigenom Riksätra,
på sidan om grundlagen, kunna tvinga hvarandra att medgifva
votering i denna fråga, och Gr:n har naturligtvis jemväl erinrat
om R. o. Ad:s skyldighet att votera öfver förevartde ämne, så¬
som tillhörande stalsregleringen, äfvensom Gira anhållit om pro-
pos. derpå. Gr:n har visserligen erkänt, att bland de räntor, som
skola förvandlas till penningar, äfven finnas sådana, hvilka föl¬
en dylik förvandling äro skyddade af presterskapets privilegier,
hvarföre Gr:n yrkat, att dessa räntor borde undantagas, och alt
man af sådan anledn. borde återremittera betänk, till SlalsUtsk.
Delta kan vara bra för en kommande riksdag, då ett förnuftigare
förslag kan blifva uppgjordt, och då kan det vara rätt väl att
lägga märke till hvad Gr. Lagerbjelke framställt, men för denna
riksdag stå vi på en annan punkt. Utsk. har här, såsom jag re¬
dan i ett föreg:de yttrande visat, tillåtit sig alt på sidan om och
utöfver innehållet af R. Sl:s föreg:de beslut samt i rak strid med
69 § Reg.F. uppställa voterings-propos:r i fråga om verkställighe¬
ten. Denna § säger: ”Detta serskilda Utsk.-s ledamöter röste se¬
dermera samfäldt, med slutna sedlar, till ovilkorligt antagande el¬
ler förkastande af hvad StalsUtsk. tillstyrkt blott i de frågor,
hvarom Riksätra varit af skiljaktiga tankar”. Nu har R. o. Ad.
med de öfriga Stånden likväl icke varit af skiljaktiga tankar i af¬
seende på delaljerne, ty i dem har R. o. Ad. fattat sitt heslut,
och således är det grundlagsvidrigt att framställa en sådan vote-
ringsproposra. Jag har äfven bevisat detta med grundlagens eg¬
na ord i 69 §, som förbjuder alla försök att, genom en återre-
miss af en fråga, få de räntor afskiljde, hvilka äro anslagne pre-
sterskapet, akademier m. fl., ty det är en fråga, som vid denna
riksdag icke vidare får behandlas, såsom redan afgjord, och så¬
lunda är den föreslagna voterings-proposra grundlagsvidrig. Gr.
Lagerhjelkes yttrade farhåga derföre, att om R. o. Ad. samt Pre-
steät. vägrade att låta frågan komma lill förstärkt Utsk., Borgare-
St. icke skulle afsluta stalsregleringen, förtjenar sannerligen icke
det tingaste afseende, ty det är en ren omöjlighet att så kan ske,
men om äfven så skulle inträffa, hvad kan väl vådan deraf blif¬
va? Våra grundlagar omtala huru förhållas skall när Riksätra icke
komma öfverens om statsregleringen, nemi. alt den förra slats-
regleringen blir gällande och kommande Ständer få rätta de miss¬
tag, som kunna vara begångne. Det går alldeles icke an alt ena
dagen besluta efter godtfinnande och den andra ändra hvad sålun¬
da man beslutat, ty vi hafva här i landet lagar, hvilka, sä länge
de finnas, måste eflerlefvas, och sålunda kan Sveriges Konung
25 *
3S8
Den 23 September f. m.
vara förvissad att statsregieringen blir afslutad, ehvad man tillå¬
ter sig att votera öfver grundlagsvidriga propostr eller icke. Jag
förnyar min begäran om ogillande af propos:n såsom grundlags¬
vidrig.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Sjelfva begynnelsepunkten,
om jag så må uttrycka mig, för deras åsigter och argtimenter,
hvilka här yrkat förkastande af de föreslagne voter:spropos:ne, är
otvifvelaktigt den, att ett sönderdelande af den ifrågavande vote-
ringsproposm kan och bör ske. Detta sönderdelande borde, enl.
deras åsigter, så verkställas, att sjelfva hufvudsaken först serskildt
behandlades och afgjordes, samt att de s. k. verkslällighetsåtgär-
derne derefter pröfvades; och slutligen hafva desse Hrr förklarat,
alt hufvudfrägan icke hörde till statsregieringen. Jag vågar lik¬
väl tilltro mig kunna bevisa, ali detta stöd är alldeles för svagt
att kunna uppbära den conclusion desse Hrr velat derpå bygga.
Om man nemi. betraktar punkten i sin helhet och besinnar
hvad dermed åsyftas, så torde väl ingen, icke ens den talare, som
ifrigast drifvit desse satser, kunna neka, att denna punkt afser
en bestämmelse om den närvarande persedelräntans förvandling
till en bestämd silfverränta. Jag anser mig desto heldre befogad
antaga denna räntornas förvandling såsom hufvudsak, som uti den
del af punkten, hvilken den värde talaren sjelf hänfört till huf-
vudfrågan, förekommer följande: ”att de på skattläggning grun¬
dade ordinarie räntor inom alla delar af riket, utom Stora Kop¬
parbergs län, måtte till ett för hvarje i jordeboken serskildt upp¬
tagen egendom sammanfördt belopp bestämmas och utsättas i
r:dr silfver”. Det vill säga till något viist belopp. Ty hade denna
del af punkten slutats med ordet ”bestämmas”, och Ulsk. blott
sagt, alt räntan skulle bestämmas, så hade detta saknat all bety¬
delse, emedan det då varit obestämdt på hvad sätt räntan skulle
bestämmas. Afven om mari, i likhet med den värde talaren, af-
delar punkten så, att man blott säger det räntan skall bestäm¬
mas i silfver, vore derigenom icke någonting bestämdt föreskrif-
vet, ty det är ej nog dermed att man förvandlar räntan i silf¬
ver, utan denna förvandling måste ovilkorligen ske uti e/l visst
belopp silfver, för att tanken skall vara utförd till något verk¬
ligt, och derföre har Utsk. äfven sagt, att de ordinarie räntorna
skola på detta säll bestämmas och utsältas samt för framtiden be¬
räknas och utgöras likmätigt mynlbestämningslagen af d. 1 Mars
1830. Således är sjelfva hufvudsaken alt de ordinarie räntorna
skola förvandlas till bestämda silfverräntor. Men denna hufvud-
sak är icke uttryckt i den del af punkten, hvilken den värde ta¬
laren behagat lösrycka, ty, såsom jag här ofvan visat, mäste man
på en och samma gång besluta, icke endast om räntornas för¬
vandling i silfver, utan äfven om det belopp, hvaruti denna för¬
vandling skall ske, och detta är deremot icke möjligt utan att
på samma gång intaga hvad man påstått endast vara en verk-
slällighetsåtgärd, men som likväl utgör just den oskiljaktiga och
nödvändiga bestämmelse, hvarförutan den så kallade grundsatsen
Den 23 September f. m.
389
vore ett intet. Häraf synes det således att StatsUlsk. vid delta
tillfälle icke blott förfarit rigtigt, utan äfven omöjligt kunnat för¬
fara på annat sätt, såvida icke hela saken skulle hafva förfallit
till ett tomt tal, som icke hade varit bragt till något bestämdt
stadgande. Då nu Hr von Hartmansdorff och, såsom jag tror,
flere andra med honom liktänkande, redan vid föreg:de tillfällen
och äfven nu, hvad denna del af punkten beträffar, medgifvit,
att den verkligen vore en statsregleringsfråga, sä kunde jag vis¬
serligen, på grund af det nödvändiga sammanhanget emellan den¬
samma och det hela, förbigå den andra delen af frågan, vid hvil¬
ken Hr von Hartmansdorff fästat sig, nemi. den af honom be¬
nämnde lagstiftningsfrågan. Men jag vill äfven för ett ögonblick
ingå i detta resonnement. Det är då visserligen mycket sant alt
om frågan vore af lagstiftningsegenskap, så mäste den pröfvas
efter sin natur, ulan afseende pä det Ulsk., som behandlat den¬
samma. Men hvad menas väl med lagstiftningsfrågor? Det måtte
vara dem, hvilka omförmälas i 87 § Reg.F., der äfven sättet för
deras behandling och afgörande föreskrifves, nemi. att de skola
afgöras genom 3 Stånds sammanstämmande beslut och dertill
Konungens sanktion. Men hvilka frågor äro der omtalade? Jo,
i §:n slår uttryckligen, att de skola angå stiftande, ändring eller
upphäfvande af civil-, kriminal- eller kyrkolag. Kan förevande
fråga hänföras under någon af dessa? Visserligen icke. Alltså
kan den icke heller gerna subsumeras under 87 § Reg.F. Man
har till stöd för och närmare utveckling af sina åsigter åberopat
59 och 60 §§:ne. Dessa §§ ådagalägga ganska rigtigt alt Konun¬
gens sanktion är nödvändig för tillvägabringandet^ af ändringar i
de ordinarie räntorna, men hvem nekar detta? Åtminstone icke
jag. Det år tvertom tydligt och äfven af mig medgifvet, att den
nuvarande frågan fordrar båda statsmaklernes sammanstämmande
beslut, men ingalunda äger man derföre rätt all, i afseende på
behandlingen inom R. St. hänskjuta densamma under 87 §, enär
den icke, på grund af sin beskaffenhet, dil hörer. Oaktadt den
bevisning man här sökt åstadkomma, tror jag således icke alt den¬
na § i förevartde fall kan tillämpas, utan att ämnet, såsom en
verklig statsregleringsfråga, mäste behandlas såsom 69 § Reg.F.
föreskrifver. Man har visserligen äfven velat visa, all denna frå¬
ga icke är en statsregleringsfråga, pä den negativa grund, alt
många andra frågor kunna inverka på statsregleringen, utan att
de derföre äro statsregleringsfrägor. Men jag ber all få observe¬
ra huru illa denna anmärkning stämmer öfverens med hvad som
nu är föremål för pröfning. Ty det må visserligen vara sant, att
många frågor, hvilka icke röra statsregleringen, kunna derpå in¬
verka, men här är alldeles icke fråga om en inverkan, utan om
saken sjelf. Denna fråga är en länk, en del af sjelfva stats¬
regleringen, och är sålunda icke på densamma endast medelbart
eller omedelbart inverkande, utan den är uppenbart sjelfva saken.
Eftersöker man i statsregleringen, så finner man äfven en rubrik,
som omtalar de ordinarie räntorna, och sålunda ingår dessas be¬
räkning just i sjelfva statsregleringen. Huru kan man då förneka
390
Den 23 September f. m.
frågans egenskap och vilja sammanblanda henne med andra, en¬
dast inverkande omständigheter?
Man har äfven på åtskilliga sätt betraktat följder ne utaf ett
bifall eller afslag i denna fråga, och i hvad mån det ena eller
det andra kunde inverka väl eller illa. Man har talat om det
bedröfliga olycksbringande, om alla räntorna skulle komma alt
förvandlas o. s. v. — men hvad hör detta hit? Hvad som ärrätt
eller orätt i behandlingssättet, får väl ej tydas allt efter som man
önskar komma till ett visst mål i hufvudsakeu? — Alan liar vi¬
dare talat om riksdagens sönderbrytande, äfvensom man å andra
sidan sagt alt något sådant icke kunde äga rum, ty om de 2
Stånden, hvilka i frågan icke tänka lika med R. o. Ad. samt
PresteSl., icke ville foga sig efter de 2:ne sistnämnde Ståndens
åsigter, så skulle detta vara hell och hållet revolutionärt. Det
synes mig likväl vara temligen intolerant alt döma på delta sätt.
Hvarföre skulle då ej Bonde- och BorgareSlm kunna med samma
rätt säga detsamma om de 2:ne första Stånden? Derföre att en
sak kan tydas olika, får man väl icke genast påstå att de, hvilka
icke dela samma åsigter, nödvändigt mäste ledas af sämre moti¬
ver ån ens egna. Jag tror således att vi böra noga akta oss för
alla sådana omdömen, och låta den frågan vara oafgjord hvilka
Stånd som i detta fall med mesta skäl kunna anses förnärma de
andras beslutanderätt. Eli finnes dock, hvarom jag tycker ali vi
alla kunna blifva öfverens, och detta är, att del icke vore nyttigt
eller önskvärd!, om, efter 10 månaders sammanvaro, R. St. åt¬
skiljdes ulan att hafva fullgjort den första och förnämsta af sina
skyldigheter, nemi. att hafva afslutåt slatsregleringen.
Hvad nu sist vidkommer frågan om presterskapets privilegier
och huruvida de angripas af ifrågavartde voleringspropos. eller
icke, så anser jag mig icke böra ingå i någon vidlyftigare dis¬
kussion derom. Det finnes prejudikater för båda åsigterne. Jag
tror, om jag icke allt för mycket misstager mig, att R. St. vid
1834 års riksdag, i en lika beskaffad fråga, förklarat, alt prester¬
skapets privilegier derunder icke voro beroende, då deremot vid
1840 års riksdag, i ett lika beskaffad! fall, Ständernas åsigt var
alldeles motsatt. Då del emedlertid, enl. min åsigt, under såda¬
na förhållanden är af vigt att ingens lagliga rätt förnärmas, och
jag i sådant fall heldre vill tolka en tvetydig lag för rymligt än
för knappt, så tror jag att man gör rättast, om det, som under
dessa privilegier kan hänföras, vid della tillfälle uteslutes ur vo-
teringsproposm, hvarigenom det öfriga med sä mycket mera skäl
kan och bör bifallas; men om ett dylikt vilkorligt bifall icke an¬
ses kunna fä ega rum nu genast, utan att voteriugsproposm i så¬
dant fall först måste återremitteras, så förenar jag mig med de
Hrr, hvilka yrkat den nödiga återremissen.
Hr Stuart, Carl Gust.: Man har här framställt en grund¬
sats, hvilken, i händelse den antages, skulle i högst betydlig mån
inskränka den Svenska folkets representanter i grundlagen tiller¬
kända beskattningsrätt. Hr Printzensköld och några med honom
Den 23 September f. m.
391
liktänkande ledamöter af detta RiksStånd hafva nemi. yttrat och
påstått, att Statens ordinarie inkomster icke kunna blifva föremål
för R. Sits beslut, och att någon eftergift eller förändring af de¬
samma icke kan af representationen beviljas. En sådan inskränk¬
ning i rättigheter, som enl. grundlagen tillkomma R. St., strider
rakt mot både denna lags ordalydelse och praxis vid föregtde riks¬
dagar. Till bevis i sistnämnde hänseende anhåller jag att få åter¬
föra i Ståndets minne några vid de sednare riksdagarne af R. St.
fattade beslut. Vid 1828 och 1830 arens riksdag tillstyrkte nemi.
StatsUtsk. och beslutade 2:ne RiksStånd att mantalspenningarna,
hvilka utgöra en af de ordinarie inkomstlillarne, skulle dädanef¬
ter, utan afseende å denna skatts af ålder stadgade olika belopp i
särskilda orter, utgå med 12 sk. för hvarje person inom hela ri¬
ket, hvaremot de 2 andra Stånden afslogo det härom framställda
förslag. Denna fråga blef sedermera föremål för votering i för¬
stärkt StatsUtsk. Vid 1834 och 1835 årens riksdag beslutade
2:ne RiksStånd att djeknepenningarne skulle upphöra, ochde2:ne
Stånden, att samma utskyld borrie fortfara, hvarom jemväl vote¬
rades i förstärkt Utsk. Vid 1840 och 1841 årens riksdag be¬
slutade 2 Ständ alt lagmans- och häradshöfdinge-räntan skulle
eftergifvas samt 2 Stånd alt denna skatt skulle fortfarande utgå
med oförändradt belopp. Afven härom voterades i förstärkt Stats¬
Utsk. Dessa af mig nu uppgifna förhållanden, torde utgöra en
på grundlagarnes förut obestridda tillämpning stödd, tillfyllestgö¬
ra nde vederläggning af den sats man, sä vidt jag minnes, nu för¬
törsta gängen sökt göra gällande.
Pä sätt Gr. Lagerbjelke anmärkt, har man visserligen vid
föregtde tillfällen, då frågor om de ordinarie satsinkomsternas för¬
ändring hos RiksStånden förevarit, mycket ordat huruvida Konun¬
gens sanktion erfordrades eller icke för verkställigheten af härom
vidtagna beslut, men mig veterligen hafva tankarne aldrig varit
delade derom, att ju icke sådana beslut kunna af Ii. St. fattas,
och att då de väckta frågorna, i anseende till RiksStåndens skilj¬
aktiga meningar, icke kunna på annat sätt afgöras, desamma skola
hänskjutas till förstärkt StatsUtsk., som i R. Stis stad och ställe
äger att afslå eller bifalla de framställda förslagen. Man har äf¬
ven påstått, alt frågor om indelningsverket icke kunde komma un¬
der omröstning i förstärkt StatsUtsk. Detta strider likaledes mot
den praxis, som vid många föregtde tillfällen varit iakttagen.
Frih. Cederström har sagt, alt Konungens propos. angtde beskatt¬
nings- och uppbördsväsendet borde behandlas såsom en lagfråga.
Om denna åsigt är riktig nu, skulle den väl äfven bordt fram¬
ställas och yrkas vid riksdagens början och föranleda den Kongl,
propostns remitterande till LagUtsk.; men hvarken Frihtn eller
någon annan riksdagsman ifrågasatte vid denna propostns motta¬
gande, att densamme skulle till sistnämnde Ulsk. remitteras. Hr
von Hartmansdorff har åberopat ett prejudikat från 1815 års riks¬
dag, då frågan om uppsägningsrätten och markegångssältningarna
m. m. behandlades af EkonomiUtsk. Jag får härvid erinra den
värde talaren, att de hufvudsakligasle frågor, som nu äro under-
392
Den 23 September f. m.
ställda R. Sl:s afgörande, icke ens voro föremål för någon be¬
handling under den åberopade riksdagen. Att bestämma de da¬
gar då markegångssältningarna skola försiggå samt afgöra några
på debiteringarnas oell uppbördens förrättande inverkande frågor,
måste vara något belt annat än att besluta verkställigheten af en
bela riket omfattande ränteförvandling eller skatteförenkling. De
utaf den värde talaren uppgifna frågor kunde derföre visserligen
remitteras lill Ekon.Disk., utan att sådant borde anses såsom en
ledning för nu förevarande ärendes behandlingssätt, helst alla an¬
dra mer eller mindre genomgripande förslag rörande beskatlnings-
förhållandena, varit af StatsUisk. handlagde. Vid 1828 och 1830
arens riksdag afgaf StatsUisk., utan föregånget sammanträde med
något annat Ulsk., sitt betänk. ang:de ränteförvandlingen, och vid
1835 års riksdag blef K. Al:s propos. ang:de samma ämne remit¬
terad endast lill StatsUisk.; varande enahanda ärende vid de 2
derpåföljde riksdagarne likaledes behandladt af samma Utsk. Det
synes mig derföre oneklig!, att just prejudikaterna tala för rik¬
tigheten af det behandlingssätt, sora jemväl denna riksdags Stats¬
Uisk. iakttagit. Hr von Hartmansdorff har för 4:de eller 5:te
gången exempelvis anfört förhållandet i fråga om bestämmandet
af antalet ledamöter inom hofrätterna. Han har nemi. erinrat
derom, alt, i händelse R. St., med anledn. af någon LagUtsk:s
framställning, skulle förändra allmänna lagens stadgande om det
antal ledamöter, som erfordras för alt hofrätt är domför, komme
en sådan förändring att inverka på stalsregleringen. Jag bestri¬
der dock della exempels tillämplighet vid förevarande tillfälle,
enär hvad R. St. kunna besluta i afseende på det antal hofrätts-
ledamöter, som skola öfvervara hvarje mål, icke kommer alt med
en enda sk. höja anslagssummorna för hofrätterna, innan R. St.
vid statsregleringens uppgörande, uppå SlalsUlskts förslag, bestämt
aflöningen för meranämnde ledamöter. Det är dessutom ingalun¬
da otänkbart, att, ehuru personalen inom en hofrätt varder ökad,
aflöningen likväl för hvarje person kan så minskas, att hela af-
löningsbeloppet för domstolen i allt fall blifver oförändradt. För
öfrigt bör alltid sjelfva hufvudsaken men icke dess accessorium
bestämma målets behandlingssätt. Uti förevande fall utgör ju
skatteinkomsten hufvudsaken, ty förslaget åsyftar i främsta rum¬
met att ordinarie räntan för framtiden skall utgå af hvarje hem¬
man med ett visst af penningarnes silfvervärde levereradt belopp.
Denna fråga måtte väl likasom alla andra frågor angide de ordi¬
narie statsinkomsternas belopp, tillkomma StatsUtsk:s behandling.
Jag kan derföre icke dela den af många talare yttrade åsigt om
tillämpligheten uti nu ifrågavar:de hänseende af det utaf dem åbe¬
ropade stadgandet i 2:dra mom. af 34 § Riksd.Ordn., lydande så¬
lunda: ”Vilja R. St. heldre än att tillsätta flera Ulsk., remittera
sådana mål, som till visst Ulsk. icke höra, antingen lill Besvärs-
och Ekon.Ulsk., eller till något af de öfrige förut tillsatte Utsk.,
vare samma Utsk. pligtigt att med dess utlåt., i enlighet med er¬
hållen remiss, inkomma, och bestämma sjelfva ämnets beskaffen¬
het efter grundlagen, men icke den hvarje serskildt Utsk. i all¬
Den 23 September f. m.
393
mänhet uppdragna befattning, huruledes ett mål, i enl. med R.
St:s deröfver tillhöriga beslutanderätt, bör afgöras”. Att frågor
om grundskatternas belopp och utgöringssätt tillhöra visst Utsk.,
eller StatsUtsk., borde svårligen med full öfvertygelse kunna förne¬
kas. Till besvarande af yttrandet ang:de behandlingen af förslag
om allmänna författningars förändrande, torde jag endast behöfva
erinra om de mångfalldiga exemplen vid alla förflutna riksmöten,
äfvensom under denna riksdag, på ändringar och tillägg i författ¬
ningar, hvartill R. St. på StatsUlsk:s utlät, grundade beslut för¬
anleda Man har vidare yttrat, att den fråga hvarom StatsUtsk.
i förevarande punkt sig utlåtit, kunde förfalla, och att frågor, som
äga denna egenskap, icke kunde komma under omröstning i för¬
stärkt StatsUtsk. Det är obestridligt alt, då fråga uppstår om t.
ex. en arrendenedsättning af blott några tunnor spanmål, en så¬
dan fråga kan förfalla, derest Stånden stanna i rakt stridande be¬
slut, eller 2 Ständ afslå och 2 Stånd deremot bifalla nedsättnin-
gen. Men sådant oaktadt och utan afseende å den ringa inver¬
kan på Statens inkomster i det hela, beslutet härom kan äga, har
dock vid sådana fall omröstning för frågans afgörande fått före¬
tagas i förstärkt StatsUtsk. Ytterligare bar man erinrat om be¬
handlingen af en bland de skatteförenklingsfrågor, som vid 1840
och 1841 årens riksdag förevoro. Förhållandet var då likväl belt
olika. Statsregleringen var nemi. icke allenast af R. St. fastställd,
utan äfven skrifvelse härom lill K. M. aflåten, innan StatsUtsk.
till RiksStm inkom med sitt slutliga yttrande och förslag ang:de
förenklingen af uppbörds- och redogörelsesättet. Ordinarie rän¬
tans belopp för den då inträdande statsregleringsperioden var så¬
lunda redan af R. St. bestämdt, och detta belopp kunde seder¬
mera först vid kommande riksdag förändras genom det beslut R.
St. fattade i anledn. af StatsUtsk:s rör:de omförmälde ämne af-
gifna betänk. Presterskapets privilegier hafva af en och annan
talare blifvit åberopade, såsom utgörande ett grundlagsenlig! bin¬
der emot godkännandet af den voteringsproposm, som nu är före¬
slagen. Hvad angår 4:de § i dessa privilegier, hvilken § Preste-
St. tillförene, då fråga varit om indragning af de till presterska¬
pets aflöning m, m., anslagna räntor och tionden, städse åbero¬
pat, sä får jag erinra, alt verkan af detta argument måhända för-
tjenar att lagas i öfvervägande, då 20 punkten i StalsUtsk:s mern.
förekommer, men vid förevattde punkt är denna § icke tillämp¬
lig. Sävidt jag kan finna, innehåller 4:de § af presterskapets pri¬
vilegier icke något, som har sammanhang med sältet, hvarpå rän¬
torna eller tionden skola utgöras, utan tillerkänna endast presler-
skapel rättigheten att fortfarande tillgodonjuta samma inkom¬
ster. Beträffande åter den af Hr von Hartmansdorff anförda 3 §,
så lyder den sålunda: ”Skola alla personer af predikoembete! och
läroståndet, hvar efter sin grad och värde, oförryckt bibehålla alla
sina välfångna friheter, donationer och förläningar samt andra de¬
ras embeten tillhöriga lägenheter och ordinarie underhåll, jemväl
ock de vederlag, hvilka de åtnjuta uuder samma titel och förbe¬
håll, som de dem innehafva, alldeles efter brefvens innehåll”. Ge-
394
Den 23 September f. m.
norn godkännandet af det förslag, hvarom nu ifrågavar:de punkt
handlar, komma icke några inkomster alt frångå presterskapet,
utan kunna, oaktadt det härigenom fattade heslutet, de till pre¬
sterskapet hörande personer hädanefter, såsom hitintills, omedel¬
bart uppbära dem anslagna hemmansräntor. Det nu upplästa stad¬
gandet i presterskapets privilegium mätte väl aldrig kunna tiller¬
kännas den helgd och utsträckning, att detsamma hindrar stats-
maklerne att fatta något sagde räntor rörande beslut samt bestäm¬
ma huru en del af de skattskyldige skola utgöra sina bidrag till
statsverket. Hr Gripenstedt har i sitt anförande redan besvarat
de öfriga anmärknme, som emot formen för detta ärendes behand¬
ling blifvit framställde; oell jag anhåller derföre alt med honom
få förena mig, likväl skiljer jag mig i så måtto från hvad han
yttrat, att jag yrkar bifall till den föreslagne voterings-proposin.
Hr Printzensköld: De yttranden, som Konungens rådgif¬
vare här afgifvit, hafva naturligtvis fängslat uppmärksamheten, åt¬
minstone har förhållandet så varit med mig, då jag afhörde Hr
Gripenstedls sednaste anförande. Hr Gripenstedt har nemi. sökt
försvara uppställningen af StatsUtsk:s betänk., der man samman¬
blandat räntornas förvandling i penningar med frågan, huruvida
sådan räntornas förvandling skall ega rum eller icke, och Hr Gri¬
penstedt har derjemte sagt, att, om ett annat förfaringssätt af
Utsk. blifvit iakttaget, man icke skulle komma till något bestämdt
resultat, och att frågan vore af den natur, att man icke kunde
besluta ora räntornas förvandling, utan att omedelbarligen ingå i
pröfning deraf huru räntorna skola beräknas. Det mätte väl va¬
ra klart, att först måste frågan huruvida en förvandling af räu-
torna skall ega rum eller icke vara afgjord, innan man ingär i
pröfning af de grunder, hvarefter dessa räntor skola förvandlas
och beräknas. Hr Gripenstedt har vidare sökt bevisa, att den fö¬
redragna punkten måste hänföras under 69 §, ty, säger Hr Gri¬
penstedt, då 87 § Reg.F. uttryckligen omnämner de frågor, hvil¬
ka äro af civil-, kriminal- och kyrkolags-lagsliftningsnatur, men
denna fråga dit icke kan hänföras, under hvilken § måste då ifrå¬
ga varrde ärende hänföras, om icke under 69 §? Jag frågar Hr
Gripenstedt tillbaka, då Hr Gripenstedt medgifvit att denna fråga
är af den beskaffenhet, att Konungen ovilkorligen eger rättighet
att med R. St. deltaga i lagstiftningen om densamma, hvilken na¬
tur skall man då gifva den? Faller det icke af sig sjelf att hon
måste ligga inom den civila lagstiftningens område, hvarest Konun¬
gen, gemensamt med R. St., eger att besluta. Vidare har Hr
Gripenstedt sökt ådagalägga, att frågan rörer en del af statsreg-
leringen eller rättare vore samma sak. I ett svar pä en af Gr.
Lagerbjelkes anmärkmr har jag sökt afskilja frågan om sjelfva
statsregleringen och frågan om sjelfva lagstiftningen, hvilket är
desto nödigare, som ett är alt fatta beslut huruvida en ränta skall
förvandlas eller icke, och annat att beräkna denna ränta, sådan
hon utgår efter gällande lagar eller sådan hon kommer att utgå
efter lagar, som i vederbörlig ordning blifvit till efterrättelse ut¬
Den 23 September f. m.
395
färdade. Ytterligare har Hr Gripenstedt söat ådagalägga frågans
sammanhang med statsregleringen dermed, att uti denna statsreg¬
lering skall finnas en rubrik, som omtalar sjelfva räntorna. Uti
statsregleringen finnes visserligen en sådan rubrik, men jag erin¬
rar Hr Gripenstedt, alt i samma statsreglering äfven omtalas bö¬
ter under en serskildt rubrik, och hvarifrån komma dessa böter?
Jo, från tillämpningen af de lagar, hvilka, enligt den i 87 § Reg.F.,
föreskrifna ordning tillkommit. Således, när en rubrik i statsreg¬
leringen kan omfatta inkomster, hvilka härleda sig från tillämp¬
ningen i ett fall af sådana lagar, hvilka omförmälas i 87 § Reg.F.,
mäste det äfven vara klart, att denna samma statsreglering jem¬
väl både kan och måste omfatta inkomster, härledande sig från
andra i civil-lagsliftningsväg tillkomna lagar, hvaraf påtagligen föl¬
jer, att den bevisning för sin sats, som Hr Gripenstedt ur sjelfva
statsregleringen velat hemta, faller lill intet. En annan värd ta¬
lare har slutligen yttrat, alt då två Stånd vägrat alt afslula stats¬
regleringen förr, än denna fråga blifvit afgjord, så skulle, om ett
sådant afslutande icke skedde, skulden dertill kunna hvälfvas på
dem, hvilka vilja förhindra frågans afgörande i förstärkt Stats-
Utsk. Härpå har jag icke att meddela annat svar, än att så vida
en vägran att afslula statsregleringen icke annorlunda kan betrak¬
tas än såsom ett steg af revolutionär beskaffenhet, så torde det
försöket storligen misslyckas, alt betrakta deras handlingssätt för
revolutionärt, hvilka yrka gällande lagars efterlefnad.
Hr Rosenblad: Jag hade icke ämnat att deltaga i öfver-
läggningen om detta ämne, men då fråga om återreraiss af be¬
tänk. blifvit väckt, anhåller äfven jag att få yttra några ord. Om
man vill jemföra grundlagens §§ med hvarandra och veta, hvil¬
ken kraft och verkan de kunna äga på något specielt fall, så är
bästa vägledningen att erinra sig huru dessa grundlagens §§ till¬
kommit och hvad de innehålla. Före 1809 ägde, som vi veta,
Konungen ensamt att bestämma öfver Statens utgifter och öfver
de inkomster hau disponerade, dels af ordinarie statsmedel och
dels af utgående bevilin. När olika tankar i afseende på några
frågor uppstodo emellan RiksStm, ansågs i allmänhet, i enlighet
med 1786 års riksdagsbeslut, 3 Stånds beslut utgöra R. St:s, samt
när dertill kommit Konungens bifall, ett sålunda tillkommit be¬
slut, i allmänna lagfrågor, hafva blifvit gällande lag. Deremot
var det tvifvelaktigt huruvida samma regel ägde tillämpning vid
afgörande af grundlagsfrågor. Detta bestreds, såsom man erinrar
sig, af R. o. Ad., då Konungen och de 3 andra Stånden 1789
antagit säkerhetsakten. Uti bevillningsfrågor beslöt hvarje Stånd
serskildt för sig och de intressen det ansågs representera, utan alt
deri kunna af de andra öfverröstas. När sedermera år 1809 den
nya Reg.F. bereddes, var det som först såsom behöfligl framställ¬
de sig till afgörande för lankan, att bestämma sättet för grund¬
lagsförändringar, och sålunda tillkom stadgandet i 81 g Reg.F.,
alt rikets grundlagar icke kunna ändras eller upphåfvas, utan R.
Sl:s sammanstämmande beslut och Konungens sanktion. Då man
396
Den 23 September f. m.
derjemte ansåg nödigt att lenina R. St. den rättighet de förut
icke ägt, den nemi. som omtalas i 62 §, att ”sedan statsverkets
behof blifvit uppgifvet och af R. St. pröfvadl, ankommer det på
R. St. att en deremot svarande bevilln. sig åtaga, samt tillika
fastställa huru serskilda summor deraf skola till serskilda
ändamål användas och dessa summor under bestämda hufvud-
titlar uti riksstaten ansia", så blef det en nödvändighet, att, då
man sålunda tillerkänt de olika Stånden beslutanderätt i dessa frå¬
gor, stadga, huru i de fall, då ett afgörande var oundgängeligt,
möjligen blifvande skiljaktigheter, såsom då 2 Stånd stanna emot
2, skulle afgöras. Af sådan anledn. tillkom äfven 69 §, som be¬
stämmer huru detta skall tillgå, nemi. genom votering i förstärkt
StatsUtsk. Denna § har sedermera undergått en obetydlig förän¬
dring, ty enl. dess ursprungliga ordalydelse skulle vid voteringar
i förstärkt StatsUtsk. en ledamot afhålla sig derifrån i st. f. att
en voteringssedel nu aflägges och endast öppnas i händelse af be¬
hof. Lagstiftarne funno då äfven nödigt, att, för det så vigtiga
indelningsverket och den stora vigten af dess stadganden, icke en¬
dast för Slaten, utan äfven för de medborgare, hvars hemman äro
anslagna till rustning och rotering, stadga en serskild § nemi. den
80, som lyder sålunda: ”Krigsmakten till häst och fot, såväl som
bätsmanshället af rotering och indelning förblifver vid de med lan¬
det och släderne upprättade kontrakter och indelningsverk, hvilka
till deras hufvudgrunder skola orubbade vara intilldess Konungen
och R. St. finna nödigt någon ändring deruti samfäldt alt göra;
kunnande ingen ny eller tillökad rotering utan genom Konungens
och Ständers sammanstämmande beslut tillkomma”. 114§Reg.F.
innehåller stadgande derom, alt, för ändiing af privilegier fordras
4 Stånds sammanstämmande beslut och Konungens sanktion. När
sedermera, efter Reg.F:s antagande, Const.Utsk. afgaf förslag lill
Riksd-.sOrdn., var i dennas 72 §, motsvarande den nuvarande 73:dje
§:n, föreslagit eli stadgande huru i allmänhet förhållas skulle då
R. St. stanna i olika beslut, och i st. f. följande mening i nu-
var:de 75 §: ”för beslut i alla öfriga ärenden, de mål undantag¬
na, hvarom i Reg.F:s 66, 69, 70, 71 och 72 §§ serskildt för-
ordnadt är, gälle, jemte Konungens samtycke, 3 Stånds mening”,
var i den motsvarande 74;de § stadgadt, ”det beslut i alla öfriga
ärender, beskattningsmål undantagne, hvarom serskildt förordnadt
är” etc. Härvid gjordes inom detta Stånd anmärkn. af Gr. De
la Gardie, som uttryckte den lanken, hvarföre skola icke beskatt-
ningsfrågor afgöras på samma sätt som grundlagsfrågor? I det
svar Utsk. härpå afgaf, yttrade Utsk., att beskaltningsfrägor kun¬
na vara af olika kategorier, nemi. sådane, som erfordrade 4
Stånds beslut, andra äter, hvilka endast erfordrade 3 Stånds be¬
slut och jemväl sådane, som kunde afgöras enl. 69 §. Slutligen,
och uppå anmärkn. af BorgareSt., erhöll 75 § dess nuvar:de
lydelse.
Efter denna ledning för omdömet, har jag kommit till den
öfvertygelse, att, i afseende på sältet för uppkomna skiljaklighe-
lers afgörande, 3:ne serskildta kathegorier finnes för afgörande af
Den 23 September f. m.
397
beslut rörande ordinarie räntans utgörande, nemi.: l:o sådana
räntor, hvilka äro anslagne till preslerskapet eller de inrättnin¬
gar, som måste hänföras under presterskapets privilegier. Dessa
räntor anser jag icke kunna i något afseende förändras hvarken
till utgörande i en viss penningcskatt, eller så, att deras innehaf¬
vare beröfvas rättigheten att fordra forsellön, annorlunda än i den
ordning 114 § Reg.F. hjuder, emedan de mot hvarje sådan för¬
ändring äro skyddade genom 14 § i presterskapets privilegier.
Deremot tror jag, att dessa privilegier icke förhindra att man an¬
tager en lösen efter 10-årig markegång eller efter årets pris, dock
sä, att den skillnad, som uppstår emellan årets pris och den 10-
åriga markegängen gödtgöres efter den ärliga. 2:o De räntor,
hvilka äro anslagne till indelningsverket, antingen lill rustningens
upprätthållande eller till indelta arméen och befälets aflöning. Så¬
som hufvudsak mäste jag betrakta den omständigheten, att den
tillgång finnes, som blifvit anslagen just för del ändamål, utan
hvilket hvarken någon rustning eller aflöning kan ega rum, och
af sådan anledning anser jag, enligt 80 § Reg.F:s ordalydelse,
den frågan, som afhandlas i 3:dje punkten, vara af den beskaf¬
fenhet, att derom icke kan afgöras i förstärkt SlatsUtsk. Der¬
emot och då jag icke anser såsom hufvudsak, hvem som skall
uppbära aflöningen, eller huruvida uppsägningsrätlen skall bibe¬
hållas, eller huru markegängen skall vara beskaffad, efter hvilken
lösen för räntorna skall uppbäras, tror jag, att om dessa ämnen
kan voteras i förstärkt SlatsUtsk. 3:o De räntor, hvilka icke al¬
lenast äro Kronan behällne, utan äfven anslagne till landlslaten
och sådana verk samt inrättningar, hvilka höra omedelbart under
Kronan, anser jag obestridligen vara alt hänföra under statsregle-
ringen och icke hafva förändrat sin natur derigenom, att Konun¬
gens sanktion erfordras vid beslutade förändringar härutinnan. I
detta afseende har Hr Gripenstedt och flere andre fullständigt ut¬
red t frågan. Skulle ålerreiniss beslutas, anhåller jag all detta mitt
yttrande måtte fä åtfölja till Utsk.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Då jag i hufvudsaken
utförligt gifvit mina äsigter tillkänna, hade jag i dag icke äm¬
nat, i afseende på formfrågan, upptaga R. o. Ad:s tid. Formfrå¬
gan har blifvit så fullständigt behandlad å båda sidor, alt jag är
öfvertygad derom, alt hvar och en ägt tillfälle alt utaf denna dis¬
kussion fatta sitt omdöme, hvarföre jag icke heller skall yttra mig
härom, ehuru en och annan ledamot här ordat om frågans sam¬
manhang med presterskapets privilegier. Men då Hr von Hart¬
mansdorff så officiell för Ståndet tillkännagifvit hurusom Preste-
St. så nyligen behandlat frågan, bjuder mig mitt politiska sam¬
vete att äfven yttra mig i delta ämne. Jag kan icke ur någon
synpunkt finna att denna fråga äger något sammanhang med pre¬
sterskapets privilegier, ty här är icke fråga om ali betaga Preste-
St. någon enda skilling af deras inkomster. Jag finner det an¬
märkningsvärd!, att representanterne af PresteSt. vid 1848 års
riksdag ifrågasätta, alt förevar:de förslag skall vara stridande mot
398
Den 23 September f. m.
(leras privilegier. PresteSt. har sålunda inom vårt land icke al¬
lenast det privilegium, att relativt lill deras mödor och besvär va¬
ra den högst aflönade embetsmannakorps inom samhället, utan de
skola äfven hafva ett privilegium derpå att motarbeta äfven den
lindrigaste, den billigaste fordran af folket, nemi. att i en så be¬
skaffad fråga, som denna, der del icke är fråga om någon lin¬
dring i skatterna, utan endast att få införd! ett bättre sätt för de¬
ras utgörande, PresteSt. skall kunna motverka något så allmänt
nyttigt, och för denna sin motspänstighet endast åberopa sina
privilegier. Jag har ansett mig böra upptaga frågan för att få
den framlagd till ett närmare begrundande af hela Svenska fol¬
ket, af hela (leo civiliserade verlden, inom hvilken det lärer vara
det enda exempel, att eli PresteSt. skall kunna hafva en sådan
makt all motarbeta hvad som för folket kan synas nyttigt, och
på denna grund kan jag icke biträda yrkandet på en återremiss
af betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag känner mig uppfordrad att
säga några ord i anledn. af Gr. Anckarsvärds sednaste yttrande.
Dervid vill jag äfven till besvarande upplaga några andra talares
framställda anmärkmr, äfvensom jag vill rätta de felaktigheter,
hvilka i deras s. k. upplysningar förekomma.
Hr Gripenstedt har sagt, alt den punkt, hvilken jag såsom
lagstiftningsfråga framställde, saknade det hufvudsakligaste, eller
det belopp i silfver, hvartill räntorna böra förvandlas. Förhål¬
landet är likväl icke sådant, ty, såsom jag afdelade punkten, skul¬
le räntorna utsättas i r:dr silfver, hvilket tillhörer lagstiftnings¬
frågan. Det belopp åter, hvartill räntorna, sedan de utsättas i
r:dr silfver, skola beräknas och utgöras, hörer till verkställighets-
åtgärderne. Ilr Gripenstedt har yttrat, att lagstiftningsåtgärder
vore endast sådana, som omtalas uti 87 § Reg.F., nemi. stiftande
förändring och upphäfvande af civil-, kriminal- och kyrkolag.
Men man får icke förgäta 89 §, som föreskrifver sättet för än¬
dring och föt klaring af lagar och författningar rörande rikets all¬
männa hushållning. Jag frågar, huruvida en sak, sådan som den¬
na, icke rörer rikets allmänna hushållning? Dessutom frågar jag,
finnas ej flera författningar än de, som kunna begripas under ci¬
vil-, kriminal- och kyrkolag samt önskningsmäl, hvilka utgöra fö¬
remål för Konungs och Ständers lagstiftning? Jag vill, mine Hrr,
åberopa endast 80 § Reg.F., som rörer indelningsverket. Ar det¬
ta ett önskningsmäl eller ett lagsliftningsmåls-ärende? Hr Gripen¬
stedt har vidare sagt, att de ordinarie räntorna höra lill statsreg-
leringen derföre, alt denna upplager en rubrik, innehållande Sta¬
tens inkomster. Det är sant, att en sådan rubrik finnes i stats-
regleringen, men till henne hörer silfverbeloppet och icke före¬
skrifterna om lagstiftningen om inkomsternas utgörande i form af
skatter. Det har äfven blifvit sagdt, alt det vore stor skada om
R. St. skulle åtskiljas utan att denna fråga blifvit slutligen af¬
gjord. Detta erkänner jag, men tror derjemte, att ännu större
Den 23 September f. m.
399
skada vållades om man tillerkände förstärkt StatsUlsk. rättigheten
alt stifta lagar.
Hr Stuart förmenar mig hafva yttrat, att de ordinarie skat-
lerne icke vore ämnen för R. Sl:s beslut. Det har jag icke sagt,
men väl att jag ansåge lagstiftningen om de ordinarie skalterne
icke böra komma noder omröstning i förstärkt StatsUtsk. Den¬
na skillnad förmodade jag Hr Stuart skulle inse, enär lian en längre
tid tjenstgjort inom StatsUtsk. och dessutom är van vid våra
ärenders behandling. Hr Stuart har vidare yttrat, att frågan om
skatteförenklingen icke förekom vid 1815 års riksdag, utan att
det var en hell annan fråga, som då behandlades af Ekon.Utsk.
Till vederläggning häraf måste jag förnya den uppläsning jag re¬
dan gjort: ”alt Utsk. för sin del trott” etc. Detta rörer uppsäg-
ningsrälten. Hvad annat är väl det, som vi för närvar.-de afhand¬
la. Hr Stnarts uppgift, att i fråga om djeknepenningar m. m.,
man anställt omröstning i förstärkt StatsUtsk., då två Stånd stan¬
nat emot två, kan jag för ögonblicket icke kontrollera, men hvad
lagmans- och häradshöfdinge-räntorne beträffar, torde jag, till ve¬
derläggning af Hr Slua ris uppgift, få ur StatsUtsk:s betänk. N:o
302 af d. 1 Sept. 1840, upplåsa följande:
3:o ”Utsk:s hemställan alt lagmans- och häradshöfdingerän-
tan matte upphöra, har blifvit afslagen af R. o. Ad., men bijal¬
len af de öfriga 3:ne RiksStrn, hvarvid likväl Preste- och Bor-
gareStm fästat det vilkor, att äfven slerbhusafgiflen skall försvinna”.
Om vilkoret röstades måhända, men först då, när tre Stånd
voro ense derom, att den första förändringen skulle ske. Hr Stuart
har yttrat, att alldenstund förenkling af räntorna vore hufvudsak,
skulle omröstning i förstärkt StatsUtsk. äga rum, äfven om lag¬
stiftningsfrågan. Men jag återkommer till det exempel, som re¬
dan är anfördt, ronde inskränkning af antalet ledamöter i hof-
rätlerne, hvartill, såsom bevekelsegrund, jag vill antaga besparing.
Då vore beloppet, som af lönerne skulle indragas, hufvudsak, följ-
agteligen skulle man i förstärkt StatsUtsk. rösta huruvida 23 kap.
R.B. borde förändras eller icke. Hr Stuart har äfven sagt, att
en fråga om räntenedsällning icke fått förfalla, ehuru ringa hon
varit; men nu vill man likväl att den förevartde frågan skulle,
änskönt af mycken större vigt, förfalla derföre, att två Stånd stan¬
nat emot två. Orsaken härtill är, att räntenedsättningen hade
verkat på ziffrorna i statsregleringen. Deras obetydlighet gör in¬
tet till saken. Vi hafva ju under pröfning haft skarprätlare-
arfvoden af 8 r:dr, som icke fått förfalla derföre all de rörde
ziffrorne. Hr Stuart har påstått, att 3 § af presterskapets privi¬
legier icke skulle angå denna fråga, så vidt jag riktigt uppfatta¬
de hans mening. Det torde tillåtas mig att ånyo uppläsa denna
§, så lydande: ”skola alle personer af predikoembete!” etc. Jag
frågar, om icke uppsägningsrätten att välja emellan räntornas ut¬
görande in natura eller med lösen efter årlig markegång, är en
frihet, som ränlelagarne äga? Ar det icke ett vilkor, sorn är fä-
sladt vid räntornas utgörande? Måhända tänka mina motståndare
om löftena i presterskapets privilegier, såsom en hög embetsman
400
Den 23 September f. m.
om löften i befordringsväg, då han för 50 år sedan förmäles haf¬
va yttrat: ”Val häfver H. K. H. Riksföreståndaren löfval Tit. be¬
fordran, men ingalunda i agl och mening att del hålla, utan en¬
dast för att tjena Tit. till eu uppmuntran”.
Gr. Anckarsvärd har klagat deröfver, att PresleSt., genom
sina privilegiers åberopande, velat hindra en skälig rättelse i nu-
var:de förhållanden. Det förhåller sig alldeles tvärtom. Om
Gr:n varit i staden, hade Gr:n erfarit hvad i PresteSt. sig till¬
dragit, nemi. alt det framlagt ett förslag till efterrättelse för rän¬
tors och liondens utgörande i framtiden, samt att om det 1111
framställda förslaget möjligen förfaller, K. M. ville höra veder-
liönde öfver det af PresteSt. framlagda, på det att ny propos. i
ämnet må till R. St. kunna atlåtas vid en blifvande riksdag.
Bland andra punkter i delta förslag är äfven den, all om räute-
gifvarne, å sin sida, vilja afsäga sig uppsägningsrätten, så skall
han äfven å ränlelagarnes sida upphöra. Billigare kan man svår¬
ligen vara.
Hr Gripenstedt: .lag skall endast helt kort upptaga R.
o. Ad:s tid. Ilr von Hartmansdorff har löfval att ådagalägga orig-
ligheten af hans motståndares argumenter, men om delta löfte
hade afseende på mitt yttrande, så beklagar jag att det icke gått
i fullbordan. Hvad nu först beträffar Hr von Hartmansdorffs gen¬
svar å min anmärkn. emot det sätt, hvarpå han velat sönderdela
den ifråga valide punkten, så har jag i milt yttrande icke afvikit
ett ord från hvad den värde talaren föreslagit. Orden lyda som
följer: ”att de på skattläggning grundade ordinarie räntor inom
alla delar af riket, utom Stora Kopparbergs län, måtte lill ett för
hvarje i jordeboken serskildt upptagen egendom sammanfördt be¬
lopp, bestämmas och utsättas i riksdaler silfver samt för framti¬
den beräknas och utgöras likmätigt myntbestämningslagen d. 1
Mars 1830”. Hvad är meningen med detta förslag? Jo, först att
de på skattläggning beroende ordinarie räntor inom alla delar af
riket, utom Stora Kopparbergs län, skola lill ett för hvarje egen¬
dom sammanfördt belopp bestämmas och utsättas i r;dr silfver.
Det andra stadgandet är, att detta belopp, en gång bestämdt,
skall för framtiden beräknas och utgöras enl. mynlbestämnings-
lagen af d. 1 Mars 1830, eller med andra ord, hvarje r:dr silf¬
ver löses med 4 r:dr r:gs. Men som myntlagen icke kan be¬
stämma den första här omnämnda reduktionen eller förvandlings-
grunden för räntorna till silfver, så måste naturligtvis, så framt
förslaget skall vara tillämpligt äfven för detta, en serskildt norm
uppgifvas, och den finnes också i det följande af punkten, nemi.
i det stadgande, som säger, att förvandlingen skall ske efter 20
års medelmarkegång. Det torde således vara klart, att den sön-
derdelning af punkten, Hr von Hartmansdorff begärt, gör bela
frågan ofullständig och till intet ledande. Dessutom anhåller jag
att få fästa uppmärksamheten derpå, att under öfverläggningen
om föreg:de punkt hörde jag Hr Printzensköld, och jag tror alt
Hr
Den 23 September f. m.
Hr von Hartmansdorff med honom instämde, drifva den sats, att
verkställigheten af förordningen om skatteköp vore sä absolut sam¬
manhängande med förevande ämne, att det icke kunde derifrån
skiljas. Då afslogs den punkten just på grund deraf, att den närva¬
rande punkten var hufvudsak och ingick i lagen om skatteköp. Nu,
då det passar sig väl för framgången af sin mening, dä vill man
procedera alldeles tvertom. Ar detta consequens? Och hvad skall
man väl tro, när upplyste män på detta sätt motsäga sig sjelfve t.
o. m. i 2:nc på hvarandra följande punkter.
(jfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han då å hvardera sidan talare,
sora med hvarandra varit af motsatt öfvertygelse, till honom vädjat,
huruvida icke propos. å motsatta sidans yrkande borde vägras, an-
såge sig, innan någon propos. framställdes, böra i delta hänseende
afgifva en förklaring. 55 § Riksd.Ordn. berättigade Landtmarskalk
eller talman att vägra propos. i det fall, då han finner en väckt
fråga bokstafligen strida mot grundlagarnes lydelse. Detta stadgan¬
de förutsatte således, att den öfvertygelse, han hyste om ett måls
riktiga behandling, icke finge grunda sig blott på en sammanställ¬
ning af serskilda §§ i grundlagen och den slutsatts han deraf kun¬
de draga om grundlagens anda och mening, utan att han i sådant
fall kunde åberopa det serskildta stadgande, hvarpå vägrandet grun¬
dade sig. Då nu Hr Landtnäs enskilda öfvertygelse om den rät¬
ta behandlingen af denna fråga icke grundade sig pä något specielt
grundlagsstadgande, utan endast på den sammanställning af flere
grundlagsstadganden hvaraf frågans bedömande, efter Hr Landtm:s
öfvertygelse borde bero, ansåge Hr Landtm, icke ett sådant förhål¬
lande hafva inträdt, som berättigade honom att vägra någon af de
propos:r, som här blifvit begärde; och finge Hr Landtm, således nu
förut hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla den af StatsUtsk.
rörande 3:dje punkten föreslagna voter:s-propos.
Härvid ropades starka nej, blandade med många ja, hvarefter
Hr Stuart, anmälde sig och yttrade:
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, behagade tillkänna¬
gifva, huru man uppfattat Ståndets svar på den framställda propos.,
och i händelse Hr Gr. o. Landtm, funnit nej öfvervägande, anhåller
jag om votering.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att han ej
af de afgifna svaren kunnat bestämdt urskilja hvilkendera meningen
varit öfvervägande.
Hr Stuart anhöll om votering.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt i sådant fall, enär för öf¬
rigt propos. blifvit begärd dels till återremiss och dels lill afslag ä
Utsk:s förslag till votens-propos., nu borde afgöras hvad som skul¬
le antagas till contrapropos.', och att Hr Landtm, således finge liem-
9 H. 20
A.
402 Den 23 September f. iö.
ställa om R. o. Ad. behagade till contrapropos. antaga att de emot
Utsk:s förslag gjorde anmärkmr anses föranleda till återremiss.
Härvid vopades ja och nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade
det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Frih. Cederström hegärde votering:
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till vo-
ter:s-propos.:
Den som till contrapropos. vid votering om bifall till StatsUtsk:s
i dess mern. N:o 319 afgifna förslag i afseende på 3:dje punkten af
samma Utsk:s utlåt. N:o 242, antager, att detta förslag bör, pä
grund af deremot gjorde anmärkmr, återremitteras, voterar
j»i
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. till contrapropos. vid förenämnde vo¬
tering, att Utsk:s ifrågavande förslag till voter:s-propos. af R. o.
Ad. ogillas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit'som följer:
Ja — 54.
Nej — 63.
Härefter upplästes och godkändes en sålydande voler:s-propos.
i hufvudsaken.
Den som bifaller StatsUtsk:s i dess mern. N:o 319, i afseende
på 3:dje punkten af samma Utsk:s utlåt. N:o 242 afgifna förslag
voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej';
vinner nej, varder Ulsk:s i afseende på förenämnde punkt fram-
stäldta förslag till voler:s-propos. af R. o. Ad. ogilladt.
Sedan voteringen försiggått ^befunnos rösterne hafva utfal¬
lit med:
Ja — 46.
Nej — 59.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
ben 23 September e. m.
403
Lördagen den 23 September 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes till justering Och godkändes följande från Exp.Utsk.
inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelse till K. Mi:
N:o 204, ang:de eftergift i arrendet för Mörrums k ro no-lax¬
fiske i Blekinge län;
N:o 205, ang:de den ulsockne-frälse-hennnanen i Halland ä-
liggande roterings-skyldighet;
N;o 206, ang:de fastställelse af roterings-verken för den tillö¬
kade ordinarie båstmans-roleringen:
N:o 207, i anledn. af K. M:s nådiga propos., ang:de författ¬
ning om förlags-inteekning;
N:o 208, ang:de rättighet för judar att vittna;
N:o 209, med förslag till lag mot uppror och olofliga sam¬
mankomster ;
N:o 210, angrde skyldighet att låta inteckna vid köp af fast
egendom gjordt förbehåll, att emot bestämd summa få densamma
återlösa; samt
N:o 211, ang:de upphörande af skyldighet för den med un¬
derrätts utslag missnöjde att lösa flere än ett diarii-bevis.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få rätta en rois-
sägning, som jag begick under mitt yttrande i förmiddags, vid upp¬
räknandet af de inkomsttitlar, hvilka under förflutna riksdagen va¬
rit föremål för omröstning inom förstärkt Statsötsk. eller föranledt
derför uppgjorda och godkända voter:s-propos:r. Då jag icke hade
SlatsUtsk:s betänk, vid 1840 och 1841 års riksdag till hands, kom
jag att exempelvis uppgifva lagmans- och häradshöfdinge-räntan
i st. f. sterbhusafgiften, hvilka begge inkomsttitlar förekomma
i en och samma punkt af mern. 302; hvarom en del utaf Hr v.
Hartmansdorff sedermera upplästes. Denna punkt innehåller nemi.
följande af den värde ledamoten vid uppläsningen förbigångna ord ;
”hvad angår sterbhus-afgiften, hvars upphörande Utsk. jemväl till¬
styrkt, så är detta på nyssnämnda sätt bifallit af Preste- och Borgare-
St:n, men deremot icke af R. o. Ad. samt BondeSt.
I anledn. häraf framställde SlatsUtsk. i samma mern. följande
voteringspropos.:
”Den som, med bifall lill StatsUtsbs hemställan, vill att den
till Justitiae-Statens aflönande anslagna s. k. sterbhus-afgiften, som
för närvarande till statsverket ingår, må med inhevarule års slut
upphöra, samt beslutet derom hos K. M. i underdånighet anmälas,
med anhållan om Dess nådiga sanction, voterar
ja>
26*
404
Den 23 September e. m.
den det ej vill:
nej;
Vinner nej, kommer berörde afgift att fortfara.”
Enligt prot.-utdr. af d. IG Septemb. 1840 fann R. o. Ad.
för godt godkänna samtliga i mern. 302 föreslagna volerings-propos:r.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s mern. N:o 319, i anledn.
af RiksStms skiljaktiga beslut, rörande de i Utlätme N:o 242 och
312 förekommande frågor.
4:de punkten.
Utsk:s i afseende på denna punkt afgifna yttrande godkändes.
5:te punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Utsk. bar sagt, att, i
händelse den 3:dje punkten blefve afslagen af det Först. Utsk., så
vore förevar:de fråga förfallen. Nu, då den 3:dje punkten af R. o.
Ad. är afslagen, sä lärer man komma till samma slutföljd och så¬
ledes denna votens-propos. böra förfalla.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna, att,
till följd af Ståndets i afseende på 3:dje punkten fattade beslut,
den uti förcvarde punkt förekommande fråga om presternes utlagor
hade förfallit jemte den derom föreslagna votens-propos. N:o 3.
Ropades ja.
6:te punkten.
Lades till handlingarne.
7:de punkten.
Hr Carlheim Gyllenskölds vid Utsk:s mern. fogade reserva¬
tion blef härvid, såvidt den afser 7:de punkten, uppläst på begä¬
ran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
Pä grund af de utaf Hr Gyllensköld anförda skälen hemställer
jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte ogilla den föredragna votens-
propos: n.
Hr Sandströmer, And. Peter: Det är visserligen i den
till stöd för afslag å förevande voterings-propos. åberopade reserva¬
tionen anfördt, att, då kungsgårdsbjelpen fullt motsvarade den åt¬
njutna lindringen i bevillningen, sä skulle, genom båda delarnes
upphörande, ingen inverkan på Statsregleringen komma alt inträffa
hvarken till förminskning eller förökning; men det måste vara o-
stridigt att, derest denna inkomsttitel försvinner, det kommer att
åtminstone så hilvida inverka på Statsregleringen, att beloppet åf
de ordinarie inkomsterna förminskas, samt bevillningen deremot för¬
ökas med ett motsvarande belopp. — Att förevande fråga ej skul¬
le inverka på statsregleringen, hvilket reservanten och den siste vär¬
de ledamoten påstått; kan jag således ej finna. Mot voterings-
propos. i denna punkt torde ej heller kunna framställas samma
Den 23 September e. m.
405
anmärkmr som emot den på förmiddagen afslagna punkten. Här
är ej fråga om privilegier eller någon annans rätt, än Statens. Der¬
jemte är här uttryckligt undantag gjordt för indelningshafvarne. —
En värd ledamot har pä förmiddagen, och nu sednast på efter¬
middagen, upplyst huruledes R. St. hafva voterat om borttagande af
djeknepenningar och sterbhusafgiften. Således hafva R. St. redan
tillförene ansett frågor om ordinarie statsinkomsterne kunna genom vo¬
tering i först. StatsUtsk. afgöras; jag yrkar således bifall till den af
Utsk. föreslagna voteringspropos.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har under¬
låtit att besvara en af Hr Gyllensköld gjord anmärkn., alt ifråga-
var:de afgift, hvilken är en ordinarie inkomst på sätt Hr Sandströ¬
mer jemväl vitsordat, redan har såsom sådan ingått i beräkningen
af Statsverkets ordinarie inkomster, och att man sålunda ej kan
derifrån borttaga denna afgift utan att upprifva ett af R. St. redan
fattadt beslut. Man kan, efter det förbehåll, som af trenne Stånd
är gjordt i afseende ä värderingen af de ordinarie inkomsterna, vär¬
dera denna inkomst till ett högre eller mindre belopp; men att, på
sätt den K. propos:n innehåller och Utsk. tillstyrkt, helt och hållet
afskaffa densamma, det lärer numera ej låta sig göra. — Jag an¬
håller följaktligen att få förnya min anhållan om punktens läggande
till handlingarne.
Hr Sandströmer: Den siste värde talaren har förebrått mig,
att jag icke till besvarande upptagit den af reservanten gjorda an-
märkn:n: att borttagandet af denna inkomsttitel skulle innefatta ett
upphäfvande af R. St:s förut fattade beslut; i anledn. hvaraf jag ber
att få erinra, det den värde ledamoten dä måtte hafva förgä¬
tit, att denna inkomsttitel ej står serskildt uppförd på inkomst¬
staten. R. St:s redan fattade beslut hindrar icke att serskildt må
beslutas om denna inkomsttitels borttagande. Den utgör en titel
af ordinarie räntan, i afseende hvarå R. St. redan förut förklarat,
att dess värdeberäkning d. v. s. hela belopp skulle hållas öppet för
bestämmande, intilldess de derpå inverkade och i skatteförenklings-
betänk. förekommande frågor voro afgjorda. Det är således uppen¬
bart, att man derigenom just velat hålla sig väg öppen, att förklara,
huruvida borttagandet af en del utaf de serskilda artiklar, som in¬
gå i ordinarie räntan, vore lämpligt, och att man således skulle
kunna efter de beslut, som med afseende derå fattades, rätta vär¬
deberäkningen. Det finnes derföre ingenting stridande emellan hvad
som föreslås och det beslut, som R. St. redan fattat.
Jag fortfar att yrka bifall lill denna punkt.
Frill. Cederström, Jacob: StatsUtsk. har i belänk. N:o
37, öfver statsverkets inkomster jemväl upptagit den ifrågavande ti¬
teln. Om anmärkmr till dess uteslutande då hade gjorts, och det¬
samma af R. St. medgifvils; så hade frågan varit i det skick, Hr
Sandströmer omförmält. Som detta dock ej skedde, och som den¬
na titel finnes uppförd på tabellen uti betänk.; så mäste den ock
vid denna statsreglering förblifva, och kan ej derifrån borttagas. —
Jag förenar mig derföre med Hr von Hartmansdorff.
406
l)ea 23 September e. m.
Hr von Hartmansdorff: Hr Sandströmer har erkänt att
denna ränta, såsom hörande till de ordinarie, naturligtvis borde va¬
ra derunder inbegripen. Det är då likgiltigt, om hon är specifice¬
rad eller ej; ty alla sådana inkomster äro icke specificerade i Stats-
Utsk:s betänk. Men det är klart, att då hor finnes bland de or¬
dinarie räntorna, sä mäste hon äfven hafva något värde, och såle¬
des af R. St. framdeles värderas. Tager man nu bort henne all¬
deles, så är det att i stället för en ziffra sälta en nolla. Således:
om R. St. hafva förbehållit sig att värdera nollor, dä har Hr Sand¬
strömer rätt; men hafva de ej gjort ett sådant förbehåll, så mäste
det vara gifvet, att denna inkomst nu mera icke kan af R. St. all¬
deles borttagas.
Hr Printzensköld, Carl: Att Ilr Sandströmer alldeles icke
har tält i sina uppgifter, det vill jag med uppläsande af några ra¬
der i betänk. N:o 37 bevisa. Der står nemi. icke ett ord som
talar om räntors försvinnande, utan endast att beräkningen till vär¬
det af dem, som äro indelta, skulle vara beroende af R. Stms vi¬
dare pröfning. Betänk, lyder sorn följer:
”Utsk., som genom remiss från RiksSt:n fått till behandling
emottaga ej mindre K. M:s till Rikets nu församlade Ständer aflål-
na nådiga propos., i fråga om vissa indelta räntors indragning lili
statsverket och ersättande genom kontant statsanslag, än ock enskil¬
da i samma ämne väckta motioner, har jemväl ansett sig böra hem¬
ställa:
Att de beräkningar, rörande dessa indelningars värden, hvilka
komma att uti förevar;de utlåt, af Utsk. föreslås, icke mätte af R.
St. definitivt fastställas, förr än ofvanberörda, på dessa beräkningar
inverkande, fråga om iudelningarnes indragning till statsverket blif¬
vit af Utsk. handlagd samt af R. St. slutligen pröfvad och af¬
gjord.”
Ordalagen i den upplästa punkten vittna ju uppenbarligen, att
det alldeles ej är fråga om försvinnande af någon enda räntetitel,
ulan endast om värdeberäkningen af de räntor, hvilka tillhöra in¬
delningsverket, civilstaten m. fl. verk och inrättningar och hvilka
räntors värden möjligen skulle komma att förändras, i händelse in¬
dragningen blefve beslutad, Nu hafva vi ju icke en gång kommit
till den punkt, som handlar om indragningen af ordinarie räntor¬
na; hvarföre således StatsUtsk;s ofvanberörda reservation ej pä fö-
revar:de fråga kan tillämpas. R. St. hafva, i öfverensstämmelse
med StatsUtsk:s tillstyrkande, godkänt den ordinarie räntans tillvaro,
sådan som den här (i betänk. N;o 37) finnes upptagen i första
punkten. Biand denna ordinarie ränta finnes äfven Fahlu Kungs¬
gårds hjelp, men om dess värde blifver sådant sorn det. hittills va¬
rit upptaget, eller om det kommer att förändras; det, är hvad som
återstår alt pröfva. Tillvaron af densamma för den närmaste
framtiden, är redan befästad genom R. Sl;s bifall till S(atsUtsk:s
ifrågavaride betänk. N:o 37; och jag hoppas att R. o. Ad. ej mät¬
te upprifva ett sålunda fattadt beslut,
Hr Rosenblad, Bernh.: Just den af Hr Printzensköld upp¬
Den 23 September e. m.
407
lästa redaktionen af det utaf SlatsUtsk. tillstyrkta och af R. St. bi-
fallna förslaget lill uppskof med beslutet om de till diverse verk och
inrättningar etc. anslagna ordinarie räntorna, torde visa alt den slut¬
ledning, han deraf dragit, icke kan deraf dragas. Der står ingen
speciel ränta nämnd. Der står ett förbehåll att framdeles hafva öp¬
pet att beräkna dem, som äro till ifrågavaride verk anslagna; men
det är öfverhufvud taget, och någon speciel bestämmelse är dervid
icke upptagen. Då dessutom sjelfva anledningen till uppskofvet
med beslutet om värderingen (nemi. K. J>l:s hemställan ang:de för¬
ändringen af grunderna för grundräntorna) bland annat innehåller
äfven att de skola förvandlas på ett sätt, som man ansett gifva full
ersättning till den nuvande indelnjngshafvaren; så kan jag ej, lika
med Hr Printzensköld, finna att bifallet till Utsk:s förra förslag läg¬
ger något hinder i vägen för att nu taga bort denna ränta, utan
jag anser R. St. i denna fråga vara fria att fatta hvad beslut, som
de i förevar.-de fråga finna lämpligt.
Hr Printzensköld: Den bevisning, som Hr Rosenblad nu
sökt framställa emot riktigheten af hvad jag haft äran nämna, har
endast det felet, att han uppfattat StatsUtsk:s betänk, så, som skulle
bär vara fråga om indelningarnes bestämning d. v. s. om den eller
den räntan skall finnas eller ej, i st. b alt det med uttryckliga
ord står: ”beräkningar rörande dessa indelningars värden.” ludel-
ningarne äro, sådana de finnas, af Utsk. i summa uppförda samt
äfven till deras värden, beräknade, men det är endast det sednare som
Utsk. föreslagit, och R. St. beslutat, att hålla öppet att framdeles
pröfva, och de hafva alldeles ej förbehållit sig någon pröfningsrätt,
huruvida dessa räntor skola qvarstå i budgeten eller ej, hvilken,
sak redan är afgjord. Här är blott frågan, som jag ännu en gång
upprepar, om till hvad värde de skola bestämmas, —- Man måste
noga hetrakta ordalagen i deras helhet, och, ej stympa dem, om
man vill framföra en bevisning som i betänk, eger grund för sig..
Hr Sandströmer:. Jag anhåller alt få återföra frågan i det
skick, hvaruti den först framställdes. — Utsk. hur uppställt en vo-
ter:s-propos., hvaremot Hr von Hartmansdorff uppträder med påstå¬
ende, att den skulle rubba ett af R. St. redan fattadt. beslut. Det
mäste således tillhöra Hr von Hartmansdorff att bevisa, att R. St.
skulle hafva fattat beslut i denna fråga. En sådan bevisning torde
vara något svår att genomföra.
Här är sagdt, att ordinarie räntan är upptagen i inkomstbe-
länk. Ja väl förekommer den der, men jag har redan förut nämnt,
alt Fahlu kungsgårdshjelp ej. deruti specielt förekommer; ty gjor¬
de den det, så kunde ej vidare fråga uppstå om denna inkomstti¬
tel. Här är blott fråga om att denna serskilda del af ordinarie
räntan skall försvinna, och då denna räntas belopp ej är fastställd
-— ty det lärer val blifva svårt för Hr von Hartmansdorff och an¬
dre att bevisa motsatsen — så kan naturligtvis beslut med afseende
derå, eller beloppet fattas, och sålunda kan ett föregående beslut ej.
åberopas såsom hinder för denna frågas afgörande eller såsom ett
skäl alt neka propos. på bifall dertill. — För öfrigt föreställer jag.
408
Den 23 September e. m.
mig att vi ej behöfva länge tvista om den saken; ty, derest ett
beslut redan förut skulle vara fattadt, som lägger hinder i vägen
för R. o. Ad. alt pröfva förevande fråga, lärer Hr Gr. o. Landtm,
icke underlåta att förklara propos. derå ej kunna framställas.
Hr Printzensköld: Hr von Hartmansdorff lärer väl ej un¬
derlåta att sjelf framställa den bevisning, som Hr Sandströmer ho¬
nom affordra!; men denna fordran är verkligen så märkvärdig, att
jag i detta fall vill åtaga mig alt vara Hr von Hartmansdorffs re¬
spondent. — Hr Sandströmer har förklarat, alt man ej kan bevisa,
att Fahlu kungsgårds-hjelp är upptagen uti den ordinarie räntan.
Jag frågar i min ordning den värde talaren tillbaka, om han kan
bevisa att den derstädes icke är upptagen ? Höra ej dit jordeboks-
räntan, mantalsräntan med alla de serskilda persedlar, som i dessa
båda räntor äro inbegripne? Skulle man följa den satts, som Hr
Sandströmer här vill göra gällande, så skulle man kunna sönder¬
plocka hela denna titel och derifrån borttaga den ena persedeln ef¬
ter den andra, sägande att den ej finnes serskildt upptagen under
titeln ”ordinarie ränta;” och vi skulle sålunda ega rättighet att kom¬
ma till det resultat, att hela ordinarie räntan kunde bortvoteras i
först. StatsUtsk., oaktadt R. St. redan fastställt, alt denna ränta
skall finnas. Det är endast i värdeberäkningen någon förändring
nu får göras. Alt man häraf skulle kunna taga sig anledning till
hvarje räntetitels indragning, och säga alt, dä den ej serskildt är
upptagen, så kan den fä indragas, hvarigenom man slutligen skulle
komma derhän, att hela den ordin, räntan, som just består af de
serskildta räntetitlarne, försvunne; det är en allt för besynnerlig
logica. Det är ju tydligt och klart att, när ordinarie räntan finnes
inbegripen uti inkomstbetänk., och denna ordinarie ränta i sig inbe¬
griper alla de serskilda persedlar och titlar, hvilka under denna ge¬
mensamma benämning kunna hänföras, och böra och mäste dit
hänföras, och dit jemväl hörer ifrågavande kungsgårdshjelp (ty det
har Hr Sandströmer ej kunnat bestrida); så hafva ju R. St. jemväl,
genom sitt beslut alt ordinarie räntan skall bibehållas sådan den en¬
ligt nu gällande författningar finnes ehuru den kan till sin värdes¬
beräkning förändras, förklarat att Fahlu kungsgårdshjelp jemväl skall
enligt nu gällande författningar bibehållas.
Jag tillstyrker således afslag å en voter:s-propos., som uppen¬
barligen åsyftar att upprifva ett, af StatsUtsk. sjelft tillstyrkt, och
redan förut af R. St. fattadt beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Såvidt jag kan finna, har Hr
Sandströmer redan nöjaktigt bevisat, att denna fråga ej genom nå¬
got förut fattadt beslut är afskuren; men såsom ett ytterligare be¬
vis för, att densamma måste i först. Utsk. afgöras, anhåller jag att
få lägga det ytterligare skälet, att denna fråga rörer riksg:s-kont:s
inkomster, ty om punkten bifalles, så kommer den nu förhanden
varande lindringen i bevillningen för vissa socknar i Stora Koppar¬
bergs län att upphöra. Då bevillningen ej tillfaller statsverket utan
riksgäldsverket så får riksg:s-kont. härigenom en förökad inkomst;
och nu säger 69 § Reg.F.:
Den 23 September e. m.
409
”Uppstå, antingen hos R. St:rs plena gemensamt, eller uti nå¬
got af RiksStånden, betänkligheter alt antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt
uti det, som rörer antingen Statens reglerande, eller Bevillningens
derefter lämpade hela belopp, eller hvad till riksgälds-kont:s utgif¬
ter och inkomster hörer,” . . .
Således, då StatsUtsk. genom sitt förslag i denna punkt till¬
styrkt en förökning af riksg:s-kont:s inkomster; så måste frågan o-
vilkorligen på grund af 69 § Reg.F. afgöras genom votering i först.
StatsUtsk., enär 2 Stånd stadnat mot 2.
Hr Rosenblad, Bernh.: Till de många skäl som blifvit
framställda emot orimligheten af den satts, som Hr Printzensköld
yrkar, anhåller jag att få lägga det, att, ehuru PresteSt. för dess
del med sin röst bidragit till R. St:s beslut angående StatsUtsk:s
betänk, rörande inkomstberäkningen af ordinarie räntan, så synes
dock detta Stånds mening i förevar:de hänseende ej öfverensstämma
med Hr Printzenskölds, enär detsamma, genom sitt bifall, åstadkom¬
mit 3 Stånds beslut i en likartad fråga, nemi. i afseende å båg-
skaltens försvinnande.
O
Hr Akerman, Fredr.: Jag föreställer mig väl att utgången
af denna fråga skall blifva lika med den, hvarom vi redan voterat.
Jag vill ej heller ingå i något yttrande om, huru vidsträckt begrep¬
pet: ordinarie ranta, som omtalas i betänk. N:o 37, må vara el¬
ler ej. Men jag måste dock för min del opponera mig emot de
skäl, som man anfört såsom hinder för denna frågas afgörande i
först. Utsk. Uet är i min tanke alldeles gifvet att med del förbe¬
håll, som man gjort genom betänk. N:o 37, man ansett att hålla
besluten öppna öfver alla ue punkter, som i förevande betänk, fö¬
rekomma. Hade man varit af annan åsigt, sä förstår jag ej att
icke någon dylik invändning förekom mot denna punkt, då vi af-
handlade helänk:rna N:ris 242 och 312. Då synes mig rälta tid¬
punkten hafva varit inne att yrka punktens läggande till handlingar-
ne såsom redan afgjord; men nu synes det mig vara för sent. Nu
synes mig endast böra pröfvas huru med frågan skall tillgå, dä 2
Stånd i afseende derå stadnat emot 2.
Hr Carlheim Gyllensköld: Jag anser hufvudsaken här
vara, att utreda om beslut redan är fatladt eller ej. Skulle förhål¬
landet vara, att R. St. redan fattat ett beslut, hvilket skulle genom
bifall till Utsk:s förslag i denna punkt upprifvas; så bör den före¬
vande voter:s-prop. ej godkännas. För att veta, om beslut i ämnet är
fatladt eller icke, ^bör man veta, om denna ränta är indelt eller icke;
ty, i strid med Hr Akerman, anser jag mig kunna genom betänk. N:o
37 bevisa, alt R. St. icke förbehållit sig värderingen af andra räntor än de
indelta. Hr Printzensköld har nyss uppläst sjelfva ordalagen i det om¬
nämnda betänk., hvarföre jag ej torde behöfva ytterligare upprepa
dem. — Således: är denna ränta indelt eller ej? I StatsUtsk:s betänk.
N:o 242 synes, att denna ränta är disponerad på 4 olika sätt. En
del deraf är anslagen till landshm såsom lön och till embetsrum-
410
Den 23 September e. m.
mens eldning; och den kan vara indelt. En annan del är anslagen
lill byggnadernas underhåll; måhända är den indelt. En annan
del är kronan behållen; och den kan ej anses vara indelt. En
fjerde del är afkortad ä till frälse köpte och bylte hemman etc.; och
den måtte ej heller kunna anses vara indelt. — På dessa grunder
har jag ansett att denna ränta ej är en af dem, hvilkas värderande
R. St. sig förbehållit. Men om den också vore en bland dem, så
kunna likväl R. St. ej värdera större del af denna ränta, än hvad
som är indelt; ty att de skulle kunna alldeles borttaga den, det
anser jag, lika med Hr von Hartmansdorff och Printzensköld, ej
kunna ske i enlighet med R. St:rs förut fattade beslut.
Till svar å Hr Sandströmers yttrande, i afseende å mili an-
märkn., att, om den åtnjutna lindringen i bevillningen fullt mot¬
svarade räntans belopp, sä skulle dess uppgifvande ej åstadkomma
rubbning i statsregleringen; torde jag fä säga, att jag icke påstått
att så är förhållandet. Jag har ej velat använda detta såsom skäl,
och sagt att så är; ulan jag har blott sagt att, om förhållandet vo¬
re sådant, som Utsk. uppgifvit, så ansåg jag ej frågan inverka på
statsregleringen. — Utgående dessutom från den synpunkt, att R.
St. ega endast att bevilja hvad statens behof klöfver utöfver de or¬
dinarie statsinkomsterna; tror jag det hvarken vara conseqvent eller
riktigt, att säga att förevaride fråga inverkar pä statsregleringen.
Hr Printzensköld: Hr Akerman har begått samma miss¬
tag som Hr Rosenblad, dä den värde ledamoten åberopat det af
StatsUtsk. gjorda förbehållet såsom innefattande bevis, att den punkt,
hvarom nu är fråga, skulle kunna blifva föremål för votering i först.
StatsUtsk. I fall Hr Åkerman har StalsUtsk:s betänk. N:o 37 för
banden, så ber jag honom hafva gödheten att genomläsa den af
mig upplästa punkten derstädes. Hr'Äkerman skal! dä finna, att
StatsUtsk. deruti ej yttrat ett enda ord om den ena eller andra rän¬
tans försvinnande ur inkomsttillarne, och ej heller om värdeberäk¬
ningen af den del utaf den ordinarie räntan, som är statsverket
behållen; utan inskränkt sig till att endast hemställa det värdebe¬
stämningen å den del utaf ordinarie räntan, sorn utgöres af indel¬
ningar, mätte uppskjutas intill dess frågan om indelningarnes
indragning till statsverket mot anslående af kontanta pennin¬
gar, blifvit af R. St. definitivt afgjord. — När nu StatsUtsk.
sä uttryckligen inskränkt sin hemställan, om uppskof med beslut,
till allenast värdeberäkningen af dessa indelningar, men i öfrigt hem¬
ställt till R. St;s fastställelse alla de andra förslagen; så kan jag ej
begripa, att deraf kan dragas någon annan slutföljd än den, att
Utsk. å sin sida ansett dessa behållna ordinarie räntor böra, sådane
de af Utsk. blifvit föreslagna, beräknas, och alt dessa ordinarie rän-
for böra lill deras existens förblifva orubbade men definitivt beslut
blott fattas med afseende å värderingen af densamma. För att yt¬
terligare styrka, alt ordinarie räntan är till sin existens redan af
R. St. fastställd igenom det bifall som de lemna! till Utsk:s betänk.
N:o 37; tillåter jag mig att anföra sjelfva början af nämnde be¬
tänk. Den lyder nemi.
Den 23 September c. m.
411
”Till fullgörande af föreskriften uti 30 § 1 morn. Riksd.Ordn.
får Statslltsk., efter tagen kännedom af K. M:s nådiga propos. om
statsverkets tillstånd och behof, Kongl, statskonfis i detta ämne af-
låtna underdåniga skrifvelse, äfvensom från RiksStm remitterade an¬
föranden, samt sedan utredning blifvit verkställd, af hvad under å-
ren 1841 lill och med 1845 till statsverket influtit, härmed till
B. St:s pröfning öfverlemna förslag till statsverkets inkomsters
beräknande i riksstaten för är 1849 och följande år intilldess den
vid nästa riksdag skeende statsreglering blifver gällande.”
Här har SlatsUtsk. i de mest tydliga ordalag öfverlemnat för¬
slag till statsinkomsternas beräkning. Detta förslag omfattar den or¬
dinarie räntan under alla de titlar, hvarunder den finnes upptagen
i jordeboken. Detta förslag hafva R. St. sedermera i deras ordning
gillat, med undantag allenast af värdet utaf de indelningar, hvilka
möjligtvis kunde komma i fråga att indragas. •— När nu så skett,
när statsverkets behållna ordinarie ränta genom detta bifall blifvit,
icke blott till sin existens, utan till sitt belopp fastställd; så hem¬
ställer jag, om det numera är möjligt, att genom först. SlatsUtsk.
afgöra att en del af denna ränta skall försvinna?
Jag förblifver vid den åsigt, jag förut yttrat, och anser saken
vara sä solklar att, om man gör sig alldrig så liten möda att ge¬
nomskåda förhållandet, så skall man finna ali ett af R. St. förut fattadt
beslut lägger hinder i vägen för antagande af förevande volens-propos.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr von Hartmansdorff: Förevarande fråga, är af så rin¬
ga vigt, att hon i sig sjelf visst icke förtjenar en sä lång öfverlägg¬
ning. Jag kan derföre icke tro annat, än att det är för att få den
i förmiddags stadgade grundsatsen bruten, som mine värde mot¬
ståndare äro så ifrigt» i denna småsak. Men för grundsatsens skuld
mäste, ä andra sidan jag strida derför att R. o. Ad. på e. m.
handlar lika som pä f. m. — Frågan är i all korthet den, om en
ordinarie ränta skall vara till eller icke. De ordinarie räntorna in¬
nefatta en mängd olika titlar, större eller mindre. Hvar och en af
dem kan ej vara upptagen i StatsUtsk:s inkomstbetänk., emedan
det då skulle blifva alltför vidlyftigt. Det har ej heller brukats,
utan man har förutsatt alt Statskont. varit samvetsgrant i sina beräk¬
ningar och upptagit det lilla såväl som det stora. Genom de små
och de stora inkomsternas sammanslående kommer man slutligen
till den betydliga summan, som utgör slatsregleringen.
Mine värde motståndare vilja påstå att man genom förbehållet
alt värdera de indelta räntorna kan tillintetgöra dem; d. v. s.
värdera hvarje serskild ränta lill noll. Derigenom skulle den här
upptagna summan komma, att, i st. f. 1,792,000 r:dr, utgöras af
7 uollor i bredd! Har detta varit meningen med R. S(:rs beslut om
inkomsternes värdering, då hafva mine värde motståndare rätt.
Då har Gr. Lagerbjelke mera rätt än han tror, uti sitt påstående
att detta beslut verkar på riksg:s-kont:s inkomster och utgifter, ty
följden skulle blifva att delta finge jemt 1,700,000 r:dr större Stats-
412 Den 23 September e. m.
brist än förut att fylla, utan deremot svarande inkomster. — Hvar
och en af R. o. Ad. lärer inse origtigheten af dessa påståenden.
Gr. Lagerbjelke: Då jag sist hade ordet, ansåg jag att de
af Hr Sandströmer anförda skäl voro tillräckliga för att visa, att ic¬
ke det förut fattade beslutet lägger hinder i vägen för bifall till ifrä-
gavande punkt. Samma skäl, som förut blifvit anförda, och hvilka
jag trodde vara vederlagda, hafva dock ånyo blifvit åberopade. Jag
anhåller derföre att, till hvad Hr Sandströmer yttrat, få lägga att,
på sätt man muste förutsätta, någon rimlig mening funnits i Stats-
Utsk:s betänk. N:o 37, sä är det väl den: att R. St. ville derige¬
nom förbehålla sig öppen rätt att besluta öfver Konungens propos.
angående skatteförenklingen. Om, på sätt Hr von Hartmansdorff
ansett, detta förbehåll icke gällde förevande punkt; så skulle således
den K. propos.-n i nämnde punkt aldrig kunna blifva af R. St. vid
denna riksdag pröfvad. Denna punkt skulle då blifva afslagen, ti¬
tan att R. St. vid något tillfälle pröfvat densamma. Att R. o. Ad.
äfvensom Hr Gr. o. Landtm., icke ansett denna fråga vara afsku-
ren genom beräkningen i riksstaten, synes af det sätt hvarpå den
behandlades förra gängen den här var under handläggning. Hr
Gr. o. Landtm, framställde då propos. till bifall å densamma, hvil¬
ket enligt Hr Gr:ns och Landtnäs uppfattning besvarades med öf¬
vervägande ja; och det var först genom votering, som punkten blef
afslagen. Om frågan varit i riksstaten afgjord, så bade någon dy¬
lik propos. hvarken kunnat af Hr Gr. o. Landtm, framställas eller
af R. o. Ad. besvaras. Således är det redan af R. o. Ad. afgjordt,
att med förbehållet menades, att det skulle slä R. St. öppet att se¬
dermera pröfva den K. propos:n i denna del.
En värd talare har äfven något litet ingått i denna gamla sak
— jag säger gammal, emedan den är så gammal, att i de flesta,
om ej i alla, bevillningsförordningar sedan mängfalldiga är varit in¬
taget det förbehåll, att denna lindring i bevillningen blott skulle
gälla till dess att ifrägavande grundskatt upphörde. Emedlertid hal¬
den värde talaren sagt, att frågan oär obetydlig. Må så vara i sak,
men i princip är den det icke. Åtminstone kan jag ej finna obe¬
tydligt eller likgiltigt, om 69 § Reg.F. efterlefves eller ej. Derföre
är jag för min del sä ifrig om denna sak. Jag tror mig nemi.
hafva bevisat, riksg:s-kont:s inkomster bero på indragningen af den¬
na ränta, och att således, då 2 Stånd i afseende derå stadaat mot
2, 69 § måste tillämpas.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få upptaga sam¬
ma argumentation som Hr Printzensköld och Hr von Hartmansdorff
begagnat. R. St. hafva under innevar:de riksdag redan fastställt
beräkningen af den inkomst, som under litel: arrendemedel finnes
å Riksstaten upptagen, och hvilken utgöres af en mängd serskilda
arrendeafgifter för Kronans egendomar och lägenheter. Genom
nämnde fastställelse hafva R. St. likväl ej funnit sig förhindrade att
derefter nedsätta samt t. o. m. helt och hållet eftergifva vissa arren¬
de-summor. Exempelvis torde jag få erinra om den omröstning,
som för några dagar sedan verkställdes i först. StalsUtsk. ang:de ar-
t
Den 23 September e. m.
413
rendel för Mörrums krono-lax-fiske. Derigenom försvann hela den
statsinkomst, som för nästa ar 1849 var alt påräkna utaf detta arren¬
de. Förhållandet med förevande fråga är alldeles detsamma, ty li¬
kasom arrendemedlen bestå af en mängd serskilda arrendeafgifter, likaså
utgö-es den ordinarie räntan af en mängd serskilda räntetitlar, hvilka
sammanlagda utgöra den summa, hvartill sistnämnde inkomst blifvit i
Riksstaden beräknad. Kan man nu borttaga en viss del af den för¬
ra inkomsttiteln, utan att det af R. St. fastställda beloppet derför
lägger hinder i vägen; så måste äfven samma förfaringssätt kunna
iakttagas i afseende på en del af den sednare inkomsttiteln. —
För öfrigt torde jag fä erinra att Bevilln.Utsk. i sitt betänk. ang:de
allmänna bevillningen, uttryckligen förbehållit R. St:r rättigheten att
under denna liksdag vidare besluta i fråga om upphörandet af den
lindring i bevillningen, som nu åtnjutes i stället för Fahlu kungs-
gårdshjelp. Således äro R. St. jemväl i detta afseende oförhindrade
att bifalla StatsUtskrs hemställan.
Hr Rosenblad: För att ådagalägga det på en gång både
absurda och oriktiga i den bevisning, som Hr von Hartmansdorff
sist gjorde, får jag till R. o. Ad. hemställa, om icke i händelse
hans sats vore gällande (nemi. att man bifallit ordinarie räntans
upptagande och endast förbehållit sig att beräkna den indelta
räman) alla titlar, under hvilka ordinarie räntan utgår, och hvilka sam¬
manräknade utgöra det hela, i och med detsamma skulle vara bi¬
fallna sådana de äro; Om detta voro riktigt, så vore icke allenast
Fahlu kungsgänlshjelp redan bifallen, utan hvarje serskild hem¬
mansränta skulle, sädan den nu utgår i de serskilda persedlarna säd,
smör, ost, höns, gäss, etc., vara definitivt bibehållen sådan den nu
är endast att de indelta räntorna kunna blifva olika beräknade; d.
v. s. med ett ord, det förbehåll, som StatsUtsk. tillstyrkt och R.
St. beslutat, alt hålla väg öppen för att kunna besluta öfver K. pro-
pos:n angående skatteförenklingen, skulle vara helt och hållet tillin-
tetgjordt. — Den slutsats är alldeles oriktig, som Hr von Hartmans¬
dorff dragit, alt, om detta förbehåll verkligen vore sådant som jag
säger det vara, man skulle kunna i st. f. siffrorna sätta ”5 eller 6
nollor.” Den är alldeles oriktig derföre att StatsUtsk. kunde i si¬
na förslag härom ej sträcka sig till andra föremål än dem, som å
K. M:s propos. förekomma, eller som af enskilde motionärer blifvit
framställda; och då ingen af dessa föreslår försvinnande af samtliga
de ordinarie räntorna, så kan således några 6 nollor ej uppstå, ri¬
tan der komma att uppstå siffror i anledning af de beslut, som R.
St. med afseende å hvarje punkt serskildt fatta.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke har sannerligen varit
så ifrig i sitt försvar för ifrågavande punkt, alt han icke gjort sig
mödan att närmare begrunda ordalagen i StatsUtsk:s betänk. N:o 37
ang:de den punkt, som jag åberopat till stöd för mina framställ¬
ningar. Gr:ns ifver var så långt drifven, att han påstod meningen
med StatsUtsk :s förbehåll hafva varit, att man skulle ega öppen rätt
414
Den 23 September e, ta.
att besluta öfver allt hvad StatsUtsk. i detta betänk, föreslagit. Jag
måste bekänna, att jag vid så beskaffade frågor som denna, likaväl
som vid andra tillfällen, icke anser mig vara berättigad alt ingå i
någon pröfning om hvad meningen med orden varit. Det är min
rättighet likasom min skyldighet, att förstå dem sådana de på pap¬
peret befinnas nedskrifna; och som deruti ingalunda omtalas någon
räntas försvinnande utan beräkning af de ordinarie räntorna, hvil¬
kas befintlighet StatsUtsk. sjelft har erkänt och uppgifvit och R. St.
sedermera fastställt; så måste deraf vara en gifven följd, alt någon
ränta icke kan, emot R. St:s förut fattade beslut, ur denna in¬
komstberäkning uteslutas.
