PROTOCOLl,
hållna
IIOS
HÖGIOFLIGE
IBttlDlDSIBilSÅJPIäa ®©n
VID
Urtima tlikö>a£jen i
Ark* 1844 och 1845.
SjuHfie MMiiftet,
——1
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1845.
Lördagen den 1-Februari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 19 prot.utdr. för d. 30 sistl. Januari.
Justerades pleniprot. för d. 11 sist!. Januari e. m.
I öfverensstämmelse med R. o. Ad:s i sista plenum yttrade
önskan, uppläste II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, det af honom, vid
RiksStms d 29 sistl. Januari hos D. D. M, M. Konungen och
Drottningen aflagde und. afskedsuppvaklning, hällne så lydande tal:
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Stormägtigste, Allernådigste Drottning!
Inför D. D. M. M. nedlägga R. St. und. önskningar, att
D. D. M. M. och den Kongl. Familjen må under nu förestående
resa lill Norrige och vistandet der oafbrutet få åtnjuta helsa,
välgång och tillfredsställelse.
Det har sällan, och under, nu varande statsskick aldrig förr
inträffat, att riksdag hållits i Sverige utan att Konungen dervid va¬
rit närvarande; och Rikets nu församlade Ständer förbise icke
betydelsen deraf, att deras vigtiga förhandlingar och rådplägningar
komma att äga rum under E. M:s vistande i ett från riksdagsor¬
ten aflägset land. Men R. St., som erkänna giltigheten af Brödra¬
folkets önskan att ibland sig äga E. M. då första stortinget efter
E. M:s anträde till Regeringen skall börja, inse nogsamt det ädelt
rätta i E. M:s beslut att efterkomma denna önskan, och att deri¬
genom, lill begge naiionerues tillfredsställelse, ådagalägga Sin före¬
sats att lika noggrant uppfylla Sina Konungsliga förbindelser,
mot det ena som det andra af de Folk, hvilka Försynen kallat
E. M. att styra och lyckliggöra. Den saknad E. M:s frånvaro
kommer att förorsaka, kännes djupt af R. St., men den mildras i
någon mån af tanken derpå, att E. M:s afresa härifrån vid den¬
na tidpunkt ojäfaktigt viltnar inför hela Europa om lugn och
samdrägt inom vårt fädernesland och om det förtroende E. M
hyser lill folkets ombud. R. St., lyckliga i medvetandet att aga
detta nådiga förtroende, hoppas att alltid kunna bibehålla detsam¬
ma, ty de väga tro, att deras förhandlingar och beslut skola bära
stämpeln af bemödandet alt befordra Rikets väl och bästa, och
4
Den 1 Februari f. m.
att derigenom efterkomma E. M:s landsfaderliga afsigter och
önskningar.
Hela Svenska folkets välsignelser och välönskningar åtfölja
D. D. M. M. och det Kongl. Huset under Deras resa, och från
hvarje Svenskt hjerta uppgår till den Alltstyrande en innerlig bön,
att Han öfver dessa för Folkets kärlek så dyrbara föremålen må
sträcka Sin skyddande hand. Med längtan emotse alla, och i främ¬
sta rummet R. St., den tid då de åter få i underdånighet helsa
D. D. M. M. och Deras höga älskvärda Familj med ett uppriktigt
och hjertligt välkommen.
R. St. anhålla underdånigst, att i D. D. M. M:s nådiga välvilja
och bevågenhet alltid få vara inneslutne.
Anmäldes till justering Exp.Utsk:s under N:o 91 afgifna för¬
slag till R. St:s lind. skrifvelse till K. M., ang:de förändring i vis¬
sa delar af nu gällande lagsladganden om giftorätt, arfsrätt och
istadarält.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som för närvar, på R. o.
Ad:s bord hvilar LagUtskis betänk. N:o 68, hvilket med detta
ämne sammanhänger, så får jag till Hr Gr. o. Landtm, samt R.
o. Ad. vördsamt hemställa, att det förslag lil) und. skrifvelse, som
nu omnämndes, måtte på listan sättas näst efter ifrågavar. be¬
tänk., och att detsamma uppföres främst på föredragningslistan
till nästa.Onsdag.
I anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
om R. o. Ad. bifölle, att LagUtsk:s mern. N:o 68 må uppfö¬
ras främst å föredragningslistan för nästa Onsdag och att Exp.-
Utsk:s ifrågavar. skrifvelseförslag derå upplages näst efter be¬
rörde mern.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s under N:o
87 afgifna förslag till R. Sl:s und. skrifvelse till K. M. ang. reg¬
leringen af utgifterne under riksstatens 7:de lnifvudtitel.
Till justering upplästes vidare Exp.Ulsk:s under N:0 88 af¬
gifna förslag lill R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de regle¬
ringen af utgifterne under riksstatens 8:de hufvudtitel.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: R. St. hafva tillförene
beslutit, alt ersättning af 160 r:dr skulle tillkomma rector och
collega schola1 i Westervik för mistad socknegångsspanmål från åt¬
skilliga församlingar. Genom uraktlåtenhet i StatsUtsk. bar emed¬
lertid vid slutliga regleringen af 8:de hufvudtiteln detta icke blif¬
vit intaget. Då nu den und. skrifvelsen angde regleringen af
denna titel af R. o. Ad. skall justeras, torde det vara skäl att fä¬
sta uppmärksamheten på detta förhållande, hvilket ganska lätt
kan rättas, om R. o. Ad. skulle vilja bifalla införandet af föl¬
jande ord: ”Jemlikt R. Sl:s und. skrifvelse af d. 26 sisth Oct.
Den 1 Februari f. ra.
hafva R. St. uppfört den ersättning, som med 25 t:r 17 k:pr råg
årligen tillkomnier rector och collega scholae i Westervik för mi-
stade socknegångsspanmålen från Lofta, Gamleby och Törnesfalla
församlingar, och hvilken spanmål förslagsvis beräknats till en
jemnad summa af 160 r:dr.” Till följd häraf borde äfven uti
sjelfva tabellen öfver denna hufvudtilel upptagas, dels under rubriken
elementarläroverken bland tillökningen: ”Till ersättning åt rector
och collega schöl* i Westervik för mistad socknegångsspanmål 25 l:r
17 k:pr råg med förslagsvis utfördt värde af 160 r:dr”; dels ock,
uti slutsummorna, värdet af den oindelta spanmålen med 22,084
i st. f. 21,924 r:dr samt hufvudsuraman med 1,036,900 i st. f.
1,036,740. Jag får vördsamt hemställa, alt R. o. Ad. måtte bi¬
falla dessa tillägg uti den ifrågavar. und. skrifvelscn.
Uppå härefter framställd propos. godkände R. o. Ad. skrif-
velseförslaget N:o 88, med den af Frih. Palmstjerna föreslagna
förändring.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Raab,
Adam Christian, såsom ledamot af Bevilln.Utsk., begärt och
erhållit högst 3:ne veckors ledighet, räknad från denna dag, samt
anmodade fördenskull Hrr Electorer att utse en ledamot i nämnde
Utsk. lill tjenstgöring under denna ledighetstid.
Föredrogs BancoUtsk:s d. 29 sisth Jan. på bordet lagda mern.
N:o 38, ang:de revisionen af lånecontorens i Götheborg och Mal¬
mö samt Bancodiscontverkets räkenskaper och förvaltning för näst-
lidne år m. m.
Detta mern. företogs punktvis lill afgörande.
lista punkten, ang:de en revisors och en suppleants ut¬
seende af hvarje RiksSt. för granskning af hvartdera låne-
contorets räkenskaper och förvaltning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då enligt 5 § af instruc-
tionen för Ridd.Direct. R. o. Ad. uppdragit åt denna Direction
alt emellan riksdagarne utse Revisorer för granskningen af de rä¬
kenskaper, hvarom nu är fråga; så hemställer jag, huruvida icke
R. o. Ad. skulle finna lämpligt att äfven nu, ehuru riksdag på¬
går, uppdraga åt Ridd.Direct. att utse ifrågavar. Revisorer.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det bar synts
Utsk. lämpligast, alt de revisioner, som böra verkställas under det
riksdagen varar, skola ske af BancoUtsk. sjelf, såsom det har skett
med den generella revisionen, hvaröfver berättelse till R. St. in¬
gått. Nu åter är fråga om Bancodisconten, och det synes vara
nyttigt, att den kännedom, som genom denna revision erhålles,
kommer BancoUtsk. lill godo. Det är delta, som föranledt Banco¬
Utsk. till dess ifrågavar. förslag, hvilket jag icke kan finna annat
vara än väl grundadt. Någon fördel sker sannerligen icke Utsk.
derigenom, hvilket hvar och en lärer inse, som tagit bestyr med
revisioner.
fi
Den 1 F c b r u a r i f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade Hr von Hohenhausens
uppmärksamhet derpå, alt föremålet för öfverlåggningen nu val¬
lista punkten af Ulskis meni., hvilken endast hade afseende på re¬
visionen af lånecontorens räkenskaper och förvaltning.
Uppå sedermera framställd propos., beslöt R. o. Ad., att upp¬
draga ät Ridd.Direct. att utse en revisor och en suppleant för
granskning af hvartdera af ifrågavar. lånecontors räkenskaper och
förvaltning för nästlidne år, samt att skyndsamligen lemna Banco-
Utsk. del af Directms beslut, på det de personer, som derigenom
varda utsedde, måtte genom Utskis försorg derom erhålla un¬
derrättelse.
2:dra punkten, ang:de rättighet för Utsk. att bland sina
ledamöter utse 2ine af hvartdera RiksSt., för att i egenskap
af revisorer afsluta revisionen af Dancodiscontverkets räken¬
skaper samt f. d. Riksdiscontens utredning för nästlidne är.
Bifölls.
3:dje punkten, ang.de utseende af revisorer utaf Borgare-
St. vid blifvande revisioner före nästa riksdag.
Lades till handlingarne.
4:de punkten, ang:de utseende af R. o. Ad:s samt Preste-
och BondeSt:ns revisorer och suppleanter för granskning af
Bancodiscontverkets förvaltning och räkenskaper samt f. d.
Riksdiscontens utredning för 1846 och följande arén intill nä¬
sta riksdag.
Frih. Palmstjerna: Det synes såsom det icke hade varit
BancoUtsk. bekant, att R. 0. Ad. genom 5 § af Ridd.Direct:s in-
struction uppdragit åt denna Direclion att mellan riksdagarne utse
dessa Revisorer. Då likväl så är händelsen, och R. o. Ad. således
redan i detla afseende faltat sitt beslut, hemställer jag huruvida
denna punkt kan erhålla någon annan åtgärd än att läggas till
handlingarne, och att BancoUtsk. på sin höjd genom prot.utdr.
erhåller underrättelse om den ordning, R. 0. Ad. i detta afseende
en gång för alla stadgat.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., enär
Ridd.Direct., enligt för densamma utfärdad instruclion, fått sig
uppdraget att emellan riksdagarne hvarje år välja 2:ne af R. 0. Ad.
till Revisorer uti Bancodiscontverket, äfvensom en revisor och en
suppl ant vid hvartdera af lånecontoren i Götheborg och Malmö,
funne Utsk:s i 4 punkten gjorda framställning icke påkalla någon
R. o. Adis åtgärd.
Ropades ja.
Företogs till pröfning LagUtskis d. 18 och 30 sisth Jan. på
bordet lagda betänk. Nio 62, i anledn. af väckt motion, angide
gemensam lag för inrikes och utrikes vexlar.
Efter uppläsning af Utskts yttrande, ronde dels grunderne för
Den 1 Fel)mari f. ra.
7
lagstiftningen i delta ämnet samt angelägenheten deraf att det
fortfarande medgifves K. M. att i afseende på den utrikes vexel-
rörelsen vidtaga de förändringar uti nu ifrägaställde lag, sorn om¬
ständigheterna kunna föranleda, och dels de författningar, hvilka
Utsk. ansett böra upphäfvas, anmälde sig och yttrade
Frih. Cederström, Jacob: Utsk. har i den upplästa bör¬
jan af sitt betänk, yttrat, att i afseende på förhållandet med ut¬
rikes makter är det nödvändigt, att Konungen får vidtaga åtgär¬
der med vexelhandeln, utan att afvakta Ständernas sammanträde,
och lagen om utrikes vexlar kan således icke komma under ca-
Ihegorien af gemensam lagstiftning af båda statsmakterna. Det
oaktadt har Utsk., på grund af Hr Schartaus motion, föreslagit
bestämmelser för såväl ut- som inrikes vexlar, hvarigenom den
oformlighet kan komma att uppstå, att en i civillags form anta¬
gen författning blifver utan Ständernas medverkan emellan riks-
dagarne af K. M. ändrad. Jag finner mig derföre böra vördsamt
för Ståndet framställa den mening, att lagen om inrikes vexlar
bör skiljas frän bestämmelserna om utrikes vexlar, hvilka sednare
utgöra ett ämne, som bör af LagUtsk. gemensamt med Ekon.Utsk.
behandlas. Pä det sättet komma båda lagförslagen in till K. M.
i en riktig form; det ena, såsom en ekonomisk författning, be¬
handlas af Konungen efter 89 § Reg.F., och det andra efter den
87 såsom allmän lag. Jag hemställer derföre, att betänk, i sin
helhet återremitteras, men att vid föredragningen af de särskilda
punkterna lemnäs hvar och en öppet att göra de anmärkmr han
kan finna befintliga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att, i öfverensstämmelse med hvad Frih. Cederström före¬
slagit, föredragningen af detta betänk, finge ske på det sätt, att
vid uppnämning af de särskilda §§ uti lagförslaget, hvar och en
lemnades tillfälle att i afseende derpå framställa sina anmärkmr,
men propos. till fattande af beslut ej komme att göras innan hela
lagförslaget blifvit genomgånget.
Ropades ja.
Härefter uppstod discussion om följande §§:
§ 1-
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Jag hyser visserligen
ringa förhoppning, att någon verklig vexelrörelse i vårt land kom¬
mer att bildas mera hädanefter än hittills, emedan densamma må¬
ste blifva beroende af mänga andra förhållanden. Minst lärer
den kunna äga rum, såvida, genom locala bankinrättningars un¬
dertryckande, man beröfvar landsorterna alla medel att iakttaga
ordning i sina liqvider. Då likväl en sådan lag utgör ett bidrag
till den enskilda creditens förbättring i landet, så anser jag den¬
samma fordra stor uppmärksamhet. Fordringarne måste vara icke
allenast, att den skall hvila på riktiga rättsgrunder, utan äfven
att redactionen skall vara tydlig och bestämd. Dertill kommer,
att denna lag måste uppställas i öfverensstämmelse med de, köp¬
8
Den 1 Februari f.”m.|
män emellan, redan införda ereditbruk. I annat fall blir lagen
hädanefter som hittills utan all verkan. I anledn. häraf anser jag
mig vid detta lagförslag böra göra åtskilliga anmärkmr.
I 1 § saknar jag allt stadgande huruvida vexlar kunna utfärdas
utan att vara ställda till ordres. Denna § stadgar tydligen, att vexeln
bör innehålla den persons namn, till hvilken den utfärdas, men på
intet ställe finnes ordet ordres uttryckt. Jag anser för gifvet, att
ingen vexel må kunna utfärdas ulan att vara transportabel. I 4 §
finnes visserligen en föreskrift i delta fall, men den bör äfven i 1
§ vara tydligt uttalad. Jag anmärker vidare, alt i samma § på ne¬
dersta raden af första sidan bör stå: den eller de personers namn,
i st. f. ”den persons namn, hvilken i vexeln anmodas alt den¬
samma inlösa.” Anmärkn. är obetydlig, men redactionen bör va¬
ra fullständig. I samma § finner jag vidare uttryckt, att mini-
misumman för en vexel skal vara 25 ndr sp. I fall, att blanco-
endossementer tillåtas, finner jag detta stadgande vara riktigt, men
i händelse vexeln endast skall circulera namngifna personer emel¬
lan, finner jag stadgandet öfverflödigt, och kan icke i sådant fall
finna någon grund hvarföre icke en fordringsägare skulle genom
vexeldragning kunna realisera en fordran äfven på mindre belopp.
Vidare anmärker jag emot sista mom. af samma §, att detsamma
föreskrifver, att vexeln skall innehålla vexelgifvarens egenhändiga
underskrift, ehuru 3 §'antydcr, att den kan utgifvas efter full¬
makt eller pro cura. För tydlighetens skull ville jag dessutom
gerna önska, att i denna 1 § funnes bestämdt uttryckt, att derest
någon af de der stadgade formaliteter icke finnas i vexeln iaktta¬
gen, så förfaller dess natur af vexel och den antager då naturen
af en vanlig skuldförbindelse. Ytterligare vill jag fästa uppmärk¬
samheten deruppå, att i andra länders lagstiftning för vexlar fin¬
nes merendels tydligen uttryckt, att i vexeln skall uppgifvas hvar¬
uti valuta är bekommen, antingen i varor, räkning eller contant.
Ett sådant stadgande kan visserligen synas öfverflödigt, men man
har tyckt sig deruti finna en ökad garanti derför, att vexlarne
grundas på verkliga affärsslut. I vissa lagar finnes äfven stadgadt,
att vexlar aldrig kunna dragas på samma ort, hvarifrån de äro ut-
gifne, utan böra dragas från en ort till en annan. Jag vill icke
bestämdt uttala den åsigt, att ett sådant stadgande är erforderligt,
men säkert är, alt det förekommer missbruk af vexeldragning,
och jag öfverlemnar derföre åt Utsk. alt pröfva denna anmärkn.
Frih. Cederström, Jacob: Jag tror icke såsom den siste
talaren, att det är nödvändigt att i 1 § införa orden ”den eller
de personer”, då härom stadgas i den 2 §, och finner ej eller nö¬
digt att införa ordet ordres, då enligt 4 § öfverlåtelse kan ske
genom blott namnteckning in blanco. Jag tror, att det i alla
Europeiska länder så praktiseras, och att det icke finnes ordres på
vexeln, utan simpel namnteckning a tergo, som betyder att den
gälleri hvarje mans hand. Han förvandlas derigenom till en lö¬
pande vexel från att vara en vexel på viss person. En sednare
an-
Den 1 Februari f. m.
9
anraärkn. af Hr Nordenanckar, nemi. att vexlar skulle få dragas
på huru liten summa som helst, kan jag icke eller gilla. Om i
ett land såsom vårt, der en inrikes vexelrörelse är okänd, vexlar
skulle få dragas på huru liten summa som helst, så skulle de få
naturen af ett slags creditmynt, och innehafvare deraf bland allmo¬
gen, som svårligen kunde lära sig att iakttaga föreskriften om
protest inom viss lid, skulle slutligen förlora derpå. I de öfriga
af Hr Nordenanckar vid denna § gjorda anmärkmr anhåller jag
deremot alt fä instämma.
Hr Nordenanckar: Den anmärkn. Frih. Cederström gjort
i afseende på vexlars minimivaleur, tror jag förfaller, om Hr Frill,
behagar erinra, alt jag ansåg, att del föreslagna stadgandet vore
nödvändigt, om vcxlarne lä transporteras in blanco, men att om
vexeln transporteras man från man, så är stadgandet öfverflödigt,
emedan den då icke kan blifva ett löpande circulationsmedel i lan¬
det. Jag öfverlemna!' i alla fall till Utsk. att ställa dessa våra
anmärknu- emot hvarandra och deraf utdraga det rätta.
Hr Nordenanckar: I afseende på 2 § har jag endast den
anmärkn. alt göra, alt jag icke ser hvarföre den skall hafva sin
plats i detta capitel. Jag anser den nemi. slå i sä nära samman¬
hang med den 26 §, att jag tycker den böra flyttas dit.
Hr Nordenanckar: I öfverensstämmelse med den anmärkn.
jag gjorde vid den 1 §, anser jag, alt i 3 § efter orden: ”att be¬
talas till vexelgifvare!! sjelf”, bör tilläggas: eller ordres.
Hr Nordenanckar: Emot den 4 § har jag en, som jag
tror, vigtig anmärkn. Jag anser det nemi. vara ett missbruk af
vexelrörelsen om vexeln endosseras till ordres. Den blir då ett
circulerande pappersmynt i landet och skulle möjligen kunna leda
till eluderande af den lag, som inskränker privatbankernas sedel-
circulation, och hvarmed man velat hindra utgifvandet af nya
circulerande creditpapper. Bibehälles emedlertid detta stadgande,
så finner jag fullkomligt riktigt, att minimivaleuren icke får un¬
derstiga hvad i 1 § föreskrifves. Följden af ett endossement in
blanco blir, att vexeln icke erhåller mera än en namnteckning,
såsom fallet varit med de få vexlar, som vi sett circulera i värt
land. Jag skulle anse det vara en väsendtlig förbättring i vexel-
lagen, om den bestämdt föreskrefve, alt vexlar böra transporteras
man från man.
Hr Nordenanckar: Den 6 § ålägger vexélgifvaren att
hålla vexeln tillhanda samma dag, som vexelslutet skett. Jag an¬
ser, att äfven vexellagaren bör hafva skyldighet alt inom sam-
2.
§ 3.
§ 4.
§ 6.
7 H.
2
Den t Februari f. m.
ma lid afhemta vexell). Dessa skyldigheter böra ställas emot
hvarandra.
§ 7.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Vid 7 § anhåller jag
att fä göra den anmärkn., att jag icke inser behofvet af hela den¬
na §. Det synes mig, att när vexellagaren afhemtar vexell), så
bör han betala densamma och således ingen credit lemnäs. Då
behöfves icke hela denna formalitet alt protestera inom tre da¬
gar. Enligt min åsigt bör ingen kunna af lagen förklaras skyldig
att lemna en vexel, lika litet som någon annan vara, på credit,
och då lärer ingen eller göra det annat än till sådana personer,
för hvilka han har förtroende, hvarigenom således ingen stämning
torde komma i fråga, derföre att vexeln icke blifvit genast betald.
Frih. Cederström, Jacob: Den nu föredragna 7 § är or¬
dagrant hemtad ur 1834 års förslag, dock med den skillnad, att
män har ålagt vexelgifvaren att, dä aflemnad vexel icke blifvit
betald, anmäla protest inom 3:dje dagens utgång och inom 8-de
dagen uttaga stämning. Om inrikes vexlar skulle komma till ständ,
så är det väl naturligt, att 3 dagar äro på landet en alltför kort
tid att göra protest och uttaga stämning; 8 dagars tid för att ut¬
taga stämning i närmaste stad synes mig behöflig. Hvad åter
beträffar den anmärkn. Gr. Gyldenstolpe gjort, så är det genom
handels-coutume i städerna så bedrifvet, att man sluter handeln
om vexeln hos mäklaren, och låter den afgå med posten, hvar¬
efter man är skyldig att inom tredje dygnet betala den. Om man
det icke gör, sä skall vexeln protesteras, men denna coutume
kommer naturligtvis mindre alt äga rum man och man emellan
på landet, der man troligen kommer att erlägga betalningen genast.
Hr Nordenanckar: Jag anser den förändring, som Utsk.
infört i 7 §, vara af största behof påkallad. Den enda anmärkn.
jag deremot skulle vilja göra, är alt tiden bort ytterligare för¬
kortas. Den tid af 8 dagar för protesten, som 1834 års förslag
innehåller, skulle nästan upphäfva hela naturen af vexelrörelsen,
och jag anser till och med 3 dagar nästan för mycket. Någon
svårighet att verkställa en sådan protest på landet uppslår icke,
då Utsk. i 36 § tydligen uttryckt, att protesten kan ske icke alle¬
nast genom kronobetjent jemte ett tillkalladt vittne, ulan äfven ge¬
nom två tillkallade vittnen, som endast kunna skrifva. Långt
ifrån att vilja förlänga denna tid, skulle jag snarare vilja förkorta
den till en eller två dagar.
Hr Hjerta, Lars: Till hvad de tvenne föreg:de talarne
yttrat, anhåller jag, att såsom anmärkn. emot Utsk:s förslag i
denna § få lägga följande: Man vet, att i den handel, som bär
namn af contant, uppstå likväl vissa tillfällen, då det är alldeles
omöjligt att gå så contant till väga, att köparen skall stå med
penningarne i den ena handen och mottaga varan af säljaren med
den andra handen. Det finnes i sådant hänseende vissa bruk,
dem det allmänna umgänget föreskrifver, och livilka ingen kan
Ben 1 F e b r u a r i f. m.
öfverträda, om han vill fortfara att göra affärer. Derföre är det
väl nödigt att stadga något särskildt positivt för sådana tillfällen,
då man ej kan begära contant genast, t. ex. då en vexel skall
skickas med posten, under afvaktan att med omgående få
penningar o. s. v. Det måste då finnas en föreskrift i lagen,
hvarigenom vexelns säljare försäkras om ett kraftigare medel att
få sin betalning, än då fråga är om en vanlig öfverenskommelse.
Hr Nordenanckar: Jag tager mig friheten fästa den siste
värde talarens uppmärksamhet derpå, att 7 § handlar icke om in-
casserande af vexlar, utan om betalnings erläggande för inköp¬
ta vexlar.
§ 10.
Hr Nordenanckar: Emot 10 § har jag endast ali fram¬
ställa den anmärkn., att orden ”så fort ske kan” åro alltför obe¬
stämda. I den äldre vexelstadga!) föreskrefs, att den om vexel
händer fått var skyldig att derå genast söka godkännande och
med nästa post vexeln återsända. Delta har blifvit utbytt emot
det obestämda uttrycket: ”så fort ske kan.” Det bör vara com-
missionärens skyldighet att uppvisa vexeln genast och återsända
den inom någon viss tid. Jag föreslår dertill den postdag, som
inträffar näst efter 3 dagar sedan vexeln ankommit.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har vid denna § en högst obetyd¬
lig anmärkn. att göra, härledande sig möjligen från ett tryckfel,
som vid återremässen torde böra rättas. Det står nemi.: ”till dess,
förfång, som vexeln öfversändt”, i st. f. att det lärer böra heta:
till dens förfång etc.
Frih. Cederström, Jacob: För min del anser jag dessa
ord, ”så fort ske kan”, verkligen vara nödvändiga, emedan det hän¬
der, att ombudet, då posten kommer, icke är vistande på den ort,
dit brefvet är skickadt, och att han kanske icke kommer åter förr
än om 8 eller flere dagar. Han kan då naturligtvis icke presen¬
tera vexeln till accept förr än han sjelf fått brefvet, oeh det tor¬
de således icke vara lämpligt att bestämma någon viss dag.
Hr Nordenanckar: Skulle så vara, alt godkännaren är
frånvarande, sä är det ombudets skyldighet att inom föreskrifven
lid i alla fall uti hans hemvist uppvisa vexeln och anmäla protest.
§ 12.
Hr Nordenanckar: Vid slutet af 12 § tager jag mig fri¬
heten föreslå följande tillägg: Har vexelgifvaren råkat i concurs-
lillslånd, och är sådant för den, å hvilken vexeln är dragen, ve-
terligt, förr än densamma honom till godkännande förevisades, baf¬
ve då ej rätt att vexeln godkänna. Vexel, dragen att betalas vid
uppvisandet, må ej eller inlösas, om utgifvarens concurs är känd.
Jag förutsätter nemi. möjligheten, att vexeldragaren gjort concur.s
och att godkännaren har penningar för hans räkning, när en vexel
presenteras till accept. Under sådana förhållanden anser jag, alt
12
Den 1 F ehr ua r i f. m.
lian är skyldig vägra accept, emedan andras rätt derpå beror.
Likaså om vexeln är dragen att betalas a vista oell vexeldragaren
gjort concurs, så måste godkännaren vägra betalning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum kom-
ine alt fortsättas kl. 6 e. m.
Frih. Gederström, Jacob: I den af Hr Nordenanckars
vid 12 § gjorda anmärka, instämmer jag sä mycket hellre, som
en oredlig cessionant, genom alt låta fingerade vexlar accepteras,
skulle kunna öka sitt skuldbelopp till den stora massa, att vexelan-
delen komme alt absorbera större delen af lillgångarne. Det är
helt naturligt, att den, som inlemnat sin stat och afstålt sina till¬
gångar, lika litet bör genom vexlar få öka sin skuld, som lian får
upplaga nya lån, hvilket vid ärans förlust är honom förbjudet.
Frih. Cederström, Anders: För min del tror jag, att af
den siste värde talaren något misstag är begånget. Det vore en¬
ligt min tanke en stor orättvisa, om vexellagaren skulle förlora
sin vexelrätt, sedan vexeln är godkänd, derföre alt vexelgifvaren
kommit på obestånd innan vexeln blifvit betald af acceptanlen,
äfvensom det vore stridande emot naturen af vexellag i allmänhet.
I samma stund vexeltagaren köpt vexeln hos vexelulgifvaren, är
lian laglig fordringsägare hos vexelemottagaren eller acceptanlen,
såvida denne är skyldig att acceptera vexeln, och bör ej förlora
sin rätt hos denne derföre, att vexelutgifvaren kommit på obe¬
stånd sedan vexeln ulgafs.
Hr Nordenanckar: I fall det ännu är tillåtet alt emot den
II § framställa en anmärkn., som nyss undföll mig, så ber jag
att få anmäla, det jag anser de derstädes föreskrifna 3 månader,
iuom hvilka en på betalning viss lid efter uppvisandet ställd vexel
skall till godkännande presenteras, böra förkortas. Om vexeln t.
ex. är dragen på 6 månader, och det icke åligger vexelinnehafva-
ren att presentera den till inlösning förr än inom 3 månaders
förlopp, sä skulle verkligen en sådan liqvid kunna komma att för¬
dröjas ända till 9 månader. Detta anser jag vara ett missbruk af
vexelrörelsen, som afser hastiga Ifqvidcr, och skulle derföre vilja
förkorta denna tid af 3 månader lill en och en half.
§ 17.
Frih. Cederström, Jacob: Vid 17 § har Utsk. gjort en
obetydlig förändring uti 1834 års förslag. Det har nemi. förän¬
drat ordet af till utaf och derigenom fått ett sämre ord. Då
betänk, återgår till Utsk. torde det bättre ordet komma att
äter insättas.
Hr Nordenanckar: Den 17 § innehåller, att derest vexel
protesteras, så återgår densamma, och skall då efter den stränga
executionsordn., sorn förslagets 30 § innehåller, genast kunna med
full executiv kraft utsökas hos utgifvaren, utan afvaktande af för¬
fallotid. Häruti ligger nästan mycken stränghet. Jag anser, alt
utgifvaren af en vexel, som blir protesterad, icke bör tillförbindas
Den 1 Februari f. m. 13
strängare ansvar, än att lian bör ställa caution eller annan säker¬
het derför, att vexeln blifver på förfallodagen inlöst, och att först
å denna dag det strängare ansvaret bör inträda. Efter de upp¬
lysningar jag erhållit, är detta äfven såsom en allmän coutume
bland köpmän antaget, och jag anser, att lagen bör upplaga det¬
ta stadgande.
Frih. Cederström, Jacob: I denna del måste jag bestrida
Hr Nordenanckar anmärkn. Om en vexel protesteras, så kan
möjligen en affär för vexeltagaren misslyckas pä den ort, dit vexeln
är utställd, och han bör då åtminstone på ögonblicket kunna åter¬
få de penningar, för hvilka han contant köpt vexeln.
§ 18.
Hr Nordenanckar: Den 18 § stadgar endast om den s. k.
blaneocrediten, hvilken på det hela utgör ett missbruk af vexella-
gen, som lagstiftaren icke bör godkänna eller understödja. § stad¬
gar nemi., alt vexel icke skulle kunna få dragas annat än efter
förut erhållen tillåtelse af acceptanten. Delta afser blaneocrediten.
Men i händelse man äger en redan förfallen fordran hos en köp¬
man eller annan sådan person i vexellagen nämnd, som man
äger rättighet antaga alt vara försedd med cassa, så bör det, efter
min tanka, icke vara någon förmenadt att draga på honom en
vexel, utan att förut hafva betingat sig tillstånd. Jag anser således,
att denna § bör i öfverensstämmelse härmed få ett tillägg. Efter
orden: ”tillåtelse att vexel å honom • draga” bör tilläggas: eller
fordran, hos honom förfallen vid den utställda vexelns förfallotid.
§ 19.
Hr Nordenanckar: Emot 19 § har jag endast den an¬
märkn. att göra, att ifall meningen är, att denna lag äfven skall
omfatta utrikes vexlar, så bör man bestämma tiden, icke blott för
inhemska uso, utan äfven för utländska, hvilka äro olika på olika
orter. Från Stockholm på Hamburg är uso köpmän emellan all¬
mänt anlagen till 67 dagar. På London kan jag icke erinra mig
om den utgör 75 eller 90 dagar. Dessutom är köpmän emellan
anlaget, alt månaden beräknas efter calendern och icke till 30
dagar. Till undvikande af misstag tror jag äfven, alt denna be¬
räkning bör af vexellagen antagas.
20.
Hr Nordenanckar: I 20 §:s slut förekommer: ”att om
acceptanten ej vill eller förmår erlägga mera än en del af vexelns
belopp, så ankomme det på innehafvaren, alt emottaga eller icke
emottaga hvad honom erbjudes, men proteslere icke dessmindre
för hvad som brister”. Jag anser, alt det bör vara ett bestämdt
åliggande för vexelinnehafvaren att mottaga den afbetalning, som
godkännaren erbjuder, emedan vexelgifvarens eller föregående in-
nehafvares rätt ofta kan bero deraf.
14 Den 1 Februari f. m.
§ 23.
Hr Nordenanckar: Denna 23 § innehåller i det fallet
en otydlighet, att cursnoteringen ofta ärjolika och det icke är be-
liestämdt hvilkendera noteringen, som skall följas. Antingen må¬
ste man åberopa den högsta cursen, som för dagen är noterad,
eller också bör man, hvilket jag anser rättast, vid liqviden be¬
räkna dagens medelcurs för vexlar med lika läng omloppstid.
Frih. Cederström, Jacob: Med ordet ”vexelcurs” afser
denna § naturligtvis den för dagen gällande, hvilket jemväl in-
hemtas af nästföljande 25 §; men denna 23 § innehåller i slutet
följande ord: ”dock med förhöjning, motsvarande ränta till ^ för
100 i månaden, under den förfallotid, som för vexel efter samma
curs är bestämd;” och när man jemför dessa ord med 25 §, så
finner man, att detta tillägg till 1834 års förslag,' som slutade
med ordet vexelcurs, står med den 25 § i strid, och derföre bör
åter borttagas.
Hr Nordenanckar: I full att den anmärkn. Frih. Ceder¬
ström gjort, är riktig, sä alt 23 § står i strid med den 25, sä
finner jag likväl stadgandet i denna 23 § så riktigt, att, långt
ifrån att vilja utesluta här detsamma, jag hellre tror att öfver¬
ensstämmelse bör sökas, - derigenom att ett motsvarande införes
i den 25 §.
§ 32.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror, att meningen i början af den
32 § blefve tydligare, om man efter ordet ränta tilläde derå, så
att det komme att hela: ränta derå till £ för 100 i månaden.
§ 33.
Hr Nordenanckar: Jag finnér de i 33 och 35 §§ gjorda
tidsbestämmelser något för länga. Om man har tre månaders tid
på sig innan man behöfver fullfölja ålergångstalan, och vexeln
redan erhållit flera endossenter, som hvar och en äga denna re-
spittid sins emellan, så uppkommer i sanning en alltför lång
tidsutdrägt. Jag tror, att denna tid bör förkortas till en och
en half månad.
§ 42.
Hr Nordenanckar: I denna 42 § stadgas, att för vexel,
som med protest återkommit, utmätning eller bysättning icke kun
emot vexelgifvare eller öfverlåtare verkställas förr, än tre dagar
förflutit, sedan han bevisligen blifvit krafd. Pä vissa orter, t. ex.
Stockholm, är redan nu executionen så hastig, att man för revers,
ställd till ordres, kan erhålla utmätning pä vida kortare tid än
här är stadgadt. Jag anser således, att denna tidsbestämmelse af
tre dagar är alltför lång, att den skulle göra vexeln sämre än en
revers till ordres och kunna leda lill missbruk eller undanhållan¬
de af .tillgångar. Jag tror, alt utmätning bör erhållas genast,
Den I Februari f. m.
15
men det föreslagna uppskofvet med bysättning kunna bibehållas,
och yrkar rättelse i lagen i öfverensstämmelse dermed.
Sedan de i lagförslaget intagne §§ blifvit genomgångne, yttra¬
de sig, i fråga om den af Utsk. föreslagna und. skrifvelse:
Frih. Cederström, Anders: I afseende på den af Utsk. vid
slutet af detta betänk, föreslagna skrifvelse till K. M., tror jag,
att Utsk. antingen begått ett misstag eller en oriktighet. Antin¬
gen är denna lag en civil eller en ekonomisk lag. Ar det en
ekonomisk lag, så har LagUtsk. icke rätt att dermed befatta sig.
Ar det åter en civil lag, så tror jag icke, att 87 § Reg.F. tillå¬
ter R. St. att, såsom Utsk. föreslagit, öfverlemna ät K. M. att
deruti göra ändringar. För min del anhåller jag dérföre, att om,
såsom Frih. Cederström, Jacob, yttrat, någon del af denna lag
kan betraktas såsom ekonomisk, densamma måtte från det öfriga
skiljas, hvilket åter då såsom all annan civil lag bör behandlas.
Frih. Cederström, Jacob: Så långt tillbaka, som kändt
är, hafva alla författningar om utrikes vexlar varit öfverlemnade
åt Konungen, emedan de icke kunna utan skada för landet ut¬
färdas med afvaktan af Ständernas beslut. Af denna anledn. yr¬
kade jag vid början af discussionen, att LagUtsk. skulle komma
in med tvenne särskilda förslag, det ena till lag för inrikes och det
andra för utrikes vexlar. I afseende på dessa sednare bör visser¬
ligen LagUtsk. sammanträda med Ekon.Utsk.; men i alla händel¬
ser är det ämnet, och ej Utsk:s namn, som bestämmer om en frå¬
ga är af ekonomisk natur, eller huru den skall behandlas.
Hr Gunther, Claes Ephraim: I anledn. af de många an-
mänkmr, som blifvit gjorda emöt förevar, betänk., får jag blott i
korthet erinra, att det förslag till vexellag, som Utsk. här fram¬
lagt, är alldeles enahanda med det förslag, som redan vid 1834
års riksdag uppgjordes och af R. St. antogs, men af Konungen
ogillades, såvidl det rörde utrikes vexlar. Det blef likväl gällan¬
de för all inrikes vexelrörelse. Sedermera då fråga åter väcktes
om att få en gemensam lag för all vexelrörelse, antog LagUtsk.
vid 1840 års riksdag ånyo samma förslag. Dess betänk, blef då
af BorgareSt. återremitteradt med åtskilliga anmärkn.-r emot re-
dactionen, hvilka äfven togos i öfvervägande af 1840 års LagUtsk.,
men föranledde endast till några smärre jemkningar, hvilka nu
äfven blifvit iakttagne. I följd häraf, och dä den af Hr Schartau
i detta ämne vid innevar. riksdag väckta motion jemväl åsyftade
ordagrant antagande af det vid sista riksdagen sålunda slutligen
jemkade förslaget, och då nuvar. LagUtsk:s ledamöter icke hade
någon specialkännedom i ämnet, ansåg Utsk. lämpligast att hålla
sig till det förslag, som redan 2 gånger undergått R. St:s gransk¬
ning. Då emedlertid anmärkmr nu blifvit gjorda emot detta för¬
slag, äfven inom BorgareSt., och återremiss på grund af dessa an¬
märkmr blifvit yrkad, så vill jag visserligen icke motsätta mig en
sådan. Tvertom skall det blifva ganska fördelaktigt för Utsk. att
få tillfälle jemföra de särskilda meningar, som af flera sakkunniga
personer blifvit yttrade.
16
Den 1 Februari f. m.
I afseende på den anmärkn. Frih. Cederström, Anders, gjort,
vill jag blott anmärka, att den frågan, huruvida utrikes vexelrö-
relsen bör anses tillhöra den civila eller den ekonomiska lagstift¬
ningens område, har vid 2 riksdagar utgjort ett tvisteämne emel¬
lan de båda statsmakterna, ulan alt man derom någonsin kommit
lill slut. 11. St. hafva vid de håda näst föregående riksdagarne
förklarat frågan vara af civillags natur, men Konungen har ansett
den vara af ekonomisk, och den sednare äsigten har stöd af praxis,
som varit, att alla föregtde författningar i ämnet blifvit af K. M.
ensam utfärdade, till och med den af 1748, ehuru den utkom på
Ständernas begäran. För att förekomma ytterligare strid i detta
ämne, har Utsk. just sökt att gä en medelväg, som skulle befor¬
dra ändamålet att få en gemensam lag för in- och utrikes vex-
lar, utan alt derföre helaga Konungen rättigheten att, såsom för¬
ut, göra de rättelser i afseende pä utrikes vexlar, sorn kunde fin¬
nas vara af behofvet påkallade. BorgareSt. liar klandrat Ulskis
förfarande, derföre att detta Stånd ansåg vexellagen i sin helhet
alldeles otvetydigt vara af civil natur. Här yrkas deremot mot¬
satsen; och dä synes det mig som Utskis medelväg torde vara
den lämpligaste. Sjelfva tvistefrågan har derigenom ingenting li¬
dit, ifall man nödvändigt vill hafva den öppen; men K. M. be¬
håller de facto, till följd af B. S(:s speciella öfverlemnande för
denna gången, tills vidare sin rättighet alt i administrativ väg reg¬
lera den utrikes vexelrörelsen.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill endast anmärka, att
jag för min del visserligen icke har påstått, det jag anser detta
lagförslag vara af ekonomisk natur, utan tvertom anser jag vara
ganska tvetydigt, huruvida det ej är af civillags natur. Emedler¬
tid har jag trott, att Utsk. har bort, i händelse Utsk. betraktade
frågan såsom ekonomisk, i sammanhang med Ekon.Utsk. afgöra
densamma. Om nu Utsk. verkligen har ansett frågan vara af ci¬
villags natur, så har Utsk. orätt förfarit, emedan i så beskaffade
frågor R. St. icke äga rättighet att till K. M. öfverlåta sin lag¬
stiftande rätt, enär civillag grundlagsenlig! skall stiftas under all¬
män riksdag af Ständer och Konung gemensamt.
Gr. Frölich, David: Det skäl, Hr Giinther anfört såsom
motiv för Utsk. att söka en medelväg, har varit för niig elt nyt t
bevis pä hvad som alltid inträffar, när man, i st. f. att stride
hålla sig till hvad som enligt grundsats är rätt, söker ali jemka
emellan två oförenliga meningar. Det kan då omöjligt inträffa
annat, än att man ännu skarpare skall få tvenne emot hvarandra
stående parter, som alldeles icke vilja förenas. Jag kan för min
del icke föreställa mig, att det kan finnas någon nödvändighet att an¬
se denna vexelstadga såsom ett föremål för administrativ lagstiftning.
Jag kan icke ens föreställa mig någon önskan hos Konungen alt
få denna samma lag så ansedd, utan för den händelse alt han
skulle vilja befatta sig med att styra cursen. BorgareSt. har nu,
enligt hvad den siste talaren upplyst, förklarat, att de för sin del
an-
Den 1 Februari f. m.
17
ansågo bäst alt få vidblifva hvad som i Svensk lag stadgas för
de utrikes vexelförhållandena, emedan detla i afseende på Sven¬
ska medborgare för närvarande måste vara det lyckligaste. Jag
hoppas derföre och förmodar, att Utsk., med frånträdande af sitt
försök att jemka, efter emottagande af den ålerremiss, som äfven
jag yrkar, måtte behaga att finna nödvändigheten af att gå raka
vägen fram, utan att bry sig om sammanjemkningsbestyret.
Hr Nordenanckar: Jemte de anmärknn-, jag tagit mig fri¬
heten vid de särskilda §:ne göra, har jag ännu tvenne mindre,
ang:de saknad af föreskrifter i sjelfva lagen. Jag anser nemi., alt
lagen bör tydligen uttrycka huru förfaras skall när domicilierad
vexel bör protesteras. Det kan ske antingen hos domicilianten,
domiciliatus eller hos dem båda. Det finnes i 15 § föreskrifvet:
”är vexeln ställd att betalas å annan ort, än der godkännaren bor,
teckne då han å vexeln, genom hvilken person i den andra or¬
ten betalning erlägges, och vare för densammas fullgörande sjelf
ansvarig.” Hade icke detta sista stadgande förekommit, så tror
jag icke, att någon villrådighet hade kunnat uppstå. Nu fruktar
jag en sådan och anhåller, att Utsk. måtte tydligare uttrycka sig
i detta fall. Vidare fäster jag uppmärksamheten på, att det är
köpmän emellan vanligt, att någon kortare eller längre respit-tid
lemnäs för godkännaren att infria vexeln. Någon sådan finnes
icke i Utsk:s förslag bestämd, i anledn. hvaraf jag förmodar det
vara Ulsk:s mening att godkännaren bör genast infria vexeln vid
förfallostunden. Sådant är också visserligen rättast, men då jag
vet, att köpmän till och med medgifva 6 dagar, och att man äfven
pä utländsk ort medgifver en sådan respit-tid, i Hamburg ända
till 10 dagar, så fruktar jag, att om man vill vara mera sträng i
Sverige, denna stränghet kan åstadkomma hinder för vexlars in¬
förande. Jag tror således, att någon eftergift i detta fall bör äga
rum, och tager mig friheten föreslå Irenne dagars respit-tid.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har af reservationerne, som
blifvit bifogade detta betänk., blifvit väckt på den anmärkn., att
sjelfva denna stadga bör fä hela stadga och icke lag, derföre att
om- den vore civil-lag, hvilket den väl skulle vara om den finge
namn af lag, så äga R. St. verkligen icke, emot 87 § Reg.F.
rätt alt öfverlemna lill K. M. alt vidtaga de förändringar, som K.
M. skulle finna lämpliga i annan väg, än såsom lagförklaringar,
men icke såsom förändringar i lagen. Om man deremot begag¬
nar ordet stadga, så kan delta lämpas på en ekonomisk lag, och
då är icke något hinder för R. St. alt till K. M. öfverlemna en
sådan rättighet. Jag skulle endast vilja hemställa, huruvida icke
denna benämning jag nu föreslagit, må begagnas för att undvika
den motsägelse, som uti en af reservationerna ganska riktigt blif¬
vit anmärkt.
Då nu Öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot Lag-
7 II. 3
18
Den 1 F e b r u a r i f. m.
Utsk:s betänk. N:o 02 gjorda anmärkn:r föranleda lill delsammas
återremitterande.
Ropades ja.
Företogs till pröfning Allin. Besv.- o. Ekou.Utskis d. 20 oell
30 sisll. Jan. på bordet lagda betänk. N:o 117, i anledn. af väck¬
te motioner, ronde förändringar uti Rikets elementarläroverk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. lii-
fölle, att detta betänk, blefve punktvis föredraget.
Ropades ja.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Ronde sättet för fö¬
redragningen af detta betänk., hade jag ämnat vördsamt begära,
att det åtminstone måtte vara hvarje ledamot öppet att, i fall
tvenne punkter skulle äga ett så nära sammanhang, att de endast
i detta sammanhang kunna pröfvas, på en gång uttala sin mening
rör:de dessa punkter.
I anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
det, oaktadt föredragningen skedde punktvis, komme att bero på
R. o. Ad:s pröfning vid hvarje särskildt tillfälle, om flere punkter
borde i ett sammanhang förekomma lill afgörande.
1:sta punkten, innehållande tillstyrkande, att It. St. matte
till Ii. M. i und. framföra den önskan, att K. M., vid den i
nåder utlofvade definitiva organisationen af Rikets undervis¬
ningsanstalter, tucktes förordna om en sådan förändring i
elementarläroverket, att nuvar. apologist- och lärdomsskola
samt gymnasium komme att utgöra en enda fullständigt sam¬
manhängande skola med. tvenne bildningslinier.
Doctor Wallins vid Dtsk:s betänk, fogade reservation upplä¬
stes, på begäran af
Hr Tersmeden, Nils, som derefter anförde:
Jag delar i allo de åsigter, som Doctor Wallin har uttryckt
i sin reservation. Till en början får jag bedja om ursäkt, i hän¬
delse jag vid behandlingen af della vigiiga ämne skulle öfverträ¬
da gränsen af den första punkten. Jag anser icke möjligt att häl¬
la sig till en punkt i sänder, emedan åtskilliga hafva allt för myc¬
ket sammanhang med hvarandra. Denna fråga är af erkänd vigt.
11. St. hafva vid föreg:de tillfällen yrkat förändringar i det nuvar.
skolsystemet, och nationens uppmärksamhet är lifligt fästad på
detta ämne. Jag anser likväl, att Ekon.Utsk. har vid denna frå¬
gas behandling gatt längre än det bort, och Utsk. har icke med
nog sakkännedom behandlat detta ämne. Man kan icke eller be¬
gära, att en delegation af R. St. skall kunna frambringa något
bättre i denna väg. Etsk. har icke gått på djupet med saken
och derföre håller jag Utsk. räkning, emedan det innebär ett er¬
kännande af, att en sådan handläggning af målet öfverstiger Utsk:s
förmåga. Jag skulle önska, att Utsk., då det, lill följd af molin-
Den 1 Februari f. ni.
ner i detta ämne, ansåg sig tvunget att behandla detsamma, hade
inskränkt sig till en hemställen till R. St. att ingå till K. M. med
en anmälan, alt R. St:s uppmärksamhet är fortfarande starkt fä¬
stad pä detta vigtiga ämne, och att R. St. emotse K. M:s nåd.
löfte, att utarbeta ett förslag till förbättradt skolväsende. Jag
bar sagt, att jag anser att Utsk. har gått för långt, dä det inlå¬
tit sig i detaljer, som de icke med sakkännedom kunde fullfölja,
och om R. St. följde uti sin und. ansökan den ledning, som Utsk.
bar velat gifva, så skulle R. St. kunna ganska mycket compro-
meltera sig. Det skulle icke vara mig oväntadt, om R. St. vid
en blifvande riksdag komme att yttra en und. önskan alldeles i
motsats med den, som Utsk. nu har föreslagit. Icke kan man
godkänna BondeSlts competance att bedömma denna fråga. Af de tre
öfriga Stånden mäste vi medgifva, att PresteSt. är mest egnadt
lill dess behandling. Det är mycket svårt att fatta ett redigt be¬
grepp om våra publika läroanstalter, utan att antingen hafva ge¬
nomgått dem, eller der fungerat sorn lärare. Detta är fallet med
de flesta af PresteSt:s ledamöter. Nu finnér jag af detta betänk.,
att de flesta af detta Stånd inom Utsk. hafva reserverat sig emot
delta betänk. Hvad beträffar R. o. Adis nuvar. ledamöter i Utsk.,
så känner jag icke, huruvida de kunna hafva någon insigt ronde
våra allmänna läroverk, men väl finnér jag, att en ibland dem,
Gr. Sparre, äfven har reserverat sig. Gr. Sparre är kanske ibland
R. o. Adis ledamöter den mest compelenta att bedömma frågan,
då jag känner att lian har undergått högre examina inom 2:ne
faculteter. Man påstår i allmänhet i afseende å våra publika sko¬
lor, att de icke svara emot behofvet och emot landets önskningar.
Jag delar icke fullt denna åsigt. Jag tror, alt elementarlärover¬
kan lika så väl sorn våra öfriga inrättningar kunna underkastas
förbättringar; men jag tror, att de till betydlig del svara emot
hvad man kan önska. Hvad är det egentligen nian fordrar af
dem, om icke att de, som genomgått dessa läroverk, skola hafva
en allmän bildning, hvarmed man vanligen föreställer sig förmå¬
gan att kunna yttra sig väl och redigt i tal och skrift. Man säger, alt
vära allmänna läroverk äro hufvudsakligen ämnade alt hilda [(re¬
ster, dä de, som egnat sig åt detta kall, företrädesvis hafva ge¬
nomgått dessa läroanstalter. Jag tror det är ganska få'bland des¬
se, som utmärka sig genom egentlig lärdom, men att PresteSt.
i allmänhet, sådant man ser det vid våra riksdagar, har en all¬
män bildning, den jag skulle önska hos hvar och en medborgare,
synnerligen hos Rikets representanter. Huru ser man denna sak
uti England, som så ofta citeras såsom ett föredöme för andra na¬
tioner, och som med skäl skulle kunna nämnas såsom exempel i
afseende pä praktisk duglighet. Jag skulle tro, att der, ingen kan
göra anspråk _på duglighet, utan att hafva genomgått de allmänna
läroverken. Afven i vårt land skulle jag tro, att större delen bland
de skickligare i Rikets embetsverk äro just de , som genomgått de
allmänna läroverken och vid dem förvärfvat classisk bildning.
Man fäster sig i allmänhet hos oss så mycket vid formen och
20
Den 1 Febr aari f. m.
tror, att all lycksalighet ligger deruti. På det sättet hafva R. St.
behandlat representationsfrågan, och på samma sätt vill man nu
behandla frågan om skolväsendet. Jag tror, att hvar och en sko¬
la kan framskaffa skickliga män, och att detta hufvudsakligen be¬
ror på elevernes individualitet och lärarnes skicklighet. Med dug¬
lige lärare får man utmärkte ynglingar från alla skolor. En co¬
mité' nedsattes på R. St:s önskan för flera år tillbaka, för att ut¬
röna förhållandet emellan det sätt, hvarpå undervisningen hittills
varit besörjd vid de offentliga läroverken, och det, hvarpå man
önskade att den hädanefter skulle bestridas, och efter det sednare
formerades Elementarskolan. Denna skola säger Etsk. har rättfär¬
digat de förhoppningar det nya skolsystemets vänner hyste, samt
tillvunnit sig allmänhetens förtroende. Jag har icke full känne¬
dom i detta ämne, känner icke eller till alla delar i Elementarsko¬
lan, men jag skulle likväl icke tro, att den, ehuru förtjenstfull
den visat sig, likväl genom sin erfarenhet ådagalagt, att den un-
dervisningsmethod, som der begagnas, är den, bästa. Elemen¬
tarskolan har visserligen skickat till, Academien ganska skickliga
lärjungar, men deras antal har varit ganska ringa, och jag skulle
tro, alt -/o gå derifrån utan att hafva genomgått de högre classer-
na; men man bedömmer Elementarskolan endast af de få, som
komma till Academien, hvilka jag likväl tror till en del hafva
varit hvad man kallar drifhusplantor. Större delen af dem dere¬
mot, sorn hafva genomgått hela cursen af ett allmänt läroverk,
äro gemenligen praktiskt dugliga menniskor. Man fordrar af ett lä¬
roverk ej att dana en och annan utmärkt menniska, utan alt mängden,
som der inträder, skall blifva till sina förmögenheter utvecklad.
Delta tror jag också är händeisan med; våra allmänna läroverk.
Jag tror, att åtminstone f af dem, som gått igenom dessa läro¬
verk, kunna motsvara allmänhetens billiga fordringar, ehuru en
allmän bildning visst ej kan vinnas, blott genom de lägre lärover¬
ken, utan i förening med ett par års vistande vid Academien.
För att icke allt för mycket vidröra de efterföljande punk¬
terna innan de särskildt föredragas, sä hemställer jag blott till Hr
Gr. o. Landtm, och Ståndet, huruvida icke de skulle finna en
äterremiss lämplig, i förhoppning att Utsk. då skall anse tillräck¬
ligt att lill R. St. föreslå, att R. St. ingå till K. M. med den
anmälan, att R. St. fortfarande fästa en stark uppmärksamhet på
en förbättring af de allmänna läroverken och en ändamålsenlig
förenkling af desamma, samt att R. St. med tillförsigt emotse,
alt K. M., enligt sitt nådiga löfte, ville till kommande Ständer öf¬
verlemna ett förslag till läroverkens reorganisation. -
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: 1 likhet med hvad näst
föreg:de talare yttrat, vågar äfven jag föreställa mig, att den frå¬
ga, som är föremål för närvar, belänk., icke ulgör ett så beskaffadt
ämne, som kan och bör ligga inom Ekon.Utsk:s territorium. Jag
kan icke föreställa mig annat, än att sådana frågor, som hvila pä
rent vetenskapliga grunder och rent vetenskapliga undersökningar,
omöjligt böra falla under R. St:s omedelbara pröfning, och ännu
Den 1 Februari f. ra.
21
mindre utgöra ämne för Ekon.Ulsk:s handläggning. Jag kunde
således icke, då jag vid riksdagens början hörde qn motion ifrån
detta rum remitteras till nämnde Utsk., föreställa mig annat, än
att Utsk. skulle taga hufvuddragen af de deruti gjorda påstående¬
na i betraktande och derefter till R. St. hemställa, det R. St.
måtte hos K. M. göra den eller den anhållan, utan att dervid
blottställa sig för att begå sådana misstag, som man alltid måste
begå, när man utan behörig underbyggnad gifvet' sig in på de
verkliga vetenskapernas område. Jag nekar icke, att de förbät¬
tringar i de allmänna läroverken, hvilka Utsk. genom detta be¬
tänk. åsyftar, äro både af behofvet påkallade och möjligen äfven
ändamålsenliga, om de kunna urskiljas ifrån hvarandra; men här¬
utinnan ligger, i min tanka, det starkaste beviset derpå, att
Ekon.Utsk. icke är denna sak, om jagså vågar uttrycka mig, vuxet,
då Utsk., på grund af en motion af Hr Ekholm ifrån BorgareSt.,
företagit sig att tillstyrka den högre lärdomsskolans, d. v. s. gym¬
nasii, och den lägre lärdomsskolans sammanblandande till en enda
skola, hvilket jag för min del vågar föreställa mig icke vara myc-
cket ändamålsenligt, och då Utsk. sedermera sammanblandar den¬
na fråga med en motion af en ledamot i PresteSt. Dervid före¬
kommer det för mig i högsta grad betänkligt, att det här förkla¬
ras, att icke mer än en skola bör i samhället finnas, utom folk¬
skolan, och att i denna skola skulle medborgare, som framdeles
vilja inträda uti hvad yrke, hvad samhällsclass som helst, erhålla
en hvad man kallar allmän humanistisk bildning, för att på den¬
samma grundlägga sin ekonomiska och intellectuella fortkomst.
Denna åsigt i undervisningens theorier och i sättet att bilda en
stats offentliga läroverk, har under ett eget namn på sednare ti¬
der gjort sig gällande i Tyskland, der den blifvit kallad det phi-
lantropiska systemet och ställt sig i uppenbar strid emot hvad man
ä andra sidan kallar den classiska lärdomens skolsystem. Nu har
det visat sig, alt de skolor, som efter det philantröpiska systemet,
i synnerhet i norra Tyskland, under loppet af från och med år
1820 till och med år 1S30, äfvensom i Preussen blifvit organi¬
serade, och der, på sätt Utsk. yttrat sig, de båda bildningslinier-
na äro förenade i en enda skola, hafva befunnits vara i sjelfva
verket opraktiska och overkslällbara, samt icke ledande på långt
när lill de resultater, hvilka man dermed från början hade afsett.
Det har då visat sig, att första uppkomsten till denna åsigt icke
var annat än ett oredigt begrepp om hvad man i allmänhet kal¬
lar mensklig hildning, hvarom de Europeiska folken först erhöllo
kunskap genom en närmare bekantskap med den gamla Grekiska
och Romerska bildningen. Då försökte man, huruvida det icke
skulle vara möjligt att på de moderna staterna inympa en så be¬
skaffad universel mensklig bildning, och genom skolorna åt den
uppväxande ungdomen meddela densamma. Detta tycktes i bör¬
jan vara en sann och vacker ide', och omfattades af de flesta upp¬
lysta och menniskoälskande män i norra Tyskland med mycken
ifver; men man hade glömt en sak, som man sedermera varse-
22
Den 1 F e b r u a r i f. m.
blef, nemi. att det icke gick an alt inympa en så beskaffad cul-
tur på medlemmar af ett samhälle, i hvilket egentligen det of¬
fentliga lifvet hade helt och hållet försvunnit. Det är för oss alla
bekant, att hvad man kallar det offentliga lifvet försvann efter de
gamla republikernas undergång, och gömde sig inom de lärdas
boningar, samt förhlef endast ett föremål för historikerns forsk¬
ningar. Sedan det offentliga lifvet i Staten upphört, sedan bok¬
tryckerikonsten hade infört skriftliga oell tryckta meddelanden, i
st. f. de muntliga vid offentliga sammankomster, och då lagstift¬
ningen bestämdes mera efter lagkunnigas och juristers samman¬
träden och begrundanden, än efter folkets omröstningar på forum,
så antog äfven karakteren af de egentligen bildade medborgarnes
bildning en helt annan natur än den förut hade haft, och det
befalis, att den moderna bildningen är i delta afseende så olika
med den gamla rent menskliga bildningen, att vi i mer eller min¬
dre 'mån nödgas uppgifva hoppet, att någonsin uppnå den i sin
fullkomlighet, och det enda man kan trösta sig med är, att man
åtminstone partielt kän vara förvissad om, att en eller annan del ’
blifva de gamla folkens likar och kanske deras mästare. Det är
denna åsigt, som ligger till grund för förslaget, att förena de hegge
s. k. bildningslinierna inom en enda skola. Våra förfäder, som
på 1600-talet med så mycken frikostighet och sakkännedom grund¬
läde de Svenska läroverken, förstodo ganska väl att skilja emellan
båda dessa bildningslinier, och Regeringen uttryckte särskildt, att
för att tillfredsställa de egentligen praktiska näringsidkarnes eller
borgarnes behof, så inrättades apologislskolorna. Nu hafva i sed¬
nare lider de lärda skolorna vunnit en stor förkofran. Det är
sant, att många ofullkomligheter ännu vidlåda dem; men den sto¬
ra olägenheten består deruti, att apologistskolorna icke hafva följt
med sin tid, och jag nödgas erkänna, all jag för min del mäste
tillskrifva lärdomsskolornes egna styrelser detta missförhållande och
det obehag, som de nu erfara genom det steg, som nu möjligen
vinner R. St:s och K. M:s bifall. Della hafva de i min tanka
sjelfva vållat, ty hade de med samma ifver och samma nit om¬
fattat apologislskolornas utbildning, hade de varit betänkta på att
vid universiteterna se sig om efter skicklige apologisllärare, så att
elever ifrån apolgislskolan möjligen hade kunnat komma och an¬
mäla sig till de högre classerna vid krigsacademien och infinna
sig vid technologiska institutet, behörigen underbyggde i mathe-
matik, i lefvande språk, i geographi och historia; jag skulle väl
då hafva velat se om Ekon.Utsk. hade afgifvit ett betänk, lill 11.
St. af det innehåll, som det förevar., med förslag att sammanslå
de båda bildningslinierna till en skola. Alt vilja hafva honom,
som i en framtid skall föra filen eller förestå en verkstad, att i
sin barndom sitta bredvid den, som läser Grekiska och Latin, hvar¬
till tjenar detta? Hvad nytta har han af denna atmospher? Hvad
nytta har han deraf, att i samma hus, under det han läser sin
geometri eller historia, andra bredvid honom läsa sin Grekiska
eller Hebreiska? Hvartill tjenar en sådan sammanblandning? I
Den 1 Febru-ari f. m.
23
min lanka icke till något annat, än att förderfva båda skolorna;
och om det någonsin kommer att hos oss verkställas, så skall det
troligen icke lyckas bättre hos oss än i Tyskland.
Jag vill icke längre trötta R. o. Ad. med något anförande i
denna fråga. Jag har kanske någon liten erfarenhet i det ämne,
sorn den afhandlar; men jag vill visst icke lägga mig emot hvil¬
ken behandling som helst af betänk. Vill R. o. Ad. bifalla det,
så är jag ölvertygad om, att K. M. icke derföre ändrar det gamla
skolsystemet, och om R. St. afslå betänk., så är jag lika öfverty-
gad, alt K. M. icke derföre uraktlåter att vid de gamla skolorna
göra de förbättringar, som ovedersägligen behöfvas, isynnerhet hvad
apologistskolorna beträffar. Jag hade väntat mig, alt Ekon.Utsk.,
i anledn. af de inkomna motionerna, skulle hafva tagit närmare
kännedom om skolväsendet i allmänhet, och till följd deraf före¬
slå åtgärder till apologistskolornas behöriga ordnande. Hvar och
en hade då sina fordringar uppfyllda, och Utsk. hade med skäl
kunnat förelägga R. St. de brister, som, i min tanka, finnas i
dessa skolor. Alt sammanblanda båda bildningslinierna är enligt
min erfarenhet och efter mitt begrepp alldeles olämpligt, och in¬
gen tager mig ur den öfvertygelse!!, emedan jag anser delta lika
obestridligt, som att två gånger två är fyra.
I afseende åter på den ambulatoriska ämnesläsningen må det
vara Ulsk. förbehållet alt hafva aprofonderat de philosophiska åsig-
terna. Jag vill icke dömma derom. Jag bar erfarenhet af den
undervisningsmelhoden och har högsta aktning derför; men ehuru
jag således har kärlek för hvad Utsk. i detta afseende har tillstyrkt,
sä vågar jag likväl icke, såsom ledamot af ett RiksSt., tillstyrka
densammas antagande i våra allmänna skolor.
Gr. Frölich, David; Det torde måhända anses mindre be?
hörigt af en person, som dels icke är prest, dels icke nu åtmin¬
stone kan prestera några qvarlefvor af ett längesedan förmultnadt
testimonium academicum, att uppträda i en fråga, som, enligt de
tvenne föreg:de talarnes omdöme, icke borde behandlas af dem,
som icke derom ägde full sakkännedom. Icke destominde tager
jag mig friheten att göra några anmärkrur emot de värde talar¬
nes yttrande, i den mån det förefallit mig, dels att det råder
lemligen mycken inconseqvens uti deras yttranden, dels att de be¬
handlat saken nog ensidigt. Man skulle till och med nästan kun¬
na säga, alt den förste värde ledamoten, som yttrade sig i denna
fråga, och som lade Hr Doctor Wallins reservation till grund för
sin bevisning, liar ingått i undersökning om värdet af presterska-
pet, i st. f. alt bedömma det förevar, betänk. Ilan har gifvit oss
tillkänna sin opinion om presterskapets allmänna bildning på ett
sätt, som skulle denna bildning vara ett föredöme för natioqen i
sin helhet. Utan att för min del säga någon ling till klander
emot Svenska presterskapet, torde det dock tillåtas mig förklara,
alt jag anser deras bildning vara hufvudsakligen presterlig, och
icke i allo så nationel, som Svenska folket kunde önska och for¬
dra. Jag tror mig härvid icke uttala någon enskild opinion, ulan
24
Den 1 Februari f. m.
vädjar till den sedan längre tid qvarstående och ofta af folket och
R. St. yttrade önskan om förändring, icke allenast uti det pre-
sterliga, utan isynnerhet i det fack, som man kan säga rationel!;
alldeles icke hör till det presterliga, nemi. uppfostran. Under så¬
dana förhållanden torde det vara nog mycket för en enskild le¬
damot att vilja såsom ledning för R. St. och för hela nationen
förklara, att det är bäst att låta allt förblifva vid det gamla, eme¬
dan presterua derom äro de bästa domare, och emedan de äga
den bildning, som kan bäst meddelas lill det öfriga folket. Jag
lemnar likväl deras opinion i sitt värde, som tro, att Svenska fol¬
kets bildning i närvar, stund är ett tillräckligt prof pä den för¬
träffliga beskaffenheten af den bildning, som vi fått af de gamla
läroverken, såsom de blifvit styrda af consistorierna och der be¬
fintliga prester. Jag vill ytterligare reservera mig emot hvarje
sådan tydning af mina ord, som skulle kunna innefatta ett klan¬
der emot presterskapets bildning, såsom prester. Jag tror, att det
är icke först nu, som nationen, efter de nya tidernas ideer och
menniskoslägtels utveckling, fått begrepp om en annan bildning
än den egentligen preslerliga och den del af läroämnena, som af
presterna pä ganska goda skäl blifvit hufvudsakligen inskränkte lill
de classiska språken och några få praktiska vetenskaper. Jag tror,
att det är det allmänna behofvet af bildning, som framkallat de
opinioner, som redan börjat yttra sig om nödvändigheten af än¬
dringar i våra undervisningsverk.
Den förste värde talaren har sagt, att ändamålet med upp¬
fostran skulle vara att vinna färdighet i att lala och skrifva. Jag
tror likvisst, att han förbigått en högst märklig omständighet,
nemi. förmågan att länka. Talandet och skrifvandet kunna vara
högst ypperliga och länka’t icke dessmindre ganska klent. I alla
fall, utan att inlåta mig i en så vådlig undersökning, der det är
omöjligt att bevisa någonting visst, tror jag dock, att man icke
behöfver, såsom den sednare talaren, förklara, att det är omöjligt
alt begripa hvad som till uppfostran och undervisningen rätteligen
hörer, så framt man icke är vetenskapligen bildad. Det har vi¬
sat sig och jag väntade genast, att den siste värde talaren skulle,
genom sin slutmening och sin hänvisning till den satsen, att två
gånger två är lika med fyra, hafva hufvudsakligen i minnet den
exacta vetenskap, uti hvilken vi alla känna att han äf sä utmärkt;
men jag tager mig friheten att erinra, om det icke är en all¬
män opinion i landet om behof af förbättring i uppfostringsver-
ken, som möjligen för närvar, är mera utbredd öfver folket än
öfver de s. k. egentliga vetenskapsmännen, nemi. kännedomen om
nutidens behof af utveckling i alla riktningar, känslan af detta
behof och omdömet om det praktiska, hvilket de theoretiskt ut¬
märkta vetenskapsmännen alldeles sakna.
Den ledamot, som först yttrade sig, har medgifvit bristen på
skickliga lärare, och deruti ungefärligen har äfven den siste värde
talaren instämt. Det vöre då verkligen roligt nog att få veta
huru de värde ledamöterna kunnat låta de begge begreppen sam¬
man-
Den 1 Februari f. m.
25
mänsta med hvarandra, att våra närvar, lärdomsskolor äro så för¬
träffliga och att det är en så allmän brist pä skickliga lärare.
Mig synas de derigenom hafva råkat i ett dilemma. Antingen
skall det vara ett gifvet och bestämdt bevis på lärdomsskolornas
förträfflighet, att det finnes en mängd skickliga lärare ibland pre
sterna och andra, som icke velat taga kappan och kragen, eller
också måste det vara ett bevis emot dessa skolors förträfflighet, att
det är en så allmän brist på skickliga lärare. Den förste värde
talaren har sedermera öfvergätt till en undersökning af Elementar¬
skolan, som jag icke vill upptaga till besvarande. Jag förmodar,
att det må vara någon annan, som gör det. Han har kallat de
elever, som blifvit skickade derifrån, drifhusplantor, och endast vid
detta ord vill jag fästa mig, emedan jag anser, i motsats deremot,
de elever, som gå ifrån de öfrige offentliga läroverken, icke hafva
blifvit drifna alls, och detta är således en annan ytterlighet.
Ilr Bråkenhjelm har med egna ord, som jag genast uppskref,
förklarat, att han icke nekar, alt de af Ulsk. föreslagna förändrin¬
gar äro af behofvet påkallade och möjligen nvliiga. Della ut¬
tryck har han väl sedermera så förklarat, att det egentligen skulle
gälla apologistskolorna, men då den värde ledamoten så synbarligen
utbredde sig öfver ett fält, der jag icke vill neka, att han äger
mycken kännedom, nemi. om Tyska skolornas nuvarande beskaf¬
fenhet, sä vill jag endast säga honom, alt jag i min tanka icke
kunde i detta omförmälande af de Tyska skolornas beskaffenhet,
linna någon fullgiltig grund för hedömmande af detta förhållande.
Icke eller kunde jag undgå att finna, alt den värde talaren be¬
tydligen misstagit sig, angtde orsakerna hvarföre någon förändring
uti det gamla systemet der ägt ruin, nemi. helt och hållet politi¬
ska orsaker; dä man allt för väl känner, att i Preussen har det än¬
nu icke lyckats folket att betydligen inverka pä sin absoluta Regerings
äsigter, och man icke behöfver hafva gjort sig särdeles underrät¬
tad om den nuvar. Preussiska Regeringens styrelsesystem för att
finna att det går ut på att snarare draga nationen tillbaka till
hvad den var för 300 år sedan, än att föra den framåt, åtmin¬
stone i sådana saker. Jag lemnar helt och hållet det ekonomiska
af frågan åsido; men det har hört till samma ledamots subjectiva
mening att tillika förklara, det vära förfäder med så stor sakkän¬
nedom ordnade skolorna pä det sätt, som de nu äro inrättade.
Denna sats är för mig icke ny, utan framställes ofta af dem, som
uti allt vilja motsätta sig alla reformer. De anse alllid vära för¬
fäder vara klokare än den nu lefvande generationen. Att anställa
en exact jemförelse emellan den försvunna generationen och den
närvarande är, såsom hvar och en inser, omöjligt, och af denna
omöjlighet härleda dessa personer ett argumentationssält för att
emotsälta sig hvarje reform. För min del har jag sä ofta hört
detta och trott mig finna, hvad man skulle kunna kalla, ulan
ohöfviskhet, bara fraser deruti, att jag icke anser att Ståndet der¬
vid bör fästa någon uppmärksamhet. Visserligen voro våra för¬
fäder ganska käcka och kloka män; men att vilja neka den nu-
7 H. 4
26
Den 1 Februari f. m.
varande generationen större kännedom i detta ämne, torde ieke
numera böra erkännas såsom ett axiom, fastän det icke kan in¬
passas i den siste värde talarens mathematiska vetenskap.
Sedan jag nu yttrat mig öfver de egentliga skälen, hvarpå de
båda talarna fotat sin anhållan i sak, så kan jag icke undgå, att
i allmänhet reflectéra öfver hvad som blifvit sagdt om Ekon.Utsk.
och om dess obehörighet och oförmåga att behandla detta ämne.
Det tillhör icke mig att taga Ekon.Utsk. i försvar, men det till¬
hör mig, såsom ledamot af representationen, att fälla ett allmänt
omdöme öfver alla våra Ulsk., och jag vet i sanning icke alt det¬
ta Ulsk. har visat sig på något sätt mindre qvalificeradt att upp¬
daga de dit remitterade motioner än de öfriga Utsk:n. Jag skulle
tro, att om det vore i allmänhet rätt att, såsom man säger, slå
personer öfver en bank, man skulle kunna tilldela Ekon.Utsk. sam¬
ma testimonium academicum, som de öfriga Utskm. Det särskilda
förhållande äger dock rum uti Ekon.Utsk., att detta Utsk. är i den
lyckliga belägenheten, att icke hafva annat än hvad man kallar
önskningsmål alt behandla. Hvad som föreslås, veta de med viss¬
het skall blifva af en vis och välvillig Regering ytterligare gran-
skadt, hvilken icke behöfver fästa sig vid några §§ uti deras för¬
slag, ulan är fullkomligt oförhindrad att deraf ändra eller antaga
så många som den behagar. Jag skulle derföre tro, att, äfven
med antagande af den förutsättning de värde talarne gjort, och
hvarom de synas hafva varit särdeles angelägne att förena sig med
reservanterna inom Ulsk., Ulsk;s arbete icke hör mera i delta
än andra ämnen fördömmas, helst det i alla fall, såsom jag tror,
alltid blifver angenämt och upplysande för Regeringen, att få kän¬
na hvartåt nationens önskan är riktad, då nemi. Regeringen allt
för väl vet att man icke fordrar, att den skall anse sig hunden
vid denna önskan. Nu har Hr Bråkenhjelm egentligen yttrat sig
om nödvändigheten af att få apologistskolorna annorlunda inrätta¬
de. För min del kan jag icke anse det vara annat än en högst
obetydlig del af hela frågan alt reformera apologistskolorna. Pä
detta sätt skulle de gamla classiska ämnenas exclusiva läsande och
den gamla föråldrade lactiken vid denna läsning, ulan alla consi-
derationer till samhällets nya skick, anses vara riktigt och fullt
tillräckligt. Sådan är den conclusion man nödgas draga af Hr
Bråkenbjelms sats, och ehuru jag visst icke vill neka honom det
omdöme om erfarenhet, som han behagat gifva sig sjelf, så vågar
jag likväl tro, att detta möjligen icke kan blifva den större all¬
mänhetens opinion om saken.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag har här hört några
talare förespegla oss vår oförmåga att kunna hedömma ett sådant
ämne, som nu är under öfverläggning, och nästan håna Ekon.¬
Utsk. för det att detsamma ens vågar bjuda till att deröfver yt¬
tra sig. Detta borde visserligen afskräcka mig ifrån att här upp¬
träda; men jag har antagit vanan att icke låta afskräcka mig så lätt,
och jag tror, att just i detta ämne äro de s. k. lärde de sämsta
domarne. De befinna sig in i sjelfva focus af strålarne och kun¬
Den 1 Februari f. m.
na derföre icke bedömma beskaffenheten af den eldstad, hvarifrån
ljuset utgår. Jag kommer ihåg en af de sljernor, som ifrån Up¬
sala spridde sitt ljus öfver hela verlden, nemi. Linné. Han var
så dålig i Wexiö skola, att han fick det rådet att aflägsna sig
derifrån och taga till lästen eller något annat handtverk. En annan
stjerna, som ifrån Lunds academi har spridt ljus åtminstone öf¬
ver fäderneslandet, nemi. Lagerbring, var sä klen uti sina lärda
studier, att han aldrig kunde erhålla magislerkransen, ehuru man
vet huru ganska medelmåttig man kan vara och ändock erhålla
den utmärkelsen.
Man har sagt, att presterskapet vore de enda behöriga do¬
mare i detta ämne. Men låtom oss dä betrakta hvad det är för
classisk lärdom, som de hafva insupit. För att blifva prest for¬
dras i lärda studier icke mer, än att hafva läst litet af Cicero,
Livius eller på sin höjd af Virgilius eller Horatius.- 1 Grekiskan
fordras det att kunna explicera nya Testamentet, och i Hebreiskan
fordras det icke så mycket sorti en judegosse vid 10 års ålder kan
prestera, nemi. att läsa innantill några psalmer eller några capi-
tel i någon af Mose böcker. Dertill inskränker sig egentligen de¬
ras lärda bildning i allmänhet.
Man har sagt, att vi hade ingen erfarenhet i sådana ting,
emedan vi icke sjelfve hafva varit lärare och derföre icke kunde
bedömma dessa ämnen. Men i st. f. att resonnera in abstracto
eller i allmänhet om dessa ämnen, vill jag blott taga mig frihe¬
ten att gifva ett litet utdrag af min egen bildningshisloria. Vid
tio års ålder hade jag njutit privat undervisning och blifvit inta¬
gen i Wexiö skola i den s. k. 3:dje classen. Efter ett är blef jag
uppflyttad i den 4:de classen och efter två års vistande i denna
class ansågo mina kamrater mig vara en af de bästa i Latin och
Grekiska. Men en nykommen biskop ville vara sträng i examen,
och han examinerade i en theologi på Latin, som kallades Ilepe-
titio theologica, hvars innehåll ingen gjort sig mödan lära oss för¬
stå, utanlexor, som hade blifvit lästa en föregående termin. Jag
stapplade pä några ord, och fick blott derföre qvarstanna i classen.
Detta grämde mig mycket, och min far var nog svag att låta
mig få min vilja fram och komma ur skolan. Sålunda kom jag
vid 13 års ålder ur skolan till en reg:ts-skrifvare, för att lära
räkna och skrifva. Efter ett år kom jag till en häradsskrifvare,
för att lära hvad som åtföljer denna syssla, och var i detta slaf¬
veri ett och ett halft år. Emedlertid hann jag att tillräckligt
glömma den lilla Latin och Grekiska, som jag lärt i Wexiö.
Men vid 16 års ålder fick jag tillfälle att komma lill Lunds aca¬
demi för att lära lefvande språk och arithmetik, för att kunna
komma i handel. Der var jag ett år, under hvilken tid jag lär¬
de mig försvarligt Franska och Tyska samt mycket väl arithme¬
tik samt att någorlunda läsa Engelska innantill. Det yppade sig
likväl icke någon möjlighet för mig att komma in i handel, och
mina tillgångar tilläto mig icke att vara längre i Lund, ulan dä
måste jag ut att läsa för barn, och det var naturligtvis icke an¬
nat än små barn, jag kunde läsa för, isynnerhet litet Franska,
28
Den 1 Februari f. ra.
och Tyska. Der var jag fyra år på ett ställe, men då blefvo bar¬
nen mig öfvervuxna. Då kom jag till ett annat ställe, der det
fans ännu mindre barn, der jag var ett år. Jag var då 22 är
gammal. Då kom jag lill Lund och tick en acaderaisk condition.
Jag lick en helt ung discipel, som var ett genie, så att jag mäste
arbeta mycket, blott för att kunna följa med honom. Dä skulle
jag läsa Latin, i hopp att kunna taga en juridisk examen. Nu
hade jag under liden lärl mig mycket väl Franska och Tyska och
temmeligen väl Engelska samt kunde obehindradt läsa äfven gam¬
mal Franska. Under sådana förhållanden började jag läsa Latin
för Professor Lindfors. Inom några dagar sade han: ”Ni kan mer
Latin än ni behöfver för att blifva jurist.” Jag beslöt då att gå
den medicinska vägen, och på två är tog jag den philosophiska
graden, d. v. s. philologiae och philosophiae caudidatexamen, utan
något admittitur och med åtminstone 5 cura laude. Efter ytter¬
ligare tvenne år tog jag min licentiatexamen och skref min gra-
dualdisputation sjelf, samt utgaf och försvarade på de följande 3
åren ytterligare fyra latinska dispntationer.
Jag har sålunda en erfarenhet om båda methoderna, både
den gammaldags och den som jag skulle önska antagen, och jag
kan försäkra, att Latinet blir lika så lätt som Tyskan eller Fran¬
skan, när man kan de andra språken förut. Med språkstudier för¬
häller det sig så, som Herrarne torde veta, att det första språket
alltid är det svåraste, men sedan blifva de följande allt lättare och
lättare. Om man sålunda börjar med del lättaste främmande språk,
som för oss är Tyskan, såskola sedermera Franskan, Engelskan och
slutligen Latinet blifva lika så lätta alt läsa, sorn något af de an¬
dra. Jag kan derföre icke annat än fägna mig åt, att Ekon.Ulsk.
har gjort något för att komma ur fläcken med våra gamla läro¬
verk. Långt ifrån att anse Utsk. hafva gått för långt, skulle jag
önskat, att det hade gått ännu längre, och tagit ut steget riktigt. Och
jag måste bekänna uppriktigt, att när jag läste detta i mitt lycke
mycket väl skrifna betänk., så hoppades jag komma till mycket ra-
dicala resultater, och blef mycket förundrad att finna, att Utsk.
stannat pä halfva vägen. Efter min erfarenhet icke blott pä mig
sjelf, utan äfven på de barn, jag haft att göra med, så är det två
ting, som nedtynga och förlama Svenska barnasinnet. Det ena är
den Latinska grammatikan och det andra vår Svenska cateches.
Att vilja börja med grammatikan är en tokighet. Hvad är gram¬
matikan annat än ett språks philosophi? Alt vilja lära ett barn
att philosophera öfver ett språk, hvars glosor det icke har något,
förråd af, är löjligt i högsta grad. Jag vill icke att man skal!
lära ett barn någon grammatik förr än det kommit till 12 å 13
års ålder, och ännu mindre sätta Latinska grammatikan i han¬
den på ett 9 eller 10 års barn. Det samma säger jag om cate-
chesen. Jag har vid flera riksdagar motionerat, att någon bättre
lärobok i religion borde utfinnas än vår cateches, uti hvilken
barnet kastas in i mysterier. Det får lära att Gud till sin varelse är
en aude, utan att vidare veta något om honom, Om det deremot
finge i sin band en bok, hvaruti det finge ett begrepp om natu¬
Den 1 F e b r u a r i f. m.
29
rens förunderlighet, såväl i det lilla som i det stora, och att Gud
vore det oändliga väsende, sorn gifvit denna natur dess tillkomst;
så finge det något föremål för sin tanka, och då kunde det få nå¬
got begrepp om Skaparen. Jag har haft en särdeles olycka här¬
utinnan. Vid en riksdag hade jag skrifvit en motion i detta äm¬
ne och communicerat den med många af det Högv. Ståndet, en
och en i sänder, och till och med en af de högst uppsatte, som
sjelf ulgifvit en cateches. Ue erkände alla riktigheten af min idé,
men när de kommo tillsammans i Ståndet, var det blott en eller
tvä, som yttrade sig till försvar för min åsigt, Dermot tror jag,
att religions-undervisningen borde börjas med en god Biblisk hi¬
storia; men den fä barnen icke lära förr än långt efteråt, se¬
dan de fyllt minnet med hela den för dem alldeles obegripli¬
ga catechesen.
Oaktadt jag således icke är till fyllo nöjd med hvad Utsk.
har föreslagit, så är jag likväl glad, att den tunga sten, som sä
länge legat jordfast, har kunnat blifvit litet rubbad, och om man
icke kan nu fä bort honom alldeles, så hoppas jag att det fram¬
deles skall lyckas. Om betänk, icke bifalles, så anhåller jag
om återremiss, samt att de aumärkmr jag gjort, mätte fä lill
Utsk. medfölja.
Hr Hjerta, Lars: Oaktadt tiden är långt framliden och
oaktadt jag föreställer mig, all inom delta Ständ en stor pluralitet
kommer att finnas för bifall till Utsk:s betänk.; så äro dock nå¬
gra af de anmärkn:r, hvilka här blifvit framställda, så beskaffade,
att jag icke kan undgå att besvara dem, emedan satserna deri kun¬
na hänföras till många andra ämnen än det nu förevarande. En
värd talare har, såsom äfven af andra före mig blifvit anmärkt,
bestridt R. St:s rättighet att befatta sig med detta ämne, emedan
saken skulle stödja sig pä fullkomligt vetenskapliga grunder, hvar¬
om R. St. icke skulle vara competente att yttra sig. Vi vete alla
ganska väl, att det är mycket vanligt, så snart man inom detta
Hus vill affärda en sak, utan att göra något dervid, att förklara,
det R. St. icke äro competente tili dess bedömmande; men sä vi¬
da ett skäl härtill skulle hemtas ifrån det argument, sorn den vär¬
de talaren har framställt, så ber jag alt fä fästa den värde tala¬
rens och Ståndets uppmärksamhet derpå, att det finnes intet äm¬
ne, med den mest praktiska tillämpning, som icke i sjelfva verket från
början hvilar pä rent vetenskapliga grunder. Är det frågan om
huru en bank skall styras, sä bör dess afgörande naturligtvis hvi¬
la pä kunskaper i financeläian. Ar det fråga om en ändring i
de borgerliga eller politiska lagarna, sä måste den bero på de be¬
grepp, hvilka ytterst hvila på den philosophiska forskningen
och läran om det borgerliga samhällets grunder, hvilka äro de
djupaste af alla spekulativa vetenskaper. Är det fråga om en lull-
afgift eller annan beskattning, så beror den till en stor del pä
åsigterna i nationalekonomien och kameralvelenskapen. Det fin¬
nes icke någon gren af menskligt vetande, som icke hvilar på nå¬
gon vetenskap; och likväl har man hos fria folk icke ansett re¬
30
Den 1 Februari f. m.
presentationen någorstädes vara utesluten för att befatta sig med
sådana ämnen. Således förstår jag icke, hvarföre denna fråga
särskildt nu skall behöfva på mera rent vetenskapliga grunder än
någon annan behandlas, eller för vetenskapens skull afvisas. Det
borde åtminstone vara ett åliggande för den värde talaren att upp¬
gifva den vetenskap, som här bör läggas till grund. Han vill må¬
hända säga, att det är den pedagogiska vetenskapen; men denna
vetenskap har då redan, långt för detta, varit afhandlad hos R.
St., såsom äfven andra talare yttrat.
En värd talare har sagt med ironisk mening, att de nu af
Utsk. föreslagna methoder, i Preussen fått namn af philanthropi-
ska. Detta anser jag icke vara något skäl till deras fördömman-
de; jag tror fastmer, att de vore ett mycket skymfligare namn, om
man skulle gifva dem ett epithet af motsatt egenskap. En värd
talare har sagt, att den moderna bildningen är så olika med dea
gamla rent menskliga hos forntidens folk, att man icke kan haf¬
va hopp om att komma dit tillbaka. Säkerligen hafva dessa folk
stått högt uti de ämnen, i hvilka de underviste; men icke har
jag någonsin hört, att deras elementarundervisning hufvudsakligen
var baserad pä att studera de språk, som då hos dem måhända
tillhörde de döda. Hvad den värde talaren har yttrat om, att
vära förfäder förstodo att skilja emellan de båda bildningslinierna,
torde till en viss grad innefatta ett misstag. Om man går till¬
baka 40 ä 50 är, så fans icke då apologistskolan, som är en ska¬
pelse af den sednare tiden. I den gamla tiden deremot var för¬
hållandet sådant, att då undervisning särskildt gafs i något af de
ämnen, som nu tillhöra apologistskolan, så fans det endast en sär¬
skild class för dessa ämnen. En annan värd talare har anfört,
såsom ett skäl emot Ekou.Utsk:s betänk., att han tror, att hvar
och en skola kan bilda skickliga män. Detta är en allmän sats,
som icke lärer bevisa någonting i den nu specielt förevarande
frågan; men jag tror likväl, att den värde talaren mäste billigtvis
tillstå, att efter de methoder, som begagnas vid de olika skolorna,
så kunna mer eller mindre skickliga män bildas. Han har ock¬
så talat om, att de nuvarande lärda skolorna egentligen åsyfta att
producera praktiskt dugliga menniskor. Jag skulle i motsats mot
honom tro, att om det är något att anmärka emot de nuvar. lä¬
roverken, så är det just att de sakna det inre elementet, som
tjenar till att bilda praktiskt dugliga menniskor. Vi veta ganska
väl, att det är en vetenskap, som hvar och en anses behöfva, då
han inträder ur skolan i det praktiska lifvet, den vetenskapen
nemi. huru han skall sköta sig sjelf för sin utkomst. Det är den¬
na vetenskap, som endast ganska få af de lyckligast lottade kun¬
nat förvärfva. Jag hemställer till dem ibland Ståndet, som haft
en längre erfarenhet, såväl af de lägre undervisningsverken, som af
lifvet vid universiteterna, olli icke de nuvarande behofven till
en viss grad a'ro sådana, att det academiska lifvet ingalunda är
någon tjenlig förberedelse i den vägen, och att den, som kommer
ifrån academien och kastar sig in i det praktiska, ganska väl kän¬
ner saknaden af en sådan förberedelse. Utan att anklaga någon
Den 1 Februari f. m.
31
dass, tror jag, att litet hvar skulle kunna göra den erfarenheten,
att det ganska ofta inträffar, att då ynglingar komma in ifrån aca-
demien i de civila verken, för att ingå i Statens tjenst, så visar
det sig, att de från academien medföra, jemte sina examenskun-
skaper, vissa sådana vanor och begrepp, som göra, att de i för¬
sta början få först och främst genomgå en fullständig curs ånyo,
för att lära sig ordning och arbetsvana. Jag hemställer till hvar
och en; om icke just detta till och med har gifvit en icke ringa
anledning lill den öfvervigt, som det militäriska ståndet på de si¬
sla 30 åren har tagit i det allmänna lifvet, derföre att, utan att
för öfrigt uppställa bildningen hos denna dass till jemförelse med
andras, så kan man icke neka, att genom den disciplin och den
exactitude, som är införd inom detta stånd, dess medlemmar ofta
hafva blifvit skickligare att bestrida vissa befattningar, hvad punkt¬
lighet och påpasslighet beträffar, än andra. Det kan svårligen ne¬
kas, att ett af de största behof för hvarje samhällsmedlem, är, att redan
frän början få någon ide' om sådana saker, hvarigenom han kan reda
sig med de många yttre förhållanden, hvilka möta honom när han ut¬
går ur skolan, och att det är en olycka om han dervid står hand¬
fallen. Jag tror, att hvar och en skall medgifva, att våra nu¬
varande skolor och academier utgöra de minst tjenliga plantskolor
för att bibringa denna egenskap, och att hvad en lärd och aca-
demicus än kan hafva reda pä, så finner man likväl ganska ofta,
att det är förenadt med en viss tafatthet i sådana ämnen, som
likväl hvar och en behöfver att känna, för att taga sig fram i den
härda striden för sin framtid. Jag medgifver visserligen, alt då
ynglingen kommer lill academien, så är lian redan vid så pass
stadgad ålder, att bans omdöme bör kunna vara utbildadt, och
alt han någorlunda bör kunna sköta sig sjelf; men om sådant det
oaktadt icke sker på det sätt, som både föräldrar och det allmän¬
na skulle önska, sä härrör det hufvudsakligen från en vana, en
tradition, som medföljer ifrån de lägre läroverken, och hvars huf-
vudgrund utan tvifvel tillen stor del ligger deruti, att ynglingens
håg och själsverksamhet icke väckas och understödjas genom de
undervisningsmethoder, som begagnas vid de lägre läroverken.
Man har väl sagt, att genom utbyte af den nya examinerande me-
thoden skulle undervisningen förlora en stor del af sitt andliga
clement, man har kallat examensväsende! för en formalism, och
man har sett, att det funnits ledamötet i ett annat Stånd, kända
för den mest utmärkta bildning, som utan någon vidare besinning
på dessa omdömen grundat ett förkastande af hela det ifrågavar.
systemet. Jag tror likväl icke, att det kan nekas, att under den¬
na formalistiska examensmethod äger läraren mycket mera tillfälle
att gå in i just det andliga elementet, det vill säga undersöka
diciplarnes särskilda skaplynne, och att derigenom kunna bedom¬
ina på ett mera lefvande sätt, hvilken slags undervisning för hvar
och en kan behöfvas, än derigenom att han blott står och föreläser,
som en professor, för 14 ä 15 års gossar.
Jag hade verkligen ämnat vid detta tillfälle jemväl anhålla
32
Den 1 Februari f. m.
hos R. o. Ad., att få genomgå och något recencera ett yttrande
i denna fråga, som i ett annat Stånd blifvit afgifvet, emedan det
äfven här blifvit på motsatta sidan åberopadt, såsom ett mäster¬
stycke, då man likväl fullkomligt kan påstå och bevisa, att i he¬
la detta anförande finnes icke mer än ett enda försök till ett
verkligt bevis, och att allt det öfriga endast upplöser sig uti hy-
potheser, obevista påståenden och fraser; och hvad beträffar försö¬
ket till ett verkligt bevis, så utgör det icke något annat, än hvad
en ledamot, Hr Tersmeden, här har omtalat, nemi. att ifrån dea
skola, som är byggd på den nyaste methoden, pluraliteten skulle
hafva visat sig något klenare än den gamla skolans elever, ett på¬
stående hvars riktighet jag dock vågar tills vidare sätta i fråga,
emedan jag tviflar att de värde talarne skulle vara i stånd att be¬
visa det med siffran. Utom delta argument innefattar det ifråga-
var. anförandet icke något annat än blotta fraser, och detta kan,
i min tanka, också i någon män tjena såsom bevis på huru långt
den lärda bildningen hjelper oss till skarpsinnighet i omdöme,
när del är fråga om att verkligen logiskt bedömma en sak; men
då R. o. Ad:s tid redan är så långt framskriden, sä skall jag icke
uppehålla härmed, sä mycket mera, som jag gör mig den för¬
hoppning, att Ulsk:s betänk, i alla fall blir bifallet, hvarom jag
vördsamt anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos.
Härefter hemställde II, Ex. Hr Gr. o. Landtm., om icke,
i anseende till den redan långt framskridna tiden och då lieie
ledamöter anmält sig, som ännu icke haft tillfälle att afgifva sina
yttranden, R. o. Ad. behagade uppskjuta denna öfverläggning till
eftermiddagens plenum; hvilket bifölls.
Lades på bordet, följande från Utskm inkomne utlåtrn, mern.
och betänk., nemi. från
S ta ts-U t sk o t te t:
N:o 156, dels ang:de ålskillige i sammanhang med 6:te Imf-,
vudtiteln, för en gång eller för vissa år, äskade anslag, dels i an-
ledn. af väckta motioner om statsbidrag för likartade ändamål;
N-.o 160, i anledn. af K. M:s nåd. propos., augtde åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvextär;
N:o 161, i anledn. af ifrågastäklt understöd för Enke- och
Pupilleassan vid Riksg.cont.
N:o 162, ang:de anställd omröstning öfver åtskillige till stats-
regleringen hörande frågor;
N:o 163, ang:de anställd omröstning uti en del frågor ang:de
grunderne och villkoren för tillverkning och försäljning af bränvin;
Stats- samt Allm. Be sv.- o. Ekon.Ut sk otten:
N:o 40, i ani. af väckte förslag, till ändringar uti K. stad¬
gan ang:de folkundervisningen i Riket af d. 18 Juni 1842; samt
N:0
Den 1 Februari e. m.
33
N:o 41, i anledn. af väckt fråga om ökadt anslag till folk-
skolclärare-seminarierne i Riket.
H R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 1 Februari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleniprot. för d. 14 sistl. Januari f. m.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 20
och 30 sistl. Jan. på hordet lagda betänk. N:o 117, i anledn. af
väckta motioner, rör:de förändringar uti Rikets elementarläroverk.
I fråga om l:sta punkten, hvarom öfverläggningen i förmid¬
dagens plenum blifvit afbruten, yttrade sig
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag talar emot Ulsk:s förslag;
men alldeles icke emot den nya Elementarskolan; icke för de
gamla undervisningsverken sådana de äro. Jag utber mig vörd¬
samt, att ur dessa synpunkter blifva bedömd. För att kunna nå¬
got närmare granska de satser, som af Utsk. blifvit uttalade, mä¬
ste jag börja pag. 8. Ulsk. säger der: ”att, sedan frågan un¬
der mer än 20 år varit offentligen behandlad och den nya skolme-
thoden under tiden med framgång blifvit använd, må det icke
kunna anses för tidigt, att äfven R. Sl. derom uttala sin öfverty¬
gelse.” Utsk. har således utgått från den premiss, såsom ett con-
stateradt factum, att den nya skolmethoden visat mogna frukter
och lill följd deraf kunde med framgång antagas och begagnas i
allmänhet och uteslutande. Om jag ansäge, att den nya skolan
kunde bedömmas af den verkan den visat i studentexamina, så
skulle jag med Utsk. häruti vilja instämma; men, enligt mitt för¬
menande, får man icke dömma så. Huru lätt är det icke för
lärarne i en skola, att inrätta densamma till en blott och bart
examensmachin, der blott hvad man kallar examensläsuing bedrif-
ves, men der icke studierna idkas af kärlek till saken eller för
att leda lärjungen sjelfständigt framåt pä sin bana? Huru ofta haf¬
va vi icke t. ex. sett, att de, som i eandidatexamina hafva er¬
hållit de högsta betygen, sedermera, då de uppträdt såsom aeade-
miska lärare, icke hafva rättfärdigat de förhoppningar man gjort
7 H. 5
u
Den 1 Febr uai i e. m.
sig om dem? Denna reflexion leder mig derhän, att man ieke en¬
dast och allenast af de betyg, som lärjungarne erhålla vid student¬
examina, ja, icke en gäng vid candidatexamina, kan dömma sig
tillbaka till skolan, för att grunda dess pris på examens-effect.
Jag nämner icke detta derföre, att jag dymedelst vill kasta den
mest aflägsna skugga på den nya Elementarskolan, ty jag vet icke
om undervisningen der är i så måtto öfverdrifven; men jag näm¬
ner del derför, att man, i min tanka, af den omständighet, alt
eleverne vid den nya Elementarskolan väl fullgjort sina examina,
icke kan så alldeles bestämdt draga den slutsats, som vore den
nya melhodens användbarhet dermed fulleligen constalerad.
Utsk. säger, att frågan under mer än 20 år varit offentligen
behandlad. Ja det är sant; men det är likväl en högst betydlig
skillnad emellan att, såsom vi göra i parlamentariska öfverlägg-
ningar eller i skrifter och tidningar, afhandla en fråga och att ut¬
föra ett verkligt experiment. Lika orimligt, som det är, att öf¬
verlemna utredningen af en fråga i naturalhisloriskt eller i kemiskt
hänseende, hvilket sednare bäst sker i ett laboratorium, till en
parlamentarisk öfverläggning; lika orimligt är det, alt genom
en parlamentarisk afhandling pä riksdag vilja afgöra företrädet
emellan den gamla och den nya skolan. Således är det icke
den offentliga behandling, hvarom Utsk. talar, som kan anses
grunda eller bevisa de psychiska förhållandena, utan tillhör detta
erfarenheten, och den kan man väl icke säga vara fullt vun¬
nen pä 20 år.
Pag. 9 säger Utsk.: ”en naturlig följd häraf har derföre blif¬
vit, att skolan ej numera rätt passar för tiden, att den är för myc¬
ket en föreläsnings- och förhörs-anslalt och befrämjar för litet
sjelfverksamheten, hvarföre ock lärjungarne efter inträdet i all¬
männa iifvet ej sällan sakna förmåga att använda de förvärfvade
kunsltaperne.” Redan innan Uudervisningscomile'en af 1827 ned-
saltes, var det en allmänt erkänd grundsats, att öfvergångsskolor
borde finnas emellan principundervisningen och det praktiska lif-
vet. Om nu förmågan §alt använda kunskaperne icke vinnes i
skolan, så är detta väl icke skolverkens fel, utan torde orsaken
dertill böra sökas i en bristande praktisk undervisning för studiers
tillämpning.
Utsk. säger vidare, att ”den enskilda undervisningen anlitas
ofta af misstroende lill den allmänna, ett förhållande, som, af fle¬
re anledmr, ej bör vara Staten likgilltigt.” Det är sant, alt om
så verkligen förhölle sig, så borde denna omständighet visserligen
icke vara för Staten likgilltig; men att dömma efter hvad jag
i delta afseende under min lefnad haft tillfälle att iakttaga, så har
jag funnit, att för 30 å 40 år sedan anlitades de allmänna sko¬
lorna på långt när icke så mycket, som nu. De hafva förbättrats
under denna tiderymd, sedan de hafva blifvit gjorda till föremål,
först-för parlamentariska öfverläggningar, men sedan och isynner¬
het för opinionen hos männer af yrket. Jag förnekar derföre rik¬
tigheten af Ulskis påstående i detta hänseende, hvilket således icke
eller torde falla de gamla skolorna till last.
Den 1 Februari e. m.
35
Utsk. säger pag. 10 att ”af lärdomsskolans åtskiljande från
apologistskolan härflyta betydande olägenheter.” Men manne icke
samma delning och i följd deraf äfven samma olägenheter skulle
uppkomma genom Utskis förslag, att sammanslå de båda skolorna
med sina 2:ne bildningslinier? I den nuvar. delningen af skolor¬
na finnér jag icke någonting annat, än det enkla förhållande, att
den som ämnar egna sig åt näringarne, sysselsätter sig med an¬
dra ämnen, än den, sorn studerar för att blifva embetsman eller
för att gå den lärda vägen. Samma pag. säger Ulsk. äfven, alt
”då dessutom den första allmänna bildningen inhemlas i skilda
slag af läroverk, utbildas ståndsintresset och skråsinnet, som stäm¬
mer de blifvande medborgarne mot hvarandra, eller för det min¬
sta motverkar den samhällighetsanda, som för hvarje stat är af så
Stort inflytande, och hvilket inger en föreställning om egna eller
sitt stånds företräden, ej om den sanna förtjenstens.” Det är mig
omöjligt att fatta, hurusom i de undervisningsverk, som finnas,
ståndsintresset skulle utbildas. Jag vet icke, att några föreläsnin¬
gar hållas ej eller att någon skråanda väckes eller underhålles,
hvarken af lärarena eller genom den method, som följes.
Afven anföres, ”att numera ingen betydligare olikhet i ålder
eller kunskaper äger rum emellan skolans äldre och gymnasii yngre
lärjungar.” Det är ju naturligt, alt den äldre, som slutar i sko¬
lan, börjar i gymnasium. Månne lättheten för öfrigt är så stor,
som Ulsk. föreställt sig, att centralisera de gamla skolorna? 1 vid¬
sträckta stift, t. ex. der det nu finnes flere skolor och der allmän¬
heten icke vill hafva allt för lång väg till undervisningsanslalter-
ne, utan derföre söker de närmaste, huru vill man väl der för¬
lägga undervisningen till ett enda ställe? För att ytterligare lala
om de 2me slagen af uppfostringsanstalter, är jag lifligt öfverty-
gad derom, att den nya Elementarskolan är en lycklig tanka och
väl utförd. Jag har icke alltid varit af detta tänkesätt —tvertom;
men det är nu mer än ett år sedan jag sjelf sökte för mina sö¬
ner vinna inträde i denna skola, och delta är ju det största lof¬
ord jag kan gifva en läroanstalt, som jag dock anser ännu icke
hunnit ådagalägga fullständiga prof på ett afgjordt företräde fram¬
för den gamla skolan. Men om äfven erfarenheten vore gifven
till fördel för den nya Elementarskolan, är det derföre sagdt, alt
inympningen af denna skolas arbetssätt skulle vara lämplig på den
gamla skolan? Anlagom äfven att så vore, så har åtminstone Ulsk.
icke uppgifvit sältet huru öfvergången skall ske frän den gamla
till den nya skolan; och innan en plan härtill är gifven, kan jag
för min del icke tillstyrka antagandet af det förslag, som Ulsk.
här framställt, som innebär en proscription af den method, sora.
i århundraden varit följd vid Sveriges elemenlar-undervisningsverk.
A andra sidan, hvad angår de gamla undervisningsverken, sä
synes Utsk. hafva antagit, att den princip, som i deni finnes, är
oförenlig med lidens kraf. Detta anser jag likväl ingalunda vara
gifvet; tv sjelfva ideell kan vara riktig och tillämpningen tarfva
förändring. Principen är någonting helt annat än utförandet.
Om den gamla skolan framkallat mera bildning hos e n viss dass
30
Den 1 Februari e. ni.
af medborgare, än hos en annan; så ådagalägger likväl den Sven¬
ska litteraturhistorien lill full evidens, alt denna skola frambrin¬
gat personer med sådant rykte, att Sverige i delta hänseende står
i bredd med Europas mest culliverade länder. Kan man väl dä
säga, att den princip, som i den gamla skolan gör sig gällande,
är oanvändbar? Alt den icke kan rättas eller jemkas efter tidens
fordringar och derigenom bringas i ett"fullkomligare skick? Utsk.
mäste likväl hafva varit af denna mening, då Utsk. velat gå in
pä helt nya ideer, som med de gamla icke låta förena sig. För
min del anser jag icke de gamla undervisningsverken innebära en
ide' eller vara construerade på ett sätt, som icke kan förbättras el¬
ler vidare utvecklas; detta måste åtminstone först undersökas och
utredas. Det är naturligt, att, om man skall jemföra 2:ne olika
principer för undervisningen, så mäste utförandet af dessa håda
principer stå i parile'. Först då de båda principerne äro bragta
till sin fullkomlighet, kan en jemförelse dem emellan äga rum.
Om någonting fattas de gamla läroverken, och man kan visa, att
hvad som fattas, kan åstadkommas, utan att rubba deras ide', så
liar man ju också medgifvit, att de kunna bringas upp i en hö¬
gre potens, än de nu äro. Om man refiecterar öfver den närvar,
tiden, mäste man medgifva, alt begäret efter kunskap äfven hos
den arbetande classen betydligt stigit, hvilket synes mig förebåda
en lycklig framtid. Men oro så är, hvarföre skall ej då den ar¬
betande classen få tillfälle att tillfredsställa detta allt mer och mer
sig utbildande kunskapsbegär? Bibringandet af realhunskaper är
hvad som fattas folkskolorne; och om detta är en sanning för
folkskolorne, måste äfven samma sanning stå qvar för de allmän¬
na skolorna. Fordringen att vinna realkunskaper är af största
vigt. Om man jemför den närvar, tidens nätingslif med det för
50 är sedan, sä linner man, ali skillnaden är högst betydlig. För
ett ä tvä århundraden sedan var det hufvndsakligast uppfinningen,
som öppnade nya vägar på undersökningens fält; nu är det icke
blott uppfinningen, utan äfven vetenskapen. Om man betänker den
ofantliga lill vext, som äger rum i folkmängden inom Sverige, och
tillika föreställer sig, att hela denna massa skall kasta sig på nä-
ringarne, hvilken trängsel skall ej deraf uppkomma? Hvem reder
sig bäst dervid? Jo, den, som besitter vidsträcktare kunskaper,
han reder sig bättre, än den, som icke haft tillfälle inhemta nå¬
gra sådane. Behofvet af kunskap är numera i stort tilltagande
och utbredt ända ned till sjelfva arbetaren, som bar yxan i hand;
och om man behjertar detta, så måste medgifvas, att behofvet af
realkunskap är för Sverige stort. Detta gäller dock icke allenast
med afseende på den arbetande classen och de närande classerne
i allmänhet, utan sträcker sig äfven till dem, hvilka egna sig åt
embetsmannabanan. Sveriges lärde försvara sin plats bredvid andra
länders; men kan detsamma sägas om embetsmännen? Jag tviflar!
Jag kan möjligen hafva orätt, och det vore väl; men jag är skyl¬
dig att uttala min öfvertygelse.
Af allt detta kommer jag till det resultat, alt afstyrka R. o.
Ad. ifrån all bifalla Utsk:s förslag; men ingalunda afstyrker jag
Den 1 Februari e. m.
37
det bifall R. o. Ad. hittills egnat åt den nya Elementarskolan, äf¬
vensom jag icke eller tillstyrker det bifall en ledamot har lemnat
åt de gamla elemenlar-undervisningsverken i allmänhet sådana de
äro. Efter min åsigt är hufvudfrågan i ett så outveckladt skick,
alt den behöfver lid ännu, innan man kan taga ett sådant steg,
som här är i fråga.
Gr. Sparre, Erik: Jag har inom Utsk. afstyrkt och re¬
serverat mig mot dess förslag om en tind. skrifvelse till K. M. i
den syftning, som betänk, utvisar, och jag anser mig således böra
förklara de skäl, hvilka förmått mig lill denna min reservation.
Jag ämnar dervid icke ingå i någon pröfning af den ena eller
andra läromethodens lämplighet; åtskilliga talare före mig hafva
gjort det med en insigt, min vida öfverlägsen, och jag inskränker
mig till att i de flesta delar instämma i hvad den siste talaren
yttrat. Jag önskar, lika lifligt som någon, en reorganisation af våra
läroverk; jag önskar, alt vid undervisningen måtte fästas mera af¬
seende på nutidens behof af realkunskaper; men jag tror, att en
reorganisation kan ske, utan att de gamla läroverken derföre full¬
komligen omstöpas i den beprisade nya Elementarskolans form,
hvilket man här synes åsyfta. Jag har sjelf studerat vid en af
de gamla skolorna, och min erfarenhet säger mig, alt åtskilliga af
de t ill mäler», som här blifvit gjorda emot dessa skolor, icke äro
grundade. Man har sagt t. ex., att ynglingarne i dem hållas
tillbaka; att de icke tillräckligt pådrifvas. Om så är, måste jag
til! min skam erkänna, att med mig åtminstone det icke var fal¬
let. Måhända voro mina anlag ovanligt tröga; men jag kände
mig mäktigt pädrifven, aldrig återhållen. Man har sagt, att i
de nuvar. skolorna hällas föreläsningar, hvilket undervisningssätt
icke skulle vara lämpligt för 15 års gossar. Denna uppgift in¬
nebär ett misstag. Så vidt jag känner, hållas inga föreläsningar,
åtminstone alldeles icke i skolorna och i högst få gymnasier, om
icke stundom under examinerandet, och detta undervisningssätt
anser jag just vara en af classläsningens väsendtliga förmåner.
Genom ett examinerande nemi., som tillika innehåller en slags
föreläsning, göres ordet lefvande för lärjungen, och detta inverkar
efter min öfvertygelse på honom mera, än om han blott läser i
bok. Sådan är min ringa erfarenhet. I öfrigt har jag redan
förklarat, att jag icke vill ingå i någon pröfning af läromethodens
lämplighet; men då, i fullkomlig motsats mot den talares åsigt,
som yttrade, att det lärda Ståndet icke kunde rätt bedömma den¬
na fråga-, jag deremot tror, att i detta ämne, såsom i alla andra,
de som hafva en läng erfarenhet att åberopa, också måste vara
de rätta att afgöra hvilkendera methoden skulle vara den lämpli¬
gaste, och då jag hört de ojemförligt skickligaste män, som sys¬
selsatt sig med lärarekallet, förorda läroverkens organisation, så¬
dan den nu är, framför den i betänk, godkända; så har jag, med
en lycklig erfarenhet om den förra, icke kunnat förorda den sed¬
nare, af hvilken man alldeles icke, på sätt några talare yttrat, har
blott goda prof, och hvarom lärarne vid universiteterna medde¬
38
Den 1 Februari e. m.
lat mig åtskilliga upplysningar. R. o. Ad. ansåg vid frågan om
en und. skrifvelse till K. M., med anhållan om styrelseverkens
reorganisation, att en sådan löslig opinionsyttring från 11. St. ic¬
ke vore lämplig. Om likväl uti något ämne R. St. skulle kunna
yttra en sådan opinion, vore det väl i afseende på organisationen
af Rikets styrelse; men jag hemställer, om, under det emellan
2:ne ide'er i afseende på undervisningen föregår en strid, som
ännu ingalunda kan anses utkämpad inom männen af yrket i
Europa, och i Sverige för icke lång lid tillbaka börjat, det kan
anses lämpligt, alt R. St. ingå till K.. M. med en und. skrifvelse,
förordande den ena af dessa ide'er. Om också en sådan skrif¬
velse verkligen lill K. M. inkomme, hvad skulle väl följden der¬
af blifva? Vill man alt K. M., på grund af denna skrifvelse, skall
obetingadt antaga den nya methoden? Kan man, synnerligen se¬
dan den sist församlade Skolrevisionen just yttrat sig emot den
method, som R. St. nu skulle förorda, kan man då hoppas eller
önska något annat resultat af denna skrifvelse, än att K. M. skall
åt män af yrket, åt en ny skolrevision öfverlemna att yttra sig
öfver frågan? Om denna revision då skulle utlåta sig i motsats
emot R. St:s åsigt, tror man, att K. M. likväl skall följa denna
åsigt? Och om också comite'en skulle yttra sig i enlighet med R.
St:s önskan, så vore den i allt fall för tidigt uttalad. Af dessa
skäl afstyrker jag för min del, att R. St. böra till K. M. fram¬
ställa en så löslig och omogen opinionsyttring, hvarom i betänk,
är fråga.
Frih. Hamilton, Hugo: Innan jag tager mig friheten att
söka upptaga de anmärkna-, som äro gjorda emot Utsk:s betänk,
i det vigtiga ämne, som nu utgör föremål för öfverläggningen på
detta rum, anhåller jag att fä hemställa, huruvida det beslutade
föredraguingssättet, att nemi. detta betänk, skall punktvis föredra¬
gas, icke lämpligen kunde modifieras sålunda, alt betänk, väl di-
scuteras punktvis, men att med fattandet af beslutet uppskjutes
till dess att samtlige punkterne blifvit genomdiscuterade; ty jag tror,
att ehuru visserligen uppstäldt i afdelningar, detta betänk, dock
icke kan sägas vara uppstäldt i frånskilda, af hvarandra oberoen¬
de punkter, om hvilka man kan fatta särskilda beslut. Jag får
således vördsamt anhålla, att då denna punkt blifvit slutdiscuterad,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, täcktes inhemta H. Ståndets tanka om
icke discussionen kan få fortgå äfven öfver de öfrige punkterne
och beslutet först fattas vid slutet af hela discussionen.
Hvad sjelfva betänk, beträffar och de mer eller mindre strän¬
ga anmärkn:r, som deremot blifvit gjorde, så var det visserligen
icke för Ekon.Utskis ledamöter oväntadt, alt detta betänk, skulle
blifva föremål för en icke lindrig strid inom RiksStm. Frågan
är af den mest ingripande och mest vigtiga natur; den rörer
landets framtid, den rörer våra barns och barnabarns väl, och då
är det naturligt, att hvar och en tager en nära del deruti samt
med de medel, som äro till hands, söker så långt, som möjligt är,
förfäkta den mening, han anser vara den rätta. Dessa medel tyc-
Den 1 Februari #. m.
39
lias mig likväl, om det är mig tillåtet att säga, sjelfva saken er¬
bjuda åt båda sidorna, dels af verkliga förnuftsskäl, hemtade från
erfarenheten, dels ock af skäl, hemtade ur känslan, och det till
en sådan mängd, att det må tillåtas mig beklaga, att man sökt
hemia skäl ur personligheters och från auctoritelsgrunder; ty de
hehöfvas icke. En värd talare, den som öppnade debatlen i dag,
har lemnat det vitsord, att de ledamöter af Högv. PrpsteSt., som
icke instämt i Utsk:s åsigt, och den ledamot af vårt eget Stånd,
sorn förenat sig med dem, voro de enda competenla domrarne i
denna fråga. Det förundrar mig visserligen icke, att den värde
ledamoten gifvit dem detta videtur, då de tänkt lika med honom;
men något strängt är det, alt siräcka den fördömelse, som är ut¬
talad öfver resten af Utsk., så långt, alt man säger, det icke Utsk.
gjort sig reda för saken eller gäll lill djupet deraf, utan all det
blott velat ytligt behandla densamma för att komma derifrån.
Jag hade äran sitta i Ekon.Utsk. när detta mål föredrogs och det
är då min skyldighet, att också på mitt håll gifva Ulsk. något in¬
tyg, det må gälla för hvad det kan, och förklara, alt synnerligast
den afdelning af Ulsk., som skulle behandla detta mål, har med
ospard möda sökt göra sig bekant med det vigliga ämne, som
var afdelningen förelagdt. Mig synes äfven, att Utsk:s utlåt, i
frågan just icke eller behöfde bestå blott af tomma slutsatser, då
Utsk. hade sådana malerialier alt tillgå, som den äldre Skolcomi-
teens betänk., den sednare Skolrevisionens berättelse, sjelfva den
omtvistade skolanstalten, som stod för hvar och en öppen, samt
då det sluteiigen stod Utsk:s ledamöter fritt (hvilket tillfälle äf¬
ven af dem begagnades) att ifrån värt första Universitet inhemta
upplysningar, hvilka utmärkte män derstädes icke eller nekade att
lemna, ang:de den nya undervisningsmethoden. När Utsk:s ledamöter
sä gått tillväga, tror jag det vara något förhastadl att dömma dess le¬
damöter så strängt, som man det gjort. Om Utsk. icke lyckats att in¬
tränga i ämrfet så, att det gjort alla lill viljes, så tror jag att delta nära
nog länder Utsk. till beröm; ty den, som vill göra alla till viljes, lian
gör det svårligen för någon. Här är sagdt, alt den method, som
Utsk. tillstyrkt, ännu icke är af erfarenheten vitsordad; att Utsk.
gått för långt, äfven om de hafva tagit kännedom af saken, att
nu redan våga tillstyrka denna methods tillämpning för landels
allmänna skolväsende, och att sluteiigen en delegation af R. St.
icke vore competent alt yttra sig öfver en så vigtig fråga. Jag
hemställer likväl huruvida det icke är en representations skyldig¬
het, att söka göra sig bekant med och oförtäckt yttra sin tanka
öfver ett ämne af den allmänna vigt, som detta? Jag hemställer
äfven huruvida det är nödvändigt att hafva genomläst alla de
skrifter, som äro på trycket utgifna, ronde uppfostringsvetenska-
pen, för att kunna göra sig ett begrepp om huruvida den me¬
thod och den, om jag så får säga, ekonomi, som hittills blifvit
följd vid undervisningsanslalterne inom Riket, svarat eller icke
svarat emot nationens rättvisa fordringar och gjorda uppoffringar?
Huruvida icke en delegation af en representation kan och bor
se efter och undersöka om de medel, som af massan af nationen
40
Den 1 Februari e. m.
äro öfverlemnade och anslagne till uppfostringsväsendet, användas
så, att de lemna alla de fördelar, som nationen har rättighet att
deraf fordra? Om en delegation sålunda finnér, alt ett lika antal
lärare vid ett skolverk undervisar 18, 24 eller 36 lärjungar och
vid ett annat skolverk 60, 70 å 80, samt vid ett 3:dje möjligen
150, ja, ända till 200 elever, så måtte det icke behöfvas så ofant¬
liga insigter för att finna, att häruti ligger ett missförhållande,
som bör rättas. Om man dernäst finnér, att vid 2:ne läroverk
inom Riket det har kunnat åstadkommas, att genom sammanslå¬
endet af de 2:ne skilda lärogrenarne, ett större antal af landets
barn blifvit delaktige af vetenskapernes sköna frukter, så tror jag
det vara en skyldighet af dem, som skola yttra sig i ämnet, att
icke sky derför, utan säga ut, ”att denna method synes oss bät¬
tre än den, som hittills varit använd.” Vidare har här blifvit
yttradt, att blott det ringa antalet af de elever, som den nya me-
thoden lemnat från sig, liar svarat emot de anspråk, man har
rätt att göra på den nya skolan, då deremot det största antalet,
mer än f:delar af den gamla skolans lärjungar, blifvit praktiskt
dugl.ige män. Jag vågar visserligen icke yttra mig i besvarandet
af denna starka förebråelse i så bestämd ton, som den i hvilken
samma förebråelse framställdes; men jag vågar dock hemställa,
huruvida den värde talaren eller någon annan ännu kan med rätt¬
visa göra en förebråelse åt det nya skolsystemet, ronde bristande
praktiskhet hos dess lärjungar, då detta system icke varat så län¬
ge, att man egentligen kan bedömma det till dess stora helhet?
Man har dock funnit, att en mängd utmärkt skicklige ynglingar
derifrån utgått, och när man undersöker hvilka prestanda desse
vid Universitetet aflagt, så finnér man, att just den med sä myc¬
ket skäl beprisade classiciteten ingalunda har lidit af den nya
methoden. Att äter det gamla skolsystemet lemnat |:delar af dess
lärjungar såsom utbildade, fullt dugliga praktiska män, det är äf¬
ven en något vågad sats. Gud gifve att sä vore, ty då vore
Sverige öfverfullt af duglighet och praktisk förmåga; men tyvärr
fruktar jag, alt denna icke vuxit i bredd med antalet af ifrån
skolorne utgående ynglingar; snarare har den praktiska förmå¬
gan (Det är icke jag, som fäller omdömet, det är historien.)
varit större under ett förflutet seculum, än den nu är.
Här är citeradt Englands exempel, och att det icke vågat
ingå pä den realistiska banan, utan att det håller sig strängt vid
den classiska lärdomen, hvaraf man der ser rika frukter. Till
en början ber jag fä förklara, ehuru litet min ringa personlighet
kan intressera, att jag är en varm anhängare af de classiska stu¬
dierna. Jag anser, att dessa böra starkt bedrifvas i våra skolor,
ty de reda och stärka det unga sinnet samt ingjuta i detsamma
en frisk och manlig anda. Men de göra det också blott dä, när
studium af dem bedrifves såsom sak och när barnasinnet icke der¬
ifrån afskräckes genom att fastbinda det endast vid grammatiken
och vid resolution på resolution, men sällan eller aldrig väcka
detsamma på det sköna, som finnes i dessa böcker. Jag hemstäl¬
ler
Den i Februari e. m.
