PROTOKOLL,
HÅLLNA
HOS
H ÖGLOFL1GE
wmmmMm osin
VID
IKrtima Utha) agen i ^tacKljolm
Årkn 1844 och 1845.
Nionde MMöflet.
STOCKH 0 L M.
Hörbergska Boktryckeriet,
1845.
.
'
—•»•3 *«««
Oasdagen den 2 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 31 sist). Mars.
Justerades pleniprotm för d. 19 oell 22 nasti. Febr.
Lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne mern.,
utlål:n och betänkm, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 34, med förslag angille tillägg i 28 § Reg.F., åsyftande
villkorlig befordringsrätt för utländske män till vissa embeten och
tjenster;
Nio 35, med förslag om tillägg i 87 § Reg.F. oell 33 § ’
Riksd.Ordn., syftande dertill, att R. St. må kunna åt förstärkt
LagUtsk. uppdraga deras gransknings- och beslutanderätt i lagfrå¬
gor, sorn blifvit af Konungen väckte;
Stats-U t s k o 11 e t:
Nio 247, ang:de väckt motion om skattlagde vattenverks be¬
friande belt oell hållet eller till någon del från grundräntas fram¬
tida utgörande, dä de, i följd af sjöars eller strömmars sänkning
eller aftappning, utiifvas eller förändras;
Nio 248, i anledn. af R. Sus skiljaktiga beslut, rör:de vote¬
rings anställande i förstärkt StalsUtsk. öfver älskillige i betän-
kanderne Niris 54 och 184 omförmälde frågor;
Nio 249, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Kammarcoll. be¬
rättelse, angule Sala silfververks ränle-ersättningsfond för redogö¬
relsetiden från och med den 1 Nov. 1839 till samma dag år
1842;
Nio 250, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. Nio 199,
ronde löneförbättringar åt visse kyrkoherdar af indragen behag¬
lig lids förläningsspanmål;
Nio 252, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 201;
Bevilln i ngs-Utskottet:
N:o 31, i anledn. af RiklStins olika beslut i afseende å stämp¬
lade pappersafgiften;
N:0 32, i anledn. af Riksdagsfullm. Matts Pehrssons från
4
Den 2 April f. m.
Stockholms Ian motion, angalo nedsättning af personliga skydds-
afgiften och denna afgifts användande till folkuudervisningens be¬
främjande ;
Banco-Utskottet:
N:o 44, öfver de inom RiksStm gjorde anmärkmr vid be¬
tänk. N:o 29, med förslag lill en i vissa delar förändrad reglering
af Bankens lånerörelse* m. m.;
IX:o 45, i anledn. af de inom 3:ne RiksSt. framställde an-
märkmr emot Ulsk:s under N-.o 34 afgifna utlåt., ang:de afhjel-
pande af penningeförlägenhelen i allmänna rörelsen m. m.;
N:o 46, i anledn. af väckt fråga om förändring i grunderne
för R. St:s Banks förvaltning;
N:o 47, i anledn. af väckt motion, alt vederhäftighetsbevis,
utfärdade af den i hvarje församling valde sockne-nämnd eller för¬
samlingens pastor, måtte för lånsökande i discontverken såsom gill-
tige antagas;
N:o 48, i anledn. af väckt motion om inställande tills vidare
af hela och halfva silfver-riksdalrars utmynlning m. m.; samt
N:o 49, öfver väckt fråga, att Bancofullm. må berättigas å de¬
position i Hamburg emottaga silfver utöfver det bestämda belop¬
pet af 500,000 r:dr silfver specie.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Som nu nyss Be-
villu.Utsk:s betänk. rör:de sammanjemkningen af RiksStms olika
beslut i fråga om stämplade pappersafgiflen blifvit bordlagdt, och
sora i anseende lill tryckningen af betänk. rör:de statsverkets in¬
komster, det är högst nödvändigt att detta betänk, så fort som
möjligt föredrages, så får jag anhålla, alt äfven nu Const.IJtsk:s
mera. N:o 33, som står främst på listan, måtte uppskjutås, och
att i nästa plenum först måtte föredragas BancoUtsk:s betänk,
ronde Hr von Hartmansdorff motion, sedan betänk, om chartae-
sigillatae-afgiflen, och derefter Const.Ulsk;s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att å föredragningslistan för nästa plenum uppfördes, först
BancoUtsk:s utlåt. N:o 49, ang:de Ilr von Hartmansdorffs motion om
silfvers emottagande å deposition i Hamburg, och dernäst Bevilln.-
Utsk:s mern. N:o 31, ruride stämplade pappersafgiften, samt alt
Const.Utsk:s mern. N:o 33, ang:de ändringar och tillägg i före-
skrifterne om grundlagsfrågors behandling icke i dag företoges,
utan efter de förenämnde målen upptoges å samma lista.
Ropades ja.
Företogs till pröfning punktvis Bevilln.Utsk:s d. 31 sisth
Mars på bordet lagda mern. N:o 30, i anledn. af RiksStms olika
beslut, ang:de tullbevillningen.
Itta punkten, ang:de grunderne för tulltaxeregleringen;
och 2:dra punkten, ang;de II. o. Ad-.s skiljaktiga beslut i afse¬
ende på spanrnålstullen.
Biföllos.
Den 2 Å p r i 1 f. m.
5
3:dje punkten, ang-.de skiljaktiga beslut om bestämmandet
af införselstullen å hvete.
R. o. Ad. godkände den i denna fråga föreslagna voter.pro-
pos. N:o 1.
4:de punkten, ang:de K. M.-s rätt att besluta i frågor om
förbuds utfärdande emot in- och utförsel af varor samt anta¬
gande af eventuella tullbestämmelser i sådant afseende; och
5:te punkten, ang-.de ej mindre Hrr PrintzenskjÖlds och Lun-
delii yrkanden om inskränkningar i införselsrättigheten för en
del varor till vissa hamnar, samt Hr Gustafssons motion, i frå¬
ga om controllstämplingsålgärder för utländskt guld- och silf-
verarbete, och Pehr Mattsons motion, rör-.de handelstraclaten
med Ryssland, än ock R. o. Adis skiljaktiga beslut, i fråga
om Hr Nordenanckars motion, röride tull-controllernes och be¬
vakningens förstärkande.
Dessa punkter biföllos.
öde punkten, ang-.de de af Utsk. följda grunder för dess
förslag till skiljaktigheternas sammanjemkande eller afgöran¬
de medelst votering.
Lades till handlingarne.
7:de punkten, ang-.de förlullningen af ”Alabaster, arbetad,
ej specificerad
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Frågan om alabaster är
af mycket liten vigt, och jag förmodar således, att R. o. Ad. icke
sätter högt värde på det beslut, R. o. Ad. derom förut lättat.
Till undvikande af åtminstone en votering i förstärkt Utsk. hem¬
ställer jag derföre, att R. o. Ad. måtte antaga Utsk:s inbjudning
och förena sig med Preste- och BondeSlm.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Det är visserligen
sant, att en votering skulle undvikas genom antagande af Utsk:s
inbjudning, men dä det är ganska svårt att bestämma gränsen
emellan de betydligare och de obetydligare arliklarne, så kunde
vi lätt, om vi började med alt upphäfva tullen på de mindre ar-
tiklarne, åter komma tillbaka till en discussion om tulltaxan, hvar¬
före jag anhåller, att voter.propos:n måtte godkännas sådan den är.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det har varit
vanligt vid de förra riksdagarne, att man jerakat sig så mycket
man kunnat, för att undvika omröstningar i förstärkt Utsk. om
tulltaxan, och jag kan derföre icke annat än förena mig med
Frih. Palmstjerna. Vi få nog mycket att göra ändå genom den
mängd artiklar vi förra gången förbigingo, men hvaröfver vi nti
måste yttra oss.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Motivet till Frih. Palmstjernas
förslag var, om jag rätt uppfattade det, alt spara tid genom und¬
vikande af voteringar; men om discussioner uppstå huruvida så¬
dana inbjudningar skola antagas eller icke, befarar jag, att sådant
fr
Den 2 April f. m.
Inger längre lid än en eller annan votering, hvarföre jag tillstyr¬
ker godkännande af voter.propos.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. vid-
blefve sitt ang:de förlullningen af ”Alabaster, arbetad, ej specifi¬
cerad,” redan fattade beslut samt bifölle voter.propos. N:ris 2 och 3.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde härefter, om R. o. Ad. instämde i Presle-
och BondeStms uti ämnet fattade beslut och ansåge voter.propos.
N:o 2 i följd deraf förfalla, men godkände voter.propos. N:o 3.
Ropades åter ja och nej.
Då i anledn. häraf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att han ej kunnat höra huruvida ja eller nej varit starkare, och
derföre ansåge sig böra förnya de gjorde propos:rne, anmälde sig
och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller att få in¬
stämma med Frih. Palmstjerna och Hr von Hohenhausen. Mig
synes, all om Ståndet vill göra svårigheter att frånträda sitt be¬
slut i en så obetydlig fråga som denna; så lära vi komma att be¬
svära Medslånden med en mängd onyttiga voteringar, hvarföre
jag tillstyrker, att R. o. Ad. måtte i detta fall gå dem till
mötes.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Fast jag visserligen
icke är för de höga tullarne, kan jag icke neka, att i denna frå¬
ga är det temligen likgilltigt hvilket beslut Ståndet fattar, och då
det i alla fall är mera än troligt, att BorgareSt. viclblifver sitt be¬
slut, men R. o. Ad. genom frånträdande af sitt, kunde åtminsto¬
ne bespara votering om conlrapropos., så kan jag icke annat än
instämma med Frih. Palmstjerna.
Gr. Cronhjelm: Jag kan visserligen icke annat än i huf-
vudsaken gilla Hr von Hartmansdorffs uppmaning att gå de öfriga
Stånden till mötes, en uppmaning som från det hållet är ganska
sällsynt; men då det är svårt att bestämma hvad som är vigligt
eller icke, och jag anser prejudicatet farligt, så kan jag icke an¬
nat än fortsätta mitt yrkande.
De af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, nyss framställde proposi-
tionerne blelvo härefter i samma ordning förnyade och åter be¬
svarade med ja och nej, hvarpå II. Ex. tillkännagaf, det han trott
sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat den sedna¬
re propos.
8:de punkten, ang-.de ett till rättelse anmärkt tryckfel i
afseende ä artikeln ”Alun, andra slag.”
Bifölls.
9:de punkten, ang-.de upphörande af utför selsafgifter ne å
ärtiklarne ”Angelika, Anis, och Antimonium Crudutn eller Spies-
glans.”
Gr. Cronhjelm: Här är fråga endast om utförselstull, hvil-
Den 2 April f. m.
7
kens nedsättande eljer borttagande naturligtvis befrämjar Rikets
export; och då dessutom det förhållande här förefinnes, att de öf¬
riga Stånden äro ense om utförselstullens borttagande, men R. o.
Ad. ansett öfverflödigt alt derom något yttra, emedan det är Ko¬
nungens grundlagsenliga rätt att nedsätta eller upphäfva denna
tull, så anhåller jag, att R. o. Ad. ville med de öfriga Stånden
sig förena.
Uppå härefter framställd propos. instämde R. o. Ad. i de
öfrige RiksStms beslut, äng de tullfri utförsel af Angelika, Anis
och Antimonium Crudum eller Spiesglans, samt ansågos till följd
häraf voter.proposilionerne N:ris 4, 5 och 6 förfalla.
10:de punkten, ang-.de fråga om inskränkning till vissa
personer af rättigheten alt införa ”Apotheksvaror, ej speci-
ficerade.”
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt är en af dem, i
afseende på hvilka jag anser det tvifvelaktigt huruvida de äro af
bevillnings natur eller icke. Om de tre öfriga Stånden vidblifva
sina beslut, att apotheksvaror må införskrifvas af hvem som helst,
och vid den följande 7 punkten, i sammanhang dermed, antages,
att enkla medicinalier skola erlägga 10 och sammansatta 20 proc.
införseltull, i stället att R. o. Ad. ansett dem böra vara fria från
sådan tull; så blifver deraf en nödvändig följd, alt apolhekare-
laxan kommer att höjas, och att man således får en förhöjd skatt
just på sådana varor, som icke bort vara beskattning underkastade,
emedan apotheksvaror icke höra till luxarliklar, hvaraf någon vill
förtära mera än han är tvungen till. Jag skulle således tro, att
denna punkt verkligen är af bevillnings natur, och alt således tre
Stånds beslut deruti icke kan vara gällande utan votering i för¬
stärkt Utsk.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har svårt att finna huru
Utsk. kunnat anse denna fråga icke vara af bevillnings natur.
Om ingen tull kommer att erläggas på dessa medicinalier, så må¬
ste det väl hafva inflytande på bevillningens belopp. Jag instäm¬
mer således med den siste talaren deruti, att Ståndet måtte vid¬
blifva sitt beslut och förelägga Utsk. att uppgöra voter.propos. i
ämnet.
Gr. Cronhjelm: Frågan om apotheksvaror delar sig i två
delar: den första är, huruvida införsel deraf icke bör vara till-
låten för andra än vissa personer, och den andra frågan är, hvil¬
ken tull, som bör bestämmas derpå. Förhållandet har hittills va¬
rit, att dessa varor icke fått införas af andra än apothekare och
sådana personer, som af Sundhetscoll. erhållit särskildt tillstånd
att med sådana varor idka handel, hvaremot Utsk. föreslagit, att
äfven andra personer skulle erhålla denna rättighet. Jag kan ic¬
ke fatta att mera eller mindre apotheksvaror till följd deraf skulle
i Riket införas. I afseende på bestämmandet af sjelfva tullen,
är det deremot klart, att den måste inverka på bevillningens be¬
8
Den 2 A p r i 1 f. m.
lopp, och derföre har också Utsk. derom uppställt voter.propos.
Jag anhåller om bifall å den nu föredragna punkten.
Hr von Hartmansdorff: Under apotheksvaror finnas åt¬
skilliga ämnen af den beskaffenhet, att de användas i näringar.
Det är utan tvifvel derföre Utsk. föreslagit, alt andra personer än
apothekare skulle få drifva handel dermed. När nu apotheka¬
re äro särskildt beskattade för sin handel med dessa varor; så
böra naturligtvis andra peisöner jemväl derföre beskattas. Utsk.
har också derföre å dessa varors införsel lagt bevillning. E-
medlertid har genom denna utsträckning, tull blifvit utsatt der
ingen sådan förut fans. Följden deraf måste blifva förhöjning i
apotheksvarornas pris, hvilket åter leder till sjukdomens, eländets
och nödens beskattande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan för min del icke neka,
att i formen har Utsk. ganska rätt, i afseende derpå, att denna
fråga icke är af bevillnings natur, och alt således tre Stånds beslut äro
ett R. St:s beslut; men jag hyser den förhoppning, alt K. M. vid
pröfning af denna fråga mätte densamma afslå; ty en stor del
apotheksvaror äro af den beskaffenhet alt menniskolif bero der¬
på, att de med den mest varsamma hand behandlas och utdelas.
Det har derföre sina stora betänkligheter att öfverlemna denna
handel åt hvem som helst. Hvad den sednare frågan beträffar
om apolheksvarors beläggande med tull, när den förekommer, så
tillstyrker jag så mycket mera bifall till hvad Utsk. föreslagit, som
i ett sammanträde emellan Commerce- och Sundhets-collegierna,
i hvilket jag deltog, yrkade Sundhetscoll. att just dessa ospecifice¬
rade apotheksvaror skulle vara underkastade tull, ehuru någon
framställning deraf icke gjordes, emedan K. M. icke ägde att med
tull belägga en vara, som förut var derifrån fri.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Jag anhåller att få upplysa,
att Bevilln.-Utsk:s motiver för detta förslag icke varit de, som Hr
von Hartmansdorff antydt, utan de missbruk, som ägt rum, deri¬
genom att endast apothekare ägt rättighet alt införa sådana varor.
Jag tillstyrker bifall å Utsk:s yttrande.
Gr. Cronhjelm: Sedan Hr Rosenblad lemnat någon under¬
rättelse om hvad tvenne Collegier vidgjort rörtde tullen på apo¬
theksvaror, så för att icke uppehålla tiden när denna fråga före¬
kommer, får jag nu lemna den upplysning, att enligt nuvarande
apolhekaretaxa få apothekare fordra högre betalning för artiklarne,
ju högre lull de bära, och detta i större proportion än tullen
ökats.
R. o. Ad. lät vid Utsk:s yttrande i denna punkt bero.
ll:te punkten, ang:de frågan, huruvida inför selsafgift er å
”Apotheksvaror, ej specificerade ” hära äga runi eller ej.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt anhålla, att R. o. Ad.
måtte antaga Utsk:s inbjudning och instämma med de andra Stån¬
den, hvarigenom denna voter:s-propos. komme att förfalla.
Hr
Den 2 April f. m.
!1
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider hvad min värda
granne yrkat, och anhåller, att R. o. Ad. matie, med vidblifvande
af sitt beslut, gilla voter:s-propos.
Gr. Cronhjelm: Jag hemställer till Hr Rosenblad, om det
kan vara skäl att fördyra en vara, som är oundvikligen nödvän¬
dig, helst dä följden skulle blifva, att den fördyras på dubbelt sätt,
först genom tullen och sedan genom den inkomst derutöfver, som
apolhekarne skola uppbära.
Hr Rosenblad: Det har varit en comité satt, som tagit
noga kännedom om dessa förhållanden. Dervid har blifvit upp¬
lyst, alt sedan läkarne lyckligtvis numera föreskrifva medikamen-
ter i vida mindre dosis, blir naturligtvis också priset för consu-
menterna mindre; och då dessutom apotheksvaror kosta hälften
mindre i Stockholm än t. ex. i Köpenhamn, så ser jag ingen be¬
tänklighet vid att antaga inbjudningen.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig
vidblifva sitt förut om tullfrihet å ifrågavar. artikel fattade beslut
och godkändes voter:s-propos:n N:o 7.
12:te punkten, ang:de utförselstullen a artikeln ”Ekbark.”
R. o. Ad. vidltlef sitt förut i ämnet fattade beslut och god¬
kände voter:s-propos:n N:o 8.
13:de punkten, ang:de utförselstullen ä den under artikeln
”Ben” upptagna rubriken ”undra slag, oarbetade”
II. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna voter:s-
propos. N:o 9.
14:de punkten, ang.-dc förtullningen af artikeln ”Bilder,
andra slag.”
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, att R. o. Ad.
måtte förena sig med de öfriga Stånden, hvarigenom denna volens-
propos. förfaller.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade instämma i de öfriga RiksSlms i afseende på denna arti¬
kel fattade beslut, hvarigenom 10:de voter:s-propos-.n kommc att
förfalla.
Ropades ja och nej.
Fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, om R. o.
Ad. vidblefve sitt förut ang:rie förtullningen af Bilder, andra slag,
fattade beslut samt godkände voter:s-propos:a N:o 10.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förkla¬
rade, att denna sednare propos. blifvit med öfvervägande ja
besvarad.
15:de punkten, ang:de förtullningen af ”Bleckslagare.ar¬
be t en, ej specificerade, lackerade, olackerade”, och 16:de punk¬
ten, auguh förtullningen af ”Blodiglar.”
9 II. 2
10
Den 2 April f. m.
R. o. Ad. vidblef sina i afseende på berörde artiklar fattade
beslut samt godkände voter:s-propos:ne N:ris 11, 12, 13, 14 och 15.
l7:de punkten, aiig.-de införsclstullen a ”Blommor, arti¬
ficiel”.
Hr von Hohenhausen: Denna redaction synes också vara
en af de mindre vigliga, i hvilka R. o. Ad. mycket väl kan förena
sig med de öfriga Stånden. Om man derigenom gagnar en och
annan, som arbetar inom landet, så torde det icke vålla samvets¬
förebråelser hos någon.
Gr. Cronhjelm: Jag hade gerna velat undvika att ingå i
någon discussion om tulltaxan; men jag måste i anledn. af den
siste talarens yttrande nämna, att af denna vara införtullas för
circa 7,500 r:drs värde om året, att artikeln, efter de upplysnin¬
gar jag inhemta!, icke är svår att insmugla, och att således min¬
dre skydd åt inhemska fabrikanter och mindre tullinkomster för
Slaten skulle vinnas genom en förhöjning af denna lull. Jag yr¬
kar derföre, att voter:s-propos:n måtte godkännas.
Hr Rosenblad: Det är visserligen en ganska hög tull, som
är bestämd på denna artikel, men dä jag icke tror, att det kan
löna mödan att insmugla den, och tullen derå är lill skydd för
en näring, som idkas af oförsörjda fruntimmer, så skulle jag an¬
se, att R. o. Ad. kan instämma med de öfriga Stånden.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R.
o. Ad. vidblefve sill i ämnet fattade beslut samt godkände voter:s-
proposm N:o 16, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Hr Rosenblads för¬
slag, att R. o. Ad. måtte frånträda sitt beslut, gjorde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på motsatsen. Jag förmodar således, att den för¬
res stämma icke hördes. Jag tager mig derföre friheten upplysa
derom och tillkännagifva, att jag med honom förenar mig i Hr
von Hohenhausens yrkande, alt R. o. Ad. mätte instämma i de
andra Ståndens beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som i anledn. häraf förklara¬
de, att Gr. Cronhjelm yrkat vidblifvande af R. o. Ad:s beslut,
och derföre propos. i öfverensstämmelse dermed borde först fram¬
ställas, förnyade den nyss gjorda propos:n.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. lillkän-
nagaf, det han trott sig finna, att härvid ja varit öfvervägande.
18:de punkten, ang-.de tullfrihet vid utförsel af ”Blyerts”.
Gr. Cronhjelm: Som här äter är fråga om en exporttull,
i hvilken IL o. Ad. står ensamt mot de andra Stånden, hemstäl¬
ler jag, på den grund jag nyss anförde, att R. o. Ad. måtte an¬
taga Utsk:s inbjudning.
Häruti instämde Hr Rosenblad.
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksStms beslut, till följd
hvaraf 17:de voter:s-propos:n ansågs förfalla.
Den 2 April f. m.
11
19-.de punkten, ang:de förtullningen af artikeln ”Bookbin-
der-cloth”.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt hemställa, att R. o. Ad.
ville i detta fall instämma med de andia Stånden. Förtullningen
efter värde är mycket vådlig och bör, såvidt den kan, undvikas.
Jag känner icke huruvida den procent, som de andra Stånden be¬
stämt, är för hög, men den kommer i alla fall att bero på K.
M:s pröfning.
Gr. Cronhjelm: Om frågan här endast vore att afgöra hu¬
ruvida varan bäst förtullas efter värde eller efter vigt, så skulle
jag instämma i Hr Rosenblads yrkande; men då man äfven må¬
ste fästa afseende på sjelfva tullbeloppet, som här blifvit förändradt
från 10 till 25 proc.; dä denna vara, såvidt inom Utsk. blifvit
upplyst, icke fabriceras inom landet, ulan mäste för bokbindarnes
behof införskrifvas; och då följden således skulle blifva att fördyra
litteraturens alster: så anhåller jag, att R. o. Ad. måtte vidblifva
sit beslut och godkänna voter:s-propos:n.
Hr Rosenblad: Skälet, hvarföre jag yttrar mig ännu en
gång i denna obetydliga fråga, är alt en mängd dylika frågor ef¬
teråt förekomma. Det är visserligen möjligt, att 25 proc. är nå¬
got för hög tull, men om deremot den närvarande tullen är för
låg, så måste 25 proc. vara bättre än det andra. Den enda olä¬
genheten skulle vara, att tullinkomsterna derigenom icke kunde
beräknas till samma belopp, som efter sista tulltaxan, men denna
artikel är så obetydlig, att den i sådant afseende ingenting verkar.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R.
o. Ad. vidblefve sitt angule Bookbinder-cloth förut fattade beslut
och godkände 18:de voter:s-propos:n, ropades ja och nej, hvarpå
H. Ex. förklarade, det han trott sig hafva funnit att ja varit öf¬
vervägande.
20:de punkten, ang:de förtullningen af ”Borstar”.
Gr. Cronhjelm: Då tulltaxan förevar lill discussion, logjag
mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet endast å de vigtigare
artiklarne, enligt den åsigt, alt Ståndet icke borde befatta sig med
småsaker. Delta var orsaken, hvarföre jag i min reservation vid
tulltaxan hade förbigått denna artikel. Om de andra Stånden ha¬
de gjort på samma sätt, så bade artikeln försvunnit; men då de
bifallit Utsk:s förslag, så kan frågan icke mera qväfvas, och då
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att de andra Stånden beslu¬
tat förtullning efter vigt med 25 proc., men R. o. Ad. efter värde
med 33j proc., hvarföre jag hemställer, att R. o. Ad. mätte förena
sig med de öfriga Stånden.
Häruti instämde Hr Rosenblad.
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksSt-.ns ang:de förtullningen
af borstar fattade beslut, i följd hvaraf voter:s-propos:n N:o 19
ansågs förfalla.
12
Den 2 April f. m.
2S:sta punkten, ang:de förlullningen af urlikeln ”Broder¬
duk, Marle och Stramalj”.
Gr. Cronhjelm: Af samma grund, som jag nyss nämnde,
har jag icke i den föreg-.de discussionen trott mig böra väcka
fråga om denna artikel; men torde jag nu fä hemställa, efter R.
o. Ad. i denna fråga står ensamt mot de öfriga Stånden, att
Ståndet ville sig med dem förena, hvarigenom den 20 votens-
propos:n skulle förfalla.
Frih. Cederström: Den tid Ståndet har förspillt på öfver-
läggningar om sjelfva taxan föranledde till särskilda beslut derom,
deruti tilläfventyrs helt andra personer dellogo, än de som nu
äro närvarande. Dessa beslut äro icke af beskaffenhet att de nu
kunna upphäfvas af en tillfällig majoritet för all få en voter:s-
propos. alt förfalla. Ett af de två, antingen var det öfverflödigt
att öfverlägga om taxan och derom fatta beslut, eller också är
det klart, ali raan icke bör upphäfva hvad man heslulit, derföre
att raan stannat i skiljaktiga meningar, utan låta grundlagen
fä gälla.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström lärer väl icke
kunna bestrida Ståndets rätt, att, i det skick saken sig nu befin¬
ner, göra afseende på Ulsk:s inbjudningar eller ock att icke göra
afseende derpå. Att andra personer nu äro tillstädes än dä frå¬
gan första gången förevar, gör intet till saken. Men jag torde lä
fästa uppmärksamheten derpå, alt denna fråga egentligen icke va¬
rit under öfverläggning inför R. o. Ad., emedan Gr. Cronhjelm
den gången ville, och äfven lyckades befria Ståndet från all öf¬
verläggning om dessa artiklar. Nu har bemälde Grefve haft den
godheten vilja gifva oss ersättning derför samt tillstyrka oss ali,
tvertom tälta beslut öfver alla de ämnen, i hvilka han då nödgade
oss följa sig i deras förbigående. Det är således med tacksamhet,
som jag erkänner hans nuvarande förfaringssätt.
Hr Rosenblad: Då R. o. Ad:s rätt alt nu besluta härom
är obestridlig, och jag icke kan annat än anse lämpligare alt utgå
från tullbestämmelser efter vigt än efter värde, sä tillstyrker jag,
att R. o. Ad. mätte instämma med de öfriga Stånden.
Gr. Cronhjelm: Hr von Hartmansdorff har i sitt sista yt¬
trande begått tvä misstag. Det ena består deruti, alt då jag vid
tulltaxans discuternnde föreslog R. o. Ad. all följa min reservation,
sä skedde detta tillstyrkande icke enskildt till detta Stånd, utan
samma reservation kom äfven till de andra Ståndens kännedom,
och jag hade således anledn. alt förmoda, att den kunde hafva
något inflytande äfven på deras beslut, hvilket den också i vissa
delar haft. I afseende på denna artikel hafva Irenne Stånd vid
reservationen fästat intet afseende, men det fjerde lagt densamma
lill grund för sitt beslut. Således kan nu frågan icke förfalla,
och när den icke kan förfalla, så mäste man fatta ett beslut der¬
uti. Del andra misstaget Hr von Hartmansdorff begick, var, alt
jag skulle tillstyrkt Ståndet alt frånträda sina beslut i alla de
Den 2 A pr il f. m.
13
punkter, som da icke voro föremål för öfverläggning. Detta är
likväl elen första punkten, eler en sådan händelse inträffar; ty i
afseende A nl försell ullen har jag visserligen i dag tillstyrkt Stån¬
det att fatta beslut, men Hr von Hartmansdorff torde erinra sig,
att min reservation i afseende på exporttullarne innehöll, ali jag
ansåg öfverflödigt, att Ständerna sig derom yttra, emedan Konungen
i alla fall äger rätt att desamma nedsätta eller upphäfva. Såle¬
des äy detta, såsom mig vill synas, den första frågan ang:de im¬
port-tullen, der jag tillstyrkt li. o. Ad. att vidtaga andra bestäm¬
melser, än som förut varit gällande.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber om förlåtelse att jag an¬
ticipera! på Gr. Cronhjelms förtjenst. Jag vill pä intet sätt säga,
att han gått längre än han gjort, efter detta är första frågan;
men jag förmodar, att hans conseqvens leder honom lill alt göra
samma förslås i de påföljande frågorna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade vidblifva sitt ang:de artikeln Rroderduk, Marle och Stra¬
malj fattade beslut och godkänna 20:de voter:s-propos:n.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. instämde i de
öfriga Ståndens, ronde denna artikel fattade beslut, samt ansåge
20:de voter:s-propos:n förfalla.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. lillkän-
nagaf, att, vid den sednaste propositionens besvarande, ja öfver¬
rösta nej.
22:dra punkten, ang:dc upphörande af utförselsafgift å
”Brunsten”.
Frih. Åkerhjelm: Jag vågar anhålla, att R. o. Ad. ville
frångå sitt beslut i detta fall och instämma med de andra Stånden.
Gr. Cronhjelm: Sedan denna artikel förevar inom Utsk.,
hafva upplysningar erhållits, som torde verka derhän, att de tre
Stånden frånträda deras beslut och instämma med R. o. Ad.; åt¬
minstone hafva i anleda, deraf åtskilliga af de andra Ståndens le¬
damöter inom Utsk. förklarat sig föreslå sina Ständ sådant. Dessa
upplysningar, som äro erhållna frän General-tullstyrelsen för nå¬
gra dagar sedan lyda på följande sätt:
Gr. Cronhjelm uppläste härvid följande:
”1 anledn. af en und. ansökning utaf Grosshandlanden J. M.
Fredsberg om tullfri utförsel under vissa år af brunsten, upplystes
af vederbörande embetsmyndigheler, hvilkas utlåtande infordrades,
att tillgången på brunsten, som för flere mer eller mindre vigtiga
industriella behof mäste användas, inom landel på de sednare åren
betydligen minskats, och att, enligt från sakkunnige personer in-
hemlad uppgift, brunsten numera skulle utgöra eli af de förnäm¬
sta beredningsämneu vid förädlingen af det inhemska jernet lill
likhet med tiel, som från de s. k. Danuemoravcrkeu lemnäs; pä
14
Den 2 April f. m.
grund hvaraf K. M. under d. 25 Juli 1843 afslog berörde an¬
sökning.
Brunsten begagnas i öfrigt vid glas- och lerkärlstillverkningen.
Utförselstullen på brunsten utgör för närvar. 2 sk. 6 rst. Skfå,
som tillstyrkes att fortfarande bibehållas.”
Härefter tilläde Gr. Cronhjelm:
På grund af dessa upplysningar, och då brunsten äfven inora
landet behöfves för att förädla vårt jern, och jemväl vid glas- och
lerkärls-lillverkningen, hvilka derigenom sättas i tillfälle alt täfla
med de bästa sorler, så synes mig skäl vara, att förblifva vid den
export-tull, som II. o. Ad. förut beslutat.
Hr Rosenblad: Det är nu mera än 6 eller 7 år sedan
jag hade mig bekanta de påståenden, som lyckligtvis visat sig
ogrundade, ang:de den möjlighet, som Gr. Cronhjelm meddelat
skulle förefinnas, att med brunsten förbättra ett sämre jern till
likhet med Dannemorajernet. Det bästa beviset alt dessa farhå¬
gor voro helt och hållet ogrundade, är, att just sedan den liden
har exporten lill England af brunsten nästan alldeles upphört, el¬
ler minskat sig lill mindre än en fjerdedel af hvad den varit,
oaktadt priset blifvit nedsatt mera än hälften mot hvad det var
innan dessa påståenden kommit i gång. Detta och icke en min¬
skad tillverkning är orsaken, hvarföre exporten deraf blifvit min¬
skad. Då dessa förhållanden kunna bevisas med officiella hand¬
lingar, så anser jag mig kunna med godt samvete tillstyrka R. o.
Ad. att instämma med de andra Stånden.
Gr. Cronhjelm: Jag vill på intet sätt bestrida, att icke Hr
Rosenblad för 5 å 6 år sedan kunnat erhålla dessa upplysningar,
men mig förefaller det besynnerligt, att K. M. icke skulle erhål¬
lit dem för ett och ett halft år sedan; ty den nyssnämnde K.
resol. är utfärdad under sednare delen af år 1843, och de upp¬
lysningar jag meddelat, äro erhållna från General-tullstyrelsen för
några dagar sedan. Förhållandet härmed må vara huru som helst,
så synes frågan likväl vara kinkig nog, och om R. o. Ad. icke
förenar sig med de öfriga Stånden, utan beslutar export-tull, så
är saken icke värre än att Konungen kan taga bort denna export¬
tull, hvarigenom äfven Hr Rosenblad vinner sitt ändamål, nemi.
i fall Konungen skulle finna de upplysningar, som för halftannat
år sedan gäfvos, vara oriktiga. Men skulle deremot dessa upp¬
lysningar vara riktiga, och Ständerna borttaga export-tullen, så
kan detta icke af Konungen hjelpas, hvarföre jag anhåller om Hr
Gr. o. Landtnäs propos. på vidblifvande af R. o. Ad:s beslut.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer med Hr Rosenblad och
tror mig kunna vitsorda de upplysningar han meddelat. Jag kän¬
ner ett par brunslensbrolt i Westergöthland och i Småland, som
äga så riklig tillgång, att någon brist på denna vara icke torde
vara att så snart befara, ulan att det tvertom vore en förmån för
deCallmänna om någon större export deraf kunde äga rum. För
närvar, lönar sig brytningen mycket litet, och ägarnes påräknade
Den 2 April f. m.
15
vinst har reducerats snarare till förlust. Jag tillstyrker således,
att 11. o. Ad. måtte antaga inbjudningen och förena sig i de öf¬
riga Ståndens beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade vidblifva sitt ang:de brunsten fattade beslut samt godkän¬
na 2 Esta voler:s-propos:n.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. om R. o. Ad. ville instämma i de öfriga RiksSlms
ronde ifråga var. artikel fattade beslut och i följd deraf ansåge 2 Esta
voter:s-propos:n förfalla, blef härefter framställd och besvarad med
starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade, att vid
denna sednare propositions besvarande ja öfverrösta! nej.
23:dje punkten, ang:de redactions- och tullbestämmelser
för artikeln ”Böcker”.
Gr. Cronhjelm: Jag beklagar att jag äfven här måste brista i den
af Hr von Hartmansdorff förordade conseqvensen vid denna riksdag,
såvida nemi. dermed skulle menas att vidhålla en förut fattad mening,
oaktadt man genom förändrade upplysningar fått anledn. att frångå
densammma. För en postdag sedan ankom nemi. en Finlands All¬
männa tidning, i hvilken fans införd en kungörelse af Ryska Kej¬
saren, så lydande: ”Wi Nicolai den Förste med Guds Nåde, Kej¬
sare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, samt Storfurste till
Finland etc. etc. etc. Gore veterlig!: att Wi, i anledn. af hvad
Wår för Storfurstendömet Finland tillförordnade Senat i underdå¬
nighet anmält och föreslagit, funnit godt i nåder förordna, att
alla på Svenska språket tryckta böcker och skrifter, som till lan¬
det införas, skola beläggas med införseltull, motsvarande 20 proc.
af hvarje boks eller skrifts försäljningspris. Det alle, som veder¬
bör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors den 12
Mars 1845.”
Nu har förhållandet förut varit med dessa artiklar, att alla
på utländska språk skrifna böcker voro tullfria, men att på Sven¬
ska tryckta höcker erlade en tull af 20 proc. Sedermera väcktes
förslag inom Utsk. och Utsk. beslöt alt nedsätta tullen på Svenska
i Finland tryckta böcker på den grund alt reciprocitet förmodades
från Ryska sidan. R. o. Ad. gick ännu längre för att befrämja
litteraturen och antog tullfrihet på alla Svenska böcker. Jag vill
visserligen icke hafva hög tull på böcker, men då nu i Ryssland
genom den nyss upplästa författningen blifvit utsatt 20 proc. tull,
så anser jag, att R. o. Ad. bör förena sig med BondeSt. och bi¬
behålla 20 proc., ty då kan saken i diplomatisk väg bemedlas till
reciprocitet. Men skulle R. o. Ad. nu befria i Finland på Sven¬
ska tryckta böcker, under det att Ryska Regeringen åsatt i Sverige
tryckta böcker med 20 proc. tull, så lärer ingen reciprocitet vin¬
nas, hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad. måtte instämma i Bon-
deSt:s beslut.
Hr Rosenblad: Jag äger icke den Kejserliga resolutionen i
16
Den 2 April f. ni.
handen oell kan således icke hedömma om Gr. Cronhjelm har rätt.
Statstidningen har uppgifvit, alt denna uppgift vore ett misstag,
och jag förmodar, alt dessa 20 proc. endast gillia inbundna böc¬
ker.; men om förhållandet också är såsom Gr. Cronhjelm har yt¬
trat, sä är det icke annat än en reciprok handling frän Ryssland
emot hvad i 20 är ägt rum i Sverige, nemi. att frän Finland in¬
förda arbeten på Svenska språket hafva belagts med 20 proc.
lull, ehuru de Svenska under hela tiden varit tullfria i Fin¬
land. Om nu Ryska Kejsaren och Senaten efter en så lång lid,
hvilka måhända icke känt hvad som här passerat inom Stånden,
vidtagit samma åtgärder, som Sverige, sä kan ingen deröfver för¬
undra sig. Deremot lärer man med full visshet kunna vänta, att
om den Svenska lagstifningsmakten i delta fall upphäfver en så
obillig beskattning på andans produeter, så skall Ryssland ganska
säkert göra detsamma. Delta i afseende på sjelfva saken, men
föröfrigt hemställer jag till Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad.
kan frångå sitt förra beslut, då hvarken Utsk. eller BondeSt. i
detta hänseende gjort någon inbjudning. Jag förmodar, att delta
icke låter sig göra; men skulle Hr Gr. o. Landtm, anse, att Stån¬
det på enskild ledamots förslag kan frångå sitt beslut, så blir det
visserligen en stor tillfredsställelse för mig, ty dä bekänner jag att
längre fram förekomma många punkter, deruti jag skulle vilja
hemställa, att R. o. Ad, förenade sig med andra Stånd.
Gr. Lagerbjelke; Då R. o. Ad. förklarat, att böcker i
allmänhet böra vara tullfria, så har det skett pä den grund, att
R. o. Ad. i allmänhet ansåg olämpligt alt lägga skatt på upplys¬
ningen. Om nu Ryska Regeringen har lagt en sådan skatt, och
derigenom tillskyndat Finlands innevånare den olägenhelen alt
dyrare få betala böcker, kan jag för min del ingalunda finna att
Sverige derföre har mera skäl alt tillfoga sina innebyggare samma
olägenhet. Föröfrigt tror jag, lika med Hr Rosenblad, att R. o.
Ad. svårligen af formen kan vara oförhindrad att frångå sitt be¬
slut, då någon inbjudning derutinnan icke skett.
Gr. Cronhjelm: Om Hr Rosenblad, med afseende å de artik¬
lar, som följa i tulltaxan, rör:de hvilka Hr Rosenblad önskar att
R. o. Ad. ville frångå sina beslut, kan förevisa sådana efter se¬
dan R. o. Ad. fattade sitt beslut tillkomna officiella handlingar,
som ådagalägga, alt besluten icke varit välgrundade, så skall vis¬
serligen icke jag molsätla mig hans önskan. Alt della nu är
händelsen lärer icke kunna bestridas, och jag lorde fä taga för
gifvet, alt Hr Rosenblad icke hört hvad jag uppläst, då han an¬
sett det icke vara mera officielt, än hvad som berättelsevis före¬
kommer i en tidning. Men då dessa tidningar blifvit nämnda,
torde jag få försöka att förklara orsaken till misstagen, emedan
jag hört nämnas, att de skulle grundats på en rapport från con¬
sul». Månne icke misstaget kan komma derifrån, alt i en annan
tulltaxa ronde alla andra från Sverige inkommande artiklar, som
samma dag blifvit af Ryska Kejsaren utfärdad, står särskildt upp¬
ta-
Den 2 A p r i 1 f. m.
17
taget: papper oell maculatur och papper, tryck- SO kopek. Möj¬
ligen kan detta hafva gifvit anleda, till cousulns förmodan, att
dermed förstods oinbundna höcker; men i den af mig citerade
kungörelse står hvarken bundna eller oinbundna, utan endast böc¬
ker och skrifter. Jag önskar komma tili alldeles samma resultat,
som Gr. Lagerbjelke, och jag är öfvertygad derom, alt om Stån¬
det frånträder sitt beslut och fastställer en tull af 20 proc., så
kommer saken att i diplomatisk väg bemedlas; men i annat fall
torde det hända, att vi visserligen fä åtnjuta den ena fördelen
att slippa betala tull på Finska böcker, men deremot mista den
andra, den nemi. ali vära böcker blifva tullfria i Finland.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, innan dis-
cussionen fortsattes, finge fästa uppmärksamheten derpå, att Utsk.
icke inbjudit R. o. Ad. att instämma i Borgare- eller BondeStms
beslut, ulan tvertom sistnämnde Ständ blifvit inbjudne att förena
sig med R. o. Ad. samt PresleSt. och således, derest Borgare-
oeh BondeSlm antogo denna inbjudning och R. o. Ad. fränträd-
de sitt beslut, frågan komme uti ett ganska besynnerligt skick.
Frih. Palmstjerna: Sedan Hr Gr. o. Landtm, yttrat sig
på sätt som nu skett, afstår jag ifrån allt vidare yttrande. Det
var endast detta jag ämnade säga, och jag ser icke huru R. o.
Ad. kan fiångä sitt en gång fattade beslut utan inbjudning af Utsk.
Frih. Cederström: Jag har haft tillfälle att hos Hr Stats¬
rådet Peyron se den skrifvelse, som ligger lill grund för den ar¬
tikel, som i Sveriges Statstidning är intagen rör.de böckers införande
till Finland, och der står ”i exemplar” — ”fritt”, och för ”bundna”
den tull, som i tidningen finnes upplagen. Det är af sådan an-
ledn., som jag anser den uppgiften varao ett missförstånd om ter¬
men, som sä väl tidningsredaclionen i Äbo, som tidningsredactio-
nen i Stockholm begått; ty uppgiften till Statsrådet Peyron var
eli officiel t meddelande.
I afseende pä sjelfva frågan är jag af Hr Gr. o. Landtm,
förekommen. Det lärer väl icke hafva sig så alldeles lätt att från¬
gå beslut, utan något fog, och tidningsartiklar lära väl icke vara
af den beskaffenhet, att de kunna föranleda att frångå ett redan
fattadt beslut.
Hr Akerman, Fredr.: Sedan Hr Gr. Cronhjelm i fråga
om artikeln alabaster ansett, att R. o. Ad., oaktadt 3 Stånd före¬
nat sig om en annan tanka, ändock bort vidblifva sitt beslut, så
kan jag icke neka att det förundrar mig, alt man nu yrkar från¬
gående af ett en gång fattadt beslut i ett ämne, der endast ett
Stånd varit ensamt i sin tanka och derom Utsk. icke gjort någon
inbjudning. Jag tryggar mig vid den förklaring Hr Gr. o.
Landtm, gjort, samt önskar och hoppas, att Ståndet måtte i den¬
na fråga vidblifva sitt en gång fattade beslut. Eljest skulle troli¬
gen vid hvarenda fråga, der dylika beslut äro fattade, kunna väc¬
kas anspråk på en ändring, och då kan man ju också lätteligen
9 H. 3
18
Den 1 April f. m.
åberopa tidningsartiklar såsom stöd för ett sådant påstående, lika*
sora i denna fråga.
Gr. Cronhjelm: Sedan Ur Gr. o. Landtm, yttrat sin tan¬
ka vara, atl R. o. Ad. icke kan frångå sitt beslut, på grund der¬
af att någon inbjudning icke blifvit gjord, så vill jag icke vidare
fortsätta mill yrkande derom; men får, i afseende på hvad de öf¬
riga lalarue anfört, nämna, att inbjudning icke kunnat göras af Ulsk.,
derföre alt den officiella kungörelsen icke förr än för några dagar
sedan kommit till Utsk:s kännedom. Jag hemställer huruvida man
kan anse den ifrågavar. underrätlelseu grunda sig endast på en
lös tidningsartikel, dä den kejserliga kungörelsen är ord för ord
införd i Finlands allmänna tidning. Slutligen får jag nämna, att
för mig framställer sig icke denna artikel i samma förhållande,
som den siste värde talaren förmenar äga rum med artikeln ala¬
baster, emedan i afseende på densamma ingen särskild anledning
linnes lill förändring af del beslut, som Ståndet redan fattat, hvar¬
emot här finnes en officiel, af en annan makt ulgifven författning.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd pro¬
pus., godkände R. o. Ad. de i fråga om artikeln böcker föreslag¬
na voter.propos-.rna N:ris 22 och 23.
24:de punkten, an g: de införselstullen ä ”Caffe.”
R. o. Ad. vidblef sitt i fråga om denna artikel fattade be¬
slut och godkände 24:de voter:s-pi oposm.
25:te punkten, ang:de tullfri utförsel af ”Chicorie-rot.”
Hr Rosenblad: Jag vågar så mycket mera tillstyrka R. o.
Ad. att antaga inbjudningen att förena sig med de andra Stån¬
den, som jag icke tror alt på 10 års lid denna utförseltull har
renderat ett runstycke sammanlagdt.
R. o. Ad. instämde uti de öfriga RiksStms i afseende på
denna artikel fattade beslut och ansåg i följd deraf 25:te volens-
propos:n förfalla.
26:le punkten, ang:de förtullningen af artikeln ”Cider.”
Hr Rosenblad: Ehuru jag hoppas att tullen på vin för-
blifver oförändrad, så får jag tillstyrka, att R. o. Ad. måtte för¬
blifva vid sitt beslut, af den anledn., att man lätteligen kan in¬
förtulla vin såsom cider, och i händelse af antagandet af de tre Stån¬
dens beslut, hvaraf skulle följa, att tullen på cider skulle blifva lägre än
tullen på vin, sä skulle en betydlig minskning i tullinkomsterna
kunna åstadkommas. Jag anhåller derföre vördsamt om Hr Gr.
o. Landtnäs propos., att R. o. Ad. mätte vidblifva sitt beslut.
R. o. Ad. vidblef sitt i fråga om Cider fattade beslut samt
godkände voter:s-propos:n N:o 20.
27:de punkten, an g: du förtullningssättet för ”Coiffurer.”
Hr Rosenblad: Af samma skäl, som jag förut har yttrat,
nemi. alt förtullningen efter vigt icke är annat än en uppmun-
Den 2 April f. m.
19
Iran och en fördel för den redliga handlanden, så får jag vörd-
saml anhålla om instämmande med de andra Stånden äfven i af¬
seende pä denna artikel. Ronde frågan huruvida den högre tullen
kan vara tillämplig eller icke, äger väl K. M. pröfningsrätt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Ibland alla varor, som
skola förtullas, synes mig ingen vara så olämplig att bestämma i
vigt vid förtullningen som coeffurer. Ju lättare de äro, deslo
dyrbarare äro de, och jag skulle derföre tro, alt här icke är skäl
alt fiangå ett beslut, der Ståndet bestämt tullen till en viss proc.
af värdet. Jag anhåller att Ståndet måtte vidblifva sitt beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller så mycket mera
att få instämma med Frih. Tersmeden, som, efter en vägning af
coeffurer, jag förnummit, att elt coeffurer af vanlig beskaffen¬
het skulle komma alt gälla ungefärligen 166 r:dr 32 sk. Detta
är af Utsk. upptaget till 75 r:dr, således alldeles för lågt.
Gr. Cronhjelm: Under det att tulltaxan hos R. o. Ad. dis-
cuterades, synes mig att, i fråga om broderade arbeten, det blifvit
lill fullo ådagalagdt, att, på sätt Frih. Tersmeden upplyst, vigtbe-
slämmelse icke är tjenlig, och jag tillstyrker derföre äfven vid-
blifvande af R. o. Ad:s beslut.
Hr Rosenblad: Jag anhåller att vördsamt få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att det icke är någon konst att kun¬
na skaffa sig en factura, som alldeles icke öfverensstämmer med
verkliga förhållandet. Detta är orsaken, hvarföre man i de flesta
länder, der man har fullkomnat sina tullförfattrtingar, såsom t. ex.
i Tyska förbundets Stater, har funnit olämpligt att antaga tull¬
värdet till måttstock. Hr von Hartmansdorff har nu anfört exem¬
pel på att coeffurer kunna hafva ett värde af 166 r:dr 32 sk.
per ft, men det skulle likväl möjligen kunna hända att, om de
införlullades i någon liten stapelstad, så kunde de införtullas efter
33 r:dr 16 sk:s värde. För min del yrkar jag vidblifvaude af
det förslag, som Utsk. framställt.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade vidblifva sitt förut ang:de coeffurer fattade beslut, samt
godkänna 27 voter.propos:n, blef denna propos. besvarad med star¬
ka ja blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade, all ja här¬
vid varit öfvervägande.
2S:de punkten, ang:de förtullningen af ”Conserver, herme¬
tiskt slutna.”
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker för min del vörd¬
samt, alt R. o. Ad. måtte antaga Utskis inbjudning alt i della
fall instämma med Preste- och BondeStm, hvarigenom voteringen
komme att förfalla.
Uppå härefter framställd propos., instämde R. o. Ad. ulf
Preste- och BondeStms ronde ifrågavar. artikel fattade beslut och
ansågs i följd deraf voter.propos. N:o 28 förfalla, men- godkändes
voler.propos. N:o 29.
20
Den 2 A pr il f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum kom-
me att fortsättas kl. tj e. m.
29:de punkten, angille införselstullen u ”Filar.”
Hr von Hartmansdorff: Som Borgare- oell BondeSlms
beslut är en medelväg emellan R. o. Ad:s och PresteSt:s, så får
jag vördsamt hemställa, om R. o. Ad. skulle vilja instämma uti
det beslut, som Borgare- och BondeStm fattat, hvarigenom en vo-
ter.propos. jemväl förfölle.
Hr Rosenblad: Då 6 sk. per ii gör 50 r:dr per Sk& i
tull, hvilket är en ganska betydlig lull för en sådan vara som den¬
na, och då införseln deraf har varit högst obetydlig, så får jag
för min del vördsamt anhålla, att R. o. Ad. mätte vidblifva sitt beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. vid-
blefve sill förut fattade beslut och godkände voler.propos:rne N.ris
30 och 31.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. för¬
klarade, att han funnit ja hafva öfverröstat nej.
30:de punkten, äng de förtullningen af ”Filklofvar, ur¬
makare-”.
R. o. Ad. vidblef sitt i afseende på denna artikel fattade be¬
slut och godkände 3‘2:dra och 33:dje voter.proposnne.
3l:sta punkten, angide införselstullen u. ”Fisk: inlagd el¬
ler saltad, strömming.”
R. o. Ad. godkände den i fråga om denna artikel föreslagna
34:de voter.propos.
32:dra punkten, ari g: de införselstullen ä ”Fläsk.”
Den i afseende på denna artikel föreslagna voter.propos. N:o
35 blef af R. o. Ad. godkänd.
33:dje punkten, ang-.de förtullningen af "Fosfor.”
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt anhålla om propos. på in¬
stämmande med de öfriga Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt om mot¬
satsen, eller att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. vid-
blefve sitt förut fattade beslut och godkände 36 voter.propos.
Ropades starka ja, blandade nied nej, hvarefter H. Ex. för¬
klarade, det han trott sig hafva funnit att ja öfverröstat nej.
34:de punkten, ang-.de artikeln ”Fransar, Galoner och Snören.”
Frih. Palmstjerna: Då denna artikel är af ganska ringa
vigt, och R. o. Ad. dessutom icke förut haft frågan under öfver¬
läggning, så hemställer jag, huruvida icke R. o. Ad. skulle finna
för godt att instämma i Preste- och BondeSlms beslut och låta
Gramauer inkomma under denna rubrik.
Den 2 A p r i 1 f. m.
21
R. o. Ad. instämde i de öfrige RiksSt:ns beslut, att vid den¬
na artikel skulle tilläggas ordet Gramaner, och ansåg i följd der¬
af 37 voler.propos. förfalla, men godkände 38 voter.propos.
35:te punkten, ang-.de för tullnit) gen af artikeln ”Garn,
Bomulls-”.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, alt R. o. Ad. i det¬
ta fall måtte antaga inbjudningen och förena sig med de öfriga
Stånden, hvarigenom denna voter.propos. förfaller.
Gr. Cronhjelm: Om jag icke missminner mig, så utgjor¬
de just denna fråga föremål för discussion då tulltaxan här af-
handlades. Jag kan icke minnas huruvida saken gick till vote¬
ring eller icke; men jag tror mig ihågkomma, att discussionen
härom var temmeligen vidlyftig. Det är visserligen sant, att det
redan finnes ett stadgande uti General-tullstyrelsens circulär af
d. ]3 Sept. sisth år, men fastän, efter hvad jag trott mig tinna,
delta circulär icke lärer hafva längre varaktighet än den taxa, i
hvilken den alser att åstadkomma förändringar, så att det upp¬
hör i och med den laxan, som upphör med innevarande år, och
då jag anser della beslut böra qvarstå, så anhåller jag om bifall
till Utsk:s betänk.
R. o. Ad. vidblef sill i afseende på bomullsgarn fattade be¬
slut och godkände 39 voter.propos.
36:le punkten, ang-.de förtullningen af artikeln ”Ull,” 37:de
punkten, ang-.de införselsafgijterne u ”Kardsulls-garn,” oell
3S:de punkten, ang-.de förtullningen af ”Linnegarn.”
R. o. Ad. vidblef sina i afseende på förenämnde artiklar fat¬
tade beslut och godkände voter.proposune N:ris 40, 41, 42, 43,
44, 45, 40, 47 och 48.
39:de punkten, ang-.de förtullningen af den under artikeln
Glas förekommande rubriken ”Buteljer, Burkar och Flaskor
(Karafiner och slipade flaskor härunder ej inbegripne.)
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, om
icke Ståndet skulle linna för godt att antaga Ulsk:s inbjudning,
i hvilket fall voler.propos:n förfölle.
Hr Rosenblad: Jag anhåller för min del om propos., att
Ståndet måtte vidblifva sitt beslut. Afgifteu är i alla fall gan¬
ska hög, och ifrån det enda laud, hvarifrån denna vara kommer,
fruktar jag att vi kunde få erfara så mycket kännbarare repressalier.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut och godkände vo¬
ter.proposune N:ris 49, 50 och 51.
40:de punkten, ang-.de förtullningen af ”Fönsterglas” och
41 :sta punkten, ang-.de förtullningen af ”Glas, andra slag, hvi¬
ta eller färgade, ej specificerade.”
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagna voler.pro-
pos:rne Nuis 52 53, 54 och 55.
22
Den 2 April f. m.
42:dra punkten, ang:de införselstullen a ”Handskar af al~
la slag.”
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut och godkände 53
voter.propos.
43:dje punkten, ang-.de förtullningen af artikeln ”Horn,
oarbetadt, platter.”
FIr von Hohenhausen: Detta syries också vara en punkt,
hvaruti R. o. Ad. kunde förskona förstärkta Ulsk. ifrån votering.
Jag kan derföre icke annat än tillstyrka Ståndet att biträda den
gjorda inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: Förhållandet är att tre Stånd
hafva, enligt Utsk:s framställning, nedsatt tullen på ifrågavar. vara,
hvaremot R. o. Ad. bibehållit nuvarande taxa. Jag anser R. o.
Ad:s beslut i den delen vara riktigare, och anhåller således, att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut samt godkänna propos.
Fl. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. vid-
blefve sitt i afseende på ifrågavar. artikel förut fattade beslut,
samt godkände 57 och 58 voler.propos:rne.
Ropades starka nej blandade med ja.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. instämde i de öfriga Ståndens, ang:de denna artikel fattade beslut,
samt i följd deraf ansåge 57 och 58 voler.propos:rne förfalla, blef den¬
na propos. besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå H.
Ex. förklarade, det han trott sig linna, att ja härvid varit öfver¬
vägande.
IFr von Hartmansdorff: Jag har haft det undseende för
sättet, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hört svaren pä proposnna, att
jag icke begärt votering, dä det varit fråga om att förändra nå¬
got af hvad Ståndet förut beslutat. Men nu nödgas jag göra det,
på det att man måtte å ömse sidor iakttaga den grannlagenheten
att man icke måtte förändra sådana beslut, der en stridig mening
af någon framställes.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller få underställa FIr Gr. o.
Landtm., om icke FIr Gr. o. Landtm, täcktes förnya propos.
Möjligen kan då FIr von Hartmansdorff öfvertyga sig om hvilken
mening, som har öfverhanden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då han redan till-
kännagifvit huru han uppfattat svaret å den gjorda propos., förny¬
ad propos. ej kunde framställas, utan R. o. Ad:s beslut komme
att bero på voteringen.
Upplästes och godkändes följande voter.propos.
Den som, i fråga om värde och tullbeslämmelserne å oarbe¬
tadt och platter Horn, instämmer i de öfriga RiksStms beslut och,
i följd deraf, anser de derom föreslagna voler.proposune N:ris 57
och 58 förfalla, voterar
ja;
Den 2 A pril f. m.
23
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade
beslut oell godkännas förenämnde voler.propos-.r.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 28.
Nej - 21.
44:de punkten, ang.-de den vid artikein ”Hudar och Skinn,
som ej inbegripas under Pelsverk” förekommande rubriken ”sal¬
tade och rä.”
Frih. Palmstjerna: Då R. o. Ad. är ensam om sitt be¬
slut, hvaremot de tre öfriga Ständen hafva bifallit Utsk:s förslag,
och R. o. Ad:s beslut skulle kunna föranleda en förhöjning i tul¬
len, hvilken jag för min del anser olämplig, så vägar jag hem¬
ställa, att R. o. Ad. behagade frångå sitt beslut och instämma
med de öfriga Stånden uti bifall lill Utsk:s förslag.
Gr. Cronhjelm: Jag har anledn. förmoda, att den siste
värde talaren icke öfvervarit delta måls behandling inom Ståndet,
och vet del dessutom så mycket säkrare, som Frih. Palmstjerna
hade belrädt Talmansstolen under Hr Gr. o. Landtnäs frånvaro
och sedan lemnade klubban till mig. Jag torde derföre fä upp¬
lysa huru förhållandet är. Åtskilliga af R. o. Ad:s ledamöter yr¬
kade, att en rättelse här skulle äga rum, på sätt min reservation
också innehåller, enär det hade förnummits vara en utväg att få
in torra hudar för en lägre lull, alt man strödde salt på dem,
och då redactionen var ”saltade och rå,” så skulle hvar och en
hud antingen den vore blott sallad eller blott rå komma att in¬
förtullas under den lägre tullbestämmelsen. Ståndets beslut blef
då enligt med mia reservation, och jag anhåller således, att R.
o. Ad. nu ville vidblifva detsamma, samt att ordet ”och” således
mätte utgå, emedan det nu icke är nog att hudarna äro saltade,
utan de mäste också vara rä, om de skola tillgodonjuta den läg¬
re tullbestämmelsen.
Frih. Palmstjerna: Frågans beskaffenhet känner jag gan¬
ska väl och derföre yttrade jag också nyligen, att R. o. Ad:s be¬
slut föranledde en förhöjning i tullen, hvilken jag icke ansåg lämp¬
lig. Af sådant skäl yrkade jag också, alt R. o. Ad. skulle från¬
gå sitt beslut, enär läder är en nödvändighetsvara, som måste in¬
föras under vår inhemska ladugårdsskötsel nuvarande tillstånd;
och dä läder är en rudimaterie, som användes på många sätt inom Ri¬
ket, och högre tull pä denna rudimaterie fördyrar alla arbeten af
denna vara, så ansåg jag skadligt att pålägga högre lullafgifler
på densamma.
Gr. Cronhjelm: Den princip, som den siste värde talaren
åsyftat, är redan i taxan afgjord, emedan redan der denna arti¬
kel ”hudar och skinn” är delad i två slag, nemi. ”torra hudar
24
Den 2 April f. m
och skinn” oell ”saltade hudar och skinn.” Då man i afseende
pä det andra slaget befarade att missbruk skulle äga rum, så ha¬
de man velat, att torra och rå hudar skulle gå in för samma tull.
Detta hade varit en fråga för sig, men när nu den frågan redan
är afgjord, och man har bifallit, alt torra hudar skola draga en
högre lull än rå, så måste man väl finna att det icke är möjligt
att bibehålla den ordalydelsen: ”saltade och rå hudar;” emedan
de som ville gå tulltaxan för nära blott behöfde strö salt på hudarna,
för att fä in dem under rubrik ”saltade och rå,” för den lägre
tullen. Om jag icke missminner mig, yrkade äfven Hr von Hart¬
mansdorff och andra talare detsamma; ty Hr von Hartmansdorff
'började med att uppgifva förslag till en ny redaction, som gick
ut på detsamma; men slutade med att ingå pä min mening, eme¬
dan samma ändamål derigenom vanns.
Hr Rosenblad: Jag vill lemna i sitt värde om verkligen i
afseende på språk den förändring, som R. o. Ad. nu sednast gjorde,
var sä lämplig. Möjligen skulle äfven några andra tvetydigheter
kunna uppkomma genom denna förändring, men alt delta prak¬
tiskt icke haft någon synnerlig vigt, torde visa sig deraf, ali qvanti-
lelen af införda torra hudar, hvilka alltid dragit en lägre tull än
rå, har varit ofantligt mycket större än af de sednare, och såle¬
des lärer man icke så lätteligen genom den gamla benämningen
hafva begått det underslef, hvars förekommande harle skolat vin¬
nas genom den nya redactionen. Derföre skulle jag tro, att man
kan förena sig med de andra Stånden.
Frih. Cederström: Bibehållande af det lilla ordet ”och”
medför ganska tydligt att, om man kastar salt på hudar, så blifva
de saltade och gä in under artikeln ”saltade och rå”, som draga
en lägre tull än rå hudar. Jag anser det alldeles oriktigt att
frångå redan fattade beslut, och tillstyrker således R. o. Ad. att
vidblifva sitt beslut och godkänna voter:s-propos:n.
Frih. Palmstjerna: Hvad det hittills inträffade missbruket
angar, så torde till upplysning i frågan kunna lända den uppgif¬
ten, att de beredda hudar, som blifvit införtullade, hafva blott ut¬
gjort en sjettedel af de oberedda. Missbruket torde således ej
hafva varit sä betydligt.
Gr. Cronhjelm: Då sakens historia numera kommit att ut¬
vecklas, så torde jag äfven fä erinra, att vid återremissen af detta
betänk, förekom ytterligare ett förslag till rubrik, som jag tror
var framställdt inom PresteSt., nemi. ”torra och torrsaltade”; men
sorn man fann, att samma resultat skulle vinnas genom R. o. Ad:s
beslut, så har förmodligen PresteSt. frångått detta förslag. Häraf
hemtar jag ännu ett skäl för mitt tillstyrkande, att R. o. Ad.
måtte vidblifva sitt redan fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade hoppats, att det H.
Ståndet skulle anse såsom en tyst öfverenskommelse, att, i händelse
någon yrkade att Ståndet mätte vidblifva sitt beslut, Ståndet också
vil-
Den 2 April f. m.
25
ville göra elei ; ty i annat fall måste följden blifva den, som re¬
dan visat sig i delta fall, nemi. all man ånyo ingår i öfverläggning
om sjelfva saken, hvaraf åter härrörer, alt man uppehåller sig
vid hvarje artikel lika länge nu som förra gången. Jag anhåller
derföre vördsamt, att, enär åtskilliga ledamöter bestridt förändrin¬
gen, II. o. Ad. mätte förblifva vid sitt förra beslut och godkänna
voter:s-propos:n.
Hr Rosenblad: Då jag icke känner, att något Polskt veto
kan hindra Ståndet att här fatta det beslut, som Ståndet på grund
af för handen varande skäl linner lämpligt, så får jag för min
del anhålla att majoritetens mening måtte få gälla, utan afseende
på huruvida det är en eller flere ledamöter, som yttrat sig deremot.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. vidblefve sitt i ämnet fattade beslut samt godkände 59:de
voter:s-propos:n, ropades starka ja, blande med nej, hvarpå H. Ex.
tillkännagaf, alt ja öfverröstat nej.
45:de punkten, ang:de förändring i fårtullningssältct för
”Hängslen”.
Hr Rosenblad: Sjelfva grundsatsen, som är framställd här,
kan jag icke gilla. Det är nemi. med afseende på det olika säl¬
tet att beräkna varuqvantiteterna, som tre Stånd bafva stannat emot
det fjerde. Skulle nu 3 Stånd göra pluralitet i en sådan hän¬
delse, så skulle vid många tillfällen vid värdeberäkningen R. o.
Ad. varit ansedd öfvervoterad och endast den olika procenten blif¬
vit föremål för votering i förstärkt Utsk. Denna ide' kan jag icke
godkänna, men dä här förekommer en inbjudning till Ståndet alt
antaga de andra Ståndens förslag; så får jag för min del hem¬
ställa, att Ståndet, med ogillande af sjelfva resonnementet, mätte
instämma i slutsatsen.
Frih. Åkerhjelm: Som det, på sätt Utsk. här uppgifvit,
varit omöjligt att bestämma, att den olika proc.-beräkning, hvilken
Hr Rosenblad yrkat, skulle blifva föremål för förstärkt StatsUtsk.;
så har Utsk. icke ansett lämpligt att behandla frågan annorlunda,
än på sätt som skett. Detta har varit brukligt äfven vid föreg:de
riksdagar, och som det är alldeles omöjligt att utröna den der
olikheten, så tror jag äfven det blir omöjligt att uppställa en
voler:s-propos. i ämnet. Jag anhåller om bifall till Utsk:s betänk.
Frih. Tersmeden: Icke annat än hvad jag kan finna, så är
den anmärkn. Hr Rosenblad här gjort, ganska väl grundad. Så
t. ex. hafva, hvad hängslen beträffar, två Stånd beslutat, att de
skulle förtullas dussinvis emot 2 r:dr per dussin; hvaremot R. o.
Ad. vidblifvit den nu gällande bestämmelsen. Jag finner häruti
en fullkomlig likhet med förhållandet i afseende på coeffurer, der
Preste-, Borgare- och BondeSt-.n hafva beslutit att de skola för¬
tullas efter vigt, och värdet antagas till 25 r:dr samt iuförselslul-
len lill 5 r:dr för hvaremot R. o. Ad. vidblifvit sitt förra
4
26
Den 2 April f. m.
beslut. När nu Utsk. i fråga om coeffurer uppställt voter:s-propos.,
hvaruti jag tror Utsk. hafva förfarit ganska rätt, så tror jag, att
Utsk. äfven nu i en likartad fråga hvad hängslen beträffar hade
bort uppställa voter:s-propos:r; men som jag lika med Hr Rosen¬
blad anser, att R. o. Ad. här ganska väl kan frångå sitt beslut,
så får jag med honom instämma uti yrkandet deraf.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller få fästa Frih. Tersmedens
uppmärksamhet derpå, att förhållandet icke är alldeles detsamma
med denna artikel, som med artikeln ”coeffurer”; ty i afseende på
artikeln coeffurer hade R. o. Ad. beslutat en annan lull, och det
var derföre Utsk. ansåg sig böra göra denna framställning. Här
hafva 3 Stånd stannat i det beslut, att varan skulle förtullas dus¬
sinvis med en viss procent, och R. o. Ad. att den skulle förtul¬
las efter värde med samma proc. Nu är det klart, att, då Utsk.
bestämt ett värde för ett dussin, så har Utsk. tagit ett medel¬
värde. Det kan visserligen hända alt under loppet af ett år gröfre
hängslen inkomma lill ett större antal än de finare, så att me¬
delvärdet kunde blifva olika; men då icke något bestämdt i denna
sak finnes, så har Utsk. icke kunnat bestämma voter:s-propos:n.
Hr Rosenblad: Om det finnes en olikhet i afseende på be¬
slutet rör:de tullen å hängslen emot de många andra, så finnes
der likväl en bestämd likhet, ty icke inverkar olikheten af vär-
deringsgrunden efter vigt eller värde på tullen. Nu har Utsk.
här ansett, att del icke inverkar, och derföre trott att tre Ständ
kunna öfvervolera det fjerde, samt ansett den delen af R. o. Ad:s
beslut vara förfallen. För min del har jag intet emot att instäm¬
ma med de öfriga Stånden, så vida man underlåter att i propos:n
derom intaga godkännande af de skäl Utsk. framställt.
Frih. Cederström: Jag erkänner, att Hr Rosenblad har
alldeles rätt i sin anmärkn. emot formen, som Utsk. begagnat vid
behandlingen af detta mål; men jag bestrider Hr Rosenblads och
alla andras rättighet att tillstyrka Ståndet att frångå sina beslut.
Det kan icke kallas sammanjemkning- att frångå beslut i bevill-
ningsfrågor, utan när något Ständ är skiljaktigt ifrån de öfriga,
så skall frågan undergå votering i förstärkt StalsUtsk. Jag vill
hafva denna reservation för min räkning i prot. intagen.
Gr. Cronhjelm: Sedan jag nu ytterligare uppfattat Hr Ro¬
senblads tanka i ämnet, så skulle deraf följa, att i fråga om coef¬
furer och likartade frågor, hade Utsk. bort uppställa 2:ne voter:s-
propos:r, nemi. först huruvida värde eller vigt skulle blifva gäl¬
lande, och sedermera ronde tullprocenten. Om denna princip
skulle tillämpas, så hade vi fått ett betydligt större antal voter:s-
propos:r. Då dertill kommer att Utsk:s sätt att förfara stödjer
sig på ett prejudicat, som ägt rum vid föreg:de riksdag, så torde
Utsk:s betänk, i denna del kunna bifallas, utan något särskildt
ogillande af de skäl, som legat till grund för Utsk:s tillstyrkande.
Gr. Lagerbjelke: Såvida sättet för tullbehandlingen skall
vara bestämdt genom tre Stånds beslut, så hade Utsk. bort vid
Den 2 April f. m.
27
artikeln coeffurer anse det vara R. Sl:s beslut, att den artikeln
skulle efter vigt behandlas, men deremot uppställa voter:s-propos:r
rör:de procenten. Jag får derföre förena mig med Frihrne Raab
och Tersmeden.
Hr von Hohenhausen: Som denna discussion nu bar öf-
vergått till formfrågan, och derom tyckes hafva varit tillräckligt
ordadt, så får jag endast hemställa till R. o. Ad., om man icke,
för att förekomma all stridighet, i formfrågan, kunde fatta det be¬
slut att låta härvid bero, enär ingen önskat någon förändring af
sjelfva tullen. Då vunnes äfven hvad Frihrne Raab och Tersme¬
den åsyftat.
O n
Hr Akerman: Jag nödgas fortsätta min anhållan om bifall
till denna punkt af Utslcs betänk., alldenstund bär förekommer i
samma betänk, en mängd likartade frågor, och om icke denna
punkt nu bifalles, så kommer samma discussion att förnyas vid
de återstående punkterna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. funne
för godt att låta bero vid Utsk:s yttrande ang:de artikeln hängslen.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. tillkännagaf, att sedan R. o.
Ad. denna dag frånträdt sitt förra beslut ang-.de artikeln ”Brun¬
sten” samt instämt i de öfriga Riks-St:ns derom fattade be¬
slut, och i följd deraf ansett den i ämnet föreslagna voter:s-propos.
förfalla, hade nu från Hederv. BondeSt. ankommit ett prot.utdr.,
som innehöll, att BondeSt. instämt med R. o. Ad. samt inbjudit
de öfriga Stånden att fatta enahanda beslut. Vid sådant förhål¬
lande syntes det nödigt att R. o. Ad. pröfvade sagde voter:s-propos.
och H. Ex. finge derföre hemställa, om R. o. Ad. godkände den
rörande artikeln brunsten föreslagna voter:s-propos. N:o 21.
Ropades ja.
46:te punkten, ang:de den under artikeln ”Jern, gjutet”
förekommande rubriken ”tack- och barlast”, och 47.-de punk¬
ten, ang-.de den tinder samma artikel upptagna rubriken ”Bom¬
ber och kulor” etc.
R. o. Ad. lät vid Utsk:s yttranden i dessa punkter bero.
48:de punkten, ang-.de de under ”gjutet jern” upptagne
rubriker ne ”Hällar öfver lj tums” etc. och ”Hallar af 1}
tums” etc.
Frih. Palmstjerna: Jag anser det resultat, hvartill Utsk.
kommit genom sitt anförande i denna punkt, vara ganska oriktigt.
Utsk. har nemi. föreslagit R. St. att tillåta utförsel af hällar, som
äro under en tjocklek af Iva tum eller högst två tum tjocka. Detta
förslag hafva två Stånd bifallit. Utsk. har derjemte gjort en all¬
män hemställan i afseende på åtskilliga tullbestämmelser, och vid-
fogat en förteckning på dessa, hvilken förteckning icke blifvit till
beslut för R. o. Ad. föredragen. Det oaktadt har likväl Utsk. an-
28
Den 2 April f. m.
selt den vara af fyra Stånd godkänd. Ehuru nu Slånden icke
fattat särskildt beslut i afseende på hvarje artikel uti denna för¬
teckning, sä hafva de likväl specielt beslutat rör:de artikeln hällar.
Nu anser Ulsk., att detta beslut, af lie Slånd faltadt, har förfallit,
derföre ali förteckningen icke i afseende på en hel hop persedlar
och varor är särskildt godkänd och att icke något tillkännagif-
vande har kommit till Utsk., att denna artikel hällar af en och en
half tums tjocklek och denna förteckning är ogillad. Då Utsk.
gjort ett specielt förslag i afseende på en af arliklarne, så anser
jag detta vara ett undantag ifrån det summariska förslag, sorn i
öfrigt är af Utsk. framställdt; ty då lie Stånd fattat ett beslut i
afseende på den speciella frågan, så gäller detta beslut framför
det, som angår den summariska förteckningen på en mängd ar¬
tiklar. Dä K. o. Ad. emedlertid icke fattat beslut om godkän¬
nande af Utsk:s förslag i afseende på hällar, så är här i min tanka
för närvar, visserligen icke något för R. o. Ad. att biträda. Jag
har endast velat i protocollet få rum för min tanka, att Utsk.
kommit till en oriktig slutsats i denna fråga.
Frih. Cederström: Det är verkligen något eget, att Be-
villn.Utsk. tillstyrkt Ståndet att, oberoende af de tre öfriga Slån¬
den, besluta en bestämmelse i bevillningsväg och förblifva vid 1841
års taxa. Jag kan för min del icke tillerkänna Utsk. någon sådan
pröfningsrätt af de särskilda RiksSlms beslut, ty Ulsk:s skyldighet
att upptaga de särskilda alternativerne till votering är i grundla¬
gen bestämdt föreskrifveu.
Frih. Åkerhjelm: Jag anser nödvändigt alt upplysa R. o.
Ad. derom, att vid det förhållande, att tre Stånd redan beslutat,
att hällar öfver 1| tums tjocklek skulle vara tillåtna lill export,
men 4 Stånd, och blund dem naturligtvis äfven de 3 samma
Stånden, vid ett sednare beslut, ang:de förteckningen å de artik¬
lar, som fortfarande komma att blifva förbudne, fastställt, att den
å nämnde förteckning upptagna artikeln ”hällar af 1^ tums tjock¬
lek” skulle vara förbjuden till utförsel, och de lie Stånden således,
troligen genom förbiseende fattat två emot hvarandra rakt stri¬
dande beslut; så har naturligtvis Utsk. måst anse det beslutet vara
det rätta, hvaruti 4 Slånd sammanstämt.
Gr. Cronhjelm: Bevilln.Utsk. kunde, då Utsk. ingaf sitt
betänk., naturligtvis icke på förhand veta huruvida R. St. ämnade
bibehålla förbudet eller icke. Utsk. tillstyrkte, att förbudet måtte
upphäfvas; men på det alt det icke skulle stanna dervid, så an¬
såg sig Utsk. böra afgifva detta eventuella tillstyrkande. Det var
naturligt, att det Stånd, som godkände det första tillstyrkandet,
borde afslå det sednare; men detta hafva icke de tre godkännande
Stånden observerat, och således hafva de på det ena stället beslu¬
tat att förbudet skall upphöra, och på det andra stället att det
skall qvarstå. När nu tre Stånd beslutat alt förbudet skall upp¬
höra, och fyra Slånd att del skall qvarstå, sä har Ulsk. ansett sig
icke kunna komma lill något annat resultat, än del som nu finnes
i betänk.
Den 2 April f. m.
29
Uppå härefter framställd propos. behagade R. o. Ad. låta
hero vid hvad Utsk. uti förevar, punkt yttrat.
4!):de punkten, ang:de den bland ”Gjutet jern” förekom¬
mande rubriken ”allt annat gjutet arbete, ej specificeradt” ; och
50:de punkten, ang.de den vid ”smidt eller valsadt jern” upp¬
tagne rubriken ”spik samt allt annat manufactur- och handt-
verkssmide, ej specificeradt”.
R. o. Ad. vidblef sina härom förut fattade beslut och god¬
kände voter:s-propos:rne N:ris 60, 61 och 62.
5Usla punkten, ang:de tullfri utförsel af ”sliickt Kalk”
och ”Kalksten”.
Gr. Cronhjelm: Som här är fråga om en export-tull, hvar¬
om R. o. Ad. stannat i olika beslut emot de öfriga Stånden, så
anhåller jag på samma grund, som gjort sig gällande rör:de arti¬
keln ”Anis” m. fl., att R. o. Ad. ville med de öfriga Stånden
sig förena.
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksStms fattade beslut, och
ansåg i följd deraf 63:dje och 64:de voter:s-propos:rne förfalla.
52:dra punkten, ang:de artikeln ”Kemiskt-techniska prepa¬
rater, ej specificerade”.
Ilr Rosenblad: Hade jag icke varit sjuk förra gången den¬
na fråga här förevar, så skulle jag då haft tillfälle upplysa huru
nödvändigt del är, att Ståndet vidblifver sitt beslut i detta ämne.
Det rörer den term, som finnes i nu gällande tulltaxa, nemi. ”Ke-
miskt-techniska preparater, ej specificerade”. Dä vid fråga om de
tull-lindringar, som borde göras till förmån för fabrikerna, förbe¬
redande arbeten gjordes i Commerce- och Snndhets-collegierna,
hvarvid det af lechnologie professoren och en ibland de djupaste
kemister uppgafs, hvilka ämnen skulle komma i fråga, så fann man
efter långa öfverläggningar att det var omöjligt att kunna speci¬
ficera mer än de allmännaste, och mäste derföre begagna den all¬
männa term, som här blifvit använd. För öfrigt gällde tillåtelsen
endast de preparater, som för hvarje särskildt tillfälle pröfvades
behöflige för fabrikernas och för medicinska behof. Skulle nu
den här intagna termen ”kemiskt-techuiska preparater” utan til¬
lägget ”ej specificerade” stå i tulltaxan, så skulle denna term kom¬
ma alt omfatta största delen af artiklarna i tulltaxan, med un¬
dantag af några få, som förekomma uti handeln i alldeles samma
skick, sorn naturen har alstrat dem, ty alla de andra äro pä ett
eller annat sätt kemiskt-techniska preparater. Jag anhåller, att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och god¬
kände 65:le voter:s-propos:n.
53:dje punkten, ang:de tullfri utförsel af artiklarne”Kim¬
rök”, ”Kli af andra 'ämnen ån span mai”, samt ”Knapergall
och Ekollon, malen eller omulen”.
30
Den 2 April f. m.
Gr. Cronhjelm: Af samma skäl, som jag tagit mig frihe¬
ten anföra i fråga om artiklar, hvarvid olika beslut endast i af¬
seende å utförseltullen har ägt rum, får jag nu hemställa, att R.
o. Ad. ang:de denna artikel måtte instämma i de öfriga Stän¬
dens beslut.
R. o. Ad. instämde i de öfrige RiksStms rör:de ifrågavar. ar¬
tiklar fattade beslut, oell ansåg i följd deraf 66:te, 67:de och 68:de
voter:s-propos:rne förfalla.
54:de punkten, ang:de den under artikeln ”Hnifvar” före¬
kommande rubriken ”andra slag, samt Gafflar, ej specificerade”.
R. o. Ad. vidblef sitt i afseende på ifrågavar. rubrik förut
fattade beslut och godkände voter:s-propos:rne N:ris 69 och 70.
55:te punkten, ang.-de artikeln ”Kopparnickel”.
R. o. Ad. fann för godt att låta bero vid Utsk:s yttrande i
denna punkt.
56:te punkten, ang:de artikeln ”Korkskrufvar”.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om icke R. o.
Ad. behagade, äfven i detta fall, instämma med Preste- och
BoudeStui.
Häruti instämde Hr von Hohenhausen.
Gr. Cronhjelm: Då tulltaxan första gången förevar till dis-
cussion inom delta Stånd, uppstod en, såsom mig syntes, ganska
upplysande meningsstrid rör:de den rätta tullbehandlingen af ma-
nufacl ursin ide, hvarvid åtskillige personer, som ganska noga kände
förhållandet vid Eskilstuna, och deribland äfven Hr Skogman, yt¬
trade sig. På Hr Skogmans förslag var det, som R. o. Ad. an¬
tog sina tullbestämmelser, och beslöt, att denna artikel skulle ute¬
slutas, emedan den kom att inflyta i de öfriga arliklarne, hvarom
intet af Hr Skogman föreslogs. R. o. Ad. fann sig då hafva ålagt
tillräcklig skyddstull; hvarföre jag skulle anse, att om denna ar¬
tikeln nu förändrades, en rubbning skulle ske i det system, som
låg till grund för de bestämmelser R. o. Ad. förra gången beslöt.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut,
och det så mycket mera, som äfven ett annat Stånd stannat i
samma beslut. Om R. o. Ad. nu skulle frånträda sitt beslut, så
undvikes således i alla fall icke derigenom en votering i för¬
stärkt Utsk.
R. o. Ad. vidblef sitt i afseende på artikeln korkskrufvar
förut fattade beslut och godkände voter:s-propos:n N:o 71.
57:de punkten, ang:de artikeln ”Kreatur”.
R. o. Ad. vidblef sitt i fråga om denna artikel förut fattade
beslut samt godkände voter:s-propos:rne N:ris 72, 73, 74, 75, 76
och 77.
58:de punkten, angide artikeln ’' Kr akma k a re-arbeten, ej
specificerade”.
Den 2 April f. m.
31
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, att R. o. Ad,
måtte förena sig med de öfriga Stånden, hvarigenom dessa voter:s*
propos:r komma att förfalla.
Häruti instämde Hr von Hohenhausen.
Frih. Tersmeden: I motsats emot Hr von Hartmansdorff,
får jag anhålla, alt R. o. Ad. ville vidblifva sitt beslut och god¬
känna voter:s-propos:rne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. vid-
blefve sitt i afseende på denna artikel fattade beslut och godkände
78:de voter:s-propos:n.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. tillkän-
nagaf, att ja öfverröstat nej.
5!):de punkten, ang:de artikeln ”Käppar, alla slag”.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttrande om denna artikels för-
tullning efter vigt samt godkände 79:de voter:s-propos:n.
GO:de punkten, ang:de artikeln "Kött”.
Frih. Palmstjerna: Så vida R. o. Ad. behagade frångå
sitt beslut i afseende på färskt kött, så kunde voter:s-propos. för¬
falla. För att upplysa om hvad vigt denna artikel egentligen har,
får jag meddela den underrättelsen, att import-tabellerne för år
1842 visa, att endast 13J L$ färskt kött det året blifvit införda.
Om man tager i beräkning det förhållande, att färskt kött icke
kan införskaffas i betydligare qvantiteter, och då det gör en obe¬
tydlig skillnad uti slatsinkomsterne om denna ringa qvantitet be¬
lägges med 8 sk. högre eller lägre tull, så är det af ingen vigt,
att R. o. Ad. vid detta tillfälle vidhåller sitt beslut. Jag hem¬
ställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle vilja frångå detsamma
och förena sig med de öfriga Stånden i afseende på tullen å
färskt kött.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff och Frih. Aker-
li j e 1 m.
Uppå härefter framställd propos. instämde R. o. Ad. i de
öfriga RiksSl:ns beslut ang:de införselstullen å färskt kött, och ansågs
till följd deraf voter:s-propos:n N:o 80 förfalla, men vidblef R. o. Ad.
sitt förut fattade beslut ang:de införselstullen å saltadt samt lor-
kadt eller rökt kött, hvarjemte voter:s-propos:rne N:ris 81, S2 och
83 godkändes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade uppskjuta med den återstående pröfningen af Bevilln.Utsk:s
förevar, mern. till eftermiddagens plenum ; hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
32
Den 2 April e. m.
Onsdagen den 2 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 26 sistl. Febr.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Be-
villn.Ulsk., efter N:o 249. Frill. Adelsvärd, Erik Seth; och be-
fans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1841. Ilr von Heland, Isak Fredrik.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s meni. N:o 30, i an-
ledn. af RiksStms olika beslut ang:de tullbevillningen.
6Esta punkten, ang:dc förtullningen af ”Lackerade arbe¬
ten, ej specificerade”.
R. o. Ad. lät bero vid hvad Utsk. i denna punkt yttrat.
62:dra punkten, ang:de införselstullen å ”Lin, ohäckladt”.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet förut fattade beslut och god¬
kände den föreslagna voter:s-propos:n N:o 84.
63:dje punkten, ang:de artikeln ”Ljuskronor”.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s ang:de denna artikel afgifna
yttrande.
64:de punkten, ang:de artikeln ”Luktvatten, alla slag”.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tager mig friheten
hemställa, huruvida R. o. Ad. icke skulle finna för godt att
frångå sitt förra beslut, och förena sig med de öfrige Stånden,
helst icke på annat sätt beslut i afseende på tullen ä luktvatten
blifvit fattadt, än i sammanhang med andra bestämmelser, som
icke varit föremål för R. o. Ad:s särskilda pröfning, utan sum¬
mariskt ansetts böra förblifva vid hvad förut varit. Saken är ej
af särdeles vigt, huruvida tullen å denna artikel bör vara 4 sk.
lägre eller högre; och detta tullhelopp torde luktvatten kunna
tåla, hvarföre jag hemställer, att It. o. Ad. ville förena sig med
de öfrige Stånden.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff, Aug.
R. o. Ad. fann för godt att instämma uti de öfriga RiksStms
ang:de ifrågavar. artikel fattade beslut, samt ansåg till följd deraf
voter:s-propos:n N:o 85 förfalla.
65:te punkten, an gide tullfri utförsel af ”Lunta”.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: På samma sätt, som
i afseende på öfrige artiklar, der ulförseltull varit i fråga, och der
R. o. Ad. stått ensamt mot de öfrige Stånden, föreslår jag, att
R.
Den 2 April e. m.
33
R. o. Ad. äfven här måtte med dem sig förena, och således låta
denna votens-propos. förfalla.
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksStms härom fattade be¬
slut samt ansåg 86:te voter:s-propos:n i följd deraf förfalla.
66:te punkten, ang:de förtullningen af artikeln ”Lus”.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet fattade beslut och godkände
87:de voter:s-propos:n.
67:de punkten, ang:de BorgareSt.s särskilda mening om
lydelsen af den under artikeln ”Lader, mer eller mindre be¬
rndi” förekommande rubriken ”Karduans-, samt färgade eller
tryckta skinn”.
Utsk:s yttrande i denna punkt blef af R. o. Ad. bifallet.
68:de punkten, ang:de förtullningssättet af artikeln ”La¬
der, mer eller mindre beredt”.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, huruvida icke
R. o. Ad. skulle vilja förena sig med de öfrige Stånden, på de
skäl, som af Utsk. blifvit anförda.
Gr. Cronhjelm: Det är visserligen sant, att tullen på hu¬
dar och skinn blifvit förhöjd med 1 sk.; deremot har Utsk. för¬
höjt tullen på beredda hudar från 1 r:dr 12 sk. lill 1 r:dr 24 sk.
Jag skulle för min del anhålla, att tullen finge blifva oförändrad,
d. v. s. att § bifalles sådan den är.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt ang:de
ifrågavar. artikel fattade beslut samt godkändes voter:s-propos:rne
N:ris 88, 89 och 90.
69:de punkten, ang:de artikeln ”Läder-arbeten, ej specifi¬
cerade, lackerade”.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet fattade beslut och godkände
voter:s-propos:rne N:ris 91 och 92.
7ö:de punkten, ang.de tullfri utförsel af arliklarne ”Ma¬
stix” och ”Mjöl af vegetabilier, sorn ej kunna inbegripas un¬
der spanmål eller hänföras till medicinalier”.
Gr. Cronhjelm: På förut anförde skäl anhåller jag, att ut¬
förseln å mastix mätte förfalla, och att R. o. Ad. måtte förena
sig i de öfrige Ståndens beslut, hvarigenom 93;dje och 94:de
voter:s-propos:rne skulle komma att utgå.
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksStms i ämnet fattade be¬
slut och ansåg, till följd deraf, 93:dje och 94:de voter:s-propos:rne
förfalla.
74 :sla punkten, ang:de artikeln ”Nyckelringar och Nyc¬
kelhakar”.
R. o. Ad. vidblef sitt i afseende på denna artikel förut fat¬
tade beslut och godkände 95:te voter:s-propos:n.
9 H. 5
34
Den 2 April e. m.
72:dra punkten, ang.-de artikeln ”Papparbeten, alla slag,
olackerade, lackerade”.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det synes mig som R.
o. Afl., utan att begå någon inconseqvens, kunde frångå sitt be¬
slut i afseende på papparbeten, och förena sig med öfrige Stån¬
den, som godkänt Ulsk-.s förslag att något litet höja tullen å den¬
na artikel. R. o. Ad. fattade icke något särskildt beslut i detta
fall vid första föredragningen, utan blott summariskt, tillsammans
med åtskilliga andra artiklar.
Hr von Hartmansdorff förenade sig med Frih. Palm¬
stjerna.
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksStms rör:de denna arti¬
kel fattade beslut, samt ansåg i föl jd deraf voter:s-propos:rne N:ris
9G och 97 förfalla.
73:dje punkten, ang:de tullbestämmelserne för ”Pappers¬
tapeter och border”.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, att R. o. Ad.
behagade i detta hänseende instämma med Preste- och BondeStm,
som antagit Ulsk:s förslag.
Gr. Cronhjelm: Jag vet, att vid återremissen af det förra
betänk., denna artikel väckte åtskilliga debatter inom BorgareSt.,
der meningarne voro delade. För min del skulle jag tro, att än¬
nu icke våra Svenska fabriker i afseende på tapeter och border
äro så för sig komna, att det är skäl att allt för mycket höja
tullen på en vara, som behöfves för bättre rum; och månne icke
följden deraf skulle blifva, att den täflan en utländsk vara upp¬
väcker, skulle förfalla. Jag anser, alt det vore för tidigt att nu
ytterligare höja denna tullbestämmelse, och anhåller derföre om
bifall till propos. sådan sorn den är.
R. o. Ad. vidblef sitt i afseende på förevar, artikel fattade
beslut och godkände 98 voter.propos:n.
74:de punkten, ang:de II. o. Jäts särskilda beslut om för-
tullning efter värde af ”Paraplyer och Parasoller”.
R. o. Ad. lät vid Utsk-.s yttrande i denna puukt bero.
75:te punkten, ang:de åtskilliga redactions- och tullbestäm¬
melser för ”Paraplyer och Parasoller”.
R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna 99 voter.-
proposm.
76:le punkten, ang-.de införselstullen å den vid artikeln
”Pelsverk eller Pelterier”, bland ”Får- och Lammskinn” före¬
kommande rubriken ”alla andra oklipta”.
R. o. Ad. vidblef s.itt i ämnet fattade beslut och godkände
voter.proposm N:o 100.
77-.de punkten, ang-.de förtullningen af den under ”Pels¬
verk eller Pelterier” upptagna rubriken ”alla andra slag”.
Den 2 April e. m.
35
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den 101 voler.propos:n
angår frågan, huruvida till contrapropos., vid blifvande hufvudvo-
lering, BorgareSl:s afslag eller R. o. Ad:s beslut skall utgöra con¬
trapropos. Nu är skillnaden mellan begge dessa beslut den, att
BorgareSt. antagit förtullningen efter vigt och R. o. Ad. behållit
den gamla methoden efter värde; men dessa båda beslut gå ut
pä detsamma, nemi. 10 proc. af varuvärdet. Jag hemställer, hu¬
ruvida icke R. o. Ad. skulle finna för godt att förena sig med
BorgareSt. i delta afseende, enär den tull, som R. o. Ad. anser
vara den rätta då blir bibehållen, men den method, som ansetts
vara den rätta, blir jemväl iakttagen. Således förenas begge än¬
damålen och en voler.propos. undvikes.
Häruti instämde Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att hinder icke mötte
för framställande af den propos. Frih. Palmstjerna begärt, men
att H. Ex., innan den gjordes, finge fästa uppmärksamheten der¬
på, alt Vällofl. BorgareSt. äfven blifvit inbjudet att afstå från
sitt särskilda beslut, samt att, derest nu BorgareSt. skulle instäm¬
ma i det beslut R. o. Ad. faltal, ett dylikt förhållande skulle in¬
träffa, som på förmiddagen, då R. o. Ad. frångick sitt beslut ang-.de
artikeln Brunsten, men BondeStåndet instämde uti detsamma.
Gr. Cronhjelm: Dels af den anledn., som Hr Gr. o. Landtm,
anmärkte, och dels derföre att utförsel!ullen är olika genom Bor-
gareSl:s och R. o. Ad:s beslut, hemställer jag, huruvida det icke
vore bäst att låta vid proposm förblifva.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill icke vara en¬
vis i mitt yrkande ; men BorgareSt. har icke blifvit anmodadt att
antaga R. o. Ad:s beslut, och det är icke troligt, att BorgareSt.
af egen drift eller önskan att instämma med R. o. Ad. just skulle
antaga det beslut, som R. o. Ad. fattat, med mindre inbjud¬
ning skett.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. in¬
stämde i BorgareSbs ang:de förtullningen af ifrågavar. rubrik fat¬
tade beslut samt i följd deraf ansåge 101 voler.proposm förfalla,
men godkände voter.propos:n N:o 102.
Ropades starka nej, blandade med många ja, hvarjemte
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., anmälde sig och yttrade:
Som icke någon inbjudning finnes till R. o. Ad. att instäm¬
ma med BorgareSt., anser jag det kunna leda lill mycken förvil¬
lelse, om R. o. Ad., oaktadt ingen inbjudning finnes, ändock förena¬
de sig i de tvenne Ståndens beslut. Om nu BorgareSt. gjorde på
samma sätt, så vanns ingenting med ett sådant frångående. Jag
tror det rätta vara att aldrig frångå ett förut fattadt beslut, såvida
ej vederbörligt Utsk. dertill gifvit anledn., hvilket här ej skett.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru jag visserligen anser Frih.
Palmsljernas framställning vara riktig; så och enär andre ledamö¬
36
Den 2 A pr ii e. m.
ter bestridt densamma samt ansett Ståndet böra vidblifva sitt en
gång fattade beslut, önskar jag att Slåndet mätte så göra.
I öfverensstämmelse med härefter af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, framställd propos., vidblef R. o. Ad. sitt i ämnet fat¬
tade beslut samt godkände voter.propos:rne Nilis 101 och 102.
7S:de punkten, ang:de artiklarne ”Plommon, catharin- och
Sviskon” samt ”Pomerans-knoppar och skal”.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, att Ståndet i delta
fall måtte antaga Utskis inbjudning, hvarigenom en förhöjning af
6 rist. på få sviskon, pomerans-knopp och skal komme att äga rum.
Gr. Cronhjelm: Det är icke en så obetydlig mängd af
dessa varor, som årligen införtullas: år 1842 inkommö 368,000 få.
Om tullen förhöjdes, kunde sådant gifva anledn. till tullförsnill¬
ning, hvarföre jag anhåller, att den nuvar. lullbeslämmelsen å
sviskon m. m. må förblifva oförändrad.
R. o. Ad. vidblef sitt i afseende på ifrågavar. artiklar fattade
beslut och godkände voter.proposirne Niris 103 och 104.
79:de punkten, ang.de artikeln ”Ris, paddy-”.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vågar föreslå, att R.
o. Ad. mätte förena sig med de öfrige Stånden i afseende pä
denna vara, hvilken synes vara af ringa vigt, helst man dessutom
ännu icke har någon erfarenhet af huru det skall förhålla sig med
den ena eller andra tullbestämmelsen; hvarföre, i min tanka, R.
o. Ad. icke äger några speciella grunder för sitt förut fattade be¬
slut. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s
förslag och förena sig med de öfrige Stånden i denna obetyd¬
liga fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller tvertom, att Stån¬
det måtte vidblifva sitt beslut. Ett värde af 3 r:dr 16 sk. för
en t:a risgryn tyckes vara nog litet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade vidblifva sitt angtde paddy-ris förut fattade beslut samt
godkänna voter.proposm N:o 105.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkän-
nagaf, det han trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
80:de punkten, ang-.de införselstullen ä ”Russin”.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med det för¬
slag, jag gjorde i afseende pä sviskon och pomerans-skal, får jag
hemställa, att R. o. Ad. malte äfven i detta fall instämma med
Cisk. och med de 2 Ständ, sora med detsamma sig förenat. Skulle
en och annan älskare af sötsaker motsätta sig denna förhöjning,
sä får jag underkasta mig flertalets beslut.
Gr. Cronhjelm: Utaf denna artikel hafva under år 1842
inkommit icke mindre än 782,000 U, för ett värde af 122,000
r:dr. Artikeln är således icke för consnintionen obetydlig, och då,
Den 2 April e. ni.
37
efter de upplysningar jag sökt förskaffa mig, man ansett denna
artikel icke vara svår att smugla, och fara således vore, att tull¬
försnillning skulle komma att äga rum, derest tullen förhöjdes, så
anhåller jag att voter.propos. må få förblifva oförändrad.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R.
o. Ad. behagade vidblifva sitt förut ang:de ifrågavar. artikel fat¬
tade beslut samt godkänna 106 voter.propom, ropades starka
ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade, att han funnit
ja hafva öfverröstat nej.
8Esta punkten, ang:de artikeln ”Saxar, andra slag”.
R. o. Ad. lät bero vid hvad Etsk. i denna punkt yttrat.
S2:dra punkten, ang:de förtullning efter vigt af ”Skoma-
karearbeten, andra slag”.
R. o. Ad. fann för godt att låta vid Utsk:s i denna punkt
afgifna yttrande bero.
83:dje punkten, ang:de införselsafgiften för ”Skomakare-
arbeten, andra slag”.
R. o. Ad. vidblef sitt uti denna fråga fattade beslut och god¬
kände 107 voter.propos.
84:de punkten, ang-.de införselstullen å artikeln ”Smör”.
Den i fråga om denna artikel föreslagna voter.propos. N:o
108 blef af R. o. Ad. godkänd.
85:le punkten, ang-.de införselstullen å artikeln ”Socker”.
R. o. Ad. vidblef sitt i afseende på denna artikel fattade be¬
slut samt godkände voler.propostrne N:ris 109, 110 och lil.
86:te punkten, ang-.de tillägg af orden ”och Engelska” vid
den under artikeln Sten” införda rubriken ”likens ka qvarn-
stenar
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag får hemställa, huru¬
vida icke R. o. Ad. skulle finna för godt att förena sig med de
öfrige Stånden och tillåta, att, utan votering, orden ”och Engel¬
ska” finge i tulltaxan inflyttas, på det att Engelska qvarnstenar
måtte få införas för samma lull som de Rhenska.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R.
o. Ad. behagade instämma i de öfriga RiksSl:ns uti della ämne
fattade beslut, samt i följd deraf 112 voter.proposm ansåges för¬
falla, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förkla¬
rade, att ja hade öfverröstat nej.
87:de punkten, ang-.de tullfrihet vid införsel af ”Stenkol,
Stenkolsstybb eller Cindres samt Cohes eller ufsvajlude stenkol
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om ej Ståndet
behagade här förena sig med de öfrige Stånden och sålunda låta
den införselstull, som de utsatt, äfvenledes gälla.
38
Don 2 April e. m.
Gr. Cronhjelm: Enligt de upplysningar jag kunnat mig
förskaffa, lära de stenkol, som inom landet produceras, hvarken
vara för behofvet lillräeklige eller af erforderlige sortamenter,
hvarföre jag anser, att för näringarnes behof, det af Konungen
vidtagna stadgandet bör fortfara; anhällaudes derföre, att R. o. Ad.
ville vidblifva sitt beslut.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet fattade beslut samt godkände
113 voler.propos:n.
88;de punkten, ang-.de uteslutande af orden ”,af stål” ur
rubriken ”Strurnpstickor af stål”.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag hemställer, alt R. o.
Ad. ville instämma med de öfrige Stånden i deras härom fattade
beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade instämma i de öfriga RiksStms ang:de artikeln strnmpstic-
kor fattade beslut, samt i följd deraf voter.propos:n N:o 114 an-
såges förfalla.
Ropades ja, jemte ett eller annat nej, hvarpå H. Ex. förklä¬
de, alt ja öfverrösta! nej.
S9:de punkten, ang-.de artikeln ”Stålarbeten, ej specificera-
de”; och 90:de punkten, ang-.de artikeln ""Säljor'".
R. o. Ad. vidblef sina ang:de dessa artiklar fattade beslut
och godkände voter.proposnne N:ris 115, 110 och 117-
91:sta punkten, ang-.de införselstullen ä ”Talg”.
R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna voler.-
propos. N:o 118.
Gr. Cronhjelm: Då nu artikeln tobak är i ordningen att
föredragas, och dervid den omständighet sig företer, att fråga är
både om införsels- och utförselstull, anhåller jag, alt 120 och 127
propos:rne måtte särskildt framställas och ej i sammanhang med
de andra; på det all jag må blifva i tillfälle att i afseende ådern
föreslå R. o. Ad. att frånträda sina beslut ronde export-tullarue.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke IL o. Ad.
tilläte att de frågor, som rörde artikeln tobak, fingo hvar för sig, i
den ordning voler.propos:rne blifvit föreslagne, företagas till pröf¬
ning, hvilket bifölls.
92:dra punkten, ang-.de införselstullen u ”Tobaksblad, Ma-
rylands- och andra slag"'''.
R. o. Ad. godkände den i denna fråga föreslagna voter.-
propos. N:o 119.
93:dje punkten, ang-.de tullfri utförsel af ”Tobaksblad, Ma-
rylands- och andra slag'\
Gr. Cronhjelm: I afseende å ifrågavar. export-tull, anhåller
jag, att R. o. Ad. ville med de öfrige Stånden sig förena.
Den 2 April e. m.
39
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksStms i ämnet fattade be¬
slut och ansåg till följd deraf 120 voter.propos:n förfalla.
94:de punkten, ang-.de införselstullen ä "Cigarrer”; 95:te
punkten, ang-.de införselstullen ä den under "Karfvad tobak"
förekommande rubriken "Karduser eller lös i fasta ger"; 96:te
punkten, ang-.de införselstullen å den under "karfvad tobak"
upptagna rubriken "Knaster"; 97:de punkten, ang-.de införsels-
ajgiften för ”mulen Tobak eller Snus"; 98-de punkten, ang-.de
införselstullen u "Spunnen tobak och Negerhead"; samt 99:de
punkten, ang-.de införselstullen å "Tobak i stänger och karotter".
R. o. Ad. vidblef sina förut fattade beslut rör:de de i dessa
punkter omnämnde införselstullar, samt godkände voter.propos:rne
N:ris 121, 122, 123, 124, 125 och 120.
100:de punkten, ang-.de tullfri utförsel af "Tobaksstjelkar".
Gr. Cronhjelm: I afseende på ifråga var. export-tull, till¬
styrker jag R. o. Ad. att antaga inbjudningen, och sig med de
öfrige Stånden förena.
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksStms i ämnet fattade be¬
slut och ansåg till följd deraf 127 voter.propos:n förfalla.
101:sta punkten, ang-.de den under artikeln "Trädvaror”
förekommande rubriken, "Stäfver, lugg- och botten-".
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet fattade beslut samt godkände
voter.proposane N:ris 128 och 129.
102:dra punkten, ang-.de införselsafgifterne u de särskilda
slagen af "/Ted".
R. o. Ad. godkände de i denna punkt föreslagne voter.-
propos:r N-.ris 130, 131, 132, 133, 134, 135, 136, 137, 138,
139, 140 och 141.
103:dje punkten, ang-.de den under "Trädvaror" förekom¬
mande rubriken, "alla ej specificerade" etc.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk-.s yttrande om förtullning efter
vigt af ifrägavar. slags träd varor samt godkände voter.proposm
N:o 142.
104:de punkten, ang-.de förtullningen af "Win, pä butel¬
jer, pä fastager".
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten der¬
på, att uti den i denna punkt föreslagna voter.propos. N:o 143 före¬
kom ett tryckfel, beslående deri, att uti contraproposm inilutit ordet
”u t för selsa fgi f t” i st. f. ”införselsluU”.
R. o. Ad. vidblef sitt ang:de artikeln vin fattade beslut, samt
godkände voler.propos:rne N:ris 143 och 144, dock med rättelse
af ofvanberörde tryckfel.
105:te punkten, ang-.de tillägg i tulltaxan af s.-ne stad-
ganden vid de under "Uelsidenväfnuder”, bland "alngods" före¬
40
Den 2 April e. m.
kommande rubrikerne ”Sammet” samt '"Shawlar och Shawletter
och andra dukar af gaze” etc.
R. o. Ad. lät vid Ulslcs yttrande i denna punkt bero.
106:te punkten, ang:de den under artikeln ”Half‘sidenvi)f-
nader” förekommande rubriken ”Alngods, alla slag”.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller, att Ståndet måtte
antaga inbjudningen att instämma med de öfrige Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Jag nödgas begära motsatsen,
under anhållan, att R. o. Ad. ville vidblifva sitt beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade vidblifva sitt i ämnet fattade beslut samt godkänna 145-te
voter.propos.
Ropades starka ja blandade med nej, hvarpå II. Ex. tillkän-
nagaf, att ja öfverrösta! nej.
107:de punkten, ung.de tillägg af ”Parcum” vid den bland
”Bomullsväfnader” förekommande rubriken ”Corderoy och Cor-
det, Sammet och Manchester samt Satin och Jean.”
R. o. Ad. lät vid Ulsk:s yttrande i denna punkt bero.
108:de punkten, ang.-de tillägg af orden ”eller hampa”
vid den bland ” Fä funder” förekommande rubriken ”Bomulls¬
med blandning tilt större eller mindre del af Lin.”
Hr Rosenblad: Jag får anhålla om propos. på instämman¬
de med de öfrige Stånden, under förmodan, att i denna fråga åt¬
minstone, min värde granne icke måtte hafva något att vid cn
sådan min begäran invända.
Häruti instämde Frih. Palmstjerna, Carl Otto, och Hr
von Hartmansdorff.
Uppå härefter framställd propos. behagade R. o. Ad. instäm¬
ma i de öfriga RiksSt:ns i ämnet fattade beslut, samt ansågs vo¬
ter.propos. N:o J46 i följd deraf förfalla.
109:de punkten, ang:dc de bland ”Ylleväfnader” förekom¬
mande rubrikerne ”Filtar och Mattor”; ”Fris, Frisad, Doffel
och Kalmuck” samt ”alla andra slag-,” och 110:de punkten,
angtde den vid ” Half ylleväfnader” såsom ”Alngods” upptagna
rubriken ”alla andra slag.”
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagne voler.pro-
pos:r N:ris 147, 148, 149 och 150.
111 :te punkten, ang.de införselstullen å den vid ”Linne-
och Hampväf nader” bland ”alngods” förekommande rubriken
”Blaggarn och Canfas.”
Hr Rosenblad: Då ifrågavar. artiklarne utgöra föremål för
vår busflit och husslöjd, så anser jag så mycket mindre betänk¬
ligt att tillstyrka R. o. Ad. att instämma med de andra Stånden.
Gr.
Den 2 April e. m.
41
Gr. Cronhjelm: Jag anser mig, lika mycket som någon
annan, hysa värma för befrämjande af inrikes husslöjden, men fin¬
ner likväl den tull, som i nuvarande taxa är utsatt, vara alldeles
tillräcklig. I taxan är värdet utsatt till 36 sk. per aln för blag¬
garn, och 12 sk. för canfas. Jag hörde väl en och annan leda¬
mot inom Utsk. yttra, att dessa sorters väfnader någon gång kun¬
de vara värde 1 r:dr, och att derföre tullen kunde förhöjas; men
jag hemställer, huruvida icke i allmänhet man kan antaga, att
blaggarn och canfas ej äro mera värde än 36 sk., och då blir
tullen i alla fall 33g- proc., hvilket jag anser tillräckligt, och an¬
håller derföre, att man måtte godkänna voter.propos.
Hr Rosenblad: Riktigheten af Gr. Cronhjelms resonnement
beror på, huruvida ett är lika med 1 aln.
Gr. Cronhjelm: Det är visserligen ett misstag å min sida,
att hafva nämnt aln, i st. f. gf; men förhållandet är, att i nuvaran¬
de taxa finnes ffi:det upptaget till 36 sk., och då utgör 12 sk.
b:co 33g- proc. Om tullen skulle behöfvas vara högre, skulle
sådant hänvisa, att värdet på u vore oriktigt bestämdt i nu gäl¬
lande taxa; men det anser jag ej vara händelsen.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R.
o. Ad. behagade vidblifva sitt i ämnet fattade beslut, samt god¬
känna 151 voter.propos., ropades starka ja, blandade med nej,
hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott sig finna, att ja varit öf¬
vervägande.
112:te punkten, ang:de* tullfri utförsel af ”Zink, Tutane-
go och Spiauter, oarbetad och i plåtar.”
O
Frih. Åkerhjelm: Jag tager mig friheten hemställa, huru¬
vida icke R. o. Ad. skulle vilja instämma med de öfriga Stån¬
den och derigenom borttaga utförselstullen å denna artikel.
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksStms i ämnet fattade be¬
slut och ansåg i följd deraf 152 voter.propos. förfalla.
113:de punkten, ang:de bibehållande af gällande stadgan-
den rörande ”Credit-upplaget.”
Bifölls.
114:de punkten, ang.-de 6 § af tulltaxe-underrättelserne.
Hr von Hartmansdorff: I detta fall är icke fråga om
förändring i sak, utan blott att skrifva bättre Svenska, eller egent¬
ligen att skrifva Svenska i stället för något som icke rätteligen
är sådant. Här har Utsk. varit så samvetsgrant, att det hellre
låtit en omening qvarstå, än det tillåtit sig göra en rättelse lill
mening. Jag hemställer om det ej är skäl att i detta fall afvika
från Utsk:s mening.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade låta bero vid Utsk:s yttrande rör:de ifrågavar. §.
9 H. 6
42
_Den 2 April e. m.
Ropades ja och nej, hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott
sig finna, att ja varit öfvervägande.
115:de punkten, ang-.de 7 §, och 116:de punkten, ang-.de
g § af tulltaxe-underrättelserne.
Lades till handlingarne.
117:de punkten, ang:de i5 § af tulltaxe-underrättelserne.
Frih. Cederström, Jacob: Här inträffar den besynnerlig¬
heten, att i 2:ne olika morn. af samma § förekommer, att på ena
stället skola Bergs- och Comm.colhrne gemensamt, som det rätte¬
ligen vara bör, afgöra en fråga, men på det andra skall Bergs-
coll. af Comm.coll. höras, en form, som ingalunda är förenlig
med de i Riket gällande författningar, ty i alla mål, som äro af
beskaffenhet att af flera embetsverk böra afgöras, skola desse, en¬
ligt 1836 års bref, sammanträda för att gemensamt afgöra saker-
ne. Att nu här rösta i förstärkt Ulsk. om huruvida redactionen
skall blifva i strid med 1836 års författning, utan att man säger
ett ord om att denna författning skall ändras eller upphäfvas, det
finner jag mer än besynnerligt. Jag hade trott, att man vid re¬
digerandet af förslager till R. Sl:s beslut, bort rätta sig efter gäl¬
lande författningar.
Gr. Cronhjelm: Af betänk, inhemtas, att BondeSt. icke
under något villkor vill medgifva tillåtelse att tullfritt införa de
ifrågavar. rudimalerierne, Preste- och BorgareShn vilja åter en
sådan tillåtelse meddela på det sätt, att Comm.coll. derom beslu¬
tar, men med det efter min tanka oformliga tillägg, att det ena
Collegiel skall höra det andra. R. 0. Ad. har beslutat att frå¬
gan om tullfri införsel i vissa fall må beviljas, till följd af be¬
slut, gemensamt faltadt af Bergs- och Comm.colhrne. Jag tror
att Utsk. ganska riktigt uppfattat frågan, då Utsk. sagt, att det¬
ta utgör ett villkor å R. 0. Ad:s sida, hvarförutan R. 0. Ad.
icke vill medgifva dessa rudimateriers tullfria införsel; och der¬
före har Utsk., af grannlagenhet mot R. 0. Ad., och i] följd af
sin pligt att tolka grundlagen, icke ansett sig kunna yttra, att
R. 0. Ad. bifallit rudimateriers tullfria införsel, såvida icke det
villkor uppfylles under hvilket R. o. Ad. lemnat detta bifall; och
detta är orsaken hvarför voter.propos. blifvit så uppställd, som den
nu befinnes.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har icke, så
vidt jag kunnat förmärka, yttrat något derom, att Bergscoll. mät¬
te höras; men har anmärkt, att ordalagen, sådane de äro fattade
i voter.propos., strida mot K. förordn. rör:de sättet, hvarpå Colte-
gier skola gemensamt yttra sig öfver en fråga. Det är nemi.
icke så, att det ena yttrar sig först och det andra sist, utan beg¬
ge göra det gemensamt. Nu står det i denna propos., alt Bergs¬
coll. först bör i ämnet höras. Rättelse derutinnan torde vidtagas,
så framt ej Ständerne skulle vilja genom ett beslut eller votering
i förstärkt Ulsk. upphäfva en K. förfaltn., hvilket de ej kunna.
Den 2 April e. m.
Om här i stället säges, att Bergscoll. äfven bör i ämnet höras,
så tror jag saken vunnes.
Gr. Cronhjelm: Den klandrade redactionen utgör två Stånds
beslut, och jag hemställer huru Utsk. skulle kunnat ändra något
deruti.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, huruvida icke
denna punkt kunde till Utsk. återremitteras, pä det att rättelsen
må kunna meddelas de öfrige Stånden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från Högv.
PresteSt., som var ett af de Stånd, hvilka instämt i Utsk:s åsigt,
eller godkänt den redaction, emot hvars riktighet anmärkn. blif¬
vit gjord, redan hade ankommit prot.utdr., som visade, att Preste¬
St. godkänt den ifrågavar. voter.propos. R. o. Ad. hade för sin
del genom det redan fattade beslutet förklarat, att Bergscoll. skulle
äga att i gemensamt sammanträde med Comm.coll. i ämnet fatta
beslut; H. Ex. visste vid sådant förhållande icke atlR. o. Ad. kun¬
de annat än vidblifva sitt beslut och förmodade att R. o. Ad. icke
kunde ifrågasätta att förneka de öfriga RiksStm att vid omröst¬
ning få sina beslut under pröfning.
Härefter hemställde II. Ex., om R. o. Ad. vidblefve sitt i af¬
seende på 15 § af tulltaxe-underrättelserne fattade beslut, samt
godkände voter.propos:rne N:ris 153 och 154.
Ropades ja och nej, hvarjemte
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anmälde sig och yttrade:
Jag vågar till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, huruvida icke
propos. kunde delas i så måtto, att först frågades, huruvida R. o.
Ad. vidblifver sitt förra beslut och sedan, huruvida voter.propos.
godkännes.
Gr. Cronhjelm: För min del tror jag ej det vara någon
fara vid att antaga voler.propos:rne sådane de äro. Det är ju
tydligt, att det är Konungen, som utfärdar denna författning; —
allt hvad som icke precist rör bestämmande af tullbeloppen beror
pä Konungen att modifiera; hvarföre, om något skulle vara stri¬
dande mot de vanliga embelsåtgärderne Collegierne emellan, jag
är öfvertygad att deruti kan vinnas nödig rättelse. Jag anhåller
om bifall till voter.propos.
Frih. Cederström: Saken är visserligen obetydlig, men
icke formen. Ett förstärkt StatsUtsk. kan icke votera öfver en
voter.propos., uppställd så, att om det eller det alternativet skulle
vinna, Ständerne skulle synas hafva beslutat en förändring i en
K. författning, utan att denna förändring vore lagligen åvägabragt.
Det mätte vara helt annat att i tulltariffen bestämma om den
collegiala behandlingen, och helt annat att bestämma arbetsformen
för Collegierne. Detta sednare kan icke få utgöra föremål för en
voter.propos., annorlunda än i öfverensstämmelse med gällande för¬
fattningar. Denna öfverensstämmelse kan vinnas om R. o. Ad.
får propos. pä att vidblifva sitt beslut, och denna besvaras med
44
Den 2 April e. m.
ja, och punkten derefter återremitteras, såsom icke antaglig på
annat villkor än att l:a alternativet af voter.propos. ändras.
Hr von Hohenhausen: Enär R. o. Ad. vidblifver sitt be¬
slut, så har R. o. Ad. förfarit i enlighet med hvad författningar-
ne bjuda. Om vi nu låta den 2:dra voter.propos. passera, som
2:ne Stånd bifallil, så är det ingenting annat än att de hafva
misstagit sig om en K. författn. och det är alltihop. Vid utfär¬
dande af förordningen ronde detta ämne har ju Konungen fria
händer alt i detta fall göra och låta, och jag ser ej alt vi behöf¬
va sträcka vår åtgärd längre än att sjelfve handla rätt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt frågan, derest han
ej orätt uppfattat den, bestode deruti, att R. o. Ad. för sin del
medgifvit, att råämnen till machinerier m. m. få införtullas emot
5 proc. å värdet, med villkor, såvidt metaller anginge, att både
Comm.- och Bergscoll. hördes och dertill lemnade tillstånd; dere¬
mot hade Preste- och BorgareSt;n medgifvit en dylik rättighet till
införtullning af råämnen, med villkor, i afseende pä metallers in¬
förande, att Comm.coll. skulle gifva tillåtelse dertill, sedan Bergs¬
coll. blifvit bordt. H. Ex. funne icke att R. o. Ad. vid detta
tillfälle kunde fatta något beslut, som afsåge förändring i andra
Stånds, vid deras medgifvande fästade villkor. Deremot mötte väl
icke hinder för en återremiss, men hvad verkan deraf skulle blif¬
va, kuude H. Ex. för sin del icke' inse.
Frih. Cederström: Hr von Hohenhausen har ganska rik¬
tigt förklarat, att R. o. Ad:s beslut är i full öfverensstämmelse
med författningen, men slutet af haus anförande, att låta bero vid
Ulslus förslag till voter.propos. och gilla dén, innefattar likväl ett
medgifvande att rösta öfver en propos., som leder directe till upp-
häfvande af en gällande K. förordn. Det är denna omröstning,
hvaruti jag för min del vägrar att deltaga och hvarföre jag skul¬
le önska återremiss, öfvertygad, att när de öfriga Stånden blifva
underrättade om 1836 års K. bref, så skall PresteSt. nogsamt
finna, att det icke går an att Comm.coll. hörer Bergscoll., utan
att dessa embetsverk böra gemensamt yttra sig i frågan.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Såvida icke Bevilln.Utsk. har
communicerat denna fråga med de Ständ, som misstagit sig om
sjelfva uppställningen af voter.proposm, hvilket jag icke känner,
så tror jag verkeligen, att Utsk. skulle med fog kunna återfå sin
voter.propos. för att göra den hemställan till nämnde Stånd, att
rätta propos efter det förhållande, som existerar och hvilket R. o.