Gr:n har vidare yttrat, att frågan skulle inverka på riksg:s-
kont:s inkomster. Det är visserligen sannt att, om man tager bort
alla ordinarie inkomster, så skall det så mycket mera verka på
riksg:s-kont:s ställning, på sätt Hr von Hartmansdorff anfört; men
detta blir dock aldrig något giltigt skäl att behandla frågan på ett
grundlagsvidrigt sätt.
Hr Stuart har sökt visa punktens riktighet medelst framstäl¬
landet af ett exempel, och dervid anfört det om Mörrums krono-
lax-fiske. Detta exempel har ej mer än ett enda fel, och det är:
att alldeles ej passa in pä saken; ty R. St. hafva icke förklarat att
delta arrende skall för alltid försvinna, utan de hafva endast be¬
slutat att denna räntetitel skall för de tvenne nästföljande åren ur
inkomstberäkningen uteslutas. Det är således endast för tvenne år,
som R. St. eftergifvit delta arrende i anseende till mellankom-
mande omständigheter; men sjelfva arrendet qvarstår. Om Stats-
Utsk:s förslag inskränkt sig till att, i afseende å åtskilliga ömmande
omständigheter, tillstyrka en viss eftergift af nu ifrågasatte ränta till
dem som erlägga den, sä hade det varit ett statsregleringsärende,
sorn hade kunnat och bordt i först. StatsUtsk. afgöras; men, då
det ej är fråga derom, utan att räntetiteln skall alldeles försvinna,
så lärer Hr Stuart finna, att den bevisning, lian anfört, är sä hal¬
tande att den ej kan leda till det åsyftade målet.
Jag förblifver vid min anhållan om ogillande af votengs-
proposm.
Starka rop på proposition hördes åter.
Hr von Hartmansdorff: Man säger att på K. M:s propos.
skall svaras. Ja, det är klart, men hvad skall svaras? Frågan kan
ur dubbel synpunkt betraktas. Den ena rörer nu gällande stats¬
reglering. Hvad den beträffar så är det till fullo ådagalagdt, att
man icke kan borttaga en ränta, som redan ingått i beräkningen
af de ordinarie räntorna. Man kan värdera henne (ill 2 r:dr 3 sk.
eller till huru mycket eller litet som helst, men man får ej sätta
dit en nolla. Den andra synpunkten rörer sakens inflytande på
framtiden, men öfver den — så framt han sträcker sig längre än
till nuvarande statsreglering — besluta ej nuvar:de Sländer, utan
det kommer att tillhöra 1850 års StasUtsk. och Ständer.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad; hvarefter
Den 23 September e. m.
415
llr Gr. o. Landtm, framställde propos. först till bifall och se¬
dermera till afslag ä den i förevar:de punkt föreslagna voterings-
propos. N:o 4, samt sedan dessa proposir blifvit besvarade med blau-
dade ja och nej, ånyo hemställde om R. o. Ad. bifölle ifrågavaride
voteris-propos.
Härvid ropades åter ja och nej, hvarpå Hr Landtm, förkla¬
rade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Upplästes till justering ett sålydande förslag till voteris-propos.
Den som godkänner den i StatsUtskis mern. Nio 319 föreslag¬
na voteris-propos. Nio 4 voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde voteris-propos.
Hr Prin t zéns köldi Jag önskar att ordet njslä måtte utgå
ur voteris-proposin och utbytas mot ordet ogilla.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. godkände det
upplästa förslaget till voteris-propos. med den förändring att i st.
f. ordet ”afslår” infördes ”ogillar;” men härvid anmälde sig ånyo
och yttrade i
Hr Printzensköld! Jag anser mig äfven böra göra en an¬
nan anmärkn. emot kontraproposin. Grunden, hvarpå jag och flere
med mig ansett votering i först. StatsUtsk. om förevaride fråga ej
böra ske och voteris-propos. således ej böra gillas, har varit den
alt IL St. redan tillförene, vid föredragningen af StatsUtskis in¬
komst-betänk. Nio 37 fastställt denna ränta bland de ordinarie in-*
komsterna, och att således, då de redan beslutat om räntans exi¬
stens, detta beslut ej kan genom votering i först. Utsk. upphäfvas.
Dessa motiver anhåller jag mätte i konlrapropos. intagas.
Ilr von Hartmansdorff: Jag kan ej påminna mig, att R.
o. Ad. någonsin infört några motiv i sina voteris-proposir. Frågan
är blott att säga, om man godkänner eller ogillar. Jag tillstyrker
sålunda, att propos. mätte förblifva sådan som Hr Gr. o. Landtm,
henne framställt.
Sedan härefter ofvan införda voteris-propos., med utbyte af or¬
det ”afslår” emot ordet ”ogillar” blifvit ånyo uppläst och godkänd,
företogs voteringen och vid dess slut befunnos rösterna hafva utfal¬
lit som följer:
Ja — 44.
Nej — 37.
Side punkten.
Hr von Hartmansdorff: Denna voteris-propos. bör, i min
tanke, än mindre gillas, än den, som af R. o. Ad. sist godkändes.
1 den förra innehölls ett förslag till ersättning för den förlust af
416
Den 23 September e. m.
ordinarie ränta, hvilken genom bifall till Ulsk:s förslag skulle upp¬
stå. Här äter är icke fråga att ersätta, utan helt enkelt att bort¬
taga en ordinarie ränta. Jag vill icke vidare ingå i saken, emedan
hon ej hörer hit. Denna är en lagstiftningsfråga likasåväl som den
förra, och än mera, emedan, såsom jag nyss nämnt, här icke är
fråga om ersättandet utan om borttagandet af en ordinarie ränta.
Hon är dessutom redan upptagen i inkomstberäkningen. — Jag
hemställer således vördsamt, alt R. o. Ad. ville afslå denna vote-
r:s-propos.
Hr Rosenblad: För min del instämmer jag med den vär¬
de talaren i afseende på resultatet, ehuru alldeles ej i motiverna.
Grunden för mitt tillstyrkande af afslag är nemi. att ett betydligt
fel i betänk, insmugit sig, hvarå jag fästade uppmärksamheten då
frågan förevar i StatsCtsk:s inkomst-afdelning, utan att likväl derpå
gjordes afseende eller att man närmare undersökte förhållandet; då
man skolat finna alt Näs kungsgård ej längre är anslagen till chefs¬
boställe vid Dahlregementet, och att således någon boställs-inne-
hafvare der ej finnes som kan bortgå, utan det är utarrenderadt
för Dalregementets löningsfonds räkning. Då således sjelfva voter.-s-
propos:n angår försvinnande af en sak, som ej förefinnes, och den
sålunda grundar sig på en irring; så finner jag för min del, att
den ej kan annat än afslås.
Hr Sandströmer: De anmärkn:r, som af de båda talarne
äro anförda, röra egentligen den sak hvarom propos:n handlar, el¬
ler att det ej vore lämpligt att fatta ett så beskaffadt beslut, som
det proposm afser. Jag tror likväl att detta icke kan blifva före¬
mål för pröfning, utan frågan är nu endast om detta ämne hörer
till dem som, då 2 Stånd stadnat emot 2, skola i först. StatsUtsk.
afgöras. I det fallet torde det väl ej finnas någon skiljaktighet e-
mellan denna punkt och den föreg:de; och då R. o. Ad. bifallit
den föreg:de voter:s-propos:n, så förmodar jag alt R. o. Ad. för
conseqvensens skuld bifaller äfven denna.
Hr Printzensköld: R. o. Ad. begår alldeles ingen inconse-
qvens, om R. o. Ad. ogillar ifrågavar:de voter:s-propos., ehuru R.
o. Ad. godkänt den sednast föredragna. Den innefattade nemi., såsom
en värd talare ganska rigtigt erinrat, endast ett utbyte af en skatt
mot en annan. Här åter är fråga om att rent af upphäfva en skatt,
utan att sätta något i stället. Frågan är således hvarken mer el¬
ler mindre än den, alt till sin verkan upphäfva en bestående lag;
och jag skulle derföre tro, att det är, en fullkomlig lagstiftnings¬
fråga. — För öfrigt, mine Hrr, får jag erinra om, huruledes enda
grunden för denna framställning är, att man skall förenkla kro¬
nans räkenskaper d. v. s. att man skall lätta kronofogdarnes och
liäradsskrifvarnes besvär. Men månne det kan vara tillräckligt skäl
att bifalla en sak som medför hundradetals R:drs årlig minskning i
Statsverkets inkomster ?
Gr. Lagerbjelke: Här har blifvit åtskilligt ordadtom lämp¬
lig-
Den 23 September e m.
417
lighetcn i allmänhet af detta förslag, och äfven åtskilliga skäl an¬
förda, hvarföre man skulle afslå detsamma, med anledn. af misstag
m. m. För min del tror jag att allt delta icke hörer hit. Det
kan blifva ett motiv för, huruvida man vid voteringen i först. Slats-
Utsk. skall lägga ja eller ney, men alldeles icke blifva motiv för
beslutet om, huruvida förslaget skall gä till votering i först. Stats-
Utsk. eller icke. — Vid den förra punkten ansåg R. o. Ad. an¬
gående borttagande af en ordinarie ränta böra, såsom rörande stats-
regleringen, företagas votering i först. StatsUtsk. Nu hafva vi åter
en alldeles likartad fråga till handläggning, och jag hoppas således
att R. o. Ad. rörande samma fråga fattar samma beslut; hvarföre
jag hos Hr Gr. o. Landtm, får anhålla om propos. på bifall lill den
föreslagna voter:spropos:n.
Frih. Cederström: Om någon, vare sig K. M. eller enskild
riksdagsman, föreslagit attén Statens inkomsttitel skall upphöra, och
II. St. i afseende derå stadna i olika beslut; hvem har sagt, alt
frågan derföre skall gå till först. StatsUtsk.? Den förfaller, mine
Hrr, på så sätt att det förblifver vid hvad som är, och Staten får
hafva sin ränta i behåll. Dä man förhåller sig så abderitiskt, alt
man låter StatsUtsk. förstärkas för att votera öfver en sådan sak,
huruvida, då 2 Stånd deruti stadnat mot 2, en inkomsttitel skall
försvinna eller ej; då kommer man lätteligen till det förhållande
att majoriteten i först. StatsUtsk. kommer alt afgöra, om den ena
räntan skall bort efter den andra. — Det är ej genom sådana ar¬
gumenter, som man kan bevisa någonting. Frågan är helt enkelt
den: skall Ståndet medgifva alt, dä det lika med PresteSt. afslagit
komiterades betänk, i frågan, votering ändock deröfver får ega rum i
först. StatsUtsk., derföre alt ämnet rörer en ränta?
Hr von Troil, Sam. Gust.: För att inför IL o. Ad. å-
dagalägga det sätt, hvarpå de Hrr argumentera, som här bestrida
voter:s-propos. anhåller jag att i R. o. Ad:s minne fä återkalla, att,
då den förra punkten härstädes förevar, yttrade de att det vore
fråga om ingenting annat, än rakt borttagande af en del utaf Sta¬
tens inkomster, till bevis hvarföre man ville anföra att, om man
pä samma sätt fortfore med alla inkomsterna, skulle endast nollor
återstå. Nu har deremot samme talare vid nu förevande punkt ytt¬
rat, att här vore så mycket mera skal att icke medgifva votering,
sorn vid den förra punkten det endast varit fråga om utbyte, men
icke att rent af borttaga en inkomst, hvarom deremot här är fråga.
— Jag hemställer nu till eder Mine Hrr, huruvida, då det argu¬
menteras på sådant sätt, man kan sätta lil till de skäl som an¬
föras ?
För min del förenar jag mig med dem, som anhålla om bi¬
fall till propos:n.
Hr Carlheim Gyllensköld: Jag vill endast taga mig fri¬
heten anföra, att den princip, som jag anser ligga till grund för
11. o. Achs afslag å den 2:dra voter:s-propos:n gäller äfven här och
9 II. 27
418
Den 23 September e. m.
jemväl var tillämplig i afseende på den sist afgjorda punkten. Det
var el t förbiseende af mig, och — som jag tror — jemväl af de
andre talarne, som dela min öfvertygelse, att ej redan vid föregå¬
ende punkt hafva anfört detta.
Hr Printzensköld: Om Hr von Troil hade rätt uppfattat
de yttranden, som blifvit afgifne till stöd för det afslag, som jag
oell de med mig liktänkande hafva yrkat; sä skulle icke Hr von
Troil hafva anmärkt såsom en besynnerlighet, att man sjelf kunde
sälta sä ringa tillit till hvad man hade anfört. Jag ber Hr von
Troil ihogkomma, i fall han hörde diskussionen, att hvarken jag
eller någon annan, någonsin omtalat utbyte i denna fråga, och
satt det som skäl för afslaget. Vi ansågo tvertom grunden tillräck¬
lig och klar ligga deruti, att det var frågan om en lags upphäfvan-
de, hvilket ej borde ske på det sätt som man yrkade. Men se¬
dan, det oaktadt, propos-.n blifvit bifallen, hafva vi såsom en yt¬
terligare anledning, för att visa orimligheten af att äfven denna frå¬
ga skulle gå till först. StalsUtsk., anfört, att den i det hänseendet
vore olika den föregående, att här icke blifvit satt någon slags rän¬
ta i st. f. den som skulle borttagas. — När man upptager sine
motståndares skäl, så bör man göra det riktigt, och icke beskylla
dem för yttranden, som de ingalunda låtit falla sig lill last.
Hvad nu förevar:de fråga beträffar, så får jag hänvisa till 59
§ Reg.F. som talar om Statens ordinarie inkomster. Denna § sä¬
ger uttryckligen alt Konungen skall lill R. St. framställa propos.
om ”hvad Staten kan larfva utaf de ordinarie inkomster, och hvil¬
ka behof genom Bevillningar böra fyllas.” Det är således icke R.
Surs rättighet att genom först. StalsUtsk. inlåta sig i votering om,
huruvida dessa ordinarie inkomster skola försvinna eller bibehållas.
Det är deras skyldighet att bibehålla dem vid beräkningen, och, i
händelse någon fråga väekes om dessa inkomsters förändring, så
skall den behandlas på sätt för lagstiftningsfrågor är stadgadt; eljest
inkommer man på en väg, hvars följder man ej kan beräkna. —
Jag anser det vara tydligt och klart alt dessa kungsgärds-reparalions-
medel, hvarom nu är fråga, finnas fastställde och utsatte i de skatt-
läggningslagar, som äro gällande för Fahlu län, och hvilka lagar
åro tillkomna under de tider, då i dylika ämnen Sveriges Konun¬
gar ensamt voro lagstiftare; Och derföre att vår grundlag förbehållit
R. St. att gemensamt med Konungen besluta angående dessa skatt-
läggningslagar, uppstår ingalunda någon rättighet att indrifva frågan
i först. StatsUlsk., för att pä denna väg borttaga en statsinkomst,
som genom de civila lagarne är uppkommen. Voter:s-propos:n är
i min tanke stridande mot grundlagen, och jag fullföljer mitt yrkan¬
de, att densamma måtte ogillas.
Dä nu öfverläggningen förklarades fulländad, hemställde Hr
Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. godkände den i förevar:de punkt
föreslagna votens-propos. N:o 5, och ropades härvid ja och nej,
hvarefter Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att ja varit
öfvervägande.
Dun 23 September e. m.
419
Ur von Hartmansdorff: Jag vill lill svar å Hr von Tro-
ils anmärka, blott säga, att, pä sätt R. o. Ad. torde erinra sig,
jag yttrat att om man borttoge hvarje serskild ordinarie ränta, så
skulle de 1,762,000 ndr, hvilka nu äro, såsom ordinarie räntor,
upptagna, komma att försvinna. Som de ej kunna umbäras: sä
måste de, på annat vis ersättas. Det lärer således vara tydligt, att
jag ej sagt annat än hvad som beslår.
Upplästes lill justering och godkändes följande voler:s-propos.:
Den som godkänner den i Slalslltsk:s mern. i\;o 319 föreslag¬
na voter:s-propos. N:o 5 voterar
j»;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, ogillar 11. o. Ad. förenämnde votens-propos.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sorn
följer :
Ja — 36.
Nej — 38.
9:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig genom votering
böra utröna, huruvida det verkligen är Ståndets mening att en lag-
stiftnings-fråga kan komma att afgöras genom först. StatsUtsk.
R. o. Ad. ansåg att den i denna punkt förekommande fråga,
rörande förvandling af de i hcmmans-ränlorne inbegripna dagsverks¬
skyldigheter, hade förfallit, till följd af R. o. Ad:s i afseende på
3:dje punkten fattade beslut.
10:de punkten.
Lades till handlingarne.
ll:te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Med stöd af hvad Utsk. här ytt¬
rat, får jag vördsamt hemställa, att R. o. Ad. måtte anse denna
punkt vara förfallen.
R. o. Ad. ansåg den i denna punkt förekommande fråga, rö¬
rande förvandling af den i Färentuna härad utgående s. k. dränge-
spanmål jemte den derom föreslagna votens-propos. N:o 6 hafva
förfallit till följd af R. o. Ad:s i afseende på 3:dje punkten fatta¬
de beslut.
12:te punkten.
Jemväl den i denna punkt förekommande fråga ansågs hafva
förfallit till följd af R. o. Ad:s i afseende på 3:dje punkten fatta¬
de beslut.
13:de punkten.
27*
420
Den 23 September e. m.
Lades till handlingarne.
14:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Till följd af det vid 3:dje punk¬
ten fattade beslutet lärer Ståndet finna, att förevar:de voterings-
propos. förfaller.
Den i förevar:de punkt förekommande fråga ansågs hafva för¬
fallit till följd af R. o. Ad:s i afseende på 3:dje punkten fatta¬
de beslut.
15:de punkten.
Lades till handlingarne.
16:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: På grund af de beslut, R. o.
Ad. fattat vid 3:dje punkten, och till följd af den utredning som
Utsk. gjort af förhållandet, lärer R. o. Ad. finna att denna votens-
propos. äfven forfaller.
R. o. Ad. ansåg den i förevande punkt förekommande fråga
jemte den derom föreslagna voterings-proposition N:o 7 hafva för¬
fallit till följd af R. o. Ad:s i afseende pä 3:dje punkten fattade
beslut.
Hr von Hartmansdorff: Mig är sagt af tillförlitlig person,
att PresteSf. har angående 17:de punkten fattat ett beslut, som
är af annan lydelse än Ståndets första beslut i detta ämne. Jag
hemställer derföre vördsamt, om icke, då tiden är så långt framli¬
den, Hr Landtm, skulle finna för godt att nu upplösa R. o. Ad:s
sammankomst; på det att man till nästa plenum, när det kan in¬
träffa, kunde hafva PresteSt:s prot.-utdrag och kanske de öfriga
Ståndens att tillgå.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
till nästa plenum uppskjuta återstående pröfningen af StatsUtsk:s
mera. N:o 319.
Ropades ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. iukomne betänk, och utlåt.
N:o 52, i anledn. af väckte frågor om förklaring eller tillägg
i 5 § af K. förordningen om socknestämmor i riket d. 29 Augusti
1843;
N:o 53, i anledn. af anmärkmr vid Utsk:ns betänk., ang:de
förklaring af hvad med ”matlag” rätteligen bör förstås samt före¬
slagen ändring uti K. Kammarcollegii kungörelse d. 20 Juli 1830;
N:o 55, i anledn. af väckt fråga om ändring uti 1 § af 2
Cap. B. B.
Den 23 September e. m.
421
N:o 56, i anledn. af väckte frågor om ersättning åt nämnd
för biträde vid syner och extra förrättningar;
N:o 57, i anledn. af väckt fråga om options-rätt för åboer å
stomhemman;
N:o 58, i anledn. af väckte frågor om ändring i K. förord¬
ningen om socknenämnder å landet d. 29 Augusti 1843;
N:o 59, i anledn. af väckte motioner om ändring och förkla¬
ring dels af Fiskeristadgan d. 14 November 1766, dels ock af reg¬
lementet för Nordsjö liskerierne i Götheborgs och llohus län d. 21
Juli 1774;
N:o 60, i anledn. af väckt fråga att boupptecknings-afgiften i
Stockholm må bestämmas att utgå till lika belopp i alla ofrälse
sterbhus; samt
N:o 61, i anledn. af väckt fråga om uppsättande af 2:ne nya
årgångar predikotexter.
"H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
Måndagen den 25 September 1848.
Plenum kl. J till 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tilikännagaf, att Hr Rääf, Leonh.
Fredr., som blifvit utsedd till ledamot af StalsUlsk., anmält det
lian önskade få, med bibehållande af riksdagsmannarätt, afsäga sig
denna befattning.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm., med tillkännagifvande, att Hr Ridderborg, Jacob
Fredr. Georg, såsom ledamot af StatsUtsk. begärt och erhållit
3:ne veckors ledighet från denne dag, anmodade Hrr Eleclorer alt
sammanträda till val af en ledamot i StatsUtsk. efter Hr Rääf samt
en ledamot att i samma Utsk. inträda under den Hr Ridderborg
beviljade ledighet.
Fortsattes pröfningen af StatsUlsk:s mern. N:o 319, i anledn.
af RiksStms skiljaktiga beslut, ronde de i utlät:na N:o 242 och 312,
förekommande frågor.
422
Den 25 September.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhöll i sista plenum
att pröfningen af detta ämne mätte fä anstå i afvaktan pä prot.-
utdr. j ämnet från Högv. PresteSt., och jag utber mig nu att få
veta om ett sådant prot.utdr. ankommit, emedan det kan verka på
afgörandet af den nu först förekommande I7:de punkten.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf att ifrågavande prot.utdr. från
PresteSt. ännu icke hade inkommit.
Hr von Hartmansdorff: Vid sådant förhållande, anhåller
jag, att man måtte förbigå denna 17:de punkt ; ty snart kommer
väl prot.utdr. frän PresteSt. Genom kännedom deraf torde R. o.
Ad. kunna bespara sig mycken eljest måhända oundviklig öfverlägg¬
ning och tidsutdrägt.
Uppå härefter framställd propos. förklarades I Tule punkten böra
förbigås tills prot.utdr. om PresteSt:s beslut kommit R. o. Ad.
tillhanda.
18:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Emot godkännande af denria vo-
tenspropos. förekommer hvad som redan är anfördt emot några fö¬
regående punkter, nemi. att det är fråga om borttagande af en bland
rikets ordinarie inkomster hvilken är upptagen i den inkomstberäk¬
ning, för denna riksdag, hvilken R. St. redan pröfvat och gillat.
Saken angår tillika en fråga, ronde den financiella lagstiftningen
och kan följaktligen icke blifva föremål för omröstning i förstärkt
Utsk. Till dessa skäl kommer dessutom det, att en del af denna
ränta eller balmstädjan är skyddad af Presterskapets privilegier. Frå¬
gan derom kan således icke komma under omröstning i förstärkt
StatsUtsk. Jag har här uti min hand läroverks-komiténs betänk, af
år 1828, hvaruti finnas uppräknade de inkomster, som tillhöra aka-
demierne. Bland de räntor, som äro anslagna till Lunds akademi,
finnes den s. k. balmstädjan upptagen i 4:de punkten. Betänk:s
ord lyda som följer: ”halmslädje-penningar, som utgöra en slags
ersättning för halmen af den tionde hvilken enligt äldsta bruket bordt
aflemnas i kärfven, utgå hvart 7:de år och belöpa sig till 183 r:dr
40 sk. 1 rst. etc.”. Uti 4:de § af presterskapets privilegier före¬
kommer följande stadgande: ”Landshöfdingarne och kronobetjenter-
ne, få ej tillegna sig någon disposition öfver akademiers, gymnasi¬
ers, skolors och hospitalers dem enskilt förlänade kyrkoherbergen, och
hvari inga andra Stater äga del, ej heller öfver kyrkornas vin- och
byggningssäd, presterskapets tionde, vederlag och nnderhällsspanmål,
och deni, som detsamma är anslagit, under namn af öfvermåls ef¬
terfrågande, transporterande till andra kyrkoherbergen, eller hvad el¬
jest föregifvas kan, något mehn och hinder i dess fria och oafkor-
tade uttagande tillfoga”. Derefter förekommer det här egentligen
tillämpliga stadgandet. Hvad penningeränta en och annan vid Aca-
demier, gymnasier, skolor, pastorater eller andra kyrkotjenster kan
vara tilldeldt, skall dem tillställas, efter den ordning, som förr stad¬
gad är. Det är således efter min tanke, klart att den föreslagna
propos. till omröstning i förstärkt Utsk. icke kan antagas och jag
Den 25 September.
423
anser Hr Gr. o. Landtm, icke ens kunna framställa propos. till bi¬
fall derå, utan endast till ogillande.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Redan vid ett föreg:de tillfälle har
det blifvit anfördt emot förslager om upphörandet af dylika mindre
grundskatter, alt ett hinder derföre skulle ligga uti det beslut, R. St.
redan fattat, på grund af ett tillstyrkande från StalsUtsk., i afseende
pä statsregleringen. Uti ett föreg:de plenum har det dock redan
blifvit dels tydligen bevisadt att så icke är förhållandet, dels också
har Hr Gr. o. Landtm, redan praktiskt afgjort denna formfräga,
enär vid lmfvudsafcens föredragning, propos. till bifall å de särskildte
punkterne blifvit framställd. Framställandet af en sådan propos. vi¬
sar tydligen, att frågan icke kan anses vara afgjord genom det åbe¬
ropade föregående beslutet i afseende pä statsregleringen. Det är
dessutom redan anmärkt att den orimligheten skulle af ett sådant
antagande kunna uppstå, att K. M:s propos. skulle befinnas vara af-
slagen, utan att vara pröfvad. Också bar R. o. Ad. förut vid denna
riksdag bifallit förslag till voter.-spropos. i en fullkomligt dylik fråga.
Jag kan således icke undertrycka en viss förvåning deröfver, att ett
skäl, som R. o. Ad. vid fyrfaldiga tillfällen ansett icke vara något
skäl, nu skulle ånyo framdragas och åberopas. Jag får äfven nu
upprepa hvad här förut mångå gånger är sagdt, eller att upphöran¬
det af en stals-inkomst är en fråga, som rörer statsregleringen, så¬
vida statsregleringen utgöres af beräkningen utaf inkomster och ut¬
gifter. Att så är, bevises af sakens natur och 58 § Reg.F. der det
heter: ”Vid hvarje riksdag läte Konungen uppvisa statsverkets till¬
stånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter”; nu säger 69 §
Reg.F. att alla frågor, som röra statsregleringen icke få förfalla, utan
om två Stånd stanna emot två, skola frågorne gå till förstärkt Stats-
Utsk. Det är derföre klart, att afgörandet af denna fråga, (deruti
tvä Stånd stannat emot två) skall hänskjutas till förstärkt StatsUtsk:s
pröfning. Nu säger man att denna fråga rörer presterskapets privi¬
legier. Dessa privilegier kunna väl dock icke skydda flere halm-
kärfvar än som tillhöra presterskapet eller de inrättningar som un¬
der berörde privilegier inbegripas. Ett motsatt antagande skulle leda
derhän, att man på grund af presterskapets privilegier kunde mot¬
sätta sig al! förändring äfven då den icke angår presterskapet. Man
skall göra hvar man rätt och skydda hvarje så väl individ, som kor¬
poration i dess lagliga rättigheter. Men deraf följer dock icke att
man skall utsträcka presterskapets privilegier längre än till den del
af denna ränta, som är till presterskapet anslagen. Om således pro¬
pos. icke kan bifallas derföre att den af sådan orsak vore att anse
såsom för vidsträckt, så kan ett afslag icke heller äga rum, emedan
äfven det vore för vidsträckt, då frågan angår något mera, än som
skyddas af presterskapets privilegier. Jag anhåller på denna grund om
återremiss af denna punkt.
Hr Sandströmer, And. Peter: Dä den förste värde ta¬
laren, som bestridt bifall till denna punkt åberopat de skäl, som i
ett föreg:de plenum af honom och flere andre talare blifvit upp-
gifne, så anser jag mig, till undvikande af onödig tidsspillan, en-
424
Den 25 September.
(last böra åberopa hvad jag till vederläggande deraf förut yttrat
och derjemte instämma uti hvad Gr. Lagerbjelke sednast anfört.
Hvad särskildt angår påståendet, att presterskapets privilegier skulle
hindra bifall till denna punkt, så bar jag visserligen icke betänk,
i hufvudsaken lill hands, och vill icke utur minnet bestämdt yt¬
tra mig i det afseende!, men då Hr von Hartmansdorff sjelf upp¬
gifvit att akademiernas berörde inkomster äro till beloppet uträk¬
nade och bestämda i penningar (jag tror Hr von Hartmansdorff
bar sjelf uppgifvit beloppet deraf), så och då genom den föreslagna
åtgärden någon den ringaste minskning i vederbörtdes inkomster
ej skulle äga rum kan jag icke inse huru den ifrågavar.-de för¬
ändringen kan hindras af presterskapets privilegier. Jag anhåller
derföre om bifall till den föreslagna voter:s-propos:n.
Frih. Cederström, Jacob: Det torde vara fruktlöst att
försöka förmå Gr. Lagerbjelke att hålla sig till de grundlagsstad-
ganden, sora utvisa, att IL o. Ad. icke hafva rätt att såsom stats-
regleringsfrågor upptaga och behandla frågorne om ordinarie rän-
tornes upphörande eller inskränkande, blott på den grund att de
kunna inverka på slatsregleringen, hvilket är någonting helt an¬
nat. Statsregleringen vid hvarje riksdag grundar sig på Statens
inkomster, sådane de blifvit uppgifne och då existera. Blifva de
förändrade på grund af K. M:s och R. St:s gemensamma beslut,
så kommer denna förändring att gälla för framtiden men icke för
den närmaste tiden, emedan man icke får stifta lag i Sverige,
som äger retroaktiv verkan. Men sådan skulle följden blifva af
Gr. Lagerbjrlkes saltser, i fall de antagas. 58 § Reg.F. säger
visserligen, på sätt Gen uppläst, att ”vid hvarje riksdag läte Ko¬
nungen etc.”. Delta har K. M. också gjort vid innevarule riks¬
dag, uti Sin propus, angrde statsverkets tillstånd och behof, men
dervid har Han rätteligen alldeles icke undantagit hvarken halm-
städjan eller någon annan ordinarie ränta. Men månne man der¬
före alt K. M. efteråt allåter förslag om upphörande af en eller
annan ränta, må tillåta Sig alt begära det hela statsregleringen
skall uppskjutas till dess denna fråga är afgjord? Ofver det före¬
slagna upphörandet får man säga ja eller nej. Bi fal les det, så
kommer det att iakttagas vid den derpå följande statsregleringen.
Men såsom K. M. i Sin propus, om statsverkets tillstånd och be¬
hof rätteligen uppgifver förhållandet vara med Statens inkomster,
skola dessa af R. St. då fastställas, men icke annorlunda, tystats-
regleringen får icke afskaffas med anledn. af 69 § Reg.F., lika
litet som frågan om en grundskatt skall borttagas eller icke får
underkastas votering i förstärkt. Utsk. Delta Utsk:s verksamhet
inträder först då när förändringen blifvit med stöd af 73 § i lag¬
lig ordning beslutad och fråga sedan omöjligen uppslår huru det
skall i riksstaten upptagas eller huru ersättning derföre skall ut¬
göras. Så hafva R. St. förr alltid gjort, då de visste hvad de
gjorde i afseende på grundlagarnes tillämpning, och man kan icke
nu advocera sig derifrån, ulan alt göra sig skyldig till lagbrott.
Jag har uti ett föregtde plenum upplyst, huru R. St. gingo till¬
Den 25 September.
425
väga vid 1809 3rs riksdag uti ett mål, deruti R. St. icke hade
ensam lagstiftande rätt. lili förstärkt StatsUtsk. beslöts nemi. då,
ali alla kungsgårdar skulle försäljas. Första handläggningen inom
Stånden skedde efter 73 §. Men då StatsUtsk. sedermera in¬
kom med förfrågan huruvida det fattade beslutet om kungsgår-
darnes försäljande skulle vid uppgörande af den då under utar¬
betning varande statsregel ingen tillämpas, stannade två Stånd
emot två, hvadan StatsUtsk. fick sig uppdraget alt till följd af de
skiljaktiga besluten uppgöra förslag till votering i förstärkt Ulsk.
Således kom man till ett sådant resultat, blott derföre alt man
icke ville skilja en lagstiftningsfråga från statsregleringen, utan
behandla dem båda efter 09 § Reg.F., ehuru den förra tydligen
hörer under 73 §. Vi hafva lyckligtvis ännu icke kommit der¬
hän, och icke heller lill det förhållande, Som åsyftas med det på
bordet lill nästa riksdag hvilande förslaget från Const.Utsk., hvar¬
igenom R. Sits beslut skulle blifva underkastadt pröfning af elt
välfärdsUlsk. under namn af Const.Utsk., som, i händelse af skilj¬
aktiga åsigter RiksSltn emellan, ägde afgöra hvilka frågor skulle gå
till förstärkt StatsUtsk. Jag tillstyrker att R. o. Ad. måtte fatta
det beslut, som Hr von Hartmansdorff påyrkat.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har, såsom skäl
för denna voter:spropos:s gillande, åberopat, alt sjelfva saken ehuru
den nu etil. mitt förmenande, skulle röra presterskapets privile¬
gier likväl då den sednast förevar blef framställd till R. o. Ad:s
bifall. All propos. till bifall framställdes i fråga om sjelfva sa¬
kens afgörande, tror jag var ganska räll gjordt af Hr Gr. o.
Landtm., ty det är klart, att R. o. Ad. kan, liksom hvarje annat
Stånd, in pleno besluta icke blott öfver pi'ivilegii-frågor, utan äf¬
ven öfver grundlagsfrågor. Men det är skillnad emellan alt be¬
sluta i eli RiksSlånd och att rösta i förstärkt StatsUtsk. Jag
hade icke trott att ordf. i Const.Utsk. skulle hafva sammanblandat
sä olika frågor. Om man antager ali i förstärkt SlatsUtk. skulle
kunna röstas angide upphörande af en ordinarie inkomst, så fin¬
nes ju intet hinder för att der rösta öfver hvilken fråga som
helst, hörande till den financiella lagstiftningen ; t. ex. ang:de
indelningsverkets upphörande, ehuru det hörer till de frågor hvar¬
öfver Konung och Ständer gemensamt besluta. Hr Grin har vi¬
dare sagt, alt PresteSlis privilegier väl kunnat skydda presterska¬
pets rätt men icke akademiernas. Jag hade dock trott att ordf.
i Const.Utsk. bordt innan han yttrade sig, taga kännedom af dessa
privilegier, eller åtminstone höra på när jag derur uppläste de
dithörande §§. Der står tydligen stadgadt att academiernas i frå¬
ga var :0e halmkärfvar äro af privilegierne skyddade. Hr Sandströ¬
mer liar sagt, att blott presterne få samma belopp som förut, kan
det vara dem likgiltigt antingen de få denna inkomst i räntor el¬
ler i statsanslag. Följden af det ifrågavande förslagets antagande
skulle det för Lunds academie i fråga om denna halmstädja, kunna
blifva enahanda, som med academiens öfriga räntor, hvilka ned¬
gått lill en obetydlighet, derföre att de utgöras med penningar
Den 2 September.
och alt myntförsämring egt rum, hvaremot Upsala akademie i
allmänhet bibehållit sina inkomster oförminskade, emedan räntorna
utgöras i persedlar. Det är visserligen sannt att denna inkomst
icke utgör mer än omkring 180 r:dr och att således en minsk¬
ning deruti med t. ex. 1l0:del icke skulle stort betyda. Men hafva
vi bara en gång gillat grundsatsen, så ser jag icke hvarföre vi ej
skulle, vid andra tillfällen handla på samma sätt och academien
sålunda blifva lidande. Det är i alla fall nödvändigt ali iakttaga
lagliga former. Om man nu afviker från dem, skulle mina mot¬
ståndare säkert bygga derpå vid ett annat tillfälle. Jag fortfar
således i min vördsamma anhållan att denna punkt matte blifva
framställd endast till ogillande. Hvad återremissen beträffar, så
är det yrkande derom, hvilket Gr. Lagerbjelke gjott, visserligen
riktigt, från hans ståndpunkt belraktadl; men jag hemställer till
R. o. Ad. huruvida Ståndet, som icke fann för godt att bevilja
återremiss då fråga var om 3:dje punkten, hvilken rörer alla in¬
delta räntor, nu kan finna något skäl att i fråga om en ränta,
som endast uppgår till omkring 180 r:dr, bevilja en återremiss
enär sjelfva saken icke ens är värd på långt när så myckel som
den tidsutdrägt hvilken genom återremiss skulle uppkomma.
Gr. Lagerbjelke: Den förundran, som den siste värde le¬
damoten uttalat öfver hvad jag förut sagt, skulle vara ganska na¬
turlig, om jag någonsin haft ett sådant yttrande, som han nu til¬
lagt mig. Men förhållandet var alldeles icke så; jag yttrade nemi.
icke att votering i förstärkt StalsUtsk. öfver presterskapets privi¬
legier kunde äga rum derföre att R. o. Ad. förut voterat i huf-
vudfrägan ang:de upphörande af ifrågavande penningeskatt. Mitt
yttrande i den delen afsåg alldeles icke presterskapets privilegier,
utan endast Hr von Hartmansdorffs anmäi kn. att frågan skulle på
förhand vara afgjord, genom hvad Utsk. föreslagit och R. St. be¬
slutat i fråga om statsregleringen; och i det afseende måtte väl
framställandet af propos. på bifall å denna fråga, förra gången då
saken förevar, kunna åberopas såsom prejudikat och deraf den
slutsatts kunna dragas, att frågan ännu står öppen. Hvad detta
bar alt göra med presterskapets privilegier kan jag icke inse.
Samma värde talare har vidare yttrat att jag skulle hafva påstått
all presterskapet icke med sina privilegier skulle kunna skydda
annat än sina egna halmkärfvar, men icke academiernas. Afven
delta är eli yttrande, som jag icke haft; jag har endast uttalat
den åsigt att preslerne icke med sina privilegier kunde skydda
andra halmkärfvar, än dem, som innefattades under privilegierne.
Hr von Hartmansdorff har sjelf medgifvit att endast några få af
dessa halmstrån gå till Lunds akademi och jag har äfven erkänt
att dessa strån äro skyddade af privilegierne, hvarföre jag också
begärt återremiss af denna votenspropos. Jag har deremot be¬
stämdt bestrid t att de halmkärfvar som icke gå till Lunds aca¬
demi, skulle vara skyddade genom presterskapets privilegier. Sam¬
me värde talare bar sagt alt då R. o. Ad. icke bifallit återremiss
i fråga om den vigtigave 3:dje punkten, så borde det icke heller
Den 25 September.
427
ske i afseende på denna mindre vigtiga fråga. För min del an¬
såg jag det ganska orätt att Ståndet icke medgaf återremiss af den
3:dje punkten; i alla händelser är det dock någon skillnad emel¬
lan dessa håda punkter. I sistnämnde fall var det fråga om rän¬
tornas förvandling lill en fix penningeskatt i silfver. Här åter
är det fråga om upphörande af en statsinkomst. Detta sednare
ämne måtte väl på annat sätt angå statsregleringen, än frågan
om ränteförvandlingen gör det. Jag förnyar derföre min förut
gjorda framställning om propos. på återremiss.
Hr Sandströmer: Jag har begärt ordet endast för alt, i
anledn. af Hr von Hartmansdorffs sednaste yttrande, erinra, alt
då jag i milt förra anförande förmodade att hvad man i denna
sak föreslagit, icke skulle utgöra något ingrepp i presterskapets
privilegier, så var detta grundad! på en förutsättning — som jag
tror var riktig och som Hr von Hartmansdorff sjelf uppgifvit. —
eller att denna ränta utgår till ett visst bestämdt penningebelopp.
Då 1111 öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att i afseende på den nu f'örevar:de punkten
blifvit yrkadt dels bifall, dels återremiss och dels afslag. Enär
grundlagen föreskrefve, att Landtmarskalken, då han anser sig
icke kunna framställa en begärd propos., är skyldig att dertill
uppgifva sina skäl, funne Hr Landtm, sig pligtig all uppgifva
skälen hvarföre han trodde, att propos. till bifall å denna punkt
ej kunde framställas. Del hade visserligen blifvit anfördt, att pre-
sterskapet, äfven om den ifrågavande ja-propos:n vunne, komme
att åtnjuta ett kontant belopp, motsvarande det kontanta belopp,
hvilket det i och för Lunds academi för närvande uppbär; men
privilegierne innehöllo: ”Hvad penningeränta en och annan vid
akademier, gymnasier, skolor, paslorater eller andra kyrkoljenster
kan vara lilldeldt, skall dem tillställas efter den ordning, som förr
stadgad är”; lill följd hvaraf det genom privilegierne vore be¬
stämdt icke blott all det belopp, som till akademien utgått, skall
fortfarande utgå, ulan ock att detsamma skall utgöras i den ord¬
ning som förr stadgad är; vid hvilket förhållande Hr Landtm,
ausåge den omständighet, att Lunds academi skulle genom stats¬
anslag få ersättning för hvad den genom halmstädjans upphörande
förlorade, icke vara tillräcklig för att man, sedan PresteSt. afsla-
git denna punkt, skulle kunna, antingen genom 3 Stånds beslut
eller votering, i förstärkta StatsUlsk. afgöra frågan i strid med Preste-
St:s uttryckliga beslut. Hvad åter anginge frågan om återremiss,
så och utan afseende på hvad följden af denna återremiss kunde
blifva, funné Hr Landtm, icke något hinder att derom fram¬
ställa propos., dä sjelfva återremissen i och för sig, till följd af
49 § Kiksd.Ordn., icke innebure någon olaglighet.
Hr Gr. o. Land tm:s härefter till återremiss af ifrågavande
punkt framställda propos. besvarades med blandade ja och nej,
hvarpå Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade afslå
den i denna punkt föreslagna voter:spropos. N:o 9, samt då här-
428
Den 25 September.
viii ropades starka ja blandade med nej, förklarade det han trott
sig finna, alt denna sednare propos. blifvit besvarad med öfver¬
vägande ja.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan cn ledamot begärt vote¬
ring vågar jag vördsamt hemställa hvad som bör blifva ja-propos.
Hr Gr. o. Landtm, har förklarat all lians propos. på återremiss
blifvit besvarad med nej, och derom har votering icke blifvit be¬
gärd. Hr Gr. o. Landtm, har tillika förklarat att han vore af
grundlagen förhindrad att framställa propos. till bifall på Stats-
Utsk:s förslag i förevar:de fall. Jag kan då icke begripa hvad som
skall ställas lill kontra-propos. emot det afslag som Ståndet, efter
Hr Gr. o. Landtnäs uppfäll ning, yttrat synes hafva beslutat, och
i anledn. hvaraf votering äfven blifvit begärd. Det torde till¬
höra Gr. Lagerbjelke att uppgifva på hvad sätt voler:spropos. skall
uppställas.
I anledn. häraf yltrade Hr Gr. o. Landtm, det han för¬
modade, alt vid detta likasom vid föregående tillfällen kunde
helt enkelt så tillgå, all den propus., han ansett vara besvarad
med öfvervägande ja, blefve ja-propos. och den propos., hvilken
blifvit yrkad af den, som begärt voteringen, inginge i nej-propos.,
hvilken sålunda komme att lyda å återremiss; hvarjemte Hr
Landtm, erinrade att han visserligen hade framställt propos. lill
återremiss, men ingalunda förklarat huru denna propos. blifvit
besvarad, utan nu, likasom i allmänhet iakttagit den ordning, alt
icke tillkännagifva sin uppfattning af 15. o. Ad:s beslut innan han
hört någon propos. besvarad med öfvervägande ja.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru möjligen andra åsigler
kunna förefinnas i afseende på det förhinder Ilr Gr. o. Landtm,
förklarat sig äga, i grundlagarne, alt göra propos. lill bifall å
StatsUtsk:s ifrågavar:de förslag lill votens-propos., så då det nu
likväl endast är fråga om återremiss och icke om Hr Landtm:s
vägran, hemställer jag lill deni, som yrkat punktens återremitte¬
rande, hvartill det väl skulle Ijena. Jag inser nemi. icke, att
Etsk. kan till svar derå säga annat än hvad det redan sagt.
Upplästes lill justering och godkändes en sålydande votens-
propos.
Den som ogillar den i StatsUtsk:s mern. N:o 319, i fråga om
18:de punkten af samma Utsk:s utlåt. N:o 242, föreslagna voter:s-
propos. N:o 9 voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, kommer Utsk:s i afseende på nämnde framslälklta
förslag alt på grund af deremot gjorda anmärkn:r återremitteras.
Den 25 September.
429
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sqm
följer:
Ja — 41.
Nej — 22.
19:de punkten.
Lades till handlingarne.
20:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Förhållandet med denna 20:de
punkt är, i det hela taget, lika med hvad vid den 4:de punkten
anmärktes. Utsk. har under en voter:s-propos. sammanfört tvänne
särskilta saker, nemi. först sjelfva lagstiftningsfrågan och sedan
verkställighetsåtgärden. Dä beslut i saken fattades åtskiljde R. o.
Ad. båda dessa frågor, så väl på delta som på det förra stället.
Ståndets beslut omfattade endast den förra delen af förevande
punkt, hvilken slutar med orden: ”i sammanhang med kronoupp-
börden”. Öfver denna del, som innefattar en financiel! lagstift¬
ningsåtgärd, anser jag, på samma grund som förut varit anförd
R. St. icke kunna rösta i förstärkt Utsk. Hvad åter verkställig¬
hetsåtgärden beträffar, så är hon icke pröfvad hvarken här, eller
i PresteSt., utan man har ansett frågan derom böra förfalla. Så¬
ledes kan derom ännu mindre någon omröstning i förstärkt Utsk.
äga rum. Den delen som hörer till den financiella lagstiftningen
har dessutom det felet, att han äfven omfattar Presterskapets pri¬
vilegier. Presterskapet är i dem försäkradt derom, att innehaf¬
vare af kronotionde och räntor skola få uppbära dem omedelbart.
Följaktligen kunna de icke utan Ståndets samtycke öfverlemnas
till uppbörd af statsverket. Föreskrilterne härom återfinnas i 3,
4 och 14 §§. Den 3:dje § uppläste jag i Lördags, i fråga om
en annan punkt. Jag vill derföre nu icke besvära R. o. Ad. med
att ytterligare åhöra hans uppläsande. Ur den 4:de § har jag
visserligen i dag uppläst några punkter, men de rörde en annan
fråga. Jag anhåller att nu få derur uppläsa hvad sorn har afse¬
ende på förevar:de ämne: ”Landshme och kronobetjenlerne, få ej
tillegna sig någon disposition öfver etc presterskapets tionde,
vederlag och Underhållsspanmål, och dem som detsamma är an¬
slaget etc något mehn och hinder i dess fria och oafkortade
uttagande tillfoga”. Den 14 § lyder sålunda: ”Eho som spann¬
mål utur kyrkoherbergen af kronan till lön och underhåll be¬
kommit, och den härefter njuter, håfve, efter lag och förre re¬
solutioner, makt, att låta åboerne, som kyrkotionden utgöra, föra
den till en eller annan ort inom lagsagan, antingen till nästa köp¬
stad eller hvart som helst det faller honom beqvämligast, som
spannemålen tillkommer”, Det är klart alt då fråga är om fors¬
sling af spanmål är det också fråga om uppsägningsrätt. Uti
denna forsslingsskyldighet har PresteSt. genom sitt medgifvande
vid 1815 års riksdag tillåtit en inskränkning i afseende på vägens
längd. Men PresteSt. afsade sig dermed alldeles icke sjelfva rät¬
tigheten att utkräfva den forsslingsskyldighet, (hvilken inskränk¬
43U
Den 25 September.
tes till C och 8 mil), följaktligen icke heller sin rätt till uppsäg¬
ning. Delta Stånd hade således ännu sin rätt qvar att in na¬
tura utfordra spannmålen på sätt som i 4 § af privilegierne om-
förmäles. Häraf torde vara tydligt att denna puukt icke kan blifva
föremål för votering i förstärkt Utsk. för så vidt den rörer pre¬
sterskapets räntor och kronotionde. Hvad den återstående delen
beträffar, som angår de till militie- och civilstaten auslagne rän¬
tor, sä äger dermed det förhållande runi, att den väckta frågan
icke rörer statsregleringen. Antingen dessa räntor uppbäras af
regementsskrifvaren eller kronofogden, så blir summan ändå lika
stor. Förändringen skulle således icke inverka på statsregleringen.
Sammalunda är förhållandet med det civila indelningsverket.
Men äfven om det vore lagligt att R. St. genom votering i
förstärkt Utsk. fattade beslut öfver denna puukt, så är det likväl
ogörligt att verkställa hvad denna punkt innehåller. Sedan R.
o. Ad. samt PresteSl. afslagit det i 3:dje punkten framställda för¬
slaget angående räntornas förvandling. Skälet hvarföre K. M. o.
R. St. år 1830 efterskänkte forssellönen var det att man ville
slippa ali af tionde och räntegifvare uppbära så mycket spannmål
som förut. Man hade nemi. svårt att förvara all spannmålen och
det var dyrt alt hålla magasiner med tillhörande förvaltnings¬
personal. Om nu förvandling af räntorna icke får ega rum och
de således hädanefter som hittills skulle kunna utgöras in na¬
tura, huru skola väl då de räntor som kunna varda uppsagde,
af kronans uppbördsman förvaras. Om dessa räntor bestode en¬
dast i spannmål så kunde det ändock vara möjligt, men då de
äfven utgå uti smör, fisk, jern, hö och dylikt, så låter det sig icke
göra. Följaktligen har denna punkt det felet alt den, under nyss¬
nämnde förhållande, är overkställbar. Jag hemställer derföre vörd¬
sammast alt propos. måtte göras endast till ogillande, emedan Hr
Gr. o. Landtm, icke här kan göra propos. lill bifall, af samma
skäl som anfördes mot den näst föregtde voterts-propos.
Hr Sandströmer: Det må, hvad sjelfva saken angår, vara
Hr von Hartmansdorff förbehållet, att icke uti detta förslag finna
en fråga, som rörer statsregleringen. För min del anser jag, alt
det för hvarje oförvilladt omdöme måste vara klart, att denna fråga
på det närmaste rörer Statens reglerande, ja rent af utgör en del
deraf; frågan nemi. om sältet huru Statens tjenstemän skola åt¬
njuta sina löneförmoner, antingen på det ena brukliga sättet, eller
med ett bestämdt årligt penningebelopp, efter någon viss förvand¬
lings grund. Då jag förutser att en vidlyftig diskussion måste
uppstå rörande denna punkt, ifall den skall fullständigt afhandlas,
hvilket likväl ej skulle tjena till någonting, i fall Hr Gr. o. Landtm,
i enlighet med den åsigt Hr von Hartmansdorff nyss uttalat, skulle
anse sig af grundlagen förhindrad att framställa propos. till bifall
å denna punkt, — så tager jag mig friheten hemställa, huruvida
Hr Gr. o. Landtm, icke skulle täckas afgifva en förklaring i detta
hänseende. I händelse en sådan proposts vägran kommer att
äga rum, torde hvar och en inse att ali diskussion i detta ämne
är öfverflödig.
Den 25 September.
431
Hr Printzensköld: Det är mycket sagdt af Hr Sandströ¬
mer, alt hvarje oförvilladt omdöme ovilkorligen skall anse de af
honom yltrade åsigter vara de rikligaste. Jag är nog förmäten
alt tro, det Hr Sandströmer ingalunda står så högt öfver alla an¬
dra inom vetandets och tänkandets sfer, att man, för del man
icke delar lika åsigter med honom, nödvändigt skall vara slagen
af förvillelse. Om Hr Sandströmer har så höga tankar om sig
sjelf, så hade han likväl bordt inse olämpligheten af att yppa deni
åtminstone på delta rum. I sjelfva saken, har Hr von Hartmans¬
dorff redan livall beträffar den delen af punkten, som förer pre¬
sterskapets tionde och indelningar, tillräckligen ulredt grundlags-
vidrigheten af att inbegripa dem under voterrs-propos. Det åter¬
står att tillse huruvida det är mycket grundlagsenligare alt der¬
under inbegripa de indelningar, hvilka blifvit militären anslagna.
När man läser förfaltningarne ronde det år 1685 inrättade in¬
delningsverket, så finnér man huruledes dessa indelningar blif¬
vit åt officerare vid indelta regementerne auslagne lill deras
atlönande samt huruledes kronan afsade sig all dispositionsrätt
öfver dessa indelningar, under förklarande att om värdet af de¬
samma gingo under det belopp, hvartill de på lönen blifvit be¬
räknade, sä skulle officeraren icke äga rätt all derföre fordra
ersättning, emedan han understundom uppbar ett vida större
belopp, än hvartill lönen i staten blifvit fixerad. Detta indelnings¬
verk är utaf R. St. efter 1809 års revolution, genom den då an¬
tagna grundlagen uti 80 §:n Reg.F. uttryckligen till sin existens
bevarad, pä det sätt alt det icke får till sina hufvudgrunder
rubbas, med mindre K. M. o. R. St. dertill gemensamt samtycka.
Förändring uti indelningsverket beror således på civil lagstiftnings¬
åtgärd, men ingalunda på en så beskaffad formell behandling,
som man här sökt genomdrifva. Om man nu skulle votera i för¬
stärkt StatsUlsk. ang:de indelningarnes indragning lill statsverket
i utbyte emot kontanta anslag, så skulle man ju, i rak strid emot
ordalydelsen i förrherörde 80 § hafva gjort denna fråga till ett
statsregleringsärende, hvilket det alldrig kan blifva. Med uttryc¬
ket stats!egleringsfråga har lagstiftaren icke kunnat mena någon¬
ting annat, än hvad jag i förra plenum emot Gr. Lagerbjelke er¬
inrade. Det åligger nemi. R. St. å den ena sidan att uti Riks-
Slaten upptaga de ordinarie inkomsterne sådane de efter nu gäl¬
lande civil-lagstiftning äro bestämde och å den andra, att genom
bevillning fylla hvad som brister för de beslutade utgifternes be¬
stridande. Alla inkomster deremot, som äro indelta till såväl
militären, som civilstaten, få icke i denna ordning komma under
R. St:s pröfning. Hafva 2:ne Stånd förklarat att de lagar, som
värna indelningsverket, skola äga bestånd, så följer deraf att, ehuru
de 2:ne andra Stånden varit af olika meningar, det gamla för¬
hållandet likväl fortfar, derigenom att frågan om förändringen för¬
faller. På denna grund tillstyrker jag ogillande af denna punkt,
jemväl i den del, som rörer indelningsverket.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, i afseende på Hr
432
Den 25 September.
Sandströmer hemställan, att Hr Landtm, måtte förklara huru¬
vida han ansåge sig kunna framställa propos. till bifall 8 ifråga-
var:de punkt finge nämna, alt han icke ansåge sig böra afgifva en
sådan definitiv förklaring innan discussionen blifvit fulländad, eme¬
dan han icke trodde det vara grannlaga mot Ståndet alt genom
en sådan förklaring på förhand uttrycka en åsigt, som kunde binda
discussionen. Det hade visserligen förut någon gång handt, alt
Hr Landtm, framställt sin åsigt innan discussionen varit slutad,
men detta hade skett då endast en propos. varit yrkad och pro¬
pos. till bifall ej kunnat framställas, i hvilket fall Hr Landtm,
före discussionens afslutande yttrat sin mening på det de leda¬
möter, som icke kunde fä den af dem begärda proposm framställd,
måtte, medan tiden ännu var inne, erhålla tillfälle att påyrka en
annan propos., som jemte del den kunde af Landtm, framstäl¬
las, i möjligaste måtto tillfredsställa deras fordringar.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Då beslut i sak här fattades var
jag för min del af samma åsigt, som den K. propos. innehåller,
eller alt corpser och rcgementer skulle genom deras uppbörds¬
man, hädanefter såsom hittills få besörja uppbörden af de dem
anslagna räntor. Hr von Hartmansdorff talte då för denna åsigt,
hvaremot Hr Sandströmer förordade Utsk:s förslag, som afviker
från K. M:s propos. Men nu är likväl icke fråga om sjelfva sa¬
ken, utan endast om formen, vi hafva all pröfva huruvida vote¬
ring kan äga rum i förstärkt StatsCtsk. öfver de 2:ne olika me¬
ningar, som i ämnet uttalats, nemi. emellan Bonde- och Borgare-
St:n å ena sidan samt PresteSt. och R. o. Ad. å den andra. För
mig synes det vara klart att frågan till sin natur är en ren fi¬
nanciel lagstiftningsfråga. Det är nemi. fråga om att förändra
gällande författning ang:de uppbörds verkställande. Denna författ¬
ning, som bär är fråga om att förändra har dessutom den styrka,
alt den nära sammanhänger med indelningsverket och utgör en
af dess hufvudgrunder, ty detta anordnande på förhand af vissa
räntor till uppbörd af tjenstemannen sjelf utgör en högst väsendt¬
lig del af sjelfva indelningsverket. Men man må nu anse denna
sistnämnda åsigt riklig eller icke, så är och förblifver dock frå¬
gan om ändring i indelningsverket en financiel lagstiftningsfråga;
och som dessa frågor skola behandlas lika med andra frågor, der
Konung och St:r gemensamt deltaga i besluten, d. v. s. lagstift-
ningsärender i allmänhet, så tillåter jag mig icke ett sådant af-
vikande från grundlagens föreskrift, som skulle uppstå derigenom
att jag med min röst biträdde det förslag till votering i förstärkt
StatsUtsk., sora nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning, ty jag
anser Ståndet af grundlagens bestämda föreskrift förhindradt att
lemna sitt samtycke till ett så beskaffadt sätt att afgöra denna fråga.
Gr. Lagerbjelke: Afgörandet af frågan huruvida votering
skall ega rum i förstärkt Utsk. ang:de denna punkt eller icke,
tror jag för min del beror här, liksom vid de föreg:de punkterne,
derpå, huruvida hvad deruti förekommer inverkar på statsregle-
ringen eller icke. Om jag således i denna punkt anser mig böra
vo-
Den 25 Sep tern ber.
433
votera emot godkännande af den föreslagna votens-propos., så sker
detta icke pä de grunder som af föreg:de talare blifvit anförde,
utan på andra, dem jag nu vill uppgifva. Den förändring, som
skulle vidtaga i nuvande förhållande, i fall det förslag, som i
denna punkt innefattas blefve lag, vore ingen annan än den att,
i st. f. det, att innehafva den nu sjelf eller genom sin uppbörds¬
man uppbära de honom anslagne räntor, så skulle Staten genom
dess tjenstemän verkställa denna uppbörd för hans räkning. Stats¬
verket komme således icke att på något sätt förändra sina inkom¬
ster och utgifter. Hela skillnaden bestode deruti att Staten läte
sina uppbördsman få befattning med en uppbörd, hvarmed de
förut icke haft något att skaffa; utan att derigenom en skilling
komme alt tillflyta statsverket, hvadan denna håga således, efter
mitt bedömande icke kan anses hafva inflytande på statsverkets
inkomster eller utgifter, eller på statsregleringen. Jag anhåller der¬
före om propos. till ogillande.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad yttrade Hr Gr.
o. Landtm., alt han dä icke någon annan propos. blifvit yr¬
kad, endast hade att hemställa örn R. o. Ad. ogillade den före¬
slagna votens-propos.
Hr Sandströmer: Det yttrande jag nyss hade äran afgif¬
va, afsåg naturligtvis ett bifall lill förevaride punkt, så vida nemi.
Hr Gr. o. Landtm, fann sig oförhindrad att framställa propos.
derom. Jag sökte nemi. då ådagalägga, att denna punkt, rörde
en stalsregleringsfråga, som borde genom votering afgöra». Jag
förnyar derföre min anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes för¬
klara, huruvida han anser hinder emot en sådan propos. kunna
möta och alt den i annat fall måtte framställas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han sedan numera pro¬
pos. till bifall blifvit yrkad, ansåge sig böra afgifva den för¬
klaring, att han, sedan Utsk:s uti utlåt. N:o 312 framställde för¬
slag i denna del blifvit af tvenne Stånd ogilladt, funné sig af 3,
4, och 14 §§ af presterskapets privilegier förhindrad, att fram¬
ställa en sådan propos.
Uppå sedermera framställd propos. ogillade R. o. Ad. den i
fråga om 20:de punkten föreslagna votens-propos. N:o 10.
2lista punkten.
Lades till handlingarne.
Sedan härefter Hr Gr. o. La nd t m. tillkännagifvit, alt prot.-
utdr., ang:de pröfningen af StatsUtsk:s förevande mern., numera
frän PresleSt. ankommit, företogs nu
17:de punkten.
Efter uppläsning af PresteShs i afseende på ifrågavaride punkt
fattade beslut, innehållande: ”Vid denna punkt beslöt Ståndet alt,
med frångående af sitt beslut, antaga Utsk:s inbjudning att in-
9 H. 28
434
Den 25 September.
stämma med Borgare- och BondeSt:n, i följd hvaraf den 8:de vo-
ter:s-propos. kommer att förfalla”, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då 3:ne Stånd bifallit detta för¬
slag, kan någon fråga om votering i förstärkt StatsUtsk. naturligtvis
icke uppstå.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan genom prot.-ntdr. blif¬
vit upplyst, att den i 17:de punkten förekommande fråga blifvit ge¬
nom 3 Stånds beslut afgjord, R. o. Ad. torde finna att den i detta
ämne föreslagna votens-propos. N:o 8 hade förfallit.
Ropades ja.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten
derpå att, på sätt Utsk. framställt, 22 punkten vore beroende af de
beslut, som komme att fattas i afseende på 23 och 20 punkterne,
samt af sådan anledning hemställde om R. o. Ad. behagade upp¬
skjuta sitt beslut öfver 22 punkten till dess 23 och 26 punkterne
blifvit afgjorda, lemnade R. o. Ad. härtill sitt bifall.
23:dje ■punkten.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på beskaffenheten af den
vid 23:dje punktens föreslagna votens-propos. gäller väsendtligen det¬
samma, som blifvit anfördt i fråga om den vid den 20:de punkten.
Jag vill nu icke trötta R. o. Ad. med upprepande deraf, och för¬
modar dessutom att Hr Gr. o. Landtm, icke eller bär anser sig
kunna meddela propos. till bifall, utan endast till afslag, hvarom jag
anhåller.
Gr. Lagerbjelke: För min del kan jag icke finna att samma
skäl som vid 20:de punkten gällde för ett ogillande af den i fråga
derom föreslagna voter:s-propos., äfven här kunna anföras. Ty så¬
som jag tror mig der hafva visat, skulle ett bifall till den punkten
icke i det ringaste hafva inverkat på statsregleringen. Här är för¬
hållandet dock alldeles olika. Uti förevar:de 23:dje punkt är det
nemi. tillstyrkt att det indelta anslaget skulle indragas till kronan,
som således skulle för egen räkning låta verkställa den uppbörd,
som indelningshafyaren nu sjelf för sin egen räkning besörjer. I
dess ställe skulle indelningshafvare!! erhålla en på visst sätt beräk¬
nad ersättning utgående under form af statsanslag Det skulle der¬
vid verkligen vara en besynnerlig händelse, om den ersättning, hvar¬
till indelningshafvaren sålunda berättigades, skulle precist motsvara
hvad kronan för hvarje år af räntegifvaren uppbär. Således mäste
dervid någon liten vinst eller förlust för kronan uppstå. Det angår
Följaktligen både kronans inkomster och utgifter, således statsregle¬
ringen. Deremot nekar jag alldeles icke att presterskapets privile¬
gier inverka på denna punkt, ty uti berörde privilegier är prester-
skapel tillförsäkradt att bibehållas vid sina indelningar. Jag tror så¬
ledes icke att det går an att bifalla punkten så som den nu är upp¬
ställd. Men å andra sidan tror jag det lika litet går an att i och
för presterskapets privilegier helt och hållet afslå den, ty derigenom
Den 25 September.
435
skulle af berörde privilegier mera skyddas, än som hörer derunder.
Jag vågar derföre anhålla om ålerremiss af denna punkt.
Frih. Cederström: Gr. Lagerbjelkes sätt att skilja emellan
frågor, som röra statsregleringen, och dem som icke göra det, är af
H. o. Ad. redan så väl kändt, att det icke behöfver till ny öfver¬
läggning upptagas. Då nu presterskapets privilegier utgöra ett till¬
räckligt hinder för bifall till den här föreslagna voterrs-propos., må
det gerna vara Gr. Lagerbjelke förbehållet att spekulera deröfver hu¬
ruvida frågan hörer till statsregleringen eller icke. Jag yrkar alt vi
måtte få komma till slut med denna fråga och få propos. till ogil¬
lande af den föreslagna votens-propos. såsom grundlagsvidrig.
Hr Stuart, Carl Gust.: Ehuru jag icke kan finna annat,
än att R. St. äro af presterskapets privilegier oförhindrade att vid
denna riksdag likasom vid den föreg:de bifalla det nu ifrågavar:de
förslaget, så vill jag dock, enär till följd af Hr Gr. o. Landlims vä¬
gran af propos. lill bifall å den ang:de 20:de punkten föreslagna
votens-propos. enahanda vägran äfven vid förevar:de punkt, förmod¬
ligen komme att ske, förena mig med Gr. Lagerbjelke uti begäran
om propos. till återremiss å denna punkt. Jag får likväl dervid för¬
klara, att för mig är det alldeles ofattligt huru man, med stöd af
några antagliga skäl, kan vilja påstå att den fråga som är föremål
för det nu föredragna förslaget till votens-propos. icke har ett be¬
stämdt sammanhang med statsregleringen fastän beloppet af Statens
utgifter är deraf beroende och oaktadt upphörandet af en vederbö¬
rande löntagare och inrättningar anslagen statsinkomst nemi. forsel-
lönen är föreslaget. Man må hafva hvilken tanke som helst om
antagligheten af det förslag hvarom fråga är; synes man dock icke
böra emot det obestridliga förhållandet förneka, att förslagets anta¬
gande kommer att inverka pä statsregleringen och derföre vid den
emellan R. St:s beslut uppstådda skiljaktighet bör utgöra föremål för
votering inom förstärkt Utsk.
Hr Printzensköld: Det är för mig alldeles ”ofattligt” (fot¬
ad begagna den siste värde talarens eget uttryck), huru man kan
påstå att denna punkt rörer statsregleringen. Den värde talaren
skall förgäfves bestrida det förhållande, att det anslag, som här är i
fråga, icke grundar sig på någon af R. Sl:s alltsedan år 1809 upp¬
gjord statsreglering, utan på äldre författningar, sorn, i den ordning
statsskicket då sig befann, voro af lagstiftande rnagten utfärdade. När
nu dessa författningar ännu äga gällande kraft, när det är K, M.-s
och R. St;s ömsesidiga ovillkorliga rätt, (likasom det är en pligt för
båda dessa statsmagter) att deltaga i pröfningen af ifrågakomne för¬
ändringar uti desamma, så kan frågan derom alldrig, hvad R. St.
beträffar, hänskjutas lill förstärkt StatsUtsk. utan måste behandlas pä
sätt grundlagarne föreskrifva för den civila lagstiftningen. Det är
då jemväl uppenbart att innan dessa författningar blifvit i sistbe-
rörde ordning upphäfde kunna de uppgjorda förslagen icke inverka
på statsregleringen. Först sedan lagstiftande magien förklarat alt
28*
436
Den 23 September.
en förändring bör ske, äger StatsUtsk. så väl rätt, som pligt att til¬
lämpa denna förändring och derefter uppgöra inkomstberäkningen.
Om man sålunda som sig bör skiljer frågorna åt, så tror jag alt
man tydligen skall finna att del här är fråga om lagstiftning, men
icke om statsreglering. Den föreslagna votens-propos. måste derföre
vara grundlagsvidrig och för den skull anhåller jag äfven om dess
ogillande, och att något afseende icke måtte fästas vid den anhållan
om återremiss, som 2:ne ledamöter framställt.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade hoppats att ej behöfva
vid hvarje punkt upprepa ett och detsamma och har derföre endast
uttryckt mig helt kort i denna fråga. Men jag märker att det med
afseende pä vissa ledamöter icke hjelper och får derföre bedja de
öfriga om ursäkt att jag återigen omnämner hvad förut är sagdt.
Denna punkt är af den beskaffenhet att deruti äro både lagstiftnings-
och verkställighetsåtgärder sammanförda. Lagstiftningsfrågan består
deruti att Utsk. föreslagit att de till allmänna verk och inrättningar
samt kyrkor och fromma stiftelser indelta anslag skulle till statsver¬
ket indragas. Detta är en financiel lagstiftningsfråga, såsom Hr
Lefrén förut anmärkt. Hon måste således anses hafva förfallit sedan
tvä Stånd stannat emot två. Men de (mandelia lagar, hvilkas för¬
ändring i frågaställes, omfatta icke blott de lill militära och civila sta¬
ter indelte anslag utan äfven Presterskapets inkomster. Som de sed¬
nare äro skyddade genom presterskapets privilegier kan följaktligen,
så länge dessa äga gällande kraft, förevar:de förslag till votens-pro¬
pos. icke godkännas, icke ens propos. å ett sådant godkännande af
Hr Gr. o. Landtm, framställas. Hvad nu den verkställighetsåtgärd
beträffar, hvilken här är i fråga, så är hon visserligen af beskaffen¬
het att om hon kommer till utförande, skulle hon inverka på stats-
regleringen. Men öfver denna del af punkten hafva hvarken R. o.
Ad. eller PresteSt. fattat något beslut, således kan deröfver icke hel¬
ler voteras i förstärkt StatsUtsk. Hr Stuart har sagt, att R. St. voro
oförhindrade att besluta öfver upphäfvande af presterskapets privile¬
gier. Detta vet hvar och en, men hvad man här borde veta och
som den värde talaren icke synes förstå, är ali man icke i för¬
stärkt StatsUtsk. får rösta öfver någon presterskapets privilegier ronde
frågan. Grundlagen stadgar tydligt att beslut i dylika frågor en¬
dast kunna fattas af alla fyra RiksStm hvart för sig, och med Ko¬
nungens samtycke. Jag hoppas att nu hafva tillräckligen ntredt för¬
hållandet med denna votens-propos. och önskar följaktligen att. vi
må, ju förr desto heldre komma till afgörandet.
Hr Stuart: I anledn. af Hr Printzenskölds yttrande, tager jag
mig friheten upplysa, att vid stalsregleringarne efter år 1809 hafva
flera bland de verk och inrättningar, hvarom 1111 är fråga, fått ökade
eller nya indelningsanslag merendels genom dispositionen ä kronans
behållna tionde. Serskildt kan jag exempelvis anföra invalid-inrätt¬
ningen, för hvars stiftande vid 1812 års risksdag anvisades räntor
och kronotionde å ett ganska betydligt belopp. Vidare kunna skogs-
planteringskassan, äfvensom krigsmanshuskassan m. fl. kassor och
fonder i sådant hänseende uppgifvas. Om nu presterskapets privi-
Den 25 September.
437
legiér skulle anses hindra indragning af de indelningar som för dessa
privilegiers tillkomst voro anslagna till akademier och gymnasier samt
hospilaler jemte andra fromma stiftelser deruti omnämnas, så kunna
sagde privilegier dock omöjligen sä tolkas alt de hindra R. St. att
indraga de anslag af räntor och kronotionde, som efter privilegier¬
nas utfärdande äro tilldelade der uppräknade eller andra dylika in¬
rättningar. Man har vid denna riksdag framkommit med ett nytt
slags lagstiftningsärender, dem man kallat financiella lagstiftningsfrå¬
gor och hvilka frågors hänförande under sagde kalhegori skulle hin¬
dra R. St. att hädanefter behandla desamma såsom tillhörande stats-
regleringen oaktadt en sådan behandling öfverensstämmer med hvad
vid föreg:de riksdagar allt sedan vårt närvarande statsskick infördes,
blifvit oanmärkt och obestridt iakttaget. Jag tror och hoppas dock,
ali det gamla behandlingssättet äfven framgent kommer att tilläm¬
pas åtminstone så länge som vår nuvarrde grundlagsstadganden angule
riksdagsärendenas behandling komma att oförändrade fortfara. Det
synes mig derföre som man under tiden icke behöfde sysselsätta sig
med utstakandet af någon annan ordning för nu förevande frågors
afgörande än den som förut varit gällande Jag förnyar min anhål¬
lan om återremiss på det alt räntor och kronotionde som äro an
slagne till de utaf presterskapets privilegier omhägnade verk och in¬
rättningar, må varda utur votera-propos. uteslutne, samt alt berörde
privilegier således icke må under någon förevändning kunna lägga
hinder i vägen för voterings anställande örn hvad samma propos.
för. öfrigt innehåller.
Gr. Lagerbjelke: Hr von Hartmansdorff har i sitt sednaste
anförande åter framdragit presterskapets privilegier såsom ett skäl hvar¬
före hans mening om afslag af denna punkt borde blifva gällande.
Jag ber att fä fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, alt
ingen så vidt jag hört, yrkat propos. pä bifall: den propos. som nu
blifvit begärd, har gått ut pä återremiss, och uti detta yrkande mätte
väl icke ligga något förnärmande af presterskapets privilegier. En
af de ledamöter, som anhöll om återremiss, yrkade det derföre att
han önskade alt alla de räntor, som möjligen skyddas af presterska¬
pets privilegier, måtte blifva utur votera-propos. uteslutne. Hr von
Hartmansdorff argumentation emot återremiss torde således kunna
anses öfverflödig och opåkallad. Här är i dag ytterligare mycket or-
dadt om lagstiftning och Konungens sanktionsrält och man har på¬
stått, att förevande fråga, i anseende till dess sammanhang med
nämnde båda ämnen, icke borde komma till förstärkt Etsk. Jag
skulle anse mig handla föga grannlaga emot Ståndet om jag åter
upprepade hvad i det afseendet förut blifvit ytlradt, hvilket torde
sä mycket mer vara öfverflödigt, som jag tror de nu här framställda
anmärkmne redan på förhand blifvit fullkomligen vederlagde. Här
är nu icke fråga om huruvida ett ärende, sedan det blifvit af R. St.
afgjordt, erfordrar Konungens sanktion eller icke; här är endast fråga
om formen för sakens bringande till slut hos R. St. och i det af¬
seendet stadgar grundlagen alt alla frågor, som röra statsregleringen,
skola gä lill förstärkt StatsUtsk. dä tvä Ständ stanna emot två. In¬
43S
Den 23 September.
gen af mine värde motståndare har kunnat bestrida, att ju denna
fråga har ett stort inflytande på Statens inkomster, i thy att alla de
till fromma stiftelser m. fl. inrättningar indelta räntor skulle till Sta¬
ten indragas och ersättas af statsanslag, hvilket naturligtvis skulle
inverka på Stålens inkomster och äfven på dess utgifter, enär ve-
derbönde skulle få denna ersättning af statsverket efter en viss be¬
räkningsgrund hvarigenom statsverket komme att få sig ålagt betyd¬
liga utgifter. Det är således klart att frågan hörer under 69 §
Reg.F. Om beslutet behöfver Konungens sanktion eller icke för att
blifva lag, — hvilket jag tror den erfordrar — är en fråga som
jag anser icke höra hit. Man har äfven här i dag yttrat hvad i går
åberopades i afseende på åtgärden med förevande punkts delning.
Jag hade dä äran förklara, och jag gör det jemväl nu, att jag icke
inser hvad inflytande denna delning kan hafva pä frågans afgörande.
Först och främst går det väl icke an, att skilja emellan hufvudsatsen
eller huruvida ändring skall ske, och sjelfva tillämpningsåtgärden.
Det visades i går af en värd talare, Hr Gripenstedt, alt om man sä
går till väga blir af den första delen ett intet, — ett alldeles tomt
beslut. I alla fall, man må nu göra afseende på punktens delning
eller icke, så kan man väl dock icke bestrida, att saken rörer stats-
regleringen. Ty äfven om jag håller mig till början af punkten el¬
ler till den allmänna satsen att de indelta räntorna skola indragas,
så är det väl en betydlig skillnad i statsregleringen om dessa rän¬
tor varda kronan behållna eller icke. Man har äfven vidare åbero¬
pat ett förut gjordt påstående, eller att R. o. Ad. och PresteSt. icke
skola fattat något beslut ang:de den sednare delen af punkten eller
i fråga om tillämpningsåtgärden. Om så vore förhållandet hade R.
O. Ad. samt PresteSt. begått en stor olaglighet, ty grundlagen sä¬
ger uttryckligen alt då en fråga efter andra bordläggningen företa¬
ges skall den ovilkorligen afgöras. Då R. o. Ad. beslöt att lägga
den sednare delen af denna punkt till handlingarne, så skedde detta
endast af den grund att Ståndet ansåg förslaget i denna del vara
förfallet lill följd af afslaget ä den förra delen, hvadan sålunda ett
ytterligare beslut om afslag icke var erforderligt. Sålunda mäste
denna punkt anses vara i sin helhet afslagen. Att förfara på annat
sätt och sedermera påstå att man icke pröfvat frågan, innebure ett
sönderryckande af alla parlamentariska former. På grund af hvad
jag nu och förut anfört, förnyar jag min anhållan om återremiss.
Frih. Cederström: Det är besynnerligt att man sedan riks¬
dagen framskridit så långt som nu, ändock icke hunnit göra sig be¬
kant med det formella behandlingssättet af riksdagens ärender, utan
att man tror sig kunna omskapa förslag från ett Utsk., sedan frå¬
gan 2:ne gånger efter återremissen förevarit. Voter:s-propos. måste
dock uppgöras ordagrannt efter de olika beslut RiksSt:n fattat; men
icke må man tilltro sig kunna nu, genom en efter återremiss verk¬
ställd förändring i voter:s-propos:ne, bringa till lagenlighet, hvad som
ursprungligen blifvit olagligen beslutadt af 2:ne Stånd, ehuru de
2:ne andra lagligen detsamma afslagit. Detta är en tolkning af
grundlagen, hvaråt Gr. Lagerbjelke nu söker förskaffa burskap men
Den 25 September.
439
som jag hoppas icke skall lyckas göra sig gällande, åtminstone icke
så länge 49 § Riksd.Ordn. bibehålies oförändrad. Det kan nu¬
mera icke blifva fråga om att göra ett undantag frän punkten i hvad
den rörer presterskapets privilegier, och sålunda komma till förslag,
som vore helt annat än dem hvilka så väl af komiterade, som af K.
M. och StatsUtsk. blifvit behandladt. Jag anhåller att vi måtte få
hälla oss vid hvad som är före och icke söka få fram ett erkän¬
nande att saken rörer statsregleringen. Låtorn oss först afgöra det
någon förändring skall ske med indelningsverket, och skaffa oss se¬
dan ett förslag huru med denna förändring skall tillgå och huru det
skall i statsregleringen bestämmas. Man skall icke på sidan om
grundlagen tillskapa statsregleringsfrågor, der sådane icke finnas.
Jag bestrider allt afseende på den framställda begäran om återremiss,
emedan den går ut på att få förändring uti det förslag, ■ sorn 2:ne
Stånd redan antagit, men de båda öfrige förkastat. 1 anledn. af
hvad Gr. Lagerbjelke ytterligare anmärkt i fråga om 09 §:n, får jag
äfven ytterligare fästa uppmärksamheten derpå, att berörde §:s stad¬
gande om omröstning i förstärkt Utsk. öfver stalsregleringsfrägor,
endast gäller de fall då RiksStm äro af olika tankar och således icke
dem, deröfver icke alla fattat beslut.
Hr Printzensköld: Hr Sfuarts yttrande alt R. St. efter år
1809 skola beviljat anslag till Ulriksdals invalid-hospital, vill jag icke
bestrida; men jag tror att det skedde lill följd af samtlige RiksSt.-ns
eller åtminstone 3:ne Stånds beslut, och då har den frågan blifvit
afgjord i civil lagstiftningsväg, ehuru den först varit handlagd af
StatsUtsk. Hr Stuart är således skyldig mig bevisningen alt dylika
frågor varit af förstärkt StatsUtsk. behandlade.
Då 1111 öfverläggningen förklarades fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de vid denna punkt
gjorde anmärkmr föranleda till återremiss, ropades starka nej, blan¬
dade med ja; hvarpå Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ogil¬
lade den i fråga om 23 pnnkten föreslagna voter:s-propos. N:o 12,
samt då denna propos. besvarades med starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade det han trott sig finna alt härvid ja varit öfvervä¬
gande.
Gr. Lagerbjelke, begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till vo-
tens- propos.
Den som ogillar den uti StatsUtsIcs mern. N:o 319, i fråga
om 23 punkten af samma Utsk-.s utlåt. N:o 242 föreslagna voter:s-
propos. voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, kommer Utsk:s i afseende på nämnde punkt frarn-
ställdta förslag att på grund af deremot gjorde anmärkn:r återre¬
mitteras.
440
Den 25 Sept em ber.
Efter voteringens sJut, befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 48.
Nej — 22.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, såsom föremål för öfverläggnin-
gen framställde 24:de punkten, anmälde sig och yttrade:
Hr von Hartmansdorff: R. o. Ad. beslöt ju att efter
den 23:dje punkten skulle den 26:te förekomma förr än den 22:dra
punkten föredroges.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, att beslut blifvit
fattat endast derom, att med pröfningen af 22:dra punkten skulle
uppskjutas tills R. o. Ad. afgjort 23 och 26 punkterne, samt att
deraf icke ovilkorligen följde att 26 punkten borde förekomma näst
efter den 23:dje.
Sedan härefter 24:de punkten blifvit uppläst, anförde
Frih. Cederström: Utsk. har ansett, att hvad det i denna
punkt under litt. c Föreslagit med afseende på ersättning för jord¬
förluster vid kanalanläggningar, skulle vara af beskaffenhet att in¬
verka på statsregleringen och att deröfver således borde voteras i för¬
stärkt StatsUtsk. Utsk. har jemväl i den ena delen af voter:s-pro-
pos. uppgifvit huru med denna indragning skulle tillgå. Voter:s-
propos. lyder nemi. så: ”Den, som vill, alt de tionde och hern-
mansräntor, hvilka i räkenskaperna afföras såsom ersättning för för¬
luster genom kanalauläggningar, skola, då ersättningen utgår till bo¬
ställen, och densamma, i mån af boställs-innehafvares afgång bör
indragas, emedlertid å allmänna indragningsstaten öfverföras; att i
de fall åter, dä eftergift lill större eller mindre del af något hem¬
mans egen ränta är beviljad, beloppet må vid blifvande förvandling
af dessa hemmansräntor afdragas och derefter endast återstoden af
samma räntor för framtiden uppföras, samt att de hemman, som
under äganderätt innehafvas och njuta ersättning medelst anvisning
af tionde eller andra hemmans räntor, må derföre undfå viss kapi¬
tal-ersättning enligt den öfverenskommelse, som med vederbör:de
kan träffas, voterar ja etc.”. Utsk. har härvid alldeles förbisett, att
det finnes lagstiftning här i landet, som föreskrifver huru förfaras
skall då jord varder bortmistad, vare sig af naturhändelser eller ge¬
nom beslut i expropriationsväg. Genom den af K. M. och R. St.
vid förra riksdagen gemensamt beslutade expropriationslagen är be-
slämdt huru stor ersättning skall gifvas, då jord förklaras böra af
enskild afstås lill något allmänt, det enskilda intresset öfvervägande
ändamål, äfvensom föreskrifter deruti äro lemnade om sättet för denna
ersättnings utgående. Således först sedan det genom ett ordentligt
beslut blifvit bestämdt huru och i hvad mån ersättning i förevande
fall skall utgå, kan frågan komma att angå statsregleringen, emedan
dervid bör bestämmas huruvida afskrifning i räntan för den borl-
mistade jorden bör ega rum eller icke, äfvensom, der minskning i
någon embetsmans lön ägt rum, ersättningssumman bör å statsver¬
ket anvisas. Men, säger man, när tjenstemannen dör, så bör denna
Den 25 September.
44*
ersättning indragas. Följden deraf skulle dock kunna blifva, att åt¬
skilliga löner blefve så små, att det blefve svårt för kronan att
skaffa någon, som ville emottaga en dylik lieställning, utan man un-
danbåde sig allmänt sädane indelningar. Att så gå till väga vore
att på ett förvändt sätt utöfva sitt lagstiftarekall, och det står ej till¬
sammans hvarken med kronans eller den enskildes bästa, att blott
för att få en förenkling i räkenskaperne, göra en förändring uti nu
i detta hänseende gällande författningar. Då Utsk. ansett de öfriga
punkterne vara förfallne, efter som två Stånd stannat emot två, är
det med verklig förvåning jag funnit att icke litt. c) äfven förkla¬
rats hafva förfallit, hvilket dock är förhållandet eftersom det icke är
fråga om alt någon inkomst skulle tillfalla Staten eller någon utgift
drabba den, ifall detta mom. blifvit antaget. Jag begär att hela
punkten måtte ogillas, och att vi mätte få behålla hvad vi hafva.
Hr Printzensköld: Jag delar med Frih. Cederström den öf¬
vertygelse att den föredragna volens-propos. är grundlagsvidrig och
således bör afslås. Jag vill tillika anmärka huru det står till med
StatsUtsk:s konseqvens hvad ärendernas behandling beträffar. Ty
eftersom 2 Ständ slädnät emot 2 i frågan om ost-skatten i Jemt¬
land, har StatsUtsk. tillstyrkt att denna fråga måtte förfalla ehuru den
föreslagna förändringen endast åsyftade att mot en fix årlig ränta
utbyta nämnde skatt, som nu beräknas efter en dags mjölkning för
hvarje ko. Här föreslås alt med vederbönde komma öfverens om
en viss kapitalersättning på en gång i utbyte mot den årliga betal¬
ning, som under namn af ersättning för förlusten igenom kanalan¬
läggningar nu utgår. Dessa båda frågor äro således fullkomligen
identiska och ändå har Utsk. kunnat i den sednare frågan tillstyrka
votering i förstärkt StatsUtsk. men icke i den förra.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter R. o.
Ad., uppå serskildt framställda propos:r ogillade den i fråga om
mom. c af denna punkt föreslagna volens-propos. N:o 13 samt
godkände Ulsk:s yttranden i afseende på de öfriga momenterne af
denna punkt.
25:te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet ogillat den i 24:de
punkten föreslagna votens-propos., så lärer, i öfverensstämmelse med
Utsk:s egen framställning af förhållandet, den nu förevande propos.
komma alt förfalla.
R. o. Ad. ansåg att, till följd af dess i afseende på mom. c
af 25 punkten fattade beslut, den uti nu förevar:de punkt förekom¬
mande fråga jemte den derom föreslagna volens-propos. N:o 14 hade
förfallit.
26:le punkten.
Ilr von Hartmansdorff: Det är samma förhållande med
denna punkt, som med de öfrige af hufvudsakligt innehåll, eller att
Utsk. i proposm sammanför både lagstiftnings- och verkställighelsåt-
gärden. Lagstiftningsåtgärden består deruti, att augmentsräntor äf-
442
Den 25 September.
vensom räntor, indelta till gästgifverier, färjor och färjkarlar, post¬
bönder och brefbärare, samt de räntor och tionde, som städer åt¬
njuta, skulle till statsverket indragas. Denna fråga är så mycket
mera af lagsliftningsnatur, som den ingriper i äganderätten för al¬
la dem, som köpt rusthåll med de augmentsräntor hvilka dertill
äro anslagne, och som således skulle mista dem i utbyte mot kon¬
tanta anslag. När nu två Stånd stannat emot (vå i denna fråga,
kan, efter min tanke, någon omröstning i förstärkt Ulsk. icke ske.
Hvad verkställighetsåtgärden beträffar, så har frågan derom an¬
setts både af R. o. Ad. samt PresteSt. böra förfalla. Således är
hon icke i någotdera Ståndet pröfvad. Omröstning i förstärkt
Utsk. öfver en fråga, som förut i 2:ne Ständ är pröfvad, kan än¬
nu mindre äga rum. Verkställighetsåtgärden kan dessutom nu¬
mera omöjligen tillämpas, sedan, på sätt jag nyss omförmält, R.
o. Ad. förkastat den i 3:dje punkten föreslagna ränteförvandlin-
gen. Huru skulle väl alla dessa räntor kunna upptagas in natura
af statsverkets uppbördsman? Jag anhåller således om Hr Gr. o.
Landtnäs propos. till ogillande af detta förslag.
Frih. Cederström: Till hvad Hr von Hartmansdorff nu
yttrat, anhåller jag att endast få lägga det faktum, all för alla
de rusthåll, der sjelfva augmenlsräntan ligger i sjelfva rusthålls-
hemmanet, skulle detta komilerades förständiga förslag leda der¬
till, att ruslhållsinnehafvarne finge till uppbördsmannen öfverlem¬
na sin ränta, för att sedan af honom få den tillbaka, såvida den¬
ne sednare icke under liden medlen förskingrat. Jag tror icke
att vederbör:de, som det angår, skulle blifva rätt belåtne med en
sådan lagstiftningsåtgärd.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att först få till Frih. Ce¬
derström framställa elen frågan, huruvida den nu pågående öfver-
läggningen rörer sjelfva saken eller blott formen. Jag hade in¬
billat mig att vi nu ensamt hade alt pröfva formen för frågans
slutliga afgörande. Af Frih. Cederströms yttrande skulle man dock
kunna förmoda att det vore fråga om sak, icke om form. Jag
anhåller derföre att få veta hvilkendera frågan nu är under öf¬
verläggning. Den förste värde talaren har, såsom det synes, un¬
der förmodan att frågan gällde formen, såsom skäl för afslag an¬
fört R. o. Ad:s beslut vid den 23:dje punkten. För min del tror
jag att de skäl, hvarpå detta beslut sig grundar, redan såväl vid
öfverläggningen af den 23:dje punkten, som vid den föreg:de öf-
verläggningen öfver den tredje, blifvit fullständigt vederlagde. Jag
vill icke nu trötta R. o. Ad. med ett återupprepande af hvad der¬
om förut är sagdt, då denna punkt slår i ett nära sammanhang
med den 23:dje. Den skillnad är det likväl, att vid den nu fö-
revar:de punkten presterskapets privilegier icke äro vidrörde. E-
medlertid inser jag tydligen att då R. o. Ad. ogillat den vid
23:dje punkten föreslagna voter:spropos., konseqvensen äfven skall
leda derhän, att Ståndet afslår denna punkt. Men då jag ansåg
det oriktigt att afslå förstberörde 23:dje punkt, så måste jag ock¬
Den 25 September.
443
så naturligtvis af mera skäl anse det orätt att afslå den före-
var:de punkten.
Hr Stuart: Sedan R. o. Ad. afslagit den aog:de 23:dje
punkten föreslagna voler:spropos., så anser jag att äfven frågan
om den nu föredragna proposm bör förfalla. Utsk. har nemi.
endast under förutsättning, att R. St. skulle antaga hvad i 23:dje
punkten är vordet tillstyrkt, framställt denna vo!er:spropos. Me¬
dan jag har ordet, torde det vara nödvändigt alt jag begagnar
delta tillfälle att upplysa Frih. Cederström derom, alt Utsk:s för¬
slag icke afser eller angår de egentliga rustningsräntorna, utan
blott augmentshemmanens räntor.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke har ganska rätt der¬
uti, att i denna punkt icke förekommer någonting som rörer pre¬
sterskapets privilegier. Men Hr Gr:n kan väl icke bestrida att
deruti förekommer någonting annat, som är lika vigtigt, nemi.