41
ler till de värde ledamöter, hvilka genomgått våra skolor, huru
många de lärare voro, som fästade deras uppmärksamhet på det
sköna innehållet af dea classiska litteraturen, och om icke flerta¬
let af dem hufvudsakligen och uteslutande höllö sig blott vid det
döda deraf, eller vid skalet af språket, i st. f. vid dess anda? För
att återkomma lill England, så är det visserligen sant hvad sär¬
skildt beträffar delta land, att vid Rikets äldsta universiteler de
classiska studierne idkas till den fullkomligaste grad. Men dessa
anstalter utgöra icke landets uppfostringsanstalter; de äro anstal¬
ter för söner af den högre arislocralien, för män, hvilka aldrig
behöfva vända sig till det praktiska lifvet, utan som hufvudsakli¬
gen tillhållas att i de classiska mönstren inhemta förebilderne af
en stark vältalighet, förebilderne af alla de dygder och uppoffrin¬
gar, som egentligen fordras af den offentliga mannen; ty endast
till det offentliga lifvet uppfödes denna dass. Det är knappt möj¬
ligt för en son af en annan dass alt vid dessa universiteter vin¬
na inträde; men deremot finnas i England en mängd andra an¬
stalter, der visserligen äfven de classiska studierne, ehuru, efter
hvad mig är sagdt, icke så uteslutande, idkas, och der äfven så¬
dana kunskaper bibringas, som äro nödige för att framgå pä lif¬
vets allmänna bana. Att så sker, visar sig bäst deraf, att Engel¬
ska nationen är den mest praktiska nation i verlden. Samme
värde talare bär äfven sagt, att man icke borde tro, det lycksa¬
ligheten läge i formen, ty skickligheten hos lärarne skulle veta
att besegra svårigheterna i methoden. Jag är visserligen en af
dem, som erkänner, att lycksaligheten icke ligger i formen; men
hvarför ifrar man då för formen? Hvad åter beträffar, att lärar¬
ne, äfven med en form, som hindrade dem att använda sin för¬
måga så fritt, som de kunde vilja och behöfva, ändock skulle
kunna frambringa lika lyckliga resultater, som med en lämpligare
form, sä vågar jäg verkligen bestrida detta påstående. Erfarenhe¬
ten har äfven visat det, ty efter den gamla methoden, är det
med lärarnes aldra största ansträngning och med elevernes aldra
största flit icke möjligt, för de förre att kunna medhinna att un¬
dervisa de sednare i lefvande språk, blott till en ringa grad i
mathemalhik och alls icke möjligt att på de eftermiddagar, dä
skolan icke är i gång, få en qvarts ledighet för undervisning i na-
turalvetenskaperne. Dä detta icke kan tillskrifvas lärarnes brist på
skicklighet, måste det tillskrifvas methoden. Då icke den ena
ynglingen med utmärktare själsgåfvor får framgå från den ena
vetenskapen till den andra förr, än alla de öfriga i samma dass,
möjligen med mindre lätthet att fatta, hunnit fram till jemnbredd
med honom, så måste detta taga en vida längre tid, som skadligt
och onödigt lillbakahåller den skickligare. Deremot vare det långt
ifrån mig alt vilja bestrida den sats, som åberopas af försvarar-
ne till det gamla systemet, ”att frågan är icke alt lära allt för
mycket, utan att lära väl; att det är tillräckligt att lära en ve¬
tenskap grundligt* emedan om jag kan den grundligt, så har jag i och
med detsamma uppöfvat själens förmåga att inhemta andra kunskaper
7 H. G
42
Den 1 Februari e. m.
pä en vida kortare tid.” Allt detta medgifver jag gerna; men dessa
satser äga blott sin tillämpning på dem, som äro nog lycklige att
kunna hålla sine barn så länge i skola, som erfordras för att på detta
sätt komma till målet. Man må icke undra derpå, att en klagan för-
spörjes deröfver, att barn efter 4 å 5 års skoltid i en så kal¬
lad lärdomsskola, befinnas oförmögna att, utan särskilda studier,
ingå vid ett technologiskt institut eller vid Krigsacademien. Detta
måste dock hafva sin grund i något verkligt missförhållande; och
då det icke kan hänskjutas på lärarnes eller lärjungarnes Hit, så
måste felet ligga i methoden.
En annan ledamot har, såsom exempel på overkställbarheten
af de 2:ne bildningsliniernas förening uti en skola, framdragit
hvad som i detta hänseende blifvit åtgjordt i Tyskland, synnerli¬
gast i Preussen. Då jag ofta hört detta inkast göras emot den
nya m„ethodens användbarhet, och jag önskade, att göra mig reda
för verkliga förhållandet, så lager jag mig nu friheten nämna,
att jag ansåg mig böra, för upplysningars erhållande, vända mig
till en man, som skrifvit mycket i detta ämne, nemi. tili Hr Pro¬
fessoren Erik Gustaf Geijer. Jag frågade honom: är det sant,
att Tyskland uppgifvit förhoppningen att kunna förena den mo¬
dernare bildningen med den classiska? Han svarade mig: ”Mar¬
schen af denna fråga har ungefär varit följande: De stegrade an¬
språk på en mångsidigare bildning, som synnerligast i det andra
tiotalet af detta århundrade började att hos folken göra sig gäl¬
lande, böjde allt mer och mer Tyskarne, som sällan äro rädda
att med yttersta ansträngning använda ett godt medel till vinnan¬
de af ett godt ändamål, till försöket att, med bibehållande af den
gamla methoden” (märken det väl, mine Hrr, med bibehållande,
säger jag, af den gamla methoden) ”förena det realistiska studi¬
um med studium af de classiska språken. Genom den kraft och
flit, som utmärker detta folk, lyckades detta till en viss grad, och
många utmärkta elever utgingo från den nya skolan; men man
fann dock, att till någon betydligare mån denna förening var
rent af omöjlig. Lärarnes tid upptogs allt för mycket och yng-
lingarnes kraft utlärdes. I stället för att dä söka läkemedlet der
det måhända hade bort sökas, nemi. genom antagandet af en le¬
digare method, fann man för godt, att, med förkastande af de gjor¬
da försöken, rent af återgå till det gamla.” ”Men” — sade Gei¬
jer — ”är striden dermed slut? Ännu är blott afgjordt, att de,
sorn med den gamla methoden hafva velat förena den nya, icke
deruti hafva lyckats. Derföre må de då försöka att tillvägabringa
en annan bättre method, och icke för den döda formen uppoffra
hufvudsaken!” Den store mannen hoppades äfven, att tidehvarfvets
anspråk snart skulle göra sig gällande och tvinga de lärde att
nedstiga från cathedrarne, för att ännu en gång söka närma sig
till folket och dess rättvisa anspråk. Här är slutligen sagdt, att
det vore orätt, måhända förmätet af Ulsk. att tillstyrka en sak,
som Skolrevisionen afstyrkt. Ja, det är sant, mine Hrr, att ma¬
joriteten af den sista Skolrevisionen har afstyrkt frågan ; men till
en början får jag nämna, att en äldre skolcomite, sammansatt af
Den 1 Februari e. m.
43
utmärkte män, tillstyrkt densamma, äfvensom att, ibland iedamö-
lerne af den sednare Sknlrevisionen, många reservanter finnas,
hvilkas reservationer, jag medgifver det öppet, på mig verkade
mera, än de skäl, som den segrande majoriteten anfört. Hvad har
nu slutligen Utsk. tillstyrkt? Hafva vi tillstyrkt en förändring,
sorn skall ske nu genast, ovillkorligt, med kullslåeude af allt det
gamla ? Nej, vi hafva tillstyrkt, att K. M. täcktes taga skol¬
frågan före med snaraste, samt att K. M. måtte, när K. M. fin¬
ner lämpligt, på de skäl, som inom Utsk. och inom ett och an¬
nat RiksSt. gjort sig gällande, förordna på så sätt, att lärarnes
förmåga verkligen blifver tillgänglig och nyttig för det största an¬
tal lärjungar, som är möjligt. Vi hafva med flit icke velat ingå
i de mera detaljerade förslag, som motionerne innehålla; vi haf¬
va erkänt vår incompetance att yttra oss om vid hvad ålder, som
den ena eller andra vetenskapen bör finna sin plats i uppfostran.
Vi hafva med flit blott velat yttra oss om de allmänna princi¬
per, hvilka vi trodde vara de rätta, och för resten, såsom Ekon.-
Ulsk. alltid gör, hänskjulit frågan till K. M:s ytterligare bepröf-
vande och visliga beslut.
Jag vågar slutligen hoppas, att R. o. Ad. icke dömmer Utsk.
för hardt, för det alt Utsk. sökt fullgöra det uppdrag, hvilket Ulsk.
icke sökt, utan erhållit sig pålagdt af sine commitenter; Utsk.
kunde icke annat, än efter bästa samvete söka svara deremot.
Hr Westerstrand, Pehr: Ehuru R. o. Ad. beslutil, att
detta betänk, skulle punktvis föredragas, hafva likväl de flesta ta¬
lare yttrat sig öfver detsamma i dess-helhet; ja, tvenne talare
hafva till och med gått så långt, att de påstått, det de punkter, i
hvilka Utsk. delat sina tillstyrkanden, icke kunde i afseende på
beslutets fattande skiljas åt, nian att de mäste tillsammans på en
gäng afgöras. Jag kan icke instämma häruti. Utsk. har i Usta
punkten tillstyrkt R. St. att till K. ;VI. i und. frambära den ön¬
skan, ”att K. AI., vid den i nåder utlofvade definitiva organisatio¬
nen af Rikets undervisningsanstalter, täcktes förordna om en sådan
förändring af elementarläroverket, att nuvarande apologist- och
lärdomsskola samt gymnasium komme att utgöra en enda full¬
ständigt sammanhängande skola med tvenne bildningslinier;” i
2:dra punkten, ”att den ambulaloriska läsningen, eller ämnesläs-
ning, hvad lärarne angår, hvilken redan på gymnasium äger rum,
vid det förenade undervisningsverket i nåder måtte anbefallas,
börande det dock få bero pä närmare pröfning, huruvida detta
lärosätt äfven i den första eller förberedande classen kan tilläm¬
pas;” och sluteligen har Utsk. i 3:dje punkten tillstyrkt, ”andeli¬
na fråga för närvarande ej må leda till någon annan R. St:s åt¬
gärd, än en und. anhållan hos K. M.,-att dä ephorus och lärar¬
ne derom äro ense, äfven ämnesläsning för lärjungarne i nåder
måtte vid det allmänna elementarläroverket varda tillåten.” Jag
tror, att dessa 3:ne punkter kunna allt för väl hvar för sig be¬
handlas; ty lika väl, sorn det nya åsyftade läroverket, genom en
förening af apologist- och lärdomsskolan samt gymnasium, kan
i den lägre afdelningen bibehålla classläsning (i den öfra faller det
u
Den 1 Februari e. m.
af sig sjeif, alt läsningen blifver ambulatorisk, enär den redan
är det på gymnasium), likaväl — säger jag — kan i de gamla
skolorna, utan att förändra deras natur i öfrigt, införas den am-
bulaloriska läsningen. Jag bade visserligen haft åtskilligt att an¬
märka vid de yttranden, som här blifvit afgifne emot Utsk:s be¬
tänk., men jag är deruti nästan helt och hållet förekommen af
Frih. Hamilton och förenar mig med honom. Jag vill blött i af¬
seende på l:sla punkten erinra, att ett sådant läroverk, som der
åsyftas, redan finnes och länge har funnits i Upsala, nemi. den
dervarande cathedralskolan, i enlighet med hvilken en annan sko¬
la, nemi. den i Lund, sedermera blifvit inrättad. Utsk. föreslår,
ali den nya skolan skulle komma att utgöra en enda samman¬
hängande skola med 2:ne bildningslinier. Dessa 2:ne linier mäste
då antingen komma att formera en vinkel eller en fortsättning.
I det första fallet, är nästan omöjligt att verkställa hvad här är
sagdt, utan att hafva särskilda classer för de särskilda bildningsli-
nierna, och i det sednare fallet åter, har Upsala skola visat gan¬
ska goda resultater. En talare, som ganska strängt talat emot det
nu förevarande förslaget, har vid ett annat tillfälle mycket ifrigt
yrkal på anslag för denua sistnämnda skola, hvilket anslag äfven
blef af R. o. Ad. bifallet. Frågan är således icke ny, och jag tror
mig alltför väl kunna taga för gifvet, att R. o. Ad. icke drager
i betänkande att bifalla den första punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utan att tilltro mig äga
några så djupa insigter i detta ämne, att jag anser mig kunna
fälla ett omdöme öfver den ena läromelhodens företräde framför
den andra, må det likväl tillåtas mig alt göra några erinringar
vid det betänk., som Utsk. här afgifvit. Utsk. säger, att en be¬
tydligare förändring af skolinrättningen ilandet är af behofvet på¬
kallad, och Utsk. uppgifver såsom skäl derför, ”att skolan är för-
mycket en föreläsnings- och förhörsanstalt och att den befrämjar
för litet sjelfverksamheten.” Jag mäste säga, att denna anmärkning
innebär, i min tanka, en contradiclion; ty om skolan är för myc¬
ket en föreläsningsanslalt, sä kan hon icke vara förmycket en för-
hörsanslalt och tverlom. Den erfarenhet, som jag i detta afseen¬
de har, är, alt skolan icke är någon föreläsningsanslalt; åtminsto¬
ne tyckes hon icke för närvarande pä detta säll skötas. Hvad
äter angär det påslåendet, att skolan skulle vara för mycket en
förhörsanstalt, så måste väl medgifvas, att hvarje skola är och mä¬
ste vara delta till en viss grad, och skulle jag tro, att jemväl de
skolor, der den nya undervisningsmelhoden användes, äro åtmin¬
stone lika mycket att betrakta såsom förhörsanstalter. Att den
gamla skolan för litet befrämjar sjelfverksamheten är väl möjligt,
i afseende på tillämpningen af undervisningen; men hvad sjelfva
organisationen af skolan angår, anser jag densamma icke mindre
befrämja sjelfverksamheten, än de methoder, som i nyare lider
blifvit införde. Motsatsen torde vara svår att bevisa. Såsom ett
ytterligare skäl att förkasta de gamla undervisningsanstalterne,
anför Utsk. äfven, att ”den enskilda undervisningen anlitas ofta
Den 1 Februari e. m.
45
af misstroende till den allmänna, ett förhållande, som af flere an¬
ledningar ej bör vara staten likgilltigt.” Men Utsk. har icke an¬
fört några bevis på det uppgifna förhållandet. Det är visserligen
allmänt kändt, att enskilda undervisningsanstalter mycket begag¬
nas ; men om man ser på förhållandena under de 20 sista åren,
sä finnér man likväl, att antalet af dem, som hafva begagnat de
allmänna undervisningsanstalterne efter gamla methoden, har be¬
tydligt ökat sig. Lärdomsskolorna begagnades år 1S24 af 2923
lärjungar och 1843 af 3,161. Apologislskolorne begagnades
1827 af 1,256 lärjungar och 1843 af 2,057. Således har anta¬
let af lärjungar vid de allmänna skolorna, enligt de sifferuppgifter,
som sista skolrevisionens berättelse innehåller, från 1824 till och
med 1843, ökat sig från 4,179 till 5,218, eller med något öfver
1000 lärjungar. Detta torde utvisa, att fastän den enskilda un¬
dervisningen mycket begagnas, så har likväl förtroendet till den
allmänna icke förminskats, utan tvertom icke så obetydligt stigit.
Utsk. anmärker derjemte, att ”ett nödigt samband saknas emellan
elementarläroverkets särskilda delar, likasom emellan detta och
academien”. Måhända är det så; men Utsk. har likväl icke sagt
hvaruti denna saknad egentligen är ådagalagd, äfvensom Utsk.
icke eller antydt, hvaruti det nödiga sambandet bör bestå. Jag
har trott mig finna, att sambandet verkligen existerar i den mån,
som skilda skolor kunna äga samband med hvarandra. Utsk. säger
vidare, att ”skolans form hindrar, ej mindre en noggrannare dis¬
ciplin, än de individuella anlagens utveckling”. Hvad det förra
beträffar, så har Utsk. icke eller anfört några skäl, och jag måste
erkänna, att jag icke, af den erfarenhet jag äger, funnit att sko¬
lans form hindrar en noggrannare disciplin. Hvad åter angår den
omständighet, att de individuella anlagens utveckling deraf hindras,
så får jag förklara, att detta äfven öfverensstämmer med min er¬
farenhet. Det största skälet emot det gamla systemet ligger, en¬
ligt min förmening, just i den omständighet, att läroämnen före¬
dragas, som endast gagna på vissa platser i samhället, under det
andra, för allmän bildning behöfliga, eftersättas. Jag har derfö¬
re kommit till det resultat, att någon betydligare förändring af
skolinrättningen i allmänhet icke är så nödvändig, som icke dess¬
inera en betydlig förändring af elementarundervisningen. Emel¬
lertid äro de öfrige af Utsk. uppgifna skäl, enligt min tanka, icke
af beskaffenhet, att på dem kan grundas något särskildt förslag,
eller att i dem någon utredning ligger af behöfligheten af hvad
Utsk. i den und. skrifvelse!! föreslagit.
Hvad angår första punkten, eller att nuvar. apologist- och
lärdomsskola samt gymnasium skulle komma att utgöra en enda
sammanhängande skola; så måste det tillåtas mig att dervid göra
den erinran, att detta år för de flesta skolor omöjligt att verk¬
ställa, enär de fleste skolor och de fleste lärjungar äro i sådane
städer, som icke äro stiftsstäder och der icke några gymnasier fin¬
nas. Utsk. tillägger vidare, att den sålunda uppkommande skolan
skulle komma att utgöra en enda med 2:ne bildningslinier. Der¬
på hafva vi ännu icke något exempel; ty cathedralskolorna i Up-
46
Den 1 F e b r u a r i e. m.
sala och Lund äro icke på så sätt inrättade. Bredvid dem finnas
väl apologistskolor; men dessa utgöra särskilda classer, och då kan
man icke säga, att dessa skolor innefatta 2:ne bildningslinier.
Det är visserligen att önska (och jag önskar likaså lifligt som nå¬
gon), att. erfarenheten måtte mogna lill fördel för det nya syste¬
met och att de förhoppningar, man fästat vid detsamma, måtte gå,
i fullbordan; men jag anser det vara bättre att ännu dröja med
iuförandet af en dylik förändring i skolväsendet, än att man snart
äter skulle blifva nödsakad att förändra, hvad man nu i delta
hänseende vidtager. Att derföre söka erfarenheten något vidsträc¬
ktare, är den nu står att vinna, det anser jag för min del vara
ganska nödigt, och om något förslag i denna syftning kunde upp¬
göras, så vill jag gerna deruti instämma. Jag hade lifligt önskat,
att Utsk. hade uppgjort något annat mera detaljeradt förslag, hvar¬
igenom en öfvergång hade kunnat beredas från den method, som
nu finnes i skolorna antagen, till en bättre, utan alt derföre på
en gång vända om alltsammans, med äfventyr att krossa det nu
bestående och ändock icke få något annat mera ändamålsenligt i
stället. Utsk. har äfven såsom skäl för sitt förslag uppgifvit, att
i fall detsamma antoges, så skulle derigenom en betydlig bespa¬
ring i statsutgifterne uppkomma. Jag tviflar mycket derpå; och
jag skulle deraf möjligen kunna finna anledning att förmoda, det
Utsk. icke tagit i betraktande nödvändigheten alt bibehålla alla
de skolor i Riket, hvilkajör närvarande finnas och som af orter?*-'
ne icke kunna saknas. Ämnar man icke bibehålla dem och nö¬
dige lärare der, så torde vara klart, att om Utskis förslag antages,
ganska betydliga förändringar i lärarnes löner, vid skolorne i stifts-
städerne blifva nödvändiga, och att i följd deraf ökade, men inga¬
lunda minskade utgifter för staten uppkomma. Mig synes, alt,
såsom Utsk. äfven i andra punkten nämner, en förberedande skola
eller så kallad dass bör finnas, och att lärjungarne sedermera
derifrån böra kunna ingå i en skola, der ämnesläsning finnes.
Det blifver då lättare för läraren att bedömma hvilka anlag lär¬
jungen har och hvad väg han bör gå. När den grad 'af under¬
visning vidtager, som nu meddelas i gymnasium, böra bildniugs-
linierne åtskiljas genom från hvarandra mera fristående undervis¬
ningsverk. Jag har icke anspråk på att denna ide' skall vinna
hvarken bifall eller tillämpning; men efter jag händelsevis har
kommit att yttra mig i ämnet, sä har jag framkastat den. På de
grunder, som jag nu haft äran anföra, äfvensom på de vida kraf- ,
tigare skäl, som af föregående talare blifvit åberopade, vågar jag
icke tillstyrka R. o. Ad. att antaga Ulsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag uppträder för att la¬
la till försvar för Utskis betänk, och för den skola, efter erfaren¬
heten af hvilken Utsk. uppgjort sina förslag. Man tänker måhän¬
da, att jag är partisk eller jäfvig att derutinnan yttra mig, eme-
dan jag är en bland skolans Direcleurer. Men jag är i det hän¬
seendet icke mera jäfvig än hvarje biskop eller skoldirecteur, som
försvarar det gamla lärosättet. Ar jag mindre trovärdig än någon
Den 1 Februari e. m.
47
af dem, så ligger det i min person, icke i min befattning. Dess¬
utom är det icke jag, som är denna skolinrättningens uppfinnare;
jag har varit hennes motståndare, först på detta rum, vid 1823
års riksdag, och sedan i den stora s. k. läroverkscomitéen. Men
jag blef omvänd der och liar sedan lärt att ännu mera värdera
lärosättet, hvilket jag, så vidt i min förmåga står, skall söka göra
gagneligt för mitt fädernesland. Det är General Lefre'n, som för-
tjensten af denna uppfinning tillhörer, och jag är öfvertygad, alt
hans namn skall vara ett bland dem, som man skall med tack¬
samhet komma ihåg frän detta tidehvarf.
Man har vid nuvarande riksdag varit till den grad ogen, till och
med hård mot den nya Elementarskolan, att det behöfves att nå¬
gon tager till genmäle för att henne försvara. Konungen begär¬
de ett anslag för hennes utvidgning, på det att den erfarenhet,
som man ännu i denna afton oupphörligt säger icke vara tillräck¬
ligen vunnen, skulle i större omfång ernäs, derigenom att lärjun-
garnes antal fördubblades och med detsamma bevisades, huruledes
mycket talrikare lärjungar skulle, med förhållsvis färre lärare, än nu
finnas, kunna derstädes undervisas. Ehuru man i allmänhet varit
benägen att bevilja hvad Konungen äskat, och änskönt Statsötsk.
äfven föreslog, alt den begärda summan måtte lemnäs, har dock
anslaget vägrats. När man slutligen blott önskade, alt det anslag,
skolan redan äger, och hvilket hon allt ifrån sin stiftelse åtnjutit,
måtte åtminstone få uppföras på stat, på det att skolans lärare
malte hafva någon säkerhet för sin framtid, så vägrades detta af
2 Stånd, och när de båda olika meningarue af anslag på stat och
anslag tills vidare, kommo under omröstning i förstärkt Statsötsk.,
så segrade den sednare, hvarigenom skolan förblef i sin osäkra
ställning. Jag har uuderslödt frågan om anslag till de gamla
skolorne i allmänhet, och till Upsala cathedralskola särskildt, hvil¬
ken genom omröstning i förstärkt Statsötsk. fick sitt anslag be-
viljadt. Men den skola, hvars målsman jag varit, har tvertom
blifvit behandlad på sätt jag nyss anfört. Jag nämner detta en¬
dast till upplysning om vederbörandes handlingssätt; ty jag önskar,
att de gamla skolorna mätte florera allt hvad de kunna. Om de,
såsom jag är öfvertygad, ej skola, oaktadt alla anslag och alla be¬
mödanden, öfverträffa nya Elementarskolan, som har så många mot¬
ståndare och hvilken tvifvelsutan skulle hafva färre, om hon vore
mindre duglig och mindre farlig för dem, sorn anse sig vara inne¬
hafvare af det enda rätta lärosättet; så skola de gamla skolorna
just derigenom bevisa den nyas företräde.
Man säger, att Utsk. icke varit behörigt att yttra sig öfver
en så vetenskaplig fråga, som den om lärosättet; men en annan
talare har redan anmärkt, alt hvilken lagstiftningsfråga som helst,
ehuru likgiltig hon må anses, dock i sin grund åsyftar att lösa
något svårt problem, hvarmed tiden arbetar. Som penningar be¬
höfves till alla företag, antingen Ekon.Utsk. eller Statsötsk. yttrar
sig öfver frågan om dem; så är frågan om anslagets beviljande
alltid frågan om lif må gifvas eller verksamhet fortsättas eller ut¬
vidgas för någon inrättning. Så förhåller sig äfven med skolfrä-
48
Den 1 Februari e. m.
gorna. R. St. hafva icke ansett sig förhindrade att dömma öfver
decimalsystemets införande i penningeräkningen, eller om lämplighe¬
ten af ångfartygs begagnande i st. f. andra till sjöförsvaret, eller
om smärre krigsskepps byggande i st. f. större, o. s. v. Men då
fråga är om skolor, då vill man icke medgifva någon omdömes¬
förmåga, fastän de fleste hafva barn, på hvilka skolorna dagligen
göra sina rön. Huru dessa ulfallit, måtte väl föräldrarne veta.
Jag frågar dessutom, hvarföre Ekon.Utsk., som handlagt dylika frå¬
gor under alla föregående riksdagar, nu först skulle, vid den in¬
nevarande hafva blifvit obehörigt att derom yttra sig? Här är
dessutom fråga om ett lillökadt anslag af 11000 t:r spanmål, ef¬
ter det förslag, som skolrevisionen uppgjort. Derom måste
Sländerna yttra sig, och med detsamma eftersinna grunderna för
anslagets belopp. Om det vore möjligt alt inrätta skolorna så,
att icke allenast en bättre undervisning gåfves, utan att denna
kunde lemnäs för bättre pris än eljest, månne icke sådant utgjor¬
de föremål för Släudernes öfvervägande, innan anslaget bestämdes?
Ville man göra en skälig anmärkn., så vore det den, att Stats-
Utsk. icke behandlat ärendet gemensamt med Ekon.Utsk. Likväl
och som man för ögonblicket icke äskar anslag, utan blott yttrar
tankar, som skola grundlägga anslagsfrågan; så mätte det icke va¬
ra orätt att Ekon.Utsk. bereder ämnet.
I sjelfva saken synes första frågan varaden: hvad skall på all¬
män bekostnad läras? Vid flera riksdagar tvistades huruvida sta¬
ten rätteligen borde gifva medel och egna omsorg åt andra än de s. k.
lärda skolorna, hvarest döda språk jemväl lärdes och prester, veten¬
skapsidkare och embetsman bildades, samt huruvida omsorgen om
alla öfriga skolor ej borde öfverlemnas åt den enskilda omtankan.
Man har sedermera antagit och jag har icke eller nu hört be¬
stridas, ali staten borde lemna allmän undervisning åt alla med¬
borgare och bekosta, utom lärda skolor och gymnasier, äfven större
och mindre apologistskolor. Dernäst kommer frågan: huru skall
undervisning rätteligen ordnas så, att hon med minsta kostnad
gör den bästa möjliga verkan? Apologistskolan har länge varit af
så ringa omfattning, att hon icke kunde anses vara annat än en
bättre folkskola. Genom de omsorger man numera egnat åt folk¬
skolorna, bör man kunna hoppas, att de uppfylla sitt ändamål, och
alt apologistskolorna äfven blifva hvad de böra. De sednare räk¬
nas redan till elementarläroverken, och dessa utgöra, som J väl
veten mine Hrr, den gemensamma stam för undervisningen, på
hvilken sedermera både allmän vetenskaplighet och lillämpnings-
studier böra grundas. Dervid förekommer en 3:dje fråga: Kunna
vetenskaper finnas utan de döda språk, som i_ våra lärda skolor
läras, nemi. Lalin, Grekiska och Hebreiska. Ar det möjligt, så
är det äfven görligt för en yngling att fortgå från apologistskolans
undervisning, i fall hon vore fullständig, till universitetet, för att blif¬
va student. Jag skulle icke tro, att någon anser vetenskaplighe¬
ten ligga i de döda språken, emedan intet språk är annat än ve¬
tandets uttryck, hvarföre och vetenskapliga verk kunna öfversättas
pä
Den 1 Februari e. m.
49
pä hvilket ulbildadt språk, som helst. Att så förhåller sig, be-
. visas bäst deraf, att vetenskapsmän i vårt land både funnits och
linnas, utan att de egentligen hafva lagt sig på studium af de dö¬
da språken. Vore ingen vetenskaplighet möjlig dem förutan, så
skulle, i händelse Judar, Greker eller Romare icke varit till, nå¬
gon vetenskap ej funnits i verlden. Det tror ingen på allvar; och om
sålunda god bildning är möjlig utan dessa språk, så frågas, huru
de allmänna läroverken skola inrättas, så att undervisning i dessa
språk kan undgås af dem, som önskar slippa deras inhemtande,
t tin alt för öfrigt mista något af en god undervisnings fördelar?
Medlet är helt enkelt, alt undervisningen i alla andra ämnen, än
dessa 3:ne språk, blifver gemensam, och att de lärjungar, som ej
läsa dessa, inhemta så mycket mera af de lefvande språken, och
gä skolan så mycket fortare igenom, emedan lill methoden också
hörer hvad i en sednare punkt förekommer, eller att hvarje gosse
kan, efter sin förmåga, fortgå obehindradt af de öfriga. Det är
gifvet, att undervisningen t. ex i naturaliiistorien icke blifver an¬
norlunda för Pehr, som läser latin, än för Pål, som icke läser
detta språk; på samma sätt förhåller det sig med geographi, ma-
themalbik, eller hvilket annat ämne som helst. Efter den gamla
skolans tanka, är det icke rätt att låta en gosse, som icke läser
de gamla språken, inhemta andra ämnen tillsammans med den,
som icke läser nämnde språk, utan gossarne skola skiljas åt i hvar
sin skola. Den nya skolan säger: i lefvande språk och i sakkun¬
skaper, religion, mathemathik, historia, geographi &c. skola begge
gossarna läsa tillsammans; men då den ene läser Latin, Grekiska
eller Hebräiska, så må den andre, som icke bekostar sig med sam¬
ma språk, under liden sysselsättas med Fransyska, Tyska eller En¬
gelska. Detta är alltsammans, hvilket man sä förskräckligt utmå¬
lat. Gossarnes föräldrar eller målsmän äga alt bestämma huru¬
vida de önska att barnen sk ola'af de döda språken läsa alla tre,
två, ett eller intetdera. Om man bibehåller den gamla methoden, så
är det gifvet, att på hvarje ställen, der elementarskolor finnas,
måste man upprätta en skola för de gossar, som läsa de döda
språken, och en annan för dem, som icke läsa samma språk; så¬
ledes på de flesta orter, hvarest en gemensam skola vore nog, gö¬
ra sig dubbla kostnader. Inskränker man sig äter till en; så är det
klart, att i den stad, hvarest blott lärdomsskolor finnas, måste al¬
la barnen läsa de döda språken, antingen målsmännen vilja eller
icke, och ehuru de ämna barnen att blifva skeppare, köpman eller
hvilket annat yrke som helst, för hvilket berörde språk icke er¬
fordras. I den stad åter, hvarest blott finnes en apologistskola,
får intet barn tillgång att lära de gamla språken, om det än skul¬
le hafva aldrig så stor lust att blifva prest, embetsman, eller dy¬
likt. Statens tillgångar förslå icke alt upprätta dubbla skolor pä
alla ställen; och om medel funnes, så skulle apologislskolorna än¬
dock blifva vanlottade, derigenom alt de bästa lärare, hädanefter
såsom hittills, droges till iärdomsskolorna. Upprättar man dere¬
mot skolor efter det nya sättet, så blifver en sådan i allmänhet
7 H. 7
50
Den 1 Februari e. m.
tillräcklig, om staden ej är alltför stor. Den, som vill läsa de
gamla språken, får det i sin ordning, och den som vill slippa dem,
går sin gång så långt lian vill eller skolan räcker. Det är en
fördel för Staten att betala mindre och för den enskilde mannen
alt, på hvarje ställe der en skola finnes, få den undervisning för
sina barn, som lian åslundar. Under det jag var Statssecreterare
för ecelesiastik-ärendena, hände det sig i en stad, hvarest man
förut begärt att få en lärd skola, emedan man icke var belåten
med apologistskolans inskränkta undervisning, att sedan denna väl
blifvit förvandlad lill lärdomsskola, man äter klagade deröfver, alt
alla lärjungarne skulle plågas roed de döda språkens studerande,
oaktadt de flesta lärjungarne ej hade något gagn deraf.
Om man ser till huru förhållandet är i hela riket, efter de
uppgifter, som inlemnades till Läroverkscomiteen, så visar sig, att
antalet af apologislskotornes lärjungar förhöll sig lill lärdoms-
skolornes, såsom 1 lill 2; men af lärdomsskolörnes lärjungar blef
blott 4- embetsman eller gick den lärda vägen, och I arto ngo liil
näringarne eller hvarjehanda borgerliga yrken; följaktligen vore
det blott | af alla de lärjungar, hvilka elementarläroverken upp¬
fostrade, sorn gingo den vägen, der de döda språken fordrades,
hvaremot ^ beträdde den andra. Likväl har lärarenas antal vid
de båda slagen af läroverk stått i ett nära nog omvändt förhål¬
lande. Staten använder åt ett håll mera och åt det andra min¬
dre medel än som behöfves, eller gifver för mycket åt den ene
och för litel åt den andre, under det att de _ fleste i landet äro
obelåtne med den skolform, som nu finnes. Ar det skäl att så¬
lunda förfara?
Sedan jag nu betraktat frågan i allmänhet, anhåller jag att
lill besvarande få upptaga de särskilda anmärkmr, som blifvit
gjorda. En talare har nämnt, huruledes gymnasierne lemna åt
lärjungarne en frihet, sorn de vid sina år icke förmå att bära.
Detta är ock sant. Gymnasium medför ett slags halfTrihct eller
halfherrskap, som icke duger. Lärjungarne tituleras af sina lä¬
rare för herrar och bevisa i sitt förhållande äfven mot dem alt
de anse sig vara det. Disciplinen på gymnasierne är i allmän¬
het mycket klen, jemförelsevis mot hvad hon är inom skolorna.
Genom bristen på tukt, lider både ynglingens läsning och hans
bildande till en allvarsam, ordentlig och laglydig undersåte. En
talare, med hvilken jag vanligen icke delar tänkesätt, har i dag
omnämnt den blist på ordningssinne, som ofta räder hos dem,
hvilka utgå från de allmänna läroverken. Denna lillskrifver jag
egentligen gymnasierne och deras oförmåga att införa den ord¬
ning, som erfordras. Såsom Chef för läroverken, har jag sett
alltför många prof pä denna oförmåga. Om ej felet läge i sjelfva
läroverksformen, så är jag fullt öfvei tygad, att de nitiska lectorer-
ne vid Rikets gymnasier skulle bryta det oskick, som der råder;
men de kunna det icke: hvarföre? Jo, emedan formen ligger der¬
emot. Denna är således icke likgilltig i undervisningsverken, på
sätt en talare yttrat, då lian sade, alt blott lärarne vore goda, så
blefve nog lärjungarne bra. Förhölle det sig sålunda, behöfde
Den 1 Februari e. ra.
31
man icke tvista om läromelhoderna; man kunde låta lära huru
sorn helst och skulle icke befatta sig dermed. Men just derföre,
alt vigt ligger på methoden, är del, mine Hrr, som man derom
tvistar i skulrevisioner, i tidningar och annorstädes. — Man har
förebrått Ulsk., alt det icke ägde nog sakkännedom i den fråga,
hvarom det sig yttrat. Jag vill å min sida påstå, att de, som
yttrat sig mot Ekon.Utsk:s förevar, betänk., hafva visat långt min¬
dre kännedom af den skola, hvars duglighet och användbarhet de
i del hela bestridt. I det följande skall jag söka bevisa delta på¬
stående. Man har sagt, att nya Elementarskolan till universite¬
tet lemnat allt för få lärjungar, jemförelsevis med de allmänna
läroverken. Men det förhåller sig icke sä. När man jemförer
henne med andra läroanstalter, så befinner hon sig i ett bättre
förhållande. Nya Elementarskolan har af sina lärjungars antal
lemnat 2g proc. studenter om året. Detta finnen J, mine Hrr,
ulan tvifvel vara ganska litet; men det är derföre, att J måhän¬
da icke veten huru det förhåller sig med skolorna i allmänhet.
Det är dock sä, alt skolorna i Stockholm lemna icke mer än jj-
proc., skolorne i Upsala rf, och skolorne öfver hela Riket icke
mer än 2j proc. studenter.
Man har utom detta rum till en del berömt skolan för de
sludenlämnen hon lemnat; men derjemte uppkastat tvifvelsmål, hu¬
ruvida bon väl sköl te de döda språkens studium. En talare har
icke bestämdt ulsagt hvad han menade, men dock framställt nå¬
got, sorn svnles syfta åt samma håll. För att svara derpå,, vill
jag i korthet göra en jemförelse mellan nya Elementarskolans och
de öfrigas lärjungar öfver hela Riket, så att J mine Hrr, skolén
deraf erfara i hvilket förhållande de sta tilt hvarandra. Uppgif¬
terna lemnar jag ur tidskriften Frey, begagnad både i Skolrevi-
sioncr och annorstädes; deras riktighet, kan icke betviflas. De
angå studentexamen i Upsala. Med de gamla språken, hvilkas
lidande man befarat genom det nya lärosättets begagnande, föt höll
det sig så, alt i Lalin hafva ibland 11 af nya Elementarskolans
lärjungar, 9 erhållit näst det högsta betyget, eller cum läudé ad-
probalur (en undfick sistl. termin det högsta, men jag skall ej
upptaga honom i räkningen); Upsala calhedralskola, som i all¬
mänhet står främst, hade af 57 lärjungar 2S med cum laude och
1 med laudatur, d. v. s. hälften; Stockholms gymnasium hade
blott 73 af 171; Strengnäs 40 af 114; Westerås 34 af 93 o. s. v.
utan något laudatur. Om jag ginge igenom hela uppgiften, så
skulle det visa sig, att ingen på långt när kommit till det goda
förhållande, som nya Elementarskolan. Ofvergär man nu lill
Grekiskan, så befinnas samtliga läroverken hafva haft lärjungar,
som undfått högsta betyget, utom skolan pä Barnängen och gym¬
nasium i Calmar. Af de ofvanuppgifne 11 lärjungar ifrån nya
Elementarskolan, hvilka undergått studentexamen, hade 4 erhållit
det högsta betyget, eller laudatur, och 5 det närmaste derintill;
Upsala calhedralskola blott 12 af 57; detta ehuru aflägset från
förhållandet i nya Elementarskolan, slår dock närmast derintill;
men deremot har Upsala lyceum endast 1 af 54 med högsta be¬
52
Den 1 Februarie m.
tyget; Stockholms gymnasium 6 af 171; Strengnäs 4 af 114;
Westerås 2 af 93; Linköpings 4 af 154 o. s. v. Hvad Hebreiskan
angår, så hafva af de 11 studenterne 1 icke läst Hebreiska, men
af de öfriga 10 hafva 4 fått högsla betyget; Upsala cathedralskola
2 af 57; Stockholm 1 af 171; deremot ingen från Strengnäs,
Westerås, Calmar, Götheborg, Carlstad och Upsala lyceum; Lin¬
köping hade 2 af 154; Wexiö 1 af 58 o. s. v. Det H. Ståndet
torde af denna uppgift hafva inhemtat, att nya Elementarskolan
icke varit andra läroanstalter underlägsen, utan tvertom öfverläg¬
sen, just i de ämnen, der man trott henne vara svagast.
Man antyder, att den rent menskliga bildningen skulle i den
nuvar. tiden nästan icke kunna ernås, särdeles om den samman¬
paras med studium af realvetenskaper, utan döda språk. Man
tror, i allmänhet taladt, att karaktcrsstyrkan skall så alt säga stål¬
sättas genom berörde språk. Jag vill hvarken uttränga dem eller
förneka deras bildande värde; men jag tror icke, att någon under¬
görande kraft bör i detta hänseende tilläggas dem framför andra
bildningsmedel. Vill man jemföra den nuvar. tiden, som läser
mindre gamla språk, med den tid, då Axel Oxenstjerna och an¬
dra store män lefde, och då dessa språk mycket odlades, så kan
man oek jemföra deras tid med en föregående, då hvarken Latin,
Grekiska eller Hebreiska lästes här i landet, såsom under heden¬
domen, då de starkaste karakterer måhända framträdde. Ragnar
Lodbrok hade utan tvifvel läst hvarken Homerus eller Horatius,
men sagan säger dock, att han i ormagård diktade under det alt
ormarne slungo honom till döds; diktade det qväde, som innehål¬
ler beskrifningen på hans iefnads bedrifter. Nog var äfven den¬
na sistnämnda eli bevis på karaktersstyrka! Man säger, att förenin¬
gen af de båda bildningsliniernå, eller rättigheten att inom sam¬
ma skola både få läsa de gamla språken och att slippa är oför¬
nuftig; ingenting mindre. Jag skulle deremot tro rättigheten att
göra det ena, eller alt underlåta det andra, just vara motsatsen;
ty man lemnar derigenom tillfälle åt hvarje barns målsman att
låta undervisa det efter dess anlag. Skulle målsmannen derom
hafva misstagit sig, så kan han rätta felet, ulan alt (lytta gossen
tir skolan, emedan de gamla språkens studium antingen kan åter¬
tagas, om det är försummadt, eller upphöra, om det bör öfver-
gifvasi Man säger, att examina bevisa intet, ulan det är mannen
såsom lärd, mannen såsom embetsman, eller med ett ord, mannen
såsom verkande i det offentliga eller enskilda iifvet, som bevisar
hvad skolan har uträttat. Detta vore sant, om mannen bildades
af skolan allena; men användt på nya Elementarskolan, blifver
påståendet oanvändbart till annat än att förringa hennes värde;
ty hon är så ny, att ännu få af hennes lärjungar inträdt i all¬
män tjenst, ännu mindre haft tillfälle visa livad skolan uträttat.
Om hon hade i 50 år lemnat goda embetsmannaämnen, så skulle
man säga, att de gamla skolorne lemnat sådana prof under loppet
af 200 år. Sålunda finnen J, mine Hrr, att man aldrig kommer
till rätta med en sådan jemförande bevisning.
Man påstår, att erfarenheten icke är stor nog ännu. Det är
Den 1 Februari e. m.
53
möjligt; men då frågas: burn länge skola rönen fortfara, för att
skolans duglighet skall anses bevisad? Jag fruktår ej för uppskof-
vet eller för undergången af den tanka, som ligger till grond för
skolans inrättning, men jag beklagar om fäderneslandet underlåter
att för sina barns uppfostran använda ett bättre lärosätt i st. f.
ett sämre. Jag är så viss på riktigheten af grundtanken i denna
skolinrättning, att om det skulle lyckas hennes motståndare beta¬
ga henne de anslag hon af Staten åtnjuter, skulle enskilde perso¬
ner begagna hennes lärosätt intill dess de gamla skolorna genom
felaktigheten i deras methoder ginge närmare sin upplösning, och
nödgades vidtaga rättelse, på det att fadren ej mätte föredraga bar¬
nens enskilda undervisning. Man säger, att öfvergången från den
nuvar. melhoden till den nya icke blifvit af Ulsk. uppgifven. Det
är ganska klokt af Utsk. att icke ingå i några utförliga föreskrif¬
ter derom. Öfvergången kan ej ske annorledes, än derigenom
att öfvertygelsen bemäktigar sig bådetbiskopar och skolornes lä¬
rare samt att dessa gemensamt införa det nya lärosättet. Så går
det redan, efter hvad jag vet, i Carlstad. Det skulle vara ett stort
misstag, om man ville med trug och tvång införa melhoden bland
dem, som icke vore öfvertygade om hennes riktighet, eller åtmin¬
stone villiga till försöks anställande; ty då skulle deras vrånghet
göra, att man beskyllde methoden för hvad som läge i lärarnes
ovilja. Men derföre, att lärarnes omvändelse icke går fort, derföre
är icke methoden felaktig. Man säger, att den gamla skolan icke
är så oäfven, och att hon ganska väl kan reformeras. Det tror
också jag: den ifrågavar. nya melhoden är icke annat än en re¬
form af den gamla; meningen är endast att bilda henne rikligare.
Ilon kan visserligen fortgå sådan hon är, och ifrån henne kunna,
hädanefter som hittills, lärjungar utgå i Statens tjenst; men de
bildas, efter min tanka, sämre än vederborde och följaktligen till
skada både för dem sjelfva och för det allmänna. Man kan gå två
steg fram och ett tillbaka, man kan gå, på tvären, till och med
baklänges; allting går, men det går derefter. Så är det äfven
med undervisningen.
Man säger, att alla lärde män äro emot det nya systemet.
Sådant kommer troligen deraf, att dessa män, oaktadt sin lärdom,
hvarken hafva kunskap om den nya melhoden eller vilja befatta
sig med att inhemta den. Framlidne Ärkebiskop Wallin var ock
en man, som något gällde inom det lärda ståndet. Ifrån början
var äfven han emot det nya lärosättet; men sedan han inträdt i
skolans direction och lärt känna henne, så kom han på andra
tankar. Följden var dels det offentliga yttrande, sorn han i detta
ämne afgaf, och som på den tiden väckte mycket uppseende, och
dels det förslag till en förändrad skola i pelle, hvilket han upp¬
gjorde. För skolan och undervisningsverket i allmänhet var det
en stor förlust, att denne man så tidigt föll ifrån. Man säger:
hvad skall Konungen göra, om R. St. förorda, men Skolrevisio-
nen är emot den ifrågavar. förändringen? Jag medgifver, att va¬
let är svårt; men det förhåller sig så, mine Hrr, med alla re¬
former. Det är blott eu eller annan, som yrkar dem, och män-
54
Den 1 Februari e. m.
nen af yrket sätta sig särdeles deremot. Huru var det väl med
den stora s. k. reformationen i kyrkan; månne det var Påfvedö¬
me t, som hjelpte Luther oell förklarade honom hafva räll? Jag
har hört del man talat om en Påfve för det nya undervisnings¬
systemet. Jag skulle önska, alt en Päfves makt läge i deras hän¬
der, som vilja förbättra undervisningen och ej i deras, som vilja
qvarhålla henne på sin gamla ståndpunkt. Man säger, att bespa¬
ringen på den nya inrättningen är oviss. Det är möjligt, men
nog är hon sannolik, efter den erfarenhet man redan äger. Jem-
förelsen bör dock icke rättas efter de synbara och pä mångå stäl¬
len verkliga lönerna vid de gamla läroverken, emedan dessa böra,
enligt Skolrevisionens förslag, betydligen ökas, om dessa skolor må
kunna uppfylla hvad Skolrevisionen åsyftat. Nya Elementarskolan
har ibland annat medfört en fördel, vid hvilken de flesta måhända
icke fästat sig, nemi. den, alt hafva hindrat lärjungarne att från
deras första beröring med det allmänna, vänjas vid det s. k. spor-
telsystemct; ty hon låter icke lärarne aflönas med sportler, som
lärjungarne mäste erlägga. De betalande bland dessa lemna sina
afgifter till skolan, som aflönar lärarne fullt ut; derföre synas de¬
ras anslag vara stora; men jemförer man dem med de löneinkom¬
ster, som andre skollärare åtnjuta af synbar lön och osynliga, men
verkliga sportler, så äro de sednare åtminstone i större städer lika
väl om icke bättre lottade. Det är klart, att någon mäste i alla
händelser betala den lön, hvarförutan läraren ej kan lefva; men
skillnaden är, alt de efter det gamla systemet gä både ur stats-
cassan och enskilda (ickor, men deremot endast ur statsanslag ef¬
ter det nya. Man säger, att antalet af lärjungar i de gamla sko¬
lorna till vuxit, hvilket skulle bevisa, att förtroendet till dem ökats.
Jag betvillar icke riktigheten, af de siffror man uppgifvit och för¬
modar att lärjungars ökning fortgått med tillvexten af folkmängd och
bildning öfverhufvud, under det att blott en offentlig skola af det
nya slaget finnes; men det stora antal sludenteiy som ifrån enskild
undervisning kommer till universiteten, bevisar nogsamt, att för¬
troendet icke är sådant, som vederborde. Under de 10 år, som
förflutit efter den nya studentexamens införande, eller ifrån 1831
lill 1841, hafva enligt tidskriften Frey lill studenter i Upsala
examinerats 1,771 ynglingar, hvaraf 533 pri va t ister, eller nära ^
af hela antalet, hvilka antingen njutit enskild undervisning, eller
afsatt från de allmänna läroverken innan de der fulländat sin läs-
ning, eller fått afgångsbetyg. Till Lunds universitet anlände un¬
der samma tid 1,004 ynglingar, deraf icke mindre än 608 frän
privata undervisningsanstalter. Sammanlägger man hela antalet,
sä befinnes, alt af 2,775 studenter, kommo 1,141 frän enskild
eller vid allmänna läroverk ofulländad undervisning. Detta mätte
ådagalägga, alt de allmänna läroverken, åtminstone gymnasierne,
icke hafva det förtroende, som de hofde äga, om de skulle upp¬
fylla ändamålet med offentliga undervisningsanstalter. Man har
omtalat'behofvet af realskolor; men dermed menar man utan tvif¬
vel tillämpningsskolor, antingen för det ena eller andra yrket, vare
sig navigation, lechnologi eller hvilket annat sorn helst. Dessa
Den 1.Februari e in.
55
skolor äro såsom J väl veten, mine Hrr, något helt annat än nya
Elementarskolan, som icke är riktad på något visst yrke, utan
åsyftar lika med andra elementarläroverk att gifva sina lärjungar
en allmän förberedande hildning, eller att göra dem skickliga för
hvilket yrke som helst, vare sig vetenskaps- eller näringsidkare.
Jag vili icke längre upptaga eder tid, utan slutligen förklara
mig vara af samma mening med de talare, hvilka förut sagt, att
de särskilda punkterna i Ulsk:s hetänk. äga det inbördes samman¬
hang, alt de antingen höra bifallas i sin helhet, elier ock förka¬
stas, eller återremitteras; men jag hoppas och anhåller, all R. o.
Ad. på de skäl, som andra talare och jag nu sednast haft till-
fälle anföra, mätte gilla betänk.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
F rili. von Döbeln,, Napoleon: Hela denna discussion hade
kunnat undvikas, om Utsk. helt enkelt kringgått motionerne, an¬
tagit det dugliga och förkastat det mindre nyttiga. I stället har
Utsk. ingått i en vidlyftig discussion angtde de begge bildnings-
linierne och slutat med en anhållan hos Konungen om undersök¬
nings verkställande i denna fråga af en dertill nedsatt comité'.
Presidenten Westerstrand har i sin motion sökt förena de båda
bildningslinierna och velat sätta ordning i hela den mängd af små
skolor, som finnas. Föröfrigt finnas icke 2:ne bildningslinier. Allting
här i Sverige hör gå ut på det nyttiga och nödvändiga. Geographien
t. ex. bör studeras, och jag frågar om ej geographi är en nyttig sak?
Jo; på samma sätt förhåller sig med andra läroämnen. Lalin bör
äfven studeras, ty hulu skulle vi eljest veta hvad den största stat
på sin tid utfört, om man ej känner språket, hvarpå densammas
historia blifvit skrifven. Afven anser jag, alt Utsk. bort uppgöra
e.lt förslag i anledn. af de inkomne motionerne. Alt hos Konun¬
gen ständigt begära nedsättning af comiteer, anser jag vara orätt,
tv om den, sorn leder Konungen vid valet till ledamöter af en
comité' för denna frågas afgörande, tillhör en af de s. k. hilduings-
linierne, så kan comilécns betänk, derefter blifva ensidigt och bild¬
ningen ensidig i följd deraf; alla sådana comiteer bör man ej
begära, utan höra Sländerne sjelfva handla efter grundlagen. Pre¬
sidenten Weslerslrands motion anser jag vara så genialisk och ut¬
visa så mycken både praktisk och Iheorelisk kunskap, att det
förundrar mig, att dess nytta icke blifvit insedd af flere. Dess
enda fel är, att catechesen och bibliska historien studeras i
3:dje classen, det andra att Tyska förekommer först i den an¬
dia, hvilket språk likväl är så närbeslägtad! med vårt och lätt
alt lära. Det mätte för öfrigt vara ett tryckfel, då det står, alt
man i första classen skall börja med förberedelserna till physik;
det synes vara nog tidigt, dä man ännu i den tredje läser cale-
chesen och bibliska historien.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Ofvertvgad derom, att
denna fråga är en af dem, som i betydlig mån ingriper i sam-
hällslifvets innersta rot, bar jag tagit mig friheten begära ordet,
5G
Den i Februari e. m.
för att till hvad redan blifvit yttradt äfven för nain del tillägga
något. I betänk, pag. 4 läses följande: ”Enligt nyssberörde Skol-
revisions berättelse, har förtroendet till gymnasierne minskats,
samt äfven den farhågan blifvit yttrad, att dessa läroverks under¬
visning skall komma att af många lemnäs obegagnad.” Då denna
sak lemnats obestridd, sä synes klagan vara grundad öfver läro¬
verkens beskaffenhet och en förändring deri efter tidens fordringar
af behofvet påkallad. Man bar ock på sednare tider sett nya un¬
dervisningsanstalter inrättas, hvaribland den nya Elementarskolan,
vid sidan af hvilken Hillska skolan å Barnängen icke bör förgätas,
hvarest undervisning såväl i de gamla, som lefvande språken med¬
delats; och att denna undervisning varit god, derom underrättas
man af Erik Guslaf Geijer i Litteraturbladet för år 1838- Man
saknar således icke skäl till en framställning hos Konungen i detta
ämne. Hvad beträffar den fria ämnes-läsningen och fria flytt¬
ningen, (inner man i 3:ne punkter företrädet framför nuvar. för¬
hållanden, nemi. först tillfälle för ynglingens verksamhet i mån
af anlag och krafter; för det andra alt, bättre än förr kunnat
ske, jemföra egna framsteg med andras, och slutligen för det tre¬
dje tillfälle för lärarne att öfver sina elevers framsteg erhålla en
mera noggrann kännedom. Dessa fördelar hafva icke blifvit full¬
ständigt framställda; och fastän man icke kan säga, alt ju ej äf¬
ven det nya systemet har sina brister samt oaktadt man ej kan
påstå, att, i och med samma systemet införande, alla olägenhe¬
ter, som i det gamla förefinnes, derigenom undanrödjas, så inne¬
bär likväl detta nya system något för menskligheten så högst vig¬
tig!, att jag för min del ej kan annat än tillstyrka bifall till den
und. skrifvelse, som Ekou.Ulsk. föreslagit.
Frih. Cederström, Claes Rudolph: Det ämne, hvarom
här öfverlägges, är otvifvelaktig! af särdeles vigt. Det torde så¬
lunda vara nödigt och nyttigt, att detsamma tages i betraktande
ur flerfaldiga synpunkter. Min mening är ej, att nu skärskåda
saken utur egentligt pedagogisk synpunkt. Jag vill således ej be¬
röra den fråga, huruvida de åtskilliga förmånliga och till och med
lysande resultat i afseende å kunskapers bibringande, hvilka upp¬
gifvas vara medelst den nya läromelhoden vunna, verkligen här¬
leda sig från sjelfva undervisningssället eller från lärarnes för-
tjenstfulla nit. Lemnande alltså frågan att ur pedagogisk synpunkt
af de sakkunnigare betraktas, är det fast hellre utur en moralisk
och politisk, jag anhåller att få till R. o. Ad:s bepröfvande hem¬
ställa några fä^ anmärkmr.
En af de olyckor, som svårast hemsöka vår tid, synes mig
vara den feberaktiga oro, som drifver så många menniskor att,
med förbiseende af den tillfredsställelse, uppfyllda pligter böra
skänka, oupphörligen eftersträfva yttre utmärkelser och fördelar.
Ju tidigare denna äresjuka inställer sig, desto olyckligare för pa¬
tienten. Pligtkäuslan kan ej för tidigt väckas; ärelystnaden der¬
emot kommer nog, utan alt framlockas. Emedlertid, månne ej
det
Den 1 Februari e. m.
57
det nya lärosättet just är grundadt på ett tidigt och oaflåtligt
uppväckande af den äretörstande oro, sorn man tyckes förmena
böra hos barndomen och ungdomen verka endast välgörande? Men
månne den, som värderar det bestående i vårt samhällslif, den,
som älskar tänkesättens lugn och ej väntar något godt af en upp¬
kommande allmän sinnesjäsning, kan och bör biträda införandet
af de läromethoder, som synas vara byggde på den grundval, jag
nämnt? Helt säkert hoppas dessa methoders förespråkare, altverk-
ningarne skola blifva annorlunda och lyckligare; men, ehuru jag
lifligt vördar mer än en af desse män, och ogerna skiljer mig
från deras mening, kan jag i detta fall ej dela den, enär, enligt
min öfvertygelse, den gamla läromethoden äger ett vigtigt före¬
träde framför den nya, i det den äldre, utan att alldeles lemna
obegagnad hedersbevisningens verkningskraft, likväl hufvudsakligen
synes åsyfta, icke att uppmuntra äregirigheten, såsom förnämsta
driffjädern till flit och framsteg, utan fastmera alt upplifva akt¬
ningen för skyldigheter samt kärleken för vetenskaperne, såsom
bildningens starkaste grundvalar.
I en omständighet instämmer jag dock med Hr von Hart-
roansdorffs anförande, det är i frågan om den, äfven af Utsk. klandrade
gymnasistfriheten, hvars skadlighet jag icke vill bestrida. Men dä
i Utsk:s betänk, läsas dessa ord: ”Ordning, flit och sedlighet bibe¬
hållas vida lättare, om denna onaturliga skillnad” (emellan läro¬
sätt och disciplin i skolan och på gymnasium) ”försvinner; ca-
thedralskolorna visa redan möjligheten af en sådan förening, äf¬
ven med bibehållande af den gamla undervisningsmethoden ;” så
har Utsk. väl medgifvit, att en utväg funnes till frågans lösning,
utan att man nödgades helt och hållet öfvergå på de nya åsig-
terne; men denna ide' har Utsk. sedermera alldeles icke fullföljt.
För öfrigt ber jag alt få erinra om en föregide talares, Hr
Lars Hjertås uttryck, att nemi. ”det praktiska sinnet” skulle sär¬
deles befrämjas genom den nya methoden för undervisningen —
en sats, hvars pröfning tillfället icke medgifver mig att ingå; men
antaget att förhållandet blefve så, som uppgifves, så frågar jag, om väl
vår tid företrädesvis kan sägas sakna en stor förkärlek för omvården af
individuell timligt välstånd, fortkomst och förkofran? Och månne
icke, med det starka befrämjandet af det praktiska sinnets utveck¬
ling, man äfventyra!' att med detsamma äfven befordra materia¬
lismens välde, som, redan utan denna ökade uppmuntran, tyckes
upptaga så mycken del af vår tids sträfvanden?
Det är ur dessa synpunkter, jag i moralisk och politisk hän¬
sigt ser frågan; och om de slutsatser jag tagit mig friheten här an¬
tyda, — endast antyda, ty att utveckla dem skulle erfordra läng¬
re lid, än jag af det H. Ståndet nu vågar taga i anspråk, — om,
säger jag, dessa slutsatser förtjena afseende, sä skall hos dem skä¬
len förefinnas till det afslag, som jag å betänk, yrkar.
Kanhända torde här böra tilläggas, att jag, vid betraktandet
af den första punkten af Utsk:s tillstyrkande, ej kunnat underlåta
alt jemväl afse innehållet af den andra, ronde ämnesläsning och
7 H. 8
58
Den i Februari e. m.
fri flyttning, enär jag instämmer uti Hr Doctor Wallins yttran¬
de i den vid betänk, fogade reservationen, hvarest säges, att ”livar
och en, som inhemtat någon slags kännedom om det yngre läro¬
verkets organisation eller någon gäng besökt den nya Elementar¬
skolan i hufvudstaden, ej kan vara i okunnighet om, att denna
ämnesläsning är hufvudvilikoret för den undervisning, der kan er¬
hållas;” — och, som mig synes, är frågan om fri flyttning, lika
nära som ämnesläsningen, med nämnde undervisningssätt förenad.
Slutligen, och om också de efter nyare äsigterne inrättade
läroverken i hufvudstaden böra antagas hafva lemnat några verk¬
ligt förmånliga frukter, hvilket erfarenheten ännu ej torde hafva
hunnit vitsorda, ifall det kända valspråket: ”non scholae sed vitas
discimus,” äger tillämplighet i vår och i alla tider, och då upp¬
fostrans verkningar i lefnaden ej låta sig beräknas med samma
lätthet, som den, hvarmed examensbetyg uppmätas, så skulle jag
ändock i alla händelser linna betänkligt om, pä sätt Utsk. till¬
styrkt, R. St. nu skulle underdänigst föreslå en förändrad organi¬
sation af elementarläroverken i hela Riket; ty något inflytande
kunna på de verkningar, härvarande läroverk ansetts lemna, huf¬
vudstadens förhållanden hafva ulöfvat; landsorlernes torde, om jag
ej misstager mig, fordra ännu mera varsamhet i åtgärder, ledan¬
de till så betydande förändringar, hvilkas förordande Utsk:s fram¬
ställning, i dess helhet betraktad, tydligen åsyftat. Det är således
ock i afseende pä Utskrs betänk, i dess helhet jag, med afsaknad be¬
finnande mig i denna fråga nödgad att bekämpa män, hvilkas
nitälskan för det allmänna jag sä uppriktigt högaktar, villigt er¬
kännande deras större förmåga i framställningen af sina åsigter,
vördsamt vidhåller mitt yrkande, att nämnde betänk, måtte af R.
tf. Ad. afsläs.
Hr Munck, Eror Gust. Reinh.: Efter hvad här redan är
yltradt, och i synnerhet efter den förträffliga utredning af frågan,
som Hr von Hartmansdorff meddelat, torde icke mycket behöfva
sägas till försvar för Ekon.Utsk:s betänk.; men i egenskap af le¬
damot utaf berörde Utsk. anhåller jag likväl att få till besvaran¬
de upptaga ett par anmärkmr. Man har förebrått Utsk., att det
yttrat, alt det nuvar. skolsystemet vore odugligt. Ett sådant ord,
eller något annat dermed jemförlig!, igenfinnes icke i Utsk:s be¬
tänk. Det bestämdaste, som i delta hänseende af Utsk. yttras, är
att det nuvarande systemet icke rätt väl passar för tulén. Man
har vidare sagt, att det system, som förordas, skall egentligen
hafva frambragt, hvad man kallar, examenskunskaper, hvarmed
jag förmodar, att man menar ungefärligen detsamma som ytlighet
i kunskaper. För min del får jag äran förklara, att jag högst
skattar den kunskap, som kan användas och meddela sig, och jag
skulle tro, att om de kunskaper, som efter det nya systemet in-
hemtats, verkligen varit ytliga, så skulle den omständigheten sä¬
kerligen blifvit litet närmare undersökt och belyst vid Upsala aca¬
demi, der detta system, hittills åtminstone, ingalunda blifvit i all¬
mänhet särdeles blidt bedömdt. Man har förebrått Utsk., att ej
Den 1 Februari e.'m.
5!)
ljufva uppgjort någon fullständig plan för reformen. Om Utsk.
sådant sig tillåtit, så tror jag detsamma med mera skäl fått
derföre uppbära förebråelse, än del för underlåtenheten i denna
del förtjenar. Jag vill ej längre upptaga tiden, utan blott tilläg¬
ga, att det icke förundrar mig, det man sagt, att Utsk. saknar
nog sakkännedom för att yttra sig öfver denna fråga; det må så
vara, men jag nekar ej, att det destomera förundrar mig, att
man satt i fråga, huruvida ens Utsk. haft allvar med sitt förslag
i denna del.
Lika med föregående talare anhåller jag, att beslut öfver fö¬
revar. betänk, mätte på en gång och ej punktvis fattas.
Hr Tersmeden, Nils: Atsk il lige talare hafva i anledn. af
milt anförande på f. m. förebrått mig, att jag skulle hafva satt i
fråga Ulsk:s behörighet att behandla denna fråga. Detta är verkligen
icke förhållandet; jag har sagt, att Utsk. var skyldigt alt upplaga frå¬
gan, i anledn. af de motioner, som blifvit väckta, men visserligen an¬
tydde jag derjemte, att Utsk. genom sin sammansättning omöjligen vo¬
re väl skickadt att utreda frågan. Jag beklagar, att Utsk. varit satt i
nödvändighet alt yttra ja eller nej i denna sak, och hade derfö¬
re önskat, att Utsk. icke hade behandlat den ens så djupt, som
skett; men jag har tillika sagt, ali jag håller Utsk. räkning der¬
före, ehuru jag derjemte tror, att Utsk. endast i allmänna ter¬
mer bort fästa Konungens nåd. uppmärksamhet på skolväsendet.
Jag har tillika sagt, att jag bestridde helt och hållet ledamöter-
nes af BondeSt. competance att bedömma frågan, och alt ibland
de öfrige Stånden, ledamöterne af PreSteSt. voro de som bäst
kunde dömma derutinnan, emedan de genomgått nuvarande läro¬
verk, och då tilläde jag, att de fleste reserverat sig emot Utsk:s
förslag. Då Hr von Hartmansdorff så vidlyftigt sökt ådagalägga
företrädet af den nya skolmethoden, och ansett en 10-ärig erfa¬
renhet vara tillräcklig, för att derpå grunda ett omdöme, hvilken
method som borde antagas, ber jag att, i anledn. deraf få yttra
några ord. Jag betvitlar. ingalunda den nya ! Elementarskolans sto¬
ra nytta och dess lärares nit, tilläggande, att den med framgång
utvecklat den nya läsemethoden; men jag upprepar ånyo, att er¬
farenheten är icke nog stor, för att derpå grunda ett fullkomligt
omdöme. Hr von Hartmansdorff har otvifvelaktig!, som styres¬
man för nämnde skola, med uppmärksamhet följt de ynglingar,
som utgått derifrån till academien, och vet således på hvad sätt
de derstädes fortsatt sina studier; och jag hemställer derföre till
honom, huruvida den uppgift kan vara sann, som rör:de dessa
ynglingar är mig meddelad, att nemi. de gjort mycket vackra
examina, men alt ibland dem, måhända just den, som erhöll lau¬
datur i Latinet, gjort ett myckel svagt specimen stili och att de
öfrige i skrifningen i allo blifvit endast admitterade. Jag har
ansett, att lill en väl fulländad undervisning hörde, all man väl
kunde yttra sig i tal och skrift, hvartill Gr. frölich tilläde, att
kunna tänka. Jag har ej trott på möjligheten alt kunna väl la¬
la och skrifva, utan alt förut kunna länka, och lösningen af pro-
00
Den 1 Fe ruar e. m.
Wernet, att äga förmåga i det förra hänseendet men icke i det
sednare, vore derföre den ädle Grefven förbehållen. Jag kan ej
förstå Hr von Hartmansdorffs sätt att räkna, kan ej motsäga det¬
samma, men säger ännu en gång, procentberäkningen af lärjun¬
gar, som tagit studentexamen, är för mig ännu åtminstone ofatt¬
lig. Resultatet deraf vore, att de fleste kommit ifrån nya Ele¬
mentarskolan, ehuru det är ett factum, att från gymnasierne, t.
ex. i Westerås, Skara, Linköping 15 till 20 ynglingar anlända
hvarje höst till academien. Jag tillåter mig således yttra, att-det
är alldeles för tidigt att Ständerne yttra den önskan till Konun¬
gen, som Ulsk. föreslagit. Jag skulle tro, att Elementarskolan
åtnjutit alla möjliga förmåner: stora anslag, följaktligen skickliga
lärare; hon har sin egen särskilda skolordning och har någorlun¬
da fria händer. Om man skulle lemna samma förmåner till an¬
dra skolor och gymnasier, för att se huru långt de kunde kom¬
ma med nya Elementarskolan i tällan, så skulle förhållandet möj¬
ligen annorlunda slå sig ut och jemförelsen blifva mera riktig.
Jag känner ej den nyssnämnda skolan så noga; men om jag ha¬
de tillfälle att erfara omdömet hos de lärare, som der handlagt
undervisningen under flere år, skulle det blifva intressant att hö¬
ra, huruvida de, som troligen i sin ungdom genomgått de nuva¬
rande allmänna läroverken, skulle anse sig kunna yttra samma
omdöme, som Utsk. uttalat. Hr von Hartmansdorff har nämnt om
sportler, som lärarne vid de offentlige skolorne uppbära af derva¬
rande ynglingar. Jag skulle mycket bedraga mig, om jag blefve
öfvertygad om tillvaron deraf. Vid gymnasierne finnas icke så-
dane, och jag tror icke eller vid skolorne.
Hvad Upsala cathedralskola beträffar, har jag, på sätt an¬
märkt blifvit, visserligen förordat anslag till densamma, emedan
denna skola visat sig på en högst förmånlig sida, men derföre
kan jag ej anse det vara rätt, att Ständerne skola yttra en ön¬
skan, att skolorne i allmänhet måtte blifva sammanslagne med
gymnasierne. Skall reform i skolväsendet ske, hvilket jag visser¬
ligen tillstyrker, tror jag, att en sådan kan baseras på hvad vi
redan hafva, ulan alt skapa nya methoder. På grund af hvad jag
nu anfört, anhåller jag, alt betänk, måtte återremitteras, för att
återkomma i det skick jag på f. m. hade äran föreslå.
Hr Lagerhjelm: Af vördnad för R. o. Ad:s dyrbara
tid, skall jag, af alla de anmärkningar, som mot mitt anfö¬
rande blifvit gjorda, blott upptaga en enda. Jag har nemi. sökt
visa, alt den nya skolans förtjenst icke vore fullkomligt af¬
gjord och ådagalagd, derigenom att de lärjungar, som densamma
genomgått, gjort en lycklig studentexamen, låt vara äfven en god
eandidatexamen. Jag sökte visa, alt redan ifrån första början af skol¬
undervisningen skola de egenskaper utvecklas hos subjectet, hvilka
sedermera ingifva detsamma en högre förmåga, alt på egen hand
utbilda sig, och blifva hvad en man bör vara, han må välja hvil¬
ken spher för sin verkningskrets som helst. Deremot har man
anmärkt, alt om man lemnar några år för alt samla erfarenhet,
Den 1 Februari e. m.
61
så begär man 50 år, och efter den tidens förlopp, begär man kanske
200 o. s. v. Hvem har sagt något sådant? Ingalunda jag. Allt
livad jag begärt, inskränker sig lill betänksamhet, så att man må
tillförse sig en god effect. Hurudan är denna efter en 10-årig er¬
farenhet? Ingen annan, än att vissa ynglingar aflagt en vacker
studentexamen eller candidatexamen, men ingen enda af dem har än¬
nu inträdt i det praktiska lifvet. Detta är allt hvad jag till svar på
anmärkmrne vill anföra, under vördsam anhållan om propos. till
afslag å betänk.
Hr Hjerta, Lars: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
på en punkt, hvaruti alla de talare sammanstämma, som satt sig
emot Utsk:s betänk. Hr Tersmeden, Nils, som på f. m. började
discussionen i detta ämne, har nu sednast slutat sitt anförande
med att erkänna behofvet af en reform i skolväsendet, ehuru han
önskar den baserad på de nuvarande elementarläroverkens grunder;
en annan af f. m:s talare, Hr Bråkenhjelm, förklarade, det han
visserligen icke ville bestrida, det ju de hufvudgrunder, på hvil¬
ka Utsk. uppställt sitt betänk., kunde vara ändamålsenliga och
lämpliga; Hr Lagerhjelm åter, att han på det högsta ville föror¬
da sjelfva principen, alt mera uppmärksamhet lemnades åt real-
kunskaperne, ehuru han ej kunde ingå på det af Utsk.' föreslagna
sättet för att realisera detta ändamål; och slutligen har en fjerde
talare, Frih. Palmstjerna, förklarat, icke allenast alt han med Utsk.
instämde deruti, att de individuella anlagens utvecklande hindra¬
des genom den gamla skolmethoden, utan äfven, att vissa läro¬
ämnen, som voro nödvändiga för den nuvarande tiden, för myc¬
ket eftersattes. Följaktligen har verkligen under denna discussion
inträffat, att samtlige talare, som. yttrat sig mot Ulsk:s förslag,
ändock förenat sig om erkännandet just af de behof, på grund
af hvilka Utsk. kommit till resultatet af sitt betänk. Jag vill i
anledn. häraf endast tillbaka hemställa till desse Hrr, huruvida
det är möjligt att bifalla de principer, på hvilka desse värde ta¬
lare ingått, utan att tillika medgifva antagandet af de nödvändiga
medlen att göra dem gällande, genom införande af vissa förän¬
dringar i sjelfva undervisningssättet. Att önska en reform i skol¬
väsendet, men icke vilja röra ett hår på just det, som är i behof
af reformen, kan jag för min del ej förklara annorlunda, än som
en motsägelse i begreppet. Besinnar jag delta och tillika finner,
att Utsk. i sin hemställan gått tillväga med en varsamhet, som
lemnar Konungen fullkomligt tillfälle att vidtaga alla de ytterliga¬
re förberedande åtgärder, Han kan linna nödige för alt ej förha¬
sta sig, och hvilket visserligen är högst nyttigt i en sak af så
maktpåliggande beskaffenhet som denna, hvartill slutligen kom¬
mer, att man vet, att ingen fara är för handen det någon bråd¬
störtande förändring i skolväsendet kan ske, emedan dess närva¬
rande inrättning i sig innehåller en tillräcklig vis inertiae lill allt
behöflig! motstånd emot brådstörtande åtgärder; så tror jag, att
det äfventyr, som den motsatta sidans talare frukta af ett bifall
till Ulsk:s betänk., verkligen är vida mindre, än de sig föreställa.
62
Den 1 Februari e. m.
Jag har blott velat erinra om och framdraga detta af motståndar-
nes yttranden, på det att man må finna, att i sjelfva saken nä¬
stan alla de, som i dag hafva yttrat sig inom detta Stånd, äro
hufvudsakligen af samma tanka, fastän de kommit till olika slut¬
satser.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: öli ett ämne af den
vigt, som det, hvilket under större delen af denna dag utgjort
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, torde billigtvis fordras, att
äfven jag, i följd af innehafvande befattning, yttrar några ord.
Jag tror, att i denna fråga, likasom i de flesta, som äga ett stort
samhällsintresse, det ofta händer, ali man, utan att egentligen vil¬
ja det, går allt för långt. Jag tror, att man å ena sidan varit
för mycket af den mening, att det nuvarande allmänna systemet
för undervisningen icke kan tillvägabringa så goda resultater, som
det med förbättringar kunde göra, och 'att man satt för stora för¬
hoppningar vid det nya systemet. Jag tror åter på den andra
sidan, att man alldeles för mycket velat förkasta sistnämnde sy¬
stem och endast fästa sina förhoppningar vid det nu gällande.
Det är i allmänhet orätt att tala om sig sjelf; men den uppfo¬
stran jag fått och den plats i samhället jag genom Konungens
nåd innehafver, tvingar mig att i möjligaste måtto vara opartisk
i denna fråga. För min del skulle jag tro, att ett af de hufvud-
sakligasle argumenter, som uppstått mot det gamla undervisnings¬
systemet, uppkommit icke så mycket i följd af detsammas natur i
den tid det uppkom, utan fastmer i följd af den nuvarande tidens
fordringar på andra kunskaper hos dem, som skola träda in i
verksamhet i samhället. Hela tendensen af våra samhällsförhål¬
landen är mera praktisk än tillförne, man fordrar mera kunska¬
per hos medborgare i allmänhet än förut, dä kunskaper egentli¬
gen fordrades af dem, som voro samhällets tjenare och embets¬
man. Denna riktning har vållat, att de gamla undervisningsver¬
ken, baserade som uppfostringsanstalter, i delta sednare afseende
lemnat mycket öfrigt att önska, och derföre hafva vid dem på
sednare tider förändringar blifvit gjorda, för att i möjligaste måt¬
to uppfylla lidehvarfvets fordringar, ehuru dessa förändringar icke
funnits tillräckliga. Jag tror således, att man på denna basis
icke kan fullständigt organisera ett uppfostringsverk, som kan va¬
ra tillfredsställande, och då återstår frågan, huruvida det bör blif¬
va 2 skilda linier, om bredvid de gamla må organiseras nya
undervisningsverk, som uppfylla hvad hittills saknats i förra, eller
om man bör organisera gemensamma uppfostringsverk för båda
linierna. Det är denna fråga, som hufvudsakligen utgör tvistepunk¬
ten, och en punkt, hvilken måhända ännu icke kunnat lösas,
(hiskligt vore om man kunde komma till ett sådant resultat, alt
man förenade dem båda, emedan stora förmåner derigenom skul¬
le vinnas; men i hvarje fråga af så stor vigt, så ingripande i
hela samhällsorganismen, så beroende af hvad hittills varit och
så mäktigt inverkande på framtiden, är det angeläget alt icke gå
förhastadt lill väga, att tillse, att hvad som sker, göres med lugna
Den 1 Febe u ari e. m.
63
steg, så att raan ej tager två tillbaka under det man tager ett
framåt. Om man skall söka införa förbättringar i undervisnings¬
verket, så är det alldeles nödvändigt att opinionen gifver stöd åt
desamma, att de medel och de redskap (om jag vågar begagna
ett så materielt ord om de lärare, som skola användas) äro inne
på den idé, som ligger till grund för dessa förbättringar, att
de med kärlek verka för densamma, och att icke allenast de, utan
äfven deras närmaste förmän samverka med den styrelse, som af-
ser en sådan förändring. Det torde icke eller härvid böra lem¬
näs oanmärkt, att kostnaderne för en sådan förändring icke blif¬
va så ringa, som man tror. Hvilketdera systemet, som än anta-
ges, så är det klart, att om en förbättrad uppfostran inom vårt
land skall kunna tillvägabringas, måste, äfven med den mest ni¬
tiska hushållning, kostnaderne blifva större än de, som redan äro
pä undervisningsverket nedlagde. Då emedlertid man vid denna
riksdag erfarit, att opinioner, äfven der man måhända icke bort
vänta en så ifrig partiskhet, visat sig alltför ensidiga åt ett håll,
hufvudsakligen i fråga om beviljande af anslag för att försöka det
nya systemets tillämplighet i större scala, då det således måhända
torde vara angeläget, att sådane opinioner något motverkas af en
annan opinion inom RiksStm; så är jag för min del långt ifrån
att tillstyrka afslag å hvad Ekon.Utsk. framställt, utan skall, i hän¬
delse af votering, lemna mitt ja Lill Ulsk:s förslag, ulan att der¬
före obetingadt ingå på alla de idéer, som deri linnas framställ¬
de, försäkrandes, att de på ort och ställe, som vederbör, skola med
yttersta uppmärksamhet blifva öfvervägde.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle icke hafva begärt or¬
det, om jag icke dertill uppmanades af hvad på andra sidan blif¬
vit anfördt. Jag skall dock bemöda mig att svara i korthet. Man
säger, att den moraliska bildningen hufvudsakligen bör afses, och
att man icke skall väcka ärelystnaden genom sjelfva skolformen.
Det nya skolsättet är sådant, att det gör full rättvisa åt en hvar,
emedan hvarje yngling får göra framsteg i mån af sin förmåga.
Han uppehälles af ingen, men enhvar kan också gå honom förbi.
Följden af den fria flyttningen är den, att hvar och en gäller
hvad han är värd. De odugliga stå tillbaka genom deras egen
oförmåga, och de bättre komma fram genom egen förtjenst. De¬
ras hastiga framsteg, jemförelsevis med de sämre, visa desse äf¬
vensom deras föräldrar och målsmän i råttan lid, att studier icke
äro deras sak. Fördenskull riktas deras verksamhet på andra yr¬
ken, och embelsmannabanan öfverlastas ej med oduglige ämnen.
Helt annat är förhållandet i den gamla skolan: der skall hela den
flock, sora tillhörer en class, drifvas fram och göras färdig på sam¬
ma gång eller till samma flyttning. Detta är, så att säga, ogör¬
ligt, emedan anlagen äro så olika. Följden blifver, att skolan må¬
ste rälta sin undervisning efter medelclassen af förmågor. De
bäste få ej göra framsteg nog fort, hvarföre de använda sin öf-
verflödiga tid till gyckel med sine lärare och okynne mot under¬
lägsne kamrater, hvarföre det händer, att de bästa ämnen blifva
Gi
Den 1 Februari e. m.
relegerade. Deremot kunna de klenaste icke följa med de me¬
delmåttiga. Men då flyttning sker blott en gång om året och sorn
man tycker det vara synd om de underhaltiga, att de blott för
vissa brister skola blifva qvarsittande i classen ett helt år; så får nåd
gå för rätt, och de få öfvergå till en högre dass, utan att hafva
de dertill erforderlige kunskaper. I nästa dass går det på samma
sätt, och följden blir, att ju högre de komma, desto större äro de¬
ras brister och ju större dispenser för okunnighet får läraren gifva.
Således komma de bättre ynglingaree att flyttas under och de
sämre öfver deras förtjenst. När sådant läres i skolan, så kommer
man äfven in i statens tjenst med anspråk på befordran rättade
derefter. Deraf härröra dessa beständiga anspråk inom tjensteman-
nacorpserne att befordras efter Ijensteår och icke efter duglighet.
Tillerkändes dugligheten sitt värde och sin rätt i skolan, så skulle
hon lättare göra sig gällande i samhället, till dess ofantliga båtnad.
En värd ledamot har omnämnt den tafatthet, som ofta kommer deraf,
att man i skolorna icke ser på den praktiska utbildningen. Jag
erkänner, att all undervisning har afseende på praktik, t. o. m. den
högsta vetenskapliga åsyftar att kunna begagnas, ehuru på olika
sätt än annan undervisning. Men jag tror ej, att någon förebrå¬
else i detta hänseende kan göras det nya lärosättet. Det har den
fördelen, att ifrån första början 'och allt framgent bilda till prak¬
tisk duglighet. Hvarje gosse, som blifver undervisare för en an¬
nan eller hans förhörare, eller slutligen ordningsman för sin af¬
delning, lärer sig derigenom att behandla andra, att vara förman,
den värsta af alla befattningar. Följden måsta således blifva, att
desse gossar, då de afgå ifrån skolan, hafva en erfarenhet, att
kunna både leda andra och behandla dem, som icke jemlikt ut¬
bildas i den gamla skolan, hvarest en sådan organisation icke fin¬
nes. En ledamot har omtalat, att mångå lärjungar, utgångne ifrån
nya Elementarskolan, skulle i deras stilskrifningar vid academien
i Upsala hafva undfått ringare vitsord än approbatur. Jag kan ej
derom säga något, ty jag vet ej huru dermed förhåller sig; men
då den värde talaren uppgaf detta, borde han, på det att uppgif¬
ten skolat vara lärorik, äfven hafva gjort en jemförelse med de
betyg, som erhållits af lärjungar ifrån andra läroverk. Detta sak¬
nas; men på det att R. o. Ad. mätte hafva någon ledning för sitt
omdöme, sä vill jag nämna, att i Latinet har ingen af nya Ele¬
mentarskolans lärjungar fått ringare examensbetyg än approbatur,
hvaremot icke mindre än 206 lärjungar ifrån de öfrige allmänna
läroverken undfått i studentexamen lägre betyg' än det nyssnämn¬
da för samma språk. När detta händer i examen, så synes det
troligt, att de i skrifningen pro exercitio äfven skola hafva fått
lägre betyg än nya elementarskolans lärjungar. Men jag förmo¬
dar, att hvarken lärjungarne från de allmänna läroverken, eller
den nyss förmälda skolan särdeles värdera betygen pro exercitio,
emedan de ej beräknas vid candidatexamen, utan äro att betrakta
såsom hvarjehanda andra små anbefallda examina, som studenter
under den första tiden af deras vistande vid universitetet, då de
än-
j
Den 1 Februari e. m.
65
ännu ej kommit sig rätt i farten med studierne, pläga aflägga,
för att hafva använd! liden lill någon nytta. Man har sagt, alt nya
Elementarskolans lärare vore väl atlönta och att om man lill jem-
1 i k het ökade lärarnes löner vid de gamla läroverken, så skul¬
le man fä lika skickliga lärare, som vid den nya skolan. Jag får
i detta afseendet förklara, det jag ingalunda betviflar lärarnes skick¬
lighet vid andra läroverk, med väl deras förmåga att öfvervinna
en oriktig skolmelhods hinder. Om förhållandet mellan lararp vid
nya Elementarskolan och de gamla skolorna får jag nämna, att i
närvarande ögonblick, då en lärareplats i elementarskolan är ledig,
så finnes här en lärare vid Stockholms gamla skolor, (icke vid
gymnasium,) som varit i fråga, men icke velat emottaga platsen,
emedan han med sportler och ordinarie lön har lika goda om ej
bätlre villkor, utan alt behöfva besvära sig med en ny method.
Angående lärarnes tillgifvenhet för den läromedhod, som vid of-
tanämnda skola följes, får jag anhålla, att Frih. Hamilton, eller
hvilken annan som gjort sig mödan alt derom lala med dessa lä¬
rare, uppgifva, huruvida de älska hennes method mindre, lika myc¬
ket eller mer, än den, som i de gamla skolorna begagnas?
Hr. Dalman, Wilh. Fredr. Achates: I de sista orden,
sora Hr von Hartmansdorff yttrat, är jag förekommen i hvad jag
ämnade anföra. Hr Tersmeden har satt i fråga lärarnes vid den
nya Elementarskolan tillgifvenhet för den läromethod, som der föl¬
jes. Jag, som har den äran att känna åtskillige af dessa lärare, kan
intyga, alt de hafva den största tillgifvenhet och det största nit,
icke blott för att fullgöra de befattningar, som de sig åtagit, ulan
äfven för den method, hvarefter undervisningen meddelas; och jag
är fullkomligen öfvertygad, att i samma stund, som de gamla sko-
lorne skulle inrättas efter samma method som i den nya elemen¬
tarskolan blifvit införd, skulle äfven ganska snart det> hinder för
deras utveckling försvinna, som Hr Ecclesiastikministern antydt,
"Skulle ligga i den ovilja, som de gamle skollärare för närvarande
hysa för den nya melhoden. Jag tror icke att det behöfs .mer,
än alt den nya methoden blifver införd, för att äfven desse lära¬
re ganska snart skola fatta tillgifvenhet för densamma, och att det
motstånd, som nu är så häftigt och ensidigt, skall försvinna.
Frih. Hamilton: Jag anser mig skyldig alt efterkomma den
uppmaning, som blifvit direele ställd lill mig, och jag får i an-
ledn. deraf äran förklara, att jag, den tid då delta ärende behand¬
lades inom Ekon.Utsk., hade tillfälle såväl under en hel dags be¬
sök i Elementarskolan, som vid ett sammanträde hos en enskild
man med flere af denna skolas lärare, att inhemta deras tankar
och åsigter i ämnet. Jag framkastade alla de svårigheter och be¬
tänkligheter mot det nya systemet, som jag kunde uppfinna, och
som jag förut på papper hade uppsatt mig till minnes; och jag
erhöll af dem icke endast för mig tillfredsställande svar på alla mi¬
na framställningar, utan äfven den förklaring, det de med särde¬
les värme och lif omfattade den nya methoden, såsom efter deras
7 H. 9
66
Den 1 Februari e. m,
Sanka nyttig och ändamålsenlig samt för dem sjelfve såsom lära¬
re mera lifvande och intressant än den gamla.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Denna fråga fördelar sig
i tvenne, den pedagogiska och den parlamentariska; i den förra
skall jag icke ingå, då om densamma så tillräckligen blifvit taladt
af många andra ledamöter, och ber endast alt i afseende på den¬
na del få förena mig med Hr Silfverstolpe, sorn sagt, att man der¬
vid gått för långt pä båda sidor. Jag tror, att man klandrar för
mycket det gamla systemet, under det att man för mycket beröm¬
mer det nya, och jag hade icke väntat, att Hr Silfverstolpe skul¬
le hafva kommit till <jen slutsats, att han ville förordna hvad han
sjelf ansåg vara förmycket berömdt. Beträffande den parlamen¬
tariska delen af frågan, så och enär den åsigt, sorn skulle ligga
lill grund för Ständernes skrifvelse till Konungen, icke är stödd
på en sådan bestämd erfarenhet och en så allmän opinion, att man
egentligen kan säga, att frågan är sliten, så anser jag för min del,
att Sländerne icke borde ingå lill Konungen med en skrifvelse,
hvarigenom de så godt som förklara, att den gordiska knuten är
rakt afhuggen, d. v. s. att nu är det bestämdt afgjordt att bela
nationen, som R. St. föreställa, har förklarat sig lill fördel för den
method, på hvilken den nya Elementarskolan sig grundade. Det¬
ta blifver följden, om förevar. Ekon.Ulskts betänk, kommer att ut¬
göra R. St:s beslut. Om Hr Silfverstolpe önskat en sådan opini¬
onsyttring, så kan det visserligen vara rätt att han söker framkalla
den; men jag skulle icke tro, att en sådan önskan öfverensstäm-
mer med den åsigt, hvarifrån lian i början af sitt anförande ut¬
gick, nemi. att man på begge sider gått för långt. Dessutom ön¬
skar jag att få fästa R. o. Adis uppmärksamhet på en annan om¬
ständighet, som förefaller mig något betänklig. Sländerne hafva
vid denna riksdag i anslagsväg visat sig mindre benägna just för
den method, som af Hr von Hartmansdorff blifvit så varmt för¬
ordad, dä de ej beviljat det penn ingebelopp, hvarigenom denna
method skulle kunna visa sin praktiska nytta i större scala. Sko¬
la nu Sländerne, sedan de yttrat sig med det kraftigaste uttryck,
en representation äger alt använda, nemi. det att vägra anslag,
och derigenom uttalat sin opinion om sjelfva saken, skola de, säger
jag, komma fram med en motsatt opinion, som endast är byggd
pä ett omdöme, förördadt af Ekon.Utsk., sä tror jag, att i detta
fallet kommer det reella att stå i strid mot det ideella. Sländerne
hafva nemi. reelt visat, att de ännu icke anse den nya melhoden
sä förträfflig, att de deråt vilja lemna de begärda anslagen, men
deremot skulle de nu yttra en ideel åsigt om denna förträfflighet.
Denna stridighet i åsigter kan jag för min del icke förorda, ooh
anhåller derföre om afslag ä betänk.
Frih. Hamilton: Jag har begärt ordet endast för att bemö¬
ta det argument, den siste talaren anförde, till stöd för dess be¬
gäran om afslag, att nemi. dä Ständerna vägrat medel för den
nya skolan, så vore det ineonsequent om Ständerne tillstyrkte an¬
tagande af den method, hvarefter undervisningen i nämnde skola
Den 1 Februari e. m.
67
bedrifves. Jag instämmer till en del häruti med Grefven och yr¬
kar, att R. o. Ad., som för sin del biföll anslaget till och säledes
godkände läromethoden i nämnde skola, nu, just för consequen-
sens skull, äfven måtte bifalla ifråga var. betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då R. o. Ad.
väl beslutit att förevar, betänk, skulle punktvis föredragas, men
icke derjemte bestämdt, att det borde punktvis afgöras, finge, i öf¬
verensstämmelse med hvad Frih. Hamilton föreslagit, hemställa, om
R. o. Ad. bifölle, att med propositions framställande uppskjötes tills
öfverläggningen om alla punkterne i betänk, blifvit slutad.
Ropades ja.
Sedan härefter den 2:dra och de efterföljande punkterne i Utsk:s
betänk, blifvit föredragna, utan att någon dervid hade begärt or¬
det, förklarades öfverläggningen fulländad, hvarpå H. Ex. 11 r Gr.
o. Landtm, i R. o. Ad:s minnq, återkallade, att de yrkanden,
som blifvit framställde, afsett dels återremiss, dels bifall och dels
afslag å Utsk:s betänk.
Hr Tersmeden: Då jag ensam yrkat återremiss, vill jag
icke insistera derpå, utan förenar mig i stället med de Hrr, sorn
begärt propos. på afslag å detta betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, om R. o.
Ad. bifölle Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 117.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då nu II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han
trott sig finna, att denna propos. blifvit med öfvervägande ja be¬
svarad, begärde Frih. Cederström, Claes Rudolph, votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:oll7,
i anledn. af väckte motioner, rör:de förändringar uti Rikets ele¬
mentarläroverk, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnda betänk.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer: -
Ja — 61.
Nej — 18.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
68
Den 5 Februari f. m»
Onsdagen den 5 Februari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdrag för d. 1 dennes f. och e. ni.
Upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s under N:o
89 afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de
regleringen af riksstatens 9:de hufvudliteh.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i
Bevilln.Utsk. under den ledamoten af detta Utsk. N:r 243. Frih.
von Roxendorff, Fullm. Frih. Raab, Adam Christian, medgifna
Irenne veckors ledighet frän den 1 dennes; och befans dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 37 Hr Rosenstråle, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolph.
Föredrogs LagUtsk:s d. 29 sisth Jan. å bordet lagda mern.
N:o 68, i auledn. af äterremiss af en punkt i Ulsk:s betänk. N:o
31, angtde förändring i vissa delar af nu gällande lagstadganden
om giftorätt och arfsrätt m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug., anförde skriftligen:
Ulsk:s mening är icke min, och jag förmodar, att den icke
eller är R. o. Ad:s. Jag anser dess arfs- och giftorätt vara en
Ståndets sak, hvilken R. o. Ad. är berättigadt att för sin del be¬
hålla, och af den vigt, alt den bör åt efterkommande förvaras.
Om denna mening af H. R. q. Ad. gillas; så hemställer jag, att
Ståndet, med skyldig aktning för Medståndens olika beslut i äm¬
net, mätte lägga LagUlsk:s nu föredragna betänk, till handlingarne,
under förklaring, alt Ståndet anser frälsemans arfs- och giftorätt
vara en förmån och rättighet, från hvilken Ståndet ej finner sig
böra afstå, och med beslut alt lill K. M. i berörde hänseende
ingifva en underdånig skrifvelse af det innehåll, som jag tager mig
friheten härmedelst föreslå:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Preste-, Borgare- och BondeShn hafva vid innevar. riksmöte för¬
enat sig om ett beslut, ang:de giftorätt och arfsrätt, hvilket åsyftar
alt betaga svärdssidan det företräde, den i berörde hänseenden hit¬
tills ägt. Detta beslut är väsendteligen eli förnyadt godkännande
af det förslag från LagUtsk., hvilket R. o. Ad. vid sisth riksdag
förkastade och Konungen ogillade. Ståndet anser de skäl, hvarpå
Konungens afslag då grundades, visserligen icke hafva nu förlorat
något af deras fortfarande gilltighet;' men R. o. Ad. befarar, att
ett förnyadt framläggande af samma lagförslag skulle, om det ej
beledsagades af detta Stånds und. föreställningar deremot, uttryc¬
ka en enhällighet, som icke äger rum. -R. o. Ad. finner tvertom
Den 5 Februari f. m.
63
den nu ifrågaställa lagförändringen vara så förderflig för Riket i
allmänhet och för delta Stånd särskildt samt så ingripande i dess,
genom 114 § Reg.F. försäkrade rättigheter, att Ståndet, som,
icke blott vid den sista riksdagen, utan äfven vid de 2:ne föreg:de,
afslagit LagUlsk:s i ämnet gjorda framställningar, ej tror sig bö¬
ra längt;e underlåta att inför thronen böja sin röst till försvar
för sitt eget bestånd, och den del af fäderneslandets väl, som
derpå beror.
Den olika arfstägten har, såsom andra rättigheter, sin dju¬
paste rättsgrund i de pligter, hvilka mnehafvaren åligga. Det fö¬
reträde i alf, som mannen här och i de flesta af sednaste stats-
livälfningar orubbade samfund ännu äger, åsyftar otvifvelaktig! hans
sättande i stånd att vederbörligen uppfylla sin dubbla bestämmel¬
se, samhällets och hushållets upprätthållande. Hans uppfostran
för beggedera måste vara långvarigare och kostsammare, än den,
som fordras för qvinnans inskränktare verksamhet. Ingendera af
dessa mannens förbindelser kan från honom på qvinnan öfverfö-
ras, i samma mån, som egendomen betages honom och tillägges
henne. Hans pligter både i allmänna och enskilda förhållanden
qvarstå oförminskade, om än hans förmåga att dem fullgöra genom
arfslagarne förringas. I Sverige, hvarest städerne äro så små och
varuförädlingen sa inskränkt, utgör jorden, mera än i många an¬
dra länder, medborgares betydligaste egendom. Hon är följakte-
ligen äfven beskattningens förnämsta föremål. Men hennes bör¬
dighet är svag och luftstrecket hardt. För alt lefva af sin jord,
behöfver ägaren en vidsträcktare rymd och ett strängare arbetes
nedläggande, än der man är bättre lottad. För att göra ägaren
sjelfständig, genom jordens sammanhållning, och vid henne fästad
äfven med kärlekens band, har lagstiftaren hos oss företrädesvis
bort vara sorgfällig om hennes bibehållande i slägterna. När in-
nehafvarens käraste minnen sammanhänga med besittningen, när
fosterlandskänslan har ett rotfäste i hemmets jord; så bör sam¬
hället kunna påräkna, att han både i fred och krig skall för hen¬
nes bibehållande göra de största ansträngningar. Denna förväntan
har icke svikits, och förläningarnes ändring och utsträckning till
den för Sverige egna aflöningen i jord, äfven åt de ringaste tjen¬
stemän och krigare, har visat sin välgörande verkan. R. o. Ad.
tror, att dessa omständigheter i förening väsendteligen bidragit till
Svenska folkets förmåga att utföra bedrifter och bestå i missöden,
af hvilka de förra eljest varit omöjliga och de sednare onthärdeli-
ga. Ståndet fruktar desto mera för rubbning af de grundvalar,
på hvilka Sveriges styrka hittills hvilat, som det ser sina farhågor
bekräftade genom den maktlöshet, hvilket en nog vidsträckt hem¬
mansklyfning redan vållat de små besittningarnes innnehafvare.
Dessa allmänna förhållanden gälla ännu mera för R. o. Ad.
särskildt, som bör uppfostra sina söner ej blott för inträde i Rikets
tjenst, utan äfven i riksdagsmannaval. Lönen för den sednare be¬
fattningen är ingen, och för den förra ringa, när hon en gång,
vanligen efter flerårig lönlös tjenstgöring, omsider erhålles. Hafva
då sönerna ingen större arfslott än döttrarna att i fädernehuset
70
Den 5 Februari f. m.
bekomma, så skall deras skuldsättning i ungdomen, oftare än hit¬
tills, hindra både deras offentliga verksamhet och deras enskilda
bosättning. Majorat eller fideicommiss, som i andra länder uppe¬
hålla Adeln, äro i Sverige fåtaliga och jemförelsevis små. Bestån¬
det af de redan befintliga försvagas dessutom genom tillåtelser till
deras belåning, och upprättandet af nya är, medelst författningar-
ne, så inskränkt, att det ej mera inträffar. Genom deltagande ej
mindre i allmän tjenst än i Rikets lagstiftning föranlåtes R. o. Ad.
till kostnader, öfverstigande hvad Ståndets medlemmar af allmän¬
na medel uppbära. Skillnaden måste genom Adelns enskilda för¬
mögenhet bestridas, och tillgången derå skulle minskas om den li¬
ka arfsrätten infördes. Emedlertid har K. M. i 24 § af Ståndets
privilegier i nåder förklarat Sig ”alldeles benägen att handhafva,
skydda och bibehålla R. o. Ad. vid deras fasta egendom såsom
Ståndets vältrefnad och styrka.” Om R. o. Ad. kunde inse, att
Riket gagnades genom Ståndets undergång; så skulle det möta sitt
öde med samma sjelfuppoffring, som i krig och statshvälfningar
kostat så många af dess medlemmar lif och gods. Men R. o. Ad.
vädjar till häfdernas vittnesbörd, om ej under de sednaste, likasom de
föregående tiderne, fäderneslandets uppi ätthållande och ära varit
på det närmaste förknippade med Adelns tillvaro och verksamhet.
Det synes ock, som skulle ett af de urgamla stöden för det mo¬
narkiska regeringssätt, hvilket i Sverige härleder sig både från
häfd och lag, ej kunna undergräfvas, utan att oberäkneliga förän¬
dringar derigenom förberedas och äfventyras. Enär Ståndet följ-
akteligen finnér sig af pligt emot fäderneslandet böra försvara sitt
eget bestånd, öfvergår R. o. Ad. till åberopande af de värn, hvar¬
med det af Rikets grundlagar och andra författningar är omgärdadt.
R. o. Ad. förmodar, att om det nu förnyade lagförslaget be¬
traktas blott ur allmänna lagstiftningsåsigter, skall E. M., likasom
Dess högstsaliga Herr Fader, glorvördigst i åminnelse, finna det va¬
ra så behäftadt med formella brister, att dessa allena böra föran¬
leda dess förkastande, jemlikt Hans yttrande den 10 Juni 1841,
eller sista gången, Han svarade på något lagförslag från Sveriges
Ständer. Så långt häfd och lag gå tillbaka har den olika arfs¬
rätten till Svensk jord varit gällande, sammanvuxit med folkets
tänkesätt och vanor, samt grundlagt beräkningar, som skulle till¬
intetgöras och afliandlingar, hvilkas gilltighet kunde ifrågaställas
genom det nya förslagets antagande. Då det icke stadgar, att den
nya giftorätten och arfsrätten skola blifva gällande först i afseende på
de hjonelag, som efter dess antagande byggas; så synes lagen få en
återverkande kraft, icke blott på makars, utan äfven på föräldrars
och barns, samt syskons inbördes rättigheter. Genom morgongåfvans
oförändrade bibehållande åt hustrun, sedan giftorätten blefve lika ma¬
karne emellan, skulle hon få större rättigheter än mannen, eller en
större andel af boets behållning. Detta är motsatsen af de lag-
stadganden, under förutsättning af hvilkas gilltighet adelsmäns och,
med undantag af presters, alla på landet bosatta personers äkten¬
skap äro ingångna. Otaliga öfverenskommelse!' och beräkningar
inom slägterna äro i detta ögonblick uppgjorde, efter den gällande
Den 5 Februari f. m.
71
lagen; mångfaldiga rättsanspråk, med afseende på giftermålsför-
hällanden, jordupplåtelser, skuldsättningar, lösningsfrågor, m. m.
äro för närvarande stödda på grunden af den olika arfs- och gif¬
torätten. I alla dessa slägt- och rättsförhållanden skulle dep ögon¬
blickliga lagförändringen vålla en rubbning, hvars menliga verk¬
ningar E. M. i Sin vishet nogsamt förutser.
Arfsrälten är i Sverige icke allmän, utan särskild, personlig
och egen (priva lex) för hvarje Stånd, hvilket, hvart för sig, har
i detta hänseende olika rättigheter. Också upptager lagen uttryck¬
ligen Frälsemans, Preste, Borgares och Bondes son, med hvar-
deras olika arfsförhållanden. Lagen säger ock, att när ofrälseman
kommer i frälsestånd, så rättas giftorätten derefter. Likaså än¬
dras arfs- och giftorätten när någon föröfrigt öfvergår från ett
Stånd till annat. På landet älfver Adeln fastighet olika med
PresleSt., och lösören olika håde med delta Stånd, och till nå¬
gon del med BorgareSt. I stad älfver Adelsman lösören olika
med alla andra Stånd. Stadgarne om Adelns arfs- och giftorätt
äro följaktligen icke allmän civillag, hvarom S7 § B.F. talar,
utan, likasom dess testamentsrätt, en Ståndets sak, hvarom 114 §
Reg.F. förmäler. Då ingen annan, som har bröstarfvingar, får
af något gods i stad gifva i testamente mera än j ; så äger R. o.
Ad., enligt 12 § af dess privilegier, ”fri dispositionsrätt öfver de¬
ras aflinge hus och jord i städerna, alldeles efter 5 §:s innehåll i
1668 års biafsked,” d. v. s. efter landslag. Detta stadgande står
väl icke infördt i 1734 års lag; men som 2:dra punkten i K.
M:s d. 23 Jan. 1736 å densamma meddelade nådiga stadfästelse
innehåller,” alt allt hvad genom särskilda privilegier är faststäldt
ej kunnat i allmänna lagen inflyta”; så har K. M., genom nådig
dom af d. 5 Dec. 1825, förklarat privilegierna böra lända till ef¬
terrättelse. Då berörde nåd. stadfästelse säger, att allt, som är
privilegium ej kunnat i allmänna lagen införas; så medgifver hon
ock, att något af dylik beskaffenhet ditkommit. Men införandet i
allmänna lagen af något Stånds särskilda rättighet kan ej betaga
dem deras egenskap af Ståndssak, ty då skulle 13 § af PresteShs
privilegier, sä vidt hon bestämmer dess arfsrätt, ej varit i sådan
egenskap gällande längre än till 1736- R. o. Ad:s arfs- och gif¬
torätt samt testamentsrätt fullständigas ömsom af Ståndets privi¬
legier, ömsom af lagen, utan att beggedera upprepa hvarandras
stadgande!!. Det behöfves icke eller, då K. M. i 1 § af R. o.
Ad:s privilegier gifvit Ståndets medlemmar det allmänna löftet,-att,
”utan något qval och intrång, njuta pä ära, lif, hjon och gods, deras
välfångna friheter, privilegier, förmåner och rättigheter, af hvad
namn de vara må, samt dem dervid i alla måtto handhafva.” Sam¬
ma försäkran förnyas i 114 § af vår nu gällande Reg.F., enligt
hvilken ”Konungen läte samtlige R. St. deras privilegier, förmå¬
ner, rättigheter och friheter åtnjuta, beroende det på samtliga
RiksSt:s öfverenskommelse och Konungens bifall alt låta dem un¬
dergå de förändringar och jemkningar, som Rikets behof kunna
fordra”. Alt nyssnämnde förmåner, rättigheter och friheter må¬
ste vara några andra än de, som uppräknas i den handling, hvil-
72
Den 5 Februari f. m.
ken egentligen kallas privilegier, följer dels deraf, att rättigheter¬
na upptagas särskildt efter privilegierna, dels deraf, att 114 §
Reg.F. eljest icke skulle angå Borgare- och BondeSt:n, ty deras
serskilda förmåner, rättigheter och friheter äro ej uppräknade i
någon under namn af ståndsprivilegier utfärdad handling, och
deras representationsrätt är i Riksd.Ordn. för sig bestämd. Likväl
säger 114 § sjelf, att lian angår samtelige RiksStm. Dä nu i
det föregående ådagalagdt blifvit, att Adelös arfsrätt är en frälse-
manna-rättighet; så må den följaktligen utan Ståndets medgifvande
detsamma destomindre betagas, som Rikets behof lika litet, hä¬
danefter som hittills, kan fordra, att Ståndet älfver lika med de
öfriga. Den omständigheten, att än det ena, än det andra Stån¬
det i vissa fall delar frälsemans arfsrätt, kan ej beröfva R. o. Ad.
rättigheten, att den för egen del behålla.
Pä de skäl R. o. Ad. sålunda anfört, anser Ståndet sin hit¬
tills gällande giftorätt och arfsrätt vara för detsamma såsom Riks-
St., och derigenom äfven för Riket, af den vigt, att Ståndet icke
bör afstå en så väsendtlig förmån, till hvars bibehållande R. o.
Ad. tror sig vara lagligen berättigad!. Ståndet tryggar sig följ¬
aktligen dervid, att denna dyrbara rättighet ej kan R. o. Ad.
utan dess samtycke afhändas, och gör sig förvissadt, att det hä¬
danefter, såsom hittills, skall af E. M. i nåder blifva vid densam¬
ma ”i allo måtto handhafdt,”
R. o. Ad. framhärdar etc.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som Hr von Hart¬
mansdorff genom denna upplästa skriften tyckes vilja inleda R. o.
Ad. på en för detta Stånd hittills främmande bana, och det dess¬
utom tyckes vara nödvändigt för Ståndet att taga närmare känne¬
dom om det beslut, som Ilr von Hartmansdorff velat för Ståndet
dictera, än vid ett flygtigt afhörande kunnat ske, så får jag an¬
hålla, alt såväl LagUtsk:s betänk. N:o 68, som det af Hr von
Hartmansdorff upplästa förslag till und. skrifvelse måtte få hvila
på bordet.
Frih. Hamilton, Hugo, och Frih. Hermelin, Aug. Sö¬
derling, förenade sig med Frih. Tersmeden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då LagUtsk:s mern.
N:o 68 icke varit mera än en gång bordlagdt, och bordläggning
deraf äfvensom af Hr von Hartmansdorffs nu framställda förslag
blifvit af flere ledamöter begärd, en sådan bordläggning ej kunde
förvägras.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen ingenting der¬
emot att bordläggning sker, men i sådant fall anhåller jag vörd¬
samt, ali hvad som med detta mål sammanhänger, nemi. Exp.-
Utsk:s förslag till und. skrifvelse, hvilket står på listan näst efter
detta mål, äfven mätte få hvila; äfvensom jag till Hr Gr. o.
Landtm, samt Ståndet vågar hemställa, alt dessa mål blifva satta
främst på listan nästa Lördag.
Frih.
Den 5 Februari f. m.
73
Frih. Tersmeden: Jag vill visst icke sätta mig emot Hr
von Hartmansdorffs begäran, men jag tager mig likväl friheten
hemställa, huruvida det är alldeles lämpligt, ali R. o. Ad. för¬
dröjer expedierandet af en und. skrifvelse, som innefattar tre
Stånds beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I anledn. af Frih. Tersmedens
sista yttrande får jag äran upplysa, att under 1111 pågående riks¬
dag hafva tvenne gånger Exp.Utsk:s förslag till und. skrifvelser
blifvit hos R. o. Ad. två gånger bordlagda, och som ifrågavar.
skrifvelse endast en gång förut blifvit bordlagd, tror jag för min
del, att Hr von Hartmansdorffs begäran icke kan förvägras.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Jag finner för min del
icke något hinder, att Exp.Utsk:s förslag lill und. skrifvelse hvilar
på bordet, i samma ordning, som andra från Utsk. inkomna mål,
och jag får derföre förena mig i Hr von Hartmansdorffs begäran,
att nu ifrågavar. förslag, som icke är mera än en gång bordlagdt,
ytterligare måtte få hvila på bordet, äfvensom att detta Exp.Utsk:s
förslag måtte sättas på listan näst efter LagUtsk:s betänk. N:o 68,
och att detta sednare sättes främst på föredragningslistan lill det
plenum, som jag förmodar efter vanlig ordning kommer att om
Lördag inträffa.
H. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, yttrade, det han, i anledn. af
Hr von Hartmansdorffs anhållan, linge hemställa, om R. o. Ad. bi-
fölle att på föredragningslistan för det plenum, som komme att
äga rum nästa Lördag, må upptagas först LagUtsk:s mein. N:o 68,
dernäst Hr von Hartmansdorffs nu framställda förslag till und.
skrifvelse och derefter Exp.Utsk:s skrifvelseförslag, ang:de förän¬
dring i vissa delar af nu gällande lagstadganden om giftorätt, arfs¬
rätt och istadarätt.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- 0. Ekon.Utsk:s d. 20
och 30 sistl. Jan. på bordet lagda betänk. N:o 119, i anledn. af
väckt motion om bildande af ett skolråd för hvarje lärdoms¬
skola, samt inrättande af apologist-, eller real- och söndagsskolor
i städerne.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 20 och 30
sisth Jan. pä bordet lagda betänk. N-.o 121, i anledn. af väckt
motion om upphäfvande af alla hittills gällande stadganden, som
ansetts lägga hinder i vägen för adelsman, att söka tjenstebefatt-
ningar i städerne.
Efter uppläsning af Vällofl. BorgareShs prot.utdr. d. 1 den¬
nes, hvaraf inhemtades alt nämnde Ständ bifallit detta betänk.,
blef detsamma äfven af R. 0. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning bifölls Allm. Besv.- 0. Ekon.Utsk:s
7 H. 10
74
Den 5 Februari f. m.
d. 20 och 30 sisth Jan. pä bordet lagda betänk. N:o 124, i an-
ledn. af väckt motion om tillsättande vid gymnasierne af särskilde
lectorer för naturalhistorien m. m.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 22 och 30 sisth Jan. på
bordet lagda betänk. N:o 19, ang:de ett af Hr Rosenblad, Bernh.,
hos II. R. o. Ad. väckt och af H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus,
såsom motion upptaget förslag i fråga om bevillningen för de
embets- och tjenstemän, hvilka af Sverige och Norrige samfäldt
åtnjuta aflöning eller tractamente.
Ö
Hr von Hartmansdorff, Aug., begärde, att Frih. Aker-
hjelms vid detta betänk, fogade reservation måtte uppläsas, hvil¬
ket skedde, hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Mig synes, att de skäl Frih. Åkerhjelm anfört och det sätt,
hvarpå han föreslagit § böra uppställas, äro alldeles riktiga, hvar¬
före jagotager mig friheten hemställa, att R. o. Ad. måtte bifalla
Frih. Akerhjelms förslag.
O
Hr Printzenskjöld, Carl: Det förslag, som Frih. Åker¬
hjelm i sin reservation framställt, var föremål för en lika lång¬
varig som noggrann undersökning inom Bevilln.Utsk. Likväl fann
Utsk. det vara olämpligt, att en stadga om bevillning af Svenska
medborgare och Svenska tjenstemän för deras inom fäderneslandet
förvärfvade inkomster skulle jemväl innefatta några föreskrifter,
som afsågo möjligheten, att man skulle kunna beskattas för de
löner eller arfvoden man frän utländsk makt kunde uppbära. Det
undföll icke eller Utsk:s uppmärksamhet, huruledes Svenska med¬
borgare kunna vara tjenstemän åt utländska makter, t. ex. con-
suler. Dessa personer kunna icke lagligen, för det arfvode de af
utländska makter uppbära, inom Sverige åläggas någon beskatt¬
ning, och så torde väl förhållandet vara jemväl med ministersta¬
ten. Man tog dervid i betraktande, att Konungens ministrar vid
utländska hof äga en tvåfaldig egenskap, den nemi. att sä väl re¬
presentera både Konungen i Sverige och Konungen i Norrige, och
att de i denna sednare egenskap, äfven om de äro Svenska un-
dersåter, mäste anses för Norrska embetsman. Den omständighe¬
ten, att Norrska statsverket till Cabinettet härstädes öfverlemnar
det bidrag till ministerstatens fyllande, som Konungariket Norrige
har utfäst sig att lemna, kunde efter ötsk:s mening icke häruti
göra någon förändring. Det är pä denna väg, som jag, lika med
Utsk., tror, alt man kan vinna sitt ändamål, utan den oformlig¬
het, som,-efter hvad jag nyss nämnt, Frih. Akerhjelms förslag
innebär. Orsaken hvarföre Konungens ministrar blifvit beskattade
för bela den löneinkomst odelad, som de uppburit i sin dubbla
egenskap, ligger deruti, att Statscont. utbetalar hela deras aflö¬
ning, hvaremot Norriges bidrag användes till andra för minister¬
staten nödiga utgifter. Om nu detta förhållande ändras och en
annan ordning varder införd, hvarigenom de Svensk-Norrska mi-
Den 5 Februari f. m.
75
nistrarne erhålla sin aflöning särskildt från de båda rikena, eller
också endast bestämmes huru mycket de af hvardera landet upp¬
bära, så tror jag, att saken dermed är hjelpt, ty ingen beskatt-
ningscomite' inom Sverige kan tillåta sig att påföra en minister
större afgifter, än den som belöper sig för hvad han i egenskap
af Svensk minister uppbär. Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s
betänk., varandes jag förvissad, att K. M. icke lärer underlåta
att, genom sin minister för utrikes ärendena, vidtaga de åtgärder,
som erfordras för att befrämja det af motionären i ämnet åsyftade
ändamål, hvars riktighet Utsk. jemväl erkänt.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jemte det jag i hufvudsaken
instämmer i Hr Printzenskjölds anförande, får jag tillika fästa
uppmärksamheten på den upplysning, som Utsk:s motiver inne¬
hålla, att om något fel eller misstag i afseende på ifrågavar. per¬
soners taxering existerat, så har det blifvit föranledt genom de
uppgifter, som från Utrikes Dep:tet gått lill Slatscont. genom Öf-
verståthållare-embetet. Jag tror, att allt hvad här är öfverklagadt
säkerligen blir i framtiden rätladt, sedan detta departement blifvit
upplyst om det misstag, som i detta afseende ägt rum. Utrikes
Dep;tet har nemi. icke uti dessa uppgifter om ministrarnes löne¬
inkomster skilt emellan hvad som utgår af Svenska och hvad som
utgår af Norrska statsverket, utan upptagit allt i en summa, och
Statscont. har således icke kunnat annat än påföra ministrarne be¬
villning för hela summan. Det är så mycket lättare att häruti
vinna rättelse, som det endast är laxeringscomiteen i Stockholm,
som handlägger dessa mål. Alt intaga något stadgande härom i
bevilln.författn. vore olämpligt, emedan här är fråga om ”Sveriges
Rikes Ständers bevilln.förordn.” och icke om Norriges eller något
annat lands. Gör man ett stadgande för Norrige, så borde man
af samma skäl göra stadganden för alla de land, hvilka hafva Sven¬
ska undersäler till consuler.. Jag anhåller således om bifall å
Ulsk:s betänk., men innan någon propos. derå göres, anhåller jag,
att Ridd.secret. måtte fä upplysa hvad beslut de öfriga Stånden i
detta ämne fattat, i händelse några prot.utdr. derom från dem
ännu ankommit.
Underl. Ridd.secret. upplyste, att prot.utdr. ankommit,
som visade, att de öfriga RiksSt:n bifallit Bevilln.Utsk:s betänk.
N:0 19.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tillstyrker bifall lill
Bevilln.Utsk:s ifrågavar. betänk., men derjemte måste jag förena
mig med Hr von Hartmansdorff och begära, att R. o. Ad. jemväl
ville bifalla Frih. Äkerhjelms reservation och införa i bevilln.¬
förordn. orden: silvida de (nemi. pensioner och arfvoden för mi¬
nisterstatens tjenstemän) utgå från Svenska statsverket. Hr
Printzenskjöld har i sin deduction ganska riktigt bevisat, att det i
allmänhet icke borde kunna uppkomma något missförstånd i detta
afseende, men erfarenheten har likväl ådagalagt, att ett sådant
missförstånd uppkommit, och att ministerstaten blifvit påförd be¬
villning lill Sverige jemväl för de löneinkomster, som utgått från
76
Den 5 Februari f. m.
Norrska statscassan. Utsk. anför visserligen, att detta icke bort
äga rum och anser orsaken dertill ligga i de uppgifter, som Ut¬
rikes Dep:tet afleranat; men då det är kändt, att personer, som
hos K. M. besvärat sig öfver denna debitering, blifvit ålagde att
densamma utgöra, så anser jag för min del nödigt, att Ständerna
jemväl i bevilln.förordn. intaga några ord, som tydligen ådagalägga,
att. det icke är Ständernas mening, att så vidare skall tillgå. Be¬
villn.förordn. föreskrifver, alt hvar och en skall erlägga bevillning
för sammanräknade beloppet af den lön eller arfvode, som lian
åtnjuter, vare sig på Rikets stat, eller från hvad annat håll in¬
komsten må härleda sig. Detta stadgande otorde måhända behöfva
en utveckling genom de ord, som Frih. Åkerhjelm föreslagit så¬
som tillägg i bevilln.förordn. Orden äro endast sju till antalet,
och då bevilln.förordn. är så mångordig förut, så torde detta til¬
lägg icke vara besvärande, då det deremot kan göra den nytta,
att förekomma ett missförstånd, som hittills ägt rum. Måhända
kan ett sådant tillägg i bevilln.förordn. numera icke ske, sedan två
RiksSt., utan afseende på Frih. Akerhjelms reservation, bifallit
Utsk:s betänk.; men då jag i alla fall anser R. o. Ad. böra fatta
ett riktigt beslut, så hemställer jag, att R. o. Ad., jemte bifall till
TJtSk-.s obetänk., ville bifalla införande i bevilln.förordn. af det i
Frih. Akerhjelms reservation föreslagna tillägg. Om dessa ord i
bevilln.förordn. införas, så komma de alt stå der till efterrättelse
för alla dem, som skola tillämpa denna författning, då deremot
Bevilln.Ulsk:s betänk, lägges till Ståndens handlingar och blir icke
promulgeradt till efterrättelse. Skulle man vilja göra ordställnin¬
gen ännu tydligare och riktigare än i Friln Akerhjelms förslag,
så kunde man kanske, efter ”pensioner och arfvoden” sätta till
det belopp de af Svenska statsverket utgå.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag hört, att tre Stånd
bifallit Otsk:s förslag, så afstår jag från mitt yrkande.
Frih. Cederström, Jacob: Här har blifvit framställd den
sats, alt Sveriges Rikes Ständers bevilln.förordn. icke vore Norri-
ges. Detta är visserligen en känd sak; men just af detta skäl föl¬
jer af sig sjelf, att de missbruk, som hafva ägt rum, deruti att
denna sats icke blifvit tillämpad, måste förekommas. Dessa miss¬
bruk kunna icke häfvas, derigenom att en särskild specification
lemnäs från Statsministern för utrikes ärendena öfver den andel
af ministrarnes lönevillkor, som utgår af den Norrska statscassan,
emedan bevilln.förordn. icke gör afseende på hvarifrån en tjenste¬
man får sina inkomster, utan ålägger honom bevillning för alla
inkomster, af hvad namn och beskaffenhet de vara må. — Här
har jemväl blifvit yltradt af en annan talare, att man på samma
grund borde frikalla Svenska tjenstemän från bevillning för de in¬
komster de af utländska makter kunna erhålla. Mig veterligen har
ingen Svensk embetsman rättighet, utan specielt Kongl, tillstånd,
att af främmande herrskaper mottaga en enda skilling, och kan
således icke derföre komma alt bevillning påläggas. Den förän¬
dring, sorn blifvit begärd, är efter min tanke nödvändig; och som
Den 5 Februari f. m.
77
fråga här är om en bevillningsafgift, så hindrar alldeles icke tre
Stånds beslut att R. o. Ad:s kan blifva gällande, ty denna fråga
måste i förstärkt Utskott afgöras. Jag förenar mig således med
Frih. Palmstjerna.
fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg sig skyl¬
dig att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att Bevilln.Utsk. i
dess mein. N:o 21 hos RiksStm anmält, att Utsk:s förslag till
bevilln.stadga blifvit af samtliga RiksStm godkändt i alla de delar,
som icke i berörde mern. voro särskildt upptagne och bland hvilka
icke 4 § förekom; hvadan R. o. Ad. torde finna, att svårighet
mötte att uti sagde §, som således redan var af fyra Stånd god¬
känd, numera göra något tillägg.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vet icke om jag rätt fattat
Hr Gr. o. Landtnäs förklarande, men det synes mig som detsam¬
ma skulle innebära ett sådant förnekande af R. o. Ad:s rätt att
göra något tillägg i den form, som af Frih. Palmstjerna blifvit
föreslagen. Jag instämmer i öfrigt i Frihms tanka, att det vore
af behofvet päkalladt, alt i bevilln.förordn. få infördt något stad¬
gande, som kunde leda till det åsyftade ändamålet, men jag be-
tvillar, alt det föreslagna tillägget skulle verkligen leda dertill.
Det är bekant, alt Norrska statsverket lemnar sina medel directe
till Cabinettet, såsom ett slags subsidier, hvilka verkligen ingå
till Svenska slatscassan. Det skulle således möjligen icke afhjelpa
allt missförstånd, om man införde tillägget: så vidt de utgå af
Svenska statsverket. I fall det låter sig göra att ännu införa nå¬
got tillägg, skulle jag hellre vilja föreslå det villkor: så vida de
utgå från Svenska ministerstatens cassa.
Hr Aminoff: Då tre RiksSt., efter hvad upplyst blifvit, re¬
dan bifallit Utsk:s förslag, så torde den åsyftade förändringen svår¬
ligen kunna genomdrifvas, äfven om saken kommer till förstärkt
Utsk. Såsom jag förut har nämnt, har felet legat i de uppgifter,
som från Utrikes Dep:tet blifvit lemnade, och då vederbör, icke
lära underlåta att häruti erhålla rättelse, tror jag, att allt ändå
blir hjelpt.
Frih. Cederström: Sedan Hr Gr. o. Landtm, upplyst, att
alla 4 RiksStm hafva justerat bevilln.förordn. och att således än¬
dring i någon af dess §§ numera icke kan ifrågakomma, så får
jag hemställa, huruvida icke ändamålet kunde vinnas derigenom,
alt R. St. hos K. M. anmäla förhållandet och begära, det Stats-
cont. måtte blifva förständigadt att icke för de medel, som en mi¬
nister åtnjuter af Norrska statscassan, någon bevillning må inne¬
hållas. Endast på grund af en sådan nådig befallning kan Slals-
cont., vid bevilln.förordms nuvar. lydelse, underlåta att afdraga be-
villningen för de Norrska medlen; ty eljest skulle Revisorerna
emot Statscont. anmärka, att det gjort sig till ersättning skyldigt
genom förbiseende af föreskrifterna i bevilln.förordn. Jag hem¬
ställer således vördsamt, att R. o. Ad. ville besluta en und. skrif-
78
Den 5 Februari f. m.
velse till K. M. i detta ämne, och att de öfriga Stånden inbjudas
alt sig deruti förena.
Frih. Palmstjerna: Då det anses, att icke något vidare
tillägg kan i bevilln.förordn. inflyta, så vill jag icke vidare yrka
något sådant. Hvad åter beträffar den af Frih. Cederström före¬
slagna und. skrifvelsen, så skulle jag ansett denna utväg ganska
lämplig, om Bevilln.Utsk. hade densamma tillstyrkt; men i frågans
närvar, ställning torde ett R. o. Ad:s beslut i detta fall svårligen
kunna leda till något resultat. Det är nemi. att förmoda, det de
öfriga Stånden icke ingå derpå, och då kunde förslaget, om det
förfaller, snarare motverka än befordra sitt ändamål. Jag afstyr-
ker således detta förslag.
Hr Printzenskjöld: Sedan Frih. Palmstjerna afstått från
sitt yrkande, vill jag endast i afseende på Frih. Cederströms för¬
slag fästa uppmärksamheten derpå, att Statscont. svårligen lärer
kunna veta huru stor del af ministrarnes löner, som utgå af Norr¬
ska statsverket, utan det lärer väl blifva nödvändigt, att Slatsmi-
stern för^ utrikes ärendena i afseende på ifrågavar. löner vidtager
sådana åtgärder, att från Svenska Statscont. icke utbetalas mera,
än den aflöning, som af Svenska statsverket dem är anslaget. Nå¬
gon sådan skrifvelse, som Frih. Cederström föreslagit, torde der¬
före icke vara lämplig, och jag är förvissad, att K. M. icke än¬
dock lärer underlåta att vidtaga tjenliga åtgärder för att befria
dessa embetsman från en tunga, som med skäl af dem blifvit öf-
verklagad.
