PROTOKOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
MiDiKääassi&äsaii ®®n aiöajtsr»
VID
lagtima Utiköfraflen i 3tackI)olm
Åkea 1847 och 1848.
ÅtlontMe Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbekgska Boktryckeriet,
1 84 9.
Tisdagen den 1 Augusti 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
V
H rih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Som StatsUlskis betänk.
Nio 287, ronde regleringen af landt-stats-tjenstemånnens löner, har
inverkan på slatsregleringen, anhåller jag alt detta betänk, måtte
på föredragnis-listan varda uppfördt näst efter Stats- och Bevilln.-
Utskins betänk. N:o 62.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle att
såsom Frih. Tersmeden föreslagit, SiatsUtsk:s utlåt. Nio 287, upp¬
fördes å föredragn:s-listan näst efter Stats- och Bevilln.Utskms ut¬
låt. Nio 62.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att bland de befattningar, som
varit Hr Aminoff, Joh. Fredr., uppdragna och hvilka han i
ett föreg:de plenum hade med R. o. Adis samtycke afsagt sig,
äfven en Bänkman inom 8:de Bänkra:s-afd:n förekommit, och att
Hr Landtm, derföre nu finge tillkännagifva, att val af en Bänk¬
man efter Hr Aminoff komme att förrättas nästa Lördag i början
af plenum.
Fortsatles pröfningen af StatsUtsk.-s utlåt. Nio 242, i anledn.
af K. M:s nåd. propos., ang:de beskattnings-våsendets samt upp¬
börds- och redogörelseverkets förenkling, dels enskilda i samma
ämnen väckla motioner.
Enligt R. o. Adis, i afseende på ordningen för delta ärendes
föredragning fattade beslut, förekom nu
20 punkten.
Frih. Cederström, Jakob, anförde skriftligen:
Öfver frågan att på kronofogdarne öfverflytta uppbörden af alla
så väl Statens behållna, som pä enskildta och korporationer indelta
räntor och medel, med undantag af Städernas uppbörd, dem komi-
4
Den 1 Augusti.
terade och Utsk. funnit sig böra behållas i magistraternes hän¬
der, bör väcka förvåning.
Om erkännas måste att enskilde indelningshafvare och kor¬
porationer, hvilka fått upplåtelse af Statens, dels räntor dels fräl¬
serätt till jord, hafva alla en lika helig rätt, att icke kunna egen¬
mäktigt beröfvas rättighelen att sjelfva uppbära de inkomster deraf
som samhället dem, för kända föremål tillegnat; lika som hvarje
enskild, att icke tvingas att till annan öfverlåta uppbörd och re¬
dovisning af dess inkomster; har man svårt att för sig göra klart
hvarifrån komilerade velat hemta stöd i allmän nytta för öfver-
tlyttningen på kronofogdarne utaf uppbörden af alla indelta rän¬
tor, donerade inkomster till stiftelser vare sig af allmänna medel
eller härflytande på lestameniariska dispositioner. För Ulskts le¬
damöter, deribland åtskilliga, hvilka äro frälse-ränteinnehafvare,
borde det varit i ögonen fallande, huru våldsamt indelnings-haf-
vares rätt genom förslaget förnärmades, ty det hade gerna kunnat
utsträckas till jemväl frälseräntornas uppbörd, för att dem genom
fogdarne tillställa och det hade, som mig synes, icke bordt und¬
falla Utsk:s uppmärksamhet hurusom, i händelse af bifall till hvad
komiterade och Flsk. föreslagit, ronde denna öfverflytlning på fog¬
darne, komme uppbörden af de indelta räntorna att lemna dessa
tjenstemän, en vådlig förmåga att betacka balanser af kronans be¬
hållna inkomster, genom medel tillhörande de enskildtes uppbörd,
hvarigenom dessa indelnings-hafvare först efter långvariga rätte¬
gångar och ifall icke kronofogdarne äro bankrutte, utfå siu rätt,
men i annat fall intet, ty Statskassan lär väl intet ingå i betal¬
ningsskyldighet till de enskildta indelnings-hafvarne för hvad fog¬
darne under uppbörden förskingrat. Enkelheten, som komiterade
uppgifvit, och Utsk. vitsordar, skola vinnas genom koncentrering af
all uppbörd, må vara förbehållen den komiterades sakkunskap, som
Utsk. sä ofta åberopat, men de hvilkas rätt förslaget förnärmar
mäste förvånande skygga tillbaka för deras vitsordande sakkun¬
nighet som icke förmär inse det vådliga af att låta uppbördsman-
nen af Statens behållna medel jemväl anförtros uppbörden för de
enskildte indelnings-hafvarne af de till dem öfverlåtne Statsmed¬
len; och afsigten med projektet synes vara mer än grumlig.
Om embets- och tjenstemännens indelta räntor till Stats¬
verket indragas, finnes intet rimligt skäl, att ålägga löntagaren
ränta till Maj månad nästkommande är, för lönernas utbekom¬
mande. Vid 1809 års riksdag ställde R. St. statsregleringen så,
att inkomsterna under uppbörds-äret icke anvisades till utgifter
förr än under loppet af påföljande uppbörds-år, att således uti
Statskassan redan hade influtit de medel, som under loppet af
året sedermera qvartalsvis till behofven skulle utanordnas. Sverige
blef derigenom det enda land i Europa, som gaf exemplet af, att
icke på blifvande inkomster reglera Staten, utan på de redan upp-
burne. Det får och kan alltså icke saknas tillgångar, att qvar¬
talsvis liqvidera lönerne ifall indelta räntorna blifva till Statsver¬
ket indragne, under vilkor likväl af, att i motsats till hvad komi¬
terade föreslagit, redogörelsen öfver Statens inkomster och utgifter
Den 1 Augusti.
5
blifvit ståldt för uppbördsår och icke för kalenderår; tåen mer
härom framdeles då frågan om redogörelse-formen förekommer.
I fall samtliga indelta räntorna komma att indragas till Staten
synes rättvisa och billighet fordra, att de löntagaude försäkras der¬
om, att ifall i framtiden bristande tillgångar skulle fördröja löne-
liqviderne, de löntagande försäkras om rättighet, att åter inträda
i besittning af sina afstådda indelta räntor.
Gr. Ridderstolpe, Fredr., uppläste följande:
I fråga om indragning till kronan af de till emhets- och
tjenstemäns atlönande anslagne indelta räntor, hafva komiterade
hemställt, att sedan indragning så fort ske kan för sig gått, ve-
derbör:de embets- och tjenstemäns ersättning måtte bestämmas till
beloppet af de näst före indragningens beslutande förflutna 10
årens medelmarkegång, med tillagd forsellön å spannmålen, att li¬
kasom andra kontanta löner qvartalsvis utbetalas. Detta förslag
hvilket ock öfverensstämmer med R. St:s vid sednaste riksdag ytt¬
rade mening, synes ock för både räntegifvare och räntetagare
hafva all billighet och rättvisa för sig, i thy, ali då den förra
undgår de utöfver markegången stegrade pretentionerna, så får
den sednare i behörig tid, lika med andre embets- och tjenste¬
män komma i åtnjutande af sin tillständiga rätt.
Deremot har Ulsk., för att som det heter, i någon mån gå
de löntagandes önskningar till mötes, föreslagit, att de på indrag¬
ning beroende löningsränlorne skulle af kronofogdarne uppbäras,
i ränteriet levereras och, med tillägg af forsel-lönen å spannmålen
derstädes af löntagaren eller dess ombud, efter ingången af Maj
månad del påföljande året uppbäras.
Huru detta förslag kan för löningstagaren utgöra någon för¬
del eller för honom vara önskvärdt, är svårt att begripa, ty han
blir tvertom derigenom på dubbelt sätt lidande, först derigenom,
att honom fråntages rättigheten att, då en för låg markegång så¬
dant kräfver, till leverering in natura uppsäga sina räntepersedlar
och, för det andra derigenom, att dä tjenstemanneu nu, dels efter
Thomaedag det löpande och dels den 25 Februari det påföljande
äret, är berättigad till utbekommande af föreg:de årets lnnings-
räntor, antingen i contant eller i natura, han deremot efter Utsk:s
förslag, icke förr än ungefär 2^ månad efter sistnämnde dag, eger
rätt alt lyfta större eller mindre del af sin under förra året för-
värfvade inkomst.
Såsom exempel på huru obilligheten af ofvanberörde förslag,
hvaremot Frih. Tersmeden och fyra Hrr ledamöter af Vållofl.
BorgareSt. sig reserverat, i synnerhet drabbar den indelningshaf-
vande lands-statstjenstemannen, då han tjensten tillträder, må ock
anföras, att om en sådan tjensteman blifver af K. M. i nåder ut¬
nämnd under Juni månad, så får han, efter erlagde icke obetyd¬
liga utgifter för tjenstens tillträdande, såsom fullmaktslösen, flytt¬
ningskostnad m. m. icke uppbära något af sin ordinarie indelta
lön förr än i Maj månad det andra påföljande äret och så¬
ledes nära 2 år efter utnämnandet.
6
Den 1 Augusti.
I anledn. häraf hemställes vördsammast att H. R. o. Ad. täc¬
kes, med ogillande af Utsk:s förslag, godkänna komiterads tillstyr¬
kan, att indelningshafvaren hädanefter måtte, efter medelmarkegång
qvartalsvis under årets lopp få lyfta sine indelte löningsräntor,
eller, om sådant ej kan bifallas, indelningshafvarne hädanefter så¬
som hittils måtte, pä sätt K.. M. ock i nåder ansett lämpligt,
sjelfva få disponera samma räntor, intill dess en allmän lönereg¬
lering kan varda fastställd.
Hr von Troil, Sam. Gast.: Gr. Ridderstolpe har uti sitt
anförande hemställt, att antingen R. M:s nåd. propus-, eller också
komiterades förslag i afseende på de Ijenstemäns löner, hvartill
indelta räntor blifvit anslagna, mätte bifallas. Jag vågar likväl
icke gå så långt som den värde Gr:n i delta hänseende, utan an¬
håller, att i händelse R. o. Ad. beviljar återremiss å betänk. Utsk.
måtte föreläggas, att, i sitt förnyade utlåt., följa de grunder K.
M. föreslagit. lltsk. har i afseende pä indelta räntorna och i
synnerhet hvad militärstaten angår, föreslagit att desamma skola
af vederbör:de kronofogdar uppbäras och sedermera tillställas lönings-
direktionerne eller regemenlernes egna uppbördsman. Jag anser
så många olägenheter åtfölja detta Utsk:s förslag, att jag för min
del önskar, alt man måtte förblifva vid hvad hitintills varit stad¬
gadt. 1 öfrigt äro de anmärkmr, jag i delta afseende har att gö¬
ra, sammanfattade i den reservation, jag bilagdt Utsk:s betänk.,
och som jag derföre anhåller att här få uppläsa:
I afseende på uppbörden af de räntor som tillhöra militie-
staten har Utsk. föreslagit ”att desamma skulle af vederborde krono¬
fogdar uppbäras, för alt ifrån ränlerierna regementerna tillhanda¬
hållas. Detta stadgande medförer ganska många olägenheter. Det
ökar betydligt kronofogdarnes besvär, hvilka redan förut äro öf-
verhopade af göromål. Den borgen, det åligger desse embetsman
att ställa, uppgår endast till 1,500 r:dr. Flere månader förgå
emellan första uppbördsstämman och redovisnings-dagen (den 1
Maj). Om medel under denna tid förskingras, hvilkendera drab¬
bar förlusten, kronan, regementerna, eller båda gemensamt? Att
regementerna alltid derpå blifva lidande, torde kunna lagas för
afgjordt. Debiteringen och uppbörden af militie-statens krono¬
utskylder verkställdes i fordna tider af kronofogdarne, men öfver-
flyttades, i anseende till dermed förknippade svårigheter, på rege-
ments-skrifvarne. Utsk. föreslår nu att detta besvär åter må på¬
läggas de förre, Många hinder möta i detta afseende. Vid be¬
stämmandet t. ex. af den bevillning, som af militie-löntagare bör
erläggas, måste afdrag göras å den del af lönen, som motsvarar
ackordsräntan, hvilkens belopp, i mån af inträffade successioner,
förändras för de olika löntagarne. Bestämmelsen deraf, och af
åtskilliga dylika förhållanden, kan svårligen af någon annan än
regementsskrifvaren uppgöras.”
”Hvad dessa sednare, eller regementsskrifvarne beträffar, kun¬
na de, äfven om uppbörden fråntoges dem, icke undvaras. Lika
med kronofogdarne. äro de författningsenligt skyldige att ställa
Deni Augusti.
7
1,500 r:drs borgen; men derjemte är hvarje regements-chef be¬
rättigad, att af regements-skrifvaren fordra serskild borgen för upp¬
börden till arméens pensions- och enkekassor samt ackords-amorte-
rings-fonden; en rättighet, hvilken äfven, så vidt mig veterligtär,
allestädes begagnas och till vida högre belopp än 1,500 r:dr.
Säkerheten för regementerna är alltså betydligt större, om upp¬
börden verkställes af deras egna redogörare, än om den anförtros
åt kronofogdarne, oberäknadt den kontroll, som af regemenlerne»
lönings-direktioner utöfvas å den förre.”
O
”Åtskilliga andra olägenheter för vederbönde löntagare uppstå
äfven af den föreslagna förändringen. Lönerne komma att utfalla
flere månader sednare än nu, då första uppbörds-stämman af re¬
gements-skrifvaren vanligen hålles i Januari. — Krono-utskylder-
ne, hvilka nu utbetalas af regements-skrifvarne med först inflytande
uppbördsmedel, skulle då komma att å skattskrifnings-orten kon¬
tant uttagas af hvarje löntagare, innan ännu något af lönen fått
uppbäras. Kronofogdarne skulle troligen icke kunna åläggas, att
utan provision uppbära lönebeloppen. Nuvande regements-skrif-
vare ega skälig anledn. fordra, att under deras återstående tjenste¬
tid ej gå i mistning af denna, den hufvudsakligaste delen af deras
inkomst. Dubbel uppbörds-provision skulle således för den närma¬
ste framtiden drabba löntagarne. Allt detta undvikes om hädan¬
efter som hitintills uppbörden af militiae-statens räntor får af dess
egna redogörare verkställas. För vederbönde räntegifvare kan det
äfven vara alldeles likgiltigt, då räntorna utgå endast i kontant,,
om kronan eller regementet uppbär dem, ty det sä mycket om¬
talade prejeriet kan lika litet komma i fråga i ena som an¬
dra fallet.”
Jag kan icke inse någon olägenhet deraf, att regements-skrif¬
varne bibehållas och att de fortfara med uppbörden af de indelta
räntorna, men deremot skola flerfaldiga olägenheter uppkomma ge¬
nom uppbördens öfverflyttande till kronofogdarne. Då jag på
grund af de nu utaf mig anförda skäl, anhåller, att denna punkt
må varda återremitterad till Utsk.,. hoppas jag att när målet tilt
Utsk. återkommer, detsamma, ehuru praxis vanligen varit, att när
2 Stånd bifallit ett betänk., någon ändring i anledn. af äterremiss
från de öfriga RiksSlm icke göres, likväl i denna punkt skall
vidtaga eller föreslå de förändringar, som kunna vara af behofvet
påkallade.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det förhåller sig med
denna punkt likasom med den, hvilken i går till öfverläggning
förevar, nemi. att Utsk. i sitt förslag gått längre än K. M. i sin
propos. Man är således i ovisshet, huruvida någon motionär för-
anledt den utsträckning, Utsk. gifvit sin framställning. Det har
visserligen uppräknat en mängd motioner, men i anseende till
deras stora mängd, har det endast redogjort för deras titlar. Om
de innehållit allt hvad Utsk. föreslagit, eller icke, kan man der¬
före icke kontrollera med mindre, man har sjelfva motionerna i
handen. Utsk. har väl uppgifvit, att Hr Berg upptagit det huf--
8
Den 1 Äng usti.
vudsakligaste af komiterades betänk., men hvad Utsk. förstår med
det hufvudsakligaste, kan man icke heller så noga veta. Jag får
således förklara, att då jag nu yttrar mig öfver denna punkt re¬
serverar jag mig emot de delar deraf, som möjligen icke blifvit
föranledde af någon annan än Utsk., som sjelft ingen motions¬
rätt äger.
Hr von Troils reservation, uti hvilken jag instämmer, finner
jag vara af den vigt, att endast de af honom anförda omständig¬
heter bordt afhålla Utsk. från sitt förslag, såvida detta blifvit stödt
på den grund, hvilken i går å detta rum så mycket klandrades
och hvilken äfven jag ansåg för oriktig. Utsk. synes lika som
komiterade hafva i allmänhet förbigått det väsendtligaste, men
uppehållit sig vid småsaker, och trott sig dermed åstadkomma sto¬
ra ting; men det ligger i sakens natur, att då man sysselsätter
sig med det som ringa är, kan blott sådant uträttas. Jag anhål¬
ler, att vid denna punkt, få återkomma till några af grundfrå¬
gorna, emedan de väsendtligen inverka på förevar:de ämnen; äf¬
vensom att dervid få genmäla åtskilligt, som i gårdagens plenum
blifvit mot mig yttradt, men hvilket jag då icke till besvarande
upptog emedan tiden var så långt framskriden. Då det, som då
yttrades, har inverkan på den nu förevar:de punkten, hoppas jag
att R. o. Ad. icke anser mig hafva gått utom ämnet, när jag till
vederläggning upptager de gjorda inkasten.
Man har sagdt, att när räntepersedlarnes värde bestämmes i
silfver, så bör ingen farhåga uppstå, att förminskning i lönerne
till följd af myntförsämring skall kunna inträffa, alldenstund silf-
rets värde vore fast och lönernas belopp följaktligen måste rätta
sig derefter. Det torde likväl tillåtas mig, få fästa Eder uppmärk¬
samhet derpå, Mine Hrr, att före den sista realisationen, fanns i
mångens hand s. k. silfversedlar, innehållande betyg af banken
derom, alt innehafvaren hade i banken insatt silfver till ett visst
belopp. Nu skulle man väl äga anledn. tro, att innehafvaren af
en sådan sedel, äfven skulle hekömmit silfver emot sedlarnes åter¬
ställande. Men nej; han fick det icke, utan vid uppkomna tvister
härom förklarade domstolarne att bankens sedlar utgjorde utan
undantag ett lagligt liqvidationsmedel, och dermed fick innehafva¬
ren sig åtnöja. Huru stort förtroende man följaktligen hyser till
beståndet af en realisation inom Sverige fick man erfara år 1843,
då silfver till betydligt belopp var och ytterligare blef ur banken
uttaget. Det inträffade nemi., att köpmän, hvilka hade pennin¬
gar innestående i banken trodde sig derigenom icke hafva säker¬
het, om silfvers utbekommande vid anfordran, utan de uttogo det
först mot sedlar, inpackade det derefter i lårar, och insatte det i
bankens depositions-hvalf, hvarest arbetadt silfver och andra dyr¬
barheter pläga förvaras af dem, som för någon längre tid lemna
hufvudstaden. Öfver det sålunda hos banken verkställda inläggan¬
det af silfret, erhålles ett prot.-utdr. lydande vitsordande att en
kista, af beskrifvet utseende, blifvit lemnad i bankens vård, för
att mot viss afgift och prot.-utdr:ts återställande utbekommas.
Den 1 Augusti.
9
Hade man haft förtroende till bankens sedlar, hade naturligtvis
denna omgång icke blifvit vidtagen.
Man har äfvenledes sagdt, att om de till militiae-staten an¬
slagna hemmansräntor förvandlades i penningar, skulle det bero¬
ende hvaruti kronan komme till R. St. icke betydligt ökas; att
i detta afseende ingen anledn. till farhågor för Konungamaktens
försvagande vore för handen. De på Ständerna allena ankomman¬
de bevillningarne voro redan betydligare än de ordinarie räntor¬
na, hvadan beroendet således redan förefunnes. Men jag anhåller
att få fästa R. o. Adis uppmärksamhet derpå, att om än åtskilliga
civila corpser och den värfvade armeen äro beroende af bevilln.
så är likväl stammen, kärnan af arméen, eller den indelta, obe¬
roende deraf, såvida hon är aflönad genom indelning och hem¬
mansräntor. Detta är en högst väsendtlig omständighet för fä¬
derneslandets försvar och konungamaktens oberoende, och likväl
är det derutinnan rubbning skulle ske.
Man har sagdt, att matvarorna jemväl falla i värde. Jag vå¬
gar deremot påstå, att som folkmängden rättat sig efter möjlighe¬
ten, att lefva, så blifver födoämnenas myckenhet aldrig i längden
så stort, att deras pris fördenskuld gör något betydligt fall.
Man har vidare omtalat den lättnad, som skall uppkomma
för de skattdragande, att kunna beräkna sina utskylder, om de ut¬
gjordes i penningar. Men då nu i så långliga tider kronans rän¬
tor varit beräknade i penningar, och de s. k. småpersedlarne säl¬
lan förändra pris; så komma de förfärliga bråk, som i går om¬
nämndes, att ganska litet försvåra jordägarens uträkning af dessa
skatter. Den föränderlighet, som är af någon vigt, uppkommer
genom förvandlingen af de större persedlarne. Om nu dessa per¬
sedlar bibehållas eller utbytas och skola godtgöras enligt ett me-
delmarkegångspris, beräknadt efter de sistförflutna 10 årens, så
kunna räntegifvarne likväl icke komma till rätta med det belopp
de skola betala, utan förmåga eller hjelp att kontrollera medel-
markegångens riktighet. Vinsten af den föreslagna förändringen
blifver då liten eller ingen.
Man har omförmält det missnöje, som uppkommer genom
jemförelsen mellan räntornas olika begrepp inom landskap hvil¬
ka gränsa till hvarandra, såsom då räntorna i Småland jemföras
med räntorna i Skåne. Jag frågar om icke missnöjet skall blifva
lika stort, måhända större, i fall grannar inom samma by an¬
ställa jemförelser emellan den olika betalning de måste erlägga,
efter förevaride förslag, när den ene betalar sin frälseränta efter
årlig markegång om hösten; den andra grannen betalar kronotion¬
de efter markegång rättad efter 10 års medelmarkegång om våren
och den 3;dje betalar sina utskylder efter ett penningevärde, som
en gång för alla blifvit bestämdt efter 20 års medelmarkegång.
Hr von Troil har redan anmärkt, att regements-skrifvare icke
utan olägenheter kunna indragas och Utsk. har hemställt, att hä-
radsskrifvarne hvarken måtte indragas eller deras befattningar så
förändras som Utsk. föreslagit. Under dylika omständigheter lärer
således ingen besparing för Statsverket, genom skatteförenklingen
10
Den 1 Augusti.
kunna göras. Deremot är det säkert, att kronofogdarne få ökade
göromål, såvida denna punkt i Utsk:s betänk, vinner R. St:s bifall.
Fogdarne skola väl då erhålla vedergällning för sin ökade möda
och dertill erforderliga biträden antingen af kronan eller lönta-
garne vid regementerne. I sednare händelsen och om regements-
skrifvarne icke kunna umbäras, på sätt Hr von Troil visat, sä
måste officerarne, utom afgifterna till dem, vidkännas ersättning
till fogdarne för deras ökade uppbörd. Officerarnes ringa löner
skola då med dessa afdrag ytterligare förminskas. Skall åter Sta¬
ten öfvertaga fogdarnes löneförbättring så blifver, åt, hvilketdera
hållet man vänder sig, ökade utgifter följden af den ifrågavar:de
förändringen.
Ytterligare förekommer att Staten, genom forsellönens efter¬
gift gör en årlig förlust af 60,000 r:dr. När nu Staten icke mera
än en gång om året inbekommer de löner, men den militäre lön¬
tagaren, när han icke längre är sin egen uppbördsman, väl bör
likasom andra, erhålla sin lön qvartaliter; så mäste Staten för¬
skjuta 3 qvartal, hvartill medel mäste anskaffas. Den erforderliga
summan uppgår sannolikt till 7 eller 800,000 r:dr (jag kan icke
för ögonblicket på ziffran säga beloppet), som riksg:s-kont. väl
måste hälla Stals-kont. tillhanda. Hvarifrån skola de tagas? Jag
kan icke inse annat än en ökad svårighet af den föreslagna för¬
ändringen.
Slutligen bör jag fästa uppmärksamheten derpå att när den
3:dje punkten som angår räntornas förvandling i penningar, blif¬
vit af Ståndet återremitterad, och då R. o. Ad. sålunda förklarat
sig icke godkänna denna grundförändring, så kan väl Ståndet
icke besluta i 20:de punkten, att kronan skall öfvertaga de oför¬
vandlade räntornas uppbörd. Kronan har redan haft så stora svå¬
righeter alt öfvervinna vid de behållna räntornas uppbörd att hon
till deras undgående afhände sig uppsägningsrätten. Huru vill
man då, att kronan skall lättare kunna uppbära de indeldta? R.
o. Ad. torde således finna, att då 3:dje punkten är återremitterad
ligger det i sakens natur, att äfven 20:de bör för sammanhangets
skull lika behandlas, hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr Rosenblad, Bernh.: Af en betydligare opasslighet
hindrad, att ägna detta vigtiga och vidlyftiga utlåt, den mogna
pröfning, som fordras för att inse, huruvida i sättet för tillväga-
bringande af de förändringar i afseende på ifrågavar:de räntor,
hvilkas syfte jag gillar, man lyckats att uppfylla de vilkor, rätt
och billighet kräfva, ämnar jag att endast vidröra en bifråga, den
jag likväl anser vara af ganska stor vigt. Den angår ett ämne,
ett fast myntvärde inom vårt land, åt hvars beredande, jag un¬
der den kraftfullaste delen af min lefnad, med förkärlek egnat den
lilla verksamhet jag kunnat besitta. Jag har icke betänk, i min
hand, men jag tror, att denna fråga förekommer uti 3:dje punk¬
ten, som afhandlar räntornas förvandling; penningar beräknade i
r:dr silfver. Jag bekänner att det skulle högeligen smärta mig,
att i en Svensk lag eller förordning se misstroende iulagdt emot
Den 1 Augusti.
11
varaktigheten af den myntbeslämning, Konung och Ständer så
högtidligen antagit.
Med den allmännare insigt som i dessa ämnen nu finnes, och
med dess ytterligare stigande i framtiden, kan jag icke befara, att
någon rubbning vidare skall inträffa i den en gång återvunna
säkerheten i rikets gångbara mynt, vilkoret för säkerhet i ägan¬
derätt och för industriens beräkningar. För vära förfäder som
icke förstodo förhällanderne, kunde deras fordna rubbning i den¬
na säkerhet vara förlåtlig, för oss eller våra efterkommande skulle
förnyandet sakna all ursägt. Men om likväl i en framlid det vore
möjligt, att rikets lagstiftande magt kunde glömma rättvisans och
det välförslådda intressets bud, och att det således gångbara myn¬
tet än en gång upphörde att inlösas med lagstadgndt belopp silf¬
ver, så skulle räntornes bestämmande i r:dr silfver föga gagna,
ty då underläte man visst icke att, lika som förut skedt, att
dessa räntor finge efter samma förhållande som förut betalas
med sedlar, hvilka lagligen ausågos hafva bibehållit silt gamla
silfvervärde, ehuru de i verkligheten ej mera ägde det. Sålunda t.
ex. uppfördes från Konung Carl IX:s tid till 1776 alla kronans rän¬
tor uti daler silfvermyut, men delta oaktadt fingo de oftast inlösas
med kopparmynt, som stundom hade eli mindre värde eller med
sedlar som någongång icke ägde ^ af silfvermyntets värde. 1776
lät Konung Guslaf III upptaga kronoräntorne i r:dr specie hvilket
är alldeles liktydigt med r:dr silfver, men delta hindrade icke att
penningeräntorne r:dr för r:dr inlöstes på 1790-talet med r:gds-
sedlar, och från 1809 till 1834 med försämrade bankosedlar, en
försämring eller nedsättning, som man vid realisationen nödgades
stadfästa. Men då jag sålunda delar Hr von Hartmansdorffs tan¬
ka, att räntornas bestämmande i r:dr silfver icke skulle uppfylla
det åsyftade ändamålet, men endast gifva misstroendet till bestån¬
dande! af 1830 års realisation, kan jag deremot icke dela hans
tanka, att ett sådant misstroende redan finnes.
Hr von Hartmansdorff har väl anfört, att under 1843 års
dåliga konjuncturer, skulle något handelshus hafva uttagit silfver
i banken, och insatt detsamma i bankens depositionshvalf, hvar¬
efter depositionsbevis af banken utfärdas. Möjligen har något så¬
dant enstaka fall för någon mindre summa ägt rum, men man
bör väl dermed icke tro sig hafva ådagalagdt, att det innebar ett
allmänt misstroende, och ali delta då icke var allmänt, har jag
mig så myckel mera bekant, som jag, som den tiden var banko¬
fullmäktig, känner att den 2 Jan. 1843, eller det år, då det
förmodade misstroendet skulle varit som störst, hade ett handels¬
hus i banken på räkning inneslående en behållning af 540,000
r:dr b:ko eller mer än hvad vanligen allas enskildta bevillnin-
gar utgöra.
Hr Sandströmer, Joh. Peter: Den första värde talaren
har yttrat sin förvåning deröfver, att ett sådant förslag som det
ifrågavar:de någonsin kunnat framkomma. Måhända skall, om icke
bans, åtminstone R. o, Ad:s förvåning betydligt förminskas, då jag
12
Den 1 Augusti.
härmed får erinra, hurusom framställning om räntornas indrag¬
ning, mot ersättning till löntagare af kontanta löneanslag, redan
år 1828 giordes af vederbör:de collegier, hvilket föranledde K. M.
att till Rikets dä församlade Ständer derom aflåta propos. Uti
samma propos. yttrade K. M. ”att framställningen om de indelta
lönings-räntornas upphörande och ingående till Statsverket, emot
det att tjenstemännen erhöllo kontanta löner, vore i alla afseeu-
den en högst nyttig och nödig förbättring i fråga om aflönings-
sättet för sådane tjenstemanna-korpser som uppburo dylika räntor,
samt skulle för landet blifva en af de nyttigaste förändringar som
kunde införas”. Ehuru man vid frågor om den ringaste förän¬
dring i det bestående, alltid är färdig, att benämna dylika förslag
nyhetskrämeri, förmodar jag likväl, att den tid, då det nu af
mig omförmälda förslag framställdes och på nyssnämnde sätt be¬
dömdes, icke skall kunna bebiteras för sådane sympatier. R. St.
godkände vid 1828—1830 årens riksdag den uti ifrågavande pro¬
pos. framställda grundsats, men ansågo icke dä lämpligt, att be¬
vilja de anslag sorn erfordrades för tillvägabringandet af då åsyf¬
tade nya löneregleringar utan anhölle, att till kommande riksdag
propos. derom skulle utarbetas och R. St. föreläggas. Vid 1834
och 1835 årens riksdag förklarade K. M. sig väl fortfarande hysa
samma åsigt om oftanämnde åtgärds nödvändighet, men den an¬
sågs då böra uppskjutas, bland annat i afbidande å följderna af
realisationen. Vid 1840 års riksdag framställde K. M. förslag till
landtstatens reglering efter enahanda grundsatts; men detta förslag
blef då icke anlaget, emedan till löneförbättringar erfordrades anslag,
hvilka R. St. icke ville bevilja. Afven vid sista riksdagen förevar
samma fråga och R. St. beslutade de iadelta räntornas indrag¬
ning. Det hade då berott på K. M., att sätta detta beslut i verk¬
ställighet, såvida sådant med afseende å dervid föreskrifna vilkor
jemte andra frågor, som dermed egde sammanhang, funnits lämp¬
ligt. Det torde således icke vara förvånande, att en fråga, som
under loppet af 20 år, utgjort föremål för behandling i anledn.
af K. M:s och R. St:s ömsesidiga framställningar, och erkännan¬
de af åtgärdens nytta, nu återkommer, för att en gång kunna
bringas till slut.
Hufvudfrågan kan enligt min åsigt, betraktas ur trenne syn¬
punkter nemi. i afseende på räntegifvarne, Staten och räntetagar-
ne. Hvad nu räntegifvarne beträffar så lärer det icke för någon
som med ämnet haft att skaffa, vara obekant, att räntegifvarne för
närvar:de äro underkastade skyldigheten, alt på löntagarnes reqvi¬
sition, lemna räntorna in natura. Onekligen uppstå häraf liera
olägenheter för räntegifvarne, enär det ofta inträffar, att den vara
som skall lefvereras, icke är af den fullgoda beskaffenhet, som
räntetagaren efter lagens strängaste mening kan fordra, samt
räntegifvaren äfven i så många andra hänseenden är beroende af
räntetagaren, att följden deraf lått blir prejeri, hvaröfver jemväl
klagomål ofta afhöras. Jag tror och erkänner visserligen, att mån¬
gen räntetagare icke begagnar sig af denna sin rättighet på ett
för de skattdragande tryckande sätt; men så länge rättigheten fin¬
Den 1 Augusti.
13
nes och det beror af räntetagaren, att begagna sig deraf, är det
slumpen, som bestämmer, hvilken som blottställes för ett så be-
skaffadt förfarande. Afven om man antager, alt räntegifvarne
med största skonsamhet behandlas, förblifver detta räntornas ut¬
görande till räntetagarne alltid betungande, om icke på annat sätt,
åtminstone derigenom att räntegifvarne måste vidkännas forsellön,
hvaremot om räntegifvarne erlägga sin utskyld till kronan, som
afsagt sig rättigheten till forsellönen, de naturligtvis ifrån denna
afgift befrias. På denna grund synes det mig, att de indelta rän¬
tegifvarne hafva ett billigt anspåk, alt blifva försatte i samma
ställning som de, hvilka erlägga sina räntor till Staten.
Betraktar man åter Statens ställning i frågan, så förekommer
först och främst att sättet för de indeldta räntornas utgörande är
mindre lämpligt, när det synes vara i sin ordning, att Staten
alltid af de skattdragande uppbär deras skattebördor, för att an¬
vända dem till dermed afsedda ändamål. Det är dessutom klart,
att det nuvar:de sättet skall i högst betydlig mån inveckla Statens
räkenskaper, och fordra en mängd förvaltningar i och för dessa
räntors uppbärande och redovisande, hvaremot, om de direkte ingå
till Staten, sådana undvikas.
Den tredje frågan är löntagarnes rätt. Man måste medgifva
att om de skattdragande hafva uti förevar:de fall en billig fordran
på lindring i deras bördor, och Staten icke blott utan olägen¬
het, kan den bevilja, utan fastmera deraf har lättnad, så bör
förändring ske, ulan afseende på den större eller mindre för¬
del tjenstemannen deraf kan hafva, likväl förutsatt att icke någon
enskild persons rätt kränkes, d. v. s. att icke någon af nuvar:de
räntetagare, genom en dylik förändring varder i sin rätt förnär¬
mad. I sådant afseende hafva komilerade föreslagit, hvad äfven
StatsUtsk. tillstyrkt, att hvar och en, som är i åtnjutande af in¬
deldta hemmans räntor, skall, för sin tjenstetid, dervid bibehållas
såvida han sådant åstundar och icke heldre önskar uppbära sin
ersättning af Staten. Jag tror för öfrigt att tjenstemännen, om
de än vilja bevaka sina egna fördelar, icke böra vara missbelåtne
med förändringen helst jag förmodar, att omtankan för deras hus¬
hållning sådant fordrar, enär man genom åtnjutandet af indeldt
lön icke kan beräkna sina inkomster under året. Dessa inkom¬
ster kunna icke förr än vid årets slut bestämmas och fä icke upp¬
bäras förr än längre fram på det kommande; men äfven då kun¬
na omständigheter inträffa, hvarigenom lönens erhållande fördröjes.
Tjenstemannen blir dessutom tvungen att, för att komma i besitt¬
ning af sin lön, underkasta sig bäde kostnader och besvär, samt
alt inlåta sig i handelsföretag för afyttrande af de räntor som in
natura varda erlagde, men härigenom blir han ock, i afseende å
sina löneinkomster, beroende af konjunkturen jemte många andra
omständigheter. Sådant kan icke vara önskvärdt; hvaremot, ge¬
nom antagande af komiterades och ötskts förslag, den fördel vin¬
nes, att tjenstemannen vet hvad han för året har att påräkna i
inkomster, och att de utgå på bestämda tider. Jag kan dessutom
icke finna hvarföre, då pluraliteten af landets embetsman åtnjuta
14
Den 1 Augusti.
kontanta löner, icke samma aflöningssått skulle med skäl kunna
införas för hela tjensiemanakorpsen. Den kan naturligtvis icke
ega några giltiga anspråk på bibehållande af ett löningssätt, sorn
Ständerne icke längre finna förenligt med Statens fördelar och
de skattdragandes rätt och bästa. Alt komiterade icke velat krän¬
ka någon enskilds rätt, torde bland annat bevisas af deras förfaran¬
de i afseende å indelta armeens anslag. Betänk, upplyser nemi.
alt sedan år 1828 förslag blifvit framstäldt om ny lönereglering
för indelta armeen, grundad på de indeldta räntornas indragning,
hade fråga uppstått huruvida någon reglering af aromens löner
skulle kunna ega rum förr än förslaget om de indelta räntornas
indragning blifvit afgjord, i anledn. hvaraf K. M. uti nådigt bref
af d. 2 Febr. 1833 förklarade något hinder icke möta af den om¬
ständigheten, ”att R. M. med K. St. kunde framdeles förordna om
indragning lill Statsverket af de armeen anslagna indelta hem-
mansränlor med kronotionde afrads-spannmäl, samt anslåendet af
kontanta löner i stället, enär å ena sidan ett sådant beslut icke
kan fattas, utan att lönerne bestämmas till belopp, fullt motsva¬
rande det hvartill räntorna af spannmål vid löneregleringen blif¬
vit beräknade, och å andra sidan vederbör:de embets- och tjenste¬
män vid ett sådant förhållande skola sakna allt skäl till klagan
öfver en så beskaffad förändring.” Efter tillämpningen af detta
K. M. nåd. förklarande, som utgör grunden för den nu gällande
löneregleringen, och hvarutöfver någon laglig rätt icke finnes för
n.uvar:de innehafvare, att sträcka deras anspråk, skulle således rän¬
tornas indragning kunna verkställas, mot anvisande af kontant er¬
sättning, till de uti nya aflöningsstaten upptagne belopp. Men
då emedlertid erfarenheten ådagalagt, att räntorna lemnat vida
större inkomst, än hvartill de blifvit uppskattade, hafva komitera¬
de hemställt, att ersättningen måtte bestämmas efter hvad hvarje
korps eller löntagare i löneinkomsten verkligen åtnjutit och om
förändringen pä sådant sätt tillvägabriugas, hoppas jag, att man
icke må anses hafva velat förminska någons lagliga rätt.
Sedan jag sålunda yttrat mig öfver frågan i allmänhet, an¬
håller jag alt få besvara några af de här gjorda anmärknme.
Man har sagt, att det förslag, som nu är i fråga icke skulle med¬
föra någon besparing, om det komme till verkställighet. Om lik¬
väl mindre besvär åstadkommes derigenom, att alla kronans rän¬
tor i ett sammanhang uppbäras och hvarje löntagare får sin er¬
sättning utan den vidlyftighet, som är förenad med nuvande af-
löningssättet, och deraf härflytande serskilda och vidlyftiga upp-
bördsbestyr och redogörelser; så är det ju klart att derigenom
uppstår en förenkling i göromålen, och om så är, blir det väl
äfven möjligt, att sedermera minska antalet af de personer som
med förvaltningen sysselsättas. Vidare är det sagdt, att, genom
antagandet af detta förslag, kronan måste afstå forsellönen. Det
är naturligt, att så måste ske; ty då kronan år 1830 afstod for-
sellön för sin behållna räntespannmål, måste samma fördel till—
godokomma de räntegifvare, hvilkas räntor genom förändringen
framdeles skulle komma att ingå till Staten, helst dessa ränte-
Den 1 Augusti.
15
gifvare icke rimligen kunna försättas i annan och särare belägen¬
het än de öfriga, med hvilka de då blifva jemförliga. Denna åt¬
gärd blir således endast en följd af föreg:de Ständers beslut.
Man har ock anmärkt, att kronan skulle nödgas göra för¬
skotter. Härvid får jag hänvisa till hvad komiterade i afseende
på verkställigheten af det ifrågavar:de förslaget tillstyrkt. Komi¬
terade föreslogo nemi., alt lönerne skulle utgå i penningar, och
det sätt, att inkomsten af räntorna skulle upptagas efter de sed¬
nast förflutna 10 årens markegångsvärde, med forsellön, hvilket i
parenthes sagdt, visst icke vore till löntagarnes skada, då man
besinnar, att under dessa 10 år priserne i allmänhet varit gan¬
ska höga. Naturligtvis måste, i nämnde fall, kronan utbetala lö¬
nerna förr än de räntor, hvilka löntagarne nu sjelfve uppbära,
till Staten ingå; men jag får dock fästa uppmärksamheten derpå,
att en icke obetydlig lättnad för dessa löneersättningars utbetal¬
ning skulle beredas i händelse af bifall lill komiterades särskildt
framställda förslag, att en del af uppbörden komme att ombesör¬
jas tidigare, än för närvar:de, så att af hvarje års skatter omkring
1 million statsmedel och hela allmänna bevillningen komme att in¬
flyta under skatteåret, i stället att de nu först påföljande året erläggas.
Derigenom kunde ock riksg:s-kont. komma i tillfälle, att, förr än
nu äger rum, utbetala statsbristsumman, och af allt detta blefve
en följd, att statsverket icke vore i förlägenhet, att utgifva löne-
ersättningarne qvartalsvis.
Det har blifvit anmärkt, alt kronan skulle hafva svårt, att
öfvertaga uppbörden äfven af de indelta räntorna, enär kronan
redan nu måste vidkännas svårigheter vid leverering in natura af
dess för närvar:de behållna räntor. Såvida härmed skulle förfa¬
ras som hitintills, d. v. s. att de indelta räntorna skulle utgå
på samma sätt som nu, med rättighet för räntegifvarne, att upp¬
säga räntepersedlarne till levering in natura, så är det klart, att,
många olägenheter skola uppstå. Komiterade hafva ock derför
anmärkt, att med bibehållande af delta liqvidationssält, kronan
skulle underkastas äfventyret, att i sina magasiner få emottaga ett
större belopp spannmål än som för närvar:de är förhållandet.
Möjligheten att utföra förändringen beror således på antagandet
af komiterades förslag, att alla räntor skola lösas med penningar
efter markegångspris, hvarigenom olägenheterne i berörde afseen¬
de för framtiden undvikas.
Sedan jag sålunda besvarat de väsendtligaste anmärkmr som
emot förslagets hufvudgrunder blifvit anförde, kan jag icke un¬
derlåta att emot Utsk:s framställning ang:de sättet för verkställig¬
heten göra den erinran, att om räntorne fortfarande skola blifva
löntagarne tillförsäkrade, och endast uppbäras af kronofogdarne,
för att sedermera, vid redovisningsdagen, hållas vederborde lön¬
tagare tillhanda, en betydlig del af den förenkling, som åsyftats,
kommer att gå förlorad. Detta Utsk:s förslag synes föranledt af
farhåga, att, om de indelta räntorna utbytas mot kontanta an¬
slag, indelningshafvarne skulle kunna äfventyra utbekommandet
af sina löneanslag. Jag kan likväl ingalunda anse denna farhå¬
16
Den 1 Augusti.
ga utgöra ett giltigt skäl för bibehållande af det nuvar:de aflö-
ningssättet, ty samma farhåga skulle väl i sådant fall, med lika
mycket skäl, kunna åberopas i afseende å den öfriga tjensteman-
na-korpsen, som redan åtnjuter kontant aflöning. Det synes ej
heller finnas någon giltig grund hvarföre garantierna böra vara
större för den ena än den andra tjenstemanna-korpsen. Jag vill
emedlertid icke motsätta mig, att förändringen må utföras på det
af Utsk. i berörde hänseende föreslagna sätt, men kan deremot
icke underlåta att anmärka, att Utsk. i sina bemödanden, att
vilja betrygga embetsmännen vid sina fördelar, motverkat sitt syf¬
temål, enär tjenstemän ingalunda kunna vara belåtna att, om de
förlora rätten att uppsäga räntorna till utgörande in natura, det¬
ta oaktadt, nödgas vänta på sina löner till Maj månad året efter
det hvarför lönen beräknas, under det att de för närvar:de möjligen
kunna tidigare komma deraf i åtnjutande. Jag tror derföre, att
komiterades förslag, äfven med afseende å tjenstemännens fördel,
har företräde, enär, såsom jag nyligen nämnt, tjenstemännen,
enligt detsamma, skulle få uppbära sina ersättningar qvartalsvis,
på sätt nu tillgår med de tjenstemäns löner, hvilka i penningar
utgå, och min öfvertygelse är, att om förändring sker, måste ett
så beskaffadt aflöningssätt införas. Jag anhåller således, att vid
afgörandet af denna punkt, R. o. Ad. ville bifalla densamma, utan
i hvad den angår sättet för ersättningens utgörande, och att frå¬
gan derom må blifva föremål för särskildt beslut, i hvilket fall
jag yrkar, att en sådan åtgärd måtte vidtagas, att tjenstemännen
må kunna erhålla sina ersättningar qvartalsvis.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har framlagt en hi¬
storik öfver de åtgärder, som i ämnet, sedan år 1828, blifvit vid¬
tagne och med anledn. deraf yttrat, att komiterades åtgärder va¬
rit grundade på föreg:de Ständers beslut. Såsom motstycke här¬
till får jag erinra, att K. M:s nåd. propos. innehåller, att, i af¬
seende på den indelta arméen, det nuvande förhållandet skulle
fortfara intill dess en ny lönereglering kunde komma i fråga,
samt att indelta räntornas indragning till statsverket icke förr än
då skulle äga rum. För min del tror jag, att förr än den illa
aflönade arméen kan erhålla en löneförbättring, bör man icke
söka, att genom den nu föreslagna åtgärden ytterligare minska
dess i sanning icke öfverdrifna inkomster. Jag vill icke bestrida,
att om 3:dje punkten i betänk, kommer att af RiksSt:n bifallas,
densamma äfven skall tillämpas, i fråga om de indelta räntorne,
d. v. s. att räntorna kontant utbetalas. Men just derföre, att
räntorne utgå i kontant, kan jag icke inse någon fara deraf, att
regementernes egne uppbördsman indrifva och till vederbör:de lön¬
tagare utbetala ifrågavar:de medel. Jag anhåller att få fästa upp¬
märksamheten på ett förhållande, som nogsamt torde vara de
flesta af Ståndets ledamöter bekant, nemi. att under 1788 års
krig i Finland, då statsverket var i behof af alla tillgängliga pen¬
ningar, för att samla materiel till kriget, kunde medel icke er¬
hållas
Pen 1 Augusti.
1?
hållas för arméens aflöning, hvarföre flen värfvade arméens offi-
cerare linge åtnöja sig med de s. k. Fahnehjelmska sedlarne,
hvilka töllö mänga procent under pari; hvaremot den indelta ar*
méen, hvilken hade uppbörden af sina inkomster anförtrodd åt
egna uppbördsman, voro under detta krig vida bättre lottade än
officerarne vid den öfrige arméen, som mäste åtnöja sig med ett
för tillfället anskaffadt nödhjelpsmedel. Man har äfven sagt, att
indelningshafvarne, genom nuvarrde uflöningssättet, komme allt
för sent i åtnjutande af sina löneinkomster, men man bör besin¬
na, att sedan en löntagare en gäng kommit i åtnjutande af lön,
följa det ena årets inkomster successivt på det andras, och jag
kan icke se, att några synnerliga olägenheter förefinnas, sedan
första årets besvärligheter, under hvilket blott en ringa del af lö¬
nen ålnjutes, väl blifvit öfverslåndna. Dessutom torde, i afseen¬
de på den anmärkn:n, att för indelningshafvarne olägenheter sko¬
la uppstå genom de prisförändringar, spannmålen under olika år
är underkastad, hvar och en inse, att, innan man uppbär sin
lön, densamma ungefärligen kan beräknas, enär man nägotnär
kan förutse markegångspriset, och hvad löntagaren förlorar under
det ena året, då markegången är låg, ersättes under ett annat,
då densamma är högre, samt att förlusten för löntagarue icke är
betydligare än för innehafvare af hemman, hvilka det ena året
af dem hafva mer och det andra åter mindre i inkomst. För
min del får jag öppet bekänna, alt jag anser det vara af högsta
vigt, att intill dess en ny lönereglering kan komma i fråga, de
tillgångar, arméen nu kan hafva, icke böra indragas från arméen
lill statsverket, för alt sedermera utbetalas eller såsom Utsk. fö¬
reslagit, af Staten uppbäras för att derefter tillhandahållas ar¬
méens uppbördsman. Det kan icke heller vara obekant, huru¬
som inom landet åtskilliga kronofogdar ådraga sig betydliga kro-
nobalancer, hvarigenom förluster så väl för Staten som enskilde
uppkomma. Jag anhåller att få omnämna ännu en omständig¬
het, som icke kan vara okänd, nemi. att under nuvande förhål¬
landen, då restantier indrifvas af kronofogdarne, man icke saknat
tillfälle, att erfara, det fogdarne uppburit regementernas medel
och, såsom statsmedel, öfverlemna! dem till landtränterierue, på
det att restantierne icke skola synas betydliga, genom hvilken åt¬
gärd vederbör:de löntagare fått vänta på de dera tillkommande
medel under en icke så ringa tid. För min del kan jag icke
bestrida, att det ligger en stor rättvisa derutinnan, att den rän¬
tegifvare, hvars räntor utgå till enskilde, får åtnjuta samma för¬
delar som de, hvilkas räntor ingå till kronan, men dessa förde¬
lar har StatsUtsk. sökt tillerkänna dem derigenom, att man föresla¬
git att den forsellön de nu erlägga, hädanefter skulle komma att
af statsverket löntagarne godtgöras. Ehuru jag icke kan gilla det
förfaringssätt, att räntorne hädanefter skola utgå i penningar och
räntegifvarne befrias från forsellön, hvilken de orättvist nu må¬
ste ensamme utgöra, derföre alt R. St. år 1830 afskaffade for¬
sellön för kronans behållna räntor, synes det mig likväl, att nå-
8 11. 1
18
Den 1 Augusti.
gon orättvisa icke kan drabba de indelta ränlegifvarne om upp¬
börden af deras räntor beslrides af rcgementernas egna ombud.
Hvad för öfrigt angår det så mycket omlalta prejeriel, så
vill jag icke bestrida, att sådant fordom ägt rum. Likväl tror
jag mig med visshet känna, att i sednare tider, då lönlagarne
icke uppbära spannmåln personligen, utan densamma ingär till
regemeuternes löningsdirektioner, har åtminstone med högst få
undantag oftanämnde prejeri alldeles upphört. Vid det regemen¬
te, jag tillhör, har roan sålunda förfarit att under sista missvext-
året fingo räntegifvarne lösa spannmålen efter markegångspris,
ehuru allmänna priset ä spannmål öfversteg markegången med 3
eller 4 r:dr, och på samma sätt tror jag, att man vid flere an¬
dra regementet- förfarit. Jag tror således, att under sednare ti¬
der räntetagarne i allmänhet icke med fog kunna klaga öfver det
sätt, hvarpå de af lönings-direktionerne blifvit behandlade. Den åt¬
gärd, jag föreslagit, rubbar pä intet sätt det hela af förevande
vigtiga ärende, och jag har endast anhållit om den obetydliga
förändring uti Utsk:s förslag, alt i st. f. att räntorna nu uppbä¬
ras af kronofogdarne och lemnäs till regementsskrifvarne desse sed¬
nare mätte få uppbära dem. Då, såsom jag redan nämnt, detta mitt
förslag, icke i ringaste mån rubbar det stora hela, hoppas jag, alt R.
o. Ad. inser billigheten häraf och anhåller således om äterremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Afven i afseende på denna
punkt har StatsUtsk. i sitt tillstyrkande gått utöfver gränsen af
K. M:s nåd. propos. K. M. har föreslagit indragning till stats¬
verket af landsstatens och skolverkets indeloingar, men deremot
på skäl, dem jag förmodar Ulsk. icke kunna jäfva, förklarat Sig
icke hafva ansett tiden vara inne för vidtagandet af en dylik åt¬
gärd med de till mililiae-staten anslagna räntor. Oaktadt denna
K. M:s tillkännagifna åsigt har man nu hört en af Konungens
rådgifvare, tvertemot den K. proposms innehåll, yrka bifall till
StatsUlsk:s betänk, såsom grundadt på komiterades afgifna för¬
slag. De skäl, denna rådgifvare till stöd härföre anfört, kan jag
likväl icke gilla. Han har i främsta rummet sökt ådagalägga vig¬
ten deraf, att innehafvarne af de hemman, hvilkas räntor blifvit
åt enskilde upplätne, tillerkännas samma fördelar, som vid 1830
års riksdag blefvo de hemmansinnehafvare, hvilkas räntor direkte
ingå till statsverket, beviljade, derigenom, att dessa då erhöllo
optionsrätt till leverering in natura af deras räntespannmål, efter
föregången uppsägning, eller också att lösa den efter markegångs¬
pris utan förhöjning för forsellönen. Att uppställa en jemföeelse
emellan bättre och sämre lottade hemman, synes mig vara ett
ganska misslyckadt bevisningssätt. Ty vill man härifrån hemta
skäl till en förändring, så kan ju jemförelsen lika väl och med
ännu större framgång anställas emellan ett säteri och ett skatte¬
hemman. Resultatet mäste bli, att det förra är vida bättre lot-
tadt än det sednare, och ingen skall försöka att jäfva sanningen
af detta förhållande. Men blir det derföre rätt att befria skatte¬
hemmanen frän sina räntor, för att bereda dem lika förmåner
med säterierne. Jag vågar påstå alt R. St., vid 1830 års riks-
Den 1 Augusti.
19
dag, bogingo en orättvisa, då de af undfallenhet för en allmän*
om också i sig sjelf ogrundad klagolåt öfver tyngden af de skat¬
ter, hvarmed jorden var besvärad, sökte all genom eftergift af
den s. k. forsellönen, lindra denna tunga för kronans behållna
räntegifvare. Med denna orättvisa emot rikets öfriga skattdragan¬
de medlemmar, som naturligtvis måst fylla den brist uti Statens
inkomster, hvilken af den eftergifna forsellönen blifvit förorsakad,
kan del vara nog, utan att man ytterligare bör fortsätta den ge¬
nom indragning till Staten af alla indelta räntor, för att sedan,
genom forsellönens afskaffande jemväl för dem, åt de visserligen
icke härdare än andra, beskattade hemmans-innehafvarne gifva en
skänk, pä öfrige skattskyldiges bekostnad, af icke mindre än
60,000 r:dr årligen. Den lid är jemväl nu mera förbi, och Ol¬
von Troil har derpå anfört talande bevis, dä af räutetagaren pre-
jerier emot räntegifvaren, utöfvades. Och skulle, hvad icke bör
förmodas, detta ofog någon gång låta sig förmärka, så blir det
dock ett eller annat enstaka faktum, som brännmärkt den allmän¬
na röstens ogillande omdöme, äfven snart mäste upphöra, hvari¬
genom räntegifvarens ställning till räntelagaren blir lika betryg-
gad och lugn, som om hans räntor direkte till statsverket utgjor¬
des ; så att från detta håll något skäl ej heller med framgång
kan hämtas för vidtagande af en så genomgripande åtgärd, som
den Utsk. föreslagit. Likaså finnér den för sig icke ringaste skäl
uti den af komiterade uppgifne omständighet, att en synnerlig
förenkling derigenom skulle kunna tillvägabringas uti statsverkets
räkenskaper, hvilka, till följd af sättet för de indelte räntornas
utgörande, nu skola vara otroligt invecklade och särdeles svåra
att begripa. Jag har en längre tid innehaft en tjenstebefattning,
som gjort det för mig till en pligt, att ej sällan taga kännedom
af dessa räkenskaper och den erfarenhet jag dervid förvärfvat,
berättigar mig till det förklarande, att nämnde uppgift saknar
grund i verkligheten. Hvar och en, som eger aldrig så liten för¬
måga alt kunna bedöma räkenskapsförhällanden och deras natur,
skall dessutom lätteligen inse hela enkelheten af kronofogdarnes
special-räkningar, då dessa innehålla, å ena sidan, alla kronans
räntor och intrader, under sina vissa bestämda titlar, samt,
å den andra sidan, upptaga under anordningstitel, alla de
räntor, som lill civila eller militära eller till andra ändamål äro
anvisade. Dessa räntors indragning till statsverket, skall icke gö¬
ra deras uppdebitering i räkenskaperne mindre behöflig. De må¬
ste der i debet qvarstå hädanefter såsom hittills. Hela skillnaden
blir blott den, att hvad som af i fråga vande räntor nu afföresun-
der anordnings-titel, — en åtgärd, lika enkel som lätt och be¬
qvämlig — det skall i kredit upptagas bland levereringarne till
landtränteriet af intlutne medel, hvarefter dessa levereringar sko¬
la i sin ordning med en mängd ränteri-qvittencer verificeras;
och jag hemställer då, om icke räkenskaperne, långt ifrån att
härigenom vinna förenkling, snarare i så måtto göras vidlyftigare,
som vid dem verifikationer skola biläggas, hvilka nu icke kunna
ifrågakomma. Det är för öfrigt ett stort misstag, om man tror,
2'
20
Den 1 Augusti.
att militise-räntornes indragning skulle göra reg:ts-skrifvare-tjen-
sterne öfverflödige. En hvar som känner regementernes räken¬
skaper, och den Konungens rådgifvare, som nu i ämnet sig ytt¬
rat, eger om dem en fullständig kännedom, måste medgifva, att
i allt fall regtts-skrifvarne, framgent måste bibehållas, ty om äf¬
ven de indelta räntorna frångå deras uppbörd, sä flones ändock
vid regementerna en mängd afgifter, dels till Slaten, dels till an¬
dra ändamål, hvilka af en dertill särskildt anställd tjensteman mä¬
ste både debiteras samt uppbäras och redovisas. När så är för¬
hållandet, så torde det blifva nog svårt, att för sig göra begrip¬
ligt, buru det föreslagna upphördssättet kan uti kronans räkenska¬
per medföra någon den ringaste förenkling. Jag föreställer mig,
att man, som ordspråket lyder, går öfver ån efter valten eller,
för att fullfölja liknelsen, går de 2 sidorne af en triangel för att
från den ena ändan af basen komma till den andra, i stället att
laga giuaste vägen för detta ändamål, då man först vill låta kro¬
nofogden uppbära och till ränteriet inleverera medel, hvilka se¬
dermera der skola lyftas af reg:ls-skrifvaren, för att af honom till
vederbörtde löntagare utdelas och sålunda bildar en omväg med
lönings-räntornes uppbörd och redovisning, som nu icke äger rum,
då detta bestyr är ensamt åt regtts-skrifvaren anförtrodl, och som
ej heller hvarken är eller någonsin kan af behofvet blifva på¬
kallad.
Man har vidare sagt, att det nuvartde indelta aflöningssättet
skulle innefatta en stor olägenhet för tjensiemannen, dels derut¬
innan, att han icke på förhand känner beloppet af sin lön, såsom
beroende på markegängsprisen, hvilka omvexla från det ena året
till det andra, dels ock deruti, att han nödgas inlåta sig i handels¬
företag, då hans lönings-räntor hos honom till leverering in na¬
tura blifvit uppsagde. Hr von Troil har visat att i förra hän¬
seendet någon olägenhet för löntagaren icke förefinnes och han
har gjort det på sä giltiga skäl, att de svårligen torde kunna ve¬
derläggas. Det är också ganska naturligt, att markegången, just
till följd af förändrade tidsförhållanden icke kan från år till an¬
nat orubbad bibehållas. Då ligger det äfven i sakens natur, att
den indelte tjenstemannens lön, måste kunna det ena året ökas
och det andra minskas med några riksdaler; men detta medför för
honom snarare fördel än skada, enär lönebeloppet derigenom lämpar
sig efter gällande varupriser. Och om tjensiemannen, till följd af skedd
uppsägning utaf hans lönings-räntor, skulle någon gång sjelf nödgas
föranstalta om deras försäljning, så är beloppet af dessa räntor alltför
obetydligt, för alt man med fog kan säga, det han genom en sådan
försäljning tvingas in uti handels-företag, hvilka fordra helt andra
kriterier, för alt så kunna benämnas, så att af den omständigheten
icke ringaste för den ifrågasatta indragningen kan bemtas. Slut¬
ligen har den Konungens rådgifvare, sora yttratt sig i frågan, er¬
inrat att möjligheten af militiae-räntornas indragning till stats¬
verket, beror derpå, huruvida det förslag komiterade jemväl fram¬
ställt, om alla räntors förvandling i penningar, varder antaget eller
icke. Jag är i detta fall med honom af samma tanke; men, när
Den i Augusti.
21
Konungen i Sin propos. på de mest giltiga skäl, bestämdt för¬
klarat sig hvarkeu vilja eller kunna föreslå R. St., att räntorna
skola, pä sätt komiterade i deras första alternativ hemställt till
fix penningeskatt förvandlas, utan lvertom antagit det sednare al¬
ternativet uti korniterades förslag, som afser räntornas fortsatta
utgörande in natura-persedlar, dä hade jag, i sanning, svårligen
kunnat tro, det denna rådgifvare skulle finna sig tillständigt, att
här uppträda med försvar för och tillstyrkande af en åtgärd, som
hans Konung hvarken funnit lämplig eller nyttig att vidtaga.
Jag yrkar ålerremiss, på del att Utsk., sin pligt likmätigt, må ta¬
ga i öfvervägande de mångfaldiga skäl och omständigheter, som
mot det ifrägavartde förslaget blifvit anförda, och jag vill derjem¬
te fästa Utsk:s synnerliga uppmärksamhet pä orimligheten af det
förslag, Utsk. framställt, att man, såsom ett medel att bereda
löntagarne en fördel, skall låta kronofogdarne uppbära och i landt-
ränteriel leverera deras löner, för att derefter vid uppbördsårets
slut hålla dem löntagarne tillhanda, hvilket förslag röjer en så
ringa kännedom om naturen af en kronofogdes uppbörd, med
hänseende till de följder som genom restantier och propriebalan-
cer äro med densamma förenade, och genom hvilka följder lätt
kan hända, att löntagaren under längre tid kommer ali gå miste
om sin lön, att jag öfver denna Ulskts obekantskap med ett så
vigigt sakförhållande ej kan undgå att uttrycka min förundran.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Jag ämnar icke ingå i nå¬
got bedömande af den punkt som nu är under öfverläggning; men
dä en föregtde talare till besvarande upptagit några af de yttran¬
den som af mig fälldes i gårdagens plenum, anser jag mig icke
böra lemna hans anmärkntr utan allt genmäle. Mitt ena på¬
stående var, att räntornas förvandling i silfver icke ställde belop¬
pet i beroende af en myntförsämring sådan den genom en s. k.
realisation kunde tillvägabringas. Hr von Hartmansdorff har, för
att bevisa ett motsatt påstående å sin sida exempelvis anfört, att
vid en föregide realisation blefvo de s. k. silfversedlatne, eller
sedlar ställde att betalas med silfver, likväl icke till sitt fulla be¬
lopp med silfver inlösta och deraf dragit den slutsats, alt samma¬
lunda kunde förhållandet blifva med skatterna, äfven om desam¬
ma voro utsatta i silfver. Jag får då fästa uppmärksamheten der¬
på, att dessa silfversedlar voro förskrifningar af banken och så¬
lunda i fullkomlig likhet med bankens öfrige sedlar som äfven
lydde på en viss summa i silfver, och då den ena sortens sedlar
icke kunde inlösas, så var det en klar följd att banken äfven i
fråga om den andra icke kunde fullgöra sina förbindelser. Men
det hvarom nu är fråga, är icke någon liqvid med banken utan med
statsverket, och ställd i silfver sä att ehvad slags förhållande silf¬
ver också i framtiden månde få till sedlar, så mäste denna liqvid
utgå till det primitiva silfvervärdet. Således äfven om en ny s.
k. realisation skulle förekomma, hvilket jag på förut af mig an¬
förde skäl, nu mera anser vara temligen otroligt, så är det vis¬
serligen klart alt det nu varande ziffer-beloppet skulle derefteB
22
Den 1 Augusti.
förändras, dock alltid så, att samina värde alltid blef i silfver ut¬
tryckt. Jag tror mig således hafva haft rätt i mitt påstående att
ränteförvandlingen icke kommer att blifva beroende af realisatio¬
nens bestånd.
Det andra af mig framställda påstående, som af samme värde
talare blifvit upptaget, gick ut på att visa att den föreslagna åt¬
gärden icke skulle ställa K.. M. och kronan i större beroende än
förut af R. St:s beskattningsrätt. Jag grundade detta påstående der¬
på, att detta beroende vore redan fullkomligt, enär samhället icke
kunde bestå om icke R. St. bevilja andra skatter än rikets ordi¬
narie inkomster. Hr von Hartmansdorff har äfven, såsom jag
tror, medgifvit riktigheten af min sats i allmänhet, men velat
göra ett undantag i afseende på indelta arméen. Jag tror likväl
att äfven med hänsigt till denna, blifver frågan i samma ställ¬
ning efter förändringen som för närvarande. Låtom oss preci¬
sera ämnet, så skal! della snart visa sig. Hvarpå beror indelnings¬
verket för närvaride? Jo, på Konungens och Ständernas gemensamma
beslut. Nå, hvarpå skulle den ifrågavande förvandligen bero? (ty
märken noga, det är nu blott fråga nm förvandlingen af lönerna,
ej uppbörden) — jo, äfven på Konung och Ständer. Alltså i
båda fallen alldeles lika. Jag tror mig således hafva haft rätt i
mina uppgifter, hvilka derföre torde qvarstå till sin fulla kraft
och värde.
Hr Sandströmer: En värd talare har erinrat derom, att
det af mig nyss afgifne yttrandet skulle innefatta yrkanden, sora
icke stodo i öfverensstämmelse med K. M:s nåd. propos. Om jag
vid utöfningen af mitt representantkall skulle anse mig böra fram¬
ställa yrkanden, som voro i mer eller mindre mohn afvikande
från de framställningar eller förslag, som af Konungens föreg:de
rådgifvare afgifvits, så är det ett ämne, som icke kan blifva fö¬
remål för någon utredning på detta rum, och jag anser mig der¬
före icke böra ingå i något besvarande af berörde anmärkn. eller
utveckling af de motiver, som för mitt åtgörande ligga till grund.
Jag vill blott tillägga, att man kan vänta sig af livar och en, som
yttrar sig i ett så vigtigt ämne, som innefattas uti det komite-
belänk., hvilket ligger till grund för nu pågående öfverläggning,
att han noga betänkt sig innan han framställer sina förslag och
det skulle då, efter min tanka, med skäl förefalla besynnerligt,
om man sedermera, i följd af en annan samhällsställning, ändra¬
de åsigler i ämnet. Jag ber emellertid att få erinra, att det för¬
slag Utsk. framställt, i afseende på sättet för indelta räntornas in¬
dragning, icke är så väsendtligen afvikande från K. M:s nåd.
propos., som man här synes föreställa sig. K. M:s nåd. propos. af-
ser rättighet för indelningshafvare^ att fortfarande, såsom hittills,
vara i åtnjutande af sin indelning, med rätt tillika att den sjelf
uppbära, fastän efter de grunder, _som för räntors utgörande till
Staten kunna blifva bestämda. Afven StatsUtsk. tillstyrker, att
(le särsilda indelningarne skulle fortfarande bibehållas till de tjen-
§ter dit de för närvande höra. Utsk:s afvikelse ifrån proposm
Den 1 Augusti.
23
går således egentligen derpå ut, att uppbörden, i stället att, sorn
nu sker, besörjas af räntetagarne sjelfva, skulle verkställas af kro¬
nans uppbördsman och räntetagarne sedermera få från ränterierne
uppbära sitt lönebelopp. Räntetagarnes äganderätt till indel¬
ningen, om jag så må uttrycka mig, skulle således förblifva orub¬
bad, komiterades åsigler skulle på detta sätt icke kunna till fullo
göra sig gällande. Men jag tror dock, att man äfven på den vä¬
gen i någon mån skulle kunna uppnå det åsyftade ändamålet, och
jag har derföre tillstyrkt bifall till hvad Utsk. föreslagit, endast
med förbehåll att sättet hvarpå indelningshafvare!! skulle uppbära
sin ersättning, blefve föremål för särskild pröfning, på det alt
man kunde blifva i tillfälle att bereda en större fördel för desse
tjenstemän, än hvad Utsk. föreslagit. Samme värde talare som
framställt den anmärkn., som jag nyss till besvarande upptagit,
har äfven påstått det jag skulle yttrat, att det af komilerade fram¬
ställda förslag vore beroende deraf, att räntorne blefve i pennin¬
gar bestämda. Uti detta antagande af den siste värde talaren
ligger en förvillelse. Jag har endast sagt, att möjligheten af in¬
delta räntornas indragning berodde derpå, huruvida räntorna all¬
tid skulle liqvideras med penningar. Den punkt som i går ut¬
gjorde föremål för R. o. Ad:s pröfning angick frågan om rän¬
tornas förvandling till en fix penningeränta. Om äfven en så
beskaffad förändring icke skulle komma att äga rum, utan rän¬
torna fortfarande i större eller mindre mån utgöras uti persedlar, så
uppstår en annan fråga, nemi. den, huruvida vederborde ränte¬
gifvare och räntetagare skulle äga att till leverans uppsäga eller
utfordra berörde persedlar, eller om räntan alltid skulle lösas med
penningar. Det är detta sednare som jag påstår vara nödvändigt
om indragning af indelta räntorne skall kunna verkställas. Jag
förmodar således att den värde talaren sjelf skall, vid närmare ef¬
tersinnande finna, att den förmenta motsägelsen icke ägt rum.
I anledn. af de skäl jag framställt, till stöd för ifrågavande in¬
dragning, dervid jag anfört att förhållandet vore olika för de rän¬
tegifvare, som leverera till kronan och dem som leverera till rän¬
tetagare, har man påstått, att någon jemförelse icke kan anstäl¬
las emellan bättre och sämre lottade hemman. Jag medger vis¬
serligen att jemförelse emellan särskilda hemmans skattläggning
icke kan äga rum, enär det ofta inträffar, att ett bättre hemman
kan hafva vida mindre räntor än ett annat af sämre beskaffen¬
het; detta är ett helt annat ämne. Här är fråga derom att hem¬
man, som på skillingen äga lika räntor, bestämde i samma sorts
persedlar och af samma värde, likväl genom de olika stadgan-
derne i afseende på sättet att utfordra dessa räntor, kunna kom¬
ma i olika förhållanden. Om räntan för båda hemmanen vore
t. ex. bestämd till ett lika qvantum spannmål, hvilket, förvand-
ladt efter markegång, motsvarade etthundra r:dr, så skulle den,
hvars räntor voro kronan behållne, vara berättigad att lösa sin
spannmål med dessa 100 r:dr, hvaremot den andra hemmans¬
ägaren, hvars räntor blifvit anvisade lill en indelningshafvare, vo¬
re skyldig, att, derest denne det äskade, liqvidera räntan in na-
24
Den 1 Augusti.
tara, eller ock att lösa den till det pris, som det naturligtvis stod
i ränletagarens skön att bestämma så liögt som möjligt i förhål¬
lande till gällande priser och de olägenheter, som kunde tillskyn¬
das räntegifvaren genom skyldigheten att leverera den in natura.
Det vore således möjligt att denna räntegifvare finge betala t. ex.
120 r:dr för den ränta som en annan kunnat fä lösa med 100
r:dr, och det oaktadt deras räntor voro lill belopp och beskaffen¬
het alldeles enahanda. Detta exempel lärer icke kunna bestri¬
das. Den orättvisa som dervid uppkommer, beror alldeles icke
på skattläggningens ojemnhet, utan på det sätt, hvarpå kronan
disponerar sina räntor. Man har äfven sagt, att någon förenk¬
ling i räkenskaperne, icke, pä säll jag omnämnt, kan vinnas om
komilerades förslag antages. Det är icke lämpligt att nu inför
R, o, Ad. göra någon fullständigare framställning ronde räken-
skapssättet, men jag vågar dock påstå att man lätt bör finna, att
om räntorna i st. f. alt nu ingå pä en mängd särskilda ställen,
kunde af de vanliga uppbördsmännen uppbäras, och uti en redo¬
görelse för hvarje uppbörds-distrikt redovisas, så måste en betyd¬
lig förenkling i räkenskaperna ensamt deraf uppkomma.
Gr. Sparre, Frik: Jag kan icke lemna oanmärkt ett ytt¬
rande som af en talare blifvit afgifvet, innefattande att R. St.
derigenom, att de vid 1830 års riksdag hafva afstålt från uppsäg-
ningsrätten emot kronans behållne räntegifvare, skola begått en
orättvisa på öfrige medborgares bekostnad till förmån för vissa
medborgare. Jag tror det icke. Jag åberopar i det afseende!
hvad jag yttrade i går om de förändrade förhållanden sorn i frå¬
ga om skatteväsendet inträdt. Hvad således uppsägningsrälten be¬
träffar, så förhöll det sig dermed i fordna tider så, alt man icke
var så noga om tid och resor, alt konsumenten vanligen ur pro¬
ducentens egna händer emottog varan. Det var följaktligen helt
naturligt, att räutegifvarne till räntetagarne utförde sina per¬
sedlar, Numera sedan industri och befolkning tilltagit i en
betydlig män, nu då hemmansägaren måste vara ängsligt rädd
om hvarje timma af hvad för honom är dyrbarast, hans tid, nu
blir det hardt och orimligt att ålägga honom åt särskilda håll utföra
de persedlar, hvaraf hans ränta består. Föreställom oss t. ex.,
mine Hrr! det fall (och jag känner specielt att sådana inträffa)
föreställom oss att af ett indeldt hemman skall utgå en ränta, be¬
stående af 6 kpr spannmål, 1 stock, 1 LS" smör och ett lass ved.
Om nu räntegifvaren åligger alt transportera spannmålen åt ett
håll, stocken ål ett annat, smöret åt ett tredje samt veden åt ett
fjerde, så kan detta förorsaka honom några och 20 mils resor,
Stadganden sora medgifva sådant böra ej få bestå. Min öfverty¬
gelse är att uppsägningsrälten å Statens sida med rätta blifvit
borttagen, emedan den förorsakade en öfverdrifven tunga för en
del skattdragande. Jag kan således icke medgifva att R. St. är
1830 begingo en orättvisa, då de eftergäfvo den, utan jag tror
tvärtom, att de räntegifvare som dermed ännu äro betun¬
gade, äro fullkomligen i sin rätt då äfven de fordra befrielse
Den 1 Augusti.
från uppsägningsrätten som nu mera för dem blifvit en verk¬
lig börda, hvilket den förut icke var. Lika med den siste värde
talaren anser jag således att uppsägningsrätten från räntetagarens
sida bör försvinna. Deremot anser jag del tvetydigt huruvida
ränlegifvaren kan beröfvas sin uppsägningsrätt. Jag erkänner lika
med nyssnämnde talare alla de olägenheter som kunna drabba
Statsverket genom möjligheten deraf, att Slaten nödgas emottaga
spannmål in natura. Komiterade hafva likväl upplyst att under
de sednare åren har spannmålen till högst obetydligt belopp blif¬
vit levererad in natura, hvadan den nämnde olägenheten icke tor¬
de hafva någon särdeles inverkan på det hela. Enligt hvad jag
redan yttrat, hyser jag trifvel derom, huruvida R. St. äga räll att
fråntaga ränlegifvaren ifrågavar:de rättighet att uppsäga och leve¬
rera in natura. Med kännedom af denna rätt har han förvärfvat
sitt hemman och detta onus, som man nu ålägger honom, att lösa
sin spannmål med penningar, kan möjligen för honom vara be¬
svärligt. Ehuru jag således delar den åsigten att Statens uppsäg¬
ningsrätt bör försvinna och all indelta räntorna böra ingå lill
Statsverket, måste jag i fråga om räutegifvares uppsägningsrätt
erinra att komiterade lika med SlalsUtsk. afvikit ifrån R. St:s be¬
slut vid sista riksdagen och delta förundrar mig så mycket mera
som berörde beslut blifvit i flera afseenden af båda åberopadt.
R. Sl:s berörde beslut säger nemi.: att indelta räntorna skulle
förvandlas i vissa persedlar, att utgå efter fem års markegång.
Man har likväl nu afstålt derifrån för att på en gång sätta rän¬
torna i penningar. Man har likväl dervid icke gått fullt konse¬
qvent till väga, emedau tionden enl. förslaget fortfarande skulle
bestämmas i spannmål. Det skäl som komiterade och StatsUtsk.
uppgifvit till stöd för eli sådant undantag, synes mig ingalunda
vara tillfredsställande. Om jag påminner mig rätt, så uppgifves
skälet vara alt tionden ursprungligen hade afseende på och be¬
stämdes af skörden. Ja, för flere århundraden tillhaka; men nu
mera förhåller det sig visserligen icke så, åtminstone hvad krono¬
bonden beträffar. Denna afgäld är nu mera pä de flesta ställen
lika fix som hemmansränlorna. Jag kan då icke förstå hvarföre
ej indelta räntorna kunna utsättas i persedlar, oaktadt indragning
deraf sker till statsverket samt indelningen derifrån till nuvaride
räntetagarne utgifvas efter markegång. Jag hyser således i afse¬
ende på denna punkt samma mening som i afseende på den hvil¬
ken i går förehades och om äfven denna punkt, återremitterades,
skulle jag önska att StatsUtsk. i detta afseende, liksom i fråga
om indragningen af de utarrenderade boställena, gjorde afseende
pä R. St:s beslut vid sista riksdagen.
Hr Stuart, Carl Gust.: Olämpligheten af det löningssätl,
som under namn af indelningsverk nu äger rum, är så allmänt
erkänd, att något bemötande af det försvar, som för detsamma
här afgifvits icke torde vara behöfligt. Detta aflöningssätt måste
betraktas såsom en ännu fortvarande qvarlefva från den tid, då
Staten saknade andra liqvidations-medel för godtgörande af sina
26
Den i Augusti.
fordringsägare, hvilka derföre fingo anvisning pä de skatter som
utgingo af den ena eller andra kommunen eller korporationen.
Vid så många tillfällen hafva R. St. uttalat sin önskan, att ifrå-
gavar:de aflöningssätt måtte afskaffas, att jag förmodar att man nu
omsider uppnått den tidpunkt, då man får motse en skyndsam
verkställighet af R. St:s i berörde hänseende vidtagna beslut. Jag
kan för ingen del instämma i deras åsigter, som anse det s. k.
indelta aflöningssättet vara serdeles fördelaktigt för löntagarne.
Mångfaldiga bevis gifves på de indelta lönings-räntornes otillräck¬
lighet för dermed afsedda ändamål och detta förhållande är
också vid alla under sednare lider ifrågaställa löneregleringar
både af Konung och Ständer behjertadt. Hvad särskildt indelta
armeens befäl beträffar, torde man böra ihågkomma att dess af¬
löning grundat sig icke blott på de indelta räntorne utan också
på ganska betydligt kontanta statsanslag. Om nu dessa kontanta
anslag skulle indragas, är det obestridligt, att räntorne icke skulle
räcka lill för aflönandet af nämnde befäl. Jag kan icke inse an¬
nat, än att den detta befäl tillhörande personal likaväl som de
civile tjenstemännen, skall finna det med sin fördel mest öfver¬
ensstämmande, att kontant och qvartalsvis uppbära sina löner.
Det är visserligen sant hvad Hr von Troil anfört, eller att sedan
den indelte löntagaren hunnit öfverlefva det första året, är lian
under det andra och följande åren förvissad att uppbära ungefär¬
ligen lika stort belopp, som han eljest skulle qvartalsvis erhållit.
Men då tjenstemännen sålunda mäste alltjemt under hvarje år
ligga i förskott för sina lefnadskostnader, är han merändels nöd¬
sakad att fortfarande i förväg uppäta hela sin årslön, som man
säger, samt efter hvarje löneliqvid åter skuldsätta sig i afvaklan
å det kommande årets lön; hvilken skuldsättning med thy åtföl¬
jande ränteutgifter alltid måste minska den behållna inkomsten af
tjensten. Att det af Hr von Troil förordade uppbörds- och liqvi-
dationssätt skulle befordra säkerheten för aromens indelningshaf¬
vare att oafkortadt utbekomma sin aflöning, betviflar jag. Detta
Uppbördssätt medför deremot den gifna följd, att löntagaren vid
liqvidations-tillfället icke kan erhålla större belopp af sin lön, än
som influtit från de skattskyldige. Om nu restantier uppstå, så
kommer han följaktligen att sakna en häremot svarande andel af
sin lön. Och man kan taga för gifvet att sådana restantier ofta
måste förekomma, enär alla räntor sällan vid uppbördsstämmorna
ingå till hela det debiterade beloppet. Derest åter samtliga lö-
ningsräntorne indragas lill Staten och Staten ansvarar hvarje tjen¬
steman för ett visst lönebelopp, så kan hvar och en vara säker
att vid den utsatta terminen erhålla hvad honom tillkommer.
Olämpligheten och ändamålslösheten af det nuvande uppbördssät-
tet eller uppbördens besörjande genom regementskrifvare, visar sig
äfven deraf, att om räntegifvaren icke på uppbördsslämman till
fullo betalar sina räntor, så kan regementsskrifvaren icke i exe-
cutif väg indrifva dem, utan måste öfverlemna detta bestyr åt kro¬
nofogden, hvarefter det resterande räntebeloppet ingår till landt-
ränterierne och redovisas i kronans räkenskaper. Det måste der-
Den 1 Augusti.
27
före i alla hänseenden vara lämpligast, att samma uppbördsman
uppbär och redovisar alla statsintraderna inom samma distrikt.
Hvad den enkelhet i räkenskaperne beträffar, hvilken Hr Printzen¬
sköld förklarat nu förefiunas, så är detta ett loford öfver nuvaride
redovisningsmelhod, som jag icke förut hört uttalas af någon sak¬
kunnig eller någon tjensteman, som med besagde räkenskaper haft
att skaffa. Bland bilagorna vid komilerades betänk, finnes ett ut¬
drag af Oster Nerikes fögderiers krono-råkenskap, hvilket så vidt
fråga är om kreditsidan i ett conto af denna räkenskap visar huru
inveckladt och inkrångladt det härvid begagnade räkenskapssätt
är. Om komiterade hade velat öka bilagorna till sitt betänk,
med bifogandet jemväl af debetsidan i samma räkenskap och så¬
lunda likaledes ådagalagt de mångfaldiga förvecklingar der före¬
komma, så skulle äfven den som eljest icke har tillfälle att taga
kännedom om beskaffenheten af ifrägavar:de räkenskaper, kunna
inse och bedöma huru olämpligt det af Hr Printzensköld loforda-
de förhållandet i sjelfva verket är. Dessutom synes det förtjena
anmärkas, att den granskning, dessa räkenskaper undergå vanligen
är högst ofullständig, ty den revision som i kammar-rätten äger
rum, omfattar nästan endast redovisningen af de statsbidrag, som
direkt ingå till kronan, men icke hvad de skattdragande utgöra
till andra räntetagare. Oaktadt nu anförda förhållanden, måste
jag dock instämma i den yttrade åsiglen, att med det nuvaride
uppbörds- och lefvereringssättets bibehållande kan någon indrag¬
ning af de indelta lönerna icke verkställas. Allt för många svå¬
righeter förekomma nemi. häremot, ty om Staten framgent skulle
komma ali utsättas för uppsägningsrättens allmänna begagnande
från de skattskyldiges sida, skulle den naturligtvis blifva nödsakad
att antingen hålla magasiner eller ock att lill underpris försälja
de in natura lefvererade persedlarne. Dessa båda nu förevaride
frågor nemi. den ena om räutepersedlarnes utgående i penningar
och den andra augide indelta räntornas indragning till Statsver¬
ket hafva derföre ett oskiljaktigt sammanhang med hvarandra.
Vidkommande forselafgiften och dess efterskäukande, så kan jag
omöjligen finna någon orättvisa deruti alt den ena fjerdedelen af
ett hemman till samma belopp och med samma räntepersedlar
beskattadt icke belastas med större utgifter i och för skatternas af-
bördande än de öfriga tre fjerdedelarne. Hr Printzensköld yttra¬
de i går alt det innefattade en orättvisa om Statsmakterue förkla¬
rade att grundskatterne för framtiden icke komme att ökas utöf¬
ver hvad de under sednast förflutna decennium utgjort. Men lika
litet som jag kan inse alt. detta skulle innebära en orättvisa, lika
litet kan jag fatta orättvisan deraf, att hvarje räntegifvare, han
må hittills hafva utgjort sin ränta till det allmänna eller till nå-
von enskild räntetagare, komme i åtnjutande af samma förmån
vid räntans liqviderande, helst som denna liqvidation både i ena
och andia fallet skulle ovilkorligen ske med kontanta penningar.
Den motsägelse som den siste värde talaren velat finna emellan
kommiterades förslag, i fråga om de indelta räntorna och deras
tillstyrkan i afseende på afgifterne för utarrenderade boställen,
28
Den 1 Augusti.
grundar sig på ett misstag. Det är nemi. icke komiterade, som före¬
slagit att de utarrenderade boställena skulle undantagas från nu
ifrågavar:de reglering och förblifva under vederbör:des värd och dis¬
position på samma sätt som hittills, utan det är StatsUlsk. som
framställt detta förslag. Komiterade undantogo endast de till bo¬
städer anvisade boställena. Afkastningen af alla andra sådana egen¬
domar skulle deremot enl. komiterades förslag ingå till Statsver¬
ket och vederbörande löntagare i stället undfå ersättning genom
kontanta anslag. Slutligen får jag förklara, att jag helt och hållet
instämmer uti den af Hr Sandströmer begärda propos. i anledn.
af nu förevartde punkt af StatsUtsk:s utlåt.
Hr von Hartmansdorff: Då jag förra gången hade or¬
det glömde jag att göra en anmärkn. vid den 20:de punkten i
följande hänseende. Der slår nemi. ”att samma grund tillämpas
i fråga om sådan andel af allmänna inrättningars och stiftelsers
anslag, som af deras tjenstemän innehafves”. Man skulle således
skilja de tunnor spannmål som innehafvas af en tjensteman, an¬
ställd vid en allmän inrättning, frän dera, som försäljas för hen¬
nes öfriga behof. Huru är det möjligt? Om t. ex. vid Upsala
universitet en tjensteman har sig ett visst antal tunnor anslagne
af all den spannmål som ingår till akademiens förvaltning i det
hela, huru skall man veta om de härröra frän afrad, kronotionde,
kronoräntor eller arrenden? Här behöfves således ett förtydli¬
gande.
Det har blifvit sagdt, att då den ene räntegifvare!!, som be¬
talar till kronan och slipper forsellönens erläggande, är bättre lot¬
tad än den andre, som betalar till indelningshafvaren och mäste
godtgöra forsellönen, sä är skillnaden i utskyld en orättvisa mot
den sednare, samt att han följaktligen äger rätt att från detta
tillägg blifva befriad. Om räntegifvaren hade någon rättighet i
detta fall, hvarifrån skulle den komma? Jag har endast hört åbe¬
ropas jemförelsen med en annan räntegifvares ställning. Skillna¬
den deri har endast uppkommit genom en skänk af Staten. Den
som har något att skänka, måtte väl äga rättighet att efterskänka
åt Pål utan att vara skyldig göra det åt Pehr. Hans skyldighet
att betala är lika stor som förut. Hans förskoning derifrån beror
på ränteägarens, Statens, välvilja, men icke på något rättanspråk
ä räntegifvarens sida. Emedlertid är det. på denna olikhet, hvil¬
ken R. St. efter min tanka oförsigtigt införde när de efterskänkte
forsellönen åt en del räntegifvare, som man nu vill grunda sitt
anspråk, att Staten ytterligare skulle ärligen efterskänka 60,000
r:dr af sina inkomster. SlatsUtsk. föreslår nemi. att räntetagarne
skulle få sin forsellön fullt ut, men att räntegifvaren skulle slippa
betala henne. Staten skulle således lemna godtgörelse. Huru?
det kan ej ske, utan andra skattskyldiges betungande med det, som
efterskänkes åt räntegifvare, hvilka mot denna utskyld ärft eller
förvärft sina hemman. Då jag sålunda talar om minskning i kro¬
nans rätt och tillökning i hennes beroende af Ständernas bevill¬
ning hoppas jag att R. o. Ad. icke må tro del jag derunder vill
Deri 1 Augusti.
29
försvara någon egen rätt. Jag har aldrig hafi någon indelning,
äger den icke och får den förmodligen aldrig.
Här är sagdt, att det är beqvämligare, enklare och ordentli¬
gare förStaten alt uppbära penningar än persedlar. Detta bestri¬
der jag icke, men om Staten derpå förlorar, hvarföre skall man
då endast för beqvämlighetens skull göra en fattig stat fattigare?
Hvad ordentligheten beträffar: så är det med Staten i detta fall
liksom med en person, hvilken är så ordentlig att han fördenskuld
intet hinner uträtta; han vinner ej ulan förlorar på sin ordent¬
lighet.
Nu är ock förhållandet här att ehuru man visat den beqväm¬
lighet som af förslaget skulle uppstå, kan man dock icke påpeka
hvarigenom besparingar skulle vinnas. Tvärtom synes det tydli¬
gen att nya kostnader i flera hänseenden skulle förvållas. Man
har visserligen samvetsgrann! sökt omhulda den enskildes rätt för
ögonblicket, vare sig äfven räntetagarnes, men man har eftersatt
Statens, som borde stå högre, icke nog tillse att den blefve bibe¬
hållen. Deruti ligger efter min öfvertygelse grundfelet. Alla vi,
som nu strida, äro snart förgänglige, dödlige, men samhället fort-
lefver, derföre bör dess rätt företrädesvis vårdas.
Man säger vidare, hvarföre skola icke alle tjenstemän hafva
ett lika aflöningssält: hvarföre skola vissa embetsman och militä¬
rer hafva indelt lön, under det att andra få älnöjas med pennin¬
gar. Del är detsamma som att säga, hvarföre skola icke alla lön¬
tagare vara lika illa lottade, under det man ifrar för räntegifvares
jemlikhet i fördelar. Under Carl XI:s tid ansågo åtskilliga civila
tjenstemän det vara fördelaktigt att få penningelöuer och gjorde
derföre underdånig ansökning derom. Konungen nekade och
svarade efter hvad historien förmäler: ”J veten icke hvad J be-
djen”. Man skulle nu måhända kunna säga om komiterade och
Utsi;.: J veten icke hvad J föreslån.
En talare har åter sagdt att när en löntagares inkomster en
gång vore bestämda i silfver, så hade han ingen förlust att befa¬
ra. Jag påstår tvärtom, att när en gäng alla räntor och andra
afgifter till kronan äro bestämda i penningar, i st. f. varor, sä
ligger tili detta förhållande ett premium för de skattskyldige att
genom R. St. åstadkomma myntförsämringar, och de kunna det
så länge 72 § Reg.F-.n har sin närvar:de lydelse. Jag säger icke
att R. St. vilja göra det med flit, men de blifva måhända af om¬
ständigheterna nödgade dertill. Jag har minnet om hvad som
skedde efter 1808 och 1809 årens krig. Hr von Troil har anfört
andra exempel ifrån 1789. Huru kan man då vara säker på att
löntagarne framdeles skola hvad tid som helst, få sin lön fullt
ut, och att få henne i silfvervärde. Kunde man vägra att emot¬
taga bankens sedlar, såsom god betalning, sä vore det helt an¬
nat; men del är ej möjligt så länge grundlagen förklarar R. St.
äga rätt att genom sin bank utgifva sedlar som för mynt i riket
må erkännas. Skulle det förekommas så borde man i RiksStaten
förklara, att lönerna skulle utgå efter kurs, hvadan hela aflönings-
staten mäste betraktas såsom ett förslags-anslag. Men då måste
30
Den 1 Augusti.
äfven skatterna utgöras på samma obestämda sätt. Kan väl nå¬
gon föreställa sig möjligheten att få en hel bevillning och Riks¬
stat uppgjorda efter cours eller såsom förslagsanslag?
Man har sagdt att det förskott till godtgörelse åt löntagarne
om hvilket jag talat, icke skulle vara så stort som jag påssätt.
Komiterade uppgifva likväl sjelfva, sid. 100 uti deras betänk., att
det löneanslag och de ersättningar, som qvartaliter skulle utbeta¬
las, komme att uppgå till 1,098,399 r:dr. Jag har således tagit
till för litet då jag blott talte om 7 lill 800,000 r:dr.
Gr. Sparre har yttrad t, att kronotionden nu mera icke ut-
ginge efter årsväxten och att det förr brukliga sättet att göra si¬
na beräkningar derefter, skulle för flere hundra år sedan hafva
upphört. Man behöfver dock icke gå längre än till staden Söder¬
telje för att återfinna tiondens utgörande efter räkning på åkern.
Man har anmärkt såsom en ofullkomlighet att restantier på
de indelta räntorna icke kunna uttagas af någon annan än afkro-
nofogdarne, och anfört detta såsom ett bevis på olämpligheten att
hafva regementsskrifvare. Men med dessa restantier förhåller det
sig på samma sätt som med andra fordringar, hvilka den enskille
äger, men ej i godo utbekommer. Han får icke genom sjelfpant-
ning taga ut sin rätt utan han måste öfverlemna saken åt den
verkställande makten.
Jag slutar mitt anförande såsom jag började, med den an-
märkn. att man icke vet hvad som är föreslagit af K. M. eller
af enskille motionärer eller af Utsk. sjelf. Ämnena åro så sam¬
manblandade, att man icke kan reda förhållandet. Jag bestrider
visserligen icke rättigheten så väl för Konungens rådgifvare, somt för
hvilken annan riksdagsman som helst, att hafva sin egen mening;
men det måste man dock erkänna vara ett egel förhållande, att
när ett Utsk:s betänk, förekommer hvilket är grundadt på en K.
propos., den af Konungen uttalade meningen icke af någon hans
rådgifvare försvaras. Huru är det möjligt att i en så vigtig och in¬
vecklad fråga som denna fatta sitt beslut, ulan den närmare ut¬
veckling, öfver hvars saknad jag ifrån begynnelsen klagat. Der¬
uti ligger första skälet för mitt yrkande på återremiss.
Hr Printzensköld: Jag anhåller om ursäkt för det jag
ännu en gång med några ord faller R. o. Ad. besvärlig. Jag stäl¬
ler dem egentligen till Gr. Sparre, som missförstått mitt förra ytt¬
rande. Han har nu, liksom förliden gårdag påstått, att tidsom-
ständigheterna pålrängade och ovilkorligen skola fordra det man
nu vidiar en förändring i sättet för hemmansräntornas utgörande.
Han har således ansett, alt jag icke tagit saken på sin rätta sida,
genom mitt förklarande att R. St. vid 1830 års riksdag begingo
en orättvisa dä de beslölo upphörandet af uppsägningsrätten från
Statens sida af all behållen räntespannmål samt derjemte eftergåf-
vo forsellönen, då denna spannmål efter markegång betaides. Så
har likväl icke mitt yttrande fallit. Jag har sagt, att R. St. vid
1830 års riksdag begingo en orättvisa, då de efterskänkte forsel¬
lönen, men jag har icke med ett enda ord klandrat åtgärden att
De» 1 Augusti.
31
eftergifva uppsägningsrätten. Jag sade att Staten genom berörde
skänk till räntegifvarne i betydlig mån minskat sina inkomster,
och att denna minskniug i stället drabbar de öfriga medborgare,
i följd af den ökade beskattning, som de derigenom måste vidkän¬
nas. Jag har yrkat, att en ny orättvisa i det hänseendet icke nu
måtte begås; och Hr Grin torde tvifvelsutan inse att man kan
eftergifva uppsägningsrätten utan att derföre eftergifva den fördel för-
Staten som med denna uppsägningsrätt var förknippad, eller rät¬
tigheten att för den spannmål, som ej levererades in natura upp¬
bära forsellön, hvilken fortfarande bordt komma Staten till godo,
just i anseende till den betydliga förmån vederbönde räntegifvare
genom den å Statens sida eftergifna uppsägningsrättigheten fått
sig tillagd.
De af Hr Stuart gjorda anmärkn:r har Hr von Hartmansdorff
redan besvarat. Jag har således i det fallet ingenting att tilläg¬
ga, utom hvad angar räkenskaperne, om hvilka Hr Stuart yttrade
en mening som jag icke kan gilla. Det är visserligen sannt, att
om en ovan person blott tlygligt ögnar på specialräkningen för
ett fögderi så skall den måhända förekomma honom något besyn¬
nerlig samt svär att begripa; ett förhållande som alltid skall in¬
träffa med nästan hvilken räkning som hälst, huru enkelt den ock
må vara uppställd och inrättad, när man icke närmare skärskådar
densamma. Men för hvar och en som är aldrig så litet van vid
räkenskapers behandling, fordras det visserligen ingen särdeles
skarpsinnighet för att intränga i de hemligheter som Hr Stuart
påstår skola i landlboksräkenskapen finnas nedlagde. Att för öf¬
rigt, såsom Hr Stuart påstår, det skulle leda till en så stor lätt¬
nad för den skattskyldige om en och samma uppbördsman eulol¬
ia r och qvitterar inom sitt uppbördsdistrikt alla möjliga intrader
som derifrån utgå, är en sak som torde kräfva närmare bevisning
då denna lättnad endast skulle bestå i besparing af besväret att
uppräkna hvarje utskyldsbelopp för sig och aflemna det till de oli¬
ka uppbördsmännen, hvilket besvär är af så ringa betydenhet, att det
svårligen kan förtjena afseende, hvarföre det också kan vara den
indelta räntegifvaren likgiltigt, om han aflemnar sin ränta till re-
gementsskrifvaren eller till kronofogden; och alt, genom detta upp¬
bördssätt räkenskaperne skulle förenklas, tillåter jag mig betvifla,
dä regementsskrifvaren, som nu i sin räkning direkte uppdebiie-
rar löningsräntorne, väl dermed måste upphöra men i alia fall är
nödsakad att fortfarande påföra sig dessa räntor till redovisning,
efter det reqvisitions-förslag, som af honora måste upprättas och
af regements-befälhafvaren till K. bef:de ingifvas för att ligga till
grund för räntornas utanordnaade från landtränteriet.
Många ledamöter ropade på propos.
Gr. Sparre: De indelta räntorna äro kronans räntor, in¬
delta eller anslagna till något visst ändamål. Dä nu Kronan på
den del af sina räntor, som den behållit, efterskänkt forsellön, ser
jag icke annan utväg för att åstadkomma rättvisa än alt kronan
äfven åtager sig forsellöner för de indelta räntorna. Detta är en
32
Den 1 Augusti.
klar följd af det föregående, jag kan icke hjelpa det. Man har
påstått att dervid göres afseende på den enskiltes rätt, men icke
på kronans. Jag tror dock att kronans rätt också omfattar den
enskiltes och alt det går kronan vål då den enskilda rätt sker.
Jag har sagdt, och jag vidblifver denna mening, att den eftergift,
hvarom nu är fråga, har räntegifvaren rätt att fordra och då hör
väl också kronan medgifva den. Då jag sålunda i detta ämne
yttrat mig för Utsk:s och komiterades förslag i allmänhet ang:de
de indelta räntornas indragning till kronan; och då denna punkt
är så redigerad, att der blott omtalas, alt räntorna skola indragas
till kronan utan att derstädes bestämmas huru räntorna derefter
skulle vara beskaffade, anser jag något hinder icke förefinnas all
instämma tili det af Hr Sandströmer yrkade bifall till den första
delen af denna punkt. Deremot förenar jag mig med de talare
som yrkat återremiss på den öfriga delen.
Då nu öfverläggningen ang:de den förevartde 20 punkten af
Utsk:s utlåt, förklarades vara fulländad, yttrade Hr Gr. o. Landtm,
att då Hr Sandströmer, med hvilken 2:ne ledamöter förenat sig,
yrkat delning af ifrågavarande punkt, så att till en början propos.
skulle framställas endast ä första delen deraf till och med orden:
”sorn af deras tjenstemän innehafves’’, samt sedermera den öfriga
delen af punkten skulle blifva föremål för serskild propos. R. o.
Ad. torde finna att jemlikt 54 § Riksd.Ordn. en sådan delning
borde ega rum, och att således nu först komme att till afgörande
företagas den del af Utsk:s ifrågavar:de hemställan som innehåller :
”att alla till embets- och tjenstemäns aflönande anslagne räntor
och kronotionde mätte, så fort ske kan, till statsverket indragas,
på det sätt, att de i sammanhang med den öfriga kronouppbörden
af kronofogdarne uppbäras och levereras; att härvid likväl iaktta-
ges, dels att för de embets- och tjenstemän, uti hvilkas fullmak¬
ter och konstitutorialer serskildt förbehåll ej blifvit gjordt, förän¬
dringen först vid deras afgång från tjenslen träder i verkställighet
så vida de icke sjelfve, derom hvar för sig serskildt hörde, förkla¬
ra sig nöjde att löneförändringen försiggår, dels alt samma grund
tillämpas i fråga om sådan andel af allmänna inrättningars och
stiftelsers anslag, som af deras tjenstemän innehafves”.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner fullkomligt de leda¬
möters rätt som nu begärt proposms delning. Men jag hemstäl¬
ler till dem, om de icke skulle vilja låta hela punkten behandlas
på en gång, i hvilken händelse man sluppe med en votering. I
annat fall torde man icke kunna undgå tvänne omröstningar.
Om den första delen af betänk, återremitteras, så blir väl den an¬
dra det också, eller tvärtom. Någon väsendtlig fördel i sak sy¬
nes alltså icke kunna vinnas på en sådan dubbel votering, men
nog förloras tid derpå.
Hr Sandströmer: Då jag föreslog den delning af punkten
hvarom nu är fråga, sä skedde sådant af det skäl jag redan an-
lydk
Den 1 Augusti.
33
tydt, eller att punkten innefattar tvänne särskilta frågor, den ena
ang:de de s. k. indelta räntornas indragning till statsverket och
den andra om sättet hvarpå löntagarne derför skola erhålla
ersättning. Man kan hafva olika tankar i dessa båda frågor,
och hysa den öfvertygelsen alt indragning bör ske, men det oak¬
tadt anse det sätt Utsk. föreslagit för dess verkställande vara olämp¬
ligt, utan, i det stället, lika med mig anse billigheten fordra att
löneanslagen qvartalsvis få uppbäras af tjenstemännen, hvilket Utsk.
icke föreslagit. Hvad den sednare frågan angår, så är det gifvet
att derest första punkten skulle blifva återremitterad, måste den
andra sedan medfölja.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle den
nyss upplästa första delen af 20:de punkten.
Ropades ja och nej.
I anledn. häraf hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad. an-
såge de vid ifrågavartde del af 20:de punkten gjorda anmärkmr
föranleda till äterremiss.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att här¬
vid ja varit öfvervägande.
Hr Sandströmer begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till vo-
tens-propos.:
Den som bifaller 20:de punkten af StalsUstk:s utlåt. N:o
242, lill och med orden: ”sorn af deras tjenstemän innehafvas,”
voterar
j»;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de vid denna del af 20:de punkten
gjorde anmärkmr föranleda till dess återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 32.
Nej — 52.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, uppläst återstående de¬
len af 20:de punkten, innehållande att de indragna ränte- och
tionde-anslagen, med tillägg af forsellön å spannmål borde uti
landtränleriet af löntagarne eller deras ombud uppbäras efter in¬
gången af Maj månad, samt Hr Landtm, derjemte, enär bifall
dertill icke af någon ledamot blifvit yrkadt, hemställde om R. o.
Ad. ansåge de emot denna del af ifrågavar:de punkt gjorde an¬
märkmr föranleda till återreraiss, blef denna propos. med ja be¬
svarad.
3
34
Den 1 Augusti.
Frih. Cederström: Samtlige ledamöterna af R. o. Ad. tor¬
de villigt erkänna den stora vigten och betydelsefulla beskaffenhe¬
ten af ifrågavar:de betänk, samt det vidsträckta inflytande antagan¬
det af hvad deruti föreslås skulle hafva på Statens framtid. Det
torde således böra anses vara af vigt att Utsk. sättes i tillfälle alt
till R. St. inkomma med ett i alla dess delar fullständigt utarbe-
tadt utlåt, och jag får derföre hemställa om icke, sedan nu 2:ne
de vigtigaste punkterce blifvit återremitterade, man kunde, med
uppskjutande af sitt beslut rör.-de de punkter af delta betänk.,
hvilka äro af beskaffenhet alt deröfver genast kan beslutas, öfver¬
enskomma att alltsammans borde lill Utsk. ålerlemnas, för att af
detsamma i ett sammanhang å nyo pröfvas, hvarigenom man skulle
underlätta diskussionen deröfver, samt möjligen påskynda ärendets
slutliga afgörande vid denna riksdag, hvilket eljest vore otänkbart
ifall man skall så vidlyftigt diskutera öfver hvarje punkt, som nu
skett, i fråga om de först föreslagna punkterna.
Då härefter Frih. Cederström började att uppläsa ett skrift¬
ligt anförande, anmälde sig Hr von Hartmansdorff med anhållan
att få yttra sig med afseende på hvad Frih:n nu anfört, i anledn.
hvaraf Hr Landtm, till Frih. Cederström hemställde om han
ville behålla ordet eller behagade tillåta att Hr von Hartmansdorff
nu finge yttra sig, men
Frih. Cederström utbad sig att få behålla ordet samt upp¬
läste följande:
Utsk:s letänk. pag. 22 (18:de tillstyrkandet).
Utur hvilken fatabur har komitéens Hrr ledamöter hvilka för¬
klarats, hafva blifvit af K. M. såsom sakkunnige antagne, hemtat
djerfheten föreslå R. St. alt eftergifva ordinarie räntor och på allmän
bevillning flytta beloppet? Huru häfver Utsk. kunnat så blindt tro
pä denna sakkunnighet bos komiteens Hrr ledamöter, alt det in¬
stämt i sådane tillstyrkanden, i rak strid med grundlagen som icke
medgifver förskingring af Statens ordinära inkomster, utan i tyd¬
liga ord bjuder, alt hvad utöfver dessas belopp kan för Stalsut-
giflerna erfordras, bör genom bevillningar fyllas. För Konungens
rådgifvare finnes i ansvarighetslagen stadgadt ansvar i händelse de
tillstyrka något i strid med grundlagarne. Ulsk. är väl icke un¬
derkastad någon ansvarighet för samma sorts förbrytelse, annat
än inför opinionens domstol, men det kan vara tillräckligt, och
om tillrättavisning genom Ständernas beslut följer, sä bör man
hoppas, att sådana misstag för framtiden icke förekomma.
Tillstyrkandet i denna del torde befinnas icke kunna bifallas
och måste således lill Utsk. återremitteras, då man icke får direkte
afslå densamma.
3:dje punkten i komiterades betunk ang:de disposition af
ordinarie räntor m. m., (pag. 68).
Under Litt. A. Afkortningar uppgifva komiterade alt dessa
egentligen tillkommit derigenom, att åtskilliga räntor, hvarmed tid
efter annan, af särskilda orsaker, sådana förändringar inträffat, alt
de icke vidare böra utgå, det oaktadt ännu äro uti Jorde-böckerna
Den 1 Augusti.
35
qvarstående, samt således då de på grund deraf, i räkenskaperna
debiteras, åter måste afföras. Det synes, som för komiterade det
varit något mörkt, ronde tillkomsten af ordinarie afkorlningarne,
då de säga, alt det härrör frän sådana föl ändringar, att de icke
mera böra utgå. Om en utgift blifvit öfverflödig och således icke
mera utgår, så är det en falsk räkenskap, som upptager den det
oaktadt lill utgift och afkortar dem i stället för att beloppet borde
vara bland lillgängarne debiteradt.
Komiterades beskrifning öfver afkorlningarnes tillkomst och
följd ådagalägger en beklaglig okunnighet i delta ämne eller kan¬
ske rättare uttryckt, bristande förmåga att uppfatta kammar-collegi
underd. utlåt. d. 20 Mars 1829.
Komileen uppgifver, att enl. å sammandraget Litt. P. gjorde
anteckningar, del befunnits, ali åtskilliga afkortningar blifvit under
oriktiga titlar hänförda, äfvensom under nämnde rubrik upptagits
hvad egentligen bort under anordning-litel förekomma, och att så¬
dant genom omslut blifvit rältadt; hvarjemte, och för att ytterligare
utvisa ej mindre verkliga beloppet för hvarje titel, än ock de huf-
vudrubriker hvartill åtskilliga af de många olika titlar som begag¬
nats, rätteligen böra hänföras, komiterade låtit uppgöra ett Novo
Conto, upptagande samteliga afkorlningarnes rätta beskaffenhet och
belopp. Då likväl alla dessa komiterades tillgöranden skola för¬
fattningsenligt af kammar-coll. hvar för sig, genom utslag särskildt
afgöras efter förutgången noggrann pröfning, hade som del vill sy¬
nas, Utsk. skolat finna att hvad som anmärkts vid remissen af den
K. proposm, Kammar-coll., Stats-kontoret och Kammar-rätten bort
höras öfver komiterades förslag, innan Utsk:s yttrande deröfver af-
gafs, så framt icke Utsk:s Hrr ledamöter tillerkänna sig en dju¬
pare sakkännedom än den som komiterade ansetts ega, och hvilken
visat sig i det nu ifrågavartde fall icke vara särdeles pålitlig, då
raan jemför komiterades uppgift om afkorlningarnes uppkomst
med kammar-collegii ofvannämnde utlåt, af d. 20 Mars 1829;
och troligtvis ingen af Svenska folkets representanter lära vilja på
grund af komiterades utlåt, uti mål af sä grannlaga beskaffenhet
gå den författningsenliga undersökningen i förväg och besluta,
hvad efteråt troligen icke kan uteblifva befinnas vara oriktigt.
Komiterade uppgifva att sjelfva jordens tillvaro utvisas till¬
räckligen genom jordeböckerna; de sakkunniga Hrr komiterade haf¬
va likväl ej kunnat eller bordt förbise, ali jordeböckerna, som upp¬
taga hemman med deras rälta skatteantal, så framt eljest dessa
jordeböcker äro rikliga, hvilket icke med en enda af dem inträffar,
upptaga bland annat obefintliga hemman. I fall komiterades le¬
damot Hr Gasslander skulle försöka påstå att Elfsborgs läns jorde¬
bok är i alla afseenden riklig, skall jag åtaga mig, om sä pä-
fordras, och mig lemnäs tillgäng på äldre och nyare jordeböcker
för delta län, alt inom några få dagar, bevisligen uppgifva en
mängd af oriktigheter. Om nu, som komiterade säga, sjelfva jor¬
dens tillvaro skall utvisas af jordeböckerna, så lära de väl troligen
jemväl böra medgifva, att obefintliga hemman upphört alt vara på
3 *
36
Den 1 Augusti.
jorden; men om sådana hemman, hvilka fordom årligen utgjort
sin ränta till Staten, men ander perioder af pest och krig, dä en
mängd hemman kommo i ödesmål och sedermera egenmäktigt blif¬
vit inlagde i andra hemman sä och då genom mer eller mindre
felaktiga undersökningar, befintligheter och läget af sålunda för¬
svunna ödeshemman likväl i intet fall gifva vid handen visshet
derom, att icke vid ett laga skifte landtmätaren finner skifteslaget
innehafva egor, som till detsamma icke hörer, och belägna, der
ett eller annat ödeshemman enligt jordeboken bordt vara beläget;
då beror det på om någon sig anmäler, att från ödesmålet upp¬
taga hemmanet, eller skifteslagel, att emot skattläggning af hem¬
manets jord bibehålla den till lika fördelning inom skifteslaget.
Af hvad nu anfördt blifvit torde kunna slutas till det afseende som
komiterades tillstyrkanden kunna förtjena rörtde uteslutningar ur
jordeboken till förenkling af räkenskaperne, innan derom i laglig
och föreskrefven ordning blifvit undersökt och dömdt.
Rörande tillämpningen af komiterades försök att utesluta en
del af i föregide punkt förekomne afkortningar, på afkorlningarne
för adeliga och säteri samt bergsfrälse friheter, och uppgiften der¬
om, alt utesluta dessa sistnämnde afkortningar, redan egt rum i
några län inom riket, men komiterade underlåtit uppgifva länen,
der sådan uteslutning skett, och uppgifva den anotation, som nöd¬
vändigt mäste finnas öfver ordres derom, så kunna komiterades
framställning i detta hänseende icke läggas till grund för något
R. Sits beslut. Af enahanda beskaffenhet är hvad komiterade i
nästföljande punkt pag. 72 anför rörtde uteslutning af räntor för
under odling befintlig jord till hemman eller lägenheter. Hvad
rörtde Sikajocki kungsgård i samma ämne af komiterade blifvit an¬
fördt må vara dem förbehållet, såsom prof på den djupa kamerala
sakkännedom som skall utmärka dem; för mindre sjelfkloka ka¬
meralister, synas räntornas bibehållande i jordeboken icke vara så
föraktansvärda emedan der laga skifte med en sådan kungsgård
och angränsande hemman i en aflägsnare framlid skulle förekom¬
ma, der någon oriktig anteckning i jordeboken tillägger någon af
dessa andra hemman ett större jordetal än dem rätteligen tillkom¬
ma, och om kungsgårdens mantal och räntor med tillhörande jor¬
detal, icke finnas i jordeboken upptagna, kan den gä i mistning
af betydlig del af den, desamma tillhörande jord. Man må i öf¬
rigt en gång för alla med komitens Hrr ledamöter instämma deri
alt förskingring af inkomster och egendom, så för enskildta som
samhällen, medför icke ensamt tillfälle till förenkling af räkenska¬
per, utan om dermed fortfares lills allt blifvit bortgifvet, är tyd¬
ligt att all räkenskap derefter blifver öfverflödig. Arbetar man
uppå, att bringa samhället i bankrutt-tillstånd och dymedelst i
händerna på den förstkommande inkräktaren, sa finues ingenting
mera konseqvent, än att från räkenskaperna skilja icke ensamt in¬
komster och tillgångar, dem man disponerat, ulan ock sjelfva lil-
larne, under hvilka dispositionerna egt rum, på det man snart
icke mera må kunna ens ana hvad Staten egt och lättsinnigt för¬
skingrat.
Den 1 August ii
37
Utsk:s betänk, pag. 33. (Tillstyrkandet IS:o 22).
Tillstyrkandet att då räntorna blifvit till Staten indragna,
räntegifvarne skola efterskänkas den forsellön för spannmål, som
dem åligger erlägga, då spannmålen lill indelningshafvare levereras
in natura, är bämtadt från det förhållande, att Statsverket redan
efterskänkt denna forsellön för sina behållna spannmålsräntor, men
hvarigenom hafva räntegifvare gjort sig förtjenle af denna fördel
i afseende på den indelta spannmålen, dä Statsverket här endast
måste anses såsom kommissionär, för uppbörden af de enskilde lön¬
tagares rättigheter? De omkring 60,000 r:dr som ärligen härigenom
efterskänkes, måste, då de intet kunna från de löntagande indragas,
fyllas genom bevillnings-medel, deruti alla öfriga samhällsmedlem¬
mar icke utan våldförande kunna åläggas skyldigheten deltaga eller
kan väl, såsom grund för belkattning, någonsin godkännas, alt för
det kronans uppbördsman kommer att uppbära enskildas förlänin-
gar, förluster för nationen i massa deraf skulle blifva en följd?
Om fördelen befmnes oförtjent för räntegifvarne, så innebär öf-
verflyttningen pä allmänna bevillningen af motsvarande ersätt¬
ningsbelopp, ett våldförande af alla de skattskyldigas rätt, som
grundlagsenlig! icke kunna åläggas annat än hvad som tarfvas
utöfver de ordinarie inkomsterne. Må man ihågkomma alt Sta¬
tens styrelse aldrig ostraffad kan våldföra folkets rätt, emedan för¬
troendet derigenom emellan styrande och styrde upplöses. Det
är alltså icke troligt, att när det sauna förhållandet i sina detaljer
för Konungen blir kändt, Han skulle bifalla så enväldigt orättvisa
beslut, om ock R. St. kunna för sin del, sådant besluta. Veder-
bör:de indelta stater och corpser böra vara erkänssamma för komi-
terades naiva bekännelse pag. 90; Utsk:s pag. 33 i perioden, som
börjar med orden: öfriga till nyssnämnde rubrik etc. etc., ut¬
visande att komiterade förutse det hvad de föreslagit skall leda
till förluster för indelningshafvare, men för dessa hafva de icke
ansett sig böra föreslå full ersättning, förmodligen derföre att be¬
loppet skulle blifva afskräckande, och om tjenstemäunen skulle
komma att sakna möjlig utkomst, hvad betyder väl sådant endast
man får rikta enskilla skattskyldiga hemmansegare, hvilka man
anser så hårt betungade och kunna förklara, att man lyckats ned¬
sätta jordens onera. Man tiger dervid med det sanna förhållandet
att sådant skett på bekostnad af embets- och tjenstemannens ut¬
komst lill största delen, och, till den återstående, på de icke hem¬
mansegande medborgarues, hvilka få genom ökad bevillning till¬
släppa de icke gifna ersåtlningarne.
Utsk:s betänk. Litt. D.
Komiterade erkänna föreg:de Ständers yttrande deri, att vil¬
koret för möjligheten af Statsverkets öfvertagande af dessa räntor
och tionden är att räntegifvarne afsäga sig sin rätt, att utgöra så
väl räntorne som tionde in natura. Att för den händelse ränte¬
gifvarne förklara sig icke frånträda deras rätt till räntornas och
spannmålens lefverering in natura, de hitills gällande föreskrifter
till deras kraft och verkan fortfarande bibehålies, men der ränte¬
gifvarne ingingo uppå att med penningar efter markegångs-pris ut¬
38
Den 1 Augusti.
göra all spannmål och öfriga hemmans-räntor, medelpriset borde
bestämmas för fem år efter medium af sednast förflutna tio åren
(pag. 106 i komiterades betänk.).
K. M., sora likaledes betraktade såsom ett oeftergifligt vilkor,
för ej mindre den föreslagna ränteförenklingens tillvägabringande
och indelningarnes öfvertagande af Statsverket, fann sig på grund
häraf och ulan omgången af de skattskyldiges hörande, desto häl¬
dre böra till R. St:s bifall öfverlemna komiterades i omförmälle
hänseende afgifna förslag, eller alt så väl linndén som de uti liem-
mansränlan ingående persedlar ovilkorligen borde lösas med pen¬
ningar, efter för fem är i sender bestämdt pä föregtde tio årens
medelmarkegång grundadt pris, som de förändringar, i afseende
på sättet och tiden för markegångens bestämmande, hvarom K.
M. särskildt nådigt förslag afgifvit, skulle lemna all erforderlig sä¬
kerhet, all någon förlust, vare sig för räntegifvare eller ränteta¬
gare, genom upphörande af räntornas leverering in natura, icke
uppkomme. Första medelpriset skulle likväl fastställas endast för
åren lill och med 50. Hade StalsUtsk., på sätt af mig med flere
yrkades begärt alt katnmar-collegii, stats-konlorets oell kammar¬
rättens u11 åt:n uti frågans alla detaljer, skulle infordras oell Slats-
Dtsk. tillställas, hade Utsk. undvikit att visa sig sä okunnigt
ang:de Svenska medborgarnes rättsförhållande till kronan. Hvad
K. M. nu föreslagit med förbigående af samtliga hemmans inne-
hafvares hörande, kan icke utan att djupt kompromettera styrande
och lagstiftande myndigheterna, blifva bifallet, och aldrig, enl.
hvad K. M. Sjelf yttrat, enl. hvad ofvan anfördt är, ega rum,
annorlunda än genom frivillig öfverenskommelse med hvarje hem¬
mans innehafvare särskildt. R. St. torde alltså förnya deras vid
föregtde riksdag gjorda tind. hemställan, att samtlige hemmans¬
innehafvare må i ämnet höras, att i händelse samtlige hemmans¬
innehafvare förklarat sig villige, att afstå frän rättigheten att le¬
verera räntorna in natura emot deras kontanta erläggande efter
den föreslagna medelmarkegången, R. St. medgifva, att förändrin¬
gen må i nåder fastställas; men derest icke alla hemmansegare
vilja afstå sin rätt till räntornas leverering in natura, kunna R.
St. icke medgifva, att föränd?ingen autages för dem som dertill
äro villige, emedan Slats-räkenskaperne derigenom skulle blifva
än mera invecklade och Statsverkets indragning af räntorna till
Staten icke görlig.
Förslaget innehåller, att priset för fem år, efter medium af
de fnregtde 10 årens, skulle fastställas första gången till och med
50 eller för 2 år, under vilkor att de skattskyldige uuderkännes
rättigheten, alt utgöra persedelräntorna in natura. Då ett sådant
frånträdande är beroende af en hvars medgifvande och icke af
lagstiftning, så framt ej de heligaste grunder för eganderättens
helgd skulle rubbas, helst personer, som förvärfvat skaltejord med
rättighet, då deras fördelar dermed äro förenade, leverera räntor¬
na in natura, väl icke genom en författning kunna frånkännas
denna rätt, då de mäste anses såsom parter med kronan, som till
dem sålt jorden under dessa bestämda vilkor, och sålunda ornöj-
Den 1 Augusti.
39
ligen genom den ena kontrahenten eller säljaren kan utan köpa¬
rens medgifvande rubba vilkoret för köpet. Antager man att
hemmansägarne i Sverige äro emellan 4 ä 500,000. att rubbning
i deras sjelfbestånd kan möjligen genom förändringen inträffa,
men Statens intresse är nära förenadt dermed, alt en sådan olyc¬
ka icke må dem, mot deras vilja, beredas, så lärer ingen tvekan
uppstå derom att de måste böras och medgifva förändringen in¬
nan den kan äga rum.
Utsk:s betänk. Litt. F. (png. 7—15).
Del är beklagligt, att ett ämne af sä direkt och allmänt in¬
flytande på ränlegifvares, Statens och räntetagares rätt, som mar-
kegångssättningen nu, såsom före detta, efter hugskott och ulan
någon egentlig och sann beräkning å en i verkliga förhållandet
grundad ordning, kan komma i fråga att fastställas. Hvad är det
för mål, som sökes genom markegångsprisens bestämmande, an¬
nat än uppgiften om medelpriset för äret af de effecter, som i
taxan skall uppföras, och att missväxt eller öfverflödig rik skörd
icke må för häftigt inverka på prisernas höjning eller sänkning?
Det är ej någon viss lid af året, som företrädesvis gifvet- de rik¬
liga medelprisen å spannmålen eller smöret, hvilka utgöra delnif-
vudsakliga persedlar, pä hvilka ttuktuationerne å priserna är störst.
Komilerade hafva föreslagit April månad för markegånssältnin-
gen; åtskilliga andra tider af året hafva tid efter annan varit
uppgifne som tjenligasl, såsom Januari, afradstiden i slutet af Fe¬
bruari och någon af sommarmänaderne och slutligen af kammar-
coll. i början af October. Coll. utgick från den synpunkten att
de tvenne å hvarandra följande skördarne skulle ingå i vexel¬
verkan på prisbestämmelserne i taxan, såsom de göra det i han¬
deln. Om skörden det ena året är klen, stiga prisen redan be¬
tydligt på hösten och än mera på vintern. Blir väderleken på¬
följande vår gynnsam, falla de redan något, fortfar väderleken att
vara god, falla de betydligt under sommarmänaderne och ännu
mera efter skörden, om godt bergningsväder inträffar. Prisku-
ranten borde derföre för samtelige städer och fögderier qvartals¬
vis insändas, så väl till K:s behde som kammar-coll. Vid pröfn.-
komitéen verificeras dessa priskuranter ytterligare; derefter sam¬
manräknas de från October lill December löregtde året med de
irenne qvartalens priser det löpande året och divideradt med 4,
gifves det medium, som sökes. Kammar-coll. ägde då å taxans
granskning och fastställande endast att tillse det uppgifterne voro
öfverensstämmande med priskuranterne, som till coll. blifvit in¬
sände, eller, om de vid pröfn.-komitéerne skulle vara jemnkade,
tillsyn öfver, att dessa jemnkningar äro öfverensstämmande med
verkliga förhållandet, samt att sumeringen och divisionen är rik¬
tig. Den enkelhet som derigenom skulle vinnas och jemväl sä¬
kerhet, att så vidt som möjligt all arbitrage i prisens höjning el¬
ler sänkning vore förekommen, var ändamålet för coll:i förslag.
Då uppbörds-året i Sverige är från lista Maj till sista April på¬
följande året och således endast åtta månader af det kalender-år,
för hvilket räntorne utgöres och fyra månader af det påföljande
40
Den 1 Augusti.
under hvilka månader liqviden af räutorne för narrande verkstäl¬
les; och April månad, alltså är sista månaden i uppbörds-året, men
sista afradsdagen är den 25 Februari, synes det mindre väl be¬
tänkt, att framflytta markegångssättuingen till månaden efter den,
då liqviden bordt ske, och att detta pris nu föreslås blifva för 5
år, verkar intet härvid. Kan väl någon tro att räntegifvare sko¬
la med lugn likgiltighet följa den årliga taxesättningen, då i den
mån priserna höjts, de i förväg kunna beräkna de förhöjda afgif-
ter de för de följande 5 åren oförändradt måste utgöra. Afsig-
ten kan väl aldrig vara att skapa oro och missnöje i landet och
den lättnad för häradsskrifvarne, att endast hvart 5:te år uppgö¬
ra ny förvandlingsuträkning, får vä! icke blifva motiv för så våd¬
liga försök. Dessa tjenstemän hafva i öfrigt visat sig föga betun¬
gande genom de förändrade förvandlings-uträkningar de årligen
måst uppgöra. Hvad inverkan har det på redogörelse-verkets för¬
enkling om persedel-räntorne hvarje eller livart 5:te år få förhö¬
jas eller nedsättas i pris. Man synes i sanning här löpa efter en
idée för stabilitet i pris, hvilken i det allmänna lifvet icke för
2:ne år i rad kan företinnas. På Sveriges drätsel verkar försla¬
get icke en hårsmån icke eller i förenkling af redogörelse-formen
eller ett förbättradt uppbördssätt.
Utsk-.s betänk. Litt. G. (j>og. 15) ang:de jordeboken.
[Ilsk. uppgifver sig hafva egnat synnerlig uppmärksamhet till
komiterades förslag i ämnet, oell förklarat sig biträda komitera-
des förslag och tillstyrka N:o 42, att liggare skulle upprättas i
st. f. jordeböcker. Jordeböckerna hafva i Sverige benämnts lig¬
gare ända från äldsta tider, det blifver således ingen förändring
genom den nya liggaren, som upprättas skall.
Utsk., som åberopat och tillegna! sig de skäl komiterade fö¬
reslagit för den s. k. jordeboks-liggarens upprättande under de
särskildta litt. till och med N., hafva ådagalagt samt och synner¬
ligen en oförsvarlig obekantskap med denna slags handling, de
föreskrifna former som för rättelse derutinnan finnas, och den in¬
skränkning i jemförelse emellan sista jordeboken till de 3:ne fö-
regtde, är så alldeles eget i sitt slag, att den vore förtjent af en
särskild afhandling öfver den slags sakkännedom i Sveriges kame¬
ralväsende som utmärker komiterade Hrr ledamöter äfvensom Ulskts
majoritet, om icke det hela af deras arbete, innebure så många
anledntr till anmärkmr, att den, som af dem vill göra slutsatser,
måste komma till samma resultat, som om afhandlingen blifvit
upprättad. Man anser sig derföre böra enkelt upptaga hvarje
särskild fråga för sig, då Ståndet kommer i tillfälle bedömma
hvad afseende komiterades, af Utsk. tillstyrkta, förslag för-
tjenar.
Komiterade anse sig kunna ernå lillvägabringandet afen rik¬
tig jordebok eller liggare, genom jemförelse af den sista af 1825
med de 3:ne nästförutgående; det vill derutaf synas, som komi¬
terade och jemväl Utsk. skulle föreställa sig att felaktigheten har
i jordeboken egentligen uppkommit sedan år 1795. Men sådant
är uti intet afseende förhållandet. Till oell med 1795 upprätta¬
Den 1 Augusti.