Ad. så riktigt observerat. Jag tror således, att det icke vore ur
sin ordning att denna punkten återremitterades, till den åtgärd,
som ännu kan af Bevilln.Utsk. bero. Jag medgifver visserligen,
att Utsk. formelt, enl. bokstafslydelsen af Ståndens särskilda be¬
slut, gått tillväga dä det framställt dessa olika beslut och upp¬
ställt dessa alternativa förslager till voter.propos., men jag hem¬
ställer dock om man ej bör kunna begära af Utsk. att det
gör en framställning till de Stånd, som misstagit sig i en
formsak, att de måtte rätta felet, ty derigenom förändras icke
Den 2 April e. m.
45
sjelfva beslutet. Jag tror derföre, att det vore i sin ordning att
fästa de 2:ne Ståndens uppmärksamhet på det begångna misstaget
och begär på sådan grund propos. på återremiss.
I anledn. häraf fästade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ånyo upp¬
märksamheten derpå, alt, enligt ankommit prot.utdr., PresteSt.,
som haft lika mycken del af besluten i denna fråga som R. o. Ad.,
hade vidblifvit sitt beslut.
Gr. Cronhjelm: Om jag rätt uppfattat Gr. Horns yttrande,
så har han önskat, att Bevilln.Utsk. skulle inbjuda Preste- och
BorgareStm att med R. o. Ad. sig förena; men jag torde få fä¬
sta uppmärksamheten derå, att Bevilln.Utsk., enligt de grundsat¬
ser, som i början af betänk, förekomma, antagit för regel att al¬
drig inbjuda två Stånd, som äro om ett beslut ense, alt förena
sig med något af de begge andra Ståndens, som sins emellan äro
skiljaktiga. Nu är förhållandet, att förutnämnde 2:ne Stånd äro
ense om det beslut, som af Gr. Horn klandras, och derföre har
Bevilln.Utsk. ansett sig sakna fog att inbjuda desse enstämmige
Stånd att förena sig med någotdera af de 2:ne andra i besluten
dissentierande. I öfrigt lemnar jag derhän hvad med en återre¬
miss skulle kunna vinnas, sedan PresteSt. redan bifallit Utsk:s be¬
tänk., och BorgareSt. troligen likaledes. Med ålerremissen åsyf¬
tas naturligtvis, att desse Stånd skulle uppgifva sina beslut, men
det är ej troligt att de härpå vilja ingå, hvarföre jag anhåller,
att någon återremiss ej måtte beslutas.
Frih. Tersmeden: Jag kan för min del ej finna de vådor,
som flere talare befarat af godkännandet af denna voter.propos.,
men jag kan likväl ej neka, att jag anser det skulle vara olämp¬
ligt, om densamma i förstärkt Utsk. blefve antagen. Jag hem¬
ställer derföre, huruvida icke bäst vore, att R. o. Ad. vidblefve
sitt beslut och afgåfve en inbjudning lill de öfriga Stånden att med
Adeln sig förena, hvarigenom man torde kunna komma lill ett ha¬
stigare resultat, än medelst en återremiss, hvarmed troligen ingen¬
ting kommer att vinnas, enär det är sannolikt, att de öfrige Stån-
den icke observerat den oformlighet, som finnes i propos., utan
redan densamma godkänt. Till svar på en återremiss kan Utsk.
naturligtvis ej säga annat, än att sedan de öfriga Stånden god¬
känt hvad Utsk. föreslagit, så kan ej pä ålerremissen något afse¬
ende fästas, men om de andra Stånden få emottaga en direct in¬
bjudning frän R. o. Ad. och göras uppmärksamma på förhållan¬
det, så torde på sådant sätt den nödiga rättelsen lättare kunna ernås.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma i
Frih. Tersmedens förslag, såsom den utväg, på hvilken jag tror
rättelse kunna vinnas, utan alla de svårigheter, som eljest skulle
lio-ga i vägen derföre. Bevilln.Utsk. lärer väl ej så trälaktigt vid¬
hålla den sats, som det yttrat i början af sitt betänk., alt det
skulle vilja underlåta en rättelse, som är behöfllig, och hvarom
Utsk. sednare blifvit upplyst.
Gr. Cronhjelm: För den händelse, att den utväg skulle af
R. o. Ad. beslutas, som Hr von Hartmansdorff och Frih. Tersme-
46
Den 2 April e. m.
den föreslagit, så synes mig fråga icke kunna uppstå, huruvida
Bevilln.Utsk. vill vidhålla sin princip eller icke; ty sorn inbjud¬
ningen går directe ifrån Adeln till de öfrige Stånden, så lärer
Bevilln.Utsk. icke få något dermed att skaffa.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. vid-
blefve sitt i afseende på ifrågavar. 15 § fatlade beslut.
Ropades ja.
11. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade inbjuda
Preste- och BorgareStm att instämma uti R. o. Ad:s beslut.
Ropades ja, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff anmälde sig och yttrade:
Frih. Tersmedens förslag innehöll, så vidt jag hörde, att med
denna inbjudning skulle följa en uppgift på orsaken, hvarföre R.
o. Ad. gjort densamma. Jag anhåller derföre, alt denna uppgift
malte tilläggas det beslut, sorn nyss blifvit fattadt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om meningen vore
alt i inbjudningen skulle intagas de af Frih. Cederström anförde
skäl, hvilket borde bestämmas, enär åtskilliga skäl här blifvit an-
dragne.
Hr von Hartmansdorff: Det skäl jag nyss anfört är det,
alt de begge uppgifne Ståndens beslut, sådant det nu är affattadt,
vore stridande mot en K., författning, hvaremot R. o. Ad:s beslut
vore öfverensstämmande med samma författning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att i inbjudningen lill Preste- och BorgareStm infördes, att
den gjordes på de af Hr von Hartmansdorff nu anförde skäl.
Ropades ja.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att pröfningen af
voter.propos:rne N:ris 153 och 154 skulle uppskjutas, intilldess
svar å den nu beslutade inbjudningen ankommit.
118:de punkten, ang:de iS § af tulltaxe-underrättelserne.
R. o. Ad. lät vid Utsk:s yttrande i denna puukt bero.
119:de punkten, ang:de BorgareSt:s beslut om borttagande
af de i nuvarande tulltaxa stadgade införsels förbud.
Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande bifölls.
120.de punkten, innehållande anmälan, att i allt hvad i
mern. N:o 3o icke är vordet vidrördl, Utsk:s framställningar
i betänk. N:o 12 och utlåt. N. o 26 blifvit af alla 4 RiksSt-.n gillade.
Lades till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Sedan detta betänk, nu är till
ändabragt, anser jag mig böra betyga min fägnad deröfver, att sa-
kernes egen inneboende kraft, eller hvad Fransmännen kalla la
force des choses, varit starkare än åtskilligt annat. Då denna
Den 2 April e. m.
47
fråga första gången på detta rum behandlades, d. 11 sisth Jan.,
hade jag den olyckan, icke blott att Gr. Cronhjelm, utan ock att
flera andra stora makter i detta Hus, t. o. m. Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig emot mig, som yrkade, att l:sta punkten i Utsk:s
betänk, mätte bifallas och de öfriga delarne deraf punktvis före¬
dragas. Jag dukade under, såsom naturligt var, men sakernas in¬
neboende kraft förblef på min sida, och följden har i dag visat
sig; ty utan att jag yttrat eli ord har den första punkten, som
då med stort buller förkastades, nu helt stilla blifvit af R. o. Ad.
på Hr Gr. o. Landtnäs propos. bifallen; och Gr. Cronhjelm, som
då förhindrade Ståndet att punktvis behandla sakerna, har nu
sjelf dragit försorg att underställa R. o. Ad:s pröfning de sär¬
skilda punkter, som då förbigingos. Delta är sakernas egen inne¬
boende kraft; den bör uppmuntra en hvar, som kommer att be¬
finna sig i en lika ofördelaktig ställning som jag, att icke miss¬
trösta, så länge han har en sådan makt på sin sida.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att om han icke orätt
fattat Hr von Hartmansdorffs yttrande, hade Hr von Hartmans¬
dorff tillkännagifvit, alt första punkten af Ulsk:s betänk., som af
R. o. Ad. blef afslagen, då detta ämne första gången förevar,
nu i dag hade på 11. Ex. propos. blifvit af R. o. Ad. bifallen.
Hade II. Ex. härvid ej hört orätt, syntes det hafva undfallit Hr
von Hartmansdorff, hvilka stora olikheter förefunnos emellan Utsk-.s
tillstyrkanden i detta mern., och det föreg:de betänk., ty flera
meningar, som efter H. Exas åsigt voro af väsendtlig betydelse,
hade blifvit uteslutne i Utsk:s sednare tillstyrkande.
Gr. Cronhjelm: Det vare långt ifrån mig att vilja betaga
Hr von Hartmansdorff den belåtenhet, hvaråt han gifvit luft der¬
öfver, att då de andra Stånden godkänt vissa tullbestämmelser,
desamma äfven nu blifvit af R. o. Ad. stadfästade; men hvad an¬
går den del jag i detta ämne haft, och då Hr von Hartmansdorff
förmenat, det skulle jag hafva hindrat R. o. Ad. att fatta något
beslut, då detta ämne förra gången förevar, så beklagar jag, att jag
nödgas förnya samma framställning, som jag gjorde under f. m:s
plenum, eller alt jag egentligen afsett endast bifall till de öfriga
Ståndens beslut rörande exporttullarne, samt att det beslut, som
R. o. Ad. på min framställning fattade då Utskts första betänk,
förevar, innehöll, alt Ståndet lemnade å sido allt yttrande öfver
dessa export-tullar, dem Konungen i alla fall äger full rätt att
upphöja eller nedsätta. Då dertill kommer, att det förslag, som
af mig då väcktes, var i full öfverensstämmelse med den reserva¬
tion jag afgifvit, och hvilken med de öfrige Stånden blef commu-
nieerad, samt då jag, lika med hvarje annan reservant, hade skäl
att förmoda, att reservationen äfven af de öfrige Stånden skulle
tagas i betraktande, hvilket också lill någon del varit händelsen;
så anser jag mig hafva ådagalagt, att jag icke i detta ärende hand¬
lat inconseqvent; lemnandes åt Ståndets rättvisare medlemmar
att för öfrigt i delta fall domina Hr von Hartmansdorff och mig
emellan.
48
Den 2 April e. m.
Hr von Hartmansdorff: Hvad skillnaden beträffar mellan
det beslut, som förkastades d. 11 sistl. Januari, och det som an¬
togs i dag; så får jag äran nämna, att jag collationerat dessa be¬
slut med hvarandra, och funnit skiljaktigheterna dem emellan så
oväsendtliga och så föga till saken hörande, att desamma, efter
min tanke, äro af så ringa vigt, att jag icke skulle haft någon
betänklighet vid att utesluta dem, första gången jag stridde för
min tanka.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 26 och 31 sistl. Mars på bor¬
det lagda utlåt. N:o 239, i anledn. af erhåtlne återremisser å ut¬
låt. N:o 117, ang:de stapelstädernas tolag.
Hr Wedbergs vid detta utlåt, fogade reservation, äfvensom
hvad K.. Comm.coll. enligt utlät. N:o 117 hade yttrat i ämnet
upplästes, på begäran af
Gr. Posse, Erik Arvidsson, som derefter yttrade:
Under åberopande så väl af Hr Wedbergs reservation, som
Comm.coll. yttrande, är efter min tanke icke någonting hufvud-
sakligt att säga i detta ämne; men jag anser mig dock böra fä¬
sta uppmärksamheten på de skäl, som Utsk. anfört, icke allenast
för sitt första afslag å den K. propos., utan äfven för sitt vidblif-
vande af samma tanka i nu föredragna betänk. Utsk. åberopar,
i betänk. N:o 117, BorgareSt:s intresse. Jag skulle vara färdig
att instämma i denna åsigt, om jag kunde föreställa mig, att
borgerskapet uti hela landet hade lika åsigter i denna fråga; men
jag är öfvertygad, att detta intresse är mycket parlielt, när man
betraktar att det blott är exportörer och importörer i stapelstä-
derne, som kunna sägas deraf hafva direct fördel. Uppstädernes
handlande hafva det icke, och consumenterne ännu mindre. Utsk.
upprepar olägenheterne och omtalar, att ingen obelåtenhet der¬
med ifrån deras sida, nemi. ifrån stapelstädernes borgerskap, för¬
sports. Jag kan ej säga om detta yttrande är grundadt, men jag
är ganska viss på, att obelåtenheten med det nuvarande förhål¬
landet har uttalats ibland flera andra corpser, och hufvudsakligen
af dem jag nyss nämnde, uppstäderne och consumenterne, och i
det fallet torde på dem kunna göras lika mycket afseende, som på
exporterande och importerande handlande. Utsk. säger, att förde¬
len af den föreslagna förändringen blifver ingen för consumenter-
ne, då fråga icke är om lolagens upphörande eller förminskning,
utan endast om ett annat uppbördssätt af samma afgift; men här
är likväl icke endast fråga om uppbördssättet, utan äfven om en
jemnare fördelning af tolagen, så att den må blifva lika för alla
städer, då Konungen föreslagit 10 proc. af tullen och beloppets
fördelning äfven på andra än stapelstäderna. Utsk. yttrar, att
”derigenom, att i st. f. tolagsbeloppets bestämmande för de olika
städerna i mån af behof och särskilda för handen varande förhål¬
landen, en lika afgift i alla Rikets städer blefve införd, skul¬
le sådane bland dem, hvilka ej hafva större garnison att in-
qvar-
D e ii 2 A p r i 1 e. m.
49
qvarlera, och derföre nu vidkännas låga tolagsafgifter, komma att
fä erlägga denna afgift flerdubbelt högre, till skada och förfång för
deras handelsrörelse, utan att af en slik förhöjning åtnjuta det
ringaste gagn”. Detta förhållande får man hänföra till de upp¬
städer, som hafva garnison att underhålla, men ingen tolag att
uppbära. Dessa städer kunna lika väl säga, att det är dem till
skada och förfång, eller åtminstone att det är en obillighet, att
icke de skola lika så väl hafva del i tolagen, som stapelstäder,
hvilka hafva garnisoner, och således kan jag ej finna, att någon
rättvisa i denna del är störd, om den förändring skulle iakttagas,
att tolagen erlades till ett bestämdt belopp för hvarje stad. ”Här¬
till kommer” säger Disk. ”alt vissa varor nu äro befriade ifrån
tolag”: således anser Utsk. att det icke vore lämpligt atl förändra
tolagsafgiften derå. Detta skäl måtte förfalla af sig sjelf, ty äro
vissa varor befriade ifrån tolag nu, så kan det ju bestämmas i
tulltaxan, alt de äfven förblifva fria framdeles.
Utsk. har i betänk. N:o 239 visserligen upptagit några af de
skäl, som, synnerligen inom detta Stånd, framställdes, för bifall till
Konungens nåd. propos.; men den vederläggning, som Utsk. trott
sig framställa, kan jag icke anse för gilltig. Bland de kraftigaste
skälen, som Utsk. anfört, är det, alt förändringen icke synes med¬
föra de åsyftade fördelarne. Mig, och som jag hoppas, för mångå
andra, synes det utgöra en stor fördel, enär i delta hänseende
jemnhet, ordning och rättvisa kan vinnas. Utsk. åberopar ånyo
BorgareSl.-s visade obenägenhet mot förändringen. Om Utsk.
hade förbigått alla andra skäl och i stället sagt, att BorgareSt.
icke nu vill hvad Ståndet ville för 10 år sedan, så skulle jag
hafva ansett det för ett lika stort skäl, som allt öfrigt hvad
Utsk. anfört till vederläggning af de anmärkningar, sorn blifvit
gjorda, och af hvad Comm.coll. tillstyrkt. Utsk. har, som Hr YVed-
bergs reservation innefattar, alldeles undanröjt frågan om privi-
legii-natur. För denna sats har jag funnit stöd i K. förordn. d.
28 Febr. 1717, hvilken Utsk. åberopar, dock icke ur den syn¬
punkt, som jag finnér; ty då Utsk. säger, att redan genom K. br.
d. 21 Sept. 1715 stadgats hvartill tolagen skall användas, sä har
förhållandet närmare blifvit bestämdt genom K. br. d. 28 Febr.
1717. Detta bref är af följande lydelse: ”Till Comm.coll., huru
tolagen skall inrättas i slapelsläderne. Datum Lund d. 28 Febr.
1717. Carl etc. Utaf YVär nåd. resol. pä Carlskrona stads magi¬
strats und. meni., laren J redan hafva inhemtat, huruledes Wi i
nåder godt funnit att tillägga staden i tolag 1 proc. af inkom¬
mande lillarbetade samt utgående rå-varor, men ,} proc. af inkom¬
mande rå-varor och utgående tillarbetade eller fabricerade varor;
och emedan Wär nåd. vilja är, det tolagen på sådant sätt jem¬
väl i de öfrige stapelstäderne i Riket inrättas; fördenskull är här¬
med YVär nåd. befallning, att J tolagen derefter rättar, såväl i
Stockholm sora annorstädes”. Häraf synes, att saken icke är af
previlegii natur, ulan beroende ensamt af Konungens beslut, och
man kan anse, att allt hvad som varit i detta hänseende stadgadt
9 H. 7
50
Den 2 April e. m.
före 1717, blifvit genom förenämnde skrifvelse upphäfdt, och hvad
som ägt rum efter 1717 kan jag åtminstone icke anse vara af
privilegii natur. Hufvudfrågan, hvarpå jag tror att BorgareSt.
grundat sitt afslag, är således förfallen, och de skäl, som Utsk.
anför, anser jag vara af alldeles ingen kraft eller betydenhet. Vo¬
re här fråga om alt minska slädernes rätt lill tolag, eller göra
någon inskränkning i deras inkomst, sä skulle jag motsätta mig
sådant, dä förmånen innehades i följd af lagliga beslut och kun¬
gjorde författningar, som icke kunna sägas vara orättvisa; men dä
Konungen föreslår alt gifva städerna det högsta belopp af deras
hittills erhållna tolag, kan jag ej linna det vara skäl alt motsätta
sig en sådan förändring. Ehuru jag förmodar alt blifva bemött
med det svar, alt tvä Stånd redan bifallit betänk., och kanske äf¬
ven det 3:dje Ståndet, hvarigenom Konungens propos. kan anses
afslagen, önskar jag dock, all R. o. Ad. genom nu fattande beslut
ville vidblifva de äsigler, som förut tyckts hafva gjort sig gällande,
hvarpå säkraste beviset är, att R. o. Ari. medgaf älerremiss i
följd af de anmärkmr, som gjordes då Utsk:s förra betänk, förevar.
Jag tror ej att det vore R. o. Ad. värdigt att vägra bifall till
denna K. M:s nåd. propos.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hvad på sin högsta höjd skul¬
le, beträffande tolagen, kunna anses som ett privilegium, vore
den tolag, som utgick år 1809; men jag tror, alt äfven det vore
för långt sträckt, alldenstund 1789, då BorgareShs privilegier ut¬
färdades, Konungen förbehöll sig rättigheten att förändra tolagen.
Men om man äfven antager detta, sä är det obestridligt, då man
granskar hvad som passerade när grundlagen år 1809 antogs, alt
de ganska betydliga tillökningar, som tolagen vunnit, tillkommit i
strid med 00 g Reg.F., då der står ett uttryckligt förbud för
Konungen att förhöja allmänna pålagor, hvartill denna afgift målte
kunna hänföras, fastän afsedd till förmån för en enskild stad. Ty
vore icke förhållandet sådant, så skulle grundlagen, som förbjuder
Konungamakten att förhöja pålagor, kunna eluderas pä det sätt,
att för hvarje socken stadgades en sådan der allmän afgift, som för¬
klarades vara enskild för hvar och en af de 2,000 socknar, som finnas
i Riket. Då nu äter förhållandet är, alt tolagen blifvit till en
betydlig grad förhöjd; alt denna förhöjning, som verkligen icke i
laglig ordning tillkommit, för Stockholms och Götheborgs städer
utgör ungefärligen dubbelt emot hvad dessa städers borgerskap
betala i bevillning; så mätte det icke kunna anses slå i strid mot
grundlagen'; utan tvertom förenligt med billighet och rättvisa, äf¬
vensom utmärkande aktning för det bestående, som man ej alltid
får se, såsom t. ex. i fråga om biskopsembetenas indragning, alt
släderne tillägges hvad de hittills åtnjutit och blifva derföre ga¬
ranterade för framtiden. Det är så mycket mera förundransvärd!,
att ett så billigt förslag kan röna motstånd, som det kan bero af
Regeringen att låta vederbörande umgälla detsamma. Om Söder¬
telje eller Waxholm tilldelas stapelfrihet, och för dessa släder sät¬
tes en låg tolag, och fartyg derföre betalade der alla umgälder,
Den 2 A p r i I e. m.
SI
så skulle Slockholm förlora derpå, i st. f. att staden nu blir ga¬
ranterad ett bestämdt belopp. I Kongelf t. ex. har införtullning
skelt af varor, lill mehn för Götheborg; nu blir Götheborg, om
propus, antages, garanterad ett visst belopp, och vet således hvad
staden har att påräkna, .lag förklarar, alt i denna propos. billig¬
heten i sin yttersta potens är iakttagen, hvarföre jag pä det hög¬
sta anhåller om afslag ä Ulsk:s betänk., med antagande af Konun¬
gens propos.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke finna, att
fråga här är alt öfverlägga om huruvida tolagen är ett privile¬
gium eller icke. BorgareSt. har icke eller, mig velerligl, medde¬
lat B. o. Ad. något beslut, hvarigenom detta Ständ velat gifva
tillkänna, alt del anser denna fråga vara en privilegii-fräga, som
ieke genom 3:né Stånds sammanstämmande beslut kan afgöras.
Här är fråga om huruvida den K. proposm om lolagens förändra¬
de utgående är för Riket nyttig eller icke, och i följd deraf, hu¬
ruvida R. o. Ad. bör för sin del densamma antaga eller icke an¬
taga. Oaktadt all den förundran, som här blifvit yttrad, måste jag
bekänna, att jag är af motsatt mening med de båda talare, hvilka
i detta ämne gifvit sina tankar tillkänna. Att R. St. vid den ena
riksdagen begära en sak och vid en efterföljande densamma af-
slär, det kan på intet sätt förundra mig, ty det inträffar mång¬
faldiga gånger. Att den K. propos. af R. St. ses frän en annan
synpunkt än den, hvarifrån K. Al. sett densamma, är icke eller
någonting förundransvärd!; derpå hafva vi haft andra exempel äf¬
ven under innevar. riksdag. Oen nytta, som förändringen för¬
väntas medföra, skulle, efter hvad som anfördi blifvit, såväl af K.
Comm.coll., som af de talare, hvilka här yttrat sig för bifall till
den K. proposm, komma att bestå antingen tili en större belåten¬
het hos de trafikerande, eller en större nytta för städerne, elier
ock något större gagn för hela Riket. Utan att någon af dessa
förmånliga följder uppkommer, anser jag för min del, all den
gifne nåd. propos. icke bör af R. St. antagas.
Hvad först den större belåtenheten hos de trafikerande be¬
träffa r, så skulle denna belåtenhet, i händelse den ä en del stäl¬
len blefve någon, i min tanka blifva så högst obetydlig, emot den
missbelåtenhet, som ä andra ställen skulle uppkomma, alt pä det
hela någon vinst visserligen icke skulle uppstå genom antagande
af den K. propos. Denna belåtenhet skulle nemi. egentligen bestå
uti det minskade besväret alt inlemna duplicater af förteckningar-
ne samt alt erlägga afgifterne på 2:ne ställen. Hvad duplica-
lerne angår, så är det en sådan obetydlighet, att det icke lönar
mödan nämna dem, äfvensom vidkommande besväret i afseende
pä afgifternes erläggande, detsamma är ganska ringa, enär på de
Hesta orter betalningen erlägges på ett och samma ställe. Der¬
emot skulle belåtenheten öfvergå lill missbelåtenhet, och denna
ganska betydlig, i de städer, der lolagsafgiflerne för närvarande
äro låga, men de lill följd deraf, alt en lika afgift i alla Rikets
Städer blefve införd, skulle komma att uppgå lill ett flerdubbelt
53
Den 2 A p r i 1 e. m.
högre belopp. Således är denna fördel, som skulle uppkomma
genom den nya ordningen, så i högsla målto tvifvelaktig-, att den
icke bör kunna tagas i betraktande.
Hvad dernäst vidkommer den allmänna fördel, som för sta-
pelstäderne skulle uppkomma genom den nya regleringen, så har
väl K. Comm.coll. talat något derom, men i så obestämda orda¬
lag och så utan all slags bevisning, för all det åsyftade ändamå¬
let skulle vinnas, att jag vid detta K. Comm.collegii utlåt, icke
kan fästa den vigt, som flere talare gjort, utan måste jag laga
saken i skärskådande egentligen frän samma sida, sorn stapelstä-
derne sjelfva sett den. Under de föregående åren hafva under¬
sökningar varit gjorda till utrönande af deras inkomster, såväl af
tolag som andra afgifter. Det är likväl allmänt kändt, att dessa
undersökningar hafva mött de största svårigheter. Vissa städer
hafva t. ex. rent af vägrat att uppgifva sina inkomster; frän an¬
dra åter hafva protester oell föreställningar ingått deröfver, att
Styrelsen vill inblanda sig uti städernes enskilda hushållning; alt
Styrelsen sätter i fråga upphäfvande af städernes gamla rättighe¬
ter; samt slutligen deröfver, alt man, under en tid, dä så mycket
talas om communala anstalter och befallningar, likväl vill concen-
trera styrelsen i vissa afseenden, för användandet af medel, hvilka
nu disponeras af communalstyrelseu i städerne. K. St. skulle på
sådant säll komma att pröfva behofvel af anslagen för stapelslä-
derne; delta vore i min tanka alt omvända frågan mot hvad den
borde vara. För hvar och en, som lager något närmare känne¬
dom om förhållandena, är det klart, att delta långt ifrån att blifva
för slapelstäderne en förmån, tverlom skulle förorsaka en obe¬
stämdhet i hvad de hade alt förvänta, med en i följd deraf upp¬
kommande osäkerhet i alla deras företag. Ar afsiglen ali åstad¬
komma detta, dä må StalsUlsk:s förslag afslås och K. M:s nåd.
propos. antagas.
Låtom oss slutligen tillse huru och i hvad män hela denna
anstalt skulle vara till Rikets allmänna fördel ländande. Hvad är
dä Rikets allmänna fördel? För min del räknar jag icke dit den
fördel, att genom en lätt division låta se hvad siffran utgör pä det
eller det stället, utan anser jag såsom en fördel, om någon ökad
besparing eller någon större ordning genom den föreslagna för¬
ändringen för Riket uppkommer. Förslaget är, att den summa,
som hittills utgått i tolag, skulle äfven hädanefter utgå. Visser¬
ligen kunna R. St. i en framtid, om K. M:s nåd. propos. antages,
reducera detta och förminska anslagen efter behag; men R. St.
kunna äfven nu förminska tullarne, och således bereda samma
nytta, om en dylik åtgärd verkligen skall såsom nyttig betraktas.
Någon besparing kan för Rikets innevånare icke uppkomma, enär
den K. propos. afser, alt precist samma antal riksdaler skola hä¬
danefter som hittills i tolagsafgifter utgå. Här är sagdt, att tola¬
gen i olaglig väg tillkommit. Måhända har så skett; men detta
kan dock icke nu utgöra föremål för öfverläggning. Den värde
talare, som gjorde denna anmärkn., torde förr haft tillfälle alt
förmedelst en liten rulle göra densamma vida verksammare, än
Den 2 April e. m.
53
den nu kan blifva. Dä dessutom R. M:s nåd. propos. icke inne-
tallar något förslag lill minskning i denna afgift, utan fastmera
dess fortfarande, sä torde å den framställda anmärkn. icke något
afseende böra göras. Här är visserligen sagdt, att K. M:s propos.
vore sjelfva billigheten i dess yttersta potens; men jag tror mig
likväl hafva visat åtskilliga omständigheter, hvilka skulle leda till
någonting belt annat än billighet, men som skulle blifva en ovill¬
korlig följd af denna samma R. propos. Hvad man sagt derom,
all en större ordning skulle för framtiden uppkomma, kan jag
icke eller fullt inse, enär någon brist i detta afseende icke för
närvar, varit märkbar, hvilket torde bäst bevisas deraf, ali städer-
ne sjelfva icke hafva anmält något missnöje med nu gällande stad¬
gandet) i afseende på erläggande och uppbörd af tolagsmedel.
På 1111 af mig uppgifne skäl kan jag icke annat, än på det
högsta tillstyrka R. o. Ad. att bifalla Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan icke instämma med den
siste värde talaren uti den argumentation lian följt, till ådagaläg¬
gande af den belåtenhet inom städerne, som, enligt hans förme¬
ning, för närvarande skulle vara rådande med afseende å deras
tolag. Jag har af erfarenheten kommit lill den öfvertygelse, alt
man icke får så alldeles riktigt reda på de der inkomsterne un¬
der namn af tolag, och att de icke sä helt och hållet efter än¬
damålet användas. Det måste erkännas, att inom samhället fin¬
nes en gemensam styrelse, hvarunder städernes styrelser subordi¬
nera. Jag vill icke veta af sådane samhällen, som sälta städerne
under oafhängig» styrelser. En Konung och en Styrelse i Sverige;
men inga flere. Det är helt tydligt, alt just dessa communalsly-
relser äro de, sorn vållat, att Sveriges städer icke fått den till vext,'
som öfverallt annorstädes ägt rum, der Staten haft uppbörden om
händer och således kunnat disponera vissa procent deraf, till bil¬
dande af fonder för handelns och näriugarnes fortkomst.
Jag är visserligen öfvertygad derom, att städerne pä den före¬
slagna förändringen i första hand skulle förlora, alldenstund jag
högeligen belviflar riktigheten af deras uppgifter i afseende pä de
inkomster, hvaraf de hittills varit i åtnjutande; men just detta är
orsaken hvarföre jag tillstyrker förkastande af Utslcs förslag samt
antagande af R. M:s nåd. propos., pä det att vi omsider mätte fä
ordning i uppbörden i Sverige och slippa de der särskilda upp¬
bördsverket) öfver enskilda communers särskilda cassör.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag skall icke följa
någon af de talare, hvilka yttrat sig i undersökningen för eller
mot fördelen af nu gällande tolagssystem framför det, som är upp-
stäldt i den R. propos. In dubio, synes mig prmsumlionen uti
eli administrativt ärende alltid vara för det, som af Regeringen
föreslås; och då jag dessutom till icke ringa del instämmer uti
de åsigler, som ligga till grund för den R. propos., tror jag verk¬
ligen, att, om jag ausäge R. o. Ad. äga fria händer att i denna
fråga besluta, skulle jag rösta för afslag ä betänk, och bifall för
R. M:s nåd. propos., ehuru skälen för och emot visserligen kunna
54
Den 2 A p r i 1 e. m.
vara manga. För min del, auser jag likväl, att R. o. Ad. i
detta afseende icke liar fullt fria händer. Först bör tagas i be¬
traktande den omständighet, alt denna K. propos. tvifvelsutan bar
sitt förnämsta ursprung i R. Sits egna för 10 år sedan gjorda
anhållan, och icke uppkommit åfelt sjelfmant Regeringens beslut;
för del andra, alt Regeringen då, när propos. a fia is, icke kunde
känna BorgareSbs motvilja mot dess antagande. Hvem vet huru¬
vida Regeringen nu, efter iuhemtad kännedom om BorgareSbs
tanka i delta afseende, skulle vilja vidblifva sin propus.? Men för
R. o. Ad. är den hufvudsakligaste betraktelsen den: har Borgare-
St. antagit eller icke anlagit Ulsk:s betänk., följaktligen antagit el¬
ler icke antagit den K., propus.? Enligt hvad upplyst är, har
BorgareSl. redan afslagit belänk. N:o 117, och någon ändring i
delta beslut är icke känd. Skulle dä R. o. Ad. söka alt påtruga
BorgareSl. en inrättning, för hvilken öfvertygelsen ännu icke hun¬
nit stadga sig inom sjelfva detta Ständ; en förändring, som af
BorgareSl. möjligen anses såsom kränkande dess välfängna privi¬
legier, hvilka äro af 1 14 § Reg.F. försäkrade? Iden saken, huru¬
vida denna fråga verkligen är privilegii-fräga eller icke, den hun¬
nar jag derhän; nog af, en stor del af BorgareSl. anser den så¬
som sådan och slående under del skydd, som 114 § lemnar. Jag
frågar med hvad skäl R. o. Ad., isynnerhet efter hvad för icke
länge sedan förefallit i en dess egen angelägenhet, skulle tillåta
sig att besluta annorlunda, än BorgareSt. beslutat? Jag för min
del kan icke förena ett annat beslut med milt samvete, min öf¬
vertygelse.
L)ä äterremiss af belänk. N:o 1 17 var i fråga, hade jag äf¬
ven äran att för il. Slåndet yttra några ord, och jag sade dä, att
K. M:s höga afsigt tvifvelsutan vore den, alt pä öfvertygelsens
väg vinna BorgareSbs eget bifall lill den föreslagna förändrade
inrättningen af tolagen. I hopp, att genom en äterremiss möjli¬
gen kunna medverka till eli sådant resultat, biträdde jag äfven
denna äterremiss; helt annat är, när R. o. Ad. skall fatta sitt be¬
slut. Afven med den mest afgjorda öfvertygelse om riktigheten
af den k., propos. och om lämpligheten af bifall till densamma,
nödgas jag nu likväl, med afseende pä BorgareSbs välfängna rätt,
rösta deremot och för bifall till Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att fä in¬
stämma med Frih. Palmstjerna, Nils. Jag anser R. o. Ad. böra
under sakens nuvar. skick vara högst nogräknad!, alt icke fatta
något beslut, hvarigenom BorgareSt. skulle kunna anse detta Ständ
hafva (rädt BorgareSbs förmenta privilegier för nära. När R. o.
Ad. för sin del är ömtåligt om sine af 114 § Reg.F. skydda¬
de rättigheter, sä bör Ståndet jemväl å andra sidan vara lika
grannlaga mot de öfriga Stånden. Om än R. o. Ad. icke blifvit
bemött med en sådan grannlagenhet af ett eller annat bland dem;
sä höfves det likväl Adeln, att behandla saken så ädelt, att det
icke ihägkommer hvad som förefallit, utan förhåller sig emot de
öfrige Ständen, sä som det önskar sjelf blifva af dem bemött.
Jag hemställer att R. o. Ad. mätte bifalla Utsk:s betänk.
Den 2 April e. m.
55
Gr. von Platen, Baltzar: Jag hade icke ämnal yttra mig
i denna fråga, så mycket mindre, som det svar Ulsk. här har
lemnat på den K. propos. verkligen icke är af natur alt hora
föranleda någon ny discussion hos R. o. Ad. Det har nemi. i
della svar icke blifvit anfördi elt enda nytt skäl utöfver hvad som
i Ulsk:s förra betänk. rör:de della ämne anfördes. Pä delta rum
verkade dä detta Clsk:s forsla besvarande af den K. propos. lill
älerremiss af betänk., och det synles mig således, sorn skulle här
aldrig kunna komma i fråga annat, än afslag ä betänk, och bifall
till K. M:s nåd. propos. Jag linner likväl nu, alt här kan göras
elt försök alt förmå R. o. Ad. all frångå sin en "gång i denna
fråga uttalade åsigt, och det mä derföre vara mig tillätet att i
ämnet yltra några ord, äfven under fara all äter upprepa ett el¬
ler annat af de skäl, jag förra gången anförde, hvilket dock mäste
blifva en naturlig följd af det säll, pä hvilket Ulsk. sjelf gäll till¬
väga. Ulsk. anför nu likasom förra gången det skäl, all BorgareSt.
icke synes vilja en sådan förändring, som den, hvilken uti den K.
propos. innefattas. Jag vill icke påstå, att Rikets stapelstäder åt¬
njuta någon otillbörlig fördel på det allmännas bekostnad; men
det må dock vara mig tillätet att supponera någonting sådant.
Ty förutsatt, all så verkligen vore, skulle icke dä just händelsen
vara den, att de förklarade sig vara nöjde med hvad uti ifrägavar.
hänseende för närvarande finnes stadgadt? Jag säger icke, jag
upprepar del ännu en gäng, att sä är fallet; men jag tror, att
hvar och en skall finna tydligt, alt om förhållandet verkligen vore
orikligt, så vöre deraf en följd, all BorgareSt. just skulle vara det,
som icke började med att förklara sill missnöje. Frih. Ceder¬
ström har tydligen ådagalagt hvaruti det orikliga i våra närvar,
förhållanden ligger; det torde således vara öfverflödigt alt ingå i
någon närmare utredning deraf. Jag anhåller derföre endast att
fä bemöta några af de skäl, som blifvit anförda af de Hrr leda¬
möter, hvilka talat till bifall för Utsk:s förslag och till förkastande
af den K,, propos.
En värd talare har, jemte det att han ansåg nuvar. förhål¬
landen tyda på ordning, äfven ansett dem tyda pä rättvisa. Jag
erkänner, alt jag har svårt att falla rättvisan deraf, att i en stad
betalas 3 ä 4 sänger sä mycket för införseln af en vara, som det
för samma vara beialas i annan stad, belägen på 6 fjerdingsvägs
afstånd från den förstnämnde. Det har äfven blifvit yllrädt, alt
elt bifall lill den K. propos. skulle innebära elt öfverändakastande
af all communalstyrelse. Äfven della har jag svårt att falla; ly
jag kan ej föreställa mig, att elt sämre förhållande skulle uppstå,
derigenom att städernes styrelser pä förhand visste den bestämda
summa, som de hade alt påräkna, i st. f. att de nu fä åtnöja sig
med en summa, som ofta ganska betydligt varierar. Jag vill in¬
galunda nedsätta communalstyrelsernes makt i sädane mål, som
dem tillkomma, eller vid handterande af sädane premisser, som
dem tillhöra; men då må de ock samla dessa medel på sålt coin-
munalstyrelser böra göra, d. v. s. genom bidrag frän inom com¬
munen boende personer. Detta kan icke sägas vara förhållandet
56
D e ii 2 A p r i 1 e. m.
med tolagsmedlen, ty de äro Statens medel; och då tror jag icke
lämpligt vara, att åt communalstyrelserne, oberoende af Regerin¬
gen, öfverlemna förvaltningen af desamma.
Slutligen har man yttrat, att det icke vore lämpligt att i
denna fråga fatta ett beslut, som skilde sig från BorgareShs, och
en värd talare, hvilken trott sig böra gilla hufvudgrunderna uti
K. M:s nåd. propos. har likväl förklarat, att han icke kunde till¬
styrka R. o. Ad. att densamma antaga, enär han ansåg, att R. o.
Ad. i denna fråga icke hade fullt fria händer. Jag kan icke in¬
stämma häruti. Jag har aldrig funnit, att RiksSun med den grann¬
lagenhet hafva behandlat hvarandras angelägenheter, att jag anser
något reciprocitets-förhållande i detta afseende ovillkorligen böra
äga rom. Med all aktning för hvad de Hrr yttrat, hvilka förkla¬
rat denna fråga vara af privilegii natur, erkänner jag, alt jag har
mycket svårt alt inse, att deras åsigt bör tillerkännas mera vigt
i vågskålen, än den, hvilken legat till grund för den K. propus.,
för behandlingen af densamma inom Utsk., äfvensom af Talmän¬
nen inom Stånden. Dessa äro ock auctoriteter: och då de ansett
sig kunna behandla denna fråga såsom icke varande en privilegii-
fräga, må det icke förtyckas mig, om jag anser R. o. Ad. äga
fullkomlig rättighet att den så behandla och icke låta binda hän¬
derna pä sig af en, i min lanke, alltför långt drifven grannlagen¬
het. På dessa och förut anförda skäl anhåller jag om afslag å
Utskis betänk, och bifall till K. M:s nåd. propos.
Frih. Cederström: Om dét å ena sidan icke kan bestridas,
att helgd af lag och privilegier måste hållas, så framt man icke
vill framställa sig såsom lagbrytare, så måste väl också å andra
sidan erkännas, att inga nya privilegier få titan Konungens och
samtlige RiksStms samtycke utgifvas och meddelas. Skulle nu
händelsen vara, att frågan ronde tolagen vore af pri vilegii natur,
så skulle äfven deraf följa, att detta privilegium vore ett Borgare-
St:s privilegium. Men det är icke BorgareSt., som i städerne äro
ensamt delaktige af tolagen; det är mänga andra; hvaraf ock torde
synas, att denna fråga icke är någon slåndsfråga. Men nu skulle
den likväl ganska lätt kunna blifva det, om R. o. Ad., hänförde
af farhågor för sina egna privilegiers helgd, skulle tillåta, att man
förklarade ett annat Stånds eller snarare städernes rättighet till
uppbärande af olika tolag, för ett BorgareShs privilegium. Jag
bestrider allt sådant försök att tolka privilegii-frågor i Sverige.
Det är RiksStms privilegier, som uti 114 § Reg.F. omtalas; men
icke städernes i Sverige långt olika rättighet att uppbära tolag.
Jag anhåller att man måtte afskilja denna fråga från sjelfva huf-
vudfrägan. Denna är då, huruvida man anser för Sverige nyttigt,
att städerne stå qvar med deras enskilda beskattning, oförmögna
att höja sig från den uselhet, hvaruti de nu sig belinna, eller om
man vill, genom bifall lill K. M:s nåd. propos., understödja dem
i hvad som fordras, för att fä fram dem i full fart. Må man icke
med Medståndens privilegier inblanda R. o. Ad. farhåga för sina
egna.
Den 2 April e, m.
57
egna. Jag har sjelf varit med bland deni, som vid 180!) års
riksdag afsade sig den största delen af de verkliga privilegier, sorn
Adeln dä hade, och detta genom de s. k. concessionerne, hvilka
linnas upptagne i 9 § af riksdagsbeslutet d. 2 Maj 1810. Desse
concessioner äro ett annex till 114 § Reg.F., och visa beskaffen¬
heten och omfattningen deraf.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Förgäfves har jaganat,
likasom vädrat, den storm, af tolkningen utaf 114 § lleg.F., som
åter skulle utbrista öfver R. o. Ad. och uttömma dess mattade
tålamod. Jag har i förväg förklarat, att jag icke på något vis
ingär i undersökning, huruvida frågan om tolagen verkligen är
af privilegii natur eller icke; men förgäfves! Jag har mäst afhöra
en afhandling, som skulle utreda denna fråga. Den hör icke hit,
dess utredande har af mig aldrig blifvit yrkadi; jag protesterar
emot förutsättningen af ett sådant yrkande å min sida. Jag er¬
känner, att frågan kan vara invecklad, och vågar icke afgöra den¬
samma med den tillförsigt Frih. Cederström ansett sig tillåten.
Måhända, för att gifva ytterligare styrka åt sin tolkning, har
Frilen erinrat om sina mandater från 1809 års riksdag; jag tror,
att när man känner dem fullständigt, torde det bästa vara att be¬
grafva dem i tystnaden.
Jag återvänder lill ämnet, och får, i likhet med hvad Hr
von Hartmansdorff gjort, påminna om det föga ädla uti att veder¬
gälla ondt med ondt. Förr än BorgareSt. förklarat sig belåtet med
den nya inrättningen, förr röstar jag icke för densamma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Här har under loppet af
discussiouen blifvit yttradt, att det icke vore R. o. Ad. värdigt
att afstå den K. propus., utan att R. o. Ad. borde vidblifva sitt
en gång i denna fråga afgifna förklarande. Jag vädjar till prot.,
huruvida R. o. Ad. någonsin gjort ett sådant förklarande. R. o.
Ad. har väl återremitterat StatsUtskis första betänk, ronde denna
fråga; men utan att dervid göra något förklarande. Något vid-
blifvande kan således icke nu komma i fråga; och hvad beslutets
värdighet beträffar, så förmodar jag, att hvilket beslut R. o. Ad.
än i denna fråga kommer att fatta, blifver det dock alltid R. o.
Ad. värdigt. Någon tyngd i vågskålen bör således icke eller ger¬
na kunna uppkomma af så maktpåliggande ord som värdighet.
Det är sagdt, alt ingen rättvisa linnes deruti, att en stad har 3
a 4 gånger så stor tolag, som en annan stad, belägen pä 6 fjer-
dingsvägs afstånd derifrån. Rättvisan skulle jag för min del tro
ligga deruti, att inkomsterne äro lämpade efter utgifterne. To-
lagsafgifterne för en stad, sorn har stora utgifter i och för dessa
inkomster, böra naturligtvis vara större än för en stad, som blott
har ringa utgifter för samma ändamål. För Stockholm t. ex. med
sina vidlyftiga quaier och hamnar å båda sidor af staden samt
mångfaldiga andra utgifter, måste ovillkorligt behofven vara be¬
tydligt större än för Södertelje. Sä är äfven förhållandet med
andra städer, och deruti ligger grunden till städernes olika behof
9 H. 8
58
Den 2 April e. m.
af tolag. Frill. Cederström liar gjort utkastet till en tafla, hvaruti
han sökt visa de lyckliga följder, som skulle uppstå deraf, att Sty¬
relsen öfvertoge uppbörden och förvaltningen af de tolagsmedel,
hvilka för närvarande släderne sjelfve äga att disponera. Han har
sagt, att det skall vara en Styrelse i Sverige, vid sidan af hvilken
inga borgmästare må finnas, hvilka ingripa i de communala an¬
gelägenheterna. Han har dermed förmodligen menat, att städer-
ne skulle till vederbörande embetsverk inkomma med förslager
till reparationer af den eller den bryggan, af den eller den quaien;
lill inläggande af golf uti något packhus eller anskaffande af nya vig¬
ter etc. Men jag hemställer, hvad drift, hvad allmän anda skulle
deraf i städerne befordras. Jag är öfvertygad, alt styrelseverken
hafva nog sysselsättning ändå, utan att gräfva ner sig uti sädane
detaljer, som i min tanka aldra bäst handhafvas af commuual-
slyrelserne, och jag kan derföre icke annat än förnya min begä¬
ran om bifall till Utskis förslag.
O „
Åtskilliga ledamöter hördes ropa pa propos.
Gr. Posse: Jag har ansett mig böra begära ordet, för att
litet närmare utveckla meningen med ett uttryck, som jag i mitt
förra yttrande begagnade. Jag sade nemi., att jag ansåg det icke
vara Ståndet värdigt all frångå sitt i denna fråga en gång fatta¬
de beslut. Jag får nu förklara, att jag härmed ingalunda åsyfta¬
de endast den återremiss, som R. o. Ad. beslutade, dä StatsUtsk:s
betänk. N:o 117 till pröfning förevar, utan alt jag fastmera åsyf¬
tade den omständighet, alt R. St. sjelfve för 10 år sedan begärt,
att K. M. mätte i nåder låta uppgöra förslag till förändrade slad-
ganden i afseende pä tolagen. Dä R. St. hafva begärt detta,
och K. M. nu uppfyllt deras önskan förmedelst aflätande af en K.
propos. i ämnet, sä synes del mig, som skulle det tillböra Stån¬
dets värdighet att åtminstone förblifva conseqvent och icke från¬
gå hvad det en gäng yrkat, särdeles då några nya skäl för ett
sädant beteende ä Ståndets sida icke under tiden hafva till¬
kommit.
Här har blifvit nämndt om den olikhet, som förefinnes i
tolagsafgifterne, inom det korta afståndet af 6 fjerdingsväg. Detta
påminner mig om ett förhållande, som är constaleradt, att nemi.,
till undvikande af högre tolags erläggande i en stad, fartyg segla¬
de till en annan pä 6 fjerdingsvägs afstånd belägen stad, der
tolagsafgifterne voro mindre och förlullade der sina varor, hvilka
sedan fortställdes till destinationsorten. Sädant är stridande emot
god ordning och påkallar en reglering, som jag anser vinnas ge¬
nom den K. propos.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det torde vara att gå
något långt i reglementerande i och för den ordning man finner
lämplig, alt vilja föreskrifva fartyg att gå till den ena eller an¬
dra staden och sålunda betaga den handlande rättigheten alt i
hvilken hamn han behagar lossa sina varor. Den händelse, hvil¬
ken Gr. Posse nyss omnämnt, tilldrog sig i Söderköping. En
Den 2 A pri 1 e. m.
59
Norrköpingshandlande lät nemi. sitt fartyg dit inlöpa samt der
förtulla fartygets last, som bestod af ull. Detta bände ett år, men
icke mera; ty uträkningen befalis vara nästan ingen. Men äfven
om så hände hvarje är, tror jag icke ali det allmänna deraf skulle
lida någon förlust eller att ens någon hade att med den saken
sig befatta. Detta sätt all gå tillväga bevisar nemi. ingen oord¬
ning, utan blott en uträkning af den trafikerande, som möjligen
genom den sålunda vunna besparingen kan till bättre pris sälja
sin vara.
Dä nu tankarne fallit på Norrköping, anser jag mig, med
afseende på Frih. Cederströms anmärkning om våra Svenska stä¬
der, att de icke tilltaga i storlek och välstånd, böra lemna den
upplysning, alt denna stad har under de sednare 30 åren ökat
siu folkmängd med 50 proc., och att under förlidne år fabriks¬
tillverkningen der i värde uppsteg lill lika mycket, som hela tack-
jernstillverkningen i Sverige.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: En värd talare har
under discussionen yttrat den förmodan, all Konungen skulle haf¬
va varit sinnad att återtaga Siu uti ifrågavarande ämne afgifna
nåd. propos., om Ilan hade vetat, alt BorgareSt. var så mycket
emot densammas antagande. När man med uppmärksamhet följt
discussionen denna afton och hört, hvilka personer, som hafva
talat emot den K. propos., skulle man nästan vara frestad att
tro, det ett sådant förhållande verkligen vore inträd), alldenstund
desse personers qvalificatiouer göra alt man skulle kunna förmoda nå¬
gonting sådant; men dä man å andra sidan tager i betraktande, alt
dylika företeelser här å detta rum icke äro så ovanliga, bör man
icke vid dem fästa något särskildt afseende. Jag tager mig derfö¬
re friheten anhålla, alt R. o. Ad. mätte vidblifva den öfvertygel¬
se, att K. M. verkligen vill den förändring, sorn Han föreslagit.
Hvad denna förändring beträffar, yttrade jag mig redan för¬
ra gången, dä denna fråga här förevar, lill bifall för densamma,
emedan jag ansåg den leda till ordning och rättvisa. Jag har
sedan dess icke förändrat åsigt i ämnet, och torde således icke
behöfva upprepa hvad jag dä anförde såsom skäl för mitt bifall.
Det har visserligen blifvit ytlradt, att nu gällande stadganden i
afseende på tolagen medföra samma fördelar; men jag får förkla¬
ra, att de i min tanka icke göra det. Jag ber blott att få fästa
uppmärksamheten på det förhållande, alt tolagsafgifterne icke drab¬
ba de städer, som uppbära den s. k. tolagen, utan de trafikeran¬
de. För dem måste det vara en stor fördel att vela, att hvart
de skicka sina fartyg och lossa sina laster, äro tolagsafgifterne de¬
samma. Jag vill icke längre uppehålla discussionen, utan slutar,
fullt öfvertygad derom, att hvar och en skall finna olägenheter-
ne af nu existerande förhållanden vara sä stora, att man med
glädje bör bifalla den K. propos.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Icke utan förundran»
jag medgifver det, har jag afhört den siste talarens utlåt. Han
bar icke riktigt uppfattat mina ord, dä jag sagt: hvem vet huru-
60
Den 2 April e. ni.
vida Regeringen skulle vidblifva sin propos., när den fått vela,
att densamma icke af BorgareSt. antages. Jag har icke tillåtit
mig att gissa till Regeringens afsigter. Jag har blott såsom en
hypothes framställt denna mening. Dock icke endast för detia
beriktigande skulle jag hafva vågat upptaga R. o. Adis tid. Men
samme talare har äfven tillåtit sig att anspela på min ställning i
samhället. Den skall aldrig hindra mig att såsom Svensk Rid¬
dersman bär fritt yttra mig öfver de ämnen, som förekomma,
och tillkommer det ej den värde talaren att i detta afseende fram¬
ställa någon anmärkning. Jag känner min ställning, vet hvad
jag säger och vet Hvem jag tjenar. Inför Honom kan jag djerft
och dristigt svara för hvarje ord, som jag från denna bänk yttrat;
de äro alla, ifrån det första till det sista, ingifua af den innerli¬
gaste kärlek för min Konung, likasom för mitt fädernesland och
mine pligter; men anmärkn-.r i denna hänsyftning äro lika obe¬
höriga, som oväntade.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Då StatsUtsk:s be¬
tänk. N:o 117 hos R. o. Ad. till pröfning förevar, blef detsam¬
ma, i anledn. af derå gjorde aumärkmr, till Utsk. återremitteradt.
Jag hade väntat mig, att Utsk. i dess nu afgifne betänk, i sam¬
ma ämne, skulle hafva lill besvarande upptagit de gjorda an-
märkmrne. Då likväl detta icke skett, och då jag dessutom var
en bland dem, som med min röst bidrog till frågans återremitte¬
rande; anhåller jag nu få förklara, att jag icke blifvit rubbad i
min öfvertygelse, utan att jag anser R. o. Ad. äga full anledning
att afslå Utsk:s betänk, och bifalla K. M:s nåd. propos.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då äfven jag för
min del yrkar afslag å StatsUtsk:s förevarande betänk, och bifall
till K. M:s nåd. propos. anhåller jag, att till de skäl, som af åt-
skillige talare i samma riktning blifvit anförde, få lägga ännu ett
annat, som, mig veterligen, icke blifvit under discussionen vid-
rördt och hvilket dessutom står i samband med Rikets tullförliål-
landen. Det är naturligt, att då de ökade införselstullarne afse skydd
för de inhemska näringarne, så kunna de icke beräknas annorlun¬
da, än i sammanhang med tolagsafgifterne. När nu tolagsafgifler-
ne äro olika i olika städer, så är äfven naturligt, att derigenom
lemnäs tillfälle för importören alt införa varorne på de ställen,
der tolagen är minst, hvarigenom således en ojemnhet i tullbe¬
räkningen uppkommer, som gör det omöjligt, att pä ett rationelt
sätt bestämma det skydd, den inhemska fabricationen bör genom
tull-lagstiftningen tillgodonjuta.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde II.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om Ii. o. Ad. behagade bifalla Stats-
- Ulsk:s utlåt. N:o 239.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde härefter, om R. o. Ad. afsloge förevar,
utlåtande samt bifölle K. M:s i ämnet aflåtna nåd. propos.
Den 2 April e. m. 61
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå H. Ex.
förklarade, det lian trott sig finna, att denna sednare propos. blif¬
vit med öfvervägande ja besvarad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller SlatsUtsk:s utlät. N:o 239, i anledn. af er-
liållne återremisser å utlåt. N:o 117, aug:de stapelstädernes tolag,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver StatsUtskis förenämnde utlåt, afslaget, och
bifaller R. o. Ad. K. M:s i ämnet aflåtna nåd. propos.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 15.
Nej — 19.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 5 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för den 2 dennes f. och e. m. samt
ett prot.utdr. för samma dag e. m.
Justerades pleniprotm för d. 1 sisth Mars f. och e. m. samt
d. 3 i samma månad.
Föredrogs och bifölls BancoUlskis d. 2 dennes f. m. på bor¬
det lagda utlåt. N:o 49, öfver en väckt fråga, att Bancofullm. må
berättigas å deposition i Hamburg emottaga silfver utöfver det be¬
stämda3 beloppet af 500,000 ndr silfver specie.
Företogs till afgörande punktvis Bevilln.Utskis d. 2 dennes f.
m. på bordet lagda mern. N:o 31, i anledn. af RiksStms olika
beslut i afseende å stämplade pappersafgiften.
62
Den 5 April f. m.
Usta punkten, ang.-de redactionen af chartce-sigillatce-för-
ordningcns 2 §.
Ulsk:s yttrande i denna punkt blef af R. 0. Ad. Infallet.
2:dra punkten, ang-.de chartering af bouppteckningar.
R. 0. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och god¬
kände voler.propostrne IN:ris 1, 2 och 3.
3:dje punkten, ang:de chartering af Jideicomissbref och an¬
dra dylika förordnanden.
R. 0. Ad. godkände den i detta ämne föreslagna voter.pro-
pos. N:o 4.
4:de punkten, ang-.de stämplade pappersafgifterne för adels-,
friherre- och grefvebref öppna bref uppå lika värdighet, sorn
det fordna Riksråds-embetet, samt riddare- och commendeurs-
bref af de K. Ordnar ne; 5:le punkten, ang-.de nödvändigheten
att vid bestämmande af afgifterne å Svensk-Norrske consulers
diplomer m. m. införa stadganden, sorn icke förnärma Konun¬
gariket Norriges rätt; och 6:le punkten, ang-.de churteringen för
de i 5 och 6 §§ af Utsk-.s förslag upptagne öppna bref full¬
makter och resolutioner.
R. o. Ad. vidblef sina förut fattade beslut rör:de de i dessa
punkter upptagne frågor, samt godkände voter.proposune N:ris 5,
0 och 7.
7:de punkten, ang-.de förändrad lydelse af 5 § uti Utsk:s
förslag till char t ie-s igilla t ce-för ordning.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: R. 0. Ad. torde er¬
inra sig Utsk:s, af R. 0. Ad. samt de öfriga Stånden godkända be¬
slut, i följd af en inkommen motion, att till ett enda samman¬
föra alla de olika afgiftsbeloppen för en och samma handling, nemi.
de, som förut varit upptagne i 5 § under namn af chartebelopp,
oell de som utgått enligt 10 § såsom ersättning för cancellige-
biihr och sportler i Konungens Cancelli, dels för alt erhålla kost-
nadsbeloppet utsatt på ett ställe, och dels på det sig tydligt skulle
visa huru mycket man betalte för hvar och en af de handlingar,
hvarom § handlar. Men till följd af denna sammanslagning in¬
träffade några otydligheter, hvilka i reservationer emot (Jlsk:s be¬
tänk. N:o 29 blifvit anmärkta. Utsk. tilltrodde sig likväl icke,
förra gängen ämnet förevar, att frånträda detaljerna af sitt för¬
slag, emedan tre Stånd redan bifallit Utsk:s första betänk.; men
R. 0. Ad. instämde sedan i PresleSt:s beslut, och dä två Ständ
sålunda stannat emot tvä, har Utsk. nu trott sig böra tillstyrka
R. St. att antaga R. 0. Ad:s och PresteSt:s beslut. Dock torde
jag särskildt få fästa uppmärksamheten derpå, att i redactionen af
5 § finnas dessa summor uppförde i enlighet med Ulsk:s förslag
till afgiflernas belopp, och således icke i öfverensstämmelse med
R. 0. Ad:s beslut rör:de de nedsatta afgiflerna; och då jag nu
lager mig friheten tillstyrka R. 0. Ad. att bifalla nästföljande §
Den 5 A p r i 1 f. m.
63
i betänk., så anliåller jag derföre, att sådant måtte ske med det
förbehåll, att sjelfva sifferbeloppen komma att rättas efter utgån¬
gen af den votering, som kommer att äga rum till följd af den
redan bifallna femte voter.propos. För öfrigt hemställer jag, hu¬
ruvida uppläsning af hela denna långa § är af nöden, då beloppen af
summorna äro alldeles lika med dem, som finnas upptagna i Ulsk:s
förra betänk., oell här ingen annan skillnad förefinnes än den, att
hvarje belopp linnes deladt i tvenne, del ena upptagande caneel-
ligebiihr och sportler, samt det andra det verkliga primitiva char-
tebeloppet.
Häruti instämde Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius.
Uppå härefter framställd propos. behagade R. o. Ad., som an¬
såg uppläsning af förevar, redactionsförslag icke erfordras, bifalla
Utskis hemställan om förändrad lydelse af ifrågavar. 5 §, dock
med förbehåll att, vid slutliga redactionen af denna § skulle iakt¬
tagas de förändringar i sifferbeloppen, hvilka kunde blifva en
följd af ilen votering i förstärkta StatsUtsk., som öfver de i sam¬
ma § upptagne afgifter komme att äga rum.
8:de punkten, ang:de upphörande af den i vissa fall all¬
mogen beviljude lindring uti och befrielse frän stämplad pap¬
perssäf gifts erläggande m. m.
Den i denna punkt föreslagna voter.propos. N:o 8 blef af
R. o. Ad. godkänd.
9:de punkten, ang-.de tillägg af orden ”äfvensom afskrifter
eller utdrag deraf” efter de i 6 § såsom frän stämpladt pap-
persafgift befriade, upptagne rubrilierne. ” jdrfskiften” och Bo¬
uppteckningar, dä behållna summan icke uppgår till 5o r:dr.”
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vågar hemställa, hu¬
ruvida icke R. o. Ad. skulle linna för godt att frångå sitt i detta
afseende fattade beslut, hvilket icke tyckes medföra följder af nå¬
gon synnerlig vigt. Derigenom kunde en voter.propos. förfalla.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag ville göra samma
framställning, som Frih. Palmstjerna nu gjort. Jag kan icke er¬
inra mig skälet, hvarföre R. o. Ad. fattade det från de öfriga
Stånden skiljaktiga beslutet, men mig synes skäl förefinnas att bi¬
träda deras mening.
Gr. Cronhjelm: Då denna fråga sista gången förevar, hy¬
ste jag samma tanke, som Utsk., men åtskilliga af R. o. Ad:s
ledamöter förmenade då, att då andra afskrifter skola charteras,
borde för dessa intet undantag göras. För min del instämmer
jag gerna i de ledamöters begäran, som yrka, att denna voter.¬
propos. mätte utgå.
Frih. Raab, Adam Christian: Om jag icke bedrager
mig, sä var jag också en af dem, som inom detta Stånd yrkade,
dä frågan förra gången förevar, att detta tillägg skulle utgå, der¬
före att det kunde leda derhän, att om man såsom bilagor i andra frå-
04
Den 5 April f. m.
gor, behöfver använda afskrifter af arfskiften och bonpptecknin- I
gar, så skulle dessa, tvertemot en annan föreskrift, bli fria från 1
chartering. Fastän jag för ögonblicket icke har saken så klar 1
för mig som jag önskade, tror jag mig likväl kunna påstå, alt det I
icke vore lämpligt att i denna punkt öfvergå till de andra Stån- |
dens beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade vidblifva sitt förut fattade beslut, samt godkänna 9:de vo-
ter.propos.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. behagade in- I
slämma uti de öfriga RiksSt-.ns i delta ämne fattade beslut, samt I
i följd deraf ansåge 9:de voter.propos. förfalla.
Ropades äfven ja och nej.
I auledn. häraf blefvo dessa propos:r förnyade, och efter der¬
vid lemnade svar, tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
den sednare propos. hade blifvit med öfvervägande ja besvarad.
10:de punkten, ang-.de förändrnd lydelse af 3 pank ten i
i morn. 7 § af nu gällande chartce-sigillatce förordning.
R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna voler.pro- t
pos. N:o 10.
II :te punkten, ang-.de föreslaget tillägg af orden ”ingen
köpeskilling, utan endast årlig” framför ordet ”städja” i f
punkten af i mom. 7 § af samma förordning.
Utsk:s yttrande i denna punkt bifölls.
12:te punkten, ang-.de föreslaget tillägg af orden ”eller
besittning på viss tid” i 1 punkten af f mom. 7 § af ifråga¬
varande förordning.
Hr von Hartmansdorff: I afseende, på denna punkt får
jag yttra detsamma, som vid den förra, alt jag icke erinrar mig
skälet, hvarföre R. 0. Ad. fattat ett annat beslut än de öfriga
Stånden. Mig synes emedlertid, ehuru jag icke haft tillgång lill
R. 0. Ad:s protocoll för att få behölliga upplysningar, som skulle
R. 0. Ad. lämpligen kunna förena sig med de öfriga Stånden,
hvarigenom denna voter.propos. komme att förfalla.
Gr. Cronhjelm: Jag torde ur betänk. N:o 13 få uppläsa
huru förhållandet med denna § från början varit. I 13 § läses:
”På det icke aftal, hvarigenom besittningsrätt till fast egendom
på viss tid öfverlåtes, må, i saknad af bestämd föreskrift om det
charlebelopp, som derföre bör erläggas, från sådan afgift njuta
befrielse, hemställer Utsk., att i 4 mom. 1 punkten, efter ordet
äganderätt, orden eller besittning på viss tid, må inflyta.” Jag
har nu icke sjelfva chart.-sigill.-förordn. till hands, men erinrar
mig bestämdt, att då detta ämne här föredrogs, så gjordes dere¬
mot
Den 5 April f. m.
65
mot af åtskilliga bland Ståndets lagfarne ledamöter, hvaribland,
såsom jag vill påminna mig, Kammarrättens Advocatfiscal Hr Print¬
zensköld, den invändning, att det skulle innebära någon motsä¬
gelse, om man stadgade samma förhållande, då fråga vore om
besittning pä viss tid, och dä fråga vore om äganderätt. Jag på¬
minner mig äfven, att en längre (liscussion i ämnet uppstod innan
R. o. Ad. fattade sitt beslut. Men som frågan ligger utom de
gränser, som omfatta milt praktiska lif, så deltog jag icke i dis-
cussionen, och tilltror mig derföre icke eller alt kunna nu till¬
räckligt upplysa saken.
Hr von Hartmansdorff: Efter de upplysningar, Gr. Cron¬
hjelm nu leranat, afstår jag från min framställning.
R. o. Ad. vidblef sitt i afseende på ifrågavar. tillägg fattade
beslut och godkände voler.propos. N:o 11.
13:de punkten, ang:de föreslagen förändrad redaction af
2 punkten i 4 morn. 7 § af ifrågavar. författning.
Utsk:s yttrande i denna punkt blef af R. 0. Ad. bifallet.
14:de punkten, ang;de rubriken till andra afdelningen af
tariffen öfver vexlars chartering.
R. 0. Ad. godkände den i ämnet föreslagna voter.propos. N:o 12.
15:te punkten, ang:de stadgandet om hvad, vid slämpelaf-
giftcns beräknande för tidningar, må förstås med ett halft ark.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
lfi:de punkten, angule beloppet af stämpelajgiften för tid¬
ningar.
Den i detta ämne föreslagna voter.propos. N:o 13 blef af
R. o. Ad. godkänd.
17:de punkten, ang:dc införande uti ifrågavar. författning
af ett bestämdt stadgande, att tidning, emot erläggande af
stämpelafgift, åtnjuter pnrtofrihet.
Gr. Cronhjelm: Orsaken till Utsk:s förslag var den, att då
denna fråga förevar i Utsk., tyckte man sig finna af tendensen i
författningen, att meningen aldrig varit någon annan, än att tid-
ningarne verkligen njutit portofrihet, derföre att de betalte stäm¬
pelafgift, men dä sådant dock icke fans i författningen bestämdt
uttryckt, gjordes af åtskilliga ledamöter i Utsk. det påslående, att
det borde i författningen införas. Då ärendet förekom i Ståndet,
bestriddes af åtskilliga ledamöter, att denna portofrihet hade upp¬
kommit såsom en ersättning för slämpelafgiften, på den grund att
sådant icke var tydligen utstakadt i författningen, hvarföre ock
R. 0. Ad. icke fann nödigt att i detta afseende vidtaga någon för¬
ändring. Det anfördes visserligen deremot, att om tidningarne
skulle åläggas att betala portoafgift, så skulle densamma komma
alt drabba icke dem sjelfva, utan den tidningsläsande allmänhe¬
ten. Jag har nu nyss af t. f. OfverPostdirecteuren erhållit en un-
9 H. 9
66
Den 5 April f. m.
derrättelse, hvilken jag anser mig pligtig att icke undanhålla R.
o. Ad., och anhåller derföre alt få uppläsa en afskrift af K. M:s
nåd. bref af d. 14 Jan. 1824:
”Sedan Rikets vid sista riksdag församlade Ständer, med öf¬
verlemnande af den utaf dem gillade och fastställde förnyade charlae-
sigill.förordn., uti särskild, dervid fogad tind. skrifvelse af d. 18
sisth Nov. tillkännagifva, det de, i anledn. af gjord framställning,
för godt funnit att, emot tidningarnes förseende med en särkild dertill
inrättad ehart.sigil.stämpel, bevilja allmän postfrihet för dem, ulan
annan förhöjning än det poslförvaltarne tillkommande arfvode, så
håfve Wi, enär flere förberedande anstalter äro af nöden, innan
den af R. St. beslutna stämpling af tidningar kan, särdeles i lands-
orlerne, komma i verkställighet, velat i nåder förklara, att det nu
bestämda porto för tidningar, som med posten afsändas, må fort¬
fara intilldess de åtgärder för stämpliugen, hvarom vederbörande
äga gä i författning, hunnit å hvarje ort, der tidning utgifves,
komma i behörig ordning, hvilket eder till kännedom och lind.
efterrättelse härigenom i nåder meddelas. Och Wi befalle eder
Gud Allsmäktig nådeligen.”
Efter uppläsningen häraf tilläde Gr. Cronhjelm:
Jag har velat meddela innehållet af denna K. skrifvelse en¬
dast för att upplysa saken, icke för att frän min sida yrka, att
R. o. Ad. i frågan förenar sig med de öfriga Stånden, öfverlem¬
nande sådant åt de Husets ledamöter, som lillvägabragte R. o. Ad:s
förra beslut, om de så finna för godt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuru jag icke kan på¬
minna mig, att jag instämde med de ledamöter af R. o. Ad.,
som yrkade utgåendet af dessa ord ur bevilln.förordn., vågar jag
likväl vid detta tillfälle hemställa, huruvida icke R. o. Ad. skulle
finna för godt att frångå sitt beslut i detta hänseende, enär K. M.
på förhand redan förordnat huru dermed skall tillgå, och enär tid-
ningarne under de sista tjugo åren icke betalt någon postporto.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma i de öfriga RiksStms uti ämnet fattade beslut,
samt i följd deraf ansäge voter.propos:n N:o 14 förfalla, ropades
starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf, alt han
trott sig finna, att ja härvid öfverrösta! nej.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., begärde votering, men
tillkännaf, innan voter.propos. i anledn. deraf hann blifva uppläst
lill justering, att han afstod från denna begäran.
18:de punkten, ang:de åtskilliga redactionsfor ändringar i
g § af char l .sigill f örorda.
Lades till handlingarne.
19:de punkten, ang.-de controllen öfver stämplade pappers-
afgiftens behöriga erläggande; och 20:de punkten, nng-.de före¬
slagna ändringar i / och 4 morn. i~j § af ifrågavar. förordning.
Ulsk:s yttranden i dessa punkter blefvo af R. 0. Ad. bifallne.
Den 5 A p r il f. nr.
07
21:sta punkten, innehållande anmälan, att Utsk:s i utlåt.
N:o 2 g afgifna förslag lill und. skrifvelse till K. M. blifvit
af samtlige RiksSt:n gudkändt.
Lades till liandlingarne.
Föredrogs ånyo Coust.Utsk:s d. 26 och 29 sisth Mars på bor¬
det lagda mera. N:o 33, ang:de ändringar och tillägg i föreskrif-
terne om grundlagsfrågors behandling.
Uppå begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., upplästes
dess vid detta mern. fogade reservation, hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
I öfverensstämmelse med min nu upplästa reservatron har
jag uppgjort ett förslag till ordalydelse för de ifrågavar. §§, hvil¬
ken jag anhåller att först, i ett sammanhang, få uppläsa, och
derefter få redogöra för de särskilda punkterna.
Härvid uppläste talaren följande:
Förslaget till § 56 antages med tillägg: på sätt i Riksd.-
Ordn. föreskrifves.
Förslaget till § 81 antages till och med orden: af R. St.
af göras.
Det återstående af 81 § erhåller följande lydelse:
Om förslaget af något Stånd ej genast godkännes, skall det
till Ulsk., med de inom Ståndet gjorda anmärkmr, återförvisas.
Det förslag, Utsk., till svar derpå, framlägger, kunna Stånden en¬
dast förkasta, eller, utan förändringar, godkänna. Om 2:ne Stånd
förkasta förslaget, skall det förfalla. Godkännes det af minst 3:ne
Stånd, förblifve det hvilande till nästa riksmöte.
Vid förslagets slutliga behandling, under sistnämnde riks¬
dag, kan det af RiksSl-.n endast ogillas, eller oförändradt an¬
tagas. I sednare fallet öfverlemnas det, genom Talmännen till
Konungen, som, i händelse han det gillar, sitt samtycke R. St.
meddelar.
Vill Konungen bos R. St. föreslå någon ändring i grundla-
garne, öfverlemne Han sin framställning, jemte Statsrådets tankar
deröfver, lill R. St., som genast, utan att derom förut öfverlägga,
åt Const.Utsk. uppdraga att utlåtande deröfver afgifva. Afstyrker
Utsk. Konungens förslag, förblifve det likväl hvilande till nästa
riksdag, om minst 3:ne Stånd derom öfverenskomma; i annan
händelse förfalle frågan. Tillstyrker Utsk. Konungens framställ¬
ning, med eller utan ändringar, behandlas den lika som andra af
Utsk. förordade grundlagsförslag.
IIr von Hartmansdorff tilläde sedermera:
Jag bar hemställt, att ett förslag af Const.Utsk., som ej vid
dess första föredragning godkännes af ett Ständ, måtte återförvisas
till Utsk. på samma sätt som ett vanligt lagförslag, d. v. s. med
alla de anmärkmr, som deremot blifvit gjorda, hvarigenom man
således undveke de s. k. gemensamma tankarne. R. o. Ad, erin-
68
Den 5 A p r i 1 f. m.
rar sig ulan tvifvel, huruledes dessa tankar kunna vara af någon
ledamot väl uppgjorda, men att de under öfverläggningen ofta un-
dergå hvarjehanda jemkningar, hvarigenom de blifva sä till sä-
gande på stående fot uppgjorda och antagna. Men det är icke H|
blott delta sätt att uppgöra dem, som vållar att de vanligtvis
blifva felaktiga. Dertill bidraga äfven andra omständigheter, för-
nämligast den, att när liera gemensamma tankar blifvit Ståndet H
underställda, så uppkommer vanligen tvist om företrädet dem emel- H
lan, ej blott hvad innehållet beträffar, utan man tvistar, lill och H
med voterar om ordningen • för deras pröfning. När man sent JH
omsider kommit till öfverläggning om sjelfva förslagen, så blifver
det, som först förekommer, måhända med mycken noggrannhet
granskadt och ändock förkastadl, kanske just derföre, att det all-
varligast tages i betraktande, och emedan det har anhängarne af
alla de öfriga emot sig. När dessa företagas, så är Ståndet ut- ^
tröltadl. Hellre än att blottställa sig för striderna om fyra eller H
fem särskilda förslag, som ytterligare förestå en, tager man må- H
hända det andra förslaget, änskönt det vore mindre godt än det H|
första, sorn man redan förkastat, eller något af dem som återstår. jH
— På delta sätt kommer verkligen icke det bästa förslaget att >9
öfverlemnas till Coust.Utsk:s pröfning. När då en sådan gemen- H
sam tanka kommer till Utsk,, så måste, emedan den utgör ett H
helt Stånds mening, derpå göras mera afseende än på en annan H
återförvisning. Utsk, skall söka sammanjemka alla de olika tan- H
kar, som anländt från de särskilda Stånden, och om det icke vill H
lyckas, så skall man rösta emellan deni, ehuru ingen måhända H
rätt väl passar ihop med det föregående i den §, sorn skall ändras. H
När en äterremiss deremot går pä vanligt sätt till Utsk., sä er häl- H
ler det fullständig upplysning om allt hvad som inom hvarje Stånd ^
blifvit yttradt, och får derigenom bättre anledn. att jemka och i
rätta sitt förslag, än när Utsk. blott meddelas en nakew tanka,
utan alt känna bevekelsegrunderna dertill. Man invänder, att
Utsk. derigenom skulle få sig tillskickade alltför vidlyftiga öfver-
läggningar. I fråga t, ex. om en nationalrepresentation, skulle
det blifva alldeles odrägligt både att skicka och emottaga hela den
mängd af anmärkn;r, som dervid möjligen blifvit gjorda. Jag er¬
känner, att denna olägenhet åtföljer en vanlig äterremiss; men det
vanliga af grundlagsändringar är, att de angå en eller annan §,
ett eller annat ord, som man vill utbyta. Den händelsen, att man
gör om hela nationalrepresentationen, är i hvarje land lika oer¬
hörd, som den att man förändrar ett lands hela brottmåls- eller
civila lagstiftning, och man stiftar ej grundlag för undantagen,
utan för vanliga förhållanden. Det är af dessa skäl, sora jag trott
mig böra tillstyrka det tillägg, jag nu underställt Ståndet.
Dernäst har jag sagt: ”Det förslag, Utsk., till svar derpå,
framlägger, kunna Stånden endast förkasta, eller ulan förändrin¬
gar godkänna”. De förändringar, som göras inom Stånden, till¬
komma i hast och lyckas sällan rätt väl. Det fordras en lugn be¬
sinning och mycken jemförelse mellan de olika lag-§§:ne för att
vara fullt förvissad derom, att de ord, som man vill sätta i st. f.
Den 5 A p r i 1 f. m.
69
dera Ulslv. föreslagit, verkligen äro tjenligare. Jag anser i all¬
mänhet vanskligt, att göra sådana förändringar i LagUtsk:s betänk.,
emedan, ora sådana tillkomma i alla fyra Stånden, så skola de sedan
antingen sammanjemkas genom förslag frän Utsk. eller detora röstas
i förstärkt Utsk. I grundlagsstadganden, der ordalagen företrädes¬
vis äro af stor vigt, äro dessa utvägar ännu betänkligare. Jag
tror således, särdeles med afseende på den erfarenhet vi haft un¬
der den föregående tiden, att raan i afseende på grundlagsfrågor
gör bäst att undvika ordförändringar i Utsk:s förslag. Man kan
genom sådana visserligen tycka sig hafva för tillfället någonting
uträttat, men när förslagen sedermera skola närmare granskas vid
en kommande riksdag, så blifver följden oftast, alt de flesta för¬
kastas, just derföre att de äro förhastadt uppgjorda. Förbättrings-
lusten leder således dertill, att man icke får någon förändring.
Man motarbetar således sig sjelf, just derigenom alt man söker få
det bästa för ögonblicket; man sannar uttrycket: le mieux est
l’ennemi du bien.
Vidare har jag tillstyrkt, att om Utsk:s förslag af två Stånd
förkastas, sä förfaller det; men godkännes det af minst tre Stånd,
förblifver det hvilande till nästa riksmöte. Detta mitt förslag ut¬
går från den tankan, som Const.Utsk. yttrade vid Reg.F:s fram¬
läggande år 1809, nemi. att det skulle vara mera än ett tillfäl¬
ligt allmänt tänkesätt, som skulle förauleda en grundlagsändring.
Man kan icke säga, att det för en förändring finnes något allmänt
tänkesätt, när derom icke finnes någon öfvervägande mening inom
11. St., alldenstund de äro Svenska folkets representanter, och så¬
lunda de enda behöriga att uttala hvad som må anses för allmän¬
na tänkesättet. Skulle man icke vilja erkänna, att det fordras
minst tre Stånds mening för att till hvilande godkänna ett grund¬
lagsförslag ; så handlar man tverlemot hvad som erkannes i all¬
männa lagfrågor, der nya förslag förfalla dä två Stånd stanna
emot två. Man invänder, att grundlagsfrågor behandlas vid tvenne
på hvarannan följande riksdagar. Jag svarar, att derest man an¬
tager den grund, från hvilken jag utgår, och hvilken framställdes
af 1809 års Const.Utsk., att det skulle fordras ett mera än till¬
fälligt allmänt tänkesätt, så måste man medgifva, att det äfven
vid den första riksdagen bör vara en pluralitet af R. St., som
uttrycker en sådan mening. Vill man åter säga, att när två
Stånd stanna emot två, skall frågan öfverlemnas lill förstärkt Utsk.,
sä afviker man först och främst från denna grund och för det andra
öfverlemna!- man då frågans afgörande möjligen åt minoriteten.
Jag har icke satt i fråga, att när ett Stånd är af olilia mening
med de öfriga, frågan skall såsom nu sker gå till omröstning i
förstärkt Utsk., just derföre att omröstningarne i sådana Utsk.
kunna gifva öfvervigt åt minoriteten, såsom R. o. Ad. väl känner.
Vid förliden riksdag hände det sig, att tre Stånd förkastade för¬
slaget till representationsförändringen och att ett Ständ godkände
det; men som det förstärkta Const.Utsk. gillade det ena Ståndets
mening, så blef förslaget hvilande. På samma sätt kan det gå i
omvändt förhållande, att det förstärkta Utsk. ej godkänner till
70
Den 5 April f. m.
grundlagsenlig behandling ett förslag, som tre Stånd gillat, men
blott det fjerde förkastat. Derföre har jag ansett dessa omröst¬
ningar böra undvikas.
I afseende på förslagets slutliga behandling vid den andra
riksdagen, har jag föreslagit tvenne nyheter: den första, att Konun¬
gen skall svara Ständerna endast då han gillar ett förslag. I an¬
nat fall iakttager han tystnad, och dermed är saken förfallen. I
min upplästa reservation, har jag redan anfört skälet, hvarföre jag
anser olämpligt, att några bevekelsegrunder för ett afslag i sådana
mål uttryckas, vare sig af Konung eller Ständer. Det tinnes öm¬
tåliga förhållanden mellan statsmakterna, der skälen icke äro lätta
att anföra, och der man bör undvika att antingen genom de rätta
skälens framdragande väcka förtrytelse och harm eller ock föran¬
leda andra uppgifter, än de verkliga eller kraftigast verkande skä¬
len. Hvad Ständerna beträffar, sä är med dem samma förhållande,
men med den skillnad, alt när tre Stånd hafva bifallit en K.
propos. och ett Stånd afslagit densamma; så mäste man anföra
det enda Ståndets skäl till afslaget, ehuru de ingalunda innefatta
R. St:s eller de liesta Ståndens mening. R. o. Ad. täckes erinra
sig huruledes det redan inträffat vid denna riksdag då en und.
skrifvelse skulle justeras." Vi voro i stor förlägenhet i afseende
pä de skäl, som måste anföras, emedan de hvarken legat till grund
för R. o. Ad:s eller tvenne andra bifallande Stånds beslut, utan
endast för det afslåendes mening. I andra länder begagnar man
sig af vissa uttryck, som icke ens innehålla ett bestämdt afslag.
En ledamot af detta Stånd, som jag ser här tillstädes, torde kun¬
na upplysa om de ordalag, sorn vid sådana fall begagnas i Eng¬
land. Jag tror att de heta: Konungen vill taga saken i öfvervä¬
gande, eller något dylikt. Med ett ord, man uttalar icke bestämdt
afslaget, än mindre skälet.
Den andra nyheten är, att jag uteslutit föreskriften om sva¬
rens meddelande på Rikssalen, när sådana skola lemnäs. Utan tvif¬
vel är det ingenting mera onyttigt tidspillande både för Rådgifvare
och Ständer, än deras uppträdande på Rikssalen, för alt meddela
och afhöra svar, då Konungen icke är tillstädes, och då det ofta
är svårt nog, att få nog många ledamöter af Stånden att åtfölja
Talmännen till Rikssalen. När Konungens propositioner kunna
genom Statsråden öfverlemnas till Talmännen i Stånden, och detta
sker med minskad tidsspillan för begge statsmakterna, sä synas
äfven svaren kunna meddelas på samma sätt när Konungen bifal¬
ler Ständernas anhållan. Nu är äfvenledes förhållandet, såsom R.
o. Ad. täckes erinra sig, att fastän Const.Utsk. är berättigadt att
förqväfva ett af enskild riksdagsman gjordt förslag till grundlagsän¬
dring; så skall likväl Utsk. alltid till Stånden framföra en K. propos.
f sådant hänseende. Jag har bibehållit detta; men, på sätt jag i
min reservation yttrar, ansett riktigt, att Ständerna i afseende på
K. propos:r åtnjuta samma rätt, då det är fråga om grundlag, sorn
då det är fråga om alla andra författningar, och att således Stän¬
derna må kunna vid första riksdagen antingen godkänna eller för-
I Den 5 April f. m. 71
I kasta dem. Det återstående af mitt förslag är lika med det som
I Utsk. förordat.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då jag i vissa delar
af ifrågavar. förslag till den 81 § Reg.F. instämmer uti den me¬
ning, som uttalar sig i Const.Utslcs betänk., och i vissa delar uti
hvad den siste talaren anfört, men då jag i andra högst väsendt-
liga är derifrån ganska skiljaktig, så anhåller jag att få redogöra
för mina åsigter i ämnet. — 1 och 2 mom. af Utsk:s förslag
kan jag naturligtvis icke annat än godkänna. Likaså kan jag icke
annat än gilla, att Disk. delat 5 mom. i två delar, så alt den ena
delen omtalar huru förhållas skall, om RiksStin antaga ett förslag
utan förändring, och den andra när Stånden antaga det med för-
( ändringar. Detta särskiljande anser jag vara särdeles ledande till
reda. Rör:de 3 mom. skall jag bedja alt sedan fä yttra mig, eme-
1 dan jag anser, att detta morn., ifall min mening skulle vinna bi¬
fall, icke bchöfver utgöra eli särskildt mom. Jag ber derföre att
få börja mina anmärkn:r med det 4 morn., hvaruti Utsk. föresla¬
git, att då ett förslag första gången kommer in till Stånden och
icke godkännes, så är det Ståndens rättighet att vid äterremissen
uttrycka sin gemensamma tanka, men ulan att Utsk. behöfver
dervid fästa något särskildt afseende. Förhållandet i detta fall
efter nu gällande grundlag är, att då Const.Utsk:s förslag inkom¬
mer till ett Stånd, så besluter Ståndet antingen att godkänna el¬
ler att underkänna det, eller alt godkänna det med vissa förän¬
dringar, uttryckta i en gemensam tanka. Sådana gemensamma
tankar åligger det nu Utsk. att söka sammanjemka till ett helt,
eller, såvida detta icke låter sig göra, anmäla skiljaktigheterna
hos Stånden, och om Stånden då icke förena sig, uppställa voter.-
propos:r. Utsk. har i stället föreslagit, att Coust.Utsk., fästande
afseende eller icke vid ett Stånds gemensamma tanka, hör inkom¬
ma med ett nytt förslag, samt stadgar vidare i början af 5 morn.,
att det förslag, som dä för andra gången förekommer, kan af
Stånden förkastas eller godkännas med eller utan förändring. God¬
kännes förslaget med förändringar, böra dessa uppställas såsom
Ståndets gemensamma tanka, och då först skulle Utsk. äga skyl¬
dighet att fästa afseende på Ståndens olika gemensamma tankar,
och söka sammanjemka dem. Derefter blir proceduren densamma
som nu, att nemi. tvisten skall slitas i förstärkt Utsk. Utslcs för¬
slag innehåller således en åtgärd mera än hvad som nu äger rum,
nemi. en återremiss med gemensam tanka, pä hvilken Utsk. icke
behöfver fästa afseende. Della kan visserligen icke vara så egent¬
ligen vigtigt, men jag ber likväl att få motsätta mig detta förslag
af följande skäl. Jag förutsätter nu, att Utsk. ingifver sitt första
förslag, och alt eli RiksSt. deremot vid äterremissen gör några
anmärkmr i en gemensam tanka. Utsk. fäster derpå icke något
afseende, utan ändrar hela förslaget, såsom Utsk. tycker, och går
derpå in med sitt andra förslag. Stånden hafva då äler rättighet
alt uppgifva deras gemensamma tankar. Antingen blifva dessa lika
med dem, som första gången uppgäfvos, i hvilket fall hela omgån¬
72
Den 5 April f. m.
gen tjenar lill ingenting, eller också blifva de olika. Det sednare
förhållandet skulle deremot förutsätta å Ståndens sida en incon-
seqvens. Jag tror nemi., alt Stånden i de Hesta fall skola anse
sig förhindrade att framställa en gemensam tanka, som står i strid
med den förut afgifna. Då skulle jag hellre tillstyrka, hvilket äf¬
ven föll mig i sinnet då jag första gången läste förslaget, att in¬
gen gemensam tanka skulle första gängen uttryckas, utan återre-
missen i stället åtföljas af hela discussionen inom Ståndet. Dervid
förekomma dock några olägenheter. Jag vill dervid icke fästa mig
vid den mindre, som utgöres af den omgång ärendet derigenom
underkastas, och den tidsutdrägt, som för Utsk. derigenom åstad¬
kommes att genomläsa hela det vidlyftiga discussionsprotocollet,
särdeles i mera omfattande grundlagsförslag, t. ex. ett representa¬
tionsförslag, der fyra olika förslag äro byggda på fyra olika grun¬
der. Men en större uppmärksamhet fäster jag vid den invänd¬
ning, jag i enskilda samtal hört göras, att om ingen gemensam
tanka får gå tillbaka till Utsk., ulan endast discussionsprolocollen,
så kan Utsk. verkligen missledas om hvad som är Ståndets ge¬
mensamma tanka; ty icke har Utsk. fog att tro, det Ståndet har
delat alla de anmärkn-.r, som derinom blifvit gjorda, och hvilka
ofta stå i strid med hvarandra. Om t. ex. en och samma an-
märkn. har gjorts af 4 talare, men 4 andra deremot gjort en
annan, som slår alldeles i strid med de förras, så har Utsk. svårt
att finna hvilkendera meningen i Ståndet egentligen varit öfver¬
vägande. Derföre skulle jag tro, att i detta mindre vigtiga fall,
det nu gällande stadgandet bör bibehållas. Man säger, att dessa
gemensamma tankar stundom framkomma något på slump, äfven¬
som alt de, till följd af en iråkad trötthet, kunna vara dels mindre
väl redigerade dels mindre grundade; men för min del skulle jag
tro, alt i den mån förslaget är vigtigt, förfalla dessa anmärkn;r.
Ty ett grundlagsförslag af mera omfattande vigt plägar icke alle¬
nast i tryck utdelas och utgöra föremål för enskildt begrundande,
utan äfven för gemensamma öfverläggningar innan det i ett Stånd
förekommer, och jag befarar derföre icke, att några hugskott skola
lyckas göra sig gällande såsom ett helt Stånds gemensamma tan¬
ke. Ar saken af vigt, så tror jag icke eller att tröttheten skall
kunna verka derhän, att man antager hvilket förslag som helst.
Sedermera uppstår frågan om huru många Stånds godkännande
som skall erfordras. Jag ber då att först få göra en ganska ringa
anmärkn., men som jag likväl icke anser mig böra undertrycka.
Utsk. har antagit de tvä orden godkänna och förkasta såsom
motsatser lill hvarandra. Ordet godkänna anser jag gerna kunna
användas om Ständernas åtgärd vid första riksdagen, emedan det
icke innefattar någonting positivt, utan endast, att man för den
gången anser förslaget dugligt. Men hvad ordet förkasta beträf¬
far, så tycker jag, då förslaget blott undergår granskning vid den
första riksdagen, och derefter blifver hvilande, samt möjligen för¬
kastas vid den andra, att detta ord icke här är det rätta, utan
att om man använder ordet godkänna för det ena fallet, så torde
man
Den 5 April f. m. 73
raan lämpligast för det andra kunna begagna ordet underkänna.
Detta ord innefattar också icke något bestämdt afslag, utan endast,
att man anser förslaget icke vara så godt som det boil vara.
Då Utsk. antager, alt ett förslag bör blifva hvilande, om det
godkännes af lie Stånd, så lärer icke fråga kunna uppslå derom,
alt detsamma ju icke bör vara händelsen om förslaget af alla
fyra Sländen skulle godkännas; icke eller derom, att då fyra
Stånd underkänna ett förslag, detta icke blifver hvilande. Ulsk:s
åsigt, att ett förslag, sorn af tre Ständ underkännes, bör förfalla,
kan jag icke annat än på det högsla gilla ; ly jag är af den me¬
ning, ali förslagets godkännande eller underkännande bör bero
deraf, om del bar mera eller mindre för sig än emot sig. Men
jag skulle önska, att Ulsk., på sätt Hr von Hartmansdorff nyss
också anfört, hade tillämpat samma grundsats, dä fråga vore om
godkännande. Men i detta fall stadgar Utsk., alt om tre Ständ
godkänna, men ett Stånd underkänner, så skall votering ske i
förstärkt Consl.Utsk. Jag vill nu icke närmare fästa mig vid des¬
sa voteringar i förstärkt Consl.Utsk., rör:de hvilka jag till en viss
grad inslämrner med den siste värde talaren; ty jag anser verk¬
ligen grundlagsförslag vara alltför vigtiga för att derom kasta lott;
men jag tycker, att dä ett förslag liar tre Stånd för sig, och der¬
till Utsk., samt blott ett enda Ständ emot sig, sä bör sådant va¬
ra tillräckligt, och någon votering i förstärkt Utsk. icke komma
i fråga. Förslaget är ju derföre icke antaget, utan fordrar ändå
vid nästa riksdag alla fyra Ståndens bifall.
Nu återstår alt betrakta saken, i händelse två Stånd stanna
emot två. I sådant läll ber jag få fästa uppmärksamheten pä för¬
hållandet i 1809 års grundlag. Dess 56 § innehåller huru ären¬
den i allmänhet skola behandlas, då de från Ulsk. återkomma,
men innehåller ingenting särskildt för grundlagsfrågor. Deremot
utgör den 81 § eli undantag ifrån den 56, hvarigenom särskildt
stadgas huru med grundlagsfrågor skall förfaras, och denna § ly¬
der, i hvad den rörer denna sak, på följande sätt: ”Const.Utsk.,
hvars pligt det vara skall att grundlagarne granska, äger rätt att
hos R. St. föreslå de ändringar deruti, som det anser högst nö¬
diga eller nyttiga och möjliga att verkställa. R. St. må icke å
den riksdag, dä Ulsk. någon sådan ändring föreslår, ulan först å
den nästföljande derom besluta.” Således berodde det, enligt den¬
na §, på Consl.Utsk. all framlägga förslag, hvilket, om det också
af alla fyra RiksSt:n underkändes, likväl skulle hvila till nästa
riksdag. Den siste värde talaren har sökt visa, genom åberopan¬
de af moliverna till denna grundlag, att 1809 års Const.Utsk. haft
någon annan afsigt, än den, som synes i Reg.F:s 81 §. Härvid
ber jag alt för det första få erinra, alt då olika meningar kunna
dragas af motiver, lärer man väl vara pligtig att hälla sig till
den, sora blifvit bokstafligen tillämpad i sjelfva föreskriften, och
det så mycket mera, dä ett annat stadgande i samma grundlag
bjuder, att densamma skall efter ordalydelsen tolkas. I alla fall
tror jag, att del anförda skälet icke är riktigt åberopadt; ty då
9 Ii. 10
74 Den 5 April f. m. ■
Ulsk. säger, att grundlagsändringar icke böra ske ulan till följd af 1
ett mera äu tillfälligt allmänt tänkesäll, så bör delta uttryck 1
icke, såsom den siste talaren ansett, hänföras endast lill den för- 1
sta riksdagen, utan egentligen lill den andra. Om ett förslag kun- '
de antagas vid den första riksdagen, sä kunde det hafva tillkom¬
mit genom en blott tillfällig opinion; men just för alt undvika
sådant, hade 1809 års Utsk. föreslagit, att förslaget skulle hvila
till nästa riksdag. Jag anser mig hafva så mycket mera skäl till
denna tydning, som motiverna derigenom komma i full öfverens¬
stämmelse med sjelfva §, men jag upprepar ännu en gång, att
om det äfven kunde bevisas att moliverna stöde i strid med den- i
na §, så är man likväl skyldig att följa §:s ordalydelse. För min J
del anser jag det likväl vara att gå alltför långt, då man lillög- j
ger Const.Utsk. en sådan myndighet, att dess förslag skall blifva 1
hvilande, äfven om det icke af något Stånd godkännes. Jag an- f
ser, nemi. att det, för alt få hvila, bör åtminstone hafva mera för J
sig än mot sig. Men jag anser äfven, att man gått för långt å
andra sidan i nuvarande Const.Utsk:s förslag, då man yrkat, alt <
ett förslag skall förfalla, som har Ulsk. och två Stånd för sig. 1
Vi skola nemi., icke förglömma, alt Const.Utsk. verkligen utgör
en större politisk auetoritet än de öfriga Ulskm, ehuru jag icke
vill tillerkänna det en alltför vidsträckt makt, och alt således ett
förslag, som har Utsk. och två Ständ för sig, verkligen har mera
för sig än emot sig, samt derföre bör blifva hvilande. Utsk. sy¬
nes mig deremot hafva ställt Const.Utsk. i full paritet med Lag-
Ulsk., i hvilken förmodan jag genom den siste talarens yttrande
vunnit bekräftelse. Const.Utsk. har sig likväl i grundlagen till-
lagda åtskilliga prerogativer, som visa att det står vida öfver Lag-
Utsk. i maktutöfning. Ett af dessa, som den värde talaren icke
bestridt, är att grundlagsförslag icke få väckas inom Stånden, men
deremot kunna af Const.Utsk. underkännas, så att de aldrig kom¬
ma till Ståndens kännedom. Helt annat är förhållandet med van¬
liga lagfrågor, som först och främst kunna väckas i Stånden, och
sedermera, om de äfven få hela LagUtsk. emot sig, ändock skola
dit återkomma. Vidare, om Const.Utsk. tillstyrker bifall lill en
K. propos., sä behöfs det icke mera, för att den kommer att hvi¬
la; och om Utsk. afslyrker propos., så skall det åtminstone hafva
tvä Ständ emot sig, för att den K. propos. skall blifva hvilande.
Allt detta visar, att Const.Utsk. utgör en verklig politisk auclori-
tet, hvilket deremot icke är fallet med LagUtsk. Jag tror der¬
före, att ett förslag, som är godkändt af två Stånd och Const.¬
Utsk., icke bör förfalla. Men nu uppslår frågan, om, på hvad sätt,
och i hvad mån, det bör befrämjas lill hvilande. Man har i det¬
ta fall yrkat, och kommer troligen under nuvarande discussion
att vidare yrka, alt votering då bör anställas i förstärkt Utsk.
Derom ber jag att få anföra några ord. Jag kan nemi. tänka
mig ett Const.Utsk. sammansatt ungefär på samma sätt som vid
d tina riksdag, der tvenne bestämdt olika nuancer möta hvaran¬
dra, och der nästan hvarje fråga kommer att få lika många nej
som ja i urnan. Ordförandens omedvetna val af ett ja eller ett
Den 5 April f. m.
nej i den förseglade sedeln kora mer då att gifva utslaget. Det
mäste då kunna hända, att ett förslag, sora är mindre af behofvet
päkalladt, antages, under del att ett annat nödvändigare, under¬
kännes, oell ytterligare kan raan föreställa sig, att dessa förslag
till ändringar i olika grundlags-§§ hafva det samband med hvar¬
andra, att ehuru grundlagen kunde blifva väsendtligen förbättrad
genom bådas antagande, så skulle den blifva verkligen försämrad,
om det ena antages men det andra förkastas. Jag tror derföre
man bör undvika att kasta lott om grund!ags-§§. Härtill kom¬
mer, att resultatet af en sådan votering i förstärkt Utsk. skulle
komma att anses såsom ett uttryck af Ständernas godkännande,
hvilket vore en påtaglig osanning; ty hvilken kappa som helst
kan icke förändra ett gifvet factum, och detta påminner mig va¬
rit händelsen i afseende å de beslut, som fattades i den första
Nord-americanska Congressen under frihetskriget, emedan Con-
gressen nemligen stadgat, att om meningarne än voro aldrig så
skiljaktige, så skulle likväl alla beslut deereleras vara enstämmigt
lättade. Sådant måste naturligtvis discreditera sjelfva saken, dä
allmänheten förr eller sednare får kännedom om verkliga förhål¬
landet. Jag tror derföre, att man icke bör utgifva såsom god-
kändt af R. St. ett förslag, sorn i sjelfva verket icke har mera än
två Stånd och Const.Uisk. för sig. Men då ett sådant förslag i
alla fall har mera för sig än emot sig, så vill jag derföre icke
eller att det skall qväfvas. Jag föreslår derföre, att det skall hvi¬
la till nästa riksdag, men icke såsom af alla Stånden godkdndt,
utan i det skick, hvari det sig verkligen befinner. Jag föreslår
nemi., alt om tvä Stånd godkänna ett förslag, och två Stånd un¬
derkänna detsamma, så skola de två Stånd, som underkänt försla¬
get, vara pligliga att meddela Const.Uisk. genom formligt beslut
uppfattade skäl för deras afslag, hvarefter förslaget kommer alt
hvila till nästa riksdag, atföljdt af dessa två Stånds protest eller
jäfvande. Denna protest kommer då att inflyta såväl i riksdags¬
beslutet, som i alla andra handlingar i ämnet, samt slutligen alt
för Ständerna vid nästa riksdag framställas. Ändamålet, hvarföre
ett grundlagsförslag skall hvila från en riksdag till en annan,
kan icke vara något annat, än att dels R. St., dels Konungen, och
dels den stora tänkande allmänheten, för den mån, alt denna all¬
mänhet kan inverka på de blifvande representanternas öfvertygel¬
se, ali, säger jag, alla dessa auctoriteter måtte kunna binna stad¬
ga sitt omdöme i frågan. Mig förefaller det, som skulle ett hvi¬
lande förslag framstå med långt mera vigt, om det hvilar utan
några jäfsanmärkningar, hvilket blir följden af en votering i för¬
stärkt Disk., än om det kommer att framstå såsom ett af två
Ständ framkastadt förslag, ålföljdt af tvenne Stånds protest. Detta
är orsaken, hvarföre jag tror, alt då två Stånd stanna emot två,
förslaget bör hvila på det sätt jag nu nämnt.
Sedermera uppslår frågan om huru förhållas skall för den
händelse, att Stånden till Utsk. afgifva gemensamma tankar lill
förändringar i förslaget. Äfven der är det naturligt, då dessa
förändringar skola af Utsk. sammanjemkas till ett helt, att om
76 Dun 5 April f. m. ■
Stånden äro ense om förändringen, förslaget blir hvilande utan 1
votering i förstärkt Utsk., emedan äfven om denna förändring skulle 1
hafva Utsk. enmot sig, så har den likväl vida mera för sig än |
emot sig. Återstår nu endast, huru förhållas skall, om icke |
Ständernas meningar kunna sammanjemkas. Om icke åtmin¬
stone tre Stånd kunna blifva ense om förändringen, sä vet jag
i sanning icke något annat sätt att slita frågan, än hvad Utsk.
i strid med Hr von Hartmansdorff föreslagit, nemi. genom vote¬
ring i förstärkt Utsk.
Den sista frågan blir om två Stånd godkänna förslaget och
tvä Ständ underkänna det, men ändå äska en förändring. Dä an-
f . .
ser jag, att, Utsk., jemväl bör söka sammanjemka meningarne;
men att om sådant icke lyckas, hör om de olika meningarne vo¬
teras inom Utsk. förstärkt till 20 ledamöter af hvarje Ständ, all¬
tid på det sätt, som Utsk. enligt min tanka riktigt föreslagit. Ty <
det synes mig såsom Utskis önskan vore, att ja-propositionen vid |
alla sådana voteringar skulle blifva Utsk:s oförändrade förslag, åt¬
minstone har jag så uppfattat saken, och jag föreställer mig, att
detta är åtminstone ett slycke på vägen till Hr von Hartmans- *
dorffs ide'. Om de fyra Stånden hade livar sitt olika förslag a, i
h, c och d, sä skulle nemi. den slutliga voteringen i hufvudsaken
alltid blifva om Ulsk:s förslag, men innan man kom lill denna
votering, skulle man votera bort tvä eller tre contrapropostr, så
att den sista propus, alltid blefve, att förslaget skulle blifva oför-
ändradt sådant det af Utsk. blifvit framställdt, eller också med
det Stånds vidtagna förändringar, hvars contrapropos. blifvit gällande.
Till följd af hvad jag nu haft äran anföra, har jag tillåtit
mig att uppsätta ett förslag till gemensam tanka, äfvensom jag
anhåller att, lika som Hr von Hartmansdorff, fä tillämpa denna ge¬
mensamma tanka på en redaction af sjelfva lagrummet. Jag ber
nu alt få uppläsa dessa uppsatser:
Ståndet förklarar såsom sin gemensamma tanke:
1:0. Att dä återremiss med förklarande af något Stunds ge¬
mensamma tankar, åsyftande förändring af ett af Gonst.Utsk. fram-
lagdt förslag, äger rum, bör Utsk. vara pligtigt att, såvidt möjligt,
Ståndens olika tankar sammanjemka, pä sätt mom. 5 innehåller;
hvadan hela 4:de mom. synes böra utgå.
2:o. 5 mom. Tre Stånds beslut höra, vid första riksdagen,
varti gällande till godkännande, underkännande och förändring.
Stanna, vid fråga om godkännande eller underkännande, tvä Ständ
mot tvä, höra de tvenne underkännande Stånden vara pligtige att
meddela Const.Utsk. skälen till sitt underkännande; och hör för¬
slaget sedan, ätföljdt af dessa tvenne Stånds sålunda uppgifne skäl,
hvila, för att af R. St. vid nästpåföljande riksdag slutligen afgöras.
3:o. Blifva icke minst tre godkännande Stånd, eller, för
den händelse att endast tvä Stånd godkänna förslaget, dessa tven¬
ne ense om deri yrkade förändringar, och kunna icke deras olika
tankar i sådant afseende sammanjemkas, bör i förstärkt Const.¬
Utsk. frågan om förändring slitas, på sätt det nu ifrågavarande för¬
slaget i slutet af 5 mom. innehåller.
Den 5 April f. m. 77
Då jag tillämpar denna gemensamma tanke på redactionen
af 81 §, skulle 1 och 2 mom. af Utsk:s nu framlagda förslag
blifva oförändrade, men 4 mom. utgå och 3 mom. erhålla följan¬
de lydelse:
Hvad Const.Utsk. till ändring i grundlagarne, sjelfmant eller
uppå derom af riksdagsman väckt fråga, föreslår, kunna RiksSlm
antingen underkänna, eller med eller utan förändring godkänna.
Godkänna minst trenne Stånd förslaget, skall det, såsom af R. St.
godkändt, hvila till nästpåföljande riksdag, och då af Ständerne
afgöras. Underkänna minst trenne Stånd förslaget, förfalle det¬
samma. Godkännes förslaget af tvenne Stånd, men uuderkännes
af tvenne, vare de sednare pligtige att meddela Const.Utsk. skälen
till sitt underkännande, och hvite sedan förslaget, ålföljdt af de
tvenne Ståndens sålunda uppgifna skäl för underkännandet, för
alt af R. St. vid nästpåföljande riksdag slutligen afgöras. God¬
kännes förslaget med förändringar, blifva de, hvilka hvarje Riks-
St. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar, till Const.¬
Utsk. ,hänvisade. Äro minst trenne godkännande Stånd, eller, för
den händelse att endast två Stånd godkänna förslaget, desse tven¬
ne ense om förändring i en eller flere delar deraf, skall detsam¬
ma, sålunda förändradt, blifva hvilande till nästföljande riksdag,
såsom ofvan sagdt är. I annan händelse, och såvida ej i begge
fallen det nyss nämnde antalet godkännande Stånds olika tankar
om de förändringar, som i förslaget böra göras, kunna, uppå
Consl.Utsk:s framställning till dessa Stånd, sammanjemkas, skall
Utsk., genom val af samtliga RiksSlms plena förstärkt till ett an¬
tal af tjugo personer af hvarje Stånd, medelst samfälld omröstning
bestämma hvilken förändrade ordalydelse, som skall blifva hvilan¬
de, eller, om ingen sådan godkännes, att all fråga om ändring i
förslaget förfaller.
Vidare tilläde Gr. Cronhjelm:
Jag utbeder mig att helt kort få yttra mig öfver de följan¬
de momenten, hufvudsakligen i anledning af Hr von Hartmans-
dorffs framställning. Hr von Hartmansdorff har yrkat, att hvar¬
ken frän Konungens sida, eller från representationens, skulle skäl
för afslag behöfva anföras. För min del kan jag icke eller inse
någon anledn. hvarföre dessa skäl skulle anföras. Ständernas skäl
kunna icke för Konungen blifva hemliga, då deras öfverläggnin-
gar icke äro det, och Konungens skäl kunna, på sätt den siste
talaren anfört, ofta vara af den grannlaga natur, att de icke böra
uppgifvas. Så är äfven förhållandet i andia länder; i England
till exempel användes termen: ”le Roi s’avisera,” ty såsom man
vet, nyttjas allt ifrån Normandernas invasion det Fransyska språ¬
ket emellan Konungen och parlamentet. Deremot kan jag icke
dela den värde talarens åsigt, att K. proposir skulle behandlas li¬
ka med enskilde riksdagsmäns motioner. Förhållandet är för när¬
varande, att en K. proposition icke får i Stånden discuteras, utan
skall genast lill Const.Utsk. remitteras, och att om Utsk. då till¬
styrker densamma, så blifver den hvilande. Detta utgör således
78 Den 5 April f. ra. H
ett K. prerogativ, och då jag anser, att Konungens och Ständer-*
nas prerogativer i vårt statsskick äro så afvägda emot hvarannan,*
som de böra vara, så kommer jag icke någonsin att föreslå någon I
inskränkning i Konungens prerogativer. I detta fall önskar jag 1
således, alt det mätte få förblifva vid hvad som är. Slutligen" får 1
jag anmärka, att jag icke uti mitt förslag upptagit den af Hr I
von Hartmansdorff» anmärkmr, som jag gillat, emedan jag förmo- 1
dar, att Hr von Hartmansdorff icke lärer underlåta att sjelf derå ]
begära propos., och skulle Ståndet bifalla min åsigt, så kan detta
lätteligen dertill fogas. Ändtligen får jag bedja Ståndet om ur¬
säkt för den visserligen långa stund jag uppehållit öfverläggningen,
men jag torde finna denna ursäkt i ämnets vigt och mångfal¬
dighet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lilkännagaf, att plenum kom-
me att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag talar emot både det förslag
till gemensam tanka, som Hr von Hartmansdorff framställt och
det som den siste värde talaren afgifvit. Men jag hemställer, hu¬
ruvida icke i afseende på formen för föredragningen Hr Gr. o.
Landtm, skulle linna tjenligt, alt de gemensamma tankar, som en
talare vill framställa, böra nu genast i hans första yttrande fram¬
ställas, på det man ändtligen en gäng måtte få veta hvarom frå- t
gan egentligen är. Jag vill först försvara Ulsk:s betänk, i det
mora., som rörer afgifvande af s. k. gemensamma tankar. Jag
åberopar derutinnan Gr. Cronhjelms yttrande, men ber att få till-
lägga tvenne momenter. Gr. Cronhjelm har redan anmärkt, att
man icke kan af discussionen sluta till hvad som är allmänna
tänkesättet inom ett Stånd, ty det gifves personer, som tänka men
icke tala, och jag vågar ingalunda gifva talaren mera vigt i våg¬
skålen än tänkaren. Det andra skälet är, att det kan vara svårt
att ur dessa gemensamma tankar vinna ett godt resultat. Det är
visserligen alltid svårt att skrifva en lag, isynnerhet om det skall
ske i en talrik församling. Men man får icke härvid för mycket
fästa sig dervid, att Riddarhuset för närvarande kan bestå af 400
ledamöter eller derutöfver, ty om man tänker sig R. o. Ad. re-
presenteradt på ett annat sätt tili icke större antal än ett af de
andra Stånden, så stå icke samma svårigheter qvar; och när man
stiftar lag, så måste man stadga för det bästa man kan emotse,
och icke för de olägenheter, som voro locala eller tillfälliga i ti¬
den. Derföre anser jag, lika med Gr. Cronhjelm, att Utsk-.s för¬
slag i denna del är godt. Gr. Cronhjelm har sedermera gjort en
anmärkn. emot det af Utsk. begagnade ordet förkasta, derföre att
ett förslag icke kan afgöras vid den första riksdagen. Då emed¬
lertid ett förslag alldeles förfaller om det afslås af fyra eller tre
Stånd, eller genom votering i förstärkt Consl.Utsk., så ser jag
icke någonting oriktigt uti att begagna ordet förkasta i st. f. un¬
derkänna. Jag kan icke se någon egentlig skillnad emellan de
båda orden. Grefven har vidare yttrat, att då två Stånd stannat
emot två, skulle förslaget blifva hvilande. Jag är i det fallet en-
i Den 5 April f. m. 79
Kt; med både Hr von Hartmansdorff och Gr. Cronhjelm, alt grund¬
lagsförslag icke böra antagas genom lottkastning, och jag har
derföre inom Ulsk. yrkat, alt när två Stånd stannade emot två,
skulle frågan förfalla; men jag erkänner, att om man kunde, med
begifvande i denna punkt, vinna det öfriga af Utsk:s förslag, så
vill jag icke yrka på denna punkt, ehuru jag anser de skäl stå
qvar, sorn föranledt mitt yrkande inom Utsk. Jag vill således
medgifva, all då två Stånd stanna emot två, frågan må afgöras i
förstärkt Utsk., emedan jag icke inser någon annan form. Den
formen Gr. Cronhjelm föreslagit, fruktar jag icke kommer att god¬
kännas af de andra Stånden. Detta medgifvande anser jag mig
kunna göra, emedan hufvudändamålet med Ulsk:s förslag, som är
en utredning af den strid, som nu förefinnes emellan 56 och 81
§§ Heg.F., vinnes, om förslaget antages äfven med denna modifi-
cation. Men då jag gör detta medgifvande, så yrkar jag å andra
sidan en förändring i Utsk-.s förslag, som står i sammanhang der¬
med, att när tre Ständ hafva godkänt eller förkastat förslaget, så
skall det i förra fallet vara godkändt och i det sednare förkastadt.
Derigenom undviker man voteringar i förstärkt Utsk., likasom jag
velat undvika dem äfven då två Stånd-stanna emot två. Gr. Cron¬
hjelm har grundat sin tanka i detta fall på den grundsats, som
synes vara följd af 1809 års grundlagsstiftare. Jag medgifver, alt
man af sjelfva lagen kan draga den slutsatsen, att då ett förslag
blifvit af Utsk. afgifvet, detsamma icke kan underkännas vid för¬
sta riksdagen. Men deremot ser man, på sätt Hr von Hartmans¬
dorff anfört, onekligen i motiverna, och äfven i grundlagens be¬
skaffenhet i det hela tagen, uttalad den princip, alt då dessa grund¬
lagsstiftare i Sverige införde don nyhet, att det skulle vara en
möjlighet för Svenska folket att kunna förbättra sina grundlagar,
så borde likväl denna möjlighet vara åtföljd af försvårande for¬
mer, så att man icke skulle fatta något beslut i en så vigtig frå¬
ga, ulan alt hafva noga betänkt den och funnit den gillad af ett
mera än tillfälligt allmänt tänkesätt. Jag biträder denna grund¬
sats på det aldra högsta och önskar, att man aldrig måtte vika
derifrån. Hr von Hartmansdorff har föreslagit en förändring i
afseende på den händelse då ett grundlagsförslag blifvit af Stän¬
derna antaget, och Konungens svar skall meddelas. Jag har in¬
genting emot att detta sker annorlunda än på Rikssalen, och vill
således icke motsätta mig denna förändring. Till följd af hvad
jag nu anfört, föreslår jag, att R. o. Ad. ville såsom sin gemen¬
samma tanka uttrycka, att om två Stånd stanna emot två, skall frågan
i förstärkt Utsk. afgöras, men om deremot tre Stånd hafva bifal¬
lit förslaget, skall det utan votering i förstärkt Ulsk. blifva hvi-
lande, och om 3 Stånd förkastat förslaget, skall det likaledes var¬
da förkastadt.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anförde dels skriftligen
dels muntligen:
Man klagar öfver riksdagars längd; man klagar öfver de icke
nog tillfredsställande resultater, som, i trots af det trägnaste arbe¬
te, der ernås. En vana har tillkommit, alt för alla dessa olägen¬
80
Den 5 April f. m.
heter beskylla fyrdelningen; — fyrdelningen! se der den Pando-
ras ask, ur hvilken allt ondt utströmmar! Blott man kommer att
rådslå på två, ännu bättre, på ett enda rum, — då är allt bo-
ladt, då skall den gyllene åldern hos oss återkomma, då skall det
gamla Thule varda ombytt till Lycksalighetens ö, och vår enda
omsorg blifva den, att akta ögonen för de stekta sparfvar, som
hoptals skola flyga oss i gapet. — Jag önskar appetit!
Jag ämnar visst icke att ur theoretisk synpunkt söka försva¬
ra representationens sammanträde på 4 särskilda rum. Men lika¬
som hvarje person har sin karakteristiska individualitet, så ock
hvarje folk, hvarje stat. Konsten, ledd af god och fast vilja, kan
stundom lyckas att något modifiera personernes och äfven folkens
individualitet; dock är häruti konstens förmåga inskränkt; indivi-
dualiteterne utveckla sig efter naturlagar, och det häfver sig, en¬
ligt erfarenheten, icke så lätt med försöken alt efter behag un¬
derkasta dem en plötslig metamorphosis. Deremot förslår konsten,
ledd af viljans kraft, lätt nog dertill, att befria individen, och
sammaledes Staten, från yttre tillsatser och vanställande omkläd¬
nader, tillkomne vare sig af slumpen, eller genom missledd konst,
oskickligt konsdande. Af sådana tillsatser, af slika ett oskickligt
konsllandes alster, är till en del Reg.F., är snart sagdt hela Riksd.-
Ordu. uppfylld. Der är det rätta, men försummade fältet för nö¬
diga, nyttiga, snart och utan våda verkställbara förbättringar.
En af de oundgängligaste nödiga är förbättringen af sjelfva
methoden till förbättringars åstadkommande. Bristerne i den me¬
thod, som i 56 och 81 §§ Reg.F. utstakas, äro alltför påtagliga;
känslan deraf oss allt för bittert påtrugad af erfarenheten; de
tarfva, för att inses, hvarken förklaring eller bevis. Coust.Utsk.
har sökt att afhjelpa dessa brister genom stadgandernes förtydli¬
gande, åtminstone lill en del deruti lyckats.
Jag afbryter mig här, för alt vördsamt anhålla, att, i fall of¬
ficiel kännedom är ankommen om de öfriga Ståndens beslut idella
ämne, densamma mätte blifva Stånden meddelad.
I anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd.seerel., att från
Borgare- och BondeStm ankomne prot.utdr. ronde pröfningen af
förevar, mern., innehölle, att BorgareSt. återremitterat mern., med
förklarande af Ståndets gemensamma tanke, att Ståndet anser de
föreslagne förändringarne i 56 och 81 § Reg.F., såsom hvarken
ändamålsenlige eller nyttige ej kunna antagas, och att Ståndet an¬
ser 81 § Reg.F. böra omarbetas i öfverensstämmelse med 56 § af
samma grundlag, så ali, äfven derest ett vid en riksdag af Const.-
Utsk. framlagdt grundlagsändringsförslag varder endast af ett Riks-
St. lill hvilande anlaget, det likväl bör komma under omröstning
hos förstärkt Const.Ulsk.; samt alt BondeSt. återremitterat mern.,
under förklarande, att Ståndet fann den af Utsk. föreslagna än¬
dringen icke antaglig, utan deremot såsom sin gemensamma tan¬
ke antog Hr Wa:rns, mern. bifogade reservation, med anmälan i
öfrigt lill Utsk. att ställa 81 § Reg.F. i öfverensstämmelse med
56 § i samma grundlag; hvarjemte nu upplystes, att underrät-
tel-
Den 5 April f. ni.
SI
telse om PresteSl:s i ämnet fattade beslut ännu icke till R. o.
Ad. ankommit.
Frih. Palmstjerna fortfor härefter:
Denna underrättelse, såsom icke helt och hållet öfverensstäm¬
mande med hvad som allmänna ryktet rör:de Medståndens beslut
utspridt, förändrar visserligen i någon del min åsigt om frågans
behandling. Dessa Stånd hafva således icke, såsom ryktet utspridt,
förklarat förslaget vara onödigt och onyttigt. De hafva visserligen
ogillat Const.Utsk:s förslag, men de hafva likväl, såsom det synes,
lemnat en dörr öppen för att kunna till dem närma sig. Jag tror
då, att måhända, vid ett ifrån Coust.Utsk. utgående sammanjemk-
ningsförslag, man visserligen hör gä dessa Stånds önskningar till
mötes så lill vida, att någon ting sättes i st. f. hvad som för
närvarande innehålles i 81 och 56 §§ Reg.F. För min del skulle
jag anse det rättast, att Ståndet antoge Hr von Hartmansdorffs
förslag, såsom gemensam tanka till förändring i SI §. För egen
del röstar jag vid sådant förhållande för Hr von Hartmansdorffs
förslag, såsom det, hvilket närmar sig mest till del riktiga och
som äger de stora förtjensterne enkelhet, tydlighet, verkställbar¬
het. De största och minst drägliga felen i nu gällande stadgan-
den äro, om jag ej misstager mig, följande:
l:o Improviserade gemensamma tankar, stundom tillkomna
nära nog genom slumpen, alltid utan tillräcklig pröfning i Stån¬
den antagna, och hvarmedelst försök kunna göras, att alldeles kring¬
gå Coust.Ulsk:s pröfningsrält, samt genom motioner, i denna form
i plenis framkläckta, kullkasta grundlagarne i sin helhet.
