PROTOCOLL,
HÅLLNA
IIOS
HÖGLOKLIGE
VID
lagtima 'lliK^nflen i ^tacKI)olm
Åhbn 1847 och 184$.
Femte Häftet.
I
/; ;■ '
t
I
k
Onsdagen (len 17 Maj 1848.
Plenum kl. fi c. m.
Justerades 14 prot.uldr. för d. 15. samt pleni-prol:n för e. m.
d. 6 oell för d. 9 i denna månad.
Upplästes följande af Frih. Bonde, Carl Jedvard, inlem¬
nade mera.:
Då jag för enskildta angelägenheter ämnar för någon lid lem¬
na riksdagen, anhåller jag alt få afsäga mig förtroendet alt vara
ledamot af Ilidd.Utsk., med vördsam begäran, att vid min riks¬
dagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm., med tillkännagivande, att Gr. Hamilton, Jakob
Essen, och Frih. Adlercreutz, Carl Gust., såsom ledamö¬
ter af Const.Utsk., erhållit 3:ne veckors ledighet, räknad för den
förre ifrån d. 21 och för den sednare ifrån d. 24 dennes, anmo¬
dade Hrr Electorer, att sammanträda till val af en ledamot i
Uidd.Utsk. efter Frih. Bonde och 2:ne ledamöter, att under Gr.
Hamiltons ochFrih. Adlercreutz^ frånvaro inträda i Const.Utsk,
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelse!- till K. M.:
N:o 77, ang:de förändring i sättet för uttagande från K.
räntekammaren af de till vissa verk anvisade statsanslag;
N:o 78, ang:de rotering af en staden Lund tillhörande jordlott;;
N:o 79, ang:de Fahlu stads båtsmans-rotering;
N:o 80, ang:de förvarande af en del utaf bankens redbar^
heter å Carlsborgs fästning; samt
N:o 81, angalo reseunderstöd åt fabriksarbetare och handt¬
verkare.
Föredrogs en af Vällotl. BorgareSt., genom prot.uldr. af d,
11 dennes meddelad inbjudning lill MedSl:n att förena sig i det,
vid pröfningen af StatsUtskrs utlåt. N:o 151, i anledn. af erhåll-
ne återremisser å betänk. N:o 90, angale litgifterne under rikssla-
tens 6:le hufvud t i t el, af BorgareSt. i afseende på 12:le punktens
1*
4
Den 17 Maj.
l:sta morn. fattade beslut, att, med ogillande af hvad Utsk. till¬
styrkt, R. St. må hos K. M. i und. anhålla, alt K. M. täcktes af
de å anslagen för landlbruksskolorne uppkomne besparingar i nå¬
der bevilja tillfälligt understöd åt den vid Sjögestad befintliga lä¬
roanstalt af nämnde beskaffenhet.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: I öfverensstämmelse med
den mening, som jag hade tillfälle att yttra då StatsUtsk:s utlåt,
i afseende på denna fråga föredrogs för R. o. Ad., vägar jag hem¬
ställa, att R. o. Ad. behagade ingå på BorgareSl:s inbjudning,
som nu är uppläst. Jag har mig bekant att i PresteSt. är ett
likartadt beslut faltadt i denna fråga. Om R. o. Ad. nu beha¬
gade antaga denna BorgareShs inbjudning, så blir det 3 Stånds
beslut i frågan. Det är ingen ny kostnad för statsverket, utan
blott användande af de medel, som ligga reserverade och som el¬
jest kunde blifva oanvända, men hvilka redan äro på riksstat så¬
som utgifter uppförde.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Ehuru fråga om
ökadl understöd nu endast rörer en landtbruks-skola af den min¬
dre sorten, och jemväl alla de öfriga äro i behof deraf, om de
skola kunna uppfylla sitt ändamål, sä och då vid denna riksdag
någon utsigt icke vidare förefinnes dertill, att för samtliga de läg¬
re landtbruks-skolorna vinna ett ökadt anslag, får jag, såsom
ett prejudikat derför för framtiden, tillstyrka antagandet af den
inbjudning, som från BorgareSt. inkommit. Ganska säkert skall
man vid kommande riksd. öfverallt finna behofvet deraf, då de
öfriga landtbruksskolorna komma i åtnjutande af samma förmån.
R. o. Ad. beslöt alt, med frånträdande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, BorgareSt:s förevar, inbjudning antaga.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s d. 13 och 15 dennes på bordel
lagda ullål. N:o 1(54, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om upp¬
hörande af s. k. liggetids och nådårs besparingar vid tillträden af
embeten och tjenster på rikets stat, samt om årliga anslag till
arméens och civilstatens pensionskassor och amiralitets-krigsmans-
kassan, såsom ersättning för de inkomster, dessa kassor af nämn¬
de besparingar åtnjuta.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludvig, som härvid, in¬
nan uppläsning af detta utlåt, hann blifva börjad, begärde och
erhöll ordet, anförde:
StatsUtsk. har i sitt betänk, fullkomligt gillat de grunder, på
hvilka K. M. har stödt den nåd. propos:n i ämnet, hvilken för
R. St. blifvit framställd. Icke dess mindre har StatsUtsk. kom¬
mit till det resultat, att, dels i brist af, såsom betänk, säger,
tillräckliga upplysningar i frågan, dels såsom en följd af felande
tillgångar, Utsk. ej kunnat enl. sin önskan tillstyrka bifall lill
K. M:s nåd propos. Jag för min del anser de innehållna löneför¬
månerna för vakans- och liggetiden, äfvensom begrafningshjelpen,
endast såsom en grym förlängning af den skärseld, i hvilken så¬
Den 17 Maj.
5
väl ex. o. civile tjenstemän, som surnumeräre militäre tjenstemän
pröfvas för att slutligen insläppas i det slags paradis, som utgöres
af en tjenst pä stat. Denna skärseld är likväl afdika beskaffen¬
het med katolikernes, så lill vida ali genom deras renas subjek-
tet och fiillkomliggöres för den högre andeverlden. I tjensteverl-
dens skärseld deremot år förhållandet tvertom; ty nedtryckta, dels
af bristande utvägar till de nödvändigaste förnödenheters fyllande,
dels af den tyngd, som ligger i de subordinerade befattningarncs
beskaffenhet, då de räcka för länge, lärer hvarken deras karakter
hafva derpå något vunnit, ej heller deras skicklighet för Statens
tjenst derigenom blifvit i något afseende ökad. Jag medgifver alt
begrafningshjelpen har den förmånen, att, efter personens död,
hans arfvingar eller rättsinnehafvare få en liten penningesumma
sorn visserligen vid ett eller annat tillfälle må anses behöflig för
ändamålet, och således åtminstone lemnar något skäl för denna
afgifts erläggande, men jag ber R. o. Ad. likväl att närmare be¬
tänka burn tryckande förhållandet kan vara för den unga tjenste-
manuen i detta afseende. Vid arméen, som jag egentligen talar
om, händer, att del finnes surnumerärer, som 8 år varit det. En
sådan surnumerär, som, utnämnd på stat t. ex. 1848 i Januari
månad, anses hafva tilfträdt sin lön med den 1 Febr., men då
afgår först 6 månaders begrafningshjelp, derpå 4 månaders vakans-
och liggetidsafgift, summa en förlust af 10 månaders lön. Då
återstår åt honom en månads lön för det året att uppbära; be¬
loppet för en subaltern vid de indelta regitena gör ungefär 16
r:dr 32 sk. b:co. Från dessa afgår hans fullmaklslöscn och ac-
kordsräntan, så att hvad som återstår icke är att tala om, och
dessutom utfalla de ej förrän 1849 i Mars månad. Om regitet
icke har stora kontanta anslag, utan om lönerna till största delen
utgå i indelningar och boställsräntor, erhåller han ändteligen i Mars
månad 1850 sin lön för lista gången. Han har då i 8 års tid tjent
såsom surnumerär och först 2 år derefter får han någon behåll¬
ning af sin lön, hvilken hvar och en vet huru stor den är. K.
M:s nåd. propos. är derföre grundad på all rätt och billighet, och
då StatsUtsk. gillat de för densamma anförda grunder, vöre såle¬
des skäl att, om någon utväg dertill finnes, åtminstone borttaga
vakans- och liggetidsmånadernas besparingar, helst nu i ett ögon¬
blick då arméen tyckes vara kallad till en emot dess bestämmelse
mera svarande tjenstgöring, än eljest. Delta beviljande skulle ut¬
göra, om icke någon särdeles stor lättnad, åtminstone en ej rin¬
ga uppmuntran för dess befäl, som deraf kunde se att R. St. be-
hjertade dess i löneväg tryckande belägenhet. Jag anhåller såle¬
des att betänk, måtte blifva återremitterad! till StatsUtsk., och att
Utsk. täcktes taga i öfvervägande hvad jag nu haft äran anföra.
Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att då han, innan utlåt, var
uppläst, hade uppropat Hr von Hohenhausen, detta skett i
förmodan att denne ledamot haft för afsigt att yttra sig i fråga
om förerlragningssättet, men att ytterligare diskussion i saken ej
borde äga rum, innan uppläsningen af utlåt, försiggått.
Dea 17 Maj.
Hr Printzensköld, Carl: Då detta betänk, innehåller 2:ne
ifrån hvarandra bestämt skilda frågor, nemi. den ena ang:de va¬
kans- och liggelidsbesparingar, och den andra ang:de begrafnings¬
hjelp, så anhåller jag att dessa frågor måtte hvar för sig inför
11. o. Ad. föredragas.
Denna begäran blef, uppå derom framställd propos., af R.
o. Ad. bifallen, hvarefter nu upplästes
l:sta punkten, ang:dc vakans- och liggctids-besparingarnc.
il. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Vid riksd. 1840
till 1841 hade jag den äran att hos Ståndet väcka motion i det¬
ta ämne. Det år med en särdeles tillfredsställelse, jag finner, alt
mina då yttrade oförgripliga åsigter i förväg sammanstämt med
dem, som i den K. proposm nu äro anförda. Något sådant som
begrafningshjelpen uppfanns aldrig i någon annan stat. Alt upp¬
finnaren hos oss var en af dessa så ytterst sällsynta män, hvilka
(såsom Christopher Columbus eller Galilci) omsider befinnes ha
haft rätt mot alla, är alldeles icke sannolikt — att han det icke
var synes fastmera vara af uppfinningens beskaffenhet och verk¬
ningar alldeles fullständigt styrkt. I anstalten ligger en uppen¬
bar orättvisa. Om jag lefvande lemnar tjensten, mister jag den
af mig erlagda begrafningshjelp. Om jag dör från tjensten, sker
mina eflcrlemnade en ringa fördel, om de äro bemedlade. — Och
för fallet af deras fattigdom — sådan att begrafningskostnaden
blir dem ett bekymmer, låter jag heldre min jordfästning ske
genom polili-anstalterne. Kanske vöre mina eflcrlemnade icke så
fattiga om jag fått tillträda lön, när jag inträdde på tjensteba-
nan. Den der första tjensteliden, under hvilken innehållningarne
ske, är just den epok af banan, som i penningeväg är för den
tinga tjensteman nen den betänkligaste: den nemi., då en ringa
åsamkad skuld ofta förderfvar hela hans framtid. Vi veta jualia
huruledes den lilla af cornetlen eller fändriken då bildade skul¬
den ofta blifvit en kärna utur hvilken uppvuxit den skuldmassa,
som vållat att sä många af våra ungdomsvänner, hvilka voro eg-
nade att blifva fäderneslandet högst nyttiga, blifvit för det all¬
männa, och för sig sjelfva förlorade.
På samtliga dessa grunder och synnerligast stödjande mig på
denna sist anförda, anhåller jag om älerremiss af betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Jag instämmer med dem, som
begärt älerremiss på denna punkt af betänk. StatsUlsk. har vis¬
serligen förklarat sig för närvar, icke kunna tillstyrka R. St:s bi¬
fall till hvad uti den nåd. proposm blifvit föreslaget, rör:de upp¬
hörandet af de under namn af vakans- eller förslags-liggetids-bespa-
fiugar utgående löne-innehållningar, samt anvisandet af årliga
slats-anslag till vederbör, pensionskassor såsom ersättning för der¬
af hittills åtnjutna inkomster, och detta måste naturligtvis vara
hemtadt ifrån kännedom af statsverkets tillstånd för närvar.; men
då någon siffra icke rff StatsUlsk. blifvit uppgifven, som sätter
R. St. i tillfälle att bedomina huruvida statsverkets tillgångar kun¬
Den 17 Maj.
7
na vara sä medtagna, att den obetydliga summan af 47,300 r:dr
skulle vara omöjlig alt anvisa; så instämmer jag i begäran om
återremiss, och ber att få veta, när Ulsk. åter inkommer med
betänk, i denna fråga, huru statsverkets verkliga tillgångar sig
befinna.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill visserligen icke
förneka giltigheten af de skäl, som äro anförda för bifall lill K.
M:s nåd. propos. i denna fråga; men kan dock icke förneka, att
ett bifall dertill innebär en löneförhöjning för ifrågavar. tjenstemän
af nära 50,000 r:dr. Det är allmänt kändt, att under närvar,
förhållanden äro tillgångarna temligen små och StatsUtsk. har
ganska svårt att få dem att räcka lill.
Jag hemställer det före, om det icke nu vore skål i att bi¬
falla Ulsk:s betänk.
Hr Akerman, Fredr.: Af föreg:de talare är uppmärksam¬
heten fästad på det alldeles egna förhållande, som äger rum hos
oss, nemi. de löneafdrag, som äro bestämda att erläggas vid till¬
träde af embeten och tjensler, och hvilket icke äger rum i något
annat land. Det är gifvet all en sådan författning utgått ifrån
åsigten af ett slags nödvändighet för Staten ali vara förmyndare
för tjenslemännen, välförståendes under förutsättning att de i all¬
mänhet äro obemedlade, ty det är gifvet att om de äga en en¬
skild förmögenhet, ett förmynderskap, som har för ändamål tillse
den efterlefvande familjens förmåga, att bekosta en afliden makes
och faders jordfästning, samt derutöfver kunna för den närmaste
(iden fylla de nödvändigaste lefnadsbehofven, icke är af nöden.
Nu är sådant visserligen endast undantagsvis förhållandet, och
tjenstcmännen äro i allmänhet obemedlade, men då så är och
meningen varit att tänka och ställa väl till för dem, har man i
min tanka alldeles tagit fel om sältet, oell utgått ifrån cn falsk
synpunkt, hvarigenom man i st. f. alt gagna, endast motverkat
ändamålet. Det är nemi. kändt, att den obemedlade ynglingen,
som inträder i tjenst, vanligen länge får arbeta åt Slaten utan
all ersättning, och således under afvaktan på den omsider utfal¬
lande ringa lönen måste lefva på kredit. Lönen räcker knappast
lill lefnadskostnaden, än mindre att godtgöra de skulder, han un¬
der de lönlösa åren åsamkat sig, och ställningen försvåras än me¬
ra derigenom alt han, då lön ändteligen erhälles, får aftjena s. k.
begrafningshjelp. 1 visst fall, eller om han ända till sin död kan
stanna qvar i tjenst, utfå visserligen hans arfvingar det kapital,
som innehållits under hela hans tjenstetid, men han har ju, un¬
der de 6 månader afkortningen elTektivt ägt rum, måst skuldsät¬
ta sig till eli motsvarande belopp, och under hela sin tjenstetid,
å denna i följd af Statens förmynderskap ådragna skuld måst be¬
tala ränta, hvilken icke godtgöres, och således blifver en gifven
förlust, som i l:sta rummel drabbar bonom och derigenom äfven
hans arfvingar. Stadnar han deremot icke qvar i tjensten intill
döden, behåller Staten som god pris den innehållna lönebesparin-
gen. Jag vill likväl icke uppehålla mig med att visa orättvisan
8
Den 17 Maj.
af stadgandet. Den är erkänd af StatsUlsk. och äfven nttalad af
de ledamöter inom delta Stånd, som före mig upplrädt. Den ta¬
lare, som sist yttrade sig, liar emellertid förklarat, att ett bifall
till K. M:s nåd. propos. skulle innebära en löneförökning för tjen-
siemännen. Jag kan deremot icke finna annat än att förhållan¬
det i verkligheten är en löneförminskning, ty då man ntfästat
viss lön för en tjenst, så lior väl också den som sköter tjensten
få nppbära lönen, och när han icke till fnllo utbekommer den,
så är ju detta en löneförminskning och således utbetalandet deraf
blott och bart en rättvisa.
Utsk. har såsom orsak till sin underlåtenhet att tillstyrka den
K. propos:n vid detta såsom vid flera föregrde tillfällen under
denna riksdag, talat om Statens knappa tillgångar. Jag medgif-
ver visserligen, att man derpå bör göra allt skyldigt afseende,
men hvad som erkännes vara rätt oell billigt, måste man under
alla förhållanden föra igenom. Vill man icke det, förklarar man
i oell med detsamma, att landet saknar förmåga att utgöra ett
ördnadt samhälle. När fråga är om utgifter, som kunna upp¬
skjutas, då kan det skälet alt tillgångarue äro knappa äga gällan¬
de kraft, men när fråga är om utöfvandet af rättvisa, så mäste
man ställa så till, alt tillgångar beredas. Jag anhåller om åtcr-
remiss af betänk.
Hr von Hartmansdorff, August: En talare har sagt, att
här vore fråga om löneförbättring åt tjenstemän i allmänhet. Men jag
anhåller att R. o. Ad. måtte fästa något närmare uppmärksamhet på
förhållandet, innan det antages, att så verkligen är. När Staten
icke utbetalar den lön, som lian lofvat och anslagit åt tjenste-
mannen för en tjenst, som denne förrättar, utan i stället innehål¬
ler och i sin kassakista nedlägger en del deraf, hvad gör Staten
dä? Jo, han låter betala sig af tjenstemannen för det att denne
får den lyckan att tjena Staten. Kan det gifvas något mera för¬
vändt, oell kan man uppgifva något annat land der sådana finans¬
operationer begagnas? Om de väcka förtrytelse och om Konungen
slutligen föreslår R. St. att upphäfva dem, så bör man väl icke
sätta sig deremot? Svararman, missförhållandet bör fortfara, eme¬
dan staten saknar tillgångar; så frågas, hvarföre denna invänd¬
ning är riktig, om militären t. ex., som är sämst aflönad ibland
alla, eller om de civila tjenstemänncn med hvilka förhållandet i
vissa fall är lika klen, under det att man svarar helt annat när
saken angår ecklesiatika tjenstemän, eller lärarne vid elementar¬
undervisningen. Då har StatsUtsk. råd att gifva 3 gånger mera
än Konungen äskat. Ett annat bevis att statsverket har tillgån¬
gar när StatsUtsk. har vilja att deraf göra anslag, sågo vi nyli¬
gen, då det var fråga om de 2 millionerna till ruslningarne.
Men när StatsUtsk. ingen vilja har, då linnas icke heller några
medel. Men äro vi också skyldige alt rätta oss efter StatsUtsk.?
Nej! vi hafva också vår mening, och jag hoppas att R. o. Ad.
Uttrycker den som är rättvisans.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För hvar och en, som är
det ringaste bekant med ifrågavar. ämne, torde det icke vara
Den 17 Maj.
9
svårt att inse både rättvisan och billigheten af den K. propos:n,
sora R. St. i frågan fått emottaga. Såväl nyttan, som behofvet
af en dylik åtgärd, tror jag äfven vara af större delen bland Stats-
Utsk:s medlemmar insedd; men under nuvar. förhållanden, då
Statens tillgångar äro tagna i anspråk för så många andra stora
föremål, har StalsUtsk. ej ansett sig äga medel till det anslag, K.
M. i denna propos. begärt. Jag ber likväl att få fästa uppmärk¬
samheten derpå, att StalsUtsk. ingalunda underkänt vigten af de
skäl, som af K. M. blifvit framlagda, och att StatsUtsk. förklarat
sig endast för närvar, vara nödsakadt att på grund^ af bristande
tillgångar afstyrka bifall till den nåd. propos:n. Äfven jag för
min del tillstyrker åtcrremiss, ingalunda derföre att jag hoppas
att den skulle kunna föranleda till något önskvärdare resultat, än
det som i detta belänk. blifvit framlagt, men derföre att jag tror,
att det är nödvändigt för R. o. Ad. alt i detta fall uttrycka sin
opinion.
Hr Printzensköld: Jag ber vördsamt att få fästa H. Ex.
Hr Gr. Löwenhjelms och Hr Åkermans uppmärksamhet derpå,
att de yttrat sig öfver en punkt, som ännu icke är föredragen
för R. o. Ad. Den punkt som till följd af R. o. Ad:s beslut af
Hr Gr. o. Landtm, blifvit föredragen, handlar om vakans- och
liggetidsbesparingar, men icke om begrafningshjelpen. Hvad nu
denna punkt beträffar, så kan jag icke neka dertill, att de skäl,
som Hr von Hartmansdorff andragit, äro för mig så gällande, att
äfven jag får anhålla om återremiss, med tillstyrkan af desse lö-
neinnehållningars afskaffande. Det är icke omöjligt för StalsUtsk. att
finna utväg för den föga betydliga summa, som erfordras till un-
danrödjande af denna för tjenstemännen särdeles betungande in-
nehållning. I sådana fall, der besvärsrätt är tillagd dem, som
söka en tjenst, är den s. k. vakans- och liggetiden nödvändig,
ty det är gifvet, efter laglig ordning, att när det är fråga om
3:dje persons rätt, så måste den, sora anser sig förnärmad, till¬
godonjuta besvärstid. Men från ingen synpunkt betraktadt är det
billigt, att, såsom hittills varit fallet, utsträcka liggetiden jemväl
till sådana tjenster, öfver hvilkas tillsättning inga besvär kunna
ifrågakomma.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Det är visserligen icke un¬
der särdeles stora förhoppningar om framgång, som jag vågar upp¬
träda, att förorda bifall till Utsk:s betänk.; men då Utsk. har er¬
känt riktigheten af de skäl, som K. M. har framställt i den nåd.
proposm, så är det allt hvad jag tror Utsk. har kunnat göra med
anledn. af det uti betänk, uppgifna förhållande, att tillgångar icke
finnas. Denna fråga har förevarit hos R. St. vid 2:ne föreg:de
riksdagar, och jag har öfvervarit dess behandling. Vid de föreg:de
tillfällena hafva vida större tillgångar varit tillgängliga, och ändå
har Utsk. icke ansett sig hafva medel till detta ändamål. Nu der¬
emot vill olyckan, att tillgångarne äro så knappa, att de icke räc¬
ka till de alldeles oundgängliga behofven, utan jag förutser med
visshet att en förhöjning af bevillningen blir nödvändig. En ta¬
10
Den 17 Maj.
lare liar hår sagt, alt denna utgift vore så nödvändig, all den
icke tålte något uppskof. Min lilla erfarenhet kan intyga, att så
icke är förhållandet, emedan några särdeles stora olyckor icke äro
alt motse för Staten derigenom, att man fortfarande innehåller
de ifrågavar. medlen. Jag får således, ehuru ogerna, anhålla om
hifall lill hetäuk., emedan jag är öfverlygad derom, alt en återre-
miss ingenting kan åstadkomma i del skick statsverket nu är.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är naturligt, att
ett StatsUtsk., som har fåll sig uppdraget att efter bästa förstånd
fördela utgifterna emellan de uppgifna bchofven, skall blifva ut¬
satt för klander för verkställandet deraf. Det är också icke ovän-
ladl att eli sådant klander blifvit framsläldt, och för min del un¬
derkastar jag mig det ganska villigt.
Hvad denna fråga beträffar, så medgifver jag fullkomligen
att billigheten fordrade att Staten öfvertog eller ersatte pensions¬
kassan den ifrågavar. afgiflen. Det kan likväl icke nekas, alt un¬
der en tid, sådan som denna, då behofven hafva visat sig vara ganska
stora jemförelsevis med de befintliga tillgångarne, och då man på
många af dem har fått göra betydliga afprutningar, och äfven
alldeles afstyrkt flera, äfven delta anslag kan komma i fråga att
uppskjutas. Denna obillighet har fortfarit ganska länge. Jag vill
visst icke anföra detta såsom ett försvar för densamma, men då
föreg:de Ständer, under lider, då de haft bättre tillgångar, än de
nu hafva, likväl icke ansett sig kunna bevilja detta anslag, så må¬
ste det icke vara särdeles klandervärdi om 1848 års StatsUtsk.
icke ansett sig kunna tillstyrka detsamma. Hvad beträffar denna
utgift af 43,700 r:dr lill de olika pensionskassorne, så vill jag lik¬
väl fästa uppmärksamheten derpå, att icke hela denna utgift kom¬
mer alt drabba Slaten. Förhållandet blir nemi., alt vakans- och
liggelids-afgiflen kommer att ingå till statsverket för den tid, som
åtgår innan tjensterna blifva tillsatta, hvilket gör att statsverket
återfår en betydlig del af det anslag, som till pensionskassorne
skulle komma att utbetalas. Synnerligen hvad beträffar de civila
tjenslerne, emedan oftast hela liggetiden åtgår innan dessa tjen-
ster blifva återbesatta.
Hr von Hohenhausen, Carl: De skäl som jag nyss af Hr af
Harmens har hört anföras, styrka mig blott så myckel mera uti
alt vara envis i min anhållan om återremiss. Då här fanns öf¬
verflöd af medel, då ville man icke bevilja detta anslag, emedan
man förnekade principen. Nu deremot erkänner man principen,
men säger att det icke finnes medel. Förhållandet är verkligen,
om jag törs våga ett sådant uttryck, himmelsskriande. Att en
tjensteman, sorn har i och för sin tjenst ganska dryga utgifter,
får i 8 år utan någon ersättning tjena Slaten och måste vara fär¬
dig att, såsom om i händelse af krig, genast öfvergifva det för-
tjenstgifvande yrke, som han tilläfventyrs kan hafva skött bredvid
det militära — att en sådan tjensteman, när han en gång kom¬
mer in på stat och får fullmakt, ännu ytterligare i 2:ne år skall
tjena innan han får en lön, som knappast räcker till uniformen,
Den 17 Maj.
11
delta, mine Hrr! är himmelsskriande. Dessa förhållanden kan jag
med personliga fakta när som helst inför R. o. Ad. ådagalägga,
.lag får således, åtminstone i afseende på vakans- och liggelids-
hesparingärne, yrka återremiss på betänk. Det rätta vore visserli¬
gen att äfven brgrafningshjelpen deruti inbegreps, men då den
likväl återfås, 0111 ieke af individen sjelf åtminstone af hans arf¬
vingar, så ingå deremot de 4 månaderne, som utgöra liggelids-
oe.ii vakans-besparingar för militären till pensionskassan, att i en
framlid återgäldas honom med ungefär), ^nlel af pensionsbeloppet.
Jag yrkar återremiss å betänk, och anhåller vördsamt hos R. 0.
Ad. örn biträde dervid, äfvensom att Statslllsk. täcktes utfinna
medel att för ändamålet anslå denna ringa summa, hvilken icke
ens år så betydlig, enl. hvad Utsk-.s egen ordf. nämnt, som den¬
samma här blifvit uppgifven; ty för såväl arméens, som civilstatens
pensions-kassa tillsammantagel tror jag beloppet uppgår till netto
20,000 r:dr b:co, hvaraf en stor del utgöres af den vakans-afgift
sorn ingär till statsverket. Den utgift statsverket i och för detta
ändamål skulle komma att vidkännas, kunde således på långt när
icke uppgå till liela beloppet af de löneinnehållningar, som ifrå¬
ga var. tjenstemän mäste vidkännas.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk:s ledamöter hafva sagt
oss huruledes jemväl de godkänna grundsatsen, men likväl icke
kunna tillstyrka tillämpningen deraf. Under de förra parti-tiderna
sades 0111 ett så behandladt förslag, alt det komplimenterades men
afslogs. Dermed är likväl icke den belåten, hvars rätt är i fråga.
Här har nu Frih. Tersmeden för oss ganska riktigt ulredt,
huruledes den uppgifna förlusten blifver för statsverket i verklig¬
heten vida ringare, derföre alt en mängd tjenster icke kunna ge¬
nast tillsättas, utan lönen besparas under ansöknings- och för-
slagstiderna under det att besvär öfver förslaget och hvarjehanda
dithörande dröjsmål inträffa. Statsverket kommer således att i
verkligheten äfventyra mindre än här är uppgifvet. Hr af Har¬
mens har befarat alt bevillningen skulle komma att höjas för den¬
na orsaks skull. Om sådan förhöjning sker, så föranledes hon
tvifvelsutan icke blott af denna ringa utgift, utan egentligen för
kapilal-afbetalningen och ränta på de 2 millioner, som måste upp-
lånas lill krediti vet och för hvarjehanda andra betydliga utgifter,
hvilka komma att inträffa. Ifrågavar. omständighet blifver alltså
föga inverkande till bevillningens förhöjning, jemförelsevis med
den som i alla fall måste göras. Jag tror derföre icke att R. o.
Ad. bör låta sig på detta skäl afskräckas från återremissens be¬
viljande.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Med åberopande af hvad
jag tillförene anfört, önskar jag att älerremissen mätte afse alla
de 10 månadernas löne-innehållning, och såväl begrafningshjel-
pen som liggetiden och det öfriga. Begrafningshjelpen är och
förblifver en orättvisa emot dem, som icke dö i tjensten. Jag
förenar mig fullkomligt med hvad en vård talare, Hr von Hart¬
mansdorff, sagt, att man alltid mäste vara rik nog att icke söka
12
Den 17 Maj.
fördel i orättvisan. Hvad beträffar statsverkets tillstånd, må jag
(utan anticipation på framtida debatter om bevillningen,) i förbi¬
gående anföra, alt när vi upphöra med det förnäma försmåendet
af lyxens beskattande, intaga vi, utan jordens och arbetsflitens be¬
tungande, vida mera, än nu ålgar alt uppfylla rättvisans ifråga-
var. kraf. England, hvars statsinkomst för en vecka motsvarar
hela vår kontanta intägt för året, anser icke under sin financiella
värdighet att beskatta vagnar, hästar, lakejer och hundar. — Att
statstjenstens fördel klafver tjenstemännens gynsammare behand¬
ling blifver väl omsider insedt. Tjenstemannastaten skattar ju
mera än de 238,000 r:dr b:co som, enligt hvad mig af ledamö¬
ter i Bevilln.Utsk. sagdt blifvit, utgör hela beskattningen för han¬
del och borgerlig rörelse.
Frih. Raab: Gerna må den K. propos:n, såsom Hr von Hart¬
mansdorff sagt, koraplimenteras om R. o. Ad. vill underlåta att
bifalla densamma, d. v. s. om R. o. Ad. i stället vill bifalla Stals-
Utsk:s förslag. För min del tror jag också, oaktadt hvad här är
yttradt, skäl vara till ett sådant bifall. Man har sagt, att det åt¬
går 2:ne år, innan den, som får lön för sig beviljad, verkligen
åtnjuter densamma. Så är visserligen förhållandet, då lönen hem-
tas af boställen, som tillträdas d. 14 Mars det ena året, och
hvaraf inkomsten vanligen icke uppbäres förr än den 14 Mars
det påföljande året. Men icke kan den som redan tillträdt ett
boställe, anses lönlös. Han får ju för hela året lön, fast han icke
får uppbära den förr än vid årets slut. Jag kan således ej inta¬
ga detta år i räkningen. Här är också blott fråga om de 10 må¬
nadernas löneinnehållning, och deraf nu först om de 4 månader¬
na, ty de andra 6 för begrafningshjelpen komma vi sedermera
till, och jag kan icke frångå min åsigt, att om Staten afstår från den
förmån, som den förbehållit sig, att innehålla lönen för dessa må¬
nader, detta innebär en förbättring i löntagarens vilkor, motsvarande
en löneförhöjning. Det vill med andra ord säga, att om tjenste-
mannen i st. f. den iöneförminskning, som han hittills varit un¬
derkastad, får uppbära sin lön oafkortad, får han i verkligheten
en tillökning i sina fördelar, och nu frågar jag likväl, om denna
tidpunkt är den rätta för att bevilja en sådan ökad förmån? Det
är just i detta afseende, som jag är af olika öfvertygelse med
Hrr:ne. Jag vill således icke förneka, att det ju ligger mycken
billighet till grund för yrkandet om dessa löneinnehållningars
afskaffande, men anser tidpunkten derföre nu ingalunda vara
den rälta.
Hr Printzensköld har yrkat bifall lill K. M:s nåd. propos.
på de skäl, som Hr von Hartmansdorff anfört, utan att närmare
vidröra dem. Jag hörde egentligen icke någon annan bestämd
grund af Hr von Hartmansdorff uppgifvas, ån att StatsUtsk. skul¬
le hafva tillgångar, så framt Utsk. vill. Det måtte vara denna
öfvertro på förborgade tillgångar, som varit skälet, hvarföre Hr
von Hartmamsdorff tillstyrkt alla möjliga anslag, utom de 2 milli¬
onerna, men i afseende på dem stannade Hr von Hartmansdorff
Den 17 Maj.
13
i så liten minoritet, att jag tror icke det vara värdi att han oroar
sig öfver detta anslag. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.
Hr Åkerman: En talare har nämnt, att denna fråga varit
under Öfverläggning vid flera föreg:de riksdagar, och att det an¬
märkta förhållandet länge ägt rum, utan ali han visste, det nå¬
gra stora olyckor deraf uppkommit. Jag kan visserligen icke hel¬
ler åberopa några stora olyckor, men hvar och en, som följer med
enskilte tjenstemäns och deras familjers öden, lärer vara i tillfälle
alt bevittna de ekonomiska bekymmer, som så ofta visat sig vara
en följd af tjenstcmännens knapt tilltagna och förvända allönings-
sätt. Ej sällan, särdeles då, efter en lång lönlös tjenstgöring,
den omsider erhållna lilla lönen skall fördelas till underhåll af en
stor familj, ser han sina affärer så förstörda, alt han i förtid nöd¬
gas lemna tjensten; men äfven under motsatta förhållanden,
lemnar han vanligen endast efter sig skuld och fattigdom.
En ledamot af StatsUtsk. har sagt, att då denna fråga vid
2:ne föreg:de riksdagar blifvit afslagen, oaktadt tillgångar då fun¬
nits, borde man ej finna underligt om den nu blifvit det, dä till¬
gångar saknas. Jag ber att i anledn. häraf få fästa uppmärksam¬
heten på frågans olika ställning nu, och dä den vid förra riksda¬
gar gjordes till föremål för StalsUtsk:s behandling. Den väcktes
då genom enskilte motioner, och dessa gåfvo deråt ej den utred¬
ning, att StatsUtsk. kunde bedöma huru stor statsutgift, som för
åstadkommande af en förändring fordrades, hvarföre ock detta för¬
hållande lärer böra antagas såsom rätta skälet dertill, att förslaget
då icke kunde bifallas. Nu har åter nämnde hinder upphört, se¬
dan K. M. i ämnet afgifvit en propos. och fullständigt utredt frå¬
gan, och liden synes således vara inne att rätta den allmänt er¬
kända orättvisa, som under så långliga tider ägt rum.
Den siste värde talaren har fortfarit med sitt påstående att
det i sjelfva verket är en löneförhöjning för tjenstemännen, som
nu är i fråga. Embelsmännen äro Statens tjenare, de äro såle¬
des, hvad aflöningen beträffar, i alldeles samma förhållande till
Staten, som den enskiltes tjenare till sin husbonde, och jag frå¬
gar den värde talaren, om det skulle kunna anses för rättvist,
om det ens skulle kunna utföras, att behandla sina tjenare så,
alt de en lid måst tjena för intet; och hvad svar man skulle er¬
hålla, om man, efter antagandet af en tjenare, underrättade honom
att den lön han fått löfte på, skulle under första halfåret inne¬
hållas, för att omsider efter hans död, och äfven då, endast
i visst fall, utbetalas lill hans arfvingar ? och om ett frångående
af en dylik plan, under någon synpunkt, kunde benämnas en lö-
netillökning?
Hr von Hohenhausen: Jag ämnar endast besvara ett af
Frih. Raab, såsom det syntes, emot mig rigtadt uttryck. Jag skul¬
le nemi. hafva sagt, att den militäre tjenstemännen, då han först
ingår på stat, blifver beröfvad sin lön för 2 år. Detta har jag
hvarken menat, eller, såsom jag tror, någonsin sagt, utan jag har
sagt, att det åtgår 2 år innan han får uppbära sin lön, och un¬
14
Den 17 Maj.
der dessa 2 år har lian icke ens samma fördel, som surnumerä-
ren, hvilken emellan mötena äger frihet att vistas hvar helst han
behagar, om han blott uppgifver sin adressort; så snart han in¬
gått på stat, så är han deremot förbunden att göra tjenst, utan
att derföre få påräkna en enda sk. förr än de 2 åren äro förllul¬
na. Jag frågar Piili. Haab om della kan kallas rättvisa. Jag
tror att Frilen sjelf har tjenat vid ett indeldt reg:te och således
måste kunna vitsorda att hvad jag nu säger är öfverensstämman¬
de med verkliga förhållandet. För den, som under 8 år redan
har, såvidt han icke är förmögen, eller har förmögna föräldrar,
måst sätta sig i skuld för att kunna bibehålla (jonsten, är det
kännbart, alt, sedan han fått fullmakten, ytterligare under 2:ne år
tjenstgöra innan han får uppbära denna lön. Jag yrkar fortfa¬
rande alt betänk, mätte återremitteras.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle förevar, punkt af Utsk:s utlåt., ropades starka nej, blandade
med några ja; i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o.
Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda lill
densammas återremitterande, samt då härvid ropades starka ja,
jemte åtskilliga nej, förklarade, det han funnit denna sednare
propos. besvarad med öfvervägande ja.
Vidare upplästes:
2:dra punkten, ang:de, nådars- och bcgrafningshjelps-bc-
sparingarne.
Hr von Hartmansdorff: Under öfverläggning om den
förra punkten har man äfven anfört de skäl, som tala för ålerrc-
miss af den sednare. Dertill kommer ännu något, som jag icke
har hört här anmärkas, nemi. att för Statens högsta embetsman,
äfvensom för Statens ringaste tjenare ingen begrafningshjelp äger
rum. Stats-rådets ledamöter äro derifrån befriade och likså vakt-
betjente. När man finner denna inrättning oriktig för Statens
högste och lägste tjenare, hvarföre är den då riktig för dem, som
befinna sig midtemellan dessa? Månne icke en livar af dom kan
med skäl säga: jag vet icke hvarföre jag skall behandlas hårdare
än vaktbetjeningen; jag vet icke hvarföre Konungens rådgifvare
skola behandlas bättre än jag, när hvar och en af oss gör skäl
för sin lön.
Jag anhåller vördsamt att R. o. Ad. måtte återremittera den¬
na punkt likasåväl som den föreg:de, ty det är säkert att de He¬
sta icke dö i tjensten och att de således förlora den begrafnings¬
hjelp, som de hafva aftjonat, hvaremot Staten på detta sätt skaf¬
far sig en inkomst på de tjenandes bekostnad.
Frih. Cederström: På det sätt, som de medel förvaltas,
hvilka under namn af begrafningshjelp af tjenstemän aftjenas i
6 månaders tid innan de få tillträda sin lön, så har jag för min
del ingenting emot denna afgifts afskaffande; men jag anser det
missbruk, som inrotat sig vid begrafnittgshjelpens förvaltning och
redovisning icke böra komma i fråga vid besluts fattande om af-
Den 17 Maj.
15
skaffande af en sak, som, rätteligen förstådd, rätteligen handte-
rad, kunde vara af stor nytta för embelsmanna-corpsen i riket;
och jag vet icke hvarföre jag skulle hemta skäl ifrån det förhål¬
lande, alt statsråds-ledamöler och vaktbetjening fått befrielse från
begrafningshjelpens aftjenande, till att på grund deraf afskaffa be-
grafningshjelpens aftjenande i allmänhet af embets- och tjenste¬
män, ty om dessa medel blefvo förvaltade redbart och omtänksamt,
som jag med några ord skall ådagalägga, så tror jag för min del,
att det icke vore. skäl för någon tjensteman, hvarken för den rin¬
gaste eller för den högsta, att derifrån afstå. Sålunda aftjenadc
medel, äro verkligen de enskilte tjenstcmännens enskilda tillhörig¬
het, hvilken hvarken af statsverket eller pensionskassan må rätts-
enligt kunna tillgripas, för det att den person, som dem aftjena!,
lager afsked och går ur tjenst innan han med döden afgår. Det
borde följa af sig sjelf, att medel, dem man nedsatt i publik vård,
äro ett depositum, som hvar och en bör återfå då han afgår ifrån
tjensten, och länsinnehafvare, då afgång genom dödsfall inträffad!,
på ett eller annat sätt, så framt han icke blir lagligen dömd ifrån
tjensten. Om motionstiden vore öppen, skulle jag framställa mo¬
tion derom, att StatsUlsk. malte upptaga frågan på det sättet, att
bifall till den K. propos:n afstyrktes med begäran, att K. M. täck¬
tes förständiga vederbör, myndigheter, statskont. och pensionskas¬
sorna, att förvalta den till dem ingående begrafningshjelpen på
det säll, alt den förräntade räntan årligen lades till kapitalet och
att hvad som i ränta erhölles öfver 4 procent finge användas till
förvaltningskostnad, men alt 4 procent årligen tillägges kapitalet,
och att vid befordran den ånyo aftjenade begrafningshjelpen läg-
ges till den förut varande, då således ett slags sparbanks-inrätt-
ning för samhällets embetsmanna-corpser och en ganska nyttig
inrättning uppkom. Nu förenar jag mig i begäran om återremiss,
och så framt någon förändring i den syftning, som jag angifvit,
icke är möjlig att åstadkomma, må den K. proposm jemväl i den¬
na del bifallas, men eljest afslås.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Afven jag önskar på det
högsta, alt en anstalt, sådan, som den Frih. Cederström nu före¬
slagit, måtte blifva vidtagen till fördel för tjenstemännen, och jag
har till Frih. Cederströms urskiljning i dessa frågor ett sådant
förtroende, att jag ingalunda betviflar det en sådan tontin-inrätt-
ning för tjenstemännen helt visst skulle blifva dem af mycken
nytta. Men detta är ju en sak helt annan, än afskaffande af hjelp
till begrafning, som nu erlägges vid tillträdet af tjensten för att
förloras, om jag afgår lefvande, eller för att räntelös öfverlemnas
lill mina efterkommande, om jag dör i tjensten. K. M. kan gif¬
va oss en propos. om den föreslagne tontin-inrättningen och den
i sin princip orättvisa, och i sin verkan skadeliga begrafningshjel-
pen ändå böra afskaffas. Jag anhåller om återremiss jemväl på
den sednare punkten, rör:dc begrafningshjelpen. Oss spås att
StalsUtsk. förblifver vid sin mening. Men dervid förblifver Stån¬
det öppet, att votera bifall af den K. propos:n, och att så sker,
är det vi hoppas; vi, som för denna talat.
le
Den 17 Maj.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de
emot ifrågavar. sednare punkt af Utsk:s utlåt, gjorde anmårkn:r
föranleda till återremis.
Denna propos. besvarades med starka ja, jemte ett eller an¬
nat nej, hvarpå Hr Landtm, tillkännagaf, det han funnit ja haf¬
va varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 13 och 15
dennes på bordet lagda betänk. N:o 80, i anledn. af väckt mo¬
tion om ändring i K. förordningen d. 27 April 1840, ang:de
kolhandeln.
Den vid detta betänk, af Frih. Cederström, Claes Rnd.,
fogade reservation upplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug.: sora derefter yttrade:
Jag vill icke tillåta mig något yttrande om detaljerne i den¬
na sak, emedan jag dertill saknar erforderlig sakkännedom. Men
jag fruktar för hvarje frihet inom bergslag, hvarigenom tillgången
å skog förminskas och möjligheten att sedermera bedrifva tack-
jernsblåsningen skulle försvåras eller upphöra. Jag har sett i
Norrige huruledes Rörås koppargrufva endast med stor svårighet
kunnat bearbetas derföre att skogen i den närmaste omgifningen
blifvit så uthuggen att han icke vidare återvexer på de kalla för
vinden blottställda höjderna, att malmen följaktligen måste föras
långt ifrån grufvan för att kunna smältas och att, om han icke
vore så gifvande, som han är, så skulle grufvedriften icke längre
kunna fortsättas. Jag har åter hört det skälet här åberopas, att i sam¬
ma mån, som man lemnar skogsägarne tillåtelse att fritt och obe¬
hindradt använda skogen, så får han ett värde hvarföre han ak¬
tas. Detta skäl låter mycket väl, men i tillämpningen har jag
funnit motsatsen inträffa. Jag har sett på Oland huruledes man
tillåtit skogarne utskiftas. Derefter höggs skogen ut, hvitsand kom
i dagen, de nya hemmansägarne blefvo fattighjon. I Westergöth¬
land har man sålt bort de små skogar, som Kronan der förut
ägde; de äro uthuggna och försvunna. Det händer allestädes,
hvarest dispositionsrätten öfver skogen blir fullkomligt fri uti den
fattiges, giriges elier obetänksammes hand. Det är på dessa
skäl, som jag icke vill bifalla betänk., särdeles då den författning,
hvars upphäfvande man yrkat, är så ny, att hon knappast upp¬
nått 2 års ålder. Men så går det när man en gång kommit in
på den liberala banan, så kan man icke längre hålla sig tillbaka,
utan det skenar fram så fort och illa det kan. Jag anhåller vörd¬
samt, att R. o. Ad. ville antaga mitt förslag, eller ock återremit¬
tera frågan lill närmare utredning inom Utsk.
Hr von Engeström, Jonas Fredr. Mattin: Då jag har
varit med om afgörande af denna fråga inom Utsk., och för alt
kunna komma till någon öfvertygelse, har nödsakats inhemta kän¬
nedom om de nuvar. författningarne och följderna af dessas upp-
häf-
Den 17 Maj.
17
häfvande, och dä jag dessutom har talat vid en stor del af de vid
riksd. närvar, bruksägare, hvilka till större delen förklarat att
författningen i dess nuvar. form är olämplig, sä anhåller jag att
med några ord få motivera delta.
Hr von Hartmansdorff har yttrat, att det vore ett sätt att
spara skogen alt bibehålla den nuvar. författningen. Utsk:s plu¬
ralitet har icke kunnat anse, att följden skulle blifva sådan. Det
är icke, enligt nuvar. författning, förbjudet alt kola huru mycket
som helst, utan endast holarne ålagdt att hembjuda kolen till
hyttorne. Om hyttorne icke deraf hafva behof, så kunna kolen
försäljas på annat båll. Således kunna skogarne icke på något
sätt genom bibehållande af nuvar. författning sparas. Dessutom
kan författningen mycket lätt eluderas. Kolningen verkställes un¬
der sommaren, och kolen kunna hembjudas äfven under denna
årstid ål byttorna, alt da af dem afhemtas, hvilket för dem år
omöjligt. Det är blott de ärliga holarne, som begagna sig af det
i författningen uppgifna sätt alt hembjuda kolen, sä att hyttorna
deraf kunna hafva fördel. Dessutom är hufvudorsaken till det re¬
sultat, hvartill Ulsk. kommit, egentligen afsigten att kunna spara
för hyttägarne den stora kostnad, som uppkommer derigenom att
en intressent måste lemna öfverloppskolen af den lill hyttan an¬
slagna skogen just till den hyttan, äfven om vägen dit vore svår
och således transporten förenad med stor kostnad. Detta är ett
allmänt erkändt faktum, all jernbruken icke gerna kunna konkur¬
rera med tackjernshytlorna, emedan inom jernbergslagerne kolen
äro mycket dyrare, än alt dermed skulle kunna smidas jern.
Frih. Cederström har i sin reservation upptagit några skäl
för bibehållande af den nuvar. författningen, hvilkas riktighet jag
icke kan inse. Frih. Cederström säger, ”alt intressentskap i byt¬
ta utgör ett bolag, med lagligen kontraherade rättsförhållanden,
samt från början frivilligt åtagne skyldigheter, hvarpå hela bola¬
gets framtida bestånd hvilar”. Att ett intressentskap i bytta är
ett bolag, har aldrig någonsin hvarken af ledamöter inom Disk.
eller af någon annan, som jag hört, blifvit bestridt; men nu är
icke fråga om annat, ån hvilka åligganden som intressenterna i
bolaget äro förpligtade lill, och dessa åligganden utgöras af bygg¬
nads- och värmningsskyldigheten inom hyttelaget. Det tyckes va¬
ra högst olämpligt att hyttelaget skulle utsträcka sina rättigheter
derutöfver. Vidare säger Frih. Cederström, ”jag kan icke med¬
gifva all skyldighet i detta hänseende vara fullgjord, genom del-
ägarnes för hvarje tillfälle skeende utgörande af byggnads- och
värmningsskyldighet till hyltan; den sträcker sig, efter min tanke,
derutöfver till omsorgen, att åt hyttans verksamhet bereda fortfa¬
rande nödig koltillgång”. Jag tror mig hafva visat att en sådan
omsorg ligger belt och hållet utom intressenternas pligt. Jag tror
mig hafva visat, att äfven om så skulle vara, så kunde en sådan
skyldighet icke dem åläggas, då de äga rättighet att kola huru
mycket som helst. Blott hembjudningsskyldigheten är dem ålagd.
Vidare säger Frih. Cederström: ”om annorlunda sker, och bola-
5 H. 2
18
Den 17 Maj.
get framdeles måste upplösas af brist på skog till fullgörande af
bergsmansrörelsen, så befarar jag deraf bergslagernas största ska¬
da, bergsmansfrihetens framtida försvinnande och det nu sjelfstän-
diga bergsmansståndels förvandlande till kolare under mäktiga
bruk. Ett icke afundsvärdt utbyte, och för det allmänna bestämdt
af skadliga följder både ur ekonomisk oell politisk synpunkt”.
Jag erkänner att jag icke heller kan fatta vådan af ett sådant
förhållande. Jag kan icke tänka mig, alt jernbruken, som äro
konkurrenter med tackjernsblåsarne, skulle kunna smida stångjern
om det icke funnes tackjern; således torde kunna visas, att tack¬
jern i första rummet måste finnas innan man kan bereda stång¬
jern. Hvad för öfrigt beträffar farhågan för bergsmansfrihetens
framtida försvinnande och det sjelfständiga bergsmansståndels för¬
vandlande till kolare, så kan jag icke heller dela den fruktan,
och om jag delade den, så fruktar jag, att nu tillstyrka åtgärder,
sorn skulle bidraga lill att bibehålla förmögenheten inom en viss
klass. Sedan jag nu trott mig hafva bemött de emot betänk,
gjorda inkast, vågar jag vördsamt anhålla om bifall lill betänk, i
sin helhet.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Till de i min upplästa
reservation anförda omständigheter, anhåller jag endast få tillägga
följande:
Anledn:n till motionen förmärkes tydligen hafva varit tvåfal¬
dig. Den är först och främst att söka i det sätt, på hvilket hem-
budspriset för närvar, bestämmes. Det synes i min reservation,
och torde jemväl kunna af Utsk:s härstädes närvar, ledamöter vits¬
ordas, alt det icke inom Disk. felades förslag till de dermed för¬
knippade olägenheternes afhjelpande, men man ville icke lyssna
dertill, emedan det vida starkare verkande och egentliga skälet
till motionen var, hvad jag nu kommer att anföra, nemi. det,
att då man, genom den K. förordn. af d. 27 April 1846, fått sig
en alldeles ny rättighet anslagen, likväl med en enda restriktion,
så var man blott för denna ringa inskränkningens skull helt oför¬
nöjd med den betydande frihet man vunnit. Således besannades
den satsen, att den, som får något, vill hafva mera, den som får
mera, vill hafva allt." Sådant är icke uppmuntrande för några
medgifvandens beviljande i allmänhet. Man måste ju blifva dub¬
belt varsam, obenägen och tveksam, när hvarje eftergift straxt
framkallar nya och vidsträcktare anspråk. Få detta sätt skadar
man alltså sjelfva det egna intresset ur framåtskridandets syn¬
punkt. Knappt har 1846 års författning hunnit träda i verksam¬
het, förrän kolförsäljarne vilja erhålla ytterligare utvidgning af
den deruti medgifna rätt lill afsalu utom hyttelagel. Man före¬
bär svårigheten att, i anseende till hembudet, kunna njuta den i
all handel vigliga fördelen af alt få begagna en hastigt uppkom¬
mande gynsam konjunktur. Det förstår sig af sig sjelft, att en
stor lättnad i detta fall uppstode genom hembudets försvinnande ;
men en så långt drifven lättnad har tydligen synts obehörig, va¬
rande det icke heller K. M:s mening, då författningen sednast
Den 17 Maj.
19
utfärdades, att omförmälde frihet skulle i så oinskränkt måtto få
åtnjutas, som nu pretenderas; och vid granskning af ordalagen uti
R. Sus år 1841 till K. M. afgifna und. skrifvelse i ämnet, torde
ovedersägligen befinnas att R. St. ingalunda åsyftat något sådant,
åtminstone icke för det närvar. Men då merberörde författning
dessutom först d. 1 Nov. 1846 (rädt i verksamhet, så synes mig
att det ringa tidsförlopp, som sedermera intill nu förflutit, icke
kan vara tillräckligt, ens såsom öfvergångsperiod.
Det har blifvit sagt af Hr von Engeström, och jemväl inom
Utsk. förklarats, alt stångjernsbruken icke lära hafva något intres¬
se att draga till sig de för tackjernstillverkning anslagne kol.
Man bör likväl, innan man antager en dylik förutsättning, erin¬
ra sig att, uti de före år 1846 under långvariga tider gällande
författningar, var förbudet mot berörde kols användande för stång-
jernstillverkning så strängt, att för de 2:ne första gångerna så¬
dant åtalades, voro stadgade ganska boga böter, och för den 3:dje
gången hotades stångjernverksägaren med privilegiernas förlust.
Det är häraf klart, alt faran var ganska väl insedd, eljest hade
icke så allvarsamma föreskrifter varit af nöden. Till stöd förden
förklaring Utsk. afgifvit derom, att skogstillgången icke skulle li¬
da af hembudsskyldighelens upphörande, har anförts, huruledes
del hittills följda systemet, enl. föregifvet vittnesbörd af erfaren¬
heten, skulle hafva föranledt till liknöjdhet för all bättre hushåll¬
ning i afseende å denna för landet vigliga näring, i thy att sko-
garne icke skulle hafva vunnit på det antagna förfaringssättet.
Pä denna lösliga grund bygger Utsk. sin sanguiniska förmodan
ali hembudspligten utan fara för skogarnes bestånd kan afskaffas.
Detta Utsk:s förklarande synes mig slå i strid med hvad något
hvar vet, som närmare känner förhållandet. Man torde nemi.
kunna antaga, att skogen inom bergslag vanligen är bättre vår¬
dad och i bättre stånd än utom bergslag. Hvaraf härleder sig
delta, om ej till en stor del just från den förståndiga lagstiftning,
som lagt hinder för sköfling deraf.
Utsk:s kardinalskäl synes mig icke mindre underhaltigt. Det
vill upphäfva ifrågavar. ”band på den enskildes fria dispositions¬
rätt öfver sin egendom”, likasom låge i detta band någon orätt¬
visa. Man glömmer då totalt de icke obetydliga förmåner, hvar¬
af, bergsmanshemmanen äro i åtnjutande. Må icke staten, lill er¬
sättning härföre, med allt skäl kunna ålägga nämnde hemman
vissa skyldigheter, dem de af ålder varit underkastade, och hvar¬
uti de sednast rönt en ansenlig eftergift? Må icke Staten sorg¬
fälligt egna sin vård åt skogarnes bestånd? När man tager i be¬
traktande huru föga den närvar, generationen bekymrar sig om
de påföljande och, så vidt någonsin görligt är, söker af sin närvar,
ställning skörda alla fördelar, dem vinningslystnaden kan upptän¬
ka, ulan afseende å följderna för efterkommande; så bör man väl,
derest man ej vill med flit tillsluta ögonen för denna i många
hänseenden bedröfliga sanning, också med någon kraft tillbaka¬
visa oförnöjsamhetens anspråk; aldrahelst dådet är fråga om sko-
2*
20
Den 17 Maj.
gen, hvars återvext i vårt klimat är så sen och så långsam. Ett
obetänksamt förfarande vore dervid dubbelt vådligt. Motionären,
hvilken, sjelf hörande till bergsmans-ståndet, visserligen är en gan¬
ska aktningsvärd och redbar man, har fattat den förutsättning,
det icke för skogarne någon fara skulle uppkomma af, den före¬
slagna förändringen, just derföre att han af sin egen försigliga
hushållning helt visst lärer draga slutsatser i afseende på hvad
andra skulle i samma ställning göra; men jag vågar icke vara sä
förhoppningsfull i mina beräkningar. Och det måtte väl vara all¬
deles tydligt att derest icke meningen vore, att genom skogseffek-
ternes vidsträcktare afsalu bereda sig större inkomster, så skulle
hembudet icke lända till mycken förtret. Orsakades den genom
sättet för prisbestämningen, hvarföre begäres då icke ett bättre
och beqvämare sätt dertill? Jag har hela tiden påyrkat denna ut¬
väg; och jag skulle ännu i denna stund helst se ett dylikt beslut
vidtagas. Dr denna synpunkt torde det synas, som borde en åter-
remiss af detta ärende bäst lämpa sig för ändamålet; och jag skul¬
le visserligen också vara bäst belåten med nämnde åtgärd, om
jag endast ägde någon den ringaste förhoppning, att Utsk. ville
göra afseende på någoldera af de framställda förslagen till rättel¬
se uti det enda som med något fog blifvit öfverklagadt, nemi. det
prisbestämningssätt, som i författningens 4 § förekommer, eller
ock ali Utsk. behagade sjelft utfinna något bättre sätt i della hän¬
seende. Men tyvärr fann jag nogsamt, vid den inom Utsk. häll¬
ne öfverläggningen, att dess flesta ledamöter så oryggligen fästat
sig vid motionärens idé, att det icke var möjligt att, oaktadt all
motbevisning, vinna något gehör för en annan tanka. Jag finnér
mig således förhindrad att förorda en återremiss, hvilken blott
skulle föranleda en ändamålslös tidsutdrägt. Ty hafva mina in¬
kast varit fruktlösa vid den utförliga framställning deraf, som vid
ärendets behandling inom Utsk. ägde rum, så lära samma mina
meningar äfven hädanefter derstädes försmås. Alltså, och ehuru
det sker med afsaknad öfver att ingen rättelse nu kan beredas i
den omständighet, der den vore af billighet påkallad, nödgas jag
begära afslag å detta betänk., under förhoppning att, vid ett kom¬
mande riksmöte, tillfälle yppar sig att framställa en önskan om
afhjelpande af olägenheterna rör:de prisbestämningssätlet för kolen,
vid hembud deraf till hyttelaget. Lyckligtvis är det ingenting
sora hindrar K. M. att, ulan någon begäran å H. Sl:s sida, vid¬
taga den ändring, som härutinnan kan vara mest tjenlig; följakt¬
ligen bör betänk, nu så mycket tryggare kunna afslås, som deri¬
genom icke stänges vägen för en modifikation i 1846 års författ¬
ning t. o. m. före nästa riksmöte, derest K. M. så linner för godt.
Skulle man och få vänta ett par år, så är den olägenheten af
ingen betydenhet, i jemförelse nied vådligheten af den betydande
förändring, hvarom Utsk. föreslagit aflåtandet af en und. begäran.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: En ekonomisk författ¬
ning bör, såsom hvarje annat lagstadgande, vara sådan, att den
kan efterföljas. Finner man, alt en sådan författning är annor-
Den 17 Maj
21
lunda beskaffad, så måste tiden vara inne, ali antingen förändra
eller borttaga den. Detta stadgande om hembudsskyldigheten af
kol är så beskaffadt. Hvar och en, som har någon kännedom örn
vår bergshandtering, och som någon längre lid varit inom bergs¬
lagen, vet nogsamt, all, oaktadt hembudsskyldighet i författningen
af d. 27 April 1846 är föreslu ifven, delta endast föranleder en
omgång, om föreskriften följes. Man går nemi. först och frågar
om hylleägarne skulle vilja lösa kolen, men anse de sig icke kun
na betala hvad som begäres för dem, så kan man sälja sina kol
till hvem som helst. Nu frågar jag, hvartill skall ett sådant stad¬
gande tjena. Hufvudsaken är alt byggnads- och värmningsskyl-
dighelen qvarstår hos hylteägarne. Utsk. har icke tillstyrkt bort¬
tagande deraf, emedan det skulle hafva lill följd, att många hyt¬
tor bär i landet knmmc att läggas ner, emedan det finnes många
personer, som icke skulle finna sin uträkning vid att fullgöra den¬
na skyldighet, och hyttorna skulle då icke kunna bestå, om den¬
na skyldighet borltoges. Hvad åter beträffar hembudsskyldigheten
af kol, så är del, såsom jag tog mig friheten nämna, förhållandet,
att den endast finnes pä papperet, men icke i verkligheten. Jag
hemställer således, om det vore billigt, att då en person har del
i en bruksegendom, och äfvenledes del uti en hylta, belägen in¬
om samma distrikt på icke långt afstånd, men icke finner sin
fördel vid att bruka den hyltan, det likväl skall vara honom för¬
budet, att lill sitt eget bruk ifrån hyttan bortföra sina kol. Hvem
vinner derpå? Ingen, men ägaren förlorar på det. Han är lik¬
väl nu icke skyldig att sälja dessa kol till hyttelaget, utan endast
att hembjuda dem, så att jag för min del icke kan finna annat,
än att Utsk. har ganska visligen tillstyrkt, att denna hembuds¬
skyldighet måtte bortfalla. Det synes också att 1841 års Ständer
icke afsett att någon sådan hembudsskyldighet skulle qvarstå, enär
de säga, att kolhandeln bör, så inom, som utom bergslag för¬
klaras fri. Kolhandeln kan naturligtvis icke anses vara fri,
när det är åtskillige skogsägares pligt, alt hembjuda sin skog lill
vissa verk. Jag är också, likasom Hr von Hartmansdorff, mån
om att våra skogar i allmänhet må komma att väl vårdas, men
jag tror att det är på en helt annan väg detta skall vinnas, än
genom stadganden, som i anseende till sin beskaffenhet icke kun¬
na blifva åtlydda. Det vore myckel att säga om skogshushållnin¬
gen i landet, och hvad Staten dervid har att göra, men det tor¬
de icke vara lämpligt alt i anledn. af detta betänk, nu ingå i be¬
traktelse deröfver. Jag kan likväl, i anledn. af hvad jag tagit mig
friheten anföra, icke annat än tillstyrka bifall till betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är till stor del förekommen
af den siste värde talaren, men skall tillägga några ord.
Den stora frihet, som 1841 års Ständer åsyftade, och som
nu är vunnen på sätt och vis, är icke så farjig, som man tror.
I bergslagerne nästan öfverallt äro priserne på kol vid hyltan hö¬
gre än vid bruken. Deraf är ju klart, alt kolen måste gå till
hyttorne. Detta är ett ganska starkt skäl deremot, att någon fa¬
23
Den 17 Maj.
ra skulle kunna uppkomma af den större friheten, men om nå¬
gon sådan fara skulle visa sig, om tackjernsblåsningen der¬
igenom skulle minskas, så skulle deraf ovilkorligen följa ett hö¬
gre pris på tackjern, ty den Svenske arbetaren bearbetar Svenskt
tackjern och icke utländskt. Men om man äfven kom derhän,
att gjuterierna i st. f. att använda Svenskt tackjern kunde an¬
vända utländskt, sä vore det ju en fördel för industrien, emedan
Svenska tackjernet år tjenlig! lill dyrbarare förädling än det ut¬
ländska gjuljernet. Deremot är förhållandet sådant, att Svenska
stångjernstiliverkaren icke kan använda annat tackjern än det
Svenska. Om nu tackjernspriset skulle stiga, så höjes med det¬
samma kolpriset vid hyttorna och således är man straxt tillbaka
på den satsen, att den stora friheten icke skadar. Tverlom må¬
ste en god skogshushållning just befordras derigenom, att det lönar
sig att iakttaga förståndiga tillställningar till skogens vårdande.
Jag skall taga ett enda litet exempel. I Sverige bar på sednare
liden ganska allmänt skogsvård blifvit införd, men om en sådan
person, som vårdar skogen, kostar 1000 r:dr för det att han gör
det, och skogen har en areal af 5000 tunland, så måste ägaren
göra sin beräkning så, att lian får tillbaka af en förbättrad skogs¬
vård icke allenast hvad denne man kostar honom, utan äfven
hvad vården kostar, och derutöfver hafva sin vinst. Delta beror
ytterst på det sätt, hvarpå han drifver sin industri och på kol¬
priset. Detta gäller ej allenast om skogsvården, utan ock om
sjelfva kolningen. Det lönar sig visst alt kosta på en god kol¬
ning, men det förutsätter att priset skall vara högt, och det är
ett stort misstag att man genom författningar velat binda indu¬
strien och derigenom förvara skogen. Det är genom industriens
fiihet, som man kan vinna detta mål. Men det medgifves att
genom exportfrihet på tackjernet kunde man förstöra skogarne,
ty om tackjernet då gick upp lill 50 procent högre i pris, än det
nu är, så skulle man derigenom möjligen förledas att förstöra
skogarne. Men då frågan derom nu icke hör till öfverläggningen,
så har jag icke skäl att inblanda den deruti. Hvad beträffar den
siste värde talarens anförande, så går det mig likväl hårdt till sin¬
nes, att R. St. skulle nu genast söka arbeta ikull en författning,
som icke ännu är 2 år gammal, och som först tog sin början d.
1 Nov. 1847. Det synes mig vara en verkligen ledsam omstän¬
dighet, att sålunda ständiga förändringar äga rum i författnings-
väg, hvilka verkligen äro förstörande för all industri. Derför vo¬
re det måhända bättre om man kunde på något annat sätt åstad¬
komma denna rättelse, än alt nu skrifva om denna nya för¬
fattning.
Gr. Lewenhaupt, Gustaf Gustafsson: Hufvudsakligen
instämmande med de Hrr, som talat för Ulsk:s betänk., får jag
allenast äran fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på några omstän¬
digheter, som förekomma i Frih. Cederströms reservation, äfven¬
som i hans här nu afgifna yttrande. Det är sannt att hyttela-
get är på visst sätt ett bolag, nemi. i afseende på byggnads- och
Den 17 Maj.
värraningsskyldighelen, men det är också alli, ty derefter upphör
helt och hållet beskaffenheten af bolag. Vill en bergsmau forsin
räkning afverka sin malm och sina kol efter dygn, så får han
derför efter dygn betala hyltlaget och göra det hell och hållet för
sin räkning; de öfriga intressenterna hafva intet att göra roed den
blåsningen. Annorlunda vore förhållandet om, så sorn en del
bergsmän öfverenskommit, gemensamma blåsningar skedde inom
hyttorna, hvilket skulle ock gifva bättre jern ; men då detta ej
lyckats att vinna efterföljd, så fortgår den gamla praxis, alt hvar¬
je bergsman blåser för sig, hvilket vanligtvis gifver ett ganska då¬
ligt tackjern. Jag tror mig härigenom hafva visat alt beskaffen¬
heten af bolag ej räcker längre än i afseende på byggnads- och
värraningsskyldighelen. Således höra de kol, som här äro i frå¬
ga, alldeles ej till hyltelaget såsom bolag, utan de äro helt och
hållet för hvarje särskild bergsmans räkning. Dessutom då mo¬
tion är väckt af 3:ne bergsmän, så bör man väl tro motionärer-
ne bättre känna ifrågavar. förhållande, än det kan vara kändt af
personer, som aldrig haft med hyttor att göra.
Det var en annan sak, äfven som Frih. Cederström oranäm-
de, nemi. att skogarne i bergslagerna äro mycket bättre bibehåll¬
na än vid bruken. Del lärer dock ej alldeles vara förhållandet,
ty der finnas bergslager, hvarest under de gamla förhållandena
skogarne blifvit alldeles förstörda. Jag kan derpå citera ett exem¬
pel ifrån den ort der jag bor. Den der s. k. hyltan, d. v. s.
sora ej numera är någon hylta, utan der det endast finnes skogs¬
ägare som försälja sina kol till hyttorna, den byn har mycket
skog ännu; men der nära intill är ett hyttelag, som kolar och
blåser tackjern, och den hyttan har nästan ingen skog qvar. Så¬
ledes tyckes detta snarare vara ett bevis på, att den gamla för¬
fattningen verkat mera skadligt på skogen, än den nuvar. skulle
komma att göra.
På grund häraf, yrkar jag bifall af Ulsk:s betänk.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Man yttrar väl alt 1841
års Ständer uttalat en bestämd förklaring om den allmänna gag-
neligheten af kolhandelns frigifvande; men man förgäter dervid,
att samma Ständer uttryckligen erkände, det banden endast små¬
ningom borde lösas, till undvikande af skadliga brytningar, hva¬
dan Ständerne önskade att rubbningen ej mätte på ett alltför
våldsamt säll göras.
Frih. Tersmeden har anfört emot nuvar. författning, alt äga¬
ren till skog, hörande till 2:ne hyttelag, ej kan promiscue an¬
vända den för sin räkning vid begge hyttorna; men della kan
han likväl, blott han ej glömmer all kolen försl skola hembjudas
det hyttelag, dit de rätteligen höra; ty så snart hyltelaget ej an¬
ser sig behöfva dem, så möter intet hinder att använda kolen
till den andra hyttan. Men jag inser ej att rättigheten bör va¬
ra mera vidsträckt. Den tillfällighet, att en och samma person
kan vara ägare af andelar i flere hyttelag, må väl icke upphäfva
hvardera bolagets egenskap af att vara en för sig sluten associa-.
24
Den 17 Maj.
tion. Att åter, såsom Frihin nämnt, man derföre att missbruk
sker skulle upphäfva lagen och legalisera missbruket, deruti fin¬
ner jag intet skäl. Det vore all riktigt uppmunlra lill lagöfver-
trädelser af alla slag. Dessutom är sagdt, alt hela skyldigheten,
hvilken en delägare i hyl telag skulle ulgöra, bestode blolt i bygg¬
nad och värmning. Det är gifvet, all så komme att blifva för¬
hållandet om man antager Utsk:s betänk.; men sjelfva motionen
vitsordar ju tydligen, likasom ock alla författningar i ämnet gif¬
va vid handen, att aldrig hittills hyttelagets bolagsskyldigheter va¬
rit lagligen stadgade till en så inskränkt omfattning.
Man har förklarat sig ej kunna förstå huru af den vidsträck¬
tare frihet, hvilken här är fråga om att bevilja, den följd skulle
kunna uppstå, att det sjelfständiga bergsmanna-ståndet upphörde
och förbyttes till fattige underlydande vid de större jernbruken.
Detta komme likväl helt enkelt att inträffa, derest så tillginge,
att bergslagen utarmades genom oförsigtig afsalu af skog; och då
man en gång kommit in på den banan, så vore väl icke osanno¬
likt, ali hemmannen slutligen öfvergingo i andras händer, troligen
i de större bruksägarnes; ty desse hafva största fördelen af all
lägga masugnarne under sin ägo och torde med nöje begagna till¬
fället till köpafhandling, när hyttorne och deras skogsområden lill
salu för lågt pris utbjudas, hvartill man lätt tänker sig alt bergs¬
männen, efter skedd utarmning, kunna bringas. Det vore orätt
att klandra bruksägarne för del, hvilket jag icke heller åsyftar att
göra. Jag tror blolt att bergsmännens ställning är lyckligare och
för del allmänna nyttigare, om de bevara sin sjelfständighet.
Frih. Tersmeden har behagat yttra, att om en hytledelägare
skulle vilja till afsalu använda kol, men hyttan ej behöfva dem,
och han då af den i författningens 4:de § stadgade föreskrift af-
skräckles från att å annat håll afyttra sina kol lill den mestbju¬
dande, eho det vara må, hvem vinner derpå, säger Fribtn? Jag sva¬
rar—: skogen.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då jag deltagit i öfver-
läggningarne 0111 delta betänk, och tillstyrkt den tind. skrifvelse^,
anhåller jag att få redogöra för de skäl, som öfvertyga! mig om
billigheten deraf. Jag anser nemi., att denna hembudsskyldighet
ingalunda skyddar skogen, enär den, som är delägare i hyltan,
har, sedan lian fullgjort sin pligt att värma och bygga hyttan,
fullkomligt fri dispositionsrätt att göra med sin skog hvad han
för öfrigt vill, så att han är ingalunda tvungen att förvandla den
till kol, utan kan hugga ned den till bjelkar eller såga plank,
etc, eller göra hvad han vill med den, och i sådan form försälja
den. Således skyddar ej hembudsrättigheten skogen från ulödelse
i alla andra fall.
Man har yttrat, att denna hembudsskyldighet bör oförändrad
qvarstå, derföre att hyttelaget vore ett bolag; men jag kan ej hel¬
ler erkänna denna anmärknis riktighet. Hyttelaget är visserligen
ett bolag i afseende på byggnad och värmning af hyttan, mende
kunna ingalunda anses vara gemensamma delägare i bolaget för
bedrifvandet af sjelfva tillverkningen, ty en delägare i hyttan kan,
Den 17 Maj.
25
om lian så vill, underlåta att tillverka tackjern. Han har ingen
annan skyldighet än alt blott bygga och värma hyttan. Jag kan
således ej se all de öfriga hyltedelägarne hafva någon rättighet till
hans öfriga egendom eller skogsprodukter; och derföre anser jag
ej heller alt de höra hafva rätt till hans skog om han förvand¬
lar den till kol. De skulle ju då med lika skäl kunna säga, att
de hade rätt lill hans öfriga skogsprodukter, hvarom dock ännu
ej uppstått fråga. På den grund anser jag denna hembudsskyl-
dighet böra bortgå, enär den ingalunda skyddar skogen. Jag an¬
håller således äfven om bifall till betänk.
Hr von Engeström: Bland de skäl jag hört angifvas för
afslag af betänk, är det synnerligen ett, som jag fästat mig vid,
såsom det under andra omständigheter mest talande, nemi. alt
man ej bör allt för hastigt ändra nyss utkomna författningar.
Jag skulle visserligen anse detta skäl vara af vigt, om denna för¬
fattning, tillkommen sedan R. St. 1841 bade begärt en bell an¬
nan författning, hade på något sätt kunnat skydda skogarne; men
då bergsmanshemmanen befinna sig genom den sednast utkomna
författningen vida hårdare behandlade, än genom den föreg:de, så
synes mig detta skäl för afslag böra försvinna. Jag säger att den¬
na författning är hårdare än den föreg:de, och litel hvar af Hrr
bruksägare lära kunna vitsorda att den är det till den grad, att
den ej kunnat eflerlefvas; och äfven Frih. Cederström, som stri¬
der emot betänk., lärer nogsamt lika med mig kunna intyga, att
denna författning ej efterlefves hvarken i Wermland eller hvar
helst annorstädes Frih:n sett den tillämpad.
Det är i detta förhållande jag finnér det största skäl, att sö¬
ka vinna en förändring. Jag fortfar således med att yrka bifall
till betänk.
Hr Ribbing, Bengt: Bland andra motionärens motiver att
få denna bandel fullkomligt fri, lärer väl äfven ingått det, alt han
anser kolen vara något lågt i värde. Det är försl i sednare lider
som de stigit i pris. Af egen erfarenhet känner jag, att innan
detta stigande inträffade, var det så litet lönande att kola för
vinst eller inkomst, att man vida heldre använde skogen till an¬
nat än kol, och sålde för en spottstyfver till andra behof. Det
är således troligt alt om kolen fortfara i deras nuvar. pris eller
stiga högre, så skulle det bidraga till framtida större tillgång på
kol; och således alf man ansåge skogen vara af mera värde, och
följaktligen bättre vårdade den. Lika med Gr. Gyldenstolpe har
jag erfarit, att, då kolpriserna äro låga, man använder skogen till
plank, timmer och ved, hvaraf den sednare till icke obetydligt
belopp torde hafva blifvit använd vid brännerierna. Man har så¬
lunda haft den tillfredsställelsen att se skogen användas lill alt
producera bränvin i st. f. jern. Jag tror således att man äfven
ur moralisk synpunkt bör antaga detta betänk., och kan alldeles
ej inse något skål för afslag.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å Ulsk:s betänk.
26
Den 17 Maj.
framställda propos. besvarades med starka ja, blandade med åtskil¬
liga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det lian funnit att ja öf¬
verrösta! nej.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Då jag med full visshet
anser det nu afgjorda ärendet vara af verkligt vigtig beskaffenhet,
och uppriktigt beklagar den skedda utgången deraf, hvars följder
för det allmänna icke blifva lyckliga; så torde det tillåtas mig,
alt i R. o. Ad:s prot. få reservationsvis antecknad min emot be¬
slutet stridande mening. Den grundar sig på noggrannt öfvervä¬
gande af förhållandena och en i följd deraf fattad, fast öfverty¬
gelse. Framtiden torde snart nog bekräfta mina farhågor. Jag
äger åtminstone icke alt förebrå mig någon uraktlåtenhet att dem
uttala. Måhända skall denna framtida erfarenhet tala på ett tyd¬
ligare och mera öfvertygande sätt. Men det steg, som man nu
tager, blifver då icke så lätt att taga tillbaka.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 13 och 15
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 81, i anledn. af väckt fråga
om förändring af vissa föreskrifter uti inqvarleringsordningen för
städerne utom Stockholm.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser mig nödsakad,
alt afstyrka den und. skrifvelse, som är i betänk, föreslagen. Utsk.
säger nemi. deruti följande: ”Detta förhållande” (i Götheborg
med den servisersältning, som der lemnäs till garnisonen) ”synes
Utsk. ej vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, utan
påkalla rättelse” — — — — hvarföre lltsk. ”funnit sig för
närvar, ej kunna sträcka sin åtgärd härvid längre, än att tillstyr¬
ka : det R. St. ville hos K. M. i und. anhålla, att en undersök¬
ning måtte varda anställd till vinnande af upplysning, hvarföre, i
fråga om ersättning för servis, Götheborgs stad bär en inqvartc-
ringstunga, som icke utaf någon annan stad inom riket utgöres;”
— Svaret är redan gifvet genom K. M:s nåd. resolution eller be¬
slut af d. 24 Augusti 1847. Det år sålunda ej årsgammalt! 1
detta beslut ligger orsaken hvarföre Götheborg bär denna tunga;
och jag kan då ej finna det lillständigt af R. St., att säga sig an¬
se den förordn., som K. M. under d. 24 Aug. 1847 utgifvit, ”ej
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.” Skulle R. St.
verkligen finna den ej vara med rättvisa och billighet öfverens¬
stämmande, så synes mig ej en sådan åtgärd, som den nu föreslagna,
vara den som borde vidtagas, utan då torde det vara genom an¬
dra utvägar, hvilka R. St. hafva i sin makt, som rättvisan bör gö¬
ras gällande här i landet. — Om Götheborgs stad i detta afseen¬
de har något att erinra, så kan jag dock ej finna det rätt, att
behandla saken på sådant sätt som här är i fråga; ty det står
hvarje samhälle öppet, att inför K. M. framställa sina besvär, si¬
na betänkligheter, sina önskningar och sina ansökningar. Men
att förmå R. St. att lill K. M. skrifva, att det förhållande, som
genom K. M;s beslut uppkommit, ej är med rättvisa och billighet
Den 17 Maj.
27
öfverensstämmande, det skulle jag för min del anse helt och hål¬
let obehörigt; och vågar derföre på delta skäl hemställa att R. o.
Ad. behagade afslå det nu förevar, betänk.
Fril). Tersmeden, Wilh. Fredr.: Med Frih. Palmstjerna
instämmer jag deruti, att den af Utsk. föreslagna skrifvelsen icke
är lämplig sådan, som den nu är uppställd. Det ifrågavar. för¬
hållandet har ej inträffat genom det K. beslutet af d. 24 Aug.
1847 utan existerade redan förut, och det säges tydligen i näm¬
de beslut, att delta förhållande är byggdl på bokstafliga innehållet
af inqvarlerings-ordningens 15 §, jemförd med dess 17 §. Men
det synes likväl svårt att neka obilligheten deraf, att Götheborg
som sjelf har byggt och bekostat sina kasserner, hvilket ej är för¬
hållandet i alla garnisonsstäder, skall erlägga servispenningar in
natura.
I ett afseende tror jag likväl, efter de upplysningar jag fått,
att Utsk. måtte ändå hafva begått ett misstag, då det säger att
Götheborg är den enda stad, der detta förhållande existerar; ty
jag tror att det år samma förhållande med Malmö. Men att nå¬
gon lindring för dem må äga rum i denna tunga, tyckes vara
med billighet förenligt, enär den är för dem större än den tyc¬
kes vara i allmänhet för de städer, som hafva garnison. Synner¬
ligast synes detta vara billigt med afseende å Götheborg, derföre
att den staden, som sagdt är, sjelf byggt och bekostat kaserner¬
na. Jag skulle således tro, att R. St. borde gå in till K. M. och
begära en förändring i detta förhållande; men för att vinna det¬
ta ändamål, torde en återremiss af betänk, vara behöflig, emedan
de ordalag, som Utsk. föreslagit, ej synas mig fullt lämpliga.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag kan ej finna alt
den skrifvelse, som Utsk. föreslagil, innebär någonting anstötligt
emot det af K. M. fattade beslutet. I Utsk:s beslut står ej omta-
ladt, att det förhållande, som existerar, är på något sätt emot
rättvisa och billighet siridande; utan der står endast, att R. St.
böra: ”hos K. M. i tind. anhålla, att en undersökning måtte var¬
da anställd till vinnande af upplysning, hvarföre, i fråga om er¬
sättning för servis, Götheborgs stad bär en inqvarleringslunga,
som icke utaf någon annan stad inom riket utgöres, samt att, sä
vida härigenom ej blifver utrönt, att några synnerliga skäl till
detta förhållande gifvit anledn., K. M. dä läcktes fatta beslut eller,
om nödigt finnes, göra nådig framställning till R. St. i ämnet,
hvarigenom staden Götheborg kan blifva i berörde afseende satt
i likhet med öfriga städer samt föreskrifterna uti inqvarterings-
ordningen bragta lill fullständig enhet, så all någon olika tillämp¬
ning deraf icke vidare må komma att äga rum.”
De orden: ej med rättvisa och billighet öfverenssttimman*
de, höra endast till Utsk:s motiv, och skulle ej komma att inflyta
i den tind. skrifvelsen; hvarföre de väl ej kunna anses på något
sätt förnärmande. Jag vill dock visserligen ej sätta mig emot,
om R. o. Ad. vill återremittera betänk., på det alt dessa ord må
äfven ur premisserna borttagas.
28
Den 17 Maj.
Frill. Palmstjerna: Om detta betänk, af R. o. Ad. anta-
ges, så blifva naturligtvis äfven de af Ulsk. derför uppgifna mo-
tiverna af R. o. Ad. antagna, och som den till K. M. afgående
und. skrifvelsen ej kan helt naken affärdas, utan motiver mäste
derför anföras; så komme säkerligen Exped.Utsk. att, på säll hit¬
tills vanligen tillgått, intaga Ekon.Utsk:s motiver såsom moliver
för R. St:s beslut, hvilket skulle innebära ett fullständigt och gan¬
ska skarpt klander af K. M:s nåd. beslut, hvilket jag anser vara
stridande emot hvad lämpligt är.
Jag instämmer derjemte med Frih. Tersmeden i den öfver¬
tygelse, att Götheborg ej är den enda stad, der ifrågavar. förhål¬
lande äger rum; ehuru motionären anfört sådant för att stärka
sin framställning. Likväl och då måhända en und. skrifvelse,
affallad i andra mera passande ordalag, skulle kunna vara lämp¬
lig, så vill jag visst icke yrka på afslag, utan medgifver för min
del en ålerremiss, om R. o. Ad. finnér för godt att bevilja den¬
samma.
Hr Rosenblad, Bernh: Då jag nu yttrar mig, är det
mindre med afseende på den lilla obetydliga specialitet som här
är i fråga, än egentligen med afseende på sjelfva grundsatsen,
eller det förhållande, som vi sedan 14 å 20 år tillbaka sett in¬
träda, nemi. att man söker allt mer och mer befria städerna från
bördorna af den dem åliggande inqvarteringsskyldigheten, hvars
indirekta fördelar för dessa städer dock äro så stora, att man i
andra länder ansett såsom prof af grace eller disgrace, om man
fått, eller ej fält, sig inqvartering beviljad. De iuqvarteringsskyl-
diga städerna i Sverige hafva dessutom haft sig till stor del, med
afseende på denna börda, ganska stora fördelar anslagna, såsom
stora donationer af jord åt landssläderne, tolag åt stapelstäderne
o. s. v., och sora äro stora och indrägliga källor för bestridandet
af äfven andra, ganska enskilta utgifter.
Dock anser jag mig böra nämna att, om någon stad i Sve¬
rige vore förtjent af någon lindring eller att tagas under armar¬
na, så vore det visserligen Götheborg; ty det är en stor sanning
att i Götheborg i afseende pä allmänt nyttiga företag, framför de
fleste städer herrskat en ”public spirit,” som visat sig icke endast
i de dyrbara kasernbyggnader, staden med ospard kostnad uppfört,
utan ock i de dryga tillskott, borgerskapet utöfver stadens done¬
rade inkomster åtagit sig för befrämjande af företag af allmän
nytta, och ej oafbrutet, såsom en annan med rikare tillgångar
försedd stad, sökt att kasta bördorna af allt sådant på det stora
samhället. Detta kunde väl vara ett skäl dertill, att Götheborg
skulle få en särskild grace af R. St.; men i allmänhet får jag för¬
klara, att jag är emot den sats, att man allt mer och mer skall
kasta inqvarteringsskyldigheten på hela riket eller alla skattdra¬
gande, under det att de derför af ålder beviljade följande förmå¬
nerna qvarstå snarare ökade än förminskade.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag bör erkänna att be¬
handlingen af förevar, ärende inom Utsk. är för mig helt och
Den 17 Maj.
29
hållet främmande, enär första handläggningen deraf skett uppå
en afd., den jag icke tillhör, och jag sedermera, vid målets före¬
kommande i Utsk:s plenum, af embetsgöromål förhindrades att
närvara, just den stund, då öfverläggning och beslut härom ägde
rum. Det vill dock, att hörja med, för mig synas alldeles tyd¬
ligt, att, på sätt Frih. Palmstjerna förutsagt, Exped.Ulsk., derest
utlåt, i sin helhet af R. St. godkännes, ingalunda kan undgå att
vid den ifrågasatta tind. sktifvelsens atfallande intaga i sin histo¬
rik af ämnet eller i premisserna till slutföljden den uti betänk,
befintliga strof, hvars innehåll här har blifvit klandradt. Gr.
Gyldenstolpe har visserligen tviflat på att någon rättelse härutin¬
nan skulle behöfvas, under förmodan att Exped.Ulsk. skulle in¬
skränka sig till upptagande af de i Ekon.Utsk:s betänk, förekom¬
mande slutord, hvilka innefatta sjelfva tillstyrkandet. En dylik
förutsättning kan likväl icke af mig antagas såsom giltig. Den
erfarenhet, jag vid sednaste riksdagen vunnit såsom ledamot af
dåvar. Exped.Utsk., torde af mig få åberopas såsom grund för
min öfvertygelse, att nämnde Utsk. ingalunda kan undgå, altiden
tind. skrifvelsen inlaga de af Utsk. i dess utlåt, uttryckta moti¬
ver, och derifrån ingalunda på eget bevåg utesluta något som dit
hörer; om också i ordalagen någon lämplig befunnen redaklions-
förändring rätteligen åligger berörde Utsk. att föreslå, blott grund¬
tanken ej dervid störes eller förtiges. Sådan var, åtminstone un¬
der förra riksdagen, den princip Utsk. för sitt åliggande uppfattat,
och hvilken jag fortfarande tror vara riktig.
Hvad åter sjelfva saken angar, så synes mig förslaget inga¬
lunda äga billighet för sig. Att befria Götheborg från ifrågavar.
onus, anser jag för min del alls icke nödvändigt; enär, efter hvad
allmänt kändt är, berörde stad äger en den mest lönande rörelse,
och en belägenhet, som ovilkorligen måste gynna dess handel.
Följaktligen lärer ingen blist på medel kunna rimligtvis åberopas
såsom bevekande skäl till en förändring. Ilr Rosenblad har vis¬
serligen anfört såsom anlcdn. till yrkadt beviljande af den begär¬
de förmånen för Götheborg, att omförmälda stad i så ymnigt
mått använde sina penningetillgångar på stadens allmänna an¬
stalter, hvilkas iståndsättande och vidmakthållande erfordra an¬
senliga kostnader, hvartill den icke i likhet med en annan, stör¬
re stad i riket, esomoftast påkallade bidrag af Staten; men om
också detta till en viss grad har sin riktighet, och om det full¬
komligen gäller, så till vida, att, i afseende på allt som ländt
staden Götheborg lill nytta och fördel, staden visat mycken fri¬
kostighet och ett högeligen berömvärdt nit, hvarom många publi¬
ka inrättningar och arbeten derstädes på ett hedrande och ojäf-
aktigt sätt bära vittnesbörd, så torde man dock säkrast kunna
lemna derhän huruvida detta nit äfven sträcker sig utöfver staden
Götheborgs allmänna och enskilda gagn och bästa, förde fall, der
sådane uppoffringar komma i fråga, som ej hafva lill ändamål
något som egentligen och närmast rörer staden. Jag åsyftar icke
att uttala något klander; önskar blott, att man ej åberopar en
förtjenst, såsom allmännelig, der den efter mitt begrepp snarare
30 Den 17 Maj.
O
är partiell eller lokal. Åtminstone vittnar ej förevar., af Göthe¬
borgs kommitlenler väckta motion om någon sådan nitälskan för
det allmänna, som fullt gäller i den bemärkelse jag tager ordet,
och sådan sora Hr Rosenblad synes hafva åsyftat.
Helst skulle jag alltså velat instämma i den af Frih. Palm¬
stjerna först gjorda hemställan om afslag; men då Frih:n sjelf
funnit sig föranlåten att frånträda detta yrkande; så torde äfven
jag få förena mig i dess sednare afgifne begäran, att betänk, måt¬
te till Ulsk. på grund af gjorde anmärkn:r återremitteras.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag förnekar
ej giltigheten af den anmärkn. Frih. Palmstjerna gjort emot
det skrifsätt, som i delta betänk, blifvit användt, och jag medgif-
ver alt det med sjelfva sakens beskaffenhet varit både mera för¬
enligt, rättare och bättre, att man, i st. f. att förklara förfarings¬
sättet för orättvist, användt t. ex. det uttrycket, att detta synts
Utsk. besynnerligt; och att man utgått derifrån att en del små¬
städer äro befriade från en sådan utgift in natura, hvilken inne¬
fattas i sjelfva stadgandet, nemi. alt der Kronan består hus, der
skall staden gifva servis i penningar till det i författningen be¬
stämda belopp, men alt då staden beslår inqvartering, vare sig i
borgarnes eller samhällets gemensamma hus, staden jemväl skall
bestå servisen in natura. Den ganska riktiga grunden till detta
stadgande ligger deruti, att då uti vissa mindre nära gränsen be¬
lägna städer, hvarest fästningar finnas eller garnisoner behöfvas,
och ett med den lilla stadens folkmängd jemförelsevis större an¬
tal trupper der mäste ständigt finnas, det då skulle blifva för sta¬
den en verklig tunga att i längden underhålla truppen med ser¬
vis in natura. Kronan har såsom undantag från regeln på dessa
orter dels låtit uppföra kaserner, dels ock befriat stadens innevå¬
nare från servisens bekostande. Deremot, då en stad får en till¬
fällig inqvartering genom dillagd garnison, så måste äfven servi¬
sen för densamma gifvas in natura, emedan truppens befäl då ej
gerna kan åtaga sig och omöjligen åläggas att för kontant an¬
skaffa de persedlar m. m. som till servisen hörer. Således är
författningen lill sin grund riktig; och om det äfven i afseende på
Christianstad oall andra mindre städer blifvit pröfvadl nödigt, att
för deras inskränkthets skull gifva dem en lindring från inqvarte-
ringstungan, ty sådan hafva de först nyligen från den med gar¬
nison åtföljande ökade fattigvård bekommit, så har detta visser¬
ligen kunnat vara ett giltigt skäl att bevilja dem eftergift af den
kontanta afgiften, som författningen i och för serviseu ålägger;
men detta kan dock ej blifva något skäl i afseende på Götheborg,
ty den staden har, liksom andra stapelstäder, tolag sig anslagen
för inqvarteringen och det i ganska rikligt mått. Alt Götheborgs
samhälle gjort oändligt många nyttiga inrättningar och användt
stadens inkomster på ett för staden både nyttigt och hedrande
sätt, erkännes villigt och ingen fråga är derom, att sådant bestri¬
da ; men dessa inkomster af tolagen äro ganska betydliga och blifva
troligen allt större med hvarje år, ty tolagen utgör en del af tullen,
Den 17 Maj.
31
så att i samma mån som inkomsterna af den sednare stiga, stiga
ock inkomsterna af den förra. Dessutom har Götheborg icke alle¬
nast fördelen af Götha och Trollhätte kanal, utan äfven den för¬
del framför Sveriges Hesta öfriga stapelstäder, att elen genom sitt
läge vid Nordsjön är fri från Sundska tullen och har den korta¬
ste seglatsen för att erhålla ur första hand de förnämsta utländ¬
ska importvaror. Delta i förening med nuvar. köpmäns stora
kapitaler, och der inrättade lätta kommunikationer, gör alt den¬
na stad i en framtid kommer att draga till sig den största handeln
från utrikes ort och måhända förse icke blott uppsläderne, ulan
jemväl en stor del af de vid Östersjön liggande städerna med ut¬
ländska varor. — Då Götheborgs inkomster af tolagen sålunda
äro så betydliga, så har ej Utsk. funnit skäl ali bifalla den gjor¬
da motionen, utan ansett sig endast böra tillstyrka R. St. att i
und. begära en särskild undersökning i ämnet, då troligen kom¬
mer att visa sig, att inkomsterna af inqvarteringstolagen äro så
stora, att man icke hade bordt besvära R. St. med en sådan små¬
sak som denna.
Dock, som jag först nämnt, erkänner jag det mindre lämpli¬
ga af de begagnade ordalagen och vill ej för min del motsätta
mig en ålerremiss.
Hr Printzensköld, Carl: I egenskap af ledamot utaf
nuvar. Exped.Utsk., anser jag mig pligtig att inför R. o. Ad.
tillkännagifva, att redan vid början af innevar. riksdag och i an-
ledn. af då utaf mig väckt fråga, huruvida ej Utsk. skulle anse
sig berättigad!, att vidtaga de förändringar i ordalagen af Utsk:ns
betänk., som Exped.Utsk. kunde anse vara af behofvet påkallade,
då på grund af dessa betänktn und. skrifvelser lill K. M. skulle
författas, Utsk. då genom formligt beslut förklarade sig böra, så
vidt möjligen ske kunde, ordagrannt följa Utskms betänk:n så
snart de voro af R. St. bifallna, icke allenast i afseende på sjelf-
ve besluten, utan äfven i afseende på de motiver, som för beslu¬
ten ligga till grund. I följd af delta Exped.Utsk:s beslut, skulle
naturligtvis, om detta betänk, af alla 4 Stånden eller af 3 Stånd
blefve bifallet, så att det kommer alt utgöra R. St:s beslut, Exped.r
Utsk. vara nödsakadt att i det förslag till und. skrifvelse, som
Utsk. skulle afgifva lill R. St., intaga just de ordalag, som Frih.
Palmstjerna funnit vara högst olämpliga och hvari litet hvar med
honom lärer instämma.
Jag tror derföre, att förevar, betänk, borde återremitteras,
på det att Ekon.Ulsk. må komma i tillfälle att undanrödja det
obehag, som tvifvelsutan skulle uppslå, om i den und. skrifvelsen
man inloge termer, som innefattade ett direkt klander af ett för¬
ut utaf K. M. fattadt beslut.
R. o. Ad. ansåg de emot Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s utlåt,
gjorde anmärkn:r föranleda till ålerremiss.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 84,
i anlcdn. af väckt motion om rättighet för rikets stapelstäder att,
32
Den 17 Maj.
utan föregången tullbehandling å inloppsorten, få omlasta och
hemföra sina med skeppslägenhet till annan stapelstad inkomna
tullbara varor.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Del är bekant att per¬
soner, som (inna det besvärligt att införa varor till Stockholm och
förtulla dem här, emedan bevakningen här är strängare, än i
smärre stapelstäder, i stället förtulla dem der, och sedan föra dem
hit. Andra skäl, nemi. att värdena der sältas lägre, än här in.
fl. fördelar, böra äfven vara att för importören taga i betraktan¬
de. Sådant sker naturligtvis ej till Kronans fördel, utan till hen¬
nes och inhemska tillverkares skada. Om nu den ifrågavar. tillå¬
telsen meddelas än flere släder; hvad skulle väl följden blifva
annat än ökad utväg till försnillning? Det är hvad jag af den be¬
gärda friheten befarar, och det är derföre jag tror att R. St. gjor¬
de bäst om de ej ginge vederbör, deri tillhanda. De som önska
sig en sådan frihet, hafva ej längre till K. M., än R. St. Jag
ser då ej hvarföre Ständerna skola göra sig till målsmän för en¬
skilde sökande, utan tillstyrker att R. o. Ad. måtte afslå det¬
ta betänk.
Hr Coijet, Carl Aug. Julius: Jag må visserligen be¬
känna, att jag ej är mycket bemma i denna sak, men anser mig
dock böra säga alt betänk, ej åsyftar hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat. Detta torde ock lätteligen synas af premisserna uti betänk.,
der det står: ”att tullbara varor, hvilka, addresserade till en sta¬
pelstad, från utrikes ort inkomma med skeppslägenhet till annan
stad i riket, må, under iakttagande af nödiga kontroller, kunna,
utan föregången tullbehandling å inloppsorten, derifrån med an¬
nat fartyg afsändas till den stad, dit de äro destinerade och der¬
städes, i öfverensstämmelse med författningarne, tullbehandlas”.
Om nu ett fartyg kommer till Carlskrona t. ex., så kan en
del af lasten skickas till Stockholm, men ej till någon annan stad;
och jag kan ej inse hvarföre vissa städer skulle hafva större för¬
måner än de andra. Man har sagt att om de vilja hafva en så¬
dan rätt, så kunna de hos K. M. anhålla derom. Flere af dem
hafva ock gjort en sådan anhålan, men fått afslag. Man säger
äfven att Staten skulle få mindre tolagsinkomst härigenom; men
de ledamöter inom RorgareSt., som intresserade sig för frågan,
tycktes i min tanka bevisa, att om R. St. till K. M. ingå med
ifrågavar. und. anhållan och densamma bifalles, så skulle icke nå¬
gon förminskning af tolagen uppkomma på det hela taget, ehuru¬
väl den blefve mindre för de större städerna. Jag får derföre för
min del anhålla om bifall till betänk.
Hr von Engeström, Jonas Fredr. Matti).: Lika med
Hr Coijet lager jag mig friheten att tillstyrka bifall till betänk,
af skäl, som jag skall hafva äran anföra. Hr von Hartmansdorff
har visserligen sagt, alt det står de släder fritt, hvilka vilja haf¬
va en sådan transilorätt, ali derom göra ansökningar; men dessa
släder hafva gjort försök i den vägen, och deras försök hafva be-
sva-
Den 17 Maj.
svarats med afslag, oell under sådana omständigheter hafva de ej
ansett lämpligt alt förnya detsamma. Jag ber att särskildt få fä¬
sta Hrrmcs uppmärksamhet derpå, att den tullförsnillning, som
Hr von Hartmansdorff anser vara den bevekande anledmn till det¬
ta förslag, ej kan komma i fråga; ty detta begagnande af transi-
lorällen kunde ej tillgå på annat sätt, än att en tullbetjent följde
med från den stad, der aflastuingen skedde, till den stad der ladd¬
ningen skulle tullbehandlas.
Ett af de hufvudsakliga skälen, hvarföre jag anser Utslcs be¬
tänk. väl motiveradi, grundar sig hufvudsakligen på den stora för¬
lust, småstäderna lida genom saknad af tolagen. Vi känna litet
hvar i hvilket skick de mindre städerna här i Sverige befinna sig,
och vi veta att det härrörer sig från de små inkomster, som des¬
sa städer hafva. Detta förhållande skulle tvifvelsutan blifva för¬
ändrad!, om de kunde påräkna de afgifler, hvilka de rikare, mäk¬
tigare, större intressena hafva lyckats att gifva ensamt åt de stör¬
re städerna.
Under sådana omständigheter synes det mig billigt, att de
släder, som äro i åtnjutande af kredit-upplagsrätt, äfven må an¬
ses förtjenta att få begagna sig af den transitorätt, hvaraf nu några
fä särskildt privilegierade och lyckligare lottade städer ensamt äro
i åtnjutande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den siste värde talaren har på
ett naivt säll talat just för motsatsen af hvad lian önskar, i det
han säger alt släderne hafva misslyckats i sina försök att hos K.
M. få dessa undantag upphäfda. Naturligtvis mäste några skäl
finnas anförda i K. M:s nåd. resolution. Dessa skäl gälla nog än¬
nu i dag och all de hafva blifvit särskildt ogynnsamt behandlade,
del har jag alldeles ingen anleda, att förmoda. Del enkla af sa¬
ken är det, att dc undanlag för vanlig lullbehandling som medgifvas
på vissa tullstationer, emedan tillsynen i och för sig sjelf är svår
att handhafva och bringa (ill exakt verkställighet, dessa undantag
göras blott för sådana släder, der en tillräcklig tullbevakning är
möjlig. I det mäktiga England, hvarest en så utbildad tullbevak¬
ning finnes, sker alldeles på samma sätt, och har skett i alla ti¬
der, så alt när undantag hafva gjorts, så har det blott skett för
några få ställen. Jag kan således ej annat inse, än att ett bifall
till delta betänk, skulle än ytterligare försvåra möjligheten för tull¬
styrelsen att tillse, det författningarne noggrannt iakttagas, och
att det sålunda skulle vara ett sätt att befordra smuggleri.
Man har sagt, att eli bifall lill detta betänk, skulle upphjel¬
pa de smärre städerna. Ja visserligen skulle det öka deras inkom¬
ster ; men icke må man öka deras inkomster på det sätt, att man
derigenom motverkar det allmänna tullsystemets kraft att kunna
göra sig gällande. Det är af vigt, alt det stora skall fram; och
småsakerna må derför slå tillbaka.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag år fast öfvertygad, och har,
af de yttranden jag här hört af 2:ne Utsk:s-ledamöter, än ytter-
5 II. 3
34
Den 17 Maj.
ligare deruti blifvit styrkt, alt de missbruk, som Hr von Hart¬
mansdorff omnämnt, oell hvilka tillgå på det sätt, att man later
förtulla varor på de ställen, der man vet kontrollen ej vara så
stor eller det riktiga bedömandet af varornas tullbeskaffenhet ej
vara så väl kändt; jag är än ytterligare öfvertygad, säger jag, alt
denna art af missbruk ej kan komma i fråga genom beviljandet
af ifrågavar. tillåtelse, enär deruti ej är fråga om någon sådan
tullbehandling. Jag lior således, ali det varit endast ock allenast
för de mindre städernas skull, och för alt bereda dem en fördel
svarande emot de större städernas, som man gjort detta förslag.
Men just det sätt, som Hr von Engeström framställt för dess verk¬
ställande, utvisar att det ej kan verkställas ulan stor uppoffring
eller åtminstone en stor risk å Slatens sida. Han säger nemi.
att transport och omlastning skulle ske under uppsigt af tulltjen¬
steman, hvilket skulle göra nödvändigt, att i de smärre städerna
hålla en tullpersonal, till antalet vida öfverstigande hvad behofvet
eljest kräfde, och detta blott i och för medgifvandet af möjlighe¬
ten för en sådan frihet. Delta skulle endast öka kostnaden, utan
att ändå göra säkerheten tillräcklig, och det är förmodligen äfven
delta som föranledt de afslag från K.. M., hvarpå Hr von Enge¬
ström pekat.
Till hvad Hr Lagerhjelm redan nämnt ora England, ber jag
att få lägga det, att i detta land, der raan allt mer och mer öpp-
nel frihet för all slags handel, man dock har funnit nödvändigt
att i afseende på en mängd af de ömtåligare varorna, nästan alla
manufakturvaror, inskränka deras införsel till några vissa städer
endast, så alt t. ex. alla Fransyska sidenvaror endast få införas
till London och Dover. Sjelfva det rika och med så stor handel
försedda Liverpool, hvars handelsrörelse visserligen är större än
hela Sveriges, sjelfva denna stad har ej tillåtelse att införa Fran¬
syska sidenvaror, för hvilka dock ej något allmänt förbud äger rum.
Jag skulle således i afseende på tullinkomsterna anse det va¬
ra ganska betänkligt, om ifrågavar. und. skrifvelse skulle föranle¬
da till någon åtgärd å K. M:s sida; hvarföre jag ock anser alt
den und. skrifvelsen ej bör äga rum. Skulle ett sådant förhållan¬
de inträffa, att rörelsen på ett ställe så betydligt ökas, att den i alla
fall påkallar en sådan tullkontroll, att den medgifver ifrågavar.
frihet, då må den beviljas, och då beviljas den ock troligen; ty
jag erinrar mig just ett sådant tillfälle, då, jag tror ej för så län¬
ge sedan, en sådan rättighet tilldelades en stad, nemi. Gefle.
Det var just med afseende pä de förändrade förhållandena, som
man ansåg att en sådan rätt kunde beviljas; och det var på den
grund, som det embetsverk, hvilket af K. M. deröfver hördes, till¬
styrkte bifall dertill.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag har ej öf¬
vervåld behandlingen af detta mål inora Ut.sk., och ber derföre
att få förklara, det jag delar deras tanka, som yrka afslag derå,
och linner de af dem anförda skäl fullt giltiga. Redan motionä¬
ren har erkänt, ali vidtagandet af denna åtgärd skulle betydligt
Den 17 Maj.
25
öka kostnaderna för kontrollen, oell jag vet ej heller någon an¬
nan kontroll, som dervid skulle kunna användas, än den som nu
brukas, och som Hr von Engeström nämnt, att från den ort, der
varan ej blifvit lullbehandlad, utan endast omlastad på ett annat
fartyg, måste en tulltjensteman medfölja till den ort, der varan
slutligen lullbehandlas. Hvilken eljest öfverflödig personal af tull¬
tjensteman skulle man ej då nödgas alt öfverallt tillsätta, endast
i oell för ett sådant beviljande. Då man sålunda inser, att denna
lättnad för vissa städer ej skulle inbringa en enda skilling mera
i Statens kasa, och jag är derom öfverlygad, men alt den dere¬
mot skulle förorsaka högst dryga kostnader för att öka tullperso¬
nalen; så kan jag ej annat ån, lika med dem som förut begärt
afslag, yrka detsamma.
Hr von Engeström: Lika med de Hrr, som nppträdf emot
detta betänk., måste jag medgifva att det ej utan kostnad för
Slaten kan beviljas; men då jag ej kan inse att ett tullsystems
ändamål ensamt skulle vara att inbringa Slaten inkomster, utan
afseende på deras fördel som behöfva varorna (så mycket som
omständigheterna medgifva det), så kan jag ej erkänna detta så¬
som ett skäl till afslag å betänk. Dessutom är jag för min del
öfverlygad om, alt den lättare omsättningen af de i rörelsen ned¬
lagda kapitalen äfven skall, i samma mån som varorna fortare
och lättare afsättas, öka inkomsterna i mån af behofvet att öka tull-
betjeningen, eller hvad man må kalla dem som behöfvas, för att
till destinationsorten medfölja de omlastade varorna; synnerligast
sorn det kunde slå varornas ägare fritt, att antingen låta tullbe¬
handla varorna å den ort, der de inkomma, eller ock alt vänta
lill dess alt bortevarande tulltjensteman hunne alt återkomma,
hvarigenom behofvet af ökad personal ej blefve så stort. Jag
tager mig dessutom friheten ytterligare fästa uppmärksamheten
dervid, att den af mig föreslagna åtgärden ej är den enda möjli¬
ga, enär varorna allt för väl skulle kunna förseglas och med tull¬
kammarens sigill förses tillika med specifikation, hvarigenom hvar¬
ken försnillning eller behof af förökning i tullpersonalen skulle
kunna ifrågakomma. Jag fortfar sålunda med min anhållan om
bifall till Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Engeström har sagt sig
väl tro, att den lättnad, som genom ifrågavar. tillåtelse tippkomme,
skulle föranleda till tullpersonalens förökande, men att man, till
förekommande deraf, kunde vänta med varornas afsändning, lill
dess att utevarande tullbetjening hunne hemkomma. Men en
hvar som vet, huru med skeppning tillgår, kättner ock huru li¬
tet man kan vänta på tullbetjenlers återkomst då fråga är att be¬
gagna sjölägenhet och vind. Skulle R. St. anföra dylika bevekel-
segrunder för den tind. skrifvelsen, så förmodar jag att dessa alle¬
na blefve tillräckliga att utverka Konungens afslag.
Redan är omförmäldt, huruledes särskildta städer till K. M.
ingått med anhållan om ifrågavar. rättighet, men att K, M. väg-
3 *
26
Den 17 Maj.
rat Sitt samtycke. Om R. St. likväl äfven gjorde en dylik an¬
hållan, så skulle denna innebära, änskönt ej med tydliga ord ul-
sagdt, dock en förklaring, att alldenstund E. K. M. ej funnit för
godt att för sakens skull bevilja saken, så komma vi, R. St.,
mäktiga och ansenliga, såsom vi äro, med begäran att E. K. M.
måtte med afseende på vårt stora inflytande medgifva hvad som
blifvit andra förnekadt. — Ar det skäl, att sålunda behandla all¬
männa ärenden? Bör man ej alltid tro, all K. M. gör mera af¬
seende på sak, än på personer?
Hr Rosenblad: Ett skäl anhåller jag, att ännu ytterligare
få anföra för afslag å betänk., nemi. att ifrägavar. lättnad för han¬
deln ej är af så stor vigt. Man känner nemi. att i allmänhet all
rörelse drifven i stort lemnar tillfälle att aflåta goda varor för
bättre pris, än när rörelsen drifves i smått. De smärre städerna
inskränka sig ock lill hvad som behöfves för de mindre kretsar,
hvars hufvudorl de äro; och de kunna ej i afseende på de dyra¬
re varorna täfla med de större städerna. Såsom bevis på huru
förhållandet i sådant fall verkligen är, anhåller jag ali t. ex. få
anföra Gefle, som är en af Sveriges största släder och som har
ifrågavar. rätt sig beviljad, samt en stor skeppsrörelse, och sorn
likväl tager sina mesta införselvaror icke allenast öfver Stockholm,
utan äfven förtullar dem der.
Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å förevar,
betänk., men dervid ropades starka nej, blandade med ja; i an¬
leda. hvaraf Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. afsloge delta
betänk., samt efter det denna propos blifvit besvarad med starka
ja, jemte ett eller annat nej, förklarade, det han funnit alt härvid
ja öfverröstat nej.
Föredrogos ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 13 och 15
dennes på bordet lagda betänk. N:o 85, i anledn. af väckt motion
om afskaffande af skyldigheten för rotehållare, alt inställa sig vid
roteriugs-liqvidationsmöten.
De vid detta betänk, fogade reservationer, upplästes på be¬
gäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som sedermera yttrade:
På de skäl, som reservanten anfört, anhåller jag alt R. o,
Ad. måtte afslå detta betänk. Kan man föreställa sig att K. M.,
om skäl verkligen förefinnas att bevilja rotehållarnes ifrågavar.
önskan, ej skulle hafva samtyckt till den befrielse de åstunda?
Om deremot skäl icke förefinnas, bör man antaga, att K. M. skul¬
le samtycka till en oriktig åtgärd, endast derföre att R. St. den¬
samma begärt? Jag anser det otillständigt att R. St. besvära K.
M. meden anhållan af den beskaffenhet, som den ifrågavar.; och
anhåller derföre om afslag ä betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I anledn. såväl
af den upplästa reservationen, som äfven af den utaf Hr von
Den 17 Maj.
37
Hartmansdorff gjorda anmårkmn, anhåller jag att få upplysa der¬
om, alt inom Utsk. blifvit ådagalagd!, hurusom i åtskilliga pro¬
vinser inom riket sådana liqvidationsmöten ej ägde rum, och att
de t. o. m. upphört på ställen, der de förut brukats. När rot-
hållaren ej utgör lill soldaten hvad han enl. kontraktet skall, så
blifver han lagsökt, och dermed förhjelpes soldaten till sin rätt.
Der de hafva varit qvar, hafva de ingalunda varit älskade; och
det har t. o. m. händ!, att vid ett tillfälle 209 personer blifvit
pliktfällde, derföre att de ej inställde sig vid ett dylikt liqvida-
tionsmöte hvartill de voro kallade. De biefvo pliktfällde alla 209
till 3 r:dr b:co hvar, hvilket ock var rätt, efter som kallelsen var
upplyst. Det har dock synts Utsk. något hårdt, att i eli län
föreskrifter finnas för kontroll på indelta soldaters aflöning, hvil¬
ka ej iakttagas i de andra lånen. Frågan härom blef dock på
min och några andras framställning uppskjuten, till dess man
skulle få ytterligare upplysningar om detta förhållande. De upp¬
lysningar som vunnos voro, att rotarne äro delade genom hem¬
mansklyfning emellan en sådan mängd delägare, att de små pre¬
stationer, som hvar och en skall utgöra, uppgå till så ringa be¬
lopp, att de ej motsvara lagsökningskostnaden; under det att der¬
emot, om de komma till stället, ingen sådan förlust för kronan
skedde. Detta oaktadt ansåg pluraliteten af Utsk. det vara besyn¬
nerligt, att endast inom Norrbottens reg:tes stånd en sådan före¬
skrift existerade; hvarföre man ansåg billigast vara, att en under¬
sökning derom borde ske. Om nu R. o. Ad. afslår detta betänk.,
så återstår visserligen för rolehållarne att förena sig i en tind.
anhållan hos K. M., att blifva befriade från förenämnda skyldig¬
het, så alt på det sättet ändamålet kunde vinnas utan R. St:s
mellankomst; men denna har ofta tagits i anspråk för vida min¬
dre omständigheter, än denna.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Ekon.Utsk:s utlåt, an¬
går en så allmän fråga, att den rörer alla rotehållare i riket,
skulle jag tro R. St. vara den auktoritet, som lämpligast kan till
K. M. framställa denna und. anhållan om ändring i den författ¬
ning, som ålägger rotehållare att inställa sig till liqvidationsmö-
ten med soldaten. En sådan inställelse anser jag numera alldeles
öfverflödig. Den tillkom i en tid, då liqvidationen måhända var
underkastad flera omständigheter än den nu är, och då måhända
rotehållaren och soldaten hade svårt att reda sig med siffror. För
närvar, är förhållandet mycket olika; kontrakter finnas upprättade
emellan roten och soldaten, hvar och en af dem kan (med få un¬
dantag åtminstone) anteckna hvad som är utbekommet eller ej,
och om vid de årliga liqvidationsmötena, d. v. s. vid de tillfällen,
då befälet genomser soldaternes årsböcker, för att tillse om de
erhållit allt hvad dem af rotarne tillkommer, om då det befinnes,
alt soldaten ej erhållit hvad han bordt, så kan en sådan fråga
likväl ej på stället afgöras, utan måste, i fall af tvist, först under¬
ställas K. bef:des pröfning och derefter, i följd af det fattade be¬
slutet, gå i verkställighet. Jag anser derföre rotehållarnas instäl-
38
Den 17 Maj.
leise vid liqvidationsmötena alldeles öfverflödig, och som denna
likväl är dem ålagd genom gällande författningar, så behöfves äf¬
ven en författning för att befria dem från detta åliggande. På
ofvananförda grund skulle jag tro, alt R. St. äro den auktoritet
som kan och bör anföra ett dylikt besvär bos K. M.; hvarföre
jag vågar tillstyrka bifall till Utskts utlåt.
Ilr Gr. o. Landt rats härefter först till bifall och sedermera
till afslag å förevar, betänk, framställde propostr besvarades med
blandade ja och nej; hvarefter Hr Landtm, ånyo hemställde om
R. o. Ad. behagade bifalla detta betänk.; och då härvid ropades
ja, jemte åtskilliga nej, förklarade, det han nu trott sig finna
denna förnyade propos. besvarad med öfvervägande ja.
Föredrogos, men lades, på begäran af flere ledamöter, ånyo
på bordet nedannämnde d. 15 dennes ltsla gängen bordlagde
ullåltn och mern., nemi. från
Bevillnings-Utskottct:
Nto 14, i anledn. af gjorde anmärkntr emot betänk. N:o 9,
angtde grunderne för den blifvande allmänna bevillningen samt
föreskrifterne för deras tillämpning;
Banko-Utskottet:
Nto 53, i anledn. af väckt motion om utgifvande af belo-
o 0
ning till gravören Akerberg för aflemnadt prof på nytt sedel¬
mynt m. m.;
Nto 54, i anledn. af ett afgifvel förslag till förändrad orga¬
nisation af bankoverket samt reglering af dess tjenstemannaper-
sonal;
Nto 55, i anledn. af ålerremiss af Utskts utlåt. Nto 17, öf¬
ver väckt motion om ökade löneförmåner för bankens tjenstemän
inom 3:dje tjenslegradeu;
Nto 56, i anledn. af väckt motion om ett anslag å bankens
stat för en elev hos stereolyperings- och tryckeri-föreståndaren i
banken, samt
Expeditions-Utskottet:
Nto 9, angtde dagen då nästa lagtima riksdag skall börja.
Upplästes ett af Frih. Bennet, Carl Stephan, inlemnadt
sålydande mern.:
Af enskilte angelägenheter hindrad att fortfarande vara Elec-
tor, får jag äran afsäga mig delta förtroende, med anhållan af
bibehållandet utaf min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, i anledn. hvaraf Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Bänkmän, att sammanträda till val af
en Elector i st. f. Frih. Bennet.
Den 17 Maj.
39
Anmäldes och lades på bordel följande från Utskm inkomne
lillåt: 11, meni. och betänk:n, nemi. från.