41
des i Sverige från en längre tid länsvis hvart 5:te år ny jorde¬
bok, och delta år upprättades den sista. Derefter afgafs årligen
jodelioks-extrakter och ny jordebok upprättades sedan hvart 10:de
år eller åren 1805, 15 och 25. Korn i terade hafva visserligen
summariskt redogjort för anlednrn, hvarföre den jordeboks gransk¬
ning upphörde, som var i kamm.coll. börjad och fortgick i af¬
sigt alt fulländas innan upprättandet af nästa jordebok, men hvar¬
ifrån della verk frikallades genom nådigt bref d. 26 April 1834,
enl. hvad komiterade riktigt uppgifvit. Hade komiterade skaffat
sig någon kännedom om formen för den jordeböckernas gransk¬
ning, som i kamm.coll. företogs emellan åren 1831 och 1834, så
hade komiterade förmodligen blygts att tillstyrka något, i alla af-
seenden onyttigt, som den föreslagna granskningen emellan 1825
års med de 3 föreg:de jordeböckerna; och hade Utsk., för hvilket
dessa förhållanden voro alldeles främmande, frän kamm.coll. in¬
fordrat nödiga upplysningar i ämnet, hade det omöjligen kunnat
tillstyrka komilerades förslag, och instämma i deras moliver, utan
måst upptaga dem till vederläggning. Det sätt hvarpå Utslos be¬
tänk. i afdelningen blifvit beredd, och i Utsk:s plenum genorn-
drifvet, upplyses af reservationerne och innefattar en icke så liten
märkvärdig omständighet vid denna frågas uppkomst, bearbetning
och nu slutliga beredning till afgörande. Hvad nu först angår
frågan om sältet för rättelses vinnande af felaktigheten uti 1825
års jordebok, hade det icke bort kunna undfalla någon att det
är orimligt förmoda, det alla sådana oriktigheter uppkommit emel¬
ian åren 1795 och 1825; komiterade och Utsk. synas hafva för¬
bisett att jordeboken icke ensamt är första räkenskapen till upp¬
börd af kronans ordinarie räntor, utan ock den handling hvar¬
uppå sig grundar rätlsförhållanderne mellan hemmansinnehafvare,
så inom som utom by, att hvad orätt är icke blir rätt derföre
att det förbjudes tillvägabringa rättelse, i händelse oriktigheten
uppkommit före 1795; att så väl kamm.coll. i vissa fall, som i
de Hesta, vederbörlige domstolar åligga döma i rättsfrågor, dervid
jordeboken måste anlitas; men då handlingar i rättegången visa
att en felaktighet i 1825 års jordebok förefinnes, som i den blif¬
vande jordeboksliggaren, i fall en sådan kunde blifva bifallen, icke
fått rättas, efter den tillkommit i början af 1700-talet eller i slu¬
tet af 1600-talet, eller något år näst före 1795; skulle väl då i
komiterades och Ulsk:s tanka domaren förklara, att uppenbar orätt
vore rätt, derföre att en komité för ränteförenklingen hade före¬
slagit att en ny jordebok skulle upprättas, dervid felaktigheterne
i 1825 års jordebok skulle rättas, men granskningen af denna
jordeboks innehåll icke fick sträckas längre än till jemförelse med
de 3 näslföregide jordeböckerna eller lill och med den af 1795.
För min del förmodar jag att Svensk domare skall veta att då,
hvad rätt är, blifvit inför honom vid domstol ådagalagt, han in¬
tet later hindra sig af ett Konungens och Ständers beslut i ad¬
ministrativ väg, hvarigenom Svensk enskild mans lagliga rätt honom
kunde beröfvas, i fall vitsord skulle lemnäs åt en oriktigt upp¬
rättad handling. För ali tillvägabringa en riklig jordebok eller
42
Den 1 Augusti.
liggare, och som väl aldrig för all tid kan förblifva varaktig,
emedan sådant är omöjligt, enär årligen förändringar förekomma,
så att om man icke behöfver livart 10:de år upprätta ny jorde¬
bok, bör sådant likväl, efter min öfvertygelse, ske hvart 20:de;
ty denna handling behöfver af häradsskrifvare på landskontoren
och i kamm.coll. så ofta anlitas, och så många anolationer deruti
införas, att den icke kan vinna långvarig varaktighet utan nya
upplagor.
Alt 1825 års jordebok i allmänhet Ar den mest felaktiga, är
kändt, och det synes som om den såsom sakkunnig antagna ko-
roitéen hade bordt upplysa om orsaken lill delta förhållande.
Enl. hvad jag redan nämdt, var 1795 års jordebok den sista 5
års jordebok, hvarefter frän och med 1796, jordeboks-förändrings-
extrakter årligen inlemnades, så väl till kamm.coll., som bland
verifikationerne till landsboken, men någon granskning af dessa
jordeboks-förändrings-exlrakter har icke företagits förr än efter
1831, då en massa af oriktigheter i dem förekoramo, och hvilka
utgjort föremål för pröfning af kamm.coll. från och med dem som
för år 1826 inlemnades. Orsaken hvarföre coll. icke sträckt sin
granskning ända till dem, som för 1796 och sedan inkommit,
var att coll. ansåg dem böra i ett sammanhang med 1825 års
jordebok komma under granskning, och denna granskning af
jordeboken blef, på sätt komiterade upplyst, af K. M. inhiberad.
Nu bjuder oss Utsk. och komiterade på alt emottaga 1825 års
jordebok såsom liggare efter jemförelse med de förändringar som
från 1795 lill närvartde dag inträffat. Af hvad jag yttrat, lärer
likväl, som jag hoppas, all fråga om bifall till detta Utsk:s hem¬
ställan eller komiterades förslag, böra för närvar:de förfalla och
H. Ståndet vid återremiss af betänk, pröfva skäligt förklara, att
Utsk. skall i behörig ordning begära, det kamm.coll., statskontoret
och kamm.rätten må erhålla nådig befallning att afgifva underd.
utlåt, öfver komiterades förslag och dera StatsUtsk. tillställa,
hvarefter Utsk. har att företaga målet ti i 1 förnyad handläggning.
Jag vill likväl till yttermera visso upptaga vissa delar vid
hvarje förekommande Litt. i Utsk:s betänk, i denna punkt. Så¬
lunda förekommer bland annat:
Litt. A. Att af jordeboks-liggaren skola finnas exemplar
i hyr horne; att uti dem alla förändringar böra antecknas.
Huru skola förändringarne komma kyrkorna tillhanda och af
hvem uti liggaren antecknas, samt under hvad slags ansvarighet
skola anteckningarne ske?
Litt. B. Att en med yttersta noggrannhet och fullstän¬
dighet verkställd jordransakning skall föregå jordeboks-ligga-
rens upprättande och säkerhet således vinnas om liggarens
fullkomliga öfverensstämmelse med rätta förhållandet.
Huru blifva dessa föreskrifter möjliga, då granskningen icke
får sträckas längre tillbaka än från och med 1795? Ar väl det
för någon annan än komiterades sakkunnige Hrr ledamöter tro¬
ligt, alt en jordransakning med yttersta noggrannhet och fullstän¬
dighet kan hinna verkställas inom ett är i något län med större
Den 1 Augusti.
43
omfång än Gottland, så framt han eljest vet hvad som utgör fö¬
remålet för jordransakning; hvilket besynnerligt nog synes hafva
varit alldeles främmande jemväl för majorileten af Utsk:s Hrr le¬
damöter, hvilka trott sig kunna med koiniterade antaga, alt jord-
ransakningarne skulle kunna medhinnas 1849; jordeboks-liggaren
upprättas år 1850 och debiteringen efter den vidtagas år 1851.
De som lefva fä se.
Litt. C och D. Att granskning af 1825 års jordebok
och dess jemföra nde med de 3 :ne föreg:de, varder innan jord¬
ransakning företages, verkställd, så att upptäckte fel blifva
före jordransakningen i möjligaste måtto utredde.
Utsk. så väl som komiterade synes allesamman förgätit att
det icke är jordeböckerne för åren 1815, 1805 och 1795, som
böra jemföras med 1825, för att finna de felaktigheter, som i
denna sistnämnde jordebok förefinnas. Antag, hvad alls icke är
fallet, att 1795 års jordebok vore riktig, måste granskningen, för
att erfara om 1825 års också är riktig, ske genom jemförelser
emellan de årligen upprättade jordeboks-förändrings-exlrakterne
och dessas pröfning i laga ordning med anteckningarne i påföl¬
jande jordebok; och som från och med 1826 dessa exlrakler till
närvar:de lid blifvit pröfvade, jemväl dessa ingå uti granskning
huruvida de uti 1825 års jordebok blifvit antecknade. Bland de
rättelser i jordeboks-extrakterne finnas sådane, som träffa sjelfva
den förträffliga 1795 års jordebok för oriktiga anteckningar. Hvar¬
ken komitéen eller Utsk. hade bordt vara okunniga om detta för¬
hållande. Och dock tillstyrkes Konung och Ständer att ulan col-
legiernes hörande genom egen maktfullkomlighet fastställa den
ordning, som för en blifvande jordeboks-liggare skall följas och
förklaras riktig, ehuru den dock ovilkorligen måste blifva i mån¬
ga fall oriktig till följd af de meddelade föreskrifterna.
Litt. E. Att 1825 års jordebok hålles lämplig tid sock-
narne tillhanda före jordransakningen.
Huru många timmar mäste den lämpliga tiden inskränkas
lill, för att hvarje socken må hafva del af jordeboken? Vet dess¬
utom Utsk., om alla förändringar, som äro beslutade i 1825 års
jordebok, blifvit i orterne i densamma antecknade? Om sä är,
alt de blifvit det oriktigt, sä leder kommunikationen med sock¬
narna till skada i st. f. gagn. Vid jordransakningen skola hem-
mansinnehafvarne vara närvande, der uppläses jordeboken med
alla anteckningar för hvarje hemman särskildt och hemmansinne-
hafvaren tillfrågas om han erkänner riktigheten af anleckuin-
garne.
Litt. F. Att Konungens bef:de öfver alla anmärkn:r
emot jordeboken, hvilka vid jordransakningen förekomma, skall
resolvera och dess beslut iakttagas vid nija liggarens upp¬
rättande.
Om några hundrade besvär öfver sådana K:s bef:des beslut
anföras, och till äfventyrs måste af K. kammar-coll. gillas, så
blifver anteckningen af landsfrs beslut och kammar-colbi upphäf-
vande resolutioner tjenlige, att göra liggaren så snygg, som en
44
Den 1 Augusti.
handling förtjena!, den der upprättas, enl. beslut, som icke vun¬
nit laga kraft.
Litt. G. Att häradsskrifvaren skall vid samma tid som
han ingifver jordeboksliggarn till landskontoret, öfverlemna
ett exemplar deraf till hvarje socken.
Huru många år får häradsskrifvaren dröja med att aflemna
liggare till landskontoret? Huru förena besluten om att jordran-
sakningen skall hällas 1849; liggare upprättas 1850 och debite¬
ringen derefter ske 1851, med föreskriften att lill hvarje socken
aflemna ett exemplar, oell huru hafva komiterade och Ctsk. för¬
gätit, att utom den jordeboks-liggare, som skall till landskontoret
attemnas, en sådan jemväl skall ingå till kammar-coll. och att om
endast utdrag för hvarje socken utaf liggarn göres till hvardera,
detta skrifveri blifver så våldsamt, att det omöjligen inom ett år
af häradsskrifvaren kan verkställas.
Litt. //.
Besvaradt genom frågorna vid Litt. G.
Litt. I. Att liggarn efter kammar-coll:i pröfning^ anses
lagligen befästad.
Hvarföre må ej besvär, om skäl dertill förefinnes, få anfö¬
ras emot kammar-colhi beslut, helst kammar-colhm icka, enl. dess
instruktion, får afgifva utslag, utan att med detsamma lemna be¬
svärshänvisning, och icke kan det vara Utsk:s och komiterades
mening, att än ytterligare fylla liggarn med kammar-colhi möjli¬
gen af K. M. upphäfde beslut.
Litt. K. Ang:dc föreskriften för liggarns innehåll.
Huru många förbiseenden finnas i detta register? Ar det
välbetänkt, att uppföra recognitions-hemman sammanslagne med
skatte-hemman i allmänhet, då desse förstnämnde efter helt andra
skatteläggnings-grunder äro till hemman lagde, än skattehemma¬
nen i allmänhet; måste icke deraf onyttiga förvillelser i framti¬
den beredas. Till hvilken förvillelse kunna icke titlars generali¬
sering leda?
Litt. L. Att någon skattläggnings-ätgärd icke må vid¬
tagas med prestgårdar; att författningarne, som sådan skatt¬
läggning anbefalla, upphäfvas; och att det hemmantal, (bör
heta rotemantal), hvartill de vid extra roteringen blifvit upp¬
tagne, skola godkännas.
Är afsiglen att tillskapa hemman af helt särskild och annan
grund än den, som i författningarne för hemmans läggning är
fastställd ?
Litt. M. Att på Statens bekostnad anskaffas och beko¬
stas upplinierude och med rubriker försedde blanketter på
re gal-papper till jordeboks-liggaren.
Skall ej Staten jemväl bekosta de 1000:de-tal af liggares ut¬
skrifning som fordras för att hvarje socken får sitt?
Litt. N. Att liggaren för Kopparbergs län får upprät¬
tas i den nion storskiftet socknevis hinner fulländas.
Hvarföre skall ej samma ordning följas i öfriga norra länen,
der afviltringar som bäst pågå och der någon fullständig liggare
Den 1 Augusti.
45
förrän dessa hunnit fulländas, icke möjligen kan upprättas? Utsk:s
föreslagna beslut N:o 43 torde böra så förändras, att liggarue
icke må upprättas förr än besluten om rättelse i den förra vun¬
nit laga kraft, och att, sedan sådan laga kraft i något län åkom-
niit, liggarens upprättande ändock bör uppskjutas tills den sam¬
tidigt i alla länen kan upprättas, eller kan det väl vara kommi-
terades och Utsk:s afsigt, att uti det ena länet debiteringen skall
ske efter förenkling i räntepersedlarne och i ett angränsande ef¬
ter den gamla jordeboken?
Utslvs förslag Niis 46 och 47.
N:o 46 innehåller endast ett tillkännagifvande att Stats- och
Bevilln.Litslen gemensamt komma att afgifva betänk., ang:de per¬
sonel bevillningens utgörande. Deremot innehåller Utsk:s till¬
styrkande i N:o 47 till bifall af hvad komiterade föreslagit och
K. M. jemväl gillat, alt bågskatten måtte i Herjeådalen upphöra,
och i dess ställe mantalspenningarne erläggas med 6 sk. på hvar¬
je person. Det är således 2 sk. b:co för hvarje mantalsskrifven
person, man och qvinna, som komiterade tillstyrkt och K. M.
jemväl skall hafva gillat, må efterskänkas. Ur komiterades be¬
tänk. har Utsk. inhämtat, att då mantalspenningar inom Herjeå¬
dalen utgöres med 4 sk. och bågskatten jemväl med 4 sk., lika
af man och qvinna; titeln bågskatt, kunde upphöra och mantals¬
penningarne ökas till jemt 8 sk., utan att någon rubbning i Sta¬
tens inkomst uppkomme eller de skatlskyldiges utgifter förö¬
kas. Något skäl för den föreslagna minskningen af 2 sk. i
den så kallade bågskatten har af Utsk. icke blifvit anfört, men
komitéens förste ledamot Hr landshtn i Jemtland har förmod¬
ligen önskat göra sig förtjent af landskapet genom denna ned¬
sättning af 2 sk. i de personella utskylderne, och Utsk., utan
alt något skål för denna nedsättning blifvit anfördt, tillstyrkt bi¬
fall. Detta utgör ytterligare ett litet tuppfjät på den kommuni¬
stiska banan, dit man söker leda Svenska folkets representanter
och hvarigenom man vill etablera rättigheten hos R. St., att ef¬
terskänka grundskatter inom en provins och förflytta afgifter af
grundskatts natur till be vill nings-t itel i en annan; dervid ned¬
sätta den sednare under hvad den förra var, och dymedelst bere¬
da behofvet af att andra menigheter eller personer får fylla bri¬
sten i statsbehofvet för hvad till några blifvit efterskänkt och det
utan alt nedsättningen i behörig ordning blifvit sökt, än mindre
pröfvad och bifallen i laglig ordning, utan endast för att minska
en titel bland statsverkets inkomster. Banan, en gång beträdd,
leder påtagligen till den följd Hr kammarjunkaren Rääf uti sin
reservation antydt, så att i den mon grundskatterna kunna öf-
verflyttas på allmänna bevillningen, Styrelsen ställer sig beroen¬
de af Ständernas beslut i bevillnings-frågorne, der de, enl. 57 §
Reg.Ftn äro ensamt beslutande, och hvilket kan leda derhän, att,
om det civila och militära indelnings-verket blefve upphäft och
tillräcklig bevillning icke bifallen för arméens underhåll och civil-
staternes aflöning, tvinga Konungen att antingen upplösa arméen
och de civila embets-myndigheterna och underkasta sig samhällets
46
Den 1 Augusti.
sjelfupplösning, eller ock, att med väldförande af grundlagen be¬
gagna arméen för att tillvälla sig enväldet och dymedelst frälsa
samhället från upplösning samt bibehålla det bland sjelfständiga
folkslag, ehuru icke mer med för folket bibehållen frihet. Det är
icke den föreslagna indragningen å 2 sk. person i Herjeådalen,
som direkt kan leda till denna mörka framtid, men det är följ¬
derna af den grundsats, som härigenom vill etableras, att egen¬
mäktigt kunna befria statsmedlemmar från större eller mindre del
af deras statsbidrag, som tydligen leder till detta mål i framtiden.
Hvad Utsk. i denna väg föreslagit bör derföre ogillas.
9:de punkten, ang:de krono-utskyldernes debitering.
I afseende ä komiterades förslag att hos kronofogden centra¬
lisera all slags uppbörd inom distriktet af så väl indelta till verk
och inrättningar, till pensionsanstalter anslagna, samt kronans be¬
hållna medel, synes visserligen vid första påseendet medföra den
fördelen, att inom revisions-verket, kammar-rätten, en emla per¬
sons räkning behöfver granskas för hvarje distrikt, men dä en
och samma person får uppbörd för diverse verk och korporatio¬
ner, följer ock att om denne ende person tillgriper något af un¬
der händer hafvande medel, sådant lättare kan döljas, då han
kan belacka tillgreppet genom uppgifna rester eller uppbörden af
andra medel, tillhörande särskilda fonder, eller såsom rest upp¬
gifva erlagda afgifter och med dem fylla leverans af andra titlar,
eller om han är slarf, ehuru utan ondt uppsåt, genom samman¬
blandning af de olika uppbörderne, så förbrylla redogörelsen, så
att en längre tid skall erfordras, för att kunna den utreda. Kro-
nofogdarne, hvilka utom deras befattning, såsom uppbördsman af
kronans behållna inkomster och verkställare af exsecutorialer i
enskildta skuldfordringsmål, samt af straffdomar, äro landshms
närmaste underlydande i och för landspolisen; dem åligger till¬
syn öfver vården och skötseln samt underhållet af kronans hem¬
man och lägenheter; alt förrätta ekonomiska besigtningar och
syner pä en mängd boställen samt kronohemman; närmaste till¬
synen öfver vägarnes underhåll, så sommar- som vintertid m. m.;
och de böra icke belastas med flera göromål, än som dem nu
åligga. Hvar finnes i öfrigt konseqvensen uti, att vilja hos dem
koncentrera all uppbörd, men derifrån undantaga städernes och
bibehålla magistraterne dertill? Fogde ställer borgen för krono-
uppbörden af 1500 r:dr b:co, nu skulle han under samma bor¬
gens säkerhet öfvertaga all annan uppbörd, som hittills besörjts af
särskilda^ uppbördsman med lika stor oell ofta större borgen än
hans. Ar sådant klokt? Jag betviflar det och anser icke ens för
revisions-verket, kammar-rätten, någon fördel deraf vinnas, enär
detta revisions-verk icke kan vara okunnig om beloppet af hvarje
särskild uppbördsmans uppbörd och de titlar, under hvilka de skola
redovisas.
Ar det för landets nytta, sora man föreslagit, att härads-
skrifvarnes befattningar borde upphöra enl. Litt. C., samt debite-
ringarne förrättas af häradsbokhållare, anställde å landskontor?
Komiterade synas alldeles hafva förbisett huru angelägna härads-
Den 1 Augusti.
47
skrifvarne, såsom inom häradet boende tjensteman, äro för hem¬
mansinnehafvare vid en mängd af förekommande frågor. Om icke
då, omöjligen kunna de blifva för dem ersatte genom de s. k.
häradsbokhållarne, anställde [>å landskontoret, emedan för erhål¬
lande af den underrättelse som nu hos häradsskrifvaren kan er¬
hållas, nödvändigt resor lill residenset mäste anställas och högre
lösen erläggas för de handlingar som kunna fordras. I öfrigt och
då dessa häradsbokhållare anställda på landskontoret, äro direkte
underlydande landskamereraren, kunna de till och med blifva våd¬
liga, i det genom dem afsiglligt oriktiga debiteringar kunna till-
vägabringas. Utsk. har visserligen afstyrkt R. St., att för när-
vande bifalla hvad komiterade i denna del föreslagit, tills det
föreslagna enklare beskattningsväsendet i allmänhet visat sina
verkningar, men då det s. k. enklare beskattningsväsendet till äf-
ventyrs kan bevisas blifva något helt annat, så torde ett rent o-
gillande af förslaget böra följa.
Utsk. har i afseende å Litt. D. tillkännagifvit, att det ge¬
mensamt med Bevilln.Utsk. vill sig deröfver utlåta, men dä pröf-
nings-komité icke kan utan olägenhet lemna något bestyr med
pröfning af ordinarie räntornas debitering, så torde man, utan af-
vaktan ä delta Be v i lin.- och StatsUtskms gemensamma utlät, kun¬
na afslå K. M:s propos. i denna del.
Utsk:s tillstyrkande (N:o 53) af 2:«e uppbärdsstammor.
Utsk:s tillstyrkande af komiterades förslag hänvisar till de
skäl komiterades betänk, innehåller. Dessa äro att det onekligen
vore lämpligast om skatterna erlades under loppet af det år för
hvilket de utgöras och då de fördelar njutas, för hvilka de ligga
till grund (pag. 168 och 169 i betänk.). Ehuru komiterade fort¬
satt sin argumentation, pag. 170 och 171, hvilka argument Etsk.
rättvisligen synes hafva underkänt, bör, hvad redan af Utsk. blif¬
vit gilladt och upptaget, pag. 168 och 169, det med skäl förvå¬
na, att SlatsUtsk. godkändt de ofvan upptagne skäl. Vet ej Utsk.
att Sveriges uppbördsår är från den 1 Maj det ena året till den
sista April det påföljande; att alltså skatterna i allan tid utgjorts
det år, för hvilket samhällsfördelarne åtnjutits. Förblandningen
af kalenderåret och uppbördsåret är i sanning löjlig, då den träf¬
fas hos personer, som blifvit ansedde såsom sakkunnige i Sveriges
kamerala förhållanden samt drätseln med thy åtföljande uppbörd
och redovisning. Utsk. synes rätteligen hafva bordt Anna, att
komiterade vederläde sig sjelfva, då de föreslagit en uppbörds¬
stämma om hösten för den personela skatten och bevillningen,
som utgör den minsta delen, och ordinarie räntorne till påföljan¬
de året i Mars eller April; men har Utsk. velat granska komite¬
rades betänk.? Af reservationerne synes, som om man varit på
afdelningen ense om att antaga det af Konungen gillade betänk,
obetingad!, och likaså Konungens yttrande om komiterades sak¬
kunskap, och sättet på hvilket det i Utsk:s plenum blifvit genom¬
drifven är väl icke för oss oinvigde kändt, men då så många
klander förefinnas i de aldra enklaste frågor, kan man lätteligen
misstänka, att afsigten varit att inleda R. St. till beslut, hvars
48
Den 1 Augusti.
följder och det missnöje, som måste uppkomma, hvälfva skulden
på H. M. Konungen personligen, som i förväg gillat komiterades
förslager, utan att deröfver hafva hört rikets collegier. Ve den
dag då Sveriges R. St. så kunna afsigtligt handla.
Rätt är att uppbörden lämpeligen bör fördelas under upp¬
bördsåret, icke kalenderåret, på flera terminer, men icke dem
komiterade och Utsk. föreslagit, hvilket tillstyrkande bör ogillas.
För den ordinarie räntan bör den fördelas efter de årstider de
olika produkterne af de skattskyldiga upphämtas eller inberga».
De blifva då flera än 2. Ja möjligen 12 eller månatliga, men
då låter ej den löjligheten tänka sig, att till 2ne persedlar ned¬
sätta all ränta.
Spannmål kan med lätthet till j'2:del månadtligen levereras
från October lill och med Mars, om kammar-colhi förslag till
markegångssättningen godkändes, så att denna tillbakaflyttades till
första dagarne i October, men icke kunde hemmansinnehafvarne
då afsäga sig rättigheten att leverera spannmålen in natura. Fisk,
hö, ägg och skogsprodukter m. fl., vinter-, vår-och sommartiden;
men en sådan förändring borde alltid vara frivillig, så att den
som ville afbörda sin skatt å afradsdagen, d. 25 Februari, borde
ock dertill vara berättigad, det blir eljest våld.
Några eftergifter af kronans ordinarie inkomster kommer då
ej i frågan.
Utsk:s tillstyrkande N:o 56, rörande uppbörd s-böter för
uraktlåten betalning vid första uppbär ds stämman
Bör ogillas, då hemmansinnehafvare icke lagligen kunna tvin¬
gas, att betala sina räntor före afradsdagen och statsinkomsterne
rätteligen icke behöfves i kassa förr än den sista April hvarje
år. Örn uppbörds-författningarne strängt handhafvas, så att fog¬
de inom 8 dagar efter hvarje uppbördsmöte levererat den erhåll¬
na uppbörden och häradsskrifvaren redan dagen efter mötet in¬
sänder förteckning öfver fogdens uppbörd samt K:s bef:de då han
af dessa förteckningar erfar, att rest inom något fögderi uppkom¬
mit utöfver 500 r:dr, genast pålyser restransakning, så är intet
tvifvel, att uppbörden går in och pantningsåtgärder sällsynt in¬
träffa. Hvad Utsk. härom föreslagit är vida mindre ändamåls¬
enligt.
Utsk:s tillstyrkande N:o 57.
Hvad Utsk. här föreslagit såsom ett tillstyrkande af komite¬
rades förslag, ntmärker på ett så eget sått komiterades karakter,
att det tarfvar en kort analys.
Uppbäfvandet af efterlysning för personer som häfta för obe¬
talta kronoutskylder, skulle, om det blefve af Ständerna bifallet,
vara ett bland de säkraste medel till demoralisation. Ingen på¬
följd skulle drabba dem, som undanhölle sig från sina medbor¬
gerliga skyldigheters uppfyllande, icke ens skammen att derföre
blifva känd. Dessutom är ett vidsträckt fält öppnadt för veder-
bör-.de kronobetjening, att under hand skaffa sig rätt på personer,
som sig undanhållit, eller endast från orten afrest, uttaga deras
krono-
Den 1 Augusti.
49
kronoutskylder jemte böter, och opåtalt behålla medlen i sina
fickor. Det bör i sanning förundra, att Utsk. så obelingadt till¬
styrkt en sådan åtgärd.
Utsk:s tillstyrkande N:o 58.
Efter ölsk:s föreg:de tillstyrkande kan det icke förundra, att
Utsk. här, med de modifikationer, som härflutit från de i komite-
rades förslag, i några få fall afvikande från Utsk:s tillstyrkanden,
tillstyrkt alt kronoräkenskaperne i likhet med öfriga allmänna re¬
dogörelser samt riks-hufvudboken måtte uppgöras och afslutas för
kalender-år. Förbiseendet af att uppföra räkenskaper efter kalen¬
der-år, då uppbörds-året börjar först fyra månader sednare, inne¬
fattar ingenting annat, än att afsigtligt för R. St. och deras revi¬
sorer göra omöjligt alt med någon säkerhet granska statsmedlens
disposition. Om deremot alla stats-räkenskaper upprättades för
uppbörds-året, skulle ett motsatt förhållande inträffa; aldrig medel,
tillhörande olika är, sammanblandas och alltså Statens drätsel blifva
så enkel och lättfattlig, alt den kunde den 15 i hvarje månad
till den sista dagen af föregtde månad vara för rikets alla inkom¬
ster och utgifter afslutad; dervid likväl nu som i Carl XI:s tid,
sedan slottsbyggnaden var fulländad och han sjelf uppbränt samt¬
liga räkenskaperne deröfver jemte verificalionerne, anbefallde då-
var:de räknekammaren genom kammar-coll., alt någon riks-bok nu¬
mera i Sverige icke finge afslutas, utan kassa-inventarier den Usta
och halfmånads-förslager öfver inkomst och utgift, den 15:de i
hvarje månad skulle lill honom insändas såsom tillförene. Sam¬
ma formulär till riks-hufvudbok, som nu är gällande, var det i
Carl XI:s tid under slottsbyggnaden. Skälet bör vara påtagligt
när man erfarit, att Carl XI uppbrände räkenskaperne lill slotts¬
byggnaden jemte verificalionerne.
Deremot när riks-lnifvudbok-slutet upphör så böra hufvud-
böcker hos andra förvaltande verk jemväl upphöra, men alla för-
sländigas å en Söndag att afgifva månatliga inventerings-instru-
menter öfver kassabehållning, den Usta, och öfver halfmånads för¬
slag den 15:de; öfver inkomster och utgifter i Stats-kont., dit alle
sådane inventerings-instrumenter och balfmånads-förslag insändas,
uppgöras då månadtligen balance-extracter och insändas af Stats-
kont. till Konungens Finance-exped., den Usta i hvarje månad;
sammandrag öfver föreg:de månads kassa-inventarier, och den 15:de
öfver halfmånads-förslaget, dervid statsreglerings-tabellen gifver vid
handen, i hvilka kassor finnas medel öfver behofvet och hvilka
böra insändas, eller brist för bestridande af löpande utgifter, lill
hvilka alltså nödiga medel öfversändas. Att Stats-deparlementen
i Konungens StatsRåd jemväl bör åläggas att till Stats-kont. af¬
lemna sådana kassainventerings och halfmånadsförslag. Stats-exped.
för Finance-ärender blefve härigenom i tillfälle, att månadtligen af¬
lemna på Konungens bord tabell öfver samhällets drätsel, mänadtli-
gen afslutad, hvarigenom Han, Konungen, der bristande tillsyn öfver
inkomsternes bestridande, eller oriktiga afföringar i räkenskaperne
egt rum, kan förordna om nödig rättelse. R. St. och deras revisorer
8 H. 4
50
Den 1 Augusti.
komma derigenom på några dagar i tillfälle, alt med den fullstän¬
digaste noggrannhet pröfva så väl inkomst-titlarne som ock jem¬
föra de afförda utgifterna med R. St:s stater, samt K. bref.
Vilja R. St. än vidare bibehålla den oreda i redogörelsen,
som rikets hufvudbok medför, deraf icke ens sjelfva boksluts-kam-
mereraren kan, utan anlitande af Stats-kont:s memorial-böcker, reda
förhållandet med utgifterna under de särskildta t i liarne, sä synes
man om icke för annat, så för skam skull, icke böra tala om
förenklade räkenskaper och redogörelseformer.
Vilja åter R. St. verkligen fä förenklade räkenskaper och re-
dogörelseforraer, sä må de med ogillande af hvad som är af Clsk.
och komiierade föreslagit, hos K. M. i und. begära:
l:o att samtliga stats- äfvensom förvaltande verks räkenskaper
hädanefter bör upprättas för uppbörds-året, det är från den l:sta
Maj till den sista April följande år.
2:o att ingen riks-hufvudbok mer behöfver slutas och den
vid boksluts-kont. anställda tjenstemanna-personal fördelas till
tjenstgöring inom Stats-kont. tills vid afgång successive indragning
af personalen kan ega rum.
3:o att samtliga uppbörds- och förvaltnings-myndigheter, sorn
handhafva allmänna medel, åläggas att afgifva kassa-inventarium
den l:sta och halfmånads-förslag öfver inkomster ooh utgifter den
15:de i hvarje månad.
4:0 att Stats-kont. förständigas att öfver dessa kassa-inventa¬
rier och halfmånads-förslag låta upprätta och till K. M:s Finance-
exped. insända fullständiga sammandrag deröfver jemte anmärkmr
i fall inkomster som bordt inflyta, icke blifvit lefvererade eller re¬
doviste, eller om utgifter blifvit afförde på sidan om Staterne utan
att genom K. bref blifvit medgifne; och att R. St:s revisorer
äfvensom StatsUtsk. vid riksdagarne tillhandahålla dessa sam¬
mandrag.
5:o att sådana kassa-inventarier och halfmånads-förslag jem¬
väl frän departementerne i Konungens statsråd böra till Stats-kont.
ingå, och på förenämnde sätt af Stats-kont. kontrolleras.
Utsk:s tillstyrkande N:o 59 på komiterades förslag N:o
12 om prcescription för skattskyldiges och redogörandes an¬
svarighet.
Utsk:s tillstyrkande af komitéens förslag är mera ursäktligt
än i de flesta föteg:de fall, helst ämnet troligtvis till sina detaljer
varit fullkomligt främmande för de flesta om ej alla af Utsk:s Hrr
ledamöter. Väl veta Hrr landslur, att om uppbördsförvaltningarne
underlåta, att uti tvistiga debiterings-frågor inom behörig tid an¬
ställa reservationskraf, de gjort sig skyldige, alt sjelfve ersätta kro¬
nan förlusten, men föga lärer någon bland landshme varit be¬
tänkt uppå hvilka rättelser, som voro behöflige, ang:de ordningen
och följden af oriktigheter vid debiteringen, hvilka sådana de nu
äro, nästan alla leda till utgifter för Staten från 12 till 25 proc.
för medel, hvilka hade bort komma i kronans kassa utan ringaste
rabatt, men nu uppförde under anmärknings-tilel tillskyndar Kam¬
mar-rättens revisorer eller advocat-fiscals-embetet förtjensten af
Den 1 Augusti.
51
ifrågavar:de anmänkn:s-proc., hvilka kan drifvas ända derhän ge¬
nom connivance emellan vederbör:de uppbörds-förvallning i orter-
ne och kammar-rättens revisorer, att felakliga debiteringar med
Bit verkställas och anmäi kn:s-proc:n sedan kristeligen delas. Så¬
dant skulle för alltid förekommas, om följande ordning infördes,
nemligen:
Alt landskontoret ålåg anmärkms-skyldigheten för fel vid de¬
biteringen och der anmärknm godkändes, egde alt af uppbördsförvalt-
ningen i böter uppbära den proc., som författningsenligt på förbrytel¬
sen följa hör; alt om landskontoret underlåtit sådan anmärkn., som
sedermera af kammar-rättens revisorer verkställdes, uppbörds-förvalt-
ningen vore fri för annat ansvar än del som för bristande reservations-
kraf efter det anmärknm blifvit gjord kan komma att följa, men
landskamereraren pligtig att erlägga de böter, som emot anmärkms-
procm svarade. Skulle sedermera R. St:s revisorer eller annan
person felaktigheten upptäcka, åligger böternas erläggande reviso-
rerne i kammar-rätten lill belopp af den proc., som tillkommer
anmärkaren, och som i hvarje fall måste vara lika, efter beskaf¬
fenheten af anmärkm. Landskamereraren är då från allt ansvar
fri och uppbörds-förvaltningen på samma sätt, som lands-kamere-
raren underlåtit anmärknm.
Grundsatsen mäste vara, att Statsverket skall hafva i inkomst
hvad det rätteligen tillkomma skall; alt alltså den eller de, som till
försummad betalning varit vållande, främst åligga böta anmärkms-
proc.; att dernäst uppbörds-förvaltningens närmaste kontrollant,
landskamereraren, eller den hans tjenst i lands-kont. förestår, och
slutligen kammar-rätten. Detaljerna i detta afsende, fullständigt
utvecklade, finnas i förslaget till instruction för landshm och lands-
stats-tjenstemän. Jag minnes dem icke nu och tager mig således
friheten hänvisa till akten der de finnas.
Utshs tillstyrkande N:o 60.
Utan afseende på bifall till hvad Utsk. i detta betänk, före¬
slagit och hemställt, följer af sig sjelf, att det åligger R. St. till K.
M. i und. anmäla de beslut R. St. fattat, men någon anhållan,
att K. M. efter pröfning deraf, täckes i nåder vidtaga sådana för¬
foganden, hvilka af de särskilda framställningarne och förslagen
påkallas, lära icke komma i fråga, ty utaf ordalydelsen uti R. St:s
beslut kunna de icke till Konungen upplåta någon lagstiftan¬
de rätt.
Efter uppläsningen häraf tilläde
Frih. Cederström: Jag anhåller slutligen att få fästa upp¬
märksamheten derpå huru nyttigt det vore om R. o. Ad:s leda¬
möter ville summariskt gifva sina anmärknm emot betänk, tillkän¬
na, hvarigenom möjlighet beredes att fä ett tillfredsställande svar
från Utsk. på ålerremissen.
Uti det skriftliga anförande jag nu haft äran uppläsa före¬
kommer uti några punkter ordet ogilla, i st. f. återremitteras,
emedan jag icke vid dess författande visste hvad utgång frå-
4*
52
Den 1 Augusti.
»an bär skulle få antingen den skulle återremitteras eller förkastas.
Men sedan Hr Gr. o. Landtm, numera förklarat frågan vara af
slatsreglerings-natur och således icke nu kunna förkastas, anhåller
jag der uttrycket ”ogilla” förekommer del mätte fä förändras till
”återremittera”.
Hr von Hartmansdorff, som härefter uppropades, förklarade
att han velat föreslå Frih. Cederström att dela sitt nu röride de
särskildta punkterne afgifna yttrande, men att det nu vore för sent
att derom göra framställning.
Af de punkter uti StatsUtsk:s förevartde utlåt., hvarom R. o.
Ad. icke redan fattat beslut, framställdes, härefter såsom föremål
för öfverläggning:
1 -punkten.
Denna punkt lemnades utan anmärkning.
2 punkten.
Sedan härvid endast Utsk:s tillstyrkande blifvit uppläst,
yttrade
Hr Printzensköld: Hr Gr. o. Landtm, har icke låtit
uppläsa den punkt i betänk, som innefattar förslag huru krono-
hemmans innehafvarne skola erhålla skatlemannarätt. Jag har
flera anmärkmr att göra emot detta förslag, hvarföre jag vägar
vördsamt hemställa, det punktens uppläsning mätte af Hr Gr, o.
Landtm, tillåtas.
I anledn. häraf upplästes K. M:s uti förevande punkt ornför-
mäldta förslag, hvarefter
Hr Pr in tzensköld anförde:
StatsUtsk. har lyckligtvis icke godkänt den frikostighet emot
en medborgarklass, på de öfriges bekostnad, som pluialiteten bland
komiterade föreslagit. Utsk. bar i stället tillstyrkt obetingadt bi¬
fall till det förslag ang:de skatteköpens verkställande hädanefter,
som i K. M:s nåd. propos. finnes upptaget. Jag har förgäfves i
komilerades betänk, eftersökt de grunder hvarpå detta förslag skulle
sig stödja. Dessa gruuder igenfinnas icke heller i den K. propos.
De måste således vara af föredraganden inför Konungen i stats¬
rådet framställda, utan att i del protocoll, som åtföljdt den K. pro-
pos-.n hafva blifvit intagne. Emedlertid tillåter jag mig det förklaran¬
de att detta förslag utmärker en så fullkomlig okunnighet hos dess
författare om det närvande förhållandet med skatteköp, att det icke
annat kan än väcka förundran. Man uppger i främsta rummet det
vara sin afsigt att underlätta möjligheten för vederbör:de att utan
omgång få skatteköpa sina hemman. Men har man väl då gjort
sig reda för hvaruti denna omgång skulle beslå, eller om den ens
finnas till i verkligheten. Jag vågar bestämdt påstå motsatsen;
Ty någon skattevärdering äger 1111 för tiden aldrig rum, och när
en skatteköpsansökning åtföljd af bevis öfver nedsatt köpeskilling
inkommer till K. bef:de, samt något klander i anledn. af det kun¬
Den 1 Augusti.
53
gjorda skatteköpet icke blifvit anmäldt, så insänder R. bef:de ge¬
nast haudlingarne lill K. kammar-coll., som i händelse sökandens
besittningsrätt befinnes lagligen befästad, också genast utfärdar
skattebref, hvilket vanligen lill K. bef:de öfversändes för att sö¬
kanden emot lösen tillställas; och huruvida delta kan anses inne¬
fatta någon omgång som leder till besvär för skatleköps-sökanden,
det öfverlemna!' jag ät en hvar att bedöma. Vidare innehåller
förslaget att ”uträkningar öfver beloppet af skatte-köpeskillingen
för hvarje serskild åbo försedt kronohemman eller så beskaffad
kronolägenhet bör i landskontoren länsvis uppgöras och till kam-
mar-collegii granskning öfverlemnas”, samt att derefter serskild
förteckning öfver köpeskillings-beloppet bör för hvarje socken upp¬
rättas för alt i sockenkyrkan uppläsas samt der till vidare upp¬
lysning och efterrättelse förvaras. Jag har frågat mig hvad slags
gagn som man med dessa åtgärder mä hafva åsyftat, men alla
försök till dess utforskande hafva för mig varit fullkomligen frukt¬
lösa. Skatteköpeskilliugarne erläggas icke efter någon förvandltngs-
grund, utan utgå, för rusthåll, med 6 och för vanliga krono¬
hemman med 10 års kronovärderings räntor. När nu dessa
räntor finnas i Jordeboken antecknade för hvarje hemman och
lägenhet — när annan uträkning ä köpeskillings-beloppet alltså
icke erfordras, än att multiplicera kronovärderingsräntan i ett fall
med 6 och i ett annat med 10, när denna multiplikation är blott
några ögonblicks verk ä landskontoret vid hvarje tillfälle då an¬
mälan der sker om skatteköp, och när en sådan åtgärd aldrig be-
höfver förr än dä ifrågakomma; så är ju någon serskild uträk¬
ning i förväg å skatleköpsskillingen af ingen nylla hvarken för
Staten eller den enskilde, hälst det lätt kan inträffa, att ett hem¬
man varder deladt sedan uträkningen skett, och att, när ffessa
delar hvarför sig köpas till skatte, uträkningen således måste om-
göras. Om skatteköpeskillingen är riktigt uträknad eller icke, rörer ej
heller någon annan än kronan å ena, och skatteköps sökanden ä an¬
dra sidan; församlingarnes rätt är der under icke i ringaste målto,
beroende. Att då öfver köpeskillingaime socknevis upprätta förteck¬
ningar, uppläsa dessa i kyrkorna och dem der till efterrättelse för¬
vara är derföre lika öfverflödigt sorn onyttigt; sä alt hela frukten
af dessa uträkningar inskränker sig lill det icke obetydliga besvär
oell den tidspillan som, de ändå tillräckligt sysselsatte lands¬
kontoren mäste i och för deras författande vidkännas.
Hvad angår förslaget derom, att den befattning med skatte-
köpsärender, som R. kammar-coll. hittills innehaft, skall alldeles
upphöra, och att i stället, när någon lill skatteköps erhållande sig
anmäler, R. bef:de skall äga alt, efter behörig utredning angsde
innehafvarens besittningsrätt och sedan den samma funnits lag¬
ligen befästad förordna om lägenhetens omföring från krono lill
skatte samt att derom sedan hos R. kammar-coll. göra anmälan,
så synes man alls icke hafva besinnat de vådliga följder för an¬
dras bättre rätt, som denna förändring kan medföra. Blir genom
en skatteköpsansökning tvist om åborätten framkallad, då är fa-,
rån ringa eller ingen, emedan denna tvist först genom laga kraft
54'
Den 1 Augusti.
ägande utslag måste vara afgjord innan skatteköpet kan beviljas.
Men icke alltid uppstå dylika tvister, utan att likväl derföre an¬
tagas kan, att åborätten lagligen tillhör den som till skatteköps
erhållande sig anmäler, såsom då händelsen är, hvarpå jag, un¬
der min tjenstgöringstid i K. kammar-coll., sett mer än ett exem¬
pel, att en interirasvis antagen äbo söker skatteköp å ett hem¬
man, hvarå besittningsrätten tillhör hans myndlingar, de der na¬
turligtvis ej kunnat emot ansökningen anmäla någon protest och
sin lagliga rätt försvara. Det är vid dessa och andra dermed
likartade fall som faran af förändringen ligger för öppen dager.
Hos kammar-coll. der prov.-kontor finnas, hvilka först skola gran¬
ska och sig yttra öfver beskaffenheten af skatteköpssökandens åt¬
komsthandlingar, och der pröfningen af dem sedan verkställes col-
lectift af flera ledamöter, äger den värnlöse ett kraftigt skydd mot
hvarje försök till förnärmande af hans rättigheter; och jag har
mer än en gång, såsom protocollsförande varit vittne dertill, hu¬
ruledes skatteköps ansökningar, som i behörig ordning varit kun¬
gjorde i orten, utan att någon protest skett emot desamma och
som af K. beftde med dess förord varit understödde, hvaraf såle¬
des med full visshet kan antagas, alt de vunnit bifall hos läns¬
styrelsen, i händelse den haft pröfningsrätten öfver dem sig an¬
förtrodd, likväl af K. kammar-coll. blifvit afslagne på den grund
att sökandens åtkomst till hemmanet icke varit så fullständigt
styrkt, att han kunnat anses vara till skatteköp å detsamma lag¬
ligen berättigad. Nu skulle pröfningen af dessa så grannlaga och
ofta invecklade ärenden öfverlemnas ensamt ät en embetsmyndig¬
het, hvars chef om än aldrig så upplyst och rättrådig, likväl
af mångfaldiga andra vigliga och magtpåliggande värf är förhin¬
drad, att åt nämnde ärenden ägna tillräcklig uppmärksamhet;
och denna pröfning skulle således falla i händerne på en enda
person, nemi. landskontorets föreståndare. Hvar har man säker¬
heten derföre, att denna tjensteman, ibland mängden af sina gö¬
romål ens kan åt skatleköpsfrågor ägna den sorgfälliga granskning,
som det sker hos ett riks-coll:m? Hvar säkerheten derföre, alt sam¬
ma oväld som råder der jemväl af honom iakttages? Ligger ej
tvärtom möjligheten här ganska nära för ett alldeles motsatt för¬
hållande i båda fallen ? och om man sålunda, för att underlätta
skatteköparen, gör del på ett sätt, som i högre grad underlättar
möjligheten, att med eller utan uppsåt dervid föröfva orättvisa
och mannamån, hvarigenom mångfalldiga tvister och klagomål
skola framkallas, der de nu aldrig kunna uppstå; har man väl då
handlat välbetänkt och med det kloka förutseende, som städse
bör utmärka en lagstiftning?
Slutligen har också den förmån blifvit åt skatteköpssökanden
föreslagen, att kunna, om han så önskar, på tio är afbörda sig
sin köpeskilling, hvilken då skulle med T'w hvarje år debiteras,
uppbäras och redovisas i sammanhang med lägenhetens grundskatter.
Men hafva väl vederbönde öfvervägat det äfventyr för Slaten som
de framkallat genom bemödandet, att åt den enskilde bereda en
gå obetydlig fördel som den, att få anstånd med erläggandet af
Den 1 Augusti.
55
en köpeskilling, hvars belopp ar alltför ringa, för att dess inbe¬
talning på en gång, kan försätta skatteköpssökanden i någon slags¬
förlägenhet; Jag tviflar derpå; ty det skulle dä ej kunnat und¬
falla uppmärksamheten att en obetald skatte-köpe-skilling har in¬
gen annan egenskap än vanlig skuldfordran, och att Slaten såle¬
des för den har ingen förmånsrätt, såvida den icke genast i fastig¬
heten intecknas ali en viss del deraf årligen uppföres på gäldenä-
rens debetsedel i likhet med hans grundskatter, gör ingenting till-
saken, emedan fordringen derigenom ingalunda tillägges grund¬
skatts natur. En oredig skatteköps-sökande kan alltså, efter det
han väl på kredit förvårfvat sig jordäganderätt till hemmanet,
med della vidtaga sådana åtgärder, såsom t. ex. dess försäljande
eller intecknande till fulla värdet, alt Staten går miste om hela
sin skatte-köpeskilling; och i fall han af en eller annan orsak
kommer på obestånd, så inträffar samma förhållande för den del
af köpeskillingen, som dä ännu hos honom innestår. Man hade
i sanning bordt kunna förvänta, det vederborde bättre än det nu
visat sig, skulle hafva i deras förslag till förändringar vårdat icke
blott enskildes rätt ulan äfven Statens sannskyldiga bästa. Att de
förslag i detta hänseende, som den nu föredragna punkten inne¬
fattar, äro icke blott onödiga och onyttiga utan i flera delar af en
högst skadlig beskaffenhet, det tror jag vara genom mina nu fram¬
ställda anmärkmr ådagaladgt; hvarför jag anser dessa förslag böra
förkastas. Men dä R. o. Ad. redan återremitterat de vigligaste
punkterna af detta betänk., tillstyrker jag, det återremiss äfven
af denna punkt måtte beviljas, så att SlatsUtsk. må komma i till¬
fälle alt närmare granska densamma; då jag är öfvertygad att
Utsk. skall komma att med mig dela lika åsigter ang:de punktens
verkliga halt och beskaffenhet.
Ofverläggningen om förevar:de punkt ansågs härmed vara fulir
ändad; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om icke R. o.
Ad. i anseende till den redan långt framskridna tiden behagade
uppskjuta återstående behandlingen af Stalsötsk:s förevar:de utlåt,
till morgondagens plenum, hvilket bifölls.
Då härefter till bordläggning anmäldes Const.Utsk:s mern.
N:o 32, med förslag till voter:s-propos:r, i anledn. af RiksSt:ns
olika beslut i afseende å Const.Otskis i mern. N:o 29 framlagde
sammanjemknings-förslag till ändringar och tillägg uti 56 och 81
§§ Reg.Fm m. m. rör:de grundlagsfrågors hehandling, yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Som det är af vigt att det nu
bordlagde mern. snart företages lill afgörande, anhåller jag att
det måtte ställas på föredragms-listan, näst efter de betänkm som
enl. R. o. Ad:s förut fattade beslut skola främst å densamma
uppföras.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:si anledn. häraf framställda pro-
pos. biföll R. o. Ad. att Const.Utsk:s ifrågavar:de mern. skulle å
föredragms-lislan uppföras näst efter StatsUtsk:s utlåt. N:o 287.
56
Den 1 Augusti.
Vidare anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
Utskm inkomne mern., ullåtm och betänk., nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 94, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i
4:de artikeln af nn gällande Banko-reglemente;
N:o 95, i anledn. af erhållen äterremiss å betänk. N:o 78,
ang:de befordringsgrunder för Banko-ombuden vid låue-kontoren;
Allm. Besv.- o. E k o n.U t s k o 11 e t:
N:o 116, i anledn. af erhållne återremisser utaf betänk. N:o
90, ang:de ordnande af medicinal-undervisningen i riket;
N:o 117, i anledn. af erhållen äterremiss å Utsk:s betänk.
N:o 96, om förändrad reglering af presterskapets löningssätt;
N:o 118, i anledn. af erhållne återremisser af betänk. N:o
97, ang:de gjorde anmärkntr vid handels- samt fabriks- och handt-
verks-ordmne af d. 22 Dec. 1846;
N:o 119, i anledn. af väckt fråga om augments-räntornes
jemnare fördelning;
N:o 120, i anledn. af vackt fråga om utfärdandet af ny in-
slruclion för kronofogdar, länsmän och fjerdingsman;
N:o 121, i anledn. af väckte motioner om jernvägs-anlägg-
ningar i riket; samt
N:o 122, ang:de minskning i Utsk:s cansli-personal.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 2 Augusti 1848.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 1 sistlidne Juli e. m.
Företog H. R. o. Ad. val af 14 ordinarie ledamöter och 6
suppleanter i förstärkt Coust.Utsk.; och befunnos, vid valförrätt¬
ningens slut hafva blifvit utsedde
till Ordinarie ledamöter :
N:o 35. Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils ... 42 röster.
■— 68. „ Creutz, fullm. Hr Ulfsparre, Georg . . 42 „
Den 2 Augusti.
57
N:o 3.
|
Frih. Gyllenstjerna, fullm. Gr. Gyldenslolpe,
|
|
|
|
Anlon Gabriel
|
42
|
röster.
|
— 373.
|
,, Sköldebrand, Knut
|
42
|
99
|
— 279.
|
Hr Gjös, fullm. Gr. Gyldenstolpe, Ulrik
|
42
|
99
|
— 478.
|
,, Printzensköld, Carl
|
42
|
99
|
— 746.
|
,, Reiher, fullm. Frih. Åkerhjelm, Fritz .
|
42
|
99
|
— 1257.
|
„ Eding, fullm. Gr. von Rosen, Gustaf
|
|
|
|
Fredrik
|
42
|
99
|
— 1481.
|
,, König, Carl Fredrik
|
42
|
99
|
— 1519.
|
,, von Döbeln, Ernst Georg
|
42
|
99
|
— 1612.
|
„ Grundelstjerna, Axel Wilhelm . . .
|
42
|
99
|
— 1861.
|
„ von Hartmansdorff, August ....
|
42
|
99
|
— 1939.
|
„ Silfverstolpe, David Ludvig ....
|
42
|
99
|
— 2307.
|
,, af Tuneld, Carl Erik
|
42
|
99
|
|
samt lill Suppleanter:
|
|
|
N:o 394.
|
Frih. Nordensköld, fullm. Gr. Sparre Erik
|
42
|
röster*
|
— 15.
|
Hr Ribbing, Guslaf
|
42
|
99
|
— 279.
|
Frih. Wrangel af Sausis, fullm. Frih. Ce¬
|
|
|
|
derström, Claes Rudolf
|
42
|
99
|
— 1398.
|
Hr Sodenstjerna, fullm. Hr af Sillén, Lars
|
|
|
|
Gabriel
|
42
|
99
|
— 2080.
|
Hr von Konow, fullm. Frih. Adelsvärd, Erik
|
|
|
|
Seth
|
41
|
99
|
— 189.
|
Frih. Funk, Fredrik Alexander ....
|
41
|
99
|
Varande genom lottning mellan dem, som lått
|
lika
|
röster,
|
bestämdt, såväl hvilka borde blifva ordinarie ledamöter, som den
ordning, i hvilken suppleanterna borde inträda.
Hr Bildt, Didrik Gillis, hade låtit inlemna ett sålydan-
de mern.:
Då jag, till följd af enskilda angelägenheters bevakande, ej
kan till riksdagen återkomma inom den tid Hr Grin o. Landtm,
mig beviljat ledighet från StatsUtsk., så får jag härmed afsäga
mig ledamotsplatsen i nämnde Ulsk.; anhållandes derjemte vörd¬
sammast, att vara vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr o.
Landtm., med tillkännagifvande att Hr Ridderborg, Jakob
Fredr. Georg, erhållit 3:ne veckors ledighet från sina befatt¬
ningar såsom ledamot af Stats- och Bevilln.Utskm, anmodade Hrr
Electorer, alt utse en ledamot i StatsUtsk. efter Hr Bildt, samt
en ledamot att i Stats- och en ledamot att i Bevilln.Utsk. inträda
under Hr Ridderborgs tjenstledighet.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o242, i anledn.
af dels K. M:s nåd. propos., ang:de beskattningsväsendets samt
uppbörds- och redogörelseverkets förenkling, dels enskilda i samma
ämnen väckte motioner.
Hr Sandströmer, And. Peter: Då vid början af detta
58
Den 2 Augusti.
betänkrs föredragning öfverenskommelse blifvit gjord, att för det nu¬
mera inträffade fall ali 3:dje och 20:de punkterna skulle blifva åter¬
remitterade, äfven de öfriga punkterna skulle till Utsk. återförvi¬
sas, såvida ej vid någon serskild punkts föredragning något annat
yrkande framställdes, som kunde blifva föremål för R. o. Ad:s be¬
slut; så tager jag mig friheten hemställa, om ej till tidens vin¬
nande det vore lämpligt, att vid den nu blifvande föredragningen
blott nummern uppnämndes på hvarje punkt, och alt punkterna
ej upplästes i annat fall, än då vid uppnämnandet af punktens
nummer någon ledamot anmäler sig för att deremot göra an-
märkmr.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle alt
såsom Hr Sandströmer föreslagit, vid föredragningen af den åter¬
stående delen af StatsUtk:s ifrågavarzde utlåt, punkterne endast
uppnämndes och icke upplästes i annat fall än då någon ledamot
dervid anmälde sig för alt framställa anmärkn:r.
Ropades ja.
Härefter framställdes till pröfning:
4 punkten.
Denna punkt lemnades utan anmärkn.
5 punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Denna punkt är visser¬
ligen obetydlig; men jag anser mig dock böra begagna tillfället
att en gång för alla anmärka, att derest förvandlingen af persed-
larne till penningar kommer att efter hvad jag befarar förminska
kronans inkomster, så blifver följden den här liksom i hvarje fall
då sådan förvandling äger rum, att en dylik förringelse der¬
med följer.
Frih. Cederström, Jakob: Det är ej alldeles så obetyd¬
ligt eller likgiltigt, om med presternas s. k. utlagor skulle kom¬
ma att regleras så, som komilerade föreslagit och Utsk. tillstyrkt;
ty om man går igenom denna förvandling för hela Svea land,
skall man finna att det hlefve en högst oproportionerlig förvand¬
ling. Jag för min del protesterar deremot och hoppas att den ej
går i verkställighet, då presternas utskylder, hvilka ej äro så obe¬
tydliga till siffran, ej äro af beskaffenhet att kunna förändras i
deras hand, som dem för det nårvar:de utgöra, så framt ej öm¬
sesidig öfverenskommelse träffas. Jag tillstyrker äterremiss af den¬
na punkt.
6 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Uti förevande punkt har Utsk.
föreslagit, att någon allmän förändring med grundräntorna i St.
Kopparbergs län ej kan för närvar:de ifrågakomma. Det visar
således att Utsk. ansett sig ej kunna genomföra i sin helhet, den
förändring, som det vid denna riksdag till R. St. framställt. Stän¬
derna hafva ock redan vid innevande riksdag yttrat sig ang:de rän-
Den 2 Augusti.
59
torna i St. Kopparbergs län då de på förband nästan afgjort, att
ingen sådan förändring der skulle äga rum.
Hr Sandströmer: I anledn. af denna anmärkn., som vid
denna punkt blifvit gjord, ber jag att få fästa R. o. Ad:s upp¬
märksamhet derpå, att orsaken, hvarföre ingen förändring i rän¬
torna för St. Kopparbergs län nu blifvit föreslagen, är hufvud¬
sakligen den, att räntorna derstädes lill största delen utgå i kol,
hvilka disponeras af Fahlu Kopparverk; och då R. St. ej velat
medgifva att denna kolleverans skulle upphöra, så utgör detta ett
undantags-förhållande, som icke på något sätt inverkar på den
ifrågaställde allmänna förändringens verkställande der dylika hin¬
der ej mola. Således strider ingalunda framställningen i denna
punkt emot de principer, hvarpå betänk, sig grundar.
Frih. Cederström: Förutom det skäl, som Hr Sandströ¬
mer nu anfört och som eger sin fullkomliga riktighet, finnes äf¬
ven ett annat lika vigtigt, af beskaffenhet att äfven för framtiden
göra det omöjligt att göra en dylik förändring i St. Kopparbergs
län, och det är, att grundräntorna der förändrar fördelning hvart
15:de år inom socknarne ; hvarföre naturligtvis någon förenkling
der ej kan ega rum. Detta län står i detta hänseende isoleradt
och utan motsvarighet i hela det öfriga Sverige. Endast i role-
ringsväg har det någon likhet med Gefleborgs län.
7:de punkten.
Hr Frin Izensköld: Vid en flygtig genomläsning af denna
punkt synes visserligen det af komiterade framställda förslag in¬
nefatta både billighet och rättvisa: men går man något närma¬
re in i saken, linner man lätt huruledes under förslaget ligger
den, ej tydligt uttalade, men dock ganska synbara, afsigten att
börja med öfverflyttningen af kronans ordinarie räntor på den
allmänna bevillningen, för att sedan fullfölja samma bana, och att
sålunda göra konungamakten allt mera beroende af representatio¬
nens välbehag eller njugghet. Den ifrågavar:de kungsgårdshjel-
pen är en ordinarie ränta, som R. St. hvarken kunna ensamme
öka eller ensamme minska, utan som skall ovilkorligen utgå ef¬
ter grunder som i författningen äro bestämda. Om man nu bort-
toge denna ränta med vilkor, alt den derför förut åtnjutna lin¬
dringen i den allmänna bevillningen upphörde, så har man ju
också i verkligheten öfverflyttat denna skatt på den allmänna be¬
villningen; hvarefter det beror på R. St. ensamt, att genom be-
villningens förminskande hela räntebeloppet rent af borttaga och
eftergifva. — En sådan åtgärd kan jag ej gilla, och ej heller med
tystnad förbigå eli försök att genomdrifva densamma. Jag anser
det vara af aldra största vigt, att konungamakten, så vidt möjligt
är, upprätthålles så, alt den ej blir beroende af möjligen parti¬
yrande Ständer. Må man derföre genast i början motsätta sig
försök i en dylik riktning städse ihågkommande latinarens bepröf-
vade ordspråk: ”principiis obsta, serius medicina paratur.”
00
Den 2 Augusti.
Jag protesterar emot detta förslag, och yrkar derföre att
denna punkt mätte afslås då den framdeles återkommer till Stån¬
dets pröfning.
Hr Sandströmer: Det må vara den siste värde talaren
förbehållet, alt i detta förslag se ett försök att vilja undergräfva
de ordinarie skatterna och öfverflytta dem på bevillningen. Jag
tror deremot, att man i förslaget hvarken behöfver söka, ej hel¬
ler skall finna, något sådant. Jag begagnar härvid tillfället för
alt i afseende å den fråga, hvarvid man sagt att komilerade ve¬
lat afskaffa ordinarie räntorna, erinra att komiterade, tvertom,
uttryckligen afstyrkl all åtgärd syftande på att förminska den or¬
dinarie räntan, och att de endast sagt, alt, om man ansåge sig
böra bereda någon nedsättning uti den tyngst onererade jordens
bördor, hvarom emedlertid komiterade icke gjort någon framställ¬
ning, så vore det lämpligare att minska eller borttaga vissa ser-
vituter som, utom grundräntan, åtfölja vissa jordegendomar. —
Hvad nu särskildt den nu förevar:de punkten angår, så återkom¬
mer jag till hvad jag nyss sade, eller att motivet derför ligger
ganska öppet att finna, utan att man behöfver att, såsom den si¬
ste värde talaren gjordt, söka det annorstädes, och detta motiv är
att, då Staten ålagt ifrågavaride hemman ett onus utöfver deras
ordinarie skaller och derföre ansett sig böra befria dem ifrån an¬
dra utskylder, så hafva komiterade trott det vara vida lämpligare
att borttaga delta särskilda onus och i stället låta de, med af¬
seende derå nedsatte utskylderne, utgå oafkortade.
Att detta skall leda till förenkling är obestridligt; och att
Konungamakten skulle förlora något derpå, att 1465 r:dr 13 sk.
7 rist. öfver flyttas lill bevillningen, det betviflar jag högeligen.
Hr Printzensköld: Om komiterade hade föreslagit att ut¬
byta ifrågavartde utskyld emot någon annan, som egde grund-
skaltsnatur, och som således varit oberoende af R. Sus beslut
vid hvarje riksdag, skulle jag gerna deruti hafva instämt; men
då icke så sig förhåller, utan man vill bortskänka en ordinarie
ränta, hvaröfver R. St. ensamt ej ega rätt att disponera, för att
bereda ersättning genom sådana utskylder, som R. St. hafva ute¬
slutande rätt att bestämma; så har man, om också ej mycket,
likväl i den mån som summan utgör en del af Statens ordinarie
inkomster, minskat Konungamaktens rätt, att öfver dessa inkom¬
ster disponera, öfverlåtit rättigheten i detta fall åt R. St. allena.
Det är denna method, alt så småningom minska Konungamak¬
tens trygghet och dess förmåga att upprätthålla sin sjelfständig¬
het, som jag för min del, i hvilket fall som belst, skall söka att
bestrida och efter yttersta krafter motarbeta; hvarföre jag anser
den nu föredragne punkten böra afslås.
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt förekommer något
mörk. Törhända är det mitt fel allena. Först säges här, såsom
orden lyda:
”Att den del af räntan, som på lön är anslagen, icke kom-
Den 2 Augusti.
61
mur att upphöra förr än efter nuvande landsh:ns afgång från be¬
ställningen, så framt han ej skulle vilja, emot ersättning efte
den grund, som för indelta löners godtgörande, i händelse af de¬
ras indragning, här efteråt omförmäles, räntan frånträda.”
Det är således fråga om förminskning i landslnns indelta
lön. Denna är en af de omständigheter, som erinrar derom att
kammar-colhm hade bordt höras, och likväl har det ej skett.
Här förekomma dessutom åtskilliga andra löningsfrågor. Det
heter nemi.:
”Af den utredning, som komiterade medelat i denna fråga
(sid. 62 och 63) inhemtas, att värdet af denna ränta, sådan den i
1844 års specialräkning finnes upptagen, beräknats till 1,465 r:dr 13
sk. 7 list., hvaraf äro enl. stat anslagna till landsh. och för em-
belsrummens eldande 462 lass ved, upptagna efter markegångs-
pris till 635 r:dr 24 sk. 2 r:st.; att till byggnaders vidmakthål¬
lande å landsh.bostället 461 r:dr 18 sk. 5 r:st. blifvit till ränte-
riet levererade för att i särskild räkning intagas;” (dermed skulle
väl således frågan om landshins andel vara slut; men derefter sä-
ges vidare:) ”att genom indragna fjerdingsmanslöner vore för kro¬
nan behållna 1 stock och 1^ lass ved, beräknade lil1 3 r:dr 27
sk., samt att å till frälse köpta och bytta hemman, sådana hem¬
man, som disponeras lill boställen, äfvensom för nämnde- och
fjerdingsmans, gästgifveri- och färjekarls friheter afkortäs återsto¬
den med ett värde af 364 r:dr 40 sk.”
Dessa medel beträffa således äfven boställen, men man vet
ej hvilka, som äro i fråga. Här talas äfven om nämnde- och
fjerdingsmans m. m. friheter. Om de nu skola rubbas eller icke,
kan jag af ordalagen ej inse. Om det går andra likaså, finner
man åtminstone huru otillfredsställande behandlingen af detta
ämne är, och huru svårt det måste vara för R. St. att under så¬
dana förhållanden fatta sitt beslut derom.
Hr Sandströmer: Med anledn. af den siste värde talarens
anmärkn. ber jag att få erinra derom, att, i afseende å den del
af räntan som är landshm anslagen, förklarar redan K. brefvet
af d. 24 Febr. 1837, att den skall vid nuvande iunehafvares af¬
gång indragas; och att således ingens rätt är förnärmad, utan
tvertom ganska noga iakttagen, genom det nu framställda försla¬
get. Hvad beträffar de öfriga s. k. friheterna så är det ju klart,
att dessa friheter aldrig säkrare kunna få tillgodonjntas än om
räntan borttages.
8:de punkten.
Hr Printzensköld: Afven i denna punkt hafva komitera¬
de visat den frikostighet, hvarmed de vilja bereda fördelar åt vis¬
sa skattdragande medborgare på andras bekostnad. Summan är
visserligen icke stor, men den utgör dock en tillgång i statsver¬
kets inkomster; och vi hafva vid denna riksdag sett, huruledes
begärda summor af icke mycket större belopp än den ifrågavande
blifvit förklarade ej kuuna beviljas, derföre att statsverkets knap¬
62
Den 2 Augusti.
pa tillgångar sådant icke medgifvit. Komiterade hafva ej kunnat
bestrida, utan tvertom i deras betänk, erkänt, att denna afgift ut¬
gör en skatt, som ovilkorligen mäste af uppgifne fögderier utgö¬
ras, och de hafva icke något annat skäl för den tillstyrkta efter¬
giften, än blott det alt sådant skulle leda till förenkling af rä¬
kenskaperna. Och emedan afgiften vore af beskaffenhet att inne¬
fatta ett undantag från det sätt för beskattningen, som i allmän¬
het inom länet vore gällande. Men jag frågar: då ett sådant
onus af ålder finnes för dessa hemman, med hvad rätt vill man
då borttaga det? Det skulle visserligen öka hemmanens värde,
men det skulle ock, genom den deraf uppkommande förminsk¬
ningen i Statens inkomster, föranleda till bristens fyllande genom
förhöjd bevillning; och utskylden komme då att, drabba andra
skattdragande, som ej äro pligtige att densamma vidkännas.
Jag yrkar äterremiss, och anser alt SlatsUtsk. hade närmare
bordt sig betänka, innan det visat sin frikostighet genom att, på
sätt nu skett, tillstyrka eftergifter i Statens lagligen fastställda in¬
komster.
Hr von Hartmansdorff: I förra punkten, hade den ifrå¬
gaställa eftergiften åtminstone det skälet för sig, att de skatl-
skyldige, i st. f. utskylden, åtnjöto lindring i bevillningen. I
det hänseendet, hyser jag, lika med Hr Printzensköld, betänklig¬
het vid ordinarie räntors utbyte mot bevillning. I denna punkt
åter, der ingen lindring deri skulle ske, hafva följaktligen komi¬
terade och Otsk. föreslagit en ren skattenedsättning. Hvarföre det?
De, som äga hemmanen, hafva naturligtvis antingen ärft eller för¬
var ft dem under beräkning att utgöra den skatt, som dem ålig¬
ger; och de hafva således ingen förhoppning ens om nedsättning
deri. Emedlertid tillstyrkes efterskånkning af alltsammans. Det
är icke mycket; men hvem skall i stället utgöra denna skatt?
Den faller naturligtvis, såsom Hr Printzensköld redan anmärkt,
på allmänna bevillningen eller på andre, som icke äro skyldiga
att betala för de förra skattegifvarne. Komiterade och Utsk. haf¬
va icke velat, i detta hänseende belasta allm. bevillningen utan
föreslagit, alt boslällsinnehafvaren skulle blifva utan ersättning.
Hans lön skulle förminskas eller rättare detta boställe, som förut
ej underhållits af militiaeboställs-kassan, skulle komma att med sitt
underhåll hädanefter betunga henne, som redan är så klen att
hon ej kan fullgöra sina förra skyldigheter. D. v. s. man befriar
från skatt den, som kan och bör betala henne, och lägger den
på en annan som ej kan utgöra henne eller hittills varit skyldig
dertill.
Hr Sandströmer: Då den siste värde talaren, i likhet med
den sorn näst före honom yttrade sig, ansett olämpligt att göra
en så beskaffad eftergift, som den, hvilken komiterade och Utsk.
i denna puukt föreslagit; ber jag att fä fästa R. o. Ad:s upp¬
märksamhet deruppå, att ifrågavar:de servitut lämpligast synes va¬
ra att jemföra med dagsverksskyldigheten vid kungsgårdar. Det
torde icke vara R. o. Ad. obekant, att redan 1810, i anledn. af
I
Oen 2 Augusti.
63
då väckt fråga om upphäfvande af så beskaffad dagsverksskyldig¬
het till kungsgårdar, som utgöres utöfver hemmanens ordinarie
räntor, beslöto U. St. att hemmanen skulle derifrån befrias. Se¬
dermera hafva äfven i en mängd särskilda fall, eftergifter blifvit
gjorda af dagsverksskyldigheter, vida betydligare än den nu om¬
tvistade tjenstbarheten. Dä synas mig komiterade och Utsk. ej
hafva saknat skäl att göra ifrågavartde framställning.
Hr Printzensköld: Visserligen kan det ega sin riktighet,
som Hr Sandströmer uppgifvit, att vid åtskilliga tillfällen dags-
verksskyldiga hemman blifvit från detta sitt åliggande befriade;
rilen jag skulle dock tro, att värdet af dessa dagsverken ej blif¬
vit eftergifvet, utan alt denna dagsverksskyldighet förklarats böra
på annat sätt K. M. och kronan eller boslållsinnehafvaren godt-
göras. Sådant vill jag också påminna mig hafva varit förhållan¬
det, ty den tid, då beslut i dylika frågor emanerade, var man
särdeles noga derom, att Staten skulle, å sin sida, bibehålla sin
rätt under det att man, så vidt möjligt var, sökte lätta den skatt-
skyld iges tunga. I de åberopade besluten tror jag således ej fin¬
nas något skäl, giltigt nog alt tjena till stöd för det förslag, som
komiterade framställt och StatsUtsk. biträd!; hvarföre jag förblif-
ver vid min förut yttrade mening, att afskaffandet af denna ut¬
skyld är en eftergift på andra skattdragande medborgares be¬
kostnad.
Hr Sandströmer: Jag är i tillfälle alt meddela den be¬
stämda upplysning, att förhållandet är alldeles motsatt mot hvad
den siste värde talaren uppgifvit, då jag sjelf erfarit en mängd
särskilda fall, der extra dagsverksskyldighet blifvit upphäfd, utan
åläggande af någon slags ersättning af de dagsverksskyldige. Jag
år väl, såsom oförberedd, ej nu i tillfälle att bestyrka min upp¬
gift; men hvad jag bestämdt minnes är att sedan extra dags¬
verksskyldighet till Marieholms kungsgård blifvit upphäfd, R. St.
vid någon af de föreg:de riksdagarne beviljat ett statsanslag, hvars
belopp jag ej minnes, men tror utgöra 7 ä 800 r:dr, såsom er¬
sättning för den dagsverksskyldighet, hvaraf nämnda kungsgård
sålunda gått i mistning.
Hr Printzensköld: Om också det är förhållandet, att, un¬
der någon föreg:de tid, en sådan eftergift skett utan åläggande af
annan deremot svarande skyldighet; så är likväl ej, såsom Hr
Sandströmer påstår, den afgift, som uti förevar:de punkt omför-
mäles, på något sätt jemförlig med den dagsverksskyldighet, som
åligger åtskilliga hemmansegare att till kungsgårdar och boställen
utgöra; ty här står uttryckligen att denna afgift utgöres ”till un¬
derhäll af byggnaderna vid Näs kungsgård.” Visserligen äro dags¬
verken ett ibland de medel, som mäste begagnas, för att kunna
fullgöra denna underhållsskyldighet, men del synes tydligen af de
åberopade ordalagen, likasom utaf sjelfva titeln: Näs kungsgårds-
reparations-medel, att med afgiften afses bekostandet af allt hvad
som till byggnadernas underhåll hörer, hvarunder måste begripas
64
Den 2 Augusti.
icke blott dagsverken vid reparationernes verkställande utan äfven
de till dessa reparationer nödiga materialier, samt aflöning åt
handtverkare na. m., och det så mycket heldre, som, enl. komi-
terades egen uppgift, i händelse medlen ej förslå till sitt ända¬
mål, allmogen då är pligtig alt fylla det bristande.
Frih. Cederström: I enlighet med Konungens och R. St:s
sammanstämmande beslut, förordnades genom 1815 års författ¬
ning, att alla sådana dagsverken, som utgjordes af heraman be¬
lägna på öfver en mils afstånd från bostället eller kungsgården,
skulle få med kontanta penningar lösas ifrån och med den dag,
då en ny innehafvare tillträdt bostället; i följd hvaraf nu redan
alla sådana dagsverken blifvit årligen med kontanta penningar lö¬
ste, dock så att lösen bibehållits vid det boställe, dit de förut va¬
rit anslagna, men nu betalas efter markegång. De dagsverken,
som utgöras af hemman belägna inom milen, uttagas dock ännu
som förut in natura. — Af komiterades betänk, eller af Utsk:s
tillstyrkande i denna punkt bar det ej varit mig möjligt att ut¬
reda, huruvida de ifrågavartde dagsverkena, som i denna punkt
omnämnas, äro belägna utöfver en mil från kungsgården. Dock,
om så vore, hade de säkerligen långt för detta blifvit lösta, eme¬
dan denna kungsgård har sedan 1815 flere gånger ombytt inne¬
hafvare, och de bade då nu utgjorts lill bostället i kontant efter
markegång. Det finnes verkligen andra slags dagsverken, såsom
hjelpedagsverken, hvilka blifvit bibehållna vid kungsgårdar;
emot ersättning i kontant eller med spannemål; men af denna
art, äro ej de ifrågavar:de. Jag tillstyrker att denna punkt måt¬
te af R. o. Ad. varda afstyrkt.
Hr Sandströmer: Den anmärkn., sora den siste värde ta¬
laren gjort afser helt andra förhållanden, än som här äro i frå¬
ga. Betänk, upplyser att saken ej rörer dagsverksskyldighet, utan
ett åliggande för vissa hemman alt underhålla bostället; och mitt
yttrande innehöll, att jag ansåg denna servitut vara närmast att
jemföras med dagsverksskyldighet.
Hr Printzensköld: Att, såsom jag redan erinrat, denna
afgift alldeles ej är jemförlig med den dagsverks-skyldighet, som
vissa hemman hafva till kungsgårdar och boställen, det hafva ko-
miterade sjelfve i sitt betänk, bevisat. Komiterade säga nemi.
sid. 64. ”Derjemte” (utom denna afgift) ”lärer ifrågavar:de allmoge
hafva åliggande att till nämnde kungsgård utgöra åtskilliga tjenstbar-
heter.” Till tjenstbarheter räknar man vanligen dagsverken. Således
är det tydligt att, om dagsverken af dessa hemman till kungsgården
utgöras, så räknas de till de af komiterade omförmälda ”tjenstbar-
heterna”, och alldeles icke till de här omnämnda reparations-
medlen. Komiterade hafva dessutom i deras betänk, upplyst, att
år 1844 allmogen betalde 41 r:dr 24 sk. till en s. k. ”ombuds¬
man” för det han haft bestyret med reparationernes verkställan¬
de, hvilken omständighet jemväl tydligen bevisar, alt, i fall nå¬
gra
Den 2 Augusti.
65
gra dagsverken lill byggnaden finnas anslagne, desse ej ensame in¬
nefattas uti ifrågavar:de afgift, utan att deruti äfven inbegripa
alla öfriga kostnader, sorn för reparationernes verkställande er¬
fordras.
9 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Här är fråga om räntedagsver-
ken. Hr von Troil liar i sin reservation anmärkt, hurusom Utsk.
bade bordt ibland ränlorne bibehålla dagsverken såsom en af de
tjenligaste räntetitlar. Afven jag tror, att ingen ränta snarare
borde bibehållas än dagsverken, just för deras oföränderligliels
skull. Möjligen loide Frih. Cederström, med sin långa erfaren¬
het, kunna upplysa, om ej dagsverken, mera än någon annan rän¬
ta bibehålla sig vid jemna pris. Jag kan således ej annat än på
det högsta afstyrka förvandlingen af denna ränta.
Frih. Cederström: Hvad Hr von Hartmansdorff anfört är
fullkomligt öfverensstämmande med förhållandet. Det är gifvet
att dagsverkspriserna ej fluktuera annorledes, än då kulturen så
stigit, att den kan bära högre dagsverkspriser och ändå jordbru¬
karen vara belåten med jordbrukets afkastning. Det är tillika
sant, att dessa räntor i markegångslaxorna så obetydligt fluktuera,
alt del vanligen ej är större skillnad än eli eller par runstycken
eller skilling emellan dem, och att nästan alldeles ingen skillnad
eger rum på längre lid. Det finnes sålunda intet skål, att här
bestämma denna ränta att ständigt utgå lill enahanda penninge-
belopp; enär det visat sig att dagsverkspriserna äro ganska litet
flukterande, men ändock äro i fullkomligt beroende af kulturen.
Jag tillstyrker alltså återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld: Förhåller det sig i allmänhet så, som
Hr von Hartmansdorff, och nu sednast Frih. Cederström uppgifvit
att dagsverken merändels äro underkastade den minsta fluktuation,
så visar dock erfarenheten att stigande och fallande priser ä för-
nödenhetsartiklar verkligen utöfva på dagsverkspriserna en om ock¬
så mindre märkbar inflytelse till minskning i förra och stegring
i sednare fallet, hvaraf således än tydligare synes att dagsverken
är en räntepersedel, hvars värde utgör den säkraste regulatorn vid
de öfriga persedlarnes förvandling efter markegången, så att å ena
sidan kronan ej kan blifva känbart lidande vid fallande priser å
de lill lefnadsbehofven hörande räntepersedel-, och å den andra
ej heller räntegifvaren komma alt lida då högre pris inträffar på
berörde artiklar. Jag anser derföre lämpligast, att bibehålla den¬
na slags ränta, och jag finnér ett ytterligare stöd för denna min
åsigt i den reservation, som Hr af Sillén bifogat betänk., enär
denne ledamot af SlatsUtsk. äger den erfarenhet och kännedom
om kamerala ärenden, alt ett fullkomligt förtroende kan sättas lill
hans omdöme i detta fall.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Jag måste förklara mig vara
af fullkomligt samma mening som Frih. Cederström, och således
8 H. 5
66
Den 2 Augusti.
något divergera från den åsigt, som den siste värde talaren yttrat.
Jag anser, att bland allt hvad som kan vara mätare seklerna emel¬
lan, finnes intet som eger företräde framför dagsverken. Om man
jemför förhållandet för 300 är sedan med det nuvar:de, skall man
finna, att skillnaden mellan dagsverkspriserna ej är större än skill¬
naden mellan en mans kraft då oell nu. Jag tror att lika myc¬
ket af tunnland och kappland, som ett dagsverke kunde plöja för
300 år sedan, lika mycket kan det dagsverket na effectuera. På
grund af deuna min öfvertygelse anser jag bland alla mätare dags¬
verket vara den, som är minsta fluktuation underkasladt.
10, 11, 12 och 13 punkter ne.
Dessa punkter lemnades utan anmärkn.
14 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Om det vore riktigt som komi-
terade förmenadt och Utsk. tillstyrkt, att förvandla hemansräntor-
na i penningar; hvarföre hafva dä hvarken komiterade eller Utsk.
föreslagit R. St. att sälta nya skattläggningar i penningar. Den
af Utsk. och komiterade förkastade gamla skatlläggnings-melhoden,
den föreslås likväl ali begagnas, äfven sedan man skall betala rän¬
torna i penningar. Först skall man således göra skattläggningen
efter persedlar in natura, och sedan förvandla dem i penningar,
hvilka slutligen skola utbetalas. Vore det icke enklare och kor¬
tare att genast slå sig på penningar, om det i sig sjelft vore räll?
Bevisar ej omgången att upphofsmännen sjelfve betvifla grundens
riktighet? De väga ej öfvergifva honom, utan under det de före¬
slå den nya till dagligt bruk, föreslå de den gamla till rät¬
tesnöre.
Frih. Cederström: Det är visserligen klart, att komitera-
de funnit sig förhindrade att föreslå en ny skattläggning efter
direkt förvandling i penningar; men detta kommer sig helt en¬
kelt deraf, att sådant ej vore förenligt med nu gällande metoder
och undervisningar för skattläggning i allmänhet, hvarföre det
omöjligen kunnat ske utan det mest skärande förhållande, ifall
ränteläggningen skulle ske uti endast spannmål och smör såsom
persedlar. Komiterade hafva således mäst låta dervid bero, ty el¬
jest skulle de hafva funnit sig nödsakade, att uppgöra nya meto¬
der och nya undervisningar för skattläggning framdeles, serskildt
för det fall räntorna blefve förvandlade till färre persedlar, och ser¬
skildt för det fall att de förvandlas i penningar. Jag vill likväl
fästa Hrrmes uppmärksamhet på, alt delta blifvit ett mycket ope-
röst göromål. Den method, som komiterade föreslaget, att låta
först skattläggningen göras efter nuvar:de metoder och undervis¬
ningar, och derefter förvandla persedlarne i peuningarne, den är
visserligen ej, som Hr von Hartmansdorff sagt, en omgång, utan
den är den enda och nödvändiga utvägen att komma till det åsyf¬
tade resultatet. Det är endast upplysningsvis jag meddelat detta.
Och den som kastar ögonen på en skattläggnings-metod med till¬
hörande undervisning och ser efter huru jorden beräknas för att
Den 2 Augusti.
67
få persedeln och huru denna förvandlas i ränta, skall finna
att det absolut ej låter sig göra direkte; säga i öfrigt hvad
man vill.
Hr Sandströmer: Jag kan ingalunda, i likhet med den
försle värde talaren, finna alt det ej ligger någon motsägelse emel¬
lan hvad komiterade hemställt om räntornas förvandling och hvad
sora här är föreslagit. Det är 2:ne skiljaktiga saker. Komitera¬
de hafva i förra hänseendet trott, att räntorna ej böra framdeles,
sora hittills, utsättas och utgöras i persedlar, och hafva derföre
uppgjort 2:ne alternativa förslag för räntornas förvadnlande, an¬
tingen i penningar, eller ock i färre persedlar, hvilka sedermera
skulle utgöras efter de föreskrifter, som skulle komma att medde¬
las. Här åter är fråga om ny skattläggning, i afseende hvarå
komiterade hafva ansett, att om den skall blifva rättvis och jem-
likhet uppkomma emellan skattläggningen på nya och gamla hem¬
man, så måste man, på sätt Frih. Cederström jemväl omnämnt, vid
räntornas uträknande gå till våga efter nuvande skaltläggnings-
metoder, för att sedermera förvandla den sålunda bestämda räntan
efter enahanda grunder, som för nuvande räntor förvandlade an-
tages. Det är således just till åstadkommande af jemlikhel emel¬
lan äldre och sednare skattläggningar, som detta förslag är gjordt
och det är efter min öfvertygelse både enkelt och rättvist.
Hr Printzensköld: Det förslag, som komiterade i denna
punkt afgifvit ocii som Ulsk. i likhet dermed och i öfverensstäm¬
melse med K. M:s nåd. propos. tillstyrkt, innefattar ett talande
bevis pä det ofullständiga och omogna uti komiterades framställ¬
ningar i afseende på ränteförenklingen. Man har såsom hufvud-
sakligt stöd för denna förenkling åberopat vigten utaf, att hvar och
en må sjelf kunna uträkna beloppet af sin ränta till kontroll å upp-
bördsmannen. Men nu då man kommer till skattläggningssället,
bekymrar man sig alls icke om detta förhållande, utan föreslår helt en¬
kelt, att den gamla skattläggningsmelhoden med sina mångfalldiga
persedlar skall fortfarande gälla och lagas till grund för räntans be¬
stämmande. Jag frågar då, om icke just derigenom den olägenhet,
som komiterade velat genom ränteförenklingen afskaffa, kommer
att oförminskad qvarstå, åtminstone vid de fall der skattläggning
skall ega rum? Hvarföre hafva ej komiterade haft en lika öm
vårdnad om den hemmansinnehafvare, hvars jord skall skattläggas
som de visat om dem, hvilkas hemman redan äro skattlagde? Den
förre kan ju icke begripa det nuvar:de skattläggningssället mer än
de sednare, och det mäste för honom till och med blifva mera
inveckladt, då den gamla methoden först skall begagnas vid räntans
bestämmande å hans hemman, och denna ränta sedermera lill en
helt annan förvandlas! — Det går så, mine Hrr, då man ej med
tillräcklig sorgfällighet öfverväger beskaffenheten och följderna af
de förslag som framställas serdeles då de äro af den vigtiga och
ingripande natur som det ifrågavar:de.
I öfrigt anser jag för min del, det vara en ofullständighet, att
5*
68
Den 2 Augusti.
icke säga en olaglighet, hvilken äfven förefinnes i afseende på nästan
alla öfriga punkter, all icke vederbör:de efnbelsmyndigheter blif¬
vit hörda. Tvifvelsutan skulle de, om de fåll tillfälle att sig i
saken yttra, hafva fäslat K. M;s uppmärksamhet på det orimliga
tili, att vid elt och samma tillfälle begagna 2:ne skattläggnings-
methoder. Likasom jag föreställer mig,det de ej skulle underlåtit
att i underd. ådagalägga olämpligheten af en skatleförenkling, byggd
på sådana grunder, som icke äro af beskaffenhet, att i och för
sig sjelfve kunna, dä fråga uppstår om jords beläggande med grund¬
skatt, utgöra tillräcklig ledning för densammas bestämmande.
Hr Sandströmer: Den sisla värde talaren har yttrat, att
då komiterade föreslagit förenklingen af räntorna, skulle de haft
för afsigt, att göra det lättare för de skattskyldiga att kontrollera
beloppet af deras utskylder, hvilket dock ej vunnes genom det
här ifrågavar:de förslaget. Jag medgifver visst att detta varit elt
af komiterades skäl dertill, men ingalunda, strider det nu discute-
rade förslaget på något sätt deremot. Ar hår någon fråga om,
att de nya räntorne skola bestämmas efter andra grunder än
komiterade för allmänna ränleförenklingen föreslagit? Nej, visst
icke. Det är uttryckligen föreslaget att utsätta dem efter samma
grunder, vare sig i penningar eller i ett färre antal persedlar.
Frågan är här blott om huru beräkningen af räntebeloppet skall
verkställas. Och huru skulle det stå tillsamman med den jemlik-
het i beskattningen, som man måste åsyfta, om man ej i afseende
å ny skattläggning förfore efter samma grunder och på lika sätt,
som man uträknat och förvandladt de gamla hemmanens räntor?
Frih. Cederström: Till hvad Hr Sandströmer nu yttrat,
torde böra läggas, att om hemmanens skattläggning skulle göras
efter de, t. ex. i smör och spannmål förvandlade räntorna; så
skulle räntan på dem, efter nuvande methoder och undervisningar
blifva mer än dubbelt mot hvad den nu skulle blifva.
15 punkten.
Denna punkt lemnades utan anmärkn.
16 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill i afseende å denna punkt
endast upprepa för städeme hvad jag förut yttrat mig om ränte¬
gifvare på landet, nemi. att jag bestrider persedlarnes förvandling
i penningar.
Hr Printzensköld: Jag tager mig friheten göra samma
anmärkn. och förbehåll som Hr von Hartmansdorff; men ber alt
derjemte få tillägga, det, enl. min öfvertygelse, åtminstone en del
af dessa afgifler utgår på grund af donationer; emedan vissa hem¬
man blifvit till städerna af framfarne Konungar npplåtne emot
vissa vilkor, som tvifvelsutan äro i donationsbrefven uppgifna. Det
oaktadt har man nu, så att säga, genom ett penndrag velat för¬
ordna, att dessa räntor skola efter den och den melhoden förändras
utan först inhämta upplysning, om städerna vilja ingå på förän¬
Den 2 Augusti.
69
dringen, och sedermera huruvida den står tillsammans med de do-
nationsbref, som ligga lill grund för städernas besittningsrätt af
denna jord.
17 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Med åberopande af hvad komite-
rade yttrat, nemi. ”alt det i flere afseenden skidie leda till lättnad,
både i jordebok och räkenskaper, om i de fall då tionden vore
utsatt antingen i andra persedlar, än spannmål, eller uti andra
sädesslag, än hvaraf densamma i allmänhet inom orten utgjordes,
sådant kunde förändras”; har Utsk. föreslagit, att krono- och kvr-
kotionden då han utgår i annat än säd, skulle förvandlas dertill.
I delta fall är det visserligen troligt, på sätt komiterade förutsatt
och Utsk. antagit, att enkelhet i räkenskaper och jordebok skulle
vinnas. Men månne denna formela enkelhet, denna bokförings-
fullkomlighet, att jag så må säga, är hufvudsaken? Månne ej den¬
na består deri, att räntegifvarne på sin sida icke beskattas för
högt, och alt kronan, eller räntetagaren å sin sida får sin full¬
ständiga rätt. Hade ej, vid denna fråga, liksom Hr Printzensköld
med anledn. af en annan, anmärkt, räntegifvarne bordt blifva hör¬
de, enl. II. St:s uttryckliga begäran vid förliden riksdag? Om det
förhåller sig så, som Frih. Cederström nyss påstod, nemi. att alla
särskilda räntepersedlars förvandling till smör och spannmål skulle
för somliga medföra en högre beskattning, så vore en orättvisa här¬
med förknippad. Emedlertid lärer det såsom allmän grundsats
hafva varit antaget, att ej förändra räntor från deras ursprungliga
beskaffenhet, emedan de äro rättade efter hvarje orts näringsgre¬
nar eller efter de alster, som der frambringas. Jag anser följakt¬
ligen denna punkt vara af en för räntegifvare vådlig natur.
Hr Printzensköld: I komiterades betänk, igenfinnes icke
någon uppgift på den egentliga naturen af ifrågavar:de tionde.
De hafva blott yttrat sig om tionde i allmänhet, men Utsk. har
närmare bestämdt beskaffenheten af densamma, ty det har sagt
att ”i afseende å krono- och kyrko-tionde hafva väl komiterade
ansett så och sä”, etc. Deraf följer således att komiterades för¬
slag omfattar icke allenast krono-, utan jemväl kyrkotionde.
Jag tror äfven, att så är; men dervid hafva komiterade glömt, att
kyrkofonden är inbegripen under presterskapets privilegier, och
all således ingen förändring af densamma, hvarken till belopp el¬
ler beskaffenhet, kan ulan PresteSt:s medgifvande äga rum. Manne
det då ej varit i sin ordning, om komiterade i sammanhang med
den föreslagna förändringen, hos Konungen anmält, alt denna för¬
ändring, sä vidt den afser kyrkofonden, ej kan lillvägabringas
utan rubbning i PresteSfs privilegier, med mindre än att detta
Stånd dertill lemnar sitt bifall. Men det vill synas, sora hade
äflaodet alt förenkla kronans räkenskaper lill den grad fästat både
Utsk:s och komiterades uppmärksamhet, att de lemnal alla andra
förhållanden å sido. Jag anser, för min del, ett så vigtigt hin¬
der emot kyrkofondens förvandling och förändring, som det, att
70
Den 2 Augusti.
PresteSl:s privilegier derigenom blifva rubbade, böra tagas i nog¬
grant öfvervägande; och jag hade önskat det vederbör:de embets-
myudigheter blifvit i saken hörde, dä det ej lider något tvifvel
att de skulle hafva upplyst siu Konung, om alla de omständighe¬
ter, som med dem varit förenade, och som måste äga inflytande
på densamma. Jag tillstyrker återremiss af denna punkt.
Frih. Cederström: Jag kan ej instämma med Hr Printzen¬
sköld deruti, att komiterades afsigt kunnat sträckas derhän, att de
skulle vilja göra någon rubbning i presterskapets tionderättighet,
ty de hafva förklarat att tionden skall fortfarande utgå; men den
hufvudsakligasle anmärkn. sorn här är att göra, är den, alt der
tionden utgår i andra persedlar än spannmål, hafva de önskat att
den skulle komma alt utgå i spannmål. Jag ber att i anledn.
deraf få erinra derom, alt den lilla förenkling i räkenskaperna,
som häraf skulle blifva en följd är af en ganska obetydlig vigt, pä
sätt Hr von Hartmansdorff redan anmärkt; men att deremot, om
det antages som regel, alt man vid tionde-sättning för nya hem¬
man mäste efter nuvar:de methoder och undervisningar sätta både
smör oell spannmål och allt annat, och sedan förvandla det till
den method, man vill hafva, sä blir det lika med hvad som är fö¬
reslaget för nya hemmans skattläggning i allmänhet. Komma de
andra räntorna att sättas i spanmäl och smör, så måste äfven
dessa sältas i samma persedlar.
Hr Printzensköld: I motsats mot Frih. Cederström för-
blifver jag vid den öfvertygelse jag nyss yttrat, all komiterade tili
deras förslag afsedt jemväl den till presterskapet och kyrkorna nu
utgående tionden. Jag hemlar stöd för denna min öfvertygelse af
bilagan Litt. N. till komiterades betänk., hvars titel lyder sålun¬
da: ”Uppbörd af krono- och kyrko-tionde för år 1844”. Nu be¬
står kyrko-tionde i somliga orter af andra persedlar än råg och
korn, såsom smör, ärter och bönor och det är dessa tiondeslag som
komiterade anse böra förändras; men denna förändring kan icke
verkställas, utan att PresteSt. dertill lemnar bifall; och det är på
detta förhållande, som komiterade bordt fästa K. M:s uppmärk¬
samhet.
Hr Sandströmer: Då det redan på förhand är afgjordt,
att hela betänk, kommer att återremitteras, tjenar det tili in¬
genting, att nu upptaga K. o. Ad:s lid med diskuterande af frå¬
gor som troligen komma att behandlas ganska vidlyftigt vid deras
slutliga afgörande, och jag sparar derföre, sä vidt möjligt är, med
att svara, till dess att betänk, återkommer. Vid denna punkt vill
jag blott upplysa alt de fall, der kronotionden utgår i annat än
spannmål, äro blott 3:ne nemi. i Christianstads län som utgör
39 L3f 5 U smör, i Hallands län som utgör 190 l:r 29 k:pr är¬
ter, och i Wester-Norrlands län som utgör 6 l:r och 6 k:pr
bönor.
18 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Komiterades och SlatsU(sk:s nit¬
Den 2 Augusti.
71
älskare för enkla räkenskaper har varit så slör, att de vilja af¬
skaffa en utskyld, jemväl der, hvarest hon utgöres af ett landskap
som är minst belungadt med grundräntor. Hvartill skall sådant
tjena? Iläradsskrifvares eller fogdars löner kunna för denna lilla
minskning i deras göromål, ingalunda nedsättas. Redan hafva de
åliggandet att förrätta och kontrollera denna uppbörd. Hvarföre
skall man då efterskänka 235 r:dr. Summan är en ringa, men
då Utsk. afstyrker ett anslag af samma eller ringare belopp, äten
kapell-predikant, en klockare eller en vaktmästare, derföre alt man
ej har penningar, så bör man väl ej eftergifva mera af kronans
inkomster, endast för att ulan penningebesparing fä bokföringen
enklare.
Hr Printzensköld: Jag är till alla delar förekommen af
Hr von Hartmansdorff. Jag kan blott ej undgå att uttrycka min
förundran deröfver, att Utsk. af inga andra skäl än blott ”för
vinnande af enkelhet och reda uti kronoräkenskaperna samt
med hänsigt till a/giftens ringa belopp,” tilltrott sig kunna, i
likhet med komiterade, tillstyrka dess eftergifvande. Jag hade
önskat att SlatsUlsk. vid innevaride riksdag någon gäng, ”med hän¬
sigt till afgiftens ringa belopp” hade tillstyrkt de ofta nog föga
betydliga men dock nödvändiga anslag, som vid denna riksdag
blifvit dels af K. M., dels af enskilde motionärer äskade; men då
har det varit slående formel i Ulsk:s svar att: oaktadt summans
ringa belopp, lemnade statsverkets knappa tillgångar likväl ej ut-
väggför dess beviljande. Nu åter vill man rent af skänka bort
235 r:dr årligen, blott för det nöjet att få utur räkenskaperna
utesluta en der nu befintlig uppbördslitel. Det vittnar om en njugg¬
het i otid, ä ena, och en frikostighet i otid, å den andra sidan,
som sätter en högst egen prägel pä StatsUtsk:s förfarande vid
denna riksdag. Det besvär som vederbör:de tjenstemän tillskyn¬
das genom debiteringen och uppbörden samt redovisningen af ifrå¬
ga var:de medel, är af ringa betydenhet. Det är dessutom ett ålig¬
gande som städse tillhört och rätteligen tillhör uppbördsförvaltnin-
gen, hvilken njuter lön för både detta och alla andra dess göro-
romål; så att i detta hänseende icke ringaste skäl till eftergif¬
ter förekommer.
Jag har anmärkt under discussionen om en föreg:de punkt
huruledes man i della betänk, ständigt upprepat sina försök, att
göra kronan alltmera beroende af representationen, genom de or¬
dinarie inkomsternas öfverllytlande pä bevillningen ; och della ut¬
gör för mig ytterligare skäl alt afstyrka förslaget ; ty jag älskar
en stark Konungamakt, såsom det enda medlet lill bibehållande af
ordning och reda i samhället.
Frih. Cederström: Jag åberopar, rör:de denna punkt, mitt
i sednaste plenum afgifna skriftliga anförande.
19 och 21 punkterne.
Dessa punkter lemnades utan anmärka.
22 punkten.
72
Den 2 Augusti.
Hr von Hartmansdorff: I den nyss afhandlade punkten,
var den till eftergift föreslagna summan så liten, att man knappast
ville nämna henne. Här åter visar det sig tydligare, hvarthän för¬
ändringen leder. Fråga är nu om Statens ärliga mistning af
60,000 r:dr. R. o. Ad. torde, såsom jag hoppas, finna, att, om
någon punkt ögonskenligen förljenar återremiss, är det visserligen
denna.
Hr Sandströmer: Denna fråga har redan en gång förut
varit föremål för discussion under delta betänk:s behandling här.
Jag vill derföre blott nämna, att förslaget är fullkomligt i enlig¬
het med det beslut, som R. St. vid förra riksdagen fattade derom, att
indelta räntor och tionde skulle till statsverket indragas, och såle¬
des komma i samma förhållande som kronans behållna räntor, för
hvilka numera ingen forsellöu betalas. Det mäste ock blifva en
consqvent följd vid tillämpningen häraf, att forsellönen äfven för
ifrägavar:de räntor upphör, dä de till statsverket indragas, och att
räntetagarne få ersättning för den förlust, de eljest skulle lida.
Hr Printzensköld: Visserligen är det sant, att orättvisor
lika väl som rättvisor konseqvent kunna föröfvas. Också sker det
förra om man nu handlar sä, som R. St. gjorde vid 1830 års
riksdag då de efterskänkte forsellönen för kronans behållna rän¬
tegifvare, och kastade ersättningsskyldigheten för denna minskning
i statsverkets inkomster på andra skattdragande medborgare; men
lyckligtvis har den grundsatsen ännu ej hunnit blifva antagen och
godkänd såsom regel, att om man begått en orättvisa, så skall
man förnya den för coDseqvensens skuld. Alt utplåna orättvisor
är deremot en grundsats, hvars riktighet moralen erkänner. Och
jag skulle således, af detta skäl, heldre önska ett återställande, om
det vore möjligt af Statens rätt lill den efterskänkta forsellönen,
än att man nu å nyo förnärmar andra skattdragande genom den
ytterligare eftergift, för hvars ersätlaude nu är fråga om alt an¬
visa medel på riksg:s-kont. Jag tillstyrker återremiss af betänk.
Gr. Sparre, Erik; Om den utaf den siste värde talaren
omnämnde utväg: att kronan skulle återtaga, hvad hon en gång
eftergifvit till förmån för räntegifvarne, eller att desse återigen
skulle åläggas att betala forsellönen; — om, säger jag, denna utväg
vore tänkbar, så borde jag här upptaga förslaget till vederläggning,
men så långt äro vi likväl komne, att jag tvifiar det man kan
ifrågasätta att öka den directa jordskatten. Att döma af det sätt
hvarpå den värde talaren vidrörde denna utväg vill det också sy¬
nas som ifrågasatte han ej heller sjelf möjligheten af en sådan åt¬
gärd. Vid sådant förhållande, samt dä rättvisan otvifvelaktig! här¬
vid hör iakttagas, lärer det ej gifvas någon annan utväg, än att
de indelta räntegifvarne få åtnjuta samma fördel, som de kro¬
nan behållna, samt de förra således befrias från erläggande af
forsellöu.
23 punkten.
Hr von Hartmansdorff: I denna punkt, är väsendtligen
Den 2 Augusti.
73
fråga om presterskapets privilegier. Här hade vederbörtde, före¬
trädesvis bordt höras; ty om de säga nej, så är förslaget frukt¬
löst, åtminstone i betydlig mån. I afseende på verkställigheten,
har Utsk. föreslagit utbyte af räntor, hvarom jag redan yttrat
mig. Men här förekommer tillika en ringare sak, nemi. den att
Utsk. i sin räddhåga för bråk föreslagit, att ej mindre mått än
en tunna skulle förvandlass utan det öfriga sältas i penningar.
Om Utsk. ansett enheten vara för stor, så hade det ju gått an
att dertill taga kappen, då bråk undvikits. I 17:de punkten har
Utsk. föreslagit den minsta sädesinkomst lill ^ kappe. Detta be¬
lopp hade ju allestädes kunnat tagas till enhet, om det på ett
ställe är det rätta. Då denna punkt, såsom en af de väsendtli-
gaste, redan varit föremål för öfverläggning i fråga om hufvud-
saken, vill jag för denna gång ej vidare yttra mig derom.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få åberopa, hvad jag
förliden gårdag skriftligen anfört ronde denna punkt, och alt vid
hvarje af de öfriga punkterna den dithörande delen af mitt skrift¬
liga anförande må derunder subsumeras.
24:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: I anseende lill denna punkts om¬
fattning anhåller jag att få fästa mig vid vissa af de särskilda
momenterna. — Det uti mom. a framställda förslaget strider
emot det som Utsk. gjort i 12:te punkten, att de räntor, som
äro till rust- och båtsmanshåll i Blekinge och Kalmar län anslag-
ne, och som ej varit i kronans räkenskaper synliga, borde hädan¬
efter såsom hittills ”i jordeböckernas skalte-kolumn upptagas och
i redogörelserna debiteras, men deremot beloppet under veder¬
börlig anordningstitel afföras.” Detta förslag tror jag vara riktigt,
emedan man bör kunna i räkenskaperna bestämdt se, huru stor
del af kronans ränta, som är använd till det ena eller andra än¬
damålet. Dä borde ej heller de räntor, som äro anslagna till
krutbruk, gevärsfaktorier eller hvilket särskildt ändamål som
helst, ur räkenskaperna uteslutas, på sätt Utsk. i detta mom. fö¬
reslagit.
Vid mora. c anhåller jag att fästa Ståndets uppmärksamhet
på slutet, så lydande: ”att de hemman, som under eganderätt
innehades och njöte ersättning (för förluster genom kanal-anlägg¬
ningar) medelst anvisning af tionde eller andra hemmansräntor,
måtte derför undfå viss kapitalersättning, enl. den öfverenskom¬
melse som med vederbör:de kunde träffas.” Om ett hemman,
blifvit genom kanaler eller hvilken annan orsak som heldst för¬
minskad!, så bör det väl förmedlas, men icke utgöra samma rän¬
ta som förut. Bristen i dess förmåga att utgöra den gamla
skatten är ingalunda godtgjord dermed, att Staten betalar ett visst
kapital lill den som för ögonblicket innehafver hemmanet. Då
han derefter säljer det, lärer han förmodligen ej lemna köparen i
medgift hvad han fått i godtgörelse af Staten. Om det försva¬
gade hemmanet, sedermera icke kan draga sin ränta, så blifver
74
Den 2 Augusti.
det skattevrak, och kronan får intet eller mister hon genom för¬
medling den andel af sin årliga inkomst, för hvilkens bibehållan¬
de hon förut betalat ett kapital till dåvande egaren. Jag anser
det vara ett bestämdt misstag, att utbetala en sådan köpe¬
skilling.
1 afseende å mom. tl åberopar jag mina förra anmärkn.-r vid
dylika ränleförvandlingar.
Hr Printzensköld: I mom. e har Utsk. tillstyrkt bifall
till komiterades förslag: ”att den till Runna qvarndam uti West¬
manlands län anslagna dagsverkslösen borde försvinna derigenom,
alt, vid qvarnräntans förvandling, samma lösen, efter enahanda
beräkningsgrund, som vid nämnde förvandling komme att följas,
från qvarnränlan afdrages, och således endast återstående belop¬
pet deraf utfördes.”
Grunden till en sådan åtgärd igenfinnes icke annorstädes,
än i komiterades långt drifna nit att förenkla kronans räkenska¬
per; men resultatet i detta fall af en så beskaffad förenkling,
hvilket skulle blifva det att denna dagsverkslösen korame att ur
räkenskaperna för all framtid försvinna, anser jag likväl, långt
ifrån nyttigt, tvertom kunna framdeles för Slaten medföra förlust.
Det kan nemi. af en eller annan orsak hända, att besagde dags¬
verkslösen bör utan sjelfva qvarnräntans förändring till Staten in¬
dragas. Ar då denna lösen från räkenskaperna utesluten, så hän¬
der lätt att den anses eftergifven och aldrig vidare kommer Sla¬
ten till godo; hvaremot, om den der finnes qvarstående, ett så¬
dant förhållande svårligen kan inträffa. Således och då det be¬
svär som sjelfva bokföringen af ifrågavar:de dagsverkslösen med¬
för, är alltför ringa och obetydligt för att man endast derföre
bör äfventyra kronans rätt i en framtid, tillstyrker jag afslag ä
denna punkt, dä den förekommer till slutligt afgörande.
25:te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag gör vid denna punkt, sam¬
ma anmärku., som vid den föreg:de. Jag känner ej om egaren
af kalkugnen på Gottland har sig vissa skyldigheter till Kronan
ålagda, hvarföre han åtnjuter ersättning i ved. Om så förhåller
sig, är ju intet liqvidationssätl enklare, än att, om kronan ej be-
höfver de ulskylder som kalkugnsägaren förut lill henne utgjort,
efterskänka dem mot det, att han äter afslår den skatte-ved, som
honom förut tillkommit. Men alt, på sätt Utsk. föreslagit, betala
honom ett kapital för det han afstår sina anspråk på veden, un¬
der det att honom i stället åliggande skyldigheter lill kronan sko¬
la fortfara; det kunde medföra alldeles samma verkan som jag
förut omtalat. Om en blifvande egare af kalkugnen skulle, ge¬
nom vedens förlust sältas ur stånd alt drifva kalkbränningen och
följaktligen att till kronan utgöra sina skyldigheter; så miste kro¬
nan sin inkomst, änskönt hon redan för bibehållandet deraf be¬
talat ett kapital till kalkugnens nuvar:de egare.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Vid denna punkt
Den 2 Augusti.
75
behöfver man ej mycket fästa sig, ty den är ganska lätt utredd.
Kalkugnsegarens rätt till den ifrägavar:de ränteveden är grundad
derpå, alt kalkugnen är såld tillika med ränteveden; kronan be¬
kom en större köpeskilling derföre att ränteveden följde med vid
salut af kalkugnen. Under den herrliga s. k. frihetstiden lät kro¬
nan bygga ifrågavar:de kalkugn och för egen räkning brän¬
na kalk å densamma, så länge det fanns huggen sten att tillgå
från Wisborgs slotts stora ruiner, men sedermera, då stenen skulle
hemtas längre bort ifrån, upphördes med bränningen, som för
dess eldfarlighets skuld, ehuru ingen olycka hitintills inträffat,
syntes lyckligt; men derefter sålde kronan ugnen med rätt för
köparen att till densamma bibehålla ränte-veden. Denna ränle-
ved uppgår lill ett ringa qvantum på hvarje särskild hemmans¬
del som till dess utgörande är anslagen, men emedan hvarje hem¬
mansdel som skall i natura lemna den lilla vedqvantiteten heldre
betalar för den, så göres årligen auktion derpå för bristande le¬
verans, och de skattskyldige nödgas till kalkugnsegaren dä beta¬
la mångdubbelt för att slippa allt bråket med leverans in nulura.
Det är blott upplysningsvis jag velat nämna detta, för alt visa,
att, alldeles oberoende af det nu ifrågavartde skatteförenklings-
systemet, hade skäl kunnat vara att för länge sedan göra en så¬
dan transaktion, som nu är föreslagen, för all derigenom åter¬
skaffa kronan en försåld räntepersedel, och spara de skattskyldige
icke blott obehag utan jemväl en högst obillig tunga.
Hr Printzensköld: Jag anser förslaget i denna punkt vara
väl grundad!; ty tvifvelsutan vore det nyttigt, om, genom öfver¬
enskommelse med kalkugnsegaren, återgång lill kronan af dispo¬
sitionsrätten öfver ränteveden kunde beredas så att kalkugnsegaren
finge skaffa sig ved på sätt honom lämpligast syntes; men jag
anser komilerade och Ulsk. icke hafva iakttagit den försigtighet i
uttrycken som vedel bordt, då det föreslås, såsom orden lyda:
”att så framt kalkugnsegarens rätt till åtnjutande af ifräga-
var:de ränteved finnes ostridig, åtgärder malte vidtagas lill bere¬
dande af öfverenskommelse med honom att, emot viss kapital¬
ersättnings afstå ifrån vidare begagnande af merberörda rät¬
tighet.”
Det ligger ju icke utom möjligheten alt kalkugnsegaren kan
på andra för kronan förmånligare vilkor än mot en viss kapi¬
talersättning, förmås att frånträda sin rätt till räntevedens be¬
gagnande; och om Ulsk. derföre blott i allmänna ordalag till¬
styrkt tillvägabringandet af en öfverenskommelse med kalkugns¬
egaren att afstå den ränteved hvartill lian är berättigad; sä ha¬
de Konungen haft fri och öppen rätt, att i delta hänseende ge¬
nom sina embetsmyndigheter på stället, afhandla med kalkugns¬
egaren på sådana vilkor, som kunde finnas mest lämplige och
närmast instämma med Statens sannskyldiga bästa. — Jag till¬
styrker således ålerremiss med anhållan, att Utsk. ville, vid sa¬
keus förnyade behandling, förändra sina ordalag så, att Konun¬
76
Den 2 Augusti.
gen raå blifva oförhindrad att, på sätt Honom lämpligast och för
statsverket nyttigast synes, komma till det åsyftade målet.
26:te punkten.
Hr Printzensköld: Detta förslag, som komiterade fram¬
ställt, Konungen gillat och StatsUtsk. tillstyrkt, innefattar i min
tanke ett bestämdt ingrepp uti eganderätten. Hvad augments-
räntorna beträffar, så äro de genom behörigen afslutade kontrak¬
ter tillagda rusthällsstammen och utgöra sålunda rusthällarens lag¬
liga egendom, den der Staten ej utan hans särskilda begifvande
kan i något hänseende rubba eller förändra. De äro af alldeles
samma natur som frälseräntor, endast med den skillnad att de
förra ej från rusthällsstammen kunna skiljas. Alt sådant allt
oaktadt vilja, rusthållarne ohörda, till statsverket indraga dessa
räntor, och sedan tvinga rusthållarne att dem i penningar från
landtränterierna uppbära e-fter de grunder, som Konung och Stän¬
der kuuna finna för godt att bestämma; hvad är väl det annat
än ett uppenbart våld? Och huru låter ett försök i denna väg
inom ett lagbundet samhälle sig försvara ? Det står icke ens i
lagstiftningens makt att, utan rusthållarens begifvande, förändra
de persedlar, hvaraf den honom tillhöriga augmentsräntan består,
ty i det skick, hvari denna ränta, vid ruslningskontraktens upp¬
rättande sig befann, är det hans obestridliga rättighet, att den¬
samma utan allt intrång uppbära och disponera. Huru mycket
mindre då kan en indragning till statsverket af dessa räntor i
utbyte mot kontanta penningar äga rum?
Jag vet nogsamt, att komiterade kunna, såsom stöd för för¬
slaget, åberopa R. St:s, vid en föreg:de riksdag, fattade beslut;
och jag beklagar alt ett beslut i denna syftning hos dem någon¬
sin kommit till ständ; men derföre torde dock giltig ursäkt kun¬
na finnas; ty utan att vilja frånkänna ledamöterne i StatsUtsk.,
hvars utlåt, grundläde beslutet, förljensten utaf att vara bildade
och upplyste män, torde det dock icke med visshet kunna antagas,
att de ägt tillräcklig kameralistisk kunskap och den lagfarenhet,
som erfordrats, för att med sakkännedom kunna bedöma ären-
der af sådan beskaffenhet, som det ifrågavar:de, och om inom
RiksSttn funnos medlemmar utrustade med denna sakkännedom,
så ligger det dock ej utom möjlighetens gräns, att desse, öfver-
hopade af göromålens mängd, kunnat förbise tillstyrkanden af så
vådlig art, som här är händelsen. Deremot hade man med fog
bordt kunna förvänta del komiterade, sora af Konungen fått sig
anförtrodt del vigtiga uppdraget, alt öfver lagligheten af och möj¬
ligheten att verkställa hvad R. St. för sin del beslutat, dervid
skulle gatt mera betänksamt tillväga, dertill komiterade, åtminsto¬
ne hvad verställigheten beträffar, hade en kraftig väckelse uti den
af dem sjelfve, pag. 98, i deras betänk., uppgifne omständighet,
att rusthålls- och augmentsräntorna äro i räkenskaperne samman¬
förde, så att det icke, utan mycket besvär, kan utredas hvad de,
hvar för sig, utgöra, hvarföre sistnämnde slags räntor ej heller
annorlunda än kalkulationsvis kunnat af komiterade till heloppet
Den 2 Augusti.
77
beräknas, hvilket uppenbarligen ådagalägger, att, om äfven dessa
räntors indragning lagligen kunde ske, en sådan åtgärd skulle le¬
da till sä mänga lvister, så myckel trassel, sä mycket besvär för
tjenstemän oell em,betsmyndigheter, ali obehaget af allt detta al¬
drig skulle kunna uppvägas af hvilken förenkling som helst i kro¬
nans räkenskaper, och minst af den som bär skulle ifrågakomma
såsom allenast inskränkande sig lill räntornes uppbärande och le¬
verering i landtränleriet, i stället att de nu under anordnings-
tiiel afföras — en förenkling som anioge en nog löjlig natur vid
de tillfällen då, såsom understundom är händelsen, augments-
hemmanet är förenadt med sjelfva rusthållsstammen, och dennes
ägare således skulle nödgas utgifva nämnde ränta med ena ban¬
den för att sedan återtaga den med den andra. Och då, hvad
beträffar de indelta anslagen för gästgifverier, färjor och färjekar¬
lar samt postbönder och brefbärare, de resolutioner och beslut,
hvarigenom dessa anslag blifvit vederbörtde tillförsäkrade, väl mä¬
ste ega lika kraft och helgd, som rusthålls eller andra emellan
kronan och enskilde lagligen afslulade kontrakter, hvaraf följer,
att berörde indelta anslag hvarken till större eller mindre del
kunna indragas eller, i afseende på sältet för deras utgörande, för¬
ändras, så länge ej innehafvarne af desamma dertill lemnat sitt
samtycke; sä lärer R. o. Ad. finna, del förslaget, i hvad del an¬
går dessa räntor, ej heller hvilar på annan och bättre grund än
i fråga om augmentsräntorne, hvarföre punkten är af beskaffen¬
het att i bela dess vidd böra förkastas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är visserligen icke
för alt vinna reda i räkenskaperna, som det är föreslaget att
augmentsräntorna skulle indragas till kronan, utan det är derfö¬
re att de, som utgöra dem, skulle komma i paritet med alla öf¬
riga räntegifvare. Hvad beträffar rusthållenas rättighet att upp¬
bära augmentsräntorna, så är den visserligen obestridlig; men en
annan fråga är, huruvida deras rätt, ali uppbära dem i vissa per¬
sedlar, är lika obestridlig. Dessa räntor voro frän början utsatta
i visst, dalertal, som sedermera förvandlades i vissa persedlar.
Kronan måtte då hafva rättighet att säga, att hädanefter komma
dessa augmenlsränlor att verkligen utgå i penningar, som de från
början voro utsatte uti, ehuru de blifvit förvandlade i persedlar.
Hvad slutligen beträffar sjelfva rusthållens räntor, som äro indrag-
ne till sjelfva stammen, så är det icke möjligt, att de skulle kun¬
na lill kronan indragas; då bär vid punktens början står: ”att
med rusthållens egna räntor någon förändring ej måtte vidtagas.”
Således är den farhågan ogrundad.
Hr Printzensköld: Jag kan för ingen del instämma idet
begrepp om Statens rättigheter emot de rustningsskyldige, som
Frih. Tersmeden här sökt göra gällande. Sedan Staten med in-
nehafvaren af en, utaf Staten förut egd, men till den förre af¬
trädd, egendom, öfverenskommit derom, att han skall, mot utgö¬
rande af vissa prestationer in natura, åtnjuta icke blott räntan af
det hemman han innehar, utan äfven vissa andra hemmans rän¬
78
Den 2 Augusti.
tor, utgående i vissa persedlar; så eger Staten, efter Svensk lag,
ingen makt i sina händer att ensidigt kunna bryta detta kontrakt
eller förändra en enda persedel i de öfverlåtna räntorna. Skulle
man lika med Hr Frihm hylla en sådan lära, så kunde följden
slutligen blifva den, att Staten kort och godt förklarade till rust¬
hållaren: jag återtar den ränta, som du genom kontrakt med
mig, dig betingat; eller du får uppbära blott hälften af samma
ränta, eller jag förvandlar den, emot din vilja, i penningar, om
hon också derigenom, i följd af myntets försämring, framdeles ej
skulle bli värd mer än ^ emot sitt primitiva belopp. Månne väl
Sveriges domstolar skulle gilla och godkänna ett sådant förfaran¬
de? Jag tviflar derpå lika myckel, som jag betviflar att hvad
Frih:n nu påstått och försvarat skulle lyckas att inför dem vinna
ringaste afseende, såsom uppenbart stridande emot rättvisan, hvars
oväldiga skipande utgör eli af hufvudvilkoren för hvarje iagbun-
det samhälles bestånd. Frihm har sökt vederlägga det af mig
framställda exemplet dermed, att Utsk. i början af punkten säger,
att i ”ruslhällenas egna räntor någon förändring icke kan ifråga¬
komma.” Detta yttrande gäller dock endast i afseende på sjelfva
rusthållsstammens egen ränta. Huru det åter skall tillgå med
sådana augmentsräntor, som utgöras af hemmansdelar, hvilka med
ruslhållsstammen blifvit förenade och med denna befinna sig i
samma egares hand, derom har Utsk. ingenting särskildt sig ytt¬
rat, hvaraf måste antagas, att dessa räntor äro inbegripna under
det af Utsk. föreslagna allmänna stadgande om augmentsräntor-
nas inleverering till landtränteriel för att derifrån till ruslhällar-
ne utbetalas. Och genom en ordagrann tolkning af detta förslag
skulle således en rusthållare, som till ingen annan än sig sjelf
skulle betala augmentsräntan af hemmansdelen, efter som han är
egare af båda, blifva nödsakad att till uppbördsmannen utbetala
räntan, för att sedan i landtränteriet få återlyfta densamma. Jag
betviflar visserligen icke, att det ingalunda varit Utsk:s mening,
att ett så orimligt stadgande borde införas, äfven som jag tror
att, om det ock infördes, detsamma aldrig skulle komma till verk¬
ställighet; men jag har velat anmärka förhållandet, såsom ett be¬
vis på den noggrannhet, hvarmed Utsk. gått tillväga vid ärendets
handläggning.
Hr von Hartmansdorff: Hr Printzensköld har, enl. hvad
jag tyckte mig finna, ej fullt utsagt, om han menade nemi. att
egaren till rusthällsstammen jemväl kunde vara egare af den jord,
som utgjorde augmentsräntan. I sådant fall finge han först be¬
tala denna ränta till kronofogden, som levererade henne till landt¬
ränteriet, hvarifrån rusthållaren sedan skulle taga henne tillbaka.
En sådan omgång vore ju alldeles onödig och olämplig, om man
någonsin ville bringa den till verkställighet.
Jag bör nämna, att jag icke kan af Utsk:s ordalag bestämdt
finna, huruvida dess mening är, alt den ränta, som utgår af sjelf¬
va rustningsstammen och som är rusthållaren förbehållen derföre
att han rustar, skall i kronoräkenskaperna upptagas likasåväl som
Den 2 Augusti.
79
augmentsräntorna. Jag hoppas att Utsk:s mening varit sådan.
Om icke sä är, yrkar jag det, i ändamål att kronoräkenskaperna
må visa hvad rustningen verkligen kostar.
Hr Sandströmer: I anledn. af den anmurkn. som blifvit
gjord ang:de augmentsräntornas indragning, anser jag mig böra
upplysa, att komiterades förslag grundar sig på R. Sl:s vid föreg:de
riksdag fattade beslut, och att, dä R. St. ausägo binder icke mö¬
ta för augmentsräntornas indragning, komiterade trodde sig böra
tillämpa denna R. St:s uttalade åsigt.
I afseende på den anmärkn. som är gjord att ruslhållsräntor-
na böra i kronoräkenskaperna upptagas, och åter afföras för att
visa kostnaden för rustningen; vill jag blott nämna att det är så
föreslaget.
Hr Printzensköld: Jag måste djupt beklaga, att komite¬
rade, hvilka fått sig uppdraget att noggrannt pröfva de ärenden,
sorn blifvit till deras handläggning öfverlemnade, iakttagit en så
öfversvinnerlig vördnad för R. St:s beslut, att de ej vågat yttra
några deremot stridande åsigter. Jag, på min ringa plats dra¬
ger ej i betänk, att, när mitt omdöme påkallas öfver framställ¬
ningar komna från hvilket håll som helst, öppet och oförslälldt
yttrat den mening, jag fattat om saken efter det pund, som mig
blifvit förunnadt. Så har jag äfven sett det tillgå i embetsver-
ken. Under de 17 år jag tjenstgjorde vid kammar-collegii pro¬
tokoll, var jag ofta vittne till den frimodighet, hvarmed collina till
Konungen uttalade sina åsigter, och huru det vid dylika tillfällen
yttrade ogillande omdömen öfver Ständernas framställningar och
förslag, när dessas beskaffenhet dertill gåfvo anledn. Samma
handlingssätt har jag funnit Hrr landshir, hvar inom sitt län, tro¬
get iakttaga. Och manne det dä ej i lika hög grad varit komi¬
terades pligt att, när de funno ett R. St:s beslut, bestämdt strida
emot eganderättens helgd, derå fästa sin Konungs uppmärksam¬
het, i st. f. all bakom dylika beslut söka skydd och försvar för
de förslag som af komiterade i enahanda syftning blifvit fram¬
ställde?
Hr von Troil, Sam. Gusf.: Jag erkänner fullkomligt san¬
ningen af hvad Hr Sandströmer yttrat, att det är R. St:s beslut
vid förre riksdagen, som föranledt detta stadgande; men jag kan
dock ej dervid undertrycka den meningen, att jag anser denna
punkt innebära ett uttryckligt våld, och att ingen puukt i komi¬
terades betänk, är, i min lanke, så orättvis som denna. Oet är
en känd sak, alt dessa augmentsräntor allt ifrån rustningens in¬
rättande hafva gått i arf och köp tillika med rusthållet, och att
de alltid hafva varit betraktade såsom oskiljaktigt med rusthälls-
stammen förenade; hvarföre de ock i mer eller mindre mån, allt
efter prisernas förändring, hafva ökat dess värde. Då skulle jag,
åtminstone för min del, tro att billigheten fordrade, att, innan
man vidtoge den nu föreslagna förändringen, rnsthållarne borde
höras öfver, huruvida de voro villige att derpå ingå eller ej. Jag
80
De n 2 Augusti.
har visserligen inom Utsk. hört sägas, att en del augmentsrän-
lor äro så långt belägne från stammen, att rust hällarne skulle
anse, hvad här är föreslaget, för en fördel; men så är ingalunda
förhållandet pä alla ställen, och jag tror derföre att det är nöd¬
vändigt, att först höra dem deröfver, likasom komiterade och
Utsk. föreslagit böra ske i afseende på rotevakans-afgifterne. Vil¬
ja de då afsäga sig denna s. k. förmån, så kunna de sedermera
ej hafva alt klaga öfver att något våld sker dem. Hvaremot jag
tror, ali, om den föreslagna åtgärden företages dem ohördan, de
hafva allt skäl att klaga öfver våld.
Gr. Sparre: I denna punkt måste jag förklara mig vara af
samma mening, med de Hrr, hvilka yrkat ålerremiss. Jag anser
mig böra förklara, all, så vidt jag förstår, skulle, genom vidta¬
gande af den föreslagna åtgärden, ett högst väsendtligt ingrepp
göras i egande-rätten. Den af Frih. Tersmeden gjorda förkla¬
ring synes mig ingalunda tillfredsställande. Taga vi saken helt
praktiskt, så finna vi att, utan allt afseende å det daler-tal, hvar¬
uti augmentsränlan först varit utsatt, och hvilken för sekler till¬
baka är förvandlad lill spannmålsränta, köparen af ett rusthåll
helt enkelt tagit i betraktande, af huru många tunnor spannmål
denna augmentsränta består, och derefter till stor del rättat sin
köpeskilling; och jag tvekar för min del huruvida statsmakten må
hafva rättighet, att fråntaga den nye rusthållaren hvad sålunda
blifvit hans egendom. — Man skall måhända härvid förnya en
anmärkn., som gjordes emot mig i gårdagens plenum, den nemi.
att jag skulle noga afse den enskildes, men icke Statens rätt.
Jag anser kronan och den lagstiftande makten, R. St. kunna ef¬
terskänka kronans fordran hos den enskilde; men jag tvekar, om
de ega rätt att efterskänka äfven den enskildes fordran. Jag
fruktar att ett dylikt beslut skulle innebära ett alltför stort in¬
grepp i eganderätt.
Jag tviflar derföre, att den nu föreslagna åtgärden kan ur
juridisk synpunkt försvaras; och jag önskade fördenskull, alt Stats-
Utsk. ville, då frågan dit återkommer, taga denna sak i närmare
öfvervägande.
27:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt angår frälserän-
torna. Om dem har Utsk. afstyrkt motionärernas framställning.
Denna åtgärd bevisar i min tanke allt hvad som behöfves emot
den föreg:de punkten. Utsk. har ansett sig ej kunna, utan in¬
trång i eganderätlen, föreslå, i afseende på frälseräntor, som äro
i enskild mans ego, hvad Utsk. föreslagit för andre räntor, som
äro i rnslhållares ego, eller augmentsräntor. Rusthållaren är dock
enskild man, likasom egaren af frälseränta.
28:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. hat föreslagit, att tionden
icke skall sättas i ständig penningeränla, utan förvandlas efter
mar-
Den 2 Augusti.
hnarkegångspris. Hvad är orsaken hvarföre Utsk. anser tionde
böra beiiandlas på annat säll än räntor? Det är icke utredt. Åt¬
minstone har jag ej kunnat Auna hvar skälet dertill uppgifves.
Denna olikhet kommer att gifva anledn. till tvister och klagan.
Tionden skall utgöras på ett sätt, indelta räntan på ett annat,
och frälseräntan på ett tredje. Tionden skall utgöras i pennin¬
gar under 5 år, efter 10 års medelmarkegång, satt om våren, frälse¬
räntan in natura eller efter årlig markegång, satt om hösten, och
kronans räntor i penningar efter 20 års medelmarkegång, tagen
till efterrättelse en gäng för alla. Till hvilka jemförelser, till
hvilket missnöje skola icke dessa olikheter leda! Och likväl säger
man sig vilja göra denna förändring för att undanrödja olikhet
och missnöje!
Hr Printzensköld: I denna punkt har K. M, föreslagit
R. St., att för deras del besluta, all all till statsverket utgående
tionde ovillkorligen bör lösas med penningar på det sätt och i
den ordning, som förslaget vidare innehåller. Jag anser härvid
Utsk., lika väl som komilerade, hafva träd t eganderätten för nära.