2:o Onröstningarne i förstärkt Utsk. emellan sålunda fram-
alstrade gemensamma tankar och otankar: ett uselt sätt att ut¬
röna den sanna meningen, och hvarmedelst, enligt erfarenhet,
stundom utrönes — helt annat.
Dessa radicala fel äro genom Hr von Hartmansdorffs förslag
afhjelpte.
Förslaget har vidare den förtjenst, alt vérkliggöra ett syfte,
som föresväfvade grundlagarnes stiftare, hvilkas afsigt var att lill
förändring deri skulle erfordras en mer än tillfällig allmän me¬
ning, uttryckt vid två pä hvarannan följande riksdagar. Deremot
lemnar det, när det betraktas fördomsfritt, opartiskt och utan ett
af intet gilhigt skäl rältfärdigadt misstroende, fullt så mycket
som nu gällande lagar, möjligheten öppen för alla de förbättrin¬
gar, sorn af en sådan mening stödjas; och andra än dessa äro
icke önskeliga. Derjemte vidblifver förslaget 1809 års grundtanka
i detta ämne, att nemi. endast inom en vald och trängre krets,
Coust.Utsk., kan (åtminstone) finnas mognad insigt om tjenlighe-
ten af en förändring, samt förmågan att redigera en grundlags-§,
hvilken sednare förmåga isynnerhet aldrig kan sökas hos ett helt
RiksSt., än mindre hos fyra särskilda. Const.Utsk. skulle således
förblifva hvad det hittills varit eller bort vara: den sil, så att
säga, hvilken förslagen till ändringar måste genomgå, innan de
blifva ett öfverläggningsämne för mängden.
9 H. 11
82
Den 5 April f. m.
Mitt bifall till detta förslag innebär icke ovillkorligen det
omdöme, att det lyckats uppnå hvad som, enligt vårt statsskick,
skulle kunna benämnas fullkomlighet. Om jag ansåg tjenligt att
ytterligare splittra de redan så delade meningarne, så skulle jag
måhända förena mig uti åtskilliga af de modificationer, som Gr.
Cronhjelm framlagt, och som han uti ett sä väl utfört anförande
förklarat och motiverat, jag skulle måhända äfven sjelf föreslagit
en eller annan jemkning. Men att härigenom ytterligare splittra
meningarne, vore ändamålsvidrigt. Hr von Hartmansdorffs förslag
har, enligt min tanka, ostridiga företräden, och är i synnerhet
oändligen bättre, än hvad som nu, till föga heder för lagstiftare¬
nas skicklighet, är stadgadt i 56 och 81 §§ Reg.F. Jag tillstyr¬
ker fördenskull, alt Ståndet, med återremitterande af Coust.-
IJlsk-.s betänk. N:o 33, malte förklara dess gemensamma tanka
vara uttryckt i Hr von Hartmansdorffs förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då redan 3:ne för¬
slag till gemensamma tankar blifvit afgifne och möjligen ännu
flere kunde blifva framställde, det vore att förutse, att öfverlägg-
ningen, derest den komine att omfatta dem alla, skulle blifva min¬
dre redig och äfven svär att följa. H. Ex. finge derföre, i likhet
med hvad en gång förut skett, laga sig friheten alt till de talare,
som ville yttra sig i ämnet, hemställa, att förslagen till gemen¬
samma tankar först mätte få framställas, och att sedermera öfver¬
läggning om hvarje förslag må få äga rum i den ordning, som
derefter kunde blifva bestämd.
Gr. Frölich, David: Jag skulle nästan kunna begagna
samma ingress, som Hr Lagerhjelm, nemi. att jag talar emot
Utsk:s förslag, emot Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam
tanke, emot Gr. Cronhjelms förslag och likaledes emot Frih. Palm-
stjernas. Detta sätt, alt genast förklara sin åsigt emot alla andras,
tror jag vara något, som icke allenast har sin grund i den vanli¬
ga menniskonaturen, ty så många hufvuden så många olika tan¬
kar, utan jag tror äfven att den är synnerligen appläcabel på det
sätt, hvarpå man söker att frambringa grundlagsförslag, enligt den
nuvarande Svenska grundlagen. Det är verkligen icke så mycket
fråga om att kunna få några gemensamma tankar, som att få yt¬
tra några egna ideer, ty att formerna hafva gjort del nära nog
omöjligt att kunna få någon gemensam tanke, torde erfaren¬
heten hafva visat hvar och en, som med någon uppmärksamhet
betraktar frågans ställning. Annu mera splittring än den, som
ägt rum i positiva grundlagsändringsförslager, synes tvistande och
splittring förefinnas om ändring i sjelfva del machineri, genom hvilket
grundlagsförändringar skola lill vägabringas. H. o. Ad:s öfverlägg¬
ning har nu till föremål att tillse, huruvida detta machineri skulle
på något sätt ändras. Hvad säger då erfarenheten oss om förut¬
gående dylika försök? Jo, den har visat oss, alt delta tvistande
om machineriet är mer än tjuguårigt, d. v. s. har allt sedan år
1823 vid hvarenda riksdag förefallit; allt med samma olycka, att
icke kunna träffa det allmänna tänkesättet. Jag tillstår, att om
Den 5 April f. m.
83
raan någonsin kan säga: ”Vestigia me terrén!”; så måste detta här
kunna tillämpas, ty i sanning är del de spår, som R. St. nu i
mer än tjugu år trampat upp, som nu förskräcker mig, och gif¬
vet- mig misströstan om möjligheten att kunna på denna väg å-
stadkomma någon jemkning i dessa §§. Det torde vara nödvän¬
digt alt litet närmare undersöka hvad orsaken kunde vara till den¬
na alldeles absoluta svårighet, som nära gränsar till omöjlighet,
att få någon ändring i dessa §§. Orsaken har icke kunnat vara
den, att ju icke allt sedan 1823 samtlige RiksSlm hafva ansett,
all 56 och 81 §§ åro i sirid med hvarandra. Tvertom hafva de
alla medgifvit detta. Således hafva också alla medgifvit, att det
vore eli stort behof all fä dem rättade. Dernäst visar sig, att vissa
grundsatser i båda dessa §§ hafva gjort sig allmänt och obestridt
gällande, och om hvilka jag sedermera skall yttra mig; men be¬
synnerligt nog är det icke dessmindre nästan omöjligt att komma
lill något resultat. Detta, mine Hrr, kan jag icke förklara på annat
sätt, än att i den män man begagnat dessa §§, för alt dermed
tillvägabringa ändringar i grundlagarne, så bar inom de fyra Stån¬
den, och jag vågar äfven säga i det allmänna, det tänkesätt blif¬
vit mer än tillfälligt ja verkligen ett allmänt faktiskt tänkesätt,
att här äro tvenne partier, af hvilka det ena vill försvåra alla
grundlagsförändringar och det andra vill göra alla grundlagsför¬
ändringar lätta. Om det är sant att så är, och jag vet icke om
någon vill vara så litet uppriktig att han nekar det, så synes man
böra på allvar fråga sig, hvartill det kan tjena att på sådant sätt,
som hittills skett sedan år 1823, försöka att jemka dessa §§ till¬
sammans. Det har nu af Utsk. blifvit antydt, att förändringarne
vid 1812 och 1815 årens riksdagar skulle, efter som man trodde,
hafva tillkommit genom ett förbiseende af hvad 81 § Reg.F. in¬
nehåller. Detta mäste Utsk. till en del sjelf hafva trott; men jag
tror mig hafva upptäckt helt andra orsaker, hvarföre icke det
moment, som tillkommit i 56 §, äfven införlifvades med den 81 §.
Först och främst får jag förklara, alt dä man vet, att det var
Ridd.secret. Silfverstolpe, som till pennan författade förslaget lill
tillägg i 56 §, och alt han hade ganska väsendtligen haft sin hand
i stiftandet af 1809 års grundlagar, så tycker jag det vara den be¬
synnerligaste förklaring att säga, alt han skulle hafva glömt hort
hvad som stod i 81 §, när han satte på papperet förslaget till
tillägg uti den 56. Orsaken, hvarföre han valde en sådan form
till att fä ett tillägg i den 56 §, är lätt förklarlig och är nemi.
den, att i 81 § voro nedlagda så beskaffade grundsatser, som icke
borde rubbas genom det tillägg, som nu åsyftades. Dessa grund¬
satser voro t. ex., att icke något förslag till grundlagsförändring
borde få väckas inom Stånden, utan att de nödvändigt skulle väc¬
kas först i Const.Utsk. och icke få företagas till behandling inom
RiksSOn, så vida icke Const.Utsk. tillstyrkte dem. Detta var en
hufvudsaklig grundsats, och jag tror icke att det ännu finnes nå¬
gon, som ville taga bort den, åtminstone radicalt. För min egen
del får jag förklara, att jag icke vill taga bort denna grundsats.
Dernäst var det en annan grundsats, att icke något förslag fick
84
Den 5 A p r i 1 f. m.
väckas oell afgöras vid samma riksdag, utan ali hvarje förslag,
som väcktes till beredning vid en riksdag, ovillkorligen skulle fö¬
rekomma till hufvudsakligt beslut vid den påföljande. Detta är
också en grundsats, som jag aldrig har hört någon vilja taga bort
ur våra grundlagar. Den tredje grundsatsen finnes i 81 §, nemi.
att alla fyra Stånden skola vara ense om beslutet, så att icke, i
likhet med hvad som äger rum vid alla andra riksdagsfrågor, tre
Stånd skulle kunna besluta. Nu frågar jag eder, mine Hrr, om
man likväl icke anser den 81 § motsvarande ändamålet, nemi.
att någonsin kunna ,få en grundlagsförändring; månne det då vore
rimligt att föreslå, alt i samma § insätta ett morn., som till den
grad står i strid med den 81 §, att när det heter der, alt alla
fyra Stånden skola fatta ett sammanstämmande beslut, så uppgif¬
ver den 5(1 § ett helt annat sätt för att åstadkomma delta beslut,
dä den nemi. icke talar om att det skall vara fyra Stånd vid den
riksdag, som är fråga om, utan säges, att hvad HiksSim hafva
yttrat blott skall anses såsom deras gemensamma tankar, hvilka
skola sammanjemkas och förvandlas lill ett helt, så att förslaget
kan hvila såsom ett fullständigt beredt utlåtande. Detta är således
påtagligen en alldeles ny method att deliberera vid första riksda¬
gen emot hvad den 81 § Reg.F. uppställt. Huru vill man nu,
att en klok karl, som ville försöka att få en sådan ide’, som ge¬
nomgår hela 56 §, skulle hafva bjudit till att flytta in detta mora.
uti 81 §; han skulle derigenom hafva riskerat två saker: den ena
att försvaga de högst nödiga grundsatser, som jag refererat, och
den andra var den kraft man önskade lemna ät allmänna opinio¬
nen i detta afseende. Detta var så mycket nödigare, som, enligt
hvad man vet, 81 §:s föreskrifter egentligen åsyftade att (nöta så-
dane öfverrumplingar, hvarom man erinrade sig sedan 1772 och
1789 årens riksdagar, nemi. att förslager, som framställdes af
Konungamakten, ett tu tre kunde blifva grundlagar, hvilket då
kallades revolutioner. Det var högst vigtigt, att göra dessa prin¬
ciper så kraftfulla som möjligt, och huru skulle man då våga att
rubba denna §? Hvad gjorde man derföre? Jo, man valde att på
ett annat ställe sätta till i 56 § detta morn., på det att del skulle
kunna anses såsom ett alternativ, när nb. RiksSl:n voro i så pass
endrägt, att de kunna begagna det. Det är den omständigheten,
mine Hrr, att vi (ingo detta tillägg i 56 § Reg.F., som vi också
hafva att tacka för att vi kunnat fä der och hvar, sedan 1815, en
och annan liten ändring i grundlagarne; ty innan detta mom. till¬
kom, så var det verkligen absolut omöjligt att efter 81 § tillvä¬
gabringa någon grundlagsförändring, enär den förutsatte ett en¬
stämmigt beslut af alla fyra RiksStm vid första riksdagen, så väl
som sedan vid den andra. Hvad har nu erfarenheten visat vid
handläggning af alla sådana frågor? Jo, den har visat, såsom Hr
von Hartmansdorff säger, att i vissa delar har det allmänna tän¬
kesättet blifvit mer än tillfälligt, det har blifvit allmänt, och då
har man godvilligt brukat motionsrätten i 56 §, och jemkat sig
tillsammans till ett hvilande förslag, hvarefter man sedan har kan¬
ske händelsevis vid nästa riksdag bifallit det. Så har det tillgått;
Den 5 April f. m.
85
men ifrån den stund här väcktes det colossala förslaget, att ändra
hela representationen, —ett förslag, sora Hr von Hartmansdorff, då
han nyss hade ordet, kallade ett oerhördt förslag, hvarmed han
troligen menade eli ovanligt förslag, ty att det icke nu är oer¬
hördt, det vela vi, som hört ordas derom under 2:ne riksdagar, —
då började man, säger jag, anse alla förändringar i grundlags-§§:ne,
såsom ”oerhörda”. Emedlertid hafva vi nu detta oerhörda förslag
och en Regeringsledamot har förklarat, att det icke kan falla. Nu
finner man, att i samma mån, som ett sådant oerhördt förslag om
en representationsförändring har kommit på bane, och ett sådant
allmänt tänkesätt har blifvit ultaladt på det sätt, att det icke kan
falla, i samma mån skulle nödvändigt striden om denna motions¬
rätt blifva ofantligt mycket varmare än förut. Nu talar man om
att icke mera splittra opinionerna, och en talare näst före mig
har, sedan han i början af sitt tal yttrat sig på ett sådant sätt,
att jag skulle vilja kalla det för motsatsen emot en bok, som skrefs
för en ålla å tio år sedan och som allmänt fick namn af 1’éloge
de loui le monde, d. v. s. att Frih. Palmstjernas yttrande in¬
nehar en condamnalion de tont le monde, åtminstone af allt
hvad R. St. i den frågan gjort, icke dess mindre, efter alt haf¬
va afhört hvad två Stånd hade beslutat, funnit sig föranlåten att,
för att icke splittra meningarne, förena sig med en annan leda¬
mot. Att instämma deruti erkänner jag mig dock icke vara ca-
pabel af, och då jag särskildt på detta rom af aktningsvärda le¬
damöter erhållit vänskapliga, men dock ganska ampra förebråelser,
för det att jag ständigt förorsakar splittring inom detta Hus, så
ber jag få förklara, alt jag skulle så gerna som någon vilja förena
mig om vissa här fattade beslut, blott jag funne att de kunde äga
bestånd mer än för dagen och för en enda votering; så fort någon
uppstår och afgifver ett någorlunda passabelt förslag, som jag kan
anse kunna uthärda mer än en dags lifstid, såskall jag sluta mig
dertill; men olyckan vill, att den sidan, till hvilken jag rätteligen,
enligt mitt skaplynne, borde höra, icke genom sina representanter
har lyckats att uppställa uti representationsfrågan någon princip,
och detta parti kan icke begära nytt biträde till deras arbete,
emedan hvarken jag eller någon annan verkligen kunna veta hvad
de egentligen önska, under det jag sjelf har en ganska bestämd
åsigt om representationsfrågan och om möjligheten att nu få den
afgjord, Jag kan derföre icke inlåta mig i den strid, som nu är
öppnad rör:de detta Const.Utsk:s mern. N:o 33, på det sätt, som
Hr Lagerhjelm och Hr von Hartmansdorff hafva gjort. Jag vill
alldeles icke företaga mig att, för att åstadkomma en gemensam
tanka, granska de reglementariska föreskrifter, som Hrrme nu sy¬
nas vara angelägne att här få antagne; men jag vill likvisst när¬
mare och, om Hrrme tillåta mig, genom en bild bedja att få för¬
klara, hvarigenom jag skiljer mig ifrån de öfrigas åsigter. Jag
anser, att genom representationsfrågans väckande och fortfarande
är ett stort fälttåg öppnadt emellan dem, som vilja hafva repre¬
sentationsförändring och dem, som icke vilja hafva någon sådan.
Till delta fälttåg och egentligen för att kunna fortsätta striden med
86
Den 5 April f. m.
framgång är behöfligt att söka intaga säkra positioner. Snart
upptäcker man, att det finnes en fästning, hvilken är lika
som nyckeln till hela fälttåget. Denna fästning finnes i de
här förevar. §§, och deri är nuvarande Const.Utsk. jemte sin för¬
nämste ledare allsvåldig. Med den värde commendanten skulle jag
för min del möjligen hafva hopp att kunna ingå i capitulation, d.
v. s. icke att jag vill capitulera, men jag tror, att commendan¬
ten skulle vilja capitulera, om nb. de personer, som vilja anfalla
detta fäste, (den angripande corpsen) någonsin kunde förena sig
om att attaquera de svaga punklerne på fästningen. Vöre man af
den tanken, alt fästningen är alldeles ointaglig, så borrie man väl
efter strategiens reglor söka att gä förbi densamma och söka på
andra vägar, än den vanliga, inkräkta landet, som man vill taga
i besittning. Men raina värde vänner pä den liberala sidan synas
ej vilja någondera delen. Skillnaden emellan mig och de ledamö¬
ter, som jag nu här vill söka att församla, för att gemensamt med
mig anlalia commendanten och hans fästning, är den, att de värde
ledamölerne hafva nu, i st. f. att betrakta fälttågets egemliga än¬
damål, som är att vinna seger i representationsfrågan, af dea
skicklige commendanlen låtit inleda sig i specialfäktningar, der¬
med de emot Const.Utsk. och dess commendant öfva sig i den
ädla konsten, som kallas ”Part d’escrime”, d. v. s. konsten att med
floretter gifva hvarandra oskadliga stötar. Hela denna tvist om
att få ändra och jemka 56 § tillsammans med den 81 är lill
punkt och pricka öfverensstämmande med Part d’escrime, ty man
kan ge hvarandra primer, secnnder, lertser och quarter, utan alt
en enda bloddroppa spilles, och hela resultatet af fäktningen blir
att få anteckna till protocollet hvem som har fått de flesta stö-
tarne. Striden är icke afgörande i något afseende, utan man vi¬
sar blott huru karlavulen man sjelf är, eller huru klent motstån¬
dare veta alt parera. Så länge commendanten nu har hopp om
att kunna afhälla uppmärksamheten hos de anfallande från allt
annat föremål, än detta fäktande, så står han ganska trygg och
nyckeln lill hela fälttågets öppnande kommer aldrig i våra händer.
När skola de värde reformvännerne finna, att de mäste gå förbi
denna fästning, efter de icke förmå skjuta breche på 56 och 81
§§, ej eller kunna intränga i fästningen? När den värde commen¬
danten genomdrifva ett mern. i Const.Utsk. så aktar han sig med
mycken skicklighet för, att låta detta samma förslag utan någon
anmärkn. af honom komma fram till R. St.; ty han inser genast,
att om han endast yrkade erkännande af Utsk:s förslag, sä skulle
man icke vara så villig att adoptera hans tankar, utan rätta sät¬
tet att få Consl.Utsk:s mening fram, är att göra en och annan
obetydlig anmärkning deremot och när man deröfver pratat sig
trött, då är det sedan icke svårt alt få betänk, antaget. Flera af
de andra anmärkmr, som Hr von Hartmansdorff har gjort vid an¬
dra memorialer ifrån Const.Utsk., hafva varit så beskaffade, att åt¬
minstone jag har känt mig ganska benägen att med honom der¬
uti förena mig. Sä är det äfven nu. Jag är äfven benägen 'att
instämma uti de anmärkmr, som Gr. Cronhjelm gjort och dem
Den 5 April f. m.
87
sora Hr Lagerhjelm gjort och snart sagdt äfven uti Frih. Palm-
stjernas, om jag blott rätt visste mig hafva uppfattat, hvaruti de
bestodo. Men detta bevisar likväl ingenting annat, än att uti
Parl d’escrime eller den ädla fäktkonsten, derutinnan kunna vi
godt komma öfverens. Deremot har det alldeles icke varit i fråga,
att få ett medel, hvarigenom vi skulle kunna förändra grundlagen
och få en representationsförändring.
Undersöker man nu närmare Hr von Hartmansdorffs förslag
till gemensam tanka, sä finnér man deruti en sak, hvaruti jag
icke kan annat än instämma, nemi. att ett Stånds uttryck genom
en afgifven s. k. gemensam tanke ofta är oändligen mycket min¬
dre värdt än en enskild mans tanka inom Ståndet. Detta är en
grundsats, som mycket väl kan försvaras ifrån en catheder och
således äfven inom detta Hus, helst en gemensam tanke, åstad¬
kommen genom en votering, ofta kan vara utan behörig gransk¬
ning i största hast sammanfattad, och dessutom endast utgör ett
vanligt voteringsresultat, som icke sällan står i strid äfven med
majoritetens tanke. Denna gemensamma tanke förljenar* således,
såsom Hr von Hartmansdorff anfört, verkligen icke så mycket af¬
seende som en god idé.
Gr. Cronhjelm har ingått i en ganska vidlyftig och fullstän¬
dig analys, för att tillse, huru mycket en tanka kan få för sig,
derigenom att ett, tvä, tre eller fyra Stånd yttra sig för densam¬
ma. Han har här anställt en afvägning snart sagdt på guldvigt
af en tanka, som får ett Stånd för sig och tre Stånd emot sig, elier
två Stånd för sig och två Stånd emot sig, o. s. v. Vore nu i den
saken, som Gr. Cronhjelm väger, någonting mera än bara luft, så
hade Grefven otvifvelaktig! rättligen bevisat sin sats; — åtmin¬
stone vore jag färdig att i allo förena mig med honom. Men som
olyckligtvis allt det der, som är så noga afvägdt, icke är annat än ord,
emedan man icke får besluta vid första riksdagen, utan endast då
åstadkomma en gemensam tanka, som skickas till Const.Utsk. och
som sedermera alldeles icke föranleder något beslut; så säger jag,
att jag alldeles icke vill inlåta mig uti en sådan afvägning, som
Gr. Cronhjelm gjort, och derföre vill jag icke göra några så be¬
skaffade aumärkmr emot Consl.Ulskts förslag.
Om jag nu skulle fälla ett generelt omdöme för öfrigt om
Const.Utsk:s förslag, så vore det, alt det har utgått frän det parti,
som icke vill hafva någon grundlagsförändring. Således har detta
Const.Utsk:s förslag hufvudsakligen den karakteren att försvåra vill¬
koren för blifvande grundlagsförändringar. Detta gör och försöker
Const.Utsk. nu, i samma ögonblick som det vet, att vi hafva den
stora representationsfrågan, som icke kan falla, och de af Hrnne,
som nu skola votera på samma sätt som jag emot Const.Utsk., de
arbeta likväl i händerna på Const.Utsk. och dess commendant, ge¬
nom alt göra så beskaffade anmärkn:r; ty han begär icke bättre,
än att Hrr:ne tvista härom, och detta är orsaken, hvarföre jag
icke kan förena mig med dem, äfven om jag blir ensam om min
mening. Hr von Hartmansdorff har för öfrigt talat och talat gan¬
ska förnuftigt för den satsen, att ett Const.Ulsk:s mening är myc¬
88
Den 5 April f. m.
ket mera värd än ett Stånds gemensamma tanka. Bevisningen
för den satsen är naturligtvis ungefärligen densamma som för den,
att de gemensamma tankarne icke i sig sjelfva kunde vara lika
så goda sorn de särskilda personernes. Slutsatsen af detta argu¬
ment och denna sats kan icke vara någon annan, än att det bor¬
de vara Const.Ulsk., som finge pröfva saken såsom en jury, hvar¬
vid ett Stånds gemensamma tankar borde betyda ingenting, utan
de enskilda ledamöterne finge yttra sig, och Const.Utsk. skulle upp¬
fatta hvad som uti dessa yttranden vore af vigt samt skrida till
afgörande* och sedermera böra icke, säger Hr von Hartmansdorff,
Stäudsledamöter rycka sönder ett sådant förslag, ty dä blir det in¬
genting deraf Detta är ju ganska förnuftigt, och Hrrme behagade
således finna, att de skrattat nästan utan skäl, ty åt det förnuftiga
borde man ej skratta. Erinre man sig nu Hr von Hartmansdorffs
beteende vid förra riksdagen: (jag ser honom i samtal, men jag
skulle väl önska, att han hörde på hvad jag säger.) — Först borde
jag likväl erinra derom, alt när ett beslut fattas i förstärkt Utsk.,
så är det^ oansedt förstärkningen, hufvudsakligen Utsk. sorn be¬
stämmer utgången; hvadan man kan förmoda, alt utom Utsk:s-
personalen de båda parlierne alltid, när två Stånd åro på den
ena sidan och två på den andra, kunna balancera hvarandra. Vid
förra riksdagen fans inom Const.Utsk. föga skiljaktighet, eller rät¬
tare, majoriteten för det förslag, som blef omvoteradt i förstärkt
Utsk. var inom det primitiva Utsk. ganska stor. Detta hade der¬
före naturligtvis den effect, att Utsk:s förslag blef hvilande. Hvad
sade nu Hr von Hartmansdorff om denna händelse vid förra riks¬
dagen? Jo, han sade, alt två om icke tre Stånds meningar blifvit
undertryckte, och detta kallade han skandalöst. (Jag tror till och
med att han uttryckte sig än värre). För ingen del ville han
medgifva, att hvad som ursprungligen varit ett Stånds mening
nu skulle komma fram såsom R. St:s. Hrrme finna således, att
denna fråga är så beskaffad, alt man kan tala mycket förnuftigt
och rätt ur en synpuukt och tvertom ur en annan. Allt beror
på huru man tager saken; alltid kan man undvika att hafva orätt,
blott man stöder sig pä den af våra grundlags-§§, som bäst tjenar
till basis eller medhåll för hvad man för ögonblicket vill. Det
är således alldeles omöjligt att med grundlagscitation bevisa någon
att han har orätt. Den som man vill öfverbevisa derom, behöf-
ver blott visa på den af grundlags-§§:ne, som han vill stödja sig
på, samt dertill med Gr. Cronhjelm yrka, att § skall tolkas efter
ordalydelsen, och dermed har han försvarat sig som en karl. Delta
är nu orsaken, mine Hrr, hvarföre jag skulle önska, att detta
Stånd, som kallar sig för det första, men nu likväl är det sista
att yttra sig om detta förslag, ville taga ut steget fullständigt och
visa, att vi icke sysselsätta oss blott med florettfäktande eller att
reglementera för den första riksdagen, utan äfven betänka ända¬
målet, till hvars vinnande vi hafva 20 års erfarenhet att detta
fäktande aldrig kan leda. Man borde således hellre tillse, om det
icke vore möjligt att efter 1815 års riksdags exempel söka en tredje
me-
Den 5 April f. m.
89
method, ett 3:dje alternativ, nian alt bry sig ora att ändra hvar¬
ken 56 eller 81 §§, än mindre att bringa elem till öfverensstäm¬
melse, hvilket är omöjligt under nuvarande förhållanden, ty stri¬
den måste ovillkorligen blifva allt hetare med hvarje riksdag,
just derföre att det oerhörda förslaget om en representationsförän¬
dring alltid slår i bakgrunden. Jag vill eller icke lofva, att jag
ingifver till Consl.Ulsk. något förslag, men jag har begagnat della
tillfälle, för ali åtminstone fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på,
att Ståndet borde bättre känna sin egen värdighet och fädernes¬
landets anspråk på R. o. Ad., än att fortsätta en strid, sorn vid
närmare eftersinnande måste befinnas vara ändamålslös. Vi lära
omöjligen kunna ens bereda vid denna hvad man kallar första
riksdagen något förslag, sorn vi hädanefter få de andra Stånden
att gä in på, och då vi nu fått ett Const.Utsk. vid denna riks¬
dag, som nästan endast uti den aflagda sedeln har sin spiritus
rector, för att alltid låta öfverviglen komma på den sidan, sora
vill motsätta sig denna reform, så finna Herrarne val, att allt ar¬
betande för alt ändra sjelfva machineriel är lika beskaffadt som
försök att taga ned sjustjernorna. Jag kan således icke hjelpa att
jag splittrar mig ifiån de Herrar, som låtit inleda sig i denna strid,
sä länge jag ser någon möjlighet att komma lill resultat på an¬
nat sätt.
Jag har redan förklarat, att jag icke vill trötta R. o. Ad.
med att nu afhöra ett långt förslag lill gemensam tanka, innan
jag åtminstone kunnat försäkra mig derom, att någon vill höra
derpå. Hrrme hafva likväl intill detta ögonblick behagat visa
mig ett ovanligt tålamod att åhöra mig, och hvilket ger mig för¬
hoppning, att jag skulle kunna sednare under discussionen, kanske
i e. m., fä uppläsa mitt förslag lill gemensam tanka.
Nn har jag yttrat mig så länge, att jag bör lemna plats för
en annan talare. Det skall blifva roligt ali fä se ora någon annan
talare behagat fästa sig något vid de anmärkmr jag gjort. 1 så¬
dant fall skall jag anse mig skyldig att utveckla dem vidare.
Fortsätter åter R. o. Ad. alt afhandla frågan, om ett Stånds yttran¬
de har någon vigt emot 3:ne Stånds, eller 2 mot 2, eller om R.
o. Ad., rättare sagdt, åter går in pä den nyss beskrifna fäktnin¬
gen, dä drager jag mig helt och hållet ur striden, ehuru jag i
alla fall ämnar afgifva mitt förslag till gemensam tanka lill prot.
Gr. Horn, Cl aes Fredr.: Om jag kunde upptäcka den der
fästningen och den der commendanten, som den siste värde tala¬
ren omtalat, och jag skulle finna, att den der garnisonen skulle
kunna upptäcka något stratagem, som Gr. Frölich skulle vilja ut¬
föra, icke allenast emot fästningens svaga punkter, ulan måhända
äfven vilja verkställa lill landets förstörelse hade inom och utom
fästningen, så skulle jag verkligen vilja understödja både fästnin¬
gen och commendanten; men jag tycker, alt Gr. Frölichs anfö¬
rande rörande den der oerhörda frågan, såsom han benämnde den,
icke hör till saken. Här är nu fråga om att sluta, så vidt möj¬
ligt är, de ständiga tvisterna om rätta förståndet af 2:ne §§ i
9 H. io
90
Den 5 April f. m.
grundlagarnc. Jag har icke haft tillfälle att höra Hr von Hart-
-mansdorffs argumenter lill försvar för det förslag, som han afgif-
vit. Icke eller har jag haft tillfälle att yttra mig förut under
detta plenum. Jag tyckte mig höra en sats, som han yrkade,
nemi. den, att det nuvarande sältet att afgöra grundlagsfrågor i
förstärkt Utsk., vore olämpligt, emedan det innehöll ett lotteri
eller en slump, oftast beroende af den tillfälligheten, huru en
ordförande inom Utsk. kommer att välja den sedel, som förseglas.
Jag skulle på denna grund helt och hållet vilja förkasta ett för¬
stärkt Const;Ulsk. Det synes mig också såsom Hr von Hartmans¬
dorff genom sitt förslag visat sig vara af den tanka, att ett för¬
stärkt Coust.Utsk. aldrig borde komma att finnas. Ar det så, så
är jag fullkomligt af Hr von Harlmansdorffs mening. Likaledes
instämmer jag med honom deruti, att 56 § Reg.F. må hafva den
lydelsen, att Cnnst.Utsk:s förslag vid dess första behandling inora
Stånden -mätte handläggas i samma ordning, som öfriga lagfrå¬
gor, nemi. så att man icke söker tillskapa eller låtsa sig erhålla en
s. k. gemensam tanka, som lill Coust.Utsk. öfverlemnas. Jag an¬
ser nemi., att ehuruväl en sådan gemensam tanka dicteras, så in¬
nehåller den dock oftast blott cn ledamots opinion, och att må¬
hända en mängd af opinerande personer, som förena sig om des¬
sa tankar, äro af mycket skiljaktiga åsigter, men för att komma
till något slut mäste-de öfvergå på en eller annan af de der
tankarna.
Jag kan icke eller förena mig med hvad jag hörde den si¬
ste värde talaren yttra i denna vigliga fråga, om Const.Ulsk:s
förslags beredande och om nödvändigheten att Const.Utsk. hade
Lehandlat mera tankar än tal. Jag skulle nemi. tro, att ledamö¬
ter, som inom ett Stånd hafva tankar att afgifva, tillkännagifva
dem på ett eller annat sätt. Genom en pantomim kan det icke
ske, ulan tankarne måste uttryckas antingen muntligen eller skrift¬
ligen. Det sista torde måhända vara det rätta sättet. Jag skul¬
le äfven tro, att Const.Utsk. skulle vara mera belåtet med att
erhålla gedigna tankar, sådane de af hvarje ledamot voro satta
på papperet, un sådana der konstlade gemensamma tankar, som
man enligt 56 § Reg.F. nu söker åstadkomma. Jag yrkar
således på, att alla de särskilda tankar, som man uttrycker
inom RiksSlm, måtte få afgå till Const.Utsk., och att, på sätt
Hr von Hartmansdorff föreslagit, alla dessa förslag till gemen¬
samma tankar må blifva af Utsk. begagnade vid utarbetning af
étt nytt förslag, samt att, ifall då trenne Stånd derom förena sig
med Const.Utsk., detta förslag måtte få anses hviiande. Hr von
Hartmansdorff säger minst tre Stånd. Jag har hört andra leda¬
möter anse, alt det vore tillräckligt om två Stånd förenade sig
med Const.Utsk., hvilket utgör en politisk auctoritet; men jag till¬
står uppriktigt, att då jag är utaf den tanka, att alla grundlags¬
förändringar måste så mycket som möjligt försvåras, så anser jag
verkligen vara för litet att endast två Stånd förena sig med Const.¬
Utsk., ty jag tänker mig möjligheten deraf, att ett Const.Utsk.
kan vara ett uttryck helt och hållet af ett politiskt parti för till-
Den 5 April f. m.
91
Fället, och, mine Hrr, jag tror icke att så vigliga frågor, sorn
djupt ingripande förändringar i grundlagarne, någonsin böra få bero af
ett politiskt parti för dagen. Lyckas delta parti att utbilda ett
nalionelt begrepp, då upphör det att vara parti, och dess menin¬
gar blifva nationens väl grundade öfvertygelse, ty eljest kan det
icke få en säker rot. Vidare har Hr von Hartmansdorff tillstyrkt,
att K. propos:r, då de af Ulsk. afslyrkas, likväl må kunna hvi¬
la, men endast i del fall att tre Stånd sig derom förena. Detta
biträder jag äfven. Om deremot Utsk. tillstyrker förändringen,
så behandlas detta förslag såsom andra af Utsk. förordade grund¬
lagsförslag. Afven deruti instämmer jag så mycket hellre, sorn
jag verkligen icke tror, alt man derigenom i det aldra mest af¬
lägsna fall på något sätt söker att förminska ett K. prerogativ.
Jag skall aldrig blifva den, som någonsin tillstyrker, att ett K.
prerogativ i minsta mån eftergifves eller rubbas, förr än det vi¬
sar sig att derigenom något stort ändamål kan vinnas. Här tillå¬
ter jag mig likväl säga, alt det är icke ett önskligt K. prerogativ att
framkasta ett förslag, som måhända någon gäng skulle kunna vara stri¬
dande emot majoritetens inom nationen tankar och begrepp om det
nyttiga, då det likväl skulle få en hvilande kraft, derföre att ett Const.-
Utsk. kunde för tillfället biträda en sådan propos. Jag skulle tro,
att det vore en högst svag position för en regering, som ville be¬
gagna detta såsom ett prerogativ. Mig synes t. o. m., alt om
man skulle göra en jemförelse med den bästa och mest utbildade
constitulionella stat som linnes, nemi. England, så skulle, i hän¬
delse ett regeringens förslag icke hade att stödja sig vid en be¬
stämd stor majoritet, aldrig någonsin önskas af en sådan regering
att få ett sådant förslag hvilande, som åsyftade en förändring uti
grundlagarne; emedan jag tror, alt en Engelsk regering skulle
anse sig behöfva en fullkomlig majoritet, och en minoritet af gan¬
ska ringa numerär kunde der vara af en stor och ofantlig bety¬
delse. Man skall icke äfventyra att en opposition emot ett sådant
förslag auses förnärmande för K. M:s prerogativ. Jag skulle tro
det vara ganska nyttigt och ändamålsenligt, att eli K. förslag kan
ventileras och ändras vid en riksdag, och alldeles icke skadligt,
om det vid den påföljande riksdagen med förändringar bifalles;.
ty i sådant fall står K. M. med sin vilja alldeles öfver och obe¬
roende, äfven af sin egen propos., och kan således afslå hvad
han föreslagit, men som af R. St. blifvit roed någon förändring
förklaradt hvilande. Detta är för mig tillräckliga skäl att till¬
styrka och förena mig uti hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit,
ehuru jag erkänner, att jag skulle hafva en eller annan förändring
att önska i åtskilliga punkter; men vi äro bundne här, af att
förena oss till gemensamma tankar, och del skulle således vara
ganska oriktigt af hvarje ledamot, att framställa ett förslag till ge¬
mensam tanka, om hvilken det skulle kunna hända, såsom Gr.
Frölich nyss nämnt, att han blefve alldeles ensam.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Gr. Cronhjelm har i
min tanka ganska rikligt anmärkt, att det felet är begånget i
Dea 5 April f. ni.
Const.Ulsk:s förslag, ali Utsk. ansett en motion om ändring i grund-
lagarne kunna tvenne gånger återremitteras ifrån RiksSlm lill
Utsk. oell sisla gången antagas äfven med förändringar. Denna
hans anmärkning tror jag är ganska riktig, men finner äfven den¬
samma vara upplagen i Hr von Harlmansdorffs förslag till gemen¬
sam tanka, hvaruti jag således med desto mera skäl instämmer.
Svårare har jag deremot alt uti ett medvetande sammanfoga och
förena tvenne af Grefvens yttranden. Han godkänner nemi. den
princip, som ligger till grund för 1809 års lagstiftning, nemi. ali
ett mer än tillfälligt allmänt tänkesätt om nyttan af en grund¬
lagsförändring borde linnas innan någon förändring blefve vidta¬
gen, men anser derjemte, att en grundlagsförändring hurde kunna
blifva hvilande, oaktadt den endast af 2:ne Stånd blifvit godkänd
och förkastad af de 2 öfriga Stånden. För mig är omöjligt alt
förena dessa båda yttranden. Det stadgande, att ett mer än till¬
fälligt allmänt tänkesätt skall linnas, innefattar 2:ne raomenter:
först all tänkesättet skall vara allmänt, och sedan alt denna all¬
männelighet skall vara mer än tillfällig. I vår representation vet
jag icke, att ett allmänt tänkesätt kan uttryckas på annat sätt,
än genom åtminstone tre Stånds sammanstämmande beslut; ty
om det icke blir mer än 2 Stånd, som bifalla ett förslag, så må¬
ste tänkesättet derom icke kunna anses vara allmänt. Det 2'dra
mom. i samma sals innehöll, att delta allmänna tänkesätt skulle vara
mer än tillfälligt. Ett tillfälligtftänkesätt anser jag det vara, som gör
sig gällande och yttrar sig vid ett tillfälle, t. ex. vid en riksdag, men
för att blifva mer än tillfälligt, måste det väl blifva fortfarande
under liden lill nästa riksdag, och äfven då göra sig gällande.
Huru skulle del gä, om eli förslag blefve gödkändt af tvä Stånd
och förkastadt af de andra 2 ne, men likväl blefve hvilande till nä¬
sta riksdag, för att vänta pä clt vindkast af det allmänna tänke¬
sättet. Om detsamma då blefve antaget, icke kunde det då sä¬
gas vara antaget pä grund af ett mer äu tillfälligt allmänt tän¬
kesätt. Jag fruktar således, alt Grefven har vid detta tillfälle verk¬
ligen misstagit sig, och förgäfves bjuder han lill ali lägga så myc¬
ken vigt pä Coust.Utsk:s bifall och tillstyrkande, att detsamma skul¬
le så godt som uppväga de 2 öfriga Stånden, dä vi veta, alt
det viii denna riksdag vanligen är lottning genom förseglade se¬
deln, som gör slag i saken. Jag kan derföre icke annat än för¬
blifva i den tanka jas hyst, alt, när tvä Stånd stanna emot två,
frågan mäste förfalla, till följd af det allmänna stadgandet i 75 §
Riksd.Ordn., ty der står intet unda ntag för de frågor, sorn före¬
komma i 56 eller 81 §§ Reg.F., utan alla allmänna frågor, som
kunna förfalla, måste äfven förfalla, dä två Stånd stannat emot
två. Jag kan derföre icke annat än skilja mig ifrån den mening,
som blifvit framställd af Hr Lagerhjelm, nemi. att frågan skall
hänskjutas till förstärkt Coust.Utsk., genom hvars votering försla¬
get skulle kunna blifva hvilande, emot två Stånds beslut, och så¬
ledes ulan alt hafva haft för sig något allmänt tänkesätt vid den
riksdagen.
Jag återkommer till Gr. Cronhjelm. Han har varit angela¬
Den 5 April f. m.
93
gen om alt bibehålla 81 § Rcg.F. oförändrad, emedan lian trott
sig linna ett K. prerogativ derutinnan, att, såvida Const.Ulsk. till¬
styrker K. M:s nåd. propos. om en grundlagsförändring, densam¬
ma icke skulle kunna ogillas af K. St. vid första riksdagen, om
också alla 4 Stånden vore deremot. Jag tror mig icke behöfva
iner lill vederläggande deraf än blott påminna, att K. M. har
sjelf stadfästat 2:dra mom. af 56 § Reg.F., hvaruti detta prero¬
gativ är lillinletgjordt, emedan K. M:s nåd. propos:r kunna i an-
märkningsväg inom RiksStin kullkastas, eller ock genom votering
i förstärkt Cousl.Utsk.
Jag begagnar detta tillfälle att fästa Ståndets uppmärksamhet
pä de öden, som gruudlagsändringsfrågor hafva haft ifrån början
af nuvarande regeringssätt.
Härefter uppläste Hr Cederschjöld:
1812 d. 14 Aug. R. o. Ad:s prol. II: 713. ”Upplästes föl¬
jande från Const.Ulsk. iukomne mein.: — — 4:o förslag till än¬
dring i 56 § Rcg.F., för alt närmare bestämma sättet att afgöra
grundlagsfrågor.
Hr Landtm, erinrade, alt dessa förslag, enl. 81 § Rcg.F. skul¬
le hvila till nästföljande riksdag, dä de kunde upptagas och af-
göras.
Hopades ja.
Frih. Stael von Holstein förfrågade sig, om icke de anmärkn:r,
som nu vid dessa mern. kunde göras, blefve lill nästa riksdag
tillika hvilanda på bordet, hvilket
Ilr Landtm, bejakade.”
1815 d. 7 Juli e. ra. R. o. Ad:s prot. V: 511. ”Upplästes
ånyo och godkändes, till den kraft och verkan den vid inneva¬
rande riksdag fastställda tilläggning i 56 § Reg.F. niedgifver, 3:ne
Gonsl.Utsk:s d. 5 dennes på bordet lagda mern., innefattande för¬
slag lill (illäggningar i grundlagarne.”
1818 d. 27 Apr. IL o. Adis prot. II: 384. I). 31 Mars
1818 hade K. M. till R. St. allat it en nåd. propos. med förslag
till ny redaction af 7 § Reg.F. för att uppdraga gränsen emellan
de stalssecreterarens för luigsärendena och Konungens rådgifvare
i commando-mål tillhörande särskilda embetsbefaltningar. Om
den propos. säger Const.Ulsk. i mein. N:o 13, ”att det endast åter¬
står för Utsk. all å K. M:s ofvaninlagna nåd. förslag härmedelst
lemna sin enhälliga tillstyrkan.”
Då detta mein. ånyo föredrogs hos R. o. Ad. d. 27 Apr.
gjordes dervid en mängd anmärkmr, hvarefter
”Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg Consl.-
Ulskts mern. böra, i anledn. af de dervid gjorda anmärkmr, lill
Utsk. återförvisas, hvilket bifölls.”
I anledn. af denna åtcrremiss yttrade Const.Ulsk. i meni.
N:o 43: ”Men, då ingen anledn. förekommer, att dessa unmärkarr
förklarats utgöra II. o. Jd.s gemensamma tankar, finnér Utsk.
sig ej bcrältigadt att, mot innehållet i sednare delen af.Reg.F:s
56 §, åt berörde ålerremisser lemna något till jemkning af försla¬
gen verkande afseende. Med lillkännagifvaude häraf får Utsk.
<J4
Den 5 April f. m.
tillika anmäla, att de 3 öfriga RiksSt:n till behandling efter grund
lagen godkänt meranärande förslag.”
R. o. Ad:s prot. Juni I: 567. Då Const.Utsk:s svar förekom
hos R. o. Ad. till slutligt afgörande d. 11 Juui f. m. uppstod en
ytterligare discussion:
”Hvarefter 11. Ex. hemställde, om icke, enär den af Const.-
Ulsk. föreslagna redaclion redan blifvit af de öfriga 3 RiksSlm,
till den behandling 56 § Reg.F. stadgar, godkänd, R. o. Ad. be¬
hagade äfven för sin del uti enahanda beslut instämma.
Bifölls.”
Vid 1823 års riksdag föreslog Const.Utsk. i mern. N:o 10
upphäfvandet af 8 mom. 4 § i Tryckfr.förordn. om indragnings-
makten.
1823. R. o. Ad:s prot. Maj. sid. 415. När målet förekom
till afgörande på Riddarhuset d. 21 Maj f. m., yttrade sig mån¬
ga talare emot förslaget, men ännu fler för detsamma, och en
deribland mente, att ett fullkomligt ogillande af förslaget icke kun¬
de återremitteras, såsom Ståndets gemensamma tanka; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att ”hvad först angick det under
discussionen framställda påstående, det några anmärkn:r emot
Const.Utsk:s ifrågavar. förslag, hvilka kunde angå sjelfva saken,
och i någon måtto föranleda lill rubbning eller upphäfvande af
berörde förslag, icke borde såsom Ståndets gemensamma tankar
få lill Const.Utsk. hänvisas, så enär, enligt 56 § i Reg.F., an-
märkmr finge emot ett Const.Utsk:s yttrande, innefattande grund-
lagsändringsförslag, inom RiksStin framställas, utan att naturen
och beskaffenheten af sådana anmärkmr blifvit på något sätt in¬
skränkt eller särskildt bestämd, samt de anmärkmr, hvilka hvar¬
je RiksSt. förklarade utgöra dess gemensamma tankar, just bor¬
de till Const.Utsk. till den behandling 56 § Reg.F. omförmäler,
hänvisas, ansåg Hr Gr. o. Landtm., hvars pligt det vore, icke
att tyda grundlagen, utan alt ovillkorligen följa dess bokslatliga
lydelse, i öfverensstämmelse med hvad vid förflutne riksdagar äf¬
ven alltid varit brukligt, sig ingalunda kunna eller böra vägra
propos. till remiss å de i dag gjorde anmärkmr, i händelse R.
o. Ad. tilläfventyrs kunde finna för godt antaga dem såsom dess
gemensamma tankar.”
Efter någon ytterligare discussion, ”ansåg Hr Gr. o. Landtm,
sig nu böra hemställa, om II. o. Ad. behagade Const.Utsk:s för¬
slag rör:de upphäfvande af 8 mom. i 4 § Tryckfr.förordn. tillden
behandling 56 § Reg.F. föreskrifter, godkänna; hvilken propos.
af R. o. Ad. bifölls.”
Vid 1828 — 1830 årens riksdag gjorde H. Ex. Hr Gr. Gu¬
staf Lagerbjelke en utförlig motion om en alldeles förändrad
Tryckfr.förordn., stödd hufvudsakligen på de principer, att indrag-
ningsmakten skulle afskaffas, men i dess ställe en betydlig bor¬
gen för böter ställas af tidningsutgifvare, och tryckfrihetsmål af-
göras icke af Jury, ulan af de allmänna domstolarne. Denna
motion blef af Const.Utsk. tillstyrkt i mern. N:o 51. Detta för¬
slag blef af ett Ständ godkändt; men af dc öfriga återremitterad!
Den 5 April f. m.
95
med sädana anmärkn:r, såsom deras gemensamma tankar, att, ef¬
ter flera skriftvexlingar emellan Stånden och Utsk., all anleda,
var lill den förmodan, att af hela förslaget intet mer skulle blif¬
va hvilande, än det om indragningsmaktens afskaffande. Men
riksdagens slutade innan denna märkvärdiga sak hann utageras.
Emedlertid förföll hela Utsk:s förslag, så att deraf ingenting blef
hvilande till afgörande vid påföljande riksdag. (Se Const.Utsk:s
meni. N:ris 58, 07, 69 och 76.)
Vid samma 1S28—1830 årens riksdag gjorde K. M. en nåd.
propos. om ändringar i 19, 21 och 88 §§ af Reg.F., om lagför¬
klaringars afgifvande af Högsta Domstolen, hvilken propos. Const.-
Utsk. tillstyrkte R. St. att antaga i mern. N:o 50. Denna pro¬
pos. blef af ett Stånd godkänd; men af de 3 öfriga blefvo an-
märkn.-r dervid gjorda, hvilka hvart Stånd för sig återremitterade så¬
som dess gemensamma tankar. Deröfver utlät sig Utsk. i mern. N:o
61. Och i öfverensstämmelse med dessa anmärkmr, isynnerhet
från R. o. Ad., täcktes K. M. genom en ny propos. göra ett till-
lägg till den förra. När detta fullständiga förslag, upptaget i Utsk:s
mern. N:o 62, föredrogs på Riddarhuset d. 5 Fehr. e. m. fann,
på Landtnäs propos., R. o. Ad. för godt, ”att det af Konungen
framställde, af Const.Utsk. tillstyrkte förslag till ändringar i 19,
21 och 88 §§ Reg.F., till den behandling 81 § Reg.F. föreskrif-
ver, godkänna.”
Efter uppläsningen häraf tilläde Hr Cederschjöld:
Häraf kan man se, att äfven K. propos:r hafva varit före¬
mål för anmärkmr inom RiksStm, och ingenting har kunnat hin¬
dra att de förfallit redan vid första riksdagen. Jag anser derfö¬
re för min del det största felet uti ifrågavar. förslag vara just
det, alt hafva återställt det förmenta K. prerogativet i samma
fullkomlighet, som det hade före tillkomsten af sednare mom. i
56 § Reg.F. Jag kan derföre icke annat än äfven deruti förena
mig med Hr von Hartmansdorff, och för min del tillstyrka, att
hans förslag må blifva antaget såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka.
Hr von Axelson, Georg Julius: Om min afsigt vore alt
missbruka R. o. Ad:s tålamod, skulle äfven jag yttra mina åsig-
ter öfver Const.Utsk:s nu under pröfning varande mern. Detta är
ingalunda min mening. Ej eller påkallar behofvet något sådant,
enär mina åsigter under loppet af denna discussion, fastän af sär¬
skilda ledamöter, blifvit härstädes uttalade. Jag åtnöjer mig der¬
före med att endast åberopa desse värde talare, och tillkännagif-
ver för den skull, att jag i hufvudsaken instämmer med Hr Gr.
Cronhjelm, hvars åsigter rör:de de s. k. gemensamma tankarne
jag likväl ej kan dela, utan instämmer jag i detta afseende i det
yttrande, Hr von Hartmansdorff häröfver afgifvit. Ej eller kan
jag godkänna den skillnad, Gr. Cronhjelm gör emellan orden un¬
derkänna och afslå, hvarföre jag anser mig böra bibehålla det
sednare ordet. Att ett af Const.Utsk. tillstyrkt förslag, som af
tvenne Städ blifvit förkastadt, ej bör till följd häraf falla, gillar
jag på det högsta, men tror, alt förslaget i detta fall bör undergå
96
Den 5 April f. m.
votering i förstärkt Const.Utsk., i likhet med hvad Hr Lagerhjelm
yrkat.
Den princip, att ett mer än tillfälligt allmänt tänkesätt
skall vara stadgadt, då man tillvägabringar en grundlagsförän¬
dring, tror jag ej skulle rubbas genom den föreskriften, att ett
af Const.Utsk. tillstyrkt, och af mer än halfva representationen
godkändt förslag till en grundlagsförändring bör läggas på R. St:s
bord, enär hvarje Stånd vid påföljande riksdag äger veto till
dess förkastande, och jag kan ej inse någon våda deruti, att ett
sådant förslag, om än tilläfventyrs något omoget, bordlägges till
nästa riksdag. Hvilar förslaget, tvingas nationen att tänka på det,
hvilar det icke, tänker ingen derpå.
Med stöd af dessa mina grundsatser, har jag uppsatt ett för¬
slag till gemensamma tankar, som jag skall bedja alt få uppläsa
för R. o. Ad.
Jag har deruti antagit 56 § oförändrad, sådan den finnes i
Utsk:s mern., dock med det tillägg, Hr von Hartmansdorff dervid
föreslagit, dä han hade ordet. 1 och 2 mom. af 81 § böra lika¬
ledes förblifva orubbade, men i st. f. 3, 4 och 5 morn., föreslår
jag följande redaction:
Tillstyrker Const.Utsk. förändringar af stadganden i grundla-
garne, sjelfmant, eller uppå derom af riksdagsman väckt fråga,
varde Utsk:s yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt till R. St.
Göras i R. St:s plena icke några anmärkmr emot Const.Utsk:s yt¬
trande, hvile detsamma såsom ett R. St:s utlåt, till nästpåföljan-
de riksdag, då det af R. St. skall afgöras. Underkännes förslaget
i sin helhet af minst trenne RiksSt., vare detsamma förfallet.
Göres åter i R. St:s plena emot Utsk:s yttrande anmärkmr, skola
dessa återremitteras till Const.Utsk., som då åligge, att samtelige
RiksStms tankar till ett helt utlåt, i möjligaste måtto samman¬
jemka. Godkänna minst trenne RiksSt. det förslag, Const.Utsk.,
vid återremissens besvarande, framlägger; skall det hvila till näst-
påföljande riksdag. Afslå trenne eller alla RiksSt. utlåtandet, för-
falle frågan. Afslå tvenne RiksSt. utlåt., eller blifva ett eller fle¬
re Stånds beslut i någon eller några delar skiljaktiga från de öf¬
riga», och dessa Stånd sig icke efter de öfriga foga; varder Const.¬
Utsk., genom val af RiksStms plena, förstärkt (ill ett antal af 20
personer af hvarje Stånd, hvilka genom samfälld omröstning, skilj-
aktighelerne förena, och skall det dymedelst fullständigt beredda
utlåtandet hvila till nästföljande riksdag, så vida ej det sålunda
förstärkta Const.Utsk. vid omröstningen utlåt, afslagit.
Resten af mern. oförändradt.
Jag apser mig härvid böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att jag föreslagit, att om ett eller flere Stånds beslut i
någon eller några delar blifva skiljaktige från de öfrigas, och dessa
Stånd sig icke efter de öfrige foga, saken skall behandlas i för¬
stärkt Const.Utsk. Jag har föreslagit detta, emedan jag tager för
afgjordt, att så väl det förstärkta Const.Utsk., som ock det oför¬
stärkta, har nog urskiljning, att, då man är ense om hufvudsaken,
Den 5 A p r i 1 f. m.
97
så föreslå dessa mindre skiljaktigheters afgörande och derom besluta,
att den hufvudprincip, sora genomgår förslaget, ej härvid rubbas.
Såsom ett exempel pä sådane mindre skiljakligheter, vill jag näm¬
na det af Hr von Hartmansdorff yrkade lillägget till den före-
slagne 56 §. Det vore väl obilligt att förkasta ett förslag, hvarå
hvarje Stånd gjorde en dylik anmärkning, och mot hvilket man
ej hade något mer alt erinra. För öfrigt gillar jag Utsk:s mern.,
likväl gerna medgifvande den föreslagne förändringen, att skälen
för afslag till en K. propos. ej må anföras. Hufvudgrunderne för
detta mitt förslag lill II. o. Ad:s gemensamma tankar frångår jag
ingalunda, men väl de detaljer deraf, som möjligen kunna göra
förslaget otydligt och osäkert i sin tillämpning, och emottager jag
fördenskull gerna detalj-anmärkningar derå.
Gr. von Platen, Balzar: Såsom jag uppfattat den fram¬
ställningen, som af Hr Gr. o. Landtm, blifvit gjord, borde jag endast
utan några anmärkmr andraga det förslag lill gemensam tanka,
som jag tagit mig friheten föreslå; men det torde vara nödvän¬
digt, för att icke onödigt upptaga II. o. Ad:s lid, att jag något
redogör för skälen, hvarföre jag icke förenar mig med de förslag,
som förut blifvit framställda. Jag får då nämna, att i afseende
på Const.Utsk:s förslag, så väl som Hr von Ilartmansdorffs, har
det icke varit möjligt alt anse lämpligt, alt den fråga i beslutet,
hvarom två Stånd stannat emot tvä, skulle förfalla. Jag gillar
också den princip, att, vare sig till afslag ellar bifall, sä må två
Stånds beslut blifva gällande. Skälet hvarföre jag anser, alt då
tvenne Stånd stanna emot två, frågan icke bör förfalla, är det, att jag
anser det icke vara hälften af representationen, som står emot
den andra hälften. Jag gör det på den grund, att det är fast-
stäldt ett särskildt sätt att gå tillväga i afseende på grundlags¬
frågor, nemi. att Const.Utsk. har sig en rätt mcdgifven, som icke
i andra frågor är något Utsk. medgifvet, nemi. att det beror på
Const.Utsk. att låta den föreslagna frågan komma i dagen eller
icke. Då två Stånd stanna emot två, står frågan följaktligen på
det sätt, att på den ena sidan stå tvenne Stånd tillsammans med
Const.Utsk. och på den andra sidan endast två Stånd. Jag auser
således, att detta högligen talar för deras åsigt, som anse, att det
vore olämpligt att frågan skulle förfalla. Det är också på denna
grund, som jag anser frågan under sådant förhållande böra under¬
kastas votering i förstärkt Utsk.
Jag kan icke instämma med Gr. Cronhjelm i dess förslag,
— hvilket föröfrigt visserligen medför den fördelen, att en frå¬
ga, som är af den vigt, som jag anser en fråga vara, hvilken
blifvit af två Stånd bifallen, öfverginge till följande riksdag, —
men jag anser, att det ligger uti Gr. Cronbjelms sätt alt gå
till väga någon ting så helt och hållet afvikande från de former,
sorn hittills blifvit följda, att det vore lämpligare alt låta frågan
afgöras af det förstärkta Utsk. Här har blifvit sagdt, och jag med-
gifver med sanning, att det endast är en ödets skickelse hvad ut-
9 H. 13
>J8
Den 5 A pril f. ra.
gang en votering i förstärkt Utsk. får; men detta är i min tanka
händelsen med alla voteringar, och jag hemställer, hvad man kan
hafva för utvägar all komma till slut med frågan på annat sätt,
än att låta voteringen afgöra den. Det linnes visserligen ett an¬
nat sätt, nemi. eli säll, som grundlagen i vissa högst få fall före-
skrifver, men hvilket jag icke vet, att del någonsin kommit i fråga
alt användas i några andra fall. Derföre har jag trott, att natio¬
nen icke önskar det, d. v. s. att man icke nöjer sig med enkel
pluralitet. Dä blir det en annan sak, men så länge grundlagen i
alla andra frågor med högst fä undantag medgifver och tyckes
anse en enkel pluralitet vara allt hvad som erfordras, för att få
frågan slutligen afgjord, så inser jag icke något skäl, hvarföre icke
detta sätt skulle kunna vidtagas med den ifrågasatta grundlags¬
förändringen. Jag antager nemi., att ganska få låta skrämma sig
deraf, att frågan redan skulle vara afgjord. Vi känna alla, att det
endast är frågan om hvilande lill nästa riksdag, som på detta
sätt afgöras, och att det vid nästa riksdag heror på ett annat
Stånd att kullkasta hela den ifrågasatta förändringen. — Här
har af en värd talare blifvit yltradt, att man borde försvära
grundlagsförändringar. Om den värde talaren dermed menar,
att man icke bör göra grundlagsförändringar så lätta, som andra
lagförändringar, så medgifver jag riktigheten deraf; och jag tror
mig vara ense med den värde talaren, om jag anser, att hans yt¬
trande icke hade afseende på att drifva saken till ytterlighet, ty
då finnes det ett ganska godt sätt att försvåra sådane förändrin¬
gar, nemi. att taga hort all möjlighet till någon förändring, och
saken vore fullkomligen hjelpt. Detta har jag likväl trott icke
vara hans mening, ulan förmodar, att vi hafva samma mening,
nemi. att en grundlagsförändring först bör ske sedan den varit
underkastad en mogen pröfning. Det är på sådan grund, som
jag också tror, att det icke har någon fara att låta en fråga, som
blifvit af två Ständ bifallen, gå till förstärkt Const.Utsk., äfven
med risk af att den frågan blir hvilande. Om man antager en
sådan förändring, så blir förhållandet betydtligl förbättradt, emot
hvad det nu är, då det endast fordras ett Stånd, för att tillväga¬
bringa votering och framkalla möjligheten att få frågan hvilande.
En värd talare, som gjort ett förslag till gemensam tanka,
har ansell olämpligt, att den nakna gemensamma tankan skulle
bibehållas, och eu annan talare har dermed förenat sig. Jag er¬
känner, alt jag har svårt att fatta det skäl, sorn i detta afseende
blifvit anfördt, så länge, som man icke vill antaga det sätt, som
någon gång vid högtidliga tillfällen blifvit vidtaget, nemi. att hvar
och en mäste yttra sin tanka. Då kan man bestämdt få veta den
allmänna lankan inom detta Stånd, men dessförinnan ser jag verk¬
ligen icke något annat sätt att få vela hvad pluraliteten af detta
Stånd verkligen menar, än att votera; ty det är mycket naturligt,
att tio kunna lala i en riktning och endast en i en annan rikt¬
ning, och det likväl vid voteringen kan visa sig, att den mening,
som endast försvarades af en talare, likväl är den som hyllas af
pluraliteten inom Ståndet. Således finnes intet annat sätt att ut¬
Den 5 April f. m.
99
röna pluralitetens inom Ståndet tanka, än alt votera derom, och
på det sältet få en gemensam tanka, ehuru jag visserligen med-
gifver svårigheten att komma till en sådan gemensam tanka, om
hvilken alla de voterande äro fullkomligen ense. Det har slutli¬
gen af åtskillige talare blifvit yttradt, att en förändring skulle va¬
ra nyttig, för att i någon mån förändra den nuvar. gången af
behandlingen utaf K. M:s nåd. propos:r i grundlagsfrågor. Jag
anser icke lämpligt för mig att för närvarande vidare ingå i den
frågan. Jag får likväl förklara, att lika litet som jag är fallen
för att åt ena sidan alltför långt utsträcka Konungamakten, lika
litet är jag på andra sidan fallen för att afklippa den rättighet,
som i detta fall är Konungamakten förvarad.
På grund af de anmärkmr, jag nu haft äran framställa, tager
jag mig friheten föreslå såsom gemensam tanka följande:
R. o. Ad., som i öfrigt godkänner Const.Utsk:s förslag till
ändring af SI § Reg.F., förklarar såsom sin gemensamma tanka, att:
4 Morn. bör sålunda förändras, att den period, i slutet af
detta morn., hvarigenom uttryckligen förklaras, att del lemnäs
Utsk. obetaget att å de inom RiksSun gjorda anmärkningarne fä¬
sta det afseende, hvartill deras pröfning inom Disk. föranleder,
bör helt och hållet utgå; — och rörande
5 Mom. Alt vid behandling af det förslag, som Const.Ulsk.
äger att framlägga och hvilket, i händelse af antagande, blir till
följande riksdag hvilande, tre Stånds beslut skall blifva såsom R.
St:s gällande, vare sig till bifall, afslag eller förändring, men att
om blott två Stånd stanna uti enahanda beslut, och icke något af
de andra, uppå Utsk:s skeende framställning, sig efter de sam¬
manstämmande Stånden fogar, skall frågans behandling hänskjutas
lill förstärkt Const.Ulsk., såsom föreslaget blifvit; — hvarjemte 11.
o. Ad. anser,
att den Const.Ulsk., enligt 56 § uti nu gällande Reg.F., ålig¬
gande skyldighet, att samtliga RiksSuns vid första föredragningen
yttrade tankar till ett belt utlåtande i möjligaste måtto samman¬
jemka, bör bestämdare uttryckas.
Gr. Frölich: Klockan är nu redan öfver 10, och discussio-
nen fortgår icke dessmindre. Jag förmodar, all såsom vanligt le-
damöterne aflägsna sig den ena efter den andra, och det torde då
vara det rätta tillfället alt nu uppläsa milt förslag till gemensam
tanka. Jag vill derförinnan blott anmärka, all det har gått pre¬
cist såsom jag anat, dä det nemi. bar lyckats Hr von Hartmans¬
dorff alt få de ledamöter, som skulle utgöra anfallsphalangen emot
hans fästning, alt strida sinsemellan och sönderdela sig i åtskilliga
meningar. Jag får nu uppläsa mitt förslag till gemensam tanka.
Härefter uppläste Gr. Frölich följande:
Förslag till gemensam tanka, i anledn. af Const.Utsk:s mern.
N:o 33, ang:de ändringar och tillägg i föreskrifterna om grund¬
lagsfrågors behandling.
Vid granskning af ifrågavar. mern. har R. o. Ad. funnit an-
100
Den 5 April f. m.
!edn. vara för banden, att ej betrakta Const.Utsk:s förslag ensamt
i och för sig sjelft, ur synpunkten af de skäl, som kunde tala för
behofvet af ändring, eller för nyttan af att 5(5 och 81 §§ Reg.F.
bringas i full likstämmighet med hvarannan, eller huruvida slutli¬
gen sättet, på hvilket Uisk. uppställt sitt förslag, är riktigt, utan
också, samt enär dessa lagrum, samfäldt med 29 § Riksd.Ordn.,
innefatta de föreskrifter, enligt hvilka ändringar i allmänhet af
grundlagarne kunna ske, linner R. o. Ad. det för sig, för R. St.
och hela lagstiftningen af högsta vigt att efterforskning sker, hu¬
ruvida dessa föreskrifter 5ro lill sina principer i allo riktige, nog
fullständigt och tydligt uppfattade i ordalagen samt derjemte till
ändamålet ledande, hvilket allt är destomera nödvändigt klargöra,
som representationens ombildning, jemte andra i sammanhang der¬
med stående högst vigtiga ändringar blifvit ifrågasatte och numera
syntes af natur att icke kunna afstanna, utan måste, på ett eller
annat sätt, lill slut bringas.
Till en början anmärkes, alt erfarenheten allt sedan 1821}
års riksdag — dä uppmärksamheten först blef fästad på stridighet
emellan 56 och 81 §§ Reg.F. — visar, att väl en eller annan
mindre ändring i grundlagarne kunnat, med begagnande af dessa
§§ såsom medel, ske, oaktadt deras stridighet, men att deremot det
varit alldeles fruktlöst, vid alla efterföljande riksdagar, att åstad¬
komma enstämmighet i sjelfva dessa lagrum. Del förra, som väl
ådagalägger hvad som med ofullkomliga lagar kan ske, då viljan
är endrägtig, innefattar dock intet bevis alt utgången kan blifva
lika lyckosam, när ingen endrägt finnes. Tvertom, och i,afseende
pä det sednare, eller försöket att ändra och rätta det egentliga
grundlags-tillverkningsmachineriet, upplyser memorialets historiska
del, alt ehuru R. St. länge och ständigt erkänt stridigheten emel¬
lan §§, nyttan och nödvändigheten af rällelse, och ingenting för
öfrigt haft att invända emot de tid efter annan uppställda försla¬
gen, har dock en bestämd motvilja alltmer och mer uppenbarat
sig, antingen vid beredningen under första riksdagen, eller då
formligt och slutligt antagande vid den påföljande skulle ske.
Orsaken kan väl då icke gerna vara någon annan, än att
sjelfva sakens natur framkallat motsatser och utbildat, i den män
formen eller machineriet blifvit begagnadt, tvä alldeles motsätta
sträfvanden — iklädande sig skepnaden af verkliga partier — hvaraf
det ena har till syftemål att hindra grundlagsförändringar, genom
att försvåra villkoren derföre, och det andra att göra dessa vill¬
kor lättare. Huru mycket skarpare dessa motsatser skulle fram¬
stå ifrån den stund fråga om represenlationens ombildning pä all¬
var blifvit väckt, kan en hvar inse, äfvensom att följden — eller
slutliga resultatet af denna partibildnings-process — måste hafva
blifvit hvad den nu också är, nemi. att ena partiet anser såsom
försämring af dessa grundlags-§§ allt hvad det andra anser och
yrkar såsom förbättring, och tvertom. Hvad som tillfälligtvis, af
det ena partiet, som har öfvervigt, förmedelst 56 § gjorts till hvi-
lande förslag vid ena riksdagen såsom dess mening, går ett säkert
öde till mötes att afsläs vid den påföljande af det andra partiet,
Den 5 April f. m.
iOl
och intetdera vill medgifva det andra att borttaga eller tillsätta
en mening, ja ej ens ett ord i de gamla §§, oansedt deras er¬
kända stora behof af förändring i mer än ett hänseende.
R. o. Ad. vill fästa Utsk:s uppmärksamhet på, att någon lik¬
stämmighet i tänkesätt härom alltså icke ens med tiden är tänk¬
bar att vinna på denna väg, helst det tvertom är uppenbart, att
det motsatta sträfvandet, outrotligt till sin natur, oupphörligen
skall stegras lill starkare grader, ju längre tid representations¬
frågan fortfar att vara oafgjord. Ehvad mening Utsk:s majoritet
än hyser rör:de sistnämnde fråga, torde det dock böra anse såsom
sin pligt att vara betänkt på medel att upplösa striden om sjelfva
macliineriet; ty att på en gång strida om hufvudsak och medel
alt derigenom komma till likstämmighet i sak, det måste anses
likaså ändamålslöst som förnedrande för dem som sådant försöka.
Lagstiftningen kan icke längre blunda öfver detta förhållande, äf¬
vensom deröfver, att nuvarande machineri hvarken är fullt ända¬
målsenligt eller kan rättas pä den vanliga vägen, och det Utsk.,
som enligt grundlag blifvit ställdt på riksdagens högsta ståndpunkt,
hvarifrån det bar att uppfatta grundlagsreformers möjlighet i sin
helhet, kan icke anses hafva fullgjort sin pligt mot fosterlandet,
om det icke åtminstone allvarligt söker efter en annan utväg, än
den, som, frän all sidor betraktad, visar sig vara omöjlig och ända-
mälslös.
Vid ännu närmare och fortsatt granskning af ställningen på
det bela af den fråga, Utsk:s mern. rörer, synes det R. o. Ad.,
alt den bör uppfattas med tvenne utmärkta hufvudföremål, nemi.
det första: att alla de riktiga och hittills ifrån alla sidor med-
gifna grundsalserne i 56 och 81 §§ Reg.F. samt 29 § Riksd.Ordn.
bibehållas oförnärmade af all misstydning, och det andra, alt dä
det tinnes ogörligt och fruktlöst under nuvarande omständigheter
att rubba förenämnde §§ i det skick de en gång fått, så skulle
ett tredje sätt sökas, som, införlifvande i sina föreskrifter alla de
vigliga och väsendtliga grundsatserne uti de äldre §§, likväl inne¬
fattade en annan lämpligare method både för beredning och
beslut.
Det är sant, att en sådan ny utväg, såsom slutligen ledande
till grundlagarnes positiva förändring — icke allenast uti ifrågavar.
machineri, utan i hufvudsaken — bör vänta motstånd af alla dem,
utgörande del af det ena partiet, som på intet villkor vilja
medgifva förändring af det beslående; men då R. o. Ad. hoppas,
alt denna del icke mätte vara flertalig, anser den tillika sig vär¬
digt, att nu mot slutet af detta riksmöte högtidligen uppmana
Consl.Utsk. till att eftersöka medel att åtminstone betaga alla dy¬
lika motståndare tillfälle alt dölja sin mot nationens önskningar
stridande afsigt, under skenet af att bibehålla verkligen nyttiga
conservaliva grundsatser. För sin del må derföre R. o. Ad. öp¬
pet uttala hvilka dessa grundsatser äro, ehuru de synas stundom
hafva blifvit missförstådda, äfvensom hvilka satser hvarken kunna
sägas äga stöd i grundlag eller böra tillåtas, att nu dil inflytta.
Lika med hvad Utsk. i sitt mern. synes hafva antagit, fort¬
102
Den 5 April f. m.
far R. o. Ad. alt anse rätt och nödigt: ]:o att frågor om grund¬
lagsändringar icke mä kunna väckas i Ståndens plena, utan först
vara anmälda i Const.Utsk. och af samma Disk. upptagne såsom
nödige och nyttige, innan de få vidare behandlas; 2:o att R. St.
icke å samma riksdag, då ändring blifvit föreslagen, utan först å
den påföljande må besluta antagandet af något förslag; samt 3:o
att till R. Sl:s beslut i grundlagsfrågor fordras antingen alla fyra
Ståndens, genom majoriteter fattade likstämmiga beslut, eller ock
att de blifvit på så sätt ense, att ett resultat af förstärkt Utsk.
uppkommit, då, efter försök till sammanjemkning, skiljaktigheterne
bortfallit genom votering i sådant Utsk.
Ingen tvist bar varit eller kan skäligen uppstå om den för¬
sta bland dessa satser, ty det vore alltid fara, dels för hugskott
dels ämne lill tidsödande debatter, derest sådant villkor icke vore
föreskrifvet. Likaså vore det fara, att R. St. öfverrumplade sig
sjelfva och nationen, om så vigtiga ärenden, utan den sednares vet¬
skap, finge börjas och afslutas vid en och samma riksdag; men
en uppenbar misstydning är det både af grundlagens ordalydelse
och anda, då man yttrar såsom grundsats, att likstämmiga beslut
vid tvenne riksdagar äro nödige. Denna misstydning är dock
mycket allmän och härflyler från en oriktig föreställning om be¬
skaffenheten af ett beredi förslag, hvilket icke må såsom beslut
anses — då grundlagen uttryckligen förbjuder att besluta — ehu¬
ru resultaterne af öfverläggningarne och af voteringarne förekom¬
ma såsom fattade beslut. Det skulle icke hafva ringaste stöd i
sundt förnuft, om grundlagen bade erkänt beredningsåtgärderne
såsom beslut, emedan, vid det välkända förhållande, att menni-
skorna i hvarje fattadt lagsliftningsbeslut, ehuru nöjda de än månde
vara med hvad de nyss antagit, likväl alltid hafva både benägen¬
het och förmåga att efteråt inse möjlighet till ytterligare förbätt¬
ring, det vore en orimlighet alt begära af R. St., att de skulle,
efter att en gång hafva fästat sig vid ett beslut, besluta om igen
vid en sednare tid, då de insett många rättelser vara af nöden.
Sådan har ingalunda varit lagstiftarens mening, hvarken 1809 och
1812, då sednare mom. i 56 § utarbetades, det kan man tydli¬
gen inse af de flerstädes återupprepade förbuden för att vid för¬
sta riksdagen besluta; men olyckligtvis inträffade, uti verkställig¬
heten af föreskrifterne, hvad som icke låg i deras mening eller
ordalag, och denna verkan härflyter endast frän det i alla afseen-
den orimliga stadgande, att vid den sednare riksdagen, dä be¬
slut får fattas, ingen den ringaste rättelse Jär ske, utan en¬
dast votering försiggå med ja eller nej. R. o. Ad. vill fästa
Utsk:s uppmärksamhet uppå, alt denna föreskrift icke kan sägas
hvila pä någon grundsats, att den gerna kan försvinna, utan alt
de förestående, såsom sädane godkände, förnärmas, att den snarare
slår i strid med lagstiftarens tillkännagifna afsigt, att tänkesättet
om ändringen skall mogna — hvilket mognande tjenar till ingen¬
ting, om det icke får föranleda till förslagets rättelse — att den
uppenbarligen är ett hån mot nationen, hvilken först, efter slutet
af den riksdag, dä grundlagsförslaget bereddes, kommit i tillfälle
Den 5 April f. m.
103
att granska detsamma, men nu är inskränkt till att, genom sina
nyvalde ombud, blott yttra sig genom bifall eller afslag; — såle¬
des tvertemot hvad som sannolikt är nationens allmännaste om¬
döme om hvarje förslag, nemi. gillande af vissa grundsatser, men
ogillande af några mindre detaljomständigheter. — R. o. Ad. fin¬
ner ej eller något skäl, hvarföre, när frågan varit behörigen väckt
och upplagen vid en eller flere riksdagar, men icke dessmindre
hvarken kommit till slut genom skedd ändring eller af sig sjelf
förfallit, samt sedan nationen redan varit i tillfälle att stadga sin
öfvertygelse om de särskilda derunder utvecklade meningarnes halt
och värde, och ett fullständigt utarbetadt förslag, på ett eller an¬
nat sätt beredt, af nationen blifvit kändt och granskadt, så till
hufvudgrunder som detaljer, före en påföljande riksdag, detta för¬
slag icke då skulle kunna, utan våda för samhället, dels få ytter¬
ligare jemkas, dels ock omedelbarligen derefter — det vill säga
vid samma riksdag — af de fyra Stånden antagas, för att, i hän¬
delse af Konungens bifall, bli gällande lag. Alt uppskjuta ögon¬
blicket för beslut till dess man nog besinnat sig, är lika sä för¬
nuftigt som alt skrida till beslut då, när man tillräckligen besin¬
nat sig. Att besluta blott en gång och dervid sedan blifva, var
också af ålder en kär rättighet och grundsats hos Sveriges folk
och dess yppersta Konungar; men nu har R. St:s åtgärder vid
grundlagsändringar, när beredningen antager form och karakter
af beslut vid första riksdagen, och emedan den afklippes under
flera påföljande år, blifvit förvandladt till ovärdigt och ändamåls-
löst gyckel, hvars utplånande Och undanrödjande ur grundlag vore
hvad en hvar länkande medborgare borde önska och eftersträfva,
hvilka politiska grundsatser han än för öfrigt må hysa.
Sedan R. o. Ad. sålunda uttryckt sin tanka om hufvudgrun-
derne för hvarje förslag rör.de föreskrifter att iakttaga vid grund¬
lagsändringar, fogas härtill såsom ytterligare anmärkn. rör:de sät¬
tet att ernå ändamålet, att det exempel vid riksdagarne 1812 och
1815, då sednare mom. i 56 § Reg.F. tillkom — helt fristående
från den oförändrade lydelsen i 81 § samt i 29 § Riksd.Ordn. —
antyder på den möjligtvis enda tjenliga utvägen under nuvar., of-
vanbeskrifne förhållanden, då deremot det är påtagligt, att hvad
Const.Utsk. föreslagit alls icke kan leda till hvarken slut på dessa
tvister, eller lill rätta ändamålet. Ett nytt moment till 56 § be-
höfver icke ställas i direct strid med någon af de nu gällande
grundlags-§§ i någon af dess grundsatser, utan endast såsom ett
supplement och ytterligare alternativ framstå vid sidan af de förra
§§, och den skiljaktighet, som är nödvändig i afseende på bered¬
ningssättet och dess fortfarande intill sednare riksdag, då beslut
skall fattas, har enahanda grund som skiljaktigheten emellan 56 §
och den 81. Utsk. har omförmält såsom ”trodl”, alt ”motsägel¬
sen” dessa §§ emellan härrört af ”förbiseende”; men då något så¬
dant förefaller ganska besynnerligt, och icke är af natur alt ens
kunna bevisas, kan det vara mera rimligt att antaga, det under
de stränga former för grundlagsändringars tillvägabringande, som
1809 års Reg.F. uppställt i 81, och under det stränga förbud
104
Den 5 April f. m.
för allt annat sätt, som 83 § stadgar — men som nn, genom
56 §:s supplement, är faktiskt vordet undanröjdt — man då vis¬
ligen tvekade om möjligheten att, äfven under denna lid, tillvä¬
gabringa enstämmigt antagande af supplementet, i fall det ställ¬
des i omedelbar beröring med nämnde §§. Likaså är det icke
osannolikt, att man icke vågade, genom en sådan inflickning af
det mom. 56 § nu innehåller, rubba den moraliska kraften på all¬
männa opinionen, som man synbarligen åsyftat med 81, 82 och 83
§§, i afseende på de i öfrigt sunda grundsatser, som deri finnas och
som varit högt påkallade af revolulionerne 1772 och 1789.
R. o. Ad. tillkännager fördenskull, på grund af allt delta, sin
tanka, att Utsk. bör tillse, huruvida i detta exempel, såsom före¬
döme och anledning till eftersinnande, en ny method för grund¬
lagsförslagers beredning och villkoren för deras antagande må gö¬
ras antaglig, och Utsk. såmedelst lättare må kunna träffa hvad som
öfverensstämmer med allmänna tänkesättet, än det af öfrige Stån¬
den med ogillande anmärkn:r återremitterade mern. har hopp
alt vinna.
Den särskilda frågan, om och när ett förslag till grundlags¬
ändring skall anses fallet, anser R. o. Ad. icke förtjena alt i
grundlag besvaras, allt nog, att det beror på R. St. sjelfva — sedan
Coust.Utsk. genom frågans upplagande rest den upp lill föremål
för vidare behandling — att understödja densamma, eller låta den¬
samma, i brist pä detta understöd, förr eller sednare falla. I
grundlagen, sådan den nu är beskaffad, finnes intet ord eller me¬
ning, af hvilken med skäl kan dragas den slutföljd, alt Gonst.Utsk.
äger att anmäla någon annan fråga såsom förfallen, mer än den,
som, efter att hafva varit hvilande från föregående riksdag^ blifvit
formligen med nej afslagen. All sådan anmälan eller åtgärd af
Utsk. vore i sjelfva verket att fälla en motion under dess fort¬
gående beredning, hvilken activa åtgärd icke har stöd i lag och
är någonting helt annat än den passiva, att låta sådant förslag
falla, som icke understödes eller blifver på ett eller flere Stånds
anmodan bragt till jemkning och votering i förstärkt Utsk. För¬
villelsen, att Utsk. skulle vara berättigadt anse och förklara ett
Stånds, eller ännu mer två Stånds gemensamma tanka om grund¬
lagsändring såsom förfallen, och förthy icke värdig att upptagas till
vidare behandling, härrör synbarligen från samma källa, som of¬
van är anmärkt, nemi. att man ansett någon del af dessa bered-
ningsåtgärder vid första riksdagen såsom beslut, analoga med
hvad som fattas rörande andra ämnen. Vore de beslut, så
skulle det äfven, sedan ett förslag misslyckats, d. ä. icke vunnit
tillräckligt understöd — utan blifvit stående på den lutande pla¬
nen att antingen falla af sig sjelf i brist på vidare påyrkan af det
eller de Stånd, som instämt deri, eller att formligen fällas vid på¬
följande riksdag — vara förbjudet att väcka och bearbeta andra. Lik¬
väl finnes intet ord i grundlagen, som ger anledn. till sådan för-
budstolkning, äfven om förslag gjordes i alldeles motsatt rikt¬
ning emot dem, som genom votering ännu icke fallit, utan är der
öppet
Den 5 A p r i 1 f. m.
105
öppet intill sista dagen af riksdag alt ingifva förslag och påkalla
Ulsk:s handläggning derå, j fall man har hopp att dermed någonting
kan vinnas. Denna anmärkning torde vara tillfyllestgörande såsom
motiv, hvarföre R. o. Ad. icke kan anse det hvarken nyttigt eller
rätt att nu införa en så alldeles ny grundsats i lagen, som den
Utsk. förordat i afseende på de gradvis uppställda villkoren för
att fälla redan gjorde och bearbetade förslag till grundlagsän¬
dringar. Varandes det tvertom R. o. Ad:s önskan och afsigt,
att Utsk. måtte bemöda sig att påfinna utvägar ali göra förslag
fasta och stående, men icke att i förtid fälla hvad som uppstått
och som hör lemnäs allt möjligt tillfälle till ytterligare beredning,
i händelse deraf kan vinnas ett antagligt förslag.
Gr. Frölich tilläde sedermera:
Jag får härjemte tillkännagifva, att jag äfven har ett annat
mindre förslag, som jag icke nu vill uppläsa, ulan först seder¬
mera under discussionen framställa; tv jag föreställer mig, alt R.
o. Ad. icke nu ville upphällas genom dess afhörande. Det är con-
centreradt i denna lilla lapp.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt tiden nu torde vara
inne för honom, att inhemta R. o. Ad:s vilja i fråga om den
ordning, i hvilken de afgifnc förslagen till gemensamma tankar
borde förekomma till pröfning. Dessa förslag voro 6, och II. Ex.
finge hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla att de företogos i
samma ordning de blifvit afgifne, i hvilket fall skulle förekomma
först Hr von Ilarlmansdorffs, dernäst Gr. Cronhjelms, sedermera
Hr Lagerhjelms, vidare Hr von Axelsons, sedan Gr. von Flåtens
och slutligen Gr. Fröiichs förslag.
Ropades ja.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. behagade upp¬
skjuta öfverläggningen i detta ämne till eftermiddagens plenum;
hvilket bifölls.
Upplästes och lades på bordet Högv. PresteSt:s prot.utdr. af
denna dag, innefattande inbjudning till Medsländen ali förena sig
med PresteSt. uti dess vid föredragning af BancoUtsk:s utlåt. N:o
49 fattade beslut, ang:de ett tillägg i Bancoreglementet.
Lades på bordet ncdannämnde från Ulsk:n inkomna mern.,
ullåt:n och betänk:n, nemi. från
Stats-U tskottet:
N:o 253, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksStms
olika beslut, rör:de grunderne för den blifvande allmänna bevill-
ningen samt föreskriflerne för tillämpningen deraf;
N:o 254, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut ronde curhusafgiftens fortfarande;
N:o 255, ang:de verkställd omröstning, i fråga om infriande
af K. Krigscollegii Arlilleriafdelnings skuld för inköp af Marie¬
bergs egendom;
9 H. 14
106
Den 5 April f. m.
N:o 256, ang:de verkställd votering i en fråga, rör:de det
anslag, hvarå utgifter af provision, porto m. m. för inköp utaf
vexlar i utländskt mynt böra afföras.
N:o 257, ang:de skedd omröstning, i anledn. af skiljaktiga
beslut i frågan om anslag till slöjd-expositioners befrämjande;
Stats- och Ekonomi-Utskotten:
N:o 84, i anledn, af väckt fråga om förändrad reglering af
tjenstgöringsturen för Blekinge läns båtsmän;
N;o 85, i anledn. af väckt fråga om förnyad reglering af
stådernes båtsmanhåll;
TST:o S6, i anledn. af väckt fråga om nedsättning i bålsmans-
roteringen för Fahlu stad;
N:o 87, ang:de väckt fråga om lindring för ägarne af ön
Hanö i utgifterne till lotsars underhåll;
N:o 88, i anledn. af väckt motion om reorganisation af Gott¬
lands nationalbeväring;
N:o 89, i anledn. af väckt fråga om lärareseminariers inrät¬
tande m. m.;
N:o 90, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
och stats-anslags beviljande för bämmande af tiggeri och befor¬
drande af arbetsamhet bland fattige och vanvårdade eller van¬
artige personer;
N:o 91, i anledn. af väckt fråga om statsanslag till inrättande
af räddningsanstalt^' för vanartige barn och unga, första gången
straffade förbrytare;
N:o 92, i anledn. af väckt fråga om ersättning för forslingen
af presterskapets i Lappmarken löningsspanmål;
N:o 93, ang:de vackt fråga ora befrielse för comministersbostäl¬
le! i Boo socken af Orebro län från rotering samt om prestebo-
ställens och stomhemmans befriande från andra, dessa boställen
och hemman åtföljande besvär;
N:o 94, ang:de föreslagne åtgärder, till beredande af en ome¬
delbar postcommunicalion emellan Sverige och England;
N:o 95, i anledn. af väckt fråga om underhållande af Halls¬
näs bro;
N:o 96, i anledn. af väckt motion om upphörande af eller
lindring uti de consuladafgifter, som erläggas för Svenska fartyg,
äfvensom inskränkning uti afgiflen lill Engelska kyrkan i London;
Stats- och Bevillnings-U.tskotten:
N:o 97, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 38, ang:de
personliga skyddsafgiftens användande till folkundervisningens be¬
främjande;
Banco-Utskottet:
N:o 50, med lillkännagifvande, att omröstning blifvit i för¬
stärkt BancoUtsk. anställd öfver en af de frågor, som omförmälas
i Ulsk:s mern. N:o 43;
Lag- och Ekonomi-Utskotten:
N:o 30, i anledn. af väckta frågor om förändringar i stäng-
selförfaltningarne;
Den 5 April f. m. 107
Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet:
N:o 137, i anledn. af väckt motion om utfärdande af en ny
skråordning.
H. B. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 c. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 5 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes den på förmiddagen började öfverläggningen örn
Const.Utskrs mern. N:o 33, ang:de ändringar och tillägg i före-
skrifterne om grundlagsfrågors behandling.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enligt den ord1
ning, som redan blifvit af R. o. Ad. stadgad, Hr von Hartmans-
dorffs förslag till gemensam tanke först borde förekomma till pröf¬
ning, och lät derefter uppläsa detta förslag.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Det nu upplästa för¬
slaget till gemensam tanka föranleder mig att göra några an-
märkrnr. Men dä de till större delen inrymmas i det yttrande,
sora jag på f. m. afgifvit, skall jag icke särdeles länge uppehålla-
R. o. Ad. med framställningen af desamma. I de delar, hvaröf¬
ver jag redan förut yttrat mig, har jag egentligen ingenting att i
afseende å Hr von Hartmansdorff förslag tillägga, åtminstone in¬
genting hufvudsaklig!. Förslaget börjar med uttryckande af den
åsigt, alt ett ifrån Const.Ulsk. lill RiksStm inkommet förslag till
grundlagsändring icke skall återförvisas med gemensamma tankar,
på hvilka Etsk. vore skyldigt alt fästa afseende, utan att förslaget
endast skall återremitteras, åtföljdt af discussions-protocoll, på sam¬
ma sätt som vid återremisser lill Ulskm i hvarjehanda andra mål
äger rum. Jag hade äran alt redan i f. m. plenum fästa upp¬
märksamhet på olägenheterna af delta förslag, oeh efter mig, efter
hvad jag vill minnas, yttrade sig Hr Lagerhjelm i samma syft¬
ning derom, nemi. att då ett Stånd återremitterade ett Cousl.-
Ulsk:s förslag, endast beledsagadt af de anmärkmr, som af en el¬
ler annan ståndsledamot blifvit afgifne, kunde Utsk. icke deraf
hemta ledning för sitt omdöme rör:de hela Ståndets åsigt om sa¬
ken, tv, på sätt Hr Lagerhjelm, i min tanka ganska riktigt yttra¬
de, får Utsk. icke veta annat, ån hvad några få ledamöter, som
10S
Den 5 April e. m.
uttalat sina åsigter, tänka; men hvad den större delen af ledamö¬
ter, snm icke yttrar sin opinion, tänker, derom kommer ingenting
till Utsk:s kännedom ; och om än händelsen så fogade, att lika
många talare funnos för den ena åsigten som den andra, så hade
Const.Ulsk., då det räknade de talandes antal och fann, all olika
opinioner yttrades af lika många ledamöter på ena som andra si¬
dan, ingen rättelse af discussionsprol. Ulsk. stannade i villrådighet
om hvad ett Stånd, med i två lika stora delar skilda åsigter,
åslundade. Lägger man dertill, atl Hr von Hartmansdorff vill,
att när eli Const.Utsk:s förslag återkommer andra gången, så skola
Stånden deröfver besluta utan förändringar, sä blir det så mycket
svårare alt antaga eli sådant förslag, som Utsk. möjligen kunnat
taga vilse om alla fyra Ståndens åsigter i frågan. På sådan grund
skulle jag tro, att, på sätt jag linder f. m. plenum hade äran
framställa, hvarje Stånd bör afgifva sin gemensamma tanka, och
del endast en gäng, och icke tvenne, oell att Utsk. skall vara
pligtigt alt å de gemensamma tankarne fästa skyldigt afseende.
Vidare yrkar Hr von Hartmansdorff, all förslaget icke kan ändras
i Stånden sedan det återkommit andra gången, nian endast god¬
kännas eller förkastas. Jag vill icke förmoda, alt den värde leda¬
motens afsigt med detta förslag lill gemensam tanka varit, att till¬
vägabringa en redaction sådan, alt alla ändringar eller förbättrin¬
gar i vårt statsskick mätte uteblifva, men dertill synes mig åtmin¬
stone förslaget, sådant del af den värde ledamoten blifvit fram-
släldt, leda; ty dä för det första Stånden aldrig fä afgifva gemen¬
samma tankar, när ärendet första gången förekommer, och sedan
vid äterremissens återkomst endast godkänna eller underkänna utan
förändringar, så blifver det så myckel lättare alt motverka hvi-
landet af hvarje förslag till förbättring, som Utsk. just genom den
första proceduren troligen kommer att mycket lätt misstaga sig
om Ståndens mening, då det endast får vela hvad en eller annan
talare i anmärkningsväg yttrat. Enär jag, för min del åtminstone,
linner ganska tydligt, alt, i de flesta fall, ett Const.Ulsk. för andia
gången inkomna betänk, skall innefatta sädane misstag om ett eller
annat Stånds verkliga åsigt, så alt dessa Ständ icke kunna det
afgifna förslaget godkänna; och dä inga ändringar skulle fä deruti
göras, i följd hvaraf det äfven mäste blifva underkändt, just af
den förut uppgifna anledn., att rättelse ej får vidtagas i den ena
eller andra delen, så torde man med lög kunna påstå, att, under
sädane villkor, icke eller någonsin ett förslag lill förbättring kan
komma atl blifva hvilande. Det förefaller mig äfven kunna hän¬
da, alt om än ett Cons(.Utsk:s förslag vore bygdi på grunder; som
kunde vinna alla Ståndens, eller åtminstone Irenne eller tvenne
Stånds godkännande, men, enligt hvad Hr von Hartmansdorff före¬
slagit, detsamma icke finge godkännas med förändringar, sä skulle
i de flesta fall, antingen två Stånd komma att stanna emot Iva,
eller ett emot tre, emedan del ofta inträffar, att man linner til¬
lämpningen af en grundsats så falsk, eller åtminstone så stridande
mot sina egna åsigter, alt man hellre förkastar förslaget och vän¬
tar till en annan riksdag, än man godkänner detsamma, fastän
Den 5 April e. in.
109
bygdt på en princip, den man gillar. Exempel derå konna före¬
tes i mängd, och i liasl ber jag endast att få fästa uppmärksamheten
på ett enda, som kan hänföras lill tilldragelserne vid innevarande
riksdag. Då representationsfrågan sista gången förevar ventilera¬
des äfven det af de s. k. Reformvännerne utarbetade förslaget, bygdt
derpå, att representationen skulle fördelas i 2:ne kamrar, men alt
den ena, eller äldre, skulle utses af den yngre. Det fordras, mi¬
ne Hrr, endast eli sådant stadgande för att ett förslag kan blifva
förkastadt, hvilket man eljest skulle vilja erkänna som godt, ty
jag för min del, och många med mig gilla visserligen, att repre¬
sentationen är fördelad på 2:ne kamrar; men kan ej denna för¬
delning ske på annat sätt, än att den öfre eller äldre kammaren
skall utses af den yngre, så nödgas jag förkasta ett sådant förslag,
då jag ej har annat val, än att antingen godkänna eller under¬
känna, d. v. s. då jag ej får antaga ett förslag med vissa förän¬
dringar. Jag är öfvertygad, att del af mig nu citerade förslaget
af de sig så kallande Reformvännerne dessutom innefattar en mängd
andra stadganden, som till sin princip kunna vara rikliga, men
hvilka i tillämpningen befinnas vara så stridande mot en eller an¬
nan ledamots åsigler, alt, fastän många af deruti uttalade åsigter
gillas, man dock linner sig nödsakad afslå förslaget, emedan grund-
satserne blifvit falskt tillämpade. Det synes mig således, att ett
förbud att någonsin med förändring godkänna ett förslag till grund¬
lagsförändring, betyder nära nog detsamma sorn att aldrig något
förslag till förbättring af vårt samhällsskick och vår grundlag kan
blifva hvilande. Jag säger än en gång, att jag icke tror, att
detta varit Hr von Hartmansdorffs mening; men sådant kunde re¬
sultatet deraf blifva.
Vidare föreslår Hr von Hartmansdorff, att om två Stånd
godkänna, och tvä Ständ underkänna ett Const.Utsk:s förslag till
grundlagsförändring, så skulle det vara förfallet. Jag tillåter mig
att återkomma till det omdöme, som jag i f. m:s plenum utsade,
att jag icke anser det vara rätt att genom ett offentligt tillgöran¬
de söka förqväfva en tanka, som har mera för sig än emot sig.
Ett förslag godkändt af Const.Ulsk. och två Stånd har ju Utsk.
och två Ständ för sig och endast tvä Stånd emot, således mera
för sig än emot sig. Hela vår grundlag genomgår ett erkännan¬
de, alt Const.Ulsk. befinner sig i en annan cathegori än alla an¬
dra Utsk., att del verkligen utgör en constilulionel auetoritet vid
vära riksdagar, och det förefaller mig derföre besynnerligt, ali då
man 180!) salle ett sådant värde på denna auetoritet, att eDdast
den fordrades för att göra ett förslag hvilande, så vill man nu
drifva den sats, att om än detta Utsk. understödes af två Stånd,
kan ändock icke ett af detsamma uppgjordt grundlagsändringsför-
slag få blifva hvilande. Att Hr von Hartmansdorff icke vill haf¬
va votering om ett sådant förslag, det klandrar jag icke; ty det
innefattas äfven i min mening, emedan följden af en sådan vote¬
ring skulle antingen blifva att förslaget qväfdes, eller också alt
del komme att framställas, i händelse det segrade i voteringen,
under en falsk skepnad. Antingen skulle nemi. förslaget helt och
ilo
Den 5 April e. m.
hållet qväfvas, om def föll i voteringen, hvilket åter år orimligt,
då det utgör en tanka, som har mera än hälften för sig, nemi.
Utsk. och två Stånd, eller också, i fall det vinner i voteringen,
skulle det framläggas under skepnaden af ett utaf Ständerna god-
kändt förslag, hvilket man ingalunda så kan kalla det, utan alt
träda sanningen för nära, emedan det utgör ej mer än två Stånds
förslag. Då jag å ena sidan således fullkomligt gillar, alt Hr von
Hartmansdorff icke vill underkasta ett sådant förslag votering,
kan jag å den andra sidan deremot icke gilla, att han vill hafva
det förfallet, emedan det åtminstone borde få hvila till den mo¬
raliska kraft och verkan det kan hafva, utan allt smink, d. v. s.
godkändt af två Stånd, åtföljdt af de öfrige två Ståndens protest.
Vidare innehåller Hr von Hartmansdorffs förslag, att 3:ne
Stånds bifall skulle behöfvas för alt få en af Const.Ulsk. afstyrkt
K. propos. hvilande. lleg.F. innehåller för det närvarande, alt
om Const.Utsk. afstyrker en K. propos., så beböfves icke mer än
två Stånd för att få denna propos. hvilande till nästa riksdag.
Hr von Hartmansdorff fordrar således ytterligare ett villkor för K.
propos:rs hvilande, som icke förut funnits. Sedermera innehåller
förslaget, att, om Const.Utsk. tillstyrker den K. propos., så är det
icke nog dermed, utan skola dessutom minst 3 Stånd godkänna
densamma. Förhållandet är nu sådant, att, om Const.Utsk. till¬
styrker den K. propos. så behöfves icke något Stånds godkännan¬
de för att få den hvilande; hvaremot Hr von Hartmansdorff vill,
alt ytterligare 3:ne Ständ skola densamma godkänna. Jag kan
icke undertrycka den tanka, att denna mening utgör en ganska
väsendtlig inskränkning af det K. prerogativet. Jag har hört flere
ledamöter på f. m. yttra, alt detta prerogativ icke vore mycket
värdt. Jag lemnar till desse ledamöter att sjelfve närmare ut¬
veckla sina skäl, och bevisa, huruvida man gör en myndighet nå¬
gon tjenst dermed, att man inskränker dess makt. Jag tager
mig endast friheten fästa uppmärksamheten derå, huruvida ej, för
den händelse att ett stort samhällsbehof bade gjort sig gällande,
såsom t. ex. i fråga om national-representationens ombildning,
det vore godt att den utvägen återslode, att Konungen kunde trä¬
da fram medlande mellan Stånden och genom Sin auetoritet fram¬
lägga ett förslag, som kunde förlika sinnena; men nu synes man
icke en gäng vilja detta, utan att om Konungen framlägger ett
förslag, så skola 3 Stånd vara för detsamma, eljest skulle detsam¬
ma icke blifva hvilande. Man har således afskurit den enda möj¬
liga utvägen alt medla i denna tvist Stånden emellan; och jag
är öfvertygad, alt kunna icke Stånden sins emellan öfverenskom¬
ma om en gagnelig representationsförändring, så lärer den aldrig
inträda, så länge man påstår, att 3:ne Stånd skola godkänna Ko¬
nungens propos. i detta ämne. Jag vill ej längre upptaga R. o.
Ad:s tid nu, ulan ber endast att fä sluta med det yttrande, att
jag anser den grundsatsen, att, då tvä Stånd stanna emot två,
hvarje fråga om samhällsförbättring skall vara förqväfd, innefatta
någonting så vådligt för samhället, att jag icke kan bifalla den¬
samma.. Jag anser visserligen, å ena sidan, att votering om ett
Den 5 April e. m.
lil
sådant förslag Sr oriktig, och får erkänna, alt jag skulle komma
i en brydsam belägenhet, om jag skulle endast besluta mig å an¬
dra sidan mellan alt frågan antingen skall förfalla, eller att der¬
om skall voteras; men måste jag säga min öfvertygelse, eller ta¬
ga ett parti, så underkastar jag saken hellre en votering än jag
decrelerar en sats, sådan som den nyss omförmälda, som är af
beskaffenhet alt det derigenom skulle lyckas att hädanefter för¬
hindra hvarje förbättring af vårt samhällsskick.
Frih. Raab, Adam Christian: Icke eller jag kan upp¬
träda, för att till antagande recommendera ifrågavarande förslag;
tvertom tror jag, att af alla de förslag, som nu hvila på Ståndets
bord, vore delta det minst rådliga att antaga. Gr. Cronhjelm
har nyss genomgått detsamma, och jag skall endast upplaga hvad
han förbigått, och vänder mig derföre till det föreslagna tillägget
till 56 § Reg.F. I st. f. 5 mom. i Const.Utsk:s mern., som med-
gifver Stånden rättighet att förkasta eller godkänna, med eller
utan förändring, ett af Const.Utsk. vid återremissens besvarande
framlagdt förslag, föreslår Hr von Hartmansdorff, att ett sådant
ifrån Const.Utsk. inkommet förslag endast skall kunna, antingen
förkastas, eller utan förändringar godkännas. Detta är, på sätt
förut blifvit anmärkt, ett sätt att göra vår grundlag bestående i
den form, hvaruti den finnes, så alt någon förändring deruti skall
blifva omöjlig. Om det vore så väl, att vår grundlag vore af be¬
skaffenhet alt man ej hade skäl att önska en förändring deruti,
om folket vore dermed nöjdt och belåtet, så säger jag, att Hr
von Hartmansdorff hade gjort ett förslag, som med tacksamhet
borde antagas; men då vi nu stå på den motsatta punkten, att
vi just ifrigt och varmt önska att få en hufvudsaklig förändring
i vår grundlag, då hemställer jag, om det vore ändamålsenligt
att så fästa sig vid det nuvarande, att det blifver nära nog omöj¬
ligt att komma derifrån. Om 56 § i sitt förra skick ej befun¬
nits felaktig och mindre ändamålsenlig, så skulle icke 1815 års
Ständer hafva tillstyrkt den förändring, som 1818 års Ständer
antogo; om, säger jag, vi hade att påräkna, att Const.Utsk:s leda¬
möter hvar för sig voro så till sinnes att de önskade förmedla de
olika åsigter, som komma ifrån Stånden, så skulle det också kun¬
na vara möjligt, att man kunde lemna denna ofantligt stora makt
och myndighet i deras händer; men erfarenheten har sällan vi¬
sat oss att Const.Utsk:n varit så sammansatta, eller att represen¬
tationen haft det förtroende för dem, eller alt de förslag, som de
afgifvit, varit så förmedlande, att de kunnat antagas. Om Hr
von Hartmansdorff jemväl hade föreslagit, att, i händelse man
önskade att få förändra ett ifrån Const.Utsk. inkommet förslag,
man ägde rättighet tillika att välja nya ledamöter i Const.Utsk.,
om Ständerne ägde rättighet, säger jag, att utse nya ledamöter,
för hvilka de hade förtroende, att dessa nyvalde skulle ingå på
åsigter, som inom Stånden gjort sig gällande, så kunde det va¬
ra en måhända ej förkastlig ide', att utsätta delta villkor; men
under nuvarande förhållanden kan jag ej annat inse, än att det
112
Ren 5 April e. m.
vöre högst vådligt och skulle fastlåsa oss i de former, hvaruti vi
oss befinna, och hvaröfver vi klaga.
Den andra punkten, vid hvilken jag ville fästa mig, har Gr.
Cronhjelm äfven vederlagt, nemi. alt om tvä Stånd förkasta ett
förslag, det i sådan händelse skall förfalla. Detta är öfverens¬
stämmande med Utsk:s förslag. Jag vill endast till hvad Gr. Cron¬
hjelm anfört, lägga, alt om vi önske något förtydligande, någon
förenkling af de grundlagsformer, som 56 och 81 §§ innehålla,
så må vi uppställa sådane förslag, som innebära en förbättring
emot det nu bestående, men af beskaffenhet, att vi kunna hafva
någon chance derför, att de blifva antagne. Om vi uppställa för¬
slag, hvilka innehålla så mycken conservatism, att man på för¬
hand kan antaga alt de ej godkännas, så har man ju onödigtvis
förspillt tiden, och vi hafva indirecte ådagalagt, att vi icke vilja
hafva några förändringar. Alla de andra förslagen, som numera
ligga på R. o. Ad:s bord, Hr Lagerhjelms, Hr von Axelsons, Gr.
von Plåtens x>ch Gr. Cronhjelms, gifva en möjlighet att komma
till en önskad reform härutinnan, och' innebära likväl mycket
större conservatism, än som nu ligger i 56 §, och man må vara
nöjd om man kommer längre deruti, än hvad för närvarande äger
rum; alltför mycket bör man icke eftersträfva, ty då får man of¬
tast intet.
Afven jag har fästat mig vid det förslag, som Hr Ceder¬
schjöld gjort i afseende på sednare mom. i 81 §, som rörer K.
propos:rs behandling. Till hvad derom förut är sagdt, tillåter
jag mig att ännu lägga några ord. Jag vill då fästa uppmärk¬
samheten derå, att då både Hr Cederschjöld i dess reservation
yttrat, att begge statsmakterna böra stå, i afseende på delaktig¬
heten i stiftande af grundlag, i en fullkomlig jemlikhet sinsemel¬
lan, och Hr von Hartmansdorff i sin uttryckt, att Konungens pro-
pos:r borde behandlas lika med enskilda motioner, så skulle jag
snarare väntat mig en förändring i alldeles motsatt riktning. Vi
böra taga i betraktande, mine Hrr, att Ständerne, den ena stats¬
makten, äger rättighet att, Konungen oåtspord, lägga på sitt bord,
för att blifva hvilande, hvilket förslag som behagas, utan att den
andra statsmakten äger att derom yttra ett ord, om än detta för¬
slag vore aldrig så ingripande i denna statsmakts rättigheter. Så¬
som häremot svarande, skulle i stället de Herrar, som yrkat jem¬
likhet i rättighet emellan båda statsmakterna, äfven bort föreslå,
att Konungen skulle äga rätt att på Ständernas bord lägga ett
grundlagsäudringsförslag, utan att hvarken Consl.Utsk. eller Stän¬
der skulle äga rätt att vid första riksdagen afslå detsamma. Det¬
ta hade varit fullt motsvarigt, om vi antage, att de begge stats-
makterne böra stå i jemnt förhållande till hvarandra; men att
på sådane motiver, som reservanterne anfört, inskränka den rät¬
tighet, som K. propos:r hittills haft, att hvila på Ständernes bord,
dertill kan jag icke samtycka, likasom jag på nu anförde grunder
icke kan komma att rösta för Hr von Harlmansdorffs förslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har förut tillkännagifvit,
det
Den 5 April e. m.
113
det jag med min röst kommer att biträda Hr von Hartmansdorffs för¬
slag. Jag gör det, oaktadt jag icke i alla delar insiämmer i den ut¬
veckling, sorn Hr von Hartmansdorff deråt gifvit; men jag anser,
alt just i anledn. af den form, som är föreskrifven för en återre-
miss till Consl.Utsk., måste åtskilliga ledamöter undertrycka en
stor del af sina tankar för att kunna bilda de der så önskade
och så oriktigt ansedda gemensamma tankarne. För att nu kun¬
na komma lill en gemensam tanka, mäste jag naturligtvis, med af-
' slående af egna åsigler, närma mig dem, som till största delen
öfverensstämma med dem jag hyser. Man har sagt, att denna ge¬
mensamma tanka vore för Const.Ulsk:s behandling af ämnet nö¬
dig alt inhemta, emedan Utsk. icke kunde af en ålerremiss, så¬
som det brukas i fråga om andra ärenden, finna eli Stånds tan¬
ka. Jag tillstår, att jag är af en mottsalt åsigt i denna fråga,
emedan Const.Utsk., genom denna gemensamma tankas återremit¬
terande, får sig påtvunget en tilikonstlad majoritets yttrande eller
åsigter, men får deremot alldeles icke känna Ståndens (ankar, d.
v. s. de länkandes inom Stånden åsigler öfver ett ämne af den¬
na art. Jag skulle tro, att i en så vigtig fråga sorn grundlags¬
förändring, så vore det mera nödigt än eljest, att kunna inhemta
alla möjliga upplysningar i alla särskilda detaljer af ämnet, och
alt icke genom en sådan der besynnerlig gemensam tanka under¬
trycka ämnets behandling och en systematisk utveckling af frå¬
gan. Får deremot Const.Utsk. ifiån Stånden emottaga utvecklade
tankar, hvilket jag förmodar blifva händelsen i sädane frågor, så¬
vida dylika tankar inom Stånden linnas, komma, säger jag, sålun-
ga utvecklade tankar till Consl.Utsk. öfver eli förslags alla tiel t äi¬
jer, så blir ju Utsk. mycket bättre i tillfälle att derifrån benita
anledn. antingen till styrka för sitt förslag, eller till afslående der¬
ifrån och adopterande af de nya tankar, som kommit Utsk. till
handa. Det är derföre jag tror det vara nyttigare för saken, att
frågan utvecklas och att verkliga, men icke diktade tankar afgå
lill Utsk. ty jag tror verkligen, alt Utsk. skulle genom dessa s. k.
gemensamma tankar bli mycket vilsefördt om Ständernes egentli¬
ga åsigter. Så har man velat bibehålla votering inom det förstärk¬
ta Const.Utsk. vid den händelsen att två Stånd stannat emot två,
såvida icke Const.Utsk:s auctorilet är nog mäktig, för att, jemte
två Stånds bifall, förklara ett Utsk:s förslag hvilande. Då uti
lagfrågor man anser del vara nödigt att åtminstone hafva 3
Stånds pluralitet, för alt få en fråga afgjord, då vet jag intet
skäl, hvarför i en så vigtig sak, som en grundlagsförändrig,
del ej skall behöfvas mer än två Stånds bifall Mig Synes, alt
alla grundlagsförslag egentligen borde hafva alla fyra Ståndens tan¬
kar för sig äfven vid den första riksdagen, då det väckes, ty jag
finner det vara en af de största felaktigheter, alt en kammares åsig¬
ter skola kunna undertryckas. Nära nog ville jag drifva den sals,
alt icke något lagförslag borde kunna gå igenom, med mindre
det vore godkändt af aila fyra Stånden. Det vore det rationella¬
ste, det riktigaste, och att förklara, det eli grundlagsförslag bör
‘J H. 15
114
Den 5 April e. ra.
vara hvilande, derföre att halfva representationen detsamma god¬
känt, kan jag omöligen anse vara välbetänkt. Hvad åter angår
de K. propos:rne och det s. k, K. prerogativets helgd, så tror jag,
alt om Regeringen, af en eller annan orsak föranledd, skulle fram¬
komma med ett grundlagsändringsförslag, hvilket icke vann inom
Ständerne, d. v. s. hos den lagstiftande corpsen, mera förtroende
eller afseende än att blott 2 Stånd detsamma godkände, vore det
enligt med helgden, af detta K. prerogativ, att ett sådant förslag
rent af återtogs, ty hvarföre skulle man väl vilja hafva ett sådant
förslag hvilande, dä en så stor del, som halfva representationen
underkänt detsamma, för annat ändamål än att under mellanti¬
den lill nästa riksdag, gifva en fart åt agilationerne för och emot.
Man skulle kunna uppröra hela nationen för att vinna afsigter,
långt aflägsna från dem Konungen åsyftat med sin propos. Det
vore således vida bättre att förekomma sådant, och jag skulle tro,
att om, sedan den förändring blifvit vidtagen, alt Regeringens le¬
damöter äga tillfälle att yttra sig i alla representationens kamrar,
och således kunna understödja ett Konungens förslag, icke desto
mindre en majoritet skulle lägga sig deremot, så vore det farligt,
åtminstone icke gagneligt för det K. prerogativet, att detta för¬
slag blefve hvilande, för att sönderslitas och bestämdt förkastas vid
en kommande riksdag. Ett sådant förslag bör i min tanka icke fram¬
komma, ulan att man på förhand, någorlunda åtminstone, känner de
åsigter, som åro inom representationen rådande för detsamma, och
bör icke eller framställas utan att kunna så mäktigt försvaras af
Regeringens organer att det ovillkorligen vinner minst 3 Stånds
begifvanden. Jag anser ett annat förfarande i delta fall vara in-
constitutionelt, och skulle på det högsta vilja afstyrka alla försök i
annan riktning. Det är derföre jag också tror, att det förslag,
som Hr von Hartmansdorff framställt, kan antagas just på grund
af R. o. Ad:s varma känsla för de K. prerogativens helgd.
Gr. Frölich, David: Fråga är nu om Hr von Hartmans-
dorffs förslag, och såväl han sjelf som Huset lärer väl ej väntat
sig annat, än att jag skulle söka att systematiskt attaquera det¬
samma. Det torde höra lill regeln att först något litet vända sig
emot utanverken; och då jag ej hört att något annat sådant fun¬
nes för detta Hr von Hartmansdorffs förslag, än det som Gr. Horn
börjat uppresa, så är det också mot detta, som jag först kommer
att vända mig. Jag antecknade under f. m:s plenum, då Gr. Horn
hade ordet, att han, efter en längre utflygt mot sin kamrat här
på bänken, förklarade sig i allo öfverensstämma med Hr von
Hartmansdorff; nu har jag hört honom förklara, alt han icke i
allo öfverensstämde med den nyssnämnde värde ledamoten och der¬
till har han uppgifvit ganska goda skäl, ty han har funnit en
stor skillnad emellan påtvungna tankar, och sådane, som icke voro
pålvungne. Hans tanke, då han i allo öfverensstämde med Hr
von Hartmansdorff, var naturligtvis en påtvungen tanka, naturligt¬
vis för del att Hr von Hartmansdorff icke skulle vara alldeles
ensam om sitt förslag. Den ädle Grefven har tillika utvecklat
Den 5 April e. m.
115
el t försvar, bestående i verkliga tankar och diktade tankar och
systematiskt utvecklade tankar, med ett ord, ett chaos af tan¬
kar, som allesammans innefatta ingenting annat, än att han ar
mycket nöjd med det nuvarande statsskicket. Det vill mycket
till att utröna hvad slutlig tanke ligger i alla dessa ord; men allt
nog, man vet nu, att Gr. Horn förklarat sig absolut öfverensstäm¬
ma med Hr von Hartmansdorff. Jag kan naturligtvis icke göra
detsamma, emedan jag gillar alla de skäl, som Gr. Cronhjelm an¬
fört, men derutöfver har jag ännu några flere. Jag bör nämna,
att det gläder mig, att Hr von Hartmansdorff trädt fram så öp¬
pet som han gjort med sitt förslag till gemensam tanka. Jag har
länge sökt att utforska den egentliga styrka, som Hr von Hart¬
mansdorff haft i sina händer, för att kunna beherrska frågan om
grundlagsförändringar i allmänhet, och jag har funnit, att denna
styrka ligger deruti, att han håller sig inom det bestående, nemi.
vid det som grundlagarne redan innehålla, och icke tillåter några
ändringar deruti, emedan, så länge han håller sig vid hvad grund¬
lagarne redan stadga, så är han oåtkomlig. Nu synes likväl som
skulle han vara böjd att gifva efter, då han anser ett utfall utöf¬
ver grundlagarne vara nödvändigt för att salivera apparencerne.
Det framlyser i hela det framlagda förslaget lill gemensam tanka,
att Hr von Hartmansdorff vill taga hort åtskilligt af hvad som
finnes i vår nuvarande grundlag, för att sätta dit något annat i
stället. Ser man närmare på hvad den värde ledamoten vill sätta
i stället, så synes tydligt, af den utredning, som jag på f. m.
gjorde, att det skulle vara någonting, som vi här på sidan kalla
försämrande grundlagen, men hvad Hr von Hartmansdorff anser
som en förbättring deri, d. v. s. att göra möjligheten af grund¬
lagsförändringar allt svårare och svårare. Derom är ingenting
annat att säga, än att det är conseqvent, men det är fråga om
huruvida det är conseqvent med de motiver den värde ledamo¬
ten framställt, och detta är det som jag något litet vill un¬
dersöka.
Hr von Hartmansdorff har här talat vidt och bredt om att
man icke skall fästa sig vid en ide' förr, än den blifver mera än
ett blott tillfälligt tänkesätt; ty först hör ett allmänt tänkesätt ut¬
bildas, vill han säga. Ar det nu, frågar jag, ej ett allmänt blef-
vet tänkesätt, alt grundlagen bör ändras? Kan man säga, att det
blott är ett tillfälligt tänkesätt, att vi behöfva en representations¬
förändring? Jag skulle tro, att vi hafva alltför stora prof derpå,
för att kunna vidhålla motsatsen. Nu är det således Hr von
Hartmansdorffs mening, att i samma mån allmänna tänkesättet ut¬
vecklar behofvet af representationsförändring, så går Hr von Hart¬
mansdorff på den motsatta sidan och vill göra det allt svårare
och svårare för det allmänna tänkesättet att göra sig gällande i
verklig reform. Inför honom anses det aldrig annat än tillfälligt,
utom i de punkter, hvarigenom det skulle kunna lyckas att qväfva
allt framskridande. Jag tror, alt detta sätt alt gå till väga är
ett tillfälligt tänkesätt hos Hr von Hartmansdorff, emedan han nu
är ledamot af Const.Utsk. och ser sig god att kunna styra det ut-
116
Den 5 April e. m.
talade tänkesättet. Må likväl Hr von Hartmansdorff vara öfverty-
gad om, att hatt möjligen kan försvaga sin styrka just genom så¬
dana utfall på det bestående; ty det är icke sagdt, alt Hr von
Hartmansdorff blir ledamot af Const.Utsk. en annan riksdag, och
huru går det då? Kanske fä vi höra detsamma som förra riks¬
dagen, då Const.Utsk. högeligen bestraffades för hvad detsamma
vågade framkomma med, såsom ingenting mindre än revolutio¬
närt och upphäfvande all samhällsordning o. s. v. När han nu
vill gifva den makten åt Const.Utsk. att kunna afskära den bered-
ningsprocess, som enligt den gamla grundlagens ide' borde föregå
ända till det slutliga afgörandet vid en påföljande riksdag, — hvad
innebär väl sådant? Ar det icke ett försök att åt Const.Utsk. upp¬
draga hela makten i detta hänseende? men detta försök, säger
jag, kan möjligen leda till motsatsen af hvad den värde ledamo¬
ten nu föreställer sig. Det händer ofta dera, som hafva makten
i händerne, alt de tro sig för alltid kunna bibehålla densamma;
men just de som bäst visa, att det är deras syftemål att åtkom¬
ma makt, så händer det att denna makt störtas. Detta är en
Vänlig erinran till Hr von Hartmansdorff, som jag finner honom
behöfva bättre än något annat, ty att lian vid denna riksdag kan
mothålia alla förslag till förändring, derom är ingen tvifvel; huru det
kan komma att förhålla sig under en kommande, blir en annan sak.