Stats -Utskottet:
N:o 166, i anledn. af erhållne återremisser å betätfk. N:o
41, i fråga om ytterligare anslag till uppförande af cellfängelser;
N:o 167, ang:de liden för nästa revision af stats- banko-
och riksgäldsverkens förvaltning och räkenskaper;
N:o 168, i anledn. af väckt motion om statsanslag för en
navigationsskola i Westervik;
N:o 169, i anledn. af erhållne återremisser å belänkandet
N:o 82, ang:de väckte molioner rör:de förhöjning i priset å sal¬
peter ;
N:o 170, i anledn. af erhållne återremisser af beiänk. N:o
95, ang:de eftergift i arrendet för Mörrums kronolaxflske i Ble¬
kinge län;
N:o 171, i anledn. af väckt motion, ang:de nedsättning i arren¬
det för kronosäleriet Boda;
N:o 172, dels i fråga om äskadt anslag för gevärslillverknin-
gen, dels rör:de förvaltningen af Carl Gustafs stads gevärsfaktori;
N:o 173, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de rättig¬
het till pension för åtskillige vid fångvården antagne tjenstemän;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 15, i anledn. af gjorde anmärkn:r emot betänk. N:o 11,
ang:de stämplade pappersafgiften;
Lag-Utskottet:
N:o 47, i anledn. af vackt motion om förändring af 5 § i
2 cap. Utsöknings-balken, så vidt den angår tiden, hvarigenom lag-
sökningsmål, som af K. bef:de förklarats tvistige, böra till dom¬
stol instämmas;
N:o 48, i anledn. af väckt motion om förändring af vitt-
nes-eden;
N:o 49, i anledn. af återremiss utaf en punkt i Utsk:s be¬
tänk. N:o 35, öfver väckte motioner om ändring af 2 g samt
upphäfvande af 5 och 6 §§ i 2 cap. Giflermåls-batken, ang:de dem,
som äktenskap med hvarannan ej bygga må;
N:o 50, i anledn. af återremiss utaf Ulskrs betänk. N:o 40,
öfver väckte,motioner, dels örn_arfsrätt för oäkta barn, och dels
om förändring af 8 ca p. 7 § Ärfda-balken, ang:de underhåll för
sådane barn;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 86, i anledn. af väckta frågor om landsfiskalstjensternes
indragning;
N:o 87, i anledn. anledn. af väckt fråga om kronofogdel jen¬
si er nes indragning,
N:o 88, i anledn. af räckta frågor om bi rgsfogdetjensterne
40
Den 17 Maj.
indragning samt om upphörande af bergsfogdarnes befattning med
uppskattande af fast egendom i bergslagen;
N:o 89, i anledn. af väckt motion om vederbörlig tillsyn
derå, alt Svenske oell Norrske konsuler fullgöra sina åligganden,
ang:de nedsättning af de afgifler, desse konsuler äga ali af Sven¬
ska fartyg uppbära, samt om åtgärder till förekommande af sjö¬
folks rymningar; samt
N:o 90, i anledn. af väckt motion om bildande afen comité
för utarbetande af förslag till den medicinska undervisningens
ordnande.
Slutligen anmäldes lill bordläggning ett af Ridd.Ulsk. under
N:o 10 afgifvel sålydande
Hörsamt Memorial.
Uti ett till H. R. o. Ad. ställdt mern., hvilket, jemlikt den
för Ridd.Direklm gällande instruktion, blifvit till Ridd.Ulsk. ingif-
vet, har Direktm med anledn. af hvad Direktm uti dess vid riks¬
dagens början afgifne berättelse anmält, lill R. o. Ad:s bepröfvan-
de öfverlemnat förslag till nytt lånereglemenle för de under Di¬
rektms förvaltning ställda fonder, öfver hvilket härhos till H.
Ståndet insända förslag, Ridd.Ulsk. nu går alt sitt utlåt, vörd¬
samt afgifva.
De af Ridd.Direklm hemställda förändringarne i nu gällande
föreskrifter för låns beviljande, åsyfta hufvudsakligen all, för be¬
fordrande af utlåningen utaf kassornas medel, deraf ett betydligt
belopp för närvar, dels är ofrukbart och dels inbringar endast 4
procent ränta, lemna Direktm mera utrymme än hittills vid pröf-
ningen af såväl den för lånen erbjudna säkerhet, som utlånings-
sätten, samt räntans och lönesummornas belopp, hvarvid Direktm
i väsendtlig mån följt de låne-reglementen som för arméens och
civil-statens pensions-inrättningar nyligen blifvit fastställda. Såle¬
des har Direktm ansett något minimum af ränta, hvarunder lån
mot fast pant och s. k. namnlån ej må beviljas, icke böra bestäm¬
mas, ulan utlåningen ske till högsta ränta, som lagligen erhållas
kan; vidare har Direktm trott all begränsning af lönesumman vid
utlåning mot fast pant böra försvinna, samt afseende endast fä¬
stas vid fullgod säkerhet; likaledes är föreslaget: a) att lån å
fast egendom på landet må kunna beviljas lill högst |:delar af
värdet, ulan afseende på hemmanens natur af privilegierad eller
skattejord, samt att dylika lån må kunna poslponeras äfven andra
inteckningar än bankens eller de allmänna kassornas, som vanli¬
gen icke uppsäga sina fordringar, endast med den inskränkning,
att sammanräknade beloppet af det lån, som lemnäs och det eller
de lån, som äga bättre eller lika rätt med det förra, ej får öfver¬
stiga den å hvarje egendom tillåtne högsta lånesumma; b) alt
Direktm må äga ej mindre att såsom hypolheker antaga alla, en¬
ligt R. St:s föreskrift, af förvaltande verk utgifne räntebärande
obligationer eller aktiebref af sådane korporationer eller bolag,
Den 17 Maj.
41
sorn allmänt äro ansedda för alt vara solida, än ock ali samma
obligationer inlösa — allt ulan, såsom i nu gällande reglemente
är stadgadt, begränsning af summan eller bestämdt minimum för
den ränta hvarmed nämnde obligationer skola löpa; c) ali den
nu fastställda maximisumman af 50,000 r:dr b:co för lån mot
namn och personlig borgen må borttagas samt dessa lån med
högst 0,000 r:dr på en band ställas på ett års förfallotid med rät¬
tighet för l)irekt:n att derå bevilja omsättning med £:del om året,
hvarvid tillika den Direkt:n för dessa lån nu åliggande solidari¬
ska ansvarighet skulle försvinna; hvarförutan, lill lättnad för sö¬
kande af län mot säkerhet af fast pant, är föreslaget, att åtkomst-
handlingarne icke behöfva företes i original, ulan kunna ingifvas
i bestyrkta afskrifter, äfvensom, i likhet med hvad arméens sed¬
nast församlade fullmäktige framställt och K. M. uti Dess d. 11
sisth Febr. för lån utur arméens pensions-kassa utfärdade regle¬
mente i 4 moni. af 7 §. i nåder fastställt, lånesökande, i st. f.
alt anskaffa bevis af domstol, att han, då inteckning beviljades,
ej var förmyndare, eller af landskontor att han ej är uppbörds¬
man, må äga afgifva en särskild skriftlig försäkran på ära och
tro, det han icke innehafver förmånsrätt ägande medel under för¬
valtning och värd.
Jemte det Ulsk. upprättat och hårhos vördsamt öfverlemnar
en jemförelse mellan låne-reglementets nuvar. stadganden och de
deri föreslagna förändringar, bar Ulsk., för egen del, skolat af¬
gifva det yttrande, att Ulsk., lika med Direktm, nogsamt inser, att
de mångdubblade utvägar till erhållande af lån, som uppkommit
genom de i sednare åren bildade större kredilanstalter, måste
föranleda och redan föranled t beständig svårighet både för de
flesta allmänna kassor och för sjelfva R. St:s bank att alltid pla¬
cera sina medel; och då utlåningen af Riddarhusets fonder är i
samma mån angelägen och maktpåliggande, som afkomsterna äro
oundgängligt behööiga för en reglerad utbetalning af stipendier
och derå anvisade pensioner m. m., hvilka skola på bestämda ti¬
der utgå, hvarföre kapilalernas blott temporära ofruklbarhet kan
i mer eller mindre mån orsaka förlägenhet, tvekar [Jtsk. icke att
i allmänhet tillstyrka de, till befordran af utlåningen utaf Ridd.-
Direktm föreslagne utvägar, hvilka synas Utsk. ändamålsenligare
än de nu befintliga, utan alt med förutsättning af en omsorgs¬
full och välberäknad förvaltning, (sådan Ridd.Direktms städse visat
sig vara) innebära någon i sjelfva verket minskad säkerhet för
kassorna. I en punkt har likväl Utsk. skiljt sin åsigt från Direk¬
tms, nemi. i frågan, huruvida icke något minimum af ränta bor¬
de i vissa fall stadgas, t. ex. i afseende på utlåning mot pant af
fast egendom eller mot personlig borgen. Utsk. är visserligen
förvissadt, att Direktm söker alt för fondernas medel erhålla den
högsta ränta som lagligen erhållas kan; men omständigheter kun¬
na dock inträffa, då Direktm sjelf torde blifva besvärad af en
alltför godtycklig myndighet i detta fall, samt någon gång möjli¬
gen försumma ett tillfälle till utlåning i afbidan på en stegring
af räntan, som likväl sedermera ej torde inträffa, eller ock en
42
Den 17 Maj.
annan gång antaga ett erbjudande lill medlens placering mot läg¬
re ränta, ehuru snart derefter penningar stiga i pris. Under de,
i följd af verldshändelserna, äfven här i Sverige förväntade finan-
ciella förhållanden, torde en sådan fluktuation icke komma alt
räknas till sällsyntheter, och Utsk. har fördenskull trott, att, helst
då frågan är om förvaltning af ad pios usus anslagne medel, be¬
stämda föreskrifter i afseende på räntans belopp åro att föredra¬
ga, särdeles för den administrerande myndigheten sjelf — en
grundsats, som jemväl finnes tillämpad äfven i de sednaste regle¬
mentena för arméens och civilstatens med Riddarhusets närmast
jemförliga pensions-kassor. Utsk. föreslår således:
att den ränta, hvartill lån mot pant af fast egendom kan
beviljas, må bestämmas till minst 4 för hundradet om
året, samt för lån mot skuldsedel försedd med personlig
borgen till minst 5 procent; men att i öfrigt det af Ridd.-
Direktm afgifna förslag till förändradt lånereglemente må
bifallas; och bifogas, för den händelse II. St. skulle be¬
haga gilla denna Utsk:s hemställan, ett förslag lill föränd¬
rad redaktion af 1 §.
Hvilket dock allt vördsamt nnderslälles II. R. o. Ad:s
egen ompröfning. Stockholm d. 11 Maj 1848.
På Riddarhus Utskottets vägnar:
L. von Stedingk.
fV. F. Dalman.
P. M.
Nuvarande sladganden.
§. 1.
Lån mot inteckning i fast egen-
Förslag lill förändringar.
§> }'
Utlåningen må ske till högsta
dom får ej beviljas under 5g ränta, som lagligen erhållas kan
ränta och ej öfverstiga 30,000 samt med säkerhet af fast pant
r:dr b:co till en och samma utan begränsning af lånesum-
person eller på en och samma man.
pant.
§. 2. §§. 2. & 3.
Det belopp, hvartill lån mot Enligt förslaget skulle lån kun-
inteckning i faslighet å landet na beviljas till J:delar af värdet,
kan i allmänhet beviljas, utgör utan afseende på hemmanens
enligt nuvar. reglemente för natur,
frälse-säterier, rå och rörs samt
insockne frälsehemman högst
delar af värdet och för annan
jord högst hälften deraf.
§.3: — 4 och 5 mom. samt
R. o. Ad:s beslut d. 22 Mai
1841.
Såsom hypotheker kunna cn-
§. 1: 2. p. a) b) e).
Direktm skall äga att såsom
ligt nuvar. reglemente, antagas hypotheker antaga alla, enligt
Den 17 Maj.
43
räntebärande förskrifningar eller
obligationer af R. Sl:s bank, eller
riksg:s-kont., direktionen för ar-
nieens pensionskassa, statskont.
eller andra Kronans verk, då
obligalionerne äro utfärdade med
R. St:s bifall och bära 4 å 5
procent ränta, hvarförutan di-
rekcn äger begagna inträffande
upplåning i banken, riksgtskont.
och arméens pensionskassa, äf¬
vensom uppköpa arméens ac-
cordsamorleringsfonds eller an¬
dra lika säkra räntebärande obli¬
gationer, ändock icke alltid kan
för kapitalet påräknas ränta ef¬
ter 5 procent, dock må å hypo-
theker icke utlånas mer än inalles
30.000 r:dr b:co.
Utlåning mot namn och borgen
får för närvar, icke ske på län¬
gre tid, än högst 6 månader och
inalles till icke högre belopp än
50.000 r:dr b:co samt emot di-
reklrns solidariska ansvarighet.
§ 3. 1, 2 och 3 mom.
Enligt nu gällande reglemen¬
te får lån frän Riddarhusets kas¬
sor icke postponeras andra kas¬
sors än bankens eller deras, hvil¬
ka vanligen icke uppsäga sina
fordringar.
§ 4: ang:de lånehandlingarnes
beskaffenhet.
För närvar, erfordras bland
annat, att lånesökanden skall fö¬
rete behörig domstols bevis, att
han ej är förmyndare, äfvensom
landskontorets bevis, det han ej
år uppbördsman m. m.
§ 5.
Atkomsthandlingarne skola in-
gifvas i original.
R. St:s föreskrift, af förvaltande
verk utgifne räntebärande obli¬
gationer äfvensom obligationer
eller aktiebref utgifne af sådana
korporationer eller bolag, som
allmänt äro ansedda för att va¬
ra solida, samt slutligen till viss
man eller ordres utfärdad och
på Ridd.direklm eller på inne-
hafvaren transporterad inlecknad
skuldsedel. Någon maximisum-
ma är icke bestämd ej eller nå¬
gon minimiränta å dessa lån.
Likaledes skulle direklm äga
rättighet alt, derest Riddarhusets
medel icke på något annat sätt
kunna göras fruktbara, inlösa of-
vanbcrörde slags räntebärande
obligationer (4 p.)
1 g. 3 p. a) h).
Förslaget har borttagit såväl
maxim isum man af 50,000 r:dr
som direktms personliga ansva¬
righet, samt utsträcker lånetiden
lill högst ett år, beroende pä
direktm huruvida vid för falloti¬
den omsättning må äga rum;
hvarvid dock alltid gidel af pri¬
mitiva kapitalet bör inbetalas.
§ 4.
Förslaget innehåller ingen an¬
nan restriktion i detta fall, än
att sammanräknade beloppet af
det lån, som lemnäs och det el¬
ler de lån, som äga bättre eller
lika rätt med det förra, ej får
öfverskrida den å hvarje egen¬
dom tillåtna högsta lånesumma.
§ 5.
Enligt förslaget erfordras en¬
dast en skriftlig försäkran på ära
och tro af lånesökanden, det han
icke innehafver förmynderskap,
barna-arf eller andra förmåns¬
rätt ägande medel.
Åtkömsthandlingarne kunna
ingifvas i bestyrkta afskrifter, dock
44
Den 17 Maj.
§ 6 i nuvar. lånereglemente
§ 7 d:o d:o
§ 8 d:o d:o
Stadgandet i motstånde § 10
;enfinnes i
§ 3, moni. 2.
igentinnes i nuvar. reglemente
Föreskriften i motstående § 11,
om räntans erläggande hvarje £
år igenfinnes i nuvar. lånereg-
lementes § 4: 2 p.
med skyldighet för lånsökanden
alt, derest så äskas, aflemna dem
i lnifvudskrifl.
motsvaras af § 7 i förslaget,
motsvaras af § 8 i d:o
motsvaras af § 9 i d:o
§ 10.
Stadgar, att om förutvarande
inteckning infrias med den lå-
nesumma, direktm lemnar, di-
rektm skall förordna om verk¬
ställighet deraf samt derefter lå¬
ta besörja den inlösta intecknin¬
gens dödande.
§ 11-
Innehåller att räntan å lån på
uppsägningstid och emot inteck¬
ning skall betalas vid hvarje
års slut inom Juni och Decem¬
ber månaders utgång,
motsvaras af § 12 i förslaget
motsvaras af § 13 I d:o
motsvaras af § 14 i d:o
motsvaras af § 15 i d:o
motsvaras af § 16 i d:o
§§ 17 och 18.
innehållande den förra föreskrift
derom, att om direktm finnér
något hinder för omsättning af
lån å ny pantägares namn, det¬
samma bör ofördröjligen uppsä¬
gas och indrifvas, samt den sed¬
nare ett stadgande, att direktm
bör låta upprätta och tillhanda¬
hålla lånesökande formulär till
förbindelser.
§ 1.
De medel, som äro ställda under Ridd.Direktms förvaltning
och böra genom dess försorg göras fruktbara, utlånas till högsta
ränta, som lagligen erhållas kan; dock för de i lista punkten här
nedan omförmäldta fastighetslån ej under 4 för hundradet om
året, och för de lån, hvarom handlas i 3:dje punkten, ej under 5
för hundradet om året.
Hörsamste Memorial.
Med anledn. af hvad Ridd.Direktm uti dess vid riksdagens
början afgifna berättelse anmält, får Direktm nu vördsammast till H.
9
10
11
12
13
nuvar.
d:o
d:o
d:o
d:o
lånereglemente
d:o
d:o
d:o
d:o
Förslagets motstående 17 och 18
§§ igenfinnas på visst sätt i nu¬
var. lånreglementes §§ 4 och 13.
Den 17 Maj.
45
R. o. Ad:s bepröfvande öfverlemna förslag till nytt lånereglemen-
te för de under JJirektms förvaltning ställde fonder. För att be¬
fordra utlåningen af kassornas medel, deraf ett betydligt belopp
för närvar, dels är ofruktbart, och dels inbringar endast 4 proc.
ränta, liar direkl.-n ansett sig föranlåten alt föreslå sådane förän¬
dringar i uu gällande föreskrifter för låns beviljande, hvarigenom
direktm lemnäs friare händer vid utlåningen än hittills. Vid
uppgörande af förslaget har direktm hufvudsakligen följt de låne-
reglementen, som för arméens och civilstatens pensionsinrältnin-
gar nyligen blifvit fastställde, och torde för afvikelserna från det
gamla reglementet några ytterligare motiver icke behöfva af di¬
rekt m anföras.
Stockholm d. 25 April 1848.
Carl DeGeer.
U. Koskull. Fredr. Boije. Georg Ulfsparre.
J. K. Cederstråhle. J. A. Tornerhjelm. G. Brakel.
Albert Munck.
§ I-
De medel som äro ställda under Ridd.Direktms förvaltning
och böra genom dess försorg göras fruktbara, utlånas till högsta
ränta, som lagligen erhållas kan:
l:o på högst 6 månaders uppsägning: emot säkerhet af in¬
teckning i fast egendom å landet eller brandförsäkradt stenhus i
Stockholm, eller
emot hypothek af till viss man eller ordres ställd, behörigen
transporterad skuldsedel, hvarföre inteckning i så beskaffad fast
egendom, som nyss nämndt är, blifvit beviljad.
Saknas tillfälle att på något af dessa sätt göra medlen frukt¬
bara, äger direktm alt utlåna desamma på viss förfallotid, som ej
får öfverskrida ett år.
2:o emot låntagares skuldsedel med hypothek af:
a) räntebärande obligationer, utfärdade, enligt R. St:s föreskrift,
af deras bank, riksg:s-kont. eller andra allmänna förvaltan¬
de verk;
b) räntebärande obligationer eller aktiebref, utgifne af sådane
korporationer eller bolag, som allmänt äro ansedda för att
vara solida, och
c) till viss man eller ordres utfärdad och på direktm eller in-
nehafvaren transporterad intecknad skuldsedel.
3:o likaledes på viss förfallotid, som ej får öfverskrida ett år.
fl) emot låntagares skuldsedel samt borgen såsom för egen
skuld af en eller flere vederhäftige personer, de der borga
en för alla och alla för en.
b) emot låntagarens skuldsedel med hypothek af ett med bor¬
gen på nyssnämnde sätt försedt skuldebref.
Skulle medlen ej heller på dessa sätt kunna i låneväg an¬
vändas, äger direkl.-n att
4:o inlösa sådana räntebärande obligationer, som här ofvan i
2:dra punkten litt: a och b nämnde äro;
46
Den 17 Maj.
På direktris bepröfvähde>' ankommer, huruvida de i 3:dje
punkten lilt. a omförmälda lån, emot skuldsedel med borgen, må
vid förfallotiden omsättas; dock böra, sä vidt sådant skall kunna
beviljas, såväl den upplupna räntan, som minst ^ af primitiva
kapitalet inbetalas; och erfordras för bifall till så beskaffade lån
eller omsättning deraf, att alla i beslutet deltagande ledamöter i
direkt:» äro derom ense. På detta sätt må icke mer än 6,000
r:dr utlånas till en och samma person.
§ 2.
Fast egendom, hvarå lån emot inteckning lemnäs må, är
frälse-säteri, rå- och rörs-, in- och utsockne samt frälsehemman,
frälse-ränta, berustad!- och skatte-säteri, skatte-rusthåll och andra
skattehemman samt försäkrade, väl underhållne och fördelaktigt
belägne stenhus i Stockholm.
§ 3.
Lån må i allmänhet, dock för hvarje fall, med fästadt afse¬
ende å de särskilta omständigheter, som kunna hafva inflytande
på kassornas säkerhet, beviljas emot inteckning i ofvannämnde fa¬
stigheter å landet till § af värdet, beråknadt efter medeltalet af
de egendomen under de 10 näst förut förflutna åren åsatte taxe¬
ringsvärden, och i lius i Stockholm till £ af brandförsäkringsvär¬
det ; direkt:n dock öppet lemnadt, att, då den är i tillfälle att
med tillförlitlig kännedom bedöma det fastighet å landet, hvilken
såsom pant erhjudes, lemnar full säkerhet för större lånebelopp,
än efter nyssnämnde proportion af taxeringsvärdet, bevilja lån ut¬
öfver densamma, hvarvid dock alltid hör iakttagas, delsalt skälen
till förhöjningen af lånesumman i prot. fullständigt antecknas,
dels alt direkt:ns alla närvar, ledamöter äro om beslutet ense;
äfvensom direklm, i händelse omständigheter skulle dertill föran¬
leda, äger att nedsätta lånebeloppen under den fastställda propor¬
tionen af taxerings- eller brandförsäkringsvärdena.
„ § 4<
Finnes i egendom, hvarå lån utur de under direktms förvalt¬
ning varande kassor meddelas, förut eller samtidigt beviljad in¬
teckning för annan fordran, iakltages, att sammanräknade belop¬
pet af det lån direktm lemnar, och det eller de lån, som äga
bättre eller lika rätt med det förra, ej får öfverskjuta den å hvarje
egendom tillåtna högsta lånesumma.
§ 5.
Sökes lån emot säkerhet i fast egendom, böra följande hand¬
lingar atlemnas:
l:o Skuldebref, efter af direktm antaget formulär, af utgif-
varen samt, derest han är gift, äfven af hans hustru egenhändigt
underskrifvet, med å skuldebrefvet af domaren tecknadt inteck-
ningsbevis, hvilket, utan öfverstrykning och fel, jemväl innefattar
fullständig och noggrann uppgift å alla de hemman och lägenhe¬
ter, uti hvilka inteckning blifvit meddelad.
Den 17 Maj.
47
2:o Utdrag at domstolens öfver inteekningsåtgärden för¬
da prot.
3:0 Advokalfiskalens i den hofrätt, inom hvars domvärjo
egendomen är belägen, vederbör, rådhusrätts eller häradshöfdings,
efter rättegångslimmans slut i staden, eller aflyst ting å landet,
utfärdade bevis öfver ej mindre alla i egendomen under loppet af
10 år, tillbaka, räknade från den dag gravationsbeviset utfärdas,
meddelade, då gällande inteckningar, vare sig för skuld, arrende
eller andra förbindelser, än ock under samma tid gjorda och än¬
nu på någon vidare pröfning beroende ansökningar om inteck¬
ning; börande gravationsbeviset fullständigt utreda beloppet af
skulden jemte betingade vilkor uti de deri nämnde förbindelser
eller aftal.
4:o Skriftlig försäkran på ära och tro af lånsökanden, det
han icke innehafver förmynderskap, barnarf eller andra förmåns¬
rätt ägande medel under förvaltning och vård.
5:o Handlingar och bevis, som fullständigt styrka ägarens af
den intecknade panten laga fång dertill, såsom bouppteckning och
arfskifte samt den ärfdes älkomsthaudlingar, jemte bevis, att arf¬
skifte icke blifvit inom laga lid klandradt, så framt icke samtlige
slerbhusdelägarne uttryckligen förklarat, att de dermed åtnöjas,
äfvensom skifte- och fastebref, om skiftadt är; köpe- och fastebref
om köpt är; skatteköpebref, om fastigheten af lånsökanden är till
skatte köpt; testamente jemte behöriga bevis att det blifvit lagli¬
gen bevakadt, koramuniceradt och laga kraftvunnet, eller af arf-
vingarne godkändt, äfvensom gifvarens åtkomsthandlingar, om te-
stamenleradt är; gåfvo- och fastebref, om gifvet är; samt pante-
och fastebref, om egendomen pantsatt, lagfaren och förstånden
är; och om i förenämnde åtkomsthandlingar särskildt kontrakt
åberopas, bör detsamma likaledes företes.
6:o Betyg från K. kammarrättens revisionskontor, genom ut¬
drag ur taxeringslängderna eller från vederbör, landskontor eller
häradsskrifvare, ej mindre öfver hvarje såsom pant erbjuden egen¬
doms, hemmans eller lägenhets natur och storlek, än ock öfver
de derå för de sista 10 åren satte särskilde taxeringsvärden.
7:o Såvida egendom, som pantsättes, är fldeicomiss, K. M:s
nåd. tillstånd att densamma för skuld inteckna.
8:o betyg från R. St:s bank om beloppet af dess återstående
fordran i kapital och ränta, i fall egendomen är för skuld till
banken intecknad och närmare upplysning derom erfordras.
9:o Om låntagare ensam underskrifvit skuldebrefvet, veder¬
bör. presterskaps, efter inteckningens meddelande, utfärdade bevis,
att han icke är eller varit gift, sedan han förvärfvade panten;
om låntagaren är enkling eller enka, eller i annat gifte trädd,
men ägt den pantsatta fastigheten i föreg:de äktenskap, boupp¬
teckning och arfskifte jemte afvit t ringsbevis, till bestyrkande der¬
af, att barn eller arfvingar af samma äktenskap ej hafva någon
del i panten; om lån sökes mot inteckning i omyndigs egendom,
domarens samtycke dertill, äfvensom förmyndarens förordnande;
samt, om lån begäres af qvinna, som icke varit gift, K. M:s nåd.
48
Den 17 Maj.
resolution för henne, att vara myndig, jemte de öfrige bevis, som
i öfverensstämmelse med den K. resolutionen kunna erfordras.
10:o Derest äldre inteckning blifvit postponerad den lill
Ridd.direktms säkerhet beviljade, prot. deröfver, innefattande jem¬
väl bevis, att postpositonen är vorden skrifven å det intecknade
originalskuldebrefvet.
ll:o I fall förre ägaren eller andra erhållit sådana undan¬
tag eller förmåner af den pantsatta fastigheten, som kunna min¬
ska värdet eller inskränka dispositionen deraf så vidt det rörer
Ridd.direktms säkerhet, deras behörigen styrkta afsägelse af rät¬
tigheten alt dem begagna.
12:o I fråga om fast egendom i Stockholms stad, i st. f. det
i ö mom. nämnda betyg öfver taxeringsvärdet: brandförsäkrings-
bref, jemte bevis huruvida egendomen häftar för premie- eller
bevillningslån, samt att någon förfallen afgift till brandförsäk¬
ringskontoret ej finnes obetald.
§ 6.
Alla förenämnde handlingar höra ingifvas i original, med un¬
dantag af ålkomsthandlingar, brandförsäkringsbref och K. resolu¬
tioner, hvaraf afskrifter, till likheten med originalen, bestyrkta
af domare, behörig tjensteman vid publikt verk eller notarius
publicus, må emottagas; dock med skyldighet för lånsökanden att,
derest direktm sä äskar, samma handlingar jemväl i lmfvudskrift
aflemna; och böra alla dessa, jemte betyg och utdrag af prot.
m. m. som af embetsverk, domstol eller tjensteman utfärdas, be¬
kräftas med både rättens och domarens eller tjenstemannens si¬
gill, om sä öfligt är; äfvensom under enskilda personers namn
utsättas innehafvunde tjenst, litel, hemvist och sigill.
§ 7.
Den som åslundar lån utur Riddarhusets kassor, skall ingif¬
va skriftlig ansökning derom, hvarvid bifogas de säkerhelshand-
lingar, som enligt detta reglemente äro erforderlige, och hvilka
äfven böra i ansökningen vara uppräknade.
§ 8.
Sedan lånehandlingarne blifvit i särskildt föreskrifven ord¬
ning af kamereraren och fiskalen granskade, anmäles ärendet hos
direktm, och om lånehandlingarne befinnas fullständige och den
erbjudna panten fullgod, samt direklm bifaller lånet, utassigneras
antingen hela summan, eller delar deraf, i den mån penningar
i kassorna äro att tillgå, för att låntagaren eller dess lagligen an¬
tagne ombud tillställas. Räntan beräknas från den dag, då låne¬
medlen blifvit af direktm anordnade. Kan beviljadt lån icke ge¬
nast utassigneras, och vill låntagaren ej afvakta liden då sådant
ske kan, är det honom obetaget att sina lånehandlingar återtaga.
§ 9-
Hvarje lånsökande erhålle lån i den ordning han sig anmält
och fått sine handlingar pröfvade och godkände.
Skul-
1
Den 17 Maj. 49
Skulle på en gång 2 eller liera sig anmäla, erliålle den fö-
relräde, sorn högsta lagliga ränla erbjuder.
Erbjuda de lika ränta, hlifve dä den först luilpen, sora bä¬
sta panten lemnar.
§ 10.
Skall förut varande inteckning infrias med den lånesumma
direktm lemnar, förord ne direkt:n om verkställighet deraf, på salt
direktm för hvarje fall tinner lämpligt, och lale derefter om den
inlöste inteckningens dödande besörja.
§ 11.
Räntan å lån på uppsägningstid och emot inteckning beta¬
las vid hvarje ^ års slut innan Juni och December månaders
utgång.
§ 12.
Alla inbetalningar af såväl ränta som hufvudstol skola, för
alt anses gällande, ske genom insättning i R. St:s bank och
attestens aflemnande till Ridd.kamereraren, som deröfver afgif-
ver ett af honom uudertecknadt och af Ridd.sekreterereu anuo-
leradl qvitto.
§ 13.
Alla kostnader som till kapitals eller räntors infordrande,
till inteckningars förnyande samt läns bevakande, eller eljest i och
för den lemnade säkerhetens bibehållande och bevarande af kas-
sorne förskjutes, skola af låntagaren vid räntans erläggande, eller
på derom särskildt skeende tillsägelse, af låntagaren ovägerligen
godtgöras.
§ 14.
Så länge låntagaren i rätt tid erlägger räntan och i öfrigt
fullgör sine skyldigheter, samt någon anledn, till osäkerhet ej fö¬
rekommer, må sådane lån, som lemnäs pä viss uppsägningstid,
om direktm icke är i behof af sine penningar, hos låntagaren
innestå. Hidd.fiskalcn bör göra sig underrättad i brandförsäkrings
verket, om något af direktm belånt hus skulle så försämras, att
brandförsäkringssumman nedsättes, pä det direktm dä må kunna
lånet uppsäga.
Skulle ägare af intecknadt stenhus underlåta att i behörig
tid verkställa inbetalning af föreskrifven brandförsäkringsafgift,
derom Ridd.fiskalen jemväl åligger att göra sig underrättad, så
bör direktm genast gå i författning om erläggande af berörde af¬
gift och tillse att den varder af gäldenären till direktm ersatt.
§ 15.
Underlåter låntagare, som i Usta punkten af 1 § nämnes,
att vid årets slut betala då förfallen ränta, bör han, sedan en
månad derefter under lika försummelse förflutit, af Ridd.fiskalen
anmanas att sådant fullgöra, och om, det oaktadt, med räntans
5 11. . 4
r
50 Den 17 Maj.
inbetalande skulle ytterligare 2 månader fördröjas, bör lagsökning
för räntan genast af fiskalen anställas; beroende det på direkl-.ns
bepröfvande, huruvida kapitalet då jemväl indrifvas må.
§ 16-
När någon till Ridd.direklis säkerhet intecknad egendom ge¬
nom köp eller eljest kommer utur förre ägarens hand, åligger
pantens nye ägare, sedan han första uppbudet erhållit, om han
lånet bibehålla vill, sig hos direkltn härom anmäla och ingifve
öfver uppvisandet af sine ålkomsthandlingar vederbör, domstols
prot. i hufvudskrift, med beslut om uppbuds meddelande. Sökan¬
den erhålle då afskrift af det intecknade skuldebrefvet, å hvil¬
ken afskrift han och, om han är gift, jemväl hans hustru skrifve
förbindelse, att de åtaga sig ansvarighet för skulden.
§ 17.
Skulle direktm finna något hinder för en sådan omsättning
af lånet å nya pantägarens namn, bör lånet ofördröjligen uppsä¬
gas och indrifvas.
§ 18.
Formulär till förbindelser för särskilde i detta reglemente om-
förmälda fall, äger direktm att i öfverensstämmelse med föreskrif-
terne i reglementet upprätta, för att lånesökande tillhandahållas.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Torsdagen den 18 Maj 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Upplästes följande af Gr. Lewenhaupt, Gustaf Gustafs¬
son, inlemnade mern.;
Af flera skäl föranledd alt på en längre tid lemna riksdags¬
orten, får jag hos H. R. o. Ad. vördsamt anhålla att, med bibe¬
hållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig befattningen
af Elector.
Till denna anhållan lemnade R< o. Ad. sitt bifall, i anledn.
Den IS Maj.
51
hvaraf Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkman alt utse en
Hector i si. f. Gr. Lewenhaupt.
Vidare upplästes ett af Hr Aminoff, Ivan Feodor, in-
lemnadt sålydande mern.:
Kommenderad att åtfölja reg:let lill Skåne, får jas härmed
afsäga mig förtroendet, att vara bänkman inom 15. o. Ad. för in-
tievar. riksdag; utbedjande mig att vid min riksdagsmannarätt få
blifva bibehållen.
15. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, tillkännagaf, att val af en bänkman inom ll:te
afd:n efter Hr Aminoff tomine att förrättas i början af nä¬
sta plenum.
Upplästes jemväl ett af Ilr Mannerskantz, Garl Axel,
inlehinadt sålydande meni.:
I anseende till min snart förestående afresa från htifvudsta-
den, får jag, under anhållan om bevarande af min riksdagsman¬
narätt, äran afsäga mig min [Hals såsom ledamot af II. Banko-
Utsk,, och såsom bänkman inom 14:de Bänkm:s-afd:n.
R. o. Ad. biföll äfven denna anhållan, hvarpå H r Landt m,
dels anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot i BankoUtsk.
efter Hr Mannerskantz, dels tillkännagaf, alt, i st, f. samme
ledamot, en bänkman inom 14:de Bänkm;s-afd:n komme alt ut¬
ses genom val i början af nästa plenum.
Företog R, o. Ad. val af 21 ordinarie ledamöter och 9 sup*
leanler uti förstärkta SlatsUtsk.; och befunnos, efter valförrätt¬
ningens slut, sedan emellan dem, söm erhållit lika antal röster,
lottning blifvit anställd, dels till afsk ilja nde af dem, hvilka borde
blifva ordinarie ledamöter, dels lill bestämmande af den ordning,
i hvilken suppleanterna borde, i händelse af behof, inträda, ltafö
va blifvit ntsedde till
Ordinarie ledamöter:
N:0
|
(58.
|
Gr.
|
Creutz, fullm, Hr Ulfsparre, Georg,
|
85
|
röster.
|
|
84.
|
|
Löwen, Axel
|
84
|
77
|
—
|
86.
|
77
|
Hamilton, jakob Essen ....
|
148
|
7 J
|
—
|
1.
|
Frih. Oxenstjerna, Carl
|
148
|
77
|
.—
|
44.
|
77
|
Wrede, Fabian
|
148
|
7?
|
—
|
183.
|
77
|
tFAlbedyhl, Christer
|
84
|
77
|
—
|
220.
|
77
|
Palmstjerna, Carl Otto ....
|
84
|
77
|
—
|
279.
|
77
|
Wrangel, fullm. Frill. Cederström,
|
|
|
|
|
|
C. R
|
84
|
77
|
—
|
330.
|
77
|
Silfversparre, fullm. Frih. Stjernstedt
|
|
|
|
|
|
August Wilhelm ......
|
84
|
77
|
—-
|
370.
|
7»
|
Paijkull, Johan Gustaf . , » .
|
85
|
77
|
•»
4*
52
Den 18 Maj
N:0
|
478.
|
Hr
|
Printzensköld, Carl h
|
84
|
röster.
|
—
|
746.
|
Hr
|
Reiher, fullm. Frih. Åkerhjelm, Fritz
|
84
|
55
|
—
|
1170.
|
17
|
Stjernström, fullm. Hr Blomstedt,
|
|
|
|
|
Christian Jakob
|
84
|
71
|
—
|
1476.
|
77
|
Riben, Carl Wilhelm
|
85
|
17
|
—
|
1612.
|
77
|
Grundelstjerna, Axel Wilhelm . .
|
85
|
11
|
—
|
1675.
|
77
|
Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman, Jo¬
han Ludvig
|
84
|
17
|
—
|
1861.
|
17
|
von Hartmansdorff, August . . .
|
84
|
71
|
—
|
1901.
|
91
|
Olivecreutz, fullm. Gr. Sparre, Erik
|
84
|
77
|
—
|
1955.
|
79
|
von Oelreich, fullm. Gr. Lewen¬
haupt, Axel
|
148
|
11
|
—
|
2080.
|
7»
|
von Konow, fullm. Frih. Adelsvärd,
|
|
|
|
|
Erik Seth
|
84
|
77
|
|
2275
|
71
|
Lefrén, Johan Pehr
Suppleanter:
|
84
|
17
|
—
|
494.
|
17
|
Croneborg, fullm. Hr Tersmeden, Nils
|
84
|
77
|
—
|
1055.
|
17
|
Bråkenhjelm, Pehr Reinhold . . .
Lagerbjelke, Gustaf
|
84
|
*9
|
—
|
115.
|
Gr
|
84
|
11
|
—
|
102.
|
Ilr
|
Oxehufvud, Olof Philip
|
84
|
11
|
—
|
1661.
|
71
|
Carlheim Gyllenskjöld, Oscar . . .
|
84
|
11
|
—
|
1789.
|
97
|
Ridderhjerta, fullm. Hr von Hohen¬
hausen, Michael Silvius ....
|
84
|
19
|
—
|
818.
|
79
|
Reenstjerna, Abraham
|
84
|
11
|
—
|
3.
|
Frih. Gyllenstjerna, fullm. Gr. Gylden-
|
84
|
|
|
|
|
stolpe, Anton Gabriel ....
|
71
|
—
|
139. Gr
|
Wirsén, Axel Emil
|
83
|
19
|
H. R. o. Ad. åtskildes kl. -f till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 20 Maj 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Företogs val af 2:ne Bänkman inom lide Bänkm:s-afd:n ef¬
ter N:o 456 Hr Aminoff, Iwan Feodor, och inom 14:de Bänkm:s-
afd:n efter N:o 2082 A. Hr Mannerskantz, Carl Axel; och befunnos
vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedde inom
ll.de Bänkm:s-afd:n: N:o 408, Hr Dankvardt Liljeström, fullm.
Hr Elgenstjerna, Carl Magnus.
Den 20 Maj.
53
14:de Bänkm:s-ajd:n: N:o 2093. Hr af Wellerstedt, Nits Jo¬
achim.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af en ledamot i hvar¬
dera af Banko , Allm. Besv.- o. Ekon. samt Ridd.Ulskm, och be-
funnos dertill utsedde i
B a n k o - U t s k o 11 e t:
efter N:o 2082. A. Hr Mannerskantz, Carl Axel:
N:o 778. Hr Leijonankar, Fredrik Willielm Erik Carl.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 2247. Hr von Schultzén, fullm. Frih. von Fleetwood,
Fredrik Ulrik Miles;
IV:o 1753. Hr Hedenstjerna, Wilhelm,
Riddar hus-Utskoltet.
efter N:o 20. Frih. Bonde, Carl Jedward:
N:o 133. Frih. von Schwerin, Gustaf Alexis.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af 2:ne leda¬
möter all inträda i Consl.Ulsk. under ordinarie ledamölerne N:o
80. Gr. Hamilton, Jakob Essen, oell IN:o 331. Frih. Adlercreutz,
Carl Gustaf, beviljad 3mc veckors ledighet, räknad, för den först¬
nämnde frän d. 21 och för den sednare frän d. 24 uti iunevar.
månad; och befunnos dertill utsedde:
N:o 370. Frih. von Paijkull, Johan Gustaf; och
N.o 1001. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar.
Äfvenledes öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 3:ne
Electorer efter N:o 150. Frih. von Otter, fullm. Frih. Bennet,
Carl Stephan; N:o 296. Frih. Ruuth, fullm. Hr Silfverstolpe,
Fredr. Otto; samt N:o 258. Hr Svenske, fullm. Gr. Lewenhaupt,
Gustaf Gustafsson; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 1170. Hr Stjernström, fullm. Hr Blomstedt, Christian Jakob.
N:o 2170. Hr Lidströmer, Fredrik Angust; och
N:o 2243. Hr Hadorph, Haniel; hvilka erhölto hvardera 17 röster.
Upplästes och biföllos följande denne dag inlemnade mern.:
l:o af Hr Reu terschöl d, Carl Leonh.: Hindrad af en-
skildta angelägenheter att vidare bestrida den befattning såsom
ledamot af BankoUtsk., hvartill jag vid riksdagens början kallades,
får jag härmed vördsamt afsäga mig densamma, under ödmjuk
anhållan, all blifva vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
2:o af Gr. Lagerberg, Carl Sven Axel: Hindrad af
tjensleåligganden att fortfarande vara ledamot af Ridd.Utsk., får
jag hos H. R. o. Ad. vördsamt anhålla, att, med bibehållandet af min
riksdagsmannarätt, derifrån blifva befriad.
Hr Hjerta, Carl Joli.: Jag anhåller vördsamt, att blifva
54
Den '.'O Maj
entledigad från det mig Immade förtroende, att vara suppleant i
SlatsUtsk., enär jag af tjensleåliggande är förhindrad, alt med
detta förtroende fortfara; dock anhåller jag lika vördsamt, allvid
min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
11. o. Ad. letnoade äfven härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm., med tillkännagifvande alt jemväl i Bevilln.Ulsk, en
ledighet uppstått efter Gr. Bonde, Gustaf, som återlemna! den
pollet, han såsom fullm. för adliga alten af Borén innehaft, an¬
modade Hrr Electorer alt sammanträda lill val af en ledamot t
Bevilln.Ulsk., efter Gr. Bonde, en ledamot i BankoUlsk., efter
Hr Reuterskjöld, en ledamot i Ridd.Utsk. efter Gr. Lager¬
berg, och en suppleant i StalsUtsk., efter Hr Hjerta.
Hr von Ehrenheim, Reinh. Fredr.: I anseende lill
min snara afresa frän hufvudsladen under någon längre tid, an¬
håller jag vördsamt, att blifva entledigad från min befattning så¬
som bänkman inom 11) bänkm:s-afd:n.
Hr Gr. o. Landtm, anmälde, all Hr Hägerflycht, Nils
Henrik, anmält sig vara af tjenstegöromål hindrad alt utöfva
dan honom anförtrodda bänkims-befaltning, samt derföre anhållit
alt derifrån, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt, blifva
entledigad; hvilket af R. o. Ad. bifölls, hvarefter Hr Landtm,
tillkännagaf, att i början af nästa plenum val af en bänkman in¬
om litle Bänkm:s-afd:n, efter Hr Hägerflycht, oehaf en bänk¬
man, inom 1 Dole Bänkm:s-afd:n efter von Ehrenheim komme
att förrättas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, uppläste ett sälyda,ti¬
de mern.;
Ilä R. St. nu hufvudsakligen bifallit K. M:s nåd. propos. om
förändring uti systemet för rikets mynt, till en fullständigare öf¬
verensstämmelse med decimalsyslemet, och det således är att för¬
vänta att K. M., på sått Dess nåd. propos. af d. 20 sisth Decem¬
ber innehåller, inom en icke aflägsen tidpunkt torde låta bringa
till verkställighet del på tiotalsräkuingen grundade nya systemet
för mätt, mål oell vigt, hvilket R. St. redan år 1823 för sin del
antagit; men den allmänna meningen, under de sedermera för¬
flutna 25 åren, funnit åtskilligt vid sistnämnde systems tillämp¬
ning vara att erinra, så anhåller jag, ali med den rätt Riksd.-
Ördn. § 56 mig gifver, i anledn. af R. St:s förenämnde beslut,
fä väcka följande motion :
Intet skäl förefinnes, i min tanka, hvarföre rymdmåtten för
torra varor skola i något afseende vara olika mot dedör väta va¬
ror, eller hvarföre en större mängd torra varor skulle beräknas
till ett visst antal fotingar och en lika stor rymd af våta varor
beräknas blott uti ett visst antal kannor. När den nu till sin
rymd noga bestämda kannan lages lill grund för mätandet af så¬
väl torra som våta varor, sä svncs derföre kannans multipler äf-
Den 20 Maj.
55
ven böra utgöra lagliga rymdmått för båda slagen; äfvenså dess
u nderafd:r.
Den underafd. afkannaD, som uti 1823 års förslag benämnes
tumming och deraf utgör är ett alltför litet mått för alt tillfreds¬
ställa allmänheten, som nu bar underafd;ne stop, qvarter och jung¬
fru, alla betydligt större än lummingen. Tiondedelen af en kanna
borde, i min tanka, utgöra en laglig underafd. af kannan våla varor,
likasom förenämnde förslag upptager en sådan för torra varor,
under namn af mått. Delar af delta mått kunna under namn af
halfmätt och fjerdedelsmått göra tillfyllest för det dagliga allmän¬
na behofvct, utan att förhindra iheoriens vidare genomförande på
sä sätt, alt liondedelen af måttet beräknas utaf den som vill yt¬
terligare sönderdela enheten.
Större qvanlileter erfordra större målkärl, i min tanka, lika¬
så vul för våla varor som för torra. För de torra skulle emeller¬
tid en foting, som är lika stor med 10 kannor, utgöra ett allt¬
för litet rymdmått för att tillfredsställa den allmänhet, hvilken
köper eller säljer en större mängd af t. ex. spanmål, och som är van
vid mätning med tunnan. Lämpligare synes det att tunnan be¬
stämmes lika stor med 100 kannor, då en half tunna af tyngre
sädesslagen blir en lagom mansbörda, och en hel lunna blir en¬
dast något större än ett oxehufvud våtvaror. Något särskildt
rymdmått af 10 kannor torde lika litet behöfva bestämmas, som
hittills något lagligt mått ej funnits emellan tunnan och kappen,
utan lärer den dagliga rörelsen nog bilda sig de underafd:s mått,
som för densamma beqvämast äro.
Af dessa skäl föreslår jag:
att R. St. måtte bos K. M. und:st anmäla, alt R. St., med afse¬
ende på det dagliga behofvet för allmänna rörelsen och dervid fä¬
stade sedvänjor, anhålla, att K. M., vid antagandet af det år 1823
uppgjorda system för rikets mått, mål och vigt, täcktes bestäm¬
ma rymdmåtten lika för både torra och våta varor, samt att, med
kannans lagande till grund för systemet, de lagliga måtten endast
bestämmas sålunda atti
1 lunna är 100 kannor, 1 kanna är 10 mätt, och att alla
sådane räkenskaper öfver dylika varor, hvilka skola lagligen gälla,
böra föras uti särskilda kolumner för tunnor, kannor och mått,
samt, om ännu mindre delar förekomma, dessa böra utföras uti
delar af mått och utanför kolumn.
Efter uppläsningen häraf anhöll Frih. Palmstjerna att denna
motion måtte få lill behörigt Utsk. remitteras.
Hr von Ha r l mansdor ff, Aug.: Af en ledamot i Banko-
Ulsk, har jag nyligen hört, alt samma Utsk. ansett sitt betänk, i
anledn. af den K. skrifvelsen, ronde myntenheten, hafva förfallit,
hvarom Utsk. lärer komma att göra anmälan hos R. St. Då den¬
na fråga sammanhänger med Frih. Palmstjernas motion, anhållec
jag, att den sednare måtte fä hvila på bordet..
56
Den 20 M a j.
Hr Gr. o. Lundlin, förklarade, alt ifrågavar. motion, jem¬
likt den derom gjorde begäran, komme att hvila på bordet.
Föredrogs ånyo Bevill.Utsk:s d. 15 och 17 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 14, i anledn. af gjorde anmärknir emot betänk.
N:o 9, angide gntnderne för den blifvande allmänna bevillnin-
gen, samt föreskrifterne för deras tillämpning.
II. o. Ad. fann detta utlåt, böra punktvis företagas till
pröfning.
lista punkten, ang:de ingressen i Utskis betänk. N:o 9
samt bevillmsstadgans lista §; och 2:dra punkten, angide
den i 10 och 14 §§ af samina stadga förekommande klass¬
indelning.
R. o. Ad. godkände Utskis i dessa punkter afgifne yttranden.
.‘l:dje punkten, angide hevilla, efter 2idra artikeln af ar¬
betsfolk och gesäller.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: Enär R. o. Ad., då
Bevilln.Utskis förra utlåt, föredrogs, beslöt, att arbetare på landel
skola åtnjuta befrielse frän erläggande af bevilln., men Utsk. uti
sitt sednast afgifna betänk, i frågan vidblifvil sill fattade beslut,
ulan att derföre anföra några vidare skäl, än som linnas tili för¬
sta tillåt, upptagna, anhåller jag, att R. o. Ad. äfven malle vid¬
blifva sitt redan fattade beslut i ämnet.
Häruti förklarade Frill. Raab, Adam Christian, sig in¬
stämma, hvarefter R. o. Ad. beslöt att, med vidhlifvande af sitt
förut i detta ämne fattade beslut, lägga denna punkt till hand-
lingarne.
4:de punkten, angide bevillningen af handelsbetjenter ii
landet samt billardägare; 5:le punkten, angide bevillningen för
ut/andningar, som resa omkring i landet och utbjuda eller
sluta handel örn utländska varor; och 6:1 e punkten, angide
rättighet för taxeringsmännen, att utsätta en ringare afgift,
än den såsom minimum bestämda, för a landet vistande per¬
soner, som, ehuru ägande enskild, förmögenhet, likväl drifva
sä obetydlig rörelse, att den icke anses motsvara berörde mi-
nimi-afgift.
R. o. Ad. godkände Ulsk:s i dessa punkter afgifna yttranden
och förslag.
7:de punkten, angide bevillningsstadgans 35 §.
R. o. Ad. godkände det nu alternativt framställda redaktions-
förslaget, och ansåg denna punkt i öfrigt ej föranleda till annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne.
8:de punkten, angide bevillning för kar akter sfullmakter.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Af sjukdom hindrad,
deltog jag ieke i öfverläggningen om Utskis förra betänk., men
»en 20 Maj.
57
af del sednare nu ifrågavar. beliink. ser jag, all R. o. Ad. redan
afslagil Utsk:s framställning om bevillning å karaktersfnllmakter.
Utsk. bar nu gjort en jemkning i sill förra förslag. Men då det¬
ta Ständ förra gången afslagil punkten i sin helhet, lärer icke
något annat beslut nu vara af nöden, än att vidblifva hvad Stån¬
det redan i detta fall yttrat.
Hr Aminoff, Joban Fredr.: Det är verkligen beklagligt,
att R. o. Ad. anser någon ändring i dess redan fattade beslut
obehöflig. Och jag är ledsen att, genom inträffad sjukdom, icke
hafva kunnat deltaga uti Ståndets öfverläggning då detta ärende
förevar till afgörande.
Om den sista värde talarens afsigt är, att icke låta de per¬
soner, hvilka under krig erhålla fullmakter å högre tjenster, än
de innehafva lön på stat, få tillgodonjuta befrielse från bevill¬
ning, smn Utsk. nu föreslagil, sä får jag motsätta mig detta
yrkande.
Ett dylikt stadgande om befrielse, hade uti Utsk:s första för¬
slag säkerligen blifvit inlaget, om man vid den tiden tänkt sig
möjligheten af ett inträffande krig. Men sedan detta första för¬
slag afgafs, hafva omständiglieterne förändrat sig; och då ansåg
Utsk. nödigt göra det tillägg, som betänk, närmare utvisar.
Då personer, under uppfyllandet af sina pligter i Statens tjenst,
icke genom någon lön pä stat kunna belönas för sine lill riket
gjorda tjenster, har vanligen en högre fullmakt blifvit dem till¬
delad; oell det är enligt min öfvertygelse obilligt, alt dessa per¬
soner, för en erhållen nådebevisning, skola för liela _ sin återstå¬
ende lefnad erlägga en särskild afgift till Staten. Än mer, om
belöningen är gifven för under krig förlorad arm eller ben, hvar¬
på ovilkorligen måste följa oduglighet uti den militära tjensten,
således ett afsked med måhända en ganska ringa pension. Det
tili betänk, gjorda tillägg uti ifrågavar. ämne tillstyrker jag måt¬
te af R. o. Ad. blifva antaget.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet från bevilln. befriat
alla dem, hvilka undfå karaktersfulliuakler, så är det klart, att
Ståndet från sådan afgift befriat både dem, hvilka erhålla dylika
fullmakter under krig och förlorat armar eller ben, och dem,
hvilka fått behålla sina lemmar och undfå karaktersfullmakler un¬
der fred. Jag tror således, att Hr Aminoffs önskan är genom
Ståndets redan fattade beslut uppfylld.
Hr Aminoff: Genom R. o. Ad:s redan fattade beslut, är
visserligen det gjorda tillägget öfverflödigt. Men dä vi veta, alt
förra betänk, blifvit af 2:ne RiksSlånd antaget, i hvad som rörer
bevillning för karaktersfullmakler, så torde det af Utsk. nu gjor¬
da tillägg böra af R. o. Ad. bifallas, såframt R. o. Ad. ville gö¬
ra något afseende å de karaktersfullmakler, som under krig för-
värfvas. De grunder som i Uls:ks betänk. N:o 14 blifvit fram¬
ställda, angå endast sädane personer inom militären, hvilka un¬
der krig erhålla karaktersfullmakter; och jag tror, att, liksom in¬
58
Den 20 Maj.
om Utsk., icke en enda röst höjde sig mot förslaget, det äfven
skall röna samma framgång inom de andra RiksStånden, äfven
om förslagets öde kommer att afgöras uti förstärkt StatsUlsk. Det
synes således vara endast R. o. Ad. som motsätter sig förslaget;
och huruvida detta öfverensslämmer med de grundsatser, som här
böra göra sig gällande, vill jag ej gifva något omdöme.
Jag fortgår att yrka bifall till förslagets antagande.
FIr von Hartmansdorff: Om de öfriga Stånden godkän¬
na den af Utsk. föreslagna lindringen, så blir ju följden deraf,
alt votering kommer alt anställas mellan Utsk:s förslag samt R.
o. Ad:s beslut? Af förskräckelse för den blifvande voteringen bör
väl Ståndet icke frångå ett beslut, som det vid flere riksdagar
vidhållit, och som jag hoppas, alt R. o. Ad. icke förändrar.
Hr Printzensköld, Carl: Jag tackar ingalunda Utsk. för
dess här framställda förslag. Jag anser det hafva varit Utsk:s
skyldighet, alt göra afseende på de ganska grundliga anmärknrr
emot denna beskattning, som blifvit framställde icke endast vid
denna, utan vid flere föreg:de riksdagar. Man vill här göra ett
undanlag, som icke efler milt begrepp är rättvist, ty om icke alla
militärer hafva krigsförtjenster att åberopa till stöd derföre, att
de blifvit benådade med högre fullmakter än den, hvarefter de
åtnjuta lön, sä kunna andra förtjenster gifvas, hvilka göra dem
lill en sådan nåd lika berättigade, och vid sådant förhållande vet
jag icke hvarföre man skall gynna den ene på den andras be¬
kostnad. Vill man vara rättvis, bör man borttaga detta orimli¬
ga och obehöriga stadgande, som sedan flera riksdagar fått qvar¬
stå. Om R. o. Ad. vidhåller sitt beslut, kan det blifva en möj¬
lighet, att genom votering inom förstärkt StatsUtsk. tillvägabrin¬
ga den af Utsk. föreslagne modifikation i fall man ej kan lyckas
att få bort hela §:n, ty bifalla de öfriga Stånden det af Utsk.
gjorda tillägg, komme votering att ske å ena sidan om införande
af detta tillägg, och å den andra om §:n skall ur bevillms-stadgan
helt och hållet försvinna. På dessa skäl anhåller jag, att R, o.
Ad. måtte vidblifva det beslut, som Ståndet i denna fråga re¬
dan fattat.
Hr Aminoff: Visserligen vore det för Bevilln.Utsk. en stor
tillfredsställelse, att på förhand vela hvad Hr Printzensköld gillar
eller ogillar. Men Utsk. har, om äfven denna tillfredsställelse va¬
rit detsamma förunnad, likväl icke kunnat frångå sin öfvertygelse,
som det uti förevar, betänk, tillkännagifvit.
Jag hemställer, om en civil embetsmans förtjenster kunna
jemföras med en militärs skyldigheter under påstående krig? Åt¬
minstone är cj den förra exponerad förlora lif, armar och ben,
då den sednare under påstående affär ej är säker för dylikt nå¬
got ögonblick. Och då fråga nu är, att uti bevilln:s-förordn:n
införa ett mom. som befriar från erläggande af bevillning för ka-
raktersfullmakler, hvilka under krig eller i och för krigs förtjenst
utdelas, linner jag alt både rättvisa och billighet derföre tala.
Den 20 Maj.
2»
Jag forlgår ali tillstyrka bifall till Utsk:s förslag, synnerligen som
detsamma, enligt hvad som blifvit yltradt, är af de öfriga Iliks-
Sl:n godkändt.
Frill. Raab: Om än Ulsk:s betänk, uti förevar, punkt för-
tjenar mera eller mindre tacksamhet, är jag likväl icke i tillfälle
att af densamma mig något tillegna, emedan jag icke deltagit i
Ulsk:s beslut. Ett antagande af förslaget kan icke ske med min¬
dre, än att Ståndet frånlräder sitt förra beslut. Menför alt kom¬
ma till ett praktiskt resultat af den frågan, huruvida R. o. Ad.
bör frånträda detta sill beslut, så får jag erinra, att det kan vis¬
serligen inträ (Ta, alt, såsom Hr von Hartmansdorff förmodat, de
andia Stånden antaga modifikationen och att slutligen voteringen
i förstärkt Be vill n.Ulsk. blir om denna modifikation och R. o.
Ad:s afslag; men det kan jemväl hända, att ett eller annat Ständ
icke antager modifikationen, och att voteringen sålunda blir öf¬
ver Ståndens skiljaktiga beslut, hvarigenom modifikationen för¬
svinner; hvaremot, om Ståndet frånlräder sitt förra beslut, man
kan antaga, att modifikationen varder af R. St. antagen. R. o.
Ad. har föga anledn. ali tro, det dess mening kommer alt segra,
uch på grund häraf tillstyrker jag, alt Ståndet, med frånträdan¬
de af sill oftanämnda beslut, mätte bifalla Ulsk:s sednare förslag.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke tillstyrka något frånträ¬
dande af Ståndets förra beslut, men jag tror, att R. o. Ad. kan
förklara, alt samma dess beslut innefattar bifall till Ulsk;s nu
gjorda hemställan, enär R. o. Ad:s oftanämnde beslut jemväl in¬
begriper bifall dertill, ali den, som erhåller en karaktersfullmakt,
är befriad från all bevilln., och således är delta beslut vidsträck¬
tare än Utsk:s nu gjorda hemställan. Skulle inom något Stånd Ulsk:s
ilrågavar. betänk, blifvit afslaget och samma Stånd vidblifva sin
mening, kan vid en votering, då man, såsom Frih. Raab nämnt,
voterar om antagande af R. o. Ad:s förra beslut eller om afslag
ä Utsk:s sednare betänk., det lika lätt inträffa, att afslag å Utsk:s
förslag vinner, som bifall till detsamma. På grund af hvad jag
nu haft äran anföra, tillstyrker jag Ståndet, att vidhålla sitt beslut.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Jag förenar mig
helt och hållet med Frih. Palmstjerna, och får tillägga, alt behof-
vet för R. o. Ad., alt vid denna punkt tillkännagifva sitt bifall,
först inträffar om man ägt anledn. förmoda, det Bevilln.Utsk.
skulle oriktigt uppfattat R. o. Ad:s förra beslut. Detta beslut in¬
nehåller en befrielse, som jag anser vara i alla afseenden billig,
emedan det alllid blir en orättvisa, all beskatta något, hvaraf in¬
komst icke är att påräkna. Mig synes således, för att förekom¬
ma allt missförstånd, att man bör säga, alt R. o. Ad. godkänner
ifrågavar. punkt uti Utsk:s betänk., emedan den öfverensstämmer
med R. o. Ad;s förut fattade beslut, hvilket R. o. Ad. vidblifver.
Hr Aminoff: Uti mina förra yttranden har jag icke yrkat,
att R. o. Ad. skulle frånträda silt förut i ämnet fattade beslut;
lYcrlom delar jag med föregide talare den åsigt, alt ingen bevilln.
>
00
Den 20 Maj.
bör åläggas karaktersfullmakter. Men jag har önskal och yttrat,
att R. o. Ad. måtte gifva tillkänna, alt, i händelse Utsk:s förra
betänk, btifver gällande, det ifrågavar. tillägget må antagas, och
dermed fortgår jag. Ordalagen konna för öfrigt rättas efter fö-
reg:de talares förslager m. m.; ty om R. o. Ad. helt enkelt af-
slår det ifrågavar. tillägget, kan Bevilln.Utsk. blifva villrådigt vid
de möjligen förestående voteringsproposmes uppgörande.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes som Hr Aminoff och
öfrige ledamöter af delta Stånd, som nitälska för antagandet af
det ifrågavar. tillägget, borde vara tillfredsställde med Frih. Palm-
stjernas och Hr von Hohenhausens afgifna yttranden. Såsom jag
redan haft äran nämna, är det tydligt, alt när R. o. Ad. befriat
alla karaktersfullmakter från bevil 1 n., så har i och med detsam¬
ma Ståndet frän dylik bevilln. befriat de oflicerare, hvilka under
krig erhålla karaktersfullmakter. Hvad kan man väl mera begä¬
ra? Jag önskar derföre ali R. o. Ad. icke måtte göra någon för¬
ändring uti sitt redan fattade beslut, som enligt min tanka är
tydligt nog.
Hr Printzensköld: Alt, på sätt Hr von Hohenhausen fö¬
reslagit, uttrycka eli godkännande af det utaf Utsk. såsom tillägg
tillstyrkta mora., anser jag icke vara lämpligt, då R. o. Ad. för¬
ut ogillat hela den § i bevillu.förordn:n, som innefattar bevilln.å
karaktersfullmakter. På sätt Hr Gr. o. Landtm, erinrat, skulle en
propus, om godkännande af ifrågavar. morn., sedan man afslagit
hela §:n, ingalunda stå tillsammans med konseqvensen, och derfö¬
re lager jag mig friheten föreslå, att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt förra beslut, i hvilket läll det af Utsk. nu föreslagna mom.
icke erfordrar annan åtgärd, än ali läggas lill handlingarne.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s
utlåt, uti nu förevar, punkt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde sedermera, om R. o. Ad. vidblefve
sitt förut i fråga om bevilln. af karaktersfullmakter fattade beslut.
Denna propos. besvarades med starka ja, jemte åtskilliga nej,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna,
alt härvid ja varit öfvervägande.
Då Hr Gr. o. Landtm, härefter yttrade att R. o. Ad. torde
finna, all i följd häraf något särskildt beslut om det nu af Utsk. före¬
slagna tillägget icke erfordrades, hördes R. o. Ad. deruti instämma.
9:de punkten, ang:de behöfligheten af ett stadgande om
och efter hvilken grund de. i bevilln:s-stadgans 43, 57, 58 och
<54 §§ utsatte böter böra, vid bristande tillgång, till motsva¬
rande kroppsstraff förvandlas.
Hr von Hartmansdorff: Enligt min åsigt kunna icke
R. St. allena bestämma, hvilka böter skola förvandlas eller icke.
Sådant tillhör den civila lagstiftningen, bestående af Konung och
Den 20 Maj.
01
R. St. gemensamt. Jag skulle derföre önska, att Bevilln.Ulsk. all¬
deles förbigått denna punk t, eller också hänfört den till den afd.
i bevillu:s-förordn:n, hvilken underställes Konungens godkännande.
Nu vet jag icke huru förhållandet är. Jag deltog icke i öfver-
läggningen då detta ämne hos Ståndet förra gången förevar.; och
tror all det icke bordt framställas såsom tillhörande R. Sl:s afgö¬
rande allena.
Hr Printzensköld: Lika med Hr von Hartmansdorff tror
jag, att del icke tillhör R. St. allena, att förordna om sältet för
dessa höters förvandling eller afljenande, då tillgång till deras gäl¬
dande hos den bölfällde saknas, hvarföre jag äfven hade önskat,
att Utsk. i detta fall afgifvit eli annat svar på de motioner, som
i ämnet blifvit framställde. Om Disk., i st. f. all inlåta sig i
resonnementer om de olika arterna af höler, till R. St. framlagt
ett förslag, innehållande föreskrift huruvida ifrågavar. böter borde
förvandlas, och i sådant fall sättet hvarpå detta hör ske, så hade
detta förslag blifvit föremål för den granskning och fastställelse,
bevilln:sförordn:n hör undergå i de delar, den erfordrar K. M:s
sanktion, och det hade varit önskligt, alt vid sista riksdagen en
sådan granskning kunnat tillvägabringas. Derigenom att något
förtydligande af bevilln:s-förordn:n icke ägt rum, har den, såsom
motionären äfven visat, blifvit olika tillämpad och kommer sanno¬
likt äfven hädanefter att sä ske, enär naturen af höterne icke är
bestämd. Således skulle jag tro det hafva varit nyttigt och nö¬
digt, att uttala en sådan åsigt, som i motionen blifvit framställd,
nemi. att föreslå ett bestämdt stadgande eller uppgifva de lag-§§,
hvarefter böternas förvandling skall verkställas, pä det att K. M.
mätte hafva kommit i tillfälle att vid granskning af bevilln:s-för-
ordnm äfven åt detta lagstadgande gifva Sin nåd. sanktion. Idet
skick Bevilln.Utsk. lernnat saken, qvarstå de anmärkn:r, som mo¬
tionären i sitt förslag framställt och man blir sannolikt nu som
tillförene besvärad af klagomål vid tillämpningen af dessa §§ i
beviIln:sförordn:n. Då jag emellertid förutser att återremiss icke
nu kommer att äga rum, utan att U(sk:s förslag möjligen vinner
bifall, har jag för min del velat uti Ståndets prot. nedlägga min
reservation mot det sätt, hvarpå denna fråga blifvit af (Jtsk.
behandlad.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har varit tvekande, hu¬
ruvida delta ärende kunde af Bevilln.Utsk. behandlas. Enligt
hans åsigt erfordrar detta stadgande Konungens sanktion. Här¬
vid vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att Bevilln.Utskis betänk.
N:o 9 slutar med följande ord: ”Slutligen och då uti den före¬
slagna bevilln:s-sladgan förekomma såväl bötesbestämmelser som
åtskilliga föreskrifter i afseende på verkställigheten, hvilka äro af
den beskaffenhet, alt de grundlagsenlig! erfordra K. M:s nåd. god¬
kännande, har Utsk. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
vid sednaste riksmöte blef af Bevilln.Utsk. föreslaget och af R.
St. beslutadt, ansett sig böra tillstyrka R. St., att, vid öfverlem-
nandet af bevilln:s-stadgan, i tind. anhålla, att K. M. efter öfver-
62
Den 20 Maj.
vägande af hvad i afseende såväl å bötesbestämmelser sorn Öfriga
föreskrifter, hvilka äro af den beskaffenhet, att de grundlagsenlig!
erfordra K. M:s nåd. godkännande, må täckas låta allmän författ¬
ning i ämnet utfärda”. Nu har, på sätt af Utsk:s betänk. N:o
14 inhemlas, Utsk:s förslag blifvit bifallet af 3:ne Stånd, hvarfö¬
re Utsk. vidhållit sitt i ämnet fattade beslut. Hvad åter angår
hufvudsaken, får jag på grund af Utsk:s anförda skål anhålla om
bifall lill betänk.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig verkligen så,
som Frih. Raab uppgifvit; men hos mig återstår i alla fall den
tvekan, huruvida ifrågavar. böter skola förvandlas såsom vitesbö¬
ter eller icke. Mig synas stämmo-böler icke hafva annan egen¬
skap än vitesböter, enär de icke äro annat än vitén för dem, som
underlåta att infinna sig på uppbördsstämmor. Således lärer det
vara svårt, alt få någon rättsgrund för de argumenter, Utsk. an¬
fört. Enär Utsk. underlåtit att uti §in inrycka något bestämdt
stadgande härom, så blifver, på sätt Hr Printzensköld anmärkt,
bevilln:sförordn:n i denna del lika obestämd och underkastad oli¬
ka förklaringar som förut. Ytterligare 3 års erfarenhet torde så¬
ledes erfordras innan man, till skada för ålskillige personer och
till besvär för mångå, kan erhålla en af behofvet påkallad rättel¬
se. Jag har ansett mig böra göra dessa anmärkmr, enär Utsk.
icke aktadt nödigt, att lemna uppmärksamket åt Hr Thams i den¬
na del efter min öfvertygelse riktiga framställning.
Hr Gr. o. Landtmis härefter framställda propos. till bifall
å Utsk:s uti förevar, punkt gjorda hemställan, besvarades med
starka ja, blandade med nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade, det
han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande,
10:de punkten, anglie 43 § ock 46 §is lista mom. i be-
viUnis-stadgan; ll:te punkten, anglie sistnämnde §:s 2idra
morn., 12:te punkten, angille samma §:s 3idje morn.; och 13
punkten, ang:de 48 § i samma stadga.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och
hemställt.
14:de punkten, anglie 50 § i bevillnis-stadgan.
Frih. Raab: Då BevilIn.Ulsk:s betänk. N:o 9 hos R. o. Ad.
till pröfning förevar, och denna punkt till Utsk. återremitterades,
yttrades af flere talare här den åsigten, alt Revilln.Utsk, icke bor¬
de afgöra 50 §:n förr, än efter sammanträde med StatsUtsk., eme¬
dan K. M:s nåd. förslag lill skaltejemkning, som till sistnämnde
Utsk. blifvit remitteradt, omfattar de ämnen, som uti förevar,
punkt omförmälas. Nu anhåller jag, att få fästa uppmärksamhe¬
ten derå, att Utsk:s betänk. N:o 14 är beledsagadt af en utaf fle¬
re ledamöter afgifven reservation, som slutar sålunda: ”att med
yttrande i nu ifrågavar. del, må för det närvar, få anstå, och
denna fråga blifva föremål för särskild behandling af Stats- och
Bevilln.Utskm; dock att, i händelse hinder, som icke berott på
Den 20 Maj.
63
R. St. eller Utsk:n att förekomna, skulle möta för en sådan be¬
handling, vid nuvar. stadgande må komma att förblifva”. Jag
skulle derföre tillstyrka, alt Ståndet ville, med ogillande af Be-
villn.Utsk:s förslag i fråga om 50 §, antaga den nu upplästa
reservationen.
Häruti instämde FIr von Troil, Sam. Gust.
Hr von Hartmansdorff: Afven jag tror att R. o. Ad.
bör antaga den omnämnda reservationen, hvilken har följande ly¬
delse: ”Alldenstund, på sätt anmärkt är, förslag blifvit af den
till förenklande af beskattningsväsendet samt uppbörds- och redo¬
görelseverket förordnade comité framstäldt, och af K. M. i nåd.
propos. till R. St. öfverlemnadt, bland annat derom, att egendo-
marnes uppskattning icke borde ske årligen, utan med vissa års
mellantid, och under bestämd föreskrift, att hvarje egendom bor¬
de upptagas till det värde, den då ansåges verkligen äga, äfven¬
som comiterade föreslagit, huru för bestämmandet af bevilln:s-
afgiften å de sålunda utrönta verkliga värdena borde förfaras, har
Utsk., som medgifver, att detta förslag lämpligen bör, vid besva¬
randet af de i denna fråga väckta motioner, komma under öfver¬
vägande, men hvilket, enär den nåd. propos:n varit remitterad en¬
dast till StalsUisk., icke lärer kunnat ske annorlunda än vid ge¬
mensamt sammanträde emellan Stats- och Bevilln.Utsktn, hvarom
framställning kommer att af Bevilln.Utsk. göras, funnit sig, vid
sådant förhållande, samt på det att besvarandet af de i öfrigt
återremitterade delarne af det förevar, betänk, icke må fördröjas
i afvaktan derå, att ett sådant sammanträde kan äga rum, böra
hemställa, att med yttrande i nuvar. del må för det närvar, få
anslå, och denna fråga blifva föremål för särskild behandling af
Stats- och Bevilln.Utskm; dock att, i händelse hinder, som icke
berott på R. St. eller Utsk:n att förekomma, skulle möta för en
sådan behandling, vid nuvar. stadganden må komma att förblif¬
va”. Ehuru icke någon vän af den omtalta skattejemkningen, är
jag deremot vän af rättvisan. På det sätt, hvarå taxeringen å
landet verkställes, är den ingalunda rättvis, enär taxeringsvärdet
är olika inom olika län och särskildta fögderier af samma län,
allt efter som kronofogden eller häradsskrifvaren eller taxerings-
männen verkat derpå. Jag önskar således visserligen att en
rättelse härutinnan skall ske, men jag yrkar deremot icke, alt
man i allmänhet skall höja taxeringsvärdet på fastigheter. Det
mä förblifva sådant det öfverhufvud är, men det bör vara jemnt
fördeladt. Skulle någon ökad skatt på jorden möjligen behöfvas,
i händelse en förhöjning af allm. bevillningen ifrågakommer,
så bör den naturligtvis vara i möjligaste måtto jemn, på det att
förhöjningen icke må blifva obillig. Icke blott såsom t. f. landsh.,
utan äfven såsom president i kammarrätten har jag kommit i er¬
farenhet om taxeringens ojemnhet. För att få begagna större
bränvinspannor eller få betydligare lån klaga jordägare hos kam¬
marrätten deröfver, att deras egendomar icke blifvit nog högt
taxerade, och det har gått så långt, att uti ett fall en person be¬
64
Den 20 Maj.
gärde 8fi,000 r:dr förhöjning i taxeringsvärdet på sina egendo¬
mar. För kammar-rätten är då icke annat att göra, än alt åbe¬
ropa del särskilda stadgande i bevilln:s-förordn:n, som säger, alt
egendomar inora ett län skola, så vidt möjligt är, bibehållas vid
ett med hvarandra jemnförligt taxeringsvärde. Om kammar-rätten
annorlunda förfore, skulle följden blifva, att de, som utlåna pen¬
ningar efter taxeringsvärdet, blefve bedragna pä sina beräkningar.
Det är således både för rättvisans och för allmänna säkerhetens
skull jag anser nödigt, att rättelse göres uti nuvar. missförhållan¬
de och då fråga derom blifvit väckt, tillstyrker jag att R. o. Ad.
mätte fatta sitt beslut i enlighet med den upplästa reservationen.
Hr Aminoff, Joli. Fredr., anförde dels skriftligen dels
muntligen.
Uti de anföranden, som blifvit aflemnade i della ämne inom
RiksSt:n, hafva en del ledamöter yttrat sig, att Bevilln.Utsk. bordt
fästa mer afseende vid de gjorda motionerne och cnmiléens för¬
slag till förenkling af beskattningsväsendet samt uppbörds- och re¬
dogörelseverket inom riket; och pä den grund yrkat återremiss
af betänk.
Andra ledamöter hafva åter anfört, att taxeringsvärdet af fast
egendom å landet är i det närmaste öfverensstämmande med
verkliga förhållandet, samt påstätl, att då någon förändring be-
höft göras, har den också blifvit verkställd af taxerings- och pröf-
ningscomiléerne; hvarföre dessa ledamöter tillstyrkt bifall till
Ulsk:s betänk.
Nekas kan icke, att den minimitariff för hemmanens värden,
som nu är gällande, kan vara ojemt fördelad, synnerligen om jem-
förelsen göres länen emellan öfver hela riket, äfven med åsido¬
sättande af de lokala förhållandena. Men inom hvarje län, sär¬
skildt betraktadt, är detta olika förhållande i det närmaste jem-
kadt dels genom taxeringscomitéernas nogare kännedom inom di¬
striktet, och dels genom pröfningscomiléernas slutliga tillgörande.
För att likväl komma till det rätta, det sanna, i detta afse¬
ende, fordras en vidtomfattande undersökning, och en längre tids
användande, än den som Bevilln.Utsk. för det närvar, äger, innan
ämnet kan tydligen utredas och klart göras för hvarje samhälls¬
medlem, som deraf kan hafva mer eller mindre nytta eller
skada.
Nu är comitéens förslag för beskattningsväsendet samt upp¬
börds- och redogörelseverkets ordnande inom riket, remitterad af
Ständerne, ensamt till StatsUtsk., som ock redan börjat handlägg¬
ningen af ärendet, utan att hafva ansett sig behöfva inbjuda Be¬
villn.Utsk. till gemensam öfverläggning härutinnan.
Mig synes det derföre vara både oformligt och olämpligt, om
någon framställning från Bevilln.Utsk. göres, att fä sammanträda
med StatsUtsk. till afgörande af ifrågavar. ärende.
Må StatsUtsk. få gå sin väg uti ofvannämnde ärende, och
Bevilln.Utsk. sin, i hvad som rörer den allmänna bevillningen!
Och
Den 50 Maj.
65
Och det ena Utsk:s betänk, hvarken binder eller löser Ständer¬
nas beslut ehvad det andra Utsk. föreslagit.
Skulle nu så inträffa, att StatsUtsk. medhann afgifva sitt betänk,
öfver beskattningsväsendet samt uppbörds- och redogörelseverket
inom riket, innan riksdagen slutades, samt Utsk. gillade comite-
ens förslag, hvilket sedan af Ständerne blefve antaget; så måste
en ganska betydlig tid åtgå derefter, till beredande af ärendets,
vigt, innan detsamma kan sättas i verkställighet; Ja minst 2 å 3
år, och innan dess hafva vi lagtima riksdag. Under liden måste
således den gamla bevilln:s-förordn:n vara gällande. Frågas då:
hvad vinnes genom uppskofvet eller sammanträdet för Bevilln.Utsk.
med StatsUtsk.? Intet! Föröfrigt innehåller den nu upplästa reserva¬
tionen, ”att, i händelse hinder, som icke berott på R. St. eller
Utsk:n att förekomma, skulle möta för en sådan behandling, vid
nuvar. sladganden må komma att förblifva” — hvartill tjenar då
alt onödigtvis upptaga Ulsk:ns tid med ett arbete, som möjligen ej
kan leda till något resultat? Af de yttranden, som uti återremis-
sen gjort sig gällande, har jag ej funnit någon hufvudsakligen
verkande orsak, att förändra min förut i detta ämne fattade öf¬
vertygelse; troende att den ordning och granskningsrätt, som
snart |:dels sekel varit gällande, är för det närvar, den bästa
såsom af allmänheten känd och tillämpad, intill dess man på öf-
vertygelsens och erfarenhetens väg kan komma till en bättre, må¬
hända till den, af comite'en för beskattningsväsendet samt upp¬
börds- och redogörelseverket föreslagne ordning; och intilldess
sådant sker, tillstyrker jag bifall till Utsk:s afgifne betänk, i den¬
na punkt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag vill icke för R. o. Ad. åter¬
upprepa de mångfaldiga bevis, jag framställt, då frågan förra gån¬
gen förevar, äfvensom hvad jag då yttrade, ang:de den stora orätt¬
visa, som insmugit sig i tillämpningen af vår på ganska billiga
grunder eljest hvilande, 1812 års ännu gällande bevilln:s-förordn.
Jag vill blott fästa uppmärksamheten derpå, att, då det är mera
än sannolikt, att en förhöjd bevilln. efter 2:dra art. kommer att
utgöras under nästk. 3 år, det är så mycket nödvändigare, att
jemka den stora skillnad, den stora orättvisa, som insmugit sig
vid sättet att bestämma taxeringsvärdena å fastigheter de olika
länen emellan, och i följd deraf att jemna de skatter, som utgö¬
ras efter 2:dra art. Det har aldrig kunnat bestridas, att, under
det förhållandet emellan försäljnings- och taxeringsvärde i länen
kring Stockholm sällan öfverstiger det af 2 till 1, ofta är derun¬
der, deremot andra län finnas, särdeles i södra delen af riket,
der delta förhållande ofta är såsom 6 till 1, nästan aldrig min¬
dre än 3 till 1. Jag förnyar hvad jag redan nämnt, att en rät¬
telse är nödig och att om denna rättelse vid innevar. riksdag icke
kan blifva fullständig i afseende på förhållandet med hvarje enskildt
hemman och alla andra hemman och lägenheter, de stora olik-
lieterne länen emellan lätteligen kunna undanrödjas på det af
5 H. 5
66
Den 20 Maj.
mig föreslagna säll, nemi. all, till grund för minimibeloppet för
hvarje läns taxeringsvärde, taga dess hemmantal värderadt till hälf¬
ten af hvad för 1 mantal i medeltal, enl. just.statsministerns
officicla uppgifter vid försäljning erhållits. För att vinna detta
mål, instämmer jag med Frih. Raab.
Frih. Raab: Hr Aminoff har yrkat bifall lill Ulsk:s förslag
i denna del, och jag kommer således alt mot honom vända mina
anmärkmr. Hr Aminoff har yttrat, alt åtskillige talare härstädes
ansell den nuvar. taxeringsmetoden riklig, och att der ändring
varit behöflig har sådant skodi. Hvar och en, som har någon
kännedom om förhållandet på landet, har sig säkerligen bekanl,
att taxeringen ingalunda är jemn, tvet lorn kan jag vitsorda, alt
inom den socken, jag bor, förefinnes en sådan ojemnhet i taxe¬
ringsvärdena, att då eli hemman icke är upplagit lill dess verk¬
liga värde, ett annat deremot blifvit taxeradt 6 gånger högre än
dess verkliga värde, Och jag vet, att l. o. m. inom samma hy fin¬
nas högst betydliga skiljaktigheter i värdena hvilket för mången
synes besynnerligt, så vida man icke uppsöker orsaken dertill.
För 30 år sedan antogs nuvar. taxeringsmelod och sedan den li¬
den har ett hemman blifvit försämradl och ett annat blifvit för-
bättradt, hvarigenom hemmanens värden blifvit så olika, och det¬
ta är orsaken lill nuvar. skiljaktigheter i värdena, och icke den
af Hr Aminoff uppgifna, nemi. all taxeringscomitéerna befatta sig
med ändringar. Sådana ändringar hafva hört till undantagen,
och der ändring har blifvit begärd, har taxeringscomiteen afsla-
git den. En förändring uti nuvar. laxeringsmethod är emellertid
behöflig, men Hr Aminoff har sagt, att den af mig med flere fö¬
reslagna förändringar icke kan äga rum derföre, att skattejemk-
nings-comite'ens förslag blifvit ensamt remilteradt till StalsUlsk.,
hvarjemte Hr Aminoff tillagt, att StalsUlsk. får gå sin väg och
Bevilln.Utsk. sin. Häremot får jag likväl erinra, att ett sådant
förfarande icke är lagligt; och det ligger dessutom i sakens na¬
tur, att der Ulsk:n behöfva konfrontera sig med hvarandra, mä¬
ste sådant ske; och jag tror, att StatsUtsk. icke skall draga i be¬
tänkande, att, när frågan der förekommer, begära sammanträde
med Bevilln.Utsk. Men om R. St. nu besluta öfver ifrågavar.
ärende, har man lagt hinder i vägen för erhållandet af en så
nyttig förändring. Skulle R. St. deremot, med afsiag å betänk,
i denna del, antaga reservanternas förslag, har man sig öppet,
alt, i händelse af ett tillstyrkande utaf Stats-samt Bevilln.Utskm,
få införd en bättre laxeringsmethod, och medhinnes ärendet icke
denna riksdag, så stannar man vid det gamla. Jag kan således
icke inse, hvarföre man icke skulle vidtaga denna åtgärd, som är
så ytterst behöflig. Hr Aminoff har slutligen yttrat, att 2 eller
3 år skulle erfordras, innan en sådan förändring kunde tilläm¬
pas. Hr Aminoff måtte icke gjort sig reda för ifrågavar. förslag;
ty jag påslår, att det kan verkställas vid första taxeringen. Det
innehåller ingenting annat, än att man skall taxera hemman till
Den 20 Maj.
67
deras verkliga värde. Jag tillstyrker R. o. Ad. att afslå denna
punkt i betänk, och antåga reservanternas förslag.
Ilr Aminoff: Det är mig okärt, att jag ånyo mäste kom¬
ma i strid med mina kamrater inom Bevilln.Utsk., men ämnets
vigt fordrar att jag icke stillatigande går förbi detsamma. Till
en början får jag förklara, att då detta ärende första gången fö¬
revar. hos R. o. Ad., yttrade jag bestämdt, alt om ock en åter-
remiss skulle beviljas, dermed icke vunnes något, emedan Utsk.
säkerligen kom att vidblifva sitt förut afgifna betänk, härutinnan;
och jag har haft rätt uti detta tillkännagifvande. Samma öde
tror jag alt detta ärende äfven nu får, om ock detsamma komme
all behandlas utaf 2:ne Utsk., nemi. Stats- och Bevilln:s.
Det är beklagligt höra, att under den långa lid nuvar. be-
villms-förordn. varit tillämpad, man ännu icke kommit inom sock-
narne lill en rättvis taxering, hemmanen emellan, då likväl der¬
städes linnes och bör finnas personer, som noga känna förhållan¬
dena; och jag har trott, att det orätta alltid bordt gifva vika för
det rätta, utan några konsiderationer eller inflytanden.
Man kan med skäl göra den fråga, huru Bevilln.Utsk. skall
förhålla sig, eller vidtaga någon åtgärd till bestämmande af be-
villn:ns utgörande, sedan statsbrist-summan är känd, om nemi.
denna åtgärd skall bero på det förslag, som möjligen kan in¬
komma från de sammansatta Stats- och Bevilln.Utsk:n. Ett
uppskof härutinnan är åtminstone det gifna. Enligt min öfver¬
tygelse vore säkraste medlet att komma till det rälta, att en co¬
mité' förordnades, som började sina arbeten vid Haparanda och
fortgick dermed ända till Ystad, lill utrönande af de olika för¬
hållandena, inom hvarje socken, härad och län, hvilka sedan med
hvarandra jemfördes öfver hela riket, samt slutligen bestämde det
värde, hvartill hvarje hemman bör taxeras. Att härtill åtgår
minst 2 å 3 år, som jag förut uppgifvit, kan lagas för säkert;
och dessförinnan hafva vi lagtima riksdagar. Hvartill tjenar då
sammanträdet emellan Bevilln.- och StatsUtsk:n? blott alt onödigt¬
vis förstöra tiden liksom vi derpå hade öfverflöd.
Nu är kändt, alt StatsUtsk. börjat handlägga ärendet, utan
alt hafva inbjudit Bevilln.Utsk. till gemensamt arbete härutinnan,
skall då Bevilln.Utsk. påtrugas ett deltagande, en befattning, som
StatsUtsk. anser sig ensamt böra afgöra?
Jag har alldeles icke motsatt mig antagandet af skatlejemk-
ningscomiteens förslag, tvertom tror jag, alt det kan hafva mån¬
ga goda fördelar; men jag har motsatt mig, att detta förslag och
det som bör afgifvas från Bevilln.Utsk. i afseende på hemmanens
nuvar. taxeringsvärde, böra af Utsk:n gemensamt behandlas; och
uti detta yrkande fortgår jag, såsom efter min öfvertygelse varan¬
de det rättaste under nuvar. förhållanden.
Nu påstå mina värda motståndare, att om R. St. bifalla Be
villn.Utsk:s betänk, uti ifrågavar. ämne, så lägges derigenom ett
hinder i vägen för antagandet af skaltejemknings-comite'ens för-
5*
08
Den 20 Maj.
slag, när det inkommer till Sländerne från Statslltsk. Detta är
ej min tanke; troende jag, att det ena såväl som det andra kan af
R. St. särskildt afgöras, blott tiden för deras trädande i verkstäl¬
lighet, icke förblandas med hvarandra.
Jag fortgår att tillstyrka bifall till betänk, uti ifrågavar. punkt.
Hr von Troil: Delande de åsigter, Frih. Raab och Hr Ro¬
senblad yttrat, får jag tillkännagifva, att jag anser det af yttersta
vigt, alt R. o. Ad. icke genom det beslut, R. o. Ad. nu går att
fatta, måtte definitivt bestämma minimitariffen för de olika länen,
enär det är tydligt, att här uppstår fråga om anskaffande af amor¬
teringsfond för de 2,000,000 r:dr, R. St. nyligen till K. M:s dis¬
position anslagit, äfvensom dylik fond för möjligen andra utgifter.
I sådant fall torde det vara ganska lyckligt, om R. o. Ad. icke
antoge Utsk:s betänk., utan i stället de af Frih. Raab åberopade
reservationer; och hvilket jag härmed tillstyrker.
Hr Aminoff: Om den nu gjorda anmärknm mot Beviiln.
Utsk:s betänk. IS’:o 9 icke kommit i fråga, utan R. St. antagit
Utsk:s förslag härutinnan, så hade också ej något yttrande härom
ingått uti betänk. N:o 14. Skulle då, enl. föreg:de talares för¬
klarande, StatsUtsk. vara förhindradt att öfver comiteens förslag
till förenkling af beskattningsväsendet samt uppbörds- och redo¬
görelseverket inom riket, afgifva något betänk.? Jag tror det icke,
emedan Beviiln.Ulsk:s förslag tager sin början från och med nästk.
år, då deremot StatsUtsk:s förslag i anseende till de många för¬
beredande åtgärderne, omöjligen kan träda i verkställighet, förrän
efter slutet af nästk. lagtima riksdag. Således äro dessa förslager
alldeles oberoende af hvarandra.
Hvad åter beträffar de 2,000,000 r:dr b:co, som nu komma
att utgå, så höra de icke till ämnet, samt lära för deras erhål¬
lande helt andra grunder göra sig gällande, än de som med den
vanliga bevillningen har gemenskap.
Hr Printzensköld: Jag anser för min del ganska likgiltigt,
huruvida R. o. Ad. vid detta tillfälle bifaller Beviiln.Utsk:s betänk,
eller antager den af Frih. Raab åberopade reservation, emedan jag
är fullkomligen öfvertygad derom, att bifallet i båda händelserna
leder till samma resultat, nemi. att bevilln:s-förordn:n, sådan den
nu är, kommer att qvarstå till nästa riksdag såsom reservanterne
förutsatt; ty jag kan icke, lika med Frih. Raab, hysa den sang-
viniska förhoppningen, att, om man äfven skulle godkänua skat-
lejemkningscomiteens förslag, någon verkställighet af detsamma
kan äga rum förr än flera förberedande åtgärder, som fordra bå¬
de tid och begrundande, blifvit vidtagna. Frihm föreställer sig,
att man genast skall kunna utreda, huru stor andel sorn af be-
villmssitmman må kunna läggas på fastigheter å landet; men hu¬
ru vill väl sådant blifva möjligt? Man kan i Beviiln.Utsk. stadga,
att så och så stort bevillmsbelopp inom riket skall uttaxeras, men
härvid är att märka, att bevillnm utgår icke endast af fastigheter,
utan ufven af handel och rörelse och efter lista art. Således in-
Den 20 Maj.
69
Dan summan bevillning af fastigheter kan med något slags an¬
språk på rättvisa bestämmas, torde man jemväl böra bestämma,
huru stor bevilln., som af andra beskattningsföremål skäligen skall
utgå. En sådan jemkning är sannerligen icke så lätt att verk¬
ställa i dertill erfordras en mängd utdrag ur laxeringslängderne
jemte tlerfalldiga andra upplysningar, hvilkas anskaffande medtar
både tid och arbete. Jag tror det derföre vara klokast, att låta
förblifva vid den nu gällande bevilln:s-förordn:n, på sätt Utsk.
hemställt. Såsom Hr Aminoff anmärkt, blir det tidsnog att, om
skatlejemknings-comite'ens förslag varder bifallet intill nästa riks¬
dag vidtaga alla de preliminära åtgärder, som vr verkställigheten
deraf kunna erfordras. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Rosenblad: Om under den lid som förflutit ifrån Be-
villn.Ulsk:s beslut i förevar, ämne intill RiksStms slutliga åtgär¬
der dervid, så vigtiga händelser inträffat, hvilka göra del än me¬
ra angeläget, att efter noggrannaste bepröfvande afgöra denna frå¬
ga, vore det, såsom Hr Aminoff anmärkt, högst besynnerligt, att
R. St. icke skulle taga dessa vigtiga omständigheter i betraktande
och mig synes det åtminstone tydligt, att R. St. böra vara i alla
hänseenden obehindrade att fatta beslut. Hvad angår Hr Print-
zensköids yttrande, så vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att,
beträffande 2:dra art., en viss procent af all behållen inkomst
skall erläggas. Dessa afgifter hafva hittills utgått med 5 procent
af uppskattad inkomst utaf handel och rörelse, ehuru jag medgif-
ver, att uppskattningen för de större handlande o. s. v. varit yt¬
terst låg, hvarföre jag föreslog åtgärder lill afhjelpande, å hvilka
dock Bevilln.Utsk. ej fästat något afseende; äfvenledes är den å
fastigheter bestämd till 5 procent af inkomsten, beräknad till 4
procent af värdet, d. v. s. 2 r:dr per mille värde; men det är
nu frågan all jemka de högst ojemna taxeringsvärdena. Afven hop¬
pas jag, alt rättskänslan hos vederbör, taxeriugscomiteerne i de
större städcrne skall tillvägabringa en större noggrannhet vid taxe¬
ringen af de större näringsidkarne.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då åtskillige ledamö¬
ter yrkat bifall till det förslag, som i den vid Dtsk:s utlåt, fogade
reservation förekommer, ansåg sig böra på förhand tillkännagifva,
alt han fann sig af 49 § Riksd.Ordn. förhindrad, att framställa
propos. å ett obetingadt bifall till nämnde förslag, emedan enligt
detsamma lill Bevilln.Utsk. skulle återremitteras en fråga, som nu
för andra gången derifrån inkommit till RiksStms pröfning, och
dessutom K. M:s nåd. propos. om beskattningsväsendets samt upp¬
börds- och redogörelse-verkets förenkling blifvit af samtlige Riks-
St:n remitterad endast till StatsUtsk., och följaktligen på detta
Utsk. jemlikt 43 § Riksd.Ordn. berodde att bedöma huruvida för
detsamma vore nödigt att vid behandlingen af denna nåd. pro¬
pos. sammanträda med Bevilln.Utsk. Skulle deremot den mening
vilja göra sig gällande, att nu förevar, fråga må blifva hvilande
tills StatsUlsk. inkommit med utlåt, samt R. St. fattat beslut öf¬
ver nämnde K. propos., dock med förklarande, att, i händelse
70
Den 20 Maj.
hinder för fattande af ett sådant beslut skulle mota, vid nuvar.
stadganden må komma att förblifva; så vore Hr Landtm, oförhin¬
drad att derpå framställa propos.
Frih Raab: Jag är fullkomligt tillfredsställd med den pro¬
pos. Ilr Gr. o. Landtm, anser sig kunna framställa, enär den
uppfyller det ändamål, vi alla åsyfta. I liufvudsaken tillåter jag
mig, att förklara Hr Printzensköld, det jag icke kan acceptera de
skäl, han framställt. Det är ganska lätt, att göra en fråga in¬
vecklad derigenom, att man inblandar hell och hållet främmande
ämnen, som dermed icke hafva alt skaffa, och så har Hr Print¬
zensköld gjort, då han vidrört 2:dra art. som icke hör hit. Här
är endast fråga om den bevilln., som bör utgå af jordbruket och
förslaget går derpå ut, alt man skall antaga den summa, hvartill
bevilln. nu uppgår med det tillskott, som behöfves, och att den¬
na summa skall pro rala parte fördelas efter jordvärdet. Denna
fråga har således intet att göra med lista arl:u, och lika litet
med städernes afgifter i bevillmsväg. På samma sätt torde Hrraie
finna, att, såsom Hr Aminoff, om jag så må uttrycka mig, en¬
vist påstått, någon tidsutdrägt icke kan ifrågakomma. Den af
Hr Aminoff omnämnda comité' är icke eller nödig och om den
skulle nedsättas, kunna dess arbeten icke afslutas på kortare tid
än 100 år. Här är endast fråga derom, alt i st. f. den nu fö¬
reslagna grunden, att hemman taxeras till ett jemförligt värde, de
skola uppskattas till deras verkliga, och sedan detta värde blifvit
alla hemman åsatt, delas hela summan med antalet hemman.
Denna åtgärd fordrar icke längre tid än den vanliga taxeringen.
Hr von Hartmansdorff: Jag är alldeles nöjd med del
förslag lill propos., Hr Gr. o. Landtm, gjort, och tillåter mig blott
hemställa lill de ledamöter hvilka yttrat sig i ämnet, om de ej
skulle vilja åsidosätta de särskilda tvisterne sig emellan, för att
låta oss komma till den propos., Hr Gr. o. Landtm, ärnar i äm¬
net framställa?
Hr Aminoff: Äfven jag instämmer meden föreg:de talare,
att vi mätte komma lill slut i delta ämne. Slen jag mäste dess¬
förinnan mot Frih. Raabs framställning anmärka, att hemmanens
verkliga värden icke kunna erhållas, relativt till hvarandra öfver
hela riket, utan alt en jemförelse verkställes faslighelerne emellan
af samma personer; och derföre har jag ansett att en comité'bör
tillsättas, för att handlägga detta högst vigtiga ärende.
Om nu R. o. Ad. skulle antaga det förslag, som blifvit fram-
stäldt lill propos., så kunde deraf följden blifva, att detta riksvig-
tiga ärende icke komme att afgöras innan riksdagen upphörde.
Men Bevilln.Ulsk. är likväl skyldigt, sedan statsbristsnmman är
känd, att uppgöra grunden för den allm. bevillnm. Bevilln.Ulsk.
måste således vara overksamt i detta afseende, måhända till sista
ögonblicken för riksdagens afblåsande. Och om detta är rätt hand-
ladt mot Utsk., som för ämnets slutliga beredning behöfver tid och
omtanka, hemställer jag till hvar och en, som om denna affär ta¬
Den 20 Maj.
71
gil en närmare kännedom. Jag fortfar derföre att yrka, det den
nuvar. minimitariffen på hemmanens värde må blifva gällande
till nästa riksdag, och således bifall till Utsk:s betänk, i denna del.
Hr Printzensköld: Med största nöje skall jag efterkomma
Hr von Hartmansdorffs uppmaning alt afstå från fortsättning af
den tvist, som uppstått emellan Frih. Raab och mig; men jag
anser mig pligtig, att besvara Frih:ns beskyllning, som skulle jag
hafva inblandat frågor, hvilka med den förevar, icke hafva att
skaffa. Jag hemställer, om icke all bevilln., som ingår till riksg:s-
kont., har lill föremål alt fylla statsbristsumman. Denna summa
skall först bestämmas, innan grunderue för bevilln. uppgöras.
När nu en sådan slatsbristsumma blifvit bestämd, och man har
30 års erfarenhet af densammas fördelning pä de särskilda litlar-
ne, så frågar jag den värde Frih:n, om det icke är nödvändigt
att, såvida man skall fördela summan, äga någon grund för den¬
na fördelning? Jag föreställer mig, att, om statsbristsumman ut¬
gör 2,000,000 r:dr, Frilen icke kan taga ur luften och säga, att
fastigheter skola betala så och så mycket, samt handel och rörel¬
se så och så mycket. Man mäste vä! i det fallet (aga erfaren¬
heten till råds, och denna erfarenhet vinner man icke med min¬
dre än alt man tillser, huru mycket af fastigheter äfvensom af
handel och rörelser efter 2:dra art. tillförene utgått.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställ¬
de Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. bi folie hvad Ulsk. i af-,
seende på 50 § i bevilln:s-stadgan tillstyrkt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde sedermera, om R. o. Ad. behaga¬
de besluta, att med slutligt afgörande af den ifrågavar. 50 § må
anstå lill dess R. St. fattat sitt beslut i anledn. af K.RLs nåd., pro-
pos., ang:de beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörel-
scverkels förenkling; dock att i händelse hinder för fattande af
eli sådant beslut skulle möta, vid nuvar. stadgande i berörde §
må komma att förblifva.
Denna propos. besvarades med starka ja, jemte åtskilliga nej;
hvarefter Hr Landtm, förklarade, att han funnit ja härvid hafva
varit öfvervägande.
Hr Aminoff begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande förslag tilt
voteringspropos.:
Den sorn bifaller hvad Bevilln.Utsk. i dess utlåt. N:o 14
tillstyrkt i afseende på 50 § af bcvillms-stadgan, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, beslutar R. o. Ad., att med slutligt afgörande af
nämnde § må anstå till dess R. St. fattat sitt beslut i anledn.
af K. M:s nåd. propos., ang:de beskattningsväsendets samt upp¬
72
Den 20 Maj.
börds- och redogörelseverkets förenkling; dock att, i händelse hin¬
der för fattande af ett sådant beslut skulla möta, vid nuvar. stad¬
gande i merberörde § må komma att förblifva.
Sedan härefter Hr Gr. o. La nd tm. tillkännagifvit, att anslag
blifvit utfärdadt lill fortsättande af plenum.kl. 6 e. m. företogs
voteringen, och vid dess slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 17.
Nej — 25.
15:de punkten, ang:de 110 och 113 §§ i bevilln:s-stad-
gan; och 16:de punkten, ang:de 128 § i samma stadga.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter föreslagit och
tillstyrkt.
17:de punkten, ang:de formen för bevilln:s-stadgatis ut¬
färdande till allmän efterlefnad.
R. o. Ad. fann Utsk:s utlåt, i denna punkt icke erfordra nå¬
gon åtgärd.
Föredrogos ånyo och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d.
15 och 17 dennes på bordet lagde utlåim och mern.
N:o 53, i anledn. af väckt motion om ingifvande af belö¬
ning till gravören Akerberg för aflemnadt prof på nytt sedel¬
mynt m. m.; och
N:o 54, i anledn. af ett afgifvet förslag lill förändrad orga¬
nisation af bankoverket samt reglering af dess tjenslemannaper-
sonal;
Vid förnyad föredragning af BankoUlsk:s d. 15 och 17 den¬
nes på bordet lagda utlåt. N:o 55, i anledn. af återremiss af
Utsk:s utlåt. N:o 17, öfver väckt motion om ökade löneförmåner
för bankens tjenstemän inom 3:dje tjenstegraden, beslöt R. o.
Ad. att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
lägga Utsk:s utlåt, liil handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s utlåt. N:o 56, i an¬
ledn. af väckt motion om ett anslag å bankens stat för en elev
hos stereotyperings- och tryckeri-föreståndaren i banken.
Föredrogs och bifölls Exped.Utsk:s d. 15 och 17 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 9, ang:de dagen då nästa lagtima riksdag
skall börja.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 17 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 166, i anledn. af erhållne återremisser å betänk.
N:o 41, i fråga om ytterligare anslag till uppförande af cellfän¬
gelser; blef detta utlåt, på begäran af Hr von Hartmans-
Den 20 Maj.
73
doff, Äng., och Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., ånyo lagdt
på kordet.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 17 dennes bordlag-
de ullål:n:
N:o 107, ang:de tiden för nästa revision af stats-, banko-
och riksgäldsverkens förvaltning och räkenskaper; samt
N:o 168, i anledn. af väckt motion om statsanslag för en
navigationsskola i Westervik;
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 17 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 169, i anledn. af erhållne återremisser å betän¬
kandet N:o 82, ang:de väckte motioner rör:de förhöjning i pri¬
set å salpeter; beslöt R. o. Ad., att, med vidblifvande af sitt
förut i ämnet fattade beslut, lägga detta utlåt, till handlingarne.
Föredrogs StalsUtsk:s d. 17 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 170, i anledn. af erhållne återremisser af betänk. N:o
95, ang:de eftergift i arrendet för Mörrums kronolaxflske i Ble¬
kinge län.
Frih. Raab, Adam Christian: Den K. propos:n har icke
omfattat större eftergift, än ^ af arrendet för ifrågavar. kronolax¬
flske och det synes mig således obehörigt, att efterskänka hela
arrende-beloppet. Jag hemställer, om icke riktigast vore alt, i
likhet med BorgareSt., bifalla Ulsk:s första betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Under öfverläggningen
om Utsk:s förra betänk, bicf det upplyst, att, vid utfärdandet af
kontraktet för arrendatorn, man hade förespeglat honom att upp-
muddring skulle ske i Mörrums å, hvilket likväl sedermera icke
ägt rum; men han har icke destomindre under flera år betalt
fulla arrendet. Meningen vore nu, att arrendatorn under åter¬
stående åren skall erhålla någon ersättning för den förlust, han
ulan sitt förvållande lidit. Om arrendatorn tvingas alt fullgöra
kontraktet, sä gör således Staten, i min tanke, en vinst på hans
bekostnad, den jag anser icke böra tillkomma Staten. På grund
häraf, och på de skäl, som anfördes vid öfverläggningen om Utsk:s
förra betänk., anhåller jag om bifall å nu ifrågavar. betänk.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Afven jag är af den tan¬
ke, att R. o. Ad. bör inskränka sitt bifall till endast hvad K. M.
i Dess aflåtna propos. begärt. Denna propos. är grundad på un¬
dersökning af vederbör, embetsmyndigheter, hvaremot den efter¬
gift, Utsk. här föreslagit, kan anses stödd på enskilde motionärers
framställningar, utan att andra bestämda uppgifter dervid blifvit
lemnade, än att det vore till arrendatorns fördel. Jag tror, att
det skulle blifva ett farligt prejudikat, om kronoarrende-kontrak-
ter finge ändras på grund af enskilda motioner, utan att de till
grund derföre åberopade uppgifter blifva behörigen styrkte. Frå¬
gans utgång skulle då bero af det inflytande, motionärerne kun¬
74
Den 20 Maj.
na hafva dels hos K. St. och dels i Utsk. Jag anhåller alt R.
o. Ad. måtte antaga Ulsk:s första förslag.
Frih. Cederström, Jakob: Det är beklagligt att R. St.
vid hvarje riksdag skola sysselsättas med frågor, huruvida perso¬
ner skola göra rätt för sig eller icke. R. St. införas på detta
sätt på gebitet af domaremaklen. Förefinnes rättighet att få ned¬
sättning uti ingångna förbindelser, skall domaren, men icke R. St.,
härom besluta. Lagstiftaren bestämmer, huru kontrakter skola
afslutas och dessa föreskrifter måste ovillkoligen eflerlefvas, men
han får alldeles icke ingripa i domarens rättigheter, emedan i
annat fall sönderbrytes grunden för samhällets bestånd. Jag yr¬
kar afslag å betänk och bifall till K. M:s propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att få upplysa
Ståndet om skillnaden mellan StalsUtsk:s i förevar, ämne afgifna
utlåt:n. Uti det första af dessa, eller N:o 93, har Utsk. tillstyrkt
R. St. bifall till hvad K. M. uti förevar, nåd. skrifvelse täckts fö¬
reslå, eller att arrende-afgiften af Mörrums kronolaxfiske för nästl.
år, äfvensom för det nu löpande sista arrende-året, må blifva till
^ nedsatt, under förbindelse för arrendatorn, att fullgöra, hvad
kontraktet i öfrigt stadgar. Det sednare betänk, innehåller: ”det
R. St. ville för sin del medgifva, att arrende-afgiften af Mörrums
kronolaxfiske må varda till sitt belopp såväl för år 1847 som nu
löpande sista arrendeåret eftergifven, under förbindelse likväl för
arrendatorn, att fullgöra hvad arrende-kontraktet i öfrigt stadgar”.
Sålunda har arrendatorn uti Utsk:s sednare förslag blifvit frikal-
lad från all arrendeafgift för åren 1847 och 1848. Del af Frih.
Palmstjerna anförda skäl, då frågan förra gången förevar, anhål¬
ler jag att få återkalla i Ståndets minne, nemi. att ån uppgrun¬
dats af sågspån så, att laxen föga ginge deröfver, hvarigenom lax¬
fisket blifvit förstördt, hvadan arrendet icke kunnat ulgöras till det
i kontraktet bestämda belopp. Derjemte hade man gifvit arren¬
datorn någon förhoppning, att dessa olägenheter skulle genom
kronans försorg undaurödjas, hvilket likväl icke skett. Frih. Ce¬
derström har ganska rikligt yttrat, att de uti ett lagligen upprät-
tadl kontrakt åtagna förbindelser kunna i rättsväg ulkräfvas; men
om, genom tillfälligheter, som af arrendatorn icke kunnat före-
kommas, lian af lägenheten icke haft påräknade fördelar, ligger,
enligt min tanka, en billighet deri, alt R. St., såsom ägare af
jorden, eftergifva något af arrendet, på samma sätt, som enskilde
i dylika fall förfara med deras arrendatorer. En sådan eftergift
är icke rättstridig, ty Kronan, som har rättigheten, äger äfven att
från densamma i större eller mindre mån afstå. Jag tillstyrker
alltså bifall å det sednare betänk.
O . o
Hr Akerman, Fredr.: Utom det, att jag finnér en sa stor
eftergift af kronans inkomster som den ifrågavar. äfventyrlig, an¬
ser jag det innebära ett farligt prejudikat, om R. St. eller Stats-
Dtsk. skola besluta om ersättningar i fullkomlig strid med inom
orten anställda undersökningar, hvilka till K. M. ingått och hvarå
Den 20 Maj.
75
K. M. grundadt Dess propos. Man har sagt, att arrendatorns
iråkade obestånd icke varit af honom orsakadt, emedan ån skall
hafva blifvit af sågspån uppslomrad och arrendatorn lemnals för-
hopping om undanrödjande af detta hinder. Hvad uppslomringen
beträffar, sä lärer hvar och en inse, att den icke skett på en
gäng, utan småningom under en längre följd af år, och att för¬
hållandet således icke kunnat vara arrendatorn obekant, såvida
han icke blundat, och i det fallet måste på honom tillämpas ord¬
språket, ali den, som icke ser upp med ögonen, får släppa till
pungen. Hvad den omordade förhoppningen åter angår, så lärer,
så vidt jag har mig bekant, någon sådan icke blifvit lemnad uti
arrendekontraktet, ulan vara grundad endast på en lös sägen.
Enl. min åsigt är alltså billigast, att afslå Ulskis ifrågavar. be¬
tänk. och bifalla det i ämnet förut afgifna betänk.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Del är visserligen gan¬
ska aktningsvärdt att ifra för bibehållandet af Siatens inkomster;
men då såsom här ett särskildt förhållande inträffar, är det stals-
makterne värdigt, alt göra ett undantag. Jag tror, alt Slats-
UIsk. härvid rätteligen förfarit, dä det, med afseende å de inom
flere RiksSt. lemnade upplysningar och anförde meningar, från¬
gått sin första tanke och inkommit med ifrågavar. utlåt., hvilket
jag i dess helhet och med afseende såväl ä dess välgrundade in¬
nehåll, som äfven ä de af Hr von Hartmansdorff lill stöd för sam¬
ma åsigt ytterligare meddelade skäl, önskar mätte bifallas. Jag
hoppas det så mycket heldre, som R. o. Ad., förra gången det¬
ta ämne här förevar, fann skäligt återremittera det då i en mot¬
satt syftning inkomne betänk. Om sistberörde syftning vore öf¬
verensstämmande med det H. Ståndets mening, dä hade det väl
varit rätt så godt, och bättre, att straxt bifalla hvad Etsk. då ha¬
de föreslagit, men icke göra en i sådant fall alldeles onödig om¬
gång och tidsutdrägt, som föranledes af en återremiss. Nu har
alldeles ingenting inträffat, som kunnat föra Ståndet på andra
tankar, än som förra gången syntes rådande, ingen förändring
timål, utom den att Ulsk. frångått sitt förra beslut, just på grund
af de talande och genom återremissen till Utsk:s kännedom kom¬
ne skälen för den ändring, som också derföre blifvit vidtagen,
och som jag ännu en gång anhåller måtte af Ståndet godkännas,
genom dess bifall till det betänk., som nu är under föredragning.
Frih. Raab: Jag har visserligen hört talas om de stora upp¬
lysningar, som blifvit vunna i denna fråga, men jag erkänner,
att jag icke funnit annan upplysning än den, som af betänk, in-
hemtas. Der står nemi. att personer jemte arrendatorn idkat
laxliske, men ingalunda alt de tillegnat sig något af hans fångst.
Häraf visar sig åtminstone, att laxfisket icke helt och hållet upp¬
hört, och jag måste således förena mig med Hr Akerman derutin¬
nan, att det vore ett vådligt prejudikat, att, i fråga om eftergif¬
ter, gå längre än hvad K. M. i Dess propos. begärt. Jag anser
mig icke tillständigt att bifalla detta betänk., hvarföre jag yrkar
afslag ä detsamma och bifall å StatsUtsk:s betänk. N:o 95.
70
Den 20 Maj.
Frih. Cederström, Jakob: Till hvad jag nyss yttrat, an¬
ser jag mig böra lägga, att det är genom gällande författningar
förbjudet sågverksägare, att så inrätta sina sågverk, att sågspån
nedkommer i vattnet, och arrendatorer af laxfisken i åar och elf¬
var hafva sålunda rättighet, att tillhålla sågverksägare att bortta¬
ga sågspån, der den i elfven eller ån nedflutit. I förevar, fall
är det följaktligen hans vårdslöshet på ena sidan, eller förbiseen¬
de af sin egen rätt å den andra sidan, som vållat hans förlust. K.
M. har i Sin propos. endast begärt nedsättning af halfva arren¬
det, men då frågan sista gången förevar, afstyrkte jag allt bifall.
Hade K. M. haft sig bekant hvad författningarna ronde sågverk
stadga, så hade K. M. icke aflåtit någon propos. till R. St., utan
hänvisat sökanden, att sjelf iakttaga sin rätt emot den, som ve¬
derbör. Jag afstyrker bifall till betänk.
Frih. Palmstjerna: Det synes mig vara temligen väl ut-
redt, att, vid kontraktets utfärdande år 1842 till Jon Svensson,
man förespeglat honom uppmuddring af inloppet till Mörrums å.
Af öfverdirektören A. E. von Sydow är jemväl utrönt: ”att den¬
na uppgrundning haft det menligaste inflytande både på Kronans
och enskildes fisken uti ån och i granskapet af dess utlopp; att
genom sjögångens stampning på banken, under sydliga och östli¬
ga vindar, laxen afskräcktes ifrån, att, enl. sin drift, gå upp i
ån, utom vid hög flod, utan vände i stället om till hafvet; att
dessutom denna såväl som andra fiskarter afskydde de förruttnade
sågspånen, hvaraf både ån och närbelägna vikar och uddar voro
uppfyllda, och slutligen att, då härtill komme, att vrakfiske — ett
slags fiske med flytande nät i sjön •— nu allmänt bedrifves från
Hanö in i Listers-viken, hvarmed en myckenhet lax fångades,
men måhända ännu större mängd från viken bortskrämdes, blef-
ve det naturligt, att fiskfångsten i ån komme att fortfarande afta¬
ga och framdeles gifva liten eller ingen inkomst”. Då K. M. af
skäl, som i betänk, upptagas, ansett detta fiske icke böra i arren¬
de lemna mera än £ af det i kontraktet betingade belopp, men
arrendatorn under de 4 första åren erlagt fulla arrendet, så, om
arrendet för de 2 sista åren efterskänkes honom, har han likväl
sammanräknadt erlagt mera än ^ årligen. Den föreslagna efter¬
giften synes mig skälig och billig, hvarföre, på sätt Hr von Hart¬
mansdorff yttrat, det icke är för mycket hegardt, alt i likhet med
hvad en jordägare gör i händelse af missvext, R. St. fästa billigt
afseende å de anspråk på eftergift i arrendet, arrendatorn genom
K. M. framställt. Jag yrkar bifall till betänk.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
StalsUlsk:s förevar, utlåt. N:o 170.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Land tm. hemställde derefter, om R. o. Ad. funne för
godt att, med afslag å utlåt. N:o 170, bifalla hvad i StalsUtsk:s
betäuk. N:o 95 blifvit tillstyrkt.
Den 20 Maj.
77
Denna propos. besvarades med starka ja, jemte åtskilliga nej;
hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han fnunit ja härvid hafva
öfverrösta t nej.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Gr. Snoilsky, Nils, ånyo på bordet StatsUtsk:s
d. 17 dennes bordlagda utlåt. N:o 171, i anledn. af väckt motion,
ang:de nedsättning i arrendet för kronosäteriet Boda.
Vid föredragning af StatsUtskrs d. 17 dennes bordlagda utlåt.
N:o 172, dels i fråga om äskadt anslag för gevärstillverkningen,
dels rör:de förvaltningen af Carl Gustafs stads gevärsfaktori, blef
detta utlåt, ånyo bordlagdt, på begäran af Frih. Raab, Adam
Christian, och Frih. Falkenberg, Conrad Gabr.
Föredrogs och bifölls SlatsUtskis d. 17 dennes på bordet lag¬
da utlåt. N:o 173, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de
rättighet lill pension för ålskillige vid fångvården antagne tjen¬
stemän ;
Bevilln.Utsk:s den 17 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 15,
i anledn. af gjorde anmärkmr emot betänk. N:o 11, ang:de stämp¬
lade pappersafgiften, blef härefter föredraget, men, på begäran af
Gr. Lagerbjelke, Gust., Frih. Baab, Adam Christian,
m. fl. ledamöter, ånyo bordlagdt.
Vidare föredrogos, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjel¬
ke, Gust., Hr von Hartmansdorff, Aug., m. fl. ledamö¬
ter, ånyo på bordet LagUtskis d. 17 dennes på bordet lagda
betänkm:
N:o 47, i anledn. af väckt motion om förändring af 5 § i
2 cap. Utsöknings-balken, såvidtden angår tiden, hvarigenom lag-
sökningsmål, som af K. bef:de förklarats tvistige, böra till dom¬
stol instämmas; och
N:o 48, i anledn. af väckt motion om förändring af vitt-
nes-eden;
Föredrogos och lades till handlingarne LagUlsk:s d. 17 den¬
nes på bordet lagda mern.:
N:o 49, i anledn. af återremiss utaf en punkt i Utsk:s be¬
tänk. N:o 35, öfver väckte motioner om ändring af 2 § samt
upphäfvande af 5 och 6 §§ i 2 cap. Giftermåls-balken, ang:de dem,
som äktenskap med hvarannan ej bygga må; och
N:o 50, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 40,
öfver väckte motioner, dels om arfsrätt för oäkta barn, och dels
om förändring af 8 cap. 7 § Ärfda-balken, ang:de underhåll åt
sådane barn.