En hemmansegare kan väl ej till stöd för sin vägran, att afstå
frän uppsägningsrätten och att lösa sin räntespannmål efter mar-
kegångspris, i fall sådant varder bestämdt, eller efter fixt pris, i
fall sådant varder faststäldt, åberopa något bestämdt kontrakt;
men jag skulle tro, att alla de författningar, som i ämnet äro
utfärdade och bestämma sä väl kronans som hemraansegarens
rättigheter och skyldigheter, innebära fullt ut samma kraft och
verkan som kontrakter. Nu hafva från urminnes tider ränte-
gifvaren haft sig den rätten förbehållen, att antingen efter rnar-
kegångspris lösa sin ränta, eller ock då han derom tillsäger i la¬
ga tid, leverera densamma in natura. Skulle då Konung och R,
St., honom ohördan, kunna genom ett beslut afhända honom den¬
na hans uråldriga rätt? Med hvad lag vore sådant förenligt? —
Utsk. har, i fråga om rotevakans-spannraälen, lika med komitera-
de erkänt, att gällande kontrakter böra hållas i helgd, och att
rolevakans-afgiflen ej kan, i afseende å sättet för dess utgörande,
förändras, med mindre än att vederbönde, med hvilka kontrak¬
ten blifvit afslutade, dertill lemna sitt begifvande. Månne icke
samma grundsats eger och bör ega sin tillämpning på sjelfva
grundräntorna och kronotionden? Jo, visserligen.
Jag tillstyrker således, för min del, att äfven denna punkt
måtte återremitteras, och att Utsk. mätte taga denna fråga i nog¬
grannare öfvervägande än hittills; då jag hoppas, att Utsk. kom¬
mer till ett annat resultat, än det förslaget nu innehåller.
Gr. Sparre: Jag har redan i afseende å förvandlingen ta¬
git mig friheten yttra, att jag belviflar statsmakternas rätt, att
betaga räntegifvarne deras nu egande rättighet, att uppsäga sin
spannmål och alt leverera den in natura. Sistliden riksdags Stän¬
der hafva också, ehuru de funno sig befogade att besluta indelta
räntornas indragande till statsverket, ej vågat alt tillstyrka upp-
8 H. 6
82
Den 2 Augusti.
häfvande af optionsrätten på räntegifvarnes sida, en åtgärd, som
närmar sig till ingrepp i eganderätt; så vida nemi. som ränte-
gifvaren, med kännedom derom att inga andra eller nya pålagor
kunna åläggas haus jord, densamma förvärfva!. R. St. beslöto der¬
före, att ränlegifvarne skulle läns- eller distriktvis höras deröf¬
ver, huruvida de ville afsäga sig ifrågavaride rättighet eller ej.
Detta tror jag ock vara en nödvändig förutgående åtgärd, hvar¬
förutan ifrågavar.-de rättighet ej kan räntegifvarne fråntagas. Då
nu äfven alla de ledamöter af Hederv. BondeSt., som äro från
en af våra sädesrikaste provinser, hafva vid denna riksdag prote¬
sterat emot denna riksdags Slalsö(sk:s utlåt, i denna del ; så gif¬
vet- delta mig en ökad anledn. att förmoda, det StatsUtsk. i det¬
ta afseende ej handlat rätt.
Jag anhåller derföre att StatsUtsk. vid den förnyade behand¬
lingen af detta ärende, derå fäster afseende.
29:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill vid denna punkt blott
åberopa hvad jag sagt, med afseende på den föreg:de.
30:de punkten.
Denna punkt lemnades utan anmärkning.
31 :sta punkten.
Hr von Hartmansdorff: Om detta förslag skulle antagas,
så blefve följden att de hemman, som äro anslagna till officerares
aflöning, men icke till deras bostäder utan i stället utarrenderas,
skulle regementena frånkännas, oell olficerarne erhålla kontanta
anslag af Slaten. Nu vet man emedlertid huru aflöningen vid
ålskillige korpser betydligen stigit derigenom, att lönings-direktio-
nerna sjelfve fält utarrendera boställena. Denna förmån skulle
således upphöra. Det omnämndes här vid en af de föregule öf-
verläggningarne om detta ämne hurusom den indelta arméens
verkliga aflöning vore större, än 1835 års stater förutsatte. För¬
höjningen har utan tvifvel härrört frän den omtanka, hvarmed
lönings-direktionerna under de förflutna 15 åren skött boställe¬
nas utarrendering och vård. Skulle nu dessa fråntagas regemen¬
tena och till statsverket öfverlemnas, så blefve deraf utan tvifvel
följden, att Staten finge mindre, och alt lönlagarne blefve li¬
dande.
Hr von Troil: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs an-
märkn., ber jag att fä fästa uppmärksamheten på Utsk:s yttrande
i 2l:sta punkten, hvarest det säger, hvad angår ”indragning af
de till stater och korpser anslagna boställen, så enär R. St. i
skrifvelse N:o 233 af d. 2 Maj 1845 beslutat, alt boställen bor¬
de orubbadt förblifva under vederbör:des egen disposition” etc.,
så tillstyrker Utsk. ali R. St. måtte låta förblifva vid detta sist
församlade Ständers beslut.
Jag har endast velat härom upplysa, emedan jag ej tror, att
förevar:de 31:sta punkt kan hafva afseende på de militiie-statens
Den 2 Augusti.
83
och andra korpsers boställen, hvarom 21:sta punkten egentligen
handlar.
Hr von Hartmansdorff: Det är svårt att veta, huru
mycket Utsk. förstår under boställen. Om dermed menas endast
de hemman, som äro anslagna lill bostäder, för korps-och esqua-
drons- samt compagnie-chefer, eller om dermed äfven förstås så-
dane, som nu utarrenderas ulan att till boställen begagnas. Skul¬
le nu så lyckligt vara, all de gamla cornetts- och löjtnants- m.
II. boställen finge likasom hittills, förvaltas af lönings-direktioner-
na för bättre inkomsters skull, så borde väl äfven andia Statens
egendomar, hvilkas arrenden äro till särskilda ändamål anvisade,
fä för samma orsaks skull öfverlåtas lill vård af dem, till hvilkas
aflöning de äro anslagna. Om de skola genom kronans embets¬
man för hennes räkning utarrenderas, så gifva väl äfven dessa
mindre afkastning.
Hr von Troil: Efter ytterligare genomläsande af den i frå¬
gava r:de punkten, medgifver jag visserligen, alt redaktionen ej är
sä tydlig, som jag skulle önskat; hvarföre jag ej heller vill mot¬
sätta mig den äterremiss, som i anledn. deraf torde vara af be-
behofvet påkallad. Jag vill blott taga mig friheten nämna, alt
det varit Utsk:s mening, det uttrycket skulle omfatta såväl de s.
k. bostads-boställena, som äfven de utarrenderade.
Hr Printzensköld: Det förslag, som i förevande punkt
förekommer, synes mig, långt ifrån att medföra en förenkling af
kronoräkenskaperna och en lättnad vid deras uppgörande, snarare
åstadkomma motsatsen; likasom jag tior, att det leder till vida
större äfventyr för Staten, än det som med nu varande förhål¬
landen är förknippadt. Det faller sig nemi. ganska tydligt och
klart, hvad sjelfva bokföringen beträffar, att den snarare blir mer
invecklad än förenklad genom arrende-beloppens upptagande lill
redovisning lika med den vanliga krono-uppbörden; då dessa ar¬
renden nu deremot afföras under anordningstitel. utan att upp-
börds-förvaltningen har med dem vidare att skaffa. Och ali kro¬
nans äfventyr blir större än nu. genom förändringen, lärer väl
vara en gifven följd af den icke obetydliga tillökning i fogdens
uppbörd, som arrende-afgifterne medföra, då i samma mån till¬
fället eller lättheten ökas för uppbördsmannen att ådraga sig ba-
lance, under det alt kronan, som sålunda på sig tager en risk,
hvarifrån hon förut varit befriad, för arrendemedlens uppbäran¬
de, på samma gång ikläder sig ansvaret, alt hålla den eller de
vederbör.de, som sjelfve stått risken i nyssnämnde fall, ett emot
sagde medel svarande kontant ersättningsbelopp oförminskadi till¬
handa.
Vinsten, genom förenklad redogörelse, blir ingen om försla¬
get antages, men väl blottställes kronan derigenom för skada och
förluster; hvarföre jag tillstyrker förslagets förkastande, när saken
lill slutlig pröfning förekommer.
6*
Den 2 Augusti.
32:drn punkten.
Hr Printzensköld: Afven i denna punkt, liksom i så mån¬
ga föreg:de har StatsUtsk. endast sett på den enskildes bästa, men
ingalunda på Statens. Också säger Utsk. ganska naivt, att det
skulle ”bäst befordra arrendalorernes fördel,” om den föreslagne
förändringen blefve vidlagen. Jag åter är af den tankan, alt ar¬
rendalorernes fördel ingalunda bör i främsta rummet tagas till
norm vid förvaltningen af Statens egendomar, utan att Statens
sanskyldiga rätt och bästa härvid bör lika omsorgsfullt och till
och med företrädesvis skyddas och befrämjas. Sålunda kan jag
icke, pä den grund Utsk. anfört, godkänna det framställda för¬
slaget. Någon annan grund för dess godkännande förefinnes icke
heller, då man lärer få svårt att bestrida, det ju sådana omstän¬
digheter kunna inträffa, som göra det lika nyttigt för den enskild¬
te som för Staten, att arrende-afgiften är bestämd i spannmål,
den der kan, efter i arrende-kontraktet stadgade grunder, uppsä¬
gas till levering in natura. Skulle ej erfarenheten gifvit detta
vid handen, så hade förändring deri tvifvelsutan blifvit vidtagen.
Men man har insett att, genom arrende-afgiftens bestämmande i
spannmål, proportionen emellan denna afgift och egendomens af¬
kastning säkrast kommer att bibehållas. Och det torde då icke
vara lämpligt alt frångå denna grund, blott för att derigenom i
räkenskapen bereda den enkelhet man omtalar, men som likväl,
vid närmare undersökning, befinnes vara ingen, utan endast en
tom föreställning.
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt är en bland deni,
hvari Utsk. sjelft erkänner, att penningen ej är tillifyllestgörande,
såsom mätare; ty, i stället att föreslå, det arrendena skulle i silf¬
ver utgöras, föreslår Utsk. att de skola utgöras antingen i pen¬
ningar eller spannmål, eller i bägge delarne, dock ”med iaktta¬
gande att spannmålen alltid skall, efter det här ofvan föreslagna
medelpris å tionden, lösas med penningar.” Således: man be¬
stämmer möjligen i säd huru man vill hafva penningar, och vi¬
sar derigenom, alt man ej riktigt tror på penningens värde.
33\dje punkten.
Hr Printzensköld: Det förslag, som Utsk. här tillstyrkt,
i öfverensstämmelse med komiterades framställning, leder derifrån
sin upprinnelse, att man ansett priserna på de i markegångs-
taxorna upptagne persedlar icke vara tillförlitligen kände vid den
tid, då nuvar:de markegångssättning eger rum; utan en större
säkerhet vid markegångsvärdets bestämmande kunna vinnas, om
man till grund för detsamma toge priserna under de 3 sista må¬
naderna af ett år och under de 3 första af det följande, hvarfö¬
re man velat, att markegångssättningen skulle till April månad
hvarje år, såsom den lämpligaste tidepunkten för densamma, för¬
flyttas. Men om man närmare betraktar de förhållanden, som
ligga till grund för nuvar:de markegångssättning, skall man in¬
se, att de olägenheter, som komiterade anfört, i sjelfva verket ej
Den 2 Augusti.
85
äro till finnandes. De priskuranter, som till markegångs-depute-
rade aflemnas, grunda sig vanligen — och jag tror nästan all¬
tid — pä de särskilda priser, som under liela den förflutna
delen af året varit gällande. Man har alltså redan härigenom en
vidsträcktare kännedom om varuprisen, än den komiterade ansett
nödig för markegångens bestämmande, ty denna kännedom om¬
fattar 10 månader, räknadt från årets början och således en tid,
då handeln varit litligast med landtmanna-produlUer, och prisen
å dem vunnit all den stadga, som möjligen kan äga rum. Skulle
man anse de upplysningar ej vara nog tillförlitliga eller tillräck¬
ligt fullständiga, hvilka priskuranterne, sä som de nu upprättas,
innehålla, så möter ju intet hinder, att vidtaga sådana åtgärder,
hvarigenom dessa brister på ett lill fyllestgörande sätt kunna afhjelpas,
samt att uttryckligen fastställa en viss förfluten längre tiderymd,
som prisuppgifterne skola omfatta, då all den säkerhet, som slår
att åstadkomma, är vunnen att markegångssältningen, utan rubb¬
ning af den tid, som för densamma nu är bestämd, skall i möj¬
ligaste måtto kunna uppfylla sitt ändamål, att nemi. sanningsen¬
ligt uttrycka medeWieloppet af de varupriser, som under året va¬
rit gällande, änskönt dervid dessa priser under årets 2:ne sista
månader icke kunnat lagas i beräkning, hvilket ej heller synes
vara af någon betydenhet, då värdet af landtmanna-produkter un¬
der denna tid oftast är underkastadt betydliga omvexlingar.
En markegångssättning i April har alltså för sjelfva sakens
skull, i intet fall företräde framför den som nu verkställes i Nov.,
och bör desto heldre undvikas, som denna sednare ändock måste
fortfara, hvarigenom den icke ringa olägenheten uppstår, alt man
erhåller 2:ne markegångssätlningar i st. f. en. Väl säges det af
både komiterade och Utsk., att så endast tills vidare kommer
att ske; men skärskådas förhållandet något närmare, så skall det
snart visa sig, att detta tills vidare mäste för alltid bibehållas.
Vi veta nemi. att en mängd frälseränlor finnas i landet, öfver
hvilka hvarken K. M. eller R. St. äga makt att besluta; och det
är jemväl nogsamt bekant att enl. gällande författningar uppsäg¬
ning af dylika räntor skall ske före Thoma;-dag, hvilken infaller
den 21 December. Således, och på del att räntegifvare och rän¬
tetagare må hvar å sin sida kunna bedöma, huruvida uppsäg-
ningsrätten af dem bör begagnas, bjuder en ren nödvändighet att
bibehålla nu varande markegångslid, så att räntegifvare^ och
räntetagares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter icke må i nå¬
gon mån blifva rubbade. Jemväl måste man laga i betraktande,
att fardag för flyttning från jord å landet är den 14 Mars och
att då, efter markegångspriset, liqvid om foder och höstutsäde
imellan af och tillträdaren vanligen verkställas; så att äfven af
delta skäl den nuvande tiden för markegångssältningen mäste bi¬
behållas, enär den markegång, som eljest skulle följas, först en
månad efter tillträdesdagen varder bestämd och all tillämpning
deraf således är en omöjlighet. Icke heller bör den omständig¬
heten förbises, att månget arrendekontrakt torde finnas, med ut-
fäst arrende i spannmål, och med lika föreskrifter, i afseende på
so
Den 2 August
sättet för dess liqviderande, som författningarne ang:de kronans
tionde och afradsspannmål innehålla; hvilket också utgör ett vig¬
tig t hinder för markegångstidens förändring.
Med afseende å alla dessa skäl, till hvilka än flera skulle
kunna läggas, vill det synas mig, som hade håde komiterade och
Utsk. bordt inskränka deras förslag till vidtagande af sådane åt¬
gärder, som kunnat leda till förbättring af grunderne för nu
skeende markegångssättning, i händelse sådant funnits behöfligt,
utan att ifrågasätta någon rubbning i tiden för denna förrättning,
såsom icke ledande till något gagn, men väl förorsakande olägen¬
heter af Herfalldiga slag. Jag är också öfverlygad, att Utsk. vid
sakens närmare begrundande, skall inse alla de nästan oöfvervin-
nerliga svårigheter och binder, som ligga i vägen för marke¬
gångstidens förflyttning och sålunda frånträda ett förslag, hos
hvilket nyhetens behag utgör hela förtjenslen.
Gr. Ridderstolpe: Jag kan ej dela den siste värde tala¬
rens åsigt. Så som markegångssättningarne hittills enl. gällande
författningar tillgått, hafva de blifvit grundade mera pä praesup-
ponerade priser, än på de verkliga. Man har sammankommit i
afsigt att uppgöra priserna för en kommande vinter. Denna pris¬
sättning har alltid skolat ske före d. 5 Nov., vid hvilken tid af
året man föga kan veta hvad äring man fått eller huru vil¬
ligt hvarje sädesslag är, och således ej heller hvilka värden, som
derföre kunna och böra beräknas. Deraf bar äfven (ländt, att
man bos bonden funnit så litet markegångs-samvete, att han fun¬
nit sig kunna fram på förmiddagen i komitéeu föreslå i riksgäld
det pris, som han örn morgonen fått i banco för sin säd. När
det finnes en möjlighet att grunda beräkningen till stöd för liqvi¬
der mellan Staten och enskilde, och äfven mellan enskilde ömse¬
sidigt, på faktiska priser, hvarföre skall man beräkna dem efter
fiktiva ?
K:s bef:de äro skyldige att ingifva fullständige rapporter öf¬
ver de priser, som existera inom alla städer d. v. s. öfver de s.
k. torgprisen inom länet. Om man då vid markegångssättningen
lade dessa effektiva priser till grund för sina beräkningar sålun¬
da, att man till grund för bestämmandet tog uppgifterna under
Usla, 2:dra och 3:dje qvartalet af del löpande årets torgpriser af
föregide årets skörd och det 4:de qvartalet komme att bero af
det löpande årets ärings torgpriser; så hade man i priserna in¬
ryckt det föreg:de årets äring under de 3 första qvartalen af ka¬
lenderåret och beräknat det 4:de qvartalets priser efter det löpan¬
de årets äring, Om man lade dessa verkliga priser till grund
för markegångssättningen, vore det i min tanke den största rätt¬
visa, man dervid kunde åstadkomma; och om man i betänk, i st.
f. ordet markegångspris intoge de verkliga priser (hvarom jag
nämnt) som till K. M- från K:s bef:de qvartaliter ingå, så hand¬
lade man på sätt att kunna derför ansvara inför både Gud och
Htenniskor. Men nu dä man antager fiktiva priser till grund, kan
Den 2 Augusti.
87
ingen besläradt säga hvad priserna den eller den tiden på året
skola blifva.
I anledn. af hvad jag nu haft äran anföra, önskar jag åler-
remiss, och får, ehuru kanske fruktlöst, uttala den önskan att, i
st. f. det i betänk, nu föreslagna sättet för markegångsprisernas
beräkning, de verkliga priserna under den tid jag nämnt, borde
läggas till grund för all dylik beräkning.
Gr. Sparre: Jag är förekommen af den siste värde talaren,
då jag blott velat yttra min förvåning deröfver alt få höra en ta¬
lare här försvara det nuvarrde sältet för spannmålens lösning ef¬
ter årets markegång. Jag tror alt i den frågan meningarne äro
temligen ense derom, att en förändring i det närvarsde är nöd¬
vändig, och att ett medelmarkegängspris är behöflig!. Om en så¬
dan på faktiska priser grundad markegång, som den siste värde
talaren omnämnt, kunde åstadkommas; vore derigenom undan¬
röjd den hufvudsakliga farhågan för bifallandet af upphäfvandet
utaf uppsägningsrätlen å räntetagares sida, hvarom vi tillförene
talat. Jag kan således ej underlåta att framställa den önskan,
att St a ts Ut sk. måtte ät denna fråga egna en synnerlig uppmärk¬
samhet, så att genom ett godt förslag till markegångssättning måt¬
te förebyggas alla möjliga skäl till klagomål öfver uppsägnings-
rättens borttagande för räntelagarena.
Hr Printzensköld: I fall markegångssättningen inom det,
Gr. Ridderstolpe i nåder anförtrodda län, sker efter de grunder,
Hr Gr:n angifvit, vågar jag påstå, att den afviker från gällande
författningar, ty enl. dessa skola priskuranler för den föreg:de
liden (jag minnes ej rätt hvilken terminus a qtto) sä väl frän ve-
derbör:de kronofogdar som från städerna atlemnas till marke-
gångs-deputerade, hvarefter de sålunda uppgifne priserne skola
tagas till grund för markegångssättningen. Jag känner nogsamt
att så understundom icke skett, utan att deputerade företrädesvis
tagit sitt godtycke till ledning för markegångens bestämmande;
men då har också följden blifvit den, alt kammar-colbm, på ad-
vokat-fiskalens påstående, ändrat deputerades åtgärd och fastställt
sådana markegängsvärden, som utgjort medelpriset efter prisku-
ranterne. Emedlertid är det ett nöje för mig att, i öfverens¬
stämmelse med hvad jag i mitt förra yttrande anfört, och då jag
i detta yttrande försvarat nuvar:de markegångssättning mot allt
det obilliga klander som mot densamma blifvit framstäldt, kunna
med Gr. Ridderstolpe instämma deruti, att man väl bör söka upp¬
nå större fullkomlighet i markegängsprisets bestämmande, men
derföre icke ändra tiden för sjelfva markegångssättningen. Det
förra låter, på sätt Hr Gr:n erinrat, ganska lätt sig verkställa,
om man tager till grund de priser, sorn varit gångbara på torg
och marknader under de första 10 månaderne af året; hvilka om¬
fatta icke blott årets första qvartal, då afradsliden är för handen,
utan äfven vår och sommar, samt en del af höslmånaderne, då
handeln saknat föga mindre liflighet ån under vintern, eller just
de tidsperioder, som göra det till en möjlighet att genom jern fö-.
88
Den 2 Augusti
reise af derunder gällande varuprisen närmast träffa detsamma
och verkliga medelpriset — en fördel, betydlig redan i sig sjelf,
men hvars värde ökas än mer deraf, all ingen förflyttning af
markegångstideo behöfver ske, och att 2:ne markegångssättningar,
ej heller blifva af nöden.
Hr von Hartmansdorff: Vi hafva nu kommit lill den
punkt, som i min tanka utgör hufvudsaken af betänk. Om ko-
milerade och Utsk. hade åt denna egnat lika uppmärksamhet,
Sorn åt mindre vigtiga, så kunde man måhända hafva hoppats ett
bättre slut pä saken. Jag tror, att Gr. Ridderstolpe vidrört huf-
vudfrågan den nemi., att man vid markegångssättningen skall ta¬
ga prisen efter verkliga och icke efter förmodade förhållanden.
Nu sker som man vet, markegångssättningen i början af Novem¬
ber månad. Då kan man icke taga lill efterrättelse den skörd,
hvilken nyss är inbergad; prisen skulle då i allmänhet blifva för
låga. Till förekommande af den orättvisa, som derigenom skulle
uppstå, hafva deputerade för markegångssättningen ingen annan
utväg, än alt med afseende pä oförmodade förhållanden när af-
radsdagen inträffar, bestämma priseu efter godtycke, på sätt Gr.
Ridderstolpe äfven anmärkt. Pä det sättet kan aldrig säkerhet
vinnas å någondera sidan. Räntegifvaren söker förekomma att
priset icke må sättas för högt; ränlelagaren återigen att det icke
sättes för lågt. Den som har öfvervigten, gör utslaget efter be¬
hag, och som det vanligen äro räntegifvarne, så blifva prisen för
låga, och uppsägningar följden, med alla de tvister och olägen¬
heter, hvaröfver man klagar. Jag inser för min del intet annat
medel till rättelse, än det, att markegångssättningen, i st. f. att
vara en godtycklig åtgärd, hlifver om jag sä må säga, en addi-
tionsåigärd. De deputerade borde ej få annat att göra, än sam¬
manräkna prisen å spaumäl och andra räntepersedlar under en
föregtde tid, samt deraf taga medelvärdet, utan rättighet alt, ef¬
ter godtfinnande, hvarken höja eller sänka. Vid markegångssätt-
ningeus uppgörande efterses då endast, att de uppgifna prisen
äro med sanna förhållandet öfverensstämmande och, att uträk¬
ningen varder riktig. När hon blifvit gjord, hvilket sålunda var¬
der nästan en mekanisk åtgärd, så år ock markegångssättningen
färdig icke pä grund af förmodade förhållanden och deputerades
godtycke, utan på grund af verkliga pris. Då har ingen något
att klaga öfver. Nu frågas, för huru lång föregående tid skola
prisen tagas? Manne endast för September och October månader,
under hvilka skörden knappt varit inbergad? Ingalunda; ty hvad
är det, som hittills vållat godtyckligheten i markegångssättningen?
Jo just medvetenheten deraf, att priseu under dessa 2 månader
icke varit tillräckliga för att derefter göra bestämningen riktigt.
För att verkligen komma derhän, har man, i min tanka ingen
annan utväg, än att gå tillbaka till den 1 November det föreg:de
året och taga medelprisen på räntepersedlar, förnämligast spann¬
mål under ett helt år eller från den förra markegångssättningen.
Då invänder man, komma tvenne skördars inverkan pä hvaran¬
Den 2 Augusti.
89
dra all härvid hafva inflytande. Detta kan i alla fall icke före-
koinmas, ty en ymnig skörd under ett år, verkar städse på sädes-
priserna under ett följande. Men genom det af mig uppgifna
sättet är först godtycket undanröjdt och dernäst ett medelpris gif¬
vet för hela äret. Rättvisa vore då i möjligaste måtto iakt¬
tagen.
Man kan säga det vara förmätet, att här vilja på slående
fot uppgöra ett förslag — afvikande ifrån Ulsk:s. Jag erkänner
det; men då jag klandrar hvad Utsk. föreslagit, så kan man med
skäl fordra, att jag skall uppgifva något bättre i stället och der¬
före har jag gjort denna framställning. Om en sådan utväg vid¬
tages, sä undveke man de tvenne markegångssättuingar Utsk. fö¬
reslagit. Bägge skulle väl göras pä en gång enligt Utsk:s för¬
slag, men för tvenne olika tider. Den ena för rättelse vid li-
qvider emellan frälseräntas gifvare och tagare, beräknad efter höst¬
månadernas pris, den andra för dem, som betala kronotionde, ef¬
ter medelmarkegång för 10 år, beräknad efter försäljningspriser¬
na under de tre sista månaderna af skatteäret jemte de tre för¬
sta månaderna af påföljande år. Huru markegångssältningen skall
ske för hösten är svårt att förstå, emedan 34:de punkten säger att
samma grunder må tillämpas, som vid markegångsförrättningen
i April. Hvartill skulle då 2:ne markegångssättningar tjena? —
Aro de likväl 2:ne: så skola, om prisen blefve låga vid den ena
och höga vid den andra, skillnaden naturligtvis medföra allt det
missnöje, som jemnförelsen måste medföra. Blefve de åter lika,
hvilket jag fördenskull tror för det mesta skola inträffa, så upp¬
hörde den åsyftade fördelen af den dubbla markegångssältningen
och man stöde, med mera besvär, dock i verkligheten på samma
punkt som förut. Om, på sätt jag föreslagit, markegångssättnin-
ningen skedde efter verkliga prisförhållanden och blott genom
ett slags räkenskapsåtgärd, så vore det mindre vigtigl, huru
deputerade organiserades, ty om uträkningen kunde man icke
mycket tvista, emedaa hon mäste grundas på fakta. Men jag
antager i alla fall, att man bör tillsätta icke lika många ledamö¬
ter af hvarje Stånd, utan lika många räntetagare och räntegifva¬
re med en oväldig ordförande till skiljedomare i händelse af lika
röster mellan de intresserade. Antingen ordföranden utses af K.
M. eller icke, måste han hafva rösträtt, eljest blefve det lotten,
som finge afgöra frågorna, under förutnämnde förhållande. Des¬
sa äro de väsendtliga anmärkmr jag har att göra vid de förslag,
som röra markegångssältningen och som beträffar sä väl denna
punkt som några af de följande.
Hr von Troil: I min tanka har Hr von Hartmansdorff så
tydligt ådagalagt både olägenheterna af den nuvar:de markegångs-
sättningen och fördelen af en markegångssättning stödd på de
grunder, sorn han har framställt, att jag endast behöfver helt och
hållet förena mig med honom. Jag skulle likväl tro, att om
man, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, alltid sätter mar-
kegängeu på hösten, och verkställer beräkningen efter de priser,
90
Den 2 A ugusti.
som varil gällande ifrån den 1 Nov. det föreg:de året till sam¬
ma dag af skatteärel, så medför detta den olägenheten att alltid
det ena årets skörd ingår i det andra årets. Jag skulle äfven
tro att det icke vore af någon vigt att i markegången inberäk¬
na Joli, Augusti och September månader, derföre att under den¬
na lid föga spannmålshandel drifves. Deremot tror jag att såväl
komiterades som Utsk:s förslag hafva det fel att icke inbegripa
månaderna Maj, Juni och Juli. Jag tror för min del att spann-
målshandeln förnämligast verkställes under vårmånaderna och
början af sommaren och jag skulle således hålla före, att derest
raan vill komma lill något oväldigt resultat, så måste äfven dessa
vårmånader tagas i beräkning.
Hr von Hohenhausen: Det möter svårigheter på hvilket
sätt man än vill verkställa markegångssättningen. Det förslag,
som Hr von Hartmansdorff har framställt, är ur teoretisk syn¬
punkt betraktad!, fullkomligt riktigt; men svårigheten att få åt¬
gärden hos deputerade till, såsom han har sagt, blott en uträk¬
ning som bestämde markegången efter de verkliga priser, som
under året ägt rum, ligger just deruti alt få säkra uppgifter på
dessa priser, hvilka lill deputerade för markegångssättningen och
till pröfningskomiteerna skola ingå; dessa uppgifter, synnerligen
de som lill markegångssättningeu skola afgifvas, äro sällan eller
aldrig så tillförlitliga att de för de verkliga prisen kunna anses.
K. St. framställde önskningar för flera år tillbaka, i ändamål att
sätta ett medelpris utaf de verkliga under fö reg: de år, till mar-
kegängspris för vissa efterföljande, att sådana prisuppgifter bor¬
de af pröfnings-komitderne uppgöras och till kammar-eoll:m in¬
sändas d. v. s. t. ex. att beräkna hvad spannmålens pris varil på
olika tider af äret och deribland vid afradstiden. Denna bestäm¬
melse skulle göras öfverallt af pröfnings-komitéerna, och det sker,
men om, såsom jag tror, dessa uppgifter äro tillförlitliga, så här¬
rörer det förnämligast derutaf alt de göra del med lugn, ty de
veta att på deras åtgärd följer ingen verkan; tron derpå att dessa
uppgifter skulle kunna tillvägabringa något bestämmande för fram¬
tiden, har upphört, derigenom att ingenting i den vägen afhörts sedan
denna åtgärd för lång lid tillbaka blef anbefalld och R. St. se¬
dermera kommit på andra funderingar i samina syftemål. Le-
damöterne uti pröfnings-komiléen kunna således förhålla sig helt
och hållet opartiskt härutinnan. Ett helt olika förhållande äger
rum, då priserna skola bestämmas i och för markegångssättnin¬
gen. Beträffande de uppgifter, som till komiterade inkomma,
ifrån fögderierna, så äro desamma till den grad låga, att de är»
nästan oförtjenta af allt afseende. Godtycke måste således i alla
fall af deputerade utöfvas, äfven om markegångssättningar skulle
verkställas på det sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit; med ett
ord; på dessa uppgifter kan icke någon tillförlitlig markegångs¬
sättning grundas, ty de som gifva dem, tro, att ju lägre de be¬
stämmas desto lägre blifver också markegången.
Hr Printzensköld: Hvad Hr von Hohenhausen, som må¬
Den 2 Augusti.
91
ste ega sakkännedom uti förevar:de fall, nu anfört, vittnar till¬
räckligt om riktigheten af den anmärkn. jag tagit mig friheten
att göra ang:de olämpligheten af markegångssältningens förflyttning
til! April månad. Han har nemi. sagt, alt om man än antager,
att prisuppgifter infordras för hela det föreg:de året, ja för ännu
längre tid tillbaka, så skola likväl dessa uppgifter aldrig blifva af
den beskaffenhet, att man från dem kan hemta en så säker grund
för sitt omdöme att man ju icke i allt fall måste handla efter om¬
ständigheterna, för ali komma det verkliga förhållandet så nära,
som möjligt. Jag ber att härpå få fästa Utsk:s uppmärksamhet,
emedan det synes mig utgöra ett vigiigt skäl för Utsk. att från¬
träda det förslag, som Utsk. framställt.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner svårigheten att er¬
hålla tillförlitliga uppgifter på varornas verkliga pris, så snart man
vet, att skatternas beräkning skall på dessa uppgifter grundas.
Men då man vet, t. ex., huru mycket det för en köpman beror
på kursens noterande, och likväl ser huru ordentligt det göres,
så bör man hoppas att äfven andra pris än på penningar, skola
blifva rigtigt upptagne. Prisen få då icke bero hvarken på kro¬
nofogdens, på köpare eller säljares uppgifter, utan man bör rätta
sig efter verkliga marknadspris, hvilka aldrig äro en hemlighet,
utan städse bekanta för en hvar, som besöker de större markna¬
derna. De omtalas dessutom genast i allmänna tidningarna. Huru
och af hvem de skola noteras torde StatsUtsk. föreslå. Om nu i
hvarje län det finnes flera landtmarknader, hvilkas pris kunna jera-
föras med torgpriserna i vissa städer, under och mellan markna¬
derna derstädes, så mäste deraf säkerhet kunna uppkomma. Det
är möjligt att i somliga län, t. ex. Gottlands och Kronobergs med
blott en enda stad, större svårigheter kunna uppstå, att få säkra
medelpris, än i d& öfriga; men de utgöra undantag.
Hr von Hohenhausen: Det sätt, hvarpå deputerade vid
markegångssätlningen förfara, är just det, som Hr von Hartmans¬
dorff nu omnämnt. Det är efter de kända förhållandena med pri¬
serna och uppgifterna på skörden, som de göra sina bestämmelser.
Dervid tages äfven i beräkning den skörd, som finnes qvar sedan
förra året, med ett ord, det är många omständigheter, sorn måste
lagas i öfvervägande. Nu göras likväl dessa uppgifter både af rän¬
tetagare och räntegifvare och sålunda blifver förhållandet uti kon¬
flikten mellan dem utredt och bestämdt, eller ock efter reciproka
styrkan af räntetagare och räntegifvare afgjord. Det plägar ofta
inträffa att de sednare utgöra flertalet och i vissa län hafva de
alltid denna öfvervigt. Ytterligare vill jag nämna, att det är just
vid bestämmandet af de verkliga priserna angeläget, att icke taga
i betraktande hvarken de låga priser som för slösäd å torgen betalas,
eller de höga priser, som vårtiden eger rum å auctioner på kre¬
dit å landtmannavaror, emedan de behöfvande, som vårtiden måste
förskaffa sig dem, dä alltid få betala dem mycket högre än eljest.
Vid markegångssätlningen är landshm ordkde, men har ingen
rösträt» -eli jag tror det skall blifva svårt att vid dessa förrätt¬
92
Den 2 Augusti.
ningar hafva en ordf:de med rösträtt, emedan han i flesta fall
skulle komma att emsam bestämma priset, emedan han alltid har
två partier, som stå emot hvarandra. Det förhåller sig helt olika
vid vexelkursens bestämmande å börsen, ty det är der säljare och
köpare, sorn öfverenskomma om priset, hvilket såsom den dagens
kurs noteras och kungöres. Sålunda bestämmes vexel-kursen,
men någon sådan enkel utväg förefinnes icke till bestämmandet af
årets markegångspris.
Hr von Hartmansdorff: Om det pris, hvartill spannmål,
smör och poläter m. m. försålts, antecknades, så visste man det
likasåväl, som man vet kursen för hvarje börsdag. Jag anhåller,
att vid denna punkt, få göra ännu en anmärkn., nemi. den, att
när alla räntor skola förvandlas i penningar och lill följd deraf
penningar anskaffas för alla räntepersedlar, så är det klart, att sä¬
den och smöret och hvad mera det må vara, som skall säljas, för
alt inom viss lid förvandlas i penningar, så falla dessa varor blott
för den skuld. Följden häraf mäste blifva en sänkning i marke-
gängspriset och en särskild nedsättning i kronans och löulagarnes
inkomster blott derigenom uppkomma.
34 punkten.
Hr Printzensköld: Utsk:s förslag i denna punkt saknar
icke en viss märkvärdighet. Man erkänner olägenheten af 2:ne
markegångssättningar. Man vill undvika den. Men man är så
öfver måttan intagen af det nya, alt man vill sätta det ge¬
nast i verket, om det också kan ske blott till hälften, och man
föreslår derföre, att samma grunder skola följas vid markegångs-
sättningen i November, som ansetts böra bestämmas för denna
förrättning i April, eller med andra ord, i saken vill man infö¬
ra det nya, men i afseende på tiden tills vidare vidblifva det
gamla. Nu skulle af ett sådant förfaringssätt följa att marke-
gångs-deputerade, dä de sammanträda i början af November,
skulle låtsa en fullkomlig okunnighet om de varupriser som
gällt från den 1 April till markegängsdagen, endast taga me¬
delvärdet af de gängse priserne under föreg:de årets sista qvar¬
tal samt första qvartalet af det löpande äret, alldeles såsom
komiterade föreslagit, och sålunda bestämma markegängen precist
på samma sätt, som om detta bestämmande hade skett i April.
Hvarföre ej då lika gerna taga steget fullt ut, som att stadna på
halfva vägen? Jag hyser den öfvertygelsen, att de anmärkmr som
emot markegängslidens ifrägaslällde förflyttning blifvit gjorde sko¬
la vinna det afseende de förtjena, så att ingen ändring i detta fall
komma att ske, men väl nödiga åtgärder vidtagas för alt bereda
säkrare grunder för markegångsprisets bestämmande, utan att lik¬
väl ensamt hemta dessa grunder från förhållanden under en från
markegåugstiden långt aflägsen tidrymd, hvilket ingalunda utgör
rätta sättet att närma sig det mål man söker; och då blir häraf
en följd, att förslaget i den nu föredragne punkten kommer att
af sig sjelf förfalla.
Den 2 Augusti.
93
35 punkten.
Hr Printzensköld: Lika med komiterade har Ulsk. före¬
slagit en fullkomlig förändring af nu föreskrifue omröstningssätt
vid markegångens bestämmande. 75 § Reg.F:n stadgar, alt de
årliga markegångstaxorna skola upprättas genom deputerade af
alla RiksStånd, nämnde på det sätt hvarje Stånd serskildt för sig
föreskrifver samt att, hvad desse fastställa, skall tjena lill efterlef¬
nad, såvida ej behörig ändring deruti sökes och vinnes. Denna
§ synes mig innebära, att det omröstningssätt som, allt sedan
grundlagarne stiftades, hos deputerade ägt rum och som är äldre
än sjelfva dessa lagar, jemväl fortfarande måste iakttagas intill dess
man i den åberopade §:n i Reg.F:n inlagt sådana ordalag, hvar¬
igenom i förevar:de hänseende en förändring kan tillvägabringas.
ölen om också förändringen kan, oberoende af grundlagarne ske,
så förekommer den mig likväl icke leda till gagn för sjelfva sa¬
ken utan snarare till motsatsen. Man föreställe sig, hvad som
också verkligen kan inträffa, att någon af deputerade genom sjuk¬
dom eller annat laga förfall blir förhindrad att vid markegängs-
sätlningen sig infinna. Det är nu af intet inflylande pä prisbe¬
stämningen i händelse af olika meningar bland deputerade, eme¬
dan omröstning sker ståndsvis, så att flertalet ledamöter af ett
Ständ emot det af ett annat icke inverkar på utgången. Införes
omröstningen per capita blir deremot förhållandet belt annorlunda.
En deputerads frånvaro kan då föranleda lill ett väsendtligen olika
resultat vid omröstningen och, i ändamål alt ensidigt böja eller
sänka markegängen, kan bilda sig en majoritet, som under nu
gällande omröstningssätt är svår att tillvägabringa. Den utvägen
lika nyttig som nödvändig i förevar:de fall, sä vida man så nära
som möjligt vill träffa verkliga medelprisen, att kunna samman¬
jemka de olika meningarne såsom det nu tillgår när 2:ne Stånd
stadna emot 2, dä medium af de skiljaktiga åsigternes priser blir
markegångsvårdel, kommer också att härigenom tillintetgöras;
Och den händelse, som nu aldrig är att befara, kan, om enkel
pluralitet blir afgörande, inträffa, att tre deputerade af åtta bestäm¬
ma markegängen, hvartill endast behöfves, att dessa tre äto ense,
men ett af de öfriga fem deputerade, en är ensam om sin mening,
samt två och två stadna uti meningar, som derifrån afvika och
som sinsemellan jemväl åro skiljaklige.
Innan mati vidtar förändring i det bestående bjuder klokhe¬
ten alt noga öfverväga, om det nya man vill sätta i stället är
bättre. Det synes mig, som man här, lika som vid många
andra tillfällen nu för tiden, föga bekymrat sig om alt följa den¬
na kanske nog gammalmodiga regel. Jag yrkar likväl pä grund
häraf återremiss, med anhållan till Utsk., att det ville närmare
begrunda saken och jemföra den af erfarenheten redan bekräftade
nyttan uti det som är med de förräntade fördelarne af hvad som
skall blifva, för att derigenom komma i tillfälle, att i fall Utsk.
ej pä de af mig nu gjorda anmärkmr fäster afseende, på ett öf-
vertygande sätt ådagalägga vigten och nyttan af den förändring
Utsk. föreslagit.
Den 2 Augusti.
Hr von Hohenhausen: I detta fall kan jag icke annat än
erkänna, att det vore en fördel om sä finge tillgå vid markegångs-
sältningen, som här är föreslaget. Hvarje Stånd äger ju rättig¬
het att välja sina deputerade och äfven utse suppleanter för dera.
Derigenom förekommes hvad Hr Printzensköld befarat, att det
skulle kunna blifva en enda ledamot frän något Stånd närvande
vid markegångssältningen och detta Stånd således blifva öfverrö-
stadt. Ofta nog bar det inträffat, att t. ex. af R. o. Ad., när
rösterna inkommit, en person som blifvit utsedd, råkat vara sjuk
då markegångssättuingen skulle ske, och då har man naturligvis
inkallat den, som genom de flesta rösterne varit närmast dertill.
På Gottland har BondeSt. icke haft flera deputerade, än de öfriga
Stånden; men der likasom öfverallt i följd af nu gällande författ¬
ning eger ock den svårighet rum, att i hvarje Stånd böra de de¬
puterade om ett pris sig förena vid äfventyr att sin rösträtt för¬
lora, ty man får icke taga den enes och andres särskildta vota
och lägga dem tillhopa samt taga medium deraf, utan man skall
taga hvarje Stånds röster särskildt. När då sådana olägenheter
medföljdt del nu gällande omröstningssältet, så tyckes det vara
skäl att deruti göra en förbättring, synnerligen som det ofta handt
att längsta tidsutdrägten med förrättningen vållats deraf, att de
tvänne ledamöterna inom samma Ständ icke velat förena sig om
samma mening. Denna olägenhet skulle undvikas genom den här
ifrågavar:de förändringen och någon fara för att ett Stånds rättig¬
heter icke skulle blifva bevakade, borde icke uppstå, då supplean¬
ter kunna då såsom nu utses. Jag kan derföre icke annat inse,
än att det verkligen vore en förmån att få denna förändring vid¬
tagen, ty efter den erfarenhet jag haft om markegångssältningar,
sä kunde man lättare komma lill en förening om de rätta prisen
som böra bestämmas, i händelse hvarje deputerad fick lägga sin
röst särskildt, än vid det närvar:de omröstningssältet.
Gr. Ridderstolpe: Jag kan ingalunda finna, att Utsk.
trädt grundlagen för nära, emedan Utsk. har i följande 35 och
36 punkterne framställt alternativer af innehåll, att om BondeSt.
vill afsäga sig sin egande rättighet att såsom nu brukas, regle¬
mentera om utseende af deputerade för markegångssältningen, så
gäller den 35 punkten, men vill icke BondeSt. frångå det gamla,
så gäller den 36 punkten. 1 Westmanland sker markegångssätt-
ningen sålunda, alt af R. o. Ad. äro 2:ne ledamöter närvar:de,
af prester 2:ne, af borgare 2:ne och af bönder 7, emedan der äro
sju härader. Det röstas ståndsvis och då skulle det icke göra något,
om det än vore 20 bönder. Resultatet blir i Westmanland vanli¬
gen, att raarkegängspriset alltid understiger det gångbara. Jag
har ingen anmärkn. att göra emot de öfriga här uppställda
punkterna.
36 punkten.
Denna punkt lemnades utan anmärkn.
37 punkten.
Den 2 A ugusli.
95
Hr von Hartmansdorff: Jag vill här endast fästa Slåndets
Uppmärksamhet der på, huru iilla det hittills lyckats, när R. St.
gatt ifrån de gamla grunderna för dessa ärenders behandling.
Hvad man beslutat vid den förra riksdagen det föreslår man nu
till upphäfvande. Jag vill önska, att de nyheter, som nu föreslås
icke mätte vara sådana, att nästa riksdags Ständer måste begära
förslagens förkastande.
38 punkten.
Denna punkt lemnades utan anmärkn.
39 punkten.
Hr Printzensköld: Jag har ingenting att anmärka emot
denna punkt, utom blott det, att jag hade önskat att Utsk. i sitt
förslag inlagt de orden: efter vederbör:des hörande. Jag vill
väl tro, ali K. M. icke utfärdar en författning rör:de raarkegångs-
sällningen och dermed gemenskap egande ämnen, utan att först
höra samtlige laudsh:r och vederbör:de embetsverk, men det kun¬
de vara nyttigt att Utsk. uttalade sin åsigt om nödvändigheten
deraf och jag anhåller, att Utsk. vid sakens förnyade pröfning måtte
lägga ett sådant vigligt förhållande på minnet.
40 och 41 punkterne.
Hr von Hartmansdorff: Då Frih. Cederström redan i
går genomgått frågan om jordebokens förändring så omständligt
och med större sakkännedom, än jag skulle kunna göra, sä vill
jag i allmänhet förbigå detta ämne med tystnad. Men i fråga
om nya jordeböckers upprättande vill jag erinra om behofvet för
kammar-rätten alt äfven fä ett exemplar deraf vid förnyelsen.
Hittills har kammar-rätten saknat sådana och måst hjelpa sig fram
så godt han kunnat genom begagnandet af K. kammar-collegii
exemplar. Men det har haft sina stora svårigheter, emedan tjen-
slemännen hindra hvarandra. Kammar-rätten har derföre hos
K. M. i tind. anhållit, alt få eli exemplar af den jordebok som
skall upprättas. Billigheten af en sådan begäran lärer R. o. Ad.
nogsamt inse. Men deraf följer, att den betydliga kostnad, som
i händelse af förslagets antagande, kommer att ega rum, ytterli¬
gare ökas med kostnaden för del exemplar, som kammar-rätten
behöfver.
Hr Printzensköld: Ehuru jag icke betviflar, att ju Frih.
Cederström, Jakob, i sitt skriftliga anförande, jemväl till gransk¬
ning upptagit de förslag, som den nu föredragne punkten innefat¬
tar, tillåter jag mig dock alt emot åtskilliga delar af den samma
framställa några anmärkmr, som kanske af Utsk. torde böra lagas
i betraktande.
Uti morn. Litt. F. föreslås, att alla de anmärkmr emot sed-
naste jordeboken, hvilka vid jordransakning kunna förekomma,
böra af K. bef:de, genom antingen vid förrättningstilIfället afkun-
nade eller sedermera meddelade beslut, afgöras och dessa beslut
vid nya jordeboksliggarens upprättande tjena till efterrättelse. Får
96
Den 2 Augusti.
då ingea klagan äga rum öfver dessa beslut? och är del Utskts
verkliga mening att här göra K. bef:de lill domare i både första
och sisla instancen? Detta strider emot den rättegångsordning uti
ekonomiska mål, som hittills varit föreskrifven; och att derifrån
nu göra ett undantag torde väl vara destomera betänkligt, sora
vid jordransakningar frågor kunna uppstå af den vigt, att både
den enskildes och Statens rätt och säkerhet påkalla, det den som
är missnöjd med K. beftdes i dessa frågor fattade beslut, mä kun¬
na, i nu stadgad ordning, detsamma först hos kammar-colhm och
vidare hos Konungen efter befogenhet fullfölja. Om nu ändring
vinnes i ett sådant beslut, huru gär det då med föreskriften, ”att
detta beslut skall vid jordeboksliggarens upprättande tjena till
efterrättelse?” Den saken torde Ulsk. närmare förklara.
Det tyckes icke heller hafva ingått i Utsk:s föreställning att
vid jordransakning andra frågor kunna förekomma, än sorn äro
af natur att tillhöra K. befides pröfning, efter förslaget innehål¬
ler, att de alla samtlige skola af K. bef:de afgöras. Den som nå¬
got närmare öfverväger ändamålet med en jordransakning skall
dock genast inse ali tvister dervid kunna uppslå, anspråk dervid
väckas, af den beskaffenhet, att de icke annorlunda än i domstols-
väg kunna slitas, såsom t. ex. om kronan påstår sig innehafva
jordägande-rätten till ett hemman eller en lägenhet men åboen
påstår motsatsen. Skall uu, blott derföre, att vid jordransaknin-
gen en sådan tvist blifvit vackt, pröfningsrätten deraf hänskjutas
till K. bef:de och sålunda ett undantag för tillfället ske, från den
allmänt gällande rättegångsordningen? Afven den saken torde Ulsk.
närmare utreda och förklara.
Mom. Litt. H. innehåller det förslag, att den enskilde jord¬
ägaren skall hafva sex månaders rådrum, ifrån det att jordeboks-
liggaren blifvit lill socknekyrkan aflemnad för alt emot liggaren
framställa de anmärkn:r, hvartill han kan finna sig befogad; men
landskontoret, som skall granska liggaren för hela länet, får en¬
dast dubbelt längre rådrum eller ett år sig förunnadl till detta
arbetes verkställande. Jag har svårt för att tro, det Utsk. någon¬
sin sett en jordebok än mindre tagit kännedom om vidden och
öfriga beskaffenheten af densamma, efter som Ulsk. antagit en så¬
dan proportion i tidsbestämmelserna, som här förekommer. När
den enskildt ansetts, som billigt kan vara, i behof af ett halft års
tid, för att granska och, om han så nödigt aktar, öfverklaga den
del af jordeboksliggaren, som angår den eller de honom tillhörige
fastigheter, och hvilken del jemförelsevis till det hela är en obe¬
tydlighet, huru vill det då blifva möjligt att antaga, det denna
tid, blott fördubblad, skall blifva tillräcklig för landskamereraren
att granska jordeboksliggaren för hela länet, hvartill fordras, att
genomgå jordransakningsprotocollen punkt för punkt, samt att dem
med sjelfva liggaren jemföra, och detta under det att han tillika
skall sköta den mängd andra ofta både vidlyftiga och maktpålig¬
gande göromål, som tillhöra haus tjenst? Jag påstår, utan fara att
blifva vederlagd, alt om mau också till detta granskniugsarbele
för-
Den 2 Augusti.
97
förordnar en serskild person» för att dermed uteslutande sig syssel¬
sätta, så skall lian, huru flitig och arbetsam som hälst, knappast
på ett år hinna till slut med granskningen, såvida denna skall
ske med den noggrannhet och fullständighet, som utgör ett oef-
tergitligt vilkor för att kunna hringa liggaren till alla sina delar
i det skick, att den kan antagas vara fullt tillförlitlig och sålunda
uppfylla sitt ändamål. Vid verkställigheten af ett så grannlaga
arbete, som det ifrågavaride, der möjligt förbiseende af en enda
misskrifven ziffra eller af en eller annan felaktig anteckning, kan
föranleda till tvister och osäkerhet i en framtid, bör man lägga
vida mindre vigt uppå huru skyndsamt arbetet kommer till slut,
än deruppå huru noggrant och, omsorgsfullt det varder för¬
ra 11 adt. Utgående frän denna åsigt och dä länens olika beskaf¬
fenhet, med afseende ä jordens odling, hemmanens och lägenhe¬
ternas antal, mer eller mindre utsträckt hemmansklyfning m. m.
väsendtligen inverkar på jordehoksliggarens omfång och innehåll,
hvaraf åter möjligheten att mer eller mindre hastigt medhinna dess
granskning måste bero, anser jag en nödig försigtighet bjuda, att
icke i förväg bestämma någon viss tid för detta arbetes fullbor¬
dande vid landskontoren, utan allenast inskränka sig till det all¬
männa stadgande, att granskningen skall med all möjlig skyndsam¬
het förrättas, samt att på det embetsverk, som bar inseendet öf¬
ver jordeboks-arbetet med hvad dertill hörer, må bero, alt om
deraf göres behof, i hvarje särskildt fall meddela de föreskrifter,
som för arbetets fortskyndande kunna erfordras.
Vidare föreslår Utsk. i mom. Litt. I., att sedan kammar-colhm
pröfval så väl der förekommande aumärkmr, som dem hvilka af
landskontoren och af enskildte blifvit framställde emot jordeboks-
liggaren, så skall derefter denna liggares gällande kraft anses lag¬
ligen befästad.
Man ser häraf att Utsk. fränt rädt den grundsats, som finnes
uttalad i mom. Litt. F, om verkan af K. beftdes beslut öfver de
enskildes anmärkmr, eftersom dessa jemte de deraf föranledda be¬
sluten hos K. bef:de skulle insändas till kammar-collegii vidare
pröfning. Men grundsatsen bar blifvit bibehållen, sedan denna
collegii pröfning är förbi, ty genom den skulle jordeboksliggaren
hafva blifvit tillagd gällande kraft. Nu kan det likväl hända, alt
både den enskildte och kronans ombud icke åtnöjes med hvad
kammar-colhm öfver deras anmärkmr beslutat, utan vilja fullfölja
sin talan hos Konungen. Skall då sådant dem förvägras eller skall
om detta icke kan ske, och om Konungen ändrar de öfverklaga-
de besluten, jordeboksliggaren, sådan den af kammar-colhm blif¬
vit fastställd i dessa delar, det oaktadt förblifva gällande? Att
detta icke kan vara Utsk:s mening lider väl icke något tvifvel, men
de begagnade ordalagen innebära den, och Utsk. torde således fin¬
na, att en förändrad uppställning af della mom. är af sakens nöd¬
vändighet påkallad.
Slutligen har Utsk. i mom. Litt. K, i afseende på jordeboks-
liggarens innehåll, föreslagit bland annat, att alla uti mivar:de
8 H. 7
98
Den 2 Augusti.
jordeböeker under olika afdelningar upptagne ängar, utjordar, ur-
ljällar m. m. skulle sammanföras under titel: jordlägenheter, med
anteckning för hvarje lägenhet om dess serskilda benämning, samt
qvarnar och andra inrättningar antecknas under en gemensam ru¬
brik af: verk och inrättningar.
Enär jordeboken utgör ett både sak- och namn-register, öf¬
ver all i Sverige befintlig jord, antyder redan detta dess ändamål
ganska klart hvilka grunder, som vid dess upprättande böra föl¬
jas. Inom en socken af ringa omfång kan finnas en mängd lä¬
genheter, hvaraf flera tillhöra en, flera äter en annan af de här
ofvan uppräknade cathegorierne, men de hafva likväl hvar för sig
serskildta namn samt äro icke sällan bebyggda och med åboer för¬
sedda. De cathegorier, till hvilka lägenhelerne hört, hafva derfö¬
re hittills bestämt deras plats i jordeboken, så att t. ex. under
titeln: Utjordar, upptagits alla lägenheter af delta slag, under
titeln: Urfjäll ar, alla till det slaget hörande lägenheter o. s. v.
med särskild anteckning för hvarje lägenhet af dess namn och
hvad som för öfrigt till dess närmare beskrifvande kunnat erfor¬
dras. Genom detta lägenheternes serskiljande hvar under sin be¬
höriga rubrik, har jordeboken vunnit en reda och klarhet, som
gör det lätt för hvar och en, att der söka och finna rätt pä den
lägenhet, hvarom han önskar sig upplysning. Denna vigtiga för¬
del skulle nu, genom den föreslagne förändringen gå alldeles för¬
lorad. Man skulle nödsakas, alt under den gemensamma titeln:
Jordlägenheter, söka ibland mängden och att genomläsa anteck-
ningarne för en hvar af dera, för att slutligen finna den rätta.
Icke det ringaste gagn men val ett ökadt besvär med deraf för¬
anledda svårigheter vid jordeboksliggarens begagnande, skulle alltså
blifva följden af den föreslagna förändringen.
Med den nya rubriken: verk och inrättningar, är fullkom¬
ligt lika förhållande. Nu uppföras mjölqvarnar, sågar, stampar,
jernbruk m. fl. hvar under sin rubrik, sä att de lätt igenfinnes i
jordeboken. Denna lätthet försvinner genom deras sammauföring.
Och det är allt hvad som vunnits pä förändringen.
Att utbyta det gamla mot nytt, då verkliga fördelar derige¬
nom vinnas, är önskvärd! och klokt. Men att ändra blott för ny¬
hetens skull, om ock det nya är långt sämre än det gamla, synes
mig vara en sak, som klokheten bjuder att förkasta.
43 punkten.
Denna punkt lemnades utan anmärkning.
44 punkten.
Gr. Ridderstolpe anförde skriftligen:
Hvad komiterade i deras betänk, anfört, ang:de häradsskrif-
vare-tjensternas indragning och i deras ställe häradsbokhållares
anställande vid landskontoret, samt den förändring, som deraf
skulle blifva en följd, i afseende på mantalsskrifningen; kronout-
skyldernas debitering och kontroll vid uppbörden, hvilket betänk.
K. M. i den delen ock i nåder gillat och godkänt, har under för¬
ben 2 Augusti.
utsättning af R. St:s bifall till skatteförenidings-frågan i allmänhet
ostridigt sä mycket företräde framför den åsigt Ul.sk., för härads-
skrifvare-tjenstens bibehållande uttalat, att jag vågar vördsammast
tillstyrka H. R. o. Ad. att pä sätt komiterade föreslagit, nu eller
samtidigt med sjelfva skatteförenklings-frågan fatta definitijt be¬
slut om häradsskrifvaretjenstens indragning, samt den dermed
sammanhängande förändring i sättet för mantalsskrifningarna jemte
debiteringen och uppbörden af kronoatskylderna.
Skulle åter, i enlighet med hvad Utsk. tillstyrkt R. o. Ad.
besluta alt vid nu gällande föreskrifter angtde häradsskrifvarens
åliggande låta förblifva, intill dess erfarenheten visat verkningar-
ne af det föreslagna enklare beskattningsväsendet i allmänhet, tor¬
de, pä det häradsskrifvare-ljensternas tilläfventyrs i en framtid be¬
slutade indragning icke malle för statsverket medföra alltför känn¬
bar kostnad, underdånig framställning hos K. M. böra göras, att
dessa tjenster, såsom hittills några år skett, äfven hädanefter och
intill dess frågan blifvit definitivt afgjord, icke måtte tillsättas an¬
norlunda, än medelst constitutorial pä behaglig lid.
Hr Printzensköld: Med allt det förtroende jag så villigt
egnar ät Hr Gr. Ridderstolpes erfarenhet och sakkännedom, för-
värfvade under den betydliga tidslängd, som Hr Gr:n fört styrel¬
sen öfver en af rikets provinser, förbjuder mig dock den erfaren¬
het jag sjelf, under utöfningen af det embete jag innehar, för¬
värfva!, att dela den åsigt Hr Gr:n nu yttrat ang:de nyttan af
komiterades, utaf StatsUtsk:s likväl icke understödda, förslag om
häradsskrifvaretjensternas indragning samt i stället nya tjensters in¬
rättande vid landskontoren. Jag är tvärtom fullt förvissad derom
att af alla de förändringar i uppbördsverket, hvad kontrollen be¬
träffar, som komiterade föreslagit, denna förändring skulle för
Staten blifva den skadligaste. Uti alla de balancer, åsamkade af
kronofogdar, som jag handlagt, har jag städse förnummit, huru
tillgreppen oftast och lill den ojemförligen största delen skett af
sådana medel, som icke varit underkastade häradsskrifvarens kon¬
troll. Tar man nu bort denna kontroll, öfverlemna!' man fog¬
den ät sig sjelf pä uppbördsslämmorue, för att der ensam, befriad
från ett besvärligt ögonvittne, som lian vet har lill pligt, att upp¬
märksamt följa hvarje hans steg, hvarje hans åtgärd, och gör man
sålunda lögdeu derom förvissad, att han under en längre tid kan
behålla uppbörden, utan möjlighet för landskontoret, alt kunna
sådant förhindra eller att kunna ens på höft beräkna hvad han
uppburit, mindre derom erhålla någon slags tillförlitlig kännedom,
sä har man också ät uppbördsmannen skapat en frestelse till brott
den mången väl skall bestå, men för hvilken det också är lika
säkert, att måhända ännu flere skola duka under, och hvarigenom
förluster skola tillskyndas Staten, emot hvilka de, som nu inträffa
på denna väg, icke äro af ringaste betydenhet. Just för att un¬
danrödja denna frestelse, som är farligast när den af penningen
framkallas, skall man icke kunna framvisa något exempel på ett
7*
100
Den 2 Augusti.
penningeförvaltande verk, der ej kassörens eller nppbördsmannens
qvittencer å emottagna medel genast blifva af en serskild dertill
anställd tjensteman, lill kontroll å den förres uppbörd, annoterade
så att det icke af uppbördsmannen beror, att uppgifva bvad han
etnoltagit, utan alt det deremot för honom blir en pligt, all visa
redo för sig efter den uppgift som ifrån annat hull blifvit elen
redofordrande meddelad. Den beklagliga händelse af gemensam
brottslighet har både uppbördsmannen och hans kontrollant, som
inträffat inom det Hr Gr. Ridderstolpe anförtrodda län, är lyck¬
ligtvis sällspord inom svenska uppbördsförvaltningen. Den bör
således till undantagen och just derföre kan ifrån densamma ej
hemtas bevis emot nyttan af bäradsskrifvarens kontroll å krono¬
fogdens uppbörd; men för denna nytta talar erfarenheten under
sekler. Den är också vitsordad af de flesta landslur, med hvilka
jag samtalat om saken, och jag yrkar fördenskull bifall lill hvad
ötsk. i denna punkt föreslagit.
Gr. Ridderstolpe: Med anledn. af de sista orden af den
siste värde talaren måste jag försvara min åsigt, då jag bör att
andra landsh:r hafva en emot min rakt stridande erfarenhet. Hr
Printzensköld har haft den artigheten, att åberopa min 25-åriga
erfarenhet under utöfning af landsh.embetet. Derunder har jag
lärt mest af olyckan; de äro vära läromästare. Hvad som handt
och hvad Hr Printzensköld åberopat, hade visst aldrig handt, om
den inrättning redan varit antagen, som nu är föreslagen, nemi.
att uppbördsböckerna skulle göras upp vid landskontoret. Den som
har full skyldighet alt uppgöra dem medhinner det visst mycket
väl och jag åberopar alla landskamererares i hela Sverige erfaren¬
het alt det är sanni hvad jag nu ernar säga, att det är vida
bättre att sjelf få uppgöra en uppbördsbok, än nödgas revidera en
sådan, uppgjord af en annan. Dessutom, mine Hrr, hade det be¬
drägeri, som nu drabbade Westmanland och hvilket landshm icke
kunde förekomma, aldrig kunnat existerat, derest uppbördsbokeu
varit uppgjord på landskontoret under landshms ögon. Men uär
kronofogde och häradsskrifvare komma öfverens om alt bedraga en
landskamererare och en landsh., så är del omöjligt för de båda
sednare att undgå att blifva bedragne. Om deremot uppbördsbo-
ken uppgöres på landskontoret och der anordnas lill uppbörd, och
kronofogden får densamma i behörig tid, så har landshm mycket
mera lätthet alt med den hjelp han enl. förenklingsförslaget får
igenom häradsskrifvarnes tjenstgöring vid landskontoret, kontrollera
uppbörden och se att allting gått riktigt tillväga. Kommen ihåg
mine Hrr, huru svårt det är för landsstaten att af R. St. få det
aldra ringaste anslag till hjelp för arbetenas bestridande. De som
vid 1 tndseancelliet och landskontoret äro anställda, tjena endast i
förhoppning om att kunna få sysslor, med hvilka landshm kan
hugna' dem, länsmanssysslor och dylika. Vi ega ännu icke lön för
en länsnotarie, en tjensteman som likväl har mycken ansvarighet
vid sin tjensteförrätlning i ett sådant land, der måste man med
begärlighet emottaga hvarje tillfälle all fä biträda vid embetsver-
Den 2 Augusti.
101
ken. Elt sådant erbjuder sig nu för oss, om del framstäldta för¬
slaget antages. Det är min fullkomliga öfvertygelse, att uppbörds-
bokens uppgörande vid landskontoret befrämjar reda och ordning
och att det blir svårare att göra bedrägerier, om delta förslag bi-
falles. Dessa ord har jag ansett mig skyldig yttra, för att i möj¬
ligaste måtto vederlägga hvad Hr Printzensköld emot förslaget nyss
anförde.
Hr Prin tzen sköld: Långt ifrån att uppbördsbokens upp¬
rättande vid landskontoret, skulle, såsom Hr Gr. Ridderstolpe för¬
menar, gifva den större tillförlitlighet än nu, vill det synas mig
klart att motsatsen snarare skulle inträffa. Häradsskrifvaren är bo¬
satt inom det uppbördsdistrict, som uppbördsboken omfattar, och
just denna hans stadiga vistelse derstädes är ett medel för honom
alt närmare lära känna icke blott ortens befolkning, utan äfven
alla andra omständigheter, som kunna inverka på beskallniugs-
lagarnes tillämpning, och att sålunda åt de handlingar, som för
uppbördsboken skola ligga till grund, bereda en säkerhet och full¬
ständighet, hvilken sedan kommer uppbördsboken tillgodo, under
det att alla dessa fördelar saknas af den tjensteman vid landskon¬
toret, som skulle komma alt uppbördsboken författa, och hvaraf så¬
ledes måste följa, serdeles hvad de personella utskyldernes debite¬
ring beträffar, att han vid detta arbete, är, i vida högre grad än
häradsskrifvaren, blottställd för möjligheten af misstag och irrin¬
gar, uti hvilka det sednare kan bli ganska svårt att rättelse till¬
vägabringa. Dessutom förekommer, alt såsom nu uppbördsförvalt-
ningen är ställd, häradsskrifvaren och fogden dela gemensamt an¬
svar för densamma, sä att då den förre kontrollerar den sednares
uppbörd, så kontrollerar åter den seduare den förres debitering,
hvarigenom en säkerhet för kronan, att icke hvarken i debiterings
eller uppbördsväg gå miste om sin tillständig,! rätt, nu är för han¬
den, som genom häradsskrifvaretjensternes indragning, skulle all¬
deles försvinna.
Man borde, säger Hr Gr:n, med begärlighet omfatta det till¬
fälle som erbjöds, alt vinna arbetsbiträden pä landskontoret. Men
har väl Hr Gr:n härvid tagit i betraktande, att de ökade göromål
som falla landskontoret till last, nog taga dessa biträdens uppmärk¬
samhet i anspråk i den män, att de lära få föga tid öfrig, att ägna
åt handläggning af de ärender, som landskontoret egentligen till¬
höra, äfvensom, alt komiterade för den föreslagne förändringens
tillvägabringande icke väckt fråga om några nya anslag frän Sta¬
tens sida, utan ansett de nya tjenstemän nen kunna atlönas med de
tillgångar, som genom häradsskrifvareljensternas indragning kunna
beredas. Och då Hr Grin nogsamt känner, att löuevilkoren vid
dessa sistnämnde tjenster i allmänhet äro så små, att de knappast
förslå till en högst tarflig bergning för häradsskrifvaren, fastän han
bor på landet, der lefnadskostnaden är vida mindre än i staden,
huru mycket otillräckligare måste ej då dessa lönetillgångar blif¬
va för tjenstemän, som måste bo och ståndigt vistas i länsre¬
sidenset?
102
Den 2 Augusti.
46 punkten.
Denna punkt lemnades utan anmärkn.
47 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. säger, att om afgiften blif-
ver 8 sk., så skulle förhållandet varda alldeles oförändradt, men
föreslår alt afgiften måtte blifva 6 sk. b:co. Huru går detta ihop?
Hr Printzensköld: Ett misstag ligger till grund för Hr
von Hartmansdorffs anmärkn. i detta fall. Komiterade hafva nemi.
föreslagit, alt mot befrielse för Berjeådalens manliga personal från
denna bägskatt, mantalspennidgarna derstädes för både män och
qvinnor, borde hädanefter förhöjas från 4 till 6 sk. af hvarje per¬
son. Detta synes mig vara ganska rikligt, ty dä båda könen kun¬
na antagas ungefär lika i antal, så är också för bägskatten full er¬
sättning genom de förhöjde mantalspenningarne vunnen.
48 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förut lika med Hr von
Troil anmärkt, att regemenlsskrifvare icke lära kunna umbäras,
om än den ifrågavaride uppbörden fråntages dem. Dä göres in¬
gen besparing genom denna förändring. Man ökar blott göromå-
len för kronofogdarna, hvilka redan äro mycket belastade. Hvad
akademierne beträffar, sä ser jag icke att. Upsala akademis fogdar
skulle kunna umbäras, sä länge akademien eger så mänga egen¬
domar att förvalta.
Bergsfogdarne torde vara mindre behöfliga; men på det bela
befarar jag detta förslag snarare medföra skada än gagn.
Hr Printzensköld: Jag är, hvad akademiernes tjenste¬
män och regements-skrifvarne beträffar hufvudsakligen förekom¬
men af Hr von Hartmansdorff och förenar mig i afseende pä
nämnde befattningar med honom. Hvad deremot angår bergsfogde-
tjensterne, sä delar jag med komiterade och Utsk. den åsigten,
att dessa tjenster kunna indragas. Man vet nemi. alt bergsfog¬
darne icke hafva annan uppbörd, än hammarskatten och lackjerns-
tionden jemte åtskilliga bestyr af adminislratif beskaffenhet, men
alla dessa sysslanden äro likväl icke af större omfattning, än att
de kunna till kronofogdarna öfverflyttas, särdeles om dessa tjen¬
stemän, för deras derigenom ökade göromål kunde af de indragne
bergsfogdelönerna få sig anslagen en lämplig ersättning. Jag an¬
håller således, att Utsk., vid en ytterligare pröfning af detta äm¬
ne, måtte afstyrka förslaget om förflyttning af den uppbörd som
tillhör akademitjenstemännen och reg:ls-skrifvarne samt. att vid
bergsfogdetjensternas indragning det vilkor mätte fästas, att de
uppbördsman, på hvilka de förras befattningar blifva öfverflyttade
måtte derföre i löneväg undfå någon vedergällning; varandes jag
i öfrigt öfvertygad derom, att K. M. icke skall underlåta, att vid
verkställighet af denna indragning så förfoga att vederbör:de tjenste¬
män, som få ökade göromål, derigenom ej blifva lidande,
Den 2 Augusti.
103
49 till och med 54 punkterne.
Dessa punkter lades till handlingarne.
55 punkten.
Hr Printzensköld: I denna punkt hafva komilerade till¬
styrkt och Utsk. jemväl föreslagit en förändrad tid för uppbörds-
slåmrcornas hållande i städerna. Jag medgifver, att en sådan för¬
ändring kan vara nyttig, men innan den verkställes, torde likväl
nödvändigheten bjuda, att K. bef:de jemte andra vederbönde em-
betsmyndigheter varda i ämnet hörde. Som likväl Utsk. förbisett
det outredda skick, hvaruti saken, i delta hänseende sig befinner,
så har jag icke velat underlåta, att på detta förhållande fästa det
H. Ståndets uppmärksamhet.
56 punkten.
Denna punkt lemnades utan anmärkn.
57 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Här har Utsk., i enlighet med
koraiterades af K. M. i nåder gillade förslag, tillstyrkt: ”alt nu
gällande stadgande ang:de efterlysning af personer som häfta för
obelalde kronoutskylder, måtte, såsom ledande till betydligt besvär
och äfven kostnader, utan motsvarande gagn, varda upphäfvet, äf¬
vensom att, då ett år förflutit, utan att upplysning om den skån¬
sk yldiges vistelseort kunnat vinnas och vederbör:de befinnes hafva
iakttagit hvad dem ålegat, K. M:s bef:de må ega att, på lika sätt
som förfares med utskylder, hvilka i anseende till bristande till¬
gång icke kunna indrifvas, om dylika medels afskrifvande förord¬
na, utan att beslutet K. kammar-rätten underställa”.
Hvad beträffar efterlysniogen, så gjorde Frih. Cederström i
går anmärkmr deremot, hvilkas giltighet jag erkänner, och hvilka
jag åberopar för ogillande af Utsk:s förslag.
Det sätt, som här blifvit ifrågasläldt för medels afskrifning,
utan att beslutet underställes kammar-rätten, tror jag icke vore
helsosamt; Ach jag afstyrker det så mycket mera, som det icke
bordt föreslås, utan att kammar-rätten deröfver blifvit hörd. Så¬
dant plägar eljest alltid iakttagas, med emhetsverken när ringare
förändringar i deras instructioner komma i fråga. Mig synes följ¬
aktligen, att i ett så vigtigt mål, som delta, man icke bordt anse
öfverflödigt att verkets yttrande infordrats.
Hr Printzensköld: Jag vågar vördsammast fråga Hr Landtm,
om det är min rättighet alt yttra mig öfver 56:te punkten, hvar¬
uti förekommer ett förslag, som är af stor vigt.
Hr Gr. o. Land tm. förklarade, att ehuru 56 §, då den
nyss uppnämndes, lemnades ulan anmärkn. densamma ännu kun¬
de blifva föremål för pröfning, men att dermed syntes höra upp¬
skjutas tills den redan påbörjade öfverläggningen om 57:de punk¬
ten blifvit fulländad.
104
Den 2 Augusti.
Hr Printzensköld, anhöll att i sådant fall nu få yttra sig
om 57:de punkten, samt yttrade då han i anledu. deraf ånyo
uppropades:
Afven jag anser komiterades af Utsk. i denna punkt, biträd¬
da förslag vara alldeles oriktigt. Långt ifrån att, såsom man upp¬
gifvit vara af erfarenheten ådagalagdt, efterlysningarne icke skulle
hafva medfört någon verkan, har enl. den erfarenhet jag under
en mer än tjuguårig handläggning af afskrifningsärenderne för*
värfvat, just motsatsen ganska ofta varit händelsen, ty uti de efter-
lysnings-kungöreiser, som ligga till grund för de af K. bef:de be¬
viljade afskrifningar, finnas icke sällan upptagne flere bortflyttade
personer, än afskrifningsbesluten sedermera omfatta, hvilket väl
icke rimligen kunde inträffa, så vida ej de bortflyttande personer-
ne blifvit ertappade och de resterande skatterne hos dem ut-
tagne.
Att, såsom förslaget jemväl innehåller, afskrifningsfrågorna
icke vidare skulle underställas kammar-rättens pröfning, utan K.
beftdes ang:de dem meddeldta beslut jemte dertill hörande hand¬
lingar, i stället såsom det nu sker med afkortningslängderne för
fattigdom m. fl. orsaker, biläggas landsboken, för att sedermera
granskas i kammar-rättens öfver-revisions-depart., är en förändring
emot hvilken också, efter min öfvertygelse, möta ganska stora be¬
tänkligheter. Det ligger ju klart i sakens natur, att när afskrif-
nings-besluten, allt efter som de hos länsstyrelserne emanera, in¬
sändas till kammar-rällen, oell icke läggas på hög, för att sedan
i en massa, åtfölja landsboken, så skall den successiva granskning
som i följd deraf både kan ske och verkligen sker af de handlin¬
gar, som ligga till grund för dessa beslut, blifva vida fullständiga¬
re och mera tillförlitlig, än en granskning sora på en gång, i sam¬
manhang med den ändå tillräckligt vidlyftiga landsboksrevisionen,
hvars fullbordande är praescriberad inom viss tid, måste verkstäl¬
las. Nu vet uppbördsmannen, som har sig ålagdt betalningsansvar,
ifall han underlåter att inom viss bestämd tid hos K. bef:de be¬
gära handräckning för ulskyldernes indrifning samt alt i öfrigt
vidtaga alla de åtgärder, som kunna på honom bero, lill utfor¬
skande af den restskyldiges vistelseort, att allt hvad han härutin¬
nan tillgjort blir föremål för den sorgfälligaste granskning hos
kammar-rätten, att alltså hvarje hans efterlåtenhet, den må vara
större eller mindre, ofelbart anmärkes och leder till afskrifningens
ogillande, hvarigenom hans pligt inträder, att utskylderne betala.
Kännedomen härom, å ena sidan, och fruktan för betalningsskyl¬
digheten å den andra, skola helt naturligt tillsammans utgöra den
kraftigaste driffjäder hos uppbördsmannen, att eller yttersta för¬
måga anstränga sina bemödanden, för att ertappa den skattskvldi-
ge. Och då åtgärderne för detta ändamål måste föregå den af
de restskyldiges efterlysning, hvilken derföre aldrig ifrägakommer
annorlunda än såsom det sista medlet, sedan alla andra befunnits
fruktlösa, så ligger uti sjelfva denna efterlysning, hvars behörighet
jemväl granskas hos kammar-rätten, en ökad säkerhet för kronan,
Den 2 Augusti
105
att uppbördsmannen, till iakttagande af hennes rått, städse skall
söka att uppfylla alla sina åligganden.
Att så äfven framdeles skall blifva händelsen, i fall den före-
slagne förändringen med afskrifningsfrågornes behandling kom¬
mer till verkställighet, torde med skäl kunna betviflas. Jag har
sett, huruledes, under nu bestående kontroller, försök blifvit gjor¬
da af en och annan uppbördsförvaltning ali afskudda sig ansva¬
ret för eftersatte åtgärder till indrifning af resterande kronoskat-
ler hos bortflyttade personer, änskönt de nogsamt bordt kunna
förutse, att dessa försök skulle stranda mot underställnings-klip-
pan i kammar-rätten. De skola ofelbart, sedan denna klippa för¬
svunnit, återigen, och det sanuolikt med framgång, förnyas; och
de förluster för kronan, skola då icke uteblifva, som just i följd
af det sätt, hvarpå afskrifnings-ärenderne nu behandlas, hittills
icke kunnat äga rum.
Hr von Hohenhausen: Jag kan icke neka, att hvad Hrr
von Hartmansdorff och Printzensköld framställt, har sina goda
skäl för sig och jag tror, alt det är vådligt alt borttaga efterlys-
ningen. Deremot synes del mig vara af verkligt behof påkalladt,
alt förändra sältet för denna efterlysning. Nu vet man, att in¬
om länet efterlyses, och det är alldeles i sin ordning, ty just in¬
om länet får man derigenom" upplysning om hvarthän de efter¬
lysta hafva flyttat och kan då i skrifvelse till de orter, der per¬
sonerna bosatt sig, på dem taga reda. Hvad åter vidkommer des¬
sa efterlysningar, som ifrån den ena K:s bef:de skall skickas lill
alla de öfriga, så bör man taga verkligheten till grund vid bedö¬
mandet af deras nylla. Det blir en massa af kungörelser frän
Malmö, Piteå, frän Slöra Kopparbergs och öfriga län, som skola
samlas och uppläsas. Det är föga troligt och inträffar högst säl¬
lan, alt ifrån aflägsna län några upplysningar vinnas om en per-
sou, som eftersökes i ett annat. Då kungörelserna om efterlys¬
ningar från andra län vanligen äro alltför vidlyftiga, så blifva de
i sin helhet från predikstolarne mycket sällan upplästa, ty man
baxnas att uppläsa hvad ingen med bibehållande uppmärksamhet
kan åhöra. Om man derföre stannar vid uppläsningen inom lä¬
net och i öfrigt inskränkte sig till att, vid vissa tider på året,
införa efterlysningarna i allmänna tidningarna, så anser jag, alt
det kunde vara tillräcklig! och att derigenom bereddes stor lätt¬
het att få reda på personerna som eftersökas. Jag erkänner i det
öfriga giltigheten af hvad de båda talarne anfört, och behöfver
derföre icke yttra mig om afskrifningarna.
Gr. Ridderstolpe: Jag ber att få instämma i hvad Hr
Printzensköld nyss yttrade. Jag, för min del, skulle icke vilja
undvara anmälanden till kammar-rätten och erfarenheten har vi¬
sat, att de äro rätt nyttiga. Hvad beträffar frågan om efterlys¬
ningar och kungörelserna, som ifrån den ene landsten till den
andre afgå, så har jag ingen anmärkt!, att göra med afseende på
hvad Hr von Hohenhausen yttrat, än ali namnen på dem, som
efterlysas, borde vara uppställda i alfabetisk ordning. Då det nu
106
Ben 2 Augusti.
händer, att en prest icke uppläser alla dessa namnen, så torde
vara bäst, att låta uppläsningen i kyrkorna försvinna. Hufvud-
saken är kungörandet inom länet. Det är egentligen för lands¬
kansliet, gästgifvaren oell länsmannen m. m., som sådana kungö¬
relser meddelas. När man ser ett pass, så undersöker man van¬
ligen om innehafvarens namn förekommer i kungörelserna och
om han således ännu resterar för kronoutskylder. Deraf tordén
J, mine Hrr! inse huru väl det skulle vara, om dessa kungörel¬
ser för lättheten vid deras ändamålsenliga begagnande vore i al¬
fabetisk ordning författade.
Hr Printzensköld: Om också den åsigt må för sig äga
någon grund, som Hr von Hohenhausen nu yttrat om nyttan af
en inskränkning i det nu föreskrifua sättet för efterlysningar,
hvilken åsigt dock icke blifvit, delad af Gr. Ridderstolpe, som
tvertom ansett gagneligt att efterlysningarne jemväl utsträckas
utom länet, så må man likväl häraf ingalunda tillåta sig den
slutföljden, att de, såsom komiterade och StatsUtsk. föreslagit,
böra alldeles upphöra. Bemälte Hrr landslnrs yttranden bekräfta
tvärtom riktigheten af de anmärlcr emot detta förslag, som af Hr
von Hartmansdorff och mig blifvit framställde, och jag är således
öfvertygad, att Utsk. skall taga dem i behörigt öfvervägande.
Hr von Hohenhausen: Gr. Ridderstolpes önskan om den
alfabetiska öfversigten af alla namn kan ju aldra bäst vinnas, om
redaktionen af Post- och Inrikes-Tidningar införde en ä två gån¬
ger om året ett sålunda uppgjort sammandrag af efterlysningarne
från samtlige länen i sitt blad. Derigenom sprides en alfabetisk
förteckning ä ifrågavande personer öfver hela landet, i st. f. de
många lapparna ifrån alla landskanslierna. Man kan då äfven
deraf låta trycka ett erforderligt antal särskilta exemplar för att
tillställas vederbönde embetsman. Såsom dessa förteckningar nu
äro beskaffade, göra de föga gagn, ty, i anseende lill listornas stora
mängd, fordras ett ganska godt minne, för att kunna begagna dem ;
man har nu inflickat bland andia kungörelser, minst 25 listor.
Efterlysning inom länet är hufvudsaken, men kunde man tillika
få cn sådan general-efterlysnings-lista, som nyss nämndes, all¬
mänt spridd, det må nu vara ifrån Post-Tidningen eller någon
auktoritet i Stockholm, vore det ock sjelfva kammar-rätten, så
vore det så mycket bättre.
Öfverläggningen om 57:de punkten förklarades härmed vara
fulländad, hvarefter
Hr Pri nlzensköld anförde:
Komiterade, sora alldeles opåkallad!, utsträckt deras omsorg,
i afseende på en förnyad reglering af uppbördsverket, jemväl till
sådana ämnen, som dermed icke stå i något oskiljaktigt samman¬
hang, synes hafva föranledt Utsk., att handla på samma sätt, och
sannolikt är detta orsaken, hvarföre man uti 56:te punkten igen¬
finner ett af komiterade jemväl framstäldt förslag, hvartill man
förgäfves skall söka ens den aflägsnaste anledn. uti alla de hand¬
Den 2 Augusti.
107
lingar, hvilka dels komiterade dels Utsk., i detta mål, fått sig
tillställde. Detta förslag består deruti, att man skulle upphäfva
stadgandet i kammar-colhi cirkulärbref af d. 2 April 1794, det
reslransakningar ofelbart skola af K. M:s bef:de anställas sä snart
restantierne i något fögderi uppgå till 500 r:dr, samt i stället öf¬
verlemna till K. M:s befules pröfning att vidtaga sådan åtgärd,
då särskilda omständigheter dertill kunde föranleda. Komiterade,
hvilkas skäl Disk. åberopat, hafva icke gittat anföra något annat
lill stöd för förslaget, än att nämnde förrättningar, jemte det de
för K. M:s bef:de, vederbör:de tjenstemän och de skattskyldige
medföra mycket besvär och tidspillan, sällan skulle uppfylla det
åsyftade ändamålet. Men liksom fruktande att detta stöd vore
nog svagt för att kunna tillvinna sig afseende, hafva komiterade,
för att ändå göra sig förvissade om bifall till förslaget, deröfver
inlåtit sig i en filosofisk betraktelse, som, ehuru ganska kort, lik¬
väl är tillräcklig nog för alt tjena till upplysning om den stånd¬
punkt, hvarpå komiterades rättsbegrepp sig befinna, och hvilken
betraktelse jag derföre tillåter mig uppläsa. Orden äro följande:
”Denna förändring kan dessutom icke vara förenad med någon
våda för Staten, enär underlåtenhet af berörde åtgärd (restran-
saknings hällande) i de fall dä den vore af behofvet påkallad, na¬
turligtvis komme att lill laga ansvar föranleda.” När K:s beftde
fält sig ensamt pröfningsrätten tillagd, huruvida en restransak¬
ning är af omständigheterne påkallad eller icke, huru är det då
förenligt med de rättsgrunder, hvarpå ett lagbundet samhällstill¬
stånd oeftergilligen mäste hvila, att del subjectiva omdöme, som
landsten skulle nödgas att uteslutande taga till rättesnöre vid
pröfningen i detta fall, skulle kunna göras till föremål för domare-
maktens granskning, hvaraf resultatet jemväl lika uteslutande
komme att hämtas från ett subjectivt omdöme om saken, och att
denna domaremakt derefter skulle kunna uppträda med det för¬
klarande, att landshms omdöme varit oriktigt och att han för¬
thy gjort sig till ansvar förfallen? Hvad annat innebär väl
detta, än att godtycke skall ställas emot godtycke med den på¬
följd, att det ena skall äga företräde framför det andra, eller med
andra ord, alt domaren skall, i sin dom, först stifta lagen och
sedan tillämpa densamma. Huru stor våda det än må kunna bli
för Staten, att åt K:s bef:de öfverlemna pröfningsrätten om och
när reslransakningar skola hållas, så är dock den vådan långt min¬
dre än den som för allmän rätt. och säkerhet skulle uppkomma,
i fall, vid lagstiftningen, de grundsatser skulle införas, som hos
komiterade här gjort sig gällande.
Att reslransakningar medföra besvär för Statens embets- och
tjenstemän så väl som för den skaltskyldige är obestridligt; men
kunna komiterade uppgifva något slags arbete, som icke med¬
för något besvär, relativt till arbetets beskaffenhet? Och bör väl
det besvär, hvarom här är ifråga, ställas i jemnbredd med eller
anses förtjent af mera afseende än den vigt, som derpå ligger,
alt undersöka i tid, hvilka orsaker, som vållat, att Statens intra¬
der icke på bestämda terminer ingått och blifvit redovisade? Man
i 08
Den 2 Augusti.
synes’härvid föga vilja besinna, alt hvarje ulskyldsbelopp, sora af
uppbördsmannen lillgripes och förskingras, verkar till minskning
i Statens påräknade inkomster, hvilken brist de skattdragande se¬
dan måste fylla, och alt således Statens pligt i första rummel är
den, att ögonblickligen följa uppbördsmannen på spåren, genom
alla de medel som dagligen stå till buds, äfven om omak deri¬
genom skulle tillskyndas dels några embets- och tjenstemän, hvil¬
ka derföre hafva ersättning genom den aflöning de åtnjuta, dels
de skattskyldige, hvilkas sannskyldiga lätt och bästa, man deri¬
genom söker iakttaga och befrämja.
Att restransakningar sällan uppfylla det åsyftade ändamålet,
år en uppgift, som strider emot verkliga förhållandet. Fastheldre
har erfarenheten, med högst fä undantag, bevittnat, att just dessa
förrättningar utgjort det enda säkra medlet, att uppdaga och med
fullständighet utreda de svek och bedrägerier, sora vid uppbör¬
dens handhafvande understundom blifvit föröfvade. Deras o v i 1 -
korliga verkställande i ett visst af lagstiftaren på förhand stad¬
gadt fall är alltså från denna synpunkt betraktadt, både nyttigt
och nödigt; och för den redlige uppbördsmannen, som vet att
han, så vida hans uppbördsrester öfverstiga ett visst belopp, är un¬
derkastad förödmjukelsen af en restransakning, utan att det står i
K:s befules makt, att honom derifrån befria, då lagbudet är tyd¬
ligt och bestämdt och icke beror på K:s beftdes godtycke att til¬
lämpa, innefattar en kraftig väckelse, att med yttersta nit och
drift fullgöra sina pligler, och med den fullständighet för sig gö¬
ra redo, att ingen skälig anledn. förekommer till en sådan under¬
sökning om hans uppbördsställning, sora restransakningen innebär.
Att genom upphäfvande af 1794 års författning vilja åter¬
föra föreskrifterne om restransakningens hällande till deras ur¬
sprungliga skick, synes utmärka, det man ansett fordna lagstifta¬
re hafva saknat skäl för hvad de i detta hänseende tillgjorl och
sålunda gått tillväga med föga betänksamhet. Detta bevisar blott,
att man icke tagit sig tillräcklig lid att närmare undersöka för¬
hållandet, kanske hade omdömet dä blifvit annorlunda. Jagskall
i den saken gå komiterade tillhanda med några upplysningar.
När, efter den s. k. frihetstidens slut, ordning och reda började
ånyo införas i alla grenar af statsförvaltningen, så fästade de o-
erhörda rester och balancer, som dä funnos uti den allmänna
kronouppbörden, icke minst Regeringens uppmärksamhet. Tid ef¬
ter annan fick kammar-colltm emottaga Konunga-bref med skärp¬
ta föreskrifter angtde uppbördens handhafvande, och jag erinrar
mig huruledes uti ett af dem, dateradt d. 16 Dec. 1784, det
slutligen heter, sedan både då och förut stadgade utvägar för en
nödig tillsyn blifvit uppräknade, att utom dem K:s hef:de hade
den af restransakningarne, med det märkliga tillägg alt de gåf¬
va den pålitligaste upplysning, hvarföre det uttryckligen för¬
ordnades, alt de alltid vid minsta tecken till oordentlighet, borde
af K:s befide anställas. Men som detta tecken till oordentlighet
berodde på K:s bef:des pröfning och föreskriften således var obe¬
stämd, så att den kunde af landshm efter godtycke fullgöras el-
Den 2 A ugust!.
100
ler icke, så blef följden den, att inså reslransakningar höl los,
alt föga bättre reda än förut inträdde i uppbördsförvaltningen,
samt att restantier och uppbördsbalancer snarare till- än afloge.
Kantmar-colkm, som insåg nödvändigheten, att kraftigare än sorn
skett söka hämma delta onda, föreslog derföre, uti sin und. berät¬
telse af d. 12 Juni 1793 om 1791 års kronouppbörd, bland andra
föreskrifter äfven den om restransakningens ofelbara verkställan¬
de när reslantierne inom ett fögderi uppgingo till 500 r:dr, hvil¬
ka föreskrifter, som af K. M. gillades och genom kammar-colhi
åberopade cirkulärbref kungjordes, hade den välgörande verkan,
att den länge saknade ordningen uti allmänna kronouppbörden
småningom återkom och slutligen bragtes på den lyckliga stånd¬
punkt, hvarpå den ännu i dag sig belinner.
Om tilläfventyrs det skulle hafva ingått i komiterades öfver¬
tygelse, alt under den lid af mer än ett halft sekel, som, sedan
författningen utkom, ingen landsh. varit föremål för dess tillämp¬
ning, och att delta jemväl skulle styrka att bestämmelsen af det
restanliebelopp, som ofelbart påkallade restransakning* hållande
är öfverflödigt, så ligger jemväl häruti ett misstag; och jag är äf¬
ven i tillfälle, att med bevis härom gå komiterade tillhanda. Det
hände sig nemi. i början af detta århundrade, alt en kronofogde
i Halland, vid namn Bagger, iråkade en ganska betydlig balance,
den han, såsom vanligen inträffar vid dylika fall, icke lill fulla
beloppet kunde återgälda. För bristen anställde adv.fiskalen i
kammar-rätten ersättningstalan emot Baggets uppbördskontrollan-
ter och bland dem dåvartde landsbro Baron Gyllenstjerna. Det
fördes då denne sistnämnde hufvudsakligen till last, att, fastän
reslantierne inom fögderiet hade öfverstigit 500 r:dr, han likväl,
Ivertemot uttryckliga föreskriften i kammar-colhi oflanämnde cir¬
kulärbref d. 2 April 1794, uraktlåtit att restransakning förrätta,
och just på denna grund blef Frih. Gyllenstjerna slutligen dömd
alt ersätta balancen, hvilken dom också gick i verkställighet. —
Hvad som en gång handt kan återigen inträffa, ty det är en vill¬
farelse alt tro, det menniskorna nu äro bättre än fordom. Vill
man återgå lill del gamla i form, hvarpå erfarenheten längesedan
salt oduglighetens prägel, sä torde snart nog del gamla af sig sjelf
återkomma i sak, Staten och de skattdragande till ringa båtnad.
Jag afstyrker den föreslagne förändringen, emedan den, enl. de
historiska bevis jag nu framlagt, tvertemot komiterades försäkran,
ofelbart skulle vara förenad med stor våda för Staten, hvaremot
jag ej skulle funnit något alt erinra deremot, om komiterade och
Disk. föreslagit resianliesumraans förändring till 1333 r:dr 16 sk.,
såsom, efter nu gällande myntfot, motsvarande det värde i silf¬
ver, som 500 r:dr innehade vid den lid författningen utfärdades,
och hvarigenom del förhållande emellan restantiebeloppet och
fögderi-uppbörden blifvit återstäldt, hvilket lagstiftaren ursprungli¬
gen antagit och fastställt.
Hr von Hohenhausen: Det är ordet ”ovilkorliga,” hvil¬
ket här slår med kursiv stil, som är föreslaget att borttagas.
Ilo
ben 2 Augusti.
Deruti instämmer jag helt och hållet, derföre att man icke onö-
digtvis hör göra de skallskyldige besvär och kostnad med resor och
bråk med deras debetsedlar, dessa kostnader och denna gagnlösa
lidsöda skulle mången gång förde skaltskyldige sammanlagd blif¬
va en större förlust, än dessa 500 r:dr. Jag vill omnämna, att
jag gjort två sådana fruktlösa reslransakningar. Det är t. ex. en
handlande, lill hvilken allmogen vanligen förer sina varor och
mottager med förbindelse att dem vid skatteköpet betala, men
lian kommer på obestånd då tid derföre inträffar. En annan
gång har en allmän missvext inträffat, som påtagligen satt en
stor del af hemmansbrukarne utur ständ att sina skatter till ful¬
lo utgöra o. s. v.
Jag vill dock icke begära en förhöjning i denna för rest-
ransakningars verkställande bestämda summa af 500 r:dr, eller
att K:s bef:de skulle vara befriad ifrån att anställa en restran¬
sakning för ett mindre belopp, om verklig anledn. dertill före¬
finnes, utan ait i fall balancen uppgår till 500 r:dr, men K:s
bef:de finner saken nöjaktigt förklarad framställning göras att få
den underlåten emedan de och de förhållandena visa sig, som
bestyrka att intet underslef eller uraktlåtenhet af uppbördsman-
nen till balancen äro vållande. Jag gillar således att ordet ovil¬
korligen borttages, men med det dervid fästade vilkor jag nu fö¬
reslagit.
Hr Printzensköld: Om Hr von Hohenhausen finner sig
lugnad deraf, att författningen blott undergår den förändringen,
att ordet ”ovilkorligen” derifrån uteslutes, sä vill jag visserligen
icke sådant bestrida; ty då i allt fall orden: ”när restanlierna i
något fögderi uppgå till 500 r:dr, etc.” slå qvar, så beklagar jag
den landsh., som, i händelse balance yppas, icke hade ställt sig
författningen till efterrättelse. Ordet ”ovilkorligen” gjorde i det
fallet ingenting till saken; ty författningen påbjuder lika bestämdt,
att restransakning skall vid det ofvanberörde restantie-beloppet
hällas. Jag anser emedlertid denna författning i dess nuvar:de
skick ingalunda för Hrr landsh:r medföra någon våda. Erfaren¬
heten må säga dem, huruvida den, som har sig uppdraget, att
åtala bristande eller uraktlåtne uppbördskontroller, någonsin be¬
svärat dem med anmärkn.-r äfven vid de tillfällen dä resterne vi¬
da öfverstigit 500 r:dr, med mindre än att misstanka om balance
hos uppbördsmannen varit för handen; ty det ligger klart i sa¬
kens natur, att om resterna fullständigt och på lagligt sätt äro
verificerade, så göres af restransakning ej något behof. Och in¬
gen åklagare med eftertanka och urskiljning, tillåter sig då alt
uppträda med anklagelse emot en landsh., för det han ej låtit
anställa en utredning, som i sjelfva verket ledt till ingen nytta.
Men stadgandet bör qvarstå för den möjliga händelse att en
landsh. kan vara nog försumlig, att icke med den uppmärksam¬
het följa uppbördsförvaltningen, som utgör en af hans vigtigaste
embetspligter.
Den 2 Augusti.
lil
Hr von Hohenhausen: Jag skall icke trötta R. o. Ad.
med att anställa en disputationsakt med Hr Printzensköld, men
som det vore möjligt, att de, som förde proh, hafva uppfattat
mitt yttrande på samma sätt som han, så vill jag ytterligare näm¬
na några ord, till utvecklande af min mening. Då Hr Print¬
zensköld gerna medgaf mitt yrkande, att ordet ”ovilkorlig” togs
bort emedan författningen ändock blef alldeles sådan den var för¬
ut, sä förglömde han, att jag tillika föreslog det vilkor dervid,
alt vid slika tillfällen K:s bef:de borde göra en hemställan till K.
kammar-colhm om befrielse ifrån åiiggandet att verkställa rest-
ransakningen pä uppgifna skäl. Detta vill jag naturligtvis hafva
infördt, och dä blir icke författningen sådan den förut varit. Det
är derpå jag velat fästa uppmärksamheten. När det påtagligen
sig så förhåller som uppgifves, så riskera öfver-autoriteten ingen¬
ting dervid, att saken bifalla; men alt utan sådan tillstädjelse sa¬
ken underlåta, är sä myckel mera orätt som landshm skall vaka
öfver författningars efterlefnad, och hvar och en inom länet vet
att restransakning skall göras, när vid den summariska räknin¬
gen balancen i något fögderi uppgått till 500 r:dr. Detta förkla¬
rande mätte nu vara tillräckligt, för att förtydliga hvad jag me¬
nat och den rättelse jag begärt, emedan jag ansett den behöflig.
Gr. Ridderstolpe: Långt ifrån alt utgöra en våda för en
landsh., anser jag den gamla författningen utgöra grunden för
hans lugn. Gestämda föreskrifter äro alltid bättre, än de obe¬
stämda. När nu hvar och en redo-skyldig sett, att så snart re-
slantierna uppgått till 500 r:dr b:co, så blir restransakning an¬
ställd, sä är lian mycket angelägnare om att hafva sina pap¬
per i ordning, än om han visste, att undseendet berodde på en
landsh., som ofta af godhet kunde vilja förbise förhållandet.
Hvad rester angar, så afses dermed icke här något annat, än
hvad som är overificeradt. Att bevisa, alt allt, som är verifice-
radt, verkligen är utestående, är icke meningen. Redogörarens
propriebalance utgöres af hvad han icke verilicerat. Jag instäm¬
mer i Hr Printzenskölds yttranden om den hittills bestående för¬
fattningen.
5S:rfe punkten.
Hr Printzensköld: Uti denna punkt har Utsk., i öfver¬
ensstämmelse med komiterades förslag, hemställt om en alldeles
fullständig förändring af kronouppbördsräkenskaperna. Om icke
mitt minne felar, så har under en föreg:de tid fråga om en så¬
dan förändring i ungefär samma syftning som nu blifvit väckt,
öfver hvilken fråga vederbönde embetsverk och deribland äfven
kammarrätten blifvit hörda. Om vidare icke mitt minne felar, sä
vill jag minnas att vid frågans behandling inom sistnämnde em¬
betsverk, pluraliteten derstädes ansett förändringen hvarken vara
verkställbar eller nyttig för Staten, hvaremot 2:ne ledamöter vo¬
ro af skiljaktig mening, alldeles lika med den, som uti förslaget
nu igenflnnes. Man kan sålunda icke antaga att hvarken K:s
112
Den 2 Augusti.
bef:de, hvilka saken rörer så nära, ej heller öfrige embetsmyn-
digheler, sora äfven jemväl i dylika ämnen höra hafva något att
säga, blifvit hörda öfver förslaget och lemnats alt i anledn. der¬
af sig yttra. Jag anser likväl en sådan åtgärd hafva af behofvet
högt varit påkallad. Man vill här sälta landsboken i conformité
med rikshufvndboken, icke dervid besinnande att största delen af
kronans uppbörd för det år räkenskapen omfattar, derigenom kom¬
mer att iilhalanceras, för att sedan på särskild förteckning redovi¬
sas. Jag känner nogsamt det besynnerliga förhållande som med
rikshufvndboken är för handen, att hela uppbörden för det år
denna bok omfattar är deruti upptagen såsom utg:de balance, hvil¬
ket är oundvikligt derföre, att denna räkenskap afslutas efter ka¬
lenderår; men derföre att i rikshufvudboken en sådan besynnerlig¬
het äger rom, bör man väl icke införa desamma i landsräken-
skaperna. Tvertom syes det mig hafva varit vida bättre, om ko-
miterade afgifvit förslag till en förändring af rikshufvudboken,
hvarigenom den kommit att instämma med landsboksräkenskapen.
Vidare hafva komilerade och Utsk. föreslagit att öfver bötesmed-
len borde upprättas särskildta redogörelser, ifrån hvilka, till de¬
bitering i kronoräkenskapen, endast skulle öfverföras verkligen in-
flutne medel, som utgöra föremål för leverering lill ränteriet.—
När man för redogörelse-förenklingens skull, icke dragit i betän¬
kande, att föreslå bortskänkande åt de skattskyldiga af flere slags
inkomster, ehuru för dessas uppbörd och redovisning endast er¬
fordras några få korta anteckningar i räkenskaperne, så må det
billigt väcka förundran, att man nu funnit denna förenkling icke
vara af större vigt eller behof, än att man vill tillöka dessa rä¬
kenskaper med en särskild redogörelse öfver en af Statens ordi¬
narie inkomsttitlar, och dertill genom öfverföringar från den sed¬
nare lill de förre, tillintetgöra den enkelhet som just i nuvaran¬
de redovisningssätt företinnes, samt försvära såmedelst den revi-
sionskonlroll, som man väl snarare borde vara angelägen om att
underlätta. Att för öfrigt alla böter och sakören egentligen till¬
höra Staten, lärer väl svårligen kunna bestridas, ehuru Staten af
dem till viss del öfverlålit sin rätt på andra, och då tyckes det
ligga temmeligen klart i sakens natur, att bötesraedlen höra oaf-
kortade inflyta i den räkenskap som omfattar Statens intrader,
och det så mycket heldre, som uppbördsmannen är underka¬
stad lika redovisningsansvar för alla bötesandelar, hvilken eller
hvilka de också må tillhöra, hvarföre ock saköreslängderne all¬
tid skola såsom verifikation för debiteringen räkenskaperne bi-
läggas.
Gr. Ridderstolpe: Jag anser att man alltid bör rådfråga
erfarenheten, då man vill organisera. Då räkenskaper, som nu
skola föras öfver utskylderna, hvilka icke kunna betalas förr, än
hvar och en får tillfälle att sälja af den äring, som året inbragt,
icke heller kunna förr afslutas, än detsamma tilländalupit, så in¬
stäm-
Den 2 Augusti.
113
.stämmer jag med Hr Printzensköld rör:de alla de förändringar
han föreslagit.
Mine Hrr! när räkenskapen öfver ett helt län med fyra stä¬
der, tre regementen och 9 fögderier, bergs-fögderierne inberäk¬
nade, för ett helt år kan rymmas på den här lilla lappen, af 6
tums qvadrat, med så mycken reda, att jag föga tror, att man
kan önska mera i den vägen som kan leda till ytterligare för¬
enkling, och då det är förenkling, som afses med alla nu före¬
slagna förändringar, så instämmer jag med Hr Printzensköld, så¬
som jag nyss sade.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke med Hr Printzen¬
sköld (inna, alt kammar-rätten varit förbigången i detta mål.
Han har sjelf omförmält, att kammar-rätten derom yttrat sig,
fastän några ledamöter varit af olika tankar. Sådant kan inträffa
när som helst, äfven om ett nytt utlät, skulle infordras. Samt¬
lige landsh.-r, kammar-colbm, stats- och riksg:s-kont:n hafva ytt¬
rat sig. Då vet jag icke hvilket embetsverk, som ytterligare skalle
utlåta sig om saken.
Hvad förslaget beträffar, så får jag nämna, att jag var en af
de 2:ne ledamöter i kammar-rätten, som gillade hvad Hr Print¬
zensköld nn klandrat.
Hr Printzensköld: Om det förslag som blifvit framsläldt
och som utgör två ledamöters i kammar-rätten särskilda mening,
icke vore fullkomligt nytt, så skulle jag medgifva riktigheten af
Hr von Hartmansdorffs anmärkn., att embetsverken blifvit hörda
deröfver; men då nu så är förhållandet och således ingen annan
än kammar-rättens ifrågavar:de 2:ne ledamöter samt komiterade
har deraf haft del och känner dess innehåll, så står min upp¬
gift fast, att vederbör:de, som saken närmast rörer, icke öfver
densamma blifvit hörda.
59:dc punkten.
Hr Printzensköld: Uti denna punkt, om hvilken samma
anmärkn. gäller som ang:de alla de öfrige, att vederborde embets-
myndigheter ej blifvit hörde, är föreslaget, dels att den ansvarig¬
het, som landsboksredogörare, enl. nu gällande författningar, varit
underkastade i tio år från det räkenskaperne till kammar-rätten
inkommit, skulle till allenast 3 år bestämmas, dels ock att 24 §
af kammar-rättens instruktion, enl. hvilken anmärkningsmål sko¬
la hos kammar-rätten vara pröfvade inom 2 år från det reserva-
tionskrafvet blifvit hos den skattskyldige anställd!, skulle erhålla
det tillägg, att kammar-rättens utslag i dylika mål skulle inom
3 år efter nämnde kraf delgifvas den skattskyldige vid äfventyr,
att verkan af reservationskrafvet eljest förfölle.
Hvad nu den första frågan beträffar, så synes inskränknin¬
gen i redogörarens ansvarighet för räkenskapsfel ifrån 10 till al¬
lenast 3 år vara rätt ansenlig och ökar antalet af de mångfall-
diga bevis, som igenfiunes uti både komiterades och Utsk:s be-
8 H. 8
114
Den 2 Augusti.
tank., på den ringa vård man egnat åt Statens eller det allmän¬
nas rätt, under det man åt personligheterne upptånkt och före¬
slagit alla möjliga fördelar, med ett ord sökt att i allt och fram¬
för allt göra personlighets-principen gällande.
Någon rättsgrund för preskription finnes icke. Den kan
således icke åberopas hvarken för hvad som är eller för hvad som
föreslås. Men hvar ligger billighetsgrunden att med ett penndrag
beröfva Staten icke mindre än 7 år och således öfver två tredje¬
delar af den lid, den hittills ägt, att kunna ställa sina uppbörds¬
man till ansvar för de räkenskapsfel, som af dem blifvit begång-
ne. Man säger väl, att denna ansvarstid bör göras lika med den
som gäller emellan Staten och den skattskyldige, i afseende på
denne sednares kronoutskylder, men hvar finnes billighetsgrnn-
den för en sådan jemförelse? Kan man väl med fog eller från
någon synpunkt påslå, att Statens tjenstemän stå till Staten i
samma förhållande som den enskilde? Denne sednare har i före¬
var :de fall ingen annan förbindelse, än att till Staten erlägga de
bidrag, som, enl. gällande författningar honom påföras. Sker
detta alldeles icke eller sker det oriktigt, så ligger felet hos Sta¬
tens organer, utan att de enskilde dermed har något att skaffa,
och det ligger då en billighet uti, att i detta hänseende den en¬
skilde icke med efterräkningar för en längre tid besväras, och
reciprocitetslagen bjuder äfven då att i omvändt förhållande, Sta¬
ten emot den enskilde njuter samma förmån tillgodo. Tjenste-
mannen är åter tillsatt, att bevaka och iakttaga Statens rätt.
Hans värf är icke tillfälligt eller till någon viss lid begränsadt.
Det fortgår oafbrutet så länge han tjensleplatsen innehar. De
redogörelser han ärligen atlemnar äro egentligen ingenting annat
än delar af den allmänna räkning, som han, dä han upphör med
sitt värf, såsom Statens ombud eller Statens organ, skulle, lika
med den enskildes ombudsman eller förvaltare, vara förbunden
att afgifva. När nu denne, den enskildes förvaltare eller om¬
budsman, enl. Sveriges allmänna lag, står, under hela den tid
hans befattning räcker, delta må vara huru länge som helsi, för
densamma i ansvar inför sin hufvudman, utan att detta ansvar,
ehvad han årligen för sig gjort redo eller icke, förr är praescri-
beradt, än sedan han från sysslan blef skiljd; så faller sig häraf
tydligt och klart, att Staten å sin sida i sjelfva verket icke kan
emot sitt ombud äga rättigheter, som äro af sämre natur. Men
Staten har redan, frivilligt gjort en inskräkning i denna sin rätt,
genom den försäkran som den gifvit sina redogörare om en lika
prmscription som gäller för fordringar enskildte emellan, eller
emellan enskilde och Staten, att nemi. vara fria från alla efter¬
räkningar för de räkenskapsfel som i deras redogörelser möjligen
förefinnes, sedan 10 år förflutit från det redogörelsen inkom till
granskning å behörig ort. Sålunda står till Staten dennes redo¬
görare i vida fördelaktigare förhållande än den enskilde redogö¬
raren till sin hufvudman; och ändå vill man öka denna fördel
ända derhän, att ansvarstiden skall till 3 år förminskas! Med så¬
dana grundsatser, ser det ut som Staten snart skulle helt och hål¬
De n 2 Augusti.
115
let gifvas till spillo för individernes skull; samt omsider afklädas
alla de rättigheter man eljest ansett den hafva af nöden för att
kunna, likmätigt sitt ändamål, vaka öfver det helas bestånd och
förkofran.
Att grundsatser af denna beskaffenhet äfven framkallat det
förslag, som åsyftar alt prsescribera verkan af kammar-rättens
utslag i anmärkningsmål, synas mig sannolikt. För upphofsman-
nen till detta förslag kan det icke vara obekant, att de s. k.
landsboks-anmärkmue äro af en i hög grad vidlyftig och ej säl¬
lan invecklad beskaffenhet: alt denna sistnämnde deras egenskap
ofta föranleder till tlerfalldiga skriftvexlingar, som fordra tid och
omgång, så att slutliga pröfningeu af en anmärknings-akt nästan
aldrig hinner företagas och fullbordas förr än kort innan 2 år
ifrån reservationskrafvet lnpit tillända; och det har händt, att en
sådan pröfning icke ens inom den tiden hunnit ske, så att till
Statens skada anmärkmne emot de skattskyldige förlorat sin gäl¬
lande kraft, utan att giltiga skål varit för handen, och att utkräf¬
va ersättning för denna skada af andra: all ifrågavande anmärk-
niugs-akter ofta, ja nästan alltid innefatta åtal emot så många
särskildte redogörare, att 15 till 20 särskilda utslag i hvarje mål
måste expedieras: att för uppsättning af dessa utslag, som ofta
äro ganska vidlyftiga, fordras icke blott tid utan uppmärksamhet,
så vida expeditionerne skola blifva riktiga och fullständiga: att
expeditionshafvanden, som jemväl har uppsätlningsskyldigheten af
expeditioner uti andra mål icke är berättigad alt låta detta arbe¬
te ligga nere för landsboksulslagens skull, utan måste dela sin
verksamhet så, att det ena arbetet fortgår lika väl som det an¬
dra: att när uppsättningen skett, dessa utslag måste inför kam¬
mar-rätten justeras: alt derefter s. k. inneliggande exemplar af
dem skola utskrifvas för att förses med underskrift af de leda¬
möter, som deltagit i besluten: att derefter de utgående exempla¬
ren skola utskrifvas, collationeras samt med underskrift förses:
och slutligen att skrifvelse skall uppsättas, justeras och under-
skrifvas, för att åtfölja de sålunda fullfärdiga utslagen, dä de till
K:s bef:de öfversändas.
Ofverväger man nu alla dessa förhållanden, så skall man
finna helt naturligt, att äfven med yttersta flit och arbetsamhet
hos expeditionshafvanden, och utan att taga i betäckning möjlig¬
heten att han får sjukdomsförfall, hvilket således inverkar på
fortgången af hans göromål, det vid de flesta tillfällen för honom
blir rent af omöjligt, att kunna medhinna allt hvad honom ålig¬
ger till utslagens försättande i det skick, att de till orten kunna
afgå förr än minst fyra månader och ofta ännu längre lid från
beslutens datum förflutit; sä att då dessa utslag ankomma lill
läns-styrelsen sällan mer än 8 månader äro öfriga af praescrip-
lionstiden för deras gällande kraft emot den skattskyldige. Des¬
sa 8 månader skulle nu vara tilIräcklige för läns-styrelsen, att
expediera utslagen till samtlige redogörare och för dessa sednare,
att af dem utskrifva transumter och låta dem tillställas deskatt-
8*
116
Den 2 Augusti.
skyldige. Jag antager alt så är. Men om den skattskyldige är
boende på en långt aflägsen ort, så att läns-styrelsens handräck¬
ning måste begäras för utslagets delgifvande genom en annan
länsstyrelses försorg: om den skattskyldige företagit en längre re¬
sa pä längre tid, utan alt uppbördsmannen känner hvarthän: om
han vistas på utlänsk ort ulan att kanske på flere år vara att
återförvänta: om han slutligen, med kännedom om del lätta sätt,
hvarpå han kan befria sig frän betalningsskyldigheten, håller sig
undan, så att hans anträffande blir omöjligt förr än prtescriptions-
tiden är förbi, huru skall det då gå med utslagens gällande kraft.
Skall den i alla nu uppräknade fall anses emot den skaltskyldige
förlorad? Och skall den vändas emot uppbördsmannen, i hvars
förmåga det icke stått att utslagen delgifva? Må de, som fram¬
kommit med förslag, af hvilka sådana frågor kunnat framkallas,
dem besvara! Och må de äfven uppgifva medlen, icke blott att
förhindra alla de tillställningar, som jemväl skola uppkomma, för
att låta utslagens kraft gå förlorad, utan äfven huru Statens för¬
lust derigenom skall ersättas, enär full laga bevisning om hvem
som vållat denna förlust påtagligen i de fleste fall blir alldeles
omöjlig att åstadkomma!
Komiterade, frän hvilka detta förslag ensamt utgått, emedan
det aldrig varit väckt hvarken inom R. St. eller af någon enskild
eller af någon embetsmyndighet, och till hvilket förslag auledn.
sannolikt blifvit hämtad frän ett eller annat enstaka fall, der ut¬
slagets expedierande blifvit nog länge fördröjdt, äro inga lyckliga
lagstiftare. Man ville bota ett ondt, som är af föga betydenhet
samt af inga skadliga följder hvarken för Staten eller den enskil¬
de, och dä föreslår man en lag, som, jemte det att den i vissa
fall icke låter sig tillämpa, skall ägga lill bedrägerier och skälm¬
stycken, på hvilka ingen hittills kunnat falla med sin föreställ¬
ning, och som skall tillskynda Slaten högst kännbara förluster,
utan möjlighet att kunna dem förekomma, och som skall försätta
en mängd embets- och tjenstemän i en oro och en osäkerhet,
som måste på utöfningen af deras befattningar hafva den menli¬
gaste inflytelse.
Jag yrkar afslag på dcuna punkt, när saken förekommer till
hufvudsaklig pröfning.
Hr Sandströmer: Jag har under föredragningen af sedna¬
re delen utaf detta betänk, afhållit mig ifrån alt till besvarande
upptaga de anmnrkn:r, som deremot blifvit gjorda, emedan det
endast skulle förlänga diskussionen och jagar öfvertygad, att Utsk.
ändock skall vara i tillfälle, att inse och bedöma anmärknmes
rätta halt. Jag hade äfven ämnat, att till slut iakttaga samma
förfarande; men då man nu vid den sista punkten, likasom vid
den nästföregående, gjort uppgifter, som icke äro med rätta för¬
hållandet öfvensstämmande, så anser jag mig böra bryta tystna¬
den, för att, då det nu kan ske utan något väsendtligt uppehåll
med ämnets handläggning, visa huru man går tillväga med an-
märkningarne.
Den 2 Augusti.
117
I föregide punkt aDmärktes af en talare att, röride förslaget
att ändra redogörelsetiden från uppbördsår till kalenderår, den
auktoritet, som saken närmast rörde, icke blifvit deröfver hörd,
och då en annan erinrade, att yttrande af veder bönde i detta äm¬
ne så mycket mera afgifvits som talaren omförmält dervid före¬
komma skiljaktiga meningar, svarade samma talare, att detta ytt¬
rande ej angick den förändring, som nu är i fråga. Rätta för¬
hållandet är emellertid, efter hvad komiterades betänk, äfven tyd¬
ligen utvisar, att sedan, under öfverläggning i stats-kont. och
kammar-rätten ang:de afgifvandet af infordradt und. yttrande i
ämnet, fråga just uppstått om en så beskaffad förändring uti re¬
dogörelsesättet, som föreslagits, infordrades deröfver samtlige K:s
bef:des yttranden, hvilka äfven blifvit afgifna, hvarefter kammar¬
rätten och stats-kont. derom utlåtit sig, hvarvid den af en talare
omförmälde skiljaktighet yppades.
Hvad beträffar nu förevaride punkten, angide prsescription
för skattskyldiges och redogörares ansvarighet; sä upplyser komi¬
terades betänk., att K.. M. derom infordrat utlåt, af kammar-
collim, stats-kont. och kammar-rätten, samt all ett sä beskaffadt
utlåt, med förslag till stadgande äfven afgifvits af dessa embets¬
verk, likasom af general-tullstyrelsen. Sedermera har K. M. be¬
fallt kammar-rätten att inkomma med förnyadt yttrande, hvilket
jemväl allemnats och hufvudsakligen ligger till grund för det af
komiterade uppgjorda förslag. Under sådana förhållanden är det
nog oväntadt, att man säger, att förutnämnde frågor blifvit hand-
lagde, utan alt embelsverken deröfver blifvit hörda.
60:de punkten.
Hr Sandströmer: I följd deraf, att jag, enl. hvad nyss
blifvit yttradt, icke ansett mig böra uppehålla diskussionen, hvar¬
före jag ej heller besvarat de särskilda anmärknir, som blifvit
gjorda vid hvarje punkt af betänk., så får jag först nu framställa
den erinran, som i afseende på åtskilliga af dessa punkter före¬
kommer, att Utsk. afgifvit förslag i åtskilliga omständigheter, som
icke böra utgöra föremål för R. St:s beslut, utan ensamt ankom¬
ma på K. M:s nåd. pröfning, och hvilka frågor icke heller inne¬
fattas i den K. proposm. Jag anser mig derföre, när frågan nu
kommer att återgå till Utsk., böra hemställa, att Utsk. mätte, till
minskning af den vidlyftighet, som i alla hänseenden skall upp¬
komma vid ärendets ytterligare behandling och då dermed in¬
genting vinnes, enär desssa ärenden endast på K. M:s eget bepröf-
vande ankomma, i sina förslag till åtgärder å R. Stis sida, ute¬
slutande hälla sig till hvad som utgör föremål för R. Slis ensam¬
ma eller K. M:s och deras gemensamma beslut.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, anmälde att några skrifvelse-
förslag inkommit till justering, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke hört någon förkla¬
ring af Hr Grin o. Landtm., att betänk, kommer alt återre¬
mitteras.
118
Den 2 Augusti.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, att vid början
af öfverläggningen om StatsUtsk:s nu genomgångne utlåt. R. o.
Ad. beslutat, att derest, såsom sedermera skett 3:dje och 20:de
punkterne skulle till Utsk. återförvisas, såvida icke någon särskild
propos. å någon af dessa punkter klefve af någon ledamot yrkad,
och att Hr Landtm, fördenskull då en sådan särskild propos. ej
blifvit begärd, icke ansett nödigt att i fråga om utlåt:s återremit¬
terande i dess helhet, göra någon ytterligare framställning.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrivelser till
K. M.:
N:o 164, ang:de ett anslag för utgifvande af läroböcker för
allmogen;
N:o 165, i anledn. af väckt förslag om befrielse från eller
lindring uti postskjutsen, postföringens öfverlätande på entrepre¬
nad m. m.; samt
N;o 160, angide nytt arrende för kronosäteriet Boda.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utskm inkomne
utlåt:n och mein., nemi. frän
Stats-Utskottet:
N:o 288, i anledn. af väckte motioner, ang:de förhöjning i
lönerne vid åtskilliga häradsskrifvaretjenster;
N:o 289, i anledn. af väckt motion om anvisande af anslag
till lön på stat för en länsman i Loos församling ;
N:o 290, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 250;
N:o 291, i anledn. af väckt motion, ang:de vidsträcktare rätt
till skatteköp å kronohemman på Oland;
N:o 292, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 214, ang:de
åtgärder för behöfvandes undsättning i missväxtår;
Expeditions -Ut skottet:
N:o 13, ang:de förhöjdt arfvode åt föreståndaren för tryckeri-
afd:n af Utsk:s cansli.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 1 om natten.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Den 3 Augusti.
119
Thorsdagen den 3 Augusti 1848.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 31 sist!. Juli samt d. 1 och
2 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Ordf:n i Bankolllsk.
anmält liehofvet af flere suppleanter i Förstärkta BankoUtsk., samt
hemställde derföre om R. o. Ad. behagade ytterligare utse 6 så¬
dana suppleanter samt företaga della val Lördagen d. 5 dennes,
hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo Stats- och Beviiln.Ulsk:ns d. 25 och 26 sisth
Juli på bordet lagda utlåt. N:o 62, ang:de vissa ifrågaslällde för¬
ändringar i beskattnings-väsendet samt uppbörds- och redogö¬
relse-verket.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den viktigaste punkten
i detta betänk, är, enl. min åsigt, den sista, hvari förekommer
följande: ”Då nu en förändring i detta hänseende, hvarigenom de
skattskyldige, utan att behöfva derom särskildt söka upplysning,
erhölle kännedom om de dem påförda afgifter och blefve i till¬
fälle att, i händelse af befogenhet, sig deröfver besvära, onekligen
är af omständigheterna påkallad, och något hinder för en dylik
förändring icke möter, derest de uti StatsUlsIcs utlåt. N:o 242
framställda förslag, ang:de sättet för hemmansräntornas och kro-
notiondens utgörande varda af R. St. bifallne, hafva Utskm funnit
sig äga skäl tillstyrka” etc. Denna del af betänk, sammanhänger
följaktligen med betänk, ronde skattejemnkningen, hvilket blifvit af
R. o. Ad. återremitteradt. Jag hemställer derföre, omickeStats-
och Bevilln.Utskms betänk. N:o 62 bör i sammanhang med nyss¬
nämnde fråga återremitteras.
Häruti instämde Frih. Cederström, Jakob.
Hr Gr. o. Land tm. hemställde om R. o. Ad. ansåge före-
var:de utlåt, i anseende till dess sammanhang med StatsUtsk:s
utlåt. N:o 242, böra återremitteras på grund af de anmärkmr,
som föranledt sistnämnde ul!åt:s återremitterande.
Ropades ja.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 29 sisth Juli på bordet lagda utlåt.
N:o 287, ang:de ifrågaställde anslag för aflöning af landsstats-
tjenstemän och betjente.
Detta utlåt, företogs punktvis till pröfning.
120
Den 3 Augusti.
1 :sta punkten.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Jag liar visserligen
icke skäl, att under ett förhållande, som för handen är, bestrida
det resultat eller det förslag, hvartill Utsk. kommit, men det
smärtar mig rätt mycket, alt, sedan den högst behölliga förbätt¬
ring af landtstats-tjenstemännens löner blifvit förknippad med för¬
enklingen af uppbörds- och redovisningssättet, Utsk. i det sista
mom. bar, likasom man i Skåne säger, ni får icke inqvartering
hos mig utan hos naboe, häntydt derpå, att en tids erfarenhet
fordras för att vinna öfvertygelse om behofvet af denna förbätt¬
ring. Hade Utsk. i sitt meni. N:o 90 inkommit till 11. St. med
anmälan, att Utsk. skulle öfver den der frågan yttra sig, sedan
skatteförenklings-frågan förevarit, så hade Utsk. angifvit alla mo-
tiverna för sitt beslut. Smärtande måste det vara för landtstats-
tjenstemännen, att finna frågan om deras löneförbättring blifva
förknippad med frågan om skatteförenklingen, hvarigenom ofta-
nämnde löneförbättring såmedelst blifvit lemnad åt framtiden.
Frih. Cederström, Jakob: Utsk:s åberopade skäl för sitt
afstyrkande af bifall till den nåd. propos., röt':de tillökning af lö¬
nerna för landtstatstjenslemännen kan jag icke godkänna. För¬
slaget lill uppbörds- och redogörelsesättets förenkling samt rän¬
tornas förvandling har härmed icke att skaffa och kan så mycket
mindre hafva det, som StatsUlsk. afstyrkt alla förändringar, hvil¬
ka möjligen kunde medföra någon minskning i tjenstemanna-
personalen och dess löner, nemi. af inrättandet utaf häradsbok¬
hållare i st. f. häradsskrifvare inom hvarje härad. Denna inrätt¬
ning har StatsUtsk. afstyrkt med allt skäl och jag kan icke för¬
moda, att den af 1». St. skall bifallas, ehuru två Stånd antagit
den, hvaremot de tvenne andra Stånden återremitterat frågan.
Det synes således icke vara fullt enligt med förhållandet, som
skulle något behof förefinnas, alt dröja med afgörandet af K. M:s
propos. på den grund, att frågan om uppbörds- och redovisnings¬
sättet ännu icke blifvit afgjord. Det skulle kunna hända, all ifrå-
gavar:de tjenstemän blifva i saknad af den lönelillökning, man
velat dem gifva och som verkligen är af behofvet påkallad. Jag
anhåller vördsamt om återremiss å denna del af betänk., och att
StatsUtsk. må vara betänkt, att för R. St. uppgifva verkliga be¬
loppet af statsverkets tillgångar för närvar:de, på det att R. St.
må blifva i tillfälle att bedöma, huruvida, hvad K. M. i Dess
propos. begärt, kan bifallas med hänsigt till verkliga beloppet af
statsverkets tillgångar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Frih. Cederström har
egentligen riktat sina anmärkn:r mot de skäl, StatsUlsk. uppgif¬
vit för sitt. afstyrkande i afseende pä landtslatsljenstemännens lö¬
nereglering. Det är således egentligen icke mot sjelfva tillstyr¬
kandet dessa anmärkmr blifvit gjorda, men icke destomindre har
Frih. Cederström begärt återremiss. Hvad åter angår den förmo¬
dade förminskningen i laudtstatstjenslemäunens göromål, hvilka
Den 3 Augusti.
121
Frih:n i sina premisser omnämnt, i anledn. af de förenklingar,
Ulsk. ansett kunnat ske, i händelse skatteförenklingsförslaget blif¬
vit anlaget, så kunna tankarna vara delade derom. Min åsigt
är att dessa göromål höra blifva förenklade. När nu förhållan¬
det är, att medel saknas för vidtagandet af den utaf K. M. före¬
slagna regleringen, sä vida man icke vill öka hevillningen, hvil¬
ket jag icke kan föreställa mig vara någons afsigt, så finnes icke
heller någon annan utväg, än att uppskjuta frågan till en tid,
då Statens tillgångar kunna blifva större än för närvar:de. Jag
anhåller om bifall till denna punkt och får fästa uppmärksamhe¬
ten derpå, alt en återremiss af frågan kommer att fördröja slut¬
liga uppgörandet af statsregleringen.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har ansett mitt
yttrande vara riktadt endast mot motiverna i SlatsUlsk:s utlåt.,
men icke mot konklusionen eller tillstyrkandet. Jag ber den
värde talaren besinna, att jag säkerligen icke haft något alt
anmärka mot Utskrs motiver, om jag yrkat återremiss. Nu har
jag emedlertid visat, att Utsk:s motiver icke hållit streck, och
att detta betänk, icke har hopp om framgång vid denna riksdag,
och min öfvertygelse är, att äfven, om detsamma bifalles, det
icke medför någon tillökning i landtstatstjenstemännens löner och
jag har endast velat veta statsverkets tillgångar, för alt kunna
bedöma huruvida anslag bör beviljas eller icke. Nu har ordf:n i
Stalsötsk. förklarat, att tillgångar icke finnas, såvida man icke
vill öka hevillningen; men detta svar är likväl icke fullt ade¬
qvat alt bygga på. Del upptager icke någon siffra. Yi känna
allt för väl, alt R. St. beslutat afgifter, hvilka komma att inver¬
ka på hevillningen eller bankovinsten såsom t. ex. de medel,
hvilka blifvit lemnade tili K. M:s disposition i och för orolighe¬
terna i hufvndstaden innevande vår, äfvensom de 2,000,000 r:dr
i och för truppernes marsch till södra delen af riket och till
Danska öarne. Oin nu, för godtgörande af dessa belopp, man
skulle taga en del af de årliga inkomsterna i riksg:s-kont., vare
sig ordinarie eller extra-ordinarie, skulle en brist uppkomma, ty
dessa eventuella anslag få icke sammanblandas med hvad Staten
kan hafva alt disponera pä grund af föreg:de statsregleringar.