Sedan härefter öfverläggningen förklarats vara fulländad, blef
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 19, uppå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s
propos., af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 22 och 30 sisth Jan. på bor¬
det lagda utlåt. N:o 65, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Utsk:s
betänk. N:o 14, öfver dels K. M:s nåd. propos., ang:de förän¬
drad lydelse af 1 § i 23 cap. Arfdab:n och tillägg till 7 § i
20 cap. samma balk, dels ock väckt motion, om inrättande af
förmyndarekamrar.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., uppläste följande:
Genom antagande, på sätt Utsk:s pluralitet i betänk. N:o 65
föreslagit, af K. M:s deri åberopade nåd. propos. om ändring i
23 cap. 1 § Ärfdabm, synes det ändamål, som dermed åsyftas,
nemi. att åt omyndige bereda all möjlig och erforderlig säkerhet
för deras bos förmyndare inneslående arfvemedel, äfven med bort¬
tagande af förmånsrätten derför framför inteckning, icke fullkom¬
ligt kunna vinnas, så framt ej, i sammanhang med denna ändring,
pä sätt Hr Berg von Linde föreslagit uti dess i betänk, anmärkte
anförande, och en del af Utsk:s ledamöter enligt bifogad reserva¬
tion antagit, en verksam och ändamålsenlig controll sättes å för¬
myndares förvaltning af det honom anförtrodda förmynderskap.
Den 5 Februari f. m.
79
För befrämjande af detta maktpåliggande syftemål tager jag mig
friheten framställa följande:
Förslag till förändrad redaction af 23 cap. 1 § Ärfdab-.n.
Förmyndare skall för hvarje år författa räkning öfver allt det
han om händer häfver, att deraf skönjas må huru han den omyn¬
diges egendom förvaltat. Af den räkning gifve han, vid hvarje
års slut, den omyndiges närmaste fränder del, om så fordras; be¬
gära de det ej, vare förmyndaren ändå skyldig att hvart tredje
år tillställa dem sluten räkning. Aro ej fränder till, eller aflägse
boende, eller vägra de att räkningen granska, då skall förmyndare
hvart tredje år sin räkning aflemna till sockennämnd eller de gode
män, som, enligt hvad särskildt stadgadt är, dertill af stad, soc¬
ken eller annan menighet förordnade äro, att de i franders ställe
räkningen öfverse må. Finna fränder, sockennämnd eller gode
män något mot förmyndares förvaltning eller mot hans vederhäf¬
tighet alt påminna, anmälen det hos rätten; och pröfve rätten af
omständigheterna om annan förmyndare förordnas må. Är omyn¬
dig etc. etc.
I sammanhang härmed föreslås, att, med antagande af det
af K. M. i nåd. propos. föreslagna tillägg till 7 § 20 cap. Ärfda-
b:n, R. St. derjemte måtte besluta att i und. skrifvelse hos K. M.
anhålla:
dels att instruclion måtte utfärdas för sockennämnderne, eller
de i förslaget omnämnde gode män, hvarigenom dem ålägges att:
a) Tillse det icke någon omyndig må sakna lagligen tillför¬
ordnad förmyndare, samt i händelse så inträffar, derom hos dom¬
stolen göra anmälan och uppgifva förslag å tjenlig och vederhäf¬
tig person att till förmyndare förordna;
b) Afgifva yttrande, som af domstolen kan infordras, ang:de
till förmyndare föreslagen, eller dertill enligt lag berättigad persons
vederhäftighet och skicklighet att ett slikt sysslande bestrida;
c) Då behofvet sä påkallar, föranstalta om laglig säkerhets
vinnande och bibehållande för myndlings arfvemedel;
d) Der fränder ej finnas, eller vägra att åtaga sig den gransk¬
ning af förmyndares redogörelse-räkningar, som enligt 23 cap. 1 §
Ärfdab:n fränderne tillkommer, i deras ställe berörde granskning
verkställa och dervid tillse, att den omyndige rätt sker;
e) Med sin uppmärksamhet följa förmyndares förvaltning af
myndlings gods, äfvensom hans hushållssätt i allmänhet, för att, i
händelse skäliga anledn:r skulle förekomma om vanvård af mynd¬
lingen och hvad honom tillhörer, eller ock om sådan försämring
af förmyndares egen ekonomiska ställning, att osäkerhet för mynd¬
lingens gods kan vara att befara, då hos domstolen göra anmälan
derom och om behofvet af annan förmyndares tillförordnande;
dels ock att vederbör, domare måtte erhålla föreskrift, att
lill sockennämnderne eller gode männen lemna del af de förmyn-
dareförorordnanden, som komma att utfärdas.
Genom ett sådant stadgande, bildades en controllerande för¬
myndarekammare af communal beskaffenhet, hvars medlemmar,
80
Den 5 Februari f. m.
såsom grannar och i närmare beröring med de förmyndare, öfver
hvilkas förvaltning de äga inseende, äro i vida bättre tillfälle att
skydda omyndige mot förluster, än den dem i lag tillagde tysta
förmånsrätt, som af en oredlig förmyndare med lätthet kan elu-
deras och tyvärr allt för ofta blifvit eluderad.
Hr Hjerta, Lars: Jag hade ämnat att bos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om uppläsning af den vid betänk, fogade reservation, hvar¬
uti flere af Utsk:s ledamöter instämt, emedan jag anser de skäl,
på hvilka reservanterna hafva grundat ett förslag till en förän¬
drad redaction af ifråga var. cap. i Ärfdabm, öfverväga de motiver,
som Ulsk. lagt till grund för sitt utlåt. Sedan Hr Nordenanckar
nu uppläst sitt förslag, något afvikande från nyssnämnde reserva¬
tion, och hvilket jag med uppmärksamhet afhört, har jag deruti
trott mig finna en ännu något förbättrad redaction, och får der¬
före tillstyrka dess antagande. Den hufvudsakliga invändning, som
från Utsk:s sida kan göras emot dessa i grunden lika förslag, torde
vara, att communalinrättningarne i vårt land ännu äro i sin linda
och att man således icke med stränghet skulle kunna ålägga deni
att fullgöra de skyldigheter, som enligt dessa förslag af dem er¬
fordras. För öfrigt är väl denna sak af sådan beskaffenhet, att
communerna sjelfva dagligen allt mer och mer skola inse dess vigt
och nytta, och om äfven i början någon ofullständighet i utöfnin-
gen af denna befattning skulle uppstå, så anser jag det i alla fall
bättre alt blottställa sig för den förebråelsen att hafva gått nå¬
got för noggrant och minutiöst tillväga, än att hafva stadgat så
godt som ingenting, hvilket är fallet med Utsk:s förslag. Vi må¬
ste komma ihåg, att det här är fråga om värnlösa, som framför
andra hafva rätt till statsmakternas omvårdnad. Det kan väl
också synas som det vore ett något för strängt stadgande emot
förmyndare, att han skulle afgifva räkning hvarje år i st. f. hvart
tredje, såsom nu är fallet; men om man tager i betraktande, att
hvar och en, som vill sköta affärer försvarligt, nödvändigt deröf¬
ver måste hålla ständig räkning, så kan detta åliggande icke med¬
föra något särdeles besvär. — Den af mig nyss åberopade reser¬
vationen innehåller föröfrigt så många skäl, bättre framställda, än
jag skulle kunna göra det, att jag anhåller att få läsa upp in¬
gressen dertill. Den lyder sålunda:
”Utsk:s pluralitet har, med frånträdande af de anmärkmr,
som i betänk. N:o 14 framställdes emot den af K. M. i nåder
proponerade nya redaction af 23 cap. 1 § Ärfdabm, slutligen till¬
styrkt R. 11. St. att samma redaction antaga. I en sådan tillstyr¬
kan hafva vi ej kunnat deltaga. Behofvet af kraftigare lagstad-
ganden i fråga om förmyndares redovisningsskyldighet är sä all¬
männeligen erkändt, att en i sistnämnde syftning vidtagen förän¬
dring af detta lageus rum sannolikt skulle blifvit från alla sidor
påyrkad, äfven derest frågan om de tysta förmånsrätternes ned-
flyttning efter inteckning icke ånyo varit vid denna riksdag väckt.
Sedan förslag till en förändrad ordning af de i 17 cap. Handelsbm
ut-
Bon 5 Februari f. m.
81
utstakade förmånsrätter blifvit, både genom nådig propos. från K.
M. och genom motioner inom Stånden, till LagUtsk:s behandling
öfverlemuade, har Utsk. ansett en så mycket större omsorg böra
användas på en ändamålsenlig förbättring af 23 cap. 1 § Ärfdabm,
som det svårligen lärer kunna af någon förnekas, att den säker¬
het, lagen sökt bereda omyndige, genom den dem tillagda för¬
månsrättens gilltighel framför den uttryckliga förmånsrätt, inteck¬
ning medför, i ganska många fall försvinner och i alla äfventyras,
genom omflyttningen af de tysta och uttryckliga förmånsrälierne,
så vida icke lagen samtidigt dermed utvidgar och skärper förplig-
telserne för förmyndare i afseende pä den fortgående redovisnin¬
gen för omyndiges dem anförtrodda gods. Utgående ifrån denna
synpunkt, ansåg Utsk., då frågan förra gången inom Utsk. före-
hades, den i K. M:s nåd. propos. föreslagna lagtext icke vara till¬
fyllestgörande. Emot de så ofta förekommande fallen, att för¬
myndare tredskas, eller alt fränder sorglöst lemna omyndige an¬
höriges bästa utan all tillsyn, erbjöd berörde lagtext icke något
botemedel, då domstolens eller gode mäns mellankomst icke sjelf¬
mant och ovillkorligen kunde inträda, utan skulle blifva beroende
af förmyndares egen anmälan. Det åliggande för förmyndare att
för hvarje år afsluta och till fränder inlemna räkning öfver för-
mynderskapet, som genom de föreslagna ordalagen i §:s början
kunde anses blifva bestämdt, skulle ofta finnas overkställbar och
alltid onödigt betungade, i jemförelse med det nu gällande enklare
stadgandet, alt förmyndare väl skall hålla riktig räkning öfver det
han om händer häfver, men endast hvart tredje år upprätta och
fränderne tillställa en sluten räkning med verificationer. Att fran¬
ders anmälan om förment felaktig förvaltning af förmynderskapet
endast skulle föranleda domstolen att pröfva om annan förmyndare
borde förordnas, men ej att, äfven med förmyndarens bibehållande,
tillse, ”att den omyndige rätt sker”, syntes Utsk. betänkligt och
icke öfverensstämmande med lagens grundsats, att i första rum¬
met föräldrar, sä skyldeman och sist oskylde böra till förmyndare
förordnas.
Vidhållande dessa hufvudsakliga inkast emot det i K. M:s
nåd. propos. intagna redactionsförslag, hvilket, genom den aflagda
sedelns öppnande, lades till grund för Utsk:s tillstyrkan i förestå¬
ende utlåt., hafva vi ansett det af Hr Berg von Linde hos II. K.
o. Ad. framställda förslag att åt socken-nämnden eller någon an¬
nan dylik communal-inrältning uppdraga den eventuella tillsynen
om omyndigas bästa, vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet.
De oöfvervinnerliga hinder och svårigheter, som förete sig emot
ett allmännare införande af förmyndarekamrar, äro förut af Utsk.
anförde. Ett försök till sädane kamrars påbjudande skulle blifva
utan påföljd; men äfven om någon framgång deraf kunde väntas,
skulle inrättningen likväl i och för sig sjelf vara betänklig, i an¬
seende till det ömtåliga, af saravetspligter lika mycket, som ge¬
nom lagens bud, bestämda förhållandet emellan förmyndaren och
myndlingen samt dennes anhörige, hvilket förhållande genom en
7 H. 11
f>2 Den 5 Fe b ru ari f. m. •
förmyndarekammares mellankomst och den myndighet, denna in¬
stitution måste få sig tillerkänd, kunde komma alt lida en rubb¬
ning, sorn ingalunda godtgjordes af den möjligen säkrare förvalt¬
ningen af omyndiges reda medel. Den af Hr Berg von Linde
föreslagna anstalt erbjuder nöjaktiga säkerhetsmått emot förmyn¬
dares vanvård af sill kall och franders liknöjdhet, utan att, på
sätt med förmyndarekamrar kunde inträffa, inkräkta något på det
naturliga och lagliga inflytande, skyldskapsförhållandena i dessa
hänseenden böra äga.
Efter nedanstående förslag skulle antingen de redan organi¬
serade socken-nämnderne, eller särskilde inom hvarje socken der¬
till utsedde gode män öfvertaga den granskning af förmyndares
räkningar, som enligt lag tillkommer skyldeman, men desse an¬
tingen icke villja eller icke äro fallne att utöfva. På det ett så¬
dant bestyr icke må blifva alltför besvärligt, i anseende såväl lill
antalet af förmynderskap, som till möjligheten alt om personers
ställning och förhållanden äga kännedom, torde det blifva nödigt,
att befattningen icke sträckes utom socknen eller åtminstone pa¬
storatet. Åled en sådan inskränkning åter kan den ej blifva för
socken-nämnden eller särskilde gode män mera betungande, än
åtskilliga andra bestyr, som nu villigt uträttas inom församlin-
garne; hvaremot svårligen ål dylika communal-institutioner kan
anförtros något åliggande, som, mera än detta, skänker tillfreds¬
ställelse, då verkningarne af en förståndig och nitisk vaksamhet
för omyndige icke kunna vara annat, än välgörande och tack-
nämlige.
Förslaget tillägger fränder, eller dem, som i deras ställe äro
satte, en rättighet, hvilken väl förut i lag icke varit dem betagen,
men ej eller uttryckligen medgifven. Det är rättigheten att, då fara
är om förmyndares vederhäftighet, söka inteckning i hans fasta
gods för omyndigs medel. En sådan rättighet finnes i åtskilliga
utländska lagar bestämd; och då inteckningens beviljande ankom¬
mer på domstolens pröfning af omständighelerne, kan den ej an¬
es stridande emot villkoren för förmynderskapskallet, eller det¬
samma otjenligen försvärande. Alen emedan angeläget är, att från
socken-nämnderne eller gode männen afskilja hvarje anledn. till
omedelbar inblandning i penningeförvaltningen, hvilken, om den
skulle äga rum, nödvändigt mäste förknippas med en personlig
ansvarighet, som ej bör dessa inrättningar åläggas, innehåller för¬
slaget det uttryckliga stadgande, alt icke någon annan, än en lag-
igen tillsatt förmyndare, må äga omyndigs fordran utsöka.
Slutligen ■ och då, vid den nu föreslagna åtgärd, åtskillige re-
glementariska bestämmelser blifva erforderlige, hvilka ej kunnat få
rum i en lag-§, hafva vi derom tillstyrkt en und. skrifvelse till
K. AI.”
Efter min tanka har denna reservation på ett så klart och
öfvervägande sätt motiverat det uti reservationen intagne förslag,
att för mig knappt någon anledn. till anmärkn. deremot förefinnes.
Jag kan icke eller annat än finna, att man härigenom skulle gå
en ganska lycklig medelväg emellan ett alltför stort förraynder-
Den 5 Februari f. m.
skap Från Statens sida och sorglöshet hos lagstiftaren. På denna
grund anhåller jag om propos. (ill bifall å reservationen med de
förändringar i redactionen, som Hr Nordenanckar föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkånnagaf, att plenum kom-
me att fortsättas kl. 6 e. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det skulle vara mera än gläd¬
jande, om genom det i reservationen framställda förslag, med de
förändringar i redactionen, som Hr Nordenanckar gjort, denna
angelägenhet kunde blifva bragt till ett godt resultat, äfven derfö¬
re att den vigtiga institutionen af communalinrättningar då verk¬
ligen vore kommen till stånd; men förhållandet är icke så lyck¬
ligt. Dessa inrättningar finnas för närvarande till någon del på
papperet, men i sjelfva verket finnas de icke. Sockennämnder
äro väl i de flesta församlingar valda, men i få eller inga utöfva
de någon verksamhet. Det torde derföre vara vådligt, att åt dem
anförtro ett så vigtigt värf. Men icke blott i detta afseende an¬
ser jag förslaget innebära vådor. Det finnes jemväl, efter min
tanka, en brist deruti, alt det icke afser, alt en omyndigs egen¬
dom kan vara belägen i flera socknar, och det torde då blifva
svårt för en sockennämnd att hafva uppsigten öfver al! bans egen¬
dom. Likaledes kan det hända, att en omyndig har någon liten
förmögenhet, men ändock till någon del förtjenar sitt uppehälle
genom arbetsförtjenst. Det skall då ovillkorligen hända, att han
det ena året efter det andra flyttar från en socken till en annan,
och jag hemställer, huruvida det då kan vara nyttigt för uppsig¬
ten på hans förmyndare, att denna uppsigt flyttas från den ena
sockennämnden till den andra. Med bästa nit och vilja hos des¬
sa sockennämnder, hvilket man svårligen torde kunna påräkna,
om denna uppsigt icke skall räcka kanske mera än ett halft år,
så är det likväl nödigt för en god förvaltning alt någon conlinu»
itel deruti finnes.
Jag anser således så mångå betänkligheter förefinnas emot
det framställda förslaget, alt jag lill R. o. Ad. hemställer, alt derå
icke mätte fästas något afseende.
Frih. Hermelin, Äng. Söderling: Till en början får
jag tillkännagifva, alt jag instämmer i det af Hr Nordenanckar
framställda förslag och anser mig derföre pligtig alt upptaga de
invändningar, som den siste talaren deremot gjort. Han har
nemi, yttrat, att socken-nämnden är en så ny institution, alt man
ännu icke haft tillfälle att se några prof på dess verksamhet. Det¬
ta är visserligen sant, men socken-nämnderna äro likväl redan
constituerade och det är att förmoda, alt denna inrättning, om
den hlifver rätt sysselsatt, skall utveckla sig till ett verksamt
stöd för communal-andans lifvande i vårt land. Ilar liar
blifvit sagdt, all svårigheter skulle uppslå, i händelse en per¬
son skulle hafva egendom i flera socknar. Detta hörer till
de mera rcglemenlariska bestämmelserna, hvaruti man icke kan
begära att eli lagförslag skall ingå. Jag är öfverlygad derom,
84
Den 5 Februari f. m.
att om sjelfva saken blott blir antagen, så möter ingen svårig¬
het att få de mera speciella frågorna bestämda. Vidare har blif¬
vit sagdt, att socken-nämnden icke skaile äga tillfälle att med
noggrannhet följa myndlingen, om han flyttar från socknen. Om
jag rätt uppfattat lagförslaget, så äro socken-nämnderna endast
ämnade att vara en controllerande myndighet öfver förvaltningen
af myndlingens egendom, men alldeles icke att hafva den spe¬
ciella tillsyn öfver hans uppfostran och lefnad, hvilket mäste fort¬
farande tillhöra hans fränder. Således kan jag icke eller gilla
denna anmärkn. Jag har äfven hört, att man emot förslaget in-
vändt, att det skulle vara en för communalhestyr främmande sak,
att åtaga sig vården af omyndigas medel. Som bekant är, hörer
likväl fattigvården till communalbestyren. Gränsen emellan en
fattig och en omyndig, hvilken ganska lätt kan mista sin förmö¬
genhet, är obetydlig.
Gr. Sparre, Erik: Till en början får jag förklara, att jag,
lika med hvad jag tycker mig kunna sluta af de talare, som re¬
dan yttrat sig i frågan, icke kan tillstyrka bifall till Ulsk:s be¬
tänk., och delta på de skäl, som Utsk. i sill förra betänk, om
detta ämne uttryckt. Utsk. sade nemi. då: ”att, ehuru det
är af den mest maktpåliggande vigt, alt icke allenast beloppet
af hvad den omyndige äger, varder genom räkningen till siffran
bestämdt utredt, utan äfven uppgift lemnad uppå hvem, som in¬
nehafver hans medel, och all den säkerhet, som för omyndigs
medel blifvit ställd, behörigen granskas, någon föreskrift likväl ej
influtit i förslaget om skyldighet för förmyndarne att för denna
säkerhet redogöra; att, oansedt påbudet om förmyndareräkningens
ingifvande till rätten i vissa fall skall ofta blifva overksamt, de¬
rest rätten ej erhåller kännedom, om myndlingen äger fränder,
som kunna räkningen granska, om förmyndaren tillställt dessa
räkning, och om de vägrat att den granska, samt om del för¬
hållande således inträffat, då räkningen bör till rätten inlemnas,
förslaget dock ej innefattar något stadgande, som sätter domaren
i tillfälle att controllera, om förmyndaren fullgjort den honom
ålagda treåriga redogörelsen för fränder, eller när samma redogö¬
relse bör hos rätten ingifvas; samt att rättens i gällande lag be¬
stämda pligt att, derest anmärkn. skulle af fränder eller gode
män göras emot förmyndarens förvaltning, tillse, att den omyndi¬
ge rätt sker, blifvit ulan uppgifven orsak förändrad till en blott
skyldighet att pröfva, huruvida annan förmyndare förordnas bör,
hvilken förändring destomindre torde, enligt Utsk:s tanka, kunna
anses i allo ändamålsenlig, som i de flesta fall sannolikt rättelse
kan vinnas, utan alt anmärkte felaktigheten hvarken bör eller be-
höfver föranleda till annan förmyndares tillsättande, derigenom
tilläfventyrs verklig skada och olägenhet skulle tillskyndas den
omyndige. Omförmälda nåd. förslag innefattar således, enligt
Ulsk:s omdöme, ej så tillräcklige föreskrifter, som erfordras, och
då Utsk. ansett detsamma böra i nu anmärkta delar förändras och
förtydligas, har Utsk. tillika funnit, alt, såvida någon verklig nyt¬
ta skall vara alt förvänta af den i frågasatte inrättningen utaf
Den 5 Februari f. m.
85
gode män, valde utaf mcniglieterne för att hafva tillsyn öfver för¬
valtningen af dithörande omyndiges egendom, deras befattning ic¬
ke bör vara inskränkt endast lill granskning af de redogörelseräk¬
ningar, förmyndarne skola hvart tredje år afgifva, utan dem jem¬
väl eflerlälet ali, då fränder saknas, årligen, om de linna omstän¬
digheterna sådant kräfva, fordra redo af förmyndare.” Utsk. har
nu frångått denna åsigt och tillstyrkt bifall till den K. propos.;
men emot detta beslut bafva icke mindre än 9 af Utsk:s ledamö¬
ter afgifvit reservation. Hvad denna reservation angår, jemte det af
Hr Berg von Linde särskildt framställda förslag, anser jag, att
det visserligen förtjenar ganska mycket afseende, likasom Hr Nor-
denanckars framställning, och jag skulle lika med Gr. Lagerbjel¬
ke önska, att ändamålet derigenom kunde vinnas. Jag fruktar
likväl, att detta icke kan lyckas. Utsk. säger, alt ett försök att
införa förmyndarekammare skulle blifva utan påföljd. Månne ic¬
ke de gode männens tillsättande också skulle blifva utan påföljd?
Dessa gode män skulle icke hafva någon ansvarighet och sä¬
kerligen ogerna vilja stöta sig med personer, genom att klan¬
dra deras förmyndareräkningar. Denna granskning är i allt fall
ett odiöst uppdrag. Jag har såsom domare funnit svårigheten
alt få personer, som uti enskilda tvister vilja åtaga sig en så be¬
svärlig befattning. Jag tror, att om man ville ålägga en sådan
skyldighet åt socken-nämnden, så skulle man icke få några per¬
soner, som ville sitta deruti. För min del vidblifver jag samma
åsigt, som jag yttrade, då detta ämne förra gången förevar,
nemi. alt jag icke anser det omöjligt att i orterne i allmän¬
het inrätta ett slags conserverande förmyndarekammare, hvilka
skulle hafva en öfver-förmyndare-förvaltning och emottaga samt
förvara myndiingarnes medel, i de fall då förmyndarne icke skulle
vilja sjelfva hafva dem om händer, så att blott i det fallet, att
han sjelf ville hafva medlen i händerna, inteckning skulle bevil¬
jas i hans egendom. Intilldess att en sådan anstalt vidtages, tror
jag icke att man kan såsom en pligt ålägga en förmyndare att
bevilja en sådan inteckning. I de länder, der rättighet är med-
gifven för de omyndiga att söka inteckning i förmyndares fastig¬
het, är detta stadgande alltid åtföljdt af ett sådant stadgande, hvari¬
genom det medgifves förmyndaren att kunna på ett säkert ställe hos
behörig auctoritet deponera den omyndiges medel,-hvarigenom han
undandrager sig ansvarighet. Om det ifrågavarande förslaget hade
denna utsträckning, skulle jag tro, alt det skulle kunna medföra den
åsyftade säkerheten och tillika möjligheten alt erhålla förmynda¬
re; men sådant det nu är och innan jag blifvit i tillfälle alt när¬
mare granska Hr Nordenanckars förslag, anser jag mig icke kun¬
na ingå derpå. — Dessutom bar jag emot förslaget, sådant det nu
hefinnes, åtskilliga smärre anmärkn:r att göra. Först stadgas
blott, att fränderna skulle kunna begära inteckning; men det är
allmänt kändt, att inteckning icke kan meddelas annat än på be¬
stämdt belopp, och lagförslaget innehåller ingenting om huru in¬
teckning skall sökas, då den omyndiges arfsmedel lill sitt belopp
icke äro kända. Vidare är icke föreskrifvet, när inteckning skall
S6
Den 5 Februari f. m.
sökas. Sker detta icke förr än om tre år, så kan det vara för
sent. Slutligen innehåller förslaget: ”pröfve domaren, efter för¬
myndarens hörande, om skäl är, alt den inteckning bevilja.” Hvil¬
ken domare är det som härmed åsyftas? Ar det den, inom hvars
jurisdiction den omyndige bor, eller den domare, som meddelat
förmyndareuppdraget? Dessa otydligheter skulle ovillkorligen med¬
föra tvister, och på grund af denna ofullständighet kan jag för min
del icke eller tillstyrka bifall till detta förslag.
Frih. Hermelin: Den siste talaren har ansett icke tillräck¬
lig garanti ligga uti socken-nämndernas åtgärder med de omyndi¬
gas egendom; men jag vill härvid erinra, att, utom den kraft,
som det tillkommer domaren att gifva åt socken-nämndens beslut,
så finnes det äfven garanti för socken-nämndens eget nit, deruti
att de måste tänka sig, att samma hjelp skall i en framtid visas
deras barn och anhörige tillbaka. Dessutom är icke fråga örn
att socken-nämnderna skola granska några vidlyftiga räkenskaper.
Då sådant behöfves, föreställer jag mig, att gode män, emot ett
lämpligt arfvode, dertill särskildt af domaren förordnas. Såsom
ett motstycke till socken-nämnderna har man velat föreslå con-
serverande förmyndarekammare; men dels tror jag, att dessa skul¬
le blifva för myndlingarne kostsammare, dels skulle stora svårig¬
heter uppslå, att rätt organisera dem. I händelse omyndigs för¬
mögenhet skulle inlemnas lill förmyndarekammaren, skulle deraf
uppstå én mängd besvär, och i händelse inteckning skulle erfor¬
dras i förmyndares fasta egendom, så är det troligt, alt en mängd
skickliga personer skulle undandraga sig alt blifva förmyndare.
För min del tror jag, alt socken-nämnderna skulle blifva bättre i
tillfälle att öfvertaga förmyndarevård, betraktad såsom en control-
lerande myndighet.
Hr Hjerta: Mig vill det synas, som om de _ anmärkn:r, Gr.
Lagerbjelke framställt, lätt kunde undanrödjas. Är någon omyn¬
dig ägare af stor förmögenhet eller egendom, liggande i flera sock¬
nar, så är det nog sannolikt, att han har vänner, som intressera
sig för att denna egendom icke missvårdas. Man vet, alt rikt
folk icke pläga sakna sådane, och man har sett exempel, att per¬
soner, som erhållit oförmodade arf, fastän sjelfve till myndige år
komne, fått sig till och med fyra förmyndare tillagda. Beträffan¬
de åter den omständighet, som Gr. Lagerbjelke anfört ang:de per¬
soner, som lill en del sjelfve förvärfva sitt uppehälle, ber jag få
fästa uppmärksamheten deruppå, att omyndig äger sjelf råda öf¬
ver den egendom han kan förvärfva sig sjelf, sedan han fyllt fem¬
ton år. Finnes framdeles något särskildt stadgande behöfligt alt
tillägga, för att närmare bestämma hvilken socken-nämnd hör vår¬
da den omyndiges egendom, antingen den som finnes i dén soc¬
ken, der han är mantalsskrifven eller der hans mesta egendom
ligger; så lärer sådant lätt blifva afbjelpt. I de flesta fall lärer
väl den omyndige vara mantalsskrifven, der hans mesta egendom
ligger. I afseende på det stora besvär, som för gode männen
skulle uppslå af räkningarnes granskning, har Frih. Hermelin på
Den 5 Februari f. m.
87
ett tillfredsställande sätt besvarat Gr. Sparres anmärkn.; och hvad
beträffar det undseende, som Grefven fruktade att socken-nämn¬
den skulle visa, sä tror jag att dagliga erfarenheten ådagalägger,
att mindre undseende visas af en församling, som beslår af flera,
än af enskilde. Emedlertid erkänner jag, att saken är så vigtig,
att den fordrar att behandlas med största varsamhet. Jag är ock¬
så förvissad derom, alt de här gjorda invändningarna inom Utsk.
varit föremål för vidlyftiga debatter, och det vore derföre önsk-
ligt, om någon af LagUtskis här närvar, ledamöter eller Hr Berg
von Linde, som är den ursprungliga motören till förslaget, ville
upptaga dessa invändningar, då jag icke betviflar att Ståndets fle¬
sta ledamöter skola dela den åsigt jag framställt.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag anhåller att Ridd.se-
cret. måtte få upplysa huru de öfriga Stånden fattat sina beslut,
såväl i anledn. af detta betänk, som det påföljande, eller N:o 66,
hvarefter jag åter torde få ordet.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att endast från Borgare-
St. prot.utdr., rör:de pröfningen af LagUtsk:s utlåtrn N:ris 65 och
66 hade ankommit, innehållande, att Ståndet gillat utlåt. N:o 65
och i öfrigt lagt betänk. N:o 14 lill handlingarne, samt gillat
LagUlsk:s i betänk. N:o 15 afgifna och i utlåt. N:o 66 vidhåll¬
na tillstyrkande af bifall till K. M:s deri omförmälda nådiga
propos.
Hr Gunther: Efter hvad jag tror mig känna, har Preste-
St. bifallit LagUtsk:s betänk. N:o 65 och således antagit den K.
propos. i den delen, hvarom nu är fråga, men afslagit betänk. N:o
66, ang-.de de tysta förmånsrätterna. BondeSt. har fattat samma
beslut i afseende på de tysta förmånsrätterna, men angående för-
myndarecontrollerna antagit det förslag, som innefattas i Gr. Mör-
ners med Heres reservation emot betänk. N:o 65. Om dessa un¬
derrättelser, som af mig nu blifvit lemnade, äro tillförlitliga, så
finnér R. o. Ad. deraf, att frågan om de tysta förmånsrätterna
redan har fallit för denna riksdag genom två Stånds beslut. Vid
sådant förhållande skulle det kunna synas öfverflödigt att nu vid¬
taga någon förändring i afseende på 23 cap. 1 § Arfdab:n, enär af-
sigten med en förändring deruti egentligen varit, att i denna §
lägga de controller, som skulle ersätta de tysta förmånsrätterna,
i fall de borttogos. Men då alla de öfriga Stånden hafva beslu-
tit förändringar i denna §, ehuru de kommit till olika resultater,
så torde det vara nödvändigt för R. o. Ad. att äfven fatta ett be¬
slut om någon åtgärd i ämnet, såvida R. o. Ad:s beslut skall
komma att äga något inflytande vid sakens slutliga afgörande.
Ty om R. o. Ad. endast skulle förklara sig icke finna skäl till
någon förändring, så kan detta beslut vid den förestående sam-
manjemkningen ej komma under öfvervägande, utan kommer att
läggas ad acta. De flesta talare, som hittills yttrat sig i ämnet,
hafva väl tillstyrkt bifall till Hr Nordenanckar förslag, men tven¬
ne talare hafva motsatt sig så väl detta som K. M:s propos., hvar-
88
Den 5 Februari f. m.
af följden skulle blifva den, sorn jag nyss omnämnt, eller att in¬
gen förändring skulle af R. o. Ad. blifva beslutad, och att ett
sådant beslut skulle vid jemförelse med de öfriga Ståndens blifva
belt och hållet overksamt; hvarföre jag hemställer till dessa Hrr,
om de icke skulle finna lämpligast att frånträda detta deras yr¬
kande. Efter att sålunda hafva sökt ådagalägga, hvarföre R. o.
Ad., efter min tanka, bör taga i öfvervägande och besluta sig för
antagande af någotdera bland de framställda förslagen, så får jag
instämma i de talares åsigt, hvilka yttrat, att den K. propos. icke
är tillfredsställande. Jag har i en reservation, bifogad Utsk:s be¬
tänk. N:o 14, framlagt skälen för denna min åsigt, hufvudsakligen
bestående deruti, att denna K. propos., likasom nuvarande lag,
icke gifver någon garanti för verkställigheten af de deruti före-
skrifna controller. Den K. propos. gör nemi. till den nuvarande
lagen endast det tillägg, att hvar och en socken skulle äga rät¬
tighet att utse sådane gode män, som i förslaget omnämnas, men
utan att föreskrifva någon skyldighet dertill; och att införa ett
stadgande i lagen om en sådan rättighet, utan någon motsvaran¬
de skyldighet, finner jag för min del ändamålslöst. För öfrigt
innehåller den K. propos. precist detsamma som nuvarande lag,
alt förmyndare, då fränder icke finnas, eller vägra att granska
räkenskaperne, väl skall hvart tredje år inlemna dem till rätten,
och att rätten skall utse gode män för att verkställa gransknin¬
gen. Men något medel att kunna tillhålla en tredskande förmyn¬
dare att inlemna sin räkning, finnes hvarken i lagen eller den
K. propos. Utan anmälan af förmyndaren, att fränder ej finnas,
eller att de vägrat åtaga sig räkenskapernas granskning, kan do¬
maren naturligtvis icke veta, när de fall inträffa, att gode män
borde förordnas, och en tredskande förmyndare aktar sig för af t
göra en sådan anmälan. Deraf har följden hittills varit, att in¬
ga treåriga räkenskaper hafva blifvit till rätten inlemnade, och så
skall det äfven gå hädanefter, om den K. propos. antages. Dä
frågan första gången var före i Utsk., ansåg jag denna olägenhet
endast kunna afhjelpas genom att lägga controllen pä domaren.
I det förslag jag uti min reservation framställde, sökte jag derfö¬
re få stadgadt, att domstolen skulle hålla diarium öfver alla för¬
myndareförordnanden, och tillse att förmyndarne ovillkorligen hvart
tredje år inkomma med sina räkningar till domstolen, hvilken
derefter skulle communicera dem med den omyndiges fränder.
Derigenom skulle en säkerhet vinnas, att föreskriften fick någon
verkställighet. Men emot detta förslag har jag af nästan alla
praktiserande jurister, jag rådfrågat, hört den sammanstämmande
anmärkn., att domaren derigenom skulle blifva för mycket öfver-
hopad af göromål, och att förslaget till följd deraf icke vore verk-
ställbart. Ehuru icke öfvertygad, har jag dock gifvit med mig
för detta skäl, och jag har derföre modifierat mig till den åsigt,
som, först af Hr Berg von Linde framställd, sedan blifvit af en
del reservanter inom Utsk. upptagen. Likväl fann jag icke den
ordställning, hvarom dessa reservanter förenat sig vara tillfyllest-
gö-
Den 5 Februari f. m.
89
görande, ulan gjorde dervid ungefär samma anmärkn-.r, som Gr.
Sparre här yttrat. Jag fann mig således icke kunna antaga den
af reservanterna föreslagna redaciionen; men deremot finner jag
mig böjd att biträda Hr Nordenanckar? modification af samma
förslag. Alla de olägenheter, såvidt jag kunnat fatta dem, som
Gr. Sparre anmärkt i reservanternas förslag, äro uti Hr Norden¬
anckar redactionsförslag, efter mitt förmenande, hafna. Jag be¬
känner visserligen, att jag icke anser delta förslag fullkomligt, el¬
ler sådant att det för all framtid bör bestå, ulan endast såsom en
högst vigtig öfvergång till den tid, då vi kunna påräkna, att få
förmyndarekammare inrättade, hvilka, enligt min tanka, äro det
enda säkra sättet att garantera omyndiges rätt. Men då Konun¬
gen förklarat Sig hafva haft och fortfarande har en ospard omtanka
derom, att kunna inrätta förmyndarekammare, ehuru Ilan funnit, att
tiden dertill ännu icke är inne, anser jag att vi för närvarande
icke kunna komma längre, än Hr Nordenanckar» förslag åsyftar,
till hvilket jag fördenskull vördsamt tillstyrker bifall.
Härefter hade lindert. Ridd,secreterare äran upplysa, att nu¬
mera äfven frän BondeSt. inkommit prot.utdr., som visade, alt
Ståndet vid föredragning af LagUtsk:s betänk. N:o 00, vid-
blifvit sitt i ämnet förut fattade beslut och lagt Utsk:s utlåtande
till handlingarne; men att någon underrättelse om samma Stånds
beslut, i afseende på LagUtskis utlåt. N:o 65, icke derjemte erhål¬
lits, utan fortfarande saknades.
Hr Lagerhjelm, Pehr: I anledn. af hvad under discussionen
förefallit, synes mig frågan kunna inskränkas dertill, huruvida Hr
Nordenanckar förslag skall kunna antagas, då jag förutsätter, att
man icke vill ändra den ifrågavar. §, utan att erhålla något an¬
tagligt förslag. Jag är sjelf ordförande i en så beskaffad socken¬
nämnd, som här är i fråga, uti eit ganska stort härad, nemi. Carl¬
skoga. Vid hvarje ting förekomma der 20 ä 30 förmyndare¬
förordnanden. Räknar man dem i medeltal til 25, så blifva de,
med två ting om året, 50 för liela året, och om man antager, att
hvarje förmynderskap, af hvilka de längsta kunna räcka 20 år,
per medium endast fortfara 10 är, så skulle denna sockeunämnd
få 500 förmynderskap om året alt sysselsätta sig med. I sådan
händelse vore det ganska osäkert om man kunde påräkna ledamö¬
ter i denna nämnd, isynnerhet om den icke en gång skulle äga
nog makt att tvinga förmyndare att inför nämnden redogöra för
dess förvaltning. Och hvarifrån skulle man fä de nödvändiga an¬
slagen att underhålla åtminstone en skrifvare? Såvidt dessa in¬
kast icke kunna vederlägas, så synes mig llr Nordenanckar? för¬
slag icke kunna antagas. Deremot hoppas jag, att det i en fram¬
lid skall låta sig göra att organisera förmyndareuppsiglen lill ett
communalbestyr. Först måste man likväl skaffa sockennämnden
juridisk kraft att verkställa sina beslut och sedan mäste den haf¬
va' en cassa, som kanske kunde bildas af en ganska ringa proc.
af de omyndiges medel, för att bestrida de oundgängliga kostna¬
der, som måste uppstå, och sedan borde också denna nämnd få
7 H. 12
DO
Den 5 Februari f. ra.
ett bestämdt reglemente. Innan allt detta skett, skulle jag anse
vådligt att lala det föreslagna stadgandet inflyta i lagen, hvarföre
<jag ser mig nödsakad att tillstyrka afslag på samtlige de föreslag¬
na förändringarne.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otta: Afsigten med den K.
propos., sorn har hlifvit afgifven uti ifrågavar. ämne, har natur¬
ligtvis varit, att vid samma tillfälle, som de s. k. tysta förmåns¬
rätterna föreslogos till upphäfvande, framställa något annat förlag,
som skulle lemna den säkerhet för omyndiges egendoms rätta vård,
hvilken man förut trott sig finna i nämnde tysta förmånsrätter.
Det förslag, sorn i detta afseende blifvit framstäldt af'K. M., var
enligt min öfvertygelse tillfyllestgörande och mycket enklare, än
de som äro framställde af åtskilliga talare här. Dä likväl delta
för de talare, som yttrat sig i detta ämne, äfvensom för Ulsk.
icke synts vara tillräckligt tryggande, sä vill jag icke för min del
yrka bifall till K. M:s nåd. propos., helst ålskillige af de förslag,
som blifvit gjorda, helt och hållet utgå ifrån samma afsigt, nemi.
tryggande af de omyndiges rätt, och man måste hafva aktning
för deras åsigt, som önska en ännu större trygghet i detta afse¬
ende, än som K. M. ansett erforderlig. Då jag således tror, att
det förslag, som blifvit gjordt af Hr Nordenanckar i detta ämne,
är det som lättast kan tillvägabringa en öfvergång till framtida
förmyndarekamrar, hvilka K. M. i dess nåd propos. har förklarat
vara dess afsigt, att, när förhållandet blifvit bättre utredt, kunna
tillvägabringa; så får jag för min del tillstyrka bifall till det för¬
slag, som Hr Nordenanckar framställt, och dervid hufvudsakligen
äfven förena mig uti hvad Hr Gunther nyss förut yttrat, ronde
nödvändigheten för R. o. Ad. att i detta afseende taga något be¬
slut, på det att icke dess mening må komma att, i anseende till
de öfriga Ståndens beslut, helt och hållet ligga nere.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng: För att fatta ett bestämdt
omdöme om de förändringar, som här föreslås, torde det kanske
vara nödigt att jemföra dem noga med hvad som för närvarande
finnes, för att upptäcka olikheterna och tillse huruvida någonting
genom detta stadgande är vunnet eller förloradt.
Det nuvar. stadgandet kan fördelas uti några bestämda och
positiva skyldigheter för förmyndarne. Den första är: alt förmyn-
darne skola årligen författa räkning, för att kunna göra redo, om
så fordras. I det fallet äro alla de framställda förslagen lika med
K. M:s nåd. propos., och äfven det. af Hr Nordenanckar fram¬
ställda förslaget innefattar den förbättringen, att der influtit or¬
den: ”sä att deraf skönjas må, huru han den omyndiges gods för¬
valtat”. Detta innebär sålunda på samma gång en skyldighet att
vid räkningen skola bifogas de handlingar, som närmare upplysa
förvaltningen. Detta är således en tillökning i den omyndiges rätt.
Nästa stadgande är, att om händer icke årligen begära en sådan
redovisning, så skall en sluträkning hvart tredje år tillställas Rän¬
derna. I det fallet är K. M:s nåd. propos. och det framställda
förslaget lika med nuvarande lag.
Den 5 Februari f. m.
91
Dernäst kommer, att om inga trander finnas, eller de icke
vilja öfverse räkningen, sä stadgar nuvarande lag, att domaren skalk
förordna gode män. I det fallet äro förslagen olika. K. M:s nåd.
propos. är så lill vida ofullständig, att icke någon särskild aucto-
ritet der bestämmes, som skall emottaga en sådan räkning, utan
blott att den tillställes ”rätten”. Hr Nordenanckars förslag säger,
att räkningen skall öfverlemnas till sockennämnd, eller de gode
män, sorn af socknemännen utses för att verkställa granskningen.
Jemför dessa stadgandens verkningar, så finner man, att allmänna
lagens stadgande är fullkdmligen utan någon effect, och äfven er¬
farenheten ger vid banden, att sådane räkningar alldeles icke in-
lemnas till domaren. Deremot skulle dc kunna framtvingas, en¬
ligt Hr Nordenanckars förslag, derigenom att de skola lemnäs till
sockennämnderna, och dessa erhålla förteckningar från domstolar¬
na om förmyndareförordnanden, hvarigenom de kunde controlle-
ra sådant. R. o. Ad. torde sålunda finna, att deiuti ligger också
bestämdt en förökning uti controllerna.
Nu blir frågan om hvad effect vidare genom ett sådant aflem-
nande kan vinnas. Lagens vidare stadgande är: ”Om emot sådan
räkning är något attpåminna, då bör domaren tillse, att den
omyndiga rätt sker. Ar omyndig till de år kommen, att han
sjelf kan finna, det förmyndaren ej väl dess egendom förestår, stau¬
de ock honom fritt, det hos domaren att angifva, och sin rätt
utföra, ändå att han öfver sitt arf ej råda får, förr än lian till
laga ålder kommit, som förr är sagt.” Om della stadgande kun¬
de verkställas, så vore dermed allting vunnet; men det är full¬
komligt overkställbar!, ty domaren äger ingen makt alt tillse, om
den omyndige rätt sker. Skulle domaren der uppträda såsom ac¬
tor emot förmyndaren, så träder den sin egen pröfningsrätt i för¬
väg med denna klandertalan ; med ett ord, delta kan aldrig ske
och har aldrig skett. Den K. propos. är i detta afseende sådan,
att rätten skall pröfva om ny förmyndare, förordnas må. Detta
vore åtminstone mera möjligt att verkställa, än det andra. Det
nya förslaget innehåller i detta fall, att socknenämnden skall
uppträda såsom actor och söka rättens biträde, för alt bereda en
verklighet åt det stadgande, alt den omyndige skall rätt ske. Der¬
af kan således uppstå en verkan. R. o. Ad. har sett, att allt,
hvad som i Hr Nordenanckars förslag finnes, verkligen är ett plus
utöfver hvad som för närvarande är stadgadt. Om man kunde
komma längre och få fullständigare garantier, så vore det visser¬
ligen väl. Lagens natur och första grundidé, är ju alt skydda
den svage emot den starke, så långt som det är möjligt. Det är
sålunda klart, att så långt man kan kumma, bör man gå, men en
gräns finnes, öfver hvilken man icke kan gå, och denna anser jag
vara iakttagen uti Hr Nordenanckars förslag. Jag anser således,
att detta förslag innehåller en medelväg emellan hvad man önskar
och hvad man kan få. Jag får derföre förena mig med dem, som
yrkat bifall till detsamma. Man har framställt betänkligheter der¬
vid och sagt, att dertill skulle fordras vidlyftigare reglementeran-
de; men jag hemställer, om icke just i detta förslag finnes i fern
02
Den 5 Februari f. m.
särskilda punkter ett förslag till reglemente, som verkligen mede¬
lår de omyndiga en ganska god del af de rättigheter, som de bor¬
de äga. I alla fall kan man ieke så reglementera lili en lag, som
det behöfves. Om det fattas något, så är intet hinder för K. M.
att tillägga de felande bestämmelserna. Jag tillstyrker bifall lill
detta förslag, emedan det innehåller en förbättring uti det nuva¬
rande förhållandet.
Hr Gunther: Jag begärde egentligen ordet, endast för alt
i anledn. af det upplästa prot.uldr. ifrån BondeSt. upplysa, alt
BondeSt:s förra beslut innefattade afslag pä LagUtsk:s betänk., N:o
14, hvilket icke slår omnämndi uti detta sednare prot.utdr. Men
dä jag nu fått ordet, vill jag äfven begagna delta tillfälle för att
mera specielt besvara en af de anmärkmr, som Gr. Lagerbjel¬
ke framställt emot anlagande af Hr Nordenanckar förslag, hvilket
jag förra gången förglömde. Gr. Lagerbjelke har sagt, att försla¬
get egentligen är oantagligt derföre, att sockennämndernas bestyr
derigenom skulle komma alt öfverflyttas ifrån den ena nämnden
till den andra, allt eftersom den omyndige kommer alt flytta ifrån
en socken till den andra. Jag tror detta icke vara förhållandet.
Vi vete, att när förmyndare begäres för en omyndig, så sker för¬
ordnandet hos den rätt, der arfvet har fallit, och samma person
förblifver sedermera den omyndiges förmyndare under hela hans
omyndighetstid, lian må flytta hvart han behagar. Samma för¬
hållande skulle inträffa med sockennämnderna. Den sockennämnd,
som först fått denna befattning, hvarom här är fråga, till följd af
den ärfda egendomens belägenhet, skulle äfven komma att fortfa¬
rande utöfva sitt bestyr, ulan afseende på förmyndarens eller den
omyndiges förändrade bostad.
Gr. Frölich, David: Under förklarande, att jag instämmer
såväl med Hr Nordenanckars lillägg till de gjorda reservationerna
eller hans omarbetning deraf, som i de skäl, hvilka blifvit anförda
af Hr Silfverstolpe, Hr Gripenstedt och nu sednast af Hr Gunther,
anhåller jag alt endast korteligen få gifva tillkänna på hvad sätt
man skulle kunna lätteligen afhjelpa den andra af Gr. Lagerbjelke
gjorda anmärkmn emot detta förslag. Han yttrade nemi., att man
icke borde eller kunde förvänta af sockennämnderna, alt de skulle
verksamt biträda med uppmärksamhet öfver förmyudarens sätt att
förvalta myndlingars egendom. En sådan anmärkt), har en gan¬
ska riktig grund deruti, att communalväsendel hos oss icke funnits,
och, om jag tillåter mig alt säga det, icke kunnat finnas under
sådana förhållanden i öfrigt, som här gjort sig gällande. Man kan
således mycket väl instämma med Gr. Lagerbjelke deruti, att i
början skulle man icke kunna röna någon verkan af en sådan ny
institution. Likväl, och ehuru man nu för tillfället genom två
Stånds beslut är utestängd från möjligheten alt kunna vid denna
riksdag få någonting afgjordt i afseende på förmyndarekamrar med
ansvarighet, så tror jag dock, att man skulle kunna väsendtligen
afhjelpa de olägenheter, sorn Gr. Lagerbjelke anmärkt, genom en
tillsats till Hr Nordenanckars förslag, hvilken jag nu ämnar upp¬
O en 5 Februari f. in.
U3
läsa, oell hvarvid jag anhåller, att Hr Nordenanckar sjelf ville
lemna mig sin uppmärksamhet. Den lyder sålunda: ”1 hvarje
län tillförordnas af Konungens Bef:h:de en eller flere länsrevisorer,
hvilka socknevis skola företaga revidering af de till sockennämn¬
der ingifne förmyndareräkningar, och kunna till ansvar och er¬
sättning inför laga domstol ställas af sagde nämnd eller myndling,
sedan han myndig blifvit, för uppsåtligt förbigången anmärkning
mot afgifven förmyndareräkning.” Jag ber R. o. Ad. hafva god¬
heten observera, att det ansvar, som här är omtaladt, icke är
af sådan beskaffenhet, som det, hvilket kunde komma i fråga uti
en förmyndarekammare. Det är blott ett sådant ersättningsansvar,
som lagen i allmänhet utstakar för den, som fått uppdrag att gö¬
ra någonting och dervid uraktlåter sin skyldighet. Ett andra mom.
till samma § skulle lyda: ”Arfvode för hvarje förrättad revidering
tillägges länsrevisorer af myndlingens medel, bestämd till viss pro¬
cent af deras värdebelopp, på sätt inom hvarje län särskildt öf-
verenskommes inför Konungens Bef:h:de af deputerade för för-
samlingarne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr Giiniher, ledamot af
LagUtsk., har redan fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
sedan de s. k. tysta förmånsrätterna, genom tvä Stånds beslut
blifvit bibehållna, har den egentliga grunden för de stadganden,
som nu är under öfverläggning, bortfallit. Det är sålunda icke
fråga om annat än, på sätt Hr Gunther yttrat sig, bereda ett slags
öfvergångstillstånd, intill dess man, såsom man hoppas, vid en
kommande riksdag fått ett beslut ang:de de tysta förmånsrätterna,
motsatt det, som för närvar, fattats. I sådant afseende har Hr
Gunther förklarat sig anse det förslag, Hr Nordenanckar framställt,
vara att föredraga framför det, som den K. propos. innehåller.
En ledamot, lill hvars embetsbefatlning det hörer, alt vårda all¬
männa fromma stiftelser, har äfvenledes yttrat, alt han äfven gåfve
företräde åt Hr Nordenanckars förslag. Det återstår då att afgöra,
huruvida R. o. Ad. anser nödvändigt att för ögonblicket gilla ett
förslag, hvarom en ledamat af LagUtsk., som sjelf talat derför,
likväl erkänt, att det vore till en del bristfälligt. För mitt om¬
döme har Ilr Lagerhjelms anförande varit tillräckligt alt grunda
hemställan till R. o. Ad., att vid denna riksdag icke vidtages nå¬
gon ytterligare åtgärd i förevar, hänseende, utan låta förslaget
hvila. Om R. o. Ad. fattar ett sådant beslut, som Hr Norden¬
anckar föreslagit; hvad skulle väl följden deraf blifva? Utan tvif¬
vel de olägenheter, som Hr Lagerhjelm framställt, och då har man,
intill nästa riksdag åtminstone, fått genom sjelfva erfarenheten
öfvertyga sig om oriktigheten af detta förslag. Bäst vore visser¬
ligen att slippa då upphäfva hvad man nu för tidigt beslutat.
Derigenom undginge man äfven del äfventyr, för hvilket Hr La¬
gerhjelm varnat och hvilket jag anser så stort, att den möjliga
vinsten af ett erfarenhetsrön derföre bör underlåtas, nemi. äfven-
lyret att, genom eli sådant åliggande för sockennämnden, afskräc¬
ka något -hvar alt deri inträda. Den nya inrättningen, af hvilken
94
Den 5 Februari f. m.
man hoppas åtskilligt godt, såsom jag tror med skäl, skulle kunna
förqväfvas, så att säga, i sin linda, om man, innan hon kommit
sig före, ålade henne befattningar, som hon icke kunde utföra.
Då det är en allmän regel, att man i tvifvelaktig» fall icke bör
företaga sig något nytt, så anser jag Ii. o. Ad. böra underlåta att
i detta afseende fatta annat beslut än afslag, både på Utsk:s be¬
tänk. och på Hr Nordenanckar och reservanternas förslag. Man
säger, att R. o. Ad. då skulle uppoffra sin röst, emedan två Stånd
redan hafva beslut». Jag anser vida bättre att uppoffra sin stäm¬
ma, än att bidraga lill ett förslag, som kan blifva skadligt. Huru
kan man föreställa sig möjligheten att få tjenliga personer, som
vilja befatta sig med att fara omkring ifrån den ena till den an¬
dra, för att efterse huru omyndiges rätt vårdas? Nödgas man åter
dertill taga sådana personer, som icke hafva annat att beställa, så
skulle de säkerligen icke göra åsyftad nytta.
Hr Gripenstedt: Det förslag, som Gr. Frölich framställt,
tror jag visserligen till sin syftning är godt, men jag tror också,
alt det till sin verkställighet är så compliceradt, alt jag icke nu
kan bifalla detsamma; så mycket mera som jag tror, att det icke
behöfves, ty den svårighet, som Gr. Lagerbjelke trott kunna upp¬
stå lill följd af socken-nämndernas befattning med förmyndarevård,
kan jag icke finna är värre, än den svårighet, som för närvar,
linnes, at,t på grund af lagens stadgande bestämma hvilken domare,
som dylika ärenden skola tillhöra. Likaväl, som man kan hafva
egendom i två socknar, bör man väl också kunna äga den i två
domsagor, och allmänna lagen nämner blott, att domaren skall
göra det och det. Dervid har, så vidt jag vet, ingen tvetydighet
kommit i fråga, ty den domare, som ägt jurisdictionen, der den
döde bott, har hittills alltid fått befattning med sådana ärenden,
och så lärer det väl blifva äfven hädanefter.
Hvad beträffar Hr von Hartmansdorffs yttrande, alt, sedan de
s. k. tysta förmånsrätterna nu komma att bibehållas, den egentliga
grunden för det stadgande, som nu är i fråga att införas, vore
bortfallen, så nödgas jag till största delen bestrida detta yttrande.
Han har dervid utgått ifrån den förutsättning, att ett sådant stad¬
gande nu icke behöfdes, alldenstund det egentligen skulle vidta¬
gas för att ersätta de tysta förmånsrätterna. Jag nekar visserli¬
gen icke sammanhanget emellan dessa bestämmelser; men jag på¬
står, att då de tysta förmånsrätterna äro ett alltför otillräckligt
medel att skydda myndlingars rätt, emedan de lättligen kunna
eluderas; så anser jag hvarje förslag att fylla denna brist böra
med särdeles uppmärksamhet behandlas och med intresse omfattas.
Jag tror derjemte, att såsom en början till något bättre och för
att vid ett annat tillfälle kunna få bort den tysta förmånsrätten,
nb. då den blifvit ersatt af något kraftigare, så är detta kanske
icke af vigt att lemna åsido.
Samma värde talare har derjemte, såsom ett positivt argu-
gument emot förslaget, anfört, att de socken-nämnder, som skulle
få dessa befattningar, icke skulle äga förmåga att dem handhafva.
D-en 5 Februari f. m.
95
Jag tror mig redan hafva sagt något till vederläggning deraf, och
får nu tillägga, alt om det ägde sin grund, som Hr von Hart¬
mansdorff har anfört, nemi. att ingen skulle vilja ingå uti socken¬
nämnder, som får denna befattning, så får jag säga, att det i
min tanka är besynnerligt, att man skulle vilja gå in i socken¬
nämnderna för att så till sägandes sofva, men att i den mån nå¬
gonting godt kunde uträttas, så skulle man icke vilja gå dit. Jag
tror tvertom och är öfvertygad, alt man kan åtminstone litet hö¬
gre än så uppskatta medborgerligheten här i landet. Jag kan i
alla fall icke lägga till grund för mitt beslut en egen erfarenhet,
af sådan beskaffenhet, som Hr Lagerhjelm åberopat, ty jag tror
mig tvertom veta, att inom vissa communer redan finnes en un¬
gefärlig sådan inrättning, som den här föreslagna. Socknen har
der delegerade, som äga tillsynen öfver omyndiges rätt, hvilken
controll der går mycket väl, och i alla fall mäste den socken,
som blifvit åberopad, utgöra ett särskildt undantag genom sin ovan¬
liga storlek och bör alldeles icke kunna motivera ett förutseende,
att det i allmänhet skulle komma att gå på det sättet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Ga rl Axel: Jag instämmer till
alla delar i hvad Hr von Hartmansdorff nyligen sagt, af följande skäl.
Jag anser vida nyttigare för saken att hellre göra intet, än att
göra det, som man sjelf nödgas erkänna vara orätt. Har man en
gång gått in på det ofullkomliga, så är man mycket faHen för
att tro sig hafva gjort någonting, och det blir så mycket svårare
att komma till något bättre. Att det ifrågavar. förslaget icke är
fullkomligt, skall jag efter min förmåga söka att bevisa. Hela
svårigheten uppkommer af de tysta förmånsrätternas tillvaro, Dessa
kunna aldrig komma att verkställas med behörig säkerhet för
omyndiges rätt, en säkerhet, som det är en helig pligt för förmyn¬
dare att vårda. Denna kan aldrig afskaffas pä mer än ett sätt,
nemi. genom anordnande af pupillkamrar. Det är ett misstag,
om man tror, att pupillkamrar någonsin kunna uppkomma pä,
hvad man behagar kalla communal väg. Jag har äfven haft den
vackra illusionen för några är sedan (likväl mycket länge sedan),
alt roligheten för allmänt väl skulle vara nog starkt för att lifva
alla; men jag har i detta fall, såsom i många andra, under min
lefnad haft tillfälle att blifva disillusionerad, i synnerhet på folkets
fallenhet för deltagande i communalväsendet. Således kunde al¬
drig pupillkamrar byggas på ett frivilligt och lönlöst deltagande
af folkel i detta bestyr. Dessutom i en fråga, som rörer mitt och
ditt, som rörer ansvar för förmyndarne, är det naturligt, att man icke
kan frikalla dessa communala pupillkamrar ifrån embetsmanna-ansvar.
Delta är redan tillräckligt för att aldrig någon deruti skulle vilja
ingå, och om jag hade någon förundran att dervid yttra, så är det
huru Regeringen, hvars nåd. propos. äfven nu är 'föremål för vår
betraktelse, kunnat sjelf fota pupillkamrar på communalväg och
fästa ansvarighet dervid, då likväl Regeringen har här i hufvud-
staden under sina egna ögon en pupill- och förmyndarekammare,
upprättad af en af våra framlidne Konungar, af Carl XI, som med
9G
Den 5 Februari f. m.
fullkomligt embetsmanna-ansvar och genom derför aflönade em¬
betsman äger alt uppfylla alla de skyldigheter, som dem åligger
och stå i ansvar, derest de icke så göra. Det är otvifvelaktig!,
att sådana förmyndarekamrar, som jag menar, icke borde hafva
befattning med en ynglings alla lefnadsförhällanden i hela deras
vidd, ty detta tillhör den speciella förmyndaren. En öfverförmyn-
dare har, i min tanka, hufvudsakligen till föremål tvenne saker:
det ena, att i sin värjo handhafva alla myndlingens säkerhets-
handlingar, hvilket således utestänger möjligheten för specialför¬
myndaren att föryttra eller förpanta myndlingens egendom. Den
andra delen af öfverföra)yndarens göromål är att vaka deröfver,
all specialförmyndaren årligen insänder sin räkning, eller åtmin¬
stone hvart tredje år, om man icke vill allt för mycket besvära
specialförmyndaren, ehuru det vöre riktigare att år för år hafva
räkningen uppgjord. Då kan icke specialförmyndaren, äfven den
oredligaste, vidtaga någon för den omyndiges rätt förnärmande
åtgärd, ulan att det af öfverförmyndaren klarligen skönjes. Om man
deremot icke alltid måste tänka sig, att det är mot skälmar, som
lagar stiftas, så behöfdes icke dylika sladganden. Jag är öfver-
tygad, att pupillkamrar, upprättade efter dessa grunder, skulle
motsvara deras ändamål, och då skulle ovedersägligen de tysta för¬
månsrätterna med all säkerhet afskaffas.
Det är detta, som jag har begagnat tillfället alt inför R. o.
Ad. uttrycka, dä jag varit bland dem, som, då frågan först upp¬
kom, önskat de tysta förmånsrätternas afskaffande och pupillkam-
rars upprättande. Jag kan således icke tillstyrka bifall hvarken
till Regeringens propos. eller Utsk:s betänk., icke ens med de för¬
bättringar, som jag erkänner att Hr Nordenanckar har framställt;
utan får jag afstyrka R. o. Ad. ifrån att antaga något ibland
dessa förslag, emedan de icke uppfylla ändamålet. Vi böra hop¬
pas, mina Hrr, af,allmänna upplysningen och eftertanka!), hvais
och ens besinnande af hans barns bästa, allt detta, säger jag, hop¬
pas jag må till nästa riksdag föra oss derhän, att man antager det,
sorn uppfyller ändamålet och icke motverkar det.
Hr Gunther: Hr von Hartmansdorff har först påyrkat den
satsen och H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm har deruti instämt, att R.
o. Ad. hellre borde icke vidtaga någon åtgärd, än alt fatta ett
beslut, hvarmed man icke kunde vara fullt belåten. Jag skulle
för min del deruti instämma, om jag hade något hopp att der¬
igenom verkligen intet beslut å R. Sl:s sida blefve vidtaget. Men
sä vidt jag förstår våra riksdagsformer, sä är R. o. Ad. försatt i
nödvändighet att yttra sig öfver det ena eller andra förslaget, så¬
vida icke R. o. Ad:s röst skall helt och hållet förqväfvas. Genom
de andra Ståndens beslut har frågan kommit i det skick, att se¬
dan två Stånd bifallit K. M:s nåd. propos. och det tredje antagit
ett contraförslag emot densamma, sä komma dessa beslut, ehuru
skiljaktiga sinsemellan, likvisst deruti instämmande att de 3 Stån¬
den beslutit en förändring uti ifrågavar. lag, alt blifva föremål
för
Den 5 Februari f. nr.
97
för Utsk:s sammanjemkning, och slutligen kommer, i fall ingen
sammanjemkning kan ske, votering att äga runi emellan å ena
sidan K. M s nåd. propos. och å andra sidan BondeSt:s beslut el¬
ler Gr. Mörners reservation; såvida R. o. Ad. förklarar, alt de
anse ingen förändring böra företagas. Deremot blir förhållandet
helt annat, ifall R. o.. Ad. besluter en förbättrad modification af
BondeSt-.s beslut. H. Ex. Gr. Löwenhjelm har sjelf medgifvit, att
Hr Nordenanckar förslag innefattar en förbättring, och derföre
är det, som jag har tillstyrkt antagande af Hr Nordenanckar för¬
slag, på det att man mätte vid voteringen slutligen öfverenskom¬
ma ätt få detta förslag under omröstning, i st. f. alt nödgas rö¬
sta emellan två förslag, sorn allmänt erkännas vara de minst till¬
fredsställande af dem, som blifvit framställda.
Gr. Frölich: Det var en ledamot af LagUtsk., som sist yt¬
trade sig, som verkligen först under discussionen nämnde, alt han
ansåg, att det jemkningsförslag, som han nu tillstyrkt Ståndet att
bifalla, icke kunde leda till något fullkomligt, och derpå har Hr
von Hartmansdorff samt efter honom H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
lagt mycken vigt. Då den förste värde talaren nu äter hade or¬
det, besvarade han dock icke den saken, mer än under en enda
synpunkt, nemi. det som skulle blifva följden om R. o. Ad. icke
antog Hr Nordenanckars förslag. Jag tager mig friheten besvara
sjelfva principen, sådan den blifvit af H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
uttalad, såsom i min tanka alldeles för absolut. Det må väl icke
vara underligt, utan tvertom ganska naturligt af en ledamot, för¬
ut deltagande i landets Styrelse, att anse hvarje åtgärd och hvar¬
je lagförslag böra hafva den aldra största möjliga fullkomlighet;
men jag vågar tro, att en sådan absolut fullkomlighet hvarken
hittills under någon föreg:de Styrelse har visats prof pä, ej eller
att den i allmänhet eller någonsin kan ernås, utan att man mä¬
ste söka göra så myckel man kan, öfverlemnande fullkomnandet
åt framtiden.
Efter denna förklaring har jag en annan liten anmärka. att
göra, hufvudsakligen vid Hr Lagerhjelms yttrande, derföre att
detsamma också blifvit lagdt till grund för Hr von Hartmans-
dorffs tillstyrkande. Hr Lagerhjelms yttrande innefattar ej något
annat, än, om man tillåter mig så säga, ett prof på hans vanli¬
ga försigtighet, när det är fråga om erfarenhet, och hans dervid
särskilda skaplynne, att stundom dels icke erkänna möjligheten af
erfarenhet och äfven att vara rädd för erfarenheten. I detta fall
gick hans skuggräddsla så långt, att han var rädd för den erfa¬
renhet, som denna nya institution möjligen kumle gifva, om dea
blefve ofördelaktig. Detta vill med andra ord säga, såsom Hr
von Hartmansdorff yttrade det, att om denna nya institution icke
funnes i all fullkomlighet, så skulle sjelfva ideen förfalla på grund
af en sådan erfarenhet. Man måste bekänna, att detta är att
drifva skuggräddslan till öfverdrift. Jag, som af naturen icke har
någon sådan rädsla, som derjemte icke eller kan erkänna den ab-
7 H. 13.
»8
Den 5 Februa r i f. m.
solma grundsatsen, alt man icke mä lagstifta, utan att man kati
nå elen aldra högsta fullkomlighet i de lagar, som stiftas, vågade
derföre att lemna ett litet, och, jag medgifver det, oväsendtlig!
bidrag till den nu ifrågavar. lagstiftningens fullkomnande.
Hr Gripenstedt har tili sitt sista anförande, egentligen föran-
ledt af mitt, för att replikera derpå, förklarat sig Icke kunna der¬
uti instämma. Detta är naturligtvis något, sorn jag icke kan annat
än öfverlemna åt hans eget godtfinnande; men hvad jag deremot icke
kan lenina till haus godtfinnande är, att genom det missförstånd
af mitt förslag, hvaruti han sjelf synbarligen råkat, han velat gif¬
va denna tanka äfven åt Husets öfriga medlemmar. Sedan han
förklarat det tillägg, jag föreslagit, vara allt för compliceradt, så
har han velat bevisa det, derigenom att tillägget icke motsvarade
den anmärkn., som var gjord af Gr. Lagerbjelke, i afseende pä
den händelsen, att myndlings gods kunde ligga i flera särskilda
församlingar. Det var dock alldeles icke derföre, sorn mitt för¬
slag var afgifvet, ty Hr Gunther hade redan upplyst huru der¬
med förhåller sig, på ett sätt, som gjorde det alldeles öfverflödigt
för mig att upplaga den delen af Gr Lagerbjelkes yttrande. Det
var deremot den första delen af Gr. Lagerbjelkes anmärkn., som
jag upptog, och i anledn. hvaraf jag tog mig friheten föreslå del¬
ta tillägg till förslaget. Gr. Lagerbjelke anmärkte deruti, såsom
sannolikt och rimligt, att socken-nämnderna icke skulle äga för¬
måga och vilja att företaga sig en särlan revision af förmyndar-
nes rätt att sköta deras befattningar. Derföre var det, sorn jag
tog mig friheten att göra ett förslag, att landshöfdingen i orten
skulle tillförordna allmänna revisorer, hvilka man kunde anse så¬
som motsvarande de i andra länder befintlige allmänna procurato-
rer och hvilka borde äga embetsmanna-ansvar, utan alt det vore
något bestämdt åliggande för parter att vända sig till dem. Det¬
ta kunde vara ett tillägg för sådana communer, hvilka icke an-
sågo sig äga tillfälle eller lust att sjelfva revidera. Så heskaffadt
var della förslag, dock utan att träda in på det nu för närva¬
rande lika som förbigångna gebietet om förmyndarekamrar, deri¬
genom att det vore beroende på commnnens tillkallande af den
officiella revisorn, som icke hade något annat ansvar än såsom
embetsmän i allmänhet. Jag hoppas nu, att R. o. Ad. skall fin¬
na, att detta förslag åtminstone icke är compliceradt, utan oänd¬
ligen enkelt, äfvensom att det synes kunna, om icke erfarenheten
skulle visa, att del icke blir tillräckligt, afhjelpa den nu anmärk¬
ta ofullkomligheten i förslaget.
För öfrigt har det af Gr. Löwenhjelm blifvit så mycket
sagdi om pupillkamrar, som väl kunna tåla att litet belysas, men
som jag nu mera anser vara sagdt utom den egentliga gränsen
för denna discussion, efter den frågan redan är förfallen, och så¬
ledes icke nu bör kunna blifva föremål för någon öfverläggning.
Hr Printzenskjöld, Carl: Innan man afskaffar en gam¬
ma! lag och i dess ställe sätter en ny, synes det mig vara ett
oeftergiflig!, villkor, som hör uppfyllas, att roan först och främst
Dea 5 Februari f. nb
99
är ense och öfvertyga*! om den gamla lagens ofullkomlighet,
och att man för det andra likaledes är ense om riktigheten och
fullkomligheten, så vida den kan åstadkommas, hos den nya lag,
som man vill sätta i stället. Om dessa förhållanden icke äro för
handen, så uppstår åtminstone för mig mycket tvifvelsmål om
nyttan af att tillvägabringa lagförändringar. Hvad beträffar den
förra omständigheten, så har jag ännu icke hört någon bestämdt
förklara, att den lag, som nu är i fråga att upphäfvas, saknar
nödig fullkomlighet, då den sättes i sammanhang med 17 cap.
Mandelsten, angrde de tysta förmånsrätterna. Hvad’ åter beträffar
den här förevarande nya lagen, så är R. o. Ad. ense om, att
den K. propus, saknar den fullständighet, som är nödvändig för
ali göra den antaglig; att jemväl reservanternas i LagUtsk. afgif-
na förslag icke eller, i anseende till deruti befintliga brister, äro
antagliga, och att slutligen samma förhållande inträffar med det
förslag, som Hr Nordenanckar afgifvit. När nu händelsen år så¬
dan, når man är öfverlygad om, att den lag, man vill sätta i st.
f. den gamla, om äfven möjligen i vissa hänseenden kanske nå¬
got bättre, likväl på det hela icke äger den fullständighet, som
erfordras för att göra den fullt ändamålsenlig; sä hemsläller jag,
em det kan vara klokt att kasta bort den gamla lagen, för att
antaga en annan, hvars brister man genast vid dess antagande
liar anmärkt och insett. Jag erkänner, alt jag i detta hänseende
hyser lika skuggrädsla med Hr Lagerhjelm. Jag anser del nemi.
vara bättre att icke ingå pä försökens bana, än ali derigenom
förlora den säkerhet man har i afseende på de verkningar, som
den gamla lagen har medfört. Särskildt får jag, hvad beträffar
förslaget alt öfverflytta delta bestyr på socken-nämnderna, anmär¬
ka, att, efter den erfarenhet jag äger, dessa socken-nämnder för
närvarande visserligen icke finnas mer än på papperet. Uppgifter
pä ledamöterna hafva väl till länsstyrelserna ingått, men frågar
man dessa ledamöter, hvad slags verksamhet de äga eller om de
träd t i någon verksamhet, sä helviflar jag, alt, i delta land, man
af dem kan få eli tillfredsställande svar. Det synes också ligga i
sakens natur, att dessa nämnder icke böra belastas med ett så¬
dant sysslande, som det hvarom nu är fråga. Socken-nämnderna
äro icke aflönade för det besvär, som dem blifvit ålagdt, och för¬
hållandet är i allmänhet sådant, att individen icke kan sysselsätta
sig med andra bestyr än sina egna. Näringsorasorgerna utgöra
nästan uteslutande föremålet för hvarje individs verksamhet. Den
fattigdom, som nästan öfverallt är rådande, tvingar lill denna slags
verksamhet och lemnar föga elter ingen tid öfrig för andra be¬
styr. Alägger man socken-nämnderna bestyret alt vårda omyn¬
diges egendom, under den sangviniska förhoppning, ali det skall
med noggrannhet fullgöras ; så tviflar jag ej på att man af erfaren¬
heten, efter några års förlopp, skall vinna bekräftelse pä oriktig-
lielen af denna förhoppning. Tvertom befarar jag, att den omyn¬
diges rätt, hvarom vården öfverflytias pä en sådan inrättning,
skall i någon mån komma att äfventyras. Domarn, litande på
socken-nämnden, skall i sin mån visa föga omtanka att affordra
1G0
Ben 5 Februari f. m.
förmyndareredogörelsen ifrån dessa socken-nämnder, oell socken-
nämnderna åter skulle derigenom blifva mindre noggranna att
uppfylla det förtroende, som deni blifvit lemnadt.
Under sådana omständigheter och på de skäl, sorn Hr von
Hartmansdorff och H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm anfört, afstyrker
jag det förslag, som Hr Nordenanckar framställt; och då ingen
ibland R. o. Ad:s ledamöter tillstyrkt antagande af de båda andra
förslagen, så lärer man väl handla bäst i alt vidblifva det gamla
och således afslå alla de ifrågavar. framställningarne.
Hr Lagerhjelm: Långt ifrån alt äga någon skuggrädsla för
erfarenheten, sä äger jag deremot mycken tillgifvenhet derför och
har sökt att ådagalägga det; men efter man icke ansett den er¬
farenhet. jag redan anmält i detta ämne göra tillfyllest, så vill
jag lägga till ännu en annan i samma riktning. Jag har nemi.
vunnit den erfarenheten, att det händer, att när domaren inför
rätten undersöker förmyndares förvaltning, så händer, att den ena
och den andra afsäger sig delta förtroende. Det händer äfven,
att flera dagar förlöpa innan man kan finna någon, som åtager
sig det. I allmänhet visar erfarenheten, att allmogen i Riket in¬
galunda är böjd för communala bestyr, och just denna erfarenhet
gör, att jag icke kan tillstyrka R. o. Ad. att i förhand fatta ett
beslut, emedan det just är erfarenheten, sorn är den rätta läromä¬
staren. Om jag derföre icke delar samma åsigter med Gr. Frö¬
lich, så beklagar jag icke allenast mig sjelf, utan äfven de omyn¬
dige, ifall hans åsigter skulle vinna framgång. I afseende på
sjelfva saken, så hafva nu tre Stånd fattat sitt beslut. Hvad be¬
slut R. o. Ad. fallar är aldrig likgiltigt; om det är grundadt, så
kommer det alltid att tillvinna sig Medståndens både aktning och till¬
gifvenhet. Om R. o. Ad. nu anser nödvändigt att förmyndare¬
kamrar eller något annat i deras ställe bör i communalväg anord¬
nas för framliden, så kan R. o. Ad. likväl, under socken-nämn¬
dernas nuvarande organisation, icke finna sig kunna antaga något
af de under discussionen här eller i reservationerna vid Ulsk:s
betänk, uppgifna förslag. Denna R. o. Adis gemensamma tanka
kommer tillbaka till LagUlsk., som skall sammanjemka meningar¬
na. Ett och annat RiksSt. förenar sig dä med R. o. Ad. och till
följd deraf förfalla besluten om ändring af nuvarande lagrum för
denna riksdag. Deremot ligger uti detta förslag just ett frö till
förbättring för framtiden, då man nemi. först arbetar ut förslaget,
och detta är hufvudsakligen ett Utsk:s göromål. Huru långe skulle
icke vi behöfva att pröfva detta ämne, för alt få ett förslag, hvar¬
med vi äro nöjda. Ehuruväl flere af tJe talare, som här upplrädt,
hafva önskat bifall för Hr Nordenanckar förslag, så äro likväl
alla af den åsigten, att detta blott är en nödfallshjelp, på det alt
R. o. Ad. må fatta något beslut; men jag har nyss sagt huru
det möjligen kan komma att gå, och det måste väl vara bäst att
det steg man lager är säkert och hvilar på den erfarenhet man
har. Jag vidhåller således min åsigt och vågar icke tillstyrka R.
o. Ad. att antaga något af de förslag, som här varit i fråga, ulan
röstar för afslag derå.
Den 5 Februari f. m.
101
Hr Nordenanckar: Hr Gunther har redan i min tanka
tillfyllest upplyst, att en förändring mäste, till följd af tre Riks-
St:s beslut, äga rum. Frågan är sålunda icke nu, huruvida vi
skola qvarblifva vid det gamla, utan frågan är om vi skola biträ¬
da den ena eller andra af de förändringar, som de tre RiksSt:n
redan beslutit, eller söka att inverka till någon modification uti
deras beslut. De flesta talare, som yttrat sig, hafva, om jag rätt
fattat deras meningar, ansett, att någon förbättring vore vunnen
genom den af mig framställda modificalionen af Utsk:s förslag.
Hr Lagerhjelm har deremot framställt den svårigheten, att detta
uppdrag icke skulle kunna af sockennämnderna utföras, och della
Hr Lagerhjelms inkast har, såsom jag tror, i synnerhet inverkat
på Ilr von Hartmansdorff åsigt, att hvarje förändring borde af-
slås. Det var egentligen handläggningen af de många förmynda¬
reräkningarna, som väckte Hr Lagerhjelms betänklighet. Jag tror
likväl, att om man rätt undersöker Hr Lagerhjelms uppgift i detta
fall, så förfaller den till slör del. Den socken, som Hr Lager¬
hjelm omtalat, är, såsom jag tror, en af de större i Riket. Han
uppgaf, att omkring 60 förmyndareförordnanden skulle derifrån
utgå, och om hvarje sådant förordnande räknades till omkring 10
är, så skulle, enligt Hr Lagerhjelms tanka, 600 räkningar årligen
komma att granskas; men då mitt förslag innehåller, alt räknin-
garne borde af socken-nämnderua granskas endast hvart tredje år,
så skulle antalet deraf reduceras till endast en tredjedel af det nyss
uppgifna.
Vidare innehåller förslaget, att socken-nämnden icke skulle
behöfva granska räkningar för andra omyndige än sådana, som
icke hade några fränder, hvilka kunde åtaga sig detsamma. Jag
föreställer mig, alt äfven delta undantag måste reducera räknin-
garnes antal ganska betydligt. Jag tror således, alt besväret för
socken-nämnden icke skulle blifva så afskräckande, och slyrkes i
denna mening ännu mera deraf, att i den socken, der jag är
född, ett sådant bestyr redan är socken-nämnden pålagdt, och den¬
na granskning af nämnden utöfvas, icke allenast på det sätt jag
föreslagit den, utan äfven ännu längre utsträckt. Socknens leda¬
möter hafva härmed funnit $ig högst belåtna, så att de till och
med frivilligt och med nöje öfverenskomma om en afgift af 100
r.dr, för hvilken ringa summa en sockenskrifvare blifvit antagen,
sorn icke allenast biträder denna nämnd med granskningen, ulan
äfven biträder hvarje förmyndare med upprättande af räkningen.
När nu menigheten i denna socken, lemnad åt sig sjelf, vidtagit
en sådan organisation, så bör det väl icke vara omöjligt att äf¬
ven på andra ställen åstadkomma detsamma.
Hvad beträffar det tillägg, som Gr. Frölich föreslagit, så an¬
ser jag detsamma vara af en så skiljaktig beskaffenhet, att det
icke bör med mitt förslag sammanblandas. Det skulle kunna, obe¬
roende af detsamma, blifva föremål för en särskild granskning,
måhända för en särskild motion.
Jag är således af den åsigt, att, såvida R. o. Ad. på det
blifvande beslutet Skall hafva något inflytande, R. o. Ad. måste
1
102
Den 5 Februari f. ra.
falta ett bestämdt beslut, antingen de vilja understödja den ena
eller andra meningen, med eller utan modilicationer. Jag fortfar
sålunda i mitt yrkande om bifall till det förslag jag framställt.
Skulle en eller annan jemkning dervid fordras, så anser jag Lag-
Utsk. vara oförhindradt att framställa förslag dertill, då samman-
jemkningspropos:rna komma till RiksSt:ns öfverläggning.
Frih. Cederström, Anders: För närvarande och då K.
M:s nåd. propos. till R. St., om de tysta förmånsrätternas upphäf-
vande, har fallit genom två Stånds afgörande, så skulle jag vara
fallen för att, lika med Hr von Hartmansdorff, afslå så väl delta
betänk., som dervid fogade reservationer; men då sådant för när¬
varande icke skulle tjena till någonting, sedan tre Stånd beslutit-
annorlunda, så tror jag visserligen, att det vore nyttigt, om ifrån
R. o. Ad. någon förbättring i förslaget kunde utgå. Jag skulle
likväl tro, att så väl Hr Nordenanckar förslag, som alla de an¬
dra, icke pä något vis äro gagneligare och nyltigare, än hvad
som nu äger rum. Nu varande lag har hufvudsakligen afsett, att
domaren borde vara öfverförmyndare och att synnerligen domar-
ne ä landet borde tillse, att den omyndiges rätt vårdades. Ge¬
nom ofullständighet i redogörelsen händer det likväl ofta, att den
omyndige icke erhåller den rätt, som honom borde ske, ifall do¬
maren alltid kunde tillse, att förmyndaren ovillkorligen skulle gö¬
ra rätt för sig, hvartill han skulle hafva tillfälle, ifall förmyndaren
vore skyldig att hvart tredje år inlemna räkning. Om någon förbät¬
tring i det gamla stadgandet skulle ske, så skulle jag för min del tro,
att den borde bestå deruti, att den omyndige hade tillfälle att genom
domaren i orten fä förmyudareräkningen granskad, derigenom att man
ålade förmyndaren att ovillkorligen hvart tredje år till domstolen in¬
lemna en räkning, hvilken genom domarens försorg tillställdes
gode män, som sedan ägde att göra anmärkn. hos domaren. Den¬
ne skulle då vara pligtig att tillse, alt denna räkning granskades.
På denna grund skulle jag vilja föreslå, att R. o. Ad. vid detta
tillfälle ville vidtaga en så lydande förändring uti 23 cap. 1 §
Arfdabm: ”Förmyndare skall författa riktig räkning öfver det han
under händer häfver, så att han vid hvart års slut för nästa hän¬
der må kunna redogöra om sä fordras. Hvart tredje är vare för¬
myndare skyldig att till rätten inlemna en sluten räkning med dc
■bevis, som dertill höra, och tillförordne domaren gode män att
den genomse och granska; finna de något mot den räkning att
anmärka, gifve det rätten tillkänna, hvilken då bör tillse att den
omyndige rätt sker. Ar omyndig till de år kommen att han
sjelf kan finna det förmyndaren ej väl dess egendom förestår
stånde honom fritt, det hos domaren att angifva, och sin rätt
utföra, ändå att han öfver sitt arf ej råda får, förr än han till
laga ålder kommit, som förr är sagdt.”
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., att bifall till Utsk:s utlåt, ej blifvit ifrågasatt,
utan under discussionen blifvit yrkadt, dels att Hr Nordenanckars
förslag mätte bifallas, dels att sagde förslag mätte bifallas med ett
Den 5 Fe bruari f. m.
103
•af Gr. Frölich föreslaget tillägg, och dels att ett af Frih. Ceder¬
ström uppläst förslag mätte bifallas, samt slutligen, att R. o. Ad.
måtte afslå all förändring i 1 § 23 cap. samt 7 § 20 cap. Hän¬
delsen, å hvilka yrkanden H. Ex. ansåge sig böra framställa pro-
pos. i den ordning de nu blifvit nämde.
Sedan härefter, uppå H. Ex. Hr Gr. o. Lan dt uns förfrå¬
gan, R. o. Ad. förklarat sig anse en uppläsning af de nu väckte
förslagen vara onödig, hemställde H. Ex., om R. o. Ad. behagade
afslå LagUtsk:s betänk. N:r 14 och utlåt. N:o 65, samt bifalla det
af Hr Nordenanckar framställda förslag; men innan denna propos.
bann blifva besvarad, anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Jag anhåller, att H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, behagade skilja propos:rna åt, så att man kunde bifalla
den ena propos. eller afslå den, utan att derföre bifalla eller af-
slä den andra, och ätt Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa pro¬
pos. först på Utsk:s tillstyrkande eller pä Hr Nordenanckars för¬
slag. Meningarna om dessa förslag tyckes vara sä delade, att det
måhända skulle kunna blifva fråga om någon votering, och då
kunde det ena bli ja-propos. och det andra nej-propos.; men att
besvara begge på en gång, faller sig, åtminstone för mig, svårt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att såväl Hr Nor¬
denanckars, som de öfriga under öfverläggningen afgifna förslag åsyf¬
tade afslag å Utsk:s förslag, och alt således Hr Nordenanckars förslag
ej kunde antagas, utan alt R. o. Ad afsloge hvad Ulsk. föreslagit.
Ur von Hartmansdorff; Jag instämmer med Frih. Palm¬
stjerna och anhåller vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, måtte gif¬
va oss propos. endast lill afslag å Utsk:s betänk., på det alt vi
må hafva ren sak med de öfriga proposrrna.
I anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
ett propos., som endast innefattade afslag ä Utsk:s förslag, visserli
gen var en af de propos:r, hvilka i ämnet borde göras, enär ett
sådant beslut under discussionen blifvit yrkadt, men att orsaken
hvarföre II. Ex. först framställt propos. å Hr Nordenanckars för¬
slag, hvilket också förutsatte afslag å Utsk:s förslag, varit den, att
Hr Nordenanckars förslag mindre än det förslag, som blott afsåg
afslag, afvek från hvad Ulsk. tillstyrkt; hvarjemte H. Ex. dock till-
kännagaf, att om R. o. Ad. ansåge propos. böra först framställas
pä afslag å Clsk:s förslag, eller rättare sagdt å alla i ämnet fram¬
ställde förslag, något hinder deremot ej mötte.
Gr. Frölich: Jag anser visst för min del, att Hr Gr. o.
Landtnäs propos. var lika så ren, som de af tvenne ledamöter nu
yrkade, men efter ett sådant yrkande blifvit gjordt af Frih. Palm¬
stjerna och Hr von Hartmansdorff, så kan det vist låta sig göra,
pä sätt också Hr Gr. o. Landtm, synes medgifva, att propos. först
göres på afslag.
Jag har begärt ordet egentligen derföre, att icke det amen¬
dement, jag tagit mig friheten göra till Hr Nordenanckars förslag,
skulle på något sätt inverka på vederbörande till afslag eller sam¬
104
Den 5 Februari f. m.
manblandning med Hr Nordenanckar förslag. lag får derföre
förklara, alt jag icke äskar någon propos. på mitt amendement
i annan händelse än den, att vid votering Hr Norde.uanr.kars för¬
slag blifver antaget.
Hr Gunther: Jag anhåller få fästa uppmärksamheten derpå,
att K. M:s propos. innehåller dels förändrad redaclion af 23 cap.
1 § Arfdabm och dels tillägg till 7 § i 20 cap. af samma balk.
Den sednare delen af K. M:s nåd. propos. har Utsk. så väl i sitt
första som sednare betänk, tillstyrkt R. St. att bifalla. Det bar äf¬
ven ingått i reservanternas förslag, att ett sådant tillägg till 7 §
20 cap. Arfdabm skulle göras. Hvad man nu helst beslutar rör:de 23
cap. 1 § Är.fdabm, .så är det intet hinder att bifalla K. M:s nåd.
propos. om tillägg till 20 cap. 7 § samma balk. Det torde så¬
ledes blifva nödvändigt alt framställa särskilda proposm på dessa
tvenne särskilda delar af ämnet.
I anledn. häraf erinrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att Hr
Nordenanckar förslag innefattade, att det af K. M. i nåd. proposm
föreslagna tillägg till 7 § 20 cap. Arfdabm skulle antagas, och
H. Ex. således, vid framställande af propos. å bifall till Hr Nor¬
denanckar förlag, trott sig hafva gjort propos. äfven i afseende
på berörde tillägg.
Hr Gripenstedt: Jag anhåller, att propos:rna må ske så,
som Hr Gr. o. Landtm, framställt, d. v. s. att propos. först gö¬
res pä Hr Nordenanckar förslag, och att contraproposm må blif¬
va på hvad Frih. Palmstjerna och flere andra talare tillstyrkt.
Frih. Palmstjerna: Jag får fästa uppmärksamheten derpå,
att jag icke yrkat någonting annat än blott i afseende på sättet
för propos:rnas framställande, men icke yttrat mig i sjelfva saken
för öfrigt.
Härefter yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att den i
detta ämne framställda proposm afsett, att R. o. Ad., i fall Hr
Nordenanckar förslag bifölles, tillika skulle uttrycka, att detta
skett med afslag å Ulsk:s förslag. H. Ex. fann dock, att ett så¬
dant tillägg icke kunde behöfvas, emedan i och med detsamma
Hr Nordenanckar förslag bifölles, Utsk:s förslag blefve afslaget,
utan att någon ytterligare propos. derom kunde komma i fråga;
och vid sådant förhållande och för att icke föranleda en vidlyftig öf¬
verläggning, ansåge H. Ex. lämpligast att nu propos. gjordes blott
på bifall till Hr Nordenanckar förslag.
Härvid gjordes ingen erinran, hvadan H. Ex. hemställde, om
R. o. Ad. bifölle Hr Nordenanckar ifrågavavar. förlag.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förkla¬
rade, att han trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
Gr. Frölich: Sedan nu beslut är fattadt, med antagande af
Hr Nordenanckar förslag, så anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos. på det af mig föreslagna amendement.
H
Den 5 Februari e. m.
105
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
såsom tillägg vid det nyss fattade beslutet, behagade bifalla Gr.
Frölichs förslag.
Denna propos. besvarades med starka nej, jemte några ja,
hvarefter H. Ex. tillkännagaf, att nej öfverröstat ja.
I öfverensstämmelse med sedermera af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, framställd propos., fann R. o. Ad., alt, i följd af Stån¬
dets bifall till Hr Nordenanckar förslag, det af Frih. Cederström
afgifna förslaget hade förfallit.
Upplästes och lades lill handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfriga RiksSt-.n, nemi. från PresteSt. af d. 14, 15, 17, 18, 20,
22, 24, 25, 28, 29 oell 30 sisth Januari, från RorgareSt. af d.
8, 11, 14, 15, 16, 17, 18, 20, 22, 23, 24, 25, 29 och 30 i
samma månad, och d. 1 dennes, samt från BondeSt. afd. 24 Äng.
och 11 Dec. nästl. år, samt d. 11, 14, 15, 16, 17, 18, 20, 22,
24, 28, 29 och 30 sisth Januari.
Lades på bordet ett från Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. inkommet
mern. N:o 130, ang:de minskning i Utsk:s cancelli-personal och
vaktbetjening.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 5 Februari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 22 och 30 sisth Januari på bor¬
det lagda utlåt. N:o 66, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Utskis
betänk. N:o 15, öfver K. M:s nåd. propos., ang:de ändring af 8,
9 och 10 §§ i 17 cap. Handelsbm samt förklaring af 2 § i sam¬
ma cap. och balk.
Hr von Hartmansdorff, Augt Jag anhåller att Ridd.-
cecret. måtte få upplysa huru detta mål blifvit afgjordt hos de öf¬
rige Stånden.
7 H. 14
106
Den 5 Februari e. m.-
Underl. Ridd.seerel. tilkännagaf, att BorgareSt. gillat före¬
varande utlät-, hvaremot BondeSl., som vidblifvit sitt förut fatta¬
de beslut, lagt detta utlät, lill handlingarne; men att underrät¬
telse om PresteSt:s beslut i detta ämne ännu icke till B. o.
Ad. inkommit.
Hr von Hartmansdorff: Efter de underrättelser, jag tror
mig med säkerhet äga, har betänk, blifvit afslaget bade af Högv.
PresteSl. och af Hederv. BondeSt. Enär förslaget, som är en lag¬
fråga, sålunda blifvit af 2:no RiksSt. ogilladt, bör det enligt riksd,
ordn. hafva förfallit. R. o. Ad. bör således vara befriadt frän
tvist derom. Men jag befarar, alt någon önskar bifall å betänk,
härstädes, för alt sedermera gä med en inbjudning till de öfrige
Stånden eller åtminstone lill eli af dera, för att förmå det till
förändring af sitt beslut, hvarigenom man likväl kunde vinna sitt
ändamål. Jag förmodar väl, att R. o. Ad. icke gör en sådan in¬
bjudning och Hr Gr.'o. Landtm, icke ens beviljar propos. derå,
emedan det vore ett försök att rubba ett R. St:s beslut; men i
ovisset om allt detta, anser jag säkrast vara att afslå betänk.,
hvilket jag vördsamt tillstyrker, på de skäl, som jag vid flere fö-
reg:de tillfällen haft äran anföra, och hvilka jag nu i korthet
vill upprepa.
Man önskar att få de lysta förmånsrätterne borttagna, för att
kunna få vidsträcktare belåna faslighet. Efter min förmening be-
höfves icke denna utväg; ty fastigheterne i vårt land äro ändock
allt för mycket belånade. Det vanliga förhållandet är, att allmän¬
na cassör, som läna på fastighet, icke kunna få sina penningar
utlänta, derföre att ointecknade fastigheter icke finnas, eller att lå-
nehandlingar, försedda med den säkerhet som erfordras, icke er¬
bjudas. Det visar sig således, att tillfälle att låta inteckna egen¬
dom, icke brister. Det är således icke derföre man hlifver utan
län, utan derföre att egendomarne redan äro så mycket inleckna-
de, att cassorna icke kunna läna meta pä desamma. Delta om
deras bästa, som vilja låna.
Beträffande den, som skulle vilja hafva nytta af tysta förmåns-
rälternes qvarstående, lager jag mig friheten fästa uppmärksamhe¬
ten derå, att den omyndige i sin vagga eller och under sin skol¬
gång, icke är i stånd alt sjelf förvara sin rätt; det är nödvän¬
digt att Staten tager sig an hans sak. Detta har Staten hittills
gjort genom förmånsrätt, ej genom förmyndarekamrar. Någon
annan inrättning, som ersätter desse, förefinnes icke; då återstår
intet annat, än att fortfarande skydda den omyndige genom den tysta
förmånsrätten. Att borttaga den, skulle sätta alla omyndiges me¬
del i våda, och göra möjligt för mången, som nu icke kan det,
att betaga den omyndige sin rätt.
Kommer dernäst de fromma siftelsernes medel. Desse bestå
för det mesta af kyrko- och fattigcassor. Om desse icke hade de
tysta förmånsrätterne att påräkna, huru skulle del väl gå med de¬
ras säkerhet? Deras utlåningar gå ned till små summor, ända
till 5 r:dr och kanske derunder. Summorna äro, om de också
Den 5 Februari e. ra.
107
uppstege till 50 r:dr, så små, att det icke lönar mödan inteckna
deni. Penningarne måste följaktligen utlånas mot den säkerhet,
som de tysta förmånsrälterne gifva. Det är en allmänt känd och
vedertagen sak, alt desse cassors medel äro ställde under större
säkerhet, än alla andra, derföre gär del också temligen väl med
deras utlåningar; men om icke denna säkerhet funnes, huru skul¬
le väl cassornas rätt blifva iakttagen? och hvad hlefve väl följden
deraf? Jo, att de inrättningar, vare sig fattighus, skolor, eller hvad
de vara må, som af dessa medel draga sina inkomster, hlefve li¬
dande; och hvem ersatte dem deras förlust? Församlingarue skulle
visserligen icke vara benägua alt åtaga sig nya bidrag för alt er¬
sätta hvad som hade förskingrats, och då hlefve, såsom sagdt är,
de fromma stiftelserna ulan. Kan det vara riktigt eller sam¬
hället värdigt, att pä della sätt blottställa dem, sorn företrädesvis
hurde skyddas?
Om Kronans medel, säger man, att för dem kan vara säkerhet
nog; ty vederbörande må väl tillse, alt intet af allmänna medel
förfares. Men del är nogsamt bekant, att uppbördsman i allmän¬
het icke kunna ställa någon säkerhet, som pä långt när svarar mot
flen upphörd, hvilken de hafva om händer. Kronan har ingen
annan tillförlitlig säkerhet alt påräkna, An just den tysta förmåns¬
rätten i uppbördsmäunens egendom, .lag belärar nästan, alt om
icke sä vore, skulle löftesskrifter icke ens kunna erhållas; ty hvem
vågade lemna sin borgen ät en uppbördsman, när löflesskriften
hlefve så hög, som den dä borde blifva, och när löftesmannens
egendom icke vore utsatt för samma äfventyr, som under närva¬
rande förhållanden? Genom den embetsbefaltning, jag för närva¬
rande innehar, ser jag dagligen, huru Kronans > medel äfventyras,
oaktadt slen förmånsrätt, hon hos uppbördsmännen äger. Vore
nu denna borttagen, sä skulle hon komma att äfventyra alltför
mycket. Jag mäste följaktligen, icke blott för enskilde omyndi¬
ges och de fromma sliltelsernes bästa, utan äfven för skydd och
värd af Kronans medel, vördsamt yrka, att K. o. Ad. mätte af¬
stå Utsk:s betänk.
Hr Tornerhjelm, Rudolph: Den siste talaren har yttrat,
alt R. o. Ad. icke skulle antaga detta betänk., emedan 2:ne Stånd
dä skulle komma att stanna emot 2:ne och således betänk, möjli¬
gen genom en inbjudning kunna blifva anlaget. Jag ser icke nå¬
got hinder häruti, ty dylika inbjudningar hafva vid (lere tillfällen
under denna riksdag varit praktiserade. Hvad sjelfva saken be¬
träffar, tror jag, att ingen fara är vid att bifalla densamma, enär
R. o. Ad. redan antagit LagUtskis betänk. N:o 65, med det til¬
lägg, som innefattas i Hr iSordenanckars förslag. För öfrigt öf-
verlemnar jag åt mera erfarne talare att utveckla de skäl, som
kunna vara att anföra emot hvad den Siste talaren i ämnet yttrat;
anhållandes jag blott, att R. o. Ad. mätte bifalla betänk, och der¬
efter inbjuda de af RiksStm, som detsamma afslagit, att sig med
R. o. Ad. i dess beslut förena.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Detta ämne har varit,
108
Den 5 Februari e. m.
föremål för så vidlyftiga öfverläggningar både vid denna oell
föreg-.de riksdagar, alt jag förmodar, det ingen af R. o. Ad:s när¬
var. ledamöter icke redan förut stadgat sin tanka derom. Jag vill
således icke vara vidlyftig, utan endast taga mig friheten uppläsa
några rader ur K. M:s nåd. propos., hvilka hufvudsakligen anföra de
skäl, hvarpå K. M. stödt sitt förslag i ämnet (ill R. St. K. M:s
nåd. propos. innehåller i delta afseende följande: ”Den nuvar. be¬
skaffenheten af omyndigas förmånsrätt försvårar låneafhandlingar
emot faslighetspant i allmänhet, genom den mängd omvägar och
dermed förknippade utgifter, som erfordras, för att mer eller min¬
dre tillförlitligt ådagalägga, det låntagaren icke i egenskap af för¬
myndare slår i redovisningsansvar, hvarom dock laglig visshet säl¬
lan kan erhållas; och samma förmånsrätt ej allenast utestänger
fastighetsägare, som veterligen innehar förmynderskap, från delak¬
tighet i de gemenligen såsom mest fördelaktiga ansedda lånen,
eller dem, hvilka lemnäs nr allmänna cassör, samt vanligen en
längre lid få hos låntagaren innestå, utan minskar äfven, eller
stundom tillintetgör hans credit i fråga om fastighetslån hos en¬
skilde, och tillskyndar honom derigenom ett kännbart lidande,
hvilket på lagen kastar ett utseende af orättvisa för de fall, dä
förmyndarekallet icke är frivilligt, ulan en af lagen ålagd pligt.
Nuvarande lagstiftning medgifver för öfrigt den för de omyndiga
särdeles menliga tolkning, hvilken en del domare, på grund af
ordalydelsen i 17 cap. 2 och 8 §§ Handelsbm, anlagil, att den
omyndige ej har förmånsrätt för annat, än hvad honom genom
arf tillfallit; hvaraf följer, ali för hvad omyndig genom gåfva, te¬
stamente, eller annorledes förvärfval, och för egendom, tillhörig
person, som, efter uppnådd myndighetsålder, blifvit under förmyn¬
derskap ställd, skulle myndlingarne sakna all företrädesrätt hos
förmyndare. Den hindrar icke eller förmyndare att, när som helst,
tillintetgöra förmånsrätten, enär det måste slå förmyndaren frill
alt afhända sig sin fasta egendom, ulan alt förmånsrätten i sådan
händelse åtföljer egendomen i nya ägarens hand.”
På dessa skäl, och dä jag i allmänhet anser, att det mora¬
liska värdet hos en förmyndare är det enda rätta värn, hvarpå
man baserar ett godt förmynderska;), får jag vördsamt tillstyrka
R. o. Ad. att bifalla Utsk:s betänk.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Vid flere föreg:de till¬
fällen, dä vigliga frågor hafva varit ä bane, har den tanka blif¬
vit uttryckt, att del tillhörde II. o. Ad. att fatta sitt beslut, utan
afseende pä hvad de öfriga Stånden i samma ämne beslut it. Denna
fråga har förevarit inom representationen vid åtskilliga föreg-.de
riksdagar, och man finner af riksdagshandlingarne, att 15. St. dä
hafva tillstyrkt de tysta förmånsrälternes borttagande. Vid 1823,
1830 och 1834 årens riksdagar har denna fråga blifvit väckt ge¬
nom skrifvelse»- från K. Äl., innehållande förslag till de tysta för-
mänsrältcrnes borttagande. Det tyckes således som frågan för-
tjenade alt på det noggrannaste behandlas. En värd talare har
här anfört åtskilliga anmä-rkntr emot LagUlsk:s förslag samt slutat
Deli 5 Februari e. m.
109
nied att tillstyrka afslag derå. Han har sagt, att det tillhör Sta¬
lén alt taga den omyndiges rätt i försvar och skydd. Häruti
ligger visserligen en obestridlig sanning; men Slaten bör äfven
tillse, att den omvårdnad, som lemnäs den omyndige, icke är af
beskaffenhet att medföra alltför stora olägenheter för samhällets
öfrige medlemmar, och att det skydd, sorn Staten åsyftar alt be¬
reda honom, icke snarare blifver honom till skada, än lill gagn.
Jag vågar närmare utreda hvad jag härmed velat säga. Jag upp¬
gå!' först, att flere medborgare kunna hafva ganska stora olägen¬
heter af de tysta förmånsrätterne; och då meningarne härom icke
äro delade, torde några ytterligare bevis om riktigheten af detta
påstående icke behöfva anföras. Vidare sade jag, det de tysta
förmånsrätterna kunde lända den omyndige till skada i st. f.
lill gagn, och detta tror jag tillräckligt ådagalägges af följande
exempel. Om nemi. en person, som har omyndiges medel om
händer, utlånar dessa medel till en annan emot inteckning i den¬
nes egendom, men denna person sedermera skulle fä ett förmyn¬
derskap sig uppdraget och slutligen komma pä obestånd, sä upp-
liäfves just genom nu gällande stadgande om de tysta förmåns¬
rätterne den förstnämnde personens anspråk på förmånsrätt för
sina pupiller i den sistnämndes egendom, hvaremot den pä obe¬
stånd komne personens myndlingar ensamne (inge tillgodonjuta
förmånsrätt i befintliga tillgångar. Man har sagt, alt svårighet
skulle uppkomma för capitalisten att få utlåna sina penningar.
Detta må lill en viss grad vara sant, roen jag anser dock af vida
mera vigt, att den som beböfver låna och som kan prestera full¬
goda documenler, icke måtte genom något lagens stadgande vara
från denna möjlighet utesluten. — Jag skulle visserligen kunna
tillägga ett och annat skäl för bifall till Ulsk:s betänk.; men jag
anser detta ämne redan vara så fullständigt utredt, att jag in¬
skränker mig lill att blott begära H. Ex. Hr Gr. o. Landtnäs
propos. derå.
Hr Printzenskjöld, Carl: Lika med Hr von Hartmans¬
dorff tillstyrker jag vördsamt afslag å Ulsk:s betänk. De skäl, som
blifvit anförde af Etsk., synas mig vid öfvervägande af deras be¬
skaffenhet ingalunda förtjena det afseende, som Utsk. dem tillagt.
En värd ledamot har här, lill stöd för det af honom tillstyrkta
bifall ä förslaget, uppläst åtskilliga stropher af K. M:s nåd. propos.,
hvilka innefatta de skäl, som föranledt K. M. att hos R. St. göra
det förslag, hvarom nu är fråga och hvilket Utsk. har tillstyrkt
måtte antagas. Bland dessa skäl förekommer, huruledes K. M.
ansett del vara en omständighet, som bör lagas i betraktande, att
en del domare icke skulle hafva tillagt omyndiga förmånsrätt för
annat, än hvad honom i arf tillfallit, emedan lagens ordalydelse i
det fallet gäfve anledn. till en sådan tolkning. Det kan visserli¬
gen vara en möjlighet, att en del domare så hafva tolkat lagen;
men denna del af domarecorpsen måste dock vara obetydlig. Den
erfarenhet jag äger om detta förhållande har deremot gifvit mig
den fasta öfvertygelse, att domare betrakta allt hvad som en omyn¬
Ilo
Den 5 Februari c. m.
dig äger, denne må hafva åtkommit det genom arf, testamente^
gåfva eller på hvad sätt som helst, såsom varande af natur alt
böra äga förmånsrätt. Jag har sjelf uti en tvist emellan borge¬
närer vunnit en sådan rättegång, der den aflidnes dotter vunnit
ett testamente, ehuru man, just på grund deraf att ordalagen i 8
§ 17 cap. Handelsbm icke tala om annat, än arf, sökte bestrida
henne förmånsrätt. Jag skulle kunna anföra flera sådana exempel.
Det skäl, som den nåd. propos. i detta fall innehåller, blifver så¬
ledes icke af beskaffenhet att böra verka till lagens uppbäfvande.
Man har likaledes sagt, att flera personer genom dessa lysta för¬
månsrätter blifva utestängda från de förmåner, som lån ur all¬
männa cassör med låg ränta medföra. För min del skulle jag
tro, att sådane händelser jemväl höra till sällsynlheterne. Om en
person, som innehar förmynderskap äger någon förmögenhet, och
derjemte någon credit, så i händelse han skulle vilja förskaffa sig
ett fördelaktigt lån på den egendom han innehar, tror jag det
icke blifver särdeles svårt för honom att kunna för tillfället blifva
qvitt förmynderskapet och sålunda bereda sig denna förmån; kom¬
mandes det sedermera att bero af den omyndiges flander att tillse,
huruvida samme person, efter erhållande af det omtalade fördel¬
aktiga länet, må anses vederhäftig att återtaga det af honom af-
trädda förmynderskapet. I allt fall står det fast, att under alla om¬
ständigheter är den omyndiges rätt . genom nuvar. lagstadganden
bäst skyddad. Den, som utlånar sina penningar och är myndig,
kan förese sin rätt; honom är öppet lemnadt och lian äger me¬
del i sina bänder att kunna förse sig med ali möjlig och nödig
säkerhet, och jag är öfvertygad derom, att han äfven i della fall
kan vinna sitt ändamål. Den omyndige deremot saknar dessa
medel; han mäste anförtro sin egendom åt andra personers vård,
utan att sjelf kunna dervid iakttaga någon försigtighet eller om¬
tanka, och då synes det mig också vara en ovillkorlig skyldighet
å lagstiftarens sida att bereda honom all den säkerhet, som står
i lagstiftarens förmåga alt lemna. Det stadgande, som nu gäller,
har existerat i mera än hundrade år; det är först på sednare ti¬
der, som man börjat klaga öfver dess verkningar, och måhända
bör man söka orsaken dertill, icke i lagstadgandets skadlighet,
men väl i den bristande credit, som på sednare tider visat sig.
Utsk. har, såsom mig synes, hvad de allmänna cassorna och
hvad Kronan beträffar, gått ganska lösligt förbi denna fråga. Utsk.
har nemi. sagt, att den förmånsrätt, som Kronan och allmänna
cassör äga, är af en underordnad vigt, emedan dessa kunna sjelfva
genom reglementen och tillsyn på uppbördsmännen förekomma de
förluster, som understundom drabba deni. Man kan visserligen
uppställa i ord mycket vackra och för örat klingande saker, men
den nakna verkligheten visar likväl ett helt annat förhållande.
Den som haft något att göra med uppbördsverket, vet också, att
föreskrifter sedan 11 sekel tillbaka icke saknas om controller å upp¬
bördsman. Vi veta också, att dessa föreskrifter blifvit tid efter
annan skärpta och utvidgade, men man bar äfven samtidigt haft
den erfarenhet, alt, della oaktadt, likväl tillgrepp och försnillning
Den 5 Februari e. m.
lil
af Kronans medel icke uteblifvit. När nu erfarenheten ådagalagt
*ett sådant förhållande och således bestämdt vederlägger den sup¬
position, som Utsk. gjort, att man kan genom föreskrifter och till¬
syn förekomma de förluster för Kronan och allmänna cassör, sorn
understundom inträffa; sä synes mig, som denna erfarenhet borde
utgöra ett säkrare stöd för bedömmande af lagens beskaffenhet, än
hvad Utsk. i detta fall yttrat. Jag, som haft en tjenstebefattning,
hvilken i 10 år satt mig i den obehagliga nödvändighet att följa
uppbördsmännens åtgärder på. spåren, kan intyga, att fastän dessa
föreskrifter finnas, sä är det likväl omöjligt, att de alltid kunna
med den noggranhet iakttagas, att ju icke förluster inträffa. Skulle
man nu stadga en sådan förmånsrätt, som den, hvarom här är
fråga, sä skulle det kunna inträffa, att en oredlig uppbördsman,
hvilken, ehuru följd med en noggrann tillsyn, likväl icke saknar
tillfälle till försnillning, kunde låta inteckna sin egendom till dess
fulla värde för valutor, hvilka han aldrig erhållit, och på sådant
sätt efter det balancen yppat sig skulle han icke äga en enda skil¬
ling lill ersättande af den förlust, som han förorsakat K. Al. och
Kronan eller andra publika cassör. Följden häraf skulle blifva,
att den controllerande tjenstemannen skulle ansvara för denna
förlust till dess hela belopp. Det är nogsamt bekant huru »svåra
och obehagliga alla sådane åtgärder äro, som afse att utkräfva er¬
sättning af controllerande tjenstemän; de blifva naturligtvis ännu
svårare, om Kronan och de allmänna cassorna skulle vara nödsa¬
kade att för hela bristen vända sig till dem. Jag tror, att det
är nödigt och nyttigt, att den som äger medlen, som uppbörds-
männen hafva om bänder, också må äga säkerhet alt kunna före¬
trädesvis erhålla ersättning för möjligen uppkommande förluster.
Jag skulle kunna uppgifva ett exempel för Hrr:ne, huruledes en
uppbördsman bade bela sin egendom så intecknad, att om Lag-
Ulsk:s betänk. N:o 15 hade blifvit antaget och de derigenom er¬
hållna förmänsrätterne hade kommit att bestå, Kronan, i st. f. att
hafva erhållit full ersättning för den balance af några och 20,000
r:dr, som uppbördsmannen sig åsamkat, icke skulle hafva erhållit
en enda skilling, och hvarigenom de aktade embetsman, som va¬
rit hans controllanter, skulle hafva råkat i en olycka, som de
sannerligen icke hade förtjent. Sådane händelser böra äfven ta¬
gas i betraktande, och man bör icke blott för den credit, som
här omordas, bortkasta en lag, som i sina verkningar är välgö¬
rande. Jag tillstyrker på det högsta afslag å Utsk:s betänk, och
anser, att ett bifall till detsamma ovillkorligt skulle leda till högst
vådliga följder.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag börjar med den för¬
utsättning, att R. o. Ad. kommer att i denna vigtiga fråga fatta
sitt beslut, oberoende af de öfriga Ståndens. Jag bekänner, alt
jag för min del varit tveksam, huruvida jag skulle kunna tillstyr¬
ka borttagandet af de tysta förmänsrätterne för de omyndige, så
länge jag var utan hopp, att R. St.* i sammanhang dermed skulle
fatta något beslut i afseende på strängare controller å förmvndar-
112
Den 5 Februari e. m.
ne, genom hvilken åtgärd de tysta förmånsrätterne skulle kunna
ersättas; men då nu 11. o. Ad. i dag på f. m. i frågan om för-
myndare-controllerne fattat ett beslut, som jag anser så tillfreds¬
ställande, som man för närvarande ögonblick kan hoppas, så tror
jag äfvenledes, att R. o. Ad., såvida detta beslut blifver R. St:s,
kan i sammanhang dermed, utan särdeles tvekan, bifalla Utsk:s
betänk, angtde de tysta förmånsrätterne. Fördelen af dessa tysta
förmånsrätters borttagande är fullständigt ådagalagd i den K. pro-
pos. Jag skulle likväl vilja dertill lägga ännu ett skäl, som isyn¬
nerhet för mig varit verkande, och hvilket tillika innebär en ve¬
derläggning af Hr von Hartmansdorffs anmärkn.: att ändamålet
med de tysta förmånsrätternes borttagande skulle egentligen vara
att bereda tillgång till nya lån. Jag medgifver, att frågan är af
mycken vigt för crediten i allmänhet; men vore här endast fråga
om låntagarnes intressen, så skulle jag visst icke höja min röst
för alt lätta utvägarne för dem, på de omyndiges bekostnad. Min
åsigt är, att det verkligen i främsta rummet vore de omyndiges
eget intresse, som man skulle befrämja, om man beslöt alt bort¬
taga de tysta förmånsrätterne. Jag vill i detta afseende förklara
mig något närmare. Den förmånsrätt, som omyndige hafva hos
sina förmyndare, gäller, ehvad dessa innehafva myndlingarnes
egendom eller icke. Derigenom komma de omyndige i värt land
att äga dubbel förmånsrätt för de medel, som icke innestå hos
förmyndarne, utan äro insatta mot säkerhet på annat sätt. Men,
mine Hrr, jag tviflar på, att detta kan vara fördelaktigt i ett så
fattigt land, som vårt. Sådant har gått an i Frankrike och gäl¬
ler der ännu, men jag tror sannerligen icke, att vi med vå¬
ra små capitaler hafva råd dertill; och likväl är det just derige¬
nom, som de tysta förmånsrätterne hafva medfört den största olä¬
genheten. Följden deraf blifver, att hvarje affärsman, hvarje per¬
son, som kunde och borde vara egnad och applicabel för förmyn-
darebefatlningens mottagande, vägrar att den sig åtaga. De finna
den så betungande för deras enskilda angelägenheter, att de mä¬
ste afsäga sig densamma, och förmyndarevården kommer då i
händerne på dem, som inga affärer hafva och inga affärer kunna
sköta. Det är detta, som skulle förekommas genom de tysta för¬
månsrätternes borttagande och genom den deraf följande skyldig¬
het för förmyndare att i stället lemna inteckning i sin egendom
endast för de medel, som han af myndlingen verkligen hos sig
innehar. Förmyndaren kunde då icke klaga, emedan antingen
han hemtar dessa penningar från den omyndige eller från annan
person, han i allt fall är skyldig att derför lemna säkerhet; men,
säger jag, han kan icke klaga deröfver, att förmyndarebefattnin¬
gen i sådant fall blifver för mycket betungande för hans enskilda
affärer, och de omyndige skulle följaktligen just derigenom, att
förinyndarnes egendom icke vore graverad för mera, än hvad hos
dem innestår, hafva en borgen att få skickliga personer att sköta
deras angelägenheter. Det är ur denna synpunkt, som jag anser,
att det ligger uti de omyndiges intresse att fä de tysta förmåns-
rät-
Den 5 Februari e. m.
113
lälterne borttagna, och jag hemtar ett ytterligare skäl för denna
åsigt deraf, att den säkerhet, som de omyndige nu hafva, är så
lätt eluderad; ty vi känna alla huru lätt det är, att genom för-
mynderskapets öfverflyttning på annan person under en kortare
lid helt och hållet betaga omyndige den förmånsrätt, som de
för närvar, hafva. — Med detta tror jag mig äfven hafva veder¬
lagt Hr Prinlzenskjölds yttrande, alt de omyndiges rätt vore bäst
skyddad genom nu gällande lag.
Jag skall vidare öfvergå till de anmärkn:r, som i öfrigt blif¬
vit gjorda emot K. M:s propos. och Utsk:s tillstyrkande i afseende
på Kronans uppbördsman etc. Jag ber då llrrme i främsta rum¬
met vara goda observera, alt fråga här icke är att borttaga all
förmånsrätt för Kronan hos dess uppbördsman, utan blott att sätta
inteckning i uppbördsmans fasta egendom framför, genom hvilken
åtgärd jag helt säkert tror, att ganska litet skulle för Kronan gå
förloradt. Hr Printzenskjöld, som omtalat, det han af embetsman-
napligt haft mycken befattning med uppbördsman, som råkat på
balance, torde sjelf kunna upplysa huru många af desse, då ba-
lanccn hunnit så långt, alt den icke längre kunde döljas, inne¬
haft någon fastighet. De flesta uppbördsmän tror jag hafva van¬
ligen, innan de kommit så långt, att balancen icke mer kunnat
döljas, afyttrat sina fastigheter, och Kronan, utom i den borgen,
som är ställd, fått taga sin ersättning uti den obetydliga lösegen¬
dom, som funnits. En sådan förmånsrätt är här icke fråga om
att betaga Kronan. Dessutom torde R. o. Ad. behaga observera,
att vid alla de riksdagar, som denna fråga förevarit, har ännu al¬
drig i denna del någon betänklighet uppstått. Vid 1S23 års riks¬
dag beslöto R. St. samfäldt alt förändra de lysta förmånsrätterne
i afseende på Kronans uppbördsmän, till likhet med hvad nu är
föreslaget; men då uteslöt man de omyndiga och bibehöll dem i
samma, cathegori som förut. Vid 1830 års riksdag antog man
samma förslag i fråga om uppbördsmännen, med tillägg äfven af
förändring i afseende pä de omyndige. Vid 1835 års riksdag,
då.K. M. gjorde propos. i ämnet, blef den visserligen af R. St.
afslagen, men bland skälen för detta afslag finnes icke ett enda
ord nämndt om Kronans uppbördsmän. Det var endast i fråga
om de omyndige, som Ständerne förklarade, att de icke kunde
bifalla den K. propos. Lägger man nu dertill, att K. M. för sin
del förklarat sig belåten med den säkerhet hos uppbördsmännen,
som skulle uppstå såväl till följd af borgen, som af Kronans för¬
månsrätt i lösören och oinlecknad fastighet samt de controllör,
som dessutom förfaltningarne i allmänhet föreskrifva för Kronans
säkerhet, så tror jag så mycket mindre någon betänklighet böra
uppstå för R. o. Ad. att antaga Utsk:s förslag, och tillstyrker jag
på dessa skäl bifall lill detsamma.
Hr Printzenskjöld: Då Hr Gunther uppmanat mig alt,
på grund af erfarenheten, upplysa huruvida uppbördsmän, som
iråkat balance, då ägt någon fastighet, eller om de icke redan före
7 H. 15
114
Den 5 Februari e. in¬
delta olyckliga tillfälle vetat att afhända sig densamma, så att in¬
tet annat hos dem varit att tillgå, än lösören, får jag härmedelst
tillkännagifva, att erfarenheten öfvertygat mig derom, att det fun¬
nits lika många på balance komne embetsman, hvilka hafva ägt
fastighet vid det tillfälle, då balancen yppats, som det har funnits
embetsman, hvilka under samma förhållanden icke hafva ägt nå¬
gon sådan; att tvister om inteckning i dessa fastigheter äfven
uppstå och till och med nu äro anhängige. Utsk. säger, att dessa
uppbördsman, när de köpa fastighet, icke kunna till Kronans skada
låta inteckna densamma lill högre belopp, ån det som utgör den
återstående köpeskillingen, men åter ett motsatt förhållande skulle
inträffa, om Kronans förmånsrätt skulle försvinna, hvaraf således
lärer vara uppenbart, att en ändring i § är i högsta mån skadlig
och vådlig för K. M. och Kronan. Jag har i mitt förra anföran¬
de uppgifvit, det jag skulle kunna här anföra exempel huruledes
uppbördsman hafva måst, lill betäckande af deras balancer, till
Kronan öfverlemna fastigheter, hvilka blifvit intecknade efter det
gäldenär blifvit uppbördsman, till det belopp, att om, såsom här
är föreslaget, Kronan skulle först efter dessa inteckningar hafva
erhållit förmånsrätt, så skulle hon icke hafva bekommit en enda
skilling i ersättning. Det är visserligen sant, att K. M. har i
sin nåd. propos., genom ett förslags framställande om förändring
i den ifrågavar. §, indirecte förklarat sig belåten med den säker¬
het, som Kronan den förutan skulle komma att äga; men detta
synes mig icke utgöra något hinder för representanten att be¬
trakta saken från den sida, som han anser vara den, icke blott
för Kronan, utan äfven för alla andra allmänna cassör, säkraste
och ändamålsenligaste.
Medan jag har ordet får jag fästa uppmärksamheten derå, hu¬
ruledes man såsom skäl för bifall till Ulsk:s betänk, anfört, att R.
St. först vid 2:ne riksdagar tillstyrkte det ifrågavar. lagförslaget,
men sedan, då K. M. vid en efterföljande riksdag genom nåd.
propos. framställt samma förslag, detsamma i deras ordning för¬
kastat. Mig synes, att just detta måste vittna om vigten och an¬
gelägenheten deraf, att bibehålla lagstadgandet. Den olika opinion,
som vid olika perioder gjort sig gällande, utgör, efler min öfver¬
tygelse, ett säkert bevis derom, att förhållandena ännu icke hun¬
nit blifva sådane, att lagstadgandet kan, utan skada för det all¬
männa och för den enskilda, försvinna. Det torde således vara
bäst att icke från dessa skiljaktiga opinioner vid olika perioder
hemta några skäl för'ett tillstyrkande af LagUtskis betänk; utan
faslhellre bör man deraf taga en varning att icke obetänkt bifalla
ett sådant i allmänna och enskilda förhållanden ingripande för¬
slag, som det ifrågavar.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag är ibland dem, som
bestämdt hade förklarat mig vara emot det tillstyrkta uppliäfvan-
det af de tysta förmånsrätterne, derest jag icke numera fått någon
förhoppning att mera säkerhet kan för de omyndiga vinnas,
äi) som allmänna lagen hittills har stadgat. R. o. Ad:s på f. rn.
Den 5 Februari e. m.
115
fattade beslut är redan ett ganska stort sfeg på denna väg. Må
vara alt delta icke innefattar någonting alldeles fullkomligt; den
önskade banan är dock öppnad, och jag önskar alt den fortfa¬
rande må komma att beträdas. Så väl K. M:s nåd. propos. oell
Utsk:s betänk., som flere värda talares yttranden i ämnet, hafva så
tydligt framlagt alla de skäl, som kunna vara alt andraga för
antagandet af Utsk-.s förslag, att det synes öfverflödigt att vidare
derom orda; men jag anser mig likväl böra fästa uppmärksamhe¬
ten på en värd talares yttrande, hvilket innefattar klingande ord,
som dock vid närmare skärskådande qvarstå nakna i verkligheten.