I ett föregående plenum, då Const.Utsk:s mern. N:o 32 förevar,
så minnes vi alla, mine Hrr, huruledes Hr von Hartmansdoiff för¬
klarade, att det vore ingen fråga att, efter nuvarande grundlag,
ett förslag kunde falla. Jag var den ende, som då höll med Hr
von Hartmansdorff, som fann hans deduclion ganska riklig, att
intet binder finnes, att ju ett förslag kan falla; men hvad jag en¬
dast då önskade var, att ingen skall få lof att fälla det, emedan
jag gör en stor skillnad emellan activa och passiva verba. Jag
anser, att alltid en sak faller, som icke kan stå, derom behöfva
inga grundlagar skrifvas. Jag bar enligt grundlagen fått rättig¬
het att stå här på bänken och tala, om jag vill, och se — jag
står här så länge jag orkar, emedan intet stadgande i Riksd.Ordn.
finnes, som tvingar ner mig, utan jag står så länge jag orkar, och
talar så länge jag vill, och så länge jag har något alt tala om.
Hvarföre skall man skapa en § i lagen, som skall tvinga en sak
att falla, hvilken säkerligen faller ändå, då den ej understödes af
alla 4 RiksStm? Jag begriper icke sådant, och det malte vara
alldeles conlradictoriskt mot Hr von Hartmansdorffs opinion om
vår nuvarande grundlag, att då en sak kan falla, man dessutom
för sådant ändamål skall skrifva en särskild §. Detta är ju ej
annat än att lägga kedja pä kedja å det som redan förut är nog
bundet. Undersöker man litet närmare hvad som är det egentli¬
ga hufvudsyftet med en sådan §, så är det att tillintetgöra all
kraft och verkan af den 5fi § Keg.F. Det heter, att denna skall
omarbetas och inflyttas i den 81; men det tillgår på det sättet,
att man tager bort hela §. Det är ett alldeles förträffligt sätt att
alldeles laga bort den g, som tillkommit sednare än de öfrige; ty
icke får det linnas någon gemensam tanka, icke får det voteras i
Den 5 April e. m.
117
förstärkt Utsk. så att genom bortfallande af skiljaktigheter något
må blifva qvar till hvilande, nej allt skall förkastas. Detta ord
är anmärkt vara olämpligt; men det är ett älsklingsord för Hr
von Hartmansdorff, som upprepat det så länge, att det utgör re-
frainen af allt hvad han talar. Vi skulle vara Const.Ulsk. oänd¬
ligen mycken tack skyldige, om det kunde hitta på något medel,
hvarigenom vi kunde få något stabell, ett förslag som kunde stå,
emedan alt blott erhålla förslager, som blifva hvilande för att för¬
kastas, är icke tillfylleslgörande, då hvart man vänder sig ropet
på reformer höres. Vill man hafva reform, så skall man säga:
jag vill hafva reform. Nå, om man vill en sådan, skall man då
godkänna ett förslag att bara förkasta, förkasta och förkasta? Så¬
dan är meningen af Hr yon Hartmansdorffs förslag, och jag för¬
kastar det.
Frih. Hermelin, Ali g. Söderling: Till en början ber
jag att få tillkännagifva, att jag ej kan lägga mitt ja till Hr von
Hartmansdorffs förslag. Sedan jag förklarat detta, anser jag skyl¬
digheten fordra att närmare förklara motiverne, för en sådan
åsigt. Jag anser det vara hvarje representants pligt att icke alle¬
nast göra sig bekant med det historiska af grundlagen, utan äfven
söka alt inhemta kännedom om de moliver, som legat till grund
för lagstiftningen. Vår grundlag daterar sig egentligen icke längre
än ifrån år 1809; om vi granska grundlagen i det skick den var
vid den liden, så befinnes den behäftad med åtskilliga brister, sorn
redan då erkändes. Återgår man till förhandlingarne vid den
märkliga riksdag, då grundlagen antogs, så erfarer man, att lag¬
stiftarena insågo, att Svenska folket icke skulle kunna i längden
blifva belåtet med det lagstiftarevärf, som då framställdes, men
det var en tröst för dessa lagstiftare, att i grundlagens §§ hafva
uppställt sådane garantier, att man ägde hoppas, att grundlagsför¬
ändringar, som icke den tiden kunde blifva utvecklade och god¬
kände, skulle i en framlid tilläggas Svenska folket. Ett osvikligt
bevis derpå bar man i det mern., som Const.Utsk. till Sländerne
atlemnade. Detta mern. af d. 10 Mars 1810 visar tydligen, alt
Ulsk:s tanka varit, att förändringar i grundlagen skulle kunna
framläggas lill granskning och undersökning vid den ena riksda¬
gen, för att till afgörande förekomma den andra. Detta Const.Ulsk.
ansåg icke det vara af någon fara alt äfven framlägga förslag,
som icke blefvo af alla fyra Stånden antagne, emedan på discus-
sionens fria fält samhälls-frågorna bäst skulle kunna afgöras. Det
är derföre som jag för min del ingalunda kan gilla den sals, alt
en sak, eller ett förslag skall förkastas, derföre att det blifvit af
2:ne Stånd ogilladt, ehuru af 2=ne audre Stånd godkändt, emedan
under sådane förhållanden jag anser frågan böra gå till förstärkt
Const.Ulsk. Ett förslag bör i min tanka, under nyssnämnde för¬
hållanden, alltid underkastas denna ytterligare pröfning. Beträf¬
fande frågan, att K. propos;r skulle behandlas lika som enskilda
motioner, sä kan jag ej annat än motsätta mig sådant, ty i min
tanka skulle derigenom Konungamakten beröfvas ett prerogativ,
118
Den 5 April e. m.
som tillhör densamma. Äfven denna fråga har varit föremal för
Ständers pröfning, och väcktes första gången vid 1S28—1830
årens riksdag, och moliverne till afslag derå igenfinnas i Const.-
Utsk:s vid nämnde riksdag mern. N:o 61. Jag vill dertill endast
lägga det förklarande, att i och med detsamma som man ej skulle
lemna en Kongl, propos. mera afseende än hvarje enskild motio¬
närs framställning, så långt ifrån att dermed införa någon förbät¬
tring, skulle i våra grundlagar åstadkommas en försämring.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Man har talat om det
ifrågavar. förslagets upphof och afsigterna dermed, och man har
velat förbinda dem med det förslag till representationsförändring,
som för närvarande är under pröfning af R. St. Men förhållan¬
det är icke sådant. En hvar, som vill se på rätta förhållandet,
utan föresats att blunda för dess verkliga beskaffenhet, lärer inse,
att denna sak uppkommit utan sammanhang med representations¬
förslaget. Förhållandet är i korthet följande: Den 30 Oct. nästl.
år afgaf Konungen en nåd. propos. ang:de åtskilliga grundlags¬
förändringar rör:de Högsta Domstolen. Utsk. tillstyrkte denna
propos., genom betänk. N:o 19 af d. 28 Nov. När detta före¬
drogs hos de respective Stånden, så funno sig 3:ne Talmän och
3:ne Stånd böra iakttaga föreskriften i 81 § Reg.F., enligt hvil¬
ken en sådan propos. skulle hvila, när den vore af Const.Utsk.
tillstyrkt; men det 4:de Ståndet, nemi. BondeSt., och dess Talman,
fann för godt att rätta sig efter 2 mom. 56 § i samma grundlag
och sålunda återremittera betänk, med åtskilliga, i form af gemen¬
samma tankar, gjorda anmärkn:r. Skälet för BondeSt. att sä göra,
var helt enkelt, att ordalydelsen i den 56 § är för det sednare
behandlingssättet lika tydlig som ordalydelsen i den 81 § är klar
för det förra. Orden i den 56 § 2 mom. lyda nemi. sålunda:
”Frågor om förändringar af stadgandén i grundlagarne varda på
följande sätt behandlade: Tillstyrker Const.Utsk. hvad en riksdags¬
man hos detsamma i sådant afseende föreslagit, eller utlåter sig
Utsk. med till- eller a/styrkande ä en af Konungen i lika än¬
damål gjord propos.; varde Utsk:s yttrande vid samma riksdag
öfverlemnadt till R. St., hvilka vid densamma må derom kunna
öfverlägga; men icke vid densamma besluta. Göras i R. St:s plena
icke några anmärkmr emot ConslUtsk:s yttrande, hvile detsamma
såsom ett R. St:s utlåt., hvaröfver först vid nästa riksdag, och då
endast med ja eller nej, skall kunna beslutas, och gälle då före¬
skriften i 75 § Riksd.Ordn. Göras åter i RiksSt:ns plena emot
Utsk:s yttrande anmärkningar (det var hvad som skedde i Bonde¬
St.); blifve de, hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess
gemensamma tankar, till Const.Utsk. hänvisade. Utsk. åligge då
att samtlige RiksStms tankar till ett helt utlåt, i möjligaste måtto
sammanjemka, och, om oförenliga oskiljaktigheter finnas, dera der¬
jemte till samtlige RiksStms behandlande anmäla. Förena sig derefter
samtlige RiksStm om ett enahanda utlåt., hvile det till slutligt an¬
tagande eller förkastande, på tid och sätt som ofvan föreskrifna
äto. Blifva åter något Stånds tankar i någon eller några delar
Den 5 April e. m.
119
skiljaktiga från de öfrigas, och samma Stånd 8ig icke efter de öf¬
riga fogar; varde Const.Utsk. genom val af RiksSt-.ns plena, till
slutlig jemkning förstärkt till ett antal af 20 personer af hvarje
Stånd, hvilka genom samfälld omröstning skiljaktigheterna förena,
och” etc. Följaktligen lärer R. o. Ad. finna, att, enligt 56 §, är
en Konungens propos. underkastad samma äfventyr, som en en¬
skild motion, den Const.Utsk. behandlar. När nu Const.Utsk. fick
tillbaka återremissen ifrån BondeSt., så kom det derpå an, huru¬
vida Utsk. skulle förklara, att 56 § Reg.F. gällde framför den 81,
eller tvertom. Men detta val var för Const.Utsk. högst betänkligt,
enär det heter, att grundlagen skall efter ordalydelsen tolkas, och
det lika litet är Const.Utsk. som någon annan tillåtet, att gifva
företräde åt den ena § framför den andra, Const.Utsk. undvek
derföre att göra ett sådant val, och yttrade blott i sitt betänk.
N:o 25, följande ord: ”1 anledn. häraf får Const.Utsk. gifva till¬
känna, att, enligt ankomna prot.utdr. af d. 28 sistl. Dec. samt 11
och 18 innevar. månad, de tre öfriga BiksSl:n förklarat berörde
nåd. propos. böra, för slutlig grundlagsenlig behandling, hvila till
nästa riksdag, hemställande Utsk. fördenskull, om icke Hederv.
BondeSt. må finna skäl att foga sig efter Medståndeus beslut och
enahanda åtgärd i målet vidtaga”. Utsk. yttrade sig följaktligen
icke hvem sorn hade rätt i valet af grundlags-§, utan anhöll blott,
att BondeSt. måtte foga sig efter de andra Stånden, och sådant
skedde. Denna stridiga behandling visade emedlertid mer ån till¬
räckligt hvad Const.Utsk. väl visste förut, nemi. att det var nödvändigt
söka förlika stridigheterna mellan den 56 och 81 §. Detta och
intet annat föranledde Utsk. att ingå med förslag derom till 11. St.
Om nödvändigheten af en förlikning mellan begge dessa §§
var ingen skiljaktig mening inom Utsk., tvertom, alla voro derom
ense, men man var af olika tänkesätt om sättet, hvarpå förlik¬
ningen skulle göras. Till bevis på enigheten om sammanjemk-
ningens behöflighet, torde jag få uppläsa första raderna i llr Waerns
reservation lill Consl.Utsk:s mern. N:o 33, så lydande: ”Om jag
äfven mäste medgifva behöfligheten af att söka bringa föreskrif¬
terna i Reg.F:s 56 och 81 §§ i närmare öfverensstämmelse med
hvarandra, och af ett närmare bestämmande i öfrigt af sättet för
grundlagsfrågors behandling i allmänhet, kan jag dock ej godkänna
Utsk:s härtill gjorda förslag elc.” och i detta bans yttrande hafva,
enligt sista raden, Utsk:s öfrige ledamöter af Borgare- och Bonde¬
sen instämt. Således alla de ledamöter, som önska förbättring
af våra grundlagar i allmänhet, och i vårt representationssätt fö¬
reträdesvis, hafva ansett jemkning och rättelse härutinnan nöd¬
vändig. Delta var sålunda endast en tanka derom inom Utsk.
utan skiljaktighet mellan de ledamöter, som varit af olika tankar
om sättet alt förändra representationen.
En talare har sagt, att det varit den förseglade sedeln, som
utfallit emot denna, likasom ofta förut mot andra af Borgare- och
BoudeSt:n önskade förändringar. Jag torde till vederläggning deraf
få åberopa, att den ledamot, som utdrager sedeln inom Utsk.,
mångfaldiga gånger reserverat sig, mot de beslut till förändringar,
120
Den 5 April e. m.
som Utsk. framställt. Följaktligen har han varit olycklig i sin
lottdragning, ty i annat fall hade han icke behöft reservera sig
mot pluralileten, såsom förhållandet är t. ex. i betänk. iSjto 34,
som kommer näst härefter.
Man säger, att derest mitt förslag till grundlagsförändringar
vidtoges, så skulle aldrig någon förändring vara att hoppas. Alin
tanka är tvertom den, att så vida grundlagsförändringar blifva på
det sammanhängande sätt förberedde, sorn jag tagit mig friheten
föreslå, sä kunde man hoppas alt de skulle bli godkända vid på¬
följande riksdag; men sä länge gruudlagsförslag uppgöras så på
måfå, som hittills, genom gemensamma tankar inom de särskilda
Stånden och genom voteringar i förstärkt Const.Utsk., så blifva de
sä illa uppställda, att om än ändrings- och förbällringsbegäret lill-
fredsställes vid den första riksdagen, sä varder det alldeles mot-
verkadt vid den påföljande, emedan de förhastade innehållen eller
ordslällningarne afslås, såsom erfarenheten lärer. Nu uppstår ge¬
nom detta sätt icke annat än mycket besvär, mycket talande och
mycket bråk, men ingen verkan. Vill man fortfara på samma
sätt, så må man det; men man kommer sällan till förbättring,
knappt till förändring.
Man säger, att förändringarne icke böra försvåras till ytter¬
lighet; jag anser dem just genom vära nuvarande former vara till
ytterlighet försvårade; och om R. o. Ad., jemte de öfrige Riks-
St:n fortfara med del sätt, hvarpå man hittills gått till väga, så
är jag öfvertygad att de få det ångra, ty deraf blifver behållnin¬
gen intet.
Det första man klandrat i mitt förslag, är, att jag -ej velat
medgifva s. k. gemensamma tankar. I afseende på deras olämp¬
lighet torde jag kanske få taga ett exempel af ställningen för det
närvarande. Ståndet har nu 6 särskilda förslag till sådana. Om
de alla blifvit hänvisade till Utsk., så hade det haft att jemföra
dem sig emellan och tillse huruvida något i sin helhet, eller liera
sammanjemkade kunde bringa till ett godt förslag; men hvad blu¬
mi händelsen? Mitt förslag, som är det första, skall just derföre
troligen få de flesta emot sig, emedan alla de öfrige författarne
naturligtvis vilja rösta för sina egna, emedan alla andra, som i
vissa fall hafva betänkligheter vid mitt, men tycker mer eller
mindre om några delar af de andras, skola göra likaledes. Li¬
kaså förhåller det sig med hvarje förslag, som kommer framför
något annat, så att det egentligen vore det sista, som borde hafva
de flesta rösterne för sig. Men det menskliga tålamodet tager
slut; och om alla 6 författarne yrka votering, så räcka öfverlägg-
ningarne troligen öfver denna till nästa plenidag, och dessförinnan
blir man ledsen vid saken och hon kan derigenom få en belt an¬
nan utgång. Nu är förhållandet med mitt förslag, att somlige
ledamöter säga: den delen duger, den vilja vi godkänna, men
hvad som förekommer i nästa stycke, det är alldeles oantagligt.
Ville jag under sådana förhållanden söka att förskaffa bifall lill
mitt förslag, så skulle jag anhålla hos Hr Gr. o. Landtm., att
hvar-
Den 5 April e. m.
121
hvarje punkt särskildt föredroges, på det att jag måtte få fram
den ena punkten efter den andra. Möjligen komme votering att
begäras öfver hvarje punkt, tröttheten skulle uttaga sin rätt, mån¬
ga ledamöter borlginge, omröstningarne utfölle i motsatta riktnin¬
gar, och sammanhanget förlorades. Det kunde då komma derpå
an hvad Utsk. slutligen erhölle af hela förslaget.
En talare har sagt, och andra hafva upprepat detsamma, att
om ej gemensamma tankar uttalas, så får ej Const.Utsk. veta hvad
ett Stånd verkligen menar och vill rör:de ett lagförslag; ty de
som tiga de hafva ock sin mening, hvilken man får derige¬
nom alt de votera, ty då afslå de hvad de icke gilla. Detta vare
nu godt och väl; men jag frågar de värde ledamöter, som så yt¬
trat sig, huru får LagUtsk. veta hvad alla de ledamöter länka
t. ex. om criminal-lagförslaget, hvilka icke deröfver uttalat någon
mening? Elvad får BancoUlsk. veta om de ledamöters tänkesätt,
sora icke tala om penningeväsendet? Hvad får StalsUtsk. veta om
deras mening, som icke yttra sig i anslagsfrågor? Likväl blifva
betänk:n i dessa ämnen återremitterade utan gemensamma tankar.
Man förutsätter, att den, som har en mening, den han vill göra
gällande, han omtalar henne äfven, då fråga är om återremiss,
på det att Utsk. deraf malte få anledn. att taga sitt förslag i när¬
mare öfvervägande och dervid göra de jemkningar, som det kan
finna skäliga. Deremot utgör en af något Stånd fattad gemensam
tanka ett olämpligt band på Ulskts förberedande myndighet; ty
Utsk. ålägges alt välja mellan den ena eller den andra gemen¬
samma lankan, om det än ogillar dem allesammans. Detta är ett
grundfel i de gemensamma tankarna, och lill dess undanrödjande
är det, som Utsk. föreslagit, att det skulle blifva oberoende af dem.
Men då kommer man åter lill den orikligheten, som förut är an¬
märkt, nemi. att det blifver 2:ne gånger fråga om gemensamma
tankars förening. Man gör för många instanser.
Men låtom oss tänka efter hvad som vinnes med _ dessa ge¬
mensamma tankar, när de omsider kommit till Utsk. Ar det nå¬
gon säkerhet för ett Stånd att få sin tanka fram? Alldeles icke;
ty när den skall sammanjemkas med andra Stånds, så kan den blifva
förändrad, och då omröstning skall anställas, och i fall skiljaktig¬
heterna äro oförenliga, så kan det hända, att hela tanken går för¬
lorad, liksom vid sisth riksdag, då fråga var om representations¬
förändringen, och 3:ne Stånds tankar gingo under för det 4:de
Ståndets. Delta skulle ej kunna hända, i fall R. o. Ad. gillade
det förslag jag gjort, att 3:ne Stånds mening gäller; men bibe¬
håller man gemensamma tankar, så utsätter man sig för under¬
gången af 3 Stånds mening och framgången af det 4:de Stån¬
dets. Detta behandlingssätt kan leda derhän, att man får fram
motsatsen af hvad som är förnuftigt och sant; ty förnuftigt är,
efter mitt begrepp, alt uttrycka de flestas mening, och sant, att
låta henne gälla för hvad hon är. Vill man nödvändigt rösta i
förstärkt Utsk., då skall man hafva gemensamma tankar; vill man
åter undvika en sådan omröstning och hennes följder, så skall
man öfvergifva den utvägen.
9 H. 16
122
Den 5 April e. m.
Man säger vidare det vara ett stort fel af mig, att icke vilja
medgifva förändringar i det förslag, som Const.Utsk. uppgifvit; alt
derigenom lägges i Ulsk:s händer en alltför stor makt, och att
man hindrar ett Stånd att i det afseendet begagna den makt, sona
rätteligen borde det tillkomma; men hvad är nu sakförhållandet?
Försl ansåg man Const.Utsk. allena böra hafva makt att göra för¬
slag och Stånden icke hafva rätt att något deri ändra; sedan an¬
såg man Stånden böra kunna göra förändringar i detaljer, men
denna obestämda förändringsrätt ledde derhän, att man äf¬
ven gjorde förändringar i hufvudsaken. Så länge man tillå¬
ter förändringar, är man alltid utsatt för den ytterligheten,
att nya motioner väckas ögonblickligen inom Stånden i form af
anmärkmr vid ett Const.Utsk:s förslag, och att dessa nya motioner
i form af gemensamma tankar gå till Const.Utsk., för att slutli¬
gen komma under omröstning i förstärkt Const.Utsk. Sålunda har
vid denna riksdag Hr Ekholms förslag, som först väcktes och un¬
derkändes i Ulsk., blifvit i form af gemensam lanke upptaget i
BorgareSt. och återgått till Const.Utsk. På detta rum har ett
förslag blifvit framstäldt, som insändts till en ledamot af Huset
ifrån en förening af personer i Linköping. Hade detta förslag
blifvit af R. o. Ad. godkändt såsom Ståndets gemensamma tanka,
så hade det jemväl kommit att utgöra ämne för omröstning i för¬
stärkt Const.Utsk. Pä detta sätt, och så länge J, mine Hrr, tillä¬
ten att Const.Utsk:s förslag antagas med förändringar; så utsälten
J eder alltid för, att ögonblickligen fä nya motioner väckta, af
den mest genomgripande och omstörtande art. Hvarföre hade icke
föreningen i Linköping kunnat föreslå, att Sverige skulle blifva
republik? Det finnes ingen gräns i sådant fall.
Gr. Cronhjelm har icke blott fästat sig vid tankar, utan äf¬
ven vid uttryck; han säger att ordet godkänna är bra, men or¬
det förkasta duger icke; utan emot godkänna borde man begagna
ordet underkänna. Jag åter tror, att ordet förkasta, som jem¬
väl af Gr. Frölich blifvit fördömdt, är det rätta på detta ställe.
Det begagnas af grundlagen förut och sådant med skäl, och jag
anhåller att för eder, mine Hrr, fä uppgifva detsamma. Ett för¬
slag af Const.Utsk. kan, vid första riksdagen, godkännas, men det
kan då icke antagas. Ett förslag af Const.Utsk. kan deremot vid
första riksdagen förkastas, ty det kommer aldrig mera fram, om
det blifver af förstärkta Const.Utsk. förklaradt onödigt eller onyttigt.
Gr. Cronhjelm har sagt, att väl står det i motiverna lill 1809
års Reg.F., ali det skall vara mer än ett tillfälligt, allmänt tänke¬
sätt, som skall föranleda en grundlagsförändring, men deremot
vore den 81 § Reg.F. af en annan lydelse; och man borde hälla
sig till denna §, såsom ett säkrare uttryck af lagstiftarens mening,
än till moliverne, hvilka ej vore så bestämda. Jag skall i delta
hänseende gifva Gr. Cronhjelm rätt, men jag ber honom ihåg¬
komma, att Ständernes lagstiftningsåtgärder icke stannade vid 1809,
utan att de vid 1815 års riksdag tilläde 2 mom. af 56 §, som
jag uppläst. Då detta är en sednare lag, tillkommen för att för¬
klara 81 §, så mätte det vara tydligt, att den 56 §:s lydelse bör
Den 5 April e. m.
123
tagas lill efterrättelse. När nu denna § fordrar, att det skall
vara ett förslag, frambragt genom del slags pluralitet, sorn samma
§ antager för god, nemi. förstärkt Const. Utsk., så måste man med¬
gifva, att lagstiftaren i denna § förklarat, alt lian vill hafva 2:ne
riksdagars sammanstämmande beslut.
Hr Axelson bar sagt del vara nog, om man vore ense vid
den sisla riksdagen; och lian lägger ingen vigt på de tänkesätt,
som äro rådande vid den första. Om jag haft rätt i den utred¬
ning af ämnet, som jag förut gjort, och jag åberopar företrädes¬
vis den historiska utredning af saken, som Hr Cederschjöld gjort
denna f. m.; så lärer del väl falla af sig af sjelft, att Hr Axel¬
sons tanka är vederlagd.
Nu säga Gr. Cronhjelm m. fl., att när 2:ne Stånd hafva god¬
känt Utsk:s förslag, sä bör det blifva hvilande, emedan 2:ne Stånd
och Utskis sammanlagda utgöra pluralitet. Delta kunde hafva skäl
för sig, i fall Utsk. vore en Corporation, som funnes utom Stån¬
den; men Gr. Cronhjelm, såsom varande god malhematikus, er¬
känner utan tvifvel, alt delen hörer till det hela. 6 ledamöter
af hvarje Ständ höra till Const.Utsk. Om nu 2 Stånd stanna
emot 2, så äro i hvardera hälften äfven brist, Utsk:s medlemmar
inräknade. Om dertill kommer, att Ståndens meningar inom Utsk.
äro så jemnt fördelade, som nu inom Const.Utsk., alt i vissa huf-
vudfrågor alla ledamöter af Adel och Prester rösta pä en sida,
och alla ledamöter af Borgare och Bönder på den andra, så är
del på den aflagda sedeln allena som det beror, antingen den ena
eller andra meningen får öfvervigten. Det finnes således icke det
ringaste tecken lill pluralitet, uppkommande genom Const.Utsk,
Vill man åter lala om förstärkt Const.Utsk., så är förhållandet
detsamma; ty om ledamölerne med samma tänkesätt väljas i det
förstärkta, som i det oförstärkta Const.Utsk., sä blifver del jemväl
i förstärkta Const.Utsk. den aflagda sedeln, som afgör huruvida
den ena eller andra meningen vinner. Rån man då säga, att det
är ett öfvervägande eller allmänt tänkesätt, som är uttryckt ge¬
nom 2:ne Ständ och delta Const.Ulsk. sammanlagda?
Grefven säger, alt de 2:ne ogillande Ståndens mening skall
icke förqväfvas, ulan ingå såsom ett bihang i riksdagsbeslutet lill
nästa riksdag, för att dä tjena såsom en varning eller en ledning
för då beslutande Ständer. Rån det pä något säll vara formligt,
att uti riksdagsbeslutet införa bihang af reservationer eller af un¬
derkända meningar? En sådan ordning finnes visserligen icke i
något laud, och hvartill skulle den tjena? Manne icke hvar och
en, som vill taga någon kännedom om ärendena, kan göra del i pro-
tocollen? Men blir ett Stånds mening vid en föregtde riksdag in¬
förd i riksdagsbeslutet, sä skall delta möjligen komma att utgöra
ett band pä samma Stånds beslut vid eli kommande riksmöte, och
sådan kan väl meningen icke vara? Den första riksdagens åtgärd
är icke annat, än en förberedelse. Vi hafva nogsamt sett huru
litet Stånden låta sig af en sådan bindas; och jag säger, de böra
det icke eller, ty det skall vara en fri öfverläggning under 2:ne
påföljande riksdagar, som skall föranleda förändringen. Hellre än
124
Den 5 April e. m.
att antaga Gr. Cronhjelms förslag, skulle jag vilja biträda Hr La-
gerhjelms och Gr. von Plåtens, alt rösta i förstärkt Utsk., ehuru¬
väl äfven det är förkastligt, af skäl, som jag sökt ådagalägga.
Flera talare hafva särdeles fästat sig dervid, att mitt förslag
innehölle en inskränkning af Konungamakten. Det är icke länge
sedan, som det af vissa ledamöter inom detta Hus ingalunda an¬
sågs för en dödlig synd, att föreslå sådana inskränkningar. Det
kan icke annat än fägna mig, att se royalislernes antal så betyd¬
ligt hafva tillvuxit. Men jag tror icke, ali de behöfva i delta fall
hysa några farhågor; ty, på sätt Hr Cederschjöld utredt, och på
grund af den §, som jag uppläst, äger Konungen sedan 1815, då
2 mom. af 56 § antogs, ingalunda den rätt Han ägde före anta¬
gandet deraf; utan Hans proposrr äro underkastade samma behand¬
ling, som enskildes motioner. Jag har deremot i mitt förslag be¬
stämdt upptagit, att K. proposrr skola framgå lill Ständerne, antin¬
gen Const.Utsk. dem till- eller afstyrker, hvilket är samma för¬
hållande, som hittills, enligt 81 § iakttagits med K. proposrr. Om
de värde ledamöterne nu blott vilja med ena ögat läsa hvad som
står i den 81 § och tillsluta det andra, som skulle se på den 56
§, så är det omöjligt för mig alt med dem ingå i någon bevis¬
ning. Men vilja de äfven läsa den 56 §, och erkänna, ali han
stiftades sednare, än den 81, samt att den 56 är en förklaring
af den 81 §, så nödgas de väl erkänna, att Konungens proposrr
icke hafva bättre rätt, än enskildes grundlagsförslag. Man får
icke ändra en K. propos. säga de värde talarne. Jag åberopar
åter den 56 § och de exempel, som Hr Cederschjöld denna f. m.
anfört, hvilka visa, huru Ständerne tillförene gjort och hurule¬
des Konungen sjelf, vid afslag af Dess proposrr, gjort om dem,
för att ernå det ändamål, Han åsyftat.
Gr. Frölich har ansett 56 och 81 §§ vara alternativa, och
alt det icke/ vore väl gjordt alt laga hort dem; snarare borde man
öka dessa 2me förut befintlige alternativer med ett 3:dje. Mig
synes det vilja säga detsamma, som alt öka oredan.
Frih. Raab har sagt, alt vissa ledamöter i Const.Utsk. hade
för mycken conservalism; och alt, om man önskade några förän¬
dringar, så borde man gå in på förmedlande förslag. Jag kan al¬
drig rätt förstå, hvad de ledamöter mena, som tala om förmed¬
lande förslag; ty jag förutsätter, alt den person, som försvarar en
mening eller uppgifver något förslag, är sjelf öfvertygad om dess
riktighet. Hvad vill då en förmedling säga, annat än en afvikelse
frän sin öfvertygelse? Har man åter en öfvertygelse, som sitter så
löst, att hon rubbas, genom andras motsägelse, så går förmedlin¬
gen an, eljest icke. Om nu t. ex. någon skulle säga: Huru kan
man vara så envis, att, efter förfädrens tro, vidhålla det 2 gångor
2 göra 4, när många andra nu för liden påstå, att det gör 5?
Borde man icke åtminstone vara så medgörlig och antaga den
rätta mellanvägen, att det gör 4^? sådant vore ett bevis derpå
alt man vill någon reform; — så nödgas jag svara, att jag för
min del ej kan villfara en sådan uppmaning.
Talare hafva sagt, att då R. St. kunna, utan Konungens vet-
Den 5 April e. m.
125
skap, lägga på deras bord hvilket lagförslag de behaga, så borde
väl Konungens förslag också kunna läggas på Ständernas bord, äf¬
ven om de det icke godkände? Sådan har lagen varit lill 1815,
men han är icke längre sådan; R. St. kunna väl lägga sina för¬
slag på deras egna bord, men ej på Konungens; ty dit komma
de icke förr, än Han medgifver, att de blifva lag.
Mot Gr. Frölichs yttrande, att mitt förslag vore för litet upp¬
rätthållande, torde jag till qvittning få åberopa Frih. Raabs an-
märkn., att det ginge för långt. Hellre än att låta mitt förslag
styckas, blottställer jag det att blifva förkastadt, i händelse R. o.
Ad. skulle finna de öfriga förslagen mera förtjena dess gillande.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En värd talare har
nu åter på e. m. mycket ifrat för bevarande af ett Konungens
prerogativ, som han trott sig finna uti 81 § Reg.F., bestående
deruti, att en K. propos. om ändring i grundlagen, hvilken blif¬
vit af Const.Ulsk. tillstyrkt, ovillkorligen skulle hvila på R. Sl:s
bord till nästa riksdag, äfven om alla 4 RiksStm förklarade sig
missnöjda med densamma. Jag får i anledning deraf blott erin¬
ra, att vid de 7 riksdagar jag bevistat, ingen af Konungens råd¬
gifvare någonsin yttrat minsta tecken till den tanke, alt detta
vore ett Konungens prerogativ, hvilket ock ytterligare bekräftas
deraf, att Konungen sjelf år 1815 sanctionerat 2 mom. af 56 §
Reg.F. I Frankrike tror jag man har en egen benämning pä
sådana representanter, hvilka ifra mer för de K. prerogativerne,
än Konungen sjelf; man kallar dem nemi. ullras. Under den
lid jag varit riksdagsman, är della första gången jag funnit till¬
fälle alt tillämpa denna benämning. Samme värde talare har
med mycken ömhet försvarat nu gällande stadgande om de gemen¬
samma tankarne, hvilka skola till Const.Utsk. återremitteras. Hr
von Hartmansdorff har så fullständigt upplyst det oriktiga häruti,
att för mig återstår ganska föga alt tillägga. Jag anhåller dock
fä fästa uppmärksamheten derå, att just genom ett sådant förfa¬
rande vid grundlagsfrågors behandling, gör man det möjligt att
alldeles förvrida och förstöra hvarje äfven det hästa förslag till helt
annat än hvad Utsk. åsyftat. Det är derföre, som jag skulle önska,
att man, i st. f. dessa s. k. gemensamma tankar, ville återremittera
hela discussionen, på det att Utsk. måtte derpå kunna göra hvad
afseende det behagar, men icke vara tvunget att förvrida sina
egna idéer. Man har såsom skäl emot återremiss af hela discus¬
sionen anfört, att Utsk. då blott skulle få del af deras tankar, som
i ämnet talat, men icke af deras, som tänkt utan att tala. Hela
skillnaden är den, att genom de gemensamma tankarne får Utsk.
del, icke blott af deras tankar som lala, utan äfven af deras, som
yttra sig genom den tysta voteringssedeln, kanske utan att tän¬
ka. Samma värde talare har vidare, i sin ifver för en represen¬
tationsförändring eller för förändring i allmänhet af vår grundlag,
antydt, att K. M. skulle nödgas träda emellan för att göra slag i
saken. När man besinnar, att samme värde ledamot pä f. m.
126
Den 5 April e, m.
och jag tror äfven på e. m. sagt, att det borde göras så mycket
afseende på Consl.Ulsk., att öm det blott finge 2 Stånd med sig,
skulle dess mening blifva hvilande till nästa riksdag; sä skulle
man genom en enligt proportionsläran uppgjord jemförelse emel¬
lan Coust.Utsk. och K. M., kunna resonnera sig derhän, att nkr
Const.UfSk. endast behöfde medhåll af 2 Stånd för alt vid första
riksdagen få förslaget att hvila till nästa riksdag, så borde en af
K. M. gjord proposition vid andra riksdagar icke behöfva bifall
af mer än 2 KiksSt. för alt blifva godkänd såsom grundlag.
Jag har med detta blott velat visa huru man genom sådane
resonnemenler kommer in på en väg, sådan som den, hvilken
förde till förhållandena är 1680, och kan jag för öfrigt icke an¬
nat, än tillstyrka bifall till Hr von Hartmansdorffs förslag lill ge¬
mensam tanka.
Gr. Frölich: Då jag för andra gången uppträder emot Hr
von Hartmansdorff, kan jag naturligtvis icke hafva förglömt hvad
jag förut yttrat; nemi. alt det är ganska lätt att delvis framställa
åtskilliga goda grunder för att få förändringar och sammanjemk-
ningar i de båda §§ 56 och 81. Jag trodde icke detta behöfde
så vidlyftigt bevisas, dä vi hafva det mest factiska och praktiska
beviset derför uti den omständighet, att R. St. allt sedan 1823
dermed bråkat. Jag har deremot alldeles icke märkt, att Hr von
Hartmansdorff fästat den ringaste uppmärksamhet på den omstän¬
dighet jag trodde han skulle söka vederlägga; nemi. att just detta
förhållande visar, att ehuru de stå i strid med hvarandra, dessa
båda §§, så är det icke nu mödan värdi, att försöka sälla dem i
harmoni; och hela min argumentation har Hr von Hartmansdorff
ansett sig kunna afspisa med den fras, att om de alternativer, som
nu finnas i den 56 § och 81 § åstadkomma oreda, så skulle
äfven ett 3:dje alternativ göra det. Delta är mycket lakoniskt,
men föga båtande i fråga om vederläggning. Hvem som helst
är i tillfälle att genast fälla det omdöme, alt Hr von Hartmans¬
dorff med detta ingenting förklarat, utan, såsom man säger, blott
velat afspisa och undvika all yttring; ty del skulle icke leda till
mera oreda all taga en sådan ny väg, der man, med bibehållan¬
de af de principer, sorn borde bibehållas, öfvergaf allt hvad som
sinsemellan kunde stå i nåeon strid. Det egentliga motivet, säger
först Hr von Hartmansdorff, hvarföre Utsk. grep till med att göra
deli sammanjemkning, hvarom nu är fråga, var del, alt här koni
en K. propos., som i 3 Stånd blef af Ordföranderne upptagen en¬
ligt 81 § Reg.F. och i det 4:de Slåndel i öfverensstämmelse med
den 56 §• Detta oaktadt säger likväl Hr von Hartmansdorff, något
sednare i sitt långa tal, att den 56 § är gjord för att tjena till
en förklaring af den 81 §. Nåväl, om så är, hvarföre har icke
då Hr von Hartmansdorff, hvarföre hafva icke de tre Ståndens
Talmän följt denria förklaring. Detta bevisar tillräckligt, huru¬
som Hr von Hartmansdorff contradicerar sig sjelf, då det gäller
alt försvara egna förslag. Men detta visar å andra sidan, att
vi för närvarande hafva 2:ne alternativer, af hvilka Ståndens ord-
Den 5 April e. m.
127
förande kunna begagna sig efter behag, och detta är visserligen
ganska illa. Ur detta dilemma kunna vi dock icke komma genom
sådana förslag, som dem Hr von Hartmansdorff här framställt;
ty äfven om de vore riktiga, torde det icke vara svårt att erbju¬
da Hr von Hartmansdorff en tillräckligt säker borgen derför, alt
bans förslag icke skola blifva lag, äfven om de skulle vinna i den
snart förestående voteringen. Hvad har Hr von Hartmansdorff så¬
ledes dermed vunnit? Jo, ingenting annat än att troget vidhålla
allting, som kan lända derhän, att vi fä stå in statu qvo; d. v.
s. med andra ord, alt vi icke fä någon slags förbättring i vår
grundlag. Det (inner han ganska säkert sjelf; och detta är con-
seqvent, blott han vill låta bli att söka öfvertyga oss, att det är
lia sädaue skäl, som dem han uppgifvit, som han önskar denna
förändring.
Hr Man nerskan tz, Carl Axel: Hr von Hartmansdorff
började nyss sitt anförande med en förklaring öfver tillkomsten
af det förslag till förändring i grundlagen, som Const.Utsk. nu af-
gifvit. Han uppgaf nemi. såsom orsak dertill de stridigheter och
otydligheter, hvilka förefinnas uti 56 och 81 §§ Reg.F. Allas
mening öfverensstämmer verkligen derutinnan, att dessa båda §§
äro ganska otydliga och äfven i viss mån stridiga; detta sednare
dock icke så mycket, som Hr von Hartmansdorff uppgifvit. Om
således Const.Utsk:s nu afgifna förslag icke hade innehållit någon¬
ting annat, än ett försök alt förtydliga eller att närmare utveckla
Och besiämma de satser, som i de håda §§ nu innehållas, så hade
deremot alls intet varit alt anmärka, utan hade ganska säkert
den allmänna meningen inom Stånden varit för en sådan förän¬
dring. Men nu har Const.Utsk. icke det gjort. Ulsk. har nemi.
icke nöjt sig med alt blott förtydliga dessa §§, utan den inom
Utsk. segrande majoriteten har, på grund af den herrskande miss¬
belåtenheten med flen i samma §§ befintliga oreda, velat försöka
att begagna tillfället för att för framtiden försvära förändringar i
grundlagen. Det är detta försök, som i min tanka med största
skäl möter ett så starkt motstånd, och hvaremot, om det icke helt
och hållet tillintetgöres, åtminstone en ganska stark opinion äfven
här pä delta ruin skall framstå.
Våra riksdagsförhandlingars historia utvisar då emedlertid ett
högst besynnerligt förhållande med behandlingen af förändringar i
grundlagen. Såsom här ofta blifvit anmärkt, gåfvo stiftarne af
180!) års grundlag åt Const.Utsk. ensamt rättigheten att föreslå
förändringar i grundlagen, hvilka af Const.Utsk. föreslagna grund¬
lagsförändringar ovillkorligen, ulan att Ständerna derom fingo yt¬
tra sig, skulle blifva hvilande till en kommande riksdag. Sjelfve
grundlagssliftarne medgåfvo således ett ganska vidsträckt fält för
förändringar af en lag, som dock var deras eget verk, och oak¬
tadt de derföre visserligen sjelfve hade bort vara bäst öfvertygade
om fullkomlighelen af densamma. Man hade sä denna grundlag
några år till 1812 års riksdag, då man ansåg sig böra försvåra
möjligheten af grundlagsförändringar, hvaraf den slutsats skulla
128
Den 5 April e. ra.
kunna dragas, att man då hunnit blifva bättre öfvertygad om
samma grundlags förträfflighet. Det är möjligt, att man verkligen
hade denna öfvertygelse ännu en 5 å 6 år efter grundlagens stif¬
tande; men jag tror dock icke att den varat i samma mån vi
längre framgått i tiden. Likväl har det besynnerliga förhållande
inträffat, att man tolkat den år 1815 antagna grundlagsförändring
allt mera och mera strängt, så alt man först velat påstå, och se¬
dan småningom lyckats att införa den praxis, att beslut af ett el¬
ler annat RiksSt. eller alla RiksSt:n skulle kunna åstadkomma
den verkan, alt ett af Coust.Utsk. väckt förslag skulle kunna, re¬
dan vid den första riksdagen förkastas, och nu sluteligen fram¬
kommer man med ett ännu mera inskränkande förslag, som in¬
nehåller, att när 2 Stånd stanna emot 2, skall ett af Const.Utsk.
väckt förslag till förändring i grundlagen kunna vid första riksda¬
gen förfalla. Belåtenheten med den nuvarande grundlagen tyc¬
kes således hafva ständigt vuxit, att dömma efter den alltmera
ökade svårighet för förändringar deruti, som man har sökt att be¬
reda; — huruvida denna belåtenhet annars verkligen varit i tillta¬
gande, det lemnar jag dock derhän. Den sats, att man så litet
som möjligt bör vidtaga förändringar uti en en gång antagen och
besvuren grundlag, är i sig sjelf absolut riktig; men man skall
tillse när man tillämpar denna allmänna sats. Det bör väl icke
vara vid ett tillfälle, dä man är öfverens om att göra en väsendt¬
lig omarbetning af grundlagen, som man framkommer med för¬
slag, hvilka åsyfta försvårande af dylika förändringar. Hade man
en gång kommit derhän, att man hade erhållit ett nytt represen¬
tationssätt, med hvilket man kunde för framtiden anse sig belå¬
ten, så skulle jag gerna lemna min röst dertill, att det skulle for¬
dras hela representationens bifall vid 2:ne på hvarandra följande
riksdagar för att förändra grundlagen; men då nu icke så är,
utan man tvertom allmänt önskar en väsendtlig ombildning af
nuvarande representationssätt, ser jag icke något skäl, hvarför
man med så mycken ifver söker försvåra möjligheten af en sådan
förändring. Man skulle äfven kunna länka sig, att om vår grund¬
lag vore skrifven såsom andra länders grundlagar, d. v. s. att
den innehölle endast vissa enkla grundsatser, och icke en massa
af sådane detaljer, som den verkligen gör, att, säger jag, man då
sökte så mycket som möjligt försvåra förändringar i densamma;
men då nu förhållandet är sådant, att den innehåller föreskrifter,
lill och med i afseende på de första ceremonierne vid en riks¬
dags början, så kan jag icke inse hvarföre man gör så stora svå¬
righeter att vidtaga förändringar af densamma.
Flere talare före mig hafva sökt visa det förkastliga uti Hr
von Harlmansdorffs förslag. Jag skall således icke ingå uti någon
vidlyftig granskning af detsamma, men anhåller dock att få fästa
mig något vid de mera hufvudsakliga punkterne deraf.
Hr von Hartmansdorff!, förslag innehåller i lista punkten, att
den förpligtelse, som Stånden nu äga, att öfver ett af Const.Utsk.
väckt förslag, vid dess föredragning, yttra sina åsigter i form af
ge-
Den 5 April e. m.
129
gemensamma tankar, skulle försvinna. Jag trer deremot med mån¬
ga andra, att den bör bibehållas; ty då man känner att så myc¬
ket säges och talas öfverflödigt inom Slånden, vet jag icke hvar¬
före man ytterligare skulle gifva anledning till en mängd vidlyf¬
tiga skrifvelse!-, hvilka blott försena och inveckla riksdagsärende-
nas behandling. Hela den discussion, som föregår en återremiss,
tjenar till föga eller intet; sällan ser man Ulsktn dermed taga nå¬
gon allvarsam befattning. Men finnes der någon anmärkn., som
är af en synnerlig vigt, så ser jag icke hvarför icke densamma,
redan vid första föredragningen af ett mål, skulle kunna särskildt
underställas Ståndets pröfning, huruvida den bör af Ståndet gillas
eller icke. Ty om dä den framställda tankan af Ståndet förklaras
såsom varande af vigt, så bar Ulsk. vid sin följande behandling af
ärendet uti detta yttrande alltid en ledning för sina åtgöranden,
hvaremot en sådan tanka, om Ståndet sig deröfver ej yttrat, be¬
tyder detsamma som intet. Jag tror således, att denna Ståndens
skyldighet alt yttra sig i form af gemensamma tankar, leder lill
stor enkelhet i ärendenas behandling; och långt ifrån alt vilja
borttaga den för Stånden vid behandlingen af grundlagsfrågor,
skulle jag vilja tillägga den vid behandlingen af äfven alla andra
ärenden.
Hr von Hartmansdorff säger vidare, alt då 2 Stånd stanna
emot 2, skall frågan förfalla. Jag vill icke upprepa hvad föreg:de
talare i detta afseende anfört, utan inskränker mig derföre till den
förklaring, att jag skulle kunna instämma såväl i det förslag, som
af Gr. Cronhjelm i afseende å denna del af frågan blifvit fram-
stäldt, som i den af flere andra talare uttalade mening, nemi. alt
frågan då skulle genom votering i förstärkt Const.Utsk. afgöras,
men att jag icke kan instämma i den af Hr von Hartmansdorff
ofvan uttalade mening. Det är dessutom ett förhållande, hvarå
jag vill fästa uppmärksamheten, såväl i afseende på Ulsk-.s förslag,
som det af Hr von Hartmansdorff framställda. Detta är nemi.,
att den förpligtelse, sorn Const.Utsk. nu äger att i möjligaste måtto
söka snmmanjemka de af de särskilda Stånden uttalade gemen¬
samma tankarne, blifvit borttagen. Jag tror dock, att denna pligt
för Const.Utsk. att uppträda såsom medlare de särskilda menin-
garne emellan, är ett af de vigligasle åligganden, som tillkomma
delta Utsk. och hvarförutan hvarje reform snart sagdt blir omöj¬
lig. Hr von Hartmansdorff har väl sökt att kasta en skugga, ett
ladel på den, som söker att medla emellan stridiga åsigler; men
jag frågar, om man i någon riktning i lifvet må tänka sig kunna
drifva sin vilja ensam fram, och om icke aktningen för de med¬
borgare, med hvilka man lefver i samhället, fordrar, att man, sä
vidt möjligt är, söker förena sina åsigler med deras, och icke en¬
vist framhåller blott sin egen mening. Detta är rätta uppfattnin¬
gen af ett förmedlande handlingssätt, och jag tror icke, att det
med skäl kan kallas förkastligt att så göra.
Slutligen har Hr von Hartmansdorff föreslagit, alt hvad 81 §
Beg.F. nu innehåller i afseende derpå, alt ett af Konungen fram-
9 H. 17
130
Den 5 April e. m.
lagdt oell af Const.Ulsk. tillstyrkt förslag lill förändring i grund¬
lagen icke kan vid första riksdagen förkastas, skulle försvinna.
Ilan påstår, alt den 81 § icke liar någon gällande kraft, emedan
den upphäfves af den 56 §. Weil detta är icke händelsen; ty
den 56 §, om man strängt efter liokstafven vill tolka densamma,
tillåter icke, att. ett af Const.Ulsk. väckt förslag i någon händelse
får vid första riksdagen förfalla. Denna § har dock blifvit tolkad
annorlunda, emedan man har trott sig kunna antaga, alt ett af
Const.Ulsk. vackt förslag, då det af alla 4 RiksSlm förkastas, eller
då det faller vid omröstning uti förstärkt Const.Ulsk., vid första
riksdagen kan falla. Men delta har varit derföre, att man tydt
denna § så, ty der står visserligen icke uttryckligen, att en fråga
vid sådant förhållande skall kunna falla, utan, som redan nämndt
Ar, snarare bestämda motsatsen. Men tvetydigheten har endast
kunnat uppkomma derigenom, att grundlagens bokstaf icke ovill¬
korligen uttrycker, att Ståndens gemensamma tankar ej böra få in¬
nehålla något absolut förkastande af ett genom Const.Ulsk. väckt
förslag lill grundlagsförändring, ehuru en sådan mening, efter min
uppfattning, vid sammanställning af öfriga morn. af 56 §, otvif-
velaktigl måste anses innefattas i nämnde §. Ställer man nu detta
obestämda, möjligen förtydbara uttryck i den 56 § tillsammans
med den uttryckliga föreskriften uti den 81 §, så måste väl slut¬
satsen blifva den, alt om också en af enskild motionär väckt fråga
om föi andi ing i grundlagen möjligen vid första riksdagen kan för¬
falla, så kan dock icke så ske med ett af Konungen framstäldt och
af Const.Ulsk. tillstyrkt förslag. Den 56 § förlorar icke derför sin
kraft; ty den tillåter Stånden att vid ett sådant förslag göra an-
niärkntr, hvilka sedermera böra lagas i betraktande af Const.Ulsk.
och öfver hvilka slutligen kunna omröstas i förstärkt Const.Ulsk.
Der finnes således icke någon ovillkorlig strid emellan de båda §§.
De behöfva alt förtydligas, det har jag erkänt, men icke äger {lock
ett så stort missförhållande rum, som man bär velat påstå.
Hr von Hartmansdorff har bestridi den af Frih. Raab fram¬
ställda sats, att det icke vore full jemlikhet de båda slatsmakterne
emellan, att den ena hade rättighet att vid första riksdagen lägga
ett förslag till förändring af grundlagen på R. Sl:s bord, hvilken
rättighet icke ägdes af den andra statsmakten. Jag anser dock,
att enligt nu gällande grundlag ett gifvet företräde härutinnan är
gifvet åt representationen framför Konungamakten, enär densamma
är förhindrad att få ett förslag hvilande lill påföljande riksdag, så
framt icke detsamma uthärdar pröfiiingen inom Const.Ulsk. och
RiksStm. Nu vill man ännu mera förminska denna Konungamaktens
rättighet mot hvad den förut varit; och då jag icke för min del
kan dertill lemna milt bifall, får jag förklara, del jag icke kan
biträda Hr von Hartmansdorffs förslag.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan jag i början af discussio-
nen hade äran yttra mig, hafva frän liera talare sä starka invec-
tiver blifvit framförda mot Ulsk:s förslag, att detta synes påkalla
Den 5 April e. m.
131
nödvändigheten deraf, att den, som liar R. o. Ad:s förtroende att
vara ledamot af Const.Utsk,, och som deltagit i uppgörande af det
frän delta Ulsk. afgifne förslag, äfven redovisar för de åsigter han
hyser om detsamma. Jag är lycklig i denna ställning derigenom,
alt en föregtde talare har upplagil och försvarat de väsendlligasle
delarne af förslaget. Hvad jag hufvudsakligen anser mig höra re¬
dogöra för, rörer egentligen den form, hvarunder Ständen skola
framföra sina anmärkmr emot ett Coust.Utsk:s förslag. Ulsk. har
i delta afseende följt de sladganden, som nu gällande grundlag
innehåller. Deremot har man invändt, ali denna form borde
blifva enahanda för grundlagsfrågor som för alla andra frågor,
och man har dertill uppgifvit många skäl. Försl, säger man,
blifva förslagen till de gemensamma tankarne så illa redigerade.
Jag skulle icke anse mig äga skäl att yttra något sådant om det
förslag till gemensam tanka, som nu utgör ämne för 11. o. Arks
öfverläggning; ty det synes mig ur den synpunkt, hvarifrån det
framgått, vara ganska ändamålsenligt redigeradt. Man har vidare
sagt, alt på denna väg, d. v. s. om man begagnar framställnin¬
gen af gemensamma tankar, vore det omöjligt all komma till nå¬
gon förbättring i några af de delar, hvaruti vårt samhällsskick
behöfver rättas. Jag kan icke inse del ringaste sammanhang emel¬
lan möjligheten att förbättra och afgifvandet af dessa gemensamma
tankar; ty om opinionerne eller tänkesätten uti en viss fråga äro
bestämde, hvarför skola de icke då kunna uttryckas genom en
gemensam tanka lika såväl, som genom en enda person, som ta¬
lar i frågan? Det ligger en sofism i detta påslående.
Hr Cederschjöld säger, att denna form är otjenlig, emedan
den lägger ett band pä Utsk., ja, till och med förvrider de ide'er,
som ligga lill grund för dess förslag. Huru har dä den värde
talaren läst Utsk:s förslag? Der står: ”Utsk. dock obetaget att ä
anmärkningarne fästa det afseende, hvartill deras pröfning inom
Utsk. föranleder”. Deruti har ju Ulsk. fått fullkomlig latitud, att
ä de gemensamma tankarne göra det afseende, som möjligheten
alt kunna åstadkomma ett helt utlåtande innebär; man kan såle¬
des icke säga, att Utsk. är bundet af den form, som kallas ge¬
mensam tanka. Hvart tager det vägen, säger man, med dessa
gemensamma tankar? Man ser ingen följd deraf. Huru btifver
man förvissad om att de verkligen blifva R. St:s beslut? Dertill
svarar jag, att jag för min del icke begär, det min tanka skall
blifva någon annans, såvida den icke förljeuar att blifva det, äf¬
vensom jag på lika sätt vågar säga, alt R. o. Ad:s tanka icke bör
blifva lag i Sverige, så framt den icke förljenar att utgöra hela
nationens tanka.
Man säger vidare, att de gemensamma tankarne hafva inledt
oss i den olyckan, att 3:ne Stånds mening har blifvit undertryckt
i förstärkt Utsk. Jag frågar, huruvida detta invectiv med fog kan
göras i den stund jag föreslagit, att, då 3 Stånds beslut ärogifna,
vare sig för bifall eller förkastelse, så skall också bifallet eller för-
kastelsen vara gifven och ingen votering blifva af? Man lägger
äfven de gemensamma tankarne till last den omständighet, alt Hr
132 Den 5 April e. m.
Ekholms förslag i representationsfrågan blifvit i form af en ge¬
mensam tanka till Const.Utsk. remitteradt. Detta är likväl icke
förhållandet. BorgareSt. har väl gifvit tillkänna, att Const.Utsk.
ägde att på de grunder, som förefinnas i Hr Ekholms förslag, göra
upp ett förslag till ny representation; men ingalunda har Borgare-
St. återremitterat sjelfva detta förslag såsom utgörande dess ge¬
mensamma tanka. Man har slutligen gjort samma anmärkn. i
afseende på föreningens i Linköping åsigter, alt de nemi. kunnat
komma fram lill Const.Utsk. i form af en gemensam tanka. Det
är ganska möjligt, att så kunnat ske; men då hade likväl derföre
erfordrats, ali dessa åsigter hade blifvit gjorde till någon ledamots
inom någoldera af de 4 RiksStm samt af något visst Stånd för¬
klarade såsom utgörande deras gemensamma tanka. Jag skall icke
utsträcka vidare denna min redogörelse, utan anhåller blott att fä
tillägga, del jag alstyrker B. o. Ad. från all antaga det förslag
lill gemensam tanka, som nu är under öfverläggning.
Ganska starka rop på propos. hördes åter.
Frih. Hermelin: Jag hade, i anledn. af de utaf tvenne värde
ledamöter, Hrr Cederschjöld och von Hartmansdorff, emot sednare
delen af milt sista anförande gjorde anmärkntr, ämnat uppdraga en
jemförelse emellan den 56 och 81 § Reg.F.; men härutinnan före¬
kommen af en sednare talare, Hr Mannerskantz, återstår för mig
ingenting annat, än att åberopa hvad han i delta afseende anfört,
och afslår jag således från all vidare discussion i ämnet.
Gr. Frölich: Jag skall icke upprepa hvad jag förut har
sagt; men jag ber att få förklara, att jag, i anledn. af Hr Lager-
hjelms yttrande, som gick ut på att försvara Utsk:s förslag, blif¬
vit erinrad derom, alt Hr von llartmansdorffs förslag har ett vä¬
sendtligt fel, som gör, att jag knappast vet om 11. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, derå kan framställa propos. llr von Hartmansdorff har
nemi. alldeles iklädt sitt förslag formen af en grundlags-§, hvilket
är ett helt och hållet nytt sätt att framställa anmärkntr emot ett
Coust.Utsk:s förslag. Vi hafva hela dagen hört Hr von Hartmans¬
dorff yttra sig om obehörigheten af gemensamma tankar, hvar¬
emot llr von Hartmansdorff ansett, att det vore företrädesvis vid
det af Utsk. utarbetade förslag, som man borde fästa sig. Nåväl,
mine Hrr, hvad gör Hr von Hartmansdorff sjelf? Jo, han skrifver
nya grundlags-§§, som gå ut på att tillintetgöra den möjlighet,
som ännu finnes i vår grundlag, att åstadkomma förändringar af
densamma. Ar detta den conclussion vi få draga af allt hvad
som här blifvit sagdt om de gemensamma tankarna?
Frih. Cederström, Jacob: Såsom skäl till det af Const.-
Ulsk. nu framlagda förslag till ändring af 56 och 81 §§ Reg.F.,
har blifvit anförd den stridighet, som emellan nämnde §§ för när¬
varande anses äga rum. Denna stridighet hade lätt varit undan¬
röjd om man blott uti 56 §:s 2 mom. hade uteslutit meningen:
”eller utlåter sig Utsk. med till eller afstyrkande å en af Konun¬
gen i lika ändamål gjord propos.”; och det der försöket alt på
'Den 5 April e. m.
133
sidan om stadgandet i 81 § Reg.F. inora Ståndet i form af ge¬
mensamma tankar väcka förslag lill nya grundlags-§§, hade i och
med detsamma varit afklippt. Men man har inom Utsk. icke ve¬
lat komma till någon reda i denna fråga, och på detta sätt hafva
vi fått detta Const.Utsk:s förslag, som nu icke mera slår alt åter¬
taga. Jag ämnar alldeles icke beträda den bana, alt såsom Stån¬
dets gemensamma tanka förklara ett förslag, som icke blifvit väckt
inom Utsk. och der pröfvadt, utan har jag blott velat yttra dessa
ord, för att visa huru lätt det för Utsk. hade varit att ställa de
båda §§ i öfverensstämmelse med hvarandra, utan att för öfrigt
rubba nu gällande stadganden i vår grundlag.
Då nu öfverläggningen om Hr von Hartmansdorffs förslag till
gemensam tanke förklarades vara fulländad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle, att delta för¬
slag blefve såsom Ståndets gemensamma tanke hänvisadt till
Const.Utsk.
Ropades starka ja och nej, hvarjemte begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller, att, i fråga om Const.Utsk:s uti mern. N:o
33 afgifna förslag lill ändringar och tillägg i 56 och 81 §§ Reg.F.
samt 29, 49 och 73 §§ Riksd.Ordn., lill Const.Utsk. hänvisas, så¬
som R. o. Ad:s gemensamma tanke, det af Hr von Hartmansdorff
dertill afgifna förslag, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklaras icke Ilr von Hartmansdorffs berörde förslag'
utgöra 11. o. Ad:s gemensamma tanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 65.
Nej — 36.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag under discussio-
nen icke varit i tillfälle att i denna fråga yttra min mening, får
jag mig nu vördsamt emot R. o. Ad:s beslut reservera.
Gr. von Platen, Baltzar: Ehuru jag visserligen redan
genom det förslag lill gemensam tanka, som jag till protocollet af-
gifvit, förut uttryckt min mening i denna fråga, anhåller jag lik¬
väl att dessutom få emot det af R. o. Ad. nu fattade beslut mig
reservera, och detta på den grund, att jag anser R. o. Ad. ge¬
nom detta sitt beslut, hafva vidtagit den säkraste åtgärd för att
icke uppnå det, åtminstone att dömma efter discussionen, önskade
målet af en förändring i vår grundlag och borttagande af de orik-
ligheter, som för närvarande i densamma förefinnas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, sedan R. o.
Ad. nu såsom sin gemensamma tanke till Coust.Utskv hänvisat det
134
Den 5 April e. m.
af Hr von Hartmansdorff dertill afgifna förslag, finge hemställa,
om II. o. Ad. ansåge de öfriga förslagen till gemensamma tankar
i detta ämne vara förfallne.
Ropades ja.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Som det troligtvis för
riksdagens befrämjande till ett snart slut är af vigt, att Banco-
Utsk:s betänk. N:o 44, som nu till Stånden inkommit, varder
med det första underkastadt Ståndets pröfning, så får jag hos H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslå, att nämnde betänk, mätte uppfö¬
ras först på listan, för att föredragas nästa Onsdag, såvida icke be-
hofvet fordrar, att några dessförinnan från Uisk:n inkommande
voter.propos:r förut afgöras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. hi-
fölle, att, såsom Gr. Cronhjelm föreslagit, BancoUtsk:s utlåt. N:o
44 uppfördes främst ä föredragningslistan för nästa Onsdag, med
det villkor likväl, alt om derförinnan förslag till voler.propos:r in¬
komma, de må kunna å berörde lista upptagas framför ifråga¬
varande utlåt.
Ropades ja.
Upplästes BorgareSt:s prot.ntdr. af denne dag, innehållande
inbjudning till Medstånden alt förena sig med BorgareSt. uti dess
beslut, ang:de und. anhållan hos K. M. om bestämmande af viss
dag för riksdagens afslulande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att denna
inbjudning må få hvila på bordet till dess R. o. Ad. fattat sitt
beslut i afseende på BancoUtsk:s afgifne förslag till reglering af
Bankens ställning och förhållanden under nästkommande år.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, alt ifrågavar. prol.uldr. uppfördes å föredragningslistan näst
efter BancoUtsk:s utlåt. N:o 44.
Ropades ja.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | lill 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 7 April.
135
Måndagen den 7 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades eli prot.uldr. för d. 5 dennes f. och e. m.
Justerades pleniprolm för d. 5 och 7 sisll. Mars.
Föredrogs till bordläggning Bevilln.Utsk:s mern. N:o 34, med
förslag till sådane förändringar vid en del af de i Utsk:s mern.
N:o 30, om sammanjemkning af RiksStms olika beslut ang:de tull-
bevillningen, förekommande voter.propos:r, som af antagne inbjud¬
ningar funnits påkallade.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Som R. o. Ad. un¬
der sista plenum fattade det villkorliga beslut, alt BancoUtsk:s be¬
tänk. N:o 44 skulle sällas främst på listan till föredragning nä¬
sta Onsdag, så vida icke dessförinnan några voler.propostr skulle
ifrån ett eller annat Etsk. inkomma. Så anhåller jag, på grund
af della It. o. Ad:s beslut, all R. o. Ad. måtte tillåta, att det nu
anmälda mein. ifrån Bevilln.Eisk., sättes försl på listan, fram¬
för financebelänk., för alt föredragas först i nästa plenum.
Uppå härefter framställd propus, biföll R. o. Ad., alt Bevilln.-
Ulsk:s nu bordlagde mern. linge uppföras främst å föredragnings¬
listan för nästa plenum.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Under den vidlyftiga discus-
sionen, som förevar i sista plenum, i anledn. af Consl.Utsk:s meni.
N:o 43, röride förändring i 5(5 och 81 §§ Reg.F., hörde jag med
särdeles tillfredsställelse Gr. von Platen och Hr Lagerhjelm yttra
sig i enlighet med de åsigter, som äfven jag gillade. Jag hop¬
pades i det längsta, att deras yttrade tankar skulle vinna segern,
men jag erfor snart, alt jag deruti misstagit mig. Jag kan nu
icke annat än beklaga, alt R. o. Ad. har fattat ett beslut, som,
eller mili öfvertygelse, innefattar en inskränkning i Konungamak¬
ten, och derjemte lägger ett. ovillkorligt hinder i vägen för den
nödvändiga förändringen af de grundlags-§§, hvarigenom li e Stånds
beslut, enligt grundlagens nu varande innehåll, kunna blifva för¬
kastade för del 4:des vilja. Jag bade önskat, ali denna förändring
gått i verkställighet, men jag bar deremot icke kunnat gilla, alt
två Stånds beslut skulle hvila, när de hafva fåll Coust.Utsk. för
sig. Sedan R. o. Ad:s nu i sista plenum fattade beslut är i mot¬
sats emot mina åsigter, får jag anhålla, att min reservation emot
samma beslut må i prol. inflyta.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 2(5 och 31 sisth Mars
på bordet lagda utlät. N:o 240, i anledn. af väckte motioner om
grundskatternes förvandling lill bevillning, rör:de en allmän skatte-
jemning öfver hela Riket m. m.
136
Den 7 April.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus, anförde skriftligen:
StatsUtsk. synes mig hafva nog knapphändigt behandlat en
fråga, som, efter min tanka, är af mycken vigt, och borde, synes
mig, icke hafva dröjt med de förevarande motionernes besvarande,
i mer än ett halft år, hvarigenom de nu så till sägande förfalla
af sig sjelfva. Att jag omfattar frågan om en skattejemning med
värma torde vara förlåtligt, som jag var den första, som väckte
denna fråga vid 1828 års riksdag, och sedan ytterligare behand¬
lat den uti ett arbete öfver bevillningsgrunder, och långt ifrån alt
hafva ändrat min tanke, anser jag frågan nu af större vigt än
någonsin. Jag anser den så, derföre alt man vid hvarje riksdag
ser nya förslag uppkomma, enligt hvilka grundskatten borttages
från skattejorden, utan ersättning för frälsejorden ; eller efter hvilka
grundskatt åläggas frälsejorden i likhet med skattejorden, utan af¬
seende på det högre pris i köp och i arf, som blifvit erlagdt för
den förra emot den sednare. Så hafva vi äfven vid denna riks¬
dag sett tvenne förslager framställas i detta syfte, och af män,
hvilka man icke skulle kunna hafva trott, om ett så våldsamt för¬
hållande. Det är af dessa skäl jag anser en skattejemning, på
billiga grunder, som lemnar ersättning åt den mindre beskattade
jorden, i utbyte af den högre quot af beskattning, som skulle åläg¬
gas densamma, såsom högst nödvändig, och af försigtigheten på¬
kallad i lider som dessa, då de mest orahvälfvande och mest orätt¬
visa åtgärder, (såsom den i arflagsfrågan, om biskopsembetenas in¬
dragning m. m.) höra till dagens ordning, och möjligen kunna
genomdrifvas i förstärkt Slatsötsk. medelst loltkastningen af en
förseglad voteringssedel. En jemning af jordeboks- och hemraan-
talsräntan är i synnerhet nödvändig, enär denna ränta uteslutande
trycker på skattejorden, dä kronotionde deremot utgår äfven från
frälsejord.
Af de fyra inlemnade och här förevarande skaltejeraningsför-
slagen, finnas tvenne, hvilka äro båda orättvisa och overkställbar,
men tvenne andra, hvilka deremot i hög grad förtjena R. o. Ad:s
afseende; bland dessa isynnerhet det af Hr Contractsproslen Alm¬
qvist inlemnade förslag. Bland de orättvisa och overkställbar,
förtjenar Hr Westerslrands förslag alt först omnämnas. Han föreslår
för det första att förvandla de ordinarie räntorne lill penningar, oell
att gifva dem ränte-bevillningsnatur. Redan häri ligga betydande
olägenheter för K. M. och Kronan: den ena, att penningarne
kunna förlora sitt värde, (hvarpå vi redan hafvit så många bedröfli-
ga exempel) under det alt de indelte räntorne alltid bibehålla sitt; den
andra, att om förvandling hör lill bevillning, denna lätt kan indragas
af R. St., hvilka allena hafva beslutande rätt i dessa frågor, då den
ordinarie räntan deremot är garanterad genom 59 § Reg.F. och
således icke kan indragas af Sländerne förutan K. M:s samtycke.
Vidare föreslår Hr Westerstrand, att den ordinarie räntan, som
hufvudsakligen åligger skattejorden, skulle få lösas, efter följande
villkor: alt det skattehemmanet, hvars ordinarie ränta uppgår,
exempli gratia, lill 100 r.dr i medelbelopp, skulle åtaga sig en
ca-
Den 7 April.
137
capitalskuld af 1,600 ridr, ä hvilken det skulle erlägga 4 proe.
ränta, och 2 proc. amorlissement, utgörande till¬
sammans 90 r:dr om året.
bevillning 3 r:dr 9 sk.
It!) r:dr 9 sk.
Hemmanet skulle sålunda komma alt betala omkring detsam¬
ma som nu, men skulle anses hafva dödat sin skuld pä 28 år,
hvarefter det vore fritt från all grundskatt. Men är detta icke
alldeles detsamma, som att säga, att grundräntan skall upphöra
om 28 är för skallejord, utan ersättning för frälsejord, enär stats¬
verkets minskade inkomst om 28 är måste godlgöras detsamma,
hvilket troligtvis icke kan ske annorlunda, än medelst en fördel¬
ning af grundskatten på jord af all natur oell således äfven på
frälsejord, som emedlertid icke erhållit någon slags lindring eller
ersättning för den nya bördan, som om 28 år skulle åläggas den¬
samma.
Förslaget utgör således en uppenbar våldföring af denna jord¬
natur, hvilken, om äfven fördel t pä 28 är, icke dess mindre är
en våldföring, och detta till ett belopp, som icke kan beräknas till
mindre än lill 26,600,666 r:dr r:gs. Min calcul är följande:
grundskatten, som nu åligger skaltejorden (40,000 mantal) upp¬
gå lill en summa af 4,000,000 r:dr r:gs. Denna summa fördelad
äfven på de befintlige 20,000 mantal frälse jemte de 40,000
mantal skatte skulle ålägga frälse och säteriet en quot af 1^ mil¬
lion grundskatt, hvilken räntesumma förvandlad till capital, utgör
ofvan uppgifna capitalsunifna af 26 f million r:dr r-.gs, en icke
obetydlig förlust för Ii. o. Ad., som till större del är ägare af
denna jordnatur.
Jag öfvergår nu lill Hr Danckwardts förslag. Detta förslag
är oändligen svårt att behandla, derföre att det är oändligen svårt
att förstå; men ehuru än man del förstår, är det antingen i hög
grad orättvist eller ock alldeles overkställbar!. Jag går alt det
bevisa. Grundskatten utgör, som ofvan omnämndt är, i medeltal
en summa af omkring 4,000,000 r:dr r:gs, fördelad pä 40,000
mantal skattejord, utgörande per medium 100 r:dr per mantal.
Om enligt Hr Danckwardts förslag lika stor grundskatt (Nemi.
jordeboks- och hemmantalsränta!!. Hr Danckwardt har icke
ihägkommit, att kronotionde äfven utgår från frälse.) skall läggas
de derifrån nu befriade 20,000 mantal frälse, så blir tillöknin¬
gen för denna jordnatur 2,000,000 r:dr r:gs om året. Dessa
2,000,000 r:dr grundskatt, förvandlade lill capital, utgöra en sum¬
ma af icke mindre än 40,000,000 r:dr r:gs, som enligt förslaget
skulle utgå i Biksg.centis obligationer. Men nu frågar jag: hvem
är det, sorn skall betala ränta och amortissement å dessa 40,000,000
obligationer, för att göra dem lill annat än maculatur? Ar det
frälsejorden sjelf? Dä blifver ersättningen ingen för denna jord,
och orättvisan är lika stor sorn i Hr Westerslrands förslag. Eller
är det Staten? men hvarifrån skola då dessa 2,000,000 ridr i
9 H. 18
138
Den 7 April.
årlig ränta tagas? Skattejorden, som borde betala den, i fall den
erhölle någon lindring af sin egen skattebörda, kan icke göra det,
enligt Hr Uanckwardls förslag, enär den icke erhåller någon lin¬
dring deri; derom nämnde Hr Danckwardt icke eller något. För¬
slaget är således lika förfeladt som det är overkställbar!.
Hr Contractsprosten Almqvists förslag är deremot rättvist och
enkelt, och är det, som Ulsk. borde hafva tillstyrkt hos II. St.
Det af Riksdagsfullm. Sahlström uppgjorda förslag är äfven an¬
tagligt, ehuru mindre nyttigt, än Prosten Almqvists. Ideen af Hr
Almqvists förslag öfverensslämmer med det af mig vid 182S års
riksdag uppgifne, och hvitar på följande hufvudgrunder. Man la¬
ger ett medium af grundskatten öfver hela Riket och fördelar det
pä hemmantalet, detta äfven bestämdt till ett visst medelvärde
(undantag göres för de conqueterade provinserne, der förhållandet
är olika). Detta medium bestämmes såsom utgörande normalbe¬
loppet af grundskatten för hvarje hemmantal, som genast träder i
verket. Det mantal, som betalar mera nu än medium, och så¬
lunda får nedsättning af sin grundskatt, inskrifves i Riksg.cont.,
(sorn uppträder såsom medlare emellan dem som ersätta och dem
som ersättas), för ett motsvarande capitalbelopp, å hvilket det er-
lägger 4 proc. ränta och 2 proc. amortissemenl, hvarigenom skul¬
den anses vara dödad om 28 år. Det mantal, som betalar min¬
dre nu än medium, erhåller en efter samma grund beräknad, 4
proc. bärande obligation af Riksg.cont. jemte 2 proc. amorlisse-
rnent derå, hvarigenom skattejemuingen är gjord. Riksg.cont. er¬
håller på ena sidan hvad det utbetalar på den andra, och vidkom¬
mer således icke en skillings utgift af egna medel. Frälsejorden
är indemniserad för dess tillökade grundskatt, och skattejorden har
fördelen att efter 28 år, utan större ulgifL än dess nuvarande,
blifva befriad af den del af dess grundskatt, som öfverstiger medi¬
um deraf, öfver hela Riket. Förslaget omfattar sålunda icke alle¬
nast skattejemningen emellan olika jordnalnrer, utan äfven inom
samma jordnaturer, inom hvilka det ena hemmanet ofta betalar
dubbelt emot det andra.
Af ofvan uppgifna skäl anhåller jag om återremiss af betänk,
i likhet med hvad BondeSt. äfven gjort.
Gr. Frölich, David: Jag är för min del lika så varm för
den ideen, alt få en skattejemning och en undersökning om möj¬
ligheten deraf anställd, som den siste värde talaren: men jag an¬
ser det icke tjenligt att nu särdeles fästa sig vid vissa grunder,
äfven om en återremiss af detta betänk, skulle komma; ty det
är uppenbart att icke nu tiden förslår för någon utarbetning i
detta ämne. Jag begärde egentligen ordet för att anmärka, att
SlalsUtsk. väl kunnat litel närmare granska detta ämne, i st. f.
att, såsom man säger, kasta kallt vatten pä motionerna, och all¬
deles afstyrka äfven frågan om en särskild comité ronde detta
ämne. Sedan SlalsUtsk. nu har gjort sä, kan jag icke undgå att
yttra, att detta slår Utsk. ganska illa till boks, då ötsk. nemi.
endast skyller på tiden, under hopp alt R. St. icke kunna fordra
ben 7 April.
139
alt Utsk. skall inkomma med någon detaljerad granskning. Eljest
när man endast skyller på liden, sä borde, man kunna förutsätta,
att viljan i öfrigt är ganska god, oell Utsk. erkänner ändamålet
vara godt; men man kommer likväl lill en helt annan tanka, då
man läser lill sini; ty man ser då, att äfven en comité', hvilken
naturligtvis icke upptoge någon tid för Utsk., i Utsk:s tanka en¬
dast skall föranleda ”ett kostsamt, långvarigt och besvärligt arbe¬
te, hvars ändamålsenlighet är högst tvifvelaktig.” Jag tror, att
Ulsk. kunnat bespara sina tvifvelsmål om hvad som i denna del
är tjenligt eller icke, emedan del tillhör StatsUtsk. att upptaga
och utreda de frågor, som ifrån HiksStin blifva dit remitterade,
och icke ali. yttra sig 0111 det tvifvelaktiga i ändamålsenligheten.
Det är detta jag velat anmärka såsom någonting särdeles, och hvar¬
före man bör bålla denna riksdags StatsUtsk. räkning. Om nu försla¬
gets pröfning fordrar långvarigt arbete, hvilket jag verkligen icke vill
bestrida, sä är del just derföre så mycket mera skäl att en gång
börja. Tillförene var man alltid genast färdig att hänvisa nästan
allting lill comite'er, endast för att affärda ämnena till glömska
eller blifva af dermed, och på den tiden brukades att tåla comi-
te'ernas arbeten fördröjas ad infinitum än pä en anledning än på
en annan, men när nu en period har inträffat, då det tinnes va¬
ra möjligt att få något resultat af comiteer, och mycket bättre
resultater af deras, än af R. St:s Utslcsarbeten, dä vill man icke
anställa comiteer. Jag har blott velat laga mig friheten göra denna
lilla refiection till vederbörandes eftersinnande och vet icke huruvida
det kan lyckas II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna att lii utlåt, återremit¬
terad!. För min del anser jag det, såsom Utsk. säger, nästan än-
damålslöst. ,
Frih. Cederström, Jacob: Denna fråga har af mig va¬
rit utarbetad och eli fullständigt förslag ronde densamma till li.
o. Ad. afgifvel vid 1828 års riksdag. Det var fråga icke endast
om skalljemning, ty den i och för sig sjelf är ingenting, om icke
den står tillsammans med reorganisatiouen af Statens nuvarande
såväl civila som militära inrättningar. Det är en följd af detta
ämnes omfång, ali B. St. ovillkorligen måste taga beslut i de pre¬
liminära frågorna, för att kunna bereda möjlighet att utarbeta ett
förslag, som kan blifva antagligt. Sålunda mäste naturligtvis af
den myndighet, som besluter rörtde beskattningen i landet, beslut
vidtagas om de åtgärder, sorn böra föregå förändringen; det vill
m. a. 0. säga, att sedan ordinarie räntorne upphört, bevillningen
skall vara orubblig till del belopp, som för statsbehofveu erfordras,
och hvad för extra ordinarie behof erfordras hörer under de ca-
thegorier, som grundlagen nu under bevillningar upptager, hvilka
kunna ändras och jemkas vid hvarje riksdag, i proportion med
de behof, som äro för handen. Detta är den ena frågan. Deu
andra frågan rörer alla innehafvare af indelta löner, såväl civila
som militära. Dessa ma upphöra succesivt, på del att man må kun¬
na komma till del mål, som ärendet åsyftar. Den tredje frågan
är den, att ersätta deu nuvarande priviligierade jordens innehafvare
fullt för fullo för de ökade bidragen lill bevillningen. En sådan
140
Den 7 April.
förändring kan icke fort komma till verkställighet; men om man
beräknar Statens fördelar i framliden, så möter visserligen icke
någon omöjlighet att framdeles verkställa det; möjligen under en
tidrymd af 20 ä 25 år. Denna möjliga verkställighet kan man
likväl icke åstadkomma genom ett riksdagsbeslut för dagen, ty då
finnes ingen Styrelse i Sverige, hvarken nu eller framdeles, som
dertill kan gifva sitt bifall. Detta vore en omstörIning af sam¬
hället, sora genast skulle medföra dess ofelbara upplösning.
Den andra frågan fordrar, såsom jag säger, preliminära be¬
slut. Den motion som jag tillförene uti det afseendet har väckt,
med åtföljande uträkningar och tabeller, blef till sina hufvudgrun-
der erkänd riktig af R. St. vid år 1S2S års riksdag; men R. St.
förklarade, att de icke kunde hafva lid att densamma genomgå,
och deröfver besluta, ulan hänvisle frågan till K. M., ifrån hvil¬
ken de ansågo att initiativet derutinnan borde komma. Jag hade
i min motion förklarat, att jag icke ansåg K.. M. vara den myn¬
dighet inom samhället, som deri borde taga initiativ, utan att han
tvertom borde blifva den medlande myndigheten emellan de stri¬
diga intressena inom folket. Ofverläggningarne i frågan ledde icke
då lill någon åtgärd derutinnan.
Hvad beträffar tillsättandet af comitéer rör:de detta ämne,
så anser jag det både onödigt och öfverflödigt. Jag kan således
för min del icke annat än tillstyrka R. o. Ad. alt bifalla Utskrs
betänk.
Frill. Raab, Adam Christian: Jag torde vara en ibland
de få, som står i det predicament, alt vara, som man säger, opar¬
tisk i frågan, i thy, att jag äger ungefärligen lika mänga hemman
skaltejord som privilegierad jord. I hufvudsaken kan det således
blifva mig likgiltigt hvad beslut som fattas; men jag anser mig
af denna ställning uppkallad alt fälla ett yttrande i frågan. Det
torde tillhöra de fromma önskningarnéss gebiet, att komma till det
målet, ali få ali jord lika beskattad. Om man vill tänka sig att
genom en ny skattläggning, en ny hcmmantalsjemkning, fä alla
hemman lika, sä misstager man sig, ty genom idoghet hos inne¬
hafvare!) förbättras det ena hemmanet, under det alt det andra
vid motsatt förhållande försämras, så att hemmanen omöjligen
kunna blifva i förhållande till deras värden lika beskattade. Vill
man återigen, såsom 2:ne af motionärerne åsyftat, öfverföra be¬
skattningen pä bevillningen efter taxei ingsgrnnd, så möter dervid
stora svårigheter. Det torde vara bekant, att det ena länet i för¬
hållande lill hemmanens försäljningsvärden har vida högre taxe¬
ringsvärde än det andra, det ena häradet högre eller lägre taxe¬
ringsvärde än det andra, och jag vet till och med alt inom sam¬
ma socken en hemmansdel kan vara upptaxerad nära nog lill sitt
försäljningsvärde, under det att andra hemman och hemmansde¬
lar icke äro taxerade till mer än eller \ deraf. En sådan
ojemnhet existerar nu, och jag ser icke någon möjlighet huru
man skall kunna få alla hemmanen rättvist taxerade med ett jemförligt
värde, så att icke det ena hemmanet varder härdare betungadt,
än det andra. Jag ser också, att om skatten skulle utgå såsom be-
Den 7 April.
141
villning, oell det således blefve af särdeles vigt att få sina hem¬
man högre eller lägre taxerade, så skulle vänskap och välvilja å
ena, eller motsatta känslor å andra sidan, kunna få ett stort in¬
flytande vid dessa taxeringar, och en mängd verkliga anledningar
till missnöje och klagomål öfver mannamån derigenom uppkom¬
ma. Jag är således rädd att bestämma beskattningen efter taxe¬
ringsvärdet. Det har emedlertid, såsom H. Ex. Hr Gr. Björnstjer¬
na anmärkt, lid eller annan framkommit motioner om alt få all
jord lika beskattad. Det skulle icke vara omöjligt, och vore icke
eller i min tanka för innehafvarne af privilegierad jord skadligt,
alt all jord finge lika natur. Deraf kunde icke följa, ali jorden skulle
blifva lika beskattad i förhållande lill sitt verkliga värde; men
den stora ojemnhet, som nu råder, då det ena hemmanet är allde¬
les frikalladt ifrån skatt, under det att det andra bar en mycket
dryg, kunde afhjelpas om alla hemman blifva af enahanda natur,
oell del ena hemmanet, i förhållande lill hemmantal lika beskal-
tadt med det andra; ojemnheter i beskattningen komma alltid att
qvarstå med afseende på hemmanens värden. Jag tror, att detta
vore särdeles fördelaktigt just för dem, som innehafva största de¬
len af den priviligierade jorden, af det skäl, att en mängd af an¬
språk lid efter annan alltid framkomma derpå alt kunna minska
skatterne pä den hårdare tryckta jorden. Vi få också erkänna,
alt tid efter annan hafva sådana skatter blifvit eftergifne och lag¬
da på bevillningen eller consumlionen. Ditåt syfta också de be-
skattningsprinciper, som i sednare tider gjort sig gällande. Delta
är ett skäl, hvarför jag tror, alt man borde vidtaga en åtgärd,
som kunde leda lill det målet alt hindra den orättvisa, som ovill¬
korligen skulle i mer eller mindre mån drabba innehafvare af pri¬
vilegierad jord, om skatter lyftas ifrån den onererade skaltejorden och
läggas vare sig på bevillningen eller på consumtionen. Del är också
eli skäl, som de två molionärerne och II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna
nyss vidrört, nemi. att tili vårt land, der vi hafva ett sä litet rö¬
relsecapita!, vi ganska väl behöfva öka denna vigtiga häfstång för
industrien genom utfärdande af statsobligationer. Af dessa skäl
tror jag alldeles icke, att man bör Wita frågan falla; men jag er¬
känner, lika med de första värde talarne, att riksdagen nu är så
långt avancerad, alt man svårligen kan medhinna att inom Utsk.
utarbeta några nya förslag i detta afseende. Mig är sagdt, att
underrättelse om PresteSt:s beslut nu skall hafva ankommit, och
jag anhåller, alt Hr Ridd.sccret. mätte få meddela upplysning om
innehållet deraf.
Underl. Bidd.secret. tillkännagaf, att prot.utdr. i ämnet'
ankommit endast frän Vullufl. BorgareSl., som återremitterat Utsk:s
utlåt.
Frih. Raab: Då Borgare- och BondeSltn hafva återremitle-
ral frågan, och jag har anledn. tro, alt Högv. PresteSt. beslutat
att en comité skall nedsättas, eller att premium skall utsättas, för
den som utarbetar det bästa förslag uti iftågavar. ämne, får jag
anhålla, att R. o. Ad. ville återremittera detta betänk., och får
142
Den 7 April.
derjemte fästa uppmärksamheten på, att derigenom förloras ingen
tid, äfven om del icke leder lill det åsyftade ändamålet, enär
Statslltsk. i alla fall ännu en gång måste handlägga frågan, på
grund af de två förstnämnde Ståndens ålerremisser.
Medan jag nu har ordet, anhåller jag att få bemöta några
ord af H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, såsom strängt klandrande Hr
Danckwardts förslag. Det har blifvit af Hr Danckwardt föreslaget,
att genom skattläggning af den privilegierade jorden ålägga den¬
samma lika skatter, som i allmänhet efter uträkning inora hära¬
det den onererade jorden nu äger, samt alt fur hela beloppet
deraf skulle öfverleranas till ägaren af den privilegierade jorden
statsobligationer, som skulle löpa med 4 proc. ränta, och sålunda
amortera sig sjelfva inora 28 år. Den förmenta orättvisa, som
ägaren till privilegierad jord derigenom skulle lida, vore den, att
han fick emottaga obligationer, som icke löpte med mera än 4
proc. ränta, och som voro inräknade efter (i proc. på capitalet.
Nu är det frågan, om han kunde använda dessa obligationer lika
med penningar, i hvilket fall ingen orättvisa hade skett honom.
Vidare föreslår Hr Danckwardt, alt efter 28 års förlopp, så skulle
all jord undergå ny skattläggning, alla hemman lika onereras med
det skattebelopp, hvartill summan af alla nuvarande skattehem¬
mans grundräntor, utdelade på Bikels hela hemmantal, uppgår per
hemman; dervid de hemman, som finge nedsättning i skall skulle
erlägga, och de som finge tillökning deri, erhålla ersättning genom
nya statsobligationer. Dä sålunda Hr Danckwardt föreslagit, att
genom statsobligationer jemna alla uppkommande skillnader i ny
mot gammal beskattning, torde R. o. Ad. finna, alt hans förslag
visst icke innebär någon orättvisa.
o n
Hr Akerman, Fredr.: Den som har något följt med all¬
männa ärenden här i landet, har troligen funnit, alt vid hvarje¬
handa försök att reformera, har man stött på åtskilliga hinder för
sådana försök, hvilka hinder hufvudsakligen grundat sig på våra
uråldriga förhållanden. Jag tror, att det försök till reform, som
nu göres och som otvifvelaktigt grundar sig på en stor väl¬
mening, är ett ibland de olagligaste. Om man betraktar orsaken
till den olika beskattningen, hvaröfver nu klagas, så skall man
otvifvelaktigt deruti finna hindren och omöjligheten att åstadkom¬
ma någon rättelse. Hvarföre är beskattningen nu olika på olika
ställen inom landet? Jo otvifvelaktigt derföre, att den är gjord på
särskilda tider och af särskilda personer. En tid har man ansett,
att af jorden borde utgöras ali den skatt, som den möjligen för¬
modades vara i stånd att erlägga. En annan tid, då statscassan
varit något bättre, har man ansett sig kunna vara liberalare, och
ålagt en mindre skatt. Olika personer hafva också förrättat dessa
beskattningar särskildt för hvarje härad, och dä är det naturligt,
att det berott pä de personer, som förrättat skattläggningen, hu¬
ruvida de ens haft lust att undersöka alla de förhållanden, som
dervid hort tagas i beräkning, och huruvida de hafva ägt för¬
måga att skaffa sig de upplysningar, som för en sådan förrättning
Den 7 April.
143
varit behöfliga. Det lärer emedlertid ingen bestrida, alt olikheten
uti beskattningen är ganska stor. Den sisté värde talaren med-
gifver, att man finnér inom samma län, samma härad, samma
socken, ja inom samma by hemman, som i anseende till sin ägo¬
vidd draga en högst olika beskattning. Denna orättvisa, om man
så vill kalla den, har likväl i min tanka upphört att vara en
orättvisa, derigenom alt det förhållande, som tillkommit onder
olika tider, sedermera har jemkal sig dels vid skiften, dels vid
köp; ty det är gifvet, att en köpare, som vill förvärfva en egen¬
dom, beräknar sin köpeskilling med fästadt afseende på den skatt,
som egendomen drager. Har densamma en högre skatt, så kom¬
mer det naturligtvis att sänka beräkningen af hemmanets värde.
Således hafva dessa olikheter och till en början verkliga orättvi¬
sor sedermera jemnat sig så, att man skulle för närvarande kunna
antaga, att dessa fastigheter verkligen hafva de värden, sorn äro
dem åsätta. Skulle man nu vidtaga den åtgärd, som här är före¬
slagen, eller att göra en allmän skattejemning, så skulle man först
komma att begå stora orättvisor. Vore det möjligt, att en och
samma person kunde göra den beskattning, som blefve erforder¬
lig för hela Riket oell alt denna person alltid påträffade lika god
vilja hos egendomsinnehafvare att gifva upp riktiga meddelanden
i afseende på fastigheternas beskattning, deras ägor o. s. v.: då
vore det möjliigt alt göra en rättvis skattejemning. Om man nu
deremot besinnar, att en person troligen skulle få tillräcklig sys¬
selsättning för sin lifstid med att beskatta hemmanen i en enda
socken, så finner man, alt den tankan innefattar en förhoppning,
som gränsar till det omöjliga. Således skall man vid verkställig¬
heten häraf, hvarvid man troligen icke vill gifva ett mångårigt
anstånd, finna, att under det en person, som hade uppdrag att
göra en sådan skattejemning i en socken, ginge till väga med
mycken omsorg efter en slags grund, så skulle den beskattnings-
man, som blifvit förordnad inom nästa socken, följa helt andra
grunder och kanske söka att komma ifrån saken så lätt som möj¬
ligt. Dä först skulle anlcdn. lill klagan öfver orättvisa uppstå.
Jag kan derföre för min del icke annat än på det högsta tillstyrka,
alt man måtte låta den saken förblifva åtminstone lills vidare i
10, på sätt StatsUtsk. i min tanka ganska visligen har gjort. Den
siste värde talaren har just icke eller i det hela velat tillstyrka
en dylik undersökning, men han har ansett, alt del vore väl, om
åtminstone en jemning kunde äga runi emellan den privilegierade
jorden och skatlejorden, på det att derigenom en hel hop anled¬
ningar lill den afund och det missnöje, som nu äger rum, skulle
kunna undvikas. Det är visst önskligt, om man kan undvika af¬
und och missnöje, men om man gör sig reda för hvad denna af¬
und och detta missnöje är, så lärer man finna, att det icke är an¬
nat, än samma missnöje, som den fattige har deröfver, att en
annan är rik ; ty icke har den, sorn äger privilegierad jord, stulit
den, utan han har förvärfvat den genom arf eller köp. Hans för»
fäder eller ban sjelf har betalt egendomen mera efter jordens värde,
pä summa sätt som innehafvaren af skatlejorden betalt den mip-
144
Den 7 April.
dre i anseende lill den jordens onera. Jag tillstyrker bifall till
betänk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag hade verkligen fruktat för att
här hade behöfts en fullständigare utredning af frågan, än motio¬
nens beskaffenhet gjort nödvändig; men sedan jag hört den siste
värde talaren yttra sig, så linner jag öfverflödigt, alt gå in i
den egentliga frågans upptagande. Jag vill blott fästa uppmärk¬
samheten derå, att i Frankrike, der man under en revolution, då
två tredjedelar af all landels jord gick på våldsamt sätt i främ¬
mande händer, försökte en sådan jemning af jordens beskatt¬
ning med kostnad af flere hundrade millioner francs, sä har raan
dock icke hunnit målet, utan det största omissnöje har der gjort
sig gällande. Jag förenar mig med Hr Akerman, att tillstyrka
bifall lill Ulsk:s betänk.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: På den afdelning af
SlatsUtsk., som först behandlade denna fråga, hade jag tillfälle att
laga kännedom af dessa vidlyftiga motioner, men kom då till den
öfvertygelsen, att för ett B. Sl:s Utsk. var det omöjligt att en¬
samt uppgöra några hufvudgrunder för en särlan skattejemning.
Afdelningen stannade då vid det beslut, att, för att åtminstone
göra något, föreslå en comité', men i Utsk. föll denna åsigt. Jag
åberopar för min del hvad Hr Akerman nyligen yttrat, och delar
i allo hans äsigler i ämnet, samt tillstyrker således bifall till
Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jemte det jas instämmer
i det yttrande, som Hr Akerman afgifvit, anhåller jag fä fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet pä en omständighet vid denna fråga,
hvilken man vanligen, icke tager i betraktande, nemi. att skat-
tejemningen eller den starkast beskattade jordens befrielse ifrån
de tyngder, som på henne hvila, skulle åstadkomma just motsat¬
sen af hvad man måhända åsyftar. IMan skulle nemi. för den
obemedlade, för allmogen i allmänhet försvåra åtkomsten af jord.
Hvarföre kan nu bonden så ofta blifva fastighetsägare i Sverige?
Jo, derföre att en del af jorden är så hardt beskattad, alt lion
gifvet’ föga behållning, och att köpeskillingen följaktligen är så
myckel ringare. Blifver deremot jorden befriad ifrån en del af
skatten och fördenskull lentnar innehafvaren större behållning, så
ltlifver hon också dyrare, samt för den mindre bemedlade sä myc¬
ket svårare att inlösa. Om man minskar skatten, så är det det¬
samma, som att blott åt den förmögne gifva åtkomst till jorden,
men derifrån utestänga den fattige. Jag tillstyrker bifall på
Utsk:s betänk.
Gr. Frölich: Jag tillstår, att det är alltför beklagligt att
höra sä mycken vishet uttalas, för att bevisa, att det icke är möj¬
ligt att åstadkomma den ifrågavarande skattjemningen, på sådant
sätt, alt all jord blifver lika beskattad. Jag skulle tro, att livar
och en, som sysselsatte sig litet med statsekonomien, skulle hafva
ftin-
Den 7 April.
145
funnil, alt detta 5r en sjelfklar sals och alldeles icke beliöfver så
mycken utveckling och bevisning, som t. ex. Hr Akerman har
kostat derpå; men det är i min tanka deremot ovedersägligt, att
den högst beskattade jorden borde slippa sina alltför dryga skat¬
ter, och att motsvarande belopp borde öfverflyltas på dem, som
hafva mindre skatter. — En sådan jemning skulle icke möjligen
kunna bestridas, om icke på det skäl, som den siste värde tala¬
ren Hr von Hartmansdorff har framlagt, ty detta skäl talar på
ett så rörande sätt till förmån för de fattige, att de mätte åtkom¬
ma jorden, så att det synes mig underligt, alt den värde talaren
icke längesedan har begärt eller väckt molion derom, att all jord,
som nu är belagd med mindre skaller, mätte beskatias drygare,
pä det att alla jordägare i Sverige malle blifva fatt ige, och alt så¬
ledes ingen skulle kunna hafva någon egendom här i Sverige som
icke efterhand borde genom skatteförhöjning bringas i händerna
på dem som äro fattige. Det ligger en så oerhörd philantropi för
de fattige i den satsen, att jag icke kan annat än relevera ide'en för
Hr von Hartmansdorffs räkning och fästa den i minnet till en an¬
nan riksdag.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Då en ledamot, Frih. Raab,
tagit såvida försvar af Hr Danckvvardts förslag, att han anser mig
hafva begått en orättvisa emot della förslag, så måsle jag ytterli¬
gare hemställa till honom sjelf, först hvarifrån man skulle laga
räntan ä det enorma capital, sora obligationerna skulle utgöra, och
hvars belopp Hr Danckwardt troligen icke beräknat, åtminstone
icke uttryckt på något ställe? Om nu detta capital skulle stiga till
40 millioner r-.dr, hvarest skulle väl då räntan derå tagas? Hr
Danckwardt har icke uppgifvit det. Om frälsejorden genast, efter
den andra punkten i Hr Danckwardts förslag, skulle beläggas med
samma grundskatt, som skaltejorden, så finge frälsejorden ingen
ersättning, och då vore frågan i den calhegori, som Hr Wester¬
strand omnämt, och det skulle innebära en orättvisa emot frälse¬
jorden. Om återigen denna grundskatt icke ålades förr än efter
28 är, såsom första punkten tyckes innehålla, så vill jag hem¬
ställa hvarest räntan skulle tagas på dessa 40 millioner. För
mig är delta alldeles obegripligt. För öfrigt har en värd talare
yrkat den satsen, att jordens beskattning har jemnat sig sjelf ge¬
nom köp, och att det således icke erfordras någon skattejemning,
under det andra talare ansett beskattningen i högsta grad ojemn.
Det fullkomliga kan icke vinnas hvarken uti delta eller något an¬
nat afseende här i verlden; men deremot måste man väl medgif¬
va, att olikheter finnas i beskattningen, som borde och skulle
kunna afskaffas. En del af den Svenska jorden är belagd med
jordehoks- och hemmantalsräntan, som frälsehemmanen icke ut¬
göra; kronolionden utgår af frälse- och skattehemman, icke
af säterier. Alla sådana olikheter skulle kunna jernnäs och
all jord derigenom förvandlas till lika natur. Jag vet väl, att
hemmanen äro så olika sinsemellan, alt någon fullkomlig likhet
9 H. 19
146
Den 7 April.
icke kan nppnås, men grunden bör vara densamma öfverallt för
beskattningen.
Då i alla fall delta mål är återremilteradt af två Stånd, så
får jag nu anhålla, all det blir återremitteradt äfven af 11. o. Ad.,
så att man får se hvad SlalsUtsk. dervid kan göra. Jag tror, att
StatsUtsk. ganska lätt skall kunna framställa några hufvudgrun-
der, hvarom RiksSlm möjligen skulle kunna förena sig. Om huf-
vudgrunderna först vore framställda, så skulle man kunna låta en
comité' pä dessa grunder utarbeta ett förslag, att framläggas för
nästa R. St. Detta tror jag vore det rätta sättet att gä tillväga.
Frih. Raab: Jag tillåter mig att fästa H. Ex. Hr Gr. Björn-
sljernas uppmärksamhet pä 2:dra och 3:dje punkterna i Hr Danck-
wardts förslag. Uti den 2:dra punkten heter det: ”Den privile¬
gierade jorden, eller säteri, rå- och rörs- samt frälsehemman,
skattlägges genast i öfverensstämmelse med allmännaste skatllägg-
ningsgruuden” etc.; och uti den 3:dje punkten: ”Under förenämn¬
de 28 år utgår den enligt ofvanstående punkt påförde nya grund¬
skatt till ränta och amortering af den löseskilling för skattebidra¬
get, som Staten medelst Riksg.eont. utger i obligationer med 4
proc. löpande ränta till den skattskyldige, hvarefter den försvin¬
ner”. Således har Hr Danckwardt åsyftat, alt frälsejorden skulle
genast skattläggas och genast erlägga skatten derföre, hvilken skatt
skulle utgå både till ränta och amorlissemenl. af de ifrågavarande
ohligationerne. I hufvudsaken får jag bekänna, alt jag alldeles
icke denna gång talat för de fattige, utan snarare för de rike, ty
jag talar för deras bästa, som äga frälsejord, öfverlygad derom,
alt det är deras egen fördel alt kunna åstadkomma en skaltejem-
ning på det sätt jag antydt, nemi. att man icke söker det som är
omöjligt, och omöjligt vore att få all jord lika beskattad i för¬
hållande till dess verkliga värde eller verkliga afkomst, utan in¬
skränker sig alt bringa all jord till lika natur och få del ena
hemmanet, efter hemmantal räknadt, lika beskattadt med det an¬
dra. En sådan skattejemning anser jag bestämdt vara lill deras
fördel, som äga den privilegierade jorden, emedan de pä det sät¬
tet erhålla ett capital, som motsvarar den högre afgift, som de åta¬
ga sig. Hvaremot om i tidernas längd de förmåner, som den
privilegierade jorden nu har, minskas indirecte, derigenom att den
högre beskattade jorden tid efter annan directe frikallas ifrån sina
utskylder, de skulle få vidkännas denna förlust utan ersättning.
Det är således till fördel för de förmögnare, som jag talar.
Jag begär återremiss af delta betänk.
Hr Akerman: Mina framställningar inom detta Hus hafva
sällan den lyckan att fägna sig åt Gr. Fröiiclis bifall, men jag
får söka ait trösta mig deröfver, så godt jag kan. Jag vill vis¬
serligen icke tvista med honom ronde måttet af våra ömsesidiga
statsekonomiska kunskaper, och jag har icke eller derpå grundat
den framställning, som jag nyss haft äran göra, utan hufvudsak¬
ligen pä den praktiska kännedomen jag, dels såsom medborgare
önskat taga, dels varit tvungen att förskaffa mig såsom embets-
Den 7 April.
147
man. Jag har derigenom tillräckligen öfvertygat mig om omöj¬
ligheten att göra en så beskaffad skaltejemning, som här åsyftas,
och lior, att man endast bör söka att befria de hårdast beskattade
ifrån en del af deras skatter och skaffa dem ersättning genom
att lägga bevillning på dem, som äro lindrigare beskattade. Gref¬
ven tyckes förgäta svårigheten att pålägga en bevillning så, att
den drabbar rättvist, och rättvisa måtte väl han lika väl som jag
önska, alt den vid beskattningen skall vara rådande. Om Grefven
endast vill taga i sin hand bevillningslängderna för ett enda län,
så skall lian deraf öfvertygas om, alt vid bevillningens bestäm¬
mande inom de särskilda taxeringscomile'erna, stora orättvisor be¬
gås, visserligen ulan vilja, men i följd af dels okunnighet dels
bristande håg att gå djupare in i ämnet. Han skulle måhända då
fasa för alt genom en sådan taxering söka att jemna någonting,
som visserligen nu kan synas ojemnt, men som af skäl, dem jag
förut anfört, icke innefattar någon orättvisa; han skulle fasa för
att utbyta detta emot någonting så vanskligt, som att göra jem-
ningen genom en förändrad beskattning, eller en annan fördel¬
ning deraf.
En del talare hafva yrkat ålerremiss af betänk. Resultaterna
af en sådan ålerremiss skulle troligen blifva af temligeu ringa be¬
tydenhet, och det är således ganska oskyldigt att deruti instäm¬
ma, då, efter som vi alla veta, riksdagen är nära sitt slut och Utsk.
troligen icke hinner att laga någon vidare befattning med detta
mål; men då bifall lill en ålerremiss i alla fall skulle innefatta
ett erkännande af möjligheten alt utreda frågan på ett nöjaktigt
sätt, så mäste jag fortfarande sätta mig deremot och yrka bifall
til betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansäge de emot Slais-
Utsk:s utlät. N:o 240 gjorda anmärkmr föranleda till ålerremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. till bifall å Utsk:s utlät, blef härefter framställd och
besvarad med starka ja, blandade med nej; hvarefter H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, tiltkännagaf, det han funnit denna sednare
propos. besvarad med öfvervägande ja.
11. Ex. Hr Gr. Björnstjerna begärde votering, men hem¬
ställde derjemte, om det lönade mödan ali vägra ålerremiss, då
2me Stånd redan återremitterat utlåt.
H. Ex. Hr Gr. o. La n dt m. förklarade, att sedan den fram¬
ställda propos. till bifall ä utlåtandet blifvit besvarad med öfver¬
vägande ja, så kunde icke detta beslut ulan votering undergå
förändring.
Upplästes lill justering samt godkändes följande voter.propos.
Den som bifaller StalsUlskts utlät. N:o 240, i anledu. af
väckte motioner om grundskatternes förvandling till bevillning,
ronde en allmän skaltejemning öfver hela Riket m. m., voterar
ja;
148
Den 7 April.
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer berörde utlåt., till följd af deremot gjorde
anmärkmr, att återremitteras.
Vid voteriugens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — CO.
Nej — 17.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 20 och 31 sisth Mars på bor¬
det lagda utlåt. N:o 241, i anleda, af väckte motioner, dels om
framlida försäljning af kungsgårdar och andra kronolägenheter,
dels ang:de förändring af de i afseende på utarrendering af Kro¬
nans fasta egendomar å landet nu gällande föreskrifter.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer i Utsk:s afstyr-
kande af de väckta molionerne, och har dervid således intet att
anmärka, utom tryckfelet i sista raden, der det står ”återfalla”
i st. f. ”förfalla”, hvilket torde vara rättast.
Hvad åter beträffar Ulsk:s förslag rör:de utarrendering af
kungsgårdar, så har jag deremot åtskilligt att anmärka. Jag bar
all aktning för länshushållningssällskaper i allmänhet, och den
nytta, sorn dessa inrättningar kunna medföra genom skrifters in¬
gifvande rör:de jordbruket, men såsom administrativa myndigheter
sätter jag icke del ringaste förtroende till deni. Man skulle lika
så väl kunna gå till Landtbrnksacademien ifrån hushållssällskapet
och derifrån tillbaka till Konungens Bef:h:de, sedan lill Kammar-
coll. och derefter til K. M. Jag ber alt i Herrarnes minne få
återkalla den förändrade organisationen, som för kronojordens ut-
arrendering blef vid 1809 års riksdag fastställd. R. St. funno då
1709 års författning, som skulle till sina hufvudgrunder beslå,
felaktig. R. St. yttrade då i sin skrifvelse lill K. M., att det
borde för Svenska allmänheten öppnas en utväg att kunna få till¬
fälle att använda sina capilaler på jord, der capitalinnehafvaren
sjelf icke ägde sådan, och att ett medel för att bringa jorden till
hastig förbättring vore, att icke i allt för stora klumpar utarren¬
dera densamma; att kungsgårdar derföre borde utarrenderas i lot¬
ter, hvarvid, om lägre anbud gjordes på (otterne sammanlagda,
arrendena borde derefter lämpas. Rlefvo åter anbuden på det bela
högre, så skulle de antagas. I allmänhet förklarades bestämdt, att
ali optionsrätt dervid skulle vara för alltid försvunnen; ty der
optionsrätt funnes, der funnes ingen täflan. Då ingen optionsrätt
finnes, så blifva icke samtliga ännu ofödda slägten optionsrätts-
innehafvare, som förtjena på och begära att få inträda i arrendet
för det minimi-arrende, som bjudes; hvarvid det icke lönar sig att
bjuda högre och ingen täflan kan uppstå. Jag kan svårligen se
grunderna för delta betänkande i något annat än hågen alt åt¬
komma Statens egendom, all nedsätta priserne derpå under dess
verkliga värde, och detta är i rak strid med samhällets verkliga
väl och nytta. Den författning, som nu är gällande, är efter min
Den 7 April.
149
tanka riklig. Det kan visserligen invändas, att händelser hafva
inträffat, då kungsgårdar hafva blifvit inrymda åt personer, sorn
sedermera kommit på obestånd, icke kunnat fullgöra sina älagne
förbindelser och sålunda ådragit förluster så väl för arrendatorn
som för Kronan genom försummelser och bristande skötsel; men
om vederbörande Konungens Bef:h:de, då persouernes anbud pröf-
vas, med noggrannhet undersöka säkerheten sä väl hos arrendatorn,
hvilken inropar arrendet, som hans löftesmän, oell strängt iakttaga
att yttra sig öfver deras pålitlighet, så behöfver man icke hafva
några farhågor för sådana anbud, som göras af vinglare. — Om
arrendatorn eller hans borgesmän då äro personer, som Konun¬
gens Befdude anser icke kunna lemna full säkerhet för framlida
utgörandet af arrendet, så förfaller contraclet och ny auction ut¬
sattes, eller också antages det närmast högsta anbud, som medför
en större säkerhet. — Jag tillstyrker alltså afslag på den sednare
delen af Ulskis betänk.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Mångfaldiga exempel visa,
att vid kungsgårdars ularrendering hafva arrendebeloppen blifvit
uppdrifna till en alldeles orimlig höjd. Följden har varit den,
som Frih. Cederström nämnt, att arrendena icke utgått innan
concursen inträffat och Kronan således gjort förluster. Det är
visserligen godt och väl, att Konungens Bef:h:de skall pröfva bor¬
gensförbindelserna, men de ställas vanligen på fem år och kunna
vara säkra de första åren, men sedan försämras, och då kunna
måhända arrendatorerna icke anskaffa ny borgen. Derföre anser
jag det vara af stor vigt, att ett maximum bestämmes, hvaröfver
speculationsandan icke får stiga. Utsk:s förslag, att hushålinings-
sällskaperna skola höras deröfver, grundar sig derpå, alt Utsk. an¬
sett de sakkunnige personer, som utgöra sällskapet, böra kunna
ungefärligen bedömma hvad dessa kungsgårdar rätteligen böra ge
i afkastning, och delta skulle blifva en ledning för Konungens
Bef:h:des omdöme. Del maximum och minimum, som af Konun¬
gens Befdude bestämmes, kommer sedermera att underställas Kara-
marcoll. pröfning och tyckes således få undergå en lemligen skarp
skärseld. Deremot instämmer jag med Frih. Cederström i den
åsigt, att den af Utsk. föreslagna optionsrätten bör underkastas
någon förändring. Ty om optionsrätten för förra arrendatorn af
en kungsgård skall vid ny auction utsträckas till hvilken summa
som helst emellan maximum och minimum, så afskräckas möjli¬
gen andra speculanter derifrån, i den öfvertygelse, alt deras anbud
ändock icke blifva antagna. Jag skulle derföre vilja inskränka
optionsrätten endast lill den händelse att förra arrendatorn bjuder
det bestämda maximum. Detta tyckes vara en billig ersättning
för de mödor och kostnader lian nedlagt i kungsgården och för¬
säkrar äfven derom, att han under de sista åren af sin arrende¬
tid icke vanvårdar egendomen, hvilket ofta eljest händer. Derföre
skulle jag för min del vilja tillstyrka bifall pä Utskis betänk, med
den förändring, alt. optionsrätten skall blott finnas då högsta an¬
budet göres af förre arrendatorn eller hans enka eller barn.
150
Den 7 April.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Jag har visserligen
hört sägas, att vid utarrendering af Kronans domäner i Preussen
skall förfaras ungefär på samma sätt, som Utsk. här föreslagit, men
jag kan icke deraf komma till den öfvertygelse, att det vore för
Sverige lämpligt. Det ifrägavar. maximum skulle innefatta ett
förmynderskap öfver arrendatorer, som jag icke kan linna något
skäl att Stålens embetsman åtaga sig. Den som vill göra ett fö¬
retag måste hafva sig fritt att sjelf bestämma hvad han kan
våga. Utsk. har här både föreslagit ett maximum, hvaröfver ar¬
rendet icke skulle kunna gå, och en optionsrätt för förre arrenda¬
torn. Delta anser jag innefatta tvenne sådana band på specula-
tionsandan lill nackdel för Kronan, att man i de aldra Hesta fall
icke skulle få några andra anbud, än just af förre arrendatorn.
Om man vid denna optionsrätt hade fästat det villkor, att den
förra arrendatorn skulle ordentligen och väl hafva skölt lägen¬
heten, i godt ständ vidmakthållit dess byggnader o. s. v., så kun¬
de det åtminstone anses såsom en belöning för denna hans moda;
men något sådant villkor finnes icke föreslaget. Om han varit
den största slarf, om man fått utmäta arrendet hos honom hvarje
år, så får han ändock optionsrätt. Ligger väl i ett sådant för¬
farande ens något sken af billighet?
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Vid de utarrenderingar
af militärboställen, som i sednare tid ägt rum, bar jag vid flera till¬
fällen vunnit öfvertygelse om olämpligheten af att låta arrendena
uppgå lill det högsta, som kan bjudas, oell hvilket ganska ofta
vida öfverstiger hvad dessa arrenden verkligen kunna afkasta. Jag
tror derföre, att Utsk. ganska riktigt tillstyrkt ett maximum och
ett minimum, emellan hvilka arrendet skall bestämmas, men jag
kan ingalunda ingå på den af Utsk. föreslagna optionsrätt. Jag
tror, alt det borde öfverlemnas åt Konungens Bef:h:de, att, derest
flera personer bjöde samma summa, bland dem utvälja den, hvars
personliga egenskaper mest försäkrade derom, att egendomen skulle
väl skötas och värdas. Gifver man deremot iunehafvaren options¬
rätt, så blifver följden, att ganska få speculanler anmäla sig, eme¬
dan man kunde vara förvissad om, att vid de flesta fall skulle den
förre innehafvaren få behålla arrendet. Dä så många olika tan¬
kar blifvit yttrade, så vore det kanske lämpligast att återremittera
betänkandet. För min del tror jag likväl, alt den första delen
deraf skulle kunna af R. o. Ad. genast bifallas; men deremot
tror jag icke att det går an att bifalla den sednare om options¬
rätten. Fn likartad fråga har förevarit inom Ekon.Utsk., nemi.
Prosten Almqvists motion om bestämmande af maximum och mi¬
nimum vid utarrendering af militieboställen. Ekon.Utsk. ansåg sig
pligligt alt afstyrka denna motion, hufvudsakligen af det skäl, att
om också icke boställsdireclionerua i sjelfva verket skulle visa nå¬
gon mannamån, sä skulle de likväl lätteligen derför kunna miss¬
tänkas. I detta fall bör sådant icke kunna äga rum, då så väl
länets hushållssällskap och Konungens Bef:h:de först skola bestäm¬
ma maximum och minimum samt sedermera landshöfdingen och
Den 7 April.
151
de jemte honom i länsstyrelsen anställde tjenstemän skola bestäm¬
ma hvilken af de sökande, som må erhålla arrendet. Jag till¬
styrker således bifall till den del af Utsk:s betänk., som afser
maximum och minimum, men afslag å den delen, som gifver för¬
ra innehafvaren optionsrätt.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af Frih.
von Kraemers yttrande , till försvar för maximum och mini¬
mum vid arrendet pä kungsgårdar, hvilket sedermera jemväl
blifvit underslödl af Hr von Troil. Låtom oss se hvad följden
blifver af eli sådant stadgande. Landshöfdingen, i samråd med
sina ekonomi-räd i hushällssällskapet, bestämmer efter bästa för¬
stånd ett maximum efter det skick, hvaruti en gård sig dä be¬
finner. Gården blir utarrenderad lill en jordbrukare, som förstår
att ordna ett jordbruk. Han förvandlar dessa några tusen tunn¬
land jord lill ett tio gånger så högt värde. Efter tjugo år kan
det af landshöfdingen och hushällssällskapet på goda grunder be¬
stämda maximum komma att icke utgöra tiondedelen af hvad mi¬
nimum borde vara. Man säger, ali detta betyder ingenting, eme¬
dan det blir arrendatorn eller hans enka och barn som vinna
derpå, utan alt samhället något förlorar. Jag frågar eder, mina
Hrr, hvem af er förvaltar en enskild egendom på det sältet, att
lian icke vid en ny ularrendering lämpar arrendesumman efter egen¬
domens förbättrade skick? Jag mäste säga, att sådant bär vittne
om att man icke sträckt sig långt in i kunskapen om sältet att
förvalta Statens egendomar. Exemplet af Lunds domkyrkohem¬
man är icke eller dugligt. Ett maximum och minimum var nyt¬
tigt för dem, emedan kyrkan derigenom fick en verklig inkomst,
dä deremot hon förut, genom fogdarnes prmdalioner och allsmäk¬
tighet, vid dessa hemman haft nästan ingen vinst; men i afseen¬
de pä kungsgärdarne äro samtlige Konungens Bef:h:des pligt, att
tillse del rätt sker, och örn någon försummelse inträffar, så au-
slälles laga syn och de felaktiga vräkas.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag instämmer i Frih. Ce-
derströms och Gr. Mörners anhållan om afslag på sednare delen
af betänk. Jag skall icke vara vidlyftig och icke öka de anför¬
da skälen med mera än en anmärkning, som likväl förefaller mig
vara af särdeles vigt. Jag har nemi. efter ett uppmärksamt ge¬
nomläsande af betänk., icke kunnat finna huru och på hvad sätt
dessa föreskrifter skulle kunna blifva verkställbara. Det har fö¬
refallit mig såsom någonting förut icke vanligt och nästan orim¬
ligt, att på samma gång man bestämmer ett maximum, förordna,
att ularrendering skall ske på auction, hvilket efter min åsigt be¬
tyder att lemna den åt den högstbjudande. När man då pä auc-
tionen hinner upp till detta maximum, sä lärer hvar och en, som
vill ha arrendet bjuda denna summa. Huru skall då tillgå? En
optionsrätt kan i vissa fall hjelpa; men det är icke alltid gifvet
att en arrendator finnes, eller att han efterlemnat enka eller barn.
llr von Troils förslag, att detta skulle öfverlemnas till Konungens
Bef-.lndes skön, är en tanka, som jag bekänner icke fallit mig in
152
Den 7 April.
Jag tvekar likväl att bifalla den. Jag tror det vore alt öka Ko¬
nungens Bef:h:des förut ganska brydsamma åligganden med kan¬
ske det aldra brydsammaste.
Gr. Sparre, Erik: Sedan jag begärde ordet hafva tvenne talare
yttrat just hvad jag ville säga och jag har således obetydligt att
tillägga. Jag vill blott taga mig friheten fästa R. o. Ad:s upp¬
märksamhet derpå, att en alldeles enahanda fråga redan af R. o.