Finnes tillgång lill hvad K. M. begärt, så får jag för min del
yrka bifall till K. M:s propos. Jag är skyldig att äga kunskap
om de klena löner, hvaröfver landtstatens tjenstemän klaga och
äfven att förstå, uti hvilket skick landet skulle vara, om desse
tjenstemän i sina löner hade tillräcklig bergning.
Sedan härefter undert. Ridd.-sekreterare, på förfrågan
af Hr von Hartmansdorff, Aug., upplyst, alt enl. ankomne
prot.utdr. Preste- och BorgareSlm bifallit SlalsUtsk:s förevaride
utlåt., men att någon underrättelse om BondeSiis i ämnet fattade
beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Lika med Frih. Cederström, an¬
ser jag landtstatens tjenstemän hafva varit särdeles väl förljente,
122
Den 3 Augusti.
och i stort behof af det ökade anslag, som K. M. för dem äskat.
Men då StatsUtsk. har, som mig synes, utan skäl uppskjutit före¬
tagandet af detta ärende intill riksdagens sista timma, och då två
Stånd redan godkänt Utsk:s betänk., d. v. s. afslagit K. M:s nåd.
propos., skall följden blifva att, om BondeSt. samt R. o. Ad.
återremittera betänk., komrae frågan likväl, sedan återremissen
vöre besvarad, och saken af de tvenne sistnämnde Stånden bifal¬
len, alt gå till förstärkt StatsUtsk. När man hittills sett, att,
vid omröstningarne i detsamma, afslag i allmänhet varit segran¬
de, tager jag för gifvet, att intet heller vinnes med en återre-
miss i detta hänseende. Således, ehuru mycket jag än önskar,
att landtstatens tjenstemän måtte erhålla löneförhöjning, måste
jag, af misströstan om framgång i förstärkt StatsUtsk., tillstyrka
R. o. Ad. att bifalla StatsUtskis utlåt. Om man dertill ville be¬
gagna andra bevekelsegrunder än Ulsk. anfört, skulle det vara
mig ganska kärt, men jag förmodar att Hr Gr. o. Landtm, nu
icke tillåter andra åtgärder med detta betänk., än bifall eller
ålerremiss.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bi-
fölle hvad StatsUtsk. tili ifrågavande punkt tillstyrkt, ropades star¬
ka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han
trott sig finna att härvid ja varit öfvervägande.
De öfriga 6 punkterne af förevaride utlåt, blefvo uppå der¬
om framställde särskilda proposir af R. o. Ad. bi fal 1 ne.
Gr. Ridderstolpe, Fredrik: Mot R. o. Adis nu fattade
beslut, ronde första punkten, får jag mig reservera. Man måste
nu vara amanuens vid något af rikets consistoriel’ för att väcka
något medlidande.
Föredrogs Const.Utskis d. 1 dennes på bordet lagda mern.
N:o 32, med förslag till voteris-proposir, i anledn. af RiksStms
olika beslut i afseende å Const.Utskis i mern. Nio 29 framlagda
sammanjemknings-förslag, lill ändringar och tillägg uti 56 och
81 §§ Reg.Fm m. m., ronde grundlagsfrågors behandling.
Frih. Cederström, Jakob: Den första punkten som här
förekommer uti Utskis sammanjemknings-betänk. går derpå ut,
att ett af Utsk. afgifvet förslag skall förfalla. Mot ett dylikt be¬
slut i rak strid med grundlagens 56 § 2 mom. protesterar jag.
Man må förgäfves söka, att från 72 § Riksd.Ordn. leda sig der¬
till att, genom en förtydning deraf, förblanda allmänna frågor
med grundlagsfrågor. Denna fråga rör icke grundlagen, emedan
sättet för grundlagsfrågors afgörande är särskildt heskrifvet, och
dessa frågor måste äfven särskildt behandlas, och så länge special¬
lag finnes, måste den för de särskilda fallen tillämpas. Jag pro¬
testerar mot den första, men godkänner den sista punkten.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Frih. Cederström bar protesterat
mot den första proposm. Jag anhåller tillbaka, alt få protestera
Dea 3 Augusti.
123
emot F rihms yttrande, så vidt det har afseende derpå, att propos.
är lämplig eller icke. Här är endast fråga derom, huruvida för¬
slaget är lagligt eller icke, och i detta hänseende torde det tillå¬
tas mig, att i Ståndets minne återföra hurusom vid innevar:de
riksdag, R. o. Ad. 5 särskilda gånger bifallit Utsk:s afgifna för¬
slag till voter:s-propos:r uti frågor, hvilka eli Stånd mot de öfriga
ansett böra förfalla. Uti förevar:de fall hafva 2:ne Stånd förklarat
att frågan skall förfalla, och 2:ne Stånds sålunda fattade beslut
måtte väl icke äga mindre vigt än ett Stånds. Jag kan således
icke finna annat, än att Ståndet skulle begå en inconseqvens ge¬
nom ett afslag å denna voter:s-propos., hvarföre jag anhåller om
bifall till densamma.
Frih. Cederström: Det är icke så litet roligt, att erfara,
det en ledamot af Const.Utsk. icke har reda på hvilka rättigheter
och skyldigheter, detta Utsk. har i afseende på grundlagars stif¬
tande och tillsyn deröfver, att R. St. icke besluta annorlunda än
i öfverensstämmelse med grundlagen. Nu innehåller 56 § 2 mom.
Reg.F:n, att R. St. ega, att öfver Utsk:s yttrande, i anledn. af
hvad en riksdagsman hos detsamma föreslagit, eller af en Konun¬
gens propos. vid samma riksdag, öfverlägga men icke besluta.
Ett ogillande af ett förslag innefattar ovilkorligen ett beslut, och
sådant måtte väl den värde talaren inse, ehuru han är ledamot af
Const.Utsk. Om det nu utgör ett beslut, att säga nej till ett för¬
slag eller att afslå detsamma, så kan väl deröfver icke komma
att röstas i Förstärkt Const.Utsk., desto heldre som uti 2 mom.
af 56 § står, att uti ett Const.Utsk:s förslag kunna vid den riks¬
dag, då detsamma afgifvits, göras förändringar, men förslaget skall
till afgörande hvila intill nästa riksdag. 2 mom. af 56 § lyder,
med förbigående af premisserna, sålunda: ”Utsk. åligge då, att
samtliga RiksStms tankar till ett helt utlåt, i möjligaste måtto
sammanjemka, och om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem der¬
jemte till samtliga RiksStms behandlande anmäla. Förena sig
derefter samtliga RiksStm om ett enahanda utlåt:de, hvile det till
slutligt antagande eller förkastande på lid och sätt, som ofvan fö-
reskrifna äro. Blifva åter något Stånds tankar i någon eller några
delar skiljaktiga frän de öfrigas, och samma Stånd sig icke efter
de öfriga fogar; varde Const.Utsk. genom val af Riks.Stms plena
till slutlig jemkning förstärkt till ett antal af tjugu personer af
hvarje Stånd, hvilka, genom samfäld omröstning, skiljaktigheterna
förena, och det dymedelst fullständigt beredda utlät, hvite sedan
lill R. St:s afgörande, som ofvan sagdt är.” Nu frågar jag hvil¬
ket sålunda fullständigt beredt förslag, i händelse vid votering
inom Förstärkt Const.Utsk., afslag blir segrande, kommer att in¬
till nästa riksdag blifva hvilande? Intet! Jag protesterar således
ånyo emot den ifrägavar:de propos. såsom grundlagsvidrig, och be¬
träffande de af Gr. Lagerbjelke omnämnda prejudikater, lemnar
jag dem i sitt värde, men enligt min åsigt, hafva de icke vunnit
den burskap, att de kunna tjena som grundlag, när någon yrkar,
alf den beskrifne grundlagen skall eflerlefvas.
124
Den 3 Augusti.
Gr. Lagerbjelke: Då Frih. Cederström första gången nade
ordet, företog han sig, att oaktadt fråga endast förevar om vote-
terings-propos:s laglighet eller icke, inblanda, huruvida förslaget
vore lämpligt eller icke. En annan värd talare har sedermera
strängeligen utfarit emot det sätt, hvarpå Const.Utsk. gått tillväga
i denna fråga, men på samma sätt, som då jag förra gången hade
ordet, torde jag lill Ulsk:s försvar endast behöfva anföra, att R.
o. Ad. vid denna riksdag uti dylika frågor fattat sitt beslut i öf¬
verensstämmelse med Const.Utsk:s nu framställda förslag, hvadan
jag hoppas, att Ståndet äfven nu för öde gången kommer att för¬
fara på samma sätt. I öfrigt torde det tillåtas mig att förbigå en
molbevisuing af hvad Frih. Cederström yttrat, såsom endast onö¬
digt upptagande R. o. Ad:s tid.
Hr von Hohenhausen, Mich. S i 1 v.: Delande den åsigt
om grundlagens rälta förstånd, hvilken Frih. Cederström här fram¬
ställt, och då jag för några plena sedan inom detta Stånd gifvit
min öfvertygelse tillkänna, får jag förnya min protest mot förfa¬
randet utan att uppehålla frågans afgörande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ståndet har, genom de
mångfaldiga tvister, som i likartade fall med det förevande in¬
träffat, nogsamt funnit, att när grundlagen är otydlig, och man
icke kan förändra den redan stadgade öfvertygelsen hos Ståndets
ledamöter, återslå icke annat, än att följa det bruk Stäudet till¬
förene iakttagit. Om man icke häller sig vid detta bruk, när man
icke eger någon tydlig grundlag till efterrättelse, hvad skall väl följden
blifva? Jo! att sammanhang emellan besluten i de särskilda fallen
kommer att saknas. Till förekommande deraf, och då Ståndet
förut förfarit på det sätt, Const.Utsk. nu föreslagit, hoppas och
anhåller jag, att R. o. Ad. måtte godkänna voter:s-propos:n.
Åtskilliga ledamöter hördes ropa på propos:n.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har öppnat en
alltför behändig utväg för till vägabiångande af ändringar i grund¬
lagen, och oansedt grundlagen säger, att densamma skall tolkas
efter dess ordalydelse, har man hår åberopat prejudikater. Här¬
vid får jag likväl erinra, hvad jag nyligen nämnt, att grundla¬
garna skola tillämpas efter deras ordalydelse och om så sker, är
grundlagen tydlig, men i annat fall gör man honom otydlig ge¬
nom att följa prejudikater. Man kan visserligen åsidosätta grund¬
lagens bud, men derigenom skall ovilkorligen uppstå ett resultat,
som tillkommer på sidan om grundlagen. Jag reserverar mig till
prot. mot Hr von Hartraansdorffs tolkning af denna grundlag så¬
som fullkomligt stridande mot densamma.
Ofverlåggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då meningarne endast i afse¬
ende på den första af nu ifrågavar:de voter:s-propos:r varit delade,
finge särskildt och under åberopande af sin förut vid likartade till¬
fällen, i fråga om en sådan voter:s-propos:s lagenlighet, yttrade
Den 3 Augusti.
125
mening, hemställa om R. o. Ad. behagade godkänna den uti fö-
revai':de mern. föreslagna voter:s-propos. N:o 1.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr
Landtm, förklarade det han trott sig linna att ja öfverröstat nej.
Uppå sedermera framställd propos., godkände R. o. Ad. jem¬
väl den uti ifrägavar:de mern. föreslagna voter:s-propos. N:o 2.
Föredrogs och lades till handiingarne Const.Utsk:s d. 29 sisth
Juli f. m. på bordet lagda mern. N:o 31, med utlåt., i anledn.
af Talmannens i RorgareSt. vägran att meddela propos. uti en om
införselförbud uppkommen fråga.
Föredrogs och lades till handiingarne StatsUlsk:s d. 29 sisth
Juli f. m. pä hordet lagda utlåt. N:o 266, i anledn. af återremiss
å mern. N:o 215, ang:de de i Reg.Fms 63 § föreskrifna kreditiv-
summor.
Föredrogs och bifölls StatsUtsks d. 29 sistd. Juli f. m. på
bordel lagda mern. N:o 267, ang:de arfvode för vården, utdelnin¬
gen och redovisandet af de för innevar:de riksdag uppköpta skrif¬
materialier m. fl. effecter.
Föredrogs och lades till handiingarne förstärkta StatsUtsk:s
d. 29 sisth Juli f. m. på bordet lagda mern. N:o 268, ang:de
verkställd omröstning i anleda, af RiksSttns skiljaktiga beslut,
rör:de åtskilliga till regleringen af RiksStatens åttonde och nionde
hufvudtitlar hörande frågor.
Hr Gr. o. Landtm, påminte derom, att R. o. Ad. vid be¬
handlingen af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s hetänk. N:o 66, i an¬
ledn. af väckte frågor om förändrad reglering af presterskapets
löningssätt m. m., ansett pröfningen af den deri förekommande
punkt Litt. C, ang:de upphörande af förhöjd tjenstårsberäkning,
böra uppskjutas tills frågan om det af StatsUtsk. tillstyrkta anslag
åt Elementarläroverken och den deraf beroende ersättningen för
de förhöjda tjensteåren blefve afgjord; hvarjemte Hr Landtm.,
enär förstärkta StatsUtsk:s nu till handiingarne lagde mern. N:o
268, innefattade R. St:s beslut rörtde sagde anslag, hemställde om
R. o. Ad. ansäge förenämnde uppskjutne punkt af Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 96, böra upptagas å föredragms-listan
för nästa plenum.
Ropades ja.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 29 sisth Juli f. m. på bordet lagda
mern. N:o 276, med förslag till andra afdelningen af det nya
reglementet för riksg:s-kontoret.
Gr. Lagerbjelke, Gust.; Jag hemställer om icke fö¬
126
Den 3 Augusti.
redragningen af detta betänk, bör försiggå på så sätt att nummer¬
följden å hvarje punkt uppnämnes, men att punkten icke upplä¬
ses med mindre än att sådandt serskildt begäres.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge före¬
dragningen af detta mern. böra tillgå på det sätt, att de i Utsk;s
förslag förekommande §§ endast uppnämndes, och hvarken upp¬
lästes eller blefvo föremål för särskilda propos:r, såvida begäran
derom icke blefve gjord.
Ropades ja.
Då härefter 21 till och med 42 §§ förekommo lemnades
desamma utan anmärkn., men i fråga om 43 § yttrade sig
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Jag har visserligen
icke något att anmärka mot denna § sådan den blifvit föreslagen,
enär den uppgjorts enligt vilkor, som hittills blifvit bestämde.
Men när nu en ålerremiss blifvit af R. o. Ad. beviljad, och äfven
från andra Stånd, enl. hvad mig blifvit berättadt, hvilken återre-
miss, för den händelse att något eller några af de öfriga Stånden
skulle i ämnet likväl hafva annorlunda beslutat, kommer, att pä
denna fråga hafva inflytande, vill jag hafva reserverat mig emot
en förändring i denna §.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Med anledn. af Hr von Ho-
henhausens anmärkn. anhåller jag, alt få fästa såväl hans som
Ståndets uppmärksamhet derpå, att denna § afser ett af R. St.
beviljadt lån till staden Warberg, och att om den fråga, som R.
o. Ad. för några dagar sedan återremitterat, nemi. om nytt lån
till staden Warberg, skulle, sedan betänk, till Ståndet återkom¬
mit, bifallas, kommer en ny § att intagas. Jag tror således att
något hinder icke möter antagandet af denna §, och anhåller så¬
ledes om bifall å densamma.
Hr von Hohenhausen: Hr von Troils yttrande kan ega
sin grund, och jag afslår således från hvad jag förut i ämnet
yttrat.
De öfriga §§:ne af Ulsk:s förslag lemnades utan anmärkn.;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
StatsUtsk:s förevande mern. N:o 276, samt denna propos. blef
med ja besvarad.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 29 sisth Juli f. m. på
bordet lagda mern. N:o 277, i anledn. af väckt motion, ang:de
försäljning eller utarrendering af kronohemman.
Föredrogos och lades till handlingarne Förstärkta StatsUtsk:s
d. 29 sisth Juli f. m. på bordet lagde mern.:
N:o 278, i anledn. af verkställda omröstningar, ang:de tull-
bevillningen; och
N:o 279, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksStms
Den 3 Augusti. 127
skiljaktiga beslut, rör:de ifrågastäldt löneunderstöd till reparation
af hamnen vid Westerås.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 29 sisth Juli f. m. på bor¬
det lagda utlåt. N:o 281, i anledn. af erhållne återremisser å
vissa punkter af betänk. N:o 30, aug:de statsverkets och andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren 1842 och 1843, lades detta utlåt, ånyo på bordet, uppå be¬
gäran af llr von Hartmansdorff, Aug., och Frih. Tersmeden,
Wilh. Fredr.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 29 sisth Juli f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 282, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
206, ang:de dels II. St:s Revisorers år 1847 afgifna berättelse om
statsverkets och andra af allmänna medel bestående fonders till¬
stånd, styrelse och förvaltning, dels vissa uti 1845, års enahan¬
da berättelse förekommande frågor.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
godkänna Utsk:s i de 5 första punkterne af detta utlåt, afgifne
yttranden samt ansåge 6:te punkten ej erfordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 29 sisth Juli f. m. på
bordet lagda mern. N:o 283, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å
kammar-colhi berättelse, ang:de Sala silfververks ränte-ersättnings-
fond för redogörelsetiden från och med den 1 November 1842,
till samma dag år 1846.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s d. 29 sisth Juli f. m. på
bordel lagde mern.:
N:o 87, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i
5:te artikeln af gällande Banko-reglemente;
N:o 88, ang:de instruction för R. St:s BankoUtsk. vid näst¬
kommande riksdag; och
N:o 89, i fråga om kungörandet af de förändrade stadganden
som uti Banko-reglementet komma att intagas.
Föredrogos, men lades på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr Löwenström, Joh. Jakob, ånyo på bordel Banko-
Utsk:s d. 29 sisth Juli f. m. på bordet lagde mern.:
N:o 90, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de utlåt.
N:o 75; samt
N-.o 91, i anledn. af RiksScns beslut, rör:de utlåt. N:o 76.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 29 sisth Juli f. m. på bordet lag¬
de utlåt. N:o 92, i anled, af erhållen återremiss å utlåt. N:o 80,
128
Den 3 Aug usti.
Hr Gr. o. Landlm:s till bifall å detta utlåt, framställda
propos:n besvarades med blandade ja oell nej; hvarefter
Ilr Rosenblad, Bernh., anmälde sig och yttrade:
Så vidt jag bar uppfattat Riksd.-Ordn:s och i allmänhet
grundlagarnas föreskrifter återstå för R. o. Ad. icke andra alter¬
nativet', än att antingen antaga Utsk:s betänk., som är likstäm¬
migt med R. o. Ad:s en gång fattade beslut, med det lilla för¬
tydligande likväl som BorgareSt. beslutat, eller ock, att R. o. Ad.
ville vidblifva sitt beslut, och i sådant fall hemställer jag lill de
Hrr, hvilka icke gilla det af R. o. Ad. fattade beslut, huruvida
de icke skulle vilja hafva den godheten, att icke lägga hinder i
vägen, att fä detsamma godkändt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Hr Rosenblad har
en så ljudande stämma att han öfverröstadt Ståndets öfriga le¬
damöter.
Uppå härefter af H r Landtm, förnyad propos. biföll R. o.
Ad. BankoUtsk:s utlåt. N:o 92.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 29 sisth Juli f. m. på
bordet lagda mern. N:o 93, med förslag till åtskilliga förändrade
föreskrifter i 8:de artikeln af 1846 års Banko-reglemente.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth
Juli f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 108, i anledn. af väckt frå¬
ga om en extra krigshjelps erläggande af presterskapet.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 29 sisth
Juli f. ra. på bordet lagda betänk. N:o 109, i anledn. af väckt
motion om den till staden Sala donerade jords skiljande från tom¬
terne, yttrade sig
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anhåller endast att få in¬
stämma uti Frih. Cederströms, Cl. R., reservation.
R. o. Ad. biföll förevande betänk. N:o 109.
Vidare föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d.
29 sisth Juli f. m. på bordet lagda betänk. N:o 110, i anledn.
af väckt motion om upphörande af den genom K. general-tull¬
styrelsens circulär af d. 10 Februari 1838 föreskrifna kontroll vid af-
laslning från Norr- och Westerbottens län af sallad lax och smör.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth
Juli f. m. på bordet lagda betänk. N:o lil, i anledn. af väckt motion
om ränteförsäkrings-anstalters inrättande i hvarje län och om hus¬
bönders tillförbindande, att uti dessa anstalter insätta ett visst år¬
ligt belopp för hvarje tjenare, yttrade sig
Gr. !
Den 3 Augusti.
129
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Elium jag ieke kan undgå,
alt godkänna Utsk:s betänk., liar jag ansett mig böra lill prot.
uttala den önskan, att uti en icke sä aflägsen framlid, denna
motion mätte kunna af R. St. behjertas. I en lid, dä socknarna
dömas alt föda sina fattiga, är det icke obilligt begärdt, att dessa
socknar blifva förmyndare för dem af deras innevånare, som ar¬
beta pä sin egen undergång. Nyligen utkomna författningar haf¬
va visserligen blifvit uppgjorde i den anda, jag önskat måtte blifva
allmän; men de hafva likväl icke varit tillfredsställande. Jag har
således till prot. velat yttra det hopp, alt icke i en så afläg¬
sen framtid denna motion måtte fä ett mera blidt öde än den
nu rönt.
Förevaride betänk, blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth
Juli f. m. pä bordet lagda utlät. N:o 112, i auledn. af ålerre-
iniss å betänk. N:o 92, ang:de väckte motioner om revision och
reorganisation af Hospitals-anstalterna i Riket; fann R. o. Ad.
för godt, att med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
bifalla hvad Ulsk. uti detta utlät, tillstyrkt.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth
Juli f. m. pä bordet lagda utlät. N:o 113, i anledn. afäterremiss
utaf Uislcs betänk. N:o 81, aug-.de förändring i vissa föreskrifter
uti inqvarterings-orduingen för släderne utom Stockholm.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth Juli f. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 114, i anledn. af erhällne ålerremisser
af Ekon.Utsk:s betänk. N:o 91, ang:de folkundervisningen i riket.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
1 punkten, ang:d,e 3 § af nu gällande skälstad ga.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag vill icke bestrida, att det ju
icke kan finnas någon rättvisa för Ulsk:s förslag, ehuru tiden icke
synes särdeles lämplig, enär, å de fleste orter skolhusen blifvit
uppförde, ehuru liqviderne ännu icke blifvit fullbordade. Det tor¬
de således vara tvist underkastadt, till hvad belopp de nu befriade
hemmanen och lägenheterne skola i dessa byggnader deltaga. Ge¬
nom antagandet af delta förslag skulle det uppstå ett premium
för sådana församlingar, hvilka uppskjutit sina skolhusbyggnader,
emedan de fingo en hjelp i och för uppbyggandet, hvilken icke
erhålles af de församlingar, som gått i författning med uppföran¬
det af sina skolhus. Förslaget, som sålunda bordt uppskjutas, till
dess att förhållandena kunnat närmare regleras, innehåller dess¬
utom en ganska väsendtlig ofullständighet derutinnan, att post¬
hemman äro befriade från alla körslor i och för kyrkobyggnad så
att om byggnaden skedde på entrepenad, skulle äfven denna be-
8 H. 9
130
Den 3 Augusti.
frielse iakttagas. Huruvida någon skillnad i posthemmannens skyl¬
digheter och rättigheter i detta afseende genom Utsk:s förslag
uppkommit eller icke, kan af förslaget icke inhemtas, ty der lalas
nu endast om dem som äro befriade, och såsom jag redan nämnt
posthemman åtnjuta befrielse från körslor, men deremot icke ifrån
andra afgifter. Jag tror således, att detta förslag icke kan anta¬
gas dels derföre, att tidpunkten är illa vald, och dels derföre att
förslaget är ofullständigt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Gr. Lagerbjelke
har börjat sitt anförande med ett erkännande af rättvisan och
billigheten af det föreslagna stadgandet, men anmärkt att liden
icke vore lämplig af skäl, att en del skolhus ännu icke vore upp¬
förde, och att för de redan uppförde, liqviderne ännu icke voro
fullbordade. Sådant kan i alla tider komma att inträffa, enär en
del församlingar alls icke bygga skolhus, och andra åter anställa
reparationer å de redan befintlige. När nu detta är ett önsk-
uiugsmål som från R. St. ingår lill K. M., så lärer K. M. äfven
i den blifvande författningen meddela föreskrifter huru den skall
tillämpas på hvad som redan är under arbete eller icke. Tiden
är lika lämplig nu som någonsin framdeles för vidtagandet af den¬
na förändring, och ju förr densamma träder i verksamhet, dä den
är grundad på rättvisa och billighet, desto mera nytta medför den.
Hvad beträffar åter Gr. Lagerbjelkes yttrande om posthemman,
så om deras innehafvare äro sådana smulgråter, att de sätta i
fråga denna deras arbelsskyldighet, så kunna de nu draga denna
deras skyldighet i tvifvelsmål. Det torde väl äfven falla af sig
sjelft, att när de som äro befriade från kyrkobyggnad, icke ge¬
nom Ulsk:s förslag kunna tillförbindas, att uti skolhusbyggnaden
deltaga, detta beror på R. författningar, hvilka böra lända till ef¬
terrättelse, utan att R. St. behöfva i detta enstaka fall förestafva
ordalagen för den blifvande författningen. Jag tillstyrker bifall å
denna punkt i betänk.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Ehuru jag måste gilla den
arithmetiska billighetskänsla som ligger till grund för Gr. Lager¬
bjelkes anmärkmr, måste jag likväl rådfråga min egen erfarenhet,
hvilken visserligen är ganska ringa, såsom inskränkt till endast
Westmanlands län. Jag har deraf inhemtat, att de socknar, hvil¬
ka fått tillstånd, att dröja med uppförande af skolhus, undfått
dessa tillståndsbevis endast på grund af omöjligheten, att genast
med deras uppförande gå i författning. Om nu, såsom Gr. La¬
gerbjelke föreslagit, man skall uppskjuta med den af Lisk. till¬
styrkta åtgärd, så förblifver frågan ändå på samma ståndpunkt sorn
förut, emedan man derigenom endast skulle belöna dem hvilka
fördröjt uppförandet af sina skolhus. Jag anser hvar och en tän¬
kande man böra på allt sätt söka stäcka den enda makt, som nu¬
mera är farlig. Jag känner inga andra despoter än tidningsre¬
daktioner. Dessa skola icke kunna skrämma gammalt folk såsom
man förr skrämde barn med dunstbilder och annat dylikt, som
icke existerar, så vida upplysningen vore mera allmän och i sam-
Den 3 Augusti.
J31
ma mån, den så blir, kommer Sverige äfven i ett tillstånd, som
aflägsnar detsamma från denna despotism. Despotismen är en
makt utan all ansvarighet, och denna makt ega nu lidningsre-
daktionerne; från hvilken makt vi skulle befrias genom upplys¬
ningen, och allt. hvad, som kan skyndsamt föra oss till den tid,
då vi lösgöras från denna despotism, bör derföre vidtagas, och af
sådan anledn. anhåller jag om bifall till betänk.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s uti
förevar:de punkt gjorda hemställan.
De öfriga punkterne af ifrågavartde betänk, blefvo, utan någon
discussion, dels bifallne dels nemi., så vidt de angingo väckte frå¬
gor om utfärdande af ett reglemente för fristående gymnastik samt
inrättande af serskild undervisning för flickor, lagde till hand-
lingarne.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth Juli f.
på bordet lagde betänk. N:o 115, i anledn. af väckte motioner
om nästa riksdags hållande i någon annan stad än Stockholm.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru jag helt och hållet god¬
känner det resultat, hvartill Utsk. kommit, anser jag likväl det
vara af vigt, alt det uttryckes på något annat sätt och får jag
uti det fallet instämma i den reservation, Hr Annerstedt afgifvit
samt i öfverensstämmelse dermed anhålla, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes framställa den propos., ”att R. o. Ad. med erkännande
af vigten af de skäl, som föranledt motionen, likväl icke finnér
dem böra till någon R. St:s åtgärd föranleda, enär det, enl. 50 §
Reg.Fin är Konungens ensak att, i sammanhang med R. St:s full¬
mäktige i banken och riksg:s-kontoret utsätta annan ort för nästa
riksdag, ifall omsländighelerne då skulle det föranleda, samt en vis
och omtänksam styrelse ej lärer underlåta att vidtaga hvarje åt¬
gärd, som finnes nödig för R. St:s frihet och säkerhet”.
I öfverensstämmande med detta af Hr Rosenblads förslag,
hemställde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad., med erkän¬
nande af vigten af de skäl, som föranledt ifrågavartde motioner,
funne dem likväl icke böra till någon R. Sirs åtgärd föranleda,
enär del, enl. 50 § Reg.F:n är Konungens ensak att i samråd
med R. St:s fullmäktige i banken och riksg:s-kontoret, utsätta an¬
nan ort för nästa riksdag, i fall omsländigheterne då skulle det för¬
anleda, samt en vis och omtänksam styrelse ej lärer underlåta,
att vidtaga hvarje åtgärd, som finnes nödig för R. Sirs frihet och
säkerhet.
Ropades ja.
Anmäldes och lades på bordet ett från Bevilln.Utsk. inkom¬
met betänk. N:o 28, ang:de beräkningen af tullmedlen, salu-accisen,
9*
132
Den 3 Augusti.
postmedlen , chart*-sigillal*-afgiflen och husbehofs-bränneri -
medlen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då delta betänk, är af synner¬
lig vigt, hemställer jag, att det måtte blifva uppfördi i främsta
rummet på föredragms-listan lill nästa plenum.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda pro-
pos. beslöts att ifrågavande betänk, skulle uppföras främst å före-
dragniugs-listan för nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 5 Augusti 1848.
Plenum kl. ^ till 10 f. m.
Justerades 12 prot.-utdr. för d. 3 dennes.
Anställdes val af en Bänkman inom öde Bänkm:s-afd:n efter
Frih. Cederström, Claes Rud., samt en Bänkman inom 8:de
Bäukm:s-afd:n efter Hr Aminoff, Joli. Fredr., men vid härtill för-
rättadt upprop inställde sig icke någon af de till dessa bänkm:s-
afd:r börande ledamöter; i anledn. hvaraf Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagaf att val till återbesättande af ifrågavande ledigheter
bland bänkmänneu ånyo komme att företagas i början af nästa
plenum.
Företog R. o. Ad. val af sex Suppleanter för ledamöterne i
Förstärkta BankoUtsk.; oell befunnos, efter valförrättningens slut
och sedan, i anseende till lika röste-tal, lottning blifvit anställd,
till bestämmande af den ordning i hvilken ifrågavande Supplean¬
ter borde i händelse af behof, inträda, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 2243. Hr Hadorph, Daniel.
— 216. Frih. Ribbing; fullm. Hr Rentersköld, Henrik Fabian.
— 833. Hr Werdenhoff; fullm. Hr Tham, Sebastian.
— 139. Gr. Wirsén, Axel Emil.
— 2316. Hr Amilon, Adolf Anders Johan, och
— 818. Hr Réenstjerna, Abraham Alexander,
hvilka alla erhållit Ellofva röster hvardera.
Den 5 Augusti.
133
Upplästes elt af Frih. von Kraemer, 11 o b. Fredr., inlem-
nadl sälydande meni.:
Hindrad af tjenstegöromål att längre qvarblifva som ledamot
i StatsUtsk., får jag härmed afsäga mig detta uppdrag, med vörd¬
sam anhållan, att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; hvarefter H r G r.
o. Landtm, med tillkännagifvaude, att Frih. Tersmeden, Wilh.
Fredr., såsom ledamot i StatsUtsk., erhållit 3 veckors ledighet,
räknad från d. 8 dennes, samt Hr Gripensvärd, Jakob Elof, som
varit suppleant i StatsUtsk. blifvit utsedd till ordinarie ledamot
i samma Utsk., anmodade Hrr Electorer alt utse en ledamot i
StatsUtsk., efter Frih. von Kraemer, en ledamot att i samma Utsk.
inträda under den Frih. Tersmeden beviljade ledighetstid, samt
en Suppleant dersammastädes efter Hr Gripensvärd.
Gr. Lagerbjelke, Gust., uppläste en sålydande motion:
L)e omkring Riddarhusets bakgård befintliga byggnaders, minst
sagt, icke prydliga beskaffenhet, har hitintills kunnat, om ej för¬
svaras, åtminstone urskuldas genom deras belägenhet invid en föga
besökt bakgata. Sedan Stockholms stad nu mera beslutit, hvilket
beslut äfven blifvit af K. M. stadfästadt, att en jernbro skall byg¬
gas emellan Riddarhusgränden och Tegelbacken, så kommer of-
vannämnde byggnader deremot, alt dels ligga utmed, dels blifva
pä nära håll synliga ifrån en af stadens förnämsta kommunika-
tions-linie, samt sålunda att blifva för hufvudstaden en verklig
vanprydnad, en egenskap, som det torde vara med R. o. Ad:s vär¬
dighet föga förenligt, att byggnader tillhöriga Ståndet fortfarande
får bibehålla. Jag anhåller derföre vördsammast, få väcka den
motion att R. o. Ad. måtte åt Ridd.Direkt, uppdraga, att gå i
författning om upprättande af plan och kostnadsförslag till om¬
byggnad af de omkring Riddarhusets bakgård befintliga byggnader
med hvad mera dertill kan höra, uppå ett sätt, som i möjligaste
målto afser, sä väl Riddarhusets fördel, som yttre prydlighet, samt
att Direkt:n bör vid nästa riksdag inkomma till R. o. Ad. med full¬
ständigt förslag uti ämnet.
Denna motion remitterades till Ridd.Utsk.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 3 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 28, ang:de beräkningen af tullmedlen, saln-accisen, postmed¬
len, cliottae-sigiIlatai-afgiflen och husbehofs-bränneri-medlen.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
Usta punkten, ang:de Tullmedlen.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag tror för min del
att Bevilln.Utsk. icke haft rätt deruti, att det beräknat de blifvan¬
de lullinkomsterne endast efter de tvenne sista årens intägter, enär
de derunder varit större än någonsin, på grund af de fördelak¬
tiga handelsförhållanden, som då egt rum. Att dylika omstän¬
134
Den 5 Augusti.
digheter skola under de kommande åren fortfara, synes mig ieke
sannolikt, enär den nu valide allmänna liandelsstockningen utan
tvifvel skall verka i motsatt riktning. Under innevande är har
erfarenheten likväl icke varit sådan, utan tullinkomsten uppgått till
ganska betydligt belopp. Jag vet icke bestämdt 0111 det är lika
stort som under förra året, vid samma tid, men har anledning
tro, att det så förhåller sig. Orsakerne till denna betydliga in¬
tägt äro förmodligen att införskrifningen af de betydliga artiklarne
socker och caffe blifvit gjorda förlidel år, dä 1848 års hvälfnin-
gar icke anades. Nu hafva emedlertid varorna inkommit och till
stor del jemväl blifvit förtullade. Det lärer till och med hafva
händt att laddningar, sorn icke varit ämnade till Sverige, utan
till Tyska hamnar vid Östersjön, hvilka varit blockerade, hafva
blifvit lossade i Sverige. Derigenom har införseln blifvit ökad
utöfver det belopp, som hon skulle hafva utgjord!, äfven om van¬
liga handelsomständigheter lyckligen fortfarit. Nu hafva de be¬
stämdt upphört och det är skälet hvarföre jag anser tullbeloppet
vara för högt beräknadt. Att bestämma huru högt det bör i stället
upptagas för framliden kan jag icke tillåta mig, utan på grund
af gifna zifferförhållanden, från en föregide tid. Säger jag blott
på förmodan, att tullafgifterna skola utgöra den eller den mindre
summan, så kan min fruktan för brist sägas icke vara bättre grun¬
dad än en annans påstående att tullafgifterna skola utgöra så myc¬
ket som Utsk. förmodar. Ehuru jag tror min mening hafva all
sannolikhet för sig, vill jag, på det att hon icke mätte vara god¬
tycklig, och på det att B. St. i allmänhet måtte bestämma såda¬
na förhållanden icke efter godtfinnande utan på grund af gifna
zifferförhållanden, till R. 0. Ad. vördsamt hemställa om icke det
skulle vara lämpligt att beräkna tullhevillningen för de 3:ne kom¬
mande åren efter medeltal af hvad hon utgjort under de 5 fö-
regide ?
Jag önskade nu uppgifva den bestämda summa, som dessa
årens tullinkomster hafva utgjordt, men uppgifterna derom i Bevilln.-
Utsk:s betänk. N:o 37, för förliden riksdag äro olika emot de
summor som K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd och
behof innehåller. Hvilkendera beräkningen som är riktig vet jag
icke, emedan jag icke varit i stånd att undersöka det under den korta
lid som betänk, legat på bordet. Men jag vill antaga att de tal
som innehållas i K,. M:s nåd. propos. äro de rälta. Om jag till
dessa tal lägger hvad Bevilln.Ulsk. nu uppgifvit för de begge sista
åren, så uppkommer för de 5 sista åren 1843 —1847 en summa
af 18,953,000 r:dr. Fördelas den emellan 5, så erhållas 3,790,600
r:dr eller nära 3,800,000 r:dr. Denna summa förmodor jag vara
den rätta eller åtminstone i det närmaste densamma. Hon utgör
omkring 200,000 r:dr mindre om året, än den som Bevilln.Ulsk.
till beräkning föreslagit. På sätt jag nyss yttrade, vill jag likväl
icke bestämdt utsätta zilian, utan yrkar blott att R. 0. Ad. måtte
besluta att medeltal af tullbevillnings-inkomsten under de 5 åren
1843—1847 måtte läggas lill grund för beräkningen af hennes
belopp under de kommande 3 åren. Bevilln.Ulsk. är sedan i
De» 5 Augusti.
135
tillfälle att med den noggrannhet, som delta Ulsk. företrädesvis
kan åstadkomma, uppgifva det rätta talet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I motsats emot Hr
von Hartmansdorff anser jag att Bevilln.Utsk. har gatt rätt till¬
väga när Utsk. beräknat tullinkomsterne för de följande åren till
4,075,000 r:dr om året. Jag stödjer denna min öfvertygelse derpå
alt denna inkomst-titel har icke allenast för de begge sista åren så¬
som Hr von Hartmansdorff anfört, uppgått till högre belopp än
förut, hvilket han uppgifvit hafva varit orsaken till tullförhöjning,
utan äfven under loppet af de föregtde åren en längre tid för
hvarje år stigit. När man beräknar inkomsterne så bör man väl
göra det så nära det. rätta som möjligt, skulle man göra det efter
ett medium för de 5 föreg:de åren sä kommer man till en ziffra
som efter den erfarenhet man hittills haft af denna intrad, vida
understiger hvad den verkliga inkomsten kommer att utgöra. Be¬
räkningen här är i alla fall 175,000 r:dr lägre än hvad medel¬
talet utgjort för de begge sista åren som legat till grund för
Utsk:s beräkning. Synnerligen vid en riksdag då man har så be¬
tydligt förhöjt förslags-anslagen, och derigenom gjort det troligt
att riksg:s-kont:s ställning bör under loppet af mellaotider blifva
betydligt förbättrad, så torde det icke heller vara skäl att sätta
inkomst-titlarna lägre än hvad man har all anledn. förmoda af
den föreg:de tidens erfarenhet att de skola gå till. Jag får der¬
före nu yrka bifall till hvad Bevilln.Utsk. föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Jag får nu för min del för¬
klara, alt jag i motsatts lill Frih. Tersmeden, yrkar bifall till det
förslag som Hr von Hartmansdorff framställt. Det äger visserligen
sin läglighet, såsom Frih:n anmärkt, att tull-intraderne under åren
1846 och 1847 uppgått till det belopp, som Bevilln.Utsk. lagt
till grund för sin beräkning af dessa intrader för den kommande
tiden och hvarigenom det endast blifvit möjligt för Utsk. alt höja
denna beräkning med icke mindre än 375,000 r:dr för året ut¬
öfver hvad som skedde vid 1844 års riksdag; men den som kastar
en blick omkring sig på verldsmarknaden han skall ej undgå att
finna, att de nuvar:de förhållanden äro i högsta grad olika emot
dem, som egde rum under loppet af åren 1846 och 1847. Frilen
erkänner tvifvelsutan huruledes hvar och en klok affärsman, så
vidt ske kan, iakttager försigtighet vid beräkning af sina inkom¬
ster och utgifter. Han erkänner likaledes, det betvitlar jag icke,
att om affärsmannen ser sig ega större inkomster, så tvekar han
ej heller att i samma mån utvidga sina affärer, för hvilket än¬
damål han alltså använder ett större förlagskapital. Dessa prin¬
ciper synes mig hafva under de sista 2:ne åren blifvit af den
Svenska handels-korpsen, enl. sakernes naturliga gång iakttagne
och tillämpade. Slån vet alt under loppet af år 1846, en jeru-
export skedde ifrån Sverige, större än förut under en lång följd
af år, hvartill kom en högst betyglig utförsel af trävaror till ser¬
deles förmånliga priser. Denna sällsynt lyckliga export-handel ökade
penningetillgången och denna beredde, i sin ordning, utväg för liand-
I3C
Den 5 Augusti.
lande ali importera en vida större mängd utländska varor än sorn
eljest skulle blifvit händelsen. Ar 1847 var den Svenska han¬
deln på utrikes orter om möjligt är ännu fördelaktigare. Sverige
exporterade då till förhöjda priser en högst betydlig qvantitet både
jern och trävaror, och hvad som icke litet tyngde pä handelsvä¬
gen till fördel för Sverige var den stora Spannmåls-export sorn
jemväl det året skedde till högt uppdrifna priser. Det var såle¬
des naturligt, att de ovanligt rika tillgångar som denna export-
handel förskaffade våra Svenska köpmän skulle föranleda dem att
jemväl i sin ordning importera en ovanlig mängd utländska ar¬
tiklar. Men huru står det nu till med handeln? Frilim känner
det lika väl sorn jag. Man kan knappast utföra ett enda Sköf
stångjern, åtminstone ingenting betydligt deraf, under det priserne
ä denna artikel äro i fallande. Ingen trädvaruhandel finnas nu¬
mera lill och huru det nu förhåller sig med spannmålshandlen
det vet Frilen likaledes ganska noga. Med all den rikedom som
tyckes blifva pä jorden en skördeväg, så kunna vi icke påräkna
att få exportera en enda tunna säd, enär det är allmänt kändt,
alt oaktadt de olyckor som hafva hemsökt fasta landet i Europa,
dessa likväl icke sträckt sig till felslagne skördar, hvilka tvärtom
der blifvit lika goda som bär i landet. Om också ett eller an¬
nat tusende tunnor spannmål komme alt utgå från Sverige, så
sker det ingalunda, det vågar jag påstå, såsom år 1847 hvarken
till qvantitet eller till förmånliga priser.
Jag frågar då om det är välbetänkt, att ensamt taga till rät¬
telse dessa 2:ne år, hvilka måhända varit de fördelaktigaste, dera
Sveriges handelshistoria sedan århundraden tillbaka har att fram¬
visa? Jag frågar om det är väl betänkt, att lägga dem till grund
vid beräkning af de kommande årens tullintrader. Bör man äf¬
ventyra att genom de brister, som häraf äro att med all sanno¬
likhet befara, nödgas fylla anslagslillarne, med hvad? jo med lån,
hvilka mäste återbetalas med ränta, som också mäste i låneväg
anskaffas. Då 1845 års Be vill n. Utsk. uppgjorde sin kalkyl för af-
gifvandet af förslag till tullinkomsternas beräknande i RiksSlaten,
så inskränkte sig icke Bevilln.Utsk. såsom nu, till att taga medinm
af endast 2:ne år. Det gick hela fem åren tillbaka; tog af dem
ett medium; lade så till delta medium den ökade inkomst, som
genom den af Utsk. föreslagna förhöjning i tullafgifterne å en
mängd artiklar kunde påräknas, och på detta sätt korn Utsk. till
det resultat, som föreslogs Ständerne, och som af dem gillades.
Grunderne voro som mig synes, ganska riktiga, men hvad som
gaf dem tillförlitlighet, det var en annan och lyckligare grund,
nemi.: säkra förhållanden både i politiskt och commercielt hän¬
seende inom hela den civiliserade verlden. När nu förhållandena
i sistnämnde afseenden äro så betydligt förändrade och Bevilln.¬
Utsk. derjemte tilstyrkt samt R. St. bifallit nedsättning i tullen
på en mängd artiklar utan att hafva förhöjt en enda, så bjuder för¬
sigtigheten, alt icke beräkna, för den kommande liden, en så
stor tullinkomst som den, hvilken under de två sisla åren tillfallit
statsverket.
Den 5 Augusti.
137
Jag instämmer uti det af Hr von Hartmansdorff afgifna för¬
slag, alt man måtte taga medium af de fem sistförflutna årens
tullinkomster till grund för den nu ifrågavartde inkomst-beräk¬
ningen. Delta medium blir likväl större än hvad Bevilln.Utsk.
vid sistlidne riksdag föreslog och R. St. jemväl anlogo såsom
grund för tullinlradernes beräknande vid statsregleringen; men
man bör dock kunna med någorlunda visshet äga den förhopp¬
ningen, att åtminstone detta belopp icke skall så betydligt i verk¬
ligheten understigas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Frill. Tersmeden har stödt sitt
försvar för Bevilln.Utsk:s förslag derpå, att då tullinkomsterna
allt fortfarande varit i stigande, torde man med skäl kunna hop¬
pas att sådant äfven hädanefter skall fortfarande äga rum, hva¬
dan Bevilln.Utsk. med fog upptagit i sin beräkning inkomsten
af tullarne till eli belopp af 4,075,000 r:dr, enär det sista året
gifvit denna summa och något derutöfver. Jag skulle äfven för
min del instämma i denna åsigt, om icke de händelser som ska¬
kat Europa mellankommil under tiden, efter de är hvilka man
tagit till grund för sin beräkning. Det är temligen tydligt att
dessa händelser skola pä handelsverlden utöfva inflytande. Det
är visst icke omöjligt att della inflytande i längd kan blifva för
Sverige fördelaktigt, men det är dock föga sannolikt att omedel¬
bart genast så kan blifva förhållandet, enär den handlande verl-
den allt för mycket sammanhänger att icke en skakning i det ena
landet äfven skulle kännas i det andra. Jag vill endast anföra
såsom ett exempel att del är allmänt bekant att de Svenska köp¬
männen mycket begagnar kredit pä Hamburger-hnsen, och att
denna grund för rörelsen nu lidit ett stort afbräck är alldeles
afgjordt.
Frilen har vidare stödt sig derpå att detta årets tullinkom¬
ster äro ganska betydliga och har deraf velat draga den slutsat¬
sen att de skakningar som Europa undergått icke skulle hafva ett
så menligt inflytande på oss. Jag har förut yttrat att jag med-
gifver det vara en möjlighet alt vi derpå i längden kunna vinna;
men årets rika tulluppbörd får dock icke läggas till grund för en
slutsats alt samma förmånliga förhållande skall komma att fort¬
fara äfven nästa år; ty dels kunna de föreg:de årens exporter
ganska betydligt dertill bidragit att ordres redan i höstas voro ut¬
färdade lill betydande importer; dels hafva såsom en annan ta¬
lare redan nämnt, åtskilliga laddningar ämnade till Tyskland,
måst vända sig lill Sverige. Det är då ganska troligt att årets
mer än vanligt stora import skall till någon del fylla behofvet äf¬
ven för eli kommande år, hvarigenom naturligtvis minskade tull¬
inkomster för det året äro att emotse. Det är äfven bekant att
exporten pä våra betydligaste exportartiklar i år ganska mycket
lidit. Så t. ex. ligger trävaruhandeln nära nog nere. Jernhan¬
del har visserligen fortgått men i betydligt mindre förmånligt
skick än under föreg:de år. Att under sådana förhållanden be¬
räkna att handeln skall kunna bibehålla sig, tror jag för mindel
138
Den 5 Augustt.
vara mindre försigtigt. K. M:s nåd. prnpos. var uppgjord innan
handels-krisen inträffade. Den var beräknad derpå att R. St. skul¬
le upphäfva införsel-förbuden, hvarigenom åtskilliga artiklar t. ex.
kläde skulle blifva emot införseltull tillätne, hvarigenom Staten
skulle kunna påräkna en icke obetydlig inkomst. Icke desto-
mindre upptog den K. propos:n inkomsten icke högre än till
4,000,000 r:dr. Sedermera har dock handels krisen inträffat,
hvarförutan R. St. icke ingått på upphåfvande af importförbuden
å mer än en enda artikel. Så vida man lemnar något vitsord
åt den K. propos.-n torde det derföre vara temligen oförsigtigt att
under sådana förhållanden icke allenast sätta beräkningen af tull¬
inkomsterna lika högt som högslberörde propos. ulan dessutom
nå<;ot högre. För att med någon säkerhet uppgöra ifrågavande
beräkningar, torde det sålunda vara nödvändigt att något ned¬
sätta beloppet emot hvad Utsk. föreslagit. Huru stor denna ned¬
sättning bör blifva, är visserligen svårt, om icke omöjligt att på
r:drn bestämma; för att likväl fä något faktum alt fästa sig vid,
har Hr von Hartmansdorff uppgifvit ett medium af de 5 sislför-
flutna årens inkomster. Deremot kan visserligen invändas åt¬
skilligt; man må dessutom beräkna efter hvilken grund som
helst, så blir det alltid en förslagsberäkning, men den af Hr von
Hartmansdorff uppgifna grunden är dock någonting bestämdt, nå¬
gonting som till viss grad icke kan jäfvas, hvadan jag får mig
dermed förena.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Att på sätt som Hr von
Hartmansdorff och Ilr Printzensköld föreslagit till grund för be¬
stämmande af den inkomst statsverket här skulle kunna påräkna,
taga de fem föreg:de årens inkomst, skulle jag för min del tro vara
så mycket oriktigare som af dessa fem år, trenne hänföra sig till
en föreg:de tulltaxa, och endast de två sednare åren äro upp¬
gjorda efter den tulltaxa som vid sista riksdag upprättades, och
som endast med några få undantag blifvit vid denna riksdag bi¬
behållen.
I afseende åter på Statens inkomst af tullarne, så anhåller
jag att med anledn. af hvad Hr Printzensköld yttrat derom, alt
inkomsterna skulle blifva lägre derföre att tullafgifterne blifvit
nedsatte på vissa artiklar, få fästa uppmärksamheten derpå, att
dessa afgifter blifvit nedsatta endast på de artiklar der en sådan
nedsättning varit af behofvet högt påkallad, der det nemi. hade
visat sig, att just till följd af den höga tullen, smuggling af des¬
sa varor ägt rum. Jag tror således att den obetydliga nedsätt¬
ning, som i afseende pä dem har blifvit gjord, kommer att höja
tullinkomsterna. Jag ber blott få åberopa artikeln smör. Flere
andre torde dermed vara jemförlige. Hvad sedermera beträffar de
af Gr. Lagerbjelke omnämnde förhållanden nemi. alt det vore så
mycket oriktigare att höja beräkningen utöfver hvad K. M. före¬
slagit, som R. St. icke antagit K. M:s förslag om förbudens upp-
häfvande, hvaraf, såsom Gr. Lagerbjelke ganska rigtigt yttrat,
den följd skulle hafva inträffat att lulliukomsterne skulle hafva
Den 5 Augusti.
139
blifvit ökade, emedan många artiklar, såsom kläde med flere, då
kunnat införtullas och lemna en inkomst åt statskassan; så ber
jag, alt såsom motvigt deremot, få anföra, alt K. M:s nåd. pro¬
pus. var grundad pä en för alla artiklar, med få undantag, högst
betydlig nedsättning i tulltaxorna. Denna nedsättning är icke
beviljad af R. St. för den del af taxan, der man ansåg artiklar-
ne vara svårare att insmuggla och således torde de högre tull-
satserne på dem kunna i allo uppväga den minskning Gr. Lager¬
bjelke förutser såsom en följd deraf att förbuden icke blifvit, på
sätt K. M. föreslagit, upphäfne. För öfrigt torde jag vid detta
tillfälle få fästa uppmärksamheten derpå att många års erfarenhet
visar att tullintraderne varit jemt stigande och hvarföre, mine
Hrr? Jo derföre att landets handel och dess folkmängd är i stän¬
digt framskridande. En naturlig följd deraf blir då äfven alt tull¬
inkomsterna ständigt ökas. Visserligen kunna handelsförhållan¬
den inträffa, som för en kortare tid göra förändring i dessa för¬
hållanden; men jag ber att då få fästa uppmärksamheten på de
artiklar som hufvudsakligen gifva inkomst af tullen. Hvilka äro
de, mine Hrr? Del är icke sådane artiklar som härifrån ex¬
porteras, ty export-tullen är nästan ingen eller högst obetydlig.
Det är på de artiklar som importeras, Staten får sin inkomst.
Hvilka äro då de vigtigaste import-artiklar som hufvudsakligen
lemna den ifrågavartde stats-inkomsten? Det är kolonial-varor,
socker, kaffe o. s. v., hvilka numera äro ett oundgängligt behof
för nationen. Nationen mäste, nära nog under hvilket år som
helst införskrifva ett ungefärligen lika belopp af dessa varor, och
det är de som lemna deu största inkomsten. Visserligen kan,
genom en minskad export inträffa att, på sätt Gr. Lagerbjelke och
flere andre talare nämnt, åtskillige af våra import-artiklar min¬
skas; men hvilka äro de? Hufvudsakligen lyxartiklar. De lemna
dock statskassan en ganska betydlig inkomst, och det är såsom jag
nyss nämnde hufvudsakligen pä kolonial-varorne som denna in¬
komst måste beräknas; och den blir det ena äret ungefärligen li¬
ka som det andra, eller snarare i stigande, derföre att behofvet
af kolonial-varor är i stigande. Jemte det jag således för min
del anhåller om R. o. Ad:s bifall på den såsom mig synes rik¬
tiga beräkning, som Bevilln.Utsk. i detta hänseende uppgjort, ta¬
ger jag mig tillika friheten att fästa uppmärksamheten uppå det
i min öfvertygelse vigtigaste skäl, hvarföre man icke får bifalla
någon nedsättning af den ifrågavande summan. Detta skäl är
politiskt. Vi veta att genom det af R. St. beviljade kreditiv af
2,000,000 r:dr har en extra tillökning af 300,000 r:dr årligen
blifvit lagd på bevillnigen. Jag hemställer då till Eder, mine
Hrr! hvilken känsla det skulle väcka hos landets innevånare om
de genom en allt för låg beräkning af de extra ordinarie stats¬
inkomsterna skulle få vidkännas förökning af den ordin, bevill-
ningen. Jag tror att landels representanter när de till hemorten
återvända, skulle i delta fall mötas med föga tillfredsställelse och
föga belåtenhet öfver det sätt hvarpå de fullgjort sina uppdrag i
händelse de icke blott med en extra bevillning ökat beskattnin¬
140
Den 5 Augusti.
gen, ulan äfven en tillökning blifvit gjord i landets ordin, be¬
villning. Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå alt riksg:s-
kont:s ställning, derigenom att förslags-anslagen blifvit höjde till
sä högst betydligt belopp emot hvad de förut varit, efter all an-
ledn. kommer i ett vida fördelaktigare skick än hvad förhållandet
var dä 1847 års Ständer sammanträdde. I den förberedande
beräkningen som blifvit uppgjord öfver statsbrist-summan har man
troll sig finna att riksg:s-kont:s så väl samtlige utgifter sorn möj¬
ligen behötlige lån skulle kunna med den nuvande bevillningen
blifva till fullo betåckta, så vidt R. St., godkännande denna del
af Bevilln.Utsk:s betänk., i afseende å en följande punkt göra en
liten ändring, som, då vi hinna till samma punkt, kommer alt
underställas R. o. Ad:s bepröfvande. Af alla dessa skäl skulle
jag tro alt det är af högsta vigt att här bifalla ifrägavartde del
af betänk. Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att en
beräkning, sådan som denna, och det veten J alla, mine Hrr!
kan aldrig uppgöras så alt den till fullo kommer att motsvara
inkomsternes belopp, ty den måste grunda sig på en approxima¬
tiv uppskattning af de blifvande förhållanderna, men då man i
alla fall mäste någorlunda på höft beräkna de blifvande intrader¬
na, för att komma till den siffra som utgör statsbrist-summan,
och till följe deraf äfven den ordinarie bevillningen, sä anhåller
jag på del ömmaste att icke R. o. Ad. måtte, genom det beslut
som nu fattas, föranleda en förhöjning uti den ordinarie bevill¬
ningen.
Jag anhåller om bifall på betänk.
Hr Printzensköld: Jag måste bekänna att. mitt hjerta
verkligen icke är tillräckligt ömmande för att kunna lyssna till
de ömma böner som Hr von Troil framställt om bifall till det
förslag lill beräkning af ifrågavar:de inkomster som Bevilln.Ulsk.
framställt. Mitt hjerta säger mig nemi. att man vid alla sådane
beräkningar skall gä sä tillväga att, när resultatet af dem en
gång blir kändt, det icke må kunna läggas dem till last som upp¬
gjort beräkningen att de hafva på ett oriktigt sätt förfarit, och
så lillsägandes missledt folkets omdöme, genom att hos dem fram¬
kalla den öfvertygelse som icke bekräftas af sanna förhållandet.
På sådan grund kan jag för min del icke frånträda det förslag
som Hr von Hartmansdorff framställt och jag förut tagit mig fri¬
heten understödja. Jag vill således blott i korthet bemöta några
af de skäl, som Hr von Troil anfört till stöd för den mening
han sökt göra gällande. Hr von Troil har börjat med det för¬
klarande, att genom åtskillige tullsatser, särdeles på lifsförnö-
denheter skulle den smuggling som hittills varit ganska stor, be¬
tydligen minskas och Staten skulle kunna påräkna en vida stör¬
re inkomst deraf, än som nu varit förhållandet. Jag delar inga¬
lunda med honom den öfvertygelsen att smuggling genom den
visserligen icke betydliga nedsättning som ä desse artiklar ägt
rum, skall förekommas. Tvertora visade sig, under öfverläggning
om tulltaxan, huruledes den efter Finska traktatens uppgörande,
Den 5 Augusti.
141
inträdda låga tulleu på den af Hr von Troil föieträdesvis upp¬
gifna artikeln smör, ingalunda förekommit smuggling, utan att
den ivertom blifvit verkställd i nästan lika stor skala, efter som
före den höga tullbeslämmelsens nedsättande.
Vidare har llr von Troil anfört all riksg:s-kont:s ställning
numera skulle hafva blifvit så fördelaktig i följd af de öfver dess
inkomst gjorda beräkningar, att man icke hade skäl att betvifla
det riksg:s-kont. skulle kunna fylla de brister som på en eller
annan litel kunna uppstå; men jag ber Hr von Troil erinra sig
att förslags-anslagen äro af beskaffenhet att kunna göra ett streck
öfver den beräkning som man uppgjort för riksg:s-kontoret. R.
St. hafva väl vid denna riksdag ökat förslagsanslagen pä åtskilli¬
ga artiklar och deribland äfven för den som lemnar den största
bristen nemi. fångvärds-anslaget; men R. St. hafva icke tillställt
sä att detta anslag ens förslår till de utgifter som hittills för
fångvården måst bestridas. Tvertom hafva de fastställt detsamma
till 100,000 r:dr mindre om äret än hvad det hittills utgjort.
Således har riksg:s-kont. der alt påräkna en utbetalning, hvartill
medel, sä vidt mig vetterlig! är, icke blifvit af StatsUlsk. beräk¬
nade för riksg:s-kont. att erhålla.
Vidare har llr von Troil yttrat att tullintraderne varit i be¬
ständigt stigande under den förflutna tiden och alt man således
med full visshet skulle kunna antaga att ett sådant förhållande
komme att för framtiden äga rum. 1 detta afseende har Hr von
Troil bestämdt misstagit sig. Jag raedgifver lika med honom att
före 1844 handeln berodde af hell andra tullbeslämmelser än
dem som efter denna tid gjort sig gällande; men en icke så all¬
deles osäker ledning kan dock derifrån hämtas för sakens bedö¬
mande. Då visa de uppgifter som Bevilln.Utsk. vid sistl. riksdag
erhöll ifrån tullverket öfver lulliukomsterne ifrån 1839 till och
med 1844, således under fem års lid, en så betydlig skillnad
för vissa år, att då t. ex. för är 1842 tullinkomsten gjorde om¬
kring 3,900,000 r:dr, så minskades denna inkomst under påföl¬
jande året 1843, då en mindre fördelaktig konjunktur hade in-
trädt, till 3,500,000 t':dr eller med icke mindre än 400,000 r:dr.
När under denna lid en sä betydlig skillnad i tullintraderne för
2:ne år kunde uppstå, så hemställer jag om icke samma förhål¬
lande jemväl hädanefter kan inträffa. Man brukar vanligen häm¬
ta ledning för sina beräkningar ifrån den förflutna tiden; man
brukar, om man är försigtig, att akta på historiens lärdom. Tull¬
verkets historia vittnar derom att de kalkuler man uppgjort kun¬
na inom nästa års slut vara i högsta grad felaktiga. Det kan då
icke skada om man såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit, tager 2 å
3 är af den lid som förflutit under det andra grunder för tulltaxan
voro gällande och lägger dem till de tvä sista åren, då en annan
tulltaxa tjenat till efterrättelse. Just derigenom kan man utfinna ett
medeltal som i någon mån kan närma sig det rätta, men att taga
just de fördelaktigaste år som Sveriges handels-historia vet att fram¬
visa lill grund för framtida förhållanden, dä man bestämt kän¬
ner alla de ofördelaktiga omständigheter som redan inverkat och
142
Den 5 Augusti.
efter all anledn. ännu länge skola inverka på vår handel, det sy¬
nes nära nog vittna om eli slags lättsinnighet i beräkningar,
dertill R. St. icke böra göra sig skyldige. Hr von Troils ömma
böner härleda sig hufvudsakligen derifrån att Svenska folket skul¬
le kunna blifva särdeles missnöjdt i händelse R. St., sorn redan
beslutat pålägga en extra bevillning i och för kostnadernes be¬
stridande vid de af K. M. beslutade rustningar, måhända skulle
af en lägre beräkning af de extra statsinkomsterne, nödgas motse
en förökning i den s. k. allmänna bevillningen. För min del
hemställer jag lill Eder, raine Hrr! om härmed kan i framtiden
blifva bättre. Hvar finnes väl någon utsigt att med statsverkets
för handen varande tillgångar kunna fylla alla för handen va¬
rande behof, när utsigten tverlom är den, alt de extra statsin¬
komsterna snarare skola falla än stiga? Ar det då icke bättre
att, medan tid är, öppet och utan omsvep säga huru saken sig
förhåller, än att dröja dermed tilldess omständigheterne hunnit
förvärras och i samma mån göra uppoffringarne både större och
mera tyckande. Sanningen skall nog genom sakernas eget inne¬
boende tvång, omsider kräfva ut sin rätt och komma till natio¬
nens kännedom. Den, som då befinnes hafva förespeglat förhål¬
landen, som vederläggas af verkliga fakta, skall försättas i en
ställning, som icke kan vara hvarken önskvärd eller för honom
tillfredsställande. Jag vill icke dela denna ställning. Likmätigt
den pligt mig åligger, såsom en af Svenska folkets representan¬
ter, tror jag mig ej ett ögonblick böra tveka, att genast fritt och
öppet framställa sakerne sådane, som de i verkligheten sig befin¬
na, viss derom att folket heldre dermed skall finna sig belåtet, än
med beräkningar, hvilkas utgång lätteligen kan uppväcka den
misstanken, ehuru oförtjent den än må vara, att man velat föra
delta folk bakom ljuset.
Frih. Cederström, Jakob: Man skulle tro på det tal
som här hållas alt det vore en högvigtig fråga som här vore un¬
der öfverläggning. Den högvigtiga frågan hvälfver sig egentligen
om beräkning af tullinkomstorna lill 75,000 t :dr mer eller min¬
dre. Detta är en sådan lumpenhet att det sannerligen icke bor¬
de upptaga fem minuters tid hos R. o. Ad. Man har föreslagit
ali beräkua denna inkomst efter medium af hvad under de 5
sista åren influtit, men om man frågar huru stort delta belopp
varit, så kan man ej ur förra eller nuvar:de riksdags-handlingar
taga rätt på den summan. Saken skulle således remitteras till
Bevilln.Utsk. på det att man sålunda måtte få summan bestämd.
Månne man då antingen summan vore större eller mindre nu
skall antaga den i förväg utan att känna dess belopp? Det kan
jag åtminstone för min del icke göra. Vi veta hvad tullen gif-
vit på de två sista åren samt känna medium deraf. Detta är
kända siffer-förhållanden och om man då antager hvad K. M. fö¬
reslagit, som kommer mycket nära till detta belopp, så tyckes
delta blifva temligen riktigt; men då invänder SlalsUisk. alt det
redan i sin beräkning upptagit de derutöfver af Bevilln.Utsk. upp-
Den 5 Augusti.
143
gifue 75,000 r:dr högre eller lägre beräkning af tullen, då man
icke kan, äfven med alla förespeglingar om att man icke kan
komma till förhoppning om export af spanmäl till sådane priser,
som under de förlidna åren, och alt jernet icke kan komma att
exporteras i år såsom fordom, förutse något bestämdt i detta af¬
seende, enär Sverige sitter i lugn nu, då hela Europa är i jäs¬
ning, och då man i Tyskland kanske icke ens kan inberga sin
gröda, och då det följaktligen lätt kan hända att innan man hin¬
ner till Oktober månad, svälten der är för dörren, onder det att
vi hafva god råd på lifsförnödenheter. Jag ber att vi må in¬
skränka oss till valet emellan hvad Utsk. föreslagit och hvad K.
M. framställt, samt tillstyrker att vi må hålla oss til! det
sednare.
Gr. Lagerbjelke: Hr von Troil har här fästat uppmärk¬
samheten derpå att riksg:s-kont:s ställning nu blifvit långt för¬
delaktigare reglerad än vid förra riksdagen. Jag medgifver att den
värde talaren deruti, ehuru blott till en viss grad, har rätt. Vid
förra riksdagen sattes förslagsanslagen alldeles för lågt och riksgts-
kont. skulle alldeles icke kunnat göra face för ntgiflerne om icke
tullen sä vida öfverstigit det beräknade beloppet, hvarigenom
riksg:s-kont. icke kommit i en mera betryckt ställning än det
gjort. Nu åter hafva vid denna riksdag förslagsanslagen väl blif¬
vit ganska betydligt höjda, likväl så, att åtminstone de väsendt-
ligaste af dem blifvit satta något under hvad som efter all san¬
nolikhet kommer att utgå. Det är sålunda gifvet att riksgrs-
kont. väl i afseende på förslagsanslagen kommit i en fördelakti¬
gare ställning, men likväl ej så fördelaktig att riksg:s-kont. kan
på dem göra någon vinst utan tvertom på dem kommer att nå¬
got förlora, hvilket måste beläckas med öfverskott på inkomster-
ne. Om nu inkomsternas beräkning sättes så hög att intet öf¬
verskott blir på dem, snarare förlust, så har riksg:s-kont:s ställ¬
ning icke blifvit förbättrad, möjligen till och med något för¬
sämrad.
Hvad åter beträffar det skäl som samme värde talare har an¬
fört, nemi. att man ieke genom en låg inkomst-beräkning bör
tvinga till förhöjning i allmänna bevillningen ; tror jag det vara
en högst vigtig princip att Statens inkomster så regleras att in-
komsterne beläcka de ordinarie beständiga ulgifterne och att lå-
neutvägen icke tillgripes för annat än tillfälliga och extra utgif¬
ter. Alt på förhand föresätta sig, att icke öka den allmänna be¬
villningen och sedan med afseende endast deruppå, men oberoen¬
de af det verkliga sakförhållandet uppgöra inkomst-beräkningarne,
har ingen annan effekt än alt statsreglcringen går i hop på pap¬
peret, hvaremot riksg:s-kont. får medelst lån betäcka hvad som
brister, samt ytterligare upptaga nya lån för räntan af hufvud-
lånen. För den händelse att vid en noggrann beräkning af in¬
komsterna, dessa skulle befinnas icke betacka utgifterna, men man
det oaktadt icke vill öka allmänna bevillningen, är det i sådant
fall vida bättre att ärligt och öppet besluta att fylla bristen me-
144
Den 5 Augusti.
deist län, till ränta och amortering, hvarå nödiga medel anslås.
Såsom jag sagt anser jag denna väg oriktig, ty Staten bör så
regleras att inkomsterne belacka utgiflerne, men vill man icke så
reglera Staten, så är det bätre att sålunda hafva rent spel ån att
bedraga sig sjelf medelst öfverdrifna inkomst-beräkningar. Hvad
beträffar den välkomst som samme värde talare sagt skulle möta
representanterne vid deras återkomst ifrån riksdagen i händelse
allmänna hevillningen icke blifvit ökad, så är det visserligen vida
beqvämare för den innevar:de stunden aLt reglera Staten såsom
han sagt, men jag fruktar att denna välkomst kommer ganska
surt efter vid en blifvande riksdag, då man måste genom allmän¬
na bevillningen icke allenast reglera Staten så alt del bär sig för
framtiden utan också att man kan återbetala hvad man nu har
ställt på lån och med allt skäl komma anmärkmr då alt göras
emot en statsreglering, hvilken ställt Staten så, att efterkomman¬
de Ständer måste icke allenast reglera för sig utan också återbe¬
tala hvad förelrådarne ställt på lån. Jag nödgas derföre fortfa¬
rande vidhålla det af Hr von Hartmansdorff här uppgifna sätt all
beräkna tullinkomsterna, men som ziffran icke kan bestämdt upp¬
gifvas, anhåller äfven jag att, för att få ziffran bestämd, denna
punkt måtte lill Utsk. återremitteras, hvarom jag vördsamt an¬
håller att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos.
Ilr von Hartmansdorff: Jag ville, med afseende på Frih.
Cederströms framställning om ziffran, just göra den hemställan
som Gr. Lagerbjelke nu redan gjort, nemi. att betänk, måtte
återremitteras.
Frih. Tersmeden: Jag medgifver visserligen att Gr. Lager¬
bjelke har rätt deri ali det vore orätt att på förhand bestämma,
alt man icke vill öka bevillningen, oberoende af huru inkomster
och utgifter slå ihop; men när det visar sig, alt den här nu ifrå-
gavar:de inkomst-titeln har under de föreg:de bägge åren lemnat
en högre inkomst än den hvartill Be vill n.Ulsk. satt densamma
och dä man alldeles icke kan med något sken af säkerhet på för¬
hand bestämma huruvida lill följd af de nuvar:de Europeiska för-
hållanderna tullen kanske under de följande åren hår i Sverige
skall falla eller stiga, enär det lika väl kan hända att den kom¬
mer alt stiga som falla. Efter hvad Frih. Cederström nyss sa¬
de om vi här få sitta i lugn; så är jag öfvertygad om, alt vi i
merkantilt hänseende komme att betydligt förtjena på den oro
som för närvar:de finnes i Europa. Under sådane förhållanden
och då inkomsterne icke äro beräknade högre utan snarare lägre
än under de föreg:de åren, så är jag af den öfvertygelsen att
man heldre bör bibehålla denna beräkning än öka bevillningen,
och alt man på detta sätt alldeles icke drager någon bakom lju¬
set eller förespeglar förhållanden som alldeles icke komma att
inträffa, och derföre anser jag atl man hvarken med desse
75,000 r:dr eller den större skillnad, som, efter Hr von Hart-
mansdorffs beräkning, äger rum, bör nedsätta den af Utsk. före¬
slagna
Den 5 Augusti.
145
slagna summan. Men efter tankarna äro här så delade, att vi
hafva ett förslag af Hr von Hartmansdorff, ett af Frih. Ceder¬
ström och dessutom Utskts förslag, som är försvaradt af dess le¬
damöter, så torde det vara bäst att denna punkt till Ulsk. åter¬
remitteras häldre än att här på stående fot besluta att beräknin¬
gen skall verkställas efter ett medeltal af 5 år, bland hvilka 5
är inbegripes 3:ne, hvarunder inkomsterne utgått efter en helt
annan tulltaxa än den som nu är gällande.
Hr von Troil: Jag är af Frih. Tersmeden hufvudsakligen
förekommen i hvad jag önskade yttra och ber endast att i anledn.
af Gr. Lagerbjelkes sednaste yttrande få nämna, alt den utväg
som Gr. Lagerbjelke alternativt föreslagit, nemi. att heldre än
att bestämma inkomsterna för höga, uppdraga åt riksg:s-kont. att
upptaga län för ali bestrida utgifterna, anser jag för min del
vara den aldra sämsta. Vilja icke R. St. ingå på det förslag af
Bevilln.Utsk. sorn här blifvit framställd; vilja icke R. St. sätta
inkomsterne så höga att de kunna belacka de beräknade utgifter-
ne, då må man komma till den enda återstående utvägen nemi.
att öka bevillningen; men att sälta inkomsterna låga och sedan
uppdraga åt riksg;s-kont. att upptaga lån för att betacka möjli¬
gen uppkommande brister, det skulle i min lanke vara den säm¬
sta af alla utvägar. Jag bade visserligen för min del ämnat be¬
gära bifall till Utsk:s betänk., men när så mänga meningar här
velat göra sig gällande, och då i alla fall i händelse R. o. Ad.
skulle bifalla det alternativ som af Hr von Hartmansdorff m. fl. le¬
damöter blifvit yrkadt, en uträkning blifva nödig, så vill jag vis¬
serligen icke motsätta mig en återremiss af denna punkt.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Med anledn. af Gr. Lager¬
bjelkes yttrande anhåller äfven jag få nämna, alt om jag ansåg
det vara klart att riksg:s-kont. skulle komma i brist, så vida icke
den allmänna bevillningen skulle höjas, så skulle jag icke tveka
att tillstyrka att riksg:s-kont. måtte göra lån för att derigenom
betacka bristen; men dä det efter min tanke alldeles icke är gif¬
vet alt en sådan brist uppstår, utan fastmera är troligt att någon
sådan brist icke kommer att uppstå, hvilket synes mig på goda
grunder kunna antagas, så anser jag det vara ganska illa alt blott
af en öfverdrifven försigtighet höja den allmänna bevillningen,
hvilket, man må säga hvad man vill, alltid af allmänheten skall
anses såsom ett ganska olyckligt tecken lill en svår financiell
ställning. Jag vill dessutom taga mig friheten säga, att den om¬
ständighet, att K. M:s nåd. propos. blott upptager beräkningen af
tullinkomsten till 4,000,000 r:dr, icke bör vara ett hinder fol¬
den förhöjning sorn Utsk. har föreslagit, derföre att denna beräk¬
ning grundar sig på en tulltaxa, som icke blifver den gällande
under den tid för hvilken R. St. nu besluta; likasom icke be¬
räkningen utaf inkomsten af bränvinsskatten för en förfluten tid
kan läggas till grund för den blifvande beräkningen, derföre att
den förordning, på hvilken den förra varit grundad, icke hädan-
8 H. 10
146
Den 5 Augusti.
efter kommer att gälla. Då nu R. St. hafva vidblifvit tullafgif-
ter på ålskillige artiklar, så synes man icke vid den K. propos:n
i denna del böra fästa den vigt att icke förändrade omständig¬
heter kunna åstadkomma någon förändring i den beräknade in¬
komsten. Afven jag tror mig böra tillstyrka R. o. Ad. att bi¬
falla Utsk:s beräkning i denna punkt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Om den återremiss
för hvilken de fleste ledamöter här inom Ståndet yttrat sig, blif-
ver beviljad, så önskar jag att få föra Bevilln.Utsk. till minnes,
att oaktat fleres på goda skäl gjorda yrkande derom att göra en
liten förhöjning så väl ä tullen pä socker som kaffe Utsk. lik¬
väl förblef doft mot dessa yrkanden, hvarigenom det gynnsamma
tillfället försummades. Hade man vidtagit denna förhöjning af
tull å kolonialvaror, då en lika beskaffad skedde i Danmark och
faran således för smuggling minskades, så hade alla de svårighe¬
ter och den oro varit undanröjde som nu uppkommit derigenom,
att man fruktar att lullbevillnings-medlen icke skola uppgå till
det belopp som af Utsk. blifvit beräknadt eller ens svara mot den
summa som af K. M. blifvit framställd. De förändrade omstän¬
digheter som inträffat i Europas merkantila förhållanden såsom
påföljd af de politiska, sedan den tid då K. M. ingaf Sin nåd.
propos., och hvilka föranledt att de ordres som på utländska han¬
delsplatser i början af året vore gifne till vära hamnar om ex¬
port af jern och trädvaror etc. blifvit kontramanderade, utan att
ännu lif i denna rörelse blifvit väckt, hafva icke utan mycken
anledn. åstadkommit den fruktan man nu hyser att tullbevillnin-
gen icke skulle komma att gå till det belopp som man hoppats
deraf kunna beräkna. Då man icke försäljer sina varor till ut¬
länningen kan man af honom icke heller betydligt inköpa. Steg¬
ring i vexel-kursen, stegrar priset å utländska varor, hvilket vål¬
lar minskad afsättning med sin påföljd, minskad import, men
det är just tullinkomsten af de artiklar sorn importeras, hvilken
skall beräknas. Då det nu är tullen på kolonialvaror som utgör
den förnämsta intraden och ä hvilka varor i sista rummet för¬
minskning i konsumtion torde inträda, så hade det väl varit af
vigt, ja påtagligt behof, att denna tull blifvit förhöjd? Nu får
man uti förhöjning af den allmänna bevillningen smaka den bitt¬
ra frukten af ett bristande förutseende i detta fall.
öfverläggningen om första punkten ansågs härmed vara full¬
ändad, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde, att i afseende
pä denna punkt blifvit yrkadt af Hr von Hartmansdorff, hvars för¬
slag sedermera blifvit upptaget af Hr Printzensköld, att tuliinkom-
sterne borde beräknas efter medium af de 5 sisla åren, af Frih.
Cederström, att densamma i öfverensstämmelse med K. M:s nåd.
propos. borde beräknas till 4,000,000 r:dr, samt af öfrige talare
dels bifall dels återremiss ä Utsk:s förslag.
Hr Gr. o. Landt m:s sedermera till bifall å denna punkt
framställde propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
Den 5 Augusti.
147
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de
gjorde anmärko:ne föranleda till ifrågavar:de punkts återremitte¬
rande, samt denna propos. blef besvarad med ja.
2:dra punkten, ang:de salu-accisen af städerne; 3:dje punk¬
ten, ung:de poslmedle/t, och 4:de punkten, ang:de cliartce-sigil-
latai-mcdlen.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
5:te punkten, ang:de husbehofsbränneri-medlen.
Frih. Tersmeden: Utsk. har tagit till grund för beräkning
af denna statsinkomst ett enda år, och det just året 1846, dä
bränvinsbrånuingen var till följd af 1845 års missvext och högt
uppdrifna spannmålspriser är 1846 å en stor del af riket inställd.
Jag tror detta sätt att gå tillväga, icke vara det rätta. Om man
går något längre tillbaka, så finner man alt samma bränvins-
brännings-författning, som hufvudsakligen varit gällande sedan år
1840, med den skillnaden, att vid 1846 års riksdag lades en
förhöjd afgift på ångbrännerierna; så har inkomsten under
är 1841 utgjort 563,000 r:dr
„ 1842 „ 672.000 „
„ 1843 „ 675.000 „
„ 1844 „ 685,000 „
„ 1845 „ 5S0,000 „
D. v. s. under de 5 åren 1841 lill och med 1846 i medeltal
635,000 r:dr årligen och med 25 proc. förhöjning, hvarmed brän-
vinsskatien enl. R. Sits beslut skall ökas 793,750 r:dr. Om man
sedermera afdrager 793,500 r:dr, som väl torde motsvara den
supponerade nedsällningen i pannornas antal, så skulle jag för
min del tro att man utan våda att missräkna sig, kan beräkna
inkomsten af bränvinsskatteu till 700,000 r:dr, hvartill jag äfven
får yrka att den måtte blifva upptagen.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Tersmeden har visat att
bränvinsskatlen fr. o. m. 1841 t. o. m. 1845, eller för 5 år, har
utgjort i medeltal 630,000 r:dr och detta efter den bränvins-
brännings-förordning, som gällt allt sedan 1841. Likväl yrkar
Frih:n att ifrån dessa 630,000 r:dr, skulle man uppgå icke blott
till de 647,400 r:dr, som Utsk. föreslagit, utan ända till 700,000
r:dr. Jag befarar att denna förhöjning blifver öfverdrifven. Mi¬
na skäl dertill äro följande: Vi hafva sett under den förflutna ti¬
den, att inkomsten af bränvinsbränningen småningom nedgått
derigenom, att de små pannorna hafva, tid efter annan till an¬
talet förminskats, emedan man ej velat för dem betala åtminsto¬
ne 3 månaders afgift, oaktadt deras begagnande ägt rum under
vida kortare tid. Hvad deremot beträffar de större pannorna,
så har sältet att bränna förbättrats och skatten således kommit
att i förhållande till averkningen förminskas. Detta förhållande
kommer troligen att ytterligare fortfara, efter den nya författnin-
10*
148
Den 5 Augusti.
gens utgifvande, oaktadt regeln för den nya beskattningen är
den, att afgiften för de små pannorna skall höjas med 25 proc.,
och för de stora pannorna med 33^ proc. Man borde, om man
räknade blott efter ziffran, förmoda, att den högre beskattningen
skulle inskränka de stora pannornas antal, men detta bl ifver tro¬
ligen icke förhållandet, sedan man icke tillåtit beskattning blott
för en månad. De små pannorna komma fördenskull troligen
att blifva än färre, på sätt jag hört åtskilliga landtman antaga.
Om detta förhållande inträffar, så är det väl om man på sin
höjd kan få den inkomst Utsk. beräknat, visserligen icke något
derutöfver, utan snarare derunder. Emellertid har Utsk. gjort en
beräkning grundad på vissa sakförhållanden, och jag bestrider
henne icke; men jag nödgas bestrida sannolikheten att de stora
förhoppningar, som Frih. Tersmeden har gjort sig, kunna gå i
fullbordan. Jag hemställer derföre till R. o. Ad. att icke gå
längre än Utsk. och sålunda pä sin höjd antaga den beräkning,
Utsk. har föreslagit.
Hr von Troil: Då frågan nyss rörde bestämmande af den
inkomst som statsverket ägde att påräkna af tullen, ansåg Hr von
Hartmansdorff att Bevilln.Utsk. hade orätt förfarit, då Utsk. en¬
dast inskränkt sin beräkning till de två sista åren och yrkade
den värde talaren att denua beräkning skulle grundas på medium
af de 5 föreg:de åren. Oaktadt beräkningsgrunden derigenom
blef så till vida oriktig att man skulle taga 2 olika tulltaxor så¬
som grund för beräkningen. Nu återigen gillar talaren Stats-
Utsk:s beräkningsgrund, som är hemtad endast från ett enda år
och vill icke, lika med Frih. Tersmeden, tillåta att beräkningen
får uppgöras efter 5 föreg:de års medeltal, ehuru bränvinsbrän-
nings-författningen under dessa år hufvudsakligen varit af ena¬
handa beskaffenhet. För min del kan jag icke inse conseqven-
sen i dessa båda yttranden. Mig synes tvertom att de äro emot
hvarandra alldeles stridande. Frih. Tersmeden har igenom de
ziffror han här framlagt, tydligen visat, att bränvinsskatten un¬
der de föreg:de åren vida öfversligit hvad Bevilln.Utsk. har före¬
slagit. Hr von Hartmansdorff har deremot anmärkt att inkom¬
sten af bränvinsbränningen varit under de sednare åren i bestän¬
digt fallande. Jag beder då, att få fästa uppmärksamheten der¬
på alt ifrån och med år 1841 var bränvinsskatten i stigande,
ifrån 563,000 r:dr det ena året till 672,000 r:dr det derpå
följande, 675.000 r:dr det 3:dje och 685,000 r:dr det 4:de året
eller år 1844. Sedermera har visserligen ett fallande inträffat
uti denna skatt för de 2 följande åren, nemi. sä att den under
är 1840 uppgick endast till 580,000 r:dr och 1846 till 529,000
r:dr; men, mine Hrr! hvad är väl orsaken till beränvinsskattens
fall? Det är den missvext som hemsökte en högst betydlig del af
Sverige, och hvilken missvext hade till naturlig följd att brän¬
vinsbränningen måste inskränkas. Vi veta äfven att, för att un¬
derlätta denua inskränkning beviljades restitution af erlagda brän-
vins-bevillningsmedel. För min del skulle jag således tro att
Den 5 Augusti.
14 D
nian icke i detta hänseende kan gå riktigare tillväga, än då man
såsom grund för den erlagda skattens belopp tager ett medium af
de föreg:de 5 åren. Vid framställning af sina kalkyler, har nu
Frih. Tersmeden tagit ett sådant medium till grund och ökat
detsamma med 25 proc. efter deu bränvinshrännings-föiordning
sorn Utsk. föreslagit och fl. St. antagit. Fri lim har då kommit
till ett resultat af 795,000 r:dr b:co såsom motsvarande inkom¬
sten af bränvinsskatten; men Frihin har icke velat beräkna den¬
na skatt sä högt som lill 795,000 r:dr, utan har afräknat de
95,000 r:dr för den möjliga minskning af pannornes anlal som
skulle kunna blifva en följd af ett eller annat bränneries upp¬
hörande. Dessutom yttrade Frih. Tersmeden nyss, att han icke
tagit i beräkning den förhöjning af 33^ proc., som ytterligare
blifvit lagd på ångpannorna och hvilken äter i sin män skulle
öka Statens inkomst af denna tillverkning. Långt ifrån således,
att den af Frih. Tersmeden uppgjorda beräkningen skulle vara
för hög, anser jag den ganska låg och får derföre för min del
med honom instämma uti anhållan om Hr Gr. o. Landtmis pro-
pos. på att bränvinsbränningsskatten må i beräkningen upptagas
till 700,000 r:dr.
Hr Apolloff, Carl Jakob: l händelse de af BondeStis
ledamöter afgifne reservationer ang:de denna punkt aro följakti¬
ga, så anhåller jag alt de må uppläsas och alt jag derefter får
yttra mig.
I anledn. häraf upplästes den af riksdagsfnllmäktigen Erik
Persson från Gefleborgs län vid Ulsk:s betänk, fogade reserva»—
lion, hvarefter
Hr A p öllöf yttrade:
I anseende till årsvexten under det år som Etsk. tagit lill
grund för sin beräkning, jemförd med hvad förhoppningarna för
detta år visat, så tyckes det icke vara vågadi att tro, att brän-
vinsbränningen under detta år, åtminstone med lika stort antal
pannor, kommer att drifvas som under äret 1846. Skulle likväl,
såsom Hr vou Hartmansdorff befarar, någon minskning i pan¬
nornas antal komma att äga rum, så kan den aldrig efter all
möjlig kalkyl gä tili J:del af pannornas antal. Således ersättes
ganska rikligen förlusten derpå genom den förhöjda skatt som
för ångbrännerierna skulle äga rum, nemi. å 33| proc. Om de
skäl som Frih. Tersmeden och Hr von Troil anfört, äger någon
vigt, sä tror jag det icke eller vara vågadt, att uppsätta den kal¬
kylerade inkomsten af bränvinsskatten till 700,000 r.-dr, och får
således deruti med Hr Frih:n instämma.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare, Hr von Troil, har åbe¬
ropat den grund, som Hr von Hartmansdorff velat lägga för be¬
räkning af tullinkomsterna, eller att man borde ställa beräkning på
medium af 5 föreg:de år. Jag accepterar denna beräkningsgrund.
Frih. Tersmeden har redan visat att enl. medium af 5 år skul¬
le afgiften af bränvinsbränningen uppgå till 635,000 r:dr. Utsk.
150
Den 5 Augusti.
har beräknat den till 647,400 r:dr, och således till och med
högre än nyssnämnde medium.
Hr von Hartmansdorff har anfört att inkomsten af bränvins-
bevillningen varit i fallande och att den fortfarande skulle hafva
benägenhet dertill. Det är troligt alt detta fallande härleder sig,
såsom Hr von Hartmansdorff ytlrat, deraf, att de små pannorna
mer och mer upphöra och att detta upphörande af små pannor
äfven hädanefter kommer att äga rum, är så mycket mera sanno¬
likt, som deras beskattning blifvit förhöjd med 25 proc. Det är
likväl af dessa små pannor, som en stor del af den inkomsten
influtit. Ett annat skäl hvarföre denna inkomst tenderar till
fall, är det, att man må skrifva författningen huru som heist,
åtminstone på den grund för beskattningen som nu följes, så blir
det likväl omöjligt att förekomma underslef och det vanligen är,
att så snart en bränvinsbrännings-förordning blifvit utfärdad, så
har den blifvit eluderad. Man mäste således betänka att äfven
detta verkar till nedsättning uti skatten. Under sådana förhål¬
landen och då Utsk. tagit i beräkning den förhöjning i skatten,
som vid denna riksdag blifvit beslutad, så kan Utsk. ganska väl
försvara alt beräkningen är stödd på den grund som Frih.
Tersmeden och Hr von Troil uppgifvit, nemi. 5 föregtde års
medium. Jag anhåller således vördsamt om bifall på den¬
na punkt.
Hr von Hartmansdorff: Hrvon Troil har anmärkt huru¬
ledes jag förut velat taga 5 föregide är lill grund för tullbevill-
ningens beräkning; men deremot öfvergifva detta beräkningssält
når fråga uppstått om hränvius-bevillningen. Jag säger, lika med
Gr. Lagerbjelke, alt jag har ingenting emot om Hr von Troil
vill antaga de 5 åren lill beräkningsgrund och sålunda 635,000
r:dr i inkomst; ty då vore man säkrare om att erhålla den på¬
räknade inkomsten än eljest. Jag trodde mig billigt förfara, då
jag ville antaga den förhöjning, som Utsk. föreslagil, emedan jag
anser för möjligt och troligt, att den förhöjning i pålaga som R.
St. beslutat verkligen skall medföra en tillökning i inkomst, ehu¬
ru del kan vara ganska tvifvelaktigt.
Det är likväl ett egel förhållande med Hr von Troil och an¬
dra, som ifra för låga tullafgifter. De säga att ju lägre tullaf-
gifterna sättas, ju större bl ifver tullinkomsten. Nu deremot säga
de i fråga om bränvinet att ju högre afgiflerna sättas, desto hö¬
gre blifver inkomsten.
Den reservation, som Hr Apollof har låtit uppläsa, inne¬
håller det samma som här förut är sagdt i dag, nemi. att man,
på det att allmänna bevillningen icke måtte behöfva ökas, skall
uppsätta beräkningar af de extra bevillnings-inkomsterna så högt
att de förslå. Det är förut af en talare anmärkt, att man icke
bör göra annat än hvad rätt och skäligt kan vara. Jag är af
samma mening, och tror att man bör söka komma sanningen så
nära som möjligt. De skäl, som, sedan jag yttrade mig, blifvit
anförda, för att bevisa det någon betydlig tillökning i bränvins-
Den 5 A ugust i.
151
skatten icke kan äga rum, synas mig så öfvertygande, att jag icke
torde dertill behöfva lägga något vidare. Jag anhåller således att
R. o. Ad. mätte godkänna denna del af betänk.
Gr. Ridderstolpe, Fredrik: Erfarenheten inora West¬
manland är den, att de små pannornas antal är i stigande. Jag
kan icke neka att jag icke är af den åsigt som Hr Apollof sökt
göra gällande. Innevar:de års gröda ger ett så ymnigt hopp om
en god skörd att jag hvarken vill eller kan uppskrämma någon
roed att äret icke blir godt; men rågen har likväl under blom¬
ningen blifvit nedslagen af regn, och efter matningen sammale¬
des. Det gör, alt en stor del af den ymniga grödan kommer att
blifva af, hvad man kallar, sölig beskaffenhet, och bäst passande
i bränvinspannan. Af dessa bägge anledmr tror jag det vara
bäst att antaga Ulsk:s beräkning för inkomsten af bränvins-
skatten.
Må ingen tro att i allmänhet minskade tullafgifter nödvän¬
digt skola medföra minskade inkomster. Englands erfarenhet stri¬
der deremot. Mången trodde der, att det aldrig skulle bära sig
med pennyposten. Del har likväl visat sig att postverket der har
haft en stor inkomst sedan postverket blifvit på detta sätt ned¬
satt. Jag önskar, efter jag icke. vill gerna tumma på ett förslag,
att åtminstone de 700,000 r:dr måtte blifva uppförda såsom den
af bränvinsbränningen påräknade inkomsten för de komman¬
de åren.
Frih. Tersmeden: Mina värde motståndare hafva godkänt
min kalkyl, men endast till hälften. De hafva godkänt att be¬
räkningen skulle få uppgöras såsom jag framställt efter de 5 fö-
reg:de årens medeltal, men de hafva deremot icke velat göra af¬
seende på den skatteförhöjning, som bär ägt rum. Jag hemstäl¬
ler då, minen Hrr! hvad hela denna förhöjning af skatten skulle
tjena till? Åtminstone ansåg jag och hoppades att en förhöjd
skatt på denna tillverkning skulle åstadkomma en högre statsin¬
komst. Endast af det skälet har jag voterat på en högre be¬
skattning och att man alldeles icke vill taga de 25 procms för¬
höjning i beräkning, förekommer mig förunderligt. Afven uti
mitt förslag har jag icke antagit mer än hälften af de 25 proc:n
såsom ledande till en verklig förhöjning i inkomsten, enär brän-
vinsbrännings-inkomsten, om man toge i beräkning hela beloppet
af de 25 proc:u skulle uppgå till 793,750 r:dr och jag endast
har yrkal alt den skall beräknas till 700,000 r:dr.
Jag förmodar all R. o. Ad. vid närmare påseende skall fin¬
na, alt denna förhöjning icke är vådlig alt antaga, synnerligen
då man tager i betraktande hvad några ledamöter här fästat upp¬
märksamhet på, nemi. den vackra och rika gröda som i allmän¬
het i år visar sig på jorden och det temligen låga spannmåls¬
priset, hvilket allt sammanlagt gör att, synnerligen om, såsom
Gr. Ridderstolpe här yttrat, det inträffar att säden blir mindre
god genom en sämre bergning, en större del än vanligt af den¬
na gröda kommer att gå i bränvinspannan. När man har detta
152
Den 5 Augusti.
klart för sig så finnér raan att den föreslagna beräkningen all¬
deles icke är för hög och om man dertill lägger att, en för låg
beräkning af denna inkomsttitel, likasom för låga beräkningar af
alla inkomslliilarne skall medföra förhöjning af bevillningen, så
får jag hemställa lill Hrrme om det verkligen är mina värde mot¬
ståndares mening alt, coute qu’il conte, komma till det resultat
ali man skall fä bevillningen förhöjd.
Hr von Troil: Det var endast för att icke föranleda till
flera förslag till propos., som jag förenade mig med Frih. Ter¬
smeden i hans beräkning af 700,000 r:dr för bränvinsbrännings-
skatten, ty efter mitt förmenande hade man kunnat höja denna
skatt åtminstone til! 700,000 r:dr. Dä så väl Hr von Hartmans¬
dorff som Gr. Lagerbjelke erkänt riktigheten af att taga medel¬
talet utaf de 5 föreg:de årens inkomst till grund för beräknin¬
gen af denna skatt, så förvånar del mig på det högsta att dessa
Hrr icke äfven finna att då skatten nu blifvit ökad med 25
proc., så måste icke det ursprungliga medeltalet af de 5>föreg:de
årens inkomst utan denna summa, föthöjd med 25 proc., vara
den som bör tagas till grund för beräkningen. Jag ber likväl att
få fästa uppmärksamheten på, att, denna skatt genom de förhöj¬
ningar, som blifva en följd af R. St:s fattade beslut, icke blott
skulle uppgå till de 793,750 r:dr, som Frih. Tersmeden om-
nämndt, utan vida öfverstiga 800,000 r-.dr, hvilket man finner,
när man tager i beräkning den beslutade förhöjning i beskatt¬
ning för ångpannor af 33 J proc. Dä det således är bevislig!, alt
skatten skulle komma alt uppgå till mer än 800.000 r:dr, så
hemställer jag om det kan vara för högt all beräkna den lill
700,000 r:dr. Alt påstå att inkomsten af bränvinsbrännings-
skatten skulle minskas, derföre att denna skatt har ökats, före¬
faller mig högst besynnerligt. Då den nu vexande grödan visar
sig öfverallt riklig och om den derjemte blifver mindre väl in-
bergad samt tilläfventyrs deraf mindre lämplig att utomlands för¬
säljas, så måste, den naturliga följden blifva ali en stor del af
denna skörd stannar i bränvinspannan och långt ifrån att brän-
vinsbränningen skulle komma att minskas, tror jag att man kan
beräkna inkomsten deraf under det först blifvande året till åt¬
minstone samma belopp som förut, och då nu skatten efter den¬
na grund skulle uppgå till 800,000 r:dr, sä ser jag icke att man
kan det ringaste tveka att bestämma den till 700,000 r:dr. Det
är således endast för att icke öka antalet af förslag, som jag in¬
stämde med Frih. Tersmeden. Eljest skulle jag hafva begärt
ett ännu högre belopp, men anhåller nu fortfarande om bifall
på detsamma.
Hr Apollof: Då jag förra gången hade ordet, glömde jag
att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på hvad jag hört en af la-
larne här fästa sig vid nemi. att Ut,sk. i sin kalkyl icke tagit
ångkraften i beräkning. Detta torde i sin mån icke obetydligt
öka inkomsten. Fl vad dernäst angår bränvinspannornas minsk¬
ning, får jag också fästa uppmärksamheten på, att sedan det är
Den 5 Augusti.
153
tillåtet alt bränna pä kortare tid än de föreg:de åren så hafva
hnsbehofsbrännarne mera anledn. att anteckna sig till att bränna
efter de ej behöfva skatta för mer än den kortare tid hvarunder
de kunna medhinna sitt behof, hvaremot under de föregtde åren
liden vore för lång så att de icke behöfde den för sitt behof och
derföre icke anmälde sig. I öfrigt får jag nämna i anledn. af
hvad som här blifvit yllradt, att jag alldeles icke, i afseende på
den blifvande bevillningen, ifrar hvarken för förhöjning eller för¬
minskning. Jag har i min reservation i Tullfrågan endast sökt
det rätta och efter min öfvertygelse är den af Hr von Troil upp-
gifne samma närmare sanningen är den som Frih. Tersmeden
föreslagit; men af samma skäl sora Hr von Troil anfört, förenar
jag mig med Frih. Tersmeden i st. f. att jag snarare skulle tro
att bränvinsskalten kommer att gä till mer än 800,000 r:dr.
Hr Printzensköld: Om Gr. Ridderstolpe inom det län,
hvars styresman han är, vunnit den erfarenheten att småpannor-
na äro i tilltagande, så är likväl erfarenheten på andra orter an¬
norlunda. I den ort, der jag har en liten landtegendom, känner
jag bestämdt huruledes inom en enda socken och på en enda
sommar några och tjugu små pannor bortsäldes af allmogen och
det må således lända till bevis, all om tillökning i bräuvinspan-
nornas antal på eli ställe äger rum, så motsvaras delta fullt ut
af ett motsatt förhållande på andra orter.
Gr:n har tillika förordat en högre beräkning af den ifråga-
var:de inkomsttiteln pä den grund att innevar:de års gröda är
särdeles förhoppningsfull i så målto, att qvantiteteu är ganska stor
om också qvalilelen icke skulle blifva deremot svarande; hvaraf
skulle följa, all den qvantitet af säd företrädesvis måste begagnas
till bränvinsbränning. .lag medgifver att Gr:n i afseende pä sina
förhoppningar har beräknadt ganska riktigt. Jag tror lika med
honom att den rika skörd, som nu finnes på jorden, tager af den
beständiga nederbörden lill sig så mycken skada, att den icke kom¬
mer att blifva särdeles nyttig eller användbar till annat än brän-
viusbränning; men månne man bör taga detta förhållande, såsom
varande af enstaka natur; till grund för en beräkning som om¬
fattar åtminstone 3 års lid. Kan man icke lika gerna antaga så¬
som en möjlighet och till och med såsom sannolikt, att åren 1849
och 1850 icke välsignas med så rika skördar som del innevar:de
året, hälst alla tiders erfarenhet gifvit vid handen, att mindre god
skörd alltid och missväxt ofta inträffar hvart 4:de eller 5:te år.
Lägger man delta svaga år till de goda man haft, så tror jag alt
man kommer, i afseende pä beräkningssättet, sanningen närmast
och då nu Utsk., fastäu bevilluingsinkomslen för bränvin smånin¬
gom icke uppgått lill så högt belopp som det Utsk. antagit, lik¬
väl ansett denna sin beräkning komma sanningen närmast så ser
jag sannerligen icke något skäl hvarföre man skulle afvika ifrån
Utsk:s förslag. Om den lyckliga händelsen skulle inträffa att brän-
vinsbevillningen lemnar ett öfverskott af möjligen till och med
150,000 r:dr, sä kan del ungefärligen motsvara den brist som
154 Den 5 Augusti.
riksg:s-kont. får ersätta i förslags-anslaget för fångars underhåll,
hvilket förslagsanslag tvifvelsutan kommer att öfverskridas fullt ut
med dessa 150,000 r:dr; och man kunde härigenom undvika den
utväg, som eljest måste tillgripas att för betäckande af denna
brist anskaffa medel genom lån.
Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s förslag i denna del.
Frih. Cederström: Vi hafva vid flere föreg:r!e riksdagar
genom för lågt beräknade utgifter och lågt beräknade inkomster
kommit till det resultat att öfverskolter blifvit bildade elium de
icke varit annat än eventuela och icke kunna på förhand beräk¬
nas. En förståndig statsreglering borde väl småningom närma sig
till det sanna förhållandet, så att man hade i kassan riksdaler för
riksdaler af hvad som utgå skall. Nu äro vi icke der, men jag
fäster Utsk:s uppmärksamhet derpå att, i en period som denna,
vi äro nödsakade att bereda tillgångar, motsvarande behofvet af
utgifterna. Det är vigtigl att icke beräkna vära tillgångar mindre
än hvad de verkligen utgöra så att man ökar behofvet af serskilt
extra bevillning utöfver hvad som behöfves, hvilket naturligtvis
skulle komma att verka bestämda och stora missnöjen i framtiden.
Derföre bör man beräkna inkomsterna till hvad de i verkligheten
kunna uppgå till. 75,000 r:dr pä tullen mine Hrr, och 150,000
r:dr på bränvinsbränningen är ingenting i sak ty om tullen går
in med 75,000 r:dr mer eller mindre sä kan riksg:s-kont. i allt
fall begå sig med den saken, men det kommer i zifferberäkniu-
gen i Statskont. ovillkorligen att verka på beräkningen af den
brist som genom allmänna bevillningen skall fyllas, hvilket jag
icke anser nyttigt- Jag tillstyrker således för min del att brän-
vinsskatten icke upptages till mindre än 750,000 r:dr, hvartill den
bestämdt kommer alt utgå under detta år och troligen äfven un¬
der det nästkommande.
Hr von Hohenhausen: Det har med mycket skäl blifvit
anmärkt att man för skatter, som skola utgå under flera år, icke
bör uppställa beräkningen efter den utsigt, som för det löpande
året finnes, utan att man måste efterse hvad förhoppningarne kun¬
na vara för hela denna tid, under hvilken skatten beräknas alt
utgå. Hvad nu den här bränvinsskatten beträffar och frågan ora
huruvida de små pannorna skola komma att ökas eller icke, sä
är det en sak af stor svårighet att kunna afgöra, och jag för min
del afsäger mig alldeles att kunna deruti med någon sannolikhet
förutsäga något, emedan å ena sidan bidraget till dessa pannors
minskning, förhöjningen af skatten med 25 proc., och för det an¬
dra den tid, hvarunder brännas borde, när man nu vill hafva en
panna för att bränna en månad om hösten och en månad om vå¬
ren så måste i stället dertill nu tagas 2:ne terminer eller 4 må¬
nader i st. f. 3. Om nu detta skall verka till ökad skatt eller
lill minskad är svårt att förutsäga, då grannar lätt kunna med
hvarandra öfverenskomma att den ena bränner under höstmåna¬
derna och den andra under vårmånaderna; men i alla fall så, nät-
man i detta fall värderar den minskning i bränningen som skulle
Den 5 Augus
155
uppstå under det år då en missväxt ägde rum i större delen af
landet, så skulle man, likaledes som man i fråga om tullen fick
läsrga till osviklig grund för sina beräkningar 2:ne år då tullen
stod aldra högst, så borde man äfven i afseende på bränvinsbrän-
ningen förfara på enahanda sätt och beräkna derjemte hvad en
förhöjd beskattning bör kunna åstadkomma, helst dä de små
pannorna med ånga förut tillverkar orimliga ([vanliteter och be¬
talte så obetydlig skatt jemförelsevis emot hvad de brände. När
då dessa pannor beräknas bland dem för hvilken högre skatt er¬
lägges, så få vi väl lof att påräkna en högre inkomst såsom följd
af den högre beskattningen under vanliga år dä icke missväxt in¬
träffar. Derföre kan jag icke annat än finna de förslag som Frih.
Tersmeden framställt om 700,000 r:dr vara väl grundat och att
Utsk:s förslag här kan höjas till den summan hvarföre jag kom¬
mer att rösta derför.
Gr. Ridderstolpe: Jag anhåller att få lägga några proc.
till Hr von Troils hopp. Han har icke trott, att någon export
kan under nästkommande år från Sverige ega rum. Mina en¬
skilda underrättelser från Finland göra alt jag tror del spannmå¬
len möjligen dit kan komma alt utskeppas.
Herr Printzensköld har medgifvit att min kalkyl för nästa år
kommer att slå in, men att för de öfriga åren, som kunna kom¬
ma att förgå till nästa riksdag, den icke håller stånd. Hr Print-
zenskölds yttrande vore ganska rigtigt om den Svenske John Bull
vore någon kalkylator, men det har man aldrig sett att allmogen
är när den lägger ved under bränvinspannan. Min erfarenhet är
den, att lill och med under missväxt år har bränvinspannan gått
flitigt nog. Här är icke fråga om vinst af bränvinspannan, utan
det är fråga om Statens vinst af bränvinsskatten, och huru mån¬
ga än må bränna sig till skada, sä är jag dock öfverlygad om alt
ändå bränvinsskatten måste utgå till det belopp att åtminstone de
700,000 r:dr som Frih. Tersmeden föreslagit böra af denna in¬
träd erhållas.
Efter jag har ordet så anhåller jag, att få rätta ett uttryck,
som jag förra gången begagnade och som var af mig ett misstag
på summan. Jag vill då ändra det sålunda: att ehuru jag ej ger¬
na tummar eller ruckar ett förslag af Utsk., anser jag dock, att
de kommande årens intrader af bränvinsbränningen komma alt
stiga till minst 700,000 r:dr, hvarföre jag anhåller att denna
summa måtte i beräkningen af bränvinsskatten upptagas.
Hr von Hartmansdorff: Mina värda motståndare hafva
sagdt, att det synes, som ville man nedsätta inkomsterna af de
extra bevillningarna. Hvad mig beträffar så bar jag tillstyrkt
l]tsk:s förslag utom den första delen deraf rör:de tullbevillningen.
Jag ser således icke med hvad skäl man gör mig en sådan före¬
bråelse. Deremot vill jag fråga om det icke snarare ser ut som
ville man, på den motsatta sidan först efterse huru mycket som
fordras, för att icke nödgas höja den allmänna bevillningen och
156
11 en 5 Augusti.
derefter beräkna de extra bevilluingarne så högt, som behöfves för
att komma till det åsyftade målet.
Jag vill dessutom hemställa till mina motståndare om det
icke är lika möjligt att förhöjd beskattning på brännvinsbränning
vållar lönnbrännerier som att förhöjd tullafgift medförer luren-
drejerier, på sätt mina motståndare städse säga. Man åtnöjer sig
ofta såsom Hr von Hohenhausen har anfört, med en månads brän-
vinstillverkning om hösten och en om våren. Tillförene fick man
derföre betala 6 månaders skatt, ty brände man båda terminer¬
na så fick man betala för 3 månader hvarje gång. Efter den Dya
författningen så får man för den händelsen blott betala 4 månaders
skatt; ty nu utgöres hvarje termin blott af 2 månader. Det är
sålunda mindre utsigt nu att fä en större inkomst för kortare tid,
än man förut fick för en långvarigare, af dem, som ej vilja brän¬
na under hela den tillåtna tillverkningstiden. Men efter som af-
gifterna äro högre och det är möjligt att underlåtenheten alt be¬
gagna hela tiden verkar mindre i förringande riktning så har jag
antagit att Utsk. gjort rätt då det beräknar högre inkomst än till¬
förene. Mina värde motståndare hafva likväl icke åtnöjt sig med
att höja brännvinsskatten till 647,400 r:dr utan hafva yrkat att
hon skulle höjas lill 750,000 r:dr. Ar det fråga om auction vid
detta tillfälle, sä kunde man ännu lägga till 50,000 r:dr. ty för¬
modan kostar ingen ting. Men meningen mäste väl vara att hälla
sig till verkliga förhållanden. Skulle nu R. o. Ad:s fleste leda¬
möter icke anse det vara rätt att hålla sig vid Ulsk:s beräkning
af 647,400 r:dr, så hemställer jag om det icke vore skäl att åt¬
minstone låta Utsk. höras deröfver innan man bestämmer en sum¬
ma pä höft. För min del vill jag likväl vidblifva Utsk:s förslag
såsom jag tillförene yttrat.
Hr Gripenstedt: Då man beräknar en inkomst för fram¬
tiden så är det otvifvelaktig! rätt och det enda rätta att taga i
betraktande hvad samma inkomst-titel har gifvit tillförene, men
jag anser det icke vara alldeles exact att då sälta sjelfva ziffran
såsom den der skulle jemförelsevis, då förhällanderne äro olika,
vara den bästa utgångspunkten utan rättast vore väl att såsom ut¬
gångspunkt taga pannornas antal och pannrymdens belopp, efter¬
sinna om denna summa instämde med de föreg:des och sedermera
reducera inkomsten allt efter den olika tariffen. Hvad som kan
verka på den första delen af frågan nemi. huruvida pannornas an¬
tal och pannrymden blifver lika som förut eller också mindre eller
större är naturligtvis å ena sidan huruvida den förhöjda skatleu
kan afskräcka från bränvinsbränning och verka till förminskning
deraf och huruvida å andra sidan den utsigt som för närvar:de
finnes till en ymnig skörd kan bidraga till alt öka brännvinsbrän¬
ningen eller icke. Att kunna a priori bedömma dessa förhållan¬
den är visserligen omöjligt, men sannolikt synes likväl att pannor¬
nas antal och pannrymden blifva ungefärligen lika som förut och
då faller sig klart efter den kalkyl, som är framställd, att skatten
skall uppgå till 800,000 r:dr. Jag tror således för min del, att
Den 5 Augusti.
157
icke någon fara för minskning finnes om man bestämmer den till
700.000 r:dr såsom åtskilliga talare föreslagit. Vidkommande den
farhåga som bär blifvit yttrad att förslagsanslagen skulle komma
att öfverskrida de beräknade beloppen, så vill jag fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på det ganska glädjande factum att hvad beträf¬
far det förslagsanslag, som är det ringaste, nemi. det för fångars
vård och underhåll, så har under innevartde år fångarnes antal
betydligt nedgått och det till den grad att i åtskilliga län antalet
af fångar icke uppgår till mer än hälften af hvad det förut varit,
hvilket också i min tanka inverkar till en förminskad fruktan för
öfverskridande af ifrågavande förslagsanslag, hvilket i öfrigt under
denna riksdag blifvit högst betydligen förhöjdt.
Frih. Cederström: Den uppgift den siste värde talaren lem-
nal om det minskade antalet af fångar för närvarrde, anhåller jag
att få yttra några ord om. Del går bra att minska fångantalet
under sommarmånaderna; men då det kommer till de kalla nät¬
terna, så är det för kallt att ligga ute och då återiufinna sig fån-
gärne för att få husrum oell värme under loppet af blifvande
vinter.
Hr Gripenstedt: Det olika förhållandet emellan fångarnes
antal och brottslighet i allmänhet under sommarmånader och vin¬
termånader bestrides icke; men det förhåller sig dermed ungefär¬
ligen lika, skulle jag tro, det ena året som det andra. Dä jag
således har talat om ett minskadt fångantal så har jag afsett, att
detsamma nu varit mindre än under samma tid det föregående
året, och dä äger uppgiften sin rigtighet.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framställde
Ilr Gr. o. Land tin., att i afseende på denna punkt blifvit yr-
kadt, dels bifall till Utsk:s förslag, dels att en till 700,000 r:dr,
neli dels, alt en till 750,000 r:dr förhöjd beräkning af ifräga-
varrde medel mätte bestämmas; hvarefter Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. bifölle Utsk:s ifrågavande förslag.
Härvid ropades ja och nej, hvarpå Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. ansåge bränvins-bi ännings-medlen höra beräknas till
700.000 r:dr samt dä äfven denna propos. besvarades med blan¬
dade ja och nej, förklarade det han trott sig finna att härvid ja
varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter:s-propos.
Den som bifaller Bevilln.Ulsk-.s förslag till beräkning af Brän-
vins-brännings-afgiften, röstar
ja;
den det ej vill röstar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. berörde afgift böra beräknas till
700.000 r:dr årligen.
158
Den 5 Augusti.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 17.
Nej — 13.
Hr von Troil: Mot R. o. Ad:s nu fattade beslut anhåller
jag att i prot. få anteckna min reservation. Jag anser det sam¬
ma grundadt på oriktiga beräkningar och ledande till ett mindre
lyckligt resultat.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, i anledn. af Hr
von Troils yttrande att få, såsom talande för min åsigt, lemna
en uppgift, hvilken jag förut icke andragit emedan jag dä icke
hade henne, nemi. att pannerymden, som beskattats utgjort för
år 1835, 3,13(i,000 kannor, men 10 år sednare, eller år 1844,
endast 1,392,000 kannor.
0 punkten, ang:de tidnings- och kortstdmpel-afgifterne.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarne.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Nödsakad alt för enskilda an¬
gelägenheter aflägsna mig ifrån riksdagsorten anhåller jag att med
bibehållande af min riksdagsmannarätt få ifrån och med Freda¬
gen d. 11 uti innevar:de månad afsäga mig mitt ledamotskap
i StatsUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot af Stats¬
Utsk. i st. f. Hr von Troil, från och med d. 11 dennes.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 29 sisth Juli och d. 3 dennes
på bordet lagde utlåt. N:o 281, i anledn. af erhållne återremisser
å vissa punkter af betänk. N:o 30, ang:de Statsverkets och an¬
dra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning åren 1842 och 1843.
Detta utlät, föredrogs punktvis till pröfning.
1 ■punkten.
Lades till handlingarne.
2 punkten.
Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande godkändes.
3 punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser omröstning i
förstärkt StatsUtsk. icke vara lämplig i det fall som är för han¬
den. Frågan är, att till K. M. ingå med en und. anhållan ”att
de försålda kasserade effecter och persedlar af hvad slag och be¬
skaffenhet som helst, till Statens kassor hädanefter ingående me¬
del måtte ställas till R. St:s disposition”. En und. anhållan hos
K. M. kan, efter mitt förmenande, icke utgöra föremål för om-
Den 5 Augusti.
159
röstning i förstärkt StatsUtsk., ty der röstar man endast om hu¬
ruvida medel skola beviljas eller icke beviljas, men icke hurule¬
des medel som en gång blifvit af R. St. anslagna, men icke an¬
vända för Statens ändamål, sedermera skola disponeras. Sådant
bör icke kunna utgöra föremål för omröstning i förstärkt Stats¬
Utsk., utan hemställer jag vördsamt att R. o. Ad. malte afslå
denna voter:s-propos.
Hr Printzensköld, Carl: Då Regeringen, enl. grundla¬
gens uttryckliga föreskrift, äger dispositionsrätt öfver de anslag R.
St. bevilja för anskaffande af erforderliga persedlar och effecter
1 kronans förråder, sä följer häraf påtagligen, att Regeringen måste
äga enahanda dispositionsrätt öfver de medel, som inflyta för per¬
sedlar, hvilka, såsom af en eller annan orsak blifva odugliga och
derföre kasserade, måste från dessa förråder försäljas, och det så
mycket heldre, som det åligger Regeringen, att med dessa medel,
sä vidt de lemna tillgång, förse förråderne med andra persedlar i
de kasserades ställe. Att till K. M. göra den framställning som
StatsUtsk. föreslagit, är alltså ingenting annat än ett temmeligen
ohöljdt försök, att inskränka Konungamaglens rätt, att använda
medel, som en gång blifvit ställda under dess disposition. R. St.
hafva icke en sådan magt, och att taga sig den, skulle innefatta
en öfverträdelse af grundlagarne. Jag anser derföre, lika med Hr
von Hartmansdorff, att den föreslagna voter:s-propos:n bör såsom
olaglig af R. o. Ad. ogillas.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. den uti fö-
revar:de punkt föreslagna volens-propos.
4 punkten.
R. o. Ad. godkände Utskis i denna punkt afgifna yttrande.
5 punkten.
Lades till liandlingarne.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 29 sisth Juli och d. 3 den¬
nes pä bordet lagda mern. N:o 90 i anledn. af RiksSt:ns skilj¬
aktiga beslut, ang:de utlåt. N:o 75.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: 75 § Riksd.Ordn. innehåller:
”Till grundlags stiftande, upphäfvande, förändring eller förklaring,
fordras alia RiksStms sammanstämmande beslut och Konungens
sanction. För beslut i alla öfriga ärenden, de mål undantagna,
hvarom i Reg.Fms 66, 69, 71 och 72 §§ serskildt förordnadt är,
gälle, jemte Konungens samtycke, 3 Stånds mening; men skulle
2 Stånd stadna mot 2, förfaller frågan och förblifve vid det, som
tillförene stadgadt varit, utan att samma Jråga må kunna vid den
riksdagen ånyo väckas eller upptagas. Ar äter frågan af sådan
beskaffenhet, att den ej kan förfalla, gånge såsom i 73 § stad¬
gadt är”.
Det är enl. mitt förmenande uppenbart, att undantaget gäller
K. M:s sanctionsrätt, men att Banko-frågor icke skola underkastas
160
Den 5 Augusti.
votering i förstärkt Utsk. då 2 Stånd stadnat mot 2 är så myc¬
ket uppenbarare som i 69 och 72 §§ Reg.Fm är särskildt för de
öfriga frågorna stadgadt att de der förekommande frågor icke få
förfalla dä 2 Stånd stadnat emot 2. Således är i 69 § stadgadt
alt statsregleringsfrågor aldrig får förfalla då 2 Stånd stadnat mot
2 och i 70 § att bevillms-frågor icke få förfalla, men ett sådant
undantag finnes icke i 72 § gjordt för banko-frågor. Om man
då antager att någon konseqvens finnes i grundlagen så har det
icke varit grundlagens mening ali för banko-frägor skulle gälla nå¬
got annat än grundlagens allmänna stadgande att frågor der 2
Stånd stadna mot 2 skola förfalla, såvida de icke genom sin inre
natur göra ett sådant förfallande omöjligt. Att frågor ang:de
Banken hafva förfallit och att denna fråga som endast angår ett
arfvode är af natur att kunna förfalla, torde väl icke kunna för¬
nekas, ty eljest händer . icke något annat än att arfvodet icke ut¬
betalas. Jag får derföre för min del anhålla om FIr Gr. o.
Landtm:s propos. på afslag å det här framställda betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Gr. Lagerbjelke har försökt
att gifva grundlagen en tolkning för dess tillämpning, men 83 §
Reg.Fm innehåller följande: ”ej må någon för framliden gällande
förklaring af grundlagarne stadgas, ulan på det sätt, som enl. fö-
reg:de 2:ne §§ vid ändringar i dem iakttagas bör. Efter deras
ordalydelse skola de i hvarje serskildt fall tillämpas.”
Nu begär jag, alt om den af honom begärda propos. skall
kunna af Hr Gr. o. Landtm, framställas, Gr. Lagerbjelke måtte
visa den § i grundlagen som talas om frågor rör:de lagstiftningen
för Banken skola förfalla då 2 Stånd stadna emot 2. I den hän¬
delsen torde det prejudikat som blifvit nämnt ingalunda komma
i fråga rörde grundlagens tillämpning emedan grundlagen icke
får efter prejudikater tillämpas utan ovillkorligen skall efter sin
ordalydelse tillämpas.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bi-
fölle den uti BankoUlsk:s mern. N:o 90 föreslagna voter:s-propos.
ropades ja och nej, hvarefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad.
afsloge denna voter:s-propos., samt dä härvid ropades starka ja,
blandade med nej, förklarade det han trott sig finna att ja varit
öfvervägande.
Frih. Cederström: Jag anhåller att till prot. få förklara
min protest emot den sista af Hr Gr. o. Landtm, framställde
proposm såsom icke förenlig med grundlagen.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 29 sistl. Juli samt d. 3 den¬
nes på bordet lagrie mern. N:o 91, i anledn. af RiksSt.-ns beslut
rör:de utlåt. N:o 76.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den nu föredragna voter:s-pro-
pos:n är af alldeles samma beskaffenhet som den i föreg:de betänk,
befintliga och jag vågar derföre vördsamt föreslå R. o. Ad, att i
conse-
Den 5 Augusti.
161
conseqvens med det föreg:de beslutet äfven afslå denna votens-
propos.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är viserligen sanni
att R. o. Ad. nyss liar afslagit ett likadant förslag som detta, men
jag kan för min del åtminstone icke anse detta fullt fören¬
ligt med grundlagarne. 75 § Riksd.Ordn. uttrycker tydligt hvilka
frågor som icke kunna förfalla och bland dem äro äfven de som
höra lill den 72 §. Således äfven de sora röra Banken. Jag an¬
ser följaktligen att denna votering bör försiggå.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har visserligen
rätt deruti att 75 § Riksd.Ordn. innehåller hvilka frågor som kun¬
na förfalla; men detta är enl. denna § alla frågor. De frågor
åter som icke kunna förfalla äro undantagna i serskilda §§, enl.
66, 69, 70 och 71 §§ Reg.Fra, nemi. statsreglerings- riksgälds-
och bevillnings-frägor; men i 72 § Reg.F:n finnes intet sådant
stadgande för banko-frågor. Det undantag som i 75 § förefinnes
gäller endast för att K. M. har sanctionsrätl i dessa frågor, såsom
i alla andra. R. o. Ad. har nyss afgjort principfrågan vid ett
föreg:de betänk, och det torde väl icke vara tjenligt att R. o. Ad.
beginge en så stor inconseqvens som alt gå ifrån sitt förut fat-
tade beslut.
Hr Printzensköld, Carl: Om vid föredragningen af Ban-
koUtsk:s nyss afslagne mern., Frih. Tersmeden emot detta afslag
framställt de betänkligheter, som af honora nu emot en lika be¬
skaffad åtgärd med det förevar:de mern. blifvit yttrade, så skulle
jag, för min del, ansett dessa betänkligheter böra vinna afseende.
Men då detta icke skett, så synes conseqvensen fordra, det Frih:n
icke bör vilja, att R. o. Ad. nu handlar i strid mot sitt förut
i en alldeles lika beskaffad fråga fattade beslut; hvarföre jag till
Frih:n hemställer, att han af aktning för R. o. Ad. måtte afstå
från vidare försök, alt i förevar:de fråga tillvägabringa ett annat
resultat, än det som för ett ögonblick sedan, vid den då förehafda
frågans afgörande, inträffade.
Frih. Cederström, Jakob: Gr. Lagerbjelke concluderar
en förklaring af 75 § Riksd.Ordn. på det sätt alt med 72 §:s un¬
dantag i nämnde § icke skulle menas annat än att K. M:s sanc-
tion icke fordras i banko-frågor. Den värde talaren glömmer att
72 § Reg.F-.n är alldeles tydlig och icke kan blifva tydligare ge¬
nom 75 § Riksd.Ordn. Den lyder sä här: ”R. Sl:s Bank för bl i f-
ver hädanefter, som den hittills varit, under R. St:s egen garanti
och vård, så att den ostörd må förvaltas af de fulImagt ige, hvarje
Stånd dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gjorda äro eller vidare af R. St. göras kunna;” således
icke af R. St. och K. M. Följaktligen kan det omöjligen vara tänk¬
bart att den som skref 72 § Reg.Fm och således äfven 75 § Riksd.¬
Ordn. har k,unnat mena att Konungens sanction icke behöfves
i bankofrågor, ty detta står redan skrifvit i 72 § Reg.F;n och
8 H. 11
162
Den 5 Augusti.
banken står ännu qvar under R. St:s lagstiftande rätt. Det är
således en verklig förtydning af 75 § Reg.F:n att säga: att de
frågor som der förekomma angå frågor som icke äro underkasta¬
de K. M:s sanction. Der är blott fråga om huruvida målet
skall kunnn förfalla eller icke och dervid hafva i 75 § Riksd.-
Ordn. vissa frågor blifvit undantagna som röra R. St:s egen lag¬
stiftande rätt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Vid förra betänk,
som föredrogs lemnade jag mitt ja dertill, blef öfverröstad af R.
o. Ad. och kunde dervid icke begära votering, enär jag hörde
antalet af röster från ett motsatt beslut vara öfvervägande. Jag
delar icke Gr. Lagerbjelkes åsigt om grundlagens rätta förstånd
härutinnan och tror honom sakna giltig anledn. till den förklaring
deraf som han gjort. Denna fråga kommer jag likaledes att be¬
svara med ja, men förmodar att den pluralitet som förra gången
bestämde utgången af frågan kommer äfven att afgöra den nu
förevar.-de.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag befarar att RiksShn
i detta fall hafva gjort både det ena och det andra, beslutat både
hvad Frih. Cederström yrkat och hvad Gr. Lagerbjelke påstår vara
det rätta. Det kan måhända se tvetydigt ut, men för min del och
så vidt jag förstår tolka grundlagens bokstaf, måste Gr. Lagerbjelke
hafva rätt. Derföre och emedan R. o. Ad. nyss gifvit denna åsigt
rätt, så hoppas jag att Ståndet äfven nu måtte vidblifva samma
åsigt. Det skulle eljest blifva en skärande motsägelse emellan 2me
beslut i alldeles likartade mål som fattats inom en kort stund.
Frih. Tersmeden: Jag medgifver visserligen att sedan R.
o. Ad. nyss fattat beslut att afslå de uppställda voter:s-propos:ne
det måhända äfven torde blifva en nödvändig följd att R. o. Ad.
på samma sätt behandlar delta mål. Det var mitt fel att jag icke
var nog uppmärksam vid det första målets föredragande och då
icke gjorde de anmärkmr som jag ansåg böra göras emot Gr. La¬
gerbjelkes yttrande. Jag åtnöjer mig således med att reservera
mig mot R. o. Ad:s sist fattade beslut och emot det som R. o.
Ad. troligen kommer att fatta i anledn. af detta betänk.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å den uti före-
var:de meÉt. föreslagna voter:s-propos:n framställda propos. be¬
svarades ned ja och nej; hvarpå Hr Landtm, hemställde om R.
o. Ad. afsloge ifrägavar:de voter:s-propos. samt då härvid ropades
starka ja, jemte åtskilliga nej, tillkännagaf det han funnit ja här¬
vid hafva öfverrösta! nej.
Frih. Cederström reserverade sig emot det fattade beslutet.
Föredrogos och biföllos StalsUtsk:s d. 31 sisth Juli på bordet
lagde mern. och utlåtrn
N:o 284, med förslag till allmänna bestämmelser, rör:de ut¬
gåendet och användandet af de vid innevar:de riksdag för tillfäl¬
liga stats-behof anvisade anslag.
Den 5 Augusti.
163
N:o 285, i anledn. af väckt motion om statsanslag till löne-
fyllnad åt häradsskrifvaren i Calix fögderi af Norrbottens län ; samt
N:o 286, i anledn. af väckt motion ang:de lönefyllnad åt
häradsskrifvaren i Ölands norra Mot, U. Björklund.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 31 sisth Juli på bordet lagda mern.
Nio 94, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i 4:de
artikeln af nu gällande Banko-reglemente.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de Utsk:s under N:is 1 och 2 gjorde
tillstyrkande och hemställan, 2:dra punkten, ang:de Utsk:s under
N:o 3 gjorda tillstyrkande; och 3:dje punkten, ang:de Utsk:s
hemställan N:o 4.
Biföllos.
4 punkten, ang:de Utsk:s under N:is 5, 6, 7 och 8 gjor¬
de tillstyrkande.
Flr Printzensköld, Carl: Om jag ej misstar mig alltför
mycket, så innehålla de i Utskis betänk, åberopade §§ i banko-
reglementet rättighet för discont-directionen, alt när så pröfvas
oundgändligen nödigt och nyttigt, kunna ingå accorder med di¬
skont-verkets gäldenärer; och då ett återtagande eller en inskränk¬
ning af denna rättighet skulle snarare leda till förlust än till för¬
mån för diskontverket, enär den ersättning, som genom antagan¬
de utan uppskof af ett accords anbud kan vinnas, ofta skulle ute¬
blifva i fall anbudet måste bero på framtida pröfning af ett blif¬
vande BankoUlsk.; så skulle jag för min del tro, att ifrågavaride
§§ böra oförändrade bibehållas.