78
,Den 20 Maj.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedan-
nämnde d. 17 dennes på bordet lagde betänkm:
N:o 86, i anleda, af väckta frågor om landsliskalstjensternes
indragning;
N:o 87, i anledn. af väckt fråga om kronofogdetjensternes
indragning;
N:o 88, i anledn. af väckta frågor om bergsfogdeljensternes
indragning samt om upphörande af bergsfogdarnes befattning med
uppskattande af fast egendom i bergslagen; samt
N:o 89, i anledn. af väckt motion om vederbörlig tillsyn
derå, alt Svenske och Norrske konsuler fullgöra sina åligganden,
ang:de nedsättning af de afgifler, desse konsuler äga att af Sven¬
ska fartyg uppbära, samt om åtgärder till förekommande af sjö¬
folks rymningar.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih:ne von Duben,
Gust. Willi., och Raab, Adam Christian, å nyo på bordet
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 17 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 90 i anledn. af väckt motion om bildande af en comité' för
utarbetande af förslag lill den medicinska undervisningens ord¬
nande.
Äfvenledes föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af
Frill:ne Tersmeden, Wilh. Fredr., och Raab, Adam Chri¬
stian, Ridd.Utsk:s d. 17 dennes på bordet lagda mern. N:o 10,
med utlåt, öfver Ridd.direkt:ns förslag lill förändradt låneregle-
menle för Riddarhusets fonder.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att sedan R. o. Ad. nn
förehaft alla de mål, som å föredragningslistan för denna dag fun-
nos uppförde, komme det anslag, som blifvit utfärdadt till fort¬
sättande af plenum på e. m., att åter nedtagas.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr., hade inlemnadt följan¬
de mern:
Hos II. R. o. Ad. får jag vördsamt anhålla, att, med bibe¬
hållande af min riksdagsmannarätt blifva befriad från min befatt¬
ning såsom suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk., då jag af
tjensteåligganden är förhindrad att nämnde befattning vidare
bestrida.
Äfvenledes hade af Hr Scheffer, Pehr Henr., blifvit in¬
lemnadt ett sålydande mern.:
Hos H. R. o. Ad. får jag vördsamt anhålla, att i anseende
till tjensteåligganden, blifva, med bibehållande af min riksdags¬
mannarätt, befriad från min befattning såsorH suppleant i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk.
R. o. Ad. lemnade till dessa afsägelser sitt samtycke, i an¬
ledn. hvaraf Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att
Den 20 Maj.
79
sara man (räda till val af 2:ne suppleanter i Allra. Besv.- o. Ekon.-
Utsk. i st. f. Hrr Rosensvärd och Scheffer.
Upplästes följande af Frih. Stjernstedt,Jakob Theodor,
inlemnade mera.:
Då jag af tjensleåligganden dertill föranledd, nödgas afsäga
mig den Electorsbefattning, hvarmed R. o. Ad. behagat hedra mig,
anhåller jag derjemte ödmjukligen alt varda bibehållen vid min
riksdagsmannarätt, derest förhållandena skulle medgifva, att jag
densamma under längre eller kortare lid blefve i tillfälle att
utöfva.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall, och blefvo i an-
ledn. häraf Hrr Bänkmän af Hr Gr. o. Landtm, anmodade, alt
sammanträda till val af en Elector i st. f. Frih. Stjernstedt.
Anmäldes och lades på bordet följande från StatsUtsk. in-
komne utlåtin:
N:o 174, i anledn, af väckte motioner, om dels tull- och
bränvins- m. fl. bevillningsmedels ingående till riksg:s-kont. och
dels allm. bevillningens inlevererande till stats-kontoret.
N:o 175, i anledn. af väckt motion om förbättring af lots-
väsendet, och
N:o 176, ang:de inlösen af åtskilliga först efter preskrip¬
tionstidens slut i riksg:s-kont. företedde riksg:s-sedlar.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.ntdr. från
de öfrige RiksStm, nemi. från PresteSt. afd. 10, 13, 15 och 17,
frän BorgareSt. af d. 11, 13, 17 och 18 samt från BondeSt. af
d. 11, 13, 15, 17 och 18 dennes.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. j till 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Måndagen den 22 Maj 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för d. 20 dennes.
Sedan härefter pleniprot:n för d. 10 och 11 dennes blifvit
uppläste till justering, anmälde sig och yttrade:
80
Den 12 Maj.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Dä K. M:s nåd. propos.
ang:de anslag af de 2 millionerna förevar, gjorde man emot mig
den invändningen, att jag framställde Hera anmärkn:r, än som
vederborde. Till bevis på motsatsen, torde jag nu få anföra hvad
jag då icke anmärkte, nemi. att den K. skrifvelsen gick omedel¬
bart till StatsUtsk. och blef af StalsUtsk. upptagen till behand¬
ling och hos 11. St. anmäld. 37 § 2 mora. Riksd.Ordnm inne¬
håller följande: ”Intet Utsk., Const.- och BankoUtskm allena un¬
dantagna, vare berälligadt att väcka frågor till afgörande i R. St:s
plena, eller att upptaga andra ämnen, än de från plena remitte¬
rade; såvida ej, hvad StalsUtsk. särskildt angår, Konungens pro¬
pos., enl. 27 §, till detsamma omedelbarligen öfverlemnas”. Den
27 § innehåller nemi. att ”propos., ang:de statsverkets tillstånd
och behof, hvaraf Stånden hvartdera ett exemplar tillställes, öf-
verlemne Konungen, antingen vid det tillfälle, då riksdag, enl.
föreg:de §, öppnas, eller å rikssalen annan dag, der Honom så
godt synes, eller ock omedelbart till R. St:s StatsUtsk., inom 14
dagar vid lagtima riksdag, och inom en månad vid urtima, efter
dess öppnande”. Nu blef likväl vid denna riksdag K. M:s nåd,
propos. om statsverkets tillstånd och behof icke öfverlemnad till
StatsUtsk. omedelbart, ulan till R. St. Det kan således icke fin¬
nas någon grundlagsenlig anledn. lill denna skrifvelses upptagan¬
de i StatsUtsk. och till handläggningen derstädes, samt anmälan
hos R. St. Jag reserverar mig emot ett sådant behandlingssätt,
såsom grundlagsvidrigt.
De uppläste pleniprotm blefvo uppå härefter framställd pro¬
pos. af R. o. Ad, godkände.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr af Harmens,
Henr. Otto, Frih. Schwerin, Gust. Alexis, och Hr Ber¬
genstråhle, Knut, återlemnat sina riksdagsmanna-polletler,
samt jemväl Hr Bergenstråhle, Claes, anmält sig vara hin¬
drad att längre vara ledamot af Bevilln.- och Ridd.Utskm; i an¬
ledn. hvaraf Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att sam¬
manträda till val af en ledamot i StatsUtsk. efter Hr af Harmens,
en ledamot i Bevilln.Utsk. efter Hr Bergenstråhle, Claes,
samt 3 ledamöter i Ridd.Utsk. efter Frih. von Schwerin, och
Hrr:ne Bergenstråhle, Claes och Knut.
Företogs val af Bänkman inom ll:te Bänkm:s-afd:n efter
N:o 302. Hr Hjulhammar, fullm. Hr Hägerflycht, Nils Henrik,
och inom 19:de Bänkm:s-afd:n efter N:o 1749, B, Hr von Ehren¬
heim, Reinhold Fredrik; och befunnos vid valförrättningens slut
dertill hafva blifvit utsedde:
inom 11:te Bänkm:s-afd:n: N:o 279. Hr Gjös, fullm. Gr. Gyl¬
denstolpe, Ulrik;
inom 19:de B'dnkm:s-afd:n: N:o 1726. Hr Marks von Wurten¬
berg, Gotthard Wilhelm.
Fö-
Den 22 Maj.
81
Föredrogs ånyo SlatsUtsk. d. 17 och 20 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 166, i anledn. aferhållne återremisser å betänk.
N:o 41, i fråga ora ytterligare anslag till uppförande af cell¬
fängelser. v
Hr Gunther, Claes Ephraim: 1 StalsUtsk:s sednasle be¬
tänk. har Utsk. vidblifvit sill först afgifna utlät., hvilket väl inne¬
fattar ett bifall till K. M:s nåd. propus, i ämnet; men med ett
dervid fästadt vilkor, på olämpligheten hvaraf jag anhåller att få
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet. Förhållandet är nemi., att i
det vid 1841 års riksdag beviljade anslag till uppförande af nya
fängelser, så väl länsfängelser, som härads- och stadsfängelser,
hade R. St. anvisat inalles 1,300,000 ndr b:co, men fördelat an¬
slaget sålunda, alt 900,000 r:dr skulle få användas till länsfän¬
gelser, 100,000 rulr till häradsfängelser och 300,000 ndr till
stadsfängelser. R. St. yttrade dock i den skrifvelse, som åtföljde
beviljandet af detta anslag, att de ansågo länsfängelserna vara de,
som i första rummet borde nybyggas och inrättas efter det nya
systemet, enligt hvilket man söker så myckel som möjligt undvika
Hera fångars förvarande i samma rum, d. v. s. att de skulle in¬
rättas lill cellfängelser. Detta har äfven blifvit af Regeringen
iakttaget i så målto, att de anslagna medlen hufvudsakligen blif¬
vit använda till uppbyggandet af nya länsfängelser, af hvilka 5
redan åro fullt färdiga och för närvar, användbara. Derjemte
finnas 5 andra under nybyggnad och planer lill ännu flera nya
länsfängelser liar man äfven låtit uppgöra, ehuru man vid dem
icke kunnat tillgöra något ytterligare i anseende till bristande
medel. Regeringen har likväl härvid funnit sig nödsakad att för
länsfängelsebyggnaderna använda en del af de medel, som voro
afsedda för härads- och stadsfängelser; dock icke förr än K. M.
vid början af denna riksdag för R. St. anmält, att ganska obe¬
tydligt återstod af det anslag, som var beviljadt till länsfängelser,
men deremot en betydlig del af det, som var beviljadt åt härads-
och stadsfängelser, och på grund deraf, samt på det icke redan
påbörjade arbeten med nya länsfängelser måtte uppskjutas och
förhalas, begärt och erhållit rättighet alt använda nämnde åter¬
stod ulan afseende på den år 1841 uppgjorda fördelningen af an¬
slaget emellan de särskilda fängelseslagen. Genom delta R. St:s
medgifvande, hade man således kommit ifrån hela den ifrågavar.
fördelningen, hvilken befunnits olämplig; men icke destomindre
har StatsUtsk. nu, enär K. M. vid denna riksdag ytterligare be¬
gärde ett anslag af 200,000 r:dr om året för uppförande af nya
fängelser, dervid K. M. icke gjort någon skillnad emellan de olika
slagen af fängelser, utan äskat summan för nya fängelser i all¬
mänhet, väl tillstyrkt bifall till den af K. M. begärda summan,
men återkommit till den förut uppgjorda fördelningen emellan de
särskilda slagen af fängelser, så att StatsUtsk. tillstyrkt, att hvad
som af det första anslaget varit afsedt till härads- och stadsfån-
gelser, men likväl blifvit användt till länsfängelser, skulle af det
5 H. 6
82
Den 22 Maj.
nu beviljade anslaget ersättas och återgå till sitt ursprungliga än¬
damål, hvilket vill säga att det äldre anslaget af 100,000 r:dr
till häradsfängelser och 300,000 r:dr till stadsfängelser skulle i främ¬
sta rummet åter kompletteras af de nu anslagna medlen samt en¬
dast återstoden få användas lill länsfängelsers uppbyggande. Det
är detta vilkor, som jag anser vara skadligt, och befarar, att det
skall helt och hållet motverka ändamålet, hvarföre jag hemställer,
att R. o. Ad. icke måtte bifalla detsamma. Följden deraf skulle
blifva, att de nu begärdta medlen tillsammans med den lilla åter¬
stod, som ännu finnes qvar af de först anslagna, icke skulle räc¬
ka lill för uppförande af de nya länsfängelserna efter den plan,
som redan är uppgjord, utan man skulle blifva nödsakad, att fram¬
för dessa till en del redan påbörjade fängelser företaga byggnad af
härads- och stadsfängelser, hvilka hvarken äro likaså angelägna
som länsfängelset och icke heller ens i delta ögonblick kunna
byggas, enär man ännu icke fullt bestämdt, hvar dessa fängelser
skola komma att förläggas, åtminstone hvad häradsfängelserna an¬
går. Jag får således hemställa, att R. o. Ad. ville i så målto
frångå StatsUtsk:s utlåt., att R. o. Ad. i stället lemnade bifall
till K.. M:s nåd. propos., hvarigenom K. M. finge fria händer att
använda medlen, eftersom de bäst kunde behöfvas, och anhåller
om Hr Gr. o. Landtrms propos. derpå.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser, lika med den
förre talaren, det anslag K. M. begärt icke böra fördelas både på
läns- samt stads- och häradsfängelser, detta på de skäl, som han
anfört, länshäktena äro de vigtigaste af dessa 3:ne slags förva-
ringsslällen, emedan antalet af brottslingar der är störst och eme¬
dan de vistas der längre än i de andra fängelserna. Om man
nu likväl skulle dela summan emellan alla dessa slags fängelser,
så är det, på sätt Hr Giinther nämnt, ingalunda bestämdt, hvar¬
est härads- och stadsfängelserna skola förläggas. Om man ville
bygga fängelser på alla de ställen, hvarest nu finnas tingsstäder,
hvilka äro öfver 300 till antalet, så skulle dessa medtaga tillgån¬
garna utan det gagn, sora dermed åsyftas. Men det är icke nog
med denna omständighet, utan här finnes ännu en annan, hvar¬
på afseende bör göras. Både i K. M:s nåd. propos. och i Stats-
Utsk:s betänk, finnas sådana uttryck, som synas visa, att genom
detta anslag skulle befordras del nya straffsystem, som blifvit R.
St:s pröfning underställdt. Denna förbindelse emellan fängelse¬
byggnaderna och straffsystemet vill jag icke för min del medgif¬
va, ty ifrågavar. häkten äro icke bestraffnings-, utan förva-
ringsfängelser. Om K. M. aldrig hade framställt eller någon
annan föreslagit ett nytt system för brottslingars bestraffning i
detta rike, så hade icke destomindre anslag bordt ökas och bevil¬
jas för byggandet af nya förvaringsfängelser, derföre att de fån¬
gar, man har, måste man, oberoende af det antagna straffsyste¬
met, förvara. Det måste ock ske på ett sådant sätt, att de icke
förderfva hvarandra och derigenom skada riket ännu mera, än
de eljest skolat göra. Fängelserna böra fördenskull göras sådana,
Den 22 Maj.
83
att förvaringsfångar och ransakningsfångar må hållas afskiljda ifrån
hvarandra, så att den möjligen oskyldige, som likväl varder häk¬
tad, eller den ringare förbrytaren icke sättes tillsammans med
den gröfre brottslingen, som för nya öfverträdelse!- är häktad,
ehuru ännu icke förvunnen, eller slutligen dömd och af honom
förderfvas. Jag säger att, utan afseende på straffsystemet, hvilket
jag för min del vill helt och hållet afskilja ifrån denna fråga,
önskar jag för min del, att R. o. Ad. måtte bevilja de 600,000
r:dr, som äro i fråga. Men för att undvika de ordalag, som blif¬
vit använda i StatsUtsk:s betänk., och hvilka Hr Gunther för sin
del icke gillat, ehuru han ej heller uppgifvit något annat förslag,
så tager jag mig friheten för R. o. Ad. föreslå de ordalag, som
i min tanka skulle kunna användas, utan att R. St. derigenom
binda sig hvad sjelfva straffsystemet beträffar, ulan förblifva oför¬
hindrade ali detsamma gilla eller ogilla, allt efter omständighe¬
terna. Jag skulle alltså vilja föreslå Ståndet att fatta följande
beslut: ”1 anledn, af K. M:s nåd. skrifvelse d. 9 Nov sisth år,
rörtde anslag till nya fängelser, vill R. o. Ad., på det att redan
påbörjade ransakningshäklen mätte blifva fullbordade, samt de de¬
lar af riket, som ännu icke erhållit syftesenliga länsfängelser,
måtte dermed blifva i mån af tillgångarne försedda, innan an¬
dra mindre behöfliga fängelsebyggnader företagas, anvisa, till först¬
nämnde begge ändamål, utöfver hvad R. St. redan till fängelser
anslagit, 600,000 r:dr, att utgå med 200,000 r:dr under hvart-
dera af åren 1848, 1849 och 1850”.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Med Ilr von Hartmansdorff in¬
stämmer jag fullkomligt i den propos., som han föreslagit R. o.
Ad. att biträda, men ingalunda i summans storhet. Jag bar re¬
dan, då jag i detta ämne en gång tillförene yttrade mig, fram¬
ställt min åsigt om del mindre ändamålsenliga i dessa fängelse¬
byggnader, utförda på det sätt, som d. K. proposm innehåller.
Jag bar deruti anlydt hvad som blifver mer och mer bekant och
ovedersägligt, att dessa suramor, som tid efter annan beviljas,
blifva ändock alldeles otillräckliga att utvidga fängelsesystemet till
den grad, som i den K. propos.-n afses. Härvid bör äfven i be¬
traktande lagas, att vi nu äro på väg att belasta riket med en
krigsgärd, som snart nog förekommer till R. St:s pröfning, och
då synes ingalunda tiden vara inne, att för ett ändamål som är
så tvifvelaktit till sin beskaffenhet och sin nytta, så osäkert till
sin utgång och så betungande, om det skall utföras med konse¬
qvens, uppföra summor, som, oaktadt sin storhet, icke fylla det
ändamål, som dermed åsyftas, och hvilka rätteligen borde till
större och vigtigare företag användas. Jag får således tillstyrka
R. o. Ad. att endast bevilja halfva summan.
Hr Gu ni her: Jag skulle för min del tro, att äfven för dem,
som lika med mig nitälska för antagande af K. M:s propos. något
hinder icke kunde möta för antagandet af den utaf Hr von Hart¬
mansdorff föreslagna redaktion lill beslut, om icke Hr von Harl-
fl ♦
84
Den 22 Maj.
mansdorff deruti uteslutande talat om ransakningshäktet hvilket
icke väl passar in på länshäktena, emedan dessa icke' blott äro
ransaknings-, utan äfven straff-fängelser, hvarest efter nu gällan¬
de lag alla som skola bestraffas med fängelse vid vatten och bröd
eller med enkelt fängelse ända till 2 mädader, eller t. o. m., un¬
der vissa förhållanden, med enkelt fängelse i ännu längre tid,
skola utstå sitt straff. Del var också just för att undvika det min¬
dre lämpliga ordet: ”Ransakningshäkten”, som i den K., proposm
föreslogs, att medlen skulle anslås till fängelser i allmänhet, utan
någon annan bestämning, än att de skola inrättas efter cellsyste¬
met, hvilket sistnämnda uttryck endast utmärker, att fängelserna
skola så byggas, att fångarna kunna förvaras i särskildt rum; men
ordalagen i den K. propos:n lemnade i öfrigt obestämdt, huru
mycket som skulle användas för hvarje slag af fängelser, så att
K. M. kunde vara oförhindrad, att använda hela summan till
hvilket slag af fängelser som helst. Mill förslag, då jag sista gån¬
gen hade ordet, gick derpå ut, att R. o. Ad. måtte bifalla K. M:s
nåd. propos. Den är verkligeu i sjelfva saken så litet afvikande
från Hr von Hartmansdorffs förslag, alt om Hr von Hartmansdorff
ville taga bort ordet ”ransakningshäktet’, så tror jag icke, alt
någon skiljaktighet oss emellan skulle äga rum.
Hr von Hartmansdorff: Det är möjligt att orden ”ran-
sakningsfängelse” och ”häkten” icke äro riktiga, om man betrak¬
tar saken på det sätt som Hr Gunther sagt. Jag har, för min
del, icke någonting emot om de ensamhetsfängelser, som finnas i
länshäktena varda begagnade för att pröfva del nya bestraffuings-
sättet t. ex., blott de, på sätt Hr Giinlher anlydt, icke varda be¬
stämda till beslraffningsfängelser, med ett ord, om frågan alt stad¬
ga ett nytt bestraffningssätt skiljes derifrån. I sådan händelse
skulle ordalagen kunna blifva följande: ”1 anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse d. 9 Nov. sisth år, ronde anslag till nya fängelser, vil¬
le R. o. Ad., pä det ali redan påbörjade länshäkten måtte blifva
fullbordade, samt de delar af riket, som ännu icke erhållit såda¬
na af syftesenlig beskaffenhet, mätte blifva dermed, i mån af lill-
gångarne försedde etc.”
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Derest det H. Slals-
Utsk. hade mindre fast föresatt sig, alt vidhålla sin i del först
attåtne, men på grund af deremot uttalade armärku:r, återremit¬
terade betänk., en gång gjorda framställning, så föreställer jag
mig att skäl till en förändring derutinnan icke skulle hafva sak¬
nats i de anföranden, som inom RiksSt:n, vid berörde återremiss,
förekommo. Mångfaldiga anledn:r skulle visserligen redan derur
kunnat hemtas, lill frångående af ett förslag, som sålunda befun¬
nits behöfva åtskillig förbättring, innan det kunde godkännas.
Om Utsk. hade behagat fästa sig dervid, att inom RiksSl:n flera
röster höjt sig i den gemensamma syftning, att icke vilja, det
ordalagen skulle vara så ställda, att man genom ett bifall lill
Utsk:s utlåt, med detsamma afgåfve en förklaring om sin öfverty-
Den 22 Maj.
85
geise ronde angelägenheten af nya straffsystemets befordrande till
en snar verkställighet; derest Utsk. hade velat lemna någon upp¬
märksamhet åt det gemensamma i detta och andra förklaranden,
och för den händelsen att Utsk. äfven hade godtfunnit lyssna till
de i alla de tre Stånd, der anslaget icke omedelbart beviljades,
framställde enskilde yrkanden alt, oberoende af vil koren, en an¬
senlig nedsättning i summan mätte vidtagas, såsom varande på
flere skäl högeligen nödvändig, sä synes mig alt Utsk., med afse¬
ende pä allt detta, hade bordt och kunnat komma lill ett i för¬
hållande till det förra motsatt resultat. Åtminstone hade man
ägt skäl att förvänta det StatsUtsk., efter tagen kännedom om det
öfverensstämmande i dessa yrkanden, skulle hafva uppsökt någon
inre grund för sitt vidblifvande af det första förslaget, och icke,
på sätt som skett, dertill förebära att ”så skiljaktiga anmärkmr
föranledt återremisserne, att icke någon sammanstämmande åsigt
i hufvudsakliga delar af denna fråga kan anses vara af de tre
RiksSt., som återremitterat betänk., dervid uttryckt”; ty beskaf¬
fenheten af detta svepskäl faller ju straxt i ögonen. Förra gån¬
gen denna fråga förevar, hade jag den äran, att i likhet med Hr
Rääf begära äterremiss, bland annat, just på det att en nedsätt¬
ning till hälften i beloppet måtte komma all äga rum. Som jag
redan då drog i starkaste tvifvelsmål, huruvida Statens intrader
skulle skäligen kunna förväntas inflyta till så stor summa, som
den, hvartill de blifvit beräknade, så begärde jag på denna grund,
att till ett så improduktivt och lill sin nytta omtvisteligt ända¬
mål, som det förevar., ett så betydande kapital ingalunda måtte
varda beviljadt, helst ett till halfva summan nedsatt syntes nog
drygt i anseende till utgiftens kännbarhet, och alltså icke borde
öfverskrida». Het torde icke kunna påstås, att de sedermera be¬
klagligen inträffade lidsornständigheterne i någon den ringaste mån
varit af egenskap att betaga mina ord sin vigt; utan år det lverl-
om, uppenbart, att berörde min utsago genom dem erhållit en
ökad styrka. Sålunda var det t. ex. vid förra öfverläggningeu
icke att förutse, det Regeringen skulle finna sig af behofvet för¬
anlåten begära en så stor summa, som 2 millioner r:dr för Sven¬
ska försvarsverket, saint för de af den inträdda politiska ställnin¬
gen påkallade rustningar och åtgärder. Man torde äga rätt att
erinra huruledes R. St. med stor beredvillighet och mycken snar¬
beslutsamhet enhälligt gingo K. M:s önskan i berörde fall lill mö¬
tes; men dä de detta gjort, och dymedelst åsamkat sig en oför¬
väntad och högst betydlig utgift, hvars börda endast lättas af öf-
vertygelsen om anslagets behöflighet, så anser jag del så mycket
mindre lämpligt att nu bevilja eli understöd af ifrågaställde stor¬
lek för fångelsebyggnader. Jag yrkar således jemväl nu i likhet
med Hr Rääf, att anslaget icke må utgå lill högre belopp, än
100,000 r:dr b:co om året, under 3:ne års lid, med full öfver¬
tygelse att R. St. visa en ganska stor frikostighet emot ifrågavar.
ändamål genom beviljandet af dessa medel, dem man i sanning
icke med lätthet torde i dessa tider sammanbringa. Jag hade trott,
att det af Hr von Hartmansdorff först framställda förslag med skäl
86
Den 22 Maj.
kunnat bifallas, allenast summans belopp, på ofvan anfördt sätt,
hade blifvit nedsatt. Den värde ledamoten har likväl sedermera
funnit för godt att i sitt förslag vidtaga någon förändring så att
ordet ”ransakningshäktet’ icke mera deri qvarstod, ulan skulle
anslaget utgå endast för ”länshäkten”. Jag kan icke instämma
med honom rör:de lämpligheten af en sådan förändring, derest
min uppfattning af förslagen eljest är ordagrannt riklig. Då man
nämner ransakningshäkten, så får man dervid tänka sig, att Re¬
geringen använder de anslag, den erhåller, dels till länshäktens
fullbordande, dels också möjligen till eli eller annat ransaknings-
häkte på landet, som kunde anses vara för tillfället nödigt, t. ex.
till vinnande af någon praktisk erfarenhet, huruvida och i hvad
mån ett efter nya systemet organiseradt häradsfängelse skulle kom¬
ma att motsvara de dervid fästade fordringar. Man torde jemväl
med skäl göra sig den förhoppning, att förenkling i byggnadsme-
toder, ändamålsenliga förändringar i inredningarne, möjliga bespa¬
ringar i kosinaderna, jemte öfrige förhållanden, dem erfarenheten
kunde gifva vid handen, måhända något sorgfälligare iakttagas,
om man har en inskränktare anslagssumma att hushålla med, ån
när den är rundligen tilltagen. Tror man åter all R. St. blott
för ett hastigt realiserande af en lärd theori, fortfarande ämna an¬
visa hundratusentals r:dr, då lära väl ock byggnadsföretagen bedrif-
vas med all den skyndsamhet, som af en dylik förutsättning mån¬
de föranledas; men vid alla påskyndade större företag får man
icke se noga på penningarne; derföre gå de åt desto snabbare.
Har man väl råd härtill i längden? Det torde få betviflas. Eller
rättare sagdt, det synes afgjordt att förmågan till systemets an¬
bringande i hela dess vidd snart blifver uttömd. Jag vågar så¬
ledes vördsammast föreslå, det R. o. Ad. behagade benäget bifal¬
la det af Hr von Hartmansdorff först gjorda förslaget till förän¬
dring af redaktion hvilket synes mig äga företräde för hvarje an¬
nat, här hittills framslälldt; dock alt, i st. f. den af bemälde vär¬
de ledamot föreslagna summan af 600,000 r:dr, det måtte dervid
bestämmas 300,000 r:dr; och torde R. o. Ad. före afgörandet ta¬
ga i noggrannt betraktande i hvilken hög grad, det otvifvelaktig!
kommer att inträffa, att de för riksstaten beräknade inkomsterna
skola understiga de belopp man under gladare utsigter förhopp¬
ningsfullt antagit, men hvaruti mången mera eftertänksam beräk¬
nare långt före detta insett den ögonskenliga öfverdriflen. När¬
var. ledamöter af Bevilln.Utsk. torde kunna i sin mån vitsorda
huruledes man har ganska ringa eller rättare sagt ingen anledn.
att förvänta inkomsterne sådane, som man sig dem från början
förespeglat. Det H. Ståndet behagade exempelvis erinra sig, hu¬
ru föga troligt det numera för någon lärer synas att genom brän-
vinsskalten erhålla ens på långt när så rundlig penningevinst för
statsverket, som man önskat och tänkt sig möjligen kunna ernå.
I det jag alltså tror på många skäl nödigt vara, att Utsk:s förslag
icke annorlunda bifalles, ån medelst antagande af Hr von Harl-
mansdorffs först gjorda hemställan, jemte iakttagande utaf sura¬
Den 22 Maj
87
mans af mig och flere yrkade nedsättning, anhåller jag vördsam¬
mast om propos. derå.
Hr Giinther: Jag skall icke tvista med den siste värde ta¬
laren om beloppet af ifrågavar. anslag. Jag vet visserligen, alt
han redan förra gången, då frågan var under öfverläggning, yr¬
kade, likasom nu, alt det skulle till hälften nedsättas; men jag
tyckte mig redan då linna, att pluraliteten af Ståndets medlem¬
mar icke hyllade denna åsigt, och jag hoppas att R. o. Ad. än¬
nu skall finna att man ingalunda kan göra någon nedsättning i
den begärda summan, utan att den är den minsta, som kunnat
äskas om man vill komma till målet, och om man vill bereda åt
alla län, så fort ske kan, samma fördel, som redan är för många
län beredd, nemi. att befrias ifrån de stora olägenheter, hvarmed
våra gamla länshäkten äro behäftade.
Jag begärde egentligen ordet för att i afseende på Hr von
Hartmansdorffs sednasle redaklionsförslag anmärka, att man deri¬
genom råkat för en motsatt olägenhet emot den förut anmärkta,
i så måtto att man genom denna redaktion helt och hållet ute¬
sluter de egentliga ransakningshäktet, eller häradshäktena, och
gör anslaget helt och hållet odisponibelt endast för länshäkten.
Dermed skulle jag visserligen icke hafva skäl att vara missbelåten,
enär jag redan förut yttrat, att jag för min del anser dessa häk¬
ten vara angelägnast, men det kan dock på ett eller annat ställe
vara lika nödvändigt alt uppföra ett s. k. kronohäkte, d. v. s. så-
dane fängelser, som ehuru de icke kunna få namn af länshäkten,
emedan de icke äro belägne i något länsresidens, likväl användas
till både ransaknings- och straff-fängelse, lika som länshäktena.
Vi hafva redan ett och annat sådant häkte, och de äro i sjelfva
verket af alldeles enahanda beskaffenhet, som länshäktena. För
att nu icke borttaga all möjlighet att använda anslaget dertill,
och då i BondeSt. äfven blifvit hegardt, att man t. o. m. i främ¬
sta rummel skall använda anslaget lill häradshäklen, så har jag
trott, det vara bäst, att man, ulan att bestämma anslagets använ¬
dande för det ena eller andra slaget af häkten, begagnade de or¬
dalag, som i den K. propos:n äro använda, hvarigenom man kun¬
de använda anslaget, der det bäst behöfdes. Detta ändamål tror
jag äfven kunde vinnas genom Hr von Hartmansdorffs förslag med
någon jemkning i ordalagen. Om man t. ex. börjar som den sed¬
nare redaktionen innehåller, och den först talar om ”länshäkten”,
och sedermera i den sednare delen af redaktionsförslaget tillägges
ordet: ransakningshäktet!, så alt det der skulle komma att heta:
”i de delar af riket, der sådana häkten, eller ransakningshäkten
icke ännu blifvit af syftesenlig beskaffenhet uppförda”.
Hr Åk erman, Fredr.: Jag är hufvudsakligen förekommen
af den siste värde talaren. Jag ville nemi. hafva fästat uppmärk¬
samheten derpå, att om man ville ställa så till, alt man i all¬
mänhet i landet får ändamålsenliga ransakningsfängelset', ulan af¬
seende på antagande af den nya strafflagen, och icke ensamt länshäk¬
ten, så blir det alldeles nödvändigt alt icke gifva dem den benämning,
88
Den 22 Maj.
ensamt, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, eller länsfängelser,
alldenstund, såsom det förut är anmärkt, det redan finnes flera
ransakningsliäkten, som äro gemensamma för större eller mindre
delar af län, men icke ändå kallas länsfängelser. I del län, hvars
styrelse är mig anförtrodd, finnes ett sådant i staden Sundsvall.
Det har existerat i långliga tider, är gammalt och af tråd, och
behöfver visserligen nybyggas. Skulle nu ordet länsfängelser en¬
samt begagnas, så blefve det alldeles omöjligt, alt af anslaget er¬
hålla medel till detta fängelses nödtorftiga ombyggnad.
Frih. Cederström har grundal sitt tillstyrkande, att det be¬
gärda anslaget måtte minskas lill hälften, bland annat derpå, att
sedan framställningen om delta anslag skedde, har K. M. va¬
rit nödsakad ali begära den betydliga summan af 2 millioner
r:dr b:co till rustningar. Jag hoppas, och vill hoppas i det allra
sista, att några medel icke vidare skola behöfva användas till för¬
svar emot yttre flender, men tyvärr hafva vi flender inom landet
i stort antal, nemi. brnttslingarne. Det är ett oeftergiflig! behof
alt försvara oss emot dem, och deruti skulle vi icke lyckas, om
vi icke nu genast få tillräckliga anslag för ali kunna vidtaga kraf¬
tiga åtgärder lill undanrödjande af de olyckliga förhållanden som
föranledas af våra nuvar. gemensamhetsfängelser, om hvilkas be¬
skaffenhet och inverkan på broltslingarne jag icke skall trötta R.
o. Ad. med att upprepa hvad jag förut här anfört. Jag anhåller
derföre alt R. o. Ad. behagade bifalla K. M:s nåd. propos., der
del endast nämnes cellfängelser, och icke straff-fängelser. Det
torde vara temligen gifvet, ali så betydliga fängelsebyggnader, som
den nya strafflagen skulle kräfva, icke komma att företagas, förr
än R. St. hafva godkändt straffsystemet, och derjemte antagit, cell¬
straff såsom allmänt beslraffningsmedel. Skulle systemet falla, så
vore omkostnaderne för sådane fängelser alldeles förlorade, och
det tror jag icke vi behöfva frukta, att vår Regering, som har
ganska svårt om mede! lill nödvändiga behof, skulle riskera göra
utgifter af nyssnämnda beskaffenhet. Jag anhåller således om bi¬
fall till K. M:s nåd. propos.
Hr von Rosen, Georg Ludvig: Såvida man vill vinna
något ändamål, så mäste man väl afse att dertill få nödiga me¬
del. Ändamålet med cellfängelserna är icke vunnet förrän alla
länen kunna få begagna dem. Emellan dessa nya fängelser och
de gamla är skillnaden alltför stor för att kunna fortfara, såvida
icke en orättvisa skulle ske emot de orter, som ännu icke fått de
nya fängelserna. Dessa må nu kallas ransaknings- eller straff¬
fängelser i vissa fall, så har likväl erfarenheten vitsordat huru
nödiga de äro, och huru nyttiga i många hänseenden. Derföre
har StatsUtsk. icke ansett sig äga skäl att pruta på den summa,
som K. M. begärt. Jag är i sådant fall opartisk, emedan jag re¬
dan fått 2 sådana fängelser inom Christianstads län, men jag ön¬
skar äfven, att de andra länen må blifva delaktiga af detta goda.
Jag tror icke att tillgångarne äro så knappa, att icke staten kan
gifva medel dertill, och ju skyndsammare detta sker, ju förr vin¬
Den 22 Maj.
89
ner man det åsyftade ändamålet, som måste vara för alla vigligt.
Jag tillstyrker således Utsk:s förslag i afseende på summan i en¬
lighet med K. M:s nåd. propos., men deremot skulle jag önska,
att denna summa blefve öfverlcmnad till K. M:s nåd. disposition
att bygga fängelser med, vare sig i stad eller på landet, och att
det öfverlemnas till K. M. alt bestämma ställena hvarest dessa
byggnader böna förläggas. Det är icke sagdt, alt det i våra vid¬
sträcktare län är nog med häkten i länets residensstad. Det kan
törhända besparas mycket genom minskade fångtransporter om fle¬
ra häkten finnas lämpligen förlagda inom länet. Christianstads
län har erfarenhet deraf; ty i ena ändan af länet finnes ett så¬
dant fängelse jemte det i Christianstad, hvarigenom alla transpor¬
ter af fångar betydligen minskas, och på dessa 8 eller 9 åren,
som detta förhållande ägt rum, har verkligen en del af byggnads-
kostnaderne blifvit ersatt af de besparingar, som kunnat göras på
fångtransporten. Den som granskar dessa transporträkningar, ser
hvad kostnaden årligen uppgår till. Jag tror att K. M. gör bäst,
om Han får lägga fängelserna der Han finner lämpligast, och
det torde således vara rättast, att stadna vid de uttryck, som K.
M. i Dess nåd. propos. begagnat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Förevar, ämne delar sig
i 2:ne delar. Det ena är anslagsbeloppet, och det andra är än¬
damålet med anslaget. Hvad beträffar anslagets belopp, så äro
2:ne meningar här yttrade, den ena för 600,000 r:dr och den
andra för 200,000. I min tanka öfverensslämmer ingendera fullt
med K. M:s nåd. propos. emedan K. M. föreslagit R. St. alt be¬
vilja 200,000 r:dr årligen utan något bestämdt antal af år. Emel¬
lertid för alt få denna fråga afgjord utan att förena den med frå¬
gan om ändamålet, hvarom äfven olika meningar bär äro yttrade,
anhåller jag att Hr Cr. o. Landtm., då diskussionen är slutad,
behagade framställa propos. först på ändamålet, och sedan pä
summan, eller också tverlora, om Hr Landtm, finner den mot¬
satta ordningen vara den rätta, först på summan och sedan på
ordalagen i den skrifvelse, som R. o. Ad. anser böra till K. M.
i ämnet aflålas. I afseende på ordalydelsen af denna skrifvelse,
anhåller jag att få laga mig friheten göra ett förslag, för att för¬
söka att förena alla de meningar, som här äro yttrade. Mitt för¬
slag innefattar derjemte en annan sak, nemi. alt jag anser, att
när R. St. bevilja ett anslag, sådant som delta, så böra R. St.
göra det på sådant sätt, att dermed fullbordas redan påbörjade
byggnader, men ali dermed icke påbörjas byggnader, hvartill for¬
dras ännu ytterligare medel. Jag anser nemi., att R. St. vidan¬
slagets beviljande icke böra binda sig på detta sätt, alt ännu yt¬
terligare anslag af detta beslut blifva en nödvändig följd, innan
R. St. hafva fått ett slutligt förslag, som uppgifver hela den sum¬
ma, som för ändamålets vinnande bl i fver behöflig. Som något
sådant förslag ännu icke kommit R. St. tillhanda, så anser jag
att R. St. göra rikligast om de anslå den summan, som nu an¬
visas i öfrigt alt få påbörjade byggnader fullbordade, och andra
90
Den 22 Maj.
byggnader började, som med samma anslag kunna fullbordas. Un¬
der denna synpunkt har jag sökt att uppställa en redaktion, som
jag anhåller att få uppläsa, så lydande: ”Till fullbordande af re¬
dan påbegynle efter cellsystemet inrättade fängelsebyggnader och
uppförande af sådane nya häkten, som med anslagne tillgångar
kunna fullbordas, och som K. M. pröfvar nödig, bevilja R. St.,
utöfver förut härtill anslagne medel, en summa af 6 (eller 3)
hundratusen r:dr, att utgå med högst ^ hvarje år från och med
år 1849 räknadt”.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är för R. o. Ad.
nogsamt kändt, att vid 1840 års riksd. beviljades för detta än¬
damål 1,300,000 r:dr, hvaraf 300,000 r:dr till stadsfängelser,
100,000 r:dr till häradsfängelser och 900,000 r:dr till läns-
fängelser. Sedermera har i anledn. af K. M:s nåd. propos., som
afgafs vid början af denna riksd., R. St. medgifvit, att de reser¬
vationer, som funnos på dessa olika anslag, skulle få, oberoende
af hvad de först varit ämnade till, användas till hvilkeldera sla¬
get som helst af dessa fängelser. När ett sådant medgifvande
lemuades af RiksStm, så var det med den förutsättning, att hä¬
rads- och stadsfängelser icke skulle gå miste om det löfte, som
gafs dera vid 1840 års riksd. Jag skulle således tro, att vid be¬
viljande af ett nytt anslag, sora nu är i fråga, det år nödvändigt
att hålla detta löfte heligt. StatsUtsk. har äfven sett det under
denna synpunkt. Då StatsUtsk. föreslagit alt vid beviljande af
ifrågavar. 600,000 r:dr skulle fästas det vilkor, ”att de å äldre
anslagen reserverade medel, hvilkas begagnande till fortsättning
af redan påbörjade fängelsebyggnader, ulan hinder af den vid
1840—1841 årens riksd. stadgande fördelning emellan läns-,
stads- och häradsfängelser, Rikets nu församlade Ständer borde,
i den mån dessa medel blifvit lill andra än vid ofvannämnde
riksd. bestämda ändamål använda, af nu anvisade belopp varda
godtgjorde, så att den ursprungliga fördelningen blefve bestående”,
Vi hafva sett att ett af RiksStm, nemi. det Hederv. BondeSt.,
har dervid fästat så stor vigt, att det ansett att hela det anslag,
som nu beviljas, borde utgå lill häradsfängelserna. Såvida man
vill målet, så mäste man också vilja medlen, och medlen att vin¬
na det mål, som här sökes, nemi. att få våra fängelser i ett bätt¬
re skick, är att ingå på det vilkor, hvarförutan BondeSt, icke vill
bifalla anslaget. BorgareSt. hade derjemte vid den första behand¬
lingen af denna fråga bifallit Utsk:s betänk., och derigenom är
äfven BorgareSt:s åsigt känd. Vi vela äfven att af de vid 1840
—41 årens riksdag anslagne medel för stads- och häradsfängelser
återstod vid detta årets början 130,000 r:dr för det förra och icke
fullt 100,000 r:dr för det sednare ändamålet. Jag skulle således
tro, att det icke vore klokt af R. o. Ad. att frångå den fördel¬
ning af detta anslag, som vid 1840 års riksd. blifvit gjord.
Efter de planer, som blifvit uppgjorda, kommer i alla fall såsom
jag tror, ganska riktigt, intill nästa riksdag endast länsfängelser
att byggas, och således de lill stads- och häradsfängelser anslag¬
Den 22 Maj,
91
na medel att reserveras. Mig synes således bäst, att man låter
de gamla bestämmelserna qvarstå, derigenom att man bifaller
StatsUtskrs förslag i ämnet. Jag kom olyckligtvis sent upp i dag,
så att jag icke haft tillfälle att höra de argumenter, som blifvit
anförda emot StatsUtsk:s förslag; men jag föreställer mig att de
äro utgångna ifrån den synpunkten, att raan anser, alt icke hä¬
rads- och stadsfängelser böra af allmänna medel understödjas. Jag
kan åtminstone icke föreställa mig något annat skäl som kunnat
anföras emot hvad StatsUtsk. har föreslagit. Med anslag till hä-
radsfängelserna är det alldeles icke meningen, att hvarje härads-
häkte i riket skall på Statens bekostnad ombyggas. Här är vid
ett föregtde tillfälle ådagalagdt af en talare, som icke nu är när¬
var., att det finnes här i landet s. k. kronohäkten, hvilka kunna
såsom häradshäkten anses, och hvartill delta anslag kan använ¬
das. Jag finner alldeles icke något skäl förStåndet att icke med¬
gifva den fördelning StatsUtsk., jag skulle tro af en enkel rätts¬
grund, här ansett sig böra iakttaga, och får derföre för min del
anhålla om bifall till det förslag, StatsUtsk. uti sitt utlåt. i\:o 166
har vidhållit.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det vill förefalla något
eget att såsom skäl till bifall för Ulsk:s betänk, höra åberopas den
anledn., som är uppgifven, att man nemi. måtte gå BondeSks
önskningar lill mötes. Hade nämnde Hederv. Stånd i sjelfva ver¬
ket varit tillfredsslälldt med Utskrs utlåt., så hade Ståndet väl icke
återremitterat, utan vid dess första föredragning antagit detsam¬
ma. Jag är således redan häraf fullt förvissad, likasom så många
andra omständigheter måste medverka till samma öfvertygelse,
att man icke genom ett ovillkorligt bifall till betänk, uppfyller
förberaälde Stånds åstundan. Dess slutliga afgörande af ärendet
lärer nogsamt ytterligare bekräfta denna utsago. Det har här
blifvit af den talare, som först yttrade sig och sedermera näst ef¬
ter mig åter hade ordet, emot min åsigt anfördt, att, då jag vid
denna frågas behandling, förra gången den förevar, yrkade ned¬
sättning i det äskade beloppet, men större delen af de då sig i
ämnet yttrande ledamöter icke delade denna min mening, man
följaktligen borde vänta sig, att jag icke heller nu skulle röna
framgång i denna min hemställan. Den värde talaren har såle¬
des behagat helt och hållet lemna utur sigte alla de vigtiga för¬
hållanden, i hvilka förändring sedermera inträffat; likasom ett
fullkomligt förbiseende vederfarits den direkta hänvisning på dem,
hvilken jag i milt första anförande denna afton haft äran afgifva.
För de ledamöter åter, som tilläfventyrs haft den godheten, hvar¬
på jag hoppas, att icke alldeles förneka sin uppmärksamhet åt hän-
tydningen på dessa obestridliga, faktiska omständigheter, torde ett
upprepande af hvad jag sagt icke erfordras. En annan sak blif-
ver det, om man med det sangviniska lynne, som är lyckliga na¬
turer ensamt förbehållet, kan betrakta ämnet sålunda, alt man
t. ex. hoppas att af de lill armcens och flottans utrustning nyli¬
gen beviljade 2 millionerna ingenting eller möjligen blott en min¬
92
Den 22 Maj.
dre del skall komma alt utgå; i följd hvaraf berörde summa såle¬
des komme att i sio helhet eller till någon större del åt Staten
besparas. Jag återigen, som icke af naturen är begåfvad med
denna förmåga alt i de gladaste färger skåda alla föremål, kan
ej dela förbemälde, efier mitt begrepp, alldeles förmycket sangvi-
niska förhoppning; tillåtandes mig att i dess ställe få anföra,
hvad jag tror böra företrädesvis bågkommas vid dylika tillfällen,
nemi. den förutsättning som uttryckes i dessa korta och enkla ord
af Benjamin Franklin: ”Den sorn går i borgen, han går i betal¬
ning”. Hafva 11. St. beslutat ett anslag, vare sig större eller min¬
dre, hvarvid man lärer medgifva att del som för få dagar sedan
här beviljades, torde böra anses vara ganska betydligt, hvilket gör
ansvarigheten desto drygare, så måste väl R. St. räkna för en
oeftergiflig pligt att tillse huru de må kunna honorera denna sin
åtagne förbindelse. Det vore alltså i hög grad oförsigtigt, obe¬
tänksamt och illusoriskt, ali i någon mån räkna på befrielse ifrån
bemälde skyldighet. Jag nödgas derföre lägga R. o. Ad. allvarli¬
gen på hjertat, att icke genom ett förhastadt bifall till den för
fängelsebyggnader föreslagna, ståtliga summan, öka deon förlägen¬
het, som statsverket snart.nog lärer få vidkännas. Åsamkandet
af riksskuld utgör en svårighet, hvars tyngd för ett fattigt land
icke bör lemnäs ur sigte; likasom bevillningens ökande öfver höf¬
va n väl icke heller torde aflöpa utan mycken olägenhet för det
allmänna, äfvensom för den enskilde.
Det är i min tanka, vid detta ärendes behandling, af den
aldra största vigt, att man icke ställer så till, att nitet för det
nya systemet, om hvars förträfflighet föreställningen på förhand
tyckes vara så beklagligen fast rotad, att alla inkast deremot lem¬
näs utan allt afseende, blifver oförhindradt alt påbörja en mängd
efter denna moderna metod inrättade fängelser, lill hvilkas full¬
bordande nya anslag vid kommande riksflagar otvifvelaktig! lära
äskas. Frih. Tersmeden har erinrat om det högst betydliga be¬
lopp af 1,300,000 r:dr b:co, som redan tillförene blifvit för det¬
ta ändamål anvisade. För min del ser jag deruti visst icke en
uppmuntran, utan fastmera ett verkligt varningsord, ett memento,
att icke lättsinnigt vidare fortgå på denna bana. Må man gifva
sig något tålamod att afbida hvad nytta anslagen göra, för än man
skyndar att gång efter annan lemna medel till ett ändamål, som
så tydligen hotar alt uppsluka alla våra tillgångar, och hvars
gagn, långt ifrån att vara allmänt erkändt, tvertom af ett stort
antal vetenskapsmän och praktici på det bestämdaste beslrides.
Jemte det jag sålunda vidhåller det hufvudsakliga af mina i äm¬
net gjorda anmäkmr, torde dervid få tilläggas, att Frih. Palm-
stjernas förslag, framstäldt sednare än jag förra gången hade or¬
det, synes mig ganska lämpligt att af Ståndet adopteras. Med
frångående af Hr von Hartmansdorffs först afgifne, sedermera af
honom afstådda, men af mig upptagna förslag, hvilket efter min
tanka ej så noggrant, som Frih. Palmstjernas, uttrycker hvad som
bör härvid hufvudsakligen bemärkas, sluter jag mig alltså lill det¬
ta sistnämnda. Tillika torde få erinras, att då Hr Gunther fästat
Den 22 Maj.
93
uppmärksamheten derpå, att man icke borde utestänga möjlighe¬
ten för regeringen att åtminstone undantagsvis få använda någon
del af summan till ransakningshäktet! pä landet, och detta just
med afseende på det billiga tili alt åtminstone i vissman villfara
BondeSt:s i ämnet uttryckta önskningar, dem man likväl icke
helt och håltet kunnat bifalla; så lärer den väsendtligasle enighet
inom det Hederv. Ståndets ledamöter röjt sig i afseende på an¬
slagets belopp. Vill man således uppriktigt låta nämnde Stånds
mening någon uppmärksamhet vederfaras, så torde det säkrast ske,
om man medgifver den å BondeStts sida förnämligast yrkade ned¬
sättning nli anslagssumman till 300,000 r:dr, hvilket jemväl inom R.
o. Ad. blifvit föreslaget. På sätt jag för längre tid sedan haft äran för¬
klara, och genom de sedermera limade händelserne måste anse dubbelt
angeläget, vore det R. o. Ad. i sanning värdigt att i denna fråga
sluta sig till denna åsigt. Ty man lärer väl icke kunna förneka
att ju BondeSt. äger någon erfarenhet om skatternes tyngd ; hvadan
del ock icke saknar befogenhet att bedöma huruvida landel må
belastas med ytterligare skattebördor för sådane ändamål, hvilkas
nödvändighet är lifligt bestridd. Må dessa anslag sålunda icke
förhöjas utöfver hvad BondeSt. funnit böra utgöras. Om också
samtlige länen hafva det anspråk att i sin ordning erhålla nya
och förbättrade länshäkten, må det ske småningom och i mån af
hvad Staten har råd alt derpå bekosta, men icke i vidsträcktare
målto. De 300,000 r:dr, som vi medgifva, äro en vacker sum¬
ma, oell räcka nog lill nästa riksdag. Det är bättre att gå var¬
samt men säkert tillväga, än att taga en häftig fart och kanske
tröttna midt i backen.
Hr von Hartmansdorff: Flere ledamöter hafva här an¬
märkt, hurusom R. St. icke skulle hafva råd lill att bekosta så
stora summor för fängelserna, dä man nyligen beviljat en sä be¬
tydlig summa för rustningarne och torde fä gifva ännu mera för
dem. Jag erkännner visserligen alt penningar kunna blifva svåra
att anskaffa; men då det är fråga om att välja emellan försvaret
mot inre fiender, som man icke kan undgå, och yttre flender som
man måhända hade kunnat slippa och kanske kan slippa ännu,
så är det väl skäl att göra något äfven för det inre lugnet, hvars
svårare störande kan befaras, sä framt vi ej gore våra fängelser
bättre. Jag tror således R. o. Ad. icke böra sätta fängelserna
tillbaka för den tillfälliga utgifts skull, som man fått göra för
rustningarne. En annan fråga, lill hvilken man måste återkom¬
ma, emedan del höres på Frih. Tersmeden, att han icke varit
med ifrån öfverläggningens början, är, om den summa som an¬
slås, skulle spridas på flera föremål, eller hållas tillsammans för
ett enda. Det torde ursäktas mig, om jag åberopar hvad jag förut sagt,
nemi. att om man vill sprida summan dels på vära häradshäkten,
som, efter nu gällande lag, skola byggas af häraderna sjelfva, dels
på de stadshäkten, som skola byggas af städerna, och hvilka för
närvar, lära vara omkring 86, och dels derjemte till länshäktena,
så varder följden, att medlen ej räcker lill någondera delen. Den
94
Den 22 Maj.
sorn är fattig och vill något uträtta, skall koncentrera sina kraf¬
ter för att göra verkan. Derföre böra vi, såsom jag redan sökt
visa, denna gången anslå medlen till de fängelser, som bäst be-
höfvas, nemi. länshäkten, hvarmed åtskilliga län redan äro för¬
sedda, men hvarmed ännu flera bör förses. Om häraderna och
städerna sjelfva skola allena bygga sina häkten, eller om Staten
skall dermed hjelpa dem, är en fråga, i hvilkens pröfning jag ön¬
skar att R. o. Ad. nu icke måtte sig inlåta. Vill man skingra
medlen på sätt Frih. Tersmeden och andra yrkat, då är det klart,
alt man skall bygga äfven åt härader och städer. Säger man
åter: vi måste nu hålla det löfte, som af föteg:de Ständer är gif¬
vet, så svaras: löftet angår det redan gifna anslaget, hvars be¬
gagnande är öfverlemnadt åt Konungens rådgifvare, att enligt vil-
koien iakttaga. Sådant är deras sak och icke R. St:s. Men den
nya summa, som nu är i fråga, den är det R. St:s sak att be¬
stämma till belopp och ändamål. Del är derföre jag tillstyrker,
att R. o. Ad. vid afgörandet hvilka fängelser, Ståndet vill hafva
byggda, måtte utsätta länshäktena allena. Men om vissa krono¬
häktet! äro af den^vigl, som Hr Gunther och Frih. Tersmeden
nyss sagt och Hr Akerman vitsordat, så alt dessa böra anses för
ett slags filial-fängelser eller underafdeluingar af länshäktena, då
må man lägga till äfven dem, och jag vill derutinnan, hvad mig
beträffar, gå Hr Giinlhers och öfriga ledamöters önskningar till
mötes. Jag vill då säga så här: ”1 anledn. af K. M:s nåd. skrif¬
velse d. 9 Nov. sisth år, rörde anslag lill nya häkten, ville R.
o. Ad., på det att redan påbörjade fängelser måtte blifva fullbor¬
dade, samt de delar af riket, som ännu icke erhållit länsfängelser
eller förvaringshäkten af syftesenlig beskaffenhet, måtte dermed i
mån af tillgångarne blifva försedda, innan andra mindre behöfliga
fängelsebyggnader företagas, anvisa, till förstnämnde begge ändamål,
utöfver hvad R. St. redan till fängelser anslagit 600,000 r:dr,
att utgå med 200,000 r:dr under hvartdera af åren 1848, 1849
och 1850”.
För öfrigt har jag ingenting emot om R. o. Ad. skulle fin¬
na för godt, på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit, att låta summan
vara oafgjord, för att sedan blifva föremål för särskild propos., se¬
dan man är vorden ense om ändamålet. I det fallet torde me-
ningarne lättare kunna förenas, än om man tvistar på en gång
både om summan och om ändamålet.
Beträffande åter Frih. Palmstjernas propos., så får jag anmär¬
ka, att han lill en del lemnar ändamålet obestämdt, ty han säger
på följande sätt: ”Till fullbordande af redan påbegynte efter cell¬
systemet inrättade fängelsebyggnader”. (Detta kan således vara
straff-fängelser, ransakningsfängelset länsfängelser eller hvilka som
helst) ”och uppförande af sådane nya häkten, som med anslagne
tillgångar kunna fullbordas” (alla fängelser kunna fullbordas med
nya tillgångar naturligtvis) ”och som K. M. pröfvar nödige” (en
ytterligare obestämdhet, då det således skulle bero på K. M:s
pröfning allena, hvartill medlen skulle användas) ”bevilja R. St.”
så och så mycket. Jag vågar således bestrida Frih Poimstiornas
Den 22 Maj,
95
förslag till propos. såsom alldeles för myckel obestämdt, och lem¬
nande ärendet, utom anslaget oafgjord t.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En värd talare har sagt, att
detta anslag bör beviljas, oberoende af del nya straffsystemet; det
torde dock, så vidt jag kan förstå, icke böra beviljas, oberoende af
Statens tillgångar. Statens tillgångar äro för närvar, ganska knap¬
pa, utgifterna ovanligt stora. Ställningen är sådan i alla händel¬
ser, delta anslag må beviljas eller icke, att Slaten måste upptaga
lån. Under sådana förhållanden är det af särdeles vigt, att en¬
dast i högsta nödfall bevilja större anslag, än som oundgängligen
tarfvas. Redan vid 1840 års riksdag har till det ändamål, som
här är i fråga, ett anslag af 1,300,000 r:dr blifvit gifvet. Deraf
funnos vid början af denna riksdag, 318,500 r:dr reserverade.
Dessa medel voro då ännu att tillgå och K. M. har genom R.
Sl:s bifall lill S(atsUtsk:s betänk. N:o 3 erhållit ytterligare rättig¬
het att använda den till ifrågavar. fängelsebygguader. Om R. St.
nu dessutom bevilja 100,000 r:dr om året intill nästa rikdag, så
tyckes detta vara en ganska vacker summa och som tillsammans
med de reserverade medlen gör öfver 200,000 r:dr om året eller
livad som i allmänhet har ansetts behöfligt. — Jag får derföre
hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt begära propos. på ett anslag af
300,000 r:dr eller 100,000 r:dr om året och att proposm, på
sätt Hr Frih. Palmstjerna föreslagit, måtte skiljas i 2:ne, hvilka
särskildt hvar för sig afgöras.
Då anslag gifvas såsom det ifrågavar. lill offentliga byggnads¬
företag, för hvilka en bestämd plan ännu icke är fastställd samt
dessa anslag gifvas utan några bestämmande villkor endast i allmän¬
het, så är sådant att i och med detsamma afsäga sig beskatt¬
ningsrätten; ty det skulle då lätteligen kunna hända, att vid nä¬
sta riksdags början en mängd byggnader voro påbegynla, hvilka,
sedan de en gång äro började, måste fullbordas, emedan det vo¬
re en ännu större misshushållning alt icke lägga tak på husen,
sedan murarna blifvit uppförda. Och R. St. blefve då tvungna
att medgifva större anslag, än de eljest måhända skulle velat. Jag
anser derföre nödvändigt, att intilldess en bestämd slutlig plau
för dessa byggnader blifver fastställd, R. o. Ad. nu endast på sätt
Frih. Palmstjerna föreslagit, anslår medlen till de påbörjade bygg-
nadernes fullbordande och till sådana nya fängelsebyggnader, hvil¬
ka med de beviljade anslagen kunna uppföras och fullbordas. Då
hafva R. St. fria händer alt vid nästa riksdag anslå så mycket
som R. St. anse nyttigt och tillgångarna medgifva
Man har här sagt, å ena sidan, att det icke vore lämp¬
ligt, att påbörja uppbyggande af häradsfängelser förr, än läns-
fängelserna äro fullbordade, emedan dessa sednare äro vigli-
gast. A andra sidan har man deremot besvarat delta der¬
med, att vid 1840 års riksdag anslogos 100,000 r:dr till upp¬
förande af häradshäkten, och att BondeSt. fäster särdeles vigt
vid detta löfte, samt att detta löfte, en gång gifvet, icke
borde återtagas. Jag ber att få fästa R. o. Ad:s uppmärk¬
96
Den 22 Maj.
samhet derpå, att dessa svårigheter bortfalla genom Frih. Palm-
stjernas förslag. I detta förslag öfverlemnas ål K. M. att efter
omständigheterna använda dessa medel, till följd hvaraf de kunna
begagnas såväl till det ena som andra slaget af fängelser, så alt,
om pä något ställe ett häradsfängelses uppförande borde komma
i fråga, sådant kunde ske. Sålunda har BondeSt. fått sin rått
förvarad till dessa medels användande för häradsfängelser, under
det att K. M. har fria händer att använda medlen, der de bäst
behöfvas, nemi. hufvudsakligen länshäkten. Jag förenar mig såle¬
des i anhållan om bifall till Frih. Palmstjernas förslag.
Frih. Tersmeden: När jag sist yttrade mig, visste jag icke,
alt en nedsättning i summan här hade blifvit yrkad. Frih. Ce¬
derström gjorde mig uppmärksam härå. Jag lackar honom der¬
för och tackar honom äfven för den omvårdnad han har derom,
att Statens tillgångar må räcka till utgifterna. Jag tror mig dock
böra upplysa Frilen alt hvad dessa 600,000 r:drs utgift beträffar,
så har densamma blifvit beräknad af StatsUtsk. ibland Statens
utgifter dä anslaget först tillstyrktes samt alt, äfven med denna
och öfriga af StatsUtsk, beräknade utgifter på de ordinarie stats¬
utgifterna, behöfver icke slatsbristsumman blifva större, än den
vid förra riksdagen varit. Jag ber, alt Hrr:ne icke med dessa
utgifter förblanda dem, som icke höra till de ordinarie utgifter¬
na, utgifter, som äro föranledda af sedermera inträffade politiska
händelser, för hvilka naturligtvis särskildta medel mäste anskaf¬
fas. Jag skulle tro, att det icke kan vara R. o. Ad:s mening,
att i anledn. af dem göra inskränkningar i de anslag, som blifvit
beviljade till fyllande af de för statsverket nödvändiga behof.
Hvad denna utgift beträffar, så har äfven Frih. Cederström
yttrat, att när man vid 1840 års riksdag beviljade en så stor
summa, som 1,300,000 r:dr, sä borde det vara ett memento för
kommande tider, att icke gä längre på den banan. Jag skulle
tro just motsatsen. Såvida banan är god, så måste den fullföljas,
steget måste tagas fullt ut. När vi hafva gått så långt på den
hauan, så anser jag, all vi mäste gå den hela vägen fram. Få
vi länsfängelser i 10 län, så mäste vi väl hafva dem i alla 24,
såvida de 10 skola göra någon nytta. Delta är en bana, på
hvilken man icke kan gå tillbaka, utan att kasta bort de millio¬
ner, som man förut an vändt. Då bör man väl gå fram på den
vägen, och jag för min del anser den vägen vara den rälta. Jag
kan således icke. medgifva, att detta anslag nedsäties till mindre
än 600,000 r:dr.
Hvad beträffar Frih. Palmstjernas förslag, som här af flere
talare blifvit förmodad!, så tror jag, att detta förslag bestämdt le¬
der lill misshushållning. Alt här nu föreskrifva, att Regeringen
icke får påbörja någon fängelsebyggnad, hvilken icke med nu be¬
viljade auslag kan fullbordas, skulle till den grad binda Regerin¬
gen i sina byggnadsföretag, att den icke kan laga i beräkning
alla de förhållanden, hvilka eljest kunde leda till besparing. Vi
se
Den 22 Maj.
97
se af K. M:s nåd. propos., ali del fordras lill fullbordande af de
påbegynla fängelsebyggnaderna en summa af 1,400,000 r:dr in¬
öfver hvad som förut är beviljadt. Vi veta således pä förhand,
alt dessa 600,000 r:dr icke räcka till, utan vi måste vara bered¬
da på, att vid en kommande riksdag lemna ytterligare medel för
samma ändamål. Della är något, som man alldeles icke får för
sig dölja, ulan som man får erkänna och godkänna, såvidt man
vill saken.
Genom en sådan inskränkning, som Frih. Palmstjerna före¬
slagit, tror jag icke alt någon fördel kan vinnas, utan tror att
misshushållning deraf blifver en följd. Jag kan icke tro Frih:ns
mening vara, att genom ett sådant tillstyrkande söka afklippa den
bana, på hvilken Regeringen i följd af sitt beslut framgått; och
godkänner man denna, så måste man äfven godkänna medlen att
gå vidare lill målet. Jag kan således för min del icke ingå på
förslaget. Det är gifvet att om jag icke kan få bifall till Stats-
Ulskrs betänk., så går jag då hellre in på del förslag, som Hr
von Hartmansdorff framställt och, som jag tror, äfven är under¬
stöd! af Hr Gunther, hvarigenom man icke blir tvungen alt in¬
skränka sig till de byggnader, hvilka med nu ifrågasatta anslag
kunna fullbordas, i hvilket fall man skulle för hvarje tegelsten
beräkna om summan räcker till. Här får man lofalt taga saken
i sin helhet och betrakta den sålunda, men icke hålla sig till
hvarje särskildt byggnadsföretag.
Hr Rääf: Om den bana vore verkligen god, hvarpå R. St.
nu börjat vandra till detta fängelsemål, så kunde intet tvifvel
uppstå, att hon borde fullföljas; men den leder till eli ändamål,
hvars nytta jag vill bestrida nu likasom tillförene. Vore ändamå¬
let endast att uppföra ransakningshäktet så skulle jag ingalunda
motsätta mig hela denna summas anslående, ehuru svär dess ut¬
görande i närvar, tidpunkt synes blifva, och hvartill jag seder¬
mera skall återkomma. Men dessa ransakningshäkten äro allde¬
les oskiljaktiga ifrån straffceller, på sätt man inhemtar såväl af
K. M:s nåd. propos., som af den promemoria, hvilken deri är
åberopad och för densamma ligger till grund. Detta har äfven
blifvit yltradt af alla de ledamöter, som talat för summans be¬
viljande. Då nu således det nya straffsystemet skall befordras ge¬
nom att anslå medel lill dessa fängelsers byggande, så uppkom¬
mer den frågan: hvilka stora verkningar hafva dessa fängelser på
fångarna visat? hafva dessa fängelser verkligen förminskat brotts¬
lingarnas antal och hafva de hos dem injagat den helsosamma
fruktan, som ett straff bör åstadkomma, eller hafva icke tvertom
brotten i högsta målto och på det beklagligaste sätt under de si¬
sta åren tilltagit? Om så är, får jag fråga om det är skäl att fort¬
gå på denna berömda bana?
Det har blifvit sagt, att vi äfven hafva inhemska fiender och
alt vi först torde böra afvärja dem; men för dessa fienders upp¬
komst hafva vi att lacka slappheten i tukt och straff och de skola
5 H. 7
98
Den 22 Maj.
i samma mån, som man dermed fortfar, förökas till ett antal
som att bevaka medtager alla våra krafter, och alt föda uttömmer
hela vår förmögenhet.
Del är af alla dessa skäl och tillika det, att jag icke hyser
alldeles samma förhoppning om statsbrislsummans låga belopp vid
denna riksdag, sora den siste värde talaren, utan tror, att den
kommer att vid näste riksmötes början påföra riket en skuld af
flera millioner, som jag tager mig friheten ytterligare yrka, alt
ifrågavar. anslagssumma mätte nedsättas till 300,000 ndr, eller
100,000 r:dr om året, hvilket är alldeles tillräckligt till ett expe¬
riment, som icke kan leda till något gagn, utan snarare till skada.
Hr Printzensköld, Carl: StatsUtsk:s ordf. har i sitt
först afgifna yttrande förordat bifall till StatsUtskis betänk. N:o
41, hufvudsakligen i hvad det afser förbehåll att afsätta för hä-
radsfängelsernas byggande, hvad som, i följd af R. Sirs begifvan¬
de vid denna riksdag, kan af det vid 1841 års riksdag beviljade
anslag för dessa fängelser af K. M. för länsfängelset- vara användt.
Della förordande har skett på den grund, säger han, att det vo¬
re alldeles nödvändigt att uppfylla ett vid nyssnämnda riksdag
lill BondeSt. gifvet löfte: men efter alt hafva anfört detta såsom
skäl för sitt tillstyrkande, säger Frilen i fortsättningen, att det
faller af sig sjelf!, om man närmare betraktar saken, att de me¬
del som nu äro i fråga att anslås, ingalunda komma att använ¬
das till annat än länsfängelset^ uppförande, ehuru man låter vil¬
koret qvarstå, och Fribm slutar med att säga sig anse det t,
o. m. vara oriktigt, alt Staten skall beslå kostnaden för härads-
häklens uppbyggande. Jag frågar den ädle Fribm, om ett sådant
försvar kan anses vara fullt princip-enligt och konseqvent? Er¬
känner man att anslaget ändock kommer ali användas blott till
länshäktenas uppförande, ehuru vilkoren komma alt qvarstå, så
synes det mig vida mera öppet och rikligt alt låta vilkoret för¬
svinna och anslå medlen endast och allenast till länshäktena, och
detta så mycket mera då man har den åsigt, att Staten ej har
någon skyldighet att bidraga till häradsfängelsernas uppförande.
I anledn. af Frih. Palmstjernas förslag: att man borde in¬
skränka byggnaderna, så att ej andra påbörjades än hvartill me¬
del funnos för att fullborda dem, så har Frih. Tersmeden ytter¬
ligare förklarat, att det skulle leda till misshushållning, om man
ej finge påbörja alla de länsfängelser, som kunde vara af behof-
vet påkallade; och Frihm har såsom bevis derpå anfört, alt man
i sådan händelse skulle blifva nödsakad, att vid hvarje byggnads¬
företags begynnelse beräkna kostnaderna ända derhän, att man
först mäste veta (innan man påbörjade byggnaden) om man med
de befintliga tillgångarna äfven kan lägga på taket och uppföra
skorstenarne. Jag hade för min del trott det vara en lofvärd för¬
sigtighet hos den enskilde och således äfven för Staten en skyl¬
dighet. att före påbörjandet af ett företag noga beräkna de kost¬
nader, som erfordras lill företagets slutliga verkställande; och att
man således äfven bör beräkna koslnadarna förde fängelser man
Den 22 M aj.
99
vill uppbygga, för hvilket ändamål fångstyrelsen äfven har en
architekt med arfvode hos sig anställd. Det malte då ej vara nå¬
gon svårighet underkastadt, att beräkna huru många länsfängel¬
set som kunna uppföras med de tillgångar sorn nu finnas och
anslås; och gör man dessa kostnadsförslag riktiga och tillförlitliga,
så har man i sanning ej gjort sig skyldig till misshushållning,
om endast ifrågavar. anslag blefvo .använda. Men jag medgifver
alt det kunde vara ganska beqvämt alt få en latitud, hvarigenom
man skulle kuuna påbörja t. ex alla länsfängelserna inom riket,
för att sedan på grund deraf kunna förklara, att del arbete, som
redan vore gjordt, blefve ändamålslöst, i fall R. St. icke finna för
godt att ytterligare bevilja anslag till byggnadernas fullbordande.
Det af Frih. Palmstjerna föreslagna försigtighetsmåtlet synes mig
vara ganska riktigt och välberäknadt, för alt ej sätta vederbör, i
tillfälle, alt kunna liksom tvinga R. St. att anslå medel till ett ändamål,
som de törhända, vid närmare eftersinnande i en framlid, kunna
finna ej vara öfverensstämmande med deras önskningar. Således
förfaller, enl. min tanka, den anmärkn. som Frilen och Stats-
Utsk:s ordf. gjort emot Prih. Palmstjernas förslag.
Detta förslag anser jag deremot icke vara så fullständigt och
rikligt öfverensstämmande med hvad R. o. Ad. tilläfventyrs torde
åsyfta, som det hvilket Hr von Hartmansdorff afgifvit. Jag biträ¬
der således hans förslag till beslut, likväl med den vördsamma
hemställan om man ej, för att sälta detta i öfverensstämmelse med
det af Frih. Palmstjerna framställda syftemål: att hålla byggnads¬
företagen inom de gränsor, som föreskrifvas af detta anslag, skulle
kunna i Hr von Hartmansdorffs förslag utbyta ordalagen till i mun
af de tillgångar, som nu varda anslagne. Om en sådan för¬
ändring sker i detta förslag, så tror jag det komma att uppfylla
alla fordringar.
Frih. Palmstjerna: Mot det förslag lill beslut, som jag
tagit mig friheten framställa, har blifvit anmärkt, att det är så
obestämdt. Obestämdt först i afseende på uttrycket, att dessa
medel skulle få användas till fullbordande af de fängelser efter
cellsystemet, som äro påbegynta. Jag tror tvertom, ali det är gan¬
ska bestämdt, då det säger alt de skola vara påbegyndta. Der¬
näst är anmärkt att (då förslaget säger att de skulle användas
lill sådana nya häkten, som K. M. finner nödiga) uttrycket: så¬
dana nya häkten skulle vara obestämdt. Jag tror likväl icke att
så är, emedan ordet sådana hänvisar på cellfängelser som re¬
dan äro påbegynta; och om sådana nya häkten byggas, så är
ju förslaget i det fallet ganska bestämdt. I afseende på uttryc¬
ket: som K. M. finner nödiga, är äfven anmärkt, att det är nå¬
got obestämdt. Jag medgifver det, men jag har ännu aldrig sett,
att R. St. hafva beslutat, i afseende på medlen till fängelse¬
byggnader, hvar dessa fängelser skola byggas eller hvilka som först
skola påbörjas, och hvilka sentidigare. Det följer af sakens nöd¬
vändighet, att detta uttryck måste vara något obestämdt. I ett
7*
100
Den 22 Maj.
afseende deremot är mitt förslag ganska bestämdt, deruti nemi.
att ingen ny byggnad bör få begynnas, utan att kunna fnllbor-
das med det anslag, som nu beviljas; hvilken bestämmelse jag
saknar i Hr von Harlmansdorffs förslag. Denna frånvaro bar der¬
emot af Frih. Tersmeden blifvit ansedd såsom en förtjenst, och
motsatsen i mitt förslag såsom ett fel, emedan den skulle leda
till misshushållning. Jag skulle dock ej tro det. Jag tror ej er¬
farenheten hafva visat det leda lill misshushållning, att man, före
begynnelsen af ett byggnadsföretag, beräknar hvad det kommer
alt kosta, och ser till all del inskränkes inom tillgångarne, på
det att medlen må råcka lill ali fullborda del. Jag är åtminsto¬
ne för min del ej sinnad, att understödja en så beskaffad hushåll¬
ning; att byggnader påbörjas utan att någon [dan, utan att rit¬
ningar äro uppgjorda; hvarpå man ej saknar exempel. Och ef¬
ter sådana exempel tror jag det vara nödvändigt att vidtaga för¬
sigtighetsmått, på det att R. St. ej mätte blifva inledde i kostna¬
der, som de ej afsett medel till. Frilun väckte fråga om huru¬
vida det kunde vara min afsigt, att afklippa den bana som man
beträdl. Sä beskaffade tillvitelser igenkänner jag från den sidan.
Jag minnes dem sedan några år tillbaka vid sednasle riksdagar;
men jag återkastar dem på den som yttrat dem, utan att vidare
upplaga dem, eller spilla ett ord vidare derpå.
Till understödjande af SlatsUtsk:s förslag, alt detta anslag af
600,000 r:dr hvarom här är fråga, skulle äfven kunna få använ¬
das lill fyllnad af de summor — ungefär 130,000 för stadsfän-
gelser, och 100,000 för häradsfängelser — som blifvit från bör¬
jan afsedda för dessa byggnader, men sedermera under detta år
använda till länsfängelser; till understödjande af denna mening är
det sagdt, att BondeSt:s önskan i afseende på detta anslag vore
af den beskaffenhet, alt man borde gå BondeSt, lill mötes i alla
fall; men BondeSt. har likväl derjemte uttryckligen önskat, att
anslaget måtte inskränkas lill 300,000 r:dr. Om BondeSt. skulle
vidblifva detta sitt beslut, och ännu eli Stånd fattade ett sådant
beslut (hvilket icke är omöjligt), så skulle frågan förekomma i
förstärkt S.atsUtsk., och der votering törhända uppstod emellan
antagande af 600,000 eller 300,000 r:dr såsom summans belopp.
Skulle då den sednare meningen vinna, och deraf sedermera af¬
mattas 100,000 r:dr till häradsfängelser och 130,000 r:dr till
stadsfängelser, så skulle slutligen till länsfängelserna endast åter¬
stå 70,000 r:dr. Det är derföre, för alt icke äfventyra något så¬
dant, som jag tagit mig friheten alt föreslå R. o. Ad. ett beslut,
som icke skulle inskränka K. M. inom en så trång krets som den,
hvilken StatsUtsk. utstakat; och i detta hänseende instämmer mitt
förslag till beslut med K. M:s nåd. propos. i ämnet.
Här är under diskussionen sagdt, ali StatsUtsk. vid beräkningen
af delta anslag för fängelserna, nogsamt tagit i betraktande, att
tillgångarne kunna lemna hvad Utsk. föreslagit, utan alt dock
stalsbrislsumman skulle vid denna riksdag blifva större än hittills,
eller 1.325,000 r:dr. Jag tror likväl ej, att någon talare i den-
stund kan säga hvad statsbristsumman kommer till att utgöra vid
Den 2» Maj.
101
denna riksdag; enär Bevilln.Utsk. ännu ej framslålll sill förslag
lill beräkning af det belopp som bevillningarne af lull, bränvin
m. m. kunna komma alt utgöra. Och innan Bevilln.Utsk. deröf¬
ver med förslag inkommit och R. St. beslutat derom, så är det
en omöjlighet, ja del är bestämdt en omöjlighet, att uppgifva hvad
beloppet af stalsbristsumman kommer lill alt utgöra efter denna
riksdag. Antager man chartae-sigillatae, tull- och bränvinsmedlen
m. m. till hvad de enligt den K. proposm hittills utgjort, och
dermed jemför hvad som nu är af R. St. anslaget på ordinarie
stat under hufvndtitlarne; så svarar jag för att statsbristsumman
blir betydligt större, än hvad den förut varit vid de föreg:de riks¬
dagarna. Således beror det belt och hållet på det beslut R. St.
i delta hänseende komma alt fatta, 0111 stalsbristsumman blif-
ver sådan den varit hitintills, eller om den bl ifver större, el¬
ler mindre.
Jag fäster ej sä mycken vigt vid det förslag till beslut, som
jag tagit mig friheten att afgifva, så att jag är envis att dervid
förblifva; men jag bar framställt det i enlighet med min bästa öf¬
vertygelse, och tror det bäst uppfylla ändamålet, äfvensom jag är
öfverlygad om, att det skulle utan svårighet kunna antagas af de
andra Stånden, BondeSt. inclnsive.
Frih. Tersmeden: Mill yttrande i afseende på besparin-
garne å anslagen lill härads- och stadsfängelser var visserligen
icke det, alt dessa besparingar, såvida R. St. beslöto att de skulle
reserveras, i alla fall skulle komma att användas för länsfångel-
serna, ulan mitt yttrande var: alt jag tror dem ej blifva till nä¬
sta riksdag använda.
Min anmärkn. att Frih. Palmstjernas förslag leder till miss¬
hushållning, vill Frihm ej medgifva äga sin grund, och jag un¬
drar ej derpå; men jag nödgas i anledn. deraf, alt något närma¬
re redogöra för della förhållande.
Efter Frihtns förslag skulle icke någon fängelscbyggnad få
påbörjas, som ej med de befintliga medlen kunde fullbordas. Det
vill med andra ord säga, att vid nästa riksdag, n. b. om den bl if¬
ver lagtima, skulle (såvida anslagen under tiden varit fullt he-
höfliga) vi hafva fängelser färdiga, och hela arbetet afstadna till
dess alt R. St. vid den blifvande riksdagen komrao i tillfälle alt
å nyo öfverväga saken och dertill bevilja anslag. K. M. bar be¬
stämdt uppgifvit de medel, som komma alt behöfvas för ali full¬
borda alla dessa fängelser, och af dem har Han vid denna riks¬
dag begärt blott en viss del, naturligtvis derföre alt Han ej an¬
sett dem alla kunna arbetas upp till nästa riksdag; således bör
man ju anse alla dessa fängelsebyggnader som ett belt och låta
arbetet drifvas efter omständigheterna och eftersom det visar sig
bäst att använda penningarne. Skulle deremot en sådan inskränk¬
ning äga rum, som den Frill. Palmstjerna föreslagit; så vore na¬
turligtvis Regeringen förhindrad att göra annat, än hvad den vid
hvarje tillfälle funne medlen räcka till, och att noga efterse det ej
något blefve påbörjadt, som man ej med full visshet kunde vara
IU2
Den 22 Maj.
öfvertygad om, skulle blifva fullbordadt. Det är detta jag ansett
leda till misshushållning; ty man vet att, huru noggranna kost¬
nadsförslag man än må uppgöra för särskilda byggnader, så kan
man dock aldrig bestämdt svara för, alt, vid det slutliga fullbor¬
dandet, byggnadskostnaden ej kommer att öfverskrida det på för¬
hand uppgjorda kostuadsförslaget. Jag hemställer till Frihm sjelf,
om han någonsin sett något sådant förslag slå precist på run¬
stycket in med det verkliga resultatet, och om nu förhållandet
verkligen ej är sådant; sä tror jag sannerligen det vara vida klo¬
kare att till Regeringen, som bättre kan bedöma förhållandena,
öfverlemna att bestämma hvilka byggnader som böra påbörjas,
samt när och hvar de böra företagas. Jag tror detta vara vida
klokare, säger jag, än att vid anslaget fästa sådana slipulalioner,
som Frih. Palmstjerna föreslagit; synnerligast då R. St. genom
beviljandet af den stora summan utaf 1,300,000 hafva godkänt
denna bana, och sålunda äfven erkänt kommande Ständers för¬
pligtelse alt bifalla hvad Regeringen ytterligare begär för att kom¬
ma till det önskade resultatet, och då Regeringen, under tillkän-
nagifvandc af hvad som slutligen behöfves för att komma derhän,
nu blott begärt en del deraf, nemi. ifrågavar. 000,000 r:dr.
Hvad för öfrigt angår Friluns besvarande af en min an-
rnärkn., som Frihm tyckts taga ganska illa, och som Frihm un¬
der anspelning på förflutna tider, behagat återkasta på mig; så
tager jag icke upp den bollen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Dä erfarenheten ådagalägger
nyttan af cellfängelser för ransakningsfångars förvarande, och de
kostnader, som erfordras att förse riket med dylika byggnader vi¬
da öfverstiga beloppet af 600,000 r:dr, så kan jag ej ingå på nå¬
gon inskränkning i afseende pä summans belopp, utan anser hvad
Utsk. i den delen tillstyrkt böra ligga till grund för R. o. Ad:s
beslut. Helt annat är förhållandet med sjelfva dispositionen af
medlen; ty i det fallet synes mig på grund af samma erfarenhet,
att de ej böra inskränkas endast till länsfängelset', utan att de
äfven böra fä utsträckas lill andra ransakningshäkten, emedan er¬
farenheten just visar dessa fängelser vara tjenliga för sådant än¬
damål. Men som länsfängelserna äfven kunna byggas på ett så¬
dant sätt, alt de blifva tjenliga till straff-fängelser efter det nya
straffsystem, som ännu alldeles ej varit under R. St:s pröfning
och hvarom ingen erfarenhet finnes, och således ej heller nu kan
blifva föremål för något beslut om användande af medel för ett
sådant ändamål; så vågar jag vördsamt hemställa om icke —
hvilketdera förslag till beslut, som än må blifva af R. o. Ad.
anlaget — om ej vid detsamma bör såsom .slutmening vidfogas
följande ord: ”dock ulan alt medgifva användandet af dessa me¬
del till uppförande af straff-fängelser, hvilka ej stå i ovillkorligt
sammanhang med nu gällande lag. Med iakttagande af denna
anmärkn. slutar jag mig till Hr von Hartmansdorffs förslag
till beslut.
Frih. Palmstjerna: Då det nu åter för andra gången är
Den 22 Maj.
103
upprepadt, att K. M. tillkännagifvil för R. St. hvad liela kostna¬
den för fullbordandet af det nya fängelsesystemet skall komma
alt uppgå lill; så får jag dervid erinra, att det visserligen i
StatsUtsk:s utlåt. N:o 41 är citerad t, hvad som i den K. proposm
förekommer i detta afseende, men att deruti hvarje cell är be¬
räknad lill 1000 r:dr, under det att likväl de redan fullbordade
fängelserna hafva kostat öfverhufvud 1100 å 1200 r:dr per cell.
Då således de redan uppbyggda cellerna visat sig kosta mera än
1000 r:dr, så är det äfven att förmoda, att de celler, som hädan¬
efter byggas, äfven komma alt kosta mer än 1000 r:dr, och att
sålunda den uppgjorda beräkningen ej är riklig, ehuru den står
der. Det är ej någon tillförlitlig uppgift, och således är det
så mycket mera angeläget för R. St. att införa kalkyler i det¬
ta afseende. Jag tror visserligen att man ej i allmänhet bör
ingå i specialiteter; men dådet är fråga om ett anslag af 600,000
r:dr, så böra kalkylerna så uppgöras, alt man med säkerhet vet
att byggnader ej påbörjas, utan att med dessa anslag kunna full¬
bordas. Följden af mitt förslag blir alldeles icke den, att man
vid nästa riksdag skulle stå med helt fullbordade byggnader och
inga påbegynda, utan milt förslag utgår derpå, att högst ^ af an¬
slaget skulle utgå under hvartdera af åren 1849,1850, 1851; så¬
ledes, då nästa riksdag börjar d. 15 Nov. 1850, så förefunnos
ännu vid dess början medel alt tillgå för detta ändamål, om än
inga reservationer blifvit gjorda på dessa anslag, hvilket vi dock
sett hittills hafva ägt rum.
De anmärkmr, som mot mitt förslag äro gjorda, anser jag
således vara vederlagda.
Gr, Sparre, Erik: Jag beder endast att med få ord få
tillkännagifva, alt jag för min del röstar för nedsättning i delta
anslag lill 300,000 r:dr. Vi känna alla hvilka högst betydliga
anslag som vi nyligen måst besluta; vi känna att medel derför
måste upplånas, och att äfven ett högst betydligt kreditiv måste
afsättas för oförutsedda händelser; vi känna också att de tider som
stunda, ali de öden som vänta oss under de kommande åren äro
ovissa; jag tror då, under sådana förhållanden, det vara klokt ali
besluta sig till så små utgifter som möjligt. Om 2 år, kanske
dessförinnan, hafva vi ny riksdag, och jag tror alt under den li¬
den ej större summa än 300,000 r;dr kan hinna användas. Jag
måste öppet bekänna, att jag ej förstår Frih. Tersmedens ytt¬
rande om hushållning i delta afseende. Jag tror alt det måtte
blifva dyrare alt använda hela summan, än den halfva. Och att
den som företager en byggnad, först beräknar dess kostnad, det
tror jag vara vanligt hos enskilda: och det tror jag äfven all
Staten bör göra. Att således Regeringen, före fängelsernas upp¬
byggande, noggrannt beräknar hvad som med de anslagna medlen
kan verkställas, det anser jag den både kunna och böra göra.
Således ser jag icke något hinder att instämma i Frih. Palmstjer-
nas förslag till beslut.
Jag skulle tro, alt del är betänkligt, att för närvar, anslå
Den 22 Maj.
allt för slöra summor; och tiel förundrar mig, alt SlatsUtsk:s le¬
damöter ej sjelfve äro nu af denna mening. Det är dock ej mer
än 3 eller 4 dagar sedan, som jag här hörde erkännas rättvisan
och billigheten af alt indraga liggetids- och nådårsbesparingar,
men verkställigheten af denna indragning dock bestridas, derföre,
sade man, att Staten ej hade tillräckligt medel dertill. Del var
likväl då fråga om en ovillkorlig rättvisa, som borde göras, och
hela summan uppgick ej till mer än 30 eller 40,000 r:dr, som
man då behöfde anslå. Oell här tvekar man ej att anslå en fler¬
dubbelt större summa lill eli ändamål, som ej fordras af någon
rättvisa. Det är sanni att vi gått in påen dyr bana, då vi haf¬
va gått in på den ifrågavar. Det är beklagligen alltför sannt,
och jag har en gång tagit mig friheten säga, att det leder oss in
uti kostnader pä millioner: men jag har för min del ej lust att
gå in på den banan allt för myckel. Jag vill gerna se mig om
något ännu. Jag röstar för nedsättning till 300,000 r:dr.
Frih. Raab, Adam Christian: Frågan är tveggehanda,
försl om beloppet — antingen man skall bevilja de 600,000 r:dr,
sorn K. M. begärt och StatsUtsk. förordat, eller och blott hälften
af den summan eller 300,000 r:dr, som flere talare förordat —
och sedan om vilkoren. Jag vilt först tala om beloppet. I afse¬
ende derpå har man sagt, ali man borde väl betänka sig, nog¬
samt ihågkomma att R. St. nyligen beviljat ett så stort anstag
som 2,000,000 r:dr och all dessutom man nödgas afsätta ett be¬
tydligt kreditiv; all man borde iakttaga en god hushållning. Jag
ber att i detta afseende få fästa uppmärksamheten derpå, att dä Staten
lika väl som den enskilde bör beräkna sina utgifter, så kan det lika
väl för Staten som för den enskilde leda till misshushållning, att ej
utgifva nödiga penningar. Om en enskild man l. ex. får en obe¬
räknad utgift, och han derföre underlåter alt så och att hägna
sin åker; jag hemställer då, om ej den besparing han gör af må¬
hända halfva sin utgift för året, om ej den leder lill misshushåll¬
ning? Man har sagt all brotten lilltoge, och alt man således der¬
uti ej hade något bevis på, att del cellsystem, som man redan
börjat, verkar så som man vill; men just denna uppgift bevisar
för mig behofvet af att skyndsamt gå fram pä den bana, vi re¬
dad beträdt, emedan vi ej kunna begära frukter af hvad vi gjort,
innan det är färdigt. Slutligen har Gr. Sparre velat förskräcka
med en förespegling af utgifter på millioner för ifrågavar. ända¬
mål. Jag tager mig friheten att i detta afseende hänvisa till den
K.. propos:n, der den till de ifrågasatta fängelserna behöfliga sum¬
man upptages till 2,740,000 r:dr, hvaraf 1,300,000 redan äro
erlagda, oell således hvad för öfrigt in alles erfordras vore 1,440,200.
Af dessa sednare är nu fråga om att bevilja 600,000 r:dr, och
naturligtvis har man tagit på hand, alt vid framlida riksdagar
bevilja återstoden; ty jag kan, lika litet som Frih. Tersmeden,
förmoda, alt R. St. vilja gå tillbaka på den bana, som de sjelfve
först beträdt för 8 år sedan. Gr. Sparre har föreslagit, att blott
^ af den begärda summan skulle anslås; men det matte vara en
Den 22 Maj.
105
missledning sorn ligger till grund för detta Hr Grefvens förslag;
ty derigenom skulle blott 100,000 r:dr årligen anslås, enär det
här blott är fråga om att bevilja 600,000 r:dr på 3 år, på det
viset att ^ utgår hvarje år, så alt, om vi få riksdag om ett år,
skulle blott 200,000 utgå, och först om tre år de 600,000 r:dr.
Må det blifva kommande Ständers sak att öfvergå från den bana
som är beträdd, om de finna sig dertill befogade; jag hoppas alt
1848 års Ständer ej vilja göra det.
I afseende på den andra hufvudfrågan, om vilkoren, har
Frih. Palmstjerna föreslagit, om jag ej misstagit mig, att R. St.
mätte bevilja dessa medel under det vilkor, att dermed de bygg¬
nader som äro påbörjade fullbordas, och derjemte alt blott så
många nya byggnader vidtagas, som kunna fullbordas medifråga-
var. belopp, och att för öfrigt summan må öfverlemnas till K. M:s
disposition. Jag hemställer då lill den värde Frihm, huruvida
del ej vore lämpligare, för alt komma i närmare conformile, att
taga bort det der mellanvilkoret; då Frihms förslag blefve sam¬
manstämmande med det andra, och beloppet komme att anslås
till fullbordande af de redan påbegynda byggnaderna och företa¬
gande af sådana som K. M. finner lämpligt att företaga. Detta
blifver mitt yrkande.
Hr Ribbing, Bengt: Den som gjort sig något mera be¬
kant med tillståndet i våra närvar, gemensamhetsfängelser, känner
ock nödvändigheten af att snart, så fort sig göra låter, göra ett
slut på det sällskapslif som finnes derinom. Jag anser derföre,
alt den summa, som är begärd, bör beviljas; emedan den ändock
ej lärer vara tillräcklig att fullborda dessa fängelser med. De Hrr,
som yrkat nedsättning af summan, tror jag hade gjort bättre i
att alldeles neka densamma; ty är det deras mening att af¬
bryta det påbörjade systemet, så är det bäst att afbryta det genast.
Vill man åter fortfara, så bör det ske, ju fortare ju bättre. Er¬
känner man att det nya systemet leder till ett bättre mål, så är
det äfven önskvärdt att ernå delta mål, ju förr desto heldre; och
ett dröjsmål deruti är ej allenast en materiel misshushållning, utan
äfven en moralisk, ty derigenom ökas beklagligtvis antalet af de
brottslingar, som uppfostras i gemensamhelsfängelserna och sålun¬
da ju längre de fortfara, ju större uppoffringar mäste Staten göra
för att bygga tillräckligt antal fängelser för det ständigt sig för¬
ökande antalet af fångar. Jag anser det derföre ej allenast nyt¬
tigt, utan äfven nödvändigt, att så fort ske kan, hämma synda¬
floden; ty annars blifver det i framtiden för oss en ren omöjlig¬
het, att uppbygga så många fängelser, som komma alt erfordras.
På denna grund kan jag icke annat än tillstyrka anslaget till dess
folia belopp; och ehuru stora än de ordinarie utgifterna äro, och
de som tillfälligtvis tillkommit, så skulle jag dock önska, att man
kunde anslå ändå mera härtill för att snart komma till målet.
Detta i afseende på summans belopp, dess bibehållande, ökning
eller minskning, och dertill befintliga tillgångar.
Det har af Frih. Palmstjerna blifvit föreslaget, att man skulle
106
Den 22 Maj.
göra det vilkor vid anslagets beviljande, att icke flera fängelser
fingo påbörjas, än som kunde med detta anslag fullbordas. Jag
hoppas och förmodar att R. o. Ad. inser nödvändigheten af att
ej göra halfgjordt arbete; men dessutom anser jag det vara rent
af en omöjlighet att uppfylla de bestämmelser, som Frih. Palm¬
stjerna gjort, åtminstone till en del; ty om jag förutsätter att
man är så försigtig att man bygger ett fängelse i sender, så skul¬
le likväl slutligen ett fängelse komma att blifva ofullbordadt, och
dessutom den olägenheten inträffa, att om man funne det lämpli¬
gast att lägga ett fängelse på något visst ställe, men det der vore
dyrare att bygga, så skulle man i och för det ifrågavar. ändamå¬
let ej kunna bygga det, der det anses vara angelägnast, utan
bygga der det kan ske för bästa priset. Det kan dessutom hän¬
da af det tvång, man här vill föreskrifva, att ett fängelse blifver
dåligt utfördt och mindre än det behofver vara. Jag tror såle¬
des, att, om man har något förtroende till den man lemnarpen-
ningarne till, det är ganska skadligt att göra dylika ^föreskrifter.
Hr von Hartmansdorff: Innan Ståndet fattar sitt beslut
öfver frågan, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten på de
gjorda förslagens skiljaktighet. Här är skillnad i fråga om ända¬
målet, om summornas belopp och om tiden för hvilken de skola
beviljas. I afseende på ändamålet, är det, såsom mig synes,
egentligen Frihme Tersmeden och Palmstjerna samt de ledamöter
som med dem instämma, hvilka yrka att härads- och stadsfän-
gelserna skulle få deras andel i denna summa särskild från hvad
länsfäugelserna dem tillhörer. I afseende på beloppet, har Stats-
Utsk., flere ledamöter här och äfven jag, yrkat att det måtte ut¬
gå med 200,000 r:dr under hvartdera af åren 1848, 1849 och
1850, andra åter med 100,000 under samma vilkor; men Frih.
Palmstjerna har yrkat att man skulle börja med 1849; således
finge Kronan anslag för ett år mindre efter hans förslag, nemi. i
ena fallet 200,000 och i det andra 100,000 r:dr mindre, allt
efter som man tager den högre eller den lägre summan. Des¬
sa skilnader äro så väsentliga, att de föranleda mig alt icke
längre för min del medgifva alt man skiljer liden från ändamå¬
let; ty jag ser heldre mitt förslag gå under, sådant som det är,
än jag ser det antaget sönderstyckadt och gå under för bristande
sammanhang.
Att jag icke med mitt tal för de 600,000 och för börjandet
med 1848 afser införandet af del nya straffsystemet, det bör hvar
och en veta, som vid förl. riksdag såg mig, nästan ensam bland
mina vänner, 2:ne dagar uthålla striden mot det nya systemet,
ehuru fruktlöst. Antingen vi hafva flere eller färre brottslingar,
antingen deras förökning uppkommer genom felaktighet i lagstift¬
ningen eller ej, så måste dessa fångar i alla fall förvaras och de måste
förvaras på ett sätt, somej medverkar till sanningens fördöljande, eller
till att ytterligare förderfva gamla eller skapa nya brottslingar. Det är
derföre jag är frikostig i detta fall, men icke för det att jag har
någon tanka på samtida förslag till det nya straffsystemets införande.
Den 22 Maj.
107
Pä sätt Frih. Tersmeden sagt, finner jag klart, att om man
blott skulle bevilja anslaget lill vissa byggnader, hvilka redan äro
påbörjade eller kunna fullbordas med den summa som anslås, sä
skulle följden deraf blifva, att somliga län fingo cellfängelser, men
andra deremot icke. Hvaruti ligger rättvisan för ett sådant be¬
slut? Det är ju endast obillighet! Har man en gäng, såsom Frih.
Tersmeden yttrat, beslutat införa en förbättrad fångvård i hela
riket, så bör man väl ej göra med fångvården, så som man var
nära att göra med Götha kanal — öfvergifva företaget innan det
är afgjordt eller nära alt nå sin fullbordan.
Om R. o. Ad. skulle finna för godt, att vidblifva mitt för¬
slag eller något annat, som dermed kunde vara enligt, så ligger
deruti intet binder, att vidfoga det af Hr Lagerhjelm föreslagna
tillägg. Det vore endast en reservation, hvarigenom Ståndet ut¬
tryckte, hvad jag för min del äfven vill hafva sagdt, alt beviljan¬
det af detta anslag sker utan sammanhang med det nya straff¬
systemet.
Hr Gunther: I mina föreg:de yttranden har jag tillkänna-
gifvit, att den åsigt, jag för min del hyser i denna fråga, är i
det närmaste öfverensstämmande med det af Hr von Hartmans¬
dorff gjorda förslaget; och jag beder att nu ytterligare få förkla¬
ra, det jag efter de jemkningar och förändringar, som i detta
förslag sednast blifvit gjorda, ej har något att dervid anmärka,
såvida ej Hr von Hartmansdorff, efter hvad han i sitt sista ytt¬
rande syntes böjd för, deruti inlägger det tillägg som Hr Lager¬
hjelm föreslagit. Jag beder de Hrr, som äro rädda för det nya
straffsystemet, ej frukta, att jag vid den nu förevar, frågans be¬
handling har någon arriére-pense'e, åsyftande att genom det be¬
slut, som nu kommer att fattas underlätta införandet af den nya
strafflagen, och det dermed förenade straffsystemet. Ty detta är
alldeles ej min mening, ulan endast att i enlighet med hvad K.
M. i Sin nåd. propos. yttrat, få alla de fängelser, som med til¬
lämpning af nu gällande straffsystem använda dels såsom ransak-
ningshäklen och dels såsom straff-fängelser under kortare tider,
pä ett syftesenligt säll inrättade, såsom Hr von Hartmansdorff ock¬
så föreslagit.
Jag skulle således ej heller sätta mig emot ett tillägg af den
beskaffenhet, som det af Hr Lagerhjelm föreslagna, om deruti en¬
dast lage en precaution emot det nya straffsystemet och den nya
strafflagen; men som det ligger någonting mycket mera i delta
tillägg, befarar jag, att det ej ulan olägenhet kan antagas. Hr
Lagerhjelm föreslår nemi. att anslaget ej skulle få användas till
några slags fängelser, som ej stå i omedelbart sammanhang med
den 1111 gällande lagen. För närvar, är emellertid förhållandet, att
hvar och en, sora blifvit dömd till frihetsstraff, med undanlag af
dem som blifvit dömda till fängelse vid vatten och bröd eller en¬
kelt fängelse, skall undergå sitt straff i fästningsfängelse och får
icke för straffets undergående intagas i länsfängelserna. Det¬
ta stadgande har också varit nödvändigt så länge länsfängelserna
108
Den 22 Maj.
varit så illa och trångt inrättade, att de icke ens leranat nödigt
utrymme för de fångar, som dér bordt intagas. Men följden har
varit dels en mängd onödiga kostnader för den långa transporten
till fästningarne, och dels omöjligheten att der kunna afskilja de
mindre brottslingarne från de gröfre. För att i betydlig mån
förekomma dessa olägenheter, beslöto R. St. derföre,' då de först
beviljade anslag till länsfängelsernes ombyggnad, att dessa skulle
göras så rymliga, att alla som blifvit dömda till fängelse på högst
två år, skulle kunna der undergå sitt straff, äfvensom R. St. i
sammanhang härmed hemställde, att så snart de nya länsfängel-
serna blifvit färdiga, lagen om stället för straffens verkställighet
mätte så lill vida ändras, att allt fängelsestraff, som ej öfversteg 2
år, finge i länsfängelserna i st. f. fästningarne undergås. Men
hela detta vigtiga ändamäl skulle genom antagande af Hr Lager-
hjelms förslag komma att förfelas. Man skulle nödgas att upp¬
bygga de nya fängelserna endast med afseende på den nu gällan¬
de lagen och följakteligen ej få beräkna utrymmet större, än som
erfordras för dera, hvilka efter den nu gällande lagen der skola
undergå sitt straff; och om man sedermera framdeles ville ändra
lagen i den ofvannämnde syftningen, skulle sådant icke kunna
ske af brist på utrymme i de nya länsfängelserna, utan man skul¬
le nödsakas, att fortfarande skicka hvarje brottsling, som blifvit
dömd till 1 eller 2 års fängelse den långa vägen till fästningen
och der sammanblanda honom med äfven de grofsta brottslingar.
Af dessa skäl kan jag ej biträda Hr Lagerhjelms tillägg till Hr
von Hartmansdorffs förslag, hvars redaktion, sådan den nu sed¬
nast blifvit uppgjord, jag deremot i öfrigt anser antaglig.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Giinther åberopat mitt
förslag sådant det lyder, i dess nuvar. redaktion, så anser jag
mig böra uppläsa den för det II. Ståndet, på det att man må
kunna rätt bedöma hvad den innehåller. Den lyder så här:
I anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse d. 9 Nov. sisth år ronde
anslag lill nya häkten, ville R. o. Ad. på det alt redan påbörja¬
de fängelser mätte blifva fullbordade, samt de delar af riket, som
ännu icke erhållit länsfängelset' eller förvaringshäklen af syflesen-
lig beskaffenhet måtte blifva dermed, i mån af tillgångarne, för-
sedde, innan andra mindre behöfliga fängelsebyggnader företagas,
anvisa lill förstnämnde begge ändamål utöfver hvad R. St. redan
till fängelser anslagit, en summa, sora af R. o. Ad. framdeles
kommer att bestämmas, att utgå med under hvartdera af åren
1848, 1849 och 1850.
Hyser någon betänklighet vid att härtill foga Hr Lager¬
hjelms tillägg, hvars vidslräcklhet jag ej i hast han bedöma; så
lemnar jag det derhän. Detta slutliga tillägg kan ju blifva före¬
mål för ett särskildt beslut, oberoende af mitt förslag.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, att om han rätt hört det
nu upplästa förslaget, skiljde detsamma sig lill en del från Hr
von Hartmansdorffs förut (ill hordet atlemnade förslag, hvilket in-
Den 20 Maj.
109
neliöll orden: ”de delar af riket, sora ännu icke erhållit sådana
eller ransakningshäklen af syftesenlig beskaffenhet.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förändrat orden ”såda¬
na eller ransakningshäklen” till länsfängelser eller förvarings-
häkten”.
Hr Lagerhjelm: Jag förstår ej den conlrovers, som Hr
Gunther vill finna emellan sig och mig. Såsom jag fattade det,
sade han sig alldeles ej vilja alt det anslag, som nu beviljas, an¬
vändes pä något sätt för att hygga så beskaffade fängelser, som
erfordras för den nya strafflagen. Mitt förslag innefattade följan¬
de ord: ”dock utan alt medgifva användandet af dessa medel till
uppförande af straff-fängelser, hvilka ej stå i ovilkorlig! samman¬
hang med nu gällande lag. Som den nu gällande lagen före-
skrifver hvad som i detta hänseende erfordras, så ligger deruti
intet hinder att använda medlen på samma sätt hädanefter som
hittils. Skulle åter R. St. bifalla en annan strafflag; då är det
ju ganska enkelt för samma Ständer, att göra en annan disposi¬
tion af medlen! Af denna enkla slutledning kan jag ej komma
till annat resultat än att, om man ej vill antaga anslaget med
della vilkor, så måste man ovillkorligen hafva den nya straffla¬
gen i bakhåll. Jag kan ej inse möjligheten af att undgå denna
conclusion; hvarföre jag insisterar uppå, att R. o. Ad. ville anta¬
ga det af mig föreslagna tillägget, hvilket ingalunda medförer nå¬
gon restriclion i afseende på användandet af medlen hädanefter
som hittills lill fullbordande, som det står i Hr von Hartmans-
dorffs förslag, af länshäktena, på det alt alla län må komma i
åtnjutande af denna fördel. Af uttrycket hädanefter som hittills
synes tydligen att meningen med mitt amendement ej kan vara
att åstadkomma någon förändring i byggnaden af de fängelser,
som redan äro påbörjade, utan endast att medlen ej måtte an¬
vändas till fängelser efter ett nytt straffsystem, hvilket R. St. än¬
nu ej hafva antagit; och hvars möjliga antagande synes som en
bottenlös afgrund framför oss.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att han, dä åtskilliga förslag blifvit gjorda, fin¬
ge återkalla dem i R. o. Ad:s minne innan de framställdes till
afgörande. Hr Gunther hade först yrkat bifall lill K. M:s
nåd. propos., men sedermera instämt i Hr von Hartmans-
dorffs förslag, hvilket var af följande lydelse: ”1 anledn. af K.
M:s nåd. skrifvelse d. 9 Nov. sisth år, ronde anslag till nya häk¬
ten, ville R. o. Ad., på det att redan påbörjade fängelser mätte
blifva fullbordade samt de delar af riket, som ännu icke erhållit
länsfängelser eller förvaringshäklen af syftesenlig beskaffenhet,
mätte blifva dermed försedde, innan andra mindre behöffiga fän¬
gelsebyggnader företagas, anvisa lill förstnämnde begge ändamål,
utöfver hvad R. St. redan till fängelser anslagit, 600,000 r:dr, att
utgå med 200.000 r:dr under hvarldera af åren 1848, 1849 och
1850”. Hr Rääf bade yrkat bifall till Hr von Hartmansdorffs
förslag, utom hvad angår anslagets belopp, hvilket Hr Rääf an¬
110
Den 22 Maj.
sett böra nedsättas lill 100,000 r:dr om året, hvaruti sedermera
flere ledamöter förenat sig. Hr Printzensköld: £hade instämt
i Hr von Hartmansdorffs förslag med den förändring alt* i st. f.
orden ”i mån af tillgångarne”, skulle införas: ”i mån af de till¬
gångar, som nu varda anslagne”. Frih. Palmstjerna hade fram¬
ställt ett sålydande förslag: ”Till fullbordande af redan påbegyn-
te efter cellsystemet inrättade fängelsebyggnader och uppförande
af sådana nya häkten, som med anslagne tillgångar kunna full¬
bordas och som K. M. pröfvar nödiga, bevilja R. St. utöfver förut
härtill anslagne medel, en summa af”... beloppet af denna sum¬
ma hade Frihrn icke utfört, utan ansett böra bestämmas genom
särskildt beslut) ”att utgå med högst ^ hvarje år, från och med
år 1849 räknadt” Frih. Raab hade begärt bifall till Frih. Palm-
stjernas förslag med uteslutande af orden ”sorn med anslagne till¬
gångar kunna fullbordas och”.
Härvid anmälde och yttrade sig
Frih. Raab: Dels bemärkte jag ej, att Frih. Palmstjerna ha¬
de sagt: ”början af 1849”, i hvilket jag för min del ej instäm¬
mer; och dels finner jag, att det förslag, som Hr von Hartmans¬
dorff afgifvit är fullkomligt öfverensstämmande med min önskan.
Jag afstår derföre från mitt yrkande och instämmer i Hr von
Hartmansdorffs förslag.
Hr Gr. o. La n d tm. framställde vidare, att Hr Akerman,
begärt bifall till K. M:s propos., men sedermera för Hr Landtm,
anmält, att han ville derifrån afstå. Dessutom hade Frih. Ter¬
smeden, yrkat bifall till det förslag, StatsUtsk. i betänk. N:o
41 afgifvit och i nu förevar, utlåt, vidblifvit.
Då häreftefter Hr Landtm, tillkännagaf att han ansåg sig
böra först framställa propos. till bifall å Utslcs förslag, anmälde
sig och yttrade
Frih. Palmstjerna: Jag har äfven begärt att propos. skul¬
le göras särskildt på anslagets belopp, och särskildt på den me¬
ning jag uttryckt i afseende på anslagets beviljande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han kanske bordt särskildt
omnämna, att Frih. Palmstjerna yrkat den fördelning af pro-
pos:ne, att frågan om anslagets belopp afskildjes från beslutet om
hvad i öfrigt vid anslagets beviljande ansåges böra stadgas, samt
att således, enl. 54. § Riksd.Ordn., en sådan fördelning vid pro-
posrnes framställande borde iakttagas, och Hr Landtm, i delta
fall ansåge lämpligast, att först afgjordes till hvilka ändamål an¬
slaget beviljades samt huru det borde utgå, och sedermera bestäm¬
des anslagets belopp.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Frih. Cederström: Jag anhåller vördsammast, att Hr La-
gerhjelms amendement måtte komma under öfvervägande såsom
tillägg, ehvad Frih. Palmstjernas förslag eller Hr von Hartmans¬
dorffs i öfrigt må blifva af R. o. Ad. antaget.
Den 22 Maj.
lil
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., alt hvad han,
bland mängden af framstäldta förslag, förglömt att omförmäla Hr
Lagerhjelms förslag, samt att detsamma åsyftade bifall till Hr
von H a r t m a n sd or f fs förslag med följande tillägg: ”Dock utan
att medgifva användandet af dessa medel till uppförandet af
straff-fängelser, hvilka icke stå i ovilkorligt sammanhang med
nu gällande lag”; hvarjemte Hr Landtm, hemställde, alt det, i
händelse Hr von Hartmansdorffs förslag blefve antaget, måtte fä
ankomma på särskildt beslut, huruvida det tillägg, Hr Lager¬
hjelm föreslagit, skulle i beslutet intagas eller icke; hvilket
bifölls.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
med förbehåll att ifrågavar. anslagsbelopp må blifva föremål för
särskildt beslut, behagade bifalla hvad SlatsUlsk. för öfrigt i dess
betänk. N:o 41 föreslagit, ropades starka nej, blandade med ja;
hvarefter Hr Landtm, förklarade, att han funnit denna propos.
besvarad med öfvervägande nej.
Hr Landtm, hemställde sedermera, om R. o. Ad. under
förut stadgade förbehåll, bifölle Hr von Hartmansdorffs förslag.
Härvid Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr
Landtm, tillkännagaf, alt han trott sig linna, alt ja öfverrö-
stat nej.
Frih. Palmstjerna begärde votering; och Frih. Ceder¬
ström förklarade, att han instämde i denna begäran.
Hr Rääf: Jag tager mig friheten förfråga i afseende å en
omständighet, som mig undfallit, nemi. huruvida propos. om sum¬
mans belopp blifvit skiljd från den om vilkoren?
Hr Landtm, upplyste att anslagets belopp icke blifvit upp¬
taget uti den nu framställda proposin utan kommealt bestämmas
genom särskildt beslut.
Frih. Cederström: Jag har icke fått något svar på min
framställning, huruvida till Frih. Palmsljesnas förslag kan såsom
särskildt tillägg fogas Hr Lagerhjelms amendement af Hr von
Hartmansdorffs förslag, i fall det förra blifver antaget; enär Hr
Gr. o. Landtm, blott förfrågade sig bos det H. Ståndet, huruvida
till Hr von Hartmansdorffs framställning kunde läggas Hr Lager¬
hjelms. Som jag sålunda saknar visshet om det låter sig göra
alt (å Hr Lagerhjelms amendement vidfogadt Frih. Palmsljernas
förslag; men jag med säkerhet fått veta, alt nämnde amendement,
på hvars antagande jag lägger mycken vigt och skulle anse höge¬
ligen önskligt, blifver proponeradt i suile af Hr von Hartmans¬
dorffs förslag, derest det godkännes; så och elium jag gerna sett
Frih. Palmsljernas framställning antagen, finner jag mig föranlå¬
ten att afstå från den af mig begärda votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voteringspropos.:
112
Den 22 Maj.
Dea som anser R. o. Ad. böra, i fråga om StatsUtsk:s utlåt.
N:o 166, falla följande beslut: ” i anledn. af K. M:s nåd. skrif¬
velse d. 9 Nov. sisll. år, ronde auslag till nya häkten, ville R.
o. Ad., på det ali redan påbörjade fängelser målte blifva fullbor¬
dade samt de delar af riket, som ännu icke erhållit länsfängelset
eller förvaringshäkten af syftesenlig beskaffenhet, måtte blifva der¬
med i mån af tillgångarne försedde, innan andra mindre behötli-
ga fängelsebyggnader företagas, anvisa till förstnämnde begge än¬
damål, utöfver hvad R. St. redan till fängelser anslagit, en sum¬
ma, som af R. o. Ad. framdeles kommer att bestämmas, att ut¬
gå med | under hvarldera af åren 1848, 1849 och 1850”;
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att, till fullbordande af re¬
dan påbegynte efter cellsystemet inrättabe fängelsebyggnader och
uppförande af sådana nya häkten, som med anslagne tillgångar
kanna fullbordas och som K. M. pröfvar nödiga, bevilja, utöfver
förut härtill anslagne medel, en summa, som af R. o. Ad. kom¬
mer alt framdeles bestämmas, att utgå med högst -i hvarje år,
från och med år 1849 räknadt.
Vid voteringens slut, befunnos rösterna ?hafva utfallit,
som följer:
Ja — 38.
Nej — 17.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo uppläst det af Hr
Lagerhjelm föreslagna tillägg till Hr von Hartmansdorffs numera
antagna förslag, hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad., som för¬
behållit sig att i fråga om detta tillägg fatta särskildt beslut, be¬
hagade godkänna det föreslagna tillägget.
Härvid ropades starka nej jemte åtskilliga ja, hvarpå Hr
Landtm, förklarade, alt han funnit denna propos. besvarad med
öfvervägande nej.
Då nu endast återstod att bestämma det ifrågavar. anslagets
belopp, erinrade Hr Landtm, att StatsUtsk. jemte flere af de le¬
damöter, som deltagit i diskussionen, föreslagit att detsamma måt¬
te bestämmas till 600,000 r:dr, och deremot åtskillige andre ta¬
lare yrkat en nedsättning till 300,000 r:dr och hemställde Hr
Landtm, derjemte, om R. o. Ad. bifölle att delia anslag till fän¬
gelsebyggnader, i öfverensstämmelse med StalsUtsk:s förslag, be¬
stämdes till 600,000 r:dr.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarjemte
Hr von Hartmansdorff begärde ordet och yttrade:
Som det skulle kunna hända att votering uppstår om denna
frä-
Dea 22 Maj.
113
ga så vore det väl, om hon blefve så fullständigt framställd att
vi sluppe 2:ne omröstningar. Somliga ledamöter vilja hafva sum¬
man nedsatt till 300,000 r:dr. StatsUtsk. deremot har föreslagit
000,000 att utgå med 200,000 r:dr under hvartdera af åren
1848, 1849 och 1850, och det är äfven hvad jag för min del
yrkat. De ledamöter, som yrkat 200,000 r:dr årligen dela sig åter,
emedan somliga vilja alt anslaget skall börja utgå med 1848, an¬
dre med 1849. Det vore således godt om man linge den ena
propos:n ren från sammanblandning med den andra.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade härvid, att de år, hvarunder
anslaget bör utgå, redan blifvit bestämda genom det beslut, som
nyss varit föremål för votering, samt förklarade derjemte, alt han
trott sig finna att R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat den
sist framställda propos:n.
Frih. Cederström anhöll om votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande volerings-
propos.:
Den som anser beloppet af det anslag, som vid innevar.
riksdag beviljas till redan påbörjade fängelsers fullbordande och
nya häktens uppförande, böra bestämmas till 600,000 r:dr,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, bestämmes beloppet af berörde anslag till 300,000 r:dr.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit med
Ja — 23.
Nej — 16.
Upplästes ett af Gr. Sparre, Claes Otto, inlemnadt såly-
dande mern.:
Som jag i och för tjenstegöromål mäste på någon tid resa
från Stockholm, får jag härjemte afsäga mig den mig uppdragne
befattning att vara Bänkman, under anhållan att få varda vid
min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, i anledn. hvaraf Hr Landtm,
lillkännagaf att val af en Bänkman inom 22 Bänkm:s-afd:n efter
Gr. Sparre komme att anställas i början af nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet följande från BankoUtsk. in-
komne mern. och utlåtrn:
N:o 57, med underrättelse om RiksSt:ns fattade beslut, i an¬
ledn. af Utsk:s utlåt. N:o 47;
N:o 58, i anledn. af gjord ansökning om eftergift af öfver-
5 H. 8
114
Den 24 Maj.
ränta å ett af f. d. handlanden C. G:son Bagge i Bauko-diskont-
verket upptaget lån; och
N:o 59, i anledn. af färgarens U. W. Arnbergs ansökning
om eftergift af öfverränta å diskontlån.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 24 Maj 1848.