Ad. blifvit afgjord genom dess bifall till det Ekon.Utsk:s betänk.,
som afslyrkte bestämmande af maximum vid utarrendering af mili¬
tie boställshemman, och det skulle således vara inconseqvent, att
antaga ett sådant maximum för kungsgårdar. Jag förmår nemi.
icke inse hvarföre boslällsdireclionerna skulle synas mera ledas af
väld vid antagandet af arrendatorer än Konungens Bef:h:de, utan
tvertom tror jag, att Konungens Bef:h:de skulle lika mycket utsät¬
tas för en sådan misstanka, dä han nödgades välja emellan flera
personer, som bjudit maximum och som alla tillika erbjödo full
säkerhet. Jag tillstyrker således afslag å betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Emot antagande af ifrågavar.
betänk, har blifvit anmärkt, att Staten derigenom skulle åtaga sig
ett förmynderskap öfver den enskilda speculationsandan. För min
del tror jag, att Slaten endast derigenom sätter sig i värn emot
den enskilda speculationsandan. Slaten vill nemi. icke utsätta sig
att lemna kungsgårdarne till experimentalfält för hvilken som helst
högstbjudande speculationsmakare, och derföre utsätter den ett maxi¬
mum för arrendebeloppen. Vidare har blifvit anmärkt, att op¬
tionsrätten skulle hindra täflan. Jag medgifver delta såsom gäl¬
lande emot Ulsk:s förslag, men med den förändring, som Frih.
von Kraemer föreslagit, och hvaruti jag förenar mig, förfaller hela
denna anmärkning, ty om optionsrätten icke inträder förr än maxi¬
mum är bjudet, så är derigenom ingen täflan borttagen, och om
ingen än skulle täfla, så är ingen olycka skedd, dä arrendatorn
bjuder maximum. Dä en enskild man utarrenderar sin egendom,
sä ser han först derpå, att egendomen måtte blifva väl skött, och
derföre måste han genom måttliga villkor försäkra arrendatorn
att han kommer i åtnjutande af frukten af sitt arbete. Att för
ett arrendes goda skötsel det alltid är af godt inflytande att ar¬
rendatorn icke kommer att snart flytta, torde icke eller bestridas,
ithy att man kan vara förvissad, att en utarrenderad egendom
under de sista arrendeåren bl ifver sämre skött än under de förslå,
och derföre är en optionsrätt lika nyttig som billig. Frih. Ce¬
derström har yttrat, alt ett maximum en gång bestämdt, blifver
för lågt om egendomen upparbetas. Detta argument förfaller, om
man besinnar, att nytt maximum naturligtvis utsättes för hvarje
nytt arrende. Man har vidare anmärkt, att det vore särdeles
svårt för Konungens Bef:h:de alt välja emellan flera, som bjuda
maximum. Detta är möjligen en svårighet, men denna svårig¬
het förefinnes äfven nu. Ty efter nu gällande sladganden kan
det ganska lätt hända, att två eller flera personer bjuda samma
hög-
Den 7 April.
153
högsta summa, och Konungens Bef;h:de skall då välja den han
anser lämpligast. På dessa skäl, jemte dem som af föregående
talare blifvit anförda, tillstyrker jag bifall pä betänk., nied den af
Frih. von Kramer föreslagna förändring.
Hr Rosenblad Bernh.; Jag erkänner visserligen, att den
princip, som föranledt detta betänk., är riklig, nemi. den, alt högt
uppdrifna arrenden å Kronans gårdar och deras öfverlemnande åt
oförståndiga speculanler äro skadliga, äfvensom jag tror, att om
en arrendator icke har någon säkerhet för sig alt få behålla arren¬
det, så bloltslälles egendomen för att emot slolet af arrendetiden
blifva vanskött, hvarföre också en nitisk landshöfding, som haft
tillfälle att af egen erfarenhet se följderna häraf, har ganska
verksamt bidragit till della betänk. Men della betänk, innehål¬
ler dock sin stora betänklighet, som gör, all jag icke kan bifalla
del sådant del är. L)et skapar nemi. en ny dass af åboer, genom
den ovillkorliga optionsrätt, som del föreskrifver, och det betänk.,
som vi nyss haft före, torde visa betänkligheten af att skapa en
sådan slags åborätt, hvilken i framliden kan komma alt betrakta
de afgiller, som skola betalas, icke såsom eli arrende lill äga¬
ren, nian såsom en skatt af egen jord, och sålunda i skatiejemk-
ningsväg söka att kasta denna afgift på andra. En annan betänk¬
lighet är, alt ett sådant maximum, oukladl del största nit, kan
föranleda till mannamån. För att undvika della skulle jag vilja
föreslå, att sedan maximum vore bjudet, skulle lägenheten vidare
utbjudas emot en städja. I fordna lider skedde det sä, att en
städsel för Kronans hemman betalades contant, hvilket icke kan
lemnäs annat än af redbara arrendatorer. Om dä förre innehaf-
varen ville bjuda både maximum och städjan,! sä har jag ingen¬
ting emot all han finge optionsrätt, n.b. mot del af Gr. Mörner
yrkade villkor, att han skölt egendomen väl. Till följd af hvad
jag nu ytlral skulle jag helst önska ålerremiss, men om riksda¬
gen anses så nära sitt slut, alt en ålerremiss icke bör ske, så
tillstyrker jag afslag å betänk.
Frih. von Kraemer; Jag är hufvudsakligen förekommen af
Gr. Lagerbjelke, som fullständigt besvarat de anmärkmr, som emot
betänk, blifvit gjorda. Likväl och då Frih. Cederström directe
vändt sig till mig, anser jag mig böra upptaga något af hans yt¬
trande. Frilen har fäslat uppmärksamheten derpå, alt om en
kungsgård förbättras under arrendetiden, sä skulle Kronan derpå
lida förlust, om ett maximum är bestämdt. Jag ber att få fästa
Friluns uppmärksamhet derpå, ali Ulsk. säger i sitt betänk., alt
vid arrende-uuctioiicn bestämmes eli maximum och ett minimum.
Det är således alldeles icke sagdt, att det maximum, som för förra
arrendet för 30 år sedan bestämdes, skall blifva detsamma viden
ny arrendeanction Denna anmärkn. af Frih, Cederström hvilar
således på ett misstag. Alt det mätte vara i Kronans intresse
att få pålitliga och säkra arrendatorer, torde icke kunna bestridas.
Jag vill i det fallet t. ex. påminna Frih. Cederström om alla de
i) H. 20
154
Den 7 April.
trakasserier och processer, som uppkommit i afseende på Ryda
kungsgård, der allt sedan 1823 den ena arrendatorn efter den
andra gjort concurs äfvensom deras cautionisler, hvilkas borgen
ingifvits på fem år. Gr. Sparre, som är nära glänne lill denna
kungsgård, torde bäst känna dessa tvister. Speculationsifvern vid
dylika auetionslillfällen plägar gå så långt, att speculanler komma
från alla häll, utan att det minsta underrätta sig om förhållande¬
na och möjligheten att utgöra arrendet. För att förekomma Kro¬
nans förlust i sådana fall, är det, efter min tanka, nödvändigt att
bestämma ett maximum. Det af R. o. Ad. fattade beslut ang:de
Ekon.Utsk:s betänk, om utarrenderingen af militie-bostållen kan
här på intet sätt tillämpas. I afseende på optionsrätten anser jag
det vara af vigt, att den icke medgifves, om icke föne arrendatorn
bjuder maximum. Man har anmärkt, alt det skulle vara svårt för
Konungens Bef:h:de att välja emellan flera personer, som bjuda
maximum. Om de jemväl lemna lika säkerhet, så måste de skilja
sig emellan genom lottning. Detta är föreskrifva i förfallningar-
ne om entrepenadauetioner och kan äfven tillämpas bär. Jag
tillstyrker bifall lill betänk., med den af mig föreslagna för¬
ändring.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Gr. Lagerbjelke och
Frih. von Kraemer hafva redan upplyst, att den hufvudsakligaste
invändning, som jag hört göras emot Ulsk:s betänk., nemi. af Frih.
Cederström, synes hvila på ett missförstånd. Frihm hade nerol,
sä fattat Utsk:s mening, sorn skulle maximum och minimum blif¬
va fixerade för evärdeliga lider. Men jag får tillika fästa Utsk:s
Hrr ledamöters uppmärksamhet derpå, alt i någon mån synes Ctsk.
sjelf hafva beredt möjligheten af detta missförstånd, dymedelst att
ett par ord, som ganska lätt skulle kunna tillsättas, blifvit i l:a
punkten af Utsk:s betänk, ulelemnade. Om man nemi. sade: ”Se¬
dan hushållningssällskap och vederbörande kronobetjening blifvit
hörde, utsälte K.-M:s Bef:h:de vid hvarje auctionstillfälle ett
minimum” etc.; så vore allt missförstånd, i detta hänseende, fö-
rebygdt och Utsk:s syftemål vunnet. Med detta tillägg skulle åt¬
minstone jag för min del rösta för antagande af betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag erkänner visserligen
välmeningen i Utsk:s förslag, men jag tror icke, att det är väl
lyckadt, och jag befarar i allmänhet, att alla förslag, som utgå
från samma grund, icke medföra åsyftad verkan. Denna grund
är ett misstroende till vederbörande embetsman, antingen att de
icke göra deras skyldighet eller att de sakna duglighet till sina
platsers fyllande. Går man ut från denna grund, så söker
man sig än den ena, än den andra sidovägen för alt ernå
hvad man för samhällets bästa åsyftar; men ingen af dem kan
lyckas, emedan man förbigår den rälla vägen. Bättre vore att,
såsom våra förfäder, se lill att embetsmännen dugde, och sedan
bygga författningarne på denna grund. I sjelfva saken får jag
först anföra, det jag icke mycket tror på de nya rådgifvare, som
man gifvit landshöfdingarne i hushållssällskapen. Finge landshöf-
Den 7 April.
155
dingeo sjelf välja sina rådgifvare från hushållsällskapet, så kunde
man vänta något godt deraf. Men huru det skulle komma att
tillgå, om sällskapet i det hela skall gifva råd, kan man sluta,
då man vet, alt de äro sammansatta af de flesta ledamöter man
lämpligen kan få tillsammans inom lånet, men att vid samman¬
komsterna blott några få, som bo närmast, komma tillstädes. Nu
händer det, att en kungsgård är belägen i den ena ändan af lä¬
net och hushållssällskapet samlas i den andra, hvarest landshöf-
dingeresidenset finnes. Huru mycket veta då de närvarande leda-
mölerne om beskaffenheten af en kungsgård, som de kanske al¬
drig sett? Landshöfdingen, som känner sitt folk, skulle erhålla
vida fullständigare underrättelser, om han finge välja sina rådgif¬
vare bland personer boende inom orten, ulan afseende derpå, om
de hörde till hushållssällskapet eller ej. Dessutom, hvem är säker
alt hushållssällskapet skulle vara oväldigt i sina råd? Dess leda¬
möter hafva ingen ansvarighet, och man vet icke ens hvem som varit
tillstädes, derest protocollel icke uppräknar dem. Det kan dessutom
hända, att rådgifvaren sjelf eller hans farbror eller syskonbarn eller
någon af hans vänner vill arrendera kungsgården, och dä kunna såda¬
na förhållanden möjligen inverka på hans råd. Dernäst kommer den
omtalta optionsrätten, hvilken endast är ett sätt alt tillintetgöra
verkliga anbud. Hvem vill anstränga sig alt göra anbud, eller
ens alt undersöka hvad ett arrende är värdt, då han icke är sä¬
ker på någon lön för sin möda. Skulle någon ändock verkligen
vilja göra ett allvarligt anbud ; så finnes det ingenting, som hin¬
drar förre arrendatoren att säga åt honora: Jag betalar min her¬
re sin resekostnad, och litet derutöfver, om han reser sin väg;
men i annan händelse behåller jag ändock egendomen, oaktadt
herms anbud. På della säll fås, änskönt de nya controllerna in¬
föras, nytt arrende för vida ringare pris än vederborde. Der en
nitisk Kronans embetsman finnes, der varder Kronans rätt iakt¬
tagen, utan dessa omgångar, och der en sådan embetsman icke
finnes, kunna inga goda råd af ett hushållssällskap ersätta bristen.
Jag afstyrker detta betänkrs sednare del, men tillstyrker bifall å
den förra, på sätt Frih. Cederström föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Den sisla talaren har emot betänk, an¬
fört, att del vore grundadt på en falsk princip, nemi. misstroen¬
de emot embetsmännen. Enligt nu gällande författningar skall
Konungens Bef:h;de, utan vidare pröfningsrätt, endast tillse, att
handlingarne äro i behörigt skick i afseende på caulioner m. m.
och föröfrigt fä de icke synnerligen befatta sig med om personen
är redbar, eller icke. Här åter är förslaget, alt Konungens Bef:h:de
skulle uppgifva hvad han anser egendomen skäligen kunna gifva,
ulan fara för Kronan, ty på arrendatorn behöfver Kronan icke i
första hand se. Delta är således snarare ett större förtroende för
Konungens Bef:h:de än närvarande författningar tillägga honom.
Vidare är anmärkt, att hushällssäilskaperna skulle vara särdeles
olämpliga rådgifvare. Dervid får jag anmärka, att landshöfdingen
icke är bunden vid hushållssällskapels råd, utan endast är förbun¬
156
Den 7 April.
den att, detsamma inhemta, och deraf kan jag icke finna någon
särdeles våda. Det är vidare anmärkt, alt optionsrätten skulle
qväfva ali täflan. Jag tog mig redan förra gången jag hade or¬
det friheten visa, huruledes denna anmärkning skulle förfalla ge¬
nom Frih. von Knemers förslag. Den förfaller än ytterligare om,
på säll Hr von Hartmansdorff önskar och hvaruti jag instämmer,
man har förtroende för embetsmännen. Ty om Konungens Bef:h:de
gör sin skyldighet, sä blifva väl minimibeloppen så högt utsatta,
att Kronan icke sker någon synnerlig förlust, ifall endast mini¬
mum uppnås, och om icke maximum uppnås, sä förlorar den för¬
re innehafvaren sin optionsrätt och då försvinner den dervid fö-
respeglade faran. Hvad äter beträffar den invändningen, att ingen
annan än den förre arrendatorn någonsin skulle komma lill ar¬
rendet, så ser jag deruti ingen olägenhet, utan tvertom ligger der¬
uti för honom en ganska stor uppmuntran alt sköta egendomen
väl. På dessa skäl förnyar jag min anhållan om bifall lill be¬
tänk. med den af Frih. von Kraemer begärda förändring.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag är så fullkomligt fö¬
rekommen af Gr. Lagerbjelke, att jag afstär från alt yttra mig
och förenar mig med dem, som yrka bifall på betänk.
Frih. Cederström: Frih. von Kraemer har trött sig frän
detta betänk, kunna leda den slutsats, att man skulle utsätta maxi¬
mum och minimum vid hvarje auction. Derom finnes likväl in¬
genting sagdt och icke eller lomme det att ske, 0111 betänk, an-
toges. Eu annan talare har visat nödvändigheten af ett minimum.
Detta finnes bestämdt i alla författningar, och har alltid varit gäl¬
lande, nemi. en tunna spanmål för hvarje tunnland öppen åker.
Detta borde de Herrarne veta, som tala i ämnet. Maximum der¬
emot bestämmes vid aucliouen genom högsta anbudet. Om man
äfven inskränker optionsrätten till maximum, så blir den dock
hindrande del högsta anbudet, såsom Hr von Hartmansdorff gan¬
ska rikligt anmärkt. Ty hvem bryr sig då örn att täfla? Och
icke eller lärer den, som förut innehar arrendet, göra något anbud,
då lian blott behöfver säga: jag lager arrendet för högsta an¬
budet. Hela uppställningen af betänk, är eli missförstånd om
hvad Statens rätt fordrar, och jag förnyar min begäran om afslag
å dess sednare del.
Då 1111 öfvetläggningen ansågs vara fulländad, yttrade H. Ex.
Hr Gr. 0. Landtm., att det, i anseende till de flere 1111 afgifna för¬
slag, syntes nödigt att särskilda propo's:r ä de i Utsk:s utlåt, före¬
kommande punkter framställdes, och att H. Ex. derföre nu först
finge hemställa, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s hemställan, att Hrr
Danckwardt och Lars Bygdeös motioner, om försäljning lill skalle
af kungsgårdar och andra kronolägenheter samt den förstnämndes
'årslag om inskränkning i tiden för dylika lägenheters utarrende¬
rande, må förfalla.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, framställde härefter, alt, i af-
Den 7 April.
157
seende på den sednare afdelningen af Ulsk:s utlåt., hade Hr Ro¬
senblad yrkat återremiss; Frih. von Kraemer och Gr. Lagerbjelke
hade yrkat bifall till Ulsk:s tillstyrkande endast med den förän¬
dring af 4:de morn., att förre heramansinnehafvaren, och, i hän¬
delse han med döden afgått, hans enka eller barn må åtnjuta op¬
tionsrätt endast i det fall att auetionsanhudet uppgått till det af
Kammarcoll. fastställda maximibelopp; Frih, Palmstjerna hade för¬
enat sig med Frih. von Kraemer och Gr. Lagerbjelke, men med
tillägg, alt de i första mom. omnämnda minimi- och maximi-be
lopp borde vid hvarje auctionslillfälle bestämmas; Hr von Troil
åter bade yrkat bifall till de 3 första morn., men afslag å det
4:de; och Frih. Cederström, med hvilken flere ledamöter förenat
sig, bade begärt afslag ä hela den ifråga var. sednare afdelningen
af utlåt. I anledn. häraf finge nu H. Ex. först hemställa, om
R o. Ad. ansäge de gjorde anmärknaue föranleda tili återremiss.
Ropades nej, jemte några ja.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. bifölle förevarande
afdelning af Utsk:s utlåt, med den af Frih. von Kraemer föreslagna
förändring.
Ropades ja och nej.
Hr Mannerskantz; Jag hemställer lill Frih. von Kramer
och Gr. Lagerbjelke, om de icke skulle vilja förena sig om den
redaclion, som af Frih. Palmstjerna är föreslagen.
Gr. Lagerbjelke och Frih. von Kraemer tillkännagåfvo,
att de instämde i det förslag lill tillägg i lista morn., som Frih.
Palmstjerna afgifvit.
Hr Rosenblad: Jag anhåller vördsamt, alt Hr Gr. o. Landtm,
täcktes tillkännagifva huruvida dess propus, på återremiss blifvit
af R. o. Ad. afslagen. Jag ville icke framställa mitt åsigt i form
af ett amendement, af det skäl, att jag icke hade del sjelfförtro¬
ende, alt kunna få ett för mig fullt tillfredsställande sätt redigera
eu sä vigtig författning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han i allmänhet
gerna ville undvika alt förklara, huru R. o. Ad. besvarat fram¬
ställde propos:r, då han ej kunnat finna att de bestämdt blifvit
med öfvervägande ja besvarade, emedan han, om ett sådant för¬
klarande meddelades, lätteligen kunde föranleda dertill, alt seder¬
mera icke något med majoritetens önskan öfverensstämmande be¬
slut kunde fattas; men vid detta tillfälle droge II. Ex. icke i be¬
tänkande att efterkomma Hr Rosenblads begäran, helst så mångå'
andra proposir ännu återslodo lill besvarande, och finge II. Ex. så¬
ledes tillkännagifva, att, efter hans uppfattning af svaren, hade pro-
pos. å återremiss blifvit af R. o. Ad. afslagen.
Sedermera yttrade H. Ex., att lian, då nu Frih. von Kramer
och Gr. Lagerbjelke förenat sig med Frih. Palmstjerna! finge hem¬
ställa, om R. o. Ad. behagade bifalla sednare afdelningen af före¬
155
Den 7 April.
varande utlåt, med de af nyssnämnde ledamöter föreslagna förän¬
dringar.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter H. Ex.
tillkännagaf, alt han trott sig finna, att härvid ja öfverröslat nej.
Frih. Cederström hegärde votering.
Hr von Troil: Till undvikande af tvenne voteringar, af-
står jag från begäran om propos. ä den mening jag framställt.
Då nu voter.propos. skulle uppsättas, afgåfvo Gr. Lagerbjelke
och Frih. von Krsemer, för att deri inlagas, förslag till den re-
daction, det ifrågavar. 4:de mom. enligt deras mening borde er¬
hålla; hvilket II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gaf R. o. Ad. tillkänna,
hvarefter upplästes och R. o. Ad. godkände följande voter.propos.:
Den som bifaller StatsUtsk:s, i utlåt. N:o 241, gjorda till¬
styrkande, i fråga om framtida iaktlaganden vid utarrendering af
kungs- och kungsladugårdar samt andre kronolägenheter, hvilkas
arrenden ingå lill statsverket, endast med den förändring, alt i
1 mom. framför orden ”ett minimum,” införas orden ”vid hvarje
auclionslillfälle,” och 4 mom. erhåller följande lydelse:
”Derest förre innehafvaren egendomen väl brukat, åge han,
eller, i händelse han med döden afgått, hans enka eller barn op¬
tionsrätt, eller rättighet att öfvertaga arrendet till maximisumman.
Begagnas icke optionsrätten och flere anbud ske till maximisum-
man, erhålle den arrendet som derjemte bjuder högsta contanta
städja för en gång. Skulle åter” etc., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Ulsk:s ofvanberörde tillstyrkande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 26.
Nej - 21.
Gr. Lagerbjelke: Sedan R. o. Ad. nu antagit ifrågavar.
punkt med några förändringar, så hemställer jag, om icke R. o.
Ad., till åstadkommande af mera enstämmighet i besluten, ville
inbjuda de öfriga Stånden alt sig uti R. o. Ad:s beslut förena.
Gr. Gyldenstolpe: Då en stor del af R. o. Ad:s ledamö¬
ter aflägsnat sig, i förmodan att intet efter voteringen skulle fö¬
rekomma, anhåller jag, att denna fråga måtte få hvila på bordet.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. \ lill 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Dea 9 April f. m.
159
Onsdagen den 9 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 7 dennes.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller vördsamt, alt det
förslag till inbjudning, som jag tagit mig friheten framställa i ett
ärende, hvarom prot.utdr. nu blifvit jusleradt, mätte få framflyt¬
tas på listan näst efter Vällofl. BorgareSt:s inbjudning ang:de ti¬
den för riksdagens afslutande.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. biföll R. o. Ad., alt
Gr. Lagerbjelkes d. 7 dennes pä bordet lagda förslag, ali Med-
stånden matte inbjudas att instämma i R. o. Ad:s, i anledn. af
SlatsUlsk:s utlåt. N:o241, fattade beslut, finge framflyttas ä före¬
dragningslistan näst efter BorgareSl:s prot.utdr. med inbjudning
till instämmande i BorgareSt:s beslut, ang:de tiden för riksdagens
afslutande.
Justerades pleniprotm för d. 10 sistl. Mars f. och e. m.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda mern. N:o 34, med förslag lill sådane förändringar vid en
del af de i Ulsk:s mern. N:o 30 om sammanjemkning af Riks-
Sl:ns olika beslut, ang:de t u 11 be v i 11 n i n gen, förekommande voter.-
propos:r, som af antagne inbjudningar funnits påkallade; hvaref¬
ter prot.utdr. öfver delta beslut genast uppsattes och justerades.
Föredrogs BancoUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
44 öfver de inom RiksStm gjorda anmärkmr vid betänk. N:o 29,
med förslag till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens
lånerörelse m. m.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller, att detta betänk,
mätte fä hvila på bordet till nästa plenum, i händelse någon af
R. o. Ad:s Hrr ledamöter skulle vilja sig med mig uti denna an¬
hållan förena.
Frih. Kantzow, Joli. Albert, förenade sig med Frih. Ce¬
derström.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, sedan ifråga-
var. utlåt, nu blifvit ytterligare bordlagdt, plenum komme alt äga
rum äfven i morgon.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade härefter, att R. o.
Ad. beslutat, att efter pröfningen af BancoUtsk:s nyss ånyo bord¬
lagda utlät, företaga det nu främst å föredragningslistan förekom¬
ICO
Den 9 April f m.
mande mål eller det prot.utdr. af d. 5 dennes, hvarigenom Vällofl.
BorgareSt. inbjudit Medstånden att lorena sig med BorgareSt. uti
dess beslut, ang:de und. anhållan hos K. M. om bestämmande af
viss dag för riksdagens afslutande; och att således den uppskjutna
pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. Nio 44 syntes böra föranleda till
ytterligare bordläggning af nämnde prot.utdr.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Till följd af R. o. Adis ofvanberörde beslut om framflvttning å fö¬
redragningslistan af Gr. Lagerbjelkes, Gustaf, <1. 7 dennes på bordet
lagda hemställan om inbjudning lill Medstånden alt instämma i R.
o. Adis beslut, angille StatsUtskis utlät. Nio 241, i anledn. af
väckte motioner, dels om framtida försäljning af kungsgårdar och
andra kronolägenheter, dels angide förändring af de i afseende pä
utarrendering af Kronans fasta egendomar å landet nu gällande
föreskrifter, blef denna hemställan nu föredragen.
Frill. Cederström, Jacob: Jag har ingenting emot om
R. o. Ad. skulle besluta en inbjudning till de öfrige Stånden, alt,
i händelse de icke redan fattat beslut i denna fråga, instämma i
det brokiga beslut, som det H. Ståndet i densamma fattat och
hvilket beslut, om del blifver ledande lill en författning, troligen
i en framtid skall komma alt leda till stora förluster för samhäl¬
let; men jag begär alt min reservation emot R. o. Adis beslut
mä få åtfölja inbjudningen, afslyrkande jag Medstånden alt sig
med B. o. Ad i dess beslut förena, i fall de ännu icke beslutat,
men, i motsatt fall, ali nu icke till pröfning upptaga inbjud¬
ningen.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Om jag icke år orik¬
tigt. underrättad, skall detta betänk, redan vara afgjordt af Sine
Ständ i enlighet med hvad Utsk. tillstyrkt och således vara ett
R. Stis beslut. I händelse prot.utdr. derom från de öfriga Stån¬
den ankommit, torde deras innehåll genom Ridd.secrcl. R. o. Ad.
meddelas.
Undertecknad Ridd.secret. tillkännagaf, att, enligt ankom¬
na prot.utdr., Preste- och BorgareSun bifallit, men BondeSt. åter¬
remitterat StatsUtskis utlåt. Nio 241.
Frih. Pal mst jerna, Carl Otto: Den upplysning Ridd.¬
secret. lemnat var just hvad jag ämnade anföra. Deraf synes väl,
att 2:ne Ständ hafva bifallit betänk.; men dä ett Ständ detsamma,
återremitterat och sålunda något definitivt beslut ännu icke är i
frågan faltadt, anser jag för min del att inbjudningen bör äga rum.
H. Ex. R r Gr. o. Land lin. hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att, såsom Gr. Lagerbjelke föreslagit, de öfriga RiksStin mä
inbjudas alt instämma uti R. o. Adis, i anledn. af StatsUtskis ut¬
låt, Nio 241, fattade beslut.
Ropades ja.
Hr
Den 9 April f. m.
161
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Sora jag full¬
komligt delar den åsigt, som af Frih. Cederström i denna fråga
blifvit uttalad, så instämmer jag med honom i den önskan, att
hans anförande mätte såsom en reservation få åtfölja den ifråga¬
satta inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hörde icke om H.
Ex. Hr Gr. och Landtnäs propos. äfven innefattade ouiförmälan,
att Frih. Cederströms reservation skulle åtfölja.
I anledn. häraf uppläste H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föl¬
jande i 57 § Riksd.Ordn. intagna stadgande: ”Vill ledamot, sora
ej i Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda lanke hos de öfriga
Stånden anmäla, stände del honom fritt, genom särskildt mera.
eller diclamen till prot., hvilket må Medständen tillställas, enär
han de för communieationen och proiocollet nödiga exemplaren
deraf till Secreterare!! atlemnar”; hvarjemte II. Ex. yttrade, att
han, då det således vore Frih. Cederströms ovillkorliga rättighet,
att på berörde sätt få sin särskilda mening de öfriga Stån¬
den meddelad, icke ansett nödigt att derom framställa någon
ptopos.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 29 och 31 sisth Mars på bor¬
det lagda utlät. N:o 242, i anledn. af väckt fråga, ang:de de så
kallade landträntornes beräknande såsom inkomster för det år,
hvarunder de inflyta.
Frih. Cederström, Jacob: Det är sorgligt alt finna, det
StatsUtsk. ännu icke kommit så långt, alt det erkänt nyttan deraf
alt räkenskaperne blifva afslulade för det år, hvartill inkomsterna
höra. För att nu komma ifrån det oriktiga och förvillande för¬
hållande, att rikshufvudboken afslutas på calenderår, då likväl
största delen af de ordinarie inkomsterne ingå för uppbördsår,
har raan tillstyrkt, att det föreg:de årets inkomster skola fä be¬
räknas som hörde de lill inkomsterne för del påföljande året. Om
en enskild raan skulle föra sina räkenskaper på detta sätt, så vore
det en falsk räkning. Nu deremot är det den lagstiftande mak¬
ten, som begär att en sådan ordning skatl lagligen förordnas för
Statens inkomster. Vi hafva vid föreg:de riksdagar hört hurule¬
des inan förvandlat dessa inkomster till en statsverkets grundfond,
som dock icke var annat, än den påräknade inkomsten af förlidne
års ordinarie räntor, som till statsverket inflöto under loppet af
nästa är emellan Februari månad och den sista April. StatsUtsk.
har icke nämnt ett ord om den enkla, naturliga och enda utvä¬
gen att göra räkenskapsåret till samma datum som inkomståret.
Man vill icke erkänna, att i samma stund, som räkenskaperne
afslutas på samma tid af året som uppbörden och öfrige inkom¬
ster, såsom tull-, post- och chartaesigill.-medel, i samma stund
skall ock Konungen blifva i tillfälle alt efter $ månads förlopp
hafva slutad bok på sitt bord. Man vill icke inse den enkelhet,
som deraf skulle uppkomma, och derföre har nian kommit till ett
9 11. 21
162
Den 9 April f. m.
sådant resultat, sorn det, hvilket innefattas tili Ulsk:s betänk, och
som blott ytterligare skulle öka villervallan. — Jag tillstyrker af*
slag å Ulsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den fråga, hvarom Frih.
Cederström nu yttrat sig, är en hell annan än den, hvarom Stats-
Utsk:s nu förevar, betänk, handlar. Detta betänk, är endast för-
orsakadt deraf, alt K. Statscont. jemte flera enskilda riksdagsmän
hafva ansett, att en förenkling och förbättring i räkenskaperne
skulle åstadkommas, derigenom att dessa afsluiades på säll betänk,
utvisar. Under föreg:de riksdagar och äfven vid denna, har Slats-
Utsk. icke varit af den tanka, att man derigenom skulle vinna
det åsyftade ändamålet; men då de persöner, som bäst böra vara
i tillfälle ali kunna bedömma följderne af den förändrade räken-
skapsföringen, hafva varit af en motsatt mening, så har StatsUtsk.,
på det att frågan en gång mätte blifva definitivt afgjord, ansett
sig äga fullkomligt fog att tillstyrka vidtagande af en åtgärd, som
blott skulle medföra obetydliga omkostnader.
Ehuru jag visserligen icke inser det förslaget kan vara af
någon särdeles vigt, så likväl, då det möjligtvis skulle kunna med¬
föra den förmån, som dermed åsyftas, tillstyrker jag bifall till
Utsk:s betänk.
Frih. Cederström: Mig synes, alt hvar och en, som nå¬
gonsin haft befattning med räkenskaper, bör finna, att hvad som
hörer till debet bör vara kändt och der redovisad!, och att hvad
som hörer lill credit på samma sätt der finnas. Det faller af sig
sjelf, att hvad som hörer till debet för ett visst år, måste vara
debiteradt för det år, till hvilket inkomsterne höra eller afgifterne
skola betalas; eljest frågas: hvar och huru vill man conlrollera
om del till Staten inkommit, som för det äret, dels i ordinarie
räntor, dels i arrendemedel, dels i bevillningsmedel, ingå skall?
Tror man väl, att man kommer till någon sanning i Statens rä¬
kenskaper, derigenom, alt man tager de för ett föregtde år debi¬
terade medel och inflyttar dem såsom inkomst för ett följande?
Nej, man har blott genom denna åtgärd beredt en utväg för att
balancernes belopp kunna stiga till nära | af hela uppbördssum-
man. Ingen controll blifver då möjlig för alt utröna hvad som
för året influtit eller bort inflyta, och ingen controll finnes om
ntgifterne blifvit bestridda af det årets inkomster, dit de hörde,
eller om de utgått af medel, som för ett kommande år bort re¬
serveras. Tron J väl, mine Hrr, om jag säger eder, att vi icke
hafva ägt och för närvarande icke äga någon fullständig controll
öfver debet i Rikets inkomster, d. v. s. öfver hvad den ordinarie
räntan utgör för det år, för hvilket uppbörden sker? Vi kunna
sannerligen icke äga någon controll deröfver, så länge icke lands-
höfdingarne, hvar och en i sitt län, hafva för sig möjligt att
conlrollera om räntorne blifvit riktigt förvandlade och debiterade.
Jag vågar påslå, att det knappast finnes något län i Sverige, der
räkenskaperne äro så riktige, att icke, vid närmare granskning,
felaktigheter skola finnas i debet. Om man nu, på sätt Ulsk. äsyf-
Den 9 April f. m.
1Ö3
tar, beräknar nämnde räntor såsom inkomster för del år, hvar¬
under de inflyta, så har man dermed icke uträttat någonting an¬
nat, än öppnat dörren för ytterligare försök af uppbördsbetjenin-
gen i landet att betacka ingående årets balance med föregående
årets restantier, hvarigenom man slutligen kommer derhän, att
man icke vet hvar man skall få reda pä hvad som redovisas skall.
Man har icke velat, jag upprepar det ännu en gång, inse
liela vidden och beskaffenheten af de förvillelser, som våra nuva¬
rande räkenskapsformer åstadkomma, när man kunnat bibehålla
efter calenderår redogörelsen af tull-, post- och chartaesigill.med¬
len, men deremot har qvar, och måste hafva qvar så länge Sveri¬
ges drätsel icke förvandlas, tiden från den 1 Maj det ena året
till och med den sista April det påföljande äret, såsom uppbörds¬
år och till uppbördens indrifvande. — Jag förnyar min begäran
om afslag ä Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser mig böra börja
der Frih. Palmstjerna slutade, nemi. med erinran, att Frih. Ce¬
derström utgår, i fråga om detta ärende, från en egen åsigt, hvil¬
ken han förgäfves sökt göra gällande. Nu vill han likväl, när
StatsUlsk. föreslår ett sätt alt pröfva den ordning för räkenska-
pernes afslutande, hvilken pluraliteten godkänner, icke medgifva
en sådan pröfning, utan i stället drifva sakén tillbaka, för att er¬
hålla gillande af det sätt han anser vara det rätta. För alt be¬
strida den af StatUtsk. föreslagna pröfningen, anförer han de skäl,
enligt hvilka hans förslag att föra statsverkets räkenskaper skulle
vara det bästa. Ett sådant sätt alt argumentera kan icke annat
än förvilla och ställa saken i ett sådant skick, att de som afhöra
öfverläggningen, svårligen kunna falla hvarom frågan är. Jag sä¬
ger della pä rörtand, på det R. o. Ad. må veta, all Frih. Ceder¬
ström talar örn en helt annan sak, än den som StatsUlsk. har
framställt. Men då Frih. Cederström gör anmärkmr emot Utsk:s
betänk., är det dock nödvändigt all derå svara, äfven om veder¬
läggningen skulle synas vara nog aflägsen från vårt egentliga ämne.
Frih. Cederström säger, ali den grundfond, om hvilken man nu
bar tvistat, möjligen skulle komma att försvinna. Delta bestrider
jag; ty grundfonden skulle val kunna synas så mycket mindre,
som hennes belopp berodde på transporten, från det ena året till
det andra; men hon skulle dock till betydlig del stå qvar, derföre
att i henne finnas behållningar, icke blott från det nästlidna året,
ulan från den föregående tiden. Frih. Cederström uppgifver sjelf
huruledes somliga af statsverkets inkomster föras i debet för det
år, under hvilket de influtit, andra äter icke. Nu åsyftar just
StatsUtsk:s förslag, att man skall debitera för det är, under hvil¬
ket iukomslerne inflyta; det ur således ett förslag alt få en del
af de olikheter liäfna, öfver hvilka Frih. Cederström sig beklagar.
Om icke milt minne felar, är förhållandet med Riksg.conlts rä¬
kenskaper sådant, som StatsUlsk. nu föreslår ali det skulle blifva
med statsverkets. Om Frih-.n anser oriktigt att pä sådant sätt
bokföra statsverkets räkenskaper, hvarföre bär han dä icke hem¬
Den 9 April f. m.
ställt till R. St., att livad Riksg.cont:s räkenskaper beträffar, göra
en återgång till det sätt, som nu blott för en del gäller om stats¬
verkets? För närvarande bar Utsk. icke föreslagit annat, än alt
låta afslula statsverkets räkenskaper både efter den method, som
nu är gällande, oell efter den nya, som af Utsk. jemväl uppgif-
ves; på det alt R. St. derigenom måtte blifva i tillfälle att afgöra
hvilkendera som förljenar företrädet. Jag frågar, om något sätt
att införa en förmodad förbättring kan vara lämpligare, än alt
icke göra det förr, än man jemfört den nya ordningen med den
gamla? När man liar tillfälle alt, på grund af erfarenheter, välja
emellan det nya och det gamla, så måtte man väl gä säkrast lill
väga. Jag anser derföre SialsUtsk:s förslag vara väl betänkt och
tillstyrker R. o. Ad. att antaga det.
Frih. Palmstjerna: Då såväl SlatsUtsk:s nu föredragna
utlåt. N:o 242, som det derpå följande N:o 243, redan äro af
3:ne Ständ bifallna, ämnar jag icke uppehålla R. o. Ad. med nå¬
gon längre discussion i delta ämne. Jag vill endast, lill svar å
Frih. Cederströms yttrande, att StatsUtsk. icke skulle hafva ve¬
lat eller förmått inse förhållandet med statsräkenskapernes uppgö¬
rande, lemna Hr Frih. den upplysning, att delta ingalunda är
fallet, ulan att orsaken till det steg, som Utsk. funnit sig befo¬
gadi att taga, ligger, såsom jag redan förut nämnt, deruti, alt då
såväl K.. Slatscont., som de tjenstemän, hvilka kunna förmodas äga
någon kännedom i detta ämne, hafva ansett någon fördel deraf
vara att förvänta, så har StatsUtsk. ej velat förhindra att försök
i denna syftning må göras.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff bar mot mig
framställt några anraärkmr, som jag anhåller få besvara. Hr von
Hartmansdorff har alldeles oriktigt uppfattat mitt yttrande, om han
trott, alt jag deruti förutsatt möjligheten af den s. k. grundfon¬
dens försvinnande. Tverlom, jag har förklarat, att statsverket al¬
drig ägt någon sådan fond, och då lärer det falla sig klart, alt
jag icke eller kunnat påstå, det den skulle genom den föreslagna
åtgärden försvinna. — Samme värde ledamot har i afseende på
Riksg.conl:s räkenskaper till mig framställt den frågan, hvarföre jag
icke förslagit en rättelse i formen derför. Det kan likväl icke
vara möjligt, att icke Hr von Hartmansdorff erinrar sig, all Riksg.-
conl:s räkenskaper upptaga bevillningsmedlen såsom tillhörande
det år, för hvilket de böra inflyta, fastän de i sjelfva verket icke
inflyta förr än äret derpå. Efter den upplysning, som Frih. Palm¬
stjerna lemnat, att 3:ne Stånd redan skulle hafva bifallit betänk.,
är naturligtvis likgillligt huru R. o. Ad. öfver detsamma beslutar.
Jag har dä icke någonting vidare derom att säga, än att lill prot.
förklara, att hvad R. St. sålunda hos K. M. komma att begära, i
min tanka icke kan medföra någon den ringaste reda i Sveriges
räkenskaper, utan tvertom kommer att ännu någon lid förvilla
begreppen om huru dessa böra för en ordentlig förvaltning af
Svenska statsmedlen vara inrättade.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
D«n 9 April f. m.
165
R. o. Ad., uppå af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.,
biföll StatsUtsk:s utlåt. N:o 242.
Ånyo föredrogs SlatsUtsk:s d. 29 och 31 sisll. Mars på bor¬
det lagda utlåt. i\:o 243, i anledn. af vackt motion, att statsver¬
kets samtliga räkenskaper måtte omfatta samma tid, som upp¬
bördsåret.
Frih. Cederström, Jacob: Efter det beslut, som R. o.
Ad., i öfverensstämmelse med de öfrige Stånden fattat i afseende
på Statsl’tsk:s betänk. N:o 242, förundrar det mig visserligen icke,
att Utsk. kommit lill det resultat, som synes utaf betänk. N:o 243.
Dock bade Etsk. aldrig bort nämna någonting om hvad det an¬
sett mig böra finna blifva följden af den förändring Utsk. i betänk.
N:o 242 föreslagit, emedan, enligt hvad jag redan tror mig hafva
tydligen visat, en sådan följd deraf omöjligt kan uppslå.
R. o. Ad. biföll StalsUtsk:s utlåt. N:o 243.
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s utlåt. N:o 246, i anledn. af er¬
hållen återremiss å utlåt. N:o 206.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, alt Högv.
PresleSt:s beslut i della ämne måtte uppläsas, och jag derefter få
yttra mig.
Undertecknad Ridd. secret. tillkännagaf, att något prot.utdr.
från PresleSt. rörrde pröfningen af förevar, utlåt, ännu icke hade
ankommit.
Hr von Hartmansdorff: Det förundrar mig, att icke nå¬
got prot.utdr. i detta ämne ännu från Högv. Ståndet ankommit,
ty jag vet, att målet derstädes för flere dagar sedan är afgjordt.
Det har skedt sä, alt Ståndet anslagit en summa af 3,000 r:dr
för en gång till det ändamål, som här är i fråga. För min del
hemställer jag, att R. o. Ad. måtte uti detta PiesleSlrs beslut in¬
stämma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det förefaller mig verk¬
ligen oväntadt, att icke något prot.utdr. frän PresteSt. ankommit,
dä en sådan handling kommit Utsk. tillhanda, redan innan delta
utlät, afgafs.
I anledn. häraf erinrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt
det endast var PresteSt:s i afseende på nu förevar, utlät. N:o 246
fattade beslut, hvarom prot.utdr. saknades, hvaremot prot.utdr. rörrde
nämnde Stånds beslut i anledn. af SlalsUtskrs föregrde, under Nro
206, afgifna tillåt, i ämnet äfven till R. o. Ad. ankommit. Sist¬
nämnde beslut hade äfven blifvit intaget i del nu föredragna utlät.,
hvilket innehöll, att PresleSt., med afslag å Utsk:s förra utlåt.,
beslutat, alt ett anslag af 3,000 r:dr må ställas lill K. M:s nåd.
disposition, för alt pä sätt pröfvas lämpligt användas lill tjenliga
nykterhetsskrifters utspridande bland folket.
106
Den 9 April f. m.
Hr Lefre’n, Joli. Pehr: Jag instämmer i den anhållan,
som Hr von Hartmansdorff framställt. Jag anser det vara nyttigt
att kunskaper spridas i landet; och synnerligen nyttigt, alt kun¬
skapen om förderfligheten af bränvinets missbruk blifver allmän-
neiigare utbredt.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, hemställde II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om ft. o. Ad. behagade afslå StatsUtsk»
utlåt. N:o 246 och bifalla, att, på sätt PresteSt. vid pröfuiogen af
Utsk:s utlåt. N:o 206 beslutat, eli anslag af 3000 r:dr må ställas
till K. M:s nåd. disposition, för att, på sätt lämpligt pröfvas, an¬
vändas till tjenliga nykterhetsskrifters utspridande bland folket.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. förkla¬
rade, det han funnit ja hafva öfverröslat nej.
Sedan härefter underl. Ridd. secret. erinrat sig och hos
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmält, att Högv. PresteStts ofvanbe-
rörde prot.utdr., ang:de pröfningeu af StatsUtsk:s utlåt. N:o 206,
äfven innefattat inbjudning lill instämmande i PresteShs beslut
och af sådan anledn., såsom ankommet efter det samma utlåt,
blifvit af R. o. Ad. återremilteradt, icke förut blifvit anmäldt,
utan ansetts böra föredragas i sammanhang med Ulskts svar på
återremissen, om hvilken föredragning undertecknad nu hade för¬
glömt att göra anmälan, lillkännagaf 11. Ex. för R. o. Ad. detta
förhållande, och fann R. o. Ad., att sedan Ståndet nu instämt i
PresteSt.s beslut, berörde inbjudning icke erfordrade vidare åtgärd.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s d. 29 och 31 sisth Mars på bor¬
det lagda betänk. N:o 92, i anledn. af väckta motioner om för¬
ändring af 17 cap. 2 § Rätleg.bm, ang:de den kraft till bevis¬
ning, som bör tillkomma böcker öfver bandel och köpenskap.
Frih. Raab, Adam Christian: Emot det förslag, som
LagUlsk. här afgifvit till upphäfvande af 2 § i 17 cap. Rätleg.bm
samt K. förklar, d. 15 Oct. 1S10, rör.de den bevisning, som till¬
kommer handlandes och varutillverkares böcker, tillåter jag mig
framställa några anmärkmr.
Först och främst får jag förklara min öfvertygelse vara, att
i allmänhet en bättre hushållning skulle vinnas, om icke det olyck¬
liga system ägde rum, att den ene som den andre lefver på cre¬
dit det ena äret i beräkning på de inkomster, som han under ett
annat hoppas kunna förvärfva, hvarföre jag äfven tror, att man
så mycket som möjligt bör söka alt inskränka denna begärelse.
Deremot får jag i afseende på 2 § anmärka, att om det är våd¬
ligt, att köpmannen äger rättighet att med ed styrka sina for¬
dringsanspråk, kan det ej annat, än vara ännu farligare, att, på
sätt denna § innehåller, blottställa en mängd föga upplysta men-
niskor för frestelsen att, förmedelst ett sä heligt bevisningssätt som
eden, sig från samma anspråk frikalla. Jag tror, att Utsk. hade
kunnat undvika denna olägenhet, om Utsk., i fråga om motböe-
kers hållande, hade tagit steget fullt ut. Utsk. har föreslagit, att
Den 9 April f. m.
107
om ”handlande tillställt den, som varor af honom borgat, motbok,
deri fel icke kan visas, galle den bok för fullt bevis, der den, som
motbok åberopar, gitter styrka, att han motbok äskat eller emot-
tagit”. Detta förslag godkänner jag fullkomligt. Men hvarföre
har icke Ulsk. föreslagit den föreskrift, att den, hvilken ulborgar
varor, alltid bör vara skyldig att lemna motbok? Eden hade då
aldrig kommit i fråga. Om jag lyckats att göra mig begriplig
för 11. o. Ad., återstår blott för mig alt uppgifva förslag till en
redaclionsförändring, hvarigenom, enligt min tanka, det åsyftade
ändamålet skulle vinnas. Jag skulle dä vilja föreslå, att i st. f.
1 § 11. o. Ad. ville antaga en § af följande lydelse: ”Handlandes
bok medför öfver skedd utborgning icke bevisning emot annan än
handlande, med mindre, än alt motbok lemoad blifvit”. Deremot
skulle jag lill 2 § vilja, med uteslutande af dess lista period öf¬
verflytta Ulsk:s hela 1 §, hvarigenom den sålunda af mig före¬
slagna 2 § skulle börja med: ”Ilar handlande etc. — — — el¬
ler emollagil”; samt sluta med: ”Har motbok lemnad varit —
— — — med ed styrka”. I afseende på 3 § får jag vördsam¬
mast fästa uppmärksamheten på den reservation, som Hr Lager¬
gren dervid afgifvit och hvaruti han rätteligen har anlydt, ali de
bevis, som blifvit uppräknade lill styrka för ett kraf handlande
emellan, i sjelfva verket icke innebära något bevis. Jag erkänner,
lika med Hr Lagergren, alt de bevis, som der stå uppräknade,
icke äro af beskaffenhet, all de alltid böra äga vitsord. Så kan
t. ex. en reqvisition vara inkommen, utan att expedition derpå
har följt, oell aldra minst bör en forsedel kunna åstadkomma nå¬
gon bevisning, alldenstund den kan presteras utan att den hand¬
lande ens känner namn'eller hemvist på den person, som lern-
nar den. Om man deremot ur denna §:s 2:dra period uteslöt
från och med ordet ”bref”, till och med ordet ”eller” näst efter
ordet ”forsedel”, så hade man väl uttryckt, att bevisning skulle äga
rum, men man hade icke sagt hvad slags bevisning, som vore
i fråga.
Jag vågar vördsammast anhålla om H. Ex. Hr Gr. o. Landtnäs
propos. pä afslag ä Utsk:s betänk., samt bifall lill den redaclion
jag tagit mig friheten föreslå.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag erkänner, att, då jag icke
var beredd på att yttra mig i detta ämne, utan i ett helt annat,
är jag icke nu i tillfälle att kunna bestämdt pröfva företrädet af
den redaclionsförändring, som den siste värde talaren föreslagit,
framför den af LagUlsk. framställda; men då frågan är af en
särdeles vigt och den blifvit på ett för mig tillfredsställande sätt,
dels af Utsk., dels ock af den vid betänk, fogade och af Hr Gun¬
ther afgifne reservation, utredd, tillåter jag mig yttra några ord i
anledn. af densamma.
Del är 3:ne delar, hvaruti närvarande credillagstiftning for¬
drar en betydande hjelp af den lagstiftande makten: först oell
främst med hänseende till de tysta förmånsrätterne; — beklagligt¬
vis både för de omyndige och för den allmänna säkerheten har
Den 9 A p r i 1 f. m.
denna fråga vid denna riksdag förfallit, — dernäst med afseende
på de bedrägliga lösöreköpen, och slutligen i fråga om handels-
boks vitsord.
Hvad angår denna sednare del, eller den handlandes rätt
alt svära pä sin bok och dymedelst styrka sina fordringar, så enär
erfarenheten visat, alt denna form varit ytterst vådlig under en
tid af aftagande moralitet, och derjemte i sin män underlättat
oordentlighet i penningeaffärer och speculationer, är det med en
verklig tillfredsställelse, som jag sett, att LagUtsk. bemödat sig om
att för framtiden söka förekomma detta onda, ehuru jag icke fin¬
ner skäl till den inskränkning Clsk. i sitt förslag gjort, i afseende
på ömsesidiga affärer handlande emellan. I afseende härå instäm¬
mer jag alldeles med Hr Giinther.
Med anledn. af hvad Frih. Haab anfört rör:de eden och dess
missbruk, så ehuru jag fullkomligt med honom instämmer deruti,
all edgång, sä vidt möjligt är, bör undvikas, ber jag likväl få fä¬
sta uppmärksamheten derpå, att om den skall komma i fråga, sä
är det både mera med grundsatserne i vår lag förenligt och i
min tanka mindre betänkligt, att ät gäldeuären öfverlemna att
sig frän krafvel med ed fria. Till stöd för denna sednare sats,
torde blott behöfva anföras det allmänt kända förhållande, att den
handlande ofta, särdeles hvad detaljhandel beträffar, icke är i
tillfälle alt sjelf föra sin bok, utan således måste öfverlemna sig
åt sina hodbetjenters större eller mindre ordentlighet i detta af¬
seende, hvarvid ofta, hufvudmannen ovetande, misstag kan inträffa;
också finnas mångfaldiga bevis huru man för andra gången kraft
fordringar, enligt qvitlerade räkningar redan betalia, utan att den
ringaste misstänka kunnat falla på den handlande sjelf, ali lian
afvetat detta förhållande; — men huru ofta gå icke de qvitlerade
räkningar förlorade, på hvilka ensamt den för 2:dra gången for¬
drade kan stödja sill anspråk pä alt från krafvet varda befriad?
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk, med den förändring,
som Hr Giinther i sin reservation föreslagit.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Efter alt hafva
genomläst den mycket väl skrifna och såväl i juridiskt som stals-
ekonomiskl hänseende grundligt gjorda undersökning, som Uisk:s
betänk, innehåller, af de föremål, på hvilka den ifrågavar. lagen
i sin tillämpning borde komma att verka, erkänner jag, att jag
hade väntat mig ett helt annat resultat äu det, hvartill Ulsk.
kommit. Jag hade nemi. föreställt mig, att till vinnande af det
sökta ändamålet, en ökad redbarhet och ett ökadt förtroende de
trafikerande emellan, hade den föreskrift varit den verksammaste,
att handelsbok icke medför någon bevisningsrält; ty dä föst hade
crediten kunnat blifva hvad den enligt detta ords bemärkelse egentli¬
gen bör vara. Ehuru hvad här af Utsk. blifvit föreslaget, är ganska
litet verkande i sak, synnerligast der, hvarest stort behof deraf
gjordes, nemi. credilförhållandena mellan gross- och minuthandeln,
fabrikanterna och försäljningsmannen, och, enligt min tanka, skall
korn-
D e ni 9 A p i i 1 f. iii.
169
kontmä alt föranleda till många tvister, så, då emedlertid man må
ste medgifva, att ett steg, om än aldrig så litet, är laget till fö¬
rekommande af allt det vingel och vångel, hvaraf landet hittills
lidit, vill jag icke motsätta mig de åtgärders vidtagande, som
(Ilsk. föreslagit, utan yrkar derå bifall. Hvad åter beträffar den
redactionsförändring, som af Frih. Haab blifvit framställd, anser
jag mig för egen del icke nu i hast kunna antaga den, och så¬
ledes icke eller tillstyrka R. o. Ad. att nu här, utan en förutgån¬
gen återremiss, uppgöra nya lag-§§, dem vi önska sedermera mätte
fastställas.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag bar begärt ordet, för
att, under åberopande af Hr Giinthers reservation och Frih. Raabs
anmärkn-.r, yrka återremiss af ifrågavarande LagUtsk:s betänk.
Synnerligast får jag fästa uppmärksamheten på vådan af, att låta
den person, som tagit varor på credit, med ed freda sig frän kraf-
vet. När man känner att allmogen, som har räkning hos hand¬
lande, skickar sitt tjenstefolk, sällan med skriftliga, men oftast
med muntliga reqvisitioner, så inser man lätt, huru vådligt det
år alt stadga den bevisningsrätt, som Otsk. föreslagit, emedan den
kan föranleda många falska eder. Jag anser nära omöjeligt att,
vid delta tillfälle, som sig bör, granska Frih. Raabs förslag, och
önskar derföre, att Frilen förenar sig med mig uti anhållan, att
betänk, må blifva till Utsk. äterremitteradt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Innan jag går att yt¬
tra mig lill försvar för Utskis betänk., får jag anhålla, det Ridd.-
secret. mätte upplysa, huruvida prot.uldr. ännu ankommit, ang:de
de beslut, som i denna fråga i de öfriga Stånden blifvit fattade.
Underl. Ridd.secret. tillkännagaf, att prot.utdr. ankommit,
som visade, att PresteSt. bifallit och BondeSt. återremitterat fö¬
revarande betänk., samt att BorgareSt. godkänt det deri afgifna
författningsförslag med uteslutande ifrån 3 § af dess sista mom.
Gr. Mörner: Af de nu uppfästa prot.utdr. inhemtar R. o.
Ad., att detta betänk, blifvit af Högv. PresteSt. godkändt i dess
helhet, af Vällofl. BorgareSt. likaledes, med uteslutande blott af
sista perioden i 3 §, och af Heder v, BondeSt. äterremitteradt.
Tvenne Stånds beslut äro således hufvudsakligen för detsamma.
Skälen för den af BondeSt. beslutade återremiss synas icke af prot.¬
utdr.; men jag föreställer mig, att de vid detta tillfälle äro de¬
samma, som dem Utsk. vid Hera föregående återremisser af frå¬
gor, röride creditlagstiftningen, fått från detta Ständ emottaga;
nemi. att BondeSt. velat se, hvad BorgareSt. i saken åtgjorde.
Antager man ett sådant förhållande, så kan man nära nog på
förhand anse, det förslaget kommer att vinna 3:ne Stånds bifall.
Hvad nu detsamma beträffar, torde jag nu få lemna den upp¬
lysning, att det öfverensstämmer med Lagcomiteens förslag til
9 lil. 22
170
Den 9 April f. m.
förändringar i civillagen, och att vid den granskning Högsta Dom¬
stolen förehaft utaf civillagförslaget, någon anmärkning emot den
del derutaf, som innefattas i Ulsk:s förevarande betänk., ej före¬
kommit. Härutaf torde det Höglofl. Ståndet finna, att det icke är
ett af Utsk., på fri liand och ännu mindre efter en flygtig tan¬
ka, nppgjordt förslag.
De stridiga åsigter, som inom detta Stand af flere talare blif¬
vit yttrade om den förmodade verkan af det framställda förslaget,
derest det blefve antaget, ådagalägga, enligt mitt förmenande, att
de värde ledamöterne icke tillräckligt genomtänkt sjelfva frågan,
och, jag ville nästan säga, icke ens genomläst de af Ulsk. i dess
betänk, anförde motiver. Hade man tagit lika noggrann känne¬
dom af sjelfva betänk., som man tyckes hafva gjort af slutmenin-
garne i reservalionerne, så hade man måhända funnit, att försla¬
get utgår från en genomtänkt plan, som icke, ulan skada för sa¬
ken, kan sönderryckas. Utsk. har icke kunnat frånkänna han¬
delsbok all bevisningskraft; ty då Utsk. icke kunnat förneka per¬
soner rättigheten att taga varor på credit, har det äfven varit
nödvändigt så ordna förhållanderne, att vid uppkommande tvis¬
ter, lagen skulle lemna någon ledning för huru bevisning ang-.de
de ingångne transactionerne skulle kunna åstadkommas. Att bi¬
behålla de stadganden, som i detta afseende hittills varit gällande,
har Utsk. icke ansett lämpligt, enär den handlande, enligt desam¬
ma, genom sin egen anteckning uti handelsboken åstadkommer
den ena hälften af bevisningen och genom sin ed fyller hvad här¬
uti brister. Utsk. har derföre äfven föreslagit, att den handlande
blott då skulle hafva presumtion för sig till förmån för sin an¬
teckning, när motbok varit lemnad. I delta fall skulle handlan¬
den, då vederparten säger att motboken förkommit, eller då visas
kan, att i densamma fel förefinnas, som utan handlandens vetskap
tillkommit, äga att sin handelsbok med ed styrka. Deremot skulle,
enligt Ulsk:s förslag, motbok, deri fel icke kan visas, gälla för
fullt bevis. Är åter motbok icke gifven, då måste det anses vara
med rättvisa öfverensstämmande, alt i detta fall, såsom i de flesta
andra, den, mot hvilken käres, bör hafva rättighet att med ed
sig fria, der sanning ej på annat sätt än genom edgång kan ut¬
rönas, och att icke den som kärar, ensam äger rätt att, endast
genom sina egna åtgärder, binda vederparten till den äskade be¬
talningsskyldigheten. En talare har anmärkt den stora våda, som
genom ett bifall till Utslcs förslag skulle uppkomma, alldenstund
detsamma, enligt den värde talarens förmening, skulle tjena till
att befrämja falska eder. En annan talare åter har tillkännagif-
vit sin öfvertygelse vara, att lika stor, om icke större våda in¬
träffar genom nu existerande förhållande; och har han dervid fästat
uppmärksamheten på den nogsamt kända omständighet, att, åt¬
minstone hvad den mindre handeln beträffar, köpmannen icke
sjelf står och utlemnar allting, utan måste förlita sig på sin be-
tjenings anteckningar, dem han måste med ed fästa. Jag hem¬
ställer till en hvar, huruvida en sådan edgång, som den sednast
omnämnda, kan anses mera värd, än den, som en person måste
Den 9 April f. m.
171
aflägga, hvilken sjelf moltagit varorna och således måste veta hvad
han fått? Dä man dessutom tager i betraktande, att det för när¬
varande vid dessa utborgningar, icke sällan lärer inträffa, att den,
som borgat varorne, först långt efteråt får veta till hvad pris han
dem bekommit, så frågas om ett sådant förhållande är att upp¬
muntra? Utsk:s förslag går ut på att inskränka utborgningar, och
deruti tror jag förslaget vara väl betänkt. Då nemi. köpmannen
vet, att han icke får med ed styrka sin bok, måste han se sig
före att icke lemna credit åt personer, till hvars ärlighet han icke
äger fullt förtroende. Ar således den person, som vänder sig till
honom för alt få borga varor, icke väl känd eller ansedd såsom
fullt ärlig, så erhåller han ingen credit, utan det fordras af honom
antingen skuldsedel eller contant betalning, och hvilketdera som sker,
är bättre än nuvarande förhållande, hvarigenom så mycken oreda
och sä mycket trassel uppkommit. Alt nu vilja utsträcka förän¬
dringen till handlande inbördes, skulle, på sätt Utsk. i dess be¬
tänk. äfven anmärker, i hög grad försvåra rörelsen, såväl den större,
som den mindre. Utsk. har i denna del, genom dess uti ett an¬
nat betänk, framställda förslag om ett tillägg till K., förordn. af
d. 2S Juni 1798, gjort hvad som kunde göras. Denna förordning
stadgar, alt då handlande på credit lemtiar varor på längre lid,
än 3 månader, skall han å beloppet taga revers. Detta stadgan¬
de har hittills visat sig overksamt. För att åt detsamma gifva
gällande kraft har Utsk. föreslagit, att handlande icke får tillgo¬
doräkna sig ränta från förfallotiden, derest han icke tager skuld¬
sedel, och att om den, som från handlande tager varor på credit,
vägrar att derå gifva skuldsedel, så skall skulden genast vara för¬
fallen utan afseende på betingadt betalningsanstånd. Härigenom
har Utsk. sökt förekomma utborgningar på längre tid handlande
emellan, utan att försvåra rörelsen genom att lägga på densamma
hinder, som kunde blifva skadliga. För min del anhåller jag, alt
R. o. Ad. behagade bifalla betänk.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen för min
del hade trott, att Utsk., i likhet med hvad Hr Giinthers reser¬
vation innehåller, hade i fråga om förändrade stadganden ang:de
handelsboks vitsord, kunnat taga steget fullt ut, så likväl, då jag
tyckt mig finna, att ett förslag i denna syftning, åtminstone vid
denna riksdag icke har någon changé för sig att vinna R. S(:s
bifall, och dä dessutom i min tanka en betydlig förbättring i nu¬
varande förhållanden vinnes genom det förslag, som Utsk. i dess
nu föredragna betänk, har framställt, yrkar jag så mycket hellre
bifall å detsamma med den förändring, som Välloll. BorgareSt.
beslutat i afseende på 3 §, som i alla fall nu, då riksdagen redan
är så långt framskriden, en återremiss blott skulle fördröja saken
och sålunda måhända ingenting i denna vigtiga fråga komma att
vidgöras.
Gr. Lager bjelke,Guslaf: Att någon kraftigare åtgärd hade
kunnat vidtagas emot den så allmänt öfverklagade credithandeln, hade
varit önskvärdi; men om ock sådant icke kunnat ske lill ali den
172
Den 9 April f. m.
kraft man bort hoppas, är dock ett godt steg til! förbättring här¬
utinnan taget genom det förslag, som LagUtsk. i nu föredragna
betänk, framlagt.
Mot detta förslag har hufvudsakligen blifvit anmärkt, att
eden blifvit lemnad till gäldenären, som derigenom kom i tillfälle
att genom falska eder fria sig från betalningsskyldighet. Men jag
tillåter mig i detta afseende fästa uppmärksamheten derå, att Utsk.
såsom regel antagit, att motbok alltid skall finnas, i hvilken hän¬
delse frågan om ed förfaller. Ed förekommer, enligt Ulsk:s
förslag, endast för den händelse, att motbok icke finnes, eller
då den förkommit eller då fel uti densamma kunna företes. Om
motbok icke blifvit lemnad, sä har den handlande sjelf utsatt
sig för ali gäldenären sjelf skall få gå ed. Han har icke begag¬
nat den lagliga formen, och kan således anses hafva medgifvit
köparen, likasom denne, i händelse han bortslarfva! sin mot¬
bok eller uti densamma infört felaktigheter, kan anses hafva
medgifvit den handlande rättigheten att gå denna ed.
Hvad beträffar den af Hr Lagergren i dess reservation emot
3 § framställde anmärkning, så förenar jag mig sä mycket hellre
deruti, som enligt det upplästa prol.ntdr., Vällofl. BorgareSt., hvil¬
ket denna fråga närmast rörer, redan deruti instämt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om man tror, att i den större
rörelsen inom Riket kan förutsättas begagnandet af motbok, sä
har man begått ett stort misstag. LagUtsk. synes icke eller hafva
utgått från en sådan förutsättning, dä det till och med föreslagit
ett särskildt stadgande just för den händelse, att motbok icke fin¬
nes. Mångfaldiga tillfällen gifvas, då begagnande af motbok icke
kan äga rum, hvarpå jag såsom exempel blott vill anföra då va¬
ror reqvireras per posto. Dä sålunda motbok icke finnes, vare
sig att naturen af sjelfva rörelsen gör en sådan omöjlig, eller att
den person, som verkligen har motbok, icke vill densamma före¬
te, för den händelse, säger jag, har Utsk. föreslagit, att den som
är krafd, skall vara skyldig att med ed sig från krafvet befria.
Jag tror, att den der innovationen i lagen att kunna svära sig
fri, bör förekommas. Personer finnas, ingalunda tillräckligt upp¬
lyste om edens sanna vigt, att kunna motstå den frestelse, som ett
dylikt lagsladgande skulle inleda. Aktningsvärda pastorer, inom
hvilkas embetskrets dylik erfarenhet kan vinnas, hafva varnat emot
alltför vidsträckt tillämpning af edgång. Jag öfverlemna!- till den
lagkunnige att bedomina huruvida handelsbok må blifva grund
för dom; men hvad jag bestämdt opponerar mig emot är, att
gäldenär ovillkorligen skall äga att svära sig fri emot ordentligt
förd handelsbok. Den princip, att en riktigt förd bok må ut¬
göra tillräcklig grund för domaren, vill jag dock ingalunda för¬
fäkta; tvertom, jag tror, att i detta fall något måste öfverlemnas
åt domarens pröfning; men att nedlägga i lagen en ovillkorlig
rättighet för den, som varor borgat, att från krafvet svära sig fri,
det afstyrker jag bestämdt. Med hänsigt till frågans nuvarande
ställning måste jag således begära återremiss. Jag kan icke upp-
Den 9 April f. m.
173
gifva något lagförslag; men jag hemställer till Höglofl. Dtsk. huru¬
vida icke, för det af mig nu omnämnda fall, Utsk. skulle finna
för godt borttaga orden ”vare skyldig med ed sig derifrån fria”
och i stället öfverlemna åt domarens pröfning, huruvida den
handlande, derest de minsta omständigheter förekomma, icke blott
emot hans bok utan äfven emot hans anseende, må äga rätt
att med ed styrka sin fordran; hvilken i motsatt fall mäste un¬
derkännas.
Frih. Raab: Jag skall visserligen icke motsätta mig en åter-
remiss, om R. o. Ad. anser en sådan af nöden; men tillåter mig
dock fästa uppmärksamheten derå, att om R. o. Ad. blott och
bart återremitterar betänk., utan att deröfver fatta något vidare
beslut, sä, då 1 och 2 §§ redan blifvit af 2:ne Stånd godkända,
är det anledning befara, att vi få dessa §§ åter till Ståndet i sam¬
ma skick, hvaruti de nu äro; hvaremot om beslut i dem nu af
R. o. Ad. fattas, någon förändring i öfverenslämmelse med vårt
beslut möjligen kunde vara att förvänta. Derpå har jag i första
rummet velat fästa H. Ståndets uppmärksamhet. Dernäst anhåller
jag fä till besvarande upptaga några af de skäl, som här blifvit
anförde för bifall till Utskts betänk. Frih. Cederström, Anders,
bar sagt, att då riksdagen nu nalkades sitt slut, vore det bäst att
bifalla betänk., emedan man då alltid hade vunnit något. Jag
kan icke anse detta såsom fullt skäl; ty då ett Stånd redan har
återremitterat förslaget, och detta således icke kan, med mindre än
att Utsk. besvarar återremissen, blifva lag, så förspilles icke påen
återremiss, lika litet som pä antagande af det förslag, jag tagit mig fri¬
heten afgifva, någon särdeles lång tid, och något vore det väl värdt, om
ett godt ändamål dermed vinnes. Hr von Hohenhausen hade önskat
ett totalt borttagande af handelsboks bevisningskraft, och jag bekän¬
ner, alt jag skulle vara böjd att härutinnan gå lika långt, som
han, såvida nemi. så mycket penningar funnes i landet att man
i allmänhet vid sädane transactioners ingående som dem, hvarom
här är fråga, kunde betala contant; men, säger den värde leda¬
moten, dä man icke kan fullt vinna hvad man åsyftar, så, då åt¬
minstone genom Ulsk:s förslag ett litet steg är taget till förbättring
af nu existerande förhållanden, vore det bäst att bifalla betänk,
i dess nuvar. skick. Jag hemställer till Hr von Hohenhausen sjelf,
äfvensom till alla andra, som icke äro af samma mening som jag,
huruvida icke bättre vore att genom en återremiss söka vinna en
fullkomligare förbättring, än hvad betänk, nu innehåller; ty i
värsta fall, d. v. s. om Utsk. icke skulle finna sig böra frånträda
sin en gång yttrade mening, stöde det ju alltid öppet för R. o.
Ad. att antaga hvad som nu föreslaget blifvit.
Gr. Mörner har såsom stöd för sitt yrkande på bifall upp¬
gifvit den förmodan, att BondeSt., vid detta likasom vid många
andra tillfällen, återremitterat betänk, i akt och mening att af¬
bida BorgareSt:s beslut i frågan. Jag vet icke icke huru man
ens kan anföra en dylik betraktelse, såsom vore det ett skäl för bifal¬
lande af förslaget; åtminstone är del hvarken något gilltigl, grund-
174
Den 9 April f. m.
ligt eller lagligt skäl. Vidare har Hr Grefven sagt, alt samma
förslag, sorn det Utsk. här afgifvit, är till finnandes uti Lagcomi-
teens förslag till ny civillag. Detta tyckes visserligen vara ett
slags skäl; men om man i allmänhet toge för gifvet, att allt hvad
comitéer föreslagit, skalle här utan vidare betänklighet af R. St.
antagas, så vet jag sannerligen icke hvad vi skulle göra här vid
riksdagen. Det är just del vi skola ventilera om, huruvida dessa förslag
äro goda eller icke; så har åtminstone jag uppfattat min pligt såsom
representant. Samma värde ledamot har vidare yttrat: ”Utsk. har
icke kunnat frånkänna handelsbok ali bevisningskraft; ty då Utsk.
icke kunnat förneka personer rättigheten att taga på credit, och
således någon bevisning öfver utborgningen måste finnas, bör den¬
na äfven tillkomma någondera parten.” Jag ber med anledning
häraf få återkalla i Hr Grefvens minne, hurusom Hr Grefven sjelf
i sammansatt Lag-, Bevilln. och Ekon.Utsk. varit med om att för
krögare borttaga rättighet till ersättning för ntborgade spirituosa.
Jag tror således, att det mycket väl skulle låta sig göra att, oak¬
tadt man icke kan neka folk att taga på credit, ändock borttaga
för handelsbok all bevisningsrätt. Grefven har sagt, att om mot¬
bok icke leornad blifvit, så måste den som blifver fordrad, äga
rätt att fria sig med ed. Men om icke någon bevisningsrätt fin¬
nes i en sådan hok, så kommer det icke i fråga alt fylla bevis¬
ningen med ed, utan kominer det då blott an pä alt kunna be¬
visa, den ene att han lernnat varorna, eller den andra, att han
dem icke mottagit; och är då denna bevisning sådan, att den
kan fä fyllas med ed, då först borde en sådan ed blifva af doma¬
ren ålagd. I allmänhet anser jag det vara mycket vådligt, att
tillerkänna dem, som borgat varor, rättighet att fria sig med ed;
ty, mine Hrr, vi skola komma ihåg hvad slags folk delta är. Jag
har t. ex. sett huru 14 å 15 års mjölkgossar af mitt eget tjenstefolk
kunnat få tillfälle alt sätta sig i skuld för 15 å 20 r:dr hos köpmän i
närmaste stad. Hela mitt syftemål går derpå ut, alt då varor
lemnäs på credit af köpmannen, så skall lian äfven lemna mot¬
bok, såvida han vill begagna sin boks bevisningsrätt. Jag gör vis¬
serligen icke anspråk på att R. o. Ad. skall fatta förtroende till
det redactionsförslag, som jag tagit mig friheten uppställa, men
skulle detta lyckas mig, så tror jag att man med mera skäl kun¬
de hoppas på en förändring i delta afseende, än om man nu helt
enkelt återremitterar frågan.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Ehuru jag för min del
visserligen hade önskat, att LagUtsk., vid uppställande af ifrågava¬
rande lagförslag, hade kunnat utgå från de grundsatser, som Hr
Gunther i sin reservation framställt, får jag dock förklara, att då
riksdagen redan är så långt framliden och då det är af högsta
vigt, att komma till något resultat i denna maktpåliggande fråga,
jag ämnar rösta för bifall till Utslcs betänk, med den förändring,
som BorgareSt. deri vidtagit. Vi samlades alla till detta riksmöte
med de lifligasle förhoppningar alt kunna vinna någon förbättring
i afseende på vära credillagar. Dessa våra förhoppningar hafva
Den 9 April f m.
175
till större delen gått i qvaf, hvarföre det måste vara angeläget att
se till, det åtminstone med denna fråga någonting måtte vinnas.
Jag anhåller, på grund af hvad jag sålunda anfört, om H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm-.s propos. på bifall till LagUtsk:s nu föreva¬
rande betänk, med det undantag, som i afseende på detsamma af
Vällofl. BorgareSt. blifvit beslutadt.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Ehuru till yrket
främmande för redaclion af lagparagrafer, anhåller jag dock få yt¬
tra, att, enligt min uppfattning af discussionen öfver detta ämne,
den ledamot af LagUtsk., som här nppträdt till försvar för det
under N:o 92 från samma Utsk. afgifna betänk., uteslutande sy¬
nes hafva velat ställa oss i valet emellan att antaga betänk, så¬
dant det nu befmnes, eller att bibehålla hvad i detta afseende hittills
stadgadt varit. Jag medgifver visserligen, alt Ulsk:s förslag i mån¬
ga delar synes äga företräde framför nu gällande föreskrifter; men
jag kan icke dela den åsigt, att R. St. skulle vara förbundne
att stanna antingen vid det ena eller vid det andra, enär mig sy¬
nes, att om någonting bättre kan utfinnas, än hvad U(sk:s betänk,
innehåller, ingenting dä förhindrar R. St. att slå sig på den si¬
dan. Utsk. har sagt, att handlandes bok medför endast då bevis¬
ning för den handlande, när visas kan, att motbok blifvit leor¬
nad, äfvensom att då motbok icke blifvit lemnad, den som va¬
ror på credit erhållit, äger rätt att sig med ed från krafvet
fria. Frih. Raab har deremot invändt, att handlande borde
alltid vara förbunden att mot bevis lemna motbok. Jag kan
för min del icke se, att detta skulle kunna för honom med¬
föra någon svårighet, och då derigenom således skulle förfalla rät¬
tigheten för den som varorna sig tillborgat, att sig med ed från
krafvel fria, så kan jag icke annat än finna, att det af Frih-.n
uppställda förslag är ändamålseuligare än Utsk:s, och får sålunda
med honom i denna del instämma. Deremot anser jag, att det
skulle för Ståndet vara högst betänkligt, att nu inlåta sig i nå¬
gon redactionsförändring af §§; och då jag, i anseende lill an-
märkningarnes ringa omfattning, icke delar den åsigt, att riksda¬
gen skulle genom detta måls återremitterande i någon mån ut¬
dragas, enär densamma i alla fall lill följd af stats- samt bevilt-
ningsfrågorne icke kan slutas endast på några dagar, så tror jag
någon våda icke vara vid att nu besluta en dylik åtgärds vid¬
tagande.
Hr Akerman, Fredr.: En värd talare har yttrat, att en
af de förnämsta förhoppningar man vid början af denna riksdag
deraf gjorde sig, var den, om en förbättrad credillagstiftning. Jag
är med honom fullkomligt af lika tanka; men just derför anser
jag det vara angeläget, att i frågor, som hafva gemenskap med
detta ämne, söka tillse det ändamålet vinnes, och att icke, såsom
följden ovillkorligen skulle blifva i fall detta betänk, antoges, för¬
hållandet i delta afseende blifver nära nog detsamma som förut.
Betraktar jag frågan ensamt ur juridisk synpunkt, så linner jag,
att i tvister om mitt och ditt, samma lag bör gälla för alla med¬
176
Den 9 A p r i 1 f. m.
borgare, handlande eller icke handlande; betraktar jag den åter
ur statsekonomisk synpunkt, så finner jag, att betydlig skillnad
bör göras emellan den mindre och den större handeln. Vid den
mindre handeln kan det icke med skäl ifrågasättas, ehuru öuskligt
det än vore, alt vid öfverflyttning af en vara, som icke contant
betalas, aftalet skall vara åtföljdt af en skriftlig handling, i form
af vexel eller skuldsedel, och derföre är det ock nödigt, att lag¬
stiftaren för denna handel bestämmer någonting, som kan förvissa
derom, att densamma obehindradt får gå sin gång, utan alt be¬
visning kommer att saknas, då möjligen tvist emellan de aftalande
uppstår. En sådan bevisning anser jag vara åstadkommen om
man antager 1 § af ifrågavarande betänk, och tillsätter till denna
1 § sednare mom. af den 2 §. Den 2 §:s 1 mom. anser jag sak¬
löst kunna helt och hållet utgå: ty uti 1 § vore då redan en god
och alldeles tillräcklig anvisning gifven huru förfaras skulle vid
ulborgningar i minuthandeln, hvilken anvisning jag skulle önska så
väl säljare som köpare ville ställa sig till efterrättelse, enär den
icke allenast lemnade säljaren säkerhet alt fä ersättning för de
varor han ullemnat, utan äfven gåfve den som varorne borgat,
tillfälle att se huruvida dessa blifvit enligt aftal debiterade. Skulle
åter sådane särskilda omständigheter inträffa, då motbok icke kunde
gifvas och sålunda icke eller åberopas, så förmodar jag att doma¬
ren vid sådane fall, lika litet som vid andra frågor om milt och
ditt, skulle komma i förlägenhet att bestämma huruvida edgång
borde uppdragas åt den ene eller andre.
Går jag nu till den större handeln, så lärer det medgifvas,
att det egentligen är i afseende på denna handel, som man anser
en annan creditlagsliftning vara af nöden. Handlande emellan vill
man hafva antingen skuldsedlar eiler vexlar; derom lärer litet hvar
vara öfverens, som önskar se den rälla vägen lill befordrande af ett
klokt credilsyslem beträdd. Delta ändamål anser jag dock skola
helt och hållet förfelas om man antager 3 §, eller tillåter hand¬
lande att med ed bekräfta deras fordringar hos hvarandra. Jag
tror, att utan en sådan rättighet de ganska lätt kunna skaffa sig
bevisning emot hvarandra. De säljare, som icke bo på samma
ställe, som köparen, skola vid uppkommande tvister hafva bref,
connaissementer, frakt- och forsedlar att åberopa, och dä blifver
alltid boken, som är ordentligt förd, ett tillräckligt fyllnadsbevis,
för att styrka säljarens talan vid de tillfällen, dä de icke uppgöra
sina affärer genom vexlar eller skuldsedlar. Hr Lagergren har i
sin reservation sagt, att ”Utsk:s tillägg om den verkan på bevis¬
ningen, som skulle tillkomma handelsbref eller reqvisition eller
factura eller connaissement eller forsedel, icke borde antagas”; och
lian grundar denna sin mening pä den omständighet, att ”trans-
actioner handlande emellan ofta afslutas muntligen och att, om
de conlraherande vistas pä samma ort, icke något skriftligt emellan
dem passerar”. Häremot vill jag anmärka, att de handlande, som
vistas i samma stad, oftast uppgöra sina aftal genom mäklare; och
om ingen sådan skulle vara att tillgå, bör väl tiden alltid med-
gif-
Den !) A p r i 1 f. m.
177
gifva en kort skriftlig uppsats; sker det på gatan och man icke
vill gifva sig tid att besöka endera contrahentens hem, kan man ju
1 närmaste bod uppgöra aftalct skriftligt. Jag är för min del öf-
vertygad, att om man icke borttager 3 § i betänk., så bar man
föga vunnit i denna lagstiftningsfråga. Jag önskar derföre, alt be¬
tänk. måtte återremitteras och att LagUtsk., med upphäfvande af
2 § 17 cap. Källeg.b:n samt K. förordn. af d. 15 Oct. 1810,
mätte inskränka författningen lill elen nili Ulsk:s betänk, föreslag¬
na 1 § sådan den nu är, med tillägg af det 2 mom. af 2§; alt
1 mom. i 2 § och bela 3 § måtte utgå, men 4 § deremot qvarstå
såsom ett nödvändigt bihang lill den lista.
Gr. Mörner: En talare bar som skäl, hvarför jag borde
med honom instämma deruti alt icke utborguingar på credit mätte
äga rum, åberopat, att jag skulle hafva deltagit i sammansatta
Bevilln.-, Lag- samt Ekon.Ulskms beslut, att icke utborguing af
bränvin skulle medföra betalningsskyldighet. Jag molsatle mig
della förslag vid förra riksdagen, såsom till sin grund falskt, och
i tillämpningen overkställbar!, och jag bar under den förflutna
mellanliden också erfarit, att någon tillämpning deraf icke ägt
rum. Alt vid denna riksdag yrka på delta stadgandes borttagan¬
de, ansåg jag likväl, med hänseende lill den opinion, som inom
de sammansatta Ulskm var rådande, icke löna mödan, och yttrade
derföre icke eller ett enda ord i frågan. Vidare bar man fästat
särdeles vigt vid Hr Giinlhers reservation, och äfven den siste ta¬
laren bar ansett, att genom godkännande af 3 § i Utskis förslag,
skulle ändamålet att få ut vexlar i rörelsen förfelas, och har
derföre yrkat afslag på bela denna §. Emellan handlande skulle
då bevisning genom motböcker komma i fråga; men man behöf-
ver endast, för att visa olämpligbeten deraf, tänka sig det afstånd,
som kan vara och oftast är dem emellan, samt de olägenheter,
äfventyr och kostnader, som äro förenade dermed att per posto
sända motböcker fram och tillbaka. Utsk. har lill civillagförsla¬
gets stadganden tillagt, att om begge parterne åberopa sig pä
böcker, och dem emellan skiljaktigbeter förekomma, skall den äga
företräde att fästa sin bok med ed, som kan med särskild, till sin
beskaffenhet i viss mån bestämd bevisning styrka sina anspråk.
Nu är förhållandet i allmänhet mellan handlande sådant, att der
olika böcker företes, och fel icke i någondera kan visas, som göra
boken misstänkt, fäster hvar och en den gjorda debiteringen med
ed, hvaremot ä credit icke något afseende göres, och efter denna
edgång, som hvar oell en gör på riktigheten af det debet, lian
påför vederparten, uppgöres Iiqviden dem emellan. Ett sådant
förhållande, alt det må svärjas på bok mot bok, liar Utsk. velat,
sä vidt möjligt varit, förekomma och derföre gjort det af BorgareSt.
underkända tillägget lill sista mom. i 3 §. Vill man äfven bort¬
taga detta morn., så skall jag ej sätta mig deremot, ehuru
jag tror, att detsamma leder till att reda förhållandena och före¬
komma tvister, samt att det derjemte innefattar en nödig ledning
9 II. 23
178 Den 9 April f. m.
O
för domarens förfarande. Alskillige ledamöter hafva velat sam¬
manslå 1 § med sisla mom. i den 2 och derigenom utesluta 1
mom. i sistnämnda §, men deraf skulle i författningen en lucka
uppkomma. 1 mom. 2 § omtalar huru förhållas skall, der mot¬
bok icke äi; gifveu, men fordringsanspråk för utborgade varor ändock
till domarens urskiljande hänskjulas; borttages detta morn. sä lin¬
nes för den händelse, som der omförmäles, ingen lag. Det skulle
vara ett stort fel i en lagstiftning att lemna ett sådant fall utan
alla bestämmelser, och jag är öfvertygad, att, om Disk. hade gatt
den frågan förbi, så skulle just de Herrar, sorn framställt nämnde
påstående, anmärkt bristfälligheten af förslaget i denna del och
begärt äterremiss till afhjelpande deraf. Man har sagt, att någon
tvekan icke skulle kunna uppstå derom, att icke domaren borde
vid detta, som andra förhållanden, kunna urskilja det rälta; men
vid sådane händelser skulle nästan aldrig några fordringar för ut¬
borgade varor kunna utlagas, emedan sällan i salubodarne finnas
vittnen till hands för alt bestyrka huru manga u fläsk, eller smör,
eller hvad annat som helst, blifvit lemnadt lill en köpare, som
icke på förhand låtit annoncera sitt besök, och straxt efter han¬
delns afslulande bortgår utur boden. Den bevisning, som vid an¬
dra transactioner kan åstadkommas, den äger icke rum vid varors
uttagande i handelsbodar. Gäller icke köpmannens bok för något
i sådant fall, — hvilket den ej kunde göra, derest icke lagen sä
stadgade — så blefve han urståndsätt att utkräfva hvarje sådan
fordran, då den ej godvilligt medgafs af den, som tagit varan.
Den ovillkorliga rätt att ensam förete och fylla all bevisning, sorn
enligt nu gällande lag tillkommer handlande, som förer ordentlig
bok, är genom den föreslagna lagen modifierad sä, att handlanden
åstadkommer halfva bevisningen lill stöd för sitt käromål, genom
sin boks företeende, och mot denna bok har vederparten rättighet
att fria sig med sin ed, derest han sig dertill befogad linner; men
linner han sig icke kunna gä eden, då står det honom fritt alt
ät köpmannen öfverlemna ali med ed fästa bokens riktighet, i
hvilket fall köpmannen inträder i samma rättighet, som hittills.
Få sätt jag förut haft äran yttra, förutsätter utborgning, un¬
der de förhållanden, som med lagförslagets antagande skulle in¬
träda, att köpmannen skall hafva förtroende . lill ärligheten hos
den person, till hvilken han lemnar varor. Ar han icke derom
öfvertygad, tager han säkerligen skuldsedel af denne person, eller
lemnar honom motbok. Man liar trott, att blotta föreskriften om
motbok skulle vara tillräcklig, för alt trygga handlandens rätt,
och ansell försummelsen alt lemna motbok saklöst kunna medföra
äfvenlyret af fordringsanspräkcts ogillande; men motböcker brukas
i allmänhet icke i andra fall, än dä längre tid fortsatta handels¬
förbindelser komma i fråga. Icke lemnar man motbok ät en per¬
son, som för en enda gäng kommer alt taga en vara pä credit,
utan endast ät den, som fortsätter en börjad handelsrelation; lik¬
väl bör man icke föreställa sig, att handelsförbindelser emellan
förstnämnde slag af personer bör vara otillåten eller af lagen för¬
hindras. Jag fortsätter mitt yrkande om bifall till Utsk:s förslag.
Den 9 April f. m.
179
Frih. Cederström, Jacob: Hvad åsyftas annat med lag¬
stiftning i credilförhällanden, än all sä vidt möjligt är undvika
edgång såsom bevisning, vare sig för fordringars utbekommande
eller för undgående af betalningsskyldighet. Om man nu verkli¬
gen vill undvika edgång, hvarföre icke dä göra det fullständigt,
hvarföre icke tillåta bestämdt, saken må angå handlande sinsemel¬
lan, eller handlande och andre persöner, antingen att taga skuld¬
sedel eller qvitto pä de varor, som blifvit inlemnade, dä de verk¬
ligen bekommits, men motbok icke är uttagen, emedan endast en
transaction för dagen, utan fortsättning året igenom ägt rum. Ett
sådant qvitto bör vid sådane tillfällen jemväl innehålla tid, då be¬
talning skall följa, i hvilket fall det ikläder sig formen af en
skuldförbindelse, så alt dä skulden är förfallen, uppkommer icke
bebofvet att fästa handelsboken med ed. Gäldenärens hittills hafda
rätt att kunna med ed fästa att han icke varan fått, försvinner
jemväl, emedan lian den qvillerat bäfver, och sålunda måste er¬
känna sig hafva densamma bekommit; eller bevisa att qvitlencet
är falskt, dertill bans ed icke blir antaglig. Man kan icke vara
blind för det förhållandet, att isynnerhet i minuthandel förekom¬
mer att personer betala de varor, som upphandlas till bodgossen,
eller bodbetjenten, och alt denne emottager betalningen ganska
rikligt, uppförer sedermera tilläfventyrs varan i kladden såsom ut-
lemnad, men glömmer belt simpelt att derjemte anteckna, att den
är betald. När handelsmannen afslutar sin bok, upptages den
som (illliandlal sig varan, såsom gäldenär, ehuru han betalat con¬
tant. Sådana förhållanden kunna uppstå, men det skulle för fram¬
liden förhindras, om lagen b jode, att varor icke finge utan qvitto
utlemnas, ty dä, vid bristande betalning, tog den handlande fram
det der papperet, pä hvilket stod skrifvet den bekomna qvantite-
ten, priset derå, samt datum då godset erhölls. Jag kan ej an¬
nat än för min del instämma med Hr Akerman i hans framställ¬
ning rör:de förändrad redaction af delta förslag.
Etsk. har sjelf vitsordat, alt 1798 års författning visat sig
overksam. Nåväl, om lagar utgifvas, sorn icke följas, så tjena de
till ingenting; men om lagen fråntager rättigheter från den sorn
gör fordringsanspråk och frän ilen som kräfver att, å någondera
sidan, borgenärens eller gäldenärens, styrka kraf genom ed, eller
befrielse från betalning; så blifver en sådan lag, genom tvånget,
omsorgen för egen säkerhet, troget efterlefd. Jag kan likväl ej
annat än hembära Ulsk. min tacksamhet för sjelfva helanius upp¬
ställning och motiverna derför, ehuru jag icke i detaljerne kan
instämma med Ulsk.
Gr. Cronhjelm: Då jag sist hade ordet, glömde jag att fä¬
sta uppmärksamheten på en, som mig synes, förvillande otydlig¬
het i I §. Det heter nemi. der: ”gälle den bok för fullt bevis,
iler den, som motbok åberopar, gitter med gäldenärens skriftliga
qvitto eller annorledes styrka, att han motbok äskat eller emot¬
taga”. Mig synes, att ordet han kan refereras både till den
handlande och gäldenären, hvarföre, och om i stället sattes ordet
180
Den 9 April f. m.
denne, det blefve tydligare att detta pronomen hade afseende en¬
dast [iä gäldenär. Jag anhåller, alt denna anmärkning mot redac-
lionen mätte få åtfölja återremissen, i händelse en sådan skulle
bifallas.
Gr. Sparre, Erik: Hvad den 1 § angår, så tvekar jag för
min del att instämma i Frih. Raabs förslag om bestämd föreskrift
derom, all motbok skall gifvas. Jag är i allmänhet rädd för alt
binda bevisningen allt för strängt vid former, och tror således, ali
en sådan ny form icke vore lämplig. Deremot förefaller mig den¬
na 1 § i andra afseenden mindre tydlig; der står: ”gälleden bok
för fullt bevis, der den, som motbok åberopar, gitter med gälde¬
när skriftliga qvitto eller annorledes styrka, ali han motbok äskat
eller emotlagit.” Om motbok finnes, så gäller den för fullt be¬
vis, men dä beböfves icke eller styrkas alt sådan bok blifvit be¬
gärd eller emottagen, ty sjelfva motboken är ju ett sådant bevis.
Utsk:s mening måtte hafva varit, att boken skall gälla för fullt
bevis; men alt, om boken icke finnes, så skall ådagaläggas att en
sådan funnits, och alt i sådant fall köpmannens handelsbok skall
utgöra full bevisning. Slåhända är min uppfattning af saken orik¬
tig, men det förekommer mig som vore meningen icke tillräckli¬
gen tydligt uttryckt; och att således någon ändring i ordställnin¬
gen vore af nöden.
Hvad den 2 § angår, så instämmer jag i Hrr Lagerhjelms
och Åkermans äsigter. Jag anser, att edgång icke bör bestämdt
föreskrifvas i detta, mer än i många andra fall. Del öfverens-
slämmer, enligt mitt förmenande, med den nyare tidens äsigter i
lagstiftningsväg, alt icke antaga en strängt bestämd bevistheori, utan
man måste öfverlemna ät domarens skön att afgöra huruvida be¬
visningen är tillfyllestgörande, eller huruvida edgång kan och bör
tillåtas den ena eller andra parten. Jag finner lika med Hr La¬
gerhjelm betänkligt, att ät sädane personer, som sannolikt oftast
komma att borga varor ulan att hafva motbok, medgifva ovill¬
korlig rättighet att värja sig från kraf genom edgång; utan bör,
som sagdt är, frågan härom öfverlemnas ät domaren.
Beträffande den 3 §, kan jag ej med Hr Akerman instäm¬
ma deruti, att densamma bör utgå. Jag beklagar, alt vid della
tillfälle olägenheten af vårt fyrdelade representationssätt gör, alt
icke männen af yrket äro i tillfälle alt på della rum yttra sig,
ty då skulle säkerligen mången uppträda till försvar för hvad Etsk.
framställt. Den skyndsamhet, hvarmed handelsärenden måste af-
slulas, det ofta långa afständet emellan handlande, som med hvar¬
andra hafva affärer, och det förtroende de ömsesidigt mäste hysa
till hvarandra, allt detta och mera, som här mäste tagas i be¬
traktande, bevisar alt handlandes transactioner i afseende pä for¬
merna mäste vara skilde från det sätt lagen stadgar för affärer
mellan handlande och andra samhällsmedlemmar. Hr Gunther har
i sin reservation anfört ett af de skäl, som åberopas för bibehål¬
lande af handelsböckers bevisningsrätt mellan handlande och åt-
skiliige varuförädlare; sådane personer hafva sagt mig, att den be-
Den 9 A p r i I f. m.
181
visningskraft, sorn är deras böcker tillagd, vore för dem oumbär¬
lig. Hr Akerman bar sagt, alt antingen kunde skriftliga reqvisi-
lioner utgöra bevisning, eller, mellan personer som bodde i samma
stad, mäklareslut, hvilka kunde fordras såsom villkor för köpets
gilltighet inför lag. Jag har redan yttrat, det jag anser orätt alt
i allmänhet binda bevisning vid former, och kan således icke el¬
ler gilla detta förslag ang:de en ny form. Jag anser således, att
för bibehållande af nödigt lif i handeln, det är, nyttigt och lämp¬
ligt att behålla den bevisning, som lagen tillägger handelsböcker i
affärer handlande emellan; och det torde kunna åberopas som be¬
vis på en sådan sats, att BorgareSt., männen af yrket, bibehållit
detta bevisningssätt i afseende på affärer dem emellan, under det
flere medlemmar af detta Ständ motionerat upphäfvande af lagen
i öfrigt.
Jag instämmer således med dem som yrka återremiss, anhål¬
lande, all Ulsk. ville fästa afseende på de skäl Hrr Lagerhjelm och
Akerman anfört, med undanlag likväl af hvad angår den 3 §, för
hvars bibehållande jag röstar.
Frih. Raab: Frågan är numera så ventilerad, att det icke
0 O o °
aterslar manga ord alt derom yttra. Alskillige ledamöter hafva
yrkat åte rremiss å detta betänk., och under förmodan att den be¬
viljas, tillåter jag mig fästa Utsk:s uppmärksamhet derå, alt, ehvad
bevisningskrafl, som Laglllsk. än kan komma alt tillerkänna han¬
delsböcker, vore del särdeles välgörande om Utsk. bestämde en
prescriptionstid af t. ex. 3:ne månader efter caleuderårets slut för
en sådan bevisningsrätt. Ett sådant stadgande skulle tvinga den,
som hade en fordran, att inom nämnde tids förlopp, antingen sö¬
ka utkräfva densamma contant eller omsätta den i skuldsedlar el¬
ler vexlar. Ett sådant lagsladgande, säger jag, skulle vara en sär¬
deles välgerning för credilen i allmänhet, skulle säkerligen fram¬
kalla vexlar och medföra den ännu större nyttan alt i allmänhet
minska utborgningar. Härå utber jag mig fä fästa Höglo!]. Utsk:s
uppmärksamhet.
o
llr Akerman: En ledamot af LagUlsk., som här upplrädt
till försvar, har anmärkt mot mitt yttrande, att vid 1 § borde
fogas 2 mom. af den 2 §, att en sådan förening icke skulle väl
bära sig och att, om den existerat, detta ensamt skulle hafva gif-
vil aniedn. till rättvist klander mot Lag.Utsk. Jag ber deremot
få förklara, att om man äfven anser 1 mom. af 2 § böra qvar¬
stå, LagUtsk. efter min tanke, gjort sig skyldigt till ett fel, som
1 det fallet icke salt 2 mom. i sammanhang med sin I g, enär
denna § handlar om motbok, och hvad som rörer denna väl bor¬
de i ett sammanhang förekomma. Dä sä likväl icke skett, för¬
står jag icke hvarför Utsk. i denna § talat om skriftligt qvitto,
då fråga derom ej kan uppkomma i annat fall, än det, som om¬
talas i sednare mom. af 2 §, eller att den som fått motbok, icke
vill framtaga densamma; ty företes boken godvilligt, så behöfves
icke det skriftliga beviset. Granskar man sålunda allvarligt 1 §,
linner man snart nödvändigheten deraf alt, i sammanhang med
1S2
Dea 9 April f, m.
stadgandet om motbok oell dess lievisande kraft, sä framt före¬
bråelsen om en lapsus calami skall undvikas, här äfven bör inla¬
gas i stadgandet luiru förfaras skall, när den som motbok fått,
densamma ej vill förete; och, efter min tanka, bör derföre sådant
iakttagas, huru man än beslutar om 2 §. Samme ledamot har
sagt, att om I mom. af 2 § eller handelsboks bevisningsrätt bort¬
tages, sä tillintetgjordes i och med detsamma en hel hop små
transactioner. Jag tror, att det rättaste oell önskligaste vore, all
all sådan bandel gjordes contant; men inser ganska väl att så
icke kommer att ske, ulan alt inom minuthandeln creditsystemet
skall begagnas; men vid sådant förhållande önskar jag, både för
köpmannens och köparens bästa, att det måtte ske på ett redigt
sätt, så att man å ena sidan må förvissas om att kunna få be¬
talt för de inlemnade vamme oell å den andra icke löpa fara att
påföras annat än hvad man tagit oell till betingade priser. Del
hufvudsakliga felet, som vidlåder detta betänk., är dock tillvaron
af 3 §, och jag kan ej annat än förnya min begäran att den måtte
borttagas; ty man må göra huru stränga utsökningslagar som helst,
utsätta bysättning för många fall der sådan icke nu finnes stad¬
gad oell söka befordra inrikes vexlar genom rättigheten att dis-
contera dem i Banken, emot låg ränta, man skall dock alili ig fä
dem i gång, sä länge man bibehåller stadgandet, att handelsbok
skall hafva ovillkorlig bevisningskraft. Erfarenheten har nemi. till¬
räckligen visat, att när t. ex. en köpman ifrån en uppstad i provin¬
sen kommer hit lill staden att göra uppköp hos grosshandlanden,
och deiine för sina inlemnade varor begär skuldsedel eller vexel,
plägar den förre, som nogsamt inser hvilket strängare betalnings¬
ansvar lian derigenom ingår, än om han finge taga pä räkning,
betacka sig och lemna affären ogjord, väl vetande, att han snart
finnér någon annan grossör, som gifver honom varor på de lin¬
drigare betalningsvillkor han önskar. Och sådant skall ock äga
rum, sä länge man bibehåller stadgandet om handelsboks bevisnings-
rätt, och såsom en gifven följd deraf, den goda och nyttiga saken
med vexlar aldrig inom vår inhemska haudelsverld kommer till stånd.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. II r Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot
LagUlskis betänk. N:o !)2 gjorda aumärkmr föranleda till det-
sammas återremitterande.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förkla¬
rade, att ja öfverröslat nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt det blifvit anmäldt,
att vid förstärkta StatsDtskis sammanträde i går, hvilket varit ut¬
satt lill kl. 9, voteringen ej kunnat börja före kl. 10, derföre att
R. o. Adis ledamöter ej varit fnlltalige. Pä det sådant icke hä¬
danefter måtte inträffa, toge H. Ex. sig friheten anmoda både de
ordinarie ledamöterne och suppleauterne i förstärkta Utskott att
alltid infinna sig vid den tid, som till sammanträden varder ut¬
satt, efter hvilken uppmaning II. Ex. trodde sig icke behöfva er¬
Den 9 April f. m.
183
inra derom, att, enligt 7 punkten af R. o. Ad:s ordningsstadga,
den som uteblifver vid sädane sammanträden bör för hvarje gäng
erlägga 2 r:dr bxo.
O
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 och 31
sisth Mars på bordet lagda utlät. l\':o 13tt, i anleda, af väckt mo¬
tion om tillsättande af en comité för att utarbeta förslag till en
förändrad nationalrepresentation.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag hemställer, att nu före¬
dragna betänk, mätte gillas, med förklarande, alt R. o. Ad. anser
lämpligast, alt den ifrägavar. motionen öfverlemnas lill Coust.Utsk.
L)et är visserligen med grundlagen förenligt, att denna motion be¬
handlas af Ekon.Utsk.; men då det äfven är medgifvet, att en
fråga som denna, kan remitteras till hvilket Utsk. som Siandet
kan för godt linna, och dessutom denna fråga redan blifvit af 2:ne
Ständ remitterad till Consi.Utsk., som dessutom är bäst i tillfälle
att bedomina, huruvida något förslag i förevarande hänseende kan
uppgöras, eller om tiden icke sådant medgifver, och detta Utsk.
således äfven bäst kan inse behofvet af en sådan comité', som den
motionären föreslår, så hemställer jag, att R. o. Ad. mätte för¬
klara delta mål tillhöra Const.Utsk:s handläggning.
Uppå härefter framställd propus., förklarade R. o. Ad. sig
anse lämpligast, ali den uti förevarande utlät, omförmälde motion
behandlas af Consi.Utsk.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.-o. Ekon.Utskrns d. 31 sisll.
Mars pä bordet lagda utlät. N:o 83, i anledn. af väckta frågor,
dels om biskopsembelenas indragning och dels om förändrad re¬
glering af de utaf hiskoparne innehafvande löneförmåner m. m.;
hvarjemte nu anmäldes och upplästes Hederv. BondeSt:s prot.utdr.
af d. 5 dennes, innehållande iuhjudning till Medsländen att in¬
stämma i BondeSt:s beslut att gilla det af Ulskm i förevarande utlåt,
gjorda förslag, med den förändring, att, med undantag af en bi¬
skop i Upsala, en i Lund och en i Linköping, biskopsembelcna
må, vid nuvarande biskoparues afgång, indragas.
Frih. Palmstjernas vid detta utlåt, fogade reservation upplä¬
stes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
Skälen för Ulsk:ns tillstyrkande äro så korta som R. o. Ad.
nu iuhemlat; till deras vederläggning anser jag mig icke behöfva
yttra annat, än hvad Frih. Palmstjerna i sin reservation anfört.
Jag åberopar särdeles de första och sista orden af haus yttrande,
och hemställer alt R. o. Ad. måtte afslä såväl de sammansatta
Ulskrns betänk., som den inbjudning R. o. Ad. ifrån BondeSt.
emollagit.
Frih. Cederström, Jacob: Då ibland antalet af PresteSt:s
ledamöter i Riksd.Ordn. finnas uppräknade Svea Rikes biskopar,
184
Den 9 April f. m.
är jag af grundlagen förhindrad att något, i anledn. af delta be¬
tänk. besluta, innan Const.Utsk. i förväg uppgjort förslag till de
ändringar i Riksd.Ordn., som deraf skulle blifva en följd, men
som bort föregå innan fråga om indragning af biskopsembetena
kan äga rum. Jag tillstyrker afslag ä betänk.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag kan icke med min
åsigt af grundlagen ens förena ett beslut, hvarigenom R. o. Ad.
skulle afstå ett sådant belänk. Min åsigt är, alt R. o. Ad. icke
kan om detta betänk, öfverlägga, emedan det tillkommit pä en
fullkomligen grundlagsvidrig väg. Ej till utlåtande af de förenade
Utskm borde denna fråga föranleda, utan öfverlemnas lill Const.¬
Utsk., för att af detsamma behandlas, enär den icke pä annat sätt
kan bli föremål för något Stånds öfverläggning. Utskm, som än¬
dock sig deröfver utlåtit, hafva derjemte föreslagit, att det endast
skulle finnas en biskop i Upsala och en i Lund; på hvad sätt kan
delta förenas med 13 § Riksd.Ordn., sorn på första raden talar
om ärkebiskopen och sedermera om biskoparne, in plurali nu¬
mero? Oen kan icke ersättas, eller saken förbättras genom an¬
vändande af den ur språket numera försvunna numerus dualis.
Min tanka är, att R. o. Ad. icke är enligt grundlagen berättigad
att om detta betänk, fatta annat beslut, än att lägga det till hand-
lingarne med förklarande af Ståndets obehörighet att, i frågans
nuvarande skick, dermed taga någon befattning.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Inom detta Stånd lärer
väl ingen ledamot kunna uppträda för bifall till detta betänk.,
hvaremot jag anhåller att fä fästa uppmärksamheten vid den re¬
servation, som af Frih. Tersmeden blifvit detsamma vidfogad och
i hvilken reservation sig förenat Hr von Troil, Hr Celsing, Hr
Frih. Cederström, Hr af Harmens, Hr Gr. Hamilton, Hr B. Munck,
Hr von Axelson, Hr Lagerborg, Hr Frih. de Geer, Hr Frih. Reu¬
terskjöld, Hr Mannerskantz, Hr af Ekströmmer, Hr Berg von Lin¬
de, Hr Råfelt, Hr Prosten Helén, Hr U:r Hallbeck, Hr Commini¬
ster Hardin, Hr Bergsten, Hr Langenberg och Hr Nordvall. Den¬
na reservation upptager det beslut, hvaruti afdelningen inom de
sammansatta Utskm kommit, att nemi. R. St. mätte hos K. M. i
lind. anhålla, att, sedan en fullständig undersökning ägt rum, lill
utrönande af biskoparnes löneförmåner, K. AI. täcktes låta upp¬
rätta och lill R. St. vid nästinstundande riksdag framlägga ett
förslag, hvilket, jemte en deri upptagen tillräcklig och jemnare
fördelad aflöning för Rikets biskopar, äfven utvisar den tillgäng,
som genom en sådan reglering kan blifva att påräkna, hvarjemte
den tillgäng, som genom berörde reglering kunde uppkomma, bor¬
de användas lill löneförbättring för svagare aflönade prester och
skollärare. Den specifika förteckning pä samtliga biskoparnes lö¬
ner, hvilken åtföljer reservationen, visar att t. ex. Ärkebiskopens
lön för ett är utgjort 12,550 r:dr 31 sk. 9 r:st.; visserligen har Frih.
Palmstjerna i den nyss upplåsta reservationen upplyst, att beräk¬
ningen blifvit uppgjord för ett år, hvarunder spanmälsprisen varit
sär-
Den 9 April f. m.
1S5
särdeles höga, hvarföre icke eller i verkligheten lönerne skulle
uppgå till det belopp, sora blifvit uppgifvet; men dervid måste jag
anmärka, alt, om man granskar denna specifika uppgift, linner man
öfverallt särdeles låga taxeringsvärden såväl pä boställen, som på
stomhemman och öfriga lägenheter, som blifvit biskoparne tiller¬
kände, hvarförutan endast 4 proc:s afkastning blifvit deraf beräk¬
nad som inkomst. Då man granskar Hrr Biskopars löneinkomster,
finner man, ali de öfverstiga vida hvad som blifvit anslaget till
Rikets vigtigaste och mest maktpåliggande embeten, och att såle¬
des en hemställan, af den beskaffenhet, som Frih. Tersmeden före¬
slagit, verkligen är af behofvet påkallad, det anser jag åtminstone
obestridligt. Då nu nyligen Ekon.Utsk. afgifvit ett betänk., der¬
uti Utsk. ansåg en slags undersökning om preslernes löneförmåner
i allmänhet behöflig, men betänk, derom icke lyckades vinna Stån¬
dets bifall, så anhåller jag att åtminstone den här begärda un¬
dersökningen rör:de Hrr Biskopar mätte godkännas, så mycket
mera, som det väl synes att man icke vill taga ifrån presterska-
pet och kyrkan livad dit hörer, utan endast att en jemkning af
lönevillkor måtte äga rum, under del att öfverskottet af hvad någre
hafva för mycket, skulle läggas till de svagare aflönla prestman
och skollärare.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Den uträk¬
ning pä hiskoparnes löner, som detta betänk, finnes vidfogad, ut¬
visar, att på mänga ställen halfva lönen utgöres af prebenden, som
blifvit biskoparne tillagde, i mån af som de varit svagt lönta, och
att följaktligen sjelfva lönerne äro obetydliga. Skall man nu af
dessa löner taga och dela ut åt andra svagare lönta pastorer, så
kunde man af samma skäl taga af de bättre lönade .pastorerne i
1 classens pastorater, som utgöra belöning för högre lärdom oell
djupare vetenskapliga forskningar, någon del af dessas löneinkom¬
ster och repartisera dem på bond-capellanerne. Det är likväl af
vigt att inom hvarje gren af embetsmannaverksamheten bättre och
sämre löner finnas till belöning af den högre eller mindre stora
förtjensten, och dä man besinnar den förtroliga fot, pä hvilken
en biskop lefver med pastorerne inom sitt stift, afl hans hus all¬
tid skall stå dem öppet, då de lill stiftsstaden anlända, så kan
man väl finna att sådant icke kan aflöpa utan kostnader, om än
all lux dervid är bannlyst. Jag finner intet skäl till en sådan bär
fördelning och yrkar, alt betänk, mätte afslås, eller helt simpelt
läggas till handlingarne.
Hr von Troil: 1 anledn. af hvad Hr von Hohenhausen nyss
yttrat, får jag äran nämna, att jag ingalunda åsyftat fullkomlig
likhet mellan alla biskopslöner. Reservanten har endast föreslagit
en undersökning om förhållandet härmed, och att till näst sam¬
manträdande Ständer måtte framläggas ett förslag till reglering i
detta hänseende, lämpadt efter den olika representationsskyldighe¬
ten inom hvarje stift, samt öfrige sig företeende förhållanden.
När man besinnar, att Hrr Landshöfdingar i allmänhet äro allo¬
ff H. 24
186
Den 9 April f. m.
nade med 4,500 ä 5,000 r:dr och endast undantagsvis högre; att
ledamöter af Konungens Statsråd, taffelpenningarne oberäknade,
endast hafva 6,000 r:dr; så synes det icke vara proportion deruti,
att biskopar skola finnas, åtnjutande löner, uppgående till 8-, 9-, ja
ända till 12,000 r:dr bxo. Jag tror, att inom ett väl ordnadt
samhälle böra löneförmänerne inom de olika classerna af embeten
vara något så när ställda i proportion och sammanhang med hvar¬
andra. Dä löneregleringar förut för sig gått genom nästan alla
grenar af embetsförvaltningen, inser jag ej hvarföre man icke
skulle kunna tillvägabringa en sådan mellan Hrr Biskopar; på grund
hvaraf jag icke annat kan än förnya min anhållan om afslag å
betänk, samt att R. o. Ad. mätte förena sig om antagande af
Frih. Tersmedens reservation.
Frih. Raab, Adam Christian: På här anförda skäl kan
visserligen hvarken jag eller någon annan af delta Hus försvara
och yrka bifall till det nu föredragna betänk.; men att afstå det¬
samma och ej tillstädja möjligheten af rättelse i det existerande
förhällandet, tycker jag vara nog långt gånget. Man har sagt, att
skäl vöre för handen att biskopar, såsom innehafvare af höga plat¬
ser i samhället, må äga större löner. Det vill jag icke bestrida;
men ser icke eller något skäl, hvarför lönerne skola så högst be¬
tydligt variera sins emellan. Har man förut varit angelägen alt
göra alla landshöfdinge- och reg:ts-chefs-löner lika, så kan jag åt¬
minstone icke finna skälet, hvarföre endast biskopslöner skola så
betydligen till beloppen divergera ifrån hvarandra. Dä jag sjelf
är bosatt inom ett stift, der det icke finnes någon domprost, och
erfarenheteii visat att både stiltet och församlingen, der biskopen
sjelf är kyrkoherde, varit lika väl styrda, som församlingar, der
domprostar finnas; så kan jag ej underlåta att fästa uppmärksam¬
heten derpå, huruvida icke åtminstone inom de stift, som icke äro
dess större, det skulle kunna vara en möjlighet att sammanslå
dessa embeten. Jag tror att så kan vara fallet, och pä denna
grund skulle jag föreställa mig rätlast vara att återremittera detta
betänk, för att kunna få ett tillstyrkande, att Ständerne mätte i
und. skrifvelse hos Konungen anhålla, att till nästa riksdag fä en
propos., som ginge ut på att icke allenast uppgifva huruvida, eller
i hvad mån ett eller annat domprosteri kunde upphöra, utan ock
en allmän lönereglering för biskoparne föreslås. Jag hemställer
således om ej en återremiss vore tjenligast.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Med Hr von Hartmans¬
dorff instämmer jag visserligen deruti, att det icke lönar mödan att
spilla många ord på vederläggning af Utsk:s förslag, hvilket ock till¬
kom på ett eget sätt, åtminstone att dömma öfver den derstädes förda
discussionen. Den sammansatta afdelningen hade, i anledning af
Contractsprosten Sandbergs motion, uppgjort ett förslag i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med den reservation jag tagit mig frihe¬
ten att framställa. Afdelningen fann då, likasom jag är öfverty-
gad att detta Hus det finnér, förslaget om biskopsembelenas in¬
dragning vådligt och olämpligt, enär det icke kan nekas, alt hvarje
Den 9 April f. m.
187
stift behöfver en chef. Men då hvarje riksdag motioner om lö¬
nereglering för biskoparne framkomma, tror jag det vara skäl att
åt ämnet egna någon uppmärksamhet, till undvikande af förnya¬
de framställningar i samina syftning för framtiden, och en sådan
reglering biskoparne emellan, är väl icke mera ur vägen, el¬
ler olämpligare, än så beskaffade regleringar, som blifvit vidtagne
i afseende ä andra Statens embetsmän. En sådan har blifvit vid¬
tagen i afseende å Hrr Landshöfdingar, och jag ser ej något skäl,
hvarför man ej skulle kunna verkställa en dylik reglering med
Hrr Biskopar. Hvad på en sådan skulle kunna vinnas, har jag
ej föreslagit skola frångå Ståndet, utan användas lill förbättring
af sämre lottade skollärares och sämre aflönta pastorers inkomster.
Meningen är alltså icke, alt taga något ifrån del Ilögv. Ståndet,
hvarföre min framställning icke eller torde anses obillig, hvaremot
ett rent afslag å betänk, utan att något annat sättes i sället, vore
olämpligt i rnin tanka. Det är sant, att PresteSt. afslagit detta
betänk.; likväl befinnas många ledamöter af nämnde Stånd vara
af annan tanka och motionen är just väckt derinom. BorgareSt.
har i dag beslutat en skrifvelse till Konungen i detta hänseende,
i öfverensstämmelse med den reservation, som Hr Norin afgifvit,
som till en del afser frågan om indragning af biskopsembetena.
Så långt anser jag det ingalunda vara skäl att gå, emedan en
chef är behöflig i hvarje stift, denne må nu beta biskop, eller nå¬
got annat; denna person bör äfven äga en viss värdighet, det år
gifvet, och jag anser biskopstiteln medföra en sådan; anseende så¬
ledes lämpligt att den bibehålles. Pä grund af min afgifna reser¬
vation, anhåller jag om ålerremiss..
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Hvad frågan om indrag¬
ning af biskopsembetena angår, finner jag icke behöfligt att derom
afgifva något yttrande, då ingen af R. o. Ad:s ledamöter uttalat
den åsigt, att en sådan indragning bör äga rom; men anser mig
deremot böra yttra några ord rör:de den ifrågasätta undersöknin¬
gen om biskoparnes löner. För min del skulle jag tro, att, långt
ifrån att de löneregleringar, som ägt rum i afseende pä rege-
mcnts-chefer och landshöfdingar äro exempel att efterfölja, böra
desamma, efter min enskilda öfvertygelse åtminstone, lända till
varning härutinnan för framtiden. Jag tror, att de Heste,
som närmare granskat berörde löneregleringar, skulle gerna ön¬
ska att man nu stöde på samma punkt, som före deras vidta¬
gande. Beträffande åter den frågan att, då i åtskilliga stift, dom¬
prostar icke finnas, utan biskoparne der tillika äro kyrkoherdar
öfver vissa församlingar, samma förhållande skulle kunna äga rum
i alla öfriga stift, skulle jag tro att det vore vida riktigare, om i
de stiftsstäder, hvarest domprostar icke finnas, kyrkoherdar för
dessa församlingar tillsattes, så att biskoparne i sådane stift, så¬
som varande chefer för allt presterskap derinom, icke tillika voro
kyrkoherdar. Mig synes, att en biskop, som skall vaka öfver ord¬
ningen inom kyrkan, öfver ett helt stift, icke bör vara upptagen
af bestyr för en enda församling företrädesvis, hvarföre man borde
188
Den 9 April f. m.
undvika att biskopar tillika voro kyrkoherdar. Jag hemställer, att
R. o. Ad. mätte alsia betänk.
Hr Akerman, Fredr.: Ingen har uppstått till försvar för
betänk., ty litet hvar lärer inse, att ett bifall vore detsamma som
att erkänna, det all styrelse inom kyrkan vore öfverflödig, och
denna sats, conseqvent tillämpad, skulle föra derhän, att äfven all
regering vore öfverflödig, hvilket åter vore ett tillbakagående lill
naturtillståndet, då hvar och en skötte sig sjelf, ölen jag kan der¬
emot icke neka, det jag instämmer i Frih. Tersmedens reserva¬
tion, hvaruti föreslås en skrifvelse till Konungen med begäran om
reglering i förevarande hänseende. Jag instämmer likväl icke der¬
uti af den orsak, att jag tror, att en lönereglering, i likhet med
den, som ägt rum för landshöfdingar och regds-chefer, vore nyt¬
tig eller borde åstadkommas, — ty jag är med siste talaren för¬
vissad, att man dervid begått ganska betydliga misstag, nemi.
enahauda misstag, som skulle uppstå i händelse en skattejemning
skulle komma att äga rum, emedan man har på åtskilliga ställen
fått sanningsenliga uppgifter, på andra åter blifvit narrad, så att,
under det att man tror att alla hafva lika löner, så finnas många,
som hafva dem större än det belopp, som blifvit bestämdt —
utan, säger jag, mitt instämmande hvilar på den grund, att jag
hoppas att medelst en sådan skrifvelse fråga skall uppsa och äf¬
ven kunna genomdrifvas att biskoparne blifva aflönade på ett sätt,
hvarpå jag önskade att alla Statens embetsman det vore, nemi.
genom direcla löner ifrån statscassan.
Hr von Hartmansdorff: Då ingen talat till bifall för
Ulskms förslag, men åtskillige deremot för Frih. Tersmedens re¬
servation; så är det i afseende pä denna, som jag anhåller att få
yttra mig. Reservationen innehåller i 1 punkten, ”att R. St. måtte
hos K. M. i und. anhålla att, sedan en fullständig undersökning
ägt rum, till utrönande af biskoparnes löneförmåner, K. il. täck¬
tes låta upprätta och till R. St. vid nästinstundande riksdag fram¬
lägga ett förslag, hvilket, jemte en deri upptagen tillräcklig och
jemnare fördelad aflöning för Rikets biskopar, äfven utvisar den
tillgäng, som genom en sådan reglering kan blifva att påräkna”.
Hr Akerman har nyss nämnt hurudaut förhållandet varit med den
utredning och jemnare fördelning af landshöfdingarnes löner, som
redan ägt rum. IM enahanda sätt har det tillgått vid regleringen
af Hrr Reg:ts-chefers lönevillkor. Jag vill ej fästa mig vid svå¬
righeten att få riktiga uppgifter; ty hvarföre skulle man ej kunna
komma derhän genom ett sorgfälligt bemödande? Men en sådan
jemnare fördelning, som den ifrägavar., bör ej göras pä det sältet
att man ät alla gifver lika lön, emedan det är klart, att i sådant
stift som Linköpings eller Westerås’ fordras för biskopen mera
än måhända i Hernösand eller Wisby. Man har vid landshöfdin-
gelönernes reglerande iakttagit ali gifva större löner på de ställen,
der en större lefnadskostnad vore erforderlig. I det hänseendet
vore det visserligen möjligt alt uppgöra en riktigare fördelning
mellan biskoparne, än den som hittills ägt rum. Men så kommer
Den 9 April f. m.
189
frågan: livad vore i sådant fall lämpligt; och hvad skulle Staten
vinna derpå? Ty meningen med den jemnare fördelningen, är
enligt sednare punkten i Frih. Tersmedens förslag, alt den till¬
gäng, som genom berörde reglering må uppkomma, skulle använ-
das till löneförbättring åt svagare aflönade prester och skollärare.