äganderätten. För att taga ifrån den enskildte hvad han äger,
erfordras en särskild expropriationslag, hvilken icke lärer kunna
stillas i försärkt StalsUtsk.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då den i fråga om 26:te punk¬
ten föreslagna voler:spropos. blifvit af Utsk. framställd endast för
det fall, alt 23:dje punkten medelst votering i förstärkt Stats-
Utsk. vunne bifall, och derjemte innehölle en hänvisning till sam¬
ma punkt, finge hemställa om R. o. Ad. ansåge de i 26:te punk¬
ten förekommande frågor, hvaruti 2 Stånd stannat emot 2, jem¬
te den derom föreslagna voter:spropos. N:o 15 hafva förfallit, till
följd af R. o. Ad:s i afseende på 23:dje punkten fattade beslut.
Ropades ja.
Det af Utsk. i öfrigt, beträffande 26:te punkten, afgifna ytt¬
rande, lades till handlingarne.
Jemlikt R. o. Ad:s förut fattade beslut, förekom härefter
22:dra ■punkten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, i öfverensstämmelse med
Utsk:s framställning, att, i händelse de af Utsk. i 20, 23 och 26
punkterne föreslagna indragningar af indelta räntor och tionde
skulle varda af R. St. afslagna, deraf blefve en gifven följd alt
tillstyrkandet i 22 punkten komme att förfalla, R. o. Ad. torde
finna, att den i denna punkt förekommande fråga jemte den der¬
om föreslagna volenspropos. N:o 11 hade förfallit, till följd af
R. o. Ad:s i afseende på 20, 23 och 26 punkterne fattade beslut,
Ropades ja.
27:de punkten.
Lades till handlingarne.
28:de punkten.
444
Den 25 September.
Hr von Hartmansdorff: Uti denua punkt äro, liksom
uti de öfriga, lagstiftnings- och verkställighelsålgärderne samman¬
blandade. Ofver den första delen kan lika litet röstas i förstärkt
StatsUtsk., som öfver den sednare, hvilken icke af två Ständ blif¬
vit pröfvad. Jag anhåller om propos. lill ogillande af detta förslag.
Gr. Lagerbjelke: Då mina värde motståndare vid denna
punkt åberopa samma skäl som förut äro anförde, nemi. att frå¬
gan skulle vara af lagstiftningsnatur, och att den vore delad i
tvänue delar, af hvilka den ena är afslagen och den andra icke
pröfvad, så anhåller äfven jag att få åberopa hvad här till veder¬
läggning deraf under dessa dagars diskussion blifvit anfördt, utan
att jag anser mig böra närmare ånyo upprepa detsamma. Jag
vill nu endast speciell, i afseende pä denna punkt, tillägga att
tionden, i fall den icke blifvit uppsagd till leverering in natura,
hittills lösts efter årlig markegång. Här är deremot föreslagit all
sådan lösning skulle ske efter en medelmarkegång, uppgjord efter
10 års markegångar. Det är gifvet, att den föreslagna förändrin¬
gen, i fall den antages och tillämpas, skulle hafva ett betydligt
inflytande pä statsverkets inkomster. Att frågan således rörer
statsregleringen, vägar jag intet betvifla. Jag anhåller derföre om
bifall till denna punkt.
Hr Printzensköld: Jag vågar dock, i motsats mot Gr.
Lagerbjelke, icke allenast betvifla alt detta ärende rörer statsreg¬
leringen, utan bestämdt bestrida ett sådant förhållande, såsom up¬
penbart afvikande frän gällande lag. Här omhandlas visserligen
icke äganderätten, men en lika vigtig sak, nemi. enskild mans
rätt alt endast behöfva lyda lagar, tillkomne i civil lagstiftnings¬
väg. Del är nu fråga om den räntegifvare!) tillerkända rättighe¬
ten, att efter uppsägning kunna leverera sin spanmäl in natura.
R. St., såsom den ena kontrahenten, ägde magt att vid en riks¬
dag eftergifva denna uppsägningsråll å Statens sida, till fördel för
den andra kontrahenten, men alt afhända denne sistnämnde sin
i beslående lagar förvarade rättighet, och det till genom votering
i förstärkt StatsUtsk., sä långt sträcker sig ej R. S(:s magtfullkom-
lighet. Afven här torde det således erfordras en expropriations¬
lag och kanske ändå något mera för att åt saken bereda fram¬
gång, nemi. vederbör'ändes bifall till densamma. Huru kan man
dä vilja öfverlemna den till votering i ett Ulsk., som endast hat¬
med statsregleringen och huru för handen varande iukomster der¬
vid skola beräknas, att skaffa?
Hr Stuart: Dä nu förevande punkt, på sätt Gr. Lagerbjel¬
ke anmärkt, icke har sammanhang hvarken med 3:dje, 20:de eller
23:dje punkterna, så torde hvarken presterskapets privilegier eller
några andra dylika författningar och konsiderationer kunna an¬
föras såsom hinder för R. o. Ad. att serskildt behandla och pröf¬
va denna punkt. Jag anhåller således, för min del, om propos.
å bifall till densamma, under förklarande, att jag icke kan före¬
ställa mig huruledes genom den föreslagna förändringens antagan¬
de enskild rätt skulle i något enda hänseende komma att förnär-
Den 25 September.
445
Kias. Det är nemligen nu icke fråga om den indelta tionden,
utan blott om den Kronan behållna eller till statsverket ingående
tionden samt dess lösande efter en viss beräkningsgrund, hvilket
lösningssätt ofelbart skulle komma alt medföra stora fördelar för
både det allmänna och de skatlskyldige. Dock som Statens in¬
komst af tionden skulle efter det nu föreslagna förändrade beräk¬
ningssättet under ett eller annat år kunna blifva antingen mycket
högre eller mycket lägre, än hvad denna slatsintrad, enligt hittills
gällande bestämmelser, under samma år skulle utgöra, så måste
äfven frågan om denna förändrings beslutande tillböra de ären¬
den, hvarom 69 § Reg.F. handlar. Jag tillstyrker derföre, att
den föreslagna voler:s-propos. måtte af R. o. Ad. bifallas.
Gr. Lagerbjelke: Då den siste värde talaren, Hr Print¬
zensköld, nu ånyo upprepat sin gamla thes alt dessa frågor skulle
vara af lagstiftningsnatur, sä vore det verkligen intressant om nå¬
gon af de värde talare, som stödja sig på denna sats, ville upp¬
gifva enligt hvilken § i grundlagen dessa s. k. lagstiftningsfrågor
skola afgöras. För mig är del åtminstone klart alt de icke höra
till civil- eller kriminallagen och ännu mindre till kyrkolag, i
hvilka fall de skulle komma under den 87 § Reg.F. Man säger
nu att den är af ekonomisk beskaffenhet, och under den egenska¬
pen hörer under den 89 §. Men denna § stadgar blott om sättet
för behandlingen af de ämnen, derutinnan R. St. kunna uttala sin
tanka, men icke besluta. Således kan den § icke tillämpas på
förevarnie fall. Icke kan man väl mena de §§, som afhandla
grundlagsfrågors behandling, icke heller dem, som röra bevillms-
eller privilegiefrågor. Det måste då väl vara den 69 § RegF.,
efter hvilken den ifrågavartde lagen skall stiftas. Denna § hand¬
lar nemi. om sältet för behandlingen å sådane frågor, som röra
slatsregleringen, och af dylik beskaffenhet måste väl den före-
var:de frågan vara. 69 § säger nu att dylika frågor icke få för¬
falla, äfven om två Stånd stannat emot två, och som grundlagen
icke tillåter det, så måste vi väl dervid låta bero och godkänna
voler:s-propos:n.
Hr Printzensköld: Jag måste beklaga att Gr. Lagerbjel¬
ke icke kan erinra sig innehållet af grundlagens §§, då lian icke
vet under hvilken § denna fråga lyder. Jag får dä upplysa att
den icke lyder under någon annan § än den 16 i Reg.F., som
säger: ”alt Konungen icke skall någon afhända, eller afhända lå¬
ta gods, löst eller fast”. Det är deraf klart, att om en jordägare
har en i civil lagstiftningsväg honom tillagd rättighet, så kan den
honom icke fråntagas med mindre än att han sjelf deröfver varit
hörd och gifvil sitt samtycke dertill. Så har alltid förut skett,
pä sätt, som under en föreg:de diskussion blifvit upplyst. Nu
vill man drifva saken till votering i förstärkt SlalsUlsk., för att
derigenom göra den lill en statsregleringsfråga, innan man ännu
vet huruvida den lag, på hvilken den enskildtes rätt hvilar, kom¬
mer alt äga bestånd eller icke. Det är besynnerligt att man icke,
på sätt ofta påmint är, vill skilja lagstiftningsfrågan från verk-
446
Den 25 September.
ställighelsåtgärden. Det finnes lagar i vårt samhälle, som icke
kunna upphäfvas med mindre än att den, hvars rätt derunder är
beroende, i saken varder hörd. En sådan form måste äfven iakt¬
tagas här, då frågan i sjelfva verket icke rörer någonting annat,
än ett genom kontrakt uppkommit förhållande, hvilket den ena
parten icke är berättigad att upphäfva utan den andras samtycke.
Då nu Kronan såsom jordägare kontraherat med den enskildte,
så kan hon väl icke ensidigt upphäfva detta kontrakt, aldraminst
kan raan till följd af ett beslut, tillkommet genom en votering i
förstärkt SlatsUtsk., på sätt här är föreslagit, afhända den enskild¬
te kontrahenten en rättighet, som är honom både i grundlag och
civillag uttryckligen förvarad.
Hr von Hartmansdorff: Hr Stuart säger, att örn den
tionde, som är Kronan behållen, och således ingår lill statsver¬
ket, blefve förvandlad lill ständig penningeränla, så skulle den
enskildtes rätt icke derigenom förnärmas. Jag tror tvärtom, eme¬
dan han skulle förlora sin nu innehafvande rätt att säga: som
jag saknar penningar, så vill jag lemna tionden in natura. Delta
är denna rättighet, som icke kan honom afhändas utan genom en
lagstiftningsåtgärd. Månne den beror på Konungen allena, såsom
tillhörande den i 89 § omnämnda ekonomiska lagstiftning? Inga¬
lunda. Beror den på R. St. allena? Icke eller. Ty hvad Gr.
Lagerbjelke än må anföra om den 69 §, så hafva dock Borgare-
och BondeSt:n sjelfva vid 1840 års riksdag erkänt att denna frå¬
ga vore af beskaffenhet, att till ändring erfordras Konungs och
Ständers sammanstämmande beslut. Der Konung och Ständer ge¬
mensamt stifta lag, är det således icke fråga blott om allmän
civil-, kriminell- eller kyrkolag, utan det finnes äfven andra lagar
i Sverige, som i delta afseende äro af enahanda beskaffenhet,
nemi. de financiella. Då dessa bero på Konungs och Ständers
gemensamma pröfning, så bör för deras behandling, när undan¬
tag icke är gjordt, gälla samma regel, som för allmän lags stif¬
tande. Det är från denna grundsats R. o. Ad. utgått vid behand¬
lingen af detta ärende och hvilken måste gälla såväl vid denna
punkt, som vid hvarje annan. Jag anhåller att Ståndet behagade
ogilla förevar:de propos.
Hr Rosenblad: I afseende på utgången är det visserligen
ändamålslöst att yttra någonting vidare och jag hade icke heller
tänkt göra det, men jag anmälde mig då Hr Printzensköld fram¬
kom med den orimligheten att här åberopa 16 § Reg.F., hvilken
han tillgrep när han icke kunde få fatt i någon annan. I an-
ledn. deraf tillåter jag mig yttra, att om någon anser den rätt
vara förnärmad, som är genom berörde 16 § tillerkänd hvarje
Svensk man, så har han i det fallet landets domstolar att tillita.
Men detta hindrar likväl icke statsmaklerne att fatta de allmänna
beslut, som de i laglig ordning kunna och böra fatta. Jag vill i
det afseende anföra en kasus. Når K. M. begagnade Sin grund-
lagsenliga rätt, att genom en traktat med England tillförsäkra dem
af detta lands innevånare, hvars fartyg kunde stranda vid Sveri¬
Den 25 September.
447
ges kuster, om lika fördel vid bergning, sorn Svenska fartyg, så
ansåg det s. k. dykerikompagniet sig derigenom förnärmadt i sina
privilegier och stämde Kronan, med anspråk på ersättning, och
högsta domaremakten i Sverige godkände detta anspråk. Men
ingalunda var Konungen derigenom bunden i Sin rätt att med
främmande makter sluta de traktater, som han för riket kunde
finna nyttiga, utan om någon ansåg sig deraf förnärmad i sina
lagliga rättigheter, så hade han att vid domstolen göra sin rätt
gällande til) ersättning. Samma förhållande är med alla andra
frågor, som kunna lämpas under 16 § Reg.F. Hvad Hr von
Hartmansdorffs sednaste anförande beträffar, så vill jag blott til¬
lägga, att han mätte äga samma förmåga som de, hvilka skola
läsa depecher, skrifna uti eli, efter vissa förändringar bestämdt
chifferspråk, nemi. att kunna läsa mellan raderna något, som vi
andra oinvigde icke känna. Sålunda har han uti 69 § mellan
raderna läst ett stadgande, som icke står der, nemi. att då der
talas om statsregleringsfrågor, så rörer det endast de frågor af
denna beskaffenhet, hvaröfver R. St. ensamme besluta, men icke
sädaue, dervid Konungens bifall äfven erfordras. Vidare har den
värde talaren uti den 87 §, der andra oinvigde icke kunna finna
någonting annat än orden civil-, kriminal- och kyrkolag, han äf¬
venledes, mellan raderna, läst ett nytt adjektiv till ordet lag,
nemi. ordet financiell lag, och således under denna § äfven inbe¬
gripit de af honom oftanämnda financiella lagarne.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få fästa Hr von Hart¬
mansdorffs uppmärksamhet derpå, att jag icke nekat att Konun¬
gen ägde sanktionsrätt i denna fråga. Jag har icke beslridt att
frågan är af den beskaffenhet att den bör af Konung och Stän¬
der gemensamt afgöras. Hr von Hartmansdorff har deremot med-
gifvit, att frågan icke är af civillagsliftningsnatur, han synes äf¬
ven hafva tyst, ehuru icke offentligen och bestämdt, medgifvil att
deri icke hörer till kriminal- eller kyrkolagarne. Då så är för¬
hållandet, så höra de icke under 87 § Reg.F., hvilken handlar
om så beskaffade frågor. Det återstår sålunda att finna under
hvilken § den lyder. Hr von Hartmansdorff har sagt, att det är
en financiell lagstiftningsfråga. Hvilken lag föreskrifver nu ord¬
ningen för R. St. att fatta sina beslut ang:de financiella lagstift-
ni ngsärender ? Hvilken annan § i grundlagen kati det väl vara,
som handlar derom, om icke den 69 §? Denna § föreskrifver ju
formen för behandlingen af de frågor, som röra statsregleringen,
men antingen 1111 dessa frågor erfordra Konungens sanktion eller
icke, så höra de ju dock under 69 §, hvilken icke gör någon
skillnad emellan de statsregleringsfrågor der Konungens sanktion
erfordras och dem, der den icke behöfves; ty, såsom sagt är, me-
ranämnde § stadgar icke något ang:de beslut af R. St., som er¬
fordra Konungens sanktion för alt blifva lag, utan endast om sät¬
tet för de financiella frågornas behandling hos R. St. Om det
således är gifvet att ingen annan § på nu under handläggning va¬
rande fråga är tillämplig än den 69, så är det väl också klart
448
Den 25 September.
att dessa frågor hos R. St. måste bringas till slut, på sätt 09 §
föreskrifver. Man liar här ordat om de enskildles rätt. Den öm¬
het derföre man sålunda visar, är ganska vacker, men den bör
väl icke leda derhän, alt man påyrkar det R. St. böra behandla
denna fråga efter 16 § Reg.F. Det skulle verkligen försätta R.
St. i en ganska brydsam ställning, enär sistnämnde § icke stad¬
gar något om formen för öfverläggningen öfver dylika frågor, åt¬
minstone icke såvidt jag kunnat uppfatta dess innehåll. Deremot
äga R. St. rätt och makt att, på i grundlagen föreskrifvet sätt,
d. v. s. efter de der föreskrifna former, dels ensamme, dels ge¬
mensamt med Konungen, fatta beslut i dylika frågor. När det
då är afgjordt att Konung och R. St. gemensamt verkligen kun¬
na i dylika frågor fatta gällande beslut, så återstår endast att fin¬
na den rälta formen för dylika frågors behandling. Den enda §
i grundlagen, som handlar derom, är den 69 i Reg.F., och dä
bör man väl också följa dess föreskrifter.
Ur Carlheim Gyllensköld: Orsaken hvarföre jag icke
anser denna fråga höra under förstärkt StalsUlsk:s behandling, har
jag i min reservation sökt ådagalägga, och det är hufvudsakligen
alt R. St. icke äga att deröfver ensamne besluta. I fråga om
hvilken grundlags §, som här må vara tillämplig, vill jag, utan
att eftersäga hvad andra redan yttrat, eudast tillägga, det jag tror
att äfven 114 § Reg.F. här bör afses. Jag yttrade, då diskus¬
sionen i sjelfva saken förevar, att jag då hyste tvekan huruvida
icke så vore förhållandet. Sedermera har jag fått en upplysning,
som gör det klart för mig att denna fråga hörer under nämnde
§. Förhållandet är nemi. all 1789 års resolution eller K. för¬
orda. om Svenska allmogens fri- och rättigheter, utkom just till
följd af Borgare- och BondeSlms vid 1781 års riksdag gjorda be¬
gäran att det löfte måtte uppfyllas, som redan år 1723 var dem
gifvet, innefattande alt de ofrälse Stånden, lika såväl som R. o.
Ad. samt PresteSt., skulle fä sig privilegier tillerkända. Dessa
sistnämnde Stånds privilegier af är 1723 blefvo konfirmerade 1771
och 1772. Konung Guslaf lil erinrades om nyssnämnde löfte ge¬
nom BondeShs Talman då Konungen äskade R. St:s bifall till
förenings- och säkerhetsakten. Innan derföre denna akt framlades
till sistnämnde Stånds pröfning, gaf Gustaf lil dem dessa år 1723 lof-
vade privilegier, derigenom att Han utfärdade 1789 års meranämnde
författning. När nu i 4:de § af dessa privilegier bland annat tyd¬
ligen står, att de en gång bestämda tiondesättningarne skulle för
evärdeliga tider förblifva, anser jag alt förändring deruti icke kan
ske ens af tre Stånd med Konungens samtycke, ulan att dertill
erfordras alla fyra Ståndens gemensamma beslut jemte Konungens
sanktion. Om BondeSt. icke nu vill begagna delta sitt privile¬
gium, sä rörer den dock numera icke BondeSt. allena, ulan äf¬
ven hvarje annan Svensk medborgare, som har jordegendom, och
anser jag R. o. Ad. derföre både kunna och böra utöfva ett veto
i detta afseende, hvilket jag tillstyrker Ståndet att göra.
Frih.
Den 25 September.
44'J
Frih. Cederström: Jag hembär min tacksägelse åt den si¬
ste värde talaren för det att han underrättat R. o. Ad. om inne¬
hållet af BondeS(:s privilegier, hvilket numera efter 2 § i K. kun¬
görelsen d. 2 Maj 1810 utgör ett Svenska folkets privilegium, som
tillkommer hvarje innehafvare af Kronans jord. Gr. Lagerbjelke
har yttrat sig icke känna någon grundlags-§, som afser huru del¬
ta mål skall behandlas. Sedan Ur Gyllensköld nu upplyst om in¬
nehållet af BondeSt:s privilegier, är det klart att frågan lyder un¬
der 114 § Reg.F. Men det finnes äfven en annan §, som äfven
här är tillämplig, nemi. den 89. Hr Gr:n har väl omnämnt den¬
na §, men han har icke velat komma ihåg slutmeningen deruti,
sora lyder så här: ”vill Konungen åt R. St. öfverlemna att ge¬
mensamt med Honom något afgöra, sora rikets allmänna styrelse
rörer, då förfares dermed, på sätt, som angående lagfrågor är
stadgadt”. Så har Konungen äfven gjort i detta fall, dä han till
R. St. öfverlåtit att, tillika med Sig, besluta öfver dessa frågor,
och den nåd. propos. bör väl då behandlas i öfverensstämmelse
med hvad 87 § Reg F. för lagfrågor bestämmer, d. v. s. att då
två Stånd stannat emot två, frågan måste förfalla. Jag anhåller
om propos. till ogillande af denna punkt.
Hr Printzensköld: När man söker bevisa sina påståen¬
den genom exempel, så måste man framdraga sådana exempel,
som äro tillämpliga på den sats man försvarar. Detta har Hr
Rosenblad icke gjort. Han har talat om en Konungens åtgärd i
ministeriel väg. Hvad har väl sådant att göra med lagstiftnings¬
frågor? Om Konungen i ministeriel eller administrativ väg förfo¬
gar öfver enskildt persons rätt och detta förfogande sedermera be-
finnes slå i strid med beslående lagar, så inträffar det förhållan¬
de, att domaremakten tillägger ersättning åt den enskildte, som
derigenom blifvit lidande. Sådant har förut handt, icke blott med
dykerikompagniet, utan äfven i andra fall; och vi hafva högsta
domstolens domar derpå alt K. M:s i administrativ väg meddela¬
de beslut icke kunna lända till efterrättelse, såvida de äro stri¬
dande emot Sveriges allmänna, i grundlagsenlig väg tillkomne, la¬
gar och författningar. Nu är här frågan om huruvida lagstiftnin¬
gen kan äga rätt att inkräkta på äganderätten. Uti 4:de punkten
af StatsUtsk:s förevande betänk, talas om den af mig äfven om¬
nämnda ostskatten i Herjeådalen. Om Konung och R. St. varit be¬
rättigade att besluta om förändring i denna skatt, så hade väl icke
komilerade och sedan StatsUlsk. tillstyrkt att vederbör:de skulle
höras öfver förslaget, utan K. M. hade kunnat jemte R. Sl. helt
enkelt dekretera ett nytt förhållande. Man tilltrodde sig likväl
icke alt i fråga derom gå så våldsamt till våga, och samma hof¬
samhet borde man väl här hafva iakttagit. Konung och R. St.
gemensamt äro väl icke bundna af andra lagar än de moraliska,
men dessa bjuda, enligt 16 § Reg.F., för Konungen, alt Han icke
skall någon förderfva eller förderfva låta. Det innefattar likväl
ett bestämdt förderfvande, om man för någon upphäfver en rätt,
9 II. 29
450
Den 25 September.
som han af ålder haft, innan man inhemtat hans tanke huruvida
han vill afstå från densamma eller icke. Från denna grundsats
utgår jag, då jag anser den föreslagna voter:s-propos:n böra ogil¬
las, emedan den innefattar ett ämne för förstärkt Utskis pröfning,
icke ens för Konungs och Ständers beslutanderätt, sä vida de icke
vilja göra våld, hvilket den moraliska lagen dock, på sätt jag
förut yttrat, förbjuder.
Hr Lefre'n: Det är sannerligen icke likgiltigt att vid des¬
sa öfverläggningar försöka att utreda de hufvudgrunder, på hvil¬
ka den sidan, som afslår, stödjer sina beslut. Frågorne äro nemi,
af största vigt. Jag ber emedlertid om ursäkt, att jag ännu en
gång begärt ordet. Gr. Lagerbjelke har yttrat, att man påhittat
en ny klass af lagstiftningsfrågor, som man kallat financiella.
Det är jag sorn försl begagnade detta uttryck; det hade måhän¬
da varit bättre alt i st. f. delta utländska ord begagna uttrycket
drätselårender. Jag får dä lie Gr. Lagerbjelke slå upp Beg.F.,
så finner han der i 79 §;n följande stadgande: ”Ingen förändring
i rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig till förhöjning
eller afslag, må äga rum utan R. St:s bifall; Konungens rätt att
slå mynt dock oförkränkt”. Här är således en klass af lagar, som
hvarken tillhöra den civila-, kriminella- eller kyrkolagstiftningen.
De tillhöra icke eller den ekonomiska lagstiftningen, dervid Konun¬
gen äger ensam beslutanderätt. Jag vill nu blott citera eli enda
exempel till på sädane lagar, nemi. 1830 års myntbeslämnings-
lag, hvilken K. M. och IL St. gemensamt beslutade. Dit höra
också alla de K. författningar, som från äldre tider eller under
sednare åren tillkommit, lill bestämmande af medborgarnes in¬
bördes förhållande uti ekonomiska frågor och som skydda deras
äganderätt. Deribland är i främsta rummet att räkna allt hvad
som rörer skattläggningen i riket, emedan delta ingår på ägande¬
rätten, som bör hällas i helgd. Dit hörande frågor kunna be¬
nämnas drätselårender. Dessa blefvo af framfarne Konungar en¬
samt afgjotde, men enligt nuvar:de statsskick äga Konung och
Ständer ali gemensamt derom besluta. Efter denna utredning
ber jag alt få öfvergå till 75 §:n Riksdtsordn. och anhåller ser¬
skildt att Gr. Lagerbjelke vill fästa sin uppmärksamhet derpå, eme¬
dan jag vill söka utreda att den af honom åberopade 69 §:n icke
är tillämplig på dessa ärender. Berörde 75 § stadgar i allmän¬
het sättet huru R. Sl:s beslut skola fattas. Der säges: ”Till grund¬
lags stiftande, upphäfvande eller förklaring fordras alla RiksSt:ns
sammanstämmande beslut och Konungens sanktion”. Delta åren
klass af lagar. Vidare heter det: ”För beslut i alla öfriga ären-
denden, de mål undantagna, hvarom i Reg.F:s 66, 69, 70, 71
och 72 §§ serskildt förordnad! är, galle, jemte Konungens sam¬
tycke, tre Stånds mening; men skulle tvä Stånd stanna emot två,
förfalle frågan och förblifve vid del, som tillförene stadgadt va¬
rit, ulan alt samma fråga må kunna vid den riksdag å nyo väc¬
kas eller upptagas. Ar åter frågan af sådan beskaffenhet, att den
ei kan förfalla, gånge såsom i 73 §:o stadgadt är”. När jag nu,
Den 25 September.
451
utan all slags advokatyr, konsidererar hvad denna mellanmening
skall betyda som undantager 69, 70, 71 och 72 §§ R.F:n, så fin¬
ner jag att karaktären af de under dessa §§ inbegripne ärender är
den, att R. St. derutinnan äga att ensamne besluta. Om nu Gr.
Lagerbjelke medgifver att Konungens sanklion erfordras i fråga om
alla, eller åtminstone någon af de i förevar, betänk, förekommande
ämnen, så lärer lian väl också nödgas medgifva att den eller de
icke kunna höra under 69 §:n, der R. St.s beslut ensamt är till¬
fyllest. Dessa frågor äro derföre icke af den beskaffenhet mera-
nämnde § förutsätter och kunna således icke eller af förstärkt Stats-
Utsk. behandlas. Ty dä K. M:s sanktion äfven erfordras, så falla
frågorne under 75 §:n Riksd.-Ordmn, der det står tydligen oell
klart att dylika ärender skola förfalla, enär två Stånd stanna emot
två. Så läser jag grundlagen. Ett annat sätt att gå tillväga vöre
att förvandla konklussionen till premiss och tvärtom. Om man sä¬
ger, derföre att någonting kan inverka på statsreglering, mäste det
höra under 69 §:n, så begär man detta fel att göra konklussionen
till premiss. Vill man gå logiskt tillväga, sä skall man resonera så
här: Hvad är det man vill lagstifta om? Ar det ett sådant ärende,
deröfver Konung o. Sl:r gemensamt besluta, eller sådant hvarom R. St.
ensamne äga beslutande rätt? När man sålunda gjort sig reda för
frågans verkliga karaktär så följer det af sig sjelft efter hvilken form
den skall behandlas, d. v. s. att i alla de frågor, der Konungens
sanktion fordras å R. St;s beslut, på det alt de må få egenskap af
gällande lag, der erfordras det, vare sig 4 eller minst tre Stånds
sammanstämmande beslut. Men om 2 Stånd stanna emot 2, för¬
faller frågan. Så mäste man gå tillväga, så vida man ej vill und¬
vika att bryta emot grundlagens tydliga och klara föreskrifter.
Gr. Lagerbjelke: Det är visserligen ganska vådligt att pä
något sätt gifva sig in uti en diskussion om rätta ordaförståndet af
en grundlags §, med en så gammal grundlagstolkare, som Frih.
Cederström, Jac., men jag tror dock, att hvad han sednast i det
afseendet yttrat, så uppenbarligen grundar sig på ett misstag, att
frågans rätta lösning efter en mening motsatt Fritnns icke är svär
att bevisa vara den rätta. Frih:n har nemi. i förevar, fall åbero¬
pat slutet af 89 §:n Reg.F. Berörde stadgande angår dock icke
R. St:s lagstiftande magt, utan har endast afseende på det fall att
K. M. uti de frågor, derom Han ensam har beslutande rätt, finnér
för godt att inhemta R. Sl:s tanka eller råd. Sagde mom. handlar så¬
ledes endast om formen för dylika råds afgifvande och kan således
på intet vis tillämpas pä förevande frågor. En värd talare, Hr Gyl¬
lensköld, har påstått att denna fråga vore för BondeSt. af privilegii
natur och har till följd deraf yrkat på tillämpning af 114 § Reg.-
F. Nu stadgar sistnämnde § visserligen ganska tydligt huru för¬
hållas skall då det är afgjordt, att en fråga är af privitegii natur:
men grundlagen har icke afsett sättet huru bestämmas skall om en
fråga är af privilegii natur eller icke. Detta hafva grundlagsstiftar-
ne glömt att uppgifva. När nu så är förhållandet, torde det ock-
29*
452
Den 25 September.
så vara något vanskligt att säga det BondeSt. har ett privilegium
och detta tvärt emot nämnde Stånds egen åsigt af saken. Det fö-
rekommer mig något så när orimligt att då det Stånd, som saken
närmast angar sjelf förklarat att de icke anse den vara för sig af
privilegii natur, ett annat Ständ då skall söka påtvinga det en rät¬
tighet, som det icke anser sig hafva. Detta är sä mycket betänk¬
ligare, som grundlagen icke stadgat något sätt för en dylik form-
frågas afgörande. Hvad Hr Lefrén sednast anfört, anhåller jag att
få till besvarande upptaga. Jag ber den värde talaren om ursäkt
derföre att jag vägar påstå det han i sin argumentation icke tillräck¬
ligt skiljt emellan de båda frägorne, huru en fråga skall hos
R. St. afgöras samt huruvida saken, sedan R. St. derom fat¬
tat sitt beslut, endast derigenom blir lag, eller om dertill jemväl
erfordras K. M:s sanktion. Den 75 §:n Riksd.-Ordn., som den
värde ledamoten citerat såsom afgörande i detta fall innehåller be¬
stämmelser för bedömandet deraf huruvida en fråga är af natur
att till dess afgörande erfordras Konungs o. Sl:s gemensamma
samtycke eller blott endera statsmaktens beslut. Nu påstår Hr Lef¬
rén, att, som nämnde § dessutom stadgar, att i alla öfrige ärender,
utom grundlagsfrågor samt de mål, som i 66, 69, 70, 71 och
72 §§:ne Reg.F. upptagas, gäller, jemte Konungens samtycke, tre
Stånds mening, samt till gällande beslut öfver den nu förevar:de
frågan erfordras Konungens samtycke, så kan frågan icke komma
under behandling enligt 69 § Reg.F. Jag ber då att först få fä¬
sta uppmärksamheten derpå, att det icke är så gifvit, som han sy¬
nes antaga, att till denna frågas afgörande erfordras Konungens
sanktion. Det är på grund af en tolkning af 59 §:n Reg.F., som
man kommit till detta resultat. För att nu återkomma till den 75
§:n, innehåller den stadgandcn, dels hvilka ärender, sedan de af
IL St. blifvit afgjorda, erfordra Konungens sanktion dels hvilka mål
skola anses förfallne då 2 Stånd stanna emot 2. Men dervid har
man för alla de mål, som inbegripas under 66, 69—72 §§:ne
Reg.F. gjort undantag från berörde stadgande att till afgörandet af
ärender i allmänhet erfordras jemte Konungens samtycke 3 Stånds
beslut äfvensom att frågan förfaller då 2 Ständ stanna emot 2.
Det är derföre också icke på grund af denna §, som förevar:de
ämne kan anses erfordra Konungens sanktion utan på grund af 59
§ Reg.F. Pä grund af denna sistnämnde § har denna fråga fått den
särskilda natur att både vara statsregleringsfråga samt dertill vara
underkastad K. M:s pröfningsrätt. Dä frågan om Konungens sank-
tionsrätt sålunda blifvit vederbörligen afskiljd, återstår icke annat än
att tillse, i hvilken § grundlagen uppställt normen för behand¬
lingen af drätsel-ärender, såsom Hr Lefrén kallar förevande frågor.
Jag tror mig hafva visat att det icke kan vara hvarken den 87 elier
89 eller någon annan §, än den 69:c!e. Om man nu skulle anse
denna § icke lemna tillräckliga garantier för afgörandet i ett för¬
stärkt Utsk. af t. ex. den vigliga frågan om ett förändradl sätt för
tiondens utgörande, sä är detta visserligen ganska bedröfligt, men
man mäste väl ändå lyda grundlagens bud, sådane de äro. Ar
man icke nöjd med den garanti grundlagen lemnar för riksdags-
ärenders afgörande, så har man sig öppet alt söka få förändrade
Den 25 September.
453
föreskrifter antagne, men icke bör man söka vinna sitt syftemål
genom att icke tillämpa gällande grundlagssladganden. Då nu, en¬
ligt min öfvertygelse ingen enda ledamot, kunnat uppgifva någon
§, som så väl som den 69 § passar iu på förevar:de fråga och de
förut till stöd för denna åsigt anförde skäl synas mig vara oveder-
lagde, kan jag icke inse annat än att nämnde § här måste tilläm¬
pas, så alt frågan skall gå lill förstärkt StalsUtsk. Ty, såsom jag
redan yttrat den omständigheten att Konungen härutinnan äger sank-
tionsrätt, kan icke lägga hinder i vägen för en sådan frågans behand¬
ling, enär 69 §:n omfattar så väl de stalregleringsfrågor, som höra
under Konungens sanktionsrätt, som dem der 11. St. ensamme äga
beslutande rätt.
Frih. Cederström: Jag skall icke blifva vidlyftig, utan blott
yttra några ord. 1 anledn. af Gr. Lagerhjelkes yttrade oförmåga
att skilja emellan början af 89 §, som handlar om R. St:s rätt alt
till K. M. framställa önskningar frän slutet af samma §, som tyd¬
ligen innefattar ett särskildt stadgande för det fall att K. M. vill åt
R. Stir öfverlåta att gemensamt med Honom något afgöra, får jag
endast säga att jag sannerligen icke anser det löna mödan att der¬
om med honom tvista. Emedlertid anhåller jag, medan jag har
ordet, att få åberopa hvad Hr Gyllensköld nämnt i afseende pä Bon-
deStis privilegier eller fri och rättigheter af d. 4 April 1789
som i 2:dra § har följande lydelse: ”Skatlebondes ägande
rätt till skattehemmanet bibehälles uti sin helgd allid oförkränkt,
äfvensom den dispositionsrätt derå, som beviljad och försäkrad
blifvit: och de ä hemmanen engäng gjorde, i laga ordning
fastställde, skattläggningar och tiondesättningar, skola i everder-
liga tider äga bestånd, och alldrig någon ändring eller rubb¬
ning deruti tillåtas.” Nu har genom koncessioner i RiksStms pri¬
vilegier, som skedde vid 1809 års riksdag och sorn äro uppfattade i
K. Kungörelsen af d. 2 Maj 1810. — Sveriges samtlige innevåna¬
re fått lika rätt till förvärfvande af all slags jord. Det är sålunda
icke blott BondeSt., sora njuter skydd af det i nyssberörde 2:dra §
omnämnde privilegium, utan det är ett jordprivilegium för alla Sven¬
skar såväl frälse som ofrälse män. Men derföre bör detta privile¬
gium så mycket mera hållas i helgd af öfrige RiksSt;n, äfven om
BondeSt. skulle vilja borkasta det.
Hr Stuart: I anledn, af en värd talares yttrande, att K. M:s
sanktionsrätt skulle bestämma huruvida en fråga hörer lill statsregle-
ringen samt bör afgöras genom votering i förstärkt StatsUtsk. eller
icke, anhåller jag alt få uppläsa en propos. för dylik votering, hvil¬
ken vid ett. föregående tillfälle blifvit föreslagen och såväl af R. o.
Ad. som af öfrige RiksSt:n godkänd, och hvilken propos. just in¬
nehåller det vilkor att beslutet skulle underställas K. M:s sanktion.
Denna voter:s-propos. var af följande lydelse: ”Den som, med bi¬
fall till StatsUtsk:s hemställan, vill, att den till Justitiae-Statens af-
lönande anslagne s. k. sterbhusafgiften, som för närvar, till Stats¬
verket ingår, må med innevar. års slut upphöra samt beslutet der¬
om hos K. M. i underdånighet anmälas, med anhållan om Dess
454
Den 25 September.
nådiga sanktion, voterar ja, etc.” Häraf synes således, att R. St.
uttryckligen förklarat, att Konungens sanktionsrätt icke inverkat på
frågan harti vid ett ärendes slutliga afgörande skall förfaras. 89
§:n Reg.F., som nu blifvit åberopad, innefattar ej heller någon sär¬
skild bestämmelse i omförmälde hänseende.
De frågor, som i denna § omnämnas, skola hänskjutas till det
Utsk., till hvilket ärendet i allmänhet hörer. Och att frågan om
sättet huru Svenska skattebidragen skola utgöras tillhörer StatsUtsk:s
behandling, torde väl icke kunna bestridas. Vidare har man åbe¬
ropat 1789 års författning ang:de Svenska Allmogens fri- och rät¬
tigheter, hvilken författning, som hår hedrats med karakter af Bon-
deSt:s privilegier, skulle lägga hinder i vägen för den nu föredrag¬
na voter:s-propos:ns godkännande. Med anledn. af detta yttrande,
får jag erinra hurusom, vid flerfaldiga tillfällen, förändringar i sät¬
tet för grundskatternes utgörande, blifvit af än den ena, än den
andra statsmakten än af 3:ne RiksStånd, än genom votering i först.
Utsk. beslutade, utan att förklarandet i 114 §:n Reg.F. derigenom
ansetts vara pä något sätt öfverträdt. Dä jag omöjligen kan finna
annat, än att R. St. gemensamt med K. M. äga rätt att besluta om sättet
huru tionden skall af de skattdragande utgöras, och dä någon för¬
höjning i beloppet icke är ifrågasatt, utan endast tiondelösen efter
5-årig medelmarkegång, i st. f. ärliga markegångssättningar föresla¬
gen — så kan jag icke afstå från min begäran om bifall till vo-
ter:s-propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade hoppats att vid slutet
af detta betänk, vi skulle slippa åter upptaga samma frågor. Men
förgäfves. Hr Stuart har åberopat el t prejudikat lill stöd för sin
mening. Mig torde tillåtas nämna all då jag, i början af min
Statssecreteraretid, frågade en gammal Rådsherre huru en viss sak
skulle behandlas, emedan det funnos prejudikater, som stridde
mot lagens ordalydelse, så svarade han. J kunnen vara förvissade
derom att finna prejudikater på nästan allting; men prejudikat är
icke lag, och der lagens mening kan med rätt och skäl uttolkas
annorlunda, skall han följas. — Sä är förhållandet äfven här. Hr
Lefrén har, efter min tanke, så klart ådagalagt lagens verkliga me¬
ning i detta fall, att hvad han sagt icke gerna kan bestridas. I
alla andra frågor, än dem som bestämdt äro undantagna, gäller tre
Stånds mening jemte Konungens sanktion eller om två Stånd stan¬
na emot två förblifver det vid hvad förut stadgadt varit. Grund-
lagssliftarne hafva icke särskildt omnämndt alla de speciella fall der
drätselfrågor kunna förekomma; derföre har Gr. Lagerbjelke begag¬
nat utvägen att påstå, att hvad som icke är civil-, kriminal- eller
kyrkolag, skall behandlas efter 69 § Reg.F. Men Hr Lefrén har
till motbevisning omförmält ett stadgande om skrot och korn såsom
utgörande föremål för Konungs och Ständers gemensamma beslut.
Jag ber att dertill få lägga den del af Bankolagstiftningen som be¬
ror på Konungs och St:s gemensamma beslut. Banklagen af år
1830 är af sådan beskaffenhet. Nu säger Gr. Lagerbjelke och Hr
Stuart med honom, att allt hvad som inverkar på Statsregleringen
Deli 25 September.
455
skall blifva föremål för votering i förstärkt Disk. Kan någonting
verka kraftigare på Statsregleringen än Banklagen af år 1830? Om
den förändrades skulle ju beloppet af kronans inkomster och alla
andra afgifter derefter förändras. Men fördenskull får dock icke
förstärkt StatsUtsk. rösta öfver förändringar i denna lag, utan frå¬
gan behandlas af Banko- och Lagtitslcn gemensamt. Om tvä Stånd
stanna emot två, förfaller frågan och den gällande lagen förblifver
beståndande.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framställde
Hr Gr. o. Landtm., att Utsk. i första delen af förevande punkt
yttrat: ”Hvad först beträffar Utsk:s hemställan, att för hemmansrän-
torne borde erläggas det belopp, som den fixa penningeräntan,
hvaruti hemmansräntor enligt Utsk:s förslag skulle förvandlas, ut¬
gjorde, så lärer frågan härom, såsom inbegripen uti hvad i 3:dje
punkten, rörande hemmansräntornes förvandling blifvit föreslaget,
helt och hållet bero af det beslut, som i afseende pä sistnämnde
punkt varder af R. St. fattadthvadan och dä R. o. Ad. torde
finna det omedelbara sammanhanget emellan dessa frågor, Hr Landtm,
finge hemställa om R. o. Ad. ansåge berörde i första delen af 28:de
punkten förekommande fråga hafva förfallit, till följd af Ståndets i
afseende på 3:dje punkten fattade beslut.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad.
behagade bifalla den uti förevande punkt föreslagna votens-propos.
N:o 16, men härvid ropades starka nej, blandade med ja; i an led n.
hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ogillade samme vo¬
tens-propos., samt då svaren härvid utföllo med starka ja, jemte
åtskilliga nej, förklarade det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Hr Stuart begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votens-propos.
Den som bifaller den uti StalsUtsk:s mern. N:o 319, i fråga
om 28 punkten af samma Utsk:s utlåt. N:o 242 föreslagna votens-
propos. N:o 16 voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, varder förenämnde votens-propos. af R. o. Ad, ogillad.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
•fa — 14.
Nej — 41.
29:de punkten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att pä grund af den utredning
StatsUtsk. gifvit åt denna punkt, R. o. Ad. torde finna att den deri
förekommande fråga jemte den derom föreslagna votens-propos. N:o
45G
Den 25 September.
17 hade förfallit, till följd af R. o. Adis i afseende på 28 punkten
fattade beslut.
Ropades ja.
30:de punkten.
Lades till handlingarne,
31:sta punkten.
Hr von Hartmansdorff: Hvad som menas med dessa or¬
den : ”alla arrenden af Statens egendomar som äro till särskildte
ändamål anvisade etc.” är icke af Utsk. närmare uppgifvet. Skulle
deruti innefattas sådane egendomar, som äro upplåtna till hvarje¬
handa ändamål och der egendomens begagnande mäste hafva ingått
i syftemålet med upplåtelsen, emedan arrendet eljest icke uppfyller
sin bestämmelse, så vore detta högst skadligt. Sådane upplåtelser
hafva verkligen ägt rum. Så har t. ex. Ulltuna kungsgård blifvit
utarrenderad för en viss afgift med det samma han blifvit anslagen
lill landtbruksinstitut. Att nu återkalla detta arrende vore högst
menligt för det ändamål som med arrendet afses. Jag hemställer
vördsammast att R. o. Ad. måtte ogilla denna votens-propos.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har anfört åtskil¬
liga skäl hvarföre det skulle vara olämpligt att bifalla hvad Slats-
Utsk. här föreslagit. Jag trodde det nu icke vara fråga om
det lämpliga eller olämpliga i de förslager uti sak, StatsUlsk.
framställt, utan jag trodde att vi afhandlade rätta sättet att
få ett slut på dessa frågor samt bestämma antingen de skola afgö-
ras genom votering i förstärkt StalsUtsk. eller förfalla. De skäl den
värde talaren anfört kunna vara ganska goda att ha till hands då
frågan skall af det förstärkta Utsk. afgöras, eller hade varit det då
frågan förra gången här förevar. Men icke hafva de det ringaste
alt skaffa med frågan huruvida votering skall ega rum i förstärkt
Utsk. eller icke. Något skäl till afslag af denna punkt är således
icke an förd t, och då de argumenter som flere gånger förut blifvit an¬
förde synes tala för bifall äfven lill denna punkten, anhåller jag
äfven om propos. till godkännande af densamma.
Hr von Hartmansdorff: Till denna punkt hörer utan tvif¬
vel frågan huruvida R. St. äga rätt att i förstärkt StalsUtsk. votera
bort arrende-kontrakt. Dessutom är det bär icke fråga blott om
sådane egendomar som genom serskildta arrende-kontrakt äro bort¬
disponerade, utan äfven om sådane, som blifvit upplåtne t. ex. till
Lunds akademi. Månne sådana afhandlingar kunna genom förevaran¬
de förslag brytas? Jag tror det icke.
Hr Stuart; Ehuru, på sätt Gr. Lagerbjelke nyss anförde, det
icke är fråga om huruvida StatsUtsk:s förslag bör bifallas eller af-
slås, utan endast huruvida detta förslag bör blifva föremål för vo¬
tering i förstärkt Ulsk. eller icke, har jag dock ansett mig böra
upplysa att med samma förslag icke afses andra än Statens egen¬
domar, samt alltså hvarken akademiern.es eller andra allmänna in¬
rättningars tillhörigheter, Det är naturligt, att någon fråga ej har
uppstått alt för den återstående arrendetiden rubba redan ingångna
pch ännu gällande kontrakter, hvadan förslagets tillämpning först
Den 25 S e p t e m b e r.
457
kan vidtaga då deremot nu stridande arrendevilkor upphöra att re¬
dan gidia, Såsom exempel på egendomar, för hvilka arrendeafgif-
terna sålunda skulle komma att ingå till Statsverket torde jag en¬
dast behöfva uppgifva de till Skogsplanteringskassan a'nslagna hem¬
man och lägenheter.
Hr Printzensköld: Det är i sanning högst beklagligt att
StatsUtsk. så behandlat denna fråga, att en ledamot af Skattejemk-
nings-komitéen nödgats uppträda för att närmare förklara hvad som
åsyftas med förslaget. Ensamt detta utgör för mig ett skäl att af-
slå proposm, emedan jag vill veta hvarom jag skall votera, innan
jag voterar. Att i öfrigt denna fråga icke inverkar på Statsregle-
ringen, upprättad i den ordning 69 § lleg.F. gifver vid handen,
är också alldeles påtagligt, emedan någon så beskaffad indragning
som denna icke kan ega rum under den tid, den nu skeende Stats-
regleringen kommmer att gälla. Förändringen kan nemi. icke
komma till stånd förr än det hunnit utredas, hvilka arrenden af
Statens egendomar, som äro anslagne till vissa ändamål, och under
hvad villkor sådant skett ty dessförinnan är det omöjligt att be¬
döma huruvida det är lagligt eller icke att verkställa den föreslag¬
na indragningen, enär anordningarne kunna vara grundade på för¬
fattningar tillkomma i Civil lagstiftningsväg, om hvilkas gällande kraft
det således icke tillhör det förstärkta StatsUtsk. votera. När nu
frågan befinner sig i detta outredda skick — till föga fromma för
dem som haft att behandla, och utreda densamma — så hemställer
jag om det väl är klokt och med nödig försigtighet förenligt, att
göra förevarande förslag lill föremål för det förstärkta StatsUtsk:s
votering?
Gr. Lagerbjelke: Hvad Hr von Hartmansdorff anfört om
arrende-kontrakternas helgd kan jag icke finna har med denna frå¬
ga att skaffa. Här är nemi. fråga blott om att till Stasverket in¬
draga de årliga utgående arrende-beloppen, i st. f. att låta dem
fortfarande såsom hittills tillfalla de verk, som hafva fått dem sig
anslagne. Att detta icke har någon gemenskap med en befarad
violation af sjelfva arrendekontrakten, synes vara klart, så länge man
icke tillika föreslår att arrendatorerne skulle åläggas någon ny afgäld
eller tunga, hvilket här visserligen icke är ifrågasatt. Den siste vär¬
de talarens påslående att frågan icke skulle röra Statsregleringen
tror jag vara lätt besvarad med det ena faktum, att Statverket i
ersättning för de åtskilliga arrenden, som till detsamma, efter för¬
slaget borde indragas såsom en dess inkomst, skulle komma att är¬
ligen utbetala bestämda kontanta anslag hvarigenom Statens inkomster
och utgifter i della fall, naturligtvis kunde blifva underkastade förän¬
dring, emedan ersättningarne för de indragna arrendena skulle ut¬
gå med ett visst oförändradt belopp, men Statens deremot erhållna
nya inkomster komme att variera efter de olika belopp hvartill ar¬
rendena i en framtid kunna komma att uppgå.
Hr Printzensköld: Möjligtvis kan efter 8 å 10 års för¬
lopp det blifva fråga om att i Statsregleringen iakttaga det förhål¬
lande, som Gr. Lagerbjelke nyss omförmälde, men då man vid den
458
Den V5 September.
Statsreglering, som nu är för handen, icke kan komma till någon slags
tillämpning utaf hvad man här vill göra till föremål för votering i
förstärkt StatsUtsk., så är det för mig alldeles obegripligt luiru så¬
dan votering nu kan påyrkas; ty man måste väl veta hvarom vo¬
teras skall och hvilka arrenden som skola indragas, innan man be¬
slutar sig dertill. Komitérade hafva icke uppgifvit hvilka arrenden,
som blifvit anvisade till vissa ändamål och StatsUtsk. har i det afse-
endet troget följt komiterades exempel. Nu kan det hända att der¬
ibland finnas sådane arrenden, som grunda sig på framfarne Konun¬
gars donationsbref och som således hvarken kunna af K. M. ensamt
eller gemensamt med R. St:r återtagas. Månne man då kan votera
deröfver i förstärkt Utsk.?
Hr von Hartmansdorff: Den största svårigheten är utan
tvifvel den jag förut omnämt, eller alt man här icke vet hvarom
voteras skall. Hr Stuart säger visserligen, att det icke är fråga om
nu gällande arrenden, utan endast om dem, som för framtiden kun¬
na ingås. Om så är förhållandet, torde del också vara klart att
frågan icke rörer den nuvande Statsregleringen och således icke kan
komma under votering för förstärkt StalsUtsk. Men här är ännu
en annan betraktelse att göra, nemi. den, att om det skulle inträf¬
fa att några större arrenden blefve lediga under den Statsreglering
som börjar innevar:de år 1848 och som varar intill dess 1850 års
Ständer stadga en ny reglering, så medgifver jag att då blifvande
R. St:r kunna derom efter behag förfoga. Det är således svårt att
säga ja eller nej till denna punkt, ehuru jag likväl är mera
böjd för att säga nej, emedan jag icke vet hvarom fråga egentli¬
gen är.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. godkände den i fråga om 31
punkten föreslagna voter:s-propos. N:o 18, samt ropades dervid ja
och nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja varit öfvervägande.
-Hr Printzensköld begärde votering, men innan voter:s-
propos:n i anledning deraf hann blifva uppsatt, anmälde sig ånyo
och yttrade:
Hr Printzensköld: Ehuru jag icke lika med Hr Gr. o.
Landtm, kunnat uppfatta det svar, som afgifvits å Hr Gr. o. Landtm:s
framställda frågor; likväl och då möjligen en olika tanka om voter:s-
propos:ns lagenlighet skulle emellan Hr Gr. o. Landtm, och Stån¬
det kunna uppstå; vill jag icke sätta Hr Gr. o. Landtm, i nödvän¬
dighet att sig närmare förklara, utan afstår helt och hållet ifrån den
votering jag begärt. \
32, 33, 34 och 35 punkterne.
Utsk:s i fråga om dessa punkter afgifne yttranden godkändes.
36, 37 och 38 punkterne.
Lades (ill handlingarne.
Dun 25 September
451)
39:de punkten.
Ulsk:s härom afgifna yttrande godkändes.
40 och 41 punk ter lie.
Lades till handlingarne.
42 och 43 punkterne.
Utsk:s rörande dessa punkter afgifna yttrande godkändes.
44, 45 och 46 punkterne.
Lades lill handlingarne.
47:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att PresteSt:s beslut
öfver denna punkt mätte varda för Ståndet uppläsen.
I anledn. häraf upplästes PresteSt:s i afseende på 47 punkten
fattade beslut, innehållande: ”Vid denna punkt beslöt Ståndet, att
med frånträdande af sitt beslut, antaga Utsk:s inbjudning att in¬
stämma med Borgare- och BondeStm; i följd hvaraf den 19:de
voter:s-propos:n komme att förfalla.”
Hi- von Hartmansdorff: Vid sådant förhållande torde den
här föreslagna voter:s-propos:n komma att förfalla.
Frih. Cederström: Då ifrågavar:de voter:s-propos. äfvensom
de i anledning deraf i Borgare- och BondeStm sannolikt blifvande
beslut stå i rak strid med rättvisan, ithy att man vill frikalla man¬
könet i Herjedalen frän en af ålder utgående afgift, och i stället lägga
den på qvinnokönet, och det utan all annan anledn. än att det fal¬
lit komilérade in att önska bort en rubrik i räkenskaperne, — så
kan jag icke annat än yrka pä votens-proposms ogillande. Hvad
det påstående beträffar att antalet af män och qvinnor i Herje¬
dalen skulle vara lika, så visar det att komiterade icke tagit känne¬
dom om de s. k. quiuquennii-tabellerne, der ett helt annat för¬
hållande visar sig. Hade de det gjort sä skulle de troligen icke
vågat framkomma med sin uppgift. Då nu, såsom sagt är, försla¬
get innefattar en orättvisa emot qvinnokönet i Herjedalen, anhåller
jag att Ståndet måtte ogilla voter:s-propos:n.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har begärt den nu
föredragna votens-proposms ogillande pä den grund att det förslag,
som SlalsUtsk. i sjelfva hufvudsaken uppgjort icke skulle vara lämp¬
ligt och synes således hafva alldeles förgätit att det nu är fråga
huruvida om de olika besluten i saken skall voteras i förstärkt Dtsk.
eller icke. Då frågan derom emedlertid numera måste anses vara
förfallen, i följd af PresteSt:s beslut, sä anser jag mig icke böra framställa
någon begäran om propos. till bifall, utan har endast velat an¬
märka detta Frih. Cederströms förfarande.
Frih. Cederström: Det grundlagsvidriga i förslaget att bort¬
taga en grundskatt som åligger en klass af medborgare, för att läg¬
ga den på en annan (då nemi. en sådan åtgärd icke med rättsgrun¬
460
Den 25 September.
der kan försvaras), har redan varit föremål för öfverläggning hos
R. o. Ad., när sjelfva saken här förevar. Då afslog R. o. Ad. det
väckta förslaget. Om R. o. Ad. nu vidblifver detta sitt beslut, så
må det ankomma på PresteSt. att genom instämmande i de öfriga
Ståndens åsigter framkalla ett R. St:s beslut.
Hr von Hartmansdorff: Enär tre RiksStänds sammanstäm¬
mande beslut i saken förefinnes så kan det väl icke blifva fråga om
att derom votera i förstärkt StalsUlsk. Då kan icke heller den här
föreslagna voter:s-propos:n blifva föremål för R. o. Ad:s pröfning,
utan frågan derom mäste anses förfallen på sätt jag redan yttrat.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan det blifvit upplyst att
PresteSt. instämt i Rorgare- och RondeStms i detta ämne fattade
beslut, R. o. Ad. torde finna alt den ifrågavande voter:s-propos:n
N:o 19 hade förfallit.
Ropades ja.
48:de punkten.
Utsk:s härom afgifna yttrande godkändes.
49 till och med 53 punkterne.
Lades till handlingarne.
54 :te punkten.
Hr Printzensköld: Det skäl StatsUtsk. här uppgifvit för
uppställande af voter:s-propos., är på sidan om saken och har all¬
deles icke med den någon gemenskap. Detta skäl är att de båda
uppbördsstämmornas hällande, skulle inverka på Statsinkomsterna.
Jag önskade att någon ledamot af StatsUtsk., som deltagit i detta
beslut, vore här tillstädes, för alt kunna till honom framställa den
frågan, huruvida han på allvar kan påstå att Statens inkomster för¬
ändras deraf att de på olika tider uppbäras. När Statsinkomsterne
beräknas för 1 år i sender huru kan i beloppet af dem någon skil¬
nad då uppstå deraf att uppbörden inträffar i tvänne terminer i st.
f., såsom nu, i blott en? Förslaget inverkar således icke på Statens
inkomster, utan endast på tiden när dessa inkomster komma Stats¬
verket till godo, och då 69 § i Reg.F. icke talar om tiden när
Stats- eller Riksgäldskonlms inkomster skola dit inflyta, utan om
deras belopp, hvilket belopp otvifvelaktigt skall förblifva enahanda,
ehvad de uppbäras vid en eller flere uppbördsstämmor, torde R. o.
Ad:n finna, att det är en hårddragen tolkning af 69 § Reg.F., som
förmått StatsUtsk. att framställa förevar, propos. Frågan är af den na¬
tur att den icke kan blifva föremål för en så beskaffad behandling,
som Utsk. här föreslagit och jag anhåller derföre att den framställ¬
da voter:s-propos:n måtte, såsom grundlagsvidrig, varda ogillad.
Gr. Lagerbjelke: I motsats med den siste värde talaren,
nödgas jag anse denna voter:s-propos:n vara en af dem sorn aldra-
tydligast äro af beskaffenhet att böra godkännas. Det torde vara
R. o. Ad. i allmänhet och den siste värde talaren i synnerhet bekant
att riksgäldskontoret icke har någon grundfond för sin rörelse. Det
Den 25 September.
461
år således af största inflytande på riksgäldskontorets förvaltning om
kontoret erhåller sina inkomster för år 1845 antingen pä våren
1846 eller om hösten 1845. Möjligheten för detta verk att upp¬
fylla sina förbindelser hvilar i hög grad derpå om det får sina in¬
komster ett halft år förr eller sednare. Hade riksgäldskont. en grund¬
fond såsom Statskontoret så kunde det vara oberoende deraf att det
erhölle sina inkomster litet förr eller litet sednare; men då förhål¬
landet så icke är, så blir det en ofantlig skillnad för riksgäldskon¬
toret antingen det får sina inkomster det ena äret eller det andra.
För att alltid kunna bestrida förefallande utgifter har riksgäldskon¬
toret visserligen under vissa månader af året kreditivrätt på Riks¬
banken, men denna kreditivrätt är likväl oberoende af reglementet,
hvilket tvärtom måtte rätta sig efter krediti vrätten, sådan den be-
finnes. I fall man icke afsåge denna kreditivrätt skulle det således
visserligen göra en stor skillnad vid reglerandet af riksgäldskontorets
penningeförvaltning, om man kunde påräkna riksgäldskontorets in¬
komster för ett visst år, antingen före slutet af samma är eller först
sedan åtskilliga månader af det påföljande gått till ända. Nu inne¬
håller 69 § Reg.F. följande stadgande. ”Uppstå, antingen hos Riks-
St:ns plena gemensamt, eller uti något af RiksSt:n, betänkligheter
att antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt uti del, som rörer antingen
Statens reglerande, eller bevillms derefter lämpade liela belopp, eller
hvad till riksgäldskonhs utgifter och inkomster hörer eller grunder¬
na för riksgäldskontorets styrelse och förvaltning etc.” Det afgifna
förslaget har, efter min öfvertygelse, ett sä väsentligt inflytande på
riksgäldskonhs inkomster och utgifter, äfvensom å grunderna för dess
styrelse och förvaltning att jag icke anser denna propos. kunna på
sätt Ilr Printzensköld föreslagit, afslås, utan tror jag den böra bi¬
fallas, hvarföre jag äfven anhåller alt Hr Gr. o. Landtm, ville fram¬
ställa propos. till bifall.
Hr Stuart: Den siste värde talaren har tydligen ådagalagt,
att antagandet af det förslag, som nu är i fråga, skulle inverka på
riksg:skont:s inkomster. Jag vill söka visa, alt sådant äfven komme
att hafva väsendtligt inflytande på Statsinkomsternas belopp. Genom
bifall till den framställning, StatsUtsk. gjordt; skulle nemi. Statskont.
komma att under årets lopp uppbära bränvinsbränningsafgiften samt
mantalspenningarne, hvilka utskylder sammanlagde uppgå till 1
million r:dr. Således skulle Statsverkets inkomster för nästkomman¬
de år 1849 derunder ej mindre summa än innevarande års uppbörd
af mantalspenningarne och bränvinsafgiften komme att inflyta, ökas
med sagde belopp utöfver den statsinkomst, som med bibehållande
af nuvar:de uppbördsformen, är att under nästa års lopp påräkna.
Vid sådant förhållande synes man åtminstone icke med skäl kunna
bestrida, att det nu ifrågaställa beslutet inverkar på Statsreglerin-
gen. Utsträckes beräkningen vidare eller för de 3:ne åren 1849,
1850 och 1851, hvarunder denna riksdags statsreglering troligen
kommer alt gälla, så visar det sig, att de redan exempelvis uppgifna
statsintraderna eller bränvinsbränningsmedlen att mantalspenningarne
för sistnämnde år, hvilka efter nu gällande uppbördssätt, icke skulle
462
Den 25 September.
under denna statsregleringsperiod till statsverket inflyta, deremot skulle
under samma period blifva att för statsverkets utgifter påräkna, i fall
den föreslagna förändringen i uppbördstiden varder antagen. Jag an¬
håller således äfven om propos. till bifall å hvad Utsk. i afseende
på denna frågas afgörande hemställt.
Hr von Hartmansdorff: Det fägnar mig högeligen att G r.
Lagerbjelke och Hr Stuart uttalat sina åsigter af saken, sä att hon
kan blifva fullständigare utredd än eljest. Genom sitt försvar för
saken bafva de fört henne sä långt att öfverdriften är synbarare än
förut. Det är klart att då R. o. Ad. samt PresteSt. afslagit frågan
om räntornes i kronoliondens förvandling till penningar, en gång
för alla; så kommer uppbörden af kronans så beskaffade inkomster
att hädanefter ske på samma sätt som hittills. De beslut R. o. Ad.
fattat verka följaktligen icke i den ringaste män pä beloppet af stats¬
verkets inkomster, ty de inflyta på samma lider som förut. Men
om vi antoge att så icke vore förhållandet, utan att den ständiga
förvandlingen verkligen skolat ega rum samt att uppbörden skolat ske
på flere serskilda tider af året, och andra än dem , som förut varit
bestämda, så skulle man säga bemälde ledamöter, att detta förhål¬
lande otvifvelaktig! inverkat på riksg:s-konl:s inkomster, ja äfven på
stals-kOnt:s, emedan räntorna då skolat tidigare inflyta. Frågan här¬
om hörer således, efter dessa Hrns förmenande, under 69 §:n Reg.F.
Nu förhåller det sig likväl, på sätt R. o. Ad. nogsamt vet, härmed
så, att riksg:s-kont., för att kunna förskottsvis till stats-kont. utbe¬
tala hvad detta verk utöfver egna inkomster behöfver till qvartalsut-
gifterne, äger ett kreditiv på banken, som riksg:s-kont. för sådant
ändamål får begagna. Då nu således riksg:s-kont:s inkomster äro
till tiden beroende af denna kreditivrått, sä följer väl äfven deraf
att frågan om berörde kreditivs bibehållande rörer statsregleringen.
Amnet hade således, efter de värde ledamöternes åsigter, bordt
behandlas efter meranämnde 69 § och beslutet derom i händelse
2 Stånd slädnät mot 2 hafva fattats i förstärkt StatsUtsk. Hittills
har dock denna kreditivrätt betraktats såsom en bankofråga, hvadan
då 2 Stånd stannat emot 2 hon antingen förfallit, eller om hon an¬
setts icke kunna förfalla, gått till förstärkt BankoUtsk. Väl har man
tillförene hört talas om circulation i åkerbruk, men i R. St:s be¬
slut trodde jag aldrig sådant skulle ifrågakomma. Godkänner R. o.
Ad. dylikt växelbruk, så må voter:s-propos. godkännas; men eljest
måste förslaget derom förfalla. Ett hufvudsakligt skäl hvarföre frå¬
gan om tiden för uppbördsstämmors hållande icke kan anses såsom
en statsregleringsfråga, är äfven det, att detta ärende icke beror af
R. St. allena utan väsendtligen är underkastad K. M:s pröfning och
på sin höjd med Ständerna gemensamt, ehuru den saken kan vara
tvifvelaktig. Säkert är dock att R. St. i del afseendet icke hafva
någon öfvervägande myndighet i förhållande till den andra stats¬
makten. Dermed må nu vara huru som helst, så hafva likväl R. St. så
väl vid 1845 års riksdag som vid den nu pågående, tydligen erkänt
det de icke ägde uteslutande pröfningsrätt i fråga om uppbördssät-
tef, hvilket dessutom i en mängd serskilda K. författningar finnes om-
Den 25 September
463
förmäldt. R. St. hafva nemi. så väl i den vid förra riksdagen be¬
slutade, som uti den nu antagna bevillningsförordningen uttryckli¬
gen förklarat att dem icke tillkomme att i sjelfva bevillningsförord-
ningen allena bestämma annat än som rörde bevillningsafgifternas
belopp och sättet för deras fördelande; men då K. M. ägde att del¬
taga i bestämmandet af de föreslagna bötesbeloppen äfvensom i pröf-
ningen af hvad som rörde uppbördssättet, så skulle K. M:s sanktion
begäras på hvad R. St. i dylika frågor beslutat. Vid 1845 års
riksdag meddelade K. M. också den begärda sanktionen. R. o. Ad.
torde häraf finna att man icke, utan att emotsäga ett redan vid
denna riksdag fattat beslut, kan förklara att den förevaride frågan
är af beskaffenhet att R. St. äga densamma afgöra i enlighet med
69 §:n Reg.F.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke och FIr Stuart hafva,
under bemödandet att genomdrifva denna punkt, råkat att samman¬
blanda 2:ne frågor af så olika natur, att de alls icke tåla någon sam¬
manblandning. Den ena rörer inkomsternes belopp och den andra
tiden när dessa inkomster borde inflyta. Föi min del erkänner jag
öppet, det jag alldrig tillförene hört påstås, att derföre alt tiden då
Stålens inkomster inflyta kan vara oviss eller undergå förändring,
frågan derom skall anses inverka på sjelfva inkomsterne. Om man
antager att Hr Stuart har en lön på 2000 ridr och stadgar det han
hädanefter skall uppbära hela lönen först vid årets slut och icke
qvartaliter såsom nu sker, så lärer det väl ligga för öppen dager
att ett sådant stadgande icke en hårsmån inverkar på lönens belopp,
hvilket är och förblifver 2000 ridr. Med kronans uppbörd inträffar
precist samma förhållande. Den blifver till beloppet enahanda, ehvad
uppbörden sker tidigare eller sednare. Nu är det föreslagit att dela
uppbörden så att den ena delen skulle ingå tidigare än den andra.
Men hvad har väl delta alt skaffa med sjelfva beloppet af Statens
inkomster eller stalsregleringen ? Uppbördsterminerne äro en sak för
sig, som alldrig kan eller bör blifva föremål för förstärkt StatsUtskis
handläggning. Att också StatsUtsk. tillförene icke ansett denna fråga
vara af statsreglerings natur, visar sig deraf, att då vid sistlidne
riksdag en motion var väckt derom att uppbördsstämmorne, hvilka
efter nu gällande författningar hållas i slutet af Januari och början
af Februari månader, måtte framflyttas till Mars och April, så blefve
denna motion handlaggd af Stats- och BevillmsUtsk gemensamt; jag
minnes icke nu om detta skedde till följd af motionens beskaffen¬
het eller remissens föreskrift. Jag deltog sjelf, såsom ledamot i sist¬
nämnde Utsk. uti pröfningen af sagde fråga. R. St. beslöto då, på
grund af de förenade Utskins framställning, att hos K. M. anhålla
om vidtagandet af den föreslagna framflyttningen. Denna fråga hvi-
lar ännu oafgjord hos K. M. Dä det således är klart alt det före-
vande förslaget alldeles icke inverkar på beloppet af Statsverkets in¬
komster, utan endast på tiden för deras ingående, och ehuruväl
det är sannt att möjligheten för stats- och riksgis-kont. att verkställa
de dem åliggande utbetalningar, är beroende deraf, att deras inkom¬
ster på viss lid inflyta; så dä likväl dessa verks utgifter alltid varit
464
Den 25 September.
ställda så alt de ej behöft ske förr än efter det inkomsterne i stad¬
gad ordning influtit, samt riksg:s-kont., just på det att detta verk
alltid måtte kunna fullgöra alla detsamma åliggande utbetalningar,
särskildt haft och har sig tillerkänd kreditivrätt å riksbanken — vet
jag sannerligen icke huru man kan påstå att denna fråga inverkar
på statens reglerande och i sammanhang dermed yrka på dess dra¬
gande under förstärkt StatsUtsk. Jag förnyar min anhållan om ogil¬
lande af den här föreslagna votens-propos,
Frih. Cederström: Uppbördsstämmorne i Sverige hafva förr
varit flere till antalet, men nu mera finnes blott en. Då flere stäm¬
mor höllos, skedde detta dels pä sommaren och dels på hösten. Den
skattskyldige ägde rätt att betala vid hvilken han ville, men han
var ej pligtig att göra det förr än vid den sista eller den så kallade
reststämman, då det likväl borde ske vid äfventyr att skatten eljest
utmätningsvis ultogs. Nu är dock icke fråga om att undersöka, hvil¬
ket som är tjenligast att hafva en eller flere uppbördsstämmor; men
det otillbörliga i denna sak ligger deruti, alt då man i della fall
icke kunnat lagstifta för samtlige skattdragande i riket, så har man
likväl velat föreskrifva dem, som erlägga bevilln., alt på den före¬
slagna höststämman gälda de dem i detta afseende påförde utskylder,
hvaremot man vill låta de ordinarie räntorne stå obetalde till rest¬
stämman påföljande år. Detta innefattar nemi. en emot rättvisan
stridande lagstiftning. Annat vore om man stadgat att alla skatt¬
skyldige, utan undantag, skulle erlägga hälften, eller viss procent af
sina utskylder, på höststämman och andra hälften om våren. Della
låter sig dock icke för det nämnde göra hvad de ordinarie rän¬
torne angår, emedan tiden för uppsägnings verkställande icke är slut
förr än vid Thomae dag. Jag instämmer med dem, som yrkat på
ogillande af denna punkt.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Stuart: Det fordras visserligen att taga sin tillflykt till ”cir-
culationsbruk” för att framalstra sådana förslag, som det att i för¬
stärkt StatsUtsk. votera om den kreditivrätt, riksg:s-kont. har på
banken. Om denna kreditivrätt, är nu alls ingen fråga, fastän nämnde
kreditivs anlitande lill högre eller mindre belopp kan komma att
i viss mån bero af frågan om förändring i tiden för uppbördens
verkställande. Det är sannt, att en framflyttning af uppbördstiden
icke inverkar på statsregleringen, så vida man härvid inskränker sig
inom kalenderåret; men då en sådan förändring skulle, såsom nu
är föreslaget, utsträckas på det sätt, att under loppet af ett enda år
2:ne års afgifter skola uppbäras så måste denna åtgärd naturligtvis i
betydlig mån inverka pä beloppet af statsverkets inkomster under
samma år. Enligt Hr Printzenskölds satts skulle man kunna fram¬
komma jemväl med det orimliga påståendet, att ett beviljadt an¬
stånd, med skattebidragen, emot vederböndes skyldighet alt framgent
på en gång eller i serskilda terminer erlägga flere förflutna års skat¬
ter, icke skulle inverka på statsregleringen, oaktadt, till följd deraf
un-
Den 25 S c p t e m b c r.
465
under hela regleringsperioden icke en enda skilling af de eljest in¬
gående skatterne komme att inflyta. Statsverket skulle ju äfven i
detta fall äga en fordran för det utestående skattebeloppet och möj¬
ligen kunde äfven hela detta belopp under en följande statsregle¬
ring blifva för statsbehofven disponibelt. Jag torde måhända icke
behöfva erinra, att det var först under 1835 års riksdag som II.
St. beslöto alt blott en uppbördsstämma skulle hållas. Nu är det
återigen fråga om införandet af 2:ne särskilda terminer för uppbör¬
den af hvarje års utskyldér; och dä dessa terminer skulle inträffa
under olika år, sä mäste denna frågas afgörande ovilkorligen inverka
pä beloppet af de utskyldér, som under det ena eller andra året
skola uppbäras och i kronans kassor lefvereras.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber att i anledn. af Hr von Hart-
mansdorffs sednaste yttrande fä i minnet återföra det jag aldrig sagt,
att frågan om riksg:s-kon(:s kreditiv pä banken hörde till det ämne,
som nu är under öfverläggning. Berörde fråga mäste bedömas ef¬
ter de grunder, som gälla för bankens förvaltning. Jag har således
icke gjort mig skyldig till begagnande af den circulation, hvarom
han talat. Egentligen har jag begärt ordet för att fästa Hrr:nes upp¬
märksamhet pä det praktiska resultat, som skulle uppstå om denna
punkt blefve antagen. Ty då riksg:s-kont. efter nu gällande upp¬
bördssätt har alt på våren 1849 uppbära den vanliga bevillningen
för innevande år 1848 skulle den deremot, ifall Statsl’tsk:s före-
var:de förslag antoges och tillämpades, komma alt under nästa år
upptaga icke allenast nämnde 1848 års bevilln. med 1,800,000
r:dr, utan äfven om hösten det löpande årets bevilln. med samma
summa och således för hela året 3,600,000 r:dr. Derigenom upp-
stode det förhållande att i händelse riksg:s-kont. råkade i förlägen¬
het för penningar, kunde B. St. i st. f. alt upptaga nya lån, an¬
skaffa en tillgång för detta verk alt kunna göra face emot sina ut¬
gifter, genom att stadga det bevillningen för ett visst år, skulle un¬
der samma är utgöras, i st. f. under det kommande. Derigenom
förskaffade man riksg:s-kont. under berörde år en dubbelt så stor
inkomst sorn förut, ehuru det gamla förhållandet sedermera äler
inträdde.
Hopen på propos. förnyades.
Hr Printzensköld: Den bevisning Gr. Lagerbjelke nu sed¬
nast framställt skulle vara riktig och ganska bra såvida nemi. bär rut
diskuterades om sjelfva saken, eller huruvida 2:ne upphördsstämmor
skola ärligen hållas. Hr Gr:n har ju likväl nyss gjort den änmärku.
emot mig att det vore lorm, men icke sak, som nu vore föréthäl
för öfverläggning; och det oaktadt har han sjelf nu begått samma
fel. När i laglig ordning den frågan kommer till B. o. Ad:s pröf¬
ning, huruvida 2:ne uppbördsstämmor böra årligen hållas, skall jag
icke underlåta att åberopa samma skäl för att genomdrifva en nyt¬
tig lagstiftning i det afseendet. Men då nu är fråga om aft med
förstärkt StatsUtsk:s tillhjelp genomdrifva en sådan lagstiftningsåtgärd,
9 H. 30
466 Den 25 September. ]
är jag med den värde talaren af olika mening. Ty frågan rörer ;
alldeles icke beloppet af rikg:s-kout:s inkomster, på sätt Gr. Lager¬
bjelke sjelf erkänt förhållandet vara, utan blott tiden då de blifva
tillgängliga. Riksg:s-kont. bar dessutom icke någon rättighet alt få |
in sina inkomster tidigare än som nu sker. Det är på grund häraf, <
som jag yrkar ogillande af förevande voter:s-propos.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H r G r.
o. Landtm., efter försl till bifall å den i förevande punkt före- |
slagna voter:s-propos. N:o 20 framställd, men med starka nej och j
åtskilliga ja besvarad propos., hemställde om R. o. Ad. ogillade sam¬
ma votens-propos., samt dä härvid ropades starka ja, blandade med
nej, förklarade det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
55:te putiktcn.
Ur von Hartmansdorff: En följd af del beslut R. o. Ad. i
nyss fattade lärer väl blifva att denna punkt äfven förfaller. |
Uppå härefter framställd propos. blef den i fråga om 55:te
punkten föreslagna voler:s-propos. N:o 21 af R. o. Ad. ogillad.
56 lill och med 59 punkterne.
Lades till handlingarne.
60:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Denna anmälan synes mig vara j
både öfverflödig och obehörig. Det är ju klart att hvarje beslut,
som R. St. fatta och som innebär en förändring i gällande allmänna
stadganden, måste hos K. M. anmälas för att bringas till verk- j
slällighet. Detta kommer ofelbart att ske, äfven nu i öfverensstäm¬
melse med rikets grundlagar, antingen ett så beskaffad! beslut, som
det här föreslagna, är fattadt eller icke. Hvad skulle väl Hr Gr. '
o. Landlm:s propos. till bifall å denna punkt innefatta, annat, än
detsamma som frågan: bifaller R. o. Ad. att grundlagen må efter- j
lefvas ? Derpå kan väl svaret icke blifva annat än ja. En sådan pro¬
pos. anser jag vara olämplig och hemställer fördenskull att förslaget
derom måtte läggas lill handlingarne.
Gr. Lagerbjelke: Den 60:de punkten innefattar en hem- j
ställan till R. o. Ad. och PresteSt. ”det bemälde RiksStånd beha- j
gade medgifva, att, i händelse ett eller flera af Utsk:s i ofvanbe- !
rörde utlåtanden framställda förslag skulle vid ärendenas slutliga af- ;
görande varda af R. St. bifallna, besluten härom må hos K. M. af
R. St. i underdånighet anmälas, med anhållan det K. 51. täcktes,
efter pröfning deraf, i nåder vidtaga sådane förfoganden, hvilka af
samma beslut kunna påkallas”. Uti denna punkt kan jag icke
finna någonting oriktigt eller grundlagsvidrigt. Ty då raan måste
antaga möjligheten af att en eller annan punkt af förevande betänk,
varder af R. St. antagen, så är det ju gifvet att bland dessa punk- i
ter kan finnas dem som fordra K. M:s sanktion, äfvensom att sådane l
åtgärder deraf kunna föranledas, hvarom det ankommer på K. M.
att ensamt besluta. Då må väl R. St. äga rätt att, utan att fatta t
j
1
I
Den 25 September.
467
något beslut i saken, blott hemställa till K. M. om sådane åtgärders
vidtagande. Jag anhåller således om bifall till denna punkt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: På det anförande
Gr. Lagerbjelke nu afgifvit har R. o. Ad. kunnat förnimma att han
icke var närvartde då Hr von Hartmansdorff gjorde sin anmärkn.;
eljest hade han sannerligen icke yttrat sig så som han gjort.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, så om det för någon är en till¬
fredsställelse alt förevande punkt bifalles, kan det visserligen ske,
utan att, åtminstone efter min uppfattning, någon skada eller olä¬
genhet deraf skulle uppkomma, likasom jag deruti icke finner nå¬
gonting olagligt. Det finnes likväl, såsom Hr von Hartmansdorff
anmärkt, ett stadgande i grundlagen, som uttryckligen bjuder att alla
R. St:s beslut, som fordra K. M:s sanktion skola hos Honom i un¬
derd. anmälas. Här är visserligen tillagdt en anhållan att K. M.
ville vidtaga de åtgärder, som befinnas nödige för att bringa saken
till slut. Sådant faller dock också af sig sjelft, utan att det behöfver
närmare specificeras. Jag åter upprepar likväl att dä det möjligen
för en och annan kan vara en tillfredsställelse att fä ett bifall härå,
sä tror jag att man icke för en småsak bör sätta sig deremot,
hvarföre jag äfven för min del tillstyrker Ståndet att godkänna denna
punkt.
Gr. Lagerbjelke: Det är enligt min öfvertygelse så mycket
angelägnare att man bifaller denna punkt, som det icke finnes nå¬
got bestämdt grundlagsstadgande, sorn tillägger Konungen sanktions-
rält i dessa frågor. Tvekan kan således möjligen uppstå hos Ex-
pedtslltsk. huruvida K. M:s sanktion å R. St:s beslut bör begäras
eller icke. För min del har jag redan förut flere gånger förklarat
att jag anser denna sanktion vara erforderlig men meningarne kunna
möjligen derom vara delade och anser jag derföre att det vore oför¬
sigtigt alt afslå denna punkt. Jag anhåller att fä uppgifva hvad
som i ett så beskaffadt fall hände vid förra riksdagen. Saken rörde
dä en bankofråga. Nu är det såsom hvar man vet, samma förhål¬
lande med bankofrågor, som med statsregleringsfrågor att K. M:s i
allmänhet icke dervid äger någon sanktionsrätt. Under loppet af sist-
berörde riksdag förekom likväl en fråga, som behandlades af Bankö-
Utsk. ensamt, nemi. den om myntenheten. Utsk. förgät att tillstyrka
R. St. att begära K. M:s sanktion å deras beslut. När beslutet kom till
Exped:stJtsk. befunnos meningarne i detta afseende vara delade.
Några ledamöter voro af den tanken, alt då R. St. sjelfva icke satt
en sådan sanktion i fråga, så angick saken icke Utsk. Andre åter
ansågo att underd. skrifvelse med anhållan om K. M:s sanktion å
R. St:s beslut borde aflåtas. Efter mycken tvekan beslöt Exped.-
Ulsk. alt uppsätta en sådao skrifvelse, hvilken sedan äfven af Riks-
Ständen godkändes. Detta var visserligen rätt i sjelfva saken, ehuru
icke till formen, emedan förslaget derom bort komma från det Utsk.,
som från början handlagt ärendet men icke från Exped.Utsk.
Hr Printzensköld: I anledn. af Gr. Lagerbjelkes omsorg
30*
408
Den 25 September.
derom att Exped.lltsk. må blifva i tillfälle att utan tvekan fullgöra
sina skyldigheter, har jag trott mig böra underrätta Hr Gr:n derom
att, efter hvad allmänt kändt är, de punkter som blifvit bifallne af
R. St., ursprungligen utgjort föremål för en K. propos. och således
redan på förhand äro af K. M. handlagde och gillade. Exped.Utsk.
lärer väl således icke kunna stanna i någon sorts tvekan om hvad
det i afseende på sältet för expedierandet af den ifrågakomna skrif-
velsen har att iakttaga.
Oppa härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. ötsk:s i 60:de
punkten gjorda hemställan.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e. m,
ln fidem protocolli,
.Ubert Munck.
Tisdagen den 20 September 1848.
Plenum kl. II f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 23 och 25 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Stats-
Utsk. efter N:o 189, Hr Rääf i Småland, Leonhard Fredrik; och be¬
fanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 381, Frih. Hierta, fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en ledamot att
i StatsUtsk. inträda under ordinarie ledamoten N:o 1428, Hr Rid¬
derborg, Jacob Fredrik Georg, beviljad 3:ne veckors ledighet räknad
från den 25 dennes; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 494, Hr Croneborg, fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Justerades pleni-prot. för d. 22 sistlidne Juli.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 34, med förslag till ett tillägg i 75 § Riksd.Ordn.
ang:de huru förfaras må, då RiksStm stanna i olika beslut om hän-
skjutande af frågor till omröstning i förstärkt Utsk.
Hr Printzensköld, Carl: I förevande förslag finner jag ett
försök gjordt af Const.Utsk., att tillegna sig en maktfullkomlighet
som är helt och hållet främmande för Svenska statsskicket. Annu
Den 26 September.
489
har jag ej hört omtalas alt, i fall representationens afdelningar skulle
stadna i olika beslut, det borde finnas en delegation af dessa afdel¬
ningar, som skulle fä större myndighet än den, sorn tillkommer
hufvudmännen. Man kan derjemte lätt tänka sig de vådliga följder,
som af ett dylikt förslags antagande skulle uppslå. Beklagligtvis har
en ej sä aflägsen riksdagsmannaerfarenhet visat, huruledes ifrågavarcde
Ulsk:s beslut rätteligen kunna dicteras mera af partisinne än af en
lugn och sansad pröfning utaf sakernas förhållande, och huruledes
det af dylika motiv tillåtit sig handlingar, hvilka otvifvelaktig! skulle
vid lugnare sinnesstämning hafva uleblifvit. Ilvad som har handt,
kan inträffa ännu en gång; ty ingenting nytt sker under solen. I
framtiden kan således bildas ett Const.Utsk., som med ett par rö¬
sters pluralitet, eller med den pluralitet som uppstår genom en mer
eller mindre lycklig försegling af voleringssedeln, skulle för repre-
sentalionen till dess efterrättelse afkunna ett domsslut, som den ena
hälften af densamma anser rakt stridande mot grundlagen. Yi kunna
jemväl tänka oss, att ett StatsUtsk, finnes, hvars majoritet likaså lå¬
ter hänföra sig af partiåsigter; att della Utsk. således ej så noga
betraktar saken och dess beskaffenhet, utan fastmera aktar på opini¬
onen för dagen, och att det derigenom förledes att fatta beslut, sorn
det vid lugnare besinning sjelft skulle ogilla. När nu ett på detta
sätt inom StatsUtsk. tillkommet beslut, underställes II. Sits pröfning,
och möjligen t vänne RiksStånd af hvarjehanda orsaker dela majori¬
tetens (i StatsUtsk.) mening, roen de öfriga båda Stånden, såsom nu
varit fallet, förkasta densamma; så skulle, om Const.Utsk. vöre or-
ganiseradt på samma sätt som StatsUtsk., just den händelse inträffa,
som jag nyss anfört, nemi. att de tvenne RiksStånd,, som genom sitt
motstånd sökte afvärja de vådor för samhället, som visade sig uti
antagandet af hvad StatsUtsk. föreslagit, skulle af Const.Utsk. blifva
dömde att genom sina delegerade i det förstärkta StatsUtsk. om dessa
förslag inlåta sig i votering, och att till och med pä denna väg be¬
sluta hvad de anse vara uppenbarligen stridande mot grundlagen.
Jag älskar ej tilt se bildas andra domstolar än sådana, hvilkas
ledamöter äro.. inför domaremakten ansvarige för sina gerningar.
Const.Utsk. kan icke ställas under en dylik kontroll. Jag skulle der¬
före, om nödvändigheten oundvikligen påkallade,, att: till en, freds¬
domstol hänskjuta tvister af nu ifrågaställa beskaffenhet, långt häll—
dre vilja underkasta mig landets högsta lagliga domstol, hvilken ut¬
öfvar konungens domsrätt; emedan vi der hafva upplysta domare,
sorn skulle kunna afgifva ett, pä grundligt studium af grundlagarne
fattadt omdöme om saken. Men att öfverlemna den åt ett Const:-
Ulsk., bestående af RiksStms delegerade, hvilka, örn deni äfven må
tillmätas både fäderneslandskärlek och bildning, likväl sakna den nog¬
granna kunskap om grundlagarnes verkliga anda och mening, samt
den erfarenhet i domarevärf, att de kunna anses äga skicklighet och
tillräckliga insigter, för att äga förmåga att bedöma, hvilkendera af
de åsigter som inom hvardera hälften af representationen gjort sig
gällande, må vara den rikligaste, det (inner jag för min del icke
blott vådligt för allmän rätt och allmän säkerhet, utan äfven föröd
mjukande för RiksShn, de der skulle erkänna sig, såsom sådana
470
Den 26 September.
hafva mindre skarpsinnighet oell omdömesförmåga, än som äges af
några bland deras ledamöter, när dessa träda tillsammans och for¬
mera en moralisk person under namn af Const.Utsk,
Jag anhåller således, det R. o. Ad. målte såsom sin gemen¬
samma tanka förklara, alt det förslag hvarken är nödigt eller nyt¬
tigt som af Const.Utsk. blifvit framslälldt.
Hr Åkerman, Fredr.: 1 strid med den värde talaren an¬
ser jag, alt genom förövande förslag en lucka i vår grundlagsstifl-
är fylld. Jag kan ej finna det annat än menligt, icke blott för ären-
deruas gång, utan äfven för den enhet som för det allmännas hästa
hör finnas emellan Stånden, alt det icke finnes ett sätt som förhin¬
drar 3 Stånd att förklara en sak förfallen, der tvetydighet kan upp¬
stå, utan någon utväg att fä skiljaktighelerne slitna. Man säger att
ett Const.Utsk. kan vara ledi af partisinne, men sådant kan hända
äfvenledes inom Stånden, och dylika undantag böra ej utöfva infly¬
tande på hvad som anses vara det vanligå förhållandet, att partisinne
icke existerar. Här säges vidare att man öfverlemna!' R. St:s rätt
till några få, och alt afgörandet kan bero på en rösts pluralitet; men
det är ju hvad som ganska ofta händer, dä man i enlighet med
nuvände stadganden mäste öfverlemna afgörandet 1. ex. till ett för¬
stärkt Ulsk., der en röst kan afgöra saken. Det är således i det
fället ingenting nytt. Del vore önskligt, att någon annan utväg fun¬
nes; men då sä icke är, måste man begagna den som finnes. Vid
domstolarne är det än värre, der afgöres saken, då doraarnes antal
är lika på hvardera sidan, genom ordförandens röst, och således är
afgörandet der än mera beroende än här, som alltid en sedel skall
afläggas, så att det alltid blir en rösts pluralitet för den mening,
som kommer att utgöra beslut. Dessutom ber jag att fä fästa upp¬
märksamheten derå, att i detta förslag är alldeles ej fråga om att
öfverlemna någon afgörande-rätt i sjelfva saken till Const.Utsk.,
utan endast att, då 2 Stånd stadnat emot 2 om huruvida en sak
skall afgöras eller icke, Const.Utsk. då skall afgöra, om ett sätt att
slita frågan skall ega rum eller ej.
Jag får för min del vördsamt tillstyrka, alt R. o. Ad. ville för¬
klara den föreslagna grundlagsförändringen hvilande lill behandling
vid nästa riksdag, såsom innefattande ett stadgande, som jag tror
vara af behofvet påkalladt.
Frih. Cederström, Jakob: Vore fråga ali nu diskutera be¬
tänk. till afgörande eller förkastande, sä skulle jag icke lemna min
röst till förslaget; men som det ej är möjligt, att emot grundlagens
tydliga bud nu fä förkasta detsamma, sä anser jag det vara högst öf¬
verflödigt att yttra något derom. Tids nog vid nästa riksdag! Dä
må R. St. afgöra, huruvida de vilja göra Const.Utsk. till en sådan
delegation, sorn de sjelfve velat blifva. Nu anser jag det vara olag¬
ligt, att derom besluta, elier att göra en sådan framställning sorn
Hr Printzensköld gjort, eller att Ståndet skulle såsom sin gemen¬
samma tanka förklara, alt förslaget är hvarken nödigt eller nyttigt
och sålunda bör förfalla. Det får ej förfalla, utan det måste enligt
grundlagen hvila till nästa riksdag, då Const.Utsk. en gång har in-
Den S6 September.