Plenum kl. ^ till 11 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 22 samt pleniprot. för d. 13
dennes.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af en ledamot i Stats-,
2:ne ledamöter i Bevillms-, en ledamot i Banko-, samt 4 ledamö¬
ter i Ridd.Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
Stats -Utskottet:
efter N:o 2209. Hr af Harmens, Henrik Otto:
N:o 1398. Hr Sodenstjerna, fullm. Hr af Sillen, Lars Gabriel.
Bevillnings-Utskottet:
efter N:o 119. Hr Duse, fullm. Hr Bergenstråhle, Claes, och N:o
2231. Hr af Burén, fullm. Gr. Bonde, Gustaf:
N;o 408. Hr Dankvardt Liljeström, fullm. Hr Elgenstjerna,
Carl, och
N:o 2253. Hr von Holst, Hans Gram.
Banko-Utskottet:
efter N:o 1636. Hr Reutersköld, Carl Leonhard:
N:o 302. Frih. Alströmer, Jonas.
Riddarhus-Utskottet:
efter N:o 133. Frih. von Schwerin, Gustaf Alexis; N:o 119. Hr
Duse, fullm. Hr Bergenstråhle, Claes; N:o 325. Hr Appelbom,
fullm. Gr. Lagerberg, Carl Sven Axel, och N:o 2304. Hr af Ek¬
ström, fullm. Hr Bergenstråhle, Knut;
N:o 326. Frih. Lagerheim, fullm. Hr Lagerheim, Thure Johan
Elias;
Den 24 Maj.
115
N:o 929. Hr Grönhagen, fullm. llr Mörner, Hampus.
N:o 1112. Hr [jagerberg, fullm. Hr Lidströmer, Fredrik Au¬
gust, och
N:o 1477. Hr Jägerhjelm, fullm. Gr. Posse, Erik.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor vid val af en supple¬
ant i Stats-, och 2:ne suppleanter i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.;
och hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 121, Hr Hjerta, Carl Johan,
N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jakob Olof.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 2144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik, och N:o 1975.
Hr Scheffer, Per Henrik:
N:o 2232. Hr Fredenstam, Mathias, och
N:o 304. Frih. Fock, Alexander Georg, med hvardera 14 röster,
och efter verkställd lottning sins emellan, ang:de den ord¬
ning, i hvilken de böra som suppleanter ingå.
Hr Leijonanker, Fredr. Wilh. Erik Carl, hade in-
lemnat följande mern.:
Kommenderad att i tjensteärenden afresa från hufvudstaden,
får jag hos R. o. Ad. vördsamt anhålla, att, med bibehållandet
af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig ledamotsplatsen i Ban-
koUtsk.
Bifölls.
Upplästes jemväl följande af Hr Uggla, Carl Gust., in-
gifna mern.:
Tvungen af enskildta angelägenheter att lemna riksdagsorten,
anhåller jag vördsammast, att med bibehållande af min riksdags¬
mannarätt, få afsäga mig förtroendet att vara ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk.
R. o. Ad. biföll äfven denna anhållan; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer att sammanträda till val af
en ledamot i BankoUtsk. efter Hr Leijonankar och en leda¬
mot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr Uggla.
Upplästes följande af Hr König, Carl Fredr, inlemna¬
de mern:
I anseende till förekomne göromål, hvilka nödvändigt fordra
mitt aflägsnande, föranledes jag, afsäga mig det förtroende som
ål mig af H. R. o. Ad. har varit öfverlemnadt såsom Elector, an¬
hållande jag att vid min riksdagsmannarätt likväl få blifva bi¬
behållen.
8*
116
Den 24 Maj. 9
R. o. Ad. lemnade jemväl härtill sitt samtycke i anledn.
hvaraf Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkman, att utse
en Elector i st. f. Hr König.
Företogs val af en Bänkman inom 22:dra Bänkm:safd:n ef¬
ter N:o 2034. Hr Adlerbrant, fullm. Gr. Sparre, Claes Otto; och
befanns vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2022, Hr von Axelsson, Carl.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exped.-
Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 82, ang:de majoren G. Krooks ansökning om godtgörel-
se för mistade löneinkomster;
N:o 83, ang:de kronobagaren S. Strömbergs befrielse från
ådömd återbäring af beräknad provision å brödbakning i Christi¬
anstads kronobageri;
N:o 84, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de försäljning
af den lill det s. k. hofjaktvarfvet hörande tomt;
N:o 85, ang:de användandet af de under statskont:s förvalt¬
ning varande äldre dispositionsmedel;
N:n 86, ang:de godtgörelse eller afskrifning af åtskilliga ut¬
af statskont. af under händer hafvande medel bestridda utgifter;
N:o 87, i anledn. af granskningen af de under comm.colle-
gii förvaltning ställda fonder oell medel;
N:o 88, ang:de förändring uti beräkningen af s. k. straff¬
ränta för lån utaf manufakturdiskontfonden;
N:o 89, ang:de förändradt sätt för utöfvande af församlin-
garnes granskningsrätt öfver pastorernes redovisning för kyrkor-
nes medel;
N;o 90, om ändring i K. kungörelsen d. 5 Mars 1831/ i
fråga om tiden då auktion å landet bör vara slutad:
N:o 91, i fråga huruvida K. förordn:n d. 19 Maj 1845,
ang:de giftorätt och morgongåfva, äger retroaktiv verkan eller
ej; samt
N:o 92, ang:de en fyranläggning å skäret Skomakaren eller
Simpnäs Klubb.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 17 och 20 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 171, i anledn. af väckt motion, ang:de nedsätt¬
ning i arrendet för kronosäteriet Boda.
Den af Hr Norin vid delta utlåt, fogade reservation, upp¬
lästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter anförde:
Jag anser det för Kronans rätt ganska vådligt, att efter¬
skänka eller nedsätta en arrendeafgift, grundad på ett i laga ord¬
ning afslutadt kontrakt, hvilken afgift sedermera blifvit af högsta
domstolen till betalning fastställd. Enl. min tanke, bör man i
frikostighet icke gå längre än reservanterne föreslagit, nemi. att,
om arrendatoren så åstundar, han må blifva fri från arrendet
Den 24 Maj.
117
och hemmanet ånyo utarrenderadt. Jag anhåller således om Hr
Gr. o. Landtm:s propos. till bifall å reservanternes förslag.
Hr von Rosen, Georg Ludvig: Jag får förena mig med
Hr von Hartmansdorff, så mycket heldre som detta mål vid fö-
reg:de riksdagar förevarit och R. St. då beslutat, att arrendatorn
ägde att i laglig väg söka sin rätt. Nu har han så gjort, hvar¬
igenom upplyst blifvit, att han å sin sida haft orätt. Skulle då,
sedan högsta domstolens beslut nu fallit, R. St. göra några efter¬
gifter, synes föga hopp vara om beståndet af något framtida ut¬
slag. Jag anhåller, alt R. o. Ad. måtte fatta sitt beslut i enl.
med reservanternes förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag tillstyrker, att R.
o. Ad. mätte ogilla Utsk:s förslag och i stället såsom sitt beslut
antaga den upplästa reservationen. Jag anser Utsk. hafva orik¬
tigt förfarit derutinnan, att det inlåtit sig i en slags granskning
och vederläggning af högsta domstolens dom i förevar, fall, hvar¬
igenom Utsk. kommit till det resultat, att arrendatorn skall haf¬
va blifvit missledd af den honom lemnade beskrifning om egen¬
domen och att han icke fått åtnjuta honom tillförsäkrade förmå¬
ner. En sådan Ulsk:s åtgärd innebär ett klander af Konungens
beslut, och dertill anser jag Utsk. lika litel som hvarje enskild
person berättigadt.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att i 69 § Reg.F. vore fö-
reskrifvet, att om betänkligheter uppstå att antaga hvad StatsUtsk.
tillstyrkt uti det som rörer statens reglerande, då böra de skäl,
pä hvilka sådana betänkligheter sig stödja, anföras och meddelas
StatsUtsk., som derefter toge ärendet under ytterligare öfvervä¬
gande, samt att nu förevar, fråga om nedsättning i arrendet för
en af statens egendomar, måste hafva inflytande på statsreglerin-
gen, och Hr Landtm, fördenskull ansåg sig icke kunna framställa
propos. å direkt bifall till den här yrkade förändring i Stats-
Utsk:s förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: I hnfvudsaken hyser jag
samma åsigter som föreg:de talare, och vill blott tillägga, att ehu¬
ru arrendatorn, såsom stöd för sin ansökning om eftergift, åbero¬
pat, dels att han blifvit missledd af honom förevisade kartor,
hvilka vid säteriet upptagit åkerjorden till 150 tunnland, och dels
att han icke kunnat ana, att denna jordvidd jemväl skulle inbe¬
gripa jorden vid torpen; likväl och som det lika litet bordt vara
arrendatorn, som det kan vara någon af oss obekant, att ett hem¬
mans uppgifna åkerrymd innefattar åkern icke allenast vid sjelfva
hemmanet, utan äfven vid torpen, anser jag dessa skäl icke för¬
tjena afseende, utan anhåller om återremiss å betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: På grund af de skäl Hr Gr.
o. Landtm, anfört för dess vägran, att framställa propos. på bi¬
fall å Utsk:s betänk., får jag vördsamt hemställa, huruvida icke
Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. på återremiss, med
118
Den 24 Maj.
förklarande å R. o. Ad:s sida, att R. o. Ad. instämmer i den
åsigt, som i reservationen blifvit uttalad.
Hr von Rosen: För ali så mycket mera ådagalägga, att
reservanternes mening är riktig, får jag lemna den upplysning,
att arrendatorn Erasmi täflade med förra boställsarrendatorn om
arrendet och uteslöt denna sednare derifrån, genom ett högre an¬
bud af några kappar spanmål. Han borde väl hafva betänkt sig
innan lian gjorde det anbud, för hvilket han stanuat. Skulle han
nu erhålla den sökta eftergiften, hade Staten i och med detsamma
under en i min tanka oriktig form efterskänkt en ej så obetyd¬
lig del af arrendesumman, hvilken, om den förra arrendatorn kun¬
nat lagenligt bibehållas, sannolikt blifvit erlagd. Genom ett så¬
dant förfarande å R. St:s sida skulle ett ganska farligt prejudikat
uppstå, enär pä detta sätt spekulanter aldrig komma att hejda
sig i deras spekulationsifver vid utarrenderande af Kronans lägen¬
heter. Man varnar dem nu, men förgäfves, och följden blir, alt
löftesmännen fä plikta för arrendatorernes obetänksamhet. Ar
det principenligt, att personer vid arrenden å Kronans lägenheter
äga att bjuda huru mycket som helsi, blott för att undantränga
andra, hvars anbud måhända varit mindre, men hvars förmåga
att dem fullgöra, deremot varit större? Jag förnyar hvad jag sagt,
att den nu ifrågavar. eftergiften vore ett farligt prejudikat, och
jag anhåller att R. o. Ad. icke måtte bifalla Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Ehuru jag för min del anser
Utsk:s-afd:n hafva träffat den rätta synpunkten af förevar, fråga,
kan jag dock icke tillstyrka R. o. Ad. att fatta ett så beskaffadt
beslut, som det Hr von Troil föreslagit, emedan detta synes mig
innebära eli försök att eludera grundlagens förbud, att annorlun¬
da än med bifall besluta öfver eli StatsUtsk:s betänk. ang:de Stats-
regleringsfrågor första gången det är före, om man nu skulle
återremittera betänk, med förklarande, att den i reservationen ut¬
tryckta åsigt utgjorde R. o. Ad:s gemensamma tanke. Genom
ett sådant förklarande hade R. o. Ad. väl icke antagit reservatio¬
nen såsom dess beslut; men när saken återkommer från Utsk.,
hur skall Ståndet då betrakta sitt förra beslut? är icke R. o. Ad.
då derutaf bundet? Samma ändamål som dermed åsyftas vinnes,
om en enkel återremiss beviljas, emedan Utsk. af diskussionen
tydligen finner R. o. Ad:s allmänna opinion i denna fråga, enär
hvarenda ledamot, som här yttrat sig, talat för afd:ns förslag.
Jag anhåller således om propos. ä återremiss, pä grund af gjorda
anmärkn:r.
Frih. Raab: Det synes mig troligt att R. o. Ad. beslutaren
återremiss, och jag anhåller derföre att få fästa StatsUtsk:s upp¬
märksamhet derpå, att, om reservationen antages med de här
uppgifna ordalagen, bostället kommer att tillträdas d. 14 Mars
1849. Det är icke möjligt, att beslutet hinner så tidigt expedi¬
eras att redan i början af denna sommar arrende-auktionen kan
verkställas, åtminstone icke så tidigt, att den blifvande arrendatorn
Den 24 Maj.
119
kan under innevar. år företaga höstsådden. Jag skulle således
föreställa mig, att Ulsk. bordt framflytta tillträdestiden till år
1850. I afseende på formen, instämmer jag med Gr. Lagerbjelke.
Hr Gr. o. Landtm., som härefter, i anledn. af de särskilde
propos:r, som blifvit yrkade, och Gr. Lagerbjelkes i ämnet afgifna
yttrande, förklarade sig icke i grundlagen finna något hinder der¬
emot, att Utsk:s utlåt, återremitterades, med förklarande att R. o.
Ad. instämde i den åsigt, som i Hr Norins reservation blifvit
framställd, utan anse ali elt sådant förklarande, enär det icke vo¬
re att betrakta såsom eli definitivt beslut, kunna meddelas, ehuru
detsamma måhända vore öfverflödigt, enär R. o. Ad:s mening re¬
dan, såsom Gr. Lagerbjelke anmärkt, kunde inhemtas af prot., ytt¬
rade derjemte, att det torde vara lämpligast att propos. blefve
framställd först å återremiss och sedermera å den förklaring, som
af Hr von Troil blifvit föreslagen, samt alt Hr Landtm, förden¬
skull nu finge hemställa, om R. o. Ad. ansåge de emot StatsUtsk:s
utlåt. N:o 171 gjorde anmärkmr föranleda till återremiss.
Ropades ja.
Då härefter Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
vid den nu beslutade återremissen foga den förklaring, att Stån¬
det instämde i den uti Hr Norins reservation framställa åsigt, ro¬
pades nej, jemte ett eller annat ja, hvarpå Hr Landtm, förklara¬
de, det han funnit att härvid nej öfverröstat ja.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 17 och 20 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 172, dels i fråga om äskadt anslag för
gevärstillverkning, dels rör:de förvaltningen af Carl Gustafs stads
gevärsfaktori.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag hemställer om icke
betänk, bör punktvis föredragas, då den ena punkten innefattar
en statsregleringsfråga, den andra åter blott förslag till en und.
hemställan.
Sedan härefter l:sta punkten af detta utlåt., hvaruti Utsk.
yttrat sig om förvaltningen af Carl Gustafs stads gevärsfaktori
blifvit uppläst, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har anfört så goda skäl
mot faktoriets upplåtande åt enskildte personer, att det varit åt¬
minstone mig oförmodadt att Utsk. icke destomindre ifrågasatt en
förändring dermed. Till de af Utsk. mot förändringen anförda
skäl, anhåller jag, att få lägga några andra. Gevärstillverkningen
är, såsom vi alla känna, underkastad täta ändringar och förbätt¬
ringar. Hvarest skola rön och försök anställas, såvida Kronan
icke äger en verkstad, der sådana kunna företagas? Upplåtes fak¬
toriet åt enskildte, så måste med dem uppgöras kontrakter om en
viss modell, efter hvilken gevären tillverkas. Den enskildte är
hvarken förbunden eller måhända villig att använda särskildta
kostnader på försök. Dessutom är det, om sådana försök göras,
120
Den 24 Maj.
ovisst med hura stor tillförlitlighet de ske, i synnerhet då fråga
blir om förändring af gevärsmodellen, och om arbetarnes inläran¬
de till ovanliga sakers förfärdigande. Om dessutom, ett uppkom¬
met krig skulle föranleda gevärstillverkningens hastiga utvidgan¬
de, eller om man likväl beslutade att sådant skulle ske, huru kun¬
de man fordra af en arrendator, att han skulle beslå de ökade
kostnaderna? och om han ville det, huru skulle han hafva förmå¬
ga dertill? Under sådana förhållanden, anser jag det vara rättast
att icke göra någon förändring, utan tillstyrker vördsamt, att den
föreslagna und. hemställan frän R. St. måtte erhålla följande ly¬
delse: ”det R. St. måtte, jemte tillkännagifvande af sin åsigt att
Carl Gustaf stads gevärsfaktori t. v. må för Statens räkning fort¬
farande bedrifvas, tillika hos K. M. i und. begära, att, såvida icke
före utgången af nästk. år 1849, en sådan förändring i afseende
på nämnde faktori kunnat tillvägabringas, att gevärstillverkningen
derstädes bedrifves på ett för Staten i väsendtlig mån fördelakti¬
gare sätt än för närvar, är förhållandet, K. M. täcktes i nåder
låta med faktoriet vidtaga sådane åtgärder, som må anses tjenliga
för uppnående af det med inrättningen åsyftade ändamål”. Om
mitt förslag antages, har man genom denna und. skrifvelse lill-
kännagifvit, att man anser tillverkuingen vid faktoriet alltför dyr,
och att rättelse derutinnan bör vidtagas, hvarom man i und. på¬
minner, Jag önskar följaktligen att den und. skrifvelsen må blif¬
va så beskaffad, att hon icke strider mot den betänksamhet, hvil¬
ken R. St. uti allt hvad de företaga, böra ådagalägga. Att be¬
gära det ifrågavar. gevärsfaktori, det enda Kronan i riket äger,
skall utarrenderas, lärer svårligen kunna anses annorlunda, än
såsom en obetänksamhet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den sistevärde talaren har myc¬
ket hårdt angripit förslaget att utarrendera gevärsfaktoriet vid
Carl Gustafs stad och detta hufvudsakligen af det skäl, alt man
derigenom betoge sig tillfälle att anställa försök med nya uppfin¬
ningar och till en ansträngd verksamhet i händelse af behof. Jag
ber likväl att i detta hänseende få fästa uppmärksamheten derpå,
att i fall dessa skäl äro giltiga, de äfven borde gälla i fråga om
kanontillverkning. Denna tillverkning har likväl alltid hittills
skett till allmänhetens synnerliga belåtenhet, och man har aldrig
hört klagas deröfver att icke vid kanongjuterierna i riket försök
blifvit verkställda till utrönande af nya uppfinningars duglighet;
och då behof af ett störreSantal kanoner yppat sig, har man äf¬
ven sett att gjuteriernes verksamhet utvidgats. Då sålunda till¬
verkning af kanoner vid enskildes verk varit med Statens fördel
förenad, kan jag icke inse någon fara deraf, att äfven upplåta åt
enskilte att förse Kronan med sitt behof af gevär och pistoler.
Det är allmänt kändt, att gevärstillverkningen vid Carl Gustafs
stad hittills gått mycket illa. Man har sagt att en förändring i
styrelsen af berörde faktori ägt rnm i så måtto, att en enda per¬
son fått sig uppdraget vården och öfverinseendet af detsamma,
Det vore väl om de förhoppningar man derpå grundat kunna rea¬
Den 24 Maj.
121
liseras. Utsk:s förslag till und. skrifvelse innehåller också icke nå¬
gonting som lägger hinder deremot, dä det ej innefattar annat än
ett förklarande, att R. St., för den händelse att äfven den nya
organisationen framdeles skulle befinnas föga tillfredsställande och
att det blefve utröndt att fabrikation af gevär för Statens räkning
icke med fördel kan bedrifvas, R. St. då för deras del medgifva
utarrendering af ifrågavar. faktori. Deruti ligger ju ej något
för Styrelsen förnärmande eller något så synnerligen farligt och
oklokt, då man sett att det lyckas med en närbeslägtad fabrikation,
eller den af kanoner. Att deremot, på sätt den siste värde tala¬
ren föreslagit, ingå med en skrifvelse till K. M, och anhålla att
Ilan i händelse den nya organisationen icke skulle lyckas, ville
vidtaga en bättre och lämpligare organisation, kan jag alldeles
icke gilla. En sådan skrifvelse synes mig vara i allo obehöflig
och nära nog innefatta en ohöflighet, enär den anhåller om nå¬
got som det bör falla af sig sjelf, att K. M. i alla fall opåmint
söker att göra; hvarföre jag för min del måste afstyrka detsamma.
På de här ofvan anförda grunder, får jag deremot tillstyrka bifall
till Utsk:s förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Fullkomligt instämmande uti
de åsigter Hr von Hartmansdorff här utvecklat, ber jag att nu
endast få fästa uppmärksamheten på den enligt min öfvertygelse
särdeles stora våda, som skulle uppstå deraf att Statens enda ge¬
värsfaktori blefve genom arrende ät enskild person öfverlåtet och
detta icke blott derföre, att Staten, såsom Hr von Hartmansdorff
ganska riktigt anmärkt, derigenom hindrades ifrån att anställa för¬
sök med nya modeller, så länge de gamla kontrakterna efter en
äldre modell ägde bestånd, ulan äfven derföre att de särdeles dyr¬
bara machiner, som för berörde faktoris räkning äro anskaffade,
möjligen kunde uti en arrendators hand blifva mindre väl vårda¬
de, och då de vid arrendeårens slut återlemnades, befinnas i ett
väsendtligen försämradt skick. Dessutom måste jag erinra derom,
att, efter hvad jag tror mig veta, det icke finues något enda Eu¬
ropeiskt land der icke Slaten anser såsom sin ovilkorlig» pligt,
att för egen räkning bedrifva gevärstiliverkning, åtminstone vid
något enda faktori. Hvad Gr. Lagerbjelke anmärkt om kanon¬
tillverkningen, kan icke tillämpas på gevärsfabrikation. Alla ka-
nongjuterier i Sverige tillhöra för det närvar, enskildta personer,
och Staten kan genom kontrakter med deras ägare, förskaffa sig
sitt behof af kanoner. Om Slaten ägde ett dylikt gjuteri skulle
jag för min del afstyrka allt utarrenderande deraf åt enskilte.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att i fråga om Hus¬
qvarna, som förut varit en Statens tillhörighet, men i sednare ti¬
der blifvit åt enskilte personer upplåtet, har Staten numera kom¬
mit på den punkt, att den icke kan något så när bestämma pri¬
serna på de derstädes för dess räkning tillverkade gevär, i thy
alt priserna ständigt stigit, så att de enligt sista kontraktet upp¬
gått ända till 21 ndr 45 sk., då deremot för den tid som sista
revisionen omfattar, priset icke var högre än 20 r:dr 24 sk. Så¬
122
Den 24 Maj.
ledes om Staten äfven icke kan vid sitt eget faktori täfla med en-
skilte faktoriägare i afseende på tillverkningspriset, kan Staten
dock genom att äga ett sådant faktori vara i tillfälle att, vid kon¬
trakts uppgörande med enskilta, mera sjelfständigt bestämma de
priser som böra ligga till grund derföre, hvarförutan, på sätt re¬
dan anmärkt är, tillfälle är alt vid ett sådant faktori få nödige
förbättringar verkställda. Dessutom bör raan ej förbise att utom
den egentliga gevärstillverkningen, förfärdigas vid faktoriet åtskil¬
liga mindre delar af geväret, såsom t. ex. läsdelar till slagkruts-
anländning nöt-, ut och intryckare m. m., hvarmed enskilde fak¬
toriägare icke gerna befatta sig. Den tid, som sista revisionen
omfattar, en tid hvarunder resultaterne af gevärstillverkning vid
Carl Gustafs stads faktori visat sig särdeles ofördelaktiga, har lem-
nat ram för en annan tid, som, efter hvad jag hoppas, skall kun¬
na förete ett lyckligare förhållande. StatsUtsk:s förevar, betänk,
visar att gevärstillverkningen gått, om ej betydligt, dock något
framåt, derigenom ati allmänna inseendet öfver merberörde fak¬
tori blifvit frän krigs-colhm öfverlemnad lill en enda person, ge-
neral-fälttygmästaren, hvarigenom styrelsen fått den enhet och den
kraft, som för ett allmänt verk är lika nödvändigt, som för ett
enskildt. Dessutom har verket hell nyligen till föreståndare fått
en person, allmänt känd för en utmärkt skicklighet och duglighet,
och af hvars verksamhet man väntar sig de bästa resultater. Li¬
ka med Hr von Hartmansdorff måste jag säga, att jag anser det
Utsk:s premisser stå i fullkomlig strid mot de slutsatser, hvartill
Utsk. kommit. Ehuru jag, lika med andra talare anser en und.
skrifvelse böra i detta ämne af R. St. aflåtas, i anseende till den
allmännare uppmärksamhet som faktoriets förra olyckliga förvalt¬
ning ådragit sig, tror jag dock att densamma bör vara uppställd
i de ordalag. Hr von Hartmansdorff uppgifvit, och förenar mig
således uti hans begäran om Hr Gr. o. Landtm:s propos. på det
af honom här framställda förslag.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har vid min
jemförelse emellan kanongjuterier och gevärsfaktorier anmärkt,
att Staten besitter ett gevärsfaktori, men att deremot alla stycke¬
bruken i riket ägas af enskildte. Men då det säges vara nödigt,
att Staten sjelf ägde ett styckebruk, så borde den väl också af
samma skäl förskaffa sig ett sådant. Detta har dock aldrig kom¬
mit i fråga, af det enkla skälet att kanonlillverkningen på enskil¬
des verkstäder gått så förträffligt, att man icke kunnat önska sig
detsamma bättre. Samme talare har omnämnt, att Husqvarna ge¬
värsfaktori, som förut tillhört Staten, numera är öfverlemnadt till
enskilte, och han syues befara att förluster deraf kan uppkomma
för Staten i fråga om priserna på de gevär, som derifrån måste
anskaffas. För min del kan jag icke dela den värde talarens far¬
håga i detta afseende, och det så mycket mindre, som ett motsatt
förhållande hittills ägt rum. Efter de officiella uppgifter, som re-
visorerne haft att tillgå och som i deras berättelser finnas anför¬
de, har gevärstillverkningen vid Husqvarna gått mycket väl och
Den 24 Maj.
123
livad priserna beträffar, så är det faktiskt att kostnaden för ett
gevärs tillverkande vid Carl Gustafs stads faktori uppgår till mer
än dubbelt så mycket som vid Husqvarna. Jag tror icke att man
behöfver sörja öfver att Slaten undgått att göra en sådan förlust
på Husqvarna, en förlust som den ovilkorligen fått vidkännas,
om vid sistnämnde faktori gevärstillverkningen för Statens räk¬
ning bedrifvits på samma sätt som vid Carl Gustafs stad. Man
har bär mycket talat om den reorganisation af förvaltningen vid
Carl Gustafs stads gevärsfaktori, som helt nyligen lärer vara vid¬
tagen ; men om denna verkligen medförer den åsyftade förbätt¬
ringen, så förfaller ju all fråga om utarrendering. Någonting an¬
nat har Utsk. också icke föreslagit, då det säger att faktoriet må
t. v. på försök få fortfara och att det endast är för den händelse
att någon väsentlig förbättring med gevärstillverknings bedrifvan¬
de för Statens räkning icke kan åstadkommas, som R. St. böra
föreslå faktoriets utarrendering. Detta innefattar väl icke något
sä farligt eller oklokt. Jag anser det då vara mycket olämpliga¬
re att bibehålla en misslyckad och kostsam förvaltning. Jag fort¬
far alt önska bifall till betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Om jag ej alltförmycket miss¬
tagit mig, inskränkte sig icke andamålet med anläggande af ge¬
värsfaktori vid Carl Gustafs stad blott till förfärdigande af gevär
och pistoler, utan omfattade äfven fabrikationen af andra för ar¬
méen högst vigtiga vapen såsom t. ex. sabel- och värjklingor. De
fleste af detta Stånd torde hafva sig bekant, att förfärdigandet af
sådana klingor är förenadt med mycken svårighet och att, om de
skola blifva af god beskaffenhet, dertill fordras utmärkt skickliga
och arbetsvana personer. Om man nu, på sätt Utsk. föreslagit,
afhänder Slaten ifrågavar. faktori, så skulle man derigenom till¬
intetgöra det nära nog vigtigaste ändamålet med faktoriets anläg¬
gande, eller att få dylika vapen förfärdigade för arméens behof.
Så vidt jag känner, finnes icke inom Sverige något enda enskildt
faktori, knappast någon enda verkstad, der en god sabel- eller
vätjklinga kan erhållas. Denna omständighet utgör enligt min
tanka ensam för sig ett tillräckligt skäl att tillstyrka en sådan
und. skrifvelse, som den Hr von Hartmansdorff föreslagit, om
nemi., på sätt han jemväl anmärkt, man nödvändigt vill hafva en
skrifvelse i detta ämne. För min del inser jag icke behofvet der¬
af, så mycket mindre som en dylik åtgärd, äfven med uteslutan- j
de af all fråga om utarrendering, nära nog står i strid med hvad
Utsk. i dess premisser anfört emot det af sista statsrevisionen
gjorda förslag.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Det förslag Hr von Hart¬
mansdorff framställt, synes mig innefatta nära nog detsamma som
Utsk. i sitt förslag hemställt, ty fastän i förra förslaget ej talas
om utarrendering, kan detta dock innefattas i de deri förekom¬
mande ordalag. Lika med Hr von Hartmansdorff anser jag det
bästa vara, alt låta Kronan behålla sitt gevärsfaktori. Men om
detta faktori icke kan bedrifvas utan alltför stor förlust, så torde .
124
Den 24 Maj.
väl någon annan åtgärd böra dermed vidtagas. Af denna orsak
anser jag det vara indifferent, om Ulsk:s förslag, eller det af Hr
von Hartmansdorff uppgjorda, blifver gällande. Jag anhåller dock
att i afseende på den giorda jemförelsen emellan kanongjuteri och
gevärsfaktorier få anmärka, alt kanongjuterierna icke kunna be¬
traktas som fortfarande verkstäder liksom gevärsfaktorierna. Jag
medger gerna att kostnaderna vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
för det närvar, äro vida större än vid Husqvarna. Men jag har
mig särskildt bekant, alt ägaren af det sednare faktoriet ingått
till krigs-colkm med begäran om förhöjning i det öfverenskomna
priset. Kontraktet räcker likväl ännu för flera är, men vi veta
icke om ej priserna för framtiden blifva högre. Dessutom om
Staten gör sig af med sitt gevärsfaktori, så hade vi endast 2:ne
sådana i riket som täffade med hvarandra om tillverkning för
Kronans räkning. Om då det ena deraf spelar bankrutt, så är
Kronan för sitt behof af gevär i beroende af det återstående.
Dock som förhållandet hittills vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
varit sådant, att Staten ä gevärstillverkning gjort stor förlust, kan
det icke skada alt genom en tind. skrifvelse fästa K. M:s nåd.
uppmärksamhet derpå. Jag tillstyrker derför bifall till hvad Utsk.
föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om gevärsfabrikationen i
vårt land i allmänhet vore i den ställning som kanontillverknin¬
gen redan i en längre följd af år varit, så skulle jag för min
del instämma uti den af Gr. Lagerbjelke här uttryckta åsigt. Ka¬
nonfabrikationen har under en längre följd af år hvilat på vissa
antagna grunder, dem man ansett vara de riktigaste och hvilka
endast i några mindre obetydliga detaljer undergått någon förän¬
dring; hvaremot gevärsfabrikationen under de sednaste åren un¬
dergått fyrfaldiga förändringar och ännu är underkastad dylika.
Sedan sista kriget har raan varit sysselsatt med att förbättra de
dåvar. gevärens konstruktion och de uppfinningar, som i följd der¬
af uppstått, äro af mångfaldigt olika slag. Dessa äro emellertid
af den beskaffenhet, att raan ännu icke anser sig hafva påträffat
de bästa som uppfinningsförmågan i den vägen kari utfinna. Vid
sådant förhållande anser jag det vara oundgängligen nödvändigt
för Kronan, att äga ett eget faktori, der försök i större skala med
nya konstruktioner af gevär kunna ske utan den omgång, de
kostnader och betydliga svårigheter, som vore förenade med dylika
försöks anställande vid enskildes verk. Dertill kommer, att det
finnes en större mängd gevär, hvilka tillverkade efter en förut
såsom god ansedd modell, numera anses böra, för att vara fullt
lämpliga, förändras i enlighet med sednare förbättrade konstruk¬
tioner. Sådana förändringar befarar jag icke skulle kunna på en-
skildta faktorier verkställas utan med vida större kostnader och
tidsutdrägt, än hvad som erfordrades i fall de skedde vid en
Kronans verkstad. Kommer man en gång derhän, att gevärs¬
fabrikationen hvilar på bestämda och fullkomnade grunder, samt
icke är underkastad täta förbättringar, då först anser jag skäl va¬
Den 24 Maj.
I2ä
ra alt säga, det bästa hushållningen vore alt öfverlåta gevärstill-
verkningen åt enskildes spekulationsanda. Men under hvilka för¬
hållanden som helst skulle jag aldrig tillstyrka att något Kronans
gevärsfaktori utarrenderades åt enskild person; utan bättre vore
då att pä vissa vilkor öfverlemna detsamma åt någon lämplig per¬
son, pä sätt man gjort med Husqvarna, hvilket förut var ett Kro¬
nans faktori. Men å andra sidan har deremot gevärstlllverknin-
gen vid Carl Gustafs stad lemnat så föga tillfredsställande resul¬
tater, att jag anser en af R. St. deråt lemnad större uppmärk¬
samhet just vara på sitt ställe, samt att denna statsmakt såle¬
des hör i ämnet aflåta en tind. skrifvelse lill K. M. Dervid an¬
ser jag det af Hr von Hartmansdorff väckta försiag, som endast i
sä måtto afviker ifrån Utskrs, att uti hans förslag icke förekom¬
mer något yttrande om utarrendering, vara det lämpligaste, hva¬
dan jag äfven för min del tillstyrker bifall dertill.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Vid behandlingen af
delta ärende, ansåg den ald. af StatsUtsk., som dermed haft be¬
fattning, nödigt höra styresmannen för Carl Gustafs stads gevärs¬
faktori, Hr kapten Hafström. Denne man lemnade benäget den
upplysning, alt kraftiga åtgärder i sednare tider vidtagits för ver¬
kets bringande i ett ändamålsenligare skick, såsom att öfverinse¬
ende! deraf öfver fly ttats från K. Krigscolhm till en enda person,
general-fälttygmästaren, hvilken deråt lemnat oafbruten uppmärk¬
samhet; och ett nytt besigtningsreglemente blifvit beslutadt, hvar¬
igenom den strängare kassation af gevär, som hittills ägt rum vid
nämnde faktori, jemförelsevis med hvad förhållandet varit vid
Husqvarna, för framtiden kommer alt upphöra. Dessutom ådaga-
lade han att de af revisorerne uppgjorde kalkyler på kostnaderne
för gevärstillverkningen vid ifrågavar. faktori vid närmare gransk¬
ning icke hälla streck, emedan derunder inbegripits en mängd
utgifter, som egentligen ej hört dit, och hvarigenom tillverknings¬
kostnaden beräknats högre än som vederbordt. Utarrendering af
faktoriet ansåg han vara särdeles vådlig och olämplig, emedan
derstädes linnas mycket dyrbara machinerier, hvadan han skulle
nödgas affordra en blifvande arrendator en särdeles hög borgen,
för alt bereda Staten garanti att dess machiner icke gå förlorade.
Derjemte tillkännagaf han, att han trodde, att i händelse arren¬
datorn komme på obestånd, eller omständigheterne skulle påfor¬
dra Statens återtagande af gevärstabrikationen, sådant icke med
fördel läte sig göra. Oaktadt dessa upplysningar beslöts dock i
Utsk., att den här anmärkta mellanmeningen, rör:de utarrende¬
ring, skulle i den föreslagna tind. skrifvelsen inflyta, för att till¬
fredsställa de ledamöter, som ansågo det vara behöfligt. För min
del anser jag ett sådant bestämdt utpekande vara öfverflödigt,
emedan det innefattas under de i sista meningen af tillstyrkandet
förekommande uttrycket, att K. M. med berörde faktori måtte vid¬
taga de åtgärder, som anses tjenlige; hvaraf följer, att om K. M.
linner en utarrendering lämplig, (hvilket jag betviflar), är K. M.
oförhindrad att en sådan åtgärd besluta. Jag tror således att om
126
Den 24 Maj.
den ifrågasatta tind. skrifvelsen är affattad i de ordalag, FIr von
Hartmansdorff föreslagit, är detta allt hvad som erfordras i denna
sak; och instämmer jag derföre uti åtskillige ledamöters begäran
om propos. till bifall derå.
Hr Ribbing, Bengt: Såsom boende nära Husqvarna, bar
jag haft tillfälle att om gevärsfabrikationen derstädes taga känne¬
dom, och får jag derföre med afseende å eli här fäldt yttrande
om den strängare besigtning, som skulle äga runi vid Carl Gu¬
stafs stad emot hvad som för Husqvarna vore föreskrifvet, äran
upplysa, att, efter hvad jag kunnat inhemta, besigluingen vid det
sednare stället i stränghet fullt ut kan jemföras med den som
iakttages vid Kronans berörde faktori. Denna stränghet lärer för
några år sedan hafva gått så långt, att en gång 99 gevär af 100
blifvit kasserade; och strängare kan väl icke kassationen vid nå¬
got faktori handhafvas. Följden har emellertid blifvit en större
noggrannhet å vederböra sida vid tillverkningen, hvarefter också
kassationen blifvit mindre, ehuru ändock efter de underrättelser
jag erhållit i medeltal hvart annat gevär blifvit kasseradt. För
att, sä vidt möjligt vore, förekomma en så vidsträckt kassation,
hafva vederbör, fästat synnerlig vigt vid anskaffande af dugligt
jern, hvadan det händt, att då faktoriet i början nöjt sig med
det Tabergsjern, som kunde erhållas vid närgränsande bruken,
man sedermera sökt förskaffa sig jern från annat håll; ja man
har hemtat jern landvågen ända från Göteborg, hvilket naturligt¬
vis gjort det mycket dyrt. Från hvilket bruk detta sistnämnde
jern kommit, känner jag icke. Derifrån måste man ock härleda
orsaken lill den förhöjning i pris som säges vara i fråga för de
gevär som nu tillverkas vid Husqvarna, och icke från någonting
annat. Tillvaron af ett faktori vid Carl Gustafs stad, har hitin¬
tills icke kunnat moderera priset för de vid Husqvarna förfärdiga¬
de gevären, då de som förfärdigas vid det förra äro dubbelt dy¬
rare än vid det sednare. Man har anfört såsom hinder för en
utarrendering, att detta skulle hindra Kronan från att få nya mo¬
deller förfärdigade. Ulsk:s betänk, lemnar dock K. M. öppna hän¬
der alt i detta hänseende göra och låta såsom Honom bäst synes,
och att således vid en utarrendering fästa de vilkor, som anses
lämplige, hvarunder naturligtvis äfven kan innefattas förbehåll och
rättighet till modellers förfärdigande och försöks anställande.
Hufvudsaken lärer väl vara att Kronan får ett tillräckligt antal
goda gevär till skäligt pris. Detta har det icke hittills lyckats
Kronan att fä från Carl Gustafs stads faktori. Vid sådant förhål¬
lande kan jag icke finna annat, än ali det förslag till und. skrif¬
velse Utsk. afgifvit, är vida lämpligare, än det Hr von Hartmans¬
dorff nu framställt, och får jag derföre tillstyrka bifall till anta¬
gande af det förra.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: De ledamöter af R. o. Ad.
som egnat någon uppmärksamhet åt 1847 års revisorers berättel¬
se, i hvad den angår förevar, fråga, torde äfven känna huru illa
gevärsfaktoriet vid Carl Gustafs stad blifvit för Statens räkning
Den 21 Maj.
förvaliadt; utan att jag derom behöfver ingå i någon närmare ut
veckling af ärendet.
En värd talare har lemnat den upplysning, att delta faktori
i sednare åren blifvit bättre förvaliadt, och jag vill ej bestrida
möjligheten häraf. Men för revisorerne var detta förhållande
okändt. Emellertid är det en sanning, att gevär och pistoler,
som hittills blifvit tillverkade vid Carl Gustafs stads faktori varit
af sämre beskaffenhet, än dem som erhållits från Husqvarna fak¬
tori, ett faktum som uti revisionsberättelsen finnes bestyrkt. Or¬
saken härtill ligger deruti, att vid Husqvarna faktori betalas ar¬
betaren efter som han afiemnar ett fullgodt arbete, då deremot
vid Carl Gustafs stads faktori arbetaren får sin betalning, antin¬
gen han afiemnar ett godt eller dåligt arbete. Det är äfven upp¬
lyst, att vid Husqvarna faktori man söker förskaffa sig de bästa
materialier, hvaremot man vid Carl Gustafs stads faktori ej lärer
vara så noga i detta afseende.
Såsom skäl att Staten må hafva för egen räkning ett gevärs¬
faktori, har man anfört, att tillfälle borde finnas för Staten att
å egna verkstäder göra försök med nya uppfinningar m. m., samt
att anställa experimenter uti större skala. Detta har visserligen
till en del sin riktighet; men om Staten med mycket mindre
kostnad och omväg kan verkställa dessa undersökningar vid de
nuvar. artilleri-verkstäderne, så borde sådant iakttagas. Föröfrigt
tror jag, att de enskilda faklorierne gerna verkställa experimen-
terne, så framt de blifva förvissade, att utom ersättning för de¬
samma, äfven sedan få emottaga beställningen.
Man klandrar StatsUtsk:s nu afgifne betänk, uti ifrågavar.
vigtiga ärende. Frågas, om StatsUtsk. kunnat annorlunda förfara,
med stöd af de upplysningar, Utsk. erhållit, än att föreslå R. St.
det ifrågavar. faktori skulle på försök bedrifvas för Statens räk¬
ning intill slutet af år 1849; men att om vid denna tids utgång
visade sig, alt deuna inrättning går med förlust för statsverket,
det då borde utarrenderas under vissa af K. M. bestämde vilkor.
Det må således ursägtas mig, om jag på de nu anförde grunder,
men synnerligen på dem som inhemtas af revisionsberättelsen,
tillstyrker bifall till Utsk:s betänk, uti förevar, punkt.
Hr von Hartmansdorff: Åtskilliga anmärkn:r hafva här
redan blifvit gjorde emot de skäl som Gr. Lagerbjelke i denna
fråga anfört. Jag anhåller att få ytterligare utveckla en af dessa
anmärkn;r och att dertill få lägga ännu några andra. Gr. La¬
gerbjelke har egentligen fästat sig dervid, att då kanongjulerier
kunna bedrifvas af enskilde och Slaten finner sin räkning vid att
af dem köpa kanoner, så borde man kunna begagna samma ut¬
väg i fråga om gevärs anskaffande för Statens räkning. Jag tror
dock icke att den jemförelse han uppställt år riktig. Sedan ka¬
noner en gäng blifvit lill modellen bestämda och lill det nödiga
antalet gjutna, så måste tillverkningen deraf för Kronans räkning
under en längre tid afstanna. Hvad skulle då Kronans gjuteri
— i fall hon ägde ett sådant — göra under tiden till nästa be¬
128
Den 24 Maj.
ställning? Förmodligen täfla med enskildte om tillverkning af gry¬
tor och annat i den enskilta hushållningen nödigt gjutgods. Men
sådant duger icke, emedan Staten ej kan tillverka med samma
sparsamhet som den enskilte. Också se vi att då våra nuvar.
kanongjuterier icke sysselsättas af beställningar från främmande
länder, så afstannar deras rätta tillverkning och någon annan
mäste till skada för ägarne tillgripas. Om modellen för kanoner
förändras, så lära, enligt hvad sakkunnige män säga, (jag hörer
icke till deras antal) icke blott lavetterna, utan äfven, på sätt
Hr von Wahrendorff för icke länge sedan påstod, kassematter i
öfverensstämmelse dermed böra ändras. Något experimenterande
dermed har ett sä fattigt land, som Sverige, icke råd att verksläl-
la. Följden blifver att fråga om beställningar af förändrade ka¬
noner mera sällan än af förändrade gevär, förekomma. Man har
sagt att sämre gevär blifvit tillverkade vid Eskilstuna faktori än
vid Husqvarna. Det är väl möjligt att Hrr revisorer funnit för¬
hållandet vara sådant; men jag kan icke påminna mig alt jag
läst något sådant i deras tryckta berättelse. Att gevären hittills
varit dyrare vid Eskilstuna gevärsfaktori, än vid Husqvarna, är
obestridligt. Men orsaken torde böra sökas uti de kostnader, som
på förra stället nyligen blifvit nedlagda för nya byggnader och
dyra machiner. Men dessa m. fl. omkostnader böra icke beräk¬
nas blott för de gevär, som blifvit tillverkade under de 2 år,
hvilka revisorernas granskning omfattar, utan för en lång följd af
år. Hr von Rosen har sagt, att det vore likgiltigt om R. St:s
skrifvelse syftade på gevärsfaktoriets utarrenderande eller icke,
emedan en sådan utarrendering icke lämpligen kunde ske och så¬
ledes icke heller kunde af Konungen beviljas. Jag kan icke an¬
se saken så likgiltig. Att begära hvad man på förhand tar för
afgjordt icke kunna beyiljas, synes mig å R. St:s sida vara att
fela i aktning både mot sig sjelfva och Konungen. De böra na¬
turligtvis icke begära annat än hvad de sjelfve finna välgrundadt
och derföre kan vinna Konungens bifall. Jag förnyar min an¬
hållan att R. o. Ad. måtte godkänna det förslag lill und. skrif¬
velse, jag redan afgifvit, eller något dylikt.
Hr Adelborg, Otto: Man behöfver icke ens hafva varit
militär för att inse nödvändigheten deraf, att Kronan äger ett eget
gevärsfaktori. Någon vidlyftig utveckling synes icke vara af nö¬
den för att visa de olägenheter, som för framtiden skulle upp¬
komma deraf att man öfverlemnades åt enskilte att förse Kronan
med dess behof af gevär. Följden deraf skulle kunna blifva, att
då Staten hade största behof af gevär, skulle den icke kunna få
annat än möjligen dåliga gevär till högt pris. Jag tror derföre,
att den besparing, man möjligen kan göra genom att öfverlåta
ifrågavar. inrättning i enskilda händer skulle Staten dyrt få um¬
gälla genom de förluster, densamma vid andra tillfällen måste li¬
da cch hvilka måhända ofta icke kunna i penningar beräknas.
För den händelse att R. o. Ad. likväl anser sig böra bifalla Utsk:s
be¬
De n 24 Maj.
129
betänk., får jag för min del anhålla, att den tid, inora hvilken
raan vill afvakta verkningarne af ett förändradt tillverkningssålt
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, måtte utsträckas till slutet af
år 1851 i st. f. år 1849. Hvar och en vet att vid en så kom¬
binerad och sammansatt inrättning som ett gevärsfaktori (synner¬
ligast det vid Carl Gustafs stad, hvilket nyligen fått en annan
styresman och af sin förre styresman blifvit lemnadt i ett min¬
dre godt skick) kunna resultaterne af en förändrad organisation
icke pä så kort tid utrönas. Uti berörde mindre goda förvaltning
mäste man söka orsaken till den dyrhet, som blifvit lagd detta faktori
till last och hvilken icke bör til 1 räknas sjelfva gevärsfabrikationen
ensam, utan jemväl bör sökas uti flera andra omständigheter, som
äfven dertill bidragit. Till de flera sä beskaffade omständigheter,
som här redan blifvit anförde, vill jag endast lägga det, att fak¬
toriet måst underhålla en mängd gamla arbetare, som icke kun¬
nat göra särdeles nytta, och hvilka det icke på något sätt kun¬
nat blifva utaf med. Vill man afvakta resultaterna afen förbätt¬
rad organisation af detta verk, så måste man bestämma en län¬
gre tid, än de här föreslagna två åren. Jag tror icke alt med
den bästa vilja i verlden det är möjligt, äfven för den skickliga¬
ste styresman, att ombilda detta verk så att det på berörde kor¬
fa tid kan lemna tillfredsställande resultater. Jag anhåller såle¬
des alt R. o. Ad., i händelse af bifall till den af StatsUtsk. i dess
betänk, föreslagna und. skrifvelse, ville förändra den der om¬
nämnda preskriptionstid från är 1849 till år 1851. För min
egen del skulle jag likväl vilja tillstyrka ett totalt afslag å denna
punkt af betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är ett faktum att de
gevär, som tillverkas vid Carl Gustafs stads faktori äro mer än
dubbelt dyrare ändem, som fås från Husqvarna. Hr von Hartmans¬
dorff har sagt, att Sverige är ett fattigt land och bör iakttaga all
möjlig hushållning. Jag skulle då tro, alt det vore nödigt alt
äfven i detta afseende så vidt möjligt är, söka inskränka utgifter¬
na. En sådan inskränkning kan i detta fall icke ske, säger Hr
von Hartmansdorff och den siste värde talaren med honom, eme¬
dan Staten måste äga ett eget faktori. Jag kan likväl icke för¬
stå att detta är så nödvändigt, som desse Hrr synas tro. Jag
kan icke inse att i detta fall i fråga om gevärstillverkning större
våda för Kronan kan komma deraf, att den förskaffar sig sitt be¬
hof af gevär medelst uppgörande af leverans-kontrakter med en-
skilta, än som för närvar, äger rom i frjiga om Kronans behof
af krut. Såsom bekant är finnes för närvar, icke något Kronan
tillhörigt krutbruk. Hvad möjligheten af höga priser beträffar,
så tror jag att om de nuvar. enskilta gevärsfaktorierna skulle
stegra sina priser till en större höjd, man väl måste förutsätta att
i Sverige finnes personer med tillräcklig spekulationsanda att nya
anläggningar i denna väg uppstå, hvarigenom priserna blefvo
jemnade; men om äfven priserna skulle hälla sig höga, så har
5 II. 9
130
Den 24 Maj.
man ju, genom vidtagande af den förändring som här är i fråga,
beredt sig medel att betala ett sådant högre pris. Jag kan så¬
ledes icke se annat, än alt nr hvilken synpunkt som helst en
förändring är önskvärd. Hvad beträffar det omtalda behofvet af
nya modeller och nödvändigheten att experimentera dermed, så
får jag upplysa, att vid alla artillerikasserner finnas verkstäder för
morieliers pröfvande, och att just vid dessa verkstäder förfärdigas
de modeller, efter hvilka gevär sedermera för Statens räkning till¬
verkas och för hvilkas skull man ansett det vara alldeles nödvän¬
digt, alt Staten har ett egel gevärsfaktori. Men antag nu att de
talare hafva rätt, som säga att Sverige icke kan umbära ett så¬
dant faktori, så frågar jag om man väl kan påslå, att den af
StatsUlsk. föreslagna und. skrifvelsen lägger hinder i vägen för
dess bibehållande. Utsk:s tillstyrkande innefattar ju, att R. St.,
för den händelse att de der förutsatte fall icke inträffa, måtte be¬
gära det ”K. M. täcktes i nåder låta föranstalta om faktoriets ular-
rendering för Kronans räkning, på sätt och under de vilkor, som
af K. M. pröfvas lämpligast, eller ock (märk väl) dermed vidta¬
ga andra åtgärder, som må anses tjenliga för uppnående af det
med inrättningen åsyftade ändamål”. Utsk. har således icke be¬
stämt föreskrifvit utarrendering, utan endast anlydt möjligheten
deraf och tillstyrkt R. St. att hos K. M. begära vidtagande af
sådana åtgärder, som kunde frambringa lyckligare resultater, än
de hittills vunna. Jag erkänner riktigheten af de skäl, Hr Adel¬
borg, anfört i fråga om den föreslagna preskriptionstiden, hvilken
är för kort. Det lärer endast vara för några månader sedan ver¬
ket fått en ny styresman och således kan man ej anse tiden till
1849 års slut eller icke fullt 2 års erfarenhet vara tillräcklig för
bedömande af resultaterne utaf de vidtagande föråndringarne;
men alt utsträcka tiden så långt framåt, som Hr Adelborg före¬
slagit, tror jag icke vara nödigt. Jag tror det vara nog om man
bestämmer tiden lill slutet af år 1850, detta är 3 år. Kan den
nya styrelsen under denna tid ändock icke tillvägabringa någon
varaktigare förbättring, tror jag tiden vara inne att vidtaga en
förändring i sjelfva sättet för gevärsfabrikationens bedrifvande.
På dessa skäl anhåller jag om bifall tiil Ulsk:s förslag, med för¬
ändring af årtalet 1849 till 1850.
Hr von Troil: Ehuru jag anser såväl representationen som
nationen i allmänhet stå i en särdeles förbindelse till revisorerna
för deras allvarliga bemödande att söka ådagalägga tillståndet med
Carl Gustafs stads gevärsfaktori, tror jag dock att de kalkyler,
hvarpå revisorerne grundat deras uppgifter om kostnaderne i och
för berörde faktori, måhända tåla vid en och annan afprutning.
Åtminstone visar det sig uti den förklaring, som krigs-colhm af-
gifvit i anledn. af revisorernas i detta afseende gjorda anmärkmr,
att krigs-colhm icke utan skäl afdragit en mängd poster, som i
berörde kalkyler äro förde gevärstillverkningen till last. Krigs-
colhm har äfven uppgifvit, att om man afdrager förvaltningskost-
naderne samt räntan på det nedlagde kapitalet, komme kosina-
Den 24 Maj.
131
derne för sjelfva gevårsfabrikationen, fördelade på hvarje af de
tillverkade gevären, alt med några sk. understiga det pris, som
vid Husqvarna betalas. Jag vill icke nu ingå i bedömande af de
skiljaktiga åsigter, som sålunda af revisorerne och krigs-colhm blif¬
vit framställde; för min del anser jag, lika med revisorerna, att
gevärstillverkningen vid Carl Gustafs faktori hittills varit Staten
allt för dyr. Jag tror att revisorernas anmärkmr haft en stor
nytta med sig, i det de fästat såväl styrelsens som R. St:s och
nationens i allmänhet uppmärksamhet på detta vigtiga ämne; men
då styrelsen i följd deraf, så vidt på densamma ankommit, sökt
för framtiden förbätra det nuvar. tillståndet, tror jag all R. St.
icke böra ingå med någon tind. skrifvelse, som åsyftar ett förän-
dradt sätt för sjelfva gevärsfabrikationens bedrifvande, åtminstone
icke förr än man kommit i tillfälle att bedöma följderna utaf det
nya förvaltningssystemet. Inom 3 år hafva vi åter riksdag; fin¬
ner man då att en skrifvelse bör allåtas i nu föreslagna syftning,
sä kan det ju ske. Men nu, då man tydligen ser att gevärstill¬
verkningen vid Carl Gustafs stads faktori är i stigande och att
ti 11 verkningspriset är i fallande, anser jag den af Utsk. föreslagna
skrifvelsen vara olämplig, isynnerhet hvad beträffar den deruti
ifrågasatta utarrenderingen af detta faktori, hvilken åtgärd jag
för min del anser för framtiden skulle medföra stor våda för ver¬
kets bestånd. Så många bevis äro här framlagde till bestyr¬
kande af denna åsigt, att jag skulle anse mig handla orätt om
jag upptoge R. o. Ad:s tid med att derom vidare orda. Jag tror
att vi vid detta tillfälle böra inskränka oss till att aflåta en sådan
skrifvelse, som den Hr von Hartmansdorff föreslagit. En skrifvel¬
se i de ordalag, som deri innefattas, är af behofvet påkallad,
emedan hela nationen vet att tillverkningen vid merberörde ge¬
värsfaktori varit för dyr, men om R. St. genom en sådan skrif¬
velse visa att detta förhållande icke undgått deras uppmärksam¬
het, tror jag det vara öfverflödigt att deruti inrycka någonting
annat, och tillstyrker således bifall till Hr von Hartmansdorffs förslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Som jag för tillfället icke var
närvarande, då Hr von Hartmansdorff uppläste sitt förslag utber
jag mig att få böra detsamma.
I anledn. häraf upplyste Hr Gr. o. Landtm, att Ilr von
Hartmansdorffs förslag innehöll hvad Utsk. hemställt, med
den skillnad, att han efter orden: ”K. M. täcktes i nåder låta”,
infört ”med faktoriet vidtaga sådana åtgärder, som må anses tjen-
liga för uppnående af det med inrättningen åsyftade ändamål”.
Hr Lagerhjelm: Jag tviflar icke derpå, att R. St:s reviso¬
rer haft skäl för deras anmärkn:r i detta afseende. Det öfver-
ensstämmer äfven med hvad jag sjelf i frågan inhemtat; men å
andra sidan år jag fullkomligt ense med Hr Adelborg derutinnan,
att en så vidlyftig förvaltning som ett gevärs-faktori icke bringas
till rätta på den korta tid, som återstår innan slutet af är 1849.
En så sammansatt handtering, som ett gevärsfaktori, kan icke
9*
132
Den 24 Maj.
jern töras nied el t krutbruk eller ett kanongjuteri, isynnerhet då
man besinnar att här är fråga om att vidtaga en så genomgri¬
pande förändring, alt den skulle medföra en betydlig nedsättning
i tillverkningspriset, utan att verka någon minskning i varans god¬
het. Jag tror icke att det är möjligt att åstadkomma en så vä¬
sendtlig förbättring på en så kort tid, som de föreslagna 2 åren
innefatta. Hvad åter beträffar frågan att på arrende upplåta ifrå-
gavar. verk till enskilte, får jag säga, att uti ett så litet land som
Sverige, som har så ringa industri och der det icke finnes mer
än ett gevärsfaktori utom Statens, vore det vådligt att endast åt
den enskilta industrien öfverlemna att förse Staten med dess be¬
hof af gevär. Dä jag således icke i allo kan gilla det förslag,
StatsUtsk. framlagt, förenar jag mig med Hr von Hartmansdorff,
uti den modifikation deruti, som han föreslagit.
Hr Aminoff: Ehuru jag med all uppmärksamhet genomgått
StatsUtsk:s betänk, uti ifrågavar. punkt, har jag icke kunnat upp¬
täcka, att de af R. o. Ad:s 2:ne ledamöter uti detta Utsk. som
nu yttra sig emot betänk., reserverat sig emot detsamma, hvilket
jag haft skäl att så mycket mer förvänta, sora den ene af dem
ännu är i militärisk tjenst, och den andra innehaft en sådan be¬
fattning tillförene, samt således, genom sine kunskaper och erfa¬
renhet uti militärväsendet, kunde lemna tillfredsställande upplys¬
ningar, hvilka nu genom reservationens uteblifvande gått förlora¬
de; hvaraf följden också kan blifva, att R. St. fatta ett beslut
som skadar både faktoriet och Staten.
Man har sagt, att revisorerne uppgjort kalkyler som icke vo¬
ro riktiga. Dessa kalkyler äro dock byggda på officiella uppgifter
och sifferförhållanden, och om dessa äro oriktiga, är sådant ej re¬
visorernas fel. Revisorerne hafva vid sina beräkningar upptagit
kostnaderne, så väl för gevärstillverkningen m. m., som ock för
verkets öfriga drift, samt jemfört denna totalsumma med inkom-
slerne, och derefter beräknat det hela.
Man har vidare anfört såsom skäl emot öfverlemnandet af
faktoriet till enskilda personer, att Staten derigenom skulle blifva
beroende af dem i och för anskaffande af nödigt antal gevär m. m.
Jag tror det icke; ty för det första vilja dessa enskilda förtjena,
och för det andra kan vid kontraktets uppgörande Staten förbe¬
hålla sig vilkor, som afböja allt beroende. Men tager man i be¬
traktande det ringa antal gevär m. m., som nu årligen erhålles
från Carl Gustafs stads faktori, så finner man lätt, att Staten re¬
dan är i behof af det enskilda biträdet och således till en viss
grad beroende, hvilket beroende ingalunda ökes, om Carl Gustafs
stads faktori utarrenderas på de grunder, som öfverensstämma med
Statens sannaste nytta och fördel.
Anser man åter, att ifrågarar. inrättning bör bibehållas för
Statens räkning, så väl i statsekonomiskt som politiskt afseende,
så bör man dock inskränka detta faktoris verksamhet till ett ex¬
perimenterande af de uppfinningar, som blifvit gjorda såväl inom
Den 24 Maj.
133
vårt eget land, sorn ock utom detsamma, och Staten skall i ut
giftsväg skörda en ganska betydlig vinst.
För min del anser jag det förslag till und. skrifvelse, Stats-
Utsk. uppgjort, vara det lämpligaste i närvar, förhållanden, syn¬
nerligen om K. M. skulle linna att, oaktadt de nu förelagne för-
ändringarne med detta verk, det likväl visade sig, att detsamma
fortfarande gick med betydlig förlust för statsverket. Jag forlgår
alltså att tillstyrka bifall till betänk, uti denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: På de skäl, som af Hrr Adel¬
borg och Lagerhjelm blifvit anförda, anhåller jag, att det i Utsk:s
förslag förekommande årtalet 1849 måtte förändras till 1850,
hvadan således efter orden: ”så vida icke före utgången af”, skul¬
le följa: ”år 1850 en sådan förändring” etc.
Hr Ribbing: Äfven jag finnér vid närmare eftertänkande
att året 1850 är tjenligare såsom preskriptionstid än året 1849.
Man kan då icke tillvitas att hafva gått allt för brådstörtadt till
väga. Hvad beträffar frågan om sjelfva det ifrågavar. faktoriet,
tror jag alt ehuru alla äro ense derom, att ändamålet med det¬
samma bör vara alt förskaffa Staten många och goda gevär, åsig-
terna likväl derutinnan äro skiljaktiga att den ene tror detta bäst
vinnas genom att Staten sjelf bedrifver gevärstillverkningen, an¬
dra åter derigenom, att den öfverlemnades åt enskilde. För egen
del vågar jag ej hoppas, det Slaten någonsin skall kunna tillver¬
ka för så godt pris som den enskilte. Hittills har åtminstone er¬
farenheten vid alla tillfällen visat raka motsatsen och det torde
således vara tillåtet att betvifla, att ett fördelaktigare förhållande
hädanefter skall kunna framkallas i afseende på gevärstillverknin¬
gen. Det går visserligen an att befalla förvaltningen af Statens
faktori att låta tillverka så och så många gevär; men deruti lig¬
ger icke någon säkerhet, att det föreskrifna antalet goda gevär
blifver till Kronan levereradt. Har detta antal ej medhunnits, är
dervid intet att göra, utan man måste antaga de ursäkter, som
vederbör, för dröjsmålet anföra. Öfverlemna!' man deremot fakto¬
riet åt enskild person, emot förbindelse för denne, alt, vid ansvar,
årligen lemua ett öfverenskommet antal gevär, (såsom förhållan¬
det nu är vid Husqvarna), så kan man vara öfvertygad derom,
att styresmannen nog föranstaltar att förbindelsen uppfylles, eme¬
dan i motsatt fall en betydlig skadeersättning blefve följden. På
dessa skäl anser jag de ordalag för den und. skrifvelsen Utsk.
föreslagit vara de bästa, emedan K. M. till följd deraf äger rätt
att, om Han så lämpligt finner, till enskild person utarrendera
ifrågavar. faktori under de vilkor och kontroller, som kunna fin¬
nas behöfliga.
Hr Adelborg: Vissa principer äro af beskaffenhet, att de
icke alltid kunna begagnas. Vid vissa tillfällen äro de bra, vid
andra åter duga de icke. Man har här talat om att hvarje in¬
dustri bäst förkofras under impuls af täflan emellan dess idkare.
Detta är ganska sannt, sä vidt fråga är om en industri, som re¬
134
Den 24 Maj.
dan finnes till. Men då raan talar om en industri, sådan som
gevärstillverkningen, hvilken, oaktadt den är af största vigt för
landet, ännu är högst outvecklad, så kan berörde sats icke vinna
tillämpning. Man behöfver icke hafva mycken sakkännedom för
att inse de svårigheter, som äro förenade med anläggande af ett
gevärsfaktori. Ett sådant uppstår icke i hast och vid en dylik inrätt¬
ning danas icke arbetare lika fort som vid andra industriella företag.
Man har jemfört gevärsfaktorier med krutbruk och hanongjuterier.
Hvad de förra beträffa, äro de till sin verksamhet så enkla, att de
hvar som helst och af hvem som helst kunna bedrifvas. Vid krut¬
bruken tillverkas sådane produkter, som i händelse af bristande
afgång inom landet kunna påräkna en säker afsättning utom lands.
Detta indutsri-företag kan Staten således tryggt öfverlemna ålen-
skilde personers omtanka, ty om man vid något tillfälle funne alt
Staten inom en kortare tid behöfde en större mängd krut, än som
vid de redan befintlige krutbruken hunne tillverkas, så kunde in*
om några månader nya krutbruk inrättas och träda i verksamhet,
utan några särdeles stora kostnader. Helt annorlunda är förhål¬
landet med gevärsfabrikationen. Det erfordras stora omsorger,
mycken kostnad och en längre tid att få en gevärsfabrik i gång.
Jag yrkar således på det högsta, alt Kronan måtte få behålla det
enda faktori den för närvar, äger. Jag sade nyss, alt Kronan
icke bör hafva mer än ett, ty 2 vore för mycket. Men ett fak¬
tori bör den hafva, på det att icke, i händelse ett större parti
gevär skulle i hast behöfva tillverkas, Kronan i afseende derå må
vara helt och hållet beroende af enskildes vilja eller förmåga att
anskaffa hvad som erfordras. Den anmärkn. Hr Aminoff gjort,
att vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori för det närvar, icke kan
tillverkas så många gevär, som Staten behöfver, är riktig; men
dervid bör erinras, att materialier der finnas för tillverkning år¬
ligen af ett nära tiodubbelt så stort antal, som nu derifrån leve¬
reras. Vår nationalära och vårt sjelfbestånd bör icke göras bero¬
ende af enskildes tycke, utan den bör vara anförtrodd åt Konun¬
gens omvårdnad. På grund af hvad jag nu och förut anfört, yr¬
kar jag fortfarande på afslag å hela betänk.; men om denna me¬
ning ej vinner bifall, sluter jag mig till det förslag Hr von Hart¬
mansdorff här framställt.
Frih. von Kraemer: Hr Aminoff har yttrat sin förundran
deröfver, att åtskilliga ledamöter af Statslltsk. tillhörande detta
Stånd talat emot förevar, betänk., utan att till detsamma foga
någon reservation. Jag får då fästa hans uppmärksamhet på en
omständighet, som icke bordt undfalla honom, såsom en gammal
Ulsk:s-ledamot, nemi. att man inom ett Utsk. kan komma att i
någon fråga votera med majoriteten, ehuru man icke i allo gillar
denna majoritets åsigter. Om nu t. ex. uti denna fråga ja-propos:n
inom StatsUtsk. innefattade tillstyrkande utaf en ovilkorlig utar-
rendering och nej-propos:n åter det förevar, förslaget, så, äfven
om jag anser all skrifvelse vara öfverflödig, voterar jag dock nej,
emedan jag funnit det förslag nej-propos:n innefattar vara mindre
Den 24 Maj.
135
skadligt, och då den mening, för hvilken man röslat, haft fram¬
gång inom Utsk., kan man naturligtvis icke deremot sig reservera.
Detta bör dock väl icke hindra en Ulsk:s-ledamot att då frågan
förekommer i det Riksstånd han tillhörer, der söka åstadkomma
sådana modifikationer uti förslaget, som han anser lämpliga.
Hr Printzensköld: Sedan flera talare nu yrkat den ut¬
sträckning uti tiden för experimenterandet med Garl Gustafs stads
gevärsfaktori, att. det skulle få fortgå till slutet af år 1850, sä
anser jag den ifrågavar. skrifvelsen vara alldeles öfverflödig. Det
är nemi. nogsamt bekant, att vid slutet af är 1850 sammanträda
R. St. ånyo. Kort förut skola det årets revisorer sammankomma.
Man kan då icke betvifla att ju desse sednare taga kännedom om
det sätt, hvarpå oftanämnde gevärsfaktori blifvit förvaltadl, samt
derom för R. St. tillkännagifva sin åsigt, hvarefter R. St. komma
i tillfälle att fatta ett definitivt beslut i frågan. Jag tror derföre
det vara lämpligast, att uppskjuta all framställning ang:de ifräga-
var. gevärsfaktori, till dess man kommer i tillfälle att bedöma
verkningarna af de förbättringar, som nu äro i fråga att införas»
Då kan man afgifva en på sakkännedom grundad und. skrifvelse,
i fall en sådan anses behöflig. Alt nu alläta en sådan, vore för-
hasladt, emedan berörde faktori kan anses vara endast i början af
sin verksamhet. Jag tillstyrker derföre afslag å betänk, i denna
del i likhet med hvad af Hr Adelborg blifvit yrkadt.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yltrade
Hr Gr. o. Landtm, att, i afseende på den förevar. l:sla punk¬
ten af StatsUtsk:s utlåt. N:o 172 blifvit yrkadt, dels bifall till
Utsk:s hemställan, dels af Hr von Hartmansdorff bifall till
samma hemställan med den förändring, att årtalet 1849 utbyttes
emot 1850 och i st. f. sista perioden infördes ”K. M. täcktes i
nåder låta med faktoriet vidtaga sådana åtgärder, som må anses
tjenliga för uppnående af det med inrättningen åsyftade ändamål”;
dels ock af Frih. Raab bifall till Utsk:s hemställan utan annan
förändring än att i st. f. 1849 infördes 1850, samt slutligen af
2:ne ledamöter afslag å Utsk:s hemställan; hvarjemte Hr Landtm.,
som ansåg propos. å bifall böra först framställas, hemställde om
R. o. Ad. bifölle Utsk:s hemställan i förevar, punkt.
Härvid ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s
ifrågavar. hemställan med den af Hr von Hartmansdorff föreslag¬
na förändring.
Denna propos. besvarades med ja och nej, hvarjemte
Rr Ribbing, anmälde sig och yttrade:
Jag ber om ursäkt att jag icke observerade om den l:sta
propos:n innefattade att årtalet 1849 skulle förändras till 1850.
I anledn. häraf upplyste Hr Gr. o. Landtm., att propos. å
bifall till Utsk:s hemställan utan annan förändring än utbyte af
årtalet 1849 emot 1850, ännu icke blifvit framställd, men att,
136
Den 24 Maj.
på sätt Hr Landtm, hade nämnt, Frih Raab yrkat alt ett sådant
beslut måtte blifva fattadt, och Hr Landtm, således nu finge hem¬
ställa om R. o. Ad. bifölle Utsk:s hemställan med endast den för¬
ändring, att i st. f. 1849 infördes 1850.
Afven denna propos. besvarades med blandade ja och nej.
Sedan härefter propos. till afslag å Utsk:s ifrågavar. hem¬
ställan blifvit framställd, men besvarad med starka nej, blandade
med ja, yttrade Hr Landtm, att han väl icke kunnat bestämdt
uppfatta R. o. Ad:s mening, men likväl trodde att flere röster
höjt sig för bifall till den i öfverensstämmelse med Hr von Hart-
mansdorffs förslag framställda propos., att för bifall till någon af
de öfrige och Hr Landtm, derföre nu finge ånyo hemställa,
om R. o. Ad. bifölle Utsk:s hemställan med den af Hr von Hart¬
mansdorff föreslagna förändring.
Härvid ropades starka ja, blandade med många nej; hvarpå
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja nu öfver-
röstat nej.
Hr Ribbing begärde votering.
Hr Wästfelt, Nils: Jag anhåller att sekreteraren ville
upplysa om han har någon kännedom om utgången af denna frå¬
ga inom de öfriga Stånden. Efter de underrättelser jag fått,
skall detsamma vara bifallet af alla de öfriga Stånden. Jag vill
dock icke uppgifva detta såsom säkert, emedan jag endast^ryktes-
vis hört det berättas.
I anledn. häraf upplyste undert. Ridd. sek reterare, att
prot.utdr. ankommit, som visade att BorgareSt. godkänt Stats-
Utskrs ifrågavar. utlåt., men att någon underrättelse om de öfri¬
ga RiksStms i ämnet fattade beslut ännu icke blifvit R. o. Ad.
meddelad.
Upplästes till justering följande förslag till voteringspropos.:
Den som bifaller den i lista puukten af StatsUtsk:s utlåt.
N:o 172, gjorda hemställan, med den förändring, att årtalet 1849
utbytes emot 1850, och, i st. f. orden: ”föranstalta om faktori¬
ets utarrendering för Kronans räkning på sätt och under de vil¬
kor, som af K. M. pröfvas lämpligast eller ock dermed vidtaga
andra åtgärder”, införas orden ”med faktoriet vidtaga sådana åt¬
gärder”, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifalles berörde hemställan, utan annan förän¬
dring, än att årtalet 1849 utbytes emot 1850.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke ordet
”nästkommande”, som förekommer i Utsk:s förslag till den und.
skrifvelsen, äfven borde ur båda voteringspropos:ne uteslutas.
Efter i öfverensstämmelse med denna erinran införd rättelse
Den 24 Maj.
137
i såväl ja- som nejproposm, blef det upplästa förslaget till vote-
ringspropos. af R. o. Ad. godkändl; oell vid voteringens slut, be-
funnos rösterna hafva utfallit, som följer.
Ja — 23.
Nej — 11.
Då härefter 2:dra punkten af StatsUtskrs ifrågavar. utlåt.,
innehållande tillstyrkan att R. St. måtte, för anskaffning af nya
gevär till K. M:s disposition å riksg:skont. anvisa en summa af
100,000 r:dr, att under åren 1S48, 1849 och 1850 med -|:del
årligen utgå, företogs till afgörande, yttrade sig
Frih. Cederström, Claes Rud.: Då man icke, oaktadt
de af revisorerne ådagalagde förhållanden, velat å denna fråga
fästa den uppmärksamhet, StatsUtsk. med dess i lista punkten
af detta betänk, förekommande förslag till und. skrifvelse synes
hafva åsyftat, skulle jag för min del anse nära på betänkligt,
att bevilja ett så stort anslag till anskaffande af nya gevär, som
de i denna punkt tillstyrkte 100,000 r:dr, utan att man der¬
vid på något, efter mitt begrepp tillräckligt sätt, prsecaverat
sig emot fortfarande af de vid berörde fabrikation anmärkte, min¬
dre önskvärda förhållanden. Likväl och som jag på enskild väg
erhållit den underrättelse, hvilken jag hoppas måtte vara tillför¬
litlig, att de öfriga RiksStrn antagit Utskrs förevar, betänk, utan
någon förändring, så finner jag mig föranlåten att, under denna
förutsättning, samt med afseende å det angelägna af gevärsbehof-
vets oafbrutna fyllande, hvaraf jag erkänner den stora vigten,
sjelfvilligt afstå från hvarje invändning mot den sednare punk¬
tens omedelbara antagande.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. sednare punkt af StatsUtsk:s utlåt.
N:o 173.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 17 och 20 dennes på bor¬
det lagde utlåt. N:o 15, i anledn. af gjorda anmärkn:r emot be¬
tänk. N:o 11, ang:de stämplade pappersafgiften.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande, hvarvid, i fråga
om Irsta punkten eller det i 4:de § 3 mom. af chartse-sigillatae-
förordnrn intagna stadgande om chartering af bouppteckningar,
anfördes af
Frih. Raab, Adam Christian: Då Bevilln.Utskrs hetänk.
N:o 11 förevar, biföll R. o. Ad. hvad Utsk. då hemställt i fråga
om 4 § 3 mom. af nu gällande författning, angrde stämplade pap¬
persafgiften. De skäl Utsk. i nu förevar, betänk, rörrde denna
fråga anfört, synas mig vara så talande för en förändring, att jag
tillstyrker R. o. Ad. att, med frånträdande af sitt förra beslut,
antaga hvad Utsk. nu sednast föreslagit. För de ledamöters räk¬
ning, som tilläfventyrs icke hafva sig bekant hvaruti skillnaden
emellan det förra och det nuvar. förslaget egentligen består, ber
jag alt få nämna, att i st. f. det att i betänk. N:o 11 blifvit fö¬
138
Den 24 Maj.
reslagit, att do utsatte karteringsbeloppen för bouppteckningar
skulle beräknas för hvarje 100 r:dr, afdela beloppet, såharUtsk.
i det sednare betänk, hemställt, att tillökningen i karteafgiften,
endast skulle äga rum för hvarje fulla 100 r:dr utöfver nämnde
summorne, hvilket grundar sig på billighet.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag anser det förslag
till tariff för karleafgifter utaf bouppteckningar, som Bevilln.Utsk.
nu sednast afgifvit, mera grunda sig på billighet och rättvisa än
det, som i förra belänk. innefattades. Således får jag i likhet
med den talare, som nyss hade ordet, tillstyrka bifall till hvad
Utsk. i förevar, betänk, derom hemställt.
Uppå härom framställd propus, beslöt R. o. Ad. att, med
frånträdande af sitt förut i detta ämne fattade beslut, antaga den
nu af Utsk. framställda förändrade tariff för bouppteckningars
chartering.
R. o. Ad. fann sedermera för godt, alt bifalla jemväl de öf¬
riga punkterne af Bevilln.Utsk:s utlåt. iN:o 15.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För den händelse att Hr
Gr. o. Landtm, ämnar fortfara med föredragning af de ännu hvi-
lande ärendena, anhåller jag att R. o. Ad., i anseende dertill,
att så få ledamöter af Ståndet äro qvar, ville till ett annat ple¬
num uppskjuta föredragningen af LagUtsk:s betänk. N:ris 47 och
49, hvilka angå frågor af större och allmännare vigt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hvad Frih. Palmstjerna
nu anfört, har visserligen sin grund; men att i anledn. deraf fat¬
ta ett sådant beslut, som det han föreslagit vore, enl. min tanke,
att stadga ett för framtiden vådligt prejudikat. Då Ståndets le¬
damöter veta, att målen äro uppförda till föredragning i en viss
ordning, är det deras eget fel, om de äro borta vid föredragnin¬
gen af något vigtigt ärende. Eljest kunde de klaga öfver öfver-
raskning. Jag tror således att man nu bör vidblifva den stadga¬
de ordningen, eller ock alldeles afsluta plenum.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att han nu, då större delen
af Ståndets ledamöter atlägsnat sig, trodde sig endast böra till
bordläggning anmäla följande från Utsk:n inkomne utlåta), mern.
och betänk., nemi. från
Bevillnings-Uts kottet:
N:o 13, ang:de lullbevillningen.
Stats -Utskottet:
N:o 177, i fråga om äskadt statsanslag för islåndsätlande af
de publika byggnaderne å ön S:t Barthelemy, äfvensom till för¬
höjning af aflöningsstaten för derstädes anställde tjenstemän;
N:o 178, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ronde ersätt¬
ning till handels- och sjöfartsfonden för förskjutne medel lill slaf-
varnes friköpande å S:t Barthelemy;
Den 24 Maj.
139
N:o 179, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de upplå¬
telse af en förre skogvaktare-bostället Fridened Brogården tillhö¬
rande jordrymd till plats för skolhus åt Frideneds församling inom
Skaraborgs län;
N:o 180, i fråga om det rotehållarne vid Westerbottens f. d.
reg:te tillerkända understöds utgående för åren 1845 och 1846;
N:o 181, i anledn. af sökt understöd för enke- och pupill¬
kassan vid riksg:skont.;
N:o 182, ang:de inlecknings-säkerheten för ett reg:ts-skrifva-
ren vid Kronobergs reg:te, kaptenen F. G. Klingström meddeladt
byggnadslån;
N:o 183, i anledn. af ålerremiss å en punkt i mern. N:o
126, ang:de aflöningen för RiksStms och Utsk:ns cancelli- och
vaklbetjening;
Stats-och Be v i 1 n ings-Uts ko 11 en:
N:o 14, ang:de ersättning åt de personer, som förordnas att,
i egenskap af Krono-ombud öfvervara bevillms-stämplingen af
spelkort;
N:o 15, i anledn. af ifrågställd ersättning åt skepps-ombuds-
mannen vid Stockholms sjömanshus I. S. Freese för uppbörden
och redovisningen af det under berörde sjömanshus hörande sjö¬
folks kronoutskylder;
N:o 16, i anledn. af väckte motioner om folkskole-afgiftens
fortsatta utgörande samt om meddelande af närmare bestämmel¬
ser dervid;
N:o 17, i anledn. af väckte motioner om afgifler till fat¬
tigvården ,
N:o 18, i anledn. af väckt fråga om förändring i vissa de¬
lar af föreskrifterne för utgörande af mantalspeuningarne, samt
folkskole- och fattigförsörjnings-afgifter,
N:o 19, ang:de väckt fråga om restitution af för högt erlagd
bevillning för qvarnar och sågverk;
N:o 20, ang:de väckt fråga om utsträckt portofrihet för kon-
traktprostarnes skrifvelser i embetsärenden; samt
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 91, i anledn. af väckle förslag, rör:de folkundervisnin¬
gen i riket;
Fl. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
140
Den 27 Maj.
Lörilagen den 27 Maj 1848.
Plenum kl. \ till 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 24 samt pleniprot. för d. 15
dennes.
Öppnades Hrr Eleclorers listor vid val af en ledamot i
Banko- och en ledamot i Allm. Besv.- och Ekon.Utsk.; och hade
dertill blifvit utsedde i
Banko-Utskottet:
efter N.o 778. Hr Leijonankar; Fredrik Wilhelm Erik Carl;
N:o 240. Hr Gyllensvärd, Johan Wilhelm.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 70. Hr Kafle, fullm. Hr Uggla, Carl Gusfaf;
IS:o 77. Frih. Rehbinder, Fredrik. Wilhelm.
Äfvenledes öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af ;2:ne
Electorer efter N:o 145. Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor och N:o
1481. Hr König, Carl Fredrik; och befunnos dertill hafva blif¬
vit utsedde:
N:o 15. Hr Ribbing, Gustaf och
N:o 2012. Hr Hjort af Ornäs, Carl Jacob.
Upplästes följande af Prih. Manderström, Ludv. inlem¬
nade memorial:
Beordrad att uti tjensteärender inom några dagar från huf-
vudstaden afresa, anhåller jag vördsamt hos H. R. o. Ad. att,
med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig den
Electorsbefattning som är mig uppdragen.
R. o. Ad. lemnade härlill sitt samtycke; i anledn. hvaraf Hr
Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän att sammanträda till
val af en Elector, i st. f. Frih. Manderström.
Hr von Axelson, Georg Julius: Sedan jag erhållit or¬
dres att begifva mig till den arme'-corps, som sammandrages i
Skåne; nödgas jag afsäga mig det ledamolskap i Ridd.Utsk., som
jag genom R. o. Ad:s förtroende hittills innehaft; hvarjemte jag
vördsamt anhåller, att vid min riksdagsmannarätt få varda bi¬
behållen.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt samtycke, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att i deras nästa sam¬
manträde utse en ledamot i Ridd.Utsk. efter Hr von Axelson.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 17 och 20 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 47, i anledn. af väckt motion om
Den 24 Maj.
141
förändring af 5 § i 2 cap. Utsökningsbalken, såvidt den angår li¬
den, hvarinom lagsökningsmål, som af K. bef:de förklarats tvisli-
ga, böra till domstol instämmas.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 17 och 20 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 48, i anledu. af väckt motion om förändring
af vittneseden.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: För min del kan jag
ej tillstyrka bifall till hvad LagUlsk. här föreslagil. R. o. Ad.
täcktes erinra sig, att under loppet af denna riksdag ett likartadt
fall redan förevarit, uti den motion, hvilken väcktes inom Preste-
St. af Hr Biskop Hedren, åsyftande en förändring af slutorden
uti den sednast påbjudna tro- och hnldhets-eden. Det inträffade
då inom det Utsk., som handlade frågan, att ganska många le¬
damöter försvarade den ide' som låg till grund för Hr biskopens
motion; men att man dock, oaktadt uttryckligt medgifvande af
det gjorda förslagets företräde i vissa afseenden; ansåg det be¬
tänkligt, att göra allt för täta förändringar uti edernes ordalag,
hvilka vanan tilllagt en helgd, som det ej vore skäl att rubba
genom oftare utbyte af uttryckssätt; och godkändes af R. St. det¬
ta Utsk:s omdöme. Samma betraktelse torde äfven vara tillämp¬
lig å den föreslagna nya redaktionen af vittneseden uti 17 cap.
10 § Rä ttegångsbalken. Dock, — jag medgifver det —, gäller
ej det åberopade skälet fullt så starkt härvid, dels derföre ali för¬
ändringen ej inträffar så snart efter det förra formulärets påbju¬
dande, dels ock enär det i berörde 16 § innefattade formulär
onekligen är serdeles långt och ordrikt, hvadan någon förkortning
derutinnan skulle möjligen utan skada kunna vidtagas. Men att
derföre utbyta hela §:n, mot en sådan som Utsk. föreslagit, det
är hvad jag vågar bestrida, öfvertygad om olämpligheten af den
nya redaktionen. Deri utlofvas under edsförpligtelse att vittnet
skall uppenbara allt hvad det vet i saken handt och sannt vara,
”ej mindre och ej mera”. Månne det dock är så nödigt att just
uti eden föreskrifva vittnet att icke fä säga mera och ej mindre
än hvad till sakens upplysning hörer? Man inser lätt overkställ-
barheten af en sådan föreskrift, om man eljest känner till den
vidlyftighet, och den kring ämnet mångfaldigt sträfvande om¬
ständighet, hvarmed allmogen vet att förtälja hvad den har sig
bekant. Det vore verkligen icke gerna tänkbart att mängden af
vittnen hos oss skulle kunna hälla en sådan ed, hvarmedelst den
förbunde sig att utan alla digressioner, i korta och noga afmätta
ordalag, afgifva sitt vittnesmål. Ehuru önskvärd en dylik bestämd¬
het och kortfaltlighet visserligen vore, vinnes den ej genom att
påbjudas; ty eflerlefnaden ligger ej alltid, tvertom ganska sällan,
inom förmågans gräns. Man torde, efter min tanka, bäst motsva¬
ra motionens syftemål, om man återremitterade betänk., och der¬
vid anmodade Utsk. taga i betraktande huruvida ej den nu gäl¬
lande viltnes-eden borde bibehållas, blott med följande förkortade
lydelse: ”Jag N. N. lofvar och svär vid Gild och hans heliga
142
Den 24 Maj.
Evangelium, att jag i thenna sak skall vittna och gifva tillkänna
allt hvad mig frågadt varder och jag vet handt och sannt vara,
så alt jag icke skall något dölja och förtiga, som till sakens och
sanningens upplysning lända kan, så sannt mig Gud hjelpe till
lif och själ”. Dervid uteslutas, ur nuvar. formuläret, följande or¬
dalag: ”hvarken för vänskap, skyldskap, svågerskap, gåfvor och
skänker, räddhåga, hat eller afund, nytta eller skada, eller hvad
thet vara må”. Derefter uteslutas längre fram orden: ”utan allt,
thet mig therorn vitterligit år, redeliga på mitt samvete bekänna
och uppenbara.” De der mellanmeningarne torde kunna gå bort;
dels emedan, på salt Utsk. anmärkt, de många uppräknade rnoti-
verua icke omfatta alla omständigheter, som möjligen kunna tän¬
kas, och således blifva ofullständiga och dessutom äro onödiga,
enär de innefattas i uttrycket: ”eller hvad thet vara må”; dels
ock, hvad de af mig mot slutet af §:n anmärkte orden beträffar,
emedan de innehålla ett upprepande i andra termer af hvad nyss
förut är utlofvadt. Nog behöfves det ofta att för allmogen flere
gänger upprepa en sak, således har delta återtagande af i grun¬
den samma förpligtelse väl haft sin orsak; men man har kanske
derigenom affatlateden i något för långsträckt ordaställning; hvil¬
ket gör, säges det, att vittnet ej tillräckligt noga följer med i
tankarna. iMen om man vidtager den förkortade redaktion, som
jag vördsamt föreslagit, så blefve formuläret ej längre än att hvar¬
je vittne under hela tiden för edens Biläggande måtte kunna hål¬
la uppmärksamheten fästad på hvad det säger.
Jag har likväl ej velat utesluta ett uttryck utur eden, nemi.
att man skall lofva att svara på ”allt hvad som frågadt varder”.
Det är denna term, som motionären och Utsk. ansett kunna ver¬
ka missledande, enär ”månget vittne” deraf ”skulle hemta anledn.
att dölja upplysande förhållanden, då ej uppenbarandet deraf ge¬
nom frågor uttryckligen påkallas”; men det är ju tydligt alt, så
snart man svär ”att ej något dölja och förtiga, som till sakens
och sanningens upplysning lända kan”, sä innefattar ju detta ett
upphäfvande af allt hvad som i det föreg:de uttrycket kunde tän¬
kas såsom inskränkande. Hvaremot jag anser det alldeles nöd¬
vändigt, alt vittnet skall förbinda sig besvara ”allt hvad frågadt
varder”, just på det att ej något vittne må inbilla sig kunna af
tredska underlåta att besvara de frågor dem domaren aflåter. Har
vittnet svurit pä att ge svar, så torde samvetet förbjuda en otill¬
börlig förtegenhet under vittnesmålets utläggande. På grund af
hvad i ämnet anmärkt blifvit, anhåller jag vördsamt om återre-
miss af betänk.; hvarvid jag äfven torde få nämna, hvad jag i
dylikt afseende har mig bekant, nemi. att detta utlåt, blifvit af
Hederv. BondeSt. återremileradt. Derjemte anhålles, alt af Hr
Ridd.secrelm upplysning måtte meddelas, huruvida prot.utdr. an¬
kommit, med underrättelse om ärendets behandling uti de öfriga
Stånden.
I anledn. häraf upplyste lindert. II idd.sek r e ter a re, att
enligt ankomne prot.utdr. PresteSt. afslagit och de öfrige BiksSlm
återremitterat LagUtsk:s förevar, betänk.
Den 27 Maj.
143
Ilr Cederstråhle, Joh. Casimir: Genom det förslag,
som Frih. Cederström nu gjort, tror jag att man ej skulle vinna
något serdeles; ty den olägenhet raan velat undvika, nemi. att
det i den gamla eden befintliga uttrycket ”allt hvad mig frågadt
varder” skulle verka missledande på vittnena, som dervid skulle
fästa sig för mycket uteslutande och tro sig hafva fullgjort allt,
då de blott besvarat hvad dem frågadt varder”, ty denna olägen¬
het, säger jag, skulle likväl qvarstå, om man antoge det af Frilun
gjorda förslag. Och denna olägenhet skulle ändå mera qvarstå,
om, som jag tyckte mig finna i början af Frih:ns anförande, han
ville hafva uteslutna de efterföljande orden: ”att ej något dölja
och förtiga, som till sakens och sanningens upplysning lända kan”,
hvilka innefatta ett slags korrektiv emot det förra mera uteslu¬
tande uttrycket. Vid slutet af sitt anförande tycktes dock Hr
Frih:n yttra sig för bibehållande äfven häraf.
Jag har inom Utsk. varit emot hela denna förändring, ehuru
jag ej vidfogal någon reservation, emedan jag ansåg frågan ej va¬
ra af någon serdeles vigt. Den gamla eden har varit i så mån¬
ga år, utan att, som jag tror, hafva orsakat några serdeles olä¬
genheter; och jag skulle derföre tro för min del, att den utan
skada kan bibehållas, så länge den gamla lagen varar.
Frih. Cederström: Efter den erhållna upplysningen, att
ett RiksStånd afslagit detta betänk.: och då, på sätt den siste
värde talaren yttrat sig, det ej kan ligga någon serdeles vigt uppå
hela den föreslagna förändringen; så finnér jag mig till tidens
vinnande, föranlåten att frångå mitt förra yrkande af återremiss;
hvadan jag förenande mig med Hr Cederstråhle, vördsamt anhåller
om afslag å betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alf R. o.
Ad. måtte afslå äfven detta betänk. Jag tror, för min del, att
upprepandet, oin man så vill kalla det, eller den vidlyftighet,
som nu finnes i vittneseden, der det nemi. säges: ”så att jag
hvarken för vänskap, skyldskap, svågerskap, gåfvor och skänker,
råddhoga, hat eller afund, nytta eller skada, eller hvad det vara
må skall något dölja och förtiga”, etc. är ganska nyttig, såsom på¬
minnelse för dem, hvilka aflägga eden, och att om dessa ord bort-
loges, det snarare vore skada, än det medförer någon fördel. För¬
ändringen innebär också, i de ord, som Frih. Cederström anfört,
något i min tanka alldeles oriktigt, nemi. att man ej får säga
mera\ ty det kan ej alltid iakttagas, utan vållar lätteligen ovilli¬
ga öfverträdelser. Således, och på de skäl Hr Cederstråhle an¬
fört, anhåller jag om afslag å betänk.
R. o. Ad. afslog LagUtsk:s betänk. N:o 4S.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag tyvärr försum¬
made att vara närvar, vid föredragningen af LagUtsk:s betänk.
N:o 47, hvilket jag hörer att R. o. Ad. bifallit, så anhåller jag,
att min reservation emot detta beslut mätte i protokollet blifva
144
Den 27 Maj.
upptagen. Jag anser nemi. Utsk:s förslag först och främst hafva bordt
vara affattadt, såsom ett lagförslag bör vara det, och ej som ett reson-
neradt betänk. För det andra anser jag, att en af de förändrin¬
gar som Utsk. föreslagit, nemi. att utsökningsmål, som hos K,
befh:de förklarats tvistiga, ej skola behöfva att fullföljas inom natt
och år; jag anser att denna förändring medförer betydliga olägen¬
heter, isynnerhet för sterbhus som skola utredas, äfvensom att
den tid af 3 månader, hvarigenom laga qvarstad bör öfverklagas,
är alldeles för kort i en del tingslag, der tingen ej förekomma
mer än en gång om året.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 17 och 20
dennes på bordet lagda betänk. N:o 90, i anledn. af väckt motion
om bildande af en kommitté för utarbetande af förslag till den me¬
dicinska undervisningens ordnande.
Hr Ekströmer, Carl Joh.: Jag har hyst någon tvekan
om jag borde yttra mig öfver förevar, betänk., dä jag, såsom lä¬
rare vid Carolinska institutet på visst sätt torde anses såsom per¬
sonligen interesserad i den fråga det angår; men denna betänk¬
lighet har gifvit vika för min önskan, alt genom några upplys¬
ningars meddelande söka bidraga dertill, att R. o. Ad. icke mätte
obetingadt deltaga i en underd. framställning till K. M., hvarige¬
nom ett klander åsyftades mot ett läroverk, hvilket under en
följd af år rönt förnyade bevis på R. Sl:s förtroende och välvilja,
och hvilket icke torde hafva förverkat all rätt dertill.
För att icke missförstås, anhåller jag att på förhand få för¬
klara, del jag ingalunda, hvarken önskar eller yrkar ett afslag pä
betänk.; tvertom, jag är förvissad derom, att genom bildandet af
en kommtte', för afgifvandet af förslag till den medicinska under¬
visningens ordnande, denna skall kunna bringas till en länge
önskad och af behofvet påkallad enhet och fullständighet, och jag
begär således R. o. Ad:s bifall för Ulsk:s hemställan i denna del;
men det har säkert icke undfallit R. o. Ad:s uppmärksamhet, att
de af Utsk. anförda skäl för R. Sl:s anhållan om bildandet afen
dylik kommitté' innehåller uppgifter, som luifvkdsakligen gå ut der¬
på, att Carolinska institutet, som skolat sträfva att med de medi¬
cinska fakulteternas undanträngande blifva en fullständig, om icke
Sveriges enda fullständiga undervisningsanstalt för läkare, som
tid efter annan erhållit betydliga och alltid stegrade bidrag af Sta¬
tens medel, likväl långt ifrån att uppfylla sin bestämmelse, icke
allenast icke motsvarat det påräknade ändamålet, utan äfven ge¬
nom de mått och steg, som blifvit för uppnåendet häraf tagna,
gifvit anledn. till missämja mellan universiteterna och institutet,
till mehn för undervisningen, och medförande en anda af sön¬
dring, som ännu skulle vara till finnandes. Ehuru öfvertygad
jag är, att Utsk. icke åsyftat en framställning, hvarigenom således
det ifrågavar. läroverket förklaras nära nog biltogt, torde R. o.
Ad. icke finna det förmätet, om jag anhåller om en sådan förän¬
dring
Den 27 Maj.
145
driug i motiveringen, derföre att någon misstydning deraf i den'
riktning, som nu så lätt erbjuder sig, icke måtte varda möjlig, och
det är i sådan afsigt, som jag tillåter mig begära R. o. Ad:s af¬
seende å de anmärkningar, hvilka jag nu går att framställa mot
betänk, i samma del.
Enligt Utsk:s uppgift, skulle Carolinska institutet leda sitt ur¬
sprung från ett i Inifvudstaden före år 1809 befintligt undervis¬
ningsverk, hvars bestämmelse var att ”bilda mästare för fält-
skärsstugor och regementsfältskärer”. Detta är ett misstag, ty
ett undervisningsverk med denna bestämmelse har aldrig funnits
i hufvudstaden. Mästerfältskärerne, ehvad de bestämde sig fol¬
den enskilta praktiken, eller sökte tjenster vid armeden, bildades
skråmessigt under bestämda läroår hos sina mästare, och deras
pröfning skedde inför societeten af dess deputerade. Det läro¬
verk åter, som från sednare hälften af 1600-talet fanns i Stock¬
holm, var deremot stifladt och upprätthållet uteslutande af colle-
gium medicum, och snarare ali anse såsom en motvigt mot, än
en undervisningsanstalt för chirurgerne. Då nu år 1797, såsom
det hette, medicin och chirurgie förenades, genom upphäfvandet
af chirurgiska societeten och bestämmandet af pröfning i cltirur-
gien inför collegium medicum, fortfor visserligen detta läroverk,
att, såsom dittills, undervisa i de läroämnen, hvilka hade egna,
och sedan några decennier tillbaka af Staten lönade lärare, nemi.
en i anatomi och chirurgie, en i medicin och pharmacie samt
en i barnförlossningsvetenskapen, men denna undervisning hade
ingalunda uteslutande afseende på fältskärer, utan var lika mycket
beräknad på medici, hvilka, genom afläggande af erforderliga kun-
skapsprof i chirurgien, önskade legitimera sig, så väl till vissa,
fältskärerne förut ensamt förbehåtlne låkarebefattningar, som lill
konstens utöfning i hela dess vidd. Detta misstag, sannolikt utan
afsigt tillkommet, och möjligen föra nied t af begagnandet, vid re-
citens uppställning, af i tryck utgifna handlingar rör:de medicin¬
ska undervisningen, vore ock lemligen likgiltigt, och skulle af
mig icke hafva blifvit vidrördt, om detsamma icke stöde i sam¬
manhang med den omedelbart derpå följande uppgiften, alt det
vid 1809 års riksdag beslutade, och kort derefter genom trenne
nya professorers tillkomst i verket satta medico-chirurgiska insti¬
tutet i Stockholm, gaf anledn. lill någon sådan förändring i lä¬
roverkets bestämmelse, som den Ulsk. anfördt, och hvaraf det så¬
ledes skulle vilja synas, som institutet, ur denna synpunkt betrak-
ladt, från sin första uppkomst inkräktat på fakulteternas under¬
visningsområde. Detta var dock sä mycket mindre händelsen,
som institutets stiftare vid uppgörande af 1815 års reglemente
begingo det stora misstaget, att, oaktadt medicin och chirurgi nu
mera borde de jure betraktas såsom förenade vetenskaper och hvar¬
je lärare sålunda anses pligtig, att jemte förberedande humanistisk
underbyggnad förena lika bildning i båda kunskapsgrenarna, lik-r
väl för institutet fastställa rättigheten, eller snarare skyldigheten,
att bilda chirurgiae-magistrar, för hvilkas humanistiska bildning
5 H. Ift
14G
Den 27 Maj.
ingen tillräcklig garanti äskades, och hvilkas specialstudium såle¬
des hvilade på ganska lös grund, utom det att fordringarne i den
egentliga läkarekonsten icke kunde anses fullt jemförliga med de
vid universiteterne, och lill följd hvaraf alltså institutet, om detta
förhållande oförändradt fått qvarstå, kunnat och skolat gifva lan¬
det och arméen en egen klass af läkare, underlägsna i bildning
men lika i rättigheter med de vid universiteterne utexaminerade.
Då Carolinska institutet, år 1822 tog initiativet för att undanröd¬
ja detta bestämdt oformliga, och jag vågar säga rent af skadliga
förhållande, i det att institutet undanbad sig skyldigheten att
mottaga andra än sådana elever, hvilka vid universitet aflagt me-
dico-philosophi® candidalexamen, äfvensom yrkade åtskillig skärp¬
ning i pröfningarna vid institutet, väckte delta någon oro hos
universiteternes medicinska fakulteter, hvilka i denna förändring
sago en tendens hos institutet att ”slä under sig hela den medi¬
cinska undervisningen”, oaktadt både syftningen och verkan af
denna förändring, hvad institutet angick, hvarken var eller kun¬
de blifva någon annan än den, att antalet af institutets elever
minskades med så mänga, som annars utan att vara medicophilo-
sophise-kandidater skolat der genomgå den förut medgifua läro¬
kursen; ty att eleverna skulle draga sig ifrån universiteterne,
och vid institutet söka en legitimation, hvilken numera lättare
kunde vinnas vid de förra än vid det sednare, var föga sannolikt,
och åtminstone å institutets sida aldrig påräknadt. Ett stadgan¬
de förekom visserligen i 1822 års reglemente, hvilket, jag med-
gifver det, med något skål kunde väcka fakulteternes missnöje,
nemi. det gjorda tillägget till tredje afdelningen af chirurgia;-ma-
gisters-examen, att dervid borde examineras äfven i medicina
legali och politica medica, hvarigenom således de vid universite¬
terne examinerade licentiaterne här ånyo underkastades pröfning
i dessa kunskapsgrenar: men detta stadgande, som till sin syft¬
ning, och jag vågar tro äfven till sina medelbara följder var godt,
tillkom genom medicinalstyrelsens inflytelse, och föranleddes af
dennes nitälskan derföre, att de i Statens tjenst inträdande lä-
karne icke måtte sakna erforderlig kunskap och skicklighet i des¬
sa till tjensteutöfningen hörande ytterst vigtiga kunskapsämnen,
såsom utan tvifvel dittills icke sällan varit fallet. Då emellertid
föreskriften väckte ovilja såväl hos fakulteterne, som hos licentia¬
terne, förändrades densamma derhän, alt ifrågavar. pröfning un¬
der benämning af ”embetsprof” redan år 1829 öfverflyttades från
institutet till sundhetscolhm, och har, ehvad man må invända mot
dess lämplighet, vare sig under dess första eller sednare form,
dock bestämdt haft del goda med sig, att de ifrågavar. läroämne¬
na föredragas vid universiteterne med mera omsorg och att de
utexaminerade läkarena i allmänhet äro bättre qvalificerade än
förut för ofvannämnde maktpåliggande embetsförrältningar. Nå¬
got missnöje med föreskriften, efter den gjorda förändringen, har
icke försports.
Att antalet af de vid institutet från den medicinska kursens
början till dess slut studerande ynglingar snarare skulle minskas,
Den 27 Maj.
147
var, såsom jag här ofvan anmärkt, en bättre insedd och otvifvel¬
aktig följd af de i 1822 års reglemente gjorda bestämmelser,
hälst enär någon reciprocitet icke egde rum mellan de rättighe¬
ter, hvilka förvårfvades genom vid institutet oell fakultelerne ge¬
nomgångna kunskapsprof. Det var ock på delta ”missförhållande”
som undervisningskommitteen, i dess 1828 afgifna und. betänk,
fästade uppmärksamheten, hvarvid kommittéen (pag 187) fö¬
reslår, alt de vid institutet utexaminerade chirurgiae-magistrar
för medicinse-doctorsgradens erhållande, endast skulle ega att in¬
för endera af fakulteterne undergå ett colloquium familiare, samt
utgifva och försvara sin gradualdisputation och hälla en s. k. lec-
lio praecursoria. Denna kommitté' föreslog och förbättrade lönevil-
kor för institutets lärare, och det var hufvudsakligen på grund af
dess framställningar, som institutets professorer, sedan de bland
dem, hvilka dittills endast, varit förordnade, erhållit nådiga full¬
makter, den 31 Dec. 1835 befalldes att lill K. M. inkomma med
und. förslag till förnyadt reglemente för Carolinska institutet.
Detta förslag uppgjordes enl. nåd. föreskrift, endast med afseende
på den medicinska undervisningen ”status quo”, och professorer-
ne voro så angelägne, att icke tillåta sig någon rubbning i den¬
na, att icke ens undervisningskommittéens ofvannämnde recipro-
ciletsförslag mellan fakulteterne och institutet dervid i någon
mohn logs i betragtande, ulan såväl i afseende pä pröfningar som
andra förhållanden mellan läroverken bibehöllos i allo de redan
gällande grunderne. Förslaget beror ännu, 11 år sedan det af-
gafs, på K. M:s nåd. pröfning, och för min del är jag glad att
så är, ty om det blifvit omedelbart anlaget, hade det hvarken
bordt eller kunnat blifva annat än ett interims-reglemente, eme¬
dan det, utan att i någon mohn åstadkomma ett ändamålsenligt
ordnande af den medicinska undervisningen i sin helhet, i afse¬
ende hvarpå professorerne till följd af den nåd. föreskriften icke
egde befogenhet, alt något förslag afgifva uteslutande ronde Ca¬
rolinska institutet, sådan det genom flen fastställda staten var till
sin yttre form bestämdt.
Emellertid väcktes häraf åter ”oro i lägret” — en oro, som
dock ingalunda kan finna grund i sjelfva förslaget, såvida man
ej vill och kan se spöken pä ljusa dagen, utan den måste sökas
i en af professoren Frih. Berzelius, sundhetscollegii und. utlåt,
bifogad reservation, deri han uttalar sin öfvertygelse om nyttan
af hela den medicinska undervisningens förflyttning från univer-
cileterne till hufvudstaden; — en åsigt, hvilken den store veten¬
skapsmannen försvarade genom anförande af facta, hemtade dels
från främmande länder, dels från eget land. Man förbisåg, nu,
att Frih. Berzelius, såsom reservant stod ensam om sin mening,
och man gjorde allt för att öfvertyga sig och andra, icke blott
om skadligheten af det sålunda åsyftade lösryckandet af den me¬
dicinska undervisningen från dess omedelbara sammanhang med
den högre humanistiska och allmänt vetenskapliga, som af univer¬
sitetet omfattas, utan ock att Frih. Berzelius uttryckt Carolinska
10*
148
Den 27 Maj.
institutets innersta sträfvande, genom realiserandet hvaraf de mehn-
ligaste följder för så väl vetenskaperne i allmänhet, som för lä¬
karebildningen isynnerhet ansågos skola uppkomma. Jag vågar
dock påstå, att lika litet som någon af institutets lärare offentli¬
gen biträdde Frihtns åsigt, lika litet delades den af någon ens i
tysthet, och man begick således utan tvifvel både en orättvisa och
en oformlighet, då man, såväl i ofliciella utlåten som enskildt,
tillvitade professorerna afsigter, till hvilka i deras förslag till reg¬
lemente intet spår förekommer, och hvilka, såvidt jag vet, ingen
bland dem hyste.
Om, som jag förmodar, detta förhållande skulle utgöra de
”frön till missämja mellan universiteterna och institutet”, hvar¬
om Utsk:s betänk, förmäler, så torde R. o. Ad. (inna, alt skul¬
den dertill åtminstone icke ligger på detta sednares sida; och om
institutet än verkligen hade haft en tendens, sådan som den så
bittert klandrade, vore härmed dock icke värre, än hvad man
dagligen ser och ett framåtsträfvande samhälle till och med bör
önska, eller alt olika åsigler blifva uttalade för att under¬
kastas offentlig pröfning, på det att det rätta slutligen må göra sig
gällande till det allmännas båtnad. Olikhet i åsigler förljenar
under sådana omständigheter icke att rubriceras såsom ”missäm¬
ja”, och jag tror mig icke begå ett misstag, dä jag yttrar den öf¬
vertygelse, att mellan fakulteterne och institutet någon sådan icke
är till finnande, såvida man icke lyssnar till en eller annan en¬
skild persons mer eller mindre afvoga utlåtelser; men det är icke
på sådana R. St. skäligen kunna grunda en underd. framställning
till sin Konung.
I förbigående torde det tillåtas mig anföra, att hvad beträffar
det af Frih. Berzelius åsyftade ”lysryekandet af den medicinska
undervisningen från universitetet” jag, som aldrig gillat ett så¬
dant förslag, numera börjar tro, att detta icke heller legat i botten
af den store vetenskapsmannens planer, hvilka jag har anledn.
förmoda hafva varit vida mera omfattande, i det han, med blic¬
ken in i framtiden, genom Carolinska institutets bringande lill
en sjelfständig fakultet, velat lägga första grundstenen till ett uni¬
versitet i hufvudstaden; en plan, hvilken, värdig Sveriges och ti-
dehvarfvets berömdaste vetenskapsman, säkert förr eller sednare
kommer att göra sig gällande, om än tidepunkteu för dess sät¬
tande i verket, ännu icke torde vara förhanden.
Utsk., alltid fästande sig endast vid Carolinska institutet,
har rätteligen anfört, att detta tid efter annan af R. St. erhållit
ökade anslag för utvidgandet af sin verksamhet. Tacksamt erkän¬
nande den välvilja läroverket sålunda af R. St. fått röna, har jag
dock icke kunnat finna huru Utsk. kommit till den uppgifna slut¬
summan.
Den uppoffring det allmänna gör för ifrågavar. läroverk, är
i alla fall betydlig; men icke lära Rikets nu församlade Ständer
vilja i sin und. framställning till K. M. yttra ett, om än indirect,
klander öfver sina föregångares åtgärd, att dels till följd af K.
proposir, dels af egen drift, efter noggrann pröfning hafva bevil¬
Den 27 Maj.
149
jat institutet nya anslag till samlingars bildande och förökande,
till lärarnes atlönande pä ett mot lefnadskostnaden i hufvudsladen
någorlunda svarande sätt, eller till inrättande af nya lärarebefatt¬
ningar, liebst någon öfverdrift i de förutnämnde anslagssummor¬
na, icke torde finnas vara förbanden, och hvad de sednare angår
desse tillkommit i rent praktisk syftning, och för ändamål, som
ingenstädes utom i hufvudstaden kunnat ernås. Då fråga är om
den medicinska undervisningens ordnande i allmänhet, vill det
synas, som Utsk., så vidt framställningen derom skall grundas på
de utgifter denna undervisning i dess nuvar. skick medför, icke
saknat anledn. att upptaga äfven hvad fakulteterna kosta, ty äf¬
ven de medföra utgifter och hafva under sednare tider hugnats
med välbehöfliga understöd. Hvad angår de för Carolinska insti¬
tutet vid denna riksdag begärda anslag, får jag äran upplysa, att
då chirurgie professorn är den ende, hvilken saknar biträde afen
adjunct, det icke torde anses obilligt hegardt, att för denna pro¬
fessor ett sådant måtte beredas, för alt dels gå tillhanda vid un¬
dervisningen under vanliga förhållanden, dels vara att påräkna
dä laga förfall för professorn inträffar; och vidkommande den fö¬
reslagna nya lärostolen i pathologisk anatomi, så tillåter jag mig
för bedömmandet af dess nödvändighet, och således äfven till stöd
för den derom till R. St. gjorda framställningen, åberopa en auk¬
toritet, hvilken destomindre torde kunna jäfvas, ju mera man läg¬
ger vigt på den releverade ”missämjan”, nemi. medicinska fakul¬
teten i Opsala, hvilken i sitt anderd, utlåtande öfver förslag till
reglemente för Carolinska institutet, på det bestämdaste yrkar in¬
rättandet vid institutet af en sådan profession i förening med me¬
dicina legalis, och det icke med 1600 r:drs lön, såsom nu före¬
slagit blifvit, utan med 2500 för professorn, 750 r:dr för adjunc-
len och 500 r:dr årligen för utgifvandet af samling af medico-
legala fall.
Slutligen kommer Utsk. till den för Carolinska institutet ned¬
slående konklusionen, att institutet, med de anförda allt högre
anslagen för utvidgandet af dess verkningskrets, likväl icke upp¬
fyllt det påräknade ändamålet, utan tvertom, genom de vidtagne
åtgärderne och den deraf uppkomne ”missämjan” mellan institu¬
tet och fakultelerne, alstrat mehnliga frukter för undervisningen,
o. s. v. Huru med missämjan sig förhåller, har jag redan sökt
visa i hvad angår det påräknade ändamålets förfelande, torde det
tillåtas mig göra den erinran, alt Utsk. endast i det fall skulle
kunna ega anledn. till en sådan framställning, om man af insti¬
tutet fordrade, eller under de nu gällande föreskrifterne för den
medicinska undervisningen och vilkoren för befordran inom läka-
recorpsen, kunde fordra eller vänta, att läroverket inom en gif¬
ven tid skulle åt Staten öfverlemna ett visst antal frän början
till slut vid detsamma bildade och derifrån genom alla före-
skrifna pröfningar utexaminerade läkare; ty institutet har,
såsom professorerne redan i deras und. skrifvelse af d. 21 Dec.
1836, på anförda skäl, yttrade, under de sednare decennierne
sällan haft och skola sällan få denna tillfredsställelse; mende ut¬
350
Den 27 Maj.
tryckte derjemte vid samma tillfälle, att, enligt deras öfvertygelse
”elt läroverks närmaste bestämmelse vore, icke att examinera
utan att undervisa”, och om R. St., såsom jag med visshet hop¬
pas, erkänna riktigheten af denna åsigt, vågar jag tro, att de icke
skola finna anledn. att instämma i Utsk:s härda domslut, hvilket
i alla fall, om det skulle göra sig gällande, dock aldrig med nå¬
got sken af rättvisa kan uteslutande riglas mot institutet; ty un¬
der närvar, förhållanden bilda hvarken fakulteterna eller institutet
ensamt och uteslutande någon enda läkare för Statens tjenst, utan
undervisningen inhemtas skiftesvis vid det ena och andra läro¬
verket, så alt man med skäl skulle kunna säga att fakulteterne
och institutet utgöra en enda skola, ehuru med en afdelning vid
hvardera universitetet och en i hufvudstaden. Under de sednast
förflutna tjugu åren har nemi. det stora flertalet af medicinae
studiosi, särdeles från Upsala, der ock största antalet finnes, straxt
efter aflagd rnedico-philosophiae candidatexamen begifvit sig till
Stockholm, för att här, under elt till tvenne är studera förnäm¬
ligast anatomi och pbysiologi, samt tjenstgöra vid allmänna gar¬
nisonssjukhuset; hvarefter de åter begifvit sig lill universitetet, i
ändamål att ytterligare bereda sig till och aflägga medicine-can-
didatexamen, efter fullgörandet hvaraf de ånyo komma till Stock¬
holm, och der under 8 månaders tjenstgöring vid seraphimerla-
zarettet, barnbördshuset och barnhuset bevista de praktiska före¬
läsningarna vid institutet, hvarifrån de nu återvända till akade¬
mien, der de vanligen efter tvenne terminers förlopp blifva licen¬
tiater och som sådane återvändande hit, afsluta hvad af tjenstgö-
ringarne återstår, samt absolvera tredje afdelningen af chirurgie
magisters examen. Såsom anfördt blifvit hafva alltså läroverken
gemensamt verkat och måst verka för ”det afsedda ändamålet”;
en förbättrad läkarebildning. Har nu detta ändamål förfelats?
Utsk. dömer så: men jag vädjar till dem bland Eder, hvilka till
följe af sin embetsmannaslällning eller annars varit i tillfälle att
i detta afseende göra iakttagelser och jemförelser, om icke den
yngre Svenska läkarecorpsens beteende, vare sig såsom tjenstemän
eller i konstens enskilta utöfning, numera i allmänhet vittnar om
en förbättrad undervisning, ådagalagd genom större grundlighet i
förening med en redan från början märkbar större praktisk för¬
måga? Jag är förvissad, att på samma gång I gören rättvisa åt
universiteternes fakulteter för detta allmänt erkända förhållande,
I icke heller skolén frånkänna Carolinska institutet all medverkan
till frambringandet deraf. Den som för stadgandet af sin öfver¬
tygelse i detta fall finnér sig dertill befogad, må spörja institutets
fordna eller nuvarande elever; de förra träffas öfverallt i hela
riket, ty nästau alla i rikets tjenst nu anställda läkare hafva län¬
gre eller kortare tid vid institutet ausculterat; de sednare åter
träffas i våra lärosalar, ty dessa slå icke så öde som Utsk. synes
vilja antyda; fråge lian dessutom utlandets berömdaste medicin¬
ska lärare, som, lill följd af R. St:s välberäknade omsorg om ve¬
tenskapernas förkofran i fäderneslandet, genom de nu årligen med
understöd <af allmänna medel resande Svenska läkare, fått tillfälle
Oen 27 Maj.'
151
att göra bekantskap med denna yngre generation, och för hvilka
institutets lärarepersonal icke heller är obekant; hesöke han in¬
stitutets samlingar och bibliothek, hvilka mera än en gång varit
föremål för icke blott vetenskapsmäns, utan ock R. St:s revisorers
hedrande omdöme, och han skall blifva öfvertygad, alt i hvad på
Carolinska institutet ankommer de för den medicinska undervis¬
ningen använda medel icke blifvit ”frugtlöst använda”, samt
det påräknade ändamålet, såvidt det varit utvidgandet af institu¬
tets verksamhet, också, som Utsk. vill tro, förfelats.
Det anförda torde vara nog för att visa, del Utsk:s motivering
för den föreslagna underd. skrifvelsen icke varit rättvis, då den
helt och hållet grundas, pä fel i organisationen och bristande verk¬
samhet af Carolinska institutet, och jag får med aniedn. häraf
hos R. o. Ad. vördsamt anhålla, att, såvida någon ändring i den¬
na motivering icke kan tillvägabringas utan genom en återremiss,
en sådan af R. o. Ad. mätte beslutas, på det alt Utsk. må blifva
i tillfälle att anföra sådane skäl, hvilka verkligen äro för handen,
för yrkande af den medicinska undervisningens ordnande, och
hvilka hufvudsakligen kunna sökas i behofvet af ett närmare sam¬
band mellan fakulteterne och institutet, för att underlätta och till
enhet och följdriktigt sammanhang bringa den theoretiska och
praktiska undervisningen, minska och ändamålsenligt bestämma
de erforderliga pröfningarna för läkare till lindring förde stude¬
rande i tid och kostnad, med bibehållande af nödvändiga garan¬
tier för pröfningarnas ändamålsenlighet, hvilket allt, tvifvelsutan
lätteligen bör kunna lillvägabringas, men ingalunda ensamt genom
en förändrad organisation af Carolinska institutet. Förändringen
måste i väsendtlig mohn ingripa äfven i faknlteternes, såväl sam¬
mansättning som verksamhet; ett förhållande, sorn Utsk., om icke
i dess slutliga hemställan, dock bestämdt i dess motivering der¬
för, synes bafva förbisett.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Frih. Berzelius har, på
sätt Hr Ekströmer omförmält, uttalat en tanke, som, enl. min öf¬
vertygelse, ligger i botten på striden mellan Carolinska institutet
och universitetens medicinska fakulteter, den tanken nemi. alt
först skilja den medicinska undervisningen från den öfriga akade¬
miska, och att, när den förra blifvit sjelfständigt upprättad i huf-
vudstaden och sålunda en kärna bildad härstädes, att då draga
hit de båda universiteten i deras helhet. Emot denna syftning,
eller denna grundtanke, hafva universiteten upprest sig, och stri¬
den har blifvit så häftig och långvarig, som vi väl känna. För
min del skulle jag anse för en olycka, om en dylik förändring
vidtoges och om Sveriges studerande ungdom droges till hufvud-
staden, brännpunkten för de politiska striderna i Sverige likasom
i Frankrike, Österrike, Preussen, Danmark, och allestädes. Sked¬
de detta, så komme ungdomen otvifvelaktigt alt vid hvarje riks¬
dag åtminstone alltför mycket afledas från sina studier. Måhän¬
da skulle vi då äfven få se studenter bär, såsom i andra hufvud-
Städer, vara anförare vid upploppen, komma med petitioner till
152
Den 27 Maj.