Hr von Hohenhausen bar redan anmärkt, att om prebendena bort-
toges från biskopslönerne, så äro inkomsterne icke betydlige. Min
tanka öfverensslämmer med hans, och jag bar nu i bast under
öfverläggningen gjort ett afdrag ifrån hvarje biskopslön af preben-
denas värden, utbedjande mig att för R. o. Ad. få uppgifva hvad
som då återstår. Ärkebiskopen har då en inkomst af 9,450 r:dr.
Mig synes otroligt, att Frih. Tersmeden, eller någon annan skulle
vilja nedsätta Ärkebiskopens lön under detta belopp. Hvarföre,
säger man, böra prebenden undantagas? Jo derföre, att det, eller
min tanka, är ett bestämdt missbruk, en bestämd skada för hvarje
församling att betaga henne sin kyrkoherde. Det kan icke vara
henne likgiltigt att sakna den, som rätteligen åt hennes själavård
egnar hela sin verksamhet. Min erfarenhet under de 7 är, jag
beklädde Statssecreterare-embetet för ecclesiastik-ärenden var den,
att hvarenda prebende-församling, som kunde hafva någon anledn.
att komma ifrån en sådan belägenhet, bemödade sig derom, pä
skäl, dem jag icke kunde annat än finna grundade. Följden af
den ifrågavarande regleringen måste fördenskull, om man vill vara
rättvis mot församlingarne och öm om religionsvården, blifva den,
att R. St., när prebendena fått sina egna kyrkoherdar, nödgas
komma att tillskjuta medel för att vederbörligen aflöna de bisko¬
par, som erhålla för små löner sedan prebendena nndantagits Icke
en skilling vore på hela företaget att vinna; ty att låta prebende-
församlingarne, som nu i hiskoparne åtminstone hafva någon
kyrkoherde, vara alldeles utan en sådan och begagna hans bespa¬
rade aflöning lill bättre utkomst för prester i andra församlingar,
eller för skollärare, det vore en så våldsam beskattning af pre-
bende-församlingarne till ändamål, som för dem äro främmande,
att jag anser benne otrolig. Riskopen i Linköping har, när man
undantager prebendena, blott 3,400 r;dr. Der lära Sländerne
fä göra ett betydligt tillskott. Riskopen i Skara åtnjuter, utom
prebendena, blott 4,3öö r:dr, hvarmed han icke eller skulle vara
belåten; Biskopen i Strengnäs likaledes 4,079 f:dr, således mindre
än den förre; Biskopen i Wexiö 4,051 r:dr; Biskopen i Göthe¬
borg 3,270 r:dr. Huru kan man tänka sig, att en Biskop i Gö¬
theborg skulle kunna vara belåten med en sådan summa ? Biskopen
i Lund skulle, utan prebende, väl hafva 7,845 r:dr; men man
skall komma ihåg, att denne Biskop är Procanceller vid Univer¬
sitetet, att han, inom sitt stift har icke mindre än 224 kyrko¬
herdar under sig, och att han således framför andra biskopar be-
höfver hafva en ansenlig lön, för att kunna lefva med den gäst¬
frihet, som erfordras för styresmannen af eli så stort stift. Bi¬
skopen i Calmar skulle hafva 3,685 r:dr, men deruti har likväl
ingått något, som jag tror höra lill bans kyrkoherdelön i staden.
Biskopen i Carlstad skulle, utom prebende, åtnjuta 3,840 r:dr, och
190
Den 9 April f. m.
biskopen i Hernösand 2,303 ndr, således den sämst lönta at alle¬
sammans, ty biskopen i Wisby finge utom prebendena åtminstone
nära 4.000 r:dr, hvari ock torde ingå en del af hans kyrkoherde¬
lön i Wisby. När man nu tillika kommer ihåg, huruledes det
nästan är utan exempel, åtminstone kan jag ej påminna mig nå¬
got sådant, att en biskop efterlemnar förmögenhet; så frågas om
icke detta är ett temligen säkert bevis derpå, att deras löner be-
höfvas så stora, som de redan äro. Under min embetsförvaltning
har jag lill och med haft den erfarenhet, att äfven der biskopen
varit högst aflönad, har biskopshuset dock varit nära att göra con-
curs, ehuru de enskilde fordringsägarnes aktning för den atlidnes
minne och för det embete han i lifstiden beklädde afhällit dem
ifrån åtgärder medförande concursens utbrott. Man torde också
komma ihåg huru desse embetsman ofta använda sina inkomster.
De antaga sig hoppgifvande obemedlade ynglingar i sina hus, upp¬
fostra dem der eller underhålla dera vid stiftens läroverk och vid
universiteten. Jag skulle undra om icke ibland R. o. Ad:s tillstädes-
varaude medlemmar, en och annan finnes, som blifvit i biskops¬
huset uppfostrad. Att sammanslå biskops- och domprostembeten
är, på sätt Hr Silfverstolpe anmärkt, olämpligt; det är olämpligt i
alla embetsgrenar att låta chefer hafva annan befattning, än att
tillse huru alla underlydande uppfylla sina pligter, och att leda
deras verksamhet. Om en biskop tillika är kyrkoherde, sä kom¬
mer han i jemförelse med andra sådana förhållanden, som vålla
att han icke kan uppfylla sitt öfriga embete såsom han borde.
Rättast vore att en biskop icke hade något prebende; än värre
vore det att göra prebeudeförsamlingarnes belägenhet ännu sämre,
på sätt jag redan visat. Nu har någon invändt, att denna motion
vore väckt inom PresteSt., och att denna omständighet talade för
hennes gillande. Om här vore någon officer inom R. o. Ad., sora
yrkade att reg:?schefslönerne skulle blifva mindre och öfverskotta
fördelas på de lägre officerarne, månne det talade för motionen
att hon vore sålunda tillkommen? Jag skulle ej tro det. Hvad
hafva väl regementena vunnit derpå, att chefslönerue vid indelta
armeen blifvit så förminskade, som de nu äro? Utan tvifvel hafva
regementena förlorat derpå att icke mer äga chefer, som äro i
ständ att hålla ett hus såsom de fordna cheferne, hvilka kunde
hos sig hafva hoppgifvande ynglingar ibland de unga officerarne,
hvilka saknade annat hem. Detta, säger jag, är en stor förlust
för arme'en. Den yngling, som utbildas hos en god och duglig
chef, kan blifva något af. Gör man äter chefen sjelf så fattig,
att han ej kati taga en eller annan utmärkt, men obemedlad yngling
under armarne, så får ock Rikets tjenst umgälla det. Om saken
i sig sjelf är oriktig, så är det desto oriktigare att sätta henne i
fråga ibland chefslöuerne, som hon ej låter sig verkställa utan
PresteSt:s samtycke, alldenstund 4 § i dess privilegier lyder så¬
lunda :
”Wi efterlåte ock nådigst åt alle Wäre Biskopar, Superinten¬
denter, Theologi* Doctores, Professores, Pnepositi, Paslores i stä-
derne och på landet, Leclores i gymnasierne, Rectores och Con-
Den 9 April f. m.
191
rectores i scholarne och alle prester i gemen, måge oförändradt
njuta oell behålla efter gammal häfd, sina biskopsstift, prajbende
socknar och hemman, prestegårdar i städer och på landet, indel-
ningsstommar vid deras annexer, tomter, capellanshemman och
boställe, klockarebord, utjordar, ängelegar, torp, bergsbruk och
qvarnställen, med alla deras tillhöriga ägor och lägenheter, hvad
namn de ock hafva kunna, som anten urminnes häfd är på, eller
af andra lagliga skäl kunna bevisas dertill lyda. Hvilka preste-
gårdars bemälle ägor och tillägor presterskapet skola till sitt un¬
derhåll skäl- och lagligen, utan andras förfång bruka och häfda,
eller häfda låta, till vatten och land. Wi vele ock hafva i nåder
confirmerad ali härtills åtnjuten tionde, samt deras pastorater och
rättigheter, så att de skola af vederbörande riktigt utgöras. — —
— — — — Wi stadfäste ock hvad presterskapet härtills åtnju¬
tit uti kyrkoherbergen af Konungstionden, som till Biskopars, Su¬
perintendenters, Professorers vid academier, Lectores vid gymna¬
sier, Rectorers och Conrectorers i scholar, Kyrkoherdars och Pre¬
dikanters i städer och på landsbygden, samt andra Kyrko- och
Schol^e-betjenters, Hofpredikanters, Domkyrkors, Kyrkors och Hospi¬
talers underhåll och lön förordnadt är”.
Pä grund af de skäl jag nu anfört samt den § jag uppläst, anhål¬
ler jag, alt R. o. Ad. måtte afslå ej mindre Frih. Ters medens re¬
servation, än Utskts förslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är i afseende å denna fråga
af samma tanka, som reservanterne, Frihtne Palmstjerna och Ter¬
smeden i fråga om biskopsembetenas indragning hafva framställt,
samt finner mig i hvad jag ämnade yttra, hufvudsakligen förekom¬
men af den siste värde talaren, Hr von Hartmansdorff, och ber
derföre att endast få tillägga en anmärkn., som synes vara under
diseussionen förbisedd och hvartill Frih. Palmstjernas reservation
gifvet' anledning. Deri förekommer nemi.: ”Beträffande biskopar-
nes stora löneförmåner, på hvilka man har sina ögon fästade, så
måste man vid granskningen af uppgifterna derå erinra sig, att
beräkningen är uppgjord för år 1842, då spanmålen, hvaraf de
största inkomsterna utgöras, uppgick lill så högt pris, att SG1
tunnor 5| kappar i Ärkestiftet äro beräknade tili 7,607 r:dr 2
sk. 7 r-.st., eller 8 r:dr 40 sk. per tunna, samt i Linköpings Stift
377J tunnor till 3,130 r:dr £7 sk. 10 rist., eller 8 r:dr 14 sk.
per tunna.” Deraf följer, att när spanmålen icke står i så högt
pris, sä kommer också den här tabellen, som finnes Utskrns be¬
tänk. vidfogad öfver biskoparnes förmenta stora intrader, att icke
så obetydligen förminskas och nedsättas. Men detta är icke enda
skälet, jag har att anföra till yrkande af afslag å detta förslag,
som är gjordt för att begagna som uppslagsända till åstadkommande
af förändring i förevarande hänseende. Så vidt jag vet, är frågan
om denna undersökning icke förberedd. Den siste talaren har
tydeligen utredt, att om man skulle utgå ifrån den grundsats, att
perbendepasto ater icke vidare skulle tillerkännas Hrr Biskopar,
så skulle de komma att lida en sådan nedsättning i sina inkom-
192
Den 9 April f. m.
ser, att flere af dem skulle komma i behof af ersättning ifrån
statsverket. Följden deraf blefve först och främst, att man ej
kunde vidröra denna fråga, utan att ingå i en administrativ öf¬
verläggning, huruvida det vore rätt och late sig göra att skilja bis-
koparne ifrån de embeten de som pastorer innehafva. Dernäst
uppstår den frågan, huruvida icke, i händelse denna princip kom-
me alt göra sig gällande, Stalén skulle fä vidkännas förlust, i st.
f. inkomst. På dessa skäl är jag för min del böjd, icke allenast
att afslä betänk., utan äfven att förkasta det förslag, som blifvit
gjordt till vidare utredning af detta ämne, såsom för närvarande
icke nog utveckladt.
Hr Akerman: Mitt yttrande då jag sist hade ordet, eller
att med den und. skrifvelse, som blifvit föreslagen, åsyftades en
reglering af biskoparnes löneförmåner och att ibland annat bisko-
parne skulle upphöra att tillika hafva prebenden, på det att för-
samlingarne måtte få tillgodonjuta fördelen af egna pastorer, har
af Hr von Hartmansdorff blifvit upptaget, utveckladt och beledsa¬
gat af sådane skäl, som grundat sig på hans insigt af ämnet och
hans erfarenhet, som f. d. Slalssecreterare för ecclesiastikärendena,
hvilka skäl, mycket bättre än hvad jag kunnat framföra, ådaga¬
lagt olägenheterna af det nuvarande förhållandets fortfarande uti
ifrågavarande hänseende. Men sedan Hr von Hartmansdorff detta
fullgjort, har han kommit till en conclusion, som icke kan annat
än högeligen förundra mig, den nemi. att detta förhållande sådant
allt oaktadt borde fortfara, på det att Staten, som troligen icke vill
förse biskoparne med mindre löner än de nu hafva, icke skulle få
vidkännas en utgift. Det är första gången jag hört honom vilja
bespara Staten en utgift, då fråga är att vinna något godt, något
nödigt, och jag hoppas derföre att denna gång det förslag, som
med reservationen är åsyftadt, skall vinna Ståndets bifall.
Hr von Troil: Afven jag blef förvånad öfver den conclu¬
sion, hvartill Hr von Hartmansdorff kommit, med hänseende lill
de premisser, hvarifrån han utgick, emedan jag väntade att yrkan¬
de på ålerremiss vore det resultat, hvartill han bort komma. För
min del och ehuru jag yrkat bifall till Frih. Tersmedens reser¬
vation, så och enär såväl Frih. Tersmeden som Frih. Raab be-
7 o
gärt ålerremiss, och de anmärkningar, som Hrr Akerman, von
Hartmansdorff och Silfverstolpe framställt, synas fordra en närma¬
re utredning af frågan, skall jag afstå ifrån mitt förra yrkande
pä bifall till reservationen och förena mig i anhållan om återre-
miss. I anledning af det här fällda yttrandet, att den bästa löne¬
regleringen vore att taga prebendepastoraterne ifrån biskoparne,
ber jag att få fästa uppmärksamheten derå, att. af samtlige Hrr
Biskopar, är endast biskopen i Calmar den enda, som har sig per-
sonelt tillslaget något prebendepastorat.
Frih. Raab: Till öfrige förut framställda anmärkn:r emot
Hr von Hartmansdorffs yttrande, ber jag att ännu få tillägga en.
Den
Den 9 April f. m.
193
Den värde ledamoten ansåg, att 4 § af PresteSfis privilegier lade
hinder i vägen för en lönereglering i allmänhet, men tyckes all¬
deles icke finna delta hinder om fråga vore, att biskopsprebenden
skulle besättas med andra kyrkoherdar, förmodligen under den
förutsättning, att biskoparne skulle fä ersättning af Staten för för¬
lusten af pastoraten. Jag vet icke eljest huru det är möjligt att
åberopa en § mot andras mening, men icke finna samma § hin¬
drande för sin egen. Man har talat om att markegången var sär¬
deles hög det år, för hvilket biskoparncs löneinkomster i betänk,
finnas förtecknade. Det må vara; men deremot är afkastningen af
hvarje boställe upptagen endast lill 4 proc. af totalvärdet, och så¬
lunda finner jag boställen upptagne lill 120 r:dr, som afkastar
manga gånger den summan, och denna omständighet kan fullt
upp motsvara den högre markegången. Om en eller annan af Hrr
Biskopar skulle befinnas kunna umbära eli eller par lusen r:dr på
sina löner, ber jag Herrarne besinna att flere hundra comministrar
skulle blifva glada och lyckliga öfver det lilia tillskott i inkom¬
ster, sora derigenom komme dem tillgodo.
Hr von Hartmansdorff: Jag torde vara af den siste le¬
damoten missförstådd, dä han sagt, det jag ansett möjligt att skilja
biskoparne ifrån prebendepastoraten utan PresteSl:s samtycke. Vill¬
farelsen har förmodligen kommit deraf, alt jag först sökte utreda
hvad som var rätt i sak och sedan fästade mig vid hvad som var
ogörligt i formelt hänseende, om PresteSt. icke dertill gåfve sitt
samtycke. Men della missförstånd å Frih. Raabs sida bar fram-
bragt den vigtiga bekännelsen af honom, att han icke ansåge
PresteSt:s privilegier vara hinderliga för den lönenivellering, han
yrkar till comministrarnes förmän.
Här bar yttrats förvåning deröfver, alt jag, som ofta talar för
statsanslag, nu velat bespara Staten en utgift, då fråga vore att befria
prebende-paslorater ifrån deras prebende-egenskap. Skälet dertill, i
läll det vore möjligt att, genom PresleSl-.ssamtycke, komma lill den¬
na befrielse, är det, alt under de riksdagar, jag bevistat, kan jag
icke påminna mig, att 11. St. åt Svenska kyrkan beviljat några anslag.
Väl hafva läroverken men ej kyrkan fått sådana, och del skulle vara
intressant att höra om någon ledamot kunde uppgifva ett sådant ex¬
empel. Min farhåga är, att denna undersökning, och den der¬
med åsyftade nivelleringen skulle leda derhän, att biskoparne väl
mistade sina prebendeinkomster, men blefve utan ersättning. I
stället förklarades helt enkelt, att de finge åtnöja sig med sine lö¬
ner sådana de vore. liela följden af förändringen blefve dä, att
biskoparne gjordes lika illa aflönade som åtskillige andre chefer
här i landet redan äro. Detta vore så mycket oriktigare, som
rörande andre chefer åtminstone kunde åberopas, att de fått sina
anslag af Staten; hvaremot kyrkans tjenare väsendtligen fått sina
af den fromma välgörenheten, hvars bidrag Staten redan tillförene
plundrat. Jag anhåller ånyo om afslag å Frih. Tersmedens reser¬
vation.
9 11.
25
194
Den 9 April f. m.
Gr. Frölich, David: I fråga om bifall lill detta betänk,
får jag säga, att det för mig äger föga intresse, just derföre att
jag tinner af de skäl, som Hr von Hartmansdorff anfört, eli bin¬
der för möjligheten alt kunna erhålla några concessioner af Pre-
sleSt. Detta hinder finner jag vara alltför stort för att jag skulle
kunna anse ändamålsenligt alt fullfölja begäran om concessioner. Om
åter man inskränker sig att önska en återremiss å betänk., läg¬
gande någon vigt på den af en reservant föreslagna utvägen att
bos Konungen anhålla 0111 en närmare undersökning, så må jag
bekänna, att jag, i fall Statslltsk. efter återremissen skulle stanna
i en sådan mening, icke, det oaktadt, skulle säga, att intresset för
frågans utgång kunde eller borde vara särdeles lifligt, såvida man
endast holle sig till frågan om biskopslönerne och en indragning
af prebenden. Det skulle först då kunna väcka intresse, om man
antydde derpå, att inga s. k. regala pastorater vidare skulle finnas,
ty skillnaden emellan regala och consistoriella pastorater är det
stora hindret för alt med hopp om framgång kunna yrka på re¬
former i hvad som rörer kyrkan; men att borttaga denna skillnad
vore ett medel att tillvägabringa concessioner af dem, som hafva så
kraftiga privilegier som PresteSl. i nuvarande slund. Denna frå¬
ga om hiskopsembetenas indragning är en uppslagsända, hvilken
varit ifatlad för längesedan; i början bemöttes den med ett visst
hån af de resp. Stånden, och att den nu af denna riksdags Stats-
IJtsk. blifvit upptagen och allvarsamt ventilerad, synes mig ut¬
märka ett tidens tecken, att fastän frågan må vara uppfattad i en
oriklig och ofullkomlig uppslagsända, den likväl till sini kommer
att taga hela kärfvan med sig. Del är för den händelse att B.
o. Ad. finner sig vilja följa med tidens tecken, och som ett litet
tecken dertill återremittera frågan, jag hoppas att StalsUlsk. skall
fullfölja den utväg, som nu är öppnad, nemi. att föreslå en und.
anhållan om frågans utredning i sin helhet; och för en sådan möj¬
lighet har jag tagit mig friheten alt yttra dessa ord.
Hr Åke rman: I anledn. af det påståendet, att denna frå¬
ga skulle röra PresteSbs privilegier, anhåller ja att fä fästa upp¬
märksamheten derå, att det ej föreslås, att man skall ingå med
någon skrifvelse, som stöde i strid med PresleSt:s privilegier, och
all hvad angår PresteShs bestridande, så har Ståndet inskränkt
sig alt afslä betänk., hvilket endast angar hiskopsembetenas in¬
dragning, men alldeles icke beslutat något i fråga om en regle¬
ring af biskoparnes löner. Jag föreställer mig, att Hrr Biskopar
skulle blifva ganska belåtna om de t. ex. kunde komma att utbyta
sina prebendepaslorater mot contenia löner. Beträffande Hr von
Hartmansdorffs uppgift, alt Sländerne aldrig gjört något anslag lill
kyrkans förmån, ber jag att få påminna derom, att Ständerne vid
denna riksdag beviljat 214 t:r kronotionde spanmål lill förbättran¬
de af svagt lönle kyrkoherdars lönevillkor. För öfrigt vill jag
förena mig med Hr von Troil i begäran om återremiss.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har, på den fråga jag
till honom framställde, svarat med ord, som skulle varit raina,
Dan 9 A pril f. m. 195
men dem jag likväl aldrig fällt. Hr Akerman har i öfrigt be¬
svarat Hr von Hartmansdorff, att för den ifrågaställa undersök¬
ningen (innes så myckel mindre något hinder ä PresleSt:s sida,
som nämnde Stånd ännu icke yttrat sig öfver Frih. Tersmedens
reservation. Till den upplysning, som Hr Akerman nyss lemnat
Hr von Hartmansdorff rör:de de 214 tune, her jag att få lägga
en annan, eller att 50 t:r blifvit gifna till Wisby domkyrka.
Hr von Hartmansdorff: Den värde ledamoten, som er¬
inrat mig, alt 214 t:r kronotionde spanmål blifvit anslagne till
förbättring af vissa svagt allönade pastorers inkomster, får jag till¬
baka påminna derom, att samma 214 Ur voro tagna ifrån andra
pastorater och således ifrån kyrkan. Men de kunde tagas ifrån
andra pastorater, derföre, att PresteSt. dertill samtyckte vid en
föregående riksdag, och emedan denna spanmål bestod af s. k. be¬
haglig tids förläningsspanmål.
Ofvertäggningen ansågs härmed vara slutad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.,
föreslagit, att Utskms lil låt. måtte läggas till handlingarne med
förklarande, att R. o. Ad. vore obehörigt att upptaga detsamma
till pröfning; men då de flere i ämnet till Utskm remitterade mo¬
tioner bland annat innehöllo det förslag, att tillförlitlig upplysning
måtte inhemlas om verkliga beloppet af biskoparnes löner, och att
dessa löner borde regleras till hvad tjenstemän åtnjuta uti dermed
jemförtiga befattningar, samt detta förslag icke i något afseende
vore stridande emot grundlagen, ansåge H. Ex. R. o. Ad. icke
vara berättigad! att undandraga sig att upptaga frågan lill pröf¬
ning, utan att, om Utskms utlåt, i den form det blifvit framstäldt
skulle befinnas nied grundlagens stadganden oförenligt, ett sådant
förhållande föranledde lill ålerremiss eller afslag; hvadan H. Ex.
nu försl finge hemställa, om R. o. Ad. ansåge de emot Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms utlåt. N:o 83 gjorde anmärkmr för¬
anleda till detsammas återremitterande.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. behagade afslä
förevarande utlåt.
Ropades äfven ja och nej; hvarpå II. Ex. tillkännagaf, det
han trott sig finna, all vid denna sednare propositions besvarande
ja varit öfvervägande.
Hr von Troil begärde votering.
Sedan härefter R. o. Ad., på hemställan af H. Ex. H r Gr. o.
Landtm, beslutat att åtskiljas, efter slutad votering och sedan
några från Utskm inkomne mål blifvit bordlagde, upplästes till ju¬
stering och godkändes följande voler.propos.:.
Den sorn afslår Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
utlåt. N:o 83, i anledn. af väckte frågor, dels om biskopsembe-
tenas indragning och dels om reglering af de utaf biskoparne in-
ucbafvaiule löneföruioner m. m., voterar
ja;
196
Den 9 April f. m.
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer Ulsk:ns förenämnde utlåt, att återremitteras.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 55.
Nej — 41.
Lades på bordet följande från Utskm inkomne utlåtm, be-
tänkm och mern., nemi. från
Banco- och Lag-Utskotten:
N:o 2, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utskrns betänk.
N:o 1, med förslag till lag för enskilde banker samt villkoren för
dessas rörelse;
Lag- samt A lim. Be-sv.- o. Ekon.Ut sk o t ten:
N:o 31, i anledn. af väckte frågor om ändringar och tillägg
uti K. förordningen om prestval d. 1 April 1843;
N:o 32, i anledn. af väckt motion om inskränkning i tiden
för besvärs anförande öfver sockenstämmobeslut;
N:o 33, i anledn. af väckt fråga om återupplifvande af 10
cap. 8 § Byggn.b:n;
N:o 34, i anledn. af väckt fråga om upphörande af Kammar-
collegii domsrätt i vissa ekonomiska mål;
N:o 35, i anledn. af väckt motion om åläggande för socken¬
nämnd, att draga försorg om den i K. förordn. d. 9 Nov. sisth
år föreskrifna inteckning af lifstidsstädja och undantagsaftal;
Stats-Utskoltet:
N:o 260, med förslag till voter.propos:r, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut i fråga om en del af de i sammahang med 6:te
hufvudtiteln för en gång eller för vissa år ifrågasatte statsbidrag;
N:o 261, i anledn. af anmärkmr vid Ulsk:s under N:o 227
afgifna betänk., ang:de ett låneunderstöd för återuppbyggande af
Conradsforss bruk;
Banco-Utskottet:
N:o 51, i anledn. af väckt fråga om åstadkommande af prof
på ett förbättradt sedelmynt.
II. 11. o. Ad. åtskildes kl. \ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
De ii 9 April e. m.
197
Onsdagen den 9 April 1845.
Plenum kl. (5 e. m.
Justerades pleniprot:n för d. 11 sisth Mars f. och e. m.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ef¬
ter att i förmiddagens plenum hafva afslagit Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskms utlåt. N:o S3, behagade äfven afslå Ilederv.
BondeStis då föredragna inbjudning i denna fråga.
Ropades ja.
Härefter justerades 7 prot.utdr. innefattande R. o. Ad:s i för¬
middagens plenum fattade beslut, jemte det nu i afseende på sist¬
nämnde inbjudning vidtagna beslutet.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Frih. Palmstjerna, Carl Otto, ånyo på bordet
Const.Utskis d. 2 dennes f. m. första gången bordlagda mein. N;o
34, med förslag ang:de tillägg i 2S § Reg.F., åsyftande villkorlig
befordringsrätt för utländske män lill vissa embeten och tjensler.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Gr.
Lagerbjelke, Gustaf, och Hr von Troil, Samuel Gustaf,
Coust.Utsk:s d. 2 dennes f. m. på bordet lagda mern. N:o 35,
med förslag om tillägg i 87 § Reg.F. och 33 § Riksd.Ordu., syf¬
tande dertill, all R. St. må kunna åt förstärkt LagUtsk. uppdraga
deras gransknings- och beslutanderätt i lagfrågor, som blifvit af
Konungen väckte.
Föredrogs och bifölls SlatsUlsk:s d. 2 dennes f. m. på bor¬
det lagda utlåt. N:o 247, i anledn. af väckt motion om skalllagde
vattenverks befriande helt och hållet eller till någon del frän
grundräntas framlida utgörande, då de i följd af sjöars eller ström¬
mars sänkning eller aftappning utrifvas eller förändras.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 248, i anledn. af RiksSlms skiljaktiga beslut, ronde voterings
anställande i förstärkt SiatsUtsk. öfver åtskillige i betänk:ua N:ris
54 och 184 omfnrmälde frågor.
Vid föredragning af den uti detta utlåt, förekommande första
punkt, innehållande inbjudning till R. o. Ad. samt PrestcSt., att
instämma i Borgare- och BondeStms beslut, rör:de und. skrifvelse
till K. M. om vidtagande af sådane åtgärder, hvarigenom Krigs-
hofrälten kunde upphöra och dess befattning på Rikets Hofråtter
öfverflytlas, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer vördsam¬
mast, att Ståndet vidblifver sitt förra beslut.
198
Den 9 A pr il e. m.
Oppa härefter framställd propos. fann R. o. Ad. sig icke kun¬
na antaga Utsk:s förevar, inbjudning, utan vidblef R. o. Ad. sitt
i ämnet förut fattade beslut.
I öfriga delar lades StatsUlsk:s utlåt. N:o 249 till hand-
lingarne.
Föredrogs och bifölls StalsUtsk:s d. 2 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 249, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Kammar-
collegii berättelse, ang:de Sala silfververks ränte-ersättningsfond för
redogörelsetiden från och med den 1 Nov. 1S39 lill samma dag
år 1S42.
Föredrogs och lades till handlingarne StalsUtsk:s d. 2 dennes
f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 1250, i anledn. af erhållne åler-
remisser å betänk. N:o 177.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d. 2 dennes f. m. bordlagda
utlåt. N:o 251, i anledn. af erhållen äterremiss å betänk. N:o
199, rör:de löneförbättringar åt vissa kyrkoherdar af indragen be¬
haglig tids förläningsspanmål.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 2 dennes
f. m. på bordet lagda mern. N:o 252, i anledn. af erhållen åter-
remiss å utlåt. N:o 201.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 2 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. N:o 32, i anledn. af Riksdagsfullm. Matts Pehrssons från
Stockholms län motion, ang-.de nedsättning af personliga skydds¬
afgift och deuna afgifts användande till folkundervisningens be¬
främjande.
Hr von Hartmansdorff, Aug., begärde, att delta betänk,
måtte få ytterligare hvila på bordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då denna fråga icke synes
mig vara särdeles vigtig, så hemställer jag till Hr von Hartmansdorff,
huruvida icke den kunde få af R. o. Ad. företagas till afgörande.
Hr von Hartmansdorff: Min begäran om bordläggningen
föranleddes deraf, att delta betänk, icke hade blifvit till mig ut-
deladt, så att jag derom icke visste annat än hvad rubriken in¬
nehåller, men sedan betänk, nu blifvit mig tillsläldt, afstär jag
från bordläggning deraf.
Uppå härefter framställd propos. blef Bevilln.Utsk:s betänk.
N:o 32 af R. o. Ad. bilället.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Här förekom¬
mer nu på listan BancoUlsk:s meni. N:o 45, innehållande ett utlåt,
i anledn. af Biskop Agardhs motion om afhjelpande af den yppade
penningeförlägenheten och botemedel derför för framtiden. Al
UlsLs utlåt, finner man, alt Utsk. refererar sig lill hvad det fram-
Den 9 A pr il e. m.
199
slällt i betänk. N:o 44. Alltså får jag anhålla, alt detta betänk.
N:o 45 malle blifva uppskjutet och företagas sedan BancoUtsk:s
betänk. N:o 44 blifvit afgjordt.
R. o. Ad. biföll alt, på sätt Hr von Hohenhausen hemslällt,
med pröfningen af BancoUtsk:s mern. N:o 45 skulle anslå till R.
o. Ad. afgjort samina Ulsk:s utlät. N:o 44-
Föredrogos och bi föl los BancoUtsk-.s nedannämnde d. 2 den¬
nes f. m. på bordet lagda mern. och utlålm:
N:o 4(>, i anledn. af väckt fråga om förändring i grunderne
för R. Sits Banks förvaltning;
N:o 47, i anledn. af väckt motion, att vederhäftighetsbevis,
utfärdade af den i hvarje församling valde socknenämnd eller för¬
samlingens pastor, måtte för lånsökande i discontverken såsom gil-
tige anlagas; samt
N:o 48, i anledn. af väckt motion om inställande tills vidare
af hela och halfva silfverriksdalrars ulmyntning m. m.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: På listan före¬
kommer nu i ordningen PrestcSl:s prot.uldr. med inbjudning att
deltaga uti del fallade beslutet, att den obegränsade fond i Ham¬
burg, för hvilken del silfverköp, som af R. St. blifvit beviljadt,
får äga rum under dessa veckor, skulle äfven för framtiden kom¬
ma att bibehållas under vinlermånaderne ifrån och med Novem¬
ber till och med Maj. Jag tror det kan vara mycket skäl alt
uppskjuta afgörandet af denua fråga intill dess finaucebetänk. är
afgjordt, och anhåller om propos. derpå.
R. o. Ad. biföll, uppå af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., i
anledn. häraf framställd propos., att med pröfningen af ifrågavar.
inbjudning skulle anstå till R. o. Ad. afgjort BancoUlsk:s utlät.
N:o 44.
Föredrogos och lades lill handlingarne SialsUlskis nedannämnde
d. 5 dennes f. m. på bordet lagde meni.:
N:o 253, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksStms
olika beslut, ronde grunderne för den blifvande allmänna bevill-
ningen samt föreskri lierne för tillämpningen deraf;
N:o 254, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, rör:de curhusafgiftens fortfarande;
N:o 255, ang:de verkställd omröstning i frågan om infriande
af K. Krigscollegii arlilleri-afdelnings skuld för inköp af Marie¬
bergs egendom;
N:o 256, om verkställd votering i en fråga, rör:de det an¬
slag, hvarå utgifter af provision, porto m. m. för inköp af vexlar
ä utländskt mynt böra afföras; samt
N:o 257, ang:de skedd omröstning i anledn. af skiljaktiga
beslut i frågan om anslag till slöjd-expositionernes befrämjande.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
200
Den 9 April e. m.
d. 5 dennes f. m. pä bordet lagda utlåt. N:o 94, i anledn. af väckt
fråga om förändrad reglering, af tjenstgöringsturen för Blekinge
läns båtsmän.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 5 den¬
nes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 85, i anledn. af väckt fråga
om förnyad reglering af slädernes båtsmanshåll.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Denna fråga är verkligen vigti-
gare än SlalsUtsk. synes hafva uppfattat densamma. Den nya re¬
gleringen af båtsmanshållet i städerna är i min tanka mycket
orättvis och uppgjord på en alldeles falsk grund. R. St. hade vid
1828—1829 årens riksdag begärt en förändrad reglering uti detta
båtsmanshåll och stödt sin begäran på de gamla grunder, som
voro lagda för denna rotering, hvarvid i synnerhet afseende fästas
på städernes ägande jord. Derefter behandlades denna fråga af <
Sjöförvaltningen samt Krigs- och Kammarcollegierue. Dessa Cnl-
legier funno, att den grund, som R. St. föreslagit, icke var den
mest passande, utan föreslogo K. M. att till R. St. aflemna en
nåd. propos. derom, att städernes båtsmansrolering skulle utgå ef¬
ter bevillningsgrund, nemi. efter ett medium af de fem föreg:de
årens bevillningssummor, i förhållande hvarefter hela båtsmans¬
hållet skulle fördelas. 11. St. antogo dessa grunder, men inryckte
i sitt beslut hvad som StatsUtsk. äfven har åberopat, nemi. att
dessa grunder skulle kunna undergå förändringar i följd af sig
yppande omständigheter. Det visade sig snart för den, som skulle
handlägga verkställigheten af denna nya rotering, att grunden var
högst felaktig, ty man hade icke nog besinnat, att sjelfva städer¬
nes taxeringar verkställas efter så olika beräkningssätt, att deraf
icke kunde hemtas någon säker grund för den nya roteringen. I
sig sjelf synes det väl också vara rättsvidrig!, att en grundskatt
utgår efter en bevillningsgrund. Följden af denna nya rotering
har blifvit, att Stockholms stad ensam bär nära hälften af den
rotering, som alla öfriga städer i Sverige tillsammans utgöra. Detta
kommer deraf, att taxeringsvärdena inom Stockholms stad äro re¬
lativt ojemuförligt högre, än inom de fleste öfrige städer i Riket.
Jag skulle tro alt när denna fråga föredrogs inom StatsUtsk.,
och den nya roteriugsgrunden befalis felaktig och bristfällig i af¬
seende pä en stad i Riket, Utsk. bort finna samma anledning till
förändring deruti i afseende på Rikets öfriga städer, som Utsk.
säger sig hafva funnit i afseende pä Fahlun. Jag ber blo(d att
för Ståndet få framställa, att Sveriges städer äga omkring 03,000
tunnland jord, hvaraf Slockholm icke äger mer än bestående
i bara gråstensklippor, hvaremot den jord, som tillhör de öfriga
städerna, är den mest fruktbara, som Sverige äger. Dessa 63,000
tunnland borde, om de rätt värderas, nära nog bära hela bäts-
mansroteringen af något öfver 800 man. Genom den nya grun¬
den för roteringen har uppkommit en bevillningssumma af 377,819
r:dr 21 sk. 11 r:st., på hvilken hela roteringen blifvit fördelad.
Derigenom har Stockholms stad ensamt erhållit 437 båtsmän, och
alla
Den 9 April e. m.
201
alla de andra städerna tillsammans resten af de 879. Således äger
Stockholm i det närmaste sä, som jag nyss sade, hälften af hela
denna rotering.
Nu har Fahlu stad klagat öfver, att den har en allt för hög
rotering, nemi. 7 båtsmän. Det linnes likväl andra släder i Di¬
ket, som synas jemngoda med Fahlun, eller kanske lill och med
mindre i rörelse och egendom, hvilka äro högre roterade. Jag
vill t. ex. nämna Ystad, sorn har 9| båtsmän, Carlshamn med 10J
båtsmän, Borås med 8j båtsman; men hvad som synnerligen tyc¬
kes bevisa alt denna rotering är oriktig år, att, om man jemför
Götheborg med Slockholm, sä linner man, all Götheborg äger 80|
båtsmän, dä Stockholm äger 437, ehuru Götheborg med en folk¬
mängd af $ mot Stockholms, hvilken lill det mesta är sysselsatt
med borgerlig näring, icke för sin näring skallar mera än 25.350
r:dr, under (let alt Slockholm skallar 134,9S3 r:dr. Vill mångå
vidare, sä ser man, att Gefle har 20 båtsmän, och skallar för
borgerlig näring endast 8,430 r:dr o. s. v. Man skall äfven lin¬
na, att staden Westervik med Gamleby köping endast har 3|
båtsmän.
Alla dessa förhållanden, som jaj förmodar alt StalsUtsk. va¬
rit i tillfälle att laga kännedom utaf, dä Disk. äger K. M:s nåd.
skrifvelse af den 21 Sept. 1839, lyckas mig hafva boil fästa Stals-
Utsk-.s synnerliga uppmärksamhet på det bristfälliga uti delta ro-
teringssätt, och jag skulle tro, all StalsUtsk. dä tiel tillstyrkt för
en enda stad i Riket en afskrifning af den, som Utsk. lyckt sig
finna, allt för höga rotering, sorn varit denna stad ålagd, och före¬
slagit denna rotering* läggande på de öfriga städerne, Slals-
Ulsk. snarare skulle hafva haft anledning att begära en revision
af hela denna del af indelningsverket, hvilken, efter hvad jag ta¬
git mig friheten förut nämna, innebär de största orättvisor. —
På grund af hvad jag nu lagit mig friheten anföra, anhåller jag
om äterremiss af detta betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, begärde upplysning, hu¬
ruvida underrättelse om BorgareSi:s beslut i ämnet hade ankom¬
mit, i anledn. hvaraf underl. Ridd.secret. tillkännagäf, att prot.-
utdr. rörrde pröfningen af förevarande mål inkommit endast frän
BondeSt., som bifallit Utskms utlät.
Frih. Pal ms t jer na: Då i beslutet om fördelning af båls-
manshållet på alla Rikets släder blifvit lemnad öppen rätt att vid
hvarje riksdag hos R. St. göra anhållan om den förändring i den¬
na reglering, hvartill städernas stigande eller sjunkande välstånd
eller andra omständigheter kunde föranleda, och någon sådan an¬
hållan derom icke ifrån någon stad utom ifrån Fahlun till R. St.
inkommit; så har StalsUtsk. ansett, att något förslag till förän¬
dring uti den reglering, som så nyligen genom K. M;s och R. St:s
beslut blifvit vidtagen i afseende på båtsmanhållet, icke borde äga
rum. StalsUtsk. har ansett, att den stad, som förmenade sig vara
förnärmad genom den skedda regleringen, ägde att begagna sin
9 H. 26
202
Den 9 April e. m.
lätt att anföra de skäl, hvarpå staden kunde grunda sin obelåten¬
het med en sådan reglering, och att, då ingen sådan framställ¬
ning ägde rum, icke någon förändring borde komma i fråga på
någon enskild motionärs framställning, och aldraminst någon re¬
vision af hela fördelningen kunde äga rum, sedan R. St:s beslut
och K. M:s circulär om grunderne derför varit i fullkomlig öf¬
verensstämmelse.
Att andra grunder för fördelningen af bålsmanshållet emel¬
lan städerne hade kunnat vidtagas, det medgifver jag gerna; men
det är ganska svårt att säga, hvilka grunder hade blifvit rättvisare.
Att antaga den grunden, som Gr. Horn i förbigående anlydl, nemi.
vidden och beskaffenheten af den jord, som blifvit städerne till¬
delad, anser jag för min del hafva varit ganska oriktigt, enär jor¬
den är tilldelad städerne för helt annat ändamål, och slädernes
skyldighet att hålla båtsmän icke har något sammanhang med
deras donerade jord. Slädernes skyldighet att hålla båtsmän, har
sitt ursprung egentligen deraf, att personer, passande till sjöfolk,
funnits i städerne och fordomdags blifvit prässade. Sedermera
hafva slädernes åliggande att hålla båtsmän tid efter annan un¬
dergått åtskilliga förändringar, tills det slutligen blifvit förvandladt
till afgift i penningar. Således har bålsmanshållet mera samman¬
hang med slädernes folkmängd, rörelse, sjöfart och handel, än
med den jord, som är lill dem donerad. Det är nämndt, alt
Stockholm äger ungefärligen hälften af hela skyldigheten i afseende
pä bålsmanshållet. Jag tror, alt detta är med rälla, om man
tager i betraktande Stockholms handel och rörelse, som torde upp¬
väga alla de öfriga slädernes i Riket tillsammans. Stockholms
folkmängd utgör nära J af alla slädernes; men om man summe¬
rar rikedomen eller förmögenheten i Stockholm, så torde den räcka
till att uppväga ali den förmögenhet, som finnes i de öfriga stä¬
derne. Ser man på rörelsen, så torde äfven i det afseende! sam¬
ma förhållande äga rum. —> Jag tillstyrker således bifall till Clskis
betänk.
Frih. Cederström, Jaeob: Gr. Horn har sammanblandat
betänk. N:o 85, som är föredraget, med N:o 86, som icke är
föredraget. För öfrigt är det ett rent misstag, att icke slädernes
jord ingått lill sitt fullkomliga värde i denna taxering. Det låg
i slädernes intresse att uppgifva värdet af jorden så högt som
möjligt, för alt roteringen till största delen skulle falla pä jorden,
men såsom roteringsgrund logos såväl slädernes jord, som hus och
tomter samt borgerliga rörelse. På dessa grunder skedde fördel¬
ningen på Rikets alla städer med en divisor tagen af båtsmans-
liållets antal för städerne, så alt städerne icke nu hafva mer än
enkelt det antal båtsmän som fordom, utan fördubbling. Sålunda
hafva de kommit till den lindriga roteringen, som de nu hafva.
I stället för att Stockholm utgjorde 100 båtsmän in natura, så
hafva de nu lika många som hvarje annan stad i Riket efter of-
vannämnde grund, men på vacance. När nu detta förhållande
blef på grund af R. St:s utredning ändradt, och ändtligen defini-
D e ii 9 A p i' i 1 e. m.
203
Ii vt afgjordt, så kan, på sätt Frih. Palmstjerna nyss yttrat, icke
någon rubbning ske annorlunda, än alt vid hvarje riksdag nå¬
gon stad anmäler, att dess borgerliga rörelse nedsjunkit så, att
den nödgas fordra nedsättning i bätsmanshållet. Någon sådan an¬
mälan har nu icke skett, och någon anledn. lill rubbning uti den
faställda grunden för roleringens fördelning finnes således icke.
Jag får alltså tillstyrka bifall till StatsUtskis betänk. N:o 85, och
det så mycket hellre, som jag får påminna, alt båtsmanshåll för
släderne lill en början utgjordes af hvar 10:de borgare. Se¬
dermera har delta blifvit nedsatt till ett arbilrårt antal af S72
båtsmän, olika fördelade på Rikets särskilda städer. Seder¬
mera kom en period, då man flyttade dessa båtsmän i småsläder-
ne till det mesta på bara jorden, hvarefter man helt och hållet
befriade dem ifrån allt deltagande uti bevillningens utgörande.
Klagomål häröfver vid hvarje riksdag ledde ändtligen dertill, att
förhållandet blef utredt och den grund fastställd af K. M. och
R. St., sorn för närvarande finnes, hvarigenom fördelningen blifvit
rättvis, och då öfver 200,000 r:dr capilalvärde i städerne mot¬
svarar hvarje båtsman, under det att på landet högst fyra man¬
tal mäste utgöra en båtsman, så måste man förundra sig öfver
alt någon klagan kan äga rum.
Gr. Horn: En värd talare har fästat R. o. Adis uppmärk¬
samhet derpå, att det skulle tillkomma de särskilda riksdagsmän-
nerna frän orterna och städerna i Riket att anföra besvär öfver
den felaktiga grunden för eller verkställigheten af roteringen, för att
dymedelst deri vinna rättelse. Jag vågar likväl vara af en annan tan¬
ka och tror, att det är mindre afseende på locala fördelar, som
bör sysselsätta riksdagsmännen. Jag skulle tro, att rätta vägen
för städerne att fä ändring derutinnan vore att anföra besvär hos
K. M. och att på grund deraf K. M. skulle kunna linna lämpligt
att öfverlemna frågan till R. St. Jag känner speciell, att Stock¬
holms stad hos K. M. i tind. anfört besvär öfver den rotering,
som drabbat denna ort. Jag vet äfven att en riksdagsman ifrån
Stockholms stad har väckt motion i samma ämne.
Den af mig citerade frågan rör:de Fahlu stad, visar också,
att man ifrån R. St:s sida varit uppmärksam på frågan. Frih.
Palmstjerna har väl medgifvit, alt grunden kunde vara bättre, och
alt den icke vore så fullkomligen riktig, men Frih:n har med
detsamma också förklarat, att stadsjordens rotering icke vore så
riktig, som rotering af sjelfva förmögenheten inom släderne. Jag
får då, på grund af hvad Frih. Cederström sist nämnde, äfven
medgifva, att borgerlig rörelse varit onererad med bålsmanshället,
men att äfven vid åtskilliga riksdagar slädernes jord tagits i be¬
traktande för detta onus, och att denna åsigt sednast i Konung
Gustaf III:s tid gjort sig gällaade. Att meningen varit, att ifrån
städerne erhålla dugligt sjöfolk skulle jag vilja betvifla, emedan
våra uppstäder troligen icke äro i tillfälle att lemna sådana. Af¬
ven kan jag icke finna den grund riktig, som Frih. Palmstjerna
uppgifvit, att Stockholm, såsom inneslutande inom sig så mycken
Den 9 April e. m.
rikedom, skulle vara skyldig att i förhållande dertill deltaga uti
voteringen. Grunden för roteringen är likväl icke utsträckt till
all förmögenhet, emedan delta vöre en ännu orättvisare grund,
dä grundskatten naturligtvis mäste drabba någon verklig grund¬
förmögenhet och icke den rörliga capilalförmögenheten. Det är
icke eller den sorn är roterad, utan del är den borgerliga rörel¬
sen, emedan den är hufvudgrunden för roteringen. Dernäst tagas
hus och tomter i städerne till grund, men visserligen icke den
öfriga förmögenheten, som (innes der, och i Stockholm finnes en
betydlig capilalförmögenhel, som dervid icke får tagas i betrak¬
tande. Om man således blott jemför den borgerliga rörelsen jemte
egendomsvärdet af hus och tomter, så skulle jag tro, att Stock¬
holm på intet vis skulle motsvara halfva förmögenheten inom alla
städerne, utan kanske blott \ eller pä sin höjd ^ deraf.
Att detia ärende blifvit sä handlagdt som det varit vid riks-
dagarne, dertill torde K. o. Ad. läll kunna inse orsaken; emedan,
för det första de 3:ne Stånden, måhända utan att rätt eftersinna
följderne, hafva instämt uti BorgareSt-.s beslut uti detta fall, och
Stockholms representanter hafva naturligtvis i denna fråga blifvit
öfverröstade. Jag måste således fästa en särdeles vigt vid denna
frågas handläggning och äger dertill en särskild förpligtelse i detta
fall, emedan jag innehar en plats uti en comité', som inom Stock¬
holms stad har sig öfverlemnadt att reglera delta förhållande, och
det är just derigenom som jag har varit i tillfälle alt närmare
betänka det orättvisa i sjelfva roteringsgrunderné. Jag medger,
alt deu nu tillstyrkta grunden visserligen varit den lättaste alt
vidtaga; men den andra och, såsom jag tror, säkraste grunden för
roteringen, vore i främsta rummet stadsjordens värde, hvars rälta
uppskattning visserligen hade medfört mycket besvär, men detta
hindrar likväl icke mig att finna den nu vidtagna grunden orätt¬
vis. Jag nödgas begära, att R. o. Ad. ville fästa StatsUlsk:s upp¬
märksamhet derpå, att detta ämne borde undergå en ny behand¬
ling. Jag har måst fästa mig vid föredragningen af betänk. N:o
85, emedan eljest möjligheten skulle helt och hållet afskäras, att
fä en rättelse i det näst påföljande betänkandet, som rörer Fahlu
stad. Jag skulle tro, att det hade varit bättre, om Ulsk. hade i
ett sammanhang behandlat denna fråga, men då man gjort såsom
skett, så har del måhända varit i beräkning att komma lättare
ifrån saken. Jag får således vördsamt begära, att R. o. Ad. för
sin del behagade återremittera detta betänk., och att äfven N:o Sfi
mätte få följa med, på den grund som jag tagit mig friheten
nämna, nemi. att jag anser regleringen af det felaktiga förhållan¬
det. böra utsträckas längre än till det speciella fall, som SlatsUtsk.
nu har uppgifvit.
Hr Rå fel t, Anton: Då Grefve Horn redan vidrört be¬
tänk. N:o 86, ehuru vi nu discutera betänk. N:o 85, sä får jag
äran upplysa, att orsaken, hvarför de sammansatte Ulskm gjort
detta tillstyrkande, är den, att magistraten i Fahlun hade lemnat
en felaktig uppgift i afseende på bevillningen för Fahlu stad,
Den 9 April e. m.
205
hvarigenom densamma hade blifvit upptagen högre än den verkli¬
gen är, så att Fahlun hade fått 3me båtsmän mera än sladeu
verkligen skulle hafva. I anledning deraf har staden klagat hos
K. i\I., och K. M. har i gifven resolution anvisat detn alt söka
ändring hos R. St.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Oansedt de hegge sista
lalarne hafva fästat sig vid betänk. N:o 86, hvarigenom den för¬
del kunde vinnas att detsamma skulle kunna afgöras ulan discus-
sion när det förekommer, så tror jag likväl det rätta vara, att
nu endast hälla sig lill betänk. N:o 85.
Gr. Horn har klandrat den grund, sora af Rikets sednast för¬
samlade Ständer och af K. M. är antagen, för bätsmanshållets ut¬
görande, nemi. bevillningen. Jag skulle deremot tro, alt della
just är den rälla grunden derför; ty jag kan icke se någon bättre
grund än bevillning af den synliga förmögenheten, af hus och tom¬
ter och den borgerliga rörelse, som skaffar inkomst. Dessutom
är den grunden sä nyligen antagen och båtsmanshållet derefter
uppgjordt, att jag skulle tro, att äfven om den vore något felaktig,
bör man bibehålla densamma så länge tills man med säker¬
het fått kännedom om dess brister, hvilket jag tror ännu icke
är förhållandet. Det är visserligen sant, att en representant frän
Slockholm har väckt motion härom, men förhållandet är dock
icke det som Gr. Horn tycktes vilja antyda, att Stockholms re¬
presentanter i denna fråga blifvit öfverröslade, ty åtminstone inom
det sammansatta Utsk., der, om jag minues rätt, del fans 2:ne
representanter ifrån Stockholm, yttrade sig ingen af dem emot sa¬
ken, ulan förenade sig med de öfrige Utsk:s-ledamölerne. Nu har
jag sedermera äfven hört, att BorgareSt. bifallit detta betänk., så
alt jag för min del icke kan finna något skäl för R. o. Ad. att
bevilja återremiss, utan anhåller om bifall lill betänk.
Frih. Palmstjerna: Jag ber alt få fästa uppmärksamheten
derpå, att dessa båda utlåtra, som nu åro omnämnda, N:ris 85 och
86, icke äga med hvarandra någon särdeles gemenskap, emedan
N:o 85 angår frågan i sin helhet och allmänlighet, hvaremot N:o
86 angår en enstaka fråga, som, hvad beslut än fattas om N:o 85,
oberoende deraf kan bifallas eller afslås; enär N:o 86 blott rörer
förhållandet inom Fahlu stad, och en vid uppgifterne derifrån till¬
kommen missräkning. Om således detta betänk, afslås, så rubbas
icke derigenom det närvarande förhållandet på något sätt. Bifal-
les det åter, så blir detta blott ett litet tillägg till det allmännare
beslutet, utan att på något sätt vidröra, förändra eller rubba grun-
derne för sjelfva fördelningen af bålsmanshållsskyldigbelen, och
det är just ensamt om grunderne, som det nu föredragna betänk.
N:o 85 handlar. Jag fortfar att tillstyrka bifall på betänk.
Gr. Horn: För att gifva R. o. Ad. något skäl för de på¬
ståenden jag tagit mig friheten framställa om det orättvisa i sjelf¬
va grunden, har jag äter begärt ordet. Jag vill minnas, att t. ex.
Södertelje stad hade 10 båtsmän. Naturligtvis var detta orimliga
206
Den 9 April e. m.
onus pä den Iilla köpingen vida större, än det på grund af det
ringare taxeringsvärdet kunde blifva. På grund deraf fick staden
blott en båtsman. Naturligtvis måste det emot en båtsman sva¬
rande taxeringsvärdet derigenom komma alt stiga i förhållande
såsom 1 lill 10. Om jag hade velat taga bevillningen till grund
för en allmän rotejemkning, så skulle jag borttagit hela roterings-
besväret, och satt en taxering på grund af del högre värde, som
släderne derigenom vunnit. Då bade jag kunnat sedermera re¬
glera, om jag ville taga en rörlig förmögenhet till basis för en
grundskatt, hvilket jag aldrig kan tro vara det rätta. Nu har
återigen mannamån och orättvisa uppkommit derigenom, att man
beräknat det låga taxeringsvärdet på grund af det större onus, som
är borttaget.
Att BorgareSt. är benäget för hela denna reglering, det be-
tviflar jag visst icke, emedan onus af håtsmanshållet är kastadt
ifrån borgerlig näring lill hus och tomter, som icke förut varit
dermed belastade. Detta är således en helt och hållet ny rote¬
ring, som hvilar på egendomsägare inom städerne, hvilka förut
varit fria från detta onus, och det är naturligt att i denna fråga
de öfriga städernes representanter ovillkorligen måste öfverrösta
Stockholms stads representanter. Jag förmodar att dessa sednare
hafva insett olämplighelen att ingå i denna strid. Frågan om
rättelse i detta afseende synes mig ganska vigtig, emedan den verk¬
ligen rörer allmän rätt i landet, mera än den enskildes rätt; ty
denna rotering drabbar numera icke enskildt städernes borgerskap
eller borgerliga rörelse och den jord, som tillhör densamma. Jag
ber alt få fästa R. o. Adis uppmärksamhet derpå, att om ingen
allmän reglering kommer att äga rum, så förfaller naturligtvis hela
den fråga, som jag tagit mig friheten väcka, med afseende på
StatsUtskis tillstyrkande uti betänk. N:o 86. Jag fäster mig just
dervid, att dä Utsk. begär jemkning af ett bestämdt fall, densam¬
ma äfven måste utsträckas till de öfriga, ty jag tror, att om Utsk.
hade insett det bristfälliga uti taxeringen i allmänhet, lika så väl
som i det enskilda fallet för Fahlu stad, så hade det icke kunnat
undgå dens uppmärksamhet, som velat jemföra dessa taxeringsvär¬
den, att finna, att deras relativa förhållande är det mest oriktiga,
som kan uppställas. Det är på grund deraf sora jag tillstyrker,
att R. o. Ad. nu ville bifalla, att detta vigtiga ärende måtte ånyo
få af Utsk. lagas i öfvervägande.
(jfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns utlåt. Nio 85
gjorde anmärkmr föranleda lill återremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o.
Ad. behagade bifalla förevarande utlåt.
Denna propos. besvarades med starka ja jemte några nej, hvar¬
på H. Ex. förklarade, det han trott sig finna, att R. o. Ad. bi¬
fallit densamma.
Den 9 April e m.
207
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utskms d. 5 dennes f. m. på bordet lagda utlål:n:
N:o 86, i anledn. af väckt fråga om nedsättning i båtsmans-
roteringen för Fahlu stad; och
N:o 87, ang:de väckt fråga om lindring för ägarne af ön
Hanö i ulgifterne till lotsars underhåll.
Föredrogs Stats- samt Allni. Besv.- o. Ekon.Ulskins d. 5 den¬
nes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 88, i anledn. af väckt mo¬
tion om reorganisation af Gottlands nationalbeväring.
Frih. Cederström, Jacob: Med Utsk:n instämmer jag full¬
komligt deruti, att i en sådan militärisk organisationsfråga, som
den om nationalbeväringen på Gottland, Ständerna icke kunna la¬
ga initiativet. Men Ulsk:n hafva efter denna premiss likväl ingått i
en icke obetydlig förändring af denna organisation, då de föresla¬
git, att beväringsliden skulle framflyttas från femton års ålder lill
det år, dä ynglingen manlalsskrifves. Hade Utsk:n betänkt afsigten
med att låta ynglingar vid femton års ålder ingå i beväringsskyl-
digheten, så bade Ulskrn funnit, att den person, som inrättade den¬
na beväring, framlidne Amiralen Cederström, dermed afsåg den
särskilda nytta för försvarsverket på Gottland, att icke behöfva
frånrycka fullt stridbart folk ur striden för vissa detaljer, som
fordras vid all sammandragning af trupper. Dessa ynglingar äro
nemi. framför gammalt folk tjenliga till alla smygpatruller; de hitta
alla vägar och äro djerfvare än gamla alt skaffa underrättelser om
fiendens ställning; de kunna besörja alla förrättningar vid trossen
och så vidare. Med ett ord, de göra det möjligt att ön med min¬
dre styrka, än som eljest skulle behöfvas, kan försvara sig sjelf.
Dertill kommer, alt dessa ynglingar vid femton års ålder icke ön¬
ska något högre än att få deltaga i vapenöfningarne, men skulle
säkerligen, om man uppskjuter dermed, anse sig ganska betungade
att ingå i beväringsexercisen. Dessa förhållanden, mine Hrr, äro
af en ganska stor vigt för en sådan organisation, som den på
Gottland. Den fordrar för närvarande visserligen tillökning af be¬
fäl och förbättring af befälets löner, i den mån folkökningen på
Gottland ökat styrkan af denna beväring. Den var 1810 omkring
6,000 man och kan om några år gå till några lusen mera. Hvad
som derföre fattas i befäl, blir Styrelsens sak att i framtiden dei-
gifva Ständerna för att afhjelpa, och sker detta, så blir Gottland
oanfallbart, i händelse nemi. befälhafvaren vet att använda de
krafter han äger och får medel att föra denna trupp. Jag anhål¬
ler att R. o. Ad,, med gillande af Utsk:ns premisser, mätte afslå
den af Utsk:n föreslagna skrifvelsen lill K. M. om framllyttande af
tiden för inträde i beväringsskyldighelen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Inom Utskm voro, så vidt
jag kan påminna mig, alla ledamöter af den tanka, alt man vid
femton och sexton års ålder icke vanligen äger de kropps- och själs¬
krafter, som erfordras för att gå i fält mot Rikets flender. Men
208
Den 9 A pr il e. m.
de förhållanden Frih. Cederström nu omtalat, torde med skäl för¬
anleda dertill, att beväringspliglen börjar något tidigare på Gott¬
land än i llikets öfriga provinser. Vid femton eller sexton års
alder anser jag det likväl vara alldeles för tidigt att taga muskö¬
ten på axeln. Det är att förutse, alt större delen af dem, som
vid denna ålder skulle användas på sådant sätt, snarare komme
att förstöras genom faliguer oell stanna pä sjukhusen, än göra nå¬
got verkligt gagn emot en infallande fiende. Dessutom, då man-
talsskrifningsäldern numera icke inträffar vid femton års ålder, så
torde det i allmänhet icke längre vara billigt att då ålägga en
pligt af den beskaffenhet, som beväringsskyldighelen. Jag tillstyr¬
ker bifall lill Ulslcns betänk.
Hr von Hohen lia lisen, Mich. Silvius: Det är utom all
fråga, alt det förhåller sig så som Frih. Cederström nämnt, att,
pä Gottland liksom öfverallt i verlden, en yngling vid femton års
ålder har mycken håg för exercis, som aflager när hail blir äldre.
Dertill kommer, att de heväringsskyklige på Gottland icke, såsom
pä fasta landet, sedan de om våren undergått mönstring, äro för-
pligtade alt i det årets vapenöfningar deltaga. Ingen är nemi.
hindrad frän alt under den långt förut kungjorda exercisliden fö¬
retaga en resa. Om exercistiden skulle framflyttas till en sednare
ålder, så kunde det hända, att många alls icke blefvo inöfvade i
vapen, emedan en stor del af befolkningen går till sjös och seglar
bort. Denna beväring vid femton års ålder får lära sig all mar¬
schera i takt, hvilket är det första, som behöfves. De målskjuta
också med skarpa skott, sex hvarje år. Delta är således helt oli¬
ka med förhållandet på fasta landet, der de gamla I unsar ne icke
skjuta ett enda skott. Hvad Frih. Palmstjerna nämnt, alt sedan
den lid, då beväringen inrättades, mantalsskrifningsåldern också
blifvit flyttad, medgifver jag vara ett skäl, hvarpå afseende bor
göras; men sker det, sä anser jag del jemväl vara nödvändigt all
göra till ett ovillkorligt åläggande, att ynglingarne skola verkligen
inöfvas i vapen samma år de blifva dertill uppskrifna, emedan
det annars kunde hända att de nndgingo det alldeles och att man,
när de en gång kunde behöfvas, finge alldeles oöfvadt folk.
Frih. Cederström: Jag instämmer med Frih. Palmstjerna
deruti, alt fä femtonåriga ynglingar äga den styrka, alt de kunna
handtera musköten med dertill hörande bajonett såsom soldater,
men de förslå mycket väl att handtera studsare, pistoler med kolf,
dermed de äro försedda, och kunna lära sig alt med dem skjuta
väl. Utom förmågan härtill, äga de viljan, som man sedermera
icke finner; och der icke viljan finnas att inöfva målskjutning,
der träffar icke eller skottet. I fält är det dessutom icke ensamt
styrkan och manbarheten hos folket som behöfves. Dessa gossar
äro, om också svagare, likväl rörligare, intelligentare och, om jag
så får säga, nyfiknare än de äldre karlarne, alt smyga sig fram
och se hvad som finnes framför. Hvar och en, som gjort tjenst
i krig, vet huru obeskrifligt nyttigt sådant är för den, som anför
truppen. Jag förnyar min begäran om afslag å betänk.
Den 9 April e, m.
209
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Det skulle anses förmä¬
tet af mig alt vilja tala i en militärisk organisationsfråga, så vida
jag inginge i sjelfva sakens beskaffenhet. Men det finnes några
yttre omständigheter, hvarpå jag anhåller att fä fäsla Ståndets upp¬
märksamhet innan beslut fattas. Organisationen af Gottlands na¬
tionalbeväring uppgjordes på en lid, då minnet af anfall och miss¬
öden var friskt, då ändamålet hufvudsakligen var att försvara sig.
Nu deremot äro dessa minnen något förbleknade. En långvarig
fred har gjort, att man knappt tror på ett krigs möjlighet.
Dä var man uppmärksam på allt, som kunde lända till försvar,
nu är man uppmärksam på allt som kan lända till besparing, eller
med ett ord till hvila. Då jag fortfarande tänker på försvarets
nödvändighet, tror jag mera på riktigheten af den organisation,
som uppgjordes då, än på den man nu vill göra. Derföre instäm¬
mer jag med Frih. Cederström och Hr vou Hohenhausen.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om Ii. o. Ad. bifölle Stats- o. Ekon.Ulskms
utlät. N:o 88.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Härefter hemställde H. Ex., om R. o. Ad. behagade afslå
Utskms hemställan, att R. St. mätte i und. skrifvelse hos K. M.
anhålla, alt beväringens skyldigheter å Gottland icke må vidtaga
förrän det år, dä ynglingen bl i Iver mantalsskrifven, men godkän¬
na hvad Ulsk:n för öfrigt uti förevarande utlåt, yttrat.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkän-
nagaf, alt han uppfattat R. o. Adis svar såsom bifall till den sed¬
nare propos.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Hr Lager¬
hjelm, Pehr, och Hr R åfelt, Anton, Stats- samt Allm.
Resv.- o. Ekon.Ulskms d. 5 dennes f. m. första gången på bordet
lagda utlåt. N:o 89, i anledn. af väckt fråga om lärareseminari-
crs inrättande m. m.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utskms nedannämnde d. 5 dennes f. m. på bordet lagde ullålrn:
N:o 90, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
och statsanslags beviljande för hämmande af tiggeri och befor¬
drande af arbetsamhet bland fattige och vanvårdade eller vanarti¬
ge personer;
N:o 91, i anledn. af väckt fråga om statsanslag till inrät¬
tande af räddningsanstalter för vanartige barn och unga, första
gången straffade förbrytare;
N:o 92, i anledn. af väckt fråga om ersättning för forslin-
gcn af presterskapets i Lappmarken löningsspanmål;
N:o 93, ang:de väckt fråga om befrielse för comministersbo-
stället i Boo socken af Orebro län från rotering samt om presle-
9 H. 27
210
Den 9 April e. m.
boställens oell sloniliemmans befriande från andra dessa boslällen
och hemman åtföljande besvär;
N:o 94, ang.-de föreslagna åtgärder lill beredande afen ome¬
delbar posleommunication emellan Sverige och England; samt
N:o 95, i anleda, af vackt fråga om underhållande af Halls¬
näs bro.
Föredrogs Stats-samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:ns d 5 den¬
nes f. ra. pä bordel lagda utlåt. N:o 9t>, i anledn. af väckt mo¬
tion om upphörande af eller lindring uti de consuladafgifter, som
erläggas för Svenska fartyg, äfvensom inskränkning uti afgiften
till Svenska kyrkan i London.
Detta utlät, företogs punktvis lill pröfning.
Irsta punkten, ang:de forsin get om upphörande af eller
nedsättning uti ifrugavar. consuladafgifter.
Ulskrns yttrande i denna punkt bifölls.
2:dra punkten, ang:de det framställda yrkandet, att den af¬
gift till Svenska kyrkan i London, som nu erlägges för hvarje
Svenskt lil! England ankommande, fartyg, hädanefter ej mätte
belasta andra sådune fartyg än dem, sorn inga lill London.
Deh af Gr. Sparre vid Utskms utlät, fogade reservation upp¬
lästes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, A tig., som derefter yttrade:
Jag instämmer i den mening, som Gr. Sparre i sin reserva¬
tion yttrat, men anhåller att 15. o. Ad. ytterligare mätte fästa
uppmärksamheten vid ett annat förhållande i denna sak, nemi.
att Norrska statsverket, enligt ett beslut af Stortinget, jemväl bi¬
drager till kyrkans underhåll. Detta bidrag har Norrska Stor¬
tinget beviljat, under förutsättning, att de bidrag, som Sverige
förut lemnat henne, skulle fortfara. Om Sverige förminskar de
afgifter, sorn hittills utgått till Svenska kyrkan i London, hvilken
äfven af Norrmän begagnas, så skulle följden ofelbart blifva, att
Norrmännen i sin ordning gjorde sammaledes, till dubbel skada
för denna församling, hvars kyrka är den enda fromma stiftelse,
som af våra behöfvande sjöfarande kan med hopp om framgång
tillitas i England. Jag får sluteligen nämna, att denna kyrkas
underhåll har varit ämne för Unionscomiteens öfverläggningar, och
alt fortsättningen af bidrag dertil kommer under pröfning när K.
M. linner för godt att för Sveriges Ständer och Norriges Storting
framlägga det förslag, som i della hänseende är eller kan blifva
utarbetad!. Jag linner i della förhållande ytterligare ett skäl för
R. o. Ad. att afslå detta betänk., hvarom jag nu vördsamt begär
propos.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Det af Hr von Hart¬
mansdorff omnämnda förhållande, alt Norrska statsverket directe
bidrager till den ifrågavar. kyrkans underhåll innefattar ett bevis
på huru mycket klokare Norrmännen behandla sina inrättningar
Den 9 A p r i 1 e. m.
211
för handel och sjöfart, än vi i Sverige. Genom det från statsver¬
ket directe utgående bidraget förhöjas icke afgifterna för dem, som
idka sjöfart. Genom den Svenska åtgärden att lägga afgifler på
fartygens lästetal, ökas deremot de omkostnader, som Svenska
skeppare mäste beräkna för att fä en fördelaktig frakt. Delta är
ett af de många exemplen pä burn Norrmännen genom nedsatta
afgifler till consuler och sådant bereda fördelar för sina skeppare,
under del att vi i Sverige försvära sjöfarten. Deraf kommer, att
i Götheborg, Norrska skeppare få frakter lättare än de Svenska,
sorn mäste taga högre frakt. Pä det att Otsk. mätte laga denna
sak i noggrannare öfvervägande och tillse, att denna kyrka snara¬
re får sina behof uppfyllda genom direcl statsbidrag, än genom
en afgift, som försvårar fraktfarten, anhåller jag om älerremiss
af betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: De skäl, som af
Gr. Mörner blifvit anförda, äro af en allmännelig beskaffenhet och
jag vill visserligen icke bestrida deras riktighet. Ilär är likväl en
fråga af ringa betydenhet, nemi. att underhålla en för båda län¬
derna gemensam kyrka genom en afgift, som af ålder utgått af
Svenska sjöfarten. Innan någon annan reglering kan vidtagas, på
grund af Uuionseomileens förslag, synes det icke vara skäl alt
göra någon tillfällig förändring. Huru skulle t. ex. R. St. för när¬
varande kunna veta hvad ersättning som genom ett bestämdt an¬
slag lämpligen skulle gifvas för den nuvarande afgiften. Vi äro
emot slutet pä riksdagen och känna hvarken den närvarande af-
gifteus belopp eller kyrkans behof. Jag finner derföre för min
del lämpligast all afstå betänk, och låta förblifva vid hvad som
för närvarande är, tilldess alt saken kan blifva närmare utredd
och ställd i likstämmighet emellan båda rikena.
Frih. Cederström, Jacob: Jag gillar den grundsats Gr.
Mörner här framställt, alt sjöfarten genom direcl anslag bör be¬
frias från afgifler till denna kyrkas underhåll, och instämmer der¬
före tili haus begäran om äterremiss; men som jag förmodar, att
StatsUisk. lärer fä ganska svårt att utreda så väl beloppet af hvad
som ärligen inflyter som af hvad för kyrkans underhåll är af nö¬
den, sä skulle jag för min del finna lämpligast, att SlatsUlslc.,
med frånträdande af sitt nuvarande tillstyrkande, ville föreslå R.
St. att till K.. M. ingå med tind. anhållan om en undersöknings
anställande i detta läll, pä det att nästkommande Ständer mätte
erhålla en K. propos. om ett sådant anslags beviljande, i utbyte
emot de afgifter, som under tiden för skeppsfarten utgå.
Frih, Palmstjerna, Carl Otto: Det kan icke nekas, att
icke denna afgift, ehuru mindre betydlig, likväl tynger den del af
handeln, som går pä England, och att afgiften faller orättvist på
dem, som aldrig besöka London och således icke hafva något gagn
af den inrättning, för hvilken afgiften utgöres, och det är på den¬
na grund som Disk. ansell, alt den också borde för nyssnämnde
sjöfarande upphöra. Men ä andra sidan är det också påtagligt,
212 Den 9 A pi il e. m.
att denna ganska inskränkta församling icke kan underhålla sin
kyrka i det skick den hittills varit, om de medel indragas, som
dertill varit anslagna. Då emedlertid denna inrättning är gemen¬
sam för både Sverige och Norrige, och då förmodligen de Hesla
fartyg någon gång besöka London i handelsärenden, sä kan in¬
rättningen anses vara en gemensam angelägnhet för handels- och
sjöfarten. Nu finnes det en fond, nemi. Handels- och Sjöfarts¬
fonden, som är ämnad att bestrida de utgifter, som Konungen an¬
ser för handeln oell sjöfarten nödiga eller nyttiga. Om derföre
R. St. skulle anhålla, att K. M. täcktes å denna fond låta anvisa
det mindre betydliga belopp, som för denna kyrkas underhåll kan
erfordras, så blefve ändamålet vunnet, utan att någon orättvist be¬
tungades. Ty Handels- och Sjöfartsfonden bildas af sjöfarten i
allmänhet, som af denna kyrkas bibehållande har sin nytta, eme¬
dan de handlande, som hittills icke besökt London, ett annat år
kunna göra det. Jag hemställer derföre, huruvida icke R. o. Ad.
skulle finna för godt att bifalla Ulskms tillstyrkande, med det tillägg,
att R. St. i und. anhålla, det K. M. ä Handels- och Sjöfartsfon¬
den täcktes anvisa det belopp, som till denna kyrkas underhåll kan
erfordras.
Gr. Mörner: I det väsendtliga är jag förekommen genom
det yttrande Frih. Palmstjerna nyss afgifvit. Jag ämnade nemi.
äfven väcka fråga derom, alt R. St. skulle lil! K. M:s disposition
ställa ett förslagsanslag för detta ändamål, i händelse belop¬
pet kunde bestämdt utsättas. Huruvida Handels- och Sjöfarts¬
fonden dertill lemnar tillgång är mig obekant, men jag tror mig
med säkerhet kunna antaga, att statsverket icke mätte sakna medel
att derutaf anslå hvad som härtill fordras. På del att icke R. o.
Ad. mätte ensidigt fatta ett sådant beslut, som icke kommer till de an¬
dra Ståndens kännedom och således icke skulle leda till något re¬
sultat, skulle jag emedlertid tro, att ärendet bör till Utsk. återre¬
mitteras.
Hr von Hartmansdorff: Jag godkänner riktigheten af de
anmärkn:r Gr. Mörner gjort och anser, att saken blifver bäst af¬
gjord om R. o. Ad. vidtager det beslut, Frih. Palmstjerna föresla¬
git. Derigenom blefve kyrkan betryggad vid hvad hon äger och
sjöfarten befiiad från en afgift, som, ehuru ringa, dock alltid be¬
tungar henne, särdeles när man jemför den med den Norrska,
hvilken är mera gynnad. Jag tror mig blott böra till Frih. Palm-
stjernas förslag lägga, att ersättningen borde utgå från den del
af Handels- och Sjöfartsfonden, som tillhör Sverige enskildt, eme¬
dan det finnes en annan del, som är gemensam för både Sverige
och Norrige. Jag tror äfvenledes det vore bättre om R. o. Ad.
genast bifölle betänk, med detta tillägg, än att återremittera det,
ty det är till befarandes, att de öfriga Stånden redan hade af-
gjort saken, när Utsk:s beslut återkomme, och att således den
rättelse R. o. Ad. velat vidtaga, förfelade sin verkan. Bifaller
Ståndet deremot Frih. Palmstjernas förslag, så kunde de öfrige
Stånden genast inbjudas alt sig dermed förena.
Den 9 A p r i 1 e. m.
213
Gr. Sparre, Erik, sora hade anmält sig, förklarade, då han
nn uppropades, att han blifvit förekommen af andre talare och der¬
före afstod frän yttrande i ämnet.
Gr. Mörner: Genom ett bifall till Utskras betänk, bibehålles
afgifteu för de fartyg, hvilka anlöpa London. Jag skulle tro, alt
om man vill göra en förändring, så är det icke skäl att bibehålla
denna afgift för några af de till England afgående fartyg. Jag
ser icke något skäl, hvarföre de fartyg, som besöka London, skola
betala drygare afgifter än andra.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har intet alt erinra
vid Gr. Mörners sista anmärkn., ehuruväl det kunde finnas vissa
skäl derför, att de som anlöpa London, äfven må erlägga någon
afgift, emedan de troligen begagna kyrkan. Men då denna afgift
i alla fall är sä ringa, sä vill jag icke färsta mig dervid. I af¬
sönde på Hr von Hartmansdorffs förslag, alt Ständerna skulle an¬
hålla, det denna ersättning skulle utgå af den del af Handels- och
Sjöfartsfonden, som ensamt tillhör Sverige, så hemställer jag, hu¬
ruvida icke detta kunde helt och hållet öfverlemnas ät K.. M., som
säkert pröfvar hvilkendera fonden, som i detta fall bör användas,
utan att Ständerna behöfva yttra sig deröfver.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill i detta hänseende icke
skilja mig från Frih. Palmstjerna, och åtnöjer mig med att hafva
uttalat min mening. Det skall åtminstone bevisa, att jag icke
velat träda Norrmännens rätt för nära. Sådant vill icke eller
R. o. Ad., och icke eller skall Konungen göra det. Jag hyser för¬
denskull ingen betänklighet, alt öfverlemna saken lill Konungens
förfogande.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot föreva¬
rande punkt af Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms utlåt.
N:o 96 gjorde anmärkmr föranleda lill densammas återremitte¬
rande.
Ropades nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla 2 punkten af Ulskms utlåt, med det tillägg,
att R. St. jemväl borde hos K. M. i lind. anhålla, det K. M. läcktes af
Handels- och Sjöfartsfonden anslå det mindre betydliga belopp,
som till ifrägavar. kyrkas underhåll erfordras och motsvarar den
hittills utgående afgiflen, hvilken hädanefter skulle upphöra.
Ropades ja och nej, hvarjemte
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anmälde sig och yt¬
trade:
Om jag icke misstagit mig om hvad som föregått under de¬
batten, så innehöll Gr. Mörners, af alla talare, som i ämnet yt¬
trat sig, bifallna förslag, all äfven de fartyg, som anlöpa London,
skola befrias från denna afgift. Såvida jag icke bedragit mig i
214
Den 9 A pr i 1 e. m.
min uppfattning, anliäller jag, att propos. malte inrättas i öfverens¬
stämmelse härmed.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att orsaken hvar-
för han icke gjort propos. å Gr. Mörners förslag om afgiflens
upphörande äfven för de fartyg, som anlöpa London, varit den, alt
H. Ex. icke hört Frih. Palmstjerna, Carl Otto, instämma deri.
f anledn. häraf förklarade Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
alt han till alla delar förenat sig med Gr. Mörner, hvarefter il.
Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla ifrågavar. del af
Ulskms utlät, med den förändring, ali uti den deri tillstyrkta lind.
anhållan hos K. M. orden, ”sorn icke anlöpa denna hamn” skulle
uteslutas, samt med del tillägg, alt R. St. derjemte borde hos K.
M. i und. anhålla, det K. M. täcktes af Handels- och Sjöfartsfon¬
den anslå det mindre betydliga belopp, som till ifrågavar. kyrkas
underhäll erfordras och motsvarar den hittills utgående afgiften,
hvilken hädanefter koinme att upphöra.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. beslöt R. o. Ad., alt de
öfriga RiksStm skulle vänligen inbjudas att uti detta beslut sig
med R o. Ad. förena.
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskins d. 5 dennes f. m.
pä bordel lagda utlåt. Nio 97, i anledn. af äierremiss af betänk.
Nio 38, angille personliga skyddsalgiflens användande till folkun¬
dervisningens befrämjande, blef härefter föredraget, men ånyo bord-
lagdt, på begäran af Hr von Troil, Sam. Guslaf, Hr vou
Hartmansdorff, Aug., och Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.
Föredrogs och lades till handlingarne BancoUlskis d. 5 den¬
nes f. m. på bordet lagda mern. N:o 50, med tillkännagifvande,
att omröstning blifvit i förstärkt BancoUlsk. anställd öfver en af
de frågor, som omförmälas i Utskis mern. N:o 43.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Gr. Mörner, Carl Göran Detloff, ånyo pä bor¬
del Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskins d. 5 dennes f. in.
bordlagda betänk. Nio 30, i anledn. af väckte frågor 0111 förän¬
dringar i stängselförfatluingarne.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- 0. Ekon.Utskis (1. 5 den¬
nes f. m. pä bordet lagda betänk. N:o 137, i anledn. af väckt
motion om utfärdande af en ny skrå-ordning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hr af Harmens, ledamot
i SlatsUisk. har tillkännagifvit, att han icke kunnat inställa sig
efter tilländalupen, med Hr Gr. o. Landtm» tillstånd begagnad' le¬
dighet, hvilken nu är slut, men att lian likväl längre fram på
riksdagen hoppas och önskar att återkomma. Ilan önskar således
Den 9 A p r i 1 e. m.
215
afsäga sig sin plats i StatsUtsk. med anhållan, att han måtte få
bibehålla sin riksdagsmannarätt.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., biföll R. o. Ad., att
Ur af Harmens, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt, linge
blifva entledigad frän sin befattning såsom ledamot af StatsUtsk.;
hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att
i deras nästa sammanträde utse en ny ledamot i nämnde Ulsk.
Lades på bordet nedannärande från Utsk:n inkomue ullälm
och mein.; nemi. frän
Stats-Utskottet:
N:o 258, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angide colonien
S-.t Barthelemvs återställande under Sveriges allmänna drätsel och
förvaltning;
IN:o 259, i anledn. af väckt motion, ang:de utsättande af li¬
den för nästa revision af Statsverkets, Bankens och Riksg.cont-.s
tillstånd, styrelse och förvaltning;
Bevillnings-Ut skottet:
N:o 33, ang:de de till den blifvande nya bevillningsstadgan
hörande formulär.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 9 om aftonen.
In lidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagcn den 10 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 11 prot.utdr. för d. 9 dennes e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Bråken¬
hjelm, Pehr Reinhold, i anseende till tjenstebefattningar, an¬
mält sig vara hindrad alt fortfara med sin befattning såsom le¬
damot af BancoUtsk., samt fördenskull anhållit att derifrån blifva
entledigad, men likväl få bibehålla sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter II. Ex. anmodade
Hrr Electorer alt i deras nästa sammanträde utse en ledamot af
nämnde Utsk. i st. f. Hr Bråkenhjelm.
Föredrogs ånyo BancoUlskis d. 2 och 9 dennes på bordet
216
Den 10 April.
lagda utlåt. N:o 44 öfver de inom RiksSfin gjorda anmärkn:r vid
betänk. N:o 2!), med förslag till en i vissa delar förändrad re¬
glering af Bankens lånerörelse m. m.
Uppå af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. bifölls,
att detta utlåt, finge §:vis förekomma till afgörande.
§ I-
Upplästes följande af H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Mag¬
nus, inlemnade anförande:
Som BancoUtsk-.s financebetänk. nu kommer linder öfverlägg¬
ning, torde R. o. Ad. benäget tillåta mig, såsom Utsk:s ordförande,
att i korthet redogöra för de principer, som ligga till grund för
detta betänk.
Utsk. har haft 2:ne hufvudföremål i sigte: det ena, att con-
solidera Bankens förmögenhet; det andra, att bereda medel till rö¬
relsens lifvande i landet.
T det förra afseende hvad rörer Bankens consolidation, har
Utsk. föreslagit följande åtgärder:
l:o. Att bestämma Bankens grundfond (vill med andra ord
säga dess öfverskott af fordringar och af metallisk valuta utöfver
beloppet af dess skulder), till en summa af 10,000,000 r:dr b:co,
(se § 1) som utgör 4,000,000 r:dr mera, än hvad Bankens grund¬
fond utgjorde enligt sist samlade Ständers beslut.
2:o. Att Bankens i discontrörelsen fästade capitalförmögen-
het af 9,000,000 r:dr skall bibehållas i Banken, i stället att, som
betänk. N:o 29 innehöll, öfvertlyltas till Riksg.cont. Grundar sig
på öfvertygelse!], att Bankens säkerhet är större uti de skuldför¬
bindelser, som utgöra disconlcassans förmögenhet, än uti de obli¬
gationer, som Riksg.cont. skulle afgifva, enär de förra kunna lag¬
sökas och utmätas, men icke de sednare.
3:0. Att maximum för den del af Bankens skuld, som icke mot¬
svaras af dess metalliska cassa, skall hållas vid 20,000,000 r:dr (se §
51) i st. att den enligt betänk. N:o 29 skulle utgöra 22,000,000 r:dr.
4:o. Att Bankens Fullmäktige få rättighet uppköpa vexlar,
dragna på Hamburg och Altona, hvilkas belopp deponeras hos
godkände handelshus i dessa städer, utan att inberäknas i det för
Bankens metalliska cassa fastställda minimum af 2,500,000 r:dr
sp., hvilket minimum sålunda höjes med motsvarande belopp (se
§ 54).
5:o. Alt Bancofullm. erhålla rättighet, när Bankens metalli¬
ska cassa nedgår till detta minimum, att upptaga lån å utrikes
ort lill ett belopp af till och med 3 millioner r:dr silfver (se
§ 61).
6:o. Att R. St. hos K. M. i und. anhålla, det K. M., uppå
Bancofullmäktiges anmälan i ämnet, ”i nåder täcktes låta bemedla
det af Bancofullm. för Bankens säkerhet nödigt ansedda lånet, un¬
der den form, som för ändamålet kan finnas erforderlig; samt alt,
å ett sådant lån meddela dess nåd. garanti” (se § 62).
7.0. Att Bancofullm. erhålla rättighet att minska Bankens
ute-
Den 10 April.
217
utelöpande sedelstock, när denna öfverstiger det förhållandet, sora
i en väl ordnad bankrörelse'bör äga rum emellau sedelstocken
och den metalliska cassan, samt att för detta ändamål använda
följande medel:
a) Minska utlåningen genom Handels- och Näringsdisconter-
ne, och afslå ansökningar om nya creditiver;
b) Försälja innehafvande obligationer, eller ock upptaga lån
emot räntebärande förbindelser;
c) Vägra nya lån i de öfriga grenar af Bankens lånerörelse
(se § 63), äfven när säkerhetshandlingarne äro goda.
Sedan Ulsk. på så sätt tror sig hafva gjort allt, hvad som
hörer till Bankens consolidation, borde Utsi;, vara betänkt på att
bereda medel till rörelsens lifv ande i landet. Det är i detta af¬
seende som Ulsk. föreslagit:
I:o Att öka den emot inteckning i fast egendom anslagne
låuelillgång (5,500,000 r:dr) med 1,000,000 r:drb:co (se § 19).
Häraf kommer likväl icke mera än omkring hälften (500,000 r:dr)
att öka sedelstocken, enär den andra hälften utgår blott i mån
af inbetalningarnes inflytande å de gamla silfverlånen.
2:o Att inrikes vexlar, äfvensom accepterade invisningar må,
emot 4 proc. ränta, af Handels- och Näringsdisconten företrädes¬
vis för andra papper disconteras (se § 28).
3:o Att creditivet för hypotheksföreningar skall ökas med
200,000 r:dr och att credit i v för associationer, som befatta sig
med spanmålsbelåoing, skall ökas med 100,000 r:dr (se § 41).
4:o Att räntan för det sednare skall nedsättas lill 3 proc.
i st. att den nu är 5 proc.
5:o Att fi. St. hos K. M. i und. anhålla: ”att ifall nuvarande
privatbanker icke skulle göra und. framställning om ny octroj, K.
M. täcktes lill och med slutet af år 1849 förlänga deras nuvaran¬
de octrojer, på, enahanda villkor, som för närvarande äro gällan¬
de, dock med förbehåll att totalsumman af samtlige privalbanker-
nes sedelutgifning icke må öfverstiga 7,000,000 r:dr b:co, hvil¬
ken summa på de särskilda Bankerne fördelas i förhållande till
både teckningsbeloppet och rörelsecapitalet (se § 56).
6:o Att Bankens vinst för nästlidne år, hvilken icke erfordras
för uppbringandet af capitalöfverskottet eller grundfonden lill
10,000,000 r:dr b:co, såväl som den del af samma vinst för liden
till och med slutet af det år, då nästa riksdag inträffar, hvilken
återstår, sedan derifrån afgålt möjligen uppkommande capitalför-
lusler, samt alla kostnader och utgifter för myntvärdets upprätt¬
hållande och för Bankens förvaltning ro. m. raå afleranas till
Riksg.cont. enligt hvarje års bokslut (se §5); dervid fästes följan¬
de villkor:
Att ifrågavarande öfverskott, öfverlemnadt till Riksg.cont., icke
må af detsamma disponeras i lånerörelse, eller i creditivrörelsen,
eller till uppköp af räntebärande papper, utan anvisas för allmänt
nyttiga föremål, antingen genom directa utbetalningar inom det
tillgängliga beloppet, eller till ränta och amortissemenl för stats-
9 II. 28
213
Den 10 April.
obligationer, hvilka till befrämjande ,af stora productiva företag
kunna komma att utgifvas (se § 6).
Det är isynnerhet genom denna sistnämnda åtgärd (§§ 5 o. 0),
som (Ilsk. tror sig hafva beredt medel (ill rörelsens lifvande i landet.
Bancovinstens öfverskott uppgår till 800,000 r:dr om året,
utgörande således för 3 år (1843, 184(1 och 1847) en summa af
2,400,000 r:dr b:co. Om härtill räknas öfverskollet för år 1844,
något mer än 300,000 r:dr, uppkommer en totalsumma af 2,700,000
r:dr, som directe är disponibel till allmänt nyttiga företag, men
hvilken, i fall R. St. skulle antaga det af IJtsk. alternativt fram¬
ställda förslaget, att använda denna summa af 2,700,000 r:dr så¬
som ränta och amorlissement för statsobligationer, skulle kunna
tillvägabringa en tillgång af icke mindre än 13,000,000 r:dr b:co
(k 4 proc. ränta och 2 proc. amorlissement; svarar emot 16,000,000
ä 4 proc. ränta och 1 proc. amorlissement), hvarmedelst många
och allmänt nyttiga företag skulle i stor scala kunna utföras.
Hvad sättet angår att fä dessa obligationer i omlopp, har jag
sökt att utveckla detsamma i en Utsk:s betänk, bifogad reservation.
Enligt hvad bär i korthet blifvit framsläldl, torde 11. o. Ad.
benäget finna, att Utsi:, så mycket möjligt är, har sökt uppfylla
det dubbla föremål, som ålåg detsamma: alt consolidera Bankens
förmögenhet, och att bereda medel till rörelsens lifvande i landet.
Ulsk. liar afvägt dessa 2:ne föremål emot hvarandra, och har sökt
att ställa så till, att det ena icke skulle offras åt det andra. Att
bibehålla denna jemnvigt, är af yttersta vigt, för att icke offra
Bankens soliditet, eller ock offra rörelsens lifvande i landet.
Frih. Cederström, Jacob: Denna § talar om Bankens
”capitalöfverskott eller grundfond”. Jag hemställer, om det är
tjenligt att använda dessa sammansatta termer, för att uttrycka
Bankens capital utöfver de säkerhetshandlingar han äger för det
i omlopp varande sedelmynlets invexling med silfvermynt. Jag
skulle tro, att Bankens capital utöfver ulgifvet sedelmynt, dess
fasta egendomar, inventarier m. m. borde förklaras vara och skola
förblifva 10 millioner intill nästa riksdag, dä bestämmas kan, att
detta capital skall ytterligare ökas. Min öfvertygelse är, att någon
lagbestämmelse i detta hänseende icke är behöflig, ty det är klart,
att i samma mån Bankens functioner utvidgas, sä mäste också ca-
pitalet ökas. Jag föreslår alltså den förändring i redactionen, att
denna § måtte komma att lyda sålunda: Bankens capital utöfver
dess fordringar är och skall förblifva intill nästa riksdag 10 mil¬
lioner r:dr b:co; och tillägges vidare: kommande derföre capilal-
förminskningen, dä sådan inträffar, alt ersättas af baneovinslcn för
samma år.
Hr Skogman, Carl David: Förhandlingarne rör:de banco-
ärenden vid denna riksdag hafva haft för ändamål alt åstadkom¬
ma ytterligare stadga i Bankens förhållanden. Jag anhåller om
propus, lill bifall å (Jtsk:s förslag, innefattande ändring och tillägg
i 4 § af lagen för R. St:s Bank af d. 1 Mars 1830, för alt sedan
underställas Konungens sanclion.
Den 10 April.
219
Hr Rosenblad, Bernh.: Genom della stadgande vinnes
flen slöra fördel, att den ökade styrka, sorn Banken vinner, genom
att få en mor än fördubblad förmögenhet, icke kan honom från¬
tagas utan Konungens bifall, i händelse denna § af den andra
slatsmaklen eller Konungen bifalles, hvilket jag förmodar. Der¬
emot skulle, om Frih. Cederströms förslag antoges, det vid en
kommande riksdag kunna komma alt bero på en tillfällig majo¬
ritet att borttaga ifrån Banken en af de största garantier han för
sin säkerhet äger. Jag yrkar bifall lill della förslag.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: På sätt som de
2:ne siste lalarne anfört, är det af en särdeles vigt, att Banken
blir tryggad medelst ägande af ett capital, som han är förbunden
att ständigt hafva utöfver sina skuldförbindelser. Det gör icke
tillfyllest att hänvisa på ett förhållande lill nästa riksdag. På
sätt som af betänk, synes, har BancolJtsk. för afsigt att, i förening
med LagUtsk., föreslå Sländerne alt banklagen skall förändras i 4
§, nemi. att der upptagne 4,400,000 r:dr skall förändras till 10
millioner. Frih. Cederström har fästat sig vid ordet grundfond.
Detta ord finnes för närvarande i banklagen, och ultryckes der,
alt denna fond skall vara en Bankens behållna ägodel utöfver dess
fastigheter och inventarier. Pä samma sätt önskar man framde¬
les, i det förslag, som ifrån de sammansatte Utskm varder inkom¬
mande, alt föreslå, alt Bankens grundfond hädanefter må komma
att utgöras af 10 millioner. Men detta stadgande är der positivt,
likasom här är positivt nämndt, alt Banken skall äga 10 millioner;
någon negativ mening har icke derunder varit uttryckt, icke eller
något beslut derom i BancoUtsk. fattadt.. Likväl skulle man kunna
här taga sig anledning af den ordställning, som finnes i moliverne,
och hvad derefter följer i 3 §, att säga, alt äfven om Banken er¬
bjöds till skänks några millioner, så skulle de ej få tagas emot.
Meningen är dock icke sådan och kan ej eller vara det, som kan
ses då vi komma så långt, att fråga blir om supplering af pri-
vatbankerne, då det blir rent af nödvändigt att Bankens capital
måste stiga högre än dessa 10 millioner. Men frågan derom må¬
ste stå fri och öppen, och derföre föreslår jag, att, med bibehål¬
lande af redactionen i öfrigt, ordet minst måtte insättas fram¬
för siffran 10, så att § skulle komma att lyda: ”Bankens capital-
öfverskolt — —- — af minst tio millioner” etc. Det är om in¬
förande af detta ord minst samt bifall till § i öfrigt, som jag ut¬
ber mig Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag begärde ordet en¬
dast för att yttra hvad Hr von Hohenhausen sagt, eller att sum¬
man 10 millioner må blifva minimum, och således att Bankens
grundfond skall utgöra minst 10 millioner.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor: Som de begge sista
talarne velat försäkra Banken om detsamma sorn jag önskar, nemi.
att den alltid måtte äga 10 millioner i grundfond eller öfverskott,
men icke sett någon våda deruti, att berörde fond kan få uppstiga
220
Den 10 April.
till hvilken summa som helst, hafva de yrkat den mening, afl den¬
samma bör uppgå till minst 10 millioner, hvaremot den kunde
få stiga derutöfver huru mycket som helst. Jag tror, alt om det
också ej vore lika vådligt alt grundfonden öfverstege, som alt den
understege förstnämnde belopp, lage likväl i ett sådant förhållande
någon våda, enär i förra fallet Bankens behållning finge en mera
tillfällig egenskap. Jag tror det vore bäst alt sädane öfverskott
icke må kunna uppkomma, emedan behållningen då finge en me¬
ra tillfällig egenskap, och öfverskotleu kunna disponeras på ett
mera ändamålsenligt sätt.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: För min del anhåller jag
att få instämma med Hr von Hohenhausen och Gr. Gyldenstolpe,
i anhållan, att ordet minst inätte i § införas. Jag tror ej vi be¬
höfva frukta, att Banken varder alltför rik. Nyss var han i en
sådan belägenhet, att man nästan misströstade om möjligheten
att, ulan lån, kunna fä en tillökning i hans silfverfond, — och
genast är man så modig, för alt icke säga öfvermodig, att man
fruktar det Banken skall fä allt för mycket. Ma vi åtminstone
uppskjuta våra farhågor i detta hänseende till nästa riksdag, då
vi fä se, elter 3 års förlopp, hurudan Bankens belägenhet är. Den
lyckliga handelsställuing, som nu visar sig, kunna vi icke antaga
blifva stadigvarande. Den ofördelaktiga har varit så svår, att Ban¬
ken på ett enda år måste utlemna omkring 2 millioner species.
En tillkomst af 6- till 700,000 species på eli halft år bör då icke
anses vara någonting så utomordentligt.
Frih. Cederström: Jag är långt ifrån alt frukta, det Ban¬
kens capital kan blifva för stort; tvertom, vore det mycket större
utöfver de säkerhetshandlingar, som Banken äger för det utgifna
sedeliuyntet, så vore det sä mycket bättre. Statens rikedom vore
så mycket större och tillfället att genom en stor rörelse öka vin¬
sten och skaffa tillgångar i landet i samma mån multiplicerad.
Men vi få icke glömma, att Bankens reglering sker hvarje riks¬
dag; icke glömma, att om nu Ständerne kunna fastställa det ca¬
pital, som är på sidan om den säkerhet, som Banken äger för
sina utelöpande sedlar, till 30 millioner, så är ordet minst ingen¬
ting i sak; och för den händelse, alt Ständerne icke skulle be¬
stämma sättet huru Bankens capital skulle kunna förblifva vid de
10 millionerne intill nästa riksdag, så har jag derom redan i mitt
förra yttrande uppgifvit förslag, nemi. att bristen skulle fyllas af
den för hvarje år inflytande bancovinslen. Sedermera komma nästa
Ständer att besluta huru stort detta capital skall blifva för fram¬
liden o. s. v. riksdag efter riksdag. Nu bafve vi icke så särdeles
långt till nästa riksdags annalkande, så att vi just behöfve vara
särdeles rädde för att fluctuationcr kunna inträffa, men en minsk¬
ning skulle kunna äga rum, och för en sådan casus har jag velat
bereda en fyllnad af samma års bancovinst, som minskningen upp¬
står. Beträffande sjelfva redactionen af förevarande §, hvartill här
yrkats bifall, så är det visserligen mera om ord än om sak, som
tvisten föres; men då man skrifver författningar, så är väl onö¬
Den 10 April.
221
digt och onyttigt att använda oegentliga ord. Bankens capilal-
iifverskott säger ingenting — Bankens capital säger allt och
grundfond säger än mindre. Alla de der fraserne hafva ingenting
inneboende för begreppet. En banks capital utöfver dess fordrin¬
gar för utelöpande sedlar, är den summa som menas; frågas:
hvarföre skall detta capital få epilhetel af öfverskott eller grundfond?
Hr Skogman: För min del har jag ingalunda delat den
misströstan, som för någon tid sedan rådde i afseende på möjlig¬
heten för Banken alt uppfylla sina förbindelser enligt myntbe-
stämningslagen, lika litet som jag delar de öfverdrifna förhopp¬
ningar man i detta fall nu synes göra sig. Här är fråga om ett
beslut, som innefattar ändring och tillägg i den enda lag, som för
Banken finnes, nemi. den af K. M. och R. St. antagna den 1
Mars 1830, och det kan icke vara rätt att endast till nästa riks¬
dag stadga, det Bankens grundfond skall utgöra 10 millioner, i
st. f. det i nämnde lag utsatta belopp af 4,400,000 r:dr, eller att
icke fastställa samma fond till en viss summa. Med Sveriges R.
St:s Bank är för öfrigt det besynnerliga förhållande mot alla an¬
dra banker, att den icke haft något ursprungligt capital, utan att
dess öfverskott uppkommit, dels genom myntförsämringar, dels
genom mångårig accumulation af ränlevinster, och således är det
likgilltigt huru man uttrycker det öfverskott, som finnes; men jag
anser deremot icke likgilltigt, alt genom ett beslut, som innefat¬
tas i en af Ständer antagen och af Konungen gillad lag, uttrycka,
att Bankens capital skall utgöra en bestämd summa af 10 mil¬
lioner r:dr. Om sedermera Bankens vinst blifver tillfälligtvis stör¬
re, så är det icke något hinder för Ständerne såsom ägare af
Banken, att om denna opåräknade vinst förordna, men i det of-
vanberörda beslutet ligger en laglig garanti, att R. St. icke kun¬
na egenmäktigt disponera öfver dessa 10 millioner ndr.
Hr Stråle, Nils: Wilh.: Jag anhåller alt få instämma
med de ledamöter, som yrkat bifall ä betänk. För min del anser
jag, att om, såsom upplyst är, det är fråga att i lagen för R. St:s
Bank införa en ny siffra såsom dess varande grundfond, så skulle
det vara någonting nog mycket obestämdt att dervid sätta ordet
minst. Om den garanti, som banklagen lemnar, skall uttryckas
med den summa, som i densamma utsättes, sä torde den också
böra vara bestämd, och vill man derutöfver göra något tillskott,
så bör det bestämdt utsättas; men att i en lag införa ordet minst,
det vill jag ej tillstyrka. Det beror ju i alla fall alltid på Stän¬
derne att sedermera öka summan, ty ordet minst kan icke utgöra
någon siffra; det kunde uttrycka 1 r:st. eller 2 r:st, som är det
minsta mynt vi äga, och derföre skulle jag tro, alt man ej vann
något med att tillsätta oftanämnde ord. Den, som hyser den me¬
ning, att summan bör ökas framdeles, han kan ock då göra sin
åsigt gällande; men i detta ögonblick tror jag ej, att man vunne
det minsta med införande i § af delta ordet minst; tvertom skulle
det öka betänkligheterne vid att införa i en lag ett sådant ord och
åstadkomma svårigheter vid denna lags antagande.
222
Den i 0 April.
I alla fall mäste man betänka, alt detta i sig sjelf icke be¬
tyder så mycket; när realisationen bestämdes, visade Bankens rä¬
kenskaper full tillgång för alla dess utelöpande sedlar, men dessa
tillgångar voro icke reaiisabla. Man kunde då hafva sagt, att
Banken hade en grundfond, men denna består i sådane fordrin¬
gar, som ej kunna disponeras. På samma sätt, om man säger, att
Bankens grundfond skall utgöra 10 millioner, så kan det hända,
att man hushållar illa, alt den består i sådane fordringar att de
ej kunna realiseras. Jag hoppas att denna tid aldrig må inträffa,
men jag hemställer, huruvida denna sak förtjenar alt mycket om-
tvistas. Om något mer än en bestämd summa utsattes i bank¬
lagen, så kunde man ju påstå, att hvad som öfverskjöte det stad¬
gade beloppet, borde delas ut; — det vore ett alternativ.
Jag tror, att Banken kan behålla hvad han äger, och att det
icke är mycket värdt att strida om siffran, ty genom några till¬
satta ord kommer man icke längre, hvilka i alla fall ingenting
betyda, utan allt beror på framlida beslut.
Hr von Hohenhausen: Möjligtvis bar en och annan kun¬
nat missförstå min första framställning; delta har dock icke kun¬
nat vara händelsen med Hr Skogman, såsom eu af de verksam¬
maste ledamöterne i BancoUlsk. och lill hvilken vi slå i mycken
förbindelse. Jag får fästa uppmärksamheten på hvad här står
nedanföre §:n, alt Banco- och LagUtskm skola gemensamt uppgöra
och R. Sl:s pröfning underställa förslag till ändring i lagen för
Ii. St:s Bank, och alt då den gamla benämningen af grundfond
bibehålies, icke ett ord kommer att inflyta om Bankens öfverskott,
såsom förklaring derpå. Dä i denna 1 § säges, att öfverskottet
skall vara 10 millioner, men längre fram i betänk, det inses, att
detta öfverskott nödvändigt måste blifva större, så binder man jn-
ridice händerne på sig genom att säga, alt Banken aldrig får äga
ett större capital än 10 millioner, åtminstone till nästa riks¬
dag. Ständerne skola derigenom binda händerne på sig nu, och
It. o. Ad. särskildt för den framtida öfverläggningen, om ett
sådant beslut fattas. Det är derföre som jag anser, att ordet minst
verkligen är nödvändigt att här införa, och ber jag Herrarne ob¬
servera, att om ordalydelsen i sjelfva lagen icke nu är fråga, utan
kommer derom särskildt förslag alt framställas af det samman¬
satta Banco- och Lagötsk.
Jag kan pä intet vis frångå, att, på de skäl jag anfort, ordet
minst bör tillsättas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag skulle önska, att R. o. Ad.
icke måtte inlåta sig i några tvister, huruvida ordet minst bör
tilläggas eller icke. Utsk. har föreslagit en grundfond af 10 mil¬
lioner. Detta innebär en ändring i det förhållande, som varit,
och Utsk. har tillika gjort den erinran, att, i händelse af bifall,
skall lagen för R. St:s Bank derefter rättas. Denna sak är enkel
och klar; om ordet minst finnes i § eller icke, det är alldeles
likgilltigt för domaren, som skall tillämpa den frågan. En strid
om ord tjenar till ingenting. Jag tillstyrker bifall icke allenast
till 1 §, utan äfven till den erinran, som följer deruppå.
Den 10- April.
Hr von Hartmansdorff: Förra gången jag hade ordet un¬
derlät jag att säga, hvad jag trodde skulle förstås af sig sjelft,
nemi. alt jag tillstyrker antagandet af denna 1 § i ötsk:s betänk.,
med det tillägg ronde rättelse i banklagen, som under § säges,
och med det tillägg af ordet minst, som Hr von Hohenhausen har
yrkat. Det. förundrar mig att man bestrider tillfogandet af detta
ord; ty efter hvad jag förstår det hittills varande förhållandet,
har föreskriften i nu gällande banklag, ang:de Bankens grundfond,
blifvit just så förstådd, sorn hade deruti stålt ordet minst. För-
stode man banklagen annorlunda, så skulle banklagen redan vara
öfverträdd, ty denna lag lyder i 4 § på följande sätt:
”Den stimma af 4,400,000 r:dr, som R. St. vid denna riks¬
dag till Banken anslagit, såsom återstod af Rikets skuld för kost-
naderne vid 1808 års krig, skall, utan beräkning af Bankens fusta
egendom och inventarier, utgöra en Bankens behållning utöfver de
förbindelser, för hvilka Banken ansvarar, och användas endast till
förstärkande af Bankens metalliska fond, sedan siifverutvexligen
börjat, så alt möjligen inträffande capitalförminskning, under året
af vinsten ersättes”.
J linnen således, mine Hrr, alt denna stimma blott utgör
4,400,000 r:dr, och J sen äfven, att lagen icke är förändrad, ulan
gäller ännu i dag. Man skulle då tro, att Bankens grundfond
icke vore större än 4,400,000 r:dr; men nu visar BancoUtsk:s
betänk. N:o 29, sidan 13, att Banken, efter 1843 års bokslut,
ägde ett öfverskott af 9,404,775 r:dr 18 sk. 6 r:sl; följaktligen
var grundfonden dubbelt större än banklagen upptager. Detta
måtte bevisa, ali de 4,400,000 r:dr, hvilka i banklagen omför-
mälas, icke varit att anse annorlunda än såsom eli minimum.
När detta redan är förhållandet, hvarföre må man icke i nya la¬
gell intaga hvad som är verklighet efter den gamla oell derföre
utsätta ordet minst. Man råkar eljest i en ordentlig tvist, huru¬
vida banklagen redan är öfverträdd eller icke. Sådant mätte väl
ej vara meningen. Man skall bestämdt säga livad man tänker.
Hittills har man icke ansett det vara en öfverträdelse, att Banken
ägde mera; det må icke eller hädanefter anses för någon sådan;
men man skall icke genom obestämdhet utsätta sig för en möj¬
lig misstydning eller tvist. Jag anser således ingalunda likgiltigt,
om ordet minst slår här eller icke.
IIr Rosenblad: Jag hade icke ämnat alt vidare yttra mig
ronde denna §, i afseende ä hvilken, genom 3:ne Stånds beslut,
ett R. St:s beslut redan finues; men dä jag hört satser yttras,
som bestämdt visa, att nuvarande förhållanden blifvit missförstådde,
anhåller jag att fä säga några ord. Det är icke utan skäl, som
ordet grundfond tillkommit, i öfverensstämmelse med hvad som står
i 1830 års banklag. När denna lag stiftades, fans verkligen en
grundfond af 4,400,000 r:dr, och det var med den, sora Bankens
verksamhet började. Det är rätt att detta ord bibehålles, ty då
vet man, att en viss summa skall finnas; med öfrige behållningar,
som utgöras af vinster dem Banken gör, är ett annat förhållande.
22 4
Ben 10 April.
Beträffande dem finnes icke något stadgande i lagen, som hindrar
alt öfver dem disponera, hvilket icke eller blifver förbjudet genom
antagande af denna §. Deremot skulle en verklig omening upp¬
komma, om det stadgades, att grundfonden skulle utgöra minst
det eller det beloppet. Hvad betydde det väl, att Konungens
sanction erhölls pä en så vägne term? hvad betyder minst: löij,
11, eller 10 millioner 47 sk. 11 r:st.? När elt sådant uttryck
som grundfond användes, så mäste det vara en bestämd och klar
summa, som dertill fastställes. Detta hindrar icke, att Banken
kan äga behållningar utöfver den nu föreslagna summan af 10
millioner, och jag tror, att tillägget af ordet minst skulle skada den
logiska tydlighet och noggranhet, som i en lag bör finnas, hvar¬
före jag tillstyrker bifall till hvad BancoUtsk. föreslagit, utan nå¬
gon förändring.
Sedan öfverläggningen om 1 § härmed ansetts slutad, fram¬
ställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos. a bifall till denna §
tillika med Utsk:s i sammanhang dermed gjorda erinran, att, i
händelse af bifall till det i berörde § framställda förslag, Banco-
och LagUtskm må äga att uppgöra och R. Sl:s pröfning under¬
ställa förslag till den ändring i lagen för R. Sl:s Bank af den 1
Mars 1S30, som deraf blefve en följd.
Ropades starka ja blandade med nej, hvarpå H. Ex. förkla¬
rade, att ja hade öfverröstal nej.
§ 2.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vet icke orsaken,
hvarför BancoUtsk. i denna § föreslagit, att Bankens grundfond
skall till hälften bestå af obligationer, utgifne af Riksg.cont. eller
andra verk och inrättningar ; hvarför icke dessa obligationer] må
vara utgifne af hvem som helst, endast de löpa med minst 4 proc.
ränta och anses lemna full säkerhet; hvarför icke således alla slag
af så beskaffade obligationer må få af Bancofullm. uppköpas och
utgöra Bankens grundfond. Då jag tror, alt mänga slag af obli¬
gationer finnas, som skulle kunna vara för Banken fördelaktigare
lill och med än Riksg.cont-.s, samt orden ”andre verk och inrätt¬
ningar” är ett obestämdt uttryck, som egentligen ingenting inne¬
bär, så tager jag mig friheten hemställa, det måtte R. o. Ad. be¬
sluta, alt hvilka obligationer som helst, som bära 4 proc. rän¬
ta och af Fullmäktige anses innebära fullkomlig säkerhet, må
för goda antagas, till utgörande af denna Bankens, här föreslag¬
na halfva grundfond, och att § i öfverensstämmelse med den¬
na min åsigt mätte erhålla följande lydelse: ”Bankens capitalöf-
verskott eller grundfond skall, så vidt sig göra låter, lill ett be¬
lopp af 5 millioner r:dr b:co bestå af sådane obligationer, löpande
med minst 4 proc. ränta, hvilka Bancofullm. anse lemna full sä¬
kerhet.” Jag anser, att ordet ägande bör utbytas mot ordet skola,
ty det bör ej få bero på Bancofullm. att ersätta, eller icke ersälta
den brist i obligationer, som kan uppkomma genom deri inträffad
för-
Den 10 April.
225
förminskning, vare sig genom försäljning eller infriande, utan skola
Fullmäktige då anskaffa andra räntebärande papper, när omstän¬
digheterna det medgifva.
Frih. Cede rström: För min del skulle jag önska, att Ban¬
kens ifrågavarande samtlige 10 millioner blefvo lagde i sådane
obligationer, hvarom fråga af Frih. Palmstjerna nu blifvit väckt;
men Fullmäktige torde råka i villrådighet, då fråga uppstår att af¬
göra hvilka publika papper, som äro fullkomligt goda, derest Stän-
derne icke lemna någon auctorisalion i delta hänseende. Beträf¬
fande formen för Riksg.cont:s obligationer, sådane de nu äro, torde
svårighet möta för deras användande på den utländska penninge-
marknaden, och en förändring i deras nuvarande form torde vara
lätt att verkställa, endast Ständerne sådant besluta. Jag tror, att
det ej skulle blifva svårt för Banken att få hela grundfonden för¬
vandlad i sådane räntebärande papper, löpande med 4 proc. ränta, då
dertill finnas i första rummet Riksg.contis obligationer, sedan Bruks-
ägarnes Hypolhekscassas, Trollhätte canals, Stockholms Drätselcom-
missions, Armeens accords-amorteringsfonds, Skånska Hypotheks-
föreningens och ännu andra föreningars obligationer, som kunde af
Fullmäktige godkännas. Alla dessa särskilda slag af obligationer äro
ock af beskaffenhet, att jag tror det Ständerne kunna förklara, att
de ej behöfva undergå skärskild pröfning, utan kunna såsom fullgoda
af Banken emoltagas. De 5 förstnämnde äro i vanliga förhållanden
mycket lätt realisabla, när penningar behöfvas. Det kunde kanske
vara mindre lätt att realisera ett större capital af hypotheksförenin-
gars obligationer, utan alt rubba förhållandet i provinserne, och
sålunda måste det bero pä Fullmäktiges pröfning, att rör:de dem
besluta; men hvarföre man skall inskränka sig till summan af 5
millioner i obligationer, det kan jag ej fatta. Del vore i min
tanka bättre, om man skulle sakna möjlighet att inom Sverige
placera dessa 5 eller 10 millioner i obligationer, att taga utländ¬
ska publika papper.
Hr Skogman: Då fråga är att inköpa obligationer, så sy¬
nes det vara en väsendtlig förbättring i den nu föreslagna §:s or¬
dalydelse emot den i betänk. N:o 20, att åt Fullmäktige en lati¬
tud i detta hänseende blifvit lemnad, att kunna emottaga alla så¬
dane räntebärande obligationer, som anses medföra fullkomlig sä¬
kerhet, och jag skulle för min del vilja gifva Hrr Fullmäktige den
mest vidsträckta rättighet i detta hänseende; men då man sett af
R. St:s Revisorer, äfvensom af R. St. sjelfve under riksdagarne, så
många skiljaktiga anmärkningar emot Fullmäktiges åtgärder blif¬
vit framställde, så har jag instämt i den mening, att någon led¬
ning för omdömet häri mätte gifvas. Vidkommande den uppgif¬
na summan af 5 millioner r:dr, så har jag ingenting emot om
man framför den insätter ordet minst, hvilket man ville införa i
den 1 §.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Jag delar den åsigt, som Hr
Skogman framställt, men jag tror, alt Frih. Cederström rätteligen
9 H. 29
226
Den 10 April.
anmärkt, att det vore vida förmånligare för Banken alt förskaffa
sig goda, säkra utländska obligationer och cj binda Bancofullmäk-
tige i delta fall; ty, mine Ilrr, när del blefve fråga atl förstärka
Bankens silfverfond, så voke sädane utrikes obligationer alt anse
som silfver, men inrikes obligationer, de skola först deri ill för¬
vandlas innan de kunna anses såsom stärkande Bankens silfver*
fond, d. v. s. de skola först försäljas på utrikes ort, och der
äro de ej så säljbara, hvaremot de utländska äro det när som
helst och följaktligen realisahla i hvilket ögonblick man behagar.
De sednare bära dessutom ränta på utrikes ort, ränta, som utgö¬
res af reel valuta och hafva således ett dubbelt värde som fond
för en bank. Jag tillstyrker hvad Frih. Palmstjerna i afseende på
redaclionen föreslagit.
Hr Stråle: Det är möjligt att jag misstager mig, emedan
jag ej har betänk, till hands, men sä vidt jag minnes, sä inne¬
fatta de dispositioner, som deri äro gjorda, icke något anslag, som
nu skulle förräntas, åtminstone icke i följd af hvad i denna punkt
är föreslaget, d. v. s. att Banken nu skulle inköpa några obliga¬
tioner. Det förefaller mig som alla de tillgångar, som äro dis¬
ponerade lill utlåning, äfven äro till vissa föremål anslagne. Om
sä är förhållandet, då kan ju först, sedan ett eller annat af de
förslag BancoUtsk. framställt, hvarpå medlen borde användas, blif¬
vit ogilladt, fråga uppstå huru dessa medel må kunna pä annat
sätt förräntas.
Hr Rosenblad: I detta ögonblick bafve vi ungefärligen 4*
millioner sådane obligationer, inberäknade 125,000 r:dr af Armeens
accords-amorteringsfonds obligationer, som äro insatte i Uiksg.cont.
Meningen lärer vara den, att hvad som ingår i afbetalningar, el¬
ler genom uppsägningar, till Banken, det skall användas till inköp
af obligationer. Jag kan ej annat än gilla den redaction, som
BancoUtsk. här gjort genom intagande af orden ”andre verk och
inrättningar”; ty om nya solida hypotbeksföreningar skulle komma
att stiftas, så kunde Banken genom belåning af desses adier få
ett godt medel att göra sina capitaler fruktbärande, och dessa in¬
rättningar tillbaka hafva ett stöd af Banken. Deremot kan jag ej
understödja den tankan att uppköpa utrikes statspapper. I allmän¬
het är det en gammal regel i all handel, alt man bör speculera
på en vara när priset är lågt, men icke då det står högt, ty i
förra fallet har man alla chancer för sig att vinna. Hade man
1815 och 1818 speculerat i de säkra utrikes statsfonderna, sä hade
Banken haft en stor vinst, aldrahelst som Bankens silfverfond då
låg alldeles oanvänd i densammas hvalf. För det närvarande stå
de utrikes statspapperen ganska högt, de solida 3 proc. papperen
äro nära pari, likaledes de å 4 proc.; endast de Spanska stå lågt;
men dem torde det ej vara skäl att köpa. Deremot, om den
minsta politiska händelse inträffar, då behofvet blir stort att skaffa
sig tillgångar lill fyllande af statsbehofven, då kan man förutse
ett betydligt fall af dessa statspapper, och om då Banken hade
köpt sådane papper, så skulle han komma att vidkännas en betyd¬
Den i 0 A p r i l.
227
lig förlust. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
om man nu skulle köpa sådane papper, så tyngde de pä vår ve-
xelväg, våra vexeltillgångar minskades derigenom, hvaremot våra
penningar kunde hällre användas pä inköp af vexlar vid tillgång
af sådane, och insättning af dem på depositräkning i Hamburg.
Jag tillstyrker bifall till § oförändrad.
Hr Lagerhjelm: Bancostyrelsen bör icke vara bunden i
detta hänseende, utan äga full frihet att lägga en del af grund-
fonden antingen i utländska eller inhemska papper, allt efter be¬
hof och priset ä desamma. Det är icke sagdt, att Bankens sty¬
relse kan finna inhemska papper af denria beskaffenhet och till
det stora belopp, som här är i fråga, och derföre bör äfven nämnde
styrelse hafva latitud för sig alt göra och låta. Men, för att til¬
lika vara conseqvent, sä bör icke siffran 4 proc. stå der, ty stad¬
gandet derom kan vålla, att Banken derigenom hindras att be¬
gagna sig af utländska papper, som kunna stå lägre i ränta, hvar¬
före jag hemställer om de tvenne förändringar i denna §, att
nemi. först införes ordet minst framför 5 millioner och dernäst,
att i st. f. 4 proc. må sättas 3 proc.