Frih. Cederström, Jakob: Den värde talaren som sist
yttrade sig har icke tagit kunskap om den instruclion för Banko-
Utsk. som af R. St. fastställd är. Denna instruclion innehåller
nemi. att BankoUtsk. alldeles icke eger rättighet att medgifva af¬
skrifning af några lån utan att hemställa sådant till R. St. och
deras pröfning. Det är således icke fråga om att vänta på Banko-
lJtsk:s tillkomst, ty BankoUtsk. får icke medgifva en sådan afskrif¬
ning utan skall gå in till R. Sl. med tillstyrkande deraf enl.
BankoUlskis instruktion och den här förändringen i §§ är blott
en simpel följd af hvad som beslutadt är.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag har vid efterseende
i Banko-reglementet funnit att förhållandet är sådant, som Frih.
Cederström uppgifvit. Jag tillstyrker derföre vördsamt att R. o.
Ad. mätte antaga betänk.
R. o. Ad. biföll den nu ifrågavaride delen af Utskis mern.
5:te punkten, ang:de Utsk:s tillstyrkande N:o 9; samt 6:te
punkten, ang:de Utsk:s förslag N:o 10.
Biföllos.
11 *
164
Den n Augusti.
7:de punkten, ang:de Utsk:s förslag N:o 11.
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt sammanhänger med
den, hvarom R. o. Ad. afslagit voter:s-propos. Jag hemställer så¬
ledes huruvida Ståndet bör företaga denna punkt till ompröfning
innan man förnummit huruledes de öfriga Stånden beslutat. Jag
anhåller att Ridd.Secret. måtte få upplysa om några prot.utdr.
ankommit rör:de de öfriga Ståndens beslut, och hvad de in¬
nehålla.
I anledn. häraf upplyste underl. Ridd.Secret. att prot.-utdr.
ankommit, som utvisade att med pröfningen af BankoUtsk:s mern.
N:o 91, PresteSt. vidblifvit sitt beslut och gillat den föreslagna
voler:s-propos:n, RorgareSt. icke antagit inbjudningen, ogillat vo-
ler:s-propos:n och ansett den deri omförmälda fråga, hvaruti 2
Stånd stannat emot 2, böra förfalla, samt BondeSt., med afslag till
inbjudningen, vidblifvit sitt förut fattade beslut i ämnet och god-
kändt den föreslagna voler:s-propos:n.
Hr von Hartmansdorff: Enär således 2 Stånd afslagit
voter:s-propos:n, så lärer saken vara förfallen.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge att,
lill följd af de beslut, som, i fråga om tillsättande af en Canslist
tilt biträde ät ombudsmannen vid lånekontoret i Götheborg, blif¬
vit vid pröfningen af BankoUtsk:s mern. N:o 91, af RiksSl:n
fattade, BankoUlskts under N:o 11, uti förevar:de mern. afgifna
förslag hade förfallit.
Ropades ja.
Frih. Cederström, anmälde sin reservation emot detta
beslut.
8:de punkten, ang:de Utsk:s under N:is 12 och 13 af-
gifne förslag.
Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten derpå, att
BankoUtsk:s utlät. N:o 95, som å föredragms-listan förekom näst
efter det nu förevar:de mern., innehöll svar ä äterremiss af Utsk:s
betänk, i denna fråga, ang:de befordringsgrunder för banko-om¬
buden vid lånekontoren, hvaraf nu förevar:de punkt vore beroen¬
de samt hemställde i anledn. deraf om R. o. Ad. ansåge att med
pröfningen af Ulsk:s ifrågavaride under N:o 12 och 13 afgifne
förslag borde anstå, tills R. o. Ad. i fråga om berörde utlåt. N:o
95, fattat sitt beslut.
Ropades ja.
9:de punkten, ang-.de Utsh:s under N:o 14 afgifna förslag
Bifölls.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 31 sisth Juli på bordet
lagda utlåt. N:o 95, i anledn. af erhållen återremiss å betänk.
De n 5 A u g us t i. 165
N:o 78, ang:de befordringsgrunder för Banko-ombuden vid låne-
kontoren.
Då härefter Bankoö(sk:s nyss uppskjutne, under N:is 12 oell
13 af mern. N:o 94 afgifne förslag af Hr Gr. o. Landtm, fram¬
ställdes till pröfning, blefvo desamma af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Gr. Lagerbjelke, Gust., ånyo på bordet Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk:s d. 1 dennes bordlagda utlåt. N:o 116, i anledn. af
erhållne återremisser utaf betänk. N:o 90, ang:de ordnande af me-
dicinal-undervisningen i riket.
Hr Gripensvärd, Jakob Elof: Nödsakad till följd af en¬
skilda angelägenheter att aflägsna mig från hufvudstaden, får jag
afsäga mig min plats i StatsUtsk. med anhållan att få behålla min
riksdagsmannarätt.
B. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; i anledn. hvaraf
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att utse en leda¬
mot i StatsUtsk. efter Hr Gripensvärd.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-
U(sk:s d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 117, i anledu. af
erhållen återremiss å Utsk:s betänk. N:o 96, om förändrad reg¬
lering af presterskapets löningssätt m. m.
Vid härefter punktvis företagen pröfning af Allm. Besv.- o.
Ekon.Ulsk:s d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 118, i anledn.
af erhållne återremisser af betänk. N:o 97, ang:de gjorde an-
märkmr vid handels-samt fabriks- och handtverks-ordningarne af
d. 22 Dec. 1846, biföll R. o. Ad. Utsk:s i afseende på handels-
ordningens 25 § gjorda hemställan samt lades öfriga delar af fö-
revar:de utlåt, till handlingarne.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.s d. 1 den¬
nes på bordet lagda utlätm:
N:o 119, i anledn. af väckt fråga om augments-räntornes
jemnare fördelning;
N:o 120, i anledn. af väckt fråga om utfärdandet af ny in-
struclion för kronofogdar, länsmän och fjerdingsman; samt
N:o 121, i anledn. af väckte motioner om jeruvägs-anlägg-
ningar i riket.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:s d. 1 dennes på bordet lagda mern. N:o 122, ang:de minsk¬
ning i Utsk:s cansli-personal.
A
166
Den 5 Augusti.
Föredrogs och biföllos StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lag-
de utlåt:n:
Nio 288, i anledn. af väckte motioner, angide förhöjning i
lönerne vid åtskilliga häradsskrifvaretjenster ; och
N:o 289, i anledn. af väckt motion om anvisande af anslag
till lön på stat för en länsman i Loos församling.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsDtsk:s d. 2 den¬
nes på bordet lagda mera. N:o 290, i anledn. af erhållen åter-
rerniss å utlåt. N:o 250.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 291, i anledn. af väckt motion, angide vidsträcktare rätt
till skatteköp å kronohemman på Oland.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUlsk:s d. 2 den¬
nes pä bordet lagda raein. Nio 292, i anledn. af återremiss å
utlåt. Nio 214, angide åtgärder för behöfvandes undsättning i
missväxtår.
Föredrogs och bifölls Exp.Utsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
mera. Nio 13, angide förhöjdt arfvode åt föreståndaren för tryc-
keriafdin af Utsk:s cansli.
Sedan, vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis be¬
tänk. N:o 96, ang:de förändrad reglering af presterskapets lönings-
sält ra. m., K. o. Ad. uppskjutit pröfningen af den deri förekom¬
mande punkt Litt. C, angide upphörande af förhöjd tjenstårs-be-
räkning, blef nu, jemlikt R. o. Ad:s i sista plenum fattade beslut
berörde punkt ånyo föredragen.
Hr von Hartmansdorff, Aug., anhöll, att PresteStis i
ämnet fattade beslut, derest prot.-utdr. derom ankommit, måtte
blifva uppläst.
Sedan Hr Gr. o. Landtm., i anledn. häraf tillkännagifvit,
att prot.-utdr. i ämnet frän PresteSl. ankommit och skulle blifva
uppläst sä snart det blefve ifrån Ridd.-cansliet inhemtadt, hem¬
ställde Hr Landtm, om R. o. Ad. ansåge ifrågavar:de punkt böra
momentvis företagas till pröfning.
Ropades ja.
lista momentet.
Efter uppläsningen af detta mora., upplästes det från Preste-
St. ankomne prot.-utdr., om hvars innehåll upplysning blifvit be¬
gärd, och inhemtades deraf, att PresteSt. ansett sä väl det nu fö-
revar-.de lista sora 2:dra mom. förfalla, i följd af R. St:s beviljan¬
de vid denna riksdag af ett årligt anslag af 90,000 ridr till ele-
mentar-läroverken och de med detta anslags beviljande fästade
villkor, men deremot bifallit 3:dje till och med 6:te momme af
ifrågavaride punkt Litt. C.
Den 5 Augusti.
167
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer för min del att
R. o. Ad. mätte fatta samma beslut som PresteSt., så väl i den¬
na punkt som i de påföljande, på det att öfverensstämmelse i be¬
sluten må komma att äga rum.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge före-
var:de mom. hafva förfallit, till följe af R. S(:s beviljande vid
denna riksdag af ett årligt anslag af 90,000 r:dr till elementar¬
läroverken och de med detta anslags beviljande fästade villkor.
Ropades ja.
2:dra momentet.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge äfven
detta mom. hafva förfallit på enahanda skäl som i afseende på
det l:sla mom. blifvit åberopade.
Ropades ja.
3:dje, 4:de, 5:le och 6:le momenterne.
Riföllos.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exp.-
Utsk. inkomne förslag till R. St:s skrifvelser till K. M.:
N:o 167, ang:de anstånd med återbetalningen af det för hamn¬
byggnaden vid Cimbritshamn under 1840 och 1841 årens riksdag
beviljade lån; och
N:o 168, ang:de präglande af kopparskiljemynt å 4 sk.
b:co valör.
Äfvenledes upplästes till justering samt godkändes Exp.Utsk:s
nedannämnde förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 19, ang:de Bankens lane- och kreditiv-rörelse; och
N:o 20, ang:de Bankens metalliska kassa.
Anmäldes till justering, men lades på begäran af Gr. Lager¬
bjelke, Gustaf, m. fl. ledamöter, på bordet följande från Exp.-
Utsk. inkomna förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 18, ang:de disposition af bankovinsten;
N:o 21, ang:de upphörande af utgifning från banken af åt¬
skilliga skillingssedlar;
N:o 22, ang:de åtgärder i händelse af privat-bankers upp¬
hörande; samt
N:o 23, ang:de afskrifning af f. d. riks-discont-verkets ba-
lancerade fordringar.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm in¬
komne mern. och betänkm, nemi. från:
Stats-Utskottet:
N:o 280, med förslag till stadgande i riksg:s-kont:s Dya reg¬
16S
Den 5 Augusti.
lemente, ang:de åtskilliga vid föregtde riksdagar beviljade, men
ännu icke verkställde utbetalningar;
N:o 293, med förslag till den afdelning af riksg:s-kont:s reg¬
lemente, som handlar om styrelsen och betjeningen vid detta verk;
N:o 294, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksStms
olika beslut, ang:de grunderne och villkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin;
.Yo 295, med förslag till åtskilliga §§ i det nya reglemen¬
tet för Riksg:s-konloret;
N:o 296, med förslag till aflönings- och pensions-stater för
riksg:s-kontorel;
Lag- samt Allm. Bes v.- o. Ekon.Utskottet:
N:o 28, i anledn. af väckt motion om ändring af kammar-
collegii circulär-bref d. 4 October 1*746 och d. 18 Juni 1779, i
fråga om skyldighet för den med underrätts utslag missnöjde, att
lösa flere än eli diarii-bevis;
N:o 29, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 17, i fråga
om prygel-bestraffningens upphörande;
N:o 30, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 18;
N:o 31, i anledn. af väckt fråga om upphörande tills vidare
af uppläsning frän predikstolen af 1814 års sammandrag af för¬
fattningar, eller ock om ett nytt reviderark sammandrag deraf;
N:o 32, i anledn. af väckte frågor, dels om bestämmande af
hvad med ”matlag” bör förstås, dels ock om ändring uti K. kam-
mar-collegii kungörelse d. 20 Juli 1830, om sammanläggande af
hemmansdelar under olika nummer i samma skifteslag;
N:o 33, i anledn. af serskilde motioner om förändrade be¬
stämmelser, rör:de anläggning eller ändring af mjöl- och säg-qvar-
nar med flere i sammanhang härmed väckte frågor; samt
N:o 34, om samraanjerakning af RiksStms skiljaktiga beslut
i anledn. af Utskms betänk. N:o 12.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 9 Augusti 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 14 prot.-utdr. för d. 5 dennes.
Hr Lind af Hageby, Carl Au g. Ludv., uppläste en så-
lydande motion:
Den 9 Augusti.
169
Sedan H. St. nyligen beslutat att nuvar:de Hr Landtnäs por¬
trätt skall målas af vår skickligaste målare, och det således är att
emotse att besagde porträtt blifver så ulfördt att det utom andra
förtjenster och värden för R. o. Ad., äfven kommer att äga den
af ett varaktigt konststycke; hemställer jag att detsamma måtte
blifva försedt med passande ram, samt får i sammanhang här¬
med föreslå, att alla de i Riddarh.direktionens sessionsrum befint¬
lige Landtmarskalks-porträtter äfvenledes måtte blifva försedda
med ramar, dels emedan de i sitt nuvar:de oberamade skick, fara
illa, och dels emedan det rum hvaruti de befinnas, är det som
mest af utlänningar och resande besökes.
Efter uppläsningen häraf tilläde Hr Lind af Hageby:
Enl. den uppgift jag erhållit af en ledamot i Ridd.direkt:n,
skulle kostnaden för hvar och en af dylika ramar komma att
uppgå till omkring 14 ä 15 r:dr b:co. Jag hade visserligen äfven
önskat, att de i Secreta-Utsk:s-rummen befintlige porträtter, blifva
med nya ramar försedde, men på det alt Riddarh.kassan icke
måtte belastas med för dryga kostnader, inskränker jag mig till
att endast önska, att de i Riddarh.direktms sessionsrum befintli¬
ga porträtter måtte blifva med ramar försedde.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få ut¬
sträcka motionen äfven till de landtm:s-porträtter, som linnas i
Secreta-Utsk:s-rummen.
Remitterades till Riddarh.Utsk.
Företogs val af en Bänkman inom öde Bånkm:s-afd:n efter
Frih. Cederström, Claes Rud.; men vid uppropet inställde
sig icke någon af de lill denna Bänkm:s-afd. hörande ledamöter.
Vidare företogs val af en Bänkman inom 8:de Bänkm:s-
afd:n efter N:o 359. Frih. af Klinteberg, fullm. Hr Aminoff, Jo¬
ban Fredrik; och befanns dertill hafva blifvit utsedd?:
N:o 369. Frih. Lagerstråhle, fullm. Gr. Gyldenstolpe, Emanuel
Romanus.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter i Stats-,
Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde i
S t a t s - U t s k o 11 e t:
efter N:o 381. Frih. Hjerta, fullm. Hr von Troil, Sam. Guslaf;
N:o 389. Frih. von Kraemer, Robert Fredrik; N:o 678. Hr Bildt,
Didrik Gillis, och N:o 2183. Hr Gripensvärd, Olof:
N:o 1661. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar;
— 1939. „ Silfverstolpe, David Ludvig;
— 2013.B. Hr Rosenblad, Bernhard, och
— 2114. Hr Nordensvan, Otto.
170 Den 9 Augusti.
Bevillnings-Utskottet:
efter N:o 212. Hr Lind af Hageby, Carl August Ludvig:
N:o 189. Frih. Funck, Fredrik Alexander.
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskottet:
efter N:o 279. Frih. Wrangel af Sausis, fullm. Frih. Cederström,
Claes Rudolf:
N:o 1918.A. Hr von Strussenfelt, fullm. Hr Brakel, Mauritz.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter att, i
permitterades ställe, inträda i Stats- och Bevilln.Utskm; och ha¬
de dertill blifvit utsedde i
S t a ts-U tsk o t le t:
under ordinarie ledamoten N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm
Fredrik, beviljad 3:ne veckors ledighet från d. 8 dennes:
N:o 135. Gr. Cederström, fullm. Frih. Cederström, Jakob.
Be v ilin.-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1428. Hr Ridderborg, Jakob Fre¬
drik Georg, beviljad 3:ne veckors ledighet:
N:o 192. Frih. Stackelberg, Berndt Hjalmar.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en
Suppleant i StatsUtsk.; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
lN:o 2258. Hr af Georgii, Carl Ewert.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Oxenstjerna,
Cari Gabr., som varit ledamot af BankoUlsk., anmält sig af en¬
skilda angelägenheter vara nödsakad att för längre tid lemna
hufvudstaden, samt derföre anhållit att med bibehållande af sin
riksdagsmannarätt få afsäga sig sin plats såsom Utsk:s-ledamot.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat sitt samtycke, tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm., dels att Frih. Funck, Fredrik Alexander,
som af Hrr Electorer varit utsedd att under permitterad leda¬
mots frånvaro inträda i BankoUlsk., samt sedermera blifvit utsedd
till ledamot i Bevilln.Ulsk., i dag inlemr.at sin riksdagsmanna-pollet,
dels ock att Hr Silfverstolpe, David Ludv., som enl. nyss öppnad
vallista blifvit utsedd lill ledamot af StatsUtsk., anmält det han
vore hindrad att detta förtroende emottaga; hvarjemte Hr Landtm,
anmodade Hrr Electorer att sammanträda till val af ledamot i
BankoUtsk. efter Frih. Oxenstjerna, en ledamot i StatsUtsk. i st.
f. Hr Silfverstolpe, en ledamot i Bevilln.Ulsk., i st. f. Frih. Funck,
samt en ledamot att under permitterad ledamots frånvaro inträ¬
da i BankoUtsk.
Hr von Troil, Sam. Gust., uppläste en så lydande motion:
Sedan R. o. Ad:s sista sammanträde, har första stjernan på
Sveriges vetenskapliga himmel nedgått. Berzelius är icke mer,
Den 9 Augusti.
171
han, som så länge utgjort föremålet för vår stolthet och ära. —
Att inför R. o. Ad. söka, äfven i de mest allmänna ordalag,
framlägga en teckning af Frih. Berzelii förljensler, vore att lika
mycket misskänna detta Stånd, som den aflidne. Hvem är den
Europé och framför allt den Svensk, med ringaste anspråk på
bildning, som ej vet att uppskatta dem? Frih. Berzelius tillhörde
ej oss ensamt, utan hela vår verldsdel; men vårt fädernesland
tillkommer äran af, att hafva sett honom bland oss födas, utveck¬
la sina underbara anlag och här välja platsen för sin hufvudsak-
liga verksamhet. Eftersökt och utmärkt af alla Europas regen-
ter, utkorad af dess lärde till obestridd konung i vetenskapernes
rike, hyllad och uppburen af dess folk, vid de tillfällen då han
bland dem vistades, och då hans resor utgjorde fortgående triumf¬
tåg, har på sednare tider, ingen sä som han, till de aflägsnaste
trakter spridt glansen af det Svenska namnet.
Men del var ej blott såsom vetenskapsman och lärd, Sverige
vördade Berzelius. Ett mera fosterländskt hjerta har aldrig fun¬
nits. Lysande anbud till bosättning i främmande länder, gjor¬
des honom från flera håll, men hans Svenska sinue förkastade
dem alla och qvarhöll honom ibland oss, der lian endast bade
att vänta ganska måttliga ekonomiska förmåner.
J veten alla, mine Hrr! huru hans gästvänliga hus ständigt
stod öppet, ej blott för den lärda verlden, men för alla de ut-
och inländske män, som så gerna samlade sig omkring den frej¬
dade mannen. J veten huru han uppoffrade allt för sin veten¬
skap. Slutsatsen är då lätt dragen. Berzelius har ej kunnat sam¬
la någonting för sin efterlefvande maka. Men, om äfven så vo¬
re, så qvarstår likafullt vår obestridliga skyldighet och, tillåten
mig säga det, vårt oeftergifliga behof, att på det enda sätt, som
numera står oss åter, hembära den store aflidne vår sista hyll-
ningsgärd.
Det är derföre jag med stöd af 56 § Riksd.Ordn. tager mig
friheten föreslå: att den årliga pension af 2000 r:dr l):co,
hvartill II. St. år 1840, ”såsom en gärd af Svenska natio¬
nens erkänsla för Frih. Berzelii utmärkta vetenskapliga för-
tjens ter,” uppförde honom å indragningsstat, nu mätte, så¬
som ett bevis på nationens tacksamhet emot den hädangugnes
minne, varda på Frih. Berzelii enka, Elisabeth Poppius, un¬
der hennes lifstid, öfverflyttad.
Frih. Hamilton, Hugo: Ehuru den motion, som nu blif¬
vit uppläst, visserligen icke behöfver något understöd, då den ta¬
lar för sig sjelf, ber jag likväl att få instämma i denna motion.
Det är det enda sätt, såsom motionären sjelf sagt, hvarpå R. St.
numera kunna uttrycka sin djupa smärta öfver bortgången af,
jag vågar säga, den siste af de store män, som under detta år¬
hundrade hitintills utgjort fäderneslandets stolthet och äfven sitt
deltagande i den förlust, den efterlefvandes enka gjort.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: När Frih. Tersmeden vid
1840 års riksdag på detta rum väckte fråga om ett årligt anslag till
172
Den 9 Augusti.
Frih. Berzelius, yrkade jag, att R. St. genast mätte bestämma den
andel deraf, som borde tillkomma hans hustru, i händelse hon
skulle öfverlefva honom, men Statsötsk. gjorde invändningar der¬
emot och af den saken blef intet. Hade mitt förslag då gjort sig
gällande, så hade den af Hr von Troil nu väckta motion varit
öfverflödig. Men då lion behöfves, kan jag icke underlåta att för¬
nya den framställning, jag, för 8 år sedan i samma ämne,
gjorde.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogos och godkändes Exped.Ulsk:s nedannämnde d. 5
dennes på bordet lagde förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 18, ang:de disposition af banko-vinsten;
N:o 21, ang:de upphörande af utgifning från banken af åt¬
skilliga skillingssedlar;
N:o 22, ang:de åtgärder i händelse af privat-bankers upp¬
hörande; samt
N:o 23, ang:de afskrifning af f. d. riksdiskont-verkets ba-
lancerade fordringar.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsbs utlåt. N:o 116,
i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 90, ang:de ordnande af
medicinal-undervisningen i riket.
Sedan, uppå förfrågan af Hr von Hartmansdorff, Aug.,
undert. R id d. se k re te ra re upplyst, att prot.utdr. i ämnet an¬
kommit, som utvisade att PresteSt., som bifallit betänk. N:o 90,
gillat Utsk:s i utlåt. N:o 116 föreslagna förändrade redaclion, Bor-
gareSt. åter, med läggande till handlingarne af betänk. N:o 90
bifallit utlåt. N:o 116, samt BondeSt. bifallit utlåt. N:o 116,
yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hade visserligen ämnat göra
anmärkmr mot detta betänk, i likhet med hvad som skedde, då
frågan förra gången här förevar; men då irenne Stånd redan fat¬
tat beslut, vore sådant numera ändamålslöst.
R. o. Ad. biföll Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s ifrågavar. ut¬
låt. N:o 116.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Hr Printzensköld, Carl, ånyo på bordet Stats-
Utsk:s d. 5 dennes bordlagda mern. N:o 280, med förslag till
stadgande i riksgälds-kont:s nya reglemte, ang:de åtskilliga vid
föreg-.de riksdagar beviljade, men ännu icke verkställde utbe¬
talningar.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda mern. N:o
Den 9 Augusti.
173
293, med förslag till dea afdelning af riksg:s-kont:s reglemente,
som handlar om styrelsen och betjeningen vid detta verk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att, likasom förut
skett vid föredragning af andra afdelningar utaf reglementet för
riksg:s-kont., ifrågavar:de betänk, måtte så föredragas Ståndet,
alt endast §§:nes nummer uppnämnas, och uppläsning icke sker
i annat fall än då någon ledamot anmäler sig lill erhållande af
ordet för att framställa anmärkn:r.
II r Gr. o. Landtm, hemställde om II. o. Ad. ansåge ifrå-
gavaride förslag till en afdelning af riksg:s-kont:s reglemente hö¬
ra föredragas på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Ropades ja.
lista till och med 21:sta §§ lemnades utan anmärkn.
Då härefter 22 § förekom lät Hr Gr. o. Landtm, uppläsa
det i Utsk:s mern. med afseende på denna § gjorda tillstyrkande,
och blef detsamma af R. o. Ad. bifallet, samt lemnades jemväl
sjelfva § utan anmärkn.
23:dje t. o. m. 29 §§ lemnades utan anmärkn.
Vidare förekom 30 §, och blef dervid det i Utsk:s mern.
med afseende på denna § förekommande tillstyrkande uppläst
samt af R. o. Ad. bifallet; hvarjemte sjelfva § lemnades ulan
anmärkn.
31:sta t. o. m. 50 §§ lemnades utan anmärkn., men i fråga
om 51 § yttrade sig
Gr. Lagerbjelke: Nummern å den här åberopade § 188
är ett misstag och är hemlad från riksg:s-konls nu gällande
reglemente, hvarföre jag anhåller om bifall å §, med uteslutande
af dess nummer, som bör af Utsk. rättas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag instämmer uti Gr. La-
gerbjelkes anmärkn., att man icke på förhand kan afgöra, huru¬
vida den §, hvartill här hänvisas, kommer att erhålla nummer¬
följden 188, och jag tror derföre det vara lämpligast, att R. o.
Ad. bifaller §:n med uteslutande af nummern, hvilken torde fä in¬
föras sedan §§:De blifvit upplästa. I anledn. af Gr. Lagerbjelkes
yttrande, att han icke kände, huruvida den ifrågavar:de nummer¬
ordningen skulle komma att antagas, ber jag alt få fästa Gr:ns
uppmärksamhet derpå, att uti ett föreg:de betänk, är upplyst att,
sedan reglementet blifvit af R. St. gilladt, den nummerföljd icke
kommer att iakttagas, uti hvilken § 188 i texten blifvit införd,
och jag gillar derföre Gr:ns anmärkn.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bi¬
falla den förevar:de 51 §, med förbehåll likväl, att, i afseende
på den deri förekommande hänvisning till 188 §, Utsk. vid regle¬
mentets utfärdande borde iakttaga den rättelse, som i följd af
§§:s förändrade nummerering kunde blifva nödig.
Ropades ja.
174
Den 9 Augusti.
52, 53 och 54 §§ lemnades utan anmärkn., men i fråga om
55 § yttrade sig
Gr. Lagerbjelke: Nummern å den här citerade § öfver-
ensstämmer fullkomligt med den af Utsk. nu begagnade nummer¬
följd, men sedan Hr von Troil upplyst, att denna nummerföljd
är provisorisk och att den citerade §:n vid den definitiva numme-
reringen kan få ett annat nummer, torde samma förbehåll, som
fäslades vid godkännandet af 51 §, böra äfven i afseende på den
nu förevar:de 55 § äga rum.
Hr von Troil: Jag vill visserligen icke bestrida att ju äf¬
ven här Ståndet kan stanna i eli likartadt beslut som det, hvil¬
ket Ståndet förut fattat; men jag tror likväl att här icke någon
våda kan uppstå deraf, att Ståndet bifaller § sådan den år, eme¬
dan uti ingressen står: ”anser sig Utsk. böra erinra, att de, till
betecknande af §§ i detta förslag begagnade ordningsnummer,
komma att vid samma §§:rs intagande i reglementet förändras i
öfverensstämmelse med den hela reglementet genomgående num¬
merföljd.”
Och då faller det af sig sjelf, att Disk. måste lemna hän¬
visning till den nummer, §:n kommer att erhålla.
Gr. Lagerbjelke: Sedan Hr von Troil uppläst hvad Utsk.
i ingressen till förevande mern. yttrat, afstår jag från min gjor¬
da anmärkn.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. de §§ uti
Utsk:s förslag till reglemente för riksg:s-kont., som blifvit lemna-
de utan anmärkn., samt ansågs Utsk:s mein., så vidt det icke
redan utgjort föremål för beslut, ej erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne förstärkta StatsUtsk:s
d. 5 dennes pä bordet lagda mern. N:o 294, ang:de verkställd
omröstning i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de grunderne
och vilkoret! för tillverkning och försäljning af bränvin.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 5 dennes på bordet lag¬
da mern. N:o 295, med förslag till åtskilliga §§ i det nya regle¬
mentet för riksg:s-kont., blef detta förslag af R. o. Ad. bifallet
och lades förevaride mern. till handlingarne.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 5 dennes på bordet lag¬
da mern. N:o 296, med förslag till aflönings- och pensions-slater
för riksg:s-kont.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 5 den¬
nes på bordet lagda betänk. N:o 28, i anledn. af väckt motion
om ändring uti K. kammar-colhi cirkulärbref d. 4 October 1746
Den 9 Augusti.
175
och 18 Juni 1779, i fråga om skyldighet för den med under¬
rätts utslag missnöjde, att lösa flere än ett diarii-bevis.
Den vid detta betänk, af Hr Berg von Linde fogade reser¬
vation upplästes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Au g., som derefter yttrade:
På grund af den nu upplästa reservationen anhåller jag, att
Ståndet måtte afslå detta betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag tillstyrker så mycket hel¬
dre afslag å ifrågavar:de betänk., som den af Utsk. föreslagna åt¬
gärd är helt och hållet öfverflödig. K:s bef:de äga både rättig¬
het och skyldighet, att, uppå uppbördsmäns begäran, hos veder-
bör:de öfverrätt erhålla upplysning, huruvida bölfällde personers
derstädes anförda besvär blifvit afgjorda.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:ns förevande be¬
tänk. af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogos och lades till handlingarne Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskms d. 5 dennes på bordet lagde mern.:
N:o 29, i anledn. af äterremiss af betänk. N:o 17, i fråga
om prygelbestraffningens upphörande; och
N:o 30, i anledning af äterremiss af betänk. N:o 18.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskms d. 5
dennes på bordet lagda betänk. N:o 31, i anledning af väckt
fråga om upphörande tills vidare af uppläsning från predikstolen
af 1814 års sammandrag af författningar, eller ock om ett nytt
revideradt sammandrag deraf.
O
Frih. Cederström, Jakob: Åtgärden är visserligen gan¬
ska oskyldig, men den medför ändock onödig tryckningskostnad,
enär dylika anteckningar inom hvarje socken finnas, ty pastors¬
embetet inom hvarje socken upptecknar de kungörelser, hvilka
skola uppläsas. Jag anser den föreslagna åtgärden öfverflödig
och anhåller om afslag å betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det förhåller sig
visserligen så som Frih. Cederström anfört i fråga om kungörel¬
sers uppläsuing, men jag torde få erinra, att det icke finnes be¬
stämdt, när denna uppläsning skall inställas. Det synes mig
emellertid orimligt, alt begära, det hvarje pastor skall så med¬
följa författningarna, att han har sig bekaut, när de icke vidare
behöfva uppläsas, och denna pretention synes mig ännu orimli¬
gare, då embetet vid dödsfall eller ledigbeter förrättas af vika¬
rier. Det är således mycket skäl, att efter hvarje riksdag en re¬
vision företages af de författningar, hvilka skola uppläsas, och
man erhåller derigenom en förteckning öfver de författningar,
hvilka skola uppläsas. En annan omständighet är, att de i 1814
års förteckning upptagne, och till uppläsning päbjudne författ¬
176
Den 9 Augusti.
ningar ännu icke blifvit uppläste, och hvaraf hehof numera icke
heller är, enär en del utaf dessa författningar blifvit genom sed¬
nare utkomne förändrade och i dessa uttryckligen finnes sagdt,
att de förra äro upphäfne. Som jag redan nämnt, är det en för
långt sträckt pretention att begära, det presterskapet skall hafva
i minnet allt, hvad sora skall uppläsas, men obestridligt är det
angeläget, att författningar, hvilka skola uppläsas, äfven blifva
det. Af dessa skäl tillstyrker jag antagande af Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få in¬
stämma med Hr von Hohenhausen och tillägga, att, under den
tid jag var stals-secreterare, utarbetades en sådan författnings¬
samling, som den nu ifrågavaride. Jag vet likväl icke hvarföre
man fördröjt hennes utfärdande. Säkert är emedlertid, att män¬
ga nya författningar efter den tiden utkommit, utan att man
synes hafva tänkt på den åtgärd, Hr von Hohenhausen här för¬
svarat, och som innehålles uti sisla punkten af Utsk:s betänk.,
nemi. att efter hvarje riksdag uppgöra ett register öfver så be¬
skaffade författningar, hvilka tillkommit. Jag anser följaktligen
den af Utsk. föreslagna åtgärden vara helsosam och anhåller, att
Ståndet måtte densamma bifalla.
R. o. Ad. biföll förevaride betänk. Nio 31.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmans¬
dorff, Aug., och Hr Printzensköld, Carl, ånyo på bordet
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskins d. 5 dennes bordlagda
betänk. Nio 32, i anledn. af väckte frågor, dels om bestämman¬
de af hvad med ”matlag” bör förstås, dels ock om ändring uti
K. kammar-collii kungörelse d. 20 Juli 1830, om sammanläggan¬
de af hemmansdelar under olika nummer i samma skifleslag.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.-o. Ekon.Utskins
d. 5 dennes på bordet lagda betänk. Nio 33, i anledD. af sär¬
skilde motioner om förändrade bestämmelser, ronde anläggning
eller ändring af mjöl- och sågqvarnar, med flere i sammanhang
härmed väckte frågor.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-samt Allm. Besv.-
o. Ekon.Utskins d. 5 dennes på bordet lagda mern. Nio 34, om
sammanjemkning af RiksStins skiljaktiga beslut, i anledn. af
Utskins betänk. Nio 12.
Föredrogs ett från Vällofl. BorgareSl. ankommet prol.utdr. af
d. 5 dennes, innehållande inbjudning till R. o. Ad. samt Preste-
St. att förena sig med BorgareSt. uti antagande af det uti sist¬
nämnde Stånds prot.utdr. Nio 318 förekommande tillägg vid 6:te
punkten, näst efter litt. C, ibland vilkoren för den föreslagna ga¬
rantien, enl. StatsUtskis utlåt. Nio 262, i anledn. af K. Mis nåd.
skrif-
Den 9 Augusti.
177
skrifvelse, ang:de öfverste-löjtnanten Gr. A. E. von Rosens und.
ansökning om understöd från Statens sida till anläggning af en
jernväg emellan Örebro och Hults lastageplats vid Wenern.
Efter uppläsning af ofvannämnde prot.utdr. N:o 318, hvar-
enl. ifrågavande tillägg hade följande lydelse: ”dock att jernvägs-
bolaget ej får komma i åtnjutande af de i denna punkt under a)
och b) uppräknade förmåner, förr än bolaget hos K. M. styrkt,
att aktier för ett belopp af minst 3,240,000 r:dr b:co blifvit
tecknade, samt att deraf minst en åttondedel, eller 405,000 r:dr,
är vorden inbetald;” yttrade sig
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Långt ifrån att
vilja afstyrka antagandet af delta förslag skulle jag gerna se, att
de förmåner, hvarom här är fråga att de icke skola få åtnjutas
förr, än det inträffat, som här föreslås, jag hade önskat, säger
jag, att dessa förmåner blifvit närmare bestämde; men dä sådant
icke kan ske, är jag villig detta BorgareSl:s förslag att antaga,
och hvilket jag alltså tillstyrker R. o. Ad.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt
att BorgareSt:s ifrågavar:de inbjudning antaga.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M.:
N:o 169, med anhållan alt R. St. måtte i lagstiftningen för
judarne i riket få deltaga;
N:o 170, ang:de K. M:s nåd. propos., i fråga om skogs-
planterings-kassans inkomster och utgifter samt härads-allmännin*
garne i riket;
N:o 171, rör:de de vid innevar:de riksdag för tillfälliga stats¬
behof anvisade anslag; och
N:o 172, ang:de erforderliga förbättringar af hospitals-väsen-
det i riket.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
utlåt., betänk:n och mern., nemi. från
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskotten:
N:o 63, i anledn. af återremiss å Utskms betänk. N:o 22,
ang:de väckt fråga om den utsockne frälsehemmanen i Halland
åliggande roterings-skyldighet.
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:n:
N:o 35, i anledn. af väckte frågor om upphäfvande af eller
ändringar och tillägg uti de ang:de fattigvården i riket gällande
bestämmelser;
N:o 36, i anledn. af återremiss utaf och anmärkmr vid vissa
punkter af sammansatte Utskms betänk, N;o 19, öfver väckte frå-
8 H, 12
178
Den 9 Augusti.
gor om ändring uti nu gällande bestämmelser, rör:de stämpel¬
skyldigheten ; samt
N:o 37, i anledn. af erhållen återremiss af Utsk:ns betänk.
N:o 27, i fråga om ändringar uti nu gällande exped.taxa.
Justerades 2me prot.ut.dr., ang:de de denne dag hos R. o.
Ad. väckte och till vederbörliga Utsk. remitterade motioner.
Upplästes och lades till handlingarne från de öfrige Riks-
St:n ankomne prot.utdr., nemi. från Preste- och BorgareSt:n af
d. 25, 26, 29 och 31 sistl. Juli samt d. 1, 2, 3 och 5 dennes,
och ifrån BondeSt. af d. 26, 29 och och 31 sistl. Juli samt d.
2, 3 och 5 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att jemte del Hr Mont-
gommerie, Rob. Nils Germ., afsagt sig sin plats i Riddarh.Utsk.,
Gr. von Stedingk, Ludv. Ernst, och Frih. Toll, Gust., som voro
ledamöter af samma Utsk., hvardera erhållit 3:ne veckors ledig¬
het, i anledn. hvaraf Hr Landtm, anmodade Hrr Electorei: att
utse en ledamot i Riddarh.Utsk. efter Hr Montgommerie samt 2:ne
ledamöter i samma Utsk. under den Gr. von Stedingk och Frih.
Toll beviljade ledighetstid.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 10 Augusti 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för gårdagens plenum samt pleni-
prot. för d. 3 sistl. Juli.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af nya ledamöter i
Stats-, Be villaBanko- och Riddarh.Utsk:n; och befunnos der¬
till hafva blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 1939. Hr Silfverstolpe, David Ludvig:
N:o 2231. Hr af Burén, fullm. Frih. Funck, Fredr. Alexander.
Deli 10 Augusti.
179
Bevill n. -Utskottet:
efter N:o 189. Frih. Funek, Fredrik Alexander:
N:o 491. Hr Kalmberg, Adam Erik.
Banko-Utskottet:
efter N:o 1. Frih. Oxenstjerna, Carl Gabriel:
N:o 1306. Hr Söderhjelm, Guslaf August.
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 1960.A. Hr Monlgommerie, Robert Nils Germund:
N:o 29. Gr. Bjelke, Axel.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor vid val af ledamöter
all, i permitterades ställe, ingå i Stats-, Banko- och Riddarh.-
Utsk:n; och hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
att inträda under ordinarie ledamoten N:o 2147. Hr af Chri¬
stiernin, fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl Axel, beviljad 3:ne vec¬
kors ledighet:
N:o 1721. Hr Ingelotz, fullm. Frih. Adelsvärd, Erik Aug. Adolf.
Banko-Utskottet:
att inträda under ordinarie ledamoten N:o 1055. Hr Bråken¬
hjelm, Pehr Reinhold, beviljad 3:ne veckors ledighet från d. 31
sisth Juli:
N:o 2182. Hr Mannerstam, Fredrik.
Riddar hus-Utskoltet:
att inträda under ordinarie ledamölerne N:o 117. Gr. von Ste¬
dingk, Ludvig Ernst, och N:o 314. Frih. Toll, Gustaf, beviljad
3:ne veckors ledighet:
N:o 367. Frih. Ulfsparre, fullm. Hr Wästfelt, Otto Willt., och
— 2022. Hr von Axelson, Carl.
Upplästes ett af Gr. Posse, Erik, inlemnadt sålydan-
de mera.:
Härmed får jag ödmjukast anhålla alt varda endtledigad från
att vara ledamot i H. Riddarh.Utsk., hvilken befattning jag, i an¬
seende till afresa från hufvudsladen, är förhindrad att utöfva; dock
torde det ntig förunnas att bibehålla min riksdagsmanna-rält.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot i Rid¬
darh.Utsk. efter Gr. Posse.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 5 och 9 dennes på bordet
lagda mern. N:o 280, med förslag lill stadganden i riksg:s-kont:s
nya reglemente, ang:de åtskilliga vid föreg:de riksdagar beviljade,
men ännu icke verkställde utbetalningar.
12 *
180
Den 10 A ugusti.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag hemställer vördsammast alt
detta betänk, måtte föredragas på sätt förut skett i dylika fall,
nemi. så alt §§:ne blon uppnämnas och först då uppläsas, när nå¬
gon anmäler sig deremot vilja göra anmärkn:r.
Hr Gr. o. Landtm, yltrade, att Utsk:s mern. med afseen¬
de å 66 §:n innehöll en särskild hemställan, hvilken syntes böra
jemte denna § uppläsas, ehvad någon anmälde sig att deremot
göra anmärkn. eller icke, samt hemställde om R. o. Ad. i öfrigt
bifölle det af Gr. Lagerbjelke föreslagna föredragningssätt.
Ropades ja.
Då härefter 51 t. o. m. 64 §§:ne uppnämndes, förekom icke
någon anmärkn., men i fråga om 65 §:n, yttrade sig
Gr. Lagerbjelke: Uti det 1 mom. af 65 § står, att di¬
rektm skall till ”riksg:s-kont. årligen erlägga åtta proc. å hela
beloppet, hvarigenom länet kommer att anses så till kapital, som
efter två för hundrade beräknad ränta fullt inbetaldt” etc. Men
genom något misstag, förmodligen genom tryckfel, har allt stad¬
gande, huru länge denna inbetalning skall ske, blifvit uteslutet
eller uteglömdt. Nämnde inbetalning skall ske i 14£ år, hvar¬
om yttrande nödvändigt bör i reglementet införas; ty om så icke
sker kan man icke veta om lånet skall anses betaldt genom för¬
sta inbetalningen, eller om dermed skall fortfaras i tidernes längd.
Jag får derföre anhålla om återremiss.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Jag instämmer uti
den anmärkn. Gr. Lagerbjelke gjort emot 1 mom. af65§:n. Den
brist som der förefinnes, har troligen uppkommit af förbiseende
vid utskriften. Jag hade annoterat den anmärkte felaktigheten
och ämnat göra anmärkn. deremot innan jag deruti blef före¬
kommen af den välde ledamoten.
Hr Rosenblad, Bernh.: Afven jag erkänner riktigheten
af den utaf Gr. Lagerbjelke gjorda anmärkn., men anhåller dock
att få till honom hemställa, huruvida den af honom gjorda be¬
räkning af 144 år, efter hvilken tids förlopp lånet skulle vara
betaldt, kan vara så riktig och säker. Det är visserligen möjligt
att det så förhåller sig dermed; jag har icke sjelf gjort någon
beräkning deraf; men det förefaller mig likväl besynnerligt nog
örn med den förändring, som vid hvarje års slut uppslår, liqvi-
derne skola blifva så jemna, att lånet är inbetaldt precist efter
14j års förlopp. Jag hemställer om det icke vore lämpligt att
åtnöja sig med de ord, som finnas införde i Ulsk:s förslag, eller
”intilldess länet blifvit till fullo inbetaldt.”
Gr. Lagerbjelke: Jag får meddela den siste värde tala¬
ren den upplysning alt formuläret för direktris af K. M. gillade
skuldförbindelse, innehåller att åtta proc. af hela den beviljade
lånesumman skall efter 5 frihetsår, erläggas under 14| års tid,
efter fullgörandet hvaraf länet, sä till kapital som ränta, anses
Den 10 Augusti.
181
inbetaldt. Samma föreskrift och tidsbestämmelse återfinnes också
i riksg:s-kont:s nu gällande reglemente.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att ban, då de gjorde an-
märkn:ne endast afsäg 1 mora. af 66 §:n finge hemställa om R. o.
Ad. ansåge dem föranleda till sagde mom:s återremitterande.
Ropades ja.
Härefter upplästes och bifölls 66 §:n jemte den med afseende
å denna § uti Utsk:s mern. gjorda hemställan.
Då ml 67 §:n förekom, anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: Det här uppgifna priset af två r:dr kan
naturligtvis icke gälla om de tre hundra exemplaren, utan ge¬
nom tryckfel eller annan uraktlåtenhet har väl orden: ”för hvar¬
je exemplar,” hvilka borde stå efter orden ”två riksdaler” kom¬
mit alt bortfalla. Jag får derföre vördsammast anhålla om åler-
remiss af denna §.
Hr Printzensköld, Carl: Jag förenar mig så mycket hel¬
dre med Gr. Lagerbjelke i hans begäran om återemiss, som den¬
na § bör vara uppgjord i öfverensstämmelse med 86 §:n uti nu gäl¬
lande reglemente för riksg:s-kont., der det verkligen står: ”va¬
rande kostnaden för hvart och ett af dessa exemplar beräknad att
årligen utgöra omkring två r:dr.”
R. o. Ad. ansåg de mot denna § gjorda anmärkn:r föranle¬
da till densammas återremitterande.
68 § lemnades utan anmärkn.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att i de
delar, som icke redan utgjort föremål för Ståndets beslut, bifalla
de föreslagna §§:ne, samt lägga förevande mern. till handlingarne.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d.
5 och 9 dennes på bordet lagda betänk. N:o 32, i anleda, af
väckte frågor, dels om bestämmande af hvad med ”matlag” bör
förstås, dels ock om ändring uti K. kammar-collegii kungörelse
d. 20 Juli 1830, om sammanläggande af hemmansdelar under
olika nummer i samma skifleslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.; Under den tid, då liem-
mansklyfningen var mindre långt utsträckt än nu, kunde skat¬
ters utgörande efter matlag möjligen vara användbart. Men för
närvaride medför detta beskallningssätt stora svårigheter vid til¬
lämpningen. Också hafva vissa utskylder, som förut erlagts ef¬
ter matlag eller rök, numera blifvit afskaffade. Men ännu åter¬
står en mängd afgifter och bidrag, särdeles i komraunalväg och
till ecclesiastika tjenstemäns aflöning, hvilka, äfvensom i stadgan
om fattigvården, fordra att begreppet af matlag eller rök närma¬
re bestämmas. Utsk:n hafva i dessa afseenden väl gjort ett för¬
slag; men såsom Ståndets ledamöter vid betänkts uppläsning tor¬
182
l)en 10 Augusti.
de hafva funnit, är fördelningen alltför inskränkt. Skall raan i
det afseendet begära en rättelse i nu gällande stadganden — hvil¬
ken efter min tanka är nödig — så bör raan söka få förklaringen
eller förändringen så fullständig sorn möjligt och icke blott lappa
på hvad som redan förut är brokigt nog. Utskylder efter mat¬
lag röra icke blott presträttigheter och fattigvård, utan äfven så¬
dana bidrag af myndigheter, hvilka utgöras efter allmän lag. 26
cap. 1 § Byggn.B:n säger, i fråga om kyrkobyggnad: ”Byggnings-
virke, körslor och annor kostnad, utgöres härtill efter hemman¬
talet, och dagsverken efter matlagen.” Jag vet exempel på en
församling i Östergöthland, der matlagen voro 60, toen der vid
fråga om kyrkobyggnad, 32 befunnos utgöra blott 8 matlag. Om
nu dagsverkena utfordrats efter matlagsberäkningen, hade denna
utskyld blifvit förstörande för de fattigare församlingsboerne, enär
hvarje torpare med sitt hushåll ansvarade för ett matlag. Man
fann della obilligt och man träffade öfverenskommelse om lagens
förbigående. Men om öfverenskommelse icke uppgöres, utan man
måste göra lagen gällande, der kan det t. ex. hända att en sätesgård
bestående af 3 eller 4 mantal, hvilken innehafves af någon, som
sköter honom under eget bruk, med ett enda matlag, ej ansvarar
för större dagsverksskyldighet än ett torp. Hvad preslers och
klockares aflöning beträffar, så bl ifver samma betalningsgi und lika
obillig. De s. k. konventionerne kunna visserligen afhjelpa des¬
sa olägenheter, men der sädane ej äro tillvägabragta, utan för-
fattningarne skola tillämpas, der råkar man i stort bryderi, hvil¬
ket jag, under den tid statssekreterare-embetet för ecklesiastik-
ärenderne var mig anförtrodt, nogsamt fick erfara.
Om Utskrns förslag skulle antagas, så visste man alldeles icke
hvarken huru långt uppåt mantalen finge sammanslås eller ned¬
åt fördelas, för att utgöra ett matlag eller en rök. Vill man pä
begreppet matlag söka en definition i fattigvårdsstadgan, så fin¬
ner man der uti 10 §:ns 2 mom. följande föreskrift: ”Förekommer
inom fattigvårdssamhälle pä landet jordbruk, fabriks-, bruks- eller
grufve-röretse af den art och utsträckning, alt dervid begagnas ut¬
om jordtorpare och tjenstehjon i ägarens bröd, ett större antal
andra arbetare, hvilka vid stället äro betalte och utgöra egna
matlag såsom statfolk, inhysesfolk, fabriksarbeterare, hammar¬
smeder och grufvehjon etc.” R. o. Ad. torde således nogsamt
inse att med det förslag Utsk:n framställt kan man icke vara be¬
låten. Det är icke eller lätt att uppgöra ett tillfredsställande eller
fullständigt i delta hänseende. Jag ser således icke någon annan
utväg, än att R. o. Ad. återremitterar betänk, till Utkm pä det
att R. St. må kunna sättas i tillfälle att hos K. M. i und. an¬
hålla om undersökning till utrönande i hvilka och huru många
fall utskylder nu erläggas efter matlag och att K. M. derefter ville
föreslå R. St. en författning, hvarigenom begreppet matlag eller rök
närmare bestämdes, eller ock denna grund för ulskylders utgö¬
rande alldeles afskaffades och ersattes genom beräkning efter hem¬
mantal, taxering eller hvilken annan grund man funné lämplig.
Derigenom kunde man hoppas på fullständig rättelse för framtiden.
Den 10 Augusti.
183
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Att behandla ären¬
det i den vidsträckta syftning Hr von Hartmansdorff föreslagit,
dertill hade Utsk:o icke någon anledn. till följd af den väckta
motionen. Och Utsk:n hade kanske äfven icke dertill ansetts be¬
rättigade. Motionen, den nemi. sora ansågs höra föranleda till
en åtgärd af R. St., inskränker sig till begäran af rättelse uti
hvad som genom K. brefvet d. 19 Juni 1830 och K. kammar-
collegii derpå grundade kungörelse af d. 20 Juli samma år blifvit
föreskrifvet, innefattande att hemmansdelar under olika nummer
i ett och samma skifteslag, må kunna sammanläggas och ägaren
deraf, då han skötte dem sjelf, icke behöfva svara för mer än ett
matlag, så vida nemi. de sammanlagda delarne tillhopa icke ut¬
gjorde mera än ett fjerdedels mantal. Motionären har visat att
personer, som äga hela eller halfva delar i samma hemmans num¬
mer, äfven om de skulle uppgå öfver ett helt mantal, likväl icke
betala för mer än ett matlag. Denna beräkningsgrund af matlag
har utom för vissa mindre utgifter oell natura prestationer, huf¬
vudsakligen varit grunden för utgörande af den numera upphäfna
s. k. lagmans- och häradshöfdinge-räntan. Det var en rättelse
härutinnan motionären sökt tillvägabringa och som Utsk:ns för¬
slag äfven afser. Men för den händelse R. o. Ad. skulle vilja
med anledn. af delta förslag upptaga frågan i den vidsträcktare
syftning Hr von Hartmansdorff gjort (hvilket måhända något när¬
made sig till en ny motion) samt till följd deraf beslutar en åter-
remiss, vill jag visserligen icke sätta mig deremot.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Ståndet ville
fästa sin uppmärksamhet derå att Utsk:n haft 2:ne motioner att
behandla. Den ena är väckt af prosten Melin, som fästat upp¬
märksamhet på behofvet af en förordning, som nogare bestäm¬
mer hvad med ett matlag rätteligen bör förstås. Denna motion
synes mig vara så vidsträckt att om den begärda bestämningen
af matlag fullständigt meddelas i alla hänseenden der hon behöf-
ves, skall man komma lill den uppfattning af saken, jag tagit mig
friheten föreslå. Jag tror mig således icke hafva i detta fall öf-
verskridit gränsen för de motioner, som redan äro i ämnet väckte.
Hr Printzensköld, Carl: Om del å ena sidan icke kan
bestridas att vissa afgifter och prestationer äro af beskaffenhet att
de böra efter matlag beräknas och utgå, så är det å andra si¬
dan lika obestridligt, alt sådana afgifter finnas, som väl hittills
efter denna grund blifvit utgjorde, men som dock tillföljd af för¬
ändrade förhållanden numera icke böra på det sättet utgå. Då
således nu fråga blifvit väckt om hvad med ett matlag bör för¬
stås, synes derunder jemväl böra inbegripas frågan, hvilka ul-
skylder och prestationer, som böra efter matlag erläggas; och
följaktligen måste motionerne kunna anses föranleda till en så¬
dan begäran, som den Hr von Hartmansdorff nu föreslagit. Jag
finner åtminstone för min del icke något binder derföre. Då
den föreslagna undersökningen dessutom skulle komma att om¬
fatta icke allenast redogörelse för beskaffenheten af de ulskylder,
1S4
Den 10 Augusti.
sora för det närvar:de utgöres efter matlag, utan äfven gifva led¬
ning för bedömande utaf, hvilka afgifter fortfarande borde efter
den grunden utgå och hvilka som borde förändras, så anser jag
den gjorda framställningen vara af behofvet påkallad för alt i en
framtid sätta R. St. i tillfälle att gemensamt med K. M. i äm¬
net besluta. Jag tillstyrker således återremiss.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar:de betänk, gjorde anmärkn:r
föranleda till återremiss.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmans¬
dorff, Aug., och Hr Printzensköld, Carl, ånyo på bordet
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:ns i gårdagens plenum
bordlagda utlåt. N:o 63, i anledn. af återremiss å Utsk:ns be¬
tänk. N:o 22, ang.-de väckt fråga om den ulsockne-frälseheruma-
nen i Halland åliggande roteringsskyldighet m. m.
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns i gårdagens ple¬
num på bordet lagda betänk. N:o 35, i anledn. af väckte frågor
om upphäfvande af eller ändringar och tillägg uti de ang:de fat¬
tigvården i riket gällande bestämmelser, blef härefter föredraget,
men ånyo bordlagdt på begäran af Hr Printzensköld, Carl,
Gr. Lagerbjelke, Gust., m. fl. ledamöter.
Äfvenledes föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lager¬
bjelke, Gust., och Gr. Ridderstolpe, Fredrik, ånyo på
bordet Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms i gårdagens ple¬
num på bordet lagda mern. N:o 36, i anledn. af återremiss utaf
och anmärkmr vid vissa punkter af sammansatta Utsk:ns betänk.
N:o 19, öfver väckta frågor om ändring uti nu gällande bestäm¬
melser, rör:de stämpel-skyldigheten.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskms i gårdagens plenum på bordet lagda be¬
tänk. N:o 37, i anledn. af erhällen återremiss af Utsk:ns betänk.
N:o 27, i fråga om ändringar uti nu gällande expeditionstaxan.
Anmäldes och lades på bordet följande från LagUtsk. in-
komne mern. och betänk.:
N:o 59, i anledn. af återremiss af Utsk;s betänk. N:o 53,
öfver väckte motioner om stiftande af en lag emot uppror och
olagliga folksamlingar;
N:o 60, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af för-
fattningarne, ang:de tiondepennings erläggande af arf, som föres
Utur stad;
IV:o 61, i anledn. af återremiss utaf Utskrs betänk. N:o 48,
öfver väpkt motion om förändring af vitlneseden ; samt
Den 10 Augusti.
185
N:o 62, i anledn. af återremiss utaf 2:ne punkter uti det af
Utsk., i dess betänk. N:o 57, framställda förslag till förordning,
ang:de inteckning i fast egendom.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 12 Augusti 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 10 dennes.
Upplästes ett af Hr Söderhjelm, Gust. Au g., inleranadt
sålydande mern.:
Den af H. R. o. Ad:s Hrr Electorer mig anförtrodde befatt¬
ning, att numera vara ledamot i R. St:s BankoUtsk. vid inne-
vande riksdag, får jag, för sjuklighet och trägna tjenstegöromål,
mig härmed vördsammast afsäga.
Jemte det Hr Gr. o. Landtm, i sammanhang härmed till-
kännagaf, att Gr. Sparre, Johan Alexander Artemis, in-
lemnal sin pollet, samt att följaktligen den Hr Lindroth, Garl
Joh. Gust., uppdragna befattning att under Gr. Sparre beviljad
ledighet inträda i Bevilln.Utsk., hade upphört, aumodade Hr
Landtm. Hrr Electorer, att utse en ledamot i BankoUtsk. efter
Hr Söderhjelm samt en ledamot i Bevilln.Utsk. efter Gr. Sparre.
Upplästes följande af Frih. Ehrensvärd, Fredr., inlem¬
nade mern.:
Af enskilde angelägenheter föranlåten, att under en längre
tid vistas på landet, får jag vördsammast afsäga mig Bänkm:s-
befattningen inom 6:te afd:n, under ödmjuk anhållan att vid min
riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d.
9 och 10 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 63, i anledn. af
återremiss å Utsk:ns betänk. N:o 22, ang:de väckt fråga om den
utsockne-frälsehemmanen i Halland åliggande skyldighet m. m.
1SG
Den 12 Augusti f. m.
Hr von Troils vid detta utlåt, fogade reservation upplästes
på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., sora derefter yttrade:
Då detta ämne förra gången här förevar, yttrade jag mig
så omständligt i frågan, alt jag nu icke bör trötta R. o. Ad. med
upprepande deraf. Då Utsk:n likväl ej i allo, eller i hufvudsa-
ken, frångått den i min tanke oriktiga beskattning, som de nu
åter föreslagit att påföra de ifrågavande hemmanen; så måste jag
dock åter nämna några få ord derom.
Enl. Konungens och R. St:s beslut åligger för närvande all
jord i Sverige att utgöra rotering, antingen extra eller ordinarie.
Derjemte är allt ungt manskap, oberoende af jord, skyldigt att
utgöra beväringstjenst. Från dessa allmänna stadganden vilja nu
Utsk:n göra ett undantag för utsockne frälsehemmanen i Halland
och ålägga dem en enskild beskattning af 4 r:dr på mantal.
Om ett sådant undantag frän den allmänna försvarsskyldigheten i
riket beviljades, skulle det utan tvifvel, så väl inom samma land¬
skap som inom de öfriga, föranleda till anspråk på eftergifter och
förändringar och med detsamma till indelningsverkets rubbande
och till den skada, som deraf skulle uppkomma för rikets för¬
svar. Förslaget är sålunda i grundsatsen vida farligare och våd¬
ligare än det är skadligt, med afseende å sin tillämpning i Hal¬
land; ty ett något större eller mindre antal båtsmän betyder ej
så mycket som rubbning af sjelfva grunden för vårt försvarsverk.
Jag anser den föreslagna afvikelsen vara så menlig, att R. o. Ad.
bör genom dess afslående framförallt upprätthålla den gamla
grunden.
Hr von Troil, i hvars reservation flere ledamöter af åtskilli¬
ga Stånd sig förenat, har föreslagit att R. St. måtte antaga K.
M:s nåd. propos., enl. hvilken roleringen för desse Halländska
hemman skulle nedsättas med Då, enl. det redan godkända
roteringsverket 4 mantal, öfver hufvud taget, skulle utgöra en
båtsmansrote, har K. M. föreslagit R. St., att 6 mantal af desse
Halländske hemman mätte tillsammans få utgöra blott en båts¬
mansrote; samt att de derjemte skulle slippa utgöra sin rotering
in natura, utan få, så i krigs- som fredstid, betala vakance-
afgift derför, efter det pris som i länet år gällande, enl. de fö¬
reskrifter och beräkningar som nu följas eller framdeles kunna
varda bestämda. Slutligen skulle R. St. för deras del efterskän¬
ka de rotevakancemedel, hvilka hittills blifvit Hallänningarne de¬
biterade, men af dem ej erlagda. Af betänk, synes, att för åren
1841—43 hafva dessa medel utgjort 57,000 r:dr. Sedan år
1843 äro snart 5 år förflutna. Således utestår dubbelt mer än
nämnda summa. Lägger man nu härtill utskrifnings-penningar-
ne, hvilka sedan 1813 ej blifvit utbetalade; så finner man huru
stora summor på detta sätt gått förlorade för statsverket och blif¬
vit behållna af de utsockne frälse-hemmans-ägarne i Halland,
hvilka följaktligen hafva, hvad försvarsskyldigheten beträffar, varit
skattfria under hela den långa tiden. Under sådana förhållan¬
Den 12 Augusti f. m.
187
den vore det, i min tanke visserligen rättast, att låta dem få
vidkännas det roteringsbesvär, som åligger dem i öfverensstäm¬
melse med de utskylder, öfrige innehafvare af frälsejord i riket, få
i detta hänseende utgöra; Om K. St. i detta fall antaga hvad K.
M. föreslagit och Hr von Troil i sin reservation tillstyrkt, så skulle
det kunna föranleda öfrige roterade hemmansegarne i Halland att
säga: hvarföre skola vi utgöra full rotering, då de der 1000 man-
talena utgöra blott \ deraf? Vi begära ock nedsättning till likhet
med dem. Och om Konungen och R. St. samtyckt dertill, hvar¬
före skulle icke då alla andra landskap med samma skäl begära
nedsättning o. s. v.? Dessutom då det visat sig lyckas för Hal-
ländningarne att tredskas med Regeringen vid utgörandet af sina
utskylder och att derigenom slippa betala ^ million, hvarföre skulle
man ej göra på samma sätt i alla öfriga landskap och söka att
vinna hvad besparas kan? Ehuru min öfvertygelse sålunda är,
att man gjorde rättast och klokast, att vidhålla hvad jemlikheten
för hela landet fordrar; likväl, och som det förra betänk, redan
lärer vara bifallet af BondeSt., och det skulle kunna hända att
ett annat Stånd bifölle det sednare betänk., hvarigenom göres än
större nedsättning och skada för riket, än om man antoge K. M:s
nåd. propos. hvilken af Hr von Troil är understödd och som saken
då förmodligen lärer komma till omröstning i förstärkt StatsUtsk.
samt enär del skulle kunna hända alt man dervid förlorade ändå
mera, än om man nu genast antoge den K. proposm, så tror jag
mig böra hemställa att R. o. Ad. på sått Hr von Troil föreslagit,
måtte antaga K. M:s nåd. propos.
Frih. Cederström, Jakob: Det är en för vår lid sorglig
erfarenhet, alt ju oblygare anspråk man gör, ju lättare vinner
man hvad man åslundar, och får befrielse frän onera, hvarifrån
man ej möjligen kunnat frikallas, om sanningen blifvit framförd,
eller den bordt framföras, hos Konungen och R. St. Emedlertid
är det ett obestridligt faktum, att provinsen Halland aldrig varit
frikaliad från ordinarie rotering; ty den har under en längre tid
betalat inskrifningspenningar i st. f. roteringen, raeu som R. St.
anslogo dem till amiralitets-collegium, så blef roteringens verkstäl¬
lande uppskjuten, hvarförutan provinsen redan hade varit i verk¬
ligheten roterad. Allt hvad man till fördel för dessa Halländske
utsockne frälse-hemmans-egare anfört med afseende å de sednare
besluten från 1809 och 1812 årens riksdagar, utgör lika så män¬
ga förbiseenden af sanna förhållandet. Det var icke den extra
roteringen som befriade dem frän utskrifningspenningarnes utgö¬
rande, ulan de blefvo derifrån frikaliad»; derföre att de skulle ut¬
göra förstärkningsmanskap, som år 1812 förändrades till conscrip-
tion. Hvad har nu detta att göra med deras rotering? Det är ett
rent missförstånd, att förhållandet blifvit sä framställd! hos K. M.
likasom att tro dessa hemman vara svagare, än de öfriga inom
provinsen, som redan äro roterade. De äro af alldeles enahanda be¬
skaffenhet, hvilket ock roteringsverket nogsamt utvisar. Då ären¬
det här sist förevar vitsordade jag äfven detta roleringsverkets
188
Den 12 Augusti f. m.
riktighet, och jag trotsade Statslltsk. alt uppgifva eu enda rote
som vore orätt roterad; men Utsk:n har icke ens upptagit denna
anmärkn. Det tyckes dock vara en billig fordran att Utskm skola,
då man säger deras uppgifter vara orätta, söka att styrka sannin¬
gen af hvad de sagt. Nu år emedlertid förhållandet, att intet
roteringsverk i riket har blifvit upprättadt med mera noggranhet
än detta; ty alla besvären hafva af K. M. i sista hand blifvit
pröfvade och ogillade på grund af tydliga och klara skäl. K. M.
har af dessa förhållanden varit tvungen att godkänna roterings-
verket. Det oaktadt vill man föreslå motsatsen!
Man har satt dessa Halländske hemman i likhet med de
Skånska hemmanen, som likväl alldeles ej stå i samma kategori
som de; enär de Skånska hemmanen, som vore säteri och insock¬
ne frälse, på possessionaternes egen begäran lingö sin extra rote¬
ring nedsatt med mot vilkor, att den skulle blifva permanent
eller ordinarie. Det är en mycket stor skillnad deremellan och
med det utsockne frälset i Halland. Hade säterierna och det
insockne frälset i Halland kommit in med begäran att få 4. ned¬
sättning i sin rotering, så hade Konung och R. St. med allt skäl
kunnat säga: allt för gerna, men mot villkor att den extra rote-
ringen förvandlas till ordinarie. Men att verkligen ordinarie ro-
terings-skyldige hemman skulle på detta sätt blifva befriade från
utgörandet af de onera, som hela Sveriges alla öfriga hemman ut¬
göra, det må icke tillåtas, så framt man ej vill förstöra det Sven¬
ska roterings-verket. Nu hafva dessa hemman först på allt möj¬
ligt sätt sökt att fördröja roterings-koramissionen i flera år, och
sedermera, då ändlligen hela roteringen blifvit färdig och vakans-
afgiften dem debiterad, hafva de deröfver i besvärsväg klagat hos
K. M., som likväl på grund af de giltiga skälen beslöt att rote¬
ringen ej skulle nedsättas. Hit hörer nu icke, att tala om de K.
besluten; men hvad som tillhörer oss, är att säga, att det icke är
rätt, med Svensk mannarätt förenligt, alt medborgare i provinsen
Halland blifva för all framtid efterskänkte de onera, som dem lag¬
ligen åligga. Jag protesterar mot ett sådant förfarande, och yrkar
afslag såväl å Utskms betänk, som å K. M:s propos. och anhåller
alt R. 0. Ad. mätte besluta, alt den af K. M. fastställda roterin¬
gen i Halland måtte blifva gillad, eftersom den ej är befunnen
med något fel eller någon enda oriktighet.
Hr Dalman, Fredr. Wilh. Achates: Det var visserli¬
gen icke för mig förvånande alt i denna fråga igenfinna gamla
motståndare, men jag kan dock icke neka, att den siste värde
talaren gått längre än jag föreställt mig, dä han icke ens åtnöjt
sig med bifall till K. M:s propos. Emedlertid och då saken är af
stor vigt för en hel provins, der den rörer omkring 1100 hem¬
man och eu ökad grundbeskattning af 12 till 13,000 r:dr årligen,
så torde det tillåtas mig att något mindre fragmentariskt än de
föreg:de begge talarne redogöra för ärendet.
Hvad som skall undersökas är:
Den 12 Augusti f. m.
189
l:o Huruvida utsockne-frälsehemmannen i Halland före
antagande o/1809 arv Reg.F. varit ordinarie roterade eller
enligt författningar ne ständig rotering underkastade?
Uti denna fråga inhemtas af äldre handlingar, bland annat:
att under Hallands förpantning till Sverige något kontrakt om ut¬
skrifning icke träffades med det adliga frälse!, hvaremot genom
Roskildska freden 1658 och freden i Köpenhamn 1660 bekräfta¬
des, alt adeln i Halland skulle vara ”K. M. och Sveriges krona
obligerade såsom Ilie till Danmarks Konung för t hetta skyldiga
varit hafva”; hvilket ytterligare stadfästades genom K. M:s reso¬
lution d. 26 November 1660, hvarefter Malmö recess 1662 stad¬
gades, alt adeln förblefve vid ”sitt vanliga rätt och maner ang:de
rusttjensten och kneklehållet”. Detta blef uti handfästningen af
d. 18 September 1662 på det sätt förklaradt, att ”utsockne-god-
sen skulle vid sina ärliga skatter mainleneras, och när något vi¬
dare skulle dem påläggas, ville K. M. med R. o. Ad. cornmu-
nicera”. 1683 års riksdags beslut förklarar visserligen äfven fräl-
hehemman vara utskrifning och roteringar underkastade, ehuru
”ingen knekt finge tagas ur gården”, men deremot afsågs deslo-
mindre indelning till ständigt knektehåll, åtminstone hvad an¬
gick ulsockne-frälsel i Halland och Skäne, som när roteindelnin-
gen år 1689 skedde för krono- och kronoskattehemman i Halland
till f. d. Enkedrottningens lif-regemente, utsockne-frälsehemmanen
dervid icke kommo i fråga, likasom då år 1720 beslut fattades
att nyssberörde indelning borde öfvergå till båtsmanshåll, utsock-
ne-frälset icke deruti ingick, utan förklarades hemmansegarnes
vägran dertill, uti krigs- och kammar-collegiernas samt stats¬
kontorets bref d. 15 November 1720, vara grundad pä Reg.-
F:n; väl finnes i 9 § af 1723 års adliga privilegier icke uttryck¬
ligen nämndt, att utsockne-frälsehemmanen i Halland äro fritagne
från rotering, men uti 10 § af samma privilegier stadgas dock,
alt ”Adelns landtbonden och utsockne-frälsehemman icke skola nå¬
got påläggas utan menige R. o. Ad:s goda ja och samtycke”, der¬
vid proportionen, att frälset borde utgöra hälften mot krono, skulle
iakttagas så väl i sådana hjelper, ”sorn ock om någon utskrifning
hos allmogen beviljad varder”. Det var ock under åberopande
af dessa uråldriga privilegier och förklaringar, som alla försök vid
påföljande riksdagar, att förmå utsockne-frälsehemmanen i Halland
att ingå på rotering, misslyckades, så att då båtsmans-roterings-
verket för provinsen Halland d. 16 Januari 1739 af Konung
Fredrik faststäldes, utsockne-frälset icke var deri inbegripet. Väl
gjorde arairalitets-collegium år 1756 ånyo hemställan om sistnämn¬
de hemmans rotering, men Konungen förklarade uti bref d. 7
September 1756 sig ”icke kunna bifalla att till den åsyf¬
tade förstärkningen af butsmanshållet låta Hallands utsockne-
frälse inroteras, utan pröfvade K. M. skäligt, att utsockne-frälset
skulle efter förra vanligheten vid utskrifnings-penningars utgöran¬
de, i. st. f. rotering, för då och framtiden bibehållas”.
Af ofvanstående lärer det ovedersägligen följa, att de Hal¬
ländska utsockne-frälsehemmanen icke någonsin före 1809, under
190
Den 12 Augusti f. m.
Danska eller Svenska väldet, eller sedan Indelningsverket af Konung
Carl XI grundlädes, varit till ständig rotering indelade eller en
sådan rotering, i laga ordning, d. v. s. genom behörigen upp¬
rättade kontrakt, såsom i det gamla Sverige, sig åtagit.
Ej heller har någon författning, som ålägger ifrågavar:de
frälsehemman rotering, varit ens åberopad, än mindre företedd,
utan bafva de kronans embetsmyndigheter, som ansett ulsockne-
frälset vara rotering underkastad!, stödl sig dels dervid, att adliga
privilegierna af 1723 icke i 9 §:n uttryckligen nämna, att dessa
hemman äro från rotering befriade, dels vid den omständigheten,
att uti 1683 års riksdagsbeslut och ett K. bref af 1693, iler fräl¬
sehemmanen förklarades skyldige att ingå i knektehället, un¬
dantag icke finnes gjort för utsockne-frälset i de konqveterade
provinserna. Härvid har raan dock förgätit, dels att R. o. Ad.
för sin jord i dessa provinser, enl. hvad ofvan är visadt, hade
serskilda privilegier, hvilka voro genom fredsslut och Konungsliga
handfästningar försäkrade, dels att de adliga privilegierna i 10 §
förutsätta R. o. Ad:s ja och samtycke äfven för tillökta hjelper
och utskrifningar, dels ock att ett undantag, hvad angick det
Halländska utsockne-frälset, är vordet både stadgadt och de facto
gjordt, ej mindre vid Hallands rotering till båtsmanshåll år 1726 —
1739, då utsockne-frälset derifrån uteslöts, ån äfven medelst Konung
Fredriks ofvan citerade beslut af år 1756; hvartill bör fogas det
vigtiga tillägg, att då utsockne-frälsehemmanen icke deu tiden,
1809 års Reg.F. utfärdades, voro ständig rotering ålagde eller dertill
indeldta, deras rotering efter denna lid måste anses såsom ny och
tillökt, hvartill åter ovillkorligen erfordras Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut.
Fråga blir således:
2:o Huruvida efter antagande af 1809 års Beg.F. nugot
beslut, i enlighet med 73 och 80 §§:ne Reg.F.-n, är vordet af
Konung och Ständer sammanstämmande fattadt, i följd hvaraf
utsockne-frälsehemmanen i Halland kunna anses lagligen skyl¬
diga att ingå i den ständiga roteringen?
Jag torde i detta hänseende få genomgå de riksdags- och
regerings-handlingar efter 1809, som röra denna fråga.
Vid 1810 års riksdag fattade R. St. det beslut, att «//inom
rikets gränser varande oroterad jord, af hvad namn och be¬
skaffenhet den vara mande (med undantag endast af militie¬
boställen) skulle extra roteras, d. v. s. ega skyldighet att, så
snart riket med krig hotades eller oroades, uppsätta och bekläda
emot jorden svarande försvarsmanskap, dock att denna extra ro¬
tering skulle vid krigets slut alldeles upphöra. Och förbehöllo sig
R. St., att sedan regeringen, efter af R. St. jemväl föreslagna grun¬
der, provisionelt reglerat denna extra rotering, få, enl. 80 § Reg.-
F:n, deröfver besluta.
I anledn. häraf lät Regeringen d. 5 Februari 1811 utgå dess
instruction för de komiterade, som borde förrätta ifrågavar:de ro¬
tering; och föreskrifver denna, bland annat, att alla inom hvarje
ort befintliga orolerade hemman, utan afseende på deras natur och
Den 12 Augusti f. m.
191
beskaffenhet, skulle med extra rotering beläggas, med undantag
endast af militie-boställen, rusthälls-stamhemman och nybyggen,
som ännu egde frihels-år qvar.
I sammanhang härmed lät Regeringen, genom landshme, till¬
fråga de extra roteringsskyldige, huruvida de icke med förminsk¬
ning till J i roteringsskyldigheten, ville utbyta den extra roterings-
skyldigheten mot ständig; men denna framställning möttes med
afslag öfver hela riket, utom i en del af Skåne, der på detta sätt
södra och norra skånska infanteriregementerne bildades, men der
protestanterne (hvaribland flere egare af utsockne-jrälsehem-
man) ännu i denna stund utgöra extra rotering, ulan att hitin¬
tills ifrågasatt varit att anse dem enl. författningarne, förpligtade
till ständig rotering.
På grund af ofvanberörde R. St:s beslut blefvo ock utsockne-
hemmannen i Halland med extra rotering belagde, i anledn. hvaraf
R. St., genom ett beslut vid 1812 års riksdag, hvilket af Konun¬
gen d. 13 Maj 1813 godkändes, befriade nämnde hemman frän
de s. k. utskrifnings-penningarne.
Klagomål öfver extra rolerings-komitéernas förfarande och
ojemnheten af deras beskattning hade emedlertid blifvit anmälde
redan vid 1812 års riksdag, i anledn. hvaraf R. St. hos K. M.
anhöllo, att den verkställda extra roteringen måtte varda ånyo
öfversedd och jemkad.
Klagomålen fortsattes emellertid vid 1815 års riksdag, syn¬
nerligast i anseende dertill alt öfverenskommelser skedt om erläg¬
gande af rote-vakans-afgift i st. f. presterande af manskap. Detta
föranledde en R. Sl:s skrifvelse af d. 8 Augusti samma år, deri
R. St. bland annat yttra, att med deras afsigt vid extra roterin-
gens åtagande instämmer, att densamma skall allenast under krig
utgöras och då borde i manskap utgå, hvarföre R. St. önskade,
att sedan riket nu vunnit fred, den med vissa extra roterings¬
skyldige kontraherade rote-vakans-afgiften måtte upphöra.
Denna R. St:s skrifvelse remitterades 1816 till krigs- och
kammar-collegierna. Collegierna afgåfvo i December 1819 sitt
underd. yttrande, i fråga om grunderna för extra roteringen, i
hvilken fråga Collegierne väl voro i så måtto af skiljaktig mening,
att krigs-collegium ansåg roteringsbördan böra bestämmas efter
den behållna inkomsten af jordegendomen, och kammar-collegium
efter jordens bevillningsvärde; men i intetdera af dessa utlåta)
finnes med ett enda ord omnämdt, att någon del af den orotera¬
de, eller till extra rotering skyldiga, jorden skulle för framtiden
vara underkastad ordinarie eller ständig rotering.
Att detta icke heller var Regeringens mening, äfven hvad
utsockne-frälset i Halland och Skåne angår, bevisas uppenbarligen
deraf, att Regeringen under den 15 Maj 1821 anbefallde landshme
i nämnde provinser att höra egarne till de med extra rotering
belagde hemmanen, huruvida, i händelse Regeringen blefve nöd¬
sakad uppbåda extra roteringen, rotehållarne skulle vara beredvil¬
lige, att i. st. f. en fullt beklädd karl aflemna häst. Vid de
sammanträden, som derom höllos i Halland, ingingo af 499 extra
192
Den 12 Augusti f. m.
rotar, 363 uppå propos:n, i följd hvaraf Regeringen år 1822 an¬
befallde landshme att med dessa rotehållare upprätta behöriga
kontrakt, hvilka ännu gälla för en större del af de utsockne-
frälsehemmanen i Halland och Skåne (i hvilken sistnämnde pro¬
vins dylika kontrakt afslutades ännu 1832, enl. R. M:s bref af d.
24 Mars samma år).
Emedlertid och i anseende till kammar- och krigs-collegier-
nes olika tankar om grunderna för den af R. St. vid 1815 års
riksdag beslutade jemkning i den extra roteringen, öfverlemnade
K. M. medelst skrifvelse af d. 20 Mars 1823, till de samma år
församlade Ständerna alla handlingar i målet med begäran om
Ständernas utlåt., innan K. M. deruti fattade sitt nåd. beslut.
Denna K. skrifvelse remitterade R. St. till Ekon.Utsk. som,
efter en lång och vidlyftig historik i målet, hvilken dock ej hand¬
lar om någonting annat, än om den extra roteringen, slutligen
yttrar sig sålunda:
”Sedan Utsk. öfnervägat, att, enl. aldre stadgar oell
författningar, all jord af kronoskatte och frälsenatur bör
vara underkastad ständig rotering, har Utsk. trott sig finna, att,
bland undantagen af en extra rotering, all så beskaffad jord borde
innefattas” hvarföre Utsk. föreslår, att all sådan oroterad jord
mätte underkastas ständigt knekte- och båtsmanshåll emot
vacans-afgift.
Detta Utsk:s betänk. N:o 136, blef af trenne RiksSt. återre¬
mitterad!, med ogillande deraf, att Utsk. förklarat den oroterade
frälse- och kronoskattejorden, enl. äldre författningar vara under¬
kastad ordinarie knektehåll.
Uti sitt förnyade utlåt. N:o 188, frångick Utsk. också sitt
ofvanberörde förslag om den oroterade frälse och kronoskattejor-
dens ordinarie rotering, men ansåg den likväl böra från extra
roteringen uteslutas, emedan denna borde drabba endast pivilegi-
erad jord. Detta Ulsk:s sednare betänk., hvarigenom yttrandet
om den ifrågavar:de jordens ovilkorliga skyldighet till ordinarie
rotering frångicks, blef i denna punkt under d. 7 och 11 Octo-
ber 1823 af alla 4 RiksStm bifallet; hvarefter R. St. i und. skrif¬
velse d. 17 December 1823 yttrade att i betraktande deraf, ”att
efter hvad genom R. St:s år 1810 fattade beslut varit åsyftadt,
extra roteringen endast borde träffa s. k. privilegierad jord samt
att derifrån således äfven borde skiljas alla hemman och lägenhe¬
ter af kronoskatte och frälse natur, hvilka enl. författningarne,
äro, (d. v. s. så vida de äro) underkastade ständig rotering, R.
St. anse”, desse hemman vid de blifvande rotejemkningsförrätt-
ningarne böra från upptagande i extra roteringen uteslutas &c.
Månne delta i en mellanmening förekommande yttrande, rim¬
ligen må kunna antagas såsom ett R. Sl:s beslut, hvilket skulle
kunna utsträckas ända derhän, att, på grund ensamt häraf, äfven
den af ålder alldeles icke roterade och, i följd af serskilda privi¬
legier och K. försäkringar, från ständig rotering hitintills befriade
samt genom med kronan ingångne kontrakter behörigen extra rote¬
rade
Den 12 Augusti f. m.
193
rade jorden — såsom förhållandet är med Hallands utsockne-frälse-
hemman — skulle få en så högst betungande grundskatt, sorn den
af ständig rotering, sig ålagd och jordens kapitalvärde derigenom
så betydligt minskas?
Sådant kan omöjligen antagas; ty dels var frågan om en ny
och tillökad ständig rotering icke. väckt hvarken af enskild mo¬
tionär eller af K. M.; den var således ej föremål hvarken för
pröfning eller heslut; dels förekommer yttrandet om denna nya
ständiga rotering endast såsom motiv uti en skrifvelse, som af-
handlar ett helt annat ämne eller fråga om extra rotejemkningen
och dels hade Ständerna afslagit Ulsk:s förslag om frälsejordens
indelning lill ständigt knektehåll.
Emedlertid utfärdade Regeringen år 1825 befallning till ve-
derbönde alt sammankalla roteringskommissioner i alla län, för
att upprätta längder icke blott öfver extra roterade hemman utan
äfven öfver sådane, som, enl. komiterades omdöme, borde vara
underkastade ordinarie rotering.
Roterings-kommissionernes åtgärder att till ständig rotering
indela förut oroterad jord verkade likväl ett allmänt missnöje,
hvilket gaf anledn. lill en mängd motioner vid 1828—1830 årens
riksdag om rättelse hvaraf resultatet blef en und. skrifvelse från
R. St. af d. 28 October 1829, hvari R. St. i afseende å den or¬
dinarie roteringsskyldighel, som komilerade föreslagit att utgöras
af de hemman och lägenheter, hvilka förmentes enl. sin natur
böra draga en slik tunga, anhöllo: ”att då, emot 73 och 80 §§
Reg.F:n, en sådan tillökning i ordinarie knektehållet icke kunde
till någon verkställighet befordras, innan R. St. derom beslutat,
den af komiterade föreslagna tillökningen i ordinarie knektehållet,
genom en del kronoskatte samt frälsehemmans oeh lägenheters
åläggande af ett ordinarie roteringsbesvår, derifrån de dittills va¬
rit befriade, såsom blott innefattande den förberedande åtgärd
som af Rikets år 1823 församlade Ständer varit åsyftad, icke
mätte till någon slags verkställighet befordras, innan R. St. efter
emottagandet af K. M:s nåd. propos. fått tillfälle att sig derom
utlåta, med den beslutande rätt, som vore R. St. genom omför-
mälde §§ i Reg.F:n förbehållen och försäkrad”.
Hvar och en som med uppmärksamhet läser denna skrifvelse
finner deraf, utan att han behöfver till yttermera visso granska
Utsk:s betänk, i ämnet och debatterne deröfver, att R. St. derige¬
nom tillintetgjort all menlig inverkan af det möjliga misstag i
uttryck, som vid föregående riksdag egt rum, då R. St. förbehål¬
lit sig sin i grundlagarne förvarande rätt, att innan någon verk¬
ställighet kunde ega rum, få pröfva saken, hvaraf helt tydligt föl¬
jer att, innan något formligt beslut om sådan verkställighet af
båda statsmakterna var fattadt, några vidare åtgärder i detta af¬
seende icke kunde lagligen vidtagas. Regeringen tillvägagick också
i denna fråga med en ganska berömvärd försigtighet, samt lemna-
de sedermera R. St. vid påföljde riksdag, under d. 18 Januari
1834, bland annat, det svar: ”att då med de af K. M. förord-
8 H. 13
104
Den 12 Augusti f. m.
nande åtgärder endast afsågs ärendet ordentliga beredning, innan
detsamma till R. St. öfverlemnades, nugon verkställighet af den
föreslagna tillökningen ännu icke kunnat inträffa, och då in¬
gen verkställighet af komiterades förslag egt rum, vore det icke
heller någon sådan, såsom Ständerna anhållit, att återkalla”; för¬
klarande K.. M. uttryckligen, dels att ”slik verkställighet vore be¬
roende äf Konungs och Ständernas gemensamma beslut” dels att
”någon kostnad elier förlust icke kunde jordegare tillskyndas ge¬
nom den anstalt (af oroterade hemmanens indelning till rotering)
K. M. vidtagit”.
Hvad serskildt beträffar utsockne-frälset i Halland och dess
rotering, så förekommer härvid, att extra rotejemknings-komitéer-
na är 1826 icke ansågo dessa hemman vara enl. författningarne
underkastade ständig rotering. Detta blef dock, på hemställan af
sjöförvaltningen och kammar-colleginm, år 1833 af K. M. under-
kändt, emedan utsockne-frälset i Halland hvarken vore undan¬
taget bland de frälsehemman i öfriga delar af riket, som i 1683
års riksdagsbeslut förklarades skyldige att deltaga i knektehållet,
ej eller genom 1723 års adliga privilegier från rotering befriade
hvarföre dessa hemman, med förment stöd af R. St:s ofvan cite¬
rade s. k. beslut af 1823, ansågos böra i den ordinarie roterin-
gen deltaga.
I anledn. häraf indelade kommissionen nämnde hemman till
ordinarie rotering, hvaremot hemmansegarne protesterade, och be¬
svärade sig hos K. M., som likväl genom resolution d. 24 Oct.
1837 ogillade deras besvär och befallde kommissionen att fort¬
sätta sitt arbete efter de år 1833 af K. M. gifna föreskrifter,
hvarefter komiterade år 1838 lill K. M. inkommo med ett ser¬
skildt roteringsverk för Hallands utsockoe-frälsehemman, hvilket
dock icke vid 1840—1841 årens riksdag blef till R. St. öfver-
lemnadt.
Vid sistnämnde års riksdag underställdes frågan om de ut-
sockne-frälsehemmanens roteringsskyldighet, i följd af enskild mo¬
tion, R. Sl:s pröfning; hvarvid R. St., uti tind. skrifvelse vid sam¬
ma riksdag af d. 13 Februari 1841, i afseende på de Halländ¬
ska utsockne-frälsehemmanen, meddelade K. M. det yttrande, att
R. St. ansågo dessa, enl. de mest ojäfaktiga bevis, vara fri-
kallade från skyldigheten att utgöra ordinarie rotering, eller
deremot svarande afgift.
Frågan om Halländska ulsockne-fiälsets rotering förekom ånyo
hos Regeringen i Februari månad år 1844, då jemväl R. St:s
sistnämnde und. skrifvelse anmältes, men K. M. kunde dervid
icke medgifva någon förändring, i hvad K. M. under d. 2 Nov.
1833 och d. 23 Oct. 1837, i afseende pä ulsockne-frälsehem-
manens i Halland skyldighet att deltaga i ordinarie rotering för-
ordnadt; dock vore K. M. sinnad, att berörde läns roteringsverk
till R. St:s antagande för deras del öfverlemna, hvarvid K. M. för
Hallands utsockne-frälse, ville föreslå någon lindring.
Ett sådant öfverlemnande har vid denna riksdag egt rum,
med förslag, att utsockne-frälsehemmanen må beläggas med or-
Den 12 Augusti f. m.
195
(liliane rotering af en båtsman på fyra hemman; med rättighet
till ständig vacans emot | af det belopp hvartill vacans-afgiften
för en båtsmansrote i länet uppginge; hvarvid K. M. likväl ytt¬
rat att örn R. St. för sin del funne de ifrägavarrde utsockne-
frälsehemmanen icke vara pligtige alt vidkännas ständig rotering,
det deraf följde, att all fråga om hemmanens sä beskaffade ro¬
tering komme att förfalla och dem i stället påföras extra rote¬
ring, då jemväl borde komma under öfvervägande, huruvida de
förut vanliga utskrifningspenningarne skulle under fredstid, då
effektiv rotering icke utgjordes, för hemmanen erläggas; varande
de tvänne sednare alteruativerne af Stats- och Ekon.Utsk:n till¬
styrkta och af BondeSt. bifallna.
Af denna analys lärer H. R. o. Ad. utan tvifvel linna, alt
det åläggande af ordinarie rotering för de i provinsen Halland
befintliga förut alltför svaga utsockne-frälsehemman, vore uppen¬
barligen stridande ej mindre emot fredsfördrag och handfästuin-
gar vid provinsens afträdande till Sverige för omkring 200 år se¬
dan samt Adis i de s. k. conquelerade provinserna privilegier,
än emot Konungabref och riksdagsbeslut, (1756, 1810 och 1841
årens) äfvensom det på ett betänkligt sätt skulle störa egande-
rätlens helgd.
Jag borde visserligen här sluta, men vill dock dessförinnan
upptaga ett par yttranden af de föregide talarne.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att Halländningarna ”tred-
skats” med Regeringen att fullgöra en skyldighet. Hvari består då
denna tredsko? Eller har Regeringen förr än vid innevande riks¬
dag förelagt R. St. det Halländska roteringsverket till fastställelse.
Och hvem annan än Regeringen sjelf har lemnat utsoekne-frälse-
hemmansägarne anstånd med utgörande af ålagda rolerings vacans
afgifter ?
Frih. Cederström har sagt, att utsockne-frälset i Halland al¬
drig blifvit befriadt från skyldigheten alt ordinarie roteras. I san¬
ning ett eget argumentationssätt. Ar dä roteringsskyldighelen ett
onus, som ursprungligen ålegat jorden eller grundar den sig icke
dels på frivillige kontrakt med provinserna dels på derom i laga
ordning fattadt beslut? Finnes då något roterings-kontrakt för ut¬
sockne-frälset i Halland? Nej. Eller något kraflegande beslut för
eller efter 1S09 som ålägger en sådan rotering? nej, det hvar¬
ken har Frilen visat, ej heller kan lian det. Nåväl när de ifrä-
gavar-.de hemmanen aldrig förut varit ordinarie roterade, så måtte
väl den rotering som nu ifrågaställes vara ny och tillökad, hvar¬
till åter enl. 80 § Reg.F. erfordras Konungs och Ständers samman¬
stämmande beslut.
Frilen yttrar vidare, att hemmanen fått erlägga utskrifnings-
penningar i. st. f. rotering. Ja! detta är ju också hvad de sam¬
mansatta Utsk:n tillstyrkt fortfarande skola ske.
Slutligen har Frilen påstått, att endast insockne-frälsehem-
rnan i Skåne äro från ordinarie rotering befriade. Detta är en
faktiskt oriktig upppift, enär den från Regeringen utgångna pro-
13 *
1«JC
Den 12 Augusti f. m.
pos:n att utbyta den extra roteringen mot ordinarie med J ned¬
sättning i såväl Skäne som Halland framställdes till både in- och
utsockne-frälsehemmans egare, eller alla dem som då utgjorde ex¬
tra rotering, hvarföre ock i Skåne ännu finnas flera utsockne-
frälsehemman, hvilka på grund af protest mot utbytet, ännu ut¬
göra endast extra rotering. Jag anhåller om bifall å Utsk:ns betänk.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har nu verkli¬
gen sökt alt göra allt sitt till, för att bevisa att han icke eger
någon egentlig kunskap om hvad lian anser sig hafva fullständigt
bevisat; och det fägnar mig att lian bevisat sjelfva motsatsen af
hvad han yrkat. Den värde ledamoten har påstått att freden i
Roeskilde och Malmö recess frikallade de ifrågavar:de hemmanen
frän rotering; men denna Roeskilderfred och Malmö recess skedde
före roleringens beslutande, och hafva således dermed ingenting
att skaffa. Om man derföre bortkastar della första argument, som
skulle bevisa, att de Halländske hemmanen voro frikallade från
rotering; sä återstår det sednare, hvaruti den värde talaren påstått
att dessa hemman säkerligen skolat på 1700-talet hafva blifvit
ålagde rotering, derest man ej funnit alt de vore befriade deri¬
från. Men della skäl att de voro frie derifrån vore alldeles icke
skälet, utan det var, all man fann de der peuningarne behötlige för
amiralilels-kollegium, och R. St. ville icke såsom ersättning för
berörde collegium anslå ett motsvar:de belopp; hvarföre kollegium
heldre behöll ulskrifnings-penningarne, än del tog båtsmän. Den
värde tataren liar äfven sagt, att roteringen uppkommit genom fri¬
villiga kontrakler. Det hafva vi hört yrkas förr af andre ledamöter,
men sanningen deraf jäfvas af alla indelningar och rolerings-verk
i riket. Väl är det sannt, att Carl XI ulgaf knekte-kontrakter,
sorn gälla än i denna stund, det är ett factum; men ej är det så
alt förstå, som skulle de roterings-skyldige, om de svarat nej, haf¬
va blifvit befriade från roteringen. Visst icke, utan långt derifrån.
Det tillgick på det viset, att roteringen pröfvades provins efter
provins, och sedau upprättades knekte-kontrakten lill en rättelse
för rolen och soldalen i deras inbördes förhållanden. — Detta må
nu vara en upplysning till härnäst.
Den värde ledamoten har påstått att från 1810, då extra
roteringen beslöts, och ända till 1816, aldrig någon fråga uppstod
om förändring deruti. Det var likväl vid 1812 års riksdag i
Örebro, som de Skånska possessionaterne begärde, att få slippa den
extra roteringen, och att få utbyta den mot permanent. Anled¬
ningen dertill borde den värde talaren ej hafva glömt. Vid kri¬
gets med England utbrott måste nemi. extra roteringen uppställas
och denna afskedades vid freden 1812, men när det derpå blef
riksdag och ett krig syntes å nyo hota, så blefvo Skånska posses¬
sionaterne grufligen skrämde för att å nyo behöfva inom ett par
månader uppsätta nya soldater, och derföre begärde de att få sin
extra rotering förändrad till permanent mot | i nedsättning. —■
Detta min gunstig Herre, är rätta tillkomsten af ordinarie rote¬
ringen i Skåne.
Den 12 Augusti f. m.
197
Provinsen Halland blef lika med all öfrig jord i Sverige,
extra roterad, det är sannt. Men den värde talaren säger vidare
alt jag icke framställt bevis pä hvad jag sagt om den ordinarie
roteringens uppkomst och natur. Jag trodde mig icke behöfva an¬
föra bevis på hvad Utskrn sjelfve vitsordat och ingen bestridt.
Deo der reciten, om hvad som passerade 1720, och om orsaken,
hvarföre icke de utsockne-frälsehemmannen blefvo roterade pä
1700-talet, voro öfvertlödiga att tala om, och det är endast på
den värde talarens begäran, som jag nödgats återgå dertill.
Den värde ledamoteu har ganska rätt uppgifvit anlednm till frå¬
gan vid 1823 års riksdag, men han har icke sä alldeles rätt uppfattat
sjelfva beslutet såsom varande en mellanmening; ty det var ingen så¬
dan, ty det var en riktig mening. Vid 1828 års riksdag uppstod frågan
huruvida R. St., genom detta sitt beslut att de ordinarie roterings-
skyldige hemmannen skulle från extra roteringen skiljas, och äfven
sagt att de skulle roteras ordinarie; men som detta ej var expres¬
sis verbis utsagdt, sä förklarade R. St. att det alldeles ej vore ett
af dem uppgifvit factum, att dessa hemman skulle roteras, ulan
R. St. förväntade ett förslag derom af K. M., hvaröfver de förbe-
höllo alt få yttra sig, och K. M. förklarade derpå äfven i en skrif¬
velse till R. St., att detta skulle anses som ett helt och hållet af-
skiljdl ämne. Men sedan beslutade R. St., att alla dessa ordinarie
roteringsskyldige hemman verkligen skulle med ordinarie rotering
beläggas, och dervid undanlogos icke de utsockne-frälsehemman i
Halland, utan man teg dermed som muren, derom var ingen frå¬
ga; hvarföre dessa hemman betraktades alt höra till dem, som
skulle med ordinarie roteling beläggas. Dervid förblef det, och
kunde ej annorlunda blifva, emedan det var Konungs och R. St:s
sammanstämmande beslut, att de skulle från extra roteringen skil¬
jas och med ordinarie rotering beläggas. Derföre blefvo de ock
10 är sednare roterade, och det med den noggrannhet, alt det
icke finnes någon, hvarken den siste värde talaren sjelf, eller nå¬
gon annan, som kan uppvisa en enda rote deraf, som ej är rätte¬
ligen roterad; och K. M. måste fastställa denna rotering på grund
af de ullåtm som af förvaltningen af sjöärendena och karamar-
samt krigs-collegierna blefvo afgifna. Det går icke an, att söka
förvilla begreppen i frågor af så alfvarsam social beskaffenhet,
som denna.
Det har jemväl af den värde ledamoten blifvit sagdf, att vid
1823 års riksdag frågan behandlades af Ekon.Utsk., men att den
ej tillhörde detta Utsk. utan StatsUtsk. Del må vara den värde
talaren förbehållet, alt förstå Sveriges grundlagar så, som han
brukar så ofta här tolka dem; men för oss andre, som hafva
tittat i grundlagarne litet mera än han, för oss blir icke förhål¬
landet sådant, som han behagat uppgifva det, ulan för oss blir
saken sådan, att det är icke Utskms namn sorn bestämmer ären¬
dets behandling, utan den grundar sig på ämnets beskaffenhet och
ej på Utskms. Då R. St., i enlighet med grundlagens tydliga bud
sända ett mål till hvilket Utsk. som heldst, så skall ämnets be¬
skaffenhet afgöra behandlingen. Må detta vara en liten episod,
198
Den 12 Augusti f. m.
som Hr Gr. o. Landtm, och R. o. Ad. täcktes ursäkta. Emedan
jag den riksdagen var ledamot af Ekon.Ulsk., har jag ansett mig
nu ej kunna lemna obesvärad!, hvad den värde talaren om detta
Utsk. yttrat.
Den värde ledamoten har sagdt, att man ej utan förvräng¬
ning af författningar kunde komma dertill, att de Halländske hem¬
mannen skulle vara pligtige att underkasta sig ordinarie rotering;
men hvad det är för författningar som skulle förvrängas, dermed
har den värde talaren visserligen tegat, och detta emedan han
dertill tvingades af nödvändigheten. Något privilegium för de
Halländske utsockne-frälsehemmanen, att vara af annan natur än
det pura frälset i Skåne, linnes icke i Sveriges kameral-verk, och
ej heller lärer det finnas kändt i Dalmans serskilda författnings¬
samling. Om så är, vore det intressant för oss andre, som något
handlagt dylika mål, ali blifva underkunnige om dessa författnin¬
gar, som privilegiera de Halländske ulsockne-hemmanen att vara
af annan natur än vanligt frälse. Man mäste således erkänna att
allt, hvad den värde ledamoten i detta hänseende anfört, är blotta
fraser, och att alla de årtal, han citerat, ingenting bevisa; ty det
der försöket att påslå, det Halländningarne skulle hafva rättig¬
het att vara befriade, derför att de i 200 år sluppit undan, det
är en slags conelussion, som jag lill alla delar jäfvar. Om en
person eller en egendom har lyckats att en längre eller kortare
tid undanhålla sig från utgörande af honom åliggande onera, men
han slutligen dermed belrädes och det sannskyldiga rätta förhål¬
landet uppdagas, så inträder det ock i verkställighet, och detta
med all rätt; ty man får icke skapa sig privilegierade personer
och jordnaturer i landet, ty den tiden är förbi. Numera kunna
inga nya privilegier utfärdas utan alla fyra Ståndens sammanstäm¬
mande beslut och Konungens sanction; hvilket den värde ledamo¬
ten torde inhemta af 114 § Reg.Fm. Då således detta ej skett
för de Halländske hemmanen, hafva de ej heller kunnat få något
privilegium pä att slippa uudan den ordinarie roleringen; utan
allt hvad som i afseende på dem skett, är enl. med grundlagen
och kamerallagarne.
Jag förnyar hvad jag förra gången begärde, anhållan om af-
slag såväl å Utskrns betänk, som K. M:s propos., och att R. o. Ad.
måtte besluta, att den af Konung och Ständer beslutade roteringen
må blifva fastställd, såsom innefattande all rättvisa.
Hr Dalman: Frih. Cederström har invändt, att då jordens
rotering icke var beslutad vid den tid då Malmö recess ingicks,
denna sednare ej heller kunde befria de Halländske hemmanen
frän rotering; ganska sannt; men deremot försäkrades genom
närande recess samt Roeskildska freden utsockne-godsen så väl i
Halland som i Skäne att förblifva vid sitt vanliga rätt och mane'r
ang:de rustljensten och knektehället, så att något vidare icke kun¬
de dem påläggas, utan R. o. Ad:s bifall, hvilket aldrig meddelades
Och hvarföre ock, dä krono- och kronoskatte-jorden i Skåne och
Halland år 1689 indelades lill ordinarie rotering vid f. d. Enke-
Den 12 Augusti f. m.
199
drottningens lifregemente, hvilken indelning 1720 förvandlades
lill båtsmanshåll, utsockne-frälset icke deruti ingick. Vidare
förmäler Hr f. d. kammar-presidenten, huruledes ifrägavar:de hem¬
man år 1756 icke kommo att ordinarie roteras, emedan amirali-
tets-coll:m bättre behöfde de kontanta bidragen, inskrifningspen¬
ningar, än båtsmän. Hr f. d. presidenten är således okunnig om
att det var amiralitets-colhm sjelfl, som nämnde år för andra
gången hemställde att till förstärkning af båtsmans-hållet belägga
utsockne frälset i Halland med ord. rotering; men alt K. M. der¬
uppå förklarade, såsom jag i milt föreg:de yttrande uppgifvit, att
K. M. icke härtill kunde lemna bifall, utan pröfvade skäligt att
utsockne-frälset skulle efter förra vanligheten vid utskrifnings-
penningars utgörande, i st. f. rotering för dä och framtiden
bibehållas.
Samme värde talare har mycket uppehållit sig dervid, att
jag ansett frågan om extra roteringen icke tillhöra Ekon.Utsk.,
och svarar, att det är ämnets beskaffenhet och icke Utsk:s namn
som bestämmer behandlingen. Frilun beklagar, i anledn. häraf,
min okunnighet om grundlagen, emedan dä R. St. hänvist frågan
till Ekon.Utsk., så borde den ock af samma Utsk. handläggas.
Jag får åter i min tur beklaga Frih. Cederströms okunnighet i
grundlagarna, ty för Frilun, såsom en veteran i konsten alt tolka
dessa, borde det icke vara obekant, att frågan om ny och tillökad
rotering angår en statsverkets inkomst, ett ämne som ovilkorli¬
gen enl. 30 § Riksd.Ordn. tillhörer StatsUtsk., möjligen gemen¬
samt med Ekon.Utsk., hvilket sednare dock icke lagligen kan
ensamt behandla en sådan fråga. Också handlade icke remissen,
då den skedde från Stånden, om någon ordinarie rotering, utan
endast om grunderna för jemkning i den extra roteringen, pä
sätt jag omständligt i min recit af ärendet ådagalagt.
Ytterligare har den värda ledamoten begärt att ur min en¬
skilda författningssamling erhålla upplysning om det privilegium,
sorn konstituerade Halländska ulsockne-hemmanen att vara af an¬
nan natur än vanligt frälse och således frän rotering befriade.
Jag svarar härtill l:o att utsockne-frälset, så väl i Halland sorn i
Skåne, enl. fredsfördrag och handfästningar äro att hänföra till
den privilegierade jorden och 2:o att jag icke heller anser det
vanliga frälset på grund af författningarna skyldigt till ordinarie
rotering, med mindre Konung och Ständer sammanstämmande
enl. 73 och 80 §§:ne Reg.F:n derom beslutar. Hr Frilun jäfvar
min åsigt, att den omständigheten, det de Halländska utsockne-
hemmanen i 200 år vaiit fria från rotering skulle verka lill fort¬
farande befrielse. Utan tvifvel hade Frilun rätt om någon skyl¬
dighet alt utgöra rotering någonsin blifvit dem i laga ordning
ålagd och de sedan undandragit sig dess fullgörande, men sådant
är icke förhållandet, utan blefve den rotering som nu ålades en
helt och hållet ny grundskatt för everldelig lid, som betydligt
nedsatte kapital-värdet ä hemmanen och följaktligen vore ett in¬
trång i de nuvarule innehafvarnes äganderätt.
200
Den 12 Augusti f. m.
Frih:ns resonnement derom att här vore frågan ora ett nytt
privilegium för Halland är mera enfaldigt än att det förtjenar
besvaras.
Jag förnyar min anhållan om bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle ej hafva ånyo besvä¬
rat det H. Ståndet med någon framställning i detta ämne, om
icke Hr Dalman, som vanligtvis ej plägar försvara R. o. Ad:s
privilegier, ulan snarare göra tverlom, nu hade visat sig så sär¬
deles noggrann om deras iakttagande och åberopande. Sådant
kunde möjligen föranleda R. o. Ad. att tro författningarne vara
i delta hänseende så klara, att Hr Dalman ej kunnat underlåta de¬
ras åberopande. Jag vill derföre söka visa, att han har lika orätt
dä han nu åberopar R. o. Ad:s privilegier, som han har, då han
understundom söker att antasta dem.
Hufvudskälet för Hr Dalmans påstående är, attingen ny ro¬
tering kan någon åläggas utan Konungens och R. St:s samman¬
stämmande beslut; och deruti har han ganska rätt. Men dertill
kommer ett annat hans påstående, nemi. att beslut ej sedan 1809
är faltadt ang:de de Halländska utsockne frälsehemmanen, hvadan
de som före 1809 endast utgjorde inskrifningspenningar, ej heller
kunde åläggas den utskyld, som godtyckligt blifvit bestämd i Utskms
nuvartde betänk. — Hvad som tilldragit sig före 1809, har R.
o. Ad. hört tlere gånger och nu sednast af Hr Dalman ur en
synpunkt, och af Frih. Cederström ur en motsatt. Jag vill der¬
före endast hålla mig vid hvad som tilldragit sig efter 1809.
Antingen landskapen före 1809 tillhörde det gamla Sverige
eller hörde till de eröfrade, så blefvo de samt och synnerligen
inbegripna under ett af Konung och R. St. gemensamt fattadt be¬
slut, hvilket innehöll att ali oroterad jord skulle roteras. Frän
denna allmänna föreskrift voro utsockne frälsehemmanen i Hal¬
land icke undantagne. De mäste följaktligen lika med andra in¬
nefattas derunder. Då återstår frågan: skola dessa hemman ro¬
teras extra, eller skola de roteras ordinarie? Man började med
att rotera dem extra, men detta förklarades origtigt. Man afstod
alltså derifrån. Hvarföre skulle de dä ordinarie roteras? Hr Dal¬
man påstår, att något R. St:s beslut i den vägen icke finnes, och
han har sagt, att hvad som derom yttrades 1823 blott innefat¬
tades i en mellanmening. Jag skall här för R. o. Ad. uppläsa
1823 års keslut, hvaraf torde finnas, huruvida det är obestämdt
eller ej. R. Sus skrifvelse i ämnet är af d. 17 December 1823,
och der säges: ”Vidare och i betraktande deraf, att, efter hvad,
genom R. St:s år 1810 fattade beslut varit äsyftadt, extra ro¬
tering endast borde träffa s. k. privilegierad jord, samt alt deri¬
från således äfven böra skiljas alla hemman och lägenheter af
kronoskatte och frälse natur, hvilka enl. författningarne äro un¬
derkastade ständig rotering; anse R. St. att, vid de blifvande
jemknings-förrättningarne. böra etc.”
Jag kan följaktligen icke inse annat, än att hemman som ej
är undantaget från ständig rotering, utan densamma underkastadt,
Den 12 Augusti f. m.
201
det mäste derunder innefattas. Således måste utsockne-frälse-
hemmanen i Halland innefattas under samma åliggande, som alla
andra frälsehemman.
Hr Dalman har åberopat R. St:s und. skrifvelse, deruti de
förbehöllo sig, att de roterings-verk, som blifvit uppgjorde, ej
måtte fastställas förr än Ständerne fått tillfälle alt dem närmare
granska, samt att hvad dittills blifvit i den vägen tillgjordt måtte
anses såsom blot t förberedande åtgärder. Denna R. St:s begä¬
ran angår nalurligtvis och tydligt tillämpningen, men den rub¬
bar pä intet vis sjelfva grunden. Det är ju klart att, dä eli ro¬
teringsverk efter en viss grund uppgöres för ett helt landskap, så
måste man för hvarje rote tillse att allas rätt är vederbörligen
iakttagen, och denna skyldighet, att granska, tillhör i första rum¬
met kronans embetsverk, samt i högsta instance R. St. Den¬
na gransknings-rätt är det naturligtvis, som de äfven i det¬
ta landskap sig förbehållit. Deraf hafva de ej kunnat taga
sig anledn. eller befogenhet att å ena sidan rubba den med Ko¬
nungen öfverenskomoa grunden: att all annan jord, än det s. k.
ypperliga frälset, d. v. s. säteri-, rå- och rörs- samt insockne-
hemman, skall vara ordinarie rotering underkastad. — Hr Dal¬
man har sagt, att i Carl XI:s tid uppgjordes roteringen icke an¬
norlunda än efter frivilliga kontrakt mellan jordägarne och kro¬
nan. Det förhåller sig med den saken så, som med den hvar¬
om jag sist talat. Den allmänna grunden för roteringen upp¬
gjordes af Konung och R. St. gemensamt, men tillämpningen för
hvarje särskildt landskap gjordes genom öfverenskommelser mel¬
lan kronan och folket i orterna. Den ene rotehållaren fick sig
ålagdt att skaffa torpet åt soldaten eller båtsmannen, den andre
och tredje att utgöra något annat, o. s. v. Alltsammans var en¬
dast tillämpning af de redan förut stadgade grunderna.
Hr Dalman hade yttrat det vara en styrelsens skyldighet,
och en billighetsfordran att bevilja eftergift åt Halländningarne,
likasom man gjort åt Skåningarne. Jemförelsen är haltande först
och främst derföre, att det i Skåne var fråga om det s. k. ypper¬
liga frälset, och i Halland är fråga om allmänna frälset. Dertill
kommer ytterligare, då man ser pä verkställigheten, att efter¬
giften i Skäne ej varit så stor, sora Frih. Cederström af misstag
nämnt, ulan den utgjorde endast 's. Förhållandet var nemi. alt,
efter roteringsverket, de rotar, sorn borde roteras, utgjorde till¬
sammans 2,572, men man ålnöjde sig med 2,000 och afprutade
de 572. Det var således icke en utan närmare jl, följaktligen
mindre än hvad som ät Halländningarne är föreslaget.
Jag tillstår att jag blifvit tveksam, huruvida jag skall vidhål¬
la den tanke jag förut yttrat, nemi. att bifalla Hr von Troils
reservation, eller antaga hvad Frih. Cederström fåreslagit. Det
sednare är så riktigt, alt det är svårt att gå derifrån. Det är
alltid bäst, att för egen del göra rätt och låta andra dagtinga
med rättvisan så godt de kunna, samt låta saken gå lill det slut,
hon kan. Jag tror mig derföre böra, utan afseende pä utgången
202
Den 12 Augusti f. m.
hålla mig till Frih. Cederströms förslag; emedan jag anser det
vara rättvist.
Hr Dalman: Jag ber om ursäkt, att jag ytterligare uppta¬
ger H. Ståndets lid, men Hr von Hartmansdorff har begått så
väsendtliga misstag i sin framställning, att jag ser mig nödsakad
derå fästa uppmärksamheten. Den välde talaren har nemi. sagt,
alt Konung och Ständer genom ett efter 1809 gemensamt fattat
beslut stadgat, att all oroterad jord skulle ruteras; och att fråga
sedermera uppstått, huruvida denna rotering borde blifva extra
eller ordinarie. Detta är en fullkomligt faktisk oriktighet; det
åsyftade beslutet af Konung och Ständer vid 1810 års riksdag,
hvilket destomindre bordt undfalla den värde talaren, som jag föl¬
en half timma sedan uppläste detsamma, innefattar nemi. orda¬
grannt: att all muni rikets gränsor varande oroterad jord af
hvad namn och beskaffenhet den vara månde (med undantag en¬
dast af mililie-boställen) skulle extra roteras. Om något annat
än sättet för verkställigheten af och grunderna för en slik extra
rotering var ej heller fråga hvarken vid 1812 eller 1815 årens
riksdagar ej heller uti krigs- och kammar-collegiernes, genom
K. M:s nåd. skrifvelse till 1823 års Ständer, öfverlemnade betänk.
Det var Ekon.Utsk. vid sistnämnde riksdag, som, utom derom
väckt motion sjelf väckte frågan och gjorde hemställan om den
extra roteringens förvandling till ordinarie, så vidt den rörde den
dittills oroterade frälse- och kronoskatte-jorden, men detta Ekon.-
Utsk:s i betänk. N:o 136 framställda förslag blef, med ogillande,
af trenne Stånd ålerremilleradt, hvarefter Utsk. också frångick
detsamma i sitt förnyade betänk. N:o 188, på sätt jag äfven för¬
ut visat. Jag förmodar att, vid sådant förhållande, deri af Hr
von Hartmansdorff citerade mellanmeningen i R. Sl:s skrifvelse
d. 17 Dec. 1823, destomindre kan anses innefatta ett beslut,
hvarigenom R. St. för sin del förklarat all kronoskatte och frälse¬
jord underkastad ständig rotering, som R. St., uti skrifvelse den
28 Okt. 1829, i und. anhöllo, alt den tillökning i ord. knekte-
hållet, som af roterings-commissionerna blifvit föreslagen för en
del kronoskatte och frälsehemman, hvilka från detta besvär dit¬
tills varit befriade, endast måtte anses innefatta en förbere¬
dande åtgärd, med R. St. enl. 73 och 80 §§:ne Reg.F. derom
förbehållen beslutanderätt. Ett sådant beslut är likväl, hvad de
Halländska frälsehemmanen beträffar, ännu icke fattadt. Tvertom
hafva R. St. vid 1840 års riksdag förklarat nämnde hemman icke
vara skyldigt till ständigt knektehåll, och K. M. har likaledes i
sin nåd. propos. till rikets nu församlade Ständer ansett denna
fråga fullkomligt öppen å R. Sits sida, hvilken den ej kunnat va¬
ra, så vida beslutet om sjelfva roteringsskyldigheten redan 1823
blifvit fattadt och, på sätt Hr von Hartmansdorff förmenat, fråga
nu endast vore om tillämpningen. I afseende på den värde ta¬
larens anmärkn., alt den i Skåne beviljade eftergiften i roterin-
gen gällde endast det ypperliga frälset och icke det allmänna,
åberopar jag den oemotsagda uppgiften, att äfven del allmänna
Den 12 Augusti f. m.
203
frälset i Skåne ansågs och anses berälligadt alt fortfarande ut¬
göra extra rotering, då innehafvarne deraf icke velat ingå uppå
att utbyta den emot en nedsatt ordinarie.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Såsom ledamot af
de sammansatta Utsk:n, som handlagt delta mål, ber jag att få
yttra några ord. Jag skall yttra mig helt kort, enär ämnet re¬
dan synes vara uttömt och R. o. Ad. blott skulle tröttas af allt
vidare upprepande utaf hvad som blifvit anfört. Här har blifvit
taladt om R. St:s rätt att besluta öfver tillkomsten af ny rote¬
ring. Det har aldrig blifvit satt i fråga, att icke så är; ulan Re¬
geringen förklarade genast efter 1828 års riksdag att det blott
varit förberedande åtgärder den vidtagit och icke något bringande
i verkställighet af ny rotering; men från dessa förberedande åt¬
gärder har det öfverallt i riket galt i verkställighet genom R.
St:s beslut, hvilket innefattade, icke någon uppsättning af nytt
manskap, utan beslut om erläggande af vakance-afgift. Det är ve-
terligl att inom alla provinser i l iket funnos en mängd hemman,
hvilka voro underkastade ordinarie rotering, men icke hade så¬
dan undergått, afflerehanda skäl. När nu R. St. fattade beslut,
att all jord i riket skulle undergå rotering, så stod deruti icke
extra rotering. Nu har här likväl blifvit framstäldt, huruvida
sådan jord, som genom sin natur var underkastad ordinarie rote¬
ring, skulle undergå den extra eller ej. Den har blifvit skiljd
från dem, och roteringsverken, af K. M. fastställde, hafva af R.
St. blifvit antagne. Halland återstår nu ensamt och måste oak¬
tadt allt krångel underkasta sig. Här säges visst, att under fri¬
hetstiden, då så mycket våld föröfvades, ålades ej desse Halländ¬
ske hemman ordinarie rotering, emedan det skulle varit så orätt¬
vist ; men man bör ihågkomma, att under den tiden det vanli¬
gen alltid lyckades dem, som hade förmågan, att svänga sig un¬
dan. Det lyckades likväl ej fullkomligt för desse Halländningar,
utan de blefvo ålagde att utgöra inskrifningspenningar. Nu är
det likväl allt skäl, att rättvisan kommer i gång, och då detta
sker med sådan skonsamhet som i K. proposm är föreslaget —
med )s nedsättning — så synes mig att Halländningarne borde
med tacksamhet sådant emottaga. Hvad sist beträffar Frih. Ce-
derströms och Hr von Hartmansdorffs mening: att roteringen bor¬
de i sin fulla stränghet utgå, anser jag det dock mindre lämp¬
ligt, icke för att det ej är rättvist, utan derföre att man bör haf¬
va undseende med en och annan enfaldig, som möjligen kunnat
hoppas att undslippa densamma; ehuruväl jag medgifver att, i
anseende till de ständiga klagomålen och processerna etc. det ej
gerna kan vara någon som är okunnig om att stark fråga är om,
att jorden skall ordinarie roteras. Det tyckes mig derföre, ali
skonsamhet härvid är lämplig, och jag tillstyrker derföre bifall lill
K. M:s framställda propos.
Hr Dalman: Jag anhåller endast att mot Hr von Hohen¬
hausen få göra samma aumärkn., som mot Hr von Hartmansdorff
eller alt uti det af R. St. är 1810 fattade beslut alt all roterad
204
Den 12 Augusti f. m.
jord i riket skulle undergå rotering, uttryckligen stod extra ro¬
tering, oell att något allmänt beslut, alt denna för vissa från ro¬
tering dittills befriade hemman skulle förvandlas till ständig ro¬
tering, icke blifvit af R. St. fattadt. (
Hr von Hartmansdorff: Det var just denna obestämdhet
eller denna oriktighet i det första beslutet (af 1810), hvilken
föranledde att extra rotering kom att påföras så väl ifrågavar:de
hemman, som åtskilliga andra, hvilka borde ordinarie roteras;
det var — säger jag — detta felaktiga uttryck, som föranledde
R. St. att sedermera vid 1823 års riksdag förklara, det alla de
hemman, hvilka enl. sin natur borde ordinarie roteras, skulle
från extra rotering skiljas. Det står i beslutet, sora jag uppläst,
”hvilka enl. författningarne äro underkastade ständig rotering,” och
der står ej, som Hr Dalman önskat att det skulle stå: såvida de
enl. författningarne äro underkastade etc.
Hr Dalman: Det hjelper icke att nu för ett visst ändamål
förklara för obestämdt, hvad som är så oförtydbart uttryckt som
1810 års beslut om all oroterad jords extra rotering. I öfrigt
får jag anmärka att 1823 års, af den siste värde talaren sä strängt
åberopade und. skrifvelse, icke vid jemförelse af de Utsk:s-betänk:n,
som grundlägga densamma, kan anses innehålla någon annan
mening — och derom, icke om ordalydelsen har jag här yttrat
mig — än den att viss jord, som kunde anses enl. författningar¬
ne skyldig till ständig rotering, t. ex. nybyggen eller kronojord,
skulle uteslutas från extra roleringen.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställ¬
de Hr Gr. o. Landtm, alt i afseende på förevar:de utlåt, blif¬
vit yrkadt, dels af Hr Dalman bifall derå, dels af Frih. Ceder¬
ström, med hvilken Hr von Hartmansdorff förenat sig, att R. o.
Ad. med afslag å så väl K. M:s i ämnet afgifna nåd. propos.
som Ulskms utlåt., måtte gilla det af K. M. för Halland faststäl-
da roteringsverk, och dels af Hr von Hohenhausen bifall till K.
M:s nåd. propos., i öfverensstämmelse med Hr von Troils vid
Utskms utlåt, fogade reservation.
Propos. till bifall å Utskms förevar:de utlåt, blef härefter
framställd, men besvarad med starka nej blandade med åtskil¬
liga ja.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad., på
sätt Frih. Cederström föreslagit, behagade, med afslag å K. M:s i
ämnet afgifna nåd. propos. samt Utskms utlåt, deröfver, gilla det
af K. M. för Halland fastställda roteringsverk.
Ropades ja och nej.
Då sedermera Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad., på
sätt Hr von Hohenhausen föreslagit, behagade bifalla K. M:s i
ämnet afgifna propos. i öfverensstämmelse med Hr von Troils re¬
servation, ropades starka ja blandade med många nej; hvarpå Hr
Den 12 Augusti f. m.
205
Landtm, förklarade det lian trott sig finna att härvid ja varit öf¬
vervägande.
Hr Dalman: Jag anhåller om votering så att Utsk:s betänk,
må blifva ja-proposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag nödgas då anhålla, att vi
först må få afgöra hvad som skall blifva konlra-propos.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till
voter:s-pros.:
Den som vill att, vid votering om bifall till hvad Hr von
Troil i sin vid Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms utlåt.
N:o 63, fogade reservation föreslagit, kontra-proposm må inne¬
hålla bifall till berörde utlåt., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, kommer kontra-proposm att innefatta, att R. o. Ad.,
med afslag å K. M:s i ämnet afgifna nåd. propos. och Ulsk:ns
deröfver afgifna utlåt., gillar det af K. M. för Halland fastställda
roteringsverk.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 9.
Nej — 43.
Till justering upplästes nu följande förslag till voter:s-pro¬
pos. i hufvudsaken:
Den som, i fråga om Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.¬
Utskms utlåt. N:o 63, anser sig böra, med bifall lill K. M:s i
ämnet afgifna nåd. propos. antaga det förslag, som innefattas i
Hr von Troils vid samma utlåt, fogade reservation, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, beslutar R. o. Ad. att, med afslag å K. M:s före¬
nämnde nåd. propos. samt Ulskms deröfver afgifna utlåt., gilla
det af K. M. för Halland fastställda roteringsverk.
Hr Dalman: Jag anhåller att få anmäla min reservation
emot uppställningen af de voter:s-propos:r, som här varit i fråga.
Det är visserligen mitt fel att icke hafva i tid gjort anmärkn. mot
den första voter:s-propos:n ; men då jag begärde votering på bifall
till Utskrns betänk., kunde jag icke föreställa mig annat än att
denna propos. ovilkorligen skulle blifva /»-propos., och voterin¬
gen om kontra-proposm endast vända sig mellan de amende-
menler, som blifvit framställda. För min del finner jag åtmin¬
stone den nu begagnade melhoden högst förvillande.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att det, un¬
der hela riksdagens lopp, vid de voteringar, som hos R. o. Ad.
förefallit, varit iakttaget, att, då endast ett emot Utskms betänk.
206
Den 12 Augusti f. m.
stridande förslag ifrågakomrait, bifall till Utsk:ns betänk, intagits
i ja-propos:n, och det motsatta förslaget i nej-prepos:n; men att
deremot, då flere förslag ifrågakomrait, alltid det förslag, som af
Landtm, ansetts besväradt med öfvervägande ja, blifvit upptaget
uti ja-propos:n vid voteringen om hufvudsaken; hvilket förfa¬
ringssätt syntes vara desto naturligare, som den eller de ledamö¬
ter som begärde votering endast kunde tillkomma att uppgifva
kontra-propos:n; men deremot ja-propos:n vid voteringen i huf¬
vudsaken borde innehålla det beslut, hvars upphäfvande genom
voteringen vore åsyftadt.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag skulle tro att då en propos.
en gång är begärd, så bör man också få den framställd. Här är
af Hr Dalman begärdt propos. på bifall till Utskrns betänk., och
då måste den väl äfven framställas; ty eljest vore de, som ön¬
skade bifall, derifrån alldeles förhindrade.
Frih. Cederström: Det är i afseende på Frih. Alströmers
yttrande, jag begärt ordet. Hr Gr. o. Landtm, har tydligen fram¬
ställt förhållandet hafva varit: att Hr Gr. o. Landtm, först fram¬
ställde propos. på bifall till (Jtskms betänk., hvilken besvarades
med blandade ja och nej. Derpå gjordes propos. på bifall till det
af mig framställda och af Hr von Hartmansdorff understödda för¬
slaget, hvilken äfven besvarades med: ja och nej. Derefter sked¬
de propos. på bifall till Hr von Hohenhausens yrkande, som be¬
svarades med öfvervägande ja. Således är ju naturligt, att ge¬
nom voteringen om kontra-propos. mot den sista propos:n, som
var med öfvervägande ja besvarad, skulle afgöras antingen Hr
Dalmans förslag eller mitt, skulle blifva kontra-propos. Dervid
utföllo rösterna med öfvervägande nej, hvarigenom Hr Dalmans
förslag är förfallet.
Sedan härefter ifrågavar:de förslag till voler:s-propos. blifvit
ånyo uppläst och godkändt, företogs voteringen, och vid dess slut
befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 13.
Nej — 29.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt anslag blifvit utfär-
dadt till fortsättande af plenum kl. O e. m.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrns d.
9 och 10 dennes på bordet lagda betänk. N:o 35, i anledn. af
väckte frågor om upphäfvande af eller ändringar och tillägg uti
de ang:de fattigvården i riket gällande bestämmelser.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge det
vid förevar:de betänk, fogade förslag till ändringar af åtskilliga
§§:r och mom. uti K. förordningen om fattigvården i riket d. 27
Maj 1847, böra punktvis företagas till pröfning, och sedermera
den i sjelfva betänk, förekommande hemställan, som endast afså-
Den 12 Augusti f. m.
207
ge det fall, att berörde förslag åtminstone till någon del blefve bi¬
fallet, finge blifva underställd R. o. Ad:s beslut.
Ropades ja; hvarefter föredrogs:
3 § 2 morn.
Andra mom. af doktor Annerstedts, Utskms betänk, bifoga¬
de reservation blef härvid uppläst, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
Instämmande i doktor Annerstedts yttrande, hemställer jag
vördsammast, att R. o. Ad. måtte, i öfverensstämmelse dermed,
besluta en förändring af § 3, mom. 2, att det komme att lyda
på följande sätt:
”Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas en fattigvårds¬
styrelse. A landet utgöres denna styrelse af sockne-nämnden,
uti hvilken kyrkoherden å embetets vägnar är ordförande, då
fattigvårds-ärenden der förekomma. För stad utses sådan styrel¬
se i den ordning, hvarom antingen redan kan vara bestämdt,
eller kan öfverenskommas, eller framdeles kan blifva före-
skrifvet.”
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge, att
2 moni. af 3 §, i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs
förslag, borde erhålla följande lydelse: ”Inom hvarje fattigvårds¬
samhälle skall finnas en fattigvårds-styrelse. A landet utgöres
denna styrelse af socknenämnden, uti hvilken kyrkoherden, å
embetets vägnar är ordhde, då fatligvårds-ärende der förekom¬
mer. För stad utses sådan styrelse i den ordning, hvarom antin¬
gen redan kan vara bestämdt, eller kan öfverenskommas, eller
framdeles kan blifva föreski ifvet.”
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Vid 5 § hafva anmärkmr äfven
blifvit gjorda, ehuru Hiskin ej på dem gjort afseende. Jag an¬
håller likväl alt, med anledn. deraf, fä upplåsa Hr von Hohen-
hausens reservation i ämnet. Der säges (sid. 21):
”Hr von Hohenhausen ansåg, dels att ett stadgande om skyl¬
dighet för anhörige i rätt upp- och nedstigande led, att, i mån
af behof, å ena, och förmåga, å andra sidan, bidraga till hvar¬
andras försörjning lill det belopp och efter de grunder, som uti
samhällets fattigvårds-reglemente i allmänhet äro bestämda, haf¬
va bordt i §:n 1 inlagas; dels ock etc. — —”
I afseende härå hafva Utsk:n sagt sid. 4:
”Uti 1 §:n af omförmälda K. förordn. har ett tillägg blifvit
föreslaget, af innehåll, att föräldrar och barn samt syskon må
tillförbindas alt, i mån af behof, å ena, samt förmåga, å andra
sidan, bidraga till hvarandras underhåll. Funnes icke sådane
anhöriga eller mäktade de icke, en eller flere tillhopa, lemna nå¬
got, eller det behöfliga understödet, då först skulle socknen eller
staden, hvaraf den behöfvande vore medlem, utan eller med bi¬
drag af dess anhöriga, lemna en dylik vård och försörjning.”
sos
Dea IS Augusti f. m.