Regenten ra. ra., hvarifrån jag önskar att en mild försyn matte
bevara oss. Framförallt böra vi akta oss att sjelfve räcka hän¬
derna till en sådan förändring.
Dernäst kommer bisaken, eller den frågan: böra R. St. be¬
fatta sig med denna tvist, eller böra de öfverlemna den åt Caro¬
linska institutet och universitetens fakulteter sjelfva, att utkämpa
den, bäst de kunna? Jag skulle tro det vara för R. St. lämpli¬
gast, och försigligast att ej blanda sig deruti. Det förhåller sig,
så som Hr Ekströmer omförmält, att del medicinska studium, af¬
seende en praktisk vetenskap, ett praktiskt yrke eller en konst
måste vid sjelfva undervisningen praktiskt bedrifvas. Likväl kun¬
na ej, såsom hvar och en vet, i småstäderna Upsala eller Lund
så stora anstalter för sjukvård finnas, som i hufvudstaden; och
följaktligen mäste medicinae studiosi begagna de praktiska under¬
visningsanstalterna i hufvudstaden, innan de kunna anses vara full¬
ständigt bildade för läkarekonstens utöfning. Man har sökt att
förena theoretisk och praktisk medicinsk och chirurgisk undervis¬
ning, pä det sältet, alt medicinen egentligen samt theorien både
för den och chirurgien öfvervägande, meddelas vid universiteten,
samt alt chirurgien förnämligast och praktiken både för den och
medicinen öfvervägande meddelas i hufvudstaden vid Carolinska
institutet. Efter denna grundtanke som efter min mening bör
upprätthållas, hafva äfven undervisningsanstalterne blifvit inrätta¬
de. Jag vet ej något skäl hvarföre man skulle misstänka Rege¬
ringen att ej sköta denna sak med all erforderlig omsorg och ef¬
tertanka, utan att R. St. befattade sig med någon underd. påmin¬
nelse derom.
Eftersom motionen är beskaffad, och efter som framställnin¬
gen i Utsk:s betänk, låter, hvaröfver Hr Ekströmer äfven har be¬
svärat sig, så ser det ut som om man åsyftat en skrapa åt insti¬
tutet. Men att döma efter det nit, hvarmed Hr Ekströmer för¬
fäktat bifall till betänk, dock med olika motivers anförande, skul¬
le man kunna tro alt den åsyftade skrapan skulle i verkligheten
vändas till en compliment. Det är till förekommande af en så¬
dan sakernas vändning, som jag äfven tror det vara bäst om R.
p. Ad., äfvensom R. St., i allmänhet, ej ginge hvarken den enes
eller den andres ärender, utan läte vederbörande sjelfve sköta
dem bäst de gitta. Delta vinnes säkrast derigenom, att man af-
slår betänk., hvarom jag alltså vördsamt anhåller.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Såsom ledamot af det
Utsk., som behandlat denna fråga, torde det tillåtas mig att der¬
om yttra några ord. Utaf Hr Ekströmers anförande vill det sy¬
nas, som om den värde ledamoten ansåge detta betänk, äga en
mycket vidsträcktare syftning, än det har, och innebära åtskilligt
tadel af Carolinska institutet, i hänseenden, derutinnan Utsk. en¬
dast refererat motionen och derefter framställt en historik af ären¬
det. Så har bemälde värde talare funnit ett klander innefattas i
den enkla uppgift, att ett anslag för upprättande af ny profession
yid berörde institut under denna riksdag förekommit, För öfrigt
Den 27 Maj.
153
skall jag visserligen vid detta tillfälle undvika att blifva vidlyftig
i ett ämne, hvarom jag naturligtvis till följd af min lefnadsställ-
ning ingalunda äger den kännedom, som erfordras för en full¬
ständig utredning af frågan. Jag vill blott nämna att i afseende
på Hr Ekströmers fordran det Utsk. jemväl hade bordt befatta sig
med att begära eu reorganisation af universitetens medicinska fakul¬
teter, så torde få anmärkas att Utsk. till någon framställning der¬
om alldeles icke varit af motionen föranledd; alltså vet jag ej
heller hvarifrån tillräcklig grund skulle hämtas att vid sådant för¬
hållande upptaga bemälde fräga. Lyckligtvis har Hr Ekströmer,
hvarföre jag af uppriktig tillgifvenhet för universiteten, dem jag
önskar må förblifva orubbade, är honom mycket tacksam, förkla¬
rat, att den rigtning, som Carolinska institutet bör hafva, är me¬
ra praktisk och icke egentligen theorelisk; samt att alla oenighets-
frön emellan institutet af universiteterne numera äro aflägsnade.
Det lärer alltså nu för tiden ej arbetas vidare något uppå alt dra¬
ga undervisningen för närvar, hit ifrån universitets-städerne. Men
då Hr Ekströmer derjemte yttrat sig, för en mer eller mindre af¬
lägsen framtid, anse det äga sannolikhet och vissa skäl för sig, att
Stockholm blefve sätet för hela den högre undervisningen, så att
lärdomssätena i Upsala och Lund skulle upphöra, anhåller jag att
få förena mig af allt mitt hjerta i hvad Hr von Hartmansdorff
med sä mycket skäl anfört, beträffande hufvudstaden såsom uni¬
versitetsort: varande en sådan fräga af en alldeles synnerlig vigt,
hvadan ock försigtigheten ovilkorligt bjuder, att, för någon före-
speglad pecuniär besparing, man aldrig må äfventyra de följder
som af eli dylikt steg vore att befara. Men då Hr von Hart¬
mansdorff vidare förklarat sig anse lämpligt vara, att R. St. ej
blandade sig uti den strid som, efter hvad man säger och san¬
ningen deraf lärer väl ej så alldeles kunna öfverskylas, fortfaran¬
de pågår eller åtminstone tillförene och ganska långvarigt pågått,
emellan ofvan omförmälda auktoriteter; om hvilken strid sjelfva
det reglemente, som Hr Ekströmer ansett numera icke påtänkas
till återinförande, synes bära det mest tydliga vittnesbörd, så
tror jag att ett missförstånd måtte existera om Utskrs fram¬
ställning. Man finner Ständernes inblandning häri otjenlig. Rig-
tigt. Men det är just ett dylikt inblandande, som Utsk. sökt för
R. St. undvika genom att föreslå nedsättandet af en kommitté.
Att åter, på sätt Hr Ekströmer föreslagit, afsöndra motiverna och
endast bifalla sjelfva beslutet hvaruti Utsk. stadnat, det vore väl
att sätta Exped.Ulsk. i den största förlägenhet; och kan jag för
min del ej godkänna en sådan afstympning. Öfvertygad, till följd
af de upplysningar mig blifvit meddelade, att motionen icke sak¬
nar goda grunder, torde jag likväl fä fästa uppmärksamheten der¬
uppå, att Utsk. i sina egna och slutliga motiver icke så noggrant
upptagit alla uti motionen till stöd för densamma anförde skäl,
hvarmed institutet och de som för det intressera sig kunna röna
någon obelåtenhet, men i den mån Utsk. adopterat de framställ¬
de åsigterne tror jag dem ej vara i behof af förändring och hy¬
ser jag derföre den mening, att betänkandet utan vidare omgång
154
Den 27 Maj.
kunde skäligen antagas, sådant som det na befinnes. Föreslår
alltså vördsammast bifall derå.
Hr Ekströmer: Med anledn. af Frih. Cederslröms anföran¬
de vill jag tillåta mig den erinran, att motionären, ehuru ej
särdeles gynnsamt stämd för institutet likväl yttrat den önskan
att hvart och ett af dessa läroverk (fakulteterna och instituten)
måtte få sig anvisad en verkningskrets, lämpad efter dess natur
och omständigheter, och lill följd hvaraf alla kommo att arbeta
för det gemensamma ändamålet — en god läkarebildning etc.
Motionären har således äfven ansett att fakulteternas verksamhet
skulle komma under granskning och äfven för dem de organisa¬
tionsförändringar vidtagas, hvilka erfordrades för läkarebildningens
bringande till önskvärd fullständighet och Utsk. har alltså icke af
motionärens framställning haft anledn. att, såsom nu skett, en¬
dast fästa sig vid förhållandet med institutet, hvilket motionären
ingalunda uteslutande afsett.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då en af de R. o. Ad:s
ledamöter, som yttrat sig, tillstyrkt bifall till Utsk:s hemställan,
men ogillat motiverna, och en annan åter tillstyrkt afslag å hela
frågan; samt en tredje yrkat bifall lill Utsk:s utlåt, sådant det är
i sin helhet; så anhåller jag alt få yttra den mening jag hyser
i afseende på sättet att fatta beslut i denna fråga. Jag önskade
nemi. att llr Gr. o. Landtm, behagade framställa serskild propos.
på resultatet af Ulsk:s betänk, nemi. den ifråga var. underd. skri f-
velsen till K. M., och serskild propos. på motiverna derför, i hän¬
delse den underdåniga skrifvelsen skulle af R. o. Ad. beslutas.
Blifver beslutet afslag på skrifvelsen, sä förfalla naturligtvis moti¬
verna; men blifver beslutet bifall, så måste moliver anföras, och
jag kan för min ringa del pä intet sätt inse annat, än att de mo¬
tiver, som af Utsk. blifvit anförda, ingalunda passa att i den un¬
derd. skrifvelsen intagas. På sätt Hr Ekströmer häntydt, innehål¬
la de, hvad som af mig åtminstone ej kan belt och hållet anses
vara riktigt, en hänvisning till historik af hvad som tilldragit sig
vid skriftvexlingen emellan de serskilda fakulteterna, och innefat¬
tande ordalag sora jag ej kan inse, att R. St. böra hos K. M.
framställa. Här talas nemi. om felaktighet i inrättningen af Ca¬
rolinska institutet, att R. St. likväl genom ofta beviljade anslag
anses hafva godkänt densamma. Det talas deruti äfven om att
Carolinska institutet skulle öfverskrida gränsorna af dess verknings¬
krets och sökt att slå under sig den medicinska undervisnings-
grenen i hela dess omfattning, en tillvitelse, som jag ej tror R.
St. böra upprepa. Utsk. säger sig äfven ej kunna underlåta att
instämma i motionärens omdöme; att uppoffringarna för bildnin
gens framsteg i detta afseende blifvit frugtlöst använda, ”dä Utsk.
tager i betraktande, att Carolinska institutet erhållit allt högre
anslag, under förutsättande, att detsamma i och dermed skulle
sättas i tillfälle alt utvidga sin verkningskrets, men detta påräk¬
nade ändamål icke allenast icke vunnits, utan äfven” .... bidra¬
git ”till missämja emellan universiteterna och institutet, hvilken
Den 27 Maj.
155
alstrat menliga följder i afseende på undervisningen och gifvit an-
ledn. till den anda af söndring, som dervid ännu är till finnan¬
de”. Allt detta skulle jag tro borde på annat sätt till K. M.
framställas; hvarföre, i händelse Ii. o. Ad. skulle besluta en un¬
derd. skrifvelse i förevar, ämne, jag anhåller att något annat för¬
slag till motiver må framställas.
Häruti iustämde Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, i anledn. af Frih. Palm-
stjernas yttrande fästat uppmärksamheten derpå, ali Hr Ekströmer,
som först yttrat sig för bifall till Ulsk:s tillstyrkande, men ogil¬
lande af de motiver, som i betänk, blifvit anförde, sedermera
hemställt att betänk, måtte återremitteras, på det Utsk. må kom¬
ma i tillfälle alt framställa andra motiver för den tillstyrkte
und. skrifvelsen, samt underl. Ridd.secreterare, på förfrågan af
Hr von Hartmansdorff, leninal upplysning derom, att Högv.
PresleSt. bifallit, men de öfriga RiksSt:n återremitterat ifrågavar.
betänk., hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle Allm.
Besv.- o. Ekou.Utsk:s betänk. N:o 90.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad. ansåge
de emot förevar, betänk, gjorde anmärkmr föranleda till återre-
miss, samt förklarade, sedan denna propos. blifvit besvarad med
starka ja jemte åtskilliga nej, att han trott sig finna att härvid
ja öfverrösta! nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering, men innan
voleringspropos. i anledn. deraf hann blifva skriftligen uppsatt,
anmälde sig och yttrade
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Då det är upplyst, att ett
Stånd antagit betänk., och att 2 Stånd återremitterat det, och
då kontrapropos. här, till propos. om återremiss, skulle blifva den
å afslag, hvilket i alla fall, om det af H. Ståndet beviljades, ej
skulle leda till något mål, emedan till följd af tvenne Stånds be¬
slutade återremiss Utsk. måste å nyo behandla ärendet; så vågat-
jag hemställa lill II. R. o. Ad. äfvensom till Hr von Hartmans¬
dorff, huruvida ej en votering nu vore mera tidsödande än till
något tjenande.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade boppats, att genom en
omröstning befria R. o. Ad. från så långa tal, som de vi nu af¬
bön; men om Ståndet måhända heldre voterar nästa gång i st.
f. nu: så skall jag afstå från min begäran om votering.
Sedan sålunda Hr von Hartmansdorff afstått från den ifråga¬
satta voteringen och då nu å föredragn.listan förekom Ridd.Utsk:s
mern. N:o 10, ang:de förändradt lånereglemente för de under
Ridd.direkta förvaltning ställde medel, förklarade Hr Gr. o. Landtm.,
att della mern., genom ett misstag vid föredragn.listans utskrif¬
ning blifvit upptaget enl. den ordning, hvari det inkommit, men
156
Den 27 Maj.
deremot, enär något serskildt förordnande i afseende på ordnin¬
gen för dess föredragning icke blifvit meddeladt, bordt uppföras
sist, emedan alla de sedermera inkomne och bordlagde målen vo¬
ro af allmän beskaffenhet; hvadan Hr Landtm, fann sig förhin¬
drad att nu föredraga nämnde mern., och detsamma komme att
företagas, sedan alla de öfrige på bordet hvilande målen förevarit.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: I anseende till tjensteå-
ligganden nödgas jag •afsäga mig den plats jag innehaft såsom le¬
damot af Bevilln.Utsk.; men anhåller vördsamt, att det oaktadt
få bibehålla min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Eleclorer att utse en ledamot i Be-
villn.Ulsk. efter Hr Munck.
Föredrogs Frih. Palmstjernas, Carl Otto, d. 20dennes
på bordet lagda motion, ang:de åtskilliga bestämmelser i afseende
på rymdmåtten för våta och torra varor.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag begärde att denna
motion skulle fä hvila, på det jag skulle kunna inhemta hvad be¬
slut som komme att fattas rör:de BankoUtsk:s betänk, om mynt¬
enheten, kvilket under N:o 57 förekommer längre fram på före¬
dragningslistan för denne dag. Jag anhåller fördenskull, att Frih.
Palmstjernas motion måtte företagas först sedan betänk. N:o 57
blifvit afgjordt.
Häruti instämde Frih. Cederström, Claes Rud.
R. o. Ad. biföll att ifrågavar. molion finge hvila på bordet
tills R. o. Ad. pröfvat BankoUtsk:s mern. N:o 57.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 20 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 174, i anleda, af väckte motiouer om dels tull- och brän-
vins- m. fl. bevillningsmedel ingående till riksg:skont. och dels
allmänna bevilluingens inlevererande till statskont.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vet att det ännu
är förgäfves yrka den ordning i allmänna uppbördsverket, som
motionen åsyftar i sista delen af StatsUtsk:s betänk. Men jag an¬
ser mig likväl icke heller böra stillatigande låta de i min tanka
oriktiga skäl eller svepskäl, som Stalslltsk. anfört, föredragas utan
genmäle. Jag tror icke att något land kan uppvisa ett sådant
missförhållande som vårt, att medel, som höra till Statens all¬
männa inkomster, först gå igenom uppbördsverket ett stycke, nemi.
så långt att de komma till landtränleriet, derifrån skickas till ett
verk, som icke år Kronans utan R. St:s, nemi. riksg:skont., och
från detta åter gå tillbaka till Kronans verk statscont. Detta är en
bollkastning med allmänna medel emellan R. St:s och Kronans
verk, utan ändamål; ty hvartill skall den tjena? Icke till annat
än trassel och onödigt besvär. Om bevillniDgsmedlen gå ifrån
Den 27 Maj.
157
ränteriet till statskont., så liar riksdiskont. lika liten eller lika
mycken säkerhet om deras erhållande, som nu. Vill Regeringen
undanhålla dem, sä kan han lika väl gifva landshme, som stats¬
kont., befallning derom.
Det andra skälet går derpå ut att statskont. äfven om det
finge omedelbart uppbära bevillmsmedlen, likväl skulle vissa tider
på året sakna tillgång att bestrida sina utgifter. Denna olägen¬
het vore afhulpen om riksg:skont:s kreditiv på banken i stället
lemnades åt statskont. Men såsom sagdt år, jag vet alt det är
förgäfves att häruti söka vinna rättelse.
R. o. Ad. biföll SiatsUlsk:s utlåt. Nio 174.
Föredrogos och biföllos SlatsITlsIcs d. 20 dennes på bordet
lagde ullåtm:
Nio 175, i anledn. af väckt motion om förbättring af stats¬
väsendet; och
Nio 176, ang:de inlösen af åtskilliga först efter prmscriptions-
tidens slut i riksdiskont. företedde riksgäldssedlar.
Föredrogs BankoUtskis d. 22 dennes på bordet lagda mern.
Nio 57, med underrättelse om RiksStms fattade beslut, i anledn.
af Utskis utlåt. Nio 47.
Sedan underl. Ridd.secreterare, på förfrågan af Hr von
Hartmansdorff, Aug., upplyst att, enl. ankomne prot.utdr.,
Borgare- och BoiideSnn, lagt BankoUtskis förevar, mern. lill hand-
lingarne, men att underrättelse om PresteStis i ämnet fattade be¬
slut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Denna fråga är temligen inveck¬
lad; och jag tror att vid förliden riksdag något dylikt äfven fö¬
revar. Sora jag önskar mig rådrum att derom taga närmare kän¬
nedom, så anhåller jag att betänk, måtte få ytterligare hvila.
Häruti instämde Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius.
I anledn. häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm., att Banko-
Utsk:s ifrågavar. mern. borde bvila på bordet och således, jemlikt
R. o. Ad:s nyss fattade beslut, jemväl Frih. Palmstjernas motion
komme att ytterligare blifva hvilande.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s d. 22 dennes på bordet
lagde utlåtm:
N:o 58, i anledn. af gjord ansökn. om eftergift af öfverränta
å ett af f. d. Handlanden C. G:son Bagge i Bankodiskonten upp¬
taget lån; och
Nio 59, i anledn. af färgaren U. W. Arnbergs ansökning
om eftergift af öfverränta å diskontlån.
Vid föredragning af Bevilln:sUtsk:s d. 24 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 13, ang:de lullbevilluingen, blef detta mål ånyo
158
Den 27 Maj.
bordlagdt, på begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., och
Frih. Cederström, Claes Rud.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., med lillkännagifvande, att
det vid sednaste talmans-öfverläggoing ansetts nödigt, att ifråga-
var. utlåt., för att, efter Ståndets ledamöter lemnadt rådrum att
deraf taga fullständig kännedom, kunna samtidigt förekomma i
samtlige RiksStm, icke företoges till afgörande före nästa onsdag,
hemställde att detta utlåt, mätte få nämnde dag, ehvad plenum
dessförinnan hos R. o. Ad. komme att äga rum eller icke, före¬
tagas till pröfning och uppföras främst på föredragmslistan, lem-
nade R. o. Ad. härtill sitt bifall.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagde utlåt.
N:o 177, i fråga om äskadt statsanslag för iständsättaude af de
publike byggnaderne å ön S:t Barthelemy, äfvensom till förhöj¬
ning i aflöningstaten för derstädes anställde tjenstemän.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid sista riksdag vidlogs af R.
St., i grund af en K. propos., det beslut, att R. St. för sin del
medgåfvo S:t Barthelemys afträdande till fremmande makt emot
den högsta ersättning, som derföre kunde erhållas. För min del
fann jag delta beslut, att bortsälja en besittning med folkmängd
och allt ingalunda öfverensstämmande med Rikets värdighet. Emel¬
lertid fattade R. St. ett sådant beslut och dä denna försäljning
icke ännu ägt rum, så anser man nu nödigt att ingå med en på¬
minnelse derom. Detta är likväl i min tanka ganska olämpligt;
ty, om antagliga vilkor kunnat erhållas, så kan man afven vara
öfvertygad, att en sådan försäljning skett, och R. St. lära väl
icke önska att försäljningen skall göras på mindre hederliga vil¬
kor. Jag får derföre bos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
på bifall till den l:sta punkten, men afslag på den sednare.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag instämmer så myc¬
ket mera i det af Gr. Lagerbjelke gjorda yrkande, som redan i
första punkten verkligen finnes en bestämd antydan till öns af¬
trädande, nemi. i afseende derå, huruledes godtgörelse för de be¬
viljade medlen måtte af salusumman framdeles utgå. Det vore
utan tvifvel olämpligt, ur synpunkten af köpehandlingens eget in¬
tresse och dessutom säkerligen med Rikets värdighet på intet sätt
förenligt, alt, med bifall till hvad i sednare punkten blifvit före¬
slagit, vilja ”påskynda” förbemälde transaktion; hvarföre jag före¬
nar mig i den förste talarens anhållan om afslag å besagde del
af förslaget.
Uppå härefter framstälda serskilda propos:r å hvardera punk¬
ten af förevar, utlåt., bifölls det af Utsk. tillstyrkta förslagsansla¬
get, men afslogs Utsk:s förslag om förnyande af R. St:s, i afseen¬
de på ön S:t Barthelemys afträdande till någon främmande makt,
vid sistlidne riksdag gjorda underd. begäran.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagda utlåt.
Den 27 Maj.
159
Nio 178, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse rör:de ersättning till
handels- och sjöfartsfonden för förskjutne medel till slafvarnes
friköpande å S:t Barthelemy.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I saken har jag ingen
invändning alt göra; men i afseende pä formen, nödgas jag an¬
märka, att StätsUtsk. varit obehörigt att målet upptaga, emedan
detta icke blifvit enl. 37 § 2 mom. Riksd.Ordn. ifrån något Riks-
Stånds plenum till Ulsk. remitteradt.
R. o. Ad. biföll StatsUtsk:s förevar, utlåt. N:o 178.
Föredrogs SlatsUtskis d. 24 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 179, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de upplå¬
telse af en förre skogvaktare-bostället Fridened Brogården tillhö¬
rande jordrymd till plats för skolhus åt Frideneds församling inom
Skaraborgs län.
Hr von Hartmansdorff, Äng : Afven i detta mål nöd¬
gas jag göra samma anmärkn. emot lagstridigheten af StalsUlsk:s
förfarande.
StatsUtsk:s förevar, utlåt, blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos och biföllos SlatsUtskis nedannämnde den 24 den¬
nes på bordet lagde mern. och utlåt.:
N:o 180, i fråga om det rotehållarne vid Westerbottens f. d.
reg:te tillerkända understöds utgående för åren 1845 och 1846;
N:o 181, i anledn. af sökt understöd för enke- och pupill¬
kassan vid riksg:skont.;
Nio 182, ang:de intecknings-säkerheten för ett regits-skrifva-
ren vid Kronobergs regite, kaptenen F. G. Klingström meddeladt
byggnadslån.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskis d. 24 den¬
nes på bordet lagda mern. N:o 183, i anledn. af återremiss å en
punkt i mern. N:o 126, angide aflöningen för RiksStins och
Utskins cancelli- och vaktbetjening.
Föredrogs och bifölls Stats- och Bevilln:sUtsk:ns d. 24 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 14, ang;de ersättning åt de personer,
som förordnas att, i egenskap af Krono-ombud öfvervara bevillms-
stämplingen af spelkort.
Vid föredragn. af Stats- och Bevilln:sUtsk:ns d. 24 dennes
på bordet lagda utlåt. Nio 15, i anledn. af ifrågställd ersättning
åt skepps-ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus I. S. Freese
för uppbörden och redovisningen af det under berörde sjömanshus
hörande sjö-folks kronoutskylder, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då Bevilln.Utsk:s betänk.
160
Den 27 Maj.
N:o 9 förevar, beslöt R. o. Ad., och jag förmodar äfven de öfri¬
ga Stånden, att bevilja åt skeppsombudsmannen i Stockholm, i
likhet med hvad som eger rum för sjömanshusföreståndare i Ri¬
kets öfriga sjöstäder, en ersättning, hvilken skulle af honom för
framliden tillgodonjutas för den vid Stockholms sjömanshus ho¬
nom uppdragne uppbörds- och redogörarebefallning. Nu är der¬
emot fråga om, enahanda ersättning för den förtlutna tiden af 3
år, hvilken Utsk. afstyrkt. Härvid synes det på ordalagen som
Utsk. skulle hafva ansett fråga vara om hela den förtlutna tiden,
under hvilken mannen innehaft denna tjenstebefattning. Men
det står uttryckligen i betänk, att det är för de 3 sista åren, som
han begär ersättning. Detsamma står äfven utsatt i K. M:s nåd.
skrifvelse. När det således icke är fråga om mer än dessa 3:ne
år, så synes det mig vara allt för hårdt af R. St. att väl erkän¬
na fordringens riktighet, men icke betala den, derföre att längre
tillbaka sträckta anspråk å dylik godlgörelse skulle kunna upp¬
komma. Kan man, derföre alt man icke vill betala, bestrida sin skyl¬
dighet att godtgöra den som gjort en Ijenster. Jag tror icke alt
det finnes något slags rättvisa i en sådan åtgärd och då lärer det
väl icke heller vara R. St. värdigt att dylikt besluta. Jag hem¬
ställer således att R. o. Ad. måtte återremittera detta betänk.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar, utlåt, gjorda anmärknrr,
föranleda till dess återremitterande.
Föredrogs Stats- och Revilln:sUtsk:ns d. 24 dennes på bor¬
det laga utlåt. N:o 16, i anledn. af väckte motioner om folksko-
le-afgiftens fortsatta utgörande samt om meddelande af närmare
bestämmelser dervid.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, an g: de väckt fråga, att den vid sista riks¬
dag beslutade afgift för folkundervisningens befrämjande och
de för densammas utgörande meddelade föreskrifter måtte
fortfarande förblifva gällande, utan att vid hvarje riksdag
behöfva förnyas; 2:dra punkten, ang:de framstäldt yrkande,
att de å riksg:skont. till slutet af innevar. riksdag för folk¬
undervisningen anvisade särskildta anslag ä tillhopa 41,000
r:dr, årligen måtte beviljas, att för framliden fortfarande ut¬
gå, samt beredande af nödig stabilitet åt dessa anslag och
deras uppförande på rikets ordinarie stat; och 3:dje punkten,
ang:de gjorde framställningar, dels derom, att äfven den
återstående delen af personliga skyddsafgiften måtte blifva
för folkundervisningens befrämjande anvisad, dels rör:de de
särskildta ändamål, hvartill folkskoleafgiften företrädesvis må
användas, dels om sättet för densammas uppbärande samt af-
leverering till skolstyrelserne, dels derom, att i de orter,
hvarest lindring åtnjutes i personliga skyddsafgiften, folk¬
skoleaf giften måtte, oberoende deraf, utgöras till det belopp,
hvar-
Den 27 Maj
1G1
hvarmed den d andra orter utgår, eller motsvarande bidrag
af andra Statens tillgångar anvisas, och dels om serskildt
anslag för Jemtlands län till skollärares aflöning.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och
yttrat.
4:de punkten, ang:de behofvet af ett bestämdt stadgande
derom, att det i 147 § Bevilln.förordningen medgifna afdrag
af 4 sk. b:co för hvart af 4 eller flere minderårige barn bär
äga rum endast å den ålagda bevillningen, och i intet fall
kunna drabba folkskoleafgiften.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då den mellanmening
Utsk. här i sitt tillstyrkande upptagit, så lydande: ”äfven om
denna icke uppgått till fulla afkastningsbeloppet” skulle kunna
så tydas, att afkastningen, som är ett hjonelag ålagd, skulle kun¬
na blifva ett premium för många harn, på det sältet, att om be-
vilin:n som är ålagd icke är tillräcklig, så skulle den del af af¬
kastningsbeloppet som öfverskjöt den älagde bevillnm tilldelas dem
af andra medel; men dä jag icke kan anse delta vara riktigt, el¬
ler en sådan åtgärd kunna, af R. St. åsyftas, så hemställer jag
huruvida icke en ändring i ordalagen der hör äga rum, och deti¬
na mellanmening uteslutas. Jag skulle således vilja tillstyrka, att
redaktionen finge följande lydelse: ”att det i 147 § Bevillmsför-
ordn:n medgifne afdrag af 4 sk. b:co för hvart af 4 eller lieie
minderårige barn bör äga rum endast å den erlagde bevillnm,
och sålunda icke i något enda fall kunna drabba folkskole-afgif-
ten”. Om man stadnar dervid, så kan, i mintanka, afdrageticke
sträckas längre än den ålagde bevillnm, hvilket också torde öf¬
verensstämma med den åsyftade meningen.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag skulle tro det va¬
ra temligen tydligt, att oni Ulsk:s tillstyrkande bifalles, något af¬
drag icke kan komma att ske pä någon annan bevilln., än den,
som här är i fråga. Punkten börjar med, ”alt det i 147 § Be-
villn:sförordn:n medgifne afdrag af 4 sk. b:co för hvarje af 4 el¬
ler flere minderåriga barn, bör äga ruin endast å den ålagde be¬
villnm”. Då vill det synas af sjelfva detta stadgande, äfven om
den påföljande mellanmeningen går hort, såvida afkortningsbelop-
pet skulle öfverstiga bevilln:ssumman, så skulle naturligtvis icke
någon större afkortning komma i fråga, än till hevilln:s hela be¬
lopp. Den der mellanmeningen är tillkommen, för att göra me¬
ningen ändå tydligare för den händelsen, att bevillnm icke skul¬
le uppgå till afkortningsbeloppet, i hvilket fall då icke mera blif-
ver afkortadt än hvad som motsvarar bevillnm. Jag medgifver
att mellanmeningen kan vara öfverflödig, men att något missför¬
stånd deraf skulle kunna uppstå, kan jag icke inse, och tror vis¬
serligen icke att det är någon våda vid att bifalla Utsk:s förslag
ifall R. o. Ad. skulle så linna för godt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om mellanmeningen borttages,
5 H. 11
162
Den 27 Maj.
så är det i alla fall lika tydligt, att icke någon afkortning kan
komma i fråga på någon annan del af bevilln:n, änden som in¬
går till statsverket. Denna mellanmening gör således alldeles in¬
gen nytta, men det onda som denna mellanmening skulle kunna
åstadkomma, vore att något missförstånd kunde uppstå, såsom
Frih. Palmstjerna framställt, nemi. att om icke den bevillnm,
sorn ingår till statsverket, skulle räcka till, så skulle man af an¬
dra medel gifva ett premium för dessa barn. Då således denna
mellanmening icke behöfves, men möjligen kan åstadkomma ett
missförstånd, så anhåller jag för min del att få förena mig
med Frih. Palmstjerna i det förslag som han framställt.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
blef Utsk:s å denna punkt gjorda tillstyrkande af R. o. Ad. bifal¬
let, med den af Frih. Palmstjerna föreslagna förändring, att den
deri förekommande mellanmeningen, ”äfven om denna icke upp¬
går till fulla afkortningsbeloppet” skulle uteslutas.
5:te punkten, ang:de folkskole»/giftens ti/lgodonjutande af
den församling, der den skaltskyldige med hustru och barn
är boende, eller i hvars husförhörsböcker han finnes kyrko¬
skrifven ; och 6:te punkten, iimehållande hemställan, att de af
Utsk:n tillstyrkta beslut, derest de af II. St. bifallas, mätte öf-
verlemnas till K. M. med und. anhållan, att i de delar, verk¬
ställighet erfordras, nödiga föreskrifter mätte af K. M.
utfärdas.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
Föredrogos och biföllos Stats- och Bevilln:sUtsk:ns nedan-
nämnde d. 24 dennes på bordet lagde utlåta):
N:o 17, i anledn. af väckte motioner om afgifter till fat¬
tigvården ,
N:o 18? i anledn. af vackt fråga om förändring i vissa de¬
lar af föreskrifterne för utgörande af mantalspenningarne, samt
folkskole- och fattigförsörjnings-äfgifterne,
N:o 19, ang:de väckt fråga om restitution af för högt erlagd
bevillning för qvarnar och sågverk;
N:o 20, ang:de väckt fråga om utsträckt portofrihet för kon-
traktprostarnes skrifvelser i embetsärendcn.
Föredrogs, men lades, bå begäran af Gr:ne Lagerbjelke,
Gust., och Taube, Henning Edvard, ånyo på bordet Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 24 dennes första gången bordlagda be¬
tänk. N:o 91 i anledn. af väckte förslag, ronde folkundervisnin¬
gen i riket.
Föredrogs ånyo Ridd.Utskis d. 17 och 20 dennes på bordet
lagda mern. N:o 10, med utlåt, öfver Ridd.direkt:s förslag till för-
L_
Den 27 Maj.
163
ändradt lånereglemente för de under direkt:s förvaltningjställ-
de fonder.
R. o. Ad. ansåg Ridd.direkt:s ifrågavar. förslag böra §-vis
företagas till pröfning.
Efter uppläsning af 1 § jemte Utsk:s förslag till densam¬
mas förändring, yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I afseende å föreskriften
om räntans belopp, anser jag för min del att Ridd.direkt:ns för¬
slag är bättre än Utsk:s förslag alt sätta ett minimum ; ty om ett
minimum ulsättes, så har hvarje låntagare anspråk på att räntan
skall stadna vid detta minimum. Är deremot intet minimum ut¬
satt, så rättar sig direktm efter omständigheterne, efter den be¬
gärlighet att erhålla lån, som förefinnes, m. e. o. efter de förhål¬
landen, som böra bestämma räntan. Denna ni i n mening grun¬
dar sig på den erfarenhet R. o. Ad. har, att Ridd.direktm i alla
lider i möjligaste måtto sökt att befordra såväl Riddarhusets för¬
del, som afgiften med de fonder hvilka äro lemnade till Ridd.-
direktms förvaltning. 1 afseende åter derpå, att omsättning skall
ega rum af sådane lån, som på namn äro beviljade med vilkor,
att ^:del betalas vid omsättningstillfället, så är jag af motsatt me¬
ning, dä jag nemi. anser, att omsättning väl kan äga rum med
fördel, men ej att endast gidel af summan dervid skulle inbetalas.
Detta anser jag vara ett efterföljande af det exempel, som ban¬
kodiskonten gifver, och hvilket, i min tanke icke är tjenligt till
efterföljd. Jag anser att då utlåning på namn icke innebär fullt
samma säkerhet i längden som utlåning mot inteckning i fastig¬
het, och således också ganska riktigt i förslaget är föreskrifvit,
att utlåning på namn icke får ske på längre lid än ett år, så
skulle ^dels inbetalning vid omsättningen efter ett år således
medföra utsträckning af någon del utaf länet, ända t. o. m. 5:te
året, hvilken utlåning är långvarigare än jag anser vara behöfligt
och rigtigt, dä de medel, som förvaltas, egentligen äro sådane
medel, som äro för välgörande ändamål anslagne. Jag får såle¬
des taga mig friheten föreslå R. o. Ad., att besluta: att dä om¬
sättning af Ridd.direktm beviljas, sådant icke må ske med mindre
än att halfva lånesumman återbetalas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om Ridd.Utsk:s förslag skulle an¬
tagas, så äger ju ändock Ridd.direktm rätt att neka omsättning.
Om t. ex. en person har fått ett lån på 5000 r:dr, och direktm
beviljat honom att göra en omsättning af £:del af summan så åter¬
står 4000 r:dr. Deraf följer likväl icke någon rättighet för ho¬
nom, att åter få göra en omsättning med inbetalandet af 1000
r:dr, utan tvertom kan direktm vägra en sådan omsättning. Så¬
ledes synes mig som den insättning som Frih. Palmstjerna yrkat,
ehuru god till sin afsigt, likväl icke behöfves, enär det är direktm
förbehållet att pröfva dokumenterna för hvarje gäng någon om¬
sättning kommer i fråga.
Frih. Palmstjerna: Såsom Hr Lagerhjelm säger, så är det
visserligen Ridd.direktms rättighet, att vägra omsättning, när do¬
ll*
164
Den 27 Maj.
utmenlerne ånyo inkomma; men om denna tillåtelse äfven med-
gifves, så är det, alt doronia efter förhållandet vid många andra
låneinråliningar, likväl en ganska betydlig svårighet att vägra om¬
sättning af £:del af summan i synnerhet som en sådan vägran
å Ridd.directms sida skulle ådagalägga ett ganska starkt misstro¬
ende för vederhäftigheten af den person, som begärt en så be¬
skaffad omsättning. Man ser t. o. m. att privatbanker, ehuru reg¬
lementet bestämt innehåller, att lån icke få utsträckas utöfver en
viss tid, likväl bevilja omsättningar på samma sätt som bankodi-
sconten, med ^:del, hvartill ingen rättighet linnes, men hvarpå
anspråken äro så starka, att praxis har blifvit den, att aldrig väg¬
ra en så beskaffad omsättning om icke en notorisk vederhäftighets-
löshet finnes hos låntagaren eller dess borgesman. Deraf hämtar
jag skälen för mitt yrkande, öfvertygad derom att Ridd.direkhn
skall vid många tillfällen komma i en viss förlägenhet för att fat¬
ta sitt beslut i delta afseende och enär direktionen icke skulle
knnna vägra de lindrigaste omsättningsvilkoren, utan med detsam¬
ma tillkännagifva att den icke tror låntagaren om att kunna fort¬
fara med fullgörande af omsättningarne på sitt lån, hvilket miss¬
troende till låntagarens kredit måhända någon gång icke torde
vara lämpligt att tillkännagifva. Jag vidblifver således min me¬
ning, underställande densamma 11. o. Ad:s pröfning.
Hr von Hartmansdorff, Au g. förenade sig med Frih.
Palmstjerna.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi.: Jag instämmer deremot
med Ridd.direkhn. Jag kan icke inse, att det blir lättare för
Ridd.direkhn att afslå omsättningen om det stadgas, att endast
$:del skall inbetalas, än om det slår, att hälften skall inbetalas.
Ilar icke direktm omdöme i det ena fallet, så tror jag att den
icke har det mera i det andra, men deremot fruktar jag, att om
man vill undvika den svårighet, som nu förefinnes att utlåna
Ridderskapets medel, så minskar man denna svårighet, just ge¬
nom den förhoppning låntagaren erhåller att kunna ersätta det
erhållna länet genom smärre afbetalningar. Har han deremot an-
ledn. alt tro det han icke kan få behålla detta län sä länge han
vill, så tager han lånet ifrån annat häll, der han kan fä fördel¬
aktigare vilkor. Dä Ridd.direkhn har rättighet att afslå omsätt¬
ningen helt och hållet och återfordra hela kapitalet, i händelse
icke någon säkerhet lemnäs, så tyckas alla garantier emot möjli¬
ga förluster för Riddarhuset derigenom vara förekommen. Om
icke den säkerhet, som lemnäs vid omsättningen, anses fullkom¬
ligt god, så beviljas naturligtvis icke någon omsättning. Ar der¬
emot säkerheten god, få finner jag icke några olägenheter kunna
uppstå deraf att omsättningen utgör ^:del af kapitalet; ty detta
innebär ju alltid en betydlig minskning af det kapital, för hvil¬
ken säkerheten först emoltogs, hvaremot det år gifvet, att lånta¬
garen heldre söker lån, der han kan få göra afbetalningarne med
endast $:del årligen, hvarigenom det blir honom lättare att godt-
Den 27 Maj.
1G5
göra lånet. Jag anhåller således örn bifall till Ridd.direkhns för¬
slag och afslag å Ridd.Utsk:s tillstyrkan.
Hr Ribbing, Bengt: Jag är af den sednaste uttryckte me¬
ningen. Man må komma ihåg, att ju fördelaktigare lånen äro,
ju redbarare låntagare har man att förvänta. Endast på denna
grund vill jag för Ridd.cassans väl yrka den sats, som nu blifvit
af Gr. Gyldenstolpe framställd.
Frih. Boije, Fredr.: Så länge den ställning fortfar, som
nu är förhanden, att man har ytterst svårt att få utlåna pennin-
garne inom de cassör, som blifvit Ridd.direkt:n anförtrodda, så
tror jag alt man bör göra allt möjligt för att, om jag så får sä¬
ga, liksom locka låntagare, att inställa sig och begära lån, och
då är det visserligen lockande för låntagaren, om han på förhand
vet om han får omsätta sitt lån med inbetalning af endast ^ om
året, ifall han är ordentlig, hvaremot jag skulle tro, att han svår¬
ligen tager lånet, om han skall årligen inbetala ^ deraf. I kort¬
het sagdt, skulle jag tro, att R. o. Ad. möjligen bör lemna åt
direktm frihet att handla efter sin bästa öfvertygelse, och jag skul¬
le derföre vilja heldre förena mig med Gr. Gyldenstolpe än
med IJtsk.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Under det
jag visserligen erkänner att locka låntagare till en cassa, om en¬
dast emot cautionsförbindelser, lån kunna få bibehållas i 5 år i
st. f. alt i diskonten de endast få behållas 2| är, så är jag ä andra
sidan icke så säker att Riddarhuskassornes fördel befrämjas genom
en sådan utlåning. Fördelen uppstår på 2:ne sätt; det ena är
all få penningarne utlånte, oell denna fördel tror jag visserligen
befrämjas genom direkt:ns förslag; men den andra fördelen år,
att med säkerhet återfå de utlånta penningarne, och denna sä¬
kerhet år icke så stor i ett verk, som utlånar medel emot helårs
afbelalningar, då låntagares och cautionislers säkerhet endast en
gäng om året granskas, som der, hvarest en sådan granskning
måste ske hvarje halft år. Jag tror derföre, att det är högst våd¬
ligt att utsträcka utlåningsliden för endera summan ända till 5 år,
hvilket skulle komma att inträffa genom den här föreslagna årli¬
ga inbetalning af jf:del utaf lånesumman.
Frih. Palmstjerna har föreslagit att omsättningen skulle göras
roed halfva summan om året, hvarigenom äfvenlyret blefve min¬
dre, emedan utlåningstiden derigenom blefve kortare, men visser¬
ligen skulle del göra en större svårighet vid utlåningen, derest
liderne blefve sådane som 1846 och 1847, d. v. s. att öfverflöd
finnes på penningar att utlåna, under det att behofvet af lån är
mindre. Emellertid tror jag det vara bäst, att vidtaga den för-
sigtigaste åtgärden intill dess man blir tvungen till den andra,
och får derföre förena mig med Frih. Palmstjerna i hemställan
alt halfva summan mäste årligen återbetalas.
Gr. Gyldenstolpe: Den siste värde talaren påstod, att ett
lån, som omsättes en gång om uret, icke är lika säkert, sorn då
ICO
Den 27 Maj.
det omsattes hvarje halfår. Deruti kan talaren visserligen hafva
rätt, om den, som lånar ut penningarne, icke gör behörigt afse¬
ende på den säkerhet, som lemnäs. Det är naturligt, att det är
mera chancer för att den personella säkerheten kan lida förändringar
under ett års tid än under ett halft år, men då borde, om Hr
von Hohenhausens sats fullföljdes, lån aldrig beviljas på ett års
lid, utan endast på ett halft år. Då nu fråga icke har uppstått
derom, att icke lån skulle lemnäs på ett års tid, eller att detta
län skulle komma att pröfvas under årets lopp, så ser jag ingen
våda deraf, att lånet sedermera omsättes efter årets slut, om sä¬
kerheten pröfvas god nog för att räcka ännu under ett års tid.
Om då, på sätt jag här önskat, lånet ytterligare omsättes vid det
andra årets slut, sä pröfvas ju säkerheten äfven vid början af det
tredje året för att räcka under det årets lopp. Således pröfvas
säkerheten lika väl om den lemnäs för låns omsättning på 2 el¬
ler 5 år. Hr von Hohenhausen har anlydt på den mindre till¬
gäng på penningar, som nu börjar uppslå och den derigenom öka¬
de lättheten, att få penningar utlånta. Denna konjunktur kan
vara lika hastigt öfvergående, som den har hastigt tillkommit.
Om man således vill upprätta ett reglemente, som skall blifva
oförändradt i 3 års tid, så bör man icke i sina beslut låta be¬
stämma sig af en fördel, som kan vara öfvergående. I afseende
på den fördel, man vinner genom beviljande af omsättningarnes
utsträckande, på längre tid, så får jag citera, att bankostatens
enke- och pupillkassa utlånar penningar med denna omsättning på
5 är af £:del årligen, och att denna kassa icke derpå gjort någon
förlust, men att den hittills deraf haft den vinsten, att den allt¬
jemt haft sina penningar utlånta emot 6 procents ränta, likväl
under medgifvande af bevillningsafdrag. Detta tyckes visa, att
låntagaren företrädesvis söker dylika län. Jag tror således icke
att någon våda behöfver befaras af ifrågavar. beslut, då man har
förtroende för den direktion, som pröfvar lånehandlingarne vid lå¬
nens beviljande.
Hr von Hohenhausen: Gr. Gyldenstolpe har visserligen
rätt deruti att det är hufvudsakligen den långa tiden emellan
gransknirigarne af dokumenterne, sorn verkar till den mindre sä¬
kerheten hos direktionen att bedöma huruvida låntagarne äro fullt
solventa eller icke. Men äfven när man beviljar ett lån på en
kortare tid, så har man ett år för sig. För det första året efter
lånets utgifvande, är uppmärksamheten spänd, sedan återstår en
lika lång tid till nästa omsättning, hvarunder uppmärksamheten
fortfarande är spänd, synnerligen om summan är betydlig. När
slutligen en låntagare har innehaft ett lån tills det börjar betyd¬
ligen minskas, så tyckes det, att om säkerheten ock blifvit svaga¬
re, sä är det likväl så godt att tillåta omsättningen, och det må
Vät kunna gå för den återstående tiden. Ett sådant omdöme må¬
ste väl ligga till grund för bankodiskontens förfarande i detta fall,
och de betydliga förluster, som densamma här i Stockholm gjort.
Qm emellertid det här föreslagna utlåniogssättet lyckas, så är det
D en 27 Maj.
167
rätt tillfredsställande, och länder till mycken fördel för den di¬
rektion, som så kan handhafva saken; men till fördel för ban¬
kodiskonten bidrager det icke, och den kan icke ens närma sig
till en sådan fördel. Har det nu lyckats för bankens enke- och
pupillkassa, så borde det väl icke heller vara omöjligt för Ridd.¬
direktm. Jag har trott saken vara vådlig, och derföre instämt
med Frih. Palmstjerna.
Hr von Hartmansdorff: I fjerde mom:f omtalas hvilka
räntebärande obligationer, som Ridd.direktm får inlösa, i händelse
medlen icke skulle kunna, på annat sätt förräntas. I sista rum¬
met omförmälas sådana obligationer, som i en föreg:de punkt äro
omnämnda (2 punkten Litt. B), och dessa äro sådana som ut¬
färdats af bolag eller korporationer, hvilka i allmänhet anses vara
säkra. Huru skall nu direkt:n rätteligen kunna bedöma, hvilka
papper allmänt anses för alt vara säkra: Om Götha kanalbolags
aktier presenteras till belåning, skall directionen, genom deras för¬
kastande, förklara dem icke vara säkra eller skall hon väga god¬
känna dem? Mig synes sådane ordalag icke vara lämpliga. Jag
hemställer alltså att i denna 4:de punkt måtte sägas, att direktio¬
nen må kunna inlösa obligationer, sådana, som i 2:dra punkten
Litt A. nämnas, och sådana, som R. St:s bank eller riksg:skont.
enl. deras reglementen få inlösa. Uti dessa reglementen står na¬
turligtvis icke sagdt, hvilka obligationer som äro osäkra, utan blott
hvilka banken eller riksg:skont. får inlösa. Om denna föreskrilt
gifves Ridd.direktm, så synes R. o. Ad. hafva iakttagit nödig för¬
sigtighet; alldenstund Ståndet behandlar Ridd.kassornas medel med
samma omsorg som R. St. behandla sina medel i banken och
riksg:skont.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då emot 1, 2 och 3 punk-
terne af 1 § icke någon anmärkn. blifvit gjord, men emot 4:de
punkten och slutmeningen i denna § blifvit framställde 2:ne ser¬
skilda anmärkmr, hvilka borde blifva föremål för serskilde pro-
pos:r, Hr Landtm, först finge hemställa ora R. o. Ad. bifölle de 3
första punkterne af 1 § i Utsk:s förslag.
Ropades ja.
Frih. Boije: Jag vill minnas från uppläsningen att Ridd.-
Utsk:s förslag innehåller en förändrad redaktion af lista §. Skall
den nu anses i detta antagande inberäknad?
Hr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf att då R. o.
Ad. bifallit Ridd.direktms förslag, deraf vore en följd, att den
deri af Utsk. tillstyrkta förändring blifvit af R. o. Ad. afslagen.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att 4:de
punkten af 1 §, i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs
förslag, skulle erhålla följande förändrade lydelse: ”inlösa sådane
räntebärande obligationer, som här ofvan i 2 punkten litt a. nämn¬
de äro, och sådane, som af R. St:s bank eller riksg:skontor, en¬
ligt deras reglementen, få inlösas”.
168
Den 27 Maj.
Då Hr Gr. o. Landtm, sedermera, med framställning
att i afseende på slutmeningen uti l:sla § blifvit yrkadt dels bi¬
fall, dels ock den förändring att vid omsättning af deri omnämn¬
de lån minst hälften af primitiva kapitalel må inbetalas, hemställ¬
de om R. o. Ad. i denna del bifölle Ridd.direktms förslag, ropa¬
des starka ja, blandade med nej, hvarefter Hr Landtm, förklara¬
de, att han funnit denna propos. besvarad med öfvervägande ja.
Vid uppläsning af de öfriga §§ af ifrågavar. förslag, uppstod
icke någon diskussion och blefvo desamma af R. o. Ad. godkände.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utskrn inkom-
ne utlåt, och belänkm: nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 184, ang:de beredandet af tillgångar för det till rust¬
ningskostnader beviljade särskildta kreditiv;
Lag-Utskottet:
N:o 51, i anleda, af väckt motion om upphörande af frälse¬
mans serskildta forum;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
N:o 11, i anleda, af serskilde motioner i fråga om kostna-
dernes bestridande för ekonomiska besigtningar å kyrkoherde- och
kapellansbord;
N:o 12, i anledn. af väckte frågor om nedsättande af en
komité för undersökning rör:de skogshushållningen, om inskränk¬
ning i dispositionsrätten af enskild skog, om förhöjd ansvarspå-
följd för åverkan samt om ett förändradt hushållningssätt i afse¬
ende på häradsallmänningarne;
N:o 13, i anledn. af väckt fråga om upphörande af s. k.
jura patronatus;
N:o 14, i anledn. af väckt fråga om ändring i sättet för kun¬
görelsers publicerande i kyrkorne;
N:o 15, i anledn. af väckt fråga om ändring i nu gällande
stadgande rör:de tiden, då damlucka skall vara öppnad;
N:o 16, i anledn. af väckt fråga om ändring i de lagrum
och författningar, som föreskrifva undersöknings hållande af hä¬
radsrätt i ålskillige ekonomimål; samt
N:o 17, i anledn. af väckt fråga om prygelstraffets upphörande.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.uldr.
från de öfriga RiksStm, nemi. från PresteSt. af d. 17, 20 och
22, från BorgareSt. af d. 20, 22 och 24 samt från BondeSt.
af d. 22 och 24 dennes.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 2 e. m.
In fidem protocolli,
J/bert Munck.
Den 29 Maj.
169
Måndagen den 29 Maj 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 12 prol.utdr. för d. 27 dennes.
Hr af Wetterstedt, Nils Joachim: I oell för min
förestående flyttning ät landel, anhåller jag att, med bibehållan¬
de af min riksdagsmannarätt få afsäga mig min befattning såsom
Bänkman inom 14 Bäukinansafdelningen och såsom suppleant i
Const.Utsk.
1 anledn. häraf lillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att val
af en Bänkman inom 14:de Bäukm:safd:n komme att förrättas i
början af nästa plenum, och anmodade Hr Landtm, jemväl Hrr
Electorer att utse en suppleant i ConstUtsk. efter Hr af Wet¬
terstedt.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Af tjenstegöromål hin¬
drad ali fortfara med B. o. Ad:s förtroende att vara Elektor, får
jag detsamma mig afsäga, med anhållan att vid min riksdagsman¬
narätt varda bibehållen.
Hr Munck, Claes Joli.: Hos B. o. Ad. anhåller jag att i
och för en resa i tjensteärender, få afsäga mig min befattning
såsom Elektor.
I anledn. af dessa afsägelse!', hvartill R. o. Ad. lemnade sitt
samtycke, anmodade Hr Landtm. Hrr Bänkmän att vid deras
nästa sammanträde utse 2:ne Elektorer efter Gr. Björnstjerna
och Hr Munck.
Upplästes ett af Hr Adelborg, Otto, inlemnadt så lydan¬
de mern.:
I följd af en i och för mina affairer nödvändig bortresa, på
obestämd tid, ifrån hufvudstaden, ser jag mig föranlåten, att nöd¬
gas afsäga mig den befattning sora ledamot inom Bevilln:sUtsk.,
som R. o. Ad. mig uppdragit, men anhåller ödmjukligen, att det
oaktadt, få vid min riksdagsmannarätt varda hibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer, att utse en ledamot i Be-
villn:sUtsk. efter Hr Adelborg, samt jemväl tillkännagaf, att
val af en Bänkman inom 24 Bänkm:safd:n efter Hr af Harmens,
Henr. Otto, komme att förrättas i början af nästa plenum.
Justerades pleniprolm för d. 17, 18 och 20 dennes.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 22 oell 27 dennes på bordet
170
Den 29 Maj.
lagda utlåt. N:ö 57, med underrättelse om RiksStms fattade be¬
slut, i anledn. af Utsk:s utlåt. N:o 47.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: När detta betänk, sista
gången föredrogs och ånyo bordlädes, anmälde, på begäran, Ridd.-
sekreteraren, att 2:ne Stånd laggt betänk, till handlingarne. Enl.
den underrättelse, jag i dag ifrån PresteStåndets kansli erhållit,
har samma betänk, i plenum d. 27 dennes, äfven inom sistnämn¬
de Stånd blifvit lagdt till handlingarna. Då 3 Stånd med betänk,
sålunda förfarit, har saken följaktligen förfallit.
Gr. Lagerbjel ke: Enl. min åsigt har BankoUtsk. origtigt fram¬
ställt saken. Förhållandet är nemi. sådant, att K. M. till R. St. atlätit
propos. om införandet af decimalsystemet i värt myntväsende. En
K. propos. kan icke antagas med förändringar, utan, om sådana
göras, anses den K. propos:n såsom afslagen och R. St. ingå till
K. M. med ett kontraförslag. BankoUtsk. har tillstyrkt, hvad K.
M. föreslagit, men gjort någon liten förändring deri, således före¬
slagit ett kontraförslag, hvarefter Utsk:s betänk, blifvit i sin hel¬
het bifallet af ett Ständ och äfvenså af ett annat Stånd, ehuru
med någon förändring. Ett Stånd har beslutat en und. skrifvel¬
se till K. M. och det 4:de Ståndet likaledes. Det är således gif¬
vet, att 4 Stånd på samma gång de afslagit den K. proposm, äf¬
ven beslutat, att ett kontraförslag skall uppgöras. Om uppgöran¬
det af detta kontraförslag hafva meningarne varit delade, men
såvida de af alla fyra Stånden fattade beslut icke skola förfalla,
hade det ålegat Utsk. att söka sammanjemka de olika besluten,
ang:de den åtgärd, som i ämnet bör vidtagas. Det oaktadt har
Utsk. nu endast förklarat, att saken skall förfalla. Detta förfaran¬
de synes mig icke öfverensstämma med grundlagens bud och ehu¬
ru jag visserligen inser, alt saken numera förfallit, sedan 3 Stånd
lagt betänk, till handlingarna, anhåller jag likväl, att R. o. Ad.
för formen skull ville återremittera betänk.
O
Hr Åkerman, Fredr.: Frågan, huru detta ämne, sedan
det förevarit hos samtliga Stånden, skulle, då det sedermera åter¬
kom till Utsk., behandlas, föranledde inom Utsk. liflig diskussion
och äfven votering, fastän några reservationer emot Utsk:s beslut
icke blifvit anmälda. Ätskillige Utsk:s-ledamöter delade äfven den
af Gr. Lagerbjelke yttrade åsigt, ronde resultatet af Ståndens
förklarande, men Utsk:s pluralitet, hvilken jag tillhörde, ansåg
deremot att då 2 Stånd hade uttalat ett bifall till den K. proposm,
men de 2 Stånd som beslutat en und. skrifvelse till K. M., in¬
nefattande begäran om decimalsystemets införande hvad myntet
angick, i sammanhang med enahanda förändring, i afseende å
mått mål och vigt, dessförinnan afslagit Utsk:s betänk, och följ¬
aktligen 2 Stånd stannat emot 2, delta ärende borde förfalla på
grund af 75 § Riksd.ordn., som säger, att då 2 Stånd stanna
mot 2, anses frågan hafva förfallit utom i de fall, som i § ser¬
skildt omnämnas, till hvilka dock ifrågavar. ärende icke kan hän¬
föras. R. o. Ad. torde således finna att Utsk. rätteligen förfarit,
hvilket äfven 2 Stånd redan godkänt.
Den ?9 Maj.
171
Gr. Lagerbjelke: Enl. min åsigt år K. M:s propos. här
hufvudsak, men BankoUtsk. har icke destomindre ansett sitt be¬
tänk. såsom hufvudsak. Det är visserligen sannt, att BankoUtsk:s
betänk, är af 2 Stånd med någon förändring bifallet och af 2
Stånd afslaget, men härvid är alt ihågkomma att Utskrs betänk,
var ett förslag till svar å K. M:s propos. Det står således qvar
det factum, att den K. proposm som ligger till grund för hela be¬
handlingen af frågan, blifvit af alla Stånden afslagen, samt att
alla 4 Stånden afgifvit kontraförslag till K. M:s propos.; men som
detta ämne nu kommer att falla, sedan 3 Stånd bifallit Utsk:s
nu föredragna betänk., så inskränker jag min begäran om återre-
miss, till den anhållan, att R. o. Ad. låter bero vid de tre öfri¬
ga Ståndens beslut.
Frih. Gederström, Claes Rudolf: Då Gr. Lagerbjelke
återtagit siri först gjorda begäran om återremiss, vill jag ej öda
Ståndets tid med ett utförligare besvarande deraf. Jag hade el¬
jest ämnat säga, alt man mätte anse den återstående tiden för
riksdagsärendernes afslutande serdeles rundlig eller ock måste den¬
na fråga vara en särdeles ömt om hjertat liggande, då, med kän¬
nedom om 2 Slånds redan lemnade afslag å första betänk, man
kunnat vilja begära en återremiss af detta. Jag kan ej finna
nödigt att Ståndet använder någon annan term än den sedvanli¬
ga, vid dylika tillfällen, som det nu förevar., hvilken term de tre
öfriga riksStånden ock lära begagnat, i det de nemligen funnit
formenligt ”att lägga betänk, till handlingarne.” Just så torde
R. o. Ad. äfvenledes böra förfara. Ty på grund af 75 § Riksd.-
ordn. har den ursprungliga frågan tydligen förfallit; och delta är
hvad BancoUtsk. rätteligen har uttalat. Yäl har man hört nå¬
gorstädes yttras att, efter den utgång saken fått, Exped.Utsk.
skulle komma att röna någon svårighet vid uppställningen af det
svar R. St. hafva att aflåta å K. M:s propos. i ämnet. Detta blir
dock ganska enkelt, ty man behöfver ju dervid endast afgifva en
relation om förhållandet: så är det underd, svaret deruti inne-
fattadt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag erkänner, att jag upp¬
fattat frågan från samma synpunkt som Gr. Lagerbjelke. I an¬
nat fall hade jag icke väckt den motion, jag, då frågan förra
gången förevar, afgaf. Då emedlertid 3 Stånd sett saken annor¬
lunda, återstår för mig ej annat än att låta dervid bero. Jag an¬
håller, att Ståndet måtte i dessa ordalag jemväl affatta sitt beslut
eller att R. o. Ad. låter bero vid Utsk:s betänk.
R. o. Ad. lät bero vid BankoUtsk: s förevar, utlåt. N:o 57.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Efter denna sakens ut¬
gång torde R. o. Ad. finna, att den motion, jag, till följd af min
uppfattning af frågan, väckt, icke lämpligen kan numera komma
under R. St:s vidare pröfning, hvarföre jag hemställer, att densam¬
ma måtte anses hafva förfallit.
172
Den 29 Maj.
Hr Gr. o. La mitra, yttrade att då Frih. Palmstjerna åter¬
tagit sin nu främst å föredragningslistan förekommande motion,
ang:de åtskilliga bestämmelser i afseende på rymdmåtten för våla
och torra varor, R. o. Ad. torde finna att densamma förfallit.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 24 och 27
dennes pä bordet lagda betänk. N:o 91, i anledn. af väckta för¬
slag, rörtde folkundervisningen i riket.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de 1 § i K. stadgan ang:defolkunder¬
visningen.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt yttrat.
2:dra punkten, ang:de 3 § i samma stadga.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Disk. tillstyrker R. St.
hos K. M. anhålla, ”att en författning må blifva utfärdad, hvar¬
igenom stadgas, att alla hemman som dels på grund af K. reso¬
lutioner, dels på grund af privilegier äro befriade från kyrko¬
byggnad, icke i fråga om skolbyggnad må fä tillräkna sig samma
frihet, utan tillförbindas att deltaga i anskaffandet och underhål¬
landet af tjenliga rum för de folkskolor, som inom församlingen
finnes eller blifva inrättade”. Såsom skäl anförer Utsk., alt det
”med billighet och rättvisa öfverensslämmer all då alla inom sam¬
ma församling boende för sina barn njuta lika fördel af folksko¬
lor, och jemväl alla böra, i mån af innehafvande hemman eller
annan, visst taxeringsvärde åsatt lägenhet, utan undantag, till de¬
sammas anskaffande och underhåll bidraga”. Den här uttryckta
grundsats må vara i och för sig sjelf ganska riktig, men, om man
antager den, hvarföre skola dä icke alla hemman deltaga i kyrko¬
byggnad, ty kyrkan är väl lika behöflig för alla som skolan.
Den jemförelse, Utsk. här begagnat, är icke användbar, ty den
kan icke antagas med mindre, än att kyrkan nedsättes under
skolan. Då vissa hemman, egenteligen i de eröfrade landskapen,
blifvit från kyrkobyggnad befriade, kan jag icke, för min del in¬
se hvarföre man, om de likväl böra med den ifrågavar. afgiflen
betungas, skall anställa den otjenliga jemförelsen. Jag tror såle¬
des, att Utsk. behöfver närmare tänka pä saken och bättre, än
som skett, uppställa ordalagen. Mig är sagdt, att PresteSt. återre¬
mitterat denna punkt och jag anhåller, att R. o. Ad. mätte göra
sammaledes. Emedlertid torde Ridd.sekreteraren lemna upplysning
om den åtgärd frågan i de öfriga Stånden vunnit, på det att
intet misstag derom måtte, genom min uppgift förvållas.
I anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd. sek re te rare,
att någon underrättelse om de öfriga RiksStms uti förevar, ämne
fattade beslut ännu icke till R. o. Ad. ankommit.
Hr Ribbing, Bengt: Jag vill icke motsätta mig en åter-
Den 29 Maj.
173
remiss, om R. o. Ad. en sådan besluter, men jag kan likväl icke
godkänna Hr von Hartmansdorffs anförda skäl, att derföre, attén
del hemman äro befriade från kyrkobyggnad, de äfven skola till¬
godonjuta denna befrielse i fråga om skolbyggnad m. m. För¬
fattningen, ang:de folkskolor var icke utfärdad, då dessa hemman
erhöllo befrielse från kyrkobyggnad, utan har i sednare tider till¬
kommit och sålunda ser jag icke något hinder möta för bifall till
Utsk:s förslag. För öfrigt finner jag, att ett tillägg är behöfligt
uti Utsk:s utlåt, hvarest förekommer följande uttryck: ”i mån af
innehafvande hemman eller annan visst taxeringsvärde åsatt, lä¬
genhet, utan undanlag”. Här nämnas hemman och lägenheter,
men i slutet af Utsk:s tillstyrkande förekommer endast hemman.
Jag skulle derföre tro, alt, för vinnande af tydlighet, bör i slut¬
meningen, i st. f. endast hemman tillsättas hemman och lägen¬
heter. Med detta tillägg anhåller jag om bifall till betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om riksdagen icke så
långt fortskridit, skulle jag, i likhet med Hr von Hartmansdorff,
yrka återremiss af denna punkt i Ulsk:s betänk.; men då något
i formen icke hindrar R. o. Ad., att fatta sitt beslut med än¬
dring af Utsk:s utlåt, och raan derigenom vinner en ganska dyr¬
bar tid, har jag, i öfrigt instämmande i Hr Ribbings anmärkn.,
ansett mig böra hemställa, att R. o. Ad. måtte fatta ett beslut,
i hufvudsaken öfverensstämmande med Utsk:s betänk., men i orda¬
lagen afvikande derifrån, eller att R. St. hos K. M. anhålla, att
en författning måtte blifva utfärdad, hvarigenom stadgas: ”attalia
hemman och lägenheter för hvilka rösträtt äges på sockenstämma,
tillförbindas att deltaga i anskaffandet och underhållandet af tjen-
liga rum för de folkskolor som inom församlingen linnas eller
blifva inrättade, samt att detta deltagande mätte bestämmas efter
de grunder som, jemlikt 2 mom. 5 § i K. förordningen den 29
Augusti 1843, följas i fråga om rösträtt vid sockenstämma.”
Hr Ribbing: Jag hemställer till Frih. Palmstjerna, huruvi¬
da del kan vara nödvändigt, att tala om rösträtt:
Frih. Palmstjerna: Slutet af Utsk:s tillstyrkande innehål¬
ler blott den grund, efter hvilken hvarje hemman skall deltaga i
byggnad af skolhus, men der står icke uttryckligen sagt, hvilka
hemman och lägenheter böra uti denna byggnad vidkännas del¬
tagande. Så beskaffade lägenheter finnas hvarmed rösträtt vid
sockenstämma icke är förenad, och dessa_ lägenheter böra vara
befriade från uppbyggande af skolhus. Aga de åter rösträtt in¬
om socknen böra de från uppbyggandet af skolhus icke vara be¬
friade. Pä denna grund har jag ansett, att ordalagen böra be¬
stämmas sådana, jag dem framställt.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar alltid, att man lät¬
teligen begår ett misstag, då man inora ett Stånd vill göra or-
dalagsförändringar, hvilka fordra mera begrundande, än tillfället
medgifver under ett RiksStånds öfverläggningar. Jag tror derföre,
att det vore vådligare, att R. o. Ad., på grund af de gjorda an-
174
Den 29 Maj.
märkmne, återremitterade denna pnnkt. Enl. min öfvertygelse
återstår inom Ekon.Utsk. icke några vidlyftigare mål oafgjorda,
ehuru möjligen på en eller annan afdelning af Utsk. sådana fin¬
nas, men i allmänhet torde inom detta Utsk. likasom i några an
dra göromålen vara lill större delen afslutade.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. biföl-
le Utsk:s tillstyrkande i förevar, punkt ropades starka nej, blan¬
dade med några ja, hvarefter Hr Landtm, hemställde om R. o.
Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till
densammas återremitterande, samt sedan denna propos. blifvit be¬
svarad med starka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade att han fun¬
nit ja härvid hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten, ang:de 4 § i samma stadga.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande.
4:de punkten, ang:de af Hr Hammarhjelm yrkad nedsätt¬
ning i de för folkskolelärare stadgade kunskap smått.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust., uppläste följande:
Med anledn. af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns betänk. N:o
91, på mine medmotionärers väckta förslag, om någon ändring
uti beslutade och redan inrättade församlings, folkskoleundervis-
ning uti riket, finner jag mig föranlåten, af följande vigtiga skäl
att ogilla.
Min ena motion om folkskolorne i allmänhet, enl. K. M:s
nåd. stadga af d. 18 Juni 1842 föreskrifna kunskapsmått, såväl
hos skollärare, som dess disciplar, allt för högt spekulerad, sä att
hvarken en del pastorer och än mindre de flesta skoldireklioner
i landsorterna och sjelfva de antagne skollärarena, ej möjligen
till rätt begrepp och än mindre undervisningsnytla, samma i all¬
mänhet kunde exeqveras, eller af dessa rätt fattas; hvadan jag
tog mig friheten föreslå, att konlraktsprostarne, skulle sjelfva öf¬
vervara och kontrollera ärsexamina härutinnan, och desse seder¬
mera med en resumé' af förhållandena, årligen inlemna till stif¬
tets konsistoriales, som derifrån befordrades uti ett generalsam¬
mandrag för hela stiftet, att inlemnas till ministern för ecclesia-
stiqueärenderna, så att K. M. måtte kunna inhemta fortgången eller
aftagandet af dessa nya inrättningar, och således låta rätta; hvad
nödigt finnes m. m. Häröfver hafva Utsk:n ej ens med ett ord
eller mening, besvarat eller vederlagt.
Anledn. af mig till dessa kontroller vore den, att redan obe¬
nägenhet på landet visat och visar sig, uti den beklagliga liknöjd¬
heten, eller okända skyldigheten, att såsom samhällsmedlem, af
håde skyldighet och god vilja, efter yttersta förmåga, bidraga till
förädlande af samhällsmedlemmarnes moraliska och intellectuela
bildning, ännu Gud hjelpe, är en långt aflägsnad princip, då t.
o. m. vid denna riksdag, af en motionär satt i fråga, få betalning
för komunala verkställande åligganden. Icke heller häfver Utsk:n
besvarat samma motions förslag, att den hemmansbrukande jord¬
ägarens barn, böra med repetition hemma hos föräldrarne, biträ¬
da, och användas uti det ihärdiga jordbruksarbetet ifrån maj till
october månader årligen, och således den tiden ifrån skolgången
vara ledige; men deremot Hera talares anföranden, det de äfven
funnit de uti förordningen äskade kunskapsmåtten ännu otjenlige,
och antagande af en mindre casus mera passande, som äfven
Utsk:n gillat, men i synnerhet de flesta fäst sig vid huru ulbe-
kommas skall af den för folkskolorne afsatta mantalsfonden, eller
nu s. k. skole- och skyddsafgiften m. m., då meningen dermed
förmodiigon är, att med dessa medel bespara egna utgifter, lill
skollärarnes aflöning, hvilket säkerligen ej var RiksStåndens me¬
ning, då dessa medel beviljades. Men vanan hänger ännu vid,
att så väl fattigförsörjning som skolundervisningen inom fädernes¬
landet, hitintills kostat jordbrukaren så obetydligt; men annat
torde fä afvetas, då kommunerna framdeles tvingas, att inrätta ar-
betskoinpagnier, härads- eller församlingsvis, att der emottaga af-
slraffade brottslingar, lill arbeten emot föda och kläder, så att ett
önskadt slut pä mängden och tillvcxten af nuvar. samhällsslörares
minskning, åtminstone med kommande generationer kan vinnas.
Frih. J. Cederströms och Hr Gustafssons motioner, att vid soc-
kenskolorne gossebarn skulle inöfvas uti vapnens ändamålsenliga
användande med dertill hörande öfningar, för blifvande lust och
vana, vid de inträffande beväringsåren, antager jag till alla de¬
lar med vilkor, a) under befäl af en korporal, vice-corporal eller
öfvad soldat, emot en ringa afgift af litel spanmål, som skolgos-
sarne för delta nöje gerna anskaffade genom föräldrarna; b) att
dessa öfningar företogos på Söndagseftermiddagar sommartiden, c)
Likaledes är jag öfvertygad, att de gjorde sig möda, hafva i ordr
ning af träd förfärdigade vapen, liknande muskölter m. m.; såle¬
des detta utan att gravera skoloskyddsafgiften ; hvad handtverk an¬
går, vore lids nog, att vid slutade läseår, som väl bör inträffa
vid 14:de eller 15:de året, då sjelfva välja hvad yrke de bäst haf¬
va lust och fallenhet före.
Efter uppläsningen häraf anhöll Hr Hammarhjelm om åter-
remiss af ifrägavar. punkt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: På sätt Utsk. anfört,
har Hr Hammarhjelm icke anfört några skäl för sin föreslagna
förändring och då jag icke hört några nya skäl af honom nu an-
dragas, tillstyrker jag bifall till betänk.
Hr Hammarhjelm: Jag tror mig tillräckligen hafva ut¬
vecklat skälen för mitt förslag, så att jag derom icke behöfver vi¬
dare orda.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter förnt till bifall och seder¬
mera till återremiss af förevar, punkt framställda propos. besvara¬
des med blandade ja och nej, hvarefter Hr Landtm, ånyo hem¬
ställde ora R. o. Ad. bifölle denna punkt, och sedan denna pro¬
pos. blifvit besvarad med starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade
att han funnit ja härvid hafva öfverröstat nej.
5:te punkten, anglie yrkad rättighet för Pastorer i Gö-
176
Den 29 Maj.
theborgs stift att vid tillsättning af folkskolelärare beräkna
lika rösträtt, som rikets öfriga pastorer; 6:te punkten, ang:de
väckt fråga om inskränkning af den åt kyrkoherde vid folk¬
skolelärares tillsättning lemnade rösträtt; och 7:de punkten,
ang:de ifrågasatt förbud för sökande till folkskolor att sam¬
tidigt ingifva sina ansökningar på flere ställen.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
8:de punkten, ang:de bestämmande af laga af- och till-
trädestid för folkskolelärare.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, som hade Utsk. i
detta förslag mera afsell lärarnes än skolornes fördel. Jag befa¬
rar likväl, att genom det ifrågavar. beslutet, lärarnes fördelar icke
heller iakttagas; men jag fäster mindre afseende derpå, ty den kontan¬
ta aflöning, folkskolelärare erhålla, torde dock vara ringa mot de va¬
ror och persedlar, som lemnäs dem. Hufvudsaken är naturligtvis,
att skolans angelägenheter blifva vårdade, men månne sådant sker
derigenom, ali flyttningstiden för lärarne inträffar under pågåen¬
de hösttermin? Ingalunda. Del är klart, allden afgående skollä¬
raren behöfver tid, omkring 14 dagar åtminstone för alt bereda
sig på sin förestående flyttning; likaså att undervisningen lider på
lärareombytet; ty det är naturligt, att en lillllyllande skollärare
icke eller kan, omedelbart, efter sin ankomst, nog införlifva sig
med sin nya befattning för att göra rigtigtgagn under terminens
återstod. Följaktligen, och derest icke läsningen upphört föreden
1 maj, kommer skolan att lida i sin verksamhet åtminstone en
månad eller mera. Man har velat rätta denna flyttning efter
klockarnes, men der skollärarebefallningen är förenad med kloc¬
karebefattningen, synes den sednare snarare böra rättas efter den
förra och icke tvertom. För socknen kan det vara likgiltigt, om
klockaren tillträder sin tjenst den ena eller andra månaden, men
så är icke förhållandet med skolan. Vid elementarläroverken hai¬
man antagit den lista maj såsom flyttningstid och följden deraf
har blifvit, alt en afflyttande lärare vanligen icke läser den sista
terminen utau skaffar sig en vikarie eller också uppskjuter han
sin flyttning intilldess terminen är slut, hvarigenom olägenheter-
ne af denna olämpliga flyttningstid undvikes. Då den visat sig
så otjenlig der den finnes, hvarföre skall den då införas på an¬
dra ställen. Jag anhåller om ålerreraiss af betänk, i denna punkt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: De olägenheter,
Hr von Hartmansdorff, anfört, ronde skollärares flyttning den 1
maj, hafva icke undgått Utskis uppmärksamhet. Men del var nö¬
digt, att en viss tid för till- och aflyttningarna bestämdes, emedan
sådane skollärare antingen genom transporter till andra för dem
förmånligare beställningar eller ock, om de åro prester, genom
befordran till sasellani eller pastorat, stundom ombytas. Utsk.
ansåg således att någon tid borde vara bestämd för flyttningen
och
Dt! n 29 Maj.
177
och densamma icke böra ske olika tidigt på olika ställen, hvari¬
genom ännu större svårigheter ån dem, Hr von Hartmansdorff
uppgifvit, kunna uppkomma, i allmänhet då en lärare blifver an¬
ställd vid en folkskola och der finnér sin utkomst, qvarblifver
han der, sä länge krafterne det medgifva, men i annat fall må¬
ste lian söka sig till en annan skola, hvarest inkomsterne kunna
vara högre. Då författningen medgifver, att klockarebefattningar
fä med skollärarebefattningar förenas och inom de fleste försam¬
lingarna skollårarnes inkomster äro inskränkte, och föreningen så¬
ledes af behof, så påyrkade PresteSlåndets ledamöter inom Utsk.,
alt den 1 maj skulle bestämmas såsom flyttningstid för skollärare
för att blifva samtidig med den för klockare bestämda. Hitintills
har väl vid redan befintliga folkskolor, svårigheter uppstått, vid
lärarnes inträffade sjukdomsförfall eller dä de af andra orsaker va¬
rit hindrade att sin tjenst bestrida, all kunna erhålla en person,
som med erforderliga kunskaper kan bestrida tjensten under ordi¬
narie lärarnes förfall; meu dylika svårigheter upphöra likväl med
tiden i den mån folkskolelärare-seminarierne hunnit så vidga sin
verksamhet, alt vikarier ifrån dem kan erhållas. På dessa skäl
har Utsk. föreslagit d. 1 Maj såsom af- och tillträdesdag och jag
anhåller, att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:s förslag.
Gr. G y I d e n st ol pe: Hr von Hartmansdorff har begärt återre-
miss på denna punkt, men jag bekänner, att jag icke kan inse, hvartill
sådant egentligen skall tjena, enär Hr von Hartmansdorff icke be¬
stämt någon tid för skollärares flyttning; ty om meningen är att
flyttning blott skulle ske vid läselerrainens slut, så bör man be¬
sinna, att läseterminerna sluta vid högst olika tider inom rikets
alla församlingar. Dä Hr von Hartmansdorff således icke uppgif¬
vit något annat egentligt förslag, blir Utsk. derigenom i okunnig¬
het om hvad, som är Ståndets mening i händelse af en återre-
miss. Den af Utsk. föreslagna tiden eller den 1 Maj anser jag
vara den lämpligaste just med afseende derpå, att dessa folksko-
lelärarebeslällningar äro mångenstädes förenade med klockare- och
orgelnislbefaltningar. Inom Utsk. hafva ledamöterne af det Stånd,
som böra mäst nitälska för undervisningens framgång, ansett den
af Utsk. föreslagna tid icke vara pä något sätt otjenlig. Dessa
personers omdömen anser jag fullkomligt uppväga de skäl Hr von
Hartmansdorff framställt emot antagandet af d. 1 Maj såsom flytt¬
ningstid för skollärare. Anser man tiden olämplig, är det bättre,
alt begära afslag på betänk., än all låta fortfara den obestämdhet,
som hitintills förefunnits och hvilken genom Utsk:s förslag är af-
sedd att afhjelpas. Jag kan icke gå så långt i konservatism, att
jag vill bibehålla äfven det obestämda, hvarföre ock jag tillstyr¬
ker, all man i delta afseende stadgar den tidpunkt, hvilken af
dem, som torde bäst förslå saken, icke blifvit ansedd skadlig.
Ur Ribbing: Skolstadgan, såsom bekant är, bjuder, att
hvarje skoldirektion liar, alt uppgöra förslag lill reglering af läse—
lerminerne inom hvarje skoldistrikt, och alt skoluuderstyrelseu
5 h. n
178
Dea 29 Maj.
lyder under konsistorii vård och inseende, och då det år att för¬
moda, att inom hvarje skoldistrikt olika reglementen uppgöras i
afseende på lästei minerne, skulle jag tro, ali tiden för iärarnes
afflyttning icke kan utsättas lill slutet af hvarje termin. Jag tror,
att den ena liden på ett ställe är mera lämplig i och för skolan
än en annan pä ett annat ställe, så vida man ej vill bestämma
sig för slutet af december oell jultiden, dä gemenligen undervis¬
ningen upphör; men härvid är likväl att ihågkomma, att de fle¬
sta skolorne inora riket äro ambulatoriska och fortgå nästan hela
äret, så alt ganska fä mcllanlermiuer finnas, åtminstone sommar¬
tiden. Pä grund häraf, tror jag, att Ekon.Utsk. icke kunnat be¬
stämma någon annan årstid som blir mera lämplig för hela ri¬
ket, än den föreslagna, och jag anhåller alltså all K. o. Ad. vil¬
le bifalla förevar, betänk.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Hohenhausens anmärkn.
att en viss för hela riket gemensam flyttningstid för skollärare
bör antagas, är ganska riklig; ty då en skollärare söker, att frän
ett stift för Hyttas till ett annat, skulle eljest betydliga olägenheter
uppstå. Gr. Gyldenstolpe har äfven rätt derutinnan, alt jag un¬
derlåtit uppgifva den tid, jag dertill ansåge lämplig, men jag skul¬
le hafva godtgjorl denna förgätenhet, äfven om jag dertill icke
blifvit uppmanad i några spetsiga ord. Min öfvertygelse är, att,
ehuru olika regleringar af läslerminerna inom särskilda orter och
skolor kunna uppgöras, (innes likväl tvänne tider af året, då un¬
dervisningen allestädes afbrytes, nemi. vid Midsommar och Jul,
eller för att räkna efter jenina månader, d. 1 Juli, och d. 1 Ja¬
nuari. Om man ville utsätta Iärarnes flyttning lill någon af des¬
sa lider, sä tror jag ej att några olägenheter hvarken för dem el¬
ler skolorna komme alt deraf härröra. Vill man äter, att skol-
lärarne skola såsom tjenstefolk, flytta 2:ne gånger om äret; sä
kunna båda dessa tidpunkter dertill bestämmas. Inskränker man
sig lill en, så tillstyrker jag d. 1 Juli, dä årstiden är beqvämli-
gast. Orsaken hvarföre skolan om sommaren afbrytes d. I Juli
är, att, då inträffar sloltern, hvarvid landtmannen behöfver sina
barns biträde. Vid Jul oell Nyåret infalla ännu större högtider
än vid midsommar, hvarförutan de korta dagarne och den kalla
årstiden föranleda skolgångens afbrylande. Men det finnes äfven
ett annat skäl, hvarföre nämnde flyllningstider böra vara för folk-
skolorne bestämda, och det är att timmarna vid folkskolelärare-
seminaricrne slutas och lärare utexamineras i juni och december
månader, öfver hela riket. Vid dessa tider på äret blifver en
mängd elever från seminarierne färdige att emottaga lärarebeställ¬
ningar, men dessförinnan äro de af sina studier förhindrade att
utgå till folkskolorna. Om mina anmärkntr skulle anses förtjena
afseende: så vill jag dock icke begära att R. o. Ad. nu genast af-
slår Utsk:s betänk, och bestämmer någon annan tid. Jag önskar
blott att Ulsk. må taga saken i närmare öfvervägande, antingen
en eller två flyllningstider anses riktigast. Men all antaga Utsk:s
förslag i sitt närvar, skick, vore efter min tanka ett misstag. Vil-
Den 29 M a j
179
le R. St. likväl besluta något sådan!, så skulle del ulan tvifvel
föranleda en snart inträffande förändring. Gr. Gyldenstolpe har
anlydt, alt ledamöter af PresleSt. inom Ulsk. ieke gjort någon in¬
vändning emot Utsk:s förslag, och alt dess ledamöter väl borde
förstå saken bättre än jag. Ingalunda bestridande preslerskapet sin
sakkännedom i detta hänseende torde det dock tillåtas mig näm¬
na, att jag i många år deltagit i styrelsen af en folkskola, och
att jag alltsedan folkskolelärare-seminarier stiftades varit ordföran¬
de i styrelsen öfver det härvarande, så att jag icke heller saknar
kännedom om förhållandet med dylika inrättningar.
Hr von Hohenhausen: Hr von Hartmansdoiff har hufvud¬
sakligen fästat sig vid de svårigheter, som skulle uppstå derige¬
nom, att skollärares flyttningstid bestämdes lill den 1 Maj och
har i stället föreslagit, alt denna flyttningstid måtte framflyttas
till slutet af Juni eller början af Juli månad. Jag anhåller lik¬
väl, ali få fästa uppmärksamheten derpå, ali den skollärare, soirt
vet att han skall flytta den 1 Maj, torde utan svårighet med för¬
samlingens skoldireklion fä uppgöra den öfverenskommelse, alt ex¬
amen inom skolan anställes före nämnde tid och skolläraren får
således tillräcklig lid för sin flyttning. Vid folkskolorne är det
af vida mindre vigt än vid stiftelsens högre elementarläroverk, när
denna examen anställes oell det kan således vara likgiltigt, om
någon gäng examen inträffar en månad förr eller sednare. Den
afgående läraren kan, om han är en duglig man, hafva uti
studier förkofra! den honom anförtrodda ungdom, i hvilket
fall han säkerligen önskar få sådaut ådagalägga äfven vid en ti¬
digare än vanligt anställd examen, hvaremot, om han saknar den¬
na skicklighet, skolan lärer vara belåten, alt blifva honora qvitt
en månad förr. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag, hvarige¬
nom förckommas de svårigheter, som eljest uppstå vid tillträdan¬
det af den sammansatta befattningen af skollärare och klockare.
Hr Ribbing: Jag ber, att få fästa uppmärksamheten dels
derpå, att, om man bestämmer annan flyttningstid än d. 1 Maj,
mäste det blifva tvenne särskildta flyltningstider för skollärare,
nemi. en för endast skollärare och en annan för skollärare som
tillhöra klockare. Klockaren måste ovilkorligen flytta d. 1 Maj
och huru skall det väl dä tillgå, om han derjemte är skollärare,
men söla och erhållit, en annan klockaret jenst? I afseende pä
skollärarne medgifver jag, att Hr von Hartmansdorffs förslag kr
lämpligare, men då klockate- och skollärareljenslerne åro förenade
uppstår svårigheter för bestämmandet af någon lämplig lid. Som
jag redan nämnt, hafva en del församlingar serskild klockare och
serskild skollärare, men i ridernes längd blifva väl dessa tjenster
förenade och dä lärer väl ändå 1 Maj blifva den lämpligaste fly 11-
ningsliden. Jag tillstyrker alliså bifall lill Ctsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Hohenhausen har miss¬
förstått min mening, angtde examen, enär lian omförmält ilen
12*
1
Den 29 Maj.
skada, suni läijungarne i en folkskola lida deraf, all de icke blif¬
va examinerade vid terminens slut. Jag afsåg icke examen i folk-
skolorne, utan seminarierne, och yttrade, alt läi jungarne der eller
de blifvande folkskolelärarne icke varda examinerade förr än i
Juni och Dee. månader. Följaktligen kunna de icke tillträda le-
digblifna skollärarebefattningar förr än efter sin egen examen.
Hr Ribbing s anmärkn. ronde svårigheten med de folkskolelärare,
»om tillika äro klockare och hvilka måste flytta den 1 Maj. utgör
för mig ett af skälen, alt begära återremiss, emedan, såsom jag
redan yttrat, det är af mera vigt, att klockares flyttningstid lät¬
tar sig efter skollärarnes, än tverlom; ty det är mindre vigligt
för församlingen, hvilken som sjunger för henne, en månad förr
eller sednare, än hvem som under liden läser för bennes barn.
Pä denna grund, samt på det alt Ulsk. efter sakens närmare öf¬
vervägande mätte föreslå R. St. en lämpligare underd. anhållan
hos Konungen, är det jag sorn yrkar återremiss.
Gr. Gyldenstolpe: Då Hr von Hartmansdorff i sitt första
anförande icke bestämde någon tid för flyttningen, syntes lian
mig göra afseende på skolans nytta, hvaremot då han i sitt
sednare yttrande, utsatt en tid för flyttningen, lian tycktes mig
fästa afseende pä beqvämlighelen för utexaminerade seminarisler.
Jag kan likväl icke se, alt denna beqvämlighet egentligen vinnes,
ty den, sora blir utexaminerad d. 1 Juni, kan ingalunda tillträda
någon tjenst d. 1 Jitli likasom icke heller den hvilken utexami¬
neras i slutet af November, kan i December månad tillträda sin
tjenst, enär det erfordras 56 dagars ansökningstid och denna ovil¬
korligen måste vara dessförinnan tilländalupen. Jag inser således
icke, alt några fördelar uppstå ens för seminaristerne. Deremot
skulle icke obetydliga olägenheter uppslå för de skollärareplalser,
som äro förenade med klockaresysslor. Jag fortfar således i min
anhållan om bifall.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle Utsk:s i denna punkt gjorde tillstyrkande, ropades ja och
nej; hvarefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de
emot denna puukt gjorde anmärkmr föranleda (ill återremiss, samt
då härvid ropades starka ja, blandade med många nej, förklarade
det han trott sig finna, ali denna sednare propos. blifvit med öf¬
vervägande ja besvarad.
9:de punkten, ang:<le yrkndt förbud för folkskolelärare,
att vid klagomal söka otman tjenst, innan de blifvit till slut
bragta; 10:de punkten, an g: de bestämmande af ett minimum af
kunskap smutt, såsom vilkor för anmälning till första nattvards¬
gången; 1 l:te punkten, ang.-de yrkad nedsättning uti mättet
af kunskaper för skolbarnen, innan de frän skolan fä af gä;
oefi 12 punkten, ang-.de skolbarnens undervisning, äfven i bo¬
taniken.
Utsk:s i dessa punkter gjorde tillstyrkanden, bfefvo af R. o.
Ad. bifallne.
Den 29 Maj.
181
] 3:<le punkten, an g: de ifra g a ställd ändring af dan nu
stadgadt; ordningen för skolafgiflernas aflemnande till skol-
shjrelserne.
Frill. Palmstjerna: Då R. o. Ad. återremitterat flere punk¬
ter af delta Utsk:s betänk., anhåller jag alt äfven denna punkt
måtte blifva återremitterad, enär jag icke kan godkänna Ulsk:s
skäl lill afslag å de ifrägavar. molionerne. De af Ulsk. uppgifna
olägenheter, hvilka af motionärernes förslag skulle uppkomma, äro
likväl af mindre vigt än de, hvilka för närvar, uppstå deraf, att
skolslyrelserne mäste ur landtränlcrierne uttaga medlen, emedan
detta uttagande är förenadt med vissa formaliteter, som medföra
besvär och kostnader för skolslyrelserne, enär från landlränleriet
icke ullemnas medel utan emot vederbör:des qvitto. Således må¬
ste dessa vederhör:de antingen personligen inställa sig vid landl-
ränteriet eller också på förhand aflemna qvitto. I öfrigt får jag
förklara, att de af Disk. uppgifne olägenheter, som skulle medlens
tillställande till skolstyrelserna ombesörjas af kronohetjeningen,
medföra osäkerhet och tidsutdrägt, och att kronofogden deraf kan
laga sig anledn. att uppskjuta redovisningen längre än vederbör,
icke äro grundade på verkliga förhållanden: ty äfven för närvar,
kan, vid kronofogdarnes redogörelse d. 1 Maj, icke utrönas eller
upplysas, huruvida de restantier som af dessa folkskolemedel ute-
stä, äro något större eller något mindre. En sådan utredning
kan icke ske med tillförlitlig säkerhet förr än om hösten, då spe-
cialräkningarne inkomma från kronofogdarne. Om derföre stad¬
gades, att, vid dessa specialräkenskapers afgifvande, kronofogdarne
skulle aflemna skolstyrelsernes qvitto pä medlen, så vöre delta en
tillfyllcslgörande redovisning och sä beskaffad, som om kronofog¬
den aflemnat dem i ränteriet och fäll dess qvitto. Ett sådant
qvitto af skolstyrelsen eller af landlränteriet kan för redogörelsen
vara enahanda. Någon del af de medel, hvilka äro anslagna för
Iblkskolorne kan möjligen blifva lefvererad 3 eller 4 månader
sednare än den del, som för närvar-.de insattes i landlränteriet
till skolstyrelsens disposition. Denna förlust i lid är likväl ingen
om afgiflen regleras efter de förhållanden, som uppkommer genom
den nya ordningen. Jag förnyar min anhållan om återremiss af
denna punkt, på det att Utsk. måtte taga denna fråga i betrak¬
tande, emedan den förtjenar alt ånyo öfvervägas, enär, enligt mo¬
tionärens förslag, högst få olägenheter uppkomma för skolstyrel¬
sen möjligen endast för den som från länssladen är aflägset
boende.
flr von Hohenhausen: Jag kan alldeles icke dela Frih.
Palmstjernas åsigt, att eli bättre skick skulle uppkomma derige¬
nom, alt kronofogdarne direkte tillställa församlingarne skolmed-
len, ty först och främst befordras derigenom, hvad K. befule ålig¬
ger att, så vidt möjligt är, förekomma, att icke med ny uppbörd
beläckes balancen af en föreg:de. Sådant skulle likväl här in¬
träffa, om medlen icke insättas i landlränteriet. De skulle då
qvarblifva uti kronofogdarnes vård och följaktligen dermed betäc¬
Den 9 Maj.
ka en balance. En annan olägenhet, och hvilken ingalunda är
den minsta, skulle, genom Frih. Palmsljernas förslag, tillskyndas
församlingarne, nemi. om kronofogdarne ådraga sig ballancer. I
sådant fall förlora församlingarne sina medel och kunna icke ut¬
få dem annorlunda än efter utredning af konkurserue, hvilka så¬
som vi litel hvar känna, vanligen icke lemna stor utdelning lill
borgenärerne. Sedan folkskolorne varit i verksamhet under lop¬
pet af några år, möter deremot icke någon svårighet, att på landt-
ränteriet bestämma det belopp, församlingarne der hafva att ut¬
bekomma. Visserligen kunna medel tillkomma det sålunda be¬
stämda beloppet, i följd af restantier, men beloppet kan i alla
läll bestämmas. Svårigheten att i Linköping, som tillika är en
stiftsstad, att utbekomma medlen, mäste vara ganska ringa, enär
man kan skicka qvitto eller fullmakt, att dem uppbära. Jag kan
således icke annat än pä det högsta afstyrka allt frånträdande af
den nnvar. ordningen; och den, sorn en gång haft obehag af
kronofogdars balander, lärer icke underlåta alt söka förekomma
alla åtgärder, hvilka befordra dylika balander. På grund af hvad
jag nu haft äran anföra, tillstyrker jag bifall till Utsk:s betänkande.
O
Hr Akerman, Fredr.: Jag instämmer i den siste värde
talarens mening, ehuru till en del på andra skäl. Man förestäl¬
ler sig måhända, all, 0111 denna uppbörd af kronofogdarne, di-
recte linge allemnas till skolstyrelsen, en minskning i K. bef:des
besvär och ansvar skulle uppkomma. Ja.; tror likväl, att man
häri misstagit sig, 0111 man befänker, alt då kronofogdarne få med
församlingarna directe att göra, uppstår troligen enahanda förhål¬
lande som nu ej sällan inträffar med afgifler, som 1111 af krono¬
fogdarne uppbäras för kommunernas räkning, eller alt dröjsmål
ofta nog äger rum med levereringen, hvilket åter helt naturligen
härleder sig derifrån, all man ogerna vill besvära en inom orten
boende embetsman med påminnelser, och till det yttersta upp¬
skjuter med klagomål hos embetsmannens förman. Då sådant
dock omsider mäste ske, blifver besväret för landsh-.ne så mycket
Större att tillse, det hvar och en får sin rätt. Deremot tror jag
icke alt något dröjsmål med denna uppbörd gerna nu bör ega
rum, såvida icke balance inträffar, ty kronofogdarne skola redovi¬
sa skolraedlen på samma gång de redovisa kronans uppbörd. Httf-
vudsakligaste skälet till mitt afslyrkande af motionerne är dock
att i det län, som blifvit mig auförtrodt, och jag tror i de flesta
länen samma förhållande eger ruin, folkskolor ännu icke i alla
kommuner kommit till ständ, i följd hvaraf den del af skydds¬
afgift), sorn är bestämd till folkskolornes understöd, måste för¬
varas uti räntcriet, intilldess hindret fördess utbetalande upphört;
och då del, enligt 1846 års författning åligger landslun och bi¬
skopen gemensamt att tillse, ali denna afgift användes till sitt
ändamål, skulle denna tillsyn i afseende ä folkskolornes inrät¬
tande, betydligen försvåras, om icke medlen ingingo till ränteriet,
peli der förvarades, lill dess visshet vunnits om folkskolans verk¬
samhet. Skulle åter kronofogden directe till skolstyrelsen aflemna
Den 29 Maj.
183
medlen, komme naturligtvis nyssnämnde utväg för kontrolls utöf-
vande, alt upphöra. Jag anhåller om bifall till betänk.
Frih. Palmstjerna: Den bristande kontroll, hvilken Hr
Akerman förmodat uppkomma derigenom, att medel lill folksko-
lorne aflemnas direkte till skolstyrelsen, tror jag likväl vara gan¬
ska lätt alt göra fullständig derigenom, alt man lemnar krono-
fogdarne uppgift pä de församlingar, lill hvilka medlen skola af-
leinnas. Hvad angår den härom omnämnda långväntan och der¬
med förenade olägenheter, sä tror jag, alt de mera förefinnas i in¬
billningen än i verkligheten och jag föreställer mig, alt ett så¬
dant omdöme härleder sig från den olika erfarenhet man har af
kronofogdars tjenstenit pä olika orter.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig böra understödja
den mening. Hr Akerman och Hr von Hohenhausen yttrat samt
får tillägga, alt, om fogdarne skola lemna medlen direkte till skol¬
styrelsen, del i allmänhet kunde inträffa, att desse tjenstemän er-
hölle medlen längre tid än eljest skolat medgä till deras utbe¬
kommande, emedan de icke akta skolstyrelsen, som för del mesta
utgöres af allmoge. Afven om andra personer, höra till styrelsen,
sä vet man, att allmänheten fruktar fogden och icke vill ligga i
delo med honom. Del förhåller sig pä landet såsom det står i
visan : ”Länsman och fogden den må du ej reta”, fördenskull an¬
ser jag del vara bäst, alt skolornas medel ingå tilt landtränteriet
och all de derifrån uttagas.
R. o. Ad. biföll Utsk:s uti förevar, punkt gjorda tillstyrkande.
14:de punkten, ang-.de väckt fråga om funnen för skol-
styrelser nes reqvisitioner af influtne statsmedel; 15:de punkten,
ang:de skolbarnens undernisning i vapenöfning, krigslagar
och reglementen; samt 16 punkten, ang:de viickt fråga att af
skoleafgiftsmedlen må bestämmas arfvoden till traktamenten åt
lärare i vapenöfning och slöjder.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
17:de punkten, ang:de Hr Harn mar hjelms förslag, i frå¬
ga om serskild undervisning för flickor.
Hr Hammarhjelm, anförde skriftligen:
Den eller milt begrepp mäst behötliga åtgärden för komman¬
de generations sedeliga bildning och christeliga danande, nemi.
min motion, att flickebarn, som hafva helt olika naturförmågor,
och användbarheter än gossen, och bör således pä annat sätt af
qvinna undervisas och behandlas, så att det hädanefter uppväxan¬
de qvinnokönet må hinna det mål hvartill skaparen det ämnat,
såsom blifvande moder och egenteliga regulatorn uti den inre måst
vigtiga hushållssamhällighelen, således ändamålsenligt derefter upp¬
fostrad, utgörer både prydnaden och den person i samhället sora
i första barnaåren närmast omgifver den födda menniskan, då
egenteliga impression för framtiden måst tagas af modrens före¬
184
l)en 29 Maj.
döme, således med omsorg oell urskiljning lärd oell bildar), skulle
påskynda den sednare åren födda generations moraliska oell intel¬
lektuel förbättring: ty den redan uppväxta oell hitintills vårds¬
lösade, anser jag får lemnäs åt sitt öde, eller oförbätterlig blifvan¬
de innevånare uti de påbörjade cellfängelserna m. m., icke kan
en skolmästare öfver en mängd barn på ett rum, sä noga tillse
och bestraffa ögonblickligt, de oskiljakligbeter, som meden bland¬
ning af gosse- och flickebarn, fast omedvetet af följderna, att åt¬
minstone någon gång, blygsamhetskänslan lider och möjeligen för¬
svinner bos Hickan; som egentlligen är dess första moraliska
värde oell en dugelig, sedlig qvinna, förskaffar sig merendels
en dugelig man, du hon mera inverkar jin honom i dugelig
väg, genom magten af sitt efterdöme: Allt della bäfver ingen
af Utsk;sledamöterna tagil uti betraktande, ulan blott lösligen fö-
regifvit, att nu gällande författning derigenom mäste omarbe¬
tas, och utrymme felas in. in. sorn ej är förhållandet; dä vid
de störte sammansatte folkskolorna, 2 ne särskilda rum äro eta¬
blerade, få hvardera af de högre och lägre bildningsklasserna,
l)å den af RiksStånden 1844 beviljade skydds- och skoleaf-
gilten, fnrmodeligen icke bör eller får användas lill lättande eller
minskande af coinmuiiens lönebidrag lill skolläraren, sä med en
tilltagande skal (skrifven folkmängd, och den betydeliga stimma som
härigenom kommer folkskolorna lill godo, måne, om ej skolelä-
rarens hustru vill eller kan åtaga sig undervisningshefatlningen
för flickebarn, annan person upplåtas, som för en måttlig afgift
per är, sig samma åtager.
Man räknar ej på de mänga millioner, Staten redan ulgif-
vit, och kanske än flera decennier får utgifva, för att blifva
fredade ifrån än mera ökade samhällsslörare. Men med myc¬
ken noggrannhet på en deremot svarande obetydlighet, som
ovilkorligt med Gods hjelp, tili en snar framtid, om så väl pre-
sterskapet enligt deras beedigade kyrkolag, som skoldirektionerne
noga och samvetsgrant fullgöra sine åligganden, så försättes sam¬
hället uti ett annorlunda förbättrat skick, än nu förefinnes.
Med a nied n. af hvad således är anfördt, så får jag anhålla om
å terrén) iss af betänk. N:o 91, med förslag, att dä förmodligen en
omarbetning eller förändring af här ofvan antecknade K. nåd.
förordning, ej nu kan vinnas, Utsk:n dock med inbjudning till
öfrige RiksShn måtte föreslå att hos K. M. i tind. anhålla, om
en tillökande redaktions utfärdande, sorn medgåfve och anbefallte
skoldirektionerne, att i första rummet af den inflytande skole-
skyddsafgiflen, låta inrätta särskild läse-och läroanstalt af qvinna
för flickebarn.
Nu ingående på mitt 75:te år, så kan jag ej upplefva nyt¬
tan af hvad jag nu påyrkat, men anmanar mine härvar. slånds-
medlemmar af yngre är, att för sig och sine barns framtida väl,
söka befordra de åtgärder jag här önskningsvis meddelat; ty skyn¬
das icke dermed, så anser jag att allmaglen tillåter dess hämde-
domar äfven öfvergå detta land, som de öfrige delarne, af det
hitintills så kallade bildade Europa, iler nu förvillande vexationer
Den 29 Maj.
185
och orimligheter, med en ohejdad fart utgrenar sig, således ne-
inisis redan börjad till allmän upplösning, och detta allt för en
föraktad och försummad religion, missvårdad barnuppfostran,
oslrafläde skändeliga brott och oseder utan återhåll, för hvilket
alli, i synnerhet för mitt fädernesland, jag innerligen skall bedja
Gud oss nådeligen bevara.
Hr von Hohenhausen: Jag får i anledn, af den siste
värde talarens yttrande fästa uppmärksamheten derpå, att då till
den skolinrättning, han åsyftat, fordras ökade anslag, såvida me¬
ningen är, att öka anialet af undervisare i folkskolorne genom
särskilta seminarier för lärarinnor; det tillhör StatsUtsk., att in¬
komma med utlåt, deröfver och icke Ekon.Utsk. Hvad sjelfva sa¬
ken angår, så torde man kunna hoppas, att, när undervisningen
i folkskolorne en längre tid fortfarit, densamma, ål äldre flicke¬
barn likasom i barnens spädare år, kommer att ombesörjas af
raödrarne; när nu mödrarne i folkskolorna få inhemta kunskaper,
att lära läsa, skrifva och räkna, blifva de i framtiden de rjenii-
gaste handledare åt sina uppvuxna döttrar. På dessa skäl till¬
styrker jag bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag hoppas visserligen, att det
förhållande, som Hr von Hohenhausen omförmält, må med liden
inträffa. Men det är en allmän erfarenhet, att qvinnor, såsom
lärarinnor i boklig undervisning, icke hafva särdeles fram¬
gång. Det är till en del af sådan orsak som de s. k. flickpensio-
nerne misslyckats, så länge man till boklig undervisning begag¬
nade qvinnor. Med afseende härpå och särdeles på innehållet af
den qviniiga undervisningen i flickpensioner, inrättade Biskop Wal¬
lin genom dervarande lectorn, numera prosten, docktor Fryxell
den s. k. Wallinska flickskolan, som ännu beslår. Man har se¬
dermera inrättat flere flickskolor af dylik beskaffenhet, hvarest den
bokliga undervisningen besörjes af karlar. Jag befarar derföre
all Hi’ Hammarhjelm, i fråga om undervisningen för flickor miss¬
tagit sig hvad den bokslatliga undervisningen beträffar. Men om
den, såsom jag tror, bör meddelas af karlar, följer deraf likväl
icke, alt gossar och flickor skola undervisas gemensamt. Vidden
s. k. Vexelundervisningssällskapels Normalskola här i hufvudsta-
den försökte man under flere år, att gemensamt undervisa barn
af håda könen; men man fann sig böra derifrån afstå. Orsaken
var barnens olika natur. Flickans försagdhet gör, att hon, ställd
i en läsning tillsammans med flere gossar, icke kommer sig för.
Men sammanställes hon äler med andia flickor, sä går undervis¬
ningen jemnare och bättre emellan dem särskildt, som mellan
gossarne för sig. Undervisningen störes icke då af sådana upp¬
tåg och barnslighcter, hvilka vanligen uppkomma, när begge kö¬
nen äro tillsammans och hvarigenom, såsom Hr Hammarhjelm
antydt, äfven osedlighet kan bland äldre harn föranledas. Erfa¬
renheten har således visat, att, der båda könen icke läsa tillsam¬
mans, går det bättre och skickligare till; derutinnan har således
Hr Hammarhjelm rätt. Den särskilda undervisningen kan likväl
187
Den 29 Maj.
lemnäs, utan särskilda skolrum, hvilkas anskaffande, på de flesta
ställen skulle blifva mycket svårt i anseende lill kostnaden för
skolbyggnadernes utvidgning. Men Hr Hammarhjelm har vidrört
en annan omständighet, som bör tagas i närmare öfvervägande,
och hvarvid frågan om skolrummen lämpligen kan tagas i betrag-
lande. Han säger ali fordringarne efter nuvarrde skolsladga äro
nog öfverdrifna. .lag vill icke yttra mig om kunskapsmåltet; ty
man må i skrift och tryck utsätta del burn högt man behagar:
sä blir troligen det ändå icke öfverdrifva. Men fordringarne på
den tid, som allmogens barn skola besöka skolan, eller dagligen
innehålla en svårare öfverdrift. När denna skolsladga var under
öfverläggning på detta rum, framställde jag den frågan, huru all¬
mogens barn skulle få tid alt lära sig blifva bönder, när de hvar¬
je dag skulle vara i skolan. Den, som tillbringar ett eller par
år i skolan, utan bondens sysselsättningar uti fria luften, blifver
i vårt kalla klimat allt för klemig (ill att vara bonde. En för¬
ändring i dessa fordringar mäste göras och kan, enl. min tanka,
lämpligen åstadkommas på sätt, man redan lärer bruka i Streng¬
näs stift, nemi. all gossarne begagna skolan den ena dagen och
flickorna den andra. Hvardera könet använder dä tre söckneda-
gar i skolan och tre söcknedagar i föräidrarnes arbete. De lära
sig alltså samtidigt det yrke, som är nödvändigt för deras fram¬
tida utkomst, och att tåla det luftstreck, Iivari de skola förrätta
sina sysslor. Om samma fördelning vidtoges allestädes i stiften,
så vunnes flere fördelar. Föräldrarne som i arbetet biträddes af
barnen, blefve mera belåtna, och skolrum, som måhända äro min¬
dre tillräckliga för båda könen, då de äro tillsammans, förslå full¬
komligt, då undervisning meddelas blott åt ett kön i sender.
Enahanda är förhållandet med skolmaterialier och allt annat, som
bör till skolan. Jag tror således, all betänk, äfven i denna punkt
bör återremtteras.
Utsk. synes tro, att betydliga nya tillgångar skulle erfordras
för skollärarinnors bildande, samt all nu gällande författningar
behöfde motarbetas, emedan nndervisningssladgan endast afser un¬
dervisningens bestridande af lärare. Detta påstående om semina¬
rierna, må lill en del vara rikligt, men deras organisation hin¬
drar icke deras begagnande äfven för qvinnors bildande lill lära¬
rinnor. Sådant har skett och sker med domcapitlets samtycke
vid Stockholms seminarium, som besökes af elever från alla orter
i riket, under det de tillika begagna undervisning vid musikaliska
akademien att blifva orgelnisten Om semioarierne äfven annor¬
städes upplåtas för qvinnor, som vilja blifva lärarinnor; sä skall
den fördelen vinnas alt också de erhålla dertill erforderlig bild¬
ning. Om möjligheten alt begagna en sådan utväg, böra R. St.
icke vara i okunnighet, eller röja benne i en underdånig skrif¬
velse till Konungen.
Gr. Gyldenstolpe: Hr von Hartmansdorff måtte icke lia
uppmärksammat, att Utsk. tillstyrkt afslag å Hr Hammarhjelms
motion, och att följaktligen någon skrifvelse lill K. M. icke kom¬
> Den 29 Maj.
186
mer atl afgå. Om således Utsk. olyckligtvis saknat kännedom om
de förhållanden Hr von Hartmansdorff framställt, kommer Konun¬
gen åtminstone icke alt deraf besväras, såvida, hvilket jag hop¬
pas, II. o. Afl. bifaller denna punkt, hvaraf ingen underd. skrif¬
velse följer.
Hr von Hohenhausen: Jemte del jag förenar mig med Gr.
Gyldenstolpe, får jag fästa Hr von Hartmansdorffs uppmärksamhet
derpå, att den utvidgning af seminarium för folkskolan i Slock¬
holm, hvarigenom fruntimmer dä jemväl kunna erhålla undervis¬
ning, är ett specielt undantag. Hr von Hartmansdorff har i öf¬
rigt ansett, att i de skolor, der karlar äro lärmästare, undervis¬
ningen går bättre. Jag skulle således tro, att något skäl t ill å ter-
remiss icke här är för handen. Hvad Hr von Hartmansdorff vi¬
dare anfört om sättet, atl skilja flickors undervisning från gossars
och hans exempel från Strengnäs stift, visar ju, all om sådant
finnes förmånligt inom särskildta församlingar, dylika åtgärder äf¬
ven kunna tagas inom andra stift. På dessa skäl anhåller jag
om bifall.
Frih. Cederström, Claes Hud.: Förevar, ärende, såsom
ronde undervisningen för allmogens barn, är af synnerlig vigt,
och mycket af hvad Hr Hammarhjelm har anfört, erkänner jag
vara riktigt. Sä har den värde ledamoten otvifvelakligl rätt der¬
uti, att qvinnors uppfostran hör hufvudsakligast afse dess hildning
för del husliga lifvet. Ofvertygelsen härom delas säkert af mån¬
ga; men jag hemställer lill den värde talaren, huruvida han med
dessa åsigter icke snarare skulle komma lill del resultat, att qvin-
nan heldre borde uppfostras i hemmet, under den moderliga om¬
vårdnaden och tillsynen, än uti folkskolorna, låt vara med qvin¬
lig uppsigt och lärarinnans undervisning. I alla fall, huru skola
dessa lärarinnor anskaffas? Skola menighelerne finnas benägne af¬
löna sädane, jemte lärarne? Att förmoda alla folkskolelärarne va¬
ra gifta, lärer väl, med kunskap om deras små lönevilkor, inga¬
lunda kunna lagas för gifvet, fastän motionären tyckes räkna der¬
på. Och om atlöningen än medgifver bosättning, månne skole-
lärarefrun alltid har anlag för barnundervisning? Och huru vill
man ålägga kommunerne alt hygga dubbelt så många skolrum?
Vid dessa och andra svårigheter i utförandet, har det icke synts
Utsk. verkställbar!, att å motionen tillstyrka afseende. Det är
möjligt, att Utsk., mera än som skett, kunnat behandla det inre
af sjelfva frågan, och icke endast hälla sig till den ekonomiska
sidan deraf. För att ernå en mera fullständig utvidgning af för¬
hållandet, vill jag alltså icke motsätta mig en ålerremiss; dock
skulle jag tro att Utsk. svårligen lärer komma till annat resultat,
än hvari det första gången stadna!. Ty någon olägenhet af den
gemensamma läsningen för gossar och flickor har Utsk. icke för¬
sport hafva uppkommit; skulle verkliga anledningar till ändring
härutinnan pä något ställe förekomma, mätte de likväl ej vara
allmänna; ehuru djupt än det onda må vara rotad t; och torde i
sadaue fall, dem jag tror vara sällsporda, vederbörande skolslyrcl-
188
Den 29 Maj.
ser vidtaga nödiga anstalter till hämmande af en så tidig och be¬
klaglig lättsinnighet; särskilda läroslunder, m. m. blifva då vis¬
serligen för tillfället af nöden. Något allmänt stadgande anser
jag ej derom behötligt.
Hr von Hartmansdorff: Det har rätteligen blifvit an¬
märkt mot mitt anförande, alt i händelse R. o. Ad. bifölle denna
punkt, skulle någon skrifvelse till K. M. icke komma att afgå.
Jag anser likväl denna punkt vara af den beskaffenhet, att den
icke borde förbigås i den tind. skrifvelse till K. M. som i alla
fall kommer med anledn. af delta betänk, afgifvas. Derföre an¬
håller jag all ytterligare få fästa Ståndets uppmärksamhet på den
rättelse i skolstadgan, som synes mig lämplig. Hr von Hohenhau¬
sen har yttrat, att sådan rättelse ej erfordras, enär erfarenheten
visat, att de af mig föreslagna förändringar kunna af skolstyrelsen
vidtagas, ehuru derom icke finnes något bestämdt i skolstadgan.
Jag skulle deremot tro, att en sådan stadga bör gifva församlin-
garne anvisning eller ledning huru de böra bete sig för att rät¬
teligen förfara, och ej meddela föreskrifter, till hvilkas kringgå¬
ende de nödgas skärpa sin skarpsinnighet. Stadga bör följagteli-
gen vara uppgjord i enlighet med sakens natur och icke i strid
dermed. Hr von Hohenhausen har jemväl sagdl att då jag er¬
känt qvinnor icke vara så lämpliga till boklig undervisning, som
karlar, borde icke jag yrka deras antagande i seminarium. Jag
tror mig icke fela i minnet från den tid, då jag hade en när¬
mare befattning med ecclesiastika ärenden, då jag nämner att en
skola fanns, jag tror det var i Landskrona, hvarest man bestämdt
fordrade, alt fruntimmer skulle undervisa flickor. Jag vill äfven
erinra mig alt en qvinna derifrån blifvit bildad vid härvarande
Normalskola, för alt i hemmet mottaga undervisningskallet. Det
är icke blott föreskrifter som bestämma, att qvinnor skola under¬
visa. Det gifves äfven fall, då undervisning i qvinliga arbeten
fordras, men skolans ringhet eller lillgangarnes otillräcklighet icke
medgifva en manlig lärares aflöning för den bokliga undervisnin¬
gen. Flere torde dessutom dela Hr Hammarhjelms mening att
flickor böra undervisas blott af qvinnor. Jag tänker icke så; men
man får icke vara så uteslutande för sin egen lanke, att man icke
gör någon eftergift åt olika meningar som åsyfta ett godt ända¬
mål. I öfrigt får jag förklara, att jag icke kan inse hvarföre
qvinnan, när det finnas skickliga och dygdiga föreståndare vid ett
seminarium, icke skulle kunna der undervisas. Jag anhåller ånyo
all R. o. Ad. måtte bevilja en återremiss äfven på denna punkt,
hvilken är den bland dc minst vigtiga i skolstadgan.
Mr von Hohenhausen: [ allmänhet lärer man numera
inom städerne hafva vidtagit den fördelning, att i folkskolorne
flickor och gossar serskildt undervisas. Detta är, om icke nöd¬
vändigt, dock ganska lämpligt i städerne, men det är ingalunda
sagt, alt ett sådant behof på landet förefinnes. Der ser man den
äldre systern leda den yngre brödren till den aflägsna skolan och
likaså tvcrtom; undervisningen lemnäs i landtskolan såsom det i
Den 29 Maj.