Frih. Palmstjerna: Då den föreskrift, som denna § inne¬
håller, egentligen är en nyhet i bancoreglem., så anser jag det
vara nog om nu stadgas, all 5 millioner r:dr af grundfonden må
bestå af förutnämnde slags papper. Visserligen kunde det icke
vara särdeles äfventyradt vid att utsätta detta ordet minst; men
tillsatsen deraf kunde dock medföra följder, hvarföre man icke nu
kan göra sig så noga redo. Det skulle kunna bli olägligt, om
grundfonden komme alt bestå af 8 eller 9 millioner i räntebä¬
rande papper, i st. f. 5 millioner, och Banken nu på de återståen¬
de 5 af totalbeloppet 10 millioner uppgjort sina calculer. Dess¬
utom skulle den inhemska lånerörelsen förminskas, och jag tror
ej alt man bör gifva anledn. till några farhågor i det fallet för
det närvarande. När Banken kommit i en bättre ställning, än
hvad nu är förhållandet, sä torde den här föreslagna föreskriften
äfven kunna längre utsträckas. Om jag fattade Hr Stråles yttran¬
de rätt, sä tycktes han tvifla pä huruvida det vore möjligt, att
af Bankens tillgångar kunna nedlägga en så stor summa, som 5
millioner r:dr i räntebärande papper. Jag får då upplysa, att
Biksg.conbs, Armeens-accordsamoiteringsfonds m. fl. obligationer
redan äro uppköpte till ett belopp 4,350,000 r:dr, så att ej mer
an 050,000 r.dr fattas till summans fyllande, eller till 5,000,000,
och det torde således bli ganska lätt för Banken alt lägga sig till
dylika papper för hvad som ännu fattas i sistnämnde belopp. För
öfrigt instämmer jag i hvad Hr Skogman yttrat.
Hr Skogman: BancoUtsk. har haft under öfverläggning frå¬
gan om inköp af utländska papper, men tvekade alt tillstyrka en
sådan åtgärd, dels emedan sådane obligationer icke kunde anskaf¬
fas utan vexlar, hvarigenom på det sättet Banken skulle för sig
minska tillgången för uppköp af silfver, och dels emedan sådane
Den 10 April.
papper äro underkastade täta omvexlingar i värde. Om något tillägg
i § skall göras, så hemställer jag, om icke man kunde särskildt au-
ctorisera upphandling af Norrska statsobligationer, såsom oss när¬
mare bekanta. Dessa obligationer, ursprungligen contraherade till
några och sextio proc. med (i proc. ränta, stå nu öfver pari vid
5 proc. ränta, och förtjena det största förtroende.
Gr. Frölich, David: Emot verkställigheten af ett sådant
beslut, som skulle innefatta rättighet för Bancofullm. alt äfven upp¬
köpa utländska statspapper, ligger visserligen ingen svårighet; ty
då det redan är upplyst, att den summa, hvarmed de 5 millio-
nerne skulle fyllas, är så obetydlig, att ingen fara är å färde att
inhemska statspapper skulle deplaceras, för att skaffa utländska i
stället, så är det uppenbart att ifrån det hållet är icke något
egentligt inkast mot förslaget alt göra. Deremot får jag verkli¬
gen bekänna, att den nya princip, som jag förmodar att Frih.
Palmstjerna vill hafva införd ibland Bancoslyrelsens functioner,
att nemi. uppköpa utländska statspapper, i denna princip säger jag,
kan jag icke instämma ; emedan jag icke kan finna annat, än att
det skulle med vår nuvarande organisation af Bancostyrelsen för¬
anleda till oändliga tvister mellan Hrr Fullmäktige, när rätta tide-
punkten vore inne alt skaffa sig sådane papper, emedan desse Hrr
icke lära vara competente domare öfver sådane operationer, utan
det kommer att gå så, att den ene eller andre uppgifver förslag
om ett slikt uppköp, hvarigenom en stark disput uppkommer hu¬
ruvida man skall sälja inländska och köpa utländska papper, ope¬
rationer, hvaruti jag tror att Sveriges Bank icke bör deltaga på
ännu ett halft sekel. Jag tror således det ej vara tillrådligt att
införa denna princip för det närvarande, ty har den väl fått in¬
steg, kan det hända att man slutligen går så långt att verklig vå¬
da kan uppslå.
Hr Stråle: En ledamot har besannat hvad jag nyss anförde,
att för närvarande icke är fråga, alt någon större del af Bankens
tillgångar skall användas till inköp hvarken af inhemska eller ut¬
ländska obligationer. Summan är obetydlig och punkten af ringa
vigt. Hvad angår uppköpet af utländska statsobligationer, så hade
jag önskat, att ett sådant uppköp låtit verkställa sig; men dervid
möter alltid stora svårigheter. Man skall då hafva ett handels,
hus, som verkställer uppköpen på sådane tider, då de kunna ske
med fördel; obligationerne skola ligga i någon bank deponerade,
hvarifrån de skola uttagas, då ränleliqviderne skola ske o. s. v.
I alla fall blifver aldrig följden annan, än att i st. f. att Banken,
för de tillgångar, som användas till- inköp af utländska statsobli¬
gationer, kunde införa silfver, så skulle man göra denna fond rän¬
tebärande genom uppköp af räntebärande obligationer. Det blir i
alla fall, tror jag, af så liten betydenhet, att man på en sådan
operation alltid kommer att äfventyra mera än raan skulle kom¬
ma att vinna. Derföre tror jag, att man icke bör fästa sig vid
den tanken, emedan frågan icke är af någon betydenhet. Det
enda vore hvad Hr Skogman nämnde, om Norrska statsobligatio¬
Den 10 April.
229
ner; i fall de skulle uppköpas, så vore de visserligen papper, till
hvilka man kunde hafva förtroende.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag tror ej alt man bör
fästa sig vid om det kan vara fördelaktigt att uppköpa utländska
papper; ty man skall betänka den tidpunkt, då man föreslår en
sådan åtgärd, och då erinra sig, att Bankens metalliska cassa har
nedsjunkit ifrån 18 millioner till 9 millioner; att man bör låta
sig angeläget vara att åter söka höja denna cassa lill sitt förra
belopp; att under den närmaste perioden, för anskaffning af de
felande 9 millionerne, det är ganska svårt att föreställa sig möj¬
ligheten att ytterligare derutöfver skaffa utländska statspapper. Man
mä icke säga, att man lika gerna kunde skaffa dessa statspapper,
som valuta i silfver; ty jag tror att det för närvarande är ett
oundvikligt behof att skaffa sig silfver, emedan under en lång tid
har man icke kunnat få vexla sig till Svenskt silfvermynt i Ban¬
ken, och jag förmodar att det bör vara öfverensstämmande med
den gjorda realisationen, att, när man anmäler sig i Banken, man
erhåller de särskilda myntstycken, som äro antagne, utan att vara
inskränkt till de små valeurerne. Således måste man i första
rummet skaffa sig silfver.
Hr von Hartmansdorff: Frågan om uppköp af obliga¬
tioner kan ses ur 2:ne allmänna synpunkter. Den ena är, att
man för hvarje år bör åt Banken ersätta den minskning i ränte¬
bärande papper, som uppkommer derigenom, alt Riksg.cont. årli¬
gen inlöser en del af sina till Banken utställda obligationer å de
nyligen omnämnde 4,400,000 r:dr; Banken har redan varit för¬
anlåten att, i ansseende till dessa afbetalningar, köpa andra rän¬
tebärande papper. Men det förhåller sig så, som värde ledamö¬
ter redan anmärkt, att räntebärande papper inom detta land äro
få, och derföre icke alltid tillgängliga. Om Banken vill köpa så-
dane, är det derföre icke sagdt att de kunna erhållas. Öfverlägg-
ningarne inom Bancostyrelsen ang:de en sådan bandel, visa nog¬
samt hurudant förhållandet varit. Men detta är, på sätt förut
blifvit sagdt, ett ringare föremål, en mindre angelägenhet, emedan
summan, som fattas, icke är stor. Kan man ej få henne den ena
gången, så erliålles hon väl en annan; men den 2:dra frågan om
inköp af räntebärande papper, hvilka på främmande börser gälla
såsom silfver, lion är för Banken af större vigt. Om Banken icke
ägde andra räntebärande papper än inhemska, och han finge star¬
ka påkänningar, som föranläle honom alt dem försälja, månne
det skulle lyckas för Banken att i Sverige afsätta sådane papper
till ett värde af flere 100,000 r:dr på en gång? Jag befarar att
det icke lyckades. Dessa pappers försäljning .skulle naturligtvis
åsyfta att förminska sedelstocken och derigenom upphjelpa Bankens
ställning. Men då Banken behöfver minska den utelöpande sedel¬
massan, så sker det utan tvifvel för att hämma en pågående silf-
veruttagning. Denna har ej kunat ske, utan föregående sedelför¬
minskning. Det är följakteligen ondt efter penningar; åtgärden
kan derföre svårligen lyckas i vårt penningefattiga land, der hon
230
Den 10 April
följakteligen äfven är förhatlig och fruktad. Om det således icke*
lyckades för Banken att sälja sina papper,., hvilken utväg skulle
han då kunna vidtaga? Ingen annan, som hastigt vöre verkställ¬
bar, än att minska lånerörelsen.. Men det vore detsamma sorn
att sticka ät allmänhetens ögonsten. Hade Banken deremot utländ¬
ska räntebärande papper, hvilka på främmande börser gällde såsom
silfver, så hade Banken en tillgång, alldeles jemförlig med klingande
mynt, men med den fördelen derjemte, att detta mynt hade burit rän¬
ta under hela den tid Banken varit dess innehafvare. Hade Ban¬
ken deremot inköpt silfver för sina sedlar, så hade det legat
dödt, och ingen ränta burit. Jag kan således icke annat än instäm¬
ma i förslaget, all Fullmäktige måtte bemyndigas köpa äfven an¬
dra räntebärande papper än Svenska. Jag skulle också vilja att
man företrädesvis valde Norrska statsobligationers och bruksägar-
nes hypothekscassas förskrifningar. Om de sistnämnde menas med
andre ”verks och inrättningars”, hvarom BancoUtsk. talar, det vet
jag icke; men bäst är alt icke antaga ordalag, på grund af hvilka
man sedermera kan lägga Bancofnllm. lill last, att de köpt andra,
än inhemska papper. Jag vill således, för att icke förskräcka-etern-,,
som äro rädda för lånerörelsens förminskning, instämma med Hr
Skogman. Men för att icke äfventyra att sjelfva saken förloras på
ordet minst framför 5 millioner, så förenar jag mig med Frih.
Palmstjerna deruti, att detta ord ej måtte insättas, samt att den
redaction, som han föreslog, mätte gillas, hvilken, om jag rätt
minnes, lydde så här: ”Bankens capitalöfverskott eller grundfond
skall till ett belopp af 5 millioner r:dr bestå af sådana obligatio¬
ner, löpande med minst 4 proc. ränta, hvilka Bancofullm. anse
lemna full säkerhet.” Man säger väl att en dylik frihet, lemnad
åt Fullmäktige, skulle föranleda stora tvister dem emellan, hvilka
papper som borde väljas eller förkastas. Men så länge Ständerne
lemna Fullmäktige någon frihet, blott den att köpa hvilka inhem¬
ska papper som helst, sä är möjligheten att tvista redan öppen,
och den kommer visserligen icke att blifva obegagnad; ty en tyc¬
ker om Skånska hypotheksföreningens, och en annan om andra
bolags utelöpande papper. Man har sagt, alt köp af främmande
papper skulle tynga på handelsvågen. Ja väl, likasom hvarje in¬
köp af vexlar tynger derpå, ty ett inköp af främmande statspap¬
per är ingenting annat än elt köp af vexlar eller silfver. Skill¬
naden är blott den, att man får ränta på de främmande statspap¬
peren, men ingen på silfrel. Jag anhåller om bifall till Frih.
Palmstjernas förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag afstod sednast ifrån fortsätt¬
ning af discussionen, af orsak att ibland de skäl, som Hr Rosen¬
blad anförde med ljudelig röst, var ett, emot hvilket jag icke hade
någon bevisning att motställa, nemi. att 3:ne Stånd redan fattat
beslut öfver 1 §, och att det således vore ett R. St:s beslut. Som
Hr Rosenblad är en högst trovärdig person, så trodde jag, att han
hade rätt, och ville derföre icke med discussion längre uppehålla
R. o. Ad., när saken en gång vore afgjord. Efter hvad jag hört,
Deli 10 April.
231
liar BorgareSt, likväl uppskjutit detta betänk, och företager frågan
om privatbankslagen. Måhända har detta Stånd afgjort några
punkter deruti, och således naturligtvis den första, efter hvad Ur
Rosenblad med så mycken säkerhet låtit oss veta. Hvad denna
§ särskildt angår, så har det varit med särskildt afseende på den
inskränktare tillgången å publika papper, som här finunes, som
den blifvit framställd i sin nuvarande ordalydelse; men man har
icke velat inskränka Fullmäktige vid de papper de förut hade
köpt, och derföre åt dem öfverlemna! alt antaga äfven andra,
ibland hvilka t. ex. Jerncontorets sedlar, ty Jerncont. hörer ock¬
så till andra verk och inrättningar, livad särskildt angår att köpa
utländska statspapper, så är det utan fråga att det vid många till¬
fällen kan hafva en stor fördel med sig; men ännu är Bankens
silfverfond så ringa och våra tillgångar, hvarmed vi skola öka den,
sä knappa, ali jag tror det denna fråga nu kan förbigås, och att
man, om det beslut fattas, att bancovinsten skall förblifva vid Ban¬
ken, derigenom möjligtvis kan lemna en utväg alt åtminstone
ställa den hoplagda summan så, att den blir disponibel för Stän-
derne vid nästa riksdag, och icke dermed må gä som vid denna,
dä Ständerne ej kunde disponera denna bancovinst, af den fac-
tiska orsak, att man icke ansåg sig kunna indraga den ur all¬
männa rörelsen. För min del har jag således ingenting emot om
denna § antages.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: I afseende å ifråga-
var. § hafva åtskilliga förslag till ändringar af dess redaction blif¬
vit väckta, hvarföre jag anhåller att få fästa mig vid ett i sänder
af desamma. Man har yrkat, att det borde heta ”minst fem mil¬
lioner.” Jag torde få hänvisa lill den upplysning, som Banco-
Utsk. lemnar i föregående stycke sista raden å sidan 4 och första
raderne å sidan 5, der det säges: ”för uppköp af dylika papper utöf¬
ver den af Etsk. föreslagna summa af 5 millioner, finnas ej me¬
del att tillgå annorlunda, än genom indragning af någon utaf de
lånerörelsegrenar, hvilka af Banken bedrifvas eller förläggas.” Ef¬
ter den af Utsk. lemnade upplysning, syues som det gjorda yrkan¬
det åsyftade någon bestämmelse huru hancovinsten intill nästa riks¬
dag skulle användas, eller m. a. o. att man genom tillägget af
ordet minst, skulle anticipera på det beslut, som framdeles deröf¬
ver kunde fattas och hvaremot jag på det högsta får protestera.
Jag anser tvertom, att § i denna del bör vara oförändrad. Man
har bestridt, alt Riksg.contts obligationer skulle specielt nämnas,
såsom de der borde uppköpas. Jag för min del tycker mig finna
orsaken ganska lätt, hvarföre dessa obligationer blifvit specificera¬
de, nemi. att för närvarande sådane finnas i Bankens vård, samt
att om man släppte ut dem, sedan det blifvit bekant, att de hos
Banken funnos, och att man derjemte föreskrifvit, att Bancofullm.
skulle äga sådane obligationer som Fullmäktige ansågo lemna full
säkerhet, så kunde föreställningen blifva den, att Banken ville göra
sig utaf med densamma för att skaffa sig andra som voro säkrare.
Skulle Utsk:s mening vara, att dessa obligationer icke få försäljas,
232
Den 10 April.
utan skola af Riksg.cont. amorteras, för att såmedelst i tidernas
längd försvinna, skulle jag tro, då de redan i Banken finnas, det
icke vara orätt om § innehölle, att fonden äfven finge bestå af
sådane papper. Hvad angår rättigheten för Fullmäktige att upp¬
köpa utländska papper, så skulle jag visserligen icke för min del
hafva något deremot, om vi redan hade uppnått den lyckliga stånd¬
punkt, att Bankens rörelse blifvit ställd på sådan fot, att det kun¬
de löna sig för enskilde actieägare alt i Banken inträda, ty des¬
sas enskilda intresse skulle uppmana dem att göra sig noga un¬
derrättade om sådana pappers stigande eller fallande värden; men
föga kan man begära, att Fullmäktige i Banken, sorn till största
delen bestå af personer, som aldrig haft någon del i penninge-
marknaden inom vår verldsdel, skola sådant förstå. Jag anhåller,
att § måtte antagas oförändrad.
Hr Skogman: Jag anhåller att få instämma i den redac-
tion, som lemnar åt Bancofullm. rättighet att upphandla, vare sig
inhemska eller utländska obligationer, sedan jag nu hört en af
Fullmäktige i Banken icke sky de svårigheter eller klandrande
anmärkn:r, som genom ett så vidsträckt bemyndigande framdeles
kunna uppstå.
Hr Rosenblad: I anledn. af hvad Hr von Hohenhausen be¬
hagat anföra, såsom directe stäldt till mig, får jag äran justera
mitt yttrande rör:de l:a punkten, alt denna, efter de upplysnin¬
gar jag erhållit, redan är af BorgareSt. bifallen, likasom förut af
de 2:ne andra Stånden, så att i afseende å densamma verkligen
finnes ett R. St:s beslut.
Ofverläggningen om 2 § förklarades härmed vara fulländad,
hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla denna §.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå H. Ex.
förklarade, det han trott sig finna, att ja härvid varit öfvervä¬
gande.
Frih. Palmstjerna och Hr von Hartmansdorff begär¬
de votering samt att dervid förstnämnde ledamots förslag till re-
daction måtte blifva contrapropos.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller den i BancoUtsk:s utlåt. N:o 44 tillstyrkta
2 §, voterar
ja?
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att berörde § må erhålla följande
lydelse:
”Bankens capitalöfverskott eller grundfond skall, såvidt sig
göra låter, till ett belopp af fem millioner r:dr b:co bestå af så-
da-
Den JO April.
233
dane obligationer, löpande med minst 4 proc. ränta, hvilka Banco-
fullm. anse lemna full säkerhet”.
Vid voteringens slut beruunos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 37.
Nej - 50.
§ 3.
Bifölls.
Härefter föredrogs och lades till bandlingarne Utsk:s i sam¬
manhang med sistnämnde § framställda förbehåll, att framdeles
efter sammanträde med Statsötsk., få till R. St. inkomma med
yttrande i fråga om formen för Riksg.cout:s till Banken afgifna
obligationer.
§ 4.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: BaneoUtskis mening är,
som det synes utaf sammandraget öfver alla punkterne, att den
2:dra och 4:de skola sammanslås i en §, hvarföre också den sed¬
nare hälften af densamma, efter skiljetecknet (;) börjar med ”ägan¬
de Bancofullm.” etc. Jag anser, alt det bör bli ett åliggande för
Bancofullm., sorn icke ensamt beror på Fullmäktiges pröfning, an¬
norlunda än efter de omständigheter, som förefinnas, men att
Fullmäktige i öfrigt böra hafva sig ålagdt, att, när ägande ränte¬
bärande obligationer miråkas, inlösas eller uppsägas, förse sig med
nya, så vidt omständigheterna medgifva, och att derföre ordet
ägande måtte utbytas emot orden och skola.
Frih. Stjernstedt: Om § läses i ett sammanhang, så tror
jag verkligen att den har en så bindande framställning, som det
behöfves, hvarföre jag ej tror att något utbyte är behöfligt af or¬
det ägande emot och skola.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa såväl
Frih. Stjernstedts, som det H. Ståndets uppmärksamhet derpå, att
ordet ägande, som Utsk. begagnat, har en dubbelbetydelse i vårt
språk. Det kan både betyda att Fullmäktige äro berättigade att
sä göra, eller ock att Fullmäktige äro förbundne att göra det. På
det att tvist om rälta meningen ej må uppstå, är det efter min
öfvertygelse väl betänkt, att yrka pä ett ord, som tillkännagifver,
att det är ett Fullmäktiges åliggande. Jag har både inom Ban¬
cofullm. och andra myndigheter varit ute för strider af denna be¬
skaffenhet, då den ene förklarat att man vore berättigad, den
andre alt man vore skyldig• att göra något. Detta bör man de¬
sto hellre undvika, som man kan vara utsatt för dubbla tydnin¬
gar både inom Revisorer, BancoUtsk. och Stånd. PresteSt. har
funnit samma tvetydighet i detta ord, och derföre i stället begag¬
nat ordet börande. Antingen Ståndet vill instämma i Frih. Palm-
stjernas förslag eller antaga hvad PresteSt. beslutat, så blir saken
densamma, och man lemnar ej rum för någon tvetydighet.
9 H. 30
234
D en 10 April.
Frih. Palmstjerna: Jag afstår gerna ifrån mitt förslag om
orden och skola och öfvergår till hvad PresteSt. antagit, eller
hörande, på det att begge Ståndens beslut i detta afseende måtte
blifva lika.
Hr Rosenblad: Hr von Hartmansdorff har fullkomligt rätt
i hvad han yttrat ruride den dubbla betydelsen af ordet tigande
och följderna derutaf, samt alt det är nödvändigt alt nyttja en
mera bestämd term; men då fråga är om ett bestämdt åliggande,
som kanske icke alltid skulle kunna fullgöras, får jag föreslå föl¬
jande lydelse: ”varande Bancofullmäktige berättigade, när om-
ständigheterne” o. s. v. Jag finnér mig så mycket mera föran¬
låten till valet af denna mildare betydelsen af ordet ägande, som
genom den föräDdrade redaction Ståndet antagit i den 2 §, det
blifvit medgifvet att köpa obligationer med minst 4 proc. ränta,
utan att stadga det de borde vara af Riksg.cont:s eller andre verks
och inrättningars, hvadan derunder kunde förstås äfven private
personers obligationer, löpande med 4 proc. ränta. Enär omsläti-
digheterne alltid torde medgifva att få de sistnämnde, men det
torde vara ganska svårt att få andra med samma ränta, så kunde,
om man införde ett ord, som vore mera imperativt, Fullmäktige
derigenom tvingas att, i brist på andra 4 proc. obligationer, som
voro lätt realisabla, taga enskildes obligationer, hvarföre jag till¬
styrker, att orden ägande Bancofullmäktige må utbytas mot va¬
rande Bancofullmäktige berättigade.
Hr von Hohenhausen: Ingen, Och minst Hr Rosenblad,
som sjelf är Bancofullm., lärer bestrida nyttan af att äga lätt rea¬
lisabla papper. Häraf vill man att Banken skall vara i åtnjutande,
oell Utsk. har med ordet ägande förstått börande, hvarföre jag
instämmer deruti, att sistnämnde ord må antagas.
Hr Lefre'n: Jag instämmer äfven i den redaction, som Pre-
sleSt. antagit, likväl tror jag att det skrifvit bärandes och icke
börande.
Uppå härefter framställd propos. bifölls 4 §, med den förän¬
dring, att orden ”ägande Bancofullmäktige alt” utbyttes emot or¬
den ”börande Bancofullmäktige”.
§ 5.
Frih. Cederström: Den 6§ torde i sammanhang med den
5 upptagas och afgöras, ty de äro alldeles oskiljaktige ifrån hvar¬
andra.
Hr Skogman: Jag anser för min del, att denna punkt rörde
bancovinstens användande bör särskildt afgöras, hvaremot de i
nästföljande punkt dervid fästade villkor lämpligen kunde uppskju¬
tas till dess §§ 56 och 57, som rörer privalbankerne, af R. o. Ad.
blifvit pröfvade och afgjorde. Frågan om vinstens aflemnande till
allmänt nyttiga behof är alldeles oberoende af den om privat¬
bankerna, äfven i den, efter min tanke, för Banken äfvenlyrliga
händelsen, att den skulle nödgas på ett eller annat sätt supplera
Den 10 April.
235
dessa enskilda inrättningar. Orsaken till Utsk:s förslag, år att den
hädanefter uppkommande vinsten icke må användas till utvidgan¬
de af en mindre bankmessig lånrörelse och undandragas penninge-
eirculationen, ulan öfverlemnas till R. Sl:s disposition för allmänna
förelag, hvilket ock är öfverensstämmande med stadgandet i Ban¬
kens fundation, att nemi. bancovinsten skall användas till K. M:s
och fäderneslandets heder och nytta, samt allmänt gagneliga än¬
damål.
Frih. Palmstjerna, Carl Ottor Jag instämmer med Hr
Skogman, att denna § malte särskildt behandlas oberoende af den
efterföljande. Skulle Frih. Cederström finna att discussionen bör
på cu gång hvälfva sig om begge dessa §§, den 5 och 6, så må
det stå honom fritt, men jag anhåller, att icke mer än den först¬
nämnda må för det närvarande blifva föremål för egentlig pröf¬
ning och beslut.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Lika med de begge siste
talarne, hyser jag den öfvertygelse, att 5 § bör särskildt föredra¬
gas. Hvad angår uppskofvel med föredragningen af den 6 § till
dess R. o. Ad. fattat sitt beslut öfver 56 och 57 §§, som handla
om privatbanker, så anser jag visserligen, alt morn. litt. a) och b)
kunna intill dess förbigås, men beträffande mom. litt. c) tror jag
det vara oundgängligt att beslut derom genast rattas.
Frih. Cederström: Den 5 § slutar med ordet ”dock” och en
hänvisning, ”att R. St. dervid böra fästa följande villkor och för¬
behåll”. Man har således, derest denna § bifalles, med delta til¬
lägg af ”dock” ctc. genast fattat beslut, ali dervid fästa det villkor,
som i 6 § förekommer, hvilket jag för min del kommer att be¬
strida. Om 5 § naken bifalles, så har jag ingenting deremot,
endast det der ordet ”dock” uteslutes och man sätter punkt vid
ordet ”bokslut”, samt alt förbehållet, som efterföljer, äfven försvin¬
ner. Alt vinsten atlemnas till Riksg.cont. deremot har jag heller
ingenting alt invända; men kan ingalunda bifalla förbehållet, som
förekommer i den 6 §, ulan har åtskilige anmärkmr att göra hvad
form, sätt och följd beträffar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att om R. o. Ad. til¬
läte att nu endast 5 § föreloges till afgörande, det syntes följa af
sakens natur, att till pröfning nu blott förekommer hvad som in¬
nefattades i denna §, hvilken slutades med ordet ”bokslut”, och
icke den efterföljande meningen, som hade afseende på 6§; hem¬
ställande H. Ex. om R. o. Ad. bifölle, alt 5 § särskildt blefve
underkastad pröfning.
Ropades ja.
Frih. Raab, Adam Christian: Jemte det jag tillstyrker
bifall lill 5 §, tillåter jag mig att till densamma föreslå ett amen¬
dement. Denna § afser att bancovinsten mätte öfverlemnas till
Riksg.cont.; men det kan icke ske förrän efter verkstäldt bokslut,
och detta fullbordas icke förrän J af det påföljande året är för¬
236
Den 10 April.
flutet, hvarunder vinsten upphemtats. Derigenom skulle kunna
inträffa, icke allenast att Bankens vinst af 800,000 r:dr för det
år, då den insamlas, utan äfven alt \ års, eller eli qvartals vinst
derutöfver komme att i Banken ligga inne. Detta skulle möjligen
kunna förekommas derigenom att Banken, under det vinsten dit
ingår, för densamma uppköpte räntebärande obligationer, hvarige¬
nom en vinst bereddes Banken, som finge draga ränta på denna
vinst. Härigenom uppkomme äfvenledes den fördelen att pennin-
garne utkommo i rörelsen, och de verk och inrättningar, sorn ut¬
gifva obligationer, kunde dymedelst fä tillfälle att dem afyttra.
Detta tillägg skulle lyda sålunda: ”Börande dock, sä vidt med Ban¬
kens fördel och myntvärdets upprätthållande finnes förenligt, de
inflytande vinstmedlen, intill dess de lill Riksg.cont. varda af-
lemnade, användas lill inköp af sådane verks räntebärande obli¬
gationer, som Bancofullm. anse innebära full säkerhet”. Jag an¬
håller om propos. härå.
Hr von Hartmansdorff: Tvenne Stånd hafva afslagit den¬
na punkt, nemi. BondeSl., till hvars beslut jag icke erhållit orda¬
lagen, och PresleSt., som derom yttrat sig på följande sätt: ”Med
afslag å Uisk:s tillstyrkande,,beslöt Ståndet, att det belopp af Ban¬
kens vinst, som, ifrån innevarande års början, intill nästa riksdag
inflyter, skall för Bankens räkning användas”. .lag är af samma
mening som dessa begge Ständ; jag anser, att Bankens vinst icke
bör pä förhand af Ständerna disponeras. Bankens första grund-
reglor af 22 Sept. 1068 innehålla i 74 punkten följande: ”Den
gewinst, som Gud af detta verket föriänandes varder, samt ock
den bekostnad, sorn derpå årligen uppgår, skall, uti en särdeles
sluträkning, föras och balauceras. Och lära R. St., som under
K. M:s nådigste protection, dess handhällaude oell pretention sig
uppå tagit häfver, öfver bemälde salderade gewinst sedan disponera,
som det med K. M:s och fäderneslandsens heder och nytta till
publicos usus bäst kan användas”. Jag önskar, att den grundsats,
som är uttalad i detta stadgande, måtte fortfarande af Ständerne
vidhållas, den nemi., att lill fäderneslandets nytta använda banco-
vinsten, sedun den är salderad, men icke att göra det på förhand.
Denna regel iakltogo Ständerne vid 1835 års riksdag, och följden
var, att de vid 1840 års riksmöte hade 3,211,000 r:dr att till
fäderneslandets bästa använda. Vid sistnämnde riksdag funno
Ständerne väl för godt att icke på förhand disponera Bankens
vinst, men de föreskrefvo, att vinstmedlen för hvarje år skulle ut¬
lånas, och följden blef, att vid innevarande riksdag kunde Stäu-
derne icke begagna den upplagda vinsten med annat villkor, än
att draga den ur lånerörelsen. Då sådant ansågs omöjligt under
den betryckta belägenhet, hvari Rikets näringar sig befunno, så
blef vinsten icke tillgänglig, utan bildade i stället den förökning
i Bankens grundfond, hvarom vi redan talat. Hvad vinst, som
för den kommande tiden kan erhållas, är ovisst, emedan osäkert
är huru länge den nuvarande lyckliga ställningen kan räcka, eller
i motsatt händelse, hvilka förluster Banken kan komma att göra.
Den 10 April.
237
Hela det förslag, sora BancoUtsk. uppgjort, åsyftar, att om någon
vinst uppkommer, så skall hon årligen lemnäs lill Riksg.cont. Mig
synes det vara tids nog att vid nästa riksdag, när man får se
hvad Banken lagt upp och kan behöfva, bestämma hvad han kan
aflåta. Under nuvarande ovisshet kunna Ständerne icke med nå¬
gon säkerhet förfoga om den förväntade bancovinstens begagnande
till fäderneslandets nytta, vare sig för canaler eller andra större
■företag; ty huru kan man börja sådana arbeten blott pä en för¬
hoppning? Om man än kunnat det ena året få vissa 100,000 r:dr,
sä är derföre ingalunda säkert att man nästa år får lika mycket
eller något. Huru kunna dä fortgående arbetsplaner uppgöras?
Del återstår då intet annat än att Riksg.cont. antingen upplägger
penuiugarne i Banken, eller utlånar dem, för att göra dem frukt¬
bara intilldess Ständerne sammankomma. Men då blifva de åter
fästade i lånerörelsen och otillgängliga för utbetalningar, alldeles
såsom vid innevarande riksdag. 1 st. f. detta oriktiga sätt alt för¬
fara, hemställer jag, att R. o. Ad. mätte fatta sitt beslut, i öf¬
verensstämmelse med Preste- och BondeStms. Min tanka är dock
ingalunda, alt de penningar, som Banken vinner, skola hos honom
ligga döda och sålunda undandragas allmänna rörelsen, ulan jag
önskar, att Banken dermed mätte först betala sin skuld hos Riksg.-
cout., utgörande 1,143,750 r:dr. Kan någonting tänkas mera för¬
vändt, än att Banken skal! till Riksg.cont. skänka sin årliga vinst,
lindet det all Banken är skyldig bemälde Conior öfver 1 million
r:dr och årligen betalar 5 proc. ränta derå? Ingenting vore väl
naturligare, än ali den som gör en vinst, betalar sin skuld och
derigenom befriar sig frän räntans erläggande. Om Banken ut¬
betalar oftanämnde skuld, sä varder derigenom 1 \ års bancovinst
använd. Dernäst anser jag Banken böra, pä sätt Utsk. föreslagit,
betala sin skuld till allmänheten, för de medel Banken af henne
upplänat sedan år 1843. Denna upplåning vidtogs af Fullmäktige
till sedelstockens förminskning och för alt sålunda närma sig det
föresluifna förhållandet melian silfver och sedlar. Af dessa upp¬
låningar innehar Banken för närvarande ungefär 520,000 r-.dr, hvar¬
före erlägges dels 2, dels 3 proc. ränta. Denna skuld bör Ban¬
ken betala. I den mån sådant sker, kommer den inflytande ban-
covinslen att åter utgå ibland allmänheten, sä alt sedelstocken icke
valder förminskad. , När jag lägger dessa 520,000 r:dr lill de
förutnämnde 1,143,750 r:dr, så uppkommer deraf en summa af
1,663,750 r:dr; delta utgör 2me års bancovinst, ty sista årets
vinst uppgick till något öfver 800,000 r:dr. Hvad som sedan
blefve öfver, eller sista årets vinst intill nästa riksdag, anser jag
böra användas till inköp af räntebärande papper, särdeles från
Riksg.cont. Om detta verk skall kunna bestrida de utbetalningar,
som Ständerne nu på detsamma anvisat, sä måste Riksg.cont. för¬
sälja sina iunehafvaude räntebärande papper. Ingenting vore väl
lämpligare än att Banken köpte dem för sin vinst. De öfverginge
dä från det ena lill det andra Ständernas verk; och när dessa
nästa gång sammankomme, så hade Banken betalt sin skuld och
upplagt sin behållna vinst i användbara tillgångar, utan att all¬
238
Den 10 April.
mänheten förlorat det minsta af sedelstockens belopp. Denna åt¬
gärd anser jag vara på en" gång den enklaste och lämpligaste både
för Banken, Hiksg.cont., allmänheten och II. St. Mitt förslag är
således följande: alt, med afslag ä Utsk:s tillstyrkande, R. o. Ad.
måtte besluta, alt den bancovinst, som ifrån innevarande års bör¬
jan, intill nästa riksdag inflyter, skall för Bankens räkning an¬
vändas:
a) lill betalning af Bankens skuld till Riksg.cont. 1,143,750 r:dr;
b) till betalning af de medel Banken af allmänbeten upplånt,
omkring 520,000 r:dr;
c) till inköp af räntebärande papper, företrädesvis af dem,
som Hiksg.cont. kan aflåta.
Hr Rosenblad: Med afseende å hvad Frih. Raab anmärkt
vid Utsk:s tillstyrkande, sä får jag fästa bans uppmärksamhet uppå,
att man ej på förhand känner beloppet af bancovinsten, och att
således någon upphandling af sådane papper, som i alla fall skulle
blifva allt för inskränkt, svårligen under tiden skulle kunna äga
rum, hvarförutan fördelen af en sådan upphandling vore högst
obetydlig, ty i April månad hvarje år är bokslutet för det före¬
gående äret uppgjordt, så att, om den här föreslagna föreskriften
redan vore gällande, sä skulle i dag den 10 April Baucofullm.
kunnat utassignera de 850,000 r:dr, som utgjorde vinsten för för-
lidne år. Vid sådant förhållande hemställer jag lill den ädle
Friherren huruvida det är skäl, såvida man verkligen vill hafva
denna Bankens vinst tillgänglig för produetiva förelag, alt för en
sådan småsak, som den der lilla obetydliga räntevinsten, uppskräm¬
ma farhågorna genom att vid första behof äler indraga hvad man
först i låueväg utgifvit. Då man sell, att 2:ue Ständ redan afsla-
git denna §, och en ledamot nyss uppstigit och äfven gjort ett
förslag i afseende derå, tror jag det ej vara väl betänkt att me-
ningarne genom allt för mångå olika åsigter varda splittrade; ty
af en sådan delning af meningarue skall aldrig något lyckligt re¬
sultat uppstå.
Beträffande Hr von Hartmansdorffs framställning af den gamla
Banco-ordms stadgande af är 1668, sorn innehåller, att Bankens
vinst skall användas ad publicus usus, så är det just derföre och
i öfverensstämmelse dermed, som ötsk. gjort sitt förslag i detta
hänseende. Det är endast sedan denna vinst är känd, som den¬
samma blifver ifrån Banken aflemnad, således endast verklig vinst,
sedan alla förluster och omkostnader åro afdrague. Men, säger
Hr von Hartmansdorff, huru kunna Ständerne pä förhand beräkna
denna vinst, och på denna tillgång anvisa anslag. Det är här¬
med, mina Hrr, alldeles samma förhållande, som med tullbevill-
ningen t. ex. Man kan visserligen icke med bestämd säkerhet
beräkna, att någon för in socker eller caffe till det qvantum, som
behöfves för att tillvägabringa den summa, som derför är beräknad
alt inflyta; men med största sannolikhet kan den likväl antagas
skola inflyta, när man räknar lågt. Sä är äfven förhållandet med
Banken ; man känner dess lånerörelsegrenar, man känner någorlunda
Den 10 April.
239
hvilka inkomster, som dessa gifva, man känner de omkostnader, som
Bankens förvaltning kan förorsaka utöfver möjliga utgifter, som kun¬
na förekomma extra, och man har sålunda en summa, som man
kan med öfvervägande säkerhet beräkna, emot hvad man kan an¬
taga vid beräkning utaf största delen af be vill n .ar t i k la rne, med
undantag af allmänna bevillningen. Och denna vinst, säger jag
ännu en gång, utgår först efter uppgjordl bokslut, som utvisar den¬
samma. Hr von Hartmansdorff har anfört huru man gick till väga
vid 1835 års riksdag samt äfven vid 1840 års riksmöte, och hvar¬
igenom man vid den förstnämnde hade till den sednare besparat
en betydlig summa. Men huru gick väl delta till ? Jo, på det
sätt, att det då var möjligt, utan att skada den allmänna rörelsen,
att Banken lill Handels- och Näringsdisconten, en rörelse som icke
förut varit bedrifven, med annat än upplänla medel, utgaf 2,700,000
r:dr utaf influtne sedlar. Hr von Hartmansdorff har omförmält
de menliga följderna af sista riksdagens beslut, hvarigenom Banco-
fullm. anbefalldes att disponera vinsten för den allmänna lånerö¬
relsen. Jag får då nämna, att af 4 millioner, som voro sparade,
anvisades endast 700,000 r:dr till allmänna Disconten, och ett
par 100,000 till Handelsdisconten; men Bancostyrelsens majoritet
har under förlägenheten icke varit förhindrad att göra indragnin¬
gar, ty, såsom bekant är, indrogs hälften af försträckningen. Hr
von Hartmansdorff har föreslagit andra utvägar att använda dessa
medel, nemi. att utbetala den summan, som står i Riksg.cont.;
den har Conlorel rätt alt fordra i alla fall. Jag vill dervid er¬
inra, att Hr von Hartmansdorff förliden sommar sökte försvaga
effeclen af det biträde man sökte gifva åt den allmänna rörelsen,
då han som sedelstock beräknade den summan, som hörde till
Riksg.cont.
Men jag ber alt få fästa uppmärksamheten på hvad som utgör
det verkliga systemet i Hr von Hartmansdorffs förslag; det är, att
sedan man nedbringat landets rörelsecapital lill det minsta, som
det varit på lång lid, så vill man förekomma all möjlighet att nå¬
gonsin det skall kunna öka sig, ulan fastläsa och fastskrufva allt
hvad som öfverstiger detta lilla belopp, (inder det att raan der¬
jemte utfärdar de strängaste föreskrifter för framtida tillfällen,
när silfverutförsel kan inträffa, att genast göra indragningar ända
till den grad, att del kan bero på omdömet hos Hrr Bancofullmis
pluralitet, huru de tolka ordet åligga, för att draga in hela låne¬
rörelsen, om de blifva rikligt uppskrämde. Jag respecterar visser¬
ligen dem, som tro, att rörelsens bestånd hvilar på ett strängt
strypsystem; men alla dem, som icke dela denna åsigt, alla dem
som med de store statsmän af alla partier, som under de sista
århundraden ledt Englands öden, icke anse det vara nödigt att
göra indragning på sedelstocken dä denna varit större, utan att
tvertom bereda medel att kunna fylla de luckor i den metalliska
valutan, som under mindre gynnande handelsperioder, eller andra
vigtiga epoker kunna i rörelsen uppkomma, och som icke hafva
den absolut stränga öfvertygelsen, att det aldra strängaste stryp¬
system är enda räddningen för myntväsendets upprätthållande, —
240
Den 10 April.
alla dem, säger jag, tillstyrker jag på det högsta, att hafva ögonen
öppna när det galler att afgöra Hr von Hartmansdorffs förslag;
och jag ber Frih. Raab att icke underlätta ett bifall till nämnde
förslag genom att göra ett amendement, som förstör hvad Ulsk.
föreslagit. Jag tillstyrker bifall till hvad Utsk. framställt.
Hr Skogman: Det är visserligen sant hvad Hr von Hart¬
mansdorff yttrat i afseende å Sländernes beslut, rör:de bancovin-»
sten vid 1835 och 1840 årens riksdagar; hvaremot förhållandet
då och nu är i så måtto olika, att Bankens grundfond vid nämn¬
de tidpunkter var betydligt mindre än nu, dä den enligt Utsk:s
förslag kommer att uppgå till 10 millioner r:dr. Den disposition
af vinsten, som Utsk. föreslagit, åsyftar att förhindra dess qvar-
blifvande i Banken, för alt användas till förökande af lånerörelsen,
och deremot anvisa till verkställande af productiva företag. Detta
svarar emot hvad som sker i andra länder, att bancovinsten ärli¬
gen till actieägare utdelas. Sålunda är förhållandet med den
Norrska banken, att derifrån till delägarne blifvit under
år 1842 utdelade speciedaler 200,000.
„ 1843 — — 107,000.
„ 1844 — — 196,000.
Att summan af Bankens årliga vinst icke kan på förhand
till siffran uppgifvas, bevisar ingalunda att ju icke ett betydligt
öfverskott kan uppstå.
Hvad det af Preste- och BondeSt:n fattade beslutet i denna §
angår, så synes det innefatta ett tillfredsställande bevis, att den
vid riksdagens början så mycket öfverklagade allmänna nöden måtte
vara förmildrad eller kännas mindre härd; men jag fruktar att
berörde beslut kan leda lill följder, som man högeligen skall ångra.
Jag får för öfrigt anmärka, alt det af Hr von Hartmansdorff
uppgifna sätt att använda bancovinsten i sjelfva verket innebär
en minskning af sedelstocken, emedan BancoUtsk:s beräkning upp¬
lager ibland utelöpande sedlar, hvad som erfordras lill betalning af
så väl Riksg.conhs fordran, som af de hos allmänheten upptag¬
na lån.
Frih. Cederström: Uti motivet till denna § säger Utsk.:
”Enär, genom den under nasti, är influtna vinst, capitalöfverskot-
tet blifvit uppbringadt till omkring 10,300,000 r-.dr, tillstyrker
Ulsk. att 5 punkten mätte erhålla följande förändrade lydelse:
§ 5. ”Så väl det belopp af Bankens vinst för nästlidne år, hvil¬
ket icke erfordras för uppbringande af capitalöfverskotlet eller grund¬
fonden till 10,000,000 r:dr b:co, som etc. etc. — — aflemnas lill
Riksg.cont., enligt hvarje års bokslut”, etc. Utsk. tillstyrker såle¬
des, att Banken mätte få till Riksg.cont. aflemna återstoden af
dess vinst för året 1844. Men då man tager i betraktande, att
Banken är skyldig samma verk, till hvilket den skulle aflemna
nämnde vinst, en summa af öfver 1 million r:dr, så är klart, att
antingen äger icke Banken ett capitalöfverskott af 10 millioner,
fastän BancoUtsk. så förklarat, eller har Utsk. beräknat, att Ban¬
ken
Den 10 April.
211
ken ager förmåga att betala sin skuld till Riksg.cont. oell ändock
hafva i behåll dessa 10 millioner r:dr. Nåväl, mine Hrr, hvad
vill den transaction, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, säga
annat än en sedelminskning, eller en indragning på allmänna rö¬
relsen af mynt i landet, utan något gagn för fäderneslandet. Jag
anhåller om bifall till 5 §, med den af Hr Gr. o. Landtm, vid
början af discussiouen framställda reslriclion, att § får sluta med
ordet ”bokslut.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad Frih. Raabs förslag
angår, så, enär jag icke kan finna, att hvad deruti åsyftas, egentligen
rörer nu föredragna §, hemställer jag till Hr Frilun huruvida han
icke skulle vilja dermed för' närvarande uppskjuta.
Hvad åter beträffar den af Hr von Hartmansdorff gjorda er¬
inran, att den disposition, som BaucoUlsk. föreslagit R. St. att
vidtaga med den blifvande bancovinsten, skulle strida emot 166S
års bancoreglemente, äfvensom emot de grundreglor, som för Ran¬
ken sedan dess hafva gällt, så måste jag tillstå, att jag ingalun¬
da kan finna detta vara förhållandet. Efter de upplysningar, som
Hr Rosenblad afgifvit, torde det icke kunna nekas, att de 300,000
r:dr, som Ulsk. uppgifvit, såsom utgörande Bankens vinst utöfver
grundfonden för år 1S44, verkligen är ren behållen vinst för sam¬
ma år, hvarföre också någon stridighet icke mera torde kunna
uppstå om rättigheten att dem disponera. Lika mycket öfverens¬
stämmande med reglementet anser jag de åtgärder vara, hvilka
Ulsk. föreslagit i afseende på användandet af de öfrige årens upp¬
kommande vinster; ty det är blott de salderade vinsterne, som
skulle af Sländerne disponeras, och delta till fäderneslandets nytta.
Hr von Hartmansdorff tiar yttrat, att enligt 1S35 års beslut skall
den upplagda bancovinsten användas till fäderneslandets båtnad
eller bästa. Det torde vara ostridigt, att den vinsten, som Banco-
Utsk. föreslagit skola öfverlemuas till Riksg.cont., kunna till fäder¬
neslandets bästa lika så väl användas, som den vinst, hvilken R.
St. vid 1835 års riksdag beslöto skulle förvaras till år 1841,
att då för samma ändamål utgå. De ofvanomförmälda 300,000
r:dr äro dessutom ganska behötliga för Riksg.cont., såvida det skall
bestrida alla de utgifter, hvilka StatsUtsk. vid denna riksdag före¬
slagit och hvilka sammanlagde uppgå till en summa af 2,900,000
r:dr. Af de påräknade vinsterne för åren 1845, 184(5 och 1847,
anser jag, att 1845 och 184(5 arens salderade vinster böra till
Riksg.cont. öfverlemnas, emedan de icke erfordras för R. St:s
Bank och, enligt min åsigt, icke böra ingå i dess lånerörelse,
der de skulle fastna, för att aldrig mer kunna tagas derifrån.
Men hvad beträffar 1847 års uppkommande bancovinst, är jag af
den mening, att, enär denna vinst icke blifver fullkomligt känd
förr än år 1848 i Mars eller April, då R. St. redan hafva varit
tillsammans flere månader, densamma bör reserveras, för alt af
nämnde Ständer disponeras. Med denna af mig nu uppgifna mo-
dification tillstyrker jag antagande af Utsk:s förslag i denna del.
9 H. 31
212
De 11 10 April.
Fril). Stjernstedt: Jag anhåller få tillkännagifva, att jag in¬
stämmer med elem, hvilka yttrat sig för bifall till 5 §; men till¬
låter mig med detsamma, att, i anledning af Frih. Palmstjernas
sista yttrande, fästa hans uppmärksamhet derå, att Utsk. icke före¬
slagit, att bancovinsterne skulle för åren lill och med år 1847
lill Riksg.cont. aflemna.», ulan blott för liden till och med slutet
af det år, då nästa riksdag inträffar.
Ilr von Troil: För den händelse, alt R. o. Ad., med bifall
till Hr von Hartmausdorffs förslag, skulle besluta, att baneoviusten
icke skall till Riksg.cont. öfverleranas; så anhåller jag fä fästa upp¬
märksamheten derå, alt 2:ne Stånd visserligen hafva bifallit alt
denna bancovinst icke skall till Riksg.cont. öfverleranas, men att
det i alla fall är anledning förmoda, att Hr von Hartmansdorff,
förslag icke blifver R. St:s beslut. Vi vela att såväl Preste- som
BondeStm hafva stannat i sinsemellan olika beslut; och om jag
icke alltför mycket bedrager mig i afseende på anlednnne, hvar¬
för, åtminstone det ena af de håda Stånden, icke bifallit Utslos
hemställan i denna del, så torde desse vara att söka uti den ön¬
skan, att baneoviusten mätte användas lill en ökad lånerörelse,
jag vågar derföre på det högsta bestrida Hr' von Hartmansdorffs
förslag; ty om R. o. Ad. detsamma, nu bifölle, och frågan således
komme till förstärkt BancoUlsk., skulle följden troligen blifva den,
att ifrägavar. medel komme att användas till lånerörelsens ökande,
eller om Hr von Hartmansdorffs förslag blefve R. St:s beslut, sam¬
ma medel då komme alt äceumuleras i Bankens hvalf, hvilka båda
saker enligt min tanka vore lika åndamålsvidriga. Hr von Hart¬
mansdorff har sjelf yttrat, att R. St:s beslut vid sisllidue riksdag
att låta bancovinsten fortfarande i Banken qvarblifva, haft till på¬
följd att denna vinst i låneväg till allmänheten utlemnals, och att
då man sedermera icke kunde indraga densamma ur den allmän¬
na rörelsen, har man blifvit nödsakad alt dermed öka Bankens
grundfond. Denna är nu ökad från 5 till 10 millioner; således
tror jag ali man i della hänseende tillräckligt sörjt för Bankens
säkerhet. Jag har ofta uttalat den mening, att jag är en bland
dem, som ifrigt sätta sig emot lånerörelsens obegränsade utsträck¬
ning; tvertom tror jag, att R. St., så mycket sorn på dem beror,
böra söka alt sälta en hejd för det öfverhandtagande begäret att
låna, och, till den ändan, långt ifrån alt öka, snarare minska de
fonder, som för detta ändamål skola från Banken utgifvas.
Hr von Hartmansdorff har nämnt, att bancovinsten, enligt
l)3ns förslag, skulle i första rummet användas till inlösen af Riksg.-
cont:s obligationer, i andra rummet, till återbetalning af de län,
som Banken upptagit hos allmänheten, och i tredje rummet till
inköp af Riksg.cont:s obligationer. Jag hemställer huruvida Riksg.¬
cont. har några flera utelöpande obligationer, än de, hvilka finnas
i Bankens hvalf? I alla läll skulle jag för min del tro, att Banco-
Utsk. har i detta hänseende träffat det enda rätta medlet att på
ett verksamt sätt gagna fäderneslandet, då Utsk. föreslagit, att raer-
berörda vinst skulle succesive tili Riksg.cont. öfverleranas, för att
derifrån vidare till produetiva företag utgå.
Den 10 A p r i I.
243
Till Frill. Raab hemställer jag, om Iian icke skulle vilja al¬
sia från sitt amendement, för ali icke splittra meningarne, utan
lii bifall på punkten sällan den 1111 befinnes; äfvensom jag i an-
ledn. af Frill. Palmsljernas förslag, vördsamt hemställer till Hr
Frilen, huruvida eli sä beskaffadi beslut, sorn det lian åsyftar, kan
vara af bubofvet påkalladt. Denna vinst för ar 1847, utfaller icke
förr än år 1848; R. St. samlas den 15 November 1847; således
anser jag det icke vara nödvändigt att nu på förband vid banco-
vinslens bestämmande fästa ett sådant villkor. Jag anhåller der¬
före, att R. 0. Ad., ulan amendemenler, måtte förena sig uti eli
rent bifall af punkten, sådan den nu af Utsk. blifvit föreslagen.
Ilr Hjerta, Lars: Frågan måste bär vara, hvilkendera af
de 2:ne värde ledamöterne, Hr Skogman eller Hr von Hartmans¬
dorff, har rätt i sina motsatta påståenden, i afseende på de behof,
hvartill bancovinsten skall användas. Hr von Hartmansdorff har,
såsom de 2me förnämsta föremålen derför, uppgifvit i främsta rum¬
met, alt Banken borde betala sin skuld till Riksg.conl. och sedan
den skuld, för hvilken Banken hos allmänheten häftar. Hr Skog¬
man åter bar yrkat, alt medlen, i enlighet med hvad Utsk. före¬
slagit, måtte lill Riksg.conl. aflemnas. Så vidt jag af betänk, har
kunnat finna, hafva de båda rätt till hälften hvardera. Der står
nemi. i 48 och 49 punkterne omförmäldt både att Banken skall
återbetala sina lån och att Banken skall låta dem qvarstå. Jag
kan vid sådant förhållande icke undgå alt finna för mig ganska
angenämt att kunna förena mig med Hr von Hartmansdorff och
Ilögv. PresteSt. Lika med Hr von Hartmansdorff tror jag nemi.
att det i främsta rummet måste vara hvars och ens skyldighet att
betala sina skulder; och i sammanhang härmed fäster jag Herrar-
nes uppmärksamhet derpå, att ett af de största bekymren för R.
St., då de sammanträdde vid denna riksdag, var den svaga ställ¬
ning, hvaruti Banken sig befann, och i följd deraf nödvändigheten
att göra någonting för att förstärka densamma. Nu finnes i min
tanka ingenting naturligare, än att Banken härtill använder sin
vinst. Här är icke fråga om att Banken skall afbetala alla sina
skulder, på det sätt att Banken skall indraga sina sedlar, men
väl alt Banken, med bibehållande och jemväl utvidgning af sin
lånerörelse, likväl afhetalar andra, derutom liggande skulder. Man
måste vid delta tillfälle komma ihåg en gammal och god regel,
som man har allt sedan Pharaonernas tid: ”att man skall spara
under de goda åren, för att hafva något tilldess de dåliga komma.”
N11 förekommer här det särskilda förhållande, alt handelsconjunc-
turerna i år visa sig ganska gynnsamma för möjligheten alt till¬
öka silfverfonden, och jag tror derföre, att det nu blifver så myc¬
kel mindre nödvändigt att par force utsprida nya penningar i rö¬
relsen. Jag är icke af dem, sorn tillhöra anhängarne af ett stryp¬
system, ty jag tror att näringarne ännu kunna absorbera något
större capitaler, än som för närvarande äro i rörelsen; men hvad
skall inträffa om genom artificiella mesurer, medan Banken ännu
har åtskilliga skulder, man likväl på förhand disponerar dess vinst f
244
Den 10 April.
Jo, ingenting annat, än att tillgångar derigenom beredas lill un¬
derhållande af det skick, hvilket man förnämligast här inom detta
Hus hört med ett så stort och vemodigt bekymmer omtalas, nemi.
en öfverdrifven import. Det synes mig derföre, alt man borde
begagna det tillfälle, som nu gifves, att reglera sina affärer.
En talare har, för den händelse, att bancovinsten blefve re¬
serverad för Bankens egen räkning, framställt den stora farhåga,
att detta endast skulle tjena till alt ännu mera utvidga den, jag
medgifver det, ändamälsvidriga lånerörelse, som vår Bank bedrifver;
men jag ber alt få fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå,
alt det finnes ännu 2:ne andra sätt för Banken att använda den¬
na sin vinst; det ena, att för densamma uppköpa räntebärande
papper, utöfver det belopp, som är föreskrifva, och det andra,
som är någonting ännu enklare, att uppköpa silfver. I förra fal¬
let har Hr von Hartmansdorff visat, alt genom inbetalningen kom¬
mer icke någon minskning i sedelstocken effeclivt att äga rum;
och hvad uppköpet af silfver beträffar, så måste ju Banken utgif¬
va ett sedelbelopp, motsvarande det, hvartill bancovinsten uppgår,
för att fä in detta silfver. Ett af de ändamål, för hvilka R. St.
vid denna riksdag äro tillsammans, måste, i afseende på reglerin¬
gen af Bankens affärer, vara det, alt Bankens silfverfond skall för¬
stärkas. För hvad ändamål är det, som R. St. bestämma att en
stor del af Bankens grundfond skall bestå uti räntebärande papper?
Jo derföre, svarar man, att Banken må kunna, i händelse af be¬
hof, realisera dessa papper uti mynt. Men om man nu kan ge¬
nom reservering af bancovinsten för dess eget behof, directe köpa
silfver för densamma, och sålunda släppa ut ett motsvarande be¬
lopp sedlar, så gå ju dessa sedlar icke in uti någon lånerörelse.
Detta är ett skäl, hvarför jag önskade ganska lifligt, att R. o. Ad.
täcktes förena sig i samma beslut, som det Högv. PresteSt. fattat.
Men ett annat skäl är också, att jag tror, att om R. o. Ad. nu
på förhand bifaller ett i min tanka så vådligt förslag, som det att
till Riksg.cont. utdela bancovinsten, så har R. o. Ad. bundit sig,
i händelse vid den blifvande frågan om privatbankerne, medel
skulle finnas nödvändige till etablerande för Riksbanken af läne-
contor, hvilka kunde ersätta den inskränkta privatbanksrörelsen.
Jag förenar mig på dessa skäl med Ilr von Hartmansdorff och
tillstyrker antagande af hans förslag.
O
Hr Akerman, Fredr.: Man skulle verkligen kunna frestas
att tro, då 2:ne talare, som så ofta äro af motsatta åsigter, nu hafva
förenat sig om en gemensam tanka, att denna tanka innefattade det
absolut rätta. Jag har likväl icke för min del kunnat derom öfver-
lygas, utan önskar jag, i strid med hvad Hr von Hartmansdorff
yrkat, bifall lill betänk. Man må vara huru conservativ man
vill i financefrågor, (och jag bekänner mig i detta fall höra till
de conservativas antal); så gör man dock, särdeles vid så beskaffa¬
de bankinrättningar som vår, hvilken så betydligt skiljer sig från i an¬
dra stater inrättade banker, klokast uti hvad man kallar, alt taga lagom
för sig. Man har sagt, att 2:ne Stånd, nemi. Preste- och Bonde-
Den 10 April.
245
St:n, hafva fattat ett beslut, sora hufvudsakligen öfverensstäramer
med hvad Hr von Hartmansdorff här föreslagit. Hr Skogman har
velat trösta oss dermed, att den vid riksdagens början så mycket
öfverklagade nöden nu vore håfven, och att några penningar icke
vidare i lånerörelsen behöfdes; men när jag påminner mig de öf-
verläggningar, som inom BancoUtsk. ägde rum, och de ideer, som
der gjorde sig gällande hos pluraliteten af BondeScs medlemmar,
äfvensom hos dem af PresteSt., som inom Utsk. egentligen förde
ordet; sä lider det i min tanka intet tvifvel, att ju icke nämnde
Ständ hafva afslagit bancovinstens öfverflyttning på Riksg.eont., i
hopp alt få dessa medel utsläppta i lånerörelsen. Detta tror jag
är hvad deras beslut egentligen åsyftar, och jag måste då säga:
”limeo Danaos, dona ferentes.”
Man har sagt, att det väl vore att komma till goda affärer,
att man började med att reglera sina skulder.. Detta låter visser¬
ligen bra; men huru är då den skuld beskaffad, för hvilken Ban¬
ken häftar hos Biksg.conl.? Jo, detta lån gjorde Banken, icke af
samma skäl, som enskilde, då de taga lån, nemi. af behof af pen¬
ningar, utan endast och allenast för att minska sedelstocken. Då
dessutom Utsk. litet längre fram i betänk, bestämdt har föreslagit,
att nämnde lån genast skall uppsägas och till Riksg cont. återbeta¬
las, så utgör detta icke något hinder för bifall till punkten. Med
den grundfond af 10 millioner, som Banken äger utöfver sina för¬
bindelser, kan Banken olvifvelaktigt, om dessa 10 millioner på ett
bankmessigt sätt förvaltas, upprätthålla realisationen, så att i det
fallet tror jag icke man behöfver hysa någon den ringaste fruk¬
tan. Skulle man deremot lägga vinsten i Banken, sä motser jag,
att densamma, om icke nu genast, åtminstone i en framtid, kom¬
mer alt utgå i form af lån lill näringarne, och då kommer man
in på en bana, hvarigenom Bankens vinstmedel allt mera och
mera undandragas hvad som i min tanka hör utgöra deras förnäm¬
sta ändamål, nemi. befrämjandet af allmänt nyttiga företag och
som slutar dermed att Banken, under det alt landet är fattigt,
rår om större delen af de enskildes förmögenhet.
Åtskilliga ledamöter ropade på propos.
Hr L a ger hjelm: Utsk. har synbarligen velat akta sig för
att falla in uti någon af de båda ytterligheterna, att antingen
accuinulera Bankens vinstmedel för att sedermera utlåna dem, el¬
ler ock vidtaga hvad man kallar en strypning i allmänna rörel¬
sen. Man har anmärkt, att man icke vet huru medlen skola an¬
vändas. Det Höglofl. Ståndet syntes likväl icke vara så alldeles
medvetslöst i detta hänseende, då StatsUtsk:s betänk, rörrde de s.
k. extra statsanslagen här till pröfning förevar, vid hvilket tillfälle
B. o. Ad. återremitterade betänk, med det tillägg, att då banco-
vinslen möjligen skulle kunna bereda nya tillgångar, och Stats-
Utsk. sålunda komma i tillfälle alt göra flere dispositioner, skulle
äfven de hinder förfalla, hvilka Utsk. anfört såsom skäl för sitt
afstyrkande af anslagen lill vissa företag.
En annan talare har anmärkt, att man icke borde använda
240
Den 10 April.
artificiella medel i afseende pä näringarne. Det är just för att
undvika några artificiella medels användande, som Ulsk. framkom¬
mit med sitt förslag; ty med artificiella medel måste förslås de
båda ytterligheter, dem jag i början af mitt anförande bär om¬
nämnt. Till de 2:ne Ledamöter, hvilka önskat tillägg till Ulsk:s
förslag, hemställer jag, att de måtte låta desamma falla. Hvad det
af Frih. Raab föreslagna tillägg angår, anser jag det. icke vara af
så stor vigt, att dä frågan en gång kommer till förstärkt Banco-
Ulsk., det der kan blifva af något särdeles inflytande; oell Frill.
Palmsljernas amendement synes mig vara öfverflödigt, enär R. St.
och således äfven R. o. Ad., genom medlens öfverlemnande lill
Riksg.cont., icke hafva förlorat sin rätt alt framdeles besluta om
huru de skola disponeras. Pä dessa af mig nu uppgifna skäl,
grundar jag mitt tillstyrkande af bifall lill Ulskis förslag i den¬
na §.
Hr von Hartmansdorff: Det är ett eget förhållande, att
under det mine politiske vänner och embetsbroder i Banken för¬
kättra min mening; så erkännes bennes riktighet af mine bestäm¬
daste politiske motståndare. Kanske torde detta, både nu och för
framtiden, visa, att jag icke baft så orätt. Jag ser ganska väl att
man nu vill komma ät bancovinsten pä ett eller annat sätt, och
jag befarar äfven mig vara oförmögen alt det förhindra. ålen
jag är icke ur stånd att ännu en gång anföra skäl för min me¬
ning, och jag vill nedlägga dem i prolocollet till pröfning af oväl¬
dige män nu och i en framtid.
Pä Hr Rosenblads sista utrop får jag svara, hvad jag tillför¬
ene erinrat honom, att ett öknamn kan hvar och en gifva åt an¬
dras tänkesätt. Efter som han åter kallat mina tänkesätt för ett
strypsystem ; så upprepar jag ånyo, det jag anser bans för att vara
lösaktighet i financerne. ålen för öfrigt vill jag icke ingå i dessa
allmänna talesätt, hvarmed han sökt uppskrämma R. o. Ad.,
utan jag vill svara på hvarje särskild anmärkning, för att, så vidt
jag förmår, bevisa grundlösbeten deraf.
Dan säger, att det förhåller sig med anslag på blifvande ban-
covinst, som med anslag på blifvande tullmedel och annat dylikt.
Man vet väl icke med säkerhet att en vjss summa skall inflyta,
men man beräknar henne dock något så när tillförlitligt. Förhål¬
landet med Banken är dock annat än med tullen. ålan känner
visserligen att så och så stor vinst bör Banken kunna göra, un¬
der vanliga förhållanden; men man vet alldeles icke huru myc¬
ket Banken kan, genom oförutsedda händelser förlora, t. ex. i silf¬
ver. Vill man bestämma ett visst förhållande emellan silfver och
sedlar, så blifver också följden deraf, ali om silfret uttages, så
måste ett motsvarande belopp sedlar indragas, och den vinstgifvan¬
de lånerörelsen förminskas. Del vili med andra ord säga, att ban¬
covinsten kan försvinna och mera dertill, om ställningen förblifver
ofördelaktig, emedan det icke är Bankens sedlar, utan hans silf¬
ver, som utgöra hans redbara tillgång. Sä försvinna icke tullin-
komsterne, emedan ett lands förbrukning af utländska varor ej
kan så hastigt förändras.
Den 10 April.
217
Man säger, ad jag aldrig vill öka sedelstocken. Jag ber lik¬
väl få erinra, alt jag nyligen varit den, som yrkat sedelstockens
förökning genom mottagande af större silfverdeposilioner i Ham¬
burg. Detta är ett ärligt sätt att öka sedelstocken; men att gif¬
va ut sedlar, utan motsvarande silfverfond, vill jag för min del
aldrig tillstyrka.
Frih. Palmstjerna bar erinrat luiru som 300,000 r:dr af 1844
års bancovinst vore liehötlige för Riksg.cont. Om mitt förslag, som
nu icke är i mina bänder, uppläses, så lärer R. o. Ad. erfara, att
jag icke beräknat det ringaste af 1844 års bancovinst, och således
icke eller de 300,000 r:dr, som Frih. Palmstjerna velat un¬
dantaga.
Frilen har vidare erinrat derom, att 1847 års vinst borde
man icke omtala, emedan den icke Olifver disponibel förrän 1848
i April månad. Jag har ingenting emot om R. o. Ad. behagar
laga boi l vinsten för 1S47; men då återstår icke mera än 1,000,000
r:dr, eller just jemnl hvad som utgör Bankens skuld till Riksg.-
coul. och allmänheten. Att då skänka bort sina medel lill for¬
dringsägaren, det är alt förhålla sig såsom en bankruttör och icke
såsom en klok man. Man skryter med vinst, men förtiger den
motsvarande skulden.
Hr Hjerta har omtalat hvad jag underlät att nämna, nemi.
inköp af silfver. Detta är en sak, hvartill Banken naturligtvis
kan utan särskild föreskrift använda sin vinst, enär Banken för
hvarje silfvertacka, som den köper, förbättrar sin ställning. Del är
blott en vexling mot omyntad metall.
Hr von Troil, sorn måste hafva alldeles missförstått mig, har
sagt, att medlen skulle lill följd af mitt förslag hopas i Bankens
hvalf. Men de kunna ju icke läggas upp i Banken, när de ut¬
betalas för alt inlösa de förbindelser, för hvilka Banken hos Riksg.¬
cont. och allmänheten häftar? Hvar och en mätte förslå, alt när
jag använder min vinst till att betala skuld, så lägger jag icke
penningarne på kistbotten.
Men, på bolten af allt edert tal, mine Hrr, ligga efter min
förmening 2:ne farhågor, den ena är, alt om mitt förslag antages,
skall, på sätt BondeSt. redan i sitt beslut antydt, Bankens vinst
komma att öka fastighelsutlåningen; den andra är, alt om Banken
behåller sin vinst, så har han möjligen något qvar, hvarmed han
kan öfvertaga bortgående privatbankers rörelse. Hvad den första
farhågan beträffar, sä enär det blott vore 1845 och 184(i årens
bancovinster, som komme i fråga, och dessa skulle användas till
betalande af Bankens skulder, så blefve af dessa medel intet öfrigt
att utlåna. Den sednare farhågan anser jag deremot vara ganska
välgrundad. F'inge man deremot betaga Banken sin vinst; så vore
hans brist på medel att öfvertaga privalbankernes rörelse en sä¬
ker borgen för deras fortlefvande. Jag säger icke bestämdt alt
en sådan afsigt ingår uti de Hirs tänkesätt, hvilka hafva talat för
bifall å Utskis betänk.; men jag befarar att sådana beräkningar
kunna ligga derunder.
Man har yttrat, att Riksg.cont. saknar upplagde medel till
24S
Den 10 April.
stora creditivet. Men om Banken nu upplägger sin vinst uti
räntebärande papper, och R. St. vid en kommande riksdag besluta
deras öfverlemnande till Riksg.cont., såsom grundfond för nämnde
creditiv, så får ju Riksg.cont. en sådan i alla fall? Ilar man åter
gifvit bort dem ulan sådant villkor; så är det ovisst huruvida de
blifva till samma ändamål begagnade. Möjligen använder man
dem då hellre på föremål, som för ögonblicket synes behöfligare,
och man besparar intet för en kommande ofred. Vanligen vill
man njuta allt för ögonblicket och har derföre ingenting i behåll.
Jag tillstår visserligen, att, efter det motstånd jag rönt, jag miss¬
tröstar om framgången af min mening; men det skall dock in¬
tressera mig' alt se huru många, som dela henne.
Hr von Hohenhausen: Några ledamöter hafva ansett, att
om de ifrågavar. medlen öfverlemnades lill Riksg.cont., så kunde
der beredas utvägar att få dem utlånade, så att de vid R. St:s
nästa sammanträde med lätthet skulle kunna disponeras. Till svar
derå får jag i förbigående säga, att samma medel icke skulle i
någon den ringaste mån blifva mera disponibla, om de af Riksg.¬
cont. utlånades, än om Banken sjelf derom ginge i författning;
och att det just är lill förekommande af ett dylikt användande af
dessa medel, som Utsk. uttryckligt har sagt, att de icke må af
Riksg.cont. i lane- eller creditiv-rörelse disponeras, emedan delta
då kunde ske med lika säkerhet och förmån af Banken. Hvad
jag här anser vara af vigt är, att man icke nu, huru man än
kommer att besluta, måtte binda sig genom ett förtidigt beslut.
Jag har blifvit ganska angelägen derom, efter att hafva hört de
värde talare yttra sig, hvilka hafva omnämnt alla de olika sätt,
pä hvilka Riksg.cont. skulle använda besagde medel, och hvilka
ingalunda tyckas hafva satt i fråga alt Banken möjligen skulle
deraf komma i behof. Jag kommer således, när beslutet skall
fattas, att yrka, alt det måtte lemnäs för R. o. Ad. öppet, att se¬
dermera närmare bestämma villkoren för den åtgärd, som Utsk. i
denna § föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Förnämligast på de skäl,
hvilka Hr Skogman framställt, med hvilken jag till alla delar in¬
stämmer, men äfven med afseende å dem, som af andre talare
blifvit grundligen utvecklade, afstyrker jag på det högsta R. o. Ad.
att biträda Hr von Hartmansdorffs förslag och yrkar bifall lill
Utsk:s betänk, i denna 5 puukt. Vid denna redan långt fram¬
skridna timma vill jag icke uppehålla det H. Ståndet med att vid¬
lyftigare utveckla dessa eller andra mina skäl. De flesta har Stån¬
det af flere talare redan hört; att närmare känna äfven de öfriga
grunder, på hvilka min tanka hvilar, torde icke intressera flerta¬
let af Ståndets närvarande ledamöter. Nog af, min tanka är be¬
stämd; och detta efter mogen öfvertygelse. Dock vill jag an¬
märka, att denna 5 § står uti ett så nödvändigt sammanhang med
antagandet af 3 punkten under litt. c) i 6 §, att jag verkligen
skulle ångra det votum jag afgifvit, om jag icke ansåge mig sä¬
ker,
Den i 0 April.
249
lier, alt R. o. Ad. liar för afsigt att biträda åtminstone den förra
hälften af denna 3 punkt i 0 §, hvilken innehåller ett uttryckligt
förhud, att desse aflemnadc vinstmedel må uti lane- eller crediliv-
rörelse disponeras. Icke dertill måga desse medel användas, utan
lill fyllande af Slatens behof och för att sätta Regeringen i stund
alt, genom nyttiga förelag, sprida medlen i landet, hindra deras
skrinläggande och gifva tlem sysselsättning och bröd, som söka
sysselsättning och bröd.
Frih. Raab: Ehuru jag visserligen icke kan medgifva, att
det förslag, sorn jag lagil mig friheten framställa, innebär endast
en obetydlighet, dä del tvertom i min tanka afser en betydlig
fördel för den allmänna rörelsen, så vill jag likväl nu vid denna
5 § afstå från att yrka någon propos. pä detsamma; i synnerhet
som jag befarar, att delta kunde taga hort någon röst för det
nyttiga föremål, som man här bör söka belrämja.
I hufvudsaken ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att,
säga hvad man vill, skulle det ändock blifva en verklig sedelin¬
dragning, om man, i enlighet med Hr von Hartmansdorffs förslag,
skulle besluta alt bancovinsten stannade i Banken, enär derigenom
den obetydliga sedelulsläppning, som Ulsk. i § 48 föreslagit lill in¬
lösen af enskildes i Banken ägande fordringar, helt och hållet skulle
uteblifva. Icke kan man eller, såsom Hr von Hartmansdorff, säga,
att Banken skulle bele sig såsom en vinglare, om den, i st. f. att
betala sin skuld, bortskänkte sin vinst, då Banken i alla fall äger
en grundfond af 10 millioner r:dr utom sina fastigheter. Banken är
ju en Statens inrättning, hvaruti samhällets medlemmar äro aclie-
ägare; dessa äga således anspråk på att få tillgodonjuta den vinst,
som för Banken uppslår.
Hr Hjerta, hvilken nu likasom förra gången har förklarat,
att han icke är någon vän af slrypsystemet, har likväl varnat R. o.
Ad. alt icke forcera ut några penningar. Jag hemställer om man
i vårt land kan anses vilja forcera ut några penningar, då hela
den utelöpande sedelstocken icke belöper sig till mera än circa 3
r.dr pä person? Om man jemför delta förhållande med hvad som
i della afseende i andra länder äger rum, så måste man finna, alt
vårt utelöpande capital är mycket obetydligt i förhållande lill den
rörelse, som mäste i landet bedrifvas.
Hr Hjerta har vidare antydl, att hos oss, som tala för bifall
lill Utsk:s förslag, skulle ligga en arriere-pense'e lill förmån för
privalbankerne. Månne man icke kan vända om frågan och säga,
att hos de Hrr, hvilka motsätta sig samma förslag, ligger en ar-
liere-pensee till nackdel för privalbankerne?
Jag tillstyrker bifall till 5 § utan tillägg.
Gr. Cronhjelm: Då R. o. Ad. till pröfning förehade första
punkten af Utslcs betänk, yrkades af ålskillige ledamöter en re-
dåetionsförändring, bestående deruti, alt grundfonden skulle be¬
stämmas till minst 10 millioner r:dr. Detta förslag vann icke
R. o. Ad:s bifall, utan beslöt R. o. Ad. att grundfonden skulle
9 H. 32
250
Den 10 April.
vara 10 millioner. Det synes mig nu, som den värde ledamot,
livilken yrkat bancovinstens användande till inbetalning af Ban¬
kens skulder till Riksg.cont. och till allmänheten, skulle hafva
glömt detta beslut. Det är nemi. ganska tydligt, att beloppet af
Bankens capitalöfverskolt erhälles derigenom, alt summan af Ban¬
kens skulder afdrages från summan af Bankens tillgångar. Nu
finnes i betänk, denna 1,(>00,000 r:dr, som Banken är skyldig,
dels till Riksg.cont., dels till allmänheten, upptagen bland Bankens
skulder, och ändock äger Banken ett capitalöfverskolt af 10 mil¬
lioner. Skulle man nu, på sätt den värde talaren föreslår, an¬
vända Bankens blifvande vinst att betala Bankens skulder med, så
är tydligt, att man derigenom skulle uppbringa Bankens grund¬
fond till 11,600,000 r:dr, hvilket åter strider emot det beslut
R. o. Ad. en gång fattat, och om hvilket jag här ofvan tog mig
friheten erinra R. o. Ad.
Samme talare har yttrat, alt man vill njuta allt för ögon¬
blicket och intet bespara. Må den värde talaren då erinra sig
huru stort Bankens öfverskott var vid förra riksdagen. Den ut¬
gjorde då, om jag minnes rätt, 5 millioner r:dr. Således, då den
nu blifvit uppbringad lill 10 millioner och till och med kunde
vara ännu 300,000 r:dr, torde icke deraf den conclusion kunna
dragas, att man vill njuta allt för ögonblicket. Samme talare har
sagt, att Banken skulle förhålla sig såsom en bankruttör, om den
bortskänkte sina vinstmedel innan skulderne voro betalte. Om en
person ägde 10 millioner r:dr i behåll och ändock dessutom hade
tillgångar att betala en skuld af 1,600,000 r:dr, så synes det mig,
sorn skulle denna person icke handla såsom en bankruttör, der¬
före att han skänkte bort en vinst under de kommande åren.
En annan talare har nämnt, att vinsten borde besparas, för att
derigenom sätta Banken i tillfälle att uppköpa silfver och derföre
utgifva sedlar, för den händelse alt privatbankerne skulle komma att
upphöra och behöfva alt af Banken suppleras. Jag tillåter mig
för att besvara denna anmärkning hänvisa R. o. Ad. till den de¬
len af Hr Nordenanckar reservation, som igenfinnes pag. 88,
så lydande: ”Om Bankens silfverfond behöfver ökas, till säkerhet
för de nya sedlar, som i st. f. privatbankernes möjligen kunde
komma att utgifvas, så kan sådant silfver upplånas på samma en¬
kla sätt, som om upplåning af annan anledn. blefve nödig, derom
Utsk. i 62 punkten afgifvit tillåtande”.
Sedan Frih. Raab afstått från det af honora yrkade amen¬
dement, så får jag förena mig med dem, som till Frih. Palm¬
stjerna hemställa, huruvida han icke äfven skulle vilja, till und¬
vikande af en splittring i meningarne, afstå från sitt yrkande för
den de! af bancovinsten, som tillhör år 1847. Jag tycker, att
den 5 § är i så fall mera allmännelig, än Hr Friluns yrkande, som
den icke talar om något visst år, utan blott om ”tiden till och
med slutet af det år, då nästa riksdag inträffar”; och då i allt fall
vinsten för 1847 icke kan förr än nästpåföljande år aflemnas, vid
hvilken lid R. St. redan åro samlade, så äro ju då dessa i till¬
fälle att derom lämpligen kunna förordna. Jag yrkar på dessa
Deli 10 April.
skäl bifall lill 5 § i (leii utsträckning, sora af II. Ex. Ilr Gr. o.
Landtm, blifvit antydd.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Från en sida synes man
bär frukta, att det skulle blifva en sedelulgifning, om Banken först
betalte sina skulder (ill Riksg.cont. och lill allmänheten, samt se¬
dermera öfverlemnade sin vinst till Riksg.cont. Jag kan icke fin¬
na, att härigenom någon sedelulgifning skulle äga ruin, på annat
sätt, än att Banken utgäfve de sedlar, som Banken genom sin lå¬
nerörelse fått in såsom räntevinsl från allmänheten. Del är nemi.
blott något af den bancovinst, som under de förflutna åren influ¬
tit, som nu skulle användas på sätt Utsk. föreslagit. Hvad för
resten beloppet af Bankens skuld till Riksg.cont. angår, så äger
Banken 750,000 r:dr bestående uti armeens accords-amorterings-
fonds obligationer, att dertill använda, utan att behöfva utgifva
några nya sedlar; och är den återstående delen af samma skuld,
elier 400,000 r:dr, så obetydlig, all något afseende derå icke tor¬
de böra göras. Jag har i allmänhet den erfarenhet, alt alla coa-
lilioner hvila på oriktiga grundsatser; särdeles mäste jag anse della
vara fallet med den coalition vi här hafva sett, sammansatt af sä
olilla elementer.
Hvad slutligen angar den uppmaning, som till mig blifvit
ställd, att jag målte afstå från mitt i afseende på denna § gjorda
yrkande, får jag förklara, att jag icke kan villfara denna begäran.
Jag anser nemi., att 1S47 års bancovinst, som icke blifver ut¬
räknad och salderad förr, än 4 månader efter R. St:s då blifvande
sammanträde, såvida icke urtima riksdag inträffar, icke bör af
nuvarande Ständer disponeras, ulan att detta helt och hållet bör
öfverlemnas åt kommande Ständer. Jag förutser möjligheten der¬
af, alt R. St., om de nu besluta, alt denna vinst, likasom den
för åren 1845 och 1846, skall till Riksg.cont. öfverlemnas, att,
säger jag, R. St. då äfven kunna fatta beslut i afseende på dessa
Riksg.conl:s tillgångar, hvilket jag för min del skulle anse vara
pä det högsta oriktigt, då man i min tanka icke bör sträcka sina
beslut längre, än behofvet det fordrar.
Hr Mannerskantz: För att bibehålla stadga i myntvärdet
fordras 2:ne särskilda omständigheter. Man fäster sig vanligen
uteslutande vid den ena, nemi. att man alltid skall med silfver
kunna inlösa de sedlar, som man utgifvit. Men det finnes ännu
en annan, som är lika vigtig alt iakttaga; den nemi. att, såvidt
möjligt är, söka bibehålla sedelstocken vid det en gång fastställde
belopp, d. v. s. att man icke ökar eller minskar densamma. Den¬
na sednare omständighet tyckes såväl Hr von Hartmansdorff, som
Hr Hjerta hafva förgätit. Om icke tiden vore så långt framskri¬
den, skulle jag punkt för punkt genomgå förhållandet med sedel¬
stockens förminskning allt sedan är 1834 intill dess de särskilda
åtgärder gått i verket, hvilka Utsk. här föreslagit, blott för alt
bevisa, att genom Hr von Hartmansdorffs förslag en förminskning
252
Den 10 April.
i sedelstocken af ett pär millioner ovillkorligen skulle komma att
äga rum. Som jag tror, att del icke är skäl, alt på förhand, in¬
nan man derlill är tvungen, fatta beslut om en sådan sedelindrag¬
ning, så tillstyrker jag, att R. o. Ad. icke matie bifalla berörde
Hr von Hartmansdorffs förslag, utan godkänna hvad Utsk. i denna
del föreslagit.
Hr Lefre'n: Jag bade den äran att vara ledamot afBanco-
Utsk. vid den riksdag, dä realisationen sattes i verkställighet, och jag
drager mig lifligt till minnes de tänkesätt, som dä voro rådande
såväl inom Disk. som inom Stånden i allmänhet. Inom Banoo-
Utsk. voro utaf 36 ledamöter 28, som positivt gynnade realisa¬
tionen, och de öfrige voro icke dess motståndare på andra grun¬
der, än att de icke insägo dess värde. De fleste af dem hafva
sedan sagt mig med glädje, att de haft orätt och alt de 28 le-
damöterne haft rätt. De grundsatser, som då gjorde sig gällande
i afseende på realisationens framtida bestånd, grundade sig pä en
djup känsla af den orättvisa, som man begått emot Sveriges all¬
mänhet under den föregående tiden, dä Bancoslyrelsen, pä grund
af B. St:s beslut, hade plundrat allmänheten pä J af dess egendom.
Denna djupa känsla af ånger öfver förflutna misstag och oredor i
penningeverket, yttrade sig äfven deruti, att man återgick lill
sjelfva hufvudgrunderne för Bankens octroj, till 1668 års författ¬
ning och särdeles lill den 78 § deraf, som förbjuder, såvida man
vill läsa den såsom orden tydligen uttrycka, alt någon disposition
öfver Bankens salderade vinst må äga rum förr, än af de Stän¬
der, som komma tillsammans efter det vinsten är salderad. Detta
var angeläget för dä varande tänkesätt att decretera till efterföljd,
emedan om man fortgick pä den väg, alt på förhand ulassignera lill
hvarjehanda behof den vinst, som man förmodade alt Banken un¬
der kommande är skulle göra ; så skulle man sätta Banken i den
ställning, ali Banken icke kunde använda sina vinstmedel till upp¬
fyllande af den första pligt, som Banken har, den nemi. alt con-
solidera sig för att kunna göra face emot silfvervexeln vid oför¬
delaktiga conjunclurer. Man gjorde det äfven af ett annat skäl:
emedan man säg af sjelfva grundförfattningen, att ändamålet med
detta sätt att disponera den salderade vinsten var, att bereda B.
St. och K. M. utvägar att kunna anslå medel till Statens gagn.
Jag hänger lifligt fast vid den grundsats, som 1834 års realisa¬
tions vänner lyckades att göra gällande. Likgilltigt är för mig
omdömet af coalitioner m. m. och huruvida sädane kunna tyda
pä riktiga grunder. Det fägnar mig, att äfven jag en gång får
vara af samma tanka som Hr Hjerta; det händer så sällan.
Jag skall nu bedja att få yttra några ord i anledn. af sjelfva
den 5 §. Jag inedgifver, att R. St. nu hafva rättighet att dis¬
ponera öfver den vinst, som är salderad för år 1844. Jag tror,
att R. St. äga rätt att, såsom föreslaget är, låta aflemna densam¬
ma till Riksg.cont. Jag tror deremot icke att R. St. äga rätt att
disponera öfver någon vinst, som uppkommer under en tid, då
kommande Ständer äro samlade, och tror icke eller alt R. St. nu
Den 10 April.
253
hafva rätt att disponera öfver den vinst, som uppkomme under
loppet af åren 1845 och 1846. Derföre måste jag bestämdt vara
af den tanka, som Hr von Hartmansdorff, alt dessa medel böra
hos II. Sl:s Bank reserveras, lill användande för de utgifter, som
Banken åligger, oell af hvilka de forsla, mine Hrr, måste vara
alt betala befintliga skulder. Man var 1834 ense om att man sä
litet som möjligt borde sammanblanda statsverkets affärer med
Bankens; men hvad är det annat, än ett dubbelt sammanblan¬
dande, att pä en gång skänka sina tillgångar och vara skyldig
samma verk, till hvilket man öfverlemnar sina besparde medel?
Det är ett trassel, som icke kan försvaras.
Gr. Cronhjelm har sagt, att det vore stridande emot det i 1
punkten af 11. o. Ad. fattade beslut, att nu disponera medlen pä
sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, emedan då ett öfverskott ut¬
öfver de 10 millionerne skulle uppstå. Hr Grefven har misstagit
sig, då Hr Grefven så fattat Ståndets beslut, som skulle det för¬
bjuda K. Sirs Bank alt i framtiden hafva ett öfverskott utöfver
10 millioner; dessa 10 millioner beslölos nemi. alt ingå i den nya
banklagen i st. f. de millioner, som nu der äro nämnde.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, säger, att Banken kunde använ¬
da sina obligationer, som nu äro pantsatte hos Riksg.cont. för att
dermed liqvidera sina skulder. Då dessa obligationer utgöra de
bästa hypotheker, som Banken kan erbjuda, i händelse Banken
skulle vilja göra elt lån, eller ock begagna den utvägen alt dem
sälja, så innefattar detta sätt att gå l ill väga, nemi. att Banken
skulle först skänka bort sin vinst och sedan betala sin skuld med
sina bästa obligationer, någonting så besynnerligt, alt jag i hast
icke kan hitta pä något namn derför.
Jag tillstyrker bifall till Hr von Harlmansdorffs förslag med
det tillägg, alt jag anser de 300,000 r:dr, hvilka utgöra Bankens
för år 1S44 salderade vinst, icke böra i detsamma innefattas.
Hr Hjerta: Jag är ledsen att nödgas uppehålla R. o. Ad.;
roen flere aumärkmr hafva blifvit gjorde, hvilkas vederläggning
jag anser så vigtig, att jag icke kan underlåta att besvara dem.
Det är i sanning en sällsam och ganska märkvärdig omständighet,
att man från samma sida, eller de personer, hvilka här förfäkta
samma åsigter i afseende på den 5 punkten, ömsom hör upprepas,
alt man bör söka förekomma dets. k. strypsystemet, och ömsom,
att man bör söka förekomma hvarje utvidgning af lånerörelsen.
Mera än en af dessa båda saker kan icke äga rum. Det skulle
då vara alternativt man skulle söka förekomma dem. Men det är
klart, alt något strypsystem kan icke komma i fråga, såvida de
besparda medlen användas. Då är frågan om den förskräckliga
vådan af en utvidgning i lånerörelsen. Frih. Raub har tagit af¬
fär på min förklaring, att jag icke tillhör strypsystemet. Jag får
nu söka tranquilisera Hr Frih:n, såväl som alla andra dermed, att
jag icke eller är någon vän af en öfverdrifven lånerörelse. Ilr
Åkerman har målat i mörka färger denna lånerörelse och den
förskräckelse, som skulle inträffa, då Banken blefve allena ägare af
254
Den 10 April.
Sveriges jord. Men jag ber få fästa den värde ledamotens och
Ilerrarnes uppmärksamhet derpå, att det är en oerhörd skillnad
emellan del förhållande, om Banken utvidgar sin lånerörelse, utan
att hafva fonder till betalande af sina skulder, och det, örn Ban¬
ken utvidgar sin lånerörelse med derutöfver tillgängliga medel. Då
måste den fråga uppstå: är det i och för sig sjelf något oudt der¬
uti att lånerörelsen utvidgas? Delta åter mäste hero derpå, huru¬
vida capilallillgängarne inom landet äro lillräcklige. Jag tillåter
mig då fråga just de Hrr, hvilka hafva talat om nödvändigheten
af att sprida sysselsättning och bröd bland folket, om icke det
sant statsekonomiska verkligen ligger deruti, att man ökar lånerö¬
relsen, då sådant kan ske ulan äfventyr för penningecirculationens
jemna bestånd? Vi hafva sett och hört omtalas, vid början af
denna riksdag, att här varit en sä stor påtryckning i och för fa¬
stighetslåns erhållande, att jag tror ansökningar voro till Baneo-
styrelsen inkomna till fullt ett års anslag mera, än som kunde
beviljas. Vi vela alla, att lill erhållande af de medel, som af 11.
St. äro anvisade att utgå i låneväg genom Manufacturdisconten,
inkomma sä många ansökningar, all styrelsen mäste i ordets egent¬
liga bemärkelse åt de lånesökande portionera lil denna fond. Vid
sådant förhållande antager jag för gifvet, att näringarne äro så pass
lönande alt mängden begär dessa slags lån, icke för att förstöra
dem på onyttiga lefnadsnjutningar, utan för att förkofra sig i sin
rörelse; och jag kan då icke anse, att en så beskaffad utvidgning
af lånerörelsen skall kunna vara af någon skada för landet. Der¬
emot skulle jag tro, att det vore föga öfverensstämmande med en
sann statsekonomi, alt, för det alt en inrättning finnes, som står
under R. St:s styrelse och som kan gifva en årlig vinst, man dä
genast skulle på förhand gifva denna vinst lill sköfling innan man
ännu bestämdt visste hvartill den skulle användas.
Frih. Raab har yttrat, att jag omnämnt möjligheten af en
arriere-pensee hos vissa ledamöter till fördel för privatbanksin-
tresset, och han har trott, att andra ledamöter kunde hafva en
arriere-pensée till nackdel för samma intresse. Då jag endast har
yrkat, att man icke nu måtte hinda sig genom delta beslut, så
alt man sedan blefve nödsakad att fatta ett annat, så tror jag icke
att man med skäl kan påstå att deruti ligger en arriere-pensee
till nackdel för privalbankerne. Men om det verkligen skulle blif¬
va fråga om en vidräkning, så hemställer jag, om icke vi på vår
sida, hvilka man beskyllt för alt utgöra en coalition, under det
att Herrarne på den andra sidan talat om nödvändigheten all icke
splittra meningarne, om, säger jag, icke vi med mera skäl skulle
kunna tro, det Herrarne hade formerat en sådan coalition sins¬
emellan? Jag hemställer om man icke med skäl kan påstå, att
privatbanksintresset är hvad som å den andra sidan söker göra
sig gällande?
På hvems motion, mine Hrr, är del egentligen som förbehål¬
let i litt. c) under § 6 har tillkommit? Jo, det är på Hr Nor-
denanckars, som sjelf är en af de verksammaste privatbanksdi-
recleurer. Flere andra ledamöter, sorn yttrat sig, äro dessutom
Den 10 April.
255
sjelfve antingen privatbanksdirecleurer eller delägare i privatban¬
ker. På hvilkendera sidan mera skäl således kan vara, att i delta
afseende förmoda en aniere-pensee, det öfverlemna!- jag till hvar
och en sjelf att bedomina. Hr Mannerskantz har sagt, att han punkt
för punkt skulle kunna uppräkna orsakerne till de grufliga indrag-
ningarne i Bankens sedelstock. Jag anhåller, i händelse delta
skulle ske, att Hr Mannerskantz icke täcktes glömma, att den huf-
vudsakliga tillbakadrifningen af Bankens sedelstock har skett ge¬
nom privatbankernes medtäflan.
Tager man alla dessa omständigheter i betraktande, tror jag
man måste finna både med statsekonomiens grunder och med K.
Sl:s egen skyldighet öfverensstämmande, att icke på förhand an¬
slå en bancovinst till ändamål, som ännu icke äro bestämde och
att sålunda icke eller bifalla Ulsk:s förslag i denna del, hvartill
jag för min del äfven pä det högsta tillstyrker afslag.
Hr Rosenblad: I afseende på hvad Hr Lefrén anfört, an¬
håller jag att fä fästa uppmärksamheten å 3:ne omständighe¬
ter. Först och främst, att det troligen icke finnes någon här,
som icke är en lika varm vän som han af realisationen, ehuru
tankarne för dess upprätthållande kunna vara olika. För det an¬
dra, att då R. St. år 1068 disponerade den salderade bancovin-
sten, så var detta dä Bankens hela öfverskott af credit emot debet,
emedan Banken icke hade någon grundfond. Den tredje omstän¬
digheten, hvarvid jag vill fästa Herrarnas uppmärksamhet, är den,
att vi icke synas hafva så särdeles mycket aflägsnat oss från den
försigtighet, som 1834 iakttogs, då vi från 5 millioner hafva
uppbringat Bankens grundfond till 10 millioner r:dr. Det enda
skäl, som ännu återstår, och hvaruti den värde talaren trott sig
linna ett bevis för sin sats, det nemi. att han derutinnan vunnit
stöd af Hr Hjerta, det anser jag mig sannerligen oförmögen att
kunna vederlägga. Men detta hindrar mig dock icke att anhålla
om R. o. Ad:s bifall till den 5 § i det skick, som II. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, densamma framställt; anhållandes jag dock, i anledn.
af Frill. Palmstjernas, Nils, yttrande, få förklara, att jag, då vi
komma till 6 §, icke skall underlåta att godkänna den första hälf¬
ten af den under litt. c) upptagne punkt.
Hr voii Troil: En värd talare på andra sidan har med den
varma känsla, som är honom så egen, sökt att för Ståndet fram¬
draga de känslor, som lifvade 1834 års BancoUtsk., då realisatio¬
nen beslöts, och äfven förklarat, att detta Utsk. ansåg sig då böra
tillstyrka R. St. alt icke bancovinsten skulle pä förhand få dispo¬
neras, hvadan den värde talaren äfven ansett, att vi icke nu bor¬
de frångå ett dylikt beslut. Jag tager mig likväl i anledn. af
detta yttrande friheten fästa uppmärksamheten derå, alt då reali¬
sationen beslöts, utgjordes grundfonden af 4,400,000 r:dr, att den¬
na fond nu är ökad till 10 millioner, oell att då man så väl sörjt
för Bankens säkerhet, det icke torde vara underligt, om man nu
vill på förhand disponera den bancovinst, som under de komman¬
de åren är att påräkna. För öfrigt ber jag, i anledn. af de ofta
256
Den 10 April.
här upprepade orden, att Banken i första rummet skulle betala
sina skulder, få erinra derom, alt dessa skulder egentligen icke
äro annat än Activa skulder. Huru hafva de tillkommit? Jo, på
det sätt, att Bancofutlm., dä, till följd af silfrets transporterande
ur landet, ett missföi hållande hade uppstått emellan den utelöpan¬
de sedelstocken och elen i Bankens hvalf befintliga metalliska va¬
lutan, ansågo sig böra indraga en del af Bankens i omlopp va¬
rande sedlar, hvilket åter skedde derigenom, att dessa sedlar, som
icke voro någonting annat än skuldförbindelser, dem Banken borde
med silfver inlösa, utbyttes emot andra förbindelser, som icke be-
höfde med silfver betalas Alt detta således var ett utbyte, men
ingalunda några nya skulder, som Banken vid detta tillfälle gjor¬
de, mäste lätteligen af hvar och en kunna inses. Jag hembär
särskildt Hr Hjerta min tacksamhet för den naiva bekännelse han
gjort, att den fruktan, som jag hyst, alt ett beslut, fatladt i en¬
lighet med Hr von Hartmansdorffs förslag, skulle leda till ingen¬
ting annat, än lånerörelsens utvidgning, blifvit af honom godkänd.
Jag erkänner öppet, att om jag kunde hysa den förhoppning, att
Hr von Hartmansdorffs förslag skulle blifva R. St:s beslut, så skulle
jag för min del icke deruti se någon så stor fara; men då, såsom
jag förut haft äran nämna, ett bifall dertill, i min tanka, icke
skulle leda till någonting annat, än medlens användande i låne¬
rörelsen; så nödgas jag motsätta mig detsamma. Jag hemställer,
hvar vi skola taga medel till Museihvggnaden äfvensom till åt¬
skilliga andra vigliga företag, derest vi nu på förhand besluta, att
Bankens vinst skall för Banken reserveras? Göra vi det, så äro
också alla dessa anslag om intet. Jag "fortfar att yrka bifall till
betänk, i denna del.
Frih. Raab: Jag bar begärt ordet endast för att göra ett
beriktigande vid mitt sisla yttrande. Jag sade nemi., att hela den
utelöpade sedelstocken belöpte sig till ungefärligen 3 r:dr på person;
jag menade 6 r:dr, hvilket ändock torde befinnas vara allt för litet.
Frih. Cederström: Jag har blifvit uppkallad att yttra nå¬
gra ord, såväl af det besynnerliga yttrande jag hört afHrLefre'n,
som af andra ledamöter och hvaruti fråga uppstått, att Banken
skulle skänka medel till Riksg.cont. Det är icke Banken, som
skänker något i Sverige; ty Banken har ingenting att skänka.
Det är R. St., som disponera öfver Banken, och R. St. vela hvad
de göra, när de deröfver med laglig rätt besluta. R. St. hafva
äfven vid 1834 års riksdag fattat beslut om bancovinstens använ¬
dande; och icke ett ord finnes i denna §, som slår i strid med
detta beslut, enär i § står, att vinsten skall efter hvarje års bok¬
slut till Riksg.cont. aflemnas. Det är icke vinst förr, än efter för-
rättadt bokslut; men då är det vinst, och då är det R. St. som
deröfver disponera; Banken skänker ingenting. Det förundrar mig
på det högsta, att man kan våga framkomma med den fråga, att
Banken skulle med sin vinst betala den skuld, för hvilken Ban¬
ken i detta ögonblick hos Riksg.cont. häftar, då man vet, att denna
skuld
Den 10 April.
257
skuld är beräknad och fråndragen den vinst, som är i fråga. —
Jag återgår nu till hvad Frih. Palmstjerna i afseende på denna §
föreslagit. Jag ber Hr Frihm besinna, att den redactionsföränd-
ring Hr Frihm yrkat, icke innefattar något verkligt behof. Hr
Frihm måste erkänna, att om R. St. år 1846 sammanträda, så
är det ju klart, att enär 1845 års bancovinst icke kan förr än
år 1846 genom bokslut vara bestämd, R. St. således vid 1846
års riksdag både äga rätt och förmåga att deröfver besluta, ehuru
R. St. vid 1845 års nu pågående riksdag hafva beslutat, att vin¬
sten skall lill Riksg.cont. ingå. Att den ingår till Riksg.cont. be¬
visar icke, att, om tillskott behöfvas för Banken genom bevillning,
R. St. dä icke fä sådant sig åtaga; men jag skulle förmoda, att
R. St. icke lära bortkasta sin rätt att besluta om huru det skall
gä med bancovinslen frän bokslutsdagen.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller i korthet få förklara, att
jag till alla delar instämmer i hvad Hr von Hartmansdorff yttrat.
Jag gör det af det skäl, att jag, i motsats mot hvad Hr Manner¬
skantz yttrat, anser, att genom Hr von Hartmansdorffs förslag in¬
galunda någon förminskning i den utelöpande sedelstocken skulle
uppstå, hvaremot, om Utsk:s förslag antoges, en följd deraf skulle
blifva, att samma Bankens sedelstock blefve förökad och sålunda
en missproportion uppkomme emellan densamma och den nu i Ban¬
kens hvalf befintliga metalliska valutan, hvarigenom åter mynt¬
realisationens säkerhet snarare skulle förminskas, än upprätthållas,
hvilket sednare jag anser utgöra Bankens förnämsta åliggande.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke annat än förundra
mig deröfver, att. Frih. Cederström i sin ifver talat om vidtagan¬
de af en så ihålig utväg, som den, att slå nya sedlar ulan mot¬
svarande silfverfond, hvilket skolat vara den utväg, Bancofullm,
måst begagna, om Banken lill Riksg.cont. betalat sin skuld, utan
att äga någon redbar valuta för de till liqviden erforderliga sed-
larne. Hvad åter Hr von Troils yttrande beträffar, deri han sökt
förskräcka R. o. Ad. med den tankan att medel skulle saknas till
nationalmuseum, om icke Banken bortskänkte sin vinst; så för¬
håller det sig med detta skrämskott, på samma sätt, som med Hr
Rosenblads tal om strypsyslemet; förhållandet är nemi., att Stals-
Utsk. alldeles icke har beräknat sina utgifter till nationalmuse¬
um på de förväntade inkomsterne från Banken, utan på de till¬
gångar, som tily förutan äro till finnandes.
Starka rop på propos. hördes åter.
Gr. Sparre, Erik: Den omständighet, att så få talare yt¬
trat sig i samma anda, som Hrr von Hartmansdorff och Hjerta,
gör, att jag, som med dem delar lika tankar i denna fråga, an¬
ser mig böra detsamma för det Höglofl. Ståndet tillkännagifva.
Med kännedom af de svåra påkänningar, för hvilka alla de sedel¬
banker äro blottställde, hvilka hafva den förbindelse sig ålagd, att
invexla sina sedlar mot silfver, kan jag icke annat, än hysa den
9 H. 33
258
Den 16 April.
öfvertygelse, att R. St:s första pligt är att tillse, det Banken äger
nödig säkerhet för att upprätthålla realisationen. Då Hr von Hart-
niansdorffs förslag hufvudsakligen går ut på att befrämja detta syf¬
temål, får jag för min del vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att det¬
samma bifalla.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla 5 §.
Ropades starka ja, 1 landade med många nej, hvarpå H. Ex.
tillkännagaf, det han trott sig finna, alt ja varit öfvervägande.
Hr von Ha r t ma nsd or f fr Jag anhåller om votering och
alt mitt förslag måtte få utgöra contrapropos.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att mitt
förslag måtte få utgöra contrapropos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att Hr von Hartmansdorffs förslag blefve contrapropos.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. för¬
klarade, att han funnit ja härvid hafva öfverrösta! nej.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller den i BancoUtsk:s utlåt. N:o 44 tillstyrkta
5 §, med förbehåll om rättighet att sedermera pröfva de i sam¬
manhang dermed föreslagne villkor, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås Utsk:s tillstyrkande i nämnde § och beslutar
II. R. o. Ad., att Bankens vinst, som från innevarande års början
intill nästa riksdag inflyter, skall för Bankens räkning användas:
a) till betalning af Bankens skuld (ill Riksg.cont. 1,143,750 r:dr;
b) till betalning af de medel, Banken af allmänheten upp-
lånt, omkring 520,000 r:dr;
c) till inköp af räntebärande papper, företrädesvis af dem,
som Riksg.cont. kan aflåta.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 36.
Nej — 26.
Hr Löwenström, Joli. Jacob, begärde att få sin reser¬
vation emot R. o. Ad:s beslut antecknad i prot.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 12 på natten.
In ödem protocolli,
Albert Munck.
Den 11 April.
259
Fredagen den 11 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprotm för d. 12 sisth Mars f. och e. m.
Upplästes Hrr Electorers listor vid val af en ledamot i Stats-
och en ledamot i BancoUtsk., och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 2209. Hr af Harmens, Henrik Otto,
N:o 1885. Hr Arnell, Fullm. Hr Hägerflycht, Nils Henrik.
Banco-Utskotlet:
efter N:o 1055. Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold,
N:o 1378. Hr Lagerbjelke, Carl Oscar.
Upplästes följande af Hr Kuylenstjerna, Otto Wilh.,
inlemnade mern.:
Jag får härmed afsäga mig det förtroende, hvarmed jag blif¬
vit hedrad att vara ej mindre suppleant i BancoUtsk. än i för¬
stärkta StatsUtsk., i anseende dertill att mia tid ej medger mig
tillfälle att dessa förtroenden fullgöra; dock anhåller jag att vid
min riksdagsmanuarätt få varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att i deras nästa samman¬
träde utse en suppleant i BancoUtsk. i st. f. Hr Kuylenstjerna.
Fortsattes pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. N:o 44, öfver de
inora RiksSt:n gjorde anmärkn:r vid betänk. N:o 29, med förslag
till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörel¬
se m. m.
§ 6.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Vid discussionen
öfver den 5 § i går, blef det föreslaget, om jag rätt minnes, af
Hr Skogman, alt den efterföljande § skulle uppskjutas intilldess
man hade afgjorl 56 och 57 §§, som handla om privatbankerne.
Den 6 § har just afseende på dessa privatbanker, och möjligen
skulle det nu föranleda lill en öfverflödig discussion om dessa ban¬
ker, i händelse man företager § nu genast. För min del bar jag
således intet emot, utan får fastmera instämma uti hvad Hr Skog¬
man då föreslog, hvarom jag tror att icke något beslut fattades.
Ifall R. o. Ad. nu bifaller, alt den 6 § företages först efter den
57 §, sä uppkommer genom detta uppskof intet hinder för afgö¬
rande af de §§, som linnas emellan de tvenne nyssnämnda.
200
Den 11 April.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag kan för min del icke
finna nödigt att vidtaga något uppskof med afgörande af denna
§. Jag skulle deremot anse, att man borde göra detta villkor till-
lämpligt, äfven om någon privatbanksrörelse skulle behöfva att af
Banken suppleras. Jag föreställer mig nemi., att om Riksg.cont.
lemnar obligationer till Banken för det belopp, som Riksg.cont. af
Banken emottager, så kan Banken sedermera, i händelse dess se¬
delstock i och för öfverlagande af någon privatbanksrörelse beliöf-
ver tillökas, genom försäljning af dessa obligationer förstärka sin
metalliska casssa, om sådant erfordras, och derigenom erhålla till¬
räcklig fond för ny sedelutgifning. Jag skulle således våga anhålla,
att få föreslå följande villkor, i och för öfverlemnande af denna
räntevinst till Riksg.cont., nemi.:
a) Att Banken för hela det belopp, som aflemnas till Riksg.¬
cont., af nämnde Conior undfår dess obligationer, onppsägbara å
Bankens eller innehafvarens sida, utfärdade på 125, 250 och 500
r:dr silfver, samt förskrifne med 4 proc. ränta; kommande dock
någon ränta hvarken att beräknas eller erläggas förr än frän och
med den tid, då Bancofullm. för myntvärdets upprätthållande eller
sedelstockens tillökning anse nödigt, att, på ett eller annat sätt,
använda större eller mindre del af nämnde obligationer, för hvil¬
ka räntecouponer, betalbara hvarje år den sista Juni och sista
December, böra utfärdas; och
b) att, (såsom Utsk. föreslagit), i fall berörde obligationer icke
skulle erfordras för det ändamål, hvartill de blifvit afsedde, desam¬
ma må, vid nästa riksdags början, öfverkorsade och annulerade, till
Riksg.cont. återställas.
Då har Riksg.cont. erhållit räntevinsten till fri disposition,
och Banken har den fördelen att, i händelse det skulle er¬
fordras någon förstärkning af dess metalliska cassa för myntvär¬
dets upprätthållande, vare sig att detta behof blifvit föranledt af
nödvändigheten att supplera någon privatbanksrörelse eller af nå¬
gon annan orsak, kunna, genom obligationernes försäljning tillvä¬
gabringa en sådan förstärkning.
Hvad beträffar mom. c) så anser jag det. alldeles öfverflödigt
för närvarande, och alt det beror på blifvande utredning afSlats-
Utsk. huru dessa till Riksg.cont. öfverlemnade medel komma att
af R. St. användas, för hvilket ändamål StatsUtsk., efter hvad jag
förmodar, kommer att uppgöra förslag att underställas R. St:s
pröfning. Jag får således hos Ur Gr. o. Landtm, anhålla om
propos. till bifall å punkten a), förändrad på det sätt jag nu haft
äran föreslå, samt å punkten b) i öfverensstämmelse med Otsk:s
förslag, och att punkten c) måtte för närvarande alldeles förfalla.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då fråga blifvit väckt
om uppskof med pröfningen af 6 §, R. o. Ad:s ledamöter torde
finna nödigt att denna fråga först blefve afgjord, och att H. Ex.
derföre finge anmoda de talare, som anmält sig, att för närvar,
endast yttra sig öfver det ifrågaställa uppskofvet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anser icke nödigt att uppskjuta
Den 11 April.
261
denna frågas afgörande, ulan är för min del färdig att ingå i huf-
vudsaken, men vill afvakla R. o. Ad:s beslut derom, utbedjande
mig att sedermera få ordet.
Frih. Stjernstedt, Jac. Theodor: Då uppskof af denna
§ bar blifvit hegardt, så skall jag icke yttra mig derom, utan vill
i sådant fall förena mig med Hr von Hohenhausen; emedan jag
föreställer mig, alt det var hans mening, alt blott momui litt. a)
och b) skulle uppskjutas tilldess 57 § är afgjord, emedan det en¬
dast är dessa momenter, som stå i gemenskap dermed. Mom.
litt. c) står deremot i nära sammanhang med den sist afgjorda
§, hvarföre jag skulle tro, att detsamma borde nu företagas.
Frih. Cederström, Jacob: Något skäl för uppskjutande af
denna § till afgörande i sammanhang med frågan om möjligheten
af privatbankernes upphörande förefinnes icke i förslaget. Hvad
beslut R. o. Ad. fattar ronde den 6 § betyder mindre än. intet
för de följder af beslutet, som komma att vid de andra §§ be¬
stämmas. Här är lili fråga om en §, hvilken af Ulsk. var fram¬
ställd såsom en följd af 5 §:s bestämda villkor. Dessa §§ blefvo
i gårdagens plenum skilda ifrån hvarandra, och skola nu särskildt
behandlas. Jag yrkar derföre, alt de nu matte förekomma och
afgöras, utan afseende på privalbankerne, hvilka, då de oberoende
af dessa §§ blifva föremål för öfverläggning, kunna af R. St. re¬
gleras och bestämmas.
Jag 'kan icke, lika med den sista värde talaren, anse, att 3
mom. eller litt. c) är af någon särskild betydelse, jemförelsevis emot
de andra, utom det att BancoUtsk. upphäft sig i detta mom. litt.
c) att besörja om det af R. Sl:s beslut beroende användandet af de
delar af bancovinsten, som skola till Statens nytta begagnas. Dessa
må nu hafva blifvit i låneväg lemuade till vattensänkningar, ca-
nalarbeten eller hvad som helst, så passar icke detta morn., som
säger, att ifrågavarande till Riksg.cont. atlemnade vinstmedel icke
må af Contoret disponeras i lånerörelsen. Riksg.cont. står icke
i beroende af reglementariska stadganden från BancoUtsk., utan
dess reglemente skall på förslag af StatsUtsk. vara af R. St. god-
kändt, och det måste naturligtvis hänvisas till de allmänna grun¬
der, för förvaltningen af de medel, som R. St. vilja anvisa till
ett eller annat ändamål af allmän beskaffenhet, medlen må utgå i
låneväg, i anslagsväg eller i omsättningsväg. Man vet icke ännu
hvad som i delta afseende kan beslutas, när StatsUlsk:s betänk,
kommer in, ty vi hafva ännu icke vid denna riksdag fått se nå¬
got slutligt betänk, öfver statsbristsumman; men att BancoUtsk.
vill komma in och reglementera för Riksg.cont. är i sanning högst
eget och enskildt för denna riksdag, ty vid något föregående till¬
fälle har något sådant icke skett. Jag anhåller nu, att i afseende
på frågan om uppskof med 6 § tilldess man kommit till privat¬
bankslagen, få yttra några ord rörande sjelfva förhållandet med
privalbankerne. Hvad kan det finnas för hinder för Banken att öf¬
vertaga utredning af privalbankerne, som kunna upphöra inom
loppet af nästa riksdag. Banken har nu med en betydligt förmin-
262
Den il April.
skad sedelstock, ett capital af 5 millioner mer ån livad som för*
ut utgjort behållningen utöfver Bankens skulder af alla slag; hvad
hindrar då att emot full säkerhet utgifva sedlar, för att supplera
privalbankernes rörelse? Intet; ty oaktadt en sådan sedelntgifning,
blifver Bankens ställning långt fördelaktigare än den förut varit.
Man måste vara ärlig i fråga om financereglering, eller blir det
bara krams af alltsammans. Jag anhåller, att man, ulan afseende
på Hr von Hohenhausens begäran, mätte företaga 6 § till afgöran¬
de, samt att jag sedan får särskildt yttra mig angående detaljer¬
na deruti.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att 6 § uppskjötes tills R. o. Ad. afgjort den 7 §.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För min del instämmer jag
i den anhållan, som blifvit framställd, att mom. a) och b) af 6 §
måtte uppskjutas, men ingalunda mom. litt. c), ty jag anser det
högst vigtigt, alt de 2:ne förstnämnda mom. uppskjutas, men an¬
håller deremot, att det 3 mom. får genast företagas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att II. o. Ad. med öfvervägande nej besvarat den nyss fram¬
ställda propositionen, och således icke bifallit uppskof med den nu
föredragna §:ns pröfning.
Hr Lagerhjelm: Jag anhåller, alt H. Ex. Hr Gr. Björn-
stjernas reservation måtte varda uppläst ifrån början, ända tills
dess han slutar med orden: ”jag anser således dessa obligationers
öfverlemnande lill Banken icke allenast för onyttigt, utan äfven för
skadligt.”
Sedan denna uppläsning skett, yttrade
Hr Lagerhjelm: I sammanhang med hvad reservanten
anfört, får jag för min del förklara, att jag anser ett sådant ut¬
ställande af obligationerne vara stridande mot den egentliga afsig-
ten med det beslut, som R. o. Ad. i går fattade, och alt således
denna summa bör öfverlemnas till Riksg.cont, samt att, ulan utstäl¬
lande af ifrågavar. obligationer för det ändamål, sora man synes
åsyfta, finnas äfven andra utvägar lagda i Bancofullm:s väld att
begagnas för ifrågavarande ändamål. Då jag således afstyrker an¬
tagande af mom. a), så följer deraf, att mom. b) mäste förfalla.
Hrad åter angar mom. c), så är jag af samma öfvertygelse som
Frih. Cederström yttrat, nemi. alt, sedan beslut är fattadl, rör:de
medlens öfverlemnande lill Riksg.cont., den förevarande öfverlägg-
ningen ronde bancoväsendet icke häfver något vidare alt dermed
skaffa; men ifall 11. o. Ad. skulle vilja ingå uti någon närmare
detaljbeslämmelse ronde denna disposition, så utber jag mig att
derom fä vidare yttra mig.
Frih. Stjernstedt: Afven jag är af den tankan, att hvad
som Utsk. tillstyrkt uti gram. litt. a) och b) bör utgå, på de skäl,
Den 11 April.
263
som den upplästa reservationen innehåller. Hvad äler beträffar
litt. c), så tror jag, alt på de grunder, som Utsk. i sitt betänk,
framställt, Utsk. måtte hafva varit berättigad! alt yttra det fällda
omdömet ang:de utlåningens orduande och dess vidare utsträck¬
ning, och då är moni. c) icke annat än en följd af Utsk:s yttran¬
de i nämnde afseende, och jag kan således för min del icke finna
något som hindrar R. St. all fatta ett sådant beslut, nemi. att
man icke måtte taga medel ifrån det ena af R. St:s verk, hvilket
är hufvudsakligen afsedt att bedrifva utlåningen och öfverlemna
dem lill ett annat R. St:s verk, som icke har detta syftemål.
Jag anhåller således om afslag på mom. litt. a) och b), men bifall
till moni. litt. c).
Hr von Hohenhausen: Sedan nu sjelfva § kommer att dis-
cuteras, så får jag först, med instämmande uti hvad Frih. Stjern¬
stedt nu anfört, erinra, alt det sista moni. litt. c) icke innehåller
något annat, än en framställning af BancoUtsk. till R. St. af den
åsigten, alt det kunde vara mindre Ijenligt alt taga mtdel från
Banken och lenina dem till eli annat R. Sl:s verk, om de skola
utlånas, emedan de likaväl kunde utlånas ifrån Banken. Detta är
alltihop.
Hvad återigen beträffar de båda andra morn., så stå de i nära
sammanhang, på sätt betänk, utvisar, med åliggande för Banken
alt supplera privatbankerne. För min del hyser jag visserligen
samma öfvertygelse, som Frih. Cederström, att icke Riksb:n löper
någon särdeles fara genom att sålunda supplera privatbankerne, i
händelse fråga derom skulle uppstå ; men jag tycker det är skäl
nu alt så mycket som möjligt afhålla oss ifrån att ingå i någon
detalj om dessa privatbanker, och skall således icke yttra något
vidare derom. I afseende på sjelfva ämnet, ber jag få fästa upp¬
märksamheten på, hvad som af en annan ledamot förliden går¬
dag blef yttradt, alt när R. St. sammanträdde lill riksdagen, så
var en allmän farhåga i landet för realisationens bestånd. Den
föranledde till skrinläggande af flere capitaler och en allmän oro
i landet. Nu har den försvunnit. Sinnena hafva blifvit lugnade,
och en gynnsam handelsconjunclur har uppstått, som lofvar godt
för framtiden; men likasom vårvindar i allmänhet äro ombylliga,
må man icke alltför mycket lita på sådana gynsamma handelscon-
junclurer. Det synes derföre vara skäl, att man, när farhåga så
nyligen bar förefunnits, icke gör sig alltför säker nu, och således
icke frånhänder Banken, utan någon regress, de medel, som man
nu tycker öfverstiga behofvet. Utsk. har gått den försigligare vä¬
gen och velat aflemna bancovinstens efter hvarje år salderade be¬
hållning till Riksg.cont., dock under förbehåll, att Banken måtte
tilldelas f af denna summa i obligationer, för alt kunna användas
för Bankens räkning, i händelse behof deraf skulle uppstå. Delta
tyckes vara en skyldig omtanka för Bankens bestånd och för dess
credit inom och utom landet. Jag kan således icke annat, än till¬
styrka bifall till hvad mom. litt. a) och b) innehålla; hvarvid jag
likväl, på grund af den vändning, som discussionen bär tagit, ger-
264
Den 11 April.
na skall förena mig uti det förslag till förändrad redaction af
morn. a), som Gr. Gyldenstolpe har uppläst, och hvilket jag anhåller,
att R. o. Ad. måtte antaga.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Discussionen sy¬
nes hafva blifvit så sammanblandad emellan dessa 3:ne mom. af
6 § att jag nödgas anhålla hos Hr Gr. o. Landtm, om underrät¬
telse huruvida icke vi böra afhandla ett mom. i sänder och om
vi icke nu hälla på med mom. litt. a).
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att ehuru alla 3 mom.
af (i § blifvit föredragne, del likväl berodde på R. o. Ad. alt fö¬
retaga dem särskildt eller i ett sammanhang till afgörande; och *
att H. Ex. derföre nu finge hemställa, om R. o. Ad. bifölle, att
de hvar för sig må komma under pröfning.
Ropades ja.
Till följd häraf inskränktes nu öfverläggningen till förslaget i
mom. litt. a).