471
kommit lill Släuderne dermed. Stånden kunna visserligen nu hvar
för sig förklara vissa förslag såsom sina gemensamma tankar, men
der måste dock något qvarstå
Detta anförande blef härvid afbrutet genom ankomsten af en
deputation frän Högvörd. PresteSt., anförd af biskopen i Strengnäs
stift, commendeuren m. st. k. af K. N. O., Hr doktor Hans Olof
Holmström, som uppläste elt uldr. af PresteStis prot. för denne dag,
innehållande inbjudning till medStänden att förena sig i ett, prot.-
utdraget bifogadl, af PresteSt., för att hos K. M. anmälas, antaget
förslag till hnfvudgrunder för skatteförenkling.
Sedan Hr Gr. o. Landtm., med försäkran att detta ärende
skulle hos R. o. Ad. komma under öfvervägande, anmodat Hr Bi¬
skopen och Ilrr deputerade att till det Högv. Ståndet framföra ut¬
trycken af R. o. Adis vänskap och aktning, blef deputationen pä
vanligt sätt utbeledsagad; hvarefter
Frih. Cederström fortfor:
Af sednare mom. utaf § 56 Riksd.Ordn. har Hr Printzensköld
svårt att finna, att, om flere af RiksStm skulle hafva sådana gemen¬
samma tankar som den hvilken den värde talaren föreslagit R. o.
Ad. att antaga, sådant vore med grundlagen öfverensstämmande;
emedan det alltid mäste finnas skiljaktigheter, som skola samman-
jemkas, och der ej finnas några sådana emellan afslag och bifall, sä
att de kunna sammanjemkas. Det låter sig ej göra, ty förslaget får
ej försvinna, utan det skall hvila någonting till nästa riksdag; eller
som orden lyda : ”och det dymedelst fullständigt beredda utlät, hvile
sedan till R. Stis afgörande, som ofvan sagdt är”. Det är ju då klart
alt något skall finnas, som är qvar efter den gjorda jemkningen;
men att jemka tillsammans hvad som ej kan förenas, låter sig ej
göra. Tvisterna härom hafva så länge fortgått, alt jag hoppas man
ändtligen mätte komma till slut dermed, och låta Const.Utsk.s för¬
slag, de må vara huru grundlagsvidriga eller rättsvidriga som heldst,
hvila till den påföljd som de kunna få vid nästföljande riksdag. Aro
de ej riktiga, så blifva de troligtvis icke heller af R. St. dä god¬
kända, men de blifva då i rättsenlig väg afslagne. Nu vore det
grundlagsvidrigt, att till diskussion upptaga en sådan fråga som den¬
na; och jag anhåller derföre, att det nu afgifna betänk, må fä hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den förste värde talare, som i
detta ämne här yttrat sig, har sagt det för honom vara okändt att
vid något tillfälle en delegation af R. St. kunde hafva större makt
än RiksStm sjelfve. Den värde talaren lärer då icke hafva läst den
36 § 3 mom. Riksd.Ordn. som innehåller:
”Skulle R. St. finna flera Utsk. vara af nöden, må de af Stän¬
derna obehindradt tillsättas. Sådana Utsk. må dock ej befatta sig
med andra ärenden, än dem, hvilka enligt Reg.F., på R. St:s åt¬
gärd ankomma. I fråga om deras tillsättande gälle 3 Stånds plu¬
ralitet; men stadna 2 Stånd mot 2, öfverlemne R. St. härutinnan
sin afgöranderätt till Const.Utsk.”
472
Den 20 September.
Icke heller lärer den värde talaren hafva läst. 44 § 3 moni.
som sauer:
”Vill Ulsk. återlemna något från ett eller flera RiksSlånd re-
mitteradt mål, såsom till dess befattning ej hörande, åligge Utsk. att,
sist inom ätta dagar, afgifva sitt utlät., med deruti anförda skäl,
till samtliga RiksSttn, hvilka derefter böra skyndsamt yttra sig, un¬
der hvilket Utsk. de anse målet höra. Aro de flesta RiksSttn härom
ej ense, eller stadna tvä Ständ mot två, afgöre Coust.Utsk. hvarthän
frågan bör förvisas”.
Likaledes torde det vara R. o. Ad., om också ej för den värde
ledamoten, bekant, att, dä en talman vägrar propos., hans eget
Stånd ej kan tvinga honom till alt densamma framställa, men att
väl Const.Utsk. han tvinga honom dertill; ja om alla fyra talmän¬
nen vägra samma propos. och alia fyra Stånden yrka densamma, så
beror sådant utaf Const.Utsk. Det torde således vara gifvet af hvad
nu blifvit anfördt, att, när en högre auktoritet behöfves för att af¬
göra hvad som är grundlagsenlig! eller ej, så hafva grundlagens stif¬
tare sökt en sådan i Const.Utsk. Det är således gifvet alt, om nå¬
got fall, der en sådan auktoritet behöfves, ej blifvit af lagstiftarne
förutsett eller utsatt, denna auktoritet bör vara Const.Utsk. Åter¬
står således nu att finna, huruvida då 2 Ständ stadnat emot 2 i
afseende på huruvida en fråga skall gä till förstärkt StatsUtsk. eller
ej, någon dylik auktoritet behöfves.
Den värde talaren har förutsatt, att 2 Stånd yrkade en vote¬
ring som ej behöfdes, och alt det möjligen kunde vara vådligt, att
dä öfverlemna frågan lill Const.Utsk. hvilket kunde vara partiskt,
dag vill försöka att följa den värde talaren i hans föreställningssätt
att allting skall drifvas i parti. Föreställom oss dä alt 2 Ständ
drifna af parliåsigler neka att votera i förstärkt Utsk. vid alla stats-
regleringsfrägor. Jag hemställer då till den värde ledamoten, hvart¬
hän det skulle leda, dä ingen auktoritet finnes som kan tvinga dem
till votering? Detta endast såsom ett exempel, I allmänhet mäste
det väl vara gifvet, att det är af högsta behof påkalladt alf fä af¬
gjordt huru en fråga skall behandlas, om den skall gå till förstärkt
StatsUtsk. 'eller ej. Det är godt och väl att man säger, det frågan
kan förfalla; men mången gång medför just frågans förfallande, hvad
man derigenom velat undvika, eller hvad den värde talaren sjelf om
jag ej missminner mig, kallade revolution. Om detta är farligt, så
måste det också vara en stor lucka i grundlagen, att en sådan auk¬
toritet icke linnes.
Man fruktar sä mycket denna auktoritets makt; men är det ej
farligare att, såsom förhållandet nu är, denna magt finnes ensamt
lins 2 Stånd ? Nu kunna 2 Stånd genom deras vägran alt votera i
förstärkt Utsk. omintetgöra hvilken fråga som hcldst; då det deremot
enligt förevaride förslag skulle blifva 2 Stånd och Const.Utsk., ty
märken väl, det är ej Const.Utsk.__ ensamt utan det tillsammans
med 2 Stånd, som afgöra saken. Ar det någon sak, som fordrar
ett bestämdt afgörande, sä är det denna. Du fråga är om hvad
sorn kan vara lämpligt eller ändamålsenligt, är det lättare att foga
sig efter den andras mening; men om 2 Stånd finna med grund¬
Den 26 September.
473
lagen öfverensstämmande, att én viss sak skall äfgörtts’ genom vote¬
ring i förstärkt Ulsk., röen de båda andra Stånden anse motsatsen
vara mera öfverensstämmande med grundlagen och derföre genom
sitt beslut tillintetgöra de andra bådas; så är det ju gifvet att dessa
sednare Stånden skola anse för grundlagsvidrigt alt de andra Stån¬
den nekat, och genom sitt nekande hindrat, att verkställa grundla¬
gen. Det blifver ett rifvande om grundlagen, hvarigenom den lät¬
teligen kan sönderrifvas. Finnes åter en slutlig auktoritet, som eger
rättighet att säga: så eller så skall det vara; sä uppstår ingen sådan
anledn. till tvist, utan de två Stånden som fä orätt måste underka¬
sta sig sitt öde. Man har en dom öfver sig, som ej vidare kan
hindras all gå i verkställighet; hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad.
ej mätte antaga det förslag lill gemensam tanka, som Hr Printzen¬
sköld framställt.
Hr Printzensköld: De skäl som Frih. Cederström anfört
för att detta förslag skulle utan någon slags anmärkn. få hvila till
nästa riksdag, för att då afgöras, äro så ofta vederlagda, att jag
icke anser det löna mödan, alt förspilla tiden med deras bemötande,
hälst R. o. Ad. städse emot Friinns åsigt behandlat frågorna på det
sätt, som jag föreslagit.
Hvad beträffar Gr. Lagerbjelkes anförande, så lyskonskar jag
den ädle Gr:n att nu hafva fått tillfälle, att hålla en föreläsning i
grundlagarne. Jag kan emedlertid försäkra den ädle Gr:n att jag
har läst dessa lagar, och känner dem sä Väl, att Grin icke behöf-
ver alt i det fallet lenina mig några underrättelser. Men att Gr:n
icke läst dessa grundlagar med full sorgfällighet, och att Gr:n ej
förmätt att uppfatta dera så, som de böra uppfattas; det tror jag
just genom den bevisning, som Gral här sökt framställa, vara till¬
räckligen ädagalagdt. Gnn har först omtalat, huruledes Corist.Ulsk.
skulle ega all afgöra lill hvilket Utsk. en fråga skall remitteras, i
händelse RiksShn derom stadna i skiljaktiga meningar. Sä förhål¬
ler sig visserligen. Men af hvad vigt eller betydenhet är väl det,
om eli. Coust.Ulsk. eller ett Ekon.Utsk. eller hvilket annat Utsk. sorn
héldst har en sådan lumpen magt sig anförtrodd, i jemförelse med
den som Consl.Ulsk. skulle erhålla, i fall det gjordes till skiljedo¬
mare imellan de båda hälfterna af representationen. Men den der
omtalta magien för Coust.Utsk. att förordna livart en fråga skall re¬
mitteras qvarstår dock alltid R. St:s rättighet oförkränkt att i huf-
' vudsaken besluta utan att bindas af andra former än de sjelfve finna
| grundlagarne hafva töreskrifvit; och deruti ligger just säkerheten för
R. St., att icke nödgas underkasta sig något magfspråk eller något
! förmynderskap. Del exempel sorn Gr:n anfört om tvist mellan ett Stånd
och dess talman, kan icke heller i ringaste mohn vara lämpligt på
förevande fall. Der är först och främst fråga om endast j af re-
, presentationen, och när denna j råkar i strid med sin talman, så
kan en sådan tvist lämpligen slitas af Const.Utsk.; eftersom tvisten
- icke sträcker sig längre än inom sjelfva Ståndet, hvilket dessutom
vid dylika tillfällen icke innehar större makt än dess ordförande,
och sålunda mäste betraktas såsom part med denna sednare men
icke med de öfriga RiksStm. Grin har, besynnerligt nog, för att
474
Den 26 September.
gifva styrka ät sin satts, förutsatt den händelsen att, så som sakerna
nu stå, 2 Stånd skulle neka att deltaga i statsregleringen; men man
mäste hafva läst sina grundlagar med serdeles liten uppmärksamhet,
då man föreställer sig såsom en möjlighet att 2 RiksStånd skulle
kunna tillåta sig ett sådant steg. Innan frågan kommer till förstärkt
Utsk., måste votens-propos. af Utsk. uppställas, och dessa propos:r
undergå pröfning inom RiksSt:ns. Varda de då hifallna af samtliga
RiksShn eller af 3 hland dem, så är ju frågan afgjord, att det skall
voteras. Och huru är det dä tänkbart, att tvenne RiksStånd skulle
kunna undandraga sig verkställigheten af detta beslut? Det är ej pä
det sättet, man skall bevisa en sådan sak, som den ifrågavar:de.
När åter 2 RiksStånd godkänna votens-propos., men de tvenne an¬
dra besluta motsatsen; så finnes ju ingenting naturligare, än att med
den frågan mäste gå som med alla andra i dylika fall, nemi. alt
den skall förfalla samt att det blir vid hvad förut stadgadt varit. Och
bättre är att så sker, än att en delegation af R. St. skulle kunna
intvinga tvenne RiksStånd, uti en votering, hvartill de ansett och
förklarat propos:ne för grundlagsvidriga.
Gr. Lagerbjelke har vidare sagt, att förslaget om det antoges
skulle innefatta ett medel att förekomma, det R. St. såsom Grin
uttryckt sig, rifvas om grundlagen. Men om en rifning skulle ske
i anledn. af Const.Utskis beslut, huru ginge det då? Nu är efter
milt begrepp, lagen tydlig deri, att när 2 Stånd stadna emot 2,
frågan för den riksdagen förfaller, och deri ligger ingenting, som i
ringaste mån är skadligt för hvarken land eller regering, men möj¬
ligen skulle det kunna hända att 2 RiksStånd, fullt öfvertygade om
grundlagsvidrigheten af Const.Utskrs beslut, skulle verkställa just en
sådan revolutionär åtgärd som den, att undandraga sig votering i
förstärkt StatsUlsk. Jag finner dessutom för min del alldeles orik¬
tigt och stridande mot begreppet om R. St:s magt, att öfverlåta den¬
samma till en delegation af representationen. När 2 Stånd slädnät
emot 2 i någon fråga som kan förfalla, så mäste man anse förhål¬
landet vara till den grad tvistigt, att det är bättre alt saken öfver-
lemnas åt framtiden, då öfvertygelsen så å ena som andra sidan
hinner stadga sig, än att man un (ler en så beskaffad agitation öf-
verlemnar beslutanderätten åt en delegation af R. St., hvilken na¬
turligtvis till följd af tidsomständighelerna icke kan iakttaga den var¬
samhet och oväld, som man eljest skulle kunna förvänta.
Jag fortfar alltså att anse saken vara hvarken nödig eller nyt¬
tig. Skulle man likväl vilja göra någon förändring och anse ett
stadgande i den föreslagna syftningen nödvändigt, så kunde man ju
göra det uttryckliga tillägg i grundlagen, alt, då 2 Stånd i före-
vande fall stadna emot 2, förfaller frågan. Då har man åtminstone
för den förutsatta händelsen en bestämd lag, och det vore säkraste
sältet att förekomma all slitning om grundlagarne ; men att öfver¬
lemna sakens afgörande till ett Utsk., som skulle intvinga den ena
hälften af representation i en votering, som den anser vara grund¬
lagsvidrig, är i min tanke i högsta måtto obetänkt. Hvarföre jag
förblifver vid min vördsamma anhållan, att mern. måtte återremitte¬
ras med förklaring att förslaget är hvarken nödigt eller nyttigt.
Dea 26 September.
475
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I fall Ståndet vore af den
mening, sora Frih. Cederström yttrat nu så väl som vid så många
föregående tillfällen, att ett förslag öfverlemnadt från Const.Utsk. till
Stånden nödvändigt skall hvila till påföljande riksdag sådant det är;
sä vore all öfverläggning af oss nu öfverflödig. Men R. o. Ad. har,
vid många tillfällen, ansett sig höra i detta hänseende följa ett an¬
nat behandlingssätt. Detta är nemi. att pröfva huruvida ett af Const.-
Utsk. frarolagdt förslag är antagligt eller ej i dess första skick. Un¬
der förutsättning att R. o. Ad. vid detta tillfälle behandlar frågan,
pä samma sätt som tillförene ; och derföre tillåter jag mig äfven, att
också göra några anmärkn.-r vid Utsk:s förslag, till den rättelse som
Ståndet kan finna lämpligt.
När jag först säg detta förslag, eller rättare, då jag först hörde
det omtalas (ty vi hafva först i dag fått det tryckt och utdeladt),
sä syntes mig den uppgifna vägen vara antaglig; men då jag när¬
mare tänkt på saken och hört de invändningar som blifvit gjorda,
sä har jag ej kunnat vidblifva min mening. Om man vill eftersinna
hvilken magt, som redan ligger hos Utskm, serdeles hos Const.Utsk.
men jemväl hos Statslllsk. — en magt, hvars begagnande på sätt
som skett vid denna riksdag, gör att riksdagen ej blifver slut —
sä mäste man verkligen rädas för Utsk:s inflytande och för försöken
att göra R. St. än mera af detsamma beroende. Derföre tror jag,
att man icke heller bör göra Const.Utsk. mägtigare än det är. Om
man antager att Utsk. finge den makt, som det nu ät sig sjelft fö¬
reslagit; så kunde det dels hända, på sätt Hr Printzensköld anfört,
alt en partiskhet hos Utsk. komme att göra det dessa frågor blefve
ensidigt afgjorda; eller ock kunde det inträffa, så som vid 1844—45
årens riksdag, att Stånden voro lika delade inom Utsk., sä att alla
frågors slutliga afgörande berodde på den aflagda sedeln d. v. s. pä
en lottdragning. Följaktligen finge man omvexlande beslut. Det
kunde icke vara helsosamt för ärendernes behandling, alt de den
ena gången afgjordes mot och den andra med. Bäst är förden-
skuld tvifvelsutan, alt det är med sådana frågor, likasom med alla
andra der Stånden ej kunna med hvarannan öfverenskomma, eller
att när 2 Stånd stadna mot 2, frågan förfaller och det förblifver
vid hvad förut stadgadt varit. Har riket allt hittills kunnat umbära
den föreslagna förändringen, så må det ännu någon tid kunna der¬
med fortfara.
Jag hemställer derföre vördsamt, att R. o. Ad. måtte såsom
sin gemensamma tanke förklara, att det föreslagna stadgandet bör
erhålla följande lydelse:
”Stadna RiksStänden uti olika meningar, huruvida en fråga kan
förfalla, eller bör till afgörande genom omröstning i förstärkt Utsk.
upptagas; gälle hvad lie Ständ derom beslutat. Stadna tvä Ständ
derutinnan mot två; förfalle frågan”.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har hufvudsakligen
mot det förslag, som Const.Utsk. uppgjort, anmärkt, att man lade
för stor makt i ett Ulsk:s händer, och han har derföre i stället af-
gifvit ett annat förslag, som skulle lemna samma magt åt 2 Stånd.
D en 26 September.
Om man är radd för maktmissbruk, så hemställer jag till 1$. o. Ad.
och lill den värde talaren sjelf, hvilket sorn kan vara vådligare, an¬
tingen att denna magt innehafves af 2 Stånd såsom nu tillämpas
och sont efter den värde talarens förslag skulle blifva lagligen fast-
ställdt, eller om denna samma magt innehafvas af 2 Stånd och
Coust.Disk.? För min del skulle jag föreställa mig, alt maglmissbruk
blifva mera omöjliga om man lägger magien i 2 Stånds och Const.-
Utsk:s händer, än om man lägger den endast hos tvenne Stånd.
Den värde talaren har yttrat, alf frågorna hittills förfallit då 2
Stånd slädnät emot 2, och alt riket stålt i alla fall. Det är visser¬
ligen sant att sä skett, och jag hoppas att riket äfven hädanefter må
komma att stå; men att åtskilliga och ganska betydliga olägenheter
uppkommit genom detta förhållande, torde bevisas deraf att man ej
behöfver gä långt tillbaka för att erinras örn, huruledes man haft
den lyckliga omständigheten, all riksdagen var sä nära sitt slut att
den kunde afbläsas, att tacka för det alt ej större olägenheter, ej
större förryckningar uppkommo, utan att ett tvärt slut kunde gö¬
ras pä kifvet. Det mäste väl vara nödvändigt att hafva grundlagen
sä inrättad, att ej en öfvertygelse kan inrota sig om, att den un¬
derstundom kan läsa så fast sig, att ingenting annat återstår än
Alexaudershuggel pä den gordiska knuten — trumpetstöten som
upplöser riksdagen.
Detta torde bevisa angelägenheten af ett sådant stadgande som
Const.Ulsk. föreslagit; och ali det är bättre än Hr von Harlmans-
dorffs förslag, tror jag, på säll jag redan haft äran nämna, ådaga¬
läggas genom hans eget argument, derigenom nemi. att magtmiss-
bruket är minde farligt, dä det beror pä tvenne Ständ tillsammans
med Const.Ulsk., än då det beror på 2 Ständ ensamt utan Consl.-
Ctsk. Hvad den värde talaren anfört ang:de den förseglade sedeln,
sä tror jag den farhågan icke egentligen höra till ifrägavande för¬
slag. Del kan väl hända, och liar äfven inträffat, att 2 Ständ göra
sina val så, alt deras ledamöter i Utsk. stå emot de andra 2 Stån¬
dens, men sådant kan dock gerna endast inträffa med afseende å
hvad man i de stora frågorna anser lämpligt, ty om det må vara
möjligt för ett Stånds elektorer, att välja ledamöterna i Coust.Clsk.
så att de samt och synnerligen representera en och samma idé om
lämplighet i grundlagsstiftnings-hänseende, sä torde det likväl för
samme värde Hrr elektorer vara omöjligt, att utvälja Const.Utskrs
ledamöter sä, att de på förhand veta huru dessa ledamöter anse
grundlagen böra tolkas vid blifvande fall, der 2 Stånd under riksda¬
gen möjligen kunna komma att stadna emot 2 i fråga om, huru¬
vida voteras skall eller ej i förstärkt Utsk. Ehuru min öfvertygelse
om sjelfva sakens lämplighet kan vara densamma som elektorns (el¬
ler någon annans), sä är det derföre likväl ej sagt alt min öfver¬
tygelse är lika med hans i afseende pä sjelfva formen för sakens af¬
görande. En person kan ifra för sjelfva saken, men motsätta sig
dess afgörande i förstärkt Utsk., likasåväl som en person kan ifra
emot ett förslag, men likväl ifra för dess afgörande i förstärkt Utsk.
Det är 2 fullkomligt skiljda saker, hvarföre jag ej tror det vara sä
mycket alt befara, som den värde ledamoten ansett, all ett sådant
Den 26 September,
477
lotterispel skulle nödvändigt komma att ega rum genom elektorér-
nes förutseende; ty det är sannerligen omöjligt för elektorerna att
kunna pä förhand förutse eller gissa hvad som i dylikt hänseende
kan komma i fråga.
Jag anhåller vördsammast att R. o. Ad. måtte afslå det af Hr
von Hartmansdorff framställda förslag (ill gemensam tanka.
Hr von Hohenhausen, Mich. S i 1 v.: Efter min uppfattning
af grundlagens föreskrifter har jag samma öfvertygelse, som Frih.
Cederström, att ett förslag skall blifva hvilande till nästa riksdag, då
det göres af Const.Utsk. Icke sä att det förslag, sorn först derifrån
inkommer, är det sorn skall hvila, ty det kan, på sätt grundlagen
utvisar, blifva förändradt genom uttryckande af gemensamma tankar
frän de olika Stånden; men eli förslag skall likväl i sådant fall all¬
tid hvila på R. St:s bord till nästa riksdag. Huruvida man nu, vid
riksdagens annalkande slut, kan hinna att förena de serskilda Stån¬
den om en gemensam tanka (hvilket möjligtvis fordrar en omröst¬
ning i förstärkt Const.Utsk.), och sålunda verkligen fä ett förslag hvi¬
lande; det lemnar jag derhän, och nödgas erkänna att det synes
högst tvifvelaktigt.
Hvad Hr Printzensköld anfört mot detta förslag i allmänhet,
saknar väl ej sin grund. Man kan göra många förutsättningar i
detta fall, och jag medgifver visserligen att vi haft allt för kort tid
att grundligt öfverväga saken från alla dess sidor, då vi först vid
inträdet till plenum fått oss betänk, tilldejadt, och dessutom förut
varit upptagna af andra göromål; men hvilka betänkligheter man i
den vägen än må hafva, synes mig dock förslaget ega en fördel der¬
uti, att det tillerkänner 3 Ständ uttryckligen, att bestämma om
det skall röstas eller ej i förstärkt Utsk., hvarom för närvande allt
stadgande saknas. Hvad åter beträffar frågan då 2 Ständ i förevartde
fall stadnat emot 2, så medgifver jag att det är betänkligt, att fö¬
reskrifva ett absolut afgörande af saken; ty då den ena hälften af
representation stadnar emot den andra, så mäste saken vara af myc¬
ken vigt och det icke höra lemnäs åt en delegation att afgöra stri¬
den, då denna delegation utgöres af medlemmar af R. St, sjelfve
och icke af någon främmande auktoritet. Det faller sig nemi. klart
att, om partiifvern framdeles kommer ätt drifvas sä långt som det
skedde under frihetstiden, så skulle det gifva en anledning till att
göra Ctsk:n i allmänhet, men besynnerligen Const.Utsk. till R. St:s
Hrr. Det är det som är farligt, och som jag hyser farhåga emot.
Jag är verkligen obeslutsam, huru jag i detta fall skall göra. Jag
erkänner att tiden varit mig för kort, för att bestämma mitt beslut;
men att alldeles vilja förkasta hela förslaget, anser jag icke vara rätt.
Jag anser detta förslag vara ganska nyttigt i afseende på bestäm¬
mandet att, då 3 Stånd stadnat emot det ena, dessa 3 Stånd skola
hafva afgörande-rälten. Det stadgandet anser jag vara både nyttigt
och behöfligt. Den andra frågan åter hade jag önskat skdjd deri¬
från, men då jag måste besluta mig för det ena eller andra, sluter
jag mig heldre till Hr von Hartmansdorffs förslag, likväl med an¬
hållan att dervid efter orden ”stadna 2 Stånd mot 2” få tillägga;
478
Den 26 Seplernber.
och sig ej efter hvarandra vilja foga. I dessa ord vill jag in¬
lägga en uppmaning till Ständerna, alt genom inbjudningar söka alt
pä något sätt komma öfverens. I öfrigt instämmer jag till fullo
i samma gemensamma tanke, som Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Hr Prin tzensköld: Gr. Lagerbjelke har trott det vara större
fara för magimissbruk under nuvar:de förhållande, än om denna magt
skulle öfverlemnas till Const.Utsk. Han säger nemi. att det med¬
förde mindre våda, om 2 Stånd jemte Const.Utsk. förenade sig om
en sak, än att 2 Stånd stadna mot 2, och derigenom framgången
af de 2 Ståndens yrkande paralyseras. Nog vore det en triumf för
de 2 Stånd, som önska framgång åt sina förslag, att för dem vinna
understöd bos Const.Utsk., och sålunda med dess tillhjelp rycka ät
sig herraväldet öfver de 2:ne andra RiksStm; men huruvida ett un¬
derstöd af denna beskaffenhet kan vara lagligt och riktigt, samt för¬
enligt med den aktning RiksShn höra visa hvarandra, derom har
Gr:n icke yttrat ett enda ord. Det torde också blifva svårt att frän
någon rättsgrund bevisa riktigheten utaf att sätta ett Utsk. till freds¬
domstol öfver de tvenne afdelningarne af R. St., och att sålunda
låta en afdelning af dessa båda afdeluingar sammanträda på ett ser¬
skildt rum för att der afgöra, hvilkendera afdelning det är af re¬
presentationen som har rätt emot den andra; ty att vilja tillmäta
den ena afdelmn af R. St. större förstånd och större insigter än den
andra, innebär i sig sjelf en orimlighet, och skulle i hög grad kränka
den inbördes aktning, som de båda afdelningarne af R. St. ovilkor¬
ligen äro hvarandra skyldiga, och hvilken aktning icke bättre och
säkrare kan bevaras, än att, i händelse af olika åsigter om en sak,
bägge afdelmnes tankar gälla lika högt derigenom att frågan för¬
faller.
De olägenheter, Gr. Lagerbjelke behagat anföra med tydlig an¬
spelning på tilldragelserne vid 1840 års riksdag, kunna ej undan-
rödjas genom den utväg, som Const.Utsk. nu föreslagit; ty börja
partiåsigter att i allmänhet göra sig gällande, så komma de tvifvels¬
utan att fortgå i detaljerne, och då blifva olägenheterna än större
genom detta förslag; emedan, under det att nu så är förhållandet
alt alla försök på sidan om grundlagen kunna af 2:ne RiksStånd pa¬
ralyseras, det då skulle blifva en möjlighet för 2 Stånd att, genom
Const.Ulsk:s biträde göra sig lill herrar öfver sina medStänder.
Gr:n har vidare sagt, att man kan ifra för sjelfva afgörandet af
saken i förstärkt Ulsk., utan att derföre ifra för sjelfva saken, eller
derför att den skall få den utgång som befaras af de 2 Stånd, hvilka
afslagit voter:s-propos:ne. Visserligen må detta medgifvas; men deraf
följer likväl ingalunda att man skall fylla förmenta brister i formerne
på ett sätt, att sjelfva saken derigenom kan äfventyras. Så skulle
dock ske i förevar:de fall. Och ensamt deruti ligger ett tillräckligt
skäl att ogilla förslaget.
Hr von Hohenhausen har ansett förevande förslag fördelaktigt
derutinnan att det bestämdt uttrycker att, då 3 Stånd besluta en votering,
densamma skall verkställas; men 3 Stånds sammanstämmande beslut
är ju här R. St:s, hvaraf följer att, om frenne RiksStånd godkänna vo-
Den 2ö September.
479
teringspropos:r, som blifvit af ett Ulsk. uppställda, så eger det
fjerde ej rätt alt voteringen, i anledn. af desamma, sig undan¬
draga. Och ett tillägg i den syftning, som Hr von Hohenhausen
anfört, är således fullkomligen öfverflödigt. Jag anser också Hr
von Hohenhausens förslag, att en uppmaning till öfverenskom¬
melse skulle göras, genom följande ord: så vida de icke ejter
hvarandra vilja sig foga, vara mindre lämpligt, enär man bör
antaga att två RiksSländ, då de fatta sitt beslut, göra det så
grundligt och efter så mogen öfverläggning, att man ej behöfver
påminna det ena Ståndet att foga sig efter det andra. Skulle en
sådan åtgärd anses nödig, så har grundlagen redan åtskilliga stad-
ganden, som till densamma kunna föranleda, hvilket gör försla¬
get äfven öfverflödigt. Men på det att saken må bringas till slut,
genom fattande af en gemensam tanke, som kan hafva någon
verkställbar påföljd, så vill jag gerna, med frånträdande af mitt
förslag, förena mig med det som Hr von Hartmansdorff fram¬
ställt, och hvarigenom sista delen af Const.Utsk:s förslag skulle
komma ali försvinna i utbyte mot blott de 2:ne orden: förfal-
le frågan.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff har icke rätt
uppfattat, eller ej velat riktigt uppfatta mig, då han yttrat, alt
hvad jag nämnt ang:de behandlingen af grundlagsändrings-förslag,
vore många gånger vederlagdi i förväg, så nemi. ali man kunde
göra den anmärkn:n emot Const.Ulsk:s förslag i dylik väg, att de
voro onödiga och onyttiga och sålunda komma dem alt förfalla.
Det later sig icke göra alt vederlägga min sats, ty det står i
grundlagen att något skall blifva hvilande. Icke så, att icke jemk-
ningar kunna göras, men det sålunda jemkade förslaget skall ovil¬
korligen hvila. Nu har Hr von Hartmansdorff framkommit med
ett förslag till jemkning och del är fullkomligt grundlagsenlig!.
Uppstår då frågan: är det af Hr von Hartmansdorff framställda
förslaget nyttigt och nödigt, så att det kan af R. o. Ad. antagas
och gillas, ty samma vilkor skulle jag förmoda Hr von Hartmans¬
dorff anse gälla för af Stånden föreslagna gemensamma tankar,
som deni, hvilka för Utsk. sjelft är i 81 § Reg.F. föreskrifna.
Enligt denna § åligger det nemi. Const.Utsk. all endast föreslå de
grundlagsförändringar, ”sorn det anser högst nödiga eller nyttiga
och möjliga att verkställa”. Den förändring, sorn Hr von Hart¬
mansdorff föreslagit, finnes redan i 75 § Riksd.ordn., sådan den
nu är. Jag kan således icke inse, att något tillägg i den vägen
behöfves. 75 § lyder nemi. så:
”Till grundlags stiftande, upphäfvande, förändring eller för¬
klaring fordras alla RiksStms sammanstämmande beslut och Konun¬
gens sanktion. För beslut i alla öfriga ärenden, de mål undan¬
tagna, hvarom i Reg.F:s 66, 69, 70, 71 och 72 §§ serskildt för-
ordnadt är, galle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds mening;
men skulle två Stånd stadna emot två, Jörfalle frågan och för-
blifve vid det, som tillförene stadgadt varit, utan att samma frå¬
ga må kunna vid den riksdagen å nyo väckas eller upptagas”.
4S0
Deli 2G September.
Om således ett Utsk. vågar alt komma ia med förslag till
voterings-propos:r i dylika frågor, då 2 Stånd slädnät emot 2, så
är det ett tilltag på sidan om grundlagen, och samma 2 Stånd
säga blott: vi förblifva vid vära beslut och låta dem ej förändras
genom inkomna voterings-propos:r. Ar äter frågan af den be¬
skaffenhet, att den ej kan förfalla, ”gånge såsom i 73 g stadgadt
är”, säger slutet af samma 75 g, och då är det klart att det. skall
voteras och att frågan då ej heller får förfalla. Något ytterli¬
gare stadgande är alldeles obehöflig!.
Hvad är nu .anleda, lill detta Const.UtsIcs förslag? Jo gud-
bevars, mine Hrr, det är ingenting annat, än att några ledamö¬
ter hafva velat förklara K. propos:r till 11. St. i ett lagstiftnings-
ämne höra till stalsregleringen, och att man i strid mot 2 Stånd
liar förmått StatsUlsk:s majoritet alt uppsätta volerings-proposir
och dymedelst söka indrifva dessa båda Stånd till votering i för¬
stärkt SlalsUtsk., för att man skulle fä sin vilja och sina åsigter
fram, men på sidan om grundlagen. Nu, då man ej lyckats att
förmå de båda Stånden att foga sig derefter, utan de hafva för¬
klarat målet vara ett lagstiftningsärende, som skall förfalla, då
kommer Const.Utsk. in med ett förslag, hvarigenom Const.Ulsk.
sjelft skall för framtiden erhålla rättighet att förvandla frågans
behandling emot grundlagens tydliga bestämmelser i 75 g (som
jag nyss uppläst) och säga alt en fråga, som föranledes af en K.
propos. — hvilken kan vara behandlad af Ekon.Utsk. — är en
statsregleringsfråga. Del är beklagligt nog, 1y vi känna i vår
grundlag ej något fall, då eli Utsk. kan votera öfver ett annat
Ulskts, med undantag af det Höglofl. Bev.Utsk:s, som ej sjelft får
votera, utan måste öfverlemna detta åt StalsUlsk., dä Stånden i
bevillningsfrågor stadnat i olika beslut.
Men, mine Hrr, jag vill icke ingå i det onödiga och onyt¬
tiga — jag vill icke nyttja en hårdare term — af detta Const.-
Ulsk:s förslag, sorn nu blifvit inlemnadt alt hvila lill nästa riks¬
dag. Det är nog att det får hvila. Det blir sannerligen icke
bättre igenom antagande af det verkligen icke behöfliga tillägg,
sorn Hr von Hartmansdorff föreslagit, utan det blir sämre, ty man
får derigenom väg öppen för Utsk:n att inkomma med förslag till
voterings-proposir, sedan frågorna redan äro förfallna. Jag ber
dessutom att få fästa Hr von Harlmansdorffs uppmärksamhet der¬
på, alt något tydligare stadgande än 75 § Riksd.ordn., är allde¬
les ej behöflig!, utan blir högst skadligt, om det kommer att an¬
tagas. Jag tillstyrker således R. o. Ad. att afslå Hr von Hart-
mapsdorffs förslag till gemensam tanke, och sålunda låta Utsk:s
förslag hvila till nästa riksdag.
Medan jag har ordet, anhåller jag att, med anledn. af Hr
Printzenskölds yttrande att, om 3 Stånd gilla en voteringspropos.
det skall nödvändigt voteras, få veta hvarifrån han liemtar en så¬
dan tanka. Slår beslutet i öfverensstämmelse med 75 §, sä skall
beslutet verkställas, men eljest kunna väl ej 3 Stånds beslut gäl¬
la emot grundlagen. Jag skulle förmoda att, om två Stånd stad¬
na
I)on 26 Sc p t cm li e r.
481
na emot tvä i något beslut, oclt det ena är nog beskedligt alt
gå ifrån sitt beslut och medgifva votering, så mäste väl ej det
fjerde Ståndet kunna tvingas alt foga sig derefter? Alldeles ej.
De tre Stånden kunna ej tvinga det fjerde Ståndet att gå emot
grundlagen, utan 75 § Riksd.ordn. waste förblifva gällande.
o
Hr Akerman: Det är redan så mycket taladt i detta äm¬
ne, att jag endast begärt ordet för att, i anledn. af de mycket
förespeglade vådorna af ett så beskaffadt öfverlemnande, få fästa
uppmärksamheten derpå, att vådorna, i händelse af partisinne och
partistrider, äro mycket större nu, än om det i fråga var.de försla¬
get antoges. Rikets grundlagar erkänna ju att två Stånd (hvilka
de än äro) hafva samma makt och anseende, som de två andra.
Nu önska tvä votering, men de andra båda icke. Hvad vilja då
de två Stånden, som yrka votering? De vilja hafva frågan afgjord
på det enda sätt, som är möjligt under vår nuvar:de samman¬
sättning. Förblifver åter saken (såsom man här synes önska) vid
hvad som nu är, så kan det ju hända, att, under tider af parti¬
sinne, två Stånd skulle, t. ex. i fråga om anslag lill arméen eller
till embetsmännens aflöning, först säga nej, då de andra säga ja,
och sedermera, då förslaget lill voterings-propos. inkommer, oak¬
tadt grundlagen alldeles tydligt stadgar att i Ihy fall det skall vo¬
teras i förstärkt Ulsk., säga ali det är en ekonomisk fråga eller
en lagfråga. Hvart vill man då komma? Jag anser så beskaffade
vådor vara långt större och långt farligare, än den af all öfver¬
lemna till Const.Utsk., om del skall voteras eller ej.
Hvad slutligen beträffar Utskms maktfullkomlighet, så är det
ganska naturligt att den skall uppstå deraf, att Stånden öfverläg¬
ga på fyra rum. Vi må vara huru stora fosterlandsvänner och
huru förståndiga som heldsl, så kunna vi dock ej meddela oss
direkte med de andra Stånden, och man har således ingen an¬
nan utväg, då man ej kommer öfverens. Jag fortfar således att
yrka afslag ä de bär gjorda förslagen till gemensam tanka, och
anhåller alt Utsk:s förslag må få hvila lill nästa riksdag.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström bar påstått det
vara öfverflödigt att stadga något sådant, som jag, för min del,
tillstyrkt, och till bevis för sin mening, har han uppläst 75 §
Riksd.ordn., men den sisla meningen af denna § bevisar just att
man behöfver eli sådant stadgande, som det jag föreslagit. Der
står nemi.: ”Ar åter frågan af sådan beskaffenhet, att den ej kan
förfalla, gånge såsom i 73 § stadgadt är”. Hvilka äro nu de frå¬
gor, som kunna förfalla, eller de som ej kunna det? Det är just
bristen på en tillfredsställande förklaring i detta hänseende, som
har vållat att såväl under denna^ som under föregående riksda¬
gar, RiksSt:n slädnät i olika meningar hvilka de frågor äro, sorn
kunna förfalla, oeller icke kunna det.
Hvad Hr Akerman här sist yttrat, vill jag ej till vederlägg¬
ning upptaga. Det är för en hvar klart, att, om man förutsät¬
ter en sådan ensidighet, att man säger ja tili den ena, men nej
9 H. 31
48?
Den 26 September.
till den andra frågan, oaktadt de äro af lika beskaffenhet, så kan
ensidigheten likväl Itelinnas inom Hiskin, sora inora Stånden. In¬
om de förra har raan blott färre ledamöter att inverka på än in¬
ora Stånden.
Det tillägg Hr von Hohenhausen föreslagit, gillar jag för mia
del; ty del visar eli bemödande att söka förmå RiksSim till att
komma öfverens, innan raan beslutar att låta saken falla. Ora
således R. o. Ad. skulle godkänna den mening, som han och jag
yllrat och sora Hr Printzensköld äfvenledes biträdt, sä skulle or¬
dalydelse!] blifva följande: ”Stadna RiksSim uti olika meningar,
huruvida en fråga kan förfalla eller bör till afgörande i förstärkt
Ulsk. upptagas, gälle hvad tre Stånd derom beslutat. Stadna två
Ständ derutinnan mot två, och sig ej efter hvarannan foga” (ty
viljan sätter jag ej i fråga) ”förfalla frågan”.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Grundlagen bestämmer tyd¬
ligt och klart, att, dä ett RiksStänd under varande plenum är af
olika tankar med sin Talman, så skall ärendet öfverlemnas lill
Coust.Utsk., som äger skyldighet att sig deröfver yttra, hvilket
yttrande skall gälla såsom lag för del ifrägavande RiksStåndet.
Om nu så skulle inträffa, att uti ett och samma ärende alla
fyra Stånden skulle vara af enahanda tankar, men deras Talmän
af motsatta åsigter, samt således vägra propos., sä hänskjutes äf¬
ven då ärendet till Const.Ulsk. som blir domare emellan alla fyra
RiksSim och alla fyra Talmännen.
Const.Ulsk. år således att anses såsom öfverdomare öfver Riks¬
Sim. Och när Const.Ulsk. kan döma emellan alla fyra RiksStin
och deras Talmän, bör detta Utskott kunna vara skiljedomare i
frågor, der två Stånd stannat emot två Ständ. Genom en sådan
tolkning af grundlagen, skulle de obehagligheter undvikas, hvar¬
till sednare händelser gifvit så många anlednir. Det borde ej va¬
ra farligt att öfverlemna denna rätt åt Const.Ulsk., enär det på
förhand ej kan bestämmas, hvilka Stånds mening som Const.Ulsk.
kommer att göra gällande. Frågan är derföre ej definitivt afgjord,
emedan den möjligen kan komma alt behandlas uti förstärkt Utsk.
Jag anser förevaride förslag från Const.Ulsk. af sä mycken
nytta och vigt för ärendernas behandling vid riksdagen, att jag
ej annat kan än tillstyrka bifall å förslaget till grundlagsenlig be¬
handling vid nästkommande riksdag.
Då nu överläggningen ansågs vara fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, ali numera, sedan de ledamöter, som yttrat sig
emot Utskis förslag, förenat sig med hvarandra, endast återstode
ett förslag till gemensam tanke, med hvilken R. o. Ad. skulle till
Const.Ulsk. återförvisa dess förevar:de mein. N:o 34, samt att,
enligt detta förslag, till gemensam tanke den del af Riksd.ordms
75 §. hvaruti förändring blifvit föreslagen, borde blifva så lydan¬
de: ”Stanna RiksSim uti olika meningar, huruvida en fråga kan
förfalla, eller bör till afgörande genom omröstning i förstärkt Ut¬
skott upplagas; gälle hvad tre Stånd derom beslutat. Stanna två
Siäud derutinnan mot två, och sig ej efter hvarandra foga, för-
Den 20 September.
483
falle frågan”; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge Consi.Ulsk:s mern. N:o 34 böra återförvisas, med förkla¬
rande, alt det nu upplästa förslaget utgjorde Ståndets gemensam¬
ma tanka.
Härvid ropades ja och nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagaf det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes föijande förslag till
voterings-propos.:
Den som, i fråga om det i Const.Utsk:s raem.N:o34, frarn-
stäldta förslag, anser R. o. Ad. böra såsom sin gemensamma tan¬
ke til! Utsk. hänvisa den anmärkn., att den deri, efter orden
”stanna två Ständ derutinnan emot två” förekommande ordaly¬
delse utbytes emot följande: ”och sig ej efter hvarandra foga,
förfalle frågan”, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. icke förevar-.de anmärkn. såsom
sin gemensamma tanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 24.
Nej — 17.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Uisktns
d. 21 och 22 dennes på bordet lagda betänk. N:o 51, i anledn.
af väckte frågor om ändringar uti K. taxan på arfvode förlandt-
mäteriförrättningar d. 18 October 1834.
Frih. Cederström, Jakob: Förevande belänk. innefattar
förändringar, hvilka kunna komma att leda till betydligt förhöjda
afgifter vid laga skiften för jordinnehafvarne genom det arfvode,
som skall lemnäs till förste landtmätaren, hvilken genom förän¬
dring i författningen skulle åläggas alt verificera de arfvodesräk-
ningar, som blifvit af landtmätare inlemnade för att erhålla för¬
skott på sådana vidlyftiga skiften, som äro af beskaffenhet att for¬
dra större tid än ett år. Om detta skulle af R. St. antagas och
af K. M. godkännas, så, ehuru jag medgifver, att denna gransk¬
ning af arfvodesräkningen sker af en ansvarig tjensteman, är det
likväl bra båldt att jordägaren måste i förväg utbetala | af arfvo-
det för en skiftesförrättning, utan att han äger någon slags ga¬
ranti för att landtmätaren någonsin ämnar fullborda det påbör¬
jade skiftet. Jordegaren måste då likväl ej allenast utbetala dessa
af arfvodet, utan dessutom äfven det plus, som ålgar till arfvo¬
de för förste landtmätarens granskning af räkningarne. Dessutom
är denna granskningsskyldighet för förste landtmätaren af en gan-
31*
484
Den 26 Sept c mijer.
ska kinkig oell svår natui'. Han kan på ett oafslutadt skifte omöj¬
ligen af de ofullständiga handlingarne se huruvida de afritnings-
bilar, sorn linnas uppgjorda för mätningen, utgöra någonting så
bestämdt, alt han kan genom jemförelse med äldre kartor i pro-
vinskonloret bedöma huru stor del af skiftet, som af landtmäta¬
ren blifvit förrättad, och möjligen blir han, om han är en sam¬
vetsgran man, försatt i nödvändighet att underkänna räkningen
och säga: jag kan ej bestämma huru stor del det utgör af det
hela, enär dettas gränslinier ej ens äro fullständigt upptagna. Väl
finnas en del af inägor och en del af utägor i skifteslaget upp¬
tagna, men om deremellan finnas impedimenta, som icke äro på
de insända lapparna uppsatta, så kommer det hela att få ett helt
annat utseende och nuvar-.de räkning att underkännas. Hvad blir
då följden? Att ingen afgift kommer ali af jordegaren betalas?
Då mäste likväl landtmätaren börja en tvist och försätta sig i rät-
tegångstillstånd med honom, hvilket man just velat undvika. He¬
la olägenheten hade dock kunnat undvikas genom en ganska obe¬
tydlig rättelse i 22 § af nu gällande författning. Denna § lyder:
”Ar landtmäleriförrättning af den vidlyftiga beskaffenhet, att
den första året icke medhinnas kan, eller varder den, utan landl-
mätares vållande, uppskjuten, då må landtmätare, efter lill jord¬
ägare afgifven räkning, uppbära | af arfvodel för det af honom
verkslälldie arbete; vare han dock skyldig att, vid förrättningens
slut, upprätta fullständig räkning öfver kostnaden till hela förrätt¬
ningen, som i 20 § säges”.
Jag tror, att om der stöde att räkningen på förskottet jem¬
väl skulle vara upprättad och afgifven i den ordning som i 20
§ säges, så hade allan rättfärdighet varit uppfylld, ty då hade
jordinnehafvare» eller skiftesmannen varit berättigad att klandra
förskollsräkningen på samma sätt, som han enligt 20 § är berät¬
tigad att klandra den slutliga räkningen, och då hade den veri¬
fikation, som man nu vill ålägga förste landtmätaren, äfven blif¬
vit öfverflödig. Först då handlingarne, enligt 20 § upprättade, in¬
kommit, åligger det honom att dem granska, och dä skall han ej
allenast granska kartorne och handlingarne, utan jemväl arfvodes-
räkningarne och dervid göra anmärkmr.
20 § af bemälda författning säger:
”Vid landtmäteri-förrättnings afslutande åligge det landtmä¬
tare, alt i jordägares, och, der sådane vid förrättningen biträdt,
gode mäns närvaro, sedan de föreskrifter i denna taxa, hvilkas
tillämpning kommer i fråga, fullständigt blifvit anförde, samt gode
männen, rörande grunderne för arfvodesberäkuingen, i alla delar
utlåt, till prot. afgifvit, upprätta specilique räkning på allt hvad
han af jordägaren har att fordra, så väl för resekostnaden, som i
arfvode för förrättningens verkställande, med anteckning, om han
sjelf bestått sig kost och husrum, eller om jordegare sådant ut¬
gjort, samt, i sednare fallet, hvad afräkning å arfvode! jordegare
derför lil I godonju ti t; fördele oek kostnaden för förrättningen del¬
egare emellan efter de grunder, som i skiftesstadgan föreskrifne
linnas: teckne sedan å den räkning, inom hvad tid, hvar och i
Den 20 September.
485
hvilken ordning densamma klandras ina. Af denna räkning upp¬
rätte landtmätare Irenne exemplar, del ena ulgifves lill joidegai-
ne, och af de öfrige, hegge försedde med gode männens eller jord-
egares bevis, alt de sistnämnde eli lika lydande exemplar erhål¬
lit, bilägges det ena förrättnings-prot., och det andra medföljer
charte-renovationen till general-landlmäteri-kont., för ali till lamlt-
mäteri-liskalen aflemnas”.
iNu innehåller deremot det nya förslaget till författning att
öfver en sådan interims-förskolts-i åkning, som i taxans 22 § om-
förmälas, intet klander må anföras, utan detta får endast ega rum
dä den slutliga räkenskapen efter 20 § blifvit afgifven. Här sä-
ges nemi. i den föreslagna 24 §: ”Emot de förskoltsräkningar,
som skiftesman, under förrättningens fortgång, tillställer jordegare,
må klander inför domstol icke väckas förrän efter skiftets slut,
men så snart skiftesförrättningen blifvit fulländad, åligger det skif¬
tesmannen att, pä sätt 20 § bestämmer, tillställa jordegarne full¬
ständig räkning öfver kostnaden” etc., hvaröfver de ega alt an¬
mäla klander om de så för godt linna. Häraf synes klart, all
jordegarne blifvit förlustige rättigheten att klandra förskottsräk-
ningen, och denna förlust är dem, i min lanke, ingalunda ersatt
genom rättigheten att få denna räkning granskad af förste landt¬
mätaren, som ej kan uppfylla denna honom ålagda skyldighet.
För öfrigt, som jag redan nämnt, hvem kan garantera alt detta
vidlyftiga skifte, som räcker öfver ett år, är öfverlagd af en så
pålitlig landtmätare, all han icke, efter erhållande af de | afarf-
vodet, reser sin väg och aldrig återkommer för alt fullända skif¬
tet? Då uppslår för jordegaren den sorgliga belägenheten alt haf¬
va betalat de -J af arfvodet, plus arfvodel, lill förste landtmätaren,
men ändock sedermera blifva tvungen att belala hela arfvodet lill
den landtmätare, som kommer att slutligen förrätta arbetet. Jag
skulle derföre anhålla om alt den rättelse endast må göras i 22
§ nuvarande landtmäteri-taxa, alt efter orden: ”efter till jordegare
afgifven räkning”, må tilläggas: ”i den ordning upprättad, som i
20 § sågs, uppbära § af arfvodet för det af honom verkstäldte ar¬
bete” etc. Denna förändring tror jag vara allt hvad som behöfs,
ty då har jordegare klanderrätten öfver (örskotlsräkningen bibe¬
hållen.
Med denna anmårkn. anhåller jag att betänk, mätte återre¬
mitteras.
Gr. Sparre, Erik: 1 det betänk., sorn nu utgör föremål
för R. o. Ad:s pröfning, har min reservation ej blifvit antecknad,
ehuru jag ej instämt i beslutet. Den invändning som Frih. Ce¬
derström gjort emot detsamma, nemi. att förste landtmätaren ej
har tillräckliga handlingar för att derpå grunda sin granskning
af den inkommande förskottsräkningen, erkänner jag fullkomligt,
och detta har utgjort den hufvudsakliga anledmn för mig att ej
kunna instämma i Utsk:s förslag. Jag anser mig likväl skyldig
alt något närmare redogöra för de skäl, som hafva föranledt Ulsk.
alt besluta sig till föreslåendet af ifrågavande förändring.
486
Den 26 September.
Då räkning af landtmätare tillställes delägare i skiftesförrält-
ning, eger denne nu att genast klandia densamma. Genom den
tvist ang:de räkningens belopp, som sålunda kan uppkomma mel¬
lan landtmätaren på ena sidan och jordegaren å den andra, upp¬
står hvad vi i lagspråk kalla jäf. Vid åtskilliga tillfällen har vid
domslolarne den åsigt gjort sig gällande, att landtmätaren, såsom
jäfvig, till följd af den uppkomna tvisten, ej kan fortfarande hand¬
lägga det påbörjade skiftet, utan måste dermed upphöra till dess
att den uppståndna tvisten mellan honom och jordegaren blifvit
afgjord. Skiften hafva härigenom blifvit fördröjde, och detta är
anlednm hvarföre Utskm ansett det nu föreslagna stadgandet va¬
ra af nöden.
Genom det af Frih. Cederström framställda förslaget till en
tillsats i 22 § af nuvar:de författning, kan, så vidt jag fattar, det
af Utsk:n åsyftade ändamålet med förslaget ej vinnas. Hvad åter
Frih:n yttrat derom, att, roed antagande af Ulskms förslag, det
icke vidare skulle vara jordegaren medgifvet att klandra förskotts-
räkningen, så måste uti delta Frih:ns yttrande ligga ett misstag;
ty ehuruväl jordegaren, enligt slutet af den föreslagna 24 §, ej
ester rätt att klandra räkningen under pågående förrättning —
och della just för alt vinna det ändamål Utsktn åsyftat — är
rätt till klandertalan efter skiftets slut visserligen ej betagen
jordegaren.
Emedlertid, dä vid tryckningen af detta betänk., ett betyd¬
ligt fel insmugit sig derigenom, att ett af på 3:dje raden är ute¬
glömdt mellan orden anfordran oell jordegare, och då i öfrigt
jag önskar att de af Frih. Cederström framställde anmårkmr må
af Utsk:n kunna tagas i betraktande, sä tillstyrker jag, för min
del, vördsamt att betänk, måtte återremitteras.
R. o Ad. ansåg de emot förevar;de betänk, gjorde anmärknir
föranleda till detsammas återremitterande.
Föredrogs det af PresteSt:s deputerade aflemnade prot.tildr.
af denna dag, med inbjudning till de öfrige RiksStrn att instäm¬
ma i det af PresleSt. antagna förslag till hufvudgrunder för skat-
teförenkling.
Detta mål lades på bordet uppå derom af Grioe Lager¬
bjelke, Gust., och Sparre, Erik, gjord begäran.
Anmäldes och lades på bordet ett från Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utskm inkommet betänk. Nio 54, i anledn. af
väckte frågor om förändring uti nu gällande stadganden i fråga
om deltagande i byggnad och underhåll af kyrko- och prestegårds-
sarat andra allmänna byggnader.
Den L*t) Sept c m I) e r.
4S7
Slutligen justerades eli prol.uldr., innefattande R. o. Ad:s
denna dag i afseende på Consl.(]tsk:s mern. N;o 34 fallade beslut.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill 3 e. m.
In fidem protocolti,
Albert Muncka
Onsdagen den 27 September 1848.
Plenum kl. 12 pä dagen.
Justerades ett prot.uldr. för gårdagens plenum.
Hr Gr. o. Land tm. tillkännagaf, att Talmännen jemte vice
Talmännen och BondeStis Sekreterare i dag varit uppkallade lill
II. M. Konungen, som täckts för dem tillkännagifva Sin afsigt att
åtskilja riksdagen sednast 8 dagar efter det statsregleringen blif¬
vit af RiksSun fastställd.
Föredrogs LagUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda betänk.
3N:o 75, i anledn. af väckte motioner om förändring i konkurs-
lagstiftningen.
Vid punktvis företagen pröfning af detta betänk., blefvo
Utsk:s i afseende pä Hrr Sundlers och Winges samt Riksdags¬
fullmäktige Carl Nilssons och Petter Harsldssons motioner afgifne
yttranden af R. o. Ad. godkände.
Beträffande sedermera Ulsk:s, i anledn. af Hr Agrells motion
afgifna förslag lill förenkling af vittneseden, yttrade sig:
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk. yttrar mycket riktigt i
motiverne till sitt förslag att ”borgenärseden bör, likasom eder i
allmänhet, vara enkel, tydlig och lättfattlig samt ej innehålla me¬
ra, än som fordras för dess ändamål, som är att vinna öfverty¬
gelse derom, att borgenärens anmälda fordringsanspråk ej är falskt
och oriktigt eller på underslef och olagliga åtgärder grundadt”.
Utsk. har likväl frångått dessa sina premisser, då Utsk. sedermera
uti sjelfva förslaget till edsformulär ålägger fordringsägaren att
med ed bekräfta del fordringsanspråket funnits till i hans hand,
innan ansökningen om gäldenärens egendoms afträdande honom
kunnig blef. Detta synes dock vara öfverflödigt, enär borgenären
slraxt efteråt förpligta!' sig att han på god tro varit innehafvare
af den anmälda fordran och all den icke genom svek eller be¬
485
Den 27 September.
dragen tillkommit. Detta måste väl anses hafva ägt rum om lian
efter konkursens offentliggörande tillskapar en fordran, som vore
oriktig. Det synes mig vara öfvei flödigt att derom stadga något
i sjelfva eden, ty detta slags svek är ju förebygdt genom förplig¬
tande! att fordran icke af svek eller bedrägeri tillkommit. Då jag
således, i öfverensstämmelse med hvad 0tsk. i premisserne till
sitt betänk, yttrat, anser att ett edsformulär bör vara så kort som
möjligt, anhåller jag om propos. till bifall å följande förslag: ”Jag
N. N. svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium att jag, på god
tro, är innehafvare af den fordran jag etc.,” (i likhet med Ulsk:s
förslag).
Gr. Sparre, Erik: Den anmärkn. Gr. Lagerbjelke fram¬
ställt emot förslaget, är mig så mycket mera oväntad, som jag
hort anmärkmr i alldeles motsatt syftning göras af åtskilliga do¬
mare och jurister. Det är sant, all om man i borgenärseden blott
vill inlägga de ordalag, hvarigenom antydas att endast en riktig
fordran må i konkurs bevakas, så är det nog att edsformuläret
endast innehåller att den anmälda fordran är riktig. Jag vill
lemna osagdt huruvida icke detta, för mera upplysta personer,
skulle kunna vara tillräckligt. Men edsformulärerne, likasom vår
lag i allmänhet, åro skrifna för folk af alla samhällsklasser, och
den något för stora vidlyftighet, sorn hittills funnits i våra eds-
formulärer, har haft till ändamål att, för de personer, som skulle
aflägga den, likasom påpeka eller väcka deras uppmärksamhet på,
att de eller de felen icke borde få äga rum. Ett mycket vanligt
svek vid inträffande konkurser är det, att gäldenären dervid öf-
verenskommer med någon person, antingen af dem, som redan
äro hans fordringsägare eller någon annan, att till denne öfver¬
lemna en mängd fordringar, hvarigenom denne man sålunda får
ett mycket stort fordringsbelopp i konkursen, och således kan,
äfven vid en blott proportionerlig utdelning, få sin fordran nå¬
gorlunda betäckt. Detta vid konkurser högst farliga svek, har
lagstiftaren sökt förekomma derigenom, att detsamma uttryckligen
påpekas i eden. Delta fall omnämnes derföre också i den nu
brukliga konkurseden. Denna ed är likväl öfverdrifvet lång och
Utsk. har derföre ansett sig höra förkorta den, men dervid har
Utsk. icke trott sig böra utesluta det första stadgandet, hvilket
just är af hufvudsaklig vigt. Konkursdomstolen pröfvar nemligen
icke några andia fordringar än dem hvilka tillkommit före kon¬
kursen, och jag tror att Gr. Lagerbjelke skall få svårt att få re¬
da på något sådant fall, då en på god tro och icke af svek eller
bedrägeri tillkommen fordran uppstått efter konkursens början,
med undanlag af t. ex. uppteckningsarfvode, eller andra s. k.
massans skulder. Jag anser delta förslag således icke vara olämp¬
ligt och tillstyrker derföre bifall till detsamma.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag anser det vara tvetydigt
huruvida en jordägare kan hafva rätt att besvära en fordran i
sin arrendators konkurs, hvilken fordran han möjligen kunnat få
efter det han om konkurstillståndet blifvit underrättad, men in¬
Den 27 September.
489
nan lian kunnat komma i tillfälle att aflägga eden. En jordägare
kan t. ex. blifva ålagd att betala kronoutskylderna, ehuru arren¬
datorn, enligt kontrakt, är skyldig att svara derföre, nien han
kan ej besvärja denna fordran i konkursen, då han icke ägde den
förr än gäldenärens obestånd blef honom bekant. Af detta skäl
får jag instämma uti den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring.
Hr Printzensköld, Carl: Fordna lagstiftare kunna väl
icke gerna anses hafva varit i den mån okunniga ali de icke för¬
mått inse viglen och angelägenheten af alt bestämma edens orda¬
lydelse, så att den derigenom skulle kunna uppfylla sitt ända¬
mål. Jag anser dem åtminstone i förmågan att inse vigten af en
sak, väl stå lika högt med nutidens lagstiftare. Utgående från
denna grundsats, tror jag det vara angeläget att man noga be¬
grundar beliofvet af förändring uti ett sedan många år tillbaka
gällande edsformulär, innan man deri vidtager en förändring, i
förmodan all man skall kunna sälta något bättre i stället. Än¬
damålet med den vidlyftighet, som tinnes i den nu brukliga borgp-
närseden, synes hos lagstiftaren uppenbarligen hafva varit det,
all lägga på den svärjandes samvete viglen ulaf-alt alltid i sina
lånetransaktioner hafva noggrant efterkommit hvad lag och för¬
fattningar påbjuda. Dertill hörer alt sådana föregående åtgärder
icke varit vidtagne, att ett bedrägeri kan anses hafva legat tilt
grund för sjelfva bevakningen i konkursen. Dertill hörer också
den uti nuvar:de edsformulär intagna försäkran, att man icke ta¬
git mer än laglig ränta för den bevakade fordringen och att man
gifvit full valuta för densamma. Uti det föreslagna nya edsfor-
muläret förekommer icke ett ord om dessa vilkor, och eden lem-
nar således rum för hvad katholikerne kalla reservatio mentalis,
hvilket torde vara desto mera betänklig), som beklagligtvis mån¬
gen redan torde finnas, som läser mellan raderna på det edsfor¬
mulär, som nu gäller. Jag anser det vara af vigt att man icke,
såsom nu är tillämnad!, förkortar detta formulär pä det säll, alt
borgenären blott med några få ord skulle förklara, det bans for¬
dran är riktig samt utan svek eller bedrägeri tillkommen. Man
kan inom sig sjelf anse en fordran vara riktig och hafva subjek¬
tiva skäl för denna åsigt, men det är nödvändigt all alla de om¬
ständigheter, som verka till alt göra en fordran laglig, finnas uti
edsformuläret uttryckte. Delta hafva fordna lagstiftare insett.
Denna lagstiftning tillkom pä en tid, då måhända lättsinnet icke
var så långt drifvet som nu, och då man i handel och vandel
icke såg så många vinglerier, som nu beklagligen ofta sig yppa.
Man bör då icke genom en förändring i edsformuläret än vidare
lossa de band, som erfordras för att kunna upprätthålla moralite¬
ten bos de enskildte. För min del har jag icke funnit alt det
nu brukliga edsformuläret i någon mån varit farligt att följa för
den, som baft ett rent och obetläckadt samvete. Såsom krono-
ombud har jag många gånger besvurit Kronans fordringar och det
äfven vid sådana tillfällen, då det varit mig omöjligt alt kunna
bestämdt säga om Kronans fordran uppkommit före eller efter det
490
Den 27 September.
gäldenärens obestånd blifvit mig kunnigt. Edsformulär») äro icke
gjorde för redlige personer annorlunda än på det att de må full¬
göra de formaliteter, som vid bevakningen erfordras, utan det är
egentligen för dem, som åsyfta att dervid begå svek och bedrä¬
geri, sora de äro afsedde. Alt för öfrigt stadgandet i afseende på
räntan icke varit utan sin nylla, derpå känner jag ett specielt
exempel. Jag har nemi. hört en pålitlig person berätta, hurule¬
des en af hans bekanta, som lant penningar åt en annan för
12 proc., ämnade, då låntagaren sedermera råkade på obestånd,
i hans konkurs bevaka denna sin fordran. Hans samvete var
tillslutet för den goda rösten ända till dess lian kom till det stäl¬
le i edsformulär» der man försäkrar att man icke tagit mer än
laglig ränta. Då tillkännagaf han öppet att lian tagit 12 proc.
Följden blef att han icke besvor sin fordran, hvilken derföre för¬
föll. När man har sådana exempel för ögonen, hvarföre skall
man då vara så angelägen om att förändra edsformulär»? Jag
finnér icke något skäl tala för en sådan åtgärd och tillstyrker
derföre att hela delta förslag, såsom varande både onödigt och
onyttigt, mätte varda af R. o. Ad. ogilladt.
Gr. Sparre: Då jag sednast hade ordet, tog jag mig frihe¬
ten alt emot den talare, som då haft ordet, anföra, att flere ju¬
rister ansett det föreslagna edsformulär» vara för kort. Delta
milt yttrande har numera vunnit understöd af hvad den siste
värde talaren anfört. Med honom kan jag likväl icke instämma
deruti, att det nu brukliga edsformuläret oförändradt borde bibe¬
hållas och att det förtjenar företräde framför det af Ulsk. nu fö¬
reslagna. Den värde talaren har yttrat, att han sjelf många gån¬
ger besvurit kronofordringar i konkurser, dervid lian naturligtvis
följt det gällande edsformuläret. Men han måste väl då otvifvel¬
aktig! hafva funnit, att den ed han sålunda aflagt icke varit full¬
komligt enlig med sanna förhållandet, och att det just för honom
torde hafva varit svårt att aflägga en dylik ed. Han svär nem¬
ligen pä att valuta i penningar eller dess fulla värde är för for¬
dringen erlagd. Huru kan han väl aflägga en sådan ed på Kro¬
nans vägnar, som bevakar skatter och statsutgifter? Flere dylika
satser förekomma uti det nu brukliga edsformuläret, hvadan det¬
samma måste förändras. Behofvet deraf är allmänt »kändt och
det förslag Utsk. här framställt är, efter min tanke, riktigt, då
Utsk. sökt uppställa detsamma så, att det ur formulär» uteslutit
sådana stadganden, som icke inpassa på alla förhållanden. Men
då jag således önskar en förändring, måste jag dock förklara att
jag icke kan gå in på den åsigt, som af Gr. Lagerbjelke och ef¬
ter honom af Frih. Alströmer uttalats. Del påstående den sist¬
nämnde af desse talare anfört eller att en jordägare, som vill be¬
vaka en fordran i sin arrendators konkurs för obetaldta krono-
utlagor, skulle vara hindrade från en sådan bevakning genom det
nu föreslagna edsformuläret, tror jag icke håller streck. Den for¬
dran, som jordägaren i delta fall bevakar, är visserligen tillkom¬
men före konkursen, och d» är derpå egentligen han allägger
Den 27 September.
491
ed, om också denna fordran vid konkursens början ännu icke är
förfallen, hvilket är alldeles likgiltigt. Denna fordran är nemi.
tillkommen genom det arrendekontrakt, hvarmedelst arrendatorn
förbundit sig att erlägga de af egendomen utgående kronoutskyl¬
der. Jag tror således att detta exempel icke är passande såsom
bevis emot förslaget och tviflar för öfrigt på att mina värda mot¬
ståndare kunna finna något annat lämpligt exempel för alt bevi¬
sa olämpligbeten deraf.
Hr Printzensköld: I händelse man vill uppställa ett eds¬
formulär, som passar in på alla de serskildta förhållanden, som
för fordringsägare kunna uppstå, så torde annan utväg svårligen
finnas än den af Gr. Sparre i hans första yttrande uppgifna,
nemi. alt borgenären helt kort och enkelt förklarar vid sin salig¬
het ali hans fordran är riktig, och jag vill medgifva att man då
fått eli edsformulär, som vid alla möjliga tillfällen kunde tilläm¬
pas. LagUtsk. har likväl sjelf ansett betänkligheter möta mot in¬
förande af en så kort borgnärsed, hvadan Disk., oaktadt del för¬
kortat det gamla edsformulåret, likväl bibehållit en del deraf.
Disk. har således i premisserna erkänt den sats jag drifver, men
i förslaget har det frånträdt densamma. Om, såsom det mig sy¬
nes, grunden för det nu föreslagna edsformulåret varit den, att
man i detta velat inlägga åtskilliga kriterier för alt derigenom
binda fordringsägarens samvete, så är det i min öfvertygelse vida
ändamåtsenligare att bibehålla det gamla formuläret, som inne¬
håller ännu flera kriterier till förekommande af mened. Hr Gr:n
har visserligen rätt deruti, alt den ed jag ofta allagt kunnat för
mig vara mindre angenäm derföre att det understundom varit
mig absolut omöjligt att bestämma huruvida fordringen tillkommit
före eller efter konkursens början. Men under medvetande deraf
att delta formulär måste följas vid alla bevakningar och att jag
således icke ägt rätt att förändra detsamma derhän, att det pre¬
cist inpassat på de fordringar jag å K. M:s och Kronans vägnar
beedigat, har jag genom denna edgång ingalunda kunnat anses
och icke heller ansett mig hafva begått någon mened, emedan
jag dervid ställt mig lagens föreskrift lill efterrättelse. Såsom jag
förut sagt, är det icke för den redlige, sora denna ed är stadgad.
Det är för ockrare och för sådana personer, som på ett bedräg¬
ligt sätt vilja åtkomma annan mans egendom. När så är förhål¬
landet, synes det mig vara både nödigt och nyttigt att roan i for¬
muläret intager de serskildta fall, som också nu deruti äro upp¬
räknade, på det att domaren åtminstone må hafva den största
möjliga visshet derom, att ingen, som har ett godt samvete, skall,
fastän han tilläfventyrs låtit locka sig af vinstbegäret till att ockra
på sin nästas bekostnad, våga att i den olyckliges konkurs beva¬
ka en sådan fordran, då han vet att han då hlefve nödsakad alt
svära på hvad som icke vore med sanna förhållandet öfverens¬
stämmande. Jag förblifver vid den öfvertygelse jag uttalat, eller
att det är bättre alt bibehålla det nu gällande formuläret än att
antaga Utsk:s förslag.
492
Den 27 September.
Gr. Lagerbjelke: På sätt den siste värde talaren här flere
gånger yttrat, liar det varit lagstiftarens mening med den gamla
eden alt i sjelfva formuläret derför framställa de reglor, hvarefter
man hade att bedöma en fordrans öfverensstämmelse med lag och
rätt. Men derigenom, att man sålunda i sjelfva eden intagit dy¬
lika allmänna reglor, liar också handt, att somliga af dessa omöj¬
ligen kunnat passa in på hvarje konkurs. Sålunda händer det
ganska ofta att fordringsägare icke utan mened kunna aflägga den
föreskrifna eden. Jag vill exempelvis nämna ett fall, som täm¬
ligen ofta förekommer i konkurser, nemi. att en indelningshaf¬
vare har alt besvärja sin fordran hos räntegifvaren. Nu förekom¬
mer i konkurseden att borgenären skall afgifva en försäkran alt
han gifvit full valuta för sin fordran. Jag frågar då huruvida en
indelt löntagare kan säga att han gifvit full valuta för sin for¬
dran? Dä del således vid edens afläggande i en konkurs kan in¬
träffa att en del af edsformuläret alldeles icke passar in på d< n
fordran man har att bevaka, utan att deri tvärtom ligger en verk¬
lig orimlighet, sä måste man ju derigenom förlora aktning fol¬
den delen af eden, som verkligen är passande, då man måste
följa vissa delar af detta formulär, under full öfvertygelse, alt det
icke är tillämpligt. Den siste värde talaren har sjelf måst med¬
gifva olägenheten af denna ed, då han uppgifvit, att han ofta
gått eden under full öfvertygelse att det icke angått honom, men
dock ansett sig böra eftersäga den blott derföre att den vore i
lag föreskrifven. Månne väl sådant kan bidraga till stärkande af
edens helgd? Jag tror det icke. Detta har LagUtsk. äfven insett
och derföre velat ur eden borttaga en mängd serskilda bestäm¬
melser och endast deri bibehålla dess väsendlligasle beståndsdelar,
nemi. förpligtelsen att fordran är ärligen tillkommen och att svek
icke finnes derunder. Då emedlertid LagUtsk. hyst denna åsigt,
synes mig Uisk. hafva begått ett fel deruti, att då Utsk. bortta¬
git alla andra reglor, har det dock bibehållit den, att fordringen
skulle vara tillkommen innan gäldenärens obestånd borgenären
kunnigt blef. Gr. Sparre har sagt, att om så skulle vara, borde
eden lyda så oell så. Detta Gr. Sparres förslag instämmer ju
myckel nära med de delar af Laglltsk:s förslag hvarpå jag begärt
propos. till bifall. Det skulle då nemi. komma att lyda så här:
”Jag N. N. svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag
på god tro är innehafvare af den fordran jag nu anmält, och att
den icke af svek eller bedrägeri tillkommit, utan riklig är, så
sant mig Gud hjelpe till lif och själ”. En sådan ed skulle in¬
passa på alla förhållanden, då den innefattar en enkel försäkran
att i den bevakade fordran icke linnes något svek. Jag får vörd¬
samt förnya min begäran oni propos. till bifall derå.
Gr. Sparre: Emot den konservative af mine motståndare
anhåller jag att först få rikta mitt yttrande. Han har sjelf sagt,
ali han ofta varit i förlägenhet då lian skolat aflägga borgenärs¬
ed, men att han ändå aflagt den derföre, att lian afvetat att icke
något annat formulär funnits, samt att lian varit bunden af det
Den 27 September.
493
stadgade formuläret. Nu frågar jag om det är rätt utaf lagstif¬
taren alt bibehålla ett edsformulär, som tvingar den redlige for¬
dringsägaren att svärja falskt, ty det är ju en falsk ed jag af-
lägger, om jag svär att jag erlagt penningar, då jag icke lemnat
dem. Det ifrägavar:de förslaget afser just att borttaga dessa olä¬
genheter, och ull det verkligen så gör, derom torde väl meniu-
garne icke böra vara delade. I motsats mot den åsigt den värde
ledamoten för sin del uttalat, känner jag personligen fordrings¬
ägare, som af detta edsformulär funnit sig hindrade att bestyrka
en laglig fordran, hvarigenom de ock gått miste om densamma.
Hr Printzensköld har sagt, att man icke kan skrifva ett edsfor¬
mulär, så alt det passar in pä alla förhållanden. Jo, det måste
vara så skrifvet, att det icke utesluter något enda fall. Derföre
är det alldeles icke nödvändigt alt deruti precist skola uppräknas
alla de fall, som möjligen kunna förekomma.
Nu vänder jag mig till den radikala af mina motståndare,
den, som velat gä längre än jag, nemi. Gr. Lagerbjelke. Ilan
har velat borttaga ur förslaget den deri förekommande strofen:
”innan ansökningen om N. N:s egendoms afträdande mig kunnig
biet”, lian bar sagt, all hvad man här velat förekomma, är full¬
komligt förebygdt genom den sednare delen af eden. Men del
är icke så. Om Gr. Lagerbjelke t. ex. öfverenskommer med en
gäldenär att öfvertaga åtskilliga fordringar i hans gäldbundna bo,
i ändamål alt kunna genom öfvervägande röstetal bestämma om
boels förvaltning efter eget godtfinnande; om Gr. Lagerbjelke gör
detta, så är lian visserligen ”på god tro innehafvare” af dessa for¬
dringar, hvilka icke tillkommit genom något svek eller bedrägeri.
Men det fall har inträffat, som första momentet af edsformuläret
afser, eller alt Gr:n icke var gäldenärens fordringsägare före kon¬
kursens början, och det är af denna anledning som ifrågavande
stadgande bör qvarstå.
Hr von Hartmansdorff, Aug,: Lika med Gr. Lager¬
bjelke anser jag den mening, hvilken Gr. Sparre försvarat, böra
förändras, om icke hell och hållet borttagas. Den ordalydelse
nemi., der det heter: ”att jag innan ansökningen om N. N:s egen¬
doms afträdande mig kunnig blef, på god tro varit innehafvare af
den fordran jag nu anmält”, är, efter min tanka, felagtig. Det
har ju kunnat Ilända att min fader varit innehafvare af en for¬
dran oell alt den, genom hans död, kommit i min hand efter det
gäldenärens obestånd mig kunnigt blef. Skall jag då, af sådan
orsak, icke få bevaka min fordran ä inställelsedagen? Ordalagen
i förslaget äro likväl sådane alt jag ej skulle kunna besvärja en
dylik fordran. Rättelse måste följaktligen härutinnan ske, derest
man vill göra eden sådan att hvar och en kan ulan betänklighet
aflägga honom. Så långt instämmer jag med Gr. Lagerbjelke.
Meu för öfrigt är jag hufvudsakligen af den mening, som Gr.
Sparre uttalat och Hr Printzensköld vidare utvecklat, eller att eden
icke må vara sä kort, som Gr. Lagerbjelke yrkat. Sådan den nu
är, innehåller den en varning för mened i många hänseenden,
494
Den 27 September.
om hvilka den svärjande bör erinras. Denna påminnelse var for¬
dom hos oss till den grad vidtomfattande, att eden för embets¬
man var att anse såsom ett slags instruktion. Dylika påminnel¬
ser bör man i borgenärseden destomindre utesluta, då de, på sätt
Hr Printzensköld genom exempel redan visat, ofelbart medföra
nyttig verkan. Om den mindre kunnige och eftertänksamme får
aflägga borgenärsed, utan att dervid tillika erinras om alla de ser¬
skildta omständigheter hvarutinnan han kan fela, så händer det
möjligtvis att han besvärjer hvad han eljest ingalunda velat
beediga.
Jag anser det äfven vara en felaktighet i Utsk:s förslag, då
det heter: ”och att den icke af svek eller bedrägeri tillkommit,
ulan riktig är, efter ty som den af mig uppgifven blifvit”. Om
borgenären låtit förskrifva sig 12 procent och svär på alt han
har dem, jemte kapitalet att fordra, så är det ganska riktigt, ehu¬
ru det ej är lagligt. Icke heller ligger något svek eller bedrägeri
uti en sådan afhandling eller i hennes besvärjande. Jag kan un¬
der sådana förhållanden ej finna annat än att R. o. Ad. antin¬
gen måste ogilla hela förslaget eller ock förändra det. Att ge¬
nast göra det sednare, har sina svårigheter, men eftersom man
ännu kan begagna den tid af riksdagen, som återstår, så bör man
icke underlåta att göra det för att få en lämplig rättelse i nu
gällande formulär. Jag hemställer alltså att R. o. Ad. måtte åter¬
remittera betänk, till Utsk. med de anmärkn:r, som här emot det¬
samma förekommit, på det att Utsk. må kunna pröfva dem och
sedan afgifva det förnyade utlåt, hvartill saken kan föranleda.
Hr Printzensköld: Jag hör icke till dem, som skänka
sitt förakt åt menskliga ting derföre, att de på sig bära pregeln
af ofullkomlighet. Jag har erkänt att det formulär för borgenärs¬
edens afläggande, som nu gäller, är i viss mån ofullkomligt. Jag
har äfven anfört skälet, hvarföre en sådan ofullkomlighet deruti
måste förefinnas, nemi. alt en borgenärsed afser förhållanden af
så mångfalldig art, att — pä sätt jag redan förut erinrat — det
för lagstiftaren blir en ren omöjlighet att göra en enda ed til¬
lämplig på alla dessa förhållanden, med mindre man förkortar
den så, som Gr. Sparre i sitt första anförande uppgifvit. Såle¬
des kan det icke falla mig in förakta den ed jag svurit, derföre
att densamma innefattar flere serskilda stadganden, som på det
serskilda fall, der jag nödgas aflägga ed, icke äro tilläraplige. Jag
förnyar min anmärkn. att denna edgång är stadgad icke för de
redlige medborgarne, utan för de elake, för att om möjligt hin¬
dra desse sednare från alt begå bedrägerier. Det är af detta
skäl, sora jag också anser mig kunna, utan att begå mened, af¬
lägga den i lagen fastställda ed. Vill man gå derhän att göra
eden tillämplig på alla möjliga förhållanden, så bör man ock gö¬
ra den så kort och allmän som möjligt. Men LagUtsk. sjelf har
icke velat beträda denna väg. Den andra återstår således endast
att välja. Och ville man dervid vara synnerligen skrupulös, så
borde man uppsätta edsformulärer för hvarje serskildt fall, som
Den 27 September.
495
lagstiftningen möjligen kan upptänka. På det sättet tror jag
man skulle komina målet närmare än med både det af LagUtsk.
föreslagne och det nu brukliga formuläret. Man finner imedler¬
tid af ordalagen i det senare alt syftemålet dermed egentligen
varit alt söka förekomma ocker, så alt den som t. ex. lemnat
valuta blott för hälften af det reverserade beloppet må af eden
vara förhindrad att i gäldenärens konkurs bevaka en på så olag¬
ligt sätt tillkommen fordran. Och man bör ej förbise vigten
häraf, om äfven så finkänsliga personer skulle finnas, alt de an¬
se sig häldre böra afstå från en fordran, som de äga, än att be¬
ediga den efter eli formulär, som de icke kunna gilla, .lag för-
blifver således vid den åsigt jag yttrat, att man antingen bör
bibehålla formuläret sådant det är (hvilket jag anser vore det
bästa) eller ock uppställa det i så allmänna ordalag att på alla
möjliga fordringsanspråk, af hvad natur de än må vara. Men
svårigheten vid begagnandet af dessa allmänna ordalag ligger just,
på sätt Hr v. Hartmansdorff anmärkt, deruti att en procentare
skulle efter ett dylikt formulär kunna utan att begå mened svär¬
ja på, all bans fordran så väl till kapital som ränta är riktig,
fastän den löper med 12 procents ränta och således är olaglig.
Detta förebygges genom det nu gällande formuläret, der borge¬
nären är skyldig alt svära på att han icke under hvad sken som
helst tagit högre ränta än den vanliga.
Gr. Lagerbjelke: I afseende på det af Gr. Sparre om¬
nämnda exempel ber jag att endast fä anmärka att om också
den af honom supponerade fordran icke tillkommit genom svek
eller bedrägeri, så bar den dock tillkommit i och för svek och
bedrägeri, hvilket torde vara ungefär detsamma. Hvad åter an¬
går Hr von Hartmansdorffs påstående att uti eden bör finnas en
anvisning eller varning för de felaktigheter, som deremot kunna
begås, så anhåller jag att jemte åberopande af hvad jag förut i
det afseendet yttrat, få tillägga att utom det att jag anser följden
deraf kunna blifva att man vid många tillfällen icke kan utan
fara för mened besvärja en rättmätig fordran, så måste den olä¬
genheten ovilkorligen inträffa att det blir omöjligt att i edsfor-
muläret införa reglor för alla de fall, dervid bedrägeri kan be¬
gås. Men vid sådant förhållande minskar man edens helgd och
verkan för alla de fall, som icke äro i formuläret omnämnde,
emedan det kan synas såsom om lagstiftaren, då han omnämnt
vissa men uteslutit andra fall, icke velat att eden skulle afse
dessa sednare. Jag kan således icke annat än vidhålla min be¬
gäran om förändring i Ulsk:s förslag.
Gr. Sparre: Emot den siste värde talaren får jag anmärka
att det är en högst vigtig fråga om fordringars bevakande, som
innefattas i den mening han vill utesluta, och det är derföre som
det är af vigt att den qvarstår. Första vilkoret för att en uti
konkursmassan anmäld fordran skall kunna af domaren pröfvas
är nemi. det, att fordran är tillkommen före konkursens bör¬
jan. Detta är hufvudvilkoret, hvarförutan sjelfva fordringsansprå-
496
Den 27 September.
ket icke upptages till pröfning. Det är således nödigt och nyt¬
tigt att detta vilkor varder i eden omnämndt. För öfrigt instäm¬
mer jag med Hr v. Hartmansdorff deruti, att det icke är lämp¬
ligt att eden är allt för kort; ty, på sätt jag förut anlydt, det
torde vara nödigt att väcka det isynnerhet i vår kalla nord tröga
sinnets uppmärksamhet på de fall, hvarvid mened kan begås, och
i detta fall är det så mycket lämpligare, som det nu omnämnda
är vilkoret för att en fordran skall kunna i konkursen upptagas.
Hvad Hr Printzenskölds anförande beträffar så känner R. o. Ad.
nu, alt den värde ledamoten icke anser sig i allo bunden af
ifrågavar. edsformulär; men alla se icke saken från denna högre
synpunkt. De finnes dock, som anse sig så pass bundne afbok-
stafven, att de icke tilltro sig kunna aflägga den föreskrifna eden
ehuru deras fordran är lagenlig. Det är derföre som, efter min
öfvertygelse, en förändring bör äga rum. Jag kommer nu till
de af Hr v. Hartmansdorff framställda anmärkntr. Den första
innefattande alt följande mening borde uteslutas eller förändras,
nemi. ”att jag innan ansökningen etc jag nu anmält.”
Den värde talaren har nemi. anmärkt att den icke passar in på
det fall då jag såsom arfvinge bevakar en fordran. Derföre är
likväl sörjdt i nästa mom. af denne §, som enligt förslaget skulle
lyda sä: ”Bevakas fprdran af arfvinge, af ombud för kronan, all¬
mänt verk eller af förmyndare eller målsman för omyudig eller
den under målmanskap står; varder eden derefter lämpad.” Der¬
vid har Hr von Hartmansdorff ansett att formeln för dessa ka¬
tegorier bordt vara i sjelfva eden intagen till lättnad för doma¬
ren. Utsk. ansåg dock detta öfverflödigt, emedan domaren sjelf
torde kunna hitta på att i st. f. ordet ”jag” använda uttrycket
”min fars eller mors sterbhus” i ett fall och i det andra K. M.
o. Kronan särdeles då lagen härtill ger anvisning. Jag tror så¬
ledes för min del, alt någon återremiss af denna orsak icke är
nödvändig; öfverlemnande jag dock åt R. o. Ad:n att derom be¬
sluta. Hvad nu angår den sista af Hr v. Hartmansdorff; an-
märkmr eller att det efter den föreslagna redaktionen skulle kun¬
na inträffa att en bevakad och besvuren fordran vore riklig,
fastän ej lagenligt, ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå,
att det efter skedd bevakning tillkommer domaren att pröfva hu¬
ruvida sjelfva fordran är laglig eller icke, och detta ulan afse¬
ende på den aflagda eden. Icke eller i detta afseende torde så¬
ledes återremiss vara behöflig.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har erkänt — och
det visar sig äfven af förslaget, — att LagUtsk. ansett eden bö¬
ra rättas efter de olika förhål la uden, hvari borgenärerne kunna
befinna sig såsom arfvingar, kronoombud, förmyndare o. s. v.,
men Gr:n vilt ät domaren öfverlemna att lämpa formuläret efter
hvarje särskildt fall. Detta befarar jag dock vara en allt för vid¬
sträckt rättighet. Jag vill icke förmoda att domaren skulle upp¬
såtligen missbruka en sådan rättighet; men af brist på insigt
och
Den 27 S e p t e m b er.
497
oell domarevana skulle han måhända vid många lillfällen illa
begagna den. Derför har också lagstiftaren, vid alla dylika fall
uppställt alternativa formler, såsom förhållandet är med den nu
gällande borgenärs-eden der det heter ”på K. M. och Kronans
vägnar” ”i egenskap af syssloman, förmyndare” etc. Dessa alterna¬
tiver, böra efter min lanke äfven hädanefter upptagas i sjelfva eds-
formuläret, på det att eden icke i ringaste mån må vara beroende
af domarens godtycke. Hvad nu ordet ”riktigt” beträffar, var det
ingalunda min mening, att detta ord skulle borttagas eller stå
der allena, ulan ali andra föreskrifter borde dertill läggas, ty så¬
som jag redan sökt visa, så kan den uppgifna fordran vara rik¬
lig ehuru olaglig till sin beskaffenhet och sin form, ty jag kan
hafva gjort en olaglig öfverenskommelse med gäldenären. Jag
förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Printzensköld: För all bevisa Gr. Sparre, det jag i
milt embete skulle, för alt nyttja hans egna ord, vara nödsakad
att svära falskt, vid begagnandet af det edsformulär LagUtsk.
föreslagit, anser jag mig böra fästa Hr Gr:ns uppmärksamhet der¬
på, att del är min oeflergifliga pligt vid äfventyr af ansvarstalan
emot mig från Juslitiekanslerens sida — att reservationsvis be¬
vaka fordringar i uppbördsmäns konkurser. Det händer då att
desse uppbördsmäns räkenskaper icke ens äro afslutade, långt min¬
dre inkomne lill Ofver-revisions-deparlemenlet och derstädes gran¬
skade, när proclamadagen inträffar så att man icke ens vet 0111
kronan verkligen har någon fordran eller ej. Men icke desto
mindre, och för att ej kronan må förlora sin rätt, i händelse
den under konkursen är beroende, måste jag efter del föreslagna
formuläret svära och betyga all K. M. och Kronan varit innehaf¬
vare af fordringen innan gäldenärens ansökning alt få sin egen¬
dom afstå mig kunnig blef, ehuru jag, i del ögonblick bevaknin¬
gen sker, icke ens vet om kronan äger något alt fordra ännu
mindre lill hvad belopp. Ensamt i denna omständighet ligger
det påtagligaste bevis, alt det icke lyckats Utsk. att göra sitt för¬
slag nog allmänt för att undvika de ifrågakomne olägenheterne.
Deraf följer, att äfven med detta förslag, sådane förhållanden un¬
derstundom skulle kunna inträffa, hvarigenom både den enskilde
och kronas ombud blefvo nödsakade att svära falskt ifall man
strikte håller sig lill ordalagen. Men ingen förnuftig menniska
kan väl påslå all jag begår mened derföre att jag underkastar
mig det edsformulär, som finnes stadgadt. Ty dä jag icke
har något val i det afseende!, så måste jag väl följa hvad lagen
bjuder. Jag yrkar derföre i händelse af återremiss, att Utsk.
måtte närmare än som skett öfverväga, huruvida det icke må
vara ändamålsenligast att bibehålla del nu gällande formuläret;
och önskar åtminstone att man icke deruti mätte göra annat än
de alldra nödvändigaste förändringar.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. 0. Landtm, framställde att, såvida han rätt uppfattat Hr
9 H. 32
49S
Den 27 September.
Printzenskölds sisla yttrande, hade Hr Printzensköld afstått trän
sitt yrkande om afslag och förenat sig med Hr von Hartmans¬
dorff i begäran om ålerremiss, samt att i sådant fall nu endast
vore fråga om bifall eller ålerremiss i Utskrs förslag, eller ock
antagande af Gr. Lagerbjelkes förslag alt edsförmuläret må fä
följande lydelse: ”Jag N. N. svår vid Gud och Hans Heliga E-
vangelium, alt jag på god tro är innehafvare af den fordran jag
nu anmält,” o. s. v. enligt Utsk:s förslag; hvarjemte Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag
till förändring af konkurslagens 75 §.