189
början, och länge nog lillgick vid vexelundervisuingsskolorne i
Slockholm gemensamt åt gossar oell flickor, och man har åtmin¬
stone inom Gottlands län ej försport några olägenheter af den
gemensamma undervisningen. Hvad Wisby stads folkskola be¬
träffar, så är der flickskolan skiljd från den skola, hvarest gossar*
ne undervisas och ett fruntimmer är antaget för flickornas under¬
visning uti allt hvad sorn kan hänföras till handslöjd, äfvensom
till uppsigt å flickbarnen vid den bokliga undervisningen, men
denna sednare undervisningen meddelas flickorna af skolans båda
lärare. Det (innes äfven i Wisby ett för mer än 20 år tillbaka
stiftat fruntimmerssällskap för fliekundervisning, och sådana finnas
troligen i många städer. Detta sällskap har endast antagit sådana
lärarinnor, som varit i Stockholm, för alt inhemta nödiga kun¬
skaper härtill, och derå kunnat förete tillfredsställande betyg.
Lika med Hr von Hartmansdorff anser jag, alt den bokliga under¬
visningen i allmänhet bäst meddelas af karlar, hvilka genom eg¬
na skolstudier inhemta! en grundlig språkkunskap. Beträffande
åter fruntimmershandslöjden, sä behöfvas dertill icke några semi¬
narier, emedan utan sådana skickliga personer kunna erhållas till
lärarinnor. Jag tillstyrker bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott rälta ett misstag
i milt förra yttrande. Min mening är icke, att man skall be¬
stämdt påbjuda, det könen alltid skola skiljas från hvarandra vid
undervisningen. Jag önskar blott alt man ej må anse stadgan
bjuda motsatsen, utan att frihet härutinnan lemnäs skolstyrelsen
efter omsländigheternc förordna, samt alt anvisning lemnäs huru
man i berörde hänseende bör behandla saken lill ömsesidig för¬
del för både föräldrar, barn och lärarinnor.
Hr Gr. o. Lan dinus härefter till bifall å Utsk:s betänk,
uti förevar, punkt framställda propos. besvarades med blandade
ja och nej, i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge de vid denna punkt gjorde anmärkntr föranleda till åter-
remiss, samt sedan deuna propos. blifvit besvarad med starka ja,
blandade med nej, förklarade det lian trott sig finna, att härvid
ja öfverrösta! uej.
Föredrogs SlatsUlsk:s d. 27 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 184, ang:de beredande af tillgångar för det till rustnings¬
kostnader beviljade serskildte kreditiv.
Den af Hr Schartau vid detta utlåt, fogade reservation
upplästes, på begöran af
Hr Printzensköld, Carl, sora sedermera yttrade:
På sätt Hr Schartau i slutet af sin reservation, som mig sy¬
nes, ganska riktigt anmärkt, anser jag det vara utan allt ända¬
mål att riksg:skont. till sig sjelf utfärdar obligationer och dem
förvarar i sin kassakista ibland andra handlingar, och jag anser
således att den sista delen af Utsk:s betänk, icke bör bifallas.
190
Den 29 Maj.
I anledn. af della anförande fästade Hr Gr. o. Landtm,
uppmärksamheten derpå, alt SlalsUtsk:s yttrande i den nu an¬
märkta delen icke innefattade ett forsla;;, ulan blott en framställd
åsigt, alt de för Strömsholms kanalbyggnad afsatle obligationer
kunde till ifrågavar. utbetalningar användas.
Hr Printzensköld: Jag anser icke något hinder för full-
mågtige i riksg:skont. alt göra det föreslagna utbytet af obligatio¬
ner af Strömsholms kanalbolags direktioner mot riksg:skoni:s eg¬
na; och lika med Hr Schartau anser jag det nära löjligt om riksdis¬
kont. skulle på det vis bilda fonder för sina förbindelsers uppfyl¬
lande i och för Strömsholms kanal och sluss-ombyggnad, ali kon¬
toret till sig sjelf oell för att af kontoret sjelf förvaras utfärdade
räntebärande obligationer.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Det är visserligen sannt, att uti
Ulsk:s utlåt, står, att riksg:skont. skall ersätta kanalfondens obli¬
gationer, genom sina egna. Anledn. hvarföre Lisk. gjort detta
tillstyrkande var, atl, dä riksdiskont. i narrande slund behöfver
alla befintliga medel, Utsk. ansåg, alt så säkert beräkneliga till¬
gångar icke ligga ofruktbara, enär de kunde af Slaten användas.
Angeläget är emedlertid, att denna fråga hastigt afgöres, dä ben¬
nes vigt icke medgifver någon tidsutdrägt, hvarföre jag önskar,
att återremiss icke borde göras. Del är sannolikt för ingen obe¬
kant, att riksg:s-kont:s egentliga tillgångar ligga i det kreditiv,
kontoret blifvit lemnadt pä banken, och alt della kreditiv skall
återbäras den sista i nästa månad. Förr än detta mern. är bi¬
fallet, kunna fullmäktige ingalunda utfärda någon kungörelse ont
låneoperationer, hvilka sedermera fordra någon tid att afslula, och
då derjemte den politiska ställningen inora Europa synes blifva
allt mera invecklad, blir det med hvarje försummad dag svårare
att erhålla lån. På dessa skäl tillstyrker jag, att R. o. Ad. icke
mätte fästa sig vid de oegentligheter i uttryck, som kunna finnas
i detta mern., hvarå jag anhåller om bifall.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Emot detta betänk, har Hr
Printzensköld anmärkt, all Utsk. tillstyrkt ett utbyte af Ströms¬
holms kanalbyggnads-fonds obligationer emot andra utaf riksdis¬
kont. utgifna. Lika med den värde talaren tror jag det visserli¬
gen i hufvudsaken varit enahanda, om man föreskrifvit, alt riksgis-
kont. skulle så till kapital som ränta bokföra denna fond i enlig¬
het med 1841 års beslut. Men då R. St. föreskrifva, alt en sär¬
skild fond skulle för denna kanal afsättas och fonden utgöres af
sådana räntebärande obligationer, hvaraf «riksg:skont. i närvar.de
ögonblick vore i behof, har StatsUtsk. trott att det vore lämpliga¬
re, atl bereda riksg:s-kont. en tillgång till dessa obligationer, men
att det deremot möjligen varit stridande emot R. Stis beslut vid
1840 års riksdag. Om StatsUtsk. hade tillstyrkt R. St. att helt
simpelt bokföra skulden. Pä grund deraf och för att så myckel
som möjligt icke afvika från 1840 års Ständers beslut, har Utsk.
föreslagit, att Strömsholms kanalbyggnads-fonds obligationer mätte
Den 29 Maj.
191
få ulbytas emot riksg:skonl:s egna obligalioner. Då Ulsk. falt,arle
delta beslut, befarade nian, att RiksStänden möjligen skulle anse
Ulsk. hafva tillstyrkt dem eli npphäfvande af föreg-.de Ständers
beslut såvida Ulsk. hade förordat skuldens bokförande. Dä Ulsk:s
tillstyrkande inskränker sig endast lill utbyte af obligationer, tror
jag, alt man gatt sä försigtigt tillväga som möjligt. Lika med
Hr Rääf anser jag af yttersta vigt alt ifrägavar. betänk, blifver af
R. St. bifallet, och jag fär derom alltså vördsamt anhålla.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer i de af
Hr Schartau i bans reservation gjorda anmärkmr emot Ulsk:s be¬
tänk., hvilket är lika beskaffad! sorn Ulsk:s föregide utlåt., aug:de
de af K. M. begärda tvä millioner r:dr. Ifrägavaride betänk, bär
stämpeln, om ej af förhastande, åtminstone af hastverk. Men när
R. St. hafva sagt a, sä mäste de äfven säga b, och derföre vill
jag, oaktadt de i betänk, befintliga brister, likväl, för att icke
sätta statsverket eller riksgtskonl. i den förlägenhet, som eljest
ovilkorligen mäste uppslå, bifalla betänk, under förhoppning att
fullmäktige i riksg:skont. mätte genom sin omtanka godtgöra fe¬
len i SlalsUlskis betänk. Rätteligen holde icke uttrycket betänk,
begagnas, ty motsatsen deraf är snarare hvad Utsk:s förslag inne¬
håller.
Hr von Troil: Hr Schartaus reservation utvisar först och
främst alt den ränta och amorterigsfond, som skall bestämmas för
infriandet af del ifrågavar:de lånet bör höjas till 400.000 r:dr.
Och denna åsigt bar äfven delats af flere ledamöter såväl på afd:n,
som inom Ulsk. Afven jag har hyllat densamma, ehuru milt
namn icke återfinnes bland reservanternes. Dä likväl denna me¬
ning icke kunnat göra sig gällande, skulle jag tro, att man hel¬
dre bör bifalla betänk, sådant det är, än alt för summans förhöj¬
ning från 3 till 400,000 r:dr, besluta en äterremiss. Hvad åter
angår sättet för upplåningen, utgjorde det föremål för en ganska
vidlyftig debatt inom Utsk., men Ulsk:s majoritet ansåg vissa de¬
lar af Hr Schartaus förslag, eller att riksg:skont:s obligalioner
skulle inlösas genom utlottning icke vara lämplig, när amorterings¬
tiden är inskränkt till 7 å 8 år. Eli sådant liqvidalionssält är
endast fördelaktigt, dä amorteringstiden är utsträckt pä en längre
följd af år. I alla fall syntes det Ulsk., som, om utlottning skul¬
le ega rum, riksg:skonl:s obligalioner skulle blifva mindre begär¬
liga, enär innehafvaren deraf icke kunde på förhand veta den tid
då desamma lill betalning förföllo, och pä grund deraf alt Hr
Schartaus yrkande, att utlottning skulle ingå ibland de af honom
uppgifve vilkor, förföll hans förslag. Jag anhåller fortfarande om
bifall till betänkandet.
Uppå härefter framställd propos. biet StalsUlsk:s förevar, ut¬
låt. af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frill. Palmstjerna,
Carl Otto och Gr. Taube, Henning Edvard, ånyo på bor¬
192
Den 29 Haj.
det LagUtskts d. 27 dennes bordlagda betänk. N:o 51, i anledn.
af väckt motion om upphörande af frälsemans serskildta forum.
Äfvenledes föredrogos, men bordlädes ånyo på begäran af
Gr. Lagerbjelke och Hr von Hartmansdorff m. fl. ledamö¬
ter, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.lJtsk:ns d. 27 dennes på
bordet lagda betänk-.n:
N:o 11, i anledn. af serskilde motioner i fråga om kostna-
dernes bestridande för ekonomiska besigtningar å kyrkoherde och
kapellansbord; och
N:o 12, i anledn. af väckte frågor om nedsättande af en ko¬
mité för undersökning ronde skogshushållningen, om inskränkning i
dispositionsrätten af enskild skog, örn förhöjd ansvarspåföljd för
åverkan samt om ett förändradl hushållningssätt i afseende på
häradsal! männingarne.
Vid föredragning af Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.U(sk:ns
d. 27 dennes på bordet lagda betänk. N:o 13, i anledn. af väckt
fråga om upphörande af s. k. jura palronalus, begärde Frih. Al¬
strömer, Jonas, och Gr. Taube, Henning Ed v., att äf¬
ven detta betänk, måtte ytterligare få hvila på bordet.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Delta betänk, har helt
nyligen blifvit utdeladt. Jag finner alltså naturligt, att flere le¬
damöter begärt det hvilande på bordet, men jag hemställer till
dem, om de icke vilja derifrån afstå och medgifva att hetänk.
genast måtte få företagas.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag nödgas, på grund
af de skäl, som helt nyss blifvit af mig i dylikt ändamål anför¬
da, vördsammast hemställa, om icke de Hrr ledamöter, hvilka be¬
gärt betänk, på bordel, ville taga i betraktande, om icke, då Stån¬
det i afton är mera än vanligen talrikt församladt, betänkandets
föredragning till pröfning och afgörande vore önsklig och af eu
säkrare utgång, än om man nu, starkt kommen i farten alt bord¬
lägga, uppskjuter mål efter mål till en annan dag. Händer det
icke esomoftast, att ärender, vid slutet af ett plenum bordläggas
i hopp att nästa gång Ståndet torda blifva talrikare samladt; men
när man ånyo kommit till samma ärende, hafva mycket färre le¬
damöter deröfver beslutit, än som inträffat, om afgörande! skett
förra gången. Vågade jag således hysa den ödmjuka förhoppiug,
att bemälde Hrr ledamöter behagade afstå från sin begäran om
bordläggning, då vunne vi den dyrbara tiden, och besluten förlo¬
rade säkert icke heller derpå.
Hr Oxehufvud, Olof Philp, instämde i den begäran om
bordläggning, som redan blifvit framstäld; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att ifrågavar. betäuk. komme att ytterligare
hvila pä bordet.
Fö-
De» 39 Maj.
193
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 27
dennes på bordet lagda belänk. N:o 14, i anledn. af vackt fråga
om ändring i sättet för kungörelsers publicerande i kyrkorne.
Gr Lagerbjelke, Gust.: De af R. o. Ad:s ledamöter,
hvilka tillhöra Ekon.Disk., kunna visserligen ega kännedom om
delta betänk., men Ståndets öfriga ledamöter hafva svårt, att er¬
hålla den kännedom om betänk., som är nödvändig för en diskus¬
sion, enär betänkandet först i dag blifvit utdeladt. Jag anhåller
således om belänk:s bordläggning.
Häruti instämde Gr. Taube, Henning Edv., i anledn.
hvaraf Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att äfven nu föredragna
betänk, komme att ytterligare blifva hvilande på bordet.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag hörde icke, att nå¬
gon mer än Gr. Lagerbjelke begärt betänk:s hvilande på bordet,
och tänkte derföre göra en invändning deremot. Då emedlertid,
sedan jag erhållit ordet, flere ledamöter i detta ögonblick med den
värde talaren sig förenat, förfaller naturligtvis den anmärkn. jag
var på väg att göra; men del torde likväl tillåtas mig afgifva en
vördsam hemställan lill de Hrr, som ansett utlåt, böra hvila, att
de täcktes betänka möjligheten, huru arbetena inom Ståndet må
kunna hinna fulländas inom den tid som allmänt önskas mätte
kunna reduceras lill så kort, som det låter sig göra, för riksdags-
göromälens afslutande; hvadan hvarje besparad bordläggning vore
af värde, såsom i sin mån närmande oss lill del efterlängtade må¬
let: r iksdagens, som man hoppas, nära förestående utgång. Äfven¬
så torde ihågkommas att bevillningen, hvilken fordrar en god
öfverläggning, snart förekommer till pröfning. Derföre vore det
mycket önskligt om betänk, kunde få företagas lill afgörande.
Hvad angar Gr. Lagerbjelkes anmärkn., att de ledamöter, hvilka
icke tillhöra de förenade Lag- och Ekon.Utsk:n, sakna kännedom
om dessa ärendens innehåll, så synes mig att, enär belänkander-
ne varit tillgänglige tidigt på eftermiddagen i dag, tid förinhem-
tande af nödig kännedom om deras innehåll icke måtte hafva fe¬
lats, helst de äro affatlade med mycken concession i ordalagen,
jemte all den redighet och tydlighet, som i uppställningen der¬
med billig Ivis kunnat begäras förenade.
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 27 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 15, i anledn. af väckt fråga om än¬
dring i nu gällande stadgande rör:de liden, då damlucka skall
vara öppnad, blef härefter föredraget, men ånyo bordlagdt, på be¬
gäran af Hr Ribbing, Bengt och Hr Brakel, Mauritz.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tager mig friheten
nämna, att efterföljande betänkm N:ris 16 och 17 äro korta
och att motionerne blifvit afslyrkle.
5 H.
13
164
Den 27 Maj.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utskms d. 24 dennes på bordet lagda belänkm:
N:o 16, i aOTédn. af väckt fråga om ändring af de lagrum
och författningar, som föreskrifva underräknings hållande af hä¬
radsrätt i åtskilliga ekonomimål; och
N:o 17, i anledn. af väckt fråga om prygelstraffets upp¬
hörande.
H, Pi. o. Ad. åtskildes kl. | till 10 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 31 Maj 1848.
Plenum kl. £ till 10 f. m.
Företogs val af Bänkman inom 14:de Bänkm:safd:n efter N:o
2093. A. Hr af Wetterstedt, Nils Joachim, och inom 24 Bänkrms-
afd:u efter N:o 2209. Hr af Harmens, Henric Otto; och befunnos
vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedde inom
14:de Bänkm:safd:n: N:o 1765. A. Hr Adlerstråhle, Fredrik
Ernst Lebrecht.
24:de Bänkm:safd:n: N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 29 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M.:
JM:o 93, i fråga om upphörande af invalidinrättningen å Ul¬
riksdal ;
N:o 94, ang:de delaktighet i civilstatens pensionsinrättning
för Borgmästare i rikets städer utom Stockholm, äfvensom för
kommissionslandtmätare;
N:o 95, angtde serskilda åtgärder till hospitalsfondens under¬
stödjande ;
N:o 96, ang:de en hemmansinnehafvarne å Öland beviljad
restitution af ränta eller skatt för utmark;
N.-o 97, i fråga om upphörande af s. k. liggetids och nådårs-
besparingar vid tillträden af embeten och tjenster på rikets stat;
N:o 98, angtde assessoren I. A. Törhemans berättigande,
att å allmänna indragningsstaten bibehålla innehafvande kommis¬
sarie-lön ;
Den 31 Maj f. m.
195
N:o 99, ang:de tiden för nästa revision af stats- banko- och
riksgäldsverkens förvaltning och räkenskaper;
N:o 100, ang:de rättighet till pension för åtskilliga vid fång¬
vården antagne tjenstemän;
N:o 101, ang:de förklaring af 5 § i 16 cap. jordabalken; och
N:o 102, ang:de inskränkning af underdomares skyldighet
att renovera domböcker.
Upplästes, men bordlädes, på begäran af Ur von Hartmans¬
dorff, Aug., Exp.Utsk:s under N:o 103 afgifna förslag till R.
St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de skyldighet för egare eller
innehafvare af säterier med tlere slags hemman, att i fjerdings-
mannabestyret deltaga, samt om utfärdande af instruktion för fjer-
dingsmän.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exped.-
Utsk. inkorane förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M.:
N:o 104, om ändring i K. förordningen d. 27 April 1846,
ang:de kolhandeln;
N:o 105, ang:de embets- och tjenstemäns rätt till lön under
tjenstledighet;
N:o 106, ang:de rotehållares skyldighet, att infinna sig vid
roteringsliqvidationsmöten, samt
N:o 107, ang:de upphörande af bergsfogdarnes befattning
med uppskattande af fast egendom i Bergslagen.
Äfvenledes upplästes till justering och godkändes Exped.Utskis
nedannämnde förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 7, ang:de tiden för nästa revision af stats- banko- och
riksg:sverkens förvaltning och räkenskaper;
N:o 8, ang;de tiden för nästa lagtima riksdag.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af 2:ne ledamöter i
Bevillms- samt en ledamot i Ridd.Utsk.; och hade dertil blifvit
utsedde i
Bevillnings-Utskottet:
efter N:o 242. Hr Philp, fullm. Hr Munck, Bror Gustaf Reinhold;
och N:o 2090. Ar Adelborg, Anders Otto;
N:o 912. Hr Apolloff, Carl Jacob, och
N:o 2147. Hr af Christiernin, fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl Axel.
Riddarhus-Utskottet:
efter N:o 749. Hr von Gerdten, fullm. Hr von Axelson, Georg
Julius;
N:o 2025. Hr von Heidenstam, Nils Gustaf.
13*
196
Den 31 Maj f. m.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en supple¬
ant i Const.Utsk. efter N:o 2093. A. Hr af Wetterstedt, Nils Jo¬
achim; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 408. Ilr Dankvardt Liljeström, fullm. Hr Elgenstjerna,
Carl:
Hr Coijet, Carl Aug. Julius: Då jag nödgas afresa från
riksdagen, får jag afsäga mig min innehafvande plats i Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulsk., med anhållan derjemte att vid min riksdags¬
mannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad, lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm., med tillkännagifvande, att Hr Bråkenhjelm,
Pehr Reinh., såsom ledamot af BankoUlsk. begärt och erhållit
3 veckors ledighet, räknad från den 4 nästkommande Juni, an¬
modade Hrr Electorer att sammanträda till val af en ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk. efler Hr Coijet, samt en ledamot att
inträda i BankoUtsk. under Hr Brå ken hjelms frånvaro.
Upplästes följande af Hr Bruncrona, Olof Arbraham,
inlemnade mern.
I anseende till en förestående resa i embetsärende!', får jag
afsäga mig befattningen att vara Bänkman för 24 Bänkmansaf-
delningen.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att val af
en Bänkman inom 22:dra Bänkm:safdeln:n komme all förrättas i
början af nästa plenum.
Föredrogs ånyo Bevilln:sUtsk:s den 24 och 27 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 13, ang:de tullbevillningen.
Hr Skogman, Carl David, anförde skriftligen:
Hvad mening man ock må hysa i frågan om ytterligare fri¬
het uti våra handels- och l ul 1 för fatt ni ngar, bör man dock medgif¬
va, alt närvar, förhållanden inom Europa, i politiskt och finauci-
elt hänseende, medföra betänkligheter emot förändringar, som un¬
der andra omständigheter hade kunnat ulan våda anlagas. Den
för riksdagen återstående lid är ock måhända föga tillräcklig för
de vidlyftiga öfverläggningar, som en fullständig granskning af
ett nytt lulltaxe-förslag erfordrar. Pä dessa skäl får jag vörd-
samligen föreslå:
att R. o. Ad., utan att ingå i speciel pröfning af Bevilln:s-
Utsk:s betänk. N:o 13, matte besluta, att tulltaxan af d.
5 November 1845, skall fortfara till dess vid nästa riks¬
dag en förnyad tulltaxa varder i behörig ordning fastställd
och vunnit tillämpning; under förbehåll likväl af de än¬
dringar i förstnämnde taxa, sora K. M. kan grundlagsen-
ligen vidtaga, och med gillande af de tullbestämmelser,
som R. St. vid sista rikdag eventuelt autogo å de enl.
Den 31 Maj f. m.
197
1845 års tulltaxa till in- eller utförsel påbjudna artiklar,
för den händelse att K. M. skulle finna skäl innan nästa
riksdag upphäfva något eller flera af de i samma taxa
qvarstående förbud.
Hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller jag om propos. å detta
förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hade aldrig hoppats,
all Hr Skogman skulle i tullfrågor uttala min mening, så fullstän¬
digt, som lian gjort i delta ögonblick. Men sådant visar luiru
en skarpsinnig och erfaren statsman förfar när lid och omstän¬
digheter strida emot de grundsatser han eljest hyllar. Jag önskar
att de öfriga Ståndens ledamöter mätte göra på samma sätt, samt
att R. o. Ad. äfven måtte likaledes komma till det beslut, som
Hr Skogman föreslagit, och i hvilket jag alldeles instämmer.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag delar i allo Hr Skogmans åsigt.
Det händer att vi åro olika i våra grundsatser, rör:de vissa frå¬
gor, hörande till delta ärende, men vi dela den Inifvudsakliga
grundsatsen, alt icke tiden nu skulle vara lämplig för att göra
djupt ingripande förändringar, hvarken i politiskt, financielt eller
ekonomiskt afseende. Jag tillstyrker således hvad Hr Skogman
föreslagit, och hoppas att R. o. Ad. anser lika med honom dessa
förändringar uti en djupt ingripande lagstiftning böra uppskjutas
till en lägligare tid. Det är icke under stormen i öppna hafvet
som man skall börja tackla om skeppet utan man mäste se till
alt skeppet med den tackling, som det har må kunna stå emot
stormen. Det vore oskickligt att göra förbättring i tacklingen när
dess styrka pröfvas i hvarje ögonblick.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke neka, att
jag finner mig mycket öfverraskad, att från så många håll, re¬
dan vid början af öfverläggningen i detta ämne, höra framstäl¬
las min åsigt, sorn är så stridande mot hvad jag ansett vara ma¬
joritetens inom detta Stånd. Man har här yrkat att med under¬
kännande af det förslag, Bevilln.Utsk. har framställt, utan att alls
pröfva detsamma, helt enkelt vidblifva 1845 års tulltaxa. För
min del, då jag varit ledamot, icke allenast af det Utsk., som
har bearbetat frågan, utan äfven af den afdelning, som fått pröf-
ningen af densamma.sig anförtrodd, skulle jag icke kunna, med
min öfvertygelse om behofvet och nyttan af förändringar i det
n. v. förhållandet, i detta förslag instämma. Tvertom anser jag
det för min medborgerliga pligt att motsätta mig en sådan åtgärd.
Man har sagt, att om också sådane behof af förändringar visa sig,
sä är det ingalunda under närvar, förhållanden som sådant kan
ske. Jag medgifver visserligen att ullandens förhållanden kunna
skrämma oss med en öfverproduktion, som skulle falla tungt till¬
baka öfver oss, men utlandens förhållanden gifva oss atiledn. att
tro, att andra stater icke heller kunna producera så mycket som
eljest, och detta gifver oss också hopp derom, att vi skulle kunna
få afsättning. Vidare liar man sagt, att det icke är under stor¬
men, som man skall taekla om sitt fartyg. Jag tror, alt det just
198
Den 31 Maj f. m.
är under storm, som man icke skall underlåta att refva sina se¬
gel och jag tror att det är mycken anledn. alt indraga de spän¬
da segel som finnas. I vår tulltaxa är det ganska många artik¬
lar, i afseende på hvilka jag anser nuvar:de tids omständigheter
vara serdeles lämpliga att i afseende pä dem kunna borttaga för¬
hud eller göra inskränkningar. Således skulle jag kunna förestäl¬
la mig att det rätta sättet att gå tillväga i della förslag är att
först afgöra, hvilketdera som skall följas vid föredragning antin¬
gen Utsk:s förslag eller 1845 års tulltaxa, men hvilketdera af des¬
sa fall som segrar, så hemställer jag om Ståndet först skulle vil¬
ja öfverenskomma om vissa artiklar, som borde utgöra föremål
för serskild pröfning och sedan, hvad beträffar alla de öfriga ar-
tiklarne hvilka på detta sätt icke blifvit undantagne till serskild
pröfning, att de sedermera må afgöras allesammans på en gång,
antingen då den liberalare åsigt, som i detta betänkande blifvit
uttalad, segrat, eller också den mera prohibiliva som ligger till
grund för 1845 års tulltaxa. Då jag fäster uppmärksamheten der¬
på, att det icke i allmänhet lämpar sig väl, att fatta beslut, om
hvarje serskild ari ikel för sig, serdeles i ett Stånd, som så ofta
kan ombyta personer och derigenom också majoritet, hvarigenom
kan hända, att i den ena artikeln kommer man att följa en me¬
ra prohibitiv, och i den andra en mera liberal grundsats, hvari¬
genom all konseqvens uti de fattade besluten skulle försvinna.
Jag hemställer derföre att Ståndet först behagade välja artiklar,
som må utgöra föremål för serskild öfverläggning och sedan dessa
artiklar sålunda blifvit utplockade ur lulllaxan, må man granska
dem hvar och en för sig, och slutligen besluta om för de åter¬
stående artiklarne, Ståndet behagar att bestämma tullen efter 1845
års taxa eller 1848 års förslag.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab har bestridt Hr Lef-
re'ns yttrande, att den n. v. tiden vore otjenlig för införandet af
de förändringar i lulllaxan, hvilka Utsk. föreslagit. Frih:n har
dervid yttrat, att om utländningen kunde undersälja oss ganska
betydligt, derföre att osäkerhet och förlägenhet nödgade än den ena
än den andra utländningen att sälja bort sina varor till under¬
pris, hvarigenom de följaktligen kunde vid enahanda försäljning i
Sverige undergräfva våra tillverkare, så borde man, å andra si¬
dan, äfven betänka, att förlägenheten också hindrar nya varors
tillverkning i andra länder, der Frih:n förmodar, att de rätta pri¬
sen skulle hålla sig och tillförseln icke blifva så betydlig. Jag
vill icke bestrida, att denna minskning i tillverkning uppkommer,
men innan hon hunnit göra sin verkan å verldsmarknaden i det
hela, så kunna våra näringsidkare eller varuupplagen i Sverige
redan vara öfversvämmade af de främmande till underpris sålde
tillverkningarne. Då våra äro ringa, jemförelsevis med den till¬
gång på fabriksvaror, hvilken finnes i verldshandel, så vore un¬
dergången för våra näringar mer än sannolik. Frih:n har derjem¬
te yrkat, att man skall, å den ena sidan, nemi. den liberala,
lägga Ulsk:s betänk, till grund, och de, som gynna skyddsgrund-
Den 31 Maj f. ra.
199
satsen, borde få säga hvilka artiklar, de ovilja undantaga från Ulsk:s
förslag och belägga med förhöjd tull. A andra sidan åter, borde
de, sorn dela Hr Skogmans mening, lägga 1845 års tulltaxa till „
grund och de liberala få ifrån hennes stadganden undantaga de
artiklar hvilka de ansågo böra undergå förändringar genom ned¬
satta tuilafgifler. Ser man lösligen på detta förslag, så tyckes
det innebära en jemlik rättvisa ä ömse sidor; men förhållandet
är icke så. Fördelen ligger på den liberala sidan, derföre, att
om man antager Utsk-.s förslag i allmänhet med de nedsatta lull-
afgifterna, så blifva dessa bestämdt gällande, emedan Konungen
icke eger att höja dem utöfver det belopp, som R. St. utsatt och
den Svenska näringsidkaren är blottställd. Men å andra sidan
deremot om 1845 års tulltaxa lägges till grund, så kan Konun¬
gen, genom afgifternas nedsättning göra taxan så lindrig, som
någon liberal kan önska; ty först och främt äger Konungen bort¬
taga förbud, der de finnas, och dernäst genom afgifternes förrin¬
gande ändra taxan så mycket han behagar. J finnen således mi¬
ne Hrr! att fördelen, om man antager Frih. Raabs förslag, är
endast på den liberala sidan, men deremot alldeles icke på den
skyddande sidan. Deremot tror jag att om mina värde motståndare
skulle vilja antaga mitt förslag, så hafva de all möjlig utsigt, att
komma till den liberalism, som rikets ställning under n. v. för¬
hållande till andra makter kan medgifva, emedan Konungen kan,
i sådant hänseende göra hvad sorn behöfves, och dermed väl; ty
att Hans statsråd icke skulle vilja tillstyrka och Han sjelf göra
det, lärer väl ingen sätta i fråga. Jag tillstyrker alltså att Stån¬
det måtte antaga Hr Skogmans förslag.
H. Ex. Hr Gr. Lövenhjelm, Gustaf: Jag instämmer
till alla delar i Hr Skogmans förslag och anser det fullkomligen
motsvarande konjuncturen i Europa. Jag anser att frågor om
tullsystemet är vida mindre underkastade positiva sanningar än
transitoriska förhållanden. Jag har nyligen varit sysselsatt med
en för Sverige ganska vigtig handelstraktat. Jag hade den lyckan
att få verkställa regeringens instruktioner och att dervid vara så
biträdd, af kunnige och capabla män, att jag hade kommit till en
traclat, fullkomligen önsklig, medförande betydlig nedsättning i
tullen af värt jern, betydlig nedsättning å våra fartygs afgifter.
Om denna tractat ännu stod att göras, om tidsskicket ännu öf-
verensstämde med dess ställande, så skulle jag visserligen tala för
åtskilliga liberala bestämmelser i vårt tullsystem. Nu, då Euro¬
pas konjuncturer hafva blifvit sådane, att alla statsekonomiska
åsigler stå längst ned på alla regeringars mållistor och så långt
ner, alt ingen mensklig vishet kan förutse när regeringen och
nationalförsamlingen åter få tillfälle att sysselsätta sig med sådant,
nu anser jag att Hr Skogmans förslag, på det aldra fullkomliga¬
ste motsvarar tiden, och att i tullsystemet förfara tidsenligt, anser
jag vara det rälta förfarandet. Genom nämnde förslag är tillfäl¬
le alltid öppet för alla mått och steg, som kunna blifva lämpliga
att taga. Om tullförhöjningen blifver icke nu fråga. Jag tror
Den 31 Uaj f. ra.
icke allmänna meningen vara stämd för tullförhöjningar, utan det
handlar hufvudsakligast om nedsättningar å tullafgifter skola gö¬
ras eller icke. De härvid förekommande frågor, ofta debatterade,
äro kända af Eder alla mine Hrr, lika väl och bättre än af mig.
Den förnämsta frågan : ”manne derigenom att jag höjer ftiti¬
of gif terne, lurendrejeriet okas eller minskas ? Ökas eller min¬
skas derigenom statsinkomsterne? Allt delta har blifvit såsom
jag förut sade så fullständigt utveckladt här, alt jag dervid ingen¬
ting kan tillägga. Jag betraktar frågan såsom konjunktursfråga
och upprepar att Hr Skogmans förslag är fullkomligt tidsenligt.
Jag instämmer således till alla delar i detta förslag.
Frih. Raab: Om jag också skulle stadna alldeles ensam om
den åsigt, jag tagit mig friheten yttra, hvilket jag hoppas att jag
icke gör, så kan jag likväl icke, oaktadt den vördnad jag hyser,
för majoritetens åsigter frångå min tanka. Man talar här för an¬
tagande af Hr Skogmans förslag. Sä vidt jag fattade detta för¬
slag så innefattade det ingenting annat, än vidblifvande af 1845
års tulltaxa och att, i afseende å de artiklar, som der äro för¬
bjudna till införsel, i likhet med hvad 1845 års Ständer gjorde,
bestämma eventuella tullafgiften; Således innebära de facto en
prohibitiv åtgärd, fullt ut sä prohibitiv, som den man medtagit
vid uppgörandet af 1845 års tulltaxa. Detta skulle ske derföre,
påstår Hr von Hartmansdorff, att man skall understödja näringar-
ne, ty de behöfva nu mer än eljest det stöd som deraf uppkom¬
mer. Jag tror deremot, att Hrrme, vid granskning af Utsk:s
förslag, svårligen skulle kunna neka, att icke Utsk. verkligen sökt
att skydda näringarne bättre än Hrrne vilja skydda dem, med så-
dane prohibiliva bestämmelser, som här äro i fråga. Så t. ex.
i fråga om kläde. Hvem af Eder mine Hrr, har icke sett, snart
sagt, i hvarenda stad af Sverige, utländskt kläde, åtminstone i de
städer som jag besökt, är det för alla bekant, att der säljas och
förbrukas utländska kläden under det att de i tulltaxan stå för¬
bjudne: T. o. m. den ledamot af Norrköpings fabriks-societet,
som var närvar, i Utsk., förklarade alt han ansåg klädesfabrika¬
tionen kunna påräkna ett säkrare skydd genom en väl beräknad
införseltull än genom det n. v. förbudet.
Jag vill nu nämna en artikel, som för oss landlmän är af
vigt, nemi. smör. Deraf har förut inkommit 60,000 Lif i lan¬
det årligen, under det att tullen var billig. Förlidet år, sedan
tullen blifvit högre, nedsjönk denna import till 28,000 LU och
öfverallt är det bekant hvilka demoraliserande brott som i detta
afseende eger rum i de norra orterna.
Jag vill nämna en annan artikel. Jag var förliden gårdag,
tillika med några andra medlemmar af R. o. Ad., inne i en bod
och såg der saxar, hvilka kostade accurat lika mycket som efter
deras vigt för dem bordt betalas i tull. Så beskedlig är väl icke
ulländningen att han ger oss varan för intet, och när då pri¬
set å dessa varor icke är högre än den tull som hade bordt der¬
före erläggas, så är det ju uppenbart, att de icke kunnat komma
Dea 31 Maj f. m.
201
in pä loflig väg och skyddet för våra näringar år ringa då varor¬
na inkomma på della vis. Jag tror Iveriom, att näringarne skyd¬
das bätlre om tullarne blifva lägre, så att icke tullförsnillning och
lurendrejeri komma alt äga rum, d. v. s., alt det icke blir så stor
fördel som nu, att begå dessa brott, som äro så demoraliserande.
Vidare har man sagt att det vore lämpligt alt bibehålla för¬
buden derföre att då äger alltid K. M. i sin makt att kunna bort¬
taga eller sänka tullen, d. v. s. att representationen skulle yttra
en åsigt, men hoppas på alt Konungamakten skulle verkställa en
annan. Jag skulle icke föreställa mig alt delta är det ändamåls¬
enliga sätt hvarpå den ena statsmakten skall gå till väga med
den andra. Icke heller föreställer jag mig, att det vore önsk¬
värd!, alt R. St. skulle afgöra tulltaxan med beräkning derpå, att
K. M. skulle begagna sin lagliga rätt, att dels upphäfva förbuden,
och dels nedsätta de föreslagne tullbestämmelserne. Detta vore
detsamma som att säga, i representationsfrågan, att det icke be-
höfves mer än en kammare och att den öfre kammaren är alldeles
obehörig enär K. M. har veto och Han kan ju komma med det-
te veto, då det icke gör någonting om den ena kammaren fattar
för hastiga beslut.
Jag kan således icke frångå den tanka, som rotfästa! sig bos
mig som under flere månader af denna vinter behandlat desse
Stender, att R. o. Ad. icke bör så summariskt förfara här.
Det förslag jag tar mig friheten uppgifva går derpå ut att
gifva lindring i det vidt omfattade arbetet som skulle uppstå om
man genomgick de 900 artiklar, som tulltaxan innehåller och vil¬
le fatta serskildta öfver hvardera; men jag skulle föreställa mig
att man nu kan behandla frågan sålunda: alt man såsom princip
vidV>1 ifver 1844 års tulltaxa och dervid gör sina undantag, sina
förbehåll, dem man likväl bör göra förut, och att sedermera de
undantagne artiklarne blifva föremål för öfverläggning. Att i det
förfarandet icke ligger någon fördel för den liberala sidan, det
vågar jag påslå. Jag kan åtminstone icke se hvaruti den skulle
ligga. Del beror naturligtvis på plnrima vota, hvilken mening
som segrar om det nu är den rätta, meningen att bibehålla de
höga tullarne, så förmodar jag att den segrar, emedan majoriteten
alltid måste vara klokast.
Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten derpå, att
de under denna diskussion afgifne yttranden angått dels de be¬
slut, som i saken ansetts böra fattas, och dels sältet för ärendets
behandling, men alt den sednare frågan borde först afgöras, hva¬
dan Hr Landtm, toge sig friheten anhålla att de talare, som an¬
mält sig, mätte för närvar, hålla sig vid frågan om behandlings¬
sättet, hvilket syntes vara enda utvägen för alt komma till slut
i saken.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Med innerlig fägnad har jag hört
flera talare som uppträdt i detta ämne, yttra sig så, att de vilja
lägga till grund för beslutets bibehållande 1845 års tulltaxa
med några obetydliga förändringar. Jag gör det så myckel hel-
202
Den 31 Maj f. m.
dre, som jag finner tydligt att de förhållanden med utrikes han¬
deln, som nu äro för hand, helt och hållet motverka hvarje be¬
tydande förändring för Sveriges industri. Det är då klart att när
exporten nästan alldeles icke går, under det importen går allde¬
les obehindradt, så länge som bankens silfver kan fäs och expor¬
teras, så skulle genom en hastig förändring, genom borttagande
af förbuden, den följden upsla att med de hastiga kommunikatio¬
ner England har med andra länder, en betydlig qvantitet af des¬
sa alster skulle komma hit till Sverige. Jag vill icke ingå i nå¬
gon vidlyftig undersökning i detta ämne, utan endast förklara, att
jag för min del tror att den n.v. tidpunkten visserligen icke är
lyckligt vald för att göra en så stor förändring, som nu är i frå¬
ga. Likväl hyser jag den öfvertygelse, att denna tidpunkt må¬
hända kan och snart skall inträffa. Om det derföre nu skulle
läggas i K. M:s händer, så alt K. M. när tidsomständigheterna det
tilläte kunde bereda öfvergången til! ett nytt tullsystem, och så¬
ledes eventuella tuller sättas för en del af de i tulltaxan förekom¬
mande artiklar, sä tror jag att det vore lämpligast. Således ut¬
gående från den enkla åsigten att R. St. böra låta bero på K. M.,
att, när omsländigheterne medgifva en sådan förändring och han-
delsställningen antaga ett sådant lynne, vidtaga de åtgärder i af¬
seende å tullagstiftningar, hvilka för Sverige kunna vara nyttiga
och stå i förening med Svenska industriens framgång; får jag för¬
ena mig med de talare, som yrkat bibehållande af 1845 års tull¬
taxa, sådan som den nu är med några obetydliga modifikationer,
och att således föredragningssättet måtte blifva grundadt derpå.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Under erkän¬
nande af att lika rättvisa kan vederfaras de båda olika åsigterne
inom Riddarhuset, nemi. de s, k. liberala, hvilket ord nu kan an¬
vändas på hvad som heldst, men som, för att betyda någonting
här, skall betyda de som närma sig till free traders och de pro-
hibiliva åsigterne, d. v. s. de som önska bibehållandet af det n. v.
tullsystem, på sätt, Frih. Raab nämnt, antingen derigenom, att
den nu föreslagna nya tulltaxan eller ock den som sedan 1845
varit gällande; läggas till grund för föredragningen, då det förbe-
hålles hvar och en rättighet att uppgifva de serskilda punkter och
artiklar i förslaget, som han äskat få diskuterade och i hvilka
icke endast nedsättning utan äfven förhöjning i tullen kunde kom¬
ma i fråga. Detta kan dock komma att leda till, att om åsigter¬
ne äro mycket delade, man på ömse sidor anser det vara nödvän¬
digt hålla sig så mycket mera till de punkter, som diskuteras.
Det låter sig icke göra, att, i afseende å grunden för föredragnin¬
gen endast fästa uppmärksamheten derpå, huruvida det af Hr
Skogman föreslagna föredragningssätt går fortare eller långsamma¬
re, utan man måste dervid ovilkorligen påpeka, hvad som för
landet är fördelaktigare eller icke. .lag skall icke upplaga hvad
här blifvit nämndt om särskilde artiklar, å hvilka man ansett
tullen vara för hög, och i följd deraf kunna nedsättas. Det fin¬
nes bestämdt flera, som anse den nu gällande taxan hafva varit i
Den 31 Maj f. m.
203
alla delar god. Såsom nu allmänt kändt är, så, när utländska
manufakturer och fabriksarbeten måste säljas till vanpris, hjelper
höga tullen icke lill stort. Derföre kunna under närvarande tids-
omständigheter, förbuden vara nyttiga att bibehålla för våra för¬
nämsta industriartiklar, hvilka nu öfverallt äro utbjudna till van¬
pris. Jag får fästa uppmärksamheten pä hvad som af II. Ex. Hr
Gr. Löwenhjelm blifvit yttrat, nemi. att han var nära på väg
att med Frankrike uppgöra en handelstraktat med ömsesidiga jemk-
ningar i tullen. En sådan hade säkerligen varit omöjlig, derest
man icke från denna sidan hade haft något att erbjuda. Det
hade varit ingenting, som kunnat förmå den fransyska sidan att
medgifva vår industri en fördel, som de sjelfve icke kunde vinna
något på; och om deras artiklar förut hade varit till införsel med-
gifne, så hade vi icke haft någonting att skänka. Det är just i
och för reciprocitetsförhållandens vinnande en förmån i att tull¬
taxan bestämmes hög, men att Regeringen har rättighet, att kun¬
na nedsätta afgifterne, när vigtiga skäl dertill förete sig, såsom
t. ex. en möjlighet att genom handelstraklater och genom reci-
procitets vinnande, utverka fördelar för Svenska industrien. Det
synes således mig påtagligt, att man icke bör för lågt nedsätta
tullen, och af det skälet kan jag för min del icke hafva något
emot att det förslag, som Hr Skogman framställt, blifver antagligt
i mån af tidens kraf och de mera stridande omständigheter, som
kunna föranleda regeringen att vidtaga de förändringar, som af
behofvet påkallas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få säga några
ord, med ani. af Frih. Raabs anförande. Han har sagt att bibe¬
hållandet af 1845 års tulltaxa vore en prohibitiv åtgärd. Jag på¬
står deremot att del blott är ett bibehållande, en konservativ åt¬
gärd. Lagstiftningen går derigenom icke längre än förut, utan
man förbi i f ver på samma punkt, öfverlemnande åt Konungen att,
med den magt lian äger, göra nedsältningar eller borttaga förbud,
såsom honom för godt synes.
Frih. Raab säger att R. St. skulle således yttra en mening,
men öfverlemna åt Konungen alt besluta och verkställa något an¬
nat. Om detta vore rätt, sä borde, enl. den jemförelse han tog
ifrån en annan dagens stridsfråga, ang:de ett öfverhus borttagande
man öfverlemna åt Konungen att gå längre och genom sitt veto
göra de liberala motstånd i detta hänseende. Jag tror för min
del, att jemförelsen icke är riktig, ty afgifters nedsättning på vis¬
sa artiklar i en tulltaxa eller borttagande af vissa förbud, betyda
ju icke annat än undanlag ifrån en af R. St. stadgad regel. Vill
man beröfva Konungen rättighet, att göra undantag från allmän¬
na reglor, så borde man ju äfven i juridisk väg betaga Honom
benådningsrätten, ty lagarne stadga, att brottslingar skola straffas
efter lag.
Frih. Raab säger, att mycket smör blifvit tullförsnilladt på
den norra vägen derföre att tullafgiflerne på smör äro för höga.
Jag har varit på de trakter, der tullförsnillningen å smör ägt
204
Den 31 Maj f. m.
runo, och sett lättheten att verkställa den, bestå deruti att man
far tvärt öfver Torneå eif. Enda utvägen att förekomma en så¬
dan försnillning vore alt bevaka denna eif, hela hennes slräck-
ning uppefter, hvilket skulle kosta mera än det inbringade. An¬
tingen man således sätter tullen till 2 r:dr 24 sk. eller 1 r:dr
24 sk. för E8’, så lärer försnillning i alla fall komma att fortfara.
Jag tror knappast att Frih:» kan uppgifva någon vara, af den
beskaffenhet, att försnillning af densamma med någon lätthet kan
göras, som ändock icke försnillas; ty der mäst kan åstadkommas,
der begagnar man den ock, äfven om den är oloflig, emedan då¬
liga men niskor icke taga det så noga med vinstens beskaffenhet.
Detta gäller för hvilken vara som helst. Jag tror således, och
med stöd jemväl af de skäl, som Hr von Hohenhausen sednast
anfört, att vi gjorde rättast i sak och bäst i afseende å tidsbespa¬
ring, om vi antoge Hr Skogmans förslag. Om det varder anta¬
get, så är man ifrån alla tvisterna om formen och föredragnings-
sättet, hvilka jag förmodar eljest torde upptaga hela dagen.
Hr Prin tzensköld, Carl: Om del också må anses när¬
mast öfverensstämmande med formen att iakttaga det föredrag¬
ningssätt, som Frih. Raab föreslagit, i hvilket jag likväl skulle
vilja göra den formförändring att Utsk:s betänk, föredrogs punkt¬
vis, så tror jag likväl, att en afvikelse från denna form både kan
och hör iakttagas. Jag hämtar stöd för denna min öfvertygelse
ifrån det förfarande, R. o. Ad. vid sista riksdag iakttog just vid
föredragning af Bevilln:sUtsk:s betänk, i tullfrågor. Sedan d. v.
Landtmarskalk framställt och R. o. Ad. med ja besvarat den pro-
pos. att Bevilln:sUtsk:s betänk. ang:de tullbevillning skulle punkt¬
vis föredragas, sä fattade R. o. Ad. jemväl, på propus, af Hr Gr.
o. Landtm, ett deremot rakt stridande beslut och förklarade, att
Utsk:s betänk, icke skulle punktvis föredragas utan alt till grund
för föredragningen en vid betänk, fogad reservation skulle anta¬
gas och att öfrige punkter i betänk., som denna reservation icke
omfattade, skulle läggas till handlingarne, hvarigenom R. o. Ad.
betogs pröfningsrätt af dessa punkter och de tullbestämmelser,
hvilka Utsk. i dem föreslagit. Deraf hände också att Utsk., som
i de föregångna punktet ne föreslagit tullafgifter i prohibitiv syft¬
ning, icke fick denna sin åsigt pröfvad af Ståndet. Om nu det
af Hr Skogman föreslagna föredragningssätt skulle göras gällande,
så hlefve ju följden den att, med undantag af särskilda artiklar,
som en och annan ledamot kunde uppgifva, såsom börande utgö¬
ra föremål för R. o. Ad:s vidare öfverläggning, detta betänk, rön¬
te samma öde, som träffade Bevilln:sUtsk:s betänk, vid förra riks¬
dagen, nemi. att, läggas till handlingarne, och att man, i alla de
frågor, der 1845 års tulltaxa icke följdes, fick underkasta Utsk:s
förslag närmare begrundande och pröfning. Jag tillstyrker såle¬
des för min del jemväl bifall till Hr Skogmans förslag och an¬
håller att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. derå.
Hr Rosenblad, Bernh.: I afseende å det intryck, som
det möjligen kan hafva gjort och således i afseende på den ver¬
De n 29 Maj f. m.
205
kan som del kan hafva vid den blifvande voteringen, anhåller
jag, alt få fäsla mig vid hvad en talare nämnt, angide tullför¬
snillningen af smör. Han påstod att den slöra smugglingen vid
Torneå eif, som nu existerar, skulle lika väl komma alt ega rum
om tullen å smör nedsatles. Jag får dervid fästa uppmärksamhe¬
ten på följande officiella siffror öfver de smörqvantileter, som blif¬
vit förtullade. Ar 1838 in förtullades 111,755 Lf? smör. 1844;
del sisla äret, som den Finska tractaten gällde, då tullen^ å från
Finland infördt smör var 40 sk., förtullades 52,680 L8\ Är 1845
deremot då den tulltaxans bestämmelse af 2^ r:drs lull blef gäl¬
lande för all införsel, nedsjönk förtullningen till 1,035 LU och år
1846 lill 150 La. Deremot steg införseln från Haparanda till
Slockholm till det orimliga qvantum af 30,000 Ltt, hvaraf man
kunde vara öfvertygad om, alt största delen icke var Svenskt smör.
Huruvida 1 r:dr 16 sk., som man föreslagit kan vara tillräckligt
låg tull för alt förekomma betydligare smuggling vid Torneå eif,
lemnar jag derhän. För min del anser jag, att 1 r:dr eller högst
1 r:dr 12 sk. b:co vore en lämpligare tullsats. Beträffande före-
dragningssättet, sä har visserligen det af Hr Skogman föreslagna,
den fördelen, att man kommer fort ifrån saken, och det kan vis¬
serligen vara ett vigtigt skäl för dess antagande, men det har
likväl det emot sig, att då det är 11. St., som hafva rätt
alt bestämma tullen, ehuru K. M. äger rätt att nedsätta
den, så skulle genom ett så slumpvist antagande, det blifva följ¬
den, att K. M. och Dess rådgifvare ginge miste om den ledning
de borde hafva om hvad som är R. St:s mening. Jag betviflar
icke, alt förhällandet med de fleste är detsamma som det är med
mig, alt de icke i sin helhet gilla, hvarken 1845 års tulltaxa el¬
ler Bevilln.Utsk:s förslag, ehuru jag i allmänhet föredrager det
sistnämda. Bland annat finnes uti undenättelserne till 1845 års
taxa vissa stadganden, som Ulsk. nu borttagit, t. ex. i afseende
å lullresiitution för skeppsförnödenheter införda för utredning af
fartyg byggda för utländsk räkning, ett stadgande, hvars bibehål¬
lande blir så myckel nödvändigare om det nyligen gjorda försla¬
get till nya navigationsreglemente i England blefve antaget, hvar¬
igenom Engelska redare medgifvas att bygga sina fartyg i främ¬
mande länder, med rättighet för dessa att anses för Brittiske och
njuta alla dermed förbundna fördelar. I detta hänseende är 1845
års tulltaxa mycket liberalare än Utskis förslag. Äfvenledes fin¬
nes andra förhållanden der jag under varande förhållanden skul¬
le vilja vara mera prohibitiv än Ulsk. i sitt förslag varit, och i
det fallet hålla mig till 1845 års taxa. Jag skulle således hafva
ganska svårt att vid en votering i klump emellan dessa båda läxor
veta till hvilkendera jag skulle hålla mig och måhända är detta
förhållandet med de fleste ledamöter.
Hr Ribbing, Bengt: Jag var icke närvarande då Hr
Skolmans förslag framställdes, men jag har hört tillräckligt af
andra talare för att veta hvad det innehåller, nemi. att helt en¬
kelt göra förslag till antagande af nu gällande tulltaxa. Ett så¬
206
Den 31 Maj f. m.
dant behandligssätt vore visserligen mycket vigt för de prohibi-
tiva åsigterne, hvarigenom de kunde göra sig gällande och äfven få
de liberala åsigterne afklippte; men jag får dervid anmärka, att detta
vore, i min tanka, så mycket oriktigare, som jag föreställde mig
att äfven ibland de s. k. prohibitiva eller conservativa, hvilken¬
dera benämningen man vill begagna, linnas de, som önska för¬
ändringar i den n.v. tulltaxan, och det vore efter dennas anta¬
gande för dem omöjligt alt fä sina åsigter gällande. Det är på
dessa grunder som jag mäste förena mig med Frih. Raab i afse¬
ende å de åsigter han uttryckt, rör:de behandlingen af detta äm¬
ne. I hänseende till de allmänna åsigterne har jag icke hört nå¬
got skäl, som jag anser af vigt att genmäla mera än det, attcon-
juncturen nu icke skulle vara passande för att göra en så betyd¬
lig nedsättning i afgifterne sora den af Utsk. föreslagne af vissa
anses vara. Jag vill visserligen icke bestrida, att om verkligen
så stora eller så starka nedsättningar varit föreslagne, att man
deraf kunde befara någon öfversvämning af främmande varor,
konjuncluren icke nu vore den rätta att på det sältet gå till vä¬
ga, men för min del finner jag de nedsättningar, som äro före¬
slagne icke vara af den natur, att man deraf kunde risquera nå¬
got för industrien, ty jag anser det blott såsom en öfvergång lill
att frångå det prohibitiva tullsystemet, sem så länge varit gällan¬
de; och när man betänker att 25 procent i allmänhet har blifvit
bestridt såsom skyddstull, så behöfver man icke mycket fundera
på saken för alt finna att skyddet är alldeles tillräckligt. Dess¬
utom lärer den n.v. konjuncturen visserligen kunna åberopas så¬
som skäl för vissa artiklar, synnerligen för öfverflöds- och mode¬
varor, som icke af den större allmänheten förbrukas, utan en¬
dast köpas af de rikare. Tror man det vara nödvändigt, alt pä
dem bibehålla den höga tullen, sä må man göra det; jag anser
en nedsättning äfven vid dessa ej farlig; men här finnes en an¬
nan artikel, som är lifsförnödenheter. Jag skulle tro, att kon¬
juncturen alldeles icke är emot tullnedsättning å dessa, utan tvärt¬
om; ty man må väl icke påstå, att vi skola blifva öfversvämmade
med mat, derföre alt verlden är i rörelse och derföre, att man
botar med krig och örlig, dä tvärtom sådane varor väl behöfvas
och förbrukas företrädesvis i alla de länder, som blifva skådeplat¬
sen för slika tilldragelser. Här äro flera talare, som veta, att det
icke kan tillverkas tillräckligt inom landet af många sådana för-
nödenhetsartiklar, och detta har vid flere riksdagar varit medgif-
vit af sjelfva fabriksintresset, af klädesfabrikörer och flere. Det
är ganska bekant, att om vi icke här skulle införa mera kläde än
som tillverkades af våra fabrikanter, så skulle vi icke kunna kläda
oss, utan till hälften komma i natur-tillstånd. Jag anser det der¬
före vara en gifven sak att det som icke i tillräcklig mängd till¬
verkas i våra fabriker, nödvändigt skall importeras. Jag har sam¬
ma erfarenhet som Frih. Raab, att i hvilken stad man kommer,
ser man utländskt kläde, hvilket är någon gång bättre än det
inhemska och någon gång sämre. Af födoämnen veta vi, att
bär införas åtskilliga sorter och man kan väl icke anse tjenligt,
Den 31 Maj f. m.
207
all låta folket svälta, således måste desse artiklar komma in för
att fylla hvad som brisler. Jag kan icke begripa, huru, då man
noga eftersinnar dessa sanningar, man kan vilja sätta sig emot
att sådana saker skola komma in. Ar man då mera belåten att
de inkomma tullförsnillade och lurendrejade än att de komma
in på laglig väg? Detta vore en annan sak, men för hvilken jag
ej kan visa några skäl, hvarken ur moralisk eller någon annan
synpunkt, hvilket är den ovilkorliga följden af det prohibitiva sy¬
stemet? När jag besinnar nu nämnde förhållanden, så är det för
mig omöjligt att lägga mitt ja till en åtgärd, hvarigenom jag skulle
blifva en orsak till demoralisationens och strafflöshetens tilltagande.
Jag vågar ej nämna, men af historien vet jag följderna af sådane saker.
Man anför såsom ett bevekande skäl för att antaga den nu
gällande tulltaxan att det står i Konungens makt att ändra den
och alt sätta ned tullen. Detta är ganska slugt sagt för att loc¬
ka oss med, men vill man väl inbilla sig att Regeringen gerna
skulle vilja frångå och ändra de beslut, som R. St. fatta? Jag tror
alt Regeringen anser sig endast i nödfall böra begära det, och jag
tror icke att det är rätt af R. St. ali med flit sätta Regeringen
på den punkten. Skulle man likväl uppriktigt vilja taga detta
såsom grundsats, så borde man också öppet säga: ”vi anse den af
Utsk. i enl. med K. M:s nåd. propos. föreslagne tulltaxa vara
nyttig om icke konjuncturen nu vore otjenlig”, och då borde man
också bestämdt uttrycka sin önskan, att när denna conjuuktur
upphör, K. M. ville nedsätta tullen i likhet med hvad K. M. fö¬
reslagit. Då vore det rent spel. Då visste Regeringen R. St:s
önskan, men sådant har man icke, å andra sidan, föreslagit och
jag tror icke alt man låter beqväma sig dertill. Man har här
sagt, att det icke finnes någon vara, som icke varit tullförsnil-
lad eller lurendrejad. Jag vill icke disputera det förra ock icke
heller det sednare, ty jag vet det icke; men hvad har varit or¬
saken till dessa tullförsnillningar? Den, att de varit för höga tul¬
lar, det har föranledt tullförsnillning och lurendrejeri ock kom¬
mer alltid att göra det, ty ingen lurendrejare eller tullförsnillare
lärer vilja underkasta sig den med hans handtverk förenade risk,
utan att han deraf har någon betydligare vinst. När man nu
känner tullafgifterne, så är det icke svårt att bestämma hvilka af
dem, som äro stora nog, för att gifva premier åt lurendrejare.
Jag tror icke att de tullar, som nu äro föreslagne äro egnade,
att förekomma lurendrejeri, men jag begär också icke, att man
på en gång skall nedsätta tullen, så att fabriksidkare skulle blif¬
va rädda för följderne deraf. Jag begär blott, att man måtte bi¬
träda den väg, som jag för min del anser vara den enda rätta,
nemi. att man så småningom nedsätter tullarne och sålunda fram¬
går på den bana, som leder till den fria handeln och till närin-
garnes upphjelpande. Vill man icke gå denna, så kommer man
icke ur stället, och min begäran och önskan är endast, att vi
någon gång måtte komma in derpå, så att vi icke stå der vi stå,
eller gå tillbaka. Retragtar man noggrannare det tvång, som exi¬
sterat i det ena seklet efter det andra, och som ännu qvarstår,
208
Den 31 Maj f. m.
så är det verkligen beklagligt att se. Hvarpå grundar sig då det
prohibitiva systemet? Det hvilar icke på någon okristlig grund,
det är säkert, utan för det mesta derpå, att dess förfäktare icke
hafva genomtänkt saken. Det är väl för mycket begärdt, att den
stora allmänheten, som mest köper och mest konsumerar, som
skall med sin svett och möda förtjena hvad den behöfver anskaf¬
fa sig, skulle vara belåten om den på ena stället kunde få köpa
en mark bröd för 12 sk. men man ålade den, att på det andra
köpa den för 24 sk. eller svälla. Ar sådant rätt? Jag frågar,
är det okristligt? är det ädelmodigt? Det finnes icke något mera
olyckligt för eli land, än alt, genom monopol, en för landet min¬
dre passande fabriksnäring uppdrifves. Hvilka äro följderna der¬
af? Jo vi hafva sett dem; del är ett sätt all ruinera en mängd
menniskor genom företag, som icke äro säkra, utan tvinga sina
idkare, att slutligen, förr eller sednare, göra bankrutt. Hvad hi¬
den mängd arbetares öde, som en sådan fabrikör bar? De blifva
kastade pä landsvägarne, de hafva icke blifvit vid något annat
yrke vande, än sitt fabriksarbete och blifva derföre om delta ej
står att erhålla, dagdrifvare och landstrykare. De som bo på lan¬
det se allt för väl dessa verkningarue af detta system: de som gå
omkring och tigga på landet, kunna ingenting uträtta eller göra.
Den som litet grand bar gjort sig underrättad om huru jordbru¬
ket är beskaffadt bär i landet, hvilka ödemarker här finnas, hvil¬
ka omätliga sträckor, som ännu ligga ouppodlade, han mäste dela
min öfvertygelse, att det vore bättre alt vära arbetskrafter vändes
mera ät del hållet. För några är sedan deltog jag uti en un¬
dersökning ang:de odlingsbar jord inom hvarje pastorat i den ort,
der jag är bosatt, och jag upptäckte der, hvad jag tillförene al¬
drig kunnat tro, ofantliga sträckor af odlingsbar jord, hvilka nu
till en del bära rika skördar och på hvilkas uppodling ännu mån¬
ga menniskor skulle kunna sysselsättas. Ar det under sådana för¬
hållanden rätt alt vända hågen och inleda folk på onaturliga för-
sörjningsutvägar när vi hafva naturliga och se hvarest vi skulle
kunna, förtjena vårt bröd, nemi. på landtbruk och bergsbruk,
hvarigenom vi kunde undvika de olyckor, som ett onaturligt fa¬
brikssystem framkallar. .
Jag vill nu icke längre uppehålla R. o. Ad. sedan jag till¬
räckligt yttrat hvad jag tänker och önskar. I afseende på före-
dragningssättet, förenar jag mig med Frih. Raab och i tullbestäm¬
melserna med de åsigter, som äro nedlagde i Utsk:s betänk.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Det förslag har blif¬
vit framstäldt, att R. o. Ad. skulle vidblifva den taxa, som förut
är gällande. Man har såsom skäl derföre anfört, att den politi¬
ska ställningen och deraf följande förändringar i alla handelsför¬
hållanden, haft till följd, alt varuvärden i den mån sjunkit, att
om man skulle bifalla det förslag, som af K. M. blifvit gjordt,
skulle lullafgifterne icke komma att stå i det förhållande till verk¬
liga varuvärdena, som i K. M:s nåd. propos. varit åsyfladt. Jag
tror
Den 31 älaj f. m.
ao9
tror för min del, att detta skäl egentligen gäller i afseende på
manufakturvaror eller fabrikater, men alt det deremot icke för¬
håller sig så i öfriga fall, och att således icke för närvarande fin¬
nes någon anledn. att förhindra nedsättning i afgifterna på an¬
dra varor t. ex. lyxartiklar och spanmål, med afseende på hvilken
sistnämnde vara serskildt förekommer, att derest tullen derå sah
tes för hög, skulle i missvextår, då ingen serskild import deraf
förekommer, K. M. hafva svårighet, att bibehålla den Finska tull,
som han önskat vidblifva. Jag tror således, att det icke är nå¬
got skäl, att bibehålla den gamla tulltaxan i andra punkter, än
der det skydd, som den lemnar, kan vara nödvändigt för inhem¬
ska fabriker och näringar.
Det har visserligen blifvit anmärkt, att K. M. eger rättighet,
att derest R. St. bibehålla taxan, nedsätta de deruti upptagne
tullafgifterna. Det är klart, att detta är K. M:s grundlagsenliga
rätt; men det är väl icke skäl, att med beräkning af denna rät¬
tighet, nu bestämma taxan annorlunda, än man, efter de förhål¬
landen, som vid taxans fastställande ega rum, kan anse vara lämpligt.
Med afseende härpå, hemställer jag, att R. o. Ad. måtte, i lik¬
het med hvad Bevilln.Utsk. yttrat, godkänna de grunder, hvarpå
K. M:s förslag till tulltaxa hvilar, endast med de undantag, som
i afseende på fabriksvaror anses vara af nöden, och i det fallet
har jag för min del icke något emot om 1845 års tulltaxa Olif¬
ver bibehållen och anhåller att R. o. Ad. efter dessa grunder be¬
hagade besluta att genomgå taxan.
Hr Lefrén: Frågan är af större vigt än man i allmänhet
sig föreställer. Jag vill icke ingå allt för långt i vederläggning
af de theorier som Hr Ribbing här har för oss framställt. Des¬
sa theoder äro förut tillräckligt kände, ock gå hufvudsakligast ut
derpå att genom påsläppning af utländsk koncurrens, alltid jaga
den inhemske näringsidkaren ifrån den näring, som han en tid
sysselsätter sig med, för att tvinga honora att söka, äfven med
risque att icke finna ett annat sätt att sig lifnära, och, om han
lyckas deri, äfven vid nästa riksdag genom utländsk koncurrens
ytterligare jaga honom derifrån. Detta är sättet att förhindra den
Svenska näringsidkaren från all möjlighet att nära sig inom sitt
eget land och göra honom till produktiv.
Här säges att lindriga tullafgifter skulle medföra frånvaro el¬
ler upphörande af tullsnillning. Detta är en theoretisk sats, som
icke håller stånd i verkligheten. Jag vill citera ett exempel. Det
är för 10 eller 12 år sedan som det pålades socker en tull af
1 r:st. på 8i:det. Denna afsigt afsåg mera att kontrollera qvanli-
teten af det socker som infördes, än en egentlig inkomst för Sta¬
ten; nåväl, vi hafva exempel på alt dessa runstycken på S^det
försnillades och att man, för att behålla dem, risquerade all plig-
5 H. 14
210
Den 81 Maj f. m.
ta och förlora hela lasten. Detta inträffade inom denna stad.
Ofvannämnde sats är således blott en theori, som icke håller stånd.
Den som vill tullförsnilla, han gör det, antingen tullen är låg
eller hög, ehuru med större svårighet å ena fallet, än i det an¬
dra. Någon moralisk garanti emot dessa brott kan icke vinnas
genom tullsättning, utan tullagarne måste upprätthållas genom
kontroller öfver deras efterlefnad. Detta anser jag nog för denna
gängen för att genmäla, hvad här blifvit stadgadt och beder nu,
att för R. o. Ad. uppläsa ett vördsamt anförande till R. St., upp-
fattadt på ett möte af allmogen och ämnadt att underställas R.
St. vid denna frågas afgörande inom RiksStin. Detta är en in¬
skränkt del, såsom nogsamt är bekant, af den del i Westergöth¬
land som sysselsätter sig med väfnader. Skriften är med myc¬
ken omsorg utarbetad och det skall synas deraf hurudan ställnin¬
gen är i orten, der den är skrifven och af presterskapet under-
skrifven.
Hr Lefrén uppläste härvid följande:
Vördsammaste anförande
till R. H. St., uppfattad! å prestmöte i Marks och Bollebygds
contract d. 16 Mars 1848.
Då det synnerligen i denna ort af riket länge idkade och
i större mån utvidgade väfnadsyrket numera hotas med under¬
gång, förmedelst det föreslagna upphäfvandet af förbud mot från
utlandet inkommande bomulls- och andre väfnader, som vid in-
nevar. riksdag synes vilja göra sig gällande, har nedanskrifne pre¬
sterskap i Marks och Bollebygds contract af Götheborgs stift, som
närmast är i tillfälle att känna folkets belägenhet, af omsorg för
dess väl äfven i denna del och till förekommande af den betänk¬
liga ställning, som för den arbetande klassen af innevånarne ge¬
nom ifrågavar. åtgärd nödvändigt måste uppkomma, ansett sig
pligtigt att sammanträda och i förening utbedja sig att få på det¬
ta sätt inför R. 11. St. till upplyst och allvarligt behjertande
frambära sine farhågor och bekymmer i detta hänseende. Desvå¬
ra följder, för hvilka orten genom en sådan införselfrihet skulle
blottställas, komma ej så mycket att drabba förlagsmännen, som
fastmera det öfriga folket, d. v. s., ej blott hemmans innehafvare,
som, jemte jordbruket i en mindre bördig landsort, allmänt häm¬
ta af sin väfnads-industri en för dem behöflig och oumbärlig bi¬
näring, ulan äfven och i synnerhet den mängd af torpare, back¬
stugu- och inhyseshjon, som, genom denna industri här ovanligt
förökade och nästan sagdt utan någon jord, under ett betydligt
antal år lefvat och lefva endast och allenast af sitt väfnadsyrke.
Skulle detta, åtminstone i hast, upphöra, hvilket blir en naturlig
följd af importfriheten eller den på husslöjden nästan lika men¬
ligt inverkande projecterade låga tull å omförmälde väfnader, så
Den 31 Maj f. m.
Jli
blefve med detsamma utsigten lill bergning ganska mörk för den
härvarande större befolkning, som, utan arbetsförtjenst och i sak¬
nad under en längre tid af andra näringsyrken och öfning deri,
skulle med bekymmer se armod, hunger och en total undergång
nalkas sina, för det mästa genom väfnadsfliten förvärfvade och
underhållna, boningar. Vid början af innevar. år utgjorde folk¬
mängden inom detta contract icke mindre än 35,568 personer,
deraf ofelbart vida mer än hälften beröfvas utväg till försörjning,
så snart, genom i vägen lagda hinder, bomullsväfnadsslöjden af-
stadnar och ingen dylik förarbetning och förädling af råämnet
här vidare kan äga rum, enär den derutinnan mera skicklige och
öfvade utländningen, med sina i större mängd och mindre dyrt
tillverkade konstväfnader, mäste vinna ett ojeinnförligt företräde,
framför den inhemska fabrikanten, som med den förre dåmera
desto mindre kan konkurrera, som, efter tull per skålpund och ej
per aln, utländningen genom användande af lill qvaliteten finare
garn, än som här för handväfvar kan begagnas, af samma qvan¬
titet kan tillverka dubbelt antal alnar mot hvad den inhemske
förmår åstadkomma, samt denne följaktligen, medelst bristande
afsättning af förut befintliga varulager, mäste afstå från all ytter¬
ligare tillverkning deraf, och dermed äfven lemna de många nu
idoga händer utan arbetsförtjenst, utan tillfälle och medel till sys¬
selsättning. Deraf blifver äfven en oundviklig följd, dels att fat¬
tigvården, som nu redan ligger tung och tryckande på församlin-
garne, allt för mycket kommer att tillitas och blir fördem omöj¬
lig att besörja efter i så stor mängd ökade föremål för densam¬
ma, dels att hittills till K. M. och Kronan af ortens handslöjd-
idkare erlagde utskylder af dem, i obestånd och nöd försatte, icke
mera kunna utgöras dels ock att brotten, som förut beklagligen
redan oerhördt tilltagit, derigenom skulle förökas bland de tusen¬
detals sysslosösa till oberäkneligt antal. Med anledn. af hvad vi
här, efter vår öfvertygelse med sanningen fullkomligt öfverens¬
stämmande, ansett oss skyldige och haft äran att framställa, hysa
vi vördsammast till R. H. St. den förhoppning, att ifrågasatta im¬
port-frihet eller låga tull å bomulls- eller andra väfnader, såsom
för denna ort i synnerhet olycksbringande och för hela landet
farlig genom dess öfversväinmande af utländska fabrikater, mätte
antingen alldeles afböjas eller åtminstone, så länge möjligt är,
fördröjas, för beredande under tiden af andra nu okände utvägar
till folkets näring, hvilka kunna i någon mån ersätta hvad genom
en dylik åtgärds framgena vidtagande, om samhällets väl nödvän¬
digt, så en gång skulle fordra, oundvikligen skall förloras. Slutli¬
gen och då denna vigtiga fråga framdeles kommer till II. M.
Konungens Nåd. afgörande, våge vi vid Hans hulda och faderli¬
ga hjerta, som med outtröttlig ömhet sörjer för alla Dess under¬
såtare? välgång, hvila med den underd. och fasta förtröstan, att
vära landsorlsslöjder och näringar, dem H. M. Sjelf ibland oss be-
värdigat med Sin höga uppmärksamhet och Nådigst lofvat hägna
och befrämja, måtte, under Dess Nåd. beskydd, blifva en af bc-
14*
212
Den 31 Maj f. ra.
hofvet påkallad fortfarande källa till Hans härvar. idoga och trog¬
na folks utkomst och ett värn mot dess undergång.
Uppläst och vidkändt som ofvan.
J. B. Schanberg,
Contr.prost & Pastor i Seglom.
Dan. Er. Lindhult, Joh. Ahlberger,
Prost och Pastor i Örby. Prost och Pastor i Thorestorp.
O. M. Torell, A. C. Andersson,
Prost och Pastor i Säkilla. vice Pastor i Surteby.
Joh. Carlsson, L. A. Bagge,
v. Pastor och Comminister i Örby. v. Pastor i Berghem.
Efter uppläsningen häraf tilläde Hr Lefren:
Denna skrifvelse tolkar i sin erfarenhet följderne i sitt sy¬
stem, som man sträfvar för att få införd i vår tull-lagstiftning.
Skola vi väl då, med förbiseende af dessa förhållanden antaga ett
system, hvarigenom man, till mehn för egna medborgare som sö¬
ka få utvägar forsin försörjning, gynnar utländningen? Och hvar¬
före? För att framdrifva en kall llieori, en theori, som redan vi¬
sar sig till sina föjder å andra länder. Hvad gör man i Frankri¬
ke i detta ögonblick? Man jagar ut alla utländningar, som kunna
något i handelsväg, för ali skaffa förtjenst åt sina egna medbor¬
gare. Hvad betyder detta annat än återinförande af ett å skydd
för näringsidkare grundadt system i näringslagstiftningen? Detta
utskälles i andra länder under namn af skrå-inrättning. Man
kallar det hvad man behagar. Det är en regulator för näringar-
ne inom landet och skråordningarne så mycket de varit fördöm¬
de hafva likväl haft sin goda sida. Man har klagat öfver att ge-
sällvandringarne voro en plåga för landsbygden. Hvad slår väl i
detta afseende i skråordningen? Jo, förbud för alla gesäller att
vandra omkring, utom för de bästa gesällerne, hvilka skulle, så¬
som en uppmuntran för deras större skicklighet i yrket få van¬
dra. Man har tillämpat detta stadgande tvärtom och låtit dräg-
gen vandra. Det tillgår så vanligen hos oss alt man skriker öf¬
ver en författning som man läst och icke känner.
Jag tillstyrker bifall till det af Hr Skogman framställda
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få upptaga till
vederläggning de yttranden, sorn blifvit anförde emot mina åsig-
ter, och beder Ståndet ursägta om mina svar komma i samma
ordning som anmärkmne och om det hela derigenom kommer
att sakna det sammanhang, som det borde äga.
Hr Rosenblad har omförmält den stora skillnaden i beloppet
af smör, som blifvit infördt under och efter den Finska tracta-
tens giltighet, samt har deraf velat hämta bevis för den stora tull¬
försnillning af denna vara, som skall hafva egt rum under, de
sednare åren. Jag lemnar derhän huru stor denna tullförsnillning
må hafva varit. Men jag frågar Eder alla mine Hrr, om J ej
veten att frambringandet af smör inom vårt land, betydligen till¬
tagit under de sednare åren, just derföre att priset å varan stigit,
Den 31 Maj f. in.
213
sedan den Finska tractaten upphörde och de höjda i n för sel a Fgi f-
lerna uppmuntrat jordbrukarne att frambringa mera smör än för¬
ut? Med detsamma hafva de i allmänhet vändt sin håg från brän-
vinspannan till ladugärdsskötseln. Denna fördel bör man också
uppskatta och tillika erkänna huru mycket landet derpå vunnit.
Slutligen bör man ihågkomma, att hufvudstaden, hvilken så länge
Finska traktaten varade, af införseln från Finland berodde, nu
börjat i stället taga sina matvaror från Svenska landsorter. Den¬
na omständighet bör ej sä litet tagas i öfvervägande, då man vet
huru mycket hufvudstaden gäller i ett rike och huru mycket han
verkar på de öfriga delarne af landet.
Man säger alt om Hr Skogmans förslag skulle godkännas,
så saknade Konungen ledning för tullagstiftningens bestämmande.
Jag bar förut sökt visa, att ledning i detta fack icke saknas, ty
om de öfrige Stånden skulle fatta samma beslut som K. o. Ad.
nemi. att vidhålla 1845 års taxa, så ser ju Konungen deraf hvad
R. Sl:s mening är. Delta hindrar likväl icke Konungen att gö¬
ra de nedsättningar, Han finner ändamålsenliga. Mångå sådana
torde ej anses lämpliga, emedan man vet, att det just är närvar,
konjunkturer, som föranledt Konungen önska att R. St. ej måtte
alltför mycket rubba det gamla förhållandet. R. St. skulle ju
med vidhållandet af 1845 års taxa, hafva uttalat den tanken, alt
man nu bör låta bli att experimentera med nya tullafgifler och
sådant mätte vara rent spel (en talare har begagnat detta uttryck).
Hr Rosenblad har sagt, att han icke är nöjd, hvarken med
den ena eller med den andra tulltaxan, och troligen är det så
med Ståndets tlesta ledamöter. Men för alt få något sammanhang,
något system, för alt vinna något resultat, så måste man väl un¬
derkasta sin egen mening den inskränkning, som är behöflig för
att i allmänhet befrämja del bästa som kan åstadkommas under
n. v. omständigheter. Så få vi göra något hvar, och jag hoppas
att Hr Rosenblad gör på samma sätt.
Hr Ribbing har sagt, att om man skulle antaga Hr Skog¬
mans sats, så skulle de liberala icke få sin mening riktigt uttryckt.
Det få de ändock ganska väl om de antaga Frih. Raabs förslag.
Då vi komma till voteringen, så är det tillfälle för en hvar att
antaga antingen Hr Skogmans eller Frih. Raabs förslag. Skulle
derjemte något tredje göras gällande, så röstar man först om con-
traproposin o. s. v. Så har det alltid tillgått och derigenom för-
tryckes ingens mening.
Hr Ribbing har yttrat att de nedsättningar, som Utsk. har
föreslagit, vore i allmänhet icke öfverdrifne. Till besvarande der¬
af fordrades att ingå i detalj och anföra det ena eller andra ex¬
emplet. Om jag tilläte mig det, så skulle mina motståndare väl
göra sammaledes. Då skulle vi komma in pä tulltaxans serskilda
artiklar, innan de ännu blifvit föredragna. Jag vill icke göra bör¬
jan dermed, utan blott hålla mig till de allmänna satser, som Hr
Ribbing uttalat. Först tillåter jag mig dock yttra en egen all¬
män sats, nemi. den, att när nedsättningen af varors pris i an¬
dra länder, förmedelst der inträffade oroligheter går till hälften
£11
Den 31 Maj f. m.
eller till tredjedelen af varans värde, så bör naturligtvis skydds¬
tullen här stegras i samma proportion. Nu har likvist Bevilln:s-
Utsk. icke medgifvit någon högre lullafgift, än ^idel af varans
värde, eller 25 procent. Ilon har imedlertid fallit 50 eller 33^
procent, så är det klart, att 25 procents tullförhöjning icke förslår
att betäcka skillnaden, utan att den måste ökas eller ock den in¬
hemska tillverkningen skyddas genom förbud. Den omständighe¬
ten att varor genom oförutsedda händelser falla så ofantligt, be¬
visar aldrabäst huru origtigt det är, att fästa sig vid någon iheo-
retisk siffra. En sådan kallar jag den af 25 procent, hvilken
Utsk. antagit utan afseende på huru låga prisen tillfälligtvis må
vara. Har man en gång fått i sitt hufvud att 25 är en under¬
görande siffra, så är det konsequent alt tillägga honom så under¬
görande makt, att hon botar för hvilka fall som heldst. Att ut¬
sätta en sådan siffra såsom oöfverstiglig under alla tull förhålla n-
den, synes mig vara lika rigtigt, som att säga: ”ingen karl får
vara längre än 3 alnar. Ar han längre så måste han förkortas,
antingen till hufvud eller fötter, ty den rätta längden är 3 al¬
nar och dervid måste det blifva”. Vår Herre, som plägar anses
visare än menniskor, är icke så sträng theoreticus, ty Han låter
menniskor vexa både öfver 3 alnar och betydligt under denna
längden. Om Bevilln:sUtsk. icke theoretiserade så mycket, blefve
kanske dess slutsatser rigtigare?
Hr Ribbing har sagt att det är egentligen modesaker, som
äro underkastade stora förändringar i varuvärden. Jag frågar om
kläden kunna räknas dit? och huru har det gått med dem vid
Leipzige Messe? Det omtala alla tidningar: icke jj:ten icke |:del
har gått åt, förlusten för klädeshandlare och fabrikörer har varit
så stor att de icke hafva haft annan utväg än alt fördröja hem¬
resan för att icke genast göra bankrutt. Likväl vill man nu be¬
handla våra fabrikörer på ett vis, som förutsätter att omsländig-
heterne varit omvända både i Sverige och annorstädes.
Hr Ribbing har befarat, att man tvingade folk lill lagbrott
genom höga tullar. Jag ville väl veta, hvilken den tullstadga är,
som tvingar eller har tvungit någon till lagbrott. Finnes här nå¬
gon vara förbjuden till införsel, hvilken icke kan i landet åstad¬
kommas? Man har här åberopat Konungens nåd. propos. och an¬
fört såsom skäl för Ulsk:s betänk, att det grundar sig pä Rege¬
ringens eget förslag. J tordén likväl erinia Eder mine Hrr, att
sedan propos:n afgafs, hafva de omständigheter inträffat, som för-
ändradt handelsverldens skick. Följden af denna förändring var
att Konungen lill sig kallade vissa ledamöter af Bevilln:sUtsk. och
föreställde nödvändigheten alt göra afseende på dessa nya förhål¬
landen. Saken finnes upptagen i ett protocollsutdrag från Be-
villmsUtsk. af d. 30 Mars innevar. år. Förmodligen kännen J
alla dess innehåll. Jag behöfver således icke uppläsa det, men
är färdig dertill om någon bestrider förhållandet. Således hai¬
man sett Konungen förfara på samma sätt, som Hr Skogman,
nemi. att låta en grundsats, som man hyllar, likväl gifva vika
för lidsomständigheter, dem man icke har i sin makt att be-
Den 31 Maj f. m.
213
herrska. Skulle då R. St. i detta hänseende gå längre ån Konun¬
gen sjelf vill att de skola gå? Det är tyvärr så med de liberala
alt, har man en gång gjort dem ett förslag så haka de sig fast
dervid för all framlid, utan afseende på hvad ändrade omständig¬
heter sedan må säga deremot, för att bevisa det motsatsen vore
nyttigare. Nu har Konungen en gång under andra förhållanden
gifvit ett förslag i liberal riktning och derföre skall del förblifva
dervid, änskönt Ilan sjelf på grund af ändrade tidsomständigheter,
äskar förändring.
Men mine Hrr, sedan Konungen yttrade sig, har något till¬
kommit som vi ej få förgäta. Då han anmodade Bevilln.Utsk.
att gå försigtigt till väga: så voro ännu icke rustningar beslutade
för att biträda en granne. Hvad är följden af dem? Jo den, att
2,000,000 redan äro beviljade för kostnaderna och att andra mil¬
lioner dertill ytterligare skola behöfvas om rustningarna blifva
långvariga. Hvar skola penningarne lagas? Statskont. har inga,
det veta vi, och riksg:skont. icke heller. Nu hafva vi ställt så
väl till, alt dä banken är skyldig aflemna sin upplagda vinst till
riksg.-skont., så röstar man i förstärkt BancoUtsk. och säger: nej,
Banken skall behålla sina penningar till årets slut. Riksg:skont.
bl ifver således utan, eller nödgas af Banken låna dessa penningar
samt derå betala ränta allt till riksgtsverkets förkofran. Nu vi¬
sar sig i den K. propos:u att genom den nedsättning i tullen,
som skulle äga rum genom hennes antagande, uppkommer en för¬
minskning i tullbevillningen, af icke mindre än 215,000 r:dr år¬
ligen. Hvar vill Bevilln-.sUtsk. taga mede! att fylla den bristen?
Vore det icke vida bättre att låta tulltaxan vara oförändrad och
hafva tillgång till 215,000 r:dr än att för theoriens, för de 25
procentens skull, sakna dessa medel, ulan alt veta hvar de sko¬
la tagas?
Hr Ribbing har funnit prohibiliv-systemet egennyttigt.'Ja, det
är visst egennyttigt att vi vilja åt Svenska fabrikanter, handtver-
karegesäller, fabriksarbetare och lärgossar, förskaffa arbete. Detta
vill jag åstadkomma derigenom att vi förhindra Engelsmän, Frans¬
män eller Tyskar eller hvem det vara må, att hitföra varor som
våra egna handtverksmästare och lärlingar kunna tillverka; ty der¬
est man icke på detta sätt drager försorg om arbetaren, så kom¬
mer han i det tillstånd som Hr Lefren nyligen omförmält. An¬
tingen få vi försörja våra arbetare på fattighus eller i fängelser,
eller skola vi se dem såsom tiggare belägra våra portar, eller fyl¬
la våra gator. Hurudant är nu förhållandet i Frankrike, der man
icke längre kan försörja sina arbetare med vanlig förtjenst, der¬
före att näringsdriften, genom oroligheterna afstadna!? Jo den,
att staden Paris får utan gagnelig sysselsättning försörja 70 eller
80,000 personer, som äro brödlösa, emedan de sakna arbete.
Hr Ribbing vill att ”vi ej skola kasta oss på statsmannanä-
ringar, emedan deraf uppkommer en klen och svag befolkning”.
Ja, denna befolkning är ofta lastbar, det medgifves. ”.Man skall
uppodla ödemarker och göra dem fruktbara” säger talaren. Ja,
låtom oss det göra; men den landtman, som uppodlar ödemarker,
216
Den 31 Maj f. ni.
lian måste sälja sin säd, eller sin potatis, eller hvad som det
vexer, för att kunna betala räntan på det åtgångna kapitalet och
dagspenningen åt arbetarne. Hvarest får han till erforderligt
pris sälja dessa varor, om för många kasta sig på jordens odling?
Hvem skall köpa och förtära de födoämnen, som landtmannen
och hans arbetare icke sjelfve förbruka?
Nödvändigt är att jorden, om hennes odlig skall bära sig,
måste gifva mera potatis, säd och gräs, än jordägaren, hans arbe¬
tare och kreatur förtära, ty odlaren och iians folk, mäste, utom
föda, hafva kläder och husrum m. m. sora kostar penningar. Kan
öfverskottet å födoämne afsältas med fördel i främmande länder?
Det betviflar jag; ty svårligen lära våra jordbrukare kunna, utom
i sällsynta missvextår, tälla med Ryssar, Tyskar och Danskar i lå¬
ga pris och god vara. Svenska jordbrukaren mäste således på¬
räkna afsättning inom sitt eget land. Huru skall det lyckas om
jordbrukaren der icke finner nog många sådana medborgare, som
förtära säd, potates, kött, smör och dylika lifsmedel, utan att sjelf¬
ve täfla med honom om deras frambringande? Dessa kunna äter
icke vara andra än stadsboer eller sådane som frambringa andra
varor än lantmannen, men hvilka han och andra behöfver ulan
att kunna dem åstadkomma.
En värd talare har sagt, att man blott borde hålla sig till
Stadsmannanäringarne och se till att lullafgifterne å manufaktu-
rerne icke blifva för låga. Man måste efter min tanka, äfven
tillse, att lullafgifterne på landtmannavaror icke heller blifva för
låga; ty arbetsförtjensten skulle eljest tagas ifrån den inhemska
landtbrukaren och tillfalla ulländningen, såsom jag redan sökt vi¬
sa. Den ena medborgaren måste i det fallet hjelpa den andre
på det att alla må kunna hafva bestånd. Det är således orätt
alt säga med Hr Sandströmer att det skydd, som den gamla tull¬
taxan lemnar, endast vore behöfligt för fabriker och näringar, ty
om Stockholms borgare och andre stadsboer kunna köpa kött,
smör o. s. v. för bättre pris ifrån andra länder, då skulle man
få höra huru våra landtmän skulle beklaga sig, och sådant med
skäl, ty de böra ju, för det allmänna bästa skuld, äfven få sälja
sina produkter.
Jag vet icke för ögonblicket någon vidare anmärkning att
besvara, utan anhåller och hoppas, att R. o. Ad. måtte godkänna
Hr Skogmans framställning.
Hr Ribbing: Hr Lefre'n har påbördat mig, i följd af mina
yttranden, ett uppsåt som jag ingalunda vill erkänna mig hafva
hyst, det nemi. att jag skulle vilja jaga bort fabrikerna. Jagt har
aldrig varit min sysselsättning i allmänhet, och aldra minst jagt
på menniskor, och jag skulle tro att, om jag för min enskilda
person hade den äran att vara känd af Hr Lefrén, jag af honom
skulle blifvit bättre bedömd, än att han skulle trott mig om att
vilja bortjaga fabrikerna ur landet. Det har aldrig varit min me¬
ning; men jag har velat uttrycka, att jag ej vill locka och narra
Den 31 Maj f. m.
217
folk in på en väg som leder till deras förderf. Det var min
mening.
Hr Lefrén tyckes vilja förkasta allt hvad theon heter, eller
åtminstone sätta den ganska långt under praktiken. Jag tror der¬
emot att båda delarne böra följas åt och att de äro båda allde¬
les nödvändiga; och det se vi, att den somför tidigt börjar prak¬
tisera, han gör det som ej är rätt. Man måste hafva någon the-
ori att utgå ifrån, annars fruktar jag att det går som det verkli¬
gen gått med detta ärende, så att man famlar i luften den ena
riksdagen hit och den andra dit, hvarigenom ett ständigt vack¬
lande uppstår. Det är följden af praktik, som ej är byggd på
theori. Dessutom, skulle vi i detta afseende rätta oss endast ef¬
ter fabrikernes bestånd, så är förhållandet dermed det, att fabriks-
ägarne vid hvarje riksdag sagt: ”om vi blott få skydd 5 eller 10
år till, så skola vi kunna konkurrera fullt med ulländningen”;
och likväl, då de 5 åren varit förlupna hafva vi åter hört samma
klagomål.
Hr Lefrén har påstått, att det riktigaste vore, att bestämma
höga tullar och kontrollera riktigt. Jo se! det är just hufvud-
punklen, detta sednare nemligen, att kontrollera. Man påstår att
det ej låter sig göra. Jag är ej sjöofficer, men jag har sett till¬
räckligt af huru det tillgår med kustbevakningen, och vi känna
alla dess resultater. Så mycket kan man vinna genom kontroller.
Hr von Hartmansdorff har sökt vederlägga hvad jag sagt i
många afseenden, och jag skall bedja att i korthet få besvara ho¬
nom; men jag får dock först uttrycka min önskan att Hr von
Hartmansdorff, efter att hafva gått sä långt i betraktelser öfver
saken, äfven fortgått deruti ännu något längre, då jag tror att
jag slutligen skulle hafva fått rätt. Först talar han om den sto¬
ra tillökningen af smörproduktionen, sedan sista tullbestämmelse;
men jag skulle tro att det ej vore underligt om denna produktion,
liksom så många andra, af sig sjelf gatt framåt, men tror dock
ingalunda att den höga tullen dertill varit orsaken. Törhända
är äfven denna produktion mindre i tilltagande, än man förestäl¬
ler sig det; ty då priset på smör stigit så betydligt, så äter landt-
mannen mindre deraf och skickar in mera till städerna, hvarige¬
nom man får högre qvantitet smör i tabellerna än förut. Jag
tror det dock ej vara något serdeles godt resultat, att man dra¬
ger den sundaste och bästa födan från den fattigare delen af fol¬
ket; ty hvad hlifver följden deraf? Jo, att arbetaren föder sig
sämre, och följaktligen arbetet blifver sämre, så att fattigdom och
nöd uppstår, hvilket slutligen drabbar Staten.
I afseende på behandlingen af ämnet (jag går i samma ord¬
ning som Hr von Hartmansdorff) så nekas giltigheten af min me¬
ning, att hvar och en ej skulle få sin tanka uttalad i händelse
man toge hela den gamla tulltaxan till votering på en gång.
Detta gäller visserligen i afseende på dem som äro liberala i allt
eller prohibitiva i allt, men det är dock ganska få; då deremot
de fleste äro liberala i ett hänseende och konservativa i ett an¬
nat. Prohibitisterne synas äfven liberalt sinnade i vissa ärenden;
218
Den 31 Maj f. m.
och det är just derföre jag anser att deras mening i vissa delar
skulle blifva alldeles afklippt, i fall man toge båda förslagen i
massa att votera öfver. Jag anser det orätt, att sålunda betaga
dem deras rättighet att såväl i ena som andra fallet framkomma
med sina förslag.
Här bar blifvit taladt om oriktigheten af att fastställa enviss
norm för sättandet af all tull, och om huru orätt det vore att
sätta den till 25 procent, enär varan ofta kan stiga ganska be¬
tydligt, och man borde passa på alt rätta lagstiftningen derefter.
Men skulle man gå in på en sådan theori, så borde man verk¬
ligen hafva ett litet LagUtsk. nära nog i hvarje provins, för att
passa på priserna. Jag hemställer dock huruvida det vore någon
möjlighet, att verkställa något sådant? Priset kan såväl stiga som
falla, och sådant måste man hafva förutsatt. Dessutom, en sådan
kris inträffar ej så ofta, och sker den, så betyder det väl i de
flesta afseenden ej så mycket. Alt någon grund måste antagas,
för att utgå ifrån, är väl gifvet så väl i denna sak, som i alla
andra; det är ej derföre sagdt att just siffran 25 är den rätta.
Men jag antager den dock, derföre att någon bör bestämmas; ehu¬
ru jag skulle heldre önskat, alt man bestämdt den till 15 eller
någonting sådant; men troligen har Bevilln.Dtsk. satt 25 under
fullkomlig öfvertygelse om, att om den siffran antages, den icke
skulle skada någon fabrik i riket.
Här har blifvit framstäldt ett raisonnement, som jag ej skul¬
le vilja repetera och som jag ej tycker om, nemi. i afseende på
vår Herres åsigter. Vill man tala alfvarsamt derom, så tror jag
att om man undersöker dem, är det ingenting som strider så
mycket emot dem, som tvång i afseende på folks rättighet, att
sig ärligen försörja. Den som behagar och vill läsa, eller har
läst den Heliga skrift, tror jag ej skall finna ett enda ställe der¬
uti, hvarpå man kan grunda sådana satser.
Jag har hört att tillverkningen ej är tillräcklig i landet;
men hvaraf kommer denna förlägenhet? Den kommer alldeles ej
af fabrikationen utan af lurendrejeri i följd af de höga tullbe¬
stämmelserna; och hade dessa och lurendrejeriet aldrig existerat,
så hade klädesfabrikanterna ej befarat en sådan konkurrens, som
de nu måst vidkännas. Det är just händelsen att man, i st. f.
att upphjelpa fabrikerna, undergräfver dem helt och hållet genom
ett sådant system. Vidare har man sagt: hvad äro här för va¬
ror förbjudna, som ej kunna i landet åstadkommas? Ja väl! men
kan deraf inom landet produceras tillräcklig qvantitet? Då först
kunde man komma fram med ett sådant motiv, men då händel¬
sen ej är sådan, utan en del deraf ovilkorligen måste hämtas ut¬
ifrån; är det då rätt att genom höga tullbestämmelser lägga ut
en snara för den menskliga svagheten genom förökandet af fre¬
stelsen till lurendrejeri?
Ett hufvudargument synes det ock vara: huru de stackars
landtmännen skulle blifva af med sina varor, om det ej i städer¬
na funnos afnämare deraf som deltogo i produktionen? Men äter
ej den lika som blott fräter, som den hvilken producerar; och
Den 31 Maj f. m.
kan man slå ihjel en menniska, derföre att lion ej sysselsätter
sig på ett visst sätt, derföre alt hon ej är fabrikant? Men den
stackars landtmannen skulle jemra sig så mycket, säger man, om
han ej blef af med sina varor, hvaraf måste bakas bröd i städer¬
na m. m. d. Det fägnar mig rätt mycket att alla dessa sa¬
ker hafva kommit före; ty deraf kunna vi se hvarföre vår ladu¬
gårdsskötsel står på så låg ståndpunkt. Orsaken dertill är nemi.
att spanmålen i allmänhet är i för högt pris. Har man lågt pris
på spanmål så är del en gifven sak, att man använder sin säd
på ladugårdsskötseln, som deraf skulle vinna betydligt. Här haf¬
va visserligen varit några sådana år, men högst få; jag tror dock
att man skulle finna den största belåtenhet inom landet, ifall sä-
despriserna blefvo låga. Jag är öfvertygad om, att i fall man
kunde få priserna på vår spanmålsproduktion någorlunda stadiga,
så skulle vi se våra ladugårdar florera. I främmande länder sker
afsättningen af landtmannaprodukter i större skala och med me¬
ra fördel, hvaraf vi nyligen här erfarit nyttan; och skulle den ej
visa sig genast, så kommer det dock framdeles att visa sig i af¬
seende på åtskilliga andra saker som jag nyss anfört, såsom smör,
ost, kött o. m. d. Deråt vänder man sig ganska säkert, för att
nyttigt begagna jordens produkter, blott såväl landtmannen som
andra näringsidkare få åtnjuta frihet. Det missljnd som man fruk¬
tar att fä höra från landtmannen om varupriserna falla ned, fruk¬
tar jag ingalunda. För mig åtminstone skulle det ej blifva ett
missljud, utan fastmera ett välljud; ty jag kan ej med giltighet se
omkring i landsorterna personer behöfva svälta för det att priserna
äro höga. Jag tror att hvar och en menniska anser det för sig
vara en glädje att höra att äfven andra äro belåtna med sin verld,
och att det för alla är vidrigt att omkring sig se utmagrade och
utsvultna ansigten öfverallt.
Dä man nu ej kan fordra så mycken oegennytta af säljaren,
alt lian af ren barmhertighet aflåter sin säd för hälften emot
hvad andra sälja den för, så mäste man skaffa så mycket säd,
att äfven den fattigekan lefva för temligen godt pris, hvilket jag
med mycken glädje skulle se.
Jag tror mig nu hafva vederlagt alla de anmärkningar, som
voro gjorda emot mitt förra anförande, och tror att hvar och en
menniska, som går igenom bela proceduren i detta fall, från bör¬
jan till slut, och efterser verkningarne från den ena graden till
den andra, skall finna, (åtminstone har jag funnit det) lefnad för
godt pris vara det som alstrar belåtenhet och glädje bland men-
niskor, så långt det här kan vinnas.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf att plenum komme alt
fortsättas kl. 6 e. m.
Frih. Raab: Ehuru sakrik och intressant denna diskussion
än varit, vågar jag dock hemställa till R. o. Ad, huruvida liden
ej på sitt sätt förspilles ifall man ingår uti sakdiskussion förr än
föredragningssättet är afgjordt? Jag tillåter mig erinra om, att Hr
220
Den 31 Maj f. ra.
Gr. o. Landtm, sednast yrkade, att R. o. Ad. först ville besluta
om föredragningssättet eller huru delta ärende bör behandlas;
hvilket jag äfven anser böra först afgöras, och sedermera kan
man gå in uti sjelfva sakdiskussionen. I afseende på föredrag¬
ningssättet (och det är derom endast, som jag nu vill yttra mig)
så hemställer jag att, i fall så af Hrr Skogman, von Hartmans¬
dorff m. fl., är föreslaget till ja-propos. skulle antagas den me¬
ningen alt in totum et tantum vidblifva 1S45 års tulltaxa, huru¬
vida ej då andra sidan skulle få till kontrapropos. antagen den
meningen, att helt och hållet antaga det förslag som Utsk. fram¬
ställt. Jag hemställer dock, huruvida vi å någondera sidan skulle
blifva rätt belåtna med ett sådant förfaringssätt? Jag tror att de
som företrädesvis önska bibehållandet af 1845 års taxa, skulle
vara likaså litet belåtna med att ej deruti få göra någon förän¬
dring, som den andra sidan. Jemväl föreställer jag mig, att om
någon ledamot ej vill gå in härpå, det slår honom fritt att följa
betänk, punktvis. Emedlertid blifver det väl, ur hvilken synpunkt
man än må se saken, vigtigt att först få bestämdt huru man
skall behandla detta ärende; och jag hemställer derföre ännu en
gång, om man ej kan dermed förfara på sätt jag tagit mig frihe¬
ten föreslå, nemi. att livar och en först uppgifver hvilka artiklar,
han vill hafva särskildt dragna under öfverläggning och att man
sedermera må antingen vidblifva 1845 års taxa eller 1848 års
förslag för alla de öfriga artiklarna. Skulle delta ej kunna ske,
så nödgas jag för min del yrka, att R. o. Ad. ville följa den fö¬
redragning detta betänk, föranleder punktvis.
Hr von Troil, Emil: En värd ledamot liar för R. o. Ad.
uppläst en petition från det vördiga preslerskapet i Marks och
Bollebygds härader, och deraf tagit sig anledn. att förklara försva¬
ret af ett liberalt tullsystem vara en tom theori, och blott skrik.
Jag lemnar dock åt R. o. Ad. att bedomina huruvida den värde
talarens yttrande var praktiskt och frill från skrik. Men då jag
någon gång varit i tillfälle ali besöka den trakt hvarifrån petitio¬
nen kommit, anser jag det ej vara ur vägen, att lemna det H.
Slåndet några upplysningar derom. Det är ganska sant, att bom-
ullsväfnaden derstädes stigit i de sednare tiderna till en inom
vårt land ovanlig höjd, måhända har ock prohibiliv-systemet der¬
till betydligen bidragit; men den egentliga orsaken har dock va¬
rit den idoghet, som man vet af gammalt utmärkt innebyggarne
i södra delen af Elfsborgs län. För närvar, drifves väfnadsindu-
strien i Marks härad med köpt bomullsgarn, dels Svenskt, dels
utländskt. Likväl drifves den ej såsom vanlig husflit, d. v. s. att
väfrarne äro sjelfve förläggare, utan det är vissa förmögnare bön¬
der, likväl till ett stort amal, som uppköpa garnet och låta de
fattigare mottaga det till väfnad dels i deras hemvist, dels ock i
större fabriker som ägas af de förmögnare bönderna som köpt
garnet, och som säkert på detta sätt skördat en ganska betydlig
vinst; hvilket bäst bevittnas af deras byggnaders utseende, som i
allmänhet likna väl bygdå herregårdar. Deremot har den egent¬
liga arbetaren en ganska knapp bergning.
Den 31 Maj f. m.
221
Hvad åter petitionen i öfrigt angår, så framställde den dels
facta som redan uppkommit, dels förmodanden om de följder som
skulle uppkomma, i fall en förändring i tulltaxan skulle göras.
De facta som presterskapet anför, äro ett stort antal fattighjon
och ett stort antal brottslingar, hvilket jag äfven för min del kan
bestyrka sanningen utaf; men det lärer äfven kunna bevisas följ¬
derna af ett, genom uppdrifven tullagstiftning konstladt arbets¬
sätt. I öfrigt påstår presterskapet, att upphäfvandet af införsel¬
förbuden på väfnader och nedsättning af tullen på bomullsgarn,
skulle bringa denna del af befolkningen till fängelserna och ar¬
betshusen; men bevisningen häraf hafva de vördiga fäderna un¬
derlåtit. Det är dock klart att om, på samma gång som väfna¬
der tillåtas till införsel, tullen på bomullsgarn nedsältes, så kom¬
mer den industri, som härmed drifves inom Marks härad, att
hvarken vinna eller förlora. Det ena kommer att ersätta det an¬
dra. Vidare må man ihågkomma att i sednare tider, då arbets-
methoderne förbättrats, priserna på bomullsväfnader till den grad
nedgått, att måhända ingen för 30 år sedan skulle kunnat före¬
ställa sig möjligheten af att inom vårt land tillverka bomullsväf¬
nader för så godt pris, som de nu säljas för. I samma mån som,
i följd af förbättrad method, priset nedgått, har dock äfven för¬
brukning af denna vara tilltagit, så att vinsten i alla fall blifvit
lika stor; och sannolikt kommer förbrukningen att ännu i betyd¬
lig mån utsträckas; ty ehuru en högst betydlig qvantitet af bom¬
ullsväfnader förbrukas i vål t land, så står den dock ej i jemförel¬
se med hvad förhållandet är i andra länder af det civiliserade
Europa, och som sannolikt äfven blifver förhållandet hos oss, om
man endast låter bomullsindustrien gå sin väg och icke söker alt
konstladt uppdrifva den genom prohibitiva åtgärder. Vore me¬
ningen att hålla denna industri vid höga priser, så skulle man
utestänga all täflan i detta hänseende, hvilken verkar till ned¬
sättning af tillverkningsbeloppet; men i afseende derpå hafva in-
nevånarne i Marks härad vida farligare medtäflare inom sin egen
bygd än hvad som kan uppkomma genom en förändring i tull¬
lagstiftningen. Der är nemi. anlagd en stor fabrik med ett stort
antal vattenväfstolar, som tillverka en qvantitet bomullstyg som
man skulle kunna i värt land kalla oerhörd, men jag vågar ej
bestämdt uppgifva siffran deraf, då jag ej är rätt säker att icke
möjligen minnet kunde bedraga mig. Uppkomsten af dessa vat¬
tenväfstolar har dock ingalunda afskräckt innebyggarne i Marks
härad från att fortfara med sin handtering.
I öfrigt har Hr Lefrén mot det fria handelssystemet anfört,
att det skulle hafva händt för några år sedan i vårt Iand, att en
person olofligen infört en vara blott för vinsten af några run¬
stycken. I sanning en ganska sällsam historia, som jag visserli¬
gen ej betviflar eftersom den värde ledamoten anfört den; men
det lärer dock ej kunna bestridas, att den ifrågavar. mannen vid
detta tillfälle begick en stor dårskap, och det lärer ligga utom den
menskliga förmågans gräns, att stifta lagarne sådana att de hin¬
dra menniskor, att begå dumheter. Man bör i detta afseende sö-
222
Dan 31 Maj f. m.
ka att få lagarne sådana, att det är hvarje industriidkare» väl
förstådda och verkliga intresse alt handla i öfverensstämmelse med
dem; och sådant sker i afseende på tullagstiftningen, när tullaf-
gifterna bestämmas så låga, att det är mindre dyrt att betala dem
än att betala de beräknade och temligen dryga omkostnader, sorn
äro förenade med en varas tullförsnillande.
Vidare har Hr Lefrén, till stöd för prohibitiv-systemets bi¬
behållande, åberopat det uuvar. förhållandet med arbetarena i
Frankrike; hvilket synes mig vara likaså litet praktiskt. Frankri¬
ke har nemi. ej haft något liberalt tullsystem, utan det har haft
ganska höga tullar (hvaraf vi haft erfarenhet t. ex. i afseende på
vårt svenska jern). Dessutom lärer väl ingen af detta Stånds
värde ledamöter vara okunnig om, att det nuvar. förhållandet här-
ilyter från helt andra orsaker än en liberal tulltaxa. Vidare har
den värde talaren häraf tagit sig anledn. att kasta en sörjande
blick tillbaka på de försvunna skråinrättningarna, och dervid an¬
fört det rop som i Frankrike låtit höra sig ronde arbetets orga¬
nisation, såsom utvisande behofvet af att Staten mera reglement-
mässigt förordnar om hvar och ens arbete. Visserligen tror jag
skråförfäktarenas åsigter innebära stora villfarelser, men der tin¬
nes dock bland dera ganska aktningsvärde mån; och jag tror dem
ingalunda förljente af den behandlig, den värde talaren låtit dem
undergå, då han sammanställt dem med de kommunistiska för-
svararne af arbetets organisation, hvilket en hvar lätt kan inse va¬
ra en ren galenskap. Ett förslag byggdt derpå, att arbetarena
skola vedergällas efter deras behof och ej det arbete, det gagn de
gjort! Ett förslag bygdt derpå, att Staten skulle sjelf besörja om
verkstäder för att derstädes sjelf sysselsätta sina arbetare! Den
som lika med mig har någon erfarenhet af svårigheten, att med
någon fördel drifva större verkstäder för statens räkning, den in¬
ser lätt huruvida dessa kommunistiska förslag innebära någon
fördel.
Medan jag nu har ordet torde det tillåtas mig att med nå¬
gra ord besvara den af Hr von Hartmansdorff framkastade sats,
att det är Statens skyldighet att tillse, att dess arbetare ej sakna
förtjenst; att den ej får låta sina arbetare gå sysslolöse. Denna
sats är i och för sig sjelf ganska riktig, men det förhåller sig der¬
med som med en mängd andra satser, att det ej är nog med
att de i sig sjelfva äro sanna, de måste äfven konseqvent fullföl¬
jas. Hr von Hartmansdorff tror att derigenom, att utländska va¬
ror tillåtas till införsel, så blifver den svenska arbetaren sysslo¬
lös; men han lärer likväl veta eftersom det här så många gån¬
ger blifvit åberopadt, och icke heller kan förnekas, att dessa ut¬
ländska varor ej erhållas för annat än svenskt arbete. Det är så¬
ledes fråga om huruvida man skulle tvinga den svenska arbeta¬
ren, alt arbeta endast för den svenske konsumenten, och denna
sednare att endast konsumera svenskt arbete; då det likväl för bå¬
da kunde vara fördelaktigare, att i vissa delar den ena hermar
sina behof från utlandet, och att den andra dit forsander sin
tillverkning.
Den 2<J Maj f. ro.
Slutligen har Hr von Hartmansdorff andragit något som man
ej kan neka har utseendet för sig. Han har nemi. sagt, att ned¬
sättning af tullen eller det fria handelssystemet harvika stor svå¬
righet med sig, som om man ville förneka alla Statens medbor¬
gare att vara olika långa, om man ville föreskrifva dem att icke
vara längre än 3 alnar, så att den, som vore någon tum deröf¬
ver, skulle förkortas med lika mycket, antingen vid hufvudet el¬
ler fotterna. Jag får i afseende derpå förklara att, om detta Hr
von Hartmansdorffs förslag skulle verkligen sättas i fråga för att
gå i verket, skulle jag på det kraftigaste emotsätta mig detsam¬
ma, äfven under fara, att blifva beskyld för egennytta. Men det¬
ta skrämskott om likhet i våda af de båda förslagen, är i san¬
ning allt för påfallande, för att det skulle kunna verka på detta
upplysta hus.
Hr Hjerta, Lars: Sedan en ledamot yrkat, att R. o. Ad.
skyndsamt måtte skrida till afgörande utaf föredragningssättet,
torde hvarje yttrande här anses såsom ett uppehållande af R. o.
Ad:s beslut ; men jag tror likväl att under loppet af den föreg:de
diskussionen satser blifvit framstälda, hvilka så väsentligt inverka
på det blifvande beslutet, att jag ulbedjer mig att få, likasom He¬
ra talare här, fästa uppmärksamheten på det oriktiga uti vissa fö-
reg:de yttranden, eller framkastade satser. En talare har sagt,
att man borde akta sig för att söka uppdrifva några onaturliga
fabriker i landet, och alt man borde hålla sig vid de naturliga
och dervid hänvisat på jordbruket. Jag tror dock att det är far¬
ligt, att vilja drifva denna sats såsom absolut; ty det torde vara
ganska svårt, att precist kunna säga hvilka fabriker som äro na¬
turliga eller icke för ett land. Del må tillhöra den enskilde spe¬
kulantens omtanka att i detta, likasom i andra hänseenden, se
sig före; men såvida man ansett detta bestämmande stä tillsam¬
mans med tullagstiftningen, så måste man äfven finna, att det
icke lärer kunna afgöras utan att ingå i pröfning af de frågor,
som röra hvarje fabrikation, hvarje artikel serskildt. Det är just
derföre också, som både grundlagen föreskrifver, och K. 31. och
R. St. vid alla riksdagar hitintills ingått i detaljerad pröfning af
tulltaxan för att söka utröna huru mycket skydd de inhemska nä¬
ringarna förnuftigtvis böra hafva, utan att meningen dervid kan
hafva varit, att lemna ett onaturligt skydd på det allmännas be¬
kostnad, ehuru resultatet i några fall utan tvifvel blifvit sådant.
En fullt naturlig näring skulle man kunna kalla endast den, som
icke alls kräfde något skydd. Så långt emedlertid ett skyddssy-
stem i allmänhet är antaget och numera icke skulle utan fara
kunna frångås, vore det måhända lika vådligt att vilja tillämpa
principen att endast fortsätta naturliga näringar och förklara vis¬
sa för onaturliga, som att utan urskillning vilja göra all konkur¬
rens med utländska varor omöjlig samt derigenom uppdrifva pri¬
serna och öka smuggleriet. Derföre fordras en delalj-pröfning af
hvad för den ena eller andra artikeln kan vara ändamålsenligt. Det
är dock just denna detalj-pröfning som vissa talare här vilja af-
Tik
Den 31 Maj f. m.
skära. En ledamot liar i detta hänseende intagit en ganska för¬
delaktig position för sin sak, då han sagt, att alla de, som föror¬
da ett liberalt tullsystem eller en modererad handelsfrihet, vilja
jaga bort den inrikes mannen från sin lifsbergning. Det är klart
att, antoge man denne värde talares sats för riktig och sann, så
kunde ej vidare fråga uppstå om pröfning, huruvida några ut¬
ländska artiklar skulle få inkomma i detta land. Men jag tror
icke, att det egentligen finnes någon som sätter i fråga att både
Regeringen (som proponerat förändringar i nu gällande tulltaxa)
och Bevilln.Utskis ledamöter, (som hafva pröfvat denna propos.
och i vissa delar tillstyrkt densamma, i vissa delar föreslagit mo¬
difikationer, samt i vissa åter gillat mera prohibitiva tullafgifter)
skulle dermed hafva för afsigt, att vilja jaga den svenske arbeta¬
ren från sin lifsbergning. Jag går så långt att jag ej en gång
tror den värde ledamoten, hvilken yttrat denna sats, sjelf hafva
menat så illa om andras afsigter, utan blott att han velat taga
till med något som kan göra effekt, samt att han, hvad äfven en
föregide talare påpekat, gjort hvad man kallar en petitio principii,
d. v. s. alt han såsom skäl och bevis velat framställa hvad som
egentligen skulle bevisas. Sådant är ock förhållandet med det
anförande, som han uppläst från presterskapet i Marks och Bolle-
byds härader. Dessa vördiga fäder hafva begynt med att taga all¬
deles för afgjordt, att orten verkligen skulle blifva ruinerad ge¬
nom upphäfvande af förbudet rör:de införsel af bomullsväfnader,
och häröfver hafva de sedan anställt en rörande predikan med de
mörkaste målningar: men jag tror att de hafva begått ett fel der¬
uti, alt de taga för så alldeles afgjordt hvad de icke kunna veta.
Men äfven om detta skulle vara så, nemi. att genom upphäfvan-
det af förbudet å bomullsväfnader den ifrågavar. orten skulle blif¬
va ruinerad, sä kan dock den slutsats, som deraf drages, ej blif¬
va gällande i annat afseende, än att man behåller förbudet på
den speciela artikeln bomullsväfnader eller belägger den med en
högre tull än den föreslagna. Detta synes mig ej böra, eller haf¬
va rätt att hindra det H. Ståndet att pröfva tulltaxan i öfriga
punkter. Sådant vore ju icke ens rätt konstitutionell.
Jag ber likväl att fä fästa uppmärksamheten derpå att, om
den värde talarens valda position på den sidan är fördelaktig,
som jag redan sagt nemi. så till vida att han gjort sig till deras
försvarare hvilka möjligen genom bibehållande af den gamla tull¬
taxan i vissa hänseenden skulle anse sina vuvar. previlegier eller
förmåner mera betryggade; sä är det å andra sidan klart att om
de, som antingen af enskildt intresse eller af värma för sina teo¬
rier och deras seger i allt vilja bibehålla den gamla tullen, om
dessa, säger jag, skulle få tillfälle att genom beräkningen af ett
möjligen öfvervägande röstantal kunna undvika all detaljpröfning
och få Ståndet att votera emellan gamla och nya tulltaxorna i
klump, så skulle samma manöver vid hvarje påföljande riksdag
troligen komma att försökas, och ett gammalt system, som i män¬
ga delar är i allmänhet öfverklagadt och ofördelaktigt, och detta
icke
Den 31 Maj f. m.
225
icke blott för förbudens skull, likväl komma att bibehållas genom
en sådan, som jag vill kalla det, coup de main den ena gången
efter den andra. Man måste hafva i minnet att, om man än
vill gå prohibitiv-systemet aldrig så mycket lill mötes, så återstå
likväl ganska många artiklar, angående hvilka fabrikanterna sjelf-
ve äro i hög grad intresserade att någon förändring måtte blifva
gjord i tullafgiften. Man säger väl att i sådant afseende är det
K. M. tillåtet, att göra modifikationer i tulltaxan, men man mä¬
ste betänka att K. M. vid sådana tillfällen är i en ganska bryd¬
sam och betänklig ställning, ty dels kan det hända att en sådan
modifikation kan åstadkomma en partiel minskning i statsinkom¬
sternas belopp, hvilken hade bordt vara på förhand beräknad vid
uppgörandet af det hela, och att detta sålunda utgör ett hinder
för ordningen, dels ock kunna andra omständigheter uppstå, som
göra detta betänkligt för Regeringen. Dessa och flera andra grun¬
der synes mig lala tillräckligt tor nödvändigheten att här företa¬
ga saken till pröfning, sedan Ståndets delegerade i Bevilin.Utsk.
deråt egnai så långvarigt arbete och mycken omsorg, hvilket allt
i annat fall skulle vara förspildt.
En värd talare har sagt alt, om man voterar i massa öfver
de båda tulltaxorna, så blifver ingens mening undertryckt; men
den mätte väl blifva del mindre, när anhängarne af olika me¬
ningar i olika frågor fä tillfälle, alt för hvarje serskild artikel,
der de så önska diskutera och votera för sina åsigter, ån om man
förqväfver på förhand all sådan diskussion.