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Hindrad genom opasslighet
i går att bevista öfverläggningen, har jag med mycken tillfreds¬
ställelse erfarit, att den 5 § af Utsk:s förslag blifvit af R. o. Ad.
antagen. Uti ett skriftligt anförande, som jag insände i går, hade
jag gjort reda för de syftemål, som ligga till grund för Banco-
Utsk:s betänk, och hufvudsakligen bestå deruti, att då Utsk. å ena
sidan pä allt sätt sökt alt consolidera Bankens förmögenhet och
derigenom stadga myntvärdet, så har Utsk. å andra sidan trott
sig böra tänka på rörelsens lättande i landet. Det sednare ända¬
målet afses hufvudsakligen i 5 och (i §§. Hade den 5 § blifvit
af R. St. afslagen, hvilket, enär 2:ne Stånd redan hade afslagit
densamma, berodde på R. o. Ad:s beslut, men nu lyckligtvis blif¬
vit förekommet genom det beslut R. o. Ad. i går fattade, så hade
verkligen ett strypsystem inlrädt. Då nu denna principfråga är
på elt lyckligt sätt inom R o. Ad. afgjord, så är det nödvändigt
att icke tillintetgöra frukterna deraf medelst antagande af deremot
stridande stadganden i den 6 §.
Hvad beträffar dess 1 morn., så har R. o. Ad. nyss, på be¬
gäran af en värd ledamot, Hr Lagerhjelm, hört min reservation
uppläsas, hvaruti jag framställt mina skäl mot antagande af delta
mom. Jag kan således icke eller nu annat än afstyrka detsam-
mas antagande, och dertill inskränker jag mitt yttrande, intilldess
de öfriga mom. förekomma.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Den talare, som sist yt¬
trade sig, har omnämnt det strypsystem, som skulle blifvit beslu-
tadt af R. o. Ad. ifall den 5 § icke hade i går, vid voteringen,
antagils sådan han är. Jag lemnar derhän, huru rätt lalaren deruti
kan hafva. Han hörde icke öfverläggningen i går, och känner
kanske ej med säkerhet innehållet af den mening, som förföll.
Men sedan R. o. Ad. antagit 5 § sådan han är, uppslår nu fråga,
hu-
Den 11 April.
265
huruvida 6 §:s första mom. bör godkännas oförändradt eller för¬
kastas, eller ock förändras. Jag vill hålla mig vid Utsk:s tanka,
att ett sådant försigtighetsmått, som 6 §:s första mom. innehåller,
hör vidtagas. Det åsyftar, att sedan Riksg.cont. till Banken af-
lemnat hela sin vinst, så skulle Banken likväl icke vara blottställd
för den händelse, att sedermera i behofvels stund ej kunna något
deraf återbekomma, ulan vinsten skulle, på sätt Otsk. föreslagit,
kunna, under vissa villkor, återfås. Utsk. har likväl icke velat
medgifva, att Banken skulle återfå alltsammans, äfven om han det
behöfde. Detta finnér jag vara alltför obilligt och stridande emot
Bankens grundbref, som säger, alt det blott är Bankens salderade
vinst, som må kunna lill det allmännas bästa afhäudas. Jag tror,
lika med Gr. Gyldenstolpe, alt icke blott |:delar utan det hela af
Bankens vinst bör (illgodokomma Banken, om sä skulle behöfvas;
och tillstyrker fördenskull, alt R. o. Ad. måtte antaga den redac-
tion af 1 morn., som Gr. Gyldenstolpe här föreslagit.
Frih. Cederström: II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna har i sin
reservation rätteligen visat det olämpliga äfvensom det onyttiga af
den mesure för Bankens consoliderande, som ifrågavarande obliga¬
tioner skulle medföra; men Ur Gr. Björnstjerna har icke visat
del alldeles abnorma deraf, att bancovinstmedel skulle återgå till
Banken pä det sätt, att, sedan de blifvit lcmnade till Staten för
att användas ad publicos usus, så skulle Slaten genom obligationer
i Banken skuldsätta Riket till Banken. Detta är en abnormitet,
som står i rak strid emot 72 § Reg.F., som säger, att R. St:s
Bank skall förblifva under R. Sl:s egen vård och garanti, så att
den ostörd må förvaltas af de Fullmäktige hvarje Stånd dertill
förordnar efter de stadganden och reglementen, hvilka äro gjorda
eller af R. St. göras kunna; ägande R. St. allena rätt att genom
Banken utgifva sedlar, som för mynt i Riket må erkännas. Vi
vilja ett ögonblick fästa uppmärksamheten dervid, att rör:de den¬
na (j §, som innehåller villkoren för den i går afton antagna §,
hvilken då bestriddes af Hr von Hartmansdorff, Gr. Gyldenstolpe
och några andra ledamöter, med modificationer i formen, R. o.
Ad. afslog den af mig begärda samfällda pröfningen af denna §
med den föregående. Vi hade eljest varit af med dem begge ge¬
nom en enda votering. Nu begäres det villkor för bancovinslens
allemnande, att Riksg.cont. skulle för § deraf lemna Banken obli¬
gationer. Hvartill skulle då dessa obligationer användas? Säkerli¬
gen till intet annat, än hvad H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna yttrat,
nemi. till försäljning. Om Banken verkligen skulle blifva i behof
alt förstärka sin silfverfond, behöfvas då dessa små eländiga utvä¬
gar att försälja obligationer med 20, 30 proc. förlust i capital för
att skaffa in silfver i Banken? Banken kan ju genom simpel vexel-
credit få silfver efter pari curs till det belopp, som den behöfver
lill förekommande af silfverntvexling för export. Jag ber eder
betänka, mine Hrr, alt Banken har blifvit betydligen consoliderad
sedan förra riksdagen; och att den nu har 10,000,000 r:dr utöf-
9 H. 34
2G6
Den 11 April.
ver sina skulder. Är dä icke detta ett rent försök att vilja för¬
villa Svenska allmänheten om Bankens ställning, då man påstår,
alt Banken icke kan öfverlemna sin vinst, på sätt bancoiageri ända
ifrån 1068 bjuder, lill Statens disposition för allmänna ändamål?
Jag bestrider riktigheten af Ulsk:s framställning samt allt afseende
derpå, och yrkar propos. till afslag på morn. litt. a).
Hr Lagerhjelm: Jag är till en del förekommen af den
siste värde talaren; men det sy ires mig äfven såsom icke allenast
Utskrs eget förslag, ulan ännu mera det förslag, som nn är af
Gr. Gyldenstolpe väckt, står i strid med R. o. Ad:s i går fattade
beslut. Discussionen har nu kommit tillbaka på samma fält, hvarest
den då var. Detta är icke enligt med god ordning. Jag yrkar
således att vi snart måtte genom R. o. Ad:s beslut få komma
ifrån denna punkt, emedan åsiglerna här äro alldeles desamma,
som de voro i går under den discussion och votering, som då
ägde rum. Jag yrkar således propos. till afslag på mom. litt. a).
FIr von Troil: De båda sista talarne hafva fullständigt ut-
redt, att derest R. o. Ad. antog ifrägavar. 1 morn., så vore det
de facto intet annat än elt upphäfvande af det beslut, som i går
fattades rör:de den 5 §. Jag får således, i allo instämmande med
dem, förena mig i den åsiglen, hvilken af såväl Frih. Stjernstedt
som af Fl. Ex. Hr Gr. Björnstjerna blifvit yttrad, och anhåller om
afslag på denna §. Jag tager mig derjemte friheten fästa upp¬
märksamheten på, att den misstanka, som BancoUtsk. trott sig böra
framställa, alt Banken icke skulle kunna på något sätt supplera
de ifrågavar. privatbankerna, ifall dessa upphörde, synes vara all¬
deles öfverflödig, i händelse R. o. Ad. antager 56 §, som inne¬
håller, att man skulle hos K. M. anhålla om förlängd oclroj för
privafbankerne till år 1849. Skulle deremot R. o. Ad. afslä ifrå¬
gavar. §, så synes mig, på sätt flere reservanter äfven ganska tyd¬
ligt utredt, ett mycket enklare och bättre sätt finnas att skaffa
fonder för de conior, som skulle kunna supplera privatbankerne,
derutinnan att Banken upptager eli utrikes lån, hvilket Utsk. fö¬
reslagit lill 3,000,000 species. Således instämmande uti de yt¬
tranden, som redan af flere talare blifvit afgifne, anhåller jag
vördsamt om Hr Gr. o. Landlmts propos. pä afslag å ifråga¬
var. morn.
Hr Skogman, Carl David: För min del har jag trott,
att discussionen om denna § hade hort uppskjutas intilldess 56 och
57 §§ först blifvit afgjorda; ty om R. o. Ad. bifaller det förslag,
som i dessa §§ är framstäldt, i fråga om en möjlig förändring af
privatbankernes rörelse, så förfaller det här gjorda eventuella för¬
slag för anskaffande af medel till Bankens förstärkning; och om
på andra sidan R. o. Ad. skulle finna, att R. St:s Bank på intet
vis bör med privatbankerne sammanblandas, hvilket öfverensstäm-
mer med min öfvertygelse, så blir det också öfverflödigt; men se¬
dan nu discussion härom äger rum, så ber jag att i korthet få
redogöra för den tanke, som legat (ill grund för Utsk:s tillstyrkande.
D e 11 1! April.
267
Det eventuelt föreslagna öfvertagandet af privatbanksrörelsen,
som i min tanka icke i verkligheten kan på samma sätt fullgöras,
skulle, äfven ofullkomligt fullgjord!, all lid föranleda lill en sedel-
utgifning ifrån Banken, hvilken, enligt Utsk:s i förslaget framställ¬
da tanka, skulle kunna uppgå till 4,000,000 r:dr. Utsk. har nu
föreslagit, alt för den händelsen skulle obligationer- ifrån Riksg.-
cont. lemnäs lill Banken för -f af den bancovinst, sorn lill Riksg.-
con t. a flem nas, och dessa | kunna i rundt tal beräknas till 2,000,000,
eller hälften af den nya sedelutgifning, som kunde komma att
äga rum, skulle komma att motsvara 2,6G6,666 r:dr 32 sk. Me¬
ningen har ingalunda varit den, att obligationerne skulle till un¬
derpris utbjudas till utländska köpare, utan tvertom, alt de skulle
bereda en önsklig och länge saknad tillgång på publika papper
inom landet; och derigenom lemna tillfälle att i sådana publika
papper, som åtnjuta förtroende, insätta de besparingar af små ca-
pitaler, som finnas. Det är likväl klart, att om hela åtgärden icke
kommer i fråga, så förfaller frågan om obligationerne. I alla fall
kunde icke räntan å dessa obligationer föranleda till någon för¬
lust för Riksg.cont., ty den utgifning af sedlar, som i Banken
skulle uppstå, mäste ju ske i låneväg i st. f. privatbankernes lå¬
nerörelse, och derigenom uppkommer en ny räntevinst för Ban¬
ken, som jemte öfriga bancovinsten återgår till Riksg.cont. Jag
medgifver att hela uppställningen är mycket konstlad, men det är
en följd af den möjliga händelsen, att privatbankerne skulle kun¬
na komma att upphöra, och Banken i sådant fall alt supplera
dem, hvilken händelse lätteligen kan inträffa, i följd af den lag,
som nu är i fråga. Jag hade trott, såsom jag förut yttrat, att
det hade varit lämpligast alt uppskjuta discussionen om della
morn. intilldess frågan om privatbankernes supplerande först blif¬
vit afgjord, men har nu ansett mig höra lemna upplysning om den
tanke, som i Utsk. gjort sig gällande.
Gr. Gyldenstolpe: Frih. Cederström har yttrat, alt ut-
gifvande af dessa obligationer skulle vara stridande emot 72 §
Reg.F. Jag kan icke inse, huru möjligen ulgifvande af obligatio¬
ner ifrån Riksg.cont. lill Banken hädanefter kan vara mera stri¬
dande emot 72 § Reg.F., än ingifvande af de obligationer, hvilka
redan äro i Bankens ägo, och hvilkas ingifvande blifvit stadfästade af
K. M. genom banklagen af den 1 Mars 1830. Jag förmodar icke,
att man kan vilja påslå, alt K. M. eller R. St. då hegingo något
grnndlaasbrott. Frih. Cederström har derjemte förmodat, att för¬
säljningen af dessa obligationer icke skulle kunna verkställas utan
en förlust af 30 proc., i händelse de skulle lä försäljas med för¬
lust för Banken. Det vore besynnerligt om det verk, i hvilket
Frilen sjelf förer ordet, skulle vara så förfallet, att det hade så
dålig credit, att de obligationer, hvilka det hädanefter kunde kom¬
ma alt utgifva, icke skulle anses hafva större värde, än att, när
man ville realisera dem, man skulle förlora 30 proc. Jag kan
icke förmoda, ali sådant skulle kunna inträffa.
Hrr Lagerhjelm och von Troil hafva ansett, att antagande af
268
Den 11 April.
den 6 § morn. a) skulle innebära elt upprifvande af det beslut,
som R. o. Ad. i går fattade. Jag kan ieke finna, huru man kan
göra en sådan compliment åt BancoUtsk., att man påstår, att en
af deras §§ skulle stå i rak strid emot en annan §, som Ulsk. har
föreslagit. Nu mäste man väl göra så mycken rättvisa åt Banco¬
Utsk., att det icke föreslagit en §, som skulle rakt upphäfva en
annan, åtminstone kan jag för min del icke inse, ali förhållandet
är sådant. Då jag således icke förmodar, att ingifvande af obli¬
gationer från Riksg.conl. kan anses vara inconseqvent emot det
fattade beslutet i 5 §, så får jag derjemte fästa uppmärksamhe¬
ten derpå, att om man läser 5 § sådan den blef antagen af R. o.
Ad., så står der, alt Riksg.cont. icke egentligen skulle få mera än
hvad som återstod, sedan utgifter för myntvärdets upprätthållande
blifvit afdragna. Således innebär detta beslut verkligen, att Ban¬
kens räntevinst skulle få användas till myntvärdets upprätthållande..
Nu är hela skillnaden ingenting annat, än ali Banken nu ansetts
böra aflemna sin räntevinst i den förmodan, att den icke skall
komma att behöfvas i och för myntvärdets upprätthållande, hvil¬
ket också inträffar, i händelse inga sådana påkänningar på Ban¬
kens metalliska cassa komma att äga rum och icke eller Banken
behöfver supplera någon privalbanks-lånerörelse. Då har Riksg.¬
cont. verkligen vid början af nästa riksdag till fullo åtnjutit Ban¬
kens räntevinst. Hvad jag afser och hvad BancoUtsk. sjelf har
afsett i sitt förslag, är således endast det, att i händelse Banken
under mellantiden till nästa riksdag skulle antingen genom de
påkänningar, som kunde äga rum på dess metalliska cassa, eller
genom åliggande att supplera en privatbank, blifva tvungen att
öka sin metalliska cassa; så skulle Banken äga att repliera på
den bancovinst, som den har aflemna! i den förmodan, att sådant
icke skulle äga rum. Detta är, om jag så får säga, en slags re¬
servfond, som finnes inneståeude i Riksg.cont., hvilken således, i
händelse af behof, måste återlemnas till Banken. Riksg.cont. är
ingalunda förhindradt att använda den räntevinst, som den erhål¬
ler, och kommer att vidkännas en minskning uti beloppet, en¬
dast i händelse Banken skulle före nästa riksdag blifva tvungen*
att försälja obligationerne. Då dessa äro ouppsägbara från inne-
hafvarnes sida, så kan innan nasta riksdag ingen betalning för
desamma komma i fråga. Det är således endast räntan, som möj¬
ligen kan komma att drabba Riksg.cont., i händelse Banken be¬
höfver försälja dem för den metalliska cassans upprätthållande, och
det torde icke vara för mycket begärdt om Banken, då den öfver¬
lemna!’ hela sin vinst åt Riksg.cont., må kunna påräkna, att, om
den sedermera sjelf kommer i behof, den må hafva något att till¬
gripa för myntvärdets upprätthållande, hvarom, R. St. i mintanka,
böra vara högst angelägna. Det är på grund deraf, som jag upp¬
gjort det förslag, sora jag haft äran uppläsa och sorn jag atlemnat
för att derpå fä R. o. Adis bifall. Jag har ut i mitt förslag ute¬
slutit ordet ”privatbanksrörelsen” för att derigenom göra villkoret
användbart, utan afseende på den åtgärd, som R. St. komma att
vidtaga med privalbankerne. Ett bifall härtill lägger således icke
Den 11 April.
269
något hinder för de åtgärder, sora R. St. sedermera kunna kom¬
ma att vidtaga i afseende på privatbanksrörelsen. Det tillägg jag
har gjort rör.-de Baneofullrms rätt att försälja obligationer för se¬
delstockens tillökning, afser den händelse, alt privatbankernes låne¬
rörelse kommer all öfvertagas af Banken; i hvilket fall Banken
nödgas att öka sin sedelstock. Således bereder detta förslag äfven
en möjlighet för Banken, att öfvertaga en privatbankslånerörelse,
i händelse R. St. framdeles komma att besluta ett sådant åliggan¬
de för Banken, hvilket jag, i parenthes sagdt, anser nödigt.
Ilr von Hohenhausen: Jag kan vara ganska kort, sedan
Gr. Gyldenstolpe nu anfört en stor del af hvad jag hade äm¬
nat säga.
Under gårdagens plenum fann jag mig tvungen af den dis-
cussion, som följde på föregående §:s antagande, att fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på ett skarpt och noggrant följande af de
beslut, som togos, för alt icke gifva dem en vidsträcktare mening
än de innehöllo. Jag mäste äfven nu göra detsamma med Hrr
Lagerhjelm och von Troil. I går fattades, emot Hr von Hart-
mansdorffs mening, som yrkade, att medlen skulle bibehållas för
Banken, det beslut, att bancovinsten skulle öfverlemnas till Riksg.-
cont., under förbehåll, att man sedermera skulle bestämma villko¬
ren derför. Det är dessa villkor, som nu äro i fråga. Detta är
första gången sedan realisationens början, sorn R. St. vilja anli-
cipationsvis förfara med bancovinsten. Det torde då vara ange¬
läget, att det sker med försigtighet. BancoUtsk. har gått så långt
det har kunnat, utan att störa eller rubba grunderne för Bankens
förvaltning och dispositionen öfver den salderade vinsten, ehuru
man måste anmärka, alt ordställningen, sådan den finnes i Ban¬
kens grundreglor, tyckes innefatta, att endast kommande Ständer
lingö besluta öfver den vinst, som under mellantiden sedan näst¬
föregående riksdag blifvit samlad. Nu har man här gått så långt
som man har kunnat, men jag önskar, att man dervid måtte med
försigtighet gå tillväga, och icke nu på förhand för 3:ne år af¬
bända Banken hela dess vinst, utan någon tanka på huru Banken
kan komma att befinna sig deraf.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag förenar mig med
dem af Husets medlemmar, som önska ett afslag på ifrågavar.
punkt af betänk. För mig åtminstone framstår särdeles klart,
hvad Gr. Björnstjerna i sin reservation anfört, att R. St. icke kun¬
na med någon slags säkerhet beräkna hvilka anslag, som af den
reserverade bancovinsten skulle kunna göras, då R. St. icke äro
säkra, att icke samma vinst skulle af Banken ifrån Riksg.cont. åter¬
fordras. Följden deraf skulle nödvändigt å R. St:s sida blifva den,
att de tvekade att göra anslaget, och att penningarne i stället skulle
komma att i lånerörelse användas af Riksg.cont., d. v. s. just lill
det ändamål, som man velat undvika, då man flyttat medlen från
Banken; emedan R. o. Ad. åtminstone i går syntes vara ense
derom, att behofvet påkallade, alt bancovinsten icke fick i låneväg
ifrån Banken utgå. Om nu denna vinst användes i låneväg ifrån
.270
Den 11 April.
ett annat R. St:s verk, så synes ändamålet icke dermed vara vun¬
net, nian samma fel begånget, ehuru på annat sätt.
Utsk. talar i sitt betänk, i förevar. § om behofvet att sup¬
plera privatbankerne. Jag får öppet bekänna, att jag icke kan
sammanställa denna förmodan om ett sådant behof med Utsk:s
förslag i påföljande 56 §, der Utsk. yttrar, alt för den händelse,
att privatbankerne icke skulle hos K. M. söka ny octroj på de
villkor, som kunde blifva bestämda för nuvarande privatbanker, K. M.
då kunde bevilja dessa privatbanker förlängning lill år 1844 på dess
nuvar. octroj, således under samma villkor, som nu för dem äga
rum. På nu mom. a) talar om, att obligationerna endast skulle
gälla till nästa riksdag och öfverkorsas, ifall de icke blifva använ¬
da under tiden till Bankens behof; så kan jag icke annat finna,
än att, då nästa riksdag bestämdt måste inträffa sist år 1847, men
privatbankernes octroj skulle kunna af K. M. förlängas till år
1849, hvarom BancoUtsk. föreslagit att R. St. mätte anhålla, icke
det ringaste behof är förhanden att förutsätta, att bancovinsten skulle
behöfva användas för privatbankerne, hvilken förutsättning, på sätt
jag nyss tog mig friheten ådagalägga, endast måste verka dertill,
att R. St. blefvo tveksamma att disponera medlen, hvaraf följden
åter troligtvis skulle blifva, att penningarne kommo att öka låne¬
rörelsen på en annan men lika skadlig väg, som den man velat
förekomma. I alla fall, om det än icke vore förhållandet, alt Utsk.
föreslagit R. St. att hos K. M. begära förlängning af privatban¬
kernas nuvarande octroj, så synes mig icke någon svårighet före¬
finnas att bilda fond till supplerande af en eller annan privatbank,
i händelse det skulle behöfvas. Utsk. föreslår ju, alt Bancostyrel-
sen skulle fä upplaga lån, om sådant för Bankens consolideriug
behöfves, att dessa län skulle af K. M. bemedlas och med Dess
höga garanti förses. Om nu eli sådant län skulle behöfva tagas,
för alt supplera en privatbank, så ser jag deruti icke den ringaste
våda, emedan det endast innebär ett ökande af Bankens fond, i
den proportion som skulle motsvara den utsläppning af sedlar,
som privatbankens supplering fordrade. Dessa sedlar skulle ju äf¬
ven användas i lånerörelsen och blifva räntebärande samt utlånas
endast emot fullgod säkerhet, hvarigenom således icke åstadkom-
mes något annat, än att en ny sedelstock blefve utsläppt, motsva¬
rande en inkommen valuta. Den valutan har då erhållits genom
ett lån, för hvilken sedelstocken sjelf anskaffar behöflig ränta.
Man talar om nyttan för Banken ali äga obligationer, och del må
förlåtas mig, att jag trott mig finna, alt i denna ide' om nyttan
af obligationer ligger den mer eiler mindre beslöjade orsaken till
det ifrågavar. mom:s tillkomst i betänk. Afven jag tillhör deras
antal, som önska, att Banken måtte vara med sådane papper för¬
sedd, enär jag nogsamt inser behofvet deraf, i händelse Banken
skulle behöfva göra tute emot brydsamma kraf; men jag torde fä
fästa uppmärksamhet derpå, att Banken redan äger öfver 4 000,000
sådana obligationer, hvilka säkerligen icke på långt när och kan¬
ske icke i ringaste måtto erfordras intill nästa riksdag. Men i
alla fall, om man skulle anse, att frågan nu endast är, att pä ett
Den 11 April.
271
eller annai salt utfinna ett medel för att ytterligare erhålla sådana
obligationer, hvilket jag icke kan annat än godkänna, så åter¬
står ju den enkla utvägen, alt man ifrån Banken till Riksg.-
cont. öfverflytlar fastighelsbelåningen, hvilket af flere ledamöter
inom della Ständ påyrkades, då första hetänk. förevar, och hvil¬
ken öfverflyllning äfven blifvit yrkad af åtskillige ledamöter inom
de andra Stånden, ehuruväl den icke lyckats tillvinna sig Banco-
Ulsk:s bifall. Ilar är i alla fall icke nu fråga derom, och jag
nämner detta blott i förbigående.
Pä grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
afslag å ifrågavar. mom.
Frih. Cederström: Det har icke utan förundran för mig
inträffat, alt Gr. Gyldenstolpe, såsom ordförande i Consl.Utsk., har
ansett det icke stå i strid med 72 § Reg.F. alt utgifva obliga¬
tioner ifrån Riksg.cont. af bancovinsten. Den värde talaren kan
icke vara okunnig derom, alt de obligationer, Banken äger ifrån
Riksg.cont., äro lemnade i betalning för de förskotter, som under
kriget år 1809 af Banken lemnades och först långt efteråt på 30-
lalel blefvo genom obligationer lill fullo betalta. Detta var betal¬
ningen för en skuld, dä deremot de obligationer, som nu äro ifrå¬
gasatta, skulle utgifvas lill återbärande af en del af bancovinsten,
som, efter lagarna för Banken, skall aflemnas ad publicos usus, och
sorn allsicke involverar på myntvärdets upprätthållande. Den af
II. o. Ad. i går antagna 5 § lyder sålunda: ”Så väl det belopp af
Bankens vinst för näsll. år, hvilket icke erfordras för uppbringande
af capitalöfverskollet eller grundfonden lill 10,000,000 r:dr b:co,
som flen del af samma vinst för tiden till och med slutet af det
år då nästa riksdag inträffar, hvilken återstår, sedan derifrån al¬
gått möjligen uppkommande capitalföilrister samt alla kostnader
oell utgifter för myntvärdets upprätthållande och för Bankens för¬
valtning, m. m., aflemnas till Riksg.cont., enligt hvarje års bok¬
slut”. Grefven vill väl nu icke påstå, att kommande tiders för¬
luster skola af föreg:de årens vinstmedel ersättas, utan af det årets
vinstmedel, dä förlusten sker, och då slår detta i den §, som nu
är anförd. Skulle det hända, att förlusten öfverstiger vinsten för
året, så blir det ingen vinst, och då komma inga medel till
Riksg.cont.; således kan icke eller någon återbetalning genom obli¬
gationer komma i fråga. Nä väl, min bästa Grefve, hvad är väl
hela denna uppställning af Ulsk. annat än ett taskspeleriförslag, alt
tvinga R. St. att, för \ af den till Konungens disposition för all¬
mänt nyttiga föremål öfverlemnade bancovinsten, lemna obligatio¬
ner till Banken, och således sätta Staten i skuld lill Banken, oak¬
tadt Staten icke har något behof alt göra skuld. Hvarföre göl¬
man obligationer, som skola löpa med 4 proc. ränta, fast denna
ränta icke betalas innan obligationerne af Banken användas, men
hvilka det kan falla Bancofullm. in att skicka till Hamburg och
försälja, om icke med 30 åtminstone med mindre procents rabatt.
För hvad den med ett runstycke går under pari, blir statscredi-
ten mer eller mindre rubbad, och den får icke rubbas. Det är
derföre jag ytterligare yrkar afslag å mom. a).
273
Den 11 April.
Hr Lefren, Johan Pehr: Enligt Sveriges Rikes grundlag
äro R. St. Bankens garanter, ty de hafva åtagit sig att garantera
den, hvarföre de också fått det stora privilegium, att ensamma
utgifva sedlar ifrån Banken, som för mynt i Riket aktas må. När
man med detta allmänna stadgande jemför denna discussion, så
kan man icke underlåta att finna förhållandet vara särdeles be¬
synnerligt, för att antaga en lindrig term. Nu är fråga, att Ban¬
kens garanter, R. H. St., lagstiftarne nemi., som disponera Ban¬
kens utgifter, icke bolaget R. St. (ty det är helt annat), dessa R.
St., som skola bära sig åt såsom garanter och gynnare — nu är
fråga om att de skola gifva ut obligationer för den summan, som
de besluta skall lemnäs ifrån bancoviuslen, och då disputerar man
om här, huruvida garanterna skola lemna sedlar ifrån sig, som
äro nödvändiga att garantera Banken. Jag tillstyrker bifall till
livad Gr. Gyldenstolpe framställt, och finnér för min del besyn¬
nerligt, att garanterna af R. St:s Bauk skola gå tillväga såsom
voro de flender till densamma.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Ehuru jag gör fullkomlig
rättvisa åt det nit, som tvenne af Ståndets ledamöter, hvilka tillika
äro Bancofullm., här hafva visat, tror jag likväl, att detta nit sträckt
sig nog långt. Detta torde isynnerhet vara fallet med Bankens
nya ordförande Hr Gr. Gyldenstolpe, som har velat hänföra 5 §:s
ordalydelse derhän, som skulle icke annat öfverskott kunna öfver-
lemnas till Riksg.cont., än sedan äfven Bankens behållning blifvit
använd lill uppköp af silfver. Ordalydelsen i § har blifvit, jag
tror på min hemställan i Ulsk., något förtydligad emot hvad den
var i betänk. N:o 29, och lyder nu sålunda: ”samt alla kostna¬
der och utgifter för myntvärdets upprätthållande och för Bankens
förvaltning m. m.” Under denna ordalydelse kan man icke för¬
stå uppköp af silfver, och ingen af Utsk:s ledamöter har haft den
åsigten, utan dermed förslås endast förvaltnings- och transport¬
kostnader, men icke inköp af silfver, ty då hade det varit mycket
enklare alt säga, att bancovinsten skulle användas lill uppköp af
silfver. Utsk. har verkligen gjort allt hvad som är skäligt och
billigt för Bankens consolidering. Banken har två utvägar att öka
sin silfverfond, nemi. att uppköpa silfver utomlands och att köpa
vexlar, och låta beloppet af del inköpta siifret vara deponeradt i
Hamburg och Altona, utan alt inberäknas i Bankens härvarande
silfverfond. — Utsk. har äfven tillstyrkt rättighet för Banken att
anmäla behofvet af ett silfverlan lill belopp af 3,000,000 r:dr,
och begära K. M:s garanti derför. Genom dessa medel är Ban¬
ken sä consoliderad, alt jag verkligen tror, att det finnes få ban¬
ker i Europa, som kunna vara det mera. När man dertill äfven
räknar dess grundfond af 10,000 000 r:dr, så kan man icke be¬
tvifla att Banken har all möjlig säkerhet. Icke skall man förvandla
Banken till en vampyr, som suger blod ur sitt offer, eller en drake,
som ligger på en skatt. Banken skatl vara consoliderad, men får
icke suga all must ur landet. Denna framställning af Bankens be¬
hof
Den 11 April:
273
liof anser jag verkligen icke för någonting annat än en krigsfint
af de ledamöter, som vilja på denna grund genomdrifva 1 mom.
af denna §.
När man känner privatbankernes ställning, så kan man
icke supponera, att någon privatbank skall upphöra före deras
oclrojer vid slutet af år 1847, då R. St. åter sammanträda; och då
Utsk. dessutom tillstyrkt K. M. att förlänga octrojen till år 1849,
samt det således är omöjligt att dessa banker skola upphöra förr¬
än nästa riksdag, kan jag ej tro annat, än att suppositionen om
privatbankernes upphörande är blott en krigslist för att genom¬
drifva §.
Redan i början af denna discussion yttrade en värd ledamot,
Frih. Cederström, att han icke kunde begripa, huruledes Banco-
Utsk. kunde blanda sig i dessa frågor; men jag vill hemställa till
den värde ledamoten, huruvida det icke tillhör BancoUlsk. lika¬
som LagUlsk. att sig dermed befatta. Han yttrade, att det icke
är BancoUtsk., som upprättar reglementet för Riksg.cont., utan
StatsUtsk. Det är likväl icke eller StatsUtsk. som gör detta, utan
Utsk. gör icke annat än utarbetar ett förslag, men det är R. St. som
fattar beslutet. Jag måste således ytterligare afstyrka antagandet
af mom. a).
Gr. Frölich, David: Jag torde icke behöfva för detta Hus
tillkännagifva, att jag på det hela icke gillar den plan, som Banco¬
Utsk. har följt i detta fall; men då det har blifvit af en värd le¬
damot, Hr Skogman, upplyst, alt BancoUtsk. har ansett sig upp-
kalladt af nödvändigheten att nu frångå den gamla godkända re¬
geln för bancovinstens användande, nemi. att den icke bör blifva
disponibel förr än vid en påföljande riksdag, då man såg huru
stor vinst, som fans qvar, så kan man icke annat än berömma
den fintlighet, som blifvit använd att söka bereda detta, på sam¬
ma gång man vill consolidera Banken. Det vore då mindre grann¬
laga att egentligen deremot göra någon anmärkning, och jag vill
icke eller yttra mig derom, utan endast hemställa lill R. o. Ad.
och till de begge stridande parterne i denna fråga, om de helt
och hållet glömt hvad som skett i 2:ne Stånd, och att det 3:dje
Ståndet icke har yttrat sig. Jag har förut hört det i andra frå¬
gor anses såsom en grundsats här på Riddarhuset, att man sällan
bör bry sig om hvad de andra Stånden besluta; men här torde
det vara politiskt att ledamöter tänka på, att då 2:ne Stånd re¬
dan förkastat den 5 §, som R. o. Ad. har antagit, så är det icke
osannolikt, att det 3:dje Ståndet, nemi. BorgareSt., har med flit
uppskjutit sin öfverläggning och sitt beslut i denna fråga för att
få se huru R. o. Ad. ämnar göra. Om nu R. o. Ad. skulle för¬
kasta 6 § med sina mom. a) och b), och derigenom visa, att de
vilja använda sina i Riksg.cont. insatta medel på annat salt, och
jag tillstår, att den värde ordföranden i Riksg.cont. har yttrat sig
här med en sådan spiritus, att man skulle kunna förmoda att nå¬
gon ganska stor plan att använda penningarne på annat sätt, än
9 H. 35
274
Den il April.
sorn af BancoUtsk. blifvit föreslaget, legat till grand för hans an¬
förande; då behagade Herrarne finna, att BorgareSt. kan göra ett
förskräckligt tvärstreck öfver dessa uträkningar, då det får veta,
hvad R. o. Ad. har beslutat, och sedermera kan bifalla hvad de
andra Iva Stånden redan förut beslutit. Sålunda skulle det der
vackra projectet helt och hållet blifva om intet. Jag tillstyrker
således, att Herrarne, som vilja afslå dessa mora. i 6 §, ville rent
och öppet uttala pä hvad sätt de vilja använda dessa penningar;
ty om de vilja använda dem på ett sådant, som icke öfverenslämmer
med det syfte, för hvilket BancoUtsk. ansett sig kunna frångå den
gamla etablerade grundsatsen om bancovinslens användande, så
tyckes det icke vara svårt att inse hvad effecten blir, och mig
synes i sanning, att det spilles bort bra mycken tid med all dis-
cutera denna fråga, likasom ägde Ståndet ensamt att om denna
sak besluta. När vi nu veta, att 2 Stånd redan afslagit 5 §, och
alt det 3:dje Ståndet kanske just — nb. om det får se att Rid¬
darhuset ämnar disponera dessa medel efter Hr Nordenanckar el¬
ler något annat förslag, som Frih. Gederström kanske torde upp¬
lysa, efter han så ifrigt har förfäktat denna meningen — förenar
sig med de 2ne Stånden; så torde man, om R. o. Ad. för en
annan gäng vill hafva genomdrifvit blott den principen, alt man
må kunna disponera bancovinsteu ärligen för Statens behof, och
således detta lilla första steg mera har afseende på principen i
detta fall, än att verkligen fä dela denna vinst, nu förfara klo¬
kast i att bibehålla de båda mom. i denna g, såsom BancoUtsk.
föreslagit dem, emedan jag åtminstone befarar, att BorgareSt. el¬
jest kommer att göra ett tvärstreck öfver räkningen.
Gr. Gyldenstolpe: Frih. Cederström har velat påstå, att
den sats, som jag har försvarat, skulle innebära något oskickligt.
Jag anser deremot för mycket mera oskickligt, att vilja tillstyrka
R. St. att hålla till godo med hela bancovinsten, utan att vidtaga
någon åtgärd för Bankens consoliderande. Jag har ingenting emot,
synnerligen efter det beslut, som redan blifvit fattadt, att R. St.
må disponera bancovinsten till de ändamål, som R. St. framdeles
komma att bestämma; men jag tror för min del, att, när R. St.
vilja disponera hela bancovinsten, så skola de äfven vidtaga en
sådan åtgärd, att Banken icke derigenom blir lidande. Derpå går
milt förslag ut.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar, att man icke öf-
verlägger om detta ämne med det lugn och med det vidblifvande
af siffror, sorn jag anser nödigt. Jag befarar, att hvarje allmänt
tal rör:de sådane saker, som dessa, icke kan leda till målet, utan
endast bibringa oriktiga begrepp om saken, eller öfverdrifna far¬
hågor, harm och förvillelse. Jag vill önska, att jag, under milt
yttrande i ämnet, mätte kunna undvika de stöteslenare, hvarpå
flere talare förut hafva snafvat.
Man säger, att jag och mina medhållare endast velat begag¬
na en krigslist, för att göra gällande den mening, hvilken i går
föll genom votering. Jag bestrider alldeles detta påstående, hvars
grundlöshet lätt inses af en hvar, som är hillig nog att ihågkom*
ma, alt det förslag, som vi förfäkta, är det samma som Utsk.
framställt, blott vidsträcktare, så att det omfattar hela bancovin-
sten, då Utsk-.s förslag endast afsåg § deraf. Dernäst bör man
ihågkomma, alt detta förslag redan är uttryckligen framstäldt af
Utsk., såsom ett villkor för den §, hvilken i går af R. o. Ad. an¬
togs. Vi göra följaktligen icke annat än fortgå i BancoUlskts spår,
likväl med den utvidgning, som förslaget innehåller. Sjelfva den
förändring, Gr. Gyldenstolpe yrkat, afser icke något annat, än att
man må vara tryggad för möjligheten, att Banken under ett miss¬
gynnande år komme alt tillsätta mera än hans räntevinst skulle
utgöra. Hvarest skulle Banken eljest taga tillgångarne? Skulle de
lagas af grundfonden? Vore det icke mera skäl att, då man på
förhand ålagt Banken gifva ifrån sig sin räntevinst, Banken måtte
hafva, såsom Gr. Gyldenstolpe yttrat, en reservfond att tillgå uti
de medel, som Banken har afstått till Riksg.cont., och hvilka en¬
dast vore lemnade med förbehåll, att Banken kunde återfå deni
om han behöfde dem. Man säger, att detta vore ett konstlad!
förhållande, som vi vilja införa. Om det är konstlad!, så är de!
blott derföre sådant, att R. o. Ad:s beslut i går, med all aktning
laladt, var dylikt. Man ville nemi. på förhand disponera en till¬
gång, som man icke hade i sina händer. När man så börjar, så
återstår ju icke annat, än att fortgå på samma bana, och förvara
sig möjligheten att återfå Bankens medel. Det är således icke
vårt fel, om åtgärden är konstlad, utan deras, som genomdrifvit
det föregående beslutet. Vårt yrkande öfverensstämmer med Ban¬
kens grundreglor, hvilka R. St. hafva vid 2:ne riksdagar efter
hvarandra, sedan realisationen beslöts, iakttagit. Jag vill på intet
sätt göra någon förebråelse ät någon för den mening, som blifvit
gällande, men jag vill blott visa, att denna menings framgång
gjort, såsom jag tror, nödigt och nyttigt att på samma sätt fort¬
fara. Det är äfven så BancoUtsk. tänkt.
En värd talare, Gr. Cronhjelm, har begagnat föreskriften uti
mom. c), att de vinstmedel, som Riksg.cont. finge ifrån Banken,
”icke må af Riksg.cont. disponeras i låne- eller creditrörelse”, så¬
som ett skäl, hvarföre Grefven säger dessa obligationer, hvilka
Riksg.cont. utfärdar, hvarken böra af Banken belånas eller begag¬
nas för alt skaffa Banken lån. Detta är ett fullkomligt missför¬
stånd om meningen med mom. c). Meningen dermed är ingen
annan, än den, att Riksg.cont. icke skall genom Bankens medel
göras till en utgrening af Bankens lånerörelse. Deremot är me¬
ningen icke, och det kan förundra mig att en man af Gr. Cron-
hjelms skarpsinnighet kan så misstaga sig, att göra dessa obliga¬
tioner obrukbara, i händelse Banken skulle behöfva att dem belå¬
na, eller på ett eller annat sätt begagna, för att skaffa sig pen¬
ningar.
Samme talare har sagt, att Banken ägde öfver 4,000,000
r:dr Riksg.contis obligationer, och att dessa kunde vara tillräckliga
för Banken att begagna, om fråga blefve att försälja sådane pap¬
per. Grefven har tagit denna siffra ur banklagen, oell det är
276
Don 1 ] April.
ganska riktigt att siffran var sådan år 1830, d. v. s. för 15 år
sedan. Men sedan dess har Riksg.cont. årligen afbetalt på detta
capital och följaktligen är detsamma vida mindre. Jag minnes
icke siffran för ögonblicket, men min granne här bakom minnes
den visst, och lärer nog säga den om en liten stund.
En värd talare har yttrat, att Banken vore en blodsugare,
som förtärde detta lands krafter, samt att det sålunda vore skäl att
han finge dela med sig af hvad han uppsugit. Jag beklagar, att
en sådan tillvitelse, offentligen uttalad om Banken, kommit från
BancoUtsk:s ordförande; men jag har den förtröstan både till R.
o. Ad. och till R. St. i allmänhet, att de vid detta riksmöte nog
lära trygga Banken. Utan deras förskyllan hafva lyckliga omstän¬
digheter så gynnat Banken, att jag hoppas han bergar sig. Efter
man nu talar så illa om Banken, vill jag omförmäla, huruledes
denne blodsugare blifvit af R. St. behandlad. Jag får då erinra
om hvad jag vid ett föregående tillfälle ådagalagt, nemi. att Ban¬
kens fordringar hos Staten, hvilka blifvit afskrifna eller förda in¬
om linien, sedan år 1809 utgjort omkring 19,000,000, eller lika
mycket som hela den nu utelöpande sedelstocken. För öfrigt,
mine Hrr, hvem är det som har byggt Götha canal t. ex., om
icke Banken? Hvem är det som lemnat medel lill de flesta betyd¬
ligare företag under de sista åren, om icke han? Hvarföre har
Banken så ofta gjort bankrutt? Jo, derföre att R. St. betagit ho¬
nom sina medel, och derföre att de, när de icke haft något an¬
nat, låtit Banken slå nya sedlar och på det sättet gjort tvångslån,
tillegnat sig en del af de menniskors egendom, som på god tro
lemnat sin egendom åt Banken, och tagit hans sedlar i utbyte. Så
hafva Banken och hans fordringsägare blifvit behandlade. Om
man skulle på lika sätt fortfara, så skulle också den allmänna
osäkerheten fortfara, och ingen trefnad för näringsidkare eller an¬
dra, som ville röra sig med Bankens sedlar, vara att förvänta.
Jag kan på grund af hvad jag nu sagt, och hvad andra ta¬
lare förut anfört, icke annat än tro, att R. o. Ad:s rättskänsla
skall föranleda Ståndet att bifalla Gr. Gyldenstolpes förslag, äf¬
ven om åtskilige ledamöter skulle anse försigtigheten i detta
hänseende vara öfverdrifven. Han medför ingen fara för den,
som önskar få alla möjliga sedlar utgifne, och hindrar icke Ban¬
ken att vid denna riksdag utlemna hela sin vinst till Riksg.¬
cont., hvarifrån hon aldrig till Banken återkommer i annat fall,
än om han henne behöfver. När Bankens grundfond blifvit be¬
stämd till 10,000,000, på sätt i går beslöts, så är det nödvändigt
att hälla den vid makt, hvartill medel kunna behöfvas.
Jag anhåller således vördsamt, att R. o. Ad. ville bifalla Gr.
Gyldenstolpes förslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Hr von Hartmansdorff
har nyss återkommit på det beslut, som R. o. Ad. i går fattade,
och kallat detsamma för ett vådligt beslut. Jag tror, att den
stora farhågan för bancovinstens användande hvilar på ett falskt
Den 11 April.
277
begrepp, en oriktig uppfattning af saken. Det bar verkligen va¬
rit förhållandet förr, att man, likasom nu, har användt den blif¬
vande bancovinsten. Åtminstone skedde så vid nästföregående
riksdag, fastän man icke kallade det så; ty man sade, att en del
af den gamla bancovinsten skulle komma alt användas för Sta¬
tens allmänna behof. Men man hade då redan afsatt den gamla
bancovinsten i allmänna rörelsen och man drog den icke derifrån,
utan till de behof, hvartill man anslog den gamla bancovinsten,
användes den då ännu icke uppkomne vinsten. Något annat är
det icke eller, som man nu har föreslagit. Hela skillnaden Si¬
den, att i st. f. alt våra förra BancoUtsk. tillstyrkt, att den gamla
bancovinsten skulle användas, så har deremot det nuvarande Banco¬
Utsk. tillstyrkt, att den nya bancovinsten skulle användas. Nam¬
net är olika, men saken är alldeles densamma. På grund häraf,
och då BancoUtsk. uti en följande punkt har gifvit Bancofullm.
rättighet alt draga in på lånerörelsen och ur densamma återtaga
den der använda gamla bancovinsten, anser jag det icke ovillkorli¬
gen behöfvas ett sådant stadgande, som här innefattas; och att
detsamma icke behöfver sammanbindas med den 5 punkten, utan
att, om man skulle vilja stadga någonting sådant, det borde ske i
en särskildt punkt, der man sade, alt, i fall privalbankerne upp¬
hörde, utan alt andra dylika inrättningar bildades i deras ställe,
så skulle Staten genom Riksg.cont. ingå en förbindelse till Banken
i form af till Banken aflemnade obligationer; men jag tror, att
det i sådant fall vore skäl att fatta ett sådant beslut först då, när
man kommer att bestämma huru förhållas skall med privatban-
kerne, samt att de skola fortfara eller icke. Jag anser det vara
nästan fullkomligen likgilltigt hvad R. o. Ad. beslutar i den¬
na punkt.
Ilr Lagerhjelm: Man synes anstränga alla sina krafter för
att åter komma in i det öfverläggningsämne, som vi hade i går.
Då en talare har stölt på den strängen, att någon tanka skulle
ligga i bakhåll, så ber jag få förklara, att detta icke är händel¬
sen, och icke eller behöfver vara det. Jag har icke velat utkasta
misstankar emot någon annan talare; men låtom oss granska det
beslut, som R. o. Ad. fattade i går.
Först säger man, att det är nödvändigt för försigtighets skull.
Denna är iakttagen i 01 och 63 §§. Sedan anmärker man, att
det endast borde vara den salderade vinsten, som skulle till Riksg.¬
cont. öfverlemnas. Det är icke eller någon annan i fråga. Det
är ett sätt, säger man, att anticipationsvis gå in på vinsten. Jag
hemställer om detta kan kallas en anticipation, sedan vinstens be¬
lopp redan är bestämdt, och det endast är öfverskottet, som skall
lemnäs till Riksg.cont. Vidare åberopar man alla de bankrutter,
som Banken gjort. Jag hemställer huruvida en sådan tanka, som
hör lill det förllutna af Bankens historik, ehuru icke så långt till¬
baka, har alt göra med denna fråga, synnerligen sedan förhällan-
derne äro så mycket förändrade och grundfondens belopp nu blif¬
vit förhöjdt frän 4 till 10 milioner. Kan man då tänka sig, att
278
1) e n 11 April.
det beslut, som nu är frågan om att fatta, skulle kasta oss tillbaka
till de förvillelser, som hafva föranledi dessa bankrutter? Man be-
liöfver icke tala om det förflutna af en historia, då man lefver i
ett annat tidehvarf, och jag hemställer till hvar och en att jem¬
föra om icke vi nu ingått uti ett nytt tidehvarf af bankväsendets
historia. Men, mine llrr, det är tydligt, att om R. o. Ad. an¬
tager mom. a), så skall det leda till en minskning i sedelstocken.
Föreställom oss ett fall af den skyldigheten att utfärda obligatio¬
ner. Deraf följer, alt R. St:s Fullmäktige i Riksg.cont. och R. St.
sjelfva kunna icke använda medlen. Således blifva de qvarliggande
och komma icke ut i rörelsen. Detta blir en minskning i sedel-
utgifningen, och det är detta man vill hafva. Man vill trycka
ned varupriserna och sålunda tillintetgöra de frukter, som med
skäl kunna påräknas af Banken. R. o. Ad:s beslut är ännu icke
24 timmar gammalt. Jag hemställer om vi skola upphäfva det
genom ett annat. Jag yrkar afslag på mom. a).
Starka rop på propos. hördes åter.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag bar för mycket förtroende
till R. o. Ad:s minne och eftertanka för att följa Hr von Hart¬
mansdorff vid de af honom framställda farhågor, då han liknar
närvarande lid vid de tider, då man nödgades stänga Banken och
densamma icke kunde fullgöra sina förbindelser. Helt annat är
förhållandet nu. Här äro nästan alla luckor tilfslutna för den
ringa sedelstockens förökande, hvaremot nästan alla luckor äro
öppna för sedlar att strömma in. Uti förevarande fråga ser jag
intet hinder för R. o. Ad. att, då fråga om privatbankerne före¬
kommer, skaffa Banken en ökad reservfond, i händelse man skulle
anse nödigt, att deras rörelse af Banken öfvertoges. Rörelsen i
landet skulle icke derigenom ökas, ty fordringarne skulle betäcka
utgifterne; men äfven om man skall vilja göra det, så kan man
falla ett sådant beslut, oberoende af det som nu är i fråga. An¬
ser man nödvändigt alt förbehålla sig rättighet dertill, hvilket jag
knappast tror vara behöfligt, så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att Banken alldeles icke har behof af dessa obligationer för
att använda dem vid de tillfällen, då de möjligen behöfde, såsom
man säger, försilfra sina tillgångar, för att betäcka betydliga ve-
xelbrister och betydliga ultagningar ur den metalliska cassén. Man
kan aldrig på förhand säga, huruvida, när tillfället inträffar, att
Banken kommer i behof af en större credit, denna credit finnes
inom landet eller mäste sökas i främmande land. Småsaker kun¬
na göra, att man kan få behofvet fyldt pä mycket fördelaktigare
villkor, derigenom att man fogar sig efter vederbörandes önsknin¬
gar för tillfället, men det kan man icke göra då man har för¬
bindelserna skrinlagda. Då Bankens grundfond står orubblig, så
måste dess egen credit vara tillräcklig att förskaffa ett lån, lika så
väl som Riksg.cont. kan erhålla de län, hvilka erfordras. Dä jag
dessutom tror, alt sjelfva benämningen af Riksg.cont:s obligationer
har väckt farhågor, så förenar jag mig med dem, som yrka af¬
slag på detta morn., under förklarande, att när vi komma lill
Den 11 April.
279
mom. c) så ämnar jag alldeles motsätta mig ett afslag på det¬
samma oell förena mig i Frih. Nils Palmstjernas yrkande i går¬
dagens plenum, nemi. att antaga lista hälften af nämnde mom.
och hila den sednare hälften förfalla.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag har erfarit i ett yttran¬
de, som en värd och af mig aktad talare, Hr von Hartmansdorff,
den gamle veteranen, som stridt så många år för Bankens bästa,
oell skördat lagrar på detta fält, (ty man kan icke neka tillj, att
Banken mycket förkofrat sig under den tid Hr von Hartmansdorff
varit ibland dess ledare), jag har erfarit, säger jag, uti hans yt¬
trande, att han med ledsnad hade hört, att jag, såsom ordförande
för BancoUlsk., yttrat, att Banken vore en blodigel. Jag får derå
svara, alt man har andra skyldigheter än deni som åligga en sorn
Ulsk:s ledamot, nemi. skyldighelerne att vara riksdagsman och
medborgare, och att länka pä landets bästa, och icke uteslutande
på Bankens. Jag hade dessutom icke yttrat, att Banken vore en
blodsugare, ulan att Gr. Gyldenstolpe och Hr von Hartmansdorff
åsyfta alt göra Banken till en vampyr, och jag kan icke neka,
alt om det hade lyckats i går att få den 5 § förkastad, och att
om bancovinsten allijcmnt skulle öka Bankens förmögenhet, så an¬
ser jag, att Banken derigenom skulle komma att förvandlas till en
sådan vampyr.
Samme värde ledamot har sagt, att man skall gå conseqvent
lill väga, och att Etsk. gjort det i sitt förslag lill 6 §. Dervid
får jag upplysa, att mom. a) har tillkommit på propos. af en re¬
servant, som genom sina stora kunskaper i (inancerna förtjena!-
allt förtroende, Hr Skogman; men samme ledamot har yttrat i
afton, att saken vore lillkonstlad och öfverflödig; och då della
yttrande således blifvit fäldt af den personen, som genomdrifva
detta moni., så får jag ytterligare tillstyrka att det måtte förkastas.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle ingenting högre ön¬
ska, än att Banken hade förkofrat sig under den tid, jag haft
Ståndets förtroende alt vara Fullmäktig derstädes. Men sådant
är, tyvärr, icke förhållandet; ty, såsom jag tillförene sagt, den
ökade grundfonden är af vigt när Banken upplöses, när han är
bankrutt och man skall försälja hans tillhörigheter. Dä är det
godt alt hafva dessa 10 millioner öfver, emedan en mängd dis-
contens och ändra fordringar då icke kunna utbekommas lill de¬
ras fulla värde. Ser man åter till huru det eljest förhåller sig,
sä ägde Banken, när jag blef Bancofullmäktig, 0,830,000 r:dr
specie i sin cassa, och förhållandet till sedelstocken var med nära
2 millioner bättre än 2 till 5. Nu har Banken 3,670,000 r:dr
specie med proportionen 2 lill 5. Det vill säga, att Banken hade
dä ungefär dubbelt så stor silfverfond som han nu har, och ett
bättre förhållande till sedelstocken. Först i går, mine Hrr, var
det, som Bankens sedelstock upphörde alt öfverskjuta förhållandet
af 5 till 2 och som sedelstocken inskränktes till det belopp, hvil
ket han enligt nu gällande bancoreglem. bör utgöra. Med kän¬
nedom af dessa omständigheter, torde hvem som helst kunna be-
2S0
Den 11 April.
dömma huruvida Banken nu är i bättre eller sämre skick än
är 1840.
Hr Lagerhjelm har sagt, att man icke må jemföra denna tid
med den förflutna. Jag skulle dock undra huru det kommit att
se ut med Banken, om icke lyckliga omständigheter hade, obe¬
roende af R. St., återställt honom i ett bättre skick. — Hr Ro¬
senblad har trott det vara vida lättare för Banken att få pennin¬
gar omedelbart genom lån, än att dertill använda Riksg.conhs
obligationer. Deri har han visserligen rätt; men deremot är det
skillnad för Banken, när han skall låna silfver utrikes, om han
har ränta på Riksg.cont:s obligationer att använda till ränta ut¬
rikes, eller om lian ej har någon sådan ränta att för ändamålet
begagna. Det är icke sagdt, alt Banken skall läna utrikes blott
för alt öfvertaga en privatbanksrörelse. Lån kan behöfvas för
att ersätta det silfver, som utgått ur Banken, på sätt som nu skett
under flera år. Jag fortsätter alltså min anhållan om bifall lill
Gr. Gyldenstolpes förslag.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Rosenblad: 1 anledn. af Hr von Hartraansdorffs förfä¬
rande målning af Bankens ställning nu, emot hvad den var då Hr
von Hartmansdorff trädde in i Bancostyrelsen, vill jag endast anföra,
att Engelska banken den 28 Aug. år 1841 blott ägde 4,700,000
£ St. silfver och guld i sin cassa, och den 2 Mars 1843 ägde den
16,200,000 £, men att det oaktadt fans det ingen man i Eng¬
land, som tviflade, att icke banken var lika så rik 1841 som 1843,
fast tillfälliga förhållanden, för hvilket detta land är ännu mera
utsatt än Sverige, hade ökat den innestående metalliska fonden.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, yttrade H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., att något yrkande om ifrågavar. mom-.s
antagande utan förändring ej blifvit framstäldt, utan deremot Gr.
Gyldenstolpe, med hvilken flere ledamöter förenat sig, yrkat att
det måtte bifallas med de af honom föreslagna förändringar, och
andra ledamöter ansett mom. böra afslås. H. Ex. finge derföre
nu hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla mom. a) af 6 § med
de af Gr. Gyldenstolpe föreslagna förändringar.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. ville afslå ifrå¬
gavar. mom.
Ropades äfven ja och nej, hvarefter Hr von Hohenhausen
begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller, alt mom. a) af den i BancoUtskis utlåt.
N:o 44 tillstyrkta 6 § må erhålla följande lydelse:
”Att Banken för hela det belopp, som aflemnas till Riksg.-
cont., af nämnde Contor undfår dess obligationer, ouppsägbara å
Bankens eller innehafvarens sida, utfärdade pä 125, 250 och 500
r:dr silfver, samt förskrifne med 4 proc. ränta; kommande dock
någon ränta hvarken att beräknas eller erläggas förr än från och
med
Den 11 April.
281
med den tid, dä Bancofullm. för myntvärdets upprätthållande eller
sedelstockens tillökning anse nödigt att, på ett eller annat sätt,
använda större eller mindre del af nämnde obligationer, för hvil¬
ka räntecouponer, betalbara hvarje år den sista Juni och sista De¬
cember, böra utfärdas;”
voterar
ja?
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås berörde mom. af 6 §.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
‘föijer:
Ja — 33.
Nej — 37.
Då härefter mom. litt. b) af 6 § förekom, yttrade
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag hemställer, om icke detta
mom. "kommer att förfalla, derigenom att litt. a) är förkastad.
Häruti instämde Frih. Cederström.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad. an-
såge mom. litt. b) hafva förfallit, i följd af det nyss i afseende
på mom. litt. a) fattade beslutet.
Ropades ja.
Morn. litt. c) af 6 § företogs nu till pröfning.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Denna punkt om bancovin-
stens användande är den vigtigaste i hela betänk. Den kommer
att afgöra huruvida systemet skall förvandlas till hvad man kallar
ett strypsystem, eller icke. Utsk. har sökt en medelväg, har å
ena sidan föreslagit allt hvad som erfordras att väl consolidera
Banken, och på den andra uppgifvit medlen till rörelsens lifvande
i landet. Att bifalla den förra delen af betänk, och icke någon
af de sednare, är detsamma som att rifva af ett stycke af ett re¬
cept, hvaraf patienten kan komma att stryka med. Utsk. har för
bancovinstens användande föreslagit tvenne alternativer: det ena
att använda den direct i form af capital, det andra att använda
den indirect i form af ränta och amortering å obligationer, som
skulle begagnas till allmänt nyttiga föremål; eller med andra ord
föreslagit att grunda ett fondsystem. Medelst det första alterna¬
tivet blifver rörelsecapitalet icke ökadt, Banken drager in 6 eller
800,000 r:dr om året såsom räntevinst å sina utlåningar, och ger
ut samma summa igen. Deraf blir vinsten för landets rörelse
endast den, att man bibehåller rörelsecapitalet lika, och undviker
hvad Hr von Hartmansdorff och andra ledamöter yrkat, att min¬
ska detsamma, hvilket nödvändigt sker om bancovinsten qvarhål-
les för att öka Bankens behållning. Använd deremot enligt an¬
dra alternativet till ränta och amortering å ett fondcapital, så
9 H. 36
282
Den II April.
kunde stora och vigtiga företag utföras med denna vinst, rörelsen
lifvas, och Sverige hållas i jemnvigt med andra länders industri¬
ella utveckling. Utan ett fondsystem måste hela bördan af nya
företag trycka på den nu lefvande generationen, och dermed står
intet folk ut med i längden. Billigheten fordrar, att äfven fram¬
tiden tager del i de företag, hvaraf framtiden får nytta, isynner¬
het när man, såsom här vore fallet, icke anliciperar på en mera
aflägsen framtid än de 30 år, som fordras för att amortera såda¬
na lån. Detta system skulle hos oss medföra så mycket större
fördelar, som vi äro i den lyckliga ställning, alt äga fulla tillgån¬
gar dertill, tillgångar, hvilka nu blott äro i fråga huru man skall
få dem i rörelsen, och att de icke må blifva skrinlagda till mehn»
för hela landet. En lärd ledamot af PresteSt. har bestridt ban-
covinstens användande på så sätt, Ulsk. föreslagit, på den grund,
att det icke finnes något föremål nu att använda den pä, och
yttrat, att Sverige redan äger allt hvad det för närvarande behöf-
ver. Det synes som denne lärda ledamot skulle vara lika mycket
min antipod i Onance som i politik. Jag anser nemi. att Sverige
har ofanteliga behof i alla grenar af förvaltningen och skall börja
med försvarsverket för att bevisa min sats. Om t. ex. någon
sjömakt skulle säga oss: om ett eller två år ämnar jag skicka en
flotta för att bränna upp er hufvudstad; sätten er nu i försvar
mine vänner. För Stockholms skärgårds försvar erfordras åtmin¬
stone det antal kanoner, sora Sveaborg allena hade, omkring 700.
Gjutande af detta antal kanoner jemte deras lavetter, kan i
våra styckebruk icke verkställas på den uppgifna tiden af 2me
år. Emedlertid stå de antingen utan arbete, eller nödgas gjuta
kanoner för att beväpna Aland, Köpenhamn, Stralsund och andra
utländska fästningar. Under det alt vi hafva penningar liggande,
hafva dem ur rörelsen, och icke veta huru vi skola få dem i den¬
samma, lemna vi den vigtigaste delen af Riket, sjelfva hufvudsta-
den, i det mest ofullständiga försvarstillstånd; är detta klokt, frå¬
gar jag? Vår flotta behöfver förstärkning i alla afseeuden, och be-
höfver isynnerhet beväpnade ångfartyg, hvaraf det icke äger ett
enda större. Alla sjömakter arbeta nu i denna riktning. Engel¬
ska parlamentet har nyligen anslagit 2,400,000 £ lill hamnars
befästande och krigsångfartygs byggande, ehuru den Engelska flot¬
tan redan äger 108 större beväpnade ångfartyg, oberäkuudt 150
privata ångfartyg af den dimension och styrka i byggnad att de
dels kunde passera Atlantiska hafvet och dels kunde bestyckas med
kanoner af grof caliber. I Frankrike byggas beväpnade ångfartyg
för flere millioner francs om året. Presidenten i Förenta Stater¬
na har nyligen begärt ett större anslag för samma ändamål och
fått det beviljadt, och äfven våra närmaste grannar öka antalet
deraf hvarje år. Förutan ångfartyg kan ingen flotta anses nu
mera vara i fullt beväradt skick. En politisk conjunctur kan lätt
inträffa; då det vore nödvändigt för Sverige att hafva siu flotta i
godt skick; jag menar den af eli krig emellan England och Nord-
America, hvartill anledningarne allt mera synas öka sig. Ett så
dant krig skulle kunna blifva lika fördelaktigt för Sverige, som
De il 11 April.
283
det förra Americanska kriget, om vi veta att begagna det i fman-
cielt afseende. Men, mine Hrr, coopvardiehandeln erfordrar skydd
af örlogsman, och för att begagna en sadan fördelaktig conjtinelur
måste vi hafva vår flotta i ordning. Vi anse oss hafva gjort en stor
uppoffring då vi anslagit 300,000 r:dr lill byggande af beväpna¬
de ångfartyg, en summa, som icke räcker till mer än ett halft
af det större slaget.
Hvad landförsvaret angår, så hafva Ständerna afslagit det af
K. M., såsom nödvändigt äskade anslaget till Carlsborgs fästning,
hvilket gör, att flera hundrade arbetsföra karlar icke kunna begag¬
nas der, utan blifva i stället tvungna till att göra intet; äfvenså
hafva Ständerna afslagit den ringa summan af 30,000 r:dr, som
K. M. äskade för excerciscompagnierne, ett nödvändigt villkor fol¬
den indelta armeens tjenstbarhet. Med förvaltningens öfriga gre¬
nar står det lika illa till, och jag tror icke det finnes någon gren
deraf, som ej behöfver betydliga anslag för de mest nödvändiga
behof. R. St. hafva äfven afslagit ett af de nyttigaste företag,
nemi. Westmanlands canal, hvarigenom en million tunnland skog
skulle få afsättning. Sverige kan icke hafva jernvägar, derföre
måsle vi åtminstone hafva canaler, för att befordra de inhemska
Varutransporterna. Nödvändigheten af ett fondsystem visar sig
isynnerhet i den händelse Sverige skulle vara nog olyckligt alt fä
eli krig. Ett sådant är visserligen icke att förmoda under när¬
varande omständigheter, men möjligheten måste dock medgifvas
och förutses. För oss främmande politiska förhållanden, såsom ett
krig emellan England och Ryssland, skulle kunna tvinga oss att
taga ett parti, ty neutraliteten tillätes icke nu för liden. Vi haf¬
va sett huru nära ett sådant krig var alt utbryta för några få år
sedan för tilldragelserna i Persien och Afghanistan. I händelse
af ett sådant krig hemställer jag, huru Sverige, med sitt rörelse-
capital af inalles några och tjugo millioner bancosedlar, skulle
kunna bestrida de för elt sådant krig nödvändiga utgifter; och
om icke följden skulle blifva såsom 1809, alt krigsomkoslnaderne
skulle bestridas med ökade bancosedlar, Banken sprängas, och hvar
och en, som äger någon förmögenhet, blifva ruinerad. För att
gifva ett bevis på hvad ett enda fältiåg kostar, har jag gjort elt
sammanslag af kostnaderna för 1814 års fälttåg, hvartill jag un¬
der den lid jag var generaladjutant för armeen hade tillfälle
skaffa mig autentika uppgifter, och skall här meddela dem till R.
o. Ad.
Gr. Björnstjerna uppläste härefter följande:
Sammandrag af krigskostnaderne för dr <8if.
Reservarmeen mot Norrige, innan den i Tyskland stridande arme-
ens hemkomst. 2,854,184.
Den i Tyskland varande arme'en under första half¬
va året . 3,357,124.
De mot Norrige förenade arme'erne den sednare de¬
len af året 4,782,047.
Transp. B:co r:dr 10,993,355.
284
Den II April.
Transp. B:co r:dr 10,993,355.
För d:o utbetalt af Krigscomiteen 1,677,047.
Örlogsflottau 1,407,169.
Armeens flotta 847,455.
Af Landtränterierne försfcjutne medel för dnrchtågs-
kostnaderne 825,146.
Skulder för detta fälttåg, som liqviderats åren 1815
1816 och 1817 1,080,000.
Bidrag af främmande Regeringar i hästar och be¬
klädnadspersedlar 482,007.
Banco r:dr 17,312,179.
Dessutom föddes manskapet och hästar större delen under ar-
me'ens vistelse i Holstein och Belgien af de occuperade provinser-
nes innevånare, utan ersättning, sora kan beräknas till minst
2,700,000 r:dr, hvarigenom hela krigskostnaden för år 1814 npp-
går till mer än 20,000,000 r:dr, oberäknadt arméens och flottans
kostnad på ordinarie stat, indelningsverket inberäknadt, uppgående
detta till 6,000,000 r:dr b:co, summa 26,300,000 r:dr b:co.
De Engelske subsidierne utgjorde 100,000 £ St. per månad,
således 1,200,000 £ St. för året, svarande efter dåvarande curs
mot omkring 10,000,000 r:dr Svenskt b:co. Svenska statsverket
offrade således omkring 7,000,000 r:dr egne medel på 1814 års
fälttåg.
Sedermera tilläde Gr. Björnstjerna:
Man kan således beräkna, att ett fälttåg med vår vanliga
indelta och värfvade arme', förstärkt, såsom fallet var 1814,
med 3:ne classer beväringsmanskap, och med en flotta icke större
än den dåvarande, skulle kosta tjugo millioner om äret, hvilket
utgör omkring hela vårt rörelsecapilal af bancosedlar. Detta ut¬
gör ett af hufvudskälen, hvarföre jag anser, alt man på förhand
bör tänka på att inrätta ett fondsystem, ty det är icke när krigs-
trnropeten ljuder, som man kan tillskapa crediten, den måste
grundläggas förut för alt då kunna begagnas. I så fall ger den
tillgång att bestrida krigskostnaderna, om sådana skulle påfordras,
utan att ruinera Banken. Jag får derföre högligen tillstyrka, alt
R. o. Ad. ville antaga det sednare alternativet af Ulsk:s betänk,
för bankovinstens användande, nemi. icke direct i capilalform, utan
indirect såsom ränta och amortering å utgifna obligationer.
Frih. Cederström: Med Gr. Björnstjerna instämmer jag
deruti, att arméeus och flottans materiella behof svårligen kunna
fyllas annorlunda än genom inrättande af statsobligationer med
ränta och amortering. Men annat är att instämma i denna Gr.
Björnstjernas financiella åsigt och annat är att instämma i Banco-
Utsk:s litt. c) i detta betänk., deruti Utsk. gått tillväga på sidan
om de former, som grundlagen bestämmer för statsregleringen i
Sverige. Det tillhör nemi. StatsUtsk. att i afseende på Statens
behof föreslå de utvägar, som erfordras. Inga sammanträden emel¬
lan Stats- och BancoUtskm behöfvas för detta ändamål, utan Stats-
Den 11 April.
285
Ulsk. ensamt föreslår huru de fonder, som finnas till disposition,
skola användas, vare sig i anslagsväg eller till ränta och amorte¬
ring å statsobligationer. Då detta således är en statsreglerings-
fråga, som icke tillhör BancoUtsk., anhåller jag, att detta mom.
malte afslås, öfvertygad derom, att, då StatsUtsk. inkommer med
fulländadt förslag till stalsregleringen, vi komma i tillfälle att
göra alla sådana åsigter gällande, som dem Gr. Björnstjerna nu
framställt.
Hr Rosenblad: Jag skalf icke ingå i någon undersökning
af det s. k. fondsystemet eller statsskyldssystemet. Jag tillhör icke
dem, som tro, att hela landels välsignelse 1)vilar derpå; men jag
tillhör icke eller dem, som hafva farhågor för blotta namnet. För
min del skulle jag visserligen gerna se om vid början af en riks¬
dag ett förslag atlemnades, som på denna väg beredde tillfälle att
hastigare sätta vårt försvarsverk i ett godt skick och äfven alt skynd¬
sammare verkställa de productiva företag, som underlätta allmänna
rörelsen i högre grad; men att nu vid slutet af en riksdag, sedan
de vigtigaste frågorna i dessa afseenden redan äro afgjorda, fram¬
kasta och improvisera ett sådant förslag, tror jag icke vara lämp¬
ligt. Icke eller anser jag det klokt handladt af Utsk. att uti den
sednare delen af detta mom. c), så helt flygtigt vidröra delta äm¬
ne, för hvilket i alla fall så mångå, om också ogrundade farhågor
finnas inom landet. Jag tror, att det är just detta som verkat,
att 2 Stånd förkastat hela 5 §, för att förekomma denna delen
deraf, och jag hemställer således till dem, som önska, att åtmin¬
stone de 2,400,000 r:dr, som torde kunna blifva bancovinsten för
de två föregående åren, måtte blifva använda till productiva före¬
tag, om det är skäl att lägga hinder i vägen för ett sådant be¬
sluts fattande af R. St. Det är icke vårt Stånd ensamt, som af-
gör frågorna, och jag kan derföre icke annat än instämma med
Frih. Palmstjerna i att borttaga sista delen af mom. och sluta
med ordet ”nyttiga föremål.”
Hvad redactionen beträffar, så har väl Utsk:s afsigt varit att
blott uttryckligen stadga, att dessa medel skulle anvisas till allmänt
nyttiga föremål, och icke att dermed skulle läggas upp en fond af
räntebärande papper i Riksg.cont.; men då Riksg.cont. ingalunda
bör hindras att till uppköp af räntebärande papper använda de
behållningar, sora tillfälligtvis slå ofruktbara, och som kunna för¬
utses icke vara behöfliga förr än tvä år derefter, så, för att borttaga
alla tvifvel, får jag anhålla om bifall till första delen af detta morn.,
endast med uteslutande af orden: ”eller till uppköp af räntebäran¬
de papper,” så att hela mom. komme att lyda sålunda: ”Att ifrå-
gavar. aflemnade vinstmedel icke må af Riksg.cont. disponeras i
lane- eller creditivrörelse, utan anvisas till allmänt nyttiga fö¬
remål.”
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag mäste först rätta
ett missförstånd, som, möjligen af ett mindre tydligt sätt att ut¬
trycka mig, hvartill jag kunnat göra mig skyldig, eller ock ge¬
nom en händelsevis icke riklig uppfattning, tyckes hafva blifvit en
286
Den 11 April.
följd af mitt yttrande förliden gårdag under öfverläggningen örn
nästföregående punkt. Jag liar nemi. icke föreslagit, alt af det
nu föredragna morn. c) i 6 punkten af Utsk:s betänk, antaga en¬
dast den förra hälften oell utelemna den sednare. Tvertom äm¬
nar jag äfven alt rösta för den sednare, ehuru jag visserligen an¬
ser den vara af vida mindre vigt, då den endast uttalar en grund¬
sats, som först i en framtid kan blifva tillämpad, hvaremot den
förra hälften har genast en bestämd tillämpning, dymedelst alt den
förhindrar penningarnes skrinläggning, vare sig i Banken eller i
Riksg.cont. Detta är det enda, men också ganska vigtiga skäl,
som jag för min del haft att rösta för den 5 punkten. Jag yt¬
trade då redan, att mom. c) i 6 punkten vore ett nödvändigt cor-
rectiv till den 5, och jag förblifver vid denna mening. Dock in¬
nan jag skrider till alt i korthet motivera den, vill jag vid Frih.
Cederströms yttrande, att BancoUtsk. skulle vara incompetent
alt behandla denna fråga, taga mig friheten anmärka, att det
måste nödvändigt tillhöra BancoUtsk., när en bancovinst finnes,
att föreslå R. St., huruledes denna bancovinst i allmänhet skall
användas; icke att derföre inblanda sig i statsanslagen, men att
uppställa de grundsatser, efter hvilka R. St. skola i afseende på
bancovinsten förfara. Jag kan icke förstå grundlagen annorlunda,
än att detta är BancoUtskts såväl rättighet som pligt, och att ge¬
nom ett evigt ridande på former göra grundlagen lill ett besvär¬
ligt hinder, i st. f. nyttig norm för ärendenas behandling, derpå
kan jag för min del icke gå in.
Hvad nu åter angår sjelfva saken, så upprepar jag, att min, af
Ulsk. äfven uttryckta afsigt, och på hvilken jag synnerligen lägger vigt,
är att hindra, det icke, genom de till Ständernas penningeullå-
nande verk inlöpande räntor, småningom behållningar skola upp¬
komma, hvarigenom penningar dragas ur rörelsen. Jag vill i
korthet, ehuru för de flesta ledamöter lill öfverflöd, utveckla hvar¬
före det är nödvändigt att i Sverige hålla rörelsecapitalet i ver-
keligt omlopp. I ett land, der pappersmyntet antingen alldeles icke,
eller i förhållande till det metalliska myntet endast i ringa belopp,
finnes, der kan Regeringen af politiska skäl finna sig nödsakad el¬
ler föranlåten, alt i statens cassör hopsamla ganska betydliga ca-
pitaler;— ett förhållande, som isynnerhet inträffade under förra år-
liundrandet i Preussen, och som räckte under hela Fredrik den
Stores regering, samt icke upphörde förr än kostsamma krig un¬
der Fredrik Wilhelm II bragle dessa capital i omlopp; — i en stat,
säger jag, som har metalliskt circulationsmedel, är detta system
mindre farligt, emedan de myntade ädla metallerna sjelfva söka
sig den väg, som conjuncturen utvisar, till de orter, der efterfrå¬
gan finnes. Derföre hafva ock olägenheterna af delta system, i
Preussen varit ringare än man skulle förväntat. De hafva likväl
icke alldeles uteblifvit. Af många utmärkta författare, som tänkt
och skrifvit öfver statsekonomiska ämnen, hafva flera talat derom
såsom ett hinder för landets snarare och hastigare förkofran. Följ¬
derna blifva deremot helt andra och vådligare i ett land, som en¬
dast äger papper till circulationsmedel, eller i den ställning sorn
Den 11 April.
287
Sverige sig befinner. Något metalliskt circulationsmedel till det
belopp, som förtjenar nämnas, finnes icke bär i landet, knappast
bos våra grannar, och skulle, enligt handelns gång och våra va¬
nor, dessutom svårligen finna sin väg till oss och hos oss komma
i rörelsen. De sedlar, som dragas ur rörelsen, förminska dessutom
sjelfva rörelsen. Jag vill dermed icke säga eller på något sätt
försvara, alt för dess lättande utsläppa pappersmynt till obegrän-
sadt belopp. Derom är icke fråga; ulan här är frågan huruvida
det är nyttigt, alt genom småningom ingående räntevinster för¬
minska den omlöpande sedelmassan, åstadkomma förlägenhet i lan¬
det, sänka priserna och derjemte beröfva sig sjelf medlen, att sys¬
selsätta sysslolösa händer. Det skäl, hvarföre jag isynnerhet röstat
för dessa penningars ingående till Riksg.cont., är det hopp jag hy¬
ser att ännu vid denna riksdag sådana beslut måtte fattas, hvari¬
genom Riksg.cont. sättes i tillfälle alt småningom och i den mån
elen inflyter, kunna använda denna vinst till sådana företag, hvar¬
igenom arbetslöshet och i följd deraf de brott, de fängelsekostna¬
der, den oreda, de verkligt outsägliga olyckor förekommas, som
genom delta förhållande dels redan uppkommit, dels förberedas,
måhända i vida större scala. Detta är skälet, hvarföre den förra
hälften af morn. c) i denna punkt, ända lill och med orden: ”an¬
visas lill allmänt nyttiga företag” äro af så stor vigt. Jag skulle
visserligen icke hafva någonting emot om en redaclion af detta
mom. kunde påfinnas, hvarigenom Riksg.cont. bemyndigades all
för någon kortare lid, dä dessa medel icke äro reqvirerade, för¬
ränta dem; men på den af Hr Rosenblad föreslagna redactionsför-
ändring kan jag icke ingå, emedan deraf skulle kunna blifva en
följd, alt penningarne skrinlädes i form af obligationer i Riksg.¬
cont., i hvilket fall vi genom antagande af nästföregående mom.
bade vunnit ingenting. Man kan i detta afseende icke vara nog
försigtig, ty ett är om penningarne komma i omlopp genom inköp
af obligationer, ett annat är om de på ett ändamålsenligt sätt kom¬
ma i omlopp genom nyttiga och nödiga företag. Hvad slutligen
angår den sisla hälften af mom. c), som häntyder på ett fondsystem,
så anser jag icke ögonblicket nu vara inne alt discutera detta
djupt ingripande ämne. I allmänhet är Gr. Björnstjernas åsigt
deraf ovederläggelig, hvarföre jag tror, att orden här kunna qvar¬
stå för att antyda Ständernas åsigt af detta ämne i allmänhet.
Jag röstar således för antagande af hela punkten, oförändrad el¬
ler med en så förändrad redaclion, hvarigenom ett temporärt för¬
räntande i Riksg.cont. skulle göras möjligt, mot hvilken sednare
åtgärd jag för min del icke vill sälta mig.
Hr von Troil: Hembärande Gr. Björnstjerna min vördnads-
fulla tacksägelse för det utmärkt klara, rediga och tydliga sätt,
hvarpå han inför Ståndet framlagt både nödvändigheten och nyt¬
tan af statspappers införande inom landet, såvida detta land i af¬
seende på sina näringar vill uppnå den ståndpunkt, som de liesta
bildade nationer under Hera decennier redan ägt, instämmer jag till
alla delar i Grefvens åsigt om fondsystemet. Hvad deremot det-
288
Den: 11 April.
sammas införande i Sverige beträffar, så skulle jag tro, att i när¬
varande tidpunkt, då riksdagen snart löper till ända, då större de¬
len af de anslagsfrågor, som Konungen eller enskilda riksdagsmän
framställt, blifvit af R. St. afgjorda, skulle något vidare än en
sådan antydan om ett fondsystem, som BancoUtsk. i sednare de¬
len af ifrågavar. mom. gjort, icke vara lämpligt. Jag skulle för
min del trq, att man i allmänhet icke bör söka att först skapa medel
för alt sedan utfinna tillgångar att använda dem, utan att om vid
en kommande riksdag representationen får från Regeringen mot¬
taga ett fullständigt förslag, icke allenast i afseende på försvars¬
verket till lands och vatten, utan äfven i afseende på den mängd
högst vigtiga och nyttiga productiva företag, som erfordras för att
lyfta landet lill välstånd, hvartill vi alla önska, att det mätte kom¬
ma; — jag säger, att om vid en kommande riksdag vi hafva att
förvänta ett sådant förslag, då kommer tidpunkten för R. St. att
discutera och afgöra frågan om ett fondsystems införande. För
närvarande skulle jag likväl lifligt önska att, om möjligt, en an¬
tydan om en sådan rationel behandling af frågan icke måtte af Stån¬
det uraktlåtas. Denna antydan finnér jag införd i sednare delen
af litt. c) i den nu föredragna §, och det är på denna grund,
som äfven jag önskar, att denna del får qvarstå. Hvad angår den
af Hr Rosenblad gjorda framställning, att från första delen af ifrå¬
gavar. morn., orden: ”eller till uppköp af räntebärande papper”
mätte utgå, så nödgas jag sätta mig deremot. Jag tror, alt Banco¬
Utsk. i detta hänseende, har ganska riktigt uppfattat vigten af att
rätt använda de ifrågavar. medlen. Det är för att lyfta landets
productivitet, för att inom landet öka möjligheten till förkofran,
för att lätta våra communicationer, för att förbättra våra större
jordbruksnäringar, som dessa medel böra användas. Jag skulle
tro, att om man uteslöte denna mellanmening, så skulle troligen en
stor del af denna vinst komma att i sjelfva verket skrinläggas.
Skälen för denna förmodan äro af en annan talare anförda, och
som jag icke skulle anse det tillständigt att här upprepa dem,
anhåller jag endast om propos. å bifall till § oförändrad, sådan
som den af BancoDtsk. blifvit föreslagen.
Hr Lagerhjelm: Jag har med den största uppmärksamhet
sökt att följa den intressanta framställning, som Gr. Björnstjerna
gjort i detta ämne, men jag hemställer till denne värde talare,
huruvida det icke vore mera öfverensstämmande med våra former,
att detta ämne finge genomgå den vanliga Utskisbehandlingen, in¬
nan det blir föremål för R. o. Ad:s beslut. Jag öfverensstämmer
med Utsk. i dess hufvudsakliga sals, att dessa medel icke böra an¬
vändas till ökad lånerörelse, utan till allmänt nyttiga föremål; men
R. o. Ad. har redan, då den s. k. extra statsregleringen var före,
återremitterat densamma, under förklarande, att StatsUtsk. borde taga
ämnet i vidare öfvervägande, i händelse vidare tillgångar skulle sig
yppa för verkställande dels af K. M. och dels af enskilda riksdagsmän
föreslagne lättade communicationer m. m. De medel åter, som på
det-
Den 11 April.
289
detta sätt icke bunna genast eller vid detta riksmöte användas,
anser jag' jemväl böra gå lill Riksg.cont. och göras räntebärande,
så att de komma ut i rörelsen. Om nu R. o. Ad. skulle antaga
Utsk:s förslag i litt. c), så står der ett bestämdt förbud att icke
använda dem i någon låneväg; nion detta förbud upphäfver all¬
deles möjligheten för Riksg.couhs Fullmäktige att förekomma en
minskning i sedelstocken, intilldess allde bestämda ändamålen för
penningarnes utsläppande blifva gifna. Således kan jag för min
del icke tillstyrka antagande af denna litt. c) med dess nuvarande
lydelse. Jag är äfven af den tanke, att om en del af dessa me¬
del skulle komma att qvarstå odisponerade i Riksg.cont., blott de
icke minskade sedelstocken, utan under tiden gjordes fruktbärande,
och således en summa, ända till en million, vore disponibel för
kommande Ständer, så hade man derigenom beredt sig en stor
fördel. Jag tror nemi. icke att de här omtalade, allmänt nyttiga
föremål kunna vid detta riksmöte blifva så bestämda, att man ge¬
nast kan dertill disponera medlen. Jag tror, att om R. o. Ad. på
delta sätt uppskjöte frågan, så skulle det möjligen medföra den
verkan, att de Stånd, som nu med afslag å denna § beslutat re¬
servera dessa medel åt Banken, skulle närma sig R. o. Ad:s åsig-
ter. I sammanhang härmed tillstyrker jag, att R. o. Ad. för¬
klarar sig framdeles vilja besluta ronde användandet af ifrågavar.
vinstmedel, då SlatsUlskts förslag till utförande af lättade commu-
nicalioner inkommer, och att detta beslut sättes i st. f. Utsk:s för¬
slag under litt. c).
O
Hr Akerman, Fredr.: Gr. Björnstjerna har, på ett efter
min tanke, öfverlygande sätt framställt nödvändigheten deraf att,
i händelse någon större calamitet skulle inträffa för fäderneslan¬
det, beträda stalsskuldssvstemets bana, för att hindra det Banken
upphörde att fullgöra sina förbindelser. Jag anser mig derföre
icke behöfva vidlyftigt utreda, hvarföre jag biträder denna me¬
ning och således röstar för §; men jag skulle dock anhålla, att få
till Gr. Björnstjernas framställning lägga ännu ett skäl. Man an¬
för nemi. emot ett statsskuldssystem, att det är i allmänhet bättre
att icke vara skyldig än att äga skuld. Denna åsigt är onekligen
under vanliga förhållanden liklig; den vore också riktig i afseen¬
de på staten, om man t. ex. gjorde skuld för att uppföra ett slott
af snö, som skulle smälta vid första vårdag, eller om man byggde
ett nytt exemplar af Egyptens pyramider. Men om man beträ¬
der skuldsättningsbanan, antingen för att bevara hvad man äger,
eller för att förkofra det, så har man visserligen icke vandrat på
en orätt väg. Man må för öfrigt hafva hvilken åsigt man vill i
denna fråga, så bör man dock ihågkomma, att denna väg, orik¬
tig eller icke, är beträdd i alla Europeiska stater, som derigenom
hafva förskaffat sig ett så betydligt försteg i försvarsverket och
alla industriella grenar, att Sverige nödvändigt måste stå för dem
tillbaka, såvida det icke beträder samma bana, emedan vi icke
kunna stifta lagar för det öfriga Europa. En värd talare har yt-
9 H. 37
290
Den il A pi il.
traf, att det just är denna punkt, sora skulle väcka farhågor in¬
om de andra Stånden. Jag beklagar uppriktigt, om så är förhål¬
landet, men jag tror del dä för närvarande kunna tjena lill nå¬
gon tröst, att fråga icke nu är om att införa något stalsskulds-
system, och det mätte väl icke vara farligt att tala derom. Jag
yrkar bifall lill hela tredje mom. af denna §.
Hr Rosenblad: Jag tror, alt den redactionsförändring jag
föreslog .i afseende på första delen af delta mom. var ganska
oskyldig, ty det är klart, att om också orden ”till uppköp af rän¬
tebärande papper” ulga, så är en sådan rörelse, som Frih. Palm¬
stjerna befarat, likafullt förbjuden, då det i morn. qvarstår, att
ifrågavarande vinstmedel icke må disponeras i läne- eller creditiv-
rörelse, aldrahelst som jag anser det såsom en ovillkorlig följd af
elt bifall lill detta morn., alt Stats- och BancoUtskm inkomma
med ett förslag till dessa medels disponerande för allmänt nyttiga
föremål, och jag tror, att det linnes till och med motioner i detta
ämne. För att emedlertid, om det är möjligt, tranquilisera Frih.
Palmstjerna i den delen, vill jag bibehålla orden ”räntebärande
papper,” men taga bort ordet ”uppköp” och i stället insätta ordet
capitaliserande. Då blir min redaclion lika med Utsk:s förslag,
med den skillnad, att det kommer att hela capitaliserande itf rän¬
tebärande papper i st. f. uppköp nf räntebärande papper. Men
jag förnyar min förra vördsamma hemställan till de Hrr, som ön¬
ska, att de 2,400,000 r:dr, hvarom är fråga, verkligen skola kom¬
ma att användas till allmänt nyttiga företag i kraft af beslut vid
denna riksdag. Detta skulle icke kunna låta sig göra, om denna
summa, på sätt Gr. Björnstjerna föreslagit, användes endast till
räuta och amortering å statsobligationer, som i sådan händelse
kunde upptagas till ett belopp af 40 till och med 48 millioner.
Jag hemställer om vi icke hafva en varnande anledning alt tro,
det de två Stånden förkastat både 5 och 6 § just af räddhåga att
nu på detta sätt, oberedda komma in på denna bana. Om vid
eu kommande riksdag ett fullständigt förslag, innefattande huru
mycket som skulle erfordras och huru det skulle användas, blefve
utarbetadt, så kanske detta ämne med mera förtroende kunde om¬
fattas; men då R. o. Ad. icke nu ensamt utgör R. St., så hem¬
ställer jag om det icke vore lämpligast att stanna vid första delen
af detta mom. Icke eller kan jag instämma med Hr Lagerhjelm
deruti, att, sedan vi nu en gång företagit denna punkt, uppskjuta
med dess afgörande, emedan jag fruktar, att detta kunde verka
afskräckande på det enda Stånd, som utom oss ännu icke förka¬
stat 6 §. Jag förnyar min anhållan om propos. lill bifall å förra
delen af morn., med den lilla förändring jag nyss föreslagit.
Frih. Stjernstedt: För min del skulle jag önska, att orden
”till uppköp af räntebärande papper,” hvilka man velat utesluta,
mätte få qvarstå, emedan jag tror, att upphäfvande af förbudet
deremot skulle föranleda dertill, att bancovinsten icke ovillkorligen
blefve använd till allmänt nyttiga föremål. Hr Rosenblad har
visserligen sedermera föreslagit en redaction, som blott skulle hin¬
Den 11 April.
291
dra att dessa medel sålunda blefve capitaliserade, hvaremot de en¬
dast på en kortare tid skulle få användas till uppköp af räntebä¬
rande papper; men äfven deraf skulle möjligen olägenheter kun¬
na uppstå. De räntebärande papper, som finnas bär i landet, haf¬
va icke något bestämdt börspris, det skulle möta svårigheter vid
deras försäljande, förluster och ömmande omständigheter skulle
dervid möjligen komma i betraktande o. s. v. Jag bar hört sä¬
gas, att sådane bekymmer redan förefinnas i afseende på de obli¬
gationer, som Riksg.cont. utgifver, hvilka man icke gerna hastigt
skulle vilja försälja. Detsamma skulle möjligen kunna inträffa med
de nu ifrågavar., och jag tror att man i allmänhet, men isynner¬
het de som hafva farhågor för Bankens säkerhet, bör undvika
sådana obligationer. Dessa obligationer skulle nemi. sättas på
Bankens deposilräkning, och ehuru depositioner i Utsk:s betänk,
blifvit ansedda såsom utelöpande sedlar, så hindrar det icke, att
när man företager en reglering af Bankens rörelse, så tager man
dock alltid i betraktande att betydliga medel alltid hittills stått
och äfven hädanefter komma att stå inne i Banken, och det är
på grund deraf, som man verkligen skulle kunna befara en rubb¬
ning i proportionen emellan de utelöpande sedlarne och medlen
alt kunna inlösa dem, ifall R. St. i ett eller annat afseende skulle
ställa så till, att de depositionsmedel, som skola stå inne i Ban¬
ken, blefvo mindre än hvad man kunnat förmoda. Jag finner der¬
före ingen anledning att äfven på en kortare tid använda dessa
medel till uppköp af räntebärande papper.
Hr Hjerta, Lars: Det synes visserligen som om alla åsig-
ter i hithörande ämnen alltifrån början af denna öfverläggning va¬
rit så bestämda, att någon rubbning deruti nu icke är möjlig, men
då man lill stöd för sina åsigter framställt formliga doctriner,
dem jag anser vådliga, så torde det ursäktas mig, om jag anhål¬
ler att deremot få göra några anmärkntr. En värd talare, med
hvilken Dera förenat sig, hafva ansett, att man borde diiect anslå
medel till vissa särskilda företag, på det penningarne måtte, på det
för landet fördelaktigaste sätt, blifva använda. Jag får i anledn. der¬
af förnya samma fråga, som jag i gårdagens plenum korteligen vidrör¬
de, huruvida icke det fördelaktigaste sätt att använda penningarne vo¬
re, att de hällas tillhanda dem, som kunna behöfva dem i låneväg,
om så ske kan, emot nedsatt ränta. I allmänhet måste man nemi.
kunna antaga, att de lånande taga upp lån för producliva ända¬
mål, och jag tror, att dessa då utföras vida bättre än genom sta¬
tens förmynderskap. Ty när lån anslås till särskilda företag, så
inträffar det ofta, att sådana enskilda personer eller bolag profitera
deraf, som hafva den förmågan att hälla sig framme och vigilera.
Det är också min mening, att bancovinsten verkligen bör använ¬
das i productiv väg, eller i allmänhet för Statens ändamål; men
jag tror, alt det tillhör en sann statshushållning, att man här, li¬
kasom i grundlagsfrågor, pröfvar hvad som är nyttigt och nödigt
och sedan föreslår medel dertill. Man har här börjat ånyo tala
om ett fondsystem. Jag vill äfven villkorligt ingå på den sats,
292
Deil II April.
Gr. Björnstjerna här framställt, nemi. att det i ett kritiskt ögon¬
blick är för en stat lättare att få lipp stora summor, om man liar
förut börjat med ett fondsystem; men deremot kan jag icke finna,
att detta skulle vara något ovillkorligt sätt att skydda Banken för
Ständernas tillgrepp. Vi måste tänka oss, att den robur et secu-
ritas, som Banken i detta hänseende äger, måste ligga så rotfäs¬
tad i opinionen, alt icke ett sådant tillgrepp kan äga rum. Aro
rättsgrundsatserna bos Rikets lagstiftande makt nog lösaktiga för
alt vilja röfva dem, som innehafva Bankens sedlar, så fruktar jag,
alt fondsystemet icke lemnar någon säkerhet deremot. Utan alt
vidare ingå i det doctrinära af fondsystemet, ber jag blott att få
erinra, att ehuru i vissa lagstiftande församlingar fondsystemet be¬
römmes, så är det likväl ett obestridligt factum, att j9ö- ibland de
utmärklaste författare i nationalekonomien oinskränkt förkasta det,
t. ex. en Adam Smith, en Say, en Ricardo, en Mac Culloch m.
fl. Jag skulle kunna citera den, troligen äfven af Gr. Björnstjer¬
na mest accrediterade tidningen Times i England, som nästan all¬
tid framhållit de skadliga verkningarne af ett fondsystem, och jag
skulle kunna framvisa artiklar i denna tidning skrifna emot detta
system med den största värme. Detsamma är förhållandet med
Morning Chronicle, den i England näst Ilie Times mest circule-
rande tidning. De som deremot ifra för ett fondsystem äro de
förmögnaste classerna, som gerna vilja hafva ett ställe, hvarest de
kunna placera sina penningar med säkerhet, utan att behöfva ar¬
beta, och vidare de stora bankiererna, synnerligast de stora Ju¬
diska handelshusen med deras utgreningar i alla länder. Vi se
huru dessa t. ex. i närvarande ögonblick äro så mäktiga inom
Frankrike, att ministrarne sjelfva måste böja sin nacke under de¬
ras ok. Vill man föröfrigt se huru statsskuldssystemet verkar i
andra länder, så kan man vända sig lill Spanien. Likaledes veta
vi huru svårt Holland, oaktadt sin mäktiga handel, bar att draga
sig ur den statsskuld, hvaruti det nedsjunkit. Jag tror således att
det icke är skäl, att i den närvarande frågan inkila någon anty¬
dan om ett fondsystem, utan att man bör tillåta Riksg.eont. alt
använda dessa medel såväl till lane- och creditivrörelse som möj¬
ligen till uppköp af räntebärande papper. Man bör också fästa
sin uppmärksamhet derpå, att i händelse Riksg.eont. förbjudes att
utlåna medlen, så uppkommer just det förhållande, hvilket man i
går framställde såsom ett skäl för bancovinstens reserverande, nemi.
en strypning, då Riksg.eont., såvida icke medlen skola rent af
slumpas bort, måste skrinläga dem, tilldess att R. St., till följd af
Regeringens proposu-, hinna fatta ett förnuftigt beslut om deras
användande lill verkliga behof.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag har endast anhållit
om ordet med afseende på den af Hr Rosenblad föreslagna redac-
tion af förra hälften i den omtvistade § och för att förklara, att
jag skulle hafva antagit det af Hr Rosenblad begagnade uttrycket
”capitaliserande af räntebärande papper”. Men Hr Rosenblad har
sedermera enskildt visat mig en annan redaction, som jag anser
Den 11 April.
293
ännu bättre och får derföre eventuelt dermed förena mig, hvad
den förra hälften angår.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Rosenblad
nu skriftligen aflemnat följande förslag till redaction af ifrågavar.
morn.: ”att ifrågavarande atlemnade vinstmedel skola anvisas för
allmänt nyttiga föremål, och således icke må af Riksg.cont. använ¬
das i lane- eller credilivrörelse, eller lill uppköp, annorlunda än
för kortare tid, af räntebärande papper”.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: R. o. Ad. må visserligen
icke tro, att jag gör mig den illusionen, att ett fondsystem vid
denna riksdag skulle kunna åstadkommas, då två Stånd redan för¬
kastat detta förslag och det tredje sannolikt kommer att göra det¬
samma. Hvad jag egentligen åsyftar är en opinionsyttring i detta
ämne. Jag kommer ihåg, att dä jag efter 1823 års riksdag fram¬
ställde nödvändigheten af ett fondsystem till den på Ständernas
begäran tillsatta Financecomite'en, bestående af Sveriges ulmärk-
taste financierer Gr. Schwerin, Gr. Wirsen, Directeur Schwan, Stats-
secreteraren Skogman m. fl., smälogo de ål mina s. k. fantastiska
ide'er. Sedan dess har opinionen i ämnet förändrat sig så myc¬
ket, att jag har haft den tillfredsställelsen att se denna ide' till¬
styrkt icke allenast af BancoUtsk:s majoritet, utan äfven af de
flesta talare inom detta Hus, hvilka alla anse ett sådant system
vara nödvändigt för landets förkofran. Med ledsnad har jag lik¬
väl bort min värde granne här på häDken, Hr Lars Hjerta, som
likväl påstår sig gå i spetsen för hvad han kallar upplysning, vara
så långt efter i financiel upplysning, att han ännu icke kommit
längre än Sveriges åberopade financierer för några och tjugo år
tillbaka. Han tyckes således i financielt afseende stå lika långt
tillbaka som i politiskt. Der bekänner han sig till principer, som
voro gällande i början af Fransyska revolutionen, men hvilka län¬
gesedan blifvit öfvergifna af alla länkande personer, öfvergifna af
medelclasserne i alla andra länder än i Sverige, och öfvergifna
äfven af hela det moderata och det liberala Europa; principer som nu¬
mera höra till dessa halfantiker man vanligen kallar rococo, som icke
duga till annat, än att såsom en föråldrad curiosilet sätta upp på
hyllan af en athénienne. På samma sätt synes det vara med dell
värde grannens financiella åsigter. Hvad beträffar de af honom
åberopade financiella auctorer, hafva de ej sagt annat, än att stats¬
skuld är en börda, som ingen nekar, men de hafva icke jemfört
denna börda med fördelen af landets utveckling, som derigenom
vunnits. England förutan dess statsskuld, vore icke hvad Eng¬
land nu är. Det vore kanske eröfradl, eller ett land med en in¬
dustri icke längre kommen än Sveriges. Bördan nekar ingen,
men vinsten är myQket större, och deri ligger problemets upp¬
lösning.
De förändringar, som flera talare föreslagit i della moni., af-
styrker jag helt och hållet. Icke ligger det något band uti Utsk-.s
uttryck, att bancovinsten skall användas antingen directe i form
af capital eller såsom ränta och amortissement för statsobligatio¬
294
Den 11 April.
ner. Det sednare kommer i alla fall troligen icke i fråga, utan
är mera alt anse såsom en opinionsyttring, oell att man är be¬
tänkt på att en gång öfvergå lill della system. Det är ur denna
synpunkt, som jag hemställer till R. o. Ad. alt bifalla detta mom.
oförändradt.
Hr von Hartmansdorff: Jag är i denna fråga väsendtli¬
gen af den mening, Frih. Cederström uttalat. Så vidt jag förstår,
är det i formelt hänseende alldeles oriktigt att, då ett betänk,
från BancoUtsk. föredrages, sysselsätta sig med ett statsskulds- och
fondsystem, hvilket på Svenska icke betyder något annat än riks¬
gäld. Riksg.cont. hörer under StatsUtsk., och det är på dess för¬
slag som Ständerna skola afgöra dithörande ämnen. Hvem hade
kunnat tro, att en öfverläggning om krigsmaktens iståndsäftande
till lands och vatten eller om nyttiga företags bedrifvande genom
statslån skulle uppslå hos R. o. Ad. på grund af ett BancoUtsk:s
betänk. ? Sådant visar huru vi kommit alldeles på sidan om de
former, som vår grundlag för dessa ärendens behandling föreskrif-
vit. Jag ser intet annat sätt till att åter komma på rätta vägen,
än alt antaga Hr Rosenblads förslag eller något dylikt; men alt
antaga mom. sådant det af BancoUtsk. är föreslaget, anser jag
ogörligt, emedan det, efter min tanka, sträcker sig utöfver hvad
BancoUtsk. har rätt alt föreslå. BancoUtsk. kan nemi. säga, att
den bancovinst, som afleranas till Riksg.cont. icke må af Riksg.¬
cont. användas för att inträda i täflan med Banken i dess låne-
eller creditivrörelse; men att föröfrigt föreskrifva burn bancovin-
sten skall behandlas, sträcker sig utom föremålet för den öfver¬
läggning, hvarmed R. o. Ad. för närvarande sysselsätter sig.
Gr, Cronhjelm: Man har yttrat, att icke R. St. skulle va¬
ra befogade att, till följd af ett BancoUtsk:s betänk., utlåta sig om
villkoren för bancovinstens användande. Jag nödgas bestrida denna
sals, för såvidt den skulle sträckas derhän, att, lill följd af delta
betänk., R. St. icke skulle kunna yttra sig om medlens använ¬
dande i allmänhet. Ständerna äro Bankens målsmän, och Banco¬
Utsk. tillhör det, i första rummet, alt lemna sitt förslag i afseende
på den del af bancovinsten, som det anser behöfva reserveras åt
Banken. Skulle detta Utsk. derjemte finna att någon del af den¬
na vinst kan bortgifvas, så finner jag intet orimligt deruti att
Utsk. på samma gäng föreslår vissa allmänna villkor derför. Jag
skulle derföre vilja bestrida den satsen, att hela detta mom. skall
utgå, men deremot får jag i afseende på redactionen helt och
hållet förena mig med Hr Rosenblad. Jag förnekar visserligen
icke nyttan af ett fondsystem, men jag tror, att den saken är för
vigtig att blifva beslutad innan den blifvit särskildt af StatsUtsk.
behandlad, och i alla fall och föröfrigt tror jag, att man gör klo¬
kast uti att antaga Hr Rosenblads redaction, emedan det är att
hoppas, att de andra Stånden möjligen skulle dermed förena sig, hvil¬
ket ändamål jag fruktar icke står att vinna genom den opinionsyt¬
tring i afseende på ett fondsystem, som här blifvit begärd, utan
Den 11 April.
295
jag tror, att man derigenom tvertom skulle aflägsna sig mera från
målet. Jag yrkar derföre bifall till Hr Rosenblads redaction.
Ilr Akerman, Fredr.: Man bar ifrågasatt BancoUtsk:s be¬
hörighet att gå så långt som det har gjort i denna §, och jag
skulle äfven tro, att det kunde hafva varit tillräckligt om Banco-
Ulsk. hade inskränkt sig till en blott förklaring, att Banken icke
behöfver sin vinst utöfver 10 millioner, samt dervid stannat. Men
jag förslår likväl icke, hvarföre man icke kan tillåta BancoUlsk.
att taga ut steget och bestämma det villkor, alt denna vinst skall
användas till nyttiga företag. Hr Hjerta har uttalat en önskan, att
denna vinsten hade blifvit besparad åt Banken. Jag vill endast
anmärka, att man deraf kan böra, att Hr Hjerta icke, såsom jag,
varit i tillfälle att öfvertyga sig huruledes en utvidgning t. ex. af
Disconten alldeles icke länder lill landets förkofran. I afseende
på fondsystemet får jag föröfrigt upprepa hvad jag nämnde sista
gången jag hade ordet, nemi. att det är med denna rörelse som
med alla andra; den kan göra godt om den skötes väl, men den
kan också göra skada, om den oklokt behandlas. Dels kan jag
icke, dels vill jag icke till stöd för min sats åberopa en mängd
förfaltare såsom Hr Hjerta, men jag vill blott åberopa en enda
auetoritet, hvarmed vi troligen alla börjat våra studier, och der
uttryck förekommer, som verkligen här kail tillämpas. Det står
nemi. i den s. k. Kronprinsens Abc-bok följande om elden:
”En vårdad eld gör gagn, en vådeld allt förstör;
Så ett och samma ting oss gagn och skada gör”.
Jag fortfar att yrka bifall å betänk.
Ilr von Troil: Jag hade för min del lifligt önskat, att det
ifrågavar. mom. hade kunnat, sådant det af Utsk. blifvit föreslaget,
bifallas; men då jag hört flera sednare talare önska antagande af
Hr Rosenblads förslag, och dä jag måste erkänna det skäl Hr Ro¬
senblad framställt, att man derigenom kunde hafva mera hopp alt
vinna sjelfva hufvudsaken, nemi. bancovinstens användande lill pro-
duetiva företag, så vill jag, för att vinna detta nyttiga ändamål,
icke yrka ett ovillkorligt bifall lill BancoUtsk:s betänk, i denna
del, ulan förenar mig i anhållan om propos. å Hr Rosenblads
förslag.
O
Åtskilliga ledamöter hördes begära propos.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: För att icke splittra tänke¬
sätten, får jag för min del äfven förena mig om den redaction,
Hr Rosenblad föreslagit.
Hr Hjerta: Det synes för mig ganska lyckligt, att alla R. o.
Ad:s ledamöter synas vilja förena sig om Hr Rosenblads förslag; men
jag hemställer om det icke vore mera förenligt med det ändamål,
som de söka, eller att medlen icke skola blifva skrinlagda en tid
i Riksg.cont., att man sålunda förändrade ordalydelsen, att det
komme alt heta: att ifrågavarande vinstmedel icke annorlunda än
•på kortare tid må disponeras i lane- och creditivrörelse etc. Om
man på det sättet lånade ut de medel, som för tillfället icke be-
296
Den 11 April.
hofde användas, utan omsättning, på 6 månader, så hade man
vunnit ändamålet, och penningarne kommo icke att ligga ofruktbara.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är öfvertygad om,
att få R. o. Ad:s ledamöter lära förena sig med den siste värde
talaren, att bilda ett R. S(:s verk till, som skall bedrifva lånerö¬
relsen på namn. Föröfrigt anser jag det temligen likgiltigt liu-
rudana tänkesätten vid detta tillfälle kunna vara, ty om Riksg.-
cont. verkligen kommer att erhålla den nu förespeglade banco-
vinsten, så blir den för 1844 300,000 r:dr, för 1845 800,000
r:dr, tillsammans 1,100,000 r:dr, eller, om 1846 års vinst skulle
komma lill, 1,900,000 r:dr, hvilka medel fullt åtgå till de anslag,
som R. St. redan hafva anvisat på Riksg.cont.; och om R. St. yt¬
terligare antaga StatsUtsk:s förslag till några flera utgifter, så är
jag fullt öfvertygad derom och ganska säker, alt Riksg.cont. icke
behöfver komma i något bekymmer, hvarken för medlens använ¬
dande eller för uppköp af räntebärande papper, utan penningarne
komma att åtgå lill de af R. St. på detta sätt redan beviljade
anslag. Men Riksg.cont. undgår derigenom likväl att för dessa
ändamål försälja de räntebärande obligationer, som Riksg.cont. re¬
dan innehar för 1,400,000 r:dr, hvilka i detta fall kunna dispo¬
neras på annat sätt. Således är den af Hr Rosenblad föreslagna
redaction af mom. c) efter min tanka temligen öfverflödig, men
också alldeles oskadlig.
Hr Rosenblad: Hänförande mig helt och hållet tillden ut¬
redning Frih. Palmstjerna lemnat, får jag blott förklara, att jag
icke kan medgifva den begärda förändringen i mitt förslag.
Frih. Cederström: Jag kan för min del icke instämma
med Frih. Palmstjerna deruti, att Hr Rosenblads förslag är oskad¬
ligt. Det åligger Ständerna att bestämma Riksg.cont:s funclioner
på grund af de reglementen, som i StatsUlsk. uppgöras, men all¬
deles icke på grund af propos:r från RancoUtsk. eller förslag, som
här improviseras. Jag förnyar min begäran om afslag.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Rosenblad: Jag får endast nämna, att vid de flesta
riksdagar, då det varit fråga om alt disponera bancovinsten, har
tillgått på samma sätt som nu, och jag vidblifver derföre det för¬
slag jag gjort.
Då 1111 öfverläggningen förklarades vara fulländad yttrade H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt af de talare, som yrkat bifall, Hr
Akerman vore den enda, som icke afslått derifrån.
Hr Akerman: Jag skall icke förfäkta bifall lill Utsk:s för¬
slag i denna del, då ingen annan yrkar det, utan får jag derföre
instämma i Hr Rosenblads yrkande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att följaktli¬
gen numera bifall till ifrågavar. mom. utan förändring ej vore
yrkadt; hvaremot Hr Rosenblad hemställt, att detsamma måtte få
föl-
Den 11 April.
följande förändrade lydelse: ”att ifrågavar. afleranade vinstmedel
skola anvisas för allmänt nyttiga föremal, och således icke må af
Riksg.cont. användas i lane- eller creditivrörelse eller till uppköp,
annorlunda än för kortare tid, af räntebärande papper”. Hr La¬
gerhjelm åter hade begärt afslag å detta mom. samt att R. o. Ad.
skulle förbehålla sig att framdeles taga i öfvervägande huru dessa
vinstmedel må användas. Hr Hjerta hade föreslagit den ändring
i Hr Rosenblads förslag, att deruti orden ”annorlunda än för kor¬
tare tid” skulle framflyttas och införas näst efter ordet ”användas”.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Hjerta: Då ingen har understödt mig, afstår jag från
mitt förslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, omförmälde vidare, att Frih.
Cederström yrkat ovillkorligt afslag ä mom. samt hemställde se¬
dermera, om R. o. Ad. behagade bifalla Hr Rosenblads förslag till
ändring af mom. litt. c).
Ropades starka ja blandade med nej, hvarpå H. Ex. lillkän-
nagaf, att han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Frih. Cederström begärde votering, hvarefter, sedan Hr La¬
gerhjelm förklarat sig afstå från rättigheten att få sitt förslag un-
derkastadl votering, följande voler.propos. upplästes till justering
och godkändes.
Den som bifaller, att mom. litt. c) af den i BancoUtsk:s utlåt.
N:o 44 föreslagna fi § må erhålla följande lydelse: ”alt ifrågavar.
aflemnade vinstmedel skola anvisas för allmänt nyttiga föremål
och således icke må af Riksg.cont. användas i låne- eller creditiv¬
rörelse eller till uppköp, annorlunda än för kortare tid, af ränte¬
bärande papper”, voterar
ja:
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde mom. af 6 §.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 30.
Nej — 7.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. II om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
38
298
Den 12 April f. m.
Lördagen den 12 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Upplästes oell laiies lill haudlingarne ankomne prol.uldr. från
Högv. PrcsteSl. af d. 12, 13, 15, 17, 26, 29 och 31 sisll. Mars
samt d. 2, 5 och 7 dennes.
Fortsattes pröfningen af BaucoUtsk:s utlåt. N:o 44, öfver de
inom RiksSlm gjorde anmärkmr vid betänk. N:o 29, med förslag
till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse.
Härvid förekom först Utsk:s vid slutet af den i gårdagens ple¬
num afgjorda 6 § intagna erinran, att för den händelse R. St. bi-
föllo Utsk:s hemställan i mom. a) af sagde §, Ulsk. skulle, efter
sammanträde med StatsUtsk., afgifva förslag till stylisation af de
deri omnämnde förbindelser.
Denna Utsk:s framställning ansågs i följd af det i afseende på
mom. litt. a) fattade beslutet hafva förfallit.
§ 7.
Frih. Cederström, Jacob: Dessa obligationer och silfver-
sedlar äro icke att anse som Bankens utelöpande sedlar; de äro
egentligen deposilionsatlester öfver i Banken levereradt silfver, hvil¬
ket lill depositarien bör återställas, då Banken utan olägenhet i
afseende å den metalliska cassan kan invexla sina sedlar. Man
kan visserligen säga, alt det förefaller besynnerligt att behöfva be¬
låna sina egna reverser; men man bör besinna, att de icke äro
annat än bevis öfver depositioner af silfver, som derföre fortfa¬
rande skola fä belånas intill dess Banken kommer i det skick, att
utan rubbning af förhållandet mellan metallisk cassa och sedelstock,
kunna infria berörde förbindelser, utgifna för varan silfver, i Ban¬
ken insatt af ren medborgerlig känsla, den tid Banken hade stort
behof deraf. Affären är en obetydlighet, summan är så ringa,
att det för Banken gör ingenting; men det hörer till en ärlig
förvaltning att icke skära olver en kam dessa sedlar med de gamla
bancosedlarue, hvilka i den bankrutt, som realisationen innebar, för¬
klarades skola inlösas efter 128 sk. curs. Annat är förhållandet
bär; silfver bar verkligen blifvit deponeradt. Jag anhåller om ut¬
slag å denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vore färdig alt in¬
stämma med Frih. Cederström i afseende på silfverscdlarne, d. v. s.
dem, sora åren 1802 och 1803 äro utgifne och löpa med 4 proc.
ränta. Hvad lånebanco-obligationerne angår, sä lärer förhållandet
med dem vara något annorlunda. Ehuruväl jag förmodar, att dessa
lån också äro upptagne i silfver, sä voro de dock icke några
tvångslån, som de förenämnde, hvilka hade sin grund i författ¬
ningen d. 2 Aug. 1800, som förbjöd att innehafva större silfver-
Den 12 April f. m.
299
pieser än å 10 lod, i följd hvaraf silfret inlemnades i Banken,
sorn derå utfärdade de s. k. silfversedlarne, och det är sålunda,
ehuru sent, en rättvisa, som vederfares vederbörande, att låta dem
återfå beloppet i verkligt silfver. Beträffande länebanco-obligatio-
nerne, som, enligt Bankens böcker, äro utgifne ifrån 1669—1766,
sä hafva sedan dess sä många förändringar föregått, alt jag icke
tror, det innehafvarne af sådana kunna vara mera berättigade alt
få silfver efter pari eller det nominella värdet, än andre fordrings¬
ägare, som under liden gått miste om denna rättighet, enär in¬
nehafvarne af desamma ägt alt uppsäga obligalionerne och uttaga
penningarne i bancosedlar. Jag tillstyrker bifall till BancoUtsk:s
förslag, med undantag, att orden ”af silfversedlar”, hvarmed är ett
annat förhållande, och hvilka jag ej vill sammanblanda med låne-
banco-obligalioner, måtte utgå.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då betänk. N:o
29 förevar, gjordes vid denna punkt en anmärka, af intet annat
innehåll, än hvad förut blifvit af Disk. laget i öfvervägande! in¬
nan- § i nämnde betänk, beslöts, och derföre fans ej eller någon
anledn. för Utsk. att, vid besvarande af återremissen å detsam¬
ma, frånträda det förra heslutet, ulan ansåg man fortfarande det
vara olämpligt alt kunna belåna egna skuldsedlar. Här är nu icke
fråga om annat än denna beläningsrätt. För öfrigt får jag näm¬
na, att man ej är i ständ att kunna hjelpa, det en orättvisa blif¬
vit begången, men man förvärrar den, om man gynnar den ene
på den andres bekostnad. Beträffande obligalionerne, så äro alla
de, som emot sådane gäfvo Banken försträckningar, döda, och det¬
samma gäller äfven för de flesta, som bekommo de s. k. silfver¬
sedlarne. De hafva gått ur hand och i hand, efter de värden de
under olika lider haft, och Banken har svårt att gynna den, sorn
gömmer pä dessa sedlar, under speculation, att när endast få fin¬
nas qvar, de skola af Släuderne inlösas efter gammalt primitivt
värde. Vid denna riksdag hafva R. St. afslagit en anhållan af
Alströmerska arfvingarue i afseende å en donation, att räntan
å densamma skulle utgå i silfvervärde; det är svårt alt gynna den
ena framför den andra, som jag redan sagt, och jag tillstyrker
bifall lill Ulsk:s betänk.
Frih. Cederström: Lånebankens obligationer äro nära nog
samliga med Bankens stiftelse; de första, som ntgåfvos, voro lill
den person, som Adelil begärde till Directeur i Banken, nemi. Hr
Joachim Potter, adlad under namn af Liljenhoff. Denne man,
som satte Bancoverket i ordning, begagnade sin egen förmögenhet
i början vid flere tillfällen, för att förstärka silfverfonden mot så¬
dane obligationer; andra följde bans exempel, och obligationer af
denna art hafva varit till ganska betydligt belopp i rörelsen och
någon gång blifvit successive af Banken inlöste. De förhållanden,
som inträffat efter realisationen, kunna icke mera ändras; man
kan ej begära, alt Bankens f. d. .sedlar skola inlösas efter pari-
curs mot 48 sk. per r:dr, ty derom är beslut fattadt; men dessa
obligationer och silfversedlar äro icke i samma calhegori, och jag
300
Den 12 April f. m.
kan ej finna annat än att det för Banken vore ett inte att gifva
fullt för fullo åt dem, som af rent medborgerligt nit deponerat
sitt silfver i Banken; men det skulle verka ondt, att finna det
Sländerne icke betrakta hvad det vill säga att våldföra Bankens
ingångua förbindelser. Det beslutet är falladt, att de äro oupp-
sägbara för innehafvarne, så vida de icke vilja taga qvantum tan-
tum i sedlar efter nu gällande myntbeslämning; men att fä be¬
hålla dem sådane de äro, till dess att Banken blir i tillfälle att
dem inlösa efter deras innehåll, derom bar icke något beslut fat¬
tats. Vägran att belåna dem, innefattar visserligen icke någon
vägran att emottaga dem i liqvid, men om de ej belånas, blifva
de onyttiga för sina ägare, oell då tvingas desse att för dem emot¬
taga betalning i mynt, som ej svarar emot dessa obligationers el¬
ler silfversedlars värde, hvarå de lyda. Jag kan ej deltaga i ett
så kränkande beslut för Bankens soliditet, utan förnyar min begä¬
ran om afslag.
Hr Skogman, Carl David: Försträckningar på Låneban-
kens obligationer skedde förmodligen i kopparmynt, och synas
mig icke äga bättre rätta än de gamla bancosedlarne, som voro
utställde i form af depositionsbevis. Med silfversedlarne är det
ett annat förhållande; dock må det anmärkas, att en del af dem
härröra ifrån den insättning af silfver, som ägde rum dä enskilde
delägare intogos i den s. k. Riksdisconten. Om jag ej missminner
mig, så anfördes under discussionen om myntbestämningslagen, att
dessa insättare af silfver i Banken hade erhållit mer än full godt-
görelse genom den betydliga vinst, som discontrörelsen lemnade.
Jag delar fullkomligen den tanka, att det i alla fall var oriktigt
att neka silfversedlarnes betalning i silfver, likasom jag äfven tror,
att det hade varit billigt, alt gifva någon ersättning åt sådane
cassör och stiftelser, som, i följd af grunderna för deras förvalt¬
ning, icke hade kunnat värja sig mot myntförsämringen; men
detta är redan skedt och jag anser frågan afgjord genom myntbe¬
stämningslagen d. 1 Mars 1830. 1 afseende på lånebanco-obliga-
tionerne är redan stadgadt, att de i Banken belania skola annu¬
leras när räntan å dem uppgår till samma belopp, som capitalet.
Om upphörandet af dessa obligationers belåning bidrager till deras
inlösen, så utplånas ock på samma gång minnet af orättvisan. Jag
tillstyrker bifall till Ulsk:s förslag i 7 §.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Det förefaller mig
som här alldeles icke vore fråga om värdet af dessa Lånebankens
obligationer, utan endast om rättighet alt dem i Banken belåna.
Om det i dessa obligationer stöde utsatt, att de ägde denna rät¬
tighet, då borde den icke dem förvägras; men jag kan ej inse
skyldigheten att belåna andra documenter, än deni Banken kan
anse för sig nyttiga; och om man skall belåna dessa obligationer,
så ser jag icke något skäl, hvarföre man ej skulle belåna äfven
andra obligationer, som af Banken utfärdas. De obligationer, som
Banken utgifver för lån, upptagna hos allmänheten, skulle då äf¬
ven böra belånas. Det torde likväl, hvarken i allmän eller en-