Samme talare har sjelf uppgifvit huru lätt det är att eludera för-
fattningarne i afseende på myndlingars säkerhet genom företrädes¬
rätt framför inteckning. Hvad säkerhet har då den omyndige for¬
sin egendom genom nu gällande lagstadgande? Äfven i afseende
på uppbördsmannen bchöfves icke sägas mera, än att han säljer sin
egendom; hvad säkerhet har då Kronan genom den henne nu bevil¬
jade förmånsrätt? Den som föranstaltar om förmyndare för omyn¬
dige, han kan ock vara i tillfälle alt göra sig underrättad om hu¬
ru stor intecknad skuld en person har, och derefter bedomina hu¬
ruvida han bör blifva förmyndare eller icke; men en långifvare
kan icke ernå denna säkerhet på annat säll, än alt han får ett
bevis derpå, att låntagaren icke är förmyndare. Just denna om¬
ständighet är en af dem, som öka olägenhelerne af att hafva för¬
mynderskap om händer. Då sålunda, enligt min förmening, genom
npphäfvande af de tysta förmånsrätlerne, det skulle blifva vida
lättare att få skicklige och passande förmyndare, samt de omyn¬
digas egendom sålunda äfven derigenom skulle blifva bättre förva¬
rad, tillstyrker jag vördsamt bifall lill Utsk:s betänk.
Gr. Sparre, Erik: Jag börjar med att förklara, att det är
mig högst påkostande, att icke kunna tillstyrka bifall till den K.
propos. Jag medgifver nemi., att de tysta förmånsrätlerne men¬
ligt inverka på credilen, och af denna orsak visserligen böra upp¬
bära-; men jag fruktar dock, alt man ännu icke sett de omyndige
tillräckligt till godo, för alt vidtaga denna förändring. Om för¬
bållandet vore sådant, som här uppgifvits, att genom det på f. ni.
fattade beslut, man tillräckligt hade afsell de omyndiges säkerhet,
så skulle jag för min del mer än gerna instämma i den af Lag-
Utsk. uti nu förevar, betänk, uttalade åsigt; men dels är ännu
icke detta beslut R. St-.s, dels synas mig de deruti föreslagna åt¬
gärder icke fullt motsvarande ändamålet; och då sockennämnder¬
na, af hvilka, enligt detta förslag, en afdelning skulle åtaga sig
öfverinseendet öfver förmyndarne, ännu icke allestädes äro orga¬
niserade, torde det vara omöjligt att förutse hvad säkerhet för de
omyndige genom della förslag står alt vinna. Slutligen innehöll
del förslag i ämnet, som af R. o. Ad. antogs, icke något åläggan¬
de för förmyndarne att medgifva inteckning i sin egendom, till
säkerhet för myndligen, och detta utgör för mig ett vigligt skäl
alt icke nu tillstyrka upphäfvandet af de tysta förmånsrätlerne.
Jag framställde, då Utsk:s första betänk, i detta ämne förevar,
160
Den 5 Februari e. m.
ett temligen fullständigt förslag, hvarigenom, enligt min förmening,
de omyndiges säkerhet skulle kunna beredas; men derpå har Utsk.
icke gjort tillräckligt afseende. Utan att nu vidare utveckla detta
förslag, hvars antagande jag ej vågar påyrka, då det icke blifvit
af Utsk. granskadt och utredt, vill jag nu endast anföra några
skäl mot Utsk:s betänk. Först tillåter jag mig då anmärka, att,
enligt detsamma, någon garanti icke skall ställas af förmyndare,
då han emottager förmynderskap. I min tanka är det likväl då,
när han tager den omyndiges medel om händer, som man bör
tillse hvad säkerhet han har att erbjuda, men icke först ett eller
tre år derefter, då den säkerhet han kunnat lemna, möjligen tor¬
de vara omintetgjord. Denna åsigt är icke eller främmande för
vår lagstiftning. Redan i 1069 års förmyndareförordning § 25
stadgas, att förmyndaren sjelf skulle få bruka den omyndiges pen¬
ningar, ”allenast lian så hög ränta gåfve, jemväl lika säker under¬
pant ställde, som någon annan, och skulle panten hos rätten ned¬
sättas eller utfästas”. Man hade således så mycket hellre kun¬
nat vänta, att nu, då man tillstyrker upphäfvande af det skydd
för de omyndige, som 1734 års lagstiftare afsett, Utsk. skulle, li¬
ka med främmande länders lagliftningar, enligt hvad jag tillföre¬
ne anfört, tillstyrka inteckning eller annan säkerket, lill bevarande
af omyndiges rätt. Min mening är likväl icke, alt man skall for¬
dra af förmyndaren inteckning för hela beloppet af den omyndiges
medel; men för hvad han tager om händer i reda penningar el¬
iel- fordringsbevis borde inteckning ovillkorligen beviljas, och det
öfriga å säkert ställe deponeras.
Jag har i mitt förra yttrande i delta ämne vidrört det orätt¬
visa och efter mitt förmenande falska i IItsk:s förslag, alt om
gäldenär innehar flere förmynderskap, så skola, utan afseende på
tiden för förmynderskapens tillkomst, alla de omyndiges medel
utgå med lika förmånsrätt. Jag inskränker mig nu lill att en¬
dast anföra hvad en ledamot af Högsta Domstolen har i afsende
på detta stadgande yttrat. ”Då ett förmynderskap åt en person
uppdrages, måste tagas i betraktande hvad säkerhet, som då kan
finnas i hans egendom, men omöjligt är att förutse, hvilka likartade
uppdrag sedermera kunna honom lemnäs, hvarigenom säkerheten för
det förra minskas, i händelse han kommer på obestånd. Deremot
kan, när ett sednare uppdrag kommer i fråga, det vara möjligt,
att förskaffa underrättelse om de föregående, och att derefter be¬
domina, huruvida, med antagande af de äldre uppdragens företrä¬
desrätt, för det sednare ändock linnes full säkerhet”.
Slutligen är tiden, efter hvars förlopp det ifrågavar. förslaget
skulle sältas i verkställighet alldeles för kort. Då de tysta för-
månsrätterne upphäfdes i Bayern t. ex., vid hvilket tillfälle en
särskild lag derom utkom, stadgades, att denna lag icke skulle
komma att gälla förr än tre, på vissa orter 5 år efter dess promul-
gerande, och detta oaktadt ålade man domrarne att bevilja inteck¬
ning för alla förmynderskap, hvarom förordnandei af dem blifvit
utfärdade. Jemför man nu denna omtanka i vården om de omyn¬
digas bästa, med den sorglöshet i detta afseende, som Utsk. nog
Den 5 Februari e. m.
117
tydligen ådagalagt, så torde man finna, alt det framställda för¬
slaget alltför mycket förlorar, för att det med förtroende kan an¬
tagas. Jag erkänner, att nu gällande lagstadganden icke lemna de
omyndige fullkomlig säkerhet, ty ovedersägligt är, att förmyndare
äger rätt alt sälja sin egendom; men om sådant händer, så blifver
dock fränder eller närmaste anhörige gjorde uppmärksamme på
förhållandet och komma i tillfälle att utsöka de omyndiges fordran.
Man har också sagt, att den säkerhet, som den tysta förmånsrätten
gifver, vore ingen, emedan då en person, som innehar förmyn¬
derskap, önskar inteckna sin egendom, så afsäger han sig förmyn-
derskapet, söker lånet, och återtager derefter samma förmynder¬
skap. Delta är äfven sant, men den omyndiges fränder måste då
blifva medvetande af denna afsägelse, och komma i tillfälle att be¬
domina, huruvida förmynderskapet kan med säkerhet åter åt sam¬
me person anförtros. Hvad deremot angår den säkerhet, som nu
enligt lagen är stadgad för Kronan eller för särskilda fromma stif¬
telser, så anser jag, att denna säkerhet uti en tyst förmånsrätt icke
är så nödvändig; ty i detta afseende anser jag Kronan eller desse
milda stiftelser kunna äga målsmän, hvilka, lika väl som andra lån¬
gifvare, kunna tillse hvad säkerhet deras uppbördsman ställa för
de medel, som de få om händer. I denna del vore jag således
benägen att godkänna Utsk:s förslag; men då, vid det förhållande
som här inträffat, att två stånd redan afslagit betänk., R. o. Ad.
icke lärer finna ett sådant partielt godkännande lämpligt eller till
något gagnande, och då frågan är af den beskaffenhet, att den,
enligt ett allmänt blefvet uttryck, ”icke kan falla”, så anser jag
ingen särdeles skada vid om också denna del af utlåt, nu icke
antoges, men yttrar likväl den förhoppningen, att vid nästinstun¬
dande riksdag måtte inkomma ett förslag om de tysta förmåns-
rälternes upphäfvande, bygdt på bättre grunder än det närvaran¬
de, och med mera omvårdnad om de omyndiges bästa, i hvilket
fall jag för detsamma skall efter min ringa förmåga medverka.
Hr Printzenskjöld: Om den ledamoten, som yttrade sig
näst före den siste, hade rätt uppfattat mitt sednare anförande,
så tror jag, alt den deremot af honom framställda anmärkn. ute-
blifvit, äfvensom att han icke i sådant fall tillåtit sig förklaringen,
att hvad jag anfört, endast innehöll klingande ord, som i sjelfva
verket voro nakna. Jag förklarade visserligen, huru det skulle
kunna tillgå, då en förmyndare önskade sig ett fördelaktigt lån,
att vinna detta ändamål, förmedelst förmynderskapets öfverlåtande
på en annan person; men jag gjorde tillika det ytterligare tillägg,
att han kunde återtaga detsamma, om nemi. vederbörande, som
skulle höras deröfver, och hvilka ägde alt vårda den omyndiges
rätt, ansågo sådant förenligt med den omyndiges fördel. Således
liar jag ingalunda, på sätt den värde ledamoten yttrat, öppnat vä¬
gen för några försök att förminska den omyndiges säkerhet. Gr.
Sparre har redan temmeligen tydligt ådagalagt huruledes en sådan
åtgärd vore alltför öppen för att kunna föranleda till missbruk el¬
ler något slags bedrägeri å en förmyndares sida. Hvad åter an¬
118
Den 5 Februari e. m.
går den omständigheten, att en Kronans uppbördsman nu Rån
tillintetgöra Kronans säkerhet, genom försäljning af sin egendom;
så, och enär jag medgifver detta förhållande, lärer väl den värde
ledamoten å sin sida vilja medgifva, att om inteckning vinner
förmånsrätt framför Kronan i uppbördsmans egendom, så blir skill¬
naden endast den, att uppbördsmannen kan behålla sin egendom,
men genom inteckningen göra Kronan möjligen större skada, än
som medelst försäljning kan åstadkommas. En försäljning är dess¬
utom icke alltid lika lätt att verkställa, sorn en inteckning, och
då man vet, att, när en person kommit i den olyckliga belägenhet
alt han icke kan göra rätt för sig, han ock söker sä länge som
möjligt dölja sin ställning, så kan han göra det lättare medelst in-
teckningstagande i sin egendom, än genom försäljning af densam¬
ma, ty en sådan åtgärd kan föranleda till misstankar och verka
till upptäckande af hans obestånd.
Hr von Hartmansdorff: Det har blifvit sagdt, att R. o.
Ad., genom sitt på f. m. fattade beslut, redan tagit ett steg till
alt betrygga de omyndiges rätt, och att man nu kunde saklöst an¬
taga det ifrågavar. förslaget. Jag befarade visserligen denna f. m.,
att antagande af Hr Nordenanckar förslag skulle begagnas såsom
en stege, på hvilken man ville klifva till höjden af den lycksalig¬
het man tror sig vinna genom de tysta förmånsrätternas bortta¬
gande. Men då två Stånds beslut om förändring i det lagstad¬
gande, som var under öfverläggning, redan funnos, och då jemk¬
ning mellan olika meningarne skulle äga rum, så och enär R. o.
Ad. icke fästade särdeles afseende på de skäl jag anförde, ansåg jag
mig icke böra drifva saken lill votering. Men genom denna be¬
slutade åtgärden, om hon än på bästa sätt ulföres, antingen så
som Hr Nordenanckar föreslagit, eller annorledes, anser jag saken
icke vara hulpen, ty äfven de som förorda Hr Nordenanckars me¬
ning, hafva erkänt, att sättet icke vore tillfredsställande. Nu vi¬
sar sig redan efter några timmars förlopp, hvad äfven Gr. Löven¬
hjelm på f. m. förutsade, att om man vidtager en half åtgärd, så
tror man sig dermed hafva något uträttat och stöder vidare derpå
andra företag, och fortfar sålunda alt göra hvad som ej till något
tjenar. Så synes mig förhållandet vara med ifrågavar. förslag.
Man säger sig skola tillse, då man vårdar de omyndiges bästa,
att man ej må vålla olägenheter för någon annan. Skillnaden
emellan en omyndigs och en myndigs ställning är den, att den
förre icke kan eller får vårda sin egendom, men den sednare äger
göra det. Om det är sant, hvad Hr Gripenstedt på f. m. yttrade,
nemi. att den svage skall skyddas genom lagen, sä måste tillämp¬
ningen deraf nu böra vara för handen. Den som har rätt att sitt
sjelf vårda, han må kunna sig bättre förese än den, som är öf-
verlemnad lill andras välbehag. Man säger på samma sida, dels
att det är en dubbel förmånsrätt, som man lemnar den omyndige,
och att den är särdeles tung, hvarföre vederbörande borde deri¬
från befrias, dels att de tysta förmånsrätterna kunna så lätt elu-
deras, att de ej tjena till någon säkerhet; och då frågas, hvilken-
Den 5 Februari c. m.
110
dera af dessa meningar är den rätta? Sätter man den ena mot
den andra, så tillintetgöra de hvarandra. Ar det så lätt att kring¬
gå de lysta förmånsrätterna, hvarföre är man så ifrig att borttaga
dem ? Göra de åter den omyndige något gagn, hvarföre skall man
icke låta den svage åtnjuta deras beskydd? Man har uppmanat
Ilr Printzenskjöld att gifva exempel på uppbördsman. Jag kan
anföra ett på en omyndig. Jag vet en fader, som var sitt barns
förmyndare och nödgades göra concurs. I boet fans intet annat
än barnets medel; hade desse varit ålkomlige, så hade både fa¬
der och barn blifvit liggare. Men nu kunde både barnet uppe¬
hållas och fadren af dess tillgångar försörjas. Man säger, att Kro¬
nan vore belåten, utan att de tysta förmånsrätterna funnes. Jag
svarar, att för ingen vore det beqvämligare än för Kammarrätten
att icke behöfva befatta sig med några controller på allmänna
medels förvaltare. Om man ville alldeles underlåta en dylik till¬
syn, så blefve ej blott nämnde verk, utan åtskillige andra tjen¬
stemän öfverflödiga. Men hvilken blefve då följden? Jo, att Slän-
derne lingö betala denna beqvämlighet. R. o. Ad. torde erinra
sig huru många afskrifningsfrågor redan under innevarande riks¬
dag blifvit R. St. underställde, oaktadt de tysta förmånsrätterna
finnas, jemte andra controller. Låtom oss borttaga både det ena
säkerhetsmåttet och det andra; så skola de skattdragande nödgas
betala både hvad de böra erlägga och hvad uppbördsmännen för¬
snilla. Ar det skäl, att den skattdragande, som ofta blifver och
måste blifva med bårdhet behandlad, för att utgöra sin skatt,
skall se uppbördsmännen kunna försnilla samma medel, utan äf-
ventyret att i första hand godtgöra dem af sin egen förmögenhet?
Lagstiftningen i ett land måste väl slå i öfverensstämmelse med
sig sjelf, om hon icke skall blifva förhatlig? Man säger, att hvar¬
je Stånd för sig bör besluta för sin egen del, utan afseende på
hvad de öfrige hafva beslutit. Jag instämmer gerna deruti och
hoppas följaktligen, att R. o. Ad., utan att nöja sig med två
Stånds afslag, jemväl för egen del afslår detta betänk. Man har
slutligen sagt, att emedan det är möjligt att kringgå lagen och
bedraga dem, som hafva tysta förmånsrätter, så må man upphäf¬
va dem. Ar man conseqvent, så bör man säga, att emedan för¬
buden att stjäla kunna kringgås och ägare af lösören bedragas, så
må stadgandena deremot jemväl upphäfvas. Det sednare är lika
riktigt som det förra.
Undert. R i d d.s e c r e t. hade härefter, i anledn. af Ilr von Hart-
mansdorlfs, vid discussionens början gjorda förfrågan om de öfriga
RiksStms beslut, äran upplysa, att nu mera prot.utdr. ankommit,
som visade, att PresteSt. afslagit LagUtsk:s utlåt. N:o 66.
Hr Gunther: Jag erkänner gerna, att jag för min del be¬
traktar det på f. m. fattade beslutet som en stege, för att kom¬
ma lill de tysta förmånsrätternas borttagande. Jag förklarade då,
alt för bevarande af omyndigs egendom icke fans någon annan
osviklig garanti äri förmyndarekamrar; men då jag tillika måste
medgifva, att dessa icke med en fullständig organisation för när¬
120
Den 5 Februari e. m.
varande kunna bildas, och jag deruti haft ett stöd af Konungens
yttrande i den nåd. propos., dock med hopp att framdeles komma
derhän, har jag verkligen ansett beslutet på f. m. endast vara en
förelöpare för den tidpunkt, då vi skulle erhålla förmyndarekam¬
rar. Jag tror också, att då man kommit så långt, som 11. o. Ad.
på f. m., så skulle man, genom de tysta förmånsrätternes bortta¬
gande, än mera påskynda inrättandet af förmyndarekamrar. Så
länge fränder, eller de som äro och böra vara särskildt intressera¬
de för de omyndige, lita på den lysta förmånsrätten, såsom egent¬
liga skyddet för myndlingens egendom, så länge har man ansett
alla andra controller öfverflödiga, och varit mindre betänkt på in¬
förandet deraf. I samma mån dessa tysta förmånsrätter försvin¬
na, i samma mån tror jag, alt man i allmänhet skall blifva mera
benägen att utöfva de nödige controllerne på förmyndare. Det är
således ur denne synpunkt jag för min del tillstyrkt bifall till den
K. proposm. Ilr von Hartmansdorff har förebrått mig, alt jag
varit inconseqvent i mitt yttrande, då jag sagt, att dessa förmåns¬
rätter hvila ganska tungt på förmyndarne, men tillika voro lätta
att eludera. Jag tror ej, alt någon inconseqvens häruti finnes,
ty osäkerhet kan vara förenad med de tysta förmånsrätterne, men
det tunga dock ligga i lagbudet derom; och just emedan delta är
tungt, eluderas det; förmånsrätten blifver ett intet, och lagen utan
all verkan. Det händer i detta, som i många andra fall, alt när
man vill gå för långt, så kommer man att vinna ingenting. Hr
von Hartmansdorff har vidare citerat ett exempel, der den tysta
förmånsrätten varit välgörande, för att berga någon del af en för¬
slösad förmögenhet. Jag hemställer, om ej samma ändamål vun¬
nits, om dessa barnamedel, som då innestodo hos fadren, såsom för¬
myndare för barnet, varit intecknade, i st. f. att de vid concursen
utgingo med tyst förmånsrätt. Slutligen har Hr von Hartmans¬
dorff i afseende på Kronans uppbördsman talat om, att controller-
na skulle blifva inga och att syftemålet med lagstadgandet i den¬
na del skulle vara att upphäfva alla controller. . Förhållandet är
emedlertid just motsatsen; i samma mån, som den tysta förmåns¬
rätten hos uppbördsmännen borttages, i samma mån blifva de i
författningarne föreskrifne controllerne verksammare och strängare,
och måhända kommer Kammarrätten att få mera besvär och icke
mindre, om lagförslaget antages.
Medan jag har ordet, skall jag utbe mig att få svara i kort¬
het på några af Gr. Sparres anmärkmr. Grefven har ibland an¬
nat funnit en brist i förslaget, derutinnan att alla förmynderskap,
som en och samma person innehade, skulle sinsemellan äga lika
rätt. Detta är en anmärkn,, som Utsk. i sitt sednare betänk,
upptagit till besvarande, och jag bekänner, att jag, för min del
åtminstone, icke kan utfinna någon kraftigare vederläggning der¬
af, än den Utskrs betänk, innehåller. Utsk. säger nemi.: ”Härå
svaras: att då det icke rimligen kan antagas, att en förmyndares
ekonomiska ställning försämras, derföre att han emottagit ett sed¬
nare förmynderskap, eller att, derest detta förmynderskap ej till¬
kom-
Den 5 Februari e. m.
121
kommit, den förra myndlingen utfatt sin fulla fordran, ntan fast-
hcllrc synes ostridigt, att förmyndarens tillgångar ökats genom sed¬
nare befattningen, lärer ifrågavarande anmärkn. ej förringa gill-
lighcten af omförmälda stadgande, för hvars rättvisa och billighet
de af Utsk.. anförda skäl synas tillräckligt talande.” I praktiskt
hänseende anhåller jag att få tillägga, det nuvarande lag icke in¬
nehåller något stadgande om skillnad eller företrädesrätt mellan
de olika förmynderskap, som en och samma person kan innehaf¬
va. Vid lagskipningen har äfven, så vidt jag har mig bekant, den
regel alltid varit följd, att åt alla förmynderskap, som en och sam¬
ma person kan om händer hafva, gifva lika rätt, intill dess för
ett par, eller kanske tre år sedan ett sådant mål inkom lill Hög¬
sta Domstolen och der afgjordes på ett annat sätt, hvarvid Hög¬
sta Domstolen uttryckligen som skäl anförde, att ehuru man fann,
att lagen i detta fall icke hade stadgat någon olikhet, måste dock
en sådan uppkomma, till följd af den olika rätt, som intecknin¬
gar äga, såvida som lagen förmår, att inteckning gäller framför
ett sednare tillkommet förmynderskap, men bakefter ett äldre, och
att till följd deraf de 2:ne förmynderskapen, hvarom fråga var,
omöjligen kunde få lika rätt. Högsta Domstolen fann, att lagen
i nämnde fall omöjligen kunde efter ordalydelsen tolkas på ett sätt,
att verkställighet derå kunde följa, och beslöt derföre, att den
skulle tydas på ett annat sätt; men detta är det enda exempel
derpå, som jag känner. Gr. Sparre har vidare anmärkt som en
brist, att i förslaget icke skulle finnas stadgadt, att förmyndare
ovillkorligen skall meddela inteckning för hvad han af den omyn¬
diges medel innehafver. För mig synes det utgöra en fördel att sådant
icke är utsatt. I vårt land, der capitaler äro så små, att af 100 för¬
mynderskap, måhända 80 eller 90 visa en tillgång i contant af
50 eller 100 ndrs capital, der kunna sådana små summor icke
bära inteckningskostnaderne, och för sådane fall är det oskäligt
att föreskrifva, att capitalerne ovillkorligen skola intecknas. Gr.
Sparre har ytterligare anmärkt, att förmyndare under 3 år utan
inteckning skulle kunna hafva myndlingars medel om händer. Der¬
på svaras, att enligt det på f. m. fattade beslutet, har vården om
omyndigs säkerhet blifvit lagd på dennes närmaste fränder eller
de utsedde gode männen, som, när de finna sådant af behofvet på-
kalladt, kunna söka inteckning i samma stund som förmyndaren
varder förordnad, och för öfrigt när som helst kunna begära del
af förmyndareräkningen. Jag tror således icke, att dessa anmärkmr
af Gr. Sparre böra föranleda till förslagets förkastande.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Det kan visserligen
synas öfverflödigt att yttra något vidare i denna sak, då betänk,
redan blifvit af tre Stånd afslaget, och sjelfva frågan således må¬
ste anses förfallen; men jag begärde ordet endast för att få re¬
servera mig mot den princip, som skulle jag med det på f. ni.
framlagda förslaget bafva åsyftat att grundlägga ett bifall till fö¬
revarande betänk. Jag hyser dock tvertom betänkligheter vid an-
7 H. 10
T
122 Den 5 Februari e. m.
tagandet af detta LagUtsk:s belänk. N:o (iti. Mitt förslag åsyf¬
tar en ökad controll på förmyndareförvaltningen, ehuru jag måste
erkänna, att den visserligen icke kan vara alldeles tillfredsställan¬
de, så länge socken-nämnderne äro nya inrättningar och vi icke
äga erfarenhet af deras verkningar. Så länge icke något juridiskt
ansvar kan dem åläggas, anser jag vådligt att borttaga de tysta
förmånsrätterne och reserverar mig således emot ifrågavar. be¬
tänk. JN:o 66. Hvad lånetagare angår, hvilkas intresse man egent¬
ligen genom förmånsrätternes borttagande sökt befordra, tror jag,
alt man rättare skulle vinna detta ändamål, om man genom en
lagstiftning sökte bringa de nu s. k. tysta förmånsrätterna till of¬
fentlighet, hvilket jag tror skulle kunna ske på flere sätt, men
hvilket förslag jag lemnar till de lagfarne att vid en kommande
riksdag framställa.
Frih. Hermelin: 1 hvad jag ämnade yttra, är jag förekom¬
men af flere talare, som haft ordet före mig, och skall således
inskränka mig att blott upptaga en af Hr von Hartmansdorff fram¬
ställd anmärkn., att det skulle vara hardt för de skattdragande
att se de medel, som blifvit af dem sammanskjutne för det allmän¬
nas behof, bortslösade af uppbördsmännen. En annan talare har
redan sagt, att alla otillbörliga tillgrepp kunde förebyggas genom
vidtagande af starka controller, särdeles ifrån Kammarrättens sida,
och samma talare har åberopat exemplet af Frankrike, der upp¬
bördsmännen icke allenast måste ställa borgen för sin uppbörd,
utan äfven deponera contanta medel, och således, då samma för¬
sigtighet kan iakttagas här, inser jag icke i det hänseendet något
skäl till afslag å den K. propos.
Gr. Sparre: Jag skall i största korthet upptaga några an-
märkmr mot mitt yttrande. Man har sagt, att det vore ett fel
af mig att hafva som en bristfällighet i förslaget anmärkt, att alla
omyndiges medel, som hos förmyndare insättas, böra utgå med
samma rätt. Jag får då nämna, att jag anser detta vara en klar
följd abden princip ang:de hypotheker, som af LagUtsk. vid 1834
års riksdag uttalades, att nemi. om ett förmynderskap är äldre än
en inteckning, så har det förra företräde framför den sednare,
eller inteckningen, och tvertom. Detta bevisar, att förmynderskap
ansågs då för ett hypolhek, af samma beskaffenhet ungefärligen
som inteckning, och att på sådan grund ett äldre hypolhek, ett
äldre förmynderskap mäste hafva företräde framför ett yngre.
Jag vill framställa ett exempel: om jag på min sotsäng lemnar
mina barns egendom under förmyndarevård åt en person, som
jag visste vore vederhäftig, men denne, just till följd af den kän¬
da vederhäftigheten, öfverhopades med en mängd uppdrag af an¬
dra personer, men hvilkas rätt och bästa han sedermera af en
eller annan orsak ej kunde vårda, lill följd hvaraf samme person
äfven slutligen kom på obestånd; skulle då, derföre att andre per¬
soner öfverhopät denna man med uppdrag och han ej genast kun¬
de göra redo för sig, mina barns rätt förminskas, ehuru han emot-
Den 5 Februari e. m.
123
tagit deras medel på en lid, då han var fullt vederhäftig? Jag
hemställer om slikt vore billigt. Man har vidare sagt, det skulle
jag hafva påstått, att en omyndigs alla medel skulle intecknas. Jag
har aldrig yttrat något sådant; tvertom önskade jag endast, alt
de contanta medel, som förmyndare emottaga för sina myndlin¬
gar, skulle intecknas, men att de öfrige, som man ej ville taga
om händer, skulle sättas på säkert ställe. Man liar sagt, att in¬
teckning skulle kunna begäras genast vid förmynderskaps tillträ¬
dande. Af det på f. m. antagna förslaget finnér jag icke anledn.
dertill. Om jag skulle emottaga ett förmynderskap enligt nu gäl¬
lande lag, eller enligt nyssnämnde förslag, och den omyndiges
händer ville att jag skulle medgifva inteckning i min egendom,
så skulle jag svara, att lagen stadgar hvilken förmånsrätt den omyn¬
dige tillgodonjuter, nemi. efter inteckning. Slutligen får jag göra
den anmärkn. vid en af en värd talare yttrad sats, att antagan¬
det af detta förslag skulle vara ett sätt att tvinga communerna till
bildande af förmyndarekamrar, att det kunde hända, det under ti¬
den och intilldess kunde alla de omyndige, hvilkas medel voro
öfverlemnade till förmyndare, vara ruinerade* Månne det vore
klokt af lagstiftningen att vidtaga en åtgärd, för att, genom åtskil¬
liga samhällsclassers ruin, tvinga communerne att vidtaga anstal¬
ter lill skydd för omyndige..
Sedan öfverläggningen härmed förklarats vara fulländad, och
efter framställde proposir, först till bifall och sedermera lill afslag
å LagUlsk:s betänk. N:o 15 och utlåt. N:o 66, svaren afgifvils
med så blandade ja och nej, att H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fann
sig icke kunna bedömma hvilkendera af dessa propos:r vunnit de
flestes bifall, hemställde H. Ex. ånyo, om R. o. Ad. behagade bi¬
falla ifrågavar. betänk, och utlät.
Ropades åter ja och nej; hvarefter [Ir Tornerhjelm begärde
votering.
Upplästes, till justering och godkändes följande voter.propos.
Den som bifaller hvad LagUtsk. i dess betänk. N:o 15 och
utlåt. N:o 16 tillstyrkt, i fråga om K. M:s nåd. propos., ang:de
förändring af 8, 9 och 10 §§ i 17 cap. Handelsb-.n samt förkla¬
ring af 2 § i samma capitel och balk, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:s ofvanberörda tillstyrkande.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 28.
Nej — 40.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 24
och 30 sisth Jan. på bordet lagde utlåtm:
124
Den 5 F e b r u a r i e. m.
N:o 150, i anledn. af väckte motioner om upphörande af
embets- och tjenstemäns skyldighet att aftjena begrafningshjelp; och
N:o 158, ang:de prescriptionstid för liqviderandet af åt¬
skilige i Riksg.cont:s räkenskaper balancerade äldre skuldposter.
Föredrogs ånyo Stats- och Bevilln.Utskms d. 24 sisth Jan.
på bordet lagda betänk. N:o 37, i anledn. af åtskilige motioner
dels om stämmobölernes nedsättning och fördelning, dels ang:de
straffböterne för försummad inbetalning af kronoutskylderne i Stock¬
holms stad.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang.de ifrågasatt upphäfvande af nu gäl¬
lande grunder för stämmoböters beräkning.
Bifölls.
2:dra punkten, ang:de kr onofjer din g smännens befattning
med kronoutskijldernes indrifning.
Lades till liandlingarne.
3:dje punkten, innehållande tillstyrkande, att uppbörds-
männens andel i stämmoböterne må minskas till en fjerdedel,
samt de återstående tre fjerdedelar tillfalla socknens fattiga.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Den obetydliga förändring,
som Utsk. föreslagit, eller att 8^ proc. af inflytande slämmoböter
skulle tagas ifrån uppbördsmännen och gifvas till de fattige, an¬
ser jag icke äga någon giltig grund. Visserligen önskar jag, att
de fattige må få så mycket som möjligt, men jag skulle tro, alt
ett sådant omvexlande i bestämmelser från den ena riksdagen till
den andra utöfvar ett menligt inflytande. Att uppbördsmännen
tillägges £ af bötesbeloppet öfverensstämmer med lagens stadgan-
den i afseende på åklagares rätt till böter. Jag tror, att ju min¬
dre förändringar som Ständerne i dylika fall vidtaga, desto bättre
är det, ty mindre farhågor att ej bibehållas vid åtnjutande för¬
måner förorsakas derigenom. Börjar man nu att taga 8g- proc.,
så skulle man vid upsla riksdag måhända afknappa ytterligare 8g-
proc. o. s. v. och på dessa grunder tillstyrker jag, att man må
förblifva vid det gamla stadgandet.
Hr Printzenskjöld, Carl: Gr. Posse, Erik, har så full¬
ständigt utvecklat skälen för sitt tillstyrkande om afslag, att jag
icke har något synnerligen att tillägga. Jag anser mig likväl bö¬
ra fästa uppmärksamheten på, huruledes man stundeligen ökar
kronobetjeningens göromål, så att man nära nog kan säga, att de
uppnått den höjd, att desse tjenstemän näppeligen kunna medhin¬
na allt hvad dem blifvit ålagdt. Det synes mig således vara i
högsta grad olämpligt att, då man å ena sidan öfverhopar dem
med göromål, man å andra sidan vill bortrycka de inkomster,
som man förut dem tillerkänt. Del är icke utan, att ej den följd
Den 5 Februari e. m.
125
af elt bifall till detta förslag kan uppkomma, att man framdeles
vill än mer förminska dessa tjenstemäns andel i stämmoböter, ty
jag bör tillkännagifva, att under öfverläggningen om detta ämne
inom Utskm funnos åtskillige ledamöter, som yttrade, att man icke
kunde nu helt och hållet beröfva kronobetjeningen all andel i des¬
sa böter, men att, sedan det första steget blifvit taget till förminsk¬
ning deri, så skulle man framdeles gä längre och slutligen be¬
röfva dem allt. Dessa motivers värde lemnar jag derhän, jag
kan ej biträda dem, och anser sålunda, att de ej hos R. o. Ad.
böra förtjena något afseende.
Hr Westerstrand, Pehr: Då Utsk. säger, att uppbördsbe-
styret i sednare tider, såsom följd af restantiernas nästan ständi¬
ga tillökning, blifvit i betydlig mån försvåradt och med drygare
omkostnader för uppbördsmannen förenadt; så skulle man tro, att
Utskm deraf hemtat anledn. att för uppbördsmännen tillstyrka nå¬
gon förhöjning i den andel af stämmoböterne, som nu är dem
tillagd, och derföre är det så mycket mera oväntadt, att Utskm på
en sådan premiss kunnat föreslå en nedsättning deruti, som för
uppbördsmännen i Stockholm föreslås i nästföljande punkt en lott
af 20 proc. utaf det inflytande bötesbeloppet, då desse förut ej haft
någon andel deraf. Då man considerar, att besväret med restan-
liers indrifning i landsorten är vida större än här, enär man
nemi. pä landet måste göra särskilda resor för detta ändamål, tor¬
de R. o. Ad. finna billigheten af att landtstatens tjenstemän var¬
da bibehållne vid hvad de hittills åtnjutit i stämmoböter, och der¬
före afslå hvad Utskm i denna punkt föreslagit, hvarom jag vörd¬
sammast anhåller om propos.
R. o. Ad. afslog Utskms i 3:dje punkten gjorda tillstyrkande.
4:de punkten, ang:de en, i anledn. af tillstyrkandet i 3:dje
punkten, föreslagen und. skrifvelse till K. M.
Ansågs förfalla, till följd af R. o. Ad:s i afseende på 3:dje
punkten fattade beslut.
5:te punkten, ang:de ifrdgasatt ändring i beräkningen af
de s. k. straffböternas utgörande i Stockholm.
Bifölls.
öde punkten, innehållande förslag, att kronouppbördscom-
missarierne i Stockholm må af det i/iflytande straffbötesbelop¬
pet fä åtnjuta 20 proc., samt att und. skrifvelse derom matte
till K. M. aflåtas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag kan ej inse be-
liofvet af att tillägga uppbördscommissarierne den tillökning, hvar¬
om bär är fråga, synnerligast då det skulle ske på de fattiges be¬
kostnad. I andra städer äro uppbördsmännen helt och hål¬
let aflönade af städerne sjelfve; här äro de till en stor del aflö-
nade af Staten. Ar en sådan tjenstemäns lön icke tillräcklig,
synes som vore det Stockholms stads skyldighet att fylla bristen,
126
Den 5 Februari e. m.
men icke laga denna fyllnad utaf den andel i böter, som de fatti¬
ge åtnjutit.
Härefter upplästes följande af Hr von Axelson, Carl, in¬
lemnade anförande:
I anledD. af den utaf mig väckte och till Stats-och Bevillms-
Utsk-.n remitterade motion ang:de slraffhölerne för försummad in¬
betalning inom uppbördsterminens slut af kronoutskylderne i Stock¬
holms stad, har Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskin uti be¬
tänk. N:o 37 afgifvit ett tillstyrkande, som, ehuru icke fullt mot¬
svarande min förhoppning, ändock utmärker, att pluraliteten inoth
de sammansatta Utskm insett billigheten af hvad jag tagit mig fri¬
heten föreslå; och vid betraktande af det ringa afseende, som vid
innevar. riksdag i allmänhet fästats å flere motioner af vida stör¬
re vigt än min, måste jag således finna mig tillfredsställd af det
resultat, hvartill pluraliteten kommit.
Flere värde ledamöter inom de sammansatte Utskm hafva
dock reserverat sig emot den del af betänk., som rörer min mo¬
tion, och det är af sådan anledn. som jag finner mig uppmanad
att upptaga dessa reservationer till vederläggning. Hr Frih. Palm¬
stjerna, med hvilken Hr von Rosen sig förenat, har ansett krono-
uppbördscommissarierne i Stockholm vara stadens tjenstemän, och
att de på denna grund ej borde erhålla löneförhöjning af statens
medel. Jag torde likväl deremot få invända, att detta hvilar på
ett misstag; ty kronouppbördscommissarierne äro icke Stockholms
stads, ulan Statens tjenstemän. De åtnjuta, såsom Utskm ganska
riktigt utredt, af statsverket en årlig löneinkomst af 600 r:dr b:co,
men af staden endast 240 r:dr samma mynt, och det lärer väl
icke gerna kunna förutsättas, att Staten skulle med en så öfvervägande
andel bidraga till aflönandet af tjenstemän, om desse skulle böra
anses icke för Statens, utan endast för stadens. För öfrigt när
de af statsverket redan åtnjutna förenämnda 600 r:dr b:co, så
måtte det val ej vara mera inconseqvent att tillägga dem en obe¬
tydlig tillökning uti de löneinkomster, som de redan åtnjuta af
statsverket? — Emot Hr Schartaus reservation, uti hvilken Hrr
Berg och Gustafsson instämt, måste jag på det högsta protestera.
De värde reservanterne tyckas hafva helt och hållet glömt hvad både
rättvisa och billighet kräfva. Utskm hafva utredt, att de kostnader, kro¬
nouppbördscommissarierne nödgas vidkännas för restantiernes indrif-
vande, år 1S43 uppgått i medeltal för hvarje uppbördsdistrict till
121 r:dr b:co, oberäknadt dem för indrifningen af handräcknings-
posterne från länen, under det straffböterne utgjort 219 r:dr 41 sk.
4 r:st. samma mynt, likaledes i medeltal för hvarje uppbördsdi¬
strict. 20 proc. af denna sistnämnde summa utgör 43 r:dr 46
sk. 8 r:st. och jag frågar då de värde reservanterne, om det är
obilligt att kronouppbördscommissarierne för en kost¬
nad af 121: — —
blifva tillagde en ersättning af 43: 46. S.
då deras årliga förlust i allt fall för hvarje district
uppgår till 77: 1: 4.
Den 5 Februari e. m.
127
Det lärer icke vara de värde reservanterne obekant, att krono¬
uppbördscommissarierne i allt fall, lika med Stockholms öfrige in¬
nevånare, i förhållande till deras inkomster bidraga till fattigför¬
sörjningen derstädes, och huru kunna reservanterne då påstå det
vara rättvist, att kronouppbördscommissarierne skola derutöfver
bidraga dertill med ett så stort belopp, som dessa 121 r:dr b:co
hvardera? Jag för min del kan åtminstone icke instämma uti
ett så orimligt påstående. De värde reservanternes uträkning, att
stadens andel i kronouppbördscommissariernes aflöning skulle upp¬
gå lill 12 n 13,000 r:dr b:co årligen, måtte vara grundad på nå¬
got skrif- eller tryckfel; ty enligt vanlig räknekonst, utgöra 240
r:dr för hvardera af de 7 kronouppbördscommissarierne en sam¬
manräknad summa af endast 1,680 r:dr b:co, och resultatet Olif¬
ver då himmelsvidt olika mot det af de värde reservanterne upp-
gifne. Hvad slutligen beträffar Hrr Schartaus, Bergs och Gustafs¬
sons i reservationen framkastade förmodan af egennyttige beräk¬
ningar hos kronouppbördscommissarierne, och den ogenhet, de
värde reservanterne anse deraf blifva en följd, så kan jag icke
eller i detta afseende dela deras farhågor. Föreställningen om
möjligheten af ett dylikt handlingssätt å kronouppbördscommissa¬
riernes sida måste förutsätta, att sådant skulle vara förenadt med
någon fördel för dem, hvilket de värde reservanterne jemväl an¬
tagit; men då, på sätt jag tagit mig friheten här ofvan yttra, den
af Utskm föreslagne ersättningen endast lill en högst obetydlig del
betäcker de kostnader, kronouppbördscommissarierne nödgas vid¬
kännas för restantiernes indrifuing, och det således lärer vara up¬
penbart, att denna förlust skulle blifva större i samma mån re-
stantierne ökades; så måste det följaktligen ligga i deras eget in¬
tresse att restantierne blifva så mycket minskade som möjligt, för
att i samma proportion minska kronouppbördscommissariernes för¬
luster i följd af indrifningskostnaderne; och jag tror af sådan
anledn. att kronouppbördscommissarierne skulle handla helt och
hållet i strid mot deras egen fördel om de åtlydde den uppma¬
ning de värde reservanterne föreställt sig blifva en följd af bifall
till Utskms betänk. — ett handlingssätt, som dessutom lätteligen
skulle kunna i laglig ordning blifva rättadt.
Jag hoppas genom det föregående hafva ådagalagt orätt¬
visan af att pålägga kronouppbördscommissarierne större andel än
Stockholms stads öfrige innevånare uti de summor, hvilka årligen
utgå till fattigförsörjningen inom hufvudstaden, och att jag såle¬
des ej behöfver ingå i vidare vederläggning af den utaf Hr af Har¬
mens afgifue reservationen, likasom jag ej eller anser nödigt till
vidare besvarande upptaga Hr Frih. Oxenstjernas reservation, enär
Hr Frih. icke till stöd för densamma anfört något skäl, utan
anhåller jag vördsamt, alt R. o. Ad. måtte bifalla det ifråga-
var. betänk.
Hr Printzenskjöld: Som skäl för afstyrkande af bi¬
fall till Utsk:s förslag i nu föredragna punkt, har Frih. Tersme¬
den anfört, dels att han icke insåg behofvet af någon tillökning,
12S
Den 5 Februari e. ns.
förmodligen emedan lian anser, alt de kostnader, som med indrif-
ningen af restantier inom hufvudstaden äro förenade, vore så högst
obetydliga, dels ock att derigenom den inkomst för de fattige, som
dem genom dessa böter tillskyndats, skulle förminskas. Jag ber
då att först få fästa uppmärksamheten derpå, att uppbördscommis-
sarierne icke gerna kunna, och att man icke eller med något slags
fog af rättvisa kan fordra, att de skola sjelfve verkställa den in-
drifning af restantier, som måste äga rum, helst de af andra vig-
tigare embetsgöromål äro till så beskaffade åtgärders vidtagande för¬
hindrade. Vid sådant förhållande återstår för dem ingen annan
utväg, än att vid en sådan indrifning begagna biträden. Frih:n
vet troligen, lika väl som jag och öfrige Husets ledamöter, att upp-
bördscommissarierne icke hafva det ringaste bidrag till aflöning åt
dessa biträden och måste sålunda bekosta dem af enskilda medel.
Helt annnt är förhållandet med kronouppbördsbetjeningen på lan¬
det; kronofogden har i sin makt alt befalla länsmannen, och den¬
ne i sin ordning fjerdingsmannen att indrifva de restantier, som
der kunna vara dels till hans egen uppbörd, och dels hvad han
liandräckningsvis kan hafva utestående som fordran, och kostnaden
är således ingen. Jemförer man nu dessa båda uppbördsmäns
ställning, nemi. uppbördscommissariens i hufvudstaden och krono¬
fogdens å landet, så finner man, att denne sednare är vida bättre
lottad i detta hänseende, än den förre, och kronofogden har icke
desto mindre andel af de stämmoböter, som å landet försittas, under
det att uppbördscommissarien i hufvudstaden har ingen. Rättvi¬
san kräfver således att försätta uppbördscommissarierne i samma
ställning som kronofogdarne ä landet. De förenade Ustk:n hafva
likväl icke gått så långt, utan endast tillstyrkt, att de skulle erhål¬
la 20 proc. af de böter, som inflyta. Det kan således, efter min
öfvertygelse icke ligga någon obillighet i detta förslag. Hvad åter
angår de fattige, så må man väl medgifva sanningen af den sats,
som gäller och lyder: beati possidentes; men jag anser likväl, att
undantag mången gång derifrån bör äga rum. Det kan nemi. icke
ligga någon billighet deruti, att uppbördscommissarierne skola göra
en uppoffring för de fattiges skull, de fattige får man nog ändå
försörja. Jag tror, att ju större anslag, som göres till de fattige,
desto mera tillväxer deras antal; det är nyttigt måhända att min¬
ska anslagen till deni, för att i samma mån dymedelst bereda en
säkerhet att deras antal icke varder förökadt. Den minskning i
inkomst, som genom bifall till Utsk:ns förslag skulle uppstå, är så
obetydlig, att den föga eller intet inverkar på fattiginrättningarnes
bestånd i hufvudstaden, men genom ett bifall dertill, beredes de
ifrågavarande tjenstemännen en skälig, fast obetydlig ersättning
och uppmuntran för déras besvär, och på denna grund tillstyrker
jag bifall till Ulsk:ns förslag i denna punkt.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Huruvida de tjenstemän,
hvarom fråga är, behöfva en ökad aflöning, vili jag lemna derhän,
ty jag känner ej så noga förhållandet; men det vore förunderligt
nog, om R. o. Ad. skulle besluta att laga denna tillökning från
de
Den 5 Februari e. m.
129
de fattige uslingar, som för lifvets uppehälle stryka omkring ga-
torne, eller sitta skälfvande i rännstenarne och dö på sophögarne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror, att man bör
betrakta denna fråga ur allmänna grunsatser, och icke från en för
tillfället uppflammande känslosamhet. Hvem är det, som dessa
penningar tillhöra, och åt hvilka böra de enligt Ulsk:s förslag an¬
vändas? Stämmoböterne äro, utom all fråga, Kronans; då böra
väl hennes tjenstemän få en del deraf? Man säger, att dessa upp¬
bördsman äro icke Statens, emedan de uppbära stadens medel.
Jag får bekänna, det jag alltid funnit svårt att begripa någon rätts¬
grund, hvarför man skall ålägga släderne betala sina uppbörds¬
man, när landsorternes aflönas af allmänna medel. När nu här
är upplyst, att ifrågavar. tjenstemän icke hafva större inkomster
än de omförmälda, och tillika att desse äro otillräckliga, hvilket en
hvar lätteligen kan inse, så finner jag för min del riktigt, att de
sammansatta Ulskm föreslagit löneförhöjning åt desse tjenstemän.
Man säger väl: förhöjningen må icke tagas ifrån de fattige. Jag
svarar, att Stockholms stad, likasom hvarje annan menighet, är
skyldig att försörja sina fattiga, och att om statsmedel blifvit i
Stockholm anslagna till fattigförsörjning, så är det ett oriktigt un¬
dantag från den allmänna regeln. Del är väl sant, att här i all¬
mänhet äro flere fattige än ibland andra menigheter, men så är det
också säkert, att ibland inga menigheter inom vårt land har väl¬
görenheten varit större än i Stockholm. Att här finnas sä mån¬
ga tiggare, skälfvande i gathörnen och döende på sophögarne, som
en värd ledamot nyss uttryckte sig, det kommer sig dels deraf, att
liderligheten i hufvudstaden är större än på någon annan ort
i Riket, och dernäst alt tiggarnes oförskämdhet är större här än
annorstädes. Tiggeriet är här ett näringsfång, till skam för huf¬
vudstaden och Riket, ty uti ingen annan hufvudstad ser man ett
sådant oskick i detta hänseende som här. Tiggeriet bör jcke
uppmuntras med särskilda statsanslag; helt andra åtgärder böra
vidtagas deremot. Jag tillstyrker, att R. o. Ad. mätte bifalla
Ulsk:ns förslag.
Hr Gripenstedt: Det har här blifvit ifrågasatt, huruvida
den princip vore riktig, att desse medel gå till fattigförsörjningen ;
men jag hemställer om ej den principen vore rikligare, att de
ifrågavarande tjenstemännen fingo den förhöjning de behöfva af
Staten, och att de fattige finge behålla det obetydliga, som de haf¬
va. Man har sagt, att det endast är oförskämdheten, som vållar
att tiggare skälfvande kringstryka gatorne; det är väl då också
alltför oförskämdt af dem att dö på sopbackarna?
Hr af Harmens, Henr. Otto: Ur hvilken synpunkt jag
än må betrakta denna fråga, kan jag icke gilla Utskms förslag i
denna punkt. Naturligtvis bör man först tillse, om dessa upp¬
bördsman behöfva någon tillökning i sina löner, och andra frågan
blir hvarifrån tillökningen skall tagas. Vi veta alla, att Regerin¬
gen ansett som behöflig för uppbördsmännen i landsorten en årlig
7 H. 17
130
Den 5 Februari e. m.
inkomst af 800 r:dr. Enligt hvad detta betänk, innehåller, befin-
nes, att nppbördsmänuen i Stockholm hafva en contant inkomst af
circa 990 r:dr, och jag kan ej föreställa mig, att uppbördsbe-
sväret är större här än i landsorten, der penningarne skola upp¬
bäras på en vidsträckt yla. Betraktar man derjemte, alt tjenste-
männen vid uppbördsverket i Stockholm kunna förena andra tjen-
sler, så finnér jag häruti ett skäl att icke förhöja uppbördstjenste-
männens i Stockholm löner utöfver hvad för samme tjenstemän i
landsorten är anslaget. Men om man äfven antager, att de be¬
höfva denna förhöjning, hvilket jag icke gör, så kan jag icke fin¬
na, att detta är den rätta vägen att åstadkomma en sådan gene¬
rel förhöjning. Vore behofvet allmänt kändt, vore det så trän¬
gande, sä hade troligen Regeringens uppmärksamhet blifvit fästad
derpå, och Regeringen bade då troligen icke underlåtit att för än¬
damålet af Ständerne begära anslag. Men att nu öfverflytta en in¬
komst, sorn de fattige haft, på uppbördsmännen, med en löneför¬
höjning af 219 r:dr, då de redan förut innehafva 990 r:dr,
det kan jag ej medgifva, ulan yrkar afslag å denna punkt.
Hr Printzenskjöld: Jag anser mig böra fästa den siste
talarens uppmärksamhet på, att här icke är fråga om löneförhöj¬
ning för Stockholms stads uppbördscommissarier; frågan rörer en¬
dast, att i någon mån bereda desse tjenstemän ersättning för de
kostnader, som de af sina löner få vidkännas för restantiers in-
drifvande. Denna kostnad har icke tagits i beräkning då de för
många år tillbaka erhöllo den lön de nu innehafva, emedan re-
stantierne den tiden icke voro på långt när så stora som nu.
Jag kan ej eller med den värde talaren instämma i jemförelsen
mellan desse och landsorternes uppbördsman i det afseende, att
desse, sednare skulle anses vara belåtne med en löneinkomst af
800 r:dr b:co, men uppbördscommissarierne deremot ägde en vi¬
da större. Jag kan det ej, emedan, såvidt mig kunnigt är, man
icke ansett en kronofogde på landet vara belåten med den summa,
Hr af Harmens uppgifvit, ty det förslag till lönereglering, som af
Konungen blifvit uppgjordt och till Ständerne vid denna riksdag
framlagt, upptager, att desse tjenstemän skulle äga en löneinkomst
af 1200 r:dr, och boställe derjemte. IN är så är förhållandet, hem¬
ställer jag till den värde talaren, huruvida den af honom anställ¬
da jemförelsen emellan de ifrågavar. tjenstemännes lönevillkor kan
vara lämplig. När härtill kommer, att uppbördscommissarierne
vistas på en ort, der lefnadskostnaderne äro vida dyrare än för
kronofogdarne i landsorten, synes mig, att både billighet och rätt¬
visa kräfde, att upphördscommissarierne borde erhålla en så stor
andel af stämmoböterne, att de icke behöfde af sina inkomster be¬
strida kostnaden för restantiers indrifning. Man säger, att dessa
tjenstemän, jemte deras uppbördsmannabefattningar, skulle kunna
innehafva andra tjenster. Jag vet ej om så är förhållandet, men
i allt fall bör sådant ej komma i betraktande vid afgörande af den
fråga, som nu är under öfverläggning, hvilken uteslutande angår
billigheten och rättvisan deruti, huruvida kostnader, som dem af
Den 5 Februari e. m.
131
Ijenslernes beskaffenliet åbringas, bör deni ersättas eller icke. Jag
förnyar min anhållan om bifall lill Ulskms betänk.
Hr af Harmens: Man har sagt, att här icke åsyftas löneför¬
höjning; men jag hemställer, om ej en minskad utgift är detsamma
som en motsvarande löneförhöjning. Vidare säges, att Regeringen
ansett, alt lönen för Kronans uppbördsman på landet borde upp¬
gå till 1200 r:dr, och att således min uppgift om 800 icke vore
enlig med rätta förhållandet. Jag har visserligen icke någon sär¬
skild kunskap om hvad Regeringen anser vara nödvändigt för en
uppbördsman på landet, men den enda offentliga handling, sorn
blifvit communicerad StatsUtk. vid denna riksdag i detta ämne,
är en beräkning, uppgjord 1829, och deri finnas kronouppbörds-
männens i 'landsorten löner upptagne till 800 r:dr, och förslaget
innehöll, att alla, som ieke ägde den summan, skulle få skillnaden
af Statens medel, och uppbördscommissarierne i Stockholm inne¬
hafva reda vida mera.
Hr Bildt, Knut: Jag skall icke inblanda mig i denna di-
scussion, då jag ej äger någon särdeles kännedom af ämnet, utan
vill endast tillkännagifva, det jag af en händelse kom att bevista
öfverläggningen om detta betänk, hos PresteSt., hvarvid Pastor
Primarius öppnade discussionen och på ganska goda skäl framställ¬
de nödvändigheten af att fattigförsörjningen ej måtte beröfvas de
ifrågavar. medlen, och resultatet blef afslag å denna punkt, hvil¬
ket jag äfven anhåller, att R. o. Ad. måtte medgifva.
Hr Westerstrand: Det är en grundsats i afseende på upp-
bördsmäns aflöning, som alltid bör iakttagas, att de må (lafva så
goda villkor som möjligt. Den tillökning, som skulle tillfalla de
ifrågavar. tjenstemännen, om de erhöllo den föreslagna andelen i
stämmoböterne, är icke betydlig, men kan för dem vara af myc¬
ken vigt och för det allmänna likaledes, då de äro så lönade, att
de icke behöfva tillgripa det allmännas medel. Det är dessutom
Stockholms stads skyldighet att försörja sina fattige, och den sum¬
ma, sorn nu skulle frångå fattigfonden, äi så obetydlig, att då den
fördelas på Stockholms stads innevånare, som i alla fall få erlägga
hvad som utgår lill fattigvården, så drabbar det dem så ringa,
alt de gerna kunna unna uppbördsmännen den fördel sorn åsyftas.
Jag tillstyrker bifall lill förslaget.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då det i allmänhet till¬
kommer magislralerne i Rikets städer alt besörja uppbörden af
Kronans medel, eller de utskylder, som stadens innevånare skola
erlägga, så anser jag, att Ständerne underkasta sig en öfverflödig
möda, då de ingå i öfverläggning om sådane frågor som denna.
Såväl uppbörden i Stockholm, som fattigvården är lill stadens om¬
sorg öfverlemnad, och derföre skulle jag vilja tillstyrka, att R. o. Ad.
icke måtte ingå i någon vidare pröfning häraf, helst, efter de un¬
derrättelser jag har, 2:ne Stånd redan afslagit den ifrågavar. punk¬
ten och frågan således är förfallen. Hr Ridd.secret. torde i detta
hänseende lemna närmare upplysning.
132
Den 5 Februari e. m.
lindert. Ridd.secret. tillkännagaf, att prot.utdr. i ämnet an¬
kommit endast från BorgareSt., som afslagit nu ifrågavar. punkt
af Stats- och Bevilln.Utskms betänk. N:o 37.
Hr von Hartmansdorff: Om det förhåller sig så, som Frih.
Palmstjerna uppgifvit och hvilket jag ingalunda betvifla!', att ma-
gistralerne skola sjelfva besörja uppbörden och bekosta hvad fat¬
tigförsörjningen angår, då borde Staten ifrån Stockholms stad
återtaga de stämmoböter, som nu gå till de fattige. Men om Sta¬
ten låter dessa böter gå till Stockholms stad, så synes det vara
skäl att Jiellre använda dem till förmän för vissa tjenstemän, som
hafva kronobefattningar om händer, än att lemna dem till fattig¬
vården, hvilken åligger stadens innevånare. Man tager sig detta
ämne så nära, derföre alt det är fråga om de fattige. Jag på¬
står tvertom, att det icke angår dem, utan Stockholms stads in¬
nevånare. Det angår hvar och en, som bor här i staden; det är
således åt mig och alla, som här äro bosatta, åt hvilka man gif-
ver skänken, ty innevånarne äro skyldige att försörja de fattige,
på sätt Hr Westerstrand redan yttrat. Här säges, att när åt en
Kronans uppbördsman å landet icke anslås mera än 800 r:dr, så
bör man icke gifva mera åt hans vederlike i Stockholm. Enhvar
känner likväl skillnaden i lefnadskostnader å landet och i hufvud-
staden. — Dessutom må en hvar bedömma huruvida en summa
af 800 r:dr i allmänhet kan vara tillräcklig för uppbördsmän på
landet. Den som har med dem, deras redogörelser och balancer
att skaffa, och läser deras förklaringar öfver anledn:rne till deras
obestånd, finnér nogsamt huruvida deras löner äro tillräcklige eller
ej; och om icke denna otillräcklighet föranleder till missbruk och
olägenheter, som samhället på annat sätt får vidkännas. Jag an¬
håller ytterligare om bifall till denna punkt.
Ofverläggningen ansågs nu vara fulländad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle den ifrågavar.
6 eller sista punkten af Stats- och Bevilln.Utskms betänk. N:o 37.
Ropades ja och nej.
Propos. till afslag å denna punkt blef derpå framställd och
-besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. till¬
kännagaf, det han trott sig linna, att R. o. Ad. med öfvervägande
ja besvarat den sednare propos.
Hr Westerstrand begärde votering, men förklarade seder¬
mera, medan till följd deraf voter:s-propos. uppsattes, att han af-
stod från denna begäran.
Vid förnyad föredragning lades, på begäran af Frih. Palm¬
stjerna, Carl Otto, Gr. Posse, Erik Arvidsson, och Gr.
Lagerbjelke, Gustaf, ånyo på bordet Stats-och Bevilln.Utskms
d. 25 sisth Jan. f. m. första gången bordlagde utlåtm:
N:o 38, i anledn. af väckt motion, ang:de personliga skydds-
afgiftens användande till folkundervisningens befrämjande; och
Den 5 Februari e, m.
133
N:o 39, i anledn. af väckt motion om personliga skyddsaf-
giftens användande till organiserande af arbetsinrättningar.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:ns nedannärande d. 29 sistl. Jan. e. m. på bordet lagda utlåtrn:
N:o 42, i anledn. af väckt motion om löneförhöjning för rec¬
tor vid Hudiksvalls högre lärdomsskola; och
N:o 43, i anledn. af väckte frågor om förändrad reglering af
den åtskillige hemman i Skaraborgs och Elfsborgs län medgifna
rättighet till mulbete å kronoparken Edsmären.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d. 29 sisth Jan. e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 44, i anledn. af gjorde anmärkmr vid betänk. N-.o 19,
rör:de väckt motion om nedsättning uti postporto-afgiften.
På begäran af Hr Bildt, Knut, och Hr Mannerskantz,
Carl Axel, lades, vid förnyad föredragning, ånyo på bordet
BancoUlsk:s d. 29 sisth Jan. e. m. bordlagda utlåt. N:o 39, i
anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s mern. N:o 22, med hem¬
ställan , det Bancofullm. måtte berättigas att uppköpa och för¬
sälja vexlar.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtsk:s d. 29 sisth Jan. e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 40, i anledn. af erhållen återremiss af
Utsk:s mern. N:o 26, ang:de förändrad reglering af embets- och
tjenstemanna-personalen inom Banken.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarne BancoUlsk:s
d. 29 sisth Jan. e. m. på bordet lagda mern. N:o 41, med an¬
mälan om verkställd votering i förstärkt Bancolltsk. öfver den i
mern. N:o 37 upptagna frågan.
På begäran af Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto, och Gr.
Lagerbjelke, Gustaf, lades, vid förnyad föredragning, ånyo på
bordet StatsUtsk:s d. 1 dennes f. m. bordlagda utlåt. N:o 156,
dels ang-.de åtskillige i sammanhang med 6:te hufvudtiteln, för en
gång eller för vissa år, äskade anslag, dels i anledn. af väckte
motioner om statsbidrag för likartade ändamål.
Härefter föredrogos, men lades, på begäran af Hr Bildt,
Knut, och Gr. Taube, Henning Edvard, ånyo på bordet
StatsUtsk:s nedannämnde d. 1 dennes f. m. bordlagde utlåt-.n :
N:o 160, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de åtgärder
till behöfvandes undsättning i missväxtår; och
N:o 161, i anledn. af ifrågastäldt understöd för Enke- och
Pupill-cassan vid Riksg.cont.
134
Den 7 Februari.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarne förstärkta Stals-
Ulsk:s nedannämnde d. 1 dennes f. m. på bordet lagda mern.:
N:o 162, ang:de anställd omröstning öfver åtskilige till stats-
regleringen hörande frågor; och .
N:o 163, ang:de anställd omröstning uti en del frågor, ang:de
grunderne och villkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Slutligen föredrogos, men lades, på begäran af Hr Manner¬
skantz, Carl Axel, och Hr von Hohenhausen, Michael
Silvius, ånyo på bordet Stats- samt Allm. Besv.-o. Ekon.Utskms
nedannämnde d. 1 dennes f. m. första gången bordlagde betänk,
och utlåt.:
N:o 40, i anledn. af väckte förslag till ändringar uti K. stad¬
gan ang:de folkundervisningen i Riket af d. 18 Juni 1S42; samt
N:o 41, i anledn. af väckt fråga om ökadt anslag till folk-
skolelärare-seminarierne i Riket.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 10 om aftonen.
In fidem, protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 7 Februari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.utdrag för d. 5 dennes e. m.
Föredrogs ånyo Stats- och Bevilln.Utsk:ns d. 25 sisll. Jan. och
5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 38, i anledn. af väckt motion
ang:de personliga skyddsafgiftens användande till folkundervisnin¬
gens befrämjande.
Frih. Cederström, Jacob: Jag beklagar, att Utsk:n under
en form, som är alldeles grundlagsvidrig, framkommit med tillstyr¬
kande af detta anslag af 12 sk. person för skolundervisningen.
Emot 61 och 64 §§ Reg.F. kan delta betänk, icke bifallas; men
frågan är af vigt för samhället, i händelse R. St. vilja anslå en
sådan summa till folkundervisning, och jag begär derföre, alt Hr
Gr. o. Landtm, täcktes göra propos. till återremiss af betänk., då
Utsk., vid närmare öfvervägande af dessa §§, icke lärer tveka att
uti den form, som af Frih. Oxenstjerna, Carl, blifvit framställd,
anslå 12 sk. af hvarje mantalsskrifven karl och 6 sk. af hvarje
qvinna; hvarvid också sedermera, utan att sammanblanda det uti
samma betänk., Utsk. kan inkomma med särskildt försåg till an¬
slag för de socknar, der afgiften icke kan lill något ändamål tje¬
na, i anseende till dels frihet ifrån sådana afgifter, sorn kunna
Den 7 Februari.
135
sättas i jemförelse med den här föreslagna, och dels ringheten i
personalen, till följd hvaraf de icke kunna utgöra något belopp,
som kan motsvara behofvet för en skolas inrättande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an-
såge de emot Utsk:ns utlåt, gjorde anmärkmr föranleda till det-
sammas återremitterande.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- o. Bevilln.Utsk:ns d. 25
sistl. Jan. och 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 39, i anledn.
af väckt motion om personliga skyddsafgiftens användande till or¬
ganiserande af arbetsinrättningar.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 29 sistl. Jan. och 5 den¬
nes på bordet lagda utlåt. N:o 39, i anledn. af erhållen återre-
miss å Utsk:s mern. N:o 22, med hemställan, det Bancofullm. måtte
berättigas att uppköpa och försälja vexlar.
Efter uppläsning af första punkten i detta utlåt., hvaruti Utsk.
förnyat sin hemställan, att Bancofullm. må berättigas att uppköpa
och försälja vexlar, anmälde och yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Innan man kommer till
de särskilda punkterna i detta betänk., tager jag mig friheten
vördsamt hemställa, om icke Hr Skogmans reservation finge upp¬
läsas, och ställas såsom motsats till Utsk:s förslag. Jag anser
nemi. denna reservation vara att föredraga framför LJtskis förslag,
och på grund af de meningar, som förra gången yttrades inom
detta Stånd, förmodar jag densamma komma att blifva Ståndets beslut.
Med tillkännagifvande, att uti ifrågavar. ämne ankommit och
i sammanhang dermed borde föredragas ett prot.utdr. från Borgare-
St. af d. 5 dennes, hvarigenom Medstånden blifvit inbjudne att
förena sig i de af BorgareSt. vid pröfningen af BancoUtsk:s förevar,
utlåt, fattade beslut, lät H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, nu först upp¬
läsa berörde prot.utdrag, hvarenligt BancoUtsk:s utlåt. N:o 39 blif¬
vit af BorgareSt. godkändt, med undantag af 1 och 2 punkterne
i de reglementariska föreskrifterne i och för vexelhandeln, deraf
sistnämnde punkt blifvit antagen, sådan den i Bancol]tsk:s mern.
N:o 22 varit föreslagen, och 1 punkten ansetts böra erhålla föl¬
jande lydelse : ”För bibehållande och förstärkning af Bankens me¬
talliska cassa, bemyndigas Bancofullm. att af välkända och solida
trassenter eller endossenter uppköpa vexlar, dragna på Hamburg
och Altona.”
”För sådana vexlar må betalas högst 129 sk. per r:dr II:br
b:co, om de äro till betalning förfallna inom 8:de dagen från den,
då vexelslutet sker. Vexlar på aflägsnare förfallotid betalas så
mycket mindre, som disconten derå till 5 proc. för året utgör.”
Härefter verkställdes den af Hr von Hartmansdorff begärda
uppläsning af Hr Skogmans vid Utsk:s utlåt, fogade reservation. *i
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Hr Skogmans reser-
136
Den 7 Februari.
vallon vara att föredraga framför Utsk:s betänk., derföre att ge¬
nom hennes antagande gifves åt Bankens verksamhet, i detta hän¬
seende, en stadga och en enkelhet, som befriar Bancofullm. och
hela denna rörelse ifrån de äfventyr, som de eljest skulle vara
underkastade. Jag vill likväl vid Hr Skogmans förslag göra nå¬
gra anmärkmr. Hr Skogman har nemi. sagt: ”Den som till Ban¬
ken inlemnar bevis, ntfärdadt af Bankens i Hamburg antagna ban-
kierhus, att vexlar å högst 67 dagars tid eller annan valuta i
Hamburger banco blifvit kostnadsfritt för Banken hos samma hus
deponerade och godkände, erhåller motsvarande summa i banco-
sedlar efter 128 sk. för hvar r:dr H:br b:co.” För en r:dr H:br
b:co bör betalas 128 sk. endast i den händelse, att vexeln genast
inlöses, d. v. s., vore dragen på betalning vid uppvisandet. Men
då fråga är att få vexlar på 67 dagars sigt, så borde ifrån den
betalning, Banken lemnar, afdragas disconten under den tid,
som vexeln icke vore betalbar i Hamburg. Skedde ej detta
afdrag, så skulle man derigenom erkänna, att vårt mynt vore un¬
derlägset det värde, som det efter myntfoten verkligen innehar.
Jag hemställer derföre, att denna § måtte få följande lydelse:
”Den sora till Banken inlemnar bevis, utfärdadt af Bankens i Ham¬
burg antagna bankiershus, att vexlar å högst 90 dagars tid,” (Jag
har nemi. salt dessa 90 dagar, derför att denna tid numera lärer
vara på vår börs vanligare, än den på 67 dagar, och så att säga den
vanligaste; hvarjemte här äfven förekomma vexlar dragna på längre
tid.) ”eller annan valuta i H:br b:co, blifvit kostnadsfritt för Ban¬
ken hos samma hus deponerade och godkände, erhåller motsva¬
rande summa i Svenska bancosedlar efter 128 sk. för hvarje r:dr
ll:br b:co, sedan fem proc:s discont till vexelns förfallodag blifvit
afdragen.”
Jag torde för sammanhangets skull äfven få uppläsa den an¬
dra §, som i Hr Skogmans reservation lyder sålunda: ”Vid de till¬
fällen, då Bancostyrelsen finnér godt att afgifva vexlar, hvilket
hvarje gång på börsen kungöres, erhåller den, som till Banken in¬
lemnar attest öfver insättning i depositionsafdelningen af banco¬
sedlar, motsvarande minst 500 r:dr fl:br b:co, vexel eller vexlar
å samma myntsort 30 dagar ä dato, efter 129 sk., under April
t. o. m. September, samt 130 sk. under October t. o. m. Mars
månader.” Jag gör i afseende på beloppet här samma anmärkn.,
som jag gjorde vid den förra §, och anser, att här bör discont äf¬
ven komma Banken lill godo. Hvad dernäst beträffar årstiden, så
borde man väl, i st. f. att hålla sig till vissa månader, April—
September och October—Mars, blott hålla sig till skillnaden emel¬
lan den tid, då ångbåtsfarten är öppen och då lion är afbruten.
Hr Skogman har naturligtvis åsyftat detta med de månader han
utsatt, men det vanliga är att ångbåtsfarten fortgår äfven under
October månad, hvadan jag föreslår andra ordalag, och hemställer
följaktligen, att 2 § måtte erhålla följande lydelse: ”Vid de till¬
fällen, då Bancostyrelsen finner för godt att afgifva vexlar, hvilket
hvarje gång på börsen anslås, erhåller den, som till Banken in¬
lemnar attest öfver insättning i depositionsafdelningen af banco-
sed¬
Den 7 Februari.
137
sedlar, motsvarande minst 500 r:dr H:br b:co, vexel eller vexlar
å samma myntsort 90 dagar a dato, efter 129 sk. under den tid
ångbåtsfart emellan Stockholm och Tyskland är i gång, samt 130
sk. under den tid samma fart är afbruten, dock alltid med godt-
görelse tili Banken af 5 proc. årlig discont för den kortare tid,
hvarpå vexlarne kunna vara utställda.”
Jag anhåller vördsamt, att dessa mina förslag mätte komma
under R. o. Ad:s pröfning.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Då betänk. N:o 22 förevar hos
R. o. Ad., hade jag allemnat ett skriftligt anförande, som inne¬
fattade åtskilliga anmärkn-.r emot Utsk:s förslag. Detta omnämnes
i det nu afgifna utlåt, icke annorlunda, än att en ledamot inora
R. o. Ad. och några af BondeShs ledamöter hade yttrat sig emot
den princip, hvarpå Utsk:s betänk, grundade sig. Något annat
svar på mitt anförande förekommer icke. Det tyckes mig likväl,
att när anmärkmr framställas emot sjelfva den grundsats, hvaref¬
ter Utsk. gått, så borde man väl kunna säga, huruvida dessa an-
märkmr innefattade någonting väsendtligt, något som borde kom¬
ma i betraktande. Kan det vara mening, att om blott en leda¬
mot af ett Stånd uppträder emot ett förslag, så förtjenar det just
derföre icke något svar? Jag kan icke förstå hvarföre man icke
upptager de anmärkmr, som göras emot sjelfva den grundsats,
hvarifrån Utsk. utgår. Dessa anmärkmr borde väl komma äfven
till de andra Ståndens kännedom, och man borde bevärdiga dem
med någon utredning, huruvida deruti funnes något som vore
sant eller icke. Detta har icke skett, och således sakna de gjorda
anmärkn:rne allt besvarande. Detta tillstår jag att jag för min
del icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten vid, isynnerhet
som jag trodde mig hafva anfört åtskilligt emot sjelfva den grund,
hvarifrån Utsk. utgått, och äfven åtskilligt annat, som hade kun¬
nat kräfva att åtminstone utredas, besvaras och vederläggas, om
man så hade funnit sig kunna göra.
När t. ex. Utsk. i sitt första betänk, börjar med att säga,
alt då en vexel i sig sjelf icke är annat än en invisning på me¬
tallisk valuta, så anmärker man, att sä visserligen kan vara i
vissa fall; men så är det icke alltid. Hvar och en, som köper
en vexel i Stockholm, ställd på riksbanksdaler, vet, att den vexeln
alldeles icke berättigar honom att fä någon metallisk valuta der¬
för. Sådant har äfven förhållandet varit på andra ställen. Så
t. ex. kan en vexel på Petersburg vara ställd på Ihbr b:co, utan
att derföre vara ställd pä någon bestämd metallisk valuta. Sålunda
finnas äfven vexlar ställda på •£ St., för hvilka man visserligen
kan få silfver, men hvilka icke äro ställda på någon viss metal¬
lisk valuta. Ilar antages emedlertid det såsom ett axiom, hvilket
egentligen skulle bevisas, nemi. att ett uppköp af vexlar, med
förutsättning att åter draga derå, skulle vara att förstärka Ban¬
kens metalliska cassa. Detta var det, som jag- vågade bestrida, ty
så snart en vexelförsäljning skall åtfölja uppköp af vexlar, så
7 H. IS
138
Den 7 Februari.
åstadkommes icke derigenom någon förstärkning af Bankens me¬
talliska cassa. Jag tror hvar och en måste medgifva, alt efter
129 sk. curs tager ingen någon sk. silfver ur Banken, för alt ex¬
portera; men deremot köper man gerna vexlar efter denna curs,
om de kunna dertill erhållas. Man torde höra betrakta, att då
det är fråga om penningar, så är det fråga om olika intressen för
olika personer, och att Banken dervid, såsom en persona moralis,
äfven har sitt intresse. Det kan vara fråga om Statens intresse
och om den enskildes, som kan ingå a transactioner med Staten.
När del är fråga om Bankens enskilda intresse, så hör man blott
öfverväga, hvad som för Banken är fördelaktigast; huru Banken
med minsta kostnad kan få silfver lill förstärkande af sin metal¬
liska cassa o. s. v. Så vidt jag förstår, sker detta lättast, såsom
hittills, genom contracler ifrån större handelshus, hvilka erhållit
ett penningeförskott, för all sedermera framdeles leverera silfver.
Förhållandet är nemi., att om man antager en tidrymd af 10
månader, under hvilka förskottet är löpande, och säkerhet är ställd
derför, alt vid coutract-tidens slut leverancen är fullgjord; sä har
leverantören med säkerhet åtminstone (5 månaders frihet att an¬
vända det erhållna förskottet i sin rörelse, och då man vanligen
beräknar, alt en sådan rörelse bör gifva minst 10 proc. i avance,
så har han på den tiden åtnjutit i förskott för hvarje r:dr H:br
b:co omkring 6 sk., och till leveranstidens utgång har han möj¬
lighet att äfven utan någon förlust och kanske med någon vinst
leverera silfret i Banken. Det förskott Banken utgifver, är, så
vidt jag förstår, ingalunda anslaget i ullåningsväg pä annat sätt.
Det är således ett räntelöst capital för Banken. Banken förlorar
ingenting pä det utgifna förskottet, och skillnaden är endast den,
alt Banken, då silfret är inlemnadl, fick utvexla silfret till sam¬
ma [iris, som del hade erhållits. Derföre hade jag trott, alt det
lindrigaste villkor för Banken vore den af mig förordade utvägen;
hvaremot all annan utväg, hvarigenom silfver i Hamburg eller ut¬
rikes ort är deponeradt för Bankens räkning, ovillkorligen skulle
belasta Banken med transportkostnader, och åtgärden är således
icke den förmånligaste för sjelfva Banken.
Om man nu betraktar frågan ifrån åsigten af det allmännas
intresse, så "är det väl egentligen alt bibehålla förtroende för Ban¬
kens förmåga att betala. Allt hvad som pä något vis stör detta
förtroende, är menligt för den allmänna crediten och i samma
mån menligt för Staten. Kan man nu icke på något sätt visa
alt åtgärden i någon mån bidrager till förkofran för Banken, så
skall ju tanken tvertom ledas derpå, att åtgärden åstadkommer för¬
lust för Banken, och under sådana omständigheter skulle åtgärden
blifva skadlig för det allmänna. Jag har icke ur någon synpunkt
kunnat utfinna, att det allmänna skulle vinna på det nya sättet
att gå tillväga; men deremot skulle jag tro, att åtskilliga om¬
ständigheter finnas, som kunde verka motsatsen.
Man säger, att om Banken hade uppköpt vexlar eller emot-
tagit bevis öfver utrikes deponeradt silfver, sä har den derigenom
förstärkt sin metalliska cassa. För min del skulle jag tro, att en
Den 7 Februari.
133
Bancostyrelse icke borde inlåta sig i frågor om Bankens metalli¬
ska cassas förstärkande i annat fall, än att contracterna visade,
att detta öfverskott skulle kunna vinnas på handelsvågen, sä alt
detsamma skulle kunna indragas till landet oell inflyta i Bankens
cassör, utan att derigenom sedermera skulle uppstå någon brist i
vexelhandeln eller något behof all utföra silfver. Sådana öfver¬
skott hafva fordom ägt rum i Sverige och gifvas visserligen äf¬
ven nu, så snart exporten af våra jernproducter går sä som den for¬
dom gått; men dessa öfverskotler gå visserligen icke så högt som
fordom, ty importen af luxartiklar har mycket tilltagit. I alla
fall hör det blifva något, och det kan icke annorlunda tillgodo¬
göras, än derigenom att Banken uppköper vexlar och inför
silfver. I min tanka hör cursen gå närmare till 124 sk.
innan det lönar sig för den handlande att införa silfver, eller alt
sälja vexlar, och dertill lärer det sällan komma. Om man aler
betraktar frågan i afseende på det enskilda intresset, så är det
tvåfaldigt, nemi. trassenternas och remitlenlernas. Trassenten har
alltid intresse att hålla cursen hög, remittenlen deremot att fä
den lag.' Om det af mig förordade förslaget antags, sä skulle
begge dessa intressen någorlunda gynnas. Trassenten skulle vara
säker att cursen aldrig kunde falla under en viss punkt, emedan
Banken då icke skulle köpa vexlar, och remiltenten skulle förvis¬
sas, att cursen aldrig skulle kunna stiga öfver en viss punkt, eme¬
dan Banken då skulle få lof alt sälja vexlar. Jag tillstår likväl,
att jag högeligen betviflar, att det finnes någon bank i verlden,
hvars ändamål det är att på detta sätt betjena trassenter och re-
mitlenter, alt träda emellan och köpa af den, som är i behof alt
sälja, samt sälja, ål den, sorn behöfver köpa. Jag tillstår, att jag
icke har mycken kunskap i dessa ämnen, men betviflar högeligen,
alt det finnes någon enda bank i verlden, som har en sådan be¬
fattning, sorn den man nu föreslår; och att denna befattning all¬
deles icke skulle tjena att stärka Bankens credit, derom är jag
för min del öfvertygad. Man har åberopat Hr Skogmans reser¬
vation, och jag tillstår, all jag äfven skulle föredraga den framför
Utsk:s förslag; men äfven dervid finnas betänkligheter, som åt¬
minstone i min tanka äro af betydenhet. Om reglementet för
Bancofullm. skulle blifva alldeles enligt med ordalagen uti denna
reservation, så fruktar jag verkligen, att Banken skulle kunna kom¬
ma i myeken våda, och alt man skulle kunna få se en och an¬
nan million derur hastigt gå sin väg. Der står bestämdt, att
”den som till Banken inlemnar bevis, ulfärdadt af Bankens i Ham¬
burg antagna bankierhus, alt vexlar ä högst 67 dagars tid eller
annan valuta i H:br b-.co blifvit kostnadsfritt för Banken hos sam¬
ma hus deponerade och godkände, erhåller motsvarande summa i
bancosedlar efter 128 sk. för hvar r:dr H:br b:co.” Här är icke
förutsatt den minsta pröfning, huruvida vexeln verkligen är sådan
alt man kan påräkna betalning. Man vet, att isynnerhet i andra
länder industrien att bedraga är högt drifven. Hvem säger, alt
den godkända vexeln (med godkänd förstås här endast hvad ve-
xelstadgan kallar accepterad) skall inlösas pä förfallodagen? Här
140
Den 7 Februari.
kunna dragas vexlar från många håll, från en mängd små städer
i Tyskland på personer, som äro okända, och då bankierhuset i
Hamburg icke kan vägra att lemna bevis öfver en deposition af
en accepterad vexel, så skulle det ju kunna bända, att när betal¬
ningstiden kom, så gällde den vexeln alldeles ingenting, och bär
finnes intet stadgande, som afser denna osäkerhet. Vill man nu
säga, att bankierhuset skulle vara ansvarigt för vexeln, så lärer
man icke få något sådant hus alt ingå på della villkor, utan nå¬
gon viss provision derför.
Uttrrycket ”annan valuta” är äfven en obestämd term, som
man icke vet hvad den betyder. Man ser valuta ofta bekommas
och lemnäs i andra varor, men med valuta menas likväl i all¬
mänhet guld och silfver. Ordet valula är således alldeles obe¬
stämdt. Värdet skall vara bestämdt i H:br b:co står det, d. v. s.
att det väl skall vara bestämdt i H:br b:co, men huruvida det
skall vara silfver eller guld finnes icke utsatt. Det förefaller mig
också föga troligt, att man deponerar silfver och guld i Hamburg,
för att här få 128 sk. för en r:dr H:br b:co, eller alt den, som
i Sverige kan sälja en vexel på börsen, skulle derföre i stället
deponera silfver och guld i Hamburg och uttaga bevis derpå, för
att sedermera uti vår Bank derföre erhålla guld och silfver. Om
man beräknar, så finner man, alt räntan för en vexels omlopps¬
tid (och hvilken man troligen lärer beräkna såsom den i affärer
allmänt beräknas till 10 proc.J gör 2 sk. och 4 r:st. för 07 da¬
gars tid. Kunde innehafvaren nu sälja vexeln här efter 126 sk.
curs, så hade han således högre betalning för densamma, än om
han skickade ut vexeln till Hamburg, deponerade silfver derstädes,
och sedan kom hit med depositionsbeviset. Man finge kanske til¬
lägga något för sjelfva den lid, som åtgår för postgången, och då
är förhållandet kanske att fem dagar afgå. Den ränta, som här
beräknas, gör då 2 sk. och 6 rist. Således skulle efter 126 sk:s
curs man ingalunda här kunna köpa en vexel, skicka ut den till
Hamburg, uttaga depositionsbeviset, få hit det, och derföre uttaga
sedlar i Banken. Det är derföre jag för min del tror, att på
denna väg ingenting kan komma att vinnas; men deremot är det
en annan väg, hvarpå man säkerligen kan komma att vinna än¬
damålet, nemi. den, ali man helt enkelt gör affären i Hamburg
på credit. Om man blott har öfverenskommit der med handels¬
hus och låter det dela vinsten, så kan man lätteligen fä ett de¬
positionsbevis öfver nedsatt guld och silfver, hvilket man preste¬
rar i Banken och får bancosedlar, som utgöra ett af Banken med-
deladt räntefritt lån. Skulle det sedermera blifva fråga om att
Banken vill indraga detta silfver, så passar man på när cursen är
i stigande. Då köper man Bankens vexlar, men under tiden har
man haft sitt lån alldeles räntefritt. Det är denna omständighet,
som äfven kan äga rum, om man köper vexlar, dä man är öf¬
verens om med ett hus i Hamburg huru vexlarna dragas och ac¬
cepteras och deponeras, och på det sättet har man då ett ränte¬
fritt lån i Hamburg. På delta sätt kan det hända, att Banken
kan få en hop depositioner, som aldrig medföra att Banken er-
Den 7 Februari.
141
baller en enda silfver-riksdaler, utan hvarigenom Banken endast
har förskaffat ett räntefritt lån åt dem, som velat begagna sig af
rättigheten att göra sådana prestationer. Det är detta, som har
stadgat min åsigt, att åtgärden alldeles icke medför någon utsigt
för Banken att fä sin metalliska cassa härigenom förstärkt, utan
tvertom kan komma alt fördröja ett sådant förhållande. Om Ban¬
ken har genom contracler förskaffat sig möjlighet att erhålla silfver
lill utvexlingspriset 128 sk., så mäste det vara ostridigt, att man
hellre tager en vexel i Banken än man tager ut silfver i Banken,
och att man således icke, vid sådant förhållande, bidrager att min¬
ska den silfvertillgång, som Banken kan äga.
Detta är hvad jag anmärkt mot sjelfva principen i Utsk:s
betänk., och hvarpå jag icke har erhållit något svar. Jag har nu
fprnummit, alt frågan redan är afgjord genom tre Stånds beslut,
och hvad jag här anför, betyder således visserligen ingenting; men
jag har trott mig böra fritt uttala min öfvertygelse i delta afse¬
ende och öfverlemnar föröfrigt till Ståndet att vidtaga det beslut,
som Ståndet anser lämpligast.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Frånvarande från
Ulsk. på permission, när detta betänk, andra gången handlades,
kan jag icke lemna upplysning hvarföre Hr Stråles yttrande icke
uti betänk, blifvit besvaradt. Förmodligen bar det skett derföre,
att hans åsigt icke vunnit bifall inom Stånden, hvilka alla gillat
principerna i Ulsk:s betänk. Hr Stråles åsigter synas gå derpå ut,
att Bankens rätt att köpa vexlar, endast bort grunda sig på silf¬
ver eller derpå utgifna förskotter. Detta säll att åtkomma silfver
kan visserligen i bredd med vexelhandel begagnas, och Utsk. har
yttrat sig deröfver i sammanhang med fmanceregleringen i sin
helhet, i fråga om sältet för metalliska cassans förstärkning. Jag
vill således nu icke yttra mig derom, utan endast tillägga, att
jag anser att öfverskoiler kunna uppkomma på samma sätt, som
Hr Stråle omnämt. Då små sedlar, som i förskott blifvit inlem¬
nade, kunna begagnas för att uttaga silfver, så kan hela denna
operation blifva fieliv. Leverantören uttager sedel på förskottet i
Banken, lyfter silfver derföre och när leverancen skall ske, så an¬
mäler han sig i Banken att fä vexlar. Alltsammans beror således
pä-huru läng lids förskott man lemnar, eller på det pris, som be¬
stämmes för vexlarna. Hr Stråle har anmärkt, alt försäljnings¬
priset för vexlar, 12!) sk., vore alltför lågt. Delta inkast kunde un-
danrödjas derigenom, att man höjer denna siffra till 129| eller
lill 130 sk.; men Utsk. har bestämt denna siffra, emedan Utsk.
har ansett, att under den tid transporten sjöledes är lätt, kan ut¬
försel af silfver verkställas till ett ganska godt pris. Man torde
äfven böra finna, att om den som är skyldig penningar i Hamburg,
i stället skulle köpa sig en vexel, så är denna vexel nu ställd pä 67
till 90 dagar, och han måste således beräkna ränteförlust vid af-
görandet af den fördel han kan finna uti vexeldragningen, jem¬
förd med silfverutskeppningen. Hr von Hartmansdorff har före¬
dragit Hr Skogmans reservation framför Utsk:s förslag. Jag för¬
142
Den 7 Februari.
bigår de mindre redactionsanmärkmr deremot, som Hr Stråle
framställt, och som jag anser kunna lätteligen undanrödjas, äfven¬
som den felaktiga redaction, som jag tror icke böra tolkas såsom
Hr Stråle gjort, nemi. att med godkänd vexel skulle menas en¬
dast en accepterad vexel, den må vara osäker eller säker. Hr
Skogmans mening har varit, alt vexeln skulle vara af Bankens
ombud i Hamburg godkänd, d. v. s. att detta ombud skulle stå del-
credere, såsom man kallar det. Måhända skulle något förtydligan¬
de af redactionen undanrödja denna anmärkning. Hr Skogmans
förslag innebär ganska mycken enkelhet och säkerhet, och jag skul¬
le för min del icke hyst den ringaste betänklighet att föredraga
det framför Utskts, om icke deremot kunde göras den väsendtliga
anmärkning, som i min tanka uppväger alla fördelarne deraf,
nemi. att på denna väg, i min tanka, icke några vexlar kuuna
erhållas. Om man beräknar kostnaden för vexelägaren och tids¬
förlusten att afskicka en sådan vexel lill Hamburg, för att erhålla
accept af Bankens ombud, hvilket ombud endast för ett sådant
påtecknande fordrar provision, likasom ombudet för vexelägaren
fordrar, efter hvad köpmän upplyst, kanske en procent delcredere;
om man dertill lägger den ränteförlust, som skulle uppstå på vex-
larna, hvilken skulle uppgå lill två proc. och lägger dessa 2 proc.
till delcredere, samt ytterligare dertill provisionen för ombudet i
Hamburg; så skulle denna vexel, i min tanka, icke komma Ban¬
ken till godo, så vida icke cursen nedginge till kanske 104 sk.
Hittills varande förhållanden visa, att Banken kanske icke skulle
kunna fä något silfver, så framt Banken icke skaffar sig vexlar.
Jag tror tiden vara inne för Fullmäktige att något verksammare
söka att förstärka Bankens metalliska cassa och begagna alla de
sätt, som dertill erbjuda sig.
Vexelköpet verkar i min tanka trefaldigt till fördel för det
allmänna och för Banken. Först och främst derigenom, att Ban¬
ken pä detta sätt verkligen åtkommer silfvervaluta. För det an¬
dra derigenom, att cursen får en fastare ståndpunkt, nära pari.
Hvarje cursfall till den större grad, som här blifvit nämndt, ända
till 124 sk. utgör en skattläggning för exporten och en uppmun¬
tran för importen. Jag tror det vara mera statsekonomiskt rik¬
tigt, då det utan förlust går an, att man söker fästa cursen så
nära man kan vid pari. Derigenom vinnes i min tanka en tred¬
je fördel, nemi. att man icke uppmuntrar importen. Otvifvelak¬
tig! ligger en sådan uppmuntran deruti, att vexelägaren har att
befara en förlust vid vexelförsäljningen af ända till 4 sk. I fruk¬
tan för en sådan förlust ligger en ständig uppmuntran att söka
realisera en sådan fordran genom införande af utländska varor.
Detta synes mig tillräckligt för att bestämma R. o. Ad:s beslut
att godkänna principen af vexelhandel. Jag kan således icke an¬
nat än tillstyrka, att Utslcs betänk, måtte läggas lill grund för
beslutet, emedan Hr Skogmans förslag i min tanka skulle blifva
utan all verkan.
Hr Åkerman, Fredr.: Sedan jag begärde ordet, har en
Den 7 Februari.
143
af Ulsk-.s ledamöter, Hr Nordenanckar, baft tillfälle att yttra sig,
och för mig torde vara tillräckligt att åberopa hvad han yttrat,
som hufvudsakligen och lill alla delar öfverensstämmande med de
åsigter, som jag hoppas uti ifrågavar. ämne. Han har nemi. fä¬
stat uppmärksamheten dervid, att om Hr Skogmans reservation i af¬
seende på förslaget till stadgande i 1 § skulle antagas, så är gif¬
vet, att icke Banken på den deruti afsedda utvägen, kan åtkomma
någon valuta motsvarande silfver och derpå grunda samma åtgär¬
der, som om Banken hade silfret i sina hvalf. Man behöfver blott
betänka de kostnader och den tidsutdrägt, som skulle vara förena¬
de med en sådan åtgärd, för att finna, att på denna väg föga skul¬
le vara alt vinna. De handlande, som exportera varor och deri¬
genom få fordringar hos utländska hus, erhålla genom en sådan
operation tillfälle att draga vexlar på dessa hus. När cursen är
lag, sä skulle de, för att kunna erhålla något högre betalning, skic¬
ka ut vexlarna igen lill Hamburg, för att der få dem af Bankens
hus godkända, och sedan fä dem åter hit. Detta vore en omgång,
hvartill skulle fordras en lid af 10 till 12 dagar om sommaren
och ännu något mera om vintern. Huruvida en handlande skulle
begagna denna omgång, beror derpå, att under tiden cursen här
pä börsen kunde höjas, så att högre betalning kunde erhållas. Här
tror jag icke, att en person, som har vexlar att aflåta, skulle un¬
derkasta sig en sådan tidsutdrägt, och derföre hemställer jag, om
icke genom ett sådant stadgande inköpet af vexlar skulle göras
om intet.
Hr Nordenanckar har nämnt, att han varit frånvarande när
betänk, efter återremiss ånyo handlades i Utsk., och att han der¬
före icke kände anledningen hvarföre icke Hr Stråles anförande
upptogs. Som jag var närvar, ber jag att få försäkra Hr Stråle,
att ali uppmärksamhet fästades vid hans anförande; men då R. St.
i allmänhet hade Ståndsvis uttalat sin åsigt för Bankens rättighet
att uppköpa vexlar, och Utsk. icke upptog de öfriga särskilda an-
märkmrne, som blifvit gjorda af riksdagsmän, sä har delta va¬
rit anledn., hvarföre icke något upptagande skett af Hr Stråles
yttrande.
Hr Stråle yttrade, om jag icke misstager mig, äfven att en
sådan rörelse, som att köpa vexlar och skaffa sig en fordran i Ham¬
burg, icke hade samma verkan, som att skaffa silfver, och att en sådan
tillgång på vexlar icke gjorde samma tjenst som silfver. Derutinnan
är jag helt och hållet af annan mening. Erfarenheten har nemi.
visat, att allmänheten är så belåten med sina papperslappar, att
någon utvexling eller någon minskning af silfvervärde genom di-
rect utvexling icke i betydiig mån äger rum, utan att man här
är belåten med rättigheten att kunna få silfver för sina sedlar.
Silfrels minskning eller ökning i Banken beror således på skill¬
naden emellan import och export. Då denna skillnad är fördel¬
aktig, så gör det alldeles samma tjenst, som om silfret låg i Ban¬
ken. För min del yrkar jag alltså, att R. o. Ad. behagade anta¬
ga Utsk:s förslag i denna del.
144
Den 7 Februari.
Hr Stråle: Det torde tillåtas mig att lill en början, i an-
ledn. af hvad en ledamot, Hr Nordenanckar, yttrat, få nämna, att
jag visserligen icke yttrat mig emot den principen, alt Banken
skall uppköpa vexlar och derföre skaffa sig silfver. Tvertom an¬
ser jag en sådan åtgärd vara ganska nyttig och nödig. Om vi
genomgå vår historia, så finna vi huruledes under den tid, då
Sverige hade utrikes skuld, och Regeringen skulle betala ränta
samt afbetalningar på denna skuld, Regeringen behöfde uppköpa
vexlar för omkring 700,000 r:dr H:br b:co. Detta uppköp i flere
är, kunde väl aldrig hafva ägt rum, om vi icke hade ägt öfverskott
på vår handelsvåg, ty eljest skulle cursen hafva stigit oändligt högt,
då icke handelsvågen medgifvit ett öfverskott, hvarmed den dry¬
ga räntan kunde betalas. Då nu deremot liderna voro sådana,
att öfverskottet fans, så att man till och med kunde få nedsatt
pris på H:br b:co r:dr, så föll cursen. Sådana tider hafva vi haft
här i Sverige. Då sedermera Banken upphörde att vexla och en
annan tid inträdde, under hvilken det icke var möjligt att få nå¬
got öfverskott på handelsvågen, och cursen således steg, så kunde
ingen menniska föra in silfver. Derigenom var det i min tanka
som importen af luxartiklar ökades, ty under hela den tid, sora
Banken på detta sätt var stängd, så var det omöjligt att bereda
något öfverskott på handeln, och derigenom ökades åtminstone i
min tanka ifrågavarande import. Således anser jag nära nog in¬
tet vara så vigtigt, som väl ordnade stadganden om tillåtelse för
Banken att köpa vexlar; men det är en annan omständighet, alt
Banken skall ånyo försälja de uppköp utaf vexlarna, hvilket jag ic¬
ke har funnit vara på något vis ledande, hvarken till förmån för
Banken eller för det allmänna, utan möjligen blott för individer¬
na. Det har visserligen varit sagdt, att fördelarne af förslaget skul¬
le vara, för det första, att Banken derigenom skulle erhålla en
förstärkning. Detta tror jag endast äger rum innan vexeln blir
dragen, och det är emot fondens minskande genom trassering,
som jag har opponerat mig. Den andra omständigheten var, att
cursen derigenom skulle hållas jemnare. Detta åstadkommes ge¬
nom silfvervexlingen, men den fluctuation, som derigenom kan äga
rum, finnes äfven i alla andra länder, och jag vet icke hvarföre
vi här i Sverige skulle söka att fä ett annat förhållande än an¬
norstädes. Om någon vill sälja en vexel, då cursen faller, så bör
Banken köpa den. Då är trassenten i detta fall tryggad; men om
remittenten finner sig behöfva remittera vexeln, då cursen är hö¬
gre, så måste detta vara hans ensak. Detta är väl menligt för im¬
porten, men verkar följaktligen alldeles icke i en riktning motsatt
den, som är det allmännas intresse, nemi. alt importen icke ökas,
utan tvertom tillbakahålles. Det är också, genom möjligheten att
vintertiden, under det silfver icke gerna kan ifrån Banken expor¬
teras, men dä importörerna skola betala sina utrikes gjorda re-
qvisilioner, köpa vexlar i Banken, som importörerna erhålla ett
medel att med lätthet göra dessa liqvider. De ordentliga kunna
säkerligen begagna den tid, då cursen är lägre, för att göra sina
re-
De ii 7 Februari.
145
remisser till utrikes ort. Jag skulle derföre tro, att denna om¬
ständighet, såsom icke motverkande det ändamålet att minska im¬
porten och hindra cursen att stiga, ingalunda har varit menlig,
utan tvertom medfört sin nytta. Af de skäl jag anfört, inses, att
depositioner af silfver icke gerna kunde äga rum med vinst, utan
att cursen skulle vara ofantligt låg; men jag får äfven fästa uppmärk¬
samheten på, att då man tager i betraktande skillnaden emellan
30 dagar och 37 dagar, så kostar vexeln för remitlenten verkli¬
gen icke mer än 127 sk. 8 r:st., således under pari. Delta är en
anmärkn., som jag vågar framställa emot de i Ilr Skogmans för¬
slag utsatta 30 dagarna. Det torde visserligen vara öfverflödigt
att jag yttrar mig i detta ämne, då man har sagt, alt en an-
märkn., som endast göres af en ledamot inom ett lliksSt., icke
kan vinna något afseende. Jag har emedlertid velat yttra dessa
anmärkntr såsom en reservation emot det beslut, som i delta fall
lärer komma ali fattas, och vill önska att icke erfarenheten må
komma att besanna de farhågor, jag i ett och annat afseende har
framställt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Formen af den vexelrörelse, sorn
BancoUtsk. har föreslagit att reglementera för Bankens Fullmäk¬
tige, synes mig vara på ett tillfredsställande sätt ådagalagd. In¬
vändningar hafva blifvit gjorda deremot,'men jag anser för min
del, att hvad Hr Nordenanckar anfört, har åtminstone till det
mesta vederlagt dessa invändningar. Jag förenar mig hufvudsak-
ligast uti Hvad Hr Nordenanckar anfört, äfven i den kritik, som
han gjort på Hr Skogmans reservation, hvilken jag egentligen icke
anser innebära annat än ett itererande af det redan gifna påbudet
af BancoUtsk. alt emot depositionsbevis utbetala Svenska bancosedlar.
Jag kan således icke eller gilla den åsigt, som af Hr Skogman blifvit
uttalad, ulan förenar mig fasthellre uti den, som blifvit tillstyrkt.
I afseende på sjelfva vexelhandel skulle jag vilja göra den erin¬
ran, som före mig blifvit gjord af Hr von Hartmansdorff, nemi.
alt det icke passar alldeles in med rörelsen på vår börs alt ut¬
sätta 67 dagar såsom villkor för vexelhandel. Här finnas verkli¬
gen vexlar utställda lill 90 dagar och kauske derutöfver. Jag vet
således icke, hvarföre Baneofullm. skulle förmenas alt tillegna sig
sådana vexlar, om de i öfrigt voro lika goda. BorgareSt. har gjort
en inbjudning till R. o. Ad. alt förena sig uti dess beslut röran¬
de stadgandet i första punkten. Jag skulle visserligen vilja lill
en del instämma i denna BorgareSt:s inbjudning, men ieke i dess
helhet. Ganska riktigt synes mig BorgareSt. hafva gjort R. o.
Ad. uppmärksamma derpå, att om man bestämmer 128 sk. t. ex.
per H:br b:co r:dr, då betalningen sker efter 67, eller 8 dagar,
såsom BorgareSt. här säger, så skulle i förhållande dertill för en
längre tid summan förminskas. Detta är ganska rikligt, och jag
hemställer derföre, att R. o. Ad. ville med BorgaroSt. instämma
deruti att bestämma en lägre curs för de vexlar, som utbjudas på
längre lid än som af BancoUtsk. är föreslaget. Den första punk-
7 H. 19
146
Den 7 Februari. 33
ten skulle efter mitt förslag få följande lydelse: För bibehållande
och förstärkning af Bankens metalliska cassa, bemyndigas Banco-
fullm. att af välkända och solida trassenter eller endossenter, ef¬
ter en curs af 128 sk. och derunder, uppköpa vexlar, dragne å
67 dagars dato på Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbara.
Vexlar på aflägsnare förfallotid betalas sä mycket mindre, som di-
sconten derå till 5 proc. för året utgör.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Hr Stråle bar i sitt sed-
naste anförande yttrat, alt lian icke vill bestrida Bankens rättig¬
het att uppköpa vexlar, men alt lian anser för skadlig den rättig¬
het, som man vill gifva Bancofullm. att utfärda vexlar. Mig tyc¬
kes likväl, som han dervid skulle hafva förbisett, att det icke är
ovillkorligen föreskrifvet, att Fullmäktige skulle uppköpa vexlar,
ulan att del är lemnadt åt deras bepröfvande, för den händelse
Bankens säkerhet eller fördel skulle fordra ett sådant uppköp.
Meningen dermed är den, alt om cursen tillfälligtvis vore ofördel¬
aktig och köpmännen derföre skulle behöfva att med en remiss
betala sina skulder, så skulle de icke genast nödgas uttaga silfver
ur Banken och utföra det, utan de skulle i stället erhålla en vexel
ifrån Banken. Derigenom besparade man kostnaden af silfrels ut¬
förande och införande. Det skulle således endast vara vid de
tillfällen, då Bankens Fullmäktige ansågo det vara för Banken
fördelaktigt, som de, för att förebygga silfverexport och dermed
förenade kostnader, skulle utfärda vexlar på den fond, som de
ägde i Hamburg. När tillåtelsen att utfärda vexlar sålunda en¬
dast villkorligen vore åt Bancofullm. uppdragen, så kan jag icke
se, att deruti kunde vara någon skada. Jag erkänner likväl, att
den andra punkten i Utsk:s betänk, icke är så fullkomligen be¬
stämd, som den i min tanka borde vara; ty der slår icke uttryck¬
ligen för hvilket ändamål, som Bancofullm. skulle äga rättigheten
att utfärda vexlar på deras fond i Hamburg. Della stod i betänk.
N:o 22 temmeligen vidlyftigt utförd!. BorgarcSt. har inbjudit
R. o. Ad. alt ingå på denna äldre redaction af den andra punk¬
ten. Jag skulle visserligen äfven kunna gå in derpå för min del;
men om man skulle vilja bibehålla den redaction, som här uti
det sednare betänk, är föreslaget, så tror jag, att man endast
skulle behöfva tillägga några ord, hvarigenom den andra punkten
skulle komma att lyda ungefärligen såsom följer: Fullmäktige be¬
rättigas likaledes att, då de (inna Bankens fördel det fordra, un¬
der April lill och med October månader etc. Derigenom vore det
hänvist på deras förpligtelse, alt det endast är för Bankens fördel, och
icke för att hjelpa de handlande i deras transaclioner, som Bancofullm.
blifvit berättigade att göra sådana inköp. För resten får jag för¬
klara, att jag med Hr Nordenanckar och Hr Akerman yrkar på,
att de punkter, som af Utsk. blifvit föreslagne, måtte antagas.
O
Hr Akerman: Den siste värde talaren har redan upplyst,
att rättigheten för Banken att inköpa vexlar endast skulle afse de
tillfällen, då det kunde vara fördelaktigt för Banken, och då man
derigenom kunde undvika de kostnader, som skulle medfölja åt¬
Den 7 Februari.
147
gärden alt draga in silfver in natura. Jag har således dervid in¬
genting alt tillägga.
En anmärkn. har blifvit gjord dervid, att Utsk. för vexlar
har utsatt 67 dagar, då likväl de vexlar, som vanligen förekom¬
ma, äro ställda på 90 dagar. För min del finnér jag i detta
stadgande intet hinder för Fullmäktige, om stadgandet förblifver
sådant det är, att äfven köpa vexlar med 90 dagars dato. Det
ifrågavar. stadgandet har endast afsett att bestämma hvilket slags
vexlar, som få betalas med högst 128 sk. Det säger sig sjelf,
att detta stadgande icke derför afser en inskränkning endast till sådana
vexlar, som äro ställda endast på 67 dagar; men anser man ett
tillägg behöfligt, så skall jag för min del icke hafva någonting
deremot.
Ht Mannerskantz nämnde om den inbjudning, som skall haf¬
va kommit ifrån BorgareSt. att göra ett tillägg uti andra punk¬
ten, ang:de ändamålet med den försäljning, som der omtalas. Det
nämnes der, att Bankens Fullmäktige endast skulle få försälja vex-
larne när Bankens fördel så fordrade. Det faller af sig sjelf, att
Bankens Fullmäktige icke böra vidtaga några åtgärder, som icke
äro till Bankens fördel, och att om de göra det, så handla de
emot sitt uppdrag; men om jag mins rätt, så anmärktes just emot
BancoUtsk:s förra betänk, i denna punkt inom de särskilda Stån¬
den, hvad äfven jag gillade, nemi. att man för in lagbudet helt
enkelt och aldrig antager sådana förhållanden, som aldrig kunna
blifva vådliga, och alt man väl må kunna resonnera i premisser¬
na, men aldrig i lagbuden. Min mening är således, alt det vore
bäst att låta det vara såsom det är.
Då jag förra gången hade ordet och yttrade mig om det fö¬
reträde, som jag ansåg Utsk:s förslag i första punkten hafva fram¬
för Hr Skogmans,, så glömde jag nämna en omständighet, som
jag nu ber alt få omnämna. Om stadgandet skulle blifva så¬
dant, som Hr Skogman föreslagit, så skulle naturligtvis Fullmäk¬
tige vara förbundne alt inköpa alla de depositionsbevis, som af
Banken böra infrias. Jag fruktade, såsom jag omnämnde, att i
sådant fall icke någon större vexelhandel skulle komma att äga
rum; men denna fruktan utesluter dock icke möjligheten deraf,
att våra handelsförhållanden kunde blifva så fördelaktiga, att cur-
sen fortfarande vore särdeles låg, och vi således med detsamma
hafva en större tillgång på utrikes fordringar, hvilka skulle här
realiseras. Då kommer Banken, i följd af det der ovillkorliga
stadgandet, alt uppköpa alla fordringsbevif, som möjligen kunde
finnas,- och hvilka kunde uppgå till ett högst betydligt belopp.
Det är naturligt, att för hvart och ett sådant fordringsbevis, som
inlöstes, utgåfves ett motsvarande belopp sedlar; men man har i
allmänhet ansett det vara helsosammast att lika litet som sedelstocken
utöfver behofvet bör förknappas, lika litet bör sedelstocken onö¬
digtvis ökas. Jag tror således äfven ur della skäl, att det vore
bäst att antaga Utsk:s förslag.
II. Ex. Hr Gr. o Landtm, yttrade, det han ansåg sig bö¬
i 48
Den 7 Februari.
ra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att för närvar, endast
första punkten af Ulsk:s utlåt, eller Utsk:s hemställan, att Bauco-
fullm. må berättigas att uppköpa och försälja vexlar, var före¬
dragen, och att Hr von Hartmansdorff föreslagit, att R. o. Ad., i
st. f. denna hemställan, skulle antaga Hr Skogmans reservation,
med den ändring Hr von Hartmansdorff deri föreslagit.
Hr Stråle: På det att icke min mening må missförstås, så
anhåller jag att få ytterligare fästa uppmärksamheten derpå, att
den egentliga grunden, hvarföre jag har bestridt Utsk:s förslag,
just är den, att försäljningen af vexlar minskar Bankens tillgån¬
gar i reel valuta mera än utvexling af silfver. Detta beror kan¬
hända mycket på den föreställning man gör sig om förhållandet,
der en sådan fråga skulle uppstå. Föreställer man sig då, att
Banken äger utrikes fonder, hvilka kunna disponeras, och att ett
behof uppstår att, till fyllande af vexelbrist, exportera silfver, sä
vore det en besparing för Banken alt sälja vexlar. Om man ser
saken ur denna synpunkt, då tillstår jag visserligen, att man kan
säga alt detta vore en fördel för Banken. Jag har likväl för min
tiel alltid trott, att om Banken uppköper vexlar och tillika afslu-
tar contraet om sitfverleverans i en sådan tidpunkt, då ett dylikt
vexelbehof skulle uppstå; så hade Banken i otid företagit sådana
operationer. Den mäste således undersöka handelsconjtincturen el¬
ler huru tillståndet är med exporten i landet, för att veta huru¬
vida något öfverskott kan äga rum, och bedömmer man detta rätt,
så inköper man hvarken vexlar eller silfver under en tidpunkt,
då icke verkligen något öfverskott finnes, som kan realiseras, och
då behöfves icke någon vexelförsäljning. Således är det blott
i den händelse att man verkligen har köpt vexlar, då man icke
bort köpa dem, som man skulle komma i behof att åter försälja
dem. Alt köpa vexlar i den stund, som cursen faller, är i- min
tanka onyttigt.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor: Jag instämmer huf¬
vudsak) igast uti hvad ,af Hr Nordenanckar blifvit anfördt lill för¬
svar för detta betänk, och de skäl, som han gifvit tillkänna der¬
för, att Utsk. ieke kunnat biträda den af Hr Skogman afgifna
reservation. För min del skulle jag finna, att, i enlighet med ett
sådant förslag, icke någon vexelhandel kan uppkomma; men hvad
den första punkten beträffar, så tror jag dock, att Utsk. har bestämdt
ett för högt pris för inköp af vexlar och biträder för min del det
beslut, som BorgareSt. har fattat och inbjudit R. o. Ad. all bi¬
träda, nemi. att för vexlar, som löpa på längre tid än 8 dagar,
skall vid inköpet afdragas räntan för den tid, som vexeln löper
längre, vare sig att vexeln är ställd på 67 eller 90 dagar.
Ilr von Hartmansdorff: Min mening var icke att bestri¬
da R. o. Ad. bifall till förslaget, sedan tre Stånd beslutit, att
Bancofullm. må berättigas uppköpa och försälja vexlar. Men när
denna punkt föredrogs, anmälde jag min önskan att vi måtte få
besluta öfver Hr Skogmans reservation i sin helhet, på det att,
Den 7 Februari.
149
om förslag skulle göras att behandla betänk, punktvis, jag mätte
vara oförhindrad att framställa Hr Skogmans reservation såsom
ett motstycke till Ulsk:s förslag. Således om Hr Gr. o. Landtm.
finnér för godt att göra propos. på denna 1 punkt och sedermera
låta oss öfvergå till sjelfva förslaget, så har jag icke något alt
deremot invända.
Då nu öfverläggningen rör:de Utsk:s hemställan om rättighet
för Bancofullm. att uppköpa och försälja vexlar ansågs slutad, blef
denna hemställan, uppå derom af H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm,
framställd propos., af R. o. Ad. bifallen.
Efter sedermera af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord och
af R. o. Ad. bifallen hemställan, att föredragningen af Utsk:s
förslag till reglementariska föreskrifter i och för vexelhandel mätte
få ske punktvis, hemställde H. Ex. till Hr von Hartmansdorff vid
hvilket tillfälle han önskade få propos. framställd å Hr Skogmans
reservation.
Hr von Hartmansdorff: Då Ilr Skogman icke är tillstä¬
des och sjelf försvarar sitt förslag, och då alla de ledamöter, som
yttrat sig derom, talat deremot, under förklaring, att de anse för¬
slagets antagande vara detsamma som ett beslut, att ingen vexel¬
handel skulle komma att äga rum; samt enär icke blott detta
Stånd, utan äfven de öfriga synas fästa en särdeles vigt vid så¬
dan handel samt deraf hoppas goda frukter; så vill jag icke längre
vidhålla Hr Skogmans reservation, emedan man lätteligen skulle
tro mig vilja tillintetgöra berörde förhoppningar. Men i stället
vill jag tillstyrka R. o. Ad. att antaga BorgareStts beslut i af¬
seende på 1 punkten, emedan jag, lika med Frih. Stjernstedt, an¬
ser Utsk. hafva satt Svenskt silfvermynt lägre i värde än skäligt
är, alldenstund den ifrågavar. disconten bort afräknas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få yttra mig
sedan 1 punkten blifvit uppläst.
Härefter föredrogs l:sta punkten af Utsk-.s förslag till regle¬
mentariska föreskrifter, hvarjemte BorgareSus i fråga derom fattade
beslut ånyo upplästes.
Frih. Cederström: För min del tillstyrker jag, att R. o.
Ad. mätte, med ogillande af Utsk:s förslag i 1 punkten, antaga
BorgareStis inbjudning, dock så att orden ”på Hamburg eller Al¬
tona” måtte uteslutas; ty om vexeln är ställd på Hamburg eller
London eller någon annan handelsplats,, det kan vara alldeles lik-
gilltigt, blott vexeln är god. Det är vigtigt i sådana ärenden, som
detta, att latituden är ren och gifven, och jag tillstyrker derföre,
att Bancofullm. måtte hafva rättighet att köpa vexlar, ställda på
hvilken ort sorn helst, endast trassenter och endossenter äro kände
såsom säkra. I öfrigt anser jag redactionen i BorgareSt:s beslut
vara bättre än Utsk:s.
Ilr Åke rman: Jag har begärt ordet, i anledn. af Frih.
Stjernsledls och Ilr von Hartmansdorffs yttranden, alt man borde
150
Den 7 Februari.
sätta priset lägre för de vexlar, som Bancofullm. skulle få uppkö¬
pa, derföre att man eljest skulle gifva Svenska silfvermyntet för
ringa värde. Jag ber att få fästa uppmärksamheten deruppå, att
denna punkt alldeles icke innefattar något åliggande för Fullmäk¬
tige att ovillkorligen begagna alla tillfällen, som erbjuda sig för
att köpa vexlar, utan meningen med hela stadgandet är endast
att bereda dem tillfälle att äfven kunna begagna denna utväg alt
bevara relisationen och förskaffa Banken en reel fond. Då tror
jag icke att man bör bestämma vexelpriset alltför knappt. ilan
bör ihågkomma, att då Bancofullm. hittills behöft anskaffa silfver,
hafva de ofta fått betala det öfver 128 sk. och sista gången så¬
dant skedde betaltes, om jag icke missminner mig, 133^ sk. Om
man således vill, att denna åtgärd skall leda till någon verkan vid
befrämjandet af det vigtiga ändamålet, så tror jag, att man bör
låta Utsk;s ord qvarstå, och jag kan deruti icke se någon fara
eller de'shonneur för vårt Svenska mynt.
Hr von Hartmansdorff: En hvar af Ståndets ledamöter
torde erinra sig hvilket klander och hvilka beskyllningar, som
drabbat Bancofullm. för utvexling af piaslrar. Likväl var den
saken mycket enklare än ifrågavar. vexelhandel. Om B. St. nu,
i denna ömtåliga fråga meddela obestämda föreskrifter, hvilka
kunna tydas än hit och än dit; så sältas Bancofullm. i mycket
svårare belägenhet. Vackla de i sina beslut; så kommer sådant
ofelbart att skada Bankens credit. Jag tillstyrker derföre, att B.
o. Ad. mätte, så vidt möjligt är, gifva bestämda och tydliga stad-
ganden. Det är derföre, jag önskar, att BorgareSt:s inbjudning,
hvilken jag anser vara med sakkännedom uppfattad, måtte anta¬
gas. — I fråga om myntets värde bör man ihågkomma, att derest
128 sk. gifves för en r:dr H:br b:co, som genast erhålles, så har
man icke derigenom nedsatt vårt mynts värde, emedan en r:dr
H:br Luco är lika med 4 r:dr r:gs; men gifver man dessa 128 sk.
för en r:dr H:br b:co, som först efter någon lid erhålles, så har
man betalt så mycket mera än man borde, som räntan utgör pä
det Hamburgska myntet emellan betalningen och vexelns förfallo¬
tid. BorgareSt. har velat förekomma sådant genom det tillägg,
dess inbjudning innehåller. — Den andra omständigheten, nemi.
att vexeln borde vara dragen på högst 67 dagar, är efter min
tanka olämplig, derföre att de vexlar, som nu vanligen förekom¬
ma på börsen i Stockholm, åro dragna på 90 dagar. Här före¬
komma dessutom vexlar från Norrige, hvilka äro dragna till och
med på 120 dagar. Man bör således icke fästa sig vid en tids¬
bestämning, som ej är den vanliga. — [Ivad slutligen beträffar
frågan om vexlar, dragna på Hamburg eller Allona, så kan man
anse begge dessa städer nästan såsom en och samma. Jag finner
derföre hvad BorgareSt. äfven i detta fall stadgat, vara riktigt,
och tillstyrker således antagande af BorgareSt:s inbjudning utan
förändringar.
Hr Nordenanckar: Frågan om prisbestämmelsen, eller dis-
contens afdragande, som BorgareSt. föreslagit, är efter min tan¬
Den 7 Februari.
151
ka icke särdeles vigtig. Denna fråga består egentligen deruti,
huruvida Banken för vinsten af 1 eller 1,] sk. i ränta skall låta
cursen nedgå, innan den uppköper vexlar. Samma skäl, som jag
nyss anförde för vexelhandeln, verkar äfven hos mig den öfverty¬
gelse, att Banken bör köpa vexlar, så snart det utan förlust för
Banken kan ske. Att se på den enda skillingens uppoffring, synes
mig icke vara skäl, då Banken derpå ingenting förlora. I denna
del tillstyrker jag derföre Utsk:s betänk. Hvad den andra frågan,
som Frih. Cederström framställt, angår, att man borde köpa vex¬
lar, dragna äfven på andra orter än Hamburg och Allona, så må¬
ste jag motsätta mig denna mening. Det finnes alltid en curs-
skillnad de utländska handelsplatserna emellan, som säkrare be¬
stämmes der ute, än Bancofullm. äro i tillfälle att göra. Om der¬
före handlande finge sälja vexlar åt Banken, på hvilken ort som
helst, så skulle de alltid begagna detta lill Bankens förlust. Ham¬
burg är en så stor handelsplats, att den utgör, om jag så får sä¬
ga, medlaren emellan de andra. Den ligger dessutom oss när¬
mast, och när hvarje köpman deruti har en fast punkt för sina be¬
räkningar, så tror jag alt det är säkrast och enklast.
Hr Stråle: För min del anhåller jag att få instämma med
de ledamöter, som yrkat, alt dä Banken koper vexlar, disconten
bör afdragas, i samma förhållande, som sker emellan enskilda per¬
soner, då ännu icke förfallna vexlar inlösas. Om icke detta sker,
så skulle mången, som köpt en vexel för 128 sk., erbjuda den åt
Banken, och om man beräknar skillnaden till 10 proc., så skul¬
le lian derföre erhålla 130 sk. 4 rist., men efter 6 proc.
skulle han i alla fall få 129 sk. 5 rist. för sin vexel. Jag kan
icke eller instämma deruti, att vexlar böra fä köpas pä flera
ställen i Europa, ty Banken måste på hvarje ställe hafva en com¬
missionär, och sådant skulle ovillkorligen fördyra den metalliska
valuta, som man införde i landet. Jag skulle således tro, att det
är bäst att vexlarne icke ställas på andra orter än Hamburg. Om
tillgång verkligen finnes på London eller Paris, så är det ganska
lätt för köpmannen all sjelf trassera på London och äga rem-
bourse på Hamburg, men för Banken skulle det endast leda till
ytterligare omkostnader.
Frih. Cederström: Om man vill inskränka sig lill den trån¬
ga scalan, att endast lemna Bancofullm. rättighet att i Stockholm
och Götheborg uppköpa vexlar på Hamburg och Altona, utan att
få idka någon ömsesidig vexelrörelse på egna crediter, så är san¬
nerligen licia denna ålgård af föga betydenhet för mynlels upp¬
rätthållande. Deremot, om man bereder Banken crediter, såväl i
Hamburg och London som i Amsterdam och andra handelsplat¬
ser, sä är klart, att när cursen faller i Sverige, så köper Banken
vexlar, och då fråga blir om export af silfver, så har Banken all¬
tid tillgång att på sina crediter draga vexlar, utan att derpå be¬
höfva göra några kostnader genom provision, som Hr Stråle an¬
sett nödigt, ty dessa crediter äro ömsesidiga och gruudade på
contracter, hvilka innehålla, att vexlar skola återdragas, antingen
152
f Den 7 Februari.
directe eller öfver någon annan af de orter, som i contraclet om
en sådan vexelrörelse ingått att betalas der första vexeln dragits.
Då får Banken säkerhet alt icke dess metalliska cassa minskas,
ulan ökas i den proportion, som vexlar under pari kunna uppkö¬
pas. Då blir frågan ställd i fullständig, ren och enkel form. Jag
ber R. o. Ad. om ursäkt, alt jag måste litet närmare detaljera
orsakerna, hvarföre jag anser det så vigtigt att icke inskränka sig
till orterna Hamburg och Altona. Det faller af sig sjelf, att Bank¬
styrelser icke få vara okunnige om cursen på de stora Europeiska
handelsplatserna, och att det således är likgillligt i hvilket utländskt
mynt Banken ställer vexel, efter beräkning af 128 sk. per r:dr sp.
— Hr Nordenanckar har velat, att man skulle antaga Utsk:s be¬
tänk. framför BorgareSt:s redaction af 1 punkten, och derigenom
afdraga disconlen för vexlar, som äro dragna på 8 dagar eller ä
vista. Då enskilde emellan en vexel presenteras till accept, så
måste den, som tager penningar, genast låta afdraga 5 proc. ränta
till förfallodagen. Nu är här icke fråga om annat, än att Banken
skall köpa vexeln directe, fast han icke är förfallen. Säljaren är,
efter allt hvad vexelbruk heter, berättigad att få beräkna sig tara
till godo; skulle slutet ske genom mäklare, till denne jemväl pro¬
vision. Cursen, der vexeln köpes, måste alltså vara så låg, alt
dessa umgälder, tillsammans 4- proc., icke gå förlorade, utan tvert-
om vinst beredes vid infriandet. Att skaffa sådana crediter på
andra orter än Hamburg, kan likasom i sjelfva Hamburg möta
svårighet, om Fullmäktige sjelfva skola sådant bedrifva, ty dertill
behöfver Styrelsens samverkan i ministeriel väg; och för upprättan¬
det af sådana ömsesidiga vexelcrediter, måste ett af Ständerna
faststäldt förslag till contract finnas upprättadt och af Konungen
godkändt. Om Ständerna begära en sådan Konungens nåd. med¬
verkan för crediternes och vexelcontractens afslutande, så är jag
fullt öfvertygad derom, att Konungen icke allenast lemnar sitt
nåd. bifall dertill, ulan jemväl, alt det då icke möter någon svå¬
righet att på hvilken af de större handelsplatserna som helst i
Europa få vexelrätt, och derigenom komma i tillfälle att städse
consolidera Banken. Jag anhåller om propos. på första punkten
efter BorgareSl:s förslag, med uteslutande af orden ”Hamburg el¬
ler Altona.”
Hr Mannerskantz: Meningen med det förslag, som i af¬
seende på 1 punkten af BancoUtsk. blifvit afgifvet, är, såsom Hr
Nordenanckar ganska riktigt antydt, den, att Bancofullm. skulle
concurrera med importörerna af öfverflödsvaror och i stället köpa
silfver för Bankens räkning. Det är gifvet, att när cursen bör¬
jar gå ned, så animerar detta till en sådan införsel af öfverflöds¬
varor, att den till slut föranleder cursen att åter stiga. Om man
således stadgar, att cursen skall gå ned till 127 sk. innan man
berättigar Fullmäktige att köpa vexlar, så få de aldrig köpa några,
ty vexlarne blifva redan på förhand borttagna af importörerne.
Jag anser det derföre tydligt, att den som önskar få in silfver i
lan-
Den 7 Februari.