Jag utbedjer mig att nu få besvara åtskilliga invändningar,
som redan äro gjorda och hvilka äro af den beskaffenhet, att de
värde talare på den andra sidan, som gjort dem, hafva sjelfve in¬
gått uti delaljpröfning, på samma gång som de halva velat af-
skära all sådan genom att förmå Ståndet att besluta öfver det he¬
la i massa. Denna diskussion, så vidt den rört serskilda ämnen, har
isynnerhet hakat sig vid den omständigheten att Utskottet i lik¬
het med Regeringens förslag, öfverhufvud fastställt 25 procent
såsom maximum för tnllberäkningen. Jag ber dock att få fästa
uppmärksamheten derå, att delta är en alldeles serskild fråga,
hvarom tillfälle blifver att orda, då man kommer till pröfning af
hvarje serskild artikel; då det står hvar och en öppet att yrka
lullafgifternas förhöjning lill 30, 40, 100 eller 150 procent eller
rent af förbud. Må man då ingå i en sådan pröfning, ej nu ta¬
la derom! Den värde talaren, som gjorde denna invändning, an¬
förde äfven (hvilket redan af en annan talare blifvit upptagit)
att det ej går an att fastställa någon viss princip för ett maxi¬
mum af tullafgift, och såsom skäl derför yttrat att vår Herre lå¬
ter menniskorna växa, den ena 3 alnar, den andra 2} o. s. v.
så att de ej alla äro af samma mått; jag ber då, såvida det verk¬
ligen är bans allvar alt ett sådant argument skall användas så¬
som skäl, få fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, att
vår Herre likväl icke låter någon vara öfver 4 alnar. Det finnes
sålunda ett maximum för menniskans längd, och på samma sätt
5 H. 15
226
Den 31 Maj f. m.
lärer det väl ej kunna nekas, att icke ett maximum kan finnas,
hvaröfver tullafgifterna ej höra stiga. Jag vill dock ej nu inlåta
mig i någon pröfning af detta maximum; vi torde framdeles fä
öfverlägga derom.
En värd talare har omnämnt, huruledes man i Frankrike
jagar utländningen ur landet, efter de sednast inträffade omstän¬
digheterna. Det är sannt alt sådant inträffade i en af landets
sjöstäder, och öfverhufvud kan det icke nekas att afundsjuka mel¬
lan nationer lätt uppstår bland de okunnigare; men den fransy¬
ska regeringen utfärdade straxt derefter ett dekret, hvarigenom
den ställde alla främlingar under beskydd af fransyska folkets
gästfrihet, och sedan dess har ingen utländning nödgats fly ur
Frankrike. Skulle den värde talaren tvifla på min uppgift, så
skall jag kunna hänvisa honom tili en resande svensk handtver¬
kare, som nyligen återkommit från Paris, dit han inom några
dagar ämnar återvända för att der bosätta sig. Jag frågade den¬
ne man af nyfikenhet just om det nyss omtalta förhållandet, och
fick det svar jag likaledes nyss omnämnt.
Man har talat mycket om, och lagt mycken vigt derpå, att
en förminskning i varornas värde skulle uppstå derigenom att, i
följd af de politiska välfningarne i främmande länder, en mängd
varulager skulle ligga osålda. Det torde visserligen vara sannt i
afseende på ”Leipziger Messe”, som är en marknad dit de under
sista halfåret tillverkade varor införas af den mängd resande hand¬
lande och fabrikanter från manga olika länder, som vid den tiden
kommer till Leipzig; det är i afseende på denna marknad visser¬
ligen sannt, säger jag, att, på sätt den värde talaren anfört, en¬
dast en obetydlig del af de ditförda varorna i är kunnat försäl¬
jas; men, om också blott jjidel af dem blifvit såld, så tror jag
dock icke att denna ^:del blifvit försåld till ett sådant vanpris
som hälften af det vanliga priset, ty man sökte der alt, så myc¬
ket ske kunde, hålla varorna uppe i pris. Skulle de åter hafva
fallit till hälften af det vanliga värdet, så kan man vara öfverly-
gad, att de snart vore uppköpta och förbrukade, ty många nya
konsumenter inkomma då i marknaden, som eljest ej kunna läg¬
ga sig lill en del af sådana artiklar. Låga priser verka alltid
starkare åtgång. Hvad äter beträffar öfverflödet på handelsmark-
naden i Frankrike och England, sä kan det med priskuranter
från sistnämnda land och från den sista tiden visas, alt detta för¬
hållande ej är så farligt som man tror. Enligt sednaste uppgif¬
ter från den stora fabriksstaden Manchester uppgick der dävar.
sysslolösa delen af befolkningen till omkring -jVdet af det hela;
och då hade marknaden börjat något fastän obetydligt, animera
sig. I anledn. af tillståndet i Frankrike åter, så vill jag nämna,
att en köpman här i Stockholm för omkring en månad sedan
begat sig till Paris, för alt köpa modevaror, som han trodde sig
der kunna få för mycket lågt pris, eller hvad man ibland plägar
kalla, för röfvarköp; men vid hans ankomst befanns det, att det
goda pris, som varit rådande under de första veckorna efter Fe-
brnarii-revolutionen, hade upphört och varorna såldes nu för
Den 31 Maj f. m.
227
vanligt pris. I början af Mars månad gick t. ex. en stor massa
kattuner till underpris öfver på Engelska händer, som spekulera¬
de dermed, och exporterade dem till kolonierna. Förhållandet i
dessa länder är för öfrigt att fabrikanterne der sällan äro speku¬
lanter tillika, utan att de arbeta vanligen på beställning af köp¬
männen, hvilka äter rätta sina beställningar efter åtgången; hvar¬
af följer att, då fabrikanten får mindre antal beställningar, så
tillverkar han mindre och förminskar i samma mån antalet afsi¬
na arbetare. Det är derföre, som i dessa länder arbetspersonalen
så hastigt får känning af inträffande kriser, så att man ser den
inom några veckor derefter blifva nästan ulan arbete, hvilket åter
ej skulle så mycket vara händelsen, i fall fabrikanterna sjelfva
voro förläggare, ty då skulle de naturligtvis söka att mera jemnt
fördela sysselsättningen.
Man skulle visserligen i afseende på frågan om fabriker och
manufakturer konna åberopa här, att fabriksegarne sjelfve med-
gifvit att deras fabrikater må kunna blifva föremål för utländsk
täflan; men jag anser detta vara en fråga, som för närvar, ligger
alldeles utom diskussionens område. Jag förenar mig blott med
dem, som yrka att pröfning af Bevilln.Utsk:s betänk, må få ega
rum. Såsom argument emot denna sats, har man åberopat
Konungens egen rätt och Hans personliga åsigter; men jag vet
ej huruvida man ej deremot skulle kunna framställa grundlagens
föreskrift: att Konungens namn och person må ej tagas i betrak¬
tande vid allmänna frågor, som komma under R. Sl:s öfverlägg¬
ning, och icke ens får nämnas.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Printzensköld: I afseende på formen för detta ären¬
des föredragning har Hr Hjerta nyligen anmärkt, att man vid
alla föreg:de riksdagar ingått i detaljerad pröfning af tullbestäm¬
melserna ; men då måste Hr Hjerta likväl troligen hafva glömt,
huru dermed tillgick vid sistlidne riksdag. Jag får i anledn. der¬
af erinra, att förhållandet då alldeles ej var sådant, utan att man
då gick helt och hållet ifrån Utsk:s förslag och beslöt att inskrän¬
ka sig till föredragning af en reservation, som endast upptog en
del af artiklarne i tulltaxan. Då biträdde Hr Hjerta den åsigten,
att man borde hålla sig ensamt till reservationen. Jag vet ej af
hvad orsak, men hvad jag vet, är att Utsk:s dåvar. tulltaxeförslag
var något mera prohibitivt än reservationen. Nu är förhållandet
alldeles motsatt, och man kan måhända derifrån söka orsaken till
den yrkade förändringen i handlingssätt. För min del anser jag
dock detta handlingssätt vara lika rätt vid denna riksdag, som
vid den föreg:de, då från den liberala sidan ingen anmärkn.
egde rum.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall endast yttra mig öf¬
ver formfrågan. Då jag å min sida ansett 1845 års taxa böra
bibehållas, så anhåller jag naturligtvis genom detta mitt förslag,
att alla de nedsättningar som Utsk. gjort under 1845 års taxa
15*
228
Den 31 Maj f. m.
mätte ogillas äfvensom jag anser förbudens borttagande oriktigt.
Då jag begär detta för min del, så har jag derigenom icke för¬
hindrat någon annan att yrka hvad han behagar. Om Hr Hjer¬
ta vill hafva betänk, punktvis föredraget, så är det hans rätt.
Om Frih. Raab blott vill framställa vissa punkter deraf lill R. o.
Ad:s antagande i enlighet med Utsk:s förslag, men för öfrigt
låta 1845 års taxa gälla; så är del bans rätt och likaså för hvar¬
je annan ledamot, som har något olika förslag. Men Frih. Raab
har ännu ej uppgifvit hvilka ämnen han vill undantaga och det
borde väl Ståndet få böra, innan vi skrida till omröstning i sa¬
ken. När sålunda en hvar som har någon olika mening om sa¬
ken, äger rätt att få den Ståndets pröfning underställd (hvilket
tillgår på det vanliga viset att man begär densamma lill kontra-
propos. och Ståndet antager eller vägrar), så har ju hvar och en
tillfället öppet att få sin mening pröfvad. Hvad Hr Hjerta ytt¬
rat om en åsyftad coup de main för att undandraga sig öfver¬
läggning, förfaller således såsom ogrundadi. Men det är klart att,
om man här skulle företaga betänk, punktvis, så korame öfver-
läggningen derom att vara åtminstone liera dagar om icke en
vecka. Dernäst blifver följden utan tvifvel, stridiga beslut. R. o.
Ad. är ej alltid lika talrikt församladt som nu; ej heller äro alltid
samma ledamöter närvar. När nu meningarne äro mycket dela¬
de, så kunde det inträffa att på f. m. segrade t. ex. de libera¬
la åsigterna och på e. m. de prohibitiva eller tvertom. Derföre
och för alt vinna mera sammanhang i det hela, synes det mig
lämpligare, om man kunde sammanföra afgörande! till ett allmänt,
eller få särskildta beslut.
Frih. Raab: Det lärer ingen kunna förneka majoriteten att
till ja-propos. få antagandet af 1845 års taxa i klump, och följ¬
aktligen förkastandet i klump af 1848 års förslag; men lika litet
som detta kan bestridas majoriteten, lika så litet kan det bestri¬
das någon enskild riksdagsman här att vid hvarje punkt af sist-
nämda förslag göra sina anmärknrr, och att slutligen, dä man
kommer till omröstning om saken, begära att enl. 54 § Riksd.-
Ordnm få hvarje artikel till föremål för beslut. Om vi nu be¬
gagnade oss af denna rättighet, som vi onekligen äga hvar för oss
äfven om Hr von Hartmansdorffs åsigt segrar, så hemställer jag
om vi vunnit något med denna vändning af saken, och om det
ej varit bättre att genast börja med föredragningen punktvis af
det framlagda förslaget från Utsk.? Mendet är just till undvikan¬
de af denna vidlyftighet, hvilken jag anser kunna blifva följden
likasåväl om Hr von Hartmansdorffs åsigt segrar som om inan
gör det, som jag nu vill uppgifva hvad jag förra gången glömde,
och hvarom Hr von Hartmansdorff hegart närmare besked, nemi.
de artiklar som jag anser vara af den vigtigaste beskaffenhet; så
att i fall R. o. Ad. deruti skulle vilja göra några tillägg eller
borttaganden, man må komma öfverens om att göra dessa artik¬
lar hvar för sig till föremål för öfverläggning och beslut, men,
beträffande de öfriga artiklarne, öfver dem på en gång diskutera
Den 31 Maj f. m.
229
och på en gång rör:de dera besluta, om man ('sorn Hr von Hart¬
mansdorff yrkat) vill vidblifva 1845 års taxa eller (som jag före¬
slagit) antaga Bevilln.Utsk:s förslag. Den fördel, sora derigenom
vunnes, är sednast af Hr von Hartmansdorff antydd, nemi. alt
man komme all gå mera konseqvent till väga.
Jag skall bedja att få läsa upp dessa artiklar i den gamla
taxan, hvilka jag anser böra rättas, och jag får bedja Hrr:ne
nogsamt observera, huruvida ibland dem är förbigången någon af
de väsendtligare artiklarne; dä inga hinder möta att få tillägga
dem som saknas. Dessa artiklar i den gamla taxan, hvilka jag
anser böra rättas, äro: bark, ben, hampa, lin, stearin, ull, brän¬
vin, kaffesurrogat, filar, fläsk, garn, hudar och skinn, jern (med
derunder hörande artiklar), kreatur, kött, ljus, malm, ost, pors¬
lin, sirap, smör, socker, spanmål och väfnader. Jag skulle före¬
ställa mig att, sedan man först beslutat att göra dessa de bety¬
delsefullaste artiklarne serskildt till föremål för diskussion och be¬
slut, så bör man först i massa besluta öfver de andra artiklarne,
innan roan går in på dessa, och detta utan att undertrycka nå¬
gons mening. Då deremot hela vår diskussion i förmiddag vore
förspild om antingen Hr von Hartmansdorff* förslag segrar eller
om Bevilln:sUtsk:s gör det, emedan vi dä hafva oss alldeles öp¬
pet ändock, att gå tillväga med samma vidlyftighet som förut,
hvilka resultater majoritetens för tillfället beslut kan föranle¬
da till.
Hr Rosenblad: Såvida Frih. Raabs mening var undantag
till serskild pröfning af de utaf honom uppräknade artiklarne,
och att det för öfrigt skulle voteras rör:de alla de andra på en
gäng emellan 1845 års tulltaxa och 1848 års nu af Bevillnrs-
Ulsk. föreslagna; så har jag för min del ingenting emot afl bi¬
falla Frihrns förslag men med tillägg af de tvenne ganska bety¬
dande artiklarne hampa och lin.
Hr Hjerta: Hvad som egentligen kan vara vunnet med det.
föredragningssätt, som Frih. Raab föreslagit, kiinner jag ej; men
förenar mig deruti. Det blir visserligen tillräcklig diskussion i
alla fall. Jag utbeder mig blott, att få tillägga några artiklar,
hvilka ej synas blifva föremål för stor tvist, emedan det svåra
Erisäpplet eller den inhemska produktionen dervid ej kommer i
fråga, det är de artiklar hvilka finnas uppräknade pag. 16 af
Bevilln:sUtsk:s betänk, och som äro tecknade i kanten af detsam¬
ma med orden: ”bensvart, benkol, bister m. fl. räberedningsäm-
nen för näringarne”. Utsk. har för de flesta af dem föreslagit
nedsättning i införselsafgifterna, och för det aldra mesta anser
jag dessa förslag vara så ändamålsenliga, att jag tror det vara
ganska illa, om man förbigick detta stycke. Och för dem som
önska förkorta diskussionen, är det ju icke något hinder att taga
hela stycket på en gång lill afgörande.
Frih. Pa 1 ms t jer na, Carl Otto: Så länge diskussionen fort¬
gått på det sätt den hittills gjort, och jag kunnat förutse alt be¬
230
Den 31 Maj f. m.
tänk. möjligen skulle punktvis föredragas och således hvarje arti¬
kel blifva föremål för serskild öfverläggning, så har jag ej funnit
skäl uti, att på något sätt yttra mig, emedan det blott skulle va¬
rit att förlora tid; men då nu den ledamot, som yrkat att be¬
tänk. skulle punktvis föredragas, har derifrån (så vidt jag fattade
honom rätt) afstålt och instämt med Frih. Raab deruti, att en¬
dast en del af de artiklar och ämnen som i nu förevar, utlåt, äro
upptagna skulle blifva föremål för serskild öfverläggning och allt
det öfriga tillsammans, blifva föremål för öfverläggning och be¬
slut deröfver fatta medelst en enda votering, sä anhåller jag
att få instämma i Frih. Raabs förslag, och alt dervid fä tillägga
några artiklar, som jag anser äfven böra blifva föremål för spe¬
ciel öfverläggning. Det är nemi. l:o de pag. 10 af Ulsk:s be¬
tänk. upptagna artiklar, på hvilka Utsk. föreslaget att införseltull
skulle upphäfvas; 2:o de pag. 12 i Utsk:s betänk, upptagna artik¬
lar, för hvilka Utsk. föreslagit att utförseltullen skulle borttagas.
Dernäst artikeln socker, som jag ej hörde Frih. Raab omnämna,
så strumpor, trädvaror (sparrar af 8 tum och derunder.) Derjem¬
te skulle jag föreslå, att till öfverläggningsämne blefve upptaget
ordalagen ang:de de i gamla tulltaxan befintliga stadganden om
förbudna varors införsel från orter på andra sidan Goda Hopps¬
udden och deras förtullning. För öfrigt förbehåller jag mig alt
öfverläggning må ega rum om eventuela tullafgifters utsättande
för sådana varor, för hvilka förbud af Ståndet bibehålles, i hän¬
delse Utsk:s radikala förslag i delta hänseende blifver förändradt.
Derjemte torde man böra förbehålla sig att det beslut som nu
kommer att fattas i afseende på tulltarifFerne ej må hindra öfver¬
läggning och beslut serskildt om det förslag Utsk. afgifvit i afse¬
ende på hvad som vid tulltaxans verkställighet iakttagas bör; så
att denna del af betänk, må blifva föremål för öfverläggning se¬
dan tulltaxebestämmelserna äro af R. o. Ad. afgjorda.
Frih. Raab: För min del vill jag ingalunda motsätta mig
de tillägg, som blifvit yrkade, till listan på de artiklar jag tagit
mig friheten omnämna. Det är visserligen sannt att de pag. 1(5
uppräknade artiklar äro många lill antalet, men jag kan ej för¬
moda att R. o. Ad. tager dem i mer än en propos. Hvad be¬
träffar de af Frih. Palmstjerna omnämnda artiklarna för in- och
utförsel, så förutsatte jag att de alltid skulle blifva föremål för
afgörande, dä de följde med de öfriga artiklarna; men jag har
visst ingenting emot att de må för sig afgöras. Jag ber dess¬
utom att till min förteckning få lägga (hvad jag förra gången
glömde) oljekakor, och oljor, som yrkas här omkring mig af le¬
damöter, hvilka jag vill bespara besväret att begära ordet. Dess¬
utom finnas pag. 13, 22, 41, 54 och (51, föreslagna underdåniga
skrifvelse!-, hvilka jag tror böra blifva föremål för serskild öfver¬
läggning. Jag anser öfverflödigt alt nu tala derom, men förbe¬
håller mig rättigheten att göra förslag till dessa skrifvelser ser¬
skildt; så att icke det beslut som nu kommer att fattas på något
sätt afklipper rättigheten att yttra sig i afseende på dem.
Den 31 Maj f. m.
231
Hr Lagerhjelm: Redan vid början af diskussionen yttra¬
de jag min åsigt vara, att förhållandena i allmänhet af vexelrö-
relsen äro sådana, alt någon betydlig förändring i detta hänseen¬
de ej bör äga rum. Sedan man nu likväl tyckes hafva kommit
derhän, att man å ena sidan vill lägga till grund för beslutet
1845 års tulltaxa och å den andra 1848 års förslag, likväl med
undanlag af vissa artiklar; så anhåller jag att fä till dessa upp-
gifne artiklar lägga en nemi. den om knappar, hvartill jag skall
utbedja mig att fä framlägga förslag i fall mina åsigter i detta
hänseende skulle blifva rådande. Ej derföre att jag vill för evär-
deliga tider bibehålla den nu varande tullen, gör jag detta, utan
derföre att jag anser de stora förhållandena förbjuda att göra nå¬
gra total-föiändringar. Men då jag tillika medgifver att när de
stora förhållandena förändra sig och K. M. då kan träda fördelak¬
tiga handelsförhållanden. med andra nationer, K. M. då må kunna
göra de förändringar i tulltaxan, Han finner lämpliga; sä önskar
jag ock i likhet med Frih. Palmstjerna, att eventuella tullar måtte
sättas på alla sådana varor, hvilka enligt 1845 års tulltaxa äro
belagda med förbud.
Hr von Hartmansdorff: I den händelse den utväg skul¬
le vidtagas, hvilken Frih. Raab föreslagit och Frih. Palmstjerna
äfven förordat, så bör man åtminstone göra sig försäkrad om, att
ej få hela betänk, punktvis föredraget; derigenom att man utan
öfverläggning vidblifver 1845 års tulltaxa, för alla andra artiklar
än de omnämnda, hvarom serskildt talas skall. Men bör man nu
å ömse sidor uppgöra förteckningen på de sednare så fullständigt
som möjligt, så vill äfven jag lemna mitt bidrag dertill och yrka
att ”kaffe” måtte komma under serskild öfverläggning. Dessutom
skulle jag önska alt få höra hvad som står på de sidor i betänk.,
hvilka Frih. Raab åberopat.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff syftar måhända derpå,
att jag förbehöll Ståndet rätt att serskildt besluta i afseende på
åtskilliga af Utsk. föreslagna underdåniga skrifvelse:', hvilka för¬
slag återfinnas på de af mig nämnda sidorna. Men dessa hafva
ej afseende på sjelfva artiklarne utan t. ex. i afseende på apo-
theksvaror (sid. 13) tillstyrker Utsk. ”att samma införselfrihet en¬
dast må, efter sundhetscollegii, vetenskapsakademiens eller veder-
bör. universitets fakultets hörande, tillgodonjulas”. Likaså i afse¬
ende å arsenik tillstyrker Utsk. en underd. skrifvelse om att för¬
sigtighetsmått bör vidtagas i afseende på handel dermed. Det är
i afseende härpå som jag velat fästa Ståndets uppmärksamhet på
alt förslag finnas dertill i betänk., och att det således vore af
vigt för R. o. Ad. att ej genom ett beslut på förhand afklippa
för sig, att tillstyrka dessa skrifvelser eller ej.
Hr Rosenblad: Så vida jag rätt fattade Frih. Palmstjernas
förslag, tror jag det rättast och bäst upplaga de der serskilda om¬
ständigheterna som Frih. Raab omnämnt; enär Frih. Palmstjerna
föreslagit alt R. o. Ad. också skulle förbehålla sig att serskildt
besluta hvad som rörer de s. k. underrättelserna till taxan, hvil¬
ka just upptaga de der omnämnda serskilda sakerna, som före¬
232
Den 31 Maj f. m.
komma hvar för sig på den ena eller andra sidan af Utsk:s öfver
dylika ämnen afgifna utlåt. Ronde det att Hr von Hartmans¬
dorff undantagit kaffe, sä ber jag att få anmärka att tullen på
denna vara är lika stor både i 1845 års tulltaxa och Bevilln:s-
Utsk:s nn afgifna förslag. Men i afseende på kaffesurrogat är fö¬
reslagen nedsättning, och i afseende derpå får jag förklara, att
jag kommer att votera lika med Hr von Hartmansdorff, nemi.
för att det bär såsom i andra länder bör behandlas lika med kaffe.
Hr Printzensköld: För den möjliga, men af mig inga¬
lunda önskade, händelsen att Bevilln:sUlsk:s så liberala förslag
skulle kunna få pluralitet inom Ståndet, så, för att åtminstone i
vissa delar kunna göra en mot Utsk:s tillstyrkande motsatt åsigt
gällande, anhåller jag att till serskild öfverläggning få undantaga
äfven artiklarne filar, knifvar, saxar och bleckslagarearbeten och
leksaker.
Hr von Hartmansdorff: Jag märker att ju längre öf-
verläggningen räcker, ju liera serskilda artiklar komma att tilläg¬
gas. Jag befarar sålunda att jag gjort ett misstag, då jag gaf
mig in på denna auktion; och anhåller derföre att få återgå till
mitt förslå yrkande, nemi. bifall lill Hr Skogmans förslag utan
tillägg. Genom dess antagande vore något vunnet; eljest kan
jag ej beräkna huru länge öfverläggningen om detta betänk, kan
komma att vara.
Hr Rosenblad: Det lärer vara en obestridlig rätt för Hr
von Hartmansdorff och dem som förena sig med honom, att ställa
deras propos. huru de behaga; men i sådan händelse anhåller jag,
att de Hrr som mer eller mindre förenat sig med mig måtte så¬
som kontrapropos. antaga bifall till Utsk:s förslag, med de un¬
dantag som äro uppgifna till serskild öfverläggning af Frihme
Raab och Palmstjerna samt Hr Hjerta, äfvensom de af mig om¬
nämnda.
Frih. Raab: Jag kan ej insse annat än att, då här äro icke
mindre än trenne förslag till propos., vi först måste afgöra huf-
vudfrågan förmedelst votering om kontraproposma, och sedermera
genom votering emellan den blifvande kontra-propos. och ja-pro-
pos., hvartill jag föreslår att anlaga Hr von Hartraansdorffs för¬
slag, d. v. s. det Hr von Hartmansdorff adopterat af Hr Skog¬
man. På det sätt kan man slutligen få fram den mening, som
har de flesta rösterna för sig.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider ingalunda Frih.
Raabs tanka; jag tror den vara ganska rigtig, nemi. så att man
voterar om till kontrapos. skall antagas bifall å 1845 års tull¬
taxa med undantag af de till serskild öfverläggning föreslagna ar¬
tiklarne, eller ock bifall till Bevilln:sUtsk:s förslag med samma
undantag. Den mening som då vinner blifver kontrapropos.
Hr Rosenblad: Jag måste protestera deremot, att de Hrr,
som yrka bifall till Hr Skogmans förslag, skulle kunna tvinga oss
Den 31 Maj f. m.
233
att votera om tvenne kontrapropos:r, i händelse vi skulle komma
öfverens om en enda; ty dä Hr von Hartmansdorff fått sig be¬
viljad den obestridliga rätten att få sin propos. under öfverlägg¬
ning och fått den antagen såsom ja-propos., så måste det väl ej
kunna tillåtas honom att tvinga oss att jemte hans ja-propos. äf¬
ven votera om en af honom föreslagen kontrapropos.
Hr von Hohenhausen: Då, såsom jag tyckt mig finna,
Hr von Hartmansdorff genom återgång till sitt förra förslag af-
siått från sitt yrkande, alt artikeln kaffe skulle komma under
serskild öfverläggning, ehvad R. o. Ad. än i öfrigt må besluta;
så ber jag för min del att få upptaga detta hans yrkande, så att
artikeln kaffe må blifva en af de undantagne artiklarne.
Hr Hjerta: Jag hemställer huruvida ej meningsstriderna
ang:de propos:ne skulle kunna slutas på det sätt, att Hr von Hart-
mansdorffs förslag blir ja-propos. och att nej-propos. blir att R.
o. Ad. ingår i pröfning af de utaf Frih. Raab m. fl. ledamöter
här uppgifna artiklar, kommande R. o. Ad. att sedermera ser¬
skildt besluta huruvida i afseende på de öfriga artiklarne, R. o.
Ad. kommer att stadna vid 1845 års tulltaxa eller vid Utsk:s
nuvar. förslag. Detta föredragningssätt synes hafva den fördel,
alt under diskussionen öfver de artiklar, som blifva föremål för
serskild öfverläggning, skola otvifvelaktigt åtskilliga förekomma,
som kunna föranleda Hrr ledamöter af R. o. Ad., att fatta ett
säkrare omdöme öfver den mening, hvartill de sedermera skola
sluta sig. Man har derigenom ej afskurit eller gått i vägen för
någons åsigt, ty, med undantag af dessa artiklar, skall det seder¬
mera komma att voteras om de öfriga, då det står hvar och en
öppet att bestämma sig emellan det ena eller andra tullsystemet;
och man har ej heller förlängt den tid, som kommer att åtgå.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott erinra, att jag ej
tillåtit mig begära att få diktera både ja- och nej-propos:na. Jag
har endast velat besvara Frih. Raabs hemställan, som syntes rig¬
lad till mig, huruvida en sådan uppställning af propos:ne vo¬
re riktig.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då de begärde propos:ne
rör:de dels föredragningssätlet och dels, såsom förhållandet vore
med den propos. Hr von Hartmansdorff begärt, sjelfva hufvudsa-
kens afgörande, samt, i händelse Frih. Raabs mening gjorde sig
gällande, ytterligare öfverläggning komme att ega rum, Hr Landtm,
icke kunde framställa frågan om öfverläggningen uti ämnet an-
såges fulländad, men finge hemställa om R. o. Ad. ansåge öfver¬
läggningen om föredragningssättet vara fulländad.
Ropades ja.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm., alt Hr von
Hartmansdorff upptagit det först af Hr Skogman framställ¬
da yrkande, hvilket innehölle: ”att R. o. Ad., utan att ingå i
speciel pröfning af Bevilln:sUtsk:s betänk. N:o 13, måtte besluta
234
Den 31 Maj f. m.
att tulltaxan af d. 5 November 1845 skall fortfara till dess vid
nästa riksdag en förnyad tulltaxa varder i behörig ordning fast¬
ställd och vunnit tillämpning: under förbehåll likväl af de ändrin¬
gar i förstnämnde taxa, som K. M. kan grundlagsenligen vidtaga,
och med gillande af de tullbestämmelser, som R. St. vid sista
riksdag eventuell antogo å de enl. 1845 års tulltaxa till in- eller
utförsel förbjudna artiklar, för den händelse att K. M. skulle lin¬
na skäl innan nästa riksdag upphäfva något eller flera af de i
samma taxa qvarstående förbud; alt deremot Frih. Raahs yrkande
varit att R. o. Ad. måtte pä förhand bestämma artiklar, örn hvil¬
ka serskild öfverläggning må ega rum, och sedan på en gång i
afseende på de öfriga fatta sitt beslut i öfverensstämmelse med
antingen 1845 års tulltaxa eller Utsk:s nu afgifna förslag, att så-
dane, såsom föremål för särskild öfverläggning ifrågasatte, artik¬
lar blifvit uppgifne af flere ledamöter, nemi. af Frih. Raab. ar-
tiklarne bark, ben, hampa, lin, stearin, ull, bränvin, kaffesurro¬
gat, filar, fläsk, garn, hudar och skin, jern, kreatur, kött, ljus,
malm, oljekakor, oljor, ost, porslin, sirap, smör, socker, spanmål
och väfnader samt de i Uisk:s betänk, förekommande förslag till
underdåniga skrifvelse!'; af Hr Rosenblad, som yrkat serskild
öfverläggning om artiklarne hampa och lin, hvilka dock förut vo¬
ro undantagne enl. Frih. Raabs förslag; af Hr Hjerta, som til¬
lagt artiklarne bensvall, benkol, bister m. fl., sid. 16 och 17 i
Utsk:s betänk, uppräknade rå- och beredningsämnen för närin-
garne; af Frih. Palmstjerna, sorn yrkat serskild pröfning, rör:de
dels upphörande af införseltullen å de i Utsk:s betänk, sid. 10
upptagne varor och å chinabark, dels upphörande af utförseltullen
å de sid. 12 i ett sammanhang upptagne varor, dels artiklarne
socker och sirap, strumpor, bomulls- och trädvaror, sparrar af un¬
der 8 turas tjocklek, midtpå, dels rättelse i ordalagen aug:de för¬
bjudna varor, som införas från orter på andra sidan Goda Hopps¬
udden, dels eventuella tullafgifters utsättande för sädane varor för
hvilka förbud af R. St. bibehållas och dels ändring i 30 § om
hvad vid tulltaxans verkställighet iakttagas bör; af Hr Lager¬
hjelm, som tillagt artikeln knappar; af Hr Printzensköld,
som tillagt artiklarne filar, knifvar, saxar, bleckslagarearbeten och
leksaker, och slutligen af Hr von Hohenhausen, sorn uppta¬
git det af Hr von Hartmansdorff gjorda, men återkallade yr¬
kande att äfven artikeln kaffe måtte blifva föremål för serskild pröf¬
ning; samt att för öfrigt Hr Rosenblad yrkat den förändring att
Frih. Raabs förslag att jemte det de nu uppgifne artiklarne blef-
ve föremål för serskild öfverläggning, contrapropos:n emot Hr von
Hartmansdorffs förslag måtte innefatta att Ulsk:s betänk, i öfrigt
bifölles.
Hr Rosenblad: Bland de undantag jag gjorde, var äfven
det att jag instämde uti, hvad jag tyckte mig finna att Frih.
Palmstjerna yrkade, nemi. att underrättelserna lill tulltaxan skul¬
le serskildt afgöras; men för resten innehöll mitt förslag, att jag
ansåg Bevilln:sUtsk:s förslag i alla andra ämnen böra bifallas, än
dem för hvilka bestämdt undantag gjördis.
Den 31 Maj f. m.
235
Frih. Raab: Hr Hjerta gjorde det förslag till kontrapropos.
att man skulle, sedan de uppräknade artiklarne blifvit undantag¬
na, för att hvar för sig utgöra föremål för diskussion, pröfva an¬
tingen R. o. Ad. i afseende på alla de öfriga antoge Utsk:s för¬
slag eller vidblefve 1845 års taxa. Jag instämmer i delta Hr
Hjertås förslag och anser det vara bättre än både det Hr Rosen¬
blad föreslagit och det jag förut framställt, hvarföre jag hemstäl¬
ler om icke äfven Hr Rosenblad ville deruti instämma.
Hr Rosenblad förklarade att han, för att icke förorsaka
skiljaktiga meningar, ville instämma i Hr Hjertås förslag.
Frih. Palmstjerna: Jag deremot kan ej afstå från den
propos., som jag yrkade i öfverensstämmelse med Frih. Raabs för¬
sta mening, nemi. att först må afgöras huruvida R. o. Ad. kom¬
mer att i afseende å de nu icke nämda artiklarna antaga Utsk:s
förslag eller vidblifva 1845 års taxa, och att sedermera öfverlägg¬
ning må komma att äga rum i afseende på de artiklar, hvilka
såväl af mig som af flere andra ledamöter blifvit föreslagna till
serskild öfverläggning. Jag tager mig dessutom friheten omnäm¬
na, ifall hvad jag serskildt begärt skulle blifva föremål för öf¬
verläggning att det rörde i allmänhet underrättelserna om hvad
vid taxans verkställighet iakttagas bör, och ej blott 30 § deraf.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han väl erinrade sig
att Frih. Palmstjerna i sin första framställning begärt att tulltaxe-
underrälielserne i allmänhet måtte serskildt blifva föremål för be¬
slut men att i den Frilen aflemnade skriftliga uppsats i de af
honom yrkade undantag från det allmänna beslutet, endast 30 §
af berörde underrättelser vore omnämnd och detta föranledt Hr
Landtnäs felaktiga uppgift.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, alt, såvida han
rätt uppfattat Hr Hjertås förslag, detsamma innehållit, att serskild
öfverläggning skulle äga rum om de artiklar, som nyss blifvit upp-
gifne, men att beslutet, huruvida i afseende på de öfriga artiklar¬
ne antingen 1845 års tulltaxa eller Ulsk:s nu gjorda förslag bor¬
de blifva gällande, ej skulle fattas, förrän de förstnämnde artik¬
larne blifvit afgjorde, samt att således skilnaden emellan Hr Hjer¬
tås och Frih. Raabs af Frih. Palmstjerna upptagna förslag vore
den, att de undantagne artiklarne företogos till pröfning i ena
fallet först och i andra fallet sedan R. o. Ad. beslutat, huruvida
1845 års tulltaxa eller Utsk:s förslag skall blifva gällande för de
öfriga.
Hr Hjerta: Jag tror att Frih. Raab och jag äro fullkom¬
ligt ense i den hemställan jag gjort, att R. o. Ad. må först pröf¬
va de serskilda artiklarne, och sedan i afseende på allt det öfriga
besluta huruvida man skall vidblifva 1845 års tulltaxa eller
Revilln.Utsk:s förslag. Skilnaden emellan min hemställan och
Frih. Palmstjernas förslag är ingen annan än den att Frih. Palm¬
stjerna vill att R. o. Ad. skulle först besluta om vidblifvandet af
1845 års tulltaxa eller Utsk;s förslag och sedermera företaga öf-
ZÖU
Den 31 Maj f. m.
verläggningen om de serskildt undantagna artiklarna, under det
att Frill. Raab och jag föreslå att R. o. Ad. må först öfverlägga
och besluta om de undantagna artiklarna, och sedermera i afse¬
ende på allt det öfriga på en gång.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han förmodade att R. o.
Ad. icke utan votering komme att fatta sitt beslut uti delta äm¬
ne, och derföre, helst utskrifningen af de ifrägakommande vote-
ringspropos:ne erfordrade en längre tid, finge hemställa om R. o.
Ad. till eftermiddagens plenum, hvarförinnan denna utskrifning
på förhand kunde verkställas, behagade uppskjuta med heslutets
fattande.
Ropades ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne mern. och betänk., nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 12, med betäck. öfver K. M:s, uti nådig skrifvelse
af d. 1 Maj 1848, N:o 83, lill R. St. afgifna förslag till ny
Iliksd.ordn., jemte en dervid fogad serskild artikel, äfvensom i
sammanhang dermed till ny Regeringsform.
Lag- samt Allmänna Besvärs- o. Ekonomi-Utskotten:
N:o 18, i anledn. af väckt fråga att oktroyer för privatban¬
ker icke vidare mä beviljas samt att s. k. hypotheksföreningar
jemväl måtte upphöra.
Upplästes en af Hr Rosenblad, Bernh., inlemnad såly-
dande motion:
I följd af, i 1835 års bankoreglemente, bankofullmäktige
lemnad rättighet (§ 218 jemförd med §§ 127, 230 och 240,)
att kunna förstärka dåvar. fond för belåning af s. k. publika pap¬
per utöfver dertill anvisadt ursprungligt belopp, 500,000 r:dr,
anslogs de, under mellantiden till följande riksdagar, dertill yt¬
terligare 200,000 r:dr, hvilken tillökning dock aldrig begagnades,
emedan de belänbara papperen allt mer och mer öfvergingo i så-
dane fasta händer, att ingen belåning kunde ifrågakomma, (alla
riksg:skont:s obligationer blefvo inlösta, största delen af aromens
ackords-amort.fonds d:o öfvergingo till banken, riksg:skont. och
kassor, och få af d. v. hypotheksföreningars d:o den liden, syntes
på Svenska penningemarknaden). Detta, jemte den vid sista riks¬
dag gällande afsigten att minska lånerörelsen, verkade att man i
210 § af 1845 års bankoreglemente, borttog den i 210:de § af
1841 års d:o bibehållna rätten att öka denna fond, och densam¬
ma har sedermera varit så mycket tillräckligare, som de vanli¬
gast belånta papperen aktier i Götha kanalbolag, allt mer och
mer öfvergå» i fasta händer, och lånebeloppet således minskats
ytterligare.
Den 31 Maj f. m.
237
Men sedan numera sannolikt riksg:skont. kommer att uppta¬
ga lån till ett belopp af måhända 2 millioner r:dr och möjligen
deröfver, så torde nödvändigheten fordra, att öppna en tillgång
lör beläning på koriare lid af de obligationer, hvars innehafvare
ulan att vilja afyttra dem, skulle önska att förvandla dem, i pen¬
ningar, en åtgärd, som mäste för riksgtskont. underlätta upptagan¬
det af de erforderliga summorna.
Jag får sålunda vördsamt föreslå: ”Att fonden för belåning
af publika papper måtte kunna ökas från 500,000 r:dr till
800,000”.
Tillgång finnes i de, genom 2 Stånds afslag förfallna nya
anslagen, hvardera af £ million r:dr för fastighets-belåning och
manufakturdiskonten, hvaraf i alla fall 700,000 r:dr återstå att
dermed kunna öka den nya fonden för enskildta kreditiver.
Denna motion lades på bordet på begäran af Frih. Palm¬
stjerna, Carl Otto, och Gr. Lagerbjelke, Gust.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 31 Maj 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskrs betänk. N:o 13, ang:de
tullbevillningen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Skogman och Hr
von Hartmansdorff i förmiddagens plenum yrkat, att R. o.
Ad., utan att ingå i speciel pröfning af ifrågavar. betänk., måtte
besluta, att tulltaxan af d. 5 November 1845 skall fortfara till
dess vid nästa riksdag en förnyad tulltaxa varder i behörig ord¬
ning fastställd och vunnit tillämpning; men att R. o. Ad. torde
finna, att, då propos:r blifvit begärde i afseende på serskilda de¬
lar af Utslcs förslag, någon propos. till antagande af 1845 års
tulltaxa i dess helhet, till följe af 54 § Riksd.Ordn., icke kunde
af Hr Landtm, framställas, och alt således frågan om denna pro¬
pos. måste anses förfallen; hvadan nu i afseende på föredragnings-
sättet endast återstode att afgöra, huruvida R. o. Ad. bifölle hvad
Frih. Raab samt Hrr:ne Hjerta och Rosenblad å ena, eller
hvad Frih. Palmstjerna å andra sidan föreslagit.
23S
Den 31 Maj e. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng: Jag vill önska att den
förklaring Hr Gr. o. Landtm, nu afgifvit, äfven måtte gälla för
nästa riksdag. Vid den sistförflutna yttrade dävar. Landtm, i lik¬
artad fråga en alldeles motsatt tanke. Om detta sätt att föredra¬
ga förekommande ärender antagas, så önskar jag blott få veta om
det är gifvit att vi dermed äro ifrån saken, eller om det likväl
är tillåtet för en hvar att sedermera tillägga hvilka mål han be¬
hagar, eller begära att betänk, skall punktvis föredragas?
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han, innan de nu ifrå-
gavar. propos:ne framställdes, ämnade för R. o. Ad. föredraga en
förteckning, som blifvit uppgjord öfver de delar af tullbevillnin-
gen, hvarom serskild öfverläggning på f. m. yrkades, samt tillika
framställa, att R. o. Ad. förbehölle sig att serskildt besluta der¬
om, men komme att på en gång och i öfverensstämmelse med
antingen 1845 års tulltaxa eller Bevilln.Utsk:s förslag fatta sitt
beslut i afseende på allt, som icke å berörde förteckning vore
upptaget, samt att derest detta af R. o. Ad. bifölles, det folie af
sig sjelft, att sedermera icke några ytterligare frågor_ kunde upp¬
tagas till serskild pröfning.
Hr Printzensköld, Carl: Då den nog oväntade händel¬
se inträffat att Hr Gr. o. Landtm, tvärt emot hvad förhållandet
var vid sisllidne riksdag vägrat propos. pä betänk:s företagande
i sin helhet, så får jag förklara, att jag icke ämnar afstå ifrån
att yrka min rätt att fordra taxans genomgående från början till
slut, emedan det annars kan inträffa (på sätt vid förra riksdagen
hände), att de föreslagna förändringarne blifva i klump antagne.
Jag tror mig hafva rätt till denna fordran då Hr Gr. o. Landtm:s
vägran att framställa den begärda proposm, har försatt saken i
ett annat skick, än hvaruti den sig förut befann.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får föra Hr Print¬
zensköld till minnes, att vi på f. m. i dag i runda 4 eller fem
timmar diskuterat frågan om sältet huru förevar:de betänk, skul¬
le föredragas. Hvar och en hade då tillfälle att yttra sin me¬
ning och göra sina åsigter derom gällande. Jag hoppas derföre
att ingen annan propos. må nu kunna ifrågakomma än på något
af de yrkanden, som af någon ledamot utaf Ståndet på f. m.
framställdes. I afseende på tolkningen af 54 § Riksd.Ordn., och
den jemförelse emellan det nu inträffade fall, och det vid sisllid¬
ne riksd. timade, som så väl Hr von Hartmansdorff som Hr Print¬
zensköld velat anställa, får jag erinra desse Hrr derom, att vid
nämnde riksdag det beslut fattades, alt tulltaxan skulle punktvis
föredragas på det sätt, att artme företogos uti en föreslagen viss
ordning. Uti den nu af Hr Gr. o. Landtm, yttrade åsigt ligger
ej någon motsägelse emot hvad dåvar. Landtm, tillkännagaf, lika
litet som den då vidtagna åtgärd äger något med det nu inträffa¬
de förhållande jemförligt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag påminner mig myc¬
ket väl huru det med denna fråga tillgick vid sistlidne riksdag.
Den SI Maj e. m.
239
R. o. Ad. beslöt först att det af Bevilln.Utsk. ang:de tullbevillnin-
gen då afgifne betänk, skulle punktvis föredragas. Sedermera be¬
slöt Siandet att detta skulle så förstås, att föredragningen punkt¬
vis skedde med de art:r som funnos upptagna i en viss reserva¬
tion, hvilken var bifogad Dtsk:s betänk. Det öfriga behandlades
summariskt. Jag kan icke finna alt detta har något sammanhang
med den fråga, som Hr Gr. o. Landtm, nu förklarat icke kunna
upptagas, ty då yrkades just motsatsen af hvad nu är i fråga.
Såsom jag vill påminna mig reserverade sig många af R. o. Ad:s
dåvar. medlemmar emot ett sådant sätt, att behandla ärenderne,
eller att förändra det en gång beslutade föredragningssättet. Nu
torde hvar och en finna att 54- § af Riksd.Ordn. är tydlig der¬
utinnan, alt, när någon ledamot af Ståndet begär alt ett betänk.,
innehållande flera särskilda delar, måtte punktvis föredragas det
icke kan honom förvägras att få sin önskan uppfylld. Men om
Hr Skogmans förslag till propos. blefve framstäldt och af Ståndet
antaget, så vore det ju förvägradt för mig och Frih. Raab m. fl.
ledamöter af detta Stånd som begärt att särskildta art:r måtte
särskildt pröfvas, blefve det oss förvägradt, säger jag, att få våra
åsigter bär pröfvade; och det tvärtemot 54 §:ns liokstafliga inne¬
håll. Jag kan derföre icke finna annat än att Hr Gr. o. Landtm,
förfarit rätt då lian förklarat att Hr Skogmans förslag till beslut
nu mera icke kunde lill pröfning upplagas, sedan flere ledamöter
af R. o. Ad. begärt att särskildta delar af betänk, måtte blifva
särskildt pröfvade. I anledn. af Hr Printzenskölds yrkande att
fä hvarje serskild artikel af tulltaxan inför Ståndet föredragen,
får jag hemställa, huruvida ett sådant yrkande numera kan haf¬
va någon verkan, då Hr Printzensköld icke under f. m:s diskus¬
sion gjorde påslående derom innan diskussionen om föredragnings-
sättet af Hr Gr. o. Landtm, förklarades fulländad. Mig synes
vara klart att här endast kan komma i fråga att välja emellan
det af Frih. Raab väckta och af Hr Hjerta förordade eller det af mig
framställda förslag till Ståndets beslut i fråga om formen eller fö¬
redragningssättet. Att deremot upptaga Hr Printzenskölds yrkan¬
de vore enl. min öfvertygelse att upprifva ett redan fattadt
beslut.
Hr Printzensköld: Om jag bade kunnat föreställa mig
att formfrågan skulle fått den utgång sorn den nu synes komma
att få, hade jag visserligen i f. m. förbehållit mig den rätt som
enl. grundlagen tillkommer mig att få tulltaxeförslaget pröfvadt i
alla dess delar. Jag erkänner att jag icke varit nog förutseende
att då söka göra ett sådant förbehåll gällande, emedan jag tog
för afgjordt alt vi skulle komma till votering om Hr Skogmans
förslag. Men om det nu förhåller sig så att jag nödgas välja
emellan 2:ne särskilda af mig båda lika mycket ogillade åsigter,
så är ju min tanke undertryckt och mig har ej lemnats tillfälle
att göra den gällande. Isynnerhet derföre att saken numera ge¬
nom den vägrade proposm kommit i ett förändradt skick, tyckes
det mig vara min lagliga rätt att göra de anspråk gällande sorn
240
Den 31 Maj e. m.
jag eljest icke skulle hafva underlåtit att på f. ra. söka få fram.
Alen om någon af Eder mine Hrr kan öfvertyga mig derom alt
hvilketdera förslaget till föredragningssätt af dem, som nu äro i
fråga, än må vid den blifvande voteringen antagas, det ändå åter¬
står möjligheten, att vid alla i tulltaxan innefattade art:r söka få
1845 års tullbeslämmelse gällande, så vill jag visserligen icke
fullfölja mitt påslående att Bevilln.Utsk:s nu förevar, förslag skall
för alla art:r punktvis föredragas.
Frih. Palmstjerna: Det är ostridigt atl Hr Printzenskölds
åsigt om föredragningssältet i denna sak blifver undertryckt, ifall
den nu icke anses kunna blifva föremål för beslut, men ingen
annan än han sjelf har undertryckt denna mening, dä han i för¬
middags underlät att göra densamma gällande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då Hr Printzensköld
önskat vinna upplysning, huruvida det, då det nu ifrågavar. fö-
redragningssättet följdes, vore möjligt, att 1845 års tulltaxa kun¬
de i sin helhet antagas finge nämna, att det i allt fall blefve
R. o. Ad. obetaget, att såväl vid alla de serskilda besluten om de
undantagna artiklarne, hvilka hvar för sig borde genomgås, som
vid pröfningen af de öfriga på en gång till afgörande förekom¬
mande artiklarne, vidblifva 1845 års taxa, och att således dyme¬
delst komma till samma resultat, som Hr Printzensköld önskat
vinna genom en enda votering.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Redan i förmiddags var diskus¬
sionen på den punkt att flere ledamöter af R. o. Ad. uppgåfvo
de serskilda art:r i tulltaxan som hvar och en önskade måtte kom¬
ma under speciel pröfning. Hr Printzensköld begagnade sig då
icke utaf delta tillfälle. Jag deremot gjorde det och så gjorde
flere andra. Nu synes mig tiden dertill vara ute. Jag tror der¬
före att inga andra art:r kunna nu till serskild pröfning uppla¬
gas än de då uppgifna. I alla fall, på sätt Hr Gr. o. Landtm,
har upplyst, finnes det ju ännu en utväg öppen att få 1845 års
tulltaxa i allo gällande. Dertill fordras blott att R. o. Ad. fattar
dermed öfverensstämmande beslut.
Hr von Troil, Emil: Jag är förekommen af Hr Gr. o.
Landtm, och vill endast säga, att Hr Printzenskölds mening all¬
deles icke blifver undertryckt, i fall han kan göra den hos majo¬
riteten gällande.
Hr Printzensköld: I händelse jag kan vara öfvertygad
derom, att föredragningen kommer att äga rum i den ordning Hr
Gr. o. Landtm, omnämnt, vill jag icke påyrka någon detaljerad
pröfning af Utsk:s förslag, utan afstär från min framställning i
detta afseende. I afseende på Hr Lagerhjelms yttrande får jag
förklara att då frågan i förmiddags var före, tog jag för afgjordt
alt Hr Skogmans förslag skulle blifva ja- eller nejpropos. i den
väntade voteringen samt att hans motståndares förslag skulle ut¬
göra den motsatta votens-propos. Jag föreställde mig som sagdt
är
Den 31 51aj e. m.
241
är att endera af dessa åsigter skulle vid votering göra sig gällan¬
de och under förhoppning att Hr Skogmans förslag skulle antagas,
underlät jag att yrka på förslagets punktvisa företagande, men dä
jag nu hör att det är möjligt att den gamla taxan kan fortfaran¬
de blifva gällande, om nemi. Hr Gr. o. Landtnäs mening rör:de
föredragningssättet antages, så förklarar jag mig dermed belåten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att de punkter, som enl. åt¬
skilliga ledamöters begäran borde blifva föremål för serskild pröf¬
ning, blifvit å den deröfver upprättade förteckning uppförde i den
ordning de föreknmma i Utsk:s betänk., och att Hr Landtm., för
den händelse att vid utskrifningen deraf någon art. mot förmo¬
dan kunnat blifva förbigången, nu finge uppläsa de å denna för¬
teckning upptagne punkter, nemligen
l:o Upphörandet af införseltullen ä de sid. 10 i Utsk:s be¬
tänk. upptagne varor, äfvensom å chinabark, omalen;
2:0 Artikeln hampa;
3:0 Upphörandet af utförseltullen å de sid. 12 i ett samman¬
hang upptagne varor;
4:o Artikeln bark;
5:o d:o ben;
6:o Nedsättning af införselafgifterne å art:ne bensvart, ben¬
kol, bister ro. fl. sidorne 16 och 17 upptagne rå- och bered-
ningsämnen för näringarne;
7:o Artikeln hudar och skin;
8:0
|
d:o
|
lin;
|
!):0
|
d:0
|
stearin;
|
10:0
|
d:o
|
ull;
|
ll:o
|
d:0
|
hleckslagarearbeten
|
12:o
|
d:o
|
bränvin och sprit;
|
13:0
|
d:o
|
caffe;
|
14:0
|
d:o
|
caffesurrogat;
|
15:0
|
d:o
|
filar;
|
16:0
|
d:o
|
fläsk:
|
17:0
|
d:o
|
garn;
|
18:0
|
d:o
|
jern ;
|
19:0
|
d:o
|
knappar;
|
20:o
|
d:o
|
knifvar;
|
21:0
|
d:o
|
kreatur;
|
22:0
|
d:o
|
kött;
|
23:o
|
d:o
|
leksaker;
|
24:o
|
d:0
|
ljus;
|
25:0
|
d:o
|
malm;
|
26:0
|
d:o
|
oljekakor;
|
27:o
|
d:0
|
oljor;
|
28:o
|
d:o
|
ost;
|
29:o
|
d:o
|
porslin;
|
30:o
|
d:0
|
saxar;
|
31:o
|
d:o
|
sirap;
|
5 H.
16
242
Den 31 Maj e. m.
32:0 Artikeln smör;
33:0 d:o socker;
34:o (1:0 spanmål;
35:o d:o strumpor, bomulls-;
36:0 d:o trädvaror, sparrar under 8 tums tjocklek midtpå;
37:o d:o väfnader;
38:o Ordalagen af det i 1845 års tulltaxa förekommande
stadgande om förbjudna varor, som införas frän orter på andra
sidan Goda Hoppsudden;
39:o Eventuella tullafgifteis utfärdande för sådane varor, å
hvilka förbud af R. S(. bibehållas;
40:o Underrättelserne om hvad vid taxans verkställighet iakt¬
tagas bör; samt
41:o De af Utsk. föreslagna underd. skrivelser till K. M.
Efter uppläsningen häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm,
om R. o. Ad. förbehölle sig att serskildt besluta öfver de nu upp¬
räknade punkterne, samt i afseende på de öfrige delarne af tull¬
lagstiftningen ville på en gång besluta att antingen vidblifva
1845 års tullbeslämmelser eller Utsk:s nu afgifna förslag.
Ropades ja.
Ilr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att numera i afseen¬
de pä föredragningsordningen endast äterstode, att R. o. Ad. be¬
stämde sig för endera af de 2:ne derom yttrade meningar, nemi.
den ena, som först framställdes af Frih. Raab, men sedermera
blifvit frånträdda af honom och upptagen af Frih. Palmstjerna,
att först bör afgöras, huruvida 1845 års tullbeslämmelser eller
Utsk:s nu afgifne förslag böra blifva gällande i afseende på de
delar af tull-lagstiftningen, hvarom R. o. Ad. icke förbehållit sig
att serskildt besluta, och sedermera pröfningen af de delar, som
serskildt böra afgöras, må ega rum, och den andra af flere leda¬
möter biträdda meningen, att de delar af tull-lagstiftningen, hvar¬
om R. o. Ad. förbehållit sig alt serskildt besluta, böra först blif¬
va föremål för pröfning och sedermera må afgöras, huruvida, i
afseende på de öfriga delarne, 1845 års tullbestämmelser eller
Utsk:s nu afgifna förslag böra blifva gällande; hvadan Hr Landtm,
nu linge hemställa om R. o. Ad. ansåge, all först bör afgöras,
huruvida 1845 års tullbeslämmelser eller Utsk:s nu afgifna för¬
slag böra blifva gällande i afseende pä de delar af lul 1-lagsiftnin¬
gen, hvarom R. o. Ad. icke förbehållit sig att serskildt besluta,
och att sedermera pröfningen af de delar, som serskildt böra af¬
göras, må ega rum.
Ropades ja och nej; hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, anmälde sig och yttrade:
Jag befarar att uttrycken i den framställda propos:n äro så¬
dane att åtskilliga ledamöter måhända icke fatta hvarom fråga är.
Skillnaden, mellan ja och nej är ju den, huruvida de uppgifne
eller de ouppgifne artiklarne skola först komma under öfver¬
läggning?
Den 31 Maj e. m.
243
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att enl. den ena meningen de
nppgifne artme borde pröfvas först och de öfrige efteråt, och enl.
den andra de ouppgifne artme borde först och de nppgifne efteråt
företagas lill pröfning, och att Hr Landtm., för att genom korta¬
re ordalag göra propos:n härom lättfattliga re nu finge hemställa
om R. o. Ad. ansåge att de tippgifne artme böra först företagas
till afgörande och att sedermera pröfningen af de ouppgifne hör
ega rum.
Härvid ropades starka ja, blandade med manga nej, hvaref¬
ter Hr Landtm, tillkännagaf det han trott sig linna att denna
propos. blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Frih. Palmstjerna, m. 11. ledamöter begärde votering.
Upplästes till justering följande förslag till voter.propos.:
Den som, i fråga om Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 13, anser bö¬
ra först afgöras, huruvida 1845 års tullbestämmelser eller Utsk:s
nu afgifna förslag böra blifva gällande i afseende på de delar af
tullagstiftningen, hvarom R. o. Ad. icke förbehållit sig att serskildt
besluta, och alt sedermera pröfningen af de delar, som serskildt
böra afgöras, må ega rum, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej; anses de delar af tullagstiftningen hvarom R. o. Ad.
förbehållit sig att serskildt besluta, böra först blifva föremål för
pröfning och kommer sedermera att afgöras, huruvida, i afseende
pä de öfriga delarne 1845 års lullbeslämmelser eller Utsk:s nu
afgifne förslag böra blifva gällande.
Frih. Palmstjerna: Mot den nu upplästa voter.proposm
bar jag ingen annan anmärkn. att göra än att, om voler.proposme
af Hr Gr. o. Landtm, blifvit framställda i den ordning hvaruti
de nu af Hr Ridd.sekret, till justering upplästes, så bade jag icke
begärt votering. Hr Gr. o. Landtm, förklarade att den af honom
framställda första propos. blifvit med ja besvarad, men om jag
fattat denna propos. rätt, så motsvaras den här utaf nej-propos:n.
Detta torde kunna hjelpas dermed att Ridd.sekret, vänder om
proposme, så alt ja-propos. blifver nej-propos. och tvärtom.
Hr Lagerhjelm: Det är emot sjelfva ordalagen i voter.¬
proposm, som jag anhåller att fä göra några anmärkmr. Både
lill följd af diskussionen och Landtm:s framställning i anledn.
deraf, synes mig öfverläggningen ang:de de art:r hvaröfver R. o.
Ad. förbehållit sig att serskildt besluta, vara fullkomligt öppen,
men enl. det framställda förslaget till voter.propos. är dock be¬
slutanderätten inskränkt till tvänne alternativer eller antagande
antingen af 1845 års tullbestämmelse eller af Utsk:s förslag.
Man skulle likväl kunna tänka sig att R. o. Ad. skulle vid nå¬
gon af ifrågavar. art:r vilja fatta ett beslut som icke öfverensstäm-
16*
244
Den 31 Maj e. m.
de med någotdera, hvarföre jag helst önskar att voter.propos:n
blefve så uppställd att R. o. Ad. hade fria händer vid fattande
af sitt beslut öfver de art:r, hvarom Ståndet förbehållit sig att
serskildt besluta.
Frih. Raab: För min del anser jag det vara alldeles likgil¬
tigt om man ställer den ena eller andra meningen främst i voter.
propos:n. De som ropade ja pä den af Hr Gr. o. Landtm, nyss
framställda propos., visste väl hvarföre de så gjorde, likasom de
hvilka svarade nej. Jag hemställer derföre huruvida det är nöd¬
vändigt att vända om de serskildta voter.propos:ne. Hvad åter
beträffar Hr Lagerhjelms yrkande om ändring deruti, så får jag
fästa hans uppmärksamhet deruppå, att meningen just är den,
(hvarom alla synes vara ense) att sedan man diskuterat om och
besluta! öfver de serskildt uppgifne och undantagne art:ne, så
skulle R. o. Ad. fatta beslut öfver samtlige öfrige arl:r på en
gång, antingen i öfverensstämmelse med 1845 års tulltaxa eller
med Utsk:s förslag. Att i fråga om denna återstod besluta någon
afvikelse från ettdera af dessa förslag, har åtminstone hittills icke
blifvit af någon yrkadt och kan icke heller nu mera blifva före¬
mål för diskussion, emedan det skulle förutsätta att man pröfva-
de denna återstod, artikel efter artikel.
Hr von Hartmansdorff: Det förhöll sig med mig, all¬
deles så som med Frih. Palmstjerna, att jag med nej besvarade
den propos. Hr Gr. o. Landtm, framställde, emedan jag hyllade
den motsatta äsigten. Efter det nu upplästa förslaget till voter-
propos., röstar jag ja, emedan min tanka finnes innefattad i ja-
proposm. Jag hemställer dock om propos:n icke skulle kunna
uppställas något enklare, så att hon bestämdt uttryckte hvad man
dermed åsyftat. Jag skulle i sådant hänseende vilja föreslå föl¬
jande ordalag: ”att den som anser de uppgifna artiklarna främst
böra komma under öfverläggning, röstar ja; den det ej vill, nej,
vinner nej, så komma de uppgifna artiklarna att främst pröfvas”.
Sedan denna fråga först blifvit afgjord, så kommer man till den
andra huruvida 1845 års tullstadga eller Utsk:s förslag skall för¬
blifva gällande, för de artiklar, som pröfvas.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att den af Hr Lagerhjelm
omnämnde inskränkningen i beslutanderätten icke egde rum i af¬
seende på de uppgifne artiklarne, utan att det vore endast i frå¬
ga om de uppgifne artiklarne, som det upplästa förslaget till vo-
ter.propos. inueliölle att antingen 1845 års lullbestämmelser eller
Utsk:s förslag skola blifva gällande.
Hr Lagerhjelm: Min mening innefattade ingenting annat
än en önskan att öfverläggningen ang:de de art:r som blifvit un¬
dantagna måtte anses vara öppen i fråga om öfriga art:r kan va¬
let endast komma i fråga emellan 1845 års tullbestämmelse och
Utsk:s förslag. För den händelse att jag oriktigt uppfattadt vo-
ter.propos-.n, anhåller jag att få höra den ännu en gång, så att
jag derefter må kunna bestämma mig.
Den 31 Maj e* m.
245
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., beträffande voter.-
proposmes uppställning yttrat, att det vore möjligt, att han, med
anledu. deraf att Frih. Palmstjernas förslag var det som först väck¬
tes af Frih. Raab, förblandat de ifrågavar. förslagen, och derföre
nu sednast till antagande framstält Frih. Raabs sednare, i stället
för hans förra förslag, men att det i afseende på voteringens ut¬
gång torde vara likgiltigt hvilketdera förslaget blefve intaget i ja-
proposm, blef den föreslagna voter.proposm efter förnyad uppläs¬
ning, af R. o. Ad. godkänd.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 58.
Nej — 30.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han, sedan R. o. Ad. nu
beslutat att först afgöra huruvida tullbestämmelserne i 1845 års
taxa eller Utsk:s nu afgifna förslag böra blifva gällande för de ar¬
tiklar, hvarom R. o. Ad. icke förbehållit sig att serskildt besluta,
finge hemställa om R. o. Ad. i fråga om dessa artiklar bifölle
hvad Utsk. föreslagit.
Ropades ja och nej.
Då härefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
tullbestämmelserne i 1845 års taxa höra i afsseende på nu ifråga¬
var. artiklar förblifva gällande, blef äfven denna propos. besvarad
med blandade ja och nej, hvarjemte
Frih. Raab, anmälde sig och yttrade:
Ehuru det ligger någonting ovanligt uti att börja med åter¬
stoden, sedan man antagit vissa art:r, får jag dock linna mig i
det nu fattade beslutet. Jag tror dock det vara skäl alt något
närmare öfverlägga om hvad som nu skall blifva föremål för be¬
slut. Då någon diskussion i detta ämne icke uppstått, har Hr
Gr. o. Landtm, icke framställt propos. om öfverläggningen blifvit
afslutad, och anser jag således min rätt att i ämnet yttra mig
ännu stå öppen. Jag anhåller derföre att få fästa uppmärksam¬
heten derpå att, ibland dessa icke särskildt uppgifne och undan-
tagne artiklar, finnas många, som hvar för sig icke lemna Staten
någon serdeles stor inkomst, men ä hvilka det för näringarne i
allmänhet vore af vigt att få tullen nedsatt just för alt skydda
de näringar, som deraf sig begagna. Jag tror att R. o. Ad. icke
behöfver befara att Ståndet går för långt i nedsättning om det
antager de af Utsk. i fråga om dessa artiklar föreslagne tullbe-
slämmelser, hvilka på långt när icke äro så låga, som den K. M.
föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Om jag icke missförstått me¬
ningen af Ståndets redan fattade beslut samt Hr Gr. o. Landtnäs
gjorda framställning, så måste det vara afgjordt, att någon vidare
öfverläggning om de nu förevar:de artiklarne icke må äga rum,
ty för att en sådan öfverläggning skulle få företagas hade Frih»
246
Den 31 Maj e. m.
Raab bordt i förmiddags uppgifva, hvilka af dem han önskat få
särskildt underställde R. o. Ad:s pröfning. Jag bar fruktat att
mina motståndare skulle komma med en sådan efterräkning och
derföre frågade jag Hr Gr. o. Landtm, huruvida man kunde va¬
ra säker på att ingen ledamot, efter det beslut ang:de föredrag-
ningssättet blifvit faltadt, skulle uppträda och yrka på flere förut
ej uppgifne artiklars företagande till pröfning. Derigenom skulle
man återkomma pä samma punkt, der man stod vid början af
öfverlåggningen om delta betänk. Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att inga andra artiklar än de förut uppgifne kunde komma under
serskild pröfning. Jag tryggar mig dervid och hoppas att vi
måtte få skrida till besluts fattande i anledn. af Or Gr. o. Landtnäs
sednaste propos.
I anledn. af delta Hr von Hartmansdorffs anförande, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att hans framställning hade blifvit något orik¬
tigt uppfattad. Hr Landtm, hade förklarat, att derest, såsom nu¬
mera skett, R. o. Ad. beslutade, att alla de artiklar, hvilka nu
voro under pröfning eller öfver hvilka beslut nu borde lättas,
skulle på en gäng förekomma (ill afgörande, det icke stöde nå¬
gon ledamot öppet att framkalla en serskild diskussion eller ser¬
skildt beslut öfver någon af dessa artiklar; men delta utgjorde
likväl icke binder för en öfverläggning rör:de dem alla, dä deri¬
genom icke något serskildt beslut i afseende på någon del af des¬
sa artiklar åsyftades.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Redan i förmiddags un¬
der diskussionen om föredragningssältet yttrades bär många re-
sonnementer angtde tullfrågan i sin helhet; och då jag dessutom
är öfverlygad att de fleste af Ståndets härvar-.de ledamöter icke
underlåtit att om innehållet af Ulskts förslag taga kännedom och
derom fatta sin mening, anser jag mig nu böra vata kort samt
inskränka mig till att uttrycka den förhoppning att R. o. Ad.,
i närvartde kritiska tidpunkt, icke måtte blottställa näringarne
för den ruin som blefve en oundviklig följd i fall Utsk:s förslag
antages.
Hr Printzensköld: Om den åsigt Frih. Raab nu framställt
vinner bifall vet jag sannerligen icke hvartill det beslut gagnar,
som R. o. Ad., ang:de föredragningssältet fattat. Ty om man
får diskutera och öfverlägga om hvarenda artikel uti den nu
klumpvis föredragna delen af Ut sk :s förslag, så kan man ju på det
sättet uttänja diskussionen om förevar:de betänk, så att den räc¬
ker lika länge, som den skulle hafva gjort ifall betänk, blifvit
punktvis föredraget frän början tili slut; och enda skillnaden ha¬
de varit att man nu måste hålla sig inom 2:ne bestämda gränser
eller antingen till 1845 års tulltaxa eller till Utsk:s förslag. Li¬
ka med Hr von Hartmansdorff har jag likväl föreställt mig att vi
genom nyssnämnde af R. o. Ad. fattade beslut skulle slippa all
vidare diskussion, ang:de de artiklar, hvaröfver R. o. Ad. nu går
att i en klump fatta sitt beslut.
Den 31 Maj e. m.
247
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då Frih.Raab
nu inledt en diskussion öfver denna fråga och anfört de skäl som
synes honom vara talande för lindrigare tullbeslämmelser än de
nu gällande, i fråga om de artiklar i tulltaxan, hvaröfver vi nu
skola besluta, så anhåller jag för min del att få förklara att jag
anser ett skyldigt förutseende och uppmärksamhet på tidens tec¬
ken påkalla bibehållande af den hittills tillämpade tulltaxan, hvil»
ken, såsom hvar och en vet, innefattar högre tullbeslämmelser än
hvad Utsk. föreslagit. På sätt i förmiddags yttrades är den nu
gällande tullen på de flesta varor jemförelsevis till de låga priser
som dessa å utländsk ort drager af ringa eller ingen betydenhet.
Vidare bör man härvid afse att möjligheten att genom reciproci-
tets-traktater med främmande makter få nedsättning i deras tull¬
bestämmelser skulle göras om intet, derest man nu nedsatte tull¬
bestämmelserna i vår egen tulltaxa.
Frih. Raab: Första frågan lärer här vara huruvida man
skall diskutera om denna fråga och det lärer väl egentligen få
bero på hvars och ens smak örn han deruti vill taga del eller
icke. Hr Printzansköld hoppades att. få slippa diskussion, dertill
får jag svara, att det beror helt och hållet på honom sjelf alt lå¬
ta bli att besvara mina yttranden. Jag anhåller att få rälta ett
stort misstag som begåtts af dem som lika med Frih. Cederström
föreställt sig alt Heres näringar skulle ruineras genom antagandet
af Utsk:s i afseende på ifrågavar. artiklar afgifne förslag. Dessa
artiklar äro i allmänhet af ganska iinga betydenhet och hela den
minskning i inkomster som skulle uppkomma genom antagandet
af K. M:s förslag belöper sig endast lill 215,000 r:dr, och efter
Utsk:s förslag uppgår den till det ringa beloppet af 50 å 60,000
r:dr, hvarjemte man hör besinna att de betydligaate artiklarne
äro undantagne. A andra sidan kan man göra sig förvissad der¬
om att innan kort, till följd af den billigare tullen, en större för-
lullning skall äga rum och tullförsnillningen i samma mån upp¬
höra. Det vore för vidlyftigt att genomgå tulltaxan och för hvar
och en af de nu ifrågavar. artiklarna anföra de skäl som tala för
de derå gällande tullbestämmelsernas nedsättande lill hvad Utsk.
föreslagit, utan anser jag tillräckligt redan vara anfördt till stöd
för bifall till de serdeles billiga och af behofvet påkallade nedsätt-
ningar Utsk. här föreslagit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag icke rikligt kan erinra
mig hvilka varor blifvit undantagna för serskild pröfning, anhål¬
ler jag få veta om deribland finnas upptagne slöjdvaror, ej spe¬
cificerade.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste att artikeln slöjdvaror, ej speci¬
ficerade, icke förekom bland dem som blifvit undantagne, hvarefter
Hr Rosenblad anförde:
Jag är nu mer öfvertygad om oriktigheten af det sätt att be¬
handla förevar, fråga som i förmiddags föreslogs och'nu beslutats,,
då man nu skall i klump utlåta sig öfver alla icke serskildt un¬
248
Den 31 Maj e. m.
dantagna artiklar, dervid man vid undantagens bestämmande na¬
turligtvis icke kunde ihågkomma alla de artiklar öfver hvilka det
vore högst nödigt, att serskildt för hvarje besluta. Emedlertid
får jag bestrida den åsigt Frih. Cederström uttalat, att en ned¬
sättning i tullen å artiklar öfver hvilka nu i klump skall beslu¬
tas, skulle medföra undergång för de näringar, som med dem sig
befatta. Jag tror det icke, likväl medger jag att närvarande kon-
junktursförhållanden äro sådana att man bör gå tillväga med myc¬
ken försigtighet. Icke derföre att jag tror att fortfarandet af hit¬
tills gällande förbud och öfverdrifvit dryga skyddstullar skall lem¬
na något verkligt skydd åt de respektive inhemska näringarne,
aldrahelst om de dåliga konjuoklurerne ytterligare nedsätta pri¬
sen på utländska manufakturvaror och derigenom öka premierne
för smuggling. Men jag tvekar att förorda nedsättningar i anse¬
ende till det nedstämmande intryck som nuvar. konjunkturförhåhs
landen gjort på allmänna opinionen. Det vore nemi. mindre un¬
derligt om Svenska fabrikanten och hans arbetare som i alla fall
icke lära kunna undgå att hafva känningar af den stagnation i
bandel och rörelse hvaraf en stor del af Europa för närvar, lider,
om desse inhemske producenter, säger jag icke skulle hysa farhå¬
ga för deras fabrikers existens i händelse af en nedsättning i tull¬
bestämmelserna och om i sådan händelse de arbetande klasserne,
visserligen utan skäl, skyllde deras minskade förtjenst, deras li¬
dande, på de förändrade lullförfattningarne, och således lättligen,
under närvar, politiska jäsning, kunde blifva föremål för illvilliga
agitatorers uppvigling. Det är derföre, som jag i afseende på de
tullstadganden som röra vår hnsflit och de fabriker, som sysselsät¬
ta större antal arbetare, som våra handiver'kerier i allmänhet nu
anser all förändring betänklig, och dä jag i förmiddags försum¬
made skaffa artikeln slöjdvaror, ej spcificerade, jemte några andra
undantagna, så, om numera efter hvad jag befarar, sådant un¬
dantag icke låter sig göra, måste jag, ehuru ogerna vid förestå¬
ende votering, votera med Hr von Hartmansdorff.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Rosenblad förklarat
alt kan i afseende på klumpen röstar för 1S45 års tulltaxa, har
jag intet alt emot honom anföra; men anhåller i stället alt få
upptaga något af hvad Frih. Raab yttrat. Han säger nemi. alt
det skulle vara lill fördel för näringarna sjelfva, som nedsättning
i tullafgifterna skulle äga rum. Näringsidkarne påstå dock mot¬
satsen och säga att vi tåla icke vidare nedsättning, emedan den
skulle leda till vår undergång. Jo, säger Frih. Raab. I talen
det rätt väl och skolén deraf må mycket båttre än hittills, det vet
jag bättre än J. Hvilkendera skall man nu tro? Jag skulle vilja
åberopa en omständighet som talar emot Frih. Raab, nemi. att
alla främmande ministraroch konsuler ständigt yrka pä förbuds bort¬
tagande och tullafgifternas nedsättning. Månne de göra det för
den Svenske näringsidkarens bästa? eller är det för den Franske,
Engelske eller Tyske tillverkarens fördel? Jag tror man måste
antaga att de äro aflönade för att bevaka sina kommittenters
och icke för att befrämja den Svenske tillverkarens fördel.
Den 31 Maj e. m.
249
Hr Hjerta, Lars: Den diskussion som nu pågått torde må¬
hända tillräckligt visa att jag hade rätt uti att på f. m. yrka,
såsom det konstitutionel! riktigaste, att tulltaxan måtte punktvis
genomgås. Jag finner nu att jag icke bordt afstå från detta yr¬
kande emedan det vanligen icke skulle åtgått längre tid att så¬
lunda genomgå hela taxan än som erfordras, efter det nu beslu¬
tade föredragningssättet då så många artiklar äro undantagna för
serskild pröfning. Dervid får jag tillika beklaga alt slöjdevaror,
icke specificerade och handtverkerivaror i allmänhet icke blif¬
vit undantagne. Jag hade nemi. för dessa varor velat yrka på
bibehållande af den hittils gällande tullen. Orsaken dertill ligger
icke i någon fruktan för den närvar, handelskrisen och dess följ¬
der på våra näringar; jag anser nemligen mycken inbillning lig¬
ga lill grund för den farhåga som synes nog allmänt råda att sto¬
ra massor af utländska varor skola störta öfver oss. Arbetslöshet
plägar eljest icke föda öfverproduktion och då i många Europei¬
ska länder dervar. fabriker ligga nere, behöfver ej deraf befaras
någon utsträckt varuproduktion. Det egentliga skälet hvarföre
jag önskade bibehållandet af nuvar. tullbestäramelse är, att dessa
varor, för att kunna lätt tullbehandlas, ofta torde uppgifvas till
ett värde som för de flesta understiger deras egentliga värde,
hvarigenom den åsätta tullprocenten utgår. Det torde derföre va¬
ra nödvändigt att fastställa något högre tullbestämmelser för att
lemna behöfligt skydd åt näringen. Jag nämner detta utan att
derföre vilja säga att det behöfver alltid äga rum; det finnes
nemligen många slags handtverkerivaror som till följd af svå¬
righeten och dyrheten att transportera dera, naturligen tillhöra
den inhemska produktionen, såsom möbler och annat dylikt. Mån¬
ga sådana skulle t. o. m. kunna få tullfritt införas, utan att man
derföre äfventyrade någon betydlig konkurrens. Andra deremot
äro i anseende till mindre vigt och volym i förhållande till vär¬
det af beskaffenheten att kunna med mera lätthet importeras,
hvadan den inhemska fabrikanten deraf torde böra skyddas ge¬
nom högre tullbestämmelser. Då jag deremot i fråga om öfriga
artiklar tillhörande den s. k. klumpen vill biträda Utsk:s förslag,
önskade jag få förenämnde artiklar jemväl undantagne och hem¬
ställer derföre om Ståndet icke skulle täckas medgifva att dessa
artiklar läggas till de öfrige, serskildt upptagne varorna. Hvar
och en, vare sig affärsman eller andra personer, som haft tillfälle
att se verkan af den nu gällande tulltaxans tillämpning, torde
medgifva att den i dessa fall icke kunde vara sämre. Detta sä¬
ger jag dock icke så mycket med afseende på tullsystemet i det
stora hela; denna fråga lärer i alla fall nog komma att debatte¬
ras vid de vigtigare artiklar som äro undantagne för serskild pröf¬
ning. Då jag undantager nyssnämnda artiklar, dertill man må¬
hända äfven skulle kunna lägga de af mig nu vidrörde slöjdvaror,
så äro de öfriga artiklarna af så ringa betydenhet alt frågan om
förändring uti 1845 års tullbestämmelser egentligen inskränker
sig till bemödande alt åstadkomma en mera rationel och klok
tullbehandling. Alt återföra vissa artiklar under vissa benämnin¬
250
Den 31 Maj e. m.
gar m. m. Jag vågar icke yrka derpå, men liemsläller lill R. o.
Ad., och hoppas att Hr Rosenblad vill förena sig med mig uti
den anhållan alt Ståndet ville medgifva att meranämnde artiklar
eller ”slöjdevaror ej specificerade” och ”handtverkerivaror” finge
på den särskilta listan upptagas.
Frih. Raab: I anledn. af Hr Hjertås sednast framställda ön¬
skan att R. o. Ad. ville undantagsvis för artikeln slöjdevaror med¬
gifva en förändring af sitt beslut i fråga om föredragningssättet,
får jag förklara, att jag anser detta högst olämpligt, emedan det
möjligen kunde hafva till följd, att den ena ledamoten efter den
andra framställer enahanda önskan i fråga om någon viss artikel,
hvadan man icke kunde förutse någon gräns för anspråken i det¬
ta afseende. För öfrigt anser jag visserligen icke denna artikel
vara af så stor vigt att något undantag af den orsaken torde ifrå¬
gakomma. Den drager nu 33^ procents införseltull och skulle
efter Utsk:s förslag blott hafva 25 procents tull. Men som den
lofliga importen af denna artikel är temligen ringa, skulle skill¬
naden i beloppet mellan dessa båda tullsatser icke blifva mera än
några hundrade r:dr. Vid sådant förhållande är icke skälig an¬
ledn. förmoda att våra handtverkare skulle ruineras af den före¬
slagna tullnedsättningen. På sätt Hr Rosenblad synes hafva ve¬
lat antyda, är det gifvet att om varuprisen utomlands nedgå och
således naturligen söka sig hit, så är det ju gifvet att ju högre
och orimligare våra tullbestämmelser åro, desto mera skall smugg-
leri och tullförsnillning deraf föranledas. Hvad sjelfva principen
beträffar af en högre eller lägre tullsats, så utvisa Hr Skogmans
tabeller att alltsedan år 1824 då R. St. började att följa en libe¬
ralare tullagstiftning, och allt eftersom förbuden upphört och handt-
verkarne således till en viss grad måst kunkurrera med utlännin¬
gen, hafva handtverkerierna uti betydlig mån förkofrat sig. Rland
andra hafva bleckslageriarbelen i den mån utvidgats att antalet
af idkarne utaf detta handtverk frän 1837 till 1845 stigit från
59 till 90 mästare. Detta synes vara ett tillräckligt bevis på att
de kunna berga sig med den föreslagna tullen.
Hr Ribbing, Bengt: Ehuru jag anser det fåfängt althar
söka öfvertyga mina motståndare derom att de hafva orätt, kan
jag dock icke lemna obemärkt det bemödande man här gjort sig
att förvilla omdömet i denna fråga. Här har nemi. blifvit ytt¬
radi (såsom mig syntes med mycket bifall från flere personer)
den invändning emot Frih. Raab det han skulle vilja påtruga nä-
ringarne den öfvertygelse alt de skulle må väl af en nedsättning
ehuru de sjelfva trodde motsatsen. Detta låter mycket bra, men
torde böra närmare skärskådas. Efter min öfvertygelse bör roan
icke betrakta frågan ur en så ensidig synpunkt. Det finnes nemi.
uti samhället andra personer än blott näringsidkarne, nemi.
konsumenterne: och om desse sednare kan man väl icke säga att
de må väl af förhöjda tullar, emedan de måste bestå fiolerna.
Här är likväl icke fråga om några magtspråk från den ena eller
andra sidan, utan det är fråga om att öfverlägga och besluta om
Den 31 Maj e. m.
251
hvad sorn mest bidrager till det allmännas förkofran. Samma en¬
sidiga åsigt har den värde talaren, som jag här åsyftar, uttalat,
då han ordat om de främmande sändebuden och då han frågat
om man trodde, att desse påyrkade nedsättning för att gagna
Sverige, eller om det icke vore för deras egna landsmäns skull.
I hast betraktadt kan det visserligen synas, som om yrkandet af
en dylik nedsättning från främmande makts sida, blott innefattar
ett försök alt kunna få rikta sig på vår bekostnad, men dervid
utgår man från den olyckliga grundsatsen att hvad den ena i det¬
ta fall vinner skall den andra nödvändigt förlora, hvilken jag
dock anser vara falsk emedan i frågor om dessa, vinst å ömse si¬
dor kan äga rum genom en större frihet i handel och vandel.
Äfvenså måste man komma ihåg, att de främmande sändebuden
mången gång yrka nedsättning i våra tullsatser endast för att
kunna medgifva nedsättning i deras egna tullbestämmelser, hvari¬
genom först en större liflighet i handel och vandel emellan de re¬
spektive nationerna kan uppkomma. Det är nemi. gifvet att om
vi hafva så höga tullar att utlänningar icke kunna någonting hit
införa, så är det också tydligt att de icke taga något härifrån. I
handel och vandel afsättas icke varor ensamt för reda penningar,
silfver eller guld, utan del är ett slags varubyte genom export
och import som utgör handelns egentliga lif. Penningar begag¬
nas blott för att betala skillnaden i räkning handlanderne emel¬
lan. Efter min öfvertygelse skulle också en ömsesidig nedsätt¬
ning af tullar och lossande af onaturliga band på handeln vara
till ömsesidig förmån för båda parterna. Jag instämmer äfven uti
hvad Frih. Raab yttrat ang:de lurendrejeri och anser densamma
inverka skadligt på våra näringar. För öfrigt kan jag icke neka
till att det skulle högeligen förundrat mig om en så vigtig fråga
som den nu förevar:de utan någon diskussion blifvit afgjord. Jag
tror dock att man bör allvarligt begrunda densamma innan man
derom skrider till beslut. Många tusende menniskors väl eller ve
bero på R. St:s beslut deruti. Jag fruktar dock att allt ordnan¬
de i denna fråga icke tjenar till något, att döma efter den ut¬
gång sista voteringen fick. Men det kan dock tjena dertill, att
eftertanken skärpes till nästa gång och jag hoppas att frågan vid
en annan riksdag får en bättre utgång än som nu synes” blifva
fallet; emellertid voterar jag för bifall till betänk.
Hr Printzensköld: Till svar på hvad Frih. Raab sednast
mot mig anfört, får jag äran förklara att jag nogsamt känner det
Frih:n lika med hvarje annan ledamot af Ståndet äger rätt att
uttänja diskussionen ang:de den s. k. klumpen (så länge som hälst;
men Frilun torde dock icke kunna förneka så mycket mindre
som han sjelf på f. m. yttrade en sådan åsigt), att ju meningen
med de, rör.de föredragningssättet gjorda förslag, varit meningen
att så mycket som möjligt förkorta öfverläggniogarne om i fråga¬
var. betänk. Jag hade således icke väntat mig att Hr Frilun
sjelf skulle motverka delta ändamål genom att inleda oss i en de¬
taljerad diskussion öfver de artiklar af tulltaxan, hvaröfver beslut
252
Den 31 Maj e. m.
på en gång skall fattas. Men efter nn så har skett, torde det
tillåtas mig att i anledn. af hans yttrande, det Konungens propos.
skulle i allmänhet innefatta lägre tallbestämmelser än Utsk:s för¬
slag, fästa uppmärksamheten derpå, att Utsk. för flera artiklar fö¬
reslagit lägre tullafgifter än Konungens propos. innehåller. Der¬
jemte har Utsk. som till regel tagit att bestämma tullen till 25
procent af varans värde, likväl i många fall nedsatt den vida der¬
under och detta ofta till den grad att nedsättningen utgjort 50
procent, ja ibland 66f:dels procent emot hvad 1845 års tulltaxa
innehåller. Till bevis derföre får jag hänvisa till artikeln häk¬
tor och hyskor som i nu gallande taxa har 1 r:drs tull sig åsatt,
men som Utsk. föreslagit höra nedsättas till ^:del deraf eller 16
sk. på it:det. Samma förhållande är med krukmakarearbeten
hvilka nu draga en tull af 3 sk. och som Utsk. ansett böra ned¬
sättas till 1 sk. pr fä. Likaledes har Utsk. föreslagit att talgljus,
hvarå tullen hittills utgjort 6 sk., hädanefter endast skulle draga
en tull af 3 sk. 6 r:st. pr mark. Hvad Utsk. yttrat ang:de sist¬
nämnde artikel är isynnerhet märkvärdigt att läsa. Utsk. till-
kännagifver att K. M. föreslagit tullens nedsättande till 3 sk. pr
fä. I anledn. deraf yttrar Utsk., att som det är kändt att den
Ryska talgen i detta land är belagd med utförsel tull, hvaremot
talgljus får derstädes fritt utföras, så vore del vådligt alt utsätta
en så låg införseltull som den K. M. föreslagit, emedan denna
näringsgren bedrifves af fattige personer; och Utsk. har af detta
skäl tillstyrkt en förhöjning i den af K. M. föreslagna tullen med
6 r:sl., säger sex r:st. pr fä. Sålede har raan tili de föreslag¬
na T62:delaue lagt 1I2:del och denna tolftedel anser man hafva en
oberäknefig kraft att skydda de fattiga producenterna. Vidare
har Frih. Raab yttrat att konkurrensen vore nyttig och, såsom
bevis derföre, anfört de framsteg bleckslagerihandteringen skall
hafva gjort under de sednare decennierna. Det är möjligt att så
är förhållandet. Jag får dock underrätta Frilen att efter hvad
flere idkare af detta yrke inom Stockholm sjelfvc sagt mig, äro
de med nuvar. tullbestämmelse så föga skyddade att de icke kun¬
na tillverka några lackerade arbeten, utan nödgats hos Hr Leja
af hvad han utifrån importerat, köpa sina behofver i den vägen.
Hr Ribbing har yttrat mycket, hvaraf jag icke lyckats uppfatta
allt. Han har bland annat äfven talat om konsumenter, f an¬
ledn. deraf lar jag mig friheten fråga honom om han gjort sig
fullständigt reda om, hvad med ordet konsument förstås och om
någon klass af medborgare finnes som kan kallas konsument utan
alt tillika vara producent, då jag dock derifrån undantager, för
det första alla fatiighjon och för det andra den kapitalist, som
blott lefver af sin ränta. Jag får till honom hemställa huruvida
icke näringsidkare i allmänhet samt jordbrukare, hvilka i sig in¬
nefatta det öfvervägande antalet producenter tillika äro konsu¬
menter, ty de kunna ju icke kläda och föda sig för intet. Så
måste man t. ex. anse klädesproducenterna i Norrköping jemväl
vara konsumenter. Jag tror således, att det icke är rätt alt tala
om producenter å ena sidan och konsumenter å den andra, ty
Den 31 Maj e. m.
253
de ingå i hvarandra och man kan icke tänka sig dem serskilde.
Jag vill icke längre förlänga diskussionen utan önskar att vi ju
förr desto hällre måste skrida till votering.
Hr Ribbing: Det torde icke löna mödan att bär ingå i nå¬
gon definition af orden konsumenter och producenter eller utred¬
ning af de begrepp man dervid vanligen fäster; men i afsende å
klädesfabrikationen får jag säga, att om den värde talaren jemför
antalet af klädesväfvarne med summan af öfrige innevånare i ri¬
ket, män, qvinnor och barn som behöfva kläder, men icke fabri¬
cera kläde, så torde han förstå hvad jag menat med skillnaden
emellan producenter och konsumenter.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle Bevilln.Utsk:s för¬
slag i afseende pä de artiklar, öfver hvilka R. o. Ad. icke förbe¬
hållit sig att serskildt besluta, ropades ja och nej; hvarefter Hr
Landtm, hemställde om R. o. A. ansåge att i afseende på dessa
artiklar 1845 års tulltaxa borde fortfarande blifva gällande, samt,
sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade med
nej, förklarade del han trott sig finna ali den sist framställda
proposm blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Frih. Raab begärde votering.
Upplästes till justering följande förslag till voler.propos.:
Den som anser Bevilln.Utsk:s, i dess utlät. N:o 13, afgifna
förslag böra blifva gällande, i afseende på de delar af tull-lagstift¬
ningen, hvarom R. o. Ad. icke förbehållit sig att serskildt be¬
sluta, voterar
ja;
den det ej vill voterar
neH
Vinner nej; komma 1845 års tullbestämmelser att blifva
gällande i afseende på de delar af tull-lagstiftningen hvarom R.
o. Ad. icke förbehållit sig att serskildt besluta.
Frih. Cederström: Jag har ingenting att anmärka emot
den framställda propos., utan har endast begärt ordet för att er¬
inra de Hrr som vid förra voteringen röstade ja, att de nu böra
lösta nej.
R. o. Ad. godkände den föreslagna voter.proposm och efter
voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 28.
Nej — (58.
De delar af tull-lagstiftningen, hvilka ansetts böra hvar för
sig blifva föremål för beslut, blefvo härefter företagne till pröfning.
l:sta punkten, ang:de upphörandet af införseltullen d de
sidan 10 i Utsk:s betänk, upptagne varor, äfvensom å china-
bark, omalen.
Hr von Hartmansdorff: Bland de varor som blifvit fri-
254
Den 31 Maj e. m.
tagna från införseltull, förekomma äfven följande: ”bokstafsstämp-
lar, boktryck eller stilar, förslitne och obrukbare eller stilskrot”.
Men detta är detsamma som gammalt bly, hvilket således äfven
borde vara befriad! från införseltull. Nu är likväl i gällande
tulltaxa bly upptaget till 1 r:dr 6 sk, tull för SkSalet, och den¬
na tullafgift har Utsk. föreslagit böra bibehållas. För samman¬
hanget och följdrigtighetens skuld tror jag derföre att samma tull
bör åsätlas ifrågavar. slags bly.
Hr Skogman, Carl David: I anledn. af hvad Hr von
Hartmansdorff yttrat får jag äran upplysa, att de under rubriken
bokstafsstämplar m. m. innefattade artiklar, bestå icke blott af
bly utan af flere tillsatser såsom antimonium och andra metaller.
Det kan anses vara nyttigt att få såkalladt stilskrot infördt till
Sverige för att här omsmältas. Jag begagnar äfven tillfället att
anhålla att den af Frih. Palmstjerna förordade artikeln chinabark
måtte upptagas ibland de vid införsel tullfria varorne.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge att de ar¬
tiklar, för hvilka Utsk. tillstyrkt tullfrihet vid införseln samt arti¬
keln chinabark, omalen, jemlikt Frih. Palmstjernas derom gjorde
förslag, borde vid införseln åtnjuta tullfrihet; men härvid anmäl¬
de sig och yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Jag anser proposm böra inskrän¬
kas till de artiklar, som i förevar, punkt äro uppräknade före
dem, emot hvilka jag gjort anmärkning.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att R. o. Ad. förklarat öfver-
läggningen fulländad och således några ytterligare anmärkn:r ej
kunde framställas.
Hr von Hartmansdorff: För min del har jag ansett öf-
verläggniugen fulländad blott rör-.de de artiklar, hvaremot jag
gjort anmärkn., men icke rörde öfriga varor.
Frih. Raab: Jag hemställer till Hrnne om vi icke skulle
fördjupa oss i ett haf af diskussion, om man här skulle ingå i
en särskild öfverläggning om hvarje artikel i förevar, punkt. Så¬
som jag uppfattat Hr Gr. o. Landtnäs framställning, har han nu
till öfverläggning framställt de artiklar, som enl. Utsk:s förslag
skulle vid införsel åtnjuta tullfrihet. Efter uppläsandet af alla
dessa artiklar, yrkade Hr von Hartmansdorff, att ett undantag
måtte äga rum för bokstafsstämplar m. m., hvarefter Hr Skogman
slutligen yttrade några ord. Hr Gr. o. Landtm, frågade derpå
om diskussionen kunde anses fulländad, hvilket besvarades med ja.
Jag tror således att vi utan vidare diskussion böra om dessa ar¬
tiklar skrida till beslut.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att nu förevar, punkt blifvit i
sin helhet föredragen och ofverläggningen derom förklarats full¬
ändad innan propos. till bifall derå blifvit framställd, samt att Hr
Den 31 Maj e. m.
255
Landtm, till följd deraf trodde tiden att göra anmärknrr vid den¬
na punkt böra enl. god ordning anses tilländalupen.
Hr von Hartmansdorff: Om vi nu komma att afhandla
många särskildta punkter, så måtte detta vara Frih. Raabs fel
sora framkallat en sådan öfverläggning och uttryckligen begärt att
få yttra sig. Men då måtte det vara mig och andra tillåtet att
jemväl få ordet. Ar det Frih. Raab allena som äger säga hvad
vi skola göra och låta, så må Landtmarskalken det förklara, så
att vi veta hvad vi hafva att rätta oss efter. I annat fall torde
vi fä behålla värt ord fritt. Har jag nu försummat mig så skall
jag vara desto uppmärksammare härnäst och vid de öfrige punk-
terne söka göra min mening gällande. Men jag tror icke att nå¬
gon må söka genom öfverraskning genomdrifva sin åsigt, utan
att en hvar bör få afgifva sin röst i de frågor hvari han är be¬
rättigad att yttra sig. Jag får fråga Hr Landtm, om det är mig
tillåtet, att tala om detta ämne? Är det mig förbjudet, så är det
bäst att jag slutar genast.
Häruti instämde Frih. Falkenberg, Carl Axel.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han icke uppfattat
huruvida Hr von Hartmansdorff önskat att för artikelu ”bokstafs-
stämplar, boktryck eller stilar, förslitne oell obrukbare, eller stil¬
skrot” serskild propos. måtte meddelas, hvilket naturligtvis vore
Hr von Hartmansdorffs rättighet, om sådant äskades, förklarade
Hr von Hartmansdorff att han i sådant fall begärde det;
hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf alt lill följd deraf propos. först
skulle blifva framstäld, till bifall ä den förrslagna tullfriheten för
de i denna punkt omförmälde artiklar, med undantag af ”bokstafs-
stämplar, boktryck eller stilar, förslitne och obrukbare, eller stil¬
skrot”, hvarom serskild propos. blifvit yrkad.
Hr von Hartmansdorff: Om det är mig tillåtet att tala
om bokstafsstämplar, så måste det väl också vara tillåtet att tala
om andra artiklar.
I anledn. häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm., att hans
nyss framställda förfrågan icke varit om Hr von Hartmansdorff
ville fortsätta diskussionen, utan om han yrkade, att sedan an-
märkmr blifvit gjorde i afseende på en del af det föredragna äm¬
net, serskild propos. derom jemlikt 54 § Riksd.Ordn. skulle
framställas.
Frih. Palmstjerna: Såsom jag uppfattat Landtm:s propos.
och R. o. Ad:s svar derå, är diskussion afslntad rör:de artiklar
hvilka Utsk. föreslagit böra äga tullfrihet vid införsel. Således
kan icke någon vidare diskussion deröfver äga rum eller någon
annan anmärkn. hvarken vid de efterföljande eller föreg:de artik-
larne som i denna punkt äro innefattade. Hr von Hartmansdorffs
anhållan att den artikel hvaremot han gjort anmärkn. måtte in¬
nefattas under serskild propos. vill jag icke motsätta mig blott de
öfrige artiklarne innefattas uti en gemensam propos.
256
Den 31 Maj e. m.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., med
undantag af artikeln ”hokstafsstämplar, boktryck eller stilar, för-
slitne och obrukbare, eller stilskrot, hvarom serskildt beslut kom¬
ma att fattas, bifölle Utsk:s tillstyrkande att tullfrihet måtte med-
gifvas för åtskilliga pag. 10 i betänk, uppräknade artiklar äfven¬
som Frih. Palmstjernas förslag om tullfri införsel af chinabark,
omalen, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm,
förklarade att han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. på sätt
Utsk. tillstyrkt, bifölle tullfri införsel af bokstafsstämplar, boktryck
eller stilar, förslilne och obrukbare, eller stilskrot, samt förklara¬
de sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade
med nej, ali han funnit ja äfven härvid hafva varit öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de artikeln hampa.
Hr von Hartmansdorff: A artikeln Hampa är i nu gäl-
landfe taxa salt ett tullvärde af 50 r.-dr och en införseltull af 1
r:dr för skeppund. Utsk. har föreslagit att med bibehållande af
berörde tullsats för deu häcklade hampan, tullen å den obäckla-
de måtte nedsättas till 24 sk. Då hampan är en vara som inom
landet kan frambringas, synes mig skäl icke vara att nedsätta
tullen derå, emedan den naturliga följden skulle blifva att den
hampodling som redan påbörjats, komme att aftyna.
Hr von Hohenhausen: I detta fall tror jag att Bevilln.-
Ulsk. rätteligen förfarit, då det föreslagit att en skillnad skulle
göras emellan den häcklade och ohäcklade hampan, samt ansett
den sednare varan böra åsältas en lägre tull än den nu å artikeln
hampa i allmänhet gällande. Den ohäcklade hampan är en rå¬
vara, hvars förädling till häcklad, lemnar tillfälle till arbetsförtjenst
åt månget fattigt folk och lemnar råämnet till segelduksfabrika-
tionen. Jag tror då att den icke bör påläggas en alltför hög tull,
isynnerhet då hampan icke inom riket till erforderlig mängd od¬
las och det är af vigt för den Svenska sjöfarten att priset på se¬
gel icke blifver för högt. Af dessa skäl godkänner jag hvad Utsk.
föreslagit.
Frih. Raab: Lika med Hr von Hohenhausen tror jag att
Utsk. i detta fall förfarit välbetänkt då det tillstyrkt nedsättning
i tullen å hampa. Införseln af denna vara, i så väl häcklad som
ohäcklad form, har i medeltal utgjort 10,000 SkS". Den är onek¬
ligen en råvara för våra segelduksfabriker och således af stor vigt
för våra skeppshvarf. Jag hemställer huruvida icke den förmån
vår skeppsfart skulle vinna genom en lättad tillförsel ochettmin-
skadt pris fullt uppväger den minskning i inkomst Staten möjli¬
gen kan lida genom den föreslagna nedsältningen. Detta är den
enda synpunkt ur hvilken jag vill betrakta denna fråga, ty ord¬
nandet om den förlust jordbruket skulle kunna lida, fäster jag
mig icke vid. Hvar och en vet nemi. att hampa i ringa skala
odlas i Sverige, att derom icke är värdt att tala. För min del
kän-
Den 31 Maj e. m.
257
kanner jag åtminstone icke någon jordbrukare, som odlat denna
produkt. Jag anhåller vördsamt att R. o. Ad. malle bifalla den
nedsättning i tullen Utsk. föreslagit för den ohäcklade hampan.
Hr von Troil', Emil: Lika med de tvenne föreg:de talar-
ne anser jag hampa vara ett ganska vigtigt råämne för åtskilliga
af våra fabriker. Jag skulle således gerna medgifva att all tull
på hampa nedsattes till 24 sk. och jag tror icke, att en sådan
nedsättning skulle i väsendtlig mohn inverka på den inhemska
produklionen. Tullvärdet pä denna vara har hittills varit 50 r:dr
pr Skf?. Allmänna priset derå har dock under de sednare åren
varit vida högre och uppgått ända till 70 ä 80 r:dr. Jag tror
dock icke att det kan verka mycket på spekulanter å denna vara
och på dem som inom Sverige odla hampa om de få 24 sk.
mer eller mindre och således betyder det föga om man sätter en
särskild tull för den häcklade och ohäcklade hampan. Det är
visserligen rätt i princip att den mera förädlade varan drager en
högre tull; jag fruktar dock att den föreslagna fördelningen skul¬
le kunna föranleda underslef i tullbehandlingen, emedan skillna¬
den emellan häcklad och ohäcklad hampa icke är så lätt att iakt¬
taga, då hampan kan vara mer eller mindre häcklad. Jag tror
derföre lämpligast vara att enahanda lull stadgas för all slags
hampa och af ofvan anförde skäl tillstyrker jag att densamma
måtte sättas till 24 sk. pr Skfö.
Ilr Printzensköld: Jag ämnar att göra alldeles samma
anmärkn. emot Utsk:s förslag i denna del som den siste värde ta¬
laren framställt. Förekommen, förenar jag mig således med ho¬
nom uti det yttrande han afgifvit derom, att det icke bör vara
någon skillnad emellan häcklad och ohäcklad hampa. Jag stödjer
min åsigt på de grunder Utsk. sjelft pä ett annat ställe framlagt
i fråga om tullbestämmelserna för grof och fin ull. Om jag icke
allt för mycket misstager mig har Utsk. just af det skäl, altman
icke kunde kontrollera huruvida den importerade ullen vore grof
eller lin, föreslagit att man borde på sätt förut ägt rum samman¬
slå dessa afd:r under en gemensam rubrik. Denna grundsats
tror jag äfven här böra tillämpas. Hvad åter tullbeloppet beträf¬
far, förenar jag mig med Hr von Hartmansdorff. Den grundsats,
som hittills gjort sig gällande i vår tull-lagstiftning, har icke vi¬
sat sig hafva någon menlig inverkan på våra näringar, men väl
vela vi att en högst betydlig produktion af hampväfnader äger
rum i de norra orterna, der således hampan måste odlas i en ej
obetydlig proportion emot hvad som möjligen köpes utifrån. Jag
anser derföre att det nu gällande tullbeloppet bör få fortfaran¬
de gälla.
Frih. Raab: Det var ganska intressant att få förnimma Hr
Printzenskölds åsigt i fråga om ull. Jag hoppas att han söker
göra den gällande när nämnde artikel förekommer till pröfning,
Hvad artikeln hampa beträffar så har inom Utsk, den upplysning
5 H. 17
258
Den 31 Maj e. m.
lernnats att oaktadt den låga tullen i allmänhet endast ohäcklad
hampa blifvit till riket införd. Det betyder således i sjelfva ver¬
ket föga om man sammanslår dessa serskilda slag under en ru¬
brik eller antager den af Utsk. föreslagna fördelning, i synnerhet
då man, på sätt Hr von Troil yrkat, vidblifver den lägre tullbe¬
stämmelsen. Men dä, såsom jag redan tagit mig friheten näm¬
na, oaktadt den låga tullen nästan ingen häcklad hampa inkom¬
mit, hemställer jag till de af Eder mine Hrr, som önska varans
sammanslående, huruvida de icke finna lämpligast att låta förblif¬
va vid Utsk:s förslag hvilket har mera chance för sig att blifva
bifallit af de öfrige Stånden än något annat förslag.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Etsk. i afseende på
artikeln hampa föreslagit att den må fördelas i ohäcklad med 50
r:drs värde och 24 sk. införseltull, samt häcklad med 60 r:drs
värde och 1 r:drs införseltull pr Skf?, men att deremot Hr von
Hartmansdorff föreslagit bibehållande af 1845 års tulltaxa, hvari
för all hampa vore stadgadt ett tullvärde af 50 r:dr och en in¬
förseltull af 1 r:dr pr SkU.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr von Troil: Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
till ståndet framställa propos. derom huruvida det bör vara någon
skilnad emellan häcklad och ohäcklad hampa.
Hr Gr. o. Landtm, hemslällde om R. o. Ad. ansåge ar¬
tikeln hampa böra, såsom Utsk. föreslagit, fördelas i ohäcklad och
häcklad, men härvid ropades starka nej, blandade med ja, i an-
ledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge denna
artikel böra upptagas tinder blott en rubrik, samt, sedan denna
propos. blifvit besvarad med starka ja jemte åtskilliga nej, förkla¬
rade att han trott sig finna alt härvid ja öfverröstat nej.
Då härefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
att, såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit, införseltullen å ham¬
pa bestämdes till en r:dr per Sk&, anmälde sig och yttrade:
Frih. Raab: Det kan visserligen i sjelfva verket vara likgil¬
tigt hvilkendera meningen som blir ja-propos., men då bifall blif¬
vit yrkadt till Utsk:s förslag, hemställer jag huruvida icke rättast
vore att låta denna sednare åsigt blifva ja-propos.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, att Utsk:s
förslag redan blifvit förkastadt, hvarefter Frih. Raab afstod från
sin hemställan, och Hr Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad.
ansåge införseltullen å hampa böra bestämmas till en r:dr pr SkSf.
Härvid ropades starka nej, blandade med ja, hvarföre Hr
Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge ifrågavar. införseltull
böra bestämmas till 24 sk. per SkU, och sedan svaret å denna
propos. utfallit med starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade det
han funnit att härvid ja varit öfvervägande.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, öfvergick till föredragning af
Den 31 Maj e. m.
259
nästföljande punkt af de till serskild pröfning hänskjutne frågor-
ne, anmälde sig och yttrade
Frih. Raab: Jag hemställer huruvida icke Ståndet bör upp¬
taga frågan om tullvärdet och föreslår för min del värdet å det¬
samma till 50 r:dr.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill i allmänhet understäl¬
la Ståndet om det är skäl att här behandla frågan om tull vär¬
det? Ora, såsom jag tror, i flere fall nödigt vara, rättelse i de
föreslagna tullvärdena bör äga rum; så skall väl frågan derom
återremitteras till Utsk.; för att af detsamma behandlas. Att här
omedelbart bestämma tullvärdet torde blifva något svårt, emedan
vi här ej kunna ingå i den närmare utredning och öfverläggning
derom som för ett Utsk. är möjligt. Jag hemställer derföre om
ej denna fråga bör till Bevilln.Utsk. återremitteras?
Frih. Raab: Jag hemställer huruvida det är behöfligt att
återremittera artikeln hampa. Denna vara har förut haft sig åsatt
ett tullvärde af 50 r:dr, ett värde som jag nu föreslagit måtte
fortfarande detsamma åsättas, äfven oaktadt tullen derå blefve
nedsatt. Jag tror icke att det är värdt att för en så ringa sak
som frågan om tullvärdet besluta återemiss utom för de få fall
der värdet icke kan af Ståndet utrönas; och jag bestrider således
att man bör såsom allmän grundsats stadga, att då tvist uppstår
om tullvärdet, man bör besluta återremiss; jag fortfar således att
yrka bifall lill mitt förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag hörde icke första gången
hvad tullvärde Frih. Raab föreslog. Alen har han icke föreslagit
något annat än det som 1845 års taxa utsätter, så behöfver in¬
tet beslut derom fattas; ty uti alla de delar af berörde taxa, der
någon förändring icke antoges, kommer hon att gälla hädanefter
såsom hittills.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att det visserligen i afseende
på de artiklar, hvilka icke blifvit undantagne, förhölle sig såsom
Hr von Hartmansdorff framställ, men att i fråga om de artiklar,
hvarom R. o. Ad. förbehållit sig alt serskildt besluta, det måste
vara hvarje ledamot öppet att yrka ett förändradt tullvärde. I
detta fall, då samma tullvärde, som förut varit stadgadt, blifvit
yrkadt, blefve dock resultatet detsamma ehvad en propos. derom
framslälles eller icke.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För min del har jag föreställt
mig att det är Utsk:s förslag som utgör föremål för öfverläggning.
Utsk. har föreslagit olika tullvärden för häcklad och ohäcklad ham¬
pa. R. o. Ad. har nu beslutat att dessa artiklar skola samman¬
slås till en enda. Det torde således vara nödigt att Ståndet jem¬
väl bestämmer hvad tullvärde som bör åsättas denna vara, enär
hvarken tullvärdet å häcklad eller ohäcklad hampa lärer vara
17*
260
Dea 31 Maj e. m.
passande för den sammanslagna artikeln af häcklad och ohäck*
lad hampa.
Uppå härefter framställd propos., beslöts att tullvärdet för
hampa borde bestämmas till 50 r:dr pr Sk#.
3:dje punkten, ang:<le upphörandet af införseltullen å de
sidan 12 i Utsk:s betänk, upptagne varor.
Hr von Hartmansdorff: Bland dessa varor äro upptagna
fiågra artiklar, hvarvid jag skulle vilja göra anmärkn., nemi. bom¬
ber och kulor, champlunerade lill visst mått och renfilade, kano¬
ner, stycken, nickhakar och mörsare, stämplade och borrade, samt
finare och gröfre lavetter. Jag hemställer huruvida afgiften å des¬
sa varor, hvilka uti nu gällande tulltaxa äro upptagne till en ut¬
förseltull af 4 sk. för Sk# stapelstadsvigt icke måtte få bibehållas?
Att borttaga den vore enl. min förmening, att endast göra en
skänk åt utlänningen på Svenska statsverkets bekostnad.
Frih. Raab: Jag inser icke huru man kan påstå att tullens bort¬
tagande vore en skänk åt utlänningen. Mig synes det vara klart att
fördelen deraf tillkommer våra fabrikanter och då man i allmänhet
antagit såsom princip att för allt färdiggjordt fabrikat bevilja tull¬
frihet, så skulle ett undantag i fråga om kanoner utgöra en orätt¬
visa emot dem, som tillverka denna vara. Ur denna synpunkt
är det också som Utsk. tillstyrkt ifrågavar. tullfrihet och som jag
äfven anser att den här bör beviljas.
Frih. Palmstjerna: Om det vore såsom Frih. Raab yttrat,
att ulförseltullen skulle drabba tillverkarne af kanoner och dertill
hörande effekter, så skulle jag instämma med honom uti bifall
till Utsk:s förslag. Men så är icke förhållandet. Denna export¬
tull utgöres af den makt som har beställt kanonerna och låter ut¬
föra desamma härifrån. Jag är också öfvertygad att ingen af de
främmande makter som vid härvarande styckebruk göra beställ¬
ningar af kanoner, fästa något afseende vid 4 sk:s tillökad kost¬
nad pr Sk#; och jag tror derföre att om än denna exporttull
borttages, ej derföre flere beställningar komme att äga rum än
som blefve fallet om tullen stöde qvar. Vanligen uppgöras kon-
trakterna emellan den som beställer kanoner och ägaren af styc¬
kebruket, så att ägaren åtager sig att leverera kanonerna vid en
viss Svensk hamn, der de sedermera mottagas af vederbönde eller
dess ombud, som jemväl betala exporttullen. Så är åtminstone
min erfarenhet om huru det tillgår vid Norrköpings tullkammare
deri en mängd kanoner årligen undergå förtullning för export.
Detta är ett bland bevisen för, att ingen regel är utan undantag
och man kan gerna, utan att derföre kunna sägas frångå regeln
i allmänhet, besluta, att den hittills gällande exporttullen på ka¬
noner m. m. skall förblifva oförändrad.
Hr von Hohenhausen: Jag är alldeles af samma tanka
som Frih. Palmstjerna. När man åberopar en regel att följa vid
alla tillfällen, bör man också tillse att det fall som manomnäm-
Den 31 Maj e. ra.
261
ner är af beskaffenhet att regeln derå bör tillämpas. Utskepp¬
ningen af de fabrikater som naturligen dertill lämpa sig böra
visserligen på allt möjligt sätt underlättas: men med ifrågavar.
artiklar äger det särskildta förhållande rum, att Svenska stycke¬
bruksägare hafva ett slags monopolium på deras tillverkande och
då bör visserligen regeln modifieras, isynnnerhet då det kan visas
att tullen ingalunda faller producenten till last och densamma
dessutom är så ringa att den alldeles icke verkar något på entre-
prisen eller beställningar af kanoner. Jag inser då icke hvarföre
man skulle bortkasta omkring 1,900 r:dr som tullen å kanoner
m. m. nu inbringar Staten; utan anhåller med Hr von Hartmans¬
dorff att dessa artiklar måtte borttagas från listan å dem som få
åtnjuta tullfrihet vid införseln samt att den hittills gällande högst
låga exporttullen måtte fortfarande få gälla.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
IIr Gr. o. landtm, alt serskild propos. komme att framställas i frå¬
ga om de artiklar, i afseende hvarpå serskildt förslag blifvit gjordt,
och att Hr Landtm, derföre nu finge hemställa, om R. o. Ad.
bifölle att, med undantag af ”jern, gjutet, följande slag: bomber
och kulor, champlunerade till visst mått och renfilade , kanoner,
stycken, nickhakar och mörsare, stämplade och bonade, samt fi¬
nare och gröfre lavetter” hvarom serskildt beslut komme att fat¬
tas, de uti ifrågavar. punkt omförmälde artiklar fingo åtnjuta tull¬
frihet och införsel.
Ropades ja.
Sedan härefter Hr Landtm, omförmält, att Hr von Hartmans¬
dorff, i afseende på de ifrågavar. slagen af gjutet jern, yrkat bi¬
behållande af nu stadgade utförseltull, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller med detsamma
att R. o. Ad. måtte bibehålla det gamla tullvärdet af 32 sk. för
Slef? och att således de nu gällande stadgarne derom måtte fort¬
farande tillämpas.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt då bifall till Utsk:s för¬
slag blifvit yrkadt, propos. derå först borde framställas, samt hem¬
ställde derjemte om R. o. Ad. bifölle Utsk:s, i afseende på ifråga¬
var. slag af gjutet jern, gjorda förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm:s härefter framställda propos. om R. o. Ad. an-
såge tullbestämmelserne uti 1845 års taxa böra i afseende på
ifrägavar. slag af gjutet jern bibehållas, besvarades med starka ja
jemte åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han fun¬
nit ja härvid hafva öfverröstat nej.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 10 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
262 Den 2 Juni f. m.
Lördagen den 2 Juni 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleniprot. för d. 22 sistl. Maj.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Liljecrantz,
Gust. Fredr., såsom ledamot af Bankoötsk. erhållit 14 dagars
ledighet ifrån d. 5 dennes, sarai anmodade fördenskull Hrr Elec-
torer, att utse en ledamot i Bankoötsk. under lediglietstiden.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Björn¬
stjerna, Joh. Magnus, anmält sig vara af tjenstegöromål för¬
anledd, att för en längre tid afresa från Stockholm, samt derföre
anhölle att, med bibehållande af riksdagsmannarätt, få afsäga sig
befattningen att vara Bänkman, biföll B. o. Ad. denna anhållan,
och tillkännagaf Hr Landtm, alt, till följd deraf, val af en Bänk¬
man inom 13 Bänkm:s-afd:n komme alt förrättas i början af nä¬
sta plenum.
Företogs val af en Bänkman inom 24 Bänkm:s-afd:n, efter
N:o 2181. Hr af Segerström, fullm. Hr Bruncrona, Olof Abraham;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2216. Hr Murraij, Robert Gustaf.
Vid föredragning af Exp.Utsk:s under N:o 103 afgifna, d.
31 sistl. Maj f. m. pä bordet lagda förslag lill R. Sl:s und. skrif¬
velse ang:de skyldighet för egare eller innehafvare af säterier m.
11. slags hemman, att i fjerdingsmannabestyret deltaga samt om
utfärdande af instruktion för fjerdingsman; blef detta skrifvelse-
förslag, på begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., och
Frih. Cederström, Claes Rud., ånyo bordlagdt, för att i
den ordning, det inkommit, företagas lill pröfning.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 13, angtde
tullbevillningen, hvarvid nu bland de punkter, hvarom R. o. Ad.
förbehållit sig all serskildt besluta, förekom:
4:de punkten, ang:de artikeln bark.
Den i afseende på denna artikel af Hr Weslin vid Utsk:s
betänk, fogade reservation uppplästes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
Ståndet har af de uppläste handlingarne förnummit, att
2 förslag blifvit gjorda, dels att förtulla barken icke längre efter
mål, utan efter vir/t. Detta förslag har Utsk. afstyrkt. Det an¬
Den 2 Juni f. m.
263
dra förslaget är, att nedsätta tullen ifrån 24 sk., sora den för
närvar, utgör för tunnan, till 16 sk. eller enl. K. M:s nåd. propos.
till 32 sk. för Sk$\ På den andra sidan har det varit fråga om
att höja tullen till 28 sk. för tunnan. Om man då förblifver vid
den tullafgift sora för närvar, gäller, nemi. 24 sk. för tunnan,
så har man hållit medelvägen, hvarken antagit det högsta eller
lägsta som blifvit föreslagit. Jag anhåller följagleligen att R. o.
Ad. ville låta tullen på ekbark bestå sådan han i nuvar. taxa är
bestämd.
R. o. Ad. biföll att såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit,
tullbestämmelserne i 1845 års taxa skulle fortfarande blifva gäl¬
lande för artikeln ekbark.