”Efter hvad Utsk:n inheralat, var, så väl uti det af komite-
rade för fattigvårds-ärendena upprättade, som det af R. St. vid
1840—41 årens riksdag afgifna förslag lill stadga om fattigvår¬
den i riket, en föreskrift af nyssberörde syftning intagen. Uti
det förra af dessa förslag var denna ansvarighet utsträckt till an¬
hörige i rätt upp- och nedstigande led; uti det sednare åter in¬
skränktes densamma till föräldrar och barn. Utsk:n äro dock, för
deras del, af en härifrån skiljaktig tanka, och anse ett stadgan¬
de om skyldighet för anhörige att bidraga till hvarandras försörj¬
ning icke böra närmare bestämmas i den positiva eller borgerli¬
ga lagen. Att denna, i hvarje menniskohjerta inskrifna pligt i
allmänhet efter förmåga af en hvar utöfvas, lärer väl fä antagas.
Några undanlag och exempel från förvillade och oupplysta va¬
relser torde icke innefatta giltig anledning till ett dylikt stad¬
gande, hvilket å lagstiftningens sida skulle förråda en oskälig
missförtröstan om religionens och en allmännare spridd upplys¬
nings verkningar på menniskohjerta! och skyldskaps-känslan.
Dessa uträtta, efter Ulsk:ns öfvertygelse, vida mera, än som, ge¬
nom en, kanske ofta nog i stränga händer hvilande, tvångs-lag,
skulle kunna åstadkommas.”
Min tanke är i detta fall motsatt Utskrns, och jag hyser den
på grund af erfarenhet. Under den tid jag var statssekreterare
för ecclesiaslik-ärenden, inträffade bland annat, att i Bohuslän
en blind gumma väl hade flera barn, af hvilka någre voro väl
behållne och — om ej minnet bedrager mig — en hade hem¬
mansdel, men ingen af dem ville godvilligt bidraga till den arma
modrens försorg; hvarföre hon blef, på sätt brukligt är i Bohus¬
län, genom en slags entreprenadauktion borttingad för 2 tunnor
korn till en oskyld person, som ville derföre åtaga sig hennes
underhåll. Denna afgift ville församlingen förmå barnen att
godtgöra; men förgäfves. Hon vände sig då lill landshm, som
ansåg sig, i brist pä författningar, ej kunna ålägga barnen sam¬
ma afgift. Likaså gick det i kammar-colhm. Om deremot en
bestämd författning i detta hänseende funnits, hade naturligtvis
en sådan obarmhertighet af barnen ej fått lalas. Hvilken ver¬
kan skall det icke göra på en församling, då hon vet att lagen
tillåter barn att öfvergifva sina föräldrar åt nöd, ehuru de kun¬
na hjelpa dem? — Det är dessutom bekant, hurusom tvister
mellan föräldrar och barn mycket ofta uppstå, på grund af de
s. k. fördelskontrakten. Föräldrarne, när de blifva 50 till 60 år
gamla, afstå sina hemman till barnen mot vissa undantagsförmä-
ner. Barnen finna dessa undantagsförmåner alltför tryckande.
Dem synes att föräldrarne böra arbeta, så länge de kunna; och
beständiga rättegångar förekomma i detta hänseende. Såsom t. f.
landsh. i Kalmare län hörde jag en mängd dylika klagomål om¬
nämnas. Det är sålunda ej oerhördt, utan tyvärr ganska van¬
ligt, att barnen ej iakttaga sin pligt mot föräldrarne; hvarföre
jag anser ett stadgande för detta fall böra göras. Om det blir
sådant, som Hr von Hohenhausen föreslagit: så bör ingen far¬
håga
Den 12 Augusti f. m.
209
håga kunna uppstå derför, att någon skulle komma att af bar¬
nen fordra för mycket till föräldrarnes underhäll.
Jag tillstyrker fördenskuld vördsamt, att 5 § måtte få ett
första mom. af samma innehåll som Hr von Hohenhausens, redan
förut af mig upplästa, reservation, nemi.:
”Anhörige i rätt upp- och nedstigande led skola, i mån af
behof, å ena, och förmåga, å andra sidan, bidraga till hvarandras
försörjning till det belopp och efter de grunder, som tili sam¬
hällets faltigvårs-reglemente i allmänhet äro bestämda.”
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller ali första morn. af
Hr doktor Annerstedts reservation måtte blifva uppläst, och alt
derefter fä ordet.
Sedan den begärda uppläsningen försiggått, anförde
Gr. Lagerbjelke: För min del anser jag den siste värde
talaren äfvensom reservanten hafva tillräckligen ådagalagt behof-
vet af detta stadgande. Del är derföre endast i afseende ä dess
form, som jag begärt ordet. Jag tror nemi. doctor Annerstedts
förslag i form äga företräde framför Hr von Hartmansdorffs; an¬
håller derföre om propos. till bifall till det förstnämnda; och
hemställer till den förste värde talaren, huruvida han ej häruti
skulle vilja förena sig med mig. Emellan de båda förslagen är i
sak ingen skillnad, men det af docktor Annerstedt framställda,
är i betänk, intaget, och innehåller alla de bestämmelser, som
kunna och böra i författningen inflyta.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Ett stadgande af unge¬
fär samma lydelse, som det nu föreslagna, är intaget i 8 §:n af
den fattigvårds-stadga, som R. St. vid 1840 års riksdag under¬
ställde K. M. Det lyder sålunda:
”Föräldrar och barn skola ömsesidigt vara förbundne att bi¬
draga till hvarandras försörjning i män af behof å den ena och
förmåga ä den andra sidan.”
Jag anser mig skyldig att redogöra för de orsaker, hvarför
delta stadgande ej blef intaget uti den författning, som blef ut¬
färdad till följd af R. St:s und. skrifvelse i ämnet. Denna hade
blifvit kommunicerad med vederbör:de embetsverk, och deribland
äfven med justitiae-kanslern och högsta domstolen. Den förre
yttrade i förevar:de fråga:
”Stadgandet i 8 § om skyldighet för föräldrar och barn, alt
ömsesidigt bidraga lill hvarandras försörjning må visserligen i och
för sig, såsom rättsenligt godkännas, men synes dock vara af den
beskaffenhet, att det tillhör allmän civil lag och alltså bör be¬
handlas i den ordning 87 § Reg.Fm föreskrifver. De anspråk,
hvilka i nämnde afseende väckas, vare sig antingen af de behöf¬
vande sjelf, eller af det fattigvårds-samhälle, till hvilket den hö¬
rer, lära i allmänhet, helst när den, som skulle lemna understö¬
det, tillhörer annat fattigvårds-samhälle, icke eller lämpligen kun¬
na upptagas och handläggas på lika sätt som blifvit föreslaget för
8 II. 14
210
Den 12 Augusti f. m.
öfriga fattigvårds-ärenden, utan böra af domstolen pröfvas och af-
göras. En anvisning i afseende å den ifrågavar:de förbindelsen
må emellertid icke saknas i stadgan ang:de fattigvården, och 8
§:n, förflyttad näst efter den 10, kunde således erhålla följande
lydelse:
”Ang:de skyldighet för föräldrar och barn, att ömsesidigt
bidraga till hvarandras försörjning, galle hvad särskildt stad¬
gadt är.”
De af Högsta domstolens ledamöter, som yttrade sig i äm¬
net, yttrade sig äfven afstyrkande, så tillvida att de ansågo den¬
na skyldighet endast böra åläggas föräldrar och barn; och det var
dels med anledn. af de gjorda anmärkmne af ledamöterne af en
sådan auktoritet, och dels med anledn. af andra skäl, som den¬
na § ej blef i stadgan införd. Bland dessa andra skäl var syn¬
nerligen svårighet att kunna bestämma när föräldrar och barn
äro i tillfälle all understödja hvarandra. Det uppslår många
gånger tillfällen dä föräldrarnes eller barnens omständigheter äro
sådane, att, om de skola understödja barnen (eller föräldrarne),
de sjelfve komma i behof af fattigunderstöd. En annan orsak
har varit den erfarenhet man vunnit med afseende å de redan
förut omnämnda undantagen. Man har nemi. icke sällan sett
den lunga, som barnen tyckt de undantag innebära som de sko¬
la lemna föräldrarne, föranledt dem lill mord och andra grofva
brott. Samma sak skulle kunna inträffa genom införande af ett
dylikt åliggande för dem, att ersätta fattigvården för föräldrarne;
och man har ansett sig ej böra genom en lag föranleda till dy¬
lika brott.
Jag har ansett mig skyldig att redogöra för de motiver, som
föranledt dertill, att icke ett sådant stadgande blifvit infördt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Först och främst
ber jag att, med afseende å hvad Gr. Lagerbjelke har sagt, få
fästa Hr Gr:ns uppmärksamhet derå, att i sak den ganska betyd¬
liga skillnad förefinnes mellan de båda förslagen, att i det af mig
framställda finnes intaget att de skola ”bidraga till hvarandras
försörjning,” hvilka ord saknas i den af doktor Annerstedt fö¬
reslagna redaktion af §:n, hvarigenom, då tvist härom uppstode
som skulle vid domstol slitas, det skulle kunna hända att, på sätt
af Hr Silfverstolpe här blifvit uppläst ur sä väl justitiée-kanslerns,
som Högsta domstolens yttranden i ämnet, fråga komme att upp¬
stå, ej blott om det nödtorftiga uppehället, utan äfven om de
anspråk som mera eller mindre god förmåga kan efterkomma.
Om jag ej orätt fattat Högsta domstolens, d. v. s. pluralitetens
deraf, yttrande i frågan, hade den väl ansett att ett bestämman¬
de om föräldrars och barns, i rätt upp- och nedstigande led, skyl¬
dighet att hvarandra försörja, borde i falligvårdssladgan inflyta,
men endast inskränkt lill det belopp som i allmänhet vid fattig¬
försörjning kommer i fråga, och att hvad derutöfver kunde ifrå¬
gakomma, vore en särskild sak, som borde ankomma på civil¬
lagens bestämmelser. Nu är mitt förslag alldeles konformt med
Den 12 Augusti f. m.
211
pluralitetens af Högsta domstolen tillstyrkande, hvilket gifver mig
en ytterligare anledn., alt hos R. o. Ad. föreslå antagandet
deraf.
Hr Silfverstolpe har omtalat de missämjor, som ofta nog
uppkomma mellan föräldrar och barn, och för mig såsom lands¬
höfding äro de nogsamt bekanta. De härröra deraf, att föräl¬
drar n e öfverlåta för den återstående lifstiden sina hemman åt
barnen mot vissa undantag, hvilka dock rätt ofta äro så stora,
att det är nära nog omöjligt för barnen att dem uppfylla. Der¬
af uppkomma de omtalade tvisterna, men ej kan deruti finnas nå¬
got skäl, alt låta lagen sakna en bestämmelse och fattigvårds-
stadgan en föreskrift, den man anser för en kristlig pligt mot
föräldrar och barn. Det underlåter man ej gerna i andra fall,
på det att vederbörlig ordning må upprätthållas; och ingenting
väcker större förargelse inom en församling, än dessa ofta nog
numera förekommande liberala yttranden: ”hvar och en må sörja
för sig sjelf,” ”sedan ungen flugit ur boet må han sjelf draga
försorg för sig, sedan äro föräldrar och barn helt och hållet främ¬
mande för hvarandra o. s. v.” Det fordras verkligen att man i
detta afseende gör författningen klarare, på det att den ej må
verka till en allmän upplösning af de band som uppehålla Sta¬
ten, hvilka sannerligen behöfva befästas, och ej lemnäs åt lidens
okynne att dem förderfva.
Det är af dessa skäl, som jag anser mig böra föreslå R. o.
Ad. att antaga det stadgande, som af Hr von Hartmansdorff blif¬
vit föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: En värd talare har ansett stad¬
gandet om underhållsskyldigheten mellan anhörige böra uteslutas
ur fattigvårdssladgan och intagas i civillagen. Men jag kan ej
finna, hvarföre vården om en del fattige skall tillhöra en lag och
vården om andra fattiga tillhöra en annan författning. Stad¬
gandet om fattigvården för oskylda personer, bör väl finnas på
samma ställe som stadgandet om vården för fattiga slägtingar.
Jag tror således, att den invändningen ej bör föranleda R. o.
Ad. att ogilla Hr von Hohenhausens förslag.
Här har blifvit sagdt, att det kunde blifva något för dyrt
för barnen, om de skulle betala fattigvården för föräldrar, eller
för andra slägtingar, om de i allmänhet skulle utgöra fattigvård
för anhörige, efter det Stånd eller de vilkor, hvartill den fattige
hörde, innan han blef fattighjon. Men då Hr von Hohenhausen
föreslagit, på samma sätt som R. St. vid 1840 års riksdag, alt
anhöriga i rätt upp- och nedstigande led skola, mun af be¬
hof å ena och förmåga å andra sidan, bidraga till hvarandras
försörjning,” så inser jag icke att någon farhåga härutinnan bör
vara för handen. Det är visserligen svårt att bestämma — icke
huru mycket som skall gifvas den fattige, ty det är afgjordt ge¬
nom den författning, Hr von Hohenhausen omnämnt — men i
hvad mån de anhörige hafva förmåga att utgöra hvad som erfor-
14*
212
Den 12 Augusti f. m.
dräs. Det kommer naturligtvis an på pröfning af fattigsvårds-
slyrelsen. Blir någon missnöjd med hennes beslut: så äger han
att deröfver besvära sig hos K:s bef:de o. s. v. hela vägen ige¬
nom, likasom i andra fatiigvårds-frägor. För denna svårighet bör
man icke låta hela stadgandet förfalla.
Hr Silfverstolpe har visat, hurusom ett dylikt stadgande skul¬
le, i händelse försörjningsskyldigheten blefve alltför betungande,
kunna föranleda till brott mellan anhörige, pä samma sätt, som
förbrytelser uppstå genom de undantag, hvilka föräldrar förbehål¬
lit sig i hemman, som de åt barnen afträd t. Det kan hända, att
barn äro nog pl ig t förgå Ine att sig mot föräldrar förbryta; mendet
hörer dock till undantagen. Att ett sådant brott någon gång
inträffar, synes mig vara för samhället mindre skadligt, än anta¬
gandet såsom regel, att barn fä lemna sina föräldrar hjelplösa
i nöd och uselhet. Skulle man ingå på Hr Silfverstolpes me¬
ning, att lagstadgandet borde underlåtas, för att undvika det brott
som deraf skulle kunna blifva en följd; så borde man väl göra
sammaledes i alla andra förhållanden också. Då borde man må¬
hända till förekommande af barnamord borttaga allt straff, eller
alla böter för lägersmål. Man sktdie möjligen kunna gå så långt
att man borttoge rättigheten till alf, på det alt ingen måtte för¬
ledas att begå brott, för att komma i besittning af arfvet.
Det har blifvit yttradt af Högsta domstolen, på sätt Hr Silf¬
verstolpe omförmält, att stadgandet borde gälla endast mellan för¬
äldrar och barn. Denna inskränkning bör, i min tanke’, ej äga
rum, ty lika väl som man drager försorg för en sonson hvars fa¬
der fallit ifrån, likaväl bör sonsonen draga försorg om sin farfa¬
der. Det är således bättre, att bibehålla de ordalag, som Hr von
Hohenhausen eller doktor Annerstedt begagnat, och helst de af
Hr von Hohenhausen föreslagna; emedan de äro bestämdare och
det undantag är obehötligt, sorn doktor Annerstedt föreslagit, nemi.
de orden: ”utom för den tid, bestämmelsen i nästföljande mom. an-
gifver.” Detta undantag angar deni, sorn äro stadde i andras tjenst;
ty det står nemi. i 5 §:n: ”För tjenstehjons och statfolks samt
fabriks-, handtverks-, bruks- och grufve-arbetares, jemte deras hu¬
strurs och hemmavarande barns, försörjning skall husbonde an¬
svara under den tid arbets-aflalet elier kontraktet gäller, sä att
de icke falla fattigvården till last.”
Om nu det förslag, Hr von Hohenhausen gjort, blifver an¬
taget lill l:sta mom. i 5 §:n, så är ju klart att det sednare mom.
utgör ett undantag från det första, och att, om någons anhörig
är stadd i nöd, så får husbonden draga försorg om honom lika-
såväl som om andra tjenare.
Jag fortfar alltså i mitt yrkande, att Hr von Hohenhausens
förslag måtte antagas.
Då öfverläggningen om 5 §:n nu ansågs vara fulländad,
framställde Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på denna §:n
blifvit yrkadt, af Hr von Hartmansdorff, att deruti skulle tilläggas
ett första mom. af följande lydelse: ”Anhörige i rätt upp- och
Den 12 Augusti f. m.
213
nedstigande led skola, i mån af behof, å ena, och förmåga, å an¬
dra sidan, bidraga till hvarandras försörjning till det belopp och
efter de grunder, sorn uti samhällets laiti gvå rds-reglemente i all¬
mänhet äro bestämda”, samt af Gr. Lagerbjelke, alt R. o. Ad.
mätte bifalla det i doktor Annerstedts reservation framstäldta lill
ett sålydande tillägg vid början af §:n: ”För behöfvandes und¬
sättning ansvarar närmaste anhörig i rätt upp- och nedsligande
linea, utom för den lid bestämmelsen i nästföljande mom. angif¬
vet”; tili hvilket fall föreskriften 0111 husbondes ansvarighet för
tjenares underhåll skulle utgöra §:ns andra mom. och i det föl¬
jande af samma § ordet ”husbonde” borde utbytas emot ”an¬
svarsskyldig.”
Hr Gr. o. Landtm:s härefter framställda propos. till bi¬
fall å det af Hr von Hartmansdorff, i afseende på 5 §:n gjorda
förslag, besvarades med starka ja, blandade med nej; hvarpå Hr
Landtm, förklarade det han funnit ja hafva öfverröstal nej.
Vidare förekommo:
7 och 8 §§:ne.
R. 0. Atl. biföll Utskins i fråga örn dessa §§:r afgifna
förslag.
9 §.
Hr Silfverstolpe: Den här föreslagna förändringen i det
nuvande stadgandet beslår deruti, att i slutet af 9 §:n äro tillag-
de orden: ”dock hör, i delta fall, af den personen tillfallna egen¬
dom återgäldas den kostnad, som blifvit använd till underhåll af
personen sjelf, dess maka och barn under 15 års ålder; ankom¬
mande det på fatligvärds-samhället alt sådan ersättning helt och
hållet eller till någon del efterskänka.”
Eli stadgande af nära nog enahanda beskaffenhet finnes i
15 §:n af R. Sl:s und. skrifvelse vid 1840 års riksdag. Der
står nemi.:
”2:dra mom. Då någon intages å fattighus eller lill full
fattigförsörjning, skall allt hvad hjonet då äger, tillfalla fattigvår¬
den, hvars styrelse äger oinskränkt rätt att det använda. Om
någon egendom sedermera tillfaller fattighjon, vare lag samma,
derest icke fat ligvå rden för hjonet dä upphör, i hvilket fall lik¬
väl all dittills derå använd kostnad skal! fullt godtgöras.”
Högste domstolen yttrade med anledn. deraf följande:
”Beträffande åter 2:dra morn., så förekom i Högsta domsto¬
len dervid icke någon annan anmärkn., än att i slutet syntes
böra tilläggas hvad justitie-kanslern alternativt föreslagit och som
jern väl otvifvelaktig! öfverensstämde med R. Sl:s mening, eller att
värdet af den fattighjonet tillhöriga egendom, som förut tillfallit fat¬
tigvården, bör vid ersättningsliqviden komma fattighjonet till godo.”
Dels svårigheten af att göra en dylik efterräkning med fat¬
tighjonet, dels äfven den omständigheten att högst sällan torde
inträffa att sädana arf tillfalla fattighjonet, att det ej för honom
214
Den 12 Augusti f. m.
sjelf behöfves så framt han ej skall ånyo falla fattigvården till
last efter någon tid, och framförallt den tvist, som kunde uppstå
emellan hjonet och fattigvårdsstyrelsen i afseende på beloppet af
den ersättning sorn skulle afdragas från arfvet eller de blifvande
tillgångarne, samt den bokföring, som derför skulle blifva nöd¬
vändig, på det att man bestämdt måtte kunna säga hvad som
till fattighjonens underhåll blifvit utbelaldt; alla dessa svårighe¬
ter föranledde att detta stadgande blef uteslutet ur den nya för¬
fattningen.
Jag har ansett mig böra redogöra härför innan R. o. Ad.
slutligen afgör denna punkt.
Hr von Hohenhausen: Det förhåller sig visserligen så
som Hr Silfverstolpe nu har sagt, att svårigheter kunna uppslå
vid liqvidens uppgörande, när fattighjonet får ett arf och skall
ersätta det underhåll, som han under tiden fått åtnjuta, och i
hvilken beräkning äfvenledes skall ingå den egendom som fattig¬
hjonet från början tillfört fatligvårdssamhället; men dessa svå¬
righeter måste dock ej vara så svåra som det säges, ty faltig-
vårds-direktionen skall hvarje år redogöra för fattigutgifterna. De
upptagas der således till sitt belopp på de personer, till hvilka
de äro utgifna, och alltså finnas i räkenskaperna tillförlitli¬
ga uppgifter derå. Deruti upptages jemväl till sitt värde den
egendom, som fattighjonet hade vid upptagandet i fattigvården.
Grunden för beräkningen är för öfrigt ej svår att förstå, och blir
fattighjon, som fått arf, ej nöjd med den uträkning som af fat-
tigvårds-direktionen göres, så äger lian rätt att vid domstol der¬
öfver klaga. Fattigvårds-komitéen har ingalunda rätt att sjelf¬
panta eller sätta sig i besittning af hans egendom; utan det hög¬
sta som den möjligen kan göra är att lägga qvarstad derå, lill
dess att hjonets rätt blir utredd. Visserligen händer det sällan,
men inträffar dock någon gång, alt arf tillfaller fattighjon ; och
då synes väl både rältvisa och billighet tala för, att de skola åter¬
gälda hvad de af fattigvårdsmedlen fått emottaga. Finner nu
fattigvårds-slyrelsen sig böra låta dem få helt och hållet behålla
arfvet, för alt. sålunda hindra dera från att återfalla i fattigdom;
så är ju sådant styrelsen obetaget, enär här slår: ”ankommande
det på fattigvårdssamhället att sådan ersättning helt och hållet
eller till någon del efterskänka.”
Någon gång händer väl att de, som falla fattigvården till
last, göra det till följd af olyckor, men detta hörer dock lill un¬
dantagen, och man måste erkänna, att merendels sker det till
följd af fylleri eller annat dylikt; och att då en person, som
på delta sätt blifvit fattighjon och sedermera under Hera år
blifvit försöjrd af församlingen, skall, om arf honom tillfaller, få
tillsammans med sina stallbröder inom kort förstöra detsamma,
och derefter åter falla fattigförsörjningen till last; det vore en
obillighet, som hvar och en lätt inser, och hvilken man således
bör söka att förekomma. Jag tror derföre bäst vara, att man
gör hvad rätt är, och öfverlemna!- åt fatligvådssamhället att ef¬
Den 12 Augusti f. m.
215
ter billighet fordra ersättning af fattighjonet. Jag tillstyrker så¬
ledes antagande af Ulsk:s förslag.
Hr Silfverstolpe: Afven Hr von Hohenhausen tyckes er¬
känna riktigheten af Högsta domstolens yttrande, att de egode¬
lar, som fattighjonet förut ägde och som tillfallit fattigvårdssty¬
relsen, också böra afräknas från den ersättning, som här är ifrå¬
gasatt. Sådant borde likväl då äfven vara intaget i del föreslag¬
na stadgandet, men enligt de nu der befintliga ordalagen säges
ovillkorligen att allt hvad fattigvårdsstyrelsen ulgifvit för fattig¬
hjonet skall bestämdt af arfvet återgäldas. Hvad åter beträffar
lättheten af liqviden mellan fattigvårdsstyrelsen och hjonet, fruk¬
tar jag för att den ej är så verklig, som man förmodar. Visser¬
ligen uppföres i hvarje fattigvårds-slyrelses räkenskaper hvad som
är lemnadt åt hvarje fattighjon, men det händer t. ex. att det
finnes en fattig hustru som med 3 eller 4 barn ligger fattigvår¬
den lill last, och att slutligen hon med de 3 barnen dö, och
det fjerde öfverlefver dem. Om då ett arf tillfaller detta efter-
lefvande barn, så uppstår den frågan huru skall liqviden ske?
l)et vore väl orättvist, om del barnet skulle ersätta fattigvården
både för modren och syskonen; och ganska svårt vore det, att
säga huru stor del af det, åt hela familjen lemnade, understödet
tillkommit barnet. Jag fruktar att dessa liqvider och de derför
nödvändiga årliga annotationerna skola så öka skrifveriet och re¬
dogörelsen, att det till en betydlig grad försvårar hela fattigvården.
En ytterligare orsak, hvarföre jag skulle tro det ej vara rik¬
tigt alt införa det föreslagna stadgandet, är den, att hela stad¬
gan utgår från den grund, att fattigvården är en barmherlighets-
inrättning; hvaremot det ifrågavar:de stadgandet sätter den på
rättsgrund.
Hr von Hartmansdorff: I min tanke är det klart, och
det har ej heller af någon blifvit bestridt, att fattigvård ej kan
eller bör lemnäs åt någon annan, än den som är behöfvande.
Sådan är för ögonblicket naturligtvis den, som ingenting äger
och ej förmår arbeta tillräckligt för sitt uppehälle. Men om han
sedan får någon egendom, så upphör detta behof. Det är då
icke skäl, att en förut af fattigvård betungad församling skall be¬
tala äfven till den som ej är i behof. Har fattighjon fått någon
förmögenhet, så är det äfven skäl, att det godtgör hvad det för¬
ut af församlingen erhållit. Derom bör således icke vara någon
tvist. Men, säger man, der förekomma svårigheter vid liqviden.
Ja, det förhåller sig så med alla liqvider; och kommer man icke
öfverens, så får domaren slutligen utstaka hvad hvar och en till¬
hörer; ty vid liqvider med fattigvården, måste man väl, liksom i
andra mål, tvista vid domstol, om saken ej kan annorlunda bi¬
läggas. Dylika fall kunna väl inträffa, men lära förmodligen säl¬
lan förekomma.
Nödvändigheten att antaga det af Utsk. föreslagna stadgan¬
det synes mig tydlig; ty få anhörige till ett fattighjon, för hvil-
216
Den 12 Augusti f. m.
ket arf kan vara att förvänta på förhand veta genom författning
att derest det ieke af dem försörjes utan varder pä fattighuset
intaget, så kommer allt hvad hjonet der förtär att afdragas på
det blifvande arfvet, så skola de häldst sköta den fattige sjelfva
och icke öfverlemna honom åt fattigvården. Derigenom blifva
hennes bestyr lättade.
Det ifrågavar:de stadgandet är i min tanke så helsosamt,
alt man icke hör underlåta dess vidtagande af farhåga för de
svårigheter, som möjligen kunna vara dermed förknippade. Jag
tillstyrker derföre vördsammast, ali R. o. Ad. mätte godkänna
Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Icke heller jag finnér någon af
de utaf Hr Silfverstolpe anförda omständigheter vara af beskaffen¬
het, att böra verka till aflslag af den ifrägavande punkten. Den
värde talaren har invändt, att man borde förtydliga stadgandet
om skyldigheten för fallighjon, att ersätta hvad på detsamma blif¬
vit påkostadl, genom att göra ett tillägg som skulle innebära, att
hvad hjonet medfört till fattighuset borde tagas med i beräkningen
såsom afdrag å hvad hjonet der åtnjutit. Jag kan likväl för min
del ej finna annat, än att delta förhållande är vederbörligen upp-
roärksammadt genom den ordställning, som § nu eger; ty der står
uttryckligen: dock bör, i detta fall, af den personen tillfallna egen¬
dom återgäldas den kostnad, som blifvit använd till underhåll af
personen sjelf, dess maka och barn under 15 års ålder.” Då del
är naturligt, alt hvad hjonet lill fattighuset medfört utgör ett
plus uti fattigkassan och kassan således ej förr, än delta plus är
slut, bidrager till hjonets underhäll; sä följer ock deraf alt hjonets
ersätlnings-skyldighel först då kan vidtaga, när kassan verkligen
har för hjonets skuld fått vidkännas någon kostnad.
Hr Silfverstolpe har äfvenledes väckt fråga om, huruvida ett
barn, som fått arf, skall vara förbundet att deraf till fattigvårds¬
styrelsen ersätta kostnaden för underhållet af modren och sysko¬
nen, i händelse de sådant åtnjutit, och förr än arfvet föll, med
döden afgått. Men den ifrågavar:de § säger endast, att under¬
hållet för personen sjelf skall ersättas, och den utsträcker ej den¬
na skyldighet i annat fall, än dä denna person har ”maka och barn
tinder 15 års ålder”; hvilket stadgande innebär, hvad som jemväl
synes vara helt naturligt, att om fadren är intagen på fattighuset
och erhåller arf, hvarigenom han ej längre är i behof af under¬
stöd, han då också bör genom detta sitt arf ersätta den kost¬
nad, som icke blott han sjelf, ulan äfvenledes hans familj åt¬
njutit af fattigvården.
Man mäste således, vid granskningen af denna punkt, erkän¬
na, att alla de omständigheter, som möjligen kunna förtjena upp¬
märksamhet, äfven i densamma blifvit tagne i betraktande; hvar¬
före jag ej kan annat än tillstyrka, att §:n måtte oförändrad antagas.
R. o. Ad. biföll Utskms förslag till redaktion af 9 §:n,
10 §:n I mom.
Den 12 Augusti f. m.
Äfven det i afseende pä delta mom. af Utsk:n framstäldta
redactions-förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
14 §:n.
Hr Silfverstolpe: De 14, 15 och 16 §§:ne af Dtskms förslag
äro belt och hållet en omarbetning af den grund, som i den K.
förordningen är anlagen för fattigförsörjningen. De äro hufvud¬
sakligen öfverensstämmande med det förslag, sorn af R. St. vid
1840 års riksdag afgafs. Jag ber Hr Gr. o. Landtm, samt R. o.
Ad. benäget ursäkta, alt jag går att yttra mig öfver alla tre dessa
§§ på en gång; emedan de med hvarandra ega ett sä nära sam¬
band, alt det ej är möjligt, att afhandla den ena utan att vidrö¬
ra den andra.
Skillnaden mellan R. St:s förslag vid 1840—41 årens riks¬
dag oell Utsk:ns förevar:de förslag är ingen annan än den att Otsk:n
i 14 § efter orden: ”der någon är mantalsskrifven” har i st. f.
orden: ”eller sednast varit det” föreslagit att skrifva: ”sednast varit
eller bort vara det”: och att i 16 § det ”år” som af 1840 års
Ständer beslämdes såsom den tid, efter inflyttningen, hvarinom
det skulle tillkännagifvas att den inflyttade ej vore på orten man¬
talsskrifven, — har blifvit förminskadt till 6 månader. Och i 17
§ Ilar af Utsk:n ett tillägg till 1841 års förslag blifvit föreslaget,
hufvudsakligen hemtadt ifrån 16 § 1 mom. af den K. förordnin¬
gen, ang:de de betyg, som skola medföras af de personer som
frän en till annan församling inflytta, med den förändring blott,
att i förordningen står att betyget skall upptaga tiden och orten
dä ett barn blifvit döpt, hvaremot här står att det äfven skall
upptagas om den inflyttande är arbetsför, och huruvida ban blifvit
för äret mantalsskrifven.
Öfver de mot dessa §.§ svarande §§ 21, 22 och 23 i 1841
års förslag hördes landshme, consistorierne, kammar-collegium
och Justitiae-kanslern. Kammar-collegium yttrade då i afseende
derpå:
”Beträffande 22 och 23 §§:ne af samma förslag, så har colle-
gium icke kunnat underlåta att förnya sina vid de häremot svarande
§§:ne af komiterades und. förslag år 1839 gjorda tind. erinringar,
med det tillägg, att då R. St. i deras und. förslag lill för fa ti n ing om
hemmansklyfning och jordafsöndring, medgifvit upplåtelser på lifstid
eller 50 års tid af jordlägenhet, som ej medför besutenhet af hvilken
upplålelserält synes följa rättighet till dylik lägenhets bruk och be¬
sittning under stämmotiden af den som lägenheten sig förvärfval;
så synes stadgandet uti nu ifrägavar:de 22 § af fattigvärdslagen:
”att den som eger egen eller legd bostad, utan sådant jordomfång
som medför besutenhet, icke må antecknas i mantalslängden i inflytt-
ningsorien utan medgifvande af fattigvårdsstyrelsen derstädes” stå i
strid mot förstnämnda lag, hvarförutan berörda 22 § är både otyd¬
lig och ofullständig i afseende på de kategorier under hvilka in¬
flyttning utan fattigstyrelsens begifvande må ega rum” etc. etc.
Vidare har en af rikets biskopar yttrat sig öfver denna
punkt, på följande sätt:
21S
Den 12 Augusti f. m.
”Den vigtigaste anmärkn. som kan göras mot förslaget, är
emot det stadgande, att en persons mantalsskrifning skall skiljas
från dess vistelseort, hvarom läses i 22 och 23 §§. Enl. nu gäl¬
lande författning eger hvarje hemman rättighet, att förneka s. k.
försvarslösa personer att inflytta inom dess område och alt till och
med belägga en husägare med plikt, som utan tillåtelse låter dem
vistas hos sig. Enl. det nya förslaget deremot må det icke för¬
vägras någon Svensk man, att bo och vistas hvar som heldst inom
fäderneslandet, en rättighet som icke allenast är genom naturens
lag oförneklig, utan äfven mer än något annat, skall bidraga lill
fattigdomens förminskning bland arbetsklassen, enär den fria in¬
flyttningen skall begagnas till de ställen, der mesta tillfälle till
arbete och lifsuppehälle finnes. Det är således icke häremot an¬
märkn. göres. Men det nya förslaget stadgar tillika till förekom¬
mande af belastandet af vissa kommuners fattigvård med sådana
inflyttande personer, att icke fattigvården skall följa inflyttningen
och vistelsen, utan mantalsskrifningen. En kommun lemnar såle¬
des rättighet att förvägra, väl icke som hittills, vistelsen, men en¬
dast mantalsskrifningen; hvaraf följer att en person kan få bo och
vistas inom en kommun, men vara mantalsskrifven i en annan,
äfven om båda dessa kommuner äro vidt åtskiljda, ja äfven be¬
lägna i olika län. Det nya förslaget har icke förutsett, hvad af
ett sådant stadgande måtte följa, och således icke närmare be¬
stämdt de alldeles nya ordningsförhållanden, som deraf måste upp¬
komma. Ingenting finnes således stadgadt, huru med dessa per¬
soners kyrkliga vård skall förhållas, hvarest, och i hvilken för¬
samling de skola åtnjuta salighetsmedlen, hvar deras barn skola
döpas och i dopbok inskrifvas, hvarest för dem skall lysas, hvarest
uppsigten öfver deras frejd skall hållas, hvilken församlings prest
skall åt dem afgifva attester m. m. Icke heller är i förslaget
förutsedt eller bestämdt, huru sådane inflyttande personer skola de¬
biteras och betala sin skatt, antingen i den kommun der de äro
mantalsskrifne, men som ej kan känna hvar de vistas, eller i den
kommun der de ho, som ej kan känna hvar de äro mantals¬
skrifne”.
”Men om vi äfven antaga, att allt detta blef genom tillägg¬
ning i författningen regleradt, så synes mig det i hög grad be¬
tänkligt för allmän säkerhet och ordning, att göra en sådan skill¬
nad emellan stället för mantalsskrifningen och vistelsen. En ny
och egen folkklass skall härigenom möjligen bilda sig, utan annan
uppsigt än den, som eger rum på allmän landsväg, utan barna-
uppfostran, ulan omvårdnad, en klass af menniskor, som kunna
förgås i elände, utan att den kommun, der de vistas, är skyldig
att om dem laga någon närmare kännedom eller vård”.
Utaf de nu upplästa anmärkn-.ne emot 1841 års förslag,
hvilka ega lika grund emot det nuvar:de förslaget, med den skill¬
nad blott att den dåvarrde (allt för långa) tiden för klagan öf¬
ver inflyttning var bestämd till ett år, hvaremot den nu är före¬
slagen till 6 månader; torde R. o. Ad. finna, i hvilket haf man
förirrar sig, då man vill förändra den fria inflyttningsrätten med
Den 12 Augusti f. m.
219
förslaget att man skall tillhöra fattigvården på den ort, der man
är mantalsskrifven. Dels af denna anleda., och dels i anledn.
deraf, att både i Danmark och Norrige varit antagen en annan grund
för fattigförsörjningen nemi. 3 års vistelse på ett ställe utan att
hafva fallit fattigvården till last; sä intogs i den K. förordningen
det stadgande i detta hänseende, att 3:ne års vistelse skulle be¬
stämma fattigförsörjningsrätten. 1 Danmark, som är kändt för
sin ordentliga fattigvård, har så skett allt sedan 1799. Jag kän¬
ner icke med full visshet, om ej detta stadgande i Norrige varat
från samma tid, men jag vet bestämdt alt 1845 års fattig-sladga
i Norige grundar sig pä samma princip. — Jag anser således det
enda sättet att förena de båda vigtiga omständigheterna; att en
person må kunna vistas der den bäst kan finna sin bergning, och
att han må blifva ordentligen försörjd då han kommer i nöd, vara
det, att frångå mantalsskrifningsorten såsom grund för försörjuings-
rälten; och pä grund af den erfarenhet man vunnit i Danmark
och Norrige, länder, som i afseende pä institutioner stå Sverige när¬
mast i likhet, tror jag för min del det stadgande vara rättast,
som i den K. förordningen är infördt.
Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. måtte till en början
afslå den genom förevartde 14 § föreslagna förändringen: och se¬
dermera ber jag att i afseende på §§:ne 15, 16 och 17 få göra
samma hemställan.
Gr. Ridderstolpe: I min tanka är det högst nödvändigt,
att orden: ”eller bort vara del” i 14 §:n influtit. Af erfarenheten
veta vi huru många det är som vistas i en församling och icke
af någon besuten man fått tillstånd att hos honom manlalsskrif-
vas. Enl. gällande författning nögas man då skrifva dem på för¬
samlingen och upptaga dem på en serskild lista, som ingår till
K:s bef:de. Uti den föreslagna 14 §:n, likaså litet som i nu gäl¬
lande författning, finnes ingenting som hindrar, att den som är
mantalsskrifven i en församling ju kan bo i en annan, om än al¬
drig så långt aflägsen den ene från den andra; men den försam¬
ling i hvilken han vistas, lärer säkerligen ej underlåta att skaffa
sig försäkran från den församling, hvarifrån han kommer, att den
skall i allo ansvara för den risk, som den församling, till hvilken
han flyttat, möjligen kan iråka, om han eller hans anhöriga skulle
falla fattigförsörjningen till last.
På grund af dessa båda skäl tillstyrker jag bifall till den af
Utskm föreslagna förändringen i 14 §:n. Jag vill ej yttra mig om
de andra §§:ne förr än de hvar i sin ordning förekomma till öf¬
verläggning.
Hr von Hartmansdorff: För min del tillstyrker jag ock¬
så bifall till § 14, sådan den är af Utsk. föreslagen. Man vet
hvilket motstånd och missnöje som den nuvar:de stadgan rönt,
och att en förändring är högst nödig.
Hr Sandströmer, And. Peter: Jag vill icke för när-
var:de ingå i någon närmare utredning af de företräden, sorn den
sednare författningen eller det förut följda systemet, sinsemellan
220
Den 12 Augusti f. m.
jemförda kunna medföra. Visserligen kan den nya förordningen
medföra svårigheter, ty det ligger i sakens natur, att hvarje dy¬
lik stadga skall i början föranleda sådana; men då enl. hvad en
föreg:de talare upplyst, samma princip, sedan längre tid tillbaka
följes i 2:ne andra länder, torde deraf synas, att nämnda svårig¬
heter ej äro större, än att de kunna öfvervinnas. Det är R. o.
Ad. bekant, huruledes det stadgande, som man nu föreslagit, och
som förut varit gällande, då medförde mångfalldiga strider mellan
de olika kommunerna; och derföre anser jag del vara olämpligt,
att innan ännu erfarenheten närmare bekräftadt beskaffenheten af
den gjorda förändringen, man skulle åter upptaga det gamla sy¬
stemet och kasta sig tillhaka lill föreskrifter, som medfört så mån¬
ga olägenheter. Jag tror att i hvarje genomgripande lagstiftnings¬
åtgärd man icke bör göra förändringar innan erfarenheten hun¬
nit att närmare bekräfta behofvet deraf. Och jag hemställer der¬
före, lika med Hr Silfverstolpe, att R. o. Ad. malte, för det när-
var:de afslå det af Utsk. gjorda förslaget till ny stadga.
Hr von Hohenhausen: Af betänk, synes alt ehuru jag,
såsom varande ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., deltagit i
öfverläggningarne och besluten om förevar:de ämne, jag likväl ej
reserverat mig emot de nu ifrågavar:de §§; hvilket naturligtvis
tillkännagifver, att jag ej kunnat dem ogilla. Jag har visserligen
funnit del ganska motbjudande, och som den siste värde talaren
uttryckte sig, mindre lämpligt att göra förändringar uti en nyli¬
gen utkommen författning; men jag har i detta fall, liksom i
sä många andra, måst fullgöra min riksdagsmannapligt. Jag har
dervid uttalat den åsigt, som Utslcn här framställt; och jag skall
äfven i korthet redogöra skälen derför.
Då det är fråga om att granska och förändra en utkommen
förordning, är det hvarje riksdagsmans skyldighet att följa sin öf¬
vertygelse om hvad bäst är och rättast i saken; och det är just
med afseende å denna förordnings stora vigt, hvilken den siste värde
talaren anfört såsom ett skäl att lemna större anstånd innan man
föreslår förändringar deruti, och med afseende å dess ingri pande i alla
väsendlliga delar af styrelsen, som man måste, om man tror den
föranleda stora olyckor, undvika att afbida den tid, då oredorna
komma alt visa sig i öppen dag och blifva så mycket svårare att
afhjelpa. Jag har ingen erfarenhet af, eller kännedom om resul-
taterna af de stadganden som här blifvit uppgifna, och jag har först
nu hört att de finnas i Danmark och Norrige. Icke heller vet jag hu¬
ru beskaffade sladgandena der i detta afseende voro förut, om de voro
lika med de Svenska eller med de Engelska. Derom har här icke
blifvit upplyst. I enlighet med hufvudprincipen i nu gällande
förordning mäste man nu, dä man vill efterse huru en person
vid förefallande behof skulle få försörjning, söka reda pä hvar
han i 3:ne på hvarandra följande år varit mantalsskrifven; men
dä händer att han ej varit det någorstädes, hvarföre man i så¬
dant fall måste skaffa reda på hvar han blifvit döpt. En mängd
personer stryka land och rike omkring, de föda någorstädes ett
Den 12 Augusti f. m.
221
barn, det måste döpas der det blifvit födt, och kommer kanske
under hela lifstiden aldrig mera dit, förrän det blifver fråga om
dess försörjning, när del blifvit orkeslöst. Då ligger i öppen dag
obilligheten deraf, att detta skojarebyke, som under hela lifstiden
ingenstädes varit mantalsskrifvet, skall till försörjning återsändas
till den församling der det blifvit döpt. Otn en person såsom barn
utgått frän den församling, der han blifvit född, och sedan i all
sin tid tjenat i andra församlingar, men ingenstädes i 3 år, och
ej heller någonstädes varit skattskrifven; så då han slutligen faller
fattigvården till last, söker han oftast, om fattigförsörjningen är
mindre god i den församling, der han blifvit född, att fördölja
hvar det skett; och dä vill jag väl se huru mycken tid det skall
åtgå, att fä reda derpå, eller om det ens är möjligt, då man har
att leta från Haparanda ända ner till Trelleborg. Huru skall en
undersökning derom kunna ske, då den ifrågavar:de personen t.
ex. flyttat hvarje årstid? Om han funnit vintern mera beqväm i
Stockholm, våren angenämare i någon annan, och sommaren be¬
hagligare på landet, eller livar i öfrigt det kan komma i fråga.
Ett supplement till den sednaste fattigvårdsstadgan vore, att
kunna tvinga lösdrifvarne till arbete eller att betaga dem ofvannämda
utväg, hvaraf de ej lära underlåta att sig begagna, då de väl
komma underfund med författningens syftning. Detta supplement
vore antagandet af ett stadgande om arbetsinrättningar i länen,
dit man kunde skicka dem, men för sådana inrättningar uppstår
just svårigheten alt kunna skaffa dem arbete. Emedlertid är det
uppenbart, alt det hade varit nödvändigt att först utfärda vissa
förordningar innan man utfärdade en författning, hvars missbruk
de skulle varit ämnade att hämma. Nu finnes icke dylika inrätt¬
ningar, och stora svårigheter torde möta, att dem bilda; men in¬
nan de finnas, anser jag det i hög grad vådligt att författningen
är sådan den är för det närvarrde.
Dessa äro orsakerna, hvarföre jag ansett mig nödsakad att
erkänna behofvet af den förändring, pl ura 1 i tete n af de förenade
Utskin ansett nödig att införa; och jag kan ej motsätta mig saken
derföre att författningen är ny, lika så litet som jag anser an¬
märkningens giltighet hafva bordt förbises, om författningen va¬
rit äldre.
Hr Printzensköld: Det finnes väl knappast någon sak,
serdeles då den är af så invecklad beskaffenhet som den ifråga-
var:de, hvilken icke kan från tvenne sidor betraktas. Man har i
1847 års författning ansett nödigt och nyttigt, att antaga 3 års
vistelse inom en församling, såsom grund för den inflyttandes rät¬
tighet att derstädes åtnjuta fattigförsörjning; och jag skulle med¬
gifva, att man härutinnan hade rått, om man kunde föreskrifva
eller uppfinna några garantier för, alt icke andre än fullt arbets¬
före personer komma att till församlingen inflytta. Men så länge
inga sådana garantier finnas, och så länge man i lagen uttryckli¬
gen intagit den grundsats: att hvar och en, huru qvalificerad han
än må vara, skall äga rätt att flytta dit han för godt finnér, och
222
Den 12 Augusti f. m.
man deraf måste draga den slutsats, att hvar och en, som ej är
brottslig, skall ega rättighet alt välja hvilken bostad han behagar,
utan att gifva kommunen någon säkerhet att kunna befria sig från
bördan af lians försörjning; så tror jag man gör bäst uti, att ej
låta det bero på kommande tider att säga, om författningen är
ändamålsenlig eller ej. Tvertom synes det mig vara af högsta
behof, att man tillägger församlingen den rätt, som ifrågavar:de
förslag innehåller; ty det mäste vara gifvet, att församlingen ej
vägrar inflyttning för en person, som gifver full säkerhet för att
någon fattigvård för honom ej kan ifrågakomma. Dessutom är
det naturligt att då församlingen, i händelse af obelåtenhet med
en persons inflyttning, äger rätt att sådant anmäla hos vederbör¬
lig myndighet, som skall pröfva huruvida den inflyttade der bör
undergå mantalsskrifning eller ej; så ligger häruti för församlin¬
gen en säkerhet, att ej lättsinnige personer, eller s. k. ”skojare”,
derinom taga sin bostad, utan att församligen kan sådant förneka.
Dertill kommer, att den som kan sig försörja, äfvenledes eger en
obestridlig rätt alt inflytta, utan att sådant kan honom förvä¬
gras. Nu deremot, då jag sjelf sett exempel på huruledes en per¬
son, som till följe af en slägtings tillåtelse att sätta sig ned hos
honom, inflyttat från en socken till en annan, i denna sednare
vistats onder flera år, utan att det för denna församling varit
möjligt att få honom bort, enär om än åtgärd vidtagits för ett
sådant ändamål, det för honom varit ganska lätt, alt, från sitt på
blott \ mils afstånd belägna rälta hemvist, till nämnda församling
återvända; så innebär det, i min tanke, den största orättvisa att
blott en nyck å den inflyttandes sida skulle leda derhän, att för¬
samlingen måste på fattigvårdens bekostnad underhålla hans hustru
och barn.
Jag tillstyrker således återgång till den förra författningen
genom antagande af detta förslag; heldst, lika med Hr von Hohen¬
hausen, jag icke vet hvilka slags stadganden som förut finnas i de
här omtalade länderna, innan de grunder derstädes infördes, som
nu äro här amagna för den nya författningen.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., då nu tiden
redan vore långt framskriden och ytterligare 4 ledamöter anmält
sig till afgifvande af yttranden samt dessutom R. o. Ad. vore
nog fåtalig, behagade uppskjuta öfverläggningen till eftermiddagens
plenum.
Ropades ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 12 Augusti e. m.
223
Lördagen den 12 Augusti 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Anmäldes till justering, men bordlädes, på begäran af Gr.
Lagerbjelke, Gust., Exped.Utsk:s nedannämnde förslag till R. Sl:s
und. skrifvelser till K. M.:
N:o 173, i anledn. af den år 1845 verkställda revision af
statsverkets m. fl. fonders förvaltning åren 1842 och 1843; samt
N:o 174, dels i uppskjutna frågor, rör:de 1845 års stats¬
revision, dels ock ang:de den år 1847 verkställda enahanda re¬
vision.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exp.-
Ulsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 175, ang:de en med serskildt hänseende till staden Gö¬
theborg åsyftad ändring i vissa föreskrifter uti inqvarterings-
ordningen för städerue utom Slockholm;
N:o 176, ang:de ändringar i K. stadgan om folkundervisnin¬
gen af d. 18 Juni 1842;
N:o 177, om bildande af en komité för utarbetande af för¬
slag till den medicinska undervisningen; och
N:o 178, ang:de bidrag af skogsplanterings-kassan för befor¬
drande af en förbättrad skogshushållning.
Hr Rosenblad, Rernh.: Bland de vapensköldar som på
detta rum ådagalägga förtjenster af alla slag i oförgätlig ära, in¬
tager den med underskrift: ”Jakob Berzelius” icke det minst akt¬
ningsfulla rummet. Likasom förut Carl von Linné inom den ena
stora afdelningen af naturkunnigheten ordnat vetenskapen, sä har
äfven Frih. Berzelius ordnat vetenskapen inom den andra stora
afdelningen af naturkunnigheten. Det är troligen en allmänt inom
detta hus delad önskan jag uttalar, då jag säger, att jag tror, att
detta Stånd, som haft den äran, att räkna honom bland dess le¬
damöter, önskar, att i likhet med hvad tillförene ägt rom vid
bortgången af Ståndets ulmärktaste ledamöter, under anförande af
Ilr Gr. o. Landtm, bivista Frih. Berzelii begrafning nästkommande
Tisdag. Underställande jag tillika Hr Gr. o. Landtrms bepröfvan-
de, om det icke vore lämpligt, att Ståndet samlades å någon lo-
cal inom Wetenskaps-akademiens hus.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade så¬
som Hr Rosenblad föreslagit, nästa Tisdag åtfölja framlidne Frih.
Berzelius till hans sista hvilorum samt för sådant ändamål samlas
kl. 1 e. m. i Wetenskaps-akademiens hus.
Ropades ja.
22 4
Den 12 Aug usti e. m.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utskrns betänk. N:o 35, i anledn. af väckte frågor om upphäfvan-
de af eller ändringar och tillägg uti de ang-.de fattigvården i riket
gällande bestämmelser.
Härvid förekom först 14 §:n, hvarom öfverläggningen på f. m.
blifvit börjad, men icke afslutad.
Sedan åtskillige ledamöter, som i förmiddagens plenum be¬
gärt ordet, blifvit uppropade, men befunnits frånvar:de, uppropa¬
des och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har föga att tillägga
sedan Hr von Hohenhausen yttrat sig; men som en ledamot på f.
m. sagt, alt om man nu förändrar den ifrågavar:de författningen,
skulle sådant bevisa ett vacklande i lagstifningen, som R, St. icke
borde låta komma sig till last, så får jag med anledn. deraf er¬
inra, att Utskm hafva i det väsendlligasle återfört författningen lill
det innehåll, hon skulle hafva baft, om R. St:s und. förslag vid
1840 och 1841 årens riksdagar blifvit af Konungen i nåder god-
kändt. Förhållandet är nemi. att 14, 15, 16 och 17 §§me i för¬
fattningen motsvara 21, 22, 23 och 24 §§:ne i det förslag R.
St. afgäfvo år 1841. Om R. o. Ad. skulle godkänna dessa §§,
sådana IJtskm dem föreslagit, sä hade Ståndet derigenom icke gjort
annat än vidblifvit de lagstadganden R. St. år 1841 föreslagit,
ehuru icke med några mindre betydliga förändringar. R. o. Ad.
torde måhända anse öfverflödigt, att dessa §§:r blifva R. o. Ad.
förelästa. Eljest har jag dem här till hands för en hvar, sorn
ang:de dem vill taga kännedom.
Öfverläggningen om 14 §:n förklarades härmed vara fulländad,
hvarefter Hr Landtm, framställde att i afseende på denna §
blifvit yrkadt, dels bifall, dels af Hr Silfverstolpe afslag å Utskms
förslag.
Hr Gr. o. Landtm:s sedermera först till bifall och sedan
till afslag å Utskms förslag till redaktion af 14 § framställde pro-
pos:r, besvarades med blandade ja och nej; men då Hr Landtm,
i anledn. deraf ånyo hemställde om R. o. Ad. bifölle delta Utskms
förslag, blef denna propos. besvarad med ja.
15 och 16 §§:ne.
Utskms i afseende på dessa §§:r framställda förslag blefvo af
R. o. Ad. bifallne.
17 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott göra anmärkn.
emot språket i l:sta mom. Det är hämtadt från 24 §:n i det för¬
slag R. St. afgåfvo vid 1841 års riksdag. De fel mot hvilka mina
anmärkmr komma att riglas äro visserligen gamla; men då man
skall stifta en ny författning, bör man vårda språket, och söka af¬
hjelpa der befintliga fel. Mom. lyder sålunda: ”För iakttagande
af
Den 12 A usus t i e. m.
225
af hvad, i nästföljande § är föreskrifva, skall fattigvårds-styrelsen
hafva noga uppsigt öfver skeende inflyttningar och det åligga
hvarje samhällets medlem att om personer, si>m af honora från
annat samhälle emottagas i sitt hus eller å sina egor” elc. Na¬
turligtvis skall det heta ”emottagas i hans hus eller å hans
ägor” etc. Jag anhåller, att R. o. Ad. ville besluta, att denna
rättelse göres.
Hr Printzensköld, Carl: I sednare punkten af 17 § skulle
jag anse nödigt att göra en rättelse. Början af §:n lyder: ”att
en hvar skall vara förbunden att till kyrkoherden i församlingen
aflemna åtskilliga bevis för att styrka sina lefnadsförhållanden” m.
m. Sedermera följer en annan punkt som lyder sålunda: ”detta
bevis skall skyndsamligen och vid vile af 1 r:dr 32 sk. b:co till
ofvannämnde fördelning sednast inom 14 dagar efter inflyttningen
aflemnas till pastors-embelet i den församling dit inflyttningen
sker”. Man har här icke uttryckligen sagt, hvilken som skall af¬
lemna beviset, men väl stadgadt ett vite för försummadt aflemnan-
de deraf. Denna ofullständighet kan föranleda olika tolkningar
af författningen, så att på en ort kunna embelsmyndigheter anse
skyldigheten att aflemna beviset, åligga den inflyttande, hvaremot
å en annan embetsmyndigheterne kunde anse denna skyldighet
åligga husbonden som mottagit den inflyttande tjenaren. Med ett
ord, tolkningen af författningen kan blifva olika. Således och för
att vinna tydlighet, och för att uttryckligen må bestämmas, att
bevisets aflemnande bör åligga den inflyttande, skulle jag önska
punkten förändrad sålunda, att den erhåller följande lydelse: ”detta
bevis skall den inflyttade skyndsamligen och vid vile af 1 r:dr
32 sk. b:co till ofvannämnde fördelning, sednast inom 14 dagar
efter inflyttningen, aflemna till pastors-embetel i den församling,
dit inflyttningen sker.” Genom denna förändring är all tvetydig¬
het undanröjd, så att lagskiparen kan bestämma, hvilken bevisets
aflemnande tillhör.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Jag vill underställa den siste
värde talarens omdöme, om icke det vore hjelpt dermed, ali man
efter orden, ”efter inflyttningen” lillsätter: ”den inflyttande”.
Hr Printzensköld: Jag tror icke att denna ofullständighet
blir afhjelpt på det sätt Gr. Ridderstolpe föreslagit, man bör nemi.
uttryckligen bestämma, hvem som skall sakfällas till böterne. Jag
föreslog införande af ordet inflyttad men häri ligger ett misstag.
Det skall rätteligen vara den inflyttande och mom. komme då
att lyda sålunda: ”detta bevis skall den inflyttande skyndsamligen
och vid vite af 1 r;dr 32 sk. b:co till ofvannämnde fördelning,
sednast inom 14 dagar efter inflyttningen aflemna till pastors¬
embetet i den församling, dit inflyttningen sker”.
Då nu öfverläggningen om 17 § ansågs vara fulländad, hem¬
ställde Hr Gr. o. Landtm, om 11. o. Ad. i öfverensstämmelse
med hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit, bifölle l:sta mom. af
8 H. 15
226
Den 12 Augusti e m.
Utsk:ns förslag; med den förändring att orden ”i sill hus eller å
sina egor” utbyttes emot orden ”i hans hus eller å hans egor”.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. bifölle 2:dra
mom. af Utskms förslag, med den af Hr Printzensköld yrkade för¬
ändring, att sista meningen deraf erhölle följande lydelse: ”Detta
bevis skall den inflyttande skyndsamligen och vid vite af 1 r:dr
32 sk. b:eo, till ofvannämnde fördelning, sednast inom 14 dagar
efter inflyttningen aflemna till pastors-embetel i den församling,
dit inflyttningen sker”.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. det utan
anmärkn. lemnade 3 mom. af Uisktns i afseende på 17 §:n fram-
stäldla förslag.
20 § 3 mom.
Hr von Hartmansdorff: Här äro ännu några rättelser i
språket äfvensom ett förtydligande af §:n nödvändiga, hvilka jag
alltså anhåller måtte vidtagas. De fel jag har att anmärka, lära
hafva insmugit sig från den förra författningen, och till någon
del af den sammansättning, man af ordalagen gjort. 20 §:n 3
mom. lyder sålunda: ”befalla eller tillåta föräldrar, stjufföräldrar
eiler fosterföräldrar sina, eller andra personer de under deras vård
ställde barn, som icke uppnått 15 år, att bettla, blifva sådane för¬
äldrar eller målsmän behandlade på sätt nästföreg:de mom. om
bettlare föreskrifver”. Det torde vara tvifvel underkastad!, huru¬
vida orden sina barn kunna passa till fosterföräldrar, men mom.
är i öfrigt otydlig och jag hemställer derföre om icke ordalagen
kunna blifva sådane: ”befalla eller tillåta föräldrar, stjufföräldrar,
fosterföräldrar, eller andra personer barn, som äro under deras
vård och sora icke uppnått 15 år, att bettla, blifva sådana föräl¬
drar eller målsmän behandlade på sätt nästföreg:de mom. om
bettlare föreskrifver.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge, att
3 mom. af 20 §:n, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, borde
erhålla följande redaktion: ”Befälla eller tillåta föräldrar, stjufför-
äldrar, fosterföräldrar eller andra personer barn som äro under
deras vård och som ej uppnått 15 år, att bettla, blifva sådana
föräldrar eller målsmän behandlade på sätt nästföreg:de mom om
bettlare föreskrifver”.
Ropades ja.
Sedan R. o. Ad. sålunda genomgått Ulskms förslag till än¬
dringar uti särskilda §§ af nu gällande fattigvårds-förordning, före¬
drogs och bifölls den i Utskms betänk, gjorda hemställan, att i den
mån förslaget gillades, R. St. i und. måtte anhålla det K. M.
täcktes, genom utfärdad författning, stadga att omförmälde §§, i
enlighet dermed, erhålla en förändrad lydelse.
Dvn 12 Augusti e. m.
227
Frih. Cederström, Jakob: Uti discussionen öfver Lag-
och Ekon.Ulskms betänk. N:o 35 i anledn. af väckta frågor om
upphäfvande af, eller ändringar och lil lägg uti de, ang:de fattig¬
vården i riket, gällande bestämmelser, hvilket betänk, nu blifvit
af Ståndet afgjordt, bar jag icke deltagit af det skäl, ali jag an¬
ser del lilla tuppfjät till förbättring af 1847 års författning icke
leda till önskadt mål, eller ali författningen försältes i det skick,
att den i framtiden kan blifva gagnelig. Ärendet är af en oänd¬
lig social vigt. Utsk:n hafva vid denna riksdag likasom vid fö-
reg:de riksdagar icke eril. min öfvertygelse, uppfattat ämuet i
den vidsträckthet som dess vigt påkallat. Man har egentligen
följt äldre lagstiftningar i ämnet och derpå lappat, tillagt något
nytt och sökt göra förändringar i den syftning som 1788 års
författning utvisar och man har derigenom troll, sig komma till
målet. Långt ifrån att så år förhållandet, innefattar samtlige
dessa författningar den ena efter den andra oförläckta bemödan¬
den alt komma till ett fördoldi slafveri och dispotisra inom kom-
munerne. Det är icke på detta sätt man kan hoppas att arbe¬
tande skola återföras till sedlighet och till begrepp om hvad som
fordras för betryggande af deras framtid och sjelfbestånd då kraf¬
terna svika på del de icke måtte falla fattigförsörjningen till last
såvida de icke under den lid arbetskraften varit fullständig aflagt
något för ålderdomen. Jag har i denna fråga redan fullständigt
tillkännagifvit mina åsigler enär jag varit ledamot af den komité
som varit tillsatt för att utreda förhållandet. Den bestod till en
början af högst få personer, men blef sedermera förändrad så att
antalet ledamöter blef öfver höfvan ökadt genom män hopsökte
från alla landsorter och resultatet kunde naturligtvis icke blifva
annat än alt komitéen afgaf ett oantagligt förslag. Komitéen fö¬
reslog afhjelpandet af missbruket att vägra inflyttningar, men för¬
slaget isin helhet var sä beskaffadt att del likväl icke kunde antagas.
Sednare utkomna författningar tillstädja väl inflyttning inom kom-
munerne men har deremot uppställt sådana vilkor, att de äro
märkvärdiga till sin grund och sina följder. Härigenom blifva
Svenska medborgare hvilka icke något ondt gjort under andra
personers husbondevälde med hvilka de icke träffa något aftal och
till hvilka han kan säga, jag känner er icke, jag har icke för¬
brutit mig. Icke destomindre mäste denna person sökande sin
utkomst underkasta sig en behandling såsom vore han hemfallen
under tjenslehjons-stadgan, ehuru han med allt skäl kunnat säga,
jag står icke i eder tjenst. Man har genom lagstiftning ställt
personer i fullkomlig strid med 16 § Reg.Fm och hvad allmänna
lagen bjuder. Jag får derföre nu vördsamt nedlägga min reser¬
vation mot fattig vårds-lagstiftningen sådan den i 1847 års författ¬
ning blifvit uppställd med nu vidtagna rättelser som visserligen
utgöra en ehuru obetydlig jemkning och derjemte göra denna lag¬
stiftning möjlig i verkställigheten men hvilka dock icke afhjelpa de
brister som böra afses och utgöra vilkoret för framtida trefnad
och lugn.
15 *
22 S
Den 12 Augusti e. m.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:ns mern.
N:o 36, i anleda, af återremiss utaf och anmärkmr vid vissa
punkter af sammansatte Utskms betänk. N:o 19, öfver väckte frå¬
gor om ändring uti nu gällande bestämmelser, rör;de stängsel¬
skyldigheten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller vördsamt
att Ridd.Secretm malte få upplysa om och på hvad sätt de öfriga
Stånden afgjort detta betänk.
I anleda, häraf tillkännagaf undert. Ridd.Secret. att enl. an¬
kommet prot.-utdr., BondeSt. antagit den uti 2 morn., rör:de fö¬
reslaget tillägg till 5 § i stängselförordningen, gjorda inbjudning och
ansett mern. i öfriga mom:n ej erfordra annan åtgärd än att läg¬
gas lill handlingarne; men att underrättelse om Preste- och Bor-
gareShns i anledn. af förevar:de mern. fattade beslut ännu icke
blifvit R. o. Ad. meddelad.
Hr von Hartmansdorff: Då detta ämne förra gången fö-
rehades, förenade jag mig med de ledamöter af Ståndet, hvilka
framkastade den anmärka., att Utskm icke bestämt, huru med
stängselskyldigheten skulle förhållas, när odlad mark utlägges till
betesmark eller utmark. Härpå hafva Utskm icke gjort något af¬
seende, och då man icke vet, huru de öfriga Stånden beslutat,
anser jag fruktlöst, att nu föreslå någon ändring, hvilken måhän¬
da icke skulle öfverensstämma med de öfriga Ståndens beslut.
Man må vara glad, att någon rättelse vid denna riksdag kunnat
vinnas, och hoppas alt författningen vid en blifvande må göras
fullständigare.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att
bifalla det uti betänk. N:o 19, framsläldla förslag till förändrad
lydelse af stängsel-förordningens 5 § jemte det dertill uti före-
var:de mern. N:o 36 tillstyrkta tillägg; samt lades detta mern. i
öfrigt till handlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsIcs d. 10 dennes
på bordet lagde mern. N:o 59, i anledn. af återremiss af Utsk:s
betänk. N:o 53, öfver väckte motioner om stiftande af en lag
emot uppror och olagliga folksamlingar.
Föredrogs LagUtsk:s d. 10 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 60, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af författ-
ningarne, ang:de tiondepennings erläggande af arf, som föres
utur stad.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att Ridd.-
Secretm måtte få upplysa om det beslut, BorgareSt. i ämnet
fattatt.
Till följe häraf tillkännagaf undert. Ridd.Secreterare att nå¬
gon underrättelse om verkställd pröfning af ifrågavande betänk.
Den 12 Augusti e m.
229
hvarken från BorgareSt. eller de öfriga RiksSlm blifvit R. o. Ad.
meddelad.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har sagt, att denna fråga
rörer åtskilliga städers privilegier, men icke något RiksSt:s. Jag
hemställer likväl om icke, dä frågan är af den beskaffenhet, att
den egentligen angår BorgareSt., R. o. Ad. skulle finna lämpligt,
att vid detta tillfälle, pä samma sätt som tillförene i frågor, rör:de
öfrige Stånden, uppskjuta betänkts afgörande intilldess underrät¬
telse ankommit om BorgareShs i ämnet fattade beslut.
Frih. Cederström, Jakob: Jag har visserligen icke något
att erinra deremot, alt R. o. Ad. uppskjuter denna frågas afgö¬
rande, iniilldess BorgareSt. densamma afgjort. Jag anser mig
likväl böra tillkännagifva, att enl. min åsigt, frågan icke rör
BorgareSt. enskilt, framför de öfriga St:n, tyv det är naturligt
att om all tionde-penning skall erläggas lill Staden, så drab¬
bar denna afgift icke ensamt BorgareSt. utan den mångfalldigt
större personal, som icke utgör borgerskapel i staden. Frågan
kan sålunda icke annorlunda betraktas ån såsom rörande alla 4
Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen icke något
deremot att Ulsk:s förslag bifalles, om BorgareSt., som i främsta
rummel bör bevaka slädernes rättigheter, detsamma antager; För
öfrigt är det klart, hvad R. o. Ad. jemväl torde finna, att ett
dylikt beslut skall förminska åtskilliga inkomster hvilka städerna
till följd af sina privilegier, hitintills åtnjutit. Derföre har jag
föreslagit R. o. Ad., att iakttaga den grannlagenhet att icke af¬
göra frågan förr än BorgareSt. sig yttradt.
Häruti instämde Gr. Snoilsky, Nils, och Gr. Ridderstolpe,
Fredrik.
Hr Gr. o. Land Im. hemställde om R. o. Ad. behagade
uppskjuta pröfningen af LagUtsk:s fötevar:de betänk. N:o 60, tills
R. o. Ad. inbekommit underrättelse om BorgareShs i ämnet fat¬
tade beslut.
Ropades ja.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUtsk:s d. 10 den¬
nes på bordet lagde mern.:
N:o 61, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 48,
öfver väckt motion om förändring af viltneseden ; och
N:o 62, i anledn. af återremiss utaf 2:ne punkter uti det af
Utsk., i dess betänk. N:o 57, framställda förslag till förordning,
ang:de inteckning i fast egendom.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm iu-
komne mern. och utlålm, nemi. från:
Expeditions-Ulskotlel:
N:o 14, i anledn. af Hederv. BondcShs återremiss al mern.
N:o II;
230
Den 12 Augusti e. nn
N:o 15, i anledn. af llögv. PresteShs ålerremiss af skrif-
velseförslaget N:o 143, samt förslaget N:o 11 lill § i riksdags¬
beslutet.
Förstäf kla Constilulions-Utskottet:
N:o 33, med berättelse, ang:de förloppet af verkställda om¬
röstningar inora förstärkta Consl.Utsk.
Stals-Utskol tet:
N:o 297, i anledn. af gjord framställning, ang:de förvaltnin¬
gen och vården af K. lustslotten Drottningholm och Svartsjö;
N:o 298, i anledn. af väckt motion om uppförande å in-
dragningsstat, af de med lagmans-emhetena förenade löne-in-
komster;
N:o 299, med förslag lill samman jemkning eller volens-pro-
pos., i anledn. äf RiksSt:ns skiljaktiga beslut, ang:de ifrågaställd
befrielse för förre departements-chefen i general-tullstyrelsen, pre¬
sidenten af Billbergh och cansli-rädet Valerius samt kammereraren
kammar-rälls-rädet Winroth och kontrollören Middendorff, för
ådömdt ersättningsansvar i målet rör:de den efter aflidne tullför¬
valtaren Fine'r yppade balans;
N:o 300 ang:de anslag till ytterligare kanslistlön vid R. St:s
Justil iae-Ombudsmans-Expedit ion ;
N:o 301, i anledn. af ålerremiss å förslaget lill första af-
delmn af riksg:s-konl:s nya reglemente;
N:o 302, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
216, ang:de väckt fråga om restitution af erlagde bränvins-bevill-
nings-medel;
!V:o 303, med förslag lill reglementariska stadganden, ang:de
riksg:s-kont:s inkomster;
N:o 304, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
265, ang:de ifrågastäldt låne-understöd af allmänna medel för
hamnanläggningen vid Warberg;
Stats- samt Allm. Besv.- o. E k o n.U tsko 11 en :
N:o 64, i anledn. af ålerremiss å Ulskms betänk. N:o 31,
ang:de rolerings-verket för den tillökade ordinarie båtsmans-rote-
ringen;
!N:o 65, i anledn. af ålerremiss å utlåt. N:o 6;
N:o 66, i anledn. af ålerremiss ä utlåt. N:o 13;
N:o 67, i anledn. af väckte frågor om åtskilliga förändrin¬
gar med elementar-läroverken i riket;
N:o 68, i anledn. af väckt fråga om Umeå lärdomsskolas
utvidgande eller bibehållande dervid af det derstädes redan an¬
ställde antal lärare;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 27, dels i anledn. af erhållen återremiss i vissa delar
af betänk. I\:o 13, och mern. N:o 23, ang:de tullbevinningen,
dels ock ronde några af Ståndet derutinnan i öfrigt ännu oaf-
gjorda frågor;
Den 12 Augusti e. m. 231
Banko- oell LagUtskollen:
N;o 1, öfver väckt motion om förändrad lagstiftning för en¬
skilda banker.
Frih. Leuhusen, Alex. Magnus: För vårdandet af vig¬
liga enskildta angelägenheter nödgas jag afsäga mig min befatt¬
ning såsom ledamot i Ekon.Ulsk. med anhållan derjemte att vid
min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulsk. efter Frih. Leuhusen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 8 om aftoueu.
In fidem protocolli,
Albert Munck
Tisdagen den 15 Augusti 1848.
Plenum kl. (i e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 12 dennes samt pleni-prot:u
för d. 5 sisth Juli f. och e. m.
Upplästes ett af Hr Berg von Linde, Joli. Alb., iulem-
nadt sålydande mern.:
Af embetsgöromål förhindrad att för närvar:de fortfara med
utöfningen af de befattningar, jag dels såsom ledamot i LagUtsk.,
dels i egenskap af Bänkman inom 20:de bänkm:s-afd:n, innehar,
får jag härmed äran afsåga mig desamma, under anhållan, att vid
min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot i Lag¬
Utsk. efter Hr Berg von Linde.
Föredrogs Exp.Utsk:s d. 12 dennes e. m. bordlagda under
N:o 173, afgifna förslag till R. St:s underd. skrifvelse lill K. M.
i anledn. af den år 1845, verkställda revision af statsverkets m.
fl. fonders förvaltning åren 1842 och 1843.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid föreg:de riksdagar hafva i
anledn. af berällelserne öfver stats-revisionernes granskning af stats¬
232
Den 15 Augusti
verkets räkenskaper en gemensam tind. skrifvelse afgifvits. Enl.
min tanka hade det varit så mycket mera skäl att vid denna riks¬
dag följa samma säll, som nii de båda revisions-berältelserne fö¬
rekomma åtskilliga punkter, hvilka med hvarandra slå uti så
oskiljaktigt sammanhang, att de icke kunna annorlunda behandlas
än gemensamt. Utsk. har äfven nödgats, alt, då det velat afgif¬
va serskildt skrifvelse öfver hvardera revisions-berättelsen, uti den
första skrifvelsen eller den, som angår 1845 års revision, upptaga
endast vissa punkter, och uppskjuta de öfriga uti skrifvelsen, ang:de
1847 års revision, i följd hvaraf den sistnämnde skrifvelsen angår
icke allenast 1847 års revision utan äfven åtskilliga punkter i
förstberörde revisions-berältelse. Det hade väl varit lämpligare,
att sammanföra båda berättelserna uti en enda skrifvelse, hvilket
på sätt jag förut nämnt, vid föreg:de riksdagar ägt rum. Jag an¬
håller derföre vördsamt om propos. på ålerremiss, på det alt det
förut iakttagna bruket äfven nu må ega rum.
Hr Printzensköld, Carl: Det fägnar mig att Gr. Lager¬
bjelke, som med särdeles uppmärksamhet följer Exp.Utskis förslag
till und. skrifvelser, nu icke haft det ringaste alt anmärka i sak
utan endast i formen. Såsom Gr:n erinrat, kunna dessa skrifvel¬
ser sammanföras uti en enda, men dä skrifvelse-förslagen, utvisa,
att de ämnen, som förekomma uti det ena af dem, omfattande
1845 år revisions-berättelse, äro fristående och alldeles icke hafva
gemenskap med det förslag, som omfattar 1847 års berättelse, sy¬
nes det mig som om en återremiss blott derföre att båda skrif-
velserne skulle kunna sammanföras i en enda, icke vara af be-
hofvet påkallad. Gr:n har visserligen sagt, att bruket hitintills
varit ali sammanföra R. St:s beslut, ang:de revisions-berältelserne
i endast en skrifvelse, men enl. de upplysningar jag inom Exp.
Utsk. sökt mig förskaffa, har ett sådant förhållande icke ägt rum
troligen af den orsak, att berättelserna varit af den beskaffenhet,
att de med hvarandra icke ägt någon gemenskap, och då Utsk.
sålunda följt den procedur som hitintills varit iakttagen, har enl.
min åsigt, Utsk. kunnat häraf hämta skäl för sitt tillgörande.
Gr. Lagerbjelke: Att min uppgift öfverensstämmer med
verkliga förhållandet, ali skrifvelser ang:de revisions-berätlelser, af-
gifvits uti en enda gemensam, torde kunna inhemtas af Exped.-
Ulsk:s skrifvelser, nemi. N:o 173, vid 1844—1845 årens riksdag
och N:o 269 vid 1840—1841 arens riksdag, hvarföre jag anhål¬
ler alt litlarne å dessa berättelser mätte blifva uppläste, och att
jag derefter återfår ordet.
Sedan den begärda uppläsningen försiggått, tilläde
Gr. Lagerbjelke: Af hvad nu blifvit upplyst, torde in¬
hemtas, att min uppgift varit med verkliga förhållandet öfverens¬
stämmande. Af Utsk:s förfaringssätt vid denna riksdag i detta
hänseende uppstå icke endast olägenheter utan nära nog orimlig¬
heter, hvilket torde inses deraf, att då en serskild skrifvelse blif¬
vit afgifven, innefattande endast några punkter af 1845 års re¬
Den 15 Augusti.
233
vision, upplagas de öfriga punkterna uti skrifvelsen ang:de 1847
års statsrevision. Om man vill i framliden uppsöka något, ronde
1845 års revision, så finnér man icke allt, hvad denna revision
angår, uti den und. skrifvelse, som föranledts af nämnde revision,
ulan man mäste äfven gå till skrifvelsen, ang:de 1847 års revi-
sions-berättelse. Således när man kommer lill 1847 års berät¬
telse uppkommer den orimligheten att titeln å denna skrifvelse
lyder: ”R. St:s und. skrifvelse till K. M., dels nti uppskjutne frå¬
gor ronde 1845 års revisions-berättelse oell dels uti frågor ronde
1847 års revisions-berättelse”. Jag hemställer om det är rimligt
alt tala om uppskjutna frågor i en und. skrifvelse, som till K.
M. skall afgå samma dag som den andra skrifvelsen, frän hvilken
dessa frågor skola vara uppskjutne.
Pä samma sätt har man uti ingressen mäst uttrycka sig så¬
lunda: ”Efter pröfning dels af hvad R. St:s år 1847 församlade
revisorer anmält och erinrat, ronde då verkställd granskning af
stats-verkels samt andre af allmänna medel bestående fonders till¬
stånd, styrelse och förvaltning för åren 1844 och 1845, i anledn.
hvaraf vederbörande förvaltande verk och embetsman inför E. K.
M. sig i und. utlåtit, på sätt de lill R. St. i nåder öfverlemnade
handlingarne innehålla, dels ock af åtskilliga vid behandlingen af
1845 års revisorers afgifna berättelse, ang:de enahanda granskning
för åren 1842 och 1843 uppskjutna frågor, hafva R. St. deröf¬
ver i här nedan förekommande ämnen etc.” — — — —
Det är en tillfällighet, att det ena betänk, ifrån Statsötsk.
inkommit lill Stånden ang:de vissa punkter uti den ena revisions¬
berättelsen förr än ang:de andra; detta hör dock endast till före-
dragningssättet hos Ständerna, men bör, sedan saken i sin helhet
är afgjord, icke lia något inflytande på expeditionssättet i och för
aflåtande af und. skrifvelse lill K. M.
Ilade Utsk. i likhet med hvad vid föregående riksdagar egt
rum, sammanfört håda revisions-berättelserne i en enda skrifvelse
hade alla olägenheter undvikits. Olägenheterne af en återremiss
kan jag icke finna bestå uti annat, än att cancellie-personalen får
något mera att göra, men denna olägenhet mätte vål öfvervägas
deraf, att formen blir riktigt iakttagen och att ett åtminstone min¬
dre lämpligt expeditionssätt icke blir begagnadt, hvarföre jag förnyar
min anhållan om återremiss.
Hr Printzensköld: Jag vill icke bestrida riktigheten af
Gr. Lagerbjelkes anmärkn., dock tror jag alt den af honom om-
förmälda orimlighet icke är så stor, som han förmodat, ty båda
skrifvelserne äro ställde i gemenskap med hvarandra, sä att den
ena ger antydan pä den andra: och då revisions-berättelserne vid
de 2:ne sistförflulne riksdagarne blifvit behandlade pä det af Gr:n
uppgifna sätt, torde orsaken dertill böra sökas deri, alt SlatsUlsk.
handlagt desse berättelser i eli sammanhang och icke hvar för sig
som nu är förhållandet.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de
234 Den 15 Augusti.
emot Exped.Utsk-s förevaride skrifvelse-förslag N:o 173 gjorde
anmärkn:r föranleda till detsaramas återremitterande.
Ropades ja.
Föredrogs Exped.Utskis d. 12 dennes e. m. bordlagda, un¬
der N:o 174, afgilna förslag till R. Si:s und. skrifvelse till K.
M., dels i uppskjutna frågor, rör:de 1845 års statsrevision, dels
ock ang:de den år 1847 verkställda enahanda revision.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då R. o. Ad. nyligen återre¬
mitterat skrifvelse-förslaget ang:de 1845 års revisions-berättelse,
torde det falla af sig sjelf att en återremiss är nödvändig af för¬
slaget till skrifvelse, ang:de 1847 års revisions-berättelse, om
hvilken återremiss jag derföre nu vördsamt anhåller.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna att
ifrågavar:de skrifvelse-förslag, enär det hade omedelbart samman¬
hang med det redan återremitterade skrifvelse-förslaget N:o 173,
jemväl borde återremitteras.
Ropades ja.
Föredrogos och lades till handlingarne Exped.Utsk:s d. 12
dennes e. m. på bordet lagde mern.:
N:o 14, i anledn. af Hederv. BondeSt:s återremiss af mera.
N:o 11; och
N:o 15, i anledn. af Högv. PresteShs återremiss af skrif-
velseförslaget N:o 143, samt förslaget N:o 11 till § i riksdags¬
beslutet.
Föredrogs och lades till handlingarne Förstärkta Const.Utsk:s
d. 12 dennes e. m. på bordet lagda mern. N:o 33, med berät¬
telse ang:de förloppet af verkställda omröstningar inom Förstärk¬
ta Coust.Utsk.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 297, i anledn. af gjord framställning, ang:de förvaltnin¬
gen och vården af K. lustslotten Drottningholm och Svartsjö.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Ehuru Utsk. uti premisserne
uppriktigt erkänt, att det icke kunnat vitsorda motionärens upp¬
gifter, har, besynnerligt nog, Utsk. likväl kommit till det resul¬
tat, att Utsk. anser en und. skrifvelse böra till K. M. aflåta.*.
Men icke nog härmed. Sedan Utsk. kommit till det resultat, att
R. St. böra aflåta en und. skrifvelse, har Utsk. dock glömt, att
angifva, hvad den und. skrifvelsen skall innehålla; åtminstone
kan jag icke förstå, hvarifrån Exped.Utsk. skall kunna hämta
något förslag till und. skrifvelse. Jag anhåller således, att Stån¬
det vilie afslå detta betänk.
Den 15 Augusti.
235
Hr Printzensköld, Carl: Visserligen kan raan utaf pre-
tnisserne till Ulsk:s tillstyrkande inhämta de skäl, Exped.Ulsk.
skulle för den tind. skrifvelsen kunna begagna; men dä det i allt
fall står fast, att Utsk. sjelf erkänt, att det icke är i tillfälle att
vitsorda riktigheten af motionärens uppgifter, och det icke synes
R. St. värdigt, att till K. M. aflåta en skrifvelse, hvaruti man er¬
känner, att man icke har sig bekant, huruvida de skäl, som an¬
föras i den und. skrifvelsen, äga sin grund eller icke, så förenar
jag ni ig med Gr. Lagerbjelke uti anhållan, att R. o. Ad. ville
afslå della mom.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Jag förenar mig så
mycket heldre med de 2 sista talarne, som det inträffat, att, när
Lisk. någon gång vitsordat motionärens uppgifter, det likväl be¬
funnits, att Utsk:s lemnade vitsord varit mindre tillförlitligt, och
dä Utsk. nu förklarat, att det nu icke ens kan vitsorda, hvad
uppgifvit blifvit, finner jag icke skäl vara för handen alt, på
grund af en lös uppgift, tillstyrka någon und. skrifvelse, ulan
anhåller om afslag å betänk.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. Slals-
Ulskts utlät. N:o 297.
Föredrogs och bifölls Stats-Ulsk:s d. 12 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 298, i anledn. af väckt motion om upp¬
förande pä indragningsstat af de med lagmansembetena förenade
löneinkomster.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bor¬
del lagda mern. N:o 299, med förslag till sammanjemkning eller
voter:s-propos., i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, ang:de
ifrägaställd befrielse för förre departements-cheferne i Generaltull¬
styrelsen, presidenten af Billbergh och kanslirådet Walerius samt
kamereraren, kammarrättsrådet Winroth och kontrollören Mid¬
dendorff, från ådömdt ersättningsansvar i målet, rör;de den efter
allidne tullförvaltaren Finér yppade balance, vidblef II. o. Ad.
sitt förut i ämnet fattade beslut; hvarjemte den i förevande mern.
föreslagna votens-propos. godkändes.
Föredrogs StatsUlsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 300, ang:de anslag lill en ytterligare kanslistlön vid
R. St:s just.ombudsmans-expedition.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: För min del
kan jag icke finna de skäl tillfredsställande, hvilka Utsk. an¬
fört för sitt afstyrkande af det begärda kanslist-arfvodet. Den af-
gångne just.ombudsmannen, mot hvars nit och skyldighet icke
någon haft det minsta att anmärka, har likväl icke medhunnit
den honom åliggande granskningen af del stora antalet utaf fång-
listorna, hvars mängd och vidlyftighet årligen äro i tilltagande.
236
Den 15 Augusti
När man vill att en embetsman, sådan som just.ombudsmannen
med dess embetes omfattning, skall fullgöra alla sina äfven minu¬
tiösa åligganden, bör man ock försätta honom i tillfälle att så¬
dant fullgöra och skaffa honom de erforderliga medel dertill lian
begär, helst lian sjelf omöjligen med det ringa biträde lian äger
kan medhinna detta arbete. Utsk. liar väl men högst obetänk¬
samt sagt, att dessa listor jemväl skola granskas af just.kanslern
och derpå till en del grundahl sitt afstyrkande, men då detta
åliggande tillkommer äfven just.ombudsmannen, böra väl R. St.
icke vara de som fälla ett omdöme, hvilket innebure att desse
embetsmän kunna lita på hvarandra! Granskningen kunde om så
förfores blifva ogjord. Jag anser behofvet af det begärda kan-
slist-arfvodet vara fullkomligt ådagalagdt, hvarföre jag tillstyrkan¬
de detsamma, anhåller om återremiss af betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag anser de skäl Utsk.
anfört för sitt tillstyrkande utaf den begärda kanslistlönen, icke
vara tillfredsställande. De fleste af dem äro hemtade frän liypo-
tlieser. Ulsk:s första skäl är, ”att de flerfaldiga göromål, som fö¬
re R. Sirs sammankomst måste af tjenstemännen vid denna ex¬
pedition förrättas, torde i väsendtlig mån hafva förhindrat och
fördröjt granskningen af de öfriga fänglistorna.” Ordet torde in¬
nefattar ju en förmodan, att sä varit förhållandet, som Utsk.
uppgifvit, utan alt Utsk. aktat nödigt att göra sig närmare redo
derföre, huru härmed sig förhåller. För min del får jag förkla¬
ra, att jag anser så beskaffade göromål inom just.ombudsmans-
expedition i och för R. St:s sammanträden icke varit för han¬
den, att deraf något skäl kunnat hämtas för den uteblifna eller
fördröjda granskningen af fånglistorna. Vidare har Utsk. anfört:
”Just.ombudsmannen äger att sjelf antaga personalen vid samma
expedition och följaktligen är oförhindrad alt derstädes anställa
sådana personer, som ej allenast äro fullt lämpliga för göromå-
lens behöriga förrättande, utan ock kunna deråt mera uteslutande
egna sin tid och förmåga. Utsk. synes här hafva supponerat, alt
den nuvande just.ombudsmannen hade vid sin expedition anställt
sådana personer, hvilka icke kunde fullgöra sina åligganden.
Enl. min åsigt hade Utsk. bestämdt bordt uttrycka sina tankar i
detta afseende och icke använda sådana ordalag, som blott anty¬
da, att så förhåller sig. Jag anhåller på dessa skäl om ålerre-
miss, på det att Utsk. må försättas i tillfälle alt taga saken i
närmare skärskådande.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: På grund af kännedom om
förhållandet instämmer jag uti hvad de 2:ne siste talarne yttrat
och anhåller alltså, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa pro-
pos. om återremiss å betänk.
Hr Apollof, Carl Jakob: l motsats till föreg.-de talare
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att Utsk. i bestämda orda¬
lag och såsom ett faktum anfört, att de omnämnda fänglistorna
kort före riksdagens början lill expeditionen inkommit och sålun¬
Den 15 Augusti.
237
da tillfälligtvis icke kommit under granskning. Hade deras an¬
komst till expeditionen icke inträffat så tidigt på hvarandra, ha¬
de granskningen blifvit verkställd, och häraf hämtar jag skäl, alt
tillstyrka bifall lill betänk.
Hr Printzensköld: Det förhåller sig icke alldeles så som
den siste talaren anfört ang:de fånglistorna. Utsk. säger, att blott
en del af de fånglistor, som kort före riksdagens början kommit
just.ombudsmannen tillhanda, blifvit granskade, och dä man läser
just.ombudsmannens meni., så finner man, att vid dess tillträde
af embetet alla långlistorna för 1847, utom första qvartalets från
Götha hofrätt samt fånglistorna för 3:dje och 4:de qvarlalerne af
1846 från Svea hofrätt icke voro granskade, samt alt de frän
Götha hofrätt för 3ne qvartaler af sistnämnda år och första qvar¬
talet 1847 inkomna fånglistor, vål voro granskade, men icke hun¬
nit vidare handläggas. Dessa fånglistor, sorn inkommit till ex¬
peditionen ett helt är före riksdagens början, hade väl äfven bort
före densamma vara granskade och dä under den förre just.om-
budsmannens innehafvande af embetet granskningen af förenämn¬
de listor icke medhunnils, ligger ju deruti ett tydligt bevis, alt
expeditionens tjénstemannapersonal varit sä ringa, att den icke
kunnat ett sådant arbete verkställa. Att begära, det just.ombuds¬
mannen, med åsidosättande af alla andra göromål, skall sjelf
granska oftanämnde listor, lärer väl skäligen icke kunna begäras.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. an-
såge de emot förevar:de utlåt, gjorde anmärkn:r föranleda till åter¬
remiss, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm,
förklarade det han trott sig linna all ja varit öfvervägande.
Föredrogs och lades lill handlingarne SlatsUtsk:s d. 12 den¬
nes e. m. på bordet lagda mern. Nio 301, i anledn. af älerre-
miss å förslaget till lista afd:n af riksg:s-kont:s nya reglemente.
Föredrogs och bifölls SlalsUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bor¬
det lagda utlät. Nio 302, i anledn. af erhållne återreraisser å
betänk. Nio 216, angide väckt fråga om restitution af erlagde
bränvins-bevillnings-medel.
Vid föredragning af StatsUtskis d. 12 dennes e. m. på bor¬
det lagda mern. IV:o 303, med förslag till reglementariska slad-
ganden, ang:de riksg:s-konl:s inkomster, blef detta förslag af
R. o. Ad. bifallet, hvarjemte R. o. Ad. äfven biföll Ulsk:s hem¬
ställan om atlälande af en und. skrifvelse till K, M., rör:de en
del af de till salpeter-fonden hörande tillgångars allemnande till
riksg:s-kont., samt förevaride mern. i öfrigt lades till hand¬
lingarne.
238
Den 15 Augusti.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 304, i anledn. af erhållne återrenaisser ä betänk. N:o
265, angule ifrågasläldt låneunderstöd af allmänna medel för
hamnanläggningen vid Watberg.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I och för den pågående hamn¬
byggnaden bar staden Warberg redan erhållit eli lån af 20,000
r:dr, vid emoltagandet af hvilket län staden, till följd af regle¬
mentet för riksg:s-kont., aflemnat skriftlig förbindelse, att, utan
vidare bidrag från Statens sida, fullborda arbetet. Staden War¬
berg kan sålunda omöjligen erhålla ett förnyadl låneunderstöd
med mindre, än man måste frångå den princip, sorn man till¬
förene följt. Vid liera tillfällen under denna riksdag hafva 15.
St., äfven då de mest ömmande omständigheter varit för handen,
afslagit ansökningar om afskrifning af erhåll na låneunderstöd un¬
der missvextår, hvilka ansökningar blifvit afslagna just derföre,
alt R. St. icke velat frångå den engång fattade och sedermera
följda principen, att icke bevilja afskrifningar för alt såmedelst
undgå att blifva öfverlupne af dylika ansökningar. Det är af så
mycket mera vigt, alt icke lemna något låneunderstöd tili före-
var:de fall, som några olyckor icke inträffat, hvarigenom skäl fö¬
refinnas, alt frångå de vilkor, hvarunder det redan åtnjutna under¬
stödet blifvit lemnadt, och med hvilka vilkor staden förklarat sig
nöjd och förbundit sig alt arbetet fullborda. Går man ifrån den
engång antagna principen i fråga om Warberg, hvarest några så¬
dana olyckor icke inträffat, som kunna påkalla en dylik afvikelse,
skola R. St. snart nog blifva öfverhopade med ansökningar frän
andra båll i enahanda syfte, utan alt kunna lemna alla samma
fördelar som staden Warberg. Jag tror derföre, att man bör så
bevilja medel, all man dermed kan fortfara i likartade fall, hvar¬
före jag anhåller örn afslag å betänk.
Ur von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Först och främst
får jag fästa uppmärksamheten på skillnaden emellan att erhålla
ett län med skyldighet att detsamma återbetala, och att, efter er¬
hållandet af dylikt lån, söka befrielse från denna återbetalnings-
skyldighet. Detta är något helt annat, än då jag begär ett län
för att utföra ett arbete, men vid hvilket lån Ständerne fästat
det vilkor, att jag icke har rätt att begära något vidare för utfö¬
randet af det arbete för hvilket lånet blifvit beviljadt. I slutet af
sitt anförande yttrade Gr. Lagerbjelke något, sora skulle förmin¬
ska den stora disproportion, som eljest finnes i hans anförande.
Han yttrade nemi. att stora olyckor skola inträffa, så vida lånet
beviljas. Några dylika olycksfall hafva icke blifvit uppgifna, utan
det är endast svårigheten om icke omöjligheten för staden, att ut¬
föra arbetet, med mindre än att det sökta understödet beviljas,
som för detsamma blifvit åberopadt, och detta bör väl tagas nå¬
got i beräkning. När man nu antagit såsom princip, att under¬
stödja allmänt nyttiga företag, hvartill hamnbyggnaden vid War¬
berg måste desto heldre räknas, som fördelen af denna hamn
tillkommer icke ensamt staden utan samtlige Svenska städer, hvars
Den 15 Augusti.
239
fartyg segla tili Nordsjön, synes mig åtminstone f:delar af det
begärda låneunderstödet böra beviljas. Man bortskänker derige¬
nom icke något, men deremot gagnar man det allmänna i så
målto, som man underlättar utvägarne, att kunna utföra allmänt
nyttiga företag. Jag kan således icke annat än tillstyrka bifall
till Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Vilkoren för bidrag från Staten i och
för allmänna arbeten äro sådana, som jag förra gången uppgaf.
Riksg:s-kont:s reglemente innehåller i delta afseende följande:
”Då arbetens utförande öfverlemnades till menigheter, bolag eller
enskilda böra alltid kontrakt härom uppgöras och vederborde
deruti förbinda sig att, efter fastställd plan, fullborda arbetet,
ulan att framgent väcka anspråk på något ytterligare bidrag af
Staten.” Del är således gifvet att Warberg förbundit sig att full¬
borda hamnbyggnaden ulan vidare bidrag af Slaten, vare sig så¬
som lån eller skänk eller på hvad sätt som helst. Att Warberg
af det för hamnbyggnaden erforderliga belopp undfått mindre del
såsom låneunderstöd, än hvad andra städer i proportion åtnjutit
för dylika företag, är visserligen en sanning, men man får likväl
icke förglömma, att Warberg undfått 4000 r:dr lill skänks, så
att, om del lill staden lemnade bidrag icke uppgått till samma
belopp, andra städer undfått, staden dock dessutom tillkommit ett
anslag utan återbetalningsskyldighel. Statens skyldighet att full¬
borda arbetet utan vidare bidrag, torde således vara obestridligt,
och, såvida man icke vill, att dylika föreskrifter skola blifva illu¬
sioner, måste de stride efterföljas. Jag förnyar min anhållan om
afslag å betänk.
Hr von Hohenhausen: Det är visserligen godt och väl,
att i reglementet för riksg:s-kont. finnas sådana föreskrifter, att
fullmäktige icke äga rättighet att utdela gracer. Men skola des¬
sa föreskrifter tagas efter ordalydelsen, skall man finna, att de
mången gång blifva omöjliga att fullgöra, emedan R. St. då skul¬
le nödgas alt taga borgensförbindelser för hela det belopp, som
fordras för något större byggnadsföretag. Jag vill här såsom
exempel nämna hamnbyggnaden vid Helsingborg, å hvilken Sta¬
ten, jag vågar icke bestämdt uppgifva beloppet, påkostat omkring,
enl. hvad jag tror, 150 eller 170,000 r:dr och denna hamn¬
byggnad har Staten sjelf bekostat. Till öfrige hamnbyggnader,
hvars kostnader öfverstigit samhällenas förmåga, att dem bestri¬
da, har Staten lemnat bidrag och de 4000 r:dr, staden Warberg,
såsom skänk, undfått, synas mig sä obetydliga, att de icke bort
upptagas i någon beräkning. Vid sådaut förhållande synes det
mig icke vara skäl, att R. St. uti förevande fall skola fortfara på
samma sätt, som fullmäktige i riksg:s-kont., hvilka ovilkorligen
skola efterlefva de föreskrifter, dem uti gällande reglemente blif¬
vit lemnade. R. St. böra handla efter hvad billigt är, och för
riket nyttigt vara kan, och det är i detta fall, alt bevilja staden
Warberg det begärda understödet, hvarföre jag förnyar min an¬
hållan om bifall lill betänk.
240
Den 15 Augusti.
Hr Printzensköld, Carl: Den omständigheten, att Sta¬
ten a tiord ra t staden Warberg, och att denna uigifvit en förbin¬
delse af innehåll, alt staden ovilkorligen skall fullborda det arbete,
för hvars utförande det redan erhållna lånet blifvit beviljadt, utan
rättighet att af allmänna medel erhålla vidare bidrag för detta
ändamål, kan, enl. min åsigt icke lägga hinder i vägen för R.
St., att, om förändrade förhållanden inträffa och billighelsskal
förefinnas, eftergifva innehållet af den uthändigade förbindelsen
och, i stället med anledn. af ytterligare framställning å den me¬
nighets vägnar, med hvilken blifvit konlraheradt, bevilja än vi¬
dare understöd för arbetets utförande. Det förhåller sig med
transactioner emellan Staten och enskilda på samma sätt som
emellan endast enskilda personer, om ock dessa sednare affordra
och till hvarandra utfärda förbindelser af den strängaste beskaf¬
fenhet, så måste det väl vara de kontraherandes obestridliga rätt
alt kunna förändra eller modifiera, ja rent af tillintetgöra all
verkan af dessa förbindelser, om den ene sådant begär och den
andre sådant bifaller. Då nu staden Warberg visat sitt behof af
vidare understöd, och det är R. St:s rättighet att, utan afseende
på hvad riksg:s-kont:s reglemente (ill fullmäktiges efterrättelse in¬
nehåller, kunna icke blott eftergifva de stränga vilkor, som vid
det redan erhållna lånet blifvit fästade, utan äfven bevilja ytter¬
ligare försträckning till hamnarbetets fullbordande, anser jag en
dylik åtgärd böra vidtagas; hvarföre jag tillstyrker bifall lill
betänk.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få lemna Hr von Ho¬
henhausen den upplysning, att en sådan borgen för arbetets verk¬
ställande, som lian omnämnt, tinnes och jag torde derföre få upp¬
läsa, hvad reglementet för riksg:s-kont. i sådant afseende in¬
nehåller:
”Före lyftningen af beviljade statsbidrag skola derjemte till
riksg:s-kont. ingifvas:
n) af K. M. pröfvad och godkänd säkerhet för kontraktets full¬
görande, samt
b) derest bidraget utgår såsom lån ej mindre en till riksg:s-
kont. eller ordres ställd, af K. M. godkänd, skuldförbindelse, än
äfven af K. M. också godkänd säkerhet för denna förbindelses
uppfyllande.”
Således finnes det en af K. M. pröfvad och godkänd säker¬
het för kontraktets fullgörande. Jag bar förut upplyst, att i kon¬
traktet blifvit inryckt ett stadgande, hvarigenom staden Warberg
åtagit sig att fullborda hamnbyggaden utan vidare bidrag från
Staten. Det må visserligen vara en sanning, hvad den siste vär¬
de talaren yttrat, att Staten äger rättighet att än vidare bevilja
Warberg låneunderstöd, men jag hemställer likväl, hvartill det
skall leda, att, sedan man lemnat menigheter bidrag med vilkor
att, utan vidare anspråk på tillskott, göra färdigt det arbete, hvar¬
till bidraget blifvit lemnadt, och för delta arbetets fullbordande
bor-
flen 15 Augusti.
241
borgensförbindelse aflemnats, man 1 i k väl sedermera beviljar ytter¬
ligare medel, utan alt sådana omständigheter mellankomma, på
grund hvaraf menigheten kan anses äga skäl att erhålla eftergift
i de sålunda bestämda vilkoren. Följden häraf blir, att R. St.
gång efter annan skola i låneväg anlitas och menigheter föras så¬
medelst ovilkorligen på den tanken, att till R. Si. inlemna miss-
ledaude kostnadsförslag till åtskilliga byggnadsföretag, väl velan¬
de, att, om de den ene gången erhålla ringa belopp, de få me¬
ra en annan och sålunda kan man aldrig förlita sig på kostnads¬
förslag. För att fä något bestämdt att bygga på, är det nödvän¬
digt att strängt hålla sig vid den grundsats, att, sedan ett arbe¬
te engång blifvit beviljadt och Staten dertill lemnat bidrag, R.
St. icke eftergifva de vilkor, som för länets erhållande blifvit
stadgade. Det är så mycket angelägnare, att ifrågavartde bidrag
icke beviljas, som R. St. vid innevartde riksdag måst, i fråga om
undsättningslån till menniskor, hvil ka varit hart nära att svälta
ihjäl, bålla på strängheten af de föreskrifna vilkoren just derfö¬
re, att allmänheten icke må tro sig äga någon förhoppning att
kunna befrias från fullgörandet af de bestämda vilkoren för låne-
bidrag, och ali hon icke må ingå på vilkor, dem hon sedan
icke ernar hålla. Når man vid dessa ömmande omständigheter
ansett sig böra strängt vidblifva stadgade vilkor, huru mycket
mera skäl är det icke då att i förevar:de fall, der några sä be¬
skaffade förhållanden icke äro för handen, iakttaga ett dylikt för¬
faringssätt. Staden har låtit upprätta ett kostnadsförslag i och
för byggnadsföretaget, och med detsamma ingått till R. St. samt
begärt ett låneunderstöd, vid hvars emottagande staden förbun¬
dit sig att fullborda arbetet utan vidare bidrag från Staten, och
för arbetets fullbordande har staden atlemnat en af K. M. god¬
känd säkerhet och derefter erhållit låneunderstöd; men icke nog
härmed, staden har dessutom erhållit en skänk af 4000 r:dr.
Icke destomindre är man nu villig, att på stadens begäran be¬
vilja ytterligare bidrag, utan att staden fullgjort sina åtagna för¬
bindelser. Ett sådant förfaringssätt kan icke vara gagneligt, så
vida man vill, att dylika kontrakter skola i andra afseenden ef-
terlefvas. Föreskriften i riksg:s-kont:s reglemente är icke något
reglementarisk! stadgande såsom Hr von Hohenhausen uppgifvit,
på det att fullmäktige icke må på egel bevåg kunna bevilja lån,
utan afsigien dermed är, all menigheter, hvilka af Staten erhålla
lån till byggnadsföretag, skola utföra dessa arbeten med det bi¬
drag de af Staten undfått, utan att R. St. gång på gång behöfva
betungas med dylika anslag.
Gr. Ridderstolpe, Fredrik: Uti betänk, har Ulsk. åbe¬
ropat de anslag, som blifvit hamnbyggnaden vid Westerås bevil¬
jade och dä jag icke kan annat än gifva rättvisa åt Utsk:s jem¬
förelse emellan Westerås och Warberg, får jag tillkännagifva, att
jag önskar bifall till betänk.
16
242
Den 15 Augusti.
Hr von Hohenhausen: Gr. Lagerbjelke har synnerligen
fästat sig dervid, alt icke någon afskrifning blifvit beviljad för
lån, hvilka ulga 11 lill understöd ål åtskilliga provinser i miss-
vextår. Provinsen Gottland har under 2:ne, hvarandra efterföl¬
jande, år varit hemsökt af en svär missvext och under båda åren
mäst anlita och erhållit undsättningsmedcl. Visserligen kunde
man önska, att afskrifning för dessa lån beviljades, men då med
dessa lån förhåller sig sålunda, att de erhållas utan all ränta,
skulle alla vilja hafva dem och uppgifterne om behof aldrig taga
någon ända, om R. St. voro nog oförsigtige att, såvida oförmå¬
gan att dem återgälda icke vore behörigen styrkt, bevilja afskrif¬
ning, så läuge lånen i penningar utgå. Jag skall alltid med min
röst afstyrka dylika afskrifningar, derest icke klara bevis på oför¬
måga att dem återgälda, framläggas. Men af de undsättnings¬
lån, hvilka hitintills utgått, hafva mångå, hvilka deraf icke varit
i behof, begagnat sig och sådant kan omöjligen förekom mas. Det
är emedlertid nödvändigt och angeläget, alt förhindra afskrifnin¬
gar af dessa räntefria län, hvilka i annat fall skola mångdubbladt
eftersökas, hvilket man med så mycket mera skäl kan förutse,
som vid alla de riksdagar, jag bevistat, man ifrigt sökt att erhål¬
la lån. Ett annat förhållande är med lån, hvilka lemnäs till
byggnadsföretag. Gr. Lagerbjelke bar väl yttrat, ali R. St. uti
förevar:de och dylika fall böra afslä ansökningar om sådana län,
på det att menigheter icke må låta af uppgjorda kostnadsförslag
förledas att företaga byggnader, innan de förskaffat sig noggrann
kännedom om de dertill erforderlige utgifter. Man har likväl sett
att, när R. St. beslutat, alt en byggnad skall uppföras i enlig¬
het. med nppgjordt kostnadsförslag, byggnaden likväl icke kunnat
fullbordas just derföre, all de anslagna medlen blifvit beräknade
efter kostnadsförslagel och befunnits otillräckliga. Det är omöj¬
ligt att uppgöra ett dylikt förslag, hvaruti kostnaden för ett ar¬
bete icke öfversliger den verkliga, såvida man icke vill se i för¬
slaget oerhörda summor. När nu fråga är om byggnadsföretag
under vatten, blifva svårigheterne vid kostnadernes beräkning än¬
nu större. Jag tror icke att i någon af våra småstäder det fin¬
nes någon, sorn är i tillfälle att uppgöra ett fullständigt kost¬
nadsförslag för en hamnbyggnad med dertill hörande arbeten un¬
der vattnet. I Wisby hade man vändt sig till den kunnigaste
och skickligaste person inom landet i och för en hamnbyggnad,
som äfven uppfördes, men stormen bortförde eller förstörde ar¬
betet. Om nu arbetet skall göras varaktigt, mäste den i kost-
nadsförslaget upptagna summan fördubblas och den var likväl
119.000 r:dr, deraf staden bekostat 40,000 r:dr och Slaten
79.000 r:dr. Staden Wisby har likasom alla andra menigheter
tillförbundit sig att, utan vidare bidrag af Staten än det redan
bekomna, fullborda arbetet. Det är visserligen en sanning, att
icke genom stadens förvållande byggnadsföretaget blef fulländad!,
men Staten sälte emedlertid icke i fråga alt lemna ytterligare bi¬
drag. Af hamnen draga egentligen handlande fördelen, men icke
destomindre måste alla innevänarne bidraga till byggnaden, men
Den 15 Augusti.
243
icke kan någon af våra småstäder för ett dylikt företag uppoffra
160.000 r:dr och derföre måste Sialen träda emellan. K. St.
hafva lill staden Wisby benäget anslagit 25,000 r:dr till för¬
stärkning af vågbrytarne vid hamnen, men då härförutan vida
större summor erfordras för hamnbyggnadens completterande och
staden sålunda måste än vidare skuldsätta sig, befarar jag, att
staden icke förmår att denna sin skuld återgälda. Man mäste
således taga noga i beräkning sak för sak och icke med hvaran¬
dra jemföra 2:ne skiljaktiga, och fatta beslut efter förhållandet i
hvarje särskildt fall samt icke fästa sig vid principer, hvilka man
antager och mäste antaga såsom approximativt. För Hr Rosen¬
blad, då han för några plena sedan fästade sig vid ordet ovil¬
korligen, visade jag att sådant var orimligt. Del förhåller sig så
äfven med principen, ali en menighet, utan vidare bidrag från
Statens sida än det redan erhållna, skall fullborda ett arbete.
Ingen rår derföre, att arbetet blir ofullbordadi, men staden be-
höfver en lättnad uti sitt bemödande, att gagna sig sjelf och ri¬
kets handel i allmänhet, och jag tror, alt det af Gr. Ridder¬
stolpe anförda skäl icke var sä oriktigt, ty när R. St. beviljat
20.000 r:dr till Westerås hamnbyggnad, belägen vid Mälaren,
som är en hamn nära nog hela sjön, kan man äfven bevilja ett
dylikt lån till hamnbyggnad vid Östersjön, som medför fördelar
för hela handelsverlden.
Hr Printzensköld: Om här vore fråga om, alt lill sta¬
den Warberg göra en skänk af 15,000 r:dr, skulle jag vara den
förste som förenade mig med Gr. Lagerbjelke uti anhållan om
afslag ä betänk., men frågan är nu endast, huruvida icke staden
Warberg må erhålla eli. ytterligare län för att kunna fullborda
den påbörjade hamnbyggnaden. För detta län med ränta förbe¬
håller sig Staten fullgod säkerhet och innan denna säkerhet blif¬
vit aflemnad, akta sig nog fullmäktige i riksg:s-kont. att utgifva
lånet. Staten gör således icke någon uppoffring för det ända¬
mål, hvarföre lånet beviljas, utan bereder endast en lättnad för
staden, att kunna arbetet fullborda. Det är dessutom bekant, att
på den kust, der Warberg är belägen, med undantag af Göthe¬
borgs redd, icke finnes någon enda ankarplats, som är pålitlig
vid de på denna kust ofta inträffande stormar. Månne icke vid
sådant förhållande del är Statens skyldighet att, när en obetyd¬
lig stad är belägen på denna kust, och denna stad vill anlägga
en hamn, hvaraf den icke ensamt utan hela landels handelsflot¬
ta och jemväl främmande länders fartyg draga fördel, samt till
förelagets underlättande söker län af allmänna medel, gå stadens
önskningar lill mötes i della fall? Mig synes det åtminstone i
högsta måtto billigt. Gr. Lagerbjelke har omnämnt det farliga
prejudikat, som ett bifall till Utsk:s betänk, skulle framkalla. Jag
kan icke inse, alt några vådliga prejudikater uppkomma deraf,
att man lånar en menighet penningar mot fullgod säkerhet sä
för kapitalet som räntan. Sådana prejudikat kunna framstå når
16 *
Den 15 Augusti.
som helst. Icke eller blir Staten, såsom Gen uppgifvit, narrad
genom ofullständiga kostnadsförslag, ty om äfven ett så beskaffad!
förslag blifvit i förevande fall uppgjordt, är det staden Warberg,
som blifvit narrad, men ingalunda Staten, emedan denne stad
måst ytterligare skuldsätta sig för det påbörjade byggnadsföreta¬
get, som icke kan lemnäs ofullbordadt derföre att koslnadsförsla-
get varit mindre tillförlitligt. Icke eller kan jag gilla Grins an¬
ställda jemförelse emellan den våda, som skulle uppkomma genom
ett bifall till förevartde betänk., och den, hvilken skolat uppstå,
om 11. St. bifallit väckt förslag om afskrifning af lentnade und-
sätiningslän; ty, alt skänka bort medel är något helt annat än
alt utlåna dem och således anser jag, alt R. o. Ad. bör bifalla
betänk., hvarom jag också anhåller.
Gr. Lagerbjelke: Den jemförelse, Hr von Hohenhausen
uppdragit i fråga om kostnaderne emellan Wisby och Warbergs
hamnanläggningar, skulle visserligen här kunna vara på sitt stäl¬
le, såvida det vore visadt eller ens uppgifvet, ali hamnanläggnin¬
gen vid Warberg undergått olyckor, eller att vid kostnadsförsla-
gets uppgörande missräkningar förelupit eller att staden i öfrigt
genom hvarjehanda olycksfall lidit förluster; men sä är likväl
icke förhållandet. Vid Warberg har intet inträffat, som förän¬
drat förhällanderne mot hvad de voro, då första länet beviljades
staden, hvaremot hamnanläggningen vid Wisby har af stormar
blifvit förstörd, så att arbetet derstädes icke kunnat fullbordas
för den derföre beräknade summan, men vid Warbergs hamn
har sådan olycka icke inträffat. Det är uppgifvet, att 9000 r:dr
erfordras för åtskilliga arbeten vid den inre hamnanläggningen,
och denna summa är ganska billig i förhållande till kostnaderne
i och för hamnanläggningen vid Wisby. Den är äfven billig i
jemförelse med hvad staden nu begär eller 15 000 r:dr, men så¬
som jag redan nämnt, jag finner icke sä förändrade förhållanden
hafva inträffat, att det begärda anslaget bör af R. St. beviljas.
Om nu staden likväl undfår desse 15.000 r:dr, skulle, ulan att
någon olycka nfvergålt staden eller dess hamnbyggnad, sedan det
första länet 20,000 r:dr beviljades och då staden förhand! sig
att, ulan vidare bidrag frän Statens sida, arbetet fullborda, Sta¬
ten sålunda utan egentligt behof eftergifva bestämda vilkor uti ett
i laga ordning upprättadt kontrakt. Den jemförelse Hr von Ho¬
henhausen gjort emellan hamnbyggnaden vid Warberg och ett af
fullmäktige i riksg:s-kont., efter uppdrag af R. St., uppbygdt hus,
skulle här kunna äga sin tillämpning, om R. St. någonsin upp¬
dragit åt staden Warberg att bygga en hamn, men händelsen är
likväl icke sådan. Staden Warberg har proprio molu påbörjat
en hamnbyggnad och tilt följd deraf låtit uppgöra ett kostnads-
förslsg, med hvilket staden ingick till R. St. under anhållan om
ett lån af 20,000 r:dr, emot hvilket lånebidrag staden aQemnade
icke endast förbindelse utan äfven borgen att denna förbindelse
skulle uppfyllas eller att staden utan vidare tillskott af Staten
»kulle arbetet fullborda. På grund af dessa förbindelser erhöll
De ii 15 Augusti.
215
Sfven staden de 20,000 r:dr och derutöfver såsom skänk 4000
r:dr. Icke destomindre påslår man nu, att det vore i högsta måt¬
to obilligt, alt vägra staden det ytterligare understöd, som erfor¬
dras för hamnarbetets fullbordande, men man har likväl glömt,
att uppgifva, i hvilket afseende denna vägran är obillig. Ty om
en stad beslutar att ett arbete skall företagas och för sådant än¬
damål erhåller af Staten ett visst belopp såsom låneunderstöd med
förklarande ä stadens sida att emot det erhållna understödet full¬
borda arbetet utan vidare tillskott af Staten, hvari ligger väl då
någon obillighet i händelse, uppå samma stads eller menighets
förnyade begäran om ytterligare lån, II. St. svara: J fån åtnöja
eder med hvad J håfven fått, ty J håfven åtagit eder att med
den redan undfångna summan fullborda arbetet. Icke eller kan
någon jemförelse göras emellan hamnbyggnaden i Westerås och
Warberg; ty Westerås stad bar endast erhållit ett visst belopp
emot skyldighet att fullborda dess hamnbyggnad, men om We¬
sterås i framtiden skulle ylletligare begära länebidrag och sådant
beviljas, då, men icke förr, skulle staden Warberg äga skäl lill
klagan.
Hr Printzensköld har sagt, alt Slaten .kan vara säker att
återfå sina utlagda penningar. Men enl. min åsigt kan Staten
äfven vara säker derom, alt, i händelse detta prejudikat lemnäs,
sä komma andra och säga: Vi hafva visserligen åtagit oss att
göra arbetet färdigt mot de förmåner vi redan åtnjutit, men sta¬
den Warberg bar undfått vidare länebidrag och vi åro lika be¬
höfvande som Warberg. Huru skall man då svara dessa menig-
heter? Icke kan man då afskeda dem dermed, J håfven icke
fullgjort hvad J håfven åtagit eder. Utsk. har i sitt betänk, icke
anfört någon enda omständighet, som kan föranleda dertill, att
man bör frångå en i delta afseende fattad princip.
Dä jag nu har ordet, kan jag icke undgå att fästa uppmärk¬
samheten på de skäl Utsk. anfört, nemi. ”att statsverkets till fö-
revande ändamål disponibla tillgångar vunnit en betydlig lill vext,
sedan vid anställda voteringar i förstärkt StatsUls., åtskilliga af
de utaf StatsUtsk. tillstyrkta anslag blifvit afslagne eller till be¬
loppet nedsatte.” Detta resonnement förefaller mig något besyn¬
nerligt för att icke säga oväntadt, sedan man så väl på detta
rum som annorstädes hört yrkas, att beräkningen af statsverkets
inkomster bör göras så hög som möjligt, på det att. man må und¬
gå alt öka bevillningen. Utsk. har sålunda erkänt, att en brist
då redan förefanns i inkomsterne och det måste följaktligen före¬
falla besynnerligt att under sådana omständigheter tala om öf-
verlopps disponibla tillgångar. Jag begär afslag å betänk.
Hr von Hohenhausen: Jag skall försöka att icke särde¬
les förlänga diskussionen. Den har fortfarit länge nog och H.
o. Ad. torde af densamma erfarit tillräckligt för fattandet af sitt
beslut; men jag vill fästa Gr. Lagerbjelkes uppmärksamhet påen
omständighet, som han förbisett vid jemförelsen emellan hamn¬
arbetet i Wisby och Warberg. I Wisby äro sladsboerne oför¬
246
Den 15 Augusti.
mögne, att kunna fullborda arbetet derföre, att, sådant det var
gjordt, det icke kunde motstå stormens åverkan, hvaremot War¬
bergs hamnbyggnad icke allenast kan fullbordas utan är äfven
på väg att blifva fullbordad, men staden är i förlägenhet för an¬
skaffandet af dertill erforderliga medel. När nu staden Warberg
icke erhållit mera än 4000 r:dr såsom ren skänk af Staten, men
Helsingborg deremot för dess hamnbyggnad blifvit hugnad med
minst 150,000 r:dr, om beloppet icke går öfver 200,000 r:dr,
hvilket jag tror; och staden Warberg dessutom ulgifvil i och för
ifrågavartde hamnbyggnad, hvad den bort, samt derutöfver 9000
r:dr; så synes det mig ganska billigt, hvad staden såsom ytterli¬
gare lönebidrag begärt eller 15,000 r:dr för att afhjelpa de nu-
var:de hindren för hamnarbetets fullbordande, hvaraf icke alle¬
nast den lilla staden utan äfven hela rikets handelsflotta draga
fördel. Endast den, som med dylika saker haft alt göra, vet
hvilka svårigheter möta, att kunna förmå ett samhälle att göra
uppoffringar för ett företag, hvaraf vinsten endast kan bernias i
framtiden, och då Warberg med dess inskränkta tillgångar icke
dragit i betänkande att åstadkomma ett så riksgagneligt företag
som en hamnbyggnad, inser jag icke något skäl vara för Staten
att undandraga staden det begärda understödet. Man har vis¬
serligen anmärkt, att staden, innan den påbörjat arbetet, bort
närmare göra sig underrättad om tillförlitligheten i det uppgjor¬
da kostnadsförslag^; men detta förslag har sannolikt undergått
vederbörlig granskning innan det till K. M. inlemnades och så¬
ledes synes mig, att man icke rimligen har något all i detta af¬
seende lägga staden till last, hvarföre jag anhåller om bifall till
betänk.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke har upptagit denna
fråga såsom en domare, den der skall pröfva, huruvida staden
Warberg, i händelse den sökt eftergift för det lån, staden redan
undfått, skulle möjligen kunna erhålla en sådan eftergift eller
icke. Man måste likväl ihågkomma, att här icke fråga uppstått
om hvilken rätt Warbergs stad har till det begärda lånet, utan
derom, huruvida det är ett behof för staden att lånet erhålla.
Utgår man från den grundsats, kan det icke vara tvifvel¬
aktigt, uti hvilket beslut man kommer att stadna. Gr:n har,
såsom ytterligare skäl för sitt yrkade afslag, anfört, alt Sla¬
ten icke inledt Warbergs stad uti det hamnbyggnadsarbete, hvar¬
om fråga är. Nä väl! Detta må vara, men derföre, att staden
Warberg varit nog företagsam, att icke endast för sin egen för¬
del utan för hela rikets betydande handelsflotta, hafva inlåtit sig
i ett kostsamt hamnbyggnadsarbete, kan man väl då med något
det ringaste fog anföra såsom skäl emot det begärdta lånet, att
Staten icke skall hafva anmodat denna samhällighet, att hamn¬
byggnaden företaga. Bör ej Staten snarare i handling visa, att
den värderade detta samhälle för de uppoffringar, det gjort och
gör för ett ändamål som länder Staten till gagn och nytta. Vi¬
dare har Gr. Lagerbjelke frågat, hvaruti det obilliga skulle bestå,
Den 15 Augusti.
247
om ifrågavar:de betänk, skulle afslås. Härtill får jag lemna det
svar, att obilligheten består deri, alt staden sannolikt icke är i
tillfälle att med egna tillgångar fullborda della riksgagneliga fö¬
relag och vid sådant förhållande vore det i högsla målto obilligt
å Stålens sida, alt vägra det biträde, staden begärt. Icke eller
synes mig, såsom Gr:n jemväl omnämnt, någon våda vara för
handen af del prejudikat, som skulle uppkomma genom ett bifall
till Ulsk:s betänk.; ty del ligger väl i sakens natur, att icke nå¬
gon skada tillskyndas Slaten, om en hamn uppstår, der ingen
sådan tillförene funnits. Jag skulle tvertom önska, det alla Sven¬
ska kust-städer hade i della fall lika företagsamhet som staden
Warberg. Jag skulle blifva den förste att påyrka såsom en Stå¬
lens skyldighet, att understödja dem alla. Jag ser alltså i staden
Warbergs exempel elt prejudikat, som, långt ifrån vådligt, tvert¬
om är nyttigt för hela landet, emedan det innebär en uppmun¬
tran lill efterföljd; och jag förnyar derföre min anhållan om bi¬
fall till betänk.
Gr. Ridderstolpe: Gr. Lagerbjelke ifrar för konseqvens
vid beviljandet af anslag och jag värderar hans bemödanden här¬
ut innan. Men låtom oss bringa frågan lill den högsta möjliga
enkelhet. Jlin jemförelse emellan Westerås och Warberg haral'
Gr:n blifvit klandrad. Westerås är en stad med förmögna inne¬
vånare och belägen vid en insjö och ingen heldre ån jag ser, att
mina landsmän undfått bidrag till ett arbete, som befunnits nyt¬
tigt. Warberg deremot är belägen vid öppna hafvet, som gör det
sannolikare, alt dess hamn kommer att vida bättre gagna del all¬
männa än hamnen vid Westerås, sora är belägen vid en insjö,
derförutan innevånarne i Warberg äro fattiga och önska att med
arbete draga nytta af det begärda anslaget. Hafva vi dä icke
skäl att bevilja detsamma och såmedelst förkorta diskussionen.
Hr Apollof, Carl Jakob: Jag har med tillfredsställelse
afhört Gr. Lagerbjelkes yttranden, men jag har icke hort någon
vederläggning af hans välgrundade anmärkmr. Jag ernar icke
förlänga diskussionen, utan blott nämna, alt, om staden War¬
berg, såsom här uppgifvits, är säker låntagare och lånets utlem-
nande utan all risque, staden sannolikt icke skall molas af svå¬
righeter, att erhålla det begärda lånet annorstädes, i händelse R.
St. i delta som i alla andra fall skulle linna för godt att handla
konseqvent, och af sådan anledn. synes mig icke någon särdeles
skada inträffa, om länet icke beviljas just för iakttagande af kon¬
seqvens, hvilken alltid är nyttig att iakttaga. 1 afseende på an¬
slagen till Westerås och Wisby, torde jag få erinra, hurusom,
då fråga förevar om anslag till båda desse städers hamnbyggna¬
der, talade vederbönde Hrr landsbo- för sine residence-släder,
men sedan den frågan blifvit afgjord, hålla Hrr landslnr sig icke
längre dervid, ulan hafva de blifvit mera ömhjertade för staden
Warberg. Jag medgifver, att denne stad är i behof af det be¬
gärda lånet, men jan kan icke inse, alt staden har någon svå¬
righet, att, om den kan prestera säkerhet, erhålla penningar hvar
248
Ben 15 Augusti.
sorn helst. Då jag från flera håll hört upprepas Statens ringa
penninge-tillgångar, kan jag, på grund af livad jag i öfrigt an¬
fört, icke annat än afstyrka bifall lill betänk.
Hr von Hohenhausen: Jag hade visserligen icke ämnat
att förlänga diskussionen, sä vida icke den siste värde talaren
yttrat, att, när fråga förevar om beviljande af lån till Wisby och
Westerås hamnbyggnader, vederbönde landsfor talade derföre. I an-
ledn. häraf får jag återkalla i den värde talarens minne, all jag då
icke yttrade mig i annan syftning än uti förevartde fråga. Jag
bade icke begärt något län åt Wisby stad, och yttrade endast,
att jag trodde, det staden icke skulle upptaga detsamma, emedan
staden icke utan stora uppoffringar kan detsamma återgälda.
Denne stad har tillräcklig skuld i de redan emoltagne 40.000
r:dr och hvilka skola utgå af husägarne i staden, sorn af hamn¬
byggnaden icke hafva eller kunna få någon fördel af hamnen.
Den kommer i framliden att gagna handlande och andra, som
drifva någon rörelse och den nytta som sålunda är att af detta
förelag hemta, kan icke beräknas. Dä lån skola af menigheter
återgäldas, sker beräkningen af hvarje innevånares deltagande
deri genom klassifikation af förmögenheten, såsom ägande rätt
lill hus eller på annat sätt, t. ex. frivilliga bidrag, men sådant
kan endast ske inom förmögna samhällen. Jag har således icke
talat för beviljandet af något län till Wisby stad, enär jag
sagt alt jäg tror, det staden icke kan begagna sig deraf. Der¬
emot har jag yttrat mig för det lån, K. M. i dess nåd. propos.
begärt, men som Utsk afslyrkt derföre, att icke några tillgångar
fuunos. Detta anslag begärdes såsom ett tillskott af Staten i ocb
för hamnbyggnaden i Wisby, emedan icke blott staden ulan bela
Ostersjö-handeln hade af detta företag en fördel. Ett dylikt för¬
hållande är det äfven med hamnen vid Warberg, ty af densam¬
ma har icke endast Sveriges utan flere länders handel nytta.
Gr. Lagerbjelke har alldeles icke betraktat frågan såsom statsman
ulan han har behandlat den ur en juridisk synpunkt. En an¬
nan värd talare har åter upptagit frågan i allmänhet och yttrat,
att, om staden Warberg vore i behof af penningar och hade sä¬
kerhet alt erbjuda derföre, svårigheter icke skulle förefinnas för
staden alt erhålla mynt likasom här fråga vore om en enskild
person. Om den enskilde upplånar penningar, gör han det för
sin enskilda nytta; men då Staten lemnar menigheter anslag till
vattenbyggnader och dylikt, hafva ju dessa menigheter deraf en¬
dast en indirekt fördel, i synnerhet om dessa menigheter utgöras
af fattiga innevånare, hvilket Hrr:ne nogsamt lära inse. Jag kan
således icke fatta, huru den af Gr. Lagerbjelke omnämnda prin¬
cip kan vara lämplig för alla fall, hvarföre jag förnyar, hvad jag
redan yttrat, att, när StatsUtsk. skall uppgifva någon norm,
hvarefter det beräknar anslag, åberopar det vanligen dessa prin¬
ciper. Detta kan vara rätt och väl, men uti frågor som denna,
tillkommer del R. St. att bedöma hvarje särskildt fall. StatsUtsk.
har i detta betänk, förfarit som det höfves detta Utsk. Utsk. har
Den 15 Augusti.
249
nemi. sett frågan från alla sidor och derefter tillstyrkt begärda
anslaget, hvilket jag tror R. St. äfven böra göra.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. först til! bi¬
fall och sedermera lill afslag å StalsUtsk:s ifrägavar:de utlåt. N:o
304, utföllo svaren med blandade ja och nej, hvarpå Hr Landtm,
ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla detta utlåt., samt
då härvid ropades starka ja blandade med nej, förklarade det
lian trott sig finna att nu ja öfverrösta! nej.
Gr. Lagerbjelke hegärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voter.s-propos:
Den som bifaller Statsötsk:s utlåt. N:o 304, röstar
ja;
den det ej vill röstar
nej;
vinner nej, varder StatsUlsk:s förenämnde utlåt af R. o. Ad.
afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer :
Ja — 17.
Nej — 10.
Föredrogs Slats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 12
dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 64, i anledn. af ålerre-
miss å Utskms betänk. N:o 31, ang:de roteringsverket för den or¬
dinarie bätsmansroteringen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att uti betänk. N:o
31, slutmeningarne mätte blifva uppläste och alt derefter åter¬
få ordet.