153
landet och derigenom behålla sedelstocken i sitt normala tillstånd,
han måste berättiga Bancofnllm. alt köpa upp vexlar så tidigt som
möjligt. Banken gör icke eller någon förlust på disconten, då det
föreslås, att den vid 128 sk. curs skall köpa vexlar på 67 dagars
dato'; ty det är icke förhållandet såsom Hr von Hartmansdorff
uppgifvit, att den Svenska specie-r:drn skulle vara lika med en
r:dr H:br b:co. Det finnes en skillnad emellan dem, åtminstone
efter de uppgifter, som åtskilliga nyare Tyska författare lemnar
om de särskilda myntsorternas förhållande till hvarandra, och om
man då, enligt nämnde uppgifter, beräknar, att en r:dr H:br b:co
verkligen gäller omkring 1291 sk. Svenskt b:co, så år hela dis¬
conten deruti inberäknad, så att någon förlust för Banken på en
sadan handel icke uppkommer. Lika med Hrr Nordenanckar och
Akerman får jag derföre tillstyrka bifall å Utsk:s förslag.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller att fä fästa uppmärksam¬
heten deruppå, att R. St. redan hafva beslulit, att Bancofnllm.
äga att uppköpa depositionsbevis emot 128 sk. i Hamburg. Det
synes mig då som det vore inconseqvent att besluta, att våra for¬
dringar skulle betalas mera än våra deponerade medel.
Ofverläggningen om denna punkt ansågs nu fulländad, hvar¬
efter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. först till
bifall å l!tsk:s förslag i denna del, sedermera till instämmande i
BorgareSt:s i afseende på förevar, punkt fattade beslut, och slut¬
ligen till bifall å Frih. Cederströms förslag lill instämmande i
BorgareSt:s nyssnämnde beslut, med uteslutande af orden ”dragna
pä Hamburg eller Altona;” men alla dessa proposcr besvarades med
så blandade ja och nej, att H. Ex. fann sig icke kunna bedomina
hvilkendera bland dem R. o. Ad. ville bifalla.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller vördsamt,
att Hr Gr. o. Landtm, behagade ännu en gång framställa propos.
på instämmande i BorgareSt:s beslut.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag bade samma
vördsamma anhållan att göra i afseende på Utsk:s förslag.
Hr Mannerskantz: Jag är alldeles förekommen af Hr Brå¬
kenhjelm och anhåller, all propos. på Utsk:s förslag måtte kom¬
ma först.
FL Ex. Hr Gr. o. Fjandlm. förklarade, det han ansåg sig
böra förnya propos:rne i samma ordning, som förra gången blifvit
följd, och hemställde derefter, om R. o. Ad. bifötle Utsk-.s förslag
i förevar, punkt.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå II. Ex.
förklarade, det han trott sig finna att härvid ja varit öfvervägande.
Friherrarne Stjernstedt och Cederström begärde vo¬
tering.
I anledn. häraf och med afseende på bestämmandet af contra-
7 H. 29
154
Den 7 Februari.
proposm, erinrade II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, om olikheten af de
yrkanden, som blifvit framställde af Frih-.ne Stjernstedt och Ce¬
derström, hvarefter
Frih. Cederström begärde ordet och yttrade:
Jag vill för närvar, afstå från mitt yrkande om uteslutande
af orden ”Hamburg eller Allona”, emedan Ståndet, vid det gene¬
rella betänk, om Banken, blir i tillfälle att utsträcka detta tillstånd,
helst denna bestämmelse nu icke kan hindra att man i vexelväg
bereder Banken creditiv äfven på andra orter än de nyssnämnda.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings¬
proposition :
Den som bifaller Usta punkten af BancoUtsk:s i dess utlåt.
N:o 39 framställda förslag lill reglementariska föreskrifter i och
för vexelhandel, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, instämmer R. o. Ad. i BorgareStis beslut, alt
berörde punkt må erhålla följande lydelse:
”För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska
cassa, bemyndigas Bancofullm. att af välkända och solida trassen-
ter och endossenter uppköpa vexlar, dragna på Hamburg eller
Altona.”
”För sådana vexlar må betalas högst 128 sk. per r:dr H:br
b:co, om de äro till betalning förfallna inom 8:de dagen från den,
då vexelslutet sker. Vexlar pä aflägsnare förfallotid betalas så
mycket mindre, som disconten derå till 5 proc. för året utgör.”
Efter voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit,som följer:
Ja — 25.
Nej — 18.
Vidare föredrogs 2:dra punkten af Utsk:s förslag till regle¬
mentariska föreskrifter och upplästes derjemte den af BorgareSt.
antagna uti BancoUlsk:s mern. N:o 22 föreslagna redaclion af den¬
na punkt.
Hr von Hartmansdorff: Sedan R. o. Ad. har fattat ett
beslut, hvarigenom uppoffring göres åt Hrr brukspatroner eller ex¬
portörer i allmänhet, så anser jag förgäfves att söka få någon
lättelse i denna 2 punkt. Det går troligen med den, som med
den första; men dä jag föreslagit en rättelse i den, anhåller jag
att åtminstone för framtidens skull få uppläsa huru jag ansett den
2 punkten hafva bort uppställas: ”Vid de tillfällen, då Bancosty-
relsen finnér för godt att afgifva vexlar, hvilket hvarje gång på
börsen anslås, erhåller den, som lill Banken inlemnar attest öfver
insättning i Deposilions-afdelningen af bancosedlar, motsvarande
minst 500 r:dr H:br b:co, vexel eller vexlar å samma myntsort 90 da¬
gar ä dato, efter 129 sk. under den tid ångbåtsfart emellan Stock¬
holm och Tyskland är i gång, samt 130 sk. under den lid sam¬
Den 7 Februari.
155
ma fart är afbruten, dock alltid med godlgörclse till Banken af 5
proc:s discont för den kortare lid, hvarpå vexlarne kunna vara
utställde.
Frih. Cederström: Så länge lagen för R. Sits Bank icke
är upphäfd, finner jag för min del mera än besynnerligt, alt Utsk.
tillstyrker det Bancofullm. skulle berättigas alt sälja vexlar lill
högre pris än pari curs. Alt de köpa vexlar, då cursen faller
under pari, är med Bankens intresse förenligt; men att Banken
skall fä sälja vexlar för curs på bestämda månader utöfver pari
för 129 sk. eller mera, det är detsamma som att säga, att emel¬
lan November oell Mars skall man vid vexling i Banken betala
130 sk. eller mera för en specie-rtdr och emellan April—Oelobcr
skall man betala 129 sk. eller mera. Jag har icke lika lätt som
BancoUtsk. att dagtinga med min laglydnad, och derföre önskar
jag att få denna punkt, såsom i rak strid med myntbestämnings-
lagen, afslagen, sä att endast sednare mom. deraf bibehålles. Jag
anhåller att få fästa uppmärksamheten derpå, att då Banken efter
myntbeslämningslagen icke kan vägra alt hålla mig silfver tillhan¬
da för mina bancosedlar, sä finner jag icke något skäl, hvarför
Banken ej skulle gifva sina vexlar för samma pris eller 128 sk.,
det må vara på hvilken lid på året som helst, eller måste Ban¬
ken förlora all credit; och dertill torde privatbanks-intresseua syfta.
Hr Nordenanckar: Så vidt jag uppfattat Hr von Hart-
mansdorffs förslag, skilde det sig från; Utsk:s endast deruti att i st.
f. bestämda månader föreslog Hr von Hartmansdorff att vexlar
skulle fä säljas till bättre pris under det att ångbåtsfarlen vore
öppen, och för min del biträder jag gerna denna lilla ändring. —
Samma talare har äfven yrkat, att vexlar skulle försäljas till det
af Utsk. bestämda pris, dragna på 90 dagar i st. f. på 67. Jag
skulle icke eller hafva någonting emot denna förändring såvida
jag vore öfvertygad, att priset vore så lagom träffadt, alt icke silf¬
ver skulle företrädesvis exporteras. Utsk. har i sin prisbestäm¬
melse sökt att utfinna en siffra, jemnt så låg, att silfver icke skulle
exporteras, men Banken ändå få det mesta möjliga för sina vex¬
lar. Skulle genom Hr von Hartraansdorffs förslag samma ända¬
mål vinnas, nemi. att det kunde blifva köpmannens intresse att
hellre köpa vexlar på 90 dagar än uttaga silfver, så biträder jag
gerna denna förändring, och dä Hr von Hartmansdorff, såsom sjelf
Bancofullra., måste känna under hvilka cursförhållanden silfver-
export äger rum, så vill jag på denna auetoritet bifalla hans
förslag.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Ehuru jag i allmänhet
bekänner mig vara föga nöjd med denna lag, emedan den allt för
mycket hinder händerna pä Bancofullra., sä erkänner jag likväl,
att så länge Bancostyrelsen är så sammansatt, som den för när¬
varande är, later det väl knappast göra sig, att afstå från detta
ändamålsvidriga reglementerande. Likväl kan jag icke inse ut¬
sigten med hela denna åtgärd, såvida icke Banken äfven skulle
150
Den 7 Februari.
hafva rättighet att utgifva vexlar. Jag förslår egentligen icke
meningen med Frill. Cederslröms invändning och skulle nästan
vara höjd att tro, att den hvilar på något missförstånd. Hvartill
skulle den vexeltillgång gagna, som Banken förskaffar sig i Ham¬
burg, om icke att hindra silfrets uttagande in natura ur Banken?
Om detta kan ske dymedelst, att Banken drager vexlar till olika
pris under olika månader, i förhållande till den olika transport¬
kostnaden, och jag föreställer mig, att Utsk:s beräkning i detta
fall är riktig, så måste jag absolut yrka beviljande af tillstånd för
Banken alt sälja vexlar, dä man medgifver honom att köpa sådana.
o ..
Hr Akerman: Äfven i afseende på denna punkt, måste jag
bestrida antagandet af BorgareShs inbjudning. Jag har vid eli fö-
reg:de tillfälle antydt olämpligheten att framställa motiver inom
det korta utrymmet af en §, der man bör hälla sig lill klara och
bestämda uttryck. Om man stadgar, att Bancofullm. voro skyldiga
att sälja vexlar, så snart cursen gaf anledn. att befara silfverex-
port. och sådant kunde hindras genom vexlars säljande; så tror
jag, alt ett sådant stadgande kunde föranleda en votering inom
Fullmäktige, huruvida silfverexport bestämdt kunde på sådant sätt
iörekommas eller icke. Öfverläggningarne härom skulle kunna
draga så länge ut, att silfret under tiden ginge ut i stället för
vexlarne. Jag anser sannerligen nödvändigt att icke i § insätta det¬
ta tillägg, då man i alla fall i motiverna tillbetänkandet har ut¬
tryckt afsigten med dessa åtgärder. Deremot skall den hårda be¬
skyllning, som försvararne af Utsk:s betänk, fått uppbära af Hr von
Hartmansdorff, nemi. att de afsell endast brukspatronernes och expor-
törernes intresse, icke hindra mig alt biträda samma talares förslag,
att, i afseende på de olika prisen, i st. f. vissa månader, bestämma hvad
man egentligen menar, nemi. den lid, dä exporten är lättad ge¬
nom ångbåtsfarten. I afseende på de pris, hvilka äro bestämda
såsom minimum, får jag upplysa, att Utsk. dermed har gått till¬
väga med den aldrastörsta noggrannhet. Ulsk. gjorde icke allenast
sjelf beräkningar, utan erhöll också sådana från åtskilliga köpmans-
hus, och för att ytterligare öfvertyga sig om verkliga förhållandet,
gjordes af secreteraren en tableau, som visade cursen vid de till¬
fällen, då större silfvernltagning ägt rum. Sådana undersökningar
hafva legat till grund för de siffror, Utsk. i denna § föreslagit,
och jag får alltså lill dess betänkande i denna del tillstyrka bi¬
fall, med ändring i afseende på tiden, enligt Hr von Harlmans-
dorffs förslag, hvarpå äfven tvenne andra af Utsk:s ledamöter, som
haft ordet före mig, gått in.
Frih. Cederström: Afsigten med denna åtgärd måtte väl
vara, att om en person kommer lill Banken och begär en större
summa silfver, för att skicka till Hamburg eller någon annan ut¬
ländsk handelsplats, så erbjuder man honom att i stället taga en
vexel på samma ort. Denna måste han naturligen få för samma
pris, 128 sk., ty eljest kan det hända alt han ingen vexel vill
taga. Jag begriper derföre icke hvad detta plåstrande vill säga
med en statsbank, der fråga icke bör vara om en lumpen vinst på
Den 7 Februari.
157
cursens fluctua tioner, utan endast att sätta Banken i tillfälle att
honorera sina förbindelser, utan alt behöfva lenina ut sitt silfver.
Banken kan på sådana vexlar emot pari icke förlora en enda skil¬
ling, emedan köparen har lemnat in full betalning för vexeln jem¬
te taran, sorn år Bankens vinst; och när den kommer tillbaka för att
lösas, så ligga penningarne i kistan, och den som presenterar vexeln
kan få dem genast, örn han vill betala 5 proc. för de dagar vexelns
sigt är ställd — der således ytterligare ett tillfälle till vinst för Banken.
Af så enkel beskaffenhet är denna fråga, och det är icke annat än
oklokhet att vilja sammanpara Banken med procenteri.
Hr Nordenanckar: Jag ber om ursäkt, att jag åter upp¬
lager B. o. Ad:s tid; men jag anhåller att ånyo få fästa uppmärk¬
samheten deruppå, att BancoUtsk. har sökt att bestämma ett la¬
gom pris på 67 dagars vexlar, för att förekomma silfverexport.
Om samma pris kan bestämmas för vexlar med 90 dagars om¬
loppstid, så äro Fullmäktige derifrån icke förhindrade. Det står
nemi. i Utsk:s betänk., alt vexeln skall dragas på minst 129 sk.
eller minst 130 sk. Skulle således Fullmäktige finna att priset
kunde tåla någon höjning, så är något hinder deremot icke lagdt.
Skulle deremot R. St. besluta, att vexlar icke få säljas lill detta
pris, såvida de icke hafva en omloppstid af 90 dagar, så skulle
det möjligen kunna hända, att köpmannen finge större vinst
af alt uttaga silfver. Jag anser den latitud, som Utsk. velat lem¬
na, vara tillräckligt betryggande, och tillstyrker således bifall
till betänk.
Ilr von Hartmansdorff: Då Hr Nordenanckar lika som
Hr Åkerman, hvilka båda i hufvudsaken yrkat bifall till Utsk:s
förslag, likväl bifallit milt förslag i afseende på tidsbeslämningar-
ne för de olika cursprisen; sä torde åtminstone denna rättelse
kunna vinnas. Jag anhåller således, att Hr Gr. o. Landtm, ville
derå framställa propos.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hamställ-
de H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s
förslag i denna punkt.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade bifalla
ifrågavar. punkt af Ulsk:s förslag, med den förändring, alt, i st. f.
orden: ”April, till och med October månader” införas: ”den tid,
då ångfarlen emellan Stockholm och Tyska otterne är i gång,”
och i st. f. orden : ”November, till och med Mars månader” in¬
föras: den lid, då ångfarlygscommunicationen med nämde orter
är afbruten”.
Ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarpå H.
Ex. förklarade sig hafva funnit, att ja öfverröstat nej.
Frih. Cederström: Jag får till protocollet reservera mig
emot det fattade beslutet och protestera emot den, i strid med
lagen för Bankens vexling, bestämda grund för vexclköps slutande.
158
Den 7 Februari.
3:dje punkten af Utsk:s förslag lill reglementariska föreskrif¬
ter, blef härefter föredragen.
Frih. Cederström: Denna 3:dje punkt anser jag vara helt
och hållet öfverflödig, och gerna kunna uteslutas. När Ständerna
hafva öfverlemnat ål Bancofullm. att köpa och sälja vexlar, så är
det klart, att det måste finnas personer på hvilka de dragas.
R. o. Ad. biföll 3:dje punkten af Utsk:s förslag.
Då nu 4:de punkten af Utsk:s förslag föredrogs, blef densam¬
ma af R. o. Ail. bifallen.
Vid föredragning af 5:te punkten, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Ehuru jag vet, att det är för¬
gäfves att här göra anmärkmr, anser jag mig likväl för samman¬
hangets skull böra nämna, att jag i detta fall vidblifver den åsigt
jag förut yttrat.
Utsk:s förslag i 5:te punkten blef af R. o. Ad. bifallet.
De öfriga punkterne af Utslcs förslag till reglementariska fö¬
reskrifter, blefvo sedermera föredragna och af R. o. Ad. bifallne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Närmast i ordningen till
föredragning är nu StatsUtslcs utlåt. N:o 126. Då det likväl är
temligen långt och innefattar många punkter, deruti Utsk. dets
afstyrkt och dels tillstyrkt anslag till betydliga företag, men tiden
nu är så långt framskriden, att R. o. Ad. icke kan hinna att i af¬
ton genomgå det, så vågar jag vördsamt föreslå, alt detta betänk,
nu mätte förbigås, och att Hr Gr. o. Landtm, täcktes föredraga
något af de öfriga målen, söm stå på listan.
Uti denna framställning, hördes R. o. Ad., uppå derom af
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., instämma.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 1 och 5 dennes på bor¬
det lagda utlät. N:o 160, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angrde
åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår.
Efter uppläsning af l:sta punkten, ang:de undsättningscredili-
vets belopp, anmälde och yttrade sig
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: StatsUtsk. har i sitt nu
föredragna betänk, tillstyrkt K. M:s nåd. propos. i ämnet, med
undantag af det, som angar ett crediliv för den händelse att
missväxt skulle uppkomma. Detta creditiv har Utsk. afstyrkt af
den orsak, såsom det vill synas af utlät., att genom den tull på
inkommande spanmål, som influtit sedan sisth riksdag, K. M. skulle
hafva att använda under missväxtår en summa, som fullt mot¬
svarade det belopp, som R. St. vid sista riksdag för sådant ända¬
mål anvisade. De gamla spanmålscreditivsmedlen utgjorde nemi.
då omkring 300,000 r:dr och dessutom anvisades ett .creditiv på
100,000 r:dr. Den beräkning, som StatsUtsk. nu har gjort, tror
jag icke vara på siffran alldeles riktig, men jag vill dervid min¬
Den 7 Februari.
159
dre fästa mig, emedan äfven med den nedsättning, som jag tror
deruti borde göras, summan i alla fall skulle komma att öfverstiga
400,000 r:dr. Men äfven denna summa af 465,000 r:dr, som
Utsk. upptagit, måsle hvar och en linna obetydlig för sådana åt¬
gärder, som undsättningar under missväxtår. Det är visserligen
ett ganska riktigt skäl, hvarföre icke så betydliga summor behöfva
anvisas, att tullen på den inkommande spanmålen blir till K. M:s
disposition, och då under missväxtår naturligtvis mycken spanmål
kommer att införas, blir den summa så mycket större, som då
kan disponeras; men innan spanmål hinner inkomma, och möjli¬
gen äfven sedan, lill dess, tullen blifvit erlagd, behöfver undsätt¬
ning lemnäs, ju tidigare ju bättre. Derföre är det angeläget, att
något creditiv lemnäs till Konungens disposition vid sådana tillfäl¬
len, på de villkor, som i den K. propos:n äro föreslagna, nemi.
att ersättning skall lemnäs af den först inflytande tull för spanmål,
som införes. Dessa medel kunDa då icke länge blifva obetalta,
utan kunna fortfarande disponeras till andra behof.
Pä de skäl jag nu haft äran anföra, hemställer jag vördsamt,
alt R. o. Ad., med bifall i öfrigt till Utsk:s förslag, ville, i öfver¬
ensstämmelse med K. M:s propos., besluta anslående af någon
summa till creditiv, att af Konungen vid inträffande missväxt
disponeras.
Hr von Hartmansdorff, Au g: Den siste talarens ytt¬
rande visar nogsamt, såsom mig synes, alt delta betänk, är af be¬
skaffenhet, att böra i sin helhet föredragas och öfverläggningen
jemväl föras på samma sätt. Jag anhåller derföre, att Hr Gr. o.
Landtm, ville göra framställning derom till Ståndet, och att jag
derefter måtte återfå ordet.
Uppå H. Ex. Hr Gr. o. Landtnäs, i anledn. häraf framställde
propos. biföll R. o. Ad., att, i sammanhang med den redan upp¬
lästa första punkten, de öfrige punkterne af förevarande utlåt, fin¬
ge föredragas, hvadan desamma nu upplästes.
Sedermera blef äfven den vid Utsk:s utlåt, fogade, af Frih.
Palmstjerna afgifna reservation uppläst, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
För min del anser jag Frih. Palmstjernas reservation vara så
fullständig, att jag icke skulle tro det vara behöfligt att återremit¬
tera betänk., utan anhåller vördsamt, att R. o. Ad., med ogillande
af Ulsk:s förslag, mätte, såsom sitt beslut, antaga bemälde Frih-.s
reservation.
R. o. Ad. beslöt, i öfverensstämmelse med härefter af H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., att, med ogillande af Stats-
Utsk:s utlåt. N:o 160, antaga Frih. Palmstjernas vid detsamma
fogade reservation.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 1 och 5 dennes på
160 Den 8 Februari f. m.
bordet lagda utlåt. N:o 161, i anledn. af ifrågastäldt understöd
för Enke- och Pupillcassan vid Riksg.cont.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. f till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 8 Februari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för gårdagen.
Justerades pleniprotin för e. m. den 14 och för den 15
sist). Januari.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 29 sisth Jan. och 5 den¬
nes på bordet lagda mern. N:o 68, i anledn. af återremiss af en
punkt i Ulsk:s betänk. N:o 31, ang:de förändring i vissa delar af
nu gällande lagstadganden om giftorätt och arfsrätt m. m.; hvar¬
jemte nu äfven föredrogs det af Hr von Hartmansdorff, Aug., af-
gifna, sistnämnde dag pä bordet lagda förslag tili und. skrifvelse
i samma ämne från R. o. Ad. till K. M., hvilket förslag väl val¬
under särskild nummer på föredragningslistan upptaget, men
dock, enligt H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s derom gjorda framställ¬
ning, ansågs böra förekomma i sammanhang med förenämnde be¬
tänk., enär öfverläggningen i det ena af detta mål förutsågs kom¬
ma att omfatta äfven det andra, och målens föredragning i ett
sammanhang icke hindrade att efter discussionens slut, särskilde
propos:r, om så fordrades, kunde framställas.
Hr Rergvon Linde, Joli. Albrecht, anförde skriftligen:
Sedan R. o. Ad. förkastat, men de tre andre RiksSt:n god¬
känt LagUtsk:s i betänk. N:o 31 framställda förslag till ändringar
i 9, 10 och 11 cap. Gifterm.b:n, samt 2, 3, 9 och 12 cap. Ärf-
dab:n, lärer någon annan grundlagsenlig behandling af förevaran¬
de betänk, i anledn. af återremissen af Riksdagsm. Petter Pehrssons
motion icke böra äga rum, än att lägga detsamma till handlin-
garne, utan något tillägg eller förklarande, enär ett sådant tillägg
eller förklarande icke blifvit gjordt vid hufvudfrågans afgörande,
och det utaf Hr von Hartmansdorff föreslagna, om det skall äga
någon betydelse, måste anses åsyfta att tillintetgöra förstnämnde,
af de tre RiksSt:n fattade beslut. Jag finnér mig således till be¬
varande af grundlagens helgd föranlåten bestrida det föreslagna
för-
Den 8 Februari f. m.
161
förklarandet. Betraktas ämnet såsom en fråga af civilrätts natur,
kan det ej nu blifva föremål för öfverläggning inom R. o. Ad.
Dess beslut derom är.redan en gång under riksdagen fattadt, och
medgifver lika litet frågans vidare behandling af R. o. Ad., sorn
det kan berättiga detta Stånd till något slags försök alt tillintet¬
göra hvad de öfrige RiksStm i motsatt riktning beslutit. Grund¬
lagen bade förgäfves stadgat, att tre Stånds beslut i en så beskaf¬
fad fråga skulle äga samma kraft, som vore det af R. St. enhäl¬
ligt fattadt, om det kunde tillkomma det fjerde Ståndet alt taga
ett sådant beslut under pröfning, att granska de skäl, på hvilka
det grundas, eller att, genom ytterligare framdragande af skälen
för sin egen mening, söka göra denna gällande sedan den inom
RiksStånden blifvit öfverröstad.
I sjelfva lagfrågan om lika arfs- och giftorätt må R. o. Ad.
icke sälta sig till doms öfver sina Medständer, eller i det ända¬
mål, att på ensidig väg motverka dess i grundlagsenlig ordning fat¬
tade beslut, upphäfva sig till rådgifvare, i afseende på den slutliga
åtgärd i lagfrågan, som numera tillhörer Konungamakten allena.
Det synes således af nöden, att man från den föreslagna und. skrif-
velsen borttager allt, som innefattar kritik på hvad Medstånden
beslutit, eller sorn går ut på att åt R. o. Ad:s eget redan fattade
beslut gifva en öfvervigt, som ej är förenlig med grundlagen.
Allt sjdant är nemi. icke lämpligt.
Återstår således af den föreslagna und. skrifvelsen ej annat,
än frågan, huruvida R. o. Ad:s arfs- och giftorätt utgör ett Stånds
privilegium. Sveriges arfs-och giflorättslagar hafva aldrig grund¬
lagt någon ståndsskilnad, men väl stadgat en local åtskillnad
emellan lands- och stadsrätt. Landsrätten är i sjelfva sin ur¬
sprungliga natur hvarken mer eller mindre, än Sveriges urgamla
odalmannarätt. Den har från Hedenhös varit Rikets allmänna
lag. Allt hvad som derifrån skiljer sig, är undantag. När fräl¬
semannen lyder under landsrätt, lyder han således under allmänna
lagen, och tillgodonjuter alldeles icke något privilegium. Han in¬
begreps i det fordna lagspråket under namnet bonde. Han har
under tidernas lopp fått sitt eget namn, men ej sin egen lag.
Han slår nu i allmänna lagen bredvid bonden, sedan han upp¬
hört alt såsom fordom förstås under denna benämning; då qvin-
nan efter den äldsta landsrätten ej lick taga någon del i arf, gälde
detta lika för frälse och ofrälse; då qvinna fick half arfsrätt mot
man, blef också detta landets allmänna lag för frälse och ofrälse.
Stiftas nu en ny lag, som bjuder lika arfs- och giftorätt för man
och qvinna, så måste denna lag med enahanda kraft, som de tven¬
ne föreg:de, blifva Sveriges landsrätt, d. v. s. Rikets allmänna lag.
Om någonting hörande till den civila lagstiftningen skulle
kunna kallas undantagslag (lex priva), så vore det stadsrätten.
Denna är hos oss vida yngre, än landsrätten, och af en annan
härkomst än den nordiska; den är egentligen af Romerskt ur¬
sprung, och blef, såsom en qvarlefva af Romerska rättssystemet i
södra Europas städer, derifrån införd i de särskilda lagar eller
7 H. 21
162
Den 8 Februari f. m.
privilegier, sorn beviljades städerna i alla länder, der sådane, tid
efter annan uppkommo. Sådant var förhållandet äfven i Sverige.
Hvar helst städer bildades, förde deras grundläggare med sig uti¬
från den vedertagna stadsrätten; denna blef således i början sär¬
skildt privilegium, och sedermera i män af städernas tillvexande
antal, allmän stadslag.
Det är en känd sak, alt presterskapet under catholska tiden
ej kunde ärfvas efter allmän lag. När catholicismen här i landet
upphörde och en ny lag om arfs- och giftorätt i presthus följakt¬
ligen skulle stiftas, var det naturligt, alt presterna betingade sig
förmånen att få njuta stadsrätt till godo, dels derföre, att den¬
na rätt var den Romerska, under hvilken presterskapet vant sig alt
lyda, och dels derföre, att den i sjelfva verket var den rättvisaste.
Stadsrätten beviljades alltså preslerksapet, såsom ett undantag från
den allmänna landslagen.
Af hvad nu är sagdt, torde det finnas klart, att det icke var
landsrätten, som utgjorde privilegium eller undantagslag före 1734.
Låtom oss vidare tillse, om denna förut allmänna rätt antog privi-
legii natur genom 1734 års lag.
Stadfäslelsen på denna lag af den 23 Jan. 1736 innehåller
i andra punkten, "att allt hvad genom särskilda privilegier är
faststäldt, hår i denna allmänna lagen ej kunnat inflyta”; och i
tredje punkten, ”att de förra lands- och stadslagar häruti äro sam-
mandragne, dock så, att alla mål tydeliga blifvit utsatte, hvaruti
någon skillnad bör vara emellan lands- och stadsrätt.” Efter dessa
uttryckliga bestämmelser kan man svårligen föreställa sig, att nå¬
gon på fullt allvar vill yrka, det lagens stadganden om frälsemans
arfs- och giftorätt skulle kunna få namn eller egenskap af stånds-
privilegium; eller är det icke uppenbart, att hvad lagen innehåller
om frälsemans arfs- och giftorätt hörer till de tydligen utsatte mål,
hvaruti endast någon skillnad emellan lands- och stadsrätt borde
äga rum? Lägger man nu till allt detta sjelfva slutet af förr nämn¬
de stadfästelse å lagen, der det heter, att alla Konungens trogna
undersåter skulle erkänna densamma för Sveriges Rikes gällande
”allmänna lag'", och befinner man tillika, att stadgandet i 1668
års biafsked, om Adeln testamentsrätt öfver hus i städerna, är ute¬
slutet ur lagen, just derföre att det finnes i Adliga privilegierne,
så linner man, att 1734 års allmänna lag ingalunda kan göras till
ett särskildt privilegium för R. o. Ad.
Då af hvad jag nu tagit mig friheten anföra, det torde fin¬
nas ådagalagdt, att arfs- och giftorätten icke utgör något R. o. Ad:s
ståndsprivilegium, bestrider jag i allo, alt den föreslagne und. skrif-
velsen må å R. o. Ad:s vägnar till K. M. frambäras.
Hr Oxehufvud, Olof Philip, uppläste följande:
Frågan om den lika giftorättens och arfsrättens antagande
i allmänhet, och således såsom äfven gällande för R. o. Ad., jem¬
te BondeSt., har R. o Ad. redan afgjort, och funnit Sveriges af
många sekler häfdvunna giftorätts- och arfslagar böra få förblifva
fortfarande gällande. De äro grundade på enskildt och allmänt
Ben 8 Februari f. m.
163
• gagn, och deras förändring kan icke äga rum uti ett ordnadt och
ett uti upplösningstillstånd icke ännu försatt samhälle, med min¬
dre än alt äganderätten kränkes pä ett sätt och lill ett omfång,
alt få länders häfder kunde deraf uppvisa ett motstycke. R. o.
Ad:s förrberörde åsigt af saken har icke haft den lyckan alt delas
af Medstånden, hvarföre fråga af en värd ledamot inom detta Stånd
blifvit väckt derom, alt R. o. Ad. genom en till H. M. Ko¬
nungen ställd und. adress skulle söka att förekomma all inverkan
af Medslåndens beslut på R. o. Ad:s hittills ägda giftorätt och arfs¬
rätt. Delta till R. o. Ad:s bepröfvande öfverlemnade ämne delar
sig af sig sjelft uti 2me delar, nemi.: har R. o. Ad. rätt att söka
göra sitt beslut i afseende pä detta Stånd gällande, och bör ett
sådant försök vidlagas? Att första omständigheten äger rum,
eller att R. o. Ad. verkligen har en sådan rätt, är, efter mitt för¬
menande så fullständigt ådagalagdt uti den föreslagna und. adressen,
alt derom föga vidare kan eller behöfver sägas. Såsom ett huf¬
vudsaklig! motskäl anföres väl, att den för fiälseman gällande oli¬
ka gifto- och arfsrätt icke finnes R. Ad. uttryckligen förbehållen
uti den handling af år 1723, som kallas adeliga privilegierne, och
alt som den endast finnes stadgad uti 1734 års lagbok, samma
stadgande af sådan orsak vore att hänföra till allmän lag; men
skulle denna sats för gilltig antagas, hvad egenskap vill man dä
tillägga dels 8 cap. 2 § Rätteg.bm, sorn stadgar, att frälseman bå¬
de för sin person i särskilda fall och i afseende på särskildt upp¬
tagna tvistemål skall äga hofrätt lill första domstol, samt dels,
oberäknadt många andra lagställen, 2, 3 och 4:de cap. Handelsbo],
hvilka meddela föreskrifter om stapelstäders och uppstäders handel,
huru burskap vinnas må, med dermed förenade rättigheter och
skyldigheter, samt huru gross- och krämarehandel skall bedrifvas.
Dessa i vår lagbok intagna bestämmelser, gällande personligen för
frälseman och borgare, så länge de kunna dertill sig räkna, och
till sina verkningar upphörande, sä snart frälseman eller borgare,
af en eller annan orsak förändrar Stånd, äro för uppenbart af en
från allmän lag skild natur, för alt icke af hvar och en erkännas
vara lagbestämmelser för särskilda Stånd, och frågor, vid föregåen¬
de riksdagar väckta om vissa ändringar i samma föreskrifter, haf¬
va också alltid blifvit betraktade såsom varande af privilegii natur,
änskönt de finnas intagne i 1734 års lagbok. Dä nu grfslagarne
likaledes äro lagstadganden för vissa Ständ, måste väl desamma,
likasåväl, som nyss uppräknade lagrum, tillerkännas egenskapen af
särskilda ständslagar. Meningen i 87 § Reg.F. med orden allmän
lag, derom 3:ne RiksSt. hafva beslutanderätt, kan icke vara den,
att lagen blifvit i en lagbok allmänneligen kungjord, utan dess
egenskap af allmän måste ligga deruti, att den gäller för alla utan
undantag, och således för Rikets innevånare i massa betraktade.
Dä nu detta förhållande icke inträffar i afseende på Rikets arfsla-
gar, så kunna de icke, utan en alltför uppenbar förtydning, hän¬
föras under samma cathegori med alla andra lagstadganden, de
der angå folket i sin helhet, utan afseende på stånd och villkor.
Lagbestämmelsen om giflo- och arfsrätten för frälseman utgör så¬
164
Den $ Februari f. m.
ledes en för detta Stånd jemte BondeSt. enskild lag, och deraf
synes det mig också uppenbart, att R. o. Ad., på grund af 114
§ Reg.F., har laglig rätt att få det beslut om samma giftorätt och
arfsrätt, hvari R. o. Ad. stadnat, gällande åtminstone för sig.
Vidkommande derefter den andra omständigheten, eller hu¬
ruvida R. o. Ad. bör söka alt skydda denna rätt och att få den¬
samma lill all kraft och verkan gällande, så förekomma dervid,
att hufvudsaken, eller sjelfva lagen om gifto- och arfsrätten, är af
största vigt för R. o. Ad. och efter mitt förmenande för hela lan¬
det, icke endast för nu lefvande individer, utan äfven för kom¬
mande tider och generationer, och den åtgärd, för betryggande
eller efterskänkande af sin rätt, som R. o. Ad. nu vidtager,-skall,
så länge häfderne tala, vara och förblifva ett föremål för komman¬
de slägters bedömmande. Om den tid inträffade, att R. o. Ad.,
mera allmänt än nu är förhållandet, skulle blifva öfvertygade om
nyttan af införande för hela Riket af den lika gifto- och arfsrät¬
ten, så lägger den nu föreslagna åtgärden, för realiserande af en
sådan idé, icke något hinder i vägen. Efterskänkande af en rät¬
tighet emottages alltid med begärlighet, men försök att återfå
hvad man en gång eftergifvit, röner sällan eller aldrig framgång.
Det är utom allt tvifvel, att om R. o. Ad. vid detta tillfälle visar ef¬
terlåtenhet, skall framtidens ogillande derå följa. Arfslagarne i
ett land äro icke af den egenskap, att de, med samhällets bestånd,
kunna vid hvarje riksmöte förändras. Efterlåtenheten skulle på
våra efterkommande lägga baud, som icke kunde lösas, och blott
denna bundna belägenhet, om än icke andra skäl togos i betrak¬
tande, skall alstra missbelåtenhet och ett, efter min åsigt, ganska
rättvist klander. Jag ser icke något enda skäl, hvarför R. o. Ad.
skulle sjelfviIligt derföre sig utsätta. Den nu ifrågavarande adres¬
sen innebär icke någon missaktning för Medståndens beslut, och
bör således icke kunna af dem med rättvisa klandras. Vi hafva
en föregående riksdag sett, huruledes BorgareSt., då den s. k. nä¬
ringsfrågan förevar, och hvarom samma Stånd beslutade olika med
öfrige RiksSt:n, vidtog alldeles enahanda åtgärd med den nu före¬
slagna. Ingen ogillade då, att det Vallöf!. BorgareSt. uti en und. adress
sökte försvara sina af lagen förunnade rättigheter, sorn då hotades
äfvenledes af 3:ne Sfånds beslut.
På grund af alla dessa skäl, sammanlagde med dem, som fin¬
nas upptagne i den föreslagna und. adressen, instämmer jag i
allo uti hvad Hr von Hartmansdorff i förliden Onsdags plenum
i frågan androg.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling, uppläste ett så lydan¬
de anförande:
Sedan frågan om den lika arfs- och giftorätten blifvit af fren¬
ne RiksSt. och således af R. St. för deras del afgjord, så har
nu Hr von Hartmansdorff, Aug., hos II. o. Ad. föreslagit, att det¬
ta RiksSt. måtte hos K. M. ingifva en särskild petition, med an¬
hållan, att Ståndet måtte blifva bibehållet vid sina rättigheter uti
frågavar. hänseende.
Den 8 Februari f. ra.
165
Emot bifall till Hr von Hartmansdorffs berörde förslag finner
jag mig befogad att uppträda, på grund af hvad jag nu skall haf¬
va äran anföra.
Försl och främst torde jag böra vända mig emot den åsigt,
att arfs- och giftorätten inom Adeln är en fråga af privilegii na¬
tur. Om man går tillbaka till den af Birger Jarl år 1296 ut¬
färdade lag, så finner man redan der den föreskrift gifven, att
Frälsemans och Bondes son skulle hafva två delar och dotter en
tredjedel. Enahanda stadgande, som utgjort grunden för arfsrät-
ten i Sverige från uråldriga tider, har äfven i 1734 års lag blif¬
vit införd. Den rätt, hvarefter Prester och Borgare hade sig att
rälta, infördes i sednare tider och utgjorde undantagslagar ifrån
den förut gifna föreskriften. Men Adelns rättigheter i afseende
på arfs- och giftorätt hafva dock alltjemnt fortfarit oförändrade,
icke på grund af några särskilda privilegier, utan endast till följd
af den allmänna lagens stadganden; hvilket blir än tydligare, då
man tar i betraktande dels hvad som förekommer uti Konung
Fredriks, den 23 Jan. 1736 meddelade stadfästelse på 1734 års
lag, eller: ”att allt hvad genom särskilda privilegier är faststäldt,
har i denna allmänna lagen ej kunnat inflyta,” hvaraf följer, att
det som uti lagen influtit, icke ansetts vara af privilegii natur, dels
att uti R. o. Ad:s privilegier icke förekommer någonting om
Adelns arfs- eller giftorätt. Min mening uti ifrågavar. hänseende
vinner än ytterligare stöd uti 87 § Reg.F., der det föreskrifves,
att B. St. äga gemensamt med Konungen makt att stifta allmän,
civil- och criminal- samt kyrkolag, och att sådan förut stiftad lag
förändra och upphäfva, hvilket stadgande tydligen måste innefatta
äfven Adelns arfs- och giftorätt, emedan eljest något undantag
väl skulle hafva blifvit gjordt för denna del af civillagens föreskrif¬
ter. Af 114 § Reg.F., der det stadgas, att Konungen låter samt¬
lige R. St. deras privilegier, förmåner, rättigheter och friheter åt¬
njuta, synes jemväl af uttrycket Riksens Ständer, att det är huf-
vuesakligen såsom Riksstånd, som R. o. Ad. äger privilegier, och
ville man påstå, att Adelus arfs- och giftorätt vore af privilegii
natur, så kunde man med lika skäl påstå, att allmogens och bon¬
dens arfs- och giftorätt vore detsamma. Men ett privilegium för
ett Rikets Stånd måste, till följd af sin natur, afse dess fördelar
framför ett annat RiksSt., eller öfrige medborgare, hvilket här
icke är fallet, enär frågan rörer ett förhållande Adelns ledamöter
emellan.
Då jag således finner frågan om Adelns arfs- och giftorätt
vara icke af privilegii natur, utan innefatta ett förhållande, der¬
om allmänna lagen meddelar föreskrift, och R. St. gemensamt
med Konungen äga ändra en sådan lag, så synes det mig ock
vara oriktigt och lagstridigt att, sedan R. St. genom trenne Stånds
beslut, för sin del, afgjort frågan, R. o. Ad. såsom RiksSt. skulle
särskildt ingå till K. M. med en anhållan i den syftning, Hr von
Hartmansdorff föreslagit, ty det bör besinnas, att de på Riddarhu¬
set varande R. o. Ad:s ledamöter representera hela Sveriges R. o.
Ad., och att uti de frågor, der trenne Stånds mening gäller så¬
lee
Den 8 Februari f. ra.
som R. St:s beslut, det fjerde Ståndet, som uti samma mening’
icke deltager, ej äger rätt att vidtaga någon åtgärd, för att före¬
komma att de trenne Ståndens beslut blifver gällande. Skulle
återigen de R. o. Ad:s ledamöter, som anse att Adelns förut gäl¬
lande arfs- och giftorätt bör bibehållas, vilja till K.. M. i enskild
väg ingå med en und. anhållan för vinnande af ett sådant än¬
damål, så finnér jag, för min del, alt detta må vara dessa leda¬
möter obetaget; men att R. o. Ad. såsom RiksSt. hos K. M.
gör en dylik anhållan, får jag på det högsta bestrida.
Gr. Frölich, David: Efter den historiska utveckling af
våra lagars, isynnerhet arfslagarnes stiftelse, som den ledamot gjort,
hvilken öppnade discussionen, skulle det synas vara nära nog öf¬
verflödigt att yttra något mera, än alt, förenande sig med honom
och med den ledamot, som sist yttrade sig, blott vända sig till
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, och yrka af honom en förklaring,
huruvida han icke anser det steg, som Hr von Hartmansdorff till¬
styrkt R. o. Ad. att i denna fråga taga, vara emot grundlagen
stridande och förthy derå vägra propos.; men då dels det icke
kan eller bör förtänkas R. o. Ad. att i en fråga, så vigtig sorn
denna, söka öfvertyga sig om huru R. o. Ad:s tänkesätt äro, och
då jag dessutom alltid, så länge jag varit representant, ansett det
vara en af de största brister i vår grundlag, att en Ordf. eller Landtm,
någonsin kan äga rätt att vägra propos., emedan sådant alltid ovill¬
korligen har den effect, att hvad som sker, och möjligen sker orätt,
kommer på hans eget ansvar, då det borde återfalla på dem, som
beslutet fattat; så är jag långt ifrån att, åtminstone nu i början
af discussionen, yrka af Hr Gr. o. Landtm, en sådan förklaring.
Jag anser i allt fall, att äfven om frågan är af natur, att den
icke bör i ett RiksSt. behandlas, så är dock och kan delta icke
vara ett hinder derför, att frågan, med Hr Gr. o. Landtmis tiil-
låtelse, här behandlas, att jag så må säga, en petit comité'.
Jag tror, att det största misstag i denna sak, Hr von Hart¬
mansdorff begått, är, att han icke gjort för sitt eljest så klara för¬
stånd rätt tydlig, att denna fråga är af natur, alt hvar och en
som önskar att R. o. Ad. skall vända sig till K. M. med en
und. petition, egentligen icke bör vända sig till de vid denna
riksdag antecknade ledamöter af R. o. Ad. utan till hela Svenska
Adeln — ty det gäller obestridligen deras rätt; och de i lands-
orterne varande adelsmän kunna omöjligt förmoda, att de här i
matriklarne inskrifne ledamöter af Adeln ämna gå utöfver grund¬
lagen, men de kunna föreställa sig, att de öfver 200 härvarande
ledamöterne af adelskammaren skola begagna alla möjliga tillfällen
att samtala i denna fråga. Detta är ganska naturligt och det må
ingen anse för orätt. Följden af denna observation är naturligt¬
vis den, att här icke, såsom vanligen plägar hända under debat¬
ter emellan särskilda partier, någon animosite' bör äga rum, utan
bör man snarare bär yttra sig såsom medlemmar nästan af en
och samma familj, hvilka här stämt möte eller råkats för tillfäl¬
let. Jag tager mig dä friheten fästa motionärens uppmärksamhet
Den 8 Februari f. ra.
167
på något, sorn han kanhända har förbisett och som, ehuru litet
det i sig sjelf är, dock synes hafva varit hufvudorsaken lill den
förvillelse, jag tror honom hafva iråkat. Vi veta alla, att i vår
grundlag finnes en §, som ålägger oss alt tolka denna lag efter
ordalydelsen. Denna § har också, jag bekänner det, varit ett bland
föremålen för min förundran, emedan att tolka efter ordalydelsen,
ifall med sådant skulle menas, att tolka emot sundt förnuft, all¬
tid måste blifva för hvar och en besynnerligt; men emedlertid
står nu § i grundlagen, och Hr von Hartmansdorff såväl som jag
vet alltför väl, huru denna dogm i vår grundlag blifvit skickligt
utvecklad. Ilan vet alltför väl, att mästaren i denna konst, en
mästare, hos hvilken, om jag rätt påminner mig, den värde leda¬
moten sjelf gått i skola, just ofta i denna § sökt sin räddning,
såsom l. ex. då fråga var om att utsträcka intervallen emellan
riksdagarne till 5 år, i st. f. att riksdag skall börjas, såsom det
står, hvart 5:te år. Nu ber jag få anföra, att 1734 års lag icke
uppställer någon skyldighet i afseende på densammas tolkning,
utan bar den, efter hvad jag tror, befunnit sig vida bättre af att
tolkas i enlighet med det sunda förnuftet. Vi böra likväl ihåg¬
komma, när ställen citeras ur 1734 års lag eller hvad som vid
denna tid blef sliftadt, att det språk, som då begagnades, nu kan
anses vara litet förlegadt, och att man derföre med varsamhet
bör tillse hvad det kan vara för partiklar, sorn der stå. Då man
nu tillser, hvad Hr von Hartmansdorff egentligen har anmärkt så¬
som hufvudskål för sin grundsats, så består detta deruti, att i 1736 års
nådiga fastställelse har blifvit i andra punkten af K. M. föreskrifvet:
”att allt hvad genom särskilda privilegier är faststäldt, bar i den¬
na allmänna lagen icke kunnat inflyta.” Detta, säger Hr v. Hartmans¬
dorff, måste så förstås, att fastän icke allt kunnat i lagen inflyta, sora
är af privilegii natur, så kan dock något deruti vara intaget. Till den¬
na mening bar Hr von Hartmansdorff kommit, derigenom att han satt
eli conima vid ”allt”, hvilket icke finnes i texten. Jag behöfver icke
för Herrarne i allmänhet utveckla principerna för commaleringen; ty
hvar och en vet, att ett comma efter ett ord här den effect, att
man med detsamma likasom sätter en accent på det föregående
ordet. I st. f. att läsa: ”allt hvad genom särskilda privilegier är
faststäldt, har i denna allmänna lagen icke kunnat inflyta,” läser
man nu efter Hr v. Hartmansdorff^ commalering: ”alt allt, hvad
genom särskilda privilegier” etc. Då är naturligtvis meningen i
den K. förordningen icke slut, utan då hade man skäl att, såsom
Hr von Hartmansdorff föreslagit, tillsätta ”men något kan vara der.”
Emedlertid då icke detta lilla comma finnes på del ställe, der Hr
von Hartmansdorff satt det, skulle jag tro det vara skäl att rätta
commatering i enlighet med förhållandet uti förordningen, hvar¬
igenom äfven dock hufvudsakliga anledningen till Hr von Hart-
mansdorffs tolkning äfvensom till hans idé att vilja förklara arfs-
rätten såsom en privilegiifråga, torde förfalla.
Jag medgifver dock, att det finnes ännu ett annat tolknings-
skäl, som synes ligga lill grund för Hr von Hartmansdorfls fram¬
ställning, ang:de den und. protesten. Han har nemi. sagt, att
168
Den 8 Februari f. m.
arfsrällen är i Sverige icke allmän, utan särskild, personlig, hvil¬
ket han trott sig bevisa dermed, att det är skillnad i arfsrätten
för särskilda samhällsclasser. Om ett sådant tolkningssätt vore
riktigt, så skulle man äfven kunna säga, att Sveriges grundlag icke
är en allmän grundlag, emedan den upptager flere särskilda Stånd,
som hafva hvart och ett sin lag. Jag frågar dä Hr von Hart¬
mansdorff, är en lag icke allmän, derför att densamma, då det
finnes särskilda classer i samhället, i sig upptager särskilda före¬
skrifter för hvar och ett särskildt förhållande eller särskild sam?
hällsclass? Upphäfva alla specialiteter i lag naturen och egenska¬
pen af allmän lag? Alt påstå sådant, är en besynnerlig sats, ja
den besynnerligaste och nyaste melbod att betrakta lagar jag nå¬
gonsin hört omtalas, och jag tror den vara af sådan beskaffenhet, att
om än R. o. Ad. skulle för de särskilda afsigter, som här ligga
på botten hos måhända en stor majoritet, vilja taga något steg,
R. o. Ad. dock bör akta sig för att taga detsamma på denna af
Ilr von Hartmansdorff framställda grund; ty ehuru denna fram¬
ställning blifvit seconderad af en annan lagfaren man, så fruktar
jag dock, att R. o. Ad., genom ett bifall till densamma, skulle blott¬
ställa sig för något, som torde komma att gränsa nära nog lill
det löjliga. Sedan något hvar gjort sig begrepp om anledn. till
den vidsträckta, s. k. ordalydelsetolkning, som varit under ett för¬
utgående, nu slutadt tidehvarf, så kan det icke vara möjligt, att
densamma numera kan få fortfara. Jag tror icke att några stats¬
skäl kunna uppfinnas, som möjligen kunna skjutas fram såsom ett
plausibelt skäl, för att fatta ett sådant beslut. Men finnes det
hos majoritelen af härvarande Ridders- och Adelsmän en sådan
grundfast öfvertygelse om nyttan för sina egna familjer och för
fäderneslandet af att bibehålla den arfsrätt, som hittills varit gäl¬
lande; så skulle jag tro, alt de(t vore vida lämpligare, att på det
sätt understödja Hr von Hartmansdorffs skriftliga förslag, att man
antog det såsom ett uppgifvet förslag, hvilket nu eller vid andra
sammanträden ,omredigerades på så sätt, att man finge bort sådana
tolkningsförsök, som hvila på ett litet ditsatt conima, der det
icke finnes, och i följd deraf på några sådana små förändringar i
ord och mening, som icke äro förenliga med det tillbörliga tolk¬
ningssätt, som förständiga lagkarlar pläga göra, samt att man så¬
lunda sluteligen med ett omredigeradt förslag till und. petition
vände sig till K. M., sedan man n.b. först deröfver inhemlat alla
öfrige Svenska Adelsmäns tankar; ty då först skulle möjligen sjelf¬
va saken kunna få någon vigt inför thronen. K. M. kan eljest
troligen endast med förundran åse, att de, som vid denna riks¬
dag tagit ut pollett, för att, såsom ett af de fyray*RiksSt:n, stifta
lag, hvarvid de naturligtvis måste ställa sig grundlagens föreskrif¬
ter till efterrättelse, och låta deras egen opinion falla i frågor,
hvarom 3:ne Stånd redan fattat sammanstämmande beslut, att,
säger jag, desse Herrar nu taga ett nytt steg i form af en spe¬
ciel adress till upphäfvande af. samma R. St:s beslut; hvaremot
K. M. möjligen skalle; fästa nådigt afseende på en petition eller
adress,
Den 8 Februari f. m.
169
adress, för hvilken jag icke ser något egentligt hinder i grundla¬
gen, blott den icke kommer från R. o. Ad:s ledamöter såsom
Stånd, utan såsom Svenske Riddersman, men hvilken petition för
att göra tillbörlig impression, dock borde innebära uttrycken af
en vida större majoritets önskningar, än som möjligen här kan
finnas.
Frih. Hamilton, Hugo: Då förra gången sjelfva grundfrå¬
gan för discussionen i dag, eller den om den lika arfs- och gif¬
torätten af R. o. Ad. behandlades, afslogs den åsyftade förändrin¬
gen med en betydlig majoritet härstädes. Det är att förmoda,
nära nog att förutse, att större delen af det i dag församlade
Ståndet hilkommit med den åsigt, att äfven den fråga, som i dag
här behandlas, bör betraktas ur samma synpunkt, som sjelfva huf-
vudfrågan, icke såsom en särskild formfråga, och derföre är det
ock med föga hopp om framgång, som de i dag uppstiga, hvilka
vilja söka hindra den föreslagna adressen, såsom varande en sak
för sig, den der bör betraktas från en helt annan sida, än den,
som vid beslutets fattande i sjelfva hufvudfrågan naturligen af
det Högloft. Ståndet måste tagas i skärskådande. Jag tillhörde då
minoriteten, af skäl, som för mig syntes baserade, såväl på
juridisk som sedlig och religiös grund; och jag bekänner öppet,
att sådane skäl verka på mig starkare än statsekonomiska och po¬
litiska. Detta verkar dock icke nu ensamt och hufvudsakligast på
mig, då jag vill bjuda lill, att lill prot. utveckla de skäl, som ledt
mig derhän, att yrka afslag på det af Hr von Hartmansdorff fram¬
ställda förslag om en und. adress till Konungen. Mig synes, att
denna fråga i första rummet bör betraktas ur synpunkten af form,
emedan den innefattar ett steg, som i ganska väsendtlig mån bry¬
ter emot den form, som R. o. Ad. hittills erkänt vara den rikti¬
ga. Det är dessutom en skyldighet för den enskilde, att i denna
fråga gifva sin tanka tillkänna, emedan det bär gäller alt vidta¬
ga ett steg, hvartill, enligt historiens vittnesbörd, delta Stånd se¬
dan omkring 180 år tillbaka icke ansett sig befogadt. Under vårt
nya samhällsskick har R. o. Ad. aldrig begagnat sig deraf. Delta Stånd
bar vid flere tillfällen bestridt och protesterat emot de öfrige Stån¬
dens beslut, då desse ansett sig böra vidtaga en sådan åtgärd,
som den, hvarom nu här är fråga; och synnerligast har det exem¬
pel, som af en värd talare här midt emot blifvit anfördt, nemi.
då RorgareSt. i näringsfrågan ingaf en und. protest, af' della Stånd
vid mera än ett tillfälle blifvit bestridt och klandradt, och detta
just på samma grund, på hvilken vi nu vilja basera vår protest,
nemi. att frågan icke var af privilegii natur. Ett annat dylikt
exempel förekom vid föreg:de riksdag, då BondeSt. föreslog och
inbjöd Medständerne att deltaga i en und. adress till K. M. Det¬
ta Stånds öfvervägande majoritet, till hvilken äfven jag hörde, an¬
såg då, att R. St., såsom Ständer betraktade, icke hade någon
rättighet att på annat sätt nalkas K. M., än på det sätt, som i
grundlagen är medgifvet, d. v. s. collectivt och i vissa föreskrifne
7 H. t. 22
170
Den 8 Februari f. m.
former. Jag skulle önska och hoppas, att R. o. Ad. äfven nn
ansåge sig bundna af grundlagen i delta fall. Jag medgifver nemi.
icke, alt uti en allmän fråga minoritetens röst får göra sig gäl¬
lande bredvid majoritetens, och således söka upprifva ett redan
fattadt beslut. Utsk. har lika med de tre öfriga Stånden ansett
denna fråga vara af allmän natur. Jag skall sedermera söka så
godt jag förmår utveckla, att den det är; men lill en början har
jag för denna mening ett godt stöd deruti, att just detta Stånds
majoritet hittills alltid måste hafva ansett denna fråga såsom va¬
rande en allmän civillags-fråga, då det aldrig annorlunda har be¬
handlat densamma. Vid 3:ne föreg:de riksdagar har frågan om
lika arfs- och giftorätt varit före, och H. Ståndet har alla 3 gån¬
gerna i den afgifvit sitt votum, såsom uti en allmän civillags-
fråga. Om man också skulle kunna säga, alt den generation, som
nu utgör U. St., icke anser sig bunden af R. St:s åsigter vid fö-
reg:de riksdagar, så torde dock icke kunna bestridas, att R. o.
Ad. just vid denna riksdag förehaft frågan, och att det icke då
föll någon enda talare in att åberopa privilegiirälten i densamma.
Jag bekänner således öppet, det jag anser Ståndet härigenom haf¬
va afgifvit en förklaring, som, om Ståndet vill göra anspråk på
någon conseqvens, bör för detsamma anses bindande.
Här är sagdt, att frågan är af privilegii natur, emedan om
den vore en allmän lagfråga, skulle hon vara gällande för alla.
Skälet hvarföre denna fråga i alla tider ansetts såsom en allmän
lagfråga och således har influtit i vår lag, synes mig vara det,
att detta verkligen var den allmänna lagen från urminnes tider i
Svea land, den lag, som träffade den vida öfvervägande majorite¬
ten af nationen, eller dem, som bodde på landet och ägde jord.
Undantag eller privilegier hafva visserligen sedermera uppstått för
Borgare- och PresteSt-.n; men hvar och en vet, att desse då ut¬
gjorde och ännu utgöra en mycket liten minoritet af Svenska fol¬
ket, och man kan således på denna grund äfven nu sägo, att del¬
ta är en allmän lag. Desse Stånd erhöllo dessa privilegier, der¬
före att de ansågo såsom en förmån att slippa den olika arfsrät-
ten. Samma förmån önskar nu BondeSt. att erhålla, äfvensom
den minoritet inom detta Stånd, som röstat för den lika arfs- och
giftorätten. Det blifver sålunda den öfvervägande majoriteten in¬
om nationen, som önskar, att få en förändring i delta afseende
af den allmänna lagen. Af lagfarnare män, än jag, är redan här
eiteradt det uttryck i ingressen till allmänna lagen, hvilket förkla¬
rar, att hvad sorn är stödt på privilegier, icke deruti influtit, och
det torde icke böra anses såsom en sofism, om jag skulle omvän¬
da frågan och säga: att hvad som deruti är influtet, är icke af
privilegii natur.
Det är ännu en annan synpunkt, ur hvilken jag tror att H.
Ståndet äfven bort betrakta denna fråga, den nemi. om Ståndet
anser sig äga rätt att genom en sådan förklaring, om den skulle
göra verkan inför thronen emot 3:ne Stånds samhälliga beslut,
- beröfva BondeSt., den största massan af Svenska jordägarne, en
förmån, som samma Stånd nu i 3;ne riksdagar å rad söker och
Den 8 Februari f. ni.
in
önskar erhålla. Skulle detla beslut, som redan blifvit R. Sl:s,
kunna upphäfvas genom R. o. Ad:s protest eller petition; så är
klart, att då frågan är en lagfråga, kan den icke af K. M. par-
tielt beviljas BondeSt. såsom en förmån, hvaremot R. o. Ad.
skulle från dess tillämpning varda frilagen; utan det beviljande,
som då skulle göras, blefve en verklig, icke oförätt — det vill
jag ej säga — men ett hårdt afslag på den vida öfvervägande
massans af Svenska jordägares önskan och framburna anhållan.
Jag tror äfven, att Adeln icke behöfver genom en sådan protestr
inkräkta på annan mans rätt och önskan; ty, verkar protesten,
så verkar säkerligen också den kännedom, som K. M. icke kan
sakna om huru R. o. Ad:s majoritet i denna fråga uttalat sin
tanka vid ett föregående tillfälle.
På desse samfällda skäl — då, efter min öfvertygelse, for¬
merna icke tillåta ett sådant steg, då R. o. Ad. förut bestridt ett
dylikt förfarande, då R. o. Ad. vid flere tillfällen och sednast vid'
denna riksdag behandlat denna fråga, såsom en allmän civillags-
fråga, i hvilken ingen reservation af ett Stånd emot tre är grund¬
lagsenlig! tillåten, då ett sådant steg skulle, om det ledde lill det'
åsyftade ändamålet, inverka på annan mans lagliga rätt och dess
lagligen framburna önskan, och då slutligen detsamma är obe¬
höflig!, emedan R. o. Ad:s tanka icke kan vara okänd af den,
som i sista hand skall pröfva denna vigtiga fråga — vågar jag
anhålla om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derå, att R. o. Ad. helt'
enkelt måtte lägga nu föredragna betänk, till handlingarne, och så¬
ledes afslå den und. skrifvelse, som Hr von Hartmansdorff fö¬
reslagit.
Hr Lagerhjelm, Pehr: R. o. Ad. har redan tydligen ut¬
talat sin tanka i sjelfva hufvudsaken; frågan är här sålunda en¬
dast om formen, och det är just denna, som är af beskaffenhet»
alt den onekligen påkallar den mest samvetsgranna granskning, in¬
nan R. o. Ad. går att deröfver fatta sitt beslut. Att den olika
arfsrälten af ålder varit i Sverige allmän lag, lärer väl icke af
någon kunna bestridas. Det visar sig af landskapslagarne. Den¬
na olikhet fans innan Adeln hade några företrädesrättigheter, in¬
nan den hade uppträde såsom Stånd. Första frågan är således :<
huru- hafva de särskilda sätt, hvarpå denna allmänna lag blifvit
tillämpad, tillkommit? Utgöra de privilegier eller icke? Den värde,
motionären har, såsom grund för den protest, som här är ifråga alt -
till K. M. afgifvas, framställt den sals, att arfsrätten i Sverige,
icke är allmän, utan särskild, personlig och egen, en priva lex.
för hvarje Stånd. Om denna sats vore sann; huru skulle då arf.
skiftas emellan de medborgare, hvilka icke höra till något särskildt
Stånd? Denna dass representerar likväl icke mindre än 53 mil¬
lioner, eller \ af Rikets hela förmögenhet; inom den måste något
ärfvas och hvilken priva lex utgör der domarens vägledning? En.
sådan särskild, personlig och egen lag tinnes icke. Hvad som der.
utgör lag, måste derföre vara en allmän lag. Men denna lag,
som domaren tillämpar för ofrälse ståndspersoner på landet, är dea
172
Den 8 F e b r u a r i f. m,
samma dubbla arfsrätten, hvarefter Adeln ärfver. Hvar och en sär¬
skild lag måste väl dessutom och just derföre, att man gifver honom
epithetet särskild, förutsätta tillvaron af en allmän lag? Jag kan icke
tänka mig möjligheten af benämningen ”särskild lag,” såvida ej der¬
med förutsättes tillvaron af en allmän. Hvilken är då den allmänna
lag, om den dubbla arfsrätten vore en priva lex? Tillståndet i Sverige
innan ännu några Ständ uppkommo och således äfven innan några
undantag i afseende på arfsrätten gjordes, är härvid upplysande.
Qvinnan ansågs väl ej obehörig att taga arf, men, der man och
qvinna voro jemnskylde, uteslöt mannen qvinnan. Huru sedermera de
nya landskapslagarne tillerkände qvinnan arfsrätt, ehuru blott till
hälften emot broder, är allmänt kändt. Stadslagen inkom snart
och gjorde dessa förhållanden ännu mera invecklade, än de hade
varit i händelse den urgamla arfsrätten, sådan den fans, icke blott
för Svenska folket, utan äfven för alla de stammar, till hvilka
detta folk ursprungligen hörde, hade fortfarande fått äga bestånd.
Såvidt jag kunnat finna, förekommer icke eller någon undantags¬
lag förr, än år 1561), då Konung Johan lil, på PresteSt:s begä¬
ran, medgaf åt detta Stånd en särskild giftorätt, hvilken seder¬
mera år 1650 stadfästades och utvidgades äfven till arfsrätten.
Hvad Adeln angår, så är det mig obekant, att den ärfde enligt
någon egen lag, intill dess alt samma Konung år 1590 tillerkände
Adeln en, såsom det heter, ”vidlyftigare förbättring” af de privi¬
legier, som lagen stadgade för adelige personer, och som innehål¬
ler ord för ord följande: ”På det att Adelns slägter måtte dess
bättre blifva vid makt, så är nu beslutet, att jungfruarne af ade-
ligt stånd skola utgifvas och utstyras med en ärlig brudeskalt af
fadrens lösören och helst med pengar, och sedan intet vara arf-
tagen af något fast jordägor, utan allt sådant blifva med svärds¬
sidan, som det af ålder brukeligt varit häfver i Sverige, intill
Birger Jarl förvandlade den gamla stadgan och efterlät systrarne
taga lott med bröderne i jordägor.” Var detta en allmän lag?
Nej, säkert var det en undantagslag, emedan den frånkände ade¬
lig qvinna arfverätt i jord, under det att landskapslagarne till¬
erkände syster hälften mot broder; och var det en undantagslag,
så är också säkert, att sädane funnos år 1590. Men fans det då
ingen allmän allmän lag vid denna tid? Kan man väl neka, att
hvad som var stadgadt i de flesta af Rikets landskapslagar, ut¬
gjorde den allmänna lagen? Om således en sådan då fans, när
har då denna lag, innefattande dubbla arfsrätten, upphört alt vara
allmän lag? Det måste för mig först ådagaläggas och visas, in¬
nan jag kan tro, att arfsrätten i Sverige icke är allmän lag, utan
särskild, personlig och egen för hvarje Stånd. Om jag skulle del¬
taga i ett beslut, som grundar sig på denna sats, så måste jag
naturligtvis - vara öfvertygad om densammas riktighet; men som
denna, mig veterligt, icke ännu blifvit ådagalagd, så nödgas jag
förklara, det jag icke kan komma till samma resultat, som den
värde motionären.
Detta i afseende på innehållet. Men då jag icke eller i af¬
seende på formen kunnat gilla den föreslagna und. protesten, så
De-n 8 Februari f. m.
173
anhåller jag vördsamt, att innan samma protest föranleder lill nå¬
got Ståndets beslut, R. o. Ad. måtte förordna en närmare gransk¬
ning af densamma, t. ex. genom en remiss till II. Ridd.Utsk.
Hr Aminoff, Joh. Fredr., anförde skriftligen:
Då hufvndfrågan, eller om den lika arfs- och giftorättens in¬
förande, första gången förevar hos R. o. Ad., var jag frånvarande,
och kunde således i ämnet icke yttra mig; hvarföre jag anser föl¬
en skyldighet att vid delta tillfälle offentligen förklara, att jag till¬
hör deras antal, som önskar antagandet och införandet af den lika
arfs- och giftorätten; detta befaller min religiösa och moraliska
känsla, och för den måste det politiska intresset vika, om jag ock
trodde, att R. o. Ad. derigenom skulle förlora, såsom Stånd be-
traktadt. Detta är likväl obevist och lär svårligen kunna bevisas?
Det är tid, att man en gång ger qvinnan rätt, som menniska och
medborgarinna. Må denna ära tillhöra 1845 års Ständer! Och
jag kan ej frångå det sårande medvetandet, att R. o. Ad. vill,
än vidare, bygga sin existens och sitt oberoende på uppoffringar
från qvinnans sida. Vi borde blygas, såsom män bqtraktade, öf¬
ver denna sjelftagna rätt, stridande mot natur och mensklighet.
Hvad de ekonomiska förhållanderne inom samhället beträffar, så
behöfver man blott kasta en blick på BorgareSt., och man skall
genast finna, att ehuru detta Stånd länge haft den lika arfs- och
giftorätten, så hafva de hvarken i ekonomiskt eller politiskt af¬
seende sjunkit — tvertom stigit.
Vid de föreg:de riksdagarne, då fråga varit om den lika arfs-
och giftorättens införande, har R. o. Ad. sökt hindra densamma,
ej på den grund, att förslaget vore en privilegii-fråga och borde
af alla fyra RiksSt-.n medgifvas, utan derföre att den lika arfs-
och giftorätten vore stridande mot R. o. Ad:s föregifna, men obe¬
vista intresse. Samma skäl hafva vid denna riksdag blifvit af R.
o. Ad. hufvudsakligen yrkade, på det förslaget om den lika arfs-
och giftorättens införande icke måtte af K. M. bifallas. Men se¬
dan man börjat frukta, i sakernas nuvarande förhållande, alt 3:ne
RiksSt:s sammanstämmande beslut, om den lika arfs- och gifto¬
rättens antagande kunde leda till ett afgörande resultat; så söker
man hindra förslagets framgång, derigenom att man vill göra det¬
samma till en privilegii-fråga.
1809 års Reg.F. bestämmer uti S7 §, att uti lagfrågor äro
3:ne RiksStis mening R. St:s beslut, och 114 §, att R. St. skola
vid sina privilegier, förmåner, rättigheter och friheter vara bibe-
liållne, d. v. s. vid sådane privilegier, förmåner, rättigheter och
friheter, som i de derom utkomne författningar ordagrant finnas
upptagne, men icke annorlunda. Det är farligt för nationens
fx-amskridande på upplysningens och de nyttiga reformernas väg,
att vilja påslå, det allt hvad som icke finnes upptaget uti de s. k.
ståndsprivilegierne, likväl njuter skygd af 114 § Reg.F.; och hvad
kan ej hänföras af ett RiksSt. till dess förmåner, rättigheter och
friheter? Nu omtala R. o. Ad:s privilegier af år 1723 icke nå¬
got om arfs-lagarne och huru ärfvas skall, och Konung Fredrik
m
Den 8 Februari f. ni.
yttrar uti den meddelade stadfästelsen lill 1734 års lag, som än¬
nu är gällande, att allt hvad som genom särskilda privilegier
är faststäldt, har i denna lag ej kunnat inflyta. Häraf följer, alt
då arfslagarne uti 1734 års lag äro upptagne, måste de också höra
till lagfrågor, och således icke vara af privilegii-natur, samt kunna
i följd deraf af 3:ne RiksSt. med K. M:s nåd. sanction afgöras.
Men om arfslagarne äro af privilegii-natur, som man nu vill
yrka, så kan K. M., utan alla fyra RiksStms enhälliga medgif¬
vande, icke ändra desamma; och hvartill tjenar då protesten? —
Äro åter dessa arfslagar af allmän civiliags beskaffenhet, deröfver
3:ne RiksSt. besluta; så lärer en ytterligare vägran eller protest
från R. o. Ad:s sida vara af ringa eller ingen betydenhet, så framt
cj andra vigliga och välgrundade skäl hindra K. M. från bifall
till 3:ne RiksSt:s önskningar och beslut, om införande af den lika
arfs- och giftorätten. På dessa af mig nu anförde grunder, till¬
styrker äfven jag, att betänk, lägges till liandlingarne, utan något
särskildt förklarande från R. o. Ad., och alt protesten, såsom,
enligt min öfvertygelse, stridande mot grundlagarne, afslås, syn¬
nerligen som dessa lagar icke tillåta, att minoriteten inom Riks-
St:n, såsom RiksSt. betraktadt, får göra sina åsigtcr gällande in¬
för Konungathronen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den under öfverläggning va¬
rande frågan delar sig, efter min tanka, i 3:ne underafdelningar,
nemi., vill R. o. Ad. bibehålla den olika arfsrätten? Har R. o. Ad.
dertill rättighet? Och, i fall denna rättighet finnes, huru skall R.
o. Ad. då göra den gällande? Den första frågan är redan 3:ne
gånger af Ståndet besvarad: först genom voteringen öfver Lag-
Utsk:s förslag; andra gången genom voteringen ang-.de en inbjud¬
ning till Högv. PresteSt., och 3:dje gången vid återremissen af
Petter Pehrssons motion. Den andra frågan, eller den, huruvida
arfsrätten för R. o. Ad. är en privilegiifråga, tror jag bäst, säkrast
och endast på historisk väg kunna utredas. Jag ber således att i
detta afseende få kasta en blick på den historiska utvecklingen.
Härefter uppläste Gr. Lagerbjelke följande:
Sveriges äldsta samhällsförfattning lemnar icke anledn., att
ibland odalmännen antaga någon viss class hafva varit särskildt
berättigad till politiska prerogativer; men det allmänna tänkesät¬
tet tillerkände redan under de första tider, öfver hvilka historiens
ljus faller, ett, ofta långt mer än positiva prerogativer vigligt och
inflytelserikt anseende åt ätter, utmärkte genom börd, förtjenst
och rikedom. Ett uti lag faststäldt privilegium erhöll den Sven¬
ska adeln först under Konung Magnus Ladulås, genom den år
12S5 införda, s. k. frälse-rosstjensten, dervid det stadgades, att
Konungens män, så ock alla de män, hvilka ville Konungen med
häst tjena, skulle hafva sina gods, samt med gårdsfogdar och land¬
bönder, frälste och frie från all Konungslig rätt.
Under tidernas lopp ökades frälseprivilegierna mer och mer,
dock så, att, ehuru de gingo i arf, rossljenst var villkoret för de¬
ras åtnjutande, hvarigenom det stod den frie jordägaren i allmän¬
Den 8 Februari f. m.
175
het öppet att, genom detta villkors uppfyllande, af dem blifva del¬
aktig, likasom genom rosstjenstens försummande privilegierna för¬
lorades. En följd af detta förhållande var äfven, att, emedan
rosstjenst endast för gods eller län utgjordes, adelsman alltid lyd¬
de under landslagen; om adelsman sålde eller annorledes blef gods
och län förlustig, kunde lian visserligen, genom att till stad in¬
flytta, komma att lyda under stadslag, men rosstjensten hade då
upphört för honom, och han var således icke längre adelsman.
Under Konung Johan lil inträffade en uti dessa förhållanden samt
de adeliga rättigheterna i allmänhet högst vigtig förändring, ge¬
nom de, d. 8 Juli 1569, utfärdade adeliga privilegier, uti hvilka
den grundsats framställes, att adelsman, ehuru han vore så fattig,
att han ej förmådde uppehålla frälsetjenst, skulle ”dock icke dess
heller missta sköld och vapen, utan behålla så väl sedan som
förr”; ett privilegium, som ytterligare stadfästades, ej mindre uti
Konung Sigismunds försäkring för R. o. Ad. af d. 11 Febr. 1594,
än äfven uti Konung Gustaf II Adolphs Ridd.Ordn. af d. 6 Juni
1626 § 9, der det heter: ”Hvilken adelsman, som är född af
Svensk eller Finsk fader och moder, eller af Svensk och Finsk
fader allena, fast modren är främmande, han är Svensk adels¬
man, och njute Svenskemanna rätt och privilegium.” Ursprung¬
ligen erhöllo enligt regeln alla de, som frälse tjente, på frälsefri-
lieten ett frälsebref, men efter det börden, äfven utan skyldighet
till rosstjenst, börjat göra sig gällande såsom grund för adelskap,
öfvergick så småningom erhållandet af frälsebref ifrån rättighet till
att bero på Kongl, nåd, lill dess adelskap slutligen ansågs uteslu¬
tande grunda sig på börd och adelsbref, samt rosstjensten, då jor¬
dens natur, vid Konung Carl XI:s stora reduclion, blifvit förkla¬
rad oföränderlig, öfvergick till endast ett frälsejorden åliggande
onus. Denna förändring, så djupt ingripande den ock verkade på
Adelns karakter och samhällsställning såsom Stånd, hade dock
intet inflytande på dess enskilda rättsförhållanden. Ursprungligen
lydde, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, adelsman alltid under
landslagen, och, då obesutne adelsmän, hvilka, om de till stad in¬
flyttade, eljest bort höra under stadslagen, uppkommo, ansågs det
såsom en utaf adelskapet följande rättighet och förmån, att Adelns
enskilda rättsförhållanden ordnades, oberoende af boningsort, efter
landslagen; och, hvad som ursprungligen varit ett af förhållander-
nas egen natur uppkommet factum, öfvergick sålunda till ett ade-
ligt privilegium. Konung Johan III:s vidlyftigare förbättring uppå
adeliga privilegier samt laga stadgar för adeliga personer, gjord
och stadgad anno 1590, innehåller bland annat: ”Och på det att
Adelens slägter måtte dess bättre kunna blifva vid makt, så är
nu beslutet, alt jungfruarne af adeligt stånd skola utgifvas och
utstyras med en årlig brudskatt af fadrens lösören och helst med
pengar, efter som föräldrarnas råd och förmögenhet bäst och mest
kan lida och sedan intet vara arflagen af något fast jordagods,
utan att sådant blifva med svärdssidan, som det af äldre brukeligt
varit häfver i Sverige, intill Birger Jarl förvandlade den gamla stad¬
gan och efterlät systrarna taga lott med bröderne i jordagods” m. m.
176
Den 8 Februari f. m.
Denna särskilda arfslag förföll snart, men den visar dock, att
man ansåg Adelns arfsangelägenheter böra ordnas efter för hela
Ståndet gemensamma grunder och icke, såsom för ofrälse per¬
soner, olika efter olika boningsort; hvarförutom denna arfslag,
långt ifrån att närma sig stadslagen, tvert deremot var en åter¬
gång till landskapslagarnes äldsta stadganden. Svea Hofrätts do¬
mar d. 10 April 1652, d. 4 Maj 1659 och d. 21 Mars 1663
samt samma Hofrätts dom d. 17 Juli 1650, och K. M:s confir-
mation derpå d. 18 Sept. samma år, samteliga af innehåll, att,
då någon af adel dog, skiftas lösören och landtgods efter lands¬
lag, men hus och liggande grund i stad efter stadslag, äfvensom
1668 års biafsked, hvilket för R. o. Ad. utsträcker landslagens
testamentsrätt jemväl till aflinge tomt, jord och hus i stad, visa
tydligen, att tillämpligheten vid adliga sterbhus af landslagens stad¬
ganden om arf och giftorätt ansågs för en Adeln såsom Stånd
tillkommande särskild rättighet, i motsats till öfrige samhällsmed¬
lemmar, vid arfskiften efter hvilka, med undantag för PresteSt.,
den aflidnes boningsort var en bestämmande regel för tillämpnin¬
gen af lands- eller stadslagen. Denna Adelns särskilda slåndsrät-
tighet iakttages och vitsordas jemväl af 1734 års lag. Sedan un¬
dantag blifvit gjordt för fastighet, hvilken skiftas efter den rätt,
hvarunder belägenheten anvisar den att lyda, antager nemi. vår
nu gällande lag den aflidnes boningsort såsom den allmänna grun¬
den för bestämmandet, antingen afdelningen skall ske efter lands-
eller stadsrätt. Men ifrån detta allmänna stadgande göres särskildt
för Adeln och PresteSt. undantag, i thy att, oberoende af bo¬
ningsort, frälseman alltid anses böra ärfvas efter lands-, prest efter
stadsrätt, hvarvid PresteSt. likväl i så måtto erhållit vidsträcktare
privilegier än Adeln, att jemväl landtgods delas uti presterliga
sterbhus efter stadsrätt, då deremot stadsfastighet, i likhet med
hvad som äger rum vid öfriga efter landsrätt skiftade arf, äfven
uti adliga sterbhus delas efter stadsrätt. PresteSt. allena undanta¬
get, hvilken helst ofrälse, som flyttar sin boningsort ifrån stad till
landet, eller från landet till stad, förändrar derigenom den efter
honom gällande arfslag ifrån stadsrätt till landsrätt, eller från
landsrätt till stadsrätt; hvaremot adelsmannen, han må vara i
stad bosatt, eller på landet, han må drifva borgerlig näring, eller
lefva som jordbrukare, den lag, hvarefter han skall ärfvas, under¬
går derigenom ingen förändring. Arfslagen efter landsrätt är så¬
ledes ett R. o. Ad:s privilegium, en förmån och rättighet, hvars
anspråk på skydd genom 114 § Reg.F. icke derutaf kan försvagas,
att sladganderne om arfs skiftande efter landsrätt delas af öfrige
under samma rätt lydande samhällsmedlemmar.
Gr. Lagerbjelke tilläde sedermera muntligen:
Återstår då att betrakta frågan huru R. o. Ad. skall göra
denna rätt gällande. Reg.F:s 114 § stadgar, att alla RiksStms
privilegier, förmåner, rättigheter och friheter icke få förändras,
utan genom alla Ståndens gemensamma beslut. Men om hvarje
gång en sådan fråga förekommer, 3me Stånd skola kunna säga:
”det
Den 8 Februari f. m.
177
”det är ingen privilegii-fråga”, och sålunda med 3:ne Stånds röst
densamma afgöra, så förfaller hela det skydd, som är åsyftadt med
Reg.F:s 114 §. Mig synes dock rätt och billigt, såvida icke 114
§ skall vara en tom bokstaf, alt det Ständ, som sålunda anser si¬
na privilegier vara, och rättigheter hafva blifvit af de andra Stån¬
den för nära trädda, alt, säger jag, detta Stånd då må äga rätt
alt förmedelst en und. skrifvelse anhålla, det K. M. täcktes derå
fästa nådig uppmärksamhet. På dessa skäl anhåller jag om propos.
till bifall å Hr von Ilartmansdorffs förslag.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum Rom¬
me att fortsättas kl. 6 e. m.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anförde dels muntli¬
gen, dels skriftligen:
Jag skall för närvar, icke inlåta mig i någon utförligare ve¬
derläggning af de skäl, sorn blifvit anförde af de värde talare,
hvika motsätta sig den af Hr von Hartmansdorff gjorda motion
och beslutet om den skrifvelse, som nu hvilar på Ii. o. Ad:s bord.
Såvida de invändningar, som blifvit gjorda, icke redan blifvit af
föreg:de talare, hvilka yttrat sig till understöd för motionen, ve-
derlagde, torde denna vederläggning under loppet af discussionen
icke uteblifva. Jag skall inskränka mig till alt i korthet recapi-
tulera den enkla tankeledning, pä hvilken jag uppställt min åsigt
af frågan, egentligen af rättsfrågan; ty såsom Gr. Lagerbjelke re¬
dan anmärkt, delar det hela af frågan sig i 3me delar, huruvida
R. o. Ad. vill, huruvida R. o. Ad. äger rätt, och huruvida R.
o. Ad. bör göra bruk af denna rätt. Den andra af dessa frågor,
huruvida R. o. Ad. äger rätt att till K. M. aflåta en så beskaf¬
fad skrifvelse, som den Hr von Hartmansdorff föreslagit, är den,
som egentligen utgör föremålet för mitt anförande.
Ordalydelsen af Reg.F:s 114 § är nog i allas minne; det vore
öfverflödigt att här upprepa den. I följd deraf kan ingen jemk¬
ning eller förändring ske i afseende å något RiksSbs privilegier,
förmåner, rättigheter och friheter, förutan samtlige Ståndens
öfverenskommelse och Konungens bifall. Så, ej annorledes, må
de jemkningär och förändringar vidtagas, som (välförstående) Ri¬
kets behof kunna fordra. Att ifrågavarande stadganden ufi gäl¬
lande lag, om gifto- och arfsrätt, utgöra för R. o. Ad., ja, för
hvarje RiksSt., äfven ett privilegium, skulle det vara lätt att
med etymologiska och juridiska skäl bevisa, om delta bevis vore
nödvändigt för att ådagalägga, att i dessa frågor erfordras samtlige
RiksStms bifall. Men jag vill antaga, utan att hafva medgifvit det,
att nyssnämnde stadganden icke må benämnas privilegium. Nog
af, om de äro för R. o. Ad., eller för något annat RiksSt., en
förmån, en rättighet.
I förbigående sagdt: — efter allmänna föreställningssättet, lä¬
rer erkännas, att en förmån xux Itoyjjv, hvarförutan ingen annan
7 H. 23
178
Den 8 Februari f. m.
förmän lärer blifva särdeles båtande, är den, alt vara till. För
min del är jag viss, att om ifrågavar. förändringar antoges, skulle
Adeln, i följd deraf, långt snarare än annars, upphöra att vara
till; och det egna är, att denna öfvertygelse, utan minsta 'tvifvel,
alldeles delas af förändringarnes rätta upphofsman.
Men äfven härom vill jag nu icke tvista. Antagom att
Adeln, äfven med dessa förändringar i dess arfsrätt, kunde i all
evighet förlänga sin politiska tillvaro. Medgifvandet är, jag be-
känuer det, nog starkt; men lika godt. Den enkla rättssals, jag
i stöd af grundlagen yrkade, behöfver icke bevisas ur politiska
heräkningsläran: beviset ligger vida beqvämare till hands och kan
fattas med tillhjelp blott af quatuor species. Jag frågar således:
om ett bo uppgår, i löst och i allinge jord, till 60,000 r:dr; om
jag, enligt gällande lag, äger deruti 40,000, men efter nu före¬
slagen lag skulle äga blott 30,000 — förlorar jag då en rättig¬
het? Eller förlorar jag kanske ingenting? Vidare: om ett alf,
hvilket jag skall dela med en medarfvinge af qvinnokönet, utgör
90,000 r:dr, är det då en förmån, eller är det ingen förmån,
att, i st. f. 45,000, deraf erhålla 60,000?
Hvilket är dessutom det behof (Rikets behof), som fordrar
denna förändring? Hvar finnes det? Val femhundrade år har lands¬
lagen om arf ägto kraft: något behof af omstörtniug har icke ve¬
lat förspörjas. Åtminstone afvaktar jag beviset, innan jag bland
Rikets behof räknar tillfredsställandet, hos den ena af nyhetsbegä¬
ret och hos den andra, af en vacker, men alltför kortsynt ömhet
för det kön, som, på längden, kanske till slut skulle hafva mera
skada än gagn af de nya lagarna.
När, i anledn. af Hr Rosenstjernas motion, fråga uppstod om
en ombildning af representationssättet inom detta Stånd, — huru
lät det då? — Protocollet linnes: från alla sidor yrkades, att den¬
na fråga ej annorlunda kunde behandlas, än efter 114 § Reg.F.
således ingalunda afgöras utan samtliga Medståndens bifall. —
Står der något — frågades — om Adelns representationsrätt, i den
handling af den 16 Oct. 1723, som kallas privilegier för Sveriges
Rikes Ridderskap och Adel? — ”Nej,” svarades, ”icke ett ord:
dock är den ostridigt ett privilegium, blott vida äldre, eller, till
det minsta, en förmån, en fri- och rättighet, till ändring hvaruti
fordras 4 Stånds bifall.” Så hette det då; förslaget måste öfver-
gifvas. — Således: när en ändring afses i Ridd.Ordn., en än¬
dring af erkänd nytta, i det ädlaste syfte föreslagen, — jal då
kan, utan de 3 Medståndens samtycke, R. o. Ad. icke reformera
sig sjelf. Men åsyftas att för roskull kullkasta arfslagarne, såda¬
na de varit ett halft årtusende, — att omintetgöra Adelns väsendt-
ligaste rättigheter — å! icke fordras dä Adelns bifall. Derom kun¬
na de tre Stånden för sin del besluta och framlägga beslutet, så¬
som R. St:s, till Konungens stadfästelse! J sen, mine Hrr! med
detta sätt att efter omständigheter jemka lolkningarne, ändra mått¬
stocken, — kommer man långt! — Nog långt, i sanning! — nå¬
got längre än skäligen medgifvas kan: ett godt stycke på den väg,
som leder till upplösning af Sveriges regeringssätt.
Den 8 Februari f. m.
179'
Ty, vare derom pä det uttryckligaste erindradt, — icke, om
ock det vore än så lätt, gör man sig besväret att bevisa, det frå¬
gan måste anses efter 114 § Reg.F., för det lumpna ändamål att
bibehålla vissa individer vid en högre arfslott. Vöre frågan om
egendoms fördelning emellan individerna, så vore den för mig i
yttersta grad betydelselös och likgilltig. Men — frågan är om
dess qvarhållande, åtminstone något längre, inom ätter, hvilka
utgöra ett Stånd., ett Stånd, sorn måste försvinna, när det för¬
lorat sitt rotfäste i jorden, ett Stånd, så oumbärlig för ärfteliga
monarkien, att, funnes det icke, så borde det tillskapas. Ty än¬
nu lärer ingen finnas, som vore beredd alt påstå, det äfven mo¬
narkien skulle vara rätt väl umbärlig. Funnes någon, så skulle
hans politiska chronometer vara af slät beskaffenhet; missvisningen
vore en obetydlighet, — endast några århundraden!
Jag återgår till min bevisning. Sedan det blifvit ådagalagdt,
att 114 § Reg.F. är på dessa frågor obestridligen tillämplig, åter¬
står att till öfverflöd bevisa, det ordalydelsen af 87 § i samma
grundlag är med den 114 fullkomligen förenlig. Huru lyder den¬
na 87 §? Jo; ”R. St. äga, gemensamt med Konungen, makt att
stifta allmän civil- och criminal- samt kyrkolag och att sådan för¬
ut stiftad lag förändra och upphäfva.” Allmän lag är den, som
gäller för alla rikets innebyggare. En sådan äro icke Giftermåls-
och Arfdabalkarnes föreskrifter om delning af qvarlåtenskap; ty
de äro särskilda och olika för hvarje RiksSt., och innebära för
hvarie Stånd särskilda rättigheter, som utom allas medgifvande
icke kunna jemkas eller förändras någonsin,t> men aldraminst då,
när Rikets behof ej ens kunna åberopas. An om det fallit de 3
Stånden in, att påtvinga det Vällofl. Borgare- eller Högv. Preste-
St. arfsdelningen efter landslag, — skulle icke hvartdera Ståndet
hafva ägt sitt veto? Dylika, särskilda lagstadganden finnas der¬
jemte, såsom hvarje jurist lärer medgifva, till icke så ringa antal
i den codex, sorn kallas Sveriges Rikes lag. — Jag hade ämnat,
för att anföra exempel, åberopa några capitel af Handelsbrn, men
de hafva redan blifvit anförda af Hr Oxehufvud. Möjligen kan,
förr eller sednare, den tid komma, dä Rikets behof anses erfordra
någon jemkning eller ändring i dessa delar af Handelsbrn. Men kunde
väl någon påstå, att sådane lagstadganden, så nära förbundna med
städernes privilegier och rättigheter, skulle, utan alla 4 Ståndens
samtycke, och emot Borgerskapets bestridande kunna ändras eller
upphäfvas? Tvifvelsutan nej! Följaktligen kan lika så litet någon
särskild lag, om än upptagen i 1734 års codex, på annat sätt
än enligt 114 § Reg.F. ändras eller upphäfvas, så snart att Riks-
Strns privilegier, förmåner eller rättigheter dymedelst åverkas. Hvil¬
ket skulle bevisas.
Beviset är fulländadt. Till inseende af dess strängt logiska
riktighet, af dess juridiskt bindande kraft, betarfvas icke en dju¬
pare forskning. Läs och använd det vanliga såkallade sunda för¬
nuftets slutkonst.
Följaktligen slår fast R. o. Ad-.s rätt att, i dessa frågor, för¬
neka den 87 och yrka den 114 §=s i Reg.F. tillämplighet. Att
180 Den 8 Februari f. m.
begagnandet af denna rätt, åtminstone inom sjelfförsvarets gräns,
är en absolot pligt, mot Konungen, Konungahuset och fädernes¬
landet, — denna sednare sanning torde ännu mindre vara före¬
mål för tvehogsenhet. Skulle för densamma ytterligare bevis er¬
fordras, så lära de, under loppet af öfverläggningen, ej komma att
saknas; äfven jag skulle vara beredd att dertill bidraga med
min skärf.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Då sjelfva hufvudfrågan,
från hvars rot detta nya sidoskott uppvuxit, förevar, så deltog jag
hvarken i öfverläggningen eller i voteringen. Jag är således, i
ansende till frågans föregående behandling, helt och hållet neutral.
Afven i afseende på den slutliga utgången är jag i enskild måtto
fullkomligt ointresserad, ty det är omöjligt, att den kan för mig
inverka, hvarken till fördel eller skada. Jag torde således kunna
yttra mig här, utan att influeras, hvarken af den tysta, ofta omed¬
vetna känsla, hvarifrån ingen kan helt och hållet frigöra sig, när
det gäller ett egel intresse, ej eller af den förkärlek, hvarmed man
gerna beifrar en sats, som man förut sökt genomdrifva.
Jag får då till en början förklara, att jag finnér ganska na¬
turligt, att de, som önska bibehållandet af den olika arfsrälten,
äfven söka att förfäkta detta prerogativ så långt, som lagliga me¬
del det tillåta; men det kommer också derpå an, huruvida man
icke nu har öfverskrida denna gräns och sökt verka för sitt mål
med andra än de tillåtna medlen. Jag lemnar derhän, huruvida
icke redan en presumption emot riktigheten af den nya åsigt, som
nu framställes, ligger deruti, att R. o. Ad. sjelf vid föregående
tillfällen, både vid denna riksdag och vid de förflutna sett saken
olika; jag lemnar äfven derhän, huru pass klokt det kan vara,
att pä detta sätt förflytta frågan ifrån naturen af en vanlig lag¬
fråga, öfverlemnad till Konungens pröfning och afgörande, in på
ett politiskt partiområde, som jag tycker att man under nuvaran¬
de tider borde omsorgsfullt undvika: jag skall blott och bart ingå
i pröfning af det förslag, hvarom öfverläggningen nu rörer sig.
Man linner då lätt, alt den föreslagna und. skrifvelsen till
sin indelning sönderfaller i 3:ne särskilda momenler. Först söker
den bevisa, alt R. o. Ad. icke bör afslå från den olika arfsrälten;
sedermera säges det, all R. o. Ad. på grund af rättighet icke be-
höfver från denna arfsrätt afstå, och för det tredje, att R. o. Ad,
icke eller vill eftergifva densamma.
Den första delen, eller bevisningen, hvarföre R. o. Ad. icke
bör ifrån den olika arfrätten afstå, innehåller endast de skäl, som
skola visa vigten och nyttan af denna lag; den rörer låledes helt
och hållet sjelfva hufvudfrågan och bör derföre nu förbigås, så¬
som redan förut härstädes afhandlad, och i dag icke hörande till
ämnet. Alltsammans concentrerar sig följaktligen på den afdel¬
ning, som söker att ådagalägga rättigheten för R. o. Ad., att icke
utan eget begifvande behöfva från den olika arfsrätten afstå. Den¬
na bevisning hvilar ytterst och allenast på sjelfva premissen, som
antager, att arfslagarne i Sverige äro särskilda, personliga och eg-
Den S Februari f. m.
181
lia för hvarje Stånd. Men detta antagande, sorn, efter mitt be¬
grepp, är en fullkomlig förvillelse, torde först behöfva styrkas med
bevis, innan det får gälla som gilltig grund för de följande slut-
ledningarne. Det är svårt alt vidare säga någonting utöfver det
som af Hrr Berg von Linde och Lagerhjelm redan blifvit anfördt,
och som så slående visar oriktigheten af den framställda satsen ;
men jag anhåller dock att få ytterligare tillägga några ord.
Första frågan blir då: Finnes ingen allmän arfslag i Sverige,
derföre att 1734 års allmänna lag innehåller särskilda bestäm¬
melser för de särskilda Stånden? Orimligt! ty då skulle, af samma
skäl, nästan ingen allmän lag finnas, utan alla de särskilda fall,
som den allmänna lagen omfattar, bilda enskilda, exclusiva lagar.
Så stadgar t. ex. Rältegångsbm, att nti tvister emellan hemman
af viss jordnatur är forum och ordningen helt olika än mellan hem¬
man af annat slag; men icke kan man derföre säga, att dessa
jordnaturer hafva hvar sin enskilda Rättegångsbalk, utan det är en
allmän gemensam lag, som här, liksom i allt öfrigt, afhandlar de
olika fallen.
För att nu vidare undersöka om arfslagarne i Sverige på nå¬
got annat skäl kunna anses vara enskilda lagar eller blott särskil¬
da fall, som den allmänna lagen omfattar, delar jag fullkomligt
den talares mening, som sade, att en sådan undersökning borde
grundas på historiska förhållanden. Man finner då, just såsom
han uppgaf, att från urminnes tid tillbaka har en olika arfsrätt
existerat här i Sverige. Om man då går långt bort i landskapslagar-
ne, så finner man denna olikhet vara så stor, att, inom samma
slägtled, ärfde döttrar icke när söner funnos, hvilka då togo allt,
eller såsom orden lydde i Oslgötha-lagen: ”der gånge hatt till och
hufva från’’. Något sednare förändrades detta derhän, att qvin-
nans arfsrätt bestämdes till hälften emot mannens, och när land-
skapslagarne sedermera sammandrogos i den allmänna landslagen,
sä vidhölls denna grundsats, och samma stadganden finnes äfven
der. Det kan väl dä icke bestridas, att detta var Sveriges allmän¬
na arfslag efter landsrätt. Då frågas: om det kan kullas för ett
privilegium att fä lyda den allmänna lagen? Efter mitt begrepp
är privilegium just motsalsen; nemi. en rättighet, att icke be¬
höfva lyda under den allmänna lagen, utan att för sin del äga
en särskildt. Den värde talaren, som företog sig denna histori¬
ska undersökning af förhållandena, visade också ganska riktigt,
att under tidernas längd, eller egentligen under Johan lll:s re¬
gering, tillkommo privilegier för R. o. Ad., hvilka i vissa fall be¬
stämde dess arfsrätt olika emot förut; men samme värde ta¬
lare har naivt nog vederlagt sig sjelf just i den strof, som han
yttrat, att ”desse särskilda arfslagar ägde icke länge bestånd”.
Nej, desse särskilda arfslagar, i motsats mot den allmänna lagen,
hvartill de återgingo, de ägde icke bestånd; och när de sederme¬
ra förföllo, och den allmänna lagen ånyo blef gällande, så måste
väl också R. o. Ad., då så väl som än i dag, anses ärfva efter
denna lag och ingen annan.
Om det behöfdes något ytterligare bevis derför, att Adelns
183
Den 8 Februari f. m..
arfslag icke är elt privilegium, utan allmän, så kunde man finna
ett sådant ganska tydligt genom jemförelse med den rättighet, som
är tillerkänd R. o. Ad., att af sin egendom i städerne borttesta¬
mentera mera än den 6:te penningen, hvartill de öfriga Stånden
äro inskränkta. Detta är en särskild rättighet; men just derföre»,
mine Hrr, att den utgör ett undantag, från allmänna lagen,
återfinnes den också i R. o. Ad:s privilegier. Om nu Adelns
arfsrätt vore af samma exclusiva beskaffenhet, hvarföre skulle dea
då icke blifvit likaledes införd i privilegierna? Det är då klart,
att R. o. Ad. älfver i enlighet med den urgamla allmänna Sven¬
ska lagen och icke efter någon priva lex, såsom här har blifvit
påstådt, utan kan detta blott sägas om Presterskapet, som derutin¬
nan ensamt skiljer sig fränden allmänna lagen; och se, äfven der,
mine Hrr, just derföre, att Presterskapet verkeligen har en egen
arfslag, så finnes den uttryckligen omnämnd i deras privilegier..
Då man således icke mera har kunnat med skäl försvara, att
den olika arfsrätten är ett R. o. Ad:s privilegium, så har man
retirerat till den sista positionen, och sagt, att den är likväl en
Ståndets rättighet och förmån eller frihet, hvarom talas i 114 §
Reg.F. Men låtom oss efterse hvad desse friheter, förmåner och
rättigheter betyda, som der omtalas. De måste då först och främst
någonstädes vara antecknade, såsom en gång verkeligen medgifna.
— Jag säger derföre icke, att de nödvändigt skola finnas i den
handling, som bär namn af privilegium, ty då vore det en san¬
ning, att de Stånd, som icke äga ett placat med denna benäm¬
ning att åberopa, skulle gå förlustige det skydd, för sina rättighe¬
ter, som 114 § är afsedd att lemna. — Men någorstädes mäste
de dock finnas, och om icke annat, åtminstone i den resolution,
eller confirmalion, hvarigenom den exclusiva rättigheten vanns
eller förvärfvades; ty, mine Hrr, om man till förmåner, rättighe¬
ter och friheter finge räkna hvad som icke särskildt någon gång
finnes medgifvet, hvart skulle väl detta leda? Jo, derhän, att så
snart någon allmän fråga inverkade på något af RiksStåndens in¬
tressen, och man vore män att få bibehålla det, hvarom då deli-
bererades, så skulle en majoritet för tillfället, en votering för ögon¬
blicket, först kunna besluta, att delta är en Ståndets förmån, och
i och med detsamma draga hvarje fråga, för hvilken majoriteten
fann för godt att decretera denna rubrik, under skydd af den 114
§ Reg.F., och dermed för evärderlig tid gifva sanction åt brister
och oordningar af alla slag. Hvad synes eder, mine Hrr! om en
dylik tolkning af våra grundlagar, och likväl är detta ingenting
annat än en klar och enkel slutföljd af den grundsats, som här
förfäktas, nemi. att R. o. Ad. skulle kunna göra anspråk på rät¬
tigheter, utan att visa hvar och när de äro medgifna.
Jag tror mig nu hafva temligen tydligt ådagalagt inför hvar
och en opartisk granskare, att det är lika omöjligt att kunna hän¬
föra denna fråga under cathegorien af Ståndets förmån, frihet och
rättighet, som det är omöjligt att kunna draga densamma under rubri¬
ken af privilegier, och att R. o. Ad. således ingen rätt äger till
protest mot gilltigheten af 3:ne Stånds beslut i denna del, såsom
Den 8 Februari f. m. 183
R. St:s; hvarföre jag ock får förklara, det jag icke kan biträda
den skrifvelse, som Ilr von Hartmansdorff föreslagit, utan på det
bestämdaste bestrider densamma.
Jag tillåter mig då äfven yttra mitt bekymmer deröfver, att
en fråga, sådan som denna; nu blifvit bragtåbane, ty i ett sam¬
hälle, der statsförfattningen äger sä litet sammanhang som hos
oss, tror jag, att första villkoret för dess bstånd måste vara den
mest samvetsgranna uppmärksamhet derpå, att icke i någon hårs¬
mån vilja gå utöfver de gränsor, som lagen utstakar för dess verk¬
samhet. Man har ofta sagt, och man har stundom haft skäl der¬
till, att vissa delar af vår representation af ifver för sina menin¬
gar hafva blifvit förledda att, till deras genomdrifvande, gå ytterst
på gränsen af hvad lagen i formelt hänseende tillåter, och äfven
någongång derutanför; men hvart skall det då slutligen leda, om
man äfven å andra sidan öfverskrider denna gräns ? — Måtte
man väl besinna, att hvarje gång man så handlar, är det ett slags
Rubicon man passerar! Och innerligt ville jag önska, att en och
hvar lade de orden djupt på hjertat, hvilka under årtusende gått
och gällt som orakelspråk i Nordlanden, och hvars anor gå till
Ilavamal: — ”När väld på tinget dömmer, är ofärd nära”.
Frih. Cederström, Jacob: Den nu under öfverläggning
varande fråga har jag icke bestridt skull få upptagas i samman¬
hang med Utsk:s betänk., just af den orsak, att man då icke ha¬
de kommit i tillfälle att något närmare skärskåda de skäl, som
Hr von Hartmansdorffs framställning innebär. Vore icke frågan
väckt af Hr von Hartmansdorff och understödd af åtskilliga R. o.
Ad:s ledamöter, hvilkas personligheter förtjena den största uppmärk¬
samhet, så skulle jag icke påkosta densamma ett enda ord till ve¬
derläggning; ty lagen är i delta fall så alldeles tydlig, saken i
sig sjelf så klar, att någon vidare véderläggning deraf är fullkom¬
ligt öfverflödig. Men då, såsom jag nyss sade, desse Herrars per¬
sonligheter äro af beskaffenhet, att de äga förtroende af många,
som blindt tro på dem, för att kunna utan egen sjelfgranskning
bifalla hvad de föreslå; så är det nödvändigt att analysera hvad
som kan ligga till grund för denna deras framställning. Jag ber
då i första rummet alt få återgå till stiftandet af 1809 års grund¬
lag, och den deruti befintliga Reg.F:s 114 §. Hr von Hartmans¬
dorff och de, som understödja hans förslag till und. skrifvelse, haf¬
va ansett, att denna § lemnar hägn och beskydd åt RiksStms sär¬
skilda privilegier. Orden äro likväl icke sådana i denna §. Den
lyder nemi.: ”Konungen läte samtlige Riksens Ständer deras pri¬
vilegier, förmåner, rättigheter och friheter åtnjuta; beroende det
på samtlige RiksStåndens öfverenskommelse och Konungens bifall
att låta dem undergå de förändringar och jemkningar, som Ri¬
kets behof kunna fordra. Inga nya privilegier, ett RiksStånd rö¬
rande, kunna utan Konungens och alla RiksStms vetskap och sam¬
tycke utgifvas och meddelas.” Der är således uttryckt förbudet
emot försök att, under namn af privilegier, skyddade af denna §,
kunna tillvälla ett särskildt RiksStånd några rättigheter, förmåner
184
Den 8 Februari f. m.
eller friheter. Man kan fråga: hvarföre tillkom då denna §, om
den icke har den betydelsen, att hvarje Stånds särskilda privile¬
gier genom densamma skyddas, utan blott R. St:s collectivt? Sva¬
ret blifver icke svårt för den, sora var närvar, vid 1809 års lag¬
stiftande riksdag, att nemi. den 114 § tillkom af farhåga inom
PresteSt., att det möjligen skulle blifva uteslutet från represen¬
tationsrätten ; en farhåga, som gick så långt, att en af våra Sven¬
ska prelater svarade, på den kallelse, som han från Riksförestån¬
daren erhöll: ”Jag kommer icke, för alt vara närvarande vid Pre-
steSt:s begrafningsfest.” Mine Hrr! vi få icke utvidga, icke ens
försöka att utvidga de rättigheter, som grundlagen bestämmer för
riksdagsmannautöfningen. Det är R. St:s rättighet, sorni 114 § är
betryggad; utan Konungens och alla fyra RiksSlms vetskap och
samtycke kunna sannerligen icke några nya privilegier utgifvas
och meddelas. Om det skulle vara annorlunda, om det skulle kun¬
na blifva annorlunda genom petitioner frän RiksScn till K. M., i
strid med grundlagen, i strid med de former, som i grundlagen
för de särskilda ärendenas behandling äro bestämda, sä vore vi,
såsom en talare nyss sagt, på den väg, som leder till samhällets
upplösning; ty det är klart, att så snart man kan åsidosätta de
former, som för ärendenas behandling äro föreskrifne, sä finnes
gränsen ingenstädes för petitioner till K. M., hvilka, på sidan om
R. St:s beslut, man hoppas skola kunna vinna det gehör, att K.
M., utan afseende på R. St:s tanka, bifaller det enstaka Ståndets.
Vi hafva vid alla föregående riksdagar sedan 1815 allvarsamt
klandrat dylika försök af Preste-, Borgare- och BondeSlm, då frå¬
ga varit om sådane beslut, hvilka icke hafva varit desse Stånds
majoritet behagliga; och då har ingen af oss försökt att vindice¬
ra desse Stånds rätt att, i stöd af 114 § Reg.F., enskildt petitio¬
nera i strid med Ständernes beslut. Tänken litet efter, raina Hrr,
hvad följden skulle blifva af en und. skrifvelse, uppställd i den
form, som Hr von Hartmansdorffs förslag innehåller; då, såsom
jag hoppas, om äfven H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, skulle anse sig
kunna framställa propos. å nyssnämnde förslag, samt en majoritet
funnes, som skulle medgifva den projecterade und. skrifvelsens af-
färdande, svårligen någon Konungens rådgifvare finnes, som deraf
skulle anse sig förhindrad alt, i öfverensstämmelse med 87 §
Reg.F., tillstyrka K. M. hvad han finner för riket nyttigt vara,
på grund af R. St:s beslut i frågan om lika arfsrätten. Vill väl
Riddarhusets personal, som yrkar skrifvelsen, skrämma Konungens
rådgifvare från att tillstyrka bifall till Ständernas beslut, genom farhåga
för anmärkningsanledning? De af Konungens rådgifvare, hvilka, det¬
ta oaktadt, ansett sig befogade att, i stöd af 87 § Reg.F., tillstyr¬
ka K. M. att fastställa de 3:ne Ståndens beslut i frågan, blifva
säkerligen icke skrämda af sådan förespegling; och hvart skulle
väl det taga vägen? RiksShn hvart för sig skulle med petitioner
ingå till Konungen, för att skrämma rådgifvaren från att bifalla
Ständens beslut, som enskildt icke behaga majoriteten i ett Stånd.
Jag
*
D e ii S Februari f. m.
185
Jag anhåller att ifrån bordet få uppläst 9 § af riksdagsbeslutet
d. 2 Maj 1810.
Den begärda uppläsningen skedde, hvarefter
Frih. Cederström tilläde:
Af nu upplästa beslut, torde R. o. Ad. lätteligen finna, att
de R. St., sorn författade grundlagen och den deruti befintliga 114
§ Reg.F., ville undanrödja allt hvad som inom området af privi¬
legier kunde till Ståndens söndring föranleda. Det var dessa för¬
hållanden, som lågo till grund för stiftandet af den 114 § Reg.F.
Det var således i och för R. St. och icke för de särskilda Riks-
St:n, som denna § tillskapades.
Låtom oss nu yttra några ord i afseende på frågans inflytan¬
de på Sveriges framlid. Här har blifvit yttradt, att det beslut,
som de öfrige RiksStin fattat i frågan om dén lika arfs- och gif¬
torätten, skulle, i händelse det blefve Sveriges Rikes lag, leda till
upplösning af R. o. Ad:s existens såsom Stånd. Kan väl någon
ärligt tro, att R. o. Ad. skulle förlora någonting dervid, att en
lika arfs- och giftorätt infördes emellan söner och döttrar? Skulle
icke större rikedom komma att inom kort tillfalla R. o. Ad., i
det attén massa af hinder för äktenskaps ingående undanröjdes?
Var icke i forntid förbudet att gifta sig med ofrälse mans dotter
just ett vehikel, till att hela frälse-jorden skulle osöndrad vara
qvar i Adelns ägo? Har icke detta förbud numera upphört? En¬
ligt nyss upplästa §, är det hvarje Svensk mans rätt att förvärf¬
va all slags jord. R. o. Ad. har icke år 1809, då grundlagen
skrefs, ansett det vara af något intresse för R. o. Ad., att Adeln
ensam inom samhället fick besitta frälse-jorden. Huru man än
må vända denna fråga, sä finner man henne ändock af en purt
allmän beskaffenhet. Om man derföre nu för densammas behand¬
ling rubbar de grunder, hvilka grundlagen bestämmer för RiksStms
öfverläggningar; så är det att beträda en revolutionär bana, hvil¬
ken åtgärd, långt ifrån alt verka till ett godt ändamål, bör, så¬
som innefattande ett afsteg från grundlagen, leda till en allvar¬
sam tillrättavisning från K. M. Jag frågar eder, mine Hrr,
hvar finnes en enda bokstaf i grundlagen, som berättigar detta
Stånd att besluta öfver hemmavarande Adelsmäns rättigheter? Vi
äro, enligt 1 § Riksd Ordn., Svenska folkets representanter, icke
Svenska Adelns. Vill ledamot, någon eller någre bland eder, vin¬
dicera enskild och andras äganderätt, så mäste han förete full¬
makt för den, hvars talan af honom föres, eller är hans försök
ogildt. Det har äfven funnits sådana framställningar från
de andre Stånden, som, på grund af embetsmyndigheters yt¬
tranden och på grund af olagliga former, icke blifvit af K.
M. upptagna. Bör väl R. o. Ad. underkasta sig det obehag, att af
K. M. förnimma, det K. M. af lagarne anser sig förhindrad att
fästa nådigt afseende påen af R. o. Ad. gjord framställning? Bör
sådant tillstädjas? Ar sådant med förstånd förenligt? Jag svarar
dertill nej. Jag beklagar för öfrigt, att expeditionen ang:de de
3:ne RiksStms fattade beslut redan hvilat några dagar för länge
7 H. 24 '
1 so
Den 8 Februari f. m.
♦
på R. o. Ad:s bord, ty grundlagens ord äro i detta afseende all¬
deles bestämda. Riksd.Ordms 49 § och 3 morn. föreskrifver nemi.:
”Återförvisar något RiksSt. ett redan beredt mål till vederböran¬
de Utsk:s ytterligare utlåtande, åligge Utsk. a,tt dermed inkomma
till det Stånd, som återremitterat, eller, så framt de öfrige Stån¬
den, uti mål, der tre Stånds röst utgör R. St;s, redan fattat sam¬
manstämmande beslut, Ståndet derom underrätta; kunnande, ge¬
nom sådan återförvisning, expeditionen af beslutet ej uppehållas.”
Gr. Lagerbjelke har sökt visa, att arfsrätten för Adeln, så¬
som special-lag, vore en Adelns rättighet och, såsom sådan, ett
dess privilegium, ehuru icke i 1723 års privilegier inlaget. Det
är för mig svårt att taga reda på, hvarifrån en person, med så
mycken juridisk kunskap och eljest allmän bildning, som Gr. La¬
gerbjelke, kunnat hemta gilltig grund alt förvandla till privilegi¬
um någonting, .sorn egentligen icke är annat, än, hvad han sjelf
yttrat, en special-lag för en viss Corporation eller ett visst Ständ
inom landet. Skillnaden måste nemi. vara stor emellan Stånds-
privilegier och andra rättigheter, som personer äga inom samhäl¬
let; ty eljest skulle man kunna påstå, att rättigheten lill olika
arfsrätt vore ett monopolium, som tillhörde vissa personer och
corporal inner. Jag ber den värde Grefven förlåta, att jag icke
kan under Ständsprivilegier classificera annat, än hvad som fin¬
nes expressis verbis i desamma intaget, och dä finnes icke bland
R. o. Ad:s privilegier ett enda ord nämndt om den olika arfsrätten.
Sluteligen anhåller jag få förklara, att äfven i afseende på
formen af det förslag till und. skrifvelse, som Hr von Hartmans¬
dorff uppställt, förekommer åtskilligt, sorn, efter mitt sätt att be-
dömma frågan, gör, att densamma icke bör af R. o. Ad. anta¬
gas; ty om vid en blifvande votering majoriteten skulle blifva lill
fördel för den föreslagna adressen, sä måste likväl från densam-
> A
ma uteslutas alla försök till förklaring af rätta förståndet af den
114 § Reg.F’., emedan en sådan förklaring är förbjuden i den 83
§ Reg.F., och mäste behandlas på sätt den 81 § Reg.F. tydeligen
bestämmer.
o n
Åtskilliga ledamöter tilikännagafvo bifall härtill.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har hört en talare, och, om
jag ej misstager mig, äfven flere, yttra den åsigt, att man i den¬
na lagstiftningsfråga hade rätt alt mera afse sin egen känsla, det
billiga och rätta, än som eljest åligger lagstiftare på detta rum.
Jag får förklara, att om äfven jag skulle äga en känsla af billig¬
het i hvad som angår arfs- och giftorätt, stridande mot den, som
allmänna lagen stadgar, om jag måhända skulle kunna äga någon en¬
skild fördel af den lika arfsrätten, så tillåter mig icke mitt kall,
sådant jag uppfattat detsamma, att låta denna känsla taga öfver¬
hand. Jag betraktar mig endast som lagstiftare, icke för detta
Stånd, icke för Adelsmän, utan som en representant för Svenska
folket, ty vi äro komne hit för att lagstifta, icke för detta rum,
utan för Sveriges rike.
Denna ifrågavarande lag, den må nu kallas en allmän eller
Den S Februari f. m.
187
en undantagslag, är dock en lag, gällande för alla innebyg¬
gare inom Svea land. Jag vill således gerna medgifva , att
den må kallas allmän lag; men detta hindrar icke, att i dess
stadganden finnas enskilda föreskrifter, gällande som undantagsla¬
gar för vissa Sländ och corpor alioner i samhället. Medgifves det,
att dessa speciella lagar, intagna i 1734 -års allmänna lag, äga ett
inflytande på enskilda Stånd eller corporationer, så mäste det äf¬
ven medgifvas, att i delta inflytande kunna linnas rättigheter och
förmåner. Det synes mig vara så fullständigt ådagalagdt af åt¬
skilige talare, att om de allmänna stadganden, som finnas i 1734
års lag, hvilka visserligen kunna komma alt gälla för alla inne¬
vånare, ehvad de förflyttas inom de olika ståndseathegorierne eller
icke, eller rättare, om de komma under stads- eller landsrätt, äga
elt bestämdt rättsinflytande pä individer, hvilkas rättigheter finnas
i grundlagen särskildt bevarade, så äro dessa lagstadganden af en
blandad både privilegii- och allmän lagsliftningsnalur; och alt be¬
vara dessa rättigheters helgd anser jag vara nyttigt. R. o. Ad.
har redan i ett förut fattadt beslut förklarat den lika arfsrätten
vara skadlig alt införa, ty hade R. o. Ad. funnit någon nytta der¬
vid, någon afsedd förmån för det allmänna, sä hade utan tvifvel
detta Sländ medgifvit denna förändring. Då jag således antager,
att R. o. Ad. står fast i den öfvertygelsen, att elt afstående frun
en rättighet eller allmän förmån, som R. o. Ad. delar med åt¬
skilliga andra medborgare i den olika arfsrättens tillämpning, icke
bör medgifvas, sä har R. o. Ad. kommit lill del resultat, att, i
hvad på Ståndet vidkommer, söka motverka en lags stiftande, alt
omintetgöra det förut fattade beslutet. Jag medgifver visserligen,
att R. o. Ad. tillförne, utan alt åberopa hvarken 114 § eller nå¬
got särskildt privilegium, helt enkelt afslog frågan om den lika
arfs- och giftorättens införande, i öfvertygelse derom, att frågans
vigt skulle tillräckligt inför thronen tala för ett bestämdt afseen¬
de på ett af Ståndens tankar i detta ämne. Jag anser äfven, att
R. o. Ad. utan någon protest kunde stanna vid sitt redan en gång
fattade beslut, öfverlygad derom, att en så genomgripande lagfrå¬
ga, och i den form den är framställd, svårligen skulle, af någon
Regering i Sverige, kunna sanclioneras. Men en helt annan frå¬
ga är nu här uppkommen: en ledamot inom elt annat RiksSt.
bar väckt en sak, som måhända varit alldeles onödig att vidröra,
den nemi., alt R. o. Ad för sin enskilda del skulle bibehållas vid
den rätt, som de andra ansett böra försvinna, och derpå har Lag-
Utsk. afgifvit en förklaring, sorn i intet afseende, efter mitt för¬
menande, kan anses nöjaktig; ty derigenom har frågan kommit i
en helt annan position och derigenom äfven R. o. Ad. R. o. Ad.
har till följd deraf blifvit införd i den debatt, som nu pågår, och
hvilken har till föremål att utreda, huruvida denna R. o. Ad:s
enskilda rättighet att begagna eller afsäga sig en rättighet, nu
skall göras gällande, då nemi. ett af Ständernes Utsk. alldeles jäf-
vat en sådan rättighet. Det är efter min öfvertygelse LagUlsk:s
misstydning af lagens rälta mening och grundlagens bokstaf, som
bör utgöra föremål för R. o. Ad:s stora uppmärksamhet. När.
188
Den S F e b r u a r i f. m.
således frågan är, huruvida R. o. Ad. skall finna tillfredsställande
alt hafva gifvit ett enskildt afslag på lagfrågan, eller huruvida
dess bekymmer öfver hvad som i denna fråga blifvit vidgjordt, bör
frambäras inför thronen, så måste åtskillige omständigheter, för¬
knippade med denna fråga, tagas i öfvervägande. Jag vill icke
vidröra alla dessa omständigheter, det är öfverflödigt; jag är öf-
vertygad, att den majoritet, som kommer att besluta, gjort sig
redo för de skäl, som bestämma dess votum. Mitt skäl, hvarföre
jag biträder den af Hr von Hartmansdorff föreslagna petitionen,
är det, alt ett stillatigande numera skulle kunna anses som ett
medgifvande af R. o. Ad., att denna fråga kan behandlas obero¬
ende af R. o. Ad., som otvifvelaktig! äger uti densamma ett af¬
görande veto, derom visserligen icke kan vara mera att säga; men
här äro framkastade tvifvelsmål, huruvida grundlagens bokstaf
medgifver den form, som är föreslagen för den ifrågasatte skrif-
velsen. En talare här midt emot har ansett denna form grund¬
lagsvidrig, derföre alt den icke förr skulle varit vidtagen, ty icke
har den värde talaren kunnat framleta någon enda §, eller något
uttryck i grundlagen, som skulle betaga ett Stånd rättigheten att
till thronen framgå med enskilda besvär; fastmer finner man så¬
dant kunna vara af behofvet högt påkalladt. Ett dylikt petitio-
nerande är uråldrigt och har med vår fyrdelade representation all¬
tid funnits; ty om man granskar de framfarna riksdagsbesluten,
skall man nästan alltid finna biafsked för särskilda RiksSt., d. v.
s. svar och resolutioner, gifna af Konungen på RiksStms särskilda
petitioner. Det är också naturligt, att sä länge ett RiksSt. kan
blifva öfverröstadt af de 3:ne öfrige, att en representantkammare
kan förlora sitt veto i lagstiftningsväg, då inträder äfven nöd¬
vändigheten för nämnde RiksSt. att i högst vigtiga fall vända sig
till Konungen, och sådant är förhållandet för det närvarande. Jag
hade önskat att så icke inträffat, och delar med en annan talare
bekymret deröfver; men hvarifrån komma dessa bekymmer? Jag
tvekar icke, mine Hrr, att uttala min öfvertygelse i delta fall,
att det är en viss politisk sects nära alliance med den crassa ra-
dicalismen, den sauna liberalismens dagtingande med den falska,
det är frihetens förblandande med sjelfsvåldet, sorn önskar förstö¬
ra R. o. Ad. som en politisk corps. Nu är min öfvertygelse, att
R. o. Ad:s existence innebär ett stöd för den constilutionella mo¬
narkien, (den absoluta behöfver det icke). Detta är redan yttradt
förut, och jag instämmer således deruti; men jemte denna förkla¬
ring ber jag få säga, att jag icke har afseende på några person¬
ligheter. Jag äger tillräcklig kännedom om de förhållanden, som
ledt mången i det politiska bryderi, hvaruti de sig befinna, för
att icke rätt uppskatta ställningen inora den spher der de handla.
Jag hyser en skyldig högaktning för deras öfvertygelse och redli¬
ga vilja att handla lill fäderneslandets båtnad, men jag afskyr den
lära de predika, hvilken ovillkorligen, efter min öfvertygelse, skall le¬
da till fosterlandets ruin, genom monarkiens störtande. Det är
på denna bana man vill leda R. o. Ad., det är på den, som åt¬
skillige representationens medlemmar vandra, och då man säger,
Dea S F e b r u a ri. f. m.
1S9
att det vore orätt af R. o. Ad. att vilja motsätta sig en lagstift¬
ning, som den stora massan af nationen, d. v. s. BondeSt. önskar,
så får jag deremot förklara min fasta öfvertygelse vara den, hvil¬
ken jag grundar på någon inhemtad kännedom, att största delen
af detta BondeSt. skall välsigna R. o. Ad., om det bevarar den
gamla arfslagen, oaktadt den rådande öfvertygelsen i detta fall hos
BondeStts nuvarande representanter. Man har förundrat sig der¬
öfver, att, då arfslagarne finnas intagna i allmänna lagen, man
det oaktadt anser dem vara af privilegii natur, och, säger man,
de kunna så mycket mindre vara det, som Konungen vid promul-
gationeu af 1734 års lag förklarat, att allt hvad som hörer till
privilegier icke finnes der intaget. Detta kommer deraf, att arfs¬
lagarne icke uteslutande angå vissa Stånd, utan deras bosättning i
stad eller å landet; men som R. o. Ad. ovedersägligen haft sina
arfslagar före den skrifna lagen, och de således icke bero af den¬
samma, utgöra de rättigheter, hvilka blifvit af grundlagen om¬
gärdade. Helt annat är förhållandet med arfsrättens stadgande
för PresteSt. i dess privilegier. Det är ett undantag från all¬
män lag, som kunde stiftas för detta Stånd, hvilket från ålder ägt
hvarken arfs- eller giftorätt.
Om icke R. o. Ad. skulle äga andra rättigheter, än dem sorn
finnas upptagne i 1723 års privilegier, så är det ju klart att 114
§ skulle vara af ingen betydelse. Men, mine Hrr, jag tillåter mig
tro, att man icke så trångt kan begränsa sin förklaring af denna
114 §. Det är utom all fråga, att om man det gjorde, så skulle
icke inträffa hvad som skett, att Vällofl. BorgareSt. protesterat
mot de concessioner, som R. o. Ad. gjort, derföre att desse voro
villkorliga. Jag vill ej längre uppehålla R. o. Ad. med vidare
anmärkmr vid hvad här blifvit yttradt, utan tillåter mig helt en¬
kelt att begära den propos., att LagUtsk:s förevarande betänk,
måtte läggas till handlingarne utan någon deröfver fälld dom, men
att R. o. Ad. derjemte ville biträda den af Hr von Hartmans¬
dorff föreslagna adress.