5:te punkten, ang:de artikeln ben.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad beträffar den af
Utsk. föreslagne förhöjde utförseltull på ben, äfven på de arbeta¬
de och krossade, eller s. k. benmjöl, så kan jag icke instämma
deruti. Jag inser visserligen, att benmjöl är en för landtbruket
ganska vigtig produkt, och som med stor fördel kau begagnas,
men den eger äfven i landtbruket för oss lika mycket värde, som
den kan äga för utläudningen och således bör det här i landet
kunna finnas de, som vilja begagna benmjöl till sitt jordbruk och
betala det lika högt som utländningen betalar detsamma, hvadan
ingen högre utförseltull derpå, i min tanka, behöfver läggas. När
dertill kommer att hopsamlingen af ben, sådane som här äro i
fråga, utgöra en näringsgren för den fattigare delen af befolknin¬
gen, och att man således snarare än alt lägga någon tunga på
denna näring borde uppmuntra den, så är det ej skäl att höja
utförseltullen. Innan efterfrågan utomlands blef så stark, som
den förut varit på så beskaffade ben som dessa, så gällde denna
råvara så godt som intet bär i landet. Den förtjenst för den
fattigare delen af befolkningen, som sedermera uppkom genom
bensamling, existerade icke då. När det lyckliga förhållandet in¬
träffat, att man nu fått riktigt begrepp om den förmån vi ega af
denna produkt, så väl i allmänhet till arbetsförtjenst som särskildt
i afseende på alstringsförmåga, så anser jag att det icke är skäl
att förändra de förhållanden, som bibringat oss detta begrepp,
utan låta det fortfara, såsom det under sednare åren visat sig,
ganska välgörande. Förtjenslen för den fattigare delen af folket
har fortfarit. Mången jordbrukare har begagnat benmjöl till för¬
bättring af sin åker, och då under sådane omständigheter det nu¬
varande förhållandet uppstått, tror jag icke att någon förändring
deri bör äga rum.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Frih. Palmstjerna har vitsor¬
dat, att benmjöl är nyttigt gödningsämne, och jag instämmer här¬
uti. Användandet af ben, i detta afseende, har först i sednare
tider blifvit kändt hos oss. Hvarföre ock detta gödningsämne,
blifvit för det mesta såldt till England. Men sedan man från
detta land lärt känna nyttan af benmjöls gödning, har den allt
264
Den 2 Juni f. m.
mer och mer tilltagit inom Sverige; synnerligen på de större
herregårdarne, hvarefter de mindre jordbrukarne och en stor del
af allmogen lärt sig användandet af benmjöl samt erfarit dess sto¬
ra nytta. Det är kändt, alt med 60 Lfä benmjöl kan man väl
göda ett geometriskt tunnland, hvartill af vanlig gödsel åtgår
160 lass. Tages nu i betraktande att 60 IM benmjöl kan trans¬
porteras med ett par hästar, hvaremot 100 lass gödsel, fordra li¬
ka mänga dragare. Nu kostar LSnlet benmöj ungefär 24 sk.,
och lasset gödsel lika mycket, således en ren vinst af 20 r:dr
oberäknadt skilnaden af den betydliga transportkostnaden. Vi¬
dare må anföras, att gödning efter benmjöl gör jorden längre
fruktbärande, än med vanlig gödsel, och att benmjöl kan trans¬
porteras till aflägsnare orter, samt länge förvaras utan att derföre
förlora sin verkande kraft, hvilket icke är händelsen med vanlig
gödsel, så inses tydligen och klart nyttan af detta gödningsämne,
och att vi böra, så mycket möjligt är, söka bibehålla detsamma
inom vårt eget land.
Man har anfördt, alt samling af ben är en näringsgren för
de fattige, och jag vill ej bestrida denna sanning. Men jag är
fullt öfvertygad, att sedan nyttan af benmjöl blifvit allmännare
kändt, skall också ben blifva mer eftersökt och att den föreslag-
ne högre utförseltullen af 2 sk. pr lispund, på intet vis skall för¬
hindra den förtjenst de fattige härpå gjordt beräkning. Tvertom
bevisar denna förhöjning af tullen att varan äger ett större värde
inom 'vårt eget land, nu än tillförene, samt måste i följd deraf
också blifva mer eftersökt. Och hvad England beträffar, så bety¬
der några skillings högre eller lägre tull intet, de köpa ändå va¬
ran om de behöfva densamma. På de af mig nu anförde skäl
kan jag ej annat än tillstyrka bifall till Utsk:s förslag i den¬
na punkt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För mig
synes frågan böra betraktas ur båda synpunkterne, nemi. icke al¬
lenast såsom en näringsgren för arbetsfolk, utan äfven med af¬
seende å fördelen för jordbruket. Kännedomen om nyttan af
benmjölets användande såsom gödning, tillhör först sednare tider.
Den erfarenhet, sorn derom vunnits, visar, att åtminstone på ett
slags jord, hvaraf i vissa provinser finnes tillgång, nemi. spic-
keleran, benmjölet utöfvar föga verkan. Det vore hårdt om
man för den fördel skull, som ett lågt pris kunde medföra, skul¬
le sätta tullen allt för hög ooh borttaga en arbetsförtjenst som
för det mesta tillkommer inhyseshjon. För min del skulle jag
helt och hållet hafva instämt med Frih. Palmstjerna, derest man
icke visste att det funnes tillgång på Guano. Detta sednare göd¬
ningsämne, som man uppfunnit å andra långt aflägse orter, fört
till England, skulle likväl kunna upphöra, hvaraf kunde följa, alt
den lifliga och starka konjuncluren för benutföseln till detta land,
snart kunde återkomma, hvarigenom vi kunde beröfvas allt för
mycket af denna vigliga vara som kunde utföras ur landet. Jag
skulle derföre föreslå, att tullen blefve bestämd till hvad den i
Den 2 Juni f. m.
265
nu gällande taxan är, nemi. 3 sk. för 1 L$ benmjöl eller ben.
Detta vore en medelväg, hvarigenom man på en gång skyddade
jordbruket och icke betog arbetarne deras förtjenst af insamlin¬
gen, hvarigenom de måhända kunde helt och hållet nederslås och
deras förtjenst på detta arbete nedtryckas. Hade denna varas
värde varit allmänt känd inom landet, så hade visserligen icke
sådan farhåga uppkommit. Jag vill nu anmärka, i anledn. af Hr
Westins reservation vid artikeln bark alt garfverierne i de större
städerne borde kunna få denna vara till bättre pris, om de hade
comissionärer, som i deras ställe uppköpte dem uti småstäderne,
och pä samma sätt kunde man frän andra trakter skaffa sig ben¬
mjöl till orter, der sådant icke funnes och med afseende på det
allmännare användandet af detta gödningsmedel och det deraf
följaade högre värde varan skulle få inom landet till minskning
af exporten, föreslår jag att tullen måtte, i st. f. 5 sk., bestäm¬
mas till 3 sk., så väl för benmjöl som för ben.
Hr Aminoff: Den siste värde talaren har sagt, att benmjöl
icke kan med samma fördel användas på all slags jordmån och
deruti instämmer äfven jag till en viss del; ty på styflera gör
den ej samma goda nytta som på sandblandad och lösare jord¬
mån. Dock vill jag önska att vi ägde så mycket benmjöl i vårt
land, att vi dermed kunde göda all den jord, som deraf kan dra¬
ga den största nytta, och vi skulle snart se de lycklige resulta-
lerne. För öfrigt är jag fullt öfvertygad att sedan allmänheten
blifvit upplyst om nyttan af benmjöls användande, den icke skall
låta benen blifva qvarliggande på sophögar och dylika ställen; utan
ganska sorgfälligt taga desamma tillvara, för att till jordens för¬
bättring användas.
Hvad jag redan kommit i erfarenhet utaf är, svårigheten att
få köpa benmjöl, och detta bevisar huru eftersökt denna vara i
sednare tider blifvit.
Frih. Palmstjerna: Hvad är det som åsyftas genom högre
utförseltull af benmjöl? Naturligtvis att förhindra benens utförsel
ur riket. Huru kan man på bästa sätt vinna detta ändamål?
Vinnes det icke bäst derigenom att benen här i riket betalas med
hvad de verkligen äro värde, och hvad utländningen skulle beta¬
la dem med. Om icke detta vore meningen, så skulle det här
endast vara fråga om att gifva en fördel för den förmögnare,
som kan köpa ben på bekostnad af den fattige, som insamlar
dem, hvilket, i min tanka, vore orätt, och det är på denna grund,
som jag bestrider förhöjningen i tullen på detta ämne. Värdet
af benen är af Hr Aminoff uppgifvit sålunda att 60 LS benmjöl
skulle svara emot 100 lass vanlig gödsel, hvilka lass man kan
värdera till 24 sk. pr lass, som gör 50 r:dr. Således skulle 60
L& benmjöl vid användandet hafva ett värde af 50 r:dr, d. v. s.
40 sk. pr \M. Hvad betalas benmjöl med för det närvarande?
Visserligen icke med mera än 24 sk. och således har det icke
det värde, som det bör hafva, utan håller sig vid lägre pris, och
deu arbetsförtjenst, som den fattige kunde hafva, är mindre, än
2G6
Dea 2 Juni f. m.
hvad den kunde vara om man betalte varan med hvad den verk¬
ligen är värd. I 1845 års tulltaxa står ”ben andra slag, oar¬
betade utförseltull 3 sk”.
Om R. o. Ad. nu anser detta mitt yttrande vara rigtigt, så
torde denna rubrik böra beta ben, andra slag, hela eller kros¬
sade, utförseltull 3 sk. Jag får vördsamt tillstyrka denna tull.
Hr Ribbing, Bengt: Ehuru jag visserligen af innersta
hjerta nitälskar för jordbrukets förkofran, måste jag likväl på de
ganska vigtiga skäl, som Fril). Palmstjerna anfört, förena mig i
hans åsigt.
Hr Aminoff har sagt, att en särdeles stark efterfrågan på
benmjöl vid fabrikerne skulle ega rum, men tillika trott, att ut¬
förseln till England skulle så väl med 5 som med 3 sk:s tull
fortfara. Jag kan icke i något fall se någon nytta med de höga
tullarne, utan endast skada, ty om varan utföres lika med 5 sk:s
lull, som med 3 sk:s, sä är ingenting med den förra tullbestäm¬
ningen vunnit; men förlust uppstår om benen skulle falla i pris
och bar man äfven berett fabrikerne mindre tillgång ben af det
värde, som man förespeglat att benen skulle hafva, och hvilket
jag af erfarenhet hvarken kan motsäga eller bifalla. Hr Aminoff
har jemfört 00 Lgj ben med 100 lass vanlig gödsel och ansett denna
sistnämnde qvantitet behöflig för ett tunnland jord. Det är dock
mycket olika under olika förhållanden. Efter hvad jag, dels så¬
som landtman inhemta!, dels sett i böcker uppgifvas, så anser
man 100 lass gödsel på ett tunnland såsom ett maximum och 40
lass såsom ett minimum. Allt beror naturligtvis på jordmånen
som skall begagnas och vid denna jemförelse bör man naturligt¬
vis taga ett medeltal om man då jemför värdet på mjölet och det
vanliga gödningsämnet, så tror jag icke, alt det skall blifva sär¬
deles bättre pris på benmjölet. Tvärtom vet jag, att i många or¬
ter har ett annat gödningsämne blifvit ansett såsom godt, memi.
s. k. äfja, gyttja eller kärrjord och i de orter, der tillgång tinnes
på sådan, t. ex. i Småland, så frågar man icke efter benmjöl.
Allmogen vet knappt deraf, eller tror det vara allt för dyrt att
begagna. Så länge icke den allmänna nyttan af benmjöl är er¬
känd, så tror jag icke det låter sig göra, att genom höga tullbe¬
stämmelser påtvinga allmänheten denna vara. Dä tror jag icke
heller att det är rätt att nu sätta upp tullen, utan att man bör
låta det vara såsom det är.
Hr von Hartmansdorff: Ingen af dem, som här talat
öfver detta ämne, bar bestridt nyttan af benmjöls begagnande som
gödningsämne i vårt land. Då är det ju klart, att lika litet, som
man medgifver att gödningsämnen föras ifrån ett hemman till
ett annat att försäljas, lika litet vill man att gödningsämnen ifrån
ett åkerbrukande land, må utföras till ett annat. Det är således,
i min tanke gifvet, att roan bör söka förekomma denna utförsel,
så vidt görligt är. Då återstår den frågan: skall, för detta än¬
damål, varans utförsel beläggas med lägre tull eller icke?
Jag har icke hört någon talare, så framt icke Hr Ribbing,
Den 2 Juni f. m.
267
hvilkens anförande jag icke rigtigt hörde, yttrat att all tull derå
borde försvinna. Således är, bland öfriga ledamöter, frågan en¬
dast om tullen skall bestämmas till 3 eller 5 sk. Jag skulle, för
min del vara mera böjd derför, att R. o. Ad. antoge, hvad Utsk.
föreslagit och hvilket öfverensstämmer med det beslut, som Pre-
steSt. lärer fattat. Mig förekommer det så, som skulle de skäl,
hvilka här blifvit anförde deremot icke vara riktiga. Man säger
alt allmänheten icke förstår hvad varan är värd, derföre bör man
tillåta hennes utförsel, innan vederbörande begripa huru storska¬
da de göra sig. Miu tanka är tvärtom, att man icke bör gå
okunnigheten tillhanda på rikets bekostnad, utan, efter som man
vet, alt der finnes något, som är penningar värdi, så skall Staten
göra hvad han kan för att bibehålla det inom landet, intill dess
att den enskilde sjelf lärer sig förstå att akta det. Genom en
betydlig ulförselafgift, torde man komma derhän, ty om det för¬
håller sig så som Hr von Hohenhausen nämnt, och som jag äf¬
ven har hört, att gödningsämnen i England hafva stigit i pris
förmedelst minskad tillgång utifrån, så är det klart alt Engels¬
männen högre betala de gödningsämnen, som från andra länder
hemtas. Det ifrågavar. skulle följagteligen ditföras, om priset här
i landet icke hålles uppe genom utförseltullen och derigenom blef-
ve dyrare för Engelsmännen.
En ledamot har yttrat att ändamålet med den höga tullen
skulle vara att gynna de rika i Sverige på de fattiges bekostnad.
Men om man skulle gynna det rika England på det fattiga Sve¬
riges bekostnad, månne det icke vore att göra i stort hvarföre
han rädes i smått? Dessutom skulle jag tro, alt om man här ut¬
vidgar åkerbruket, genom begagnandet af de gödningsmedel, som
funnes, så skaffar man med dem den fattiga en större arbetsför¬
tjenst än den obetydliga han har på bensamling. Tillgången å
detta gödningsämne har dessutom otvifvelagtigt i Sverige betyd¬
ligen aftagit, hvarföre vi desto mera böre akta hvad deraf
återstår.
När jag emottog ulöfningen af landsh.embetet i Calmare län,
bedrefs der insamling af ben alldeles utomordentligt. Man gräfde
i tragten kring Calmare slott, der Danska och Svenska mennisko-
ben från urminnes tid hopats, och de togos bort så, att föga der¬
af torde numera återstå. Jag förmodar alt man gjort så allestä¬
des, och att tillgångar för närvar, hufvudsakligen utgöres blott af
de ben, som dagligen tillkomma. Under sådane förhållanden kan
jag, för min del, icke inse något skäl att afvika från Bevilln.-
Utsk:s förslag hvars antagande jag vördsamt till R. o. Ad. hem¬
ställer.
Hr Aminoff: Jag bekänner alt jag redan började förlora
hoppet alt vinna framgång uti förevar, ämne, då alla som hittills
yttrade sig voro af motsatt tanke med mig utom Hr von Hart¬
mansdorff. Men sedan jag fått detta kraftiga understöd, fortgår
jag, på grund af hvad jag förut anfört, alt yrka bifall till Utsk:s
förslag i detta afseende, troende, att ej allenast de landtbrukare
268
Den 2 Juni f. m.
sora hafva begagnat benmjöl till gödning, utan äfven de som fram¬
deles komma att begagna detsamma, skola komma liil den slut¬
sats jag förut uppgifvit. Äfvensom alt de fattigares förtjenst vid
samlandet af ben, på intet vis skall förringas.
En talare bar anmärkt att det behölliga gödselbeloppet jag
uppgifvit för att göda ett geometriskt tunnland är mycket olika i
olika hushållsböcker, och jag vill ej bestrida alt så förhåller sig.
Men gifvit är, att med 60 LU benmjöl blifver en god gödning,
likaså med 100 lass vanlig gödsel. Än mer, jag påstår, att 40
Lf? benmjöl är tillräckligt för att åstadkomma en god gödning på
ett geometriskt tunnland.
Vidare har samma talare yttrat, att allmogen i bans hem¬
ort, hvarken begagnar delta gödningsämne, eller ens känner
detsamma, och jag kan ej annat än beklaga alt förhållandet är
sådant; hoppandes likväl att vår kloka och förståndiga allmoge
snart skall, både lära känna och begagna detta högst fördelaktiga
gödningsämne, sedan de om dess stora nytta och mindre kost¬
samhet blifvit upplyste.
Frih. Palmstjerna: Här är sagt, att likaså litet, som man
bör tillåta utförsel af gödsel ifrån ett heraman lill ett annat, li¬
ka litet bör man tillåta detta gödningsämnes utförande till andra
länder. Jag ber om ursägt, att jag icke kan på något sätt gilla
ett sådant påstående. Gödningsämnen äro af många slag, kalk,
gips, rapsmjöl och äfven svafvelsyra om man vet att använda den
riktigt. Dessa produkter komma likväl, troligen i alla tider, att
få föras ifrån ett land till ett annat. Man skulle eljest göra på
samma sätt som hunden med hötappen, d. v. s. bibehålla en skatt
som man icke vet att begagna, af afund emot andra, som eljest
kunde begagna den. Detta vore en gömd skatt, men det vore
den giriges skatt, som vore onyttig och detta händer på många
ställen, med benen i vårt land och kommer i synnerhet att hän¬
da om tullen blifver högre, att ingen insamling deraf vidare sker,
utan benen qvarblifva obegagnade och oanvände att förmultna på
sina ställen utan att vändas till någon nytta. Det enda sätt att
förekomma detta, är att varan betalas och priset hålles så högt,
att insamlingen lönar sig. Jag tror i alla fall alt priset icke skall
bomma att stiga till den höjd, alt icke en jordbrukare ganska
väl står ut med att betala det och ändå hafva en betydlig vinst
derpå, utan att derföre denna vinst tages på insamlarens bekost¬
nad, hvilken icke ens nu får den betalning han borde hafva.
Om PresteSt. har fattat ett beslut i öfverensstämmelse med
Utsk:s förslag, så beklagar jag detta. Det var åtminstone icke
något barmhertighetsverk, som PresteSt. då gjorde.
Hrvon Hohenhausen: Jag nämnde nyss, att derest icke,
med mycken tillförsigt vore att förutse det efterfrågan om ben i
England snart skulle komma att stiga, så skulle jag vara alldeles
af den tanka att utförsel af ben, innan de äro krossade skulle,
på sått Frih. Palmstjerna föreslagit och K. M. i sin nåd. propos.
hemställt, beläggas med endast 1 sk. & r:st. utförseltull; men då
Den S Juni f. m.
269
förutseende är en pligt, som lagstiftaren icke får åsidosätta och
jag hyser den öfvertygelsen, att det förhållande skall komma att
inträffa, på sätt jag redan vid giltiga skäl sökt styrka, att priset
på ben i England skall komma att stiga; då anser jag lämpligt
att tullen så väl för krossade som maina ben, som för ben i all¬
mänhet, sättes till 3 sk. Den erfarenhet jag har af benkross-
ning har vunnits vid en fabrikation deraf i arbetshuset i Wisby.
Benen blefvo under den tid, då England lifligt efterfrågade den¬
na vara, betaldte med 8 sk. b:co. Sedermera aftog denna efter¬
frågan, och då nedgick äfven inköpspriset till 8 sk. och slutligen
till 6 sk. r:gs, ty ganska betydliga qvantiteter af krossade ben
voro vid arbetshuset att tillgå, hvilka slutligen för att kunna säl¬
jas, måste afsätlas lill samma lindriga pris, som deras beredning
kostade, så att det endast beräknades nätt och jemt huru mycket
de kostade arbetshuset. Det lyckades endast genom Hr Statsrådet
Poppii benägna åtgärder, att så väl bär i Stockholm, som i nå¬
gra landsorter få afsätta benmjölet. Sedermera fick man icke vi¬
dare köpa benen till det låga pris, som förut, hvarföre man icke
heller kunde lika mycket nedsätta priset på det benmjöl, man ha¬
de att aflåta, utan nödgades då slutligen till underpris försälja
lagret till innevånare på ön för att sålunda återfå de penningar,
som lågo borta. Det är af dessa skäl, som jag tror det vara
lämpligt, att tullen så väl för krossade ben eller benmjöl, som
för oarbetade ben bestämmas till 3 sk.
Ilr von Hartmansdorff: Jag har endast anmält mig för
alt begära ursäkt för mitt misstag, då jag sade att oarbetade ben
vore fria från utförseltull, och sålunda förvexlade de båda klas-
serne. Oarbetade ben äro väl fria från införseltull, men belagde
med 3 sk:s tull vid utförsel.
Hr Ribbing: Det behöfver föga tilläggas till de skäl, som
af Hr von Hohenhausen och Frih. Palmstjerna blifvit framställde.
Jag tror likväl hufvudsaken vara, att icke värdet på benen blif-
ver så lågt att man ej anser det löna mödan, att samla dem, ty
derigenom vinnes icke ändamålet. Det är otvifvelaktig!, att så
snart allmänheten lärer känna nyttan af benmjöl, så skulle man
snart söka att förekomma utförsel deraf, men som denna icke
kan blifva allmän, så framt icke priset sättes ned, så önskar jag,
att åtminstons f. n. tullen icke måtte höjas, utan tvertom, att
sjelfva benen måtte nedsättas i värde, hvarigenom troligen alla
sidor skulle tillfredsställas. Utan att detta sker är intet ända¬
mål vunnet.
Hr Aminoff: Det är yttradt af en föregående talare, att
det funnits flera lager af benmjöl, hvilka man icke kunnat för¬
sälja utan all svårighet. Och detta bevisar ej annat, än att man
icke rätt lärt känna nyttan och fördelen af detta förträffliga göd¬
ningsämne; men det torde tillåtas mig göra den anmärkn., att
förhållandet numera blifvit tvärtom, d. v. s. svårigheten att få
köpa benmjöl, åtminstone har jag deraf haft egen erfarenhet.
270
Den 2 Juni f. ni.
Benmjöl, använd på tjenlig jordmån, verkar till dess förbätt¬
ring ända till 10 år, då deremot annan gödsel icke verkar så
lång lid. Men innan jag fortsätter, får jag anhålla att Ridd.-
secret. täcktes upplysa, om prot.utdr. i detta ämne redan ankom¬
mit från de andra RiksSt:n, och att jag derefter måtte få ordet.
I anledn. häraf tillkännagaf undert Ridd.sekr eterare, att
någon underrättelse om de öfrige RiksStms i afseende på Bevilln.-
Utsk:s förevar, betänk, fattade beslut ännu icke blifvit R. o. Ad.
meddelad.
Hr Aminoff: Af hvad som nu blifvit anfördt kan ingen
slutsats dragas, hvarföre jag endast bör inskränka mig till den
upplysnings meddelande, alt nästan samtlige Ulsk:s-ledamöterne,
yttrade sig för bifall till den i betänk, bestämda utförseltull af 5
sk. pr Lispundet, för benmjöl.
Hr Ribbing: Det är endast i afseende på den der längre
nyttan af benmjölet, som jag vill yttra några ord. Jag tror icke
att här äro många, som bestämt kunna biträda denna af Hr Ami¬
noff yttrade mening, utan anser detta vara tvärtom så obestämdt,
att det är endast ganska få jordbrukare som kunde säga sig vis¬
sa derom, och jag tror äfven att om man läser utländska böcker,
så kommer man till samma resultat. För min del får jag säga,
att af egen erfarenhet, anser jag mig icke böra sätta tro till den
långvariga verkan af benmjöls gödning. Detta gödningsämne har
samma egenskap, som alla kalkhaltiga, nemi. förmåga att utsuga
jorden, d. v. s. att det kan göra nytta 3, 4, till 5 år, men se¬
dermera fordras ny gödning. Det är således icke allt guld som
glimmar, och på den uppgifna verkan under 10 års tid kan jag
icke tro.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag har för min del hittills
undviket att deltaga i öfverläggningarne, rör:de tulltaxan, men
ber att vid detta tillfälle få förklara att jag i allo instämmer i de
yttranden, sora af Hr von Hartmansdorff och Hr Aminoff blifvit
afgifne. Jag tror för min del att i samma mån som vårt åker¬
bruk går framåt, i samma mån som kunskapen derom genom
landtbruksmöten sprides, så skall man också inse vigten af detta
maktpåliggande gödningsämne, men jag tror, att man bör göra
allt hvad som göras kan för att bibehålla detsamma inom landet.
Jag får således för min del instämma i deras åsigter, som önska
bifall till Bevilln.Otsk:s tillstyrkande i ämnet.
Hr von Hohenhausen: Jag får endast upplysa i ani. af
Hr Aminoffs yttrande derom att numera inga lager af ben skulle
finnas, att de visserligen icke mera äro befintliga vid Wisby, se¬
dan man har upphört med fabrikationen derstädes. Detta faller
af sig sjelft, men derjemte är förhållandet, att det låga priset af
6 sk. r:gs för insamling af ben, icke häfver höjt sig.
Hr Aminoff: Med fanledn. af Hr Ribbings yttrande, att
benmjöl aldrig begagnas på den ort han bebor, och hvilket jag
Den 2 Juni f. m.
271
ej kan bestrida, blott beklaga, följer icke deraf, att detta gödnings¬
ämne får begagnas på andra orter inom Sverige, åtminstone kän¬
ner jag flere sådane provinser. Men jag kan ej tillbakahålla den
anmårkn. att då benmjöl icke begagnas i Hr Ribbings hemort,
och således der mäste vara mindre kändt, kan likväl så ifrigt
klandra dess användande och bevarande för Svenska jordbruket.
Att jag uppgifvit, det gödning med benmjöl, gagnar jorden
uti 10 år, är bygd på erfarenhet, måhända var detta en följd af
jordmånens goda natur. Men säkert är, att detta gödningsämne
visat sin nytta uti 8 å 9 år, på vanlig jordmån.
Dä nu öfverläggoingen ansågs vara fulländad, hemställde Hr
Gr. o. Landtm., att ingen anmärkning blifvit gjord emot Utsk:s
förslag rör:de arbetade elfen- hvalfisk- och andra slags ben, utan
anmärknme endast afsett oarbetade ben.
Hr von Hartmansdorff: Jag bar hoppats att då R. o.
Ad. antagit 1845 års tulltaxa såsom bestående, der särskild öf¬
verläggning ej blifvit begärd: så skulle vi slippa att tvista om så¬
dane artiklar, hvilka ej redan blifvit ifrågaställa, emedan det
vore gifvet att, för dem, de gamla stadgandena förblefve gällande.
Om förhållandet är motsatt, så nödgas man naturligtvis lala emot
allt hvad Utsk. föreslagit, och man icke vill bifalla. Dä btifver
öfverläggningen ännu vidlyftigare. Jag har under nämnde förut¬
sättning icke deltagit i öfverläggningen. Men är det nu fråga
om propos. till bifall å Utsk:s hemställan i detta fall, så bestrider
jag för min del Utsk:s förslag och anhåller att 1845 års taxa må
förblifva gällande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf att R. o. Ad.
visserligen antagit 1845 års tulltaxa för alla de artiklar, som icke
blifvit undantagne för att utgöra föremål för särskildta beslut,
men att bland dessa undantag förekom hela artikeln ben, utan
någon inskränkning till det slag deraf, som under discussionen
blifvit ifrågasatt; hvarjemte Hr Landtm., med erinran att Hr
Aminoff yrkat bifall till Utsk:s förslag i afseende på hela artikeln
ben, hemställde, huruvida Hr von Hartmansdorffs afsigt vore, att
vid propos:ns framställande arbetade och oarbetade ben må blifva
föremål för särskilda propos:r.
Hr von Hartmansdorff: Min afsigt var att anhålla det
Hr Gr. o. Landtm, täcktes dela propos:ne och göra särskilda fram¬
ställningar på de ämnen, hvarom vi icke hafva tvistat, nemi. så¬
som nyss nämndes elfenben och hvalfiskben. Till att nedsätta
tullen på dessa ämnen, kan jag icke inse något skäl. Det var
ock derföre som jag anhöll alt nu gällande tulltaxa äfven fram¬
gent måtte för dem blifva gällande. Jag hemställer såleder vörd¬
samt att serskilda propos:r härå måtte göras.
Hr Aminoff: Ehuru jag yrkat bifall till antagande af hela
artikeln som afhandlar om ben, vill jag likväl instämma med Hr
von Hartmansdorff i den åsigt, att der det icke särskildt blifvit
272
Den 2 Juni f. m.
föreslagit någon förändring i detta afseende, den gamla tulltaxan
härutinnan må blifva gällande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, sedan Hr Aminoff,
sora ensam yrkat bifall till Utsk:s yttrande ang:de arbetade el¬
fen-, hvalfisk- och andra slags ben, afstått från detta yrkande,
finge hemställa, om R. o. Ad. ansåge 1845 års tulltaxa böra fort¬
farande blifva gällande i afseende pä elfen- och hvalfiskben, samt
oarbetade ben af andra slag.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter i afseende på ”ben, andra
slag, oarbetade, krossade samt förmalde eller s. k. benmjöl”, fram¬
ställda propos. först till bifall å Ulsk:s förslag och sedermera till
bibehållande af 1845 års tullbestämmelse, besvarades med blan¬
dade ja och nej, hvarefter Hr Landtm, ånyo hemställde om R.
o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag i denna del, samt då den¬
na propos. nu besvarades med starka ja, blandade med nej, för¬
klarade det han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
Frih. Gyllenhaal, Carl Henrik, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voler.propos.:
Den som bifaller att, såsom Revilln.Utsk. föreslagit, artikeln
”ben, andra slag, oarbetade, krossade samt förmalde eller s. k.
benmjöl”, åsättas ett tullvärde af 15 sk. och en utförseltull af 5
sk. pr LS>, voterar
i*;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, beslutar R. o. Ad. att förenämnde artikel åsättes 12
sk. tullvärde och 3 sk:s utförseltull.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 38.
Nej — 14.
öde punkten, ang:de den i Utsk:s betänk, pag. 16 och 17
tillstyrkta nedsättning i införselafgifterne å arliklarne ben¬
svärta benkol, bister m. fl. rå- och beredningsämnen för näi-
ringarnc.
Hr von Hartmansdorff: När man efterser anledn:n till
detta förslag, så finner man i betänk, följande förklaring: ”att nu
gällande införselafgifter å följande rå- och beredningsämne för nä-
ringarne och konstfliten må nedsättas”. Nu skulle man likväl
icke tro, att bland sådana rå- och beredningsämnen, matvaror
skulle förekomma, men likväl finnes deribland cacao. Man skul¬
le icke heller tro, att ibland nedsättningarne kunde förekomma
någon förhöjning. Men likväl är det förhållandet med stål, alla
slag
Den 2 Juni f. m.
273
slag till 3 r:dr för 100 få stapelstadsvigt. Enl. nu gällande tull¬
taxa kostar utförsel af gjutstål endast 2 r:dr för 100 få stapel¬
stadsvigt. Utsk. kan likväl försvara sig dermed, att det samman¬
fört alla slagen af stål, nemi. gjutstål med 2 r:dr, grafstål med 5
r:dr och andra slag med 3 r:dr. Men när dessa införselafgifter
sammanläggas, så utgöra de 10 r:dr och delar man dem med 3
sä erhålles 3^ r:dr. Då nu denna summa är större än 3 r:dr,
så kan Utsk. på det sättet försvara sig. Men som stål är en va¬
ra, af den betydenhet, serdeles för tillverkningen i Eskilstuna, att
särskilda tullafgifter för de olika slagen torde böra bibehållas: så
får jag vördsamt hemställa, om icke Hr Gr. o. Landtm, samt
Ståndet ville tillåta att artikeln stål undantoges ifrån de öfriga
beredningsämnen, när den återstående massan på en gång före¬
tages till pröfning.
Hvad cacao beträffar, så torde den jemväl böra undantagas,
men af ett motsatt skäl, emedan han, såsom hörande till öfver-
flödet, nog kan tåla en högre tull. Denna artikel är likväl obe¬
tydlig, så att i afseende derå, yrkar jag ingen serskild propos.
Men om Hr Gr. o. Landtm, finnér för godt att göra propos. om
stålets undantagande: så får jag sedan yttra mig om de öfriga
artiklarne.
Hr von Hohenhausen: Jag anhåller att serskild propos.
äfven måtte göras å cacao, emedan det alldeles icke står i sam¬
manhang med de öfriga artiklarne, ty deraf males chocolade, som
sedan kokas. Detta ämne bör väl icke anses höra till råämne
för konstfliten.
Frih. Cederström, Claes Rud.: För den händelse att,
på sätt Utsk. här föreslagit, någon nedsättning kan varda bevil¬
jad i tullen på åtskilliga rudimaterier för näring och konstflit, så
anhåller jag, att derifrån få uudantaga koboltmalm och koboltme¬
taller samt att detta ämne måste serskildt behandlas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då nu blifvit yrkadt,
att de 3 artiklarne stål, cacao samt koholtmalm och koboltmelall
mätte blifva föremål för särskildta beslut, och detta ej kunde för¬
vägras, finge hemställa om R. o. Ad. behagade på en gång afgö¬
ra frågan om alla de öfriga nu ifrågavar. artiklarne.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Den massa af artiklar, som på
en gång är framställd af Utsk. lill Ståndens afgörande och som
nu jemväl kommer alt af R. o. Ad. i ett sammanhang tullbe¬
stämmas, är så stor alt man icke lätteligen kan se hvad skillna¬
den verkligen utgör för Statens inkomst, om de nedsältningar
beviljas som Utsk. här föreslagit. Men jag har gjort mig det be¬
sväret alt räkna öfver dem, och funnit att den summa som stats¬
verket på dem förlorar, något öfverstiger 10,000 r:dr. Jag skul¬
le för min del tro, att dessa nedsättningar, hvarigenom Utsk. har
skafvit litet på hvart och ett af de serskildta ämnena, icke äro
5 H, 18
274
Den 2 Juni f. ni.
för våra näringar af den betydenhet, att man bör göra en för¬
ändring som beröfvar statsverket nämnde inkomst, hvil ken vi un¬
der närvande omständigheter så vä! behöfva. Jag tager mig derfö¬
re friheten vördsamt föreslå att R. o. Ad. måtte för alla sådane
artiklar låta nu gällande tulltaxa bestå.
Hr Printzensköld, Carl: Jag instämmer så mycket hel¬
dre med Hr von Hartmansdorff i hans anhållan, att nu gällande
taxa måtte, i hvad den rörer ifrågavar:de artiklar, få blifva oförän¬
drad, som, när man jemför denna med Utsk:s förslag till tull-
nedsättning, deraf befinnes alt i de Hesta fall Utsk. nedsatt tull-
afgifterne till ^ eller -y och stundom derunder emot hvad de nu
utgöra. Bland de artiklar hvarå tullnedsättning har ägt rum lill
^:ten; och hvilket synnerligen fästat min uppmärksamhet, är å
färgadt silke, derå Utsk. föreslagit en förminskning i tullsatsen
från 2 till 1 r:dr Sf:det. Nu veta vi, att här i Sverige färgning
af silke kan åstadkommas till lika godhet som annorstädes. Hvar¬
före skulle vi då medgifva utländningen rätt att hitföra denna
vara annorlunda än i dess råa tillstånd. Fastheldre böra vi väl
låta färgningeu, såsom en varuförådling verkställas inom lan¬
det, hvarigenom arbetskostnaden derföre kommer Svenska folket
till godo.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Då jag instämmer med Hr von
Hartmansdorff och Hr Printzensköld i yrkande att 1845 års taxa
måttr iakttagas i afseende på de i denna punkt omnämnda före¬
mål, får jag tillika fästa uppmärksamheten derpå att ibland dessa
ämnen ingå några, som uti Sverige icke tillverkas, men som för
industrien äro oumbärliga. Vi finna deremot andra föremål, som
bär i landet äro kämpande med utländsk konkurrens, sådane som
cobolt, som icke längesedan tillverkats i stor skala och hvarpå
afsättning nu saknas. Ytterligare förekommer kimrök, i samma
förhållande och hvarpå afsättningen är trög. Likaså tillverkas
papp här i Sverige af fullgod beskaffenhet och tillräcklig qvanti¬
tet. Med stål är samma förhållande. Likaledes med svafvel¬
blomma och svafvelsyra äfvensom terpentin och terpentinolja eller
lerpentin-spiritus. Tillverkningen af vitriol och vax behöfva på
allt sätt uppmuntras, för att genom det sistnämnde, äfven upp¬
muntra biskötseln, hvilken nu är nedtryckt, derigenom att vaxet
håller sig, till följd af införseln utifrån i allt för lågt värde. Af
dessa skäl får jag förena mig med de Hrr som begärt att 1845
års taxa i dessa hänseenden må blifva gällande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då ingen yrkat bi¬
fall till Utsk:s förslag finge hemställa, om R. o. Ad. ansåge 1845
års taxa böra förblifva gällande i afseende på alla lill förevande
punkt hörande artiklar, med undantag af stål, cacao samt cobolt-
malm och coboltmetall, hvarom serskildta beslut borde fattas.
Ropades ja.
Då härefter artikeln cacao företogs till pröfning yttrade
Hr von Hohenhausen: Det var af fruktan för en ned-
Den 2 Juni f. m.
275
sättning af tullen pä de öfrige artiklarne, sora jag begärde att
artikeln cacao skulle undautagas, men det var icke min mening
att derå yrka liögre tull, än hvad som Annes föreskrifvit i 1845
års taxa.
R. o. Ad. ansåg 1845 års tulltaxa böra förblifva gällande i
afseende på artikeln cacao.
Vidare förekom artikeln coboltmalm och coboltmetall, hvarvid
Frih. Cederström yttrade:
Dä jag begärde alt detta ämne skulle från de omgifvande
undantagas, så skedde det just under den farhåga, att möjligen de
andra artiklarne skulle komma att erhålla en sådan tull, som
Utsk. föreslagit. Jag ansåg delta så mycket olämpligare för co-
bolt, som Sverige eger coboltsgrufvor och dessa icke ega all den
uppmuntran, som de behöfva, och, efter hvad mig är meddeladt,
skulle förtjena. Jag tror således att man icke på något vilkor
borde ännu mera försvåra för dessa grufvors bearbetare att hälla
sig uppe. Det är derföre min afsigt att tillstyrka vidblifvande af
1845 års taxa.
R. o. Ad. ansåg 1845 års tulltaxa böra, i fråga om cobolt¬
malm och coboltmetall, förblifva gällande.
Då sedermera artikeln stål företogs, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Man har från Eskilstuna gjort
en framställning till R. St. ang:de nödvändigheten att skydda de
tillverkningar, som der kunna åstadkommas. Eland dessa är gjut¬
stål af stor vigt. Man anser den förhöjning i tull som Utsk. fö¬
reslagit att läggas på gjutstål från 2 till 3 r:dr blifva för finsmi-
dena serdeles betungande, emedan tillgången ä gjutstål inom lan¬
det ieke lärer vara sä stor att den förslår till förbrukningen, hva¬
dan Eskilstuna-smederna måste begagna utländsk vara. Jag an¬
håller således att R. o. Ad. ville låta 1845 års taxa i afseende
på gjutstål förblifva gällande.
Frih. Palmstjerna: Då hela artikeln stål är öppen för
diskussion, men Hr von Hartmansdorff icke nämnt något om
Utsk:s förslag att nedsätta tullen å grafstål, så anhåller jag att
fä fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på detta ämne. Det är be¬
kant att grafstål tillverkas här i riket till utförsel i betydliga
qvanliteter, och att denna produktion har i de sednare åren ökats
emot hvad förut varit förhållandet. Jag skulle derföre tro att
man icke bör nedsätta införseltull på grafstål till 3 r:dr såsom
Utsk. föreslagit, ulan att den bör bibehållas vid hvad den förut
varit, nemi. 5 r:dr.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall i allmänhet icke upptaga R.
o. Ad:s tid mycket med anmärkmr i afseende på detta ämne.
men anhåller likväl, att få säga några ord, rör:de Frih. Palm-
stjernas sednaste yttrande. Det synes alldeles klart och obestridligt
18*
Den 2 Juni f. m.
ali, då slål är en vara, som varl Iand tillverkar för utförsel, och
således måste kunna anses med förmån concurrera både i pris och
qvantitet, efterfrågan efter utländskt slål härstädes icke kan upp¬
komma af något annat skäl, än just i anseende till den Svenska
näringsidkarens behof deraf. Det synes mig icke rimligt, att en
nedsättning i tullen på denna vara skulle ega rum för annat än
till fördel för fabrikanter, som behöfva sådant stål för tillverknin¬
gen af så beskaffade verktyg, hvilka icke eljest bär i riket kun¬
nat förfärdigas. Jag tror att det mätte vara på denna grund,
som Ulsk. har föreslagit nedsättning i tullen af stål, och hemstäl¬
ler till R. o. Ad. om detta icke varit ett motiv, som kunnat för¬
anleda att just ifrån samma intresse, som legat lill grund för
1845 års tullbestämmelser här göra ett undantag.
Frih. Palmstjerna: Om jern i allmänhet vore tillåtligt
till införsel och derpå blefve satt en tull, som vore lämplig och
således konkurrensen i allmänhet fri, sä skulle jag icke hafva nå¬
got att erinra vid den ifrågavar:de förändringen i tullen å stål, men
då R. o. Ad. genom sina föreg:de beslut här bibehållit 1845 års
tulltaxa, endast med undanlag för artikeln ben, hvarå tullen blef
uppsatt, så ser jag icke något skäl, hvarföre tullen pä stål skulle
nedsättas. Det är visserligen sanni, såsom Hr Hjerta anfört, att
den inhemska tillverkningen å stål bör kunna tälla med den ut¬
ländska, och det är jag öfvertygad om att den kan göra, samt
att således hvar och en som behöfver grafstål, kan få detta sitt
behof inom riket uppfylldl; men om t. ex. något litet af en sort
deraf skulle på försök införas, så är skilnaden emellan 5 och 3
r:dr icke så betydlig, så att icke den näringsidkare, som behöfde
stålet kunde vidkännas skillnaden. Om nu likväl tullen i allmän¬
het på grafstål skulle nedsättas, sä, enär R. o. Ad. följt den
grundsatsen, alt i allmänhet bibehålla 1845 års taxa, något öfver¬
vägande skäl finnes att undantagsvis i detta afseende frångå den¬
samma; men jag för min del kan icke inse att denna förändring
är angelägen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om icke discussionen hade upp¬
kommit, rör:de denna artikel, så skulle icke jag, för min del
upptagit R. o. Ad:s tid dermed. Det år verkligen af ringa vigt
både för köparen och säljaren om gjutstål kostar 2 eller 3 r:dr
i tull. Inom riket är under anläggning en ganska betydande
gjulslålsanläggning. Den är icke beräknad på inrikes behof, utan
hufvudsakligen pä utländsk afsättning, men jag tror också att
Utsk. likasåväl som K. M. hvars förslag Utsk. har följt, i denna
del har vidtagit en åtgärd, som synes grunda sig derpå att det
är svårt för tulltjenslemännen att skilja de olika stälsorterne från
hvarandra. Det är också visserligen önskvärdi att få all förtull-
ning lätt och enkel på det alt den må blifva lättare alt kon¬
trollera och då må tullen få blifva 3 r:dr som Utsk. föreslagit,
på så väl gjutstål, som grafstål; hvarföre jag för min del tyc¬
ker att man bör antaga Utsk:s beslut i denna del.
Den 2 Juni f. ra.
277
Frih. Cederström: Jag kan på intet sätt finna nödigt att
man till beredande af den ointaldta större enkelheten och lätthe¬
ten för tnlltjenstemännen, skulle vidtaga en förändring, som sä¬
kerligen åstadkomme en minskning i statsverkels ganska behöfli-
ge inkomster; hvarföre jag får vördsammast afstyrka en dylik
ändring.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få uppläsa nå¬
gra ord ur den framställning, som Eskilstuna fabriksidkare gjort
i detta ämne. De säga nemi. ”gjutstålet, numera alldeles oum¬
bärligt för den finare äggjernstillverkningen, hafva äfven Engels¬
män och Tyskar, såsom produceradt inom deras respeclive län •
der, till vida bättre pris, än de Svenska äggjernstillverkarne, hvil¬
ka måste hemta delta nödvändiga råämne frän England och an¬
vända det betungadt med fragt, omkostnader och handelsvinst,
samt dessutom, genom en hög införseltull, hvilken f. n. utgör 2
r:dr b:co pr centner, men hvars ytterligare höjande lill 3 r:dr,
Regeringen ändock föreslagit, och det H. Bevilln.Utsk. tillstyrkt”.
R. o. Ad. täckes häraf finna att manufacturisler och förläggare i
Eskilstuna, anser det vara af stor vigt för dem att tullen icke
höjes. Emot denna förhöjning bar Hr Lagerhjelm anfört det skäl,
att om man antager den medeltull för alla slags stål, som K. M.
föreslagit och Utsk. til Istyr k 11, sä skulle derigenom undanrödja»
svårigheten för lulli jenstemönnen alt skilja emellan de serskildta
slagen. Mig synes likväl alt, om tnlltjenstemännen i detta fall
skulle begå ett och annat misstag, så vore det vida mindre skad¬
ligt för det allmänna bästa, än om Eskilstuna manufakturister
blefve urståndsatte att tillverka sädane varor som hittills.. När
de äro nöjde med taxan sådan hon är, och blottställer sig för
misstag af tnlltjenstemännen, sä tror jag att vi böra göra samma¬
ledes. Jag anhåller följagteligen att R. o. Ad. mått godkänna de
nuvar:de tulla fgi ft er ne pä alla 3 slagen af stål, samt fördenskull!,
enl. Frih. Palmstjernas tillstyrkan, lemna denna artikel oförändrad
efter 1845 års taxa.
Hr Printzensköld: Då, såsom jag vågar hoppas, R. o.
Ad., när vi komma till pröfning af art. stålarbeten, hvilken jag
tillåtit mig undantaga från ”den stora klumpen”, som afgjordes i
förlidet plenum, skall å sagde art. bibehålla den skyddstull, som
vid 1845 års riksdag blef beslutad, så synes det likväl vara bil¬
ligt att det råämne, hvaraf dessa arbeten till stor del förfärdigas,
nemi., gjutstål, må draga den låga tull, som vid samma riksdag
bestämdes. Jag delar visserligen den åsigten med Hr Lagerhjelm
att det skulle vara önskvärdt om man kunde förena alla slagen
af stål till en enda artikel, och derå fästa en gemensam tull,
men då detta icke kan låta sig verkställa med mindre, än att
man oskäligt nedsätter tullen på de öfrige stålsorterne, så anser
jag det vara bättre alt bibehålla den gamla taxan oförändrad än
alt för lättheten vid tullbehandlingen åsätta en tullbestämmelse,
som skulle skada de fabrikanter, hvilka af gjutstål sig begagna..
278
Den 2 Juni f. ra.
Jag tillstyrker således att den gamla taxan i afseende på art. stål
måtte varda bibehållen.
Då nu öfvcrläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att, i fråga om tulIbestämmelserne för gjut-
och grafstål, serskilda propocr, enl. derom gjord begäran, skulle
blifva framställde, och att sedermera beslut syntes böra fattas i
afseende på sjelfva redaktionen, eller huruvida antingen en en¬
da rubrik eller underafdelningar för artikeln stål borde i taxan
intagas.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter framställda propos. om R.
o. Ad. ansåge gjutstål, i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag,
böra åsättas 3 r:drs införseltull, besvarades med starka nej, blan¬
dade med ja, och då Hr Landtm, sedermera hemställde, om R.
o. Ad. ansåge den i 1845 års tulltaxa stadgade införseltull af
2 r:dr böra* för gjutstål bibehållas, ropades starka ja jemte åtskil¬
liga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, att han funnit denna
sednare propos. besvarad med öfvervägande ja.
Hr L a n d t m. hemställde sedermera, om R. o. Ad., i afseen¬
de på grafstål, hvarå införseltullen enl. 1845 års taxa utgjorde
5 r:dr, men af Utsk. blifvit föreslagen till 3 r:dr, behagade bifal¬
la Utsk:s förslag, men härvid ropades starka nej, blandade med
ja, hvarefter Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge den
för grafstål nu stadgade införseltull böra bibehållas, samt, sedan
denna propos. blifvit besvarad med starka ja jemte åtskilliga nej,
tillkännagaf alt han trott sig finna, att härvid ja varit öfver¬
vägande.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, gjord framställning
derom, att för stål andra slag, Utsk. i öfverensstämmelse med
1845 års tulltaxa föreslagit 3 r:dr införseltull, fann R. o. Ad.
någon förändring af denna tullbeståmmelse icke böra komma i
fråga; och dä slutligen Hr Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad.
bibehållit nu stadgade olika tullsatser för de serskilda slagen af
artikeln stål, äfven redactionen af dessa tullbestämmelser syntes
böra bibehållas, hördes R. o. Ad. deri instämma.
Hr Hjerta: Jag anhåller att få antecknadt i prot. min re¬
servation emot det beslut R. o. Ad. fattat i afseende å' grafstål,
emeddn jag deruti tycker mig fiuna en ganska stor iuconseqvens
emot beslutet om gjutstål.
7:de punkten, ang:de artikeln hudar och skinn.
R. o. Ad. biföll, att såsom Utsk. föreslagit nu gällande in-
förselafgifter å oberedda hudar och skin må bibehållas.
8:de punkten, angille artikeln lin.
Hr von Hartmansdorff: Om man här hade antagit K.
M:s förslag, så hade en ärlig förlust af 600 r:dr uppkommit. Utsk.
har icke antagit det, men likväl gjort en nedsättning i tullen.
Den 2 Juni f. m.
279
I st. f. att ohäckladt lin förut var belagt med 1 r:dr 12 sk. in¬
förseltull, så har Utsk. föreslagit 40 sk. lull och då förut tullen
å häckladi lin var 2 r:dr pr $, sä har Utsk. bestämt den till 1
r:dr 3 sk. Som denna vara inom landet åstadkommes, så skulle
jag tro, att man gjorde rättast att icke nedsätta tullen och derige¬
nom förringa vinsten på linets odling. Jag tillstyrker således
alt R. o. Ad. behagade bibehålla stadgandet i 1845 års taxa.
Hr Rääf: Det är för Ståndet väl bekant att i stora trakter
af landet linodling drifves, och att detta är orsaken till den i
1845 års taxa bestämda införselafgiften. Om nu tullen skulle
nedsättas, blefve deraf en följd alt frambringandet af denna vara
skulle hos oss inskränkas. Det är äfven kändt, alt priset å lin
mer och mer nedsjunker, hvartill orsaken ligger uti det ständigt
tilltagande bruket af bomull. Skulle då en lägre utförseltull yt¬
terligare nedsätta varans värde i landet, så kommer denna närings¬
gren helt och hållet alt förfalla. Derjemte finnes äfven ett annat
giltigt skäl, nemi. husslöjder, som numera icke kan concurrera
med inachinerna, hvad botnullsspånad beträffar och endast och
allenast i atseende å linspånad och väfnad ännu med våda kan
hålla sig uppe. Väl skulle man kunna säga att om linet såldes
lill lägre (iris genom större införsel och i följd af lägre tullafgif-
ter, så skulle husslöjden erhålla detta sitt råämne lindrigare och
således kunna lättare bibehålla sig. Det förhåller sig likväl icke
sä, ty det utländska linet är vanligen sjörötat och ingalunda så
behandladt som här vanligen i största delen af landet sker. Bru¬
ket af det inhemskt sjörötta, sträcker sig knappast nedom Mälaren.
Söder om densamma blifver linet deremot alltid vallrölt, ulan att
något af de många försök som genom instituter, hushålssällskaper
och kringresande undervisare blifvit gjorda att lära allmänheten
använda sjörötning och behandla sålunda beredt lin, visat minsta
framgång; i följd hvaraf införandet af en utländsk linsort som
icke blefve begagnad, blott skulle föranleda till upphörande af in¬
hemska odlingar, och derigenom öka svårigheten att kunna sys¬
selsätta fattighjonen. Jag anhåller om den gamla ullens bibehål¬
lande.
Gr. Sparre, Erik: Jag beklagar alt jag af de föreg:de ta-
larnes yttranden icke kunnat finna mig öfvertygad hvarför inför¬
sel af detta råämne icke borde befordras. Vill man befordra
och upphjelpa husslöjden, så är väl det första vilkoret, att råäm¬
net för slöjden skall fäs för billigt pris. Ar det en sanning så¬
som Hr Rääf yttrat, att bomullsväfnaderne uttränga begagnandet
af linneväfnader, så mäste det vara otvifvelaktig!, att man bör *
göra allt hvad man kan för att nedsätta tillverkningspriset på lin,
om linneväfnader skall kunna concurrera med bomullsväfnaderne.
Hvad beträffar befordringen af linodlingen inom landet, så upp¬
står frågan om den kan anses serdeles fördelaktig. Jag har sjelf
tillbragt en del af min lefnad i den norra delen af Sverige, och
jag har funnit att productionen af lin anses i allmänhet icke för¬
månlig, just derföre att den, likasom andra vexter lemnar ingen
280
Den 2 Juni f. m.
gödsel eller spillning efter sig för jorden, hvilken deremot erhål¬
ler detta understöd så väl genom höet som genom halmen. Kan
man således erhålla råämnet utifrån för godt pris, så förefaller
det mig oförklarligt, att icke linneväfstillverkningen deraf skulle
hafva fördel, och dä i allt fall den föreslagne tullen här är 40
sk. pr Lff, så tycker jag för min del att detta är en temligen
försvarlig skyddstull och tillstyrker således att densamma må af
R. o. Ad. antagas.
Frih. Cederström: Jag anser i denna fråga nödvändigt alt
man öfverväger ärendet i hela dess sammanhang. En värd le¬
damot har yrkat, att det vore en lättnad för husfliten, om rudi-
materierne derför erhöllos för bättre pris; men samma talare har
icke behagat dervid taga i betraktande den historiska utvecklin¬
gen af denna näringsgren. Det är i Norrland, som linodlingen
och linneväfnadeu i större scala inom Sverige först ägt rum.
Det var landshöfdingen Örnsköld, vördnadsvärd i åminnelse, som
samtidigt i nämnde landsort införde odlingen af linplantan och
begagnandet af linet till spånad och väfnad. På sådant sätt har
berörde industri hos oss upphunnit den utvecklingsgrad, hvarpå
den sig befinner. Den historiska sanningen af denna utbildnings¬
gång lärer ej kunna förnekas. Det torde derföre vara ganska
helsosamt, alt man nu, såsom förut, later dessa föremål för hus¬
fliten gå hand i hand, och att man icke så ställer lill, att de,
som sysselsätta sig med spånad och väfnad, underlåta att odla
sjelfva plantan. Det är visserligen möjligt, att, på sätt det har
blifvit uppgifvet, rudimaterierna kunde erhållas för bättre pris ut¬
ifrån; men jag tror det äfven vara en på andra sidan betraktans-
värd fördel, att inom eget land ega den rudimaterie man behöf-
ver. Hr Rääf har redan förut, ehuru Gr. Sparre icke behagat
deråt egna någon uppmärksamhet, vidrört några hänsigter, i hvil¬
ka det är af intresse för spinnerierne och väfverierne inom riket,
att kunna påräkna inhemskt råämne för sin industri. Jag till¬
styrker således vördsammast, att 1845 års taxa i afseende på den¬
na artikel mätte oförändradt få bibehållas.
Hr von Hohenhausen: Vore det fråga om nedsättning å
tull, som skulle verka derhän, att landtmannen saknar tillbörligt
skydd, som skulle derigenom upphöra, så skulle jag visst icke in¬
stämma i Utsk:s förslag, men den nedsättning af tullen, som skedt
och den nedsättning i varans pris som Hr Rääf omtalat, härrör
visserligen till en del deraf, att bomullsväfnader kommit mera i
bruk, men jemväl också derifrån att linneväfnad och linnespånad
• fabriksmessig! de sednare åren bedrifvits och att således linneväf¬
nad kan lemnäs till billigare pris och äfven import till riket af
sådane fabrikslinneväfnader ske. Detta har vållat nedsättning af
linneväfnadernes pris. Man anför såsom en fördel af det hand-
spunna linet framför det fabriksmässigt spunna, att de af det för¬
ra tillverkade väfnader alltid bibehålla en viss elasticite, som de
hafva synnerligen framför bomullsväfnader och hvilket icke hel¬
ler de af fabriksmässigt spunne lin frambragt väfnader, hafva i
Den 2 Juni f. m.
281
lika hög grad, men emedlertid hafva dessa linneväfnads-fahriker
verkat en nedtryckning i priset på linneväfnader och många
provinser finnas åtminstone flera i hvilka linodling icke drifves
högt, ulan ett betydligt belopp af varan årligen införskrifves. Om
man nu här genom en modifikation af tullen, hvilken ingalunda
upphäfver linodlingen, der den bedrifves och med fördel kan be-
drifvas, lättar varans införsel för att här kunna bearbetas, så skul¬
le detta verka lill husflitens förmån i mänga provinser och jag kan
derföre icke annat än tro, att den nedsättning i tull som Utsk.
föreslagit, såsom lämplig och riktig, af R. o. Ad. antagas, hvilket
jag således för min tiel tillstyrker.
Hr Hjerta: Om man skulle gå till väga efter det räsone-
mang som ett par talare här hafva framstält, nemi. alt man bor¬
de sätta en hög tull på linet, för att jordbrukare skulle finna för¬
månligt att odla denna vara, hvilket eljest icke skulle löna sig,
så borde man gå tillväga på samma sätt med alla artiklar sorn
höra till jordbruket, men hvilka icke utan något stort skydd,
skulle kunna löna sig att här frambringa såsom t. ex. hampa.
Likväl har man funnit att den stora consumtionen af vissa nä¬
ringar, hampa föranledt att tullen å denna vara är ganska låg.
Vill man närmare betrakta saken, så tror jag att affären skall
blifva ungefär enahanda i afseende ä linet. Det torde om man
vill taga ämnet i skärskådande uti hela dess omfattning, såsom
en föreg:de talare har sagt, icke vara ur vägen att ihågkomma,
att tillverkningen af lärfter är en husslöjd, som bedrifves i sam¬
ma orter, der linodlingen är allmännast. Om nu de, som till¬
verka lärfterne i dessa orter, behöfva att få köpa linet för bättre
pris och skulle önska detta heldre än att odla linet sjelfva för
att i slället kunna odla något annat, under den öfvertygelsen att
de skulle skörda större fördel af att tillverka lärfter af utländskt
lin, så kan jag icke inse hvarför Staten skulle vara så angelägen
att utöfva förmynderskap öfver dem, att de icke skulle få sin vil¬
ja fram i detta hänseende. Jag tror att effekten af en nedsätt¬
ning i tullen på lin i alla fall ingalunda skulle blifva att förstö¬
ra linculturen hos oss, utan följden skulle troligen blifva den, att
sedan utländskt lin kommit till dem som väfde och spunno af
detta lin i de orter der lin förut odlats, så skulle de, för att
sjelfve hemta den profit, som kan vara att hemta af odlingen på
slället, skyndsamt underrätta sig om huru linet kunde derstädes
för bättre pris produceras.
Man har här omnämnt linneväfnadsfabriker: det är ganska
troligt att de måste uppstå här liksom i andra länder, ty förmå¬
nen i afseende pä garnspånad med machiner är så stor framför
den att spinna för hand, med den fullkomlighet hvartill linne-
spånads-machinerne nu äro bragte, sä att detta verkar en nära
nog i samma förhållande på tillverkningen af linnegarn, som
bomullsspånadsmachinerne och bomullsgarnets tillverkning. Då
vore det väl en hufvudsak att de som förut delat sitt arbete emel¬
lan spånad och väfnad, i stället kunde hafva tillfälle att köpa
282
Den 2 Juni f. m.
sitt garn så billigt sora möjligt och vända hela sin omtanka i det¬
ta hänseende på linneväfnader. Derigenom kunde vi komma till
den utvidgning att vi kunna i en för oss så naturlig näringsgren
täfla med andra länder. På denna grund skulle jag heldst vilja
hafva den tullbestämmelsc som den K. proposra; men dä detta icke
lär vinna bifall, så förenar jag med de Hrr som tillstyrkt bifall
lill Utsk:s förslag.
Hr Rääf: Då man nedsätter tullen på en vara, kan icke
ändamålet vara annat än, att införseln skall förökas, hvarigenom
åter den inhemska produktionen kommer att nedsättas. Jag bor
intill gränsen af Norra Småland, der produclionen af lin väl icke
är så stor som i Norrland, men dock dernäst störst i riket; och
då jag derjemte får upplysa att jag sjelf icke drifver linodling,
böra af dessa skäl mina uppgifter erhålla så mycket större tro¬
värdighet. Priset på de betydliga linmarknaderne der i orten
skiftar emellan 5 lill 6 r:dr för Lf? i vanliga år, och ganska
stora partier af godt lin sprida sig ifrån dessa marknader åt alla
slätlländerne. Detta låga pris, som under sednare åren, genom
bomulls- och ull-machinerifabrikerne uppstått, har redan verkat
derhän, att många upphört med all linodling. Denna cullur är
af beskaffenhet att gifva mycken sysselsättning åt den fattigare
arbetsklassen så väl vid rensning under vexten, som sedermera
vid hela återstående behandlingen, och kommer visserligen gan¬
ska många, genom denna culturs afskaffande, att förlora sin ar¬
betsförtjenst. Jag får närmare utveckla hvad jag i mitt förra
yttrande antydde och hvarpå de Hrr, som äro af olika åsigt mot
mig icke hafva behagat fästa tillräcklig uppmärksamhet, nemi.,
att det lin, som inkommer utifrån är beredt på sådant sätt, som
icke är användbart för husslöjd, ty kunskapen bos en stor del af
allmogen sträcker sig icke till behandlingen af det sjörötta linet
och bibringande af denna kännedom synes icke låta sig göra.
För många år tillbaka anlades i Småland ett stort institut, der
undervisning meddelades i sjörötning jemte öfriga lill landthus-
hållningen hörande ämnen, och för denna undervisning anskaffa¬
des sedermera af hushållssällskaperna personer, som i Norrlänska
linskötseln voro kunniga; men kännedom derom har likväl icke
slagit rötter hos allmogen utom på så högst få ställen att det icke
på det hela har inflytande. Om man således äfven erhåller det
utländska linet för bättre pris, så skall det i de flesta fall icke
komma husslöjden lill godo, utan snarare gynna uppkomsten äf¬
ven till linspånad af det för alla länder olyckliga bruket af ma-
chinerier, hvilka allestädes medföra fattigdom och undantränga
husslöjden; och när äfven linspånaden, våra fattiges på landet
enda och sista utväg till ärlig och nyttig försörjning, blifvit dem
beröfvad, känner jag ingen annan möjlighet återstå än att anlita
våra skolmästare i de herrliga skolor, vi nu fått för vår allmo¬
ges undervisning, alt undervisa gummorna och barnen i förfat¬
tandet af ledande artiklar för tidningspressen, för att på det sät¬
tet förtjena sitt bröd
Den 2 Juni f. m.
283
Hr von Hohenhausen: Det är visserligen ieke utan vigt,
hvad som blifvit anfördt af Hr Rääf i afseende på sjelfva fabri¬
kationen af linet. Han har anfört alt vi äro bekanta med alt
sjöröta lin. Emedlertid är det i hela Norrland anlaget att i vat¬
ten röta linet. Och om öfrige producenter icke antagit samma
sätt, så mäste de väl småningom kunna utbyta eli sämre sätt att
röta emot bättre. Jag anser för öfrigt den förändring, som Utsk.
föreslagit icke af sådan betydenhet att den kan borttaga förmåner,
äfven af det gamla sättet att röta lin på land, hvarvid det likväl
kan hända, då man icke passar pä, att linet blifver förderfvadt.
Den föreslagna förändringen minskar emedlertid priset för dem,
sora behöfva att bearbeta linet och när man vill gifva skydd för
tillverkning af linneväfnader, i synnerhet då denna näring hotas
genom konkurrens af de väfnader, som blifvit fabi iksmässigt till¬
verkade, och hvilka således kunna göra skada för vår tillverkning
af linneväfnad, så anser jag att när nytta kan åstadkommas ge¬
nom den lilla sänkning i tull, som Utsk. har föreslagit och upp¬
muntran gifvas åt husslöjden, hvars tillverkningar hafva en ela¬
sticitet, som de fabriksmässigt tillverkade väfnaderne ännu icke
upphunnit, man icke bör underlåta, att genom denna nedsättning
i tull, skydda linnevälnaderne mot fabrikerne och ej betaga linne-
väfnaderne tillfälle att få råämnet för godt pris. Jag anhåller
om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Sparre: Jag har blott några få ord alt tillägga till
den siste värde talarens yttrande, såsom svar på Hr Rääfs anfö¬
rande. Hr Rääf har yttrat, att man borde bibehålla odlingen,
på det alt de mångå händer, som nu dermed sysselsättas matte
beskyddas i sitt arbete, hvilket Hr Rääf förutsåg icke kunde län¬
ge skyddas emedan machintillverkningen af bomullsväfnader allt
mer och mer kommer att taga öfverhand och ruinera dessa arbe¬
tare. Jag delar Hr Rääfs åsigt i detta afseende, men just der¬
före tror jag att man genom successif nedsättning i tullen, små¬
ningom bör bereda den pä hvad som hända skall och icke ge¬
nom att bibehålla den öfverdrifvit höga tullen, narra dem att hål¬
la sig vid en sysselsättning, hvarmed de icke kunna i längden
fortfara, emedan homullsväfverierna i alla fall komma alt utträn¬
ga husslöjden. Jag har sjelf under mina resor i Flandern sett
följden af att lintillverkningen allt för mycket skyddas. I läng¬
den aftager den i alla fall, och man måste småningom vända sig
ifrån en näring, som icke kan bestå concurrensen med machintill¬
verkningen. Jag upprepar dock ännu en gång att jag icke är
någon vän af stora och hastiga förändringar, men att smånin¬
gom bereda arbetaren på livad honom förestår, det anser jag
lämpligt.
Hvad angår att jag icke skulle hafva svarat å Hr Rääfs in¬
vändning att det lin, som kommer utifrån är skörare, så tror
jag, alt lillverkarne i detta fall väl komma att sjelfve se sig före;
och om de då finna detta lin icke vara så godt som det inhem¬
284
Den 2 Juni f. m.
ska, så lärer de väl komina att betala mindre för det utländska
än för det inhemska.
Hr von Hartmansdorff: Jag har önskat att tullen palin
måtte blifva oförändrad, men icke derföre att jag tror husslöjden
derigenom kunna vidmakthållas. Jag har likasom Gr. Sparre sett
raachinspånad af lin i andra länder, och derigenom blifvit öfver-
tygad om omöjligheten för våra handspinnare, att i längden kun¬
na uthålla tällan med sådan tillverkning. Man kan således här
icke tala om tullen på lin, såsom något säkert skydd för linne-
väfnaderne. Denna husslöjd kommer otvifvelaktig! att falla för fa-
brikerne bär såsom annorstädes; men man bör söka upprätthålla
henne sä länge möjligt är, för alt icke nödgas försörja en mängd
fattiga menniskor, hvilka hittills bergat sig sjelfva. Det förhåller
sig utan tvifvel, såsom Hr Rääf anmärkt, att många ibland dem,
som spinna linet och väfva garnet, derjemte odla växten. Före¬
ningen af dessa näringsgrenar gör att varan kan åstadkommas
för ringare pris, än om bonden blott spunne eller väfde. Jag
tror äfven att allmogen bättre förstår att behandla det lin, som
i orten odlas, och hvarvid han är van, än om han finge en främ¬
mande vara, som vore sjörön eller hade andra egenskaper. För¬
står allmogen icke att lika väl sorn hittills, behandla varan: upp¬
står förlust. Af commerce-collegii uppgift synes huruledes hampa
har varit införd i Sverige under de sednare åren, ända till ett
belopp, som uppgått till 11,000 SkS", men åren 1845 och 1846
nedgått til 9,800 och 10,400 SkS’. Men med lin är deremot
förhållandet alt af ohäckladt lin infördes i Sverige år 1845, en¬
dast 31 hff och 1846, blott 183 LU. Detta visar ju alt det lin,
som i Sverige spinnes är i Sverige odladt? Om än linnespåna-
den och linneväfnaden i Sverige ginge under, så vore derföre
icke sagdt, att linodlingen härstädes äfven skulle upphöra. Hvar¬
före skulle icke då denna liksom andra nyttiga vexters odling
skyddas? Förhållandet är såsom jag upplyst helt olika med ham¬
pa och lin. Jag hoppas följagteligen att R. o. Ad. icke mätte,
med anledn. af det beslut, som fattades i afseende pä hampan,
vidtaga något dylikt i hänseende till lin, enär förhållandet der¬
vid är skiljaktigt. Jag anhåller alltså att R. o. Ad. måtte vid¬
blifva 1845 års tulltaxa.
Frih. Cederström: Såsom anledningar till bifall till Ulsk:s
framställning förmäles, dels att sådant bifall skulle åsyfta ett un¬
derstöd för linneväfnadsindustrien, dels ock, på sätt Gr. Sparre
yttrat, innefatta ett varningsord för bemälde näringsidkare, isyn¬
nerhet för så vidt de äro med busflit sysselsatte och aldrahälst
när linodling tillika af dem utöfvas, att de, uti en icke aflägsen
framtid skola röna oöfvervinnerliga hinder för sin tillverkning,
hvilken ej i längden förmenades kunna uthärda en i stort drif¬
ven machinfabrikations medtäflan. Den sednare betydelsen, nemi.
af ett varningsord, tror jag nog skulle af näringsidkarne klart
uppfattas; men jag hoppas att icke delta höglofl. Stånd, och icke
heller de öfriga RiksStm, måtte lägga handen vid ett sådant för-
Den 2 Juni f. m.
285
nlörelseverk. Hr von Hartmansdorff liar redan anfört det skäl,
hvarigenom det blifver tydligt, att R. o. Ad. icke begår någon
inconseqvens emot sitt beslut i afseende på art. hampa, derige¬
nom alt Ståndet vidblifver 1845 års taxa, hvad beträffar lin. Det
lärer väl icke kunna nekas, att, om Sveriges jord ej lemnar lö¬
nande fält för hampans plantering, jordmånen dock i ganska mån¬
ga trakter lämpar sig väl (ill linfrösådd. Af detta och flera re¬
dan anförda skäl, anser jag ganska angeläget alt, för den in¬
hemska linodlingen oell den derpå grundade spånads- och väf-
nadsindustrien, man måtte vidblifva den hittills gällande taxan.
Hr Hjerta: En värd talare har yltrat, att man borde söka
så länge som möjligt upprätthålla husslöjden, äfven om den också
framdeles måtte gifva vika. Jag kan icke förstå sammanhanget
emellan försats och eftersats, då den värde talaren i sin eftersats
kommer lill det resultat, att man, för att skydda denna slöjd,
borde bibehålla den höga tull på råämnet. I alla öfriga frågor
som R. o. Ad. förehaft ang:de lullbestämmelserna, så har det
synts som om man följt en motsatt åsigt. Hvarför icke då äf¬
ven vid detta tillfälle göra detsamma? Frågan om macliinernes
inblandning här, tror jag egentligen icke vara något som hör bit.
Antingen lin spinnes på machin eller för liand, så är det i alla
fall samma slags råämne, som dertill användes. Frågan om spå¬
nad, antingen på machin eller handrockar blir således en sak.
Frågan om tullen på lin en annan. Detta har jag velat nämna
för alt förekomma den farhåga som skall kunna hämtas från det
argument, hvilket Gr. Sparre måhända icke fullt ändamålsenligt
använde såsom skäl. För min del skulle jag tro, att om man
vill upprätthålla sjelfva linneslöjden, så måste rätta sättet dertill
vara, att så länge som möjligt sätta idkarne deraf i tillfälle att
kunna concurrera derigenom att de hafva sitt råämne för ganska
billigt pris.
Ilr Printzensköld: Hr Hjerta har funnit en talare här
icke hafva varit fullt conseqvent i det försvar han uppställt för
en högre tullbeslämmelse å artikeln lin, då han utgått från den
grundsatsen, alt man, för att skydda den inhemska linneväfnads-
industrien, borde bibehålla en hög tull på sjelfva råämnet för
densamma. Jag delar med den talare, emot hvilken anmärknin¬
gen skedt, den öfvertygelsen, att råämne, som endast utomlands
frambringas höra underkastas en låg tull, men deraf följer inga¬
lunda, att råämnen, hvilka vårt egel land producerar, höra efter
samma grundsats behandlas. Nu är, hvad linet beträffar, förhål¬
landet det, såsom också blifvit upplyst, att odlingen af denna
vext är för närvar:de härstädes drifven lill en sådan höjd, att föga
eller intet deraf importeras i landet. Hvarföre skall man då,
genom en låg tull, föranleda det olyckliga förhållande, alt denna
produktion år ifrån år kommer alt förminskas? Man skulle ju
derigenom begå en orättvisa, emot de landtbrukare, hvilka, under
skydd af nu beslående förhållanden, för sig gjort linodlingen till
en hufvudsaklig näringsgren, och en sådan åtgärd synes mig icke
286
Den 2 Juni f. m.
kunna från någon synpunkt försvaras. Äfven jag, såsom landt¬
brukare odlar lin; mina grannar göra detsamma, och alla linna
vi uträkning deri. Jag tillstyrker således, lika med den ledamot
som talat för 1845 års taxa, att den jemväl hädanefter mä i af¬
seende på denna artikel blifva gällande.
Hr von Hohenhausen: Ora den tullsats, som Utsk. före¬
slagit för lin, hade varit disproportionerad lägre, än hvad delta
förslag upptager för en mängd andra varor, som här komma i
fråga, så skulle jag deraf tagit mig anledn. att instämma med Hr
von Hartmansdorff i afseende på hvad han anfört rör:de sjelfva
linodlingen; men då jag anser, att den nedsättning är så ringa,
alt den icke kan verka något menligt, så måste jag förblifva vid
mitt förra yrkande, nemi. af bifall lill Utsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag kan icke undgå
alt instämma med dem, som anhålla om bifall till Utsk:s förslag.
Jag anser frågan här vara den, hvilken bör mest beskyddas, an¬
tingen den sorn producerar linet eller den som förbrukar det?
och jag anser att förbrukarne äro flera än de som producera li¬
net och alt således, på grund deraf de som förbruka varan, sna¬
rare böra skyddas än de som producera råämnet. Man har an¬
fört såsom skäl, att icke något lin införes till betydligare belopp.
Vore tullen lägre på lin, sä skulle mera lin inkomma, och då
kunde också husslöjden utvidgas och man lättare använda perso¬
ner till att dels spinna linet och dels väfva deraf och då en mängd
fattige lättast underhållas genom spånad, så synes äfven deraf va¬
ra skäl att man bör söka skaffa detta råämne, af hvars förädling
de skola lifnära sig för så godt pris som möjligt. Då den af
Utsk. föreslagna tull i min tanka är tillräckligt hög att icke säga
för hög, så tycker jag att man bör åtminstone bifalla Utsk:s för¬
slag och icke sätta tullen högre, och derigenom hindra denna
förädling af varan som är nyttig för landet.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe har anfört en
sals, hvilken, om R. o. Ad. skulle fästa afseende derpå, och god¬
känna den äfven för andra förhållanden vore allt för vådlig till
att lemnäs utan genmäle. Han säger att emedan de som begagna
linneväfnader äro flere än de, som frambringa dem, så bör man
göra mera afseende på förbrukarne än på dem som spinna och
väfva det. Om denna sats vore riktig, så skulle deraf blifva en
följd, att alldenstund alla äta bröd (måhända finnas undantag,
men de äro få) och de som odla säd äro långt färre, sä borde
man taga bort införseltullen å spannmål.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror att den sats, jag framställt är
rigtig. Jag anser att man icke bör skydda en näring, af hvilken
Staten egentligen hämtar nytta, utan snarare att man bör skydda
den näring, af hvilken Staten hemtar den största nytta, när det
är fråga om åt hvilken det största skyddet skall lemnäs. Jag har
derföre icke sagt, att man bör borttaga allt skydd för dessa nä¬
ringar, men jag har sagt, att man bör gifva mera skydd åt den
Den 2 Juni f. m.
287 .]
näring, som för Slaten är nyttigastr och mindre skydd åt den,
som lemnar mindre gagn åt Staten. Den satsen tror jag alltid
kommer att ega bestånd och derpå har icke del exempel, Hr von
Hartmansdorff anfört, någon inverkan.
Frih. Cederström: Då Gr. Gyldenstolpe på ett ömmande
sätt här har antagit den fattiges fördel, såsom ett skäl, för bifall
af förslaget, så torde jag få invända, att det är alldeles icke sagt
att de fattige skola vara lika belåtne med det utifrån kommande
linet, som med det inhemska, vid hvars föregående och ytterliga¬
re behandling de äro vana. Då Gr. Gyldenstolpe för öfrigt gjort
så stor skillnad emellan linneväfvare och linproducenter, så får
jag endast anmärka, att dessa äro för det mesta här i landet all¬
deles samma personer. Sådant är det faktiska, sanna, af saker-
nes tillstånd; och jag skulle önska att man, med åsidosättande af
theorier, ville fästa sig, icke vid en imaginär arbetsfördelning,
utan vid ett ur praktisk synpunkt fattadt bedömande af verkligt
befintliga sakförhållanden.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anser att om en person odlar lin
och sedan spinner det, så är han att betrakta under 2:ne särskil¬
da cathegorier, hvarom detta förhållande icke har något inflytan¬
de på frågan.
Dä nu öfverläggningen ansågs fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, framställde, att för artikeln lin Bevilln.Ulsk. föreslagit
å ohäckladt 40 sk. samt ä häckladt 1 r:dr 32 sk. införseltull,
men deremot 1845 års taxa innehölle å ohäckladt 1 r:dr 8 sk.
samt å häckladt 2 r:drs införseltull pr LS', anmärkte:
Hr Hjerta; att enl. Utsk:s betänk, nu gällande införselaf-
gift å häckladt lin vore 1 r:dr 12 sk.
Hr von Hartmansdorff: I Bevilln.lTtsk:s betänk, står 1
r-.dr 8 sk.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att 1845 års i Svensk författ¬
ningssamling intagne tulltaxa utförde ifrågavande införselafgift med
1 r:dr 8 sk. och således Utsk:s derifrån afvikande uppgift förmod¬
ligen innefattade ett tryckfel, hvarefter Hr Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. bifölle de af Ulsk. föreslagne införselafgifter för
artikeln lin.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå Ilr
Landtm, förklarade, det han trott sig finna, alt ja öfverröstat nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag lill
vorter, propos.:
Den som bifaller Bevilln.Utsk:s, i afseende på artikeln lin
afgifna förslag, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
288
Den 2 Juni f. m.
vinner nej, anses 1845 års tulltaxa böra, i afseende på förenämn¬
de artikel förblifva gällande.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 23.
Nej — 13.
Frih. Cederström: Emot det i ämnet fattade, i min tan¬
ka skadliga beslut, hvarigenom den nyttiga linodlingen beröfvas
det skydd, som den borde ega, får jag vördsamt anföra min re¬
servation.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem proloeolli,
Albert Munck.
Fredagen den 2 Juni 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes ett af Frih. Wrede, Fabian, inlemnadt såly-
dande mern.:
I anseende till min snart förestående bortresa nödgas jag af¬
säga mig den plats i Bevilln.Utsk. till hvilken jag genom R. o.
Ad-.s förtroende blifvit kallad; men får dock anhålla om behållan¬
de af min riksdagsmannarätt för det fall att jag, före riksdagens
afslutande, skulle återkomma till hufvudstaden.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, i anledn. hvaraf
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att i st. f. Frih.
Wrede utse en ledamot af Bevilln.Utsk.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Brau¬
nerhjelm, Ferdinand, anmält sig af tjensteåligganden vara
nödsakad, att afresa från hufvudstaden och derföre anhållit alt
med bibehållande af riksdagsmannarätt få afsäga sig sin plats
bland R. o. Ad:s Hrr Electorer, biföll R. o. Ad. jemväl denna
anhållan, och blefvo Hrr Bänkman af Hr Landtm, anmodade att
sammanträda till val af en Elector i st. f. Hr Braunerhjelm.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 13, ang:de
lullbevillningen, och förekom nu bland de punkter, hvaröfver R.
o. Ad. förbehållit sig att serskildt besluta:
9: de
Den 2 Juni e. m.
289
9:de punkten, ang:de artikeln stearin,
Hr von H a r Ima nsdor f f, A ug.: Då Ståndet i allmän¬
het bibehållit nuvar:de tullstadgan oell dä den näring, som nu
är i fråga, synes hafva vunnit en ganska betydlig utvidgning,
anhåller jag att Ståndet måtte bestämma tullen till 6 sk.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag kan
icke neka, att det skäl, Hr von Hartmansdorff anfört, synes tala för
bibehållandet af nuvande tullen till gagn för de fabriker, som tillver¬
ka stearin och sedermera deraf forma ljus. 1 den Kongl. propos:n
har tullen å stearin blifvit föreslagen till 3 sk. Utsk. har likväl
funnit skäl att höja tullen till 5 sk. Jag skulle önska, att någon med
närmare kännedom i saken ville meddela nu saknade upplysningar.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anhåller om bifall
lill Utsk:s betänk.
Ilr Printzensköld, Garl: Ehuru Utsk. i allmänhet följt
den principen, att bestämma tullsa tserne till 25 procent af värdet,
bar det likväl frångått denna grundsats och nedsatt tullafgiften lill
20 proc. Sådant bör, enl. min åsigt, icke äga rum och då den
nu gällande tullen närmast motsvarar den tullbestämmelse, hvil¬
ken Utsk. i allmänhet antagit såsom skyddstull, tror jag, att 1845
års taxa fortfarande hör bibehållas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Uti den nu gällande
tulltaxan är tullen bestämd till 20 proc. af varans värde. Tull¬
värdet är 30 sk. och tullafgiften 6 sk. Utsk. har uti sitt betänk,
följt samma princip, man har ansett rätta tullvärdet vara 28 sk.
pr U, hvartill detsamma äfven blifvit nedsatt. Jag anhåller om
bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Jag kan så mycket mindre medgifva
rigtigheten af de skäl, Frih. Tersmeden anfört till bifall å Utsk:s
betänk,, som Utsk., i fall det af detsamma uppgifna tullvärde va¬
rit det rätta, bordt på något sätt sådant ådagalägga. Utsk. har
i det stället genom nedsättandet af tullvärdet till 28 sk., uttryckt
blott en opinion, utan att stödja den på några skäl. Nu har
1845 års Bevilln.Utsk. upptagit tullvärdet enligt rigtiga beräknin¬
gar och då nuvande Bevilln.Utsk. icke gittat leda i bevis, att tull¬
värdet bort förändras, så vet jag icke hvad som berättigat Utsk.
tillen sådan åtgärd, hvarföre jag anhåller, att i det hänseende
hvarom nu är fråga, 1845 års tulltaxa mätte blifva gällande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har visserligen icke någon kän¬
nedom om steariutillverkningen, men jag har mig likväl bekant,
att stearinljus kunna köpas för 32 sk. U, och vid sådant förhål¬
lande tror jag, att värdet å sjelfva stearinén, sedan garn etc. blif¬
vit afräknadt, icke bör vara högre än 28 sk. U, hvarföre jag yr¬
kar antagande af Utsk:s förslag.
Frih. Tersmeden: Utsk:s bemödande, att nedsätta tullen
å ifrågavar:de artikel, synes vara icke serdeles stort, enär Utsk. höjt
5 H. 19
290
Den 2 Junie. m.
den af K. M. föreslagna tull ifrån 3 sk. till 5 sk. pr &. Det tyckes
således, som K. M. haft något skäl för en så betydlig nedsättning
i införseltullen och jag tillstyrker alltså bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Jag betviflar rigligheten af Gr. Gyl-
denstolpes uppgift, alt stearinljus kunna köpas för 32 sk. ??, men
med säkerhet kan jag upplysa, att kort före nuvande riksdags bör¬
jan kunde riksg:skont. icke erhålla de i och för riksdagen erfor-
derlige 3 eller 4,000 U stearinljus under 32 sk. H. Jag fortfar
alltså i mitt yrkande, att den hitintills gällande tullen å stearin¬
ljus må vara gällande.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: En talare har förebrått Utsk.,
att med särdeles ifver vilja nedsätta tullbestämmelserne, och jag
kan försäkra honom, att Ulsk:s-ledamölerne i ydelia, som i alla
sina öfriga tillgöranden, varit ganska lugna. Åtminstone synes
ingen ifver hafva dikterat nu ifrågavar:de ämne.
Ehuru jag icke tillhör den afd:n inora Utsk. som utarbetat
tullbetänkandet och således icke nu kan uppgifva alla de grunder,
motiver, och åsigter, hvilka gjort sig gällande, har jag likväl vid
ärendets slutliga öfverläggning in pleno, funnit de anförda skä¬
len till tullbestämmelsernas nedsättning bygdå på så riktiga och öf-
verlalande grunder, att jag instämt i de liesta delar uti dessa
åsigter, liksom händelsen är med de öfrige Utsk:sledamöternc.
Hr von Hartmansdorff: Då de ledamöter som försvara
den af Utsk. föreslagna nedsältningen af 5 sk., likväl påstå, att
det af Utsk. antagna tullvärde eller 28 sk. U är origtigt, emedan
ljusens rätta värde utgör 32 sk., så och enär nedsättningen utgör
nära 16|:dels proc. af verkliga värdet, anser jag skäligt, att bi¬
behålla 1845 års taxa oförändrad.
Gr. Gyldenstolpe: Det är ingalunda gifvet, att en vara
äger det värde, hvartill den kan försäljas. f Sverige finnas en¬
dast 2:ne stearin-fabriker och de kunna således höja priset å ste¬
arinljusen, huru mycket de behaga, åtminstone kunna de tillegna
sig några skillingar mera än varans verkliga värde. När ljusen
kunna säljas till 32 sk. S', och i detta pris således ingår värdet
af vekarne, anser jag tullvärdet å stearinen böra bestämmas till
28 sk. U.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om II. o. Ad. bi-
fölle att, såsom Utsk. föreslagit, stearin åsatles ett tullvärde af25
sk. och 5 sk:s införseltull pr U, ropades starka ja, blandade med
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, att han funnit denna propus,
besvarad med öfvervägande ja.
10:de punkten, a/i":de artikeln ull.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då ibland artikeln väfna¬
der, öfver hvilken It. o. Ad. förbehållit sig serskild pröfningsrält,
äfven ingår ylleväfnader, roen det ännu är obestämdt, huruvida
sistnämnde väfnader fortfarande blifva till införsel förbudne, eller
hvilken införseltull dem varder åsatt, och båda dessa tullartiklar
Den 2 Juni e. m.
291
ull och ylleväfnader, stå i så nära förhållande till hvarandra; så
hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle linna för godt, att upp¬
skjuta öfverläggningen om lullbestämmelserne å artikeln ull, in¬
tilldess Ståndet beslutat öfver artikeln ylleväfnader.
Uppå Hr Gr. o. Landlm:s i anledn. häraf framställde pro-
pos., biföll R. o. Ad., au med beslutet rör:de artikeln ull skulle
uppskjutas tills artikeln väfnader utgjort föremål för pröfning.
l:te punkten, ang:de artikeln bleckslagarearbeten.
Hr Printzensköld: Anlednm till min begäran, att denna
artikel måtte undantagas från voteringen om tulltaxan i allmän¬
het, var den, alt jag befarade en mindre lycklig utgång af den¬
na votering, men sedan R. o. Ad. beslutat, alt 1845 års tulltaxa
skall i de delar som utgjorde föremål för voteringen blifva gäl¬
lande och jag anser alla öfriga der befintliga bestämmelser vida
mera ändamålsenliga än dem lltsk. nu föreslagit, anbäller jag,
att dessa bestämmelser äfven måtte, i fråga om förevar:de artikel,
bibehållas. Jag behöfver ieke erinra R. o. Ad., hurusom, under
diskussionen med Frih. Raab, jag anförde, det bleckslagare här
i landet hafva så litet skydd af tulltaxan, att de till en del mä¬
ste taga sina varor frän Handlanden Leja, hvilken försäljer dem
till bättre pris, än hvartill de här i landet kunna åstadkommas.
Vid sådant förhållande, torde R. o. Ad. benäget finna, det inför¬
seltullen ä bleckslagarearbeten, långt ifrån, att nedsättas under
hvad den nu år, snarare borde undergå förhöjning.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa Stån¬
dets uppmärksamhet derpå, att, enl. nu gällande tulltaxa, äro
olackerade bleckslagarearbeten, med ett tullvärde af 1 r:dr, åsatt
en tull af 12 sk. och att de lackerade, med tullvärde af 1 r:dr
12 sk., draga en tull af 16 sk., samt att den ärliga inkomst Sta¬
ten af denna tull dragit, utgjort 1810 r:dr. Hvad Hr Printzen¬
sköld i detta afseende anfört, torde icke sakna skäl hvadan jag
förenar mig med honom.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då frågan på detta rum vid
förra tulltaxan förevar lill öfverläggning, uppgafs, att mindre de¬
lar af de till bleckslagarehändtverket hörande arbeten införskref-
vos ifrån utlandet, emedan dessa delar der tillverkades i stora
partier och derigenom kunde lemnäs till lägre pris än här i lan¬
det. Denna uppgift öfverensslämmer äfven med den, Hr Print¬
zensköld nu lemnat, att bleckslagare i Stockholm köpa dylika ar¬
beten hos handlanden Leja. Det vore följaktligen en stor olägen¬
het för bleckslagare, om tullen å omförmälde mindre delar för¬
höjdes, hvarigenom priset å dessa delar naturligtvis skulle stegras.
Jag tror derföre, alt Utsk:s förslag bör antagas, hvilket jag till¬
styrker.
Hr Printzensköld: Jag måste hafva mindre fullständigt
uttryckt mig, då Gr. Lagerbjelke kunnat så uppfatta mitt yttran-
19*
293
Den 2 Juni e. m.
de, sora skulle bleckslagare i Stockholm hos handlanden Leja kö¬
pa delar utaf, utomlands förfärdigade och hit införskrifne, bleck-
slagarearbeten. Så är likväl icke förhållandet, utan bleckslagare
köpa fullfärdiga hufvudsakligen lackerade bleckslagarearbeten hos
handlanden Leja, sorn införskrifver desamma. Orsaken till denna
nödtvungna handel å deras sida, är den, att de måste vara för-
sedde med både lackerade och olackerade arbeten, och att de icke
med nuvar:de skyddstull kunna tillverka de förra till samma pris,
hvartill de af Leja försäljas.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Gr. Lagerbjelke sy¬
nes hafva härvid begagnat den rhetoriska trop, som inom esthe-
tiken kallas ”pärs pro toto, synechdoke; ty om det uti ett sär¬
skildt hänseende är en fördel för bleckslagare, att kunna inbe¬
komma vissa för deras arbeten erforderliga, utrikes förfärdigade
delar, så är det likväl i det hela destomera skadligt för dessa nä¬
ringsidkare, om införseltullen å ifrågavar:de artiklar blefve alltför
låg, emedan den förtjenst, som på sådant sätt ginge lill utlännin¬
gen, skulle, såvida tullen vore högre och någon uträkning alt ut¬
ländska bleckslageriarbeten införskrifva följaktligen icke funnes,
tillfalla den inhemska tillverkaren, enär dylika arbeten alltid äro
för allmänheten behöflige. Vid sådant förhållande anser jag mig
böra yrka bibehållandet af 1845 års tulltaxa.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få tillägga, i
i afseende på dessa arbeten, att bland de varor, hvarå nedsätt¬
ning i tullafgiften blifvit af Utsk. föreslagen och hvaröfver förläg¬
gare och fabrikanter sig besvärat, äro äfven bleckslagares lacke¬
rade och olackerade arbeten. Icke endast de i Stockholm bosatte
bleckslagarne lida af denna nedsättning. Jag anhåller derföre
att den gamla tullen må få fortfara.
Hr von Troil, Emil: Det lärer icke för många vara obe¬
kant, att tillverkningen af lackerade arbeten icke serdeles länge
varit inom landet allmän. Först i sednare tider bar denna till¬
verkning vunnit en större utsträckning, ehuru den icke visat sig
förmånlig för alla bleckslagare, enär de icke varit försedde med
erforderliga verktyg och rudimalerier. Då de emedlertid vilja
hafva sina lager sorterade, lärer det blifva en naturlig följd, att
de söka erhålla sina varor, der de billigast kunna köpas och just
af dessa skäl instämmer jag till alla delar uti Gr. Lagerbjelkes
yttrande i denna fråga. Jag tror icke all, hvad Gr:n anfört, va¬
rit någon rhetorisk trop utan ett faktiskt förhållande. Jag tillstyr¬
ker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Då den siste talaren medgifvit att
bleckslagarehandtverket gått framåt, så att bleckslagare sysselsätta
sig med förfärdigandet af lackerade arbeten, synes mig detta va¬
ra ett ökadt skäl för R. o. A., att bibehålla den tull, dylika ar¬
beten för närvande draga, och enl. min åsigt är just denna tull
orsaken till den utvidgning af rörelsen, hvarom den värde tala¬
ren oidat. Skulle tullen nedsättas i enlighet med 1841 års taxa,
Den 2 Juni e. m.
293
betviflar jag, att rörelsen ens kan bibehållas på sin nuvarande
ståndpunkt, långt mindre göra några framsteg, såsom man likväl bör
önska. Har den nu gällande tullen lemnat skydd åt handtverke-
rierne och sålunda beredt deras utvidgning, så visar man föga
kärlek till Svenska näringarne, när man vill genom tullens ned¬
sättning återbringa dem till deras förra intet.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har fullkomligt miss¬
förstått mitt yttrande, då han uppfattat det så, som skulle jag
hafva uppgifvit, att bleckslagarearbeteu först efter sistlidne riksdag
blifvit bragte till någon större fulländning. Så har jag icke ytt¬
rat mig och har icke heller kunnat så yttra, enär den tidpunkt,
från hvilken bleckslagarehandtverkets utvidgning är att räkna, in¬
träffat 20 år tillhaka. Vid den tiden gjorde sig de liberalare
grundsatserne fällande, hvarigenom de utländska lackerade arbe¬
ten blifva i landel införde och sedermera här mera allmänna.
Hvad angår kärleken lill näringarne och deras upphjelpande, så
är det en fråga, som blifvit för Ståndet så tillräckligt ulredd, att
jag icke ånyo vill upprepa den.
Hr Gr. o. Landlm:s härefter först till bifall å Utslcs för¬
slag och sedermera till bibehållande af 1845 års tullbestämmel¬
ser för artikeln bleckslagarearbeten framställde propos:r besvara¬
des med blandade ja och nej; i anledn. hvaraf Hr Landtm, ånyo
hemställde, örn R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i afseende på ifråga-
var:de artikel föreslagit, samt, då härvid ropades starka ja, blanda¬
de med många nej, förklarade det han trott sig finna att ja nu
öfverröstat nej.
Hr Printzensköld begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter:spropos.: ,
Den som bifaller hvad Bevilln.Utsk. i afseende på artikeln
bleckslagarearbeten föreslagit, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anses 1845 års tulltaxa böra i afseende på förevar:de
artikel förblifva gällande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 11.
Nej — 15.
12:te punkten, ang:de artikeln bränvin och sprit.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke inse nödvändigheten el¬
ler angelägenheten deraf, att till landet importera bränvin, hvar¬
af behofvet något så när fylles af landets egen tillverkning. Mån¬
ga hafva påstått, att man borde inskränka tillverkningen af den¬
na produkt, och då synes det vara så mycket mindre skäl, att
294
Den 2 Juni o. m.
öppna våra hamnar för införsel af denna vara. Jag tillstyrker
bibehållande af de stadganden, som finnes i 1845 års tulltaxa.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af Frih.
Palmstjerna och vill blott tillägga några ord. Det är R. o. Ad.
nogsamt bekant, att bränvin tillverkas i andra länder för bättre
(iris än i Sverige. Örn man nu skulle nedsätta tullen å varan
eller borttaga hittills gällande förbud mot hennes införande, sä är
det icke blott möjligt ulan äfven säkert, att utländskt bränvin in¬
fördes i landet. Såsom Frih. Palmstjerna yttrat, hafva vi mer
än nog deraf. Om vi skulle få en ytterligare tillökning från ut¬
landet, sä måste den betalas antingen med andra varor eller ock
med bankens silfver. Men när vår utförsel redan är otillräcklig,
att betala införseln af utländska varor, bränvinet oberäknadt; sä
skulle hon blifva ännu olillräckligare och bränvinets införande
medtaga ännu mera silfver ur banken. Jag anhåller, att nuvar:de
tulltaxa, ronde bränvinsbränningen matte bibehållas.
Hr Printzensköld: I en tidpunkt, då alla bemödanden
riktas derhän, att, så vidt möjligt är, minska konsumtionen af
bränvin, synes det vara föga väl betänkt, att genom borttagandet
af införselförbudet ä denna dryck, befrämja dess införskaffande
frän utlandet, och sålunda öka de tillfällen, till sedeförderf för
nationen, som ändå beklagligen redan äro allt för talrika. På
grund häraf tillstyrker jag, lika med de tvenne sista värde talar-
ne, att nu gällande tulltaxa mätte i förevar:de fall bibehållas.
Frih. Cederström: Vid öfverläggning, ronde bestämmel-
serne i fråga om bränvinstillverkningen, sä väl inom Utsk. som
inom Ståndet, beslöts, att tillverkningen af denna vara, hvars
missbruk är så förderfligt, likväl icke borde förhindras, enär mån¬
ga skäl gjorde sådant overkställbar!, bland annat till följd af me¬
nighetens öfvertygelse om fördelen af drankens begagnande vid
utfodring åt husdjuren. Under antagande, att denna sålunda ytt¬
rade sats, är af billigheten förestafvad, förefinnes icke något skäl
att tillåta införandet här i landet af utländskt bränvin. Jag för¬
när mig således med Hr von Hartmansdorff och Frih. Palmstjer¬
na. I afseende på den öfriga delen af punkten, skulle jag väl
icke sakna skäl att önska en förändring, så vidt det är fråga om
lidi å fransk cognac: men då fluktuationer i allmänhet böra vid
tullbestämmelser undvikas, vill jag blott yrka, att 1845 års tull¬
taxa mätte i detta afseende blifva gällande.
Hr von Troil: Jag kan visserligen icke godkänna de skäl,
åtskillige talare här framkastat, ty betraktar jag frågan ur stats-
ekonomisk synpunkt, mäste jag yrka läure tull å denna vara li¬
kasom pä alla andra varor. Men här förekommer ett intresse af
högre vigt än det statsekonomiska, nemligen bränvinets menliga
inverkan pä nationen. Delta behöfver icke närmare utvecklas.
Nog af, man bör, så vidt. möjligt är, söka inskränka tillvaron in¬
om fäderneslandet af denna förderlliga vara. Och af sådan an¬
ledning yrkar jag bibehållande af 1845 års taxa.
Den 2 Juni e. m.
295
Då nu Hr Gr. o. Landtm., enär ingen yrkat bifall till
Utslcs förslag, hemställde om H. o. Ad. ansäge att i afseende på
artikeln bränvin och sprit, 1845 års tulltaxa borde förblifva gäl¬
lande, blef den propos. besvarad med ja.
13:de punkten, ang:de artikeln caffe.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, erinrat, att nuvar:de införseltull
å caffe, sorn i Ui.sk:s betänk, blifvit genom fellryck utförd med
3 sk. 4 sk., utgjorde 3 sk. 4 r:st., yttrade
Hr von Hohenhausen: Utaf alla, till införsel här i lan¬
det tillåtna varor finnes inga af hvilka Staten i tull har den in¬
komst som å socker och caffe. Njutandet af dessa varor är i ett
ständigt tilltagande såväl i städerne som pä landet. Såsom be¬
kant är har under vissa år importvärdet ä caffe motsvarat hela
vår export af jern: det oaktadt finnas de, hvilka icke vilja höra
omtalas något skyddssvslem, ulan endast betrakta tullen såsom en
inkomstkälla; de kunna således i sak icke hafva något emot tufl
å caffe. Visserligen kan man härvid dessutom erinra, att Staten
bör företrädesvis söka tullinkomster af en vara den man icke kan
räkna till nödvändighetsvaror, men det är dock nödigt, att tillse,
att tullen icke blifver så hög, att, genom smuggling, dessa Sta¬
tens inkomster minskas, än mindre upphöra. Vid sista riksda¬
gen ökade R. St. tullen med 4 rest. pr U och raan påstod redan
dä, att i statsinkomsterne skulle uppstå en minskning genom
smuggling i följd af den förhöjda tullen, men erfarenheten har
likväl visat, att en betydlig tillökning i inkomsterne inträffat icke
ensamt af de 4 rest. förhöjning i tullen, utan äfven deraf, att den
införlullade qvantileien af caffe stigit. .lag minnes den tid då
tullen å caffe var 8 sk., men jag anser att denna tullbestämmel¬
se var för hög, och tror icke att Statens inkomster af tullen å
caffe dä, jemförda med nuvarande, voro särdeles stora. Enligt
min åsigt bör likväl nu en tillökning i tullen ske med ytterliga¬
re 4 r:st., sä att tullen å hvarje U blir 3 sk. 8 r:st. Inom
PresteSt. lärer tullen ä caffe blifvit bestämd lill 4 sk., men då
jag anser rädligast, att icke göra denna förhöjning alltför känn¬
bar, föreslår jag blott tillökningen af dessa 4 r:st. Vi hafva en
mängd statsutgifter, hvaribland jag må nämna fångföring, till be¬
stridande hvaraf beräknade tillgångar icke äro tillräckliga. Det
är derföre angeläget, alt tillse, det Statens inkomster kunna fylla
de verkligen befintlige behofven och på ingen artikel synes mig
en förhöjd tull kunna lämpligare åsältas än å caffe. Af sådan
anledn. anhåller jag, ali R. o. Ad. ville bestämma tullen till 3
sk. 8 tyst.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är visserligen svårt, att bestäm¬
ma gränsen för de rätta tullsatser, der en förhöjning genom min¬
skad konsumtion eller ökad smuggling blir en förlust för stats¬
kassan, men i egen och andra länders erfarenhet äger man dock
en ledning, och, på sätt Hr von Hohenhausen nämnt, har den
vid sista riksdag gjorda förhöjning i tull å caffe ingalunda men¬
290
Den 2 Juni e. m.
ligt inverkat på slatsinkomslerne och ej en gång på del förtulla¬
de varubeloppet, ty påföljande året efter denna förhöjning, då el¬
jest efter någon betydligare förhöjning i tullen en minskning i
införlullningen brukar ske, emedan man förut tömmer nederla¬
gen, för alt tillgodonjuta den äldre lägre tullen, uppgick det för¬
tullade varubeloppet till 7,231,000 U eller till del. högsta som
här i landet uågonsin ägt rum. Vid förra riksdagen föreslog jag
införseltull å caffe af 4 sk:r, hvilket förslag jag så mycket min¬
dre ansåg betänkligt att framställa, som i Tyska tullföreningens
taxa, hvilken, såvidt den rörer Statens inkomster, ostridigt är en
af de mest moget pröfvade. Tullafgiften har varit bestämd till
62 thaler för 1 centner eller omkring 5 sk. Svenskt b:co pr ‘u,
och mig vetlerligl linnes inom hela Europa icke högre tullafgif-
ler pä caffe utom i Danmark och skenbart i Norrige. Under
vanliga förhållanden skulle jag ansett del likgiltigt, att ifrågasätta
någon förhöjning å denna tull; men i närvartde ögonblick är en
sådan förhöjning likväl behöflig, för ali bereda en inkomstkälla
ål Slaten, då de dåliga handelskonjunkturerna troligen minska bå¬
de beloppen af varor och af den derföre inflytande tull. Jag skul¬
le således vilja hemställa till Hr von Hohenhausen, om han icke
skulle vilja instämma i det beslut PresteSt. antagit. Med en så
beskaffad tull skulle tillökningen beräknad efter sistlidet års in¬
förselbelopp utgöra nära 100,000 r:dr b:co. Jag förnyar min an¬
hållan att R. 0. Ad. ville bestämma tullen å caffe till 4 sk. b:co.
Hr Printzensköld: Det är i sanning icke något angenämt
förhållande, att importen af caffe ökat sig sä, alt den under sist¬
lidet år uppgick till 7,000,000 U. Sådant bevisar, att denna
njulningsartikel till öfverflöd begagnas jemväl af de lägsta klasser-
ne i samhället. Vi känna också något hvar, hurusom fattighjon,
sedan de af församlingarnes kassor erhållit understöd dels i kon¬
tant dels i lifsförnödenheter förvandlat desse sednare i penningar
och för dem köpt caffe, för att tillfredsställa sin njutningslusta.
Mig synes det således vara på liden, att genom en lämplig för¬
höjning af caffetullen söka i någon mån motverka detta olyckliga
förhållande. Kunde tullafgiften uppdrifvas till lika höjd, med den
som inom Tyska tullföreningen blifvit anlagen, vore sådant viss-
serligen önskvärd!, men detta lärer troligen icke, åtminstone på
länge, kunna verkställas. Att den af Hr Rosenblad föreslagna
tull likväl är påkallad af ett verkligt behof, torde svårligen kun¬
na bestridas, och jag instämmer således med honom i den anhål¬
lan, att R. o. Ad. ville för delta äudamål förena sig i det beslut,
hvari PresteSt. stannat.
Hr von Hohenhausen: Af skyldig försigtighet ansåg jag
mig böra föreslå en tillökning af endast 4 r:st. i nuvar:de tulleD;
men då jag fått, om icke comm.collini, åtminstone ett af dess
Råd, på min sida, hvilket tilltrott sig att föreslå tullens upphöj¬
ning till 4 sk. vill jag icke motsätta mig antagandet af hans för¬
slag i denna punkt,
Dun 2 Juni e. m.
297
Ur Wästfelt, Nils: Lika med den siste värde talaren vill ja;
icke motsätta mig en förhöjning i tullafgifterne å caffe. Jemtl
det jag får förklara, ali jag icke kan instämma i Hr Prinlzen-
skölds åsigt, alt caffe är ett förderf för den fattige, ber jag att
få erinra den värde talaren, att något surrogat icke linnes, som
kostar mindre än en kopp caffe. Det är nemi. utrönt, att den
icke kostar en sjettedels skilling r:gs enär de icke begagna socker
utan vanligen sirap. Lägger man då dertill J U bröd, har den
fattige fullkomligen sin föda under 1 mål för ,J sk. r:gs. Jag
hemställer till Hr Printzensköld, hvilken föda han kan skaffa den
fattige till samma pris.
Frih. Cederström: Jag tillstyrker R. o. Ad. att bestämma
tullen till 4 sk. f?, i den öfvertygelsen ali insmugglingen af va¬
ran icke är så lätt som man kanske föreställer sig, då man gör
afseende ensamt derpå, att caffe icke intager en större volum,
och sålunda icke med större lätthet skulle kunna upptäckas. Jag
vill nemi., till undanrödjande af förbemälde förutsättning, erinra
derom att, om denna vara, vid befaradt yppande af lureudrejeri-
et, tilläfventyrs, såsom ofta lärer ske med mänga andra artiklar
vid dylika tillfällen, kastas i sjön, varan derigenom blir, om icke
just förstörd, dock väsendtligen skadad. Della äler måste i hög
grad försvära lurendrejeriet dermed. Ur sådan synpunkt, äfven¬
som för att förskaffa Staten en högre inkomst, bör man vara vil¬
lig att förhöja tullen å denna artikel, och derföre förnyar jag min
anhållan, att Ståndet ville bestämma tullen till 4 sk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller jemväl, att R. o.
Ad. mätte bestämma tullafgifterne ä caffe till 4 sk. Här har
blifvit uppgifvet, alt tullen är betydligt högre inom den Tyska
lullföreningen. Det torde tillåtas mig att omnämna, hurusom i
England tullen på det caffe, hvilket hemtas från andra besittnin¬
gar än de Engelska, är bestämd till (i Lt sterling på U eller
nära 16 sk. Sv. b:co. Således synes mig tullafgiflens förhöjning
hos oss till 4 sk. icke vara öfverdrifven. Men skulle hon likväl
anses för hög, äger Konungen i sin makt, att, om Han så för
godt finnér, densamma nedsätta. Deremot kan Konungen icke
förhöja tullen, om Han skulle det önska. När nu, på sätt Hr
Rosenblad nyss oraförmält, införsel af caffe blifvit efter sista riks¬
dag så betydligt ökad, tror jag icke, alt man, genom den yrkade
förhöjningen bör befara någon minskning i den blifvande lofliga
införseln.
Frih. Palmstjerna: Jag får fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att vid sista riksdagen bestämdes tullen å caffe inom detta
Ständ lill 4 sk., men alt K. M. nedsatte densamma till 3 sk. 4
r:st. Frågan är således icke längesedan af K. M. pröfvad, och
då några förändrade förhållanden i afseende på caffe sedermera
icke inträffat, är min öfvertygelse, att hvad R. o. Ad. höjer tul¬
len öfver 3 sk. 4 r:st., är för mycket, och att K. M. i sådant
fall troligen blir nödsakad alt ytterligare vidtaga enahanda åtgärd.
298
Den 2 Juni e. m.
Orsaken, hvarföre K. M. vidtog denna nedsättning, var den, att
genom de högre tullafgifterne skulle förtjensten blifvit allt för
ringa på varans införtullande och lurendrejeri såmedelst befordras.
Vid sistförflutne riksdag utvecklades det ännu ganska vidlyftigt,
men det torde icke vara skäl alt för närvar:de ingå uti närmare
yttrande af denna fråga, åtminstone för mig, som icke är så no¬
ga hemmastadd med densamma. Jag har likväl ansett mig böra
gifva min opinion tillkänna i detta afseende.
Hr Aminoff: Dä jag icke tillhör deras antal, hvilka ifra
för höga tullbestämmelser, vill jag likväl nu medgifva, såsom ett
försök till framtida säkrare bedömande att en högre tull åsättes
caffe än den nuvar:de tulltaxa bestämmer. Framtiden skall snart
utvisa, om det är de boga eller låga tullbeslämmelserne hvaraf
Staten drager den största nytta.
Visserligen har K. M. pä sätt föreg:de talare omnämdt, rät¬
tighet, att nedsätta tullen, men K. M. bar ganska sällan begag¬
nat sig af denna rättighet, förmodligen af orsak att sådant kun¬
de rubba de inre oeh yttre förhällanderne man och man emel¬
lan. Det är derföre R. St:s skyldighet att få uppgöra tullbestäm-
melserne att ingen nedsättning bör komma i fråga, och dyme¬
delst befria K. M. alt genom en tvuugen nedsättning framkalla
antingen å den ena eller andra sidan en mindre belåtenhet.
Flere talare hafva anfört olägenheterne af en för hög tull,
såsom ledande till lagbrott m. m., och jag instämmer häruti.
Men då intet annat än blifvande erfarenhet kan öfvertyga dem
som yrka höga tullbestämmelser, om deras skada för Staten och
för individen. Må försöket göras med caffe, såsom varande den
öfverflödsvara hvilken mest konsumeras inora Sverige, pä det re¬
sultatet må blifva sä mycket mer åskådligt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Till en del förekommen af den
siste värde talaren, anhåller jag, alt få tillägga, all jag i olikhet
med Frih. Palmstjerna har vid sistlidne riksdag hort ledamöter af
detta Stånd framställa denna satsen, alt en hög lull icke kommer
Staten till godo och in-bringar mindre inkomster än den lägre.
Jag kan emedlertid icke medgifva någon nedsättning i tullen. Den
rättigheten är K.. M. förbehållen för det fall, att Han linner den af
K. St. föreslagneluilbestämmelse allt för hög. Vid sådant förhål¬
lande och då den omständigheten, att vår tullbevakning i senare
tider onekligen tillvuxit i styrka, och motverkar alla försök till
smuggling, tillstyrker jag en tullbestämmelse af 4 sk. pr ti.
Hr von Hohenhausen: Då jag vid riksdagens början träf¬
fade Hr Prytz med hvilken jag under sistlidne riksdag på detta
rum hade en längre strid om tullen å caffe, dervid han såsom
skäl emot en högre tullbestämmelse anförde, att den endast för¬
anleder lill smuggling och såmedelst förminskar stalsinkomsterne,
bad jag honom meddela mig, i hvad mån den vid sisla riksda¬
gen bestämde lilla förhöjning i tullen på caffe bidragit till smugg¬
ling. På denna min framställning, lemnades mig det svar, att
D e n 2 Juni e. m.
möjligen på Skånska kusten smugglingen tilltagit, men att tullin-
komsterne det oaktadt blifvit betydligen ökade, så att i det hela
för stegring i beloppet af tullinkomsterne å denna artikel det va¬
rit en vinst, att dä förböja tullen.
Frih. Cederström: Frih. Palmstjerna har yttrat, att man
lill grund för bedömandet af denna fråga borde lägga de an-
märkn:r, hvilka vid sista riksdagen i fråga om tullen ä caffe gjor¬
des. Häremot torde jag få erinra, i hvilken betydlig mån om-
ständigheterne sedan den tiden blifvit förundrade och, såsom fö-
reg:de talare anfört. Statens behof af inkomster blifvit ökadt. Då
härförutan efterfrågan på caffe numera tilltagit, anser jag, altman
desto mindre bör fästa sig vid de under sistlidne riksdag gjorde
betraklelser i ämnet; utan blifver del rättast alt hålla sig vid
de nuvar:de förhållanderne samt antaga den föreslagne tullen
af 4 sk.
Hr Rosenblad: I anledn. af Frih. Palmstjernas senaste ytU
rande anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att om
vid sistlidne riksdag skäl blifvit anförda mot en förhöjning i tul¬
len på caffe, så anfördes äfven skäl för denna förhöjning. Hvad
resultater erfarenheten skulle lemna, kunde man icke då förutse,
men de hafva visat att förhöjningen i st. f. att såsom mången
befarade, minska stalsinkomsterne, medfört en betydlig förhöjning
och att derjemte införseln af caffe, oaktadt den högre tullbestäm¬
melsen, blifvit ökad till det högsta belopp den nånsin utgjordt,
hvilket torde bevisa, att taxan icke varit för hög. Vidare får jag
erinra, alt, enl. min åsigt någon smuggling icke bör vara att be¬
fara från Norrige, emedan den verkliga tullen på caffe derstädes
är snarare högre än här, dä man beräknar lindringen bos oss,
vid införseln från produktionsorlerne, och vid sådant förhållande
kan det icke blifva någon fördel att smugla varan in i landet
från Norrige, då ånyo half tull måste erläggas. Visserligen kan
man från Norrige landvågen införa mindre qvantiteler, enl. hvad
jag vill minnas 50 U, tullfritt men denna transport skulle blifva
sä dyrbar, att smugling pä det sältet icke är ali befara, aldra
hälst då ingen vinst i tullafgiften uppkomme.
Frih. Gyllenhaal, Carl Henr.: Jag är visserligen af den
tanken, att Staten behöfver ökade inkomster, och att det sålunda
kan vara skäl, att föröka tullen ; men, såsom chef för tullverket,
anser jag mig pligtig, att lemna den upplysning, att, genom den
vid sista riksdagen bestämde tullförhöjning å caffe, smugglingen
deraf icke genast ökades, utan sådant har skett småningom.
Mången af de beslag som under senare 6 månader blifvit gjorda
utvisa nogsamt, att tullen är för hög och af sådan anledn. tror
jag att, om den icke kan nedsättas, den åtminstone icke bör
förhöjas.
Gr. Gyldenstolpe: Jag förenar mig med Frih. Palmstjer¬
na och ett ytterligare stöd för hans mening har jag funnit i det
senast afgifna yttrandet. Hr Rosenblad liar icke med något fac-
300
Den 2 Juni e. m.
turn kunnat bevisa, att förhöjningen i tullen från 3 sk. till 3 sk.
4 r:st. icke åstadkommit en ökad tullförsnillning. Motsatsen har
likväl Frih. Gyllenhaal ådagalagt. Enl. min åsigt vinner man
genom förhöjda tullafgifter icke det mål, man åsyftar nemi. ökade
statsinkomster just derföre, att smugglingen lägger hinder deremot,
derförutan man motverkar en högre konsumtion genom stegrade
tullafgifter, enär varan sålunda fördyras. Som jag redan nämnt
motverkar man endast det mål, man åsyftar, hvarföre jag anhål¬
ler om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af Hrr Lagerhjelms och
Rosenblads yttranden anhåller jag, att Ståndet ville erinra sig,
att jag icke sagt, att höga tullafgifter medföra ökade inkomster
för Staten. Jag har endast yttrat, att man endast ökade premi-
erne för tullförsnillning och jag tror, att Statens inkomster icke
höra ökas på bekostnad af moraliteten. Om smuglingen af caffe
icke ägt rum i den stora skala, som vid sistlidne riksdag före-
speglades, måste orsaken dertill närmast sökas i nedsältningen af
de beslutade höga tullafgifterne, enär E. M., sedan R. St. vid
samma riksdag bestämt tullen till 4 sk., nedsatte den till 3
sk. 4 rist.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe har bestridt
rigtigheten af det factum Hr Rosenblad uppgifvit eller rättare, han
har sagt, att detta factum icke blifvit bevisadt. Frih. Gyllenhaal
har yttrat, att den olofliga införseln af caffe tilltagit, sedan tull-
afgiften dera vid sistlidne riksdag förhöjdes. Möjligen kan den¬
na Frihms förmodan vara en sanning, ty annat än förmodan lä¬
rer det icke vara, enär man icke äger några bestämda uppgifter
på denna olofliga införsel. Deremot är det en gifven händelse,
en verklighet, att tullinkomsten ökats efter tillökningen i caffe-
tullen och att Statens inkomster af denna vara blifvit för ett en¬
da år ökade med 30,000 r:dr. Jag lemnar derhän, i hvad mån
den omförmälde tullförsnillningen tilltagit. Om äfven så skett,
kan det vara likgiltigt, hvad jag anser såsom hufvudsak, endast
Statens inkomster förökats, och blott det kan kontrolleras. Om
nu, såsom Frih. Gyllenhaal förmodat, en förhöjning i tullafgiften
å caffe med 8 r:st. skulle befinnas för stor, och Frilen, såsom
chef för tullstyrelsen, hos K. M. gör framställning derom: så kan
Konungen om Han så för godt finner derå göra nödigt afseende,
Då har Staten på R. St:s beslut icke förlorat. Men, såsom jag
förut yttrat, är det före nästa riksdag ohjelpligt om tullen på
caffe skulle befinnas för låg. Frih. Palmstjerna har yttrat, att
under sistlidne riksdag blef på detta ruin mycket grundligt åda-
galagdt, att någon förhöjning i tullafgiften på caffe icke borde äga
rum. Sä har jag uppfattat Frihms mening, ehuru jag möjligen
kan hafva missförstått den. Gifvet är i alla fall att Kronan vun¬
nit på förhöjningen. Ar det säkert att vinsten blifvit mindre om
förhöjningen varit större? Kan det icke förhålla sig tvärtom?
Hr Printzensköld: Om den grundsats Frih. Palmstjerna
anfört lill stöd för bibehållandet af nuvar:de tullsats å caffe, skul-