Denna propos. besvarades med ja och nej, hvarpå Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad. ansäge de gjorde anmärkmne föranleda
lill återreraiss af ifrågavar:de förslag, samt då härvid ropades star¬
ka ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig finna att ja
varit öfvervägande.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 22 dennes på bordet lag¬
da belänk. I\:o 76, i anledn. af väckt motion, ang:de åliggande
för kommunerne all hafva tillsyn å ordningen vid fängelserne.
Föredrogs LagUlsk:s d. 22 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 77, i anledn. af väckt motion om stiftande af en lag för
Notarii-publici.
Sedan underl. Ridd.-Secreterare, på förfrågan af Hr
von Hartmansdorff, Au g., upplyst att RorgareSt., enligt
ankommet prot.-uldr., hade godkändt förevar, betänk, yttrade:
Gr. Sparre, Erik: Under erkännande lika med Utsk. att
en lag, som närmare bestämde notarii-poblici skyldigheter och
verkan af deras åtgärder i juridiska frågor, är af behofvet påkal¬
lad, måste jag dock äfvenledes i likhet med Utsk. intyga, att det
ifrågavar:de förslaget är så beskaffadt, att det icke kunnat antagas,
äfvensom att Utsk:s tid icke medgifvit det alt företaga en så full¬
ständig omarbetning af förslaget, som eljest varit nödvändigt för
att få en antaglig lag. Utsk. har således varit nödsakadt att un¬
derkänna och förkasta berörde förslag, hvilken åtgärd jag hoppas
R. o. Ad. malle godkänna.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å LagUlsk:s be¬
tänk. N:o 77 framställda propos. besvarades med starka ja, blan¬
dade med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han funnit
ja öfvervägande.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ns d. 23
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 52, i anledn. af väck¬
te frågor om förklaring eller tillägg i 5 § af Kongl. Förordnin¬
gen om socknestämmor i riket d. 29 Augusti 1843.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, framställt propos. till bifall å
Den 27 September.
499
della betänk., men dervid Gr. Lagerbjelke, Gust., anmält
sig och anhållit få veta, huruvida anmärkn:r emot 2:dra punkten
af Uisk:s betänk, numera kunde till pröfning upptagas, förklara¬
de Hr Landtm., att betänk, blifvit i dess helhet föredraget, men
att, derest anmärkn, emot andra punkten blefve gjord, något hin¬
der för deraf föranledd serskild propos:s framställande icke före¬
kom ; hvarefter
Gr. Lagerbjelke, ■yttrade:
Som jag utaf Hr Gr:n o. Landtmilis yttrande finner, alt
jag icke försummat mig, utan all det ännu är mig öppet att an¬
föra anmärkmr emot sednare punkten af betänk., så anhåller jag
alt få göra det. Det nu gällande stadgandet innehåller, ali ”röst¬
ägande må, genom fullmakt, till annan öfverlåta sin talan och
rösträtt ä sockenstämma.” Detta har så vidt mig är bekant i
allmänhet blifvit så tillämpadt att det står en röslegande fritt alt
till hvem han vill genom fullmakt upplåta sin rösträtt i socken¬
stämma. Motionären upplyser sjelf att äfven offentliga myndighe¬
ter så tolkat lagstadgandet. Emedlertid har Utsk. nu föreslagit,
alt ett motsatt stadgande skulle införas af lydelse ”att röstägan¬
de må genom fullmakt till annan inom församlingen bosatt per¬
son eller ock till sin egendoms förvaltare, äfven om denne är
utom socknen boende, öfverlåta sin talan etc.” Derigenom blef¬
ve röstegandes rätt i högsta måtto inskränkt, han kunde icke vi¬
dare lill fullmäktig utse en eljels lämplig person, såvida denna
händelsevis icke är boende inom socknen. Jag kan icke inse det
föreslagna stadgandet vara af behofvet p/i kalladt eller medföra nå¬
gon nytta, hvarföre jag nu inskränker mig till att endast hos Hr
Gr. o. Landtm, anhålla om propos. till afslag å betänk. Dertill
tror jag mig hafva så mycket större anledn., som efter hvad all¬
mänt bekant är, någon olägenhet af det nuvar:de stadgandet ic¬
ke visat sig, men väl skulle kunna uppstå genom den föreslagna
nya redaktionens antagande.
Gr. Sparre, Erik: Jag skall icke vara särdeles ifrig för
befrämjande af Utslcs förslag helst jag icke inom Ulsk:n detsam¬
ma godkändt. Jag anser mig likväl böra i Utslcns namn svara
på Gr. Lagerhjelkes anmärkn. I betänk, säges att det anförda
stadgandet gifvit anledning till tvekan om dess rätta betydelse,
att man på vissa orter så förstedt det såsom bade det endast af¬
seende på röslägarne och alt en röstägande således icke kunde
uppdraga åt någon annan ån en annan röstägande att föra hans
talan å sockenstämma. A andra sidan deremot trodde man, att
dermed kunde förstås hvilken annan man som helst. För min
del är jag af den åsigt, alt ordet annan hänförer sig till ordet
röstägande. Det ligger nemi. i språkbruket att till delta or¬
det ”annan,” fordras ett nomen, såsom under förstådt och detta
kunde ej gerna vara något, annat än det förut stående begreppet
”röstägandePå grund deraf ansåg Utsk:n och äfven jag gör
32*
500
D e 11 27 S c p t e ni b e r.
det, att det nu föreslagna stadgandet icke innefattar en inskränk¬
ning i nu gällande lag, utan tvärtom någon utvidgning uti den
rätt sora Utsk:n ansåg § nu medgifva röstägande. Hvad åter an¬
går Gr. Lagerbjelkes yrkande, att det skulle vara lotligt för en
röstegande att afgifva sina röster genom hvilken annan person
som helst, äfven om denne vöre utom församlingen boende, så
är denna åsigt i fullkomlig strid med den, som gjort sig gällan¬
de inom Utskm. De ansägo nemi. hvarken lämpligt eller nyttigt
alt uti kommunala angelägenheter en röstägande kunde uppdraga
ät en advokat, eller åt hvilken person som helst, att utöfva hans
rösträtt och utföra hans talan. Utskm ansåg alt, för all bibe¬
hålla lugnet vid behandlingen af de kommunala angelägenheler-
ne, det fordrades, att icke någon annan kunde deruti deltaga, än
de som verkligen deraf kunde vara intresserade antingen såsom
röstägande i församlingen, eller åtminstone såsom inom densam¬
ma boende. Detta är rätta anledningen hvarföre Utskm ville för¬
hindra att icke advokater eller för ortens angelägenheter främ¬
mande personer skulle inblanda sig deruti och af denna orsak
hafva Utskm också (lilsa11 orden: ”inom församlingen bosatt per¬
son.” Del enda fall dervid Utskm velat medgifva ett undantag
från berörde regel var det att en jordegare hade en inspektor,
som förvaltade egendomar inom flere socknar, i hvilken händel¬
se inspektoren skulle vara berättigad att föra jordägarens talan
inom de särskilda socknarne. Sådan var Utskms mening och jag
har ansett mig pligtig alt pä detta sätt för densamma redogöra.
Gr. Lagerbjelke: Såsom ett ytterligare skäl för det min¬
dre lämpliga uti den inskränkning i röstägandes rätt att lemna
fullmakt ät andra än inom församlingen boende personer, anhål¬
ler jag att få anmärka att en följd af Utskms förslag skulle blif¬
va, att en röstägande icke kunde såsom ombud till en socken¬
stämma skicka annan röstägande i samma sockenstämma, om
denne sistnämnde händelsevis vore boende i en annan försam¬
ling. Det står nemi. att han endast får gifva sin fullmakt till
en inom församlingen bosatt person, hvaraf följer alt en i sam¬
ma församling röstägande person, som bor i nästa socken, icke
kan blifva fullmäktig för en annan röstägande. Derutaf visar sig
just orimligheten utaf den föreslagna inskränkningen i befogen¬
heten alt vara fullmäktig och derutaf hemlar jag ytterligare an¬
ledning att anhålla om afslag å denna punkt.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anser Utskms förslag vara
till den grad inskränkande allmän rätt, att jag nödgas instämma
i Gr. Lagerbjelkes yrkande. Ett förbud för röstegande att icke
till fullmäktige välja den han anser vara skickligast och som bäst
ingår i principalens åsigter, innefattar enligt min öfvertygelse eli
verkligt tyranni. Om raan t. ex. har en inspektor som väl skö¬
ter ens jord, så är det väl derföre just icke sagdt, att han skall
hafva ett riktigt begrepp om alla de mål, som inom en socken¬
stämma kunna förekomma. Om jag äger egendomar i flere län
och' icke kan vara närvarule vid sookenslämma mer än på ett
Den 27 September.
501
ställe, sä borde jag väl hafva rätt att till full mäktig utse den jag
anser kunna bäst utföra inin talan, på de öfrige ställena. Då nu
allmänna lagen tydligen bestämmer rättigheten att föra andras
talan, så kan jag så myckel mindre anse behofvet af den nu
föreslagna inskränkningen. Jag anhåller om afslag å denna
punkt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Sådan författnin¬
gen nu är medgifves icke på de aldra flesta ställen i riket, på
grund af densamma, rösträtt åt någon annan än den, som inom
församlingen har rösträtt eller är derinom boende. Från denna
regel har man dock nu velat göra ett undantag, man har nemi.
insett att, då t. ex. vid bruk eller andra stora egendomar, som
sträcka sig till Hera socknar, allt ifrån den tid dä den första sock-
neslämmolag utfärdades, det varit vanligt, all förvaltaren upplrädt
såsom fullmäktig för den frånvarsde husbonden, men detta likväl
pä sednare tider blifvit dem förnekadt, på grund af författningen,
så vore ett bestämmande i detta hänseende nödvändigt. Om man
läser della stadgande i sin helhet och bedömer det efter den tyd¬
ning som språkbruket fordrar, så torde man finna att med det
ordet annan som der står, icke rättligen kan förstås annat än
annan röstberättigad, åtminstone icke förr än en ny ordställning
der införes. Del var på dessa skäl som detta förslag, efter en
läng öfverläggning, genom en knapp pluralitet tillkom. Alt der¬
emot tillåta hvem som helst att vara ombud vid sockenstämma
ansåg Utskm, på sätt Gr. Sparre anfört, lämpligt, emedan veder¬
börande der hafva att besluta öfver enskilta angelägenheter och
öfver intressen, som dem närmast röra. Exempel blefvo också upp-
gifne för att visa huru stor förargelse och obehag åstadkommits
deraf att till sockenstämmorna skickats personer som vid tillfället
fungerat utan att det i deras ställning till församlingen låg någon¬
ting, som utgjorde en anledning för deni att så uppföra sig att de
kunde vinna och bibehålla de öfriges aktning, vänskap och för¬
troende. När det nu är fråga om att tlere personer skola sitta
i en fortgående styrelse, såsom denna kommunal-inrältning är
all. anse, bör man väl tillse att inga olägenheter dervid upp¬
komma, sockenstämman är icke att anse såsom en domstol, in¬
för hvilken man skall bevaka enskilda rättigheter och der man
kan lill ombud få begagna nästan hvem som helst. Emot dom¬
stolens beslut kunna besvär anföras och dessa beslut gälla icke
om de äro olagliga. Men längre må man icke tillåta advokalu-
ren att sträcka sig. Må man icke tillåta den att befatta sig med
församlingsboers enskilda komunal-angelägenheter; det skulle vara
ali förderfva all komunal-styrelse och göra det omöjligt för den
att existera. Då sockenstämman är en sammankomst, dervid öf¬
verläggning skall äga rum om socknens enskilda behof och bestyr,
böra inga andra deruti få deltaga än de, som kunna anses hafva
eli verkligt intresse uti och för hvad dervid kan förekommas och
på ett eller annat säll tillhöra församlingen. Det är på dessa skäl
Ulsktn tillstyrkt den utvidgning af författningen, som i della
502
Den 27 September.
örslag innehålles, och af samma skäl får jag nu tillstyrka R.
o. Ad:n ali dertill lenina sitt bifall.
Gr. Sparre: Jag åberopar hvad jag redan yttrat eller att jag
icke skall ifra för belänk. för hvilket jag också icke inom Utsk.
röstat, men jag ber att få göra de Hrr, som yttrat att den före¬
slagna redaktionen skulle innefatta en inskränkning i det förra
stadgandet, uppmärksamma derpå, att, på sätt jag redan tagit mig
friheten nämna, det är ganska tvifvelaktigt huruvida förslaget
icke snarare innefattar en utsträckning i st. f. en inskränkning.
Det heter nemi. nu ”att röstägande må till annan öfverlåta sin
rösträtt.” Om jag under tvekan om huruvida med delta ordet,
annan afses annan person eller annan röstägande, tager i be¬
traktande sockenståmmo-förorduingeu för Stockholms stad, så fin¬
ner jag att der står, alt röslegaude må endast genom annan,
som i stämman röst äger, sin rösträtt utöfva. Detta synes vara ett
bevis till för den satsen, att äfven i fråga om sockenstämma å
landet endast röstägande äro berättigade alt i stämman deltaga.
Men, pä sätt jag förut nämnt, jag fäster icke mycken vigt vid
förslaget, utan om Ståndet skulle vilja afslå det, skall jag icke
motsätta mig en sådan åtgärd.
Gr. Ridderstolpe: Till stöd för det afslag som jag önskar
och för att upplysa med exempel, vill jag anföra, alt mina e-
gendoraar ligga i tre socknar. Jag har haft till förvaltare en
Löjtnant vid Westmanlands Regemente, som icke var mantals¬
skrifven uti någon af dessa socknar. Han skulle nu efter styli-
ceringen af detta förslag kunna vara milt ombud i alla lie sock-
narne, men jag skulle ju äfven dä för att kunna i sådan egen¬
skap använda honom nödgas att tillika med fullmakten till talans
utförande, äfven gifva fullmakt att vara förvaltare. Men en så¬
dan fullmakt kunde ju dä när som helst och till hvilken som
helst utgifvas! Häraf torde man äfven inse att den föreslagna
förändringen, (hvilken jag anser innefatta en inskränkning, an¬
dra åter en utsträckning af det förra stadgandet) icke leder till
det önskade målet, alldenstund afsiglen dermed skulle kunna
eluderas genom en dylik förvaltare-fullmakt. Jag fortfar i min
önskan om afslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att i allo
få instämma med Hr von Hohenhausen och dertill lägga, att på
del kännedom om beskaffenheten af de allmänna ärender i en
kommun, icke må saknas, är det nödvändigt, att inga sådane
personer, sora kunna anses främmande för socknens angelägen¬
heter, må det vid fä äga rösträtt. Det skulle ju eljest kunna hän¬
da alt, vid behandlingen af ett uppskjutet ärende i en socken¬
stämma, personer der uppträdde hvilka om detsamma vore allde¬
les okunnig; hvadan det blefve nödvändigt att egna serskild tid
ät deras undervisande 0111 sakernas ställning. Först sedan en så¬
dan undervisning vore gifven, kunde man med dem ingå i sa¬
kens pröfning. Jag anser litslen således hafva rätteligen förfarit.
Hvad beträffar förvaltares begagnande såsom jordägares ombud
Den 27 September.
503
vid sockenstämma så kan man väl, med temlig visshet, antaga,
alt en sådan person icke skulle vilja, af kitslighet, eller af hvil¬
ka andra bevekelsegrunder som helst, vid elt sådant tillfälle upp¬
föra sig sä, att han derigenom stötte sig med folket i församlin¬
gen. Tvärtom skall han snarare vilja förvärfva och bibehålla
deras aktning och förtroende samt uppföra sig således derefter,
hvilket måhända icke alltid torde vara fallet med andra inom
församlingen icke boende och för hennes angelägenheter alldeles
främmande personer. Jag erkänner likväl riktigheten af den an-
märkn. Gr. Lagerbjelke gjort, nemi. att man efter den nu före¬
slagna redaktionen, icke skulle få lill fullmäktig utse en person,
som, fastän han vore. röstägande, likväl icke bodde i socknen.
Jag tillstyrker derför vördsamt, att R. o. Ad. mätte antaga Ulskms
förslag med följande ändring i ordalydelsen ”löslägande må, ge¬
nom fullmakt, åt annan till församlingen hörande person, eller
ock till sin egendoms förvaltare, äfven om denne till socknen ic¬
ke hörer, öfverlåta sin talan och rösträtt ä soekueslämma.”
FIr von Hohenhausen: I afseende på hvad Gr. Ridder¬
stolpe yttrat så får jas nämna att såvida mill minne icke slår felt
så var det just ifrån Westmanlands bergslag, som den uppgiften
inom Gislen meddelades, all en bruksförvaltare, på grund af nu
gällande författning blifvit afvisad från sockenstämman, fastän
han förut i längre tid varit såsom ombud antagen. Oaktadt be¬
svär deröfver skola blifvit anförde lärer hans underkännande såsom
ombud likväl slutligen i högre domstol blifvit godkändl. Jag kan,
som sagt är, icke bestämdt uppgifva om det var i Westerås län,
eller annorstädes, som della skedde, men del loide också vara
likgiltigt. Allt nog, alt det sä skedt på något ställe. Vid det
exempel Gr. Ridderstolpe nämnde, ber jag endast att få anmär¬
ka att om en hans förvaltare icke skulle vara mantalsskrifven vid
någon af Grins egendomar, så hindrar ju det uppgifna förslaget icke
nämnde förvaltare att rösta i alla de socknar, der Gr. har egen¬
dom. Hvad serskildt beträffar den förändring i Utslcns förslag
Hr von Hartmansdorff tillstyrkt, så derest jag rätt uppfattat bans
mening har jag icke något deremot. Genom dess antagande för¬
svunne den enda skäliga anmärkn. Gr. Lagerbjelke kunnat göra
mot Utskins förslag. Emedlertid tillstyrker jag alt berörde för¬
ändring mätte ytterligare varde uppläst.
Hr von Hartmansdorff: I anleda, af en anmärkn. sorn
man enskildt för mig. framställt, anhåller jag alt i st. f. orden:
”ät annan till församlingen hörande person,” mätte få skrifvas,
”åt annan inom församlingen röstägande person.”
Gr. Lagerbjelke förklarade att lian afstod från sin begä¬
ran om afslag.
Gr. Ridderstolpe: Jag anhåller alt få höra huru FIr von
Hartmansdorffs förslag nu i sin helhet lyder,
I anledn. häraf lillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att Hr v.
Hartmansdorffs förslag var sålydande: ”instegande må, genom
fullmakt, åt annan inom församlingen röstegande person, eller
504
Deri 27 Sup tern lier.
och lill sin egendoms förvaltare, äfven om denne (ill socknen icke
hörer, öfverlåta sin talan och rösträtt ä socknestämma.”
Gr. Ridderstolpe: Sedan jag nu hör att i förslaget är in¬
taget stadgande hvarigenom man berättigas att till fullmägtig olse
person, som icke är inom socken boende så afstår jag från min be¬
gäran örn afslag.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Under diskussionen
örn denna fråga inom Utskrn var det förnämligast BondeSt:s ledamö¬
ter, sorn yrkade att ordet ”bosatt” skulle införas i §:n i st. f. or¬
det ‘"röstägande” hvilket äfven varit i fråga. Bland allmogen hän¬
der det nemi. ofta, att hemmansägarne sända sina söner eller ma¬
gar lilj sockenstämman, dä de sjelfve äro förhindrade, att infinna
sig. Afven händer det att fadern ät son eller mag öfverlemna!
egendomens skötsel. Dessa skulle efter det nu förslagna vara för¬
hindrade att vid sockenstämma såsom ombud sig infinna, derest en¬
dera af de här föreslagna redaktionerna skulle antagas. Fadren kan
af ålder eller annan orsak vara hindrad från att sjelf infinna sig
och då vore det hardt örn lian, för att icke förlora sin rösträtt,
skulle nödgas till ombud taga en främmande person.
Hr von Hohenhausen: Jag erinrar mig nu fullkomligt
livad Frih. Alströmer uppgifvit. Inom Utskm upplystes det verk¬
ligen, att ålderstigne eller sjuklige husbönder bland allmogen sända
son eller måg i sitt ställe lill sockenstämman, ehuru de sjelfva stå
qvar vid husbondeväldet. Sådant har hitintills alltid ansetts vara
tillätet, och jag tror dä, att när man vill förändra lagen i delta fall,
så bör man göra det så, att man icke väcker missnöje eller förar¬
gelse bland denna klass. Jag anser derföre lika med Frih. Alströ¬
mer att man bör förändra uttrycket: bosatt person, till röslegande
person.
Hr Printzensköld, Carl: För att om möjligt gifva denna
punkt en sådan lydelse alt meningarne kunna blifva förenade om
dess antagande, tager jag friheten vördsamt hemställa om icke or¬
det bosatt kunde fä stä qvar och derjemte tilläggas ordet röstägan¬
de. Jag ser icke något hinder för att gifva stadgandet en sådan
lydelse: ”röslegande må, genom fullmakt, till annan inom försam¬
lingen bosatt eller röslegande person, eller ock till sin egendoms¬
förvaltare, äfven om denne är utom socknen boende, öfverlåta sin
talan och rösträtt å socknestämma.” Derigenom vunne den röst¬
ägande den fördelen att alternativt kunna vända sig lill en i socken
boende person, eller ock till en, som ehuru icke der bosatt, likväl
har rösträtt i sockenstämman.
Gr. Lagerbjelke: Då jag anmälde mig så var det i afsigt
att framställa samma förslag som det Hr Printzensköld nu gjort, jag
afstår derföre och förenar mig med honom.
Hr von Hartmansdorff och Frih. Alströmer förklarade
det de äfven förenade sig med Hr Printzensköld.
Den 27 S'ep te n1 b e r.
505
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, fästat uppmärksamheten
derpå, att Hr Printzensköld i sitt förslag bibehållit icke allenast or¬
det ”bosatt” utan ock det af Hiskin begagnade uttrycket ”äfven om
denne är utom socknen boende,” som Hr von Hartmansdorff ansett
böra utbytas emot: ”äfven om denne till socknen icke hörer,” samt
fördenskull hemställt till Hr von Hortmansdorff om han instämde
med Hr Printzensköld till alla delar eller blott i fråga om ordala¬
gen ”inom församlingen bosatt eller röstegande person,” yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Jag tror att till följd af det för¬
slag Hr Printzensköld nu gjort mitt kan förfalla.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad blef, up¬
på serskildt framställda propos:r, de:t utan anmärkn. lemnade första
punkten af Utskrns förevarande betänk, af R. o. Ad. godkänd,
samt bifölls andra punkten med den förändring, näst efter ordet
”bosatt” — — tili Utskrns redaktionsförslag, skulle tilläggas orden:
”eller röstegande.”
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns d. 23
dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 53, i anledn. af anmärkmr
vid Utskrns betänk., angide förklaring af hvad med ”matlag” rätte¬
ligen bör förstås, samt föreslagen ändring uti Kongl, kammar-colle-
gii kungörelse d. 20 Juli 1830.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har icke någonting annat
här att anmärka än att då Utsk:n föreslagit R. St. att afgifva un¬
derdånig begäran det K. M. ville till Rikets näst sammanträdande
Ständer, aflåta nådig propos. i ämnet, det torde vara nog svårt
för K. M. att innan dess medhinna infordrandet af alla för sakens
utredande nödvändiga upplysningar och låta utarbeta Nådig pro¬
pos. Jag skulle derföre vördnadsfullt hemställa: om man icke i
st. f. nyssberörde mening, kunde begagna uttrycket: ”genom Nå¬
digst skeende proposm till R. St. föreslå etc.” Dä hade man icke
liestämt något om tiden. Jag vet mycket väl att det förr varit
brukligt att då man begärt det en propos:n måtte af K. M. afgif-
vas i något ämne, det vanligen hetat, att Rikets näst sammanträdan¬
de Ständer måtte deraf få del.
Det hade sig tillförene ofta svårt för Regeringen att uppfylla
denna begäran, ehuru då 5 år förflöto mellan hvarje riksdag; svårig¬
heten måste således nu blifva vida större då icke fem, icke ens tre,
utan knappast två år förflutit efter den ena riksdagens slut, innan
den andra börjar.
Hr Akerman, Fredr.: Jag vill visserligen icke neka att ju
icke, på sätt den siste värde talaren anmärkt, det kan hända att
det ifrågavande ämnet icke före nästa riksdag hinner utredas och
behandlas, på sätt som i betänk, föreslås. Men då jag icke kan
finna, att en sådan hemställan innefattar någon bindande skyldighet
för K. M. att vid nästa riksdag framlägga ett förslag i ämnet, äf¬
vensom och då, å annan sida, det skulle innefatta ett allt för klent
506
Den 27 September.
begrepp om möjligheten här i landet att komma till rätta med en
fråga af jemförelsevis så ringa vigt, som denna, så hemställer jag
för min del att R. o. Ad. ville låta förslaget få förblifva sådant
det är.
Gr. Sparre, Erik: Jag är af samma mening som den siste
värde talaren deruti att förslaget är af ringa vigt. Jag anser äfven
att K. M. kan hafva vigtigare och angelägnare ärenden att syssel¬
sätta sig med än detta, särdeles under tiden intill nästkom. riksdag
Dä jag nu dertill anser, de högst fåtaliga prestationer, som utgå ef¬
ter matlag, vara af den beskaffenhet att berörde beräkningsgrund
icke för dem är olämplig, måste jag anse behofvet af den föreslag¬
na utredningen för ingen del nödvändig och tillstyrker jag derför
afslag å betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då denna sak förra gån¬
gen här förevar yttrade flere ledamöter med mig att en förklaring
i detta hänseende vore nödvändig. Jag vill nu blott anmärka hu¬
rusom vid kyrkobyggnader, ofta förekommer den orimligheten, att
man fordrar det en jordtorpare skall utgöra lika många dagsverken
som den, hvilken äger 2 till 3 mantal. Jag anhåller derför vörd¬
sammast att R. o. Ad. ville oförändradi bifalla betänk., ty jag tror
att om vi utesluta de ord, hvaremot Hr Printzensköld rätteligen
gjort anmärkning, så inträffar den olägenheten att vi stanna i olika
beslut med de öfriga Stånden, hvarigenom behof af inbjudning skul¬
le kunna inträffa, och tidsutdrägt förvållas.
Hr Printzensköld: Jag betviflar visserligen icke att Hr
n i
Akerman för sin del äger tillräcklig kännedom om sitt län och äf¬
ven tillräcklig kunskap om detta ämne för att med sin skyndsam¬
het och skarpsinnighet skulle till och med på några dagar kunna
medhinna allt hvad till sakens utredande kan ifrågakomma. Men
det kan likväl hända att upplysningar äfven larfvas frän alla de öf¬
riga länen i riket, äfvensom frän vederböride embetsmyndigheter i
öfrigt, och för allt detta torde icke fordras sä inskränkt tid. Der¬
jemte torde Konungens Rådgifvare behöfva något rådrum för att
uppställa en propos. i ämnet med anledn. af de utlät:n som från
embetsmyndigheterne kunna inkomma. Som jag städse har hyst
den åsigten att innan man ingår till K. M. med någon hemställan,
man noga bör tillse att man icke begär hvad som enligt sakens
natur eller efter all sannolikhet icke låter sig verkställa. Ett mot¬
satt handlingssätt ingifver misstroende emot förmågan att veta hvad
man bör begära. Det är under R. St:s värdighet alt blottställa sig
för ett sådant misstroende; och R. St. böra derföre begagna såda¬
na uttryck, att man finnér alt R. St. nogsamt veta hvad de begära
och inse huruvida Regeringen kan vara i tillfälle att efterkomma
deras önskan eller icke. Hvad den frågan beträffar alt R. o. Ad.
stannar i olika beslut med de öfriga Stånden så betyder det ingen¬
ting; ty om alla de öfrige RiksStänden bifalla betänk, oförändradt,
så blir det R. St:s beslut; men jag skulle önska att åtminstone R.
o. Ad. ville i sitt protokoll, genom antagande af den af mig före¬
Den 27 September.
507
slagna förändrade ordalydelse, ådagalägga, att Ståndet icke delar den
öfvei tygelsen, att man bör skrifva till K. M. och begära hvad Re¬
geringen efter all sannolikhet icke kan fullgöra.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sifv.: Hvad det uttryck
beträffar, som Hr Printzensköld yrkat måtte utur den föreslagne
skrifvelsen uteslutas eller orden ”lill Rikets näst sammanträdande
Ständer, ”så kunna de väl icke anses hafva den ytterliga utsträck¬
ning, att de skulle kunna anses innefatta en olaglighet, i hvilket
fall jag genast skulle biträda Hr Printzenskölds mening. Orsaken
hvarföre tiden möjligen icke kommer att räcka till, är att söka der¬
uti, att sä många andra vigtiga göromål äro för handen för Rege¬
ringen intill nästa riksdag. Utom det att förändringen icke är be¬
höflig vore det äfven mindre välbetänkt att så nära vid slutet af
riksdagen söka få ett nytt förslag. Hvad åter Gr. Sparres åsigt an¬
gar, hvilken går ut pä ett afslag å förevar, betänk, och ett föror¬
dande af Utslcs förra tillstyrkande i ämnet, så får jag anmärka att
antagande af Gr:ns förslag skulle föranleda till en förminskning, i
de afgifter, som nu efter matlag utgå, d. v. s. att då man nu ic¬
ke får sammanslå särskildta hemmansdelar i olika hemmans-nummer
till ett matlag vidare än alt de tillsammans icke öfverskjuta [ hem¬
man, sä skulle denna sammanslagning efter förslaget få ske ända
lill och med ett helt hemman, hvilket således helt och hållet skulle
vara till fördel för dem, som brukade större jordegendom under ett
matlag. Det ansågs likväl af pluralitelen icke vara lämpligt att en¬
dast afse detta. Dertill kommer dessutom att i flere län såsom t.
ex de Småländska, utgår en betydlig af komministerns aflöning ef¬
ter matlag. Om då ett helt hemman är deladt i 32 delar, sä får
det utgöra 32 gånger så mycket som om det vore odeldt. Dä så¬
ledes i detta afseende sä väl en otydlighet, som en obillighet före¬
finnes, torde behofvet af en undersökning ej kunna bestridas. Det¬
ta har också varit anledningen, hvarföre Utsk:n ansågo att en un¬
derd. framställning till K. M. frän R. Sl:s sida borde ske sådan
som den i betänk, finnes föreslagen, och till hvilken jag får till¬
styrka II. o. Ad. att lemna sitt bifall; anhållande jag att Hr Print¬
zensköld icke vill med sina anmärkmr fördröja slutet af denna dis¬
kussion, hvilken i och för sig sjelf synes vara temligen öfver¬
flödig.
Gr. Sparre: Jag har i allmänhet för princip att R. St. icke
böra besvära] K. M. med Skrifvelse;- i andra ämnen än dem som
äro af vigt. Då jag nu anser den ifrågavar. skrifvelsen icke vara
behöflig, så yrkar jag afslag å densamma. Det hufvudsakligaslc skäl
Hr von Hartmansdorff anförde för behofvet af en förändring, angick
frågan om dagsverksskyldigheten vid kyrkobyggnader, hvilket är en
af de få fall, der natura-prestationer utgå efter matlag. För utgö¬
randet af detta besvär anser Hr von Hartmansdorff mallagsberäknin-
gen vara en särdeles obillig grund. Men förhållandet är dock att
de hufvndsakligaste utgifterne vid kyrkobyggnad såsom körslor och
alla andra möjliga bidrag utgå efter hemmantalet. Vid sådant för¬
hållande synes det mig icke vara obilligt alt dagsverksskyldigheten
508
Den 27 September.
utgöres efter matlag, ty elen som bor i socken bör väl något bi¬
draga till kyrkobyggnaden. Jag är så mycket mera af denna me¬
ning, som samtlige de ledamöterne af LagUtsk., tillhörde Bonde-
St., yttrat sig för den åsigt jag förfäktar, och derföre gick den lör¬
sta gången igenom i Utsk:n. Flere vid denna riksdag synnerligen in¬
om BondeSt. väckta motioner hafva visat behofvet af en sådan
förklaring att den som äger flere hemmansdelar i en socken skulle
få sammanslå dem till ett matlag. Någonting sådant afser alldeles
icke den föreslagna skrifvelsen, utan endast bestämmandet af be¬
märkelsen af ordet matlag. Jag anser derföre att vi icke uppfylla
motionernes syftemål om vi inskränka oss dertill. Jag anser den
föreslagna skrifvelsen sä mycket mindre vara nödvändig; som jag
anser matlagsberäkningen vara lämplig för de få prestationer, der
den ännu ifrågakommer, såsom t. ex. vid skallgång m. m., och yr¬
kar jag derför afslag å betänk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag kan icke lika
med Gr. Sparre anse frågan vara af ringa vigt. Alla lagstadganden
böra vara bestämda. Att det nu ifrägavande är högst obestämdt
torde allmänt erkännas. Alt den dagsverksskyldighet, som utgöres
efter matlag alldeles icke är så obetydlig som Gr. Sparre förmenar,
torde visa sig deraf, att då det kan inträffa att flere hemmansde¬
lar skötes afen enda person, så kan denna person i fråga om kyrk-
byggnader blifva ålagd alt för hvardera hemmansdelen på en och
samma dag utgöra ett ökedagsverke och ett karldagsverke. För öf¬
rigt anhåller jag att betänk, måtte bifallas sådant som det är. Jag
tror att det skulle utvisa en liknöjdhet å R. S(:s sida, att få saken
snart afgjord, om man, på sätt Hr Printzensköld föreslagit, lager
bort begäran om en nådig propos. vid nästkommande riksdag. Dä
vi hafva fulla 2:ne är lill nästa riksdag skulle jag tro att ärendet
innan dess kan bringas lill slut. Skulle så vara, alt detta icke kan
ske, är K. M. naturligtvis oförhindrad alt uppskjuta afgifvandet af
sin propos. Om, såsom Hr Printzensköld förutsatt, vederbönde i
alla 24 länen skulle behöfva höras, så kan väl detta icke taga me¬
ra tid än om det sker blott i ett län.
Hr Printzensköld: För att icke uppehålla diskussionen och
föranleda en serskild propos. frän Hr Gr. o. Landlm:s sida, afslär
jag från min anmärkn., ehuru jag anser den grundad.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Land tm. framställde propos. lill bifall å Ulsk:ns i-
frågavande utlåt., samt då härvid ropades starka ja jemte åtskilliga
nej, tillkännagaf det han funnit ja öfvervägande.
Föredrogs och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-
Ufskrns nedannämnde d. 23 dennes e. m. pä bordet lagda be¬
tänk :n :
N:o 55, i anleda, af väckt fråga om ändring uti 1 § af 2
Cap. B. B.
Ben 27 September.
509
N:o 56, i anledn. af väckte frågor om ersättning ät nämnd
för biträde vid syner och extra förrättningar;
N:o 57, i anledn. af väckt fråga om options-rätt för åboer å
stomhemman;
N:o 58, i anledn. af väckte frågor om ändring i K. förord¬
ningen om socknenämnder å landet d. 29 Augusti 1843;
N:o 59, i anledn. af väckte motioner om ändring och förkla¬
ring dels af fiskeristadgan d. 14 November 1766, dels ock af reg¬
lementet för Nordsjö-fiskericrne i Götheborgs och Bohus län d. 21
Juli 1774; samt
N:o 60, i anledn. af väckt fråga att houpptecknings-afgiften i
Stockholm må bestämmas ali utgå till lika belopp i alla ofrälse
sterbhus.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskms d. 23
dennes e. m. på bordel lagda betänk. N:o 61, i anledn. af väckt
fråga om uppsättande af 2:ne nya årgångar predikotext^-.
Ilr Printzensköld, Carl: Jag anhåller alt få veta huruvi¬
da något prot.-utdr. rörtde PresleShs beslut i detta ämne lill B.
o. Ad:n ankommit.
Undertecknad Ridd.-Secret. lillkännagaf alt någon underrättelse
om PresteSt:s, i anledn. af förevande betänk, fattade beslut ännu
icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Ilr Printzensköld: Då delta ämne är af vigt för Svenska
kyrkan, anser jag att B. o. Ad. bör före pröfningen af detsamma
vela hvad PresleSt. derutinnan beslutat. Jag hemställer derföre om
icke pröfningen af delta betänk, bör uppskjutas till dess R. o. Ad.
fått del af PresteSt:s beslut derutinnan.
Häruti instämde Gr. Lagerbjelke, Gust., och Frih. Al¬
strömer, Carl Jonas Oscar.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Jag har ingenting
emot den hemställan här blifvit gjord och får endast nämna det
jag har all anledning förmoda ett bifall från PresteSl:s sida, eme¬
dan dess serskildta Utsk. varit i saken bordt och detsamma gilladt,
och såsom Hr Printzensköld af betänk, kan finna har inom de
sammansatta Lag- och Ekon.-Utsk:n icke någon anmärkn. framställts
deremot af någon ledamot frän beröde Stånd. Men en känsla af
grannlagenhet emot PresleSt. bjuder måhända B. o. Ad. alt afvak¬
ta dess beslut.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att med pröfningen af
ifrågavande betänk, skulle uppskjutas, tills prot.-utdr. rörande Pre-
steSt:s i ämnet fattade beslut kommit B. o. Ad. tillhanda.
Föredrogs men lades på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
och Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar, ånyo på bordet
PresteSt:s i gårdagens plenum bordlagda prot.-utdr. N:o 502, af
510
1) e 11 27 S e p I e in b e r.
samma dag, med inbjudning till medstånden, att förena sig i ett
af PresteSt. antaget förslag till hufvudgrunder för skalteförenkling.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskms i gårda¬
gens plenum på bordet lagda betänk. N:o 54, i anledn. af väckte
frågor om förändring uti nu gällande stadganden i fråga om delta¬
gande i byggnad och underhåll af kyrko- och prestegårds- samt all¬
männa byggnader.
Den af Gr. Sparre vid detta betänk, fogade reservation upp¬
lästes på begäran af
Gr. Lagerbjelke, Gust., som derefter anförde:
Ett nytt stadgande uti förevar, ämne tror jag vara af behof-
vet högligen påkalladt. Det nuvar. stadgandet innefattar enligt min
tanke någonting särdeles olämpligt. Underhållsskyldigheten af ett
kyrkoherdeboställe, kan nemligen iakttagas på sådant sätt, att nå¬
gon ombyggnad nästan aldrig behöfver ifrågakomma; den kan äfven
ske så, att huset blott står några år. Jag kan visserligen icke ne¬
ka att äfven efter Gr. Sparres förslag någon tvetydighet i en fram¬
tid skulle kunna yppa sig; men i alla händelser innefattar detta
förslag en högst, väsendtlig förbättring emot det närvar, förhållandet.
Jag delar fullkomligt Gr. Sparres yttrande i hans reservation i af¬
seende på meningen med det nu gällande stadgandet, nemi. alt den
reparation, som behöfves för husets underhållande så att det icke
genom underlåtenhet deraf lider skada, tillhör boställsinnehafvaren,
hvaremot all sådan nötning som under tidernas längd måste inträf¬
fa (emedan husen likasom allting annat icke kunna vara eviga)
skall af församlingen repareras. 1 delta fall har Gr. Sparres för¬
slag ett afgjordt företräde framför den nuvar:de lagtexten och an¬
håller jag derföre om Hr Gr. o. Landtmis proposm till bifall derå.
Hr von Hartmansdorff, Aug : Detta betänk, bar först
i dag, nyss före plenii början, blifvit utdeladt. Jag hade derföre
ämnat begära det på bordet, för att få tillfälle genomläsa det, men
då det nu föredrogs så sent på middagen trodde jag icke att någon
skulle väcka förslag om ändring i hemställan. Men dä likväl så
skett får jag, under anhållan om ursäkt att det nu först sker, be¬
gära betänk, ytterligare på bordet.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl, till följd hvaraf
Hr Gr. o- Landtm, förklarade att ifrågavande betänk, lomme att
ytterligare hvila på bordet.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
utlåt, och betänkm, nemligen från
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotten:
N:o 91, i anledn. af väckt fråga om straff-frihet för den, som
föröfvar olofligt tillgrepp, till afvärjande af trängande lifsfara, samt
att tvångsarbete för bristande laga försvar ej må ådömas den, som
Den 27 September.
511
är villig mottaga den tjenst eller förrätta det arbete, som honom
allvist varder;
Lag-Utskottet:
IV:o 78, i anleda, af väckt motion om ändring i 9 och 10
§§ af 11 Gap. kyrkolagen;
N:o 79, i anledn. af väckt motion om rättighet för borgmä¬
stare i de städer, der poliskammare icke finnes, att kalla till po¬
lisförhör vid vite och påföljd af hemtning;
N:o 80, i anledn. af väckt motion om förlängd tid för full¬
följd af besvärsmål från Westerdahl fögderi af Stora Koppar¬
bergs län;
N:o 81, i anledn. af väckte motioner, ang:de uphäfvande eller
förändring af K. placalet d. 12 Januari 172(5 emot oloflig» sam¬
mankomster för andaktsöfning»!-, jemte öfriga i samma ämne ut¬
färdade författningar;
N:o 82, i anledn. af väckt motion om brottmåls-ransakningars
hållande i länshäktena;
N:o 83, i anledn. af väckt motion om Tingspredikans hållande
å viss timme;
N:o 84, i anledn. af väckt motion om hvad iakttagas bör, då
någon hänvisas till presterskapet att förmanas, innan han må full¬
göra ådömd värjemålsed; och
N:o 85, i anledn. af väckte motioner om ändring i lagens be¬
stämmelser, ang:de ränta å förstärkta penningar eller varor.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen ilen 30 September 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 27 dennes.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns d.
23 och 27 dennes på bordet lagda betänk. IN:o 61, i anledn. af
väckt fråga om upprättande af 2:ne nya årgångar predikotexter.
512
Den 30 September.
Sedan till följd af R. o. Ad:s sistnämnde dag fattade beslut,
att med pröfningen af detta mål skulle anstå till underrättelse er¬
hållits om PresteSt:s i ämnet fattade beslut, Hr Gr. o. Landtm,
låtit uppläsa ett från nämnde Stånd ankommet prot.-uldr. af d.
26 dennes, innehållande, att BondeSt. bifallit Utsk:ns första hem¬
ställan, rörande 2:ne nya årgångar predikotext, med den förändring
allena, alt orden: ”genom Dess Bibel-Commission” ändrats till föl¬
jande: ”genom dertill utsedda tjenlige män,” samt beträffande Ut-
sk:ns sednare hemställan, ang:de ändring i 5 och 6 §§ i 2 Cap.
kyrkolagen, funnit för godt alt densamma afslå; anmälde sig och
yttrade:
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer om icke
R. o. Ad. skulle behaga instämma i samma beslut, som PresleSt.
redan fattat.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Det prot.-uldr. som
vi nu hört uppläsas från PresteSt. utmärker, att detta Stånd, som
under loppet af många år och flera riksdagar afstyrkt en förän¬
dring i högmessotexlerna, nu tillstyrkt införandet af tvenne nya år¬
gångar jemte den gamla. Det måste således varit ganska vigtiga
skäl, som förmått PresleSt. att nu vid denna riksdag frångå sin för¬
ra åsigt i ämnet. De skäl, sorn redan i betänk, och i motionen
äro anförda, äfvensom af PresteShs enskilda Utsk:s afdelning, bestå
hufvudsakligen deruti, att en större omvexling behöfdes för att sät¬
ta församlingarne i åtnjutande af den rika tillgång på lärdomar, som
bibeln innehåller. Jag vördar deras åsigt i denna del, och har ic¬
ke den erfarenhet eller den skarpsynthet, som PresteSt. i denna
del måste ega; men det har ej kunnat undgå detta Stånds skarp¬
sinnighet, att införandet af dessa nya årgångar skulle i många för¬
samlingar väcka stor oro. Vi hafva exemplet af införandet af den
nya psalmboken genom vår oförgätlige Wallin, och vi kunna på¬
minna oss, huru den utmärkte mannen och läraren i Svenska kyr¬
kan, Franzén, hade stora bemödanden, och först i sednare tider
lyckats uti, att få den allmänt antagen i Sverige. Jag vet ej ens om den
ännu i vissa delar af riket begagnas med uteslutande af den gamla.
Det är derföre, och med afseende ä den säkra utsigten till oro samt
den stora varsamhet, hvarmed förändringen måste införas, som jag
bekänner att det förekommer mig ofattligt, alt PresteSt., allt detta
oansedt, har bifallit förslaget. — Icke heller synes mig något enda
skäl i prot.-uldr. vara anfördt, hvarföre PresteSt. afstyrkt förslaget i
afseende derå, att i de kyrkor, der inga aflonsångs-gudstjenster
hållas, det må vara tillåtet alt äfven fä begagna epistelen såsom
högmässotext och i dess ställe få läsa evangelium från altaret. Jag
har ej kunnat anse mig böra lillbakahålla uttrycket af min fullkom¬
liga oförmåga, att uppfatta skälet, hvarföre detta afstyrkande blifvit
gjordt; ehuru Utsk. tydligen säger, att det ansett den öfverklagade
bristen af omvexlande texter på sådant sätt blifva i någon mohn
afhjelpt, under det alt denna utväg tillika utgjorde en lämplig öf¬
ver-
Den 30 September.
513
Vergång till den mera omfattande förändring, som i detta hänseen¬
de vore alt förvänta. Mig hade derföre synts att saken bordt bi¬
fallas, men jag erkänner villigt, att denna min mening utsäges af
en enskild medlem af församlingen utan allt anspråk på att den
skall vara eli rättesnöre för andras.
Uppå härefter, i öfverensstämmelse med Hr von Ilartmansdorfls
hemställan, framställd propos., instämde R. o. Ad. uti det af Preste-
tSt. i förevarande ämne fattade beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Näst på listan förekommer Pre-
steSt:s prot.-utdr. ang:de inbjudning till fattande af en gemensam
tanke för lämpligaste sättet lill utförande af en skal tereglering. E-
medlertid har till Stånden inkommit, ehuru den ännu ej blifvit före¬
dragen, en inbjudning till modification ut i votens-proposme i delta
ämne. Det torde då vara mindre lämpligt, att. Ståndet nu till öf¬
verläggning förelager PresteSt:s inbjudning, innan frågan om vo¬
tering i förstärkt StatsUtsk. ännu blifvit slutligen afgjord. — Som
jag icke ser någon af StatsUtsk:s ledamöter vara tillstädes, har jag
ansett mig böra fästa Ståndets uppmärksamhet härå; under vördsam
anhållan alt Ståndet behagade besluta, alt uppskjuta pröfningen af
PresteSt:s inbjudning, intilldess alt StatsUtsk:s förenämnda inbjud¬
ning blifvit af Ståndet behandlad.
Hr Printzensköld: Jag belviflar icke, att ju StatsUtsk. haft
sig nogsamt hekant att PresteSt. redan till R. o. Ad. gjort en så¬
dan inbjudning, som den ifrågavande, innan StatsUtsk. företog sig
alt föreslå förändrade voter:s-propos:r och derom aflåta meni. till
RiksStm. Det vill således synas mig såsom hade StatsUtsk. bordt
iakttaga den aktning för RiksStm, att det lemnat dem rådrum att
besluta i denna fråga, innan det företog sig att afgifva sitt för¬
slag. Denna iakttagelse af den tillbörliga aktningen har likväl
uteblifvit. Och då jag sannerligen icke vet, hvarföre ett RiksStänd
skulle visa StatsUtsk. mera aktning, än detta Utsk. visat Ståndet;
sä skulle jag anse alt den missaktning, hvartill StalsUlsk. gjort sig
skyldigt, ingalunda bör lägga hinder i vägen för R. o. Ad. att i den
ordning, som föredragningslistan utvisar, till pröfning företaga det
ärende, som med anledn. af PresteSt:s inbjudning är under före¬
dragning. Jag vill dock ej bestämdt yrka på den saken. Jag vill
i detta fall öfverlemna frågan till Hr Grins och Landtmilis ompröf-
vande, men förbehåller mig att genomdrifva hvarje ledamots åsigt,
som söker att i detta fall tillvägabringa ett uppskof med föredrag¬
ningen af PresteSt:s inbjudning.
1 anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han, då
grundlagen icke lade något hinder för det beslut Gr. Lagerbjelke
föreslagit, icke hade någon bestämd åsigt om den ordning, som vid
de ifrågavande ärendernes behandling borde iakttagas, samt alt det
fördenskull borde bero på R. o. Ad. att derom besluta på sätt Stån¬
det funné minst lämpligt.
9 H. " 33
514
Den 30 September.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Mig synes att, sedan
PresteSt:s inbjudning, ehuru den slär först pä listan, pä sätt och
vis blifvit förekommen af en annan inbjudning eller en slags per¬
svasion, hvilken tyckes innefatta att StatsUtsk. ej ansett frägan vara
fullt och definitivt afgjord förr, än Utsk. fått svar ä densamma; hvar¬
före jag för min del, på sätt Gr. Lagerbjelke nyligen föreslagit,
tillstyrker att PresteSt:s inbjudning måtte blifva hvilande, lill dess
att svar blifvit lemnadt ä den nu från StatsUtsk. inkomna inbjud¬
ningen. — Jag förenar mig således med Gr. Lagerbjelke.
Hr Printzensköld: Det må väl vara, alt StatsUtsk. kan
hafva sin åsigt, huruvida ett ärende har blifvit fullständigt beliand-
ladt eller icke. Det må vara StatsUtsk. förbehållet, att i detta fall
hysa hvilka åsigter som heldst; det tillhör dock R. St. i sista hand
att sjelfständigt, och utan hinder af StatsUtsk:s yttrade åsigter fatta
sina beslut efter de omdömen, sorn inom RiksStm kunnat göra sig
gällande. Jag eger verkligen ej — jag erkänner det uppriktigt,
den aktning för StatsUtsk., som jag eger för det RiksStånd, hvars
inbjudning hit inkommit före StatsUtsk:s; hvarföre jag således för
min del anser den omständigheten, att StatsUtsk. ytterligare behand¬
lat en sak som aldrig blifvit dit återremitterad, ingalunda böra för¬
anleda någon tidsutdrägt; utan synes mig derföre både lämpligast
och mest öfverensstämmande med god ordning vara, att PresteSt:s
inbjudning nu varder till afgörande företagen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid behandlingen af den¬
na, liksom af alla andra frågor, skall man naturligtvis se på sakens
och icke pä den myndighets beskaffenhet, hvilken har handlagt må¬
let. Således, utan afseende derpå om StatsUtsk. behandlat saken rätt
eller orätt (hvilket blir föremål för R. o. Ad:s pröfning då saken
kommer att företagas) synes mig likväl att, när en sådan framställ¬
ning till R. St. frän StatsUtsk. inkommit, det då hörer till en rik¬
tig ordning, att man först afslutar ett påbörjadt mål innan man fö¬
retager ett annat uppslag i samma fråga. — Jag anhåller följaktli¬
gen att få instämma med Gr. Lagerbjelke, och hemställa att R.
o. Ad. målte bevilja det uppskof, han begärt.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. på
sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, behagade uppskjuta pröfningen af
den i PresteSt:s prot.-utdr. N:o 502 intagna inbjudning, tills R. o.
Ad. fattat sitt beslut i afseende på StalsUtsk:s mern. IV:o 329, i
anledn. af RiksSlms skiljaktiga beslut, rörande de i mern. N:o
319, föreslgna voter:s-propos:r, ropades starka ja jemte åtskilli¬
ga nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade det han funnit ja öfvervä¬
gande.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Resv.- och Ekon.-Utskms d.
26 och 27 dennes på bordet lagda betänk. N:o 54, i anledn. af
väckte frågor om förändring uti nu gällande stadgande!!, i fråga om
Den 30 September.
515
deltagande i byggnad och underhåll af Kyrko- och Prestegårds-
samt andra allmänna byggnader.
Delta betänk, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, nng:de skyldighet Jör kyrkoherde att sjelf
hygga och utidcrhälla preste gardsby ggnad samt församlingens
befrielse frän sudan skyldighet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då denna fråga förra gången fö¬
redrogs, ehuru den sedermera blef bordlagd, anhöll jag om Hr Gr.
o. Landtnäs propos. pä bifall till det förslag, som Gr. Sparre i sin
reservation framställt. Jag får nu åter vördsammast förnya denna
begäran. Förhållandet är nemi. i min tanke icke så, som Utsk.
uppgifvit, i afseende på hvad som bör utgöra föremål för preslens
omkostnader och för församlingens, nemi. så att föreskrifterna om
byggandet af prestgård ej skulle vara tvist underkastadt. Det före¬
kommer tvertom ganska ofta tvister i detta fall derigenom, att man
å ena sidan ofta kan säga, då nybyggnad fordras, att behofvet deraf
är helt och hållet uppkommet derutaf, att huset ej blifvit underhål¬
let så som vederbordt; likasom det ofta kan sägas, att brister kan
hjelpas genom reparation, och man kan i detta sednare fall gå så
långt att man i oändlighet säger, att huset kan hjelpas genom re¬
paration och innehafvaren sålunda i evighet åläggas alt reparera hu¬
set, utan att nybyggnad någonsin kommer i fråga. Att fä delta för¬
hållande bestämdare regleradt, än det nu är, tror jag vara nödvän¬
digt för bibehållandet af den inbördes freden mellan församlingarne
och deras själasörjare; hvarföre jag förnyar min begäran om bifall
till Gr. Sparres reservation.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Gr. Sparres förslag,
i dess reservation, innehåller att R. St. skulle i underdånighet an¬
hålla: ”det K. M. ville, genom utfärdande förklaring, stadga, att
församlingarnas underhållsskyldighet af de 7 laga husen icke vidta¬
ger förr, än de af ålder och bruk, men ej af preslens vanryck t, sä
förfallit, att de icke utan ombyggnad bättras kunna; börandes med
de sålunda ombyggda husens inredning jemväl förhållas, såsom lag
om nybyggnad stadgar”.
Om detta förslag jemföres med de föreskrifter sora redan exi¬
stera och som här i Utsk:s betänk, äro upptagna; torde man deraf
finna, att ingalunda några tvister genom de nuvande föreskrifterna
föranledas. Vill man göra dem så utförliga att hvar och en, såväl
de byggnadsskyldige som pastor eller boslälls-innehafvaren, må veta
sina åligganden; då bör man öfvergå till den utförlighet, som fin¬
nes i de utfärdade författningarne för dels militiae-boställena, och dels
kronans hus i allmänhet i städerna med afseende på att kronan der¬
städes skall bekosta hvad som åligger boställsinnehafvaren. Utan
detta vinner man i min tanka alls ingenting. Om den här före¬
slagna författningen verkligen antoges och sattes i verket, skulle der¬
igenom endast mera split väckas än genom den gamla. Ordet in¬
redning blott är en sak som är tvist underkastad. Om (för att
33*
516
Den 29 September.
taga ett exempel) fönsterbågarne behöfva omgöras; skall det åligga
prestmannen eller ej ? Det är något nytt. Hittills har sådant skett
af de byggnadsskyldige, och det, som mig synes, med mycket skäl.
Det finnes en mängd saker som kunna vara brukbara det ena äret
men måste göras nya några år derefter; och dä är det bra hårdt,
om pastor kanske ej innehaft byggnaden mera än ett par år, att
denna kostnad likväl skall drabba honom. Som sagt är, jag vet
ingenting, som vinnes genom förslaget, annat än nya processer och
tillfällen för advokater att få nya arfvodeu. Vill man göra en lag
i detta fall, så bör man stödja sig på speciella författningar, men
icke på så allmänna termer, som bär förekomma. När så icke skett,
så kan jag icke annat än tillstyrka antagandet af Utsk:s betänk.,
d. v. s. att med bibehållande af nämnde författning låta frågan
förfalla.
Gr. Sparre, Erik: Man bar sagt att det vore skäl att låta
frågan förfalla derföre, att ytterligare föreskrifter ej behöfvas, eller
derföre att de föreslagna föreskrifterna ej behöfvas, eller derföre att
de föreslagna ej äro tillräckliga. Hvad det första af dessa skäl an¬
går, så får jag erinra om de beständiga tvister och den ständiga
split, som vanligen råda emellan församlingarne och deras själasör¬
jare. Jag erinrar om att 7 särskilda motioner hafva inom BondeSt.
blifvit väckta i denna fråga. Månne det bevisar nog för behofvet af
en förklaring? Jag vill gå än längre. Jag skall visa, att denna tvist
är 200 år gammal. Månne det ej bevisar, att en förklaring behöf-
ves? Min mening är ej att fråntaga presterskapet deras rättigheter i
förevarrde fall; ty jag anser att hvarje samhällsmedlen bör skyddas
till sin rätt, och så är min mening äfven här; men då lagens stad-
ganden äro otydliga, tillhör det lagstiftaren att genom förklaringar
nogare bestämma dem på ett sätt som öfverensstämmer med lagens
anda och mening. För att erhålla sådana nogare bestämmelser,
hafva vi ingen annan utväg än att gå tillbaka till de gamla lagarne
för att se om den förklaring, som jag föreslagit, är riklig.
Det ifrågavande stadgandet i 1734 års lag grundar sig på våra
aldra äldsta lagar. Jag vill söka följa det på spåren. Redan i Up*
landslagens kyrkobalk, 2:dra flocken stadgas: ”Nu aghu bönder hus
a kerkiubol föra. Thet är 7 laga hus. Sidan prestens hus äro wäl
boin, tha skal presten at basin göma, at ther ej af vanräkt fon-
daervis och boa läka a husum och dör före göra. Ok allt thet han
ma them boa eller bättra, gore thet a sin egin kost. Tha än busin
torfae mykin bondthvith, tha skulu bönder bonathin tilföra och kost
föreholda och kusin upbyggice. Nu kunna hus nitherfalla af pre¬
stens vanröckt, tha a prestir them upboa a sin kost.
Detta visade att redan dä gjorde sig gällande den princip, att
all ombyggnad skulle verkställas af socknemännen på deras bekost¬
nad, men att underhållet skall ske på prestens bekostnad. Alldeles
samma stadgande förefinnes i samma ordalag uti Landslagens kir-
kiubalk. Om vi således gå tillbaka i historien, Mine Hrr, så är
det 600 år gammalt det stadgande jag föreslagit, nemi. att bygg¬
Den 30 Sep t e m b e r.
317
nadsskyldigheten åligger församlingen , och underhållsskyldigheten
presten.
Angående den underhållsskyldighet, sorn åligger presterna, stad¬
gades i 1607 års K. patent af d. 20 Äng., med anledn. af de kla¬
gomål som försports deröfver, att presterna ville hvälfva detta ålig¬
gande på församlingarne, att: ”de utan försummelse skulle byggia
låta, eller böta för hvarie bus de ej uppbygt 7 U. Finnes ock att
allmogen byggt samma hus, och presterne icke hållit dem vid makt
med dörrar, tak och hvad annat dertill hörer då skola ock de böta”.
I husesynsordningen af 1681, § 31 stadgas: ”Om prestegårds-
bygnad innehåller kirkiubalken: att socknemän skola 7 hus å pre¬
stebol byggia, och när samma hus äro färdige med tak och alt in¬
rede, samt prestenom väl lagade i hand levererade, tå skal han ät
husum göma att Ilie ej förderfvas af vanryckt. Öresten skall bola
tak och dropp, och dör låta föregöra; kommandes allt det han lå¬
ter boa och bättra på thess egen kostnad: Men larfva husen myc¬
ken förbättring, tå skola socknemän allt hvad som behöfves tillföra
och husen opbyggia på sin egen kostnad”. (Derefter följer stad¬
gande om syn, hvarefter säges:) ”Finnes tå felet hos Socknemän-
nen tå skola Ilie straxt byggia prestegården och böta för hvart hus
6 daler”.
Derefter stadgades i K. Resolution på presterskapets besvär d.
10 Mars 1719: ”Med dc hus, som socknehönder äro skyldige ä
prestegården bygga, förhålles efter K. patentet af d. 20 Aug. 1607
och 1681 års Husesynsordning, samt serskilde commissioners slut
och afsked”.
I K. resolutionen å allmogens besvär d. 25 Maj 1720 stadgas
i § 20: ”Anbelangande prestegärdsbyggnaden, så handhafves allmo¬
gen vid 1681 års Husesynsordning § 32”.
I K. resolution på allmogens besvär d. 17 Sept. 1723, § 37
stadgas: ”Att Adelens sätes- och ladugårdar jemte allmogen under¬
håller preste byggnaden strider mot privilegierna”,
I Presterskapets privilegier § 4 säges: ”Angående prestegårds-
byggnader förblifver det efter 41 § af 1720 års resol. ä allmogens
besvär”.
Slutligen säges i den K. resolution på allmogens besvär d. 1
Aug. 1727, som jag i min reservation åberopat, att församlingarne
endast äro förbundne att bygga de 7 laga husen, samt alt, ”då the
tarfva ansenlig förbättring, tillföra allt hvad som behöfves, och upp¬
bygga husen på theras bekostnad”.
R. o. Ad. torde häraf finna, att denna fråga redan sedan äl¬
dre tider tillbaka utgjort ett ständigt tvisteämne, som genom utfär¬
dade stadganden dock alltid blifvit så förklaradt, att det är blott
byggnadsskyldigheten, som åligger församlingarne, och alt all under¬
hållsskyldighet åligger presten. Nu är det emedlertid ett fac¬
tum, att till följd af tillsatsen af ordet '"bättra"''' i 1734 års lag i
sednare tider har uppkommit det missförstånd, att man trott sig
kunna ålägga allmogen att underhålla husen. Det är ett verkligt
missförstånd, som strider mot både häfd och lag. I PresteShs pri¬
vilegier af 1723 är presterskapet endast försäkradt derom, att med
518
Den 30 September.
prestgårdsbyggnad skall handhafvas efter 1720 års K. resolution, som
jag bär redan uppläst. Att derföre underhållsskyldigheten ålägges
presten och byggnadsskyldigheten kommunen, kan således aldrig
blifva stridande mot PresteSfcs privilegier. Denna princip är också
fullt öfverensstämmande med alla sednare utkomna författningar rö¬
rande boställen. K. M:s reglemente af d. 22 Februari 1750 om
residenshusens byggnad ålägger landsh:ne underhållsskyldighet deraf.
JVIililiae-boslälls-ordoingen af d. 23 Jan. 1830 ålägger i 21 § bo¬
ställsinnehafvare underhållsskyldigheten, utan afräkning på eller sam¬
manhang med husen; och i 22 § att ”nybyggnadsskyldigheten åter
vidtager när boställshus, ett eller flera, oaktadt de på förberörde sätt
blifvit vårdade och underhållna, genom ålder och bruk så förfallit
alt de pröfvas icke kunna eller böra genom vidare reparation npp-
hjelpas, utan såsom till ändamålet otjenlige måste borttagas, samt
nya i stället uppföras. Till nybyggnad räknas äfven påläggning af
nytt tak samt brädfodring på gammalt hus eller annan beklädnad,
hvarigenom dess framtida bestånd befordras”. Genom en sådan be¬
stämmelse på nybyggnad synes ingen tvifvel kunna uppstå genom
hvad jag föreslagit, eller att underhållsskyldigheten åligger presten,
och nybyggnad kommunen. En värd talare har visserligen sagt, att
en större utförlighet erfordrades i stadgandet; men då jag visat att
denna större utförlighet förefinnes i militiae-boställsordningen, och
då ingen domare med ledning af densamma lärer kunna tveka om
hvad med nybyggnad bör förstås: så kan jag ingalunda finna denna
anmärkning grundad. Det är också för hvar och en, som vill göra
sig reda derför, klart hvad efter min definition menas med ombygg¬
nad, och att dermed ej menas en obetydligare reparation af innan¬
rede; så att jag verkligen ej kan fatta hvarifrån missförstånd skulle
uppslå. Ingen lärer tveka att ombyggnad af lius behöfves, då det
sä förfallit att någon större reparation till väggar, tak, golf ett mä¬
ste verkställas.
Jag har nu sökt ådagalägga, att det af mig föreslagna stadgande
står i fullkomligaste öfverensstämmelse med vår uråldriga lagstiftning
likasom med den nu gällande. Hvar gifves väl då något skäl att
afslå detsamma? Ar det ej lagstiftarens pligt, att söka undanrödja
ett trätofrö, som under loppet af århundraden söndradt församlin-
garne och deras lärare? Om frid och försoning någorstädes böra fin¬
nas och befordras, är det väl företrädesvis emellan dem: och det är
lagstiftningens pligt att befordra ett sådant förhållande. Dä vi veta
att denna fråga vid hvarje riksdag återkommer, att ständiga proces¬
ser i detta afseende förekomma, samt att en lagtolkning dervid nå¬
gon gång gör sig gällande som står i strid mot lagens rätta anda
och mening, och saknar stöd af privilegier; är det icke då skäl uti,
alt förändra det missförstådda stadgandet?
Jag måste derföre för min del yrka och vördsammast tillstyrka,
att R. o. Ad. med afslag å betänk, täcktes fästa något afseende på
den af mig afgifna reservationen.
Hr Printzensköld, Carl: Det är ett fel som R. St:s Utsk.
i allmänhet begå, dä de tillägga sig rättighet att, vid afgörandet af
Den 30 September.
519
väckta motioner, sjelfve väcka motioner genom framställning af
splitter nya förslag, hvartill de remitterade motionerna ej gifva
ringaste anledning. Till detta fel hafva de sammansatta Lag- o.
Ekon.ötskm, likasom^ den värde reservanten, gjort sig skyldige.
Då man genomläser de 8 moni., som i Utsk:s betänk, upptaga det
hufvndsakliga innehållet af motionerna, skall man förgäfves der
söka upptäcka eli enda ord, som åsyftar att hos R. St. utverka
en förklaring af hvad nu gällande lag stadgar om underhållsskyl¬
digheten af prestgårdsbyggnad. Hvarje motionär, som vidrört 26
Cap. 1 och 2 §§ B.B., har icke gjort det annorlunda, än alt de
yrkat att den byggnads- och underhållsskyldighet, som nu ålig¬
ger församlingarne, skulle i stället öfvertlylias på kyrkoherdarne.
Af dessa motioner hafva nu Utsk:n, och reservanten hufvudsakli¬
gen, tagit sig anledn. all tala om en förklaring af 26 Gap. 2 §
B.B. l)et är icke med ordning och laglig behandling af ären-
derna öfverensstämmande, ali pä det sättet förfara. Ulsk:n hafva
äfven gjort sig skyldiga lill eli misstag, då de för det resultat,
hvartill de kommit, inlagt sådana skäl, som skulle antyda, alt
Utskm varit behöriga att ingå i förslag till förklaring öfver det
ifrågavar-.de lagrummet. De hafva ej dertill varit behörige, på
sålt jag redan anmärkt; och jag utgår från denna grundsats, då
jag härmed tillstyrker att del resultat, hvartill litslen i sitt be¬
tänk. kommit, mätte af R. o. Ad. varda bifallet.
Innan jag likväl afslår från ordet, vill jag i korthet bemöta
Gr. Sparres anförande, hvilket åsyftar att hos R. o. Ad. vinna
sympatier för den reservation, som Gr:n bifogat betänk. Gr:n har
ansett del vara alldeles nödvändigt alt göra en närmare förkla¬
ring öfver hvad 26 Cap. B.B. stadgar: ali det skulle vara på ti¬
den att slita tvister, sorn i 2:ne århundraden varit af det befint¬
liga stadgandet en följd, och att bereda sämja och fridsamhet inora
församlingarne. Jag kan ej instämma i denna Hr Gr:ns mening,
ty hafva tvisterne varat i 200 är utan att stadgandet derunder
vunnit nöjaktig tolkning, så synes det ligga utom möjligheten för
vanligt menniskoförstånd att kunna utfinna en lag, hvarigenom
dessa tvister skulle för framtiden förekommas; och minst tilltror
jag nutidens lagstiftare en så outgrundlig vishet, att icke fordna
tidens lagstiftare äro roed dem jemförlige. De, som stiftade 1734
års lag, kände nog hvad som förut varit stadgadt, och de gjorde
tvifvelsutan behörigt afseende derå, när de derefter uppställde or¬
dalydelsen af den lag, som sedermera af R. St. antoges; och då
synes mig klandret af denna lag vara temmeligen förhastadt. Grm
har vidare förklarat, att de Hera serskilda resolutioner, som i denna
fråga blifvit afgifna, varit föranledda af presternas ständigt upp¬
repade försök att hvälfva byggnads- och reparations-skyldigheten
på församlingarne. Jag frågar då den ädle Grm, om del förslag
till omförmålde § i berörda Cap. sorn af Grm blifvit framstålldt,
är så beskaffadt alt icke det, likaväl som nuvande ordalydelse,
deraf kan föranleda tvister? Kan Hr Grm påstå, att någon enda
§ finnes i hela lagen så skrifven, att icke den trätgirige kan deraf
laga sig anledning all processa? Då är det något förmätet, att
530
Den 30 September.
Iro sig genom en lagförklaring kunna undanrödja detta onda.
Grin har vidare sagt, att det ord som influtit i den ifrågavar:de
§ i 26 Cap. B.D., nemi. ”bättra”, skulle hafva åstadkommit för¬
villelsen om rälla betydelsen af stadgandet. Jag medgifver, alt
della ord ej linnes i 1681 års husesynsordning; men Hr Gr:n
har sjelf uppläst ett äldre stadgande ur landslagen, der detta ord
uttryckligen blifvit nämndi, ty det är der sammanfördt med ”byg¬
ga”. Der står nemi.: ”bygga och bättra”. Således hafva 1734
års lagstiftare icke såsom nytt insatt della ord, ulan endast be¬
gagnat de ordalag, som i förut gällande lagar voro begagnade;
och att de så gjorde, tror jag var ganska rikligt och ändamåls-
enligt.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har sagt, att Utskm
icke voro berättigade, att på grund af de gjorda motionerna göra
ett förslag i förevande ämne; hvarå jag först och främst försvara
genom denna fråga: Om en motion är väckt derom att försam¬
lingarna skola befrias både från byggnads- och underhållsskyldig¬
heten af prestgärdsbyggnader; äro Gislen då berättigade att till¬
styrka, det de skola befrias från underhållsskyldigheten men bi¬
behållas vid byggnadsskyldighet? Det är delta som jag föreslår,
då jag säger alt det endast är nybyggnad eller ombyggnad, som
åligger socknen, och underhållsskyldigheten presten. Jag anser
otvifvelaktig! alt motionerna gifva anledn. till ett sådant förslag.
Men äfven om motionerna ej dertill gåfvo anledn., så hänvisar
jag den värde talaren lill 34 § Riksd.Ordn. som säger, alt ”Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk. skall enligt 53 och 89 § Reg.F. samt i
anledn. af i Stånden väckta frågor anmärka brister i de allmänna
hushållningsanslalterna och förändringar deruti föreslå”. Hafva då
Utsk:n haft rätt, eller ej, alt föreslå en sådan förändring? Jag ber
om svar derå.
Den värde ledamoten har sagt, att, som tvisterna varat i
200 är, så vore det ett tydligt bevis på omöjligheten af att stifta
en lag, som afbryter dem. Men nu har preslerskapet under 200
år gjort ständiga försök att inkräkta på socknemännens bekost¬
nad, och lagstiftningen har under 200 år måst tillbakahålla dessa
försök. Sä är förhållandet, och jag har nyss ådagalagt det ge¬
nom uppläsandet af åtskilliga tid efter annan utkomna stadgan¬
det i ämnet. När lagstiftningen så gjort, men dessa försök
likväl förnyats, så måste de ju ånyo tillbakahållas.
Man har sagl, alt det är omöjligt ali stifta en lag, som ej
gifver anledn, lill tvister. Ur den synpunkten vore det då råd-
ligast, att den lagstiftande församlingen sälte sig med händerna i
kors, låtandes allehanda orättfärdighet fritt begås.
Jag vågar ej tro att den redaktion, sorn jag tagit mig frihe¬
ten framställa är fullkomlig. Jag fruktar att den, liksom hvarje
annan, icke skall kunna helt och hållet utestänga processer, och
jag har ingen stor tillit till min redactions-förmåga; men jag tror
det vara lagstiftarens pligt att, då lagstiftningar visat sig gifva an¬
ledn. till tvister, göra allt för att söka undanrödja de märkbara
D e n 30 September.
521
otydligheterna. Jag liar sökt göra det derigenom, att jag användt
samma ordalag som linnas i andra författningar. I militiae-bo-
slällsordningen af 1836 finnes alldeles enahanda bestämmelser om
nybyggnad. Då jag således söker att ställa den nuvande lagen i
öfverensstämmelse med andra nu gällande likartade och med den
gamla lagstiftningen; då jag söker att utbilda ett begrepp som är
600-ärigt; så är jag fullt öfvertygad om att jag gått tillväga på
ett riktigt och lämpligt sätt. Jag kan hafva misslyckats i mitt
försök. R. o. Ad. må derom döma. Härmedelst har jag besva¬
rat inkastet, att man alldrig kan stifta lagar, så, att ej processer
derigenom kunna uppstå. Mig tilltror jag del visserligen ej.
Man har sagt alt ordet ”bättra”, hvilket jag anmärkte lill
en stor del vara anledningen lill det missförstånd som insmugit
sig, återfinnes i de gamla lagarne; men förhållandet är, alt i re¬
solutionen på allmogens besvär är 1727 står att: ”då husen tarfva
ansenlig förbättring” (då skola socknemän) tillföra allt hvad som
beliöfves, och uppbygga husen på theras bekostnad”. 1734 års
lagstiftare hafva sökt att sammandraga dessa ord och sagt att
socknemännen skola dem ”hygga och bättra'. Det är det som
gifvit anledning till missförståndet. Att en förklaring af detta
stadgande är nödvändig, tror jag mig hafva ådagalagt. Derför
tror jag den dagliga erfarenheten tala. Derför tala de många mo¬
tioner som i ämnet blifvit väckle; och jag anhåller derföre vörd¬
sammast, att R. o. Ad. måtte behjerta denna vid hvarje riksdag
ständigt återkommande fråga, så att vi dervid måtte komma lill
något resultat. Det är möjligt att den af mig föreslagna redak¬
tionen är ofullständig, och om R. o. Ad. samt mine värde mot¬
ståndare skulle finna det, torde R. o. Ad. återremittera betänk,
och låta Utsk:n ånyo taga saken i öfvervägande; men jag bönfal¬
ler om att frågan ej må förfalla, att icke det evinnerliga för¬
fallandet af angelägenheter, som utaf behofvet högt påkallas, åter
må påyrkas.
Ilr Printzensköld: Jag vill alldeles icke med Gr. Sparre
inlåta mig i någon tvist, om hvad som är ledamöternas inom ett
Disk. rättighet att göra och låta. Jag tror det vara hvarje Utsk:s-
ledamots rättighet att yttra sig med af- eller tillstyrkande öfver
hvarje motion som till (fisk. kommer, men dermed tror jag det
också vara slut på rätligheterne. Att ett Utsk. skulle sedermera,
i anledn. af dessa motioner sjelf ega att på sidan om saken väcka
motioner, dertill tror jag icke 34 § Riksd.Ordn. ger anledn., sä
mycket mindre som der icke omtalas någon rättighet för Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk., att i anledning af de väckta motionerna
föreslå förändringar uti den ekonomiska lagstiftningen. Utsk:n må¬
ste yttra sig öfver de brister, som omförmälas i motionerna men
icke eger derföre Ulsk:n rättighet att framkomma med förslager
ang:de den -ekonomiska lagstiftningen allt efter som hvarje leda¬
mot inom lllskm kan finna, för godt.
Nu vågar jag bestrida, och jag uppmanar Gr:n all bevisa, att
någon tvist om byggnadsskyldighet är omförmäld uti någon mo-
522
Den 30 September.
lion. Vid genomläsande af de motioner som finnas åberopade, fin¬
ner man alt de icke Upptaga någon berättelse om tvister emellan
församling och pastor rör:de lagens tillämpning, utan motionerna
åsyfta hvarken mer eller mindre, än alt presten förklaras skyldig
att ensam både bygga och underhålla prestgården. Detta mätte
vara något helt annat än tvister om undeihållsskyldighelen, hvar¬
om aldrig något varit i motionerna fraroslälldt. Således står jag
fast vid det påstående jag gjort att Utskms reservant icke varit be¬
rättigad alt framställa någon förklaring af denna §, enär en sådan
förklaring aldrig blifvit af motionerna föranledd.
Gr:n yttrar, alt författningarne böra skrifvas så att de före¬
komma tvister. Detta låter sig väl säga, men Grin kanske torde
med mig erkänna, att sådant är rent af en omöjlighet. Oaktadt
jag tillerkänner Grins redaktionförmåga allt det värdeden bör ega,
så vågar jag likväl påstå, alt Grin, såsom menniska, aldrig skulle
kunna skrifva en lag, den der icke gifvet’ anledn. till tvister; och
kastar man en blick pä redaclionen, af Grins nu framställdte för¬
slag, så skall man finna att Grin förgäfves sökt att göra densam¬
ma sä klar, att den icke skulle kunna blifva föremål för tvist,
ty Grin förklarar att församlingen bör verkställa reparationen, dä
den kan anses för ombyggnad. När skall denna ombyggnad in¬
träffa? Det beror af det skick Iivari huset belinnes. Derom kunna
tankarne vara delade; och innefattar ej då ensamt den omstän¬
digheten ett trätofrö, som af den processlyslne icke skall lemnäs
obegagnadt. Grin har således icke bättre än 1734 års lagstiftare
lyckats att i redaclionen vara så tydlig alt alla tvister kunna un-
danrödjas, och som jag icke älskar att ständigt göra nya lagar,
utan anser det vida bättre att låta dem blifva beståndande som
äro öfver 100 år gamla, och som således genom en långvarig til¬
lämpning vunnit stadga och säkerhet samt förtroende hos folket;
så kan jag ej annat än lemna företräde ät 1734 års lag, framför
Gr. Sparres förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag återupprepar hvad jag förra
gången bade äran anföra, nemi. alt derest ändring skall ske, så
måste den författning som utfärdas blifva fullständig. 1 Grins
förslag finnes icke åberopade nu gällande författningar rörande
militiee-boställen, icke heller för kronans embetsmän i allmänhet,
åt hvilka kronans byggnader upplåtas. Der äro föreskrifterna så
fullständiga som möjligt, och tvister om hvad som åligger boställs-
innehafvaren eller kronan att göra förekomma sällan vid afträdes-
syner. Nu åberopas ingendera af dessa författningar.
Det serskilda förhållandet med prestgårdarne, grundar sig på
den gamla författningen. Grin har sjelf citerat, att när det står
ombygga och göra ansenliga förbättringar, då skall församlingen
bygga. Deremot står det på andra ställen endast ”byggja och
bättra”. Hvad menas nu med dessa ”ansenliga förbättringar” och
med ordet ”bättra”. Ett ord saknades i vårt språk, som behof-
vet nu har infört ifrån franskan. Delta var ”reparation”. Detta
ordet bättra betyder detsamma. Uti conventionen emellan all¬
Den 30 September.
523
mogen och presterskapet på Gottland linnes anfördt ett annat ord,
som talar närmare om denna sak. Der yttras det såsom här i
afseende på alt bygga och ansenligen förbättra, att presterna icke
böra besvära allmogen med ett ideligt byggande och bättrande.
Genom ordet bättra kan icke annat än ordet reparation förstås,
ty när ett hus är så bofälligt all jag nödgas rifva och åter upp¬
bygga det, så bättrar jag det icke. Vill man nu göra någon än¬
dring i den gamla författningen, så anser jag den vara fullstän¬
dig, och intilldess den kan blifva det, och dertill är sannerligen
icke mera lid under denna riksdag, så önskar jag ali icke någon
sådan förändring må tillkomma som här blifvit föreslagen. Det
gör mig derföre ondt att jag icke nu kan instämma med Gr:n
derutinnan, att en återremiss bör ske, utan jag yrkar bifall till
Ulskats betänk, som innehåller ett afslag.
Gr. Sparre: Jag ämnar visserligen icke länge tvista med
Hr Printzensköld i detta ämne, ty jag tilltror mig ingalunda att
hvarken öfvertyga eller öfverbevisa honom, men jag ber, att för
R. o. Ad. få uppläsa 34 § Riksd.Ordn. i anledning af hans yt¬
trande, att jag såsom Utsk:s ledamot skulle hafva gatt för långt,
der slår : ”ali Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk., sammansatt af 48 med¬
lemmar, skall enligt 53 och 89 §§ Reg.F., samt i anledn. af i
Stånden väckta frågor, anmärka brister uti de allmänna hushåll-
ningsaDstallerna, och förändringar deruti föreslå”. Nu frågar jag
om vi af motionerna egt anledn. ali anmärka brister i författnin¬
gen, och föreslå en förändring. Annu en gång, vi hafva haft det
så mycket mer, som motionen just går ut på alt befria socknarne
från den ifrågavar:de underhållsskyldigheten. Denna skyldighet
åligger boställsinnehafvaren enligt alla författningar, och har frän
uråldriga tider ålegat församlingarnes presterskap; dessa hafva ön¬
skat hvälfva på församlingarne, men deras bemödanden hafva stän¬
digt misslyckats, och lagslifiarne lagt hinder derför, samt afböjt
försöken. Det står nemi. i resolution på allmogens besvär af år
1723, samma år, mine Hrr, som PresteSt:s privilegier utfärdades,
att allmogens underhåll af prestgårdarne strider emot privilegier¬
na. Det är således för att gifva bestämdhet åt denna presternes
underhållsskyldighet, som jag genom ett lagstadgande vill befria
församlingarne derifrån. Jag har sökt att ådagalägga för R. o.
Ad. ali församlingarne alltid varit derifrån befriade, att del först
är nu i sednare tider samma försök, som i gamla tider varit gjor¬
da, hafva blifvit förnyade, och att lagstiftaren nu bör göra all¬
deles detsamma, som den förut har gjort, nemi. tillbakavisa dessa
försök.
Hr Printzensköld har sagt alt min redaktion skulle vara
omöjlig att tillämpa: ty hvilken skulle bestämma, när ombyggnad
skall ske? Det är synerälten. När synerälten förklarar att om¬
byggnad är behöflig, då skall den ske, derom kan icke den rin¬
gaste fråga uppkomma.
Den värde talaren har sagt att den gamla lagen är bra. Jag
läflar med den värde talaren i vördnad för vår gamla lag; men
524
Den 30 September.
just derföre alt jag vördar denna gamla lag vill jag söka alt bi¬
behålla densamma, och utveckla de frön, som deruti finnas; men
jag vill icke göra denna lag förhatlig genom alt ensidigt vidhålla
just sådana sladganden som finnas innebära en otydlighet. Jag
vill gifva åt dem, en riglning, som öfverenssiämmer med lagens
anda och mening. Jag tror att det missnöje, som i allmänhet
äger rum med de gamla lagarna föranleder sig just deraf att man
icke sökt att utbilda dem i enlighet med den nu varande tidens
anda och behof.
Hr von Hohenhausen har sagt att stadgandet är otillräckligt;
han anser att mera utförlighet skulle fordras. Denna utförlighet
finnas i militise-boslälls-ordningen och domaren kan aldrig un¬
derlåta att ex analogia använda denna lag. Det sker stundligen,
men dessförinnan måste domaren hafva bestämd visshet derom,
att denna tydning som man nu sökt gifva alt 27 cap. 2 § B.B:n
ogillas af lagstiftaren. Det är icke nu fråga om att utfärda ett
reglemente, sådant som militiae-boställs-ordningen; men fråga är
om att närmare bestämma alt gifva en slags tolkning af lagen,
som i detta fall redan innefattar bestämmelser, och det är denna
tolkning, som jag sökt att åstadkomma.
Hr von Hohenhausen har sagt att underhållsskyldigheten
åligger församlingen. Det är icke så, den gamla författningen
liar ”icke haft brist på elt ord, som motsvarade reparation”; den
uttrycker detta med ”underhållsskyldighet”, och det är just ifrån
denna reparation eller underhållsskyldighet, som socknarne varit
befriade ända tills nu. Jag kan således icke för min del finna
att den af mig föreslagna redaktionen är ovigtig, utan vidhåller
densamma.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Innan jag tillåter mig
något yttrande om rigtigheten af Gr. Sparres förslag, och huru¬
vida det är att föredraga framför nu gällande lag, anhåller jag
att få säga några ord om Inifvudsaken.
Månne det icke är i grunden rigtigt, alt hvarje boställsinne¬
hafvare mä, så vidt möjligt, vara befriad ifrån underhållsskyldig¬
het af sitt boställe, emedan boställshafvaren icke vet och ingen
vet huru länge han kommer att det innehafva. Dertill kommer
äfven att om företrädaren försummat sitt boställes underhåll så
faller kostnaden understundom på efterträdaren. Vi hafva under
denna riksdag exempel derpå, hvilka åtskilliga af eder mine Hrr
kunna erinra sig, kaplansboställe!! skola icke underhållas af för¬
samlingar ne, utan af kaplanerne sjelfva. Följden deraf är all de
någon gång sakna åbyggnader, och vi hafva vid denna riksdag
emottagit framställning ifrån en komminister inom Erkestiftet om
byggnadshjelp, emedan han saknade alla tillgångar att återupp¬
rätta bostället, och emedan församlingen saknade vilja dertill. Man
ser således hvart det leder, alt af boställshafvaren fordra bostäl¬
lets underhåll. För att icke hålla oss blott till presterskap^ och
kaplanerna, som äro de ringare af dem, utan äfven till minister¬
boställen, så har, i sednare tider, omsättningen af dessa erabets-
Den 30 September.
525
män blifvit mycket hastigare än fordom. Man har derföre nöd¬
gats hufvudsakligen befria dem ifrån underhållsskyldigheten. I
Frankrike lärer det gå så långt, alt hela huset med dess möbler,
gardiner betjening o. s. v. står för ministerns räkning. Boställs-
hafvaren har blott att byta om sin egen rock. Jag anser såle¬
des att man snarare borde utvidga församlingens skyldighet och
inskränka boslällsinnehafvarens, än att, på sätt Gr. Sparre före¬
slagit, förminska församlingarnes skyldighet, och föröka boställs—
innehafvarens. Vill man göra det i hänseende till preslerskapet,
så bör man äfven göra det i anseende lill militären och andra.
Men hvart skulle detta leda, och huru skulle det låta sig göra alt
åberopa militiae-boställs-ordningen för prester? Då kunde det
också vara skäl att åberopa presternas boställsordning för militä¬
ren o. s. v. i ständig vexelverkan.
Om man tager Gr. Sparres förslag i öfvervägande så finnér
man att han derifrån uteslutit hvad som står i den gamla lagen,
att församlingarna skola icke blott bygga utan äfven bättra. Der¬
uti beslår inskränkningen; och för del andia deruti att han sä¬
ger, att församlingarnas underhållsskyldighet icke vidtager förrän
husen af ålder och bruk, men ej af prestens vanryckt, så förfal¬
lit alt de icke vidare bättras kunna. Hår har Hr Printzensköld
redan visat huruledes dessa ord jemväl kunna gifva anledn. till
tvist. Gr. Sparre påstår sådant vara afhulpet medelst synerälten.
Jag minnes likväl att det icke är längre än en vecka, sedan man
klagade öfver huru otillräckliga synerätterna voro. Imedlertid lä¬
rer det förhålla sig så med de synerätter, som hafva med pre-
steboställena alt skaffa, att roan får öfverklaga synerätts beslut,
följaktligen är rättigheten ali derom tvista alldeles obehindrad.
Om man nu betraktar saken ej blott i sin grund och i verkstäl¬
ligheten så får man äfven se på framgången. Ar det någon för¬
hoppning att dessa Gr. Sparres förslag, som i sig sjelfva äro ofull¬
ständiga, på sätt tvänne talare visat, likväl kunna vid denna riks¬
dag vinna något afseende? Jag anhåller att i sådant hänseende
få veta hvad de öfriga Stånden derom beslutat, ifall Ridd.-secret.
har prot.-utdr., som derom gifva någon upplysning.
I anledn. häraf upplyste underl. Ridd.-secret. att enligt
ankomne prot.utdr. rörande pröfningen af förevaride betänk., Pre-
steSl. bifallit Utskms betänk., RorgareSl. godkänt Ulskins 6 ser¬
skilda yttranden och i öfrigt lagt betänk, till handlingarne, samt
BondeSt. återremitterat 1 och 3 punkterne jemte dervid gjorde
anmärkmr, lagt andra punkten till handlingarne med ogillande af
Utskms i ämnet yttrade åsigt, och godkänt 4, 5, 6 och 7 punkterne.
Hr von Hartmansdorff: Ståndet finnér således att Utskms
betänk, redan är af 2me andra Stånd bifallet. Om nu R. o. Ad.
skulle återremittera det, likasom BondeSt. har, kan man väl då hysa
någon sannolik förhoppning att de tvänne Stånd, som redan god¬
känt betänk, skola afstå ifrån denna deras mening, och antaga
en annan? Det synes under nuvarande förhållanden, då riksda¬
gen är så långt framliden, icke troligt. Hvartill tjenar då en
526
Den 30 September.
ätcrremiss? Jag hemställer följaktligen vördsamt att då man i sak,
efter mitt förmenande ingenting vinner, utan endast åstadkommer
onödigt besvär för Utsk. och tidspillan i afseende på behandlin¬
gen af andra ärenden, R. o. Ad. måtte bifalla betänk.
Hr von Hohenhausen: Jag liar blott några få ord att
yttra i anledn. af hvad Gr. Sparre anfört, att ordet reparation all¬
deles icke saknades tillförene, utan alt detsamma då ersattes ge¬
nom ordet undei håll. Jag medgifver att det kan lill viss del der¬
med så förhålla sig, men det hjelper icke saken. ”Underhåll”
när man uppfattar det så som det kan uppfattas, består i att un¬
derhålla saken sä länge den kan underhållas; men nu utgöres eli
lius af mångfalldiga delar såsom livar man vet. Underhållsskyl¬
digheten åligger boställsinnehafvaren, här pastor, som fråga är
om; men skulle någon af de små saker hvaraf huset består be¬
höfva göras nya, dä har underhållet deraf upphört, då är frågan
om huruvida församlingen skall öfvertaga allt delta eller icke göra
någonting alls förr än huset är nerrött. Ar det då blott slom¬
men som tillkommer församlingen? Det är ju klart, att så många
frågor inflyta häruti alt dessa förhållanden mäste genom ett all¬
mänt reglemente bestämmas.
Ytterligare får jag fästa Gr. Sparres uppmärksamhet derpå
alt författningen om mililiae-boställeus underhåll, och den, om
underhåll af kronans hus icke äro alldeles lika. När man i och
för byggande af prestgården vill skaffa bestämda föreskrifter hvar¬
för icke då göra dem fullständiga, hvilket synes så mycket mera
behölligt då man eljest har tvänne författningar att hemta dem
ur, ulan att lemna åt domarens skön vid olika tillfällen att per
analogiam bedöma målet än efter den ena, än efter den andra
författningen, ehuru ingendera är åberopad. Landssed och bruk
kommer troligen lika mycket hädanefter att blifva på domaren
gällande som förfatlningarne, hvilka alldeles icke äro utfärdade i
den fråga, sora nu under öfverläggning är. Det är af delta skäl,
som jag måste hemställa om bifall lill Ulskms förslag.