Hr Hjerta, Lars; Efter den klara utveckling och de öfver-
tygande anföranden, hvaruti icke mindre än 8 af de talare, söm
i dag yttrat sig, hafva vederlagt slutledningen och hufvudsumman
af Hr von Harfsmansdorffs framställning, kunde ämnet visserligen
redan anses så uttömdt, att nästan ingenting vidare väsendtligt vo¬
re att tillägga; men det synes likväl som de obestridliga skäl,
hvilka både från förnuftets synpunkt, från den enda rättsenliga
tolkningen af nu gällande lagar och från den historiska grunden
blifvit andragna emot motionen icke blifvit tillfyllest bemärkta,
eller icke fullkomligen verkat på öfvertygelsen inom Huset, då vi
nyligen hört en ledamot, den siste som yttrade sig, sjelf erkänna,
ifall jag ej för mycket misstog mig om meningen af hans ord,
att formen för den af Hr von Hartmansdorff föreslagna skrifvelsen
vore till en viss grad äfventyrlig och oriktig, men alt han icke
destomindre ville biträda samma skrifvelse. Jag tillåter mig der¬
före alt försöka något närmare tillämpa de upplysningar, som af
190
Den 8 Februari f. m.
några föregående talare på ett så förtjenstfull! sätt blifvit afgifne.
Man måste erkänna, alt berörde förslag till tind. skrifvelse visar
en stor talent i ett afseende, nemi. i bemödandet att deducera en
ytterst kinkig sats för att komma lill det ändamål, man på för¬
hand föresalt sig. Men jag föreställer mig likväl, alt äfven de
ledamöter, som ej älska den lika arfsrätten, och sålunda för sa¬
kens egen skull äro benägne att biträda den värde motionären,
icke önska alt i en skrifvelse lill Konuugen skulle förekomma en
redaction, som kunde gifva anledn. till alltför påtagliga anmärk¬
ningar, att bevisningen haltar och att de satser, genom hvilka
lian velat leda sig dertill, äro falska; och jag skall derföre utbe
mig att få företaga en liten kort recension af ett pär. eller tre
punkter i samma skrifvelse. Motionären säger: ”Arfsrätten är i
Sverige icke allmän, utan särskild, personlig och egen (priva
lex) för hvarje Ständ, hvilket, hvart för sig, har i detta hänseen¬
de olika rättigheter. Också upptager lagen uttryckligen Frälse¬
mans, Preste, Borgares och Bondes son, med hvarderas olika
arfsförhållanden. Lagen säger ock, att när ofrälseman kommer r
frälse stånd; så rättas giftorätt derefter. Likaså ändras arfs- och
giftorätten när någon för öfrigt öfvergär frän ett Stånd till annat.
Pä landet äl fver Adeln fastighet olika med PresleSt. och lösören
olika både med detta Stånd och till någon del med BorgareSt.
I stad älfver Adelsman lösören olika med alla andra Stånd.
Stadgarna om Adelns arfs- och giftorätt äro följaktligen icke all¬
män civillag, hvarom 87 § Reg.F. talar, utan, likasom dess testa-
ments-rätt, en Ståndets sak, hvarom 1 14 § Reg.F. förmäler.”
Hvad är ändamålet med denna deduclion? att bevisa det R. o.
Ad:s arfsrätt är ansedd som en uteslutande frän allmänna lagens
sladganden undantagen förmånsrätt. Men om deductionen skulle
vara bestående för detta ändamål, så borde den äfven vara riktig
och fullständig inom sig sjelf. Nu ber jag fä fästa uppmärksam¬
heten derpå, att då den värde motionären säger, att på landet
'älfver Adeln fastigheter olika mot PresleSt., och lösören olika
både mot detta Stånd och till någon del emot BorgareSt., så har
han möjligen utan afsigt glömt tillägga hvad som måste åberopas
på andra sidan, nemi. att i stad ärfver Adelsman fastighet allde¬
les lika med Borgare, och på landet Borgare lika med Adelsman,
äfvensom Bonde, om han har lösegendom i stad, ärfves alldeles
lika med frälseman. Detta tillägg visar klarligen, kanske bättre än nå¬
got annat, att arfsrätten tillhörer dennu allmänt gällande lagen, och
icke är något Stånds rätt, utan bes tämme olika efter de olika or¬
ter, inom hvilka det som skall ärfvas, är beläget. Det är endast i
fråga om testamentsrätt för fastighet i stad, som ett särskildt för¬
hållande äger rum för frälseman; och om det finnes intaget ej b,lott i
allmänna lagen, utan också i Ståndets särskilda privilegier, så lä¬
rer det icke falla någod in att bestrida detta stadgande dess pri-
vilegiinatur. Man har åberopat 13 § af PresleShs privilegier
som ett bevis för det förmenandet, att arfsrätten är en ståndssak
och tillhör privilegierna; men jag använder här samma motskäl,
som nyss, nemi. att om ett sådant särskildt undantag tinnes i
Den 8 Februari f. m.
191
previlegier stadgadt för PresteSt., så skall det visserligen gälla,
men icke eljest. Gr. Lagerbjelke har uppläst en utförlig historisk
afhandling, för att utur äldre källor härleda beviset för R. o. Ad:s
privilegiirätt i arfsfrågan. Jag tager mig friheten i anledn. deraf
blott erinra, alt alla sådane lagar och förmenta privilegier, som
äro äldre än den lag och de privilegier, som nu gälla, betyda in¬
genting, då de genom de nu gällande stadgandena blifvit ändrade
eller upphäfde.
Hr von Hartmansdorff har i sitt anförande vidare yttrat:
”sorn 2:dra punkten i K. M:s, den 23 Jan. 1736 ä densamma med¬
delade nådiga stadfästelse innehåller, ”att allt hvad genom särskil¬
da privilegier är faslstäldt, ej kunnat i allmänna lagen inflyta,”
så har K. M., genom nåd. dom af den 5 Dec. 1825, förklarat pri¬
vilegierna böra lända lill efterrättelse. Då berörde nådiga fast¬
ställelse säger, att allt, som är privilegium, ej kunnat i allmänna
lagen införas; så medgifver hon ock, att något af dylik beskaffen¬
het ditkommit. Men införandet i allmänna lagen af något Stånds
särskilda rättigheter, kan ej betaga dem deras egenskap af Stånds-
sak, ty då skulle 13 § af PresteSfis privilegier, så vidt han be¬
stämmer dess arfsrätt, ej varit i sådan egenskap gällande längre
än lill 1736 — R. o. Ad:s arfs- och -giftorätt samt testaments¬
rätt fullständigas ömsom af Ståndets privilegier, ömsom af lagen,
utan att beggedera upprepa hvarandras stadganden. Det behöfves
icke eller, dä K. M. i I § af R. o. Ad:s privilegier gifvit Stån¬
dets medlemmar det allmänna löftet, att, ”utan något qval och in¬
trång, njuta, på ära, lif, jord och gods deras välfångna friheter,
privilegier, förmåner och rättigheter, af hvad namn de vara må,
samt dem dervid i alla måtto handhafva”. Den värde talaren har
häruti påtagligen ledt bevisningen mot sig sjelf; ty hade arfsrätten
för Adeln betraktats såsom ett särskildt privilegium, så skulle det¬
ta äfven funnits stadgadt likasom för PresteSt. Man skall möjli¬
gen invända, att det ej kunde finnas i privilegierne, ty föreskrif¬
ten ang:de frälsemäns arf tillhörde den allmänna lagen, fans
före privilegierne, var sålunda äldre än dessa, och bade öfver-
gått frän den äldre landslagen lill nu gällande lag; men jag hem¬
ställer, om ej just i en sådan argumentation ligger det fullständi¬
gaste beviset emot motionären sjelf. Gä vi vidare för att gran¬
ska i hvad män Hr von Hartmansdorffs nästa deduetion kan äga
grund, nemi. alt privilegier och allmänna lagen ömsom fullstän¬
diga hvarandra, i afseende på Adelns arfs- och giftorätt, så finna
vi att delta fullkomligt vederlägges af sjelfva privilegierna. Adelns
förmåner äro nemi enligt dessa följande: Om Adelig enka eller
jungfru inlåter sig i gifte med ofrälse man, § 29 ; om Adelns dis¬
positionsrätt öfver aflinge hus och jord i stad, § 12; att ofrälse¬
man ej må köpa säteri, rå-och rörshemman o. s. v. § 27; om
Adelns uteslutande rätt att äga säteri, numera upphäfdt; om säte¬
ri i Skåne, Halland och Blekinge, sorn varit indragna till Kronan;
om lösningsrätt af skattefrälsehemman, som säljas utom börd, § 11;
om säterier, m. m. deruti ofrälseman fått införsel, § 27; om be¬
nyttjande af enskild och afvittrad skog å frälsejord; om rättighet
192
Den 3 Februari f. m.
att utpanta ränta hos ffälsebönder, § 18; om Adelns rätt att idka
fiske, § 15; om rätt att bygga mjöl- och sågqvarnar på egna
ägor, § 14; om rättighet att äga krogar på frälseägor, påen half
mil nära gästgifvaregård; om rättighet att drifva borgerlig näring
och handel samt reda i skepp, §§ 12 och 19; om rättighet att i
sitt försvar och tjenst hålla allehanda embetsman och handtverka¬
re, § 30; om rätt att handla med det, som för deras enskilda
bruks behof är af nöden; att till stapelstäderna införa egna till¬
verkningar af jern med egna farkoster, och att öfver hela riket
idka deras vanliga oxhandel m. m., samma 19 §; om rätt att gå
i tjenst under främmande herrskap, §§ 4 och 32. Detta är allt
hvad jag i de adeliga privilegierne kunnat finna, som rörer rät¬
tigheter i afseende på egendom. Betrakta vi nu alla dessa punkter
sådane de här förekomma, så finna vi, att de ganska väl stå till¬
sammans med hvad Hr von Hartmansdorff citerat ur den 24 §:
”att Konungen förklarat sig alldeles benägen att handhafva, skyd¬
da och bibehålla R. o. Ad. vid deras fasta egendom, såsom Stån¬
dets vältrefnad och styrka”; ty man kan ej undgå att inse, att
alla de förmåner, hvarom här är fråga, gälla Adelns förhållan¬
de såsom Stånd i det hela, till de öfriga Stunden, men icke
Adelns förhållande inom sig sjelf emellan Adelns män och Adelns
qvinnor, och då kan jag ej inse att någonting återstår att i detta
hänseende vidare upptaga, för att bevisa, att i förbemälde afseende
det icke är möjligt att komma till den slutsats, att några privile¬
gier äro i fråga vid arfsrätlen. — Gr. Horn har, jemte några
med särdeles värma uttalade politiska känslor, hvilka ganska väl
kunna förbigås, yttrat, att man ej må tolka privilegierne för trångt;
likväl torde alla lagfarne vara öfverens derom, såsom en allmänt
gällande regel, att undantagslagar icke få tolkas annorlunda än
efter bokstafven. Man har åberopat BorgareShs protester i afse¬
ende på frågan om den ekonomiska lagstiftningen eller närings¬
friheten, såsom ett föredöme, hvilket R. o. Ad. ägde rätt att föl¬
ja; men jag ber att få fästa uppmärksamheten pä, att först och
främst gällde dessa protester icke något den allmänna lagens stad¬
gande, deri 3 Ständ hafva beslutanderätt, såsom den ena statsmak¬
tens, utan ett önskningsmål, och dessutom hafva dessa protester varit
ganska villkorliga. Man har talat om Hr Rosenstjernas motion,
angtde förändring af Adelns representationsrätt, den man afslagit, pä
den grund, att frågan om förändringen innefattade en privfiegiifråga,
som icke kunde afgöras utan alla fyra Ståndens sammansstäm-
mande beslut, och då likväl icke den frågan står omtalad i R.
o. Ad:s privilegier, bar en talare deraf velat draga den slutsats, att
privilegier kunna finnas, utan att finnas omtalade ibland Ståndets
privilegier. Men först och främst, och utan att uppehålla mig vid
den satsens orimlighet in abstracto, vet jag icke och tror icke, att
R. o. Ad:s afslag å Hr Rosenstjernas motion var grnndadt på det
skälet, att den rörde en privilegiifråga, och för det andra kan den¬
na fråga icke hafva någon jemförelse med den nu förevarande;
ty om R. o. Ad:s representationsrätt icke vore intagen i grundla¬
gen, '
D e n| 8 F* b r u a r i f. m.
193
gen, utan stöde i den allmänna civillagen, så hade dess afgöran¬
de ulan tvifvel kommit att rälta sig efter de grundlagsbud, som
föreskrifva huru förändringar i allmänna lagens stadganden skola
tillvägabringas.
Dessa äro de hufvudsakliga skäl, på grund af hvilka jag
vågar tillstyrka afslag på mononen. Min röst i denna fråga kan
visserligen icke betyda mycket och kanske ingenting; ty II. o.
Ad:s tankar i hufvudsaken äro redan sä tillräckligen kända sedan
denna fråga förra gängen förevar. Jag finner äfven, att de som
hysa en varm öfvertygelse om nyttan af den olika arfsrätlen, kun¬
na, oin de sä behaga, föreua sig om att ingå med und. skrifvelse
lill Konungen, grundad pä de skäl petitionärerna må kunna fram¬
ställa, och ingifva önskningar i hvilka fall som helst; men jag ber
emedlertid, att H. R. o. Ad., såsom Ständ betraktadt, täcktes öf¬
verväga den olika ställning, hvaruti frågan nu kommit. R. o. Ad.
har nemi. icke vid någon föregående riksdag väckt fråga derom,
att detta ärende skulle vara af privilegii natur: saken afslogs vis¬
serligen i detta Hus äfven vid förra riksdagen, men de tre Stån¬
dens beslut ingick likväl till Konungen såsom R. St:s, utan att
någon då salle i fråga, att formerna blifvit trädda för nära.
Högsta Domstolen hördes vidare öfver ärendet, och Konungen fat¬
tade sitt beslut, allt utan att någon af dessa auctoriteter yttrat ett ord
om alt saken vore af privilegiinatur. Alla de myndigheter, som
tillsammans utgöra samhällets lagliga makt, Konungen, Ständerna
och den högsta domaremakten, hafva således varit ense i den
uppfattning af frågans form, att anse den såsom hörande under
den allmänna lagen. Afven vid denna riksdag, då saken första
gången förevar, har icke talats om att en privilegiifråga vore å
bane, icke eller blef någon protest mot behandlingssättet då an¬
förd. LaglJtsk. har också upptagit delta i sitt betänk., och Utsk:s
ledamöter hafva varit så ense, att en ledamot, som reserverat sig
och hvars conservativa böjelser äro inom detta Stånd vål kända,
Hr Gr. Mörner, har icke tilltrott sig komma längre, än att han
yttrat, att det synts honom tvifvelaktigt om ej privilegiinatur
vore i fråga. Det är således en efter sakens afgörande helt och
hållet gjord ny uppfinning, då man nu börjat tala om ändring
af något privilegium, och det hör ej väcka förundran, om en stor
uppmärksamhet i det allmänna är fästad vid utgången af denna
fråga. Jag skall icke ingå i vederläggning af hvad motiofiären
yttrat ang:de nödvändigheten af Adelns bestånd för Rikets styrka,
ulan vill blott erinra, att det finnes olika commenlatorer öfver
denna text; att äfven inom detta Hus anmärkningar i nämnde
afseende icke längesedan blifvit gjorda af en ledamot, känd och
värderad både såsom talare och för sin karakter, och att dessa
commentarier, hörande till Adelns förflutna historia, icke blifvit
mottagna utan en viss sympathi utom detta Hus. Icke eller vill
jag ingå i undersökning och vederläggning af påstående, att detta
Stånds tillvaro skulle hotas af den lika arfsrätlen. Jag anmärker
blott, att efter nu gällande grundlag äger Konungen rättighet att
7 H. 25
194
Den 8 F e b r u a r i f. m.
i Adeligt Stånd upphöja ofrälse personer, som gjort sig förtjenta
af fäderneslandet, och så länge denna rätt finnes, finnes alltid ett
botemedel emot den farhågan. För öfrigt vet man, att en stor
del af de personer, hvilkas sköldar pryda väggarne i detta rum,
och hvilkas minnen lefver i Sveriges historia, hafva börjat sin
bana och förvärfvat Adelskap utan en större förmögenhet, eller
utan alt de haft något att ärfva, men endast genom egna för»
tjenster och de lagrar de vunnit på vetenskapens område eller
ärans fält. Jag vill nu egentligen blott hålla mig vid formen,
och kan då icke underlåta att yttra den meningen, att R. o. Ad.
genom ett steg, sådant som det nu föreslagna, ställer sig lill doms
inför både samtid och efterverld. Tvenne talare hafva redan på
ett allvarsamt sätt karakteriserat det steg, man vill öfvertala Stån¬
det att taga; en ledamot har sagt, att man vöre på vägen att
passera Rubicon, och en annan, Frih. Cederström, har yttrat sig
än mera oförbehållsamt, då han kallat detta steg revolutionärt.
Jag skall välja en enklare benämning uti det uttrycket, att jag
tror, det R. o. Ad. är pä vägen alt handla orätt och att lill
vinnande af det. sökta ändamålet begagna medel, sora icke kunna
gillas vid en oförvillad pröfning; och jag tror ej, att del står till¬
sammans med tänkesättet Iros majoriteten af delta Stånd.
Gr. Sparre, Erik; Vi afhandla i dag en för detta Stånd
högst vigtig fråga — frågan om R. o. Ad:s bestånd, såsom Riks¬
stånd åtminstone; ty om, såsom man temmeligen allmänt påslår,
ett Ständ med ärftlig represeutationsrätt icke kan eller bör existe¬
ra, utan så vidt det är grundadt pä förmögenhet, så måste en
arfslag, som obestridligen tenderar till att bibehålla egendomen
inom slägterna, vara en lifsfräga för Ståndet. Den erkännes ock¬
så som sådan af de lärdaste män. En af våra mest utmärkta
Universitetslärare, för närvarande Riksdagsman, har nyligen, då
frågan förevar i PresteSt., yttrat, att den lika arfsrätten är stri¬
dande mot adelskapets idé, att den innebär fröet till dess upp¬
lösning, enär Adelns ställning i staten endast kan betryggas genom
oberoende och sjelfständighet, — och likväl nekar man, att frå¬
gan rörer en af Adelns förmåner och rättigheter. — Det gifves
en § i vår giundlag, som försäkrar hvarje Stånd, att dess privi¬
legier, förmåner och rättigheter icke utan dess samtycke kunna
npphäfvas; det gifves en särskild arfslag för Adeln, hvilken lag,
såsom bidragande till att bibehålla detta Ständ i besittningen
af dess egendom, utgör ett villkor för dess bestånd och dess po¬
litiska betydelse; — och likväl bestrider man, att denna lag är
en af de Ståndets förmåner och rättigheter, som skyddas af ofvan-
berörde grundlagsstadgande. Om en sådan rätt icke innefattas
under denna §, så vet jag sannerligen icke, hvartill det genom
densamma åsyftade skydd för öfriga rättigheter skulle tjena. Om
Adeln, såsom Ständ, komme att upphöra, genom antagande af
detta ”frö lill dess upplösning”, så skulle alla dess rättigheter
upphöra. Den ofvannämnde lärde yttrade också: ”Jag hade hell¬
re sett ett öppet anfall på Adelskapet, än ett så försåtligt”. Ar
Oell S Februari f. m.
1'J5
della ändamålet? fordrar fäderneslandets väl denna uppoffring?
Välan, liitom oss då genast göra den ; intet ögonblicks tvekan må
derom uppstå; — men gifvom likväl saken sitt rätta namn.
Hvilka äro då de skäl, pä grund hvaraf man bestridt, att
Adelns arfs- ock giflorältslag skulle vara en Ståndets sak, hvil¬
ken innefattas under 114 § Reg.F. ? — Först att den ej omtalas
i adeliga privilegierna, och inga andra förmåner eller rättigheter,
än de, som deruti omtalas, skulle, säger man, afsés i berörde
lagrum. Dervid måste likväl ihägkommas, dels att lista punkten
af adeliga privilegierna, med hvilken 114 § Reg.F. öfverensstäm-
mer, innehåller stadfästelse på Adelns ”friheter, privilegier, för¬
måner och rättigheter, af hvad namn de vara må”, och utan in¬
skränkning till de i följande punkter uppräknade, dels att i denna
handling icke behöfde eller borde inlagas sådane pä häfd eller
redan gällande lag grundade rättigheter, som icke tarfvade vidare be¬
kräftelse. Sådana af Adeln ensamt från urminnes tider bibehåll¬
na rättigheter finnas också, dem Adeln, såsom utgörande en del
af lagstittande makten, åt sig förvarat, under det desamma smånin¬
gom beröfvats eller väsendtligen modifierats för de öfriga Stånden.
En sådan rättighet är den sjelfskrifna representationsrätten, hvil¬
ken på häfd grundade rätt lag i sjelfva begreppet af Adel; en så¬
dan är äfven den i lag redan intagna rättighet, alt Ståndet en¬
samt fick, för att kunna utöfva d^nna representationsrätt, oberoen¬
de af boningsort, bibehålla den gamla arfslagen, med undantag
allenast för stadsfastighet. Så länge nu Adeln ännu såsom Ständ
utgör en del af lagstiftande makten; sä länge hela nationalrepre¬
sentationen sker ståndsvis, och följaktligen hvarje Stånd mäste
anses representera, visserligen i främsta rummet och tillsammans
med de öfriga, Svenska folket, men delvis och i mål, som röra
endast dess enskilda angelägenheter sina ständsmedlemmar; sä
länge en § i grundlagen förklarar, livad sjelfva naturen af en
Ståndsrepresentation tyckes antyda, att sådana Ståndets särskilda
förmåner och rättigheter icke kunna, emot Ståndets bifall, af de
öfriga Stånden upphäfvas, eller förändras; — så länge synes det
påstående orimligt, att Adelns begge förnämsta rättigheter, den att
äga en röst i Rikets lagstiftning och den att lyda under en egen arfs¬
lag, som gör det för Adeln möjlig alt utöfva denna rösträtt, att
dessa begge vigtiga förmåner, derföre alt de icke omtalas i privile¬
gierna, icke skulle skyddas af berörde grundlagsstadgande, men väl
de mindre vigliga, de jemförelsevis högst obetydliga, som omtalas i
privilegierna, och detta, ehuru oflanämnde 114 § Reg.F. omtalar
såväl ”privilegier,”” som särskildt ”förmåner, rättigheter och
friheter”.
Det andra skälet, på grund hvaraf man bestrider Adelns
rätt att, med stöd af oftanämnde § i Reg.F., bibehålla sin arfsrätt,
är: att denna arfsrätt icke är en Ståndets särskilda lag, emedan
den omtalas i allmänna lagen, och den icke eller är egen för
Adeln, ulan gemensam för alla, samt att S7 § Reg.F. utvisar på
hvad sätt allmän lag upphäfves eller förändras. Härvid mäste un¬
dersökas hvad som hos oss är, eller icke är allmän lag. En blick
196
Den 8 Februari f. m.
på 1734 års lagbuk och dess tillkomst skall tjena till ledning vid
bedömmandet af denna fråga. Pä den tid, då denna lagbok ut¬
arbetades, stodo de särskilda samhällsclnsserna, Stånden, från hvar¬
annan åtskilde, omgärdade med särskilda lagar (privilegier) eller
pä häfd grundade rättigheter. Man vågade ej, man tänkte allde¬
les icke på att upphäfva dessa särskilda rättigheter, eller att på
abstracta rättstheorier grunda en ny, i alla delar för alla samhällets
classer ovillkorligen lika lag. Man afsåg fast hellre att, såsom
den K. sladfästelsen å lagen antyder, sammanföra de särskilda
”lagarne” och ”laga stadgarne samt riksdagsbesluten”, utesluta hvad
som icke mera var bruk och bringa dessa stadgar i öfverensstäm¬
melse, sä vidt sig göra lät; men der man stötte på oförenliga skilj¬
aktigheter, der fann man sig nödsakad ali uppoffra den enhet, den
egenskap af allmängilttighet, som, synnerligen i nuvarande tid, sö-
kes hos en lag, oell man bibehöll således de särskilda Stånden vid
deras lagar och sedvänjor, dem man endast införde i lagboken.
En sådan skiljaktighet förekom i fråga om arfs- och giftorätt, och
det af mig antydda förhållande visar sig också i vår lags stadgan-
den derom. BorgareSt. bibehöll i 1734 års lag stadslagens stad¬
gande!) i dessa afseenden, med undantag för dess landt fastighet,
(Stadslagen var nemi. delta Stånds lag); PresteSt. äfven stads¬
lagens, med något mera utsträckning än BorgareSt. i afseende på
fastighet ä landet; Frälseståndet den gamla landslagens, med un¬
dantag allenast för Ståndets i stad belägna faslighet, i afseende ä
hvilken delningsgrunden vid skifte, likasom forum vid tvist derom,
bestämdes efter beläsenheten; BondeSt. äfven landslagens, men
med den moditicalion, att bonden vid förändrad boningsort eller
flyttning lill stad mäste lyda under BorgareSt:s lag. — De per¬
soner, som icke hörde till något af de fyra Stånden hänfördes,
allt efter deras boningsort, till antingen Borgare- eller BondeSt.
Härigenom vederlägges den af en talare gjorda invändning, att,
om vi icke hade en allmän arfslag, ulan särskilda arfslagar för de
särskilda Stånden, så skulle de samhällsmedlemmar, som icke hör¬
de till något Ständ, sakna sådan lag.
Sådan är ordställningen i lagen: jag tror mig således kunna
påstå, att i vår lagbok, hvars allmängilllighet, i dess aldraflesta
delar, jag ingalunda vill bestrida, icke finnes någon allmän arfs-
och giftorättslag, d. v. s. gällande för alla samhällsmedlemmar,
ulan åtskillnad; men att der finnas, enligt lagens ordalydelse, sär¬
skilda lagar för de särskilda Stånden; och att om också dessa, i
lagboken intagne särskilda lagar skulle kunna i lanken samman¬
föras under vissa gemensamma reglor för de öfriga Stånden, —
hvilka reglor dä komme att lyda så: fastighet skiftas med afseen¬
de pä dess belägenhet, och lösegendom efter ägarens boningsort —
sä skulle sistnämnde regel ej blifva tillämplig för de begge pri¬
vilegierade Stånden, Adeln och PresteSt., hvilka Stånds arfs- och
giftorättslagar således skilja sig från de öfrigas. Hvad det sistnämnde
Ståndet angår, så har man medgifvit, att dess arfs- och giftorätt,
ehuru densamma, likasom Adelns, är införd i allmänna lagen, och
således synes böra behandlas lika med della Stånds lag, vore en priva
Den 8 Februari f. m.
197
lex för PresteSt., men bestridt denna egenskap för Adelns. Härvid
liar man såsom skäl anfört, först, att PresteSt:s lag vore ett undantag
från allmänna lagen, men Adelns deremot endast den gamla lands¬
lagen, alt blott en sådan undantagslag vore privilegium, och att
just af denna orsak PresteSt:s lag blifvit intagen i dess privilegier;
samt för det andra, ali blott PresteSt:s, men ej Adelns arfs- och
giftorätt skiljde sig frän de öfrige Ståndens. Hvad först angår
egenskapen af undantagslag för PresteSt., så förhåller sig dermed
pä alldeles enahanda sätt, som med undantaget för Adeln. Un¬
dantaget för PresteSt. beslår deruti, att detta Stånds medlemmar,
”ehvad de bo på landet eller i staden” skola skifta ”efter stads¬
lag”, som orden lyda i 13 punkten af Presterskapets privilegier.
Undantaget för Adeln åter, att den skiftas efter landslag, ehvad
den bor på landet eller i staden. Stadslagen var att anse för li¬
kaså allmän lag, som landslagen, och rättigheten för det ena Stån¬
det att, oberoende af boningsort, få lyda under den förra lagen,
måste vara ett lika beskaffadt undanlag, som för det andra Stån¬
det, alt fä lyda under den sednare. Undanlaget för PresteSt. sträckte
sig väl något längre, än för frälseståndet, nemi., till en del, äf¬
ven till dess fastighet ä landel; men Ståndet undantogs likväl icke
hell och hållet frän landslagen, hvars stadganden ang:de odalfasta
blefvo gällande äfven för PresteSt. Skillnaden emellan Adelns
och PresleSt:s arfs- och giftorättslagar i afseende pä deras egen¬
skap af privae leges är således ingen annan änden, som i allmän¬
het äger rum emellan dessa Stånds privilegier, d. v. s. att Preste-
St:s åro förvärfvade genom gåfvor af Konungarne, dä Adelns der¬
emot bestått i bibehållande af urgamla rättigheter, som fråntogos
öfrige samhällsclasser. Bör dä undanlaget för Adeln, derföre alt
det är, likasom representationsrätten, häfdvunnet och tryggadt
just genom sistnämnde rätt, samt af denna orsak icke intaget i
privilegierna, vara mindre garanteradt än PresteStis undantag,
derföre att det icke är häfdadt, utan på en gång erhållet? En
flygtig blick pä Adelns privilegier vitsordar sanningen af hvad jag
nu om dem yttrat. Den siste talaren har uppräknat dessa i pri¬
vilegierna intagna rättigheter: att fiska, att jaga, alt uppbygga
qvarnar pä sina ägor, att sjelf utföra sin afvel, m. m. Alla dessa
rättigheter äro sådana, som under den gamla enkla samhällsför¬
fattningen ätnjötos och utöfvades af hvarje odalman, men sedermera
genom den ekonomiska lagstiftningen fråntogos alla öfriga classer,
icke frälseståndet. Della Ständ nemi., som genom en utsträck¬
ning af den undantagslag, till följd hvaraf Ståndet medelst rust¬
tjenst frälsade sin jord från skatt, fritogs jemväl från andra skyl¬
digheter, blef såmedelst undantaget frän de inskränkningar, som
pålades öfriga innevånare. Så undantogs frälseståndet frän flere
af de modilicalioner, som den gamla landslagen undergick vid dess
sammanjemkning med den utifrån inkomna stadslagen, och den
gamla landslagens stadganden bibehöllos oförändrade ensamt för
detta Stånd, dels i fråga om arfskifte och bodelning af penningar
och lösören, i afseende å hvilka delningsgrunden icke för frälse¬
man såsom för öfrige förändrades vid flyttning från land tillstad;
198
Den 8 Februari f. m.
dels i afseende på dispositionsrätten öfver allinge hus och jord t
stad, hvaröfver testamentsrätten enligt stadslag var ganska in¬
skränkt; dels slutligen i afseende å val af boupptecknings- och
arfskiftesman, hvilka förrättningar i stad skola enligt regeln verk¬
ställas af borgmästare och råd. — Jag tror mig således hafva ådaga¬
lagt, att frälseståndets arfs- och giftorättslag är alldeles lika un¬
dantagslag som PresteSt:s, och anser mig, till utredande af be¬
greppet om särskild lag för ett Stånd, priva lex, endast böra til¬
lägga, att med detta begrepp alldeles icke är oförenligt, att en så¬
dan Ståndets särskilda lag i fordna tider kan hafva varit allmän
lag, om denna lag under tidernas lopp, till följd af förändrade
förhållanden, blifvit i åtskilliga delar förändrad för samhällets öfrige
medlemmar, men undantagsvis bibehållen för endast ett Stånd.
Den blir derigenom en undantagslag för detta Stånd.
Genom hvad sålunda blifvit anfördt, torde tillika vara mer ätt-
tillräckligt vederlagd den invändning, att Adelns arfslag icke skulle
skilja sig från de öfriga Ståndens, utan vara den gemensamma
för alla. Det är nemi. ovedersägligt, att Adeln ensamt bland alla
samhällets medlemmar åtnjuter den förmån, att, oberoende af bo¬
ningsort, på landet eller i staden, lyda under den gamla landsla¬
gen, i afseende på skifte af penningar och lösören, och att frälse¬
man ensam således, ehuru bosatt i stad, tager 2 lotter emot qvinna.
Man har, under medgifvande häraf, invändt, att det blott vore i
dessa afseenden frälseståndet hade särskild lag, men att Ståndet
i öfrigt lyder under allmänna lagen. Dervid måste likväl ihåg-
kommas, dels att äfven PresteSt:s arfslag, hvilken man medgifvit
vara i sin helhet en särskild lag, i dess flesta delar öfverensstäm-
mer med BorgareSt:s; dels att om frälseståndets arfslag till endel
är en särskild lag för detta Stånd, en undantagslag, enligt den
definition man gifvit på privilegium foch för så vidt måste den ju.
följaktligen innefattas under 114 § Reg.F.) så måste den ovillkorligen
i sin helhet vara det. Antoges motsatsen, skulle högst besynner¬
liga följder uppstå.
Om det lyckats mig att bevisa» det frälseståndets arfslag är»
likasom PresteSt:s, en undantagslag» samt att den är olika- med-
arfslagen för öfrige medlemmar af samhället, så mäste den ju va¬
ra en särskild lag för Ståndet. Sjelfva ordalydelsen af lagen
bekräftar detta, i det densamma i 10 cap. Gifterm.b:n och 2 cap.
Ärfdabm innehåller stadganden om arfs- och giftorätt för ”frälse¬
män” särskildt. Om det icke varit lagstiftarens afsigt, att stadga
en särskild arfslag för frälseståndet, hvarföre inlogos då i lagen
stadganden för detsamma särskildt? Hvarföre icke hellre en all¬
män regel för alla, som bo på landel? — Om man icke afsett
en särskild förmån för Adeln, hvarföre stadgades icke för frälse¬
man, likasom för bonde, att vid flyttning till stad hans giftorätt
och arfsrätten till hans qvarlåtenskap förändras? Skulle icke detta
följa af likheten? Härtill kan svaras: derföre att bonden, men icke
frälsemannen vid flyttning till stad förändrar sitt Stånd; men har
man icke dermed medgifvit, dels att arfs- och giftorätten är be¬
roende af Stånd, således icke en för alla gällande lag, dels att det är
Den 8 Februari f. m.
199
en Adeln enskildt tillkommande egenskap, förmån, att, olika med
öfriga samhällsmedlemmar, få, oberoende af yrke eller boningsort,
bibehålla sin arfslag? Och är icke detta en förmån, som, lika
med Adelns öfriga företräden, härrör af dess börd?
Kan man dä påstå, att genom denna lags införande i all¬
männa lagboken, der den finnes såsom särskild gällande för Stån¬
det, den skulle upphöra att vara särskild lag för detta Stånd? —
Väl har jag här hört åtskilliga försök till vederläggning af min
mening, hufvudsakligen stödde på den fras, att lagen vore allmän,
men innehölle ”särskilda fall”, ”särskilda förhållanden.” Jag fat¬
tar icke, och fruktar, att talarena ej gjort sig rätt reda för, hvad
de härmed velat säga. Just den omständighet, att det särskilda
förhållande, hvari jag befinner mig såsom medlem af en viss sam-
hällsclass med särskilda rättigheter — ett Stånd, försätter mig
under en särskild och för detta Stånd uteslutande lag, just detta
förhållande, omtaladt i allmänna lagen, bevisar ju, att detta Stånd
har en särskild lag. Icke måtte man hafva sammanblandadt detta
med allmänna lagstadganden för vissa casus, gällande för alla,
utan afseende på Ständ, som befinna sig i detta casus. — En ta¬
lare har åter medgifvit hvad jag sökt bevisa, att Adelns arfslag är
en special-lag, men bestridt att den vore ett privilegium. Om
man också ej vill benämna den privilegium, af det skäl, att den
ej omtalas i den handling, som kallas adliga privilegierna, så vå¬
gar jag fråga: hvaruti skillnaden består emellan en special-lag
(öfversättning = priva lex) och ett privilegium?
Är således frälseslåndets arfslag en särskild lag för delta
Stånd, olika till en del med de öfriga Ståndens, och såsom sär¬
skild omtalad i lagboken; så kan följaktligen det i 87 § Reg.F.
stadgade sätt för upphäfvande eller förändring af allmän lag ej
tillämpas på denna Ståndets särskilda lag, ang:de hvilken, såsom
en Ståndets förmän och rättighet, stadgas i 114 § Reg.F. Om
man, under åberopande af den i grundlagen bestämda formen för
ett måls behandling, utan närmare afseende på dess egenskap af
ingrepp i ett eller annat Stånds särskilda rättigheter, icke ville för
ett så beskaffadt mål medgifva undanlag ifrån de allmänna i grund¬
lagen stadgade reglorna ang:de Ståndens beslutanderätt, så vore
114 § Reg.F. utan all betydelse; ty då hvarje ämne, som kan
komma under RiksStms behandling, måste kunna hänföras till
egenskap af grundlags-, civil-, criminal-och kyrkolags-,beskattnings-,
banco-, eller ekonomiskt ärende, för behandlingen och beslutandet
af hvilka alla, särskilda föreskrifter äro meddelade, så skulle man
genom hänförande af hvarje ämne till sin dass och åberopande af
formen för fattande af beslut i sådana ämnen, utan närmare af¬
seende på innehållet, komma derhän, att oftanämnde grundlags-§
aldrig komme att tillämpas. Antoge man åter den mening,
som här af flere talare blifvit yttrad, att blott sådana rättighe¬
ter, som genom särskilda författningar blifvit Stånden tillerkände,
men icke de, som intagits i allmänna lagen, skulle innefattas un¬
der 114 § Reg.F., så skulle högst besynnerliga förhållanden uppstå.
Så t. ex. stadgas i allmänna lagen om PresteSt:s rätt att välja bo-
200
Den 8 Februari f. m.
uppteckningsmän för egendom i stad; denna rättighet skulle såle¬
des kunna upphäfvas genom 3:ne Stånds beslut. Adelns rätt i
förenämnde hänseende är äter försäkrad genom en särskild reso¬
lution, d. 3 Oct. 1675, jemförd med K. förordn. d. 1 Mars 1749;
denna rätt skulle följaktligen ej, utan Adelns bifall, kunna upp¬
häfvas. Deremot skulle PresteShs arfs- och giftorätt, som omta¬
las i privilegierna, ej kunna förändras utan Ståndets bifall, men
väl Adelns. Man skulle genom antagande af mina vedersakares
mening oupphörligen råka in pä nya anomalier, och man torde
således finna sig nödsakad att vidgå den enkla mening, att Adelns
särskilda lag uti förevar, hänseenden är en Ståndets särskilda
rättighet.
Den siste talaren har yttrat, att privilegierne afse Adeln i
förhållande till andra Stånd, men att arfslagen rörer Ståndet
inom sig, följaktligen ej kan vara privilegium. I sådant fall är
den ju oskadlig för de öfriga Stånden. Adeln har småningom af-
sagt sig de liesta rättigheter, hvarigenom den kunnat förfördela
andra samhällsmedlemmar. Detta är rätt och billigt; men Adeln
förfördelar icke de öfriga Stånden genom att bibehålla den lag,
efter hvilken Ståndet inom sig skiftar arf. Och dä denna lag
dessutom bidrager till att bibehålla Adeln i besittningen af dess
jord, är den likväl för Adeln, såsom RiksSt., i förhållande till
det allmänna, en förmån och rättighet.
En annan talare har försökt en ny tolkning af 114 § Reg.F.
Denna § skulle nemi. blott afse R. St:s collectiva privilegier. Jag
tvitlar, att den värde talaren finnér någon, som med honom de¬
lar denna åsigt. För min del mäste jag förklara, att jag ej fat¬
tar betydelsen af, eller någonsin hört talas om R. Sl:s collectiva
jprivilegier. — En invändning har af åtskilliga talare blifvit fram¬
ställd, den, att Adeln icke tillförene ansett saken såsom en stånds-
fråga, och genom uraktlåtenhet att omtala detta, försutit sin rätt.
Det är icke så. Denna fråga, huruvida Adelns arfslag är en Stån¬
dets särskilda rättighet, har aldrig tillförene varit väckt; frågan
om lika arfsrätt i allmänhet, såsom allmän lag har vid föreg:de
riksdagar förevarit och, ehvad arfsrätten varit Ständssak eller ej
skulle den behandlas pä sätt som skett. Så länge fråga var om
att förändra lagen för alla, behöfde ej ordas om Adelns särskilda
lag. Nu deremot har fråga derom blifvit väckt af en ledamot i
BondeSt. och hans mening delad af nära hälften bland PresteShs
medlemmar. Adeln har vid föredragningen af frågan i sin all¬
mänhet återremitterat till LagUtsk. dess utlåt, i denna del. Sva¬
ret på återremissen är nu föredraget. Nu är således tiden inne,
att yttra sig i denna fråga.
Slutligen har man sökt skrämma R. o. Ad. med det föregif¬
vande, ”att vi skulle vara på vägen att beträda en revolutionär
bana”; att ”vi stodo vid en Rubicon, den vi måste tveka att gå
öfver”; man har citerat Havamals yttrande: ”när väld på tinget
dömmer.” Jag älskar icke exelamatoriska fraser och ämnar ej in¬
låta mig i svaromål på sådana. Jag finner ingen väld uti att
åbe-
Den 8 Februari f. m.
201
åberopa min lagliga rätt. Jag skulle önska att få höra något när¬
mare utveckladt det grundlagsvidriga, det revolutionära i del för¬
farande, att Ståndet, på sätt förr öfligt varit, i en und. skrifvelse
lill sin Konung, till sin högste beskyddare och domare, framstäl¬
ler hvad det anser vara sin lagliga rätt, och anhåller, att dervid
blifva i alla måtto handhafdt; och som den föreslagna skrifvel-
sen icke innehåller något annat, så tillstyrker jag för min del
densamma.
Bifall till detta anförande yttrades af många ledamöter.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Riksdagsfullra.
Petter Pehrsson har inom det llederv. BondeSt. väckt förslag, att,
derest B. o. Ad. för deras del ej skulle medgifva den inom Bonde-
St. föreslagne förändringen af arfs- och giftorätten, densamma
mätte vidtagas för BondeSt. Detta förslag, som erkänner R. o.
Ad:s rätt att bibehålla sin arfslag, om äfven BondeSt. skulle an¬
taga en annan, bar i vanlig ordning blifvit remitleradt till Lag-
Uisk., som, utan afseende ä Peller Pehrsons motion, eller å den
i min återremiss begärda undersökning, huruvida icke den del af
frågan, som rörer R. o. Ad. enskildt, vore en priva lex och såle¬
des af privilegii natur, affärdat motionen med det korta och min¬
dre grundade svaret, att frågan redan vore afgjord medelst 3:ne
Stånds beslut, hvilka beslut likväl angingo del allmänna antagan¬
det af den nya arfslagen, och icke undantaget deri, som Petter
Pehrssons motion åsyftar för Adeln. I denna sakernas ställning
kunde R. o. Ad. icke låta frågan falla, utan att a priori hafva
erkänt, att den enskilda frågan vöre afgjord igenom den allmänna.
R. o. Ad. borde så mycket mindre låta saken falla, som R. o. Ad.
dä ännu var okunnig om huruvida de öfrige Ständen icke skulle
medgifva undanlaget. Det bade säledes varit högst obetänkt att,
med delta hopp qvar, i förväg afsäga sig en arfslag, som R. o. Ad.
vid 3:ne successiva riksdagar förklarat sig vilja bibehålla. Delta
förhållande gjorde Hr von Hartmansdorffs motion och den af mig
begärda äterremissen af Ulsk:s betänk, nödvändig.
Sedan jag nu framställt dessa förhållanden, som premisser,
öfvergär jag till besvarande af de yttranden, som blifvit afgifne i
denna vigtiga fråga. Sä vidt jag kunnat fatta discussionen, hafva
3:ne åsigter gjort sig gällande: den ena är deras, som gilla den
nya arfslagen, och som i följd deraf söka att genomdrifva den;
den andra är deras, hvilka, antingen de gilla eller ogilla den nya
arfslagen, anse frågan vara afgjord medelst 3:ne Stånds beslut,
och sig böra stanna dervid; och den tredje är deras, som önska
bibehålla den gamla arfslagen, och som anse, att en und. skrif¬
velse bör i detta afseende afgå till K. M. Denna sistnämnda åsigt
fördelar sig i 2:ne fractioner, den ena är deras, som anse den
und. skrifvelseu böra ställas i form af böneskrift, pia desideria
(fromma önskningar), den andra är deras, som anse den böra
vara ställd i en, för R. o. Ad. mera värdig form, framställande i
und. Ståndets rättigheter'! denna del, och uppgifvande skälen, på
7 H. 26
202
Den 8 Februari f. ra.
hvilka den grundar sin öfvertygelse. Formen af en und. böne¬
skrift synes mig förutsätta, att man inga rättigheter äger, och
försvårar derigenom K. M:s bifall, som enligt samma 114 § Reg.F.
icke kan några nya privilegier bevilja. Formen deremot, som Hr
von Hartmansdorff föreslagit, stödjer sig på Ståndets rättigheter,
men är affattad med så mycken vördnad och undersåtlig tillgif¬
venhet, att Konungen, högsint och frisint som lian är, ej annat
kan än med nådigt välbehag emottaga densamma ; samt finna deri
ett förnyadt bevis på det und. förtroende, sorn R. o. Ad. hyser
för sin ädle Konung.
Efter alt nu hafva framställt min åsigt öfver den und. skrif-
velsen, dess form, nylla och ändamål, torde R. o. Ad. tillåta mig
att yttra några ord om sjelfva hufvudfrågan: den föreslagna nya
arfslagen. Sorn man ofta bedömmer individens afsigter efter deras
intressen, tror jag mig böra förklara, alt jag, långt ifrån att hafva
något intresse i den gamla arfslagens bibehållande, har ett ganska
stort intresse i den nya lagens antagande. Sorn det enskilda bästa
likväl alltid bör gifva vika för det allmännas, går jag ätt förevara
den gamla lagens bibehållande. Ibland de talare, som yttrat sig
till fördel af den nya lagen, var Hr Berg von Linde den första.
Han utgick isynnerhet från juridisk grund. Som jag icke är ju¬
rist, tror jag mig icke böra ingå i de af honom framställda ar¬
gumenter, och detta så mycket mera, som de redan blifvit på ett
segrande sätt besvarade af flere föregide talare, bland hvilka jag
må nämna Hr Oxehufvud, Gr. Lagerbjelke, Frih. Palmstjerna och
Gr. Sparre. Det enda jag i detta afseende har att anmärka, är,
att jag tyckt mig höra, att Hr Berg von Linde medgifvit, att R.
o. Ad:s arfslag, i hvad dess stadsrätt beträffar, med skäl kan
hänföras lill de af 114 § Reg.F. sanclionerade rättigheter. Detta
medgifvande torde af få jurister kunna bestridas, och är tillräck¬
ligt för att godkänna hela vårt påstående. Men om vår arfslag
äfven icke skulle kunna hänföras till nämnde 114 §, hemställer
jag, om en halftusenårig laglikmätig besittning deraf, efter alla Euro¬
peiska rättsbegrepp, icke utgör en tillräcklig häfd för att bibehålla
densamma, äfven emot de andra Ståndens beslut, och detta så
mycket mera, sorn denna lag rörer vur egendom och icke deras,
våra barns framtid och icke deras, och våra giftorättsförhållanden,
men icke deras. Alt våldföra en så häfdvunnen rätt, skulle i alla
andra Europeiska länder anses för rent af revolutionärt. Den En¬
gelska common low hvilar helt och hållet på urminnes häfd, och
anses der att utgöra hvad man kallar den första grunden och
sjelfva hörnstenen af Englands lagar, och af dess medborgares fri-
och rättigheter.
Efter Hr Berg von Linde yttrade sig en gammal vapenbro¬
der med mig, Hr Aminoff. Det är med ledsnad jag finner ho¬
nom på motsatt sida. Vi hafva stridt tillsammans vid Revolax,
vid Lappo och vid Orravais, och jag hade önskat, att han äfven
stridt med mig vid detta tillfälle. De grunder, från hvilka han
utgått, för att försvara den lika arfsrätten, äro tagne på religionens
och på moralitetens gcbiet, och det är på dessa grunder han an-
Den 8 Februari f. m.
203
ser sig vara. förpligtad, att biträda den nya arfslagen. Till svar
härå må jag åberopa en auctoritet, sorn i juridiskt afseende åt¬
minstone torde kunna uppväga Hr Aminoffs, nemi. Möntesquieus.
Denne store statsman yttrar sig på följande sätt i sin Esprit des
lois: ”Arfs-lagar,” säger lian, ”bafra liksom många andra lagar
blifvit stiftade för politiska behof, oell icke för rättskänslan.” Han
lägger den största vigt derpå. ”Det är en olycka”, säger lian,
”Sorn åtföljer menskligheten, alt lagstiftaren tvingas att göra lagar
till och med i strid- mot känslan, och måste mera göra afseende
på samhället, än på medborgaren, mera på denne, än på menni¬
ska!], och länka främst på det allmänna bästa” (res publica). —
Efter Hr Aminoff var det, tror jag, Hr Lagerhjelm, som uppträd¬
de såsom försvarare af det nya lagförslaget. Jag bade likväl svårt
att rätt uppfatta bans argumenter, som syntes mig sväfva något i
det obestämda, troligen en följd af den opartiskhet, af hvilken den¬
ne talare så ofta lemnar prof: Han torde icke taga illa, om jag
liknar dess. uttryck med kolaren i den kända fabeln, der Satyren
kom till en sådan, en kall vinterafton. Kolaren frös om fingrarne
oell blåste i, dem, för att värma upp dem ; när soppan kom, som
var för varm, blåste kolaren i denna, för att kyla utaf den. Nej,
sade Satyren, det måste vara bin onde sjelf, som kan blåsa både
varmt och kallt. Så föreföll mig den värde talaren, lian blåste
både varmt och kallt, och kan den ena delen uppväga den andra,.
Efter Hr Lagerhjelm yttrade sig en annan gammal vän och
vapenbroder af mig, Hr Frih. Cederström, Jacob» Han bestridde
så väl den föreslagna und. skrifvelsen, som den nya arfslagen i
allmänhet, och började», efter dess vanliga sätt, att framkasta en
premiss, som, han ansåg vara oomkullstötlig, och uppreste sedan
derpå med mer eller mindre logisk conseqvens en hel byggnad af
slutsatser; intrasslade sig för öfrigt i en labyrint!) af juridisk ar¬
gumentation, i hvilken man icke förutan en Ariadne» tråd möjli¬
gen kunde följa honom. Men med ali denna juridik, torde den
värde ledamoten likväl hafva svårt att neka, det icke en arfsrätt
utgör en rätt, och det icke den 114 § Reg.F. garanterar denna rätt.
Jag hörde honom bett förege le plenum, då fråga var om en,
jemförelsevis med denna,, obetydlig sak, nemi. om några kolräntor
till vissa bruk, yttra sig på ett sätt, hvilket jag ansåg böra teckna
mig lill. minnes, och sorn jag nit skall laga mig friheten uppläsa.
”Det går icke an,” sade den värde Frilen, ”alt afskaffa en massa
af rättsförhållanden, som uppkommit hos oss under tidernas längd,
utan att bereda dem, sorn. skola ingå t mistning af sina hittills
åtnjutna rättigheter, en deremot svarande ersättning.”' Jag hem¬
ställer nu tili den värde ledamoten, huruvida, ifall rättigheten till
några kolräntor icke kail afskaffas,. förutan en motsvarande ersätt¬
ning,, det skulle kunna gå au att afskaffa en arfslag, sorn uppkom¬
mit under tidernas ännu större längd, ett halft årtusende, förutan
att lemna en deremot svarande ersättning. Men hvad ersättning
kan han bjuda för de millioner, sorn genom den nya arfslagen
kommer att öfverflyttas ifrån deras nu lagenliga arftagare till an¬
dra, som icke äro det, och således skulle få dessa millioner till
304
Den 8 Februari f. m.
skänks? Hvad slags ersättning kan lian erbjuda R. o. Ad. för för¬
lusten af en arfslag, sorn i sekler bibehållit dess grundförmögeu-
het någorlunda ostyckadt, som derigenom upprätthållit Adelns po¬
litiska oberoende, och som derigenom frålsat monarkien från en¬
väldets förderfliga följder? ben värde Frilen synes mig vilja fort¬
sätta den nedrifningsprocess, som lian redan började vid 1809 års
riksdag med R. o. Adis tillvaro i Slaten som sjelfständigt sam¬
hällselement, då lian på ett, efter min tanka, mindre parlamenta¬
riskt sätt, nemi. genom en votering, tillställd om nallen, när stör¬
sta delen af Ståndet, ovetande hvad som förevar, bade lemnat
Riddarhuset, genomdref en lag, som numera nästan belt och hål¬
let hindrar fideicommissers stiftande, hvilka egentligen tillhöra ett
oberoende Adelsstånd. Skulle lian nu lyckas alt fråntaga R. o.
Ad. dess häfdvunna arfslag, så skulle han verkligen med tiden
kunna afmålas, sittande pä gruset af detta Hus, likasom Marius på
ruinerne af Carthago, en heder, sorn jag icke på något sätt afun¬
das honom, och som lian, som lillliragt hälften af sin lifstid inom
detta Hus, och der ensamt talat mera än alla de öfrige Frihtne
tillsammans, icke synes mig böra eftersträfva.
Jag erinrar mig nu, alt hafva förbigått en talare, som yttra¬
de sig före Frill. Cederström, nemi. Frih. Hamilton; och skyndar
nu att besvara dess anförande. Den värde ledamoten bar, i lik¬
het med Frih. Tersmeden, sorn hegärde bordläggningen af den
ifrågavarande motionen, yttrat, att Hr von Hartmansdorff vilie ge¬
nom denna inleda R. o. Ad. på en ny, och förut icke beträdd
bana. Mig synes, alt desse värda Hrr, som jag alltid ansett vara
den constitutionella frihetens tillgifna vänner, icke borde hafva
glömt det märkvärdiga exemplet, då R. o. Ad. genom en und.
skrifvelse till K. M., och i motsats med de 3:ne ofrälse Ståndens
beslut, vid 1789 års riksdag hindrade, eller åtminstone sökte att
hindra den s. k. Säkerhetsaktens antagande, som åter införde en¬
väldet i Sverige. Jag mäste hemställa till desse Hrr, om icke
detta prejudicat är märkvärdigt nog, för att icke böra glömmas?
Förhållandet var, jag medger det, icke fullt adeqvat till det nu
ifrågavarande; men skillnaden emellan den dä af R. o. Ad. af-
gifne protest och den nu ifrägavar. und. skrifvelsen, är, under
royalistisk synpunkt betraktad, helt och hållet till vår fördel, enär
den år 1789 afgifne skrifvelsen var riktad emot Konungamakten,
och enär den nu föreslagne, är tvertom i Konungamaktens intres¬
se; emedan den ärftliga Konungamakten, enligt iivad historien be¬
vittnar, omöjligen i längden kan upprätthålla sig, om det icke fin¬
nes i Staten ett annat ärftligt samhällselement jemte denna, för
alt motväga rörelse-elementets påtryck. Det är detta föremål, som
den und. skrifvelsen egentligen åsyftar. Men Frill. Hamilton har
äfven yttrat, ali arfslagsfrågan aldrig förut varit betraktad såsom
en privilegii-fråga. Jag tror mig likväl redan hafva upplyst, att
den af mig begärda ålerremiss af LagUtskis betänk, var grundad
på mitt påstående, att denna arfslag utgör en pri va lex och såle¬
des af privilegii natur.
Oberäknadi det ofvan åberopade prejudicatet af R. o. Ad:*
Den 8 Februari f. m.
205
protest emot säkerhetsakten, går jag att åberopa ett annat kanske
ännnu mera adeqvat lill förevarande fråga, nemi. R. o. Ada und.
skrifvelse lill K. M. vid 1815 års riksdag, då Adeln äskade infö¬
randet af näringsfriheten. Denna skrifvelse var fullt offensiv emot
ett annat Stånds rättigheter; dä måste det väl icke vara stridan¬
de emot grundlagen, att till K. M. ingifva en und. skrifvelse för
egna rättigheters bibehållande, rättigheter, som icke i ringaste män
äro förfördelande emot öfrige Ståndens, hvilket man icke så all¬
deles kan säga om näringsfriheten. Men det finnes ännu ett an¬
nat icke mindre märkvärdigt prejndicat att åberopa, nemi. Bor-
gareSus und. skrifvelse till K. M. vid 1823 års riksdag, som in¬
nefattar en formlig protest emot de öfrige 3:ne RiksStms beslut i
näringsfrihelsfrågan, som afgick till K. M. 8 dagar efter sedan
Exp.Utsk. afTärdal R. Sl:s beslut i frågan, och som var affattad i
oändligt skarpare ordalag, än den af Hr von Hartmansdorff före-
slagne und. skrifvelse!! lill K. M.
Sedan jag nu torde hafva besvarat de värde ledamöter, hvil¬
ka yttrat sig emot den föreslagna und. skrifvelsen, går jag att i
korthet behandla sjelfva hufvudfrågan, den nya arfslagen. R. o.
Ad. torde benäget påminna sig, att då jag vid ett föregående till¬
fälle yttrade mig i frågan, upptog jag mera frågans politiska sida,
ån dess juridiska, samt behandlade den mera nied hänsigt å dess
skadliga inverkan för Rikets allmoge, i afseende ä den deraf upp¬
slående större styckningen af dess hemmantal, än med hänsigt å
dess skadliga inverkan på R. o. Ad:s ägodelar, hvilka i allmänhet
bestå af större gods, som icke sä snart, som allmogens ringa hem¬
mantal, kunna förvandlas till potatestäppor. Sedan jag afgifvit
detta anförande har frågan likväl erhållit ett annat skick. Tven¬
ne RiksSt., bland hvilka det Slåud, som egentligen föreställer Ri¬
kets allmoge, hafva bifallit det nya lagförslaget. Det tillkommer
således numera icke II. o. Ad. att uppfatta frågan under sin all¬
männa synpunkt; vi måste inskränka oss till hvad sorn enskildt
rörer R. o. Ad.; men äfven i detta afseende kan frågan betrak¬
tas under tvenne synpunkter, nemi. dess politiska och dess juridi¬
ska. Den sednare delen har på ett sä öfverlräffande och klart
sätt blifvit behandlad af flere föreg:de talare, att jag, som icke är
jurist, icke behöfver upptaga den. R. o. Ad. torde således tillå¬
ta mig alt behandla frågan endast under dess politiska och stats¬
ekonomiska synpunkt. R. o. Ad. äger en jordförmögenhet af nä¬
ra 13,000 mantal, mest säteri och frälse, den är uppskattad till
75 millioner r:dr; men som uppskattningen i allmänhet är låg,
vanligen { under dess rälta värde, kan denna grundförmögenhet
beräknas till ett värde af 100 millioner r:dr b:co. R. o. Ad. äger
dessutom bergsbruk, grufvor, hus i Släder, intecknade capitaler
hi. m., hvilka sammanräknadl kunna uppskattas lill 20 millioner
r:dr b:co. Adelns bruttoförmögenhet utgör således en summa af
120 millioner r:dr. Om man derifrån afräknar den intecknade
skulden, uppgående denna till omkring 30 millioner, så återstår
en ren behållning för R. o. Ad. af 90 millioner. Denna förmö¬
genhet utgör | af Rikets hela förmögenhet, som är ett större för-
206
Den 8 Februari f. m.
hållande än någon Adel åger i Europa, samt torde bevisa det löjliga af,"
radikalismens påstående, att Svenska Adeln numera icke är annat än
en pergamentsadel. Den utgör tvertom en. väl' besutten, vali bit-
dad och väl aktad medborgareclass. Om denna förmögenhet; de¬
las på R. o. Adis individer, omkring 10,000, lemnar den i me¬
deltal till hvarje individ en bruttoförmögenhet af 12,000 r:dr, el¬
ler en nettoförmögenhet, af 9,000 r:dr, som är 20 gånger mera,
än hvad BorgareSt. äger per medium, och 60 gånger mera än
hvad BondeSt. äger per medium.. Sammanhållningen af. denna,
jordförmögenhet har ft. o. Ad. alt tacka sin arfslag för;. det är
likväl denna man nu våldsamt vill frånröfva oss! Genom införan¬
det af den nya arfslagen, skulle icke allenast Adelns herregårdar,
hvilka utgöra bland Sveriges största prydnader och beundras af
hvarje hitkommen utländning, blifva styckade och förstörde, nej
verkan deraf skulle äfven gå till deras ägare, hvilka skulle förlo¬
ra det oberoende, af hvilket Svenska Adelns historia lemnar så
hedrande bevis. Ja, äfven Sveriges urgamla frihet skulle hotas
derigenom; ty denna frihet hvilar till stor del på tillvaron af ett
medlande samhällselement, starkt nog att motstå enväldet på den.
ena och folkväldet på den andra sidan. Dessa skulle blifva de
otvifvelaktiga följderne af den nya arfslägens antagande. Må man.
derföre betänka sig innan man skrider dertill; ty icke allenast
Adelns utan äfven fosterlandets väl kan derigenom gå förloradt..
Huru fort det går att sönderstycka en större egendom, torde föl¬
jande exempel bevisa. En egendom af 1000 tunnlands storlek
förvandlas i fjerde generationen,, då fem lika arfslotter antages inom,
hvarje, till 650 täppor af 1| tunnland hvardera.
Det återstår att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på ännu en
vigtig sak, som är följande: Om vi äfven antaga såsom gifvet, att
R. o. Ad. äger den moraliska rättigheten att besluta för sin egen
del — hvilket kan ifrågasättas, enär dess nu lefvande generation
icke utgör mera än en enda länk af den långa kedja, som sträckt
sig från Folkungarne ned till oss, en kedja, hvilken skall, hoppas
jag, fortgå ännu i lika många sekler — om säger jag R. o. Ad.
skulle hafva denna moraliska rätt, hemställer jag, huruvida vi äga
den för att besluta om en en annan class medborgare, nemi. de
ofrälse ståndspersoner på landet, som icke äro representerade och
skulle våldföras i sina rättigheter lika med oss? Denna class är
i besittning af icke mindre än 8,000 mantal, värderade till
60,000,000 r:dr, och deras tanka är alldeles icke rådfrågad uti en
sak, som rörer deras äganderätt och deras barns framtida öde.
Som ingen nämnt ett ord om denna aktningsvärda class medbor¬
gare, vågar jag här uppträda som deras målsman. Den sympathi,
som råder emellan dem och iandtadeln, försäkrar mig, att majori¬
teten af dem delar Adelns tänkesätt i denna fråga och önskar
att bibehålla den gamla arfslagen efter landsrätt.
Må R. o. Ad. tillåta mig ännu innan jag slutar, att få göra
en liknelse, hemtad ifrån det yrket jag följt i 50 år, ett som så
många andra af detta Stånd följa med så mycken ära, jag menar
krigsyrket. En fästningscommendant, som är belägrad, och icke
Den 8 Februari f. m.
207
försvarar utanverken af sin fästning mera, än jemnt så mycket,
sorn erfordras för alt juridisk stå till ansvar, han är moraliskt sla¬
gen, är ovärdig sitt höga kall; vid första uppfordringen af huf-
•vudfäslningen capitulerar han. Men detta, mine Hrr, är jag öfver-
tygad om, att R. o. Ad. aldrig gör; — derföre slutom våra le¬
der, och försvarom våra utanverk.
Starka bifallsrop hördes efter detta anförande.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Af flere föreg:de talare
har det redan blifvit så klart och tydligt utredt, det den ifråga-
var. lagen är af allmän beskaffenhet, att för mig ej återstår an¬
nat, än att erinra om föreskriften i 87 § Reg.F., hvarest bestämdt
säges, att ali sådan lag kan stiftas och upphäfvas genom 3:ne Stånds
beslut. En värd talare har sagt, att det finnes ingen allmän arfs¬
lag här i Sverige, utan att alla föreskrifter derom äro special-la¬
gar. Emedlertid är den boken, i hvilka dessa lagar finnas upp¬
tagna, ansedd för Sveriges allmänna civillag; och huru sådana
lagar stiftas, förändras, eller upphäfvas, derom handlar den ofvan
åberopade 87 §, hvarest intet undantag är gjordt för några speci¬
al-lagar. Att åberopa 114 § till stöd för den motion, som blif¬
vit väckt, kan jag icke tillstyrka, oaktadt jag ändå icke kan fullt
instämma med Frih. Jacob Cederström, att nämnde § endast an¬
går Sländernes allmänna privilegier, emedan jag såsom sådana icke
känner andra än Rikets samtliga grundlagar. Jag kan derföre ej
anse denna fråga vara af natur att kunna hänföras till den cathe-
gorien. Man har i synnerhet fruktat, att den lika arfsrätten skul¬
le förstöra den Svenska Adeln och dess politiska betydelse, för¬
modligen genom densammas utarmande. Men jag utber mig R.
o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att vi ej behöfva nya lagar för ett
sådant ändamål. Vi behöfva ej mer än se på Just. Statsministerns
embetsberättelse!', för att erfara huru Adelns jordförraögenhet år¬
ligen minskas med flera millioner; och då detta har kunnat ske
under den olika arfsrätten, så skulle den förmodligen för framti¬
den bära samma frukt om den fortfarande ägde bestånd. Jag kan
således ej hysa den förespeglade farhågan såsom en följd af förän¬
dring i nuvarande olika arfsrätt. Det går genom tiden, icke blott
hos oss ulan äfven annorstädes, ett slags allmän nivelleringsanda,
till jemnande af all förmögenhet; dock icke så mycket derigenom
att den fattige söker arbeta sig upp till förmögenhet, som icke fast
mer derigenom, att de som äga förmögenhet, förstöra och förslö¬
sa den. Orsaken till denna olyckliga nivelleringsanda, kan man
kanske uppsöka på ett helt annat håll än i arfslagarna, nemi. i
sjelfva sederna. När man jemför lefnadssättet för 50 å 60 år se¬
dan, med det nuvarande, hvilken skillnad! Då lefde en hvar efter
sina tillgångar och det var sällsynt att finna det någon kom på
obestånd; men hvad är nu allmännare än detta? Och hvilken är
väl orsaken härtill? När man vill forska efter orsakerna till
stora verkningar, så träffar man dem ofta nog i ganska små om¬
ständigheter. Mot slutet af förra århundradet försiggick en re¬
volution i barnauppfostran. Barnen skulle icke längre förblifva
208
Den 8 Februari f. m.
barn, utan skulle göras till gamla medan de nära nog ännu
gingo i kolt. Barnen skulle kalla sina föräldrar för ”Du”. Den
från den gamla goda tiden brukliga handkyssningen afskaffades,
m. e. o. barnen blefvo icke längre barn, utan ville lefva som her¬
rar, och derifrån härleder jag den nöd, som utvecklat sig, i att
vilja slösa och lefva öfver sina tillgångar. Och hvad annan skall följden
blifva af bibehållandet af den dubbla arfsrätten, än att de fäder,
som hafva stor förmögenhet, sälta sina herrar söner i tillfälle att
förstöra sä mycket mera, genom den ökade credit de kunna på¬
räkna för det blifvande större arfvet. Under den tid jag minnes här
i Stockholm, har pä ett år inom en ganska aktningsvärd officerscorps,
flere dess ledamöter gått förlorade för fäderneslandet genom deras
misshushållning, än de hade skolat genom ett eller par års krig.
Således böra vi söka att motverka den tilltagande fattigdomen,
eller söka upprätthålla Adelns bestånd just genom reformer inom
vära egna hus och våra barns uppfostran. Om vi blott rätt lära
vära barn att, enligt det 4:de budordet i catechesen, hedra fader
och moder, och derjemte sjelfve ville föregå dem med éfterdömen
af sparsamhet; så skulle vi deraf helt visst upphemta ädlare fruk¬
ten, än af hvilka arfslagar som helst. Jag kan ej annat än af¬
styrka den gjorda motionen om skrifvelse lill K. M.
Gr. af Ugglas, Carl Ludv. Fredr.: Hnfvudsumman af
den bevisning, som man sökt att använda mot den tilltänkta adres¬
sen till K. M. är den, att den olika arfsrätten icke vore ett R.
o. Ad:s privilegium, emedan denna rätt icke finnes i R. o. Ad:s
privilegier intagen, utan är en följd af odalmannahäfd. Gr. Sparre
har redan förklarat orsaken, hvarföre icke i de för Adeln utfär¬
dade privilegier, arfslagarna kunnat inflyta. Aldre än alla privi¬
legier, mine Hrr, äro arfslagarne. Privilegier äro ej annat än en
stadfästelse på rättigheter, lill förekommande af framtida tvister ;
och hvarföre har ej arfsrätten blifvit sladfäslad, eller i privilegi-
erne omnämnd? Jo, emedan Adeln aldrig förr än i dessa dagar
sett sig hotad till sin arfsrätt, så ansåg Ståndet aldrig nödigt,
tänkte aldrig på att få denna rätt i privilegierne stadfästad. Men
äfven häfden har i sin fortgång blifvit rubbad. Genom 1590 års
privilegier blef för Adeln annorlunda, än för Rikets öfrige jord-
besittande innevånare beslutadt, att Adelns fastigheter uteslutan¬
de af svärdsidan skulle ärfvas. Detta stadgande fortfor dock icke
länge, och Hr Gripenstedt har deruti hemtat stöd för den sats,
som skulle man sedan blott återgått till den allmänna lagen; ty
i annat fall, säger Hr Gripenstedt, hvar finnes det stadgande, som
Stadfäster ett förändradt förhållande? Jag kan upplysa Hr Gripenstedt
hvar den akt finnes, hvarpå den olika arfsrätten sig grundar. Genom
K. resol. af d. 9 Mars 1686 stadgas, att ”när någon fäst egen¬
dom ä landet uti adelige sterbhus kommer att delas, håfve söner-
ne tagelotten för döttrarne, både i fäderne och möderne. Till
följd deraf tager brödren, utan lottande, sätesgården med näst om¬
liggande bönder af skatte och frälse för sin broderlott, och systern
sin
Den 8 Februari f. m.
209
sin andel af dc längst ifrån sälesgården belägne hemman, så fräl¬
se som skatte, i vissa byar för sin systerlott, broder två luli och
syster tridiung.” Här finnes således en K. resol., på hvilken
Adelns nuvarande arfsförhållanden äro grundade; och att desse se¬
dan ingått i 1734 års lag, kan icke rubba dessas natur af privi¬
legium. Den slutledning, motsatt denna, till hvilken Gr. Frölich
velat komma, byggande en vidlyftig argumentation på ett comma,
vederlägges kanhända af ett tryckfel, men denna vederläggning be-
höfves till och med ej, ty de mångfaldiga verkliga privilegier,
hvilka uti 1734 års lag finnas intagna, vederlägga tillräckligt hans
påstående. Jag röstar således för den föreslagna skrifvelsen, och
får särskildt försäkra Hr Gripenstedt, att jag med lugnt samvete
åhört det urgamla Svenska orakelspråk han mot mig och med
mig liktänkande framslungat.
Härefter hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., i anseende
till den redan långt framskridna tiden, och då ännu 9 ledamöter
återstodo bland dem, som anmält sig att tala i detta ämne, om
R. o. Ad. behagade uppskjuta öfverläggningen till eftermiddagens
plenum, hvilket bifölls.
Lades på bordet nedannämnde från Utskrn inkomne ullåt:n,
betänk, och mern.; nemi. från
Stats- samt Allm. Bes v.- o. Ekon.Utsk:n:
N:o 45, i anled. af väckte motioner om förändrad organisa¬
tion af Lif-gardes-regementena;
N-.o 46, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., ang:de anslag
till boskapsskötselns befrämjande i Riket, medelst anläggande af
stamholländerier, dels i ämnet väckt motion;
N:o 47, i anledn. af väckt fråga om åtgärders vidtagande för
vissa inhemska kreatursracers förbättrande;
N:o 48, i anledn. af väckt motion, att Directionen öfver Dan¬
viks hospital måtte upplösas, hospitalet ställas under Serafimer-or-
dens-gillets förvaltning, och hospitalets säkerhetshandlingar få af
R. St:s Revisorer granskas;
N:o 49, ang:de väckt fråga om spridda rusthålls- och rote-
andelars sammandragning;
N:o 50, i anledn. af väckt fråga, att rothållarne i ”Kongs-
öhrs Län” måtte återbekomma 2:ne tunnor kronotionde-spanmål,
som af ålder varit dem till understöd i knektehållningen tillagde;
N:o 51, i anledn. af väckt fråga om förändring i bevärings¬
manskapets beklädnad;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskolten:
N:o 25, i anledn. af väckta motioner om skyldighet för bruk
och bergverk samt qvarnar och fabriksinrättningar å landet att
deltaga i kostnader för allmänna vägars och broars underhåll;
N:o 26, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut ronde be-
7 II. 27
210
Den 8 Februari e. m.
tänk. N:o 13, ang:de väckt fråga om prygelstraffets afskaffande,
m. m.;
N:o 27, i anledn. af väckta frågor om uppgifvande af ej
mindre K. brefven d. 9 April 1805 och d. G Nov. 1S22, ang:de
rättighet till svedjande inom Blekinge län, än äfven det emot sved¬
jande inom bergslag stadgade förbud;
N:o 28, i anledn af återremiss utaf betänk. N:o 8, ronde
väckt fråga om ändring i K. br. d. 5 Febr. 180S, samt Kam-
marcollegii derpå grundade kungör, d. 29 i samma månad, angalo
besittningsrätt lill kronohemman;
N:o 29, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Ulskms betänk.
N:o 4, öfver väckt motion om förtydligande af förfaltningarne
ronde snöplogning.
11. R. o. Ad. åtskildes kl. £ lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 8 Februari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af såväl LagUtsk:s d. 29 sistl. Januari
och 5 dennes på bordet lagda mern. N-.o 68, i anledn. af återre¬
miss af en punkt i Utslcs betänk. N:o 31, ang:de förändring i
vissa delar af nu gällande lagstadganden om giftorätt och arfsrätt
m. m., som ock Hr von Hartmansdorffs, Aug., sistnämnde dag pä
bordet lagda förslag till särskild und. skrifvelse i detta ämne från
R. o. Ad. lill K. M.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Hr Gripenstedt har visat mitt
yttrande på förmiddagen den smickrande utmärkelsen att upptaga
någon del deraf lill särskild vederläggning. Den värde talaren har
dervid yttrat, att jag på ett naivt sätt skulle vederlagt mig sjelf.
Men som jag tror, alt delta Hr Gripenstedts omdöme grundade
sig derpå, att han underlät att upptaga just sjelfva slutmeningen
af mitt anförande, vågar jag vördsamt anhålla om några ögonblicks
uppmärksamhet, för att söka ådagalägga oriktigheten af denna
den värde talarens anmärkn. 1590 års privilegier hafva nemi.
af mig blifvit anförde, emedan de bidraga att visa, det man ansåg
Adelns arfs-angelägenlieter böra ordnas efter för hela Ståndet ge¬
mensamma grunder och icke, såsom för ofrälse personer, olika
efter olika boningsort. De särskilda landskapslagarne, äfvensom
lands- och stadslagen, voro allmänna lagar; och Adeln lydde ur¬
sprungligen alltid under landslagen, derföre att sjelfva adels-insli-
tutionen, sådan den då förefans, gjorde att Adeln alltid bodde på
Den S Februari e. m.
211
landet. Della förhållande var då helt enkelt ett factum; men obe-
siune adelsmän uppkommo sedermera, de inflyttade till släderne,
och hade således hort ärfvas efter stadslag. Sådant ägde likväl
icke rum, utan ansågs Adeln, oberoende af den allmänna regeln,
alt hvar och en- som bodde på landet sorterade under lands-, hvar
och en som bodde i stad under stadslagen, alltid böra ärfvas ef¬
ter landslag; och hvad som ursprungligen varit ett af förhållan-
dernas egen natur uppkommet factum, öfvergick sålunda til! en
adelig ståndsrättighet. Jag trotsar den värde talaren, att kunna
nämna en enda Svensk medborgare, utom adelsmännen, som, oak¬
tadt han är i stad bosatt, likväl ärfver efter landsrätt; och örn
det sålunda är obestridligt, att Adeln ensam af alla Svenska med¬
borgare äger rättighet att, oberoende af boningsort, ärfva efter
landsrätt, då måste man väl medgifva, alt en sådan rättighet är
ett Stånds särskilda rättighet eller förmån; hvilket skulle bevisas.
Gr. Frölich, David: Jag anmälde mig under det min vär¬
de bänkkamrat Gr. Florn hade ordet på förmiddagen, och gjorde
det egentligen för att förklara sä väl honom som de af Riddar¬
husets medlemmar, hvilka äro af samma tanke som han, att jag
högaktar den, som för sitt ändamål i denna fråga nyttjar så klara
skäl, som den värde Grefven i den sednare delen af sitt anföran¬
de begagnat, då han nemi. sade, att han för sin del icke kunde
finna annat, än att Adelns politiska existens berodde pä utgången
af denna rättsfråga, och att han derföre ansåg sig böra argumen¬
tera deremot. I detta förklarande ligger ett öppet tillkännagifvan¬
de, att när man är starkt öfvertygad om ett visst ändamåls rätt¬
mätighet, så är man, utan att sjelf vela det, icke så nogräknad om
medlen, som man dertill använder. När jag i detta fall tager min
bänkkamrat och gamle vän Gr. Horn till exempel, så är jag öf¬
vertygad om, att hvarken han eller någon annan hyser den rin¬
gaste förmodan derom, alt jag skulle vilja kasta någon skugga på
hans afsigter. Men det hörer olyckligtvis till menniskan i all¬
mänhet att råka ut för sådana anomalier, alt man med goda afsig¬
ter icke gör sig noga reda för hvilka medel man bör begagna för
uppnående af ett ändamål, och det är just hvad som handt min
värde bänkkamrat. Det hade dock troligen för honom sjelf varit
mest tillfredsställande, om han hade nöjt sig med att anföra det¬
ta enda argument. Ty vid den föregående argumentationen, som
skulle gä ut på alt vissa med förnuftskäl, att de nu beslående la-
garne icke kunde vara emot ett sådant syftemål, som det, dit han
ville komma, der var han mindre lycklig. I förvillelsen derom
var han dock icke ensam. 2:ne andra ledamöter af detta Stånd,
hvilka vid denna riksdag genom sina anföranden låtit oss ana
ganska goda talenter och kunskaper, hafva med en deduetion, me¬
ra formlig och till utseendet mera logisk, kommit till samma
resultat, jag menar Grefvarne Lagerbjelke ock Sparre. Den först¬
nämnde replikerade nyss på hvad Hr'Gripenstedt anfört. Att nu
upptaga och besvara detta, äfven öm jag kunde minnas alla de
ord, som å ömse sidor blifvit nyttjade, det lärer väl icke tjena
112
Den 8 Februari e. m.
till något, då troligen de fleste ladamöler redan glömt dem, och
således möjligen kunna tro att jag citerade orätt. Det behöfves ic¬
ke eller. Jag tror det vara nog att alludera till den utgångs¬
punkt, som i allmänhet af dessa talare blifvit begagnad. Hufvud-
knuten i hela deras argumentation hvilar på det antagande, att arfs-
lagarne i Sverige voro enskilde lagar, att de lill sin natur vore pri-
vilegielagar, antingen de hafva varit införde i landslagen eller icke.
Det är onekligen deras hufvudargument. De hafva bemödat, sig
att göra detta argument fast, så att de skulle kunna sluta sin
framställning med de orden : ”hvilket skulle bevisas”. Detta mål
hafva de sökt att vinna derigenom, alt de gått tillbaka i det hi¬
storiska. Nu är det historiska fältet, såsom hvar man vet, temli-
gen rymligt, så att när man vill argumentera med historiska be¬
vis, sä är man alltid mer eller mindre utsatt för att sväfva vida
omkring. Likväl när det är fråga om arfstagar, tror man sig
kunna haka sig fast vid en viss puukt af menniskoslägtets utveck¬
ling, och börjar då der, ofta med förglömmande af allt hvad som
förut passerat. Detta tror jag vara ett vådligt sätt att gå tillväga,
när man vill resonera historiskt; ty då borde man vara beredd
på att gå ännu litet längre tillbaka än till den fasta punkten.
Nu har Gr. Lagerbjelke isynnerhet fästat sig vid hurudana lands-
lagarne voro i det gamla Sverige, samt ganska riktigt och historiskt
bevisat huru med förändringen af dessa ursprungliga Svenska land¬
skapslagar tillgått. Men, mine Hrr, der äro skenbarligen 2:ne fel
i hans argumentation. Den ena var, att han icke ihågkommit,
att menniskoslägtes historia hade en tid bakom den, då vår äldsta
historia började, och att om också våra Götiska förfäder antagit
såsom en allmän lag, att mannen ärfde all fastighet, och qvinnan
ingen; så följer dock icke deraf, att sådant har varit eller bort
vara det naturliga förhållandet alltsedan Adam, ifall han var vår
stamfader. Det bevisar ingenting annat, än att vid den epok,
hvarmed Gr. Lagerbjelke började, hade mannen makt att stifta en
sådan lag emot qvinnan, lill sin egen fördel. Att denna lag gul¬
de under flere århundraden, bevisar ingenting; ty på en tid af
5000 år, som man antager verlden hafva stått, betyda några år¬
hundraden ingenting, helst man vet, att under samtliga svärdets
rätt gjorde sig endast gällande, då nemi. makt var rätt, och dä
följaktligen den svagare qvinnan icke kunde hafva någon rättighet
vid sidan af den starkare mannen. Om nu någon vill fästa sig
vid den tidpunkt, från hvilken Gr. Lagerbjelke utgått, så ser jag
icke hvad som skulla hindra en annan att gå ännu längre till¬
baka och uppsöka tiden före den, då en sådan lag stiftades, och
när det naturliga förhållande existerade, att alla barn tilldelades
lika rätt efter sina föräldrar. Detta är den ena orsaken, hvarföre
de, som vilja gå historiskt tillväga, äro utsatte för att?misslaga sig,
derföre att de vilja börja på en viss punkt, som passar dem bäst.
Det andra misstaget var det, att den värde talaren icke observe¬
rat, att all lagstiftning går ut på alt nivellera och småningom un¬
danrödja sådana ojemnheter, som hafva uppkommit under samhällets
barndom och outbildade tillstånd, då hvar och en gjorde sig sin
Den 8 Februari e. m. 113
egen lag. Mina Hrr, om man vill erkänna någon skillnad emel¬
lan allmän och enskild lag, så måste den bestå deruti, alt de la¬
gar, som den starkare gjort för sig gällande emot den svagare,
blifva omöjliga att bibehålla i ett mera bildadt samhälle. De mä¬
ste upphöra alt vara privilegier för något visst stånd eller kast,
och måste blifva allmänna lagar. Det är visserligen sant, att i ett
och annat land, såsom t. ex. i England, har det lyckats arist o-
cratien, som med andra ord vill säga de Norrmaniske inkränk-
tarne, att intill våra dagar, bibehålla det stadgande i sina lagar, att
sonen älfver all fastighet, ty fastän hvar och en har rättighet alt
genom testamente förändra detta förhållande, så är likväl seden den,
att, då intet lestamentariskt förordnande finnes efter en afliden person,
tillträder äldste sonen hela arfvet. Hvad bevisar nu detta annat,
än alt i England, den ursprungliga Norrmaniska lagstiftningen
icke kunnat förändras eller undergå sådane förändringar, som i
de länder, der lagarne blifvit omarbetade och förbättrade. Om
det nu således uti 1734 års lag finnes många sådane sladganden,
som lill sin natur äro privilegier eller enskilda lagar, så bevisar
det ingenting annat, än att vid den tidpunkten hade lagen ännu
icke blifvit så nivellerad med samhällsförhållandena, som den nu
är på vägen alt blifva. Man må således aldrig så mycket söka
historiskt utreda hvarföre dylika stadganden ännu qvarstå i 1734
års lag, en lag, deraf vissa §§ tydligen står qvar för att försäkra
ät frälseman vidare företrädesrättigheter eller hvad man kallat
så, t. ex. forum privilegiatum, så bevisar detta ingenting mer, än
att vid den tidpunkten bade ännu icke samhällsutvecklingen gått
längre framåt, än att man måste codifiera en mängd enskilda la¬
gar och kalla det allmän lag, det vill säga, så allmän den kunde
blifva vid det tillfället. Nu mine Hrr, hoppas jag, J viljen med¬
gifva, att om ett samfund skall kunna tänkas fortskridande, om
detta skall kunna vara möjligt från första början, så måste sam-
fundsmedlemmarne medgifva, att i den mån de finna, att mängden
af samhällets medlemmar hafva beslulit sådane förändringar i de
bestående samhällslagarne, hvarigenom dessa blifva mera allmänna
och de enskilda lagarne försvinna, sä måste och bör minoriteten
derefter foga sig. Säger någon då, såsom Gr. Horn gjort, ätt
emedan det är min rättighet såsom Adelsman att behålla det gam¬
la förhållandet, så sätter jag mig emot ändring deruti; så serman
väl hvad som ligger under detta yttrande. Derunder ligger ingen¬
ting annat eller mindre, ehuru omedvetet, än den föreställning,
att man bör fresta ännu en gång, alt med den makt man kan
hafva eller tror sig hafva, sätta sig emot alt samhället fortskrider
i sin utveckling och söka göra de lagar, som hittills varit gällan¬
de, ännu fortfarande. Det är just derföre, som jag instämmer i
hvad en ledamot här på förmiddagen så vältaligt yttrat, då lian
sade, att det icke kan annat än väcka bekymmer, att R. o. Ad.
vid denna riksdag vill gå tillväga på ett sådant sätt. När den
förvillelse, som nu ligger till grund för en sådan tendens, en gång
upphört, då först skall man behjerta den sunda varning, Frih.
Cederström, Jacob, lemnat för det tillstånd, i hvilket Ridderskapet
214
Den 8 Februari e. m.
skulle befinna sig, om K. M, efter det R. o. Ad. för sin del pro¬
testerat emot de öfriga Ståndens beslut, icke funne sig kunna gö¬
ra något afseende på en sådant af ett Stånd afgifven mening, då
majoriteten af Stånden eller R. St. redan deröfver fattat sitt be¬
slut enligt grundlagen. Det kan väl vara möjligt, mine Hrr, att
jag är den minst lämpliga person bär pä stället, att göra Herrar¬
ne uppmärksamma på den ställning, hvaruti Herrarne då skulle
komma, om de nu forcera saken, men jag anser det för min pligt
att ännu en gång hafva releverat detta förhållande, efter det sy¬
nes icke hafva gjort något intryck, och man äfven sedermera
sökt att på förnuftsväg visa ett motsatt förhållande. Det finnes,
ty värr, så många omständigheter, som kunna hos menniskan för¬
anleda misstag om begreppet af lagar, om ändamålet med deras
stiftande och huru de måste förändras, och alt detta icke kan ske
annorlunda, än derigenom att minoriteten ger vika för majoriteten,
att det måste mera bedröfva än förundra, att man icke klart in¬
ser, att ett sådant sätt att gifva vika för majoriteten, utgör en
af samhällets grundvalar, och att om den borttoges, skulle Sam¬
hället blifva tillintelgjordt. Det är i denna omständighet, mine
Hrr, nemi. om allmän laglydighet, som det är af största vigt att
söka i det längsta förena sig. Jag anser mig nu hafva fullgjort
min pligt och är icke utan bekymmer för utgången.
Gr. Posse, Erik Arfvidsson: Då jag är bland dem,
som håde yttrat sig och röstat för den lika arfsrätten så torde
R. o. Ad. benäget ursäkta, om jag tager mig den friheten, att
för en kort stund upptaga Ståndets tid med tillkännagifvande, alt
jag af denna dags minnesvärda discussion blifvit mera stärkt än
försvagad i min öfvertygelse, att den lika arfsrätten är den med
klokhet och rättvisa mest öfverensstämmande lagstiftning. Att
återupprepa allt hvad som blifvit yltradt i detta ämne, skulle vi¬
da öfverstiga min förmåga, och det vore oriktigt att så pröfva
R. o. Ad:s tålamod. Jag vill blott fästa mig vid några yttranden,
som jag tror icke blifvit nog bemärkte, och till vederläggning
upptaga dem. En bland de talare, som först yttrade sig, Hr Oxehuf¬
vud, har sagt, att den lika arfsrällens införande vore ett krän¬
kande af äganderätten och ett exempel utan all like. Jag får då
i anledn. af hvad jag under discussionen hört, påminna den vär¬
de talaren om Johan III:s privilegium för Adeln, hvilket alldeles
borttog rättigheten för dottern att ärfva. Det kunde man med
mera skäl kalla ett oerhördt kränkande af äganderätten. Det för¬
sta arfsförhållande vi känna, torde vara frän den tid, då den äld¬
ste brödren tog all föräldrarnes qvarlåtenskap och icke delatfe med
sig hvarken åt bröder eller systrar; men han var då också huf-
vudet för hela familjen och skulle ansvara för hela slägtens un¬
derhåll. Vore förhållandet nu sammalunda, skulle jag aldrig sät¬
ta i fråga att bestrida äldsta sonens rätt att taga hela egendomen.
Men omvexlande tider hafva verkat olika förhållanden. Så små¬
ningom har man kommit till billigare åsigter i detta afseende.
Om mannen således ännu efter lag har rutt att tillägga sig stör¬
Den S Februari e. m.
215
sta delen af arfsrälten, så missbrukar han dock dervid sin styrka
emot den svagare qvinnan. Jag kan således icke instämma i den
åsigt, att det är fråga om någon äganderätt. Bifall till den lika
arfsrättens införande ville jag deremot kalla återlemnande af en
orättvis besittningsrätt. Hvad Gr. Lagerbjelke yttrat i denna frå¬
ga, bevisar, enligt min åsigt, just motsatsen af hvad han dermed
velat ådagalägga; det bevisar, att arfsrälten icke bör kunna be¬
traktas såsom ett privilegium, tillhörande ett visst Stånd; ty han
har tydligen förklarat, i öfverensstämmelse med allmänna lagens
stadgande, att arfsförhållandena förändra sig efter personliga för¬
hållanden, men de bibehålla sig efter belägenheten af det som skall
ärfvas. Det torde vara af högsta vigt, att fästa uppmärksämheten
derpå, att det icke i lagen heter: ”Adelsmans och borgares rätt”,
utan det heter: ”lands- och stadsrätt”. Det kan således icke be¬
traktas såsom ett personligt privilegium; det är, att jag så må
säga, ett den fasta egendomens privilegium. Frih. Palmstjerna har
sagt, att då frågan om en förändring i B. o. Ad:s representa¬
tionssätt förevar, så åberopades från alla håll 114 §, såsom ett
hinder för Ståndet att ensam besluta om en sådan förändring.
Samma majoritet, som då fans, är troligen äfven nu spridd om¬
kring på detta rum, men jag vågar försäkra Frih:n, att flere funnos,
som yrkade molsatsen, fast deras röst icke blef hörd. Gr. Horn
har framställt en fråga, hvilken han sjelf besvarat, nemi. hvarfö¬
re är icke arfsrätten omtalad i de Adliga privilegierne? Derpå har
han sjelf svarat, att orsaken dertill berodde derpå, att arfsrätten
vore äldre. Just derföre anser jag, att den hade bort intagas i
privilegierne, såvida den hade betraktats'såsom ett privilegium.
En äldre lag kan icke hafva något afseende på en sednare, men
en sednare lag, antingen den yttrar sig om densamma eller icke,
kan dock hafva den egenskapen att upphäfva den föregående lagen.
Jag för min del skulle gerna gå in på den satsen, att allmänna
lagens sladganden icke lägga något hinder i vägen för att betrakta
frågan såsom ett privilegium, derest icke sladfästelsen till den all¬
männa lagen bestämdt nyttjat ordet privilegium. Funnes detta
ord icke der, så vore förhållandet helt olika. Nu har denna stad¬
fästelse undaröjt den tanken, alt arfsrätten vore ett privilegium.
Det kan synas förmätet af mig att jag vågar höja min röst emot
en man, hvars förtjenster om Sverige är så stor och hvars talare¬
förmåga är så öfverlägsen; jag skall derföre icka bjuda till att
vederlägga allt hvad Gr. Björnstjerna yttrat. Men jag anser mig
skyldig att gifva tillkänna min åsigt ang:de de hufvndsakliga skäl,
hvarpå Grefven stödde sitt yttrande, nu och vid föregående till¬
fällen. Grefven har åberopat Montesquieu. Jag tager mig dervid
friheten fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, att han
sjelf ur MontesquieuVarbeten citerat: ”det är en olycka, som
åtföljer mensldigheten, att lagstiftaren tvingas att göra lagar i strid
till och med emot den naturliga känslan”. Montesquieu har icke
sagt, att man bör begagna detta förhållande, han har sagt, att det
är eri olycka, och det är det också. Man får icke missbruka det¬
ta förhållande; man får icke vidhålla detta tvång, längre än som
216
Den 8 Februari e. m.
är nödvändigt. Då återstår den frågan, är det nödvändigt för det
allmännas bestånd att bibehålla en lag, som är orättvis. Vore
lagen allmän och lika för alla, hade den i långliga tider varit
gällande, hade det visat sig, att Adelns bestånd genom en sådan
häfd blifvit nnderstödt och stärkt, då hade det haft något skäl för
sig att yrka dess bibehållande; men nn är detta icke förhållandet.
Jag tror icke, att denna åsigt blifver försvagad genom återgång
till den lag, som både billighet, religion och rättvisa förkasta. Man
har äfven sagt, att jordens alltför stora styckning skulle blifva en
följd af den lika arfsrätten. För min del kan jag icke finna annat än
att jorden icke blir mindre styckad derföre, att man gifver § der¬
af till den ene och ^ till den andre, än om man gåfve dem hälf¬
ten hvardera. Detta har dock hlott afseende på de fall, då det
är fråga om att en son och en dotter skulle gemensamt dela arf¬
vet. Men sedan det är medgifvet, att alla barnen få ärfva, kan
man icke bestämma någon gräns för den delning, som kan kom¬
ma i fråga, ulan den som fått den största lotten, han må utlösa
de öfriga. Det finnes ingen lag, som kan bestämma till hvad
belopp delarnes antal kunna uppgå. Gr. Björnstjernas yttrande
blifver alltid minnesvärdt, och bör egentligen åberopas vid det till¬
fälle, då fråga är eller blifver om hämmande af för vidt utsräckt
jordafsöndring. I den frågan torde exempel från Frankrike vara
ganska tillämpliga, men i närvar, fall kan jag icke medgifva, att
jordens styckning skulle blifva mera gynnad genom den lika arfs¬
rätten än genom den olika. Jag tror icke, att det med facta skul¬
le kunna bevisas, att Adelsståndet skulle förlora något af sin egen¬
dom genom en förändrad arfslag; jag tror, att exemplen på de af
Adelns döttrar, som ingått gifte utom sitt Stånd, icke äro så mån¬
ga som exemplen af de Adelsmän, som gift sig med ofrälse hustru,
och utan att jag behöfver ingå i någon specification, tror jag att
enhvar skall finna, att till detta Stånd är en ganska betydlig egen¬
dom tillkommen genom gifte i de ofrälse Stånden, synnprligast
BorgareSt. och derföre har man att tacka deras lika arfsrätt.
En gammal domare yttrade en gång: ”jag har aldrig hört en
Adelsman klaga öfver att borgare ärfva lika”; och detta är onek¬
ligen sant. Jag åberopar för öfrigt Hrr Berg von Lindes och Gri-
penstedts yttranden. Hänförande mig till dem, vore det mer än
öfverflödigt å min sida att nu försöka ingå i en vidlyftigare be¬
visning. fl ir är redan nog sagdt, och erfarenheten har visat, att
hvar och en ändå vidblifver sin olika åsigt. Jag slutar derföre
med yrkande, att betänk. N:o 68 måtte läggas till handliugarne
och protesterar emot bifall till Hr von Hartmansdorffs förslag.
Hr Akerman, Fredr.: Det ämne, som nu är under öf¬
verläggning, har redan blifvit behandladt i många timmar och åt¬
skilliga talare af olika åsigter hafva haft tillfälle att så väl och så
fullständigt utveckla ämnet, att hvar och en, som ämnar vid den
blifvande voteringen afgifva sin röst, förmodligen redan bestämt
sin åsigt i saken. Jag kan derföre i denna fråga vara helt kort.
Den 8 Februari e. m.
217
Ämnet sönderfaller naturligen i 2:ne särskilda punkter. Den ena,
huruvida R. o. Ad. bör, såsom det är föreslaget af den värde
motionären, lägga det ifrågavar. betänk, till handlingarne, med
uttalande af Ståndets protest emot de öfriga Ståndens beslut så¬
som ingripande i Adelns privilegier. Den andra punkten, huru¬
vida R. o. Ad. bör till K. M. ingifva en und. skrifvelse, för att
förvara den rättighet, som genom ifrågavar. förändring i lagstift¬
ningen anses vara för nära trädd. I första frågan mäste jag be¬
känna, att jag anser R. o. Ad. hafva försutit sin rätt. Det är icke
vid denna riksdag, som frågan om lika arfsrätt första gången blif¬
vit väckt; redan vid flere föreg:de riksdagar har den varit å bane
bragt. Mig veterligen, har aldrig denna fråga blifvit af detta
Stånd afslagen på den grund, att det skulle innefatta ett intrång
i R. o. Ad:s privilegier. Då frågan vid denna riksdag första gån¬
gen var före på Riddarhuset, behandlades den utan all anmärkn.
såsom en civillags-fråga. Jag hemställer då, huruvida det är rätt
och öfverensstämmande med grundlagen, att, sedan man först lå¬
tit saken afgöras såsom civillags-fråga, sedermera, efter det 3:ne
Stånds beslut blifvit R. St:s, framkomma med en protest deremot,
på grund deraf, att det skulle vara en privilegii-fråga. Ett så¬
dant sätt att utföra sin sak, anser jag icke vara värdigt en sak¬
förare, som är rädd om sitt anseende. Hvad åter beträffar den
frågan, huruvida ifrågavar. rättighet är ett privilegium eller icke,
så medgifver jag, att tankarne derom kunna vara delade. Den
åsiglen, att det icke vore af privilegii natur, har många talare
grundat derpå, att denna arfsrätt är upplagen i allmänna lagen,
men icke står nämnd i privilegierne. Men i allmänna lagen äro
dock åtskilliga företrädesrättigheter för R. o. Ad. omnämnde, bland
hvilka jag exempelvis vill uppgifva, att en adelsman har rättighet
att sjelf utse bouppteckning^förrältare, han har rättighet att döm¬
mas af hofrätten, med förbigående af underdomstolarne; han äger
rätt att hos sin landtbonde göra utmätning. Af dessa företrädes¬
rättigheter tillkomma åtminstone de 2:ne sistnämnde icke något
annat Stånd. De äro dock omnämnde i allmänna lagen. Orsa¬
ken hvarföre jag, för min del, icke anser denna fråga vara af
privilegii natur är egentligen den, att Adelns nuvar. arfsrätt icke
är någonting eget för detta Stånd, utan delas af RondeSt.; ty för
detta Ständ, likasom för Adeln, beror arfsrätten i vissa fall på
egendomens belägenhet. En värd talare på förmiddagen, Gr. af
Ugglas, har uppläst ett document, hvarmed han trott sig bevisa,
ali Adelns arfsrätt skulle såsom privilegium hafva förekommit i
en akt före 1734 års lag. Jag läser dock icke detta document
såsom han. Der står såsom ett hufvudsakligt stadgande omtaladt,
hvad som äfven igenfinnes i allmänna lagen, att vid en skeende
delning af egendomen enligt allmänna lagen, ”håfve sönerne tage-
lotten för döttrarne både i fäderne och möderne. Till följd deraf
tager brödren utan lottande sätesgården” etc. Derefter förekom¬
mer, såsom Gr. Ugglas uppläste, de orden: ”broder tager 2 lotter
och syster tridiung.”- Detta sista stadgande gjordes icke dä nytt
7 H. 28
218
Den 8 Februari e. m.
genom omnämnda docnment, det fans förut till; och således kan
man icke anse, att detta document är det, som bestämmer Adelns
arfsrätt såsom ett privilegium. — Jag vill nu nämna några ord
ang:de den lika arfsrätten, hvilken blifvit så olika bedömd. För
min del skulle jag ur abstract politisk synpunkt vilja göra den lika
för söner och döttrar. Jag medger dock, alt det kan finnas såväl
ekonomiska såsom ock politiska skäl, som tala för motsatsen. För
min del anser jag, att ehuru den lika arfsrätten til! sin princip är
rättsenlig, så har den likväl icke det inflytande på samhällets väl,
alt man skulle kunna yrka, att denna rättsprincip för samhällets
bästa borde genomföras äfven då den ruedborgareclass, som den
egentligen rörer, sätter sig deremot och att densamma skulle, så
att säga, påtrugas denna dass. Att likväl Ståndet nu, utan att
höra de öfriga, förklarar frågan vara en privilegii-fråga, det anser
jag icke vara rätt och värdigt handladt; jag bade derföre önskat,
alt de, som nu yrka derpå, hade i tid väckt denna fråga, på det
att densamma i laglig yäg hade kunnat blifva föremål för alla
■fyra Ståndens pröfning. Att så icke skett, måste jag verkligen
beklaga. Om R. o. Ad. nu ville inskränka sin åtgärd till att ingå
lill K. M. med en und. skrifvelse, och deruti framställa det in¬
flytande, som en sådan förändring, som den ifrågavar., skulle haf¬
va pä detta Stånd — en åtgärd, som ingalunda stöde i strid med
grundlagen — så skulle jag för min del ingalunda sätta n>ig der¬
emot. Jag skulle till och med vara benägen att tro, att anledn.
till en sådan handling förefinnes deruti, alt LagUlsk. för sin del
har försummat sig i ett afseende, då det icke yttrat någonting om
huru den nya lagen skall komma att tillämpas, när den skall börja
att blifva gällande samt om den skall äga r.etroactiv verkan, hvil¬
ket sednare dock hittills aldrig inträffat med lagar, som utfär¬
dats. Afven i dessa afseenden kunde en hemställan hafva varit
nyttig. Nu är likväl icke fråga derom, utan endast att framkom¬
ma med en protest. För min del sätter jag mig deremot, och
anser mig böra uppmana en hvar, af hvad åsigter lian än må
vara i sjelfva hufvudfrågan, att icke af sina åsigter och sin
känsla om hvad han i sjelfva saken anser rätt och billigt, låta
förleda sig att göra ett steg på sidan om grundlagen; ty den bör
hållas i helgd.
Ilr von Hartmansdorff, Äng.: Föregtde talare hafva re¬
dan så utförligt och väl yttrat sig i denna fråga, att för mig fö¬
ga annat återstår, ån att förena mig dem, hufvudsakligast med
Grafvarne Lagerbjelke och Erik Sparre. Jag vill fördenskull nu
blott genomgå några sådana punkter af mina värda motståndares
anmärkn-.r, hvilka icke blifvit besvarade eller icke blifvit det så
fullständigt, som jag hade önskat. Jag tror mig likväl böra yttra
något om saken i allmänhet, innan jag öfvergår till de särskilda
anmärkningspunkterne. Frågan om den lika arfsrättens införande
har vid 3 riksdagar före den innevar. blifvit bragt å bane. 2:ne
gånger afslogs den, 3:dje gången fick förslaget 3 Stånd för sig och
ingick till K. M. såsom R. St:s beslut, men erhöll icke K. M:s
De» 8 Februari e. m.
219
bifall. Vid denna riksdag har saken återupptagits och blifvit med
häftighet framtvingad. J ihågkommen nog, mine Hrr, alt när
Ståndet, efter att hafva afslagit denna förändring i arfs-lagar-
ne, ville inbjuda PresteSt., (som då ännu icke fattat sitt beslut),
att sig med R. o. Ad. förena, så satte sig våra motståndare der¬
emot och nödgade oss till en fördröjande votering. När fråga var
om den särskilda puukt, som nu är under öfverläggning, så tvin¬
gade de oss till 3:ne omröstningar. Hvarifrån kommer den ovan¬
liga ifvern i denna sak? Utan tvifvel måste något ligga der bakom.
Jag förmodar, att hon betraktas såsom en förelöpare till den nya
civillagen, hvaraf arfs-lagen är den betydligaste och måhända mest
genomgripande delen. Kan man bara få denna på förhand an¬
tagen, så är, tänker man, ett stort arbete redan undangjordt för
den nya civillagens fullständiga införande. Hvad är dermed vun¬
net? Månne icke der bakom ligger ett annat syftemål, det nemi.
alt sä mycket som möjligt undergräfva det monarkiska statsskic¬
ket och införa det democratiska? En ledamot af detta Stånd, känd
och berömd för sin uppriktighet, uttalade en sådan åsigt redan år
1829. Denne talare var Hr Dalman, Wilhelm Fredrik. Jag torde
fä anföra hans egna ord, som igenfinnas i R. o. Ad:s prot. för d.
29 Nov. 1829. Han sade då: ”Jag tror tvertom, att ett ibland
de första stegen (ill införandet af elt verkligt democratiskt ele¬
ment uti vår statsförfattning torde hafva varit just det, att ifrå¬
ga var. jemnlikhet mäste vara lika rältsenligt inför naturen, som
inför lagen,” etc. Jag tror, att talaren hade ganska rätt i deu
mening, han yttrade; men det är just till förekommande af hvad
han åsyftat, som jag anser lagen böra med lika ifver bestridas.
En man med stora juridiska kunskaper och en stark vilja tyckes
drifva juristerne i värt land med eller mot deras vilja till detta
mål; man måste derföre vara så mycket mera pä sin vakt. Vare
det långt ifrån mig att misskänna den fosterländska känslan hos
åtskillige talare, som i dag yttrat sig i motsatt riktning. Deras
nit för grundlagens helgd misskänner jag icke eller; men det må
dock vara mig tillätet att å min sida söka bevisa, att de hafva
orätt. En talare har sagt, att R. o. Ad:s härvarande ledamöter
icke voro bemyndigade att besluta om de frånvarandes rätt; men
samme talare yttrade dock icke detsamma, när han yrkade, att de
tillstädesvarande ledamöterne af R. o. Ad. skulle antaga det re¬
presentationsförslag, som vid förliden riksdag framställdes, och vid
denna afgjordes. Man har kallat den föreslagna und. skrifvelsen
för en petition, och åtskilliga talare hafva önskat, att ordalagen i
denna skrifvelse måtte vara uppställde i öfverensstämmelse dermed,
för hvilken händelse de skulle ansett henne riktigare och möjli¬
gen instämt i hennes antagande. För min del tror jag det vara en
ståndsfråga, som jag förfäktat; är hon icke det, så är hon en lag¬
fråga; men uti intetdera fallet är det något önskningsmål. En¬
dast i fråga om sådana kan man tala om petitioner. En af
mina motståndare, som sist yttrade sig, förklarade frågan vara en
lagfråga; jag förstår då icke huru hail kunnat tala om petition.
I lagfrågor kan Konungen icke stifta särskild lag för vissa Ständ
220
Den 8 Februari e. m.
och underlåta det för andra, på und. begäran af dem det rörer.
Men är saken en ståndsfråga, så är hon af den beskaffenhet, som
vi här yrkat, nemi. att hvart Stånd har sin egen arfsrätt och
beslutanderätt deröfver, mot alla de öfriga. Man yrkar, att det
förslag till und. skrifvelse, som jag framlagt, borde vara uppstäldt
på annat sätt; men huru? Samma sak kan sägas på många olika
sätt och jag är måhända den siste, som här bör uppträda till för¬
svar, för mitt eget förslag. Jag vill blott yttra, att det hade va¬
rit förmätet af mig, en ensam medlem af detta Stånd, vilja fram¬
lägga ett sådant förslag inför R. o. Ad., utan att förut hafva råd¬
frågat andra ledamöter af Ståndet. Det har jag gjort med så
många, att de äro långt flere, än Ridd.Utsk:s ledamöter. — En
talare har fästat sig vid commateringen af en citation utur stad-
fästelsen å 1734 års lag, och har trott sig deri finna ett medel
att omkullkasta hela saken. Jag lyckönskar dem, som tro sig haf¬
va kraft att få en så vigtig sak att falla på en så liten stötesten.
Jag skulle dervid kunna, liksom en beryktad talare utom detta
Hus för några år sedan gjorde, skylla på min renskrifvare, men
lyckligtvis behöfver jag det icke. Här har jag conceptet till den
und. skrifvelsen; och der torde Gr. Frölich och hvem som beha¬
gar efterse det, finna, att på det anmärkta stället slår, dess värre,
icke något comma, emedan det i hastigheten blifvit förgätet. —
En talare har sagt, att när BorgareSt. ingick till K. M. med sär¬
skild und. föreställning i fråga om den allmänna näringsfriheten,
så var R. o. Ad. äfven ett af de Stånd, som deltogo i den ge¬
mensamma und. skrifvelsen emot BorgareSt. Om vi då handlade
sålunda mot BorgareSt. och det nu förhållit sig likaledes mpt oss,
så lära de Hrr, som älska jemnlikhet, finna billigt, att R. o. Ad.
nu i sin ordning går med särskild und. föreställning till Konun¬
gen. Men, mine Hrr, det är icke BorgareSt. allena, som afgifvit
sådana. Högv. PresteSt. har riksdagar efter hvarannan (jemväl
under mitt Statssecreteriat)' till K. M. ingått med särskilda und.
föreställningar emot Sländernes beslut ang:de Halländska kyrko-
liemmanen. Saken är således ingalunda ovanlig. Samma talare
har anmärkt, att Adeln under förliden riksdag icke ville med de
öfriga Stånden instämma uti gemensam adress till K. M. Men
man bör då ihågkomma hvad denna gemensamma adress skulle
innehålla. Jo, förslag til! att i und. gräla öfver åtskilliga rege¬
ringshandlingar och öfver styrelsesystemet i allmänhet. R. o. Ad.
förkastade ett så lagstridigt sätt att gå tillväga, emedan grundla¬
gen bestämmer, huru anmärkmr skola göras till Const.Utsk., och
att man ty förutan ej må något mot Regeringen anföra. Då ville
man gå anfallsvis till väga mot Konungamakten och handla mot
grundlagen; nu vilja vi blott söka försvara vår egen rätt. Man
har sagt, att R. o. Ad. redan försutit sin rätt att såsom stånds¬
fråga betrakta den sak, hvarom nu öfverlägges, emedan Ståndet i
delta hänseende tegat vid föreg:de riksdagar. Det lärer vara en
hvar bekant, att den som säger nej, icke underlåtit att säga ut
sin mening, fastän han icke utvecklat alla de skäl, som grunda
den. R. o. Ad. uttalade ej alla sina skäl vid sista riksdag, utan
Den 8 Februari e. m.
221
tvifvel derföre, att Ståndet trodde sig icke behöfva det; men vid
den innevar., då ett libartadt beslut åter blifvit af 3:ne Stånd fat-
tadt, skulle Ståndet utan tvifvel handla orätt, om det icke åbero¬
pade sina ståndsrättigheter, på det att dessa ej mätte förnärmas.
Att nu åberopa dem, är så mycket nödvändigare, som Ståndet
hört flera af sina egna medlemmar påstå, att man måste vid hvarje
tillfälle åberopa alla sina rättigheter, om de icke skola anses för-
sutne. Hr Akerman har till och med nyss yttrat, alt en sak¬
förare, som är rädd om sitt anseende, ej förfarer på det sätt, som
R. o. Ad. nu synes vilja göra. Men R. o. Ad. är ingen sakfö¬
rare och behöfver icke vara det. Ståndet åberopar sina rättighe¬
ter, när det så finner för godt. Det är den svage, som ständigt
åberopar sin rätt; den som känner lagens kraft, han säger icke
oftare till derom, än honom nödigt synes. — Man har yttrat, att
hvad i allmänna lagen influtit, är icke privilegium, icke eller stånds-
sak. Detta är redan upptaget af andra talare och af dem genom
exempel vederlagdt. Jag vill dertill foga några flera exempel.
PresteSfis arfsrätt finnes väl intagen i allmänna lagen, men åter¬
finnes tillika i 13 § af presterskapets privilegier, som jag här hål¬
ler i min hand. Der heter det: ”Eljest skall ock vara efterlätet,
att preste-enkorne uti arfskiftet efter sina män måge dela godset,
löst och fast, hvarest det är beläget, efter stadslag, så att hustrun
tager halfparten emot barnen och dotter så godan lott som son,
syster som broder, efter som sådant för detta gemenligen så prak-
tiseradtoch af sal. Konung Johan anno 1569 beviljadt och confirme-
radt är.” Här kommer nu ett tillägg, som icke står i allmänna
lagen: ”Men om så hände, att hon efter sin mans död, gifver sig
uti föraktelrgt äktenskap, genom hvilket hennes aflidne mans ef-
telefde förmögenhet kan förslösas, och hon med barnen hafva för¬
akt, ty njuter enkan sin giftorätt efter landslag, men barnen sins¬
emellan efter stadslag.” Således visar sig förhållandet vara för
presterskapet, att en del stadganden rör:de dess arfsrätt finnes in¬
tagne i allmänna lagan, en del icke. 9 cap. 1 § Arfdab:n tillå¬
ter arfvingar i presthus att till bouppteckning kalla hvem de vilja;
och i adeliga sterbhus i städerna, lyda bouppteckningar och arf-
skiften ej under borgmästare och råd, enligt K. förordn. d. 1 Mars
1749. — Åtskilliga talare hafva yttrat, att ehuru de väl ville bi¬
behålla den olika arfsrätten, trodde de dock, att man nu borde
tiga med en sådan önskan, att man borde, såsom det heter, re-
sonnera invändigt. Jag frågar, om det är värdigt ett Ridderskap
att icke uttala sin mening? — Hr Gripenstedt har sagt, alt R. o.
Ad. sett saken olika under föreg:de riksdagar. För min del kan
jag icke minnas någon riksdag, sedan vårt nya statsskick infördes,
der denna fråga varit före, utan att R. o. Ad. afslagit densamma.
— En talalare har påstått, att samtlige RiksSt:ns gemensamma privi¬
legier voro de, som 114 § Reg.F. omtalade, hvaremot en annan visat,
att det icke finnas någre gemensamma privilegier för samtlige Riks-
St., utan att alla privilegier äro enskilda för hvarje Stånd. Om
icke så vore, huru skulle R. o. Ad. och hvarje Stånd kunna haf¬
va ett representationssätt särskildt och olika med de andra Slån-
222
Den S Februari e. m.
dens ? Samme värde talare har sagt, att man ej borde försvara
sig med petitioner emot de öfriga Ståndens beslut. Men han har
likväl icke, vid en längesedan förfluten riksdag, ansett det vara
olämpligt att gå anfallsvis tillväga emot ett annat Stånd, nemi.
BorgareSt. i afseende på dess rättigheter; ty när Ii. o. Ad. år
1S15, i fråga om näringsfriheten hade beslutit att ingå till K. M.
med en särskild und. skrifvelse, så yttrade Frih. Cederström, Ja¬
cob, på detta rum den önskan, att den föreslagna skrifvelsen måtte
varda meddelad PresteSt., tili underrättelse om de ordalag, som
af R. o. Ad. blifvit begagnade. Frih:n var då icke emot att detta
Stånd ingick till K. M. med und. skrifvelse, riktad emot en rät¬
tighet, som BorgareSt. ansåg vara sin Stånds-sak, utan han ville,
såsom det synes, jemväl förmå PresteSt. att göra gemensam sak med
R. o. Ad. i borttagandet af ett annat Stånds förmenta rätt. Då
gick detta an, men nu är det icke tillåtet ens att försvara sin egen
rätt. Sådant påminner om versen: ”när jag dricker, är det rätt.”
Vare detta också sagdt lill svar på förebråelsen för de revolutio¬
nära försök, sorn detta Stånd förmenas vilja sig företaga. Samme
talare har äfven yttrat, att R. o. Ad. skulle vinna på den lika
arfsrättens införande. Dervid ihågkommer jag en medalj, förestäl¬
lande en grop, med omskrift ”ju mera hon förlorar, ju större blir
hon.” Frilun har förmenat, att man icke finge uppehålla ett
Exp.Utsk:s förslag till und. skrifvelse, innehållande de flesta Stån¬
dens beslut. Jag får dervid erinra, att det icke finnes någon sär¬
skild föreskrift, som stadgar skillnad emellan behandlingen af de
framställningar, som komma från Exp.Utsk. och dem, som kom¬
ma från de öfriga Utsk:n. När någon begärt, att ett Exp.Utskis
förslag till und. skrifvelse skulle hvila på bordet, så har sådant
skett. Jag vill påminna mig, att vid denna riksdag har en Stän-
dernes und. skrifvelse, till följd af ett misstag å Ekon.Utsk:s sida,
fått hvila temligen länge. Den ifrägavar. skrifvelsen kan likale¬
des hvila. Dessutom får jag förklara, det jag ingalunda har för
afsigt att på något sätt bestrida gillandet af denna skrifvelse, när
hon varder Ståndet föredragen. Oftanämnde talare har vidare
ansett det vara högst olämpligt, om R. o. Ad. ville uti en und.
skrifvelse till K. M. pä sitt vis tolka 114 § i Reg.F. Men sam¬
me Frih. anser sig deremot vara berättigad att på sitt vis förklara
grundlagen, och det icke blott i denna fråga, utan nästan i alla,
som på detta rum förhandlas. Icke nog dermed, att han förkla¬
rar grundlagen för sin egen del, utan han vill i allmänhet på¬
truga detta Stånd att hälla hans förklaringar till godo. Han har
omnämnt huruledes en biskop vid 1809 års riksdag förklarade sig
icke vilja vara tillstädes vid PresteSt:s begrafning. Det synes dock,
genom Frih. Cederströms yrkanden i arfsfrågan, som skulle han
icke rädas för att närvara vid Adelns. För min del vill jag de¬
sto hellre undvika det, som jag befarar, att om detta Stånd ginge
i sin graf, så skulle något högre och upphöjdare snart följa efter.
— En annan talare har sagt, att en yngre lag upphäfver en äl¬
dre, och att 1734 års lag således måste anses hafva upphäft Adelns
privilegier af 1723. Jag får erinra, att om man blott håller sig
/
Den S Februari e. m.
223
till ungdomen, så är 1809 års grundlag yngre än 1734 års civil¬
lag. Man frågar äfven: hvad skall väl en lind. skrifvelse i ämnet,
från detta Stånd, uträtta? Jag svarar med en motfråga: hvad haf¬
va väl BorgareScs lind. föreställningar vid 1815 års riksdag ut¬
rättat emot de öfrige Ståndens fortsatta önskningar om upphäf-
vande af de författningar, som BorgareSt. ville försvara? Jo, Bor-
gareSt. har intill denna dag fått behålla dem. Går det R. o. Ad.
icke värre, så har vår und. skrifvelse uträttat just hvad vi önskat.
En annan talare har yttrat, att enskilde personer kunna petitio¬
nera, men ett Stånd må icke kunna framställa särskilda und. skrif-
velser. Likvisst stå uti 36 § Riksd.Ordn. 2 mom. följande ord:
”Stånden kunna äfven, der dem nyttigt synes, nedsätta hvart för
sig ett Utsk. till upptagande af deras enskilda besvär och angelä¬
genheter.” Det är just dessa enskilda besvär och angelägenheter,
som, sedan de blifvit behandlade af det Stånd, de röra, afgå så¬
som und. skrifvelse!' till K.. M. Det måtte ock vara enligt en så¬
dan åsigt af saken som flere talare här satt i fråga att hänvisa
milt förslag till Ridd.Utsk. Vidare säger man, att hvad som icke
står upptaget i privilegierne, är icke något ståndsprivilegium. Den¬
na sats har redan blifvit tillräckligt vederlagd af andra talare; jag
vill dock tillägga något. I en gammal Stat, sådan som Sverige,
finnes på grund af häfd en mängd förhållanden, äfven ganska be¬
tydliga, hvilka tagas för så gifna att man nästan anser det vara
löjligt att vilja anföra dem i lagen. Så förhåller det sig icke
blott med åtskilliga af R. o. Ad:s utan äfven med de öfriga Stån¬
dens rättigheter. Jag vill blott nämna en enda omständighet.
Ingen § i grundlagen stadgar, att Stånden i Sverige skola vara
fyra, utan grundlagen tager dem för gifna och tilldelar ät hvart-
dera sina rättigheter. Hr Hjerta har sagt, att R. o. Ad. genom
den åtgärd, som nu är i fråga, ställt sig till doms inför samtid och
efterverld. Just derföre att frågan är af den vigt, att både samtid
och efterverld fästa sin uppmärksamhet vid utgången deraf, bör Stån¬
det uppföra sig så, att både samtid och efterverld fä gagn deraf.
Samma yttrande hade man till Ståndet d. 28 Aug. förlidne år, då
Ståndet afslog det hvilande förslaget till representationens ombild¬
ning. Jag yttrade då, och jag tänker ännu, att Ståndet genom sitt
beslut den dagen räddade Sverige från stora olyckor. Jag tror, att
det beslut, som R. o. Ad. faltat rör:de arfsrätten och det beslut, som
jag hoppas alt Ståndet i denna fråga ytterligare kommer att fatta,
skall blifva det andra beslutet vid denna riksdag af den vigt, att det
förtjenar ihågkommas icke blott af samtiden utan äfven af efterverl-
den. Hr Hjerta förklarade slutligen, att han höjt sin röst, derföre att
lian ansåg sig försvara det sanna och det rätta. Månne det icke
är samma förhållande med hvar och en af oss? Just derföre höja
vi äfven våra röster, och om pluraliteten anser det uttryckas ge¬
nom ett sådant beslut, som här blifvit föreslaget, hvarföre må icke
Ståndets flesta ledamöter då, lika väl som Hr Hjerta, få göra sin me¬
ning gällande? Och månne icke Ståndet har både rätt och skäl
alt, vid ett sådant tillfälle, vädja till den högste representanten i
Sverige för rätt och sanning?
Ganska många ledamöter yttrade härtill bifall.
224
Den S Februari e. m.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Om förhållandet
vore sådant, som Gr. Frölich på f. m. uppgifvit, eller att R. o.
Ad:s ledamöter här voro församlade i en comité', der hvar och
en särskildt medlem borde tillkännagifva sin enskilda önskan om
sättet, huru han ville att arf efter honom skulle skiftas, så vore
visserligen äfven jag benägen att förklara mig för den lika arfs-
rätten. Men nu är förhållandet icke sådant. Här är alldeles icke
fråga derom, att R. o. Ad. nu skola fatta något beslut, huruvida de
vilja att den lika eller den olika arfsrättenskall tillämpas; ty derom har
Ståndet redan beslutat, då det vid ett föregående lillfälle förkastade
det förslag, som blifvit uppgjordt för den lika arfs- och giftorättens
införande; och dådetta beslut vid innevar. riksmöte är oåterkalle¬
ligt; så måste det vara en pligt för hvarje medlem af detta Hus,
ej allenast att respectera samma beslut, utan äfven att deråt söka
bereda verkställighet, så vidt sådant kan ske med bibehållande af
grundlagens helgd. Frågan, som nu utgör föremål för öfverlägg¬
ning, är endast den, huruvida den för R. o. Ad. till en del olika
arfs- och giftorätten, är af privilegii natur eller icke. Ar den det
icke, så måste det beslut, som 3:ne Stånd fattat om den olika
arfs- och giftorättens upphörande blifva lag, derest K. M. kunde
finna för godt alt gifva sin nåd. sanction åt ett beslut, hvarige¬
nom R. o. Ad. skulle påtvingas en genomgripande förändring
uti deras vigtigaste rättsförhållanden. Ar frågan åter af pri¬
vilegii natur, så kan det beslut, som 3:ne Stånd i afseende derå
fattat, icke grundlagsenligen af K. M. i nåder bifallas emot det
4:de Ståndets på 114 § Reg.F. grundade protest. De talare, som
försvarat den sats, att här icke vore fråga om något privilegium,
hafva egentligen såsom skäl derföre anfört, att stadgandet om den
olika arfsrätten är införd i den allmänna lagen. Efter mitt om¬
döme utgör detta alldeles icke något skäl för ett sådant antagan¬
de. Uti en allmän arfslag bör naturligtvis intagas alla de olika
arfssätt, som för de särskilda classerne af samhällets medlemmar
kunna vara gällande. Om vår allmänna lag, sedan den redogjort
för de ofrälse Ståndens arfsrätt, skulle i afseende på R. o. Ad:s
endast stadga, att dermed borde förhållas efter R. o. Ad:s privlegier
och gammal sedvanlighet, så vore lagen i denna del utan tvifvel högst
ofullständig. Den allmänna arfslagen måste således ovillkorligen lem¬
na fullständig upplysning om huru medlemmarne af hvarje särskild
medborgareclass skola ärfvas; men derföre att ett dylikt stadgande
intages i allmänna lagen, hvartill endast fordras 3:ne RiksStms be¬
slut och Konungens sanction, upphöra icke de previlegier, rättig¬
heter och förmåner som förut finnas och som ligga till grund för
lagens stadgande, att äga gällande kraft, helst denna icke kan
förloras utan alla fyra Ståndens öfverenskommelse och Konungens
bifall. För att göra detta ännu tydligare, torde jag få anföra ett
exempel. Intet grundlagsbud kan, såsom bekant är, förändras eller
upphäfvas, utan Konungens och alla fyra RiksSl.-ns sammanstäm¬
mande beslut. Om nu ett grundlagsbud intages i en speciel lag, mån¬
ne det derföre upphör att vara af grundlags natur? Innehållet af
101
\
Den 8 Februari e. m.
225
löt § Reg.F., der det stadgas om luiru tillgå bör när Högsta
Domstolens ledamöter skola ställas under åtal inför Riksrätt, fin¬
nes ordagrant intaget i 4 § af Just.Ombudsm.-s instructiou, hvil¬
ken särskilda lag är af beskaffenhet, att till dess stiftande eller
förändrande icke behöfves alla 4 Ståndens sammanstämmande be¬
slut; men icke lärer någon derföre vilja påstå, att denna § skul¬
le af 3:ne Stånd kunna ändras till en sådan lydelse, att den kom-
me i strid med grundlagen eller att sjelfva grundlagsbudet derfö¬
re skulle vara upphäfdt. Så lärer äfven här vara förhållandet.