Sedan den begärda uppläsningen blifvit verkställd, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Uti frågan om rotering å utsoekne-fräl-
sehemmanen inom Halland beslutade R. o. Ad. att, med afslag å
Utskms förslag, gilla det uppgjorda roterings-verket för Halland. Det
faller således af sig sjelfl, hvad jag äfven anser vara rigtigast, alt
R. o. Ad. gillar Utskms betänk, i öfrigt hvad det angår roterings¬
verket i allmänhet. Det undantag, som Utskm här gjort i afseen¬
de på utsockne-frålsehemmanen i Halland, bör enl. min åsigt för¬
falla. Utskm har gjort detta undantag med afseende derpå, att
dessa hemman skulle vara mindre roterings-skyldighet underkasta¬
de, men då R. o. Ad. förklarat dem icke böra undantagas, anser
jag, såsom jag redan nämnt, det af Utskm gjorda undantag böra
förfalla. Jag anhåller alltså om bifall å l:sla punkten med än¬
dring likväl af orden: ”med undantag af den del utaf roterings¬
verket för Hallands län, som afser de utsockne frälsehemmanen
derstädes”. Hvad åter angår sista punkten i betänk., så i hän¬
delse R. o. Ad. skulle, ronde den l:s!a punkten fatta det beslut
250
Den 15 Augusti.
jag har föreslaget, torde R. o. Ad. finna, att sista punkten icke
fordrar annan åtgärd än att läggas lill handlingarne.
Häruti instämde Gr. Ridderstolpe, Fredr.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: På grund af de i
min vid Utsk:ns betänk, fogade reservation upptagne skål förenar
jag mig med Gr. Lagerbjelke.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. A. på sätt Gr.
Lagerbjelke föreslagit, behagade, i fråga om l:sla punkten af Stats-
samt Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 31, bifalla de af
K. M. till R. St. öfverlemnade roteringsverk för den tillök la or¬
dinarie båtsmans-roteringen.
Ropades ja.
Då Hr Landtm, sedermera yttrade att hvad anginge det af
Utsk:n i samma punkt tillstyrkta undanlag för den del utaf rote-
ringsverket för Halland, som afser de utsockne-frälsehemmanen
derstädes, R. o. Ad. torde finna att detsamma, till följd af R. o.
Ad:ns i afseende på dessa hemman förut fattade beslut, hade för¬
fallit, hördes R. o. Ad. deri instämma.
Beträffande slutligen 2:dra punkten af berörde utlåt. N:o 31
fann R. o. Ad. det deri gjorda tillstyrkande jemväl till följd af
R. o. Ad:s ofvan åberopade beslut, hade förfallit.
Föredrogos och lades till handlingarne Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulskms d. 12 dennes på bordet lagde mern.:
N:o 65, i anledn. af återremiss ä utlät. N:o 6; och
N:o 66, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 13.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsktns d. 12
dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 67, i anledn. af väckte
frågor om åtskilliga förändringar vid elementar-läroverken i riket.
Hr Tersmeden, Nils: Min mening kan ingalunda vara
att här genom något anförande åt detta betänk, föranleda annan
åtgärd än dess läggande lill handlingarne. Jag ber blott att re¬
servationsvis få yttra några ord i anledn. af det sätt hvarpå ifrå¬
ga vande motioner inom Utsk:n blifvit behandlade. Ämnets be¬
skaffenhet visade tillräckligt alt de hade bordt upptagas samtidigt
med såväl K.. M:s nåd. propos. sorn flere enskilda motioner i frå¬
ga om Elementar-läroverken. Framställning lärer ock blifvit gjord
i detta afseende från Ekon.Etsk., men StalsUtsk. ansåg sig oför¬
hindradi att serskildt behandla de lill detsamma remitterade frå¬
gor. Motionärerne åter hade haft ganska lätt alt blott genom ett
sökt ringa anslag, och sådana voro äfven deruti i den ena begär¬
da, få sina förslag af SlatsUtsk. upptagna, men de ansågo att de
sökta reformerna i skolväsendet ej kunde från Ständernas sida,
annat än i önskningsväg förordas och att det alltså tillhörde Ekon.
Utsk. att handlägga denna fråga. Så har dock senare hvarken
StatslJtsk. eller R. St. sett denna sak, och deras förslag är nu upp-
Den 15 Augusti.
251
gjordt. Till följd deraf hafva dessa motioner blifvit i sin helhet
alldeles undertryckle, och hvarföre no härtill StatsUtsk:s biträde
efteråt skulle vara af nöden, inses ej så lätt.
Hvar står nu denna stora reformfråga? Ständerna hafva lem¬
na! ett 3-dubbelt större anslag än Konungen begärt men dervid
fästat åtskilliga vilkor, hvilka efter mångens mening inskränker
K. M:s i 89 § Reg.Ftn stadgade rätt vid ekonomisk lagstiftning.
En Konungens rådgifvare har dock här öppet raedgifvit att Stän¬
dernas rätt vore ostridig alt fästa hvad vilkor de vid deras an¬
slag hehagade. Detta innebure blott ett afslag af Konungens
propus, i ämnet, och ett nytt förslag för reformens ti11vägabrin-
gande, hvarvid Konungen kunde fästa det afseende K. M. beha¬
gade. Har K. M. nu mera fria händer, eller kan Han använda
en skilling utan ett noga iagttagande af lemnade föreskrifter i flera
detaljer? På denna punkt hafva R. St. bragt frågan.
Jag kan ej annat än beklaga alt denna vigtiga sak blifvit så
ensidigt behandlad, att man kanske skall befinna sig förhindrad
att något uträtta samt genom overkställbarheten af föreskrifne vil¬
kor. Sannolikt lära också R. St. vid kommande riksmöte åter¬
finna frågan i nära nog samma skick som de lemnat den, allde¬
les som vid denna riksdags början funno föga vara vid densam¬
ma tillgjordt lill följd af deras vid den föregtde anmälda ätskil-
ga önskningar i organisationsväg, i anseende till svårigheten af de¬
ras efterkommande. På det hela hoppas jag väl, för min del, att
ej sä mycket härmed skulle vara förloradt, ty jag tror att vära
allmänna uppfoslringsverk skola, i anseende till deras inre natur¬
liga kraft och den uppmärksamhet som vid dem fortfarande är
fästad, visa sig mägtiga af en stark utveckling till allmän båtnad.
Hård! vore dock om en större del af lärare-personalen skulle län¬
ge se sig i saknad af ökade löneförmåner, blott derför att R. St.
sökt att gå Regeringen i förväg i afseende å sättet att tillväga¬
bringa nödiga förbättringar.
Hr Gr. o. Land t m. hemställde om R. o. Ad. behagade
låta vid Otskms förevarrde utlåt. bero.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.-o. Ekon.Ulskms
d. 12 dennes e. m. på bordet lagda utlät. N:o 68, i anledn. af
väckt fråga om Umeå lärdoms-skolas utvidgande eller bibehållan-
lande af de derstädes redan anställde antal lärare.
Föredrogs, men lades, pä begäran af Hr von Hohenhausen,
Mich. Silv., och Hr Printzensköld, Carl, ånyo på bordet Bevilln.
Utskts d. 12 dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 27, dels i
anledn. af erhållen återremiss i vissa delar af betänk. N:o 13,
och mern. N:o 23, ang:de tullbevillningen, dels ock rörande nå¬
gra af Stånden derutinnan i öfrigt ännu oafgjorda frågor.
251'
Den 15 Augusti.
Föredrogs och bifölls Banko- och LagUlsk:ns d. 12 dennes
e. ra. på bordel lagda utlåt. N:o 1, öfver väckt motion om för¬
ändrad lagstiftning för enskilda banker.
Föredrogs Exp.Utskts mera. N:o 16, i anleda, af återremis-
ser af skrifvelseförslagel N:o 158.
Det jemte detta mern. inkomna, under N:o 179, afgifna för¬
nyade förslag lill R. St:s und. skrifvelse lill K. M. i anledn. af
Dess nåd. propos. ora tillåtelse för bauken och riksg:s-kont. att i
utbyte emot nu innehafvande obligationer af arraee'ns accords-
amorlerings-fond, emottaga nya sådana, ställda på förlängd inlös-
ningstid, upplästes till justering och godkändes, hvarefter Ulsk:s
ifrågavarnle meni. N:o 16, icke ansågs erfordra annan åtgärd än
all läggas till handlingarue.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exp.-
Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 180, om understöd från Statens sida till anläggning af en
jernväg emellan Orebro och Hults lastage-plats vid Wenern; och
N:o 181, ang:de ändring i handels- samt fabriks- och handt-
verks-orduingarne.
Vidare anmäldes, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., uppå bordet nedanuämnde från Exp.Utsk. inkomne förslag
lill §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 24, ang:de förordning rör:de handelsboks vitsord;
N:o 25, om förmånsrätt för förskott pä till försäljning lem-
nade varor;
N:o 26, ang:de förändring i K. förordningen d. 10 Juni
1841, rör:de vilkorliga utmälnings-resolutioner i vissa fall;
N:o 28, i fråga huruvida K. förordningen d. 19 Maj 1846,
angtde giftorätt och morgongåfva, eger retroactiv verkan eller ej;
N:o 29, aug:de förklaring af 5 § i 16 cap, jordabalken;
N:o 30, ang:de inskränkning af underdomares skyldighet att
renovera domböcker;
N:o 31, ang:de ändring af 2 cap. 5 § ulsökningsbalken samt
K. förordningen d. 28 Juni 1798;
N:o 32, ang:de indragning af kämners- lagmans- och riddare
syne-rätterne; samt
N:o 33, ang:de ändring i författningarne rör:de inteckning.
Upplästes till justering samt godkändes ett af Exp.Utsk. un¬
der N:o 27, afgifvit förslag till § i Riksdagsbeslutet, ang:de för-
ändradt sätt för utöfvande af försarolingarnes granskningsrält öf¬
ver pastorernes redovisning för kyrkornas medel.
Slutligen anmäldes och lades på bordet följande från Utskrn
inkomne mern., nemi. från;
Den 15 Augusti. 253
Stats-Utskottet:
N:o 305, med förslag till stadgandet) i riksg:s-konl:s regie
menie, ang:de de vid innevar:de riksdag beviljade utgifter sami
anslagen lill folkundervisningen m. m.;
N:o 306, i anledu. af erhållen ålerremiss å utlåt. N:o 287
samt från
Banko-Utskottet:
N:o 96, ang:de en gratifikation till Bankens vaktbetjening.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 19 Augusti 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 15 prot.utdr. för den 15 dennes.
Öppnades Hrr Eleclorers listor vid val af nya ledamöter i
Bevilln.-, Banko-, Lag-, Allm. Besv.- o. Ekon.-samt Ridd.Utsk:n;
Och befunuos dertill hafva blifvit utsedde: i
Bevillnings-Utskottet:
efter N:o 1421. Hr Insenstjerna, fullm. Gr. Sparre, Johan Alex¬
ander Arlemis:
N:o 1721. Hr Ingelotz, fullm. Frih. Adelsvärd, Erik Aug. Adolf;
Banko-Utskottet:
efter N:o 1306. Hr Söderhjelm, Gustaf August:
N:o 2231. Hr af Buren, fullm. Frih. Funk, Fredr. Alexander;
Lag-Utskottet:
efter N:o 1917. Hr Berg von Linde, Johan Albrecht:
N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jakob Olof;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 140. Frih. Leuhusen, Alexander Magnus:
N:o 1755. Hr von Schewen, fullm. Hr Drake, Fredr. Amandus;
Rid dårhus-Utskottet:
efter N;o 1477. Hr Jägerhjelm, fullm. Gr. Posse Erik;
N:o 2304. Hr af Ekström, fullm, Hr Blomstedt, August.
254
Den IS) Augusti.
Föredrogs och godkändes Exp.Utsk:s nedannämnde d. 15
dennes på bordet lagde förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M. :
N:o 24, ang:de förordning, rör:de handelsboks vitsord;
N:o 25, ona förmånsrätt för förskott på till försäljning lem-
nade varor;
N:o 26, ang:de förändring i K. förordningen d. 10 Juni
1841, rörrde vilkorliga utmätnings-resolutioner i vissa fall;
N:o 28, i fråga huruvida K. förordningen d. 19 Maj 1845,
ang:de giftorätt och morgongåfva eger retroactiv verkan eller ej;
N:o 29, angtde förklaring af 5 § i 16 cap. jordabalken ;
N:o 30, angide inskränkning af underdomares skyldighet att
renovera domböcker;
N:o 31, angtde ändring af 2 cap. 5 § utsöknings-balken samt
K. förordningen d. 28 Juni 1798;
N:o 32, ang:de indragning af kåmners-, lagmans- och riddare-
svne-rälterne; samt
N:o 33, ang:de ändring i författningarne rör:de inteckning.
Föredrogs ånyo Bevillu.Utsk:s d. 12 och 15 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 27, dels i anledn. af erhållen återremiss å
vissa delar af betänk. N:o 13, och mern. N:o 23, ang:de tullbe-
villningen, dels ock ronde några af Stånden derutinnan i öfrigt
ännu oafgjorda frågor.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
Irsta punkten, ang:de den af Utsk. yttrade åsigt, att frå¬
gor om bibehållande eller borttagande af gällande förbud
mot en varas in- eller utförsel, när 2 Stånd stannat emot 2,
borde förfalla samt gällande stadganden derutinnan skulle
förblifva oförändrade.
Denna punkt ansågs icke hos R. o. Ad. erfordra någon
åtgärd.
2:dra punkten, ang:de tullvärdet å åtskilliga artiklar, för
hvilka förändringar, dels i afseende pä rubrikerne, dels uti
qvantiteten för tullberäkningen, blifvit antagne.
R. o. Ad. godkände hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
3:dje punkten, ang:de de nu gällande undantagsbestämmel¬
ser för siden- halfsiden- och bomullsväfnader, sorn directe in¬
komma frun Ostindien och öfriga orter på andra sidan Goda
Hoppsudden.
Hr Printzensköld, Carl: Jag hade destomindre förmo¬
dat det Be vil 1 n. Utsk. skulle tillstyrka R. o. Ad. att frånträda sitt
i förevar-.de punkt redan fattade beslut, som detsamma står i full
harmoni med Utskrs eget förslag i 25 § af tulltaxe-underrättelser-
ne, hvilket innehåller att tullindring skall beviljas med 33| proc.
för Svenska produkter och tillverkningar, som i Svenska skepp
utföras direkte lill orter på andra sidan Goda Hoppsudden, äfven-
Den 19 A ugusti.
255
sorn til) hamnar å andra sidan Cap Horn samt dessa orters pro¬
dukter och tillverkningar, som direkte derifrån i Svenska skepp
införas”. Genom dessa ordalag visar det sig tydligen och klart,
alt Utsk. sjelfl har ansett tull-lindringen böra beviljas endast för
sådana varor, som äro producerade på orter å andra sidan Cap
Horn eller Goda Hoppsudden. Nu har R. o. Ad. beslutat att or¬
det ”orter” skall utbytas mot ”produclions-orter”, så att menin¬
gen i båda förslagen är densamma. Jag tillstyrker således R. o.
Ad. alt vidblifva sitt beslut och gilia den föreslagna voterts-
propostn.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag medgifvcr visserligen att
det må vara möjligt att något missbruk egt rum på grund af nu-
vartde stadgande i så måtto att productionen ifrån andra orter än
de Ostindiska, blifvit införda under den tull-lindring, som för de
sistnämnde varit afsedd; men detta missbruk har dock icke varit
af några särdeles anmärkningsvärda följder derföre alt om, man
betraktar anledmn till tull-lindringen för Ostindiska varor, så är
dermed afsedt i första rummet naturligtvis att öka och befordra
vår sjöfart pä aflägsnare trakter, samt i andra rummet att öka
directa införseln af Oslindiska varor till Sverige för att derigenom
låta komma landet tillgodo den vinst, sorn eljest den erhåller hvil¬
ken tager produkten i första hand. Hvad den första saken be¬
träffar, nemi. att befordra vår sjöfart och derigenom tillgången
på godt sjöfolk, så är det alldeles gifvet att den vinnes lika väl,
antingen varan är af Ostindisk tillverkan eller icke så snart den
blott hennäs från Ostindien. Hvad åter beträffar den directa in¬
förseln af Oslindiska varor så kan äfven den icke lida något syn¬
nerligt afbräck igenom del öfverklagade missbruket, ty om det lö¬
nade sig alt skicka fartyg till Ostindien enkom för att lastas med
Oslindiska varor, sä faller af sig sjelf att det förhållande som nu
öfverklagats icke lägger hinder i vägen för, eller gör något intrång
för denna handel. Det är nemi. gifvet att den Ostindiska handeln
härigenom icke skulle skadas utan snarare gagnas derföre att skepps¬
ägaren derigenom får tillfälle att äfven i de minsta delar fullasta sitt
fartyg i Ostindien, med den vara som han finner förmånligast äf¬
ven om den skulle råka alt icke vara Ostindisk produkt. Icke eller
kunna de inhemska fabrikerna derigenom lida enär den tull, som
i alla fall skulle komma att ega mm då man dertill lägger den
ofantliga frakten först ifrån Europa till Ostindien och sedan ifrån
Ostindien tillbaka lill Europa skulle utgöra ett så stort skydd, att
om fabrikerne icke kunde nöja sig dermed, så må de skylla sig
sjelfva. Man skulle möjligen kunna säga ali genom ett fortsatt
bedrägeri dessa varor kanske icke bernias från Ostindien utan ifrån
någon närmare ort. Delta kan visserligen till en del vara sannt
men det är dock endast möligt i så ofantligt små partier, att det
icke gör något afbräck för den inhemska produkten.
Således tror jag mig hafva visat att i alla händelser icke nå¬
gon olägenhet kan uppstå för handeln eller för den inhemska pro¬
ductionen af det nu vande stadgandet; men om man skulle in¬
256
Den 19 Augusti.
föra det af Hr Printzensköld föreslagne stadgande, så skulle der¬
igenom uppkomma mycken svårighet för importören att bevisa den
verkliga productionen, hvilket skulle förorsaka mycket krångel och
blifva en verklig tunga för den Oslindiska handeln. Således tror
jag för min del vara gagneligt och nära nog nödvändigt, så vida
man vill hafva någon nytta af detta stadgande att Utskrs förslag
aulages oförändradi och anhåller således ora Hr Gr. o. Landtnäs
propos. derå.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Den siste värde
talaren har anfört alt dessa varor som skulle komma från Ostin¬
dien och hit, antingen de voro verkliga Oslindiska eller äfven om
de skulle vara Europeiska icke skulle kunna göra våra fabriker
något afbräck enär den enorma frakten för att föra varan från
Europa till Amerika och sedan derifrån tillbaka, skulle afskräcka
derifrån. Det kan likväl inträffa så att det på den orten har
blifvit så öfverfullt med fabrikater från England t. ex. att de icke
vinna afsättning och för att kunna afyltras tagas tillbaka derifrån.
Detta är den vackraste supposilioneu. Antager man åter i andra
fallet såsom Gr:n äfven anmärkt, att varorna möjligen skulle kun¬
na tagas på annan ort så, då det är särdeles angeläget att man gynnar
den man bör gynna men att man deremot icke gynnar den som för
svek och bedrägeri efter det moraliska förderfvet deraf är vida större
än det gagn som för handeln kan vinnas och den lilla lättnad som
är i fråga. Det skulle t. ex. kunna hända alt Ostindiska varor
t. ex. siden och dylika skulle med större fördel än hemma kun¬
na afyltras i ett annat land der fartyget gjort haveri eller som
det eljest besökt och att fartyget der fyllas med andra varor hvil¬
ka här hemma försäljas. När dertill kommer ali ifrån Ostindien
kunna införas andra varor än som äro tillåtna ifrån andra orter
då är det angeläget, så vidt man vill hindra svek och bedrägeri,
att när möjligen misstänka uppstår ali varan icke är Ostindisk,
sådant bevisas, och mig synes att R. o. Ad. bekymra sig om det
förhållandet att detta stundom blir svårt alt bevisa. Om man
skall gynna så skall man väl gynna den som bör gynnas, men
ingalunda dem som öfva svek och bedrägeri. Det är derföre i
min tanke nödvändigt att uttrycket ”productions-orter” bibehållas
såsom förut, emedan detta afser att varan skall vara Ostindisk och
det just är de varor som föras ifrån de där aflägsne länderna man
genom stadgandet vill gynna. Jag anhåller all R. o. Ad. mätte
viblifva sitt förut fattade beslut och godkänna de voter:s-propos:r
som Bevilln.Utsk. föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s upp¬
märksamhet derpå att om äfven det af de båda lalarne Hr von
Hohenhausen och Hr Printzensköld här förordade uttrycket pro-
duclions-orter anlages, så kommer detta uttryck i alla fall endast
att gälla sådana orter på andra sidan Goda Hoppsudden, hvilka
icke äro Ostindiska; mendet kommer icke att gälla Ostindien, ty
om deras förslag antages, så skulle ordalydelsen blifva: inkom¬
mande
Den 19 Augusti.
257
mande directe från Ostindien och öfriga prodnctions-orter på an¬
dra sidan Goda Hoppsudden”. Någon rättelse skulle således icke
komma ali äga rum i afseende på de varor som komma från
Ostindien utan endast productions-orter skulle endast komma att
angå öfriga orter, som äro belägna på andra sidan Goda Hopps¬
udden; hvarföre jag skulle anse att äfven om man gillar sjelfva
saken, man likväl, i anseende (ill den misslyckade redaclionen, icke
kan antaga detta förslag, utan måste bifalla (Jtsk:s.
Hr Printzensköld: De skäl som Gr. Lagerbjelke anför1
för bifall lill Utsk:s hemställan kan jag för min del icke anse vara
af beskaffenhet att böra hos R. o. Ad. vinna afseende. Gr:n har
visserligen förklarat att endast ett obetydligt missbruk skulle,kun¬
na ega rum i följd af den obestämda lydelsen som det ifrågavartde
stadgandet nu innebär och att detta missbruk äfven i följd af sin
obetydlighet, endast skulle leda till ganska ringa skada för han¬
deln; men jag hemställer lill den ädle Gral om, ifall man miss¬
tänker det missbruk blifvit begångna eller t. o. m. vet alt de
bafva skett, det icke tillhör lägst i fl a ren ali i sina förfaltuingar in¬
lägga sådana ordalag att dessa missbruk kunna för framtiden un-
danrödjas. Det är visserligen sanni såsom Gr:n behagat yttra, alt
det egentligen är, för alt bereda tillfälle lill öfning för Svenska
sjöfolket som denna lindring blifvit beviljad; men man bör icke
eller förbise, att den äfven blifvit beviljad derföre alt handeln
matie vinna afsättning af Svenska produkter pä långt aflägsna or¬
ter. Att det icke blifver så svårt för importören att åstadkomma
bevisning i delta fall synas mig vara gifvet deraf, alt uti nu gäl¬
lande tulltaxeunderrätlelser finnas inlagda precist samma ordalag
som i Utsk:s förslag i utlät. N:o 13, om förändring i hvilket stad¬
gande bär icke är fråga. Nu gäller det endast huruvida man skall
behålla en anmärkn. i sjelfva tulltaxan, hvilken anmärkn. är in¬
förd pag. 56 i samma taxa och lyder som följer: ”Sådana siden-,
halfsiden- och bomullsväfnader, som eljest äro lill införsel förbjud¬
ne, må införas directe från orter pä andra sidan Goda floppsudden
mot 10 proc. af värdet i tull”. Det är bär som ordet orter skall
ulbylas mot ordet produclionsorter. När nu det står i under¬
rättelserna till tulltaxan att 33.j proc. tull-lindring beviljas för
dessa orters produeter och tillverkningar, som äro till införsel
tillåtne, så vittnar ju delta om alt båda stadganderna komma i
full conformile med hvarandra; ty lulltaxeunderi ätlelserna lala om
produclionsorterna och sjelfva taxan skulle äfven bafva samma
uttryck.
Efter först till bifall och derefter till afslag å Utslcs tili den¬
na punkt gjorda inbjudning, af Hr Gr. o. Landtm, framställde,
men med blandade ja och nej besvärade proposir, blef förnyad
propos. lill bifall å densamma framställd samt äter besvarad med
ja och nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det lian trott sig finna
att härvid ja varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde voleiing.
8 11. 17
258
Den 19 Augusti.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
votens-propos.
Den som bifaller Bevilln.Ulsk:s i utlåt. N:o 27, gjorda in¬
bjudning, i fråga om bibehållande af nu gällande undantags-be-
stämmelser för siden- halfsiden- och bomullsväfnader, som inkom¬
ma directe från Ostindien och öfriga orter pä andra sidan Goda
Hoppsudden, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej varder förenämnde inbjudning icke af R. o. Ad. an¬
tagen.
Vid voteringens slut befunnos röslcrne hafva utfallit som
följer:
Ja — 9.
Nej — 11.
Uppå härefter framställd propos. godkände R. o. Ad. uti fö-
revande puukt föreslagna voter:s-propos:r.
4:de punkten, ang:de vid förbudens borttagande ifråga-
satte öfver gångs-åtgärder ock kontroller, i afseende pä cre-
dit-upplag och nederlag.
U(sk:s i denna punkt afgifna yttrande godkändes.
5:te punkten, ang-.de förslaget, att rättigheten att införa
hittills förbjudna, men hädanefter till införsel lofgifna varor
må tillkomma alla stapelstäder.
Hr Prinzensköld: Utsk. har grundat sitt förslag i detta
fall pä den omständigheten alt förbudet blifvit borttaget på alle¬
nast en enda artikel, som förut varit underkastad förbudsbesläm-
melse. I betänk, upplysas att PresteSt. förklarat, det rättigheten
att införa hittills förbjudna men hädanefter till införsel lofgifna
varor skall inskränkas lill de af K. M. i dess nåd. propos. före¬
slagna städer, hvilket förklarande naturligtvis äfven gäller det nu
till införsel frigifna sockret samt sirapen; och som R. o. Ad. vid ett
föreg:de tillfälle, då tullbestämmelser fastställdes för socker och
sirap, yrkade, att tullen skulle blifva högre än hvartill den som
sedermera af förstärkta SlatsUlsk. eller genom antagande hos R.
o. Ad. af skedd inbjudning, jag minnes ej hvilketdera, fastställdes
samt jag anser del vara R. o. Ad:s pligt att, så vidt möjligt är
skydda de nuvar:de fabrikanterue ifrån den skada som genom för¬
budets borttagande mäste dem tillskyndas, och hvilket skydd kan
i någon mån åstadkommas derigenom, att importerna blifva till
sitt antal så vidt möjligt är inskränkte; så tillstyrker jag för min
del vördsamt, det R. o. Ad. mätte förena sig med PresteSt. der¬
om, att socker och sirap såsom varande förut lill införsel förbjud¬
ne nu icke skola tillåtas till införsel pä andra ställen än i de stä¬
der som i K. M:s nåd. propos. finnes uppräknade, nemi.: Stock¬
holm, Götheborg, Carlshamn, Landskrona och Söderköping.
Den 19 Augusti.
1'59
Gr. Lagerbjelke: I förbigående anhåller jag först få näm¬
na att den siste värde talaren begått ett misstag då han trott att
R. o. Ad. stadgadt en högre tullbestämmelse för socker än Preste-
St. gjort och alt det just är R. o. Ad:s beslut som blifvit gäl¬
lande. I den nåd. proposm har K. M. föreslagit inskränkning
till vissa städer för införsel af förut förbjudne varor på den grund
såsom jag skulle tro alt vid förtullningen af dessa förut lill in¬
försel förbjudne varor skola lätteligen bedrägerier uppkomma vid
mindre erfarne tullkamrar emedan dessa varor kunna vara ganska
svära att igenkänna, hvarigenom mindre erfarne lullkamrar blifva
narrade. Detta tror jag för min del vara orsaken hvarför en så¬
dan inskränkning blifvit föreslagen. Detta skäl förefinnes dock all¬
deles icke ronde ifrågavar:de artikel, nemi. socker och sirap, ty
den kan lika väl igenkännas på den minsta och sämst organisera¬
de tullkammare som pä den bästa. Något missbruk kan i delta
afseende icke ske och således finnes icke något skäl hvarföre man
icke skulle tillåta alt dit införa socker. Del af den siste värde
talaren anförde skälet, att man bör skydda sockerfabrikanten mot
dess medtäflare tror jag att talaren bör göra gällande i fråga om
tullbestämmelserna. Det skulle icke lända fabrikanten till någon
synnerlig båtnad om det beslutades en sådan inskränkning uti in-
förselrälligheten som här blifvit föreslagen, ty kunna de icke med
tillhjelp af den åsätta tullen täfla med ullänningarne, så skola de
icke eller hafva något gagn deraf, att en eller annan stapelstad
icke får inlulla denna vara; ty om köpmännen finna sin fördel,
att införskrifva och konsumenten att inköpa det utländska sockret
så kan det införas lika mycket deraf genom de nu lofgifne stä¬
derna som genom andra. Det är icke i den syftningen som ifrä-
gavar:de förbud varit föreslagit utan det har så blifvit för att fö¬
rekomma missbruk vid ovana tullkamrar, hvilket skäl såsom jag
förut haft äran visa vid denna artikel icke äger tillämplighet, hvar¬
före jag för min del vördsamt anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Den vederläggning Gr. Lagerbjelke upp¬
ställt emot milt anförande, synes mig icke vara serdeles lyckad,
då Gr:n hufvudsakligen slödt sig derpå, att K. M. med dess nåd.
förslag alt inskränka imporlrättigheten lill allenast vissa hamnar,
skulle baft lill syftemål, att förekomma missbruk och att sålunda
gifva skydd åt de inhemska fabrikanterne, ty jag får påminna
Gr:n derom, att socker och sirap äfven äro inhemska fabrikater,
fastän rudimaterien bernias utifrån, samt att K. M. från en sådan
inskränkning, alldeles icke undantagit någon enda hittills förbuden
vara af sådan beskaffenhet som den Gr. Lagerbjelke nu omnämnt,
hvaraf lärer följa alt K. M. afsett skydd så väl för den ena slags
fabrikanten som för den andra under förutsättning alt missbruk
vid importen kunna ega rum för sä väl den ena som den andra
produkten. Och det skulle då ej vara synnerligen väl betänkt af
R. St. att utvidga importrätlighelen till alla stapelstäder. Beklag¬
ligen saknas icke exempel uppå huruledes mindre noggranhet uti
17 *
260
Den 15 Augusti.
de små slapelstädernes lullkamrar äger rum och då kan det vara
nyttigt om, när en artikel af den vigt och betydenhet som soc¬
ker, blir första gången tilläten till införsel, en inskränkning i im¬
porternas antal åtminstone till en början vidtagas, så att man får
se hvad verkan den frigifna importen må hafva, icke blott på
tullinkomsten utan jemväl på induslri-idkarne i landet. Jag kan
således för min del icke annat än vidblifva min vördsamma an¬
hållan att R. o. Ad. måtte i delta fall instämma i PresteSt:s
beslut.
Frih. Cederström, Jakob: Inskränkning af införsel till
vissa städer af förbjudna varor är stadgad egentligen derföre att
dessa städer hade nederlagsrätt och kunde således upplägga varan
der för att derifrån åter utföra den; men dä denna vara är lof¬
lig till införsel, så finnes icke något rimligt skäl att inskränka
detta till en eller några få hamnar och vägra varans directa in¬
försel till de öfriga stapelstäderna i Riket, hvilka hafva samma
rätt och samma fördel med de förstnämnda, att införa bestämda
varor emot bestämd tull. Jag kan således icke annat än instäm¬
ma med Gr. Lagerbjelke i denna fråga.
Hr von Hohenhausen: Utom de skäl som af Hr Print¬
zensköld blifvit anförda får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att Bevilln.Ulsk. har uttalat en sats i allmänhet och icke
specielt i och för socker och sirap. Den lyder nemi.: ”att rättig¬
heten att införa hittills förbjudna, men hädanefter till införsel lof-
gifna varor må tillkomma alla stapelstäder”. Sådant blir stad¬
gandet som kommer att inflyta, sådan den önskan som R. St.
skola hemställa till K. M. Om nu K. M. skulle komma att upp¬
häfva införselförbud, då de af R. St. bestämde eventuella tullar
komma att tillämpas på dessa varor, så inträder det förhållande
som Gr. Lagerbjelke erkänt förefinnas och som talar för alt de till
vissa orter skola fä införas.
Hvad åter beträffar Frih. Cederströms anförande när han talar
om hvarje stapelstads rätt i detta fall, så är rätten här hvad som
för landet är nyttigt och väl i ekonomiskt afseende. Här är icke
fråga om någon enskild fördel och när dä städerna äro bestäm¬
da på sätt som här skett i rikets enskilda delar, så uppstår ingen
svårighet för konsumenterne. Jag kan pä dessa1 skäl icke annat
än önska afslag pä hvad sorn Bevilln.Ulsk. föreslagit och antagan¬
de af hvad som redan af PresteSt. är beslutadt.
Gr, Lagerbjelke: R. Sl:s skrifveiser och beslut i tullfrå¬
gorna måste väl betraktas i sin helhet. Då R. St. nu till K. M:s
nåd. propos. med ny tulltaxa förklarat det R. St. för deras del
anse de nuvar:de införselförbuden böra upphöra endast på artiklar-
ue socker och sirap, och R. St. i samma skrifvelse säga att R.
St. anse för sin del att de förut förbjudne men nu till införsel
frigifva varor må tillkomma alla stapelstäder att införa, så fal¬
ler det väl af sig sjelft alt delta icke kan gälla andra än de
förut förbjudna artiklarna , hvilka R. St. ansett böra få in¬
Den 19 Augusti.
261
föras. Om K. M. vid pröfning häraf icke skulle gilla R. Sl:s
åsigt att inskränka tillåtelsen att införa förbjudna varor till andra
än socker och sirap utan äfven utsträcka den till andra varor så
faller det af sig sjelft att den sednare delen eller den som afser
tillåtelsen till införsel i flera eller färre stapelstäder, äfven då mä¬
ste jemkas efter den stora utsträckningen som K. M. gifvit åt til¬
låtelsen lill införsel af förut förbjudne varor, hvarföre jag för min
del skulle tro detta afseende icke böra tagas i betraktande vid öf¬
vervägande af denna fråga utan att den endast bör inskränkas till
socker och sirap hvilken artikel den egentligen angår och i afse¬
ende hvarpå jag åberopar hvad jag förut haft äran yttra samt vid¬
håller min begäran om bifall till förslaget.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke, har sökt ett försvar
för Utsk:s betänk, i den omständigheten, att R. St. icke skulle
hafva frigifvit till införsel mer ära en enda artikel och att R. St.
i följd deraf endast skulle afse denna artikel vid dess yttrande i
frågan om importrättighet af förut förbjudna men nu lill införsel-
tiIlaine artiklar. Om Grut behagar, att med mera uppmärksam¬
het, än som nu synes vara händelsen, genomläsa Utslcs förslag,
så kommer Gr:n till ett helt annat resultat. Der har Gr:n för
sig uppställd den satsen, att eftersom R. St. icke bifallit införsel
förbudens upphäfvande för mera än en enda vara, så skulle det
betyda ingenting om R. St. inginge till K. M. med tind. förklarande
att de för sin del anse rättigheten att införa hittills förbudna men
hädanefter till införsel frigifna varor böra medgifvas alla stapel¬
städer. Kan väl Gr:n förneka, att uti detta förklarande ligger
uttryckt en allmän grundsats, som i sin tillämpning gäller för
alla slags förbudna varor, derest de skulle blifva frigifne, i. st. f.
att man bordt inskränka silt_ yttrande till allenast det fall, hvar¬
om fråga var för handen. Ar sådant riktigt, och vittnar det om
conseqvens i tankegång och handlingssätt? Jag tillåter mig påstå
motsatsen, utan fara att bli vederlagd. Att ej R. o. Ad. skall
låta förmå sig att härutinnan följa Ulsk:s exempel, derom är jag-
fullt förvissad. Vill man medgifva importfrihet till alla stapel¬
städer af den artikel, för hvilken förbudet nu kommer att upp¬
höra, så må man göra det i sådana ordalag, alt försats och efter¬
sats stämma öfverens med hvarandra, men icke så att man talar
om saken i sin allmännelighet, när den rörer blott ett enstaka
fall. Då likväl den inskränkning i imporlfriheten, som jag ansett
böra äga rum för den ifrågavande artikeln, står i full öfverens¬
stämmelse med K. M:s nåd. propos. under det att Utsk:s förslag
står i rak strid emot densamma, så hoppas jag, det R. o. Ad. skall
täckas afslå Utsk:s framställning såsom högst vådlig till sina följ¬
der och i det stället förena sig med PresteSt. Skulle K. M. i
nåder finna, det import af socker och sirap kan ulan skada för
raffinadörerne här i landet ega rum äfven i andra hamnar, så är
K. M. oförhindrad att kunna bevilja en sådan import men der¬
emot skulle det blifva svårt för K. M. att rakt emot R. St;s fat¬
2G2
Den 19 Aug usti.
tade beslut i detta hänseende göra en sådan inskränkning sorn den
nåd. propos:n innehåller.
Ur von Hohenhausen: Min mening var äfven att fästa
Gr. Lagerbjelke^ uppmärksamhet derpå, att vid uppläsandet af
stadgandet såsom det skulle komma att lyda, nämnde han uttryc¬
ket ”nu” lillåtne i afseende på socker. Det skall vara ”hädan¬
efter” tillåtne och således såsom nyss blifvit visat gäller det
framtiden.
Hvad i öfrigt candi, topp och kaksocker samt sirap beträffar,
så torde det vara ganska försigtigt och väl betänkt, att nu första
gången då denna artikel blifver fri till införsel, låta den inkomma
till vissa städer der man är säker pä controller. Jag förenar mig
derföre i den anhållan som Hr Printzensköld framställt att
förslaget måtte blifva förkastadt och R. o. Ad. förena sig med
PresteSt.
Hr Gr. o. Landtm, framställde att ötsk. föreslagit att ifrå-
gavartde införselsrättighet må tillkomma alla stapelstäder, och der¬
emot Hr Printzensköld yrkat att densamma borde inskränkas till
de af K. M. uti dess nåd. propos. föreslagna städer, samt hem¬
ställde derjemte om R. o. Ad. bifölle Utsk:s ifrågavar:de förslag.
Denna propos. besvarades med ja och nej, hvarefter Hr
Landtm, hemställde om R. o. Ad. på sätt Hr Printzensköld före¬
slagit, behagade bifalla K. M:s nåd. propos. i denna del, samt då
härvid åter ropades ja och nej, förklarade det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till vo-
tenspropos.:
Den som bifaller Bevilln.Ulskts förslag, att rättigheten att in¬
föra hittills förbjudna, men hädanefter lill införsel lofgifna varor
må tillkomma alla stapelstäder, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. ifrågavarde införselrättighet böra in¬
skränkas till de af K. M., uti dess nåd. propos. föreslagna släder.
Sedan voteringen försiggått befunnos rösterna hafva utfal¬
lit med
Ja — 9.
Nej — 10.
öde punkten, ang:de af Norrköpings fabriks-societet i af¬
seende pä hittills förbjudne ylleväfnader f öreslagne kontrol¬
ler; 7:de punkten, ang;de införande af rubriken ”korkbark”
i st. f. ”korkträduti förteckningen öfver vid införsel tull¬
fria varor; och 8:de punkten, angsde väckt fråga, att i sam¬
ma förteckning upptaga : ”kärl och redskap af äkta porslin
Den 19 Augusti.
för pharmaceutiska och vetenskapliga hellof” samt utesluta
rubriken ”eldfast sten”.
Utsk:s i dessa punkter afgifna yttranden godkändes.
9:de punkten, ang:de upptagande af stenkolsstybb eller
eindres uti förteckningen öfver vid införsel tullfria varor.
Lades lill liandlingarne.
10:de till och med I5:de punkterne, ang:de 7 och 9 §§:ne,
en af BorgdfeSt. beslutad ny §, samt 12, 15 och 16 §§.ne i
Ulsk:s f örslag till tulltaxe-underrättelser.
11. o. Ad. godkände hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och
hemställt.
16:de punkten, ang:de uteslutande af 19 §:n i nu gällan¬
de tulltaxe-underrättelser.
Hr von Hohenhausen: Jag får äran anhålla om upplys¬
ning huru PresleSt. afgjort denna punkt, i händelse prot. deröfver
är ankommit.
I anledn. häraf uppläste undert. Ridd.Secret. PresleSt:s R. o.
Ad. genom prot.utdr. meddelade beslut, innehållande: ”Ståndet
godkände lill alla delar hvad Utsk. i utlåt. N:o 27 yttrat och hem¬
ställt, samt gillade, med vidblifvande af sitt beslut, de i utlåt,
framstälda voter:s-propos:r”.
Hr von Hohenhausen: Det torde deraf kunna förmodas,
att PresteSt. äfven har godkänt denna sak efter den icke ibland
voter:s-propos:ne förekommer, och om sä är, afslår jag ifrån vidare
yttrande i ämnet.
R. o. Ad. beslöt att, med frånträdande af sitt förut fattade
beslut, godkänna hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
17:de och 18:de punkterne, ang:de 18 och 20 §§:ne i Utsk:s
förslag till tulltaxe-underrättelser ; 19:de punkten, ang:de en
i sammanhang med sistnämnde § föreslagen und. skrifvelse
om föringsmedlens användande till pensions-inrättning för
Svenska sjöfolket; 20:de punkten, ang:de 23 §:n i Ulsk:s för¬
slag till tulltaxe-underrättelser; samt 21 punkten, ang:de ute¬
slutande af nu gällande 28 § af samma underrättelser.
R. o. Ad. godkände Utsk:s i dessa punkter afgifna yttranden.
22:dra punkten, ang:de Ulsk:s förslag att, derest de par¬
tiella tull-lindringar ne skola ega rum, desamma med införsel
icke må tillgodokomma andra fartyg, än dem, som sist inom
de lee nästföregångna uren bevisligen från Svensk till trans¬
atlantisk hamn af gutt med minst half last af Svenska pro-
dueter.
Hr Rosenblad, Bernh.: Så väl under de 2 föreg;de åren
då fraktfarten för Sverige var den mest gynnande, hvilken vi
haft sedan de stora krigen, som ock under innevarrde år, då deu
264
Den 19 Augusti.
varit ganska dålig, har den mest lönande skeppsfart varit den
som drifvits för amerikansk räkning. Följden af de beslut som
Bevilln.Utsk. här föreslagit, blefve otvifvelaktig! den, att denna
fraktfart komme alt upphöra. Redan flera gånger har inom den
Amerikanska congressen yrkats upphäfvande af de traktater, som
förenat denna Stat med Sverige och några andra länder, och som
roedgifver dessas fartyg lika rätt med deras egna, äfven vid infö¬
randet af varor frän ett 3:dje land. Vi hafva en dylik traktat,
hvilken, såsom jag nyss nämnt, varit ganska lönande för oss eme¬
dan våra fartyg draga nytta af de reciproka rättigheterna och från
China, Brasilien med flera orter för lindrigare frakter kunnat föra
rika laddningar lill Amerika, i hvars hamnar de åtnjutit lika fri¬
heter med Amerikanska, hvilka vid de fä tillfällen, dä de kom¬
mit till Sverige med deras lands laddningar fått åtnjuta samma
tull-lindring som de Svenska. Men ehuru traktatens bokstaf blef
oförändrad, skulle genom antagande af del utaf Bevilln.Utsk. fö¬
reslagna vilkor för tull-lindringens åtnjutande, den begge natio-
nernes fartyg beviljade likheten i tullbehandling i verkligheten
upphöra, ty under det att del vore lätt för de Svenska fartygen
blefve det högst sällsynt att samma Amerikanska fartyg kunde
inom 3 är vara i tillfälle besöka Sverige och derifrån utföra dess
produkter. Följden häraf blefve troligen förnyande af de besvär
som redan å Amerikanska skeppsrederiernas sida ägt rum i afse¬
ende på den privilegierade Svenska fraktfarten pä deras land, och
en uppsägning af den för oss sä vigtiga handelstraktaten. Jag får
sålunda i Svenska sjöfartens intresse och namn, uppmana R. o.
Ad. att förblifva vid dess en gång — såsom jag tror — fattade
beslut, d. v. s. att afslä hvad Utsk. i denna puukt tillstyrkt.
Hr von Hohenhausen: I Svenska sjöfartens intressens namn
får jag tillstyrka bifall ä det af Utsk. gjorda förslag. Hr Rosen¬
blad har talat för oss om de förmåner som Svenska fragthandeln
pä Amerika har haft och sagt att den under de förra åren varit
högst fördelaktig, men att den under sista äret varit ganska klen
roed undantag af pä Amerika. Efter de underrättelser sorn jag ifrån
flera häll fått och sorn.* jag tror vara tillförlitliga ehuru jag icke
erhållit dera i commerce-collegium så har just under innevar:de
är fragthandeln från Amerika för vära fartyg varit ofördelaktig
derföre att med afseende pä oroligheterna här i Europa man har
föredragit att taga Engelska fartyg och befragta dem i st. f. de
Svenska. Detta bör icke vara ett commerceräd obekant och till
följd af nämnde förhållande kan icke fragterne hafva varit fördel¬
aktiga för Svenska handeln på Amerika. Detta har jag frän flera
håll. Beträffande äter hvad Hr Rosenblad nämnt om upphäfvan¬
de af traktaten med Amerika i anledn. häraf det här införda stad¬
gandet att samma fartyg skall tinder 3:ne år 2 gånger frän Sve¬
rige utföra Svenska varor för alt tillgodonjuta tull-lindringen, sä
gäller detta stadgande för Svenska fartyg lika såväl som för Ame¬
rikanska och således är här ingen skillnad gjord emellan dem.
Amerikanarne hafva följaktligen intet lagligt skäl alt komma med
Den 19 Augusti.
265
anmärknrr häremot. Efter hvad jag nu haft äran anföra, kan jag
icke finna annat, än att det är just för att gynna Svenska fragt-
handeln, som det här stadgandet bör finnas. Jag tror derföre
det vara väl betänkt aft noga afpassa just den förmån, som här
är lemnad och att den icke bör sträckas utöfver hvad Utsk. fö¬
reslagit, som jag tillstyrker R. o. Ad. att bifalla.
Hr Rosenblad: Enl. de rapporter, som det under loppet af
detta är har varit min pligt såsom tjenstgörande föredragande för
dessa ämnen i commerce-coll:m alt föredraga och behandla, har
visserligen i Amerika likasom på alla ställen, på sätt jag nyss
bade äran nämna, Svenska fragtfarten lidit, men såsom jag äf¬
ven nyss nämnt, har dock densamma på intet ställe proportions¬
vis, efter de sist inkomna raporterna, varit så god som i Ame¬
rika och räddhågan för kriget har jag icke sett nämnas från För¬
enta Staterne. Det är mig visserligen bekant, att Tyska köpmän,
sora ville skada Sveriges handel, lälo tillkännagifva på börsen i
Riga och andra orter, att Svenska fartyg skulle riskera blifva
tagne, men någon verkan deraf har dock ännu icke försports. Jag
liar icke trott mig behöfva förklara detta annorlunda, än i an-
ledn. af hvad förut blifvit nämnt.
I afseende på den verkan som ett bifall här skulle hafva på
en benägenhet bos Amerikanarne att uppsäga traktaten, så har
Hr von Hohenhausen yttrat det han icke inser någon anledn. der¬
till. Anledmn är den verkliga att reciprocitelen skulle, ehuru icke
till bokstafven, dock till verkligheten, blifva förändrad till skada
för Amerika, då hos oss för åtnjutande af den öfverenskomna lik¬
heten, ett vilkor stadgades, sorn sällan kunde uppfyllas af Ame¬
rikanska fartygen i Svensk hamn, men icke binder de Svenska i
Amerikanska. Fördelen af den genom traktaten stadgade reci¬
procitelen är så öfvervägande till vår fördel, att för 20 Svenska
fartyg som begagnat sig af densamma, kan man knappt räkna ett
Amerikanskt, dessutom hafva de fört mycket dyrbarare laddningar,
t. ex. tile, som nu i Svenska fartyg får införas till Amerika tull¬
fritt i st. f. alt eljest med oprivilegierade betalas en lull af 10
till 12 procent. Traktaten har således varit högst gynnande för
Sverige, men just derföre, att man icke i Amerika gör ett sådant
stadgande som nu här föreslås, nemi. att de fartyg som skulle få
begagna tull-lindringen måste inom ett visst antal år hafva ut¬
fört laddningar derifrån. Bland de Amerikanska skepp, som kom¬
ma till Svenska hamnar, skulle det vara en stor tillfällighet örn
just samma fartyg inom 3 år förut varit här och härifrån utfört
Svenska produkter och således äfven nu finge begagna samma
rättighet som de Svenska fartygen åtnjuta i Amerikansk hamn.
Att detta skulle göra ond blod i Amerika är alldeles obestridligt
och jag kan icke vara annat än helt och hållet öfvertygad om,
att den mening är riktig som Hr Bergman uttryckt, nemi. alt i
händelse ett sådant stadgande skulle vidtagas här i Sverige, sä
skulle ganska säkert följden blifva den att Förenta Staterna skul¬
le uppsäga sin traktat och vi finge ganska dyrt umgälla saken,
266
Den 19 Augusti,
och det så mycket mer som i de sednast afslutade traktater, t.
ex. med Belgien, Förenta Staterne icke medgifvits en så vidsträckt
reciprocitet. Jag anhåller om afslag till Utsk:s tillstyrkan i den¬
na punkt, och jag tror mig efter hvad jag anser mig säkert vela,
böra nämna, att BorgareSt. afslagit punkten. Om något prot.-
utdr. derom inkommit, så anhåller jag att det må blifva uppläst.
Sedan underl. R idd. se k re te ra re till följd häraf upplyst,
att prot.uldr. i ämnet ännu icke ifrån BorgareSt. inkommit,
yttrade
Hr von Hohenhausen: I afseende på den fördelen som
Svenska fragthandeln i Amerika skall åtnjuta, så anförde jag att
våra fartyg der med afseende på krigsoroligheterne blifvit tillba¬
kasätta och derom hafva rederier genom skeppskaptener fått un¬
derrättelser sä väl ifrån Brasilien som ifrån Amerika, då man
nemi. der skall hafva föredragit Engelska fartyg för de Svenska.
Detta i afseende derpå.
Hvad åter beträffar Hr Rosenblads farhåga, att Amerika
skulle af det bär föreslagna stadgandet hemta anledning att upp¬
häfva traktaten, så får jag säga, att denna farhåga synes mig icke
vara grundad, enär reciprocitets-förhållandel icke på minsta sätt
störes, ty om ett Amerikanskt fartyg afgår härifrån med Svensk
laddning, och sedan, om 3 år återkommer för att ånyo afhemta
en sådan laddning, så får det åtnjuta den ifrågavar:de tull-lin¬
dringen och detta är just samma fördel som de Svenska fartygen
under enahanda förhållande åtnjuter. Jag inser således icke nå¬
gon anledn. att afstå detta betänk., utan tvertom alla skäl att bi¬
falla detsamma.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. först till bi¬
fall och sedan till afslag å Utsk:s ifrågavar:de förslag, ropades ja
och nej; hvarefter Hr Landtm, framställde förnyad propos. till
bifall å förslaget, samt då äfven härmed svaren utföllo med blan¬
dade ja och nej, förklarade det han trott sig' finna att ja varit
öfvervägande.
Hr Rosenblad: Jag får begära votering, ty denna fråga
är mycket vigtigare än någon, som vi förut voterat ora.
Upplästes till justering samt godkändes följande voter:s-
propos.:
Den som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag, att, derest de par¬
tiella tull-lindringarne skola äga rum, desamma vid införsel icke
må tillgodokomma andra fartyg, än dem, som sist inom de tre
nästföregångna åren, bevisligen från Svensk till transatlantisk
hamn afgått med minst half last af Svenska produkter, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnde förslag.
Den 19 Augusti.
267
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 4.
Mej - 8.
23:dje punkten, ang:de ifrugastäldt upphörande af tull-
lindringarne samt motsvarande nedsättning af införselsafgif-
terne å sådane artiklar, derför tull-lindring arne åtnjutes;
och 24:de punkten, ang:de bibehållande af det för siden-, half¬
siden och bomullsväf under, som directe införas från Ostin¬
dien, gjorda undantag frun tull-lindringarnes åtnjutande.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i dessa punkter afgifne yttranden.
25:te punkten, ang:de redaktionen af S:dje punkten af 25
§:n i Utsk:s förslag till tulllaxe-underrättelser.
Hr von Hohenhausen: Jag får tillstyrka bifall härtill med
den ändring att ordet ”från” på andra raden af tillstyrkandet
utbytes emot ”till" hvilken rättelse torde anses varara nödig.
Häruti instämde Hr Printzensköld.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt de anmärkte orden natur¬
ligtvis innefattade ett tryckfel, samt hemställde om R. o. Ad. med
rättelse af detta tryckfel behagade godkänna Utsk:s ifrägavar:de
förslag.
Ropades ja.
26:te punkten, ang:de en ifrågaställd und. skrifvelse,
hvaruti R. St. skulle anhålla, att K. M. täcktes anbefalla
alla erforderliga kontroller till förhindrande af oloflig in¬
försel af varor.
Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande godkändes.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 15 dennes på bordet lag¬
da mern. M:o 305, med förslag till stadgande i riksg:s-kont:s regle¬
mente, ang:de de vid innevar:de riksdag beviljade utgifter samt
anslagen till folkundervisningen m. m.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 15 den¬
nes på bordet lagda mern. N:o 306, i anledn. af erhållen åter-
remiss å utlåt. N:o 287.
Vidare föredrogs, men lades på begäran af Gr. Lagerbjel¬
ke, Gust., och Hr Brakel, Gust. Mauritz, ånyo på bordet
BankoUtsk:s d. 15 dennes bordlagda mern. N:o 96, ang:de en
gratifikation åt bankens vaktbetjening.
Upplästes samt bordlädes, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., ett från Hederv. BondeSt. ankommet prot.utdr. af d. 16
dennes, innehållande inbjudning till MedSlånden, att med Bonde-
268
»
Den 19 Augusti.
St. sig förena uti det föreläggande för StatsUtsk., att inom 8 da¬
gar efter erhållen del af BondeShs derom fattade beslut, till
RiksStm inkomma med sitt utlåt., i anleda, af återremisserne från
R. o. Ad. samt PresteSt. af Utsk:s utlät. N:o 242, ang:de be-
skattnings-väsendet samt uppbörds- och redogörelseverkets för¬
enkling.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 23 Augusti 1848.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 19 dennes samt pleni-protm
för d. 6 och 8 sisth Juli.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Lagerheim, Thu¬
re Johan Elias, anmält sig af tjensteärender vara nödsakad att af¬
lägsna sig från riksdagen och derföre anhållit att, med bibehål¬
lande af sin riksdagsmannarätt, få frånträda sin plats i Riddarh.-
Utsk.; hvilket bifölls.
Jemte det Hr Landtm, sedermera tillkännagaf, att Hr
Blomstedt, August, och Hr Adlersparre, Georg Axel, som varit
ledamöter, den förre i Riddarh.- och den sednare i StatsUtsk.,
hade inlemnat sina poletter, samt att Gr. Gyldenstolpe, Anton
Gabriel, såsom ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Ctsk., och Hr
Lind af Hageby, Carl Aug. Ludv., såsom ledamot af StatsUtsk.,
hvardera erhållit 14 dagars tjenstledighet från d. 26 dennes,
anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer, att utse en ledamot i Stats¬
Utsk. efter Hr Adlersparre, 2:ne ledamöter i Riddarh.Utsk. efter
Hrr Lagerheim och Blomstedt, samt en ledamot att i Stats- och
en ledamot att i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. inträda under den
Hr Lind af Hageby och Gr. Gyldenstolpe, beviljade ledighet.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exped.-
Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrivelser till K. M.:
N:o 182, ang:de ytterligare föreskrift i afseende på ett, vid
Den 23 Augusti. 269
sistlidne riksdag, kaptenen B. Cronstrand beviljadt statsan¬
slag ; och
N:o 183, ang:de förnyande af elt sammandrag af författnin¬
gar m. m., som böra frän predikstol uppläsas.
Anmäldes lill justering, men bordlädes, på begäran af Gr.
Lagerbjelke, Gust., nedannämnde från Exped.Utsk. inkomne
förslag till R. St:s tind. skrifvelser till K. M.:
N:o 184, ang:de lagbestämmelser rör:de qvarnar och såg¬
verk, som med ångkraft drifvas; och
N:o 185, ang:de ändringar i nu gällande bestämmelser,
rörde stängselskyldigheten.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 10 och 12 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 60, i anledn. af väckt motion om upphäfvan-
de af författningarne, ang:de 10:de-pennings erläggande af arf,
som föres utur stad.
Sedan Hr Gr. o. Landtm., med anledn. af R. o. Ad:s d.
12 dennes fattade beslut, alt med pröfningen af LagIJtsk:s ifrå¬
ga var:de betänk, skulle anstå tills R. o. Ad. erhållit del af Bor-
gareSt:s i ämnet fattade beslut, tillkännagifvit att BorgareSt. enl.
ankommet prot.utdr., d. 19 dennes bifallit detta betänk., blef
detsamma jemväl af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 15 och 19 den¬
nes på bordet lagda mern. N:o 96, ang:de en gratifikation ål Ban¬
kens vaktbetjening.
Föredrogs Hederv. BondeSt:s d. 19 dennes på bordel lagda
prot.utdr. af d. 16 i innevande månad, innehållande inbjud¬
ning till de öfriga RiksStm, att med BondeSl. sig förena uti det
föreläggande för StatsUtsk., att inom 8 dagar efter erhållen del
af BondeStis derom fattade beslut, till RiksSt:n inkomma med sitt
utlåt., i anledn. af återremisserne från R. o. Ad. samt PresteSt.
af Utsk:s utlåt. N:o 242, ang:de beskatlningsväsendet samt upp¬
börds- och redogörelseverkets förenkling.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då vi håfve oss nogsamt
bekant, att ifrågavar:de ärende nu är under handläggning inom
StatsUtsk. och della Ulsk. mig veterligen icke låtit i delta fall
någon försumlighet komma sig till last, hemställer jag vördsamt,
om icke R. o. Ad. skulle linna för godt, att lägga det ankomna
prot.utdr. till handlingarna.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., i öfverens¬
stämmelse med hvad Hr von Hartmansdorff tillstyrkt, beha¬
270
Den 23 Augusti.
gade besluta att lägga BondeSt:s ifrågavande prot.utdr. till hand-
lingarne.
Ropades ja.
Frih. Cederström, Jakob: Sedan R. o. Ad. icke lemnat
något afseende å BondeSt:s inbjudning, utan lagt prot.utdraget
derom till handlingarna, anser jag mig pligtig upplysa att ären¬
det, handlagdt å SlatsUlsk:s afdelning öfver statsverkets inkom¬
ster, har sä fortskridit, att förslag till betänk, kommer nästa Fre¬
dag att der justeras.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utskm inkomne
mern., utlåt:n och betänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 307, i anledn. af Riks-St:ns skiljaktiga beslut rör:de en
i utlåt. N:o 281 föreslagen voter:s-propos.;
N:o 308, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 273;
N:o 300, i anledn. af erhållna återremisser å 2:ne §§ i det
naem. N:o 280 bifogade förslag till stadgande i riksg:s-kont:s nya
reglemente;
N:o 310, med förslag till reglementariska stadganden, ang:de
de på riksg:s-kont. anvisade kreditiver;
Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekonomi-Utskotten:
N:o 69, i anledn. af väckt fråga om ett statsanslag af 1000
r:dr b:co för uppförande af ett skolhus i Södra Finnskoga kapell¬
församling af Carlstads stift:
N:o 70, i anledn. af väckt fråga om förändring af nuvar:de
sättet för presterskapets allönande, biskops-embeteuas indrag¬
ning m. m.;
N:o 71, i anledn. af väckt förslag att hvarje moderkyrka och
annex i riket må förpligtas inlösa ett exemplar af den psalmhi¬
storia, som af komministern Johan Wilhelm Beckman utgifves
under titel: ”Den nya Svenska psalmboken, framställd uti försök
till Svensk psalmhistoria”;
N:o 72, i anledn. af väckt fråga om rättighet för åboer å
så väl annex- och mensal- som stomhemman, att få lösa desam¬
ma till skatte;
N:o 73, i anledn. af väckt fråga, ang:de tillsynen å karan-
täns-bevakningen vid rikets kuster och gränsor samt dess beko¬
stande af Statens medel;
N:o 74, i anledn. af väckt fråga om utdelning åt församlin-
garne i riket af 2:ne exemplar utaf Svensk författningssamling;
N:o 75, i anledn. af väckt fråga om rättighet för magistrats-
personer och borgare att erhålla dagtraktamente, då de biträda
vid syner och förrättningar för kronans räkning, äfven om såda¬
na räcka blott en dag m. ni.;
N:o 76, i anledn. af väckt fråga om nedsättning i räntan
Den 23 Augusti.
271
för äldre qvarnar, sora genom nya qvarnars anläggande lidit eller
lida minskning i mäldafkastning;
Banko-Utskottet:
N:o 97, med förslag till föreskrifter, afseende kontroll å di-
skontverkens ombudsmäns uppbörd och göromål;
N:o 98, i anledn. af bokhandlaren J. S. Salmssons ansök¬
ning om eftergift af öfverränta å diskontlån;
Lag-Utskottet:
N:o 63, i anledn. af väckt motion om ändring i 11 cap.
10 § R.B:n;
N:o 64, i anledn. af åtskilliga motioner ang:de förändring i
brottmälslagstiftningen;
N:o 65, i anledn. af väckt motion om ändriug af 2 § i 17
cap. A.Bm, ang:de vederlag för såld arfvejord;
N:o 66, i anledn. af skedd återremiss af Utsk:s betänk. N:o
36, öfver väckta motioner om förändring af lagens stadgande om
testamentsfrihelen samt af 8 cap. J.B:n, ang:de rättigheten att
bortgifva jord, hus eller tomt.
Äfvenledes anmäldes och lades på bordet 2:ne från Riddarh.-
Utsk. inkomne mern. Näs 11 och 12, sålydande:
Hörsamt Memorial.
Uti ett lill H. R. o. Ad:s prot. för d. 5 i denna månad af-
gifvet yttrande, har Hr Gr. Lagerbjelke, Gustaf, anfört, att se¬
dan Stockholms stad fattat, ett af K. M. jemväl sladfästadt be¬
slut, att en jernbro skall byggas emellan Riddarhusgränden och
Tegelbacken, de omkring Riddarhusets bakgård befintliga bygg¬
nader, hvilkas minst sagdt icke prydliga beskaffenhet hitintills
kunnat urskuldas genom deras belägenhet invid en föga besökt
bakgata, hädanefter och när den beslutade jernbron varder färdig
byggd, komma dels att ligga utmed, dels blifva pä nära häll syn¬
liga frän en af stadens förnämsta koramunikationslinier samt så¬
lunda för hufvudsladen en verklig vanprydnad, hvars bibehållan¬
de vore föga förenligt med Ståndets värdighet; af hvilken anledn.
Hr Gr:n väckt den motion, att R. o. Ad. måtte åt Riddarh.-
direktm uppdraga att gå i författning om upprättande af plan och
kostnadsförslag till ombyggnad af ofvannämnda byggnader med
hvad dertill hörer, på ett sätt, som i möjligaste måtto afser så
väl Ridderskapels fördel, som yttre prydlighet, hvarefter Direk¬
tionen borde vid nästa riksdag lill R. o. Ad. inkomma med full¬
ständigt förslag i ämnet. Och har H. Ståndet behagat att öfver
denna motion inhemta Riddarh.Utsk:s utlät.
Då Utsk. fullkomligt delar motionärens önskan, att byggna¬
der af mera prydlig beskaffenhet må inlaga rummet efter de nu
å Riddarhusets bakgård belägna boningshus, stallar och bodar,
samt tillika föreställer sig, att kostnaden för en så beskaffad om¬
272
Den 23 Augusti.
byggnad snart torde kunna Riddarhuskassan ersättas, i följd afen
ökad inkomst af hyror, har Utsk. icke tvekat
att å Hr Gr. Lagerhjelkes ofvanberörde motion tillstyr¬
ka bifall;
hvilket dock vördsamt underställes H. R. o. Ad:s närmare pröf¬
ning. Stockholm d. 14 Augusti 1848.
På RiddarhusUtskoltets vägnar:
Thure Johan E. Lagerheim.
tV. F. Dalman.
Hörsamt Memorial.
Genom utdrag af H. R. o. Ad:s prot. d. 9 dennes, har Rid-
darh.Utsk. fått emottaga remiss dels af en samma dag utaf Hr Lind
af Hageby, Carl August Ludvig, väckt motion, att de i Riddarhus¬
direktionens sessionsrum uppställda porträtter af Landtmarskalkar
måtte förses med passande ramar, dels ett, i anledn. deraf, utaf
Hr von Hartmansdorff, Angust, afgifvet yttrande, derigenom sam¬
ma motion utsträckes äfven till de porträtter, hvilka äro förvara¬
de i SekretaUtsk:s-salen.
I afseende på kostnaden för den ifrågaställa åtgärden, samt
den tillgång Riddarhuskassan dertill lemnar, har Utsk.inhemtat
Riddarhus-direktionens utlåt.; och har Direktionen i anledn. deraf,
meddelat dels alt, för förseendet med ramar af samtliga de å
Riddarhuset nu befintliga Landtmarskalks-porträtter till antalet 50,
jemte de två dylika porträtter af H. Ex. Hr Gr. G. A. Sparre
och Hr Gr. Henning Hamilton, hvilkas målning H. R. o. Ad. vid
denna riksdag beslutit, kostnaden torde kunna inskränkas tili om¬
kring 500 r:dr b:co, då likväl de i SekretaUtsk:s-rummen förva¬
rade 41 porträtter, i anseende till det trängre utrymmet å väg-
garne derstädes, endast komme att erhålla smalare ramar, hvar¬
emot de i Direktionens sessionsrum uppställda kunde blifva af
prydligare beskaffenhet, dels alt, oaktadt den betydliga extra ut¬
gift Riddarhuskassan i år haft för prägling af Riddarhusets stör¬
re medalj i guld och som nu ytterligare förestod för målning af
tvenne Hrr Landtmarskalkars porträtter, kassan likväl kunde be¬
räknas att under detta och nästkommande år lemna tillgång äf¬
ven för den kostnad, som för det nu ifrågavar:de ändamålet kun¬
de erfordras.
Vid sålunda af Direktionen upplyst förhållande och då Utsk.
anser de ifrågavar:de porträtternas encadrering bidraga både till
deras bättre förvarande och prydliga utseende, har Utsk. ansett
sig böra vördsamt tillstyrka:
att H. R. o. Ad. må åt dess Direktion uppdraga att låta,
på Riddarhus-kassäns bekostnad, med passande ramar för¬
se samtliga å Riddarhuset nu befintliga Landtmarskalks-
porträtter; äfvensom dem, hvilka hädanefter komma att,
enl. R. o. Ad:s beslut, der uppställas;
hvilket
Den 23 Augusti. 273
hvilket dock till H. R. o. Ad:s vidare ompröfning hemställes.
Slockholm d. 21 Augusti 1848.
På RiddarhusUlskottets vägnar:
Thure Johan E. Lagerheim.
IV. F. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 24 Augusti 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 3 prot.-uldr. för gårdagens plenum.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af nya ledamöter i
Stats- och Riddarh.Utsk:n; och befunnos dertill hafva blifvit ut¬
sedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 1988. Hr Adlersparre, Georg Axel:
N:o 2080. Hr von Konow, fullm. Frih. Adelsvärd, Erik Seth.
Rid dar hus-Utskottet:
efter N:o 326. Frih. Lagerheim, fullm. Hr Lagerheim, Thure Jo¬
han Elias, och N:o 2304. Hr af Ekström, fullm. Hr Blomstedt,
August:
N:o 358. Frih. Lagerbring, fullm. Hr Blomstedt, Carl Rein¬
hold, och
— 2046.B. Hr Schröderheim, Bror Herman.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor vid val af ledamöter
att, i permitterades ställe, inträda i Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskm; och hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 212. Hr Lind af Hageby, Carl
August, beviljad 14 dagars ledighet, räknad från d. 26 dennes:
N:o 1721. Hr Ingelotz, fullm. Frih. Adelsvärd, Erik Aug. Adolf.
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 3. Frih. Gyllenstjerna af Lund-
8 H. 18
274
Den 24 Augusti.
holm, fullm. Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, beviljad 14 dagars
ledighet, räknad från d. 26 dennes:
N:o 1701. Hr Ekenstjerna, Johan Fredrik.
Föredrogs och godkändes Exped.Utskis nedannämnde i går¬
dagens plenum på bordet lagde förslag till R. St:s und. skrivel¬
ser till K. M.:
N:o 184, ang:de lagbestämmelser, ronde qvarnar och såg¬
verk, som med ångkraft drifvas; och
N:o 185, ang:de ändringar i nu gällande bestämmelser,
ronde stängsel-skyldigheten.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 307, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ronde
cn i utlåt. N;o 281 föreslagen votens-propos.
Frih. Cederströms vid detta mern. fogade reservation upplä¬
stes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
Det betänk., som R. o. Ad. under N:o 281 afslagit, lyder i
3:dje punkten sålunda: ”Då denna fråga tvifvelsutan inverkar på
bestämmandet af beloppet utaf den hufvudtitel, hvilken de för¬
sålda effekterne tillhört och således synes jemlikt 69 §;n Reg.F.,
böra genom omröstning i förstärkt StatsUtsk. afgöras, får Utsk.,
för den händelse att hvarken R. o. Ad. eller PresteSt. skulle tin¬
na lämpligt att instämma i de 2:ne öfriga RiksStms beslut, före¬
slå följande votens-propos.:
Den som vill att, på sätt StatsUtsk. föreslagit, R. St. hos
K. M. i und. begära, alt de, för försålda kasserade, Staten tillhö¬
riga effekter och persedlar af hvad slag och beskaffenhet som helst,
hädanefter ingående försäljningsmedel, må ställas till R. St:s di¬
sposition för att, vid en blifvande statsreglering, tagas i beräk¬
ning såsom tillgång för den hufvudtitel, hvilken de försålda ef¬
fekterne tillhört, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, kommer berörde und. begäran icke att äga rum.”
Detta förslag till votens-propos. blef af R. o. Ad. afslaget.
Skålen derföre vill jag nu icke upprepa, utan anhåller blott att
en kaslisl måtte få uppläsa den utaf numera statsrådet Ehren¬
stam afgifna reservation, som finnes bifogad StatsUtsk:s betänk.
N:o 30, hvarest Utsk. framställt sitt förslag i denna fråga.
Sedan härefter Hr Ehrenslams ifrågavande reservation blifvit
uppläst, tilläde
Hr von Hartmansdorff: R. o. Ad. lärer af denna reser¬
vation nogsamt hafva funnit alt frågan är af den beskaffenhet att
hon, när två Stånd stannat emot två, kan förfalla och att hon
Den 2-4 A n gust i.
275
följaktligen bör förfalla. Jag hemställer således att Ståndet vil¬
le, med vidblifvande af sitt förra beslut, förklara att frågan skall
förfalla.
Uppå härefter framställd propos., vidblef R. o. Ad. sitt för¬
ut i ämnet fattade beslut, med förklarande att R. o. Ad. fann
den fråga, i afseende hvarpå StatsUtsk. föreslagit den uti före-
var:de mern. omförmälda voter:s-propos., hafva till följd af Riks-
St:ns derom fattade beslut förfallit.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 308, i anledn. af erhållen
äterremiss å utlåt. N:o 273.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hrr von Hartmans¬
dorff, A ug., och von Hohenhausen, Mich. Sil v., ånyo på
bordet StaisUtslcs i gårdagens plenum bordlagde mern.:
N:o 309, i anledn. af erhållne återremisser å 2:ne §§ i det
mern. N:o 280 bifogade förslag till stadganden i riksg:s-kont:s
nya reglemente; och
N;o 310, med förslag lill reglementariska stadganden, angtde
de på riksg:s-kont. anvisade kreditiver.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Resv.- o. Ekon.-
Utskms i gårdagens plenum på bordet lagda utlåtm:
N:o 69, i anledn. af väckt fråga om ett statsanslag af 1000
r:dr b:co för uppförande af eli. skolhus i Södra Finnskoga kapell¬
församling af Carlstads stift; och
N:o 70, i anledn. af väckt fråga om förändring af nuvaride
sältet för presterskapets aflönande, biskops-embetenas indrag¬
ning m. m.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Hr von Hart¬
mansdorff, Äng., och Gr. Lagerbjelke, Gust., Stats-samt
Allm. Besv.- o. Ekoo.Utskms i gårdagens plenum på bordet lag¬
da utlåt. N:o 71, i anledn. af väckt förslag, att hvarje moder¬
kyrka och annex i riket må förpligtas att inlösa ett exemplar af
den psalmhistoria, som af komministern Johan Wilh. Beckman
utgifves under titel; Den nya Svenska psalmboken, framställd uti
försök till Svensk psalmhistoria.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Ulskms i gårdagens plenum på bordet lagde utlåUn:
N:o 72, i anledn. af väckt fråga om rättighet för åboer å
såväl annex- och mensal- som stomhemman, att få lösa desam¬
ma till skatte;
N;o 73, i anledn. af väckt fråga, angide tillsynen å karan-
18*
27 ö
Den 24 Augusti.
täns-bevakningen vid likets kuster och gränsor, samt dess beko¬
stande af Statens medel; och
N:o 74, i anledn. af väckt fråga om utdelning åt försa til¬
lingarne i riket af 2:ne exemplar utaf Svensk författningssamling.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms i gårda¬
gens plenum på bordet lagda utlåt. N:o 75, i anledn. af väckt
fråga om rättighet för magistratspersoner och borgare att erhålla
dagtraktamente, då de biträda vid syner och förrättningar för kro¬
nans räkning, äfven om sådane räcka blott en dag m. m.
Frih. Cederström, Jakob: Emot Utsk:s beslut ang:de
detta ämne, har jag anfört en reservation, som åtföljer Utskrs be¬
tänk. Den första delen af denna min reservation angår sådana
besigtningar, som icke räcka öfver en dag, utan ofta måhända
blott en fjerdedels timma. Derföre hafva vederbör:de hittills icke
varit berättigade till någon ersättning. Den författning, hvars ut¬
vidgande nu påyrkas, har egentligen afseende på de förrättningar
för kronans räkning, hvilka dagligen fortgå under flere månader,
ja ofta under ett helt år. Billigheten fordrar då att förrätlnings-
männen skola derföre undfå ersättning, hvilken också blifvit dem
tillerkänd. Sedermera bar jag fästat mig dervid att Utsk. påstått
att under det i 1841 års författning förekommande uttrycket ”in¬
venteringar” jemväl borde inbegripas ränteri-invenleringar. Så
har författningen dock hittills mig veterligen aldrig varit tilläm¬
pad. Ty den rådman, som enl. författningarne har nyckeln till
ränterikistan, är äfven skyldig och för egen säkerhet berättigad
att vara närvar:de då penningar den första i hvarje månad ur
kistan uttagas eller dit inläggas. Men någon ersättning för sitt
besvär får han icke. Jag kan väl icke förmoda att meningen nu
är att han skulle hafva traktamenlsersättning för hvarje gång han
infinner sig i ränteriet för att bevista kistans öppnande; det skul¬
le i sanning blifva ganska dyrt för Staten. Jag tillstyrker der¬
före afslag å hela detta betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om förhållandet med
magistratspersoner i städerne vore enahanda med hvad som äger
rum i hänseende till andra erabetsmän, eller att de äro aflönta
af Staten och följaktligen skyldige att egna sin tid endast åt Sta¬
tens tjens; så skulle Frih. Cederströms anmärkn. vara grundad.
Men nu är det icke så. Magistrats-personer aflönas af städerne
sjelfva för deras kommunala bestyr, men dessa upptaga icke hela
deras verksamhet i anspråk. När nu dessa tjenstemän äfven äro
skyldige att, utan vedergällning, deltaga i sådane förrättningar,
som röra Statens tjenst, så är det ju i sjelfva verket städernes
borgerskap, som derföre aflöna dem, ehuru det borde vara kro¬
nan. Så länge städernes innevånare ägde uteslutande rätt att idka
vissa näringar, så hade de deruti en förmån framför andra, till
följd hvaraf äfven vissa skyldigheter kunde af dem mera än af
andra utkräfvas. Men då i detta ögonblick genom näringsfrihe¬
tens införande, det är andra än städernes innevånare tillåtet att
Den 24 Augusti.
idka borgerlig näring, så följer deraf, alt städernes borgare icke
böra hafva större åligganden än andra näringsidkare. Jag anser
Utsk. derföre hafva rikligt behandlat denna fråga. Afven i fråga om
ränteri-inventeringar gillar jag Utsk:s yttrande. Dessa förrättnin¬
gar äro ju sådana, som ske för Statens räkning. Antingen de
räcka längre eller kortare tid, bör väl ersättning derföre gifvas.
Göras de med allvar, kunna de icke medhinnas på en timme, på
sätt i reservationen uppgifves. För de inventeringar, deruti jag
deltagit, har det vanligen häudt, att en hel dag åtgått. Så har
väl förhållandet äfven varit i andra ränterier, der större uppbör¬
der ägt rum och varit i ränteriet innestående.
Frih. Gederström: Det är verkligen besynnerligt att Hr
von Hartmansdorff anser magistrats-personerne icke vara atlönte
af Staten utan endast af städerne. Han har således förgätit den
del af tolagen, eller rättare hela tolagen, som är till städerne
upplåten från statsverket; han har glömt att tullen af de qvar¬
nar, som äro belägna på städernes område, blifvit till dem an¬
slagen såsom hjelp vid atlöningen af deras embetsman, med ett
ord de äro af Slaten, men icke af staden atlönade, och böra så¬
ledes äfven fullgöra Statens uppdrag. Men genom den nu gäl¬
lande författningen hafva magislrals-personer fått rättighet till
särskild aflöning för deltagande i de förrättningar för kronans
räkning, som fortgå under längre tid än en dag. Jag har icke
yttrat all ränteri-inventeringar skulle kunna slutas på en timme.
Jag har talat örn sådane besiglningar, som på en timme kunna
verkställas; men i fråga om ränteri-inventeringar, har jag endast
sagt, att det icke mig veterligt (innes något enda län, der för¬
fattningen så tillämpas, som Utsk. synes anse vara det rätta.
Jag hemställer till Hr von Hartmansdorff huruvida han så¬
som landshöfding i Calmare län någonsin lemnat traktamente till
uppbördsrådman för inventering af ränteriet. Då man erkänner
att förhållandet allmänt är sådant, så mäste man äfven medgifva
vederbörandes skyldighet alt utan ersättning verkställa dylika in¬
venteringar. Frågan huruvida magistratens ledamöter egentligen
äro Statens eller stadens embetsman, vill jag nu lemna derhän.
Denna tvistefråga går mera på sidan om ämnet. Hvad som nu
är föremål för öfverläggning, är huruvida magistrats-personerne i
städerne billigtvis kunna fordra särskild aflöning af Staten för
ifrågavande förrättningar, då de genom att hafva sin lön anvi¬
sad på tolag, qvarntull m. fl. till städerne inflytande och från
Staten upplåtne afgifter, redan kunna anses vara af Staten aflö-
nade? Är det billigt att de skola hafva särskilda traktamenten
för det de besigtiga t. ex. en spanmålstransport, eller närvara på
ränteriet vid kassors inventering?
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig visserligen så,
som Frih. Gederström säger, eller att vissa inkomster äro af stats¬
verket till städerne anslagne; men magistrats-personerne hafva
derstädes icke blott samma uppbördsbefaltning, som åligger veder-
bönde uppbördsförrättare på landet, utan städernes embetsman
278
Den 24 Augusti.
äro jemväl domare, såsom hvar och en vet. Det fordrar dess¬
utom en vidräkning, som här icke kan uppgöras för alt veta om
de fördelar Staten förunnat städerne, motsvara deras skyldigheter
jemförelsevis till landet; ty om stadshoer nu mera icke hafva an¬
dra rättigheter än landtman, hvarföre skola de förre i något an¬
nat hänseende, än de sednare, allona någon tjensteman? På sätt
jag förut nämnt, anser jag derföre billigheten fordra att ifråga-
var:de tjenstemän för extra förrättningar äfven erhålla extra arf-
voden, hvilket Utsk. också föreslagit. Till svar å den hemstäl¬
lan Frih. Cederström gjort lill mig i afseende på Calmare län, får
jag säga att den tid då jag var tillf, landshöfding derstädes, hade
näringsfriheten ännu icke införts. Den författning, hvilkens för¬
ändring nu är i fråga, lydde då annorlunda än man önskar alt
hon måtte göra. Att den föreslagna förändringen nu vidloges,
vore sammanhängande med den införda näringsfriheten. Det
torde också vara bekant att sedan hon infördes hafva vederbö¬
rande handtverkare i Stockholm yrkat ersättning för deras delta¬
gande i förrättningar af ifrågaslällde beskaffenhet, hvilket förut
icke inträffade.
Frih. Cederström: 1 anledn. af hvad den siste värde ta¬
laren yttrat vill jag endast hemställa till R. o. Ad:s ledamöter
att sjelfve anställa en liten jemförelse emellan magistrats-perso-
ners deltagande i domstolsförhandlingarne i städerne samt nämn¬
demännens å landet skyldighet att deltaga i häradsrättens sam¬
manträden. Må man dermed först tillse hvad ersättning desse
sednare hafva för sitt besvär med att besigtiga kronans hus och
gårdar, innan man talar om att tilldela de förre ytterligare ve¬
dergällning för deras närvaro vid besigtningar för kronans
räkning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Cederström, som
begärt afslag å Ulskms utlåt., icke dermed kunnat åsyfta alla
punkterne deri, hvilket skulle innefatta en motsägelse, särskild
propos. å hvarje punkt syntes höra framställas, samt att Hr
Landtm, derföre nu först linge hemställa om R. o. Ad. bifölle
första punkten, hvaruti Utskrn tillstyrkt, att R. St. hos K. M. i
lind. anhålla om den förändring i K. kungörelsen d. 18 Januari
1841, alt äfven magistrals-personer och borgare, då de biträda
vid besigtningar, värderingar och inventeringar (brandsyner å
kronans hus likväl undantaene) må, utan afseende å huruvida
förrättningen räcker en eller lieie dagar, undfå lika dagtrakta¬
mente, som dem nu tillkommer för dylika förrättningar, hvilka
räcka mer än en dag.
Härvid ropades ja och nej, hvarpå Hr Landtm, hemställ¬
de om R. o. Ad. afsloge ifrågavar:de uti första punkten gjorda
tillstyrkande, samt äfven denna propos. besvarades med blandade
ja och nej; men då sedermera förnyad propos. till bifall å delta
tillstyrkande framställdes, ropades starka ja jemte åtskilliga nej,
Den 24 Augusti.
27 9
samt förklarade Hr Landtm, det han trott sig finna att härvid ja
varit öfvervägande.
Uppå sedermera särskildt framställda proposrr biföll R. o. Ad.
jemväl hvad litslen i de öfriga punkterne af ifrågavande utlåt,
yttrat och hemställt.
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms i gårdagens ple¬
num pä bordet lagda utlåt. N:o 76, i anledn. af väckt fråga om
nedsättning i räntan för äldre qvarnar, som genom nya qvarnars
anläggande lidit eller lida minskning i mäld-afkastning, biet här¬
efter föredraget, men ånyo hordlagdt, på begäran af Hr von
Hartmansdorff, Au g., och Hr Brakel, Gust. Mauritz.
Föredrogos och bi föllos BankoUlskts i gårdagens plenum på
bordet lagde mern. och betänk.:
N:o 97, med förslag till föreskrifter, afseende kontroll å di¬
skontverkens ombudsmäns uppbörd och göromål; och
N:o 98, i anledn. af bokhandlaren J. S. Salmsons ansökning
om eftergift af öfverränta å diskontlån.
Föredrogs och bifölls LagUtslcs i gårdagens plenum på bor¬
det lagda betänk. N:o 63, i anledn. af väckt moliou om ändring
i 11 cap. 10 §:n B.B.
Då nu föredrogs LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda betänk. N:o 64, i anledn. af åtskilliga motioner, ang:de
förändring i lnottmåls-lagstiftningen, anmälde sig och yttrade
Gr. Sparre, Erik: Jag måste erkänna att det är genom
ett misstag af betjeningen inom LagUtsk., som delta betänk, blif¬
vit till RiksStm aflemnadt. Meningen har varit att det ej skulle
delgifvas dem förr än Utsk:s utlåt, i anledn. af K. M:s nådiga
propos. om ny strafflag jemväl hunnit att till Stånden inkomma.
Jag får derföre hemställa om ej R. o. Ad. skulle finna för godt
alt besluta det detta betänk, skall blifva hvilande intilldess nyss-
berörde utlåt, kommit Ståndet tillhanda.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., på sätt Gr.
Sparre föreslagit, ansåge att med pröfningen af LagUtsk:s betänk.
N:o 64 borde anstå, tills LagUtsk. inkommit med betänk, i an¬
ledn. af K. M:s nåd. propos. om antagande af ny strafflag.
Ropades ja.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Hr von
Hartmansdorff, Au g., och Gr. Lagerbjelke, Gust., Lag-
Utsk:s i gårdagens plenum på hordet lagda betänk, och utlåt.:
N:o 65, i anledn. af väckt motion om ändring af 2 § i 17
cap. Ä.B., ang:de vederlag för såld arfvejord; och
280
Den 24 Augusti.
N:o 66, i anledn. af skedd återremiss af Utskrs betänk. N:o
36, öfver väckte motioner om förändring af lagens stadganden
om testamentsfriheten samt af 8 cap. J.B., ang:de rättighet att
bortgifva jord, hus eller tomt.
Föredrogos och biföllos Ridd.Utsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda mern.:
IV:o 11, i anledn. af väckt motion om upprättande af kost¬
nadsförslag till ombyggnad af byggnaderne på Riddarhus-går-
den; och
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om de å Riddarhuset för¬
varade Landlmarskalks-porträllers förseende med ramar.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
PresteSt. af d. 9, 10, 12, 15, 16 och 19, från BorgareSt. af d.
9, 12, 15, 16, 19 och 23, samt från BondeSt. af d. 9, 12, 14,
15, 16 och 19 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 9 om aftonen.
Iu fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 26 Augusti 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 24 dennes samt pleni-prot.
för d. 10 sistlidne Juli.
Hr Gr. o. Landt m. anmodade Hrr Electorer att utse en
ledamot att inträda i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., under Hr He¬
denstjerna, Wilh., beviljad 3:ne veckors ledighet, räknad från
nästa Måndag.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 23 och 24 dennes på bordet
lagda mern. N:o 309, i anledn. af erhållne återremisser å 2:ne
§§ i det mern. N:o 280, bifogade förslag lill stadganden i riksg:s-
kont:s nya reglemente.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I afseende på kostnaderne för
inköp af de i förevande betänk, omnämnda böcker, har genom
Den 26 Augusti.
281
misstag ordet ”ärligen” influtit. Jag får derföre hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla att propos. måtte komma att lyda till bifall å
förslaget i öfrigt, men med uteslutande af det i 67 §:n förekom¬
mande ordet årligen.
Uppå härefter famslälld propos. biföll R. o. Ad. StatsUtskrs
fnrevar:de mern. med uteslutande af det i 67 §:n införda ordet
”årligen”.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 23 och 24 den¬
nes på bordet lagda mern. N:o 310; med förslag till reglemen-
tariska stadganden, ang:de de på riksg:s-kont. anvisade krediti¬
ver, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då betänk. N:o 215,
som här är åberopadt, af R. o. Ad. pröfvades, gjorde jag en an-
märkn., hvilken jag vill erinra mig äfven godkändes af Ståndet.
Anmärknm innefattade att orden: ”under tiden emellan inne-
var:de och nästkommande riksdag” borde utgå, emedan om des¬
sa ord qvarstode, och krig utbröte under nu pågående riksdag,
så skulle K. M. icke kunna begagna det stora kreditivet utan R.
St:s förseglade anvisning derå finge ligga ouppbruten, hvaraf följ¬
den blefve att af R. St. måste äskas ett särskildt anslag för de
utgifter, som till kriget erfordrades. Då de öfrige Stånden icke
gjort någon anmärkn. härvid, eller med afseende härå, fattat nå¬
got särskildt beslut, återstår för mig blott att reservera mig emot
det sålunda tillkomna beslutet och de följder detsamma kail
medföra.
R. o. Ad. biföll SlatsUtsk:s ifrågavar:de förslag till reglemen-
lariska stadganden samt ansåg det nu föredragna mern. i öfrigt
ej erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- samt Allm. Besv.-o. Ekon.-
Utskms d. 23 och 24 dennes j>å bordet lagda utlåt. N:o 71, i
anledn. af väckt förslag att hvarje moderkyrka må förpligtas in¬
lösa ett exemplar af den psalmhistoria, som af komministern Jo¬
han Wilhelm Beckman utgifves under titel: Den nya Svenska
Psalmboken, framställd uti försök till Svensk Psalmhistoria.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d.
23 och 24 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 76, i anledn. af
väckt fråga om nedsättning af räntan för äldre qvarnar, som ge¬
nom nya qvarnars anläggande lidit eller lida minskning i mälde-
afkaslning.
Frih. Cederström, Jakob- Jag anhåller att min reserva¬
tion måtte blifva uppläst. Deraf torde man kunna inhemta att
den begärda undersökningen är i högsta målto öfverflödig.
Sedan den begärda uppläsningen försiggått, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det förslag, Ulsk. här
282
Den 26 Augusti.
framställt, anser jag i sjelfva hufvudsaken icke sakna skäl. Det
är möjligt att det för sakens verkställighet föreslagna sättet ej är
det rätta. Men om nian i st. f. uttrycket ”vederbör:de embets-
myndigheter”, införde orden: ”kammar-collegium”, då ordalydel¬
sen blefve: ”att sedan genom kammar-collegium det blifvit ut-
redt etc.”, så skulle man, såsom mig synes, komma på rälta vä¬
gen. Då blefve icke underordnade myndigheter besvärade med
en undersökning, som vore öfverflödig, emedan materiallerne der¬
till böra finnas hos kammar-kollegium. Om möjligen någon
upplysning der skulle saknas, så stöde bemälte verk öppet att
den från vederbör, infordra. Jag vågar derföre underställa Stån¬
det huruvida icke betänk, skulle med denna förändring kunna
bifallas.
Frill. Cederström: Den värde talaren, som nyss yttrade
sig, synes icke hafva läst Utsk:s tillstyrkande till slut. Ty äfven
om man skulle kunna, genom insättande af orden ”kammar-
colhm” i st. f. ”vederbönde myndigheter”, förbättra den första
delen af tillstyrkandet, återstår dock såsom anmärkningsvärd! Ulsk:s
förslag i sednare delen, der det heter: all ”K. M. mätte vid en
blifvande riksdag framlägga en sådan utredning för R. St. samt
tillika meddela nådig propos. i ämnet, med förslag lill de åtgär¬
der, som K. M. kan i nåder finna vara tjenliga för vinnande af
en lika och rättvis beskattning å qvarnar”. Det är denna sista
fras, som innefattar en efter min öfvertygelse otillständig begä¬
ran, emedan den nnvande beskattningen är ifrån äldre lider fort¬
farande och en ändring deruti således skulle utgöra en rubbning
af enskild äganderätt. Den kan således icke genom K. M. och
R. St:s beslut ändras annorlunda än om medel tillika anvisas,
till K. M:s disposition, för inköp af samtlige qvarnar i riket och
att man derefter bortsäljer dem, med vilkor att de böra vara un¬
derkastade bevillning såsom fabriker. Jag inser då ej nyttan af
en K. propos. lill blifvande R. St.; denna propos. kan icke haf¬
va något annat resultat än att medföra en rubbning i ägande¬
rätten.
Hr von Hartmansdorff: Min afsigt med tillstyrkandet af
bifall å förevande betänk., är just motsatsen af viljan att åstad¬
komma någon rubbning i ägande-rätten. Jag söker tvertom vid¬
makthålla densamma. Det är Frih. Cederström, likasom troligen
de fleste af Ståndets ledamöter nogsamt bekant att en hvar äger
rätt att på egen gård och grund anlägga s. k. husbehofsqvarnar,
af hvilka de äldre skatllagde tullqvarnarne kunna lida förminsk¬
ning i deras inkomster. Dertill kommer att vederbönde, isyn¬
nerhet under sednare tider, varit liberala nog att medgifva tull-
qvarnars anläggning äfven i granskapet af äldre tullqvarnar, hvar¬
igenom de sednare lidit stor minskning i deras mäldelag och med
detsamma i deras inkomster. Om nu ingen rättelse härutinnan
vidtages, utan lull-qvarnarnes ägare nödgas, oaktadt förminskad
inkomst, fortfarande utgöra samma skatt som förr, så mäste de
slutligen söka förmedling, hvilket dock sällan plägar för dem
Den 26 Augusti,
283
lyckas. Följden blifver således att ägande-rätten rubbas, emedan
qvarnägarnes inkomst, utan något deras förvållande, nedsättes.
Men om R. St. nu göra en framställning lill K. M. af det inne¬
håll jag föreslagit, och en K. propos. till följd deraf vid nästa
riksdag kommer R. St. tillhanda, så hade man dä för sig en
möjlighet att uppställa ett verkligt skydd för den äganderätt,
hvilken nnvartde innehafvare af skaltlagde tullqvarnar äfventyra.
Skulle deremot den blifvande propos:n icke å R. St:s sida befin¬
nas antaglig, så afslås den, och då befinna sig qvarnägarne icke
i sämre belägenhet än förut. Emedlertid har man, efter förmåga
bemödat sig alt försätta dem i en bättre ställning.
Frill. Cederström: Om följden af den nu ifrågasatta fram¬
ställningen tillika med den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
förändring, skulle blifva alt K. M. vid en blifvande riksdag, till
tullqvaru-ägarnes skyddande från förluster, föresloge förbud för
begagnande af husbehofsqvarnar, så hade man dermed åstadkommit
ett af de olyckligaste påbud man kan utfinna. Anda från de äldsta
tider hafva Sveriges innevånare varit berättigade att förmala sin
säd, vare sig på egne husbehofsqvarnar eller på skattlagde tull¬
qvarnar. Då desse sednare varit berättigade till tull tägt, hafva
dess ägare deraf alltid haft god förtjenst. Värdet af alla i Sve¬
rige befintlige tullqvarnar är ej så obetydligt; det uppgår säkert
lill 2 å 3 millioner r:dr b:co. Det blefve således ganska dyrt
att inköpa dem. Ett förbud för Svenske män alt å egne qvarn¬
verk förmala sin säd och att ett åläggande för dem att skicka
den lill skattlagde tullqvarnar, skulle, enl. min öfvertygelse med¬
föra ett så allmänt missnöje inom landet, att K. M. skulle finna
sig föga belåten med att hafva följt R. St:s förslag, ifall detsam¬
ma gillades.
Hr von Hartmansdorff: Jag hoppas att ingen annan le¬
damot af Ståndet, än Frih. Cederström, förstått mitt förra anfö¬
rande så, som skulle jag vilja förmena någon att inrätta och an¬
vända husbehofsqvarnar. Jag har blott talat om att man borde
vidtaga någon åtgärd, hvarigenom ägarne af skaltlagde rojölqvar-
nar kunde få njuta den nedsättning i deras skatt som kunde an¬
ses skäligen svara emot den förminskning af deras inkomst, som
ägarne på sednare tider fått vidkännas. På hvad sätt detta skall
tillgå, antingen genom en allmän författning eller genom för¬
medling ä hvarje särskilt qvarn, är en fråga som sedan blefve
föremål för pröfning.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, alt i afseende på ifråga-
var:de utlåt., hvarå ingen begärt ovilkorligt bifall, Frih. Ceder¬
ström yrkat afslag, samt Hr von Hartmansdorff föreslagit, att det¬
samma mätte bifallas med den förändring, att i den af Utsk:n
tillstyrkta und. anhållan hos K. M., orden ”sedan genom veder¬
borde embets-myndigheter det blifvit utred t”, utbyttes emot or¬
den : ”sedan det genom kammar-colbm blifvit ulredt”.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till afslag å StalsUtsk:s fö¬
284
Deu 26 Augusti.
revar:de utlåt, framställda propos. besvarades med starka nej;
jemte åtskilliga ja; och då Hr Landtm, sedermera framställde om
R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s utlåt, med deu af Hr von Hart¬
mansdorff föreslagna förändring, ropades ja.
Föredrogs ånyo och biföllos LagUtskis d. 23 och 24 dennes
på bordet lagde betänk:»:
N:o 65, i anledn. af väckt motion om ändring af 2 §:u i
17 cap. A.B., ang:de vederlag för såld arfvejord; och
N;o 66, i anledn. af skedd återremiss af Ulskis betänk. N:o
36, öfver väckte motioner om förändring af lagens sladganden
om testamentsfrihelen samt af 8 cap. J.B., ang:de rättigheten
att bortgifva jord, hus eller tomt.
Anmäldes och lades på bordet ett från Bevilln.Utsk. inkom¬
met utlåt. N:o 29, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 28,
ang:de beräkningen af tullmedlen, charlte-sigillatse-afgifteu och
husbehofsbränneri-medlen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 8 ora aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 30 Augusti 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 26 dennes samt pleni-prot:n
för d. 12 sisll. Juli.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exped.-
Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 187, om uppförande å indraguingsstat af de med lag-
mans-embetena förenade löne-inkomsler;
N:o 188, ang:de låneunderstöd af allmänna medel för hamn¬
anläggningen vid Warberg;
N:o 189, i fråga om upphäfvande af författningarne ang:de
10:de-pennings erläggande af arf, som utur stad föres; samt
N:o 190, med öfverlemnande af nytt banko-reglemente.
Då härefter till justering anmäldes Exped.Utsk:s under N:o
Den 30 Augusti.
285
191 afgifne förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M., med
förslag till förändring, ang:de vilkoren för tillverkning och för¬
säljning af bränvin, yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Detta skrifvelse-förslag äråtföljdt
af ett mycket vidlyftigt förslag lili författning, hvilken sednares
collationering i alla händelser naturligtvis alltid kommer att be¬
ro på Exped.Ulsk.; hvarföre jag vördsammast föreslår att vid
delta tillfälle, liksom vanligen vid alla föregtde, endast skrifvelse-
förslaget och ej förslaget lill författning, må uppläsas.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., på sätt Gr.
Lagerbjelke föreslagit, ansåge alt endast ifrågavaride förslag till
und. skrifvelse, men icke det dervid fogade förslag till författ¬
ning behöfde uppläsas.
Ropades ja.
Sedan härefter förevande skrifvelse-förslag N:o 191 blifvit
uppläst, blef detsamma, jemte dermed åtföljande förslag till för¬
fattning af R. o. Ad. godkändt.
Äfvenledes upplästes till justering och godkändes nedan-
nämnde af Exped.Ulsk. afgifne förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 34, ang:de nytt banko-reglemente;
N:o 35, ang:de val af Fullmäktige i banken och riksg:s-
kont.; samt
N:o 36, ang:de bränvinsbrännings-afgiften.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Ekenstjerna, Jo¬
han Fredr., som blifvit vald till ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk., samt Hr Schröderheim, Bror Herman, som blifvit utsedd
till ledamot i Riddarh.Utsk., anhållit att med bibehållande af riks¬
dagsmannarätt få afsäga sig dessa dem uppdragne befattningar.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Landtm,
anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot i Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk. efter Hr Ekenstjerna, samt en ledamot i Riddarh.Utsk.
efter Hr Schröderheim.
Föredrogs Bevilln.Ulsk:s d. 26 dennes på bordet lagda ut¬
låt. N:o 29, i anledn. af ålerremiss å betänk. N:o 28, ang:de be¬
räkningen af tullmedlen, salu-accisen, postmedlen, chartae-sigilla-
tae-afgiften och husbehofsbränneri-medlen.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de salu-accisen, postmedlen oell chartai-
sigillatm-afgiften, äfvensom tidnings- och kor tstämp el-af gif¬
ter ne.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, angide tullmedlen.
286
Den 30 Augusti.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då denna fråga förra
gången här förevar, yrkade jag, att man icke skulle bestämma
summan efter godtycke, utan på grund af verkliga förhållanden,
samt att man derföre skulle till beräkningsgrund antaga medel¬
talet af 5 års inkomster. Ulsk. har nu jemväl upptagit 5 års
inkomster, och visat, alt de utgöra 3,719,000 r:dr i medeltal om
året., hvarjemte Ulsk. ytterligare upplyst ”att, enligt K. M:s för¬
slag till tulltaxa, på hvilket förslag K. M:s beräkning af tullmed¬
len ock blifvit grundad, nedsältningarne i gällande afgifler skolat
uppgå till 221,300 r:dr, då nedsältningarne deremot, enligt R.
St:s beslut, utgöra endast 27,500 r:dr och att skillnaden mellan
dessa belopp, 193,800 r:dr, lagd till den af K. M. beräknade
tullinkomsten, lemnar en vida högre summa än den Ulsk. före¬
slagit.”
När man till medeltalssumman 3,719,000 r:dr lägger de
ifrågavar:de 193,800 r:dr, uppkommer en totalsumma af 3,912,800
r:dr. Jag hemställer derföre vördsamt att R. o. Ad. icke mätte
bestämma beräkningen af tullmedlen till högre belopp, än hvad
ziffran utvisar, eller 3,900,000 r:dr.
Hr Printzensköld, Carl: Jag instämmer så myckel hel¬
dre i det yrkande Hr von Hartmansdorff framställt, som Utsk. ej
kunnat vederlägga riktigheten af de skäl, som föranledde äterre-
missen af denna fråga. Det är ingen konst, alt, lika med Utsk.
uppställa ståtliga och granna kalkyler på papperet, men att få
dem alt slå in, är en större konst, den jag icke tror att Utsk.
besitter. Om Utsk., i stället alt beräkna huru mycket större
tullinkomst, än den Utsk. förslagsvis antagit, skulle i medeltal
hafva til 111 uti t Staten under de fem åren näst före 1846, i hän¬
delse det årets tulltaxa då varit gällande, endast hållit sig till
verkliga facta och dervid t. ex. jemfört 1843 och 1844 årens
tullinkomster med hvarandra, så skulle Ulsk. hafva kommit till
den öfvertygelsen, alt dessa slags inkomster, de må i öfrigt vara
huru stora eller små som helst, alltid bero af conjuncturerna;
ty 1843 var inkomsten 3,535,158: 15. 9., men 1844 med sam¬
ma tulltaxa utgjorde den ej mer än 3,315,872: 42. 9., och år
1842 var den än mindre, emedan conjuncturerna då voro än
sämre. Då man naturligtvis äfven bör taga i beräkning den sto¬
ra kris i handeln, som sannolikt kommer att föranledas af när-
var:de rubbning i de Europeiska förhållandena; så tror jag för
min del, att den af Hr von Hartmansdorff uppgjorda beräknin¬
gen visserligen ej kommer att understiga det blifvande verkliga
beloppet, synnerligen som jag har mig särskildt bekant, att t. ex.
af artikeln kaffe, hvilken är en bland de vigtigaste s. k. kassa-
arliklarne, ensamt är redan så mycket importeradt, att Stock¬
holm och dess oragifningar dermed kunna förses i 2 års tid, hva¬
dan någon betydligare tullinkomst för denna artikel icke är så
snart att förvänta.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i afseende på förevar:de
punkt, hvarå ingen yrkat bifall, Hr von Hartmansdorff föreslagit,
Den 30 Augusti.
287
att R. o. Ad. måtte besluta, att tillImedlen skola beräknas till
årligt brutto-belopp af 3,900,000 r:dr b:co; hvarjemte Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad. bifötle detta Hr von Hartmansdorffs
förslag.
Ropades ja.
3:dje punkten, ang:de husbehofsbruuneri-med/en.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet redan fattatsitt be¬
slut i delta ämne, hemsäller jag vördsamt, huruvida någon annan
åtgärd kan med detta betänk, vidtagas än att lägga det till hand-
lingarne?
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
med vidblifvande af sitt förut, i afseende på husbehofsbränneri-
medlen fattade beslut, lägga förevande punkt till handlingarne.
Ropades ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne mern. och belänk:n, nemi. från
Expeditions-Utskottet:
N:o 17, med öfverlemnade af ett ski ifvelse-förslag i fråga om
assurance-afgift för summor, som under recommendation med po¬
sten afsändas;
Stats- samt Allm. Bes v.- o. Ekon.Utskott en:
N:o 77, med förslag till sammanjemnkniug eller voter:s-pro-
pos:r i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, ronde den utsock¬
ne frälsehemmanen i Halland påförda rotering m. m.;
IN:o 78, med förslag till sammanjemnkning af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, ronde roteringsverket för den tillökade ordina¬
rie båtsmansroteringen:
Bevillnings-Utskottet:
N:o 30, i anledn. af dels de skiljaktiga beslut RiksStm fat¬
tad t, ang:de åtskilliga i utlåt. N:o 27, ronde tullbevillningen, be¬
handlade frågor, dels ock återremiss från BondeSt. af någon del
utaf samma utlåt.;
Lag-Utskottet:
N:o 58, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. om antagan¬
de af ny strafflag, med flere tillhörande lagbestämmelser, dels
ock åtskillige särskildt väckte motioner i afseende på kriminal¬
lagstiftningen;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:n:
N:o 38, i anledn. af väckt fråga om ändring uti 55 § af
K. M:s förnyade nådiga militim-boställs-ordning d. 23 Janu¬
ari 1836;
N:o 39, i anledn. af väckt fråga om befrielse för kyrko¬
herde alt vara ordf:de i socknestämma;
288
Den 30 Augusti.
N:o 40, med förslag till sammanjemnkning af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i anledn. af Utsk:ns betänk. N:o 35;
N:o 41, i anledn. af väckt fråga om åtgärders vidtagande
för hämmande af det s. k. stat-torpare- och proletär-systemet;
samt
N:o 42, i anledn. af väckte frågor om ändring i^skyldighe-
ten att bygga och underhålla vägar och broar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 2 September 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för den 30 sisth Augusti.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att redan vid andra bordlägg¬
ningen af LagUlskts betänk. N:o 64, i anledn. af åtskilliga mo¬
tioner, ang:de förändring i brottmäls-Iagstiftningen, R. o. Ad.
beslutat alt med pröfningen deraf skulle anstå tills LagUtsk. in¬
kommit med sitt numera under N.o 58, afgifna betänk., i an¬
ledn. af K. M:s nåd. propos. om antagande af ny strafflag, först¬
nämnde betänk. N:o 64 blifvit uppfördt främst å denna dags fö¬
redragningslista, men all måhända R. o. Ad. likväl icke önskade
företaga detsamma till afgörande innan Ståndet i afseende på be¬
tänk. N:o 58 fattat sitt beslut, och Hr Landtm, derföre finge
hemställa om R. o. Ad. ansåge pröfningen af LagUtsk:s betänk.
N:o 64 böra uppskjutas tills R. o. Ad. behandlat samma Utsk:s
betänk. N:o 58.
Ropades ja; hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Aug., anmälde sig och yttrade:
Lämpligast vore måhända då att besluta, att uppföra detta
betänk, på föredragn:s-!istan näst efter LagUtsk:s betänk. N:o 58.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: LagUtsk:s betänk. N:o 58 är
blott en gång bordlagdt, så att ändamålet att få samma Uisk:s
betänk. N:o 64, som är två gånger föredraget, efter N:o58 icke
vinnes, genom att uppföra det på föredragn:s-listan näst efter
det
Den 2 Sc ji t e ni b e r. 289
i
det sednare, hvarföre jag tror det vara rättast att besluta, på sätt
Hr Gr. o. Landtm, föreslagit, eller att R. o. Ad. uppsk juter pröf-
ningen af detta betänk, intilldess betänk. N:o 58 blifvit handlagdt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tänkte alt man skulle kun¬
na förena bägge dessa beslut.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. redan i den för¬
sta frågan fattat sitt beslut, men att det af Hr von Hartmansdorff
åsyftade ändamål torde kunna vinnas om R. o. Ad. behagade be¬
sluta att sedan LagUlsk:s betänk. N:o 58, blifvit andra gången
bordlagdi, nu ifrågavar:de betänk. JN:o 64, må näst efter detsam¬
ma å föredragn:s-listan uppföras.
Gr. Lagerbjelke: Hvad Hr Gr. o. Landtm, sednast före¬
slagit kunde visserligen eljest gå an, då det är temmeligen säkert
att LagUtsk:s betänk. N:o 58 blir bordlagdt andra gången, men
jag tror det vara mindre förenligt att beslutet blifver sådant,
ilby att i formelt afseende^det är möjligt att betänk. N:o 58 al¬
drig bordlägges andra gången.
Hr von Hartmansdorff: Jag afstår från min anhållan.
Föredrogs Exped.Utsk:s d. 30 sisth Augusti på bordet lagda
mern. N:o 17, med öfverlemnande af ett skrifvelseförslag, i fråga
om assurance-afgift för summor, sorn under recommendation med
posten afsändas.
Sedan härvid, på begäran af Hr Printzensköld, Carl, jemväl
Hr Stenbergs vid detta mern. fogade reservation blifvit uppläst,
yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Ståndet finnér utan tvif¬
vel att frågan huruvida det nu framlagda förslaget lill und. skrif¬
velse är behöfligt, eller icke, beror på den frågan huruvida 3
Stånds beslut äro tillräckliga för all gifva laglighet åt den ifråga-
var:de framställningen. I min tanka år bestämmandet af en af¬
gift, hvilken tillförsäkrar den, sora ifrån en ort till en annan af-
sänder penningar, att han skall dem återfå, eller den s. k. rekom-
mendationsafgiften, likasåväl en bevillningsfråga, som det stadgande
hvarigenom raan bestämmer att postporto härifrån och till nästa
postkontor utgör 3 eller 4 sk. eller något dylikt. Jag anser så¬
ledes frågan icke vara afgjord genom 3 Stånds beslut, ulan att
den måste, då det tredje Ståndet icke instämt, afgöras genom om¬
röstning i förstärkt Utsk. Innan en sådan omröstning egt rum,
kan icke förslag till skrifvelse uppgöras. Jag hemställer derföre
att R. o. Ad. ville återremittera det förslag dertill, hvilket Exp.-
Utsk. afgifvit, och tillika genom prot.uldr. underrätta Bevilln.Utsk.
ora R. o. Ad:s åsigt af saken, på det alt Utsk. måtte föreslå pro-
pos:r till omröstning i förstärkt StalsUtsk., enär alla 4 Ståndens
sammanstämmande beslut i frågan icke förefinnes.
Frih. Cederström, Jakob: Då det namn, som Bevilln.-
8 H. 19
290
Den 2 September.
Utsk. behagat gifva åt afgiften för rekommenderade bref af premie,
i st. f. bevillningsafgifl eller postporto, icke kan det ringaste in¬
verka på målet utan saken är alldeles den samma, så instämmer
jag med Hr von Hartmansdorff. Det är ovillkorligen en bevill-
ningsafgift man erlägger för rekommendation, den må kallas pre¬
mier eller icke.
Hr Apolloff, Carl Jakob: I motsatts emot föregtde talare
får jag anmärka alt den ifrågavar-.de afgiften, enl. min såväl som
lie vill u Utsk:s åsigt, icke är någon bevillningsafgifl, utan helt sim¬
pelt en assurance-afgift, och på denna grund anhåller jag om bi¬
fall till förslaget.
Hr Printzensköld: Lika med Frih. Cederström anser jag
mig böra förklara att de benämningar, som Bevilln.Clsk. behagat
gifva de afgifler, R. St. åtaga sig för vissa ändamål, icke kunna
inverka pä sjelfva afgiflernas natur. Del måste vara klart alt den
rekommendalionsafgift, som redan är beviljad och som kommer
postljenstemännen lill godo, är en bevillnings afgift, efter den af
R. St. beslutas att utgå. Delta måste då äfven vara klart alt den
förhöjda rekommendalions-afgift, sora nu är föreslagen alt utgöras
jemväl är af samma natur, fastän den är afsedd att komma post¬
verket tillgodo och för ett bestämt ändamål användas. Och den
omständigheten alt Bevilln.Ulsk., tverlemot grundlagens föreskrift,
tillåtit sig att ingå i pröfning af sakens beskaffenhet och all der¬
vid genom votering inom sig afgöra att afgiften icke är af bevill—
ningsnatur, kan ingalunda förminska eller tillintetgöra R. Sl:s rått
alt i den frågan besluta. Om Bevilln.Utsk. föreslagit grundlags¬
enlig!, så hade det bort tillkännagifva della sitt beslut för Riks—
St:n och begära deras sanktion derpå; man alt såsom nu skett,
ingenting tillgöra i detta hänseende oaktadt Exp.Utsk. fästat det
förstnämnde Ulsk:s uppmärksamhet på nödvändigheten af en åt¬
gärd, frän dess sida, hvarigenom saken kunde bringas i sitt rätta
skick; della måste föranleda till den utväg som Hr von Hartmans¬
dorff tillstyrkt, nemi. att förständiga Bevilln.Ulsk. alt med voter:s-
propos. i ämnet lill R. St. inkomma. Jag tillstyrker således lika
med Frih. Cederström bifall lill hvad Hr von Hartmansdorff fö¬
reslagit.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. an-
såge E.\p.Utsk:s jemte förevar:de mern. framställda skrifvelseförslag
N:o 1S6, böra pä grund af de deremot gjorde anmärkntr återre¬
mitteras, samt derjemte behagade genom utdrag af prot. under¬
rätta Bevilln.Utsk. alt R. o. Ad. ansett den i samma Utsk:s mern.
N;o 19, omförmälda fråga om bestämmande af en assurance-afgift
för rekommenderade bref vara af bevillninsnalur, och att Bevilln.
Utsk. barde i enlighet med denna åsigt gifva frågan ytterligare be¬
handling, blef denna propos. besvarad med starka ja, blandade
med nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Den 2 September.
291
Föredrogs Stats- saint Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskins d. 30
sist. Augusti på bordet lagde mern. N:o 77, med förslag till sam-
manjeinkning eller voler:s-propos:r i anledn. af BiksStms skiljakti¬
ga beslut, ronde den utsockne-frälsehemmauen i Halland påförde
rotering m. m.
Delta mern. företogs punktvis lill afgörande.
l:sla punkten, innehållande, inbjudning till R. o. sid., att
antaga Preste- och BorgareSt:ns beslut i afseende u. grunden
för ifrägavar:de hemmans rotering och sättet för dess ut¬
görande.
Efter af Hr Gr. o. Landtm, framställd, men med ja och
nej besvarad propos. lill antagande af denna inbjudning, yttra¬
de sig
Hr Printzensköld, Carl: Då R. o. Ad. genom votering
redan afgjort att icke antaga K. M:s nåd. propos., utan deremot
gilla det af K. M. för Halland fastställda roteringsverk så anser
jag det för min del vara mindre lämpligt att R. o. Ad. frånträ-
der detta beslut, utan önskar fasthelldre att R. o. Ad. mätte vid
detsamma förblifva och således antaga voter:s-propos:n.
(jfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Land tm. framställde om R. o. Ad. behagade afslå Utskms
i förevar:de punkt gjorda inbjudning.
Härvid ropades ja och nej, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Aug., anmälde sig och yttrade:
Jag har med Frih. Cederström deltagit i yrkandet alt R. o.
Ad. malte fatta det beslut, som nu är i fråga att frånträdas och
följden deraf bar varit alt R. o. Ad. blifvit ensamne om sin me¬
ning. Nu — — — — — — — — — — —
Detta anförande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet
med erinran att R. o. Ad. redan förklarat öfverlägguingen vara
fulländad.
Sedan härefter Hr Landtm., med förmälan, att den sista
proposin blifvit besvarad med endast ett ja och ett nej, anhållit,
att då propos. ånyo blefve framställd, svaren derå mätte mera man-
grannt af R. o. Adis ledamöter afgifvas, blefvo förnyade proposir
lill antagande och afslag å ifrågavande inbjudning framställde samt
besvarade med blandade ja och nej; hvarpå Hr Landtm, ytterli¬
gare hemställde om R. o. Ad. antoge denna inbjudning samt då
härvid åter ropades ja och nej, förklarade det han trott sig finna
att ja varit öfvervägande.
Frih. Cederström, Jakob, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till vo-
teris-propos.
19*
292
Den 2 September.
Den sora antager Stats- sami Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
inbjudning till R. o. Ad. all instämma i Preste- och BorgareStms
beslut all ordinarie rotering bör af utsockne-frälseliemmanen i
Halland illgöras så, som K. Al. i sin nåd. protos, föreslagil, vo¬
terar
iai
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, varder Utskms ofvanberörde inbjudning icke af R. o.
Ad. antagen.
Vid voteringens slut och sedan jemväl den förut aflagda och
förseglade voter:s-sedeln blifvit öppnad, befunnos rösterna hafva ut¬
fallit som följer:
Ja — 12.
Nej — 13.
2:dra punkten, innehållande ett. för den händelse att den
i första punkten gjorda inbjudning icke b lefve antagen.fram-
stäldt förslag till voter:s-propos.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
3:dje punkten, hvaruti Ulsk:n. för den händelse att antin¬
gen dess i första punkten gjorda inbjudning blefve antagen
eller ock den uti 2:d ra punkten föreslagna ja-propos., vid
anställande votering, skulle blifva segrande, dels inbjudit R.
o. std. samt BorgareSt., att instämma i det af PresteSt. fat¬
tade beslut, att de vakans-afgifter, som i sådant fall komma
att af ifrugavartde hemmansegare erläggas, skola serskildt
afsättas lill K. M:s disposition för sjöförsvaret, dels ock för
det full att sistnämnde inbjudning icke af så väl R. o. Ad.
som BorgareSt. blefve anlagen, framstält förslag till voter:s-
propos. i samma ämne.
Dä härvid Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade antaga Utskms i denna punkt gjorda inbjuduing, an¬
mälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Här säges: ”Skulle antingen R.
o. Ad. antaga Utskms här ofvan gjorda inbjudning, eller ock den
föreslagna ja-propos., vid anställd votering, blifva segrande; så åter¬
står att afgöra den frågan, huruvida ofvan omförmälda vakans-
afgifter skola, i enlighet med PresteShs beslut, serskildt afsättas
till K. M:s disposition för sjöförsvaret, eller i öfverensstämmelse
med BorgareSt:s beslut, ingå till statsverket”. När nu beslut än¬
nu icke är falladt i den första frågan, sä hemställer jag huruvida
den nu gjorda framställningen lämpligen kan företagas?
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att visserligen
det ena af de fall, i hvilka Ulskm ansett den i förevartde punkt
omförmälda fråga återslå att afgöra, icke hade inträffat, men att
del andra fallet vore beroende på den blifvande voteringen, och
således nu vore fråga om att antaga Utskms inbjudning för det
fall alt vid voleringen om grunden och sättet för roteringens ut¬
görande icke R. o. Ad:s ulan Preste- och BorgareSuns mening
blefve segrande.
Frih. Cederström: De ord som slå här i helänk.: ”Skulle
antingen R. o. Ad. antaga Utskrns här ofvangjorda inbjudning”
hade kunnat vara borta, och del hade i min tanka bort slä: Om
vid den sålunda föreslagne voteringen ja skulle vinna, så återstår
att afgöra den andra frågan. Det är endast detta som här ut-
tryckes, ty det står: ”Skulle antingen R. o. Ad. antaga Ulsk:s här
ofvanstående inbjudning eller ock den föreslagna ja-propos:n, vid
anställd votering, blifva segrande”. !Nu har R. o. Ad. afslagit
inbjudningen och mäste således votera. Om ja der vinner, så har
R. o. Ad:s tankar lappat, och då måste i afseende på afgiflerne
votering anställas. Det är således ganska vådligt att godkänna
proposm sådan den är.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att,
för den händelse att, med voleringen om grunden och sättet för
ifrågavar:de voterings utgörande, ja-propos:n blefve segrande, an¬
taga ötskms uti förevar.de punkt gjorde inbjudning, samt godkän¬
na den i sammanhang dermed föreslagna voter:s-propos.
4:de punkten, ang:de 2, 3 och 4 puakterne af Utsk-.ns i
umnet afgifna utlut. N:o 63.
Lades till handlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats- samt Allm. Besv.-
o. Ekon.Utskms d. 30 sisth Augusti på bordet lagda mern. N:o 78,
med förslag lill sammanjemkning af RiksStms skiljaktiga beslut,
rör:de rotel insgverket för den tillökade ordinarie bålsmansrote-
riugen.
Vid föredragning af Bevilln.Ulsk:s d. 30 sisth Augusti på bor¬
det lagda mern. N:o 30, i anledn. af dels de skiljaktiga beslut
RiksS(:n fattat, ang:de åtskilliga i utlåt. N:o 27, rör:de tullbevill-
ningen, behandlade frågor, dels ock återremiss från BondeSl. af
någon del utaf samma utlåt., blefvo uppå serskildt framställde pro-
pos:r de 3 första punklerne af delta mern. af R. o. Ad. godkän¬
de, samt ansågs 4:de punkten icke erfordra någon annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Föredrogs LagUtsk:s d. 30 sisth Augusti på bordet lagda be¬
tänk. N:o 58, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. om antagan¬
de af ny strafflag med flere tillhörande lagbestämmelser, dels ock
åtskilliga serskildt väckte motioner i afseende på kriminallagstift¬
ningen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt vid gårdagens Talmans-
öfverläggning blifvit ifrågastäldl när detta LagUtsk:s betänk, lämp¬
294
Den 2 September.
ligast kunde af RiksSi:n behandlas, så att derigenom icke skulle
föranleda något uppskof med pröfningen af de för riksdagens af-
slutande ovilkorligen nödvändige frågor, som ännu voro beroende
på de särskilda Ståndens behandling. Det hade dervid blifvit upp¬
lyst att StatsUlsk:s svar på ålerremisserne, rör:de skatteväsendets samt
uppbörds- och redogörelseverkets förenkling, vore ali till RiksStm
införvänta nästkommande Måndag samt således under loppet af
nästa vecka kunde förekomma till behandling, och i anledo. deraf
hade i Talmans-öfverläggningen ansetts lämpligast alt uppskjuta
pröfningen af LagUtskis ifrågavar:de betänk, lill dess förenämnde
från StatsUlsk. återkommande ärende blifvit behandladt; om hvil¬
ken i Talmans-conferensen uttalade åsigt Hr Landtm, ansett sig
böra R. o. Ad. underrätta.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller först att nu få be¬
gära delta betänk, pä bordet.
I afseende på det lillkännagifvande som Hr Gr. o. Landtm,
nu för Ståndet gjort, angående den öfverläggning som i går hål¬
lits i Talmans-konferensen, så anhåller jag få hemställa om icke
tiden blefve bäst begagnad och tillgodogjord ifall Ståndet beslöt,
alt hädanefter alla ifrån Stats- och Bevilln.Ulskm inkomna he-
tänk:n alltid sättas främst på föredragn:s-listan och företagas äf¬
ven utan afseende på om något annat ärende blifvit i något fö-
reg:de plenum påbörjat men icke då afslutadt. I detta fall tillgo¬
dogjordes all möjlig tid; ty om R. o. Ad., innan det betänk, som
nu är i fråga att inkomma från StatsUlsk. förevarit, icke skulle
hafva afslutat handläggningen af något annat föredraget ärende,
så skulle derigenom likväl icke uppkomma något uppskof för
StalsU(sk:s betänkm, enär de alltid genast föredragas vid början
af plenum. Om ett sådant beslut nu vidtages kommer det äfven
att gälla allt framgent och sålunda kunde man alltid företaga så¬
dana beslut på hvilka riksdagens afslutande icke beror, utan att
det behöfde hindra företagandet af sådana mål på hvilka riksda¬
gens slut är beroende; hvarföre jag vördsamt anhåller om Hr Gr.
o. Landtnäs propos. på detta förslag.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff, Äng.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att LagUtskrs förevar:de betänk,
komme att ytterligare hvila på bordet, till följd af 2:ne ledamö¬
ters derom gjorda begäran, samt att då Gr. Lagerbjelke föröfrigt
föreslagit alt R. o. Ad. mätte besluta att hädanefter alla frän Stats-
eller Bevilln.Utsk:n inkommande mern. skola uppföras främst å
föredragn:s-listorne samt företagas till afgörande oberoende deraf
att i ett föreg:de plenum behandlingen af något annat ärende kun¬
nat blifva företagen, utan att hinna afslutas.Hr Landtm, finge hem¬
ställa om R. o. Ad. behagade bifalla detta Gr. Lagerbjelkes förslag.
Ropades ja.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms d. 30 sisth
Augusti på bordet lagda betänk. N:o 38, i anledn. af väckt fråga
Den 2 September.
295
ora ändring uti 55 § af K. M:s förnyade nådiga militiee-boställs-
ordning d. 23 Januari 1836.
Den vid detta betänk, af Hr Hedenstjerna bifogade reserva¬
tion upplästes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Ali g., som derefter yttrade:
Jag beklagar vid della tillfälle, så väl som vid många andra
att jag icke kan gilla LagUtsk:s betänk. Jag bar icke kunnat fin¬
na annat än all Hr Hedenstjerna bar rätt i de anmärkmr han
gjordt emot betänk. I Ulsk:ns förslag förekommer också elt uttryck
hvilket jag icke förstår, och som jag befarar kunde föranleda
misstydning. Der står nemi: ”Alt ersätta boställets uppskattnings-
värde, efter afdrag af boställsräntan för den tid etc.” Uttrycket
ersätta boställets uppskattningsvärde synes antyda att för bostället
skulle betalas den summa hvartill det är taxeradt, hvilket natur¬
ligtvis icke kan vara meningen. Något sådant förekommer icke
i Hr Hedenstjernas reservation, hvarföre jag vördsammast tillstyr¬
ker att R. o. Ad. på de skäl lian anfört ville antaga hans förslag
i st. f. Utskms.
Hr Printzensköld, Carl: En annan af Utskms ledamötei
nemi. Hr von Hohenhausen har också anmält reservation emot
Utskms betänk. Denna reservation år kort, och jag anhåller att få
densamma uppläsa. Hr von Hohenhausen ansåg nemi. ”hvarken
uti motionen eller uti Ulsk:s förslag fullt giltiga skäl vara anför¬
da till förändring uti nu gällande stadgamlen, synnerligen som,
under det olägenheter skulle genom förslaget i ett fall afhjelpas
ökade svårigheter deremot kunde uppslå i händelse flera ombyten
till samma tjenst emot slutet af fardagsåret komme att inträffa.”
Jag delar med Hr von Hohenhausen denna öfvertygelse. De be¬
farade svårighelerne äro val af honom icke närmare uppgifne, hvil¬
ket bade varit önskligt om det skett, så alt det blifvit fullt åskåd¬
liga; men jag föreställer mig dem hufvudsakligen bestå deruti,
att om t. ex. en miliiär varder befordrad till en tjenst vid den
tid, då ännu 1 eller 1 ^ år återstå innan han får tillträda det bo¬
ställe, som med denna befattning är förenadt, men samma militär
blott en eller annan månad före tillträdesdagen, ånyo befordras till
annan tjenst, och delta sker under sådana omständigheter, att han
genast är berättigad att tillträda det boställe, som åtföljer den sist¬
nämnde tjensten, så skulle häraf, genom antagandet af Ulsk:s för¬
slag, följden blifva den alt denne tjensteman finge tillträda 2:ne
boställen pä en gång, hvilket icke lärer vara meningen och just
derföre att icke sådana förhållanden, som äro vigliga och stridan¬
de mot den rättighet, vederbönde efterträdare böra hafva lill lö¬
neförmåner, måtte uppkomma, har lagstiftaren stadgadt den före¬
skrift som nu är gällande. Det är bättre att en tjensteman, som
genom befordran alltid vinner en fördel, kommer i någon mist¬
ning af de löneförmåner han skulle hafva åtnjutit i den lägre ijen-
stegraden, än att man skall gynna honom genom att i författnin¬
gen göra förändringar, hvaraf sådana förhållanden uppstå som de
2U6
Den 2 September.
pä hvilka jag nii haft äran fästa R. o. Adis uppmärksamhet. Jag
tillstyrker derföre alt hvarken Utskms betänk, eller Hr Hedenstjer-
nas reservation mätte gillas ulan att hela saken mä förfalla och
författningen qvarblifva i oförändrad! skick.
Frih. Cederström, Jakob: Uti Hr von Hoheuhausens re¬
servation beder jag att få instämma. Deremot kati jag icke in¬
stämma uti det af den siste värde talaren, Hr Printzensköld, upp¬
gjorde förslag om afslag så väl å betänk, som Hr Hedeusljernas
reservation; men af den simpla och enkla framställningen i Hr
von Hohenhausens reservation, som är alldeles påtagligen riklig,
anhåller jag om propos. på afslag på Utskms betänk.
Hr Printzensköld: Då jag närmare genomläser Utskms för¬
slag med hvilket Hr Hedeusljernas reservation i viss mån instäm¬
mer, sä finner jag ali den som befordras eller på annat sätt af¬
går till annan tjenst förr än han emottagit bostället icke skulle
äga rätt att detsamma tillträda, utau alt han i stället skulle få
njuta ersättning efter boställets uppskallningsvärde för den tid han
i händelse af dess tillträdande bordt innehafva detsamma. Detta
förändrar dock icke saken annorlunda, än att den befordrade skulle
i stället att hafva 2:ne boställen, blifva berättigad att uppbära 2
löner på en gång, hvilket är icke mindre oriktigt, hvarföre jag
vidblifver min anhållan om afslag ä betänk.
Frih. Cederström: Dä den sista värde talaren concluderat
på afslag å betänk, sä vill jag icke upptaga tiden med alt svara.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, sedan ingen
begärt bifall lill Utskms betänk, ulan endast blifvit yrkadt dels
bifall till Hr Hedeusljernas reservation, dels afslag å Utskms be¬
tänk., linge hemställa om R. o. Ad., med afslag å Utskms betänk,
behagade bifalla det i Hr Hedenstjernas reservation framsläldta
förslag till beslut, anmälde sig och yttrade
Frih. Cederström: Jag anhåller om afslag på Utskms betänk,
men ingen propos. på bifall till reservationen, emedan den icke är
bättre utan sämre är Utskms förslag.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf i anledn. häraf att derest
R. o. Ad. icke skulle med ja besvara den propos. som nyss blifvit
gjord, propos. komme att framställas å Frih. Cederströms förslag.
Hr Printzensköld: Jag anhåller ödmjukast att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes först framställa propos. pä bifall eller afslag å
Utskms betänk, och att derefter reservationen måtte till pröfning
förekomma.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han då den först fram¬
ställde proposm icke blifvit af R. o. Ad. besvarad, finge förnya
densamma, och således äter hemställde om R. o. Ad. med afslag
å Utskms betänk., bi folie det i Hr Hedenstjernas reservation fram¬
lagda förslag till beslut.
Härvid ropades ja och nej; hvarpå Hr La udim. hemställde
Den 2 September.
297
om R. o. Ad. behagade afslå Ulskms förevar:de betänk., samt se¬
dan svaren å denna propos. utfallit med starka ja, blandade med
nej, förklarade del han trott sig finna alt ja varit öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrns
d. 30 sisth Augusti på bordet lagda betänk. N:o 39, i anledn.
af väckt fråga om befrielse för kyrkoherde att vara ordfide i soc¬
kenstämma.
Föredrogs Lag- samt Allm. B<*sv.- o. Ekon.Utskrns d. 30 sisth
Augusti på bordet lagda betänk. N:o 40, med förslag lill samman-
jemkning af UiksShns skiljaktiga beslut i anledn. af Ulsktns betänk.
N:o 35.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, angille 2 mom. i 3 § af nu gällande /at¬
ti gvurdsför ord ning.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Tvenne Ständ hafva här
slädnät mot 2. INär nu frågan icke kan förfalla blifver följden
all om intetdera af de öfriga Stånden med de sistnämnde instäm¬
ma så måste genom omröstning i förstärkt Utsk. afgöras hvilken¬
dera meningen som skall blifva den rådande. Jag hemställer allt¬
så vördsamt om icke lill undvikande af en sådan omröstning,
hvartill nytt val af ledamöter i förstärkt Utsk. troligen skulle
erfordras, R. o. Ad. kunde finna för godt att antaga inbjud¬
ningen?
R. o. Ad. antog den af Utsk:n i denna punkt gjorda in¬
bjudning.
2:dra punkten, angide 17 § af samma förordning.
R. o. Ad. godkände Utskms i denna punkt afgifne förslag.
3:dje punkten, angille de i afseende pä fattigvårdsför-
ordningen i öfrigt af RiksStin fattade skiljaktiga beslut.
Lades till haudlingarne.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrns
d. 30 sisth Augusti på bordet lagda betänk. N:o 41, i anledn. af
väckt fråga om åtgärders vidtagande för hämmande af det s. k.
stat-torpare och prolelär-systemet.
Vidare föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk-.ns d.
30 sisth Augusti på bordet lagda betänk. N:o 42, i anledn. af
väckte frågor om ändring i skyldigheten att bygga och under¬
hålla vägar och broar m. m.
Delta betänk, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punktet], angide ifrägastålld skyldighet för bruk,
298
Den 2 September.
qvarnar, sagar med flera skaltlagde verk och inrättningar
att uti väghållningen taga del.
Den vid förevar:de betänk, af Hr Eklund bifogade reservation
upplästes på begäran af
Hr Printzensköld, Carl, som derefter yttrade:
Några vidare skäl än de som i Hr Eklunds reservation blif¬
vit anförda lill bevis för olämpligheten och det oriktiga i det för¬
slag som de sammansatta Hiskin uppgjordt lärer icke kunna fin¬
nas, hvarföre jag, under åberopande af denna reservation och på
de skäl sora deruti blifvit anförda, tillstyrker vördsamt att Utskins
förslag i denna del mätte förkastas.
Frih. Cederström, Jakob: Afven jag tillstyrker afslag på
Utskms förslag. Delta är icke det enda tillfälle vid denna riks¬
dag då sådana försök blifvit framkastade att öfverflytta från sig
sådana skyldigheter på andras jord. Jag hoppas att R. o. Ad. vid
detta tillfälle likasom vid de föreg:de icke lärer instämma deruti
på sådana lösa grunder.
Gr. Sparre, Erik: Den fråga som utgör föremålet för R.
o. Ad:s pröfning är en af dessa som redan mångfaldiga gånger
förekommit och sannolikt skall den äfven förekomma vid hvarje
riksdag lill dess att det ifrågavar:de förhållandet afhjelpes. Vid
sistlidne riksdag tillstyrktes af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. en skrif¬
velse af ungefärligen samma lydelse med den nu föreslagna och
den bifölls af 2ue Stånd. De skäl som i reservationen emot för¬
slaget blifvit anförda kan jag för min del icke lika med Hr Print¬
zensköld godkänna. Det är obestridligt att, på sätt Utsk:n uppgifvit,
vägarne genom körslor till qvarnar jernverk och dylika inrättnin¬
gar, företrädesvis förderfvas; och redan detta synes mig utgöra
skäl för deras deltagande i vägunderhållet ; men vid bestämmandet
af den andel, som kan dem åläggas, mäste i betraktande lagas, att
deras existens, såsom beroende af conjuncturer är tillfällig, att de
ofta än nedläggas än utvidgas eller minskas, och alt således, om
de indeltes lill direct deltagande i väghållningen, en ny väghåll¬
ning skulle blifva nödvändig hvarje gång ett sådant verk anlades,
nedlades eller förändrades till sitt omfång. Det är just af detta
skäl, som Utsk:n föreslagit alt ifrågavandc verk och inrättningar
skulle med kontanta afgifter bidraga till vägarncs underhållande.
Billigheten häraf torde, på sätt jag redan yttrat, icke kunna be¬
stridas, och jag för min del kan icke finna beskaffenheten af de
uppgifna olägenheter som deraf skulle följa. Utsk:n hafva, un¬
der inseende af svårigheten för R. St. att finna en fullkomligt
billig och för alla landsorter i riket passande grund för bidragets
bestämmande tillstyrkt en anhållan alt K. M. skulle till näst sam¬
manträdande R. St. aflåta en propus, i detta ämne. Del är en¬
dast i denna del som Utskms tillstyrkan vid denna riksdag skiljer
sig från dess tillstyrkande vid förra riksdagen. Då jag således
icke finner annat än ali, om saken med sådan försigtighet genom¬
föres, alla svårigheter undvikas, och då min öfvertygelse är, alt
Den 2 September.
299
man förgäfves söker tillbakahålla en sak sorn för sig har billighet
och skäl, så tillstyrker jag för min del bifall till betänk.
Gr. Lagerb jelke, Gust.: Det billigaste och rättvisaste vore
visserligen att vägunderhållet ålåg den som begagnade vägen, d.
v. s. genom vägpenningar. Som sådant emedlertid icke låter sig
göra tili ett glest befolkadt land eller der trafiken är ringa, så har
man sett sig tvungen att lägga vägunderhållet på de i trakten bo¬
ende eller de som närmast och mäst begagna vägen. Ursprung¬
ligen var det jordbrukarne, och derföre bar denna skyldighet blif¬
vit lagd pä dem, men då sedermera tillkommit qvarnar, sågar, fa¬
briker och dylika inrättningar, hvilka ofta mera än jordbrukare
begagna och nyttja vägarne. samt af dem hafva nytta, så är det
väl ganska billigt att äfven dessa få i väghållningen deltaga. De
svårigheter, som hittills afböjt sådant, hafva varit, att dessa inrät-
ningars värde, allt efter den drift och det nit hvarmed de skötas
ofta rubbas och alt således om de lika med hemman lill väghåll¬
ning indelades, denna indelning malte komma att undergå förän-
derligheter; men för att undvika denna svårighet har litslen nu före¬
slagit att ifrågavaride inrättningar icke skulle lika med öfriga hem¬
man lill väghållning indelas utan endast erlägga en lämplig contant
afgift genom hvilket bidrag hemmanens skyldighet skulle underlättas.
Dä nu detta bidrag återigen kan på lämpligt sätt höjas och sän¬
kas allt efter den drift och liflighet med hvilken dessa inrättnin¬
gar skötas, så har den orättvisan i afseende på väghållnings-skyl-
digheten blifvit undanröjd, och jag får derföre vördsamt anhålla
om bifall till Utsk-.ns förslag såsom i alla afseenden billigt och
lämpligt.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af Gr.
Sparres yttrande till fördel för ett betänk, som jag anser skadligt
till sina följder och oriktigt till sin uppställning. Jag skall för¬
söka att bevisa detta milt påstående.
Till den sista välde talaren skall jag bedja få yttra några
ord; han säger att det vore visserligen rättast alt vägarne hölles
genom deni af hvilka de begagnas, d. v. s. om vägpenningar erla-
des. Detta lärer icke kunna bestridas om man kunde genom en
coup de bouquetle skaffa sig vägar i ett land och sedermera samla
penningar lill deras underhåll. Som sådant emedlertid icke låter
sig göra uti ett glest befolkadt land eller der trafiken är ringa,
ulan att hvad som kunde brista finge såsom statsbrist fyllas på
allmänna medel, hvilket skulle leda dertill alt personer, som icke
hafva med vägarne att skaffa och icke. åka, få betala lill deras
underhåll; så har man icke kunnat begagna den utväg. Gr:n har
ansett att qvarnar, jernbruk och dylika inrättningar, hvilka med deras
körslor skada vågarna, borde till deras underhåll bidraga. Detta in¬
nefattar ett förbiseende af den allmänna nytta jordbruket och de som
underhålla vägarne hafva af dessa bruk och inrättningar. De varor
de få genom dessa inrättningar, de förtjenster för dragare och folk,
som de hafva genom dem, göra, alt de äro väl och mångfaldigt
300
D e n 2 September.
ersätta för den särskilda kostnad som vägarnes underhåll för dem
medför. Genom våra gamla lagar har jordens ägare städse varit
ålagd att underhålla väg till qvarn, derföre att man måste bereda
möjlighet att få säd förmäten för underhäll af folket i landet och
man var icke då så angelägen alt beräkna på skillingen hvad an¬
läggningen kostade emot det att man kunde vara viss om att öf¬
ver allt inom landel qvarnarne blefvo åtkomliga och icke mäste
nedläggas i anseende lill omöjligheten att komma dit. Af alla dessa
skäl vet jag icke hvarföre vi nu hafva råkat i febertillstånd för
att på många fördela skyldigheter som hittills tillhört några få.
Hvarföre skulle dessa få nu lättas ifrån sina skyldigheter och dessa
läggas på mångå? Jo säger man derföre att dessa skyldigheter
lättare utgöres af många än af de få. Om man kunde säga att
denna fördelning skulle blifva evinnerligen varaktig oell alt man
någonsin icke kunde få några rubbningar deruti, dä skulle natur¬
ligtvis, ehuru orättvist det vore alt fråntaga personer deras skyl¬
digheter för att gifva dem tili skänks ett förliöjdt capitalvärde ål¬
derås egendom, dock kunna, med hänsigt till en bättre fördelning
på samtliga i ett land, vare sig gående, åkande eller ridande, af
vägarnes underhåll i landet vidtaga en sådan förändring som den
ifrågavaride; men då detta icke är möjligt så skulle jag tro att
vi kunna vara nöjda med den lagstiftning om vägarnes underhåll
som vi ega och anhåller vördsamt om afslag på Ulskins betänk,
samt anser för min del, att det troligtvis aldrig blifver möjligt att
ålägga åkande på vägarne alt betala afgifter för att återgälda den
skada som de göra på vägarne.
Gr. Sparre: Den siste värde talarens yttrande går egentli¬
gen ut på en sals, som jag är van att höra af honom, den nemi:
att de skyldigheter, som jorden för närvar-.de drager, skola i alla
evigheter dervid förblifva och att icke någon ändring deruti må
kunna ske; men om någon ändring till lindring af dessa skyldig¬
heter icke kan medgifvas, så böra de åtminstone icke kunna för¬
svåras, och jag hemställer huruvida ej dessa skyldigheter äro tyn¬
gre, mera besvärliga, kostsammare nu än förr, till följd af större
trafik, knappare tillgång lill väggrus o. s. v. Vid sådant förhål¬
lande anser jag det vara samhällets pligt alt söka lätta dem. Det
är helt klart alt med ökad rörelse och produetion särdeles af bru¬
ken och bergverken vägarne mera än förr nötas och befaras för
deras räkning. Del är således billigt alt dessa inrättningar genom
sitt deltagande underlätta denna skyldighet för dem hvilka den
åligger. Man bär icke kunna påstå att deruti ligger någon orätt¬
visa, alt en del af vägunderhållet ålägges dem af hvilka vägarne
företrädesvis begagnas, och hvilkas egendom ofta vida öfverstiga
jordegarnes. Då detta deltagande sker på sådant sätt att det icke
medför någon rubbning i sjelfva vägdelningen ulan blott ett åläg¬
gande af afgift i det förhållande som kan linnas skäligt lill broar
eller anstalter som på gemensam bekostnad skola göras; så kan
jag icke finna att några olägenheter eller någon orättvisa derige¬
nom kan uppslå. Det är af den siste värde talaren yttradt att
Den 2 September.
301
man fordomdags icke var så noga om skillingen sora nu. Del är
fullkomligt sannt oell jusi derföre alt nu mera väghållningsskyl-
dighelen är af den beskaffenhet att den kostar jordägaren många
mänga sk i 11 inga r, är det icke underligt, om man yrkar, om man
högt påkallar någon lindring i delta allt mer och mer tryckan¬
de onus.
Hr Printzensköld: Af de tvänne anföranden sorn Gr. Sparre
har afgifvil lill försvar för hetänk. har jag icke kunnat inhemta
något skäl, som i ringaste målto vederlägger dem, hvilka af re¬
servanterna blifvit anförda. Gr:n synes hufvudsakligen hafva stödt
sitt förord för betänk, på billighetsgruud. Gr:n synes likväl der¬
vid hafva helt och hållet förbisett att dessa grunder icke blifva
verkliga billighets utan godlycklighetsgrunder. Jag hemställer tilt
Grin huruvida det blir möjligt bestämma det afverkningsbelopp som
en qvarn eller såg skall göra för alt derpå grunda bestämmandet
af dess bidrag lill vägarnes underhåll. Enahanda är förhållandet
med bruken oell bergverken. Dessutom inträffar det förhållande
alt en mängd bruk och bergverk äro så belägne alt de snart sagt
ingen del af året begagna de allmänna vägarne för sina körslor.
De begagna endast sina egna, af dem sjelfva underhållna, ulfarls-
vägar till lastageplatsen, ulan att någon enda jernstång eller an¬
dra produkter någonsin synes på landsvägarna. Huru skulle det
då blifva möjligt, alt med någon slags rättvis grund bestämma till
hvad grad de borde i väghä11 ningsskyIdigheten deltaga. Man skulle
famla helt och hållet i mörker vid bestämmandet deraf och man
skulle slutligen slå ned på ett godtyckligt belopp sorn icke på nå¬
got sätt kunde försvaras. Likaledes synes Uisk:n bår icke hafva
tagit i betraktande alt de flesta bruk, jag vågar påstå alla, icke
äro ensamt grundade på den jordlapp på hvilken bruket ligger,
utan att till dem vanligen höra hemman och lägenheter, hvilka
redan hafva sig enligt författningarne väghållningsskyIdighet ålagd,
och att dessa bruk, således i sjelfva verket lika med alla väghäll-
ningsskyldiga, deltaga i detta onus.
Hvad qvarnar och sågar beträffar så förekommer mig i san¬
ning besynnerligt, att man kan vilja ifrågasätta skyldighet för dessa
inrättningar alt bidraga till vägarnes underhåll. De äro lill för
ali gagna allmänheten, och de böra således underhållas af denna
allmänhet, som drager nytta af qvarnarne emot en ganska mått¬
lig afgift; hvarföre också allmänna lagen stadgar att qvarn¬
väg skall på mäldelagets bekostnad underhållas. Jag kan på alla
dessa skäl icke inse, att några billighetsgrunder finnas för bifall
till Utskms betänk. Det är tvärtom godtycke och ett begär att
ifrån den ena skattdragande öfverflytta skyldigheter som man icke
är förpligtad all åtaga sig som har utgjort den egentliga grunden
för Ulsk:ns betänk., och sådana skäl bör man icke nöja sig med.
Jag fortfar således att afstyrka bifall till Utskms betänk.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har såsom hufvudsakligt
skäl emot Utskms betänk, anfört svårigheten eller omöjligheten att
bestämma det belopp, hvarmed ifrågavar:de verk och inrättningar
302
Den 2 September.
skulle bidraga till vägunderhållet. Det tillkommer icke mig att
nu uppgifva grunderna derför. Bestämmandet deraf skulle blifva
föremål för den K., proposm, mea då den siste värde talaren sagt
att det skulle vara omöjligt alt bestämma dessa grunder, så tager
jag mig friheten nämna, alt så icke är; bidragen böra bestämmas
efter bruket eller näringens rörelse och betydenhet. Det finnes
åtskilliga sätt att jemföra bruk med hemman. Det gifves flera
tillfällen t. ex. vid rösträtt, vid sockenstämmor, då de rösta till¬
sammans med hemman, och detta efter sådan grund, att taxerings¬
värdet jemföres med hemmantalet. Om man t. ex. skulle göra
sig reda för lill hvad belopp årliga väghålluingskostnaden för ett
hemman uppgår, och man ålägger bruksinnehafvaren för så stort
taxeringsvärde af bruket som i andra komunala afgifter motsva¬
rar hvarje hemman, en så stor afgift, hvartill väghållningsskyldig-
heten för hemmanet ansetts upptaga, så kunde visserligen en grund
finnas för bestämmande af ifrågavaride inrättningars deltagande i
vägunderhållsskyldigheten. Della blott såsom ett project, för att
bevisa möjligheten. Hvad angår olämpligheten af alt ålägga en
qvarnägare att deltaga i vägunderhåll, emedan han egentligen mal
för de trafikerandes behof, sä tviflar jag på, alt en mjölnare mal
endast för det nöjet att få betjena sina grannar. Han mal för¬
modligen i ändamål att derpå förtjena och qvarnen är likasom an¬
dra dylika inrättningar blott ett medel för iunehafvaren att för
värfva sin utkomst.
Hr Printzensköld har sagt, att de skäl jag anfört endast haf¬
va grundat sig på billighet. Skälen för Utskms förslag äro i be¬
tänk. anförde. Jag söker vederlägga de skäl som i reservationen
emot detsamma äro anförda och det är på grund af dessa som
Hr Printzensköld yrkar afslag å betänk.
Reservanten anför först att ”ehuru det måste medgifvas, alt
en viss billighet synes ligga till grund derför, alt grufvor, hyttor,
bruk och andra fabriksinrättningar i väghållningen deltaga, helst
vägarne, genom deras körslor mycket förderfvas, torde dock den
befrielse från väghållning, som dessa verk och inrättningar alltid
ägt, icke kunna, utan kränkning af äganderätten dem beröfvas”.
Det är della skäl på grund hvaraf man skulle yrka att förslaget
måtte afslås, men R. St. hafva tillförene vid flera tillfällen icke
tvekat att med afseende just på den billighet, sorn Hr Printzen¬
sköld anser icke kunna utgöra något skål för lagstiftningsåtgärden
ålägga personer skyldigheter, som dem förut icke varit påförda.
Hvad beträffar de öfriga skälen som i reservationen äro upp¬
tagna så synes det åtminstone mig vara obetydliga. Det hufvud-
sakliga är alt dessa inrättningars rörelse stundom kan minskas
men då blir resultatet naturligtvis alt deras bidrag till väghåll¬
ningen äfven kommer att minskas.
Gr. Lagerbjelke: Då man hörde en värd talare HrPrint-
zenskölds yttrande skulle man nästan kunna tro alt det vore ett
onus alt ega en tullqvarn, hvilken man icke för egen skull utan
för ortens begagnande kunde drifva. I allmänhet har det likväl
Den 2 September.
303
hittills varit ansedt såsom en ganska lönande egendom att hafva
qvarnar, likasom man väl i allmänhet får antaga att, om det är
nyttigt för orten, att hafva qvarn, så är det dock ännu nyttigare
för qvarnägaren att få mäldsökande. Det har stundom handt att
qvarnägare processa med häradsboerne för att tvinga dem alt an¬
lägga eller underhålla vägar till qvarn; vore det nu så angeläget
för häradet alt hafva väg lill qvarnen som det är för qvarnägaren
att hafva det, så skulle det väl icke behöfvas att processa för att
tvinga häradet att anlägga vägen ulan snarare skulle häradsboerne
då af god vilja sig derom förena. Det lärer väl således svårligen
kunna nekas all qvarnägarne äro de som hafva nytta af vägarne
likasom alt dessa vägar för qvarnens skull och lill dess vinst gan¬
ska betydligt försämras, hvarigenom deras underhåll fördyras. Det
torde dä vara ganska billigt att qvarnägarne deltaga i underhållet.
Samma bevisning kan äfven förebringas för öfriga fabriksinrätt-
ningar. Nä väl! säger man, om del är billigt alt dessa qvarn¬
ägare och fabriksägare deltaga i underhållet af vägarne, så är det
likväl omöjligt emedan roan icke kan tinna någon rättvis grund
för fördelningen af deras bidrag. Det har icke blifvit visadt hvar¬
före det skulle vara svårare ali finna en jemn och billig grund
för fördelningen af dessa besvär på ifrägavar:de inrättningar, än
för fördelningen på dem af åtskilliga andra kommunala besvär så¬
som fattigvård, kyrkobyggnad m. fl. uti hvilkas bekostande dylika
inrättningar måste deltaga, och dä man funnit en grund för be¬
stämmande af deras delaktighet i nämnde besvär, så hör man väl
äfven kunna finna en grund för deras deltagande i vägunderhållet,
hvarföre jag förnyar min anhållan om propos. för bifall till Utskms
förslag.
flr Printzensköld: Jag måste beklaga alt jag af de båda
sista yltranderna, som tvänue ädla Gr:r bär afgifvit, icke kan fin¬
na mig öfverlygad om riktigheten af Utskms betänk. Likasom
Gr. Sparre sökt utfinna en s. k. billighetsgrund för den ifråga—
vande underhållskyldighelens fördelning pä bruk och bergverk, så
finner jag tvärtom alt billigheten talar för det afslag pä Utskms
förslag, hvilket jag yrkat. När man läser Utskms betärk., så be¬
finnas skälen för det förslag, som Utskm framställt vara hemtade
från den omständigheten att bruken och bergverken skulle begag¬
na vägarne och pä detta sätt genom de tunga råämnen, som derå
föras, förderfva desamma. Jag har å min sida erinrat, att mång¬
faldiga bruk finnas hvilka aldrig begagna de allmänna farvägarne
till någon större grad, utan att hafva egna vägar, hvarå de trans¬
portera sina effecler lill närmaste allmänna lastageplats, hvarifrån
de sedan af dem, till den allmänna marknadsplatsen försäljas.
När så är förhållandet med dessa bruk om hvilka Utskm anfört,
att deras effecler förderfva vägarna, kan det väl då vara billigt
att ålägga bruken all deltaga i underhållet af en anstallt hvaraf
de i och för sin drift, sig alldeles icke begagna. Dessutom frågar
jag Grm, huru långt skall man sträcka denna underhållskyldighet
för bruket? skall man sträcka den inom häradet eller länen, då
304
Den 2 September.
dessa effecter transporteras ännu längre bort från sjelfva bruket.
Man vet sannerligen icke livar man skall stanna och de samman¬
satta Utsk:n hafva visat orimligheten af sitt förslag just derige¬
nom att de icke gittat uppgifva några grunder hur den författ¬
ning, som de föreslagit, skall utgifvas. Hvad åter beträffar såg-
qvarnar, så får jag äfven i afseende på dem emot Gr. Lagerbjelke
erinra, alt det alldeles icke är sägen och qvarnen som begagna
vägarne, utan det är de trafikerande som begagna vägarne dit,
och alldenstund det nu antages såsom rättsenlig!, alt de som be¬
gagna qvarnar och sågar skola underhålla vägarne dit, så är äfven
rättsgrunden i detta afseende uppfylld, hvaremot den skulle få en
ganska skarp stöt om man ville på sågen och qvarnen öfverflytta
en skyldighet hvarifrån de både efter rättsgrund och lag för när-
var:de äro befriade.
Grin har anfört att sågar och qvarnar deltaga uti åtskilliga
kommunala onera. Delta vill jag icke bestrida, men hvad angår
att de deltaga i kyrkobyggnad, så är detta för mig alldeles obe¬
kant. Det är hemmanen inom socknen sora fullgöra denna skyl¬
dighet, men ännu har jag icke hört att någon qvarn eller såg,
har med den saken, det ringaste alt skaffa emedan de icke eller
hafva någon rättighet att rösta vid prestval.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Denna fråga kan, ef¬
ter min tanka icke afgöras utan att betraktas i sammanhang med
öfrige förhållanden inom vårt land. Det är utan tvifvel billigast,
på sätt här blifvit yttradt, att den som begagnar vägen också skall
bekosta bans underhåll. Det finnes jemväl åtskilliga länder, hvarest
man följer denna regel och hvarest man råkar ut för bommar öf¬
ver vägarne, hvilka icke öppnas förr än man betalt vägpenningar;
men i ett glest befolkadt land, såsom Sverige, är en sådan inrätt¬
ning icke verkställbar. Dessa slagbommars bevakning af dertill
förordnade personer skulle kosta allt för mycket för att en sådan
inrättning skulle här kunna införas. Att införa sådan ordning
särskildt för bruk och inrättningar tror jag icke heller vara rig-
ligt. Här äro omförmälda qvarnar. Utom de skäl som redan äro
andragna emot deras åläggande alt betala den afgift, Ulskm före¬
slagit får jag anföra, att i en sednare tid och i den mån, som de
fria näringsgrundsatserna gjort sig gällande, hafva flera qvarnar
blifvit anlagda än tillförene. Derigenom är ock mäldelagen samt
qvarnens afkastning förminskade. Skatt lagda qvarnar äro för-
denskuld ingen afundsvärd egendom nu för tiden. De äro såda¬
na alt något hvar skulle, med vissa undantag naturligtvis, ön¬
ska alt hafva dem utbytta emot annan egendom. De äro i all¬
mänhet så beskaffade, att man ej behöfver rädas det någon skall
afundas ägaren en sådan besittning. Likaså förhåller det sig med
åtskilliga andra inrättningar t. ex. sågar, hvilka stundom äro så
stort skaltlagda att någon behållning knappast är att påräkna.
Deremot kan man med fiisiunade näringsförfattningar icke så lått
förderfva jorden. Hon gifver säd, och för att få denna förmålen
måste
Den 2 September.
305
måste man föra henne till qvams, således hafva och begagna vä¬
gar dit. Jag tror följaktligen icke att man hvarken hvad qvar¬
nar eller sågar beträffar, hör fordra alt de betala något till vägens
underhåll, i all synnerhet som ångmachiners begagnande särdeles
för mjölqvarnars bedrifvande kommer att göra dem som drifvas af
vattenfall till en osäker egendom. I andra länder der vattenfall
sällan är att tillgå, ser man mjölqvarnar anlagda för ångmachi-
ner i ofantlig måttstock.
Hvad nu beträffar bruken, så är det ungefärligen samma för¬
hållande med dem som med qvarnar och sågar. De äro inrätt¬
ningar som bero af ombytliga näringsgi ttndsatser. Blifva dessa
så fria i Sverige alt man får införa stångjern, utföra tackjern, Oi
s. v. så lära bruksegendomarne icke blifva särdeles mycket värda;
och då lärer det icke eller vara mycket skäl, alt ålägga detu en
underhållsskyldighet, som de för närvar:de icke ega. Man säger
visserligen att qvarnar och dylika inrättningar, när de förlora sin
förtjenst, skola i samma förhållande slippa utskylderna lill vägar-
nes underhåll; men tron J väl mine Hrr alt vederbörule taxerings¬
man, hvilka de än må blifva, blifva lika så släpphändta med skat¬
ten, som R. St. måhända blifva i hänseende till näriogsgrundsatt-
serna. Jag tror det icke och min erfarenhet såsom embetsman
har visat, för hvilka faror den är utsatt, som beror af taxerings¬
man. 1 samma mån, man afskaffar ständiga räntor, lärer man få
inse huru mycket man i säkerhet förlorar.
Jag tror alltså att man gör rättast att afstå Ulskins betänk,;
och jag hemställer vördsamt till R. o. Ad. alt detta måtte blifva
Ståndets beslut.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få tillägga några ord
till hvad jag förut yttrat i anleda, af lltskms betänk. Det borde
i alla lagstiftningsfrågor vara en regel att, innan man föreslår för¬
ändringar i ett lands författningar, så bör man göra sig fullkom¬
ligt reda för hvad som deraf följa skall, och huru man skall kun¬
na komma till det mål som sökes. Om man skulle, emot verk¬
liga förhållandet komma till det resultat, alt del linnes någon rätt¬
vis grund för hvad Utskm här föreslagit R. St. att hos K. M. be¬
gära, så uppslår den andra frågan, huru är detta verkställbar^
har Utskm gjort sig reda för de beräkningar som lill verkställande
af dess förslag skulle göras öfver fördelningen af Vägunderhållet i
Sverige? Det vore rätt intressant ali komma till den ziffra, som
blir utgångspunkten, nemi. huru mångå alnar väg skulle tillkom¬
ma hvarje hemman och efter hvilka grunder vägstycken skulle
fråntagas de hemman, som nu underhålla dem, och tilldelas andra
hemman. Vi hafva haft åtskilliga svårigheter med sådana förän¬
dringar här i landet, och man bör icke tillskapa nya, som möjli¬
gen kunna leda till samhällsupplösande förhållanden. Man kart
visserligen tycka att frågan här är oskyldig, då här icke är fråga
om annat än all några inrättningar skulle komma att deltaga i
en skyldighet, som de förut varit befriade från, och detta betvdei'
8 11, 20
Den 2 September.
ingenting, det är en lapprissak, men i tillämpningen blir det in¬
gen lapprissak mine Hrr. Då stannar man i stöpet med förslaget
och man har förledt sin Konung att vidtaga åtgärder och under¬
sökningar, som möjligen skulle skapa åt honom det grufligasie
missnöje i hela landet, och om förslaget skulle blifva verkstäldt
sä skulle man tinna, att inan genom en illa tillämpad afsigt att
komma lill ett bättre, har beredt ett mångfaldigt sämre, hvadan
jag yrkar att R. o. Ad. måtte ogilla Utskms betänk.
Gr. Lagerbjelke: Redan i mitt första yttrande medgafjag
att ehuruväl det billigaste och rättvisaste vore att väghållning ålåg
dem, som begagnade vägarna, det likväl vore omöjligt alt i värt
glest befolkade land införa vägarnes underhållande genom vägpen¬
ningar. Sådant har aldrig heller varit salt i fråga. Jag har
förut visat huruledes vägarne i början anlades, och underhållet
af dem reglerades. Man ålade hvar och en ort, såsom den der
närmast hade nytta af vägarne, att underhålla desamma. När
detta ålades orterna, så var det egentligen hemmanen som ansägos
hafva nytta af vägarne och derföre pålades väghällningsbesväret en¬
dast hemmanen. Detta förhållande har sedermera ändrat sig, så
att det numera icke är endast eller hufvudsakligen hemmanen som
begagna och nyttja vägarne utan det är ofta enskilde inrättnin¬
gar, som draga nylla af vägarne, utan att deltaga i deras under¬
hållskostnad. Det är då rättvist att dessa bruk och fabriksinrält-
ningar få deltaga i denna underhållskyldighet.
Man har här föregifvit att qvarnarne mer och mer försäm¬
ras derigenom att man tillåtit nya tullqvarnar alt uppslå, samt alt
det icke vore särdeles förmånligt att vara qvarnägare; men de
värde talarne hafva icke tagit i betraktande alt, derigenom att
sädesproductionen ökats, sä blir äfven behofvet af mäld förökadt
och årligen liera tunnor säd än tillförene förmalda, hvarigenom
en qvarn, oaktadt flera nya qvarnar uppstått, nu kan hafva lika
mycket om icke mera mäld än förut. Att qvarnarne icke äro
någon så förkastlig egendom bevisas af delta förslags motståndares
yttrande uti ett föreg:de plenum, att qvarnarne i Sverige äro upp¬
skattade till öfver 3 millioner r:dr.
Att dessa verk kunna försämras eller förbättras, samt att in¬
komsten af fabrikrinrällningar äro underkastade fluctuationer är
sanning, men derföre är äfven föreslaget, ali de skola lemna kon¬
tant bidrag, på det att detta bidrag må kunna utan rubbning af
nuvande fördelning rättas efter den fördel hvarmed dessa fördelar
kunna drifvas. Om uti en ort, der jordbrukatne nu af väghåll-
ningsskyldighet hafva en viss tunga, en fabriksinrältning uppstår,
så blir denna tunga derigenom oändligt mycket svårare, likasom
då fabriksinrättningar upphöra i en ort der de förut finnas, väg-
hållningsskyldigheten blir lättare. Det är då rättvist att på hvarje
ort der dylika inrättningar finnes dessa äfven deltaga i underhål¬
let af vägarna, efter de på väghällningsbesväret hafva ett så stort
inflytande; hvarföre jag äfven nödgas ytterligare förnya min begä¬
ran om propos. på bifall till Utskms betänk.
Den 2 September.
307
Frill. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag är hufvudsak¬
ligen förekommen af Gr. Lagerbjelke. Jag anmälde migianledn.
af Frih. Cederslröms yttrande, alt del skulle blifva svårt att för¬
dela väghållningsbesväret om qvarnar och dylika inrättningar skulle
deruti deltaga. Inom Ulsk:n gjorde sig den åsiglen gällande, att
för dem alldeles icke någon skyldighet till direct deltagande i un¬
derhållet skulle ifrågakomma utan endast en kontant afgift, som
borde användas lill sådant ändamål, hvarigenom icke kunde upp¬
komma någon rubbning i grunderne för nu var:de vågdelning, och
derföre skulle jag vilja föreslå alt den i Ulskms hemställan före¬
kommande mellanmening, som börjas med orden: ”hvilka afgifter”,
må erhålla följande lydelse: ”hvilka afgifter skulle, ulan rubbning
af gällande grunder för vägars indelning och underhåll, serskildt
användas till sådane broar, färjor och andra anstalter för kommu¬
nikationen, som böra af menighelerne samfäldt vidmakthållas och
ombesörjas”. För öfrigt instämmer jag med Gr:ne Lagerbjelke
och Sparre i anhållan om propos. på bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: En talare har anmärkt hurusom
i en landsort, hvarest flere fabriker anlades, vägarne blefve, ge¬
nom större nötning förstörda och sålunda delta onus förökadt;
men jag anhåller att få fästa Ståndets uppmärksamhet på hvad
följden skulle blifva af sådana anläggningar. Utan tvifvel en större
afsättning af alla slags landlmannavaror, dera fabriksbefolkningen
behöfde förbruka och förtära. Derpå vunne ju landlmannen, eme¬
dan han sluppe att föra sina varor lill närmaste stad, och kunde i
stället afsätta dem inom samma socken, eller samma härad. På grund
af detta skäl. torde talaren och mången annan finna att iftåga-
var:de nya anläggningar medföra för en landsort så stora fördelar
att de vida öfverväga den tillökning i väghållningsbesväret som
derigenom kan uppkomma.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anledn. af Frih. Al-
strömers yttrande att inom Utskm gjorde sig gällande den opinion
ali penningar skulle uttaxeras till sådana väganlåggningar och så¬
dana brobyggnader deri menigheterna gemensamt deltaga. Jag
ber då att få erinra den värde talaren att om förslaget skulle gå
igenom och till följd deraf bruk, qvarnar, sågar och dylika inrätt¬
ningar komma att blifva taxerade till deltagande i vägunderhållet,
så uppstår naturligtvis den frågan: huru skola dessa medel förde¬
las pä dem som underhålla vägen? Skola de fördelas på hemmans¬
egarne uti del dist rict der inrättningen är belägen? Om nu i dessa
dislrict inga broar finnas att underhålla och om det nu på ett
ställe vore sä mångå dylika inrättningar att alla vägarnes under¬
håll kunde dermed bestridas, sä blefve hemmanen der alldeles fria;
hvaremot i ett dislrict dernäslintill, der man icke råkar att hafva
sådana inrättningar, hemmanen finge bibehålla sina förra skyldig¬
heter, det vore väl då en ganska obillig fördelning, hvarigenom
hemmanen i den ena Socknen blefve alldeles fria från sin under¬
hållsskyldighet under det att hemmanen uti socknen näst intill
20*
30S
Den 2 September.
icke finge en skilling till lättnad i deras underhållsskyldighet* Det
går icke an ali på det der sättet göra sig upp idéer öfver hvad
man lior skall komma alt inträffa ulan man måste för sig helt
och hållet uppgöra huru del i verkligheten skall tillgå. Man
måste i en sådan sak som denna veta huru underhållskostnaden
skall beräknas och huru den skall fördelas på de 65,000 hem¬
mantalen i Sverige? Skulle de få dessa medel pro rata parte?
Skulle de fä stoppa dem i sin ficka eller icke? deri ligger en frå¬
ga sorn är ganska svår alt lösa. Det finnes broar här i Sverige
som underhållas med bropenningar, som der betalas af dem som
begagna broarna och der måste ock hvarje person, som går öfver
bron betala. Nå väl! gällde det äfven hvarje person som går pä
vägen, så finge man väl se hvart det skulle leda. Huru många
personer skulle det icke behöfvas för den der uppbörden och hvar¬
ifrån skall man laga medel till deras aflöning? Delta skulle vida
öfvergå hvad ifråga vande inrättningar kunde blifva taxerade till.
Hr Printzensköld: Genom den recapilulation som Gr.
Lagerbjelke verkställt af sitt första yttrande, har han uti R. o.
Ad:s minne återkallat huruledes han väl ansett det vara enligt
med rättsgrund, att den som begagnar vägume också bör erlägga
afgifter till deras underhållande; men att en sådan anstalt hittills
icke kunnat vidtagas i anseende till landets glesa befolkning, och
att man derföre mäst laga sin tillflykt lill vägarnes fördelning pä
hemmannen i landet, såsom varande de enda lägenheter, hvilka
kunde detta onus sig åtaga och detsamma bekosta. Jag frågat-
likväl den ädle Gr:n om icke, vid den lid, då vägunderhålls-skyl-
digheten indelades pä hemman, fabriker, bruk, bergverk, qvarnar
och sågar funnos likasåväl som nu. Att förneka detta förhållande
torde blifva svårt, ehuru antalet af dessa inrättningar i sednare ti¬
der blifvit förökadt; och man kan således laga för gifvet, att om
man ansett billigt och rättvist att väghällnings-skyldighel dem pålägga,
så hade roan också vidtagit en sådan åtgärd, emedan, vid jemfö¬
relse af nutidens lagstiftning med forntidens, man finner att den
sednare alltid är vida klokare än den förra. När nu så likväl
icke skett, hvar finnes då något giltigt skäl, att hädanefter ålägga
de ifrågavar:de inrättningarne detta onus? Jag kan åtminstone icke
inse rättvisan i ett sådant förfarande.
Hr Gr:n har tillika förklarat, att i följd af det ökade antalet
af fabriker, skulle vägarne blifva mera slitna och lill följd deraf
underhålls-skyldigheten mera betungande. Hr von Hartmansdorff
har dervid ganska riktigt erinrat, att i samma mån som en in¬
dustri uppkommer och utvidgar sig i en ort, i samma mån yppar
sig äfven lätthet lill afsättning af ortens produkter; men dervid
bör tillika bemärkas, all del är ortens invånare, sora föra sina
produkter lill fabriksinrållningarne för att der försälja dem och
som således äro de, hvilka hufvudsakligen begagna vägen. Bruket
gör det endast för sådana egna produkter, som kunna komma i
fråga att derifrån transporteras, och då, på sätt jag förut anfört,
dessa produkter dels alldeles icke transporteras af inrättningarne
Den 2 September.
309
sjelfva, utan detta sker af de trafikerande, dels ock endast föras
lill närmaste lastageplats, till hvilken inrättningen vanligtvis har
egen väg som den sjelf underhåller, så ligger deruti ett ytterliga¬
re skäl att icke bifalla Utskms betänk.
Frih. Alströmer: Frih. Cederström säger att det icke går
an att antaga Utskms förslag men han uppger icke hvarföre det
ej går an. Jag åter anser att del går an och torde då icke eller
behöfva uppgifva något skäl. Hvad det likväl beträffar på hvilka
distrikter ifrågavar:de medel skulle fördelas, så torde det vara lern-
ligen klart alt det skall vara de dist ricter sorn för närvar:de del¬
taga i vägunderhållet och efter samma indelning som nu. Finnes
det något district som för narrande är fritt från någut underhåll,
sä blir detsamma äfven hädanefter förhållandet och orättvisan blir
icke större de olika dist rik terne emellan än de för närvande äro.
För öfrigt får jag nämna att Hr Printzensköld har en allt
för god tanka om vårt cultur-tillstånd i fordna dagar, ty i sed¬
nare tider hafva hår tillkommit fabriker och sågverk i mycket
betydligare skala än som då funnos, och detta är just anledningen
lill att dessa inrättningar böra deltaga i vägarnes underhäll ehuru
det rättaste måhända vore alt utsträcka vägunderhållet till alla dem
sorn på landet ho, i något visst förhållande till deras erläggande
bevillning. Emellertid då man känner att vägunderhållet är ett
af de svåraste onera så får jag fortfarande yrka bifall till Ulsk.-ns
förslag.
Hr Printzensköld: Jag är sjelf jordägare och har underhålls¬
skyldighet af vägar. Jag får emot hvad Frih. Alströmer yttrat,
förklara, det jag icke anser denna skyldighet så tryckande som
han påstår. Den borttager visserligen några dagsverken om året,
hvilka eljest kunde användas på egendomens bruk och skötsel,
men så besvärlig och så hinderlig för jordbruket är sannerligen
icke detta onus, att man med något fog bör beropa sig derpå för
alt förflytta detsamma på inrättningar, hvilka från urminnes tider
derifrån varit befriade.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde H r
Gr. o. Landtm., alt i afseende på ifråga vande punkt blifvit yr-
kadt dels bifall och dels afslag, samt af Frih. Alströmer, bifall med
den förändring att, i st, f. de i Utskms hemställan förekommande
orden; ”hvilka afgifter skulle användas”, blefve infördt: ”hvilka
afgifler skulle, utan rubbning af gällande grunder för vägars in¬
delning och underhåll, serskildt användas”.
Hr Landtm, framställde härefter propos. först till bifall och
derefter lill afslag å Utskms i förevar.de punkt gjorda hemställan,
samt sedermera lill bifall derå med deri af Frih. Alströmer före¬
slagna förändring; men alla dessa propostr besvarades med blan¬
dade ja och nej, hvarefter
Frih. Alströmer anmälde sig och yttrade
Som denna fråga troligen icke lärer kunna slutas utan vote¬
ring, så anhåller jag derom.
310
Den 2 September.
Hr Printzensköld: Innan Hr Gr. o. Landtm, lillkänna-
gifvit huru Hr Gr. o. Landtm, uppfattat R. o. Ad:s svar lärer
votering icke kunna ega rum.
Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin förut till bifall å Utskms
ifrågavar:de hemställan gjorda propos., hvarvid åter ropades ja och
nej, men då sedermera förnyad propos. lill afslag derå besvarades
med starka ja, blandade med nej, förklarade Hr Landtm, det han
trott sig finna alt ja öfverröstat nej.
Gr. Sparre begärde votering.
Frih. Alströmer: Då det förslag jag framställt icke tyckes
vinna några sympatier, så får jag afstå derifrån och anhåller att
bifall til! Utskms förslag mätte få blifva contra-propos.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voler:s-propos.:
Den som bifaller Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
hemställan i fråga om skyldighet för bruk, qvarnar, sågar med
flere skattlagde verk och inrättningar att uti väghållningen delta¬
ga, voterar
j;'i
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej varder Utskms berörde hemställan af R. o. Ad. af-
slagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — n.
Nej— 17.
2:dra punkten, ang:de s. k, byvägars byggnad och un¬
derhåll.
Frih. Cederström: Den sednare punkten i delta betänk, är
icke bättre än den förra. Den leder till en mängd tvister och
onödiga omgångar. Den författning att hvar och en skall hälla
utfarlsväg till sin gård är lika gammal som väghälluings-skyldig-
heten i Sverige, och den drabbar visserligen ganska hårdi dera,
hvilkas gårdar äro långt aflägse ifrån indelad väg. Svårigheten
att på egen bekostnad anlägga sådan väg, kan stundom vara gan¬
ska stor, men om de H. Utskm kommit ihåg alt denna skyldighet
vidlådit samtliga hemman i Sverige och äfven bruk och fabriker,
och gör att stora bruksegendomar, som icke hafva stort hemman¬
tal, men som underhålla ända till flera fjerdingsväg enskild väg
till den allmänna, så hade Utskm äfven bort finna att det icke
är skäl att låta skifteslaget deltaga i vägunderhållet, ty om vid
skifte några komma några alnar längre aflägse från byn, så skall
dock vägen af landtmätaren utsträckas till den allmänna vägen
och då behöfves icke något annat stadgande härom.
Gr, Sparre: Jag skall icke blifva lång i mitt försvar för
Den 2 September.
311
della betänk, emedan jag förulser att denna punkt får samma
öde som den föreg:de. Jag ber likväl att få tillkännagifva alt
den lag, som ålade livar och en att hålla ulfartsväg, var icke
särdeles tryckande på den tid, då antingen byalagen utgjorde
större samhälligheler eller den, som byggde på något afstånd
derifrån, sjelf valde sin plats, och således ganska väl kände, hvil¬
ka besvärligheter han underkastade sig. Nu deremot kan vidta¬
ga skifte byaman åläggas att utflytta utan att del på något sätt
af honom beror att välja läget för sin bostad. Han nödgas byg¬
ga långt ifrån den allmänna vägen, och underhållet af vägen lill
bans bostad blir för honom ett kännbart onus. Det blir så myc¬
ket kännbarare, om man besinnar, att lagen stadgar, att byväg
skall underhållas af dem som sig deraf begagna. Föreställer jag
mig nu att en sådan för flera i rad efter hvarandra belägna går¬
dar gemensam ulfartsväg skulle underhållas af dem sorn sig der¬
af begagna, så kan den sorn ligger närmast stora vägen fordra af
dem som ligga längre bort, alt de med honom deltaga i under¬
hållet af lians vägstycke, likaså fordrar den andra i ordningen,
att alla med honom deltaga i underhållet af den gemensamma
vägen till hans gård o. s. v., således får den som bor längst
bort icke endast underhålla sitt vägstycke ulan äfven hjelpa alla
de närmare boende med underhållet af deras vägstycken utan att
han sjelf får något det ringaste biträde, äfven om han skulle bo
ganska långt t. ex. en fjerdingsväg bortom de öfriga. Della tyc¬
kes vara obilligt, och det är skälet, hvarföe Utsk:n ansåge att nå¬
gon jemkning eller minskning uti ulflyttandes väghållnings-skyl-
digliet borde beredas.
Frih. Cederström: Sedan fordna landskapslagarnes tid har
detta stadgande om underhållsskyldighet för vägarne varit fast¬
ställd och i det uppgjorda förslaget till ny lag liar icke någon
förändring deri blifvit föreslagen. Jag hemställer, om man god¬
känner den förutsättning Gr. Sparre behagat göra, ali vid ett
skifte, skiftesförrättaren skulle påfinna en sä besynnerlig delning,
att han skulle tvinga dem som flyttar längst bort att göra sig
väg till alla de andra och således deltaga i allas skyldighet att
underhålla utfartsvägen för det alt han har gjort sin väg till den
längsta inom byn, så måste likväl naturligtvis byns ulfartsväg af
densamma bekostas och då har man inom byn öretalet till grund
för beräkningen om byn är belägen genom Uppland, och i andra
orter annot lunda, sä alt man med ett ord har byförfatlningar
inom hvarje by i Sverige, sorn bestämma delningsgrunden för
vägunderhållet. Om nu genom skiftet hemmanet fördelas så att
någon delägare tvingas alt utflytta längre ifrån de öfriga, så blir
det ingen förändring i den förut gemensamma skyldigheten att
underhålla utfartsvägen utom den, all den som bortflytta! helt och
hållet får bidrag tili underhåll af sin väg af de öfriga, för öfrigt
står vägunderhållet såsom förut.
Hr von Hartmansdorff: I denna punkt är icke fråga
derom ali ulfartsväg skall beredas och anskaffas der byarne ut¬
312
l)e n 2 September.
skiftas, utan fråga är huruledes infartsvägarna skola underhållas
sedan byalagen äro utskiftade och någon delägare blir förlagd
med sina byggningar långt ifrån den gamla byen. När då ny
väg skall brytas dit, så är del väl så mycket mera billigt att hela
byalaget deltager i den kostnad, som utflyttningen är fördelaktig
för hela byn. Jag kan för min del icke finna annat än att den¬
na del af Utskrns betänk, är väl grundad; och anhåller således
om propos. på bifall derå.
Frih. Cederström: Det är med verklig förvåning jag hör
att Hr von Hartmansdorff anser denna del af Utskrns betänk,
vara väl grundad. Man hade väl bort först rådfråga skiftesstad¬
gan och tillse hvad skyldighet åligger skiftesman i afseende på
väganläggningar, och då hade man fått se att hvad Hr von Hart¬
mansdorff ansett nyttigt och nödigt redan är stadgadt, men helt
annat är att stadga fördelningen af byväg eller af ulfartsväg som
skall fastställas lill underhåll, ty eljest skulle detta blifva indeldt
väg i st. f. att vara utfartsväg, och jag påstår att om man ta¬
git underrättelse om skiftesstadgan, så kan man icke vilja bifalla
delta betänkande,
Hr von Hartmansdorff: Att det förhåller sig så, sora
jag sagt, lärer R. o. Ad. nogsamt finna, då man ser på sjelfva
ordalagen, ”att der annan öfverenskommelse icke träffas, skall
vägen byggas och i farbart skick hållas efter den delningsgrund,
som vid skiftet blifvit följd”. Det är ju således vägens byggande
och underhåll, som här är i fråga, och icke sjelfva deluings-
grunden,
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bi¬
föll hvad Utskm uti förevande punkt tillstyrkt, ropades starka
ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, att han
funnit ja hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten, ang:de ansvarsbestämmelser för underlå¬
tenhet att hålla allmän väg i laggildt stånd.
Utskrns i dena punkt gjorda hemställan bifölls.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utskm inkomne
betänkm, nemi. från
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Be sv.- och Ekonomi¬
utskotten:
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om förtydligande i R. St:s
förslag till reglementariska föreskrifter, rör;de bränvinstillverk-
ningen;
Lag- samt Allm. Be sv.- och Ekonomi-Utskotten:
N:o 43, i anledn. af väckte förslag till ändringar och til¬
lägg uti de om skiftesverket i riket gällande författningar; och
Den 2 September.
313
N:o 44, i anleda, af väckte frågor om ändringar nli K.
■* stadgan om försvarslöse och lill allmänt arbete förfallne per¬
soner.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 4 September 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.uldr. för d. 2 dennes samt pleni-prot:n
för d. 13 och 14 sisth Juli.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d. 2 dennes på bordet lagda be¬
tänk. N:o 12, i änledn. af väckt fråga om förtydligande af R.
St:s förslag till reglemenlariska föreskrifter rörtde brau vinstill¬
verkningen.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Främst på föredragnings¬
listan förekommer nu LagUtsk:s betänk. N:o 58 med förslag lill
ny strafflag. Detta ärende torde vara alltför vigtigt och vidlyf¬
tigt, för att påbörjas under ett aftonplenum. Jag hemställer der¬
före om icke detta betänk, jemte det nästföljande, N:o 64, som
dermed är förknippad!, kunde nu få förbigås och således en¬
dast de öfrige af Lag- och Ekon.Ulskm afgifue, på listan upp¬
tagne betänktn, till pröfning företagas?
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.', på sätt Hr
von Hartmansdorff föreslagit, ansåge LagUtsk:s nu främst å före¬
dragna-listan förekommande betänk:n IN ris 58 och 64, höra för¬
bigås, samt behagade nu lili behandling företaga Lag-samt Allm.
Besv.- o. Ekou.l)tsk:us derefter uppförde betänk.
Ropades ja.
Föredrgos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsktns d. 2 den¬
nes på bordet lagda betänk. N:o 43, i anledn. af väckt förslag
till ändringar och tillägg uti de om skiftesverket i riket gällande
författningar.
Den 4 Sep te ml) e r.
Vid punktvis verkställd pröfning, blef delta betänk, lill alla
delar, utan någon discussion, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs Lag- sami Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 2 den¬
nes på bordet lagda betänk. N:o 44, i anledn. af väckte frågor
om ändringar tili K. stadgan, ang:de försvarslöse och till allmänt
arbete förfallne personer.
Delta betänk, blef äfven punktvis företaget till afgörande.
l:sta, 2:dra och 3:dje pnnkterne, ang:de åtskilliga ifråga¬
ställa, men af Utsk:n afstyrkta förändringar.
Biföllos.
4:de punkten, innehållande hemställan ronde ändring i
5 § 2 mom. samt 8 § af tfrågavande Ji. stadga.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Det af Utskm föreslagna
nya stadgande lyder i början sålunda: ”Ofver försvarslös, som icke
är att hänföra under §:n 6 mom. 1, men visar lättja och lider¬
lighet, åge tillsyningsman enahanda husbonderätt, etc.” Mig sy¬
nes att det är nog med en af dessa egenskaper, för alt göra den
försvarslöse förfallen till den behandling, som här är i fråga. Att
här nu står ett ”och.”, kommer sig troligen af samma blist på
uppmärksamhet, hvilken ofia röjes i vår lagstiftning. Jag hem¬
ställer derföre alt R. o. Ad. måtte antaga förslaget med förän¬
dring af ordet ”och” till ”eller”.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill visst icke bestrida att ju den
siste värde talarens anmärku. kan hafva skäl för sig, om man
blott tar i betraktande communernes intresse att blifva af med
lättingar. Men man torde också böra afse indvidernes anspråk
att icke med alltför mycken stränghet behandlas. Jag anhåller
härvid att få fästa Ståndets uppmärksamhet derpå alt här är frå¬
ga om att äter införa hvad K. M. helt nyligen genom författnin¬
gen om försvarslöse velat borttaga ur lagstiftningen, d. v. s. rät¬
tigheten för samhället att till allmänt arbete döma en person,
som icke gjort sig skyldig till något brott. Om också omsorgen
om den allmänna säkerheten och ordningen kan rättfärdiga åter¬
införandet af denna rätt för samhället, så synes likväl att denna
rätt blefve alltför vidt utsträckt om man kunde till allmänt ar¬
bete dömma den, som icke låtit någonting annat komma sig till
last än lättja och som icke genom liderlighet eller annan last
gjort sig deraf mera förtjent. Det torde också ofta nog kunna
uppstå olika meningar om hvad med lättja förstås. Det är såle¬
des icke alldeles utan skal, som Utsk. sammanbundit dessa båda
ord: ”lättja och liderlighet”.
Hr von Hartmansdorff: För min del har jag trott, att
Utsk. endast afskrifvit de i nu gällande författning förekommande
ordalag, der det verkligen heter: ”lättja och liderlighet”. Då nu
likväl rigtigheten af den ändring, jag föreslagit, blifvit bestridd,
så anhåller jag att ytterligare få fästa uppmärksamheten på detta
Den 4 September.
315
ämne. Mig synes det vara klart alt Staten äger rätt Slägga den
försvarslöse arbete, då han ej sjelf kan sig ärligen försörja. Sta¬
ten har derigenom en utväg att försäkra sig om hans oskadlig-
het. Hengren skulle annars drifva den fattige och late till brotts
begående; ty den som ej vill arbeta han skall icke heller äta,
heter det, och heldre än alt svälta, begår han vanligen brott.
Fordrar man nn ali den försvarslöse för alt kunna dömas till
arbete, skall vara icke allenast lat ulan äfven liderlig, så blir
följden den att han ej blott beröfvar andra sin egendom, utan äf¬
ven måhända smittar ned den med sjukdomar, innan man blir
utaf med honom. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville vidta¬
ga deu af mig föreslagna ändring.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: På sätt Gr. Sparre
nyss påpekat, är meningen med förevartde förslag att införa ett
mera skärpt stadgande i delta hänseende. Utsk. har då ansett
det icke vara skäl att göra denna skärpning för stark. Detta har
Hr Gr:n redan visat. Men om äfven så vore alt ett någorlunda
säkert korrektiv emot lättja lage uti socknarnes räll att försända
den late lill ett allmänt arbetshus, så mäste man dock ihågkom¬
ma att här icke är fråga om arbetshus inom de särskilda sock-
narne, utan om större allmänna arbetsinrättningar. Det är just
beklagligt att dylika kommunala arbetshus icke äro inrättade.
Funnes sädane öfver allt skulle jag icke hafva något emot den
ändring i det föreslagna stadgandet, Hr von Hartmansdorff påyr¬
kat, nemi. att förvandla ordet ”oell''' till ”eller”. Huru ringa
denna förändring än synes vara på papperet, skulle verkningar-
ne deraf blifva ganska betydliga. Erfarenheten har nemi. visat
— jag vill icke säga alltid, men dock i de flesta fall — att de
som försändas till allmänna arbetshus, långt ifrån att förbättras,
tvärtom derifrån utgå försämrade. Jag tror då, att det icke är
skäl att våga detta experiment med den endast lättjefulle. Tiden
för hans qvarhållande derstädes skulle väl endast uppgå till högst
ett år, men derunder kunde han mycket vål hinna att för fram¬
liden blifva helt och hållet förderfvad. Jag tror derföre att för
det närvande det är tillräckligt att församlingen kan ställa den
blott lättjefulle på svältkur. Ty om han anses såsom ett arbets¬
fört fattighjon, kan man naturligtvis gifva honom mindre föda
då han ej vill arbeta, hvarigenom han väl till slut finner sig vid
att arbeta.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke inse att försam¬
lingen, om det föreslagna stadgandet oförändradt antages, kan
vidtaga någon åtgärd med den som blott är lat, men ej tillika
liderlig. Man söker förgäfves i författningen något korrektiv eller
band på den lättjefulle. Det är just, för att vinna ett sådant,
som jag tillstyrkt ifrågakomne förändring.
Hr Printzensköld, Carl: Det förslag de sammansatta
Utsk:n här afgifvit, innefattar visserligen en återgång till de stad-
ganden, som förr varit gällande till förekommande af sysslolöse
316
Den 4 September.
personers kringstrykande, men jag tror dock icke att man vinner
ändamålet med den redaktion Ulsk:n föreslagit. Det är nemi.
svårt om icke omöjligt att få utrönt om den liderlige tillika är
lat eller den lättjefulle tillika liderlig. Ordet ”och”, som förekom¬
mer ordet emellan lättja och ordet liderlighet synes mig derföre
böra utbytas emot ordet eller. Derigenom ägde vederbönde em-
betsmyndigheler magt alt efter omständigheterne förfara eller
att döma den blott late eller blott liderlige till allmänt arbete.
Då nu en af motionärerne, tillhörande BondeSt., uttryckligen för¬
klarat alt den nu gällande författning haft den beklagansvärda
påföljd i hans hemort, att ”den förut tjenande klassen undan-
droge sig årstjenst, satte sig ned för sig sjelfva och blott efter be¬
qvämlighet samt såsom ett nödvärn emot hunger och elände an¬
vände sine arbetskrafter”, så synes mig nödvändigt att bestämma
ett korrektiv häremot. Om det vore stadgadt att dylika personer
kunde, för visad tredska alt arbeta, afK:sbef:de dömas till arbe¬
te, skulle naturligtvis en uppmaning till den från socknestyrel-
sens sida, att inom socknen begagna sin arbetsförmåga, hafva
mera verkan än om den lättjefulle visste att han för att kunna
till allmänt arbete dömas, först måste öfverbevisas om att tillika
vara liderlig. Jag tillstyrker således antagande utaf den redak-
tionsförändring Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Jag ber att få fästa R. o. Arhs
uppmärksamhet derpå, att det är af särdeles vigt alt man icke
alltför långt utsträcker möjligheten för församlingarne alt göra
sig utaf med folk, som de tycka vara besvärliga. Våra allmänna
arbetshus kunna icke emottaga alla de personer, som de särskilde
församlingarne med händer och lotter skulle söka att få dit. Men
ganska snart skulle från de nuvar:de arbetsinrättningarne förbud
komma för deras dilsändande i anseende till bristande utrymme,
och följden deraf blefve att de tills vidare komme alt förvaras på
länshäktena. Sådant har äfven förr inträffat och dylika förhål¬
landen hafva till en stor del föranledt behofvet af den förändring
i lösdrifveri-författningen, som för några år sedan vidtogs. I af¬
seende på Hr von Hartmansdorffs yttrande att församlingen icke
skulle hafva något korrektiv emot den lale, ifall förslaget oförän¬
drad! bifölles, torde det tillåtas mig fästa uppmärksamheten der¬
på, att församlingen icke har något besvär med den blott lättje¬
fulle, såvida han icke ligger eller på annat sätt faller socken-
boerne till last. Men tigger han eller söker fattigunderstöd, har
sockenstyrelsen i sin magt att fordra arbete af honom och att
rätta födan efter det arbete han lemnar; hvadan den late eller
liderlige finner sig nödsakad antingen att lemna socken eller också
att arbeta, såvida han icke vill svälta. Pä dessa skäl och dem jag
förut haft äran anföra, får jag vördsammast tillstyrka bifall till
Utsk:ns förslag.
Frih. Cederström, Jakob: Det nu förevar:de betänk, ut¬
gör beklagligtvis en följd af de grunder ronde lagstiftningen för
Den 4 September.
317
fattige och försvarslöse, hvilka nu synas vilja göra sig gällande.
Få vi fortgå på denna bana så blifva Sveriges lilllgångar ändå
knappare an förut till byggande af alla de hus, sora skola rym¬
ma de personer, hvilka såsom vanartige eller liderlige blifva
dömde lill allmänt arbete. Jag tror dessutom icke att personer,
sora i öfrigt efter allmän lag icke anses brottslige, kunna med
någon slags rätt dömas lill allmänt arbete derföre alt man stämp¬
lar dem såsom lala eller liderlige eller måhända såsom lata och
liderlige; hvilketdera uttrycket raan begagnar kan efter min öf¬
vertygelse vara lemligen likgiltigt, Mig synes all den sora ej
annat kan föras till last än lättja, gerna må få vara lat. Ty till
följd af denna sin lättja, förtjenar lian sä mycket mindre, emot
hvad han eljest kunnat göra. Ar han liderlig, så förstör han
hvad han kunnat förtjena, äfvensom sin tid. flan får således
umgälla dessa sina fel med brist och undvarande af den beqväm¬
lighet och det underhåll han eljest genom flit, sparsamhet och
omtanka kunnat förskaffa sig. Mine Hrr! man får icke behand¬
la menniskor såsom djur. Det linnes icke någon rättsgrund för
det väckta förslaget, och om det antages, blir följden helt tydligt
den, att församlingarne skynda att skilja ifrån sig alla de per¬
soner, som anses för framliden vara för kommunen mer eller
mindre vädlige. Att fä en person qvalificerad såsom lat är icke
svårt. Att afgifva ett sådant intyg om den som man använder
i sitt arbete, dertill kan måhända hvem som helst öfvertalas.
Men all huruvida lättja verkligen ägt rum, dertill erfordras nog¬
grann undersökning, kännedom om hans hälsotillstånd den dagen
dä han skulle hafva varit lat eller liderlig, o. s. v. Allt delta
är förenadt med så mycket svårigheter, alt jag är öfvertygad att
om något hvar skulle blifva ålagde alt bevisa sig frie från nämn¬
de fel, skulle bevisningen i de flesta fall uteblifva. Dessutom är
det klart, alt den som arbetar mindre än andra, äfven får åt¬
njuta mindre dagspenning. Den som leger en person till ett visst
arbete, betalar honom naturligtvis icke för mera än han uträt¬
tat. Detta följer af den naturliga ordningen kontrahenter emel¬
lan. Den som använder en person betalar honom efter hvad han
kan medhinna per dag. Om arbetaren t. ex. skall hugga ved
och endast orkar med ^ famn om dagen, så får han endast hälf¬
ten emot den som hugger en hel famn om dagen o. s. v., efter
hvars och ens förmåga. Hvar och en som vistats på landet vet
väl att det är det fria arbetet, som lättast förer den frie arbeta¬
ren till besinning af flit och ordning. Får han sköta sig sjelf,
får han blott erfara följderna af lättja, så arbetar han nog eller
också blir han brottslig och då faller han under lagens näpst.
Men blir han nu stämplad för lättja, så lider han orätt, ty hvem
kan väl beslämdt säga att den eller den karlen varit lat i sittar¬
bete och att han förty bör anmälas för lättja eller för liderlighet.
Kommer nu ordet eller i st. f. och dit emellan nyssnämnda
båda qvalifikationer, så blir förhållandet än värre, ty eljest skul¬
le det erfordras att den som må kunna till allmänt arbete dö¬
mas, skall hafva visat sig hade lat och liderlig. Jag anser der-
318
Den 4 September.
före rättast vara att afslå hela belänk., men om någon förändring
nödvändigt skall vidtagas, röstar jag heldre för U(sk:s förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, förklarade sig vara före¬
kommen af Frih. Cederström och afstå från vidare yttrande.
Hr von Hohenhausen: Nyss har jag fått försvara Utsk:s
betänk., men nu finner jag mig uppmanad att uppträda för att
bemöta hvad som yttrats från eli motsatt håll. Frih. Ceder¬
ström har nemi. här påstått ali ingen rättsgrund merigifver att
skicka den försvarslöse, lale eller liderlige till eli allmänt ar¬
betshus. Härvid är dock att ihogkomma, att man här i fråga om
den lättjefulle och liderlige alltid förutsätter att han fallit försam¬
lingen till last med tiggeri eller anlitar socken om understöd för
att kunna lifnära sig, och att vederbönde finna sig nödsakade att
gifva honom det. Sålunda är han en lunga för församlingen,
hvilken dessutom är pligtig att på hans ålderdom försörja ho¬
nom. Således har kommunen pligler att uppfylla emot indivi¬
den. Detta känner den late myckel väl. Manne lian ej skulle
kunna tvingas till arbete under en tid då han dertill äger full
kraft och styrka? eller skall församlingen vara skyldig att betala
medlen till hans framtida underhåll? Förpligtelserne måste väl
vara ömsesidiga och finnas sä väl å ena som å andra sidan, och
således är en rättsgrund uti ifrågavande fall verkligen för han¬
den. Detta är hvad jag i korthet velat anföra i anledn. af Frih.
Cederströms anmärkmr och tror icke alt de böra verka till afslag
å ett tillägg, som äfven fordom funnits behöflig!.
Hr Printzensköld: Frih. Cederström synes mig hafva helt
och hållet missförstått den mening, hvaruti ordet ”lättja” här
varit, och som det jemväl enl. Hr von Hartmansdorffs och min
åsigt bör begagnas, då han kunnat förmoda att en persons stör¬
re eller mindre arbetsförmåga, hans större eller mindre håg att
verkställa det arbete som blifvit honom anförtrodt och han emol-
tagit, skulle utgöra grunden för församlingens rätt att yrka hans
försändande till allmän arbetsinrättning samt för K:s bef:s skyl¬
dighet alt honom dertill döma. Det är likväl klart och ligger i
sakens natur, att den individuella arbetskraften här ingalunda kan
komma med i beräkning och icke eller den individuella viljan att
fullgöra emoltaget arbete. Ordet lättja, sora här är begagnadt,
kan naturligtvis icke afse någonting annat än att den som der¬
före tilltalas, stryker socken omkring och icke kan förmås alt
emottaga erbjudet arbete, emedan han finner det vara vida lät¬
tare och beqvämare att spatsera från gård lill gärd och der söka
sina måltider, än alt qvarblifva på ett ställe och der genom ar¬
bete förskaffa sig sin utkomst. Det är på sådane personer, hvilka
församlingen nu icke har magt att tvinga lill arbete, som för-
faltningsförslaget skulle tillämpas, men ingalunda på dem, som
väl emottaga arbete, men af en eller annan orsak, icke äga nå¬
gon förmåga alt verkställa det så, alt den person som lemnat
arbetet, dermed är belåten. Jag kan icke föreställa mig att nå¬
Den 4 September.
319
gon embetsmyndighet skulle konna tillåta sig en så förvänd tillämp¬
ning af författningen, att man dömde en person lill arbete vid all¬
män arbetsinrättning derföre, alt några individer inom församlingen
förklarat, all lian icke verkställt arbetet så, som de önskat eller
väntat sig. Det är nog att lian emottagit arbete för alt lian må
vara befriad frän äfvenlyret att blifva försänd till arbetsinrätt¬
ning. Jag kan således icke anse de skäl Frih. Cederström an¬
fört vara gällande lill afslag å den redaktions-förändring jag på¬
yrkat och hoppas dessutom ali ingen landsh. måtte tänka på att
tolka författningen pä samma sätt som den värde Frihin.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade icke trott att det när-
var:de förhållandet skulle tinna försvarare på detta rum. Men
då nu 2:ne ledamöter talat derföre, finner jag mig i samma belä¬
genhet, som Hr von Hohenhausen och vill heldre begära bifall
å Utsk:s betänk, sådaot det är, än att yrka någon ytterligare rät¬
telse och derigenom äfventyra att icke få någon ändring i för¬
fattningen. Såsom ett bevis derpå att man icke bör låta det
nuvar:de förhållandet fortfara, ber jag alt få anföra en tilldragel¬
se, som skall hafva inträffat i Stora Kopparbergs län. K:s bef:de
derstädes hade dömt en qvinsperson till allmänt arbete. Denna
person var försvarslös och bade dessutom genom en liderlig lef¬
nad ådragit sig en smittosam sjukdom, hvarmed hon nedsmittat
sina båda barn och sin egen moder. Jag vet ej säkert, men vill
minnas att några af smittade personerne aflidit i den ohyggliga
sjukdomen. Men oaktadt denna qvinna, såsom varande både lat
och liderlig, väl bordt på något sätt afhällas från sitt förra lef¬
nadssätt, förklarade likväl Högste domstolen att författningarne
icke medgåfvo hennes inspärrande. Få det att dylika händelser
icke vidare må äga rum, anhåller jag alt R. o. Ad. måtte bifalla
betänk, sådant det är.
Frih. Cederström: Efter det sista yttrandet och isynner¬
het exempel, som Hr von Hartmansdorff meddelat, anser jag mig
ytterligare böra uppmana R. o. Ad. att noga betänka sig innan
det godkänner Ulsk:s förslag. Ett bifall dertill vore detsamma
som alt besluta del samtlige kurhushjonen skulle förflyttas till
korrektionsinrättningarne, emedan de samt- och synnerligen till¬
höra den kategorien hvarom han talat.
Gr. Sparre: Till de skäl som redan äro anförde till bifall
till betänk, anhåller jag att ytterligare få nämna att det torde
vara sällsynt alt den lale icke i mer eller mindre mån är lider¬
lig, eller den liderlige lat. Jag tror således alt ordet och gan¬
ska väl försvarar sin plats. Här har blifvit satt i fråga huruvida
man äger rätt, alt till allmänt arbetshus försända en person, som
icke gjort sig skyldig till något annat fel än att han icke arbe¬
tar flitigt. Hr Printzensköld har till och med sagt att den bor¬
de kunna till arbete dömas, som icke arbetar mera än för att
lifnära sig. Men månne samhället derföre skulle äga rätt alt
förflytta mig till arbetsinrättning? Jag tror att man icke bör gå
320
Den 6 Sep tern bet.
alltför långt i della afseende, utan nöja sig med del föreslagna
stadgandet, som likväl är strängare än hvad för närvarande är
gällande.
Hr Printzensköld: Gr. Sparre har missförsiåll mitt sed-
naste anförande. Jag har icke påstått alt man skulle kunna dö¬
ma en person lill allmänt arbete derföre alt han icke arbetar
mera än hvad som jemm och nätt erfordras för hans bergning.
Jag har sagt att det kan inträffa att en person, som icke är li¬
derlig, vägrar att emottaga erbjudet arbete och finner det be-
qvåmligare att lifnära sig genom att stryka omkring från gård
till gård och der söka sina mållider, i st. f. all emottaga stadigt
arbete på ett visst ställe. Eu sådan person synes mig hafva gjort
sig förfallen lill allmänt arbete, lika så väl som den, hvilken
både är lat och liderlig, ehuru denne sednare naturligtvis i högre
grad förtjent detta straff.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på ifrågavartde punkt blif¬
vit yrkadt dels bifall, dels afslag, dels ock af Hr Printzensköld
att, i öfverensstämmelse med det yrkande Hr von Hartmansdorff
framställt, men hvarifrån han sedermera afstält, de i Utsk:ns för¬
slag intagne orden ”lättja och liderlighet” skulle utbytas emot
”lättja eller liderlighet”.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:ns uti
förevartde puukt gjorda hemställan.
Föredrogs och lades till handliugarne ett från Exped.Utsk.
inkommet mern. Nto 18, i anledn. af ålerremisser å skrifvelse*
förslagen Ntis 173 och 174.
Då härefter det jemte sistnämnde mern. af Exped.Utsk. af-
gifna skrifvelse-förslag N:o 192, i anledn. af åren 1845 och
1847 verkställd revision af statsverkets m. fl. fonders förvaltning,
anmäldes till justering, blef detsamma lagdt på bordet lill följd af
derom af Gr. Lagerbjelke, Gust., gjord begäran.
Upplästes till justering samt godkändes följande från Exped.¬
Utsk. inkomne förslag till R. St;s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 193, angtde en från trycket uigifven psalmhistoria;
N:o 194, angtde nedsättning i utskylder af skalllagde qvar¬
nar, dä dessa genom anläggande af nya sådana i någon måtto
förnärmas;
Nto 195, ang:de ändring i 17 cap. 2 §:n A.Btn; samt_
N:o 196, angtde äudring af 17 cap. 4 och 5 §§:ne A.Btn
och 8 cap. 3 §:n J.Btn samt upphäfvande af K. förordningen d.
19 Augusti 1762.
Ån-
Den 4 September.
321
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-
komne utlåt:n oell mern., nemi. från
Sta Is-Ut sko It et:
N:o 311, i anledn. af väckte motioner om anvisandet af år¬
lig pension åt framlidne professoren Frih. Berzelii efterlemna-
de enka;
N:o 312, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
242, ang:de dels K. M:s nåd. propos. om beskattnings-väsendels
samt uppbörds- och redogörelse-verkets förenkling, dels enskilda i
samma ämnen väckta motioner;
N:o 313, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af Riks-
Sl:ns skiljaktiga beslut i fråga om befrielse för förre depart.che-
ferne i general-tullstyrelsen, presidenten af Billbergh och cansli-
rådet Walerius, samt kamereraren, kammarrättsrådet Winroth
och kontrollören Middendorff från ådömdt ansvar i målet, ronde
den efter aflidne tullförvaltaren Finér yppade balance;
N:o 314, ang:de verkställd omröstning öfver 2:ne i Bevilln.-
Utsk:s utlät. N:o 27 upptagne voler:s-propos:r;
Be v i 11 n.-Utskottet:
N:o 31, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de be¬
räkningen af tullmedlen och husbehofsbränneri-medlen;
Banko-Utskottet:
N:o 99, i anledn. af RiksStms beslut öfver mern. N:o
96 ; och
N:o 100, öfver gjorde anmärkmr vid mern. N:o 97, med
förslag till föreskrifter, afseende kontroll å diskonternes ombuds¬
mäns uppbörd och göromål.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt Frih. Åkerhjelm, Carl
Axel, inlemnat sin riksdagsmanna-pollet, samt anmodade Hrr
Electorer att efter honom utse en ledamot i StatsUtsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
21
Den 6 September.
Onsdagen den 6 September 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 4 dennes.
Föredrogs och godkändes Exped.Utsk:s under N:o 192 afgif-
na, d. 4 dennes på bordel, lagda förslag till R. St:s und. skrif¬
velse till K. M., i anledn. af åren 1845 och 1847 verkställd
revision af statsverkets m. fl. fonders förvaltning.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 4 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 311, i anledn. af väckte motioner om anvisandet
af årlig pension åt framlidne professoren Frih. Berzelii eflerlem-
nade enka.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr Sandströmer, And. Peter, ånyo på bordet Stats-
Utsk:s d. 4 dennes på bordel lagda utlåt. N:o 312, i anledn. af
erhållne återremisser å betänk. N:o 242, ang:de dels K. M:s nåd.
propos. om beskatlningsväsendets samt uppbörds- och redogörelse¬
verkets förenkling, dels enskilde i samma ämnen väckte mo¬
tioner.
Föredrogos och lades till handlingarne Förstärkta StatsUtsk:s
d. 4 dennes på bordet lagde mern.:
N:o 313, ang:de verkställd omröstning i anledn. af Riks-
Sl:ns skiljaktiga beslut, i fråga om befrielse för förre depart.che-
ferne i general-tullstvrelsen, presidenten af Billbergh och cansli-
rådet Walerius, samt kamereraren, kammarrättsrådet Winroth
och kontrollören Middendorff från ådömdt ansvar i målet, rör:de
den efter allidne tullförvaltaren Finér yppade balans; och
N:o 314, ang:de verkställd omröstning öfver 2:ne i Bevilln.-
Ulsk:s mern. N:o 27 upptagne voter:s-propos:r.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 4 dennes på bordet lagda mern.
N:o 31, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de beräk¬
ningen af tullmedlen och husbehofsbränneri-medlen.
Delta mern. företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de tullmedlen.
R. o. Ad. biföll Utsk:ns i denna punkt afgifna yttrande.
2:dra punkten, ang:de husbehofsbränneri-medlen.
Den 0 September.
323
Efter af Hr Gr. o. Landtm, framställd samt af R. o. Ad.
med ja oell nej besvarad prnpos. till antagande af Utsk:s i denna
punkt gjorde inbjudning, anmälde sig oell yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer vördsamt,
att R. o. Ad. mätte vidblifva sitt beslut och godkänna de före-
slagne voler:s-propos:ne.
Hr Gr. o. Landt m. hemställde om R. o. Ad. behagade
vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut samt godkänna den af
Etsk. föreslagna voter.propos.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 30 sisth Augusti och d. 2 den¬
nes [iä bordet lagda betänk. N:o 158, i anleda, af dels K. M:s
nåd. propos. om antagande af ny strafflag, med flere tillhörande
lagbestämmelser, dels ock åtskilliga särskildt väckte motioner i
afseende på kriminal-lagstiftningen.
Sedan R. o. Ad., uppå derom af Hr Gr. o. Landtm, gjord
hemställan, förklarat sig anse obehöflig! att någon uppläsning af
detta betänk, ägde rum, yttrade Hr Gr. o. Landtm, att då Utsk.
hade fördelat sitt tillstyrkande uti 2:ne punkter, hvaraf den för¬
ra afsåg afslag å K. M:s nåd. propos. och den sednare bifall till
de vid Ulsk:s betänk, fogade förslag till ny Strafflag samt lag
om verkställighet af straffarbete och fängelsestraff, R. o. Ad. tor¬
de finna lämpligt alt dessa punkter hvar för sig i sin helhet
föredrogos.
Ropades ja, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Aug., anmälde sig och yttrade:
Det vöre måhända lämpligt, att den sednare punkten före¬
drogs först, ty om det skulle emot förmodan hända, att man, vid
pröfning af denna punkt, antoge sådana stadganden, som befin¬
nas i den af K. M. föreslagna nåd. propos:n, så kunde det
möjligen inträffa, att man i sednare punkten af betänk, komme i
strid med sig sjelf, eller ock vore bunden uti sin fria pröf-
ningsrält.
Sedan denna af Hr von Hartmansdorff föreslagna ordning
för föredragningen, uppå derom af Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., blifvit af R. o. Ad. godkänd, blef ftågan om antagande
af de vid Gtsk:s betänk, fogade förslag till ny strafflag samt lag
om verkställighet af straffarbete och fängelsestraff, af Hr Landtm,
framställd såsom föremål för öfverläggning™.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Då ett ämne af den vigt och
stora omfattning som detta icke kommit till R. St:s pröfning förr,
än vid riksdagens slut, så kan man nogsamt förutse, att om
21*
324
Den 6 September.
nian ville antaga Utsk:s förslag och om man för den skull bor¬
de såsom nödigt vore, genomgå hvarje särskildt stadgande med
all den noggrannhet som ett magtpåliggande ämne fordrar: sä
skulle dertill behöfvas en lid vida längre än den, som nu åter¬
står för riksdagens fortfarande. Man kan således på förhand ta¬
ga för afgjordt att en sådan pröfning nu icke är möjlig. Under
sådant förhållande, återstår blott alt afgöra antingen man önskar
det lagens bearbetande måtte fortgå på de förut lagda och följda
grunderne eller om man anser dem vara felaktiga och alt följ¬
aktligen andra böra antagas, på hvilka det blifvande arbetet skall
fotas. Jag är, för min del, af den sednare lankan, och grundar
denna min mening icke allenast på de anföranden, som jag till¬
förene under föreg:de riksdag, då detta ämne förevar, för R. o.
Ad. vidlyftigt utfört, utan äfven särskildt på den reservation som
Gr. Sparre vid detta tillfället anfört emot LagUtsk:s betänk, och
om hvars uppläsande jag anhåller.
Sedan till följd häraf Gr. Sparres vid Utskts betänk, fogade
reservation blifvit uppläst, tilläde
Hr von Hartmansdorff: J sammanhang med mitt förra
yttrande, anhåller jag vördsamt att Hr Gr. o. Landtm, mätte
göra propos. på bifall till det förslag, som Gr. Sparres reserva¬
tion innehåller, likväl med förändring, af några obetydliga orda¬
lag, men hvilka synas innebära likasom en förebråelse till folket
i Sverige för det sätt, hvarpå de uppfattat rättsbegreppet. Om
man, i st. f. de i reservationen föreslagna ordalag skulle säga:
”med den hos folket rådande uppfattning af rättsbegreppen”, sä
är detta den enda ändring, hvarom jag anhåller.
Gr. Sparre, Erik: Då jag emotlog det ansvarsfulla upp¬
drag alt vara ledamot af det Utskott, hvilket hade att handlägga
det vigtiga ämne, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning,
följde jag mera pligtens bud än jag rådfrågade min förmåga. Ämnet
var mig emedlertid icke främmande. Under en längre tid hade
jag sökt alt dermed göra mig hemmastadd och derom stadga min
öfvertygelse. Densamma har ej eller rubbats under den sorgfälli-
ga pröfning jag sedermera egnai frågan. Tvärtom har denna min
öfvertygelse derigenom ytterligare stad fästat s; och resultatet deraf
återfinnes i den reservation, som nyss blifvit uppläst. Jag har
visserligen deri sammanfattat de hufvudsakliga grunder, hvarpå
mitt förslag hvilar; men då ett bifall dertill nu blifvit yrkadt,
torde det tillåtas mig ali med några få ord vidare utveckla den
åsigt, från hvilken jag utgått. Jag skall dervid söka vara kort.
Behofvet af en förbättring i vår strafflagstiftning är alltför
vål kändt, för att något vidare derom behöfver ordas. 1734 års
strafflag, ehuru passande för sin tid, ändamålsenlig och jemförel¬
sevis med de flesta andra länders, egande ett afgjordt företräde,
har likväl, till följd af förändrade åsigter om samhället och men-
niskan, för vår lid börjat synas mindre lämplig, i synnerhet i
fråga om straffbestämmelserna. Man ser numera i förbrytaren
Den G September.
325
icke blott elen djerfve, som trotsat lagens hot, utan äfven dea
fallne, olycklige, sorn dukat under för sina lidelser och passioner,
och hos hvilken, vid tilldelandet af rättvisans näpst, likväl bör
respekteras de menskliga anlagen oell förmögenheterna. Straffen
måste således, under tidernas lopp ändras, på det att icke lagens
tillämpning, i stället att af folket erkännas såsom rättvisans verk¬
liggörande, betraktas med ovilja såsom ledande till grymhet och
barbari. Af denna orsak hafva också, lid efter annan, de straff¬
bestämmelser, som finnas intagne i 1734 års lag blifvit förän¬
drade och ut byt la emot andra. Hedan under förflutna århundra¬
de hade väsendlliga förändringar skett, och i sednare tider haf¬
va rådbråkning och alla tillförene brukliga försvårande tillsatser
vid dödsstraffen, såsom handens afhuggande, stegling, kroppens
brännande å bål m. m. blifvit afskaffade, spöstraffens användan¬
de i betydlig mån inskränkt o. s. v. De vidlagne förändringar-
ne hade emedlertid vållat rubbningar i lagen och för att deruti
återbringa enhet och harmoni samt i allmänhet att bringa straff¬
bestämmelserna i öfverensstämmelse med tidsandans mildare for¬
dringar blef, till följd af Ständernes beslut vid 1810 års riks¬
dag, Iag-komitéen tillsatt. Men, i stället att fullgöra delta sitt
uppdrag, företog sig denna komité, att, med förkastande af bela
den gällande lagen, icke allenast, hvad angår straffbestämmel¬
serna, utan äfven sjelfva rättsbegreppen, på egen hand författa
en helt ny lag, efter främmande, hittills för Sverige och dess
lagstiftning okända rättsbegrepp. Det är detta lag-komitéens till¬
tag, som jag ogillar; det är denna method i afseende å lag¬
reformen, som, under snart 40 års lid, uppskjutit denna, och
och som sannolikt skall komma att uppskjuta den lill en må¬
hända aflägsen framtid, eller snarare hindra ali reform; ty, mine
Hrr! folket bortkastar icke lika handlöst som lag-komiléen en lag
som det Jtänner, som det sjelft gjort, som det lärt sig älska och
vörda. Arhundradens, årtusendens lagstiftningsarbete ligger för
oss, mine Hrr! Viljen J öfverändakasta detta arbete? Viljen J
upphäfva en lag, uppsprungen ur folket, bildad ur dess rättsbe¬
grepp, fullkomligt inhemsk; en förmån, som vi Skandinaver, äga
framför det öfriga Europa; ty under det att, i alla andra Euro¬
peiska länder, den Romerska och Cononiska rätten ulöfvat ett så¬
dant inflytande, alt de nästan helt och hållet utträngde den in¬
hemska rätten, så har hos oss ett motsatt förhållande ägt rum
och den gamla Germaniska rätten har bibehållit sig emot den
Romerska och Canoniska lagens inkräktningar.
Hvad är lag? — Det är den i ord uttryckta rätten; och
hvad är rätten? — Det är den i folkets medvetande, uti dess
samvete befintliga känsla, som utvisar skiljelinierne emellan de
särskilda personernas rältsspherer, som uppdrager de gränsor, in¬
om hvilka hvar och en äger att röra sig, fullkomligt oberoende
af allt annat, utom sin fria vilja, och medelst hvilken frihet han
kan vara verksam för samhällets ändamål. Dessa rättsbegrepp
komma icke helt och hållet utur menniskans egen hjerna. Fol¬
kets hela föregtde historia, dess föregtde lif, vanor, seder t. o. m.
326
Den C September.
lokalförhållanden uppamma, så att säga, dessa begrepp. Derföre
sammanhänga de på det innerligaste. Den andliga verld som vi
fatta med våra yttre sinnen, och i denna tankens verld, i dessa
begrepp, som tillsammans utgöra den andliga verlden, inne¬
fattas rätten. Man kan således icke från ett folk, som i årtu¬
senden löfval under sina inhemska rättsbegrepp, lösrycka dessa
begrepp och inplanta andra. Del är abdcriliskt, alt tänka nå¬
got sådant. Ett folks föregnle lif sammanhänger på det innerli¬
gaste med dess närvarande. Det närvarrde utgör för samhället
öfvergången från del förflutna till det kommande. Huru vill man
väl dä på en gång bortkasta allt hvad vi lärt, glömma hvad fol¬
ket ifrån årtusenden vant sig vid, för att på en gäng införa helt
främmande rättsbegrepp, en alldeles främmande lag, efter Tyska
mönster. Mine Hrr! i Sverige är detta ännu mindre möjligt än
i något annat land, ty ingenstädes, uti intet land sorn jag kän¬
ner, är rätten så inplantad hos folket, som hos oss, så hela fol¬
kets egendom som här, och detta just af det skäl, som jag nämnt,
att de främmande rättsbegreppen i vårt land aldrig vunnit insteg.
Här i Sverige kan, till följd häraf, den obildade bonden sjelf
komma till domstolen och i egen person utföra sin talan der. I
saknad af den högre bildning, som förulsältes hos juristen, kan
han likväl sjelf träda inför domaren, sjelf utföra sin sak, utan att
behöfva bero af legda sakförare, och utan andra afgifter än den
lumpna löseskillingen för eli prot.nldr. Håfven J betänkt, mine
Hrr! hvilken stor, hvilken ovärderlig förmån detta utgör för,
särdeles de fattigare samhällsklasserna? Hvilken garanti för ett
verkligt åtnjutande af de rättigheter, lagen tillförsäkrar en och
hvar? Håfven J jemfört våra enkla former med den konstiga,
om än utomordentligt vackra rättegångsordningen i andra länder?
Håfven J sell den drama som der uppföras hvarje gång ett mål
anliängiggöres inför domstol? J skolén dä på samma gäng hafva
funnit ali rätten der helt och hållet höjt sig öfver folket. Den
rättsökande måste gå lill en dyrlegd notarie sorn upprättar hvar¬
je det enklaste kontrakt, och om delta kontrakt icke efterlefves,
till en s. k. avoué, hvilken skall uppsätta haus stämning och
skriftligen framställa hans påståenden. Sedan detta är gjordt må¬
ste han gå till en annan advokat, som inför domstolen skall
mundtligen utföra processen. Innan någon af dessa herrar rör
sig, måste den rättsökande lägga tipp penningar. Under sådana
förhållanden lorden J finna, alt den fattiges rättsförhållanden äro
föga skyddade. Ilan kan icke, han får icke ens, det är honom
icke tillåtet att sjelf utföra sin sak, ty obekanlskapen med lagen
och dess former gör sådant omöjligt. Det är likväl fråga om
att förskaffa oss ett sådant tillstånd i st. f. det som vi äga; ty
tron J väl, att folket skall förmå att studera sig in i en pä ett
helt nytt rättssystem byggd lag. Den gamla känna de, känna i
ordets egentligaste bemärkelse, ty det är deras känsla af det rät¬
ta, som säger dem innehållet af en lag, hvilken är utgången ut¬
ur, och öfverensstämmer med deras egna rättsbegrepp. Man in¬
vänder att här är blott fråga om strafflagen. Men ingår då icke
Den 6 September.
327
rätten i strafflagen? Dessutom: antagandet af en helt ny brott¬
målslag medför ovilkorligen nödvändigheten att förändra hela det
öfriga rättssystemet. Detta är en obestridlig och klar sak, och för¬
fattaren af det nya lagförslaget hafva också skrifvit en ny civil¬
lag, en ny rättegångslag för civila mål, och en för criminela.
Då jag omtalade för utländska jurister våra rältsinstitutioner, och
tillika att man var sysselsatt med att utarbeta och införa på en
gång en helt ny civil- och criminallag, så logo de och sade:
”dessa menniskor veta icke hvad de göra”. I andra länder an¬
ser man hvarje särskild del af lagen vara en hel lefnads stu¬
dium för en man. Handelslagstiftningen t. ex. anses ensam för
sig vara af den omfattning, att dess bearbetande skulle gifva till¬
räcklig sysselsättning åt en man, som deråt vill egna hela sitt
lif. Här tror man att några män skulle kunna äga öfvernalurli-
ga krafter att pä en gång och med ett enda tag förbättra och
omgöra bela lagstiftningen i alla dess grenar. Jag värderar dessa
sällsynte mäns skicklighet, deras mod; men må det tillåtas mig
yttra, att jag tror dem hafva vågat alltför mycket.
Jag yttrade nyss att rättsbegreppen till en väsendtlig del
ingå i strafflagen. Det synes såsom gåfvos de, som tro, att en
strafflag blott är en scala för bestämmande af det straff, hvarmed
man skall belägga förbrytelsen. Strafflagen skyddar menniskans
heligaste rättigheter, bennes ära, frihet, lif och egendom.
Det är således icke endast fråga om huru man skall straffa vissa
förbrytelser, utan ännu mera att bestämma hvilka gerningar
lagen förklarar vara straffbara; huru jag skall kunna inom min
spher verka lugn och obekymrad, utan att utsättas på den ena
sidan för brottslingens tilltag, på den andra för en åklagares ill¬
vilja, hvilken, under skydd af lagparagraferna, sorn möjligen äro
sväfvande, dunkla och otydliga, skulle vilja angripa mig i milt
enskilda lif. Det är detta som gör införandet af en ny strafflag
vådligt för friheten, och denna synpunkt är en af de aldravigti-
gaste i det borgerliga samhället. Jag bestrider icke, att ganska
mänga felaktigheter finnas i vår gamla lag. Jag har börjat med
alt erkänna detta, men jag tror att menniskokrafter förmå att
afhjelpa dessa felaktigheter. Praktiken gifver ganska tydligt vid
handen de brister som finnas och man kan således med uppmärk¬
samhet härpå lätteligen afhjelpa dem medelst pertiella förändrin¬
gar. Uppstår deremot fråga om, alt på en gång grunda ett helt
nytt rättssystem; att stifta en ny lag och en lag för sekler.
Hvem är dä den djerfve som tilltror sig detta jätte-arbete? Vi
hafva hört talas om en Moses som skref lagar, på Guds befall¬
ning. Vi hafva hört omtalas en Solon en Minos; men vår tid
erkänner icke mer några Soloner. Vetenskapen, numera till¬
gänglig för alla som med alfvar dyrka henne, är vår tids iagstif-
lariuna. Men vetenskapens uppgift, åtminstone inom det mora¬
liska och politiska området är mindre att göra nya uppfinningar,
än att göra sig klart reda för det beslående, ali jemföra det med
nuvaride samhällsförhållanden och finna sambandet mellan dem.
De nya systemer vi höra predikas äro sällan något annat än,
328
Den (i September.
stundom misslyckade, uppkok pä de gamla. Ingenting är nytt
under solen. Hvad som finnes i dag det var äfven i går. ”Men-
niskan är öga icke sol”. Hon kan med vetenskapens synglas
upptäcka hvad i det bestående bör ändras. Men hon upptanker
sällan något nytt, och hugskott, dem hon stundom framkastar,
passa sällan för den nakna kalla verkligheten, så väl som de sy¬
stemer dem den bepiöfvade erfarenheten, den lugna samhälls¬
utvecklingen framkallat. Jag anser således den man öfverdådig, som
tilltror det menskliga snillet att på en gång utfinna ett helt nytt
rättssystem, samt att oberoende af det bestående, tolka delta system
i ord, sora skulle kunna Jör en hel framlid tjena till lagar och
rättesnöre för ett folk. Annu mera öfverdådig är han otia han
med förakt för vetenskap och historia tillerkänner sina egna
hugskott heder och värdighet af snillets inspirationer.
Jag har talat i allmänhet, mine Hrr! man skall måhända
förevita mig det. Jag skall nu gä närmare på saken och tala om
det förslag som nu ligger för oss. Hurudant är då det? Inne¬
håller det vetenskap? Man har hört sägas att det skall utgöra
blomman af vår tids juridiska bildning, att det på allt sätt skyd¬
dar friheten o. s. v. Jag har vågat att offentligen uttrycka den
åsigt, att det icke är så. Ingen röst har ännu vederlagt mig, in¬
gen penna bar upptagit och gendrifvit mina yttrade skäl, och
ehvad det nu är författarefåfänga eller icke. Jag vågar tro att
jag har rätt till dess jag blifvit vederlagd. Den föreslagna lagen
är byggd på nya theorier, nya om man så vill, ty i sjelfva ver¬
ket äro de gammalmodiga; och det förundrar mig att ännu i
medlet af lf):de århundradet se dem åberopade af lagstiftare i
vårt land. För några 10:tal af år sedan uppträdde en känd för¬
fattare, Feuerbach, med en Iheori, som grundade sig på den
satsen, att strafflagen hade till föremål, alt afskräcka från begåen¬
det af brott. Denna theori, liknande dessa det menskliga snillets
skapelser, hvilka, likasom svampar uppspira ur den alltför feta
jorden, för att nästa dag dö, är redan helt och hållet fallen, och
alla förfaltare i kriminalrätten instämma uti att helt och hållet
ogilla densamma. Lagens mening är icke, att genom uppställan¬
de af lagbud afskräcka förbrytaren ifrån brott. Nej, jag tog mig
friheten säga det ifrån början: lagen är den ur folkets hela lif
ursprungna rätten. Likasom inom den physiska naturen hvarje
öfverträdelse af dess lagar framkallar en reaction på samma sätt,
mäste inom den moraliska verlden, en öfverträdelse af de mo¬
raliska lagarne medföra en reaktion; och denna reaktion kallas
straff. Lagen bestämmer således icke något annat än del för¬
hållande, i hvilket, då lagarne angripas, angreppet skall kastas
tillhaka på samma sätt, som, når jag uti den physiska naturen
gör ett angrepp, jag erfar ett motstånd, en reaktion.
Ordning och harmoni måste råda inom den moraliska verl¬
den, likasom inom den physiska. Lagarne äro uttrycket af den¬
na ordning. Ordningen inom deu moraliska verlden kallar man
rättvisa. Rättvisa uråslc således ligga uti reaktionen, så att den¬
Den C September.
329
na afpassas mot angreppet. På detta sätt upprälthålles i sam¬
hället begreppet om rätt. Så tillvida tjenar lagen också till alt
afskräcka förbrytarn ifrån straff, men icke bör afskräckandet vara
grunden för och enda ändamålet med straffet. Att antaga den¬
na grond skalle vara vanärande för menniskonaturen, ty lagen
skulle då vara byggd på samma princip som jag följer, — vid
hundens dressering; jag söker nemi. ali genom hotelser all skräm¬
ma hunden från att öfverträda mina befallningar.
På denna grund söka likväl de författare, som hylla af¬
skräcknings-theorien, att bygga sina lagar. Förfatlarne till detta
lagförslag hafva öppet förklarat alt de anse afskräcknings-theorien
i straffrätten så ovedersägligen sann, att den hvilar på ”en i
förnuftet djupt grundad föreställning”. Grundprincipen för deras
lagarbete är således falsk, och, huru viljen J, mine Hrr! att i
detaljerna, att conseqvenserna skola blifva sannare än principen?
Om det tillätes mig att trötta eder med att bevisa orimligheter¬
na af denna theori, så vill jag taga mig friheten att upptaga en
eller annan punkt af strafflagstiftningen, och i afseende å dem
draga omedelbara följder af grundprincipen. Jag skall välja den
om tillräkne/igheten af brott. Utgår man i strafflagstiftningen
från afskräckniugstheorien såsom grund, anser man enda ända¬
målet med strafflagen vara att afskräcka den illasinnade ifrån att
begå ett brott, och förbiser strafflagens samband med den mora¬
liska lagen, dess förhållande till viljan och samvetet, så ligger det
i sakens natur, att, om individen kommer i de omständigheter,
att bans fruktan för strafflagars hot öfvervinnes af fruktan för ett
ännu större ondt, och lian således bryter emot lagen, han icke
kan ädömas straff; ty, är det blott fruktan för straff, men icke
samvetets bud, som skall afhålla honom, så undviker han natur¬
ligtvis eli ondt som är större än det, hvarmed strafflagen hotar
honora. Deraf följer också alt de som grunda lagen på denna
theori, anse brottet icke kunna t i 11 räknas om förbrytaren sett sig
hotad af en större olycka än straffet för honom kan medföra.
Det är på denna grund, mine Hrr! som straffs frihet för detta
fall i lagförslaget är stadgadt så att t. ex. en stöld, som är be¬
gången, under fruktan för hungersnöd, är straff-fri. Detta är full¬
komligt konseqvent efter ett system, som i strafflagen icke ser
något annat än en uppfinning af lagstiftaren för att skydda sam¬
hällets medlemmar emot brott. Men samhällets lag, rätten,
måste sammanhänga med de moraliska begreppen, med känslan
af mitt moraliska värde, min pligt, och hvarje gång jag öfverträ-
der min pligt sådan denne är befästad af lagen, d. v. s., så fort
jag handlar i strid emot lagens stadgande, måste jag blifva straf¬
fad. Sä anse de som grunda lagstiftningen på rättvisan, icke på
afskräcknings-theorien.
Jag ber alt få anföra ett annat fall, som ådagalägger balten
af denna theori. Det är i fråga om valet af straff. Afskräek-
nings-lheorien borde, om den vore conseqvent, alltid välja de
förskräckligaste straff; ty dcu skulle derigenom säkrast nå sitt än¬
330
Den 6 September.
damål: afskräckande ifrån brott. Nu visar likväl erfarenheten,
att grymma straff icke afhålla från brott. Denna omständighet
är ju ensam tillräcklig att kullkasta hela systemet. Då inlägga
dessa lagstiftare andra ändamål, andra afsigteri straffen, hufvud¬
sakligen det att använda den brottslige, hvilket sålunda blir ett
nytt ändamål än som afses med lagen. Men om nu erfarenhe¬
ten också visat, att ända hittills inga straff kunnat uppfinnas, som
förbättra förbrytaren; om således begge de uppgifna ändamålen
med straffet, enl. flera hundrade års erfarenhet, aldrig kunnat
uppnås, så återstår ju ingen grund för straffet, och sjelfva straf¬
fels rättmätighet kan således ifrågasättas. Behöfver jag anföra
mera för att ådagalägga beskaffenheten af den theori, hvarpå det¬
ta förslag grundar sig?
Rättvisans theori i straffrätten afser något helt annat; den
syftar till att straffa hvarje menniska, som felar. Den uppsöker
den onda vilja, sora är orsaken lill brottet oell riktar reaktionen
omedelbarligen emot denna vilja. Derföre, mine Hrr! måste i
ett samhälle finnas olika straffarter. Derföre måste icke den som
af ärelystnad sträfvar att med våldsamma medel förändra stats¬
författningen, den som af egennytta begår en stöld, den som lätt¬
sinnigt skymfar en annan, derföre böra icke alla dessa behand¬
las eller straffas på samma sätt. Detta blir likväl följden om man
med afskräcknings- och förbättrings-theoriens anhängare icke
godkänner mera än två eller tre slraffarter, sådana nemi. som
anses afskräckande och förbättrande.
Förhållandet är, att om man vid valet af straff, lämpar del¬
ta efter brottets karakter, om man i straffet söker träffa just den
onda vilja, den passion, som röjer sig i brottet, så blir straffet,
som då är rättvist, på en gång afskräckande och förbättrande.
Men då måste man icke antaga samma straff för de mest olik¬
artade brott.
Således, dessa theorier, med hvilkas närmare pröfning jag
icke vill trötta R. o. Ad., emedan jag anser det bär icke vara
rätta stället dertill, — dessa theorier åro redan öfverändakaslade,
de hafva fallit för det sunda förnuftets granskning. Europa bör¬
jar i allmänhet att tröttna vid theorien, och det land, sorn mest
prakticerat med dessa theorier, tröttnade snarast vid dem. Det
synes som förhållandet vore sådant äfven här. Märkvärdigt nog;
för 3:ne år sedan uppträdde på delta rum så många ifriga för¬
svarare för detta lagförslag. Nu är förhållandet så förändradt,
alt jag icke ännu hört någon röst höja sig derför. Att Lag-
Etsk., bestående vid begge riksdagarne till största delen af sam¬
ma personer, som vid den förra, obelingadt tillstyrkt denna lag,
men vid innevartde deruti gjort högst betydliga modifikationer,
synes mig icke tala för theoriens värde. Delta är också natur¬
ligt. Theorier, tagna i luften, byggda på några menniskors spe¬
kulationer — de äro luft, och kunna icke blifva annat. Det
gafs en tid, då man tilltrodde sig att stifta lagar, som skulle va¬
ra universella passande för menniskorna i allmänhet. Jag på¬
Den C September.
331
minner mig i detta afseende ett yttrande af en berömd Fran¬
sysk philosof, sorn under den Franska revolutionen, då man så
myckel sysselsatte sig med menniskan in abstraclo, sade: ”J vil¬
jen stifta lagar för menniskan. Först och främst får jag förkla¬
ra, att jag icke känner menniskan. Jag liar väl i min lefnad
sett Fransoser, Engelsmän, Tyskar och Italienare, men ingenstä¬
des har jag sett menniskan. Finnes hon, så är det mig obe¬
kant”. Han hade rätt. Just derföre alt hvarje nation har sin
egen karaktär, är det omöjligt alt skrifva en lag för menniskan.
Man kan skrifva en lag för Sverige, likasom man kan skrifva en
för Tyskland, en för England; — men de begå eli fel, sorn, se¬
dan de hafva öfversäll en Tysk lag, tro sig hafva skrifvit en lag
för Sverige. Man skall måhända säga mig att jag har haft orätt,
.ali jag till vilat lag-beredningen hvad den icke förtjena!. Månne
således detta förslag bibehållit vår gamla Svenska rätt? Mine Hrr!
slån upp della arbete, jemfören det med vår nu gällande lag.
Finnes det i form, i uppställning, i innehåll, den aldra ringaste
likhet med nu bestående? Skall någon menniska våga säga, att
dessa lagar hafva någon likhet med hvararandra? Jag vågar säga
nej. Alta månaders träget arbete har öfvertygat mig, att emel¬
lan dem är den väsendligaste skillnad, all det lagförslag, som
man vill förelägga oss är splitter nytt. Eller månne någon vill
neka att det egentligen icke är anual än en öfversättning af Tyska
lagar? Jemförom det då med dessa lagar, och man skall finna den
öfverensstämmelse i form och innehåll, som man förgäfves söker
vid jemförelse med den Svenska rätten. Jag har i tryck visat ur
hvilka källor vissa §§, ord för ord, äro öfversätta. Och åro
dessa lagar af den beskaffenhet, att de förtjena alt öfversätlas åt
oss? Jag har under mina resor sökt skaffa mig upplysning om
burn de verkat i de länder, der de blifvit antagna.
Jag har åberopat flere berömde författares yttranden, derom
att dessa lagar äro opraktiska, att det system, som dervid blif¬
vit följd!, i del man uttalar allmänna satser, efter hvilka doma¬
ren i hvarje särskildt fall skall döma, är olämpligt, är obrukbart;
och del är likväl emot delta system, som man vill utbyta vår
gamla lag, en rätt som är folkets, en lag som det känner emot
ett splitter nytt system och emot en lagbok, som man icke kan
tolka; ty, mine Hrr: i LagUlsk. hafva långvariga disctissioner
uppstått om betydelsen af §§:ne i denna lag och detta oaktadt
vi hafva haft lagberedningen på stället, oaktadt vi stå så nära
dess författare; oaktadt vi haft moliverna all rådfråga. Jag skall
icke tillåta mig en lång granskning af förslaget. Men jag skall
genomgå en eller annan punkt.
Det första kapitlet, hvarpå jag redan i min reservation fä¬
stat uppmärksamheten, innehåller del orimliga stadgandet: att cn
utländsk man, som utom riket emot Svensk man föröfvat en
handling, som efter Svensk lag är straffbar, skall dömas efter
Svensk lag. Behöfver jag säga att detta stadgande är orimligt?
Behöfver jag erinra att det torde varit honom obekant, att, en
332
Den 6 September.
sådan handling, som efter hans lands lag ej belägges med straff,
enligt Svensk lag är straffbar? Och han skall således lida straff
för något som han icke vet vara brott. Behöfver jag ytterligare
säga att det är orimligt att låta K. M. bestämma, huruvida ett
brott skall åtalas eller icke? Lagen, icke Konungen, säger om en
handling är straffbar. Konungen kan mildra straffet, men ej hin¬
dra brottets åtalande.
Det andra kapitlet handlar om straff,irlerne. Man har ute¬
slutit landsförvisning, ett, enl. min öfvertygelse, högst lämpligt
straff för politiska förbrytelser. I st. f. detta straff, slösar man
med dödsstraff för dessa brott. Det är i min tanka stridande
emot rättvisan. Straffet bör, på sätt jag redan yttrat, bestämmas
till sin art, med afseende på brottets inre karaktär. Olan allt
afseende härpå har man här stadgat dödsstraff för hvarje brott
som ansetts farligt. Det är icke så, jag förslår rättvisan. Den
bjuder att straffet till sin art bör rätta sig efter brottets karak¬
tär, men till graden efter dess grofhet. De straff man velat bi¬
behålla i denna lag äro: ”dödsstraff, straffarbete, fängelse och
böter; fängelset kan blifva enkelt fängelse eller fängelse vid vat¬
ten och bröd. Det är just dessa straff, som efter år 1841 äro
de allmännaste hos oss, och man vill antaga dem, med uteslu¬
tande af alla andra, utan att man ännu har organiserade straff¬
arbeten eller fängelse såsom straffanstalt. Delta bör likväl ound¬
gängligen hafva föregått innan man kan antaga straffarbetet så¬
som generelt straff. Vi veta alt sedan år 1841, då vi företogo
en väsendtlig lindring i straffen här i Sverige, hafva brotten till¬
tagit. Viljen J höra, mine Hrr! i hvad män de tilltagit! Till
och med år 1839 utgjorde tjufnadsbrollen i riket, i medeltal
2590 om året. Ar 1846 utgjorde de i medeltal 4240. Vi kän¬
na alla, att våra straffanstalter, sådana de nu äro, uppamma brott¬
slingar. De förbättringar i dessa anstalter, som hittills blifvit
försökte, hafva icke ledt till det åsyftade ändamålet. Vi borde
vara betänkta på alt organisera vårt straffsystem sä, att det blir
verksamt och strängt, men vi böra icke slösa med dessa frihets¬
straff, åtminstone icke så länge, som erfarenheten visar att de
olvifvelaktigt leda till alt föröka brottens antal. Om vi, efter ett
eller annat tiotal af år, kommit derhän, att med uppoffring af 10
till 12 millioner för att bygga ensamhetsfängelser, vi hunnit or¬
ganisera fängelset såsom straff, då kunna vi kanske länka på att
utvidga fängelsestraffen, men så länge vi icke hafva fängelserna
i ordning är det oklokt att göra det.
3:dje kapitlet handlar om försök till brott. Det är en våd¬
lig lära. Det är ganska vådligt att söka rubricera såsom brott
en handling, som icke i sig sjelf innefattar något brott, ty lagen
är ännu icke ohjectift öfverträdd. Jag har tillämnat och måhän¬
da börjat att verkställa ett brott, men något resultat, någon lag-
öfverlrädelse har ännu icke inträffat. En otydlighet, en brist i
bestämningen af lagen kan vålla, att äfven den oskyldigaste
handling kan stämplas såsom försök till brott. Derföre är lag-
Den C September.
333
sliftningen i detta ämne farlig. Alla rältslärare äro derom ense.
Jag är icke af samma mening med LagUisk. om redaktionen af
den 1 §:n i detta cap. Jag skulle velat göra den ännu mera in¬
skränkande. Jag har i min reservation yttrat mig derom. Man har
trott sig undgå faran derigenom alt man bestämt det blott vid
vissa brott försöken straffas; men bela det farliga i denna för-
sökslagstiftning qvarstår, ty om t. ex. lagen stadgade: alt försök
till dråp straffas, sä kan det inträffa att om jag hotar en menni¬
ska, eller slår till honom, jag kan blifva tilltalad för ett försök
till dråp. Det är della som skall förekommas i lagen, och der¬
före måste den handling, hvilken bestraffas såsom försök lill brott
noga karakteriseras. Så bar 1734 års lagstiftare gått tillväga,
men denna försigtighet är bär utesluten.
Det 4 kapitlet är lika vådligt. Der talas i allmänhet om
”vållande” och hvarje den oskyldigaste handling om den haft en
olycklig effekt, kan rubriceras såsom vållande. Det beror pä do¬
maren att afgöra detta; men domaren har i lagen icke någon
närmare uppgift om de fall då vållande bör bestraffas. Lagbe¬
redningens förslag angaf åtminstone exempel till ledning för do¬
marens bedömande af de fall, som borde beläggas med högre
ansvar, så att man vid andra fall åtminstone endast riskerade att
fällas lill ansvar för ringare vållande; men LagUisk. har helt
simpelt borttagit dessa exempel och öfverlemnat åt domarens
pröfning om och huru stort ansvar bör äga rum. I 1734 års
lag har man icke galt så tillväga, utan lagstiftaren har der be¬
stämdt uppgifvit de fall, då vållande kan bestraffas.
öde kapitlet handlar om delaktighet i brott. Redaktionen
af 1 §:n, som innefattar definition på den delaktighet, som be¬
nämnes upphofsmanskap, är mindre tillfredsställande än den som
finnes i 1734 års lag. 1734 års lag säger: ”hvar som bjuder,
leger, hjelper eller räder annan till missgerning, så att den derige¬
nom skerDessa ord: ”så att den derigenom sker” äro borltagne
i förslaget, och derigenom kan man möjligen blifva straffad så¬
som upphofsman lill ett brott, utan att det såsom straffbart an¬
sedde rådet eller tillstyrkandet varit direkt verkande på gernin-
gen. Det skulle kunna hända alt jag ganska lösligt i ett samtal
uppmanade en person, som var uppbragt på en annan att häm¬
nas på honom, och jag skulle, enl. den nu föreslagne lagpara¬
grafen kunna åtalas såsom upphofsman lill det dråp, som af den
uppbragte personen föröfvas å hans ovän. Detta förekommes ge¬
nom orden ”så att det derigenom sker”, hvilket uttrycker den
direkta inverkan eller hufvudsakliga orsaken lill brottet, som la¬
gen bestraffat såsom upphofsmanskap.
Den 12 §:n af samma kap., jemförd med den 11, säger:
att den som biträder make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller
nedstigande led, vid begåendet af eli brott, icke straffas för brot¬
tet, oaktadt han haft skäl att misstänka alt skyldemannen ämnat
begå det. Jag frågar: är detta rimligt? hvartill skall det leda,
om en hustru, ehuru lion tydligen har med mannen deltagit i
334
Den 6 September.
ett brott, får undskylla sig och säga: ”Jag hade visserligen något
skäl att misstänka att han begick brott, men jag visste det icke”.
Om hon också skulle påstå att hon af fruktan för sin make icke
kunnat vägra att lyda, skall man då icke mera lyda Gud än
menniskor?
Det 6:te kapitlet handlar om de allmänna grunder, hvaref¬
ter straff mätas skola; så ock om nedsättning eller förändring af
straff i vissa fall.
I min reservation har jag sökt ådagalägga vådan af det la¬
titudssystem, på hvilket denna lag är byggd, och att den pröf-
ningsrätt, som derigenom öfverlemnas åt domaren, icke kan med-
gifvas annorlunda än i sammanhang med en helt och hållet ny
domstols organisation; helt och hållet ny, tyen sådan pröfnings-
rätt passar alls icke med våra domstolars nu varande samman¬
sättning. Om jag öfverlemna!- åt domaren att efter sitt skjön och
inom ganska vidsträckta gränsor pröfva, hvilka straff böra tilläm¬
pas samt huru de skola nedsättas eller förändras, så förutsätter
ett sådant latitudssystem åtminstone att domstolen skall hafva
sett förbrytaren, att den hört vittnena, att den erfarit alla de
små omständigheter, som kunna medverka till att hos domaren
stadfästa en opinion om graden af förbrytarens brottslighet. Men
våra öfver-rätter, som skola pröfva under-rättens dom, ser icke
förbrytaren, och dömer blott på grund af under-rättens proto¬
koller. Således hela detta system, som förutsätter en helt an¬
nan domstolsorganisation, än vår närvar:de, synes mig omöjligt
att verkställa.
Men äfven vid redaktionen af detta kapitel, förekommer gan¬
ska besynnerliga saker. 3:dje §:n innehåller: ”gör någon, sedan
han för brott blifvit till straff dömd, nytt brott, så beskaffad!, att
till fortfarande fallenhet för brottsliga förelag deraf slutas må”
etc. Domaren skall således, när en brottsling kommer inför dom¬
stolen, pröfva huruvida den personen i framtiden kan komma
att begå brott och i sådant fall skall han anse detta såsom för¬
svårande omständighet. Öfverlemnas icke, mine Hrr! derigenom
åt domaren en granskning, som icke någon annan än Gud Fa¬
der i himmelen kan verkställa; eller hvem säger, att om en
person begått brott, han derföre är fallen att i framtiden begå
andra brott? Dessutom är det öfverensstämmande med rättvisan
att straffas, för det jag må hafva fallenhet att begå brott, för
det alt jag tilläfventyrs i framliden kan komma att begå brott?
Domaren borde i sådant fall studera Galls och Lavaters system.
Man straffas för hvad man gjort, icke för hvad man kan komma
att göra.
Uti 9:de §:n af detta kapitel, säges: ”pröfvas någon sorn
brottslig gerning begått dervid hafva af kropps- eller sinnessjuk¬
dom, ålderdomssvaghet eller annan utan egen skuld iråkad för¬
virring, saknat förståndets fulla bruk, ehuru han ej kan för
strafflös anses efter 7 kap. 2 eller 3 § etc.” 7 kap. 2 § stad¬
gade: hvilka brott som icke kunna tillräknas. För hvar och en
Den 6 September.
335
måste det vara klart alt, om jag begår en lagstridig handling,
så kan denna handling antingen lillräknas mig eller icke till-
räknas mig; i det förra fallet är jag straffbar, i det sednare
icke. Denna § inför likväl en helt ny åsigt. Gerningsmannen
har icke sitt förstånds bruk, han är icke så beskaffad, alt brott
kan honom tillräknas, och likväl skall han straffas; han är hvar¬
ken skyldig eller oskyldig. Jag förstår icke della.
7:de kapitlet innehåller just dessa allmänna satser, som jag
redan tagit mig friheten antyda såsom vådliga.
5:te §:n lyder sålunda; ”har någon, för att afvärja trängan¬
de lifsfara, föröfvat gerning, hvarförutan räddning ur den fara ej
möjlig var; derföre skall han ej till straff fällas”. Vi hafva, mi¬
ne Hrr! på detta rum, hört en utmärkt jurist förklara, att detta
lagbud skall betyda att t. ex. den som begick stöld af fara för
hungersnöd skulle vara straff-fri. Lagberedningen och en mängd
andra jurister förklara att en sådan tolkning kan göras af denna
§. Detta, mine Hrr! är följden af att uttala allmänna satser uti
en lagbok och det är just derigenom som detta förslag så huf¬
vudsakligen skiljer sig från 1734 års lag, som utmärker sig ge¬
nom ett concret språk, och undviker dessa allmänna och för lag¬
tolkningen farliga satser.
Detta kapitel handlar vidare örn nödvärnsrätten. Den fram¬
ställning af denna rätt, som deruti är gjord, är icke historisk,
ty den öfverensstämmer icke med nu varande lag; den är helt
och hållet opraktisk. Jag vill till en början uppläsa den 7 §:n,
för att öfvertyga R. o. Ad. om det olämpliga i en sådan redak¬
tion: Den lyder sålunda: ”Emot den, som begår inbrott eller
eljest olofligen tränger sig in i annans hus, gård eller fartyg nat¬
tetid, eller sätter sig till motvärn, ehvad det är natt eller dag,
emot den, som sin eller annans egendom värja eller å har ger¬
ning återtaga vill, må ock det våld utöfvas som nöden krafvel”.
Ar delta lagspråk och hvad innehåller det? Jo alt jag må an¬
vända det våld som nöden brafver. Om således en person bry¬
ter sig in i mitt hus nattetid, så skall jag öfverlägga, huru myc¬
kel våld behöfves för att drifva honom bort. Måhända är det
lagstiftarens mening att jag icke skall få aflägsna en person som
endast eftertraktar min egendom, så vidt jag icke kan göra det
utan att angripa hans person. Vår nu varande lag säger alt
den som under ett sådant försök att bryta sig in blir dö¬
dad, skall ligga ogild; och det måste vara rigligt att den som
om natten intränger i mitt hus, som bryter min hemfrid och
hvars afsigter jag icke kan ana, fälles på sitt öfverdåd.
9:de kapitlet innehåller en orimlighet, då 3 §:n säger, att
”om affall från vår rätta Evangeliska lära och utspridande af
villfarande lärosals, skiljs i Kyrkolagen”. Dessa brott anses så¬
ledes icke höra lill strafflagen, men enl. följande § belägges den
med straff, som går drucken till H. H. Nattvard. Hvilket är nu
större brott, om jag faller ifrån den Evangeliska läran eller om
336
Den 6 September.
jag går drucken till Nattvarden. Om det ena skall upplagas i
Kyrkolagen, så bör väl äfven det andra höra dit.
10:de kapitlet, som handlar om Statsbrott, har slösat med
grymma straff och dödsstraff. Det förekommer t. ex. i 6 §:n, att
om Svensk eller Norrsk man här vapen emot något af de före¬
nade rikena eller mot någon med dem i krig förbunden makt,
skall han mista lifvet. Om t. ex. i Sverige skulle finnas någon
person, som hade öfvergått till Tyskland och ingått i Tysk tjenst,
samt med detta lands armé ginge i fält emot Ryssland, så skul¬
le, om Sverige varit i förbund med Ryssland, följden blifva den,
att denne som följde med det lands trupper han tillhörde, skulle
mista lifvet.
Jag fruktar alt jag för mycket tröttat R. o. Ad., och jag
skall således blifva mycket kort i öfriga delar, helst jag i min
reservation anmärkt några af dem.
Det 14:de kapitlet har genom Utsk:s förbättringar blifvit
sämre än det enl. lagberedningens förslag varit. Det handlar om
förfalskningsbrott, men genom åtskilliga redaktionsförändringar
har det kommit derhän, att den som begår förfalskningsbrott,
icke förlurar medborgerligt förtroende, en orimlighet, om hvil¬
ken jag icke anser behöDigt vidare tala.
17:de kapitlet sammanför under en rubrik på sätt jag också
i min reservation antydt, en mängd förbrytelser, som äro främ¬
mande för hvarandra. Der förekomma förbrytelser, som äro så
skiljaktiga, som dråp och mord, samt slagsmål och tilldelande
utaf en örfil. Jag hemställer i hvad mån detta skall bidraga till
att bestämma och reda de praktiska begreppen hos våra jurister.
Det är allmänt kändt, att lagstiftarens hufvudsyflemål bör vara
alt bestämdt karakterisera brotten. Den sammanställning af
brott, som här förekommer, kan svårligen leda lill detta än¬
damål.
Jag har i min kritik öfver vissa delar af detta förslag, sökt
ådagalägga att stadganderne i detta kap., det ett dråp å oskyld
icke bestraffas med döden, der ej uppsåtet att döda är ådagalagd,
leder till Halhet; ty- om jag t. ex. skulle plåga en menniska på
det oerhördaste tills hon dog, så är det icke derföre sagdt, att
jag kan öfverbevisas det jag hade uppsåt att döda honom. Den
aldra förskräckligaste grymhet som vållat en menniskas död,
kan således efter denna lag bestraffas med några års straff¬
arbete.
20:de kap. handlar om äktenskapsbrott. Genom stadgandet
i 4 §:n, att detta brott icke må åtalas i annat fall än om skill¬
nad af äktenskap är sökt, kan det inträffa, att en man tillåter
sin hustru att på hvad sätt som helst tillfredsställa andras onda
lustar utan att lagen kan åtkomma ett sådant skändligt brott.
På samma sätt är, såsom jag tagit mig friheten nämna, concubi-
natet
Deh (i September.
337
nalel t illätet. Jag tror icke att delta skall bidraga till sedlighet
inom vart land.
Det 21:sta kap. innehåller under en rubrik, en mängd för¬
brytelser som med hvarandra icke hafva den ringaste likhet, t. ex.
otukt, äfventyrlig» spel, och grym behandling af kreatur.
Del 22:dra kap. sammanför mordbrand och annan skada på
egendom. Jag har redan anfört att ett sådant sammanförande
år skadligt och verkar menligt i praktiken.
23:dje kap. handlar om stöld och snatteri. Det innehåller
en definition på stöld, som pälagligen är origtig. Stöld består
deruti, att man frånhänder en annan det, som är hans egendom.
Hufvudkarakleren är att tjufven beroäkligar sig hvad som finnes
i en annan mans värjo. Delta utlryckes ej i definitionen. Or¬
det ”tillgripa” nyttjas i vårt språk, äfven om den, som använder
hvad af annan man blifvit lemnadt i tillgriparens förvar. Ge¬
nom begagnande af detta ord kan lagstiftaren vålla, att en så¬
dan handling rubriceras såsom stöld, hvilket likväl är stridande
mot del juridiska begreppet om stöld.
Jag tror mig icke behöfva säga mer för att ådagalägga, alt
del förslag som roan tillstyrkt R. o. Ad. alt antaga, år lill sina
grunder falskt, till sina detaljer ofullständigt, till sin redaktion
olämpligt, att det leder lill missförstånd och otydlighet och att vi
icke kunna veta hvilka resultatcr i praxis deraf skola kunna upp¬
komma. Då jag sålunda anser förslaget oanlagiigt; då jag, med
afseende å den tid, som åtgått till utarbetandet af detta förslag,
anser att författandet af ett nytt skulle öfver måttan fördröja den
redan alltför behötliga reformen, och då jag anser all denna re¬
form kan på ett lidens fordringar motsvarande sätt åstadkommas
med bibehållande af de hufvudbegrepp som finnas i vår nu gäl¬
lande lagstiftning, så har jag ansett det förslag ändamålsenligast,
som jag i min reservation tagit mig friheten framställa. Vår in¬
hemska lagstiftning har skyddat oss under sekler. Oberoende af
alla politiska institutioner har den värnat vårt f och vår egen¬
dom så vål emot brottslingens tilltag, sora emot åklagares ill¬
vilja. Jag anser för ett vådligt experiment att ersätta denna
lagstiftning, om hvilken vi hafva en lycklig erfarenhet, genom en
splitter ny; och jag tror att, särdeles hvad iftågavartde förslag
beträffar, försigtigheten bjuder en viss tvekan. Må det förlåtas,
mine Hrr! en man, som egnat sig med passionens värma åt den¬
na vetenskap, som trott sig linna, att vår lagstiftning har före¬
träde framför främmande länders, — må det förlåtas honom om
han med kanske för mycken värma kastat handsken till dem, som
djerfls all sälla yxen till roten af det träd, hvars krona hittills
skyddat oss emot orkanerna.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad; hvar¬
på Hr Gr. o. Landtm., efter framställning, att härvid icke fö¬
rekommit något annat yrkande, än det af Hr von Hartmansdorff
framställdta, att R. o. Ad. måtte bifalla det i Gr. Sparres vid
8 H. 22
3158
De ii 6 September.
Utslcs betänk, fogade reservation förekommande förslag lill be¬
slut, med den förändring att orden: ”öfverensstämmelse med de
hos folket ännu rådande rättsbegrepp”, utbyttes emot orden:
”i öfverensstämmelse med den hos folket rådande uppfattning af
rättsbegreppen”, hemställde om R. o. Ad. behagade med afslag å
Uisk:s ifrågavaride förslag, fatta det beslut Hr von Hartmansdorff
föreslagit.
Ropades ja.
Då härefter Ctsk:s tillstyrkande, det måtte R. St. förklara,
att K. M:s nåd. förslag till ny strafflag samt lill lag om verk¬
ställighet af fängelse-straff ej kan bifallas, företogs till pröfning,
yttrade Hr Gr. o. Landtm, att R. o. Ad., efter att redan haf¬
va fattat ett emot K. M:s nåd. propos. stridande beslut, torde
finna sig ej kunna annat än bifalla Utsk:s nu ifrägavande till¬
styrkande.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 23 och 24 sistl.
Augusti på bordel lagda betänk. N:o 64, i anledn. af åtskilliga
motioner, angnle förändringen i brållmäls-lagslifluingen.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:s d. 4 den¬
nes på bordel lagda mern. N:o 99, i anledn. af RiksStms beslut
öfver mein. N:o 96.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 4 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 100, öfver gjorde anmärkmr vid mern. N:o 97, med förslag
lill föreskrifter, afseende kontroll å diskontsverkens ombudsmäns
uppbörd och göromål.
Efter uppläsningen af detta utlåt, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Uppläsningen var så
otydlig att jag icke riktigt kunde höra hvarom fråga var, men
mig syntes som anginge saken icke R. o. Ad. utan BorgareSt.
Om så är, så har jag ingenting vidare alt önska. I annat fall
deremot mäste jag bedja ali få veta hvarom frågan egentli¬
gen är.
Hr Gr. o. Landtm., som i anledn. häraf upplyste, att
frågan rörde det i andra punkten af konlroll-föreskrifterne före¬
kommande stadgande att betalningsbevisen, för att såsom gällan¬
de anses, borde, så vida Hr Landtm.-s minne ej felade, vara an-
nolerade af någon diskont-direktionens ledamot, framställde der¬
jemte att R. o. Ad. bifallit Ulsk:s förut i ämnet afgifna mern.,
samt alt således någon annan åtgärd ej syntes erforderlig, än att
lägga förevande utlåt, till handlingarne.
Ropades ja.
Ben 6 September.
339
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr.
från de öfriga Stånden, nemi. från PresleSl. af d. 23, 24, 26
och 30 sistl. Augusti samt d. 2 och 4 deunes, från BorgareSt.
af d. 24, 26 och 30 Augusti samt d. 2 och 4 dennes, samt från
BondeSt, af d. 24, 26 och 30 Augusti samt d. 2 dennes.
Justerades ett prot.utdr., innefattande II. o. Ad:s i dag,
rörtde Bevilln.Utsk:s mern. N;o 31, fattade beslut.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dageD.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.