Gr. Sparre: Hr von Hartmansdorff har tagit sig anledn.alt
afstyrka mitt förslag af den orsak, alt en kapellan har begärt bi¬
träde till Zu/^gTtacfs-skyldighet. Jag måste erinra att emellan mitt
förslag och stadgandet om kapellanernas byggnadsskyldighet, före¬
kommer den väsendtliga skillnaden att dessa skola både bygga
och underhålla sina boställen, hvaremot jag föreslår att pasto¬
rerna endast skola underhålla sina. I fråga om kapellaner kan
det förhållande inträffa, att en tillträdare saknar medel alt istånd¬
sätta huset; men så länge byggnadsskyldigheten åligger kommu¬
nen, blifver det endast de mindre utgifterna som drabba innehaf-
varen. Till förekommande af att underhållskostnaderna skulle
blifva allt för stora, äro stadgade ekonomiska besigtningar hvart
5:le år. Det är just vid dessa ekonomiska besigtningar, som man
finnér nödvändigheten af ett nytt lagstadgande. Vid dessa eko¬
nomiska besigtningar anmärkas nemi. bristfälligheter så väl på de
s. k. laga husen, dem socknen skall bygga, som på de öfriga hu¬
Den 30 September.
527
sen, riem presten sjelf bygger. Soeknemännen debiteras nemi.
dä alla smärre eller obetydligare bristfälligheter, äfven dem som
presten skolat reparera. Detta är olagligt, ehuru det småningom
har blifvit praxis. Jag bar sökt bevisa, att det är i fullkomlig
strid, så väl med den äldre rätten, som med sednare lagstiftning.
Det förhållande, som llr von Hartmansdorff omnämnde, att un¬
derhållsskyldigheten skulle stiga till ett stort belopp, förekommes
således just genom de ekonomiska besigtningarna.
Man har lill vilat mig, att jag skulle hafva velat minska sock-
narnes underhållsskyldighet. Nej; jag har sökt utbilda, tolka och
förklara lagen i enlighet med dess mening.
Man har sagt, att om det jag föreslagit skulle stadgas för
[irester, så borde det äfven ske för militären. Jag söker blott att
för presterskapet göra gällande samma stadgande, som redan gälla
för militären, ty i militiae-boslällsordningen stadgas, alt underhålls¬
skyldigheten åligger innehafvaren; likasom nybyggnadsskyldighe¬
ten. Militären har nu en mindre rätt än innehafvaren af kyr¬
koherdebohl, ty militären har skyldighet till nybyggnad äfven af
de sju laga husen, men presten har ingen sådan nybyggnads¬
skyldighet, hvilken uti militiie-boställsordningen bestämdt skiljes
ifrån underhållsskyldigheten. Man har sagt att tvister skulle kunna
uppkomma i anledn. af det lagstadgande som jag föreslagit, eme¬
dan synerätlens beslut skulle kunna öfverklagas; men min Gud
del är ju fallet med alla möjliga beslut! Det kan icke vara me¬
ningen alt stifta en lag af den beskaffenhet all icke en domstols
beslut skulle kunna öfverklagas. Det år omöjligt, så länge det
finnes instantier all klaga hos. Frågan är blott att närmare be¬
stämma lagen. Det vöre skäl, om man icke vill saken, att man
rent ut sade detta; men hvarföre skall man söka undanflykter?
hvarföre skall man söka bibehålla den nu varande författningen,
som bestämdt ger anledn. till tvister. Lagen är i sjelfva verket
lika med mitt förslag deruti att kyrkoherden är skyldig att hälla
busen vid magt på egen kostnad; men det är delta lilla ordet,
”bättra” som gifvit anledn. lill misstydning, och det är denna
misstydning som nu är fråga om att undanrödja. Nu komma vi
slutligen till den frågan, om R. o. Ad:s beslut kan leda till nå¬
got resultat. Ulskts förslag är återremitteradt af BondeSt., men
deremot bifallet af tvänne Stånd. Om R. o. Ad. fattar ett be¬
slut i öfverensstämmelse med min mening, så blir det Utsk:ns ålig¬
gande ali sammanjemka Ståndens meningar och beslut. Jag hat-
så myckel mera anledn. tro alt detta skall inträffa, som det af
Utsk:s-afdelningen i närmaste öfverensstämmelse med min reser¬
vation uppgjorda förslag vid voteringen i Utsk:n föll genom en till¬
fällighet, nemi. den att tvenne votenssedlar fallit inuti hvarandra.
Jag har således all anledn. alt tro, att det beslut R. o. Ad. här
kan fatta, om en återremiss, kan komma att leda till något re¬
sultat; och då detta är förhållandet, så bönfaller jag att vi måtte
komma att göra något för att undanrödja dessa ständiga oenighe¬
ter emellan församlingarnes lärare och deras åhörare.
528
Den 30 September.
Hr Printzensköld: Jag ber om ursägt hos R. o. Ad. der¬
före att jag ännu en gång uppträder, och hos Gr. Sparre derföre
att jag icke kan lyssna till de böner som Gr:n under discussionen
framställt.
Gr. Sparre har åberopat äldre författningar, och ibland dem
presterskapets privilegier för bestyrkande deraf att socknemännen icke
äro underkastade skyldigheten af prestegårdsbyggnadernes underhäll.
När sådana författningar finnas, och de äga gällande kraft, så vet
jag sannerligen icke hvarföre man skulle om den saken behöfva yt¬
terligare lagstifta. Månne man icke skulle i det förslag lill en lag¬
förklaring, som af Gr:n är framställd kunna se en önskan att än¬
dra de nu gällande författningar ne för att ändå kunna säga vid denna
riksdag hafva gjort något. Att Gr:n i sjelfva saken jemväl missta¬
git sig och gifvit den åberopade §:n i 26 Cap. B.B. en ännu mera
restrictiv tolkning, än sjelfva ordalagen uti densamma innebära; det
tror jag skall falla sig klart för hvar och en, som med aldrig så
liten uppmärksamhet genomläser delta lagrum. Gr:n vill inskränka
församlingens reparalionsskyldigliet endast till det fall dä ombyggnad
kommer i fråga. Det vill med andra ord säga, när man måste ned¬
taga hela huset och återuppbygga det med nytt och gammalt virke.
Om således några andra bristfälligheter förekomma, ehuru de icke
hafva uppstått genom vanryckt å prestens sida, sä är likväl presten,
efter Gr:ns förslag, ovilkorligen skyldig att den bättra på egen be¬
kostnad. Detta strider likväl emot ordalydelsen af nu gällande lag,
ty först står der att de 7 laga husen skola af socknemännen förses
med tak och innanrede, och sålunda färdiga till presten öfverlemnas,
hvarefter han är skyldig att pä egen bekostnad hålla dem vid makt;
men derefter kommer nästföljande punkt, en sådan förklaring, alt
när dessa hus, och deribland naturligtvis boningshuset som han be¬
gagnar, af ålder och bruk men ej af vanryckt förfallit, så skola sock¬
nemännen dem bygga och bättra på deras beskostnad. Nu händer
det, att ett boningshus till sjelfva sin stomme förblifver i sitt goda
skick, och icke behöfver ombyggas, men att det oaktadt ett golf i
detta boningshus blifver icke genom vanskötsel utan genom ålder och
bruk, så beskaffadt, att det behöfver omläggas; skall då sådant verk¬
ställas af socknemännen eller af presten? Innanredet i huset, det
brukas af presten ty han går på golfvet, han begagnar spisarna och
skorstenspiporna, men han går icke på väggarne, och röter icke dem.
Efter Gr. Sparres förslag skulle det blifva presten men icke sockne¬
männen, som finge vidkännas denna både betydliga och kostsamma
reparation. Jag frågar eder mine Hrr, om det är rätt att gifva la¬
gen en sådan tolkning, hvilken helt och hållet strider emot ordala¬
gen uti den § jag haft äran citera? Det hedervärda BondeSt. som
nogsamt inser, hvad som instämmer med dess egna fördelar, har
också ansett Gr. Sparres förslag, såsom innefattande en ganska vig¬
tig förändring till allmogens förmån, böra antagas, och man måste
naturligtvis med mycken värma inom nämnde Stånd ifra för en så¬
dan tolkning af lagparagrafen, som Gr. Sparre önskat. Tolkar man
den åter oväldigt och så, som lagstiftaren i ordalagen förklarat vara
sin
Den 30 September.
529
sin afsigt, så kommer man ingalunda till det resultat, som Gr. Spar¬
res föreslagna lagförklaring innehåller. Jag kan sålunda icke annat
än afstyrka R. o. Ad. att återremittera punkten, och yrkar i stället
att densamma mätte varda bifallen.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad framställde II r
Gr. o. Landtm, att i afseende på den förevande l:sta punkten
blifvit yrkadt dels bifall å densamma och dels af Gr:ne Lagerbjelke
och Sparre, att R. o. Ad. måtte antaga det förslag, Gr. Sparre uti
sin betänk, bifogade reservation framställt, innehållande ”att R. St.
mätte i underd. anhålla, det K. M. ville, genom utfärdande förkla¬
ring, stadga, att församlingarnes underhållsskyldighet af de 7 laga
husen icke vidtager förr, än de af ålder och bruk, men ej af pre-
stens vanryckt, så förfallit att de icke utan ombyggnad bättras kunna;
hörandes med de sålunda ombyggda husens inredning jemväl för¬
hållas, såsom lag om nybyggnad stadgar”.
Hr Gr. o. Landtm: s härefter först till bifall å Ulskms i
l:sta punkten afgifna yttrande och sedan till antagande af Gr. Spar¬
res förslag framställda proposirfbesvarades med ja och nej, hvarpå
Hr Landtm, ånyo hemställde ohi R. o. Ad. behagade bifalla Utskms
ifrågavar:de yttrande, samt dä härvid ropades ja och nej, förkla¬
rade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller Lag- samt Allm. Besv.- och Ekonötsk:ns i
lista punkten af betänk. N:o 54, gjorda hemställan, röstar
ja;
den det ej vill röstar
nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. hvad Gr. Sparre uti berörde betänk,
bifogad reservation föreslagit.
Vid voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 22.
Nej — 20.
2:dra punkten, ang:de byggnads- och underhållsskyldig¬
heten af prestgårdarne i Halland; 3:dje punkten, ang:de ifrä-
gastålld skyldighet för ågare af sätes och ladugårdar samt
rå- och rörs-hemman, att deltaga i uppförandet och under¬
hållandet af prestgård, tingshus och härads fängelse; 4:de
punkten, ang:de väckt fråga att kostnaderne för kyrko- och
prestgårds-byggnad må efter förmedladt hemmantal beräk¬
nas ; 5:te punkten, ang:de soldaters deltagande i kyrkobygg¬
nad ; och 6:te punkten, ang:de föreslågne förändrade grunder
för utgörande af dagsverken till byggnad eller reparation af
kyrka, klockstapel och socknestuga, med hvad mera dertill
hörer.
34
530
Den 30 September.
R. o. Ad. biföll livad Utsk:n i dessa punkter hemställt och
föreslagit.
7:de punkten, ang:de ej mindre ifrägaställd förklaring,
huruvida icke dagsverken till kyrkobyggnad böra utgöras af¬
ven för sddane hemman, hvilka begagnas såsom utbruk, äf¬
vensom om icke statfolk i allmänhet må anses utgöra matlag
och såsom sådane vara pligtige att uti en dylik byggnads¬
skyldighet deltaga; om ock en del motionärers f örslag om
förändrade bestämmelser i afseende å likstolsafgiften jemte
öfriga presterskapet tillkommande rättigheter.
Lades till handlingarne.
Föredrogs och bifölls Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:ns d. 27 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 91, i anledn. af
väckt fråga om strafflöshet för den som föröfvar olofligt tillgrepp,
till afvärjande af trängande lifsfara, samt att tvångsarbete för bri¬
stande laga försvar ej må ådömas den, som är villig mottaga den
tjenst, eller förrätta det arbete, sorni honom anvist varder.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s nedannämnde d. 27 dennes på
bordet lagde betänk:n:
N:o 78, i anledn. af väckt motion om ändring i 9 och 10 §§
af 11 cap. kyrkolagen;
N:o 79, i anledn. af väckt motion om rättighet för borgmä¬
stare i de städer, der poliskammare ej finnes, ali kalla till polisför¬
hör vid vite och påföljd af hemtning;
N:o 80, i anledn. af väckt motion om förlängd tid för full¬
följd af besvärsmål från Westerdahl fögderi af Stora Kopparbergs län;
N:o 81, i anledn. af väckte motioner, ang:de upphäfvande el¬
ler förändring af Kongl, placatet d. 12 Januari 1726, emot olofliga
sammankomster för andaktsöfningar jemte öfrige i samma ämne ut¬
färdade kungörelser;
N:o 82, i anledn. af väckt motion om brottmåls-ransakningars
hållande i länshäktena;
N:o 83, i anledn. af väckt motion om tingspredikans hållande
å viss timme; samt
N:o 84, i anledn. af väckt motion, om hvad iakttagas bör då
någon hänvisas till presterskapet att förmanas innan han må fullgöra
ådömd värjemålsed.
Föredrogs LagUlsk:s d. 27 sistlidne dennes på bordet lagda be¬
tänk. N:o 85, i anledn. af väckte motioner, ang:de ränta å försträckta
penningar eller varor.
O
Hr Akerman, Fredr.: Då såsom jag förnimmer ingen an¬
mält sig att yrka ändring i detta betänkande, så har jag icke den
förmätenheten att tro ett sådant yrkande å min sida skulle le¬
da till någon påföljd, och jag vill icke eller försöka det; men jag
Den 3(1 September.
531
kan icke underlåta att för min enskilda del förklara, att jag icke
arnar deltaga uti det bifall, som utan tvifvel kommer att skänkas åt
betänkandet. Jag kan icke finna annat än att penningar är en vara
såsom alla andra varor, och således lika litet underkastad lagstift¬
ningens bestämmelser som den. Det är visserligen sagt i vår lag
att räntan är sex procent; men lika litet som detta stadgande kan
innefatta någon garanti för dem som ega penningar att utlåna, att
de skola få 6 procent ränta, lika litet innebår stadgandet någon ga¬
ranti för alt den som behöfver penningar skall få dem för 6 proc.
Förhållandet blir naturligtvis alltid att dä goda tillgångar på pennin¬
gar finnas, räntan nedsätter sig sjelf, hvaremot då tillgång på pen¬
ningar är ringa eller crediten svag, detta stadgande ingalunda kan
förhindra att öfverränta betalas. Den enda följden blir således den
att lagstadgandet måste eluderas och andra åtgärder vidtagas för att
komma till samma resultat. Jag hade önskat och hoppats att Lag-
Utsk. skulle inse detta förhållande och funnit det vara öfverensstäm¬
mande både med rättvisans fordran, och det allmännas fördel alt fö¬
reslå en förändring derutinnan; men då så icke skett, begagnar jag
endast detta tillfälle för att reservera mig mot det beslut, som här
troligen kommer att fattas.
Gr. Mörner, Otto Gabr.: Må det tillåtas mig anhålla att
Ridd.-sekreteraren finge meddela oss de beslut, som de öfriga Stån¬
den i delta ämne fattat, på det att vi deraf måtte få en ledning
för bedömandet af huruvida under denna riksdag någon förhoppning
kan vara att vinna någon ändring i nuvande stadgande i förberörde
hänseende.
Sedan lindert. Ridd.-Sekreterare i anledn. häraf tillkänna-
gifvit, att någon underrättelse om de öfrige RiksSt:ns i ämnet fattade
beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade
Gr. Mörner: Då jag icke känner i hvad skick målet befin¬
ner sig hos de öfrige Stånden och i anseende till den långt fram¬
skridna tiden af riksdagen, torde det icke vara skäl att härom vidare
orda, utan jag ber blott att få reservera mig emot det alltför ringa
afseende som denna fråga hos LagUtsk. har vunnit.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, yttrade att han, då de 2:ne talare som i detta
ämne yttrat sig, visserligen talat emot Utsk:s betänk., men likväl
icke yrkat afslag derå, finge hemställa om R. o. Ad. bifölle Lag-
Utsk:s betänk. N:o 85.
Härvid ropades ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm,
förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Hr Lind af Hageby,
Carl Aug. Ludv., anmält önskan att få med bibehållande af
riksdagsmannarätt afsäga sig sin befattning såsom ledamot af StatsUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; i anledn. hvaraf Hr Gr.
34*
532 Den 30 September.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att sammanträda till val af
en ledamot i StatsUtsk. efter Hr Lind af Hageby.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-
komne mern., utlåtrn och betänk:n, nemi, från
Stats-Utskottet:
N:o 324, i anledn. af erhållen återremis å utlåt, N:o 300;
N:o 325, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 320;
N:o 326, i anledn. af ytterligare motioner, ang:de riksgälds-
sedlars inlösande.
N:o 327, ang:de verkställd omröstning öfver 2:ne i StatsUtsk:s
mern. N:o 319, upptagne voter:s-propos:r;
N:o 328, ang:de uppförande i riksstaten af de utaf utsockne-
frälsehemmanen i Halland utgående rotevakance-afgiter;
N:o 329, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, rörande de i
mern. N:o 319, föreslagna voter:s-propos:r;
Constitutions-Utskottet:
N:o 35, ang:de återremissen å mern. N:o 34;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskotten:
N:o 62, i anledn af väckte motioner om förändrad beräkning
af utmätningsumgälder.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 2 Oktober 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 30 sisth September samt pleni-
prot. för den 25 nästförutgångne Juli.
Föredrogs Exped.Utsk:s mern. N:o 20, i anledn. af återremisser
å skrifvelseförslaget, N:o 203.
Efter uppläsning af det vid detta mern. fogade under N:o 212
afgifna förnyade förslag till underd. skrifvelse, ang:de tullbevillnin-
gen, beslöt R. o. Ad. att med bifall till Utsk:s mern., godkänna
nämnde skrifvelseförslag N:o 212.
Den 2 Oktober.
533
Upplästes till justering och godkändes följande från Exp.Utsk.
inkomne förslag till il. St:s underd. skrivelser till K. M.:
N:o 213, med förslag till lag för utrikes vexlar;
N:o 214, ang:de viss besvärstid att iakttagas vid klander emot
syn, som af enskild person hålles med dess landtbo;
N:o 215, ang:de förklaring af 3 mom. i K. kungörelsen d. 18
December 1823;
N:o 216, angrde förändring af nu föreskrifna borgenärsed; samt
N:o 217, ang:de ändringar i K. taxangpå arfvode för landtmä-
teri-förrättningar d. 18 October 1834.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Stats-
Utsk. efter N:o 212, Hr Lind af Hageby, Carl August: och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 678, Hr Bildt, Didrik Gillis.
Föredrogs och Iades till handlingarne|StatsUtsk:s d. 30 sisth
September på bordet lagda mern.:
N:o 324, i anledn. af erhållen återremiss utlåt. N:o 300; och
N:o 325, i anledn. af erhållen återremiss i utlåt. N:o 320.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 30 sisd. September på bor¬
det lagda utlåt. N:o 326, i anledn. af ytterligare motioner, ang:de
riksgäldssedlars inlösande.
Föredrogs och lades till handlingarne förstärkta StatsUtsk:s d.
30 dennes på bordet lagda mern. N:o 327, ang:de verkställd om¬
röstning öfver 2:ne i StatsUtsk:s mern. N:o 319, upptagne votens-
propos:r.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d. 30 sisth September på bor¬
det lagda mern. N:o 328, ang:de uppförande i RiksSlaten af de utaf
utsockne-frälsehemmanen i Halland utgående rotevakans-afgifter.
Föredrogs men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
och Hr Bildt, Didrik Gillis, ånyo på bordet, StatsUtsk:s d. 30
sisth September bordlagda mern. ,N:o 329, i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut rörande de i mern. N:o|319, föreslagna votens-
propos:r.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 30 sisth September på bordet lagda
mern. N:o 35, ang:de återremissen af mern. N:o 34.
Hr von Ha rtm ansd or f f, Aug.: Uti detta betänk, har Utsk.
förklarat sig hafva funnit ”R. o. Ad:s gemensamma tanke innebära
först ett underkännande af Utsk:s förslag, och dernäst substitueran-
det af ett nytt, för den händelse, att två Stånd stannat emot två, i
fråga om huruvida ett ärende kan förfalla eller bör till omröstning
534
Den 2 Oktober.
i förstärkt Utsk. öfverlennäs. I förstnämde afseende sammanfaller
R. o. Ad:s tanke med den, de öfriga Stånden yttrat: i det sednare
deremot är ett förslag framlagdt, som ligger utom principen för
Utsk:s betänk, och således icke är i vederbörlig ordning tillkommet.
Utsk. har i följd häraf ansett någon ytterligare åtgärd i anledn. af
mern. N:o 34, icke vara att vidtaga; och den väckta frågan alltså
böra förfalla”. Utsk. har således förklarat, att R. o. Ad. fattat ett
beslut, som icke är i vederbörlig ordning tillkommet. Denna förkla¬
ring innebär derjemte en erinran till Hr Gr. o. Landtm., alt han
tillälit Ståndet, fatta ett i vederbörlig ordning icke tillkommet be¬
slut, men Utsk. har dock underlåtit ådagalägga i hvilket afseende
beslutet vore sä beskaffadt. Utsk., som äger makten i sina bänder;
har emedlertid ansett sig böra begagna den på detta sätt. Oss till¬
kommer, att undersöka, huruvida Const.Utsk. rätteligen förfarit. Frå¬
gan, som framlades till R. St:s pröfning, var uti Utsk:s betänk.
N:o 34, den, huru man skulle erhålla någon föreskrift till efterrät¬
telse, huruvida dä tvä Stånd stannat emot två, omröstning i för¬
stärkt StatsUtsk. skulle äga rum eller icke. Detta var enligt min
tanke, principen, men hon innehöll alldeles icke, alt Const.Utsk.
skall lemna denna efterrättelse. Det kunde likaväl vara en § i grund¬
lagen som lemnade föreskrifter, och funnes en sådan, behöfde man
icke anlita Const.Utsk. Men Const.Utsk. har förklarat saken så, att
om olika meningar uppkomma skall Utsk. afgöra saken. Jag anser
R. o. Ad icke underkasta sig något sådant, men då tre Ständ, så¬
som Utsk. hemställt, dels icke velat hafva någon föreskrift i detta
fall, och dels ansett förslaget hvarken nödigt eller nyttigt, vore det
utan ändamål att drifva saken lill förstärkt Const Utsk. som eljest
bordt behandla den, hvarföre jag hemställer, att R. o. Ad., med
ogillande af Utsk:s framställning, blott måtte lägga den till hand-
lingarne.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Grundlagsliftarne hafva ansett frå¬
gor om förändring af grundlagen vara af den grannlaga och vigliga
beskaffenhet, att de icke fä komma under R. Sl:s pröfning, utan att
vara af Const.Utsk. förordade; hvaremot lagstiftarne hafva medgifvit,
att alla andra frågor få directe inom Stånden väckas, och så snart
en fråga derstädes blifvit väckt, skall Utsk. derom yttra sig och
RiksStm derefter fatta sitt beslut. Men, såsom jag förut nämnt,
grundlagsförändringar har lagstiftaren ansett vara af den vigt, att
frågor derom icke böra komma under RiksStms pröfning, såvida icke
en delegation af R. St., eller Const.Utsk., funnit förändringen så
lämplig, att Utsk. bör densamma understödja. Det är deremot tyd¬
ligt, att om man endast behåller för Const.Utsk. rättigheten att af-
slä en motion, men, i fall Utsk. förordat en förändring, R, St. med-
gifvas, att emot densamma afgifva gemensamma tankar som hufvud¬
sakligen afvika frän det förordade förslaget, sä har man just genom
dessa gemensamma tankar, i sjelfva verket upphäft den domsrätt,
lagstiftaren tillerkänt Const.Utsk. Ty om ett aldrig så ändamålsenl.
förslag inkommer från Utsk. till RiksStm, kan allt vändas upp och
ned genom dessa gemensamma tankar och således kan det blifva
Den 2 Oktober.
535
nästan värre, åtminstone icke bättre, lillstäldt med grundlagsförän-
dringsförslag än med alla andra. Just emedan det är sant att
vid föreg:de riksdagar, rättigheten att afgifva dylika gemensamma
tankar, blifvit till sin största utsträckning begagnad af RiksShn,
tror jag R. St. böra vara Const.Utsk. lack skyldige derföre att Utsk.,
såvidt på detsamma berott, sökt återföra frågan härom till den
ståndpunkt grundlagen vill hafva den, nemi. att, på samma gång
Const.Utsk. har den gifna rätten att qväfva ett onyttigt förslag till
grundlagsförändring, Const.Utsk. derjemte tillkommer att vaka der¬
öfver, att denna dess rättighet icke eluderas genom gemensamma
tankar från RiksSt:n, som åsyfta annat än hvad Utsk. föreslagit.
För att nu tillämpa denna regel på ett serskildt fall, har Const.¬
Utsk. föreslagit, att, då 2 Stånd stanna emot 2 uti frågan, huru¬
vida voteras skall i förstärkt StalsUtsk. eller icke, deuna formfrå¬
ga då skall slilas af en skiljedomare, och att denne skiljedomare
skall vara Const.Utsk. Nu har R. o. Ad. förklarat, att någon
skiljedomare icke behöfves, och att R. o. Ad. icke vill hafva
Const.Utsk. eller någon annan såsom skiljedomare, utan att en
sådan fråga helt enkelt skall förfalla. Delta R. o. Ad:s beslut
måtte väl vara något helt annat än att bestämma en skiljedomare
i dylika frågor och att således R. o. Ad:s beslut står utom det af
Const.Utsk. afgifna förslag, tror jag vara tämligen gifvet. Om,
vid föreg:de tillfällen, Const.Utsk. tillåtit att frågor af enahanda
beskaffenhet, som den förevar:de, fått komma under förstärkt Const.-
Utsk:s afgörande, anser jag Utsk. härutinnan hafva handlat orätt,
hvarföre jag anhåller, att nu ifrågavartde mern. mätte läggas till
handlingarna.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Frågan om Const.Utsk-.s makt¬
fullkomlighet eller om R. St. skola hafva rättighet att hysa an¬
dra åsigter än Const.Utsk. och dem framställa, har utgjort före¬
mål för många öfverläggningar under sednaste riksdagar, och har
alltid slutats så, att Const.Utsk. måst framställa Ståndens olika
tankar lill sammanjemkning och sedermera till votering i för¬
stärkt Const.Utsk., i fall sammanjemkningarne icke lyckats. Vid
detta tillfälle vill jag icke tillkännagifva hvilken åsigt jag, enligt
grundlagens mening och anda, anser vara den rälta, men, såsom
jag nämnt, har praxis varit sådan under en mängd riksdagar och
vigligare frågor såsom den, ang:de ombildning af representationen,
hafva varit behandlade efter denna åsigt. Hvad nu serskildt före-
vande fråga vidkommer, tror jag att det visserligen kunde vara
nyttigt att göra grundlagen tydlig uti det ämne, hvarom Utsk;s
betänk, omförmäier; men jag tror och är fullkomligt öfvertygad
derom, att grundlagen är så tydlig i detta fall, eller då när en
fråga bör och skall förfalla, om i densamma två Stånd stanna
emot två, att om hvarje ordförande inom Stånden ställer sig grund¬
lagens föreskrifter till noggran efterrättelse och hvarje ståndsleda¬
mot tolkar grundlagarne så, sorn de äro i orden uttryckte och
meningarne uttalade, man aldrig år med sitt samvete i delo när
fråga uppstår om eli ärende skall förfalla eller icke, då två Stånd
53C
Ben 2 Ok t o lier.
stanna emot två. Jag tror alt någon gång tvifvelaktigheter före-
funnits, då man velat slå döförat till för grundlagens stadgande,
och dä äro alla slipulationer fåfänga, de må uttryckas genom en
§ i grundlagen eller öfverlåtas till en viss delegation inom repre¬
sentationen. Jag tror, lika med de föregtde talarne, att delta
ärende icke kräfver annan åtgärd än att läggas till handlingarne,
ehuru jag anser II. o. Ad. äga fullkomlig anledn. af den praxis,
som hitintills vid många riksdagar blifvit följd, att underställa
frågan förstärkt Const.Utsk., i händelse meningarne icke kunna
sammanjemkas.
17 r von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Gr. Lagerbjelke har
visserligen sagt, att man vore Const.Utsk. tacksamhet skyldig der¬
före att det söker återföra praxis i enlighet med grundlagens rät¬
ta mening, men som jag icke finner mig förbunden till någon
tacksamhet, eller åtminstone icke att blifva Const.Utsk. någon så¬
dan skyldig, så får jag anföra, att Const.Utskis första skyldighet
varit att förklara, det ett af Utsk. framlagt förslag icke kan för¬
falla, emedan sådant står i uppenbar strid med grundlagen. Om
praxis i detta afseende skiljt sig ifrån grundlagens föreskrifter,
hade Utsk. bordt återföra den i enlighet dermed, men Utsk. har
noga tagit sig till vara härföre. Utsk. har afgifvit förslag till af¬
görande af den tvist, som kan uppstå, huruvida, då i något äm¬
ne 2 Stånd stanna emot 2, omröstning i förstärkt Utsk. skall äga
rum eller icke, samt dervid föreslagit att denna tvist skall hän-
skjutas till Const.Utskis afgörande; men nu har Utsk. i sitt sed¬
nare mern. förklarat att den frågan, som skulle slitas, eller dea
brist på tydlighet Utsk. trott sig finna i grundlagen, ingalunda är
liufvudsaken, utan att hufvudföremålet för förslaget är Const.Utsk.,
samt att derest del icke öfverlemnas åt Utsk. att afgifva förkla¬
ringen, så behöfves ingen förklaring, hvaremot hvar och en fin¬
ner, att genom ett förtydligande af grundlagen, all tvist om vo¬
tering kunde undvikas. Jag måste således på det högsta ogilla
Utsk:s förslag, hvadan, och då förevar:de fråga icke får eller kan
förfalla ehvad de öfrige Stånden i densamma beslutat, jag anhåller
att ärendet måtte lill Const.Utsk. återremitteras.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har mycket klan¬
drat Const.Utsk. derföre, alt Utsk. uti förevaride betänk, ansett
frågan kunna förfalla. Såsom II. o. Ad. har sig bekant, är den
tvisten gammal inom representationen, huruvida en af Const.Utsk.
framställd förändring uti grundlagen får vid samma riksdag, då
den ifrågakomma, förfalla, äfven om alla 4 Stånden skulle sådant
besluta. Praxis har vid inuevande riksdag redan slitit denna
tvist genom mångfalldiga, i sådan syftning bifallna proposir lill
votering tili förstärkt Const.Utsk. Man må nu ause grundlagens
mening hafva varit hvilken som helst, så hafva likväl RiksStm
slutligen deruti kommit öfverens, att, när de ansett ett förslag
olämpligt, detsamma kan förfalla vid den riksdag förslaget afgif-
vits. Const.Utsk. synes således icke förtjena något tadel derföre
att Utsk. i detta fall följt en praxis, sora såväl vid denna, som
Den 2 Oktober.
537
vid föreg:de riksdagar varit iakttagen. Deremot bör man ihog-
komma, alt grundlagen såsom regel antagit, att intet grundlags-
ändringsförslag får komma till R. St:s pröfning ulan att Const.-
Utsk. detsamma förordat. Denna regel är af yttersta vigt oell har
aldrig varit bestridd. Om densamma äfven nu erkännes, är det
väl äfven nödigt att samma regel eluderas derigenom att R. St:s
i fråga om ett af Const.Utsk. framstäldt förslag afgifua gemensam¬
ma tankar, innehålla för Utsk.-s förslag främmande ämnen, hvilka
måhända redan varit väckte inom Ulsk. men förfallit. Nå väl,
raine Hrr, om ett förslag, som inora Utsk. blifvit väckt och der
faller, icke får, till följd af ens grundlagens bestämda föreskrift,
komma till RiksSl-.ns pröfning, och ett annat förslag i annan syft¬
ning inom Utsk. framställes samt detta förslag sedermera kommer
in till RiksStm, kunna då RiksStm deremot afgifva gemensamma
tankar, hvilka åsyfta upptagandet af det redan inom Utsk. fallna
förslaget? Vore det då icke gifvet, att man genom antagandet af
denna princip hade eluderat grundlagens bud, ty intet grundlags-
förändringsförslag får komma under R. St:s pröfning, såvida det¬
samma icke blifvit förordat af Const.Utsk. Det är tydligt att 50
§ Reg.F. icke förutsatt att andra gemensamma tankar få af R. St.
afgifvas, än de som icke sträcka sig utom Coust.Utsk:s förslag,
emedan i annat fall vore upphäfdt grundlagens bud, att grund-
lagsförändringsförslag skola, såvida de må kunna blifva föremål för
RiksStms pröfning, vara af Const.Utsk. förordade. Om man vid
föregide tillfällen med mera eller mindre efterlåtenhet med-
gifvit att förslag, som åsyfta andra ämnen än dem, som utgöra
föremål för Coust.Utsk:s förslag, må komma under RiksStms pröf¬
ning och man sålunda eluderat grundlagens bud, är det derföre
skäl alt fortsätta dermed? Jag tror således alt det icke varit så
orätt tänkt af mig att Const.Utsk. förtjenst någon tacksamhet, då
Utsk. strängt hållit sig vid grundlagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag har funnit Hr von Hohen-
hausens anmärkn. af den vigt, att jag ånyo mäste utbedja mig
Ståndets uppmärksamhet. Det förhåller sig verkligen så, som den
värde talaren sagt, nemi. alt tvisten hitintills vard den huruvida
ett af Const.Utsk. afgifvet förslag kan förfalla. Åtskilliga leda¬
möter hafva ansett ett sådant förslag icke kunna förfalla, och
böra, antingen utan eller med de modifikationer, som af RiksStms
gemensamma tankar kunnat föranledas, hvila till nästa riksdag på
R. St:s bord. En annan åsigt har varit, alt ett inora Utsk. väckt
förslag kan genom R. St:s beslut förfalla vid den riksdag då det
blifvit väckt. Men, märken det väl, mine Hrr, genom beslut i
förstärkt Const.Utsk., ingalunda genom något beslut af Const.Utsk.
oförstärkt. Nu är Gr. Lagerbjelkes och Utsk:s tanke den, alt ett
väckt förslag, som icke gillas af R. St., kan, eftersom Const.Utsk.
för godt finner, förfalla, derföre att Const.Utsk. förklarar att der¬
emot gjorde anmärkmr ligga utom principen för Utsk:s förslag,
och att detta beslut skall gå i verkställighet, utan att omröstning
i förstärkt Utsk. derom får äga rum, när R. St. sig imellan äro
538
Den 2 Oktober.
af olika lankar. Delta sätt att behandla frågan eller att låta hen¬
ne dödas af det oförstärkta (Ilsk., är en nyhet, som nuvar:de
Const.Utsk. hittat på. Jag anser lika med Hr von Hohenhausen
II. o. Ad. icke böra underkasta sig ett sådant maktspråk, och der¬
före afslår jag från milt förra yrkande att R. o. Ad. skulle, med
ogillande af Utsk:s förslag, lägga detsamma till liandlingarne, hvar¬
emot, och då jag tror det icke vara lämpligt alt återremittera en
fråga, som andra gången är under handläggning och förut varit
återremitterad, jag anhåller att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt be¬
slut och förelägga Ulsk. att inkomma med voter:s-propos:n.
Gr. Lagerbjelke: T vänne frågor äro behandlade i detta
mern. Den ena är huruvida ett förslag kan förfalla eller icke,
och den andra, huruvida en frän Stånden afgifven gemensam tan¬
ke, hvilken går utom det förslag Coust.Utsk. framställt, kan för¬
anleda lill någon åtgärd. Hvad nu först angår den frågan, hu¬
ruvida ett förslag kan förfalla, så har den siste värde talaren sagt
alt sådant visserligen kan ske, men endast genom votering i för¬
stärkt Const.Utsk. Jag hemställer huruvida det är möjligt att
framställa propos. till votering i förstärkt Utsk., om alla fyra Stån¬
den anse frågan böra förfalla. Skall då /a-propos. innehålla att
frågan bör förfalla, och nej-propos. äfven att frågan skall förfal¬
la. För min del kan jag icke inse möjligheten af en votering,
då alla fyra Stånden äro ense derom att saken skall förfalla. Så¬
ledes torde den framställning, att frågan ovilkorligen skall slitas i
förstärkt Const.Utsk., förlora allt afseende, då man besinnar alt alla
fyra Stånden kunna vara ense derom, att ett förslag skall förfalla,
i hvilket fall votering i förstärkt Utsk. blir omöjlig. Nu har
Const.Utsk. ansett att alla fyra Stånden varit ense derom, alt ett
Utsk:s förslag var olämpligt, ty tre Stånd hafva förklarat det onyt¬
tigt och onödigt, och det fjerde Ståndet har väl icke expressis
verbis, men genom sitt tillgörande, sagt detsamma. Det är såle¬
des, enligt min tanke, alldeles gifvet, att alla fyra Stånden varit
enige att underkänna Utsk:s förslag och det torde då, såsom jag
förut visat, vara omöjligt att draga en fråga under förstärkt Const.¬
Utsk., uti hvilken alla fyra Stånden äro öfverens. Den andra
frågan är huruvida R. o. Ad. vill vidblifva sin gemensamma tan¬
ke och om den skall föranleda till någon åtgärd. Jag bar redan
baft äran nämna, och, då Utsk. blifvit så mycket klandradt, får
jag för andra gången upprepa, att Utsk. hade framställt det för¬
slag, ali dä två Stånd stanna emot två uti den frågan huruvida
voteras skall eller icke uti förstärkt Utsk., Const.Utsk. skulle ut¬
göra skiljedomare uti denna formfråga. Detta var Utsk:s förslag.
Men nu säger R. o. Ad.: vi vilja icke äga Const.Utsk. till skilje¬
domare, vi vilja alldeles icke veta utaf någon sådan. Frågan är
ju således genom ett bestämdt uttryckt ogillande utdömd. Då R.
o. Ad. sedermera förklarat att det ansåg, alt då två Stånd stan¬
na emot två, ang:de förstärkt Utsk., frågan derom bör förfalla, så
är det ett helt nytt förslag. Den siste värde talaren har afstått
från begäran om återremiss, men yrkat föreskrift för Utsk. att in¬
Den 2 Oktober.
539
komma lill Stånden med propos. till votering i förstärkt Const.-
Utsk. Om nu en sådan propos. skulle afgifvas, så skulle i ena
fallet, derest Const.Ulsk. haft rätt derutinnan att R. o. Ad. ogil¬
lat Utsk:s förslag, uppkomma den oformlighet, att ja- och nej-
proposme borde innehålla samma sak, samt i andra fallet, eller
om R. o. Ad:s anmärkn. hlefve upptagen i den ena proposm, den
oformlighet uppstå, att till RiksStms pröfning öfverlemnades ett
nytt förslag, som aldrig varit af Const.Utsk. förordadt och möjli¬
gen redan inom detsamma varit ifrågasläldt men dervid ansetts
böra förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke synes hafva den
lyckan att icke höra hvad som yttras emot hans åsigter, och der¬
igenom har han äfven den förmånen att tro sig hafva rätt. Grin
har alldeles oriktigt uppfattat mina ord. Jag har, såsom jag för¬
modar protokollsföranden hafva hört, endast yttrat, att, i händelse
Stånden stannade i olika beslut, förstärkt Const.Utsk. skulle af¬
göra huruvida en fråga bör förfalla eller icke. Gr:n har äfven
den fördelen, att höra annat än hvad motståndarne säga. Gr:n
har nemi. yttrat, mig hafva yrkat men afståit från återremiss.
Det har jag icke gjort, utan blott yrkat att förslaget skulle läg¬
gas till handlingarne, med ogillande af detsamma. Endast från
delta yrkande har jag afstått. Nu hafva tre Stånd ansett försla¬
get icke nyttigt eller nödvändigt, men R. o. Ad. har framställt
en gemensam tanke, innefattande förslag till det stadgande i äm¬
net, som R. o. Ad. ansett böra meddelas; och denna skiljaktighet
måste, enligt min lanke och såsom jag förstår 56 § Reg.F., af-
göras genom förstärkt Const.Utsk., när man icke kunnat annor¬
ledes komma öfverens. Jag förnyar derföre min anhållan att R.
o. Ad. måtte, icke med afseende på utgången, ty den kan man
förutse, men för iakttagande af grundlagen, vidblifva sitt redan
fattade beslut, och yrka all Const.Utsk. måtte uppgöra voteris-
propos.
Hr von Hohenhausen: Jag återtager min anhållan om
återremiss och finner att denna min begäran varit något förha¬
stad, hvarföre jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff deruti,
att R. o. Ad. mätte vidblifva sitt beslut, på det att saken må fö¬
rekomma lill omröstning i förstärkt Const.Utsk. Det är ganska
vådligt att låta Const.Ulsk. efter behag och godtfinnande förklara
hvad det anser vara princip eller icke. Nu har händelsen varit
den, alt Utsk. ansett bufvudsaken icke vara princip, men såsom
sådan har Utsk. framställt sin egen åsigt, och då ett Stånd afgif-
vit gemensam lanke, som icke behagar Utsk., förklarat alt denna
tanke ligger utom förslaget. Om Ulsk:s åsigter godkännas, blifver
följden den, all om något Stånd, i anledning af ett inom Utsk.
väckt förslag, afgifver en gemensam tanke, förklarar Utsk. den
icke höra lill principen och att deröfver icke må röstas. Jag till¬
styrker derföre alt R. o. Ad. förenar sig om det beslut Hr von
Hartmansdorff föreslagit.
540
Den 2 Oktober.
Gr. Lagerbjelke: Då man klagat öfver min dåliga hör¬
sel, vågar jag icke hafva tillit till mina öron, utan hemställer der¬
före till den siste värde talaren, ora det verkligen är hans me¬
ning att förena sig med Hr von Hartmansdorff. Hr von Hohen¬
hausen har nemi. sagt, att det förslag, som Const.Ulsk. framställt,
icke får förfalla samt att i förstärkt Const.Ulsk. icke får voteras
deröfver huruvida förslaget skall förfalla eller icke. Emedlertid
skulle jag tro, att de af Hr von Hartmansdorff nu så ifrigt på¬
yrkade beslut just innehålla att omröstning bör ega rum huru¬
vida förslaget skall förfalla, hvilket Hr von Hohenhausen vid så
många tillfällen tillförene och äfven i dag bestridt.
Hr von Hohenhausen: Jag medgifver att Gr. Lagerbjel¬
ke håde hört rätt och har rätt denna gången, och för Gr:ns erin¬
ran lill mig, stannar jag i tacksamhet. Jag kan derföre icke in¬
stämma med Hr von Hartmansdorff, oaktadt hans förslag öfver-
ensstämmer med den praxis Gr:n åberopat, och då jag ej heller
kan gå in uppå att lemna ett slags envåldsmakt i Const.Utsk:s
händer, mäste jag vidblifva mitt första yrkande om ogillande af
Utsk:s förslag, och att R. o. Ad. mätte besluta en återremiss, med
åläggande för Utsk. alt sammanjemka de olika besluten, på det
att vi i denna fråga anätte få ett förslag hvilande till nästa riksdag.
Gr. Lagerbjelke: För den händelse att Ståndet skulle an¬
taga Hr von Hohenhausens förslag, anhåller jag att få veta hvad
som skall sammanjemkas, ty tre Stånd hafva sagt, att intet för¬
slag skall finnas, hvaremot det fjerde Ståndet sagt, all förslaget
skall finnas, men så och så. Huru och på hvad sätt en sam-
manjemkning af dessa beslut skall kunna ske så att likväl ett för¬
slag kommer att qvarstå, är för mig alldeles ofattligt.
Hr Lefrén: Jag kan icke underlåta att, i anledn. af den
siste värde talarens förnyade framställning, anhålla om ursägt för
det jag ånyo begärt ordet. Gr. Lagerbjelke skiljer icke emellan
det förstärkta och oförstärkta Utsk:s maktfullkomlighet. Här ifras
emot det oförstärkta Utsk:s maktfullkomlighet alt sålunda på för¬
hand qväfva eli Stånds serskilda tanke, men deremot har man
icke talat om att det förstärkta Utsk. skall sakna denna rätt, eme¬
dan detta sednare Utsk. handlar med R. St:s makt och myndig¬
het, men det oförstärkta deremot endast med R. St:s komilerades
rätt. Gr:n har framställt den fråga, huru det skulle vara en möj¬
lighet att åstadkomma en votering i förstärkt Utsk., då alla fyra
Stånden sagt att ärendet bord^. förfalla. Grundlagen lemnar lik¬
väl en tillräcklig maktfullkomlighet åt Const.Ulsk., nemi. det oför-
slärkta, så att detta Ulsk:s förslag skall ställas tillsammans med
de serskilda tankarne öfver detsamma, men Ståndens gemensam¬
ma tankar utgöra icke ett beslut, utan det är Const.Utsk:s, som
derjemte skall tagas i beräkning. Således om alla fyra Stånden
förklara att en fråga kan eller bör förfalla, så tillkommer Const.¬
Ulsk., enligt min åsigt, att i den ena voter:spropos. ställa Utsk:s
förslag, och Ståndens gemensamma tankar i den andra. Denna
Den 2 Oktober.
541
rättighet tillägger grundlagen det oförstärkta Const.Utsk., men icke
alt qväfva hvarken ett, två eller tre Stånds gemensamma tankar.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber om ursägl att jag ännu en gång
pröfvar R. o. Ad:s tålamod i denna fråga. Men jag tror att den
siste värde talaren begått ett misstag i fråga om 56 § Reg.F.,
den innehåller nemi.: ”Göras åter i RiksStms plena emot Utsk:s
yttrande anmärkmr, blifve de, hvilka hvarje RiksStånd serskildt
förklarar utgöra dess gemensamma tankar, till Const.Utsk. hänvi¬
sade. Utsk. åligge då alt samtlige RiksStms tankar lill ett helt
utlåt, i möjligaste målto sammanjemka, och, om oförenliga skilj¬
aktigheter finnas, dem derjemte till samtlige RiksStms behand¬
lande anmäla. Förena sig derefter samtliga RiksSlm om ett ena¬
handa utlåt., hvile det till slutligt antagande eller förkastande på
tid och sätt, som ofvan föreskrifna äro. Blifva åter något Stånds
tankar i någon eller några delar skiljaktiga från de öfrigas och
samma Ständ sig icke efter de öfriga fogar, varde Const.Utsk.”
etc. Det är således tydligt, att i förstärkt Const.Utsk. kan icke
något annat komma under omröstning än hvad ett eller flere
Stånd godkändt, men har icke något Stånd godkändt Utsk:s för¬
slag, kan det icke heller komma till förstärkt Ulsk:s pröfning,
hvarföre jag tror mig icke hafva haft så orätt, som siste talaren
förmenat, då jag framställde svårigheterna af den sammanjemk-
ning i denna fråga, som Hr von Hohenhausen yrkat.
Hr Lefrén: Då jag förra gången yttrade mig, talade jag
om praxis, som gjort sig gällande. Då jag sista gången hade or¬
det, yttrade jag mig i anledn. af Gr. Lagerbjelkes egen åsigt, som
stödjer sig på den 81 och icke på den 56 § Reg.F. Jag påstår,
att om Utsk. anser sig äga den maktfullkomlighet som 81 §, då
den ej sammanställes med 56 §, kan anses medgifva, skall, enligt
dessa lagrum, Utsk. slutligen blifva nödsakadt alt inse nödvändig¬
heten af den votering, hvarom jag haft äran nyligen nämna, men
jag tror likväl icke att Utsk. äger en sådan maktfullkomlighet.
Hr von Hartmansdorff: De formella svårigheter, hvaruti
vi nu befinna oss, härleda sig derifrån att Utsk. underlåtit att
sammanjemka Ståndens olika beslut. Utsk. har endast förklarat,
alt det Stånd, som yttrat en gemensam lanke, icke hade rätt att
en sådan framställa. Det torde sålunda vara bäst, att, såsom jag
förut yrkat, R. o. Ad. vidblifver sitt beslut och öfverlemnar åt
Utsk:s skarpsinnighet att finna utväg till att reda sig ur den för¬
lägenhet, hvaruti det, genom att icke följa grundlagens bud, för¬
satt såväl sig sjelft, som andra.
Häruti instämde Hr von Hohenhausen.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, yttrade, att om han rätt uppfattat Hr von Hart-
mansdorffs sista framställning, Hr von Hartmansdorff hemställt att
R. o. Ad. måtte, med vidhlifvande af sitt, i anledning af mern.
N:o 34, fattade beslut, lägga förevande mern. N:o 35 till hand-
lingarne.
542
Den 2 Oktober.
Hr von Hohenhausen: Jag skall icke uppehålla Ståndet
med min åsigt, då måhända alla andra ledamöter hysa en der¬
emot stridaode mening, men jag får förklara, att jag tror det icke
vara förenligt med grundlagen att betänk, lägges till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke skilja mig från Hr
von Hohenhausen och har icke påyrkat att betänk, lägges lill
handlingarne, utan endast alt Ståndet måtte vidblifva sitt beslut.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att vidblif¬
va sitt, i anledn. af Const.Utsk:s mern. N:o 34, fattade beslut.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-
Ulsk:s d. 30 sisth September på bordet lagda betänk. N:o 62, i
anledn. af väckte motioner om förändrad beräkning af utmäl-
ningsumgälder.
Upplästes och lades lill handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfriga Stånden, nemligen från PresteSt. af den 18,21,22,23,
25, 26 och 27, från BorgareSt. af den 22, 23, 25 26, 27 och
30, sann från BondeSt. af den 21, 22, 23, 25 och 27 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j till 1 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 3 Oktober 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för gårdagen samt pleni-prot:n för
d. 26 sistlidne Juli f. och e. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 30 sisth September och d. 2
dennes på bordet lagda mern. N:o 329, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut rörande de uti mern. N:o 319 föreslagna vo-
ler:s-propos:r.
Efter uppläsning af Utsk:s i afseende på voter:s-propos:ne
N:ris 2 och 9 afgifna förslag, anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller vördsamt att ser¬
skild propos. måtte framställas på de nu upplåsta voter:s-propos:ne.
Den 3 Oktober.
543
Flr von Hartmansdorff, Aug.: Som denna fråga rörer
sakens behandlingssätt, så lärer det vara nödigt att om detta ta¬
la något omständligare, än i annat fall varit befintligt. R. o. Ad.
erinrar sig nogsamt, ali sedan betänk. N:o 242 behandlats, inkom
StatsUlsk. med sitt betänk. N:o 319. Deruti inbjöd Utsk. R. o.
Ad. samt PresteSt. att med Rorgare- och BondeSlm instämma
uti deras, med StatsUtsk:s förslag, enliga beslut. Denna inbjud¬
ning antogs af PresteSt. i 3:ne serskilda punkter, men af R. o.
Ad. uti ingen punkt. Dermed var inbjudnings- eller samman-
jemkningsfrågan i sak tilländabragt. Den kan följaktligen icke
vidare återupptagas af Utsk., ty saken är en gång afgjord, oell
då sammanjemkning är afslagen, må man icke förnya förslagen
derom, emedan derpå icke skulle blifva någon ända om Utsk.
dermed oupphörligt fortfore. Man får dessutom icke upprifva ett
beslut, som redan är definitivt faltadt. Nu återstod alltså blotta
form-frågan och Utsk. uppgjorde voler:s-propos:r. Dessa antogos
i intet hänseende af PresteSt., men i 2:ne afseenden utaf R. o.
Ad., och öfver dessa voter:s-propos:r är redan voteradt. Dermed
var saken fullständigt och slutligen behandlad. StatsUtsk. hade
således, när saken var tilländabragt, bordt inkomma med förslag
till statsreglering, och i första hand med förslag till beräkning af
de indelta räntor, hvilkas värdering hade, i afvaktan på skatte-
förenklingens slutliga behandling, blifvit uppskjuten. Detta gjorde
likväl icke StatsUtsk., utan det syntes vilja att saken icke skulle
blifva slut, utan söka sig en anledning alt med henne återkom¬
ma. För att göra delta möjligt, så vidtog Utsk. den utvägen att
anse R. o. Ad. samt PresteSt:s ogillande af åtskilliga voter:s-pro-
pos:r för att vara en återremiss. Det ansåg följaktligen saken icke
vara afgjord, utan ännu stå öppen för Utsk. Men alldenstund in¬
gen återremiss var gjord, hvarken ifrån PresteSt. eller från R. o.
Ad., så kunde Utsk. icke anföra några skäl till frågans ytterligare
behandling hvarken från det ena Ståndet eller det andra. Men
då hittade Utsk. på den utvägen att förmoda det Stånden hade
haft vissa skäl, och säger så här — — — ”anser sig Utsk. un¬
der förmodan, att en befarad rubbning af presterskapets privile¬
gier utgjort det väsendtligasle hinder emot godkännandet hos R.
o. Ad. samt PresteSt. af vissa utaf de föreslagna voter:spropos:ne
etc.” Utsk. synes således hafva haft någon förmodan derom, att
det äfven fanns andra hinder än det väsendlligaste. Emellertid upp¬
tog det endast detta hinder. Det är klart, att när man får för¬
moda, så kan man sträcka sin förmodan till så många eller till
så få skäl, som man behagar. R. o. Ad. torde erinra sig, alt skä¬
len för detta Stånd lill att ogilla voter:s-propos., voro väsendt¬
ligen 3:ne, nemi.: dels att de angingo PresteSt:s privilegier,
hvarom icke fick voteras enl. 114 § Reg.F., dels att de innefat¬
tade lagfrågor angående drätseln, om hvilka icke får voteras
enl. 85 § i Riksd.ordn., och dels att de innefattade opröfvade
delar af Utsk:s betänk., ty hvarken R. o. Ad. eller PresteSt. ha¬
de ingått i pröfning af sådana verkställighetsåtgärder, som före-
föllo derigenom, att sjelfva lagstiftningsfrågan blifvit afslagen. Of-
544
Den 3 Oktober*.
ver deni fick man icke votera efter som det var stridande mot
73 § Riksd.ordn., som säger att det är beslut, som skola sam-
manjemkas, och om de icke kunna sammanjemkas, så skall öfver
dem voteras, men som något sådant beslut här icke fans, så kun*
de icke eller derom voteras. Då upptog StatsUisk. dessa frågor
genom inbjudning, hvarigenom Ulsk. synes hafva åsyftat all skilja
PresteSt. från R. o. Ad. och sålunda möjligen få 3 Stånds be¬
slut att voteras skulle, samt följaktligen få komma derhän med de
frågor, sorn icke stodo under skydd af PresleStrs privilegier, d. v.
s. öfver de delar af indelningsverket, som rörde indelta arméen
och civila indelningshafvare.
Nu frågas: hvad rätt har Ulsk. alt, då saken är afgjord, gö¬
ra en inbjudning i afseende pä sjelfva /orw-frågan? Ulsk. egde,
efter mitt förmenande, ingen rätt dertill. 1 sak kunde Ulsk. och
äger hvarje Ulsk. alt göra inbjudningar, derföre att i sak är hvar¬
je RiksSlånd oförhindrad!, så vidt nemi. deras befogenhet sträc¬
ker sig, att säga hvilketdera de behaga, antingen det ena eller
det andra; men i formfrågan eller i afseende på sjelfva behand¬
lingssättet, der beror det icke på något RiksSlånd att göra såsom
det behagar, utan hvarje RiksSlånd skall i behandlingssättet full¬
följa ärendet i den ordning grundlagen föreskrifver, och får icke
i något fall skänka efter eller lägga till någonting af hvad grund¬
lagen stadgar, eller göra såsom det behagar. För att nu hjelpa
sig ifrån den svårigheten, åberopar StatsUtsk. 73 § Riksd.ordn.
Men denna § angår sammanjemkning i sak, och delta ser man
ganska tydligt, när man läser 75 §, som åberopar eller hänvisar
till den 73. Der står nemi.: ”skulle 2 Stånd stadna mot 2, för¬
faller frågan och för bl i fve vid det, som tillförene stadgadt va¬
rit, utan att samma fråga må kunna vid den riksdagen ånyo väc¬
kas eller upptagas. Ar återigen frågan af sådan beskaffenhet att
den ej kan förfalla, gånge såsom i 73 § stadgadt är”.
Hvarföre kunde nu icke denna fråga förfalla? Jo, säger Stats¬
Utsk., derföre att hon angår statsreglering. Men om hon angar
statsregleringen, så hörer hon icke under den föreskrift i 75 §,
som här omförmäles, ty då skulle hon behandlas efter 69 § Reg.F.,
hvilken utgör ett undantag ifrån denna 75 § och serskildt före-
skrifves huru statsregleringsfrågor skola handläggas. Men hvar¬
före har nu StatsUtsk., som förut åberopat 69 § Reg.F., nu i
stället sökt att få ett stöd i 73 § Riksd.Ordn.? Ulan tvifvel der¬
före att saken var efter 69 § Reg.F. utagerad. Utsk. hade kom¬
mit lill ända dermed och kunde icke vidare hjelpa sig fram med
69 § Reg.F. Då vänder sig Utsk. lill den 73 § i Riksd.ordn.
Ar nu den 73 § tillämplig på denna fråga? §:n lyder som föl¬
jer: ”stadna RiksSt:n i sina beslut öfver någon fråga uti hufvud¬
sakligen eller lill vissa delar skiljaktiga meningar, då skall hvarje
Stånds beslut genom prot.uldr. remitteras lill det Utsk., som med
målet befattning haft, hvilket åligger, att meningarne, så nära
möjligt är, sammanjemka och med förslag öfver denna jemkning
inkomma lill R. St:s plena, som öfver den yppade frågan seder¬
mera
Den 3 Oktober.
545
mera definitivt besluta. Skulle detta försök lill jemkning fruktlöst
aflöpa, utväljer R. St. i sina serskilda plena genom allmän om¬
röstning, till en nämnd att förstärka det Utsk. lill hvars hand¬
läggning målet hört, så att ledamöterne blifva 30 af hvarje Stånd,
hvilka samfäldt röste såsom 53 § föreskrifver öfver den tvistiga
frågan, och åge att densamma med R. St:s rätt afgöra”. Denna
fråga angår sådana ämnen, som icke höra till statsregleringen, ty
de hafva sin egen §. Den rörer ämnen, som äro af den beskaf¬
fenhet, att de icke kunna förfalla. Hvilka äro sådana? Jo, de
äro naturligtvis sådana, der antingen 3 Stånd eller alla 4 Stånden
äro ense derom att någon förändring skall äga rum i något stad¬
gande, men skilja sig ät i afseende pä sältet och vilkoren för den¬
na förändring. Då finnes icke någon annan utväg än alt Utsk.
först inbjuder RiksStin att förena sig. Sker icke denna förening,
så uppgör man voter:spropos. och sedan röstar man i förstärkt
Utsk. deröfver. Då kan det hända alt man ibland har fyra ser¬
skilda meningar att välja emellan, och emellan dessa meningar
skall röstas. Det är sålunda först fråga om sammanjemkning i
sali, och när den icke lyckas, uppställer man voter:s-propos. och
bringar saken till enhet genom omröstning. Det är sålunda klart,
mine Hrr, att sammanjemknings-försöket skall göras förr än
det definitiva beslutet är faltadt och icke efteråt. Nu är för¬
hållandet alt det definitiva beslutet i afseende på skatteförenklings-
frågan redan är fattadt, och likväl kommer Utsk. derefter med
förslag till sammanjemkning. Det kommer sig deraf att Utsk. ve¬
lat jemka i en formfråga, hvilket är olillåtligt. Tvisten är nu
den: skall öfver skatteförenklingsfrågan röstas i förstärkt Stals-
Utsk. eller icke? Tvänne Stånd hafva sagt ja och gillat voter-.s-
proposine, tvänne andra Stånd hafva sagt nej och ogillat dem.
Nu vill StatsUtsk. alt man skall jemka i den frågan huruvida rö¬
stas skall eller icke. Låtom oss antaga att Utsk. hade rätt att
framkomma med jemkningsförsök i denna fråga. Hvad blir följ¬
den deraf? Jo den, alt om PresteSt. och R. o. Ad. förblifva vid
sitt ogillande af voter:s-propos:ne och följaktligen icke anse sig
kunna rösta i förstärkt StatsUtsk., så skulle, enligt sednare delen
i denna §, om detta försök lill jemkning fruktlöst aflöper, R. St.
utvälja: ”i sina serskilda plena genom allmän omröstning, till en
nämnd, att förstärka det Utsk., till hvars handläggning målet hör,
så att ledamöterne blifva 30 af hvarje Stånd, hvilka samfäldt rö¬
ste, såsom 53 § föreskrifver, öfver den tvistiga frågan, och äga
alt densamma med R. St:s rätt afgöra”. Ofver hvilken tvistig frå¬
ga är det nu, som nämnden eller det förstärkta StatsUtsk. skall
rösta? Jo, det är öfver den huruvida man skall rösta eller icke.
Således kommer StatsUtsk. till den meningen att man skall rösta
om voteras skall eller ej. Nu är likväl detta förbjudet i 53 §
Riksd.ordn., der det heter: ”begäres af en eller (lere votering, och
han eller de ej vilja derifrån afstå, då skall voter:s-propos. jemte
tydlig kontrapropos. genast författas, justeras och anslås, samt vo-
9 H. 35
546
Den 3 Oktober.
teringen straxt derefter försiggå, och må propos. ej göras, om det
voteras skall ej eller votering derom tillåtas”.
Jag hör min granne bakom mig säga, att detta angår vote¬
ringar inom Stånden; men det är klart, att om man icke får vo¬
tera om voteringar inom RiksStm, sä får det icke eller ske i Ulsk.,
ty det vore en orimlighet. Följden deraf skulle blifva att man i
flere generationer skulle kunna ställa upp den voter:spropos:n, om
voteras skall. Det är sålunda, såsom jag hoppas, ådagalagdt att
StatsUtsk. alldeles formvidrigl förfarit. Men om man likväl skulle
vilja antaga att Ulsk. hade haft skäl att göra sin inbjudning, hu¬
ru har Ulsk. dervid förhållit sig? Det finnas tvä serskilda afdel-
ningar i denna inbjudning. Den ena angår de fyra votenspro-
posme i hvilka PresteSl:s privilegier ansägos komma i fråga, den
andra afdelningen rörer alla öfriga voter:s-propos:r, der Presle-
St:s privilegier icke komma i fråga. Rörande den första afdel¬
ningen, säger Utsk.: ”i sammanhang härmed har Utsk. skolat hos
Borgare- och BondeSt:n hemställa, det bemälde RiksSlånd, som
godkändt votens-proposme N:ris 2, 9, 10 och 12 i deras förra
lydelse, måtte bifalla de af Ulsk. i afseende på dessa propostrs in¬
nehåll nu tillstyrkta förändringar”. Således har StatsUtsk. inbju¬
dit endast Borgare- och BondeStm att bifalla förändringarne uti
de fyra första proposme, men det har icke inbjudit R. o. Ad. och
PresteSt. att deltaga i dessa förändringar. Om än nyss upplästa
hemställan antages af Borgare- och BondeStm, så förblifva de lik¬
väl alldeles oförändrade af R. o. Ad. samt PresteSt., som ingen
inbjudning fått. Om dem kan således icke voteras, eller är det
Utsk:s mening att inkomma med ett nytt betänk., i fall denna
inbjudning antages af Borgare- och BondeStm och få ytterligare
tidsutdrägt medelst en sednare hemställan till R. o. Ad. samt
PresteSt. att antaga de fyra votens-proposme. Troligare är det
ett förbiseende, som kanske har sin grund deruti att Utsk. velat
åt sin framställning gifva en skenbar oväld och motsvarighet, så
till förståendes, att eftersom PresteSt. och R. o. Ad. ensamma in¬
bjudas att antaga votens-proposme, som höra lill den sednare af¬
delningen, så skola Borgare- och BondeStm ensamma inbjudas att
antaga de propos:r, som höra lill den förra afdelningen. Skulle
R. o. Ad. samt PresteSt. varit inbjudna att förändra sina beslut
i begge fallen, men Borgare- och BondeStm blott i ett fall, så
skulle man kunna anse den fullkomliga jemlikhet, som StatsUtsk.
ville iakttaga, icke hafva blifvit behörigen iakttagen. Emellertid
lärer R. o. Ad. finna på hvilket felaktigt sätt Utsk. äfven i verk¬
ställigheten förhållit sig.
Hvad angår den sednare afdelningen, efter jag kommit att
tala derom, sä torde Ståndet tillåta att jag blott säger ett par ord
derom. Vid den har Utsk. icke föreslagit någon förändring i
proposmes lydelse, men likväl inbjudit tvänne Stånd att godkänna
dem. Om StatsUtsk. kan, utan att förändring sättes i fråga, lik¬
väl anmoda Stånden att antaga samma propostr, sedan de en gång
blifvit ogillade, så är det ju ingenting som förhindrar samma Utsk.
att oupphörligt förnya samma hemställan ända lill år 1850, hvar-
Den 3 Oktober.
547
igenom riksdagen skulle kunna lika länge utlänjas. R. o. Ad.
torde således finna att detta betänk, är i allo formvidrigt, hvadan
jag anhåller att R. o. Ad. måtte lägga det till handlingarne.
Hr Rosenblad, Bernh.: Deu förre talaren har ansett
StatsUlsk. hafva handlat otillbörligt uti det nu inkomna jemknings-
förslaget, derföre att han ansett de jemkningar hvarom 73. §
Riksd.ordn. talar, endast röra sådana frågor, som angå sak och
icke andra frågor, och han har, såsom ytterligare stöd derför, an¬
fört slutmeningen af 75 § Riksd.ordn., angående frågors förfal¬
lande. Jag anhåller då att få uppläsa början af 73 § och slu¬
tet af den 75:te, för att för R. o. Ad. styrka alt StatsUtsk. icke
har saknat anledning för sin tydning af grundlagens hud. Bör¬
jan af 73 § lyder, som följer: ”stadna RiksStm i sina beslut öf¬
ver någon fråga uti hufvudsakligen eller lill vissa delar skiljak¬
tiga meningar, då skall hvarje Stånds beslut, genom prot.utdr.,
remitteras till det Utsk., som med målet befattning haft, hvilket
åligge att meningarne, så nära möjligt är, sammanjemka och med
förslag öfver denna jemkning inkomma till RiksSlms plena, som
öfver den yppade frågan sedermera definitivt beslute”. Slutet af
75 § lyder sålunda: ”är åter frågan af sådan beskaffenhet, att
den ej kan förfalla, gånge såsom i 73 § stadgadt är”. Hvad är
nu frågan, mine Hrr? Frågan är icke mer angående slatsregle-
ringen i sak, ty denna sak är definitivt afgjord, frågan rörer nu
StatsUtsk:s förslag till voter:s-propos:r. I afseende på dem hade
RiksStm stadnat i olika beslut. Var detta en fråga eller var det
icke en fråga? StatsUtsk. anser att del har varit en fråga, och
har trott sig, till följd deraf, höra försöka en jemkning i delta
fall. Jag vill icke här åberopa att det haft en praxis för sig i
detta hänseende, ty delta har förut egt rum äfven vid denna riks¬
dag, ehuru det vid föregående tillfällen har varit vanligt att Utsk.
icke gjort någon jemkning, utan blott en inbjudning till de 2:ne
Stånd, som afslagit propos:ne, att, det oaktadt, bifalla dem. Här
har Utsk. försökt en jemkning derigenom, att Utsk. yttrat den för¬
modan alt PresteShs privilegier hade utgjort ett hufvudsakligt hin¬
der för godkännande af propos:ne. Denna förmodan angående an¬
ledningen till de förkastelse!', som inom tvänne Stånd egt rum,
har af den siste värde talaren blifvit ogillad, i det han förklarat
att Utsk. icke haft skäl dertill. Det var likväl ett ganska billigt
skäl derutinnan att det lillkännagafs genom Utsk:s egne ledamö¬
ter af de Stånd, der en vägran af propos. ägt rum ; att detta ha¬
de skett på grund deraf, att det skulle hafva gjort ingrepp i
PresteSt:s privilegier, hvarföre Talmannen förklarat att han ansåg
sig af grundlagens klara ordalag föranledd att utöfva sin i 55 §
förbehållna rättighet att vägra propos. Ifrån ett annat Stånd in-
nehöllo motiverna, i afseende på de här §§, det skäl, att det var
på grund af en sådan anledning, som Ståndet afslog propos:ne.
Det är visst sant, att inom detta Stånd, äfvensom troligen inom
PresteSt., också andra skäl varit frambragta af de talare, som ta-
35*
548
Den 3 Oktober.
lat emot proposm, men dessa skäl lingö icke något officiell god¬
kännande af Ståndet. Ståndets beslut innehåller endast och alle¬
nast afslag på de framställda voter:s-propos:ne. Det innehåller in¬
galunda ett afslag på alla slags voler:spropos:r, och när en jemk¬
ning kan komma i fråga såsom här skedt, så måste väl erkännas
alt en ganska stor skillnad linnes emellan de voler:spropos:r hvil¬
ka blifvit helt enkelt förkastade och dem, i afseende på hvilka
Talmannen hade trott sig böra neka propos. till antagande, till
följd af deras grundlagsenliga pligt, ehuru de ansett sig kunna
framställa de förra proposme. Det är denna skillnad, som Ulsk.
sökt att tillkännagifva, och det är den, som gifvit anledning att
tillstyrka den jemkning emellan de skiljaktiga besluten, de Stånd,
som antagit samtliga proposme, och som således å deras sida, li¬
ka med deras Talmän, ansett proposme vara grundlagsenligen med-
gifna alt de beslut, i hvilka de andra Ståndens Talmän icke an¬
sett sig kunna framställa propos., emedan de voro grundlagsstri-
diga, finge förfalla, emot alt de andra begge Stånden medgåfvo
att man på vanligt sätt, i förstärkt Utsk., finge afgöra öfver de
andra frågorna.
Ganska rigtigt har Hr von Hartmansdorff fästat uppmärksam¬
het på en felaktighet af ordalydelsen i Ulsk:s inbjudning, då den
inskränker inbjudningen till de (vänne Stånd, som afslagit alla
voter:spropos:ne endast till de punkter, som icke blifvit förändra¬
de i öfverensstämmelse med den af Talmannen vägrade proposm.
Detta år likväl, såsom en hvar torde finna, en lapsus calami, lill
följd af den skyndsamhet, som så allmänligen påyrkas, men hvari¬
genom man långt ifrån att vinna, tvärtom vanligen förlorar tid,
den skyndsamhet hvarmed expedition mäste forlskyndas, så att
den, i samma ögonblick redaktionen var färdig, upplästes till ju¬
stering och antogs, hvarvid det lätteligen kunde undgå de närva¬
rande ledamöterna, likasom det också verkligen undgått deras upp¬
märksamhet, att ett sådant fel insmugit sig. Att detta likväl icke
kan betraktas annorlunda än såsom ett tryckfel, det torde Stån¬
det benäget finna.
Vidare anhåller jag att få yttra, att Hr von Hartmansdorff
har ansett det vara för att hindra slutet på delta ärende, som
Utsk. afgifvit detta betänk. Det är alldeles motsatsen af det mo¬
tiv, som har legat lill grund för Utsk:s hemställan och som gjort
alt den ledamot, som nu talar, har ansett sig böra understödja
förslaget, ehuru han ansåg det försök till grundlagens tydning,
som deraf kunde uppkomma, icke öfverensstämma med sina åsig-
ler. Han ansåg, att när den enskilde mannens mening stod
emellan RiksStms och grundlagens bud, den enskilde man¬
nens åsigt icke kunde komma i fråga, utan endast den tanka, som
var offentligen uttryckt af de personer hvilka af K. M. voro satta
att vaka öfver lagarnes helgd och iagttagande af RiksStm. Det
var derföre som han ansåg, med frånträdande af sin enskilda me¬
ning i della fall, alt icke någon annan medlingspropos. skulle
komma i fråga, än den, som emellan Stånden ställde denna grnnd-
lagsbevakarcns uttalade åsigt; men han ansåg sig icke tillständigt,
Den 3 Oktober.
549
ansåg icke sin pligt tillåta alt lemna obegagnailt tiel tillfälle som
erbjöd sig, att, utan grundlagens förnärmande, bringa saken till
slut; ty det kan icke bestridas, att örn iva Stånd stå emot två,
som förklara hvardera sin mening böra vara den gällande, då
den ena meningen anser frågan hafva förfallit, men den andra
deremot att den icke förfallit, det kan icke bestridas, säger jag,
alt om jemkning kunde lillvägabringas, så vore det snarare att
påskynda slutet af frågan än att aflägsna detsamma. Det kan icke
bestridas, alt om denna jemkning kunde vinnas, så kunde derige¬
nom undvikas (hvilkeMcke kan sakna sin vigt) ett ämne till bryt¬
ning i sinnena, eli ämne till retning deri, som alltid måste vara
obehagligt, synnerligen vid slutet af en riksdag, hvilken eljest,
hvad som synnerligen under nuvarande tidsförhållanden bör utgö¬
ra anledningen till en stor tillfredsställelse, lemnat ett så vackert
efterdöme af enighet och lugn åt andra konstitutionella länder.
Jag återkommer nu till den slutsats Hr von Hartmansdorff gjorde
i afseende på omöjligheten af den tydning jag framställt af 73 §
Riksd.ordo. Jag erkänner, att uti det ögonblick, då voteringen
försiggick i StatsUtsk., så erinrade jag mig icke slutet af 73 §
Riksd.ordn., hvilket innehåller: ”Skulle detta försök till jemkning
fruktlöst aflöpa, utväljer R. St. i sina serskilda plena, genom all¬
män omröstning, till en nämnd, alt förstärka det Utsk., till hvars
handläggning målet hört, så att ledamöterne blifva 30 af hvarje
Stånd, hvilka samfäldt röste såsom 53 § föreskrifver, öfver den
tvistiga frågan, och äge att densamma med R. Sl:s rätt afgöra”.
Men detta oaktadt, bestrider jag att hvarken dessa slutord eller
någon Svensk lags bokstaf innebära något bestämdt förbud att,
när tankarne äro delade emellan RiksStm artg:de grundlagsenliga
behandlingen af en fråga, i afseende pä hvilken skiljaktighet, man
mäste komma till något slut, detta icke. kan ske pä sätt sednast
anförda slutord i 73 § Riksd.ordn. föreskrifva. Såsom jag nyss
haft äran nämna, sä erinrade jag mig väl icke dessa slutord i det
ögonblick då voteringen skedde, men äfven om jag gjort det, ha¬
de det icke kunnat verka på mitt bifall, då ingenstädes i grund¬
lagen det står ali detta icke får ske i sådane fall, som del när¬
varande. Detta är nemligen icke någon förklaring af grundlagen,
ty pä samma sätt som grundlagen i andra fall har stadgadt om
tillfällen af olika meningar om grundlagens rälta förstånd, dä det
skiljes emellan Stånden och Talmännen genom Coust.Utsk., så är
icke eller derigenom någon grundlagsförklaring lemnad, ty detta
Const.UlsIcs skiljedom, om jag så får kalla det, är blott ett till¬
fälligt förhållande, hvilket icke hindrar någon blifvande Talman
och Stånd alt pä anuat sätt anse grundlagens bud böra tolkas,
likasom icke eller ett annat Const.Utsk. att döma annorlunda; men
då jag anser att denna tydning af grundlagen icke bestämdt, icke
efter grundlagens bokstaf, är grundlagsvidrig, så får jag likväl öp¬
pet förklara, att med den närmare forskning jag anställt i öfver-
läggningarne rörande grundlagens tillkomst, jag anser troligt, att
om grundlagssliftarne hade tänkt sig detta läll då 73 § Riksd.¬
ordn. redigerades, sa hade de stadgat ett annat sätt för afgörande
550
Den 3 Oktober.
af dylika skiljaktigheter emellan Stånden. Jag har här i handom
det yttrande, som föranledde nuvarande redaktion af 73 §, då
det första förslaget afgafs vid 1809 års riksdag af Const.Utsk.,
uti hvilket endast stod, alt det Ulsk., som hade beredt förslaget,
skulle med förslag till jemkning till RiksSt:n inkomma. Då det
sedermera gjordes anmärkning, alt utväg måste beredas alt kom¬
ma till ett definitivt beslut, så yttrade advokalfiskalen Falkman i
BorgareSt.: ”Då R. St. utan tvifvel någon gång komma att stan¬
na i olika meningar, utan att dessa kunna jemkas hvarken efter
denna eller någon annan §, så torde mig tillåtas föreslå det all¬
männa stadgande, att när Stånden slädnät två Stånd emot två
och frågan är af den beskaffenhet alt den anses icke kunna för¬
falla, RiksStm då böra uppdraga decissionsrätten åt deputerade,
hvilka etc.” Det är således sannolikt att man då icke förutsåg
det fall, som nu inträffat, nemi. alt RiksStm skulle stadna i oli¬
ka meningar om huruvida en fråga kunde förfalla eller icke, och
att detta icke var förulsedt af grundlagsstiftarne, i hvilket fall jag
förmodar att de hade antagit de stadgandtm till grundlag, sorn
Const.Utsk. nyligen föreslagit, och som, ehuru emot detsamma möj¬
ligen anmärkningar icke utan anledning kunnat göras, likväl med
sina brister dock torde vara det sätt att vid ett sådant tillfälle
slita tvisten, hvilket är förenadt roed minsta olägenheterne.
Gr. Lagerbjelke: För närvande äro endast voter:s-pro-
prosme N:ris 2 och 9 under öfverläggning, och jag skall derföre
försöka att inskränka mitt yttrande till hvad som angår dessa
propos:r.
StatsUtsk. och de med StatsUtsk. i denna del af frågans be¬
handling lika tänkande, hafva ansett att, dä 69 § Reg.F. inne¬
håller: ”uppstå, antingen hos R. St:s plena gemensamt, eller uti
något af Riks-Slm, betänkligheter att antaga hvad StatsUtsk. till¬
styrkt uti det, som rörer antingen Statens reglerande” etc., samt
83 § af samma grundlag innehåller att grundlagarne skola efter
deras ordalydelse tolkas, så böra frågor af ifrågavar:de beskaffen¬
het behandlas efter 69 § Reg.F., och således, då två Ständ vid
deras afgörande stadna mot två, frågan afgöras genom votering i
förstärkt StatsUtsk. Man har deremot anmärkt, att efter ett så¬
dant tolkningssätt, så skulle de flesta frågor, såsom t. ex. den om
kriminallagen, kunna dragas inför förstärkt StatsUtsk.; men man
bar dervid förbisett att dessa frågor icke i och genom sig sjelfva
kunna ingå uti statsreglering, utan erfordra ett ytterligare beslut
på grund af förslag från StatsUtsk. för att inverka på Statens
reglerande. De, dels StatsUtsk:s, dels RiksStms ledamöter, som
gilla StatsUlsIcs åtgärd i formelt afseende i denna fråga, hade nu
ansett, att den fråga, som ligger under R. o. Adts handläggning,
i och genom sig sjelf rörer Statens reglerande, samt att den så¬
lunda bör afgöras efter 69 § Reg.F. Dessa frågor må föröfrigt
erfordra K. M:s sanktion eller icke, så är det dock grundlagens
stadgande att dessa frågor skola afgöras efter sistnämnde §. De
motsatt tänkande hafva nu sagt, att de ordinarie räntorna icke
Den 3 Oktober.
351
höra till Slatsregleringen, eller såsom det i PresteSt:s prot.utdr.
bland annat heter, dessa frågor, komma icke till förstärkt Utsk. der¬
före att de utgöra en Statsekonomisk lagstiftningsfråga. PresteSt.
har likväl försummat att bevisa efter hvilken § dessa ekonomiska
lagstiftningsfrågor skola afgöras. Ståndet har icke kunnat påslå att
de skola afgöras såsom civil-, criminal-eller kyrkolag, ty de tillhöra icke
någotdera af dessa slagen, och kunna således icke komma under den 87 §
Reg.F., som derom handlar. Den 89 § Reg.F. har man visserligen citerat,
men den innehåller blott stadganden för sådana frågor hvilka H. M. en¬
sam afgör, och i hvilka R. St:r endast hafva rådgifvande lagstift¬
ning, och kan således icke tillämpas på dessa frågor. Man har
slutligen anfört 75 §:n Riksd.ordn., men man har dervid förbi¬
sett att denna 75 § just gör undantag för de frågor, som förekom¬
ma uti 69 § Reg.F. och således har man med citationer af 75 §
ingenting bevisat förr än man också bevisat alt frågan icke hör un¬
der 69 § Reg.F. Nu hafva desse värda ledamöter, hvilka ansett
frågan icke böra behandlas i förstärkt StatsUtsk. ingalunda bevisat,
att icke frågan hör under 69 § Reg.F., hvilket dock i första hand
skulle bevisas; hvaremot StatsUtsk. och de som tänka lika med
StatsUtsk. ådagalagt, att stadganderna om Statsregleringsfrågorna just
kunna inpassas på dessa frågor, som nu äro för handen, och att
således undantaget i 75 § bör gälla dervid. Det är således enligt
mitt förmenande grundlagens tydliga ordalydelse att dessa frågor
skola afgöras i förstärkt StatsUtsk. likasom grundlagen endast genom
detta tolkningssäll är tydlig. Man kan visserligen anföra att R. o.
Ad. vid vissa föregående tillfällen på annat sätt tolkat grundlagen,
men ora man gör något afseende på prejudikater, så kunna pre¬
judikater äfven anföras derför att R. o. Ad. sä tolkat 69 § som
StatsUtsk. gjort. Uti StatsUtstcs memorial N:o 302 vid 1840 och
1841 årens riksdag yttras, ”att Utsk:s hemställan, alt lagmans- och
häradshöfdinge-räntan mätte upphöra, har blifvit afslagen af R. o.
Ad., men bifallen af de öfriga 3:ne Stånden, hvarvid likväl Preste-
och BorgareShn fästat det vilkor, att äfven Sterbhnsafgiften skall
försvinna. Hvad angår denna sednare afgift, hvars upphörande Utsk.
jemväl tillstyrkt så är detta på nyssnämnde sätt bifallet af Preste-
och BorgareSt:n, men deremot icke af R. o. Ad. samt BondeSt.
Dä i anledn. af förberörde vilkor, frågan om förut omförmälde
2:ne utskylders upphörande måste i ett sammanhang behandlas, har
Utsk. ansett sig böra inbjuda BondeSt., som redan bifallit lagmans-
och häradshöfdinge-räntans upphörande, att förena sig med Preste-
och BorgareSt:ns beslut och medgifva, det jemväl sterbhnsafgiften
må försvinna i hvilket fall båda frågorne äro genom 3:ne Stånds
beslut afgjorda. — Antages icke denna inbjudning föreslås att föl¬
jande votering får företagas:
Den, som vill, att, på sätt StatsUtsk. hemslällt, laguns- och
häradshöfdinge-räntan, utan afseende å det beslut, som serskilt kom¬
mer alt fattas om sterbhusafgiften, skall upphöra, med iakttagande
af hvad StatsUtsk. i sådant afseende föreslagit uti utlåt. N:o 64,
Litt. H. samt att R. St. derom hos K. M. göra und. anmälan, med
552
Den 3 Oktober.
anhållan örn Nådig sanktion och beslutets kungörande till kännedom
och vederbörandes efterrättelse, voterar
i»;
den det ej vill voterar
nejs
viner nej, kommer så väl lagmans- och häradshöfdinge-räntan som
den till Justitim-Statens allönande anslagne s. k. sterbhns-afgiften,
hvilken för närvarande till Statsverket ingär, att med innevarande
år upphöra, med iagttagande, hvad förstnämnde ränta angar, af
hvad StalsUtsk. uti utlät. N.-o 64, Litt. H. i sådant afseende före¬
slagit, samt derom hos K. M. göras enahanda anmälan som här
ofvan omnämnes.
Besvarades propus, med öfvervägande ja, företages, i fråga om
sterbhusafgiften, följande votering:
Den, som, med bifall till StatsUtsk:s hemställan, vill, att den
lill Juslitiée-Statens allönande anslagne s. k. sterbhus-afgiften, som
för närvarande till Statsverket ingär, må med innevande års slut
upphöra samt beslutet derom hos K. M. i und. anmälas, med an¬
hållan om Dess Nåd. sanktion, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, kommer berörde afgift att fortfara. Öfrige punkter uti
ifrågavar:de ntlåt:n med tillhörande bilagor äro, dels af alla, dels af
3:ne RiksStänd, afgjorde.” I afseende på dessa framställda voterings-
propos:r fattade R. o. Ad. den 19 September f. m. följande beslut:
”Ånyo föredrogs StalsUtsk. memorial N:o 302 med förslag till sam-
manjemkning och voter:s-prop:r, i anledn. af RiksStms olika beslut,
i fråga örn beräkningen af Statsverkets inkomster: l:sta punk¬
ten
3:dje punkten.
De föreslagna voter:s-propos:na godkändes.” Det är således gifvet,
att om man gör afseende på prejudikat och om dessa anföras för afslag å
voter:s-propos:ne, så kunna också prejudikater anföras för anställande af
votering, då tvä Ständ stadnat emot 2 i fråga om upphörande af
en Statens ordinarie inkomst; men säger man, om nu framställda
förslag till voter;s-propos:r skulle godkännas, så skulle derigenom
hända att beslut i förstärkt StatsUtsk. fattades, som förut icke va¬
rit fattade af något enda RiksStånd, eller som icke öfverensstäm-
de med något RiksSlånds beslut. Ja väl! — men det kommer deraf
att sjelfva frågan innefattar tvänne delar, för besluts fattande, i hvil¬
ka delar erfordras endast tre Stånds beslut för den ena, men för
den andra alla fyra RiksStms sammanstämmande beslut. Om man
nu föreställer sig att tre Ständ nemi. R. o. Ad. samt Borgare- och
BondeStm bifallit t. ex. tredje punkten af Ulsk:s förslag, men Pre-
steSt. afslagit densamma, så uppkommer derigenom samma förhål¬
lande, nemi. att hela punkten är bifallen genom tre Stånds beslut,
men att dessa trenne Stånds beslut likväl icke får verka på den
del af punkten, som angår PresteSt:s privilegier, i hvilken fråga
PresteSt. har veto. Det är således gifvet att pä samma sätt som
Den 3 Oktober.
553
PresleSt:s rätt till bibehållande och åtnjutande af sina privilegier
icke får förnärmas derigenom alt de tre öfriga Stånden fatta beslut
i den frågan, så får icke eller dessas rätt att få sitt beslut i öfriga
delar verkstäldt, förnärmas af PresteSt:s privilegier, och detta Stånds
veto får naturligtvis icke sträcka sig längre än till de delar af punk¬
ten, som omfatta PresteShs privilegier. Följden af detta förhållan¬
de skulle naturligtvis hafva blifvit, alt i sådant fall StatsUtsk. fått
ingå till de tre Stånden med en hemställan, att som dessa tre Stånd
bifallit frågan i sin helhet, men en del af frågan är beroende af
tre Stånds beslut, dessa Stånd ville anse sitt beslut gällande såsom
R. St:s, endast för de delar af frågan, som icke laederade Preste-
St:s prejudikat, hvilka delar då voro genom R. St:s beslut afgjorda.
På samma sätt har StatsUtsk. äfven nu gjordt. Då tre Stånd icke
kunnat förena sig har grundlagen nemi. framställt det experiment,
att anställa votering uti förstärkt StatsUtsk. Nu är det gifvet att
till det förstärkta StatsUtsk. eller till denna nämnds afgörande icke
kan komma mera och ej heller får komma färre ämnen än de som
kunna afgöras genom 3 Stånds beslut. På samma sätt som Stats¬
Utsk. här skulle hafva gjort, ifall trenne Stånd varit i sina beslut
ense; har Utsk. nu, och det rätteligen då två Stånd eller Borgare
och BondeSt:n bifallit frågan i sin helhet, hemställt att detta bifall
icke må anses gälla frågans slutliga afgörande i förstärkt Utsk. för
större del än som kan afgöras genom tre Stånds beslut, hvarige¬
nom detta expedient för frågans afgörande sättes i samma ställning
och förhållande, som om trenne Stånd fattat sammanstämmande
beslut, hvaremot på grund af R. o. Ad:s samt PresteSt:s afslag Utsk.
från votering uti förstärkt Utsk. undantagit de delar af frågan som
innefattas under privilegier. Men, säger man ytterligare, detta är
godt och väl, men det är försent; StatsUtsk. skulle hafva vidtagit
denna åtgärd redan första gången Utsk. inkom med voter:s-propos:r.
Jag medgifver detta till en viss grad, så mycket mera som jag
första gången då denna fråga förekom just yrkade återremiss på
denna grund, ehuru återremissen icke af R. o. Ad. beviljades; men
sedan StatsUtsk. nu en gång begått delta misstag, måtte man be¬
trakta frågan i den ställning, hvaruti frågan kommit, sedan missta¬
get blifvit begånget. Då befinnes att StatsUtsk. afgifvit propos. till
frågans slutliga lösande i förstärkt StatsUtsk. Detta sätt för frå¬
gans lösning har också blifvit godkänd af Borgare- och BondeStm.
Dervid har man begått del felet att utsträcka denna lösning i för¬
stärkt StatsUtsk. äfven lill privilegii-frågan, hvarom votens-propos.
blifvit af Landtm, ogillad genom vägran af propos. pä bifall dertill
och af PresleSt. expressis verbis genom åberopande af sina privile¬
gier. Sålunda gjordt uppmärksamt på, att det handladt orätt då
det ingått till RiksStm med vidsträcktare propos:r än som icke an¬
gick privilegii frågor, måtte det väl vara StatsUtsk. tillåtet att rätta
detta fel; så att den del af frågan, som här går till förstärkt Utsk.
får gå dit, hvaremot den andra delen, som icke hör till förstärkt Utsk.
blir derifrån undantagen. Man har vid föregående tillfällen sagt att
då grundlagen är tydlig, så måste den tillämpas, den må innehålla
hvilket bud som helst. Detta erkändes af alla, men vid detta till¬
554
Den 3 Oktober.
fälle vore grundlagen icke tydlig. Det kunde således komma an
på tolkning, och man hade derföre rättighet efterse, hvad som vore
lämpligast, hvarvid man skulle finna att det vore förenadt med åt¬
skilliga olägenheter att tolka 69 § allt för vidsträckt. Derigenom
kunde nemi. allt för mångå frågor blifva dragna till votering i för¬
stärkt Utsk. Ja väl, jag medgifver det — detta är en olägenhet,
men har man väl besinnat, hvad följden skall blifva om man tol¬
kar 69 § allt för inskränkt? Man sätter då två Stånd i tillfälle att
göra Statsregleringen omöjlig, att göra beslut omöjliga, att göra all
regering omöjlig. Månne icke denna olägenhet är vida större än
den förra.
Den fråga, som nu är för handen är af stor betydelse i for-
melt afseende, ty på densamma beror tolkningen af Reg.F:s 69 §
eller formen för representationens så högst vigtiga function, att reg¬
lera Staten. Denna formfråga är måhända ännu vigtigare derföre
att om RiksSt:n deruti stadna två emot två, så finnes det icke nå¬
gon skiljedomare för den slutliga slitningen af tvisten dem emel¬
lan. Man anför visserligen den 70 §:s stadgande, att då två Stånd
stadna mot två, skall frågan förfalla. Det är godt och väl, delta
lagbud har sin ganska goda tillämpning, dä det är fråga om huru¬
vida en sak är lämplig och nyttig; men här är icke fråga om hvad
som är lämpligt och nyttigt, utan hvad som är rått och grund-
lagsenligt, och att frågan derom skulle kunna förfalla öfverens-
stämmer icke rätt med sjelfva principen af ett lagbundet samhälle.
Må man således besinna, att olägenheterna utaf att någon gång en
votering förmycket äger rum, äro vida mindre, än de som kunde
uppstå af ett motsatt förhållande, hvarvid det möjligen blir grund¬
lagen sorn sitter emellan, grundlagen som blir söndersliten. Jag
får derföre för min del anhålla om bifall till StatsTJtskis hemställan.
Hr Pr intzensköld, Carl: Den talare som sist yttrade sig
har, såsom mig synes, allt för litet uppehållit sig vid den sak, som
nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning, och han har i sjelfva ver¬
ket icke framställt andra skäl än dem han anförde för sitt tillstyr¬
kande af bifall till StalsUtsk:s förslag, då hufvudfrågan förevar. Jag
vill derföre nu icke ingå uti granskning af hans yttrande i denna
del, utan endast hålla mig vid sjelfva formfrågan och upptager der¬
före några af de anmärkmr, som Hr Rosenblad i afseende på den¬
samma framställt.
Hr Rosenblad har börjat med att försvara StatsUtsk:s förfa¬
rande, och ansett detsamma icke vara, såsom en talare före honom
yttrat, otillbörligt. Jag anser återigen förfarandet vara på en gäng
både otillbörligt och stridande emot grundlagarnes stadgande. Man
må läsa dessa lagar huru man vill, så skall man förgäfves söka nå¬
got stöd för den åtgärd StatsUtsk. vidtagit. 73 § Riksd.Ordn. om¬
talar uteslutande blott sjelfva den sak, som skall utgöra föremål för
förstärkta Utskrs handläggning. När den saken är afgjord på det
och det sättet, så har lagstiftaren ansett den och den följden upp¬
komma. Nu är det således fråga om huruvida den följden, som
lagstiftaren förutsatt, uppkommit eller icke och det är den saken som
Den 3 Oktober.
555
härstädes bör afgöras. När man således ser, huruledes lagstiftaren
uttryckligen förklarat alt i de fall, då frågor, som varit föremål för
R. St:s handläggning, och i hvilka tre Ständ jemte K. Majit äga
beslutanderätt, icke blott kunna utan jemväl böra förfalla, i händel¬
se två Ständ stadna emot tvä, så finner man deraf alldeles uppen¬
bart, att så bör ske med förevarande fråga, eftersom just den är af
förenämnde beskaffenhet. Hr Rosenblad har jemväl erkänt sanningen
häraf då han i fortsättning af sitt yttrande högtidligen förklarat att
sjelfva den sak, som innefattades i Slatsregleringsbetänkidet vore de-
finilift afgjord, hvarmed han troligen menar det betänkande, hvari¬
från vår nu varande formfråga ursprungit. Hr Rosenblad har vi¬
dare förklarat att genom ett offentligt tillkännagifvande af ledamö¬
ter inom Utsk. huruledes talmännen inom tvänne RiksSlånd skulle
hafva vägrat framställa propos. lill bifall pä åtskilliga voterings-
propositioner, man blifvit underrättad, att detta härrört derifrån, att
i dessa proposir. Presterskapets privilegier skulle vara vidrörda;
men Hr Rosenblad har dervid förbisett en vigtig omständighet, som
han hade bordt såsom ledamot i StatsUtsk. omförmäla, nemi. att
åtminstone inom detta RiksStånd ett lika officiellt omdöme är öfver
en af votens-proposine uttaladt, som det, talmannen yttrat, då Stån¬
det här voterade om återremiss af proposin, hvilken återremiss blef
afslagen. Uti denna omständighet ligger således ett bevis, att Utsk.
saknat all befogenhet att stödja sig blott på den upplysning som
Utsk. genom några ledamöter inom detsamma erhållit om anled¬
ningen till talmännens vägran, utan att Utsk. i stället hade bordt
fästa afseende på det förhållande, att ett RiksStånd afslagit återre¬
miss, hvilket utgjorde det säkraste bevis derpå, att Ståndet ansåg
propsin vara olaglig, icke blott derföre att den omfattade ett Riks-
Stånds privilegier, utan äfven derföre, alt den innefattade sådana
ämnen, hvilka icke borde utgöra föremål för votering i förstärkt
StatsUtsk.
Hr Rosenblad har erkänt att ett förbiseende egt rum vid upp¬
ställning af StatsUtskis ifrågavaride betänk., men han har icke dess-
mindre sökt att öfverskyla detta fel derigenom att det skulle hafva
tillkommit vid en alltför hastig behandling af frågan och bett att
man icke skulle fästa sig dervid. Jag måste beklaga att det finnes
ett R. St:s Utskott, som så brådskande går till väga vid ärendernes
handläggande, att det glömmer en så väsendtlig omständighet som
den, att inbjuda tvänne RiksStånd att förändra redan fattade beslut,
då likväl, såsom det synes, meningen verkligen har varit sådan.
Detta är ett så hufvudsakligt förbiseende att jag icke ens kan ur-
sägta detsamma, och det vittnar om på hvad sätt frågorna inom
Utsk. vid detta tillfälle blifvit behandlade.
Hr Rosenblad har lika med Gr. Lagerbjelke vidrördt den bryt¬
ning, som skulle komma alt äga rum emellan RiksStin i händelse
man icke antog de nu föreslagna votens-proposine. Jag kan icke nog
ofta upprepa huruledes det förundrar mig, alt man vill anspela på
en sak af sådan beskaffenhet. Hvarje RiksStånd äger ju sin rätt
förvarad, att fatta sådana beslut som det finner instämma med grund¬
lagens föreskrifter, och huru kan man väl tillåta sig förutsätta, att
556
Den 3 Oktober.
begagnandet af en sådan rättighet skulle medföra några vare sig
obehagliga eller vådliga följder.
Man låter förstå att en vägran af Statsregleringens fullbordan¬
de skulle af en så beskaffad brytning kunna föranledas. Om så
sker, hvilket jag betviflar, hvem är då skulden dertill? Det kan
åtminstone icke vara de RiksStånd, som handla i enlighet med grund¬
lagarna, dä dessa lagar stadga, att när två Stånd stadna mot två
uti en fråga som icke har det ringaste inflytande pä Statsreglerin-
gen, så måste denna fråga förfalla. Mig synes att de Hrr, som
hysa en sådan fruktan gjort bäst om de behålla dem inom sig sjelf¬
va, då den utmärker sådana känslor, hvilka, jag är öfvertygad der¬
om, icke inom R. o. Ad. skola göra sig gällande.
Jag ogillar förslaget såsom rent af stridande mot grundlagarne,
och anhåller om Hr Gr. o. Landtuns propos derpå.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ehuru jag på längre tid icke del¬
tagit i R. o. Ad:s öfverläggning;»' har jag likväl med skyldig upp¬
märksamhet följt det ämne, som nu är föremål för dess beslut och
öfverläggning. Denna vigliga fråga har jag med förkärlek omfattat
och jag gör det ännu. Det är också på denna grund, som jag på
det högsta är bedröfvad öfver att denna fråga under närvar, tid¬
punkt blifvit af StatsUtsk. upptagen och så behandlad som den blif¬
vit. Jag anser nemi. genom Utsk:s sätt att bearbeta saken, hela
denna störa och vigtiga fråga vara för närvarande alldeles förfallen
och böra förfalla. Likväl får jag erkänna att såsom StalsUlsk. upp¬
tagit frågan och framställt den till R. St:r, så är det min öfverty¬
gelse att StatsUtsk. velat och lyckats förknippa den med Satsre¬
gleringen. Det är pä grund deraf, som jag äfven pä de skäl, som
i ett föregående plenum af Gr. Lagerbjelke blifvit framställda, vid
det tillfället voterade för älerremiss på det att StatsUtsk. mätte kom¬
ma till besinning af en mera grundlagsenlig och mera statsenlig
behandling af frågan. Jag trodde nemi. att genom en sådan form,
om den af R. o. Ad. beviljades de grundade skäl, som här an¬
fördes emot StatsUlsk:s behandling af saken skulle föranleda Ulsk.
att frångå hela denna inblandning af frågan om Statsregleringen,
och att således hela hufvudfrågan för närvarande hade kommit att
lagenligen förfalla. Jag beklagar att denna utväg icke blef vidtagen,
men om R. o. Ad. med en annan öfvertygelse om det lagenliga i
frågans behandling har med sitt ogillande förkastat denna utväg, så
anser jag att StatsUtsk. ännu oegentligare förfarit, då Utsk. kommit
till RiksStånden med den inbjudning, som nu är i fråga. Det är
redan af Hr von Hartmansdorff och den siste värde talaren på ett
ganska tillfredsställande sätt utredt, att StatsUtsk. i denna del orig¬
tigt förfarit, och om en ledamot af StatsUtsk. här på ett ridderligt
sätt sökt försvara den position, i hvilken han, såsom Utsk:s leda¬
mot ställt sig, så måste jag likväl upriktigt bekänna att denna po¬
sition är så tournerad, att den blifvit alldeles omvänd, hvaremot jag
anser att R. o. Ad:s position, om den var svag vid ett föregående
tillfälle, nu likväl blifvit igenom StatsUtsk:s förfarande så ytterligt
förstärkt, att jag icke anser R. o. Ad. kunna skäligen eller böra
Den 3 Oktober.
557
frångå ett förut fattadt beslut. Jag anser således lika med Hr
von Hartmansdorff att denna inbjudning bör läggas till handlin-
garne.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Fullkomligt instämmande i den
första delen af den siste värde talarens yttrande, skiljer jag mig
likväl ifrån honom uti den sista delen deraf. Han har ansett att
frågan, såsom den nu kommit under öfverläggning, icke borde af
R. o. Ad. godkännas. Jag är af motsatt öfvertygelse och anhåller
att fä utveckla de skäl, på grund hvaraf jag dertill kommit. Lika
med honom anser jag alt StalsUlsk. lyckals sammanblanda denna
fråga med frågan om Statsregleringen, och alt den således måste
behandlas efter 69 § Beg.F. Deraf följer tydligt, att denna fråga
är ibland dem, som icke kunna förfalla. Då tili de beslut, som
KiksSkn fattade öfver de af SlatsUtsk. först afgifne voter:s-propos:ne,
Stånden stadnade i skiljaktiga beslut, och då derjemte ett Stånd
officielt förklarat, då det återsände handlingarne lill SlatsUtsk. med
underrättelse om sitt ogillande att sådant skedde derföre, att det
ansåg sina privilegier vara i fråga, samt att dessa skulle omstörtas
i händelse votens-propos. gillades, så ansåg SlatsUtsk., så väl på
grund häraf, som af tvänne talmäns vägran af propos., förslaget
till voter:s-propos:r vara de facto origtigt, och afgaf ett annat der
Utsk. borttog hvad som stod i beröring med hyssnämnde Stånds
privilegier. Således har det inkast som i detta afseende blifvit gjordt
nu blifvit af StalsUlsk. undanröjdt. De första votcr:s-propos:na kas¬
serades, men det är icke sagt att just de nyss anförda skälen hvar¬
ken inom PresteSt. eller hos R. o. Ad. ansetts hvar för sig till¬
räckliga för att förkasta votens-propositionerna, utan alla de skäl
som framställdes hafva blifvit i klump behandlade, och dä har det
handt att alla de anförda skälen tillsammanstagne hafva ansetts till¬
räckliga för voter:s-propos:nes förkastande. Såsom saken nu står,
synes mig naturligt att den icke kan förfalla, och får jag för min del
anhålla om bifall lill det ifrån SlatsUtsk. nu inkomne utlåt., samt
förenar mig i öfrigt uti det af Gr. Lagerbjelke afgifne yttrandet.
Hr von Hohenhausen, Blich. Sil v.: Af den siste vär¬
de talarens yttrande derom att ett Stånd hade i sitt prot.-utdr. huf¬
vudsakligen grundat sitt ogillande derpå att det förslag, sorn förra
gången inkom från StatsUtsk. vore stridande mot dess privilegier,
föranledes jag till den tankan att Hr Bildt endast högst flyktigt, el¬
ler kanske alldeles icke har läst detta prot.-utdr. utan endast hört
det omtalas. Säkerligen finnes detta PresteShs prot.-utdr. här på
bordet, och deruti nämnes endast såsom i en parenthes om deras
privilegier. Jag log det rakt af såsom en ironi af StatsUtsk. att
säga att detta skäl skulle vara hufvudsaken hvarföre PresteSt. skulle
hafva afslagit förslaget. De hufvudsakliga skälen som af PresteSt.
omnämnes voro deremot att detta är en lagstiftningsfråga, och att
den måste såsom sådan afgöras. Det kan icke och får icke lyckas,
att, för det att man deruti inblandar en utgiftsfråga omintetgöra
den form, hvarefter lagfrågor afgöras skola, äfven då de röra den
ekonomiska lagstiftningen. När man läser PresteSt:s prot.-utdr. får
558
Den 3 Oktober.
man se, att Ständet hufvudsakligen fästat sig dervid att de fram¬
ställda props:ne till beslut angå saker, derom man icke hade något
inom Stånden öfverlagd Det har blifvit erkändt att detta är ett
origtigt förfarande. Derföre hafva några yrkat återremiss. Detta
förhållande qvarstår ännu, och jag måste således i allo förena mig
i det yrkande som här blifvit gjordt att detta betänkande måste
läggas lill handlingarne, så framt vi skola efterlefva grundlagen.
Ö fverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att i afseende på den föredrag¬
na delen af StatsUtsk:s mern., hvilken innefattade hemställan att
RiksSt.-n måtte godkänna de i samma mein. föreslagna votens-pro-
pos:r N:o 2 och 0, blifvit yrkadt dels af åtskilliga ledamöter bifall,
dels af Hr von Hartmansdorff och åtskillige andre talare, att Utsk:s
yttrande i denna del endast skulle läggas till handlingarne, och dels
af Hr Printzensköd att R. o. Ad. skulle ogilla detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Mitt förslag var, att Utsk:s inbjud¬
ning skulle såsom formvidrigt läggas till handlingarne.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla Utsk:s mern. i den nu föredragna delen, ropades star¬
ka nej, blandade med ja, hvarpå Hr Landtm, hemställde om R. o.
Ad. ansåge samma del af Utsk:s mern. böra såsom formvidrigt läg¬
gas till handlingarne, samt då härvid ropades starka ja, jemte åt¬
skilliga nej, förklarade det han trott sig finna att denna sednare
propos. blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Sedan härefter återstående delen af StatsUtsk:s ifrågavande mern.
blifvit uppläst, yttrade:
Hr Printzensköld: Sedan R. o. Ad. förklarat StatsUtsk:s
förslag till de två först föredragna voter:s-propos:ne vara formvidri¬
ga, och samma förhållande inträffar äfven med den del af Stats-
Utsk:s betänk., som nu är föredragen, så anhåller jag, på de af
Hr von Hartmansdorff förut anförda skäl jemte dem som af mig
dertill blifvit lagda, att Ståndet måtte förklara jemväl denna del af
betänk., .böra såsom formvidrig läggas till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos. ansåg R. o. Ad. äfven denna
del af Utsk:s mern. böra såsom formvidrig läggas till handlin¬
garne.
Föredrogs ånyo PresteShs d. 26 och 27 sisth September på bordet
lagda prot.-utdr. N:o 502, af förstnämnde dag, innehållande in¬
bjudning till MedStånden att instämma i ett af PresteSt. antagit
förslag till hufvudgrunder för skatteförenkling.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det förslag, PresteSt.
framställt, är såsom mig synes väl grundadt, emedan det väsendt¬
ligen har samma innehåll, som Hr Gyllenskölds reservation vid Stats-
Utsk:s betänk. N:o 312. Då detta betänk, förevar hos R. o. Ad.,
förklarade jag mig för min del anse dessa grunder vara antagliga.
Den 3 Oktober.
559
När PresteSt. nu gjort en inbjudning till R. o. Ad., så anser jag mig
skyldig att i sammanhang med hvad jag då yttrade säga något om
saken, innan jag yttrar mig om det formela af frågan.
Jag tror, att hvad l:sta punkten af förslaget beträffar, sä bor¬
de orden: ”och förvandlade efter de af K. M. i dess Nådiga pro-
pos. af d. 20 Dec. 1847 gillade grunder” borttagas, derföre att
mig är sagdt det ledamöter af BondeSt. yttrat, att de icke velat
antaga inbjudningen derföre att förvandlingen efter de grunder,
sorn finnas innefattade i K. M. Nåd. propos. möjligen skulle kunna
leda derhän att de räntor som hittills utgått i penningar efter ett
i allmänhet oförändradt pris skulle komma att förändras efter årlig
markegång och följaktligen blifva drygare. Detta är en sak, öfver
hvilken man icke hör på förhand besluta, och hvilken jag icke
heller tror att PresteSt. åsyftat. Deras tanka var utan tvifvel den,
att när förvandlingen skedde, så skulle hon beräknas efter 20 års
medelpris på sätt i Kongl. Maj:ts Nåd. propos. var antaget; — men
såsom jag redan sagt, så torde det icke vara lämpligt att nu beslu¬
ta derom.
I 7 punkten är sagdt: ”att då ränte- och kronotionde-gifvare
för alltid afsäger sig uppsägningsrätt till lefverering in natura, rän-
tetagarne äfven skall samma rätt förlora, dock under villkor att sä¬
kerhet för en rättvis markegångssättning, som uttrycker verkliga och
icke blott förmodade priser, varder beredd enligt de hufvudgrunder
derför, som i 11 och 14 mom. här nedan varda föreslagna.”
Detta hänvisande pä bestämda mom. anser jag icke heller vara rig-
tigt, då det kunde hända att dessa mom. icke vore fullständiga nog,
utan att man vid sakens närmare pröfning behöfde göra det tydli¬
gare och bestämdare. Man bör dä icke hafva bundit sig. Uti 10
punkten förekommer ett förslag, som PresteSt. tillagt det, hvilket
ursprungligen lades på dess bord innan saken afgjordes. Det första
förslaget lydde så: ”att den lill följd af den nya regleringen skeende
ränte- och tionde-lösen skall utgå i silfver- eller riksbankens sedlar
efter 1830 års myntbestämning, men att om denna varder till för¬
bättring eller försämring förändrad eller Riksbanken upphör att si¬
na sedlar med silfver efter nämnde myntbestämning inlösa, den
förra uppsägningsrätten mellan räntegifvare å ena och Kronan samt
indelningshafvare å den andra sidan, åter skall inträda och årlig
markegång varda för lösen gällande.” I stället har PresteStåndet
uteslutit stadgandet om uppsägningsrättens återinträde och blott sagt
följande: ”att all, till följd af den nya regleringen skeende, ränte-
och tionde-lösen, skall utgå i silfver, eller i Riksbankens sedlar, ef¬
ter 1830 års myntbestämning, men att, om denna mynlbestäm-
ning varder förändrad, eller Riksbanken upphör att sina sedlar med
silfver efter densamma inlösa, årlig markegång åter skall, för rän¬
te- och tionde-lösen, varda gällande.” Det första förslaget synes
mig vara bättre än det sednare beslutet. För öfrigt har jag icke
något väsendtligt att emot förslaget invända, hvilket jag velat uttala
nu, efter som jag redan i detta hänseende yttrat något, och eme¬
dan jag icke kan veta huruvida jag är tillstädes när detta förslag en
gång varder afgjordt.
500
Den 3 Oktober.
Men jag anser mig i formelt afseende böra hysa betänklighe¬
ter att antaga PresteSt:s inbjudning. Det är visserligen sannt att
PresteSt. kan, såsom ägande privilegier, hvilka det bör upprätthålla,
både för sin egen skull och för de allmänna inrättningar, som af
dessa privilegier skyddas, samt att Ståndet fördenskuld kan både
för det närvarande och för framtiden, med allt skäl, gå till K. M.
med en egen och serskild underdånig framställning i ämnet. Men så
är icke förhållandet med R. o. Ad. hvars privilegier icke hafva att
göra med dessa frågor, hvadan jag anser R. o. Ad. böra låta der¬
vid bero. Så vidt saken rörer blott en allmän och för R. St. ge¬
mensam fråga så tror jag att 75 § Riksd.ordn. måste iakttagas,
der det nemi. heter: ”skulle två Stånd stadna mot två, förfalle frå¬
gan och förblifve vid det, som förr stadgadt varit, utan att samma
fråga må kunna vid, den riksdagen ånyo väckas och uppta¬
gas.” Nu har skatteförenklingsfrågan förfallit derigenom att två
Stånd stadnat emot tvä. Antaga vi likväl PresteSt:s inbjudning:
så kunde man möjligtvis säga att detta sätt att behandla frågan skul¬
le innebära hennes upptagande ånyo. Till en sådan motsägelse
bör R. o. Ad. icke göra sig skyldigt. Nu kommer dertill att den
inbjudning, som PresteSt. afgifvit, redan blifvit afslagen af både
Borgare- och BondeStm. Förmodligen äro prot.-utdr. derom an¬
komne och jag får anmoda Ridd.-Secret. att uppläsa dem.
Sedan lindert. Ridd.-Secret. i anledn. häraf upplyst alt enligt
ankomne prot.-utdr. sä väl Borgare- som BondeStm afslagit Preste-
St:s ifrägavar:de inbjudning, tilläde
Hr von Hartmansdorff: När således inbjudningen blifvit
af 2 Stånd afslagen, så är hon redan förfallen då hon kommer till
R. o. Ad:s pröfning. Ståndet vet således på förhand att af vårt
beslut, äfven om vi skulle antaga PresteSt:s inbjudning, ingen på¬
följd kan blifva. Det skulle således kunna hända, att om R. o. Ad.
likväl antoge inbjudningen, beslutet ansåges vara tillgjordt. Jag an¬
ser således skäl vara för R. o. Ad. att blott lägga PresteSt:s prot.-
utdr. till handlingrna.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge Preste-
St:s förevande prot.-utdr. icke erfordra annan åtgärd än att läggas
till handlingarne.
Ropades ja.
Justerades 2:ne prot.-utdr. innefattande R. o. Adis denna dag
fattade beslut.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fre-
Den 6 Oktober.
561
Fredagen den 6 Octobcr 1848.
Plenum kl, 4 till 11 f. m.
Anmäldes och lades på bordet följande från Ulsk:n inkomne
mern. och belänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 330, i anledn. af R. St:s beslut, rörande vissa med Stats-
regleringen gemenskap egande frågor;
Nio 331, ang:de definitivt fastslällande af förslagsberäkningen
å de till Riksstaten hörande indelningar;
Lag-Utskottet:
Nio 86, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af den
Akademiska jurisdictionen;
Nio 87, i anledn. af väckt motion om dels ändring af K.
Brefvet d. 17 October 1778, ang:de barnamord, och dels förkla¬
ring af K. förordningen d. 10 April 1810, ang:de mildring i straf¬
fet för lägrad qvinna;
Nio 88, i anledn. af väckt motion om förklaring af 8 mom.
i 2 § af R.B:s 8 Cap., ang:de förmynderskap för frälsemans barn
och arfvingar, som frälse äro;
Nio 89, i anledn. af äterremiss af Utsk:s betänk. N:o 71, öf¬
ver väckte motioner, ang:de rättighet för underdomaren alt förklara
ogift qvinna myndig;
N:o 90, i anledn. af väckt motion om ändring i 16 Cap. 11
§ kyrkolagen;
N:o 91, i anledn. af väckt motion om serskilda broltmåls-
domstolars inrättande; samt
Nio 92, i anledn. af väckt motion om indragning af Bergs¬
tingsrätterna.
Till följd af K. M:s nådiga kallelse lill plenum plenornm den¬
na dag kl. 11 f. m. afgick Hr Gr. o. Landtm, jemte R. o.
Ad. kl. | till 11 till Rikssalen, der II. Ex. Hr JustitisB-Stats-Mi-
nistern å K. Mits höga vägnar, uppläste ett K. Mits Nådiga tal,
innehållande svar i anledning af åtskilliga utaf R. Stir föreslagna
lagförändringar, samt sedermera Hr Gr. o. Landtm, å R. Stis väg¬
nar till K. M. i underdånighet öfverlemnade R. Stis underd. svar
med bifall till 2:ne K. M:s Nådiga proposir, rörande lagfrågor.
Enligt Hr Gr. o. Landtm:s före afgången från Riddarhuset
framställda och bifallna propos. åtskiljdes H. R. o. Ad. vid utgåen¬
det från Rikssalen kl. 5 till 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
9 H.
36
562
Den 7 Oktober.
Lördagen den 7 Oktober 1848.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades pleni-prol:n för d. 29 sistl. Juli f. och e. m.
Med tillkännagifvande att Hr Gripensvärd, Jacob Olof,
som varit ledamot af LagUtsk., inlemnat sin riksdagsmanna-polett,
anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer att utse en ledamot i
nämnde Utsk. efter Hr Gripensvärd.
Hr af Georgii, Carl Evert: Från min befattning såsom
Suppleant i StatsUlsk. får jag, af tjenstegöromål hindrad att med
denna befattning fortfara, anhålla att blifva befriad med bibehållan¬
de af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer, att utse en suppleant i Stats-
Utsk. i st. f. Hr af Georgii.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För någon tid sedan inkom Ex-
ped.Utsk. till R. o. Ad. med förslag till § i Riksd.-beslutet, rör:de
hvilande grundlagsförändringar. R. o. Ad:n beslutade då, att detta
Exped.Utsk:s förslag skulle hvila, till dess att Const.Utsk:s mern.
N:o 34, innefattande förslag lill förändring i 75 § Riksd.Ordn.,
blifvit slutligen behandladt. Till följd af R. St:s beslut, i fråga om
mern. N:o 34, inkom Const.Utsk. till RiksSt:n med mern. N:o 35,
hvaruti Utsk. förklarat sig anse någon ytterligare åtgärd, i anledn.
af dess mern. N:o 34, icke vara att vidtaga, och att frågan alltså
skulle förfalla, och Utsk. har derjemte funnit de sedermera till
Utsk. ankomna prot.-utdr. icke heller erfordra annan åtgärd än att
desamma skulle läggas lill handlingarne. Då frågan sålunda blifvit
definitivt afgjord, får jag anhålla, att R. o. Ad. ville besluta, det
Exped.Utsk:s ofvannämnde förslag till § uti Riksdagsbeslutet skall
uppföras på föredragningslistan för nästa plenum.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts att Exped.Utsk.-s
under N:o 38 afgifna förslag till § i Riksdagsbeslutet, ang:de hvi¬
lande grundlagsändringsförslag, skulle uppföras å föredragn:s-listan
till nästa plenum.
Upplästes och lades till handlingarne K. M:s i går å Rikssalen
meddelade Nådiga svar, i anledning af åtskilliga utaf R. St:r före¬
slagna lagförändringar.
Föredrogs, men lades på begäran af Gr:ne Lagerbjelke,
Gust., och Ridderstolpe, Fredr., ånyo på bordet StatsUtsk:s
i gårdagens plenum på bordet lagda mern.:
Den 7 Oktober.
563
N:o 330, i anletln. af R. St:s beslut, rörande vissa med Stals-
regleringen gemenskap egande frågor; och
N:o 331, ang:de definitivt fastställande af förslags-beräkningen
å de till Riksstaten hörande indelningar.
Föredrogs och biföllos LagUtsk:s i gårdagens plenum på bor¬
det lagda betänkm:
N:o 86, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af den
Akademiska jurisdictionen; och
N:o 87, i anledn. af väckt motion om dels ändring af K.
Brefvet d. 17 October 1778, ang:de barnamord, och dels förklaring
af Kongl. Förordningen d. 10 April 1810, ang:de mildring i straf¬
fet för lägrad qvinna.
Vid föredragning af LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda betänk. N-.o 88, i anledn. af väckt motion om förklaring af
8 mom. i 2 § af R.B:s 8 Gap., angrde förmynderskap för frälse¬
mans barn och arfvingar, som frälse äro: yttrade sig
Hr Akerman, Fredr.: De olägenheter, motionären påpekat,
kunna onekligen lätt inträffa, och jag skulle derföre hafva önskat,
att han till undvikande af dem gifvit sin motion en annan syftning.
Om uti 2:dra § 8 Kap. R.B. motionären föreslagit att följande
mening utgått: ”förmynderskap för deras barn och arfvingar som
frälse äro,” hade ändamålet vunnits, att en domstol kommit att ta¬
ga befalttning med bouppteckningar efter aflidne föräldrar utan af¬
seende derpå, om barnen varit frälse eller ofrälse, och följaktligen
en öfverensstämmelse uti lagens stadgande i allmänhet, som går
derpå ut, att frågor om förmynderskap skola behandlas af den dom¬
stol, hvarunder barnen lyda. Dä det nu emedlertid icke går an
alt få en förändring härutinnan i strid med motionärens förslag
lärer någon annan åtgärd med Utsk:s förslag icke erfordras än att
man vid detsamma låter bero.
R. o. Ad. biföll LagUtskis betänk. N:o 88.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUlsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 89, i anledn. af återremiss af
Utsk:s betänk. N:o 71, öfver väckta motioner, ang:de rättighet för
underdomaren att förklara ogift qvinna myndig.
LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda betänk. J\T:o 90,
i anledn. af väckt motion om ändring i 16 Cap. 11 § kyrkolagen,
lilef härefter föredraget, men ånyo bordlagdt på begäran af Gr.
Lagerbjelke, Gust., och Hr von Troil, Sam. Gust.
Föredrogs och bifölls LagUtskis i gårdagens plenum på bordet
36*
564
Den 7 Oktober.
lagda betänk. N:o 91, i anledn. af väckt motion om serskilde brott-
måls-domstolars inrättande.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmans¬
dorff, Aug. och Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v., ånyo
på bordet LagUtsk:s i gårdagens plenum bordlagda betänk. N:o 92,
i anledn. af väckt motion om indragning af Bergstingsrätterne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne mern.:
N:o 332, med förslag till 3:ne §§ i det nya reglementet för
riksg:s-kont.; och
N:o 333, ang:de öfverlemnandet till K. M. af det nya regle¬
mentet för riksg:s-kont.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: De af Ståndets ledamö¬
ter, som, vid något tillfälle, inom Riddarhusarkivet sökt upplys¬
ningar vare sig i allmänna författningar eller i RiksSlåndens proto¬
koll, protokolls-utdrag eller bihangen, lära utan tvifvel gjort sam¬
ma erfarenhet som jag, att åtskilliga brister deri förefinnas, så att
t. ex. fullständig författningssamling som plägar finnas i allmänna
verk saknas här. Af Modées verk finnas, enligt en anteckning,
till och med 14:de delen, men deribland saknas likväl den 9:de.
Det är äfven sagdt, men jag vet icke om så är, att det icke ens
finnes en lagbok i riddarhusarkivet, årstrycket lärer alldeles saknas,
och huruvida författningssamlingen, som efterträdde detta, linnes, är
mig obekant. I afseende på Ståndets egna protocoll och hillänget
lill RiksStåndens protocoll står i den förteckning, som jag här har
uti min hand, att vissa band saknas. Såsom R. o. Ad. torde fin¬
na, är det nödigt, att Ståndets arkiv, der tryckta handlingar böra
vara att tillgå, är så fullständigt som möjligt, emedan Ståndets le¬
damöter serdeles de som icke äro bosatte i hufvudstaden, svårligen
kunna hafva tillgång på författningar om de icke finnas i arkivet.
Jag hemställer derföre vördsamt, om icke Ståndet ville besluta:
1:0 att Riddarhus-Direktionen måtte undersöka hvad som fat¬
tas af Modees verk, årstrycket och Författnings-Samlingen, samt af
andra samlingar, af lagar och allmänna författningar, hvilka vanli¬
gen i embetsvcrken begagnas.
2:o alt Riddarhus-Directionen måtte anställa enahanda under¬
sökning i hänseende till fullständigheten af ett exemplar af samtel.
RiksStms tryckta protocoll med Bihanget dertill.
3:o att Directionen härefter måtte
a) anskaffa det som i begge hänseenden fattas.
b) genom årliga inventeringar, och andra lämpeliga, möjligen
behöfliga, åtgärder tillse att hvarken skrifna eller tryckta handlin¬
gar från Riddarhusarkivet förkomma, samt att de sednare, om det
likväl sker, varda inköpta.
R. o. Ad. biföll denna Hr von Harlmansdorffs hemställan.
Den 7 Oktober.
565
Upplästes följande af Gr. Mörner, Otto Gabr., inlemnade
reservation.
Emot det af H. R. o. Ad. denna dag fattade beslut, hvari¬
genom StatsUlsk:s mern. N:o 329 blifvit, såsom obefogadt, lagdt till
handlingarne, får jag anmäla mitt ogillande under åberopande af Gr.
Lagerbjelkes anförande vid discussionen.
Frih. Alströmer, Jonas, uppläste följande:
Som jag efter den riksgäldssedlarnes inlösen bestämda tidens
förlopp, uti min salig fars sterbhus blifvit innehafvare af 56 R:dr
16 sk. riksgäldssedel-; får jag, med anledning af nedan bifallne
dylika ansökningar, hos R. H. St:r vördsamt anhålla att nämnde 56
R:dr 16 sk. R:gs få af riksgälds-kontoret inlösas, hvarföre jag får
härjemte bifoga så väl sedlarne som förteckning derå.
Att inneliggande 41 st. kredit-sedlar, nemligen:
2 st. ä R:dr 10 R:dr 20: —
6 st. ,, ,, 2 12:
20 st. „ „ 1 20: —
13 St. „ -y »
eller å tillsammans R:dr 56: tö.
Vid härstädes anställd granskning befunnits riktige, hvadan nämn¬
de sedlar, derest desamma blifvit i rätt tid företedde, ovilkorligen
bordt af riksgälds-kontoret inlösas varder härmed intygadt. Stock¬
holm och Riksgälskontorets Commissariat den 7 October 1848.
Oscar Arehn. C. Hedberg. F. Tingberg.
Specification å 41 st. Riksgälds-Sedlar:
2 st. R. St. Riksgäldskontors-sedlar ä R:dr 10 ...
|
20:
|
—
|
6
|
St- 55 15
|
51 55
|
51 >5 2 .
|
12:
|
—
|
20
|
St. ,, ,,
|
55 55
|
55 55 1
|
20:
|
—
|
13
|
st. ,, ,,
|
55 55
|
55 55 16 . .
|
4:
|
16.
|
|
|
|
Summa R:dr
|
56:
|
16.
|
Denna motion med åtföljande sedlar och förteckning samt be¬
tyg af riksgälds-kont:s commissariat, att sedlarne, derest desamma
blifvit i rätt tid företeddda, ovilkorligen bordt af riksgälds-kont. in¬
lösas, remitterades till StatsUtsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j till 1 e. ra.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
566
l)en 10 Oktober.
Tisdagen den 10 Oktober 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 7 dennes samt pleni-prot:n för
d. 31 sistl. Juli samt d. 1 och 2 derpå följande Augusti.
Upplästes ett från Hederv. BondeSt. ankommet prot.-utdr. af d.
6 dennes, innehållande inbjudning till inedstånden, att instämma i
ett af BondeSt. samma dag fattadt beslut, i fråga om anvisande af
medel för godtgörande af det lån, som R. St. beslutat upptaga till
bestridande af rustningskostnader.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan R. St. beviljat det af K.
M. i Nåder äskade särskildta kreditiv å 2,000,000 r:dr b:co
för rustningskostnadernas bestridande, sä hade med bifall till Stats-
Utsk:s betänk. N:o 184, ang:de beredande af tillgångar för detta
kreditiv, R. St. beslutat att Fullmäktige i riksg:s-kont. skulle det¬
samma genom lån anskaffa och att för godtgörande af de sålunda
upplåtna medlen samt (iqyiderandet af härför upplöpande räntor,
skulle anslås ett årligt belopp af 300,000 r:dr b:ko, att utgå för
innevande år 1848 samt följande år, intill dess samma medel äro
till fullo återbetalda, samt vidare att BevillningsUtsk. skulle uppgö¬
ra förslag till detta ärliga belopps utgörande ej mindre för kom¬
mande tid, än äfven för det nu pågående skatteåret. Af R. St:rs
sålunda fattade beslut täcktes R. o. Ad. finna att frågan derom
huruvida de lån, som riksg:s-kont. för kreditiv-summans anskaffande
mäste upptaga, skulle genom i vanlig ordning uttaxerad bevilln.
eller på annat sätt varda guldne, redan är afgjord. Då nu Bonde-
St:s prot.-utdr. upplyser att detta Stånd velat med ändring af R.
St:s sålunda en gäng fattade beslut genomdrifva andra sladgan-
den åtminstone för återbetalningen af en del af berörde kreditiv-
summor, så torde hvar och en finna att detta utgörande af Bonde¬
St. åsyftar en rubbning af hvad RiksStm en gång sammanstämman¬
de beslutat. Denna åtgärd kan jag icke betrakta annorlunda än så¬
som stridande mot grundlagen och då R. o. Ad. tvifvelsutan icke
lärer vilja i detta fall vidtaga en åtgärd, som skulle föranleda till
samma anmärkn., så lärer R. o. Ad. ej heller finna skäl att Bon-
deSt:s inbjudning antaga; hvilket jag också för min del på det hög¬
sta afstyrker.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Hr Printzensköld har så full¬
ständigt utredt förhållandet med den ifrågavar. inbjudningen och de
ämnen som dermed hafva sammanhang att jag icke har någonting
att tillägga dertill utan inskränker mig till alt förena mig i hans
anhållan om Hr Gr. o. Landtnäs propos. till afslag å inbjudningen.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt alt
Den 10 Oktober.
567
med afslag å BondeSt:s inbjudning lägga förevande prot.-uldr. till
handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. 6 och 7 dennes på bordet lag¬
da meni. N:o 330, i anledn. af R. St:s beslut, rörande vissa med
Statsregleringen gemenskap egande frågor.
R. o. Ad. biföll de 4 första punkterne af detta mern. och ansåg
öde punkten ej erfordra annan åtgärd än att läggas till hand¬
lingarne.
Hr Printzensköld, Carl: Det bifall R. o. Ad. nu lemnat
till StalsUtsk:s ifrägavande betänk, äfvensom sjelfva innehållet af
detta betänk, visar nogsamt alt det yrkande man här med så mycken
ifver försvarade eller att vissa frågor borde blifva föremål för vote¬
ring i förstärkt StatsUtsk., emedan de skulle äga sammanhang
med och inflytande på den Statsreglering, som intill nästa riksdag
skall blifva gällande, icke ägde någon grund. Det är också i detta
betänk, ådagalagdt huru ofullständigt, huru formvidrigt man gått
tillväga. StatsUtsk. har nemi. nu öppet och i de tydligaste
ordalag erkänt behofvet deraf alt de frågor, hvaröfver det
sä ifrigt påyrkade R. St:s beslut genom förstärkt StatsUtsk., må¬
ste blifva föremål för närmare utredning och för vederböndes hö¬
rande. I fordna dagar ansågo icke blott lagstiftaren utan äfven an¬
dra kloka män en god ordning fordra, att man utredde först och
beslutade sedan. En omvänd ordning lärer höra till nutidens sed,
så att man nu anser utredningen af en sak böra följa efter beslutet
om densamma.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUlsk:s d. 6 och 7 dennes på
bordel lagda mern. N:o 231, ang:de definitivt fastställande af för-
slags-beräkningen å de till Riksstaten hörande indelningar.
Gr. Mörner, Joli. Aug.: Jag har iakttagit tystnad under
behandlingen af dessa frågor för att icke förorsaka något onödigt
uppehåll, men nu sedan saken är bragdt till slut, anhåller jag att
få i prot. nedlägga min mening. Vigten af dessa båda mem:r tor¬
de hvar och en inse, när man besinnar att Statsregleringens öde derpå
hvilar. Emedlertid äro de skäl och bevis hvarpå Utsk. fattat sina
tillstyrkanden särdeles klena och ofullständiga. Utsk:s hemställan i
det första mern. eller N:o 330; hvilar hufvudsakligen på det an¬
tagande, att de få förändringar, i skatteväsendet hvarom R. St. slut¬
ligen öfverenskommit, äro af föga vigt och kunna derföre neglige¬
ras. Detta skäl är dock åtminstone icke absolut riktigt. Sedan
betänk. N:o 330 sålunda banat vägen följer N:o 331 hvaruti för-
mäles att ”enär i afseeende på förevande fråga om skatteväsendets
förenkling något R. St:s beslut vid innevande riksdag icke vidare lä¬
rer vara att förvänta, har Utsk. funnit sig böra hemställa, att R.
St. mätte nu till slutlig pröfning företaga den uppskjutna frågan om
bestämmande af förslagsberäkningen å de lill Riks-Stalen hörande
indelta räntor och tionde-spannmål.” Efter en kort indelning till¬
508
Den 10 Oktober.
styrker Utsk. derefter ”att indelta räntorna och tiondespannmålen
må i den blifvande nya riksstaten, så till inkomster som utgifter
upptagas i enlighet med hittills gällande grunder och till enahanda
belopp, hvartill de vid 1845 års Statsreglering blifvit beräknade.”
Med ett lätt hopp gä Utsk. dymedelst förbi det förut af tre Stånd
fattade beslutet ang:de fastställandet af Statsregleringen först sedan
skatteförenklingsfrågan blifvit afgjord. Jag vill icke nu uppehålla
Ståndet med något mitt yttrande häröfver isynnerhet som jag icke
deltagit i den föregående behandlingen af dessa ärender. Jag be¬
gagnar blott tillfället att öppet förklara, att hvad jag för min
del åstnndar, är icke blott skatteförenkling, utan äfven skattejemk-
ning, d. v. s. skatteminskning, enär jag såsom ägare af såväl säteri
och frälse som kronoskattehemman vunnit den öfverlygelsen att en
sådan åtgärd skulle vara ett af de kraftigaste medel till höjande af
Svenska allmogens välstånd.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få fästa
den siste värde talarens uppmärksamhet vid 20 § Riksd.-ordn. hvil¬
ken lyder som följer: ”Den riksdagsman, som till riksdagen och de
dervid förefallande rådslag sig i råttan tid ej inställer, äge ingen
makt att tala ä de förut närvandes beslut.
Gr. Mörner: Jag hemställer till Ståndet huruvida den upp¬
lästa §:n är tillämplig pä detta fall. De frågor jag vidrört stå i det
närmaste sammanhang med de betänkm, som nu äro föredragne.
Mitt förra yttrande gick ut på att visa, att dä StatsUtsk. aflåtit för¬
berörde båda mein. i välment afsigt att reda den trassliga riksdags-
härvan om skatteförenkling, och alt derigenom få slut på riksdagen,
sä är följden dock att saken icke blifvit afgjord, utan frågan derom
för denna riksdag tvärt afklippt. Dessa mem:r skola för en fram¬
tid qvarstå såsom bevis derom huru klena de skäl stundom äro,
hvarigenom män med hufvud och förstånd låta öfvertyga sig.
Hr Printzensköld, Carl: Den reservation Gr. Mörner nu
nedlagt till R. o. Ad:ns prot. må qvarstå såsom ett bevis, huru li¬
tet han tagit kännedom om det beslut hvaremot han sig reserverat.
Den som följt ärenderne med uppmärksamhet, den som behagat
genomläsa StatsUtsk:s betänkm i de frågor som röra dels skatteför-
enklingen och dels Statsregleringen, han skall, såvida han kan läsa
Svenska, tydligen och klart derstädes finna uttryckt, att frågan om
skaderegleringen icke blifvit ställd i minsta sammanhang med Stats-
reglcringen, utom i den delen, som hade afseende på de indelta
räntornas indragande till Statsverket, i så måtto, att bestämmandet
af de indelta räntornes nominella belopp skulle ske först sedan R.
St:s beslut ang:de skatteförenklingen hunnit meddelas. Men det är
också helt naturligt att en person, som icke varit tillstädes under
hela riksdagen kunnat begå detta misstag vid sakens bedömande, då
man af tvänne Utsk:s betänk, åtföljande reservationer, finner att 2:ne
ledamöter i StatsUtsk., hvilka i sådan egenskap hade bort känna
sakens rätta beskaffenhet, framkommit med uppgifter, rakt stridan¬
de emot verkliga förhållandet.
Den 10 Oktober. 509
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet lag¬
da mera.:
N:o 332, med förslag till 3:ne §§ i det nya reglementet för
riksg:s-konl.; och
N:o 333, ang-.de öfverlemnande till K. M. af det nya regle¬
mentet för riksg:s-kont.
Föredrogs ånyo och godkändes Exped.Utsk:s under N:o 38 af-
gifna d. 18 och 21 sistl. September på hordet lagda förslag till
§ i Riksdags-bcslulet, ang:de hvilande grundlagsändrings-förslag.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 6 och 7 dennes på bordet lagda
betänk. !N:o 90, i anledn. af väckt motion om ändring i 16 Cap.
11 § kyrkolagen.
Den vid detta betänk, fogade reservation af Gr. Sparre upplä¬
stes på begäran af
Hr Printzensköld, Carl, som derefter yttrade:
De skäl, som i denna reservation finnas anförde, äro, enl. min
öfvertygelse, så fullständiga, att något vidare dertill icke behöfver
läggas. Jag får således, med åberopande af dessa skäl, vördsammast
anhålla, det R. o. Ad. täcktes afstå LagUtsk:s förevande betänk.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. LagUtsk:s
betänk. N:o 90.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 6 och 7 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 92, i anledn. af väckt motion om indragning af Bergs-
tingsrätterne.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag tror visserligen att
bergstingsrätterne för det närvande hafva så fä göromål att serskilda
domstolar för dithörande ärender kunna anses öfverflödige att de för¬
denskull kunna indragas och deras göromål öfverflyttas pä de all¬
männa domstolarne. Men, efter min tanke vore likväl nödvändigt
att dervid tillse det hvarje allmän domstol, som i stället begagnades
ägde tillgäng på någon i bergs- och brukshandleringen kunnig per¬
son, som kunde leda domstolens omdöme vid dylika måls afgörande.
Jag anser det följaktligen icke vara nog att förklara det bergstings¬
rätterne skola upphöra och dithörande ärender öfverlemnas åt all¬
männa domstolarne; dertill hörer äfven andra mera bestämda stad-
ganden. Men då jag i detta ämne icke eger den sakkännedom, som
skulle erfordras för att kunna utreda saken så som jag önskade, an¬
håller jag att fä uppläsa och åberopa hvad Hrr Lagerhjelm och Ro¬
thoff är 1831 yttrade uti ett utlät, till K. M. med förslag till än¬
dring i bergsförfattningarne. De säga nemi. deruti: ”Erfarenheten
af de måls antal, sorn i allmänhet vid bergstingsrätterne förekomma,
ådagalägger, att en serskild domare-myndighet ingalunda kan blifva
fullt sysselsatt, enär sådana ärender öfverlemnas till allmänna dom¬
stolarne, hvilka äro af rent juridisk art. Att öka districternes vidd,
570
Den 10 Oktober.
lill full sysselsättnings ernående för bergsdomaremagten, skulle göra
den för all utredning så ganska vigtiga kännedom af lokal och folk¬
lynne mindre påräknelig. Att åter öfverlemna näringsrätten helt
och hållet till allmänna domstolarne, skulle sätta dem i nödvändig¬
het att hemta sakkännedom utom sig. Man är väl i allmänhet böjd
att anse nog för domstolen, om sakkunniges utlåt, inhemtas. Men
ett sådant utlåt, kan af sjelfva domstolen ej till sin riktighet bedö¬
mas; ty dertill fordras åter sakkunskap, hvilken man efter denna åsigt
anser umbärlig för domstolen. Domaren skall således tillämpa lagen
endast på god troj att det enskildta fall är för handen, som i utlåt,
antages eller föregifves. Utlät:s afgifvare är således den egentliga
domaren; och man faller i den motsägelsen, att den egentliga do¬
maren icke sitter i domstolen, ej ens aflagt domare-eden, ej delta¬
ger i det stränga ansvar, som åtföljer domarens kall. Utom dess
förekommer emot denna beskaffenhet af närings-domstolen, att utlåt:s
afgifvande förutsätter en tillräcklig utbredning för att bestämma de
punkter, hvilkas besvarande utgör sjelfva utlåtis föremål; och hvil¬
ken utredning oftast under sakens utförande kan vinnas. Antingen
skall denna utredning (ransakning) göras af domstolen eller saknas;
i hvilken sednare händelse, utlåt:s afgifvare saknar frågans bestäm¬
ning, hvadan domstolen äfven kommer att i utlåt, sakna ett den
verkliga saken rörande och bestämdt svar. Många ämnen kunna
vara nog invecklade, för att fordra fleres öfverläggning, och kunna
således icke vara föremål för enskildes utlåtanden. Emedan ingen
kan granska utan sakkännedom, skall en sålunda sammansatt nä-
ringsdomstol, i allmänhet taget, sakna förmåga att rätt uppställa de
momenter, hvaröfver den administrerande tjenstemannen, eller myn¬
digheten, skulle afgifva utlåt., hvilket till följd deraf, skall blifva
obestämdt eller osäkert, och rättstillämpningen en slump Brist på
sakkännedom inom rätten kan möjligen leda derhän, att hela saken
oriktigt uppfattas, vare sig till följe af domarens eget missförstånd,
eller af partens list och skicklighet att begagna sig af domstolens
brister. Den lemnar i öfrigt spelrum för advokaturen, och medför
ostridigt en tidspillan, ej blott för parten, utan äfven för den sam¬
vetsgranne domaren, som kan förekommas, om den sakkunnige äf¬
ven sitter i rätten. Af dessa skäl måste en sådan näringsdomare-
magtens beskaffenhet, att sakkunskapen skulle ersättas af utlåt:n, vara
felaktig, och en annan sammansättning erfordras, nemi. att förena
de administrerande myndigheterna med allmänna domstolarne. En¬
dast dymedelst kan rätt verkliggöras i bergsärender, utan att Staten
betungas med en särskild bergsdomare-corps. Utan alt ingå i under¬
sökning om en domstols sammansättning, synes, att landets sed der¬
vid bör afses. Om nämnden endast skall ansea såsom rådgifvande
och verka blott genom ett enhälligt beslut, eller om det skall ut¬
göra ett ledamotskap, med speciel röstberäkning, är en fråga af vigt.
Ingen häfd ligger så egentligen emot beslutets beroende på enskild
rösträttighet (ledamotskap). Den högre bildning, som fordras af de
i bergsärender kunnige, synes äfven gifva dem förmåga att såsom
ledamöter deltaga i domslut. De administrerande bergstjenstemäns
deltagande i domstolen, under allmänna domarens ordförande samt
Den 10 Oktober.
571
en sakkunnig nämnd, såsom ledamöter synes tillfyllestgöra fordran
af näringsrätts verkliggörande. Benämning af detta slags domstolar
med liergs-häradsrätt och bergs-hofrätt uttrycker deras hufvudsakliga
sammansättning. Ett sådant bergstjenstemannens deltagande i rätts¬
skipning skall icke betaga honom tid och skicklighet att uppfylla sin
öfriga bestämmelse: Statens yard och näringens bestånd, och ve¬
tenskapens- samt uppfinningens biträde vid dess förkofran”.
Om nu bergsärender i andra instantien granskas af en allmän
domstol sådan som hofrätten, hvilken derutinnan icke eger sakkän¬
nedom så är det naturligtvis desto nödvändigare att sakkännedomen
finnes inom den första instatien. Jag anser mig icke skicklig att
uppgifva något nytt lagförslag och tror knappast lämpligt för ett
Stånd att i lagfrågor der olika åsigter med Utsk:s göra sig gällande,
genast derom fatta sitt beslut i paragrafen utan anser riktigare att
ärendet först återremitteras. Jag anhåller derföre att betänk, finge
till LagUtsk. återremitteras på det att saken der måtte tagas i när¬
mare öfvervägande och Utsk. antingen inkomma med förnyad hem¬
ställan till stadga, eller ock tillstyrka en underd. skrifvelse hvari R.
St. anhölle, alt K. M. ville låta utarbeta och framlägga förslag till
sådan ny stadga om ifrågakomne ärenders behandling att sakkun¬
skap blefve med lagfarenhet förenad.
Hr Akerman, Fredr.: På sätt LagUtsk. i reciten till betänk,
anfördt., hafva, utom bergsdomsrätterne alla andra undantagsdomstolar
upphört genom vid serskilda tillfällen fattade beslut. Dessa dom¬
stolar återstå dock ännu. Endast denna reflexion synes mig inne¬
fatta ett tillräckligt skäl för bifall til! betänk.; enär det utan tvifvel
kunde anses utgöra en stor inkonseqvens af lagstiftningen, om man
vid alla föreg:de tillfällen, då fråga om fora privilegiala uppstått, för¬
klarat dertill börande mål böra öfverlemnas till de allmänna dom-
stolarne, men nu beslöt att bergstingsrätterne skulle qvarstå. Men
äfven om man icke häraf finner sig föranledd till bifall, äro dock
andra skäl derföre tillgänglige och tillräcklige. Man har talat om
behofvet af sakkännedom och påstått att den som erfordras för be¬
dömande af bergsärender, icke innehafves af ledamöterne i de all¬
männa domstolarne, hvilka således icke skulle vara kompetenta att
döma i sådane frågor. Man hörde samma klagan år 1828 då be¬
slut fattades att öfverflytta till hofrätlerne domsrätten i sä beskaffade
ärender, som dem hvarom nu är fråga. Man sade då att hofrätterne
sysselsätta sig endast med tillämpning af lagen i vanliga civila och
kriminella mål, samt att de icke förstå dessa frågor. Man har lik¬
väl numera funnit att det gått för sig, ja till och med att det lyc¬
kats ganska väl. Detta kommer sig deraf, skulle jag tro, alt j fråga
om författningars tillämpning, de må röra bergsbruket eller andra
samhällsförhållanden, fordras det endast öfning i allmänhet alt til¬
lämpa författningars innehåll och en bestämd vilja att göra sig be¬
kant med detsamma. Denna öfning hade hofrätterne i högre grad
än kollegierne, hvilka mera sällan befattade sig med tvistefrågor.
Man har således funnit att berörde förändring medfört allmän båt¬
nad och åtminstone icke någon olägenhet. Förhållandet skulle otvif-
572
Den 10 Oktober.
velaktigt blifva detsamma hvad bergstingsrätterne angår. Bergmä¬
staren biträdes nu af s. k. bergssexman och i de orter der sådane
finnas äro de vanligen äfven nämndemän och såsom sådane delta¬
gande i de allmänna domstolarne på landet eller häradsrätterne och
komma således fortfarande att dermed hafva befattning. Dessa bergs¬
tingsrätter hafva dessutom ganska få göromål och äro mera sällan
tillsammans. Men det är högst menligt för lagskipningen att de
som dermed sysselsätta sig hafva liten praktik. Sä är icke förhål¬
landet med de allmänna domstolarne, och sakernes behandling skall
derföre naturligtvis vinna på den föreslagna öfverflyttningen. Af
alla dessa skäl anhåller jag för min del att R. o. Ad. ville bifalla
detta betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hade egentligen ej ämnat til¬
lägga något till hvad Hr von Hartmansdorff redan anfört, då jag i
allo förenar mig med honom och jag dessutom nu hyser samma
åsigt i denna fråga, som då jag såsom ledamot af bergscollegium och
komiterad hade tillfälle att inför K. M. afgifva underd. yttrande.
Men då den siste värde talaren gjort åtskilliga anmärkn:r vid Hr
von Hartmansdorffs anförande, utbeder jag mig R. o. Ad:s upp¬
märksamhet för ett besvarande deraf. Den första anmärknm angick
att R. St. skulle begå en inkonseqvens derest de skulle hos K.
M. anhålla om en så beskaffad behandling af frågan om bergstings-
rätternes försvinnande, som Hr von Hartmansdorff föreslagit. Vis¬
serligen har K. M. på grund af R. St:s derom framställda önsknin¬
gar på de allmänna domstolarne öfvertlyttat åtskilliga mål, men detta
har dock ännu icke skett med bergsärender. Här gäller den gamla
latinska satsen: qui bene distinguit, bene docet. Bland de s. k.
fora privilegiata finnes nemi. några, hvilka äro privilegierade till
personer, andra åter som äro det till saker. Till denna sednare klass
höra de nu ifrågavande. Hvad som synnerligen karakteriserar dessa
bergsärender är att de äro ganska invecklade och fordra för deras
bedömande en sakkännedom, som saknas äfven hos dem som sjelfve
idka rörelsen. Jag vill blott anföra ett enda exempel derpå. Inom
bergsstaten finnes en tjensteman, som kallas Geschworner. Hans
namn härleder sig derifrån att han är edsvuren. Denne har sig
ålagdt att hafva uppsynen öfver grufvudriften. Få bland grufägarne
hafva nemi. på sätt jag nyss nämnde tillräcklig kännedom derom
för att sjelfva tillse detsamma. De gifva sig icke tid dertill. Af
denna orsak har en dylik embetsman funnits nödig i ett par hundra år.
Detta är en egenhet för Sverige. Man anmärker måhända att sådant
icke anses nödigt i andra länder. Härtill får jag svara att gruf-
driften i Sverige också är olika emot hvad annorstädes är vanligt,
äfvensom rättigheten att använda de malmer, som der förekomma.
För att bedöma detta fordras särskild sakkunskap. Men det är detta
som utgör hufvudgrunden för det förslag, som här blifvit framstäldt,
nemi. att då man yrkar på bergstingsrätternes upphörande, man
också bör ställa så till att dithörande ärender derefter varda bättre
men icke sämre behandlade än förut. Den andra änmärknm den
värde talaren anförde gick ut på att visa att de nuvar:de bergs-
Den 10 Oktober.
573
rätternes ledamöter icke skulle hafva tillfälle att förskaffa sig den
juridiska kunskap, den vana vid rättsskipning, som vinnes vid de
allmänna domstolarne, hvilka sednare hela året om äro sysselsatta
med rättstvister. Denna anmärkn. är riktig, men också har ju in¬
gen här bestridt den. I det underd. utlåt. Hr von Hartmansdorff upp¬
läst står just uttryckligen att fåtaligheten af de ärender som bergstings-
rätterne hafva att handlägga utgör ett skäl att öfverflytta dessa ären¬
der på de allmänna domstolarne. Emedlertid anser jag lika med
Hr von Hartmansdorff häst och lämpligast vara att R. o. Ad. icke
nu afgör huru denna sakkännedom efter öfverflyttning skall vinnas.
Då det är allmänt kändt att vissa bergsembetsmän finnas, under
namn af bergmästare, geschworner, öfvermasmästare; så inser man
huru lätt det är verkställbar att en sådan person kan vara till hands
vid häradsrätlerhe vid de tillfällen, då bergsärender der förekomma.
Sättet hvarpå en sådan person skall vid häradsrätten deltaga i pröf-
ningen och beslutet öfver ifrågavande mål, bör naturligtvis öfverlem-
nas åt K. M. att bestämma. På sätt redan är yttradl kan en sådan
sakkunnig person på flere sätt vara deltagande uti handläggningen
af dylika mål; han kan göra det såsom ledamot i rällen, såsom blott
och bart nämndeman, eller endast med rättighet att afgifva yttrande
lill prot. eller också att derjemte ransaka och ställa frågor till par-
terne. Men såsom sagt är, det är icke möjligt att derom nu upp¬
göra något förslag; frågan derom hör handläggas af lagkomitéen,
för att sedan utgöra föremål för en nådig framställning från K. M.
Jag finner således skäl icke vara anförde, som kunna verka till än¬
dring af den öfvertygelse jag hyser om lämpligheten af den utaf Hr
von Hartmansdorff föreslagna åtgärd och förenar jag mig således med
honom i begäran om återremiss af förevande betänk.
Hr Akerman: Såsom en anmärkn. emot mitt yttrande, att
det skulle innefatta en inkonseqvens å R. St:s sida att icke afskaffa
bergstingsrätterne, anförde den siste värde talaren att de indragnin¬
gar, som hittills skett rörde sådana fora privilegiata, som anginge
person, men icke sak. Jag skulle dock tro, att förhållandet var
enahanda med de s. k. hallrätterne, som med nu ifrågavande dom¬
stolar, eller att de inrättades för alt behandla vissa speciella ären¬
den och dä dessa kunnat indragas utan att några varit nödvändiga,
så tror jag också att det kan här låta sig göra. Dessutom bör jag
erinra dem, som synas anse alt dessa rätter bör qvarstå i och för
den administrativa behandlingen af bergsärender, att Disk. alldeles
icke föreslagit bergstingsrätlernes indragning, utan endast att de mål,
som redan genom 1828 års författning öfverflyttas från bergs-colhm
till hofrälterne, nu skulle jemväl i första instancen öfverflyttas från
den särskilda domstolen bergstingsrätten till den allmänna underdom¬
stolen häradsrätt. Skulle K. M., som har ensam beslutande rätt i
ekonomiska frågor, finna att bergstingsrätterne det oaktadt vore be-
höflige, mera i administra tift än juridiskt hänseende, så lärer utan
tvifvel denna institution komma att stå qvar. Det nu förevande be¬
tänk. har endast till syftemål att åstadkomma enhet i lagskipningen
och är derföre, enligt min fortfarande öfvertygelse förtjent af bifall.
574
Den 10 Oktober.
Hr Lagerhjelm: Den siste värde talaren har såsom ett
exempel på en domstol, som oaktat behofvet af en speciel sakkänne¬
dom varit grunden till dess inrättande, likväl ansetts böra indragas,
omnämnt hallrätlerne. Det är visserligen sannt att så skett, men
huruvida denna åtgärd för framliden kan vara nyttig lemnar jag
derhän. Erfarenheten i främmande länder har likväl visat, att dom¬
stolar af dylik beskaffenhet, sedan de en gång blifvit afskaffade, se¬
dermera åter funnits behöflige. Så har det tillgått i Frankrike så i
Preussen. Detta synes utvisa, att vissa rättsfrågor äro af den be¬
skaffenhet, att de allmänna domstolarne icke äro säkra pä sig i til¬
lämpningen af vissa särskilda mål. Man skulle kunna anse det såsom
en inkonseqvens att då nu ifrågakomne ärender redan blifvit i an¬
dra instansen öfverflyttade från bergscolhm till hofråtterne utan alt
speciel sakkännedom der kan förutsättas, man då icke vill hafva för¬
sta instancen så inrättad, att sakkunnig person der finnes. Mig sy¬
nes, att då man icke lyckats bibehålla sakkännedomen i domstolen
inom den 2:dra instancen, det är högst angeläget att tillse att den
må vara tillfinnandes vid den första, der saken skall utredas och be¬
stämmas, och detta så mycket mera som den behandling målet der
får, utgör sjelfva grunden för hela rättegången. Man kan äfven
mycket väl tänka sig att dylika ärender kunna behandlas i den
andra instancen, sedan målet förut blifvit i lista instancen grund¬
ligen pröfvadt och granskadt efter af sakkunnig person anställd un¬
dersökning. Häraf synes mig också klarligen följa, att man icke
med skäl kan förebrå R. St. att vara inkonseqventa, i fall de ifråga
om bergstingsrätternes indragning skulle hos K. M. anhålla om så-
dane åtgärders vidtagande, som dem Hr von Hartmansdorff före¬
slagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få lägga några
ord till hvad Hr Lagerhjelm yttrat. Hr Akerman har påstått att
bergstingsrätterne vore de sista särskilda domstolar, som i Sverige
funnes qvar, sedan dylika undantagsdomstolar, som varit inrättade
dels med afseende på sak, dels ock å person, tid efter annan blifvit
afskaffade. Jag tror att detta afskaffande i flere fall varit origtigt ty
det synes otvifvelaktigt, att det hat, som dessa domstolars benäm¬
ning af privilegierade, mot dem uppväckt, varit, mera än sakernas
likartade beskaffenhet, skäl till upphäfvandet. Men det oaktadt för¬
blifva menskliga yrken i och för sig så olika, att särskild sakkänne¬
dom erfordras till deras vigtiga bedömande till och med i person¬
liga förhållanden. Till bevis derpå, och att den ifrågavar:de dom¬
stolen icke är den siste af de s. k. undantagsrätterne vill jag an¬
föra en nemi. krigsrättens. I fråga derom har den allmänna for¬
mella jemnlikheten icke kunnat bringa saken derhän, att de der be¬
handlade målen öfverflyltats lill allmän domstol. Vi hafva nemi.
ännu i första instancen krigsrätt, i den andra krigshofrätt och i den
tredje, högsta domstolen, blandad med 2 sakkunnige män af mili¬
tärståndet, när mål som lyda under krigsartiklarna der skola hand¬
läggas. Denna ordning har man icke vågat afskaffa, emedan det
gällde en så vigtig sak, som krigstukten. Men för öfrigt har man
Dea 10 Oktober.
575
gått och går så långt man kunnat och kan. Jag tror dock ej alt
det skett till det allmännas båtnad. Ilr Lagerhjelm har redan om¬
talat huru det gått med näringsärenderne i andra länder, der man
velat lägga dem under de allmänna domstolarne. I Frankrike har
man infört s. k. cours commerciales, i Tyskland, handelsgerichte.
Man har der icke funnit sig belåten med den allmänna juridiska
kunskapen, huru väsendtlig denna än må vara, på det alt formerna
skola rätteligen iakttagas och intet beslut fattas, stridande emot all¬
män lag. Man har likväl funnit att denna kunskap icke varit till¬
räcklig för att behandla alla ärender så som hvarje särskildt yrkes
bäsla fordrat. Såsom nämndt är hafva vi i Sverige afskaffat de s.
k. hallrätterne för varuförädlingen; men vi komma förmodligen äf¬
ven att lära oss inse behofvet att dem återupprätta. I den gamla
tiden blandade man stadsdomstolarne med lagfarne och i näringsyr-
kena kunnige ledamöter, eller s. k. litterata och illitlerata rådmän.
Sådan är äfven på landet sammansättningen af häradsrättens domare
och nämnd af män, som dels äro lagfarne dels sakkunnige. Denna
skillnad uttryckte man i de Tyska städerna med benämningen af
die Herren von' Feder lind die Herren von Leder. De sednare an-
sågos dä icke mindre behöfliga än de förre. Men numera råder be¬
klagligtvis — må uttrycket förlåtas mig — en juridisk högfärd, som
gör att man tror det juridisk kunskap skall förslå att bedöma all¬
ting. .lag erkänner emedlertid att mera juridisk kunskap kan er¬
fordras än som måhända bibehållit sig inom bergstingsrätterna, hvar¬
est så föga lagskipning förekommer och att bägge dessa skäl kunna
föranleda till ifrågavar:de domstolars indragning — men jag tror
dock icke att man för juridikens skull får åsidosätta sakkännedomen.
Jag förnyar således min vördsamma anhållan om återremiss.
Hr Akerman: Hr von Hartmansdorff har såsom ett bevis för
oriktigheten af mitt yttrande att bergstingsrätterne skulle vara de si¬
sta återstående undantagsdomstolarne åberopat krigsrätterne. Det är
sanni att sådane linnas; men till deras upptagande och bedömande
höra mål, som angå disciplinära förhållanden, således af den sär¬
skilda beskaffenhet, att något dylikt icke kan komma ifråga vid bergs¬
tingsrätterne. Man har vidare talat om, att orsaken hvarföre man
önskat dessa särskilda domstolars upphörande vore ett hat till dem
derföre att de voro privilegierade. Jag vill i viss mohn medgifva
detta påstående, ty jag kan icke tänka mig såsom nyttigt eller he¬
drande för ett land, att rättvisan kan få namn af privilegierad. Den
mäste vara allmän, och den domstol som är god nog för en, vara
god nog för alla. Det är vidare nämdt att det vore väl om per¬
soner, som icke äro studerade finge vara med i domstolarne; eller
”die Herren von Leder”, såsom de, enligt talarens uppgift, i Tysk¬
land lära benämnas. Hvad den saken beträffar behöfver man i nu
förevar:de fall icke hysa någon fruktan; ty då bergsmålen skola öf-
verflyttas till häradsrältcrne, så har man ju i dem nämndemänner,
hvilka sakna vetenskaplig bildning, och således motsvara hvad tala¬
ren menar med ”die Herren von Leder”.
Hr von Hohenhausen, Mich, Silv.: Jag är fullt öfver-
576
Dea 10 Oktober.
tygad derom, att den talare som sednast hade ordet, lika litet som
jag och alla audra ledamöter af detta hus, önskar en förändring
blott för förändringens skull, utan endast önskar förändring då så¬
dan påfordras för att åstadkomma en förbättring i sak. Men på sätt
under diskussionen visat sig, hafva samtlige ledamöter varit af ena¬
handa tanke. Man har nemi. insett och erkänt att till följd af min¬
dre göromål, uppstår mindre praktisk öfning vid rättsfrågors hand¬
läggning vid bergstingsrätterne, hvilket föranleder dertill att, i all¬
mänhet, mindre juridisk kunskap och domarevana der är att förvänta
än vid de allmänna domstolarne. Pä grund af denna öfvertygelse
hafva också alla de ledamöter, som i frågan sig yttrat, hållit före att
ifrägakomne domstolar borde upphöra och deras göromål öfverflyttas
på de allmänna domstolarne. Men derjemte har man önskat att
den sakkännedom, som dessa rätter nu inom sig ega, måtte på sam¬
ma gång medfölja till den domstol, som hädanefter komme att hand¬
lägga bergsärender. Sådant kan ju ske på sätt här blifvit antydt,
derigenom att, vare sig bergmästaren, geschwornern eller öfvermasmä-
staren får uppdrag att då bergsärender förekomma, vara tillstädes vid
domstolen., med skyldighet för honom att muntligen till prot. eller
skriftligen yttra sig öfver målens beskaffenhet och med rättighet för
honom att för sakens utrönande få framställa frågor till parterne.
Sättet för detta deltagande kan nu bestämmas på olika sätt, vare sig
att han blir ledamot i rätten eller att han blott betraktas såsom en
person, der skall i saken höras; men det är vanskeligt och lärer icke
gå för sig att inom ett RiksStånd så här på fri hand uppgöra ett
förslag i detta hänseende, utan torde betänk, böra till LagUtsk. åter¬
remitteras. Min enskilda tanke är den att R. St. jemte vidblifvande
af sin vid 1840 års riksdag aflåtna underd. anhållan hos K. M. om
bergstingsrätternes upphörande borde derjemte begära att vid målens
öfverflyttande på de allmänna domstolarne, det måtte blifva sörjdt
derföre att sakkunskapen äfven varder öfverflyttad. Det är nemi.
högst vigtigt att den finnes vid denna den första instancen, der den
första undersökningen göres, som grundlägger rättegången. Jag för¬
bigår hvad här blifvit yttradt om krigsrätterne och vill endast, i an-
ledn. af Hr Åkermans uttalade förhoppning att hallrätlerne utan all
sköns olägenhet kunnat afskaffas, hafva äran förklara alt jag ty värr
ej kan dela denna hans förtröstan. På sätt här blifvit upplyst har
man i flere främmande länder funnit behof af att återtaga de icke
sä långt förut afskaffade handelsdomstolarne. I Preussen yttrade sig
detta behof så lifligt, att man på flere ställen, jag tror det var först
i Stettin och sedermera i Berlin m. fl. städer inrättade enskilda kom¬
promissdomstolar för att handlägga vissa handeln och näringarne rö¬
rande mål, hvilka parterne ansågo icke blifvit genom bristande sak¬
kännedom så behandlade som sig vederbort vid de allmänna dom¬
stolarne, hvarken till skyndsamhet eller sakkunskap. Till följd häraf
och på grund af de ansökningar derom som från alla håll ingifvas,
beslöt regeringen derstädes ungefärligen vid samma tid som i Sverige
hallrätterne afskaffades, att inrätta s. k. handelsgerichte. Jag har
blott velat nämna detta och instämmer för öfrigt i deras mening som
yrkat återremiss. Hr
Den 10 Oktober.
577
Hr Printzensköld, Carl: Om också icke vid de dom¬
stolar, hvilkas indragning här blifvit ifrågasatt, ät ender förekomma
af disciplinär beskaffenhet, så kan Hr Akerman väl icke bestrida
att dit höra mål, till hvilkas behandling ovilkorligen fordras spe¬
ciel sakkännedom. Jag vill i det fallet lill Hr Akerman fram¬
ställa ett exempel. Om en bruksägare instämmer sin hammar¬
smed, med påstående, att han skall ansvara för vårdslöshet, der¬
före att han genom oskicklighet bortsmidt jern för ägaren, hur
vill då Hr Akerman, som i brukshandteringen icke äger den rin-
° n
gaste sakkännedom, sig bete? skall Hr Akerman icke då blifva
nödsakad infordra utlät, från bergmästaren, gesch worn erniel ler fast
hälldre från öfvermasmästaren, till hvars omdöme Hr Akerman
då måste sätta blindt förtroende utan alt kunna kontrollera dess
riktighet. Deremot om man i domstolen insätter personer, hvilka
studerat bergsvetenskapen, så skulle ovilkorligen derigenom en sä¬
kerhet för parterne uppkomma att deras tal och svar med till¬
räcklig sakkännedom uppfattas och att deras yttranden skola för¬
anleda den i saken kunnige tjenstemannen alt framställa sina frå¬
gor så, alt domstolen sättes i tillfälle att bedöma målet och ali
deröfver fatta eli med sakens verkliga förhållande öfverensstäm¬
mande beslut. Det juridiska studium är visserligen ganska vig-
tigt och nyttigt, det förskaffar den studerande kännedom om all¬
männa stalsrättsliga förhållanden som han derförutan icke kunnat
vinna; men det oaktadt kan han icke utan ali särskildt ägna sig
åt det fack, som bergsvetenskapen omfattar, vinna den kännedom
om alla dithörande förhållanden, som sätter honom i tillfälle att
med full sakkännedom bedöma de tvistefrågor, som hittills af
bergstingsrätlen varit behandlade. Då nu här icke blifvit satt i
fråga att dessa räller skulle bibehållas utan tvärtom alla talare
äro ense om att de i deras närvande skick borde indragas, dock
under den uttryckliga önskan att man måtte tillse att vid de dom¬
stolar dit bergsärenderne öfverflyttas, måtte finnas edsvurne an¬
svarige tjenstemän all tillgå, hvilka borde deltaga i domsluten,
eller åtminstone vara skyldige att för tillfället biträda domaren
med sakens utredande och för öfrigt tillhandahålla alla de upp¬
lysningar, som kunna vara behnflige för att sälta domaren i till¬
fälle att afgifva ett rättvist domslut, — så förslår jag sannerligen
icke hvarföre man vill sätta sig emot en ålerremiss, sorn åsyftar
ett så nyttigt och nödvändigt ändamål, som det ifrågavar:de. Jag
tillstyrker lika med de fleste talarne alt ålerremiss af delta be¬
tänk. måtte beviljas.
O -no" o
Hr Akerman: Jag ber Mandet om ursäkt att jag sa ofta
uppträder, men antalet af mina motståndare gör det för mig nöd¬
vändigt. Jag vill visserligen icke bestrida alt vid bergstingsrät-
lerne kunna förekomma mål, hvilkas bedömande erfordrar en så¬
dan sakkännedom, hvaraf häradshöfdingen oftast icke är i besitt¬
ning, men dessa äro undantagsmäl, enär de aldra fleste mål som
bergstingsrätterne handlägga äro skuldfordringsärenden på grund
9 H. 37
57S
Den 10 Oktober.
af förlag, samt brottmål, således af den för hvarje domare vanli¬
gaste beskaffenhet; om dä någon gång elt mål förekommer, der¬
vid domaren är i behof af den ofta omnämnde särskilda sakkän¬
nedomen, är det väl icke svårare för honom all densamma sig för¬
skaffa än det är vid andra tillfällen dä särskild sakkunskap erfor¬
dras. .lag vill nu endast erinra om de många fall, då kännedom för
målets bedömande i läkarekonsten är behöflig. En sådan besitter
naturligtvis icke domaren, men han infordrar då upplysningar och
utlåtande från läkare, ej sällan till och med frän sundhets-colhm,
och på detta sätt går det ganska väl för sig att döma i dylika
mål. Jag skulle emedlertid icke nu vara envis att motsätta mig
återremiss, om jag trodde att dermed något kunde vinnas; men
först och främst är riksdagen snart slut (åtminstone hoppas jag
det) så att LagUtsk. troligen ej får rådrum, alt vidare handlägga
ärendet, och för det andra ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå att ingen enda ledamot inom LagUtsk. varit skiljaktig i
denna fråga; och att det således är att förmoda det Utsk. fortfa¬
rande förblifver vid sin en gång uttalade mening, ehvad än här
må yttras för åstadkommande af ändring i betänkandet.
nllr Lagerhjelm: Jag ämnar icke yttra något i anledn. af
Hr Åkermans sista anförande. Jag glömde endast att då jag sist
hade ordet nämna all blaud de ärender LagUtsk. rätteligen upp¬
räknat såsom nu tillhörande bergstingsrätlens handläggning, före¬
kommer en klass nemi. utsökningsmulen, hvilka både kunna och
böra behandlas af de allmänna domslolarne, utan att en särskild
embetsman dervid behöfver vara tillstädes. Jag nämner detta eme¬
dan del verkligen är med sanna förhållandet öfverensstämmande.
Det är således endast de återstående ärenderne eller öfrige tviste¬
mål samt brottmålen, som äro af beskaffenhet att särskild sak¬
kännedom erfordras för all kunna rätt bedöma dem.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad samt Hr Gr.
0. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bi folie LagUlsk:s före-
vande betänk., ropades ja och nej; hvarefter Hr Landtm, hem¬
ställde om R. o. Ad. ansåge de emot detta betänk, gjorde an-
märkn:r föranleda lill återremiss, samt då härvid ropades starka
ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig finna att R.
0. Ad. med öfvervägande ja besvarat den sednare proposm.
Justerades 4 prot.-utdr., rörande denna dag fattade beslut.
H. R. 0. Ad. åtskiljdes kl. £ till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 12 October.
579
Tliorsdagen elen 12 October 1848.
Plenum kl. 6 e. ra.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 10 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Lag-
Utsk. efter N.o 2183, Hr Gripensvärd, Jacob Olof; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 167, Hr Geete, Sten Porse.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en Supple¬
ant i StatsUtsk. efter N:o 2258, Hr af Georgii, Carl Evert; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1675, Hr Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig.
Föredrogs och bifölls ett från Exped.Utsk. inkommet mera.
N:o 21, ang:de ett tillägg i åtskilliga riksdagsbesluts §§.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exped.¬
Utsk. inkomne förslag till R. St;s underd. skrifvelser till K. M.
N:o 218, ang:de tillökning i krediti vet för manufakturernes
och fabrikernas understöd;
N:o 219, ang:de bestämmande af hvad med ”matlag11 bör
förstås; och
N:o 220; ang:de skyldighet för krigsfolk att deltaga i byg¬
gande och underhållande af kyrkobyggnad med hvad dertill hörer.
Äfvenledes upplästes till justering och godkändes följande
från Exped.Utsk. inkomne förslag till §§ i riksdagsbeslutet.
N:o 40, ang:de ändring i bestämmelscrne rörande stämpel¬
skyldigheten; och
N:o 41, om upphäfvande af författningarne, ang:de 10:de-pen-
nings erläggande af arf, som föres ur stad.
Härefter anmäldes till justering, men bordlädes på begäran
af Hr von Hartmansdorff, Aug., Exped.Utsk:s under N:o
42, afgifua förslag till § i riksdagsbeslutet om ändring i 2 § 17
cap. Ä.B.
Vidare upplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 43, om förändring af lagens stadganden rörande lesla-
ments-friheien m. m.;
N:o 44, ang:de ändring i K. förordningen om fattigvården
i riket; 37*
580
Den 12 October.
N:o 45, om ändring i K. stadgan, ang:de försvarslöse och
lill allmänt arbete förfallne personer;
N:o 46, ang:de rättighet för judar att vittna;
N:o 47, ang:de lag mot uppror och olotliga sammankomster;
N:o 48, ang:de skyldighet att låta inteckna vid köp af fast
egendom gjordt förbehåll, att emot bestämd summa få densamma
återlösa;
JN:o 41), ang:de lag för utrikes vexlar;
N:o 50, ang:de besvärstid vid klander emot syn, som af en¬
skild person hålles med dess landtbo;
N:o 51, ang:de förklaring af 3 mom. i K. kungörelsen d.
18 December 1823; samt
N:o 52, aug:de förändring af nu föreskrifna borgenärsed.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-
komne mern. och betänk:n, nemi. från
Conslilution s-Utskottet:
N:o 36, med utlåt, i anledn. af Talmannens i BondeSt. vä¬
gran af propos. på remiss af en inom Ståndet väckt fråga om af-
låtande af underd. skrifvelse till K. M. om Helsinge regementes
hemförlofvande;
Lag-Utskottet:
N:o 93, i anledn. af väckte motioner, ang:de verkställighet
af spö- och ris-straffen samt den uppenbara kyrkoplikten;
N:o 94, i anledn. af väckte motioner om minskning i det
antal nämndemän, som i Häradsrätt erfordras för all rätten må
anses domför;
N:o 95, i anledn. af väckte motioner om förändring i för-
faltningarne ang:de utmätning;
N:o 96, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af K.
förordningen d. 13 Juli 1818, aug:de handskrifna iuvisningar el¬
ler s. k. assignationer;
N:o 97, i anledn. af återremiss utaf en punkt uti betänk.
N:o 75, öfver väckte motioner om förändring i konkurslagslift-
uiugen;
Lag- samt Allm. Besv.- och E kon.U tskotten:
N:o 63, om sammanjemkning af RiksSl:ns skiljaktiga beslut,
i anledn. af Utsk:ns betänk. N:s 52; samt
N:o 64, i anledn. af inom RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut,
rörande Utsk:ns betänk. N:o 61.
Upplästes och lades till handlingarne, ankomne prot.-utdr.
från de öfriga RiksSt:n nemi. från PresteSt. af d. 30 sisth Sep¬
tember samt d. 2, 3, 7 och 10 dennes, från BorgareSt af d. 2,
Den 13 Oclober. 581
3, 5, 6, 10 och 11 denues, samt från BondeSt. af d. 3 sisth
Maj, d. 30 sisth September samt d. 2, 3, 5 och 10 dennes.
Justerades pleniprol:n f. d. 3 , 5 och 9 sisth Augusti.
H. R. o. Ad. åiskiljdcs kl. £ till 8 om aftonen.
In iidem prolocolli,
Albert Munck.
-
Fredagen den 13 Octobcr 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades eli prot.-ntdr. för gårdagens plenum, samt pleni-
prot:u för d. 10 samt d. 12 dennes f. och e. m.
Föredrogs och godkändes Exped.Ulsk:s i gårdagens plenum
på bordel lagda under N:o 42 afgifna förslag till § i riksdags¬
beslutet, om ändring i 2 § 17 cap. A. B.
Föredrogs och lades lill haudlingarne Const.Ulsk:s i gårda¬
gens plenum på bordel lagda mern. N:o 36, med utlåt, i anledn.
af talmannens i BondeSt. vägran af propos. på remiss af en inom
Ståndet väckt fråga om utlåtande af underd. skrifvelse till K. M.
om Helsinge regementes hemförlofvande.
Föredrogos och biföllos LagUtskcs nedannämnde i gårdagens
plenum på bordet lagde betänk.:
N:o 93, i anledn. af väckte motioner, ang:de verkställighet
af spö- och ris-straffen samt den uppenbara kyrkoplikten;
N:o 94, i anledn. af väckte motioner om minskning i det
antal nämndemän, som i häradsrätt erfordras för att rätten må
anses domför;
N:o 95, i anledn. af väckte motioner om förändring i för-
fattningarne, ang:de utmätning; samt
N:o 96, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af K.
förordningen d. 13 Juli 1818, ang:de handskrifna invisningar el¬
ler s. k. assignationer.
Föredrogs och lades lill handlingarne LagUtsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 97, i anledn. af återremiss
582
Den 13 Oktober.
utaf en punkt uti betänk. N:o 75, öfver väekte motioner om för¬
ändring i konkurslagstiftningen.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s i gårdagens plenum på bor¬
del lagda betänk. N:o 98, i anledn. af väckt motion, aug:de för¬
tydligande af 12 Cap. 7 § A.B. och 6 Gap. U.B.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-
Utskms i gårdagens plenum på bordet lagda mern. N:o 63, om
sammanjemkning af RiksSlms skiljaktiga beslut, i anledn. af Utskms
betänk. N:o 52.
Föredrogs och lades till handtingarne Lag- samt Allm. Be¬
svärs- och Ekon.Ulsk:ns i gårdagens plenum på bordet lagda mein.
N:o 64, i anledn. af inom RiksSlm fattade skiljaktiga beslut,
rörande Utskms betänk. N:o 61.
Anmäldes och lades på bordel ett från Bevilln.Utsk. inkom¬
met mern. N:o 35, i anledn. af RiksSlms skiljaktiga beslut, i frå¬
ga om anvisande af medel för godtgörande af det lån, sorn R.
St. beslutat upplaga lill bestridande af rustningskostnader.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 7 om aftonen.
In fidem protoeolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 14 Oktober 1848.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 5 prot.uldr. för gårdagens plenum samt pleni-
protm för d. 15 och 19 sisll. Augusti.
Föredrogs Bevilln.Utskis i gårdagens plenum på bordet lag¬
da mern. N:o 35, i anledn. af RiksSlms skiljaktiga beslut i fråga
om anvisande af medel för godtgörande af det lån, som R. St.
beslutat upptaga till bestridande af rustningskostnader.
R. o. Ad. fann detta mein. icke hos R. o. Ad. föranleda till
annan åtgärd, än alt läggas till handlingarne.
Den 14 Oktober. 583
Anmäldes och lades på bordet ett från Const.Uisk. inkom- ■
met mein. Nto 37, med utlåt, angtde Talmannens i BorgareSl.
vägran af propus, på en inom Ståndet väckt fråga om uppskof
med pröfningen af åtskilliga till slatsregleringen hörande punkter.
11. H. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. tu.
lii lidem protocolli,
Jlbcrt Manck.
Måndagen den 10 Oktober 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades eli prot.uidr. för d. 14 dennes samt pleni-prol:u
för d. 23 och 24 sisth Augusti.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., på bordet Exp.Ulskts under Nto 23 afgifna mern. med
skrifvelseförslaget Nio 221, angtde förändring i föreskrifterne, rö¬
rande utmätningsumgälder.
Upplästes till justering oell godkändes Exp.Ulskts förslag till
R. Sits underd. skrifvelser till K. M.t
Nto 222, angtde förändrad lydelse af 5 § i K. förordningen
om socknestämmor i riket d. 29 Augusti 1843; samt
Nto 223, om uppsättande af 2:ne nya årgångar predikotexter.
Föredrogs och lades lill handlingarne Const.Ulskts d. 14 den¬
nes på bordel lagda meni. N:o 37, med utlåt., angtde Talman¬
nens i BorgareSt. vägran af propos. pä en inom Ståndet väckt
fråga om uppskof med pröfningen af åtskilliga till statsreglerin-
gen hörande punkter.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsktn in-
komne mern. och utlåten, nemligen från
Sta ts-U t sk ot te 11
Nto 334, angtde aflöning för den hos Hemliga Utsk. anställ¬
da kanslipersonal och vaklbeljening;
Nto 335, angtde omlryckning af lista bandet utaf Borgare-
Stts prottr;
Nto 336, angtde en förändring i riksgtskontorets pensionsslat.
584
Don 10 Oktober.
Stats- och Be vil 1 n i n gs-U t s k o t te n:
N:o 92, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rörande en
i Ulsk:ns utlåt:n N:ris 62 oell 87 förekoniniande flaga.
Stats- och Lag-Utskotten:
N:o 93, i anledn. af väckt motion om befrielse för ståderne
frän åliggandet alt bekosta fångars underhåll och forslande;
N:o 94, i anledn. af väckt motion att, i händelse aflagroans-
och kämnersrälternes indragning, hofra lierne måtte fördelas eller
förstärkas med nya ständiga ledamöter.
Expcditions-Utskoltet:
N:o 22, ang:de sökt förhöjning i arfvode! för motläsning vid
korrekturet af hillänget till RiksStms protokoll.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 8 om aftonen.
In fidem protocolfi,
Albert Munck.
Tisdagen den 17 Oktober 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för gårdagens plenum samt pleni-
protrn för d. 26 och 30 sistlidne Augusti.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s i gårdagens plenum på bor¬
det lagda mern. N:o 334, ang:de aflöning för den hos Hemliga
Utsk. anställda kanslipersonal och vaklbetjening.
Vid föredragning af StatsUtskrs i gårdagens plenum på bor¬
det lagda mern. N:o 335, ang:de omtryckning af lista bandet ut¬
af BorgareSt:s protokoller, yttrade sig
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då ifrågavande betänk, egent¬
ligast rörer BorgareSt., hemställer jag vördsammast, att detsamma
mätte fortfarande få hvila på bordet intilldess BorgareSt. afgjort
frågan och prot.utdr. ankommit, innehållande BorgareSns i ämnet
fattade beslut, på det att R. o. Ad. derefter måtte fatta sitt beslut.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda
propos., beslöts att ifrågavande mern. skulle hvila på bordet tills
R. o. Ad. genom prot.utdr. blifvit underrättadt om BorgareSt:s i
ämnet fattade beslut.
Don 17 O k (oljer.
585
Föredrogs oell lades till handlingarne SlatsUtsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 336, ang:de en förändring i
riksg:skoutoreis pensionsstat.
Föredrogs och godkändes Stats- och Bevilln.Ulskms i gårda¬
gens plenum pä bordet lagda mern. N:o 92, i anledn. af Riks-
St:ns skiljaktiga beslut, rörande en i Ulskms utlåt:n N:ris 62 och
87 förekommande fråga.
Föredrogs och bifölls Stats- och LagUtskms i gårdagens ple¬
num på bordet lagda utlåt. lN:o 93, i anledn. af väckt motion
om befrielse för släderne frän åliggandet ali bekosta fångars un¬
derhåll och forslande.
Föredrogs Stats- och LagUtskms i gårdagens plenum på bor¬
det lagda utlåt. N:o 94, i anledn. af väckt motion, att, i hän-
delse af lagmans- och kämnersrätternes indragning, hofrälterne
mätte fördelas eller förstärkas med nya ständiga ledamöter.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Då Ulsk:s behandling
af ifrågavar:de motion blifvit så länge fördröjd, att motionen först
vid riksdagens slut kommit under R. Sl:s pröfning, har jag icke
någon anledn. att hoppas det denna motion skall till den R. Sl:s
åtgärd föranleda, som den, enl. min öfvertygelse, förtjenar. Fråu-
var:de ur fäderneslandet vid den tid, då frågan om lagmans- och
kämnersrätternes indragning förevar inom Stånden, saknade jag
tillfälle att, i hvad på mig kunde ankomma, söka bereda detta
ämne den utredning, som det obestridligen påkallar, och jag kan
sålunda icke underlåta all nu i R. o. Ad:s prot. nedlägga min
protest emot detta beslut, som serskildt under närvar:de förhållan¬
den synes mig betänkligt. R. o. Ad. har icke eller genom det
beslut R. o. Ad., i anledn. af LagUtsk:s betänk., i frågan fattat,
gillat Utsk:s förfarande. Min protest afser således icke den åsigt
R. o. Ad. i delta ämne uttalat. Men då LagUlsk. vid behand¬
lingen af frågan om lagmansrätternes indragning företagit sig att
äfven pröfva den af Juslitiaeombudsmannen väckta fråga, omstäl¬
lande till K. M:s disposition af tillräckliga medel till hofrälternes
förstärkning i händelse af behof, utan att Utsk. aktat nödigt att
för denna frågas afgörande begära sammanträde med StalsUtsk.,
samt ett sådant, mot grundlagarne stridande sätt, vunnit 3 Stånds
bifall, kan jag ingalunda undgå ali emot delta beslut afgifva min
protest.
Hvad nu rörer Stats- och LagUtskms förevande beiänk., så
synas mig motiverne derföre ytterst märkvärdiga, enär Utskm an¬
sett verkställigheten af den utaf R. St. beslutade förändring i
domstolsorganisationen Olvifvelaktigt medföra tillökning i hofrät-
lernes göromål och behof af nya ledamöter i nämnde öfverdom-
stolar, men Utsk. likväl afstvrkt alla åtgärder till förekommande
af de olägenheter, som genom lagmansrätternes indragning skola
uppstå. Utskm synas nära nog hafva varit ledde af begär att sö-
586
Den 17 Oktober.
ka bringa lagskipningen i oordning, utan att tillbakahållas af nå¬
gon betänklighet genom eftersinnande af följderue deraf, att man
försvårar lagskipningens gång, uppehåller parter i deras tillstän¬
diga tält och uppväcker harm emot rättvisans skipare, — oell
allt detta under en tid, då inom så många länder det råa väl¬
det reser sig och söker all med styrkans rätt tillintetgöra den
rätt, som grundar sig på lagar och samfundsinrättningar. För
mig åtminstone är det svårt alt fatta huru man af öfvertygelse
kan påstå att det icke är behötligt att, i sammanhang med den
beslutade förändringen, vidtaga åtgärder till hämmande af alla de
olägenheter, som för rättsökande skola uppstå, derest de ifrågava¬
rande domstolarne borttages utan förstärkning i öfverdomslolarnes
personal. Det är sannerligen för sent alt komma med hjelpeu
sedan en allmän villervalla inträffat, ett allmänt sorl hunnit sam¬
las öfver dem, åt hvilka lagskipningen blifvit anförtrodd, och
sedau aktning för lag och ordning möjligen blifvit utplånad. Fä
det alt K. o. Åd. genom bifall till betänk, ej må kunna anses
hafva gillat ett sådant förfarande, anhåller jag att betänk, mätte
återremitteras.
R. o. Ad. ansåg de emot förevande utlåt, gjorde anmärkntr
föranleda till ålerremiss.
Vid föredragning af Exp.Utskis i gårdagens plenum på bor¬
det lagda mern. N:o 22, ang:de sökt förhöjning i arfvodet för
motläsning vid korrekturet af bihanget till RiksSt:ns prot., blef
detta meni. ånyo bordlagdt på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Hr Bildt, Didrik Gillis.
Vid föredragning af Exp.Ulskis i gårdagens plenum på bor¬
det lagda mern. N:o 23, med skrifvelseförslaget N:o 221, ang:de
förändring i föreskriflerne rörande utmätningsumgälder, blef det¬
ta skrifvelseförslag af R. o. Ad. godkändt samt lades Ulsk:s mern.
till handlingarne.
Då nu föredrogs ett från Exp.Utsk. inkommet mern. N:o 24
med förteckningar ä eventuela tullbestämmelser, blef Ulsk:s jemte
detta mern. under N:o 224 afgifna förslag till underd. skrifvelse
med nämnde förteckningar, af R. o. Ad. godkändt samt lades
ifrågavande mern. lill handlingarne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-
komne mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 337, i anledn. af erhållen återremiss å mern. N:o 331;
N:o 338, med uppgift å statsfyllnadssumman samt del för
riksgtskontorels utgifter erforderliga belopp;
N:o 339, angtde den upprättade nya riksstaten.
Den 17 Oktober. 587
Be v i 11 n.-U isk o tte t:
N:o 30, med förslag till författning om utgörandet af det
serskildta skattebidrag lill gäldande af 1848 års krigsrustnings-
kostnader, som R. St. sig åtagit.
Lag-Utskottet:
N:o 103, i anledn. af väckt motion om rättelse uti R. Si:s
tinderd. skrifvelse N:o 160, med förslag till förordning ang:de
inteckning.
Anmäldes till justering, men Iades, på begäran af Gr. La¬
gerbjelke, Gust. m. 11., uppå bordet följande från Exp.Ulsk.
inkomne förslag lill R. S(:s underd. skrivelser till K. M.:
N:o 225, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Första bufvudlitel;
N:o 22l>, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Andra bufvudlitel;
N:o 227, angide regleringen af utgifterne under Riksstatens
Tredje bufvudlitel;
N:o 228, angrde regleringen af utgifterne under Riksstatens
Fjerde bufvudlitel;
N:o 229, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Femte bufvudlitel;
N:o 230, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Sjette hufvud titel;
N:o 231, ang;de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Sjunde bufvudlitel;
N:o 232, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Åttonde bufvudlitel;
N:o 233, aug:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Nionde bufvudlitel;
N:o 234, i anledn. af K. M:s nådiga propos. om bidrag af
salpelerfonden för fyllande af tillfälliga statsbehof; samt
N:o 235, ang:de en förändrad reglering af presterskapets och
kyrkobetjeningens löningssält samt om upphörande af förhöjd
tjenstårsberäkning m. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 om aftonen.
In (idem protocolli,
Albert Munck.
5S8
Den 18 Oktober.
Onsdagen den 18 Oktober 1848.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 7 prot.utdr. för gårdagens plenum samt pleni-
proltn för d. 2 och 4 sisth September.
Hr Printzensköld, Carl: Som det är mig bekant att
prot.utdr. från BorgareSt., i anledn. af föredragningen utaf Slals-
lltskts betänk. N:o 331, kommit B. o. Ad. tillhanda, anhåller
jag att detta prot.utdr. måtte varda uppläst, samt att jag deref¬
ter återfår ordet.
Sedan i anledn. häraf BorgareSUs prot.utdr. N:o 426, röran¬
de dess i gårdagens plenum fattade beslut i anledn. af StalsUtsk:s
mera. N:o 331, angtde definitivt fastställande af förslagsberäknin-
gen å de till Riksslaten hörande indelningar, blifvit uppläst,
yttrade sig
Hr Printzensköld: När man afhört uppläsningen afdet-
ta prot.utdr. och deråt lemnat uppmärksamhet, måste man ovil¬
korligen göra sig den frågan: är det möjligt att ett beslut, med
sådana uttryck, kunnat fattas af ett utaf Sveriges RiksSlånd? Bor¬
gare-St. bar uti denna fråga velat upphäfva sig till domare öfver
två af sina med-Stånd och öfver beskaffenheten af deras fattade
beslut. Hvar finnes i grundlagen en sådan rättighet tillagd det¬
ta Stånd? Hvar finnes i grundlagen ens något ord, som pä det
mest aflägsna sätt tillerkänner ett RiksSlånd rättigheten att uttala
ett omdöme öfver ett annat RiksStånds åtgärder? När likväl ett
så grundlagsvidrigt förhållande inträffat, måste man beklaga de
följder, som deraf oundvikligen uppkomma, jag menar nemi. att
man genom ett sådant förfarande närmar oss till anarki. Jag an¬
ser det under R. o. Ad:s värdighet att ingå i något slags svaro¬
mål på de oförtjent.! och otillbörliga tillvitelser detta BorgareSl:s
prot.utdr. innehåller. Den skugga delta Stånd velat kasta på de
RiksStånd, som utgöra föremål för tillvitelserna, skall i fördubb-
ladt mätt, jag är säker derom, återfalla på BorgareSt. sjelft; och
då jag således anhåller att R. o. Ad., endast med uttryckande af
sin ledsnad deröfver, att ett dylikt beslut kunnat af BorgareSt.
fattas, måtte lägga prot.utdnt till handlingarne, kan jag ej undgå
att fästa uppmärksamheten på den orsak, som framkallat delta
förhållande. Vi hafva nemi. uteslutande korailerade för skatte-
förenklingen att lacka för den schism, som vid detta tillfälle upp¬
stått emellan RiksStånden. När man läser K. M:s bref till ko-
miterade, ang:de ändamålet med det dem lemnade uppdrag, så fin¬
ner man huruledes detta uppdrag, långt ifrån att hafva ägt den
utsträckning, som komiterade tillåtit sig gifva detsamma, endast
innehållit befallning alt till K. M. inkomma med underd. betänk,
och förslag ronde de förändringar uti sladganderne, ang:de sättet
Den 18 Oktober.
589
och ordningen för grnndskatternes utgörande, samt dessas jemte
öfrige utskylders debitering, uppbörd oell redovisning m. m., som
förberedande af möjligaste förenkling uti beskattningen samt upp¬
börds- och redogörelseverket, af behofvet påkallades. Hade komi-
lerade inskränkt sig inom dessa gränsor, så bade den schism, jag
nyss omnämnt, aldrig uppkommit. Men komilerade hafva der¬
utöfver, alldeles opåkalladl, uppställt förslag om skatternas förvand¬
ling till fix penningeränta samt om indelningsverkets omstörtan¬
de, och derigenom uppkastat just det stridsämne, som sedermera
under riksdagens lopp blifvit gjordt till en partisak. Jag bekla¬
gar alt Regeringen varit nog olycklig att hafva vid sitt val af ko-
miterade fallit på personer, som på sådant sätt motsvarat det dem
lemnade förtroende, och jag önskar, att de följder Regeringen här¬
af kommer att upphemla, icke måtte blifva svårare än de hit¬
tills varit.
Hr Tersmeden, Nils: Det kan ej läggas mig till last att
jag ofta upptager Ståndets tid med anförande af mina enskilda
tankar, och skälet är hell enkelt det, att jag anser alt ledningen
af våra öfverläggningar bör lemnäs den större erfarenheten och
de högre insigterna. Här är dock ett föremål, som bör ligga in¬
om området af hvarje Ståndsledamots bedömande, och jag ber att
deröfver få uttrycka min enskilda mening. Ett RiksSlånd har
upphäft sig till domare öfver med-Ståndens beslut, och offentligt
sagt att 2:ne andra Stånd hafva förnärmat fäderneslandets rätt¬
mätiga anspråk och sanna bästa, blott derföre att de ej antagit
voler:s-propos:r, dem de ansett uppkomna bredvid grundlag. På
samma gång detta Stånd beskyller de andra båda att hafva bru¬
tit emot grundlagens bud, gör det sig sjelf skyldigt till brott emot
sunda förnuftets och den allmänna bildningens lagar, hvilka bju¬
da att man framför allt skall vara höflig och respektera andras
meningar.
Jag har alltid varit en anhängare af klassvals-principen, som
grund för vår representation, af djup öfvertygelse, att den en¬
dast betryggar fäderneslandets sanna väl. Det är då med leds¬
nad jag ser hvarje skäl framdragas, som kan synas rubba denna
åsigt. Det kan i sanning tyckas som skulle just del Stånd, som
ifrigast yrkal på en fullkomlig omstörtning af vår representation,
verkligen hafva lyckats att vid detta tillfälle lägga en stor tyngd
i vågskålen lill förmon för en representations byggande på nya,
för vårt land främmande grunder, i så måtto att man nästan
skulle kunna våga säga att det genom sill nu anmärkta förfaran¬
de styrkt sig vara moget för en önskad upplösning. Jag vill dock
ej låta nedslå mig af det bedröfliga i detta förhållande, ulan lif--
vas ännu fastmera af det hoppet, att Dorgerskapel i Sveriges stä¬
der, som aldrig stått andra samhällsklasser efter i vården om lan¬
dets bästa, vid ett blifvande riksmöte skall göra val af represen¬
tanter, som genom sans i beslut, hofsamhet i uttryck, rättvisa
och billighet i bedömande af med-Ståndens åtgärder, visa sig me¬
ra värdiga det dyra kallet af Svenska folkets representanter än
590
Den 18 Oktober.
1848 års BorgareSt. genom nn ifrågavaride åtgärd ådagalagt sig
vara. På samma gång jag yttrar denna önskan, ber jag att fä
betyga de ledamöter inora BorgareSt. min högaktning, hvilka sökt
alt upprätthålla Ståndets värdighet genom att respektera med-
Slåndens beslut.
Jag hemställer alltså att Ståndet måtte lägga betänk, till
handlingarne, med den förklaring Ståndet kan finna med dess
värdighet öfverensstämmande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror att BorgareSt.
vid behandlingen af denna fråga misstagit sig om beskaffenheten
af vår representation. Den år icke sådan, att ett Stånd äger att
döma öfver ett annat Stånds åtgärder, utan endast att för sin del
afgöra hvarje sak. Inom vårt land är icke förhållandet såsom i
vissa andra lä..öer, att ett Öfverhus finnes, som äger att granska
Underhusets beslut. Om R. o. Ad. ä sin sida skulle fatta något
omdöme, rör:de BorgareSlts sätt alt gå tillväga i denna fråga, så
skulle R. o. Ad. komma alt begå samma misstag hvartill Bor¬
gareSt. gjort sig skyldigt, hvadan jag tillstyrker, alt R. o. Ad.,
med anledning af BorgareSt:s ankomna prot.utdr., endast måtte
fatta följande beslut:
Som RiksSt:ns grttndlagsenliga jemnlikhet icke medgifver
något af dem att upphäfva sig till domare öfver laglighelen eller
nyttan af ett annat Stånds beslut, så ansåg R. o. Ad. sig för-
förhindradt att annorlunda, än med denna erinran, bemöta de
tillmålen, sorn Vällofl. BorgareSt. gjort R. o. Ad. genom prot.-
utdr:t N:o 426, för d. 17 dennes, hvilket för öfrigt lades (ill
handlingarne.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Ehuru jag visser¬
ligen instämmer i det förslag Hr von Hartmansdorff här fram¬
ställt, anhåller jag att få i prot. bevarad den förhoppning jag hy¬
ser, att aldrig någon pluralitet inom detta RiksStånd skall låta
komma sig till last, att fälla ett lättsinnigt och orättmätigt om¬
döme öfver med-Ståndens fattade beslut och ännu mindre emot
det bättre vetandet. I sednare fallet både bör och måste jag an¬
taga, alt pturaliteten inom det Vällofl. BorgareSt. är fri, men det¬
ta gäller dock icke och kan icke gälla som en undskyllan för de
af BorgareSks pluralitet beslutade vrånga omdömen öfver med-
Slånden, ett i aldra högsta grad oparlamentariskt förfarande.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställ¬
de H r Gr. o. Landtm, att det af Hr von Hartmansdorff, i an-
ledn. af BorgareSt» ifrågavar:de prot.utdr. föreslagne beslut, var
af följande lydelse: ”sorn RiksStms grttndlagsenliga jernlikhet icke
medgifver något af dem att upphäfva sig till domare öfver lag¬
ligheten eller nyttan af ett annat Stånds beslut, så ansåg R. o.
Ad. sig förhindrad! att annorlunda, än med denna erinran, be¬
möta de tillmålen, som Vällofl. BorgareSt. gjort R. o. Ad. genom
prot.utdr:t N:o 426, för d. 17 dennes, hvilket för öfrigt lades
lill handlingarne”.
i
Den 18 Oktober.
591
Ilr von Hartmansdorff: Mig syntes, som Hr Gr. o.
Landtm., vid framställningen af propos:n, förbigått några ord i
mitt förslag, eller också har jag sjelf förbisett dem: ”nemi. rör:dc
skatteförenklings-frågan”.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då under diskussionen
dessa ord icke blifvit införda uti Hr von Hartmansdorffs förslag,
eller dä ens omnämndes, skulle jag tro, att de icke numera kun¬
na införas. De äro dessutom ganska obehötliga, enär uti propostn
omnämndes och uti Hr von Hartmansdorffs förslag påpekades det
prot.utdr., hvarom fråga är, och något misstag härutinnan kan
således icke uppstå.
Uppå härefter framställd propus, blef det af Hr von Hart¬
mansdorff, i anledn. af BorgareSt:s prot.utdr. N:o 42(5, afgifna
förslag till beslut af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskis i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 337, i anledn. af erhållen
ålerremiss å mern. N:o 331.
Föredrogs StalsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 338, med uppgift ä statsfyllnadssumman samt det för
riksg:skontorets utgifter erforderliga belopp.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tyckte mig finna alt
della utlät, anmäldes såsom afgifvet af StalsUlsk., men slutet der¬
af syntes mig utvisa, att belänk. afgifvits i följd af någon öfver¬
läggning inom Bevilln.Utsk. Jag anhåller derföre om upplysning
frän hvilket Utsk. detta belänk. inkommit.
I anledn. häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm., att det nu
föredragna mern. blifvit afgivit af StatsUlsk. ensamt, och alt han
väl, jemte Ulsk:s förslag till bestämmande af statsfyllnadssumman
och den blifvande allmänna hevillningens belopp, låtit uppläsa
StatsUlsk:s yttrande i fråga om behofvel af bevillningens förhöj¬
ning, men föreställde sig, att R. o. Ad., som vore oförhindradt
ali i öfrigt bifalla förevar:de mern., likväl i afseende pä sistnämn¬
de fråga ej kunde fatta annat beslut, än att lägga mern. i denna
del till handlingarne, enär utredningen derom tillhörde Bevilln.-
Utsk:s befattning och R. o. Ad. således nu borde hälla för sig
öppet, att efter det sistnämnde Utsk. inkommit med betänk, i äm¬
net, derom fatta det beslut, som då kunde linnas lämpligt.
Frih. Palmstjerna: I öfverensstämmelse med den upplys¬
ning Hr Gr. o. Landtm, nu meddeladt, anser jag alt första delen
af betänk, bör bifallas, och den sednare, såsom tillhörande en
Bevilln.Utsk:s åtgärd, endast lägges till handlingarne, samt att
Bevilln.Utsk:s yttrande införväntas, innan R. o. Ad. derom fattar
sitt beslut. Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville härom fram¬
ställa propos.
Uppå härefter framställd propos. blef StalsUtsk:s förevande
592
Den 18 Oktober.
meni. af R. o. Ad. bifallet, med undantag af Utskrs yttrande i
fråga om behofvet af den allmänna bevill ningens förhöjning, hvil¬
ket yttrande icke ansågs erfordra annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bor¬
det lagda mern. N:o 339, ang:de den upprättade nya riksslaten.
Vid föredragning af Bevilln.Utsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda mera. N:o 36, med förslag lill författning om 'ut¬
görandet af det serskildta skattebidrag till gäldande af 1848 års
krigsrustningskostnader, som R. St. sig åtagit, biföll R. o. Ad.
delta mern. jemte dervid fogade förslag lill författning.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s i gårdagens plenum på bor¬
det lagda mern. N-.o 103, i anledn. af väckt motion om rättelse
i R. St:s underd. skrifvelse N:o 160, med förslag till förordning,
angrde inteckning i fast egendom.
Föredrogs Exp.Utsk:s d. 16 och 17 dennes på bordet lagda
mern. N:o 22, ang:de sökt förhöjning i arfvodet för motläsning
vid korrekturet af hillänget lill RiksSlms protoeoll.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid delta förslag nöd¬
gas jag anmärka, att det förefaller mig något ovanligt att Exp.-
Utsk. afgifver förslag ang:de sådana statsutgifter, som af riksg:s-
kontoret bestridas. Dylika förslag borde, enl. mitt förmenande,
likaväl vid riksdagens slut, som vid hans början tillhöra Stats-
Utsk. Då emedlertid Exp.Utskts förslag, emot grundlagens stad¬
gande, angår en riksgtskontorets utgift, så lärer väl någon rät¬
telse uti detta Ulsk:s tillgörande icke annorledes kunna vinnas,
än att betänk., i enlighet med 69 § Reg.F:s föreskrift, återre¬
mitteras.
Hvad sjelfva saken angår, så synes mig det föreslagna arfvo¬
det af 3 r:dr b:co om dagen till en molläsare vara nog drygt.
Det utgör, efter år räknadt, öfver 1000 r:dr b:ko, och således
mera än en major eller någon annan embetsman med lika vär¬
dighet i årlig lön vanligen åtnjuter. För att vara en skicklig
molläsare fordras väl icke något mera, än att kunna stafva och
läsa rätt innantill. Således synes den person, som med detta
arbete sysselsättes, kunna ålnöjas med ett mindre arfvode. Af¬
ven om motläsaren, på sätt i Utsk:s förslag omförmäles, tillförene
åtnjutit ett högre arfvode, synas skäl icke vara för handen alt
sådant nu bifalla, helst efter riksdagens slut större tillgång på
tjenlig personal lärer finnas än under sjelfva riksdagen. Jag an¬
håller om ålerremiss å betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Till Hr von Hartmansdorffs
yttrande, i hvilket jag instämmer, får jag lägga, att jag inom
Utsk.
Den 18 Oktober.
593
Utsk. tillhört deras antal, hvilka ansett den ifrågavarrde ansök¬
ningen icke böra föranleda lill någon K. Sits åtgärd. Inom Utsk.
anställdes först öppen votering, då af närvartde 10 ledamöter, feni
röstade för bifall och 5 för afslag, hvarföre ny omröstning an¬
ställdes, på sätt inom HiksSitn tillgår, då 5 ledamöter emot 4
beslölo, alt ansökningen skulle öfverlemnas lill R. St. I öfrigt
har jag i Exp.Utskis prot. nedlagt min protest emot ansökningen,
emedan jag anser den sakna de grunder, på hvilka eli bifall till
densamma bör lemnäs.
Hr Apollof, Carl Jakob: Om jag rätt uppfattade det
upplästa beläuk., så skulle de öfrige motläsarue åtnjuta samma
arfvode, som ifrågavar:de person nu söker, och om så är, får jag,
ingalunda i betraktande af summans ringhet, ulan för rättvisans
skull, vördsamt tillstyrka, att sökanden måtte förunnas lika för¬
delar med sina kamrater, och på dessa skäl anhåller jag om bi¬
fall till betänk.
Hr Printzensköld: Förhållandet är icke sådant Hr Apol¬
lof förmodat. Inom Exp.Utsk. finnes blott en motläsare, men der¬
emot 2:ne korrekturläsare. Den sistnämnde befattningen har an¬
setts besvärligare och mera maktpåliggande än den, att uppläsa
den text, som skall aflryckas, och derföre har korrekturläsaren
erhållit 24 sk. b:ko högre arfvode om dagen än motläsaren. Nu
hafva korrekturläsaren och motläsaren alternerat så, att mot läsa¬
ren stundom läst korrekturet och korreklurläsarne verkställt mot-
läsningen, enl. emellan desse tjenstemän frivilligt uppgjordl ar¬
betssätt, och derföre har motläsaren ansett sin befattning lika be¬
svärlig som korrekturläsarens, samt sökt den förökning i arfvodet,
hvarom mern. omförmäler. Jag har deremot, enl. hvad min re¬
servation innehåller, ansett det förhållande, att motläsaren stun¬
dom läst korrekturet, hafva varit haus ensak, som icke bör för¬
anleda lill någon kostnad för R. St. i och för den befattning han
under riksdagen innehaft.
Hr Apollof: Det af Hr Printzensköld uppgifna förhållande
tycks snarare gifva styrka för än emot de skäl, sökanden anfört,
emedan det ombyte i arbetet, som emellan korreklurläsarne och
sökanden ägt rum, försätter denne sednare i fullkomlig paritet
med korreklurläsarne, hvilka åtnjuta 3 r:dr b:ko i dagligt arfvode,
och derföre synes mig rättvisan tala för sökanden. Visserligen
kan häremot invändas, att delta ombyte i arbetet grundar sig på
frivillig öfverenskommelse, och alt, vid sådant förhållande, Staten
icke bör gifva honom ersättning, utan må sökanden i det afseen-
det vända sig lill sina kamrater, hvilka en sådan ersättningsskyl¬
dighet åligger, i fall han åtagit sig deras åligganden; men härtill
måste jag svara, alt summan är så ringa, alt Staten icke gör
några synnerligen betydliga uppoffringar för alt försätta honom i
lika rättigheter med sina kamrater, med hvilka han delat lika
arbete, och härigenom förekontmas tvister dem emellan, hvadan
jag tillstyrker bifall lill ansökningen.
9 H. 38
594
Den 18 Oktober.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde
Ilr Gr. o. Landtm, propos. till bifall å Exp.Utsk:s förevar:de
mern., men härvid ropades starka nej, blandade med ja ; hvarpå
Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorde an-
märknme föranleda till återremiss, samt efter denna propos:s be¬
svarande med starka ja, blandade med några nej, förklarade det
han funnit ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och godkändes Exp.Utskrs nedannämnde i gårda¬
gens plenum på bordet lagde förslag lill R. St:s underd. skrif-
velser till K. M.:
N:o 225, ang:de regleringen af ulgifterne under Riksstatens
Första hufvudlilel;
N:o 22(5, ang:de regleringen af utgiflerne under Riksstatens
Andra hufvudlilel;
N:o 227, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Tredje hufvudlilel;
N:o 228, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Fjerde hufvudtilel;
N:o 229, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Femte hufvudtilel;
N:o 230, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Sjette hufvudtitel;
N:o 231, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Sjunde hufvudtitel;
N:o 232, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Åttonde hufvudlilel;
N:o 233, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Nionde hufvudtitel;
N:o 234, i anledn. af K. M:s nådiga propos. om bidrag af
salpeterfonden för fyllande af tillfälliga statsbehof; samt
N:o 235, ang:de en förändrad reglering af presterskapets och
kyrkobetjeningens löningssätt samt om upphörande af förhöjd
tjenstårsberäkning m. m.
Justerades 4 prot.utdr., ang:de de denna dag pröfvade stats-,
reglerings- och bevillningsärenden.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 19 Oktober.
595
Tliorsdagcn den 19 Oktober 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för gårdagens plenum samt pleni-
prot. för d. 6 sistlidne September.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 16 och 17 dennes på bordet
lagda mern. N:o 335, ang:de omtryckning af l:sta bandet utaf
BorgareSus prot:r.
Sedan, i anledn. af R. o. Ad:s sistnämnde dag fattade be¬
slut, att med pröfningen af detta mål skulle anslå tills R. o. Ad.
genom prot.utdr. blifvit underrätladt om BorgareSt:s i ämnet fat¬
tade beslut, Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att prot.utdr.
ankommit, som utvisade att BorgareSt. återremitterat förevande
naem., yttrade
Hr von Troil, Sam. Gust.: De handlingar, som vid den
ifrågavande eldsvådan uppbrändes, bestodo dels af BorgareSt:s
prot:r och dels af bilagor till desamma. Af bilagorna finnes en
större qvantitet räddad undan eldsvådan, nemi. 140 exemplar,
under det att endast 70 exemplar äro öfriga af sjelfva prot:n. Då
frågan angående omtryckningen förevar inom StalsUtsk., voro
vissa ledamöter af den tanken, att endast prot:n (och ej bila¬
gorna) borde omtryckas. Emedlertid stadnade StatsUtsk. i den
åsigt, att det föreslog R. St. omtryckning af såväl protm, som
bilagorna. Då Hr Norin, som reserverade sig mot beslutet, var
af den tanke, jag försl tog mig friheten för R. o. Ad. framställa,
nemi. att någon omtryckning af bilagorna ej borde komma i frå¬
ga, och då nu BorgareSt. återremitterat denna fråga, så förmo¬
dar jag att BorgareShs majoritet instämt i Hr Norins i detta hän¬
seende yttrade åsigt. Derföre, och då R. o. Ad. förra gången
detta betänk, föredrogs, beslöt alt invänta BorgareSt:s beslut, får
jag vördsammast tillstyrka att R. o. Ad., för att vinna den förra
gången åsyftade likstämmigheten, täcktes instämma i den af Bor¬
gareSt. beslutade återremissen, för att sedermera, då betänk, från
Utsk. återkommer, fatta definitivt beslut i ämnet.
R. o. Ad. ansåg StatsUtsk:s ifrågavande mern. jemte det nu
i ämnet afgifua yttrande böra till StatsUtsk. återremitteras.
Anmäldes och lades på bordet ett från Bevilln.Utsk. inkom¬
met betänk. N:o 37, med förslag till bevillningssummans fördelning.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfriga RiksStm, nemligen från PresteSt. af den 12, 13, 14,
38*
596
De n 19 Oktober.
19, 18 och 19. från BortcareSt. af flen 12, 14, 16, 17 och 18,
samt från BondeSt. af den 13, 14, 16 och 18 i denna månad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 20 Oktober 1848.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades ett prot.utdr. för gårdagens plenum samt pleni-
prot. för d. 7 sistl. September.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
betänk. N:o 37, med förslag lill bevillningssummans fördelning.
Hr Printzensköld, Carl: Om riksdagen icke vore så
långt framskriden att endast några få dagar af densamma återstår,
så skulle jag yrka återremiss af delta betänk. Jag anser det va¬
ra alldeles origtigt, ty under det man erkänner att hela den på¬
räknade bevillningssumman icke utgör mer än 1,820,000 r:dr,
sä anser man likväl den statsbrist, som blifvit beräknad till icke
mindre än 1,850,000 r:dr, kunna med samma bevillning fyllas.
Vid hvarje kalkyl är det af största vigt att så uppställa beräknin-
garne, att man icke har alt befara någon brist tili de inkomster,
som erfordras till utgifternas betäckande. Att likväl här icke en
sådan grund blifvit följd, finnér man af Uisk:s eget medgifvande,
grundadt på erfarenheten om hvad som hittills inttutit i bevillning.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det må visserligen vara sant,
på sätt den värde talaren har yttrat, att Bevilln.Utsk:s kalkyler
visa det bevillningen hittills icke uppgått till mera än 1,800,000
r:dr, men Bevilln.Utsk. har äfven afsett, hvad erfarenheten också
vitsordadt, alt genom folkmängdens förökande och industriens till¬
tagande, bevillningen är i ett beständigt, ehuru icke starkt sti¬
gande. När dertill kommer att R. St. vid denna riksdag beslu¬
tat några, om än icke betydliga, ehuru i vissa fall, såsom t. ex.
rörande bevillningen för privatbankerna, ganska märkbara förhöj¬
ningar, så tror jag alt, på alla dessa anledningar, beräkningen af
inkomsterna kan uppgöras på sätt Utsk. föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser visserligen Hr
Printzenskölds anmärkn. vara af vigt; men om man skulle fästa
Den 20 O kl ober.
597
sig dervid, så måste man äfven taga i beräkning, att på sätt jag
förut anmärkt, man, efter min tanka, öfverskaltat både tull- och
liränvinsbevillningens belopp. Emot denna öfverskattning af in¬
komsterna, är den ifrågavar:de en ringhet; men då man har, så¬
som jag tror, tagit till för mycket på den ena sidan, så har man
på den andra sidan gjort ett annat fel, som må kunna anmär¬
kas, nemi. att man i räkning upptagit lån till åtskilliga menig-
heter, hvartill medlen icke upplåna®, ulan utgå af de allmänna
skatterna. R. St. hafva således beslutat att för framtiden kapita-
lisera en så stor del af de årliga skatterna, som för framtiden ut¬
går till berörde lån. Jag anser således det ena misstaget kunna på
sitt sätt tagas i qvitiering emot det andra, samt anhåller derföre
att R. o. Ad. ville låta vid betänk, bero.
Uppå härefter framställd propos. blef Bevilln.Ulsk:s förevar:de
betänk, af R. o. Ad. bifallet, hvarpå prot.utdr. derom, justerades.
Anmäldes och lades på bordet följande från LagUtsk. in-
komne betänkm och mern.:
N:o 99, i anledn. af väckt motion om magistraternes för¬
stärkning vid handläggningen af mål, som tillförene upptagits af
hallrällerne och skräembetena;
N:o 100, i anledn. af väckt motion om förlikningskomitéers
inrättande;
N:o 101, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels bestäm¬
melser i afseende på domares och polismyndigheters rått att häk¬
ta anklagad person, dels ock om skärpta kontroller å häktnings¬
åtgärder; samt
N:o 102, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o86,
öfver väckt motion om upphäfvande af den akademiska juris-
diklionen.
Upplästes ett från BondeSt. ankommet prot.utdr. N:o 480
för d. 19 dennes, innefattande BondeSks vid pröfningen af Slats-
Utskrs mern. N:ris 337, 338 och 339 fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: BondeSt. har i detta hän¬
seende fattat ungefär samma beslut, som BorgareSt. Jag förmodar
och hemställer således, att R. o. Ad. i afseende derpå ville vid¬
taga enahanda behandlingssätt. Men som BondeSks beslut är nå¬
got olika med BorgareSks, sä lära väl ordalagen böra blifva af R.
o. Ad. något förändrade. BondeSt. har icke till vital R. o. Ad.
alt hafva handlat emot rikets sannskyldiga bästa, ulan endast att
hafva underlåtit grundlagens iakttagande. Jag hemställer derföre
vördsamt om R. o. Ad. ville fatta följande beslut:
”Sorn RiksSkns grundlagsenlig» jemlikhel icke medgifver nå¬
got af dem att upphäfva sig till domare öfver lagligheten af ett
annat Stånds beslut, så ansåg R. o. Ad. sig förhindradt, att an¬
norlunda än med denna erinran bemöta de tillvitelser, som Bonde¬
St., rörande skatteförenklingsfrågans behandling, gjort R. o. Ad.
598
Den 20 Oktober.
genom prot.-utdr. N:o 480 för d. 19 dennes, hvilket för öfrigt lä¬
des till handlingarne.
Hr Wästfelt, Nils: Frånvarande från riksdagen en längre
tid har jag icke varit närvarande vid slutliga behandlingen af Skat-
tejemkningsfrågan. Jag deltog likväl i discussionen då hufvudfrågan
var före, och har således der haft tillräckligt tillfälle att yttra mina
åsigter. Jag begär således endast nu att fä nedlägga min reserva¬
tion emot det beslut, som blifvit fattadt. Jag anser att R. o. Ad.
och PresteSt. trädt grundlagen i 69 § Reg.F. för nära
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet,
med erinran om stadgandet i 20 § Riksd.ordn., som icke tillåter
den riksdagsman, som icke i rättan tid inställt sig vid förefallande
rådslag, att tala mot de förut närvarandes beslut, utan endast att
anmäla det han varit frånvarande och i beslutet ej deltagit.
Hr Wästfelt: Jag anhåller blott att få såsom min reser¬
vation i prot. nedlägga min tanka. Jag reserverar mig mot R. o.
Ad:s i denna fråga fattade beslut.
Uppå härefter framställd propos. godkände R. o. Ad. det af
Hr von Hartmansdorff afgifna förslag till beslut i anledn. af Ronde-
St:s ifrågavar:de prot.-utdr.
Upplästes och lades till handlingarne 2:ne från PresteSt. an¬
komne prot.-utdr. af d. 19 dennes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 21 Oktober 1848.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 7 sisth September e. m.
H r G r. o. Landtm, tillkännagaf, att då RiksSt:ns Talmän i
går varit uppkallade till II. M. Konungen, bade II. M. behagat ut¬
sätta dagen för riksdagens afslutande till nästa Tisdag och uppdra¬
ga åt Talmännen att pä förhand derom lemna RiksStm denna un¬
derrättelse.
Den 21 Oktober f. m.
599
Föredrogs LagUlsk:s i gärdagens plenum på bordet lagda be¬
tänk. N:o 99, i anledn. af väckt motion om magistraternes förstärk¬
ning vid handläggningen af mål, som tillförene upptagits af hallrät-
terne och skråembetena.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer för min
del alldeles i den mening, som Hr Lagergren här yttrat. Jag vet att
det är fruktlöst i detta ögonblick, emedan icke någon påföljd kan
blifva af en återremiss, i fall den äskades; men jag anser mig böra
uttala denna mening genast, och det så mycket hällre, som hvad
LagUtsk. anfört till vederläggning af Hr Lagergrens tanka, enligt
mitt förmenande alldeles icke är tillräckligt, hvilket erfarenheten in¬
nan nästa riksdag lärer bevisa så fullständigt, att R. St. då förmod¬
ligen lära nödsakas att vidtaga den rättelse, som Hr Lagergren nu
förgäfves föreslagit.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. LagUtsk:s fö¬
rövande betänk.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s i gårdagens plenum på bor¬
det lagda betänbn:
N:o 100, i anledn. af väckt motion om förliknings-komitéers
inrättande; och
N:o 101, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels bestämmel¬
ser i afseende på domares och polismyndigheters rätt, att häkta an¬
klagad person, dels ock om skärpta kontroller ä häktnings-åtgärder.
Föredrogs och lades till liandlingarne LagUtskrs i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 102, i anledn. af återremiss
utaf Utsk:s betänk. N:o 86, öfver väckt motion om upphäfvande
af den akademiska jurisdictionen.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne mern.:
N:o 343, med förslag till stadganden i riksg:s-kont:s reglemen¬
te, rörande statsfyllnadssumman samt öfriga af statsregleringen för¬
anledda utgifter; och
N:o 344, med förslag till de 2:ne sista §§:ne i riksg:s-kont:s
nya reglemente.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag komme att utfär¬
das till fortsättande af plenum kl. \ lill 7 e. m.; hvarefter H. R.
o. Ad. åtskiljdes kl. | till 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Jlbert Munck.
coo
Den 21 Oktober e. m.
Lördagen den 21 Oktober 1848.
Plenum kl. £ till 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdr. för denne dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-
Utsk. inkomne förslag till 11. St:s underd. skrivelser till K. M.:
N:o 236, i anledn. af K. M:s Nådiga propos., ang:de beskatt-
ningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling;
N:o 237, med öfverlemnande af upprättad ny riksstat;
N:o 238, ang:de uppbördsprovision för skeppsombudsmannen
vid Stockhoms sjömanshus i afseende på dithörande sjöfolks krono¬
utskylder;
N:o 239, ang:de rättelse af ett uti R. St:rs under N:o 160,
aflåtna underd. skrifvelse förelupet misstag;
N:o 240, med författning om utgörandet af serskildt skattebi¬
drag till gäldande af i line vande års krigsrustnings-kostnader;
N:o 241, med förslag till författning om utgörandet af serskildt
skattebidrag till gäldande af 1848 års krigsrustnings-kostnader;
N:o 242, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster;
N:o 243, ang:de öfverlemnande! till K. M. af det nya regle¬
mentet för riksg:s-kont.; samt
N:o 244, med öfverlemnande af ny Bevillningssladga.
Äfvenledes upplästes till justering och godkändes följande från
Exp.-Utsk. inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 53, ang:de upphörande af Fahlu Kungsgårdshjelp samt
bågskatten i Herjeådalen;
N:o 54, ang:de allmänna grunder vid statsregleringen;
N:o 55, ang:de kreditivet för bestridande af 1848 års rust¬
ningskostnader;
N:o 56, ang:de beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 57, ang:de anslag och lån för lillfällige statsbehof;
N:o 58, ang:de serskildta anslag till folkundervisningens be¬
främjande ;
N:o 59, ang:de riksg:s-kont:s utgifter och tillgångar;
N:o 60, ang:de statsregleringen;
N:o 61, ang:de den allmänna bevillningen; samt
N:o 72, ang:de beräkningen af bevillningsmedlen.
Justerades pleni-prot. för d. 8 sisth September f. m.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utskär inkomne
mern. och utlåtrn, nemi. från
Den 21 Oktober e. m.
601
Stats-Utskottet:
N:o 340, med ytterligare upplysningar, i fråga om återbe-
kommandet af förbindelserne för de fordna Svenska statslånen i
Halland;
N:o 341, i anledn. af Frih. J. Alströmers motion om inlösan¬
det af åtskilliga honom tillhöriga riksgäldssedlar;
N:o 342, i anledn. af erhållen äterremiss å mern. N:o 334;
Lag-U tskottet:
N:o 104, i anledn. af gjorde anmärkn:r emot Utsk:s betänk.
N:o 58, öfver K. M:s Nådiga propos. om antagande af ny strafflag
m. fl. tillhörande lagbestämmelser;
N:o 105, i anledn. af gjorde anmärknrr emot Utsk:s betänk.
N:o 92, öfver väckt motion om indragning af bergstingsrätterne;
Expeditions -Utskottet:
N:o 25, i fråga om expedierande af serskilde underd. skrif-
velser, ang:de extra statsregleringen ;
N:o 20, i anledn. af vällofl. 15orgareSt:s äterremiss å en punkt
i mein. N:o 21;
N:o 27, i anledn. af äterremiss å mern. N:o 22;
N:o 28, ang:de rättighet för Utsk:s canslipersonal och vaktbe-
tjening alt uppbära aflöning någon tid efter riksdagens slut; samt
N:o 29, ang:de acceptering efter riksdagens slut af räkningar å
tryckning och häftning af Bihanget till RiksSt:ns prot.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 7 om aftonen.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Söndagen den 22 Oktober 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades följande från Exp.-Utsk. inkomne förslag till §§ i
Riksdagsbeslutet:
N:o 65, ang:de underd. skrifvelser, rörande bankoärenden;
N:0 66, ang:de underd. skrifvelser i roteringsfrågor; och
N:o 67, an g: de underd. skrifvelser, rörande allmänna hushåll-
ningsärenden.
Förcdrogos och biföllos StatsUtsk:s i går f. m. på bordel lag¬
rie mern.:
602
Den 22 Oktober.
N:o 343, med förslag till stadganden i riksgälds-kont:s regle¬
mente, rörande statsfyllnadssumma samt öfriga af statsregleringen
föranledda utgifter; och
N:o 344, med förslag till de 2:ne sista §§:ne i riksgälds-kont:s
nya reglemente.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s i går e. m.
på bordet lagda mern. N:o 340, med ytterligare upplysningar, i frå¬
ga om återbekommandet af förbindelserne för de fordna Svenska
statslånen i Holland.
Föredrogs och bifölls StatsUtskrs i går e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 341, i anledn. af Frih. J. Alströmers motion om inlö¬
sandet af åtskilliga honom tillhörande riksgäldssedel'.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s i går e. m. på
bordet lagda mern. N:o 342, i anledn. af erhållen äterremiss å mern.
N:o 334.
Vid föredragning af LagUtsk:s i går e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 104, i anledn. af gjorda anmärkmr emot Utslcs betänk.
N:o 58, öfver K. M:s Nådiga propos. om antagande af ny strafflag
med flere tillhörande lagbestämmelser, fann R. o. Ad. detta mern.
icke erfordra någon annan dess åtgärd än att läggas till handlin¬
garne.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmans¬
dorff, Äng., och Gr. Lagerbjelke, Gust., ånyo på bordet
LagUtsk:s i går e. m. bordlagda utlåt. N:o 105, i anledn. af gjor¬
de anmärkmr emot Utsk:s betänk. N:o 92, öfver väckt motion om
indragning af bergstingsrätterne.
Föredrogs och lades till handlingarne Exp.Utsk:s i går e. m.
på bordet lagda mern.:
N:o 25, i fråga om expedierande af serskilda underd. skrif—
velser ang:de extra statsregleringen; och
N:o 26, i anledn. af Vällofl. BorgareSt:s återremiss å en punkt
i mern. N:o 21.
Exp.Utskrs i går e. m. på bordet lagda mern. N.-o 27, i ani.
af återremiss å mern. N:o 22, blef härefter föredraget men ånyo
bordlagdt pä begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., och
Gr. Lagerbjelke, Gust.
Vid föredragning af Exp.Utsk:s i går e. m. på bordet lagda
mern. N:o 28, ang:de rättighet för Utsk:s canslipersonal och vakt-
beljening att uppbära aflöning någon tid efter riksdagens slut,
yttrade:
Den 22 Oktober.
603
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har visserligen ingen¬
ting att invända emot bifall till ifrägavande betänk.; men jag ön¬
skar, alt fullmäktige i riksg:s-kont. malte, i hvad pä dem ankom¬
mer, tillse, att det allmänna registret blifver upprältadt med mera
omsorg än de serskilda registren ifrån Utsk:n. BankoUtsk. har re¬
dan ett sådant färdigt, och om man från beskaffenheten af detta
register får sluta till de öfrigas, så är med dem föga vunnit.
Rigtigheten af min uppgift vill jag styrka dermed, att, i det från
BankoUtsk. utfärdade register, måste privatbanker och liypolheks-
föreningar sökas under bokstafven R. och namnet Rasmussen, e-
medan motionärens namn var sådant. På samma sätt förhåller sig
i visst fall med premium för socker, tillverkadt af potatoes, som
återfinnes under bokstafven I och namnet Indebetou. Jag hörde
icke fullkomligt uppläsningen och har mig sålunda icke så noga
bekant, huru mycket riksg:s-kont. har att utbetala till Utskms
kanslier, men jag skulle högligen önska, att vederbörande ville till¬
se, att den ännu innestående aflöningen icke ullemnades förr, än
man gjort sig förvissad att arbetet blifvit så fulländadt, att det mot¬
svarar det bestämda arfvodet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I anledn. af den siste värde ta¬
larens anförande anhåller jag, att få fästa hans och Ståndets upp¬
märksamhet derpå, att, på grund af 59 § Riksd.ordn., det icke å-
ligger riksg:s-kont., att med denna tryckning taga någon befattning,
utan sådant tillhör tryckfrihetskommitéen.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Exp.Utsk:s
mern. N:o 38.
Vidare föredrogs och bifölls Exp.Utsk:s i går e. m. på bordet
lagda mern. AT:o 29, ang:de acceptering efter riksdagens slut af
räkningar å tryckning och häftning af Bihanget till RiksSt:ns prot.
Slutligen justerades 5 prot.-utdrag, innefattande R. o. Ad:s
denna dag fattade beslut; hvareflter R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till
8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 23 Oktober 1848.
Plenum kl. | till 12 på dagen.
Upplästes lill justering och godkändes nedannämnde från Exp.-
Ulsk. inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
604
Den 23 Oktober.
N:o 63, ang:de underd. skrifvelser om statsregleringen m. m.;
samt
N:o 64, ang:de underd. srifvelser i Bevillningsfrågor.
Upplästas till justering pleni-prot. för d. 8 sistl. September
e. m.
Härunder anmäldes och emotlogos på vanligt sätt 2:ne Konun¬
gens Ofverste Kammarjunkare, Gr. Ludvig Ernst von Stedingk och
Gr. Erik August Lewenhaupt, hvilka, å K. Mas höga vägnar, bjödo
Hr Gr. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. att i morgon f. m. kl. 11
infinna sig till bevistande af Gudstjenslen i Storkyrkan och derefter
begifva sig till Kongl. Slottet, för alt åtfölja K. M. till Rikssalen.
Sedan Hrr Ofverste Kammarjunkare blifvit utbeledsagade, samt
förenämnde prot. blifvit uppläst till slut och godkändt, hemställde
Hr Gr. o. Land tm, att, dä numera icke någon justering af pleni-
prot. för denna riksdag kunde ega rum inför R. o. Ad., de ännu
ojusterade prahn måtte få justeras inför Riddarhus-Direktionen;
hvilket bifölls.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att enligt från Konun¬
gens Ofverste Kammarherre ankommen skrifvelse, K. M. behagat
inbjuda 50 ledamöter af R. o. Ad. jemte Ridd.-Secreteraren, att i
morgon intaga middag vid Adelstaffeln ä Kongl. Slottet; hvarjemte
Hr Landtm, anmodade de ledamöter, som önskade begagna denna
inbjudning, att dertill anteckna sig hos Riddarhus-Fiskalen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf jemväl alt till utdelning
bland R. o. Ad:s ledamöter ankommit biljetter till platser i Stor¬
kyrkan och Rikssalen för morgondagen, samt alt dessa biljetter kom-
me att till dem, som dertill anmälde sig, utdelas af lliddarh.-
fiskalen.
Hr Gr. o. Landtm., som vidare tillkännagaf det han anmo¬
dat Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils, att anföra R. o.
Ad:s afskeds-deputation till de öfrige RiksStånden, anmodade der¬
jemte de ledamöter, som ville deltaga i denna deputation, alt der¬
till anteckna sig hos Riddarh.-fiscalen.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 21 och 22 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 105, i anledn. af gjorde anmärknrr emot Utsk:s
betänk. N:o 92, öfver väckt motion om indragning af Berglings-
rätterne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: LagUtsk. har icke gjort
ringaste afseende på de anmärkn.-r som från delta Stånd blifvit i
ämnet framställde, då frågan förra gängen förevar. Ärendet blef
då så fullständigt genomgånget, att jag icke tror mig behöfva upp¬
repa de skäl, som då anfördes, utan anhåller blott, att R. o. Ad:n
ville, i likhet med PresteSt., afslå betänk.
Den 23 Oktober.
605
Hr Printzensköld, Carl: Om LagUtsk. gjort sig den mö¬
dan att närmare taga kännedom om det utlåt., Lag-komitéen afgif—
vit, så betviflar jag icke att Utsk. skulle hafva funnit giltiga de skäl,
som här blifvit anförde; men då Utsk. häråt icke lemnat någon upp¬
märksamhet, delar jag med Hr von Hartmansdorff den åsigten, att
det är ändamålslöst, ali ytterligare upprepa samma skäl hvarföre och
då riksdagen i morgon kommer att upplösas, samt Exp.Utsk. sä-
lålunda icke kan medhinna alt få ett förslag till underd. skrifvelse
i ämnet justeradt inom Stånden och derefter ett exemplar utskrif¬
vet, för att till K. M. afgå, jag anhåller att Ståndet måtte afslå
betänk.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. på sätt Hr
von Hartmansdorff föreslagit, behagade i anledn. af förevar:de utlåt,
afslå det i LagUtsk:s betänk. N:o 92 framstäldta förslag.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Exp.Utsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 27, i anledn. af ålerremiss å mern. N:o 22.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill icke uppehålla
mig vid lagligheten af Exp.Utsk:s förfarande i detta fall, hvarom
jag, då saken förra gången förevar, uttalat mina åsigter. Jag vid-
blifver hvad jag då yttrade i hufvudsaken; nemi. att jag icke lin¬
ner skäligt, bevilja en så hög aflöning som den af Utsk. föreslagna
för ett så ytterst ringa arbete som motläsarens. Jag anhåller der¬
före, att R. o. Ad. ville afslå den önskade förhöjningen.
Hr Printzensköld, Carl: Instämmande uti Hr von Hart-
mansdorffs sednast afgifna yttrande, afstyrker äfven jag bifall till
Utsk:s förslag. Då frågan förra gången förevar, yttrade jag, att på
grund af den erfarenhet, jag såsom ledamot i Exp.Utsk. förvärfvat,
jag ansåg molläsaren för de göromål, han haft, vara rikeligen aflö-
nad. Jag linner honom således icke efter någon billighetsgrund be¬
rättigad lill tillökning i det arfvode han åtnjutit, och jag befarar,
att, om ett bifall till Utsk:s förslag nu lemnäs derigenom för fram¬
tiden kan uppstå ett prejudikat, som man icke skall underlåta att
för andra likartade fall med detta göra gällande.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt
att med afslag å Utsk:s förslag till förhöjning af arfvode! för en
motläsare, lägga förevarande mern. till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid föregående riksda¬
gar har varit vanligt, att de bötesmedel, som under riksdagens lopp
blifvit inom Stånden samlade, och förvarats i den inom Riddarhus¬
salen befintliga messings-kistan, utdelats till fattiga fruntimer af
Adel, samt att denna utdelning skedt efter ompröfning af Landtm.
Jag hemställer derföre om Ståndet icke skulle vilja äfven göra sam¬
606
Den 23 Oktober.
ma bruk af dessa medel, och öfverlemna ät Hr Gr. o. Landtm,
att dem utdela?
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behaga¬
de åt honom, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, öfverlem¬
na utdelningen åt fattiga adeliga fruntimmer af de bötesmedel,
som under riksdagen influtit för öfverträdelser af Ståndets ordnings¬
stadga.
Ropades ja.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdrag från
de öfrige RiksStm, nemi. från RondeSt. af d. 20, 21 och 22 samt
från BorgareSt. af d. 20, 22 och 23 i denna månad, och från
BondeSt. af d. 29 sisth Juli, d. 4 derpå följde September samt
d. 12, 20 21 och 22 dennes.
Justerades 2 prot.-utdrag, innefattande denna dag af R. o.
Ad. fattade beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 24 Oktober 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme att fort¬
sättas kl. 7 e. m.; hvarefter Hr Landtm, samt R. o. Ad., företräd¬
de af 2:ne Härolder, kl. ^ till 11 afgingo till Storkyrkan för att
afhöra Riksdagspredikan och derifrån kl. I- till 1 till K. Slottet,
samt sedermera åtföljde den K. Processionen till och ifrån Rikssalen,
der riksdagen med vanliga ceremonier afslutades och R. St:r hem-
förlofvades.
Enligt före afgången från Riddarhuset fattadt beslut, åtskiljdes
H. R. o. Ad. kl. 3 å K. Slottet, hvarest sedermera genom Ståndets
deputerade aflades underd. afskeds-uppvaktningar hos H. M. Konun¬
Den 24 Oktober f. m. 607
gen D.D. M.M. Drottningen och Enke-Droltningen samt H. K. II.
Kronprinsen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 24 Oktober 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils: Då jag af Hr
Gr. o. Landtm, blifvit anmodad, att anföra den R. o. Ad:us depu¬
tation, som till framförande af Ståndets afskedshelsningar kommer
att afgå till de öfriga Stånden, anhåller jag att de vanliga talen,
som blifvit i Riddarhus-kansliet uppsatta, måtte af mig nu få upp¬
läsas.
Gr. Gyldenstolpe uppläste härefter följande tal:
Till Högv. PresteStundet.
Högvördigste Hr Doctor och Erke-Biskop och samtlige ledamö¬
ter af Högv. PresteStåndet 1
Efter att hafva uppnått det, med längtan emotsedda slutet af
denna rikdags förhandlingar, har R. o. Ad. ät oss, dess deputerade,
uppdragit att framföra en aktningsfull och hjertlig afskedshelsning
till det Högv. PresteSt., hvars genom upplyst omdöme, rik erfaren¬
het och varm nitälskan för fäderneslandets sanna väl utmärkta le¬
damöter vid så många tillfällen lemnat de mest förtjenstfulla bidrag
till riksdägsfrågornes lösning. Med tacksamhet erkänner R. o. Ad.
den förbindelse detta biträde ålägger, och med förhoppningen att de af
R. o. Ad. vid denna riksdag vidtagne beslut och åtgärder skola
vinna upplyste medborgares bifall och finnas öfverensstämmande med
rikets sanna fördel, hemtar R. o. Ad:n ett betydelsefullt stöd af den
likstämmighet med det Högv. St:s meningar, hvaråt R. o. Ad. i
de flesta fall kunnat glädja sig.
R. o. Ad. som i dag med representationens öfriga medlemmar
förenat sig i förbönerne till nedkallande af Himlens skydd och väl¬
signelse öfver ett vördadt Konungahus och ett älskadt fädernesland,
ser uti den nitiska verksamhet, hvarmed Sveriges Presterskap egnar
sig åt sitt heliga kall, en den säkraste borgen för en lugn och
lyckliggörande utveckling af samhällets krafter, och under förnyad
försäkran om oföränderlig vänskap och tillgifvenhet, anhåller R. o.
Ad. att få innesluta sig i Högv. PresleSt:s fortfarande välvilja och
förtroende.
608
Den 24 Oktober e. m.
Till Vällofl. BorgareStåndet.
Högädle Hr Talman och samtlige ledamöter af Höglofl. Borga¬
reStåndet:
I egenskap af R. o. Ad:s deputerade få vi till Vällofl. Borga-
reSt. framföra en vänskapsfull afskedshelsning och lyckönskan till
fullbordande af de värf, hvaråt de nu hemförlofvade RiksStm egnat
sin verksamhet. Det medborgerliga nit, hvarigenom det Vällofl.
Ståndet så ofta gjort sig utmärkt, har ej heller vid detta riksmöte
förnekat sig, och R. o. Ad. skall alltid, äfven då dess öfvertygelse
afviker från de meningar, som i andra Stånd göra sig gällande,
lemna rättvisa åt en uppriktig nitälskan för det älskade fädernes¬
landets förkofran.
Sedan numera sanningens och rättvisans inflytande förmått
dämpa den i vårt granskap upptända krigslågan, och tillåtit Sveri¬
ges redan väpnade stridsmän att utan svärdsslag återvända till sina
fredliga hembygder, samt jemväl en kallare årstid minskat fruktan
för den farsot, hvaraf vi varit hotade, kunna vi lyckönska oss att åt¬
minstone de närmaste anlednme till farhåga för nuvar.-de tidsförhållande
förlamande inverkan på Sveriges handel och näringar, blifvit i betyd¬
lig mon undanröjde, och vi böra hoppas att vårt fädernesland, utan
att blifva utsatt för några vådor genom de oroligheter, som i an¬
dra vår verldsdel tillhörande länder skakat samhälls-inrättningarne
i deras djupaste grundvalar, skall af dem upphemta en rik skörd
af lärdomar i mänga hittills föga utredda samhällsfrågor.
R. o. Ad. anhåller att blifva bibehållet i Vällofl. BorgareSbs
vänskap och försäkrar det om sin fortfarande aktning och tillgif¬
venhet.
Till Hedera. BondeStundet.
Hedervärde Talman och ledamöter af BondeStåndet!
Såsom deputerade af R. o. Ad. få vi efter afslutade riksdags-
göromäl till Hederv. BondeSt. frambära R. o. Ad:s vänskapsfulla
farväl och lifliga välönskningar.
Lyckligare än de fleste andra Europeiska nationer hafva vi
under detta riksmöte undgått de faror, hvarmed en härjande farsot
och den redan halft utvecklade krigsfanan hotat, och således kunnat
åt öfverläggningarne om våra samhälls-inrättningars förbättring egna
en lika lugn som allvarlig uppmärksamhet. Att frukterne af dessa
öfverläggningar icke ännu kunnat blifva till alla delar fullt tillfreds¬
ställande, är ett inom alla RiksStånd erkändt förhållande, men re¬
presentationens varsamhet vid behandlingen af förekommande förslag
till vigtiga förändringar, skall, R. o. Ad. hoppas det, leda till ett
desto fullkomligare ernående af de önskvärda resultaten.
Med förnyande af R. o. Ad:s det Hederv. BondeSt. ofta gifna
försäkran om uppriktig vänskap och tillgifvenhet, samt innerlig ön¬
skan att detta Stånds ledamöter i den verkningskrets, dit de nu å-
tergå, må njuta all möjlig sällhet och välsignelse, anhåller R. o. Ad.
att i det Hederv. Ståndets vänskap och förtroende blifva bibehållet.
Hr
Den 24 Oktober e. m.
609
Hr von Hartmansdorff, Au g.: .lag tror mig uttala Stån¬
dets önskan, dä jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, behagade med¬
dela oss de tal, sorn i dag blifvit af honom hällne dels pä Rikssa¬
len dels vid afskedsuppvaktningarne hos DD. MM. Konungen,
Drottningen och Enke-Drottuingen, samt hos H. K. H. Kronprin¬
sen, på det att dessa tal mätte intagas i Ståndets prot., för att så¬
medelst förvaras åt efterverlden.
Sedan R. o. Ad., uppå i anledn. häraf framställd propos., för¬
klarat sig instämma i Hr von Hartmansdorffs önskan, att de af 11 r
Gr. o. Landtm, i dag å R. o. Ad:s vägnar hällne tal till DD.
MM. Konungen, Drottningen och Enke-Droltningen samt II.
K. H. Kronprinsen mätte uppläsas för att i prot. intagas, tillkänna-
gaf Hr Gr. o. Landtm., att hvad anginge det å rikssalen hällne
talet, han icke nu vore i tillfälle att deraf lemna R. o. Ad. del,
men framdeles skulle aflemna detsamma till Ridd.Secret. för att vid
justeringen af denne dags prot. inför Riddarh.-Direktin uppläsas och
i prot. intagas; i anledn. hvaraf detta sednare atlemnade och vid
justeringen företedda tal här införes, sålydande:
”Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Då R. o. Ad. vid slutet af detta riksmöte, enligt grundlagens
bud, framträder, att inför Eders Majit nedlägga sin tacksamhet och
sina välönskningar, anser sig R. o. Ad. dermed icke blott uppfylla
en belig pligt, utan ock begagna en för R. o. Adis bjertan dyr¬
bar rätt. Af ålder åtnjutande en frihet, för hvars vinnande, — e-
huru den ej allestädes varit rätt förstådd — samhällsskakande strider
ännn i våra dagar blifvit kämpade i andra länder, känner och er¬
känner med glädje det Svenska folket, alt den lagbundna Konunga¬
makten varit och är dess frihets säkraste värn. Derföre skådar ic¬
ke delta folk med slafvens skygghet upp till sin herrskare. Med
öppen blick ser det upp till Den, ät hvilken en mild Försyn an¬
förtrott ledningen af dess öden, — men ur djupet af fria bröst sti¬
ga mot höjden välönskningarne för den älskade Konungen, — ett
tacksamhelens ringa offer, som vi dock tro, alt E. Mits landsfader¬
liga hjelta icke försmår.
Bland de sköldar, som från Sveriges ärofullaste dagar pryda
det Svenska Riddarhuset, är måhända största delen belöningen för
krigiska bragder. Med minnet häraf och med en djup känsla af
de pligter, som mäste vara oskiljaktiga från de rättigheter, hvilka
fäderns förtjenster åt R. o. Ad. förvärfva!, skall detta Ständ städse
finnas beredt att med glädtigt mod möta stridens faror, om Konun¬
gen till dem kallar. R. o. Ad. vet likväl att till dess rätta värde
uppskatta den vishet, som i sig sjelf har ära nog, för att ej på
stridsfältet söka en förhöjning i dess glans, så länge stridens mål
ännu möjligen kan genom fredliga åtgärder vinnas. Med denna
vishet har E. Bl: t talat fredens ord. Fäderneslandet har hört dem
med tacksamhet, och vi hoppas, att alla folk måtte lyssna dertill;
men sker del ej, och skulle derföre i en oviss framtid äfven strids-
ordet en gång ljunga från den fredsälle Konungens läppar, då skola
9 11. 39
610
Den 24 Oktober e. ni.
Nordens häfder till sednaste efterverld bära vittne, att bakom
denne Konungens ord stod ej blot t en man — men tvenne folk.
Ett betydelsefullt runi bland Sveriges riksdagar har åt den
nu snart afslutade blifvit beredt, då E. M. nådigst behagat till R.
St. öfverlemna förslag lill ny Riksd.Ordn., äfvensom i samman¬
hang dermed, till ny Reg.F. I följd af grundlagens föreskrifter
har icke vid innevartde riksmöte beslut öfver detsamma kunnat
fattas. R. o. Ad. hyser likväl den lugna förhoppning, att kom¬
mande Ständer, delande och erkännande E. M:s nitälskan för fä¬
derneslandets sanna väl, skola afgöra detta i alla våra inre för¬
hållanden djupt ingripande ärende på det sätt, som säkrast betryg¬
gar Konungamaktens och folkfrihetens bestånd, samt våra samhälls¬
förhållandens lugna utveckling och ständigt fortgående förbättring.
Om ock liden för denna riksdags fortvaro betydligt öfver¬
skrida, hvad grundlagarne antaga såsom behöflig!, torde man lik¬
väl äfven konna förmoda, att grundlagens stiftare icke förutsett,
att ärender af den mångfald och vigt, samt af den vidlyftiga och
olikartade beskaffenhet, som de, hvilka utgjort föremål för Rikets
nu församlade Ständers öfverläggningar, skulle blifva under en
och samma riksdag behandlade. I afseende på frågornas afgö¬
rande måste visserligen beklagas, att icke alla kunnat erhålla en
önskad lösning, äfvensom att Statsverkets tillgångar icke medgifvit
beviljandet af alla de anslag, E. M. för befordrandet af Rikets
bästa ansett nödiga. R. o. Ad. vågar likväl hoppas, att dess råd¬
slag i afseende på liera bland lagstiftningens särskilta grenar, lan¬
dels inre hushållning, den allmänna undervisningens befrämjande,
försvarsverkets ordnande, med liera vigtiga angelägenheter, icke
skola blifva utan frukter för ett älskadt fosterlands lycka, ära och
sjelfständighet, och då E. M. vädjat till R. St.-s beredvillighet alt
för dessa dyrbara föremål göra cn i förhållande till landets till¬
gångar ej oväsendtlig uppoffring, har E. M. erhållit ett svar, vitt¬
nande om ett fast förtroende till E. M:s ömma vård om landels
bästa, samt om en känsla, naturlig hos ett folk, på hvars skul¬
dror utländskt ok aldrig hvilat.
Då R. St. af E. M nu hemförlofvas, och R. o. Ad. följakt¬
ligen återvänder till spridda hembyggder och de enskilta verknings-
kretsarnes bestyr, nedkallar R. o. Ad. öfver E. M. den Högstes
rikaste välsignelser, och är det med dessa tänkesätt af undersåt¬
lig vördnad, trohet och tillgifvenhet, som R. o. Ad. nnderdånigst
anhåller, att i E. M:s nåd och ynnest städse få vara innesluten.
Hr Gr. o. Landtm, lät härefter uppläsa sina vid afskeds-
helsningarne hållna und. tal, hvilka voro så lydande.
Till II. M. Honungen:
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Städse lifvad af undersåtlig vördnad, trohet och tillgifvenhet
för E. M. och Dess höga Ätt, anhåller R. o. Ad. alt, efter slu¬
tad t riksmöte, få ännu en gång inför E. M. framträda, för att
uttrycka dessa sina oföränderliga tänkesätt, samt aflägga sin un¬
derdåniga afskeds-uppvaktning.
Under loppet af detta riksmöte har en dag förflutit, hvilken
Den 24 Oktober e. m.
011
R. o. Ad. ej kan underlåta att vid detta tillfälle i minnet åter¬
kalla, nemi. den, då E. M. och Dess hoga Gemål litade en tju-
gufem-åiig förening, lycklig genom inbördes kärlek, genom blom¬
strande Ättlingar, och — R. o. Ad. hoppas alt få tillägga, —
genom den undersålliga vördnad och tillgifvenhet, som under den¬
samma oafbrutet varit Deras Majdel1 egnad. De för fäderneslan¬
det vigliga värf, som föranledt E. Mits frånvaro från hufvudsta-
den, beröfvade R. o. Ad. lillfreddsställelsen att få, på den för hela
fäderneslandet kära högtidsdagen, för E. M. tolka sitt trofasta och
varma deltagande i Konungahusets lycka, och R. o. Ad. vågar
derföre nu, ehuru sent, anhålla, att E. M. täcktes nådigt emot¬
taga försäkran derom.
Ett tidehvarf har inlrädt, hvars uppgift, vid ett ytligt betrak¬
tande, blott synes vara att genom våldsamma skakningar pröfva
samhällsbandens styrka och upplösa hvad århundraden tillknutit.
Förstörelse kan likväl icke ligga i den höga Verlds-styrelsens
plan. Den som erkänner det outgrundliga djupet af så väl dess
vishet, som dess nåd, måste derföre tro, alt den förelagt vår lid
ett högre mål, hvilket, så vidt det ligger inom samhällsinrällnin-
garnes område, måste bestå i deras bringande till närmare öfver¬
ensstämmelse med en på religiös grund hvilande upplysnings for¬
dringar, så att menniskoslägtets uppfostran för ett högre lif bättre,
ån för närvarande, mätte genom dem befordras. Ett sådant mål
kan icke vinnas utan strid, och otvifvelaktig! är, att äfven om,
— såsom R. o. Ad. tror och hoppas — denna strid inom vårt
fädernesland skulle blifva på den lugna öfverlygelsens väg utkäm¬
pad, mången gammal byggnad dervid skall skakas i sina grund¬
valar; men, med Sveriges yppersta skald säga vi:
”Hvad tillfälligt är må falla”,
”Det väsendtliga består”;
och till det väsendtliga räknar R. o. Ad. den vördnad för Ko¬
nungamakten, den tillgifvenhet för Konung och Konungahus, som
af ålder varit ett utmärkande drag hos det Svenska folket, och
hvilka inga stormar skola förmå att ur R. o. Ad:s bröst bortrycka.
Med dessa tänkesätt och under trogna förböner för Eders
M:s och Dess höga Ätts fortfarande lycka och välgång, återvänder
R. o. Ad. från riksdagsmanna-kallets utöfning till det enskilta lif¬
vets obemärktare sysselsättningar, utbedjande sig underdånigst alt
äfven under dessa få glädja sig åt hoppet, att i E. M:s nåd och
ynnest vata inneslulne.
Till II. M. Drottningen:
Stormägtigsta, Allernådigsta Drottning!
Då R. o. Ad., efter slutadt riksmöte, framträder, alt inför
E. M. nedlägga sin underdåniga afskedshelsning, sker det med de
lilligaste känslor af vördnad, tacksamhet och tillgifvenhet.
En fest, i hvars firande E. M:s och Dess höga gemåls bor¬
tovaro från hufvudstaden förnekat R. o. Ad. att annorlunda, än
med sina varma välönskningar och förböner, deltaga, erinrar, att
eli fjerdcdels århundrade förflutit, sedan de känslor, hvaraf R. o.
612
Den 24 Oktober e. m.
Ad. för E. M. 1 ifvås, slogo sin förslå rot i hvarje Svenskt hjerta.
I det högtidliga ögonblick, då E. M. vid altarets fot räckte Sveri¬
ges Thronföljare Sin hand, genomströmmades hela folket af de
gladaste förhoppningar. Fem och tjuga år, som i öfrigt mycket
förändrat, hafva här endast gjort aningen till visshet, och låtit
hoppet förbytas i tacksamhet. 'Frenne af de unge Furstar, hvil¬
kas ledning till Gudsfruktan och alla de höga egenskaper, som
utgöra thronens prydnad och stöd, R. o. Ad. med förtröstan sett
hvilande i E. M:s händer, gå redan, efter atlagde prof af mog¬
nade kunskaper och praktisk skicklighet i vetenskapernas och
konsternas fredliga idrotter eller under öfningarne till krigets all¬
varliga lekar, öfver land och haf, i spetsen för Sveriges söner,
hvilka af sina fäder lärt alt aldrig rygga tillbaka pä en bana, der
en Carl eller Gustaf går framför dem, och hvilka skola lära sina
efterkommande, alt också namnet Oscar har en helig rätt alt in¬
flätas i kransen af dem, hvilka Svenskens trohet ej kan svika.
Dyrbara föremål för R. o. Ad:s varma tillgifvenhet stå ännu inom
den moderliga hägnadens blomstergård tvenne telningar af den
höga Konungastammeu. Vårdade af Eders M:s hand, ledde af
Föräldrars och Bröders föredöme, skola de säkert vid en kom¬
mande, mognare ålder, sjelfständigt fortgå pä den väg till det
Svenska folkets hjeltan, som detta folks ärfda kärlek till Konun¬
gahuset på förhand för dem öppnat.
Det vore ej lämpligt att här vidröra alla de anspråk E. M.
i öfrigt åger på R. o. Ad:s oskrymtade vördnad, trohet och till¬
gifvenhet. Oss tillhör det blott att underdånigst till E. M. fram¬
bära försäkran om styrkan och varaktigheten af dessa känslor.
Mätte E. M. långe och ostördt få njuta lyckan att förljufva Sin
Konungslige Makes dagar, och åt Hans få frän styrelseomsorgerna
lösryckta ögonblick skänka den husliga sällhetens stärkande och
tröstande njutning. Måtte ock de böner höras, hvarmed ett tro¬
get och tacksamt folk öfver E. M. nedkalla himlens välsignelse.
R. o. Ad. anhåller underdånigst, att i E. M;s nåd och yn¬
nest alltid få vara innesluten.
Till II. M. Enke-Drottningen:
Stormäktigsta, Allernådigsla Drottning!
R. o. Ad., som, efter slutadt riksmöte, snart återvänder till
den verkningskrets, dit Ståndets ledamöter af fäderneslandets tjenst
eller enskilta förhållanden kalla, anser för en kär pligt att, jemte
afläggandet af sin underdåniga afskedsuppvaklning, få till E. M.
frambära uttrycken af den vördnad och tillgifvenhet, hvarmed R.
o. Ad. känner sig vid E. M. fästad. Dessa känslor äro icke fram¬
kastade blott genom glansen af den krona E. M. bär. E. M. har
på dem egna, ej mindre ärofulla anspråk, hvilka tacksamt erkän¬
nas, der en af behof och lidande frampressad tår blifvit af E. M.
aflorkad; der skön konst, af E. M:s frikostighet uppmuntrad, skän¬
ker en ädel njutning; ja, allestädes der ett hjerta klappar varmt
vid minnet af det stora, Sverige egt och förlorat, vid tanken på
det goda, ett älskadt fosterland ännu från timonen njuter.
Den 24 Oktober e. m.
613
Med de lifligasle oell uppriktigaste önskningar för E. M:s
fortfarande still Itel och välgång, anhåller R. o. Ad. underdånigst
alt i E. M:s nådiga ynnest städse få vara innesluten.
Till H. K. II. Kronprinsen'.
Högborne Furste!
Sveriges och Norriges Kronprins!
Innan R. o. Ad. efter slutadt riksmöte åtskiljes, anhåller R.
o. Ad. underdänigsl alt få inför E. K. H. nedlägga försäkran om
den vördnad, trohet och tillgifvenhet, hvarpå E. K. H. till de
ärfda anspråken redan börjat lägga förvärfda.
R. o. Ad. är förvissad, att en Carl vid foten af Sveriges
thron aldrig skall glömma, hvad Carlarne på denna thron varit;
att Hail i arfsrätten till Deras krona alltid skall se en sträng för¬
pligtelse att med manligt allvar eftersträfva de dygder, som åt
denna krona gifvit den yppersta glaus; och derföre ser R. o. Ad.
i E. K. H. fur den kommande tiden ett stöd, för den närvarande
en förhoppning, till hvilken R. o. Ad. älskar alt med hela styr¬
kan af Svensk trohet sluta sig.
Uppsändande till Konungars Konung varma förböner, att
[Ian, pä den visserligen icke alltid blomsterströdda bana, som E.
K. II. förestår, mätte öfver E. K. 11. hälla sin skyddande hand,
anhåller R. o. Ad. underdånigst, att i E. K. H:s ynnest och väl-
hevågenhet fä vara innesluten.
Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att vid öppnandet af R.
o. Ad:s sparbössa de deri samlade bötesmedel befunnits uppgå lill
43 r:dr 32 sk. h:co samt att tiden ännu icke medgifvit utdelning
deraf, men utdelningen skulle verkställas så snart de ingifne an-
sökningarue hunnit undergå granskning.
Anmäldes och emottogs en deputation från Hederv. Bonde-
St., anförd af riksdagsmannen från Blekinge Län Gustaf Bern¬
hard Appelt] vis t, som uppläste följande tal:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk, så ock Högloflige
Ridderskapet och Adeln!
Efter slutade gemensamma mödor, men före skiljsmessans
stund, är det ej blott pligt, ulan äfven ett behof för de särskilda
afdelningarna af nationens representanter, att i hjertlig och vörd¬
sam afskedshelsning uttrycka ömsesidig högaktning och tillgifven¬
het, och det är till fullgörande af ett sådant uppdrag hos H. R.
o. Ad., som vi blifvit af BondeSt. utsedda.
Särskilda klasser af samhället likasom dess enskilda medlem¬
mar kunna hafva olika äsigter att förfäkta, olika intressen att be¬
vaka. Häraf ofta missförstånd, helst då meningsstriderna skola
utkämpas på skiljda håll. Missförståndet föder lätt missnöjet och
hvad detta sedan kan alstra, derom bär dagens krönika vittnes¬
börd. Med bjerta för fosterlandets väl, med blicken på de skak¬
C14
Den 24 Ok löher e. m.
ringar, sora genomgå verlden, kan betraktaren af nyss antydda
missförhållanden ej återhålla uttrycket af den önskan, alt desamma
mätte, mera än hittills skett, begrundas och behjertas. Må alla
medborgare mötas i rådslagen om ett ålskadt fosterlands väl och
ej blott i rådslag men ock i kärlek och nitälskan för detta väl,
så att enskildt hugskott ej öfrerröstar klokhetens slämma, enskild
fördel — vare sig personens eller klassens — ej sökes framför
allmänt väl. Till ett sådant rättvisans erkännande medborgare
emellan, till sådana upphöjda fosterländska tänkesätt mana i detta
ögonblick tidsförhållandena mera än någonsin tillförene. Derpå
hvilar samhällets bestånd, vilkoret för mensklighctens utveckling
i tiden.
Dessa åsigter är BondeSt. öfvertygadt att tinna delade af R.
o. Ad., och vill genom desammas trogna bevarande och tillämp¬
ning söka förtjena det förtroende och den välvilja, hvaruti det
anhåller, ali hos R. o. Ad. fortfarande få vara inneslutet.
II r Gr. o. Landtm, svarade:
Med tacksamhet emottager R. o. Ad. Hederv. BondeSt:s af-
skedshelsning. Då det Hederv. Ståndets ledamöter, efter fullän¬
dade offentliga värf, återvända till sina hemorter, lyckönskar R.
o. Ad. dem, att der emottagas icke blott af längtande och efter¬
längtade anhöriga och vänner, utan ock af väntande rika skördar,
mödornas och det redliga arbetetslön. Hederv. BondeSl:s önskan,
alt R. Sus förhandlingar städse måtte bära stämpeln af sann fo¬
sterlandskärlek, har alltid varit af R. o. Ad. lifligt delad, och an¬
håller B. o. Ad. genom mig att deputerade behagade lill det Hc-
derv. BondeSt. framföra uttrycken af R. o. Ad:s aktning och vänskap.
Deputationen aflrädde och blef dervid på vanligt sätt utbe-
ledsagad.
Emotlogs en deputation från Vällofl. BorgareSt., anförd af
Borgmästaren i Stockholm Lagmannen och Ridd. af K. N. 0.
Johan Anders Björk, som skriftligen anförde:
Högvälborne Hr Gr. och Landtmarskalk! Högvälborne och
Välborne Hrr Ledamöter af Höglofl. Ridderskapet och Adeln!
Sedan K. M. denne dag å RiksSalen hemförlofva! R. St., åter¬
står för dem, alt af hvarandra taga afsked. Vördsamt och vän¬
ligen fullgöres detta af BorgareSt., genom oss, dess deputerade,
med uttryck af BorgareSt:s högaktning för H. R. o. Ad., under
önskan, alt Hr Gr. o. Landtm, samt J, mine Hrr måtte, efter nu
fulländade riksdagsmannavärf, vid återvändandet till hemmen och
inom Edra särskilda kall, mötas af lycka och välgång. Borgare¬
St. anhåller alt få vara inneslutet i H. R. o. Ad:s vänskap och
välvilja.
Härtill svarade Hr. Gr. o. Landtm.:
Med uppriktig erkänsla emottager R. o. Ad. det Vällofl.
BorgareSus genom dess deputerade, yttrade tänkesätt, och lyck¬
önskar Ståndets ledamöter, alt, efter uppfyllandet af de offentliga
Den 24 Oktober e. m.
015
vårf, hvartill de af ett allmänt förtroende varit kallade, få åter¬
vända till sina hemorter, för att äfven der genom medborgerlig
verksamhet, samt framkallandet och spridandet af materiel väl¬
måga gagna ett älskadl fosterland. Med dessa tänkesätt anhåller
R. o. Ad. genom mig, att det Vällofl. BorgareSt:s deputerade måtte
till Ståndet återföra uttrycken af R. o. Ad:s aktning och vänskap.
Deputalionen afträdde och ulbeledsagades.
Ankom Högv. PresteShs afskeds-depntation, anförd af Pastor
primarius i Slockholm, ledamoten af K. N. 0. doctor Abraham
Zacharias Pettersson, som uppläste ett sålydande tal:
Högvälborne Hr Grefve, Landtmarskalk och Riddare! Hög-
välborne, Välborne Hrr Grefvar, Friherrar och samtlige leda¬
möter af Höglofl. Ridderskapet och Adeln!
Ffter sluladt riksdagsarbete, fullgör PresteSt. sitt sista ålig¬
gande, då del genom sina ombud frambär sitt farväl, i detta ords
bokstalliga betydelse. H. R. o. Ad. täcktes derföre ynneslfullt
upptaga PresteSt:s helsning såsom en uppriktig välönskan, för¬
bunden med den vördnad och det förtroende, hvartill ledamöterna
af Svenska Riddarhuset äfven genom detta riksmöte häfdat sin
rätt. Till behandling hafva förevarit flere vigtiga frågor af stort
omfång, hvilkas pröfning och genomförande, till fromma för fo¬
sterlandet, är lika maktpåliggande för Konungen som för folket.
Alt ett allmänt samhällsväl beror af dessa frågor och endast ge¬
nom lagsliflningsgrundernas sanning och lagtillämpningens rätt¬
visa åstadkommes, behöfver icke mångordigt bevisas. Andamålet
som sökes, är ett Statsskick, som skall bestå för en kommande
lid, och det kan derföre hvarken vara oklokt eller orätt eller en¬
sidigt att noga begrunda hvarje lifsfråga, lill dess den kan stö¬
djas på en lag, fullt rättvis och derigenom tryggande för samhäl¬
let i dess helhet. Med denna betänksamhet har H. R. o. Ad.,
lika med PresteSt., gått tillväga i sina öfverläggningar och beslut;
och det kan ingalunda med fog ogillas, enär motiverna varit här¬
ledda från den allmängiltiga grundsatsen: ”allas väl genom al¬
las rutt”. Kärleken till fosterlandet, huru som helst den uttalar
sig och verkar, är för alla folkombuden gemensam; och det H.
RiksSt., till hvilket PresteSt. försl frambär sin vördsamma afskeds-
helsning, har icke för första gången under det nu tilländagångna
riksmötet ådagalagt denna kärlek genom sitt, till följd af en hö¬
gre upplysning och sann medborgerlighet, varsamma och lugna
handlingssätt. PresteSt. är icke och kan icke blifva fiendtligt emot
något, som leder till verklig förbättring, det både vill och skall
främja allt det nya som gagneligt är och som derföre med rätta
bör uttränga det föråldrade, som tiden utdömer; men det vill
pröfva allt, för att både finna det bästa och behålla det. Det be¬
der om vishet och nådeskraft dertill af Herran, den aldra högste,
som är ordningens Gud och alla goda gåfvors gifvare. Det tac¬
kar och lofvar Herran för landsfadrens, den vise och hulde Ko¬
nungens, på Rätt och Sanning grundade regering. Det gläder sig
CI6
Den 24 Oktober c. m.
åt fridens välsignelser, åt folkuplysningens framsteg oell allt öf¬
rigt godt sorn utvecklar sig lill Brödrafolkens enhet, ära och kraft.
Alt i allt medverka till det älskade fäderneslandets sannskyldiga
bästa, skall alltid vara en helig och kär pligt för Svenska presler-
skapet och läroståndet, som härutinnan vet sig göra ett med de
högt aktade medStånden, och som derigenom hoppas förtjena och
bibehålla äfven den välvilja och del förtroende, som Sveriges Rid¬
dersman, rättvisande PresteStis syften och bemödanden, alltid åt
detsamma egnat.
I llögvälborne IIr Grins o. Landtmis samt H. R. o. Adis hyl¬
lest utbedja vi oss vördsamt å PresteStis och egna vägnar, alt allt
framgent få vara inneslutne.
Hr Gr. o. Landtm, besvarade detta tal sålunda i
Med erkänsla emottager R. o. Ad. det Högv. PresteStis af-
skedshelsning vid slutet af della riksmöte, under hvilket det Högv.
Ståndet gifvit fäderneslandet förnyade prof på sitt nit för dess
bästa, sina insigter i dess vigtigaste angelägenheter. För R. o.
Ad. har del varit en sann tillfredsställelse, att i sina beslut kunna
öfverensstämma med PresteStis tili flera af de vigliga och djupt
ingripande frågor, som under denna riksdag utgjort föremål för
R. Stis öfverläggningar. Man säger att vår tid fordrar reformer,
och detta är icke blott ett tomt tal, ty hvar och en som känner
sig sjelf, måste erkänna, alt allt icke är, som det borde vara,
och att mycket behöfver förbättras. Men om de nödiga förbätl-
ringarne mäste af menniskor åstadkommas och det är en evigt
beslående sanning, alt ett oudl träd icke kan bära god frukt, så
är del ock nödigt att vi mäste våga kasta blicken längre än till
tingens yla; att vi våga dermed tränga ned i djupet af egna hjel¬
tan och tillse, om icke myckel af det öfverklagade onda der hal¬
sin rot, om icke reformerna der måste börja, för att kunna på
ett välgörande sätt sprida sig lill samhällets yttre eller inre för¬
hållanden. Alt vid denna undersökning upplysa och vägleda, är
det höga och vigliga kall den ärofulla verksamhet, hvartill det
Högv. Ståndet efter slutadt riksmöte återvänder och hvartill R. o.
Ad. önskar del Högv. Ståndet lycka och välsignelse. R. o. Ad.
anhåller genom mig, att Hr doktorn och Hrr deputerade ville lill
PresteSt. återföra uttrycken af R. o. Ad:s aktning och vänskap.
Sedan deputationen blifvit utbeledsagad, afgick efter anmo¬
dan af Ilr Gr. o. Landtm., och under anförande af Gr. Gyl¬
denstolpe, Adolf Fredr. Nils, den deputation som borde till
de öfriga RiksStm framföra R. o. Adis afskedshelsning, och då
denna R. o. Adis deputation återkom, yttrade i
Gr. Gyldenstolpei Den deputation af R. o. Ad., hvilken
jag blifvit anmodad alt anföra vid afskedshelsningen hos medSlm,
har nu fullgjort sitt uppdrag, och får jag till R. o. Ad. återföra
uttrycken af medSlms aktning och vänskap.
Hr
Den 24 Oktober e. m.
617
Hr Gr. o. Landtm, uppstod härefter och afslutade R. o.
Ad:s sammankomster med följande tal:
Högvälborne och Välborne Hrr Grefvar, Friherrar, Ridders-
och Adelsmän!
Ibland de pligter, hvilka mig, i egenskap af Landtmarskalk,
ålegat, återstår mig blott en att uppfylla, och jag fullgör den¬
samma, då jag härmed, på grund af 42 § Riddarh.ordn. förkla¬
rar R. o. Ad:s öfverläggningar för denna riksdag afslutade. Djupt
känner jag likväl, alt mina pligter emot, och mina förbindelser
lill R. och Ad. dermed icke upphört. En erhållen utmärkelse,
den man befarar sig ej kunna motsvara, är en lung börda, och
känslan häraf var hos mig statk i det ögonblick, då jag under
medvetande af mina krafters ringhet, emottog H. M. Konungens
nådiga förtroende, att vid R. o. Ad:s öfverläggningar föra ordet.
Mitt förtroende till R. o. Ad., till dess aktning för lagen, dess
erfarenhet vid riksdagsärendernes behandling, dess öfverseende med
de misstag, som icke det ringaste uppsåt skulle förmå förekomma,
besegrade likväl mina betänkligheter, och då jag nu finner mig
vid målet för våra gemensamma arbeten, vika alla andra känslor
för den af vördnadsfull tacksamhet för den välvilja, och det för¬
troende hvarmed R. o. Ad. behagat hedra mig. Att samvets¬
granne följa och tolka våra grundlagars föreskrifter, att med ord¬
ning, lugn och oväld leda R. o. Ad:s öfverläggningar, har varit
syftningen för mina bemödanden. Huru jag lyckats tillhör icke
mig alt bedöma, och jag är långt ifrån att vaggas i drömmar om
egen ofelbarhet. Till tröst öfver det oblida omdömet äger jag lik¬
väl ett rent medvetande, att öfvertygelsen om det rätta varit enda
bevekelsegrunden för mina handlingar. Att detta måtte af R. o.
Ad. erkännas, utgör mitt hopp och min enda ärelystnad, och är
det, under denna förhoppning, som jag vördsamt anhåller, att i
R. o. Ad:s vänskap och välvilja städse få vara innesluten.
Hr Gr. o. Landtm, öfverlemnade derpå Landtm:s-stafven
till Gr. Brahe, IN i I s Fredr., med följande uttryck:
Till Eder Hr Gr. Brahe öfverlemna!- jag härmed den staf,
som utgör kännetecknet på den plats, jag haft äran inom R. o.
Ad. bekläda. Då Hr Gr. återställer den i H. M. Konungens hän¬
der, anhåller jag att Hr Gr:n behagade till H. M. frambära ut¬
trycken af min undersålliga vördnad och tacksamhet för det höga
förtroende hvarmed H. M. behagat hedra mig. Såg H. M. att,
om min förmåga att uppfylla de pligter, detta nådiga förtroende
mig ålagt, icke motsvarat min önskan, skall jag likväl aldrig glöm¬
ma, all den som Konungen en gång ställt främst bland R. o.
Ad., har deri för sin återstående lefnad herntat en kraftig upp¬
maning, att icke låta sig af någon öfverträffas i vördnad för la-
^ gen och öfverheten, i kärlek till fäderneslandet och äran.
Gud bevare Konungen och fäderneslandet.
Gr. Brahe emottog Landtm:s-stafven och uppläste dervid
följande tal:
9 H. 40
618
Deri' 24 Oktober e. m.
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk!
Den äran är mig nu beskärd, alt å R. o. Adis vägnar af Hr
Gr, o. Landtm, emottaga den staf, som Hr Gr:n på ett sig och
dera så värdigt sätt fört.
Då Konungen uppdrog åt Hr Grin att leda R. o. Ad:s öf-
verläggningar, gaf H. M. Ståndet ett förnyadt väderraäle af Sin
välvilja, tyden, hvilken såsom Hr Grin äger sin Konungs förtroende
och sitt Stånds aktning, kunde ej annat än ytterligare befästa det
samband, som förenar R. o. Ad. med en älskad Konung.
Hjertliga välönskningar åtföljde Hr Grins kallelse till det rum,
der Hr Grin under stridiga meningar i förekomne ämnen, velat
föra allas sinnen till känsla af tillgifvenhet och högaktning för Hr
Guns person. R. o. Ad. har vid alla tillfällen erfarit det lugn,
som räder i Hr Grins öppna och rena själ; den fullkomligaste kän¬
nedom af förefallande ämnen samt en utmärkt skicklighet att dem
behandla! egenskaper, hvilka, i förening med den sjelfständighet,
rättrådighet och kraft, som utmärkt Hr Grin, med Hr Grins namn
ökat antalet af de fräjdade mäns, som redan lyst på denna plats.
Då det långa riksmötet nu nått ett efterlängtadt slut, och R,
St. åtskiljas, få vi hoppas att de beslut, sora kunnat åstadkommas
genom de olika åsigternas sammanjemkning, måtte i följd af den
Allgodes nåd och Dess oafbrutna vård om Sveriges frihet, sjelf¬
ständighet och ära medföra för fäderneslandet lyckliga följder; måtte
alla de förbättringar, som kunna leda till befästandet af detta kära
fäderneslands ära och lycka, och som tillkomna på ett med våra
lagar öfverensstämmande sätt vinna en önskad framgång, — men
måtte den tidsanda, som uti ålskillige länder yttrat sig genom äf-
lan att slita samhället löst från bestående och besvurna lagar,
utan att något bättre och mognare är förberedt alt sättas i det
öfverklagades ställe, aldrig intränga i vår gamla Nord, och tillin¬
tetgöra de dygder, som i århundraden lifvat och utmärkt dess folk.
Enär Hr Grin nu går alt fortfarande egna sina bemödanden
till riftets tjenst, önskar R. o. Ad. att försynen måtte åt dessa be¬
mödanden gifva en framgång, motsvarande den vilja och förmåga
att gagna fäderneslandet, hvilka II. o. Ad. hos Hr Grin känner
och erkänner.
R. o. Ad. innesluter sig uti Hr Grins fortfarande vänskaps¬
full hugkomst, och försäkrar Hr Grin om deras oföränderliga
högaktning och sanna tillgifvenhet.
Sedan härefter Gr. Brahe med 6 ledamöter af R. o. Ad. af-
gått till K, slottet för att till H. M. Konungen återlemna Landt-
m:s-stafven; utbeledsagades kammarherren m. m. Gr. Hamilton af
R, o. Ad., som åtskildes kl. £ lill 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.