Ty då grundlagen uttryckligen stadgar, att ett RiksShns privilegi¬
er, rättigheter och förmåner icke kunna upphäfvas utan alla fyra
RiksStais samtycke, sä lärer icke ett sådant privilegium, derföre
alt det blifvit i allmänna lagen intaget, få upphäfvas pä grund af
endast 3:ne Stånds beslut.
Hvad derefter beträffar frågan, huruvida den ifråga var. arfs-
och giftorätten verkligen är för R. o. Ad. af privilegii natur el¬
ter ej, så tror jag, att man, för att finna det rälta och sauna här¬
uti, icke har behof hvarken af några långsträckta forskningar till¬
baka i historien, eller af någon särdeles djupsinnig argumentation.
Enligt min öfvertygelse behöfver man endast göra sig reda för
hvad med ett särskildt Stånds privilegium menas. Efter mitt
omdöme är det klart, all hvarje Stånds privilegier endast inne¬
fatta de rättigheter, som äro Ståndet särskildt förbehållne. Om
delta är förhållandet, sä tror jag, all tillämpningen deraf på ifrå¬
gavarande fall är ganska lätt. Ty dä den lill en del olika arfs-
och giftorätten för R. o. Ad., är en detta Siånd särskildt förbe¬
hållen rättighet, sä måste också deraf följa, att denna olika arfs-
och giftorätt för R. o. Ad. är ett privilegium. Denna conclusion
är, efter mitt förmenande, så enkel, att den svårligen lärer kunna
kullkastas, så vida nemi., o hvilket jag förmodar, premissen är
riklig. En värd talare, Hr Akerman, har påstått och förmenat,
att R. o. Ad. skulle hafva förlorat sina fatalier i denna fråga, der¬
före att de icke vid föregående riksdagar framkommit med samma
yrkande som nu. Det torde vara nog att svara den värde leda¬
moten på denna hans framställning, att det i allmänhet är svårt
att förlora några fatalier, der inga sådane äro föreskrifne. Dess¬
utom lärer väl ett beslut, fattadt vid ett föregående riksmöte, icke
lägga något hinder i vägen för II. o. Ad., eller hvilket Ständ som
helst, att nu fatta ett deremot stridande, helst representationen
vid hvarje särskild riksdag icke består af samma ledamöter sorn
vid en föregående. En annan värd talare, Frih. Hamilton, har
förmenat, alt den nu förevar, frågan, eller den, huruvida' arfs-
och giftorätten för R. o. Ad. är af privilegii natur eller icke, ha¬
de bort väckas då hufvudsaken förevar till afgörande. Jag är icke
med honom af lika tankar i nämnde afseende. Då var nemligen
endast fråga om R. o. Ad. ville medgifva en' förändring i lagen
från den olika till den lika arfs- och giftorätten. Först sedan
det visat sig, ej allenast alt de 3 öfriga Stånden bifallit denna
förändring, utan äfven att LagUtsk. ansett 3:ne RiksSt:s beslut i
7 H. 29
226
Den S F e b r u a i i e. m.
della fall utgöra R. St:s beslut, då först, d. v. s. nu, liar den rät¬
ta tidpunkten för R. o. Ad. inlrädt, att tillkännagifva, det de an¬
se frågan vara af privilegii natur. En talare, Frih. Cederström,
Jacob, har framkommit med några satser, som åro af särdeles
egen beskaffenhet. För att visa, alt R. o. Ad. icke skulle äga
rättighet att afgifva den ifrågavar. protesten, har Frilun först på¬
stått, att 114 § Reg.F. icke handlar om något Stånds särskilda
privilegier, utan om R. St:s gemensamma privilegier. Jag tvidar
pä, att det linnes någon enda ledamot af detta Stånd eller ens af
hela riksförsamlingen, som i detta fall är af lika åsigter med den
värde talaren. Ordet ”samtlige,” som står i §:n framför orden ”Rik¬
sens Ständer” tyckes det vara tillräckligt att åberopa, för att ve¬
derlägga denna åsigt; ty om det endast varit fråga om R. St:s
gemensamma privilegier, så hade icke ordet ”samtlige” bort der
finna plats. Det uttrycker nemi. tydligen, att del äfven är fråga
om hvarje Stånds särskilda privilegier. Vidare har den värde
Frilen ganska riktigt yttrat, att R. o. Ad:s härvarande ledamöter
voro representanter för Svenska folket; men han har deraf dragit
den högst märkvärdiga slutsats, att de icke skulle representera Ståndets
hemmavarande medlemmar. Då nu R. o. Ad:s närvarande le¬
damöter, enligt hvad Frih. Cederström medgifvit, äro representan¬
ter för Svenska folket, och det icke lärer kunna bestridas, att de
hemmavarande adelsmännen utgöra en del af Svenska folket, sä
lärer väl äfven få medgifvas, att R. o. Ad:s vid riksdag närvar, le¬
damöter äro representanter för Ståndets hemmavarande medlem¬
mar, och således äga laglig både rättighet och pligt att jemväl å
de frånvarandes vägnar i denna likasom i alla andra inom Stån¬
det förekommande frågor beslut falla.
Dä jag med hvad jag nu anfört, tror mig hafva visat, att
frågan om den olika arfs- och giftorätten för R. o. Ad. är af
privilegii natur, och dä privilegier icke kunna ändras eller upp-
häfvas utan aila fyra RiksStms sammanstämmande beslut, med K.
M:s sanction, samt R. o. Ad. uti ifrågavar. fall icke iemnat sitt bifall
till den föreslagna förändringen, så måste deraf följa, att den icke
kan af K. M. bifallas. Dä vidare det enda sältet alt få en så¬
dan åsigt i und. framförd till K. M., är det, att afgifva en und.
protest, så mäste äfven jag för min del förena mig uti detta för¬
slag, som af Hr von Hartmansdorff blifvit framstäldl; ty om icke
en sådan protest aflemnas af Ståndet, sä komma dess åsigter icke
i officiel och grundlagsenlig väg lill K. M:s nåd. kännedom.
Bifall till delta anförande yttrades af många ledamöter.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Lika med åtskilliga ta¬
lare före mig, vill jag lill en början för min egen del afgifva den
förklaring, det jag visserligen icke hyser några synnerligen lifliga
sympalhier för den lagförändring om införande af den lika i st.
f. den olika arfsrätten, som af 3me Stånd vid innevarande riks¬
dag blifvit antagen och alt jag icke eller här har röstat för
dess antagande, äfvensom alt, i fall det berodde på mig att göra
denna förändring, sådan sorn den nu är föreslagen till allmän lag
Den S Februari e. m.
227
för Sveriges rike, så skulle det icke komma att ske. Men, såsom
den siste värde lalaren anmärkte, del är icke nu fråga om förde¬
len eller skadligheten af den lika arfsrätlen, utan frågan är om
It. o. Ad. äger eller icke äger rätt alt protestera emot de ärne
öfriga Ståndens beslut, om den lika arfsrättens införande i Sveri¬
ges allmänna lag; frågan är, huruvida denna arfsrätt för K. o.
Ad. utgör en delta Ständ särskildt förbehållen rättighet, ett sär¬
skildt privilegium, eller icke. Grundlagen föreskrifver i 87 §
Reg.F., att för stiftande, ändring eller upphäfvande af allmän ci¬
villag, fordras å R. Slas sida 3:ne RiksSlis sammanstämmande be¬
slut. Vi hafva således nu att afgöra huruvida arfslagarne äro att
anse såsom allmänna lagar eller icke, samt om R. o. Ad:s arfs¬
rätt är en delta Ständ särskildt förbehållen rättighet eller icke.
Jag har redan sagt, all jag icke hyser någon särdeles liflig för¬
kärlek för den lika arfsrätlen. När jag således log det förslag,
som llr von Hartmansdorff afgifvit och genomläste detsamma, blef
jag icke mycket missbelåten, dä jag tyckte mig linna, att han hade
lemligen rätt i sitt påstående, att arfslagen skulle för Adelsmän
vara en särskildt, personlig lag, en priva lex. Jag ville dock jem¬
föra della påslående med det document, hvarpå det borde grunda
sig, nemi. sjelfva lagboken. Men när jag tog densamma i min
hand (jag är annars icke mycket förfaren deruti) och genomläste
och jctnförde dess särskilda sladganden uti ifrägavar. afseende, sä
mäste jag lycka det vara ovedersägligt, att dess föreskrifter ruride
arfs- och giftorätten icke äro personliga, egna för särskilda Stånd,
utan beroende af helt andra förhållanden, nemi. af egendomens
beskaffenhet, i anseende tilt dess belägenhet i stad eller ä landel,
men icke af den persons Stånd, som äger densamma. Detta gäl¬
ler egentligen blott om fast egendom. Från denna allmänna re¬
gel tinnes blott eli enda undantag, nemi. för PresteSt., men hvars
arfsrätt är lika för all läst egendom, ehvar den än-må vara belä¬
gen, just derföre, att den är eli undantag frän den allmänna la¬
gen, har blifvit detta Stånd genom särskilda privilegier försäkrad.
Hvad åter lösören beträffar kunde lagstiftaren icke bestämma or¬
ten, der de funnos, såsom någon säker grund för arfsrätlen, eme¬
dan de äro af en sä flyttbar natur; och om somliga af dem, så¬
som capitaler, kan man icke säga om de tillhö:a stad eller land.
De mäste således fästas vid person; men del blef icke eller nu
personens Ständ, ulan dess boningsort, som bestämde huruvida
haus efterlemnade lösören borde ärfvas olika efter lands- eller li¬
ka efter stadsrätt. Del är sant, att det, i delta enda fall, existe¬
rar eli särskildt förhållande för R. o. Ad., dä, ehuru ej i Stån¬
dets privilegier omnämnd, en sådan rättighet särskildt för Adels¬
män verkligen (innes i allmänna lagen stadgad, att dess efterlem¬
nade lösören alltid ärfvas efter landsrätt, äfven om de vid döds¬
fallet varit boende i stad. Till detta särskilda stadgande finnes
dock en ganska naturlig förklaringsgrund ulan att man behöfver
söka den i några privilegier. Ty då man vid lagens stif¬
tande ville undersöka hvar hvarje person hade sin boningsort, sä
kumle man icke för Adelsmän bestämma hvarest de bodde, erne-
22S
Den 8 Februari e. m.
dan de fleste såsom ägande både fast egendom på landet och
tillika innehafvande något embete eller någon syssla i stad, än
bodde på landet oell än i stad. Emedlertid måste man erkänna
den allmänt tillämpade grundsatsen vara den, att det är egendo¬
mens belägenhet i afseende på fast, och personens vistelseort i af¬
seende pä lösegendom, som bestämmer arfsrälfen. Dessa stadgan¬
de!! kan man icke gifva benämning af en särskild lag för R. o.
Ad., då den är lika för alla och hafv a varit allmänt gällande sedan så
långt tillbaka, att, såsom redan af flere talare blifvit anfördt, till
oell med i de gamla landskapslagarne återfinnes en sådan arfslag,
allt sedan Birger Jarls lid. Jag bär icke eller under dessa öfver-
läggningar hört, att någon liar kunnat styrka, att det utgör en
särskild rättighet för R. o. Ad. att ärfva efter olika arfsrätt ä
landet men efter lika i stad, och att det icke är en rättighet,
som tillkommer alla medborgare. Jag frågar derföre, om mankan
citera en enda skrifven handling, med det enda bestämda privile-
giiundantaget för PresteSt. som visar, att arfsrättens olika tilläm¬
pande icke är beroende af den aflidnes boningsort eller den ef-
lerlemnade egendomens belägenhet, utan i stället af det Stånd,
som denne tillhört? Man liar lyckt, att det borde vara en Stån¬
det särskildt tillkommande rättighet, man har ansett det vara för
Ståndets tillvaro nödvändigt att qvarblifva vid den gamla olikhe¬
ten i arfsrätten, men man har icke mäktat bevisa med någon
handling att så verkligen är förhållandet, att R. o. Ad. äger för
sig en särskild arfslag, som icke lyder under 87 § Reg.F:s bestäm¬
da föreskrifter. Man må icke anföra, att andra stadganden, obe¬
stridligen af privilegii natur, finnas intagna i allmänna lagen, så¬
som bevis för den mening, att äfven detta skulle kunna vara af sådan
egenskåp; ty det bevisar just motsatsen, emedan för de särskilda
fall, der man af en eller annan orsak har velat göra något un¬
danlag från den allmänna regeln, har man icke nöjt sig med att
införa dem ibland den allmänna lagens stadganden, utan hafva
alltid dessa undantag dessförutan uttryckligen blifvit genom sär¬
skilda privilegier stadfästade. Så har skett i afseende på Prester¬
skapets privilegier, sä har skett i afseende på Adelns forum i
hofrätten, så har skett i afseende på Adelsmäns utsökningsrält bos
sina underhafvande. Detta allt står i särskilda privilegier, och bör
alltså, såsom stadfästadt af 114 § Reg.F, äga full gällande kraft,
och kan man på samma sätt, i afseende till den lika arfsrätten för
Adeln, någorstädes genom privilegier eller annan laglig handling
citera något, som skulle kunna uppväga 87 § Reg F:s föreskrift
derom all 3 Stånds sammanstämmande beslut i lagfrågor utgör
R. St:s beslut, då kan man möjligen hafva rätt att ingifva den
protest, hvarom nu är fråga; ännu är delta dock icke visadt, och
intill dess måste väl grundlagens bokstaf tillämpas efter dess ordalydel¬
se, och icke godtyckligt tolkas, såsom man finner fördelaktigast vara.
För min del kan jag icke se annat, än all hvad jag nu anfört,
just antyder den stridsfråga, hvarom här skall utkämpas, och på
de skäl jag sökt framställa, kan jag icke komma från den lif-
liga öfvertygelse, att grundlagens uttryckliga bud skulle blifva öf-
Den 8 Februari e. m.
229
verträdd, om fl. o. Ad. protesterade emot ett af 3:ne Stånd, en¬
ligt S7 § Reg.F., fattade beslut uti en allmän, civil lagfråga. På
dessa skäl måste jag anhålla, att Ståndet, med förkastande af Ri¬
von Hartmansdorffs förslag, ville inskränka sitt beslut lill att en¬
dast belt enkelt lägga Utsk:s ifrågavarande betänk, till handlin-
garne.
Många röster hördes begära proposition.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Efter de sakrika och ta-
lenlfulla föredrag, som R. o. Ad. i dag haft tillfälle att afhöra
sä väl för som emot Hr von Hartmansdorffs förslag, och af hvil¬
ka, enligt mitt omdöme, de mest utmärkta innefattas, å ena si¬
dan såväl i sjelfva motionen, som i det understöd den fått, i po¬
litiskt hänseende af Gr. Rjörnsljerna, samt i juridiskt af Gr. Spar¬
re, och å andra sidan i de anföranden, som till vederläggning
deraf blifvit afgifne isynnerhet af Hr Berg von Linde och Hr
Gripenstedt, hade jag för min del önskat att icke hafva varit satt
i nödvändighet att yttra min enskilda opinion i detta ämne, isyn¬
nerhet, då jag väl vet, att den är af en alltför ringa betydenhet.
Jag anser det likväl som en pligt för mig, såsom ledamot i Lag-
Utsk., och lill följd af det förtroende Ståndet visat mig, då det
valde mig lill ledamot i detta Utsk., att i någon mån redogöra
för LagUtslcs motiver vid afgifvandet af det nu föredragna be¬
tänk. ; och jag ber Ståndet om ursäkt, om jag, vid fullgörandet
af denna pligt,- äfven kommer att yttra några ord om det ämne,
som derutöfver utgör föremål för denna öfverläggning.
Till en början och med anledn. af åtskilliga här på förmid¬
dagen afgifne yttranden, anhåller jag, att i R. o. Ad:s minne få
återkalla en del af hvad jag hade äran anföra vid det tillfälle,
då frågan om den lika arfsrättens införande i Ståndet förevar.
Jag gaf då företräde ät densamma framför den nu gällaude olika
arfsrätten, förnämligast af juridiska skäl. Jag anförde dessutom,
med afseende på Adelil särskild, ett billighetsskäl, som, enligt min
öfvertygelse, äfven inom detta Stånd talade för förändrade arfsbestäm-
mclser, det nemi., att om man erkänner, såsom man i allmän¬
het gör inom den olika arfsrättens läger, om man, säger jag, er¬
känner, att den lika arfsrätten är förmånlig för Preste- och Bor-
gareSl:n och det i synnerhet af det skäl, att sönerne der, genom
sin dyrare uppfostran, redan bekommit en så betydlig brorslott,
att de icke derutöfver böra kunna fordra någon ytterligare fördel
framför sina systrar, sä mäste man ock medgifva, att detta skäl äf¬
ven äger sin fulla tillämplighet på Adelsmän, betraktade såsom
enskilde medborgare. Jag medgaf dock, att delta skäl icke är
fullt lika gillligt dä man betraktar Adeln såsom ett Riksstånd.
Från denna synpunkt insåg jag, lika med mine motståndare, att
den olika arfsrätten, såsom medel alt sammanhålla en större för¬
mögenhet, kunde vara af någon fördel för Adeln såsom Ståndj min
jag ansåg likväl icke denna fördel vara af den betydenhet, att din
hos mig kunde väcka öfvertygelse, att någon särskild arfslag bir¬
de äga rum för Adeln, såvidt man var ense om den lika a: fi
230
Den 8 F e b r u a ri. e. ra.
rättens fördelar för samhället i allmänhet. Jag trodde mig nemi.
linna i den olika arfsrätten ett föga verksamt medel till samman¬
hållande af förmögenheten, annorlunda än i förening med primo-
genituren, hvarföre jag äfven, då raan hvarken kunnat eller velat
sätta dennas införande i fråga, ansåg, att man, vid betraktande af
de fördelar, som den lika arfsrätten onekligen i andra afseenden
skulle komma alt medföra, icke borde tveka att besluta en förän¬
dring i denna syftning. Till hvad jag vid nämnde tillfälle hade
äran yttra, anhåller jag att nu i korthet få tillägga ett uttryck af
min innerliga öfvertygelse derom, att sedan man är 1810 förbju¬
dit stiftande af fideicommisse!-, och sedan man genom en tern li¬
gen våldsam lagbestämmelse, dä gick sä långt, att man tilläde
detta förbud retroacliv verkan, derigenom att roan lill och med
gaf K. M. rätt att häfva redan sliflade fidei corn misser, — frän
denna stund tror jag det vara förgäfves att söka grunda Adelns
oberoende, sjelfständighet och inflytande såsom Riksstånd pä ärfd
förmögenhet. Då man nemi. finner, att en större förmögenhet, sorn
icke^r af fideicommiss natur, sällan eller aldrig stannar inom
samma slägt lärfgre än 2, högst 3 generationer, skall man säker¬
ligen med mig erkänna, alt R. o. Adis sjelfbestånd och anseende i det
allmänna icke vidare kan grundas pä dess ärfda förmögenhet, utan att
Ståndets inflytande mäste upprätthållas, antingen genom dess en¬
skilda medlemmars personliga egenskaper och duglighet, eller ge¬
nom förvärfvad förmögenhet; och frän en sådan synpunkt betrak-
tadt, mine Hrr, torde den lika arfsrätten vara lika förmånlig, om
icke förmånligare för Adeln än den olika, enär man mäste med¬
gifva, att största delen afAdens förvärfvade förmögenhet tillfaller
Ståndet genom giftermål. Men för dem, som ännu tro, att Adelns
bestånd kan grundas pä dess ärfda förmögenhet, — för dera er¬
kännes gerna, att den olika arfsrätten kan vara ett palliativ, och
jag vill gå så långt i medgifvande,, att jag vore färdig alt påstå,
att det måhända är det enda, som återstår. För egen del anser
jag dock, i enlighet med hvad jag nyss hade äran anföra, delta
palliativ, vara af den svaga beskaffenhet, att man derföre icke i
något Stånd bör bibehålla olägenheterne af den olika arfsrätten.
Men sorn jag, då denna fråga första gängen här förevar, fann en
öfvervägande majoritet af Ståndet vara af motsatt öfvertygelse,
har jag äfven varit långt ifrån att anse det vara öfverensstämman¬
de med billighet, att denna majoritet skulle af de öfriga Stånden
kunna påtvingas en förändring i sina arfslagar, helst dä dessa hit¬
tills varit grundade på ständsförhällanden. Detta var också en
anledn. för mig att inom Utsk. förorda afseende åt Riksdagsm.
Petter Pehrssons motion, hvilken afsåg, ali den lika arfsrätten. bor¬
de införas för de öfrige samhällsclasserne, men deremot den olika
bibehållas för R. o. Ad. i fall detta Stånd ansåg densamma för
sig vara förmånligare. Denna motion var äfven inom Utsk. före¬
mål för en ganska allvarsam öfverläggning. Men man fann slut¬
ligen så många svårigheter och nära nog en omöjlighet att med
vära riksdagsformer komma lill något resultat i afseende på den¬
na motion, att man slutligen ansåg den icke böra till någon ät-
Den 8 Februari e. m.
231
gärd föranleda. Det var nemi. för tidigt alt, i en fråga af allmän
civillags natur, fästa afseende på en enskild motionärs sä beskaffade
yrkande, innan man kände II. o. Ad:s tankar i ämnet, och det
biet' för sent, sedan de öfriga Stånden beslutit öfver frågan i he¬
la dess vidd, utan alt afbida II. o. Ad:s beslut, eller derpå göra
något afseende. Jag roedgifver dock, att dessa svårigheter eller
denna omöjlighet till en stor del låg i Utskis åsigt, att frågan vo¬
re af allmän civillags natur. Jag bör nu således redogöra för de skäl,
som legat till grund för denna Ulsk:s åsigt, ehuru dessa skäl här
på förmiddagen redan blifvit af flere talare fullständigt framlagde;
ty Ulsk. har icke haft några andra. Med jttriva lex måste för¬
stås en lag, som utgör lindantag fran allmänna lagen. Hvarje
annan definition på privilegium är och förblir otillfredsställande;
och när nu, på sätt af flere föregående talare redan blifvit lill öf¬
verflöd bevisadt, arfslagen för Adelsmän från urgamla tider be¬
ständigt varit densamma, som i allmänna lagen varit föreskrifven
för medborgare i allmänhet, kunde Ulsk. icke föreställa sig, alt
man skulle vilja hänföra den till privilegierne. Denna arfslag fans
äfven lill långt förr än några privilegier tillkommo. Sammalun¬
da är ock förhållandet med de två andra Stunden, nemi. Bonde-
och BorgareShns arfslagar. Medlcmmarne af dessa särskilda Stånd
hafva likaledes så långt tillhaka, som lag funnits och blifvit tilläm¬
pade i landet, ärft efter allmän lag, hvarföre jag icke kan dola
den åsigt, som här blifvit framstäld, att äfven BorgarSt. skulle
kunna åberopa sina privilegier i fråga om arfslagarne. Det är
visserligen sant, att stadslagen är yngre än landslagen; men der¬
före icke något undantag från denna, ty den är dock deu första
lag, sorn gällt för Borgare, och äfven den är äldre än något pri¬
vilegium. Hvarken Borgare, Bonde eller Adelsman kan derföre
åberopa privilegier såsom grund för deras arfslagar. Endast Pre-
steSl. kan det, emedan dess arfsrätt utgör ett genom särskild lag
bestämdt undantag från lagens allmänna stadganden; hvarföre den
också fått sin plats i detta Stånds privilegier. Man har sagt, att
frälsemans arfslag vore ett privilegium, derföre alt deu i ett visst
fall skulle innefatta ett undantag frän den allmänna lagen, och
man har trott sig finna ett sådant undantag i Adelsmans rätt att
i stad ärfva lösören efter landsrätt. Men, mine Hrr, äfven härutin¬
nan finnes icke något undantag frän de i lagen uppställda allmänna
reglorna för arfsrätten. De äldre lagarne, såsom stads- och lands-
lagarne, innehålla i detta afseende ingenting annat, än att i bon¬
des hus ärfde son tvä lotter och dotter en ; och med bomle för¬
stods dä hvar och en, som bodde på landet, med byaman åter,
som i stadslagen omtalas, förstods hvar och en som var bosatt i
stad, och der ärfde son och dotter lika. Men endast i stadslagen
hade man förutsett det fall, att samma person kunde besitta egen¬
dom både i staden och pä landel. Derföre föreskref denna sist¬
nämnde lag, alt borgare skulle ärfva efter landslag den egendom,
sorn funnes pä landet, såvida den bestod af fastighet, äfvensom den
lösa egendom, sorn ansågs nödig för fastighetens skötsel. Landslagen
deremot teg alldeles i detta hänseende. Der fans icke något stad¬
232
Den 8 Februari e. m.
gande om huru med en på landet bosatt persons egendom i stad
skulle förfaras. Till följd häraf blef det nödvändigt att tillämpa
särskilda på 1500- och 1600-talen utkomne författningar och re¬
solutioner, af hvilka den ena dock ofta stod i strid med den an¬
dra, intilldess slutligen den grundsats genom praxis hlef gällan¬
de, att alla lösören skulle ärfvas efter personliga förhållanden,
det vill säga efter Stånd eller bostad, men all fastighet deremot
efter dess belägenhet, och detta blef lag år 1734. Afven i den¬
na lag nyttjas uttrycket ”bondés son”, för att utmärka dera, sorn
äro bosatte på landet, sä vidt deras Stånd rättar sig efter bosta¬
den; men som detta icke är förhållandet med Adelsmannen, fann
man nödigt, för att närmare bestämma hvad med bonde numera
förstods, att särskildt nämna ”frälsemans son”, så att det nu heter
”frälsemans och bondes son,” der förut endast begagnades ordet
”bonde”, hvilket i sig innefattade hvad vi mena med ”frälseman
och bonde”. Begges söner skola, enligt sistnämnde lag, ärfva två
lotter och döttrarne en lott hvardera af all egendom, så löst som
fast, med undantag endast af fast egendom i staden, som skiftas
efter stadsrätt. Någon annan lag finnes icke, hvarken för frälse¬
mans eller bondes arfsrätt till lösören, och i följd deraf är också
i denna stund frälsemans och Bondes arfsrätt till lösören precis
densamma. Om en frälseman har både fast och lös egendom i
stad, sä ärfves den fasta egendomen efter stadsrätt, men lösören
efter landsrätt, och sammalunda är förhållandet med bonde eller
hvar och en ofrälse person på landet, så länge han der är bosatt
och mantalsskrifven och således är inbegripen under benämningen
af bonde i lagens mening. Häraf se vi sålunda, att, äfven i afse¬
ende pä lösegendom i staden, Adelns arfsrätt icke utgör något un¬
dantag från lagens bestämmelser i allmänhet, utan tvertom, att
jemväl i fråga om lösören, frälseman och bonde hafva alldeles
samma arfsrätt. Pä landet ärfva begge den der befintliga lösa
och fasta egendomen efter landsrätt, äfvensom deras i stad ägande
fastigheter ärfves efter stadsrätt, men alla lösören efter landsrätt.
Den enda skillnad, som finnes dem emellan, är den, att som bon¬
de icke kan fortfara att vara bonde, om han flyttar in till stad,
utan dä blir borgare eller hvad stadslagen menade med byaman,
så måste hans arfsrätt derefter förändras, dä deremot frälseman
alltid bibehåller samma Stånd, antingen han bor i stad eller på
landet. Häruti ligger hela skillnaden, hvilken visserligen äfven
har ett visst inflytande pä arfsrätten; ty då bonden förändrar
Stånd med förändring af sin boningsort, men frälseman icke gör
det, så kan icke nekas, att härigenom uppkommer någon olikhet
dem emellan vid arfslagarnes tillämpning. Men icke blifver arfs-
lageu derföre sjelf ett privilegium, eller en undantagslag. Har jag
lyckats att med hvad jag nu framställt, göra det verkliga förhål-
laadet klart, så tror jag mig också hafva vederlagt Gr. Lagerbjel-
kes hufvudsakligaste anmärkmr och de bevis han sökt framlägga
för sitt påstående, att Adelns arfslag skulle vara af den särskilda
beskaffenhet, att den vore ett privilegium för detta Stånd. Det
Den 8 Februari e. m.
233
är icke arfslagen, som är ett privilegium, men det är ett privi¬
legium alt vara Adelsman, oell ali i följd häraf hvarken ändra
Ständ eller arfsrätt med höstaden. Delta privilegium, som upp¬
kommer genom födsel och är personligt för dess innehafvare, kan
således ej förändras med flyttning af hostad, såsom förhållandet är
med hondén och borgaren, hvilka Stånd hell och hållet hero af
deras hostad.
Dä Utsk. således fann, all Adelns likasom Bonde- och Bor-
gareShns arfslagar voro bestämda genom allmän lag, och att de
voro i fullkomlig öfverensstämmelse med den nu gällande allmän¬
na lagen— således icke derföre al t dessa arfslagar voro upptagne i
allmänna lagen, ty det är en omständighet af ringa vigt, utan derföre
all. de voro öfverensstämmande med den samma — kunde Utsk. icke
anse Ad:s arfslag vara af privilegii natur, likaså litel, som Utsk. kunde
förklara Bonde- eller BorgareShs arfslag för privilegium. För min
egen del vill jag dock icke neka, att ju arfslagen icke deslomindr kan
anses såsom en Slåndssak, såvida man med Sländssak får förstå en
sak, som särskildt rörer ett eller annat Stånd. Och alt ju den
fråga, som nu varit ä hane, nenfl. alt förändra den lii 11 i I Is gäl¬
lande landsrättens bestämmelser ang:de arf, på det närmaste rö¬
rer såväl Adeln som BondeSt., det lärer icke kunna bestridas.
Jag mäste äfven bekänna, alt jag i följd häraf varit ganska tvif¬
velaktig huruvida icke dessa arfslagar, fastande icke kunna kallas
privilegier, likväl skulle kunna hänföras Mil de förmåner och rät¬
tigheter, hvarom 114 § Beg.F. talar. A ena sidan talar emot
eli sådant antagande, alt dessa ord: ”förmåner, friheter och rät¬
tigheter” åro ordagrant hemtade ur Usta § utaf de adliga privilegier
lie och att de i dessa privilegier icke kunna hafva någon annan
betydelse, än att syfta pä de förmåner och rättigheter, som i de
påföljande §§ särskildt blifvit uppräknade, hvaribland dock arfs-
rällen icke med ett ord finnes omnämnd. För ett sådant anta¬
gande kan man åter å andra sidan anföra, att grundlagens bud
skola tydas efter deras ordalydelse, och att dä i 114 § Reg.F.
stadgas, att de friheter, förmåner eller rättigheter, som tillkomma
ett särskildt RiksSt., icke må upphäfvas eller förändras, ulan det¬
ta Stånds medgifvande, så skulle äfven den nu för Adeln gällan¬
de arfsrätten, då den af Ståndet betraktas såsom en förmån, kun¬
na hit hänföras. Bade Utsk. funnit sig lillständigt alt, liksom de
2:ne reservanterne, Gr. Mörner och Hr Lagergren, stanna vid det
utlåtande, att saken syntes dem tvifvelaktig, så hade jag sannerli¬
gen för min del oändlingen gerna biträd! en sådan mening, för
alt slippa afgöra den; men då Utsk. var skyldigt att yttra sig i
saken, borde Utsk. först noga afväga skälen å ömse sidor emot
hvarandra, och då man fann dem väga någorlunda jemnt, återstod
icke någon annan utväg, än att söka hemta ledning af praxis.
Så har jag åtminstone under utöfningen af domarekallet lärt mig
att förfara i tvifvelåktiga fall, och här har jag också förnummit, att
sålunda tillgår till och med i grundlagsfrågor, hvarom strid kunnat
uppstå, icke blott Stånden sins emellan, utan äfven mellan Stän-
7 H. 30
23 i
Den S Fel)ruari e. ra.
lierne och den andra Statsmakten. Jemväl från den sidan, lill hvil¬
ken Hr von Hartmansdorff hörer, och der lian med så mycket
sk ä l innebaren ganska utmärkt, plats, har jag alltid hört drifvas den
satsen, alt i dylika tvistiga fall, är det praxis, sorn bör afgöra
frågan. Ulsk. måste -således, för att stadga sitt omdöme, äfven
tillse hvad praxis varit, och Lilsk. fann dä, att hvarken Sländerne
eller LagUtsk. vid 3:ne föreg:de riksdagar, om jag icke minnes
orätt, någonsin betraktat denna fråga såsom hörande till de pri¬
vilegier, frihéter, rättigheter och förmåner, hvarom 114 § Reg.F.
talar. LagUtsk. fann vidare, att när denna fråga vid sista riks¬
dagen ingick till K. M., granskades den af Högsta Domstolen, ulan
alt någon dervid gjorde den anmärkn. att den vore af privilegii
natur. K. JU. fästade icke eller dera någon uppmärksamhet, och
nämner icke derom något i sitt svar å Rikssalen, utan förklarade
sig endast ur andra synpunkter icke kunna antaga del af Sländer¬
ne framställda förslag till förändring i arfslagarne. Dä Utsk. så¬
ledes log praxis lill ledning för sitt omdöme i detta ivifvelaktiga
fall, kunde Utsk. icke komma till annan slutsats i denna fråga,
än att den icke kunde betraktas såsom hörande under 114 §
Reg.F., utan borde, såsom varande af allmän civillags natur, i lik¬
het med dylika frågor behandlas. Lägger jag dertill R. o. Ad:s
eget förfarande vid denna riksdag, alt ingen af dess ledamöter,
dä fi ågan här första gången förevar, fäste sig vid, eller gjorde
någon anmärkn. derå, alt LagUtsk. icke eller då betraktat saken
såsom en privilegiifråga, samt att R. o. Ad., efter sitt besluts fat¬
tande i hufvudsakcn, äfven inbjöd PresteSt. alt sig med R. o. Ad.
förena, utan att ens fästa PresteShs uppmärksamhet derå, att frå¬
gan kunde vara af privilegii natur, sä hade Utsk. allt skäl för det
förklarande, hvaruti det stannade. Jag tror ock, mine Hrr,, alt
Ståndets ledamöter, dä de nu, hvar och en för sig, skola afgöra
frågan, genom sin voteringssedel, handlade både rätt och klokt, i
fall de jemväl läto praxis gälla. Rätt'vöre det, emedan nu det icke
finnes någon annan utväg att i tvistiga fall, eller der lagen är
tvetydig, komma till något resultat, än att låta den allmänna me¬
ning, som tillförene i praxis gjort sig gällande äfven för framtiden
få gälla. Klokt skulle Ståndet också, efter min förmening, handla,
om det så gjorde, derföre att, om den uppkastade tvistefrågan —
huruvida arfslagarne äro af privilegii natur eller icke- — skulle
hänskjutas under K. M:s ompröfning, det icke är troligt, att R.
o. Ad:s framställda mening skulle kunna utgöra en tillräcklig mot¬
vigt i vågskålen, icke blott emot de 3 andra Ståndens beslut vid
denna riksdag, ulan äfven föregtde Ständers åsigt om saken, hvar¬
ibland äfven R. o. Ad. sjelf, som förut aldrig i formfrågan ytt¬
rat någon skiljaktig mening. Vid hvarje- åtgärd som man vidta¬
ger, måste man, om man vill handla klokt, äfven tänka på de re¬
sultater, hvartill den kan leda. Om således R. o. Ad. har föga
hopp om att saken, genom ett sådant förklarande eller 'protest
från Ståndets sida, skall af K. M. blifva sedd ur andra synpunk¬
ter, än den hittills blifvit af båda slalsmakterne betraktad, är det
dä klokt att vidtaga en sådan åtgärd? I och med detsamma
Den 8 Februari e. m,
235
jag så yttrat mig, liar jag också tillräckligen tydligt antydt, det
jag kommer att rösta emot antagande af Hr von Hartmansdorffs
adressförslag. Men en helt annan sak skulle det vara, om detta
förslag vore uppstäldt i andra ordalag och bygd t på helt andra
grunder. Jag har redan förut-i delta milt yttrande anfört, det
jag icke anser, att II. o. Ad. billigtvis af de öfrige Stånden bör
kunna påtrugas en arfslag, sorn. det förstnämnda Ståndet för sin
del anser olämplig. Jag skulle således tro, att R. o. Ad. med
fullt fog skulle kunna ingå lill K. M. med en tind. skrifvelse,
hvarest R. o. Ad. framställde obilligheten af ett sådant förfaran¬
de och begärde — dock petilionsvis, och icke såsom rättighet —
att K. M. icke vilie fästa afseende å de öfriga Ståndens beslut,
eller att K. M., i händelse den lika arfsrälten befunnes vara för¬
delaktig för de öfriga Stånden, dock ville tillåta R. o. Ad. alt¬
för ;sin del bibehålla den rättighet, som delta Stånd hittills ägt.
Men till följd häraf kommer jag också till den slutsats, att jag-
måste hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om fördelning af propos.
Ur von Hartmansdorffs förslag innefattar i sig allt för många sär¬
skilda frågor, för att, efter mitt förmenande, kunna och höra af-
göras på en gång. Första frågan bör naturligtvis blifva den, huruvida
It. o. Ad. vill lägga LagUtsk:s betänk, lill handlingarne, med det för¬
klarande, såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit, att Ståndet anser sig--
böra bibehålla sin arfsrätt. Ett sådant förklarande ämnar jag bestrida
eller votera emot, på den grund, sorn jag förut anfört, nemi. derfö¬
re att jag icke kan anse frågan vara af privilegii natur. 2:dra
frågan blir, huruvida R. o. Ad. vill ingå lill K. M. med en
adress, och en 3:dje, i hvilka ordalag de irna adress bör vara af-
fallad. Hen andra frågan, om en adress må till K. M. aflätas,
skall jag icke motsätta mig. Jag. anser den väl befogad, såvida
den uppställes i andra ordalag, och för att fä dessa ord alag än¬
drade, skulle önska, all motionen eller förslaget blefve remit-
tcradt till Ridd.IJtsk., som kunde fä sig uppdraget att uppsätta en
adress, som med Ståndets åsigt kan vara öfverensstämmande.
Jag bekänner, att jag aldrig funnit praxis hafva varit sådan, att
när fråga om en adress till K. M. förekommer, en ledamot upp¬
träder och lill protocollet dicterar adressen, utan frågan har blif¬
vit remitterad till ett Etsk. efter det Ståndets ledamöter, såsom
ledning för Etsk., yttrat sig både för och emot förslaget. Endast
på sådant sätt kan det vid slutlig pröfning af en dylik fråga an¬
tagas för visst, att den adress, som beslutas, är från början till
slut ett troget uttryck af Ståndets tänkesätt, och icke blott af en
enskildt ledamots. — Jag har visserligen antecknat mig till minnes
åtskilliga af de satser, sorn af mine motståndare i dag blifvit an¬
förde till vederläggning af de åsigter, som jag och flere andre ta¬
lare före mig uttalat i detta ämne, men då R. o. Ad. redan nog
länge sysselsatt sig med denna discnssion, vill jag nu afstå från
allt vidare upptagande af motsidans argumenler.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är uppkallad af några ta-
23G
D e.n 8 Februari e. m.
lares anmärkn:r emot mitt förra yttrande, och då jag vid dessas
besvarande måste åter ingå i sjelfva saken, anhåller jag om
R. o. Ad:s ursäkt, i händelse jag skulle blifva något vidlyftig.
Gr. Lagerbjelkes yttrande har redan af den siste talaren blifvit
upptaget, hvarföre jag nu kan förbigå detsamma, men då jag för¬
ra gänken hade ordet, glömde jag att upptaga ett argument af
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., nemi. alt R. o. Ad:s majoritet vid
denna riksdag varit af den lanke, alt en förändring i dess repre¬
sentationssätt vore en privilegiifråga. Ja.j yttrade redan dä en
vederläggning häraf, pä grund af grundlagens tydliga föreskrift,
alt R. o. Ad. representeras efter Ridit.Ordn., hvilken, efter sam¬
ma grund, kan med Konungens samtycke af R. o. Ad. ensamt
ändras. Gr. Sparre har yttrat, att en representant, sorn icke är
jordägare, är ett oting, och allden dubbla arfsrälten derföre mä¬
ste bibehållas för Ståndets eget bestånd. Adelns representations¬
rätt har likväl aldrig varit bestämd på grund af jordegendom, utan de
hafva haft denna rätt såsom åtter. Del är dessutom icke egendo¬
men utan egenskaperne, som bestämma en representants duglighet
för sitt kall. — Gr. Björnstjerna har behagat framkasta en jem¬
förelse emellan mitt yrkande nu och ett yttrande, som jag haft i
afseende på kolräntornas borttagande ulan ersättning. Det må va¬
ra den värde talaren förbehållet att anse frågan om rubbning i
ett conlract, enskilde medborgare emellan, och en lagstiftnings¬
fråga vara samma sak. Det faller eljest af sig sjelf, att det icke
är nog all frikalla en person, som haft förbindelsen att idka bergs¬
bruk, från denna förbindelsen; roan måste jemväl ersätta honom
förlusten af de capitaler han derpå nedlagt. Samme ledamot har
yttrat, att jag tillbringat halfva min lefnad pä riksdagar. Jag har
visserligen bevistat de riksdagar, som hållits sedan 1809, men
jag har redan uppnått åldern af öfver 03 år, och dessa riksdagar
utgöra, Gud ske lof för Svenska folkets bästa, icke hälften af den¬
na tidrymd. Hr von Hartmansdorff har velat påstå, alt det icke
vore någon ny väg R. o. Ad. skulle beträda genom den af honom
föreslagna skrifvelse, emedan R. o. Ad. gatt in till Konungen med
en contraskrifvelse emot den, som BorgareSt. i näringsfrihetsfrå-
gan afgifvit. Den värde talaren har dervid förbisett, alt det var för att
icke medgifva BorgareSt. rättigheten att förvandla en ekonomisk fråga
tillen privilegiifråga, som R. o. Ad. dä gick in med sin skrifvelse,
således i alldeles motsatt riktning med den närvarande. Samme ta¬
lare har påbördat mig, att icke tillstädja annan tolkning af grund¬
lagen, än den jag gör sjelf, och påmint om versen i visan: ”när
jag dricker, är det rätt”. Jag vill visst icke tillbaka uppmana nyk-
terhelsvännen Hr von Hartmansdorff att dricka, men jag vill lill
honom återsända tillmäle! alt tolka grundlagen annorlunda än ef¬
ter ordalydelsen. Det är dess ordalydelse, hvaraf jag i hvarje fall
yrkar tillämpning, .och det är att på sidan om denna ordalydelse
i 83 § Reg.F. insända en und. skrifvelse till Konungen, som jag
nu bestrider. Detta är icke allenast en rättighet å min sida, det
är en pligt. Den 36 § Riksd.Ordn., som samme talare åberopat,
medgifver Ståndet att nedsätta ett särskildt Utslt. för dess egna
Den S F e b r u a r i e. m.
237
angelägenheter, men detta Utsk:s åtgärder kunna alldeles ieke sträc¬
kas derhän, att tolka 114 § Reg.F., och om R. o. Ad. skulle
pröfva nödvändigt alt skrifva till Konungen, så bör väl åtminsto¬
ne, på sätt Hr Gunther yttrat, denna fråga först remitteras till
Ridd.Utsk. Likväl och om en sådan skrifvelse skulle af Ståndet
beslutas, sä anhåller jag alt med samma skrifvelse måtte fä med¬
följa den protest af mig, att jag bestrider skrifvelsen såsom olag¬
lig i sin form och olaglig till sitt innehåll. L)et är sant, alt
lliksd.Ordn. icke innefattar något stadgande om särskilda tankars
insändande till K. M., ehuruväl lill de andra Stånden. Men
grundlagen innehåller icke eller någon bokstaf, som gifvet' ett
RiksSt. rättighet att med sina besvär ingå till K. M. En sådan §
fans i 1720 års Reg.F. och intogs jemväl till en del i 1772 års
Reg.F., men uteslöts rättvisligen ur 1809 års grundlag, som der¬
emot gifvet' R. St. en allmän form, hvarunder de kunna lill K.
M. ingå — Här har blifvit af Hr Cederschjöld yttradt, alt R. o.
Ad. vore representanter för hemmavarande ledamöter. Della är
rätt såvida, alt vi äro representanter för Adeln såsom medlemmar
af Svenska folket men alldeles icke för Adeln såsom Stånd. R.
o. Ad. har en gång beslutit en capitationsafgift af alla dess med¬
lemmar till Ridd.cassan, men ålskillige ledamöter i landsorterna
nekade att betala, och medlen kunde icke utsökas, emedan det
icke var någon beskattning, som af Svenska folkets representanter
gemensamt blifvit besluten. Likaså litel kan Ståndet här föra
talan för hemmavarande ledamöter i en fråga af denna art. Sam¬
me talare har byggt sina conclusioner derpå, all den olika arfs-
rätten vore en förmån. Om den nu af andra anses såsom rent
af skadlig, hvem skall vara skiljedomare i denna tvist? Ar det
den, som egenmäktigt gör sig till ombud eller är det principalen
sjelf? Om man på della sätt skulle anse, att hvarje Stånds re¬
presentanter skulle äga rätt alt besluta hvad som helst för sina
hemmavarande committeuter, så skulle man kunna komma till
ganska besynnerliga förhållanden. Man skulle t. ex. kanske få se
huru de Stånd, som betalas af sina hemmavarande committeuter,
kunde besluta ganska dryga arfvoden åt sig sjelfva, som de ålade
dem att betala. Sådant har blifvit praktiseradt, men de beslut, som
i sådan väg blifvit fattade, hafva blifvit ändrade eller utan afseende
lemnade. Detta hör egentligen icke vidare bil, än det bevisar, att
ett Stånd icke äger någon grundlagsenlig rätt att göra sig till en¬
skild representant för sina hemmavarande commitlenler.
Slutligen anhåller jag att fä yttra några ord om frågan i
allmänhet. Vi få icke förgäta, mine Hrr, att den stora merheten
af Svenska medborgare är af qvinnokön, och att vi sjelfva äro det
mindre antalet. Det är således öfver majoriteten vi vilja tillvälla
oss förhöjda rättigheter. Vi bestämma anslag vid hvarje riksdag
för skolundervisning åt vårt eget kön; vi göra icke ett steg för
att bereda qvinnan tillgång lill allmän uppfostran. Vi tillåta
henne icke att vid uppnådd bestämd ålder och med bevisad för¬
måga att öfver sig och sitt råda, vara myndig, utan underkasta
henne tvånget af en möjligen oredlig förmyndare. Vi måste nå¬
238
Den 8 Februari e. m.
gon gång komma ifrån dessa orättvisor och gifva qvinnan lika
rättigheter med mannen. Vårt innersta intresse är dermed så
'sammanväxt, alt vi icke utan den mest olyckliga följd för fram¬
tiden kunna länge dermed dröja. Jag yrkar, att om någon följd
af Hr von Harlmansdorffs förslag skall komma i fråga, det till en
början måtte remitteras till Ridd.Ulsk.
‘ Hr Lagerhjelm, Pehr: Det kan synas förmätet af migr
då jag redan en gång haft tillfälle att yttra mig i delta ämne, alt
jag begärt ordet ännu en gäng. Det ur likväl icke af förmäten¬
het, utan af den sannaste ödmjukhet, som jag gjort det, och icke
1 den tanka att äga något inflytande pä andras öfvertygelse. Det
är blott en fortsatt skyldighet att göra reda för min egen mening,
ty hvar och en, som här begär ordet, måste hafva betänkt sig,,
ech om det är någon af Ståndets ledamöter, som linner, alt han
icke nog~ klart utvecklat sin mening, så är det hans skyldighet att
göra reda derför. En värd talare har förklarat, att jag icke för¬
mått göra mig tydlig för honom. Jag hör derföre söka att ånyo
framställa mina åsigler och det skall ske i de kortaste ordalag-
Jag stödjer mig endast på faktiska förhållanden, och dessa förhål¬
landen äro följande. Det var nemi. bestämdt ulredt, alt under
det århundrade, dä arfsrätten först verkligen blef ett privilegium,
först för PresleSt. och sedan för Ii. o. Ad., sä var det obestrid¬
ligt, att den allmänna lagen i Sverige för arfsrätten fans i land-
skapslagarne, och ali således dessa privilegier den liden voro ett
undantag. Jag vågade då fråga: huru har delta stadgande, som.
dä fans i landskapslagarne, öfvergätl till enskildt lag frän att vara
allmän lag? Ingen har derpå svarat. Deraf skulle jag vilja draga
den slutsats, att denna fråga icke kan besvaras. — Andre talare
hafva velat visa, att en protest icke är ovanlig, och alt man icke
borde underlåta alt säga ut sin mening; jag är alldeles af sam¬
ma tanke, men de värde lalarne måtte medgifva, att man dä först
bör hafva en mening. Hvem har sagt, att deras mening ännu är
R. o. Ad:s, hvars mening väl bör äga en grund, som icke kan
undanryckas. — En annan talare har med största lätthet behand¬
lat detta ämne och förklarat, alt alla dessa stadganden i allmänna
lagen icke äro annat än undantagsstadganden, men då återstår
alltid att fråga: huru hafva de blifvit det? Jag medgifver, att ett
stadgande tinnes, som äfven Hr Mannerskantz omförmält, hvilket
rörer Adeln enskildt, nemi. lagen om lösörens skiftande i stad;
men deraf följer icke, att den fasta jordens olika delning är ett
privilegium, enär den en gång varit allmän lag och ingen kunnat
visa någon författning, hvarigenom denna allmännelighet upphört.
Jag har ännu ett ytterligare skäl emot att genast besluta den fö¬
reslagna und. skrifvelse!!. 36 § Riksd.Ordn. innehåller nemi. i
2 mom.: ”Stånden kunna äfven, der dem nyttigt synes, nedsätta,
hvart för sig, ett Utsk., lill upptagande af deras enskilda besvär
och angelägenheter.” Ett sådant stadgande synes vara gifvet till
den verkan, alt hvart och ett Stånd kunde hos Konungen fram¬
föra sina besvär, men den tyckes äfven förutsätta, att sådana åren-
Den 8 Februari e. m.
23!)
den skola förut behandlas af eli Ståndets enskilda Utsk. Jag skulle
derföre tro, att enda och bästa sättet att här gå till väga vore,
att remittera frågan till Ridd.Utsk., och får derföre yrka detsam¬
ma, såvida någon annan af R. o. Ad:s ledamöter förena sig i
denna åsigt. Skulle ingen det göra, sä vill jag icke dermed up¬
pehålla R, o. Ad.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Min afsigt är icke att
inlåta mig i vidlyftiga polemiska anmärkmr emot de talare af mot¬
satta sidan, sorn under dagens lopp yttrat sig. Jag anser deras
anmärk:r lill aldra största delen redan i det förslag, som nu lig¬
ger på R. o. Ad:s bord, till fullo vederlagda. Hvad i denna ve¬
derläggning brustit, har discussionen till öfverflöd åstadkommit. I
afseende å polemiken inskränker jag mig derföre till en anmärka,
vid ett yttrande af Hr Gr. Posse, Erik, ang:de frågan om en för¬
ändring i R. o. Ad:s representationssätt. Grefven trodde,, att de
talare, som, när denna fråga afhaudlades, yrkade, alt den borde
anses vara af privilegii natur, eller åtminstone beträffa en särskild
rättighet, alla samtligen tillhörde den mening, till hvilken jag i
nu förevarande ämne bekänner mig och den sida af Huset, som
yrkar bifall ä Hr von Hartmansdorffs förslag. Jag får upplysa,
att den förste, som yttrade sig den 11 September, när nyssnämn¬
de fråga remitterades till Ridd.Utsk., var Hr Hjärne, hvilken sade
följande ord: ”Det lärer väl icke kunna bestridas, att hvarje ad¬
lig ätts sjelfskrifna rättighet att genom sin hufvud- eller ättemän
representeras vid riksdagarne, är ett privilegium.” Vidare yttrade
Hr Tham, Carl Willi. Aug.: ”Genom allt delta tror jag mig hafva
bovist, att slägternas representationsrätt är en privilegii-fråga.”
Yttermera Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: ”Jag anser frågan vara
af den mest ingripande grundlagsförändrings-nalur och innefatta
en bestämd förändring i sammansättningen af våra riksdagar.”
Orden läsas i prot., och jag skulle tro, alt dessa talare tillhöra
en annan opinionsfraction än den, lill hvilken jag bekänner mig.
Men icke för denna polemik har jag åter uppträdt på denna bänk.
Manad af min pligt mot fäderneslandet, det land, för hvilket
jag blöd t och, inom den mig anvista verkningskrets, snart i 40
är arbetat, har jag vågat att, för andra gången, anhålla om ordet
i en fråga, hvars vigt väl torde tåla jemförelsen med hvilket för¬
slag som helst till ombildande af nationalrepresentationen. Jag
har intet alt säga lill dem — jag tror att de inom detta Ständ
äro få — som i de föreslagna lagförändringarne endast se ett me¬
del till sitt erkända syfte: Adelns afskaffande. Min tankeledning
är icke deras; vära vägar löpa i motsatt riktning, parallell; vi
kunna icke förslå hvarannan, vi kunna icke mötas. Jag skall ej
eller, för att söka ådagalägga en förmåga, den de, som jag tror
ganska rättvist, gerna må bestrida och förneka, tillåta mig att öda
Ståndets tid genom omtuggande och idisiande af alla de grunder
och skäl, i hela sin utförlighet, som vid så mänga tillfällen blif¬
vit anförda och som redan i den skrift, hvilken hvilar på R. o.
Ad:s bord, äro utvecklade. Derest någonting hade brustit i full¬
240
Den 8 Februari e. m.
ständigheten, sä har bristen under dagens öfverläggning blifvit
fylld. Hvad som bort och behöft bevisas, det är bevisadt och, af
andra talare, förr och nu, här och annorstädes, lill min fulla öf¬
vertygelse utredt. Den, som dessa skäl icke öfvertyga!, skulle, äf¬
ven genom min förnyade svagare framställning, af densamma icke
kunna öfvertygas. Jag dtlofvar ej eller så alldeles bestämdt, det,
för att göra en talare lill viljes, jag skall lillbakahälla den värma,
som af honom, utan skäligt afseende ä bevilln.förordn-.s stränghet
emot karaktersfullmakter, undfått namn, heder och värdighet af
declamalion. Någon värma, när det gäller fäderneslandets fram¬
tid, torde, med (i nödfall utan) högvederbörlig! tillstånd, fä ur
själen meddela sig åt talet. Jag tror, att dessa ämnen bäst be¬
handlas med is i hufvudet och med eld i hjerta!.
Dock — mina ord vändas lill de flere aktningsvärda med¬
lemmar af della Stånd, som endast vilja betrakta frågan ur fa-
miljfädrens, ur den billige qvinnovänneus synpunkt, med förbi¬
seende af dess politiska betydelse. Vore det tillåtet att afgöra den
endast efter uppskattningen af könens relativa, sedliga värde, så
vore måhända Sverige just det land, hvarest jag sjelf skulle till¬
styrka atl. lemna ål qvinnan hela arfvet, och med detsamma lula
väldet. Men en annan måttstock måste användas, andra grund¬
satser måste följas, om man vill Stat, sjelfständig och monarkisk
Stat; vi nödgas således att, enligt alla tiders, nästan alla folks ef-
terdömen, söka en politisk grundval för arfslagarne. Sveriges styr¬
ka har i alla förflutna skiften utgjorts af behållne jordägare,
odalbönder och den adel, som med samhällets utveckling framgick
ur detta Stånd. En tredje dass af jordägare, numera lika vig •‘S»
har, genom fortskridandet af denna utbildning, i sednare tider
tillkommit, ulan att kunna finna en plats i någondera al de förra,
emedan deras områden i statsskicket, om jag sä får uttrycka mig,
redan funnos af lagarne skarpare begränsade. Under samma lid,
likväl egentligen innan den tredje classens tillkomst, har statsför¬
fattningen stadgat sig lill formen af en ärftlig, lagbunden mo¬
narki. Nödvändigheten af denna form för samhällets förnuflsen-
liga ledning lill sitt mål, är för mycket allmänt insedd, för alt
betarfva ett bevis: desto mera öfverflödigt, som denna form är
hos oss besvuren, hos oss utgör den egentliga basis för allt hvad
vi besvurit, för allt hvad vi af framtiden hoppas. Den, som vill
ändamålet, lian mäste vilja medlet. Att lagbunden, ärftlig mo¬
narki icke kan i längd bestå i den ena vågskålen, om den andra
fylles af ett homogent democratiskt element, denna sanning, mina
Hrr, är a priori påtaglig och af all den erfarenhet, historien lemnat,
tillfullo bekräftad. Förgäfves skall det politiska skrymteriet söka
att bortblanda den; sanningen står qvar lika fast i den öfverty¬
gelse, som framgår ur blotta sunda vettet, som i den, hvilken
grundar sig på en djupare vetenskaplig forskning. Emot detta
element är monarkien, med sin ärftlighet, ensam med en pappers¬
lag till stöd, alltför svag; den skall förr eller sednare (allt efter
särskilda förhållanden) kufvas och falla, eller ock sönderrifva la¬
gen
Den 8 Februari e. ra.
241
gen och, med tillhjelp af våldet, nedtrycka sin vågskål samt an¬
taga formen af envälde.
Utan ett annat ärftligt politiskt element, jemte den ärftliga
monarkien, kan den således icke bestå; despotismen, måhända,
icke monarkien. Finnes della element, desto bättre; (innes det ej,
eller har det förnötts och försvunnit, — välan, ett nytt dylikt
måste då danas genom lagstiftningen. Ett sådant element är knap¬
past tänkbart, utan alt dermed förknippas fast egendom. Denna
egendom, om ändamålet skulle fullt motsvaras, borde visserligen
vara oafhändelig. Då nu blott ett mindre antal ätter i Sverige
innehafva oafhändlig fastighet, så är det onekligt, alt R. o. Ad.
icke förmår att fullkomligen uppfylla sin sländsbestämmelse. Men
om än något icke är allt, så är dock något vida bättre än intet.
Låt vara, alt fastigheterne, till betydlig del, gått ur Adelns hän¬
der; att den, i sammanhang med sin talrikhet, dels alltid varit,
dels blifvit fattig; att fel i dessa afseenden kunna förebrås sä väl
Adeln, som flere föregående Regeringar; mycket kan genom en
förbättrad organisation härutinnan rättas, äfven i förening med
allmännare förbättringar i national-representalionen. — Så länge
en någorlunda massa af fastigheter, om än för det mesta afhänd-
liga, finnes i Adelns band (och ännu år 1842 utgjorde den om¬
kring 12,000 hemman), sä länge skalf ändock delta Stånd, lif-
vadt af en rätt fosterländsk anda, något förmå; ja, mycket för¬
må lill fäderneslandets bästa, om man förstår att sammanknyta
Adeln med den högst aktningsvärda och betydande classen af de
ofrälse jordägare, som nu äro orepreseuterade. Men dertill for¬
dras, att äfven sistnämnde dass icke försvagas genom rubbning i
arfslagarne till befordrande af jordklyfning och skingring. Anta¬
gas deremot de nya lagstadganderne, skall icke allenast Adelns
nndergräfvande påskyndas, utan ock qvarhållandet af samlad ärfd
fastighet i ofrälse slägters hand betydligen motverkas.
BondeSt., öfverlemnadt ät sin naturliga drift, bibehållet vid
ostyckade hemman, skulle i Sverige snarare böra räknas lill de
återhållande, än till de jäsande krafterna. Men genom befordrande
af jordens ytterligare styckning och afhändande ur odalsläglerne,
skull denna vigtiga beståndsdel af Svenska samhället småningom
undergå en så fullkomlig förvandling, att den faller med hela sin
tyngd i den democratiska vågskålen; fordom ett kraftigt stöd för Svea
Konungar, då ett beredt verktyg för demagogen. Sådan är syft¬
ningen af dessa förändringar i arfsrätten, och, minnens det väl,
en gäng gjordt, kan steget aldrig återtagas.
Men, sägen J, jag öfvedrifver, jag ser faror, der inga finnas.
Ilar det icke handt någon af eder alt ej genast kunna upptäcka
det föremål, som sjömannens öga, skärpt af vanan, pä långt af¬
stånd varseblifvit? J håfven dä tviflat, nekat; vinden har fyllt edra
segel, och, snart närmade till föremålet, håfven J sett detsamma,
som sjömannen något tidigare förmått urskilja. Huru hade det
allupit, om, i trots af hans varning, J velat styra rakt på brän¬
ningarna? De finnas äfven törhända, som tro, att genom uraktlä-
7 H. 31
242
D en 8 Februari e. m.
tande af den rätt, sorn de ej längre kunna betvifla, vi skola be¬
spara Styrelsen en förlägenhet. Jag åter tror motsatsen; i Stats¬
rådet skulle man ändock nödgas, af egna öfvertvgelsen nödgas att
afstyrka bifall till de nya arfslagarne, oell sålunda komma i mot¬
sättning mot Sländers förnyade, men ändock förhastade beslut. —
Gore en hvar sin skyldighet på sin plats. R. o. Ad. bör icke
sky att spara Konungamakten olägenheten af en vägran.
Efter berättelse har det blifvit offentligen yttradt, att i Sverige
Adeln numera vore blott skuggan af ett stort namn, ”magni no¬
minis umbra.” En hvar bär den stämpel, han vet att sätta på
sig sjelf. Af Adelns beslut i dag skall det till icke ringa del
bero att afgöra, huruvida omdömet varit riktigt. Skulle, emot
mitt vissa hopp, i denna fråga visa sig splittring och vacklande
svaghet, — dä, J Hrr och män, skall jäg icke allenast sjelf un¬
derskrifva denna dom, jag går längre, erkännande då, men icke
förr, att Sveriges R. o. Ad. är nu icke mer än 2muo vvuq —
drömmen af en skugga.
Hr Oxehufvud, Olof Philip: Då det ämne, som nu är
under öfverläggning, redan är så mycket utvecklad!, att något nytt
icke mera derom kan sägas, sä skall jag icke blifva mångordig, utan
blott inskränka mig ali besvara en anmärkn., som Gr. Frölich i
förmiddagens plenum gjorde emot mitt förra anförande i ämnet.
Han yttrade nemi., att jag skulle hafva sagt, att införande af den
lika arfsrällen skulle kränka äganderätten på ett sätt och till ett
omfång, som vore nästan ulan exempel i andra länder. Icke om
arfsrätten men om giftorätten nämnde jag detta, endast i förbi¬
gående, emedan sjelfva hufvudfrågan nu icke utgör föremål för
R. o. Ad-.s öfverläggning. Om lika giftorätt skulle genom ett
lagbud införas, så skulle i alla förut ingångna äktenskap, der
landsrätt nu äger rum, J af boels lösa egendom och af förvärf-
vad fastighet tagas från mannen och skänkas qvinnan, oaktadt
han under hela äktenskapet ägt § af boet. För all göra saken
ännu tydligare, vill jag äfven med siffror visa detta förhållande.
Om en frälseman, boende på landet, eller en bonde i äktenskapet
ägde med sin hustru 60,000 r:dr i lös och under äktenskapet
förvärfvad fast egendom, så äger nu mannen deraf 40,000 r:dr.
Införes nu lika giftorättslag, så kommer han att icke äga mera än
30,000 r:dr, och förlorar således derigenom 10,000, h\ilka han
kunnat äga i många år, förut skyddad af den gamla lagen. Ar
icke sådant ett kränkande af äganderätten, så förslår jag knappt
hvad äganderätt vill säga. Eller kanske man icke anser densam¬
ma kränkt, förr än man beröfvas allt hvad man äger.
Starka rop på propos. hördes åter.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag beder
Hrrrne om ursäkt att jag förlänger denna discussion; men detta
ämne är af den vigt, att hvar och en torde deröfver äga rätt yt¬
tra sina tankar. Jag bade ämnat att icke ingå i hufvudfrågan,
emedan R. o. Ad:s beslut deruti redan är fattadt, men då åtskilli-
1
Den 8 Februari e. m.
243
ge andra talare densamma ånyo upptagit, må det äfven tillåtas
inig att i största korthet göra det. Man har sagt, att K. o. Ad.
skulle förlora i nationes deltagande, om den motsatte sig den fö¬
reslagna lika arfsrälten. Jag har mycket svårt ali uppfatta, hvar¬
uti II. o. Ad. derigenom skulle försynda sig. Jag ser nemi. icke
hvad det kan röra Preste-, Borgare^ eller BondeSt. huru Adeln
äl fver, så snart R. o. Ad. icke motsätter sig deras tankar om de¬
ras egen arfsrätt. Jag tror dessutom, att i fråga om pligters upp¬
fyllande, vi icke få bry oss om hvad andra länka om oss, och vi
hafva såsom Stånd en pligt att icke lägga händerna vid vår egen
förstöring. Redan då hufvudfrågan första gången debatterades,
hade jag den äran att inför Ståndet framlägga min mening, att
denna fråga aldrig borde eller kunde behandlas hvarken efter re¬
ligiösa eller moraliska grundsatser, utan vore hufvudsakligen en
politisk fråga. För riktigheten of denna åsigt har man äfven i
förmiddagens plenum åberopat auctorileten af en temligen gilllig
statsman, nemi. Monlesquieu. Man har äfven lagt mycken vigt
uppå, att Adelns nuvarande, arfsrätt icke vore intagen i dess pri¬
vilegier. Jag är icke nog hemmastadd i acta publica för att sjelf
kunna besvara denna fråga, men mig vill det synas, som i alla
fall några seklers häfd också är en vigtig sak. Afven om intet
annat skäl funnes, så vore det för mig tillräckligt, som den si¬
ste värde talaren anförde, nemi. att den föreslagna förändringen
i mer eller mindre män skulle kränka äganderätten, hvilken det
är lagstiftarens första skyldighet att vårda. Hvar och en känner,
alt om denna nya lag skulle genast antagas, sä blefve den i sin
verkan retroactiv, och detta är stridande emot principen af hvar¬
je lagstiftning. De som äro födda under den nuvarande arfsräl-
tens tid, äga nemi. redan en bestämd rättighet, efter hvilken de
böra ärfva, och hvarje ändring deruti är en kränkning af ägande¬
rätten. Men äfven om lagstiftaren är nog hillig, att icke vilja
tillämpa den nya lagen på dem, som nu lefva, utan endast pä
efterkommande, så möta många svårigheter. Först och främst
tillkomma nemi. nya telningar inom nuvar. slägter, så att inom
samma familj de äldre barnen skulle få ärfva efter den gamla la¬
gen och de yngre efter den nya. Jag öfverlemnar åt de rätts-
lärde ali uppgöra denna fråga; och för min del anser jag, att vi
redan hafva svårigheter nog vid arfsfrågors behandling, utan att
vi behöfva vidare complicera dem. Förslaget äger emedlertid en
ofullsländighet derutinnan, att det icke innehåller huruvida det
afser en retroactiv eller en suspenderad verkan, hvilket likväl är
en så vigtig punkt, att den ensam är tillräcklig att motivera ett
bestämdt afslag. Men dä här nu egentligen endast är fråga om
det af Hr von Hartmansdorff väckta förslag, så får jag förklara,
alt jag biträder detsamma och förenar mig i de åsigter, som Gr.
Björnstjerna, Frih. Palmstjerna, Hr Cederschjöld m. fl. yttrat, ehu¬
ru jag gör full rättvisa åt det sätt, hvarpå Hr Gunther redogjort
för moliverna till hans motsatta åsigt, för hvilken jag har ali
aktning.
Ganska många ledamöter ropade ånyo på propos.
m
1) e n 8 F e b r u a r i e. m.
Gr. Frölich: Jag gör R. o. Ad. ingen ursäkt för det att jag
begärt ordet för tredje gången. Anledn. dertill är, att af de vär¬
de talare, som sist yttrat sig, har ingen funnit för godt att till slut resu¬
mera hvad sorn här under discussionen förekommit. I st. f. alt
replikera på de svaromål, som förut blifvit gifua, har också en
och annan ledamot funnit för godt att gifva R. o. Ad. nya mo¬
liver i denna fråga. Om det icke vore fråga om annat än mo¬
liver, så hade man dock längesedan bort kunna skrida lill vote¬
ring; ty ehuru majoriteten inom detta Stånd visserligen anser det
öuskvärdt alt få behålla den gamla arfsräiten, så äro de dock, ef¬
ter hvad jag hoppas, så mycket vänner af ett lagbundet samhälle,
att de skulle uppoffra sina egna önskningar och fördelar, nemi.
de så kallade adeliga fördelarne, om de trodde, att detta vore lag¬
ligen nödvändigt. Men tvenne lagkarlar, kände för kunskaper och ka¬
rakter, hafva nyligen i denna fråga ytlrat sig på ett sätt, som, för
de flesta åtminstone, torde göra det tvifvelaktigt, huruvida det
icke vore rätt att anse denna fråga såsom ett privilegium. Jag
kan icke underlåta att upptaga lill granskning det lnifvudsakliga
af Hrr Gdnlhers och Cederschjölds yttranden. Den sednare har
egentligen resonerat derhän, att bevisa, det rättighet och privile¬
gium vore ett och detsamma. Ilan har visat, ali det är en rät¬
tighet för R. o. Ad. all svärdslinien lager två lotter der qvinnan
lager blott en, och derföre att denna rättighet influtit i lagen,
säger han, har den icke upphört att vara ett privilegium. Jag
hemställer likväl hvad följden skulle blifva, om man icke i elt
samhälle erkänner vissa definitioner, vissa begrepp om ord, som
man icke sedan får sammanblanda. Hvem vet icke, alt lagen
innehåller ingenting annat än en samling af rättigheter och skyl¬
digheter ? Det är icke nog, att vissa rättigheter förut varit enskil¬
da, man mäste komma ihåg, alt sedan de äro upptagne i den
allmänna lagen äro de derigenom formeligen förklarade icke mera
vara speciella rättigheter, utan rättigheter, som man har endast
pä grund af allmän lag. Men på ett helt annat sätt har man
här argumenterat. Sedan man först stridt enligt Svensk grund¬
lag (och grundlagen är hufvudsakligen och ofta icke annat än en
form an behålla dessa rättigheter och skyldigheter), och sedan
man sökt att enligt denna grundlag göra siu förmenta rättighet
gällande, men dervid tappat emot andra delar af lagstiftningen,
då säger man: Det bryr jag mig icke om, för här gäller min
rätt, alltså är detta en privilegiilVåga. Huru många af de rättig¬
heter, alldeles icke naturliga, utan rent af sociala och ofta rätt
godtyckliga, hvilka blifvit fordom nedlagda i en gammal lag, skulle
man icke på det viset kunna beständigt, ej allena strida om, utan
för evärdeliga tider få bibehållna? — äfven sedan tre Ständ haf¬
va derom fattat sitt beslut och Konungen sanctionerät dem —
ty jag kan icke se, att Konungens sanclion med mera skäl skulle
göra slut på denna fråga. Man anklagar blott Konungens råd¬
gifvare för det de tillstyrkt Konungen att gifva sanction åt en
fråga, som var, säger man, enligt 114 § Reg.F. en privilegiifråga,
och fortfar i sitt påstående, att denna fråga icke är eller kan blif-
Den 8 Februari e. m.
245
va något annat än en privilegiifråga. Så ungefär har Iir Ceder¬
schjöld argumenterat. -
Den andra lagkarlen har argumenterat på ett sätt, som verk¬
ligen är än mera förvånande, icke derföre att han icke i början
alldeles förträffligt gifvit grunder och skäl, hvarföre Disk. stannat
i sitt sista sunda och lagenliga utlåtande, utan derföre att han se¬
dermera helt och hållit träd! upp gent emot på andra sidan. Han
har sjelf ganska öppet förklarat, alt han vore tvifvelaktig; ehuru
det kanske är orätt att jag fäster mig vid detta ord, emedan Hr
Gunther säkerligen menat, alt han vore tveksam, och att det var
frågan, som vore tvifvelaktig. Jag har väl hört talas om perso¬
ner, som tala både för och emot, men Hr Gunther är domare
och icke advocat, dertill är han för väl känd, i fall han ville
uppträda som advocat, att advocera för båda parterna; men just
derföre är det förvånande att höra, huru han på grund af preju-
dicater, eller praxis, såsom han sjelf sade, låtit förleda sig att verk¬
ligen söka i sisla delen af sitt tal upphäfva det bindande han an¬
fört för Ulsk:s utlåt. Jag kan icke se någon annan förklaring här¬
af möjlig, än att hans mening var att genom en jemkning emellan
håda partierna kunna finna en utväg att för dagen sluta denna
öfverläggning, i hopp att R. o. Ad. skulle få bättre tid att be¬
sinna sig genom en remiss lill Ridd.Disk., efter den gamla regien,
att den som vinner tid, han vinner allt. Har detta varit-HrGiin-
thers mening, så har den kanske något förlorat på att sålunda
hafva blifvit releverad, men jag får då bekänna, att jag skall va¬
ra färdig att sluta mig dertill och att jag anser alla medel böra vid¬
tagas, som hafva för afsigt alt låta Rikets första Stånd besinna sig, eller
komma lill öfverensstämmelse om de grunder, på hvilka de vilja
laga ett så vigtigt steg.
Hr Giinlher har talat först i den anda, all man bör stödja
sig på juridiska grunder; men sedermera sagt, att, sådant oak¬
tadt, bör man ej låta påtruga sig en lagförändring, då den upphäf-
ver rättigheter. Men, mine Hrr, det synes som juridiska grun¬
der här äro alldeles otillräckliga, efter en sådan argumentation.
Det torde vara nödigt, nu om någonsin, alt lyfta sig upp till na¬
turrätt och sådan statsrätt, som ligger till grund för möjligheten
af samhälle. Det skall alltid råda förvillelser om hvad lag är, så
snart mari icke kommer ihåg, att en lag icke kan vara annat än
en samling af rättigheter och skyldigheter, och ali äfven dess
form mäste respecteras. Är 1809 hade det ännu varit till¬
fälle att söka behålla de rättigheter oåtkomliga, som voro in¬
tagna i de adeliga privilegierna, genom alt i 114 § omnämna
olika arfsrätt såsom ett R. o. Ad:s privilegium, eller att få den
gamla privilegiistatulen tillökt med en ny § derom; men som R.
o. Ad. dä i stället eflergaf nästan alla privilegier, icke nämnde
ett enda anspråk att återfå i pr i vilegii form hvad som 100 år förut
influtit i allmän lag, och R. o. Ad. jemväl galt in på att stifta
allmän civillag gemensamt med de tre öfriga Stånden, samt så¬
lunda ali tre Stånds beslut är R. St:s beslut; så måste all fråga
246
Den 8 Februari e m.
derom nu vara förbi. Det kan ej eller förutsättas annat, än att
dåvarande R. o. Ad. visste alt arfslagarne funnos intagne uti den
civila lagen; sålunda skedde ingen surpris. Nu om de vilja vara
conseqvenla och vilja anses vara ledamöter i ett lagbundet sam¬
hälle, måste de icke vidare tala om alt blifva påtrugade en lag af
tre Stånd, utan det är lagens form, som ålägger hvar och en att
underkasta sig hvad majoriteten bjuder. Erkänner man icke dessa
grunder, och äro våra moderna jurister nu af den beskaffenhet,
att de tala mot och med på båda sidor, då måste man i sanning
beklaga detta samhälle, och då mäste man äfven finna, att dessa
öfverläggningar tjena till platt intet, annat än att uppreta sinne¬
na emot hvarandra. Jag vet att min stämma här anses förhatlig, tro¬
ligen derföre att jag förklarat, att jag anser Adelns särskilda po¬
litiska rättigheter icke kunna längre af detta tidehvarf tolereras.
Jag har likväl jemväl sagt, att R. o. Ad. icke kan undgå att än¬
då blifva den första classen i samhället, om den vet att rätt iakt¬
taga sina verkliga och sociala företräden; men att vilja yrka en
politisk företrädesrättighet anser jag vara förgäfves. Sade mig
icke mitt förnuft detta, så vore jag kanske såsom adelsman så
svag som mången annan. Om Herrarne äro med mig af en all¬
deles motsatt tanka och i öfverensstämmelse dermed fatta ett be¬
slut i denna sak, så vill jag åtminstone två mina bänder. Jag
har milt samvete fredadt, då jag genom detta yttrande deremot
sökt åstadkomma det motstånd jag kunnat.
Gr. Sparre, Erik: Jag får i största korthet anmärka, att
den gruudlagsvidrighet, den föreslagna und. skrifvelsen skulle för¬
menas innehålla, och hvarpå man velat lägga så mycken vigt, den
måste likväl icke vara så alldeles afgjord, då af de jurister, sorn
yttrat sig i ämnet, tvenne ansett denna skrifvelse icke grund¬
lagsvidrig, och tvenne yttrat mycken betänklighet, huruvida Adelns
arfsrätt vore en Ståndsrätt eller icke. Ja, en af dessa har sagt,
att man endast kunde grunda sin öfvertygelse på den praxis,
som gjort sig gällande inom Högsta Domstolen. Nu har likväl
denna fråga icke varit före i Högsta Domstolen, ty Högsta Dom¬
stolen har hittills endast yttrat sig om införande af likhet i arfs-
rätten i allmänhet, men alldeles icke om privilegiifrågan. Sam¬
me talare har äfven medgifvit, att arfsrätten i afseende på lös¬
egendom är personel, beroende af Stånd; och då arfsrätten icke
lärer kunna vara till en del en ståndssak och till en del icke, så
måste den vara det i sin helhet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Mig synes, att flera
föreg:de talare under loppet af denna dags discussion begått det
misstaget att ingå i bedömmande af sjelfva hufvudfrågan, eller frå¬
gan, huruvida den lika arfsrätten skulle vara nyttig eller skadlig
för Ståndet. Efter min tanke hafva vi här endast att afgöra, hu¬
ruvida den form, som Hr von Hartmansdorff gifvit åt sin skrif¬
velse, är- lämplig och grundlagsenlig eller icke. Den saken har
af många talare före mig blifvit så tillräckligt utvecklad, att jag för
mia del har föga att tillägga. Vöre denna fråga af privilegii na¬
Den 8 Februari e. m.
247
tur, så borde den naturligtvis stå i R. o. Ad:s privilegier, eller
åtminstone i något document dermed jemförligt. Ingen af motsi¬
dans talare bar mäklat visa, att något sådant finnes. Hvad är
det då som gifver denna frågan natur af privilegium ? Icke kan det
vara medgifvet åt ett Stånd, alt om hvad söm helst säga: den sa¬
ken är värt privilegium eller vår förmån och derföre medgifva
vi icke, att den får behandlas på det sätt 84 § Reg.F. föreskrif-
ver. Då det står i vår grundlag beskrifvet huru lagfrågor skola
behandlas, då arfsrälten står i allmänna lagen, och då ingen kun¬
nat visa, att R. o. Ad:s arfsrätt derifrån gör ett undantag, så kan
jag, oaktadt all den konstiga bevisning, som här blifvit försökt,
icke medgifva att denna arfslag är ett privilegium, eller att den
af Hr von Hartmansdorff föreslagne skrifvelsen till K. M. afgår.
I likhet med flera talare, skulle jag jemväl tro, alt en sådan åt¬
gärd af R. o. Ad., att vilja på sidan om grundlagen tolka nå¬
gonting till sina privilegier, icke länder lill R. o. Ad:s egen båtnad,
och jag kan således icke instämma med Frih. Palmstjerna, alt
denna voterings utgång skulle bestämma om R. o. Ad. vill beslå
eller icke. Tvertom tror jag, att R. o. Ad. bäst tryggar sitt be¬
stånd, om den går på den väg, som grundlagen utstakat och icke
söker alt öfverskrida den. Här har af Hr von Hartmansdorff blif¬
vit nämndt, alt den ovanliga ifvern alt genomdrifva den lika arfs-
rätlen förmodligen är en förelöpare lill den nya civillagen. Nå¬
gon ifver att genomdrifva den lika arfsrätten har jag för min del
icke funnit, och jag tror, att om man med lugn betraktar hän¬
delsernas gång, skall man finna, att denna ifver egentligen bar
visat sig på andra sidan. Fada tala derför. Jag hemställer, om
icke inbjudningen till PresteSt., äfvensom om icke den af Hr von
Hartmansdorff nu föreslagna åtgärden, visa en ovanlig ifver. Men alt
man motsätter sig sådana åtgärder mätte icke visa någon ovanlig
ifver. Vidare har jag hört samme talare nied mycken förkärlek
hemta exempel från de andra Stånden. Delta förundrar mig, ef¬
ter jag på detta rum många gånger hört honom lala om att detta
Stånd icke bör följa andra Stånds exempel, ulan gå sin väg. Gr.
Björnstjerna har vid den generalmönstring, Hr Grefven på förmid¬
dagen behagade anställa med flera af R. o. Ad:s ledamöter, äfven
läckts fästa sig vid mitt yttrande, då jag i förra plenum tog mig
friheten begära llr von Hartmansdorffs förslag jemte LagUtskis
betänk, på bordel. För alt vederlägga hvad jag då nämnde, att
del vore en ny bana, som llr von Hartmansdorff ville förmå Stån¬
det att beträda, anförde Hr Grefven R. o. Adis protest emot sä¬
kerhetsakten och R. o. Adis särskilda skrifvelse år 1815 i närings¬
frågan. Hvad den förra beträffar så var fäderneslandet då i fara,
och det var någonting att protestera emot, och i alla fall är icke
sjelfva saken jemförlig. Hvad åter den särskilda skrifvelsen be¬
träffar vid 1815 års riksdag, så var det i en fråga, der R. St.
ingenting hade beslutit. Der fans icke tre Stånds beslut, i mot¬
sats till hvad R. o. Ad. begärde. Det var den allmänna nöden i
landet, som föranledde denna petition och deri talades aldrig ett
ord om några privilegier. Frih. Palmstjerna har såsom exempel
Den 8 Februari e. ra.
på att privilegier funnos för R. o. Ad., hvilka icke äro nedskrif-
na i sjelfva privilegierna, anfört R. o. Ad:s representationsrätt.
Detta är sant, men detta är ett privilegium, som slår i vår grund¬
lag, och grundlagen kan icke förändras, utan de fyra Ståndens
sammanstämmande beslut. En annan talare, Hr Cederschjöld, har
sagt, att en del af ett privilegium, som intages i den allmänna
lagen, icke derföre upphör att vara ett privilegium. Detta ärrätt,
såvida som det verkligen är privilegium, hvarom fråga är; men
för ätt vara det, måste det väl finnas någonstädes, annat än i den
allmänna lagen. Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad. ulan
anhåller om propos. derpå, att LagUtsk:s betänk. N:o 68 måtte
läggas till handlingarne.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., att han, då del blifvit ifrågasatt, huruvi¬
da propos. skulle kunna göras å bifall till Hr von Hartmansdorffs
förslag, ansåge sig böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derå,
alt Landtnäs rätt att vägra propos. vore enligt 55 § Riksd.Ordn.
inskränkt till de fall, då han funne en väckt fråga bokstafligen
stridande emot grundlagens lydelse. I denna lag hade H. Ex. ej
kunnat upptäcka någon föreskrift, som förvägrade ett RiksSt. att,
i likhet med hvad som vore tillåtet för hvar och en enskild med¬
borgare, till K. M. ingå med och till det afseende de kunna för¬
tjena öfverlemna und. framställningar i ärenden, sorn på K. M:s
nåd. pröfning vore beroende. Ej eller hade 11. Ex. kunnat fin¬
na något stadgande, som berättigade Landtm, och Talmän att be-
dömma lämpligheten af dessa framställningar eller om de deri ut¬
talade åsigler voro riktiga, eller grundlagen blifvit dervid rätt el¬
ler orätt tydd och åberopad. Vid detta förhållande och dä Hr von
Hartmansdorffs förslag icke afsåge att motverka expedierandet af
R. Sl:s und. skrifvelse i fråga om ändring i arfs- och giftorätts-
lagarne, ansåge H. Ex. sig icke kunna vägra den af Hr von Hart¬
mansdorff begärda propos., så mycket hellre, som vid föregående
riksdagar såväl Landtm, som Talmäunen ansett sig vara oförhin¬
drade att göra likartade propositioner. 1 följd af detta förklaran¬
de finge H. Ex. till R. o. Ad. hemställa, om R. o. Ad. bifölle
Hr von Hartmansdorffs hemställan, att LagUtsk:s mern. N:o 6S
lägges till handlingarne, under förklaring, att R. o. Ad. anser
frälsemans arfs- och giftorätt vara en förmån och rättighet, från
hvilken Ståndet ej finner sig höra afstå, och med beslut att till
K. M. i berörde hänseende ingifva en und. skrifvelse af det in¬
nehåll, som Hr von Hartmansdorffs dertill afgifna förslag utvisar.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarjemte vo¬
tering begärdes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, sedan votering
blifvit begärd, finge lill de ledamöter, som motsatt sig Hr von
Hartmansdorffs förslag hemställa, om de icke ville förena sig om
den contrapropos., att R. o. Ad., med afslag å Hr von Hartraans-
dorffs förslag, lägger LagUtsk:s mern. N:o 68 till handlingar¬
ne,
Den 8 Februari e m.
249
ne, ulan något särskildt förklarande, samt utan att besluta nå¬
gon särskild und. skrifvelse lill K. M.
Ropades ja; hvarefter följande voter.propos. upplästes till ju¬
stering och godkändes:
Den som bifaller Hr von Hartmansdorffs hemställan, att Lag-
U(sk:s mern. N:o 68 lägges till handlingarne, under förklaring,
att R. o. Ad. anser frälsemans arfs- och giftorätt vara en förmån
och rättighet, från hvilken Ståndet ej finnér sig böra afstå, och
med beslut, att till K. M. i berörde hänseende ingifva en und.
skrifvelse af det innehåll, som Hr von Hartmansdorffs dertill afgif-
na förslag utvisar, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, lägger R. o. Ad., med afslag å Ilr von Hartmansdorffs
förenämnde hemställan, LagUlsk:s mern. N:o 68 till handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 162.
Nej — 73.
Frih. Cederström: Emot det beslut, R. o. Ad. nu genom
votering fattat, innefattande ett försök alt, genom tolkning af 114
§ af Reg.F., tillvälla Ståndet rättigheten hindra K. M. att till
pröfning upptaga R. St:s beslut om ändring i allmänna lagen
ang:de arfs- och giftorätt, får jag till protocollet anmäla min re¬
servation, med begäran, att den må få åtfölja den R. o. Ads i
ofvannärande afseende beslutade und. skrifvelse, innehållande min
und. tillstyrkan, att K. M., vid pröfningen af R. St:s i ofvanbe-
rörde afseende beslutade förändring i Sveriges Rikes allmänna lag,
lemnar R. o. Adis yrkande, att lagens stadganden i detta hänseen¬
de vore på Ståndets vilja beroende, och med bestridande af än¬
dringen, utan allt afseende, såsom i strid med grundlagen och på
sidan om dess bestämmelser -vid lagfrågors behandling eller grund-
lagstolkuing tillkommet.
I anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
på R. o. Ad. berodde att antingen bifalla eller afslå Frih. Ceder-
ströms begäran, att hans reservation mätte få åtfölja den af R. o.
Ad. beslutade und. skrifvelse, enär det väl icke kunde förvägras
Frih. Cederström alt lill K. M. ingifva hvilken framställning han
behagade, men det tillhörde R. o. Ad. att afgöra huruvida en
sådan framställning må få åtfölja den skrifvelse, som af Ståndet
blifvit beslutad.
Frih. Kantzow, Joh. Albert, anmälde till protocollet sin
reservation emot R. o. Ad:s beslut.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag anser det vara en oform-
7 H. 32
250
Den 8 Februari e m.
likhet, om en reservation af Ståndets minoritet skulle åtfölja den
und. skrifvelsen, sorn R. o. Ad. nu beslulit, och jag anhåller så¬
ledes, ali Frih. Cederslröms anhållan malte varda afslagen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto; För min del måste jag
bestrida Frih. Cederslröms begäran. Jag anser del icke vara lämp¬
ligt, att en sådan und. skrifvelse, som R. o. Ad. nu beslutit att
till K. M. afgifva, blifver åtföljd af en särskild mening eller re¬
servation. Grundlagen gifver icke anledn. till någonting sådant,
och vi hafva icke, såvidt jag känner, under föregående riksdagar
haft något exempel på, alt Ständernas beslut ingått till Konungen,
åtföljda af några reservationer, ehuruväl det icke kan bestridas att
sådana reservationer få medfölja eli Slånds beslut då det medde¬
las de öfriga. Då emedlertid Frih. Cederströms anhållan beror
på R. o. Ad:s beslut, anhåller jag, att densamma mätte afslås.
Hr Stråle, Wilh.-: Då jag ansett mig icke böra deltaga i
discussionen öfver ifrågavar. ämne, anhåller jag endast att till
protocollel få förklara, alt jag voterat nej; hufvudsakligen på den
grund, att det nu antagna skrifvelseförslaget åberopar den olika
arfsrätlen såsom ett privilegium, hvartill jag finnér densamma icke
på fullt lagliga grunder kunna hänföras.
Hr Lagerhjelm: Jag anmäler min reservation, på den
grund alt 1$. o. Ad:s und. skrifvelse kommer att åberopa 114 §
Reg.F., hvilket åberopande jag anser sakna grund.
Hr von Moltzer, Anders Joli. Fredr.: Jag förenar mig
med Frih. Cederström och Hr Stråle uti deras reservation, med
tillägg, att det icke är R. o. Ad. gemensamt, utan endast majo¬
ritetens beslut, att den und. skrifvelsen skall till il. M. afgå, angale
bibehållande af den g3mla arfsrälten.
Gr. Posse: Ehuru jag icke kan betrakta R. o. Ad:s nu fat¬
tade beslut annorlunda än såsom en reservation emot tre Stånds
beslut, så kan jag likväl icke dela Frih. Cederslröms åsigt, men
anhåller att få anmäla min reservation emot beslutet.
Frih. Tersmeden: Frih. Palmstjerna har sagt, att det icke
fans i vår grundlag något stadgande, som medgaf alt gä in med
reservationer till dylika skrifvelser, som den nu beslutade; men
jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten deruppå, att grund¬
lagen icke eller någonstädes medgifver att sådana skrifvelser få till
Konungen afgå. Jag vill endast nämna detta, utan att jag der¬
före förenar mig i Frih. Cederslröms begäran, som jag verkligen
finner olämplig, oaktadt jag anser R. o. Ad:s beslut grundlagsvi¬
drigt, och anhåller att till prot. fä reservera mig deremot.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att få reservera
mig emot det beslut, som R. o. Ad. fattat, och att tillika få förena
mig i Frih. Cederslröms anhållan, att en särskild skrifvelse måtte
till K. M. afgå med minoritetens mening. Jag begär tillika, att
denna anhållan af Frih. Cederström måtte få hvila på bordet till
nästa plenum.
D e ii S F e b r u ari e. m.
251
Hr af Sillén, Wilh. Gideon, och Frih. von Rosen,
Carl, anmälde, att de äfven reserverade sig emot K. o. Adis
beslut.
Hr Westfelt, Nils: Mot det af R. o. Ad. nu grundlags¬
vidrigt fattade beslut, ber jag att i prot. få nedlägga min reser¬
vation. Jag gör det så mycket hellre, som jag skulle vara färdig
att biträda Frih. Cederströms förslag, alt minoritetens mening får
åtfölja förslaget; men jag tror, att en sådan form icke är den
riktiga. — Jag beklagar högeligen, all R. o. Ad. i dag har in-
tiädt på en bana, som R. o. Ad. icke förut beträdl, åtminstone
icke under den tid, sedan 1823 års riksdag, som jag haft äran
att vara ledamot af Riddarhuset.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling, begärde, att hans re¬
servation emot Ståndets beslut mätte i protocollel antecknas.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Jemte det jag får
anmäla min reservation emot detta beslut, instämmer jag i Hr
Dalmans begäran, att Frih. Cederströms anhållan mätte fä hvila
på bordet, inseende fullkomligt, att majoriteten icke gerna vill låta
hos Konungen framskymta, att en betydlig minoritet, bestående
af 73 ledamöter, motsatt sig det efter min tanke högst formvi¬
driga beslutet.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh., anmälde äfven
sin reservation emot det fattade beslutet.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag får också anmäla min re¬
servation emot det beslut R. o. Ad. nu fattat, hvarigenom R. o.
Ad. tillerkänt sig ett privilegium i annan ordning än den grund¬
lagen om dylika förmåner bestämmer.
Frih. Stackelberg, Robert, reserverade sig äfven emot
R. o. Ad:s fattade beslut.
Hr von Hofsten, Bengt: Jag får också anmäla min re¬
servation, på de grunder Frih. Tersmeden anfört.
Sedermera anmälde äfven Hr Freidenfelt, Fredr. Da¬
niel, att han reserverade sig emot R. o. Ad:s beslut.
Jemte det H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, härefter förklarade,
att såvida Frih. Cederström forlfore i sitt yrkande, att hans re¬
servation malte få åt följa den af R. o. Ad. beslutade und. skrif¬
velse, detsamma komme att hvila pä bordet, hemställde H. Ex. om
Frih. Cederström vidblef detta yrkande.
Frih. Cederström: Min reservation är helt enkel och na¬
turlig. Då R. o. Ad. går in med en skrifvelse till Konungen, så
ser jag icke något hinder för minoriteten att gå in med sin me¬
ning. Om R. o. Ad. skulle vilja förneka detta, så anhåller jag
att utan afvaklan af protocollets långsamma tryckning särskildt fä
trycka R. o. Ad:s beslut derom. R. o. Ad. kan visserligen jem¬
väl afslä denna anhållan, men serien af dessa beslut skola dä åt¬
minstone fästa uppmärksamheten på deras beskaffenhet.
252
Den 8 Februari e. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det torde icke vara utan
att uppmärksamheten kommer att fortfarande fästas vid serien af
de öfverläggningar, som denna fräga förorsakat; men de slutsatser,
hvartill man genom denna uppmärksamhet kommer, torde icke
blifva fullt motsvarande hvad Frih. Cederström förväntar. — Här
är sagdt, att R. o. Ad. på sidan om grundlagen skulle ingå lill
K. M. med en und. skrifvelse, emedan detta ämne redan bör an¬
ses vara afgjordt. Hvem skall pröfva huruvida detta ämne är af¬
gjordt eller icke ? Det är den högste vårdaren af allas rätt, af
allas privilegier, förmåner, fri- och rättigheter, det är Konungen.
Efter min tanka är denna und. skrifvelse en ovillkorlig följd af
114 § Reg.F. och det förhållande, hvaruti R. o. Ad. för närvar,
står, nemi. att tre Stånd ansett frågan afgjord, men R. o. Ad.
anser henne icke afgjord. Då sålunda Stånden stanna i olika
åsigter om hvad som är privilegium eller icke, så finues det in¬
gen annan utväg att få den 114 § tillämpad, än den som R. o.
Ad. vidtagit, öfverlemnande saken med fullt förtroende och till¬
försigt i de händer, som vederbör. R. o. Adis rättighet att ingå
lill K. M. med und. skrifvelse!1 är grundlagsenlig och grundlags¬
enlig! utöfvad, men grundlagen innehåller icke något, som kan
berättiga en enskild ledamot att, utan Ståndets medgifvande, jemte
Ståndets skrifvelse ingå till Konungen med några särskilda anmä¬
landen. Det är på dessa skäl, som jag tagit mig friheten hem¬
ställa, att R. o. Ad. icke måtte bifalla Frill. Cederslröms anhål¬
lan. Då denna begäran är begärd på bordet, så har jag dervid
intet att erinra, endast med förbehåll, att denna fråga icke kom¬
mer att uppehålla expeditionen af den und. skrifvelse!!.
Då härvid Frih. Cederström begärde ordet, hemställde II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, till Frih. Cederström, om icke, sedan hans
ifrågavar. begäran blifvit lagd på bordet, öfverläggningen derom
kunde fä anstå tills frågan nästa gång förekomme.
Frih. Cederström tillkännagaf, att han endast önskade att
med några få ord besvara hvad Frih. Palmstjerna anfört, samt
yttrade, då han sedermera uppropades:
Frih. Palmstjernas förklaring, att den af R. o. Adis majori¬
tet beslutade skrifvelse till K. M. vore i fullkomlig öfverensstäm¬
melse med grundlagen, lemnar jag i sitt värde. Jag känner icke
någon § i grundlagen, som innehåller ett enda ord derom. Vore
det likväl ett factum, att denna fråga fordrade fyra Stånds beslut,
då hade R. o. Ad. icke varit berältigadt, sedan Ståndefi afslagit
frågan, att tillstädja någon expeditions afgående derom, ty de 3
Ståndens beslut vore då en nullitet; men dä R. o. Ad. icke lågt
något hinder i vägen för expeditionen, så blir också R. o. Adis
nu fattade beslut erkändt olagligt.
Föredrogs lill justering Exp.Utsk:s d. 1 och 5 dennes på bor¬
det lagda, under N:o 91, afgiftia förslag till R. St:s und. skrift
velse lill K. M., ang:de förändring i vissa delar af nu gällande
lagstadganden om giftorätt, arfsrätt och isladarätt.
Den 10 Februari.
253
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Skrifvelsen är, såsom
Frih. Cederström täckes förnimma, ännu icke af R. o. Ad. god¬
känd eller afgången, men den har åtta dagar legat pä R. o. Adis
hord, och hvarje ledamot har haft tillfälle att taga fullständig
kännedom deraf. Tiden är långt framskriden, och jag hemställer,
om någon uppläsning är af nöden, då dess innehåll förut är väl
kändt och man torde i afseende på collationeringen kunna vara
förvissad, att Exp.Utsk. icke underlåtit att göra densamma med
all noggranhet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landt m., som under detta yttrande
hört Frih. Cederström begära uppläsning af skrifvelse-förslaget,
yttrade, att den begärda uppläsningen ej kunde förvägras.
Frih. Palmstjerna: Jag har intet att tillägga, då uppläs¬
ning af skrifvelsen är begärd, ehuru Frih. Cederström och jag då
måste hafva yttrat oss pä samma gång, hvilket är något ovanligt.
Sedan härefter Exp.Utsk:s skrifvelse-förslag blifvit uppläst,
hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge
detsamma vara behörigen justeradt.
Ropades ja.
H. 11. o. Ad. åtskildes kl. £ till 12 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Mantl a gm tlen 10 Februari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justefades 1 prot.utdr. för d. 8 dennes.
Frih. Cederström, Anders: Icke närvarande i Lördagens
e. m. plenum, var jag icke eller i tillfälle att då yttra mig eller
att deltaga i den votering, som då försiggick. Jag anhåller der¬
före att 1111 få reservera mig emot det dä af R. o Ad. fattade be¬
slut på följande skäl.
Frilen uppläste derefter följande:
Föraktande alla olagliga medel att vinna ett, om äfven godt
ändamål, afskyr jag dessa medel, om de bidraga att åstadkomma
ett tvetydigt eller för döt allmänna skadligt resultat. Ett sådant
för fäderneslandet och den stora pluraliteten af Svenska folket
menligt resultat kan möjligen blifva en följd af den genom R. o.
Adis pluralitet beslutade und. skrifvelse, afseende hufvudsakligen
att förringa verkan af det beslut R. St. genom de 3:ne öfrige
RiksStms pluralitet fattat om upphäfvande af nu gällande olikhet
2 54
Den 10 Februari.
i arfslagarne efter lands- och stadsrätt, såvida K. M., det jag visser¬
ligen hvarken har skäl att tro eller frukta, med afseende å den
vigt R. o. Ad. faster vid den gamla arfs- och giftorätten, emot
Svenska folkets genom dess representanter uttryckta önskan, för Dess
höga del skulle besluta bibehållande af nu gällande lagsladganden i
dessa fall.
Jag protesterar derföre 1:0 emot R. o. Ad:s rätt att för dess,
del besluta en dylik skrifvelse, 2:o emot de i den und. skrifvelsen
yrkade satser, och 3:0 emot den åsigt, som i skrifvelsen såväl som
i allmänhet inom delta Hus synes vilja göra sig gällande, nemi.
att Adelns fortfarande bestånd beror af de gamla arfslagarne,
samt att Konungamaktens anseende och bestånd beror på Adelns
tillvaro och rikedom.
Jag protesterar emot R. o. Ad:s rätt att utfärda en dylik
skrifvelse, derföre att jag ej anser den vara föranledd af grundla¬
gen, utan tvertom i rak strid deremot. 48 § Riksd.Ordn. be¬
stämmer hvilka som äro föredragningsämnen i plena, och dessa
äro: l:o K. propos:r, 2:o mål, som genom prot. utdr. eller de-
putalioner från Medslånden communiceras, 3:o Utslcs betänk, och
förslag, och 4:o motioner gjorda i plena af någon vid riksdagen
då närvar, riksdagsman. Samma § säger uttryckligen, att dessa
och inga andra äro föredragningsämnen. Förslaget till den und.
skrifvelsen hörer likväl till ingen af dessa 4 cathegorier, ty om
den vore att anse som en af enskild riksdagsman gjord motion,
sä hade den enligt 49 § ovillkorligen hort remitteras till veder¬
börligt Utskott, såvida den afser en allmän fråga, och att den ej
innefattar en enskild eller privilegiifråga, det skall jag framdeles
ådagalägga. Men äfven såsom enskild eller privilegiifråga betrak¬
tad, tror jag de lagliga formerna genom det fattade beslutet vara
för nära trädde, ty hvad rätt äger ett enskildt RiksStrs tillfälliga
majoritet alt för hela Ståndets räkning utfärda und. skrifvelse till
K. M. i annan ordning än grundlagen bjuder, eller att nalkas
Konungen pä annat vis, än hvarje Corporation, som i pelitions-
eller besvärsväg har något att andraga? Jag har åtminstone ej
funnit någon enda grundlags-§, som i ringaste män kan åberopas
som skydd för en dylik sats. Det är i egenskap af Svenska fol¬
kets representanter såväl Adelns medlemmar som öfrige RiksStms
ledamöter sammanträda till riksdag, och det är på Svenska folkets
vägnar hvarje enskild riksdagsman förer talan, det är på Sven¬
ska folkets vägnar hvarje RiksSt. besluter, och det är på Svenska
folkets vägnar de samfällda RiksStm besluta, och på Svenska fol¬
kets vägnar är det äfven som de med deras beslut eller önsknin¬
gar i und. skrifvelse!' nalkas Konungen. Men såsom enskilda cor-
porationer kunna de ej pä annat vis än hvarje annan menighet,
således i petitions- eller besvärsväg, antingen skriftligen eller ge¬
nom deputation, nalkas Konungen, men då gällp/r deras talan en¬
dast för petitionärerne sjelfva och dem, som gilVit dem uppdrag
att föra densamma, och således kan jag ej utfinna något lagligt
skäl, som berättigar R. o. Ad:s under riksdag närvarande ledamöter
att i dylika frågor som denna på de frånvarandes vägnar utan
Den 10 Februari.
255
fullmakt uppträda och föra talan, än mindre en för dagen må¬
hända tillfällig majoritet att uppträda på hela Ståndets vägnar.
Men förutsatt äfven, att RiksSt.-n lagligen äga den makten
alt utfärda dylika skrifvelse!' sorn denna, eller att protestera mot
hvad de öfrige Stånden beslutit, så böra likväl, skulle jag tro, så¬
som oeftergiflig! villkor derföre, dylika protester ovillkorligen vara af
den beskaffenhet, att de framställningar, som der göras, äro sanna
och pä verkliga förhållanden grundade. Skulle de deremot befin¬
nas till sina uppgifter orikliga och missledande och till syftning
skadliga, så torde det förlåtas hvarje sann fosterlandsvän om han
högt uttalar sitt ogillande deraf. Att oriktiga och missledande
framställningar i förevar, und. skrifvelse förefinnas, skall jag nu
gä att bevisa, och kommer dä först att visa huruledes arfs- och
giftorätten för Sveriges Adel ej är ett privilegium, som der före¬
ges, utan allmän civilrätt.'
Hr von Hartmansdorff har i den und. skrifvelsen grundat he¬
la sin argumentation i formfrågan derpå, att arfs- och giftorätten
för Sveriges Adel vore en lex priva eller undantagslag, och syn¬
nerligen bevisande för sin sats anser han den omständigheten, att
Adeln i stad, hvad lösören angår, ärfver olika med hvarje annat
Ständ. Om jag förmår bevisa, att denna grundval för Hr von
Hartmansdorffs argumentation är falsk, så mäste ock deraf följa,
att hela byggnaden botar med undergång, helst ingen klok man
lär hoppas bestånd för en byggnad uppförd på losan sand. Jag
börjar derföre min bevisning med den frågan, hvad är privilegi¬
um? Jo, svaras, det är undantagslag, bestående i förmån, rättig¬
het eller frihet, beviljad någon eller några med uteslutande af
andra. Den 2:dra frågan blir då, har Adeln någon sådan förmån,
rättighet eller frihet i afseende på arfs- och giftorätten, att den
endast är gällande för Adeln och ej för rikets öfriga innebyggare?
Nej, svarar jag tryggt, i detta fall är lagen, med undantag för
PresteSt., lika för alla. Huru låter detta påstående förlika sig
med Hr von Hartmansdorffs uppgifter, frågar man då? J g sva¬
rar, att det så mycket mindre kan förlikas med hans uppgifter,
som dessa äro oriktiga. Hvari äro de då oriktiga, hör jag frågas.
Jo, deri, att Hr von Hartmansdorffs uppgift om de fyra RiksStms
olika arfsrätt ej häller streck med verkliga förhållandet, enär, med
undantag af PresteSt., för de öfriga 3:ne Stånden samma lag
tillämpas, nemi. pä landet landslagen, i staden stadslagen. Att
landslagen varit och än i denna stund är en allmän lag, det har
jag ännu ej hört någon vara nog enfaldig att neka; hvad stads¬
lagen äter angår, så kan dess Romerska ursprung ej förringa
dess kraft af allmän Svensk lag i samma stund den blef promul-
gcrad och till efterrättelse för Svenska folket antagen, och det
blef den, om ej förr, åtminstone hvad arfs- och giftorätten angår,
då vår nu gällande lag år 1734 fastställdes och antogs. När så¬
ledes lands- och stadslagen, hvad gifto- och arfsrätt angår, tilläm¬
pas lika. på alla Rikets innebyggare, med andantag af de, som till
PresteSt. höra, så torde deraf ock klart följa, att arfs- och gifto¬
rätten för alla andra är af civillags natur, d. v. s. sådan, hvarom
256
Den 10 Februari.
87 § Reg.F. talar. Men säger raan, i FIr von Hartmansdorffs för¬
slag till und. skrifvelse står, att R. o. Ad. i afseende på lösören i
stad ärfver olika med alla andra Stånd. [Furu hänger detta ihop
med föregtde påståenden? jo, svarar jag, äfven denna Hr von
FFartmansdorffs uppgift är oriktig. Adeln ärfver i afseende på
lösören i stad alldeles lika med bönder och ofrälse ståndspersoner
på landet; ja svarar man, det kan väl vara; men om Adelsman
är bosatt i stad, så ärfver han ändå olika med öfrige inne¬
byggare i stad, ty han ärfver ja lösören efter landsrätt, och just
häri visar sig skillnaden emellan Adeln och de öfriga; ty hans
arfsrätt är ej beroende af boningsort, då deremot borgares och
bönders härpå beror. Men se, just häri ligger den oriktiga argu¬
mentationen; ty hvarken borgares eller bondes arfsrätt är beroen¬
de af boningsort. Bonden ärfver efter landsrätt lösören öfver
allt och borgaren ärfver efter stadsrätt lösören öfver allt, utan af¬
seende då boningsort; ty om en borgare bor på landet, och der
har ett betydligt lösörebo, men fortfar att vara skattskrifven som
borgare i stad, så kommer ändock hans lösa egendom att skiftas
efter stadsrätt, oaktadt han intet äger en skilling i staden. Lika¬
så bonden, om han fortfar att vara skattskrifven på landet ehuru
han bor i staden och har aldrig så stor förmögenhet i lösören der
hopad, så ärfver han ändock hvad dessa angå efter landsrätt.
Skillnaden emellan Adelsmannen och dessa består således deri, att
bonden upphör att vara bonde när han låter mantalsskrifva sig i
staden, och borgaren upphör att vara borgare i stad när han upp¬
hör att der vara skattskrifven, men Adelsmannen fortfar alltid att
vara Adelsman, han må bo och vara skattskrifven hvar han be¬
hagar, och det är just denna Adelns företrädesrätt, som är ett
privilegium —ej den att ärfva lösören i stad efter landsrätt, tyden
bär, som jag nämnt, äfven bönder och ofrälse personer på landet.
Härmed tror jag mig tillräckligt hafva vederlagt allt hvad som i
den und. skrifvelsen blifvit åberopadt för att bevisa arfslagarnes
privilegii natur.
Jag öfvergår således till 3:dje delen af min protest emot den
föreslagna und. skrifvelsen. Man har anfört såsom axiom den sat¬
sen, att Adeln är så behöflig för konungadömet och det sednare
sä beroende af det förra, att hvarje försvagande af Adelns anse¬
ende och rikedomar hotar den conslitutionella monarkien med
upplösning; likaså har man påstått, att Adelns rikedomar och be¬
stånd är beroende af nu gällande arfslagars bestånd. Jag förkla¬
rar begge dessa satser vara falska, likasom de hitintills blifvit obe¬
vista. Det gamla Rom, det största välde historien vet att om¬
tala i verlden, var i många hundrade är republik, oaktadt en tal¬
rik Adel, benämnd Patricier, der existerade, och fortfor under dess
republikanska tidskifte att oupphörligt växa i makt och rikedo¬
mar. När Kejsardömet sedermera uppkom, så var det just Adelns
depravation, som grundade Rikets snara förfall och slutliga upp¬
lösning. Der var Adeln således intet stöd för konungamakten. —
Franska revolutionens historia gifver oss ett talande, ehuru he¬
dlöf-
Don 10 Februari.
257
dröQigt exempel på huru ringa stöd en Konung har af landets adel,
när de öfriga undersåtarne står honom emot. Englands exempel
linder Stuartarne visar detsamma, och Sveriges egen historia lem-
nar manga och talande bevis pä huru ofta Adeln bragt konunga¬
makten i trångsmäl och med Konungarna stridt på lif och död
om herraväldet, ehuru ömsom segrande och besegrade. Då
liiket suckade under utländskt förtryck och var betungadt af dry¬
ga pålagor, då höllö visserligen Adeln och Konungarna ihop, så
länge de gemensamt sögo landets merg, och då var det landets
allmoge, som under Engelbrecht och Sturarne samt Gustaf Wasa
räddade Sverige från total undergång. Men under Carl VIII Knut¬
son, Gustaf I:s sednare regeringsår, Erik XIV, Carl IX, Carl XII
och Gustaf lil hafva regenterne väl fått erfara hvad det vill sä¬
ga att strida med landets Adel. Erik XIV, Carl XII och Gustaf
lil dukade under på försöket, Carl VIII Knutson måste flere gån¬
ger gifva vika för Adelns makt, och ehuru de hegge Carlarne, den
IX och XI, hade tillräcklig kraft och beslutsamhet att, med stöd
af landets allmoge, underkufva Adeln och dess orimliga anspråk,
så visste likväl Adeln att ånyo resa sig, efter hvarje nederlag far¬
ligare och med förnyad styrka. Det har endast varit mot svaga oell
eftergifvande Konungar, Adeln visat sig vänligt sinnad, såsom t. ex.
emot Johan lil, Sigismund, Drottning Christina, Ulrika Elenora,
Fredrik I, och Adolph Fredrik. Sveriges historia lemnar således
tillräckliga bevis på huru ringa stöd konungamakten har af Adeln,
när Konungen mera tänker på landets allmänna än på Adelns en¬
skilda intressen, och jag tror mig genom det anförda tillräckligt
hafva bevisat huru falsk den satsen är, alt Sveriges Konung i
Sveriges Adel har ringaste stöd att påräkna, om han ej tillika kan
grunda detsamma på hela Svenska folkets medverkan och förtro¬
ende. Och jag beklagar den Konung, som hellre söker sitt stöd
hos en eller flere enskilda corporationer och folkclasser, än hos
hela nationen, der det endast med säkerhet står att finna.
Hvad åter den sednare satsen angår, eller att Adelns framti¬
da bestånd beror på nu gällande arfslagars bibehållande, så anser
jag den vara lika falsk som den förra. Att Adels egendom ulan
afseende på nu gällande arfslagar stundeligen förminskas, det är
tillräckligt ådagalagdt af Just.Statsministerns berättelser och ta¬
beller; och ehuruväl det låter stort, när man hör berättas, att
Adeln besitter jord för ett värde af nära 75 millioner r:dr, samt
lösegendom till ett värde af 25 millioner, så förringas likväl ver¬
kan af dessa uppgifter när man derifrån drager de betydliga skul¬
der, hvarmed dessa Adelns egendomar äro belastade, samt den kan¬
ske lika betydliga antecknade skuldsättning, hvarföre Adeln häftar.
Kändt är emedlertid med visshet, att Adelns förmögenhet årligen för¬
minskas och öfvergår till andra samhällsclasser ; månne detta förhål¬
lande förbättras dermed, att Adelns giftermål med ofrälse försvå¬
ras genom nu gällande arfslagars olikhet? Månne icke det enda
sättet att på något vis återfå den förlupna förmögenheten består
deri, att Adelns söner genom giften med rika ofrälse personers
7 H. 33
258
Den 10 Februari.
döttrar i någon män återbringa hvad annars svårligen lär komma
åter? Månne icke derföre den lika arfsrätten, långt ifrån att bi¬
draga till Adelsståndets förfall, snarare kan bli ett medel för Adeln
att ännu någon tid uppehålla dess alltmer och mer försvinnande
såväl förmögenhet som anseende? För min del åtminstone anser
jag detta vara vida troligare, än att Adeln, motsättande sig de
öfriga Ståndens önskningar, och tillka stötande dem för hufvu-
det genom en i min tanka så opolitisk skrifvelse, som den af R.
o. Ad i Lördags beslutade, skall kunna för framtiden vinna det
ringaste på bibehållande af gamla landslagens bestämmelser, i hvad
den rörer Adelns arfs- och giftorätt, öm det är bevisligt, att
Adelns förmögenhet för hvarje år mer och mer sammansmälter,
sä lärer ingen hjelp ligga deri, alt inom Adeln sonen fortfarande
äl fver 2 delar och dotter 3:dje delen, enär i alla fall såväl sönernas
som döttrarnes arfsrätt under detta förhållande årligen minskas.
Vida fördelaktigare skulle jag tro för Adeln vore, om de, genom
intimare band med ofrälse Stånden, också i bredd med dem vore
i tillfälle att förvärfva förmögenhet, och sålunda, oaktadt lika arfs¬
rätt, kunde lemna efter sig mera ät både söner och döttrar, än de
nu kunna.
Den beslutade und. skrifvelsen är således ur både moralisk,
politisk, ekonomisk och juridisk synpunkt olämplig och grundlags¬
vidrig, och jag slutar med att beklaga, det R. o. Ad. låtit förle¬
da sig alt beträda en väg, hvilken, slutande vid en afgrund, omöj¬
lig att komma öfver, en gång passerad, är svår att återvända.
Hr af Forsell, Carl: Då jag icke hade tillfälle att för-
lidne Lördag bevista det plenum, i hvilket R. o. Ad. fattade sitt
beslut i afseende på ingifvandet till K. M. af en und. protest emot
del af 3:ne RiksSt. redan fattade beslut, i fråga om lika arfs-
och giftorätt, anhåller jag vördsamt, att nu få förena min röst
med deras, som nämnde dag sig emot detta R. o. Ad:s beslut re¬
serverat.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Utaf den af
Frih. Cederström nyss upplästa protest, har jag icke rätt förnummit,
huruvida Frihrs mening är, att samma protest skall åtfölja den af
R. o. Ad. beslutade und. skrifvelsen till K. M. eller icke. Jag
vågar derför hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhålla, det H. Ex.
täcktes upplysa mig om rälla meningen med denna Frih. Ceder-
ströms protest emot protesten.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Ceder¬
ström icke begärt, att hans reservation må få åtfölja den ifrågavar.
und. skrifvelsen.
H. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm: Då jag nu hort ännu en an¬
nan ledamot yttra sina betänkligheter emot antagandet af Hr von
Hartmansdorffs förslag, må det tillåtas mig att ytterligare uppgifva
ett skäl, som jag äfven påpekade förra gången, då sjelfva frågan
förevar, det nemi. att jag anser protesten vara så mycket rrktigare,
Den 10 Februari.
25?
sorn det lagförslag, emot hvilket densamma är riktad, såsom i min
tanka både våldförande äganderätten och omöjligt att utföra, icke
kan af K. M. stadfästas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledn. af Frih. Ce-
derströms anförande får jag anhålla, det 20 § Riksd.Ordn. mätte
blifva uppläst.
Den begärda uppläsningen skedde, hvarefter Frih. Palmstjerna
förklarade, att han ej hade något att tillägga, men att lagen talade.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det berodde på
R. o. Ad. att besluta, huruvida Frih. Cederströms anförande finge
i prot. intagas, eller borde inskränkas till ett tillkänuagifvande,
att han varit fränvar. och i beslutet ej deltagit.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den §, hvaraf Frih. Palm¬
stjerna nyss begärt uppläsning i afseende på Frih. Cederströms
reservation, torde äfven vara tillämplig i afseende på Hr af For¬
sells yttrande.
H. Ex. Hr Gr. o. L andira, anmärkte i anledn. häraf, att,
enligt hans uppfattning, Hr af Forsells anförande inskränkt sig
till ett tillkännagifvande, att han ej varit tillstädes då beslutet
fattades, och anmälan alt han reserverade sig deremot.
Propos. om R. o. Ad. bifötle, att det af Frih. Cederström af-
gifna anförande finge i prot. intagas, blef härefter framställd och
besvarad med ja och nej, hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott
sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Efter det beslut, som R. o.
Ad. nu lättat, får jag vördsamt anhålla, att de ord jag nyss yttrat,
må, såsom onödige, få ur protocollet utgå.
Med föranledande häraf erinrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att R. o. Ad. tillåtit, att Frih. Cederströms anförande finge inta¬
gas i prot., hvarefter Gr. Löwenhjelm tillkännagaf, att han miss¬
tagit sig om beslutet.
Upplästes följande af Hr Fitinghoff, Conrad Blechert,
inlemnade anförande:
Sedan såväl inom H. R. o. Ad. motion blifvit väckt af Ri¬
von Ehrenheim, ang:de beviljandet af ett lån för mig, lill åter¬
uppbyggandet af det genom Röjd-elfvens öfversvämning sisth år
förstörde Conradsforss bruk, som äfven i Hederv. BondeSt. den¬
samma motionen blifvit upptagen af häradets riksdagsman såsom
dess egen, och understödd af alla representanter från provinsen
Wermland, m. fl., äfvensom inom Högv. PresteSt. förordad, och
jag således haft den tillfredsställelsen att se deltagandet för den
mig öfvergångna, svåra olycka, förenas med önskningarne, att en
eljest arm och vanlottad landsbygd måtte genom brukets återupp¬
rättande blifva försatt i en bättre belägenhet i framtiden; vågar
jag vördsamt anhålla att få till H. StatsUtsk. afgifva följande för¬
klaring, för att vid målets handläggning lända till upplysning.
2(iO
Den 10 Februari.
Derest nemi. Utsk. finnér det föreslagna låneunderstödet af 30,000
r:drb:co böra H. St. tillstyrkas, och, i betraktande af det orten och
mig öfvergångna lidande, samt för det goda ändamålets vinnande,
anser det föreslagna sättet derför, af någon tids räutefrihet samt
billiga ränte- oell afbetalningsvillkor, kunna medgifvas, så förbin¬
der jag mig:
l:o alt vid låuels emottagande aflemna första inleckningen i
bruksegendomen, hvilken säkerhet således kommer att blifva un¬
der § af 1841 års taxeringsvärde;
2:o alt vid samma tid hafva behörigen brandförsäkral de
byggnader å egendomen, som ännu icke blifvit det, samt de nya
i den mån de hinna fullbordas;
3:o att så vida lånet under detta årets lopp utbekomrnes,
hafva fullbordat åieranläggningen af bruket, i enlighet med de år
1837 erhållna privilegier, på högst tre års tid; så att orten der¬
af då skall kunna draga all åsyftad fördel.
I öfrigt vågar jag utbedja mig, att om StatsUtsk. skulle af
något skäl anse sig böra ifrågasätta andra villkor eller grunder för
lånet, eller behöfva upplysningar, det täcktes, innan besluts fattande,
bereda mig tillfälle att få deröfver utlåta mig.
R. o. Ad. biföll remiss af detta anförande lill StatsUtsk., för
att tagas under pröfning i sammanhang med Hr von Ehrenheiras
i ämnet väckta motion.
Företogs till pröfning SlatsUtsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 156, dels angtde åtskillige i sammanhang med 6:te
hufvudtileln, för en gång eller för vissa år, äskade anslag, dels i
anledn. af väckta motioner pm statsbidrag för likartade ändamål.
R. o. Ad. beslöt, uppå af 11. Ex. Hr Gr. o. La ndtm. fram¬
ställd propos., att delta utlåt, skulle punktvis föredragas.
Esta punkten, angide statsbidrag för en canal-ledning
emellan sjöarne Narra Barken oell Wessman.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Jag tager mig frihe¬
ten hemställa, det R. o. Ad. målte, med ogillande af Clsk:s till¬
styrkande i denna punkt, antaga hvad i den nåd. propos. af den
10 Juli förlidne år blifvit af K. M. i nåder föreslaget, i hänseende
till ett statsbidrag för en canal-ledning emellan sjön Norra Bar¬
ken, hvarest Strömsholms canal slutar, genom sjöarne Leren samt
Norra och Östra Hillen, till sjön Wessman. Etsk. har, såsom skäl
för sitt afstyrkande, icke egentligen uppgifvit någonting annat, än
alt tillgångarne för närvarande icke vöre tillräcklige. Det är mig
visserligen icke obekant, alt åtskilliga större anslag blifvit vid den¬
na riksdag af StatsUtsk. föreslagna och af R. St. beviljade; men
jag förmodar dock, alt, då fråga är om ett så vigligt företag, sorn
det nu ifrågavar., medel skola utfinnas, huru och på hvad sätt
denna för landet så högst vigliga communicationsanstalt må kunna
lillvägabringas. Jag får i öfrigt åberopa de utlåtandet vidfogade
reservationer af Fribarn Palmstjerna och Tersmeden. Till hvad
Den JO Februari.
desse Hrr SlatsUtsk:s-ledaraöter anfört, får jag blott ytterligare
lägga, att lili ett land sådant som Sverige, eler behofvet af com-
municationer är så stort, måste alltid fråga uppstå att bilda sä-
dane genom canalers och vägars anläggande. I närvarande ögon¬
blick hafva flere canalarbeten blifvit fullbordade, särdeles må der¬
ibland anmärkas Trollhätte canal. Der och på andra ställen fin¬
nas både befäl och manskap, som nu äro alt tillgå; men om desse
nu användas pä annat häll, hvar då framdeles taga kunnige och
till dylika arbeten inöfvade personer? Vidare bör man taga i be¬
traktande det ganska betydliga förråd och redskap, sorn vid Troll¬
hättan finnes, och hvilket är alldeles för stort för att kunna ab¬
sorberas t. ex. af Strömholms canalanläggning. Hvad särskildt sjelfva
det ifrågavar. arbetet beträffar, kan jag icke underlåta att fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derå, att i och omkring den ort, der canal-
anläggningen skulle ske, produceras nästan lika mycket tackjern,
som i Stora Kopparbergs bergslag, hvaraf följer, alt om transpor¬
ten från dessa orter lill Rikets öfrige trakter blefve underlättad,
den Svenska jernhandteringen skulle kunna uppdrifvas till en
större höjd, än hvartill den uppgår under närvar, förhållanden.
I*å dessa af mig nu uppgifne skäl, anhåller jag vördsamt om propos.
lill bifall å K. M:s nåd. propos. i ämnet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har hört, att åtskil¬
liga af de anslag, som nu komma i fråga, och deribland det, som
omförmäles i 1 punkten af förevar, betänk., beklagligen lära re¬
dan vara af de öfriga Stånden afslagne. Om så förhåller sig, an¬
håller jag, att Ridd.secret. derom mätte lemna upplysning, såväl
vid denna punkt, som vid de påföljande, på det att onödiga öfver-
läggningar må undvikas.
Underl. Ridd.secret. upplyste, alt, enligt ankomne prot.-
utdr., BorgareSt. godkänt och BondeSt. bifallit ifrågavar. punkt,
samt att prot.utdr. i ämnet väl icke från PresteSt. erhållits, men
sistnämnde Stånds Secreterare på derom gjord förfrågan upplyst,
att samma Stånd till pröfning förehaft och bifallit de första 30
punkterne af förevar, utlät., med undantag afl3:de punkten, hvil¬
ken blifvit återremitterad.
Hr von Troil, S amuel Gustaf: Djupt och innerligt be¬
klagar jag, att, enligt den upplysning, som Ridd.secret. nyss lem-
nat, det beslut, som R. o. Ad. i denna fråga kommer alt fatta,
och hvilket, såsom jag hoppas, skall blifva lill bifall af hvad K. M:s
nåd. propos. i denna del innehåller, troligen icke vid denna riks¬
dag kommer att föra till det önskade resultatet. Lika innerligt
beklagar jag, alt en så oändligt vigtig och i fäderneslandets hela
väl sä ingripande fråga, som den ifrågavar. canalanläggningen, har,
af anledmr, som jag icke vill gissa mig till, än mindre yttra,
blifvit af samtlige de öfrige RiksSt:n afslagen. Jag anhåller dock
vördsamt, att i delta fall fä lemna några upplysningar, hvilka jag
kanske är mera i tillfälle att afgifva, än någon annan, dä jag
flere gånger varit på dessa orter närvar, och tagit ett lifligt in-
202
Den 10 Februari.
(resse i hela denna fråga, allt ifrån det ögonblick, då den först
väcktes.
Härefter uppläste Hr von Troil följande:
Ibland de vigtiga anslagsfrågor, hvilkas beviljande SlatsUlsk.
ej trott sig kunna hos H. St. föreslå, förekommer i främsta rummet
den summa af 463,000 r:dr, som K. M. äskat för anläggandet af
en canal emellan sjöarne Wessman och Barken, men hvilken sum¬
ma K. M. likväl, för att underlätta sakens framgång, föreslagit
böra utgå på 12 år med endast 38,583 r:dr 16 sk. om året, eller
för tiden till nästa lagtima riksdag med tillsammans 115,750 r:dr.
Oaktadt K. M. funnit denna canalledning, ibland de flera som va¬
rit ifrågasatte, företrädesvis böra komma i åtanka , i anseende till
de stora fördelar densamma skulle medföra, ej blott för de orter
deromkring, hvilka äro att räkna för de mest vigtiga bland Sveri¬
ges bergverks-industri, och till följd deraf för Riket i allmänhet,
yttrar likväl StalsUlsk., att del, med afseende å tillgångarnas otill¬
räcklighet för ett med så stora kostnader förenadt arbete, hvilket
dessutom enligt Utsk:s förmenande torde till ett annat tillfälle
kunna uppskjutas, ansett sig icke böra företrädesvis tillstyrka of-
vanberörde anslag. Hvad först beträffar frågan om tillgångarnes
tillräcklighet, torde jag ej behöfva ingå i någon vidlyftig under¬
sökning derom, då StatsUlsk:s här närvar. Hrr ledamöter torde
kunna intyga, alt, om man vill taga i beräkning bancovinsten för
de tre kommande åren, disponibla medel finnas till ett belopp
vida öfverstigande hvad här blifvit föreslaget. Det är derföre en¬
dast för att ådagalägga denna canals stora och obestridliga vigt
för fäderneslandet, det är för att visa, att uppskjutandet af dess
anläggning till framtiden skulle för Riket medföra en verklig för¬
lust, som jag anhåller att ett ögonblick få taga R. o. Ad:s upp¬
märksamhet i anspråk.
Redan på 1770-talet, då undersökningar ägde rum för tillvä-
bringandet af den canal emellan sjön Barken i Stora Kopparbergs
och Strömsholm i Westmanlands län, som sedermera utfördes un¬
der namn af Strömsholms canal, yttrades lifliga önskningar för
samma vattencomnninications utsträckning i nordvestlig riktning,
ifrån Smedjebackens lastageplats vid Barken till sjön Wessman i
Grangärdes socken af Wester-Bergslagen. Denna plan blef dock
lills vidare öfvergifven, sannolikt för bristande medel till utföran¬
det. Emedlertid kom frågan under ny pröfning år 1817, och
nuvar. Chefen för medlersta canaldistrictet, Ofverste-lieutenanten
m. m. Edström, anmodades att uppgöra chartor och specifikt kost¬
nadsförslag till den föreslagna canallinien. Undersökningen blef
år 1822 verkställd, och upptog, med beräkning af samma dimen¬
sioner, som blifvit gillade för Strömsholms nu under ombyggnad
varande canal, en kostnad af 426,746 ndr. Då denna summa
emedlertid vida öfversteg hvad den enskilda förmågan, äfven un¬
der gynnsamma förhållanden för Svenska jernhandteringen, kunde
åstadkomma, och statsverkets tillstånd under denna tid icke eller
medgaf något betydligare understöd af allmänna medel, måste äfven
Den 10 Februari.
203
då hoppet öfvergifvas att snarligen få se den vigtiga canallinien
fullbordad. Förändrade conjuncturer hafva sedan inträffat. Det
nedtryckta priset på vår förnämsta export-artikel, jernet, hvaruppå
hela den kringliggande ortens bestånd till ej ringa del hvilar, och
omöjligheten att afsätta de rika skogsproducter, som i öfverflöd
finnas inom dessa trakler, hafva ånyo förmått en talrik mängd af
de närboende inbyggarne att hos K. M. anhålla om framställning
lill R, St. i detta afseende. De hafva till den ändan genom Öf-
verste-lieutenanten Edström låtit anställa en förnyad undersökning,
hvarvid kostnadsbeloppet, enligt noggrannaste beräkningar, uppgår
till något mera än det i förra förslaget upptagna, eller till 563,659
r:dr. Dessa beräkningar äro af Styrelsen för väg-och vattenbygg¬
nader granskade och, likasom företagets stora, obestridliga nylla,
af densamma vitsordade. Petitionärerne hafva förbundit sig att af
egna medel tillskjuta 100,000 r:dr. Med ett ord alla förberedel¬
ser äro träffade, och det beror nu endast af R. St. att, genom den¬
na i rättan tid lemnade hjelp, höja dessa fattiga och af cliniats-
■förhållandena ogynnade trakter till en hög grad af välstånd och
produclivitet. Sjön Wessman i Grangärdes socken, vid hvilken
den föreslagna canalsträckningen skulle taga sin början, är på nä¬
stan alla sidor omgifven af högst betydliga jernmalmsfält med 50
å 70 proc. rika malmer. De förnämsta deribland äro Gränges¬
berget, Hocksberget, Gräsberget, Isviken och Fumundberget. I den
af ortens innevånare till K, M. ingifna petition finnas upptagna
namnen på icke mindre än 43 särskilda hyttor och 40 bruk,
hvilka i mer eller mindre mån skulle draga nytta af canalen. Jag
har likväl, enligt de upplysningar jag ifrån K. Bergscoll. kunnat
förskaffa mig, trott mig böra ifrån detta antal afföra alla dem,
hvilkas blåsning blifvit dels nedlagd, dels på andra hyttor indelad,
äfvensom dem, hvilka äro så belägna, att troligen inga eller en¬
dast en ringa del af deras effecter och lefnadsförnödenheler kom¬
ma att till en början transporteras pä den föreslagna canalen;
men efter denna noggranna sofring återstå likafullt 22 hyttor,
hvilkas tackjernstillverkning, efter medium af de fem åren 1838 —
1842, utgör 72,458 Skf? tackjern, och 15 bruk med en medel¬
tillverkning af 20,386 Sk& stångjern. För hvarje ställe särskildt
uppgjorda specifika tabeller öfver dessa förhållanden, får jag till
StalsUtsIcs ytterligare bepröfvande öfverlemna. Troligen böra flera
af de i petitionen anförde hyttor och bruk läggas till dem jag i
tabellerne upptagit; men jag har föredragit att göra beräkningen
snarare för låg än för hög. I alla fall lärer det ej kunna bestri¬
das, att 00 a 100,000 Ska' bergseffecter skulle kommer att, ge¬
nast ifrån canalens öppnande, föras denna väg. Dessutom ber jag
att få fästa uppmärksamheten på den i alla länder vitsordade er¬
farenhet, att i den män nya större communicationer uppstå, an¬
läggas sjelfmant af de kringliggande orternas "invånare mindre
vägar, som i alla riktningar leda till de'förra, hvarigenom rörel¬
sen å dem ökas till ett belopp, vida öfverstigande den första be¬
räkningen.
Afståndet emellan sjöarna Wessman och Barken, hvarest den
264
Den 10 Feliman.
nya canalen skulle komina alt gå fram, är endast \\ mil, med
en sänkning af 182 fot; men allmänna landsvägen förer der öf¬
ver så ofatta bergshöjder, att alla lungforslade varor måste först
föras på båt till Lodvika bruk vid Wessman, derifrån landsvägen
transporteras till sjön Hillen, sedan pä båtar fraktas till Landsla lasta¬
geplats, derefter köras öfver bergshöjden till sjön Leren, ånyo inla¬
stas pä båtar för att föras till Risingsbo, hvarifrån de på kärror af¬
gå lill Smedjebacken, för ali nu ändtligen på Strömsholms canal vida¬
re transporteras. Tre urlastningar och tre ilastningar måste alltså
verkställas på 1 j mil. Beräknar man nu tidsförlusten af denna
transport, jemte alla omkostningar för frakt, forlön och provisio¬
ner på de olika upplagsstållena och lägger man dertill mindermål
och försnillning, så inses ulan svårighet af hvilken omätlig vigt
den föreslagna canalen skulle blifva för hela den kringliggande
traktens bergsrörelse. Men ej blott jernhandteringen skulle deraf
skörda betydande fördelar. Större delen af de till areal betydliga,
men genom natur och aflägsenhet fattiga Westerdahl socknarne
skulle i ännu högre grad komma i åtnjutande deraf. Grangärdes,
Säfsens, Floda, Nås, Jerna, Appelbo, Lima och Malungs socknar
äro alla belägna i grannskapet af sjön Wessman eller af Vester-
Dalelfven. Dessa socknar, hvilkas sammanlagda ägovidd enligt
Forsells statistik utgör 1,646,452 tunnland, består nästan uteslu¬
tande af omätliga urskogar, som, genom deras från hafvet aflägs¬
na läge, ruttna bort utan nytta för landet eller dess innevånare.
Dessa skogars areal kan ej med någon tillförlitlighet bestämmas,
emedan afvittringen på manga ställen ännu icke för sig gatt, men
i Floda, Nås, Jerna och Appelbo, hvilka sammanlagt innehålla
400,209 tunnland, utgör skogsvidden mer än 300,000 tunnland.
Man kan således utan öfverdrift påstå, att inom dessa trakter fin¬
nas mer än 1,000,000 tunnland skog, som nu ej kan tillgodogö¬
ras, i brist på tjenliga coramunicationer. Och likväl äro de furu¬
träd, som der växa, af en så ypperlig beskaffenhet, att man vid
de flesta af bruken i Skinnskattebergs bergslag företrädesvis be¬
gagnar sig af plank ifrån Westerdalarne till byggnad af rännor
för vattuverken, oaktadt dessa plankor, hvilka nn vintertiden fram¬
släpas till så aflägsna trakter, måste genom den länga transporten
blifva oerhödl dyra. De äro likväl af en så kärnfull beskaffenhet,
att de i varaktighet kunna nästan jemföras med ekplankor, och
sakna derföre sällan afsättning till det ringa belopp, som för nyss¬
nämnde behof kan erfordras. Dessa skogars alster kunna likväl
med jemförelsevis ringa svårigheter föras till sjön Wessman, dels
directe, dels genom flottning på Wester-Dalelfven till Floda och
Nås, hvarifrån en 2| mils god landsväg förer till nämnde sjö.
Funnes blott valtencommunication ifrån Wessman till Barken,
skulle snart en liflig utförsel af mastträd, plank, tjära och öfriga
skogsprodueter inom dessa fattiga trakter sprida en icke anad
välmåga och öka antalet af dess innevånare.
En tillfällig omständighet, som i icke ringa mån komme att
dertill bidraga, är det fördelaktiga läget af den stora Grangärdes
• kyr-
Den 10 Februari.
265
kyrkoby, i nordvestra hörnet af sjön Wessman, just der, hvarest
landsvägen framkommer ifrån Floda socken. Denna by synes af
naturen danad till en upplags- och bytesplats för den närgränsan¬
de orten, och komme eanalen till stånd, skulle utan tvifvel
en välmående köping innan kort derstädes uppstå. Derifrån skull-
le ortens alla skogs- och en betydlig del af dess bergsproducter
komma att utföras till Stockholm. Dit skulle i utbyte återsändas
traktens behof af spanmål och saltvator; och detta behof, mine
Hrr, är ganska betydligt. Det är väl icke möjligt att deröfver upp¬
göra någon säker beräkning, men som ledning för omdömet tor¬
de jag likväl få anföra, att jag känner en masugn i Grangärdes
socken, hvars sammanlagda befolkning är 317 personer, och till
hvilken årligen 800 t:r säd af diverse sorter, 40 t:r sill och 40
l:r salt uppsändas, eller för hvarje person nära 2| t:r säd £ t:a
sill och £ t:a salt; sammanlagt omkring 3 tunnor. Beräknar man
nu antalet af dem, som på eanalen kunna erhålla sina lefnadsbe-
hof till endast 20,000 personer, och antager man för hvarje in¬
divid behofvet till blott jj af hvad som för nämnde masung erfor¬
dras, så visar sig, äfven med denna låga beräkning, alt minst
40,000 t:r spanmål och sallvaror skulle komma att årligen upp¬
föras på eanalen.
En ibland de vigtigaste omständigheter, som böra tagas i be¬
traktande vid frågans afgörande, är att eanalen skulle i högst vä¬
sendtlig raan bidraga till landets uppodling. Nästan alla socknar
ifrån Grängesberget vid Wessmans strand ända till Köping syssel¬
sättas nu större delan af året med forsling af bergverkens pro-
dueter. Deraf är en naturlig följd, att hemmanen I hög grad
vanskötas, alt fodertillgångarne hufvudsakligen användas lill fram¬
födande af hästar i st. f. kor, att spillningen stannar på landsvä¬
gen. och att folkets moralitet försämras. Komme eanalen till
stånd, skulle den egentliga sommarforslingen lill största delen upp¬
höra, och åt jorden, som i dessa trakter icke saknar naturlig bör¬
dighet, skulle man dä kunna egna den omsorg, hvaraf den är i
så stort behof. I alla full återstod såsom binäring för allmogen
den vigtiga vinlerforslingen, ej blott af kol och malm, utan äfven
af tackjern, hvilken sednare icke kan alldeles upphöra, emedan
de kringboende bruksägarne skulle anse sig göra en alltför stor
ränteförlust, derest de under sommarmånaderne skulle förse sig
med hela sitt årsbehof af denna rudimaterie.
Mine Hrr! om någonsin ett företag varit förtjent af eder
upmärksamhet, är det visserligen detta. Vi veta alla, att Sveri¬
ges hufvudsakliga och nästan enda exporlartiklar utgöras af pro-
duclerne ifrån våra grufvor och skogar. Men dessa källor till
rikedom och välstånd äro med få undantag belägna inuti landet,
långt aflägse ifrån kusterne. Vill man tillgodogöra dem, vill man
lifva landets tynande industri och upphjelpa dess produetionsför-
måga, så gifves intet medel, som säkrare leder till målet, än att
underlätta communicalionerne — och hvilka comunicationer äro
för Sverige mera passande än våra canalei ? Naturen sjelf hänvi-
7 H. 34
266
Den 10 Februari.
sar dertill i vart af insjöar och floder genomskurna land. Euro¬
pas öfriga nationer gå med jättesteg fram på denna bana. Hun¬
dradelals millioner användas af dem pä jernvägsanläggningar.
Men om vi, i anseende lill landets brutna beskaffenhet, icke kun¬
na i detta afsende följa dem, må vi åtminstone icke försumma
den enda utväg, som återstår oss, att, utan allt för dyr transport¬
kostnad, kunna lill kusterna framskaffa alstren af vår jord.
Jag anhåller vördsamt, att SlatsUtsk. måtte ål detta ämne
egna ali den uppmärksamhet, som det förtjenar, samt ali detsam¬
ma, i händelse anslaget vid förnyad granskning kommer att till¬
styrkas, ej måtte föreslå någon nedsättning i den af K. M. äska¬
de summan. Det har vid flere af våra föreg:de canalanläggnin-
gar varit ett stort misstag alt man till för högt belopp bestämt den
andel i kostnaden, sorn af de enskilde borde bestridas, ty följden
deraf har varit, att canalafgifterne ofta måst bestämmas så höga,
alt det nyttiga ändamålet derigenom till en stor del motverkats.
Hr von Troil tilläde sedermera muntligen:
Då enligt hvad jag tror mig veta, del icke går an att i det¬
ta ögonblick anhålla om H. Ex. Hr Gr. o. Landlm:s propos. pä
afslag å betänk, och bifall till K. M:s nåd. propos., så nödgas jag,
ehuru utgången icke lärer vara tvifvelaktig, anhålla om äterremiss,
med förklarande från R. o. Ad:s sida, att Ståndet anser den ifrå¬
ga var. canalanläggningen vara af den vigt för fäderneslandet, att
den af K. M. äskade summan bör beviljas. Skulle likväl H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, finna med formerna öfverensstämmande att
genast framställa propos. på afslag å denna punkt oeh bifall till
K. M:s nåd. propos., så frångår jag den af mig förut äskade propos.
Gr. Horn, Claes Fredr.; Jag beklagar lifligt, att det sak¬
rika anförande, som Hr von Troil afgifvit, icke lärer under denna
riksdag kunna leda lill någon påföljd, dä jag nemi. nu hört här
från landtmarskalksbordet tillkännagifvas, att 3:ne Stånd redan af-
gjort frågan; likväl måste jag instämma i Hr von Troils önskan,
att hans yttrande måtte varda till StatsUtsk. remitteradt, då det
olvifvelaktigt kan anses såsom ett material, att vid en kommande
riksdag af StatsUtsk. bearbetas. Det tyckes mig, att Utskrs afslag å
denna vigtiga fråga är så omotiveradt, som det möjligen kan va¬
ra, oeh att således motiver till framkallandet af en annan åsigt i
ämnet är hvad StatsUtsk. behöfver och måhända kanske till en
del äfven önskar. Jag instämmer således i Hr von Troils begäran,
alt, oaktadt det ingen påföljd för närvarande kan hafva, likväl det¬
ta hans anförande måtte i StatsUtsk:s archiv nedläggas; väl vetan¬
de, alt, då denna fråga, sorn visserligen vid nästa riksdag uppta¬
ges, åter kommer under öfverläggning, StatsUtsk. återgår till sina
handlingar vid förra riksdagen, för att tillse hvad dervid varit
vidgjordt. Jag kan likväl icke undertrycka en tanka, som hos
mig uppstår, då jag ser Utsk. vid denna fråga isynnerhet hafva
afgifvit en förklaring, som jag beklagar högeligen måste vara en
åsigt hos R. St:s StatsUtsk., nemi. att tillgångar saknas för såda-
ne förelag, som det nu ifrågavar. Det synes mig likväl, som
Den 10 Februari.
267
StatsUtsk. här skulle kunnat föreslå tillgångar vida utöfver behof-
vet, örn man nemi., i st. f. att för dagen använda den bespara*
de penningen såsom ett capital, ville begagna den, till alt grun¬
da ett fondsystem, hvilket otvifvelakligt är det enda sättet att
åstadkomma arbeten i stort till någon allmän båtnad och verk¬
ligt system. Det är naturligt att jag vid denna fråga fäster en
särdeles vigt, då jag med densamma måste förknippa en annan
stor angelägenhet, den nemi. att förekomma det tilltagande eländet i
landet genom en öfverbefolkning af proletärer, som ganska säkert
inom kort komma att sakna ärligt arbete, derest vi icke på något
sätt söka underlätta de arbetskrafter, som nu blifva för Riket dö¬
da och, hvad än värre är, skadliga, om de användas till brott, i
st. f. till nytta.
Jag beklagar ännu en gång, att de 3:ne Ståndens bifall till
hvad Utsk. föreslagit nu, åtminsione vid denna riksdag, göra det
för R. St. omöjligt att komma in på de.n bana, som jag anser
för fäderneslandet af högsta vigt.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Efter, afhörande af de
upplysningar, som Hr von Troil afgifvit och jemförande deraf med
det beslut, hvaruti StatsUtsk. stannat, kan man icke afhålla sig
från en känsla af verklig och djup bedröfvelse. Detta anslag har
likväl af K. M. blifvit pä anförda, goda skäl föreslagit; det har
således icke kunnat nu förebäras, att saken icke blifvit af Rege¬
ringen undersökt och förordad. För 3:ne år var icke mera he¬
gardt än 115,000 r:dr; den ärliga summan uppgick till föga mer
än 38,000 r:dr.. Och ändock är ett arbete af en så omätlig vigt
afstyrkt, under förevändning af bristande tillgångar. Under det
man ej velat samtycka till en ringa förhöjning i tullafgifterne å
sådane varor, som ganska väl kunde fördraga den, vägrar man,
under förevändning af bristande tillgångar, anslag till arbeten, så¬
dana som detta. I hvarje annat laud skulle det anses såsom en
blygd för Regering och folk, att sä länge hafva uppskjutit ett fö¬
retag, sorn, enligt hvad ådagalagdt blifvit, är af så stort inflytan¬
de på fäderneslandets välstånd- Och likväl bar Utsk:s uppmärk¬
samhet af några dess medlemmar blifvit allvarligen fästad vid det¬
ta ämne, och vid de allmänna åsigter, ur hvilka sådana frågor
böra behandlas. I afseende å desse allmänna åsigter förenar jag
mig med Gr. Horn. Det är i högsta grad obetänkt, om, i afsigt att
årligen inspara, vere det några hundra tusen r:dr, ja, om de än be-
höfde upplånas, man utsätter landet för att öfversvämmas af ar¬
betslösa personer. Medborgarne äska arbete; de få icke arbete,
utan gripa af nöd till olagliga medel; och åtgärder måste dä, i
och för deras skull vidtagas, som uppgå i kostnad årligen till ett
vida större belopp, än det, sorn man velat bespara. Jag vet verk¬
ligen icke till hvilken conclusion jag skulle komma, då en åler-
remiss icke har för denna riksdag någon praktisk verkan. Enär
likväl den blifvit begärd och ansedd nyttig med afseende på be¬
sluten vid en kommande riksdag, får jag förena mig med de Hrr.,
sora yrkat återremiss.
265
Den 10 Februari.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Friherrarne Palmsljernas och Ter-
smedens i delta ämne afgifna reservalioner äro så upplysande, att,
om man dertill lägger hvad Hr von Troil yttrat, så blir man full¬
komligt öfvertygad derom, att de medel, som lill detta ändamål
af R, St. skulle anslås, skulle blifva bland de mest välgörande.
Det synes mig ock som hade StatsUtsk. icke varit likgilltigt för
ifrågavar. företag, utan som skulle Utsk. hufvudsakligen af brist
på medel hafva ansett sig icke kunna företrädesvis tillstyrka det
begärda anslaget. Detta gifvet’ tillkänna, att Utsk., om det möj¬
ligen kommmer i en annan ställning, än den hvaruti det na är,
måhända skall vara benäget att gå K. M:s önskan lill mötes; och
då Utsk. möjligen skulle kunna komma i tillfälle att utfinna nö¬
dige medel, ifall någon del af baucovinsten kommer att till Riksg.-
cont. öfverlemnas, så anhåller jag, på delta och de skäl, som af
Frih. Palmstjerna blifvit anförda, om ålerremiss af denna punkt.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Det kan icke vara nå¬
gon af R. o. Ad:s ledamöter obekant, att stora och mäktiga be¬
hof, både för försvarsverket till lands och sjös, för uppfostrings¬
verket och för en mängd andra af förvaltningens grenar finnas,
hvilka, vid uppgörandet af K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof, sökt göra sig gällande och till en del blifvit
af K. M. pröfvade. Vid läsningen af nämnde propos. torde äf¬
ven hvar och en finna, att den noggrannaste jemkning sökt gö¬
ras, för att icke begära af R. St. större anslag, än som skulle
motsvara befintliga tillgångar. Jag tror mig äfven känna, alt ett
noggrant öfvervägande skett emellan sådane anslag, som borde
utgå till de ändamål, som egentligen afse administrationens gång
och förbättringar deruti, och sådana, som afse productiva företag
och näringarnes förkofran. Jag tror mig veta, att om man å ena
sidan var angelägen om fyllandet af Statens, för dess raska verk¬
samhet, oundvikliga behof, man å den andra i statsekonomiskt af¬
seende var angelägen att icke förbise sådane anslag, som, om de
biföllos, kunde för framtiden alstra högre inkomster för samhället.
En proportion söktes derför emellan desse begge classer af anslag,
och man ville dervid i möjligaste måtto afse de productiva före¬
tagen, eller sådana anslag, som kunde i framtiden återkomma lill
Staten genom näringarnes förkofran. Bland dessa voro de canal-
företag, som af K. M. blifvit föreslagne; minst af allt hade man
kunnat tro, att desse anslag icke skulle äf R. St. beviljas. I ett
land såsom Sverige, der man icke kan hoppas att med framgång
kunna ställa communicationen genom jernvägar i den raska gång,
som i andra länder med rastlös ifver sökes, måste man söka på
annat sätt befrämja densamma, för att derigenom i möjligaste
måtto nedsätta priset på de varor, genom hvilka man vill con-
currera med utländningen. Canaler böra dervid i första rummet
afses, och under denna synpunkt föreslogs det anslag, som nu är
i fråga. StatsUtsk. har också icke ansett anslaget vara oriktigt;
men det har skyllt på (om jag vågar nyttja detta ord) tillgångar-
nes otillräcklighet. Jag vågar säga, att detta icke kan vara annat,
Den 10 Februari.
269
Sn ett svepskäl; ty tillgångar finnas ännu, hvilka icke äro pröf-
vade. Jag vill deribland nämna t. ex. en del af bancovinsten, hvar¬
om R. St. ännu icke fattat sitt beslut. Måhända komma R. St.
att bestämma, att den icke skall för sådana ändamål som detta
användas; men utredd eller afgjord är den saken likväl ännu icke,
och den kan således komma i fråga att disponeras. Då således
frågan om lillgångarnes otillräcklighet, enligt min öfvertygelse,
icke kan vara så alldeles bestämd, och ingen har nekat angelä¬
genheten af det anslag, som nu är i fråga, så skulle jag vördsamt
föreslå R. o. Ad. att återremittera denna fråga, med yttrande af
sin öfvertygelse, att anslaget bör beviljas, samt med hemställan
derjemte till Utsk., att Utsk., särskildt hvad denna fråga angår,
måtte uppskjuta återremissens besvarande lill dess frågan om ban¬
covinsten och öfrige tillgångar, som kunna möjligtvis uppkomma,
blifvit afgjord; på det alt, sedan de skäl, hvarpå Utsk. stödt sitt
afslag, möjligen blifvit undanröjde, Utsk. må komma i tillfälle alt,
oförhindradt af detta utlåt., gifva ett tillstyrkande lill den fram¬
ställning, som af K. M. blifvit gjord.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med dem, som
understödja K. M:s nåd. propos. i denna del. Företaget är af så
stor vigt för samhället, att det, enligt min öfvertygelse, icke hade
bort, på grund af behof, från StatsUtsk. afvisas till en framtid, då
den närvar, tiden icke saknar tillgångar för att fylla de här upp¬
gifna beloppen. Bland de tillgångar, som jag hört upptagas, så¬
som användbara till ifrågavar. canalanläggning, har äfven varit
bancovinsten. Denna vill jag icke påräkna, ty vi hafva icke fått
se någonting ännu från BancoUtsk. framstäldt, som visar oss hvad
vi kunna hafva att vänta från detta Utsk:s tillgöranden vid denna
riksdag; men R. St. hafva ett annat verk, Riksg.cont., som icke
eller saknar vinstmedel, och hvilka medel äro mera än fullt till¬
räckliga för detta anslag, utan att man ändock skall behöfva taga
en enda skilling på capitalerne i Riksg.cont:s fonder. Jag skulle
derföre tro, alt man kunde hoppas på ett förändradt utlåt, från
StatsUtsk., och jag vill instämma med Hr Silfverstolpe derutinnan,
att man må begära uppskof med Utsk:s svar i frågan, till dess att
Utsk. hunnit sluta regleringen af staten. Det torde då visa
sig, alt man för vissa anslag kunde anvisa den räntevinst, som
Riksg.cont. äger; men om denna räntevinst till andra föremål an¬
visas, sä kan ifrågavar. utgift visas på blifvande öfverskott, helst
man med full visshet vet, att öfverskott på statsverkets inkomster till
nästa riksdag, om ej stora, dock i allt fall vida öfverskjutande det
behof, som här är i fråga, komma att inflyta; så att således yttersta
utvägen vore alt för denna utgift anvisa K. M. på nämnde
öfverskott.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: Jag har föga att
tillägga till hvad Frih. Palmstjerna, Nils, i denna fråga, med lika
mycken sanning som känsla, yttrat. Om någonsin hade StatsUtsk.
för delta ändamål, och vid betraktande af landets allmänna ställ¬
ning, bort bevilja det äskade anslaget. Jag beklagar ganska myc¬
270
Den 10 Februari:
ket om frägan vid denna riksdag må helt och hållet anses såsom
förfallen, hvilket tilläfventyrs är att befara, om det förhåller sig
så, alt 3me Stånd afslagit den K. propos.; men jag hoppas lik¬
väl, att i en framtid möjligen något friare, och jag vågar säga,
något dristigare statsekonomiska grundsatser inom vår representa¬
tion mätte komma att göra sig gällande. I öfrigt tillstyrker jag
återremiss, på sätt de flesta talare här hafva yrkat.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: När K. M. i sin framställning
om Rikets anslagsbehof, efter mitt förmenande, framställer mini¬
mum af behofvet för Rikets försvar, så dels afslyrker, dels till-
- styrker StatsUtsk. K. M:s nåd. propos., och R. St:s beslut, såsom
vi väl hafva sett, sluta med att i väsendlliga punkter förneka de
måttligt tilltagna anslagen. Detta är sorgligt; ty vi hafva medel
nog att fylla dessa behof. Lika sorgligt är det, att man, när K.
M. å andra sidan framlägger förslag till befordrande af inhemska
näringarne och landets förkofran, är lika döf för landets bästa.
Våra öfverläggningar visa en stor benägenhet att undandraga o«s
den indirecta beskattning, som, genom öfverflödsvarors beläggande
med höjd införseltull, kunde äga rum och hvarigenom tillgångar,
hvilka man nu säger sig sakna, med lätthet kunna beredas. Vi
hafva likväl att påräkna en betydande bancovinst, ehuru dess be¬
lopp ännu icke är kändt; men det förefaller mig, sorn ett af fä¬
derneslandets lyten äfven skulle här hota att göra sig gällan¬
de, nemi. lånehungern. Kanske skola dessa medel reserveras för
att fylla detta begärt Om H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anser med
formerna förenligt, att vid detta plenum lemna propos. till bifall
å K. M:s propos. och följaktligen till afslag å hvad StatsUtsk. fö¬
reslagit, så anhåller jag derom; i annat fall förenar jag mig med
dem, som begärt återremiss, ehuru jag fruktar, att deraf ingen
påföljd till sakens bästa är att förvänta, emedan beklagligen 3:ne
Stånds beslut icke kan rubbas, ehuru önskligt det än vore, att så
beskaffade beslut icke ägt rum.
Hr von Hartmansdorff: När jag anmälde mig, hade jag
ännu icke hört Hr Lefre'ns yttrande. Jag instämmer väsendtligen
med honom. De som afslagit förhöjning å tullen på åtskilliga öf-
verflödsvaror och derigenom äfven bidragit att förringa tillgån-
garne, torde nu finna, att sådane beslut omsider återfalla på de
inhemska näringarne. Jag anser frågan visserligen fallen i sitt
nuvarande skick, och då R. o. Ad. icke kan emot 69 § Reg.F.
bifalla K. M:s propos. i detta ögonblick, men likväl bör uttrycka
den mening, som så många af Ståndets ledamöter uttalat, återstår
väl för oss ingenting annat, än att återremittera betänk, pä sätt
flera talare redan yrkat. Jag hoppas dock, lika med Hr Silfver¬
stolpe, alt ännu må man icke anse saken vara alldeles förlorad.
Möjligen kan hon i en annan form än denna upplifvas, och det
är i min tanke ett ytterligare skäl för återremiss. Jag går så
långt, att under en tid af betryck, sådan som denna, när tillfälle
till förtjenst saknas för så mången, och då näringarne äro i be¬
tryck, anser jag Staten snarare böra låna sig penningar för att
Den 10 Februari.
271
utföra sådana företag, sora det nu föreslagna, än att dertill vägra
anslag, hvartill medel måhända finnas, under det man plottrar
bort Bankens penningar, till lån åt dem, som genom denna ut¬
väg äro ohjelpliga.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han, då det blifvit ifrå¬
gasatt, huruvida R. o. Ad. nu genast kunde afslå Utsk:s utlåt,
samt bifalla K. M:s nåd. propos., finge i afseende derpå uppläsa
första raderne af 69 § Reg.F., hvilka innehöllo: ”Uppstå, antin¬
gen hos R. St:s plena gemensamt, eller uti något af RiksStm, be¬
tänkligheter att antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt uti det, som rö¬
rer antingen statens reglerande, eller bevillms derefter lämpade
hela belopp, eller hvad till Riksg.contis utgifter och inkomster hö¬
rer, eller grunderne för Riksg.cont:s styrelse och förvaltning, då
böra de skäl anföras, på hvilka sådana betänkligheter sig stödja,
samt meddelas StatsUtsk., som derefter tage ärendet under ytter¬
ligare öfvervägande.” Då nu det förevar, ämnet vore en stats-
regleringsfräga, förmodade H. Ex., att R. o. Ad. funne, alt något
annat beslut derom vid detta tillfälle ej kunde komma i fråga, än att
antingen bifalla Utsk;s tillstyrkande, eller ock återremittera det¬
samma, med det förklarande, som R. o. Ad. kunde finna för godt
att såsom dess tanke meddela.
Frih. Cederström: Jag kan väl icke fullt instämma i Hr
Landtm:s tillämpning af 69 § Reg.F., i anseende dertill, att den¬
na fråga icke hörer lill slatsregleringen, utan helt simpelt är en frå¬
ga, som, ehuru den rörer ett anslag till ett allmänt företag, lik¬
väl är på sidan om statens reglerande; men jag instämmer full¬
komligt deruti, att ändamålet bäst befrämjas derigenom, att vi
icke nu afslå betänk, och bifalla K. M:s propos., hvilket till ingen
slutföljd leder, utan att betänk, måtte varda till Utsk. återremitte-
radt med de vid detsamma gjorda anmärkmr. Då Utsk. nemi.
bland dessa anmärkmr får uppgift på verkliga tillgångar, så kan
det svårligen komma ifrån att tillstyrka detta anslag, af samma
anledning, som StatsUtsk. vid 1818 års riksdag, då R. St. redan
hade afslagit en K', propos. om anslag till residencebyggnader för
landshöfdingar i åtskillige af Rikets städer, sedan Utsk. hade fun¬
nit en tillgäng af öfver 70,000 r:dr uti en fordran hos Konunga¬
riket Danmark för fyringsmedel, inkom med förnyadt förslag, hvar¬
uti den äskade summan tillstyrktes. Samma sak kan ske här.
Utsk. har icke ibland Statens tillgångar upptagit Riksg.conhs rän-
temedel; desse icke allenast fullt motsvara, utan öfverskjuta mång¬
faldigt behofven. Utsk. kan således derifrån mycket väl anvisa
dessa 38,000 r:dr till nästa riksdag och ändock hafva tillräckligt
öfver till andra ändamål, som blifvit afstyrkte.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att derest, såsom
Frih. Cederström nyss yttrat, detta ärende icke hörde till statsre-
gleringen, så vore visserligen 69 § Reg.F. icke här tillämplig;
men då ifrågavar. anslag uti K. M:s nåd. propos. blifvit upptaget,
272
Den JO Februari.
såsom en af utgifterne på G:te hufvudtileln, så hade H. Ex. ej
kunnat föreställa sig annat, än att det utgjorde en del af stats-
regleringen.
Hr von Troil: Då jag bland de talare, som yttrat sig, först
anhöll om H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s propos. pä äterremiss af
ifrågavar. betänk., med förklarande från R. o. Ad:s sida, att Stån¬
det anser den föreslagna canalanläggningen emellan sjöarna Wess¬
man och Barken vara af den vigt för fäderneslandet, att det af
K. M. derför äskade anslag hör beviljas; sä får jag för min del
äfven instämma i det tillägg till ifrågavarande förklarande, som
såväl Hr Silfverstolpe, som Hr von Hartmansdorff sedermera i sam¬
ma syftning framställt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag får förklara min
erkänsla till H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, för den tillämpning af
69 § Reg.F., som H. Ex. nyss behagat göra. I 69 § Reg.F. fö¬
rekomma nemi. äfven de orden ”eller hvad till Riksg.cont:s ut¬
gifter och inkomster hörer.” Det är således icke blott den ordi¬
narie statsregleringen, som denna § innefattar, utan det är i all¬
mänhet Riksg.cont:s utgifter och inkomster, som den omfattar;
och dä Frih. Cederström sjelf anvisat StatsUtsk. på Riksg.cont:s
medel, så förefaller det mig särdeles inconseqvent, att icke tillåta
tillämpningen af 69 §; hvaremot, om Utsk. blifver anvisadt på
sin pligt all åtlyda denna §:s innehåll, deraf måste följa, alt Utsk.
lager saken ånyo under öfvervägande. Medan jag har ordet, får
jag tillägga, att jag i högsta måtto skulle sälta mig emot att an¬
visa bestämda utgifter på de medel, som inflyta såsom räntor på
de lån, hvilka frän Riksg.cont. utgifvas, enär dessa lån äro af be¬
skaffenhet att på intet vis böra anses såsom stående, utan så¬
som rörliga, att för statsverket när som helst tillgå.
Frih. Cederström: Jag har instämt i begäran om återre-
miss. Jag har uppgifvit, att icke Riksg.cont:s räntevinst var be¬
räknad i StatsUlsics inkomstbetänk., och att således äfven der en
tillgång finnes. Jag vill nu i anledn. af den siste talarens yttran¬
de be få förklara, att om också R. St. skulle vilja disponera öf¬
ver saratelige utelöpande capitaltillgångar, så inflyter dock räntor¬
na under uppsägningstiden på dessa capitaler till högre procent
än för alla årens, till nästa riksdag, behof af 38,000 r.dr.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han innan propos.
framställdes, finge till Hr Silfverstolpe hemställa, om H. Ex. rätt
uppfattat Hr Silfverstolpes mening, då H. Ex. trott den vara, att
StatsUtsk. icke borde besvara återremissen förr, än det vore ut-
redt hvilka tillgångar för statsverkets utgifter äro att påräkna,
och således äfven vore utrönt om medel finnas lill ifrågavarande
anslag.
Hr Silfverstolpe: H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, har alldeles
rätt uppfattat min mening, att det endast var i afseende på den¬
na punkt, som återremissen icke skulle hesvaras förr, än tillgån-
garne blifvit utrönte.
Då
Den 10 Februari.
273
Dä nu II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Åd. behagade återremittera l:sta punkten af StalsUtsk:s utlåt. N:o
156, med förklarande, att R. o. Ad. ansåg, dels att det af K. M.
äskade anslag för en canal-ledning emellan sjöarne Norra Barken
och Wessman bör beviljas, dels ock att StatsUtsk. ieke bör besvara
denna ålerremiss förr, än ulredt blifvit hvilka tillgångar för stats¬
verkets utgifter äro alt påräkna, och således äfven är gifvet, huru¬
vida medel till detta anslag må förefinnas; blef denna propos. af
R. o. Ad. bifallen.
2:dra punkten, ang.de statsanslag för en canal-anläggning
emellan Hjelmar en och IVenern, eller den s. k. Svea canal,
Bifölls.
3:dje punkten, ang:de statsbidrag till en båtled emellan
Hjelmaren och Järle bruk samt vidare emellan Norasjön och
Fåsjön.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Ridd.secret,
måtte upplysa hvilka beslut, som i denna punkt uro fattade, och
att jag derefter mätte få ordet.
öndert. Ridd.secret. tillkännagaf, att de från Borgare- och
BondeStm ankomna prot.uldr. visade, att dessa Stånd bifallit ifrå-
gavar. punkt, samt att äfven PresteSt., enligt den förut omnämnde,
icke officiela uppgiften, bifallit densamma, *
Hr von Hartmansdorff: Utsk. anför här enahanda skäl,
som vid första punkten åberopades för dess afstyrkande. Jag till¬
styrker, att R. o. Ad. mätte, på enahanda skäl, som androgos vid
den första punkten, äfven återremittera denna.
Hr Lagerhjelm: Jemte det jag instämmer i hvad den sjste
värde talaren yttrat, anhåller jag, alt få lemna den upplysning,
att i händelse den föreslagna bälleden skulle komma att upptagas,
så blefve deraf en följd, att de vägomläggningar, hvilka äro an^
mälda såsom nödige inom Nora bergslag, kunde uppskjutas, all¬
denstund effecterne dä korame att pä båtar transporteras, Engan^
ska betydlig besparing skulle således uppkomma i de omkostnader
för vägars omläggning, hvartill, så vidt mig är bekant, medel re¬
dan äro beviljade. Jag åberopar för öfrigt i detta hänseende 2:dra
punkten i Frih. Palmstjernas reservation, som är ganska upply¬
sande. Ett ytterligare skäl till ålerremiss företer sig för mig i
den omständighet, att StatsUtsk., enligt min förmening, om det
icke finnes tillräckliga medel att bevilja liela det begärda anslaget,
åtminstone bör kunna tillstyrka en summa af circa 50,000 r:dr, -
hvilken summa vöre tillräcklig att verkställa den öfversta delen af
jfrägavar. canalanläggning, hvarigenom den värsta delen af väg-
linien skulle undvikas och transporterne betydligt underlättas.
Jemte det jag hemställer delta tili R. o. Ad:s bepröfvande, får
jag vördsamt yrka återremiss af betänk.
Hr Bråkenhjelm: Sedan vj hört tillämpningen af 69 §
7 H. 35
rik
Den 10 Februari.
lleg.F., som innehåller, alt ”om antingen hos R. St:s plena ge-
mensamt, eller uti något af RiksStm, betänkligheter uppstå att
antaga hvad StatsUlsk. tillstyrkt, sä skola de meddelas Utsk., som
derefter skall laga ärendet under ytterligare öfvervägande”, så ta¬
ger jag mig friheten till Hr von Hartmansdorff hemställa, om han
icke skulle vilja afstå ifrån, att vid hvarje fråga begära upplys¬
ning om huru de öfrige Stånden beslutat i de särskilda pnuklerne.
Öfverläggningen blefve då mera om sak än form, och R. o. Ad:s
yttranden oberoende af något annat inflytande, än R. o. Ad:s egen
öfvertygelse i de särskilda fallen.
Hr von Troil: Jag tager mig friheten fästa uppmärksam¬
heten derå, att emellan den canal, som nu utgör föremål för R.
o. Ad:s öfverläggning, och den i första punkten upptagna emellan
sjöarne Wessman och Barken, förefinnas ganska betydliga skiljak¬
tigheter. För det första har K. M. i afseende på den i lista
punkten omförmälda camaieu framställt nådig propos. till R. St.,
med förklarande, alt K. Al. ansåg denna canalanläggning framför
alia andra böra komma i fråga, då åter, i afseende pä den nu
under öfverläggning varande, K. M. väl lill R. St. öfverlemnat
committerades anhållan att erhålla medel till denna canalbyggnad,
men derjemte till R. St:s eget bedömmande hänskjulit frågan, hu¬
ruvida något bidrag för detta ändamål skulle konna anvisas. Dess¬
utom tror jag mig med säkerhet veta, att hvad den ifrågavar.
canalen emellan Hjelmaren och Norasjön beträffar, man icke ännu
är ense hvarest den egentligen skall gä fram, emedan 2:ne olika
caualsträckningar äro föreslagna, af hvilka man icke ännu beslu-
tit hvilkendera, som bör äga företrädet. Slutligen lager jag mig
friheten fästa de Hi rs uppmärksamhet, som yrkat återremiss äfven
af denna punkt, på den omständighet, att, enligt mitt förmenande,
skulle den af R. o. Ad. beslutade äterremissen af den 1 islå punk¬
ten förlora ofantligt mycket i kraft, derest man vidloge samma
åtgärd vid flere af de påföljande punkterne. Då således den ifrå¬
gavar, canalen icke är af K. M. såsom nåd. propos. framlagd, då,
såsom jag nyss nämnde, sträckningen för canalen icke är utredd,
och då en återremiss slutligen skulle verka menligt på den förra
frågan; får jag, för alt i detta fall kunna vinna någonting, anhålla
om H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s propos. till bifall å StatsUtskis be¬
tänk. i denna del.
Hr Lagerhjelm: Den uti 3:dje punkten omnämnde canalen
skiljer sig deruti från den i lista punkten, att den skulle leda ifrån
en annan ort och förbi andra bruk; men der finues ännu en an¬
nan skillnad, sora beslår deruti, att Nora bergslag anses hafva den
största malmrikedomen och att malmerne der äro mycket välar¬
tade, dä deremot de uti Grangärdes socken befintlige icke äro det
i sådan grad. Då K. M. öfverlemnat handlingarne i frågan till
StatsUtsk. är det klart, att K. M:s mening är , att framkalla en
pröfning, huruvida mede! skola lill företaget anslås eller icke; ty
annars skulle K.. M. icke haft skäl till ett sådant öfverlemnande.
Om icke canai-linien ännu är bestämd, så lärer K. M. i alla fall
Den 10 Februari.
275
icke använda medlen förr, än den blifvit det. Något skäl synes
mig således icke förefinnas, hvarföre 11. o. Ad. skulle pä annat
sätt behandla denna punkt, än den ]:sla.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr Lager¬
hjelm deruti, att R. o. Ad. icke bör inskränka sin ålerremiss till
en enda punkt af så många likartade, emedan man icke bör vara
sfi ensidig, att man intresserar sig blott för canalen emellan sjöar-
ne Wessman och Barken, men icke frågar efter det öfriga landet.
Sådan var icke eller min tanka, då jag yttrade mig för den först¬
nämnde canalen, utan anhåller, att R. o. Ad. mätte likaledes åter¬
remittera denna punkt.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot den
förevar. 3:dje punkten gjorde anmärkmr föranleda lill deusammas
återremitterande.
Ropades ja.
4:de punkten, ang:de statsbidrag för gräfning af en se¬
gelbar canal vid Ålkistan rn. in.
Underl. Ridd.secret. upplyste, att, enligt de underrättelser,
som erhållits, samtliga de öfriga RiksSlm bifallit denna punkt.
Frih. Cederström: Utsk. yttrar i afseende på ifrågavar.
företag, att, enligt Utsk:s tanka, ”det allmännas nytta deraf torde
blifva af ringa vigt.” Jag mäste säga, att detta sätt att argumen¬
tera förvånar mig. En kostnad af 17,000 r:dr, deraf !f bekostas
af delägarne till stränderna kring Brunnsviken, är i sanning en
sådan obetydlighet i jemförelse med det gagn, som genom ett så¬
dant företag, som det här ifrågasatta, skulle för Stockholms stads
innevånare uppkomma, i det de sluppo dimmor och osund luft
omkring nyssnämnde sjö, som nära nog är ett kärrartadt träsk,
att, enligt min förmening, Utsk. icke hade bort draga i betänk,
alt tillstyrka den begärda summan. Jag hemställer således, om
icke R. o. Ad. skulle vilja återremittera äfven denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: StatsUtsk. har ansett, alt
denna fråga icke vore af någon allmännare nytta eller större vigt,
och att således icke statsmedel borde dertill användas, utan att
det vore ett företag, som de angränsande jordägarne eller Stock¬
holms stad, om den ansåg sig deraf hafva någon särdeles nytta,
kunde bekosta. Bland skälen för delta företag anfördes för öfrigt,
att om en canal gräfdes vid Ålkistan, så skulle farkoster och bå¬
tar kunna inlöpa frän saltsjön i Brunnsviken, och på detta sätt en
nv väg för tillförsel till Slockholm uppkomma; men Utsk. ansåg,
att om Rrunnsvikens yta försattes i samma höjd som saltsjön, så
skulle Brunnsvikens vattenhöjd derigenom komma att sänkas gan¬
ska betydligt, och således den nu föga djupa sjön blifva förvand¬
lad till ett osundt träsk, hvarigenom hela företaget skulle kunna
taga en helt annan vändning, än den, som af motionären var af~-
Den 10 Februari.
sedd. Dessa äro de skäl, på hvilka Utsk. ansett, alt några stats¬
medel icke borde till detta ändamål användas.
Efter framställd och med nej besvarad propos. å återremiss,
hemställde H. Ex,, om R. o. Ad. behagade bifalla ifrågavar. punkt,
och blef denna sednare propos. med ja besvarad.
5:te punkten, ong:de anslags beviljande för sjöarne Amm-
ungens, Flåtens och Mällång ens förening medelst en canal.
Sedan undert. Ridd.se c re t. tillkännagifvit, att denna punkt,
enligt de derom erhållne underrättelser, hade blifvit bifallen af de
3 öfriga RiksStm, blef densamma, uppå derom af H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, framställd propos., jemväl af R. o. Ad. bifallen.
6:te punkten, ang:de statsanslag får en canal emellan sjå-
drne Amäliningen och Snyten.
Undell. Ridd.seCret. tillkännagaf, att jemväl denna punkt,
enligt de underrättelser, som erhållits, hade blifvit bifallen af samt¬
liga de öfriga RiksStm.
Hr Lagerhjelm: För att bespara R. o. Ad:s tid, skall jag
icke yrka uppläsning af Frih. Palmstjernas och Hr Tersmeden^
reservationer, ehuru upplysande de än äro. Det är mig obekant,
hvarföre icke detta företag fått en framställning ifrån K. M.: jag
kan icke ingå i någon granskning eller pröfning af orsaken der¬
till ; men hvad som är säkert, är, alt denna canal-ledning utgör
en del af och hörer lill det stora canalsystem, som Ofverslelieute-
nantcn Edström uppgjort för Mälardalen. Då, på sätt Frih. Ter¬
smeden i sin reservation anfört, genom detta företag en direct
vattencommunication emellan Norbergs rika jernmalmfält och Mä¬
laren skulle blifva öppnad, och denna fråga således torde kunna
anses vara den vigtigaste, som här i afton är före, så tillstyrker
äfven jag} att en summa af 50*000 r:dr måtte för berörde ända¬
mål ställas till K. M:s nåd. disposition. Man skulle visserligen
kunna anmärka, att alldenstund icke någon K. propos. i ämnet
ankommit, så känner man icke huruvida de bruksägare och inne¬
byggare i orten, som skulle hafva en fördel af denna canalan-
läggning, vilja uti företaget ingå eller icke; men jag får dervid
invända, att denna ovisshet medför ingen skada; ty i händelse
löke anslaget blifver för ändamålet tillräckligt; så blifver ingene
ting deraf. Då emedlertid, enligt min förmening, den äskade
summan, eller 50,000 r:dr, är sä högst obetydlig i förhållande till
företagets vigt och nytta; så, på det att Utsk, måtte komma i
tillfälle alt, i händelse tillgångar utfinnas, tillstyrka densamma, an¬
håller jag att R. o. Ad. äfven måtte återremittera denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma med
Hr Lagerhjelm och åberopar lika som han de väl utförda reser-
vationerrie af Frihme Palmstjerna och Tersmeden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade återremittera denna punkt, med förklarande, att R. o. Ad,
Den 10 Februari.
277
ansäg de för ifrågavar. canalanläggning begärde 50,000 r:dr böra
beviljas och ställas till K. M:s nåd. disposition; hvilket bifölls.
7:de punkten, ang:de anslag för anställande af fullstän¬
diga undersökningar och. upprättande af ett kostnadsförslag i
afseende u Strömsholms canals ledande till Westerås och i än¬
damål af samma canals utgrening till Köping.
Underl. Ridd.secret. upplyste, att, enligt de underrättelser,
som erhållits, äfven denna punkt blifvit af alla de öfriga RiksSt:n
bifallen, hvarefter propos. å bifall till densamma framställdes oell
af R. o. Ad. blef med ja besvarad.
8:de punkten, ang:de anslag till en hamnbyggnad vid Lid¬
köping.
Efter af underl. Ridd.secret. meddelad upplysning, att, en¬
ligt förut omnämnde prot.utdr. från Borgare- oell BondeStin samt
uppgift från PresteSt:s Secreterare, Preste- och BorgareStm bifallit,
men BondeSt. afslagit den ifrågavar. 8;de punkten, blef densamma
af R. o. Ad. bifallen.
9:de punkten, ang:de anslag för en quaibyggnad i We¬
nersborg.
Undert. Ridd.secret. lillkännagaf, att, enligt de underrät¬
telser, som erhållits, samtliga de öfriga RiksSt:n bifallit den¬
na punkt.
Da härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad. bifölle ifrågavar, punkt, ropades ja; men i detsamma
H. Ex. till beslutets bekräftande slog klubban i bordet anmälde
sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: I detta hänseende har Konun¬
gen för en gång äskat 15,300 r:dr emot uppgifna villkor. Utsk.
anför, att anläggningen af ifrågavar. quaibyggnad skall vara till
enskild fördel för staden Wenersborg. Det är visserligen sant,
men han blifver ock nyttig för rörelsen i det bela, hvilken må¬
ste tilltaga i följd af den nya Trollhätte canalen. Jag hemställer
således, att R. o. Ad. mätte återremittera denna punkt,
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att då
han icke inhemtat, huruvida R. o. Ad. ansåge öfverläggningen
fulländad, beli Hr von Hartmansdorff anmält sig under klubbslaget,
något hinder ej syntes möta för den nu gjorde framställningens
Upptagande till pröfning.
Härvid gjordes ingen erinran, hvarefter H. Ex. hemställde,
om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkmrne föranleda till denna
punkts återremitterande,
Ropades ja och nej.
Propos. å bifall till ifrågavar. pdnkt blef sedermera fram¬
ställd och jemväl med blandade ja och nej besvarad.
I anledn. häraf och efter förklarande, att H. Ex. ej kunnat
218
Den 10 Februari.
uppfatta hvilkendera af dessa propostr R. o. Ad. ville bifalla, hem¬
ställde H. Ex. ånyo, om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt
gjorde anmärkmr föranleda till densammas återremitterande.
Då nu denna propos. besvarades med starka ja, blandade med
nej, tillkännagaf H. Ex., alt ja härvid varit öfvervägande.
10:de punkten, ang:de ett anslag och låneunderstöd för
fullbordande af hamnbyggnaden i Cimbritshamn.
Undert. Ridd.secret. upplyste, att, enligt de från öfriga
RiksSt-.n erhållne underrättelserne, Preste- och BorgareStm bifallit
denna punkt, men BondeSt. beslutit, att i st. f. de af Utsk. före-
slagne 10,000 r:dr såsom anslag och 5,000 r:dr som län, malte,
för fullbordande af hamnbyggnaden vid Cimbritshamn, beviljas
endast 5,000 r:dr såsom anslag, men deremot 10,000 r:dr såsom
lånebidrag.
Hr Silfverstolpe: Jag vill visserligen icke sätta mig emot
bifall lill förslaget uti den nu föredragna punkten, emedan jag allt
för väl känner svårigheten för Cimbritshamns lilla samhälle alt
kunna tillvägabringa den summa, som ytterligare erfordras för
hamnbyggnadens derstädes fulländande; men jag kan likväl icke
undgå att fästa uppmärksamheten på faran af det prejudicat, som
härigenom kommer alt stadgas. Alla de contracler, som äro upp¬
gjorda rör-.de dessa arbeten, och specielt det emellan Cimbritshamns
samhälle och kringliggande ort, innehålla, att arbetet skulle full¬
göras med de anslag och lån, som af Konung och Ständer blifvit
beviljade, utan att för framtiden äga något ytterligare att påräkna.
Det är således ett contraet mellan samhället och Staten, att det
skulle fullgöra arbetet utan några vidare tillskott, efter att en gång
dertill hafva erhållit anslag. Säkerligen, om detta nu beviljas,
komma många andra att framdeles göra en dylik begäran, som denna,
och det blir icke svårt att hitta på några skäl och undanflykter,
dels i felaktiga kostnadsförslag och dels i inträffade olyckshän¬
delser.
Frih. Cederström: Lika med Hr Silfverstolpe får jag för¬
klara, att ett bifall lill detta förslag sffulle blifva att än mera
öppna den bana, som redan, genom StatsUtsk:s tillstyrkande i
afseende på Emmåns upprensning, inträffat. Så snart Ständerne
en gång gifvit anslag och eontracter blifvit afslulade med myn¬
digheter eller corpurationer om verkställande af allmänna företag,
men dessa eontracter brytas, oaktadt man förbundit sig att icke
under något villkor begära ytterligare bidrag, och man i stället
under hvarjehanda förevändningar framställer frågor om Iåns för¬
vandling lill anslag o. s. v., så verkar sådant, att Ständerne bli
mera sparsamma i sina anslag till föremål, som eljest kunde va¬
ra till mycken nytta. Då visshet är alt ett conlract mellan Kro¬
nan och den enskilde förblifver orubbelig!, kunna Ständerne med
godt samvete anvisa medel till dylika företag; men då deremot
sådana aftal brytas, under anförande än af ett, än af ett annat
skäl, kunna ej eller Ständerne finnas redobogne att lemna pennin-
Den 10 Februari.
279
geunderstöd till enskilda företag. Jag kan icke tillstyrka bifall
till denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Riktigheten af den re¬
gel, sorn de föreg:de talarne framställt, vill jag visserligen ieke be¬
strida; men ingen regel är utan undantag', och jag trodde, att de
värde talarne' skulle hafva funnit, att här vore fråga om ett sådant.
StatsUtsk. har icke vid denna, ej eller vid den sista riksdagen sökt
tillstyrka Ständerne att bevilja flere anslag, än som kunnat vara
nyttige, och så har Ulsk. äfven vid detta tillfälle gått till väga.
Endast under noggrant betraktande af de vid Cimbritshamn upp¬
komna förhållanden och lika noggrann granskning af hvad der
förefallit, har Utsk. stannat i det beslut, som nu är understäldt
Stäudernes pröfning, Ett så litet och fattigt samhälle som Cim¬
britshamn, blir, om Utsk:s förslag bifalles, skuldsatt för vid pass
50,000 r:dr i och för sin hamnbyggnad. Hvar och en torde fin¬
na, att denna summa är för detta lilla samhälle af ganska myc¬
ken betydenhet; all någon utsträckning derutöfver i skuldsättning
vore oförsigtig, och att, om Utsk:s hemställan icke bifalles, stan¬
nar staden i en skuld af omkring 40,000 r:dr för ett hamnarbete,
som icke kan bli färdigt, som icke kan uppfylla sitt ändamål.
Före arbetets vidtagande skedde undersökning och uppgjordes kost¬
nadsförslag af Statens tjenstemän; del har icke legat inom stadens
förmåga att kunna inse, huruvida kostnadsförslagen voro tillförlit¬
liga eller icke, och derföre må ej finnas underligt om staden nu
vänder sig till Staten för att erhålla ett understöd. Hamnen är
icke allenast vigtig för staden och kringliggande ort, utan för sjö¬
farten i allmänhet, och det är kändt, att pä hela denna kust, från
Carlshamn till Ystad, icke finnes någon hamn för fartyg, utan de
som söka en sådan, finna Sandhammaren och stanna på grund.
Ystads hamn är icke af beskaffenhet att många fartyg der kunna
söka skydd, och det är derföre af vigt, att hamnen vid Cimbrits¬
hamn fullbordas, hvarföre ock Utsk., då detta fullbordande ligger
utom stadens förmåga, har ansett sig böra afgifva det förslag
i afseende härå, som nu blifvit till Ständernes bepröfvande öf-
verlemnadt.
Gr. Horn: Jag är förekommen af den siste talaren, då jag
nemi. ämnade yttra, att visserligen Hr Silfverstolpe och Frih. Ce¬
derström hade mycket rätt deruti, alt ett prejudicat i denna fråga
vore farligt alt stadga, om n.b. det verkligen vore händelsen hvad
de förutsatt, att ifrågavarande commun, som åtagit sig berörde
arbete, haft någon del i de orsaker, som satt den ur stånd att
fortsätta arbetet; men då de uppstegrade kostnaderne för detsam¬
ma icke tillkommit utaf misshushållning, utan till följd af fel i
calculerne, kan jag ej annat än tillstyrka bifall till denna punkt.
Hr von Troili: Jemte det jag för nain del får förena mig
i de yttranden, som Hr Silfverstolpe och Frih. Cederström afgif-
vit, kan jag ej underlåta att fästa uppmärksamheten derå, i
anledu. af hvad som blifvit sagdt, att StatsUtsk. ej tillstyrkt be¬
viljandet af anslag för annat än nyttiga föremål, att om man ka¬
280
Den 10 Februari.
star ögat på StatsUtsk:s betänk, så finnes, att elen fraction af Utsk.,
som der lyckats göra sina intressen gällande, är den, som talat
för anslag till städer och hamnbyggnader, Jag begär propos. till
afslag å denna punkt, på grund af de skäl, som derföre af före¬
gående talare blifvit anförde,
Hr Råfelt, Anlon: Jag anhåller att få instämma i det af
Frih. Palmstjerna afgifna yttrande och tror Cimbritshamns stads
hamn är af ganska mycken nytta, om icke för sjöfarten i allmän¬
het, åtminstone för den större spanmålshandel, som der äger rum.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Afven jag godkänner
principen alt uppgjorda contracter böra hållas i helgd, men äfven
derifrån kunna undantag äga rum, Inom Utsk. har med fullstän¬
diga handlingar blifvit upplyst, att orsaken till förhöjningen i kosU
naderne härleder sig dels ifrån stormskador under arbetet, och
hufvudsakligen derifrån, alt den slen till arbetet, som beräknades
alt kunna bernias ifrån ett närbeläget berg, sedan man kommit
litet längre in i detsamma, befinnes otjenlig för sitt ändamål, och
hvaraf transporten betydligen förökats, för stens hemlande längre
ifrån. På grund häraf och under åberopande af hvad Frih,
Palmstjerna anfört, får jag tillstyrka bifall till Utslus förslag.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Sedan Frih,
von Kraemer yttrat sig om stormskadorne, har jag ej mycket att
tillägga, En livar torde ihågkomma beskrifningen i liduingarne
om den mängd af fartyg, som blifvit söndershigne och uppkastade
på slränderne. Detta är constaterade händelser, sorn böra tagas
i beräkning, och hvilka icke af samhället kunna förebyggas.
Hr von Hartmansdorff: Enär Riket har ett så bördigt
landskap, som Skåne, men detta landskap saknar hamnar, som vi
veta, sä bör det vara föremål för det allmännas omsorg att bere¬
da hamnar med konst, äfven om innevänarne vid slränderne icke
hafva förmåga alt dertill något bidraga. Vid detta tillfälle erkänr
ner jag visserligen, alt det synes sorn hade hamnarne fått töre-*
träde i StatsUtsk. framför andra gagneliga anläggningar; men jag
vill icke för min del bidraga dertill, att orättvisan mot en del af
landet äfven skall utsträckas till en annan. Det är godt om nå¬
gon får, om hamnar åtminstone gynnas. När dertill kommer, att
den ifrågavar. stadens oförmåga att lemna de bidrag, som erfor¬
dras, är utredd, och då icke blott stormen skadat dess fartyg, utan
man ej ens kunnat förlita sig på bergen, som nyss är upplyst,
så synas tillräckliga skäl vara för handen alt bifalla Utsk:s förslag,
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, blef efter
framställd, men med nej besvarad propos. å återremiss, Utsk:s
hemställan i denna punkt af R. o. Ad. bifallen.
11 :te punkten, ang.de ett låneunderstöd till iståndsättande
af Carlshamns hamn.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att, enligt de underrätt
teR-
Den 10 Februari.
281
leiser, som erhållits, denna punkt blifvit bifallen af alla de öfriga
Riks.Stånden.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Ständerne icke be¬
vilja medel till productiva företag, icke ens äga tillräckliga till¬
gångar att användas på sätt, som för det allmänna vore nyttigast,
anser jag ej att några betydliga summor må användas för hvad
som blott enskildt kan vara nyttigt, för en viss stad. Så är för¬
hållandet med de 30,000 r:dr, som nu föreslås till Carlshamns
stad, hvilken är så folkrik och förmögen, att den sjelf, utan Sta¬
tens bidrag, bör kunna åstadkomma det ifrågavar. arbetet, så
framt det för staden finnes vara af vigt. Staden kan upplåna
penningar dertill på andra håll, än just hos Ständerne; och då
Ständerne lemna län mot bättre ränta och bättre betalningsvillkor
än andra capitalister, så, om detta lån beviljades, blefve det blott
en förmån, en skänk till denna stad, som kunde på långt bättre
och ändamålsenligare sätt användas, helst staden till sina behof
äger ganska betydliga tillgångar uti inflytande tolagsmedel.
Skulle denna punkt af 3:ne Stånd vara bifallen, hvilket jag be-
tviflar, intilldess prot.utdr. äfven ifrån BondeSt. sådant visar, så
hindrar det icke R. o. Ad. att fatta ett deremot stridande, mea
med det mera rätta i detta fall öfverensstämmande beslut, hvar¬
före jag anhåller om afslag å denna punkt.
I anledn. häraf upplyste undert. Ridd.se c re t., att prot.¬
utdr., som visade att BondeSt. bifallit ifrågavar. punkt, hade till R. o.
Ad. inkommit, och att det endast var PresteSt., om hvars beslut
officiel underrättelse saknades.
Hr von Hohenhausen: Den kostnad, som erfordras till
upphjelpande af hamnen i Carlshamn, är beräknad till icke min¬
dre än 68,423 r:dr l sk. 4 r:st. b:co, och del är visserligen in¬
gen liten utgift för en mindre stad. Låt vara, att det är staden,
som drager den hufvudsakligaste fördelen afen god hamn, såkom¬
ma likväl alla fartyg, som besöka densamma, att deraf hemta nyt¬
ta. Då en stad tillförene velat göra ansträngningar för att åstad¬
komma förbättringar, sä hafva Ständerne alltid visat sig beredvilli¬
ge att dertill lemna något understöd. Här ser jag, att det icke
ens är fråga om något anslag, utan endast om ett lån af 30,000
r:dr, och då användandet af denna summa för det afsedda ända¬
målet skulle leda till nytta och båtnad för trafiken och sjöfarten
i Carlshamns stad, kan jag ej annat än tillstyrka bifall till hvad
Ulsk. föreslagit.
Frih. von Kraemer: Inora Utsk. har jag bestridt detta
låneunderstöd, hufvudsakligen af det skäl, att jag anser bättre va¬
ra att använda öfverskott af Statens medel lill productiva och
allmänt gagneliga företag, än att utlånas åt enskilda corporaldo¬
tter. Staden Carlshamn har dessutom icke obetydliga tolagsmedel,
hvilka bort, kanhända i första rummet, användas tili dess hamns
upprensning, då behofvet sådant påkallat, och i händelse af en
7 H. 30
Den 10 Februari.
tillfällig penningebrist förmodar jag staden äga tillräcklig förmö¬
genhet att kunna upptaga ett enskildt lån, ulan att Slaten dervid
behöfver mellankomma. Jag förenar mig derföre med Frih. Palm¬
stjerna i anhållan om återremiss af detta betänk., i hvad det rö¬
rer låneunderstöd åt staden Carlshamn.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det synes ej löna mö¬
dan alt kosta många ord pä denna frågan, sedan 3:ne Stånd der¬
öfver redan fattat sitt beslut; likväl och sedan discussion är öpp¬
nad, kan jag ej annat än instämma med de 2:ne ledamöter af
StatsUtsk., som redan yttrat sig. Man har redan upplyst, ali Carls¬
hamn har betydliga tolagsmedel. Här är icke fråga om någon ny
hamnanläggning, utan, med undantag af en vågbrytare, som upp-
gifves kosta 13,000 r:dr, endast uppmuddriog af den gamla ham¬
nen. Detta är något, hvarpå staden längesedan bort vara betänkt,
ocb hade staden efter hand verkställt dessa arbeten, så hade kost-
naderne derföre icke varit nu så stora. I fråga om sådane före¬
tag i större scala och der samhällena äro för små och för fatti¬
ge att kunna dem ensamt fullborda och bekosta, anser jag visser¬
ligen att Slaten bör träda emellan, synnerligast då derigenom kan
beredas nylla för den större trafiken och sjöfarten i allmänhet; men
detta inträffar icke med Carlshamn, hvilken är en pf de större och
förmögnare städer på Rikets södra kust, och kostnaden är icke
större än att staden bör kunna densamma bestrida. Jag tillstyr¬
ker afslag å denna punkt af betänk.
Hr von Hohenhausen: Jag känner ej de speciella under¬
rättelser, som kunna föranleda till afslag å en begäran om lån
för att förbättra en hamn, hvarföre kostnaden uppgår lill ett be¬
lopp af mer än 68000 r:dr. Man säger, att staden har lolags-
medel. Näväl! andra sjöstäder hafva det äfven. Hade det s. k.
continentalsystemet nu varit lill, hvarunder Carlshamn skördade
mycken vinst, då hade det visserligen varit en stor försummelse å
stadens sida, om den ej utan lånebiträde med egna medel för¬
bättrat och underhållit sin hamn; men då så ej är förhållandet,
och de som den tiden lefde och profilerade af conjuncturerna
troligen äro döda, bör Carlshamn sättas i paritet med vära öfriga
sjöstäder. Numera är ej handeln så liflig, förmögenheten i följd
deraf icke så stor. Jag ser således icke, hvarföre man ej bör
lemna ett lån åt en ort, som vill arbeta sig upp.
Frih. Cederström: Instämmande med Frih. Palmstjerna
och de med honom lika länkande i denna fråga, rör:de det min¬
dre lämpliga alt bifalla det anslag, som blifvit hegardt, hemställer
jag likväl till dessa herrar, om det ej vore för ändamålet tjenliga-
re att i. st. f. att afslå, återremittera denna punkt, med förklaring,
att R. o. Ad. anser, att dessa 30,000 r:dr lämpligen böra använ¬
das till mera produetiva företag, hvarom Konungen afgifvit nådig
propos. och alt R. o. Ad. således väntar att Ulsk. vid en omar¬
betning af de punkter, som blifvit återremitterade, jemväl måt¬
te taga i betraktande de tillgångar, som derigenom må kunna
uppkomma.
Den 10 Februari.
283
Fri!). Palmstjerna, Carl Otto: Af de (lere yttranden,
som blifvit afgifne, märker jag, det jag mätte hafva begagnat ett
oriktigt uttryck, och att jag begärt afslag å denna punkt, ehuru min
mening verkligen var att punkten måtte återremitteras, hvilket
jag ock nu anhåller all få rätta. Här är, som redan sagdt blifvit,
icke fråga om alt hygga ny hamn, nödvändig för sjöfarten, utan
hufvudsakligen att uppmuddra den del af hamnen, som är när¬
mast staden och de handlandes magasiner, derföre att staden så¬
dant uraktlåtit under en längre tid, hvaraf hamnens uppgrundning
blifvit en följd. Det torde ej vara synnerligt skäl att härtill lem¬
na lån af medel, som till större nytta kunna användas pä annat
ställe och till andra föremål. Föröfrigt skulle återstoden af de
medel, som ej åtgick till förenämnde arbete, användas till för¬
bättring af hamnbryggor och quaier utmed än, som äfven äro
sådane föremål, hvartill Staten genom tolagsmedlen gifvit anslag,
och således anser jag det vara stadens åliggande att besörja des¬
sa anstalter utan allt låneunderstöd ifrån Statens sida. Hvad sär¬
skildt sjöfarten angår, så kunna de största skepp ingå ifrån haf¬
vet öster och vester ifrån och lägga sig i lä bakom den ö, der
castellet är beläget. De 30,000 r:dr, hvarom nu är fråga, hade
i min tanka bättre kunnat användas till andre allmänna arbeten,
t. ex. fästningsbyggnaden vid Carlsborg; men då Ständerne an¬
sett alt tillgångarne äro så knappa, alt de ej ens ansetts tillräck-
lige för alt sysselsätta arbetspersonalen derstädes, ehuru åtminsto¬
ne dessa 30,000 r:dr kunnat dertill anslås, så är icke eller skäl
ali deraf lemna lån till sådane föremål, som de ifrågavar., och
gynna en särskild ort på bekostnad af angelägnare ändamål, hvar¬
till medlen företrädesvis bort användas. Jag tillstyrker återremiss
af denna punkt.
Hr Bråkenhjelm: Då jag af dissussoinen erfar, att Carls¬
hamns stad är i fara att blifva utaf med det låneanslag, som Stats-
Utsk. tillstyrkt att utgå, anser jag mig pligtig upplysa, att ifrån
denna stad hemta en stor del af Kronobergs län och nästan hela
Blekinge sitt behof af salt och saltvaror. Ar nu händelsen, att
hamnen befinnes så uppgrundad, alt icke de mera djupgående far¬
tyg, hvilka directe ankomma från Portugal med salt, kunna i den¬
samma inlöpa, ulan staden i stället nödsakas att hemta saltet från
Stockholm, så följer deraf, att för denna orten måste berörde nöd¬
vändighetsvara derigenom blifva myekel dyrare. Jag kan också
af egen erfarenhet bestyrka, att saltet uti inre delen af Kronobergs
län är dubbelt dyrare än i Stockholm. Skulle nu ifrågavar. an¬
slag kunna på något sätt bidraga till lättnad för orten, om ock¬
så endast i detta afseende, så anser jag uppoffringen vara obetyd¬
lig mot vinsten, och voterar alltså för anslaget.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. H r Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade återremitte¬
ra förevar, punkt, med förklarande, att R. o. Ad. ansåge det af
Ulsk. tillstyrkta lån af 30,000 r:dr till iståndsättande af Carls-
284
Den 10 Februari.
liamns hamn icke böra beviljas, utan att denna summa bör an¬
vändas lill mera productiva företag.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. för¬
klarade, att han funnit ja vara öfvervägande.
12:te punkten, ang:de ett ytterligare anslag till upprens¬
ning af Uddevalla hamn.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att, enligt de om de öf¬
riga RiksStms beslut erhållne underrättelser, Preste- och Bonde-
Sl:n bifallit, men BorgareSt. återremitterat denna punkt.
12:te punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
13:de punkten, ang-.de anslag eller låneunderstöd för istånd-
siittande af Ystads hamn.
Efter af undert. Ridd.secret. meddelad upplysning, att Bor¬
gare- och BondeStm bifallit, men PresteSt. uppgifvits hafva åter¬
remitterat denna punkt, blef densamma af R. o. Ad. bifallen.
14:de punkten, ang-.de anslag för en hamnanläggning vid
Wadstena stad.
Underl. Ridd.secret. tillkännagaf, att, enligt de underrättel¬
ser, som erhållits, denna punkt hade blifvit af alla de öfriga RiksStm
bifaflen, hvarefter densamma äfven af R. o. Ad. bifölls.
15:de punkten, ang-.de fortfarande utgående af ett årligt
anslag till amortering af ett för Linköpings hamnbyggnad
och Stångåns upprensning upptaget lån.
Äfven denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen, efter det un¬
dert. Ridd.secret. upplyst, att, enligt de inkomne underrättelser-
ne, samtliga de öfriga RiksStin hade bifallit densamma.
16:de punkteu, ang-.de statsbidrag för upprensning och
förbättrande af Sölvitsborgs hamn.
Hr Råfel t: StalsUtsk. har afstyrkt Hr Lundgrens motion, på
den grund, att Styrelsen för väg- och vattenbyggnader icke yttrat
sig öfver förslagets verkställbarhet. Jag har mig dock bekant, att
undersökning skett af Chefen för södra districtet, Lieutenanten
Beijer, som förordar förslaget och anser arbetet utförbart och än¬
damålsenligt. Dessutom torde det tillåtas mig få yttra hvad jag
sjelf af egen erfarenhet känner, att nemi. hamnen vid Sölvitsborg
nu är så uppgrundad, att endast 6 fots djupgående fartyg kunna
komma fram lill stadens skeppsbrygga, hvaremot mera djupgående
måste lasta på J mils afstånd derifrån, på den yttre redden, ut¬
satta för hafvets våldsamhet. Meningen med det sökta anslaget är,
dels alt i ordningställa skeppsbryggan, och dels att inköpa ett mud¬
derverk, för att uppmuddra en ränna, hvaruti fartyg af 10 till 12
fot skulle kunna inlöpa till berörde brygga. Sölvitsborgs stad,
som i sednare tider fått sin egen jurisdiction, har uppfört flere
offentliga byggnader, såsom rådhus, fängelsebyggnad, skolhus m. m.
allt utan något understöd, och utan ätt äga rättighet till uppbä¬
Den 10 Februari.
285
rande af tolagsmedel. Då jag ej liar något hopp, att det statsanslag,
som motionären begärt, kan erhållas, anhåller jag, att ett låneun¬
derstöd af 10,000 r:dr måtte beviljas mot 3 proc. ränta och 3
proc. amortissement, hvarföre jag äfven begär återremiss på den¬
na punkt.
Undert. Ridd.secret. upplyste, att underrättelserne om de
öfriga RiksStms beslut innehöllo, att Preste- och BondeSt:n bifal¬
lit, men BorgareSt. återremitterat ifrågavar. punkt.
Frih. Hermelin: Då nu upplyst blifvit, att ett RiksSt. åter¬
remitterat denna fråga, och den siste talaren anfört skäl, som hos
mig verkat den öfvertygelse, alt staden Sölvitsborg äger anspråk
på understöd ifrån Statens sida för dess hamnbyggnad, så förenar
jag mig i begäran om återremiss å denna punkt.
Frih. Cederström: Jag skulle visserligen icke hafva något
emot att lemna det begärda lånet, om jag kunde öfvertygas, att
en uppmuddring ifrån yttre redden för Sölvitsborg skulle kunna
leda dertill att mera djupgående fartyg skulle kunna inlöpa till
stadens hamnbrygga; men då man måste komma ihåg, att hafvet
kastar sand och slam under storm, så måste en sådan uppmuddrad
ränna hastigt åter bli igenfylld och hastigare än att muddrings-
machinen kan hinna att åter uppmuddra denna ränna till erfor¬
derlig djuplek, om ej genom utbyggda stenkar skilda ifrån hvar¬
andra, som bilda ström, rännan blir rensad och gör uppmuddrin-
gen varaktig för framtiden. För sådant fall vore det angeläget
att Styrelsen för väg- och vattenbyggnader gjorde en sådan bygg¬
nad, till åstadkommande af ström till rännans rensning af sig sjelf,
ty eljest blir hela företaget tillintetgjordt af hafvets stormar. Jag
vill icke motsätta mig en återremiss, utan ber blott att få fästa
StatsIItsk:s uppmärksamhet på den omständighet jag nu vidrört.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, på de skäl, som
Hr Råfelt anfört, att återremiss måtte beviljas. Denna hamn är
också en af dem, som för södra delen af Riket äro behöfliga. Kan
hon ju förr desto hellre göras tillgänglig för mera djupgående
fartyg, så bör tillfället icke försummas, emedan kostnaderne fram¬
deles varda större, än de för närvar, skulle blifva.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Då så många ledamöter yr¬
kat återremiss af denna punkt, vill jag ej sätta mig deremot, men
jag begagnar tillfället, att fästa uppmärksamheten derå, att Utsk.
i detta betäpk. vidtagit en åtgärd, som jag skulle önska att Utsk.
antagit såsom en generel princip, nemi. att afstyrka, på den grund
att Styrelsen för väg- och vattenbyggnader icke yttrat sig öfver
förslaget. Jag vet icke hvartill det tjenar att organisera en sty¬
relse för väg- och vattenbyggnader, då ansökningar, sådane som
den ifrågavar., skola gå directe till Ständerne, utan att man kän¬
ner det verkliga förhållandet. Sjelfva denna discussion, under hvil¬
ken en ledamot bestämdt uppgifvit nödvändigheten af anslaget, och
en annan, såsom jag tycker, framställt ganska grundliga skäl mot
dess behöflighet, åtminstone i sakens ännu outredda skick, gör, ef-
28C
Den 10 Februari.
ter mitt begrepp, till en angelägenhet att afstå begärde anslag
af denna beskaffenhet, derest icke saken är fullt utredd, och in¬
vänta yttrande af Styrelsen för väg- och vattenbyggnader samt
propos. ifrån Konungen. Detta skulle medföra en ganska stor
nytta, d. v. s. en stor minskning i enskilda motioner. Det är
föga möjligt hvarken för Regeringen eller för StatsUtsk. alt kunna
rätt beräkna hvad som är verkligen behöfligt eller nyttigt, då
statsutgifterne så mycket bero af enskilda åsigter. Det är icke
utan exempel, att motionärer ansett sig göra en tjenst, genom alt
begära anslag för ett samhälle; men när motionen blifvit’ känd',,
så hafva vederbörande protesterat emot desamma och förklarat sig
missnöjde med villkoren. I hela detta betänk. N:o 156 finnér
man, att en och annan motionär, som haft förmågan att göra sin
talan gällande, fått sin vilja fram, hvaremot åtskilliga andra punk¬
ter blifvit afslagna, till skada för det allmänna. I öfverensstäm¬
melse med hvad jag nu anfört, yrkar jag bifall lill Utslcs betänk.,
som afstyrker anslag till Sölfvilsborgs hamn, på det att motionä¬
ren må till nästa riksdag kunna utverka att få K. M:s nåd. pro¬
pos. i ämnet, till ledning för R. St:s omdöme.
Hr Råfelt: I afseende på Frih. Cederström^ och Gr. Posses
yttranden får jag påminna, det jag i mitt afgifna anförande till-
kännagaf, att undersökning blifvit verkställd, hvarvid arbetet fun¬
nits ulförbart och ändamålsenligt.
Hr Lagerhjelm: Jag har ingenting emot en återremiss,
men jag anser, att, ifall StatsUtsk. finner skäl att tillstyrka bifall
lill den gjorda begäran, samt medel tillgänglige dertill, desse mätte
ställas till Konungens disposition och icke fördelas utaf R. St.
Frih. Cederström: Det har aldrig varit min mening alt
bestrida verkställbarheten af denna uppmuddring; tvertom den kan
ske, men rännan fylles ändå lättare genom en enda storm.
Öfverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansäge de
emot denna punkt gjorda anmärkmr föranleda lill densammas åter¬
remitterande.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. lillkän-
nagaf, att han funnit ja hafva öfverröstat nej.
17:de punkten, ang:de statsbidrag för anläggning af en
hamnbyggnad vid Tjufholmen i Luica skärgård, oell 18:de punk¬
ten, ang:de anställande af undersökningar och upprättande af
kostnadsförslag öfver upprensningen af Laforssen i Ljusne eif.
Dessa punkter biföllos, sedan undert. Ridd.secret. upplyst,
alt desamma, enligt de upplysningar, som erhållits, hade blifvit
bifallne af de 3 öfriga RiksSt-.n.
I9:de punkten, ang:de anslag för upprensningen af sun¬
det emellan Hernön och Södra ångermanlands fasta land.
Sedan undert. Ridd.secret. tillkännagifvit, att äfven denna
Den 10 Februari.
287
punkt, enligt de derom erhållne underrättelser, hade blifvit bifal¬
len af alla de öfriga RiksStm, anmälde sig och yttrade
O
Hr Akerman, Fredr.: Efter den upplysning, som Hr Ridd.-
secret. lemnal, finner jag visserligen, att hvilket beslut, som än
fattas, kan blifva utan påföljd, och jag saknar sålunda anledn. att
något lifligare yrka på det resultat, som jag anser vara det rälta;
men till följd af hvad i anseende lill andra punkter ägt rum, el¬
ler att Ståndet ansett sig, oberoende deraf att frågor redan blifvit
genom Medståndens sammanstämmande beslut afgjorde, uttala sin
mening, ber jag att rör:de denna punkt få yttra några ord. Det
förefaller mig som hade icke tillräckligt afseende blifvit af Stats-
Utsk. fästadt på de förhållanden, som blifvit framställda och bort
ligga till grund för dess utlåtande i dtenna del. Man kan visser¬
ligen säga, att hvarje arbete, som göres till förmån för en viss
stad, närmast kommer densamma till godo; men det är redan un¬
der discussionen yttradt, att hvad som sker till rörelsens och nä-
ringarnes befrämjande inom en ort, äfven, fastän indirect, gagnar
det allmänna. Mig synes som borde man vid beviljande af dylika
anslag åt enskilda städer beräkna den större eller mindre rörelse,
som äger rum i den ena staden, jemförelsevis mot den andra, och
betraktar man derjemte, att flera städer åtnjutit anslag och un¬
derstöd för hamnanläggningar eller qnaibyggnader och dylikt, så¬
som t. ex. Helsingborg, Ystad och nu sednast Carlshamn, som fö¬
reslås att undfå ett lån af 30,000 r:dr, då deremot för Hernösands
stad aldrig tillförene något anslag af slik beskaffenhet kommit i
fråga; så borde i sanning Hernösands stad företrädesvis ihågkom-
mas. Helsingborgs handelsflotta uppgår endast till 176 läster,
Carlshamns till 924 och Ystads lill 619, hvaremot Hernösand
äger en sådan flotta, uppgående till icke mindre än 3,299 läster,
enligt en officiel uppgift från Comm.coll., som jag nu har i
min band. Den upprensning, som här är i fråga, eller det s. k.
Södra Sundets, är för denna stads handel och de fartyg, som be¬
söka den, för all exportera trädvaror, af största vigt. Hernösand är
belägen på en ö, som genom ett sund är skild ifrån fasta landet,
hvilket sund utgör stadens hamn; nu är endast norra inloppet till
densamma tillgängligt, hvaraf följden är den, alt seglare, som kom¬
ma ifrån Östersjön, måste betjena sig af flera vindar för att kom¬
ma in i hamnen, hvaremot om det södra inloppet vore öppet, de
kunde gå directe in. Jag tror äfven, att hamnens upprensning
vore icke blott för Hernösand, ulan äfven för det allmänna af
slott värde i händelse af krig, då Kronans fartyg skulle komma
att uppehålla sig i dessa farvatten, och detta sä mycket hellre sorn
inloppet till Hernösand äger det företräde framför alla öfriga ham¬
nar i Bottniska viken, all det icke är förenadt med någon skär¬
gård, utan är hamnen vanligen öppen hela vintern igenom. Så
var förhållandet ock för 3:ne veckor sedan, när jag besökte Her¬
nösand och enahanda under forlidne års stränga vinter, då fartyg
vid nyårstiden kunde gä fram ända lill lullbryggan inne i sjelfva
staden. En sådan hamn, hvars like icke finnes i Bottniska viken,
288
Den 10 Februari.
synes mig alltså jemväl vara af vigt för det allmänna, och jag
hemställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle behaga bevilja åter-
remiss äfven å denna punkt, med förklarande, att den innefattar
en fråga, som bör utgöra föremål för allmänt deltagande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade återremittera denna punkt, med förklarande, att R. o. Ad.
ansåge ifrågavar. upprensning vara af beskaffenhet att böra blifva
föremål för det allmännas deltagande.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. bifölle denna
punkt i Utsk:s utlåt.
Ropades äfven ja och nej.
Efter det H. Ex. förklarat, att svaren å dessa propos:r ut¬
fallit med så blandade ja och nej, att han ej kunnat uppfatta
hvilkendera propos:n R. o. Ad. ville bifalla, blefvo samma pro-
pos:r förnyade, hvarvid den första proposm med starka nej, blan¬
dade med ja, och den sednare med starka ja jemte åtskilliga nej
besvarades, hvarpå H. Ex. tillkännagaf, att proposm å bifall till
förevarande punkt blifvit med öfvervägande ja besvarad.
20-.de punkten, ang:de ett anslag och låneunderstöd till
upprensning af skärgården vid Söderhamns stad; 21:sta punk¬
ten, angsde anslag åt Laholms stad för upprensning af Laga
ån; samt 22:dra punkten, ang:de anslag för upprensning af
Ethraströmmen vid staden Falkenberg.
Dessa punkter biföllos, efter det undert. Ridd.secret. upp¬
lyst, att desamma, enligt erhållne underrättelser, voro bifallne af
de 3 öfriga RiksStm.
23:dje punkten, ang:de anslag och låneunderstöd för upp¬
rensning af Rottne å och udden vid Ronneby köping.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att underrättelserne om
de öfriga RiksSt:ns beslut innehöllo, att Preste- och BondeStm
bifallit, men BorgareSt. återremitterat denna punkt.
Hr Bråkenhjelm: Då Rikets sednast församlade Ständer
beviljade Ronneby köping 5,000 r:dr som anslag och en lika stor
summa som lån till upprensning af den vid köpingen framflytande
s. k. Rottne å, så synes det vara hardt, att ehuru den fattiga sta¬
den ej ännu kommit i tillfälle att begagna sig af den erbjudna
fördelen, densamma skulle gå i mistning deraf, derför att, som
Utsk. säger i sednare perioden af sitt utlåt., ”företaget icke är af
den vigt, att någon uppoffring derför å Statens sida bör göras i
en tidpunkt, då de mindre betydliga tillgångarne måste tagas i
anspråk för många angelägnare föremål.” Hvilket, som kan vara
angelägnast, antingen de åtskilliga nya företag, hvilkas understöd¬
jande Utsk. tillstyrkt, eller det företag, som, efter skedd under¬
sökning för flere år tillbaka, befunnits vara af behofvet påkalladt,
Den 10 Februari.
289
och ändamålsenligt, det vill jag lemna derhän; men visst är, alt
om samhället redan fått vidkännas åtskilliga uppoffringar i och
för förberedande undersökningar jemte andra kostnader, som måste
föregå sjelfva det omedelbara upprensningsföretaget, så vore det i
högsta grad obilligt, om detsamma icke skulle få åtnjuta den för¬
del, som det med visshet påräknat såsom statsbidrag, och jag an¬
håller derföre, att Ståndet, i likhet med hvad som vid åtskilliga
föregående punkter ägt rum, äfven ville återremittera denna, med
förklarande, det R. o. Ad. anser, att Hr Palanders motion bör
bifallas.
Hr Rå fel t: I motsats lill det skäl, som Utsk. anfört för af-
slag å Hr Palanders motion, får jag äran förklara, att detta före¬
tag är af ganska mycken vigt för denna ort. Ronneby köping id¬
kar en ganska betydande in- och utrikes handel med trävirke,
och uppgrundningen af Rottne å samt Ronneby redd är ett hinder
för all transport. Detta insågs också nogsamt af föregående Stän¬
der, som beviljat ett låneunderstöd af 10,000 r:dr för detta än¬
damål. Jag anhåller, att af detta låneunderstöd det fortfarande
må stå köpingen öppet att sig begagna, och förenar mig derföre
med föregående talare i begäran om återremiss.
Gr. Posse: Mig förefaller det, som hade motionären icke
gjort dem någon tjenst, som intressera sig för Rottneåns upprens¬
ning. Ständerne hafva vid sisth riksdag beviljat ett lån af 10,000
r:dr för nämnde ändamål; detta län har ännu icke blifvit begag-
nadt. Jag känner icke orsaken dertill, emedan betänk, i denna
punkt, liksom i många andra anslagsfrågor, hvilka ej blifvit i ve¬
derbörlig ordning framställde, icke upplyser om rätta förhållandet.
Jag skulle förmoda, efter hvad jag af den siste talaren hörde, att
man vill begagna sig af detta lån; men nu har motionen föran-
ledt, att StatsUtsk. afslyrkt ett förut gifvet bifall, och det torde
således vara angeläget att denna punkt återremitteras, emedan
det synes oformligt, att i följd af särskild framställning från en
motionär, hvilken intresserar sig för saken, ett samhälle skall för¬
lora den rättighet, som en gång är gifven.
Hr von Hohenhausen: Jag förmodar att det förhåller sig
med anslaget till upprensning af Rottne å, på samma sätt som
med andra dylika anslag, att för tillgodonjutandet deraf skall ar¬
betet, hvarföre anslaget blifvit beviljadt, inom föreskrifven tid
vara påbörjadt.
Hr Bråkenhjel m: Odlingsföretag, till hvilkas bedrifvande
och fullbordande statsanslag meddelades, skulle ovillkorligen vara
påbörjade före 1844 års utgång, men för hamnanläggningar och
upprensningar, eller sådane företag, som hade afseende på sjöfar¬
ten, var ingen prescriptionstid i förrberörde hänseende utsatt, ut¬
om för Ronneby, så att köpingen verkligen går miste om denna
fördel, så vida icke R. o. Ad. nu kommer densamma till hjelp.
Frih. Gederström: Mig synes, att Utsk:s betänk, gifver en
7 H. 37
290
Den 10 Februari.
klar ledning för afsigten med motionen. Lånet har icke blifvit
begagnadt och blifver det säkerligen icke eller, om hela summan
skall utgå som lån. Nu har Hr Palander begärt, att summan
10,000 r:dr skulle delas, så alt 5,000 r:dr utginge som anslag
och 5,000 r:dr såsom lån, den sednare summan att efter bestämd
tid, mot låg ränta och goda villkor, till Staten återbetalas, och så-
ledesj i stället för ett lån af 10,000 r:dr vill man först hafva ett
anslag på 5,000 r:dr och en lika summa ställd så, att den åter¬
betalar sig sjelf, m. e. o. 10,000 r:dr som anslag i st. f. lån.
Jag har ingenting att invända mot återremiss; jag hoppas Slats-
Ulsk. dervid utreder förhållandet, huruvida det kan vara skäl, att
det som ansågs tillräckligt att i låneväg meddelas, nu skall för¬
vandlas till anslag hell enkelt, då derom ej var fråga till mer än
summans halfva belopp.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, förklarade sig instämma med
Frih. Cederström.
Hr Råfelt: I anledn. af Frih. Cederströms yttrande, får jag
tillkännagifva, att Hr Palander för mig förklarat, att då han icke
hade hopp att få anslaget beviljadt, önskar han att åtminstone få
behålla låneunderstödet.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot ifrågavar. puukt
gjorde anmärkmr föranleda till densammas återremitterande.
Ropades ja och nej, hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, till-
kännagaf, det han trott sig finna, att ja härvid varit öfvervä¬
gande.
24:de punkten, ang:de anslag till Kongsbacka stad för upp¬
rensning af Norre 8.
Denna punkt bifölls, sedan lindert. Ridd.secret. upplyst, alt
densamma, enligt de underrättelser, som erhållits,, blifvit bifallen
af samtliga de öfriga RiksStm.
25:te punkten, ang:de anslag för upprensning af Norrtelje
a och hamnens förbättrande derstädes.
Underl. Ridd.secret. upplyste, att underrättelserna om de
öfriga RiksSlms beslut innehöllo, att Preste- och RondeStin bi¬
fallit, men BorgareSt. återremitterat denna punkt.
Gr. Horn: Då jag hör, att ett af RiksStm återremitterat den¬
na punkt, så har jag ej tvekat att begära det R. o. Ad. ville der¬
med vidtaga enahanda åtgärd. Jag får uppriktigt bekänna, det
jag tror att StalsUtsk. kunnat hafva skäl till ett tillstyrkande, mot¬
satt det som blifvit afgifvet. Förhållandet med Norrtelje är, att
denna stad, obetydlig visserligen på det hela, likväl söker att upp¬
arbeta sig till ett relativt välstånd. Denna stad är 7 mil afläg¬
sen från alla omgifvande städer, ligger i en välmående ort, som
producerar åtskilliga effecter, kan hafva transporter äfven till ut¬
rikes orter, är bytesplatsen för de största fiskerierne inom Stock¬
Den 10 Februari.
291
holms län och mottager äfven en stor qvantitet af den spanmål,
sorn kommer ifrån de mera sädesproducerande delarne af Stock¬
holms och nästgränsande Upsala län. Händelsen är äfven, att
denna stad redan år 1S26 erhöll af Konungen en tillfredsställan¬
de förhoppning att erhålla bidrag tilt uppmuddring af sin hamn,
då Konungen dertill fann medel. På grund af denna förhoppning
bekostade staden sjelf en undersökning, och fick genom Slor-ami-
rals-cmbetets 3:dje afdelning, under loppet af år 1831, ett för¬
slag uppgjordt öfver kostnaden för detta arbete, som skulle uppgå
till 9,000 r:dr. Ofver 2,000 dagsverken äro redan på företaget ned-
lagde, och staden begär, alt ett anslag, motsvarande § af liela kost¬
naden, eller G,000 r:dr, måtte beviljas. Det torde icke eller va¬
ra utan vigt, om, med afseende pä det olika förhållande, sora nu
inträffar, sedan man förmodar att den Finska landthandeln på
Stockholm kommer att upphöra, det öppnas tillfälle för de angrän¬
sande orterne, som vilja bedrifva skeppsfart och handel, att åt¬
minstone kunna lasta. Vid Norrtelje uppstår verkligen den stör¬
sta svårighet i delta fall; jag kan således ej annat än anse, att
det vore af någon relativ vigt, om detta ringa anslag beviljades,
synnerligast derföre, att denna commun verkligen vidtagit alla för¬
beredande åtgärder, för att göra hvad dess pligt bjuder, och tror
sig på goda skäl hafva verkställt arbete, motsvarande g af den
kostnad, som af Stor-amirals-emb:s 3:dje afd. blifvit uppgifven så¬
som erforderlig för arbetets fullbordan. Hvarföre jag anhåller, att
R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt till StatsUtsk., som
närmare torde kunna öfverväga huruvida ej den ringa summan af
6,000 r:dr skulle kunna anvisas.
Frih. Cederström: Jag vill ej motsätta mig återremiss,
men anhåller att för behandlingen af frågan få fästa uppmärk¬
samheten derpå, att Norrtelje stad, med sitt läge, svårligen nå¬
gonsin kan fä någon hamn, som är användbar för seglande far¬
tyg, hvaremot i närheten af staden, på ett litet afstånd derifrån,
de största fartyg kunna ligga trygga i en hamn, som skulle kun¬
na ställas i ordning för mycket bättre pris än som föreslås för
en, som aldrig kan bli nyttig.
Gr. Posse: Af alla Utsk:s framställningar är denna den
minst utredda, och representanten för Norrtelje har ej anfört nå¬
got, som talar för beviljandet af det begärda anslaget. Gr. Horns
upplysningar innefatta visserligen vida mer för kännedom om sa¬
ken, men jag hemställer huruvida detta anslag är så högeligen af
behofvet päkalladt, att med dess beviljande ej må kunna uppskju¬
tas intilldess att de, som söka det, kunna komma i tillfälle att
grunda sin begäran på en undersökning, som upplyser verkliga
förhållandet. Jag sätter visserligen icke Gr. Horns upplysningar i
tvifvelsmål, och jag finner billigt och rättvist, att han förordar
förslaget, men jag hoppas att Grefven äfven finner billigt, att en
undersökning föregår.
Hr Åkerman: För min del skall jag visserligen icke miss¬
29 2
Den 10 Februari.
unna Norrtelje stad hvad som blifvit hegardt; men då jag före¬
ställer mig, att man, vid beviljande af statsanslag, bör gå conse-
qvent till väga, frågar jag vördsamt, om det kan vara skäl att be¬
vilja en återremiss i denna punkt, då Ståndet vägrat dylik åter-
remiss i fråga om en stad, hvars handelsflotta uppgår till nära
4,000 läster, och Norrtelje deremot ej äger något enda fartyg,
som seglar på utrikes ort.
Gr. Horn: Jag skulle visserligen icke hafva påyrkat, att det
minsta afseende skulle fästas vid denna punkt, om densamma blif¬
vit af 3:ne Stånd afgjord; men då ett Stånd återremitterat frå¬
gan, så anser jag mig pligtig fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet der¬
på, alt StatsUtsk., om det velat, kunnat inhemta de upplysningar
jag meddelat, emedan handlingarne blifvit inlemnade till förra
riksdagens StatsUtsk., och jag förmodar, att i frågor, som en gång
varit före, Utsk. söker kännedom om behandlingssättet för desam¬
ma. Det är visserligen sant, att någon verklig hamn icke kan
vid Norrtelje uppkomma, men att uppmuddra inloppet så, att min¬
dre fartyg kunna komma upp, det är upplyst genom den af Slor-
amirals-emb:s 3:dje afd. verkställda undersökning. Skulle icke
en sådan undersökning försiggått, så skulle jag ej understödt den
gjorda ansökningen, väl vetandes att föremål af mycket högre vigt
påkalla R. o. Ad:s samt Ständernes omsorger; men som saken
verkligen är undersökt, hvilket gifvit anledning till att staden på
företaget nedlagt arbetskostnader, har jag ansett det som min pligt
att derpå söka fästa uppmärksamheten.
Hr von Troil: Som jag för flera år tillbaka varit boende
i Norrtelje, kan jag vitsorda riktigheten af hvad Frih. Cederström
anfört, att stadens läge icke lämpar sig till anläggande af någon
hamn, men att tillfälle dertill gifves icke långt ifrån staden, för
huru djupgående fartyg som helst. Då frågan är så till vida ut¬
redd, då Styrelsen öfver väg- och hamnanläggningar icke haft till¬
fälle att förklara sig deröfver, utan frågan kommit å bane endast ge¬
nom enskild motionär, och då derjemte staden Norrtelje, synnerligen
sedan factoriet derstädes upphört, är af den obetydlighet samt dess
handel och rörelse så ringa, alt statsanslag för dess upphjelpande
ej synes böra komma i fråga, ahhåller jag om propos. till bifall å
denna punkt.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot
denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till återremiss.
Ropades nej.
Uppå sedermera framställd propos. blef 25:te punkten af R.
o. Ad. bifallen,
26:te punkten, ang-.de anslag för uppmuddring af en i
Hjelmar en befintlig upp grundning-, och 27:de punkten, ang-.de
anslag till anställande af undersökning om ändamålsenligaste
sättet att göra Nordre eif segelbar för lika djuptgäende far¬
tyg, som de hvilka passera Trollhätte canal.
Den 12 Februari.
293
Dessa punkter biföllos, sedan undert. Ridd.secret. upplyst,
att desamma, enligt de underrättelser, som erhållits, blifvit bifall¬
ne af alla de öfriga RiksStm.
Härefter hemställde II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om icke, då
tiden redan var så långt liden, att troligen icke pröfningen af
StatsUtskis förevar, utlåt, denna afton kunde hinna fulländas, R.
o. Ad. behagade uppskjuta öfverläggningen till nästa plenum, hvil¬
ket bifölls.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. \ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 12 Februari 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 10 dennes.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exp.Utsk.
inkomne förslag till R. Sus und. skrifvelser till K. M.:
N:o 92, ang:de åtskillige i Götheborgs och Bohus läns skär¬
gård belägna holmars upplåtande till fritt och allmänt begag¬
nande;
N:o 93, ang:de Häradsskrifvaren I. Thysenii und. ansök¬
ning om befrielse från gäldande af ådömde anmärkningsmedel;
N:o 94, ang:de af f. d. Kronofogden G. Westlinger och f. d.
Häradsskrifvaren G. Lindforss sökt eftergift af ådömdt ersättnings¬
ansvar ;
N-.o 95, ang:de f. d. vice Kronofogden J. P. Lundqvists und.
ansökning om afskrifning af dess uppbördsbalance; och
N:o 96, ang:de förlängning af arrendet å Sundbyholms kungs¬
gård i Södermanlands län.
Upplästes till justering Exp.Utskis under N:o 97 afgifna för¬
slag till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de förändringar uti
Rikets elementarläroverk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som jag tillhörde mi¬
noriteten vid det tillfälle, då det ämne, hvilket nu är föremål för
den sednast upplästa und. skrifvelsen, förevar till öfverläggning,
så erkänner jag mig icke äga någon rätt att tala på de skäl, som
majoriteten ansett böra läggas till grund för den und. anhållan,
294
Den 12 Februari.
sorn skrifvelse*» innehåller. I sjelfva de Irenne liufvudpunklerna
var jag icke så skiljaktig ifrån majoriteten, men hufvudsakligen i
afseende på hvad som var anfördt såsom grund för dessa punkter,
omdömet om den gamla skolan och dess verkningar, med ett ord,
hela inledningen till de särskilda punkterna. Jag tviflar mycket
på, att någon kan anse denna inledning tåla den ringaste kritik,
om en granskning företages. Också kunde jag, då fråga här fö¬
revar till öfverläggning, icke förmärka att någon tog motiverna
i försvar. Jag ber derföre att få fästa majoritetens uppmärksam¬
het derpå, och hemställer, huruvida det är nödvändigt att hela
denna långa skrifvelse affaltas på sätt som den nu är uppläst, i
fullkomlig öfverensstämmelse med Ekon.Utskts afgifna utlåt. Sa¬
ken tror jag visserligen blir densamma, äfven om skrifvelsen in-
skränkes till sjelfva hufvudpunkterna. Då äfventyras icke hvad
som måhända eljest skulle äfventyras, nemi. att den långa inled¬
ningen med sina särskilda deductioner står qvar såsom ett bevis på
det egna sätt, hvarpå denna fråga blifvit ifrån början framställd.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har med uppmärk¬
samhet afhört uppläsningen af den ifrågavar. und. skrifvelsen, och
funnit den öfverensstämmande med det betänkande, som R. St.
bifallit. Deruti förekommer den motivering, hvilken Frih. Palm¬
stjerna ansett mindre riktig. För min del, och då jag hörer till
den majoritet, han omnämnt, bör jag förklara mig anse motive¬
ringen vai'a riktig, och tror henne kunna uthärda all den kritik,
som hennes motståndare derpå kunna använda. Jag anhåller så¬
ledes vördsamt, att R. o. Ad. måtte godkänna skrifvelsen, såsom
öfverensstämmande med det betänkande, som R. St. bifallit.
Uppå härefter framställd propos., blef Exp.Ulsles skrifvelse-
förslag N:o 97 af R. o. Ad. godkändt.
Vidare upplästes till justering och godkändes nedannämnde
af Exp.Ulsk. afgifne förslag till R. Sl:s und. skrifvelse»’ till K. M.:
N:o 98, med förslag till förändradt myntsystem;
N:o 99, ang:de borgmästares i städerne, utom Stockholm,
äfvensom commissionslandtmätares delaktighet i civilstatens pen-
sionsinrättning;
N:o 100, ang:de ersättning till Capitainelieutenanten August Gos-
selmans sterbhusdelägare för hans i lifstiden hafde kostnader, un¬
der en för allmänt ändamål företagen resa till Södra America;
N:o 101, ang:de utskrifning af registratur, som bort från K.
M:s Cancelliexpedilioner aflemnas lill Riksarchivet;
N:o 102, ang:de öfverlemnande af Landtbruksacademiens rä¬
kenskaper till R. St:s Revisorer;
N:o 103, ang:de fullgörande af underrätts dom i en del
skuldfordringsmål;
N:o 104, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de borge¬
närs rätt, att, efter anstäldt utmätningsförsök, använda bysätt¬
ning; samt
Den 12 Februari.
295
N:o 105, ang:de framtida bestämmelser i afseende på han¬
dels- och sjöfartsförhållandena emellan Sverige och Norrige.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Ingelotz,
Carl Wilh. Gust., anhöll att, med bibehållande af sin riksdags¬
mannarätt, blifva entledigad från den honom uppdragna befatt¬
ning att vara suppleant i LagUtsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm., anmodade Hrr Electorer, att i deras nästa sam¬
manträde utse en suppleant i LagUtsk.
Fortsattes pröfningen af StatsUlsk:s d. 1 och 5 dennes på
bordet lagda utlåt. N-.o 156, dels ang:de åtskillige i sammanhang
med 6:te hufvudtiteln, för en gång eller för vissa år, äskade an¬
slag, dels i anledn. af väckte motioner om statsbidrag för likar¬
tade ändamål.
28:de punkten, ang-.de statsbidrag såsom lån eller anslag
för större odlingsföretag, äfvensom för på Gottland befintliga
myrors utdikning.
Efter af undert. Ridd.secret. gjord anmälan, att, enligt af
PresteSt:s secreterare meddelad uppgift, nämnde Stånd bifallit, samt
enligt ankomne prot.utdr. BorgareSt. bifallit och BondeSt, återre¬
mitterat denna punkt, blef densamma af R. o. Ad. bifallen.
29:de punkten, ang:de anslag för åtskilliga vattenaftapp-
ningar i Hallands län.
Denna punkt bifölls, sedan undert. Ridd.secret. upplyst,
att, enligt nyss åberopade uppgift och prot.utdr., samtliga de öfriga
RiksStm bifallit densamma.
30:de punkten, ang-.de anslag för rifning af den på vestra
sidan af Dalelfven i och för Gråda canal uppförda kajdamm.
Äfven denna punkt bifölls, sedan undert. Ridd.secret. lill-
kännagifvit, att densamma, enligt förenämnde uppgift af PresteSt:s
secreterare och prot.utdr. från BorgareSt. blifvit af dessa Stånd bi¬
fallen, men att någon underrättelse om BondeSt:s derom fattade
beslut ännu icke erhållits.
3 Usta punkten, ang.de anslag för såväl vägars förbättring,
sorn understödjande af förefallande mindre ström- och å-rens-
ningsarbeten samt smärre hamn- och brobyggnader.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att i fråga om de öfriga
RiksStms beslut i afseende på denna och de efterföljande punk-
terne af StatsUlsk:s förevar, utlåt, underrättelse erhållits endast
från BorgareSt., som, enligt ankommet prot.utdr., återremitterat
den nu föredragna punkten.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Då StatsUtsk. till
vägomläggningar och mindre strömrensningar föreslagit 300,000
2'JG
Den 12 Februari.
r:dr, i st. f. af K. M. hemställde 400,000 r:dr, men uppgjorde
kostnadsförslag för vägomläggningsarbeten redan blifvit i nåder
gillade och statsanslag dertill lofvade till ett belopp af nära
270,000 r:dr, så skulle, då 30,000 r:dr böra utgå till mindre
strömrensningar, inga medel blifva att tillgå för ytterligare väg-
förbättringar förrän efter nästa riksdag. Häraf skulle uppstå ett
afbrott i dessa communicationsförbättringar, som blifver menligt,
synnerligast för allmogen, hvars forsling påkallar så mycken lätt¬
nad, och som under nuvarande penningeförlägenhet så väl behöf-
ver arbetsförtjenst ur en ökad penningecirculation. På grund här¬
af anhåller jag vördsamt om afslag å denna punkt och hemstäl¬
ler till R. o. Ad., alt i dess ställe K. M:s nåd. propos. om ansla¬
gets utgående med 400,000 r:dr måtte af R. o. Ad. såsom gemen¬
sam tanka antagas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är till en del förekommen af
Frih. Hermelin, men ber att få tillägga, att af alla anslag, som
göras i detta hänseende till strömrensningar och myrors aflappan-
de m. m., så är det väl intet, som så kan komma ortens behöf¬
vande arbetare till understöd, som detta. De medel, sorn nedläg¬
gas på dessa arbeten, komma tillgodo för sådana arbetare inom
orten, hvilka sakna arbetsförtjenst, d. v. s. för den classen, som
man skulle kunna henämna proletärer, som sitta på andras ägor
och icke äga andra medel till sin utkomst än deras arbetsstyrka.
Detta anslag skulle äfven genast blifva fruktbärande för näringar¬
na. Det behöfves kanske icke mer än ett eller två år förrän vä¬
gen är färdig, och då blir lasset endast en half gång så tungt,
som det var förut, till stor lättnad för transporter. Jag instäm¬
mer i Frih. Hermelins yrkande, att R. o. Ad. för sin del ville
bevilja det anslag, som K. M. föreslagit, men hemställer att i öf¬
rigt Utsk:s förslag måtte bifallas.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Att inom denna sam¬
ling ingå i någon framställning om vigten af sådana anslag, som
detta, torde vara alldeles öfverflödigt, då hvar och en här lärer
vara öfvertygad om dess behöflighet, icke mindre för lättnad af
transporter inom olika delaraf Riket, än äfven för att lemna tillfällen
till arbetsförtjenst åt sådana personer, som eljest icke kunna er¬
hålla den. Jag vill således endast, i fullföljd af hvad Frih. Her¬
melin omtalat i afseende på otillräckligheten af det anslag, som
StatsUtsk. har föreslagit, i jemförelse med det, som K. M. yrkat,
anföra några ord. K. M. har i Dess nåd. propos. till R. St.
ang:de statsverkets tillstånd och behof d. 19 Juli 1844 gifvit R.
St. tillkänna, att vägomläggningsförslag blifvit pröfvade till en sum¬
ma af r:dr 264,127: 40.
enligt sedermera anmälda undersökningar erfordras
ytterligare i statsbidrag för redan pröfvade för¬
slag till vägomläggningar i Ingaryds socken af
Jönköpings län 11,260: —
emellan Jönköping och Råby gästgifvaregård . . 2,670: —
Transport r:dr 278,057: 40.
Den 12 Februari.
297
Transport 278,057: 40.
i i jost harad af Calmare län 10,079:
i Bollnäs och Regnsjö socknar af Gefleborgs län . 7,050:
i Allsens tingslag af Jemtlands län 10,159:
eller tillsammans r:dr b co 305,345: 40.
Om nu, enligt SlatsUtsk:s tillstyrkande, endast
300,000 r:dr skulle beviljas och 30,000 r:dr der¬
af användas för strömrensnihgar och smärre hamn-
byggnader, så äterstode för vägomläggningar blott 270,000: —
Hvadan en summa af r:dr bicö 35,345: 4(b
skulle komma att felas i hvad som erfordras för redan till un¬
derstöd ifrågakomna vägomläggningar, hvartill förslagen, efter an¬
ställda undersökningar, redan blifvit af K. M. gillade. Således skul¬
le dels vägomläggningar till ett värde af denna summa få lof att
stå tillbaka, dels ock ingen enda ytterligare kunna komma i fråga
under de år, som återslå till nästa riksdag. Detta förhållande
torde visa nödvändigheten af den anslagssumma, som K. M. begärt,
och får jag således tillstyrka R. o. Ad. att återremittera denna
punkt med förklarande, att R. o. Ad. anser det af K. M. sökta
anslaget böra beviljas.
Gr. P osse, Eric Arvidsson: Efter den siste värde talarens
yttrande, återstår icke mycket att säga; men jag får dock fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på, att detta utlåt, af Utsk. tyckes vi¬
sa, att pluraliteten derstädes icke så noga beräknat de nödvändiga
utgifterne. Dertill räknar jag allt hvad som kan anses vara nyt¬
tigt för allmän räkning. En nedsättning af det utaf K. M. nu
begärde anslaget af 400,000 r:dr, synes mig vara alldeles oformlig,
och jag hoppas att inom R. o. Ad. det icke måtte mola något
motstånd att återremittera delta betänk., med förklarande, att R.
o. Ad. såsom sin gemensamma tanka anser nödvändigt att Utsk.
tillstyrker hvad K. M. i delta afseende begärt. Någon vidare ut¬
redning af frågan torde icke vara af nöden.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Utan tvifvel är den anslagsfråga,
som nu sysselsätter R. o. Ad. af hög vigt. Man kan icke gerna
tänka sig bättre använda medel, än dem, som nedläggas i för¬
bättring af communicationerna inom landet, emedan det för vårt
ekonomiska och politiska sjelfbestånd är af högsta nödvändighet att
upphjelpa allt hvad som hörer lill inhemska communicationer i
och för befordrande af afsätlningen på de varor, som måhända
skulle kunna ifrån Sverige utgå i verldsmarknaden. Communica¬
tionerna äro således första villkoret för industrien i landet. Jag
beklagar blott att man icke vid behandlingen af denna fråga, sett
saken i sin stora omfattning, då man nemi. icke velat behandla
hela denna fråga uti ett verkligt system. Vägarnas anläggning i
Sverige fordrar en systematisk behandling. Jag anser det va¬
ra för en framlid af ringa nytta, att omläggning sker af vissa
backar, derigenom att man undergräfver några alnar för alt få
sluttningen mindre brant, och tror att man ofta med obetydlig
7 H. 38
Den 12 Februari.
tillökning i arbetet skalle kanna kringgå dessa böjder och i våra
dalar på de flesta ställen få en alldeles slät väg, hvarigenom på
inånga ställen en genväg skalle uppkomma. Jag anser med ett
ord bela vägsystemets, omlägggning vara af högsta vigt, och innan
detta sker, anser jag de medel, som nu nedgräfvas eller nedsprän-
gas, vara för framtiden af en ganska ringa nylla. Då likväl nyt¬
tan deraf för närvar, är obestridlig, emedan det alltid blir af stor
vigt att bereda arbetsförtjenst i förening med förbättrade commu-
nicationer, så kan jag icke annat än tillstyrka hvad majoriteten
inom detta Stånd tyckes önska, nemi. bifall till K. M:s nåd. pro-
propos. i denna punkt, men jag kan likväl icke undertrycka min
åsigt, att detta anslag på det hela är bortpluttrade penningar tor
framtiden.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den mening, Gr. Horn nu
har yttrat, har varit en ibland orsakerna, hvarföre Utsk. icke tillstyrkt
högre anslag än det föreslagna, nemi. 300,000 r:dr. Utsk. liar saknat
den allmänna plan till vägarnes förbättring, som jag för min del
och jemväl Utsk:s pluralitet ansett böra vara uppgjord innan R. St.
anslå allt för stora summor till detta ändamål. Om R. o. Ad. emed¬
lertid återremitterar ifrägavar. punkt, med förklarande, att R. o.
Ad. anser K. M:s nåd. propos. böra beviljas, så får jag likväl
vördsamt anhålla att dervid måtte fogas den meningen: så vidt
StatsUtsk. finner tillgångarna medgifva detta anslag.
Hr Lagerhjelm: Det är i anleda, af en värd talares yttran¬
de, att dessa medel, då man kan förutsätta, att de icke användas
efter något på förhand uppgjordt system, endast äro bortpluttrade
penningar, som jag begärt ordet. Detta vore en sanning, ifall man
icke kunde visa, att åtminstone af de arbeten, som blifvit före-
slagne, åtskilliga tillfyllestgöra den väntan, som den värde talaren
gjort sig. Jag känner nemi. bestämdt ett eller annat sådant fall,
der en vägsträckning af flere mil öfver bergshöjder utgör genaste
communicationen emellan flere provinser, och der man i stället
nu kan leta sig fram genom dälderna och dels minska dels all¬
deles undvika backar. På ett ställe skulle detta medföra en för¬
kortning af vägen och på ett annat ställe en liten omväg. Under
sådana förhållanden måste man väl erkänna, att det åtminstone
på dessa ställen finnes en plan för arbetet. En plan för bela
landsträckor, för flera provinser kunde väl icke bestå i annat, än
att tillse, det vägomläggningarna ställas i samband med vattenled¬
ningar (canaler), som man kan tänka sig i en framtid skola blifva
gjorda. Detta är det enda planmessiga jag anser att man möjli¬
gen kan vänta sig i detta afseende. Nå väl, jag känner bestämdt,
att en sådan plan blifvit följd i afseende på flera af dessa väg-
anläggningar, och då tror jag icke, att ett anslag dertill förtjenar
anmärkningen, att penningarne blifva bortpluttrade. I öfrigt har
jag med mycken tillfredsställelse förmärkt, att StatsUtsk. uti det
sednare mom. föreslagit, att R. St. borde i und. fästa K. M:s upp¬
märksamhet på angelägenheten deraf, att anslaget i öfrigt hufvud¬
sakligen och företrädesvis nedlägges på sådane företag, hvilka äro
Den 12 Februari.
299
af vigt för liela orters industri och kunna förbindas med ett ge¬
nomtänkt canalsystem eller segelbara vatten, och sålunda komma
de orter till godo, der trafiken är eller väntas att blifva liflig.
Della är en ganska riklig åsigt af Stalsötsk., och man bör af K.
M. vänta sig, alt de anslagna medlen komma att ur en allmän¬
nare synpunkt fördelas och användas. En värd talare har önskat,
alt II. o. Adis yttrande lill Stalsötsk. skulle beledsagas med det
tillägget: ”så vida Stalsötsk. finner tillgångarna medgifva ett så¬
dant anslag.” Della lillägg är i sig sjelf oskyldigt, men jag hyser
intet tvifvel om alt tillgångar finnas, och att ötsk. således finner
utväg att motsvara K. M:s billiga önskan, enär jag vet, att ban-
covinslen icke ännu är disponerad.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., del han ansåge*sig först böra fram¬
ställa propos. i öfverensstämmelse med hvad de fleste ledamöter
yrkal, eller ulan det af Frih. Palmstjerna föreslagna tillägg; hem¬
ställande 11. Ex. fördenskull, om R. o. Ad. behagade återremittera
denna punkt med förklarande, att R. o. Ad. ansåg det af K. M.
för såväl vägars förbättring, sorn understödjande af förefallande
mindre ström- och å-rensningsarbelen samt smärre hamn- och
broanläggningar äskade anslag af 133,333 r:dr 10 sk. årligen, i
3 år, böra beviljas.
Ropades ja.
32:dra punkten, ang:de anslag till iständsättande af broar
å den pä Slutens bekostnad anlagda viig genom Kopparbergs,
Gefleborgs och Jemtlands län; 33:dje punkten, ang:de anslag
för anläggandet af en ny viig frän Grytjcbergsvägen till Böhle
och Hamre byar i Forssa socken; 34:de punkten, ang:de anslag
till en brobyggnad vid Tranarp öfver Bönne å; 35:te punkten,
ang:de anslag för rese- och Undersökningskostnader samt ex¬
penser för allmänna arbeten; och 30:te punkten, ang:de ett an¬
slag till bestridande af utgifterne för en fullständig plans
uppgörande i afseende pä vattencommunicationerne inom Neri¬
kes bergslager.
Efter af underl. Ridd.secret. gjord anmälan, att BorgareSt.
godkänt dessa punkter, blefvo desamma af R. o. Ad. bifallne.
37:de punkten, ang:de anslag till aflöning för den perso¬
nal, som erfordras för Styrelsen öfver allmänna väg- och vat¬
tenbyggnader.
öndert. Ridd.secret. tillkännagaf, att BorgareSt. godkänt
denna punkt.
Hr Silfverstolpe: Enligt hvad R. o. Ad. erfarit, har Stats-
ötsk. icke tillstyrkt hela den summa, K. M. föreslagit för Styrel¬
sen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader, utan nedsatt den
ifrån 9,766 r:dr 32 sk. till 8,000 r:dr, eller samma summa, som
af R. St. vid sista riksdagen beviljades. Dä kände man ännu icke
huru vidsträckt denna styrelses verksamhet skulle blifva och i
300
Den 12 Februari.
livad män den kunde komma att göra gagn i Riket. Det torde
nu icke vara tvenne tankar om det sätt, hvarpå denna styrelse
utöfvat sin verksamhet och hvad gagn den gjort. I hvad mån
den haft vidlyftiga arbeten torde kunna upplysas genom en upp¬
gift, som jag erhållit på de expeditioner, hvilka ifrån styrelsen af-
gått, och hvaraf inhemtas, att lill K. M. hafva blifvit ingifna und.
utlåt, och embetsskrifvelser
år 1842 .... lil
„ 1843 .... 180
samt „ 1844 .... 177
och till embetsverk, auctoriteter och embetsman
år 1842 .... 213
„ 1843 .... 273
,, 1844 .... 334 embetsskrifvelser.
Denna styrelse har således haft vidlyftigare göromål i detta
afseende, än ett eller par af våra collegier. Dessutom tillkommer
till dess befattning hörande inspectionsresor, teckniska undersök¬
ningar, granskning af arbetsplaner, koslnadsförslager, chartor, con-
tracter, och säkerhetsförbindelser m. m., meddelande af formulä¬
rer, vidlyftiga och många afskrifter, copiering af chartor m. m.
besörjande af diarier, registrering, revidering och granskning af
en mängd räkenskaper, penningeremisser, bokföring, bokslut, auc-
tioner, bevakningar, indrifning af balancer från f. d. Strömrens-
ningscomitéens förvaltning m. m., som styrelsen har att verkställa.
När man jemför den aflöning, som för denna styrelse är före¬
slagen af StatsUtsk., med den, som af K. M. blifvit begärd, så
finner man, att för Chefen har summan blifvit nedsatt ifrån 3,000
r:dr till 2,606 r:dr 32 sk. b:co. Denna aflöning är visserligen
icke obetydlig, men man måste också komma ihåg, att då detta
verk ännu icke står på stat, så har innehafvaren af chefsbefatt¬
ningen, hvilken måste vara en högt vetenskapligt bildad man, in¬
gen säkerhet för framtiden att få vara i åtnjutande af denna lön
så länge han fullgör sina åligganden, och i allmänhet har man
alltid antagit, att i samma mån som en person har mindre säker¬
het på sin plats, måste han vara bättre aflönad. Ser man vidare
på de öfriga tjenstemännens aflöning, så finnér man, att district-
cheferna, enligt Utsk:s förslag, icke skulle erhålla merän450r:dr
om året i st. f. 600 r:dr, som K. M. föreslagit. Hvar och en
finner, att en aflöning af 450 r:dr för en så angelägen och sä
mycket sysselsatt tjensteman icke på något vis kan vara tillräck¬
lig. Aflöningen af 600 r:dr är det visserligen icke eller, men
den lernnar likväl för Staten större rättighet att på dessa tjenste¬
män göra anspråk. Sin hufvudsakligaste aflöning måste de visser¬
ligen skaffa sig sjelfva genom de arbetsföretag, vid hvilka de bi¬
träda i landsorterna, och den aflöning, som de deraf erhålla. Vig-
tigt är likväl, att äfven Staten kan påräkna deras biträde med nit
och omtanka. Staten har visserligen icke med den aflöning af
450 r:dr, som hittills endast varit beviljad, haft något att anmär¬
ka vid deras tjenstgöring; men icke är det billigt att Staten så