HÅLLNA
HÖGLOFLIGE
M>ma
VID
Krttntrt ftiksfcnflen i j&tockljalm
Ä os bi 1844 «ras 1845.
Sjette Häftet.
—»»:>8 ««
STOCKHOLM.
Hörbergs i;a Boktryckeriet,
1845.
Lördagen den 4 Januari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag täger mig friheten anmäla
för R. o. Ad. alt göromålen inom det Ulsk., i hvilket jag blif¬
vit som ordf. anställd, äro slutade, åtminstone hvad den första
behandlingen af dit remitterade mål beträffar. Jag hoppas, att
detta förhållande må lända mig lill ursäkt, då jag hos R. o. Ad.
anhåller all från den inom Ekon.Ulsk. mig anvista plats varda
befriad, med bibehållande af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tilikiinnagaf, alt Hr von Eh¬
renheim, Christian Willi., i anseende till tjenstegöromål,jemväl
anhöll att blifva entledigad från sin befallning såsom ledamot
af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., med bibehållande af riksdags¬
mannarätt.
Äfven denna anhållan ldef af R. o. Ad. bifallen; hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Eleclorer att välja
2:ne ledamöter i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Frih. Ha¬
milton oell Hr von Ehrenheim.
Justerades 4 prot.utdrag för d. 30 sisth Dec.
Justerades pleni-prot. för d. 21 sisth Dec. f. m.
Föredrogs Exp.Utsk:s meni. till R. o. Ad. N:o 11, i an-
ledn. af dess ålerremiss ä skrifvelseförslaget N:o 37.
Utsk:s vid della mern. fogade, under N:o 53 afgifna för¬
nyade förslag till R. Sits und. skrifvelse till K. M., ang:de yt¬
terligare controllör öfver vissa föreskrifters efterlefnad inom
Calholska församlingen i Riket, blef härvid uppläst lill juste¬
ring och godkändt; hvarjemte förevar, inem. N:o 11 lades till
handlingarne.
Upplästes till justering och godkändes nedanniimnde från
Exp.Utsk. inkomne förslag lill R. Sl:s und. skrifvelse lill K. M.:
N:o 54, ang:de gäfva af allmänna medel till hemmansäga¬
re inom Landa socken af Hallands län;
Den 4 Januari f. m.
N:o 55, angille eftergift, af en Kronofogden A. G. Li-
dinson adornd ersättnings-skyldigliet;
N:o 56, angide ifrågaställd ytterligare begrafningshjelp ef¬
ter aflidne Landträntmästaren J. F. Alm ;
Nio 57, i anledn. af K. Mis nåd. propos., angide ett ytter¬
ligare anslag af 4000 ridr årligen till understöd för rust- och
rotehållare i Jemtland;
Nio 58, angide ett årligt understöd för aflidne Gencral-
direcleuren m. m. C. Livijns eflerlemnade enka;
Nio 59, angide befrämjandet af smärre handaslöjdér;
Nio 60, angide skärpta conlroller i afseende på kyrkoböc¬
kers förande m. m.;
Nio 61, angide ansvar för förfalskning af privatbankers
sedlar;
Nio 62, angide ett tillägg till 1 §. i 7 cap. af K. Mis nåd.
stadga om skiftesverket i Riket d. 4 Maj 1827;
Nio 63, angide inköp lill kyrkorne i Riket af en ny upp¬
laga af psalmboken med coral-melodierne och mossan;
Nio 64, angide godtgörande af 2:ne från Banken lill mynt¬
verket utgifne förskott; samt
Nio 65, angide förbättring af lotsstatens lönevillkor.
Äfvenledes upplästes til! justering och godkändes Exp.-
Ulskis följande förslag till §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
Nio 10, angide granskning af de i Statsrådet förda proto-
coll; och
Nio 11, angide tiden för nästa lagtima riksdag.
Öppnades Hrr Electorers lista lill val af en ledamot i Bevilln.-
Utsk. under den della Ulskis ledamot Nio 778 Hr Lejonancker,
Fredr.Wilh. Erik Carl, medgifna irenne veckors tjentlcdighct från
d. 26 näst!. Dec. beräknad, och sedan Nio 2159 Hr af Wingård,
Johan, dertill utsedd, detta förtroende sig afsagt; och befans
dertill hafva blifvit utsedd:
Nio 844. Hr Tigerklou, Fullm. Hr Roos, Jonas Emanuel.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gaf R. o. Ad. tillkänna, ali
lian jemte de öfriga RiksStis Talmän i förrgår baft företräde
bos H. M. Konungen, för att i und. lemna upplysning huruvida
riksdagsgöromålen skulle kunna afslutas före denna månads ut¬
gång, och således före fl. M:s afresa till Norrige. De hade då
anmält, att ehuru R. St., för att efterkomma K. M:s önskan i
della afseende, bade oafbrutet fortsatt och sä vidt möjligt va¬
rit påskyndat riksdagsgöromålen, sä kunde man dock med säker¬
het förutse, att de icke skulle kunna bringas till slut inom den
nämnde tiden. H. M. bade i anledn. deraf behagat förklara,
att dä K. M., med afsecde å de stora kostnader en riksdag med¬
för, ingenting högre önskade, än att den nu pågående mätte ju
förr desto hellre afslutas, så ville K. M. likväl icke, alt R. St.
Den 4 Januari f. m.
5
skalle åtskiljas förrän de vigtigaslc riksdagsärendena blif¬
vit slutligen behandlade, såvidt detta vid denna riksdag kunde
ske. K. M. hade derföre täckts tillåta, alt riksdagen forlfore
afven under II. M:s vistande i Norrige, hvarifrån H. M. äm¬
nade återkomma under första hälften af April månad, och skul¬
le riksdagen innan dess kunna afslutas, så ville II. M. vidtaga
sådana åtgärder, att dén kunde aflysas äfven i II. M:s frånva¬
ro sä alt deraf icke måtte förorsakas dröjsmål; men för det fall
att Sländerne vore tillsammans, dä H. M. ålerkomme, så hade,
pä Borgare- och BondeSt:s Talmäns framställning och enträgna
anhållan, K. M. täckts utsätta en viss dag till riksdagens afslu-
taude, och dertill behagat bestämma den 21 nästkommande April.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 28 och 30 sisth
Dec. på bordet lagda utlåt. N:o 101, i anledn. af ifrågaställ-
de förändringar i föreskrifterne angde likvidations och bok-
föringssället m. m. af brandskadade städer beviljade byggnads¬
lån, blef detta utlåt, punktvis företaget lill pröfning.
lista punkten, innehållande hemställan, att den af /?. St.s
Revisorer gjorde framställning om solidarisk ansvarighet för
ifrugavar. lån icke mutte bifallas.
Bifölls.
2:dra punkten, innefattande förslag derom, att icke något
låns capita/belopp må öfverstiga hälften af den derför inteck-
tiade egendoms brandförsäkringsvärde.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Beinhold: I delta Utsk:sbc-
tänk. pag. 12 upplyses om anledn. hvarföre Riksg.cont. eller
statsverket blifvit ägare till ett hus i Wenersborg, brandför-
säkradt till 4,550 r:dr, emedan det lån, stort 2,S00 r:dr, som
mot inteckning deruti lemnats, icke, vid anställd auction å nämn¬
de hus, kunnat älerbekommas, af orsak, att huset vid berörde
tillfälle icke uppgått lill nämnde belopp. Detta är ett evident
bevis derpå, all halfva brandförsäkringssumman är ett för högt
tilltaget belopp för läns beviljande i dessa fall, och jag skulle
derföre tillstyrka, såvida icke andra controllör kunde åstadkom¬
mas, efter hvilka man kunde vara säker pä att brandförsäk¬
ringsbeloppet icke blcf för högt tilltaget, alt B. o. Ad. ville
fastställa § af brandförsäkringsvärdet, såsom högsta lånebe¬
loppet.
Frih. Baab, Adam Christian: Det är endast tvenne
särskilda fall, sorn blifvit åberopade, vid hvilka det kunde kom¬
ma i fråga, att Biksg.cont. kunde något förlora, och detta vill
väl ej säga mycket; och att hafva belånat 2,800 r:dr på ett
hus, som blifvit brandförsäkradt till 4,550 r:dr, kan väl ej eller
sägas vara ali hafva öfverskrida all försigtighet. Månne det
vore rätt att af 2:ne sådane enstaka exempel taga sig anledn.
6
Den 4 Januari f. m.
alt icke helana en egendom till dess halfva brandförsäkrings-
värdc? Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag förenar mig med den
siste talaren i begäran om bifall till StatsUtsk:s förslag, emedan
jag har mig bekant, alt Brandförsäkringsverket för Släderue
är ytterst noggrant vid beviljande af lån, alt det gör sig noga
underrälladt om värdet af den egendom, hvarå lån hega res, in¬
nan del beviljas, och att om värdet är för högt tilltaget, re¬
mitteras lånebandlingarne tillbaka.
Ulsk:s förslag blef af H. o. Ad. bifallet.
3:dje punkten, ang-.de åtskilligt till bevaknings-, liqvida-
tions- och bokfönngs-göromulens förenklande och för mins ku tide
tillstyrkte tillägg till de förut, vid ifrågav. lans beviljande
meddelade stadganden.
Hr Bråkenhjelm: Ibland villkoren, som fastställdes för
beviljande af län till Wexiö stad, föreskrefs, att Magistraten
aläge, under enahanda ansvar som för kronouppbörd, att indrif¬
va och till Statscont. inleverera lånen, och jag hemställer om ej
rättast vöre alt till mom. litt. C göra del tillägg, alt magislra-
lerne skola äga delta åliggande under enahanda ansvar, som för
kronouppbörd.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla denna del af Ulsk:s ullål., med den af Ifr Brå¬
kenhjelm föreslagna förändring, att deruti under litt. C jem¬
väl skulle införas, att det borde åligga magistraten alt, under
enahanda redovisningsansvar som för kronouppbörden, lånemed¬
len indrifva och lill Riksg.conl. leverera.
Ropades ja.
4:de punkten, ang-.de lindring i betalningsvillkoren till
befrämjande af sten- och kalkbruks-byggnaders uppförande.
Bifölls.
5:te punkten, ang-.de fråga om föreskrifters meddelande
till förekommande af förluster genom de för meddelade bygg¬
nadslån intecknade egendomarnes försäljning till alltför låga
pris.
Hr Rosenblad, Bernh.: Emot sjelfva de föreslagna
sladganderna har jag visserligen ingenting alt anmärka, då det
öfverlemnas åt Hrr Fullmäktiges i Riksg.cont. nit och omtanka,
alt efter omständigheterna förfara; men dessa stadganden före¬
gås af rellectioner, som kunde synas innebära ett slags mora¬
liskt band på Fullmäktige, och det är deremot, som jag ber att
få yttra några ord. Det säges i delta utlåt.: ”Otsk. vill fa¬
sta Fullmäktiges särskilda uppmärksamhet på angelägenheten alt
ofördröjligen, äfven 0111 sådant vore förenadt med uppoffring af
någon mindre del utaf Riksg.-cont:s fordran, söka åter afyttra
den eller de fastigheter, som vid här ofvan förutsatta fall blif-
Den 4 Januari f. m.
7
vit för detta verks räkning inköpte.” Detta är en grundsats,
som icke alltid vore lämplig, oell jag anhåller alt, som bevis
derpå, få anföra den erfarenhet jag äger ifrån det embetsverk,
nemi. Bancodisconten, af hvars styrelse jag en lång tid varit
ledamot. För ungefär 9 ä 10 år sedan inträffade i staden Wim¬
merby en mängd concurser, till följd af en betydande persons
der iråkade svåra ställning, och i hvilka fallissemenler Discont-
verket hiel' inhlandadt. Disconlen hade tagit en mängd inteck¬
ningar äfven i stadens jord; men då försäljningen af intecknin-
garne skulle för sig ga, kunde, lill följd af sammansättningar,
ingen försäljning äga rum utan till underpris. Då tog Direc-
lionen det partiet att skicka dit ner cu sakkunnig person, sorn
för Directionens räkning inropade de hus, som skulle försäljas,
och ehuru det sedermera drog ut 6 eller 8 är innan dessa hus
köptes tillbaka af Disconlen, inträffade likväl, när slutlig liqvid
(ifver debet och credit uppgjordes, all en liten vinst för Dicont-
verket på denna affär uppstod. Del är ej om denna obetyd¬
lighet jag talar, ulan om den stora vinsten all pä detta sätt
gjordes alldeles slut på alla sådana der sammansättningar, som
tillförene skett lill skada för diconlen. Jag tror derföre, ali vid alla
tillfällen, dä sådane sammansättningar vore att befara, gjorde
Fullmäktige rättast alt uppskjuta med försäljningen till och med
flere år, hvarvid efter min lunka en liten förlust gjorde mindre
skada, jemförelsevis till den nytta, sotn vanns mot möjligheten
alt genom sammansättningar kunna tilltvinga sig låga priser.
II. o. Ad. biföll hvad Ltsk. i denna del af utlåt, hemställt.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 28 och 30 sisth Dec. på bor¬
det lagda Utlät. N:o lil, ang:de ifrägaslällde förändringar uti
gällande stadganden, dels ronde sältet för markegängsprisens be¬
stämmande, dels i fråga oui beskaffenheten af afradsgild span-
mål.
Detta utlåt, ansågs höra punktvis upptagas till pröfning,
hvarvid förekom:
l:o. Utsk:s yttrande, att an ledi), saknades att i hänseen¬
de till de, rnv.de val af ledamöter uti markegängs-comiteer,
gällande föreskrifter tillstyrka någon förändring.
Bifölls.
2:o. (Jtsk:s hemställan i afseende pä sättet för sökande
och erhällande af ändring uti de af lliksSt.-ns deputerade fat¬
tade beslut, ang:de markegungsprisets bestämmande.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk. har här instämt med
Frih. Raab och föreslagit först att markegångstaxorne skola ge¬
mensamt pröfvas af K. Kammarcoll. och K.. Statscont. Här vid
lag har såväl motionären som det 11. StatsUtsk. förbisett, att
organisationen af K. Statscont. icke gör detsamma till ett döm-
mande verk, då, enl. inslruclioncu, Presidenten är ensamt be¬
$
Den 4 Januari f. m.
slutande, och Håden endast consultativa, med rättighet natur¬
ligtvis alt sina tankar till prot. yttra. Men i öfrigt, hvad sjelf¬
va saken angar, hvartill skulle val denna dubbla sammansätt¬
ning tjena, hvarföre skulle båda dessa verk gemensamt bedom¬
ina markegångssättningarne? Hvad vill man vinna dermed?
Astundar man långsamhet i st. f. skyndsamhet, så vinnes än¬
damålet, ty det faller af sig sjelf, ett af två, antingen skall
Statscont. med sin President vara sysselsatt från slutet af November
med markegångstaxorne och sålunda hindras från Stalsconl:s eg¬
na göromål, eller ock skola markegångsmålen icke kunna fö¬
retagas oftare än vissa sessiousdagar, och ett sådant förhållan¬
de skulle menligt inverka på uppbörden. Det är dessutom all¬
deles onyttigt, att pröfuingen sker af tvenne Collegier i st. f.
ett, ty utslag skulle i alla fall meddelas och besvär kunna li¬
kaledes anföras. Skulle domen linnas mot lag och författningar
stridande, så följer ock densammas upphäfvaude af Konungen
och yrkande af ansvar mot det verk, som icke bättre dömt.
Det är således en åtgärd, som till ingen nytta leder, och jag af-
haller mig således från allt vidare yttrande om den saken, öf-
vertygad att R. o. Ad. icke godkänner denna del af förslaget.
Jag öfvergår sålunda lill andra punkten, som innefattar förbud
mot Kammar-advocatfiscalen att yrka förhöjning af en utaf de¬
puterade vidtagen prisbestämmelse i de fall, då nämnde pris
motsvarar eller öfversliger medium af de värden, som för sam¬
ma räntepersedel finnas upptagne uti de uppgjorda priscuranter-
ne. Det är i sanning en helt ny regel i lagskipningsväg, att
en actor skulle vara inskränkt i sina påståenden, som kärande
parl, alt icke äga rättighet att yrka hvad han anser vara det
rätta, då domare finnas, som pröfva huruvida påståendena böra
godkännas eller ogillas, med hänseende till dessa medelpris,
som af socknarne bestämmas och sedan vid markegångssältnin-
gen skola tagas till ledning. Jag ber, att såväl motionären som
StatsUtsk. måtte ihågkomma, att dessa priscuranter skola tagas
till ledning, men icke gälla vid bedömmandet, ty det händer ic¬
ke sällan, att dessa medelpris, som uppgifvas på socknestäm-
morna, äro långt under hvad de borde vara, hvarföre kronofog-
darne, författningsenligt, också äro ålagde alt vid sådana till¬
fällen göra anmärkn:r, och att markegångscomitéerne jemväl äro
författningsenligt ålagde att vid sådane kronofogdarnes an-
märkn:r fasta afseende och pröfva på hvilkendera sidan sannin¬
gen befinnes. Jag yrkar derföre, att denna inskränkning i ad-
vocat-fiscalens rättighet till påstående måtte, såsom emot all
rättegångsordning stridande, ogillas och följaktligen icke anta¬
gas. Den sista punkten deremot, eller att de förändringar uti
markegångstaxorne, hvilka slutligen varda fastställda, skola all¬
männeligen gälla inom ett och samma markegångsdistrict, biträ¬
der jag för min del; ty derigenom kommer man att undslip¬
pa en massa af besvärsmål, i thy, att om en person inom ett
markegångsdistrict anför besvär mot markegangslaxan och un¬
der-
Den i Januari f. m.
!)
derrättelse sprides derom, sa besvära sig ej andra personer öf¬
ver samma sak, emedan de vela, all om besvären godkännas,
kommer rällelscn ali gälla för alla inom districtel, såväl för
Kronan som den enskilde. Della förhållande är riktigt, är prin-
cipcnligt och lill sina följder nyttigt, derföre tillstyrker jag ock
att denna del, som utgör slutet af hvad som blifvit uppläst, mät¬
te antagas, men det öfriga deremot förkastas såsom icke tjen¬
lig! alt behålla. Skulle R. o. Ad. icke med förändringar vilja
anlaga Ulsk:s utlät, för det närvar., sä inskränker jag mig till
begäran 0111 återreinis, och i sådant fall ber jag alt fä er¬
inra StatsUlsk., alt K. Kammareoll. lill Konungen ingifvit ett
utlät* ruride förändring i markegångssättningarne, lill vinnande
af en bättre ordning härutinnan äfvensom visshet alt eli verk¬
ligt medium af gällande pris mätte blifva fastsläldt, beslåen¬
de deruti alt markegångssättningarne skulle tillbakallyltas lill
de första dagarne tili October, i st. f. November månad, och alt
medelpriset för del föregide årets sista qvartal skulle samman¬
räknas med samma pris, under de 3 första qvarlaleu af det på¬
följande äret, lill följd hvaraf markegångscomileens besvär icke
blef något annat än alt tillse det medelprisen blefvo rätt sam¬
manräknade oell medium fastsläldt, hvarigenom priset på mar-
kegångspersedlarnc blef en verklig sanning, dag vill nu ej in¬
gå i något yttrande i afseende å hvad vidare följer i detta ut¬
lät. ifrån SlalsUtsk.; men jag anhåller alt få förklara, alt ad-
vocatfiscalens skyldighet och pligt är, alt, der han linner mar-
kegångssältningen, med afseende på jemförelse med priscuranler
i angränsande län, vara för låg eller för hög, i ena fallet yrka
förhöjning och i del andra nedsättning, på det alt om i en mar-
kegängssältningscomite räntetagare hafva öfvervigten, desse icke
mätte böja prisen utöfver hvad de böra vara, likasom i fall
räntegifvare skulle hafva öfverhandeu, de icke mätte otillbörli¬
gen medverka till en nedsättning i prisen under hvad de varit
och äro. Della säger jag som styrka för hvad jag förut anfört
i afseende på Kammar-advocalfiscalens fullkomliga rättighet och
pligt alt förfara som kärande i målet.
n
lii’ Akerman, Fredr.: Den punkt af Utsk:s utlåt., som
nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning, innefattar frenne sär¬
skilda frågor: den första huruvida besvär öfver markegängs-
prisens bestämmande ina af K. Kammareoll. och Statscont. ge¬
mensamt pröfvas oell afgöras; den andra, alt den förhöjning i
markegångsprisen, som möjligen kan ifrågakomma, bör grundas
pä verkställd jemförelse mellan prisen såväl inom länet sorn uti
nästgränsande län; och slutligen den tredje, att de förändringar
i markegångstaxorne, sora kunna varda fastställde, skola gälla
för såväl Kronan som räntetagare och räntegifvare inom sam¬
ma markegångsdistrict. I fråga om den första punkten, får
jag tillkännagifva, att jag icke vet, hvarken hvarföre det före¬
slås att Statscont. skall deltaga med Kammareoll. i denna pröf¬
ning eller hvad dermed skulle vinuas. Härmed vill jag ingå¬
tt 11. 2
10
Den 4 Januari f. m.
lunda hafva sagt, att jag anser del lämpligaste sättet i detta
afseende vara det, sorn nu äger rum; men att det här föreslag¬
na olvifvelakligl skulle föranleda lill tidsutdrägt och andra olä¬
genheter, om samtalen i sådane ämnen förökades, del tror jag
mig utan fara för misstag kunna påstå. Man utgår i allmänhet
numera ifrån den synpunkt, ali man så myckel som möjligt
hör inskränka de administrativa verkens domsrätt, och mig förefal¬
ler det besynnerligt alt vilja uppdraga en sådan domsrätt ål ett
verk, som hittills icke innehaft, en dylik. Man säger, all Stats¬
cout. kunde tiga fruktan att markegängen hlefve alltför hög, och
derföre uppträdde i de räntegifvandes intresse. Det är en allt¬
för besynnerlig tanka, att Statscont., som skall hålla Regeringen
penningar till handa, skulle hafva intresse af att markegängen
hlefve låg. Jag anser, att just i denna fråga kan Statscont.
betraktas som part, och således minst af allt som domare, hvar¬
före jag tror, att denna punkt hör afslås. Med den siste tala¬
ren instämmer jag i hvad han yttrat om det oriktiga i begräns¬
ningen af aclors rätt att göra påståenden; jag anser olämpligt
att här stadga några gränsor för actor, endast sådane stadgas
för domaren. Alt förhöjningar, sorn möjligen kunna medgifvas
i markegångslaxorna, icke grundas pä förhållanden, som icke
kunna i natur och climat jern Töras, ulan på jemförelse i prisen
inom länet och nästgränsande län, finner jag vara billigt; äf¬
vensom att hvad som gäller för en inom eli tl ist rict, skall gälla
för alla derinom, det. finner jag vara eli stadgande af så öfver¬
vägande beskaffenhet, alt man saklöst kan lemna juridiken åsido.
Hr von Holl c niia osen, Michael Silvin sr Jag delar
den öfvertygelse, som de 2:ne föreg, talarne yttrat, all det är
nödvändigt att låta domsrätten endast tillhöra elt Collegium, äf¬
vensom att, 0111 klagan anföres från en person eller Corporation
och densamma finnes pä skäl grundad, sä all ändring och rät¬
telse meddelas, denna äfven må gillia för alla inom samma di-
strict. Hvad deremot vidkommer Ulskis förslag, alt medium
skall tagas af de inom hiiraderne uppgjorda priscuranter,
sä förundrar det mig att någonting sådant har kunnat fram¬
ställas, derföre att jag trott alt erfarenheten skulle hafva visat,
att dessa priscuranter rätt ofta iiro lill den grad oefterrättliga
att man af desamma icke kunde hafva någon ledning, derest
icke kronofogdarnes yttranden funnos bredevid desamma. Och
huru skulle väl någon menniska kunna tro, att sådane priseu-
ranler, sorn bestämmas af parlerne sjclfve, som sammanträda
för alt bestämma det pris, hvarefter de skola betala sin skatt,
innehålla det riitla värdet? Hvad Gottland specielt beträffar, sä
uppgår derstädes räntelagarnes antal icke till hälften mot rän-
tegifvarnes, hvarföre också fordom inom Gottlands län markegångs¬
sättning icke fick ske, utan elt medium skulle tagas af de närmast
belägne länens pris. Landshöfdingen derstädes har inga räntor
att uppbära, är således i det fallet ganska ojäfvig, och förhål¬
landet är på ön i öfrigt, att om markegångssättningen der icke
är den aldralägsla, så är den dock ibland de lägsta.
D e n 4 Januari f. m.
II
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillknnnagaf, att plenum kom-
mc att fortsättas kl. (i e. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De liesta förslag till
Förändringar i våra författningar härleda sig derifrån, att sjelf¬
va författningarne blifvit illa tillämpade. Sä är äfven förhål¬
landet med dea ifrägnvar. förändringen i sältet alt bestämma
markegångspriscn. De små förändringar i länens markegångs-
pris pä spanmäl, som under de förflutna åren allt jernet blifvit
gjorda af vederbörande Collegium, af oftast blott 12 ä 16 sk.
b:eo, hafva varit orsaken dertill, att pluraliteten af SlatsUlsk:s
ledamöter ansett, att äfven eli annat embetsverk borde jemte
Kammarcoll. taga befattning med fastställandet af markegängs-
prisen. Erfarenheten har visat, ali dä besvär öfi er mnrkegängs-
sältningar blifvit af Konungen gillade, fastän af Kammarcoll.
afstyrkle, har den förändring deruti, som sålunda nädigst blif¬
vit mcdgifven, icke kommit någon annan till godo, än den el¬
ler dem, som besvären undertecknat; men den förhöjning i mar-
kegångspris, sorn Kammarcoll. fastställt, har för alla de öfrige
blifvit gällande för Kronans behållna spaninålsräntor. Derige¬
nom har i flere provinser stora levereringar af kronotionde och
alVadsspanmäl ägt rum, hvaraf Stalsconl. pä del högsta besvä¬
rats, enär spanmålen under förra äret icke kunde säljas lill det
af Kammarcoll. fastställda markegångspris. Enär nu detta pris
ytterligare fallit delta är, och man kan förutse, att levererin-
garne under denna vinter blifva lika betydliga och måhända
mera betydliga än under de förra, sä lär Slalscont. för närvar,
myckel besvär utaf en mängd spanmäl, sorn icke kan i maga-
sinerue rymmas eller skötas, och följaktligen är icke Statscout,
någon part, som yrkar pä en större förhöjning i markcgängspri-
sen i de provinser, der spanmäl kan komma att inlevereras, tili
följd deraf att priset blifvit bestämdt utöfver hvad skäligt är;
hvaremot och om ej rättvisan städse föresväfvade K. Kammar¬
coll., man skulle kunna säga, att K. Kammarcoll. helst skulle
vara benäget att bestämma markegängsprisel högt, såsom inver¬
kande fördelaktigt pä löntagarnes villkor. Det. kan oj förutsättas,
att något sådant i ringaste män inverkat pä K. Collegii beslut;
men om det är fråga om hvilkendera, Kammarcoll. eller Slals¬
cont. här är part, sä torde Kammarcoll. kunna snarast sägas
vara det, ehuruväl Stalsconl. under samma åsigt äfven sä kan
anses. Jag tillstyrker likväl icke antagande af den 1 punkten
af Ctsk:s förslag, enär jag anser, att K. Kammarcoll. ensamt
kan lika väl bestämma markegängsprisel, som nämnde Collegium i
förening med Stalscont.; men jag har endast anfört det föreg:de,
för alt lemna upplysning om orsaken till förslagets tillkomst.
Frågan om förbud För Kammar-advocatfiscalen att yrka för¬
höjning af en utaf deputerade i länen vidtagen prisheslämmel-
se, då priset motsvarar eller öfverstigcr medium af de värden,
som för samma räntepersedel finnas upptagne uti de till ledning
vid murkegängssältningeu i författningsenlig ordning inom di-
lä
Den 4 Januari f. m.
strictet aflemnade priscuranter, är icke sä farlig sora raan trott;
tv om den sista punkten hufvudsakligen blifver antagen, sä är
det icke allenast laudskaincreraren öppet leranadt, utan det är
äfven hans åliggande, alt öfverklaga markegängssättningen der¬
est den inom länet befinnes vara för lag, oell om en ändring i
afseende pä sädane besvär kommer att iiga runi, sä gäller den
för alla de räntor, sora liro Kronan be lia I Inc. Således äfventy¬
ra!’ icke Kronan någon minskning i sin inkomst derföre, att
Kanimaradvocalliscalen icke skulle vara berättigad all yrka nå¬
gon förhöjning. Orsaken, hvarföre denna punkt inllulit i Stats-
Utsk:s förslag, är dcu, ali advocalllscalen, såsom erfarenheten
visat, begagnat sin rätt att yrka förhöjningar pä ett säll, som
icke öfvcrensslämt med de i orterne gängbara prisen, och säle-
des vållat förhöjning, under de år dä det varit till Kronans
skada och enskildes förlust, hvilket äter föranledt misstroende,
missnöje och funderingar pä förslagen att ändra gången för mar-
kegångssältningarne och besvären deröfver. Hvad jag i delta
fall har anfört, skulle jag skriftligen kunna visa skäl till, racn
R. o. Ad. torde måhända hafva funnit, att jag sällan anför nå¬
got, sora icke är enligt med verkliga förhållandet, hvarföre fö¬
reteende af de skriftliga bevisen torde anses öfverflödigt och
deras intagande i prolocollet vill jag således icke yrka.
Beträffande del mora., som handlar om alt förhöjning i
markegåogsprisen, der dcu kan ifrågakomma, bör grundas pä
verkställd jemförelse mellan prisen, såväl inom länet som uti
nästgränsande liin, så torde R. o. Ad. finna förslaget vara rik¬
tigt. Jcmförelsen utstriickes icke längre än lill angränsande
län, såsom varande tillräckligt, emedan en längre utsträckning
kunde menligt inverka på prisbestämningen. Jag vill således i
delta afseende icke yrka någon förändring.
Den sista punkten innehåller, alt de förändringar lili den
af deputerade uppgjorda markegångstaxa, hvilka slutligen varda
fastställda, skola gälla för såväl Kronan som samtlige ränteta¬
gare och räntegifvare inom samma markegångsdislrict. Detta
förslag anser jag för min del icke vara fullkomligt riktigt. Att
de förändringar, som slutligen fastställas, skola gälla för alla
Kronan behällnc räntor, det anser jag vara ganska rikligt och
nödvändigt. Förhållandet nu är af beskaffenhet, allom Kammar-
coil. fastställer ett markegångspris, sorn är högre än hvad rän-
tcgifvarne anse vara det rätta, så är det omöjligt för deni att
samfäldt och alla på en gäng deröfver hos Konungen anföra
und. besvär, hvarigenom således deras rätt att söka rättelse i
livad de anse vara orätt de facto, ehuru ej genom någon för¬
fattning är deni bestämdt betagen, och anser jag således det
vara nyttigt, alt de förändringar, som slutligen i markegångs-
laxan fastställas, skola för alla Kronans behållna räntor varda
gällande; hvaremot hvad enskilda räntegifvare och räntetagare
angar, förhållandet är något annorlunda. Der är icke så be¬
skaffade binder alt anföra, ty hvar och en får der se upp på
siu fördel, och om hau är nöjd med markcgångssuttningcuj in¬
Dea 4 Januari f. m.
13
ser jag icke hvarföre någon förändring skali för honom klifva
gällande. En rusthållare t. ex. har räntor af eli augmentshem-
man, sorn ligger honom nära i en ort, der största tillgången på
spanmål inom länet linnes; augmenlsgifvoren är icke skyldig
att köra spanmåten längre än till rusthållet; detta ligger nära;
forslingen är således lätt att verkställa. Om markegångspriset
blir det högsta, så levererar augmentsgifvaren spanmål, och rust¬
hållaren är nödsakad all mottaga densamma, ehuruväl rusthål¬
laren såväl sorn augmentsgifvaren äfven hade varit nöjde med
att slå qvar vid del af länets deputerade bestämda, mera lin¬
driga markegångspris. Så kan förhållandet vara äfven i fråga
om andra öfverenskommelser såsom arrenden m. m., hvarvid
inga olägenheter uppslå om nuvar. stadgande qvarstår, hvad de
enskilde angår, blott alt ändring vidtages i fråga om Kronan
bebis 11ne räntor. För öfrigt hemställer jag till Hr Gr. o. Landtm,
huruvida propos. kommer framdeles göras på liela delta Utsk:s
förslag, eller om detsamma kommer att sönderdelas och blifva
föremål för särskilda proposir, i hvilket sednare fall jag tror
ali besluten lättare kunna fattas, såvida ej R. o. Ad. Runer för
godt alt återremittera liela förslaget.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
då Frih. Cederström hegart återremiss, borde propos. dertill å
förevar, puukt i dess helhet framställas, men alt om denna pro¬
pos. af R. o. Ad. ej bifölles, det syntes blifva nödigt alt sär¬
skildt besluta om hvar och en af de delar, denna punkt inne¬
fattade.
Frih. Raab, Adam Christian: Frih. Cederström har
alldeles misstagit sig, då han trott, alt jag vore motionär för
alla de fyra särskilda moni., som nu utgöra föremål för R. o. Ad:s
öfverläggning, då jag deremot endast är motionär för den del
af det hela, som Frill, sjelf behagat understödja, eller att det
pris, som slutligen varder bestämdt för en, skall gälla för alla
räntegifvare och räntetagare inom samma län. Vidare har Frih.
misstagit sig i antalet af punkter, ty de äro 4 i st. f. för 3.
Hvad den första punkten angår, eller all besvär öfver mar-
kegångsprisens bestämmande böra gemensamt afgöras af Kam-
inarcoll. och Statscont., så instämmer jag med Fribin i den åsigt,
all del är bäst att den saken afgöres af Kammarcoll. allena,
emedan jag ej tror, att man skulle vinna derpå att flere em¬
betsverk dermed sig befattade. Här säges visserligen i betänk,
pag. 4, att K. Statscont. äger speciel kännedom ang:de de i stä¬
der och orter gällande spanmålspris, samt ledning af ingående
berättelser ang:dc årsvexlens beskaffenhet, såsom skäl hvarföre
Statscont. skulle biträda Kammarcoll. vid sådane besvärsmål
afgörande; men delta skäl har jag ej funnit gilltigt, emedan det
är ganska lätt för högbemälde K. Collegium alt skalfa sig dessa
upplysningar uti K. Statscont., och jag fruktar, alt om flere
embetsverk skola sig härmed befatta, man, som ordspråket ly¬
der, kommer ur askan och i elden.
14
Den 4 Januari f. m.
Den andra frågan är, huruvida förhöjning af en utaf de¬
puterade vidtagen prisbeslämmelse må kunna af Kammaradvo-
catfiscalen yrkas eller af Kammarcoll. och Stalscont. medgifvas
i de fall, då nämnde pris motsvarade eller öfversteg medium
af de värden, som för samma räntepersedel finnas upptagne i
priscuranterne från districten. När man tager i betraktande
huru desse pris uppgöras, nemi. på sockneslämmorne af ränte-
gifvarne sjelfve, sä kan jag ej annat än ined Frih. Cederström
instämma i begäran om afslag å denna punkt, emedan man el¬
jest synes vilja göra sig lill domare i sin egen sak. Men nu
kommer den tredje frågan, eller att, med ändring af K. förordn.
d. 22 Juli 1S03, som stadgar, att det ena länets uppgifna pris
skall jemföras med det andra, hvarest lika omständigheter in¬
träffa, det i stället må förordnas, alt förhöjning i markegångs-
pris, der sådant ifrågakommer, bör grundas pä jemförelse mel¬
lan prisen såväl inom länet, som uti nästgränsande län. I detta
afseende instämmer jag med StalsUtsk. Det kan ej nekas,
alt det ligger någonting orimligt deruti, alt det pris på span-
mål t. ex. som gäller i Norrland eller södra Sverige, skall
lända till efterrättelse för medlersta delarne af landet; ty med
lika fog kan man antaga prisen pä Dansk eller Tysk botten,
emedan jag för samma pris kan fä in säd från dessa hamnar,
tullen inberäknad, som säd från Westergöthland canalvägen till
Stockholm, med hänseende till transporlkostnaderne. Jag tror
derföre, att den föreslagna förändringen iir väl beräknad och
alt jcmförelsen endast bör tagas med angränsande län.
Hvad den 4:de punkten beträffar, eller förslaget att det mar-
kegångspris, som fastställes, skall gälla för alla, både ränteta¬
gare och räntegifvare inom samma markegångsdislrict, sä kan
jag, som motionär, i detta afseende icke annat än vara Utsk.
tacksam, som tillstyrkt mitt förslag. Frih. Palmstjerna har an¬
märkt, alt det endast borde gälla i afseende på de räntor, som
äro Kronan behållna, hvaremot den enskilde icke skulle kom¬
ma i åtnjutande af samma fördel, och bar som skäl för en så¬
dan åsigt tagit exempel af en augmentsgifvare, som lemnar span-
mäl till rusthållaren, hvarmed denne sednare, i läll det af Kam¬
marcoll. åsätta pris varit högre än som gällde i orten, vore
illa betjent, då lian ej fick åtnöjas med det lägre priset. Jag
frågar, om ej enskilde personer kunna med hvarandra öfverens¬
komma om mycket lägre priser, än både Kammarcoll. och till
och med Deputerade bestämt. Man måste väl supponera, alt det
pris, som af den högsta aucloriteten sättes, är del rälta, och
skall det gälla för den ene, så bör det väl ock gälla för den
andra, ty eljest åstadkommes och väckes billig förargelse, dä
somlige få betala lågt och andra högt, såvida icke alla anföra
besvär öfver ma/kegängen. Men hvarföre framkalla behofvct
hos alla alt klaga? Det ökar ju endast mängden af göromål,
hvaröfver embetsvcrken hafva nog skäl förut alt beklaga sig.
Jag tror det vara allt skäl att söka förminska antalet af rätts-
sökande, så vidt möjligt är, och sådant kan ske epkell och väl
Den i Januari f. m.
15
på det sätt, att blott en klagar, kunna alla andra, som med den
klagande befinna sig i samma predicament, vinna den rättelse,
som åsyftas.
På grund af hvad jag nu baft äran yttra, kommer jag till
det slutliga yrkande, alt de tvenne första punklerne, uti ötsk:s
förslag lill och med ordet ”priscuranter” malle afslås, men de
öfriga 2:ne punklerne bifallas.
Frih. Cederström: I afseende på det motiv, som Utsk.
framställt för sill förslag, att Statscont. skulle deltaga i pröf-
ningen af de besvär, som kunna anföras öfver markegångspri-
sons bestämmande, nemi. att priscuranlerne der finnas samlade,
får jag lemna den upplysning, som visserligen för StatsUlsk.
bort vara obehöflig, der sä manga landshöfdingar sitta som le¬
damöter, att desse priscuranter jemväl lill K. Kammarcoll. ingå
och i dess Advocalfiscals-contor förvaras, för att sedermera, vid
pröfning af markegångslaxorna, begagnas. Vare della sagdt lill
efterrättelse för Frih. Raab, som yttrade, att Kammarcoll. kun¬
de skaffa sig förenämnde prisuppgifter ifrån Statscont. Men
egentligen har jag begärt ordet i anledn. af hvad Frih. Palm¬
stjerna sednast anfört. Frih. behagade säga, all den oriktiga
tillämpningen af författningar vanligen vållar framställningar
till förslag om ändringar, som lill äfventyrs icke äro så väl
betänkta, och har som skäl anfört, ali Kammarcollegii utslag
ofta blifvit, på grund af enskildes besvär, upphäfue. Nå väl!
dessa besvär och derpå följande K. resolutioner hafva icke haft
till följd något ogillande af Kammarcoll. förutfattade beslut;
tvertom har Konungen förklarat, all Collegium författningsenligt
behandlat saken, fastän på andra moliver, såsom inträffade för¬
ändrade prisbestämmelser och dylikt, den af besväranderne sök¬
ta nedsällningen blifvit bifallen. Delta är något helt annat än
upphäfvande af utslag, till följd af en oriktig tillämpning af gäl¬
lande lagsladganden. Deu värde ledamoten har sedermera talat
0111 levereringar af spanmål, lill följd af den förhöjning i pris,
som Kammarcoll. åsatt, och hvilken prisbestämning orsakat, att
spanmälen icke kunnat försäljas lill det belopp, som taxan in¬
nehåller, men har äfven yttrat, att, jemväl i är, då taxan på
spanmål är ganska lag, och säden, lill följd af den starka ne¬
derbörden sistl. sommar, ganska eländig, komma dock stora
levereringar deraf att ske. Jag frågar, i anledn. af denna up¬
penbara motsägelse, om man ej får lof att söka belt andra
motiver till spanmålsleverancerne, än den af markegångsprisel?
Månne icke bristande afsättning belt rätt och slätt härtill är
orsaken, denna må för öfrigt härleda sig ifrån penningebrist,
eller ifrån öfverflöd på spanmål eller bristande spanmålshandel
inom landet, allt saker, som nu ej höra till ämnet.
Slutligen har Frih:n yrkat, att hvad som pä grund af en¬
skilda besvär kan komma att verka lill ändring i markegångs¬
taxa^ det bör blifva gällande för Kronan, men icke för de en¬
skilde. Der vid lag får jag lof att säga, med hänsigt till det
16
Den 4 Januari f. m.
nnförda exemplet om en augmentsränta, alt sådant later sig all¬
deles icke verkställa, ty Fri!i:n lärer väl veta, lika väl som
jag, att markegangstaxan för hvarje län, genast efteivdess upp¬
rättande, insändes lill Kammarcoll., sorn remitterar den tilt
Advocalfiscalseontorct, som liar sig skyldigheten älagd, att, in¬
om 15 dagar, deröfver sitt utlåt, tili Coilegium afgifva, som
genast företager den till pröfning och således i de liesta fall
har för Stockholms och Södermanlands län, hvars gränsor mötas
i hufvudstaden, afgjort Kronans markegängspris innan de en¬
skildes besvär hunnit inkomma, åtföljde af vederbör, landshöf-
dings utlåtande. 15 dagar efter kungörandet derom skola de vara
afgifnc, men denna dag inträffar i de vidsträckta länen ofta
3:dje eiler 4:de söndagen efter taxans, dato. Nu händer det,
att en rusthållare besvärar sig öfver att prisen blifvit för laga
på de persedlar, som ingå i hans augmentsränta; han styrker
sin uppgift, och del matte väl ej vägras honom att få rätt.
Ilan får således enskildt rätt, och d;°i blir del enskildt för ho¬
nom, men kan icke bli gällande för Kronan eller andre ränte¬
gifvare och räntetagare i länet. Detta missförhållande skulle
upphöra, om ändringarnc i markegängstaxorna blefvo gällande
för alia, ty då svarade man den rusthållare, som efteråt inkom
med besvär, alt taxan redan vore fastställd; och om grunden
vore gifven för taxans gällande, så är följden oek naturlig, att,
i händelse man icke, på grund af enskildes besvär, ändrade
taxan, så skulle beslutet bli allmänneligen gällande för del di-
stricl, hvarom fråga vore, och taxan således bestämd för alla
de persedlar, sorn ingå i besvarsskriflen. Del är således ovill-
koriigen riktigt alt antaga sista mom. På grund af de upplys¬
ningar jag förut lemna!, är det alldeles öfverflödigt att antaga
3:dje moni., hvarvid Frih. Haab fästat sig, dä det redan finnes
i nu var, författning bestämdt, alt prisen skola jemföras angrän¬
sande län emellan; ty om l. ex. Westmanlands och Uplands län
förse Kopparbergs och Gefleborgs län med spanmål, så är det
klart, ali prisen i dessa båda förstnämnda län mäste omsider
med de sednare tagas i beräkning. Förhållandet blir på delta
sätt klart öfver allt. — Jag tror, att man bör afslå de första
punkterna af Ulsk:s framställning och endast bifalla den sista,
som börjar med orden ”samt att de förändringar” etc. och slu¬
tas med orden ”inom samma markegångsdislrict.” Jag har
visserligen alternativt begärt återremiss af betänk., eller afslag
pä de första punkterna, och endast bifall till sista, och skulle
tro, alt man vunne lid genom att bespara Utsk. åliggandet att
besvara en återremiss i en sä enkel sak som denna. Jag yrkar,
som sagdt är, afslag ä de första punkterna och bifall till den si¬
sla, hvilken, i händelse af bifall till detta mitt yrkande, skulle
börja med ordet ”De”, i st. f. ”samt att de.”
Hr von Hohenhausen; Jag har begärt ordet, med af¬
seende på ett yttrande af en värd talare här midt öfver, som
an-
Den i Januari f. m.
17
ansåg, att, om Kammar-advocalfiscaleu skulle blifva förment
att göra högre påståenden, än hvartill ett medium af priscuran-
terne inom de särskilde districlen kunde föranleda, så skulle
det betyda mindre, derföre att landskamereraren som krono-
ombud alltid ägde att på stället göra sina påståenden. Först
och främst får jag nämna, att uti de län, der flera städer finnas
och priscuranterne skola inför magistraterne uppgöras, har man
säkerhet att från flere håll få de verkeligen gångbara prisen
pröfvade, och säkerheten blir större, ju flera städer det finnes
i länet, men der, hvarest blott en stad finnes och dess tillför¬
litliga uppgift icke skulle betyda mera än de andra priscuran¬
terne, som äro uppgjorda på landet vid allmänna sammankom¬
ster, utlysta af kronofogdarne med häradsboerne, vore ej att
förvänta att genom ett medium de rätta prisen någonsin blefvo
bestämda. Dessutom ber jag, att den värde ledamoten ville fästa
sig vid det än mer stora obehag’, som skulle kastas på en per¬
son inom länet, som man visste, att derest lian ingen anmärkn.
gjorde, så kunde Kammarcollegii advocalfiscal icke eller göra
något påstående. Jag tror icke, att det kan vara rätt att så
tillställa.
Ilr Stuart, Fredr. Christoffer: Sedan jag begärde
ordet, har Frill. Raab yttrat sig i samma riktning, och fram¬
ställt samma skäl derföre, som jag ämnade anföra till svar å
hvad som blifvit sagdt emot Utsk:s förslag i sista morn. Jag
får således endast åberopa detta Frih:ns yttrande, och vill blott,
till besvarande af Frih. Palmsljernas anförande rör:de ändrings
sökande i markegångstaxorna af enskilda räntegifvare, tillägga,
alt desse ofta nog hafva så små räntor att erlägga, alt det för
dem icke är med fördel förenligt alt enskildt öfver markegångs-
sättningarne sig besvära, emedan den kostnad, som dermed klef¬
ve en följd, komme att öfverstiga den vinst, som för dem kunde
uppkomma genom taxans möjliga förändring; och är detta säker¬
ligen äfven orsaken, hvarföre så väl räntegifvare som ränteta¬
gare låtit sig med markegångssältningarne nöjas, ehuru skäl till
ändringssökande kunnat förefinnas. För öfrigt ber jag att i
allo få instämma med hvad Frih. Cederström anfört.
II. Ex. Ilr Gr. Björnstjerna, Magnus: Min mening är
icke alt ingå i någon strid om sjelfva hufvudfrågan, utan blott
att göra en anmärkn. mot ett af Utsk. nyltjadt ord, som jag
anser vara oegentlig!, nemi. ordet ”district.” Detta ord erkän¬
nes icke i Sveriges statistik; vi hafva provinser, härader, bergs¬
lager, lagsagor m. m., men icke district. Ordet synes mig vara
obestämdt och böra utbytas mot någon i Sveriges statistik känd
term.
Frih. Palmstjerna: Jag får erkänna, abt det förhåller
sig med mig som med skräddaren, då han stod framför philo—
sophen Kant, att jag ej kan förstå Frih. Cederströms mening,
då nemi. Frih:n först sagt, att det icke är möjligt, att den en-
6 II. 3
18
Den 4 Januari f. m.
skildes besvär öfver markegångssättningen skall kunna inverka
på Kronans behållna räntor, enär Kammarcoll. i afseende å de¬
samma redan fattat sill beslut, innan den enskildes besvär kun¬
na hinna att inkomma, och derefter tillstyrkt antagandet af
sisla punkten i förslaget, sorn just. innehåller, att de förändrin¬
gar i markegångstaxa!), hvilka slutligen varda fastställda, skola
gälla för så väl Kronan som samtlige enskilde räntetagare och
räntegifvare inom samma markegångsdislrict. Om en enskild
person anfört besvär, sorn en eller två månader derefter för¬
anledde att Konungen fastställde ett annat pris, än det i taxan
utsatta, sä skulle ju, efter Utsk:s förslag, förändringen äfven
komma alt gälla för de räntor, som äro Kronan behållna. Jag
säger härom som den förrbemälde skräddaren: ”först skref han
och bevisade, att rummet var i lankan bara, nu vill han ha’t
i byxorna,” och kan ej fatta Frihins tankegång. Hvad sjelfva
saken angår, anser jag, att enskildes besvär icke böra verka
på Kronans rätt på annat sätt, än 0111 den besvärande är ränte¬
gifvare till Kronan och klagar öfver för hög markegångssätt¬
ning. Det tillhörer deremot Kronans embetsmän att tillse, att
jnarkegångspriset, om det sättes för lågt, blifver i vederbörlig
ordning öfverklagadt, likasom det tillkommer den enskilde, som
har ränta att utgöra lill, eller alt upptaga af annan enskildt, att
anmäla missnöje och söka rättelse, om han anser sin rätt för
nära trädd; men på det att likhet må äga rum för alla, som
befinna sig i samma predicament, d. v. s. äro räntegifvare till
Kronan, anser jag det vara rätt och nödvändigt, att, hvad sorn
i afseende å Kronan behållne räntor blifver bestämdt för den
ene räntegifvaren, det bör äfven gälla för den andra, och detta
egentligast derföre, att det är enda sättet för desse Kronans
räntegifvare att få rätt emot K. M:s och Kronans ombud, i fall
markegångssättningen blir för högt tilltagen. För öfrigt anser
jag, att den enskilde bör sköta sig sjelf; klagar han icke öfver
markegångstaxan, så hör hon för honom blifva gällande; klagar
lian deremot och får förändring deruti, så må förändringen
komma honom, men ingen annan till godo.
Frih. Cederström: I anleda, af II. Ex. Hr Gr. Björn-
stjernas anmärkn., ronde olämpligheten af den i betänk, före¬
kommande termen ”district,” får jag äran upplysa, att den
Svenska kameralisliken har indelat åtskilliga län i flere än ett
markegångsdistriet, och att namnet således är fullkomligt ka-
meralistiskt. Hvad beträffar dea liknelse ur Leopolds saga, som
af Frih. Palmstjerna blifvit framställd, så vill jag icke densam¬
ma upplaga, emedan den med saken icke har det ringaste att
skaffa; men det lärer väl den värde Frih:n erkänna, att hos
mig finnes icke någon contradiction , i det att jag sagt, att då
besvär icke allmännelig! kunna lill K. Kammarcoll. inkomma
innan taxan ännu blifvit fastställd, så följer ock deraf, alt om
hvad K. Collegium fastställer, skall för alla gälla, besvären icke
då blifva öfver taxan directe, utan öfver K. Collegii utslag, hos
Den 4 Januari f. ra.
19
K. M. anförde, då hvad K. M. uppå flores besvär fastställer,
blifver för alla gällande, ty då först blifver taxan formaliter
afgjord. Det är således denna olikhet för rusthållaren» räk¬
ning, som då mera icke kan inverka, när K. Kammarcoll. lem-
nar honom den underrättelsen, att taxan redan är fastställd, med
hänvisning alt hos K. M. deröfver anföra besvär. Frågan blif¬
ver enkel och för alla lika, hvadan jag förnyar min begäran
om propos. på afslag å delta l:sta inom.
Frih. Raab: Sedan Frih. Cederström afstålt från sitt yr¬
kande om återremiss, så kommer R. o. Ad. nu att afgöra hvil¬
ka af dessa punkter skola bifallas och hvilka skola afslås. I
detta afseende står en synnerlig skiljaktighet qvar emellan
Frihrns och min mening, nemi. ang:de 3:dje punkten, hvarå
Frih. yrkat afslag på grund deraf, att nu gällande författnin¬
gar bestämma, att vid afgörande af markegångsprisen skola ta¬
gas i betraktande de pris, som gälla i angränsande län. Jag
ber om förlåtelse alt jag i denna sak vågar disputera med Frih.,
som visserligen känner författningarne bättre än jag; men då
jag har ordställningen under ögonen, ber jag få densamma upp¬
läsa. Den igenfinnes nederst på pag. 4 och lyder sålunda: ”En¬
ligt 6 § af K., forordn. d 22 Juli 1803, åligger det Kammar¬
coll. att, såsom grund för sine tillgöranden, i afseende på mar*
kegångsprisens bestämmande, anställa jemförelse of det ena lä¬
nets npppgifne pris med det andra, hvarest lika omständigheter
inträffa.” Detta innebär, enligt min förmening, icke detsamma
som StatsUtsk. i sitt utlåt, tillstyrkt, elier ”alt förhöjning, der
densamma kan ifrågakomma, bör grundas på verkställd jemfö¬
relse mellan prisen, så väl inom länet, som uti nästgränsande
län.” Häruti ligger en ganska betydlig skillnad; i det ena fal¬
let får jag nemi. taga jemförclsen huru aflägsen som helst, e-
mellan provinser, som icke kunna hafva något inflytande på
hvarandras priser, då deremot i sednare fallet jemförelseu skul¬
le endast tagas med angränsande liin, som i detta fall kunna
hafva ett ganska väsendtligt inflytande på hvarandra. I följd
häraf anser jag den redaclion, som af StatsUtsk. blifvit föresla¬
gen, vara vida lämpligare än den nu gällande, och får jag så¬
ledes vördsamt fortsätta mitt yrkande på bifall lill densamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med de före¬
gående talarne deruti, alt de begge första punkterne böra afslås,
men jag tillägger, alt den sisla, som af Frih. Raab blifvit om¬
förmäld, jemväl torde böra ogillas. Det synes mig nemi. vara
klart, att endast när lika omständigheter inträffa, kan en jem¬
förelse med fog göras och tagas till efterrättelse inom särskil¬
da län. Att denna jemförelse icke bör tagas till efterrättelse
när fråga är om län, der prisen icke kunna verka på hvaran¬
dra, såsom t. ex i Jemtlands eller Calmare län eller något dy¬
likt, det bör väl följa af sig sjelft. Sålunda är icke något be¬
hof för banden, att hos Konungen göra den und. framställning,
sorn nu föreslås. Hvarföre skall man onödigtvis ingå till Ko¬
20
Den 4 Januari f. m.
nungen med förslag, hvilka, om de icke gjordes, likväl lemna
saken i sitt naturliga skick. Detta tal om nästgränsande län är dess¬
utom alldeles icke så riktigt, som åtskilliga ledamöter synas tro.
Det är ett eget förhållande med Blekinge, att markegången der
är hög, ehuru det hördiga Calmare län och Öland ligga på ena
sidan och Skåne på den andra. Skulle man, derföre att Ble¬
kinge ligger näst intill Calmare län, taga dess öfverdrifna mar¬
kegång till efterrättelse? jag tror det ingalunda. Omdöme och
förstånd måste begagnas vid markegångssältningar, så väl som
vid andra tillfällen, utan afseende på grannarnes möjliga miss¬
tag. Jag hemställer derföre till R. o. Ad. att blott bifalla den
sista af de 4 omtalta punkterne samt utan återremiss afslå de
öfriga.
Hr Gripenstedt, Joli Au g.: Alla de föregtde talarne
hafva varit ense derom, att afslå de 2:ne första punkterne. Li¬
kaledes tror jag de öfverensstämde uti att yrka bifall till den
sista; följaktligen gäller frågan nu endast den näst den sisla va¬
rande punkten, eller huruvida det nuvar. stadgandet, ”att jem¬
förelse skall äga rum med provinserne i allmänhet”, skall ut¬
bytas mot förslaget att inskränka denna jemförelse till angrän¬
sande provinser. Ilr von Hartmansdorff har sagt, att endast
likhet i omständigheter borde utgöra grunden för jemförelsen,
och detta är otvifvclaktigt riktigt; men på denna premiss synes
också den slutsatsen ligga närmast, att man hellre bör hälla
sig till de län, som mest öfverensstämma i de omständigheter,
hvarpå markegången sig grundar, än att utsträcka jemförelsen
till alla andra län. Om man icke ville anställa någon jemförel¬
se alls, så är detta en annan sak; men skall en sådan äga rum,
så är det väl påtagligen en förbättring att inskränka densamma
till nästgränsande provinser.
Frih. Cederström: Med orden ”jemförelse till prisen i
andra län” säges icke, att denna jemförelse skall ske med pri¬
sen i länen i allmänhet inom Sverige, utan dermed säges blott.,
att den skall äga rum med prisen i andra län. Nu vill man
sälta in ordet ”angränsande”; men jag frågar då, hvilket me¬
dium gifva väl spanmålsprisen i Christianstads län, såsom va¬
rande den enda lill Malmöhus län gränsande provins, ehuru ej
dess afsättningsort, för bestämmande af prisen i Malmöhuslän?
Hvart tager man vägen med en sådan jemförelse? Det är jem-
förelsen med det län, der afsällningsorten på ett annat län är
allmänneligast, som menas. Man mäste väl förutsätta, att in¬
om K. KammarCoIl. finnas förnuftiga menniskor, som icke raka
till vägs och jemföra spanmålsprisen och produetionen af säd,
t. ex. i Jemtland och Skåne. Jag ber Ilrnne vara så goda och
besinna, att bedömmandet häraf måste öfverlemnas åt rättsinnet
och förståndet hos de myndigheter, som skola behandla dessa
frågor. Då nu emedlertid, genom antagande af den föreslagna
redactionen, det missförhållande skulle uppstå, att t. ex. Mal¬
möhus län skulle uti ifrågavar. hänseende undergå jemförelse
Den 4 Januari f. m.
21
blott med ett enda Ian, nemi. med Christianstads, då deremot
detta sednare skulle jemföras med icke mindre än 5 olika län,
så får jag vördsamt yrka afslag å denna punkt i Utsk:s utlåt.
Frih. Palmstjerna: Jag skall inskränka mitt yttrande
till den 3:dje punkten, hvarom den siste värde talaren sig ytt¬
rat. Frih. Cederström har ansett, att nuvar. stadgande i det¬
ta afseende bör fortfarande utan förändring tjena till efterrät¬
telse. Detta stadgande bestämmer nemi. att vid frågan om pröf¬
ning af markegångsprisen inom ett län skall det ena länets pris
jemföras med det andras, hvarest lika omständigheter iuträlfa.
Denna föreskrift anser jag för min del vara oriktig och att
den bör, såsom sådan, ändras. Jag vill icke påstå, att den som
StatsUtsk. föreslagit, är den bästa möjliga; men den nuvar. må¬
ste, om K. Kammarcoll. vill följa dess ordalydelse, och handla
i öfverensstämmelse med rättvisan, ofta nog sätta myror i huf-
vudet på K. Collegium. Det torde vara ostridigt, att om man
tager i betraktande Westerås län och Dalarne, så måste prisen
i det förra inverka ganska betydligt och nästan hufvudsakligen
bestämma prisen i det sednare länet; men lika omständigheter
inträffa visserligen icke i dessa liin, om det är missväxt i Da¬
larne och en ypperlig skörd i Westmanland. Likväl måste, om
man skall följa hvad rätt ur, förhållandena inom Westmanland
tagas i betraktande vid pröfningen af markegångssättningeu i
Dalarne. Detta exempel torde vara tillfyllestgörande för alt
visa, att det nuvar. stadgandet icke är det rätta. Någon för¬
ändring hade troligen icke eller ifrågakommit, såvida den icke
genom erfarenheten hade visat sig vara af behofvet påkallad. Det
nu föreslagna stadgandet är något bättre än det hittills gällande;
här är nemi. föreslagit: ”alt förhöjning, der densamma kan ifråga¬
komma, bör grundas på verkställd jemförelse mellan prisen, såväl
inom länet, som uti nästgränsande län.” Nästgränsande läns pris
verka i allmänhet något på prisen i de län, hvarom fråga är, och
böra således tagas i betraktande; men förslaget innehåller icke
att de skola tagas till rättelse för prisens bestämmande. Prisen
inom ett län torde hufvudsakligen bero, dels på årsvexten, dels ock
på afsättningen ; således för att bedömma rälta markegångsprisen
derstädes mäste afsältningsorten tagas i betraktande. Denna jem¬
förelse eller intagandet af denna del såsom ingredierande vid
pröfningen af markegångssättningen inom ett län, är således lem-
nadt öppet enligt det nya förslaget, hvaremot det icke kan ta¬
gas i betraktande enligt nu gällande föreskrift. Jag anser så¬
ledes, att den föreslagna förändringen bör af R. o. Ad bifallas,
såsom ledande till något bättre, än hvad som nu i detta afseen¬
de finnes stadgadt.
Hr Akerman: Den siste värde talaren bar fästat upp¬
märksamheten på nödvändigheteji af en förändring i nuvar. stad-
gandeu rör. detta ämne; jag skall bedja att få tillägga ett par
ord. Jag vet få saker, som väckt så mycken oro i landet, som
22
Den 4 Januari f. m.
de beslut, hvilka K. Kammarcoll. vidtagit i afseende på förhöj¬
ning af åtskilliga persedlar, som förekommit i markegångstaxa».
Man må icke eller förundra sig deröfver, då man funnit, att
prisen blifvit bestämde icke obetydligt öfversligande hvad man
öfverallt i en provins fått köpa den vara för, som varit i frå¬
ga. Frih. Cederström har ansett det vara högst olämpligt, att
denna jemförelserätt endast inskränker sig till nästgränsande län,
och har såsom stöd för sin mening anfört ett exempel i afse¬
ende på förhållandena med Malmöhus och Christianstads län?
Jag anser detta exempel icke alls kunna åstadkomma hvad Frih.
åsyftat. Besinnar man hvad meningen är med en markegångs¬
sättning, så är den, att bestämma det pris, hvartill dea vara
betalas, som är i fråga; något annat kan ändamålet icke der¬
med vara. Då nu landtmännen äga fritt val alt fullgöra sine
skyldigheter antingen in natura eller i penningar, så måste me¬
ningen med markegångssättningen vara, att precist få det gång¬
bara värdet i penningar, som motsvarar persedlarne in natura.
Det händer icke sällan, alt den comité', som verkställer marke¬
gångssättningen, misstager sig, måhända i följd af eget intresse,
och derföre är rättighet lemnad att deruti söka åstadkomma
rättelse; men man bör väl icke tro, att sådane misstag, sora ic¬
ke kunna anses annat än tillfällige, skola sträcka sig långt,
och alt således man icke skulle hafva tillräckligt fält för upp¬
lysningar, om man inskränkte jemförelserätten till nästgränsan¬
de län? Orsaken lill de beslut, som jag nyss nämnde och som
väckt en verkligen icke ringa ovilja, har man, såsom jag före¬
ställer mig, icke ansett ligga uti någonting annat, än uli det
spatium, som K. Kammarcoll. haft att taga jemförelserne från
långt afläsna län. Jag skulle derföre tro det vara angeläget
att undanrödja de skäl, hvarvid man fäster sig, för att kunna
hoppas undvikandet af sådane beslut, och får jag i följd häraf
vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att i denna del antaga Utsk:s
förslag.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Hvad beträffar den nu
omtvistade punkten, så hafva de Hrr ledamöter, hvilka försva¬
rat det gamla stadgandet, synnerligast städt sin argumentatiou
derpå, att man borde lita på deras sunda omdöme och rättsinne,
som ägde att tillämpa författningen. Jag hoppas väl äfven derpå,
men som erfarenheten under de sista åren har, tyvärr, visat, alt
man icke kan mera än hoppas derpå, enär genom de alltför
uppdrifna markegångsprisen under de sednare åren ett lemligen
allmänt missnöje försports i flere af Rikets provinser; så torde
häraf synas, att nu gällande stadganden i detta afseende fordra
en ändring och rättelse; och som enligt min tanka den af Stats-
Utsk. föreslagna är en verklig förbättring af hvad hittills varit
gällande, så kan jag icke annat än förena mig med de Hrr, som
yrka bifall till den 3:dje punkten af StatsUtsk:s nu förevar,
betänk.
Gr. Frölich, David: Då jag med uppmärksamhet sökt
Den 4 Januari f.. m.
23
att följa denna discussion, egentligen om 3:djc punkten, så har
jag trott mig finna, att betänkligheter hafva uppstått, dels för
att kunna antaga denna punkt så beskaffad som den är, dels
ock för den redaction, som af Utsk. blifvit föreslagen. I den¬
na redaction tror jag ligger ett fel, som lätt kan rättas; bestå¬
ende deruti, att det säges, att jemförelsen skall ske med ”näst¬
gränsande liin.” Man har riktigt anmärkt, alt förhållanden kun¬
na inträffa, då en jemförelse alldeles icke är passande med näst¬
gränsande län; man har äfven sagt, alt jemförelse icke kan ske,
utan med något annat län, der fråga om markegångssättning
uppstått; äfvensom man insett omöjligheten af att skrifva lag
för personer, som ej vilja eller kunna pröfva förhållandena, e-
medan all pröfning måste vara fri och förusättande förnuft och
rättvisa hos de pröfvande. Att genom lag kunna åstadkomma
något annat är omöjligt, och bör således icke försökas. På des¬
se grunder tror jag det vara tillräckligt, om R. o. Ad., för att
undvika en återremiss, som skulle hafva den oundvikliga följ¬
den alt hela denna discussion skulle utskrifvas, hvilken handlar
om mycket mera än 3:dje punkten, i st. f. ”nästgränsande län”
satte ”äfven andre län.” R o. Ad. torde finna, att lagbudet då
är sådant det hör vara. Det är logiskt rikligt, då man talar 0111
en jemförelse, ali det skall vara något att jemföra med; men man
har icke då bestämt att jemförelsen skal! göras blott med de
nästgränsande länen, utan man har öfverlemnat till domareus
skön att finna med hvilka den bör ske. Just derföre att det
är omöjligt i afseende på localiteterne alt träffa någonting, som
kan innefatta en sä beskaffad inslruction, att K. Kammarcoll. kan
blindvis skrifva samma ord blott, som finnas i författningen, sä mä¬
ste en pröfning äga rum, och örn denna pröfning är förnuftig och
rättvis, så lärer icke skäl kunna uppstå att deruti yrka någon
förändring. Jag hemställer till Hr Ordf. i StalsUtsk. Frih. Palm¬
stjerna, örn han icke tror, alt detta vore en utväg att förena
meningarne, att slippa en återremiss och alt fa frågan något så
när suart afgjord.
Frih. Raab: Då Gr. Frölich uppträdde, trodde jag san¬
nerligen att jag hos honom skulle finna medhåll för min mening,
men det förslag Grefven framställt har verkligen förskräckt
mig; ty det omfattar en vida större latitud, än någonsin den
bestämmelse medgifver, som förut finnes. Nu heter det nemi.
alt ”jemförelse skall anställas af det ena länets uppgifna pris
med det andra, hvarest lika omständigheter inträffa”. Grefven
föreslog deremot, att stadgandet skulle komma att lyda så, alt
jemförelsen skulle ske med ”andra län.” K. Kammarcoll, skul¬
le då kunna anställa jemförelsen med hvilka län som helst, och
måhända taga i allmänhet till sitt rättesnöre prisen i Blekinge,
ehuru, såsom nyss sagdl är, markegångsprisen alltid der äro
högre än i andra län. Jag får således på det aldra högsta un¬
danbedja mig det förslag, som den värde Grefven kommit fram
med.
24
De n 4 Janua ri f. m.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Hvad angår Utsk:s
tillstyrkan i första punkten ooch 3:dje morn., är jag i hufvud-
saken af lika tanka med Hr Akerman och några andra talare
på samma sida. Det synes vara klart, att Kammarcoll. måste, i
egenskap af dömmande myndighet, vara i behof af vissa stad-
ganden för utöfningen af denna makt. Då, som bekant är,
prisbestämmelserne af de här ofvan omnämnde deputerade ej
kunna anses utaf flere skäl för fullt vägledande och tillförlit¬
lige, så är det nyttigt alt stadga, att en jemförelse skall ske
med andra pris. Tillfälle till en sådan jemförelse finnes just uti
nästgränsande läns markegångspris i allmänhet, ehuru tillfällige
undantag, härledande sig frän missväxt eller andra omständig¬
heter kunna någon gång äga rum. Ett stadgande härom finnes
redan i 6 § af K. förordn. d. 22 Juli 1803. Emedlertid då både
den K. förordn. och Ulsk:s, af flera talare understödde förslag-
synes mig kunde föranleda till missförstånd af den rätta me¬
ningen, så föreslår jag vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, malte
framställa propos. deruppå, att näst efter orden ”nästgränsande
län” måtte tilläggas: ”hvarest jemförlig skörd och andra om¬
ständigheter inträffat.”
Hr von Hartmansdorff: Då åtskillige ledamöter fästat
så mycken vigt vid den 3 punkten, så tager jag mig friheten
uppgifva ett sammanjemkningsförslag, hvarigenom ordalydelsen
skulle, efter min tanka, blifva sådan, alt den tillfredsställde de¬
ras önskningar, som vilja en förändring, utan att medföra de
menliga verkningar, som både jag och Frih. Cederström hafva
befarat. Jag föreslår nemi., att punkten må lyda så: ”att för¬
höjning, der densamma kan ifrågakomma, hör grundas på verk¬
ställd jemförelse mellan prisen, såväl inom länet, som i andra
län, hvarest spanmälsprisen verka på deni, sam gälla i det
förstnämnda länet.''''
Öfverläggningen förklarades fulländad, hvarefter H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, yttrade, alt då numera Frih. Cederström af-
stått från sin begäran om återremiss, H. Ex. ansåge sig höra
framställa särskilda proposir på de i denna punkt förekom¬
mande morn., och derföre nu finge hemställa, om R. o. Ad. bi-
fölle Utsk:s hemställan, att besvär öfver de af RiksSt:ns depu¬
terade fattade beslut ang:de markegångsprisens bestämmande må
af K. Kammarcoll. och K. Statscont. gemensamt pröfvas och af-
göras.
Ropades nej; hvarefter propos. till afslag å denna hemstäl¬
lan framställdes och besvarades med ja.
Uppå härefter framställd propos. först till bifall och sedan
till afslag å Utsk:s hemställan, att förhöjning af en utaf depu¬
terade vidtagen prisbestämmelse icke må af Kammar-advocatfi-
scalen yrkas eller af Kammarcoll. och Statscont. medgifvas i
de fall, då nämnde pris motsvarar eller öfverstiger medium af
de värden, som för samma räntepersedel finnas upptagne uti de
Den i Januari f. m.
25
lill ledning vid markegångssa tini ogen i författningsenlig ordning
inom dist riol el. nllemnadc priscurantcr, Lief jemväl denna hem¬
ställan af R. o. Ad. afslagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, att ordet
span imil måtte borttagas ur den redaclionen jag uppgifvit, e-
niedan det gör en oriktig inskränkning i förslagets omfång.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla Otsk:s hemställan, att. förhöjning, der densamma
kati ifrågakomma, hör grundas på verkställd jemförelse emellan
prisen så väl inom länet, sorn uti nästgränsande län.
Ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej; hvarpå H.
Ex. förklarade, det lian trott sig finna, att ja härvid varit öf¬
vervägande.
H. Ex. framställde vidare propos. å bifall till Utsk:s hem¬
ställan, att de förändringar, uti den af deputerade uppgjorde
markegångstaxa, hvilka slutligen varda fastställda, skola gälla
för så väl Kronan sorn samtliga räntetagare och räntegifvare
inom samma markegångsdistrict.
Denna propos. besvarades med starka ja jemte några nej,
och förklarades derefter af H. Ex. vara af R. o. Ad. bifallen.
Sedermera biföll R. o. Ad., uppå derom gjord propos.,
Utsk:s framställning, att ang:de det beslut, som, i anleda, af
Ulsk:s ofvanberörde förslag, kan af R. St. i dessa ämnen fattas,
lind. skrifvelse lill K. M. bör aflåtas, pä det att, i händelse
K. 31. dertill lemnar nådigt bifall, nu gällande författningar
mätte undergå de i följd häraf nödiga förändringar.
3:o Utsk:s i fråga om beskaffenheten af afradsgild span¬
ni ål, under inom. litt. a) gjorda tillstyrkande, att det uti K.
kungör, af d. 22 Nov. 1SJ4, såsom villkor för rdntespanmuls
ufradsgilda beskaffenhet medde/ta stadgande, att nämnde span-
niål bitr vara ”val rensad och strid,” må utbytas mot dea fö¬
reskrift, alt dylik spanmul bör vara ”väl rensad och kärngod.”
Frih. Cederström: Den förändring i term, som Stats-
Ulsk. här föreslagit, nemi. ali utbyta ordet strid emot kärngod,
är i min tanka af en ganska onyttig och skadlig beskaffenhet;
ty kärngod kommer icke att utvisa någonting för begreppet,
utan kommer att efter smaken bestämmas af hvar och en som
tuggar spanmål, dä deremot uttrycket strid säd är en känd term.
Uppå härefter framställd propos. först till bifall och sedan
lill afslag, blef ifrägavar. under mom. litt. a) gjorda tillstyr¬
kande afslaget.
4:o Ang:de de i fråga om beskaffenheten af afradsgild
spanmul, under mom. litt. b) c) d) e) och f) gjorde tillstyr¬
kande, i afseende på bestämmande af spanmålens minimivigt.
(i H. 4
26
Den 4 Januari f. m.
Frih. Cederström: Utsk:s förslag skulle, om det af R,
St. bifalles och af K. M. fastställes, leda till de mest hesyn-
nerliga förhållanden. Olika socknar få olika goda skördar, och
säden blifver följaktligen i de olika socknarne af olika vigt.
Dessa olika viglbeslämmelser medföra naturligtvis sådane skilj¬
aktigheter, att när de skola hopsummeras samt medium deraf
beräknas, så blifver detta uti districter, der skörden varit dålig,
vida mindre än uti de districter, der spanmålen är god och så¬
lunda vigten hög. Hvad blifver följden deraf? Jo den blifver,
all ränlegifvarne uti dc districter, der skörden varit klen och
vigten låg, komma att betala mera eller skaffa sig säd från
andra districter, för alt fylla behofven, under del alt räntc-
gifvarne i districtcn, der spanmålen varit god och således fullt
vigtig, köpa sig säd af sämre beskaffenhet från eli annat län,
för att utgöra sina räntor. I st. f. alt contracten vid dessa
levereringar alltid varit grundade på den verkliga skörden hos
ränlegifvarne å ena sidan och räntetagarnes rättighet att få god
och strid vara å den andra, så skulle blott orättvisa och viller¬
valla uppkomma genom de nu föreslagna bestämmelserna, hvar¬
före jag äfven nödgas för min del yrka afslag å denna del af
Ulsk:s betänk.
Frih. Raab: SA vidt Utsk:s förslag afser införandet af
vigtbestämmelser, får jag på det högsta tillstyrka antagandet
deraf. Jag vill derföre icke säga, att StalsUtsk. i sitt förslag
litt. b. lyckats att finna det bästa medlet till utrönande af vig¬
ten, och jag skall derföre tillåta mig uppgifva ett förslag till
omskrifning af denna punkt; men jag anser, att det vore af en
särdeles stor fördel både för räntegifvare och räntetagare, om
man kunde häfva de många tvisligheter, som i delta afseende
ofta förekomma. Huru vill man nemi. vid ordställningen: stind, rell
eller kärngod säd, afgöra hurudan den verkligen skall vara?
Om vigten deremot finnes bestämd, så upphöra mänga anledn:r
till de obehag, som nu förefinnas. Jag tror, alt den afsigt, som
StatsUtsk. sökt att befrämja, är fördelaktig, men jag föreställer
mig, att ändamålet bättre skulle vinnas, om redactionen uti Stals-
Ulsk:s förslag blefve af följande lydelse: ”att vid de årliga
markegångssättningarne, deputerade skola, till räntetagares och
räntegifvares ömsesidiga efterrättelse, bestämma den minimivigt,
som hvarje sädesslag måste hålla för att vara afradsgildt. Till
ledning för denna åtgärd böra de uppgifter och priscuranter,
hvilka före markegångssältningen af kronofogdarne insändas,
äfven omfatta de särskilda spanmåIsslagens vigt.”
Det är allom bekant, alt hvarje höst efter slutad skörd
ekonomisk sockenstämma utlyses, derå resultatet af skörden
uppgifves och prisen komma i fråga, samt att kronofogdarne
sedermera till markegångssältningen insända uppgifter å prisen
i allmänhet. Att nu StatsUtsk:s mening varit, att kronofogdar¬
ne på samma gång, som de insände dessa uppgifter, äfven skola
bifoga uppgifter å hvad spanmålen i allmänhet väger, det inser
Ken 4; Januari f. m.
27
jag; raen om föreskriften skulle qvarstå såsom den nu befinnes,
nemi. att denna vigt skulle utrönas ”å allmän i behörig ordning
utlyst sockenstämma,” så fruktar jag för, att den skulle kunna
lydas så, som vore meningen, att spanmålen. skulle vägas ä all¬
män sockenstämma, hvilket dock icke kan vara fallet Det är
med hänsigt dertill, som jag tagit mig friheten föreslå den re-
dactionsförändring, som jag uppläst, hvarigenom äfven de af
Frih. Cederström förespeglade olägenheter af vigtbestämmelsers
införande, lill dess hufvudsakligaste del undvikas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla hvad Utsk. i denna del under litt. b tillstyrkt.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad., med afslag å
Utskrs tillstyrkande i mom. litt. b., behagade bifalla det af
Erih. Raab framställda förslag.
Ropades ja och nej.
Ilr von Hartmansdorff: Jag vill icke bestrida det för¬
slag, som Frih. Haab uppgifvit; men jag skulle förmoda, alt
rättast vöre alt återremittera denna del af betänk., på det alt
StatsUtsk. måtte komma i tillfälle att taga den i närmare öfver¬
vägande. Frågan om bestämmandet af en viss vigt på tionde¬
säden kunde möjligen föranleda till särskilda tvister. Om man
tager för gifvet, att vigt skall gälla i st. f. mål, så torde
det hända att åtskilliga personer förklara: ”här är icke fullt
en tunna, men alldenstund viglen är den rätta måttstocken, så
och enär minimivigten för en tunna säd linnes, anser jag mig
hafva fullgjort min skyldighet.” Man komme således möjligen
att utgå från tvenne särskilda grunder. Man säger väl, att det
skall vara en miuimivigt; men om man antager det, och skall,
efter skörden för hvarje är, förändra vigten, till hvilka svårig¬
heter och tvister kommer man icke då? Borde man icke hellre
bestämma en miuimivigt, så att säga, för alltid, på ett visst
slag af säd; likasom man för alltid har ett visst mål? Denna
omständighet synes mig vara af den vigt, att betänk., om det
icke kan antagas sådant det af StatsUtsk. blifvit framstäldt, bör
af detsamma åter pröfvas.
Frih. Cederström: I händelse R. o. Ad. skulle finna för
godt alt återremittera detta sednare morn., så vill jag icke sätta
mig deremot; men med afseende å de fall, sorn Hr von Hart¬
mansdorff framställt, såsom hinder för dess antagande, kan jag
icke underlåta att till H. Utsk. framställa några jemförelse!’, på
det att Utsk. för framtiden må söka bereda ett bättre stadgande
i denna väg. Det vore ett bättre, om inom StatsUtsk. kunde
föreslås den miuimivigt, som bör vara för afradsgild spanmål af
alla slag. Vi hafva visserligen circulär från f. d. Magasins-
direclionen, och författningar som bestämma afradsgild spanmål
lill 13£ hé vigt per tunna råg, men denna författning är icke
58
Den 4 Januari f. m.
känd. Den bör likväl finnas, ly från magasinerne skola lill
Kronans trupper derefter ullevereras span mill; men, efier hvad
som nu af Statscont. linnes faststäldt, lill endast 13 L® 5 ti per
tunna för råg'. Om nu SlalsUlsk. skulle finna, alt samma mini-
mivigt bör fastställas, så är den visserligen klen, ty man kan
icke kalla säd strid, med mindre den väger 13| Lti. Emedler¬
tid hvad som än kan blifva faststäldt, så bör det ej bestämma
sådane medelvigler, som på grund af skördarne inom soeknarne
hvarje år fastställas; ty del är ju rent oförstånd, alt jemföra
spanmål, som väger 14 Lti och 15 ti med spanmål, som väger
8 Lti. Då frågar jag: skola icke dessa viglbeslämmelser leda
oss in i en härfva af trakasserier, som blott skola föra till
tvister, gräl och kif? Men vill och kan StatsUtsk. inkomma
med förslag lill minimivigt, skulle den än blifva endast 13j Lti,
sä alltför gerna, det har jag ingenting emot; 5 ti mer eller
mindre gör för Slalen ingenting, men gör för säkerheten hos
räntetagarne ganska betydligt. Jag vill icke motsätta mig en
ålerremiss, så vida nemi. StatsUtsk. vill omarbeta frågan; har
man icke utsigt dertill, så tillstyrker jag afslag å densamma.
Frih. Hermelin: Tvenne talare, som erhållit ordet före
mig, hafva yrkat ålerremiss i hänseende till frågan om utsät¬
tandet af en viss minimivigt pä alVadsspanmäl. Den ena talaren
har väl medgifvit förslagets nytta, men han har talat för en
lika beskaffad vigtbestämmelse för hela landet, hvilken skulle
utsättas, om jag ej fattade orätt, för vissa år. Jag bestrider
för min del delta förslag, ty det skulle komma att stå i strid
med författuingarne, som medgifva räntegifvaren att lemna sin
afrad af den siid lian inberga!. Man bör ihågkomma, all i ett
land, så beskaffadt som Sverige, hvarest jordmån, brukningssätt
och klimatförhållanden äro sä olika, är tiel ej möjligt att er¬
hålla någon säker grund för medelvigten af spanmål. Jag an¬
ser mig ej behöfva att vidare utveckla denna del af frågan,
för att bevisa, det jag äger skäl för mitt bestridande. En an¬
nan talare har förkastat det i fråga var. förslaget af minimivigt,
emedan, långt ifrån att förekomma tvister, det snarare skulle
föranleda desamma. Jag är af en motsatt tanka. De nu ej säl¬
lan emellan räntegifvare och räntetagare förekommande tvister
äro tillräckligt kände. Skulle något visst med afseende på sä¬
dens vigt för hvarje år bestämmas, såsom det sker ganska ofta
vid köpslut om spanmål, så vore det en ganska stor förbättring
skedd och skulle lända lill mycken redighet och båtnad. För
verkställbarheten hyser jag ingen tvekan, ty oändeligen lättare
är det att, efter slutad skörd och börjad tröskning, gifva inför
vederbörande myndigheter ett utlåt. ang:de spaumälens vigt för
året än spanmålens pris i orten, särdeles de år, dä inga för¬
säljningar tidigt på hösten inträffat. Jag tillstyrker antagandet
af betänk, i frågan om bestämmande af en minimivigt af spanmål.
Frih. Haab: Jag trodde mig finna, att dä H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, först framställde propos. på bifall till denna punkt
Den i Januari f. m.
29
af Utsk:s betänk., svarades derå nej, och alt då H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, sedermera framställde propus, på mitt förslag, sva¬
rades dertill ett allmänt ja. Jag trodde således denna sak vara
afgjord. Likväl, 0111 fråga nu blifver att återremittera punkten,
xiii jag icke för min del sälta mig deremot, så vidt nemi. R.
o. Ad. då behagar tillkännagifva, alt det ja, som svarades, in¬
nefattar R. 0. Ad:s gemensamma tanka, oell att åtcrremissen så¬
ledes endast afser alt rälta den rcdactionhrist, som måhända
förefinnes i mitt förslag. Då discussionen likväl 1111 ä nyo blif¬
vit bragt ä bane, anhåller jag fä yttra några ord i anledn. af
hvad här nu sednast blifvit sagdt. Hr von Hartmansdorff har
yttrat, alt om man skulle bestämma en viss vigt, sä skulle man
möjligen komma derhän, alt räntegifvarne ansågo sig berätti¬
gade alt med några kappar mindre, om tunnan vägde mera,
betala den räntesäd, som de skulle erlägga. Jag vet icke, huru
en sådan förvillelse hos räntegifvarne i afseende på begreppen
otti deras skyldigheter skäligen skulle kunna uppkomma. Vid
spanmålshandel nu för tiden betingas alltid en viss vigt; men
derföre är icke sagdt, alt tunntalet får minskas. Frih. Ceder¬
ström har ansett, att bättre vore, örn StatsUtsk. ville bestämma
en viss vigt, gällande för alla år. Det tror jag likväl icke vore
sä rätt, som hvad StatsUtsk. i sitt nu förevar, förslag framställt ,
nemi. alt vigten mätte bestämmas med afseende på den spanmål,
som vuxit för året. Till grund för denna min åsigt åberopar
jag (hvad sorn äfven finnes anlydt i betänk.), den rättighet,
som, på grund af flere författningar och sednast af K. br. d.
23 Jan. 1777, blifvit räntegifvarne tillerkänd, ali afleverera
deras spanmäIsskatt uti sådan säd, som ä deras ägor vuxit och
fallit. Om detta är räntegifvarnes rättighet, och det skulle
hända vid ett sådant år, som delta, att det icke står i deras
makt alt leverera sådan spanmål, som den Frih. omnämnt, så
vore det väl i högsta måtto orättvist alt ålägga honom något,
som han omöjligen kunde uppfylla, hvaremot det icke kan an¬
ses obilligt, all ett medium af vigten på den spanmål, som fal¬
lit inom d i st r i etet, antnges såsom den vigt, hvilken skäligen bör
vara ä den spanmål, som får levereras. Jag har blott velat
anföra dessa ord, såsom ytterligare stöd för mitt förslag, hvil¬
ket jag anhåller att ännu en gång få för det H. Ståndet upp¬
läsa, så lydande: ”att vid de årliga markegåugssätlningarne,
deputerade skola, till räntetagares och räntegifvares ömsesidiga
efterrättelse, bestämma den minimivigt, som hvarje sädesslag
mäste bålla, för att vara afradsgildt. Till ledning för denna
åtgärd böra de uppgifter och priscuranler, hvilka före marke-
gångssätlningen af kronofogdarne insändas, äfven omfatta de sär¬
skilda spanmålsslagens vigt.”
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då propos. nyss
framställdes till bifall ä Utsk:s tillstyrkande i mom. litt b, den¬
samma blef med nej besvarad, men alt den derefter gjorda
propos. till bifall ä Frih. Raabs förslag besvarades med så blan-
30
Den 4 Januari f. m.
dadé ja och nej, att II. Ex. ej kunde bestämma hvilkendera
meningen var rådande. H. Ex. ansåge sig böra nämna det i
anledn. af Frih. Raabs yttrande, och finge derjemte fästa upp¬
märksamhet derpå, att i frågor sådane som denna, deri R. o. Ad.
vore oförhindrad att genast fatta sitt beslut, det icke vore van¬
ligt alt besluta ålerremiss med förklarande af Ståndets tanke.
Frih. Cederström: Sedan H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upp¬
lyst, att den propos., sorn framställdes å Frih. Raabs förslag,
blifvit med ja och nej besvarad, utan att majoriteten kunnat
utrönas, så anhåller jag få yttra några ord i anledn. af de
motiver, hvilka Frih. anfört för sin redaction. Frih. Raab må¬
ste val erkänna, att den der minimiviglens bestämmande inom
socknarne och districlen ovillkorligen måste blifva beroende af
det medium, som är gällande inom de olika socknarne, ja, inom
de olika gårdarne inom desse socknar. Detta leder till en oänd¬
lighet af tvister och småaktiga beräkningar, sorn icke kunna
slutas annorlunda, än med en massa af besvär. Frih. Raab in¬
stämmer deruti, att om miuimivigten för råg, som är afrads-
gild, fastställcs lill 13 och 5 It, så är denna vigt icke så
hög, att den icke allmänneligen bör kunna antagas för riklig.
Det skulle vara någonting rätt besynnerligt, om man skulle vil¬
ja fluetuera i dessa förhållanden för framtiden och uti den ord¬
ning, som finnes. Alt engång få bestämd den minimivigt, som
för afradsgild spanmål skall vara antagen, är af för svär be¬
skaffenhet, för att icke lägga vigt dervid, då fråga nu blifvit
väckt att återlemna saken till Etsk. för alt ånyo bearbetas.
Dervid får jag således fästa uppmärksamheten derå, att Utsk.
icke må inskränka sig lill råg ensamt, utan äfven upptaga af-
rads- och kronolionde-spanmål, samt således bestämma vigten
för allt hvad under desse rubriker uti räntor från jorden utgår.
Hr Gripenstedt, Johan August: Det är utan tvifvel
af ganska stor vigt, att någon begränsning göres för hvad som
är afradsgild spanmål eller icke afradsgild. De ord, hvarefter
man nu har att rätta sig, nemi. alt säden skall vara väl ren¬
sad och strid, äro så obestämda, att derigenom många och svårt
bilagda tvister föranledas. Jag, för min del, vet icke någon
bestämmelse i detta fall, som är mera nöjaktig, än den af en
minimivigt. Och grundsatsen i förslaget hr således enligt min
förmening ganska riklig och ganska vigtig. Om denna minimivigt
skulle bestämmas generell för hela landet, så måste naturligtvis
samma olägenheter uppslå, som om markegångsprisen bestäm¬
des lika för alla länen. Nu har man likväl i afseende på mar-
kegångsprisens bestämmande frångått denna princip och bestämt
dem länsvis. Jag ser således icke hvarföre man icke äfven
skulle kunna bestämma miuimivigten länsvis. Svårigheterne tor¬
de icke vara flera eller färre i det ena fallet, än i det andra.
På samma sätt, som markegångsprisen bestämmas, på grund af
uppgifter under namn af priscuranter från mindre kretsar inom
länen, så kunde äfven, i min tanka, uppgifter från samma kret¬
Den 4 Januari f. m.
31
sar ingå, för att tagas till grund för bestämmandet af en mini-
mivigt. Detta allt är efter mitt begrepp ganska väl uttrvckt i
det redactionsförslag, som Frih. Raab framställt. Oaktadt jag
sålunda biträder detsamma och oaktadt jag tror, af det svar
som här gafs å propos. derå, alt man skulle kunna påräkna en
majoritet för denna mening; så måste jag dock säga, det jag
anser allt för illiberal), alt icke bevilja en åtterremiss, då mot-
ståndarne sådant önska, särdeles då frågan är af en så stor vigt
sorn denna. Jag anhåller således, att man i denna punkt måtte
återremittera betänk.
Hr Akerman: Äfven jag vill icke för min del motsätta
mig frågans återremitterande; men då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
nyss upplyst, att Ståndet i så beskaffade frågor som denna,
icke kan uttala sin gemensamma tanka, så lärer det vara an¬
geläget att åtminstone någre flere talare yttra sina tankar, på
det att Utsk. derigenom må få en mångsidigare kännedom om de
åsigter, som inom detta Stånd gjort sig gällande. Jag får der¬
vid förklara, alt jag, på de skäl, som af flere talare här blif¬
vit utvecklade, skulle anse såsom en vinst, om en minimivigt
kunde bestämmas, för att undvika de mångå och svårt slitna
tvister, som så lätt till följd af nu gällande bestämmelser upp¬
komma. Att bestämma denna minimivigt en gång för alla, an¬
ser jag vara i hög grad olämpligt. Det vore visserligen önsk-
ligt, om så kunde ske; men detta kan icke ske, emedan säden
under sådane förhållanden, som i år t. ex., inom de fleste or¬
ter skulle komma alt understiga den minimivigt, som man el¬
jest kunde anse vara den billiga. Frih. Cederström har åbe¬
ropat Magasinsdireclionens förordning om vigten på råg, som
skall levereras till garnisonerne; men jag skulle tro, att denna
författning, om en sådan har emanerat, vore npphäfven, sedan
frågan om en vigt på säd varit framställd vid 1835 års riks¬
dag, hvarvid densamma dock af både Konung och Ständer för¬
kastades. På säll den siste värde talaren yttrat, delar jag icke
eller Frih. Cederströms farhågor för de menliga följder, som
skulle uppkomma, derigenom att socknarnes deputerade i sam¬
råd med kronofogdarne uttalade ett omdöme öfver minimivig-
ten på säd, då en sådan uppgift, likasom uppgiften på prisen,
icke tjenar lill annat, än tili ledning för markegångsdeputera-
des beslut, hvilket åter, om det i ena eller andra afseendet be-
finnes oriktigt, kan blifva föremål för öfverklagande och rät¬
telse hos K. Kammarcotl.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de mot mom. litt. b,
c, d, e och f, gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss af
dessa momenter.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk. inkomne
ullåt:n:
32
Den 4 Januari f. m.
N:o 104, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angrde åtskilliga
i Götheborgs och Bohus läns skärgård belägna holniars upplå¬
tande till fritt och allmänt begagnande;
N:o 105, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Häradsskrif-
varen J. Thysenii und. ansökning om befrielse från gäldande af
ådömda anmärkningsmede!;
N:o 106, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de Ilii-
radsskrifvaren J. Thysenii frikallande från ådömd skyldighet
att ersätta oriktigt afkortade kronoutskylder;
N:o 107, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse äng. afskrif¬
ning af de, i och för den i hufvudstaden sednast församlade re¬
visionen öfver Rikets elementärläroverk, ulbelalde förskolts-
snmmor;
N:o 108, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å f. d. Krono¬
fogden C. Wesllingers och f. d. Haradsskrifvarcn G. Lindforss’s
und. ansökning om eftergift af ådömdt ersättningsansvar i följd
af uraktlåten debitering och upphörd;
N:o 109, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å f. d. vice Kro¬
nofogden J. P. Lundqvists und. ansökning om afskrifning af
dess uppbördsbalance;
N:o 110, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de den
af II. Ex. Hr Friherre Löfvenskjöld i und. sökta förlängning af
arrendet å Sundbyholms kungsgård i Södermanlands län;
Nio 116, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse lill R. St.,
ang. afskalfandct af slafveriet på S:t Barthelemy;
N:o 117, i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St., äng.
en förändrad reglering i afseende på stapelstädernas tolag ;
N:o 11S, i anledn. af väckt motion om ersättning till Ca-
pilaine-lieulenaulen August Gosselmans sterbhusdelägare för kost¬
nader, dem han i lifstiden af egna medel fått vidkännas, under
en för allmänt ändamål företagen resa till södra America;
N:o 119, i anledn. af väckt motion om utbjudande på en¬
treprenad af tryckning för allmänna verks räkning;
N:o 120, i anledn. af väckt motion om befrielse för vissa
delägare i Marlebo myr från ansvarighet för återbetalningen
lill Staten utaf det lån, som kan erhållas för samma myrs af¬
tappning m. m.
N:o 121, i anledn. af väckt motion om utgående till fulla
beloppet af det häradsskrifvaren i Calix fögderi tillagde löne¬
anslag m. m.
N:o 122, i anledn. af väckt motion om anslag för en slöjd¬
skola i Christianstad:
N:o 123, i anledn. af vackt motion om anslag till befräm¬
jande af slöjdexpositiener; „
Den 4 Januari f. m.
33
N:o 124, i anledn. af vackt motion om anslag lill ersättan¬
de af de utaf landtstatsljenstemän ulgifue accord;
N:o 125, i anledn. af väckt motion om ersättning ål consi-
storii-notarier för ökade göromål, i följd af de i sednare tider
vidtagne anstalter i afseende på folkundervisningen;
N:o 126, i anledn. af väckt motion om godtgörelse till
tjenstemännen vid K. Bibliothekel för en till cancelliposten Flink
utgifven sportelersättning;
N:o 127, i anledn. af väckt motion om arfvode till magi-
stratspersoner vid iuveuteriug af landtränlerimedel;
N:o 128, i anledn. af väckt motion om ersättning till stä-
derne för fångkoslnader m. m.;
N:o 129, i anledn. af Hr Klingstedts, G. F., motion om
godtgörelse till Landskamereraren, Kammarrättsrådet Ferlin, för
af honom utbetalt anmärkningsprocent;
N:o 130, i anledn. af väckt motion om ett anslag till ut¬
skrifning af registratur, som bort frän K. M:s Cancelliexpedi-
tioner a Hemnäs till Riksarchivet;
N:o 131, i anledn. af väckta motioner om inköp af bostäl¬
len åt länsmännen i Lane härads östra district och i Säfvedahls
härads vestra district inom Götheborgs och Bohus län;
N:o 132, i anledn. af en, med stöd af 56 § Riksd.Ordn.
väckt motion om ersättning lill 3:ne församlingar inom Linkö¬
pings stift för utgifven s. k. skolmästareskäppa till rector och
collega scholae i Westervik.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 3 e. m.
In (idem protocolli,
Albert Munck.
■Q
Lördagen den 4 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsbs d. 28 och 30 sistl. Dec. på bor¬
det lagda utlåt. N:o 112, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
till R. St., i fråga om delaktighet i Civilstatens Pensionsinrätt-
6 H. 5
34
Den 4 Ja n n a r i e. m.
ning för borgmästare i Rikets städer utom Stockholm, äfven*
som för commissionslandtmätare.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är med denna sak,
såsom med manga andra, att den verkligen har sina två sidor.
A ena sidan vill det synas i 11 i bera It, om man icke skulle vilja
bifalla, alt ifrågavar. Statens tjenare, hvilka hvar i sitt kall
sträfva för det gemensamma fäderneslandets bästa, erhålla lika
förmåner i afseende på pensionsrält, som redan ätnjutes af alla
andra Statens tjenare; men a andra sidan kan icke eller nekas, att
man måste göra afseende på, huruvida man icke derigenom möj¬
ligen kan förnärma tredje mans rätt. I detta afseende förekom¬
mer för mig den betänkligheten, att möjligen de Statens tjena¬
re, hvilka förut äga del i pensionsinrättningen och hvilka hafva
dertill lemnat bidrag i många år, samt t. o. m. tagit afsked i
beräkning pä denna inkomst, möjligen skulle kunna få se sina
beräkniugar tillintetgjorda. Det är visserligen sant, att Civilsta¬
tens dr 1842 församlade Fullmäktige uppgifvit de villkor, under
hvilka de trodde att borgmästare och landtmätare skulle kunna få
inträde uti cassan; men man ser af den reservation, som [Ir Berg
von Linde har afgifvit, att denne reservant hyser farhåga, att ifrå¬
gavar. tjenstemäns antagaude i pensionscassan skulle kunna blif¬
va vådligt för cassans bestånd, och jag har jemväl sett en pro¬
memoria i detta afseende, enl. hvilken all anledn. skall vara
för handen att cassan icke kan uthärda med de afgifter, som
redan derå tagas i anspråk. Vid sådant förhållande, kan det
verkligen vara betänkligt att bifalla, att nya delägare skola in¬
träda i samma inrättning, som måhända redan är på väg att
ramla. Jag skulle föreställa mig, att dessa betänkligheter kun¬
de höfvas, om StatsUtsk. inhemtade upplysningar ifrån Civilsta¬
tens Peusionscassas Direction ronde cassans tillstånd. För min
del skulle jag ingenting högre önska, än att dessa betänklighe¬
ter kunde undanrödjas, men så länge de qvarstå, så kan jag icke,
hvad jag eljest verkligen önskade, bifalla förslaget. Jag nödgas
sålunda vördsamt anhålla om återremiss till dessa upplysningars
vinnande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De upplysningar, som
Frih. Raab anser att StatsUtsk. hort inhemta, äro verkligen re¬
dan af StatsUtsk. iuhemtade. StatsUtsk. har haft tillgång till
räkenskaper, caleuler, beslut och resolutioner vid Fullmäktiges
sednaste sammanträde och deraf iuhemtat fullständig kännedom
af tillståndet med Civilstatens Pensionscassa såväl i afseende på
dess nu varande capitaIti 1 Igängar, som årliga utbetalningar, och
deraf sett, hurusom fonden för pensioneringen af Civilstatens
embetsmän ganska väl bibehåller sig, men att den enskilda pen¬
sionsfonden för enkor och barn är i sjunkande tillstånd. Utsk.
har likväl ansett, att detta är en sak, som icke rör R. St. vid
ifrågavar. tillfälle, och att derpå icke bör på något sätt fästas
afseende i den nuvar. frågan. Utsk. har icke tillstyrkt något
annat, än hvad i K. M:s nåd. skrifvelse omförmäles, och hvad
Den i Januari e. m.
35
Fullmäktige för Civilstatens Pensionscassa hafva ansett vara be-
hiifligt för cassan att erhålla i årligt anslag, såvida cassan skulle
kunna öfvertaga pensioneringen af borgmästare och commissions¬
landtmätare; beroende det icke af R. St. genom detta anslags
beviljande, utan af framdeles sammanträdande delägare uti Ci¬
vilstatens Pensionsinrällning, huruvida någon verkställighet af
hela förslaget kommer att äga rum eller icke, enär det är Ci¬
vilstatens Peusionscassas delägare förbehållet att vid deras nä¬
sta sammanträde besluta, huruvida de vilja, emot åtnjutande af
det anslag, som R. St. nu skulle bevilja, åtaga sig pensionerin¬
gen af ifrågavar. tjenstemän; så att det anslag, som nu är i frå¬
ga, icke kommer att utgå, så framt icke Civilstatens Pensions-
cassas delägare vilja emottaga nämnde personer. Derföre har
Utsk. icke föreslagit, att detta anslag för närvar, skall uppfö¬
ras på ordinarie stat, utan anvisas pä Riksg.cont. alt utbetalas,
i händelse det blir någonting af hela förslaget. Min öfvertygel¬
se är, att. det skulle vara en förmän för pensionscassan och
alldeles icke bidraga till dess undergräfvande; men detta är eu
sak för sig, som alldeles icke har verkat på min röst i detta
mål inom Utsk. Om R. o. Ad. bifaller Utsk:s förslag, så kan
deraf icke härflyta någon annan olägenhet, än en utgift för
Riksg.cont. Om framdeles några olägenheter skulle kunna upp¬
komma för Civilstatens Pensionsinrättning, så kunna de endast
härröra af de beslut, som pensionscassans delägare genom sina
Fullmäktige hafva fattat eller komma att fatta. Om R. St. nu
bifalla det begärda anslaget, så hafva R. St. gjort hvad pä dem
ankommer, och det öfriga torde lämpligast öfverlemnas till cas-
sans egna delägare att besluta om. Om R. o. Ad:s ledamöter
fästa någon uppmärksamhet vid frågan, så torde lätteligen lin¬
nas, att StatsUtsk. tillstyrkt det största anslag, som blifvit ifrå¬
gasatt, utan att tillstyrka det möjligen eventuell ifrågasatta ut¬
draget. Således är Utsk:s förslag så gynsamt för pensionscas-
san, som det någonsin blifvit ifrågasatt. Pä dessa skäl tillstyr¬
ker jag bifall till Utsk:s förslag.
Hr Westerstrand, Pehr: Jag är till största delen fö¬
rekommen af Frih. Palmstjerna och får tillägga, alt jag, såsom
delägare i Pensionscassan och deltagare i uppgörandet af de cal-
culer, som ligga lill grund för Civilstatens Fullmäktiges yttran¬
de i ämnet, kan försäkra, alt, i händelse R. St. bevilja det an¬
slag, som nu är i fråga, Pensionscassan kan, utan afseende på
dess öfriga ställning, fullkomligen fullgöra hvad som erfordras
i afseende på pensioneringen af borgmästare och commissions¬
landtmätare med deras enkor och barn. Jag får således, då
R. St. förut hafva på visst sätt ingått på frågan och yttrat sig,
att så snart det blifver uppgjordt, på hvad villkor Civilstatens
Pensionsinrättning vill åtaga sig den ifrågavar. pensioneringen,
R. St. dertill skulle gifva anslag, fästa uppmärksamheten på,
att det vore inconseqvent att icke nu bevilja hvad Pensionsin-
rättningen har fordrat för åtagandet af den ifrågavar. pensione¬
ringen. Jag får således yrka bifall till betänk.
36
Den 4 Januari e. m.
Uppå härefter framställd propos., blef StalsUtsk:s utlåt. N:o
]12 af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 28 och 30 sistI. Dec. på hor¬
det lagda utlåt. N:o 113, i anledn. af väckt fråga om nedsätt¬
ning af afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden, berörde fonds
ingående till Riksg.cont. samt Convoycommissariatets upplösning.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de nedsättning i nu stadgade afgift
till Haad.- o. Sjöf.fonden samt regleringen af Norrska statens
andel i de samfälda kostnader ne. fur Svenska och Norrska han¬
delns skyddande.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Den åtgärd, som Stats-
Ulsk. i denna punkt af betänk, har föreslagit, inå visserligen
synas i sig sjelf oskadlig, men jag her att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på några härmed gemenskap ägande omständig¬
heter, som vid frågans behandling icke böra förbises.
Fiirst och främst bör det ihågkommas, alt betydliga -utgif¬
ter oundvikligen måste åtfölja den pågående underhandlingen
med Maroccanska Regeringen, hvilka utgifters belopp måste för¬
delas äfven på de följande årens tillgångar. Dernäst bör det
icke förgätas, hvad Frih. Palmstjerna i sin reservation ock an-
tydt, att, sedan fördrag med Maroccanska Slaten kunnat afslu-
tas, Svenska Regeringen, åtminstone under någon tid, måste
med uppmärksamhet vaka deröfver, att den betingade säkerhe¬
ten för Svenska sjöfarten i verkligheten kommer att äga rum,
och att för sådant ändamål särskilda sjöexpeditioner torde blif¬
va erforderliga, för hvilka Slaten får vidkännas ytterligare om¬
kostnader. Vidare bör det tagas i betraktande, att, sedan för
verldshandeln nya fält. blifvit öppnade i aflägsnare länder, Sven¬
ska Regeringen icke bör underlåta att, lika med hvarje annan
handlande nations Regering, söka, medelst inhemska producters
ökade afsättning, åt landet bereda delaktighet af de fördelar,
sorn den vidgade verldsmarknaden kan hafva att erbjuda. I
detta afseende är det vigtig!, alt medel för ändamålet kunna
disponeras så, att de åtgärder, hvilka finnas nödvändiga, må
kunna vidtagas. Deraf torde det inses vara nödvändigt, att de
tillgångar, som på ifrågavar. fond hittills kunnat vara alt
beräkna, icke må undergå någon minskning. Jag vill visserli¬
gen icke bestrida, att, ehuru den beskattning, hvarom här är
fråga, sedan Algirs eröfring af Fransmännen, tid efter annan
redan blifvit förminskad, dels genom den s. k. Iästetalsafgif-
tens afskalfande, dels genom upphörande af convovafgiften
på utgående varor, och dels äfven genom nedsättning af sanir
ina afgift på inkommande varor, omständigheter dock skulle
kunna i framtiden inträffa, till följd hvaraf tillgångarne på den¬
na fond skulle kunna komma att öfverstiga det verkliga behof-
vet; men om och när sådant kan inträffa, kan det med visshet
aulagas, all K. M. sjelfmant vidlager de åtgärder, som af om¬
Den 4 Januari e. m.
37
ständigheterna kunna påkallas för åstadkommande af den möjli¬
ga minskningen i denna beskattning.
Hvad särskildt angår den af StatsUtsk. föreslagna förnyade
anhållan, att ”nödiga åtgärder måtte vidtagas för lillvägabringande
af en sådan reglering af Norska statens andel i de samfälda kost¬
naderna för Svenska och Norrska handelns skyddande, som med
rättvisa oell billighet öfverensstämma”; så anser jag mig böra
hafva äran upplysa, att den Svensk-Norska Comité', som varit
förordnad alt bereda vissa de båda Rikena gemensamt rör:de
ärenden, äfven baft sig uppdraget att handlägga frågan härom.
Comileens betänk, är nyligen inkommet lill K. Al., och det är
således alt med visshet, emotse, att denna angelägenhet, utan
någon förnyad framställning från R. St:s sida, snart varder be¬
fordrad till ett önskadt slut.
Pä grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, hemställer
jag lill R. o. Ad., huruvida icke den skrifvelse, som af Utsk.
är föreslagen, må anses öfverflödig.
Frih. Gyllengranat, Carl August Burchard: Uti
allt hvad den siste värde talaren yttrat, får jag till alla delar
instämma.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Sedan Eders Ex.
behagat förklara, att betänk, borde punktvis föredragas, men den
nu upplästa första punkten egentligen innehåller 2:ne ämnen, så
har jag ämnat anhålla, att endast den Usta hälften af denna punkt
mätte komma att nu föredragas. Deu handlar 0111 en önskad
nedsättning uti afgifterna, hvaremot andra delen handlar om
lillvägabringande af någon reglering af Norrska statens andel
uti ifråga var. afgifter.
Hr Rå fe It, Anton: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr Fåhraus, och instämmer med honom lill alla delar, men
anhåller dock att fä tillägga några ord.
För det första ber jag om att fä uppläsa den Usta punk¬
ten af Frih. von Kramers reservation, så lydande: ”Det torde
vara äfventyrlig), äfven i händelse af ett fredligt uppgörande
med Marocco örn tributens upphörande, alt förminska Hand. o.
Sjöf.fondens tillgångar, genom nedsättning i de 10 proc. å tull
på inkommande varor, hvilka nu erläggas, emedan behofvet af
handelsflottans skyddande mot sjöröfverier troligen ändå alltid
kommer all fortfara, äfvensom tillfällen att yppas till befor¬
drande af vigtiga företag för vår handels och sjöfarts upphjel-
pande, så inom som utom Riket. I sednare fallet synes Chinas
tillgänglighet för verldshandel!! med skäl påkalla, kanhända kost¬
samma, men i en framlid lönande åtgärder till afsättning af
Svenska producter. Fara är, om Hand.- o. Sjöf.fonden åter sjun¬
ker till den obetydlighet, som för ett halft århundrade var hän¬
delsen, alt de utgifter, som å densamma nu anvisas, hvaribland
45,000 r:dr årligen för Svenska flottans hellof, mäste genom all¬
män bevillning fyllas.” Lika med Frih. von Kramer, måste jag
bestrida nedsättning uf afgifterna till Hand.- o. Sjöf.fonden, sorn
38
Den 4 Januari e. m.
nu utgå med 10 proc. af tullen på inkommande varor. Detta
drabbar egentligen förbrukarne af utländska varuartiklar. Om
det äfven skulle lyckas att, genom tractaten med Maroccanska
Regeringen, undvika ulgiflen af 20,000 piaster, så måste man
dock alltid vara förvissad derom, att, för att för framtiden gif¬
va kraft åt tractatens fortfarande, en mängd fartyg måste utru¬
stas och underhållas; och hvarifrån taga medel dertill? förmod¬
ligen genom att öka allmänna bevillningen; men dertill torde
icke R. St. vara benägne. Jag tror, alt en indireet beskattning
alltid är mera naturlig och lemnar säkrare garantier emot miss¬
tag och orättvisa. Man må ihågkomma förflutna tider, 1760,
då Convoycassan, i brist af medel, hade råkat i en skuldsätt¬
ning af 10 och en half tunnor guld till Staten och 21 tunnor
guld till Banken. Dessa summor hafva sedan måst afskrifvas.
Lika med tvenne föreg, talare, anhåller jag om afslag af första
delen i denna punkt.
Hvad åter beträffar de bidrag, som utgå från Norri¬
ge, så kan jag icke undertrycka den tanken, att den icke sva¬
rar emot den handel, som detta rike har på medelhafvet.
Enligt de uppgifter, som jag ur detta betänk, inhemtat, upp-
gingo under loppet af åren 1S38 lill 1842 Norrska fartyg, gå¬
ende på Medelhafvet, till 141 stycken, med tillsammans 11,601
läster, hvaremot Svenska fartyg till 251 stycken med 26,304
lästers drägtighet. Norriges bidrag utgöres med 15,000 Norr¬
ska speciedaler, motsvarande omkring 40,000 r:dr Svenskt b:eo,
under det att Sveriges bidrag uppgått till nära 200,000 r:dr b:co.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, tillkänna-
gaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., det han, i anledn. af Gr. Cron-
hjelms begäran, skulle i afseende på förevarande l:sta punkt
framställa 2:ne särskilda proposrr och nu först finge hemställa,
om R. o. Ad. behagade bifalla den del deraf, som angick ned¬
sättning i nu stadgade afgift till Hand. o. Sjöf.fondeu.
Ropades nej.
Propos. till afslag å denna del af första punkten blef der¬
efter framställd och med ja besvarad.
Vidare framställdes propos. till bifa11 å sednare delen af
första punkten, ang:de reglering af Norrska statens andel i de
samfällda kostnaderne för Svenska och Norrska handelns skyd¬
dande, hvilken propos. besvarades med starka nej, blandade med
åtskilliga ja; hvarpå äfven denna sednare del af lusta punkleu
af R. o. Ad. blef afslageu.
2:dra punkten, ang.de Convoycommissariatets indragning
m. m.
Hr Fåhraeus: I anledn. af R. St:s vid sist förflutna riks-
dag gjorda enahanda und. framställning, behagade K. M., vid
föredragning af ärendet, i nåder förklara, alt, sedan K. M. kom¬
mit i tillfälle att ronde den till Euionscomiteens handläggning
Den 4 Januari e. m.
39
remitterade fråga, om bidrag till den för Sverige och Norrige
gemensamma Hand.- o. Sjöf.fonden, fatta nådigt beslut, K. M.
framdeles, efter sig företeende omständigheter, ville tillse, om
och i hvad man en reglering, ledande till besparing i förvalt¬
ningen, må kunna, i afseende å de Convoycommissariatct upp¬
dragna åligganden, vidtagas. Häraf är en följd, att sedan Uni-
onscomiteens förslag nu inkommit och frågan om Norriges bi¬
drag till Hand.- o. Sjöf.fonden med det första kommer att till
slutlig behandling företagas, äfven den af R. St. förut gjorda
und. framställningen blifver föremål för K. M:s nåd. pröfning
och afgörande. Jag hemställer, huruvida icke vid sådant för¬
hållande den nu föreslagna förnyade framställningen i enahanda
syfte må, såsom jag vid förra punkten hemställt, anses öfver¬
flödig.
Gr. Cronhjelm: Till hvad den siste talaren anfört, tor¬
de jag få lägga några ord. Det är nemi. bekant, att Convoy-
commissariatets olivar, sammansättning är sådan, att 2:ue af
Ilandelssocietetens ledamöter äro anställde i Directionen, på sätt
Frih. von Krmmers reservation i ämnet upplyser. Om nu Con-
voycommissariatet 'skulle upphäfvas, och dess befattningar öf-
verflyttas på Comm.cotl., så skulle svårligen det förhållande kunna
äga rum, att incorporera 2:ne af Handelssocietetens ledamöter så¬
som ledamöter i ett Rikscollegium. Likväl synas dessa personer
vara ganska tjenliga der de finnas, emedan de äro i tillfälle att till
Convoycominissariatets nytta göra productiva de kunskaper, de
äga örn handelns behof. Afven finnes inom Commissariatet en
Norrsk ledamot, som icke eller lämpligen torde kunna inrym¬
mas inom ett Svenskt collegium; och då härtill kommer, att K.
M. i nåder förklarat, att fråga är om en reorganisation af em-
belsverken, så tyckes mig, att det förslag, som Utsk. framställt,
är alltför tidigt. Om man föröfrigt nu skulle öfverflytta på
Comm.coll. en detalj, som man sedan vid förenkling af embets-
verken skulle finna borde tillhöra något annat eller också ett
särskildt verk, så hade man gjort en organisation i detta fall,
som varit antingen alldeles öfverflödig, eller till intet ledande.
Jag anhåller således om afslag å den upplästa delen af Stats-
Ulsk:s betänk.
Uppå härefter framställd propos. blef denna punkt afStats-
Utsk:s utlåt, afslagen.
3:dje punkten, ang:de en, i följd, af Utsk:s tillstyrkande i
ofvanberörde 2:dra punkt, föreslagen und. anhållan hos K. M.
Gr. Cronhjelm: Som den tredje punkten endast innefat¬
tar tillstyrkandet af den und. skrifvelsen till K. M., så torde den
nu, till följd af R. o. Ad:s vidtagna beslut, komma alt förfalla.
R. o. Ad. ansåg, att denna punkt, sedan R. o. Ad. afslagit
2:dra punkten, hade förfallit.
4:de punkten, ang:de Hand.- 0. Sjöf.fondens ingående till
Hiksg.cont. m. m.
40
Den 4 Januari e. m.
Hr Fåhraeus: Vi åro nu åter inne på det. fäll, dit Siats-
Dtsk. icke länge sedan inledde oss genom förslaget om inleve-
rering till Rikg:scont. af alla bevillningsmedel. Nära nog allt
hvad som då yttrades inom detta Hus emot samma förslag, sy¬
nes mig tillämpligt, äfven på denna fråga. Jag skulle derföre
anse det vara att missbruka R. o. A:ds tid, om jag nu uppre¬
pade de skäl, som då omständligt anfördes, och som, af alla ta-
larne i samma riktning utvecklade, af R. o. Ad. enstämmigt
godkändes. Af dessa skäl sätter jag likväl främst sjelfva grund-
satseu — den vigtiga och af alla statsrättslärare såsom axiom
antagne grundsatsen — att noga värda sig om gränsbestämnin¬
gen emellan den administrativa myndigheten och representatio¬
nen. Här är fråga örn öfverflyttning till Riksg.cont. af förvalt¬
ningen och redogörelsen för medel, bestämda för utgifter, som
ankomma pä Styrelsens pröfning och bedömmande. Alt ett så¬
dant bestyr tillhör deri administrativa myndigheten, lärer af
ingen bestridas. Det ligger vigt uppå, att icke ett sådant in¬
trång på regeringsmaktens område, som blefve en följd af Utsk:s
nu föredragna förslag, fåröga rum. Det ligger vigt derpå, icke
blott för regeringsmaktens egen skull, men äfven för samhällets.
Det gifves tvenne villkor, hvilka för hvarje regering äro oefter-
gifliga, för att kunna med verksamhet fylla sin bestämmelse:
kraft och anseende. Båda skulle alltför mycket lida genom
den föreslagna åtgärdens vidtagande. Jag skulle derför anse
mig alltför mycket fela i min pligt både såsom representant
och såsom Konungens rådgifvare, om jag icke röstade emot
detta förslag.
Hr Råfelt: Frih. Palmstjerna har i få ord uttryckt hvad
som egentligen menas med tillstyrkandet i denna punkt. Jag
anhåller att få uppläsa dessa ord: ”jag reserverar mig emot
Utsk:s beslut, hvarigenom ifrågavar. medel skulle dragas undan
K. M:s disposition. Syftemålet är att utvidga Ständernas makt,
medelst inkräktande på Konungens. Vi hafva fordom sett hvart¬
hän denna väg leder, och jag anser för fäderneslandets väl
vådligt att beträda densamma.” Jag anhåller att få instämma i
dessa ord. Då R. o. Ad. förut afslagit de extra ordinarie be-
villningarnes ingående till Riksg.cont., så förefinnes här ännu
mycket mera skäl till det afslag på denna punkt, hvarom jag
vördsamt anhåller.
Propos. till afslag å denna punkt af StatsUtsk:s utlåt, blef
härefter framställd och med ja besvarad.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ns
d. 28 och 30 sisth Dec. på bordet lagda utlät. N:o 22, i anleda,
af väckt fråga om inrättande af en statistisk central-bureau.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Frih. Tersmeden har
i dess reservation anfört flere vigtiga skäl, i min öfvertygelse
fullt
Den 4 Janaari e. ra.
41
fullt gilltiga, för alt grunda ett beslut om återremiss af Stats-
Ulsk:s utlåt. Jag anser vigten af en centralbureau så stor, att
uppskofvet dermed icke år öfverensstämmande med fädernes¬
landets bästa och intresse. Jag anser, att om man icke blott
vill grunda lagstiftningen pä theorier, utan på genom facta con-
staterade skäl, sä väl i lull-lagstiflning som i andra ämnen, så
är en statistisk centralbureau alldeles oumbärlig, och R. St.
hafva äfven redan vid en föreg:de riksdag bos K. M. i underd.
anhållit, att en sådan bureau mätte inrättas. Den närmare kän¬
nedom af våra näringars tillstånd och behof, som genom en
sådan centralbureau kunde vinnas, skulle säkerligen föra oss
till en mer ändamålsenlig lagstiftning i tull fö ifa tini ilga i'n e in. m.
Jag må såsom exempel anföra, huru fabrikerne för bomullsgarns-
spånad hafva, under sednare tiotal af år, ökat deras tillverk¬
ningar, och det särdeles sedan skyddet till en del borttogs, hvil¬
ket var fabrikerne för utländsk medtäflan medgifvet. Månne
det skett, om ej statistiska berättelser varit tillgänglige och
upplysande jemförelse!- blifvit gjorde? Flera andra exempel
skulle i detta afseende kunna anföras. Äfvenledes är det af
vigt, att man må äga uppgift om, huru och på hvad sätt all¬
männa arbeten förrättas, i hvilket afseende man äfven har gan¬
ska mycket att önska. Jag får af dessa skäl vördsamt tillstyrka,
att R. o. Ad. ville besluta återremiss af denna punkt, pä de
grunder, som Frih. Tersmeden uti sin reservation har framställt.
Frih. Tersmedens åberopade reservation upplästes, på be¬
gäran af
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., som derefter yttrade:
Jag skulle visserligen nu genast yrka bifall till den me¬
ning, hvarmed Frih. Tersmedens reservation slutar, nemi. att
R. St. ville hos K. M. göra en så beskaffad tind. framställning,
som han föreslagit; men pä det att det sammansatta Utsk. må
komma i tillfälle att bos de öfriga Stånden bereda åt denna
vigtiga fråga en fördelaktigare utgång, än som nu genom delta
betänk., hvilket afslär Gr. Fröiichs motion, torde vinnas, sä
anhåller jag, att Ståndet, på grund af Frih. Tersmedens reser¬
vation, matte lill det sammansatta Utskottet återremittera frågan.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Äfven jag anhål¬
ler om återremiss, och ber att dervid få fästa uppmärksamhe¬
ten på någon brist i Utsk:s argumentation. Utsk. säger nemi.,
alt då fråga ”är å bane, att på ett enklare och mera ändamåls¬
enligt sätt reorganisera styrelseverken, så synes det för närvar,
icke vara lämpligt att öka antalet af dessa verk med ett nytt,
utan tiden dertill först vara inne, sedan en sådan reorganisation
för sig gått.” Jag instämmer fullkomligt med Utsk. deruti, att
tiden ännu icke är inne för delta nya verks inrättande, men
huru Utsk. kan komma till det resultatet, att tiden först skulle
vara inne sedan styrelseverkens reorganisation för sig gått, det
6 H. 0
42
Den 4 Jan u ari e. m.
kan jag icke fatta, emedan jag skulle tro, alt just då en för¬
ändring i organisationen vidtages, sä är den rätta tidpunkten
inne, men icke sedan en sådan förändring redan blifvit gjord.
Jag skulle för min del tro det vara lämpligare, att R. St. bos
K. M. anhålla, att då en förenkling af styrelseverkens organi¬
sation kan komma i fråga, hvilken K. M. redan vid ett föreg:de
tillfälle förklarat sig vara betänkt på, K. M. äfven vid samma
tillfälle täcktes till ett verk sammandraga de olika bestyr med
statistiska upplysningar, som 1111 finnas inom särskilda embets¬
verk spridda.
Gr. Frölich, David: Dä llere ledamöter redan anhållit
om återremiss af ifrägavar. betänk., och jag således bar någon
anleda, förmoda, att R. o. Ad. beviljar en sådan, så anser jag
mig också böra med några ord yttra mig, efter jag är motionär
i frågan. Jag finner beklagligen, att Utsk. icke har uppfattat
egentliga meningen af min motion, ty Utsk. säger, att det bor¬
de finnas en fastställd plan, hvarefter de statistiska arbetena
borde fullföljas. Jag får bekäuua, att detta är någonting för
mig så alldeles oväntadl, alt jag verkligen hade trott, att hvar
oell en, som sysselsatt sig något med statistiska arbeten, skulle
veta, alt fastställd plan för en statistik är det aldra sämsta man
kan länka sig, emedan en statistik, om hon skall duga till nå¬
got, skall följa föriindringarne i de förhållanden, som den om¬
fattar, och just för att kunna följa de förändringar, hvilka med
tiden inträffa i det ena eller andra, är det nödvändigt alt pla¬
nen icke en gäng för alla är fastställd, utan beständigt å nvo
bearbetas och fullkomligas. Det vore ingen konst att fä en
fullständig statistik, om det ginge an att pä förhand bestämma
en plau; men då hade jag åtminstone icke velat föreslå en
cenlralbureau. Det hade då varit nog, att Ministern för inrikes
ärendena hade salt sig ned och skrilvit en plan och förelagt
det ena eller andra embelsverket alt arbeta derefter. Just e-
medan jag händelsevis har kommit att underrätta mig om det
sätt, hvarpå man nu för tiden använder statistiska beräkningar,
så väl i England, der den utmärkta G. R. Porter är utgifvare
af ett sammandrag utaf ofantliga massor af statistiska uppgifter,
som i Belgien, der en lika utmärkt person vid namn A. Quetelet
är satt i spetsen för utarbetningen af en förträfflig statistik;
just derför var det, som jag ville föreslå inrättningen af en
cenlralbureau. Jag tillstår äfven, att ehuru jag väl kunde för¬
utse, att de nu varande cmbetsverken icke skulle blifva eviga,
så vågade jag dock icke hoppas, att de skulle komma alt un¬
dergå någon snar förändring; men då det emedlertid visade sig,
alt R. St. vore villiga att göra stora och genomgripande för¬
ändringar uti alla sina vigtiga anstalter, uti baucoväseudet m. m.,
utan att man kunde säga, att R. St. hafva någon utväg uti den
nu varande statistisken att vinna de upplysningar och statseko¬
nomiska begrepp, som kunna behöfvas; så trodde jag att det i
sä fatta omständigheter skulle vara möjligt att ifrån hvart och
Itc. n 4 Januari e. m.
43
ett af de nu varande särskilda enibetsverken den ledamot, som
mest befattar sig med statistiken inom samma embetsverk, skulle
sammanträda med de öfriga ledainölerne och ungefärligen sä,
som det är iurättadt i Belgien , formera en bureau under ord¬
förande af en person, sorn mera cgnat sig åt statsekonomi än
just åt statistiska siffrors samlande, hvilket är två alldeles olika
saker. Endast under ledning af sädane åsigter skulle ifrhgavar.
ledamöter ifrån embetsverken kunna finna det bästa sättet att
ifrån de redan befintliga sifferuppgifterna utarbeta en statistik
och måhända hänföra alltsammans till några få tableauer eller
sammandrag, som kunde vara i hvar mans ficka, när man ville
bedömma sådana ämnen, och som årligen kunde förnyas. Oiu
man åter icke vill sålunda uppTatla saken, sä medgifver jag,
att det är skäl alt icke göra någonting, förrän våra embetsverk
blifvit reorganiserade, och då har jag för miu del alldeles icke
något intresse att yrka ålerremiss. Jag bar för öfrigt erhållit
underrättelse om, att vi hafva att motse en snarare förändring
af embetsverken, än jag bade vägat hoppas. Detta gör natur¬
ligtvis också, att jag icke anser mig böra så insistera på denna
förändring, som jag eljest hade gjort; emedan jag då hoppas,
att hvad som inom delta och möjligen äfven inom andra Stånd
har blifvit yttradt emot StatsUtsk:s utlåt., kan föranleda till, att
Regeringen allvarligen fäster uppmärksamhet vid dea sak, som
min motion åsyftar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag ämnar icke bestri¬
da den återremiss, sorn sä mänga ledamöter yrkat; men då den
siste värde ledamoten förklarat sig anse en planlös statistik
vara den bästa, och att han önskade en sådan, sä nödgas jag,
i. läll SlalsUlsk. skulle antaga en dylik grundsats, hellre till¬
styrka , att ingen central-bureau må inrättas. En statistik vin¬
ner, så vidt jag förstår, värde just derigenom, att den är upp¬
rättad efter en viss plan, så ali man deruti kau finna de upp¬
lysningar man söker. En planlös statistik förekommer mig der¬
emot såsom en ordbok, hvilken icke vore uppställd i alfabetisk
ordning. Allting funnes der, men ingen ting kunde tillrättafås,
när det hehöfdes.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar, utlåt, gjorde anmärkmr
föranleda till detsauunas återremitterande.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 28 och 30 sist!. Dec. på
bordet lagda betänk. N:o 13, aug:de stämplade pappers-afgiflen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att detta betänk,
måtte fä punktvis förekomma till afgörande, hvilket bifölls.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då Hr Gr. o. Landtm,
föreslagit Ståndet alt punktvis företaga detta betänk., så får jag
vördsamt förfråga mig, huruvida icke meningen är, att Utsk:s
utlåt., om Nils Slrindlunds motion skall först företagas.
44
Den 4 Januari e. m.
Med tillkännagifvande, att den af Frih. Palmstjerna om¬
nämnda fråga vore den som först borde förekomma, lät H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, uppläsa:
Usta punkten, ang:de Riksdagsm. Nils Strindlunds motion,
tilt nu gällande char t ajsigillat aför ordn. matie intill nästa riks¬
dag oförändrad bibehållas.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Bland ämnena för
R. Sl:s öfverfä ggningar, är stämpelafgiften tvifvelsutan ett ibland
de svårare. Också har det visat sig sedan längre lid, jag vä¬
gar säga, nästan alltifrån begynnelsen, att detta ämne är för R.
St. för svårt. Jag vill låta Bevilln.Utsk. ali rättvisa vederfaras
lör den omtanka och det nit, hvarmed det handlagt ärendet;
men det är icke Utsk:s fel, att stämpelafgiften i Sverige, sedan
äldre lider, varit byggd pä alldeles felaktiga grunder. Jag tror
derföre verkligen, att Strindlunds motion bör biträdas; ty fast¬
än Utsk. bar sökt att i vissa delar förbättra hvad som uu är
stadgadt, hafva likväl de sundare åsigterna inom Utsk. icke
förmått göra sig gällande; på sätt bäst kan inhemtas af Hr Gr.
Cronhjelms reservation. De nämnde förbättringarne, dem Utsk.
föreslagit, äro nemi. högst obetydliga, och derjemte förekomma
åtskilliga försämringar. Jag tror derföre klokheten fordra, och
ändamålet bäst vinnes, dymedelst att Nils Strindlunds motion
biträdes, att nuvar. charlaesigill.förordn. oföräudrad bibehålies, och
att en skrifvelse till K. M. ingår, deruti R. St. i und. anhålla,
att K. M. täcktes intill nästa riksdag låta så förbereda detta
ämne, att R. St. derom kunna fatta ett ändamålsenligt, med
statshushållningens grundsatser och en sund theori öfverensstäm¬
mande beslut; sä att genom stämpelafgiften, sä väl som genom
alla andra afgifter till Staten, kommer att beskattas det, som bör
vara föremål för beskattning, nemi. inkomst. För närvarande
beskattas icke inkomsten, utan beskattningens object sökes, så
att säga, i luften. Här har, t. ex., af ålder funnits en dryg
pålaga under namn af stämpelafgil på fullmakter, och hvad Ul-
sk. har föreslagit i afseende å denna afgift, utgör icke någon
förbättring. Stämpelafgiften för en stadsmäklarebeställning i
Stockholm och Götheborg har blifvit föreslagen till 100 r:dr,
vä Iförstående, att detta är ändock en förhöjning. Af Hr Ro¬
senblad bar blifvit upplyst, att en sådan beställning kan med¬
föra en inkomst af 10 eller 11 tusende r:dr. Den värde tala¬
ren, som jag nyss nämnt, misstager sig sällan om siffror; åt¬
minstone har jag icke märkt det. Jag vill likväl antaga möj¬
ligheten af ett misstag ända till hälften, i hvilket fall en stads¬
mäklare här i hufvudsladen skulle hafva en inkomst af 5000
r:dr, dä 100 r:dr skulle utgöra jemt två proc. deraf. Välan,
mine Hrr! eu lönlös underlieuteuant ålägges för sin, fullmakt
en stämpelafgift, osom utgör 12^ proc. — af den lön, som han
kanske får? — A nej — alldeles icke; utan för lönen af den
beställning, hvaraf han får titeln, och hvilken lön han äfven,
efter en möjligen framdeles skeende utnämning icke ens dä
Den i Januari e. m.
45
får tillträda genast, utan först efter några månader. Är detta
ett billigt förhållande? Är det en rimlig lagstiftning och skatt¬
läggning? Allt sådant fordrar en utredning, hvilken icke sy¬
nes kunna verkställas annorlunda, än genom K. M:s egen nåd.
försorg; hvarefter R. St. vid nästa riksdag kunde komma i till¬
fälle att fatta eli rationell beslut om denna beskattning. För
närvar, är den, och har länge varit, alldeles irrationel. Jag
vill icke en gång säga i hvilken grad orimlig den är. Dylika
missförhållanden, af hvilka jag anför! ett prof, finnas hela för¬
fattningen igenom. Så t. ex. erlägges för Just.Statsministerns bevis
på anmälan om utgifvandet af tidningar 3 r:dr, samt i st. för de s. k.
sigillpenningarne 12 sk., tillsammans 3 r:dr 12 sk. Nu gifvas likväl
tidningar, hvilka rendera kanske 10,000 r:dr. Hvilket förhållan¬
de äger väl rum emellan den stämpelafgift, som pålägges ett
document af sådan vigt, och de pålagor, sorn utpressas af lön¬
lösa officerare och civile tjensemän? Intet förhållande, mine Hrr!
Man kunde visserligen invända, att tiduingsutgifvaren dessutom
betalar bevillning. Ja, men löntagaren, när en gång han fått
lön, erlägger också bevillning, utom stämpelafgiften. Äfven
betalar en tidningsutgifvare visserligen en stämpelafgift af bla¬
det; men han blott förskjuter den, ty hvem är det som slutli¬
gen betalar denna afgift, om icke den läsande allmänheten?
Följaktligen finnes icke den ringaste proportion härutinnan. Ännu
flere dylika exempel skulle kunna anföras. Presterskapet beta¬
lar t. ex. i stämpelafgift 5 proc. af den lön, som embetet med¬
förer. Detta är dock ett verkligt embete, för hvilket lön åt-
njules, och afgiflen står således icke i förhållande till den, som
betalas af en lönlös tjensteman, med 12^ proc. af den lön, sorn
han icke åtnjuter. Jag yrkar bifall till Riksdagsfullm. Nils
Strindiunds motion, och följaktligen afslag på hela betänk.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag bör visser¬
ligen börja med att hembära den siste värde talaren min tack¬
samhet, för den rättvisa han behagat göra åt min reservation;
men kan dock icke instämma med honom ronde det knappa sät¬
tet att affärda hela författningen. Jag anhåller att få fästa upp¬
märksamheten på åtskilliga punkter, och torde derunder fä vi¬
sa, alt ett antagande af Riksdagsfullm. Nils Strindiunds motion
för närvar, hvarken är lämpligt eller gagneligt. Mitt första skäl
derför, är åberopande af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. af
d. 6 sistl. Aug., hvaruti K. M. till R. St. öfverlemnar att ytt¬
ra sig öfver Kammarrättens utlåt, ronde vidtagande af nya
controller öfver chartaesigill.försäljningen och uppbörden, uti
hvilken skrifvelse K. M. äfven yttrade, att K. M ämnade
lill R. St:s Bevilln.Utsk. öfverlemna handlingar ronde detta
ämne. Dessa handlingar hafva äfven sedermera kommit, och i
den skrifvelse, sorn åtföljde dessa handlingar, begärdes ett ytt¬
rande, icke allenast öfver sättet att controllera chartmsigill.för¬
säljningen och uppbörden af chartanncdlen, utan äfven ronde de
böter, som böra erläggas vid inträffande malversationer, och
46
Den 4 Januari e. m.
dessutom ro'r:de de ersättningar R. St. anse vara lämpliga för
de personer, som genom denna controll få ett ökadt besvär..
Utskis yttrande, med anledn. af denna K. skrifvelse, intager nä¬
ra hälften af betänk. Jag hemställer till R. o. Ad., huruvida
det vöre lämpligt, när K. M. täckts begära R. Sl:s utlåt, i det¬
ta ämne, att tilt K. M. icke gifva något svar.
Jag vill visserligen icke bestrida, att det förevar, förslaget
har åtskilliga brister, men nian bör icke eller förneka, att det
äfven har åtskilliga fördelar framför den nu gällande författnin¬
gen; och jag kan icke inse, att man, derföre alt brister finnas,
bör åsidosätta antagandet af fördelarne, så mycket mindre, som
man under discussionens lopp har fullt tillfälle att bestrida hvad
som kan vara menligt, och antaga hvad som kan vara gagne¬
lig!. Bland annat har Utsk. äfven föreslagit nya controller å
eliarteringen, hvilka äro af så stor vigt för Rikets inkomster,
att det icke torde vara skäl att till nästa riksdag uppskjuta de¬
ras antagande. Sedermera har Utsk. sökt motverka den eludering
af nuvar. ena rtaesigi 11. för fa ttn., hvarigenom tiduingsredactioner,
för att undandraga sig alt erlägga afgift för mer än ett halft
ark, gjort arken så stora, att somliga tidningars halfva ark äro
fyra gånger så stora, som andras; till följd hvaraf de förra
icke betalt mer än de sednare.
Vidare har Utsk. gått till mötes åtskilliga motioner, sorn
påkallat rättelser i nuvar. efia rtaesigi 11 .föi-fa It n., hvaribland jag
vill nämna Hr Grundelstjernäs, som afser en reglering, röride
brochurers försändning med posten.
Slutligen har Utsk. äfven uti den 7 § ronde chartering af
köpe-, bytes- och gåfvobref på fast egendom, vidtagit åtskilli¬
ga, efter mitt förmenande, ganska ändamålsenliga förändringar;
och för att närmare komma in på det ämne, som egentligen ut¬
gjort föremål, för den sisle värde talarens missnöje med Utskis
betänk., får jag fästa uppmärksamheten derpå, ali då den nu
var. chartaesigill.förordn. i tvenne särskilda paragrafer upptager
afgifter å K. fullmakter och resolutioner samt adels- och rid-
darebref m. fl. så hafva deras sammanlagda oerhörda belopp
icke hittills varit nog tydligt synlige. Det är visserligen en
enkel åtgärd, som Utsk. föreslagit, att de skulle i en § sam¬
manföras; men följden af den åtgärden, har dock varit, att vi¬
sa orimligheten af de höga cbarteringsbeloppen. Jag tror, att
endast den åtgärden tillvägabringa!' ett så i ögonen fallande re¬
sultat, att det icke gerna lärer vara möjligt att frångå en ned¬
sättning i chartaebeloppen.
En värd talare har nämnt, att Utsk. har förbisett behofvet
af, att i jemnförelse med hvad en tjensteman för sin lön afläg-
ger, uppstegra lösen för de bevis, som en tidningsredacteur er¬
lägger för stämpling af tidningar. Det är visserligen sant, att
denna anmärkn. kan göras; men detta ämne torde ändock vara
af ganska underordnad vigt; och då tillfälle är under discussi-
oneu, att deröfver yttra sig, sa torde icke författningen förtjena
ali derföre förkastas. Om den värde ledamoten i stället beräk¬
Den 4 Januari e. m.
47
nar den ökade beskattning, sorn uppkommer å de stora tidnin-
garne, hvilka egentligen ligga Postverket till last, så skall han
finna, alt den utgör en ganska betydlig tillökning, om också
icke fullt motsvarande skjutskostnaden för Postverket; och jag
kan icke eller i allo dela den åsiglen, att den deremot svaran¬
de förökningen bör laggas ensam på tidningarne, hvilka natur¬
ligtvis, i den mån de fördyras, äfven få ett mindre antal afnä¬
mare. På dessa skäl, men egentligen på dem jag först anfört,
nemi. alt våra constitulionella förhållanden oundgängligen for¬
dra att afgifva ett yttrande, rörde den af K. M. önskade för¬
ändringen af controllerne öfver charteringen; anhåller jag att
Ståndet ville företaga denna författning till pröfning, då jag un¬
der loppet af discussiouen får anhålla om uppskof med åt¬
skilliga punkter, intilldess den 5:te § blifvit pröfvad, i samman¬
hang med hvilken jag anhåller att få göra gällande den af mig
i betänk, införde och af den siste värde ledamoten åberopade
reservation.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag vill icke mot-
sälta mig den propos., som den siste väl de talaren synes önska,
ulan gerna medgifva det föredragningssätt, som af Hr Gr. o.
Landtm, från början har blifvit föreslaget. Jag förmår likväl
icke att frångå hvad jag yttrat om karakteren af hela denna
beskattning. Min tanka derom är, såsom jag tror, för djupt
motiverad, tor att kunna undergå någon väsendtlig förändring.
Men icke destomindre finner jag tillräcklig orsak att frångå mitt
yrkande, dels i de förslag, Utsk. framställt i hänsigt till con¬
trollerne, dels, och hufvudsakligen, i det ännu vigtigare skäl,
som Gr. Cronhjelm anfört, nemi. skyldigheten alt fästa afseen
de på K. M:s meddelande i ämnet.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag är lill stor del före¬
kommen af Frih. Palmstjerna, som nu har återtagit det yrkan¬
de, han i början gjorde. Jag instämmer likväl till stor del i
det yttrande, som Gr. Cronhjelm afgifvit. Grefven glömde lik¬
väl att för R. o. Ad. tillkännagifva, att det finnes andra motio¬
ner än den. som han uppgaf, nemi. Hr Rosenblads. Vid en så¬
dan knapphändig afskäring af frågan, som har varit ifrågasatt
och hvarföre Utsk. icke står i förbindelse, skulle naturligtvis
äfven Ilr Rosenblads ganska vigtiga motion komma att förfalla.
Jag tror, att om R. o. Ad. antager detta betänk, i sin helhet,
så skall K. M. af detta antagande finna sig föranledd att till
nästkommande R. St. öfverlemna ett generelt förslag till en ny
förordning uti förevar, ämne. Den förra chartte-sigillalae-förordu.
har varit sä invecklad, att K. M. utan stort besvär icke kunnat
ordna det hela, sorn nu genom Utsk:s bearbetning vunnit lätt¬
nad. Jag anhåller således, att betänk, mätte punktvis föredra¬
gas, pä sätt Hr Gr. o. Landtm, föreslagit.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. Utsk:s
hemställan i afseende på Riksdagsm. Slrindlunds ifrågavar.
motion.
48
Den 4 Januari e. m.
2:dra punkten, ang:de förändrad lydelse af 2 § och 1 mom.
3 § i nu gällande författning samt om utbyte af orden ”skrif¬
vas på” emot orden ’förses med’’’ i flere följande §§.
Gr. Mörner, C.ari Göran Detloff: Genom den före¬
slagna förändringen skulle alla expeditioner, som med chartor
förses, och som utgå ifrån vederbör, hofrätter, endast beläggas
med biläggningschartor, och icke såsom hitttilis skett skrifvas
pä stämpladt papper. Derigenom skulle jag tro, att åtskillig
oreda skulle uppkomma. Det är icke möjligt att begära, det
hofrättens president skall vid underskriften se efter, huruvida
chartan är rätt beräknad. Och ännu mindre huruvida den är
rätt vidfästad. Om den äfven skulle vara påskrifven och rätt
vidfästad, kan den dock sedermera komma hort, och jag tror
derföre, att genom antagande af Utsk:s förslag skulle man gifva
ett tillfälle till underslef, som icke nu existerar. Jag tror det
vara vida bättre, såsom hittills skett, att expeditionerne skrif¬
vas på charta, ty då kunna chartorna på dessa expeditioner
icke förkomma. Jag vet visserligen, att i Högsta Domstolen
expeditioner hilägges med stämpladt papper; men de expeditioner,
som derifrån utgå, äro vida färre till antalet, än de, som ifrån
hofrälterne expedieras. Om detta förslag antoges, så bör con-
trollen öfver charteringen åligga en enda tjensteman, som dermed
uteslutande har befattning, och derför står i ansvar; men en så¬
dan förändring kan icke utan mycken svårighet i hofrälterne
tillvägabringas. Jag vågar derföre hemställa, att det nuvar.
bruket, att hofrättens expeditioner skrifvas på 12 skillings char¬
ta, måtte få fortfara, och till följd deraf skrifchartor till den¬
na valeur förfärdigas.
Frih. Cederström, Jacob: Hvad Gr. Mörner anfört
rör:de hofrälterne, gäller äfven för samtlige emhetsvcrken i Ri¬
ket, hvilka det efter nu gällande författningar åligger att ut¬
färda sina expeditioner på skrifchartor med högre valeur än
sex skillingar. För öfrigt, mina Hrr, finnes ingen annan säker
utväg att förekomma underslef och conlrollera alt expeditioner¬
na verkligen blifva charterade och alt chartorna icke undan¬
snillas, än att expeditionerna skrifvas på stämpladt papper Den
besparing af papper, som man velat åstadkomma derigenom, att
det icke skulle behöfvas mer iin ett åttondels ark papper i st.
f. ett helt ark, utgör ingen vinst för nationen, emedan papperet
i alla fall åtgår för sjelfva expeditionen. Då biläggningschar¬
tor begagnas, så blifver chartan blott en förstöringslapp, hvil¬
ken eljest blifver besparad. Det vore väl i afseende på eou-
trollerna öfver charteringen, om biläggningschartor aldrig an¬
vändes, utom för alt fylla sifferbeloppet vid sådana expeditio¬
ner, der chartor skola biläggas i proportion af summan, och då
faller äfven af sig sjelf, att när man tagit af skrifehartorne till
expeditionens utskrift det högsta belopp, hvartill skrifchartor
Den 4 Januari e. m.
49
finnas tillverkade, så måste fyllnadcn tilläggas uti biläggnings-
chartor.
Jag vill icke nu genast yttra mig i fråga om sjelfva con-
trollerna, men anhåller att dessa punkter mätte såsom nu före¬
dragna afgöras, ulan afseende pä hvad som följer; så att Stån¬
det besluter, att R. St. böra hos K. M. i underd. anhålla, att
skrifehartcBvaleurerna icke må inskränkas till tre, fyra och sex
skiltingar, utan hädanefter såsom hittills finnas af alla valeu-
rer, på del alt vederbör, verk neli myndigheter må kunna ut¬
färda sina expeditioner på skrifchartor samt åläggas att alltid
så giira och aldrig bilägga dem med chartor, emedan det må¬
ste öfverallt så tillställas, att chartor finnas tillgängliga för de
myndigheter, som äro i behof att dem begagna.
Den författning af den 19 sistIidne Aug., som K. M. ut¬
färdat i afseende pä chartiesigill.papperets förfärdigande och
stämpling, upplager visserligen de belopp för skrifehartorna, sorn
Utsk. här föreslagit; men som K. M. icke kan afse att control-
len öfver chartaesigillataeuppbörden skall blifva förminskad, så
skulle jag tro, att K. M. icke eller kan hafva någonting emot
att låta skrifchartor förfärdigas till alla hittills bestämda va-
leurer, på det att intet hinder för deras användande må mö¬
ta. Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. till ändring
uti hvad Utsk. föreslagit, hvarigenom denna redaclion rör:de
skrifchartorne kommer att uteslutas och beslutet i stället inne¬
hålla, att skrifchartor böra finnas såsom förut till alla valeurer.
Derjemte torde i slutmeningen, på sätt Utsk. föreslagit, orden
”skrifvas pä” böra utbytas emot orden ”förses med”.
Gr. Cronhjelm: Oaktadt hvad de tvenne sista talarne
anfört, nödgas jag bekänna, alt jag för min del icke inser för-
delarne af att i så vidsträckt män bibehålla skrifehartorna. En
vard talare har nämnt, att Ulsk:s förslag skulle medföra mycket
besvär för öfverdomstolarne, derigenom att. man nödgades tillse,
icke allenast huru vida chartonia vore rätt uträknade, ulan äf¬
ven att de voro rätt vidhäftade. Svårigheten att tillse huru¬
vida chartan är rätt uträknad måste i min tanka vara alldeles
enahanda, antingen handlingen är bilagd med charta eller skrif¬
ven pä charta, och svårigheten att se om chartan är vidhäftad
skriften eller icke, synes mig icke kunna vara större än att man
af en högre embetsman kan begära dess lösning.
En olägenhet af biläggningschartau skulle, säger man, be¬
stå deruti, alt den kan komma bort. Det torde likväl icke kun¬
na bestridas, alt då författningen bjuder, alt äfven bilägguings-
chartor skola påskrifvas, när de biläggas, att de äro använda till
den och den handlingen, samt att charteringen icke gäller utan
en sådan påskrift, sä måste det icke hafva någonting att bety¬
da, om chartan kommer bort; ty sedan chartan en gång är pä-
skrifven der handlingen inlemnas, sä är den maculerad, och kan
icke till en annan expedition användas. Jag torde få nämna,
6 H. 7
50
Den 4 Januari e. m.
att den af Kammarrätten föreslagna hufvudprincipen för con-
trollerna just ligger deruti, att chartorna skola vara biläggnings-
chartor, pä det alt de måtte från handlingen skiljas och utgöra
controll öfver chartaeafgiftens erläggande. Om R. o. Ad. nu be¬
sluter, att handlingen skall skrifvas pä chartan, i st. f. att bi¬
läggas med charta, så skulle den eontrollen komma att alldeles
försvinna.
Slut ligen torde jag få fästa uppmärksamheten på K. M:s
nåd. kungör, af d. 19 sistl. Aug., uli hvilken K. BI. yttrar föl¬
jande: ”så hafva Vi nu velat i nåder kungöra och förordna:
att begagnandet af det, efter hittills brukliga tillverkningssätt
förfärdigade, stämplade papper, hvarmed handlingar och skrif¬
ter böra, jemlikt gällande förordn. ang:de stämplade pappers-
afgifteu, förses, skall med innevarande års slut upphöra, och i-
från samma tid, eller ifrån och med början af nästinstundande
år 1845, vid handlingars och skrifters chartering användas en¬
dast sådant stämpladl. papper, som är förfärdigadt, tryckt och
afstiimpladt enligt här ofvan uppgifna, af Oss fastställda, förän¬
drade sätt, och hvilket papper kommer att i vanlig ordning all¬
mänheten tillhandahållas: hiläggningsehartorne lill alla hittills
bestämda valeurer och skrifningschartorne med inskränkning till
de, för domar, utslag och andra utgående expeditioner vid un¬
derdomstolar och landscancellier m. m. hufvudsakligen erforder-
lige, mindre valeurer af 3, 4 och G sk.; hvarförutan, med upp¬
hörande, jemväl från nästa års början, af den hittills åtskillige
handelshus medgifna rättighet att erhålla sä kallad extra stämp¬
ling å deras i sådant afseende inlemnade vexlar, de som vex-
lar utfärda, skola äga att ifrån samma tid i CharUesigill.försälj-
ningscontoret i Stockholm, äfvensom i landtränterierne, emot
slämpelafgifts erläggande, utbekomma efter den nya methoden
förfärdigade och stämplade blanketter lill vexlar: börande för¬
öfrigt, efter 1845 års ingång och sä fort chartatsigill.redogö¬
relsen för år 1844 hunnit afslulas, den uli landtränterierne och
hos försäljningsmännen i orterne befintliga behållning af gam¬
malt chartmsigill.papper till Vårt och Rikets Statscontor insän¬
das.” Utsk. har således icke gjort annat än uppställt detta
förslag i full öfverensstämmelse med K. M:s nåd. författning i
ämnet. Således skulle jag för min del tro, alt, sedan K. BL,
med dea rätt K. BI. äger att bestämma dessa förhållanden, så¬
lunda begagnat denna rättighet, det icke hade varit särdeles
lämpligt af Utsk. att föreslå ett stadgande, som hade stätt i rak
strid med K. BI:s utgifna förordning. Denna förordn. är utgif-
ven i Aug. förlidne ar och kan således icke hafva varit på¬
tänkt, när Kammarrättens förslag rör:de controllerna å charte¬
ringen ingafs; men äfven om det skulle vara af ungefärligen
samma tid, så äro de begge två så färska, att det säkerligen
icke har undfallit K. BI. vid kungörelsens utfärdande. Jag får
pä dessa grunder anhålla om bifall pä Utsk:s förslag, och hvad
särskildt beträffar den sista punkten, som blifvit uppläst, eller att
orden ”skrifvas på” måtte utbytas emot orden ”förses med,” så
Den 4 Januari e. m.
5J
följer det af sig sjelf, att ullrycket ”förses med” äfven kan
iimefalla, all de skola ”skrifvas pä” stämpladt papper. Uti den
föreg:de 3:dje § föreskrifves hvilka handlingar, som böra skrif¬
vas pä släinpiadt papper, och hvilka skola förses med bilägg-
ningscharlor. Således kail ingen tvetydighet uppkomma genom
orden ”förses med”, ty dermed mäste naturligtvis menas, att
expeditionerna skola förses med charta pä sätt föreg:de §§ stadga.
Gr. Mörner: Uti mitt förg:de yttrande anmärkte jag vis¬
serligen icke, att Ut sk. icke har ställt det ifråga var. förslaget
i harmoni med den författning om stämplade papperets tillverk¬
ning, som blifvit förlidne år af K. M. utfärdad. Det var i stäl¬
let fråga 0111, huruvida tillämpningen af det förslag i ämnet,
som Ulsk. framsta lii, vore ändamålsenlig, och det var i afseen¬
de derpå, som jag, då K. M. har af R. St. begärt deras yttran¬
de om de lämpligaste controllerna, trodde, alt R. St. voro oför¬
hindrade att i den delen föreslå hvad R. St. kunde (inna tjen-
ligt. I detta hänseende föreföll det mig, och förefaller mig än¬
nu, mindre ändamålsenligt alt bilägga expeditioner med chartor,
än alt skrifva dem pä sådana. Del är i min tanke en stor skillnad
emellan expeditioner, som lill embetsverk*!) ingifvas, hvilkas char¬
lot' der controlleras, och sådana expeditioner, som ifrån embelsver-
ken utgå, hvilka man väl icke vill ifrågasätta, alt det skall af de
enskilda controlleras, alt desamma blifva behörigen försedda med
chartor. Man kan icke begära, alt den enskilda parten skall upp¬
slå såsom controllant pä embetsverkcn. Detta skulle likväl blif¬
va förhållandet, om någon controll här skulle existera. Det
har blifvit sagdt, alt ehartan maculeras genom päskrifningen, att
den tillhör någon viss handling, och att det derföre icke låg nå¬
gon vigt på om ehartan blef skild ifrån handlingen. Detta är
visserligen sant; men dä ehartan icke (innes på handlingen, må¬
ste man öfvertyga sig om, att en sådan charta någonsin funnits
derpå. Det märke efter munlack eller dylikt, som linnes pä
papperet, kan visserligen gifva auledn. till förmodan, alt en
charta der sulit; men det säkraste beviset, att charta verkli¬
gen funnits och finnes, är, alt sjelfva handlingen är på charta
skrifven, och den bästa vissheten vinnes således genom det nu-
var. stadgandet, alL i hofrällerna och embetsverkeu expeditio¬
nerna skola pä stämpladt papper skrifvas. Att bilägga den med
cn charla medför den osäkerheten, alt ehartan kan skiljas der¬
ifrån. Man kan visserligen förutsätta, att dä expeditioner öf-
verlemnas till vederbörlig underskrift, ehartan skall der linnas
och genom påskrift vara maculerad ; men det kan äfven möjli¬
gen hända, att sådant icke inträffar. Om ehartan fästes med
sigill, såsom det sker pä liera ställen, så sättes icke ehartan
pä handlingen förr än sigillet är anbixigdt, och dä skall control-
len ligga hos vaktmästaren inom verket, hvilken äfvenledes om¬
besörjer detta sigills vidhäftande.
Man bar visserligen här åberopat Kammarrättens tillstyr¬
kande af biläggningschartors begagnande; men jag torde få narn-
52
Den 4 Januari e. m.
na hvad sorn blifvit för mig uppgifvet, att man i andra länder
har ansett den bästa conlrolleu och den största säkerheten vin¬
nas derigenom, att handlingar, som från embelsverken utgå, sko¬
la, så vidt möjligt är, skrifvas på chartorna. Detta är t. ex.
förhållandet inom Finland. Jag vet icke huruvida erfarenheten
der har gifvit någon visshet om att detta varit mindre förmån¬
ligt. Vår erfarenhet här i Sverige är den, att det. mesta un¬
derslef vet sker med biläggningschartorne. Jag skulle icke ens
tro, att man kan bevisa något underslef hafva ägt rum med så¬
dana expeditioner, som varit skrifna på chartor. Således tror
jag det varn ett misstag att vilja utvidga biläggningschartornas
användande.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i nnlcdn. af Gr.
Cronbjelms yttrande, att ibland de controllcr, sorn af Kammar¬
rätten varit föreslagne, äfven är den, att biläggningscharlorna
skiljas ifrån acterna och insändas till Kammarrätten, jemte för¬
teckning pä de handlingar, lill hvilka de höra, ali således Kam¬
marrätten får tillfälle att se, hvilka handlingar, som varit char-
terade. Jag hemställer, mine Hrr, om ägaren till handlingen
kan åläggas att medgifva, det man tager bort chartan ifrån den
handling honom tillhör. Det kan hända, alt samma ägare be-
höfver presentera handlingen vid domstol eller annan embets¬
myndighet, hvilken i sin ordning icke vill emottaga handlingen
ulan charta. Den måste då ånyo dermed beläggas. Denna con-
troll genom charlornas insändande till Kammarrätten, sedan de
blifvit skilda ifrån de köpebref och andra handlingar, hvilka de
blifvit bilagda, är således i min öfvertygelse alldeles felaktigt
upplänkt, och skulle leda till ofantliga oordningar. Jag skall
gä så långt, mina Hrr, att jag påslår, ali alla sådana papper,
hvilka efter charlaesigill.förordn. skola med chartor biläggas, då
de presenteras till utsökning, borde, för att vara gällande lill
utmätning, vara skrifna pä slnmpladt papper. Då skulle man
slippa att bilägga dem och dä vore charlasigill. för sådana pap¬
per ganska säker och uppbörden skulle inflyta lill mycket högre
belopp. Det är således endast och allenast papperets storlek,
sorn här ligger till grund för alltsammans. Det är ett gifvet
factum, att när jag måste skrifva handlingen på chartan, så lä¬
rer det ej vara möjligt att någon försnillning kan äga rum. Dä
behöfver icke Kammarrättens revisorer fråga efter alt control-
lera charteringen, ty controllen har gjort sig sjelf i förväg, och
der behöfver man således icke ålägga domaren att upprätta för¬
teckning öfver handlingar, som beläggas med chartor. Dessa
förteckningar, insända till Kammarrätten, innebära icke någon
säker controll, ty ingen kan veta om icke dubbelt så mänga
chartor, som de uppgifne, bort vara bilagda inom de domsto¬
lars och embetsmyndigheters territorier, derifrån expeditionerna
utgått. Om en ocharterad expedition blifvit utfärdad, så upp¬
tages den naturligtvis icke pä den förteckning, som afgår till
Kammarrätten, och delta kan således icke controlleras, derest-
Den 4 Januari e. m.
53
icke händelsen gör, att någon handling inkommer, som saknas
på den till Kammarrätten insända förteckning. Då finner man,
att der är en handling uteglömd, och då sky lies det på, att det
härledt sig af glömska och misskrifning. Nej, mina Hrr, den
enklaste åtgärden och den enda åtgärden, som medför en rik¬
tig controll emot charlteförsnillning, är att handlingen skrifves
pä stämpladt papper.
Gr. Cronhjelm: Jag är fullt öfvertygad derom, att om
de tvenne ledamöter, som sist yttrade sig, skulle till sin full¬
ständiga kännedom af ämnets nuvar. ståndpunkt hafva lågt kän¬
nedom om Utsk:s betänk., äfvensom om Kammarrättens förslag och
Utsk:s i anleda, deraf afgifna tillstyrkande, så hade dessa an-
markn:r in totum et tanlum uteblifvit; men då allesammans fin¬
nas vederlagda längre fram i Ulsk:s betänk., så skall jag en¬
dast några få ögonblick taga mig friheteu uppehålla R. o. Ad.
med besvarande af någre ibland dessa anmärku:r. Den förste
värde talaren behagade vid detta tillfälle gifva med sig till
hälften, nemi. i sä måtto, att han sade, att det kunde väl gå
au att hafva biläggningschartor för sådana handlingar, som till
auctoritelerna iulemnades, emedan auclorilelerua controllera om
elianor pä deni finnas, men att det icke gick an hafva bilägg¬
ningschartor på sådana handlingar, som till parter utaf ämbets¬
verken ulgifvas, emedan det då kunde vara möjligt att desse
handlingar icke blefvo med charta belagda. Hvad underdom-
stolarnc beträffar, så kan icke detta skäl användas, tydå Utsk.,
visserligen i någon män afvikande ifrån K. Kammarrättens för¬
slag, likväl tillstyrkt, alt underdomslolarnes charlor skulle så¬
som utgörande controll afsändas till en annan auetoritet, så kan
det icke hända, om controlleu riktigt iakttages, på sätt jag läng¬
re fram skall visa, att dessa handlingar blifva utan chartor.
Beträffande öfverdoinstolarnes utgående expeditioner, så torde
det icke vara för mycket begärt i våra tider och med den til¬
lit, som vi mäste hafva till ledamöterna i våra öfverdomstolar,
och då man vet, att föreskrifterna fordra ett visst antal leda¬
möter för att rätten skall vara domför, att alla dessa ledamöter
vid sin underskrift borde kunna controllera att chartan vore bi¬
lagd och handlingen vidhäftad. Jag får ännu en gång förnya
hvad jag nyss anfört, alt conlrollen ligger just deri, att char¬
tonia skola vara lösa, och alt man såsom controll insänder char¬
lome lill en annan auetoritet. Man har sagt, att det äfven skul¬
le kunna hända, alt de personer i en öfverdomstol, som under-
skrefvo en utgående expedition, skulle kunna förbise huruvida
chartan vore maculerad eller icke; men om af så många per¬
soner, som underskrifva en utgående expedition i öfverrätt, en
eller tvenne icke skulle observera att chartan icke vore macu¬
lerad, sä är det likväl icke rimligt, att alla de personer, som
underskrifva en sådan expedition ifrån öfverrätten, icke skulle
se om chartan vore maculerad eller icke. Jag hemställer till
R. o. Ad., om vi icke kunna hafva till dessa ledamöter det för¬
54
Den 4 Januari, e. m.
troende, att om de underskrifva en handling in collegio, någon,
af dem skall finnas, som ser om handlingen är maculerad eller
icke. Jag anser således, att denna anmärkn. helt och hållet
förfaller. För öfrigt har man gjort den anmärkn., att om man
skiljer chartan ifrån sjelfva handlingen, så skulle ägaren möjli¬
gen dertill vilja neka sitt samtycke, emedan handlingen, såsom
man säger, icke vore legal, när den vid ett annat tillfälle skul¬
le af ägaren produceras. Afven denna anmärkn. hade förfallit
om de värde ledamöterne tagit kännedom af Kammarrättens för¬
slag och Utsk:s i anledn. deraf gjorda tillstyrkande, ty deraf
synes tydligen, att icke allenast chartan skulle påskrifvas, att
den hörde till handlingen, utan att den person, som utfärdar
handlingen, skulle derpå teckna, att en sådan charta funnits der¬
vid bilagd, genom hvilken påskrift handlingen är ett fullkom¬
ligen legalt document. Man har sagt, att hela denna anstalt
med controll, derigenom att förteckningen insändes till Kammar¬
rätten, icke tjenade till någonting, derföre att chartan kan va¬
ra ganska riktigt uträknad för de mål, som på förteckningen
finnas uppförda, men att det går an att låta lili att på förteck¬
ningen uppföra åtskilliga handlingar, hvarigenom dessa charlor
komma att insparas. Afven inom Utsk. har den åsigten gjort
sig gällande, att dessa förteckningar icke utgöra en fullständig
controll. Utsk. har derföre icke fästat sig vid Kammarrättens
förslag i den frågan, utan i stället föreslagit en annan controll,
hvarigenom det blir alldeles omöjligt alt några handlingar kun¬
na undgå chartaebeläggning.
Slutligen har man sagt, att hela frågan reducerar sig till
den lumpna besparingen af sjelfva papperet. Jag ber om ur¬
säkt, att jag mäste bestrida detta argument. Det har icke in¬
om Utsk. varit fråga om en sä ringa omständighet, sorn sjelfva,
papperet, utan sjelfva hufvudprincipen, i hvilken Utsk. instäm¬
mer med Kammarrätten, är just den, att controllen ligger der¬
uti, att man kan skilja chartan ifrån handlingen. För öfrigt
torde det vara så mycket mera öfverflödigt för mig att ingå i
något försvar för denna af Kammarrätten yitsordade controll—
princip, som Kammarrättens egen chef är närvarande, och då
lian i denna del utan reservation biträdt Kammarrättens utlåt.,
sä torde han icke kunna underlåta att här lemna de upplysnin¬
gar, som R. o. Ad. af honom kan begära, men hvilka, komman¬
de ifrån mig, sorn mäste vara mindre initierad i ämnet, icke kun¬
na äga deri grundlighet, som R. o. Ad. har rätt att fordra.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Tvenne gånger har jag
i detta ämne till K. M. i und. yttrat mig, dels såsom Fullmäk¬
tig i Banken, under hvars inseende charlome tillverkas vid
Tumba pappersbruk, och dels såsom President i Kammarrätten,
hvarest Kronans inkomster controlleras. Såsom Bancofullm. an¬
såg jag mig icke tillständigt att i det afseende, hvarom nu frå¬
ga är, yttra något annat, än blott det, att i samma mån, som
skrifchartor kunna ersättas genom bilägguingscharlor, blifver-
Den 4 Januari e. m.
55
tillverkningskostnaden ringare än eljest. Men som Banken blott
är tillverkare, så hade Fullmäktige ej att yttra, huruvida hand¬
lingars skrifvande på charta eller deras beläggande dermed bor¬
de föredragas, i hänseende till controllen att charta verkeligen
begagnades. Sedan K. M., utan Kammarrättens hörande, för¬
klarat hvilka skrifnings- och biläggningschartor skulle finnas,
förekom i Kammarrätten frågan, huruledes controllerna skulle
uppgöras, så att chartor verkligen blefve använda och Kronan
följaktligen finge påräknad inkomst. Kammarrätten har icke
åsyftat att biläggningschartor alltid skulle begagnas, utan, vä¬
sendtligen öfverensstämmande med den mening, som Gr. Mörner
till en del och äfven Frih. Cederström yttrat, ansåg Kammar¬
rätten dem böra användas i sådana fall, då chartaebeloppet öf-
verstege de skrifchartaevaleurer, som finnas att tillgå. Eljest
skulle hädanefter hända hvad man hittills sett inträffa med skuld¬
sedlar och andra dylika handlingar, att en hel knippa af stämpla¬
de pappersark tomma och blanka funnes dervid häftade. Till
yttermera visso torde jag för upplysning om dessa förhållanden
få uppläsa några stycken ur Kammarrättens und. utlåtande, hvil¬
ket var af den 16 Febr. 1844 och således ett halft är äldre
än den K. författn., som här blifvit åberopad. Före denna upp¬
lysning torde det tillätas mig anmärka, alt ehuru det visserli¬
gen är K. M:s sak att bestämma hvilka handlingar, som böra
skrifvas på chartor, och hvilka som böra förses med bilägg¬
ningschartor; likväl och då Konungen till R. St. öfverlemnar att
yttra sig om controllerna, lärer intet hinder vara för U. St. att
yttra sig äfven om chartaiheloppen, såvida controllerna deraf be¬
ror. Afven om en dylik nådig skrifvelse icke ankommit, hade
R. St. kunnat begära ändring så väl i denna, som i hvarje an¬
nan af K. M. utfärdad författning. Kammarrättens yttrande ly¬
der pä ett ställe sålunda: ”Med visshet torde det kunna anta¬
gas, att i alla de fall, der chartmafgiften är bestämd efter ark¬
talet af en handling, såsom för rätlegångsskrifter och för åtskils
liga frän emhetsmyndigheterne utgående expeditioner, något an¬
nat medel mot chartaeförsnillning icke torde erfordras, än det
som redan ligger uti de böter, hvarmed förbrytelser af detta
slag äro belagde, emedan chartsebeloppet här är så obetydligt,
att icke antagas bör, det någon skulle genom detsammas undan¬
hållande vilja blottställa sig för äfventyret att fä plikta mång¬
dubbelt emot den försnillade chartans värde. Något missbruk
eller underslef i afseende på charteringen af de skuldfordrings-
bevis, som hos vederbör, executorer till lagsökning företes, tor¬
de ej eller böra befaras, enär, utom den säkerhet för charte¬
ringens behöriga verkställande, som genom executorns tillsyn
derå bör vinnas, så beskaffade skuldfordringsbevis sedermera
allemnas till utmätningsmannen, hvilken det, lika med hvar och
en annan tjensteman, åligger att, i hvad på honom ankommer,
vaka öfver ehart, sigill.förordningens efterlefnad.” Derefter: ”Der
tillfälle till charta:försnillning äger rum, och der särskilde con-
troller emot missbruk och underslef vid charteringen synas af
50
Den 4 Januari e. m.
hehofvct påkallade, tror Kammarrätten egentligen vara för han¬
den vid inteckning af skuldebref och andra handlingar, som i
domstolarnes inteckningsprotocoll intagas, samt vid lagfarter å
fastighetsköp så i stiiderne, som på landet, äfvensom vid boupp¬
teckningar, hvilka till underdomstolar ingifvas, enär chartaeaf-
giften ä skuldsedlar samlå köpe- och fastebref, såsom fastställd
att utgå i förhållande till beloppet af skuldsumman eller köpe¬
skillingen, samt å bouppteckningar i förhållande till boets be¬
hållning, ofta är ganska betydlig; och då biläggningschartor
merendels till dessa slags handlingar begagnas, så ligger häruti
en möjlighet att kunna underlåta charteringen, på samma gång
som upptäckten deraf blifver genom handlingens aflemnande i
den enskildes värjo försvårad och nära nog omöjlig”.
Hr Aminoff: Jag erkänner visserligen, att controllen är
säkrast, dä bandlingen är skrifven på chartan, men jag tror
också, att samma controll, enligt det förslag Utsk. har gjort och
som är en följd af K. Kammarrättens i ämnet afgifne und. ut¬
låt., skall kunna vinnas. Ett ytterligare skäl för Utsk:s förslag
i denna del var, att Utsk. ansåg det böra blifva en lättnad för
allmänheten och för alla, som afslutade köpealfärer m. m., att
kunna skrifva sjelfva handlingarne på vanligt papper samt se¬
dan bilägga den med nödige charlor. Skulle nu en sådan för¬
fattning blifva gällande, att man ovillkorligen måste skrifva
handlingarne på chartan, så blifver naturligtvis första villkoret,
att förskaffa sig de erforderlige chartorne, hvilka åter blott
finnas att tillgå i landtränterierne och bos vissa personer, och
således många, ofta ganska vigtiga affärer icke kunna afslulas i
brist på nödig charta. Utom de skäl, som af Gr. Cronhjelm
redan blifvit anförde och hvaruti jag instämmer, anser jag hvad
jag haft äran anföra vara ett ytterligare skäl att bifalla Utsk:s
förslag i denna del.
Gr. Mörner: Utan att inlåta mig i upptagande af några
yttranden af Gr. Cronhjelm, i anledn. af hvad jag skulle haf¬
va sagt, hvilket jag tror säkrast kommer att finnas i prot., vill
jag blott -förklara, att hvad jag här andragit endast har afse¬
ende på de 2 §§, som äro i fråga, d. v. s. på expeditioner,
som från embetsverken utgifvas; men alldeles icke på handlin¬
gar, som af enskilde personer skrifvas. Den 3 § innehåller ut¬
tryckligen, att: ”Domar, utslag och andre utgående expeditio¬
ner vid underdomstolar och landscancellier, med flere offentliga
myndigheter, der chartsesigillatseafgiften finues bestämd till 3,
4 och 6 sk. för hvarje ark, skola skrifvas påstämpladt papper;
hvaremot alla öfriga handlingar, som från något embetsverk
utgifvas eller dit inlemnas, böra med vederbörliga biläggnings¬
chartor förses”. Då de skola förses med chartor, mäste deraf
vara en följd, att chartorne skola följa med handlingarne. Den
sedermera i betänk, föreskrifna controllen om förteckningars in¬
gifvande frän häradshöfdingarnc har alldeles icke afseende på
de
Den 4 Januari e. m. ’
57
de expeditioner, som fran vederbörande fi ofrät ler eller collegier
utgifvas, och det är i afseende på dein, som jag tillåtit mig
framställa den aninärkn., att den säkraste controllen ligger der¬
uti, att expeditionerue skrifvas på charlome, samt att derföre
äfven chartor böra finnas till sådant belopp, som är foreskrif-
vet att handlingar skola vara skrifne på — det är för desse verk
12 sk:s chartor. Den förlust, som fiir Kronan skulle kunna upp¬
komma, derigenom att Kronan skulle låta tillverka sådane char¬
tor, tror jag vore ingen, dä i alla fall dessa verk af Kronan
förses med papper. Om cn besparing för Kronan åsyftades,
borde det då snarare vara för underdomstolarne, hvilka ulan
ersättning fä sjelfve skaffa sig papper. Men alt vilja tro, att
det skulle leda lill någon besparing, att ålägga öfvcrdomsto-
larne, att försl köpa skrifpapper och sedan köpa biläggnings-
chartor, det kan jag alldeles icke begripa. För öfrigt instäm¬
mer jag för mili del deruti, att denna punkt måtte återremit¬
teras, dä rednclionen icke lämpligen verkställes inom Stånden.
Gr. Cronhjelm: dag torde fä börja med att fästa den
siste värde talarens uppmärksamhet å en, enligt min förmening,
uti hans sista yttrande inträffad oriktighet, då han nämnt, att
här endast vore fråga om chartor på utgående expedilioner. §§
2 och 3 tala om stamphult papper i allmänhet och fästa icke
dervid det förbehåll, att de endast afse sådane chartor, som an¬
vändas pä utgående expedilioner. En annan värd talare har
lemnat en upplysning, för hvilken jag är honom tacksam, nemi.
alt K. Kammarrättens förslag i ämnet är äldre, iin K. förfalln.
af d. 11 Aug. 1844, och alt således K. M., då han ntgaf denna
författning, har ägt full kännedom af K. Kammarrättens förslag,
hvadan äfven torde synas, att Ulsk. icke så orätt förfarit, då
Utsk. råkat vara af samma tanka, som finnes uttryckt i K. M:s
nåd. författning. För öfrigt har samme värde talare gjort sig
besvär all uppläsa en del af Kammarrättens utlåt.; jag anhåller
att få läsa de rader, som följa: ”För åstadkommande af desse
conlroiler, kunde det nu päbudna charteringssättet icke oföränd-
radt bibehållas, utan borde charina skiljas från den originalhand¬
ling, hvartill den hörde, för att kunna begagnas till verification
derför, att chartaeafgifteu blifvit både betald och riktigt beräk¬
nad”. Jag har icke yttrat någonting annat under denna discus-
sion, än att den egentliga principen läge deruti, att, i allmän¬
het sagdt, charlome, särdeles för högre valeurcr, skildes från
handlingarne. Denna princip har K. Kammarrätten godkänt.
Mine motståndare hafva icke yrkat, att principen är riktig för
de stora chartorne och oriktig för de små. Men § i ilen gam¬
la författningen innehåller, att stämpladt papper på hela ark
skall finnas ända till och med 100 r:dr valeur. Således torde
dessa Flrr, som yrka upphörande af den gamla författningen,
finna, att, åtminstone hvad den högre valeuren beträffar, den
gamla författningen slår i strid med det förslag, som af K.
6 H. 8
Den 4 Januari e. m.
Kammarrätten blifvit afgifvet, oell då den talare, som uppläst
de första raderne af den af mig afslutade mening, slutat med
att säga, att här icke är fråga 0111 att afslå §, utan att återre¬
mittera den, och all uppgifva de cbarlors belopp, för hvilka
man ville att hela ark skulle linnas; så har han derigenom satt
frågan uti ett hell annat skick, än den blifvit salt uti af Gr.
Mörner och Frih. Cederström, enär desse båda ledamöter yrkat
bibehållande af den gamla g. Jag skulle derföre tro, att om
man vill tillvägabringa någon förändring i detta Ulsk:s betänk,
i afseende på charlaivaleuren, sä hör det icke ske derigenom,
att man afslär punkten, utan derigenom, att, då man ser att
Utsk. fästat sig vid 3 valeurer, nemi. 3, 4 och 6 sk., man då
tillägger några ytterligare valeurer, ända till dess alt man kom¬
mer till den gräns, då den coutroll blifver nödvändig, som Hr
von Hartmansdorff anser riktig i K, Kammarrättens utlåt. Pä
sådan grund vill jag visserligen icke för min del bestrida en
äterremiss, äfven 0111 dermed icke skulle vinnas någonting an¬
nat, än den af sistnämnde talaren yrkade förändring af ordet
pä lill af.
Frill. Cederström: Om det erkännes, att den rät¬
ta och enklaste conlrollen ligger deruti, att handlingen är
skrifven på charlan, och denna sednare icke blott bilagd, så lä¬
rer det väl äfven följa af sig sjelf, ali det icke får linnas nå¬
gon inskränkning pä valeuren. Nu har denna hittills varit be¬
stämd ända lill 100 r:dr. Om erfarenheten kommer att visa,
att behofvet fordrar ehartor af större valeur, såsom af 200,
300, 400, å 800 r:dr valeur, för att kunna derå skrifva köpe-
afhandlingar och dylika acter, så är det ju en lumpen sak att
låta göra sädane stämplar. Frågan är helt enkelt den: kail den
af K. Kammarrätten åsyftade conlrollen för charlaesigillatie be¬
höriga erläggande och documenlers behöriga biläggande dermed
verkligen uppfylla sitt ändamål? Jag för min del förklarar be¬
stämdt, alt den icke uppfyller ändamålet; alt K. Kammarrätten
liar förbisett de verkliga följderue af det förslag, som Kammar¬
rätten framställt, och att detsamma, långt ifrån att gagna, skulle
öppna vägen för underslef, som icke äro i förväg beräknade.
Gr. Cronhjelm yttrade för en stund sedan, innan jag gick bort,
alt ledamöterne i hofrätten eller någon af dem skulle kunna
eontrollera charteringen af en utgående expedition. Jag ber
den värde Grefven vara god erinra sig, att nyssnämnde leda¬
möter sitta der för alt handlägga målen och fatta besluten samt
dem underskrifva; men icke för alt närmare granska de utgå¬
ende expeditionerne; det är icke att tänka på, att dermed kan
tillgå pä annat sätt. Jag ber Hrr:ne cousiderera, att det finnes
tvenne afsigter med charta sigillata: den ena att skaffa pennin¬
gar, oell deu andra att utöfva nyss omtalade conlrollen. Den
första eller att skaffa staten penningar är då den förnämsta;
men denna båg mäste i främsta rummet afse att den blifver så
litet tryckande som möjligt. Denna afgift bör följaktligen icke
Den 4 Januari e. m.
59
läggas på tillar, icke på valulor, icke eller på capitaler. Det
finnes ingenling så befängdt., som alt lägga en charttesigill.afgift
pä testamenten; ty då kan Slaten mycket hellre säga, att vid
dödsfall äl fver Staten T'^ och de ^ gå till arfvingarna; det. är
mycket ärligare handladt. Om delta skulle leda till någon vinst
för samhället, det lemnar jag derhän. En capilalförminskning
blifver alltid en förlust för nationen, och hvarje afgift, lagd pa
ca pi ta let, är således ett misstag af lagstiftaren. Jag lorenar
mig med dem, som vrka äterremiss af denna del af betänk.,
och hoppas jag tillika, att Utsfc. mätte frångå sitt tillstyrkande
i afseende på biläggningscharlor, meri deremot utsträcka valeu-
rcrne ä det stämplade papperet till del belopp, som af erfaren¬
heten kunna anses nödvändige.
Gr. Cronhjelm: Jag förnyar ännu en gång mitt yttran¬
de, alt jag för min del visserligen icke bestrider en äterremiss,
hvarvid Utsk. kommer i tillfälle alt yttra sig, 0111 och hvilken
gräns, som för skrifcliartornas belopp bör finnas, emedan, såsom
II. o. Ad. nogsamt finnér, äsigterne i detta afseende under den¬
na öfverläggning varit ganska stridiga, enär 2:ne af de leda¬
möter, sorn yttrat sig. vilja hafva, såsom mig synes, skrifcharlor
till alla valeurer och till alla expeditioner, men en af Husets
ledamöter vill, att de lägre skulle vara skrifcharlor och de
högre vara lösa. För öfrigt har det blifvit nämnd), att man
icke kunde begära af en öfverdomstol, der flere ledamöter sitta
för ett mål, att de skola tillse, huruvida handlingarne äro för-
sedde med chartor eller icke. Jag vill försl nämna, det jag
förmodar, att i hvarje af dessa verk »agon tjensteman finnes,
som för expeditionen är ansvarig innan den lill underskrift in-
lemnas, och att denne tjensteman sjelf i första rummet hör tillse,
alt charta derå finnes. Huruvida för öfrigt underskrifterne ske
under discussionen i em betsen nimel, eller om handlingarne cir-
eulera hos ledamölerne, för alt af dem underskrifvas, det är en
sak, som jag lemnar derhän. I alla läll synes min anmärkning
qvarstå, att man dock kan förmoda, att då en mängd ledamöter
underskrifva en handling, alltid någon af dem mäste finnas, som
märker huruvida charta finnes eller icke. För öfrigt glädjer
jag mig alt fä förena mig i den anmärka., som af en annan
talare blifvit gjord, alt, discussionen gatt långt öfver ämnet,
som här endast rörer 2 och 3 §§ i författningen, och således
icke vidrört hvarken cbarlering af testamenten, eller af capital-
förmögenhet, och anhåller jag, att discussionen måtte få öfvergå
till det ämne, hvarom den egentligen borde vända sig.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Cronhjelms
anmärkn. derom, att discussionen sträckt sig utöfver den nu
föredragna punkten, var ganska riklig, men att H. Ex. icke
velat göra någon erinran derom, i hopp alt discussionen mätte
blifva desto kortare, dä de nu vidrörde frägorne förekommo
till pröfning.
Gr Mörner: Jag hegärde endast ordet för att ilpplysa,
«u
Den 4 Januari e. m.
det. min mening icke var, att skrifchartor skulle finnas af alla
möjliga valeurer. Jag önskade endast, all de skulle finnas på
de valeurer, som erfordras för från embetsverken utgående ex¬
peditioner, d. v. s. å 12 sk. Hvad angår den controll, som så
många ansett ledamöterne inom embetsverken kunna utöfva, så
är förhållandet olika inom olika embetsverk. Det är nogsamt
kändt, att, hvad hofrätterne beträffar, underskrifvas de innelig¬
gande expeditionernc, som icke charteras, af de ledamöter,
hvilka afgjort målen, de utgående af presidenten oeh vicepresi¬
denten samt contrasigneras af secreterare!!. Huru mångå ark en
utgående expedition kan komma alt innehålla, är nära nog o-
möjligt att med säkerhet bestämma för de ledamöter, som öfver-
varit målets behandling. Att. således kunna utöfva någon con¬
troll deröfver, huruvida en 12 sk:si charta för mycket eller för
litet biifver på expeditionen anbragt, är för ledamöterne omöj¬
ligt, utan torde, såsom -jag förut nämnt, denna controll icke
lämpligen kunna ulöfvas af någon annan, än af den vaktmästa¬
re, som anbringar sigillet, enär chartan icke kan ditsättas förr¬
än expeditionen är underskrifven. Att vid sådant förhållande
borttaga skrifcharlorne, tror jag icke medföra någon fördel.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott göra en anmärkn.
emot Frih. Cederström. Han har yrkat, att charlot" af alla
möjliga belopp borde tillverkas, och synes hafva trott, att så¬
dant skulle lätteligen låta sig göra. Detta vore ej så svårt, om
man fortfarande ville göra charlome sådane som de hittills va¬
rit; men då vore det också lätt att förfalska dem. För att
motverka denna lätthet, har man varit betänkt derpå, att af
hvarje särskild chartas belopp skulle med konstiga vattenmärken
insättas i sjelfva papperet. Men derigenom erfordras särskild pap¬
persform för hvarje särskildt belopp. Vill man hafva hundradetals
olika belopp, så behöfver man göra hundradetals formar; följ¬
aktligen försvåras och fördyras tillverkningen öfver behofvet.
Det häfver sig icke sä lätt, som Hr Frih. tror, att på detta
sätt gå'tillväga.
Ofverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de
gjorde anmärkn:rne emot Utsk:s hemställan, rör:de 2 § och 1
mom. 3 § föranleda till återremiss af betänkandet i denna del.
Ropades ja.
Gr. Cronhjelm: Då återremiss blifvit beslutad af 2 §
samt ] mom. af 3 §, så hemställer jag, om icke äfven den sist
upplästa punkten: alt orden ”skrifvas på” må utbytas mot orden
”förses med” bör återremitteras, för att kunna behandlas i sam¬
manhang med de återremitterade punkterne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att jemväl den nu af Gr. Cronhjelm omnämnde del af
ifrågavar. punkt finge återremitteras.
Ropades ja.
Den 4 Januari e. m.
Cl
3:dje punkten, ang:de uteslutande af Nedre Borgrätten
ifrän de embetsverk, hvilka under 2 afdelningen i 1 mom. af
4 § åro classijicerade; och 4:de punkten, ang:de stämplade
pappers-af giftens upptagande för rubriken ”deductioner, contra-
deductioner samt domar och utslag” uti den under samma mom.
intagna tariff öfver handlingars chartcring.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt.
5:te punkten, ang:de förhöjning af den i 4 § 3 mom. ut¬
satta stämplade papper saf gift för bouppteckningar.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru ledamot af Be-
villn.Utsk. kommer jag likväl att göra anmärkn. emot denna
punkt. Att jag icke emot densamma mig reserverat, kommer
sig deraf, att jag var frånvarande, dä beslutet derom inom Utsk.
fattades. Jag kan icke gilla premisserne i detta betänk, och
ännu mindre conclusionen. Det heter nemi.: ”såsom allmänt er-
kändl måste antagas, all den indirecta beskattningen är den
mest naturliga och leinnar säkraste garantier mot orättvisa och
misstag vid beskattningslagarnes tillämpning.” Jag vill nu icke
uppehålla mig vid denna théori, men se till huru Bevillu.Utsk.
har tillämpat denna grundsats. Utsk. har sagt straxt efter:
”Till denna calhegori tror Utsk. beskattningen af död mans ef-
terlemuade behållna ho med skäl böra räknas.” Detta kan väl
icke kallas en indirect beskattning; ty en indirecl beskattning
mäste väl vara den, som man kan undandraga sig; men man
kan väl icke undandraga sig att dö? Likväl säger Utsk.: ”Det
är nemi. belt och hållet en tillfällighet, om en sådan beskatt¬
ning kan komma att äga rum, emedan, utom i fråga om fidei-
commisser, hvilka äro allt för få, för att kunna tagas i beräk¬
ning, det stätt i den dödes makt att under sin lifstid förskingra
sin egendom , och sålunda tillintetgöra beskattningen å densam¬
ma.” Det är visserligen en ganska sorglig tillfällighet, att
personer understundom förstöra sin egendom och ingenting lem¬
na efter sig, men icke får man derföre antaga det såsom en
tillfällighet, hör:de till undantagen, alt personer lemna nå^on
förmögenhet efter sig. Vidare heter det: ”Uti tillämpningen
af detta beskaltniugssätt ligger icke eller någon orättvisa mot
den dödes arfvingar; ty om arf ej varit att erhålla, hade de
saknat billigt fog lill klagan deröfver.” Denna princip, utsträckt,
skulle leda derhän, som vore arf i allmänhet icke all påräkna.
Då kunde, såsom en värd talare nyss sagt, Staten taga der¬
af, ja till och med allt. Utsk. säger slutligen: ”på dessa grun¬
der, och då bouppteckningar med en behållning öfver 50,000
r:dr företrädesvis torde, utan slerbhusdelägarnes förnärmande,
kunna påläggas betydligare chartae-sigillatie-afgift, än hittills ägt
ruin, men deremot skäl lill förhöjning af samma afgift, der
behållningen är så ringa, att den understiger 100 r:dr, icke
förefinnes, har Utsk. trott sig böra föreslå, att denna afgift må
förhöjas för bouppteckningar, der behållna summan utgör 100
r:dr till och med 50,000 r:dr, från 8 till 12 sk., och der be¬
G2
Den 4 Januari e. m.
hållningen öfverstiger 50,000 r:dr, från 8 till 20 sk. för hvarje
fulla 100 r:dr.” Jag vill icke bestrida, det ju icke någon till¬
ökning må kunna äga rum, och således icke eller motsätta mig
den tillökning, som är gjord från 8 lill 12 sk. per 100 för
bouppteckningar, der behållna summan utgör 100 r:dr till och
med 50,000 r:dr; men deremot kan jag icke undgå att förkla¬
ra, det den tillökning derutöfver, sorn är föreslagen för de bo¬
uppteckningar, der behållningen öfverstiger 50,000 r:dr, i min
tanka innebär en båld orättvisa emot den, som sökt att spara
och förvärfva, samt att detta står i uppenbar strid med de äsig-
ter att vilja främja sparsamhet, hvilka ofta blifvit uttalade in¬
om delta Hus, och som jag hoppas skola göra sig gällande i
allmänhet. Jag behöfver i detta afseende icke vara vidlyftig.
Om t. ex. en person vill efter sig lemna en donation till en
from inrättning, och Staten skulle företaga sig att beskatta detta
testamente; så skulle väl svårligen någon vilja lemna i besta-
rnente efter sig någon summa, större eller mindre, till en from
stiftelse. Icke kan det eller skäligen vara rättvist, att arfviu-
garue skola progressivt beskattas i samma män, som en person
hunnit förvärfva sig en större förmögenhet? Jag får således, i
stöd af nu anförde skäl, tillstyrka R. o. Ad. alt antaga 1 och
2 mom. af denna §, men deremot afslä det 3, eller det som an¬
går cbartas-sigillatae-afgiftens förhöjning till 20 sk. för hvarje
fulla 100 r:dr vid bouppteckningar, der behållningen öfverstiger
50.000 r:dr.
Frih. Cederström: Jag anhåller, att detta mom. måtte
blifva afslaget. Det tjenar till ingenting, mine Hrr, att med
en sådan bär småsak fylla författningar oell visa ett verkligt
småsinne i beräkningen af afgifters läggande på ca pita lenie.
Tillämpningen kan äfven i stort komma att blifva mera känn¬
bar, och oriktiga grundsatser medföra oriktiga följder; det är
ovedersägligt. Om nu Utsk. vid äterremissen af de första §§
skulle förändra sina åsigter i afseende på biläggningschartorne
och utsträcka det till alla sådane handlingar, hvilka, vid dom¬
stolar preseuterade, måste vara charterade, så får Utsk. derige¬
nom mångfaldig ersättning för hvad det genom chartering efter
oriktiga principer på andra ställen förlorar. Jag har redan i
förväg yttrat mig om den princip, som linnes tillämpad i denna
§; jag anhåller således blott att, i anledn. af Frill. Raabs ytt¬
rande, fä tillägga några ord. Om nemi. den orättvisa skulle
äga rum, att man progressivt beskattade hvarje fulla 100 r:dr
af capitalet vid bouppteckningen, sä frågar jag: hvarföre skulle
man då stanna vid 50,000 r:dr? hvarför icke gä vidare till
100.000 r:dr, lill 200,000 och slutligen lill millioner? Jag
finner icke någon rättsgrund för att stanna vid siffran 50,000
r:dr; ty hvad är det för en siffra? Ar den en allmän mätare
för Svenska bouppteckningsbeloppen i större qvantiteter? Jag
tror det icke, och anhåller om afslag å denna punkt.
Gr. Cronhjelm: Den af Husets ledamöter, som först
Den 4 Januari e. m.
63
yttrade sig i detta ämne, började med att uppgifva orsaken,
hvarför han icke reserverat sig emot betänk, i denna del; nemi.
alt han vid betänk:s uppsättning och discuterande inom Utsk.
var från vande. Jag har åtskilliga gånger på detta rum hört
ledamöter uppgifva orsakerna, hvarför de icke sig emot betänk,
reserverat, och jag kan icke neka, att detta stundom har ut¬
gjort föremål för min förundran; ty jag för min del (inner åt¬
minstone icke någon moralisk pligt ligga deruti, att hvar och
en ledamot inom ett Ulsk. skall sä envist vidhålla sin egen me¬
ning i mindre vigtiga frågor, att han strax skall vara färdig
med en reservation, derföre att han tillhörde minoriteten vid
voteringen. Jag har hittills icke belastat riksdagstrycket med
andra reservationer, än sådane, som varit af vigt i afseende på
större principfrågor, och det är äfven orsaken, hvarför jag icke
reserverat mig i denna fråga, ehuru jag hvarken gillat premis-
serne eller resultatet.
Till de skäl, som Frih:n anfört, torde jag äfven få lägga
det, att ju högre man utsätter denna charta, ju mera lockar
man den person, efter hvilken skall ärfvas, att eludera författ¬
ningen på så sätt, att lian, innan han dör, afhänder sig sin e-
geudom, på det att icke någon så beskaffad charlae-bevillning,
som den här ifrågasatta, sedan måtte drabba hans arfvingar.
Men man har dessutom fästat uppmärksamheten på det oriktiga
i principen, att beskatta capitalerna. Den frågan tror jag icke
hör hit, ty principen är en gäng erkänd uti författningen, då
redan der linnes stadgadt, att chartaesigill.-afgiften för bouppteck¬
ningar, der behållna summan utgör 100 r:dr eller derutöfver,
skall utgå med 8 sk. för hvarje fulla 100 r:dr. Utsk. har sak¬
nat fog alt föreslå afvikaude frän denna princip, derföre att
ingen motion i sådan syftning var väckt. Utsk. har således
icke haft något annat att i detta afseende fästa sig vid, än att
tillse, om, med antagande af den princip, som redan af alla
föregide Ständer blifvit godkänd, siffran varit lämplig eller icke,
och då har för Utsk. framställt sig, att den nyss anförda siff¬
ran 8 sk. visserligen kunde tåla en förhöjning till 12 sk.; ty
för en person, som ärfver en större förmögenhet, gör detta icke
mycket, men genom mänga af de personer, som ärfva, kan det
för Staten göra en stor inkomst. Jag förenar mig således med
Frih. Raab uti det förslag, som Frih. uppgifvit, nemi. att för
100 r:dr och derutöfver skall för hvarje fulla 100 r:dr betalas
12 sk., men att det 3 mom. i denna § af Utsk:s betänk, mätte
fä utgå.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Bevilln.Utsk. har på den
grund, att beskattning på arf vore en indirect beskattning, före¬
slagit densammas förhöjning; likväl tror jag, i motsats emot
Utsk., att beskattning på arf är en fullkomligt direct beskatt¬
ning på alla de capital, som gå i arf man och man emellan
inom landet. Utsk. säger: ”afgiftens belopp, såsom beräknad
till visst för hundrade, blifver dessutom beroende af den efter-
lemnade egendomens värde, så att beskattningen alltid står i ett
64
Den 4 Januari e. m.
jemförligt förhållande till sterbhusets tillgångar, och derigenom
i obetydlig mån drabbar ett föga bemedladt bo, under det alt
motsatsen inträffar med sterbhus, som äga förmögenhet.” Det
kan visserligen vara sant, att denna afgift drabbar i förhållan¬
de till egendomens storlek; men det hindrar icke, att densam¬
ma blifver lika betungande för den stora, som för den lilla e-
gendomen, och det så mycket mera, som Utsk. bär föreslår en
stark förhöjning uti afgillen för den stora egendomen. Vidare
säger Utsk.: ”uti tillämpningen af detta beskattningssätt ligger
icke eller någon orättvisa mot den dödes arfvingar; ty om arf
ej varit att erhålla, hade de saknat billigt fog lill klagan der¬
öfver.” Med detta försvar tror jag att man skulle kunna för¬
svara all slags beskattning; ty om ingen förmögenhet funnes,
så kunde ingen beskattning deraf utgå. För öfrigt är någon
controll i detta fall omöjlig. Det är kändt, att boupptecknings-
värderingen beroraf bouppteckningsmannen; deröfver får ingen con¬
troll äga rum; och att lägga en hög ehart.sigill, på boupptecknin¬
gar är således efter min förmening att uppmana till bedräge¬
rier. Då R. o. Ad. dessutom vid pröfning af den allmänna be-
villniugen nedsatt bevillningen för arf, så torde R. o. Ad. för
cousequensens skull icke eller nu kunna höja ifrågavar. beskatt¬
ning. Jag får derföre på alla dessa skäl förena mig med Frih.
Cederström uti begäran om afslag å denna del af Utsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Äfven jag yrkar af¬
slag å denna punkt i Utsk:s betänk. Ingen af de ledamöter, som
i frågan yttrat sig, bar godkänt grundsatsen, hvarifrån denna
beskattning utgår, nemi. att genom en del af egendomens confi-
scation för Statens räkning minska nationalförmögenheten. Det
är visserligen sagdt, att grundsatsen är förut af R. St. i viss
mån erkänd, genom den mindre betydliga beskattning, som i
detta afseende blifvit af föreg:de Ständer bestämd; det är äf¬
ven sant, att Utsk. saknat anledn. alt föreslå samma beskattnings
borttagande, då någon motion i denna syftning icke blifvit väckt;
men uti erkännandet af det oriktiga i grundsatsen, ligger dock
i min tanka ett skäl att icke vidare öka den beskattning, som för
närvar, i detta hänseende äger rum. Jag afstyrker således försla¬
get, och tillstyrker qvarblifvandet af hvad i föregrde, hittills
gällande författning, i detta afseende finnes stadgadt.
Gr. Cronhjelm: Jag har endast begärt ordet för att
hemställa, huruvida icke, sedan en af de ledamöter, som yrkat
afslag, slutat med att begära qvarblifvandet af den gamla §, äfven
dea andre ledamoteu, Frih. Cederström, med afslag menat bibehål¬
landet af författningen, sådan den nu finnes; ty annars kunde
man möjligen tro Frih:s mening hafva varit, alt denna be-
skattningsrubrik skulle helt och hållet ur författningen utgå.
Det är visserligen sant, alt dä man icke erkänner en princip,
så bör man icke öka beskattningen efter samma princip. Den¬
na grundsats vill jag icke nu underkasta särdeles vidlyftig tvist.
En sak är, att statuera en princip, och en annan, att följa den
con-
Den 4 Januari e. m.
65
consequent; ty om man nödgas vidtaga beskattning efter en i
viss mån oriktig princip, så skulle man handla för andra gän¬
gen oriktigt, om man icke i män af behof höjde samma be¬
skattning. Jag vill icke yrka den ifrågasatta förhöjningen från
8 sk. lill 12 sk.; men jag tror, att det icke är nog proportion
emellan 4 oell 8 sk., såsom det nu står, emedan dä den lägre
förmögenheten skall beskattas efter 4 sk. för hvarje fulla hun¬
drade, så synes mig, att deri högre förmögenheten skulle tåla
att beskattas efter 12 sk. per hundrade.
Frih. Cederström: Det är otvifvelaktig!, att om del ha¬
de varit i min förmåga att kuuna få bort den gamla författ¬
ningens stadgande i delta fall, sä hade det skett; men då frå¬
ga icke här är derom, sä nödgas jag att inskränka mig till att
få bort den föreslagna förhöjningen.
Frih. Raab: Jag har redan, då jag förra gången hade ordet,
talat derom, att det vore en oriktig grundsats, att progressivt ö-
ka beskattningen i män förmögenheten ökas, likasom det vore
oriktigt att lägga en stor beskattning på död mans egendom;
men deraf följer icke, att jag anser det oriktigt, att öka be¬
skattningen till 12 sk. för bouppteckningar, der behållna sum¬
man utgör från och med 100 r:dr eller derutöfver. Jag har
för denna min åsigt 2:ne skäl, det första nemi., att Bevilln.Ulsk.
har å flere artiklar i sitt förra betänk, minskat bevillningen,
hvarför Utsk. äfven mäste, såsom det här i betänk, autydt, på
ett eller annat sätt söka förskaffa Slaten någon motsvarande in¬
komst. Om vi beräkna hvad denna beskattning kan för den
enskilde göra, så blifver summan icke så betydlig; alldenstund
en förmögenhet af 50,000 r:dr efter bouppteckningsvärde, och
som således kanhända är värd 100.000 r:dr, icke skulle komma
att beskattas med mera än 125 r:dr, en summa som icke är så
stor, att man bör förmoda, det den skulle föranleda till under¬
slef. Det andra vigtiga skälet är, att Adeln ända till 1840 års
riksdag betalade proc. af den behållna summan vid boupp-
teeckningar till Juslitiaestalens aflöning. Dessutom får jag fä¬
sta uppmärksamheten derå, att denna förhöjning drabbar alla
hus, utom de aldra fattigaste, och innebär således ej någon o-
rättvisa emot vissa individer; den kan icke eller anses särdeles
betungande, hvaremot den för Staten kan utgöra en ganska god
inkomst. Jag skulle således vördsamligeu hemställa till R. o.
Ad., om det icke vore skäl att vidblifva nu gällande författning,
med förändring af siffran 8 till 12 sk.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab började med att
lala såväl emot Ulsk:s förslag, ali jag icke kunde föreställa
mig annat, än att han skulle sluta med en hemställan om full¬
ständigt afslag å den förhöjning, som Utsk. uppgifvit. Om sa¬
ken i sig sjelf är oriktig, såsom Frih. Raab och llere talare
här utvecklat, hvarför skall då R. o. Ad. begagna ett oriktigt
6 H. ' 9
66
Den i Januari e. m.
medel för att skaffa Staten inkomster? Om Staten behöfver så»
dana till ersättning för de befrielser eller nedsällningar, som
Bevilln.Utsk. i vissa fall föreslagit; så bör det väl blifva Be-
villn.Utskls omsorg att påfinna utvägar dertill, genom beskatt¬
ning af inkomst, men icke genom beskattning af capital eller
deras förminskning, hvilket är detsamma som att Slaten gör sig
till medarfvinge efter den döde. Att Staten så gör både för
fattiga och rika, förbättrar icke saken, det gifvcr endast den
oriktiga grudsatsen en vidsträcktare tillämpning. Jag skulle
lika med Frih. Cederström hafva önskat, alt hela denna beskatt¬
ning kunnat borttagas, men jag misströstar derom, sedan hon är
så gammal. Likväl skulle jag anse öfverensstämmande med R.
o. Ad:s rättskänsla och med det beslut Ståndet fattat i afseende
på bevillning af arf, att man icke ökade det oriktiga, utan alt,
om man icke kan undanrödja det som finnes, man åtminstone
icke måtte tillstyrka något mera. Jag hemställer derför vörd¬
samt, att R. och Ad. måtte afstå den tillökning, som Bevilln.¬
Utsk. i detta fall föreslagit.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade afslå i-
frågavar. del af Utsk:s betänk, samt besluta, att nu gällande
stadgande om charleriug af bouppteckningar skall oförändradt
bibehållas.
Hopades starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarpå H.
Ex. förklarade, det han trott sig finna, att ja härvid öfverrö-
stat nej.
6:te punkten, ang:de för tydli g unde af det i 3 mom. af f
§ befintliga stadgande om charteri/ig af fidvicommissbref.
Frih. Cederström: Då lideicommiss-stiftelser för närvar,
i Sverige icke fortgå längre, än till första descendent, så måste
fideicommissbref äfven förnuftsenligt icke kunna anses annorlun¬
da, än såsom ett vanligt testamente. Jag kan derför icke finna
något rimligt skäl för afvikande i afseende på fideicomissbref
frän det allmänna stadgandet rör:de testamenten, och får i följd
häraf tillstyrka afslag å denna punkt.
Gr. Cronhjelm: Jag torde få fästa den siste värde ta¬
larens uppmärksamhet derpå, alt denna punkt är icke af Etsk.
tillagd, utan till sin andemening precist lika den, som finnes i
nuvar:de författning, med dcu skillnad blott, att i nu gällan¬
de författning är punkten otydligt redigerad, hvarför den an¬
sågs inom Utsk. böra fä en ny redaction; men att Utsk. för öf¬
rigt, då såsom jag nyss hade äran nämna, någon motion för
detta ändamål icke blifvit väckt, icke ansåg sig äga anleda, att
borttaga stadgandet.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt gjorda förslag.
Gr. Cronhjelm: I anseende dertill, och på sätt jag vid
discussionens början hade äran anföra, att jag ämnar hos R. o.
Den 4 Januari e. m.
67
Ad. anhålla alt få fästa uppmärksamhet på en af mig vid be-
tänk. fogad reservation, och då, i händelse R. o. Ad. skulle
finna skäligt att lägga denna reservation till grund för H. Stärn-
dets beslut, deu nästa punkten af Ulsk:s betänk, möjligen skul¬
le komma att stå i strid med denna reservation; så anhåller
jag, att nästa punkt af Ulsk:s betänk- måtte få uppskjutas till
dess beslut blifvit fattad t, då Utsk. kommer längre fram till §
5 om chartering af öppna bref och fullmakter etc., då rätta
tiden är inne att föredraga mili motion.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle tro, alt om Gr.
Cronhjelms reservation genast upplästes, sä befunnes saken der
så tydligt framställd, alt R. o. Ad. genast skulle vilja afslå de
förändringar, som Rcvilin.Utsk. bär föreslagit i den hittills gäl¬
lande författningen.
Gr. Cronhjelm: Jag torde få fästa uppmärksamheten
derå, att i den händelse R. o. Ad. skulle förena sig med mig
om denna reservation, så innefattar densamma icke några siff¬
ror, och således komma dessa siffror att i R. o. Ad:s beslut sak¬
nas. Jag anser derföre nödvändigt, att sedan denna reservation
blifvit granskad, för den händelse, alt R. o. Ad. bifaller densam¬
ma, man då malte återgå till desse punkter, för hvilka jag nu
begärt uppskof, för alt rör:de deni falla ett fullkomligt beslut;
ty annars skulle den händelse qvarstå, all R. o. Ad. icke kom¬
ma att taga några beslut ronde silfrorne. Delta kunde visser¬
ligen hjelpas med en återremiss; men jag tror att tiden vinnes
vid att R. o. Ad. nu besluter härom och förbebålle sig att, äf¬
ven för den händelse, att reservationen icke kommer alt blifva
Ståndets beslut, sedermera få besluta rör:de dessa siffror.
I anleda, häraf hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
om R. o. Ad. behagade bifalla Gr. Cronhjelms anhållan, ali med
pröfningen af nästföljande punkt af Ulsk:s betänk, mätte upp¬
skjutas, intilldess R. o. Ad. komme alt till afgörande företaga
Utsk:s förslag till ifrägavar. förordnings 5 § ang:de chartering
af öppna bref, fullmakter, conslilutorial, afsked m. m. från K.
M:s Cancelli; men härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, att ifrågavar. uppskof må
sträcka sig till det ä 8 sidan af Ulsk:s betänk, förekommande
yttrande, sorn angår förenkling af 5 oell 10 §§ samt att detta
yttrande, hvilket börjas med orden ”vid den i sammanhang här¬
med verkställda granskning af 5 oell 10 §§ i nu gällande för¬
fattning,” nu må få förekomma.
Denna anhållan blef, uppå derom framställd propos., af R.
o. Ad. bilällen, till följd hvaraf nu företogs såsom
7:de punkten, Utsk:s förslug, att den förenkling af för¬
fattningen i 5 och 10 §§ malte öga rum, att afgifter-
ne å atla deri förekommande handlingar, sam frun 11. M:s
Cancelli expedieras och hvilka nu utgå enligt bada §§, först
68
Den 4 Januari e. ra.
sammanföras i en §, sorn skalle lill nummerföljden blifva den
S.-te i författningen, och att derefter ulla uti 5 § af nu gäl¬
lande författning upptagne handlingar, med undantag af de
från K. M:s Cancelli utgående, införas i en följande eller
6 §.
Gr. .Cronhjelm: Jag anhåller endast, att della tillstyr¬
kande af Disk. matte bifallas, och att det följande stycket måt¬
te uppskjutas. Anledn. är den, alt Utsk. fann sig i anledn. af
Hr Rosenblads molion befogadt att sammanföra stadgandena i beg¬
ge §§ uti en §. Förhållandet var förut sådant, alt 5 § innehöll
all den charlmafgift, som ända lill sista riksdag var pålagd för
att utgå till K. M. och Kronan; hvaremot den 10 § innehöll
den charlseafgift, som vid förra riksdagen insattes i st. f. can-
celli-gebuhr. För att nu skaffa sig underrättelse om de oerhör¬
da belopp, hvartill chartasafgiften uppgick, så belöt Utsk. alt
sammanföra desse §§ i en, så att den 5 § skulle komma att in¬
nehålla chartsebeloppcn för alla de handlingar, som utgå frän
K. M:s Cancelli, hvilka förut varit beroende både af den 5 §
och den 10 §, och den 6 § komme att innehålla endast char-
tering af de handlingar, som utgå från andra embetsverk, hvil¬
ka endast hittills varit beroende af den 5 §, för hvilka ingen
cancelii-gebiir ägt rum, och för hvilka charteringsbeloppen så¬
ledes ingått till Kronan. Det har varit nödvändigt att vidtaga
denna åtgärd, ty just derigenom visa sig de oerhörde belopp,
hvartill dessa från Cancelliet utgående expeditioner uppgå, och
jag anhåller således, att beslutet måtte blifva sådant, som det slår
i de sista raderna af Utsk:s betänk., nemi. att R. o. Ad. beslu-
sluter, alt afgifterna för de här förekommande handlingar, och
hvilka från K. M:s Cancelli expedieras enligt båda §§, först sam¬
manföras till en §, den 5:le, och att derefter alla uli 5 § af nu
gällande författning upptagne handlingar, med undantag af de från
K. M:s Cancelli utgående, införas i den följande eller (j §. Der¬
igenom komma beloppen att bättre synas och man blifver icke
nödsakad att, såsom hitintills varit fallet, bläddra i 2:ne §§ för
att se efter huru stor charta man skall använda pä en handling.
Utsk:s ifrågavar. förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, att den återstående delen
af punkten mätte få uppskjutas, och att jag således nu mätte
få föredraga den reservation, hvilken jag omnämnt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade i anledning häraf upp¬
märksamheten derpå, att Ulsk:s i sammanhang med det sednast
pröfvade förslaget afgifne yttrande, ang:de några i den deref¬
ter följande 5 § förekommande förändringar i afgiflernes be¬
lopp och grunden för deras beräknande, endast innefattade en
anmälan.
Gr. Cronhjelm: Nu förekommer den 5 §, hvilken jag
icke kari tillstyrka R. o. Ad. ali bifalla. Jag anhåller således,
Den 4 Januari e. m.
(59
atl fiiredragningen aT denna tariff måtte få uppskjutas, ty i händelse
reservationen bi fa lies, får man ändock villkorligt bifalla densamma.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, frågade, om det icke var Gr.
Cronhjelms afsigt, alt hans reservation skulle förekomma i sam¬
manhang med den tariff, som i 5 § blifvit intagen.
Gr. Cronhjelm: Min anhållan afser, alt denna tariff ic¬
ke må förekomma, innan det af mig i reservationen gjorda för¬
slag blifvit pröfvadt, på det att, efter denna pröfning, bestäm¬
mandet af afgifternes belopp må äga rum.
Sedan II. Ex. i anledn. häraf frågat när Gr. Cronhjelm ön¬
skade, att dess reservation må komma under pröfning, hvilket
icke syntes böra ske särskildt, ulan i sammanhang med någon af
de punkter, hvilka i Ulsk:s betänk, upptogos, samt Gr. Cron¬
hjelm derpå förklarat, att han anhöll, det reservationen nu måt¬
te få förekomma, tillkännagaf II. Ex., det han vid sådant för¬
hållande ansåg lämpligt, att 5 § nu blefve föremål för öfver-
läggningen, hvarvid Gr. Cronhjelm finge tillfälle att framställa
det i hans reservation gjorda förslag.
Häruti hördes R. o. Ad. instämma, hvarjemle
Frih. Cederström, yttrade:
Efter det yttrande II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagat af¬
gifva, har jag ingenting att tillägga.
I följd häraf framställdes nu till öfverläggning såsom:
8:de punkten, Utsk:s förslag till förändrad lydelse af 5 §.
Då härvid Gr. Cronhjelms förslag företogs lill uppläsning,
anmälde sig och yttrade
Gr. Cronhjelm: Jag torde få bedja att sjelf få upplä¬
sa min reservation; den är af följande innehåll:
”Oaktadt, vid tillämpningen af det inom Utsk. fattade be¬
slut att, för vissa olika handlingar, som böra med stämpladt
papper förses, på elt ställe och i en summa, från nu gällande
författnings 5 och 10 §§, sammanföra de olika charteringsbe-
stämmelserne, sig mera åskådligt än förut visat, att fullmakter
och resolutioner å ätskillige embeten, tjenster och värdigheter
redan för närvar, äro helagde med stämpladt papper lill ett
högst betydligt och troligtvis inom andra länder oerhördt belopp,
har Utsk. dock icke tvekat att ännu vidare, med ända från 20
till 00 proc. höja charleringen å vissa deribland. Jag reserve¬
rar mig mot detta förfarande, såsom varande icke allenast obil¬
ligt, utan äfven utgörande ett indirect ogillande eller motver¬
kande af de Kongl, prerogalivens begagnande. Jag anser^ alt
Utsk. hade hort egna mera uppmärksamhet åt Hr Rosenblads
motion i denna del. Pä sätt denne motionär anfört, visar sig,
vid granskningen af de för olika fullmakter gällande charterings-
belopp, de största anomalier, till betydlig del förarledde af den
omständighet, att, vid befordran från en grad till en annan,
70
1 Den 4 Januari e. m.
detta belopp bestämmes efter hela den nya lönen, och icke, så¬
som billigheten tyckts fordra, uteslutande efter den tillökning i
inkomst, tjenstemannen genom den vanna befordran erhållit. Såi
t. ex. betalar en till 3:dje major befordrad capitaine vid de in¬
delta infanteri-regementena sin fullmakt med 125 r:dr, utgöran¬
de 124 proc. af hela den nya lönen 1000 r:dr, ehuru han, efter
min åsigt, högst borde betala 25 r:dr, utgörande 124 proc. af
den vunna lönelillökningen 200 r:dr. Han måste således nu,
då man inberäkna!- de sex månaderne för den s. k. begrafnings-
hjelpens aftjenande, tjena i den nya graden minst 13 månader,
innan de besparade lönetillökningarne uppgå till beloppet af den
sista fullmaktslösen. På samma grunder måste en lill hofrätts¬
råd befordrad assessor tjena minst 15 månader, innan han ge¬
nom lönetillökningen inbesparat den nya fullmakten, en till lec¬
tor befordrad rector-schola; 16 månader, samt en i Stockholm
till borgmästare befordrad rådman 12 månader för samma än¬
damål.
Då dessutom, särdeles efter deafUtsk. nu föreslagne förhöj¬
ningar, fullmakterne och resolulionerne å åtskilliga andra värdig¬
heter synas vara bclagde med stämpladt papper till elt alltför högt
belopp, vågar jag vördsamt föreslå, att R. St. ville för sin del
besluta, att, efter verkställd granskning af de olika fullmakts-
eller resolulionskostnaderne, i förhållande till de olika värdig-
heternes vigt eller de åtföljande lönetillökningarnes belopp, char-
teringsbeloppen för fullmakter, öppna bref och resolutioner m.
m. måtte nedsättas i ett till löner och värdigheter mera billigt
förhållande, än som för närvar, äger rum.
Och då K. M. redan, genom Reg.F:s 60 §, äger full rättig¬
het att minska de ifrågavar. afgifterne, hvilken rättighet också,
vid nu gällande chartEesigill.förfaltn:s utfärdande, blifvit i afse¬
ende å vissa förekommande bestämmelser begagnad, föreslår jag
likaledes, att R. St. ville hos K.M. iund. anhålla, det täcktes K.
M. låta verkställa den ifrågavar. granskningen, och derefter den
sålunda beslutade och deraf beroende uedsältningen anbefalla.”
R. o. Ad. finner troligen, att hvarken Ctsk. icke eller R.
St. för närvar, äga de matriklar, efter hvilka man skulle be¬
stämma beloppen af fullmakterne å alla dessa resolutioner. Jag
har derför ansett, att det endast bör af R. o. Ad. bestämmas,
det en granskning i detta afseende skall äga runi; likväl med
det uttryck, att nedsättning sker i förhållande till de olika vär-
digheternes vigt eller de åtföljande lönetillökningarnes belopp.
Delta är det ena beslutet, som jag anser R. o. Ad. för sin del
kunna fatta. Sedermera kommer det andra beslutet, som jag
tillstyrker R. o. Ad. att taga, nemi. att ”anhålla hos K. M., det
täcktes K. M. låta verkställa den ifrågarar. granskningen och
derefter den sålunda beslutade och deraf beroende nedsättnin-
gen anbefalla,” emedan K. M. äger dertill full rätt, enligt den
60 § Reg.F. Då således R. o. Ad. besluter, att en granskning
och en i förhållande till de olika värdighelernes vigt eller de
åtföljande lönetillökningarnes belopp blifvande nedsättning skola
Den 4 Ja na ar i e. m.
71
äga rum; så anhåller jag i den sednare punkten endast, att R.
o. Ad. ville besluta, alt ”R. St. hos K. M. i und. anhålla, det
täcktes K. M. låta verkställa den ifrågavar. granskningen, och
derefter den sålunda beslutade och deraf beroende nedsältnin-
gen anbefalla”, på grund af 60 § Reg.F.; och torde jag få till
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, öfverlemna, huruvida H. Ex. täckes
göra propos. å hvardera af desse punkter särskildt eller å håda
gemensamt.
Frih. Cederström: Med Gr. Cronhjelm instämmer jag
helt och hållet i afseende på de anomalier, som finnas emellan
afgifterne för fullmakterne här i Sverige och i andra länder.
Han har likväl inskränkt sig till några få exempel och deribland
icke nämnt något, der sportler komma i fråga. Jag vill upp¬
gifva ett sådant exempel, för att sätta R. o. Ad. i tillfälle att
se huru obilliga förhållanden jemväl här förekomma. En ad-
vocatfiscal i K. Kamraarcoll. erlade för sin fullmakt:
l:o charterad med s. k. egentlig charla, 5 proc. af
lönen 952 r:dr och medium af sportelinkomsten
756: 30 eller af tillsammans 1708: 30 . . . 85: 21. —
2:o 2£ proc. af arfvodet 330 8: 12. —
3:o motsvarande fordna caucelli-gebiihren, 7^ proc.
S:a ehart.sigill. 228: 40. —
6:o krigsmanshusafgift, 2 proc. af lön S70 r:dr . 17: 19. 2.
7:o lazarettsafgift .... 1: 36. 10.
Häruti är inberäknad en sportelafgift, som gått ifrån den
ifrågavar. tjenslemannen. Denne har nemi. ingen så beskaffad
inkomst haft: men företrädaren, som hade tjensten, råkade alt
under sina sista 5 tjensteår få 33 proc. af ett danaarf, sorn
gjorde honom några tusen r:drs inkomst. Detta fick den sist
tillsatte tjenstemannen betala fullmaktslösen för, och dennes ef¬
terträdare kunna tilläfventyrs efter honom komma att tjena län¬
ge nog, utan att hitta på ett enda danaarf. Det faller sig tem-
iigen klart, att detta är alldeles orimligt. Om jag således in¬
stämmer med Gr. Cronhjelm i hvad han yrkat i afseende på
den und. skrifvelsen till K. M. om en granskning af de oriktiga
förhållandena och att framdeles afgifterne måga lämpas efter
hvad billigheten kan fordra; så kan jag likväl icke med honom
instämma deruti, att åberopa den 60 § Reg.F. såsom ett motiv
dertill, äfvensom jag icke eller är med honom af lika tankar
deruti, att R. St. skulle stanna dervid. Mig synes, att vid den
5 §:s granskning, borde man finna, att alla de förhöjningar, sorn
Utsk. föreslår, borde af R. o. Ad. rent afslås. Den förra för¬
fattningen innefattade icke någon förhöjning, och i följd deraf
mäste antagandet af Gr. Cronhjelms reservation innehålla, att,
af 1708: 30,
4:o för afvodet
5:o svarande emot sigillpenningarne
. . 128: 7. —
. . 6:
. . 1:
S:a lösen b:co r:dr 248: —
72
Den i Januari e. m.
ehuru den gamla författningen oförändrad öfverlemnas lill K.
M:s nåd. pröfning, emedan någon motion icke blifvit väckt om
förändring uti densamma och således någon rättelse icke eller der¬
uti slått alt vinna, så önska likväl R. St., det K. M. ville, i förhål¬
lande till de olika värdigheternes vigt eller de åtföljande lönetill-
ökningarnes belopp, bestämma de modillcationer i afgifterne, som
pröfvas kunna vara med rättvisa och billighet öfverensstäm¬
mande.
Gr. Cronhjelm: Jag kan icke instämma med den siste
värde talaren deruti, att någon oriktighet är begången, derige¬
nom att den 60 § Reg.F. blifvit åberopad, emedan det just är
med afseende å denna §, som vid föreg:de riksdagar K. M. af-
slagit de förhöjningar, som 11. St. i detta afseende hade vidta¬
git. R. St. hafva nemi. vid 2:ne föreg:de riksdagar höjt char-
tsebeloppen för vissa värdigheter, och lika ofta har K. M., med
stöd af 60 § Reg.F., afslagit desse förhöjningar. Jag har icke
grundlagen här, men erinrar mig ganska väl, att § innehåller,
att K. M. icke har rättighet att höja någon bevillning, tullen å
inkommande och utgående spanmål allena undantagen; men att
K. M. har rättighet alt sänka all annan bevillning, det hafva
vi sett vid alla föreg:de riksdagar. Jag fick genom en af Hrr
ledamöters benägna åtgärd just uu grundlagen, och om vi såle¬
des först läsa den 59 § Reg.F., så lyder den sålunda: ”Efter
Rikets och statsverkets tillstånd och behof late Konungen till
Utsk:s öfverläggning framställa hvad Staten kan larfva utöfver
de ordinarie inkomster, och hvilka hellof genom bevitlniugar
höra fyllas.” Sedermera kommer den 60 §, som säger: ”Till
desse sednare räknas tull- och aecismedlen, postmedlen, chartae-
sigillataeafgiften, husbehofs-brännerimedlen samt hvad R. St. dess¬
utom särskildt hvarje riksdag såsom ( bevillning sig åtaga. Ej
må några allmänna afgifter, af hvad namn och beskalfenhet som
helst, utan R. St:s samtycke kunna förhöjas, tullen å inkom¬
mande och utgående spanmål allena undantagen. Ej eller må
Konungen Statens inkomster förpakta eller, till vinning för Sig
och Kronan eller enskilda personer och corporationer, några mo-
nopolier fastställa.” Det är just på grund af denna §, som K.
M., icke allenast har sänkt tullen, utan äfven har sänkt bevill-
ningen i afseende på chartasigillata. Således tror jag, att då
man begär, att K. M. måtte göra en sådan sänkning med stöd
af denna §, så har ingen oriktighet skett. För öfrigt befarar
jag, att Frih. Cederström alldeles missförstått mig, ty jag har
visst icke begärt, att man skall stanna vid att antaga denna re¬
servation, utan tvertom, att sedan sig visat, huruvida R. o. Ad.
skall vilja bifalla denna reservation, R. o. Ad. då skulle gå
tillbaka till de uppskjutna punkterna; och som R. o. Ad. redan
fattat beslutet att uppskjuta med desse punkter till dess reser¬
vationen är granskad, så anser jag icke någon annan åtgärd
dermed kunna tagas, än att man, sedan reservation är afgjord,
går tillbaka till de uppskjutne punkterne.
Den 4 Januari e. m.
73
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer helt och
hållet uti det förslag, som innefattas i Gr. Cronhjelms reserva¬
tion; men då Frih. Cederström gjort anmärkn. vid uttrycken
ang:de 60 § Reg.F. och meningarne möjligen skulle kunna vara
delade om tydligheten af denna §:s bestämmelser; så skulle jag
till Gr. Cronhjelm hemställa, huruvida icke, om R. o. Ad. an¬
tager Grefvens förslag, orden ”genom Reg.F:s 60 §” kunde ute¬
slutas, och meningen få följande lydelse, som är öfverensstäm¬
mande med förslaget i afseende på dess följder, nemi. ”och då
K. M. redan äger full rättighet att minska” etc. Jag tillstyr¬
ker således i allo Gr. Cronhjelms förslag i dessa afscenden. Om
R. o. Ad., med godkännade af dem, anlager och besluter, att
R. St. böra lill K. M. ingå med und. anhållan, på sätt Gr. Cron¬
hjelm föreslagit, så torde R. o. Ad. likväl sedermera böra fatta
beslut i afseende på den ordning, sora hör följas vid charterin¬
gen af alla i 5 och 6 §§ upptagne handlingar, såsom börande
gälla intill dess K. M. har anbefallt nedsättningen, efter den
verkställda undersökningen.
Frih. Cederström: Det är intet tvifvel underkastadt, att,
enligt den 60 § Reg.F., K. M. icke äger rättighet att några af-
gifter förhöja utan R. Sl:s samtycke, tullen å inkommande och
utgående spaomål allena undantagen; men annat är att förhöja,
och annat är alt med Ständernes minne och på Ständernes be¬
gäran desse afgifter nedsätta. Detta måste naturligtvis ske på
så sätt, att R. St. af K. M. begära, att K. M. måtte låta under¬
söka och nedsätta hvad som Ständerne föreslagit, sedan K. M.
pröfvat att nedsättning hör ske. Hvad, har väl den 60 § Reg.F.
dermed att skaffa? Om R. St. låta 5 §:s förhöjda afgifter slå
qvar, då är K. M:s rättighet alt säga nej till förhöjningen oför-
kränkbar. Nu instämmer jag med Gr. Cronhjelm deruti, att
R. St. skola begära, att K. M. mätte låta undersöka den för¬
minskning, som uti ifrågavar. afgifter möjligen kan ske, och då
är det på R. St:s begäran, som K. M. verkställer denna ned¬
sättning; men icke gifvet’ Reg.F:s 60 § dertill någon anledn.?
Det tjenar för öfrigt ingenting lill alt åberopa den 60 § Reg.F.,
som här är alldeles öfverflödig, och den redaction, som Frih.
Palmstjerna föreslagit, passar mig icke eller; ty då R. St. haf¬
va lill K. M. ingått med en und. anhållan att låta verkställa
den ifrågavar. granskningen, så hafva R. St. sagt allt för att
lemna K. M. full latitud att göra och låta efter bästa pröfning.
Gr. Cronhjelm: Jag torde först få fästa uppmärksamhe¬
ten å hvad som i öfrigt torde vara synligt genom den intagna
columnen i betänk., att 60 § Reg.F. finnes åberopad endast i
mitt motiv, hvarför jag begär den und. skrifvelse!!, och att det
H. Ståndet, för att bifalla denna sednare, alldeles icke behöfver
antaga det förra. Jag har anfört denna § blott derföre, alt R.
o. Ad. icke skulle tveka det ju icke K. M. ägde denna rättig¬
het; ty när R. St. icke yttra sig öfver beloppen, utan lemna ät
6 H. ' 10
74
Den 4 Januari e. m.
K. M. att godtyckligt utsätta beloppen, blott Han icke höjer
utan sänker dem, så måste det ändock finnas någon grund för
K. M:s rättighet att statuera det eller det belopp, och denna
grund ligger, enligt mitt förmenande, i 60 § Reg.F. För öfrigt
måste jag vidhålla min anhållan, alt, efter pröfning af denna
reservation, R. o. Ad. ville gå tillbaka punktvis, emedan det
finnes vissa punkter af de öfverhoppade, som jag nödgas till¬
styrka R. o. Ad. att bifalla, och andra åter, å hvilka jag nöd¬
gas yrka afslag.
Ilr von Hartmansdorff: I sjelfva saken instämmer äf¬
ven jag med Gr. Cronhjelm; men jag tror, lika med Frih. Ce¬
derström, att man bör undvika den 60 §:s åberopande, äfvensom
att tala om den rättighet, K. M. i detta fall äger. Sådant kun¬
de ske derigenom, att man ulelemnade de 2:ne sednare delarne
af Gr. Cronhjelms reservation och blott bi beh öl le den första in¬
om linien föreslagna ordalydelsen, med en liten förändring så¬
lunda: ”att R. St. ville för sin del besluta och i und. anhålla,
att, efter en af K. M. föranstaltad granskning af de olika full¬
makts- eller resolutionskostnaderue, i förhållande till de olika
värdighelernes vigt eller de åtföljande lönetillökningarnes be¬
lopp, charteringsbeloppen för fullmakter, öppna bref och reso¬
lutioner m. m. måtte af K. M. nedsättas i ett till löner och
värdigheter mera billigt förhållande, än som för närvarande äger
rum”. Derigenom hade man uttryckt hvad man ville, utan att
hafva inlåtit sig pä några grundlagsförklaringar. Jag får lik¬
väl säga, att, sävidt mitt minne icke felar, det förhåller sig så,
som Gr. Cronhjelm omförmält, att R. St. 2:ne gångor hafva be-
slulit förhöjningar i afseende på åtskilliga diplomer, men att K.
M. dem icke medgifvit utan låtit afgifterne förblifva oförändra¬
de sådane de allt sedan 1823 års riksdag'varit.
Gr. Cronhjelm: I den fulla öfvertygelse, alt K. M. och
Dess rådgifvare säkerligen sjelfve känna de rättigheter, grund¬
lagen K. M. tillägger, har jag visst ingenting emot den redac-
tion, som Hr von Hartmansdorff föreslagit; men jag skulle dock
tro, att den allmänna mening, som jag äfven medgifver må ute¬
slutas, icke liar varit ur vägen alt anföra uti reservationen, då
denna äfven gått till de öfriga Stånden och då den var anförd
för att bevisa, det K. M. bade denna rättighet, så att man icke
kunde göra del inkast emot förslaget i de andra Stånden, att
man ville åt K. M. uppdraga en rättighet, K. M. icke ägde.
Jag har för öfrigt ingenting emot Hr von Hartmansdorffs förslag.
Öfverläggningen ansågs härmed vara slutad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade för
sin del besluta, det må R. St. hos K. M. i und. anhålla, att,
efter en af K. M. föranstaltad granskning af de olika fullmakts-
och resolutionskostnaderue, i förhållande till de olika värdig-
heterues vigt eller de åtföljande lönetillökningarnes belopp, char¬
teringsbeloppen för fullmakter, öppna bref och resolutioner m.
Den 4 Januari e. m.
75
ni. måtte af K. M. nedsättas lill ett efter lönerne och värdis:-
O
heternc mera billigt förhållande, än som för närvar, äger rum.
Ropades ja.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad. nu behagade till pröfning upptaga den 1 5 § afUtsk.
föreslagna tariff, helst oafgjordt vore, huruvida de öfriga Riks-:
Stms beslut blefve öfverensstämmande med hvad R. 0. Ad. nyss
bestulil, yttrade
Gr. Cronh jelm: Jag anhåller, att vi nu mätte få åter¬
gå till pröfningen af de uppskjutne punkterne. .
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De bestämmelser, som
R. o. Ad. nu förelager lill pröfning, anser jag för ntin del böra
beslutas under förutsättning deraf, alt de blifva gällande intill
dess den af K. M. anbefallda granskning och bestämmelse af
charteringsbeloppens nedsättning kominer alt lill verkställighet
blifva befordrad. Således skall, i min tanka, antingen R. St.
anlaga R, Ad:s nu sednast fattade beslut eller icke, R. o. Ad:s
beslut i afseende på beloppen af chartorne i alla fall blifva gäl¬
lande till xlen kraft och verkan R. o. Ad:s beslut i en sådan
fråga det förmår.
H. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att de beslut, som af Ståndet komme att fattas rör:de
charteringsbeloppen för fullmakter, öppna bref och resolutioner
m. m. borde blifva gällande endast intill dess den nedsättning
efter föregången undersökning, hvarom R. o. Ad. ansett und.
anhållan böra göras, kunde blifva i nåder beslutad.
Ropades ja.
I öfverensstämmelse med den af Gr. Cronhjelm gjorda an¬
hållan uppskjöts nu pröfningen af Utsk:s förslag till 5 §, intill
dess de förut i Utsk:s betänk, förbigångne punkterne blifvit pröf-
vade, samt företogs såsom
9:de punkten, Utsk:s a pag. 5 och 6 af betänk, gjorde
hemställan om förhöjning af char t essi gillat (safgiften för adels-,
friherre- och grefvebref, öppna bref uppå lika värdighet med
det fordna riksrådsembetet, samt riddare- och commendeurs-
bref af de Kongl, ordnarnc.
Gr. Cronhjelm: I denna § har Utsk. höjt på alla ru-
brikerne icke så obetydligt, särdeles hvad de första beträffa.
Jag anhåller, att R. o. Ad. ville besluta, att med afgifterne får
förblifva som det hittills varit.
Häruti instämde Frih. Raab.
Uppå härefter framställd propos., afslog R. 0. Ad. den af
Utsk. föreslagna förhöjning af charteringen å de i denna punkt
omnämnde handlingar, samt beslöts, alt den i nu gällande för-
76
Den i Januari e. m.
faltning stadgade chartering af dessa handlingar borde fortfa¬
rande äga rqm.
Frill. Cederström: Här står visserligen en oriktighet i
denna tariff, nemi. i hvad commendeursbrefven med Svärdsor¬
dens stora kors beträffar. Något sådant bref utfärdas icke, ty
alla afgifter, bestående af 15 r:dr b:co, betalas då utnämningen
till commendeur sker.
Gr. Cronhjelm: Då ingen af Utsk:s ledamöter varit i
tillfälle att praktiskt inhemta hvad Frih. Cederström nu anmärkt,
så får jag å Utsk:s vägnar göra ursäkt för det förbiseende, med
anhållan tillika, det Frih:n behagade upplysa i hvad mån re-
dactionen bör undergå förändring.
Frih. Cederström: Ar det icke afskrift ur den gamla
författningen, så är det ett misstag i den nuvar., ty det är klart,
att något commendeursbref med stora korset icke finnes, utan
blott commendeursbref.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att förslaget i den
af Frih. Cederström anmärkte del utgjorde en afskrift af den
nu gällande författningen, samt anmärkte derjemte, att någon
ändring ej kunde ifrågakomma, enär R. o. Ad. redan beslutit,
att sistnämnde författning i detta afseende borde blifva gällande.
Frih. Cederström: Då det är afskrift, har jag ingenting
deremot att invända.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, om R.
o. Ad., helst förevar, betänk, troligen ej kunde hinna blifva ge¬
nomgånget denna afton, nu behagade uppskjuta med vidare pröf¬
ning deraf till nästa plenum; hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 8 Januari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 4 dennes, deraf ett för f. m.
och de öfrige för e. m.
Justerades pleniprot:n för både f. och e. m. d. 14, samt
för den 16 sisth Dec.
Den 8 Januari f. m.
77
Öppnades Hrr Electorers lista till val af 2:ne ledamöter i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o 99 Frih. Hamilton af
Hageby, Hugo, samt N:o 1749 B. Hr von Ehrenheim, Christian
Wilhelm; och bcfunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:
N:o 130. Hr Munck af Fulkila, Claes Johan, samt
„ 1985. Hr Nordenanckar, Fullm. Frih. De Geer, Gustaf.
Fortsattes pröfuingen af Bevilln.Utsk:s d. 28 och 30 sistl.
Dec. pä bordet lagda betänk. N:o 13 ang:de stämplade pappers-
afgiften.
Härvid förekom nu
10:de punkten, innehållande hemställan att, med af slag ä
ett af Hr Rosenblad gjordt förslag, de chartcesigillatmafgifter,
som i 10 § omförmälas, må fortfarande bibehållas; 1 l:le punk¬
ten, innehållande tillstyrkande, att något undantag för stämp¬
lade papper saf giften, enligt io §, för tjenstemännens inom H.
M:s Cancelli fullmakter, icke vidare må med gifvas, utan före¬
skrifter derom ur författningen utgå; 12:te punkten, ang:de
förhöjning i de enligt 5 § för förordnande å stadsmäklares
och skeppsklarerares befattningar bestämde af gifter; samt 13:de
punkten, ang:de bibehållande af af giften för notarii-publici be¬
fattningar.
Utsk:s betänk, i dessa delar blef af R. o. Ad. bifallet.
14:de punkten, ang:dc den af Hr Rosenblad väckta fråga
om nödvändigheten att, vid bestämmande af afgifterne å Svensk-
Norrske consulers diplomer m. m., införa stadganden, som icke
förnärma Konungariket Norriges rätt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser Hr Rosen¬
blad hafva haft rätt i den motion han gjort. Den sak, som är
i fråga, är visserligen, om man så vill, en obetydlighet hvad
sjelfva inkomsten beträffar, men grundsatsen är icke obetydlig,
och man mäste vara grannlaga i de unionella förhållandena mel¬
lan de båda rikena. Antingen Svenskar, Norrmän eller utländ-
ningar utnämnas till Consuler; så äro de det både för Sverige
och Norrige. Det är således orätt, alt de afgifter, som de er¬
lägga, tillfalla Sverige ensamt, eller bestämmas af oss allena.
Vi kunna visserligen bestämma afgiften för dem, som äro Sven¬
ska undersåter, liksom Norrige skulle kunna bestämma afgiften
för dem, som äro Norrmän; men för dem, som hvarken äro
Svenskar eller Norrmän, och likväl utan tvifvel böra betala
enahanda afgift, torde rättast vara, att bestämma den genom
gemensam öfverenskommelse, som af Konungen fastställes. Alla
dessa afgifter synes mig böra ingå till den gemensamma Hand.-
o. Sjöf.fonden, till hvilken båda rikena i ett visst förhållande
skola bidraga. Della har blifvit föreslaget af Unionscomite'en,
och det beror numera på de båda rikenas national-representa-
tioner alt godkänna det eller bestämma något annat. Om af-
78
Den 8 Januari f. m.
gifterna ingå lill denna fond, så blifva de naturligtvis efter nyss¬
nämnde förhållande delade emellan rikena. Jag anhåller vörd¬
samt, alt R. o. Ad. måtte ålterremittera denna punkt, på det
att Utsk. måtte taga den i närmare öfvervägande.
Hr Lefre'n Joh. Pehr: Jag understödjer den siste tala¬
rens framställning och anhåller om återremiss, på de grunder
han anfört.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an-
såge de emot nu ifrågavar. del af Utsk:s betänk, gjorde an-
märkn:r föranleda till densammas återremitterande.
Ropades ja.
Med erinran, att R. o. Ad. redan såsom 7:de punkten un¬
der sednaste plenum pröfvat den del afUtsk:s i nästföljande af¬
delning af betänk, gjorde framställning, som angick förenkling
af författningen i 5 och 10 §§, lät H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
nu såsom föremål för öfverläggningen uppläsa sednare delen af
denna framställning, eller
15:de punkten, innefattade anmälan, att, i de af Utsk. fö¬
reslagna 5 och 6 §§, icke förekomma några andra förändrin¬
gar af af gifter nes belopp och grunden för deras beräknande,
än i fråga om adelsbref och fullmakter å militäre beställ¬
ningar.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Den nu upplästa
delen af Utsk:s betänk, angår egentligen endast motiveringen
till den efterföljande, eller en hemställan af Utsk., alt, i st. f.
5 och 10 §§ af nu gällande författning, R. St. måtte antaga föl¬
jande. Jag anser således för min del bäst om propos. göres
på följande tarifT, och får i anledn. deraf äran hemställa, då R.
o. Ad. redan i föreg:de punkter beslulit att afslå hvad Utsk. i
afseende på vissa förhöjningar föreslagit, men deremot bifallit
Utsk:s betänk, i afseende å stadsmäklare och skeppsklarerare
m. m., att R. o. Ad. måtte antaga den 5 §, för så vidt den
icke redan genom föreg:de beslut befinnes ändrad eller modificerad.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med den siste talaren
anhåller jag, att R. o. Ad. ieke måtte fatta något beslut i af¬
seende på hvad Utsk. föreslagit i den nu upplästa delen af Utsk:s
betänk.; ty då summorna i 5 § komma att föredragas styckevis
hvar för sig, så får man tillfälle att jemväl yttra sig ronde
adelsbref först och så hela vägen, dervid jag skulle önska, att
R. o. Ad. liksom i förra plenum afslår alla förhöjningar och
bibehåller gamla taxan.
I anledn. häraf erinrade H. E. Hr Gr. o. Landtm., att R.
o. Ad. redan i förra plenum såsom 9:de punkten pröfvat och
afslagit alla de af Utsk. å 5 och 6 sidorne af betänk, föreslag-
ne förhöjningar af charUesigillatmafgifterne för adels-, friherre-
och grefvebref, öppna bref uppå lika värdighet med det fordna
riksrådsembetct samt riddare- och commendeursbref af de Kongl.
Den 8 Januari f. m.
79
ordnarne; hvarjemte H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade
tillåta, att, i sammanhang med den nu uppläste 15 punkten, fö-
retoges Utsk:s derpå följande förslag till 5 och 6 §§ i den blif¬
vande författningen.
Ropades ja, men härvid anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Såsom jag uppfattat saken, så
ser jag icke, att något annat är föremål för propos. än det, att
R. o. Ad. måtte bifalla, att den afgift, som förut utgjorde chartae-
sigillatm-medel, och den afgift, som förut utgick under namn
af cancelli-gebiihr, måtte på ett ställe sammanföras. Jag tror
icke, att något annat nu bör komma i fråga, och den saken
synes mig R. o. Ad. genast kunna bifalla, oberoende af de be¬
lopp, som sedan bestämmas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade i anleda, häraf yt¬
terligare, att den af Hr von Hartmansdorff omnämnde del af
betänk, redan, uppå Gr. Cronhjelms begäran, blifvit särskildt
pröfvad under förra plenum, och att det således endast var
den derpå följande meningen, hvilken nu såsom 15 punkten var
föremål för öfverläggningen. Denna mening hade Gr. Cronhjelm
ansett endast utgöra en ingress till den tariff, som blifvit inta¬
gen i de efterföljande 5 och 6 §§, och II. Ex. hade i följd
deraf hemställt och finge nu å nyo hemställa, alt jemte denna
ingress äfven 5 och 6 §§ måtte få förekomma till pröfning.
Denna hemställan blef af R. o. Ad. bifallen, i följd hvaraf
nu i sammanhang med förenämnde 15 punkt företogs jemväl
16:de punkten, innefattande förslag till S ock 6 §§ i den
blifvande författningen.
Då uppläsningen af delta förslag börjades, anmälde sig och
yttrade
Gr. Cronhjelm: Jag hemställer, huruvida det är behöf-
ligt alt uppläsa hela denna tariff och förnyar min anhållan om
bifall lill densamma, med alla de ändringar och modificalioner,
om hvilka R. o. Ad. redan fattat sitt beslut, emedan i tariffen
icke förekommer någon annan ändring än de, som redan blifvit
ventilerade. Det är blott en enda redactionsförändring, som
förekommer, och jag anhåller att få upplysa om orsaken till
densamma. Den är nemi., att för militära fullmakter beräkna¬
des den egentliga chartan efter de lönebelopp, som den ifrågavar.
tjenslen under förra åren hade gifvit, men i afseende å cancelli-
gebiihr, som sedan ersattes med charta-sigillala, beräknades lö¬
sen för alla indelta infanteriregementen efter de Skånska rege¬
mentenas stat och för alla värfvade regementen efter Wermlands
fältjägares stat. Dä nu Ulsk. slagit ihop den egentliga chartan
med cancelli-gebiihren, ansåg Utsk. bäst, alt göra hela beräk¬
ningen efter den verkliga lönen, som gifver ett något lägre be¬
lopp än det förra beräkningssättet. Detta är den enda förän¬
dring, som finnes i den 5 §, och som icke förut hr af R. o. Ad.
afgjord.
80
Den 8 Januari f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an-
såge nödigt, att med uppläsningen af dessa §§ fortsattes.
Ropades nej.
Frill. Cederström, Jacob: Då R. o. Ad. i sista plenum
redan afgjort genom afslag å Utsk:s betänk, till förhöjningar i
charta å åtskilliga af dessa rubriker, som nu förekomma i 5 §,
så anhåller jag, alt den gamla taxan i afseende på adelsbref
med 70 r:dr i charta i st. f. 100 nu må ensamt ökas med can-
celli-gebiihr, hvarigenom hela afgiftcn blir 103 r:dr 16 sk. oell
så vidare med alla de öfriga. Hvad åter beträffar frågan om
sportlernas inberäknande vid bestämmandet af chartse-beloppet,
så har det blifvit yttradt, att detta icke borde ske. Jag in¬
stämmer i denna åsigt, ty det är icke rimligt att ålägga charta
för eventuella inkomster, som möjligen blifva helt olika de 5
efterföljande åren emot hvad de varit de 5 föregående, och en
tjensteman således kan fä betala charta för inkomster, som han
aldrig får åtnjuta.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvar¬
efter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt Gr. Cronhjelm begärt
propos. till bifall å Utsk:s förslag till ifrågavar. §§, med de för¬
ändringar, som blifva en följd af de beslut R. o. Ad. förut fat¬
tat, och att Frih. Cederström, om dess mening blifvit af 11. Ex.
rätt uppfattad, instämt deruti, endast med den förändring, att
hail tillstyrkt R. o. Ad. att jemväl besluta, att vid beräkningen
af ehartae-sigillatBe-afgiflen icke må upptagas sportler; hvadan
H. Ex. först, i öfverensstämmelse med Gr. Cronhjelms förslag,
finge hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla IJtsk:s förslag
till 5 och 6 §§ i den blifvande författningen, med de förändrin¬
gar, som blifva en följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå H. Ex. för¬
klarade, det han funnit denna propos. besvarad med öfvervä¬
gande ja.
Då nu nästföljande punkt skulle företagas, anmälde och
yttrade sig
Gr. Cronhjelm: Såsom jag uppfattat Frih. Cederströms
begäran, sä är den alldeles oberoende af min, och åsyftar ett
ytterligare beslut, hvarå särskild propos. kan göras, nemi. att
sportler icke skola beräknas vid chartering af fullmakter.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då H. Ex. för¬
klarat, att den nyss framställda propos. var besvarad med ja
och votering ej blifvit begärd, Frih. Cederströms särskilda för¬
slag ej kunde erhålla propos., enär Utsk:s nu pröfvade förslag
innehöll, alt vid charteringen äfven sportlar böra beräknas.
17:de punkten, ang:de den af Hr Roos väckta motion om
upphörande af den i vissa fall allmogen beviljade lindring uti
och befrielse frun stämpladt pappers afgift; och I8:de punkten,
ang:de
Den 8 Januari f. m.
81
anglie befrielse frun stämpladt papper, enligt 6 §, för ”an¬
sökningar', permissions- af ryttare, dragoner, soldater och
båtsmän, för att utom länet söka arbetsförtjenst.”
Hvad Ulsk. i dessa punkter tillstyrkt oell hemställt, blef
af R. o. Ad. bifallet.
19:de punkten, ang:de befrielse frun stämpladt pappers-
afsift för af skrif ter och utdrag af arfskiften och bouppteck¬
ningar.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vågar hemställa, om
icke det tillägg, som Utsk. föreslagit, är obehöfligt, eller till
och nied olämpligt, i thy att 4 § l^jnom. ålägger en hvar, som
kommer in med rättegångshandlingar till rätten, att der char¬
tera alla bilagor, och det är väl icke skäl, alt ifrågavar. bo¬
uppteckningar och arfskiften frikallas från charta i egenskap
af bilagor vid rättegångshandlingar, derföre att de äro frikal-
lade i original, till följd af det ringa belopp, hvartill de uppgå.
Jag tillstyrker derföre, alt det föreslagna tillägget malte afslås.
Frih. Cederström, Jacob: Om inlemnande af boupp¬
teckning till domstol vore en frivillig handling, då hade den
siste värde talaren rätt, men då nu en bouppteckning mäste in-
lcmnas, så lärer det vara ganska obilligt alt belägga afskrifler
af densamma såsom bilagor med charta. Jag anser således til¬
lägget vara oriktigt och böra bifallas.
Frih. Cederström, Anders: Det lärer väl icke kunna
uppstå något tvifvel derom, all dä originalen till boupptecknin¬
gar och arfskiften af mindre än 50 r:drs värde icke skola char¬
teras, så kunna icke eller afskrifterna charteras; men ett miss¬
förstånd skulle verkligen kunna uppstå, om den nu var. redac-
lionen bibehältcs, ty häraf kunde dragas den slutsats, att så¬
dana allegaler eller bilagor, sorn inlcmnas vid domstolar oell
enligt nuvarande förordning alltid skola charteras, kunna då
också blifva ocharterade. Detta har icke varit meningen, men
del kan blifva en följd af den föreslagna redaclionen, hvarföre
jag instämmer i Frih. Raabs begäran om afslag.
O
Ilr Akerman, Fredr.: För alt rätt kunna bedömma,
huruvida detta förslag bör bifallas eller icke, synes mig, att
man bör göra skillnad emellan de handlingar, som äro i fråga,
och grunderna för deras charlering. Chartcring af bouppteck¬
ningar är en skatt på sterbhus, som man velat befria dem ifrån,
då behållningen är så ringa som 50 r:dr. Men då afskrifter
komma i fråga, så är det icke mera sterbhuset, som beskattas,
utan dessa handlingar antaga dä form af rättegångshandlingar,
och det beror då pä den parten, som processar, om han vill be¬
gagna denna handling eller icke, i hvilken sednare händelse
han är fri från denna beskattning. Ar han fattig, sä blir lian
fri i alla fall. Frih. Cederström har ansett, alt delta ingifvan-
6 H. It
82
Den 8 Januari f. m.
de af handlingar till domstol icke vore frivilligt. Jag skulle
likväl icke tro, att domaren är någon advocat för parternc,
utan det står hvar och en öppet att förete de handlingar, hvar¬
af han anser sin rätt beroende, och då bör han väl lika väl
chartera afskrifter af en bouppteckning som alla andra hand¬
lingar, så vida han icke genom sin ekonomiska ställning är be¬
friad från chartering. Jag anser således icke något sammanhang
finnas emellan charteringen af dessa originaler och deras af¬
skrifter, hvarföre jag yrkar afslag å denna punkt.
Hr Printzenskjöld, Carl: Utsk. har vid afgifvande
af sitt förslag utgått från den grundsats, att när originalhand-
lingarne äro från chartering befriade, så borde äfven afskrif-
terna deraf, ehvar de än företeddes, njuta enahanda förmån.
Jag vill visserligen medgifva, att de skäl, som den siste värde
talaren anfört, kunna och böra tagas i betraktande vid frågans
afgörande. Men för att styrka, det denna princip, som nu hos
Utsk:s majoritet gjort sig gällande, äfven ar tillämpad i den
hittills gällande chartae-sigillataj-förordningen, får jag äran upp¬
lysa, att skuldebref å mindre än 25 r:dr äro befriade från
chartering, äfven då de i afskrifter företes, såsom jag tror,
icke blott då de bevakas i concurser, utan äfven såsom bilagor;
och då lagstiftaren således tillförene följt denna grundsats, så
ansåg Utsk. densamma böra i den nya författningen utsträckas
till andra fall. För min del vill jag likväl hvarken af- eller
tillstyrka delta tillägg, utan öfverlemnar delta helt och hållet
åt R. o. Ad:s eget godtfinnande. Snarare skulle jag vara böjd
för afslag, emedan Kronans inkomster skulle derigenom något ökas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har blifvit missförstådd
af Hr Akerman, då han trott, att jag ville göra domaren till
advocat. Jag har endast sagt, att bouppteckningar vore docu-
menter, som det åligger vederbörande att till domstol inlemna,
och då dessa äro fria från chartering, då de icke uppgå till
50 r:dr, så vore det obilligt om afskrifter deraf skulle charte¬
ras; ty man lemnar in 2 exemplar, för alt kunna återfå ori¬
ginalet.
Frih. Raab: Den siste talaren har ensamt uppehållit sig
vid förhållandet med ifrågavar. arfskiften och bouppteckningar,
dä de inlemnas till domstol. Ingen har yrkat, alt de i denna
egenskap böra charteras, hvarken i original eller afskrift. Här
är blott fråga om alt de skola charteras, dä de i afskrift pre¬
senteras såsom bilagor, och till stöd för denna åsigt tillåter
jag mig fästa uppmärksamheten deruppå, att i händelse man
vill frikalla de nu ifrågavar. afskriflerna från charla, så for¬
drar conseqvensen, att alla de handlingar, som i 6 § äro fri-
tagna från dylik charta, jemväl frikallas då de såsom bilagor
presenteras vid domstol. Men då detta icke har skett, så tror
jag att ifrågavar. tillägg bör utgå.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Det är emot Hr Printzen-
Den 8 Januari f. m.
83
sk jölds sista yttrande, som jag ber att få göra en anmärkn. För
att den af honom uttryckta princip skulle vara fullständigt til¬
lämpad, fordrades, att alla handlingar, hvilkas originaler icke
charteras, skulle vara befriade från charta, då de förekomma
uli rättegångar; men då detta icke är förhållandet, utan, såsom
Hr Akerman upplyst, en sådan befrielse heror på parternas e-
konomiska ställning, så yrkar jag afslag å det af Utsk. här
föreslagna tillägg.
Uppå härefter framställd propos. först till bifall och sedan
till afslag, blef Utsk:s förslag i denna punkt af R. o. Ad. afslaget.
20:de punkten, ang:de förändrad lydelse af i inom. 3 punk¬
ten af 7 § i nu gällande författning.
Bifölls.
21 :sta punkten , an g: de tillägg af orden ”ingen köpeskil¬
ling , utan endast ärlig” framför ordet ”städja” i i morn. 4
punkten af 7 § i nu gällande författning.
Frih. Raab: Utsk. har, efter min förmening, begått ett
misstag, då det föreslagit insättande af ordet ärlig. Det är
nemi. en verklig anomali att lala om en årlig städja, ty städja
är en penning, som endast lemnäs för en gäng. För öfrigt tror
jag, att hela denna punkt, som igenlinnes pag. 30 i den gamla
författningen, gerna kan utgå, ty om den utgår, så skulle de
contracter å landet, som densamma omfattar, i stället blifva
hänförda till 1 punkten i samma 7 §, hvarigenom ingen särde¬
les förlust skulle uppslå, hvarken för Kronan eller för den en¬
skilde.
Hr Printzenskjöld: Om jag å ena sidan vill medgifva
den anmärkn., som Frih. Raah nu uttalat, ang:de bemärkelsen
af ordet städja, och all Utsk. måhända i någon mån misstagit
sig, då det talas om ärlig städja, i stället att utbyta ordet
städja mot något annat, t. ex. afgift; så kan jag deremot icke
medgifva riktigheten af Frih. Raabs förslag, att låta hela denna
punkt utgå. Jag ber nemi. att få fästa uppmärksamheten der¬
uppå, att contraclerne, enligt den föreskrift, som slutet afl mom.
i 7 § innehåller, skola charleras efter beräkning af ett års af¬
gift. Skulle nu denna § ang:de städje-contracter utgå, men det
likväl stundom inträffar, att de äro ställde, icke på någon viss
årlig afgift, utan att betalningen för en viss besinningstid er¬
lägges en gång för alla, så vet jag i sanning icke, hvart ett
sådant conlract skulle hänföras. Ty det kunde icke eller hänföras
till nästföljande morn., som talar om köpe-, gåfvo-och fasle-bref,
såvida icke man antager Ulsk:s förslag, att orden ”besittning på
viss tid” blifva tillagda. Som delta likväl icke är afgjordt, tor¬
de det vara bäst alt låta denna punkt qvarstå, eller åtminstone
uppskjuta dess borttagande till dess nästa punkt blifvit bestämd,
der man kunde tillägga några ord om städje-contracter på viss
tid. 1 annat fall kommer antingen Kronan att förlora den
Si
Den S Januari, f. m.
charta, sorn belöper sig på dylika contracler, eller ock komma
desamma alt charlcras efter en §, som icke är på dem lämplig.
Frih. Cederström, Jacob: Att med ordet städja i det¬
ta mom. alses den årliga räntan, kan inhemlas af de ord, sorn
i slutet af mom. förekomma. Der slår nemi.: ”För contracler,
som å landel, särdeles i skogslracler, upprättas emellan jord¬
ägare och torpare eller andre personer 0111 några tunnland jord,
dervid städja erlägges, beräknas chartsesigillalsealgiflen efter feni
för hundrade af den öfverenskomma städjan, eller då, utöfver
slädjan, prestationer följa, med städjeräntans tilläggande lill
prestationernas värde.” Det är således den årliga räntan, som
städjan utgör, och städjeränta är ieke något främmande ord för
Svenska kameralen. Den skiljer sig från arrende derigenom,
alt arrendatorn kan uppsägas frän sitt arrende, men den som
gifver städjeränta, siller qvar på lifstiden. Jag medgifver, att
om det öfverallt, der ordet städja nu förekommer, i stället ha¬
de stått städjeränta, så hade saken varit ännu klarare, men lik¬
väl bör ingen kunna misstaga sig, som något förstår vårt. ka¬
meralväsende. Det skulle vara möjligt, att, såsom Frih. Raab
föreslagit, utesluta hela morn., och låta dessa contracler taxeras
t. ex. elter den tariff, som linnes i 1 moni., men man skulle
likväl dä ofta komma alt stanna i ovisshet, t. ex. vid ett släd-
jeconlract för en kolare, som får en hit jord mot vissa dagsver¬
ken om året. Jag linner således intet skäl att afstyrka bifall
till denna punkt.
Frih. Raab: Hvarföre jag tog mig friheten att föreslå
borttagande af denna punkt, var för alt gå Hr Printzenskjölds
önskan om förändring lill mötes, och jag trodde, all delta skul¬
le kunna ske på det sätt jag anlydt; men då Hr Printzenskjöld
biträder min åsigt om olämpligheten att lägga adjectivet årlig
till städja, så afslär jag från detta yrkande och anhåller endast
om afslag å det föreslagna tillägget.
Frih. Cederström, Anders: Afven jag instämmer i
det sednast af Frih. Raab gjorda förslag, emedan jag anser, att
då städja är någonting, som endast en gång gifves, så kan man
icke tala om årlig städja, och det föreslagna tillägget skulle så¬
ledes snarare åstadkomma misslydningar än ett förtydligande.
Uppå härefter framställd propos. biel’ Ulsk:s i denna punkt
gjorda förslag af R. o. Ad. afslaget.
22 punkten, ang:de tillägg af orden ''eller besittning på
viss tid” efter ordet ”äganderätt”, i /), mom. t punkten af 7
§ i nu gällande författning.
Hr Printzenskjöld: Det mom. hvilket nyss var före¬
mål för R. o. Ad:s pröfning och i hvilken den af Ulsk. före¬
slagna förändring afslogs, har Ulsk. ansett stå i nära samman¬
hang med det morn., som nu är föredraget. Sedan Utsk. före¬
slagit det 1 mom. af denna § att endast omfatta den sä kallade
Den 8 Januari f. m.
85
ärliga afgiftcn, så trodde Ulsk. sig böra hänföra sådana städje-
conlraeter, der städja endast en gång i ett för allt erlägges,
till deni, som kallas köpebref, eller köpeafhandlingar, ehuru ic¬
ke äganderätten derigenom öfverlätes, och Utsk. trodde således
äfven, att dessa conlracter borde pä enahanda sätt charleras.
Men sedan R. o. Ad. nu afslagit det första förslaget, hvaraf
följden blifver, alt punkten, sådan den nu hefinnes i författnin¬
gen, kommer att tillämpas för sådana contracler, der en afgift
under namn af städ ja, huru hög som helst, erlägges, och att des¬
sa conlracter böra charteras till, 5 proc., så anser jag, att det
skulle föranleda till en misstydning, om orden ”eller besittning
pä viss tid” inflyta i denna punkt, hvarföre jag anhåller att del¬
ta tillägg mätte afsläs.
Frih. Raab: Jag är till alla delar förekommen af den
siste värde talaren och får förena mig med honom i begäran om
alslag.
R. o Ad. afslog Ulsk:s i denna punkt gjorde hemställan.
23 punkten, ang:de förändrad lydelse af f. morn. 2 punk¬
ten i 7 § af nu gällande författning.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag hemställer, om
icke, enligt Svenskt språkbruk, jag vill icke säga i dagligt tal,
men i skrift, särdeles när juridiskt ämne afhaudlas, ordet lösö¬
ren helyder all lös egendom? Då äro äfven, om jag icke miss¬
tager mig, skepp, fartyg och båtar lösören; och om man åsyf¬
tar att skrifva en Svensk författning, mäste man således förän¬
dra den nästföljande meningen till följande lydelse: äfvensom
köpeafhandlingar om andra lösören.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag hemställer, om icke i
Utsk:s förslag blifvit uteglömda de orden: ”hvilka i säljarens
vård qvarstå”; ty meningen är alt få chartan bestämd för så¬
dana lösöreköp, som enligt 1835 års författning ingås.
Hr Printzenskjöld: Jag instämmer till alla delar .med
Frih. Palmstjerna, erkännande, att det varit ett förbiseende hos
Utsk. alt icke insätta ordet andra. Men jag gör jemväl en
annan anmärkning i afseende på redaclionen. Orden äfvensom
och äfvenledes förekomma i samma mening på ett sätt, som stö¬
ter örat, hvarföre jag anser att äfvenledes bör utbytas emot
jemväl. Hvad sjelfva saken beträffar, så kan det visserligen ä-
ga sin riktighet, att med dessa köpeafhandlingar hufvudsakligen
afses sådana, som angå lösören, hvilka i säljarens vård qvarblif¬
va, men Ulsk. förbisåg likväl icke, att köpeafhandlingar om lös
egendom kunna äga runi, i hvilka den i 1835 års författning
föreskrifna form icke blifvit iakttagen, men hvilka Ulsk. likväl
icke mera än ändra ansåg böra befrias från charta-sigillata, då
de vid domstol uppvisas. Jag tror således, att man gör rättast
i alt bifalla delta stadgande, endast med den förändring, som
Frih. Palmstjerna föreslagit.
86
Den S Januari f. m.
Frih. Cederström, Anders: För min del tror jag, att
Gr. Lagerhjelkes anmärkn. icke saknar grund. Det torde nemi.
icke hafva varit Utsk:s mening, alt alla köpeafhandlingar om
lösören skola vara ogilltiga, såvida de icke charteras; men då
en sådan följd skulle kunna härledas af de nuvar. ordalagen,
tror jag det vara fullt skäl att, lill förekommande af ali otyd¬
lighet, insätta den mening, Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Frih. Raab: Då jag gaf min röst åt det af Ulsk. här fö¬
reslagna tillägg, så skedde det visserligen i den ölvertygelse,
att dermed afsågs sådana lösören, sorn i säljarens vård qvar¬
blifva. Jag instämmer derföre i allo med Gr. Lagerbjelke och
tror, alt om hans förslag bifa lies, är det tillägg Frih. Palmstjer¬
na velat göra icke behöfligt.
Hr Akerman: Att den anmärkn., som först gjordes i af¬
seende på uppställningen af denna §, är riklig, derom är ingen
tvifvel, men jag anser för min del så mycket angelägnare alt
antaga Gr. Lagerhjelkes redaction, som man i annat fall skulle
komma till en motsägelse. Första delen af mom. lyder nemi.:
”köpe-, bytes- och gåfvobref om skepp, fartyg och båtar af
öfver 10 lästers drägt.” Dermed menas naturligtvis, att afband-
lingar om båtar af under tio lästers drägt skulle vara befria¬
de från charla; men då sedan förekommer: ”äfvensom köpeaf-
handlingar om lösören”, så måste derunder jemväl innefattas
båtar med mindre än tio lästers drägt, och således skulle de ef¬
ter sednare mom. komma att charleras, ehuru de enligt det för¬
sta äro fritagna. Då Utsk. endast har menat sådana köpeafhand¬
lingar, hvarigenom lösörena i säljarens vård qvarblifva, så är
det väl bäst att uttrycka saken såsom man har menat den, och
således antaga Gr. Lagerhjelkes förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att de nu föreslagne
förändringarne icke motsade hvarandra, och att vid sådant för¬
hållande H. Ex., för att upptaga dessa förändringar i samma
propos., finge hemställa, om R. o. Ad. bifölle, att den ifråga-
var. punkten af 7 §:s 4 mom. må blifva så lydande: ”köpe-, by¬
tes och gåfvobref om skepp, fartyg och bålar af öfver 10 lä¬
sters drägt, äfvensom köpeafhandlingar om andra lösören, hvil¬
ka i säljarens vård qvarstanna, böra jemväl, för att vara gäl¬
lande, förses med stämpladt papper etc.
Ropades ja.
24:de punkten, ang:de förändrad lydelse af 3:dje •punkten
i f mom. 7 §; 25:te punkten, ang:de rättelse af tariffen i 7
mom. 7 §; samt 26:le puuklen, ang:de förändrad lydelse af t
punkten i 8 § af nu gällande författning.
Hvad Utsk. i dessa punkter föreslagit och tillstyrkt, blef
af R. o. Ad. bifallet.
H. Ex Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kom-
me att fortsättas kl. 0 e. m.
Den 8 Januari f. m.
27:de punkten, angide åtskilliga ifrågasatta förändringar
i nu gällande författnings g §, om stämpling af tidningar.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Som fråga nu
är om tidningar och deras stämplande, torde R. o. Ad. tillåta
mig att göra en kort framställning om tryckfrihetslagstiftningen
i andra länder, jemförelsevis med vår.
Innan jag ingår i denna fråga, måste jag likväl, på det
man icke må gifva åt mitt yttrande en annan färg än den, det
verkligen häfver, och till hvilket man är mycket fallen i vår
tidningspress, förklara, att jag är, och alltid varit en sann och
tillgifven vän af tryckfrihet; att jag alltid ansett den utgöra
ett conditio sine qua non af den representativa samhällsordnin¬
gen; att jag i flere af mina skrifter framställt denna öfverty¬
gelse, och alt jag äfven som riksdagsman alltid arhelat i detta
syfte. Till bevis härpå, skall jag anföra, alt jag var bland
dem, hvilka i frigast bestridde, och jag tror i någon mån bidrog
all i della Stånd tillintetgöra det farligaste af alla försök, som
hittills blifvit gjordt emot vår tryckfrihet, nemi. det af 1835
års Const.Utsk., som yrkade, att juryn i tryckfrihetsmål skulle
upphäfvas, och dessa mål hänföras till de ordinarie domstolar-
ne. Jag måste äfven nämna, att jag vid samma riksdag, för
att afhjelpa de med skäl af Const.Utsk. vår nuvar. jurv före¬
brådde bristfälligheter (Den väljes, i stället att, som i alla an¬
dra länder, utlottas utur ett större antal namn; den väljes till
en tredjedel af hvardera part, hvilket förvandlar jurymännen
sjelfva till parter, och den väljes till den sista tredjedelen af
domstolen, som derigenom i förhand kan afgöra målets utg äng,
och gör sig sjelf till jäfvig.), i samråd med en afliden och saknad
vän, llr Commercerådet Zenius (då medarbetare med IIr Lag¬
man Richert i det nya lagförslaget) utarbetade planen lill en
förbättrad jury i tryckfrihetsmål, hvilken då myckel uppbars af
den liberala pressen, men förkastades af Utsk., troligen derföre
att det ansåg förslaget vara för myckel liberalt. Alt. mina åsigter
om tryckfrihet förblifvit de samma, torde jag äfven kunna be¬
visa derigenom, alt jag för några veckor sedan inlemnade orda¬
grant samma förslag lill vårt nuvar. Const.Utsk. jemte uppgift
å några andra större bristfälligheter i vår tryckfrihetslag, sorn
jag anmodade Utsk. att taga i öfvervägande. Det lyster mig
nu att se, huruvida den liberala pressen, som år 1835 högt gil¬
lade mitt förslag, icke nu kommer att ogilla detsamma; ty for-
dringarne hafva stigit i samma mån eftergifvenheten vari stör¬
re, ett förhållande, som öfvertyga!1 mig om concessioners felak¬
tiga politik. Det ofvan anförda torde befria mig från tillmålet
all vara fientligt sinnad emot tryckfriheten, ehuru jag visserli¬
gen inser, att den hos oss rådande leder till sådana missbruk,
all de icke kunna annat än nedsätta pressens anseende hos den
bildade classen af samhället.
Jag skyndar nu att öfvergå till den jemnförelse af tryck¬
frihetslagstiftningen i- andra länder med vår egen, som jag
88
Den 8 Januari f. m.
ofvan utfästat mig till. Det finnes utom Sverige och Norrige,
icke mera an fyra länder i Europa, der tryckfrihet äger runi,
dessa länder äro England, Frankrike, Belgien och Spanien. Hvad
tryckfrihetslagarne i Spanien beträlfar, har jag icke rätt reda pä
dem; men påminner mig, att för några år sedan, under en af
dessa reactioner, hvilka så ofta inträffa i della land, mohben i
Madrid kastade sju ultra liberala avisskrifvare uti en brunn. Jag¬
ar långt ifrån att gilla ett så brutalt Förfarande, om till och med
det skulle vara sant, sorn man påslår, alt desse ; visskrifvare
vållat Spaniens dä varande inkräktning och ofärd. Jag nämner
delta blott såsom elt bevis på, alt journalisten sjelf ofia kan
falla ett offer för de folkrörelser han tillvägabringa!'; jag gil¬
lar detta folkutbrott så mycket mindre, som jag hyllar den Christ¬
na läran, som säger, att man till och med på Söndagen bör dra¬
ga den utur brunnen, som fallit deri.
Den Fransyska lagstiftningen har jag något bättre reda på;
den grundar sig på följande sladgauden: Anfall mot Konungen,
mot någon af de 2:ne Kamrarne, mot deras ledamöter, mot char-
tan och mot allmänna lagen, anses vara delits (brott) och straffas
medelst böter ifrån och med (500 francs t. o. m. 50,000 frans samt med
fängelse ifrån och med sex månader t. o. m. 10 år. Domaren äger
rättighet ali efter omständigheterne fördubbla detta maximum, och
domina förbrytarn antingen till lifstids fängelse, till deportation
eller till 100,000 francs böter. Den ansvarige utgifvaren af en
Fransk tidning mäste hona fide vara ägare af minst en tredje¬
del af förenämnde böternes maximum, vill säga ägare af 33,000
francs. För denna summa mäste han ställa gilitig borgen, eller
säkerhetshandliug, och inlemna dea till just.miuislern, på det
ali tillgång alltid må finnas lill denna del af böternes utgöran¬
de. Dessa böter fä icke sammansk jutås af någon association eller
utgöras medelst subscription, vid ännu större laga ansvar. Efter
andra resan, som tidning blifvit fälld, kan domaren indraga tid¬
ningen; det beror af just.ministern att gifva eller neka nytt
patent (privilegium). Boktryckaren, som trycker, och bokhand¬
laren, som säljer indragen tidning, förlorar sitt patent. Den som
säljer sådan tidning på gatan, straffas med fängelse, efter poli¬
sens godtycke. Dessa, mine Hrr, äro hufvudgrunder för Juli-re¬
volutionens tryckfrihetslag. Den gifver anledn. lill allvarsamma
betraktelser, när man jemför den med vår egen, enligt hvilken
tidningar kunna uppväxa lik champignoner, ulan all borgen eller
förmögcnhetsvillkor, ulan tillstånd, enär detta icke kan nekas,
och med så ringa ansvar och så obetydliga böter, ali de knappt
förtjena omnämnas. Det är endast anfall mot utländsk regering,
som medför ett större ansvar; men som dessa aldrig begagna
denna rätt, är äfven detta ansvar illusoriskt. Denna tryckfrihets¬
lag gifver journalisten dessutom en rättighet, som ingen annan
i verlden äger, icke ens den. Nordamerikanska, den nemi. att
fritt få ransaka alla Statens offentliga verk oell der befintlige hand¬
lingar, för att efterleta anmärkningsmål emot Styrelsens orgauer.
Den
Den S Januari f. ni.
89
Den Belgiska tryckfrihetslagen är ganska lik den Franska,
och torde derföre icke behöfva upprepas här. Den gifver just.-
ministern rättighet alt neka patent för ny tidning; den innehåller
höler lill sådant belopp, att en mig namngifven journalist ännu
sitter i fängelse i Brussel, för höler, sorn ålades honom för sex
är sedan, och hvilka han ännu icke mäktat betala.
Den Holländska lagen är strängare än den Belgiska, hvar¬
före jag icke upptagit delta land, såsom varande bland dem, som
äga verklig tryckfrihet.
Den Engelska tryckfrihetslagen (libe! act) är mycket fri¬
are än den Franska, liksom del Engelska folket i allmänhet är
friare än det Franska; likväl finnes der ett mäktigt cörrecliv
emot tryckfrihetens missbruk, nemi. juryns rättighet att bestäm¬
ma bölernes belopp. Så påminner jag mig t. ex., att tidningen
The Murning Post förlidne är dömdes af en jury till 4000 L.
St. böter derföre alt den yttrat, att en viss Miss, hvars namn
undfallit mig, skulle blifvit enleverad, hvilket befans vara osant.
Till och med den Nordamerikanska republiken äger återhållan¬
de lagar mot tidningspressen. Juryn der bestämmer, liksom i
England, bölernes belopp, och kan äfven ådömma fängelse pä
längre lid. Så har förlidne år en journalist i NevvYork blif¬
vit dömd till 1,000 dollars böter och till tre månaders fängelse
i Black well (ett correctionshus i granskapet af staden NewYork).
Uti båda sistnämnda länder, och i synnerhet i England, linnes
dessutom ett ännu kraftigare correetiv emot tidningspressens
missbruk, den domsrätt nemi., som congressen i det ena landet
och parlamentet i det andra äger, all. förutan jury eller doni-
slolsälgärd fälla den lidningsredacteur, som förgått sig mot Hu¬
sets privilegier, till fängelse eller lill böters erläggande. Des¬
se privilegier tillkomma egentligen representationens ledamöter.
Det är förbjudet att bifoga noter lill deras tal; och sådana, som
de, hvilka nyligen blifvit bifogade ett af mina anförandpn på
riddarhuset, skulle i England och troligen äfven i Amerika
medföra för tidningens ansvarige redaeteur flere månaders fängel¬
se. Jag nämner detta blott såsom ett factum, heintadt från an¬
dra fria länders lagstiftning, der tryckfriheten är äldre än hos
oss och burit de ymnigaste frukter. Om sådana lagar icke lin¬
nas, måste representationen snart falla ett oller för tryckpres¬
sens öfvermakt, ty det linues alltid ledamöter inom en sådan,
hvilka frukta pressens anfall, och äro svage för dess beröm.
Dessa blifva inlimiderade och publicitetens vigtigaste del, tri-
buncus yttranderätt, går förlorad.
Afven i frihetens interesse höra sådane lagar finnas, ty tid¬
ningspressen utgör ett tveäggndl svärd, hvilket, i fall det någon
gång skulle falla i häuderne på en despotisk sinnad regering,
lika väl kan vändas emot friheten, som emot regeringen. Till
och med för journalisten äro dessa lagar nyttiga; de förädla an¬
fallet, dä någon fara dermed löpes, men stämpla det i motsatt
läll med feghetens nedriga karakter. De befria äfven de akt-
6 H. 12
90
Den 8 Januari f. m.
ningsvärde journalislerne, hvilka visserligen icke eller saknas hos
oss, från det slags medtäflare, hvilka nedsätta yrket i den bil¬
dade allmänhetens ögon. Representantens yttranderätt är äfven
hos oss försäkrad genom Reg.F:s 111 §, som säger, ”att riks¬
dagsmannens ord skall vara fredadt”. Att använda denna § i det
ifrågavarande fallet, vore likväl alt göra för mycken heder ät
en tidning, som i alla afseendcn hörer lill det sämsta slaget.
Del är obehagligt för mig, i den samhällsställning jag upp¬
nått, att draga i härnad emot radicalismens talrika corypheer, i
synnerhet som dessa äro understödde af en nära allrådande och
ansvarslös tidningspress, och vore det visserligen lugnare för mig
att vid aftonen af min lefnad, likt mången annan, flegmatisk
åskåda huruledes fosterlandet allt mer går den lutande banan
utföre, på hvilken det i detta afseende befinner sig; men, mine
Hrr, jag anser det vara en moralisk skyldighet ali uppträda
emot mitt lands inre fiender, så väl som jag uppträdl emot dess
yttre, och jag kan icke anse annorlunda än såsom motståndare
af mitt lands bästa de, som velat införa ett representationssätt,
som skulle störtat landet i en afgrund af olyckor, hvilka seder¬
mera yrkat en förändrad arfslag, som skulle ännu mera sönder-
slycka den Svenska jorden, och hvilka pä allt vis söka att un¬
dergräfva Konungamakten.
Della anförande blef här afbrutet af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm*,
med anhållan, att Gr. Björnstjerna icke måtte för mycket aflägs¬
na sig från det förevar, ämnet, som nu rörde stämpling af tid¬
ningar.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag har sagt hvad jag
anser såsom en moralisk skyldighet, och denna skyldighet skall
jag söka uppfylla så långt jag förmår, öfvertygad om, alt mån¬
gen god medborgare skall hålla mig räkning derför, och att en
icke aflägsen framtid skall göra det ännu mera.
Hr Printzenskjöld: Jag får anhålla, att den nu före¬
dragna § mätte afdelas i vissa delar och discuteras momentvis.
Jag vill nemi. rösta för bifall till en del af densamma, men
yrkar deremot afslag å åtskilliga andra, dem jag skall taga mig
friheten framställa. Sålunda bifaller jag det första morn., så
vidt det rörer, hvad med .] ark förstås, och anhåller, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes först på denna punkt framställa propos.;
hvarefter jag förbehåller mig, alt i afseende på den tariff, som
Utsk. sedermera föreslagit, få ordet.
Frih. Palmstjerna: Såvida Hr Gr. o. Landtm, samtyc¬
ker till det föredragningssätt, som Hr Printzenskjöld begärt,
torde jag återfå ordet vid de punkter, der jag måhända kan
hafva någon betänklighet att anmäla.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att något hinder icke
förekom deremot, att hvart och ett af Utsk:s yttranden i fråga
om 9 § särskildt förekom lill discussion och afgörande.
I>e n 8 Januari f. m.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, alt R. o. Ad. malte fatta
beslut oin rättelse af ett skriffel. Det står nemi. qvadrat-deci-
nialfot, men sorn man vet, finnes icke några decimalfot, utan
det bör liela blott qvadratrot.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold: Jag skall vara helt
kort, emedan hvad jag ämnar säga, icke hörer till ämnet; men
jag hemställer till Hr Gr. Björnstjerna om det är rätt, om det
är klokt alt stämpla såsom rikets fiender
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, afbröt talaren, med yttrande,
alt II. Ex. nyss tagit sig friheten att fästa Gr. Björnstjernas
uppmärksamhet derpå, att han hade aflägsnat sig från ämnet,
dä han vidrört den nu af Hr Tersmeden omnämnde fråga, och
alt H. Ex. derföre nu anhöll, alt denna fråga icke mätte till
öfverläggning upptagas.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag tror, att jag nyttja¬
de uttrycket fiender eller motståndare. Dessa ord lära komma
på eli ut, men jag hade dock helst velat använda det sednare.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, i anledn.
af den begäran, som blifvit gjord derom, att förevar, punkt må
momentvis blifva föremål för beslut, nu först finge hemställa,
om R. o. Ad. hi föl le den del deraf, hvaruti Ulsk. afstyrkt allt
afseende å Gr. von Schwerins motion, om erläggande afen skil¬
ling b:co lodet, såsom portoafgift för tidningar och periodiska
skrifter, hvilka genom Postverkets försorg afgå.
Ropades ja och nej.
Frih. Palmstjerna: Ofver de motiver, på hvilka Utsk.
förklarat, alt intefafseende borde fästas vid Gr. Schwerins mo¬
tion, kunde vara mycket att säga. Men —”kan ock en Elhioper
förvandla sina hud, eller en Pardor sina fläckar?” Hjelper det,
att slå vatten på en gås?
Jag underlåter att i auiedn. af dessa motiver vidare yt¬
tra mig.
Hr Printzenskjöld: Jag ber att, för egen tillfredsstäl¬
lelse, få gifva tillkänna, att jag icke haft del i uppställande af
de motiver, som Utsk. framställt; tvertom hade jag önskat, alt
N motiveringen varit annorlunda än denna, som af mig visst icke
godkännes.
Uppå härefter framställd förnyad propos., biföll R. o. Ad.
Utsk:s yttrande, i afseende på Gr. von Schwerins berörde
motion.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o.
Ad. behagade bifalla den del af ifrågavar. puukt, hvari Utsk.,
med yttrande att den af Hr Roos föreslagna stämpelafgift vore
alltför hög, hemställt, att hvad Hr Roos i fråga om stämpelaf-
giftens belopp föreslagit, må förfalla.
Ropades ja och nej.
92
Den 8 Januari f. m.
Hr Printzenskjöld: Jag anhåller, alt något utlåt, öf¬
ver Hr lloos’ molion icke malle meddelas, annorlunda än i sam¬
manhang med den punkt, som rörer beloppet af stämpelafgiftcn
för hvarje halft ark.
I anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landin].,
om R. o. Ad. bifölle, alt denna del af Utsk:s ullåt. må före¬
komma till pröfning i sammanhang med den del deraf, hvaruti
förslag till stämpelafgiftens bestämmande blifvit afgifvet; men
innan den propos. hann blifva besvarad, anipälde och yttrade sig
Frih. Raab: Jemte det jag får förklara, alt jag tillhört
Ulsk:s majoritet, då jag deltagit i beslutet om de premisser, som
blifvit klandrade, tillåter jag mig fäsla uppmärksamheten der¬
på, att Hr Roos föreslagit 4 r:st. för halft ark, 8 r:st. för helt
o. s. v. Delta är så ofantligt högt tilltaget, att jag vågar fram¬
ställa den fråga, huruvida icke R. o. Ad., ulan afhidande af
beslutets fattande öfver 1 morn., ville afslå Hr Roos’ motion.
‘ X
Frih. Cederström, Jacob: Då R. o. Ad. i elt sedna¬
re mom. kommer i tillfälle att besluta öfver de afgifter, som
böra äga rum, så torde hvad Utsk. föreslagit i anledn. af llr
Roos’ motion endast böra läggas till handlingarne. Då Utsk.
ingenting tillstyrkt, så finnes icke eller något behof alt bifalla
hvad Utsk. sagt om nämnde molion, och om Ståndet icke vill
i förväg besluta bifall till afstyrkandet, eller alt motionen må
förfalla, så är det så mycket rältsenligare, som det kan bända,
att möjligen någon af de tariffer, som i Hr Roos1 molion före-
komme, kan blifva fastställd. Om deremot hvad Utsk. sagt,
lägges lill handlingarne, så komma vi att, oberoende deraf, pröf¬
va det öfriga.
Uppå härefter framställd propos., bief Utsk:s yttrande ronde
den af Hr Roos föreslagna stämpelafgift lagdt till handlingarne.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s, beträffande storleken af tryckpap¬
persark gjorda förslag, ”att med ett halft ark må förstås ett
papper, hvars yta innehållér qvadrat-decimalfot, eller 150
qvadratdecimaitum1’, med den förändring, alt ordet ”decimal11
borde uteslutas, der det blifvit infördt framför ordet ”fot”, blef
denna propos. med ja besvarad.
Härefter förekom Utsk:s förslag till bestämmande af stäm-
pelafgiften, och uppropades härvid, enligt derom förut gjord
begäran,
Hr Printzenskjöld, som yttrade:
Den discussion, som inom Ulsk. ägde rum, i anledn. af Hr
Roos1 motion, och hvilken föranledde det förslag, som nu är
under öfverläggning, var inom Utsk. lika allvarlig som lång¬
varig. Då jag å ena sidan ansåg den tariff, som Hr Roos före¬
slagit, vara nog hög, ansåg jag deremot, å andra sidan, den,
som Utsk:s majoritet uppställde, vara alltför låg. Jag trodde,
Den 8 Januari f. m.
93
alf rättvisan vore säkrast förvarad deruti, alt behålla den gamla
tali (fen oförändrad, och jag yrkade således, alt 1 morn. i 9 §
af ehart.sigill.förordn. skulle qvarstå, med det förklarande, som
innefattade bestämmelserne om hvad med ^ ark skall förstås.
Man ansåg deremot den progressiva tillökning, som detta mom.
innefattar, vara för tidningspressen alltför dryg; man hade und¬
seende med densamma, och man trodde, att man skulle så litet
som möjligt beskatta en redaction, derföre att den hade en
större tidning än som vanligen vore fallet, då genom en sådan
tidning angenäma och nyttiga underrättelser spriddes i landet.
För min del ville jag icke inlåta mig i någon undersökning
om den större eller mindre nytta, som tidningarne i det ena
eller andra hänseendet medförde; jag ansåg icke annat böra
komma i beräkning, än den större eller mindre tunga, som lid-
niogarues transporterande kring landet tillskyndade den skjuts-
skyldige medborgaren. Utgående ifrån denna synpunkt, före¬
ställde jag mig, att en tidning, som vore så stor, att den t. ex.
var dubbelt större än hvad med \ ark förslås, belastade posten
dubbelt så mycket, som det egentliga j-arket, och att således,
när för ark betaltes 1 r:st., så borde för två halfva ark er¬
läggas dubbla summan o. s. v., så att hvarje halfark, som vöre
inbegripet i tidningens yla, borde beläggas med 1 r:st., och
derigenom tror jag att man fått stadgandet både enkelt oell
lätt tillämpligt. Nu har man deremot infört delar af den min¬
sta penning, sorn finnes i landet, och hvilken t. o. m. ieke kan
betalas. Jag hemställer, om det kan vara lämpligt att ålägga
sorn afgift hvad sorn aldrig kan i penningeväg ulbekommas, ulan
måste, för alt kunna erläggas, adderas tillhopa flere andra af-
gifter för en och samma tidning. Jag tillstyrker, att denna
bråkräkning må bell, oell hållet ogillas, och ali §, sådan den
nu befinnes, må oförändrad bibehållas, endast med tillägg i af¬
seende på bestämmelsen af pappersarkets storlek, på sätt R. o.
Ad. nyss beslutit.
Gr. Cronhjelm: Vid fråga om, med huru stor afgift en
tidning bör beläggas, torde man icke böra förbise, att denna
afgift drabbar icke allenast tidningens redaction, utan äfven all¬
mänheten. Att det inom vårt land blifvit ett behof att äga
tidningar, torde väl icke bestridas af personer, sorn derutur
dagligen inhemta en eller annan, stundom riklig, stundom för-
vrängdt framställd underrättelse. Att tidningar, då de miss¬
brukas, kunna göra mycket ondt, beslrides icke af mig; men
att de gagna samhället, då de på ett värdigt sätt uppfylla sitt
ändamål, lärer icke eller kunna nekas, och att tidningars ut-
gifvande, enligt tryckfrihetslagen, är medgifvet, behöfver icke
bär af mig nämnas. Då således saken är medgifven, och fråga
endast är om stämpelafgiften, torde det icke vara obilligt alt
fästa uppmärksamheten uppå, att denna stämpel icke göres så
hög, att den tidningsläsande allmänheten går i mistning om den
sysselsättning, hvilken blifvit för henne en slags vana, och till
ben 8 Januari f. m.
faljd deraf elt slags behof. Jag torde äfven fä fästa uppmärk¬
samheten pä de olägenheter, som förete sig i uppfyllande af
detta snart sagdt blifna behof, dä fråga är om landsorten, eller
hufvudstaden, inom hvilken de flesta tidningar utgifvas. Det är
nemi. bekant, att de tidningar, som utgifvas inom sjelfva huf¬
vudstaden, icke stämplas, och att slämplingen således endast
drabbar läsaren i landsorten. Man torde äfven å dem böra fä¬
sta billigt afseende, och att föreskrifva en så dyr stämpelafgift,
sorn den motionären föreslagit, skulle fördyra liduingarne till
den grad, alt det för de mindre bemedlade blefve omöjligt att
hålla sig med desamma. Jag torde få redovisa, i hvad mån den
stämpling, som Ulsk. föreslagit, drabbar nu utkommande tidnin¬
gar, hvaröfver en af Utsk:s ledamöter, som med undersökning i
delta afseende gjort sig besvär, lemnat mig en uppsats. Den
enda tidning, som skulle få stämplas till samma pris, som hit¬
tills, vore Svenska Minerva; alla andra komme att beläggas,
med högre afgift. Tidn. Dagl. Allehanda skulle komma ali år¬
ligen betala J mera än som för närvarande erlägges. Posl-
och Inrikes tidningen, så vida icke formatet något minskades,,
hälften mera, och, hlef det förminskadt, t. ex. med 25 qvadrat-
tum, fjerdedelen mera än tillförene. Aftonbladet, som utgifves.
under 2:ne format, skulle för del minsta betala hälften och för
de större | mera, hvilket för en tidning, som till eli så stort
antal exemplar utgifves, icke blefve en ringa utgift. Jag vill-
likväl för min del tro, att om denna utgift endast drabbade
redactionen, så svarade likväl vinsten i rikt mått mot sjelfva
utgiften, hvarvid visserligen icke behöfde fästas särdeles afseen¬
de; men fråga är, huruvida icke denna stämpling komme att
drabba prenumeranlerne, och att i följd deraf de, som vänt sig
vid tidningslecture och ej vore så särdeles bemedlade, nödgades
vänja sig af med densamma, och de öfriga få betala nöjet 50
proc. högre än förut. Delta skulle blifva följden utaf antagande
af Utsk:s förslag. Skulle deremot, på sätt motionären föreslagit,
1 r:st. läggas på hvarje halft ark, då skulle endast Svenska
Minerva komma ali betala detta belopp, men Dagl. Alléh. 2,
Aftonbladet, för det ena formatet 4, för del andra 3, samt
Post- och Inrikes tidningarnc för vissa 2 och för andra 3 r:st.
för hvarje exemplar. Att denna kostnad skulle komma att drab¬
ba prenumeranlerne, men icke tidningsutgifvarne, torde vara
klart nog.
Frih. Cederström: Med Hr Printzenskjöld instämmer
jag rör:de det orätta i Utsk:s förslag till tariff, alt deruti in¬
föra bråkräkning, som är opassande i alla afseenden, och skulle
tro, alt 1 morn. 9 § i gamla författningen borde bibehållas o-
förändrad, endast alt bestämmelsen qvadratfot eller 150 qva-
drat-decimal-tum infördes efter ordet ark. Hvad dyrbelen på
tidningar för prenumeranterne angår, får jag fästa uppmärksam¬
heten på, att den här afgiften är blott en simpel betalning för
postporto, som hvarje tidning skall bära för sin vigt, och långt
Den 8 Januari f. m.
93
ifrån att denna afgift svarar mot det porto, som hvarje tidnings¬
nummer efter sin adressort borde draga, utgör den blott en
ganska liten del deraf, efter gällande posttaxa. Man måste väl
litet grand besinna, alt tidningspressen, lika sorn alla andra, de
der vilja åtnjuta rätt att med posten afsända handlingar, er¬
lägga porto efter taxa eller stämpelafgift för portofrihet, hvil¬
ken bör vara lika för alla, och således arkets storlek bestäm¬
mas, eljest skulle ju, i händelse lidningarne finge gå ostämpla-
de, Slaten nödgas helt och hållet betala desammas transport¬
kostnad. Och icke nog dermed, Postverket kunde i en framlid
nödgas att begagna flere hästar till posterncs forslande, endast
för det att tidningspackorne voro så stora och tunga, alt den
vanliga skjutsen blefve otillräcklig; och det lärer väl ej vara
meningen, vill jag hoppas, alt här skulle beredas en särskild
bevilin.artikel, till fyllande 1 af bristen i Postverkets inkomster
för betalande af skjulskoslnaden för tidningsluntor, som skickas
kring land och rike; och det, för alt tillfredsställa personers
nyfikenhet. Om jag skrifver bref i affärer, eller för ro skull,
så får jag betala postporto för deras fortkomst. Nå väll den
sorn skrifver tidningar och säljer dem, han skulle bli alldeles
fri! Jag förslår mig ej på ett sådant sätt att argumentera.
Jag tillstyrker bibehållande af det gamla morn., med tillägg en¬
dast af definitionen hvad med ett halft ark förslås.
Ilr Printzenskjöld: Ibland de skäl, som Gr. Cronhjelm
anfört till bestridande af milt förslag, finnes det främst uppta¬
get, att. det vore en orättvisa mot landsortens tidningsläsare att
belasta tidningsbladen med en sådan afgift, jemförelsevis till
hufvudstadens innevånare, de der skulle få lidningarne sig till
handa ostämplade, således för bättre pris, än de med stämpel
försedde. Jag ber att få upplysa Hr Grefven derom, att detta
skäl innefattar ett bestämdt misstag. Mig veterligen och enligt
författningens klara ordalydelse, får icke, vid ansvar, från tryc¬
keriet något enda blad utgifvas, som icke är försedt med den
i författningen stadgade röda stämpeln, och det af det enkla
skäl, att när tidningen utkommer ifrån lidningsbureauen, så vet
lagstiftaren icke, huruvida bladet stannar qvar i hufvudstaden
eller försändes till landsorten. Vidare har Hr Grefven ibland
skälen för sitt tillstyrkande anfört, alt allmänheten fått en så¬
dan vana vid tidningsläsande, alt della numera för henne vore
ett behof, och alt det vore orätt att beskatta henne för det
nöje hon sig af tidningsläsandet beredde. Jag lemnar derhän,
huruvida vanan ibland hela Svenska folket blifvit så mäktig,
att ett behof af en dylik själaspis uppkommit; jag skulle likväl
tro, att, om händelsen än är sådan, man icke bör hafva und¬
seende med en sådan vana, utan att Staten tillika bör å sin
sida söka bereda ersättning till de skattdragande, till hvilka jag
räknar dem som forsla dessa tidningar, och således låta dem,
som hafva vanan att läsa tidningar, betala en afgift, lika väl
som de, hvilka hafva vanan alt dricka vin, the', cafle o. s. v.,
\
96
Den 8 Januari-f. m.
de der likaväl för vanans skull borde från all importafgift för
dessa varor befrias. När fråga om intrader är å bane, så
kommer jag alltid in på en beskattningsbana, som jag för min
del anser vara den enda naturliga oell rätta, den indirecta nemi.
Jag betraktar den i frii ga var. beskattningen såsom sådan, ty det
beror ju på hvar och en att prenumerera -på en tidning eller
icke, att således underkasta sig den högre afgift, som prenume¬
rationen medför eller icke. Slaten tvingar hvarken redactionen
att utgifva tidningen, icke eller allmänheten alt köpa densamma,
och vid sådant förhållande måtte det vara Statens rättighet att
så reglera afgiflerna, alt de stå i någorlunda jemvigt till de
kostnader, som det allmänna får vidkännas af tidningarnes trans¬
porterande ikring landet. Den kostnad delta transporterande
medför, anser jag ingalunda motsvaras af den afgift, som Ulsk.
föreslagit. Jag anser icke ersättning derför vara lill fullo be¬
redd i nu gällande författning, och med den förklaring i afseen¬
de på arkets rymd, som Disk. framställt; men då det är svårt
att komma lill det rätta målet, tror jag det vara bättre att
åtminstone söka närma sig detta så mycket som möjligt, hvilket
icke varit händelsen med hvad Ulsk. föreslagit. Jag anser åt¬
minstone för min del det vara nödvändigt att bifalla det förslag,
som jag tagit mig friheten framställa; kunnandes jag icke hafva
något undseende med tidnirigsredactionerne, emedan om en lid-
ningsredaction får betala 4 gånger så mycket som en annan, så
har han ock, i följd deraf, i ett ökadt antal prenumeranter,
mångdubbel ersättning fiir den drygare afgiften, och jag skulle
tro det vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, alt
den högre inkomsten betalar en högre bevillning.
Gr. Horn: Om jag ej alltför mycket misstagit mig, skulle
jag tro, alt man, med ådagaläggande af tryckpressens i Sverige
förbrytelser, sökt, genom stämpelafgiftens förhöjande, finna ett
correcliv mot förseelserne hos denna press. Om så skulle vara,
att man verkligen vunne detta ändamål, eller tryckpressens för¬
bättring, genom en högre stämpelafgift på tidningarne, så skulle
jag visserligen vilja dertill bidraga; men jag tror i sanning
ieke, alt förhållandet blefve sådant. Det moraliska lyte, hvaraf
vår press lider, kan efter min tanka icke förbättras pä annat
sätt, än genom en klokare lagstiftning, i den riktning Hr Gr.
Björnstjerna uppgifvit, nemi. genom jemförelsen mellan lagstift¬
ningen och lagskipningen ronde tryckfriheten bär och i andra
länder. Om nemi. del vore möjligt, alt med de lagbestämmel¬
ser vi äga, införa ett sådant correctiv mot pressens förbrytelser,
då skulle jag tro, att allt vore uppfyldt hvad med denna insti¬
tution åsyftas, enär jag anser tryckfriheten så dyrbar för det
eonstitutionella samhällsskicket, att man ovillkorligen måste öf¬
verse med alla dess brister, ja, äfven med dess förbrytelser, så
att den mäste existera till dess den lyckas att rena sig sjelf,
då ingen annan hjelp derföre finnes. Hvad angår förslaget, att
Den 8 Januari f. m.
97
genom stämpelafgiftens förhöjande på tidningar söka att bereda
ersättning åt dem, som hafva sig ålagdt forslandet af denna mas¬
sa tidningspapper, så, och huru mycket än stämpelafgiften ökas,
hlifver dock förbindelsen i förenämnde hänseende densamma för
den skjutsande allmogen, såvida icke någon större afgift på an¬
nan väg den skjutsskyldige beredes. Jag tror, att den grund¬
sats, som gjort sig gällande i denna lagstiftning, borde godkän¬
nas, alt nemi. tidningar beläggas med så ringa afgift som möj¬
ligt, på det att den fördel, som man åsyftar med den fria pres¬
sen, icke måtte motarbetas af lagstiftniugen, oaktadt lagstiftnin¬
gen ej förmår att framställa sådane correctiver, som visserligen
voro högst behöfliga mot missbruken. Den consumtionsafgift,
man vill lägga på tidningarne, gillar jag icke, emedan då man
afser en nytta med den fria pressen, så bör man ej belägga
den med afgift, till möjligt hinder för den, som vill begagna sig
af denna press, eller som vill reproducera åt Slaten någon för¬
del genom den vinst hon gör på pressens undervisning. Jag
skulle äfven tro, att den falska undervisning, som pressen lem-
nar, till en del åtminstone, måste sent omsider öppna ögonen
på den stora del af nationen, som låtit sig missledas af dess
falska foster, och jag tror, att då denna allvarligare tidepunkt
inträder, så kommer en eftertid att återgälda hvad den förflut¬
na brutit. Med ett ord, jag finnér intet skäl att för närvarande
belasta pressen med högre afgiftcr, och önskar, att det nuvar.
förhållandet måtte blifva alldeles oförändradt.
Gr. Cronhjelm: En värd talare bar trott, att det vore
ett misstag af mig att påstå, det de tidningar, som finnas i huf-
vudstaden icke äro med stämpel försedde. Jag torde då hellre
få säga, alt om så är, som talaren säger, ligger ftelet snarare i
ett misseende, ty det måtte vara jag, som icke upptäckt alt eu
sådan stämpel äfven finnes åtryckt här i hufvudsladen circule-
rande tidningsblad. Beträffande yrkandet, att nuvar. förhållan¬
de med tidningsstämplingen måtte fortfara, d. v. s. alt beloppet
må blifva lika stort, hädanefter som hittills, får jag fästa upp¬
märksamheten derpå, alt sådant icke vidare låter sig göra, då
R. o. Ad. redan fattat sitt beslut, alt en viss yta papper ut¬
gjorde eli halft ark, och dä måste också en viss beskattning
läggas på halfarket, Jag anhåller om propos. på bifall till
betänk.
Hr Printzenskjöld: Efter det förklarande, som jagaf-
gaf, förra gängen jag hade ordet, alt nemi. jag icke ingick i
något bedömmande af lidningarnes nytta eller skada, utan alt
jag endast höll mig till den större eller mindre kostnad, som
desammas transporterande medförde, hade jag trott, att Gr.
Horn icke skulle grunda sitt bestridande af mitt förslag på nå¬
gra sådane skäl, som utgått frän ett omdöme, hvarpå icke jag
grundat någon slutföljd ang:de pressens större eller mindre nyt¬
ta. Deremot, och dä jag uteslutande hållit mig till de motiver,
ö H. 13
os
Den 8 Januari f. m.
som i mitt yttrande igenfinnas, hade jag väntat, att Gr. Horn
skulle hafva erkänt deras riktighet, i thy att Gr. förklarade,
att, äfven med den stämpelafgift, som nu utgår på tidningar
och som måhända skulle komma alt utgå enligt det Förslag jag
framställt, icke full ersättning för transportkostnaden af lidnin-
garne skulle kunna vinnas. När nu så är förhållandet, hem¬
ställer jag till en hvar, om det kan vara billigt alt, när fråga
blir om bestämmande af hvad med % ark förstås och huru stor
afgift, som derföre bör äga rum, belasta posten med 3å4gån-
gor större ytor än lagstiftaren åsyftat, derigenom att vederbö¬
rande förstått eludera författningen, genom tidningsytans utsträc¬
kande mångdubbelt utöfver densammas mening, om det kan vara
billigt att ett sådant förhållande skall få fortfara, utan att sta¬
ten skall söka skydda sig för ett sådant missbruk. För min
del kan jag ingalunda finna, att Staten bör hafva något undse¬
ende hvarken med tidningsredactionerne eller med den tidnings¬
läsande allmänheten, utan alt det är Statens ovillkorliga pligt
att skvdda den, som skall hafva bestyret med lidningarnes trans¬
porterande, och sålunda bereda en ersättning åt den skjutsskyldi¬
ge för hvad han i detta fall får vidkännas. Jag fortfar att
tillstyrka författningens bibehållande med den förklaring, som
R*. o. Ad. redan har beslutit.
Frih. Raab: Jag har redan antvdt, att jag biträdt Utsk:s
majoritet, och kommer således att rösta för bifall till betänk.
Man har anfort mot detsamma, att den skattdragande, den skjut¬
sande, icke bör belastas med forslandet af tidningar. Jag tor¬
de då få fästa uppmärksamheten uppå, alt den ökade statsin¬
komst, som motsidans talare förordat, visst icke blefve betyd¬
lig; ty em man sammanräknar antalet af alla tidningarsmed
större format, så torde måhända den af dem yrkade tillökning
i stämpelafgiften icke komma att årligen uppgå till 10 å 12,000
r:dr. Och på hvilken väg skulle väl en sådan förhöjning be¬
redas? jo, på den, som icke är förenlig med hvad vi framför
allt böra befrämja, nemi. uppehållande af vårt constitulionella
statsskick. För detta vigtiga mål är tryckfriheten ett oundgäng¬
ligt villkor. Men tryckfriheten missbrukas beklagligen. Nåväl!
Huru finna något bättre correctiv mot sådana missbruk, än att
befrämja spridandet af andra tidningar, så alt de utflykter och
osanningar, som den ena tidningen framställer, varda vederlag¬
da af den andra, ty, efter mitt förmenande, är det endast på
detta sätt tänkbart all, med begagnandet af det goda tidnia—
garne medföra, förekomma eller tillintetgöra det onda de kun¬
na framkalla. Man har fästat sig vid omöjligheten att kunna
uttaxera en så ringa afgift, som J r:st. Delta är i sanning icke
något skäl, ty dä tidningsredactionen betalar för alla de stäm¬
plade exemplaren på en gång, så måtte det icke vara någon
konst att summera antalet af \ r:st. till hela r:st. o. s. v. hvar¬
före liqvidens uppgörande ej lärer möta många svårigheter. Man
har icke velat hafva undseende med nyfikenheten säges det.
Den 8 Januari f. ni.
09
Delta är dock ej rälta ordet; tidningarne innehålla visserligen
mångå saker, som kunna tillfredsställa nyfikenheten, men de
hafva ock många, som äro af högsta vigt alt blifva kända. Jag
yrkar bifall till betänk.
IL Ex. II. Gr. Björnstjerna: Ideen att stämpla tidnin¬
gar efter deras areal har kommit från England och infördes der
under Whigs-minisléren och i synnerhet af den då varande
Skattkammarcancelleren, och ehuru denna afgift sedan dess blif¬
vit ökad till ett vida högre belopp, än hvarom här är fråga,
har jag likväl icke funnit, att densamma inverkat på publicite¬
tens ståndpunkt i England, och jag tror icke eller, att det är
genom fördyrande af utgifuingskostnaderne, som de lyten, hvar¬
med den Svenska pressen är behäftad, afhjelpas. Jag tillstyr¬
ker således antagande af Utsk:s betänk., hvarigenom jag tror
mig gifva bevis på, att jag är anhängare till tryckfriheten.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: På de grunder, som Gr.
Horn anfört, skulle jag, lika med honom, helst önska att nu
varande förhållande i detta fall finge fortfara; men å den an¬
dra sidan kan icke nekas, alt det är skäligt, alt en större tid¬
ning må betala mera än en mindre, efter den är tyngre och
belastar posten mera än den andra, och denna afgift skall vara
en ersättning för portofriheten. Likväl, och då man föreslår
en förhöjning, så anser jag det vara af vigt, att icke i ett språng
göra en alltför stor rubbning i det bestående. Ulsk. har, som
mig synes, dervid följt en förståndig medelväg, men det förslag,
som Hr Printzenskjöld framställt, går ut på ingenting mindre än
alt öka den föreslagna tillökningen 4 gånger. För den mest
lästa tidningen i landet blir ökningen, efter Utsk:s förslag, re¬
dan öfver 1000 r:dr, men ökar man denna summa lill fyrdub¬
bel, så blir beskattningen enligt min tanka a 11tior öfverdrifven.
Och hvad blefve åter deraf följden? Jo, att när tiduingarne
blcfvo dyrare, så mäste den, som nu häller sig flere olika, in¬
skränka sig till ett mindre antal, eller blott ett blad; och der¬
af åter följer, alt prenumeranterne på de miudre bladen försvin¬
na och dessa blad måste upphöra. Dit leder åtgärden, och då
derigenom hela dagbladslitteraturen liksom monopoliseras åt nå¬
gra få större tidningar, så försvinner dermed äfven det enda
verksamma correctiv, som finnes mot pressens missbruk, som
ligger deruti, alt mänga tidningar ömsesidigt coutrollera och ju¬
stera hvarandra.
Hr Akerman: Mig synes, att såväl denna discussion, som
Utsk:s förslag, alser uågot annat än hvad som blifvit tillkänna-
gifvet. Man synes nemi. vilja sätta ett correctiv mot pressens
missbruk; men det här föreslagna synes tjena till ingenting.
Hvad mig beträffar, önskar jag uppriktigt en lag i afseende på
tryckfriheten, som må kunna tillämpas; ty jag vill, att i ett
couslitulionelt samhälle denna rättighet, lika litet som någon
annan, skall sättas utom lagen. Man har talat oiu de skattdra¬
100
Den 8 Januari f. m.
gande, och att del vore dels till deras fördel, som afgiften bor¬
de höjas, dels för att ersätta Postverket kostnaden för befor¬
drandet eller utdelandet af själaspiscn. Jag får dä fästa upp¬
märksamheten uppå, att den postskjulsande icke får någon till¬
ökning i sin betalning, om stämpelafgiften sättes lill 2 r:st. i st.
f. 1 rist., och lidningarnes dyrhet medför ingen ökad kostnad för
Postverket, ty det är den arma hästen, som får släpa lasset,
vare sig att ett dussin tidningar mer eller mindre finnas i post¬
väskan inneslutet. Det är hästen och haus ägare, som får sitta
emellan, nu som hittills. Gr. Cronhjelm har anfört som skäl mot
förhöjningen, att derigenom en beskattning förorsakades för den
läsande allmänheten. Jag fruktar för min del icke för denna
beskattning, då man vid efterräkning finner, att en förhöjning
af ett rist. för hvarje blad, skulle för ett sådant, som utkommer
dagligen, ej för året utgöra mera än 320 rist. eller 40 sk. rigs,
hvilket belopp den gerna lärer vilja kosta på sig, som finner
ett nöje i tidningsläsandet. Deremot om jag ahstraherar huru
tidningarne redigeras, ty det lemnar jag derhän, är dock otvif¬
velaktig!, att tidningarne kunna och böra meddela nyttiga lär¬
domar och upplysningar, och då man besinnar huru stora upp¬
offringar vi göra och måste göra för att befordra och sprida
upplysning, hvarföre skulle man då hindra spridandet af den
upplysning, som på della sätt kan komma allmänheten till godo.
Jag skulle derföre tillstyrka vidhlifvande af det gamla, ty det
försök, som Utsk. här gjort, anser jag högst misslyckadt; men
då R. o. Ad., på sätt en talare riktigt anmärkt, redan bundit sig
genom antagandet af dimensionen om decimaltum, måste jag in¬
skränka mig att yrka bifall å förslaget.'
Dr Printzenskjöld: Jag kan icke underlåta att yttra
min förundran deröfver, huruledes man söker i de anföranden,
som afgifvas, att nedlägga en helt annan mening och betydelse,
än ordalagen verkligen innehålla. Jag protesterar mot hvarje
försök att förklara mina yrkanden åsyfta något sorts correetiv
mot tidningarne, sådane de nu sig befinna. Jag har icke der¬
om yttrat ett enda ord, och jag finner denna stämpelafgift så
mycket mindre kunna innefatta ett dylikt correcliv, som jag väl
vet, att densamma är alltför obetydlig för alt kunna verka till
ett sådant ändamål. Det är endast den materiella delen af frå¬
gan, som af mig blifvit afsedd. Man måste erinra sig, attnär,
som jag vill minnas, år 1828 stadgandet infördes i chart.sig.-
förordn., alt tidningar skulle med stämpelafgift beläggas, så vo¬
ro ännu icke tidningarne komne till den höjd, som de nu äro.
De, som då funnos, voro icke större än ungefär ett halft ark
af vanlig storlek, och detta är ett factum, hvarom Utsk. under
sina öfverläggningar i ämnet gjorde sig förvissadt. När Stän-
derne beslöto införande af denna stämpelafgift, så afsågo de
detta halfark, och fattade i afseende pä detsamma sitt beslut;
sedermera förklarade Ständerne, att hvarje halfark skulle med
1 rist. beläggas, huru många halfark som också trycktes. Nu
Den 8 Januari f. m.
101
hafva tidningsredactionerne å deras sida förstått att utvidga tid-
ningarne, icke i det format, som lagstiftaren åsyftade, utan på
ett helt annat sätt och sålunda i sjelfva verket eluderat författ¬
ningen. Det måtte då vara lagstiftarens rättighet att genom en
lämplig ordställning söka närmare uttrycka hvad med författ¬
ningen verkligen åsyftas, och detta anser jag hafva skett
genom Utsk:s förslag i hänseende till ytans bestämmande. Nå¬
gon förhöjd afgift har icke ifrågakommit; det är endast frå¬
ga om alt göra författningen till en verklighet, och det är för
denna verklighet jag ifrat, öfverlemnandes till R. o. Ad. att fat¬
ta ett annat beslut, ehuru icke, ehvad Utsk. eller mitt förslag
hifalles, della beslut kommer att innefatta någon förhöjning pä
stämpelafgiften, utan det ena ett bibehållande och det andra en
förminskning af densamma.
Gr. Cronhjelm: Då jag sista gången hade ordet, för¬
summade jag att fästa uppmärksamheten derå, att det format,
hvilket af Utsk. blifvit som halfark föreslaget, i det närmaste
öfverensstämde med de större landsortslidningarne, och att så¬
ledes dessa tidningar, som gifva minsla vinst, icke derigenom
blifva på något sätt hårdare tryckta än de hittills varit. Man
har sagt, alt det skulle vara otjenligt att införa bråk af run¬
stycken, emedan denna uträkning blcfve svår; men jag torde
få fästa uppmärksamheten derå, att tidningspapperet stämplas ris¬
vis, och när man vet huru många halfva ark, som går på ett
ris, så torde det sedermera ej vara särdeles klyftigt att för¬
vandla hråken af runstycken till helt tal, och deraf finna sum¬
man i r:dr och sk., och sålunda komma lill resultatet af den
afgift, som för detta papper skall betalas. Slutligen torde jag
få hänvisa till den grundsats, som i all annan beskattningsåtgärd
plägar göra sig gällande, att nemi. småningom höja skatterna,
icke för att komma till någon orimlig höjning, ulan för att till¬
se huru långt förhöjningen kan utsträckas, roed fästadt afseende
derjemte på billighetens fordringar. Att nu på engång höja cn
beskattning fyrdubbelt emot hvad den förut utgjort, tyckes mig
vara för strängt tilltaget. En af de värde talarne, som slutat
mod att yrka propos. på Ulsk:s betänk., likasom jag gjort, har
jäfvat det af mig anförda skäl, att kostnaden af en förökad
stämpling icke skulle vara betydlig för prenumeranten, såsom
för hvarje tidningsnummer utgörande endast 320 rist., motsva¬
rande 40 sk. r:gs; men Hrrne torde besinna, att här är fråga
om alt fyrdubbla denna beskattning, att kostnaden för ett tid¬
ningsblad blir utöfver den nuvarande förökad med mera än 3
r:dr årligen, och det är ganska säkert, att mången tidningsläsa¬
re af en sådan afgift skall finna sig besvärad, och jag kan ej
finna det vara olämpligt att äfven göra afseende på deras bil¬
liga anspråk.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag instämmer alldeles i den
tanka, att någon sorls conlroll mot liduingarnes missbruk icke
kan vinnas eller bör sökas i sådan väg, som denna, ty sådant
102
Den 8 Januari f. m.
tillhörer en annan lagstiftning; men jag delar likväl icke den
tanka, att tidningarnes transporterande genom Postverket gratis
är likgiltigt förPostverket eller posthästarne, ty i väskornc lig¬
ga ofta tidningspaketer, som väga mycket mera än brefantalet,
och för hvilkas skull Posten måste begagna tvenne hästar. Jag
tror, att det kunde hafva sina betänkligheter med sig alt göra
innovationer i detta fall, ehuru måhända det vore lämpligast
att borttaga hela stiimpelafgiften; men då Kronan bör få någon
ersättning, så är den grundsats, som Utsk. följt, fullkomligen rik¬
tig, ty huru orimlig den nu varande afgiften är, har jag haft
tillfälle att se under den tid jag var öfvervexeleontrolleur, då för
en börslista, i omfång stor ungefär som min hand, i stämpelaf¬
gift betaltes lika mycket, som för ett Aftonblad af det större
formatet. — Euär jag för min del anser, att Utsk. har rätt,
att, då fråga är om förändringar, man icke bör gå för strängt
tillväga, tillstyrker jag bifall till detta betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, framställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos. till bifall å Utsk:s hemställan
i fråga om beloppet af stämpelafgiften för tidningar.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarefter II. Ex. Ilr Gr. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att ja varit öfvervägande.
Frih. Cederström, Jacob, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller hvad Bevilln.Utsk., uti dess betänk. N:o
13, hemställt i fråga om beloppet af stämpelafgiften för tidnin¬
gar, voterar
Jai
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås Utskis hemställan i denna del och beslu¬
ter R. o. Ad., alt 1 mom. i 9 § af uu gällande kungörelse augide
stämplade pappersafgiften, skall bibehållas, ulan annan förän¬
dring än den, som blifver en följd af R. o. Adis redan fattade
beslut, att med ett halft ark må förstås ett papper, hvars yta
innehåller 150 qvadrat-decimaltum.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja—49.
Nej—31.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att Hr Åker¬
man, Fredrik, såsom ledamot af BancoUlsk., erhållit 3:ue vec¬
kors ledighet, räknad från nästa Måndag, samt anmodade för¬
denskull Hrr Electorer alt välja en. ledamot i nämnde Utsk. un¬
der sagde ledighetstid.
Den 8 Januari e. m. 103
Lades på bordet nedan nämde från Utsk:n inkomnc utlåt:n,
betänk:n och mera., nemi. från
Stats- samt Allm. Bes v.- o. Ekon.-Utsk:n:
N:o 26, i fråga, om anställandet af ytterligare en lärare vid
apoiogistskolan i Haparanda;
N:o 27, i anleda, af väckt motion om utvidgning af Frösö
skola;
N:o 28, ang:de väckta frågor om fyrbåkars uppförande på
åtskilliga ställen;
N:o 29, i anlcdn. af väckt motion om befrielse för skatte¬
hemman å Gottland från skyldigheten alt uppföra och underhål¬
la slrandridareboställen;
N:o 30, i anledn. af väckt fråga om Landlbruks-acadcmiens
indragning och den Acadcmien tilldelade fonds öfverlemnande
till Riksg.cont. m. m.;
Banco- och La g-Utskotten:
N:o 1, i anledn. af väckte frågor om stiftande af lag för
enskilde banker, samt villkoren för dessas rörelse;
Lag-Utskottet:
N:o 51, ang:de särskild vedergällning för Utsk:s nota¬
rie; samt
N:o 52, i anledn. af väckte motioner om dels en allmän or¬
ganisation af domslolarne i Riket, och dels indragning af lag¬
mans-, kämners- och riddare-sync-rätlerne.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 8 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades plcniprotm för d. 18 f. och e. m., samt d. 19
sisth Dec.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att
sammanträda till val af Suppleanter i Const.Utsk., efter Hr
Carlheim Gyllenskjöld, Oscar, i StatsUtsk., efter Hr Ulf¬
sparre, Georg, i Bevillu.Utsk., efter Hr Roos, Jonas E-
manucl, samt i Allm. Besv.- o, Ekon.Utsk., efter Hr Munck,
104
Den 8 Januari e. m.
Claes Johan, och Frih. DeGeer, Gustaf, hvilka Hrr, så¬
som utsedde dels till ordinarie ledamöter, dels till ledamöter
under för viss tid beviljad ledighet, upphört att vara supp¬
leanter.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Efter hvad jag tror mig
veta, återkommer Hr Lagerhjelm antingen i dag eller i morgon.
I sådan händelse är Const.Utsk. fulltaligt i afseende på sina or¬
dinarie ledamöter och då kan Hr Gyllenskjöld bibehålla sin plats
såsom suppleant.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s d. 28 och 30 sisth
Dec. på bordet lagda betänk. N:o 13, angde stämplade pappers-
afgiften.
Af den i förmiddagens plenum förehafde, men till en del
uppskjutne 27:de punkten, ang:de åtskiliige ifrågasatte förändrin¬
gar i nu gällande författnings 9 §, om stämpling af tidningar,
företogs nu Utsk:s tillstyrkande, alt i författningen må införas
bestämdt stadgande, att tidning, emot erläggande af den före¬
slagna stämpelafgiften, åtnjuter portofrihet.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Det tillägg i nu gäl¬
lande författning, som här blifvit af Utsk. föreslaget, är antin¬
gen, i fall det förra stadgandet anses någorlunda tydligt — och
hittills vet jag icke, att det gifvit anledn. till något missför¬
stånd — öfverflödigt, eller också är dess antagande ganska be¬
tänkligt. För min del anser jag mig böra yrka afslag å denna
punkt i betänk. Det kan allt för väl tänkas, att Regeringen af
det ena eller andra skälet finner sig nödsakad att sälta någon
gräns för det fria omloppet af en tidning. Att sådant i vanli¬
ga lider icke kan inträffa, att sådant omöjligen kan missbrukas
till inskränkning i tryckfriheten, ligger för öppen dag. Sådant
skulle icke utan strängaste ansvar kunna ske; det kan icke lig¬
ga i vår Regerings afsigter och är under ingen förutsättning
att befara; men att deremot, genom ett uttryckligt stadgande,
försätta K. M. i omöjlighet att, under alldeles oförutsedda och ut¬
omordentliga förhållanden, vidtaga en åtgärd, hvarigenom det
fria omloppet af en, särdeles för utrikes förhållanden farlig
tidning inskränktes, detta anser jag icke vara lämpligt. Genom
det stadgande, som i vår nuvar. författning finnes, har ingen o-
lägenhet uppkommit. Jag tillstyrker att låta dervid förblifva,
öfverlemnande åt K. M:s Regering att efter förekommande om¬
ständigheter sjelf tyda lagen efter samvete.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Det torde icke
för någon inom detta Hus vara obekant, icke eller af någon be¬
stridas, att det aldrig blifvit ifrågasatt, att tidningarne, derföre
att de varit underkastade stämplingsåtgärden, fått gå portofritt
med posten. Att detta icke står uttryckt i nu gällande författ¬
ning,
Den 8 Januari e. m.
105
ning, såsom det borde stå, är visserligen sant, oell just derföre
har Utsk. på ett, som Utsk. tror, riktigt sätt föreslagit, att ”be¬
frielse äfven må äga rum för plancher, tillhörande tidning, pe¬
riodisk skrift eller så kallad brochure, som med stämpelafgift gå
portofrie, enligt följande moment”. Hade det förut varit fråga
om brochurer, så hade det icke slått ”fria”. Deraf vill det
synas, som lagstiftarens mening aldrig varit någon annan, än
att portofrihet skulle åtnjutas af tidningar derföre att de stämp¬
lades, och man behöfver till bevis derom blott vädja till allmän¬
na bruket. Jag föreställer mig, alt om icke tidningarne varit
berättigade att gå portofria dä de stämplades, sä hade hvarken
Regeringen tillåtit ett sådant belastande af posten, ej eller ha¬
de sådant varit lämpligt, då posten redan fått ökas med en
bäst. Icke eller skulle revisorer, som det åligger att granska
handlingar och räkenskaper, undgått alt derpå göra anmärkning.
Jag tillstyrker R. o. Ad. att bifalla Utsk:s betänk., som i mia
tanka icke allenast står i full harmoni med det hittills varande
bruket, utan äfven med ordalydelsen i andra mom. af den 9 §.
Frih. Cederström, Jacob: Gr. Cronhjelm har uppläst
några ord ur 2 mom. i 9 §, som genom ordet ”portofria” vi¬
sa, att enligt följande mom. tidningar, som äro stämplade, gå
portofritt, men sora- egentligen innehålla, att tidningar åtföljan¬
de bihang och sådana bulletiner, som på K. M:s befallning tryc¬
kas på särskilda blad, och innefatta officiella underrättelser,
samt åtfölja Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes tid¬
ningar, äro fria från stämpling. Det 3 morn., som nu följer och
hvartill ordet ”portofrihet” i andra mom. hänvisar, lyder sålun¬
da: ”Vill utgifvare af periodisk skrift eller brochure, med hvil¬
ken sednare förstås en tryckt afhandling, fulländad i ett häfte,
som icke öfverstiger fyra ark, njuta portofrihet för densammas
kringsändande med posten inom landet, må sådant honom för¬
unnas, så vidt något uppehåll i brefposlens ordentliga afsändan-
do härigenom icke förorsakas; vare likväl ulgifvaren, sorn för
dylik skrift eller för brochure åslundar portofrihet, pligtig att,
innan något exemplar deraf afvttras, icke allenast anmäla denna
sin åstundan i Stockholm hos Ofver-posldirecteuren och i lands-
orterne hos K. M:s Bef:h:de, eller, der de ej finnas, bos stadens
magistrat, saint vid denna anmälan aflemna ett exemplar af den
tryckta skriften, utan äfven, derest portofriliet af Öfverpostdi-
recteuren, efter pröfning af hvarje sådan anmälan, beviljas, lå¬
ta mot den afgift och pä sätt föreg:dc tvenne mom. innehålla,
stämpla hela upplagan af samma sitt arbete; och kommer han,
i händelse något exemplar af verket anträffas ostämpladt, alt va¬
ra underkastad lika ansvar, som utgifvare af ostämplad tidning.”
Delta 3 mom. innefattar ju fullständigt allt hvad man kan ön¬
ska sig ang:dc rättigheten alt få portofritt afsända så väl tid¬
ningar som brochurer. Vid dessa sista finnes der likväl den
restrielionen, alt man skall anmäla sig i Stockholm bos Ofver-
6 H. 14
Den 8 Januari e. m.
postöireeleuren och i landsorten hos Konungens Bef:h:de oell stä¬
dernas magistrat, på det att icke posternas ordentliga afsändan-
de derigenom må blifva förbindradt. I detta 3 mom. står .äfven,
att denna porlofrihet endast gäller inom landet, och således icke
i afseende på brochurers afsändande till främmande länder. Jag
instämmer derföre med Frih. Palmstjerna deruti, alt det till¬
styrkta tillägget är öfvertlödigt oell kan afslås.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag instämmer med
Frih. Palmstjerna i hufvudsaken. Af 2 moreus slut, hvilket Gr.
Cronhjelm redan uppläst, anhåller jag att få förnya uppläsnin¬
gen. Det lyder sålunda: ”Hvilken befrielse äfven må äga rum
för plancher, tillhörande tidning, periodisk skrift eller så kallad
brochure, som med stämpelafgift gå portofrie, enligt följande
moment.” Detta vill ju säga, att den tidning, periodiska skrift
eller så kallade brochure, som går portofritt och är belagd med
stämpelafgift, bör ifrån stämpling befrias. Nu är stadgandet
sådant, att det kan finnas tidningar, som icke äro portofria, li¬
kasom det kan finnas andra, hvilka äro portofria. Följaktligen
kan jag icke eller inse annat, än att den del af §, som Frih.
Cederström uppläst, snarare bevisar motsatsen af hvad han trod¬
de dessa ordalag skola bevisa. Jag instämmer således med Frih.
Palmstjerna derutinnan, att det nu föreslagna tillägg måtte af¬
slås.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla Utsk:s ifrågavar. tillstyrkande.
Ropades ja och nej.
Propos. till afslag å delta tillstyrkande blef sedermera fram¬
ställd och besvarad med starka ja, blandade med nej; hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det ban trott sig finna',
att den sednaste propos:n blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Härefter förekom Utsk:s, jemte yttrande öfver Hr Grun-
delsljeruas motion, rörde de örn porlofrihet för brochure gäl¬
lande stadgandens intagande i chartmsigill.förordn., afgifna för¬
slag till förändrad lydelse af förordningens 9 §.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, att samma rättelser i af¬
seende på quadratylan mätte iakttagas här, som i förmiddags,
eller alt den blir en och en half quadratfol eller 150 quadr.-
dec.tum.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen, alt II.
Gr. o. Landtm, torde i alla fall iakttaga det; men dä Gr. Cron¬
hjelm nyss gjort en erinran i afseende på denna §, så torde
det äfven tillåtas mig att hemställa, det den sista meningen
här måtte uteslutas, på grund af det beslut, som R. o. Ad. för¬
ut fattat.
Frih. Raab, Adam Christian? Jag får vördsamt fä¬
sta uppmärksamheten på, att i andra moni. af denna § förekom¬
mer uttrycket ”Sveriges Statstidning”, hvilken fans när Utsk:s
i
Den 8 Januari e. m.
107
betänk. skrefs. Detta lärer nu böra utgå. Uti del 3:dje moni.
förekommer på första raden pag. 23 ett litet skrif-fei, då der
står af ”verket” hvilket bör vara ”af skriften eller brochure».”
Jag anhåller, att dessa rättelser måtte af R. o. Ad. tagas un¬
der öfvervägande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla Utsk:s förslag med de förändringar, atti 1 mom.
skulle uteslutas såväl ordet ”decimal”, der det förekommer emel¬
lan orden ”qvadrat” och ”fot”, som ock meningen: ”tidningar
med sådan stämpel försedde, äro från porto-afgift frie”, samt
uti 3 mom. ordet ”verket” utbytes emot orden ”skriften eller
hrocburen” och benämningen ”Statstidningen” utbytes emot
Post- och Inrikes liduingarne.”
Ropades ja, hvarvid dock
Hr von Hartmansdorff anmälde sig och yttrade:
Ordet Statstidning förekommer på två ställen och bör följ¬
aktligen på båda ställena nemi. i såväl 2 som 3 mom. uteslutas.
I anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
om R. o. Ad. bifölle, all i 2 mom. af ifrågavar. g orden ”Stats¬
tidning eller” uteslutas.
Ropades ja.
Härefter anmälde sig och yttrade
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skulle vördsamt hemställa,
om icke begge orden borde bibehållas. Del kan ju möjligtvis
hända, att tidningen nästa år heter Stasliduing.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, det han trott
sig finna, att R. o. Ad. med ja besvarat den nyss gjorde propos.
Hr Printzenskjöld Carl: I sista punkten af 3 mom.
slår jemväl ordet ”Statstidning”, nemi. uti det morn., som rör
skyldigheten för dem, som anmäla sig till portofrihet, att in¬
sända underrättelser derom till Konungens Bef:h:de eller ma¬
gistrat.
Härvid erinrade H. Ex. Hr Gr. ö. Landtm., att R. o. Ad.
redan beslul.it om utbyte af ordet ”Statstidning”, på det ställe,
som nu af Hr Printzenskjöld blifvit omnämnt.
Härefter förekom
28:de punkten, ang:de åtskillige ifragaslällde förändrin¬
grar i 11, 12, i3, if och i5 §§ af nu gällande författning.
Under uppläsningen af denna punkt, och sedan dervid före¬
kommit Utsk:s tillstyrkande om antagande af en så beskaffad
conlroll, som kunde vinnas genom chartans skiljande från den
originalhandling, hvartill den hörer, för att tjena till verifica-
tion derför ali chartseafgiften blifvit både betald och rikligt be¬
räknad, anmälde sig och yttrade
108
Den 8 Januari e. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Såvida det nu upplä¬
ste tillstyrkande särskildt föredrages, anhåller jag att få yttra
inig derom, men om någon vidare uppläsning bör äga rum, så
väntar jag och anhåller att sedermera få yttra mig.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ämnat låta
såsom föremål för öfverläggning uppläsa allt hvad Utsk. yttrat
rör:de 11, 12, 13, 14 och 15 §§, helst det kunde hända, att (le¬
re ledamöter önskade att derom yttra sig i ett sammanhang,
och sedermera i allt fall särskilde propos:r, derest så önskades,
kunde i ämnet framställas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, måtte låta uppläsa hela den nu följande punkten tili
slut, och att densamma mätte i ett sammanhang företagas till
afgörande. Jag anser nemi. att de anmärkn:r, som här kunna
göras, böra verka till ålerremiss af det hela, för att i ett sam¬
manhang af Ulsk. kunna behandlas.
Ifrågavar. punkt blef härefter uppläst till slut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk. begynner med
att tillstyrka, att principen af en så beskaffad förändrad con-
troll, som genom chartans skiljande från orignalet skulle åstad¬
kommas, mätte af R. St. antagas. Likväl synes Utsk. ickesjeift
hafva haft så mycket förtroende för denna method, att icke
Utsk. till eri ganska betydlig del modifierat densamma, och ge¬
nast efter tillstyrkandet af principens antagande, afstyrkt dess
tillämpning i afseende å charteriug af bouppteckningar, som till
våra domstolar ingifvas, samt i afseende pä chartering af skul¬
debref. Afven har Utsk. föreslagit, att denna controll skall til¬
lämpas uti köpe-, gåfvo-, bytes- och fastebref etc. För min
del kan jag likväl icke dela Utsk:s här framställda mening, ti¬
tan anser, på sätt i ett föregående plenum har blifvit yttradt,
den enda rälta och säkra controllen vara, att chartan finnes vid
handlingen, så vidt som den skall vara charlerad. Då likväl
manga svårigheter dervid befunnits, och äfven många exempel fin¬
nas derpå, att denna controll i dess nuvar. skick icke varit tillfyl¬
lestgörande, så är jag af den öfvertygelse, att den bästa methoden
för charlas- eller stämpelafgifts erläggande för köpe-, gåfvo-,
bytes- och fastebref etc., som till underdomstolarne ingifvas
hr den, som i Frih. Oxensljernas reservation ar anförd, nemi.
att stämpelafgiftcn erlägges till vederbör, uppbördsman i orten,
d. v. s. till kronofogden; att kronofogden lemnar bevis derpå,
och att den handling, som med stämpelafgift skall beläggas, icke
vinner laga kraft, förr än bevis att afgiften blifvit erlagd blif¬
vit inför domstolen företedt. Hvad för öfrigt angår Utsk:s för¬
slag, att köpeafhandlingar af lösören skola på det sätt redovi¬
sas, att chartoebeloppet upptages på domarens förteckning och
att chartan åtföljer samma förteckning, så kan detta icke låta
sig verkställa med sådana afhandlingar om lösören, som blott
företes för kronofogden eller Konungens Bef:h:de. Om deremot
Den 8 Januari e. m.
109
den method antoges, som i Frih. Oxenstjernas reservation är
föreslagen, nemi. alt beloppet erlägges till kronofogden; så kan
allt ingå på samma ställe, och i behörig ordning jemte andra
utskvlder blifva redovisadt. Då undgår man äfvenledes att be¬
lasta bofrätterna med göromål, som dels icke tillhör hofrälter-
nas organisation eller ändamål, nemi. att blifva controllerande
öfver chartmuppbörden, och dels skulle utgöra en onödig tillök¬
ning i dessa med göromål redan förut allt för mycket öfverho-
pade embetsvcrks åligganden. Jag skulle för min del tro, att
controllen på detta sätt kan blifva äfven så säker, som på det
sätt, som Ulsk. föreslagit. Af hvad skäl Utsk. föreslagit tven¬
ne alternativer kan jag icke rikligt uppfatta; men med den å-
sigt, ur hvilken jag ser saken, tillstår jag, att icke något af des¬
sa begge allernativer på något sätt inverkar på min öfvertygel¬
se. Jag får derföre vördsamt anhålla om återremiss af denna
del i Utsk:s betänk., på det alt Utsk. måtte taga frågan i när¬
mare öfvervägande.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Utan allt tvifvel skulle
den säkraste controllen vinnas, om alla handlingar kunde skrif¬
vas på slämpiadt papper; men detta är snart sagdt omöjligt, i
anseende till den dermed förenade dryga kostnaden och svårig¬
heten alt kunna bålla dertill erforderliga chartor tillhanda i
landsorterna. Dertill skulle fordras en stor mängd försäljnings¬
ställen och i följd deraf förlager hos många chartaesigillatae-för-
säljningsmän ; men då principen alt skrifva på slämpiadt pap¬
per bör i möjligaste måtto iakttagas, så anser jag högst nöd¬
vändigt, alt till de tre stämpelbeloppen, sorn Ulsk. föreslagit,
tilläggas tvenne nya, det ena med afseende på det belopp, som
hofrätlernes expeditioner fordra, och det andra med det belopp,
som är bestämdt för de ifrån Högsta Domstolen utgående expe¬
ditioner. Det synes icke som Utsk. skulle hafva tagit i be¬
räkning utgående expeditioner ifrån hofrälterne och Högsta dom¬
stolen, då Utsk. blott föreslagit att stämpla bela ark med högst
6 skillingar. Följden deraf skulle blifva, att alla hofrätlernes
och Högsta Domstolens expeditioner skulle vara belagde med
charta sigillala. Jag föreslår således såsom en gifven regel, att
alla ifrån embelsvcrken utgående expeditioner, så vidt de äro
åsatte ett bestämdt chartmbelopp för ark, skola på stämpladt
papper skrifvas. För öfrigt måste det så väl i afseende på stör¬
re som mindre chartor medgifvas, att biläggningschartor få be¬
gagnas. Det skulle vara en stor olägenhet för landtboarne, om
de skulle vara nödsakade alt skaffa sig skrifehartor, innan de
kunde uppsätta de handlingar, som skola till auetoriteterna iri-
lemnas. Den af Utsk. föreslagna methoden att skilja chartan
ifrån handlingen, tror jag innebära myckel mindre säkerhet,
än då chartan åtföljer handlingen. Handlingens ägare mäste all¬
tid vara angelägen att tillse, det hans handling är riktig. Om
någon oriktighet i charteringen äger rum, så kan han derom
underrätta sig af andra, i fall han icke sjelf derom kan dömma.
1 JO
Den 8 Januari e. ni.
Dertill kommer, alt aldrig någon säkerhet kan finnas för den,
som begått något underslef med en charta, att icke detsamma
förr eller sednare skall blifva upptäckt, när handlingen produ¬
ceras inför någon myndighet. Utsk:s förslag medför äfven en
så stor kostnad för Staten, att detsamma afven af detta skäl
icke bör kunna antagas. Det är icke tänkbart, att någon ad-
vocatfiseal skulle kunna medhinna att sjelf granska alla inkom¬
mande handlingar, utan han måste dertill antaga biträden. Så¬
ledes tror jag, att om detta förslag antoges, det skall blifva en
nödvändighet att vid hvarje hofrätt tillsätta en särskild chartae-
sigillatae-advocat-fiscal, och sedermera att lemna underrätter och
underdomstolar en betydlig tillökning i inkomsterna, för att kun¬
na hålla ett biträde till den föreslagna åtgärden. Om stränga
vitén bestämmas för handlingarnes oriktiga chartering och char-
torna vidfogas handlingen, så tror jag detta innefattar den säkra¬
ste controil, som kan åstadkommas. Detta önskar jag, att Utsk.
måtte taga i öfvervägande, och anhåller, att Utsk:s tillstyrkande
i afseende på controllerna måtte återremitteras.
Frih. Cederström, Jacob: Hela denna del af betänk.
anser jag lämpligen böra återremitteras, ehuru det visserligen
kan finnas några ord på ett par ställen, som kunde bifallas;
men dessa böra icke ryckas ur sitt sammanhang med det hela.
De controller öfver chartae-uppbörden, som Utsk. antagit, på
grund af Kammarrättens förslag', i tvenne alteruativer, innefatta,
såsom jag tror, ett talande bevis derpå, att man icke gjort sig
reda för hvad controllen öfver chartae-sigillatae-afgiften är och
bör blifva. Den enklaste, och jag vågar till och med säga, den
enda möjliga controil på chartae-sigiilatee-afgiftens' erläggande,
är den, att den handling, som med stämpladt papper skall för¬
ses, skrifves på stämpladt papper. Man säger, all det är fasligt
svårt att skaffa sig papperet, men den som skall skrifva på
papper, måste väl skaffa sig papper till köps, om han icke sjelf
är papperstillverkare; och då kan han ju lika väl köpa stäm¬
pladt som ostämpladt papper, enär i alla städer finnes stämpladt
papper till salu, och icke något hinder finnes derför, att chartm-
sigillatee-försäljuingsmän öfver allt äfven på landsbygden kunna
Gunås. Sådant papper kan äfven finnas att tillgå hos domaren
för vederbörande parter, som skola skrifva derpå. Då behöfves
intet af allt detta Niirnbergeri, som Utsk. har föreslagit, för
att skaffa controller, nemi. att handliugarne först skola biläggas
med charta sigiIlata, sedermera chartonia klippas derifrån, in¬
sändas till Kammarrätten jemte förteckning från domstolen, för
att sedan conlrolleras, ulan att någon möjlig controil linnes på
sjelfva förteckningens fullständighet. När deremot handlingen
varit skrifven på charta, så är det fullkomligen likgiltigt om
någon menniska controllerar den eller icke, endast ingen hand¬
ling af myndigheterna emottages, .som icke är skrifven på char¬
ta, samt ingen skuldsedel är gällande till utsökning, om den
icke är skrifven på charta. Det är nemi. klart, att då nu 99
Den 8 Januari e. m.
lil
af 100 skuldsedlar icke liro cliarterade, så skulle deremot alle¬
sammans blifva cliarterade, ifall ett sådant stadgande antogs. Så
afven med andra handlingar. Hvarföre dä bekymra sig med en
rontroll, soin skulle fordra nya embetsman och medföra nya ut¬
gifter, och hvilken skulle bereda en så högst obetydlig stats¬
inkomst. Denna statsinkomst skulle med mycket motsatta tariffer
kunna bereda statscassan mångfaldigt större inkomst, utan allt
besvär för embetsmyndiglielecne i oell för controllerna dervid,
om den af mig uppgifna ordning infördes. Det lärer väl följa
af sig sjelf, alt om handlingar, som kunna och skola skrifvas
på charlor, icke få biläggas med chartor, så komma dessa hand¬
lingar att skrifvas på charlan, och då är ingen vidare controll
nödig. Detta må gälla såsom en allmän aumärkn. emot hela
syftningen af förslaget; men om Utsk. skulle öfvergå ifrån bi-
liiggningschartorna såsom ett oskick, och antaga att alla hand¬
lingar skola skrifvas på charta, så lära tarifferna böra betydligt
nedsättas, hvaremot åtgärderna i och för controllerna blifva af
en stor enkelhet.
Man säger, alt det är kostsamt att skrifva på chartor, och
att det skulle förorsaka ökade utgifter för Staten, efter hela
arket måste vara dyrare än den lapp, som åtgår till biläggnings-
chartan. Jag skulle likväl tro, att det icke kan vara så fasli¬
gen dyrt att tillverka det papper, som användes till dessa char¬
tor, och om man dervid betänker den större inkomst, som skulle
tillskyndas Staten genom den bättre controll, som härigenom
vunnes, så finner man lätt, all statsverket derigenom utan svå¬
righet skulle blifva i tillfälle att kunna bära denna ökade pap-
pershlgift. Att pappersbruksägare skulle komma att få sälja
•något mindre papper, derigenom att expeditionerna skrefvos på
stämpladt papper, blir val en sak, som ej kan bestridas, men
som dock icke får anses motväga den fördel, som Stuten får af
en säker controll på chartse-sigillatte-afgiflens verkliga belopp
för året, och fördelen deraf, att hvarken embets- och tjenste-
mäns slarf eller rent af egennyttiga försnillningar af chartor
kan komma i fråga; ty då de icke vidare kunna vinna något
på biläggningschartors försnillning, så lära de icke vara så för¬
biseende af sin skyldighet, att de taga emot handlingar, som
icke liro skrifna på charta, emedan ansvaret då i första rummet
skulle drabba dem. Dessutom är frågan om tillverkningen af
chartae-sigiUatte-papper en så underordnad sak, att densamma
icke bör läggas lill binder för en bättre ordnings införande,
och jag tror derföre, att, om Utsk. vill ifrån Banken skalfa sig
fullständiga uppgifter om hvad de olika formaterna skulle verka
till olika kostnad, så skall man finna, att skillnaden blir så o-
betydiig emot vinsten af den bättre controllen, att all fråga om
binder för dess antagande bör förfalla. Jag anhåller om åter-
remiss af hela denna del af betänk.
Ilr Printzenskjöld: Den fråga om controll å stämplade
pappersafgiften, som nu här förehafves, var inom Bevilln.Utsk.
132
Den 8 Januari e. m.
föremål för lika långvariga som noggranna öfverläggningar.
Dervid undföll icke Utsk:s uppmärksamhet, utan tvertom sökte
flere ledamöter göra gällande det förslag, som Frih. Oxenstjer-
nas reservation innehåller. Man trodde nemi. det vara bättre
att stadga skyldighet för dem, hvilka skola chartera sina hand¬
lingar, att förete bevis ifrån vederbörande uppbördsman om
chartaeheloppets leverering i contante penningar, och man an¬
förde såsom stöd för detta förslag samma skal, som Frih. Palm¬
stjerna här upptagit; men å den andra sidan förekom emot för¬
slaget, att man derigenom splittrade den redogörelse, som för
ifrågavar. afgift borde i ett sammanhang och på ett ställe äga
rum. Det är icke så länge sedan li. St. afskaffade den s. k.
eliart.sigill.recognitionen, hvilken utgjorde en tillökning å den
charta sigillata, hvarmed vissa handlingar liorde förses. Den
crlades contant och särskild redovisning aflades för densamma.
Genom antagandet af Frih. Oxenstjernas förslag, skulle nu åter¬
igen komma att införas en dylik särskild upphörd, den der väl
skulle hära namn af ch.sig.afgift, men i verkligheten icke vore
någon sådan, enär något slämpladt papper för de erlagde med¬
len aldrig blifvit anskaflädt. — Vid sådant förhållande och då
man visste, att chartoe-sigillalae-recognitionen blifvit borttagen,
just derföre att det var i hög grad olämpligt alt under namn
af charta-sigillata hafva en afgift, som alldeles saknade denna
egenskap, ansåg man sig böra bibehålla det sätt för stämplade
pappersafgiftens erläggande, som nu äger rum, dymedelst att
till hvarje handling erforderlige chartor köpas och annuleras.
Sedermera uppstod fråga, huru conlrollerna öfver det stämplade
papperets behöriga användande skulle kunna göras mera »full¬
ständiga och verksamma, än de som hittills varit föreskrifne.
Hvad Utsk. för vinnande af detta ändamål föreslagit, är, i af¬
seende på chartans skiljande från originalhandlingen, ingenting
annat, än hvad som för conlrollen å chartering af lysningssed-
lar till äktenskap redan är föreskrifvet; och när ett sådant un¬
dantag från det eljest vanliga charteringssätlet redan för ett
slags handling äger rum, utan alt några olägenheter deraf för¬
sports; så trodde Utsk. sig icke fela emot formen, då Utsk.
hemställde, alt enahanda åtgärd äfven måtte utsträckas till an¬
dra sådana handlingar, för hvilkas chartering en skärpt controll
ovillkorligen var af behofvel påkallad. Lika litet som jag tror,
alt någon skada härigenom kan uppkomma, lika litet kan jag
dela åsigt med den ledamot, hvilken förklarat, alt hofrätterna
skulle, genom antagande af Utsk:s första alternativ, få ett be¬
styr, som icke tillhör naturen af deras verksamhet. Man vet
nemi. att, enligt nu gällande chartae-sigillatae-författning, under¬
domare, sorn beträdes med oriktig chartering, derföre skall inför
hofrätt af vederbör, tjensteman derstädes tilltalas. Utsk:s tillstyr¬
kande innefattar alltså i det hänseendet ingen nyhet. Saken
finnes redan föreskrifven i författningen, och det är endast en
utvidgning af sjelfva controlleringsåtgärden, som blifvit föresla¬
gen.
Den S Januari e. m.
113
gen. Jag medgifver, alt denna åtgärd kati tillskynda hofrätter-
na ökadt arbete; men fiir att vinna ett nyttigt ändamål, bör man
väl icke derpå göra något afseende, belst del icke ligger utom
möjligbeten att förse hofrätterna med det ökade antal tjenste¬
män, som i anledn. häraf erfordras, och för hvilka tjenslemäns
aflöning tillgång kan vinnas af de genom en bättre controll ö-
kade statsinkomsterna. Jag har redan anmärkt den splittring
uti ch.sigill.medlen^ redovisning, som Frih. Oxenstjernas förslag
oundvikligen måste förorsaka. Jag vill nu dertill, såsom ytter¬
ligare hinder för detsammas antagande, lägga en annan omstän¬
dighet af icke mindre vigt och betydenhet. Det är nemi. före-
skrifvet, icke allenast alt ch.sig.försäljningsmännen skola ställa
vederhäftig borgen för det stämplade papper, som de emottaga,
ulan äfven att aldrig större qvantitet af dylikt papper får på
en gång till dem utlemnas, än som i värde motsvarar beloppet
af denna deras borgen; hvaraf alltså följer, alt någon förlust
å ch.sig.uppbörden icke kan, på det sätt som den nu verksläl-
les, för K. M. och Kronan uppkomma. Blir åter, i de fall,
hvarom här är fråga, detta uppbördssätt förändradt sålunda, att
den enskilda skall, i st. f. alt hos försäljningsmannen köpa den
charta lian behöfver, erlägga chartans belopp i contanta pen¬
ningar till kronofogden, så äger Kronan icke samma säkerhet
för afgiftens behöriga redovisning, enär erfarenheten beklagli¬
gen ådagalagt, att dessa tjenstemän understundom genom ådrag¬
na balancer tillskyndat det allmänna icke obetydliga förluster.
Man har sagt, att den enskildes säkerhet beror derpå, att char-
tan finnes vid originalhandlingen. För min del tror jag det
icke, utan är af den tanken, att när den enskilde återfår från
domstolen sin handling med åteckuadt bevis derom, att behörig
charta för densamma blifvit afiemnad, så är hans säkerhet till¬
räckligen förvarad. Hvart chartan sedan tagit vägen är en sak,
hvarmed den enskilde icke bör hafva något att skaffa. Ofver
redovisningen i detta hänseende åligger det Kronan att hålla
hand; och denna redovisning kan icke tillvägabringas på ett
mera tillförlitligt sätt, än om chartan bifogas det domstols-
protocoll, der handlingen, lill hvilken den hörer, in extenso
eller till sitt innehåll är intagen och åtföljer det exemplar af
samma protocoll, som insändes lill öfverrättcn, hvilken dä deraf
icke kan undgå att inhemta, först och främst om charteringen
är verkställd, och för det andra, huruvida chartan är lill be¬
loppet rikligt beräknad.
Beträdande den större kostnad man påstår, att den förän¬
drade controll, som nu blifvit föreslagen, skulle medföra, så
tillåter jag mig att i B. o. Ad:s minne återkalla, huruledes R.
St. vid förra riksdagen beslutade korlstämpel-afgiftens control-
lerande på det sätt, att kortleks-convoluterna skulle tillverkas
vid Tumba pappersbruk och genom Riksg.contis försorg till ve¬
derbör. utdelas. Alt denna åtgärd icke aflupit utan betydliga
kostnader, derom vittna Riksg.conl:s räkenskaper; men hvad har
G H. 15
lil
Den 8 Januari e. m.
varit följden? Jo, att kortstämpelbevillningen, som förut var
ganska ringa och sällan eller aldrig öfversteg 5000 r:dr, seder¬
mera uppgått lill icke mindre än 20,000 r:dr och derutöfver.
Vill man göra någon penningeuppoffring för tillvägabringande
af den förbättrade controll, som Olsk. föreslagit å charteringen
af de utaf Utsk. uppräknade handlingar, för hvilka chartte-
afgiflen i allmänhet är ganska betydlig; sä betviflar jag icke,
att samma fördelaktiga resultat häraf skall uppkomma, som med
kortstämpclbevillningcn redan sig visat, och att således R. St.,
långt ifrån att fä anledn. lill missbelåtenhet med de ökade
kostnader, som de förbättrade controllerna medfört, tvertom
skola finna nyttan och fördelen af desamma.
Ilvad åter angår det ökade arbete för underdomaren, som
en talare befarat skulle genom förslagets antagande uppkomma;
så får jag fästa hans uppmärksamhet derpå, att ett sådant för¬
hållande icke, i händelse det första alternativet gillas, kommer
att inträffa. Det är nemi. för närvar, domarens pligt så väl
att påteckna chartan, till hvilken handling hon hörer, som alt
å denna sistnämnda teckna bevis, det ilen med charta blifvit
belagd; och en förändring, som endast består deri, alt vid det
protocoll, hvari handlingen införes, bilägga den charta, som
förut vid sjelfva handlingen bort fästas, kan väl icke med fog
anses för något ökadt besvär. Ett sådant kan endast i det fall
anses äga runi, om domaren ålägges ali upprätta särskild för¬
teckning öfver chartaebeloppen; och Kammarrätten, som föreslog
denna åtgärd, hade också i sammanhang dermed hemställt, att
domaren skulle för detta besvär erhålla särskildt arfvode.
Med Frih. Cederström instämmer jag deruti, att om ett
stadgande kunde införas derom, ali alla handlingar, af hvad
natur och beskaffenhet som helst, skulle skrifvas på stämpladt
papper och den nu brukliga biläggningen med chart.sigiilata
således alldeles upphöra, så blefve derigenom conlrollen i hög
grad lättad och förenklad; men jag kan med honom icke dela
den öfverlygelsen, alt en sådan åtgärd är verkställbar. Man
måste ihågkomma, att elia rlae-sigi liatm-författningen innehåller
stadgandeu angående stämpladt pappers belopp, som äro beroen¬
de af summor, hvilka till och med i den stund då chartan
skulle begagnas, kunna vara alldeles okända. Sä är förhållan¬
det t. ex. med arrende-conlraeler, enligt hvilka plestationerua
skola utgöras med förvandling i penningar efter årlig marke¬
gång, då det naturligtvis heror pä conlractets lydelse, huruvida
det markegångspris, som är satt året förr än coulraetet upp¬
rättades, eller det som bestämmes för det löpande äret, bör ligga
till grund för charlseberäkniugen. Dessutom inträffar det ej
sällan, när stämplade pappersafgiften är bestämd till viss pro¬
cent, att den uppgår till belopp, hvarå någon chartse-valeur icke
finnes, så att flere chartor oundvikligen mäste för afgiftens er¬
läggande begagnas. Jag hemställer dä till Frih. Cederström,
huruvida det viii blefve möjligt att skrifva en handling på alla
dessa chartor, hvilkas antal kanske understundom utgör halfva
Den 8 Januari e. m.
1)5
dussinet och deröfver. Häraf inses läll, del förslaget ali skrif¬
va alla handlingar pä charla är alldeles overkställbar!, och da
delta utgjorde eli skäl, sorn föranlät Ulsk. att företrädesvis fä-
sla sig vid sådana conlroller, sorn erfordrades vid biläggnings-
charlors användande, hör det ej eller lemnäs obemäldl, ali, Ulsk.
vid della tillfälle jemväl alsell K. M:s, i sammanhang med be¬
slutet om ny charl.sig.stämpci, gifna nåd. föreskrift, att, med
undantag endast af uiiderdomslolarnes och executionssätenas
expeditioner, alla handlingar, sorn ej mindre derifrån än från
andre, vare sig högre eller lägre embetsmyndigheler ulgifvas,
skola icke skrifvas på, utan med slä ni pia d l papper biläggas.
All K. M. ägt grundlagsenlig räll lill meddelande af denna fö¬
reskrift lär väl icke kunna ifrågasättas, och något förslag till
stadgande, som skulle hafva stätt i uppenbar strid med densam¬
ma, ansåg Ulsk. sig ej tillsländigt alt framställa. Jag tillstyr¬
ker bifall till första alternativet i Ulsk:s betänk., emedan det i
min tanka leder till minsta besvär, till en lättnad vid control-
lerna och till den minsta ökning i de kostnader, sorn dessa skärp¬
ta controllcr komma alt medföra.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Hysande hufvudsakli¬
gen enahanda åsigter, som dem Frih. Palmstjerna nyss uttalat,
anhåller jag att fä förena mig med honom i begärande afåler-
remiss af ifrägavar. punkt ang:de controllerna, och uther mig
blott all fä fästa uppmärksamheten derpå, all genom det sätt
för controllernas åstadkommande, som af Utsk. blifvit föreslaget,
skulle ovillkorligen uppkomma en ökad statsutgift för allöningeu
lill de tjenstemän, som erfordrades för controllerna, då deremot
det i Frih. Oxensljernas reservation uppgifna sätt skulle verka
till en minskad statsutgift af circa (»000 r:dr.
Jag ber äfven alt fä upptaga till besvarande ett af den
siste värde talaren gjordt inkast emot det uti reservationen upp¬
gifna förslag lill eontroll. Han yttrar nemi., att Slaten möjli¬
gen skulle riskera någonting, om upphörden af dessa medel öf-
verlemnades till kronofogden, dä han derjemte förmenade, att
det af Utsk. uppgjorda förslag, alt ch.sig.lorsäljningsmännen i
landsorterna borde ställa borgen innan de lingö emottaga char¬
tonia, skulle medföra en jemförelsevis vida större säkerhet.
Jag hemställer till den värde talaren, om lian icke har sig nog¬
samt bekant, ali kronolögdarne äfven nu måste ställa borgen,
oell när de hafva förtroende alt uppbära Statens öfriga vida
större inkomster än denna, så kan jag icke se, ali Slaten der¬
vid har någonting att riskera.
Hr Rosenblad: Det är på Henne sätt Staten kan förlo¬
ra den inkomst, soto är påräknad genom charta-sigiliata. Det
ena är det säll, hvarpå vi nyligen haft exempel, alt chartonia
eftergöras, hvilket jag hoppas må blifva förekommet genom en
förbättrad method alt tillverka chartonia. Det andra är miss¬
bruk, hvarigenom det kan inträ lia, alt chartor icke begagnas
vid sådana doeumenter, vid hvilka deras bruk är föreskrifveL.
110
Den 8 Januari e. m.
Det nr i delta afseende, som conlroller hafva varit föresiagne.
Trenne särskilda förslag hafva blifvit afgifne inom det Colle-
gium, som haft sig uppdragen pröfningen af detta ärende. Ett
ibland dessa har af Etsk. blifvit begagnadt. Missbruken bestå
hufvudsakligen deruti, att sådana documenler, som höra vara
försedda med charlot', försetts dermed först i det ögonblick, då
de skola produceras inför en domstol, och då en mängd docu-
menter aldrig komma att framläggas för en sådan autoritet, så
kan missbruket derigenom uppslå. Det är deremot man nu sökt
att (inna botemedel. Det enklaste sättet vore visserligen det,
om chartan kunde finnas vidfästad hvarje document, och om
chartan aflemnades i detta skick innan den producerades för ve¬
derbörande auclorilet, sä att den icke hade något samband el¬
ler någon gemenskap med sjelfva uppbörden. Delta är en sak,
som jag tror vid de afhandlingar, hvilka här egentligen äro i
fråga, d. v. s. vid köpe-, gåfvo-, bytes- och fastebref i vårt
land icke låter sig göra. Också hafva alla tre de särskilda
meningarne deruti instämt, ty för dessa handlingar hafva de an¬
sett, alt chartan icke bör finnas vid sjelfva aden. Man har
delat sig i flera meningar. En del bar ansett, alt chartan bör
finnas och hållas domstolen tillhanda vid handlingens inlemnan-
de der, men att den sedermera skall skiljas från sjelfva aclen,
och enligt Kammarrättens förslag insändas lill Kammarrättens
Ofverrcvisionsdeparlemcnt. Utskottets förslag, hvilket äfven lä¬
rer varit hylindt af minoriteten inom Kammarrätten, afscr att
chartonia skulle insändas till hofrälterna med domslolarncs re¬
noverade protocoller. Dervid får jag först anmärka, att sä snart
chartan icke mera finnes pä documentel, sä är hela nyttan der¬
af förlorad. Della är således en fullkomligt onyttig omgång,
icke medförande annat än kostnader och förlusten af den stora
fördel, som vinnes genom den skyndsamhet, hvarmed bandlin-
garne kunna biläggas med charla, när de skola till myndighe¬
terna inlemnas. Pä sätt Ulsk. har ganska riktigt upplyst, sä
äro Kammarrättens förteckningar ofta ofullständiga, så vida icke
de af Ofverrevisionsdcparteinentet kunna göras fullständiga, ge¬
nom jemförelse med holVätternas renoverade protocoller, sam
utvisa huruvida verkligen sådane cbarlor inkommit för hvar en¬
da handling, som bort med charta beläggas; men hofrätlens är
också ofullständig, oberåknadt de stora kostnader, som båda
dessa verk måste vidkännas i och för denna controll, ty då
domböckerne ingå en längre tid efteråt, sä vunnes icke conlrol-
len förr, än vid denna lid. När un våra unga domare, sorn för¬
rätta lingen, antingen af vårdslöshet eller andra orsaker länge
uppskjuta att insända sina domböcker, sä kan det hända, alt de,
långt innan granskningen försiggått, voro insolvcnta all lemna
ersättning för den eharladösen, sorn icke var redovisad. De
kunna till och med vara helt och hållet försvunna. Erih. Oxen¬
stiernas förslag har deremot den förtjensten, alt det gör con-
trollerna skyndsamma, ty den hufvudsakliga controllen vinnes
derigeuom, att domstolarne alldeles icke befalla sig med emot-
Den 8 Januari, e. m.
117
lagande af dessa medel. Denna afgift skulle nemi., på samma
sätt, som det nu tillgår med afgiften till Wadstena krigsmans¬
hus, emoltagas af kronofogdarné och öfrige vederbörande upp¬
bördsman, samt deras qvillenser presenteras för domaren, oell
antingen vidfogas sjelfva handlingen, eller också, livad jag an¬
ser vara rikligare, förses med en påskrift, alt de hafva blifvit
presenterade och derjemte äfven förses med nummer. På det¬
ta sätt blir del en helt olika person, som är controllant, emot
den som uppbär medlen, och derjemte är controllen härigenom
gifven. Della förslag har äfven den pecuniära lorljenslen, sorn
en värd talare redan omnämnl, nemi. besparing af de provisioner
etc., som eljest mäste onödigtvis utbetalas. Jag får på grund
häraf för min del vördsamt anhålla om återremiss af denna del
af Ulskis betänk., på del att Utsk. mätte taga Frih. Oxenstjer-
nas reservation i närmare öfvervägande.
lii' Akerman, Fredr.: Med kännedom af de tilldragel¬
ser, som ägt rum, har man funnit sig föranlåten söka påhitta
sätt att förekomma förfalskning och försnillning af charlor, på
del att icke Ii. M. och Kronan måtte gå i mistning af den in¬
komst, som af charla si" i Ilata blifvit påräknad. Detta har för-
anledt Disk. att framställa ett förslag, likasom del föranled! fle¬
re af Ulskis ledamöter all söka vinna ändamålet pä en annan
väg, än Utskis pluralitet velat begagna. Bland dessa reservan¬
ter linner jag för mindel, ali Frih. Oxenstjerna har ganska rik¬
tigt visat de olägenheter, som skulle medfölja antagandet af
Ulsk:s förslag, lian har dervid bland annat lastat sig vid svå¬
righeten af de ökade göromålen för underdomstolarna och svå¬
righeten ali få in de förteckningar, som sedermera borde till
hofrällerna insändas öfver de expeditioner, sorn böra beläggas
méd charla sig i Ilata, och hvilka förteckningar sedermera skulle
tjena till conlroll. För den, som lika med mig har deltagit i
hofrätlens arbeten, är del icke obekant huru svårt del är att
i rällan tid fä in domböcker och proloeollcr, (särdeles de först¬
nämnda) ifrån underdomstolarne. Man kan äfven finna, alt o-
akladt hofrätten har i sin makt alt förelägga vilen, sä är det
icke sä lätt att kunna verkställa dem, då alltid någon ursäkt
kan förebäras för dröjsmålet, hvilken låter billig. An sky lies
det pä alt man saknar renskrifvare och alt det är alldeles omöj¬
ligt att få sådana, än saknar man lägenhet för domböckernas
öfversändaude o. s. v. Den conlroll man vill vinna genom Ulskis
förslag skulle således i allt fall blifva högst sen, och således
icke till fullo åstadkomma hvad man önskar. Jag anser således
för min del visserligen Frih. Oxcnstjcrnas förslag vara hällre
än Utskis; men jag anser det icke dessmindre vara bchäftadt
med åtskilliga svårigheter. Hvarföre är del, som K. M. och
Kronan understundom går miste om inkomsten af charta sigil-
lata, om icke genom underlåtenhet af vederbörande alt affordra
charlor vid sådana expeditioner, der de böra finnas? Della sker
lill beredande af enskild vinst för vederbörande. Nu säger man
118
Den 8 Januari e. m.
sig vilja öfverflytta bestyret på en annan vederbörande. I det¬
ta fall kan måhända denna nya vederbörade vara lika god eller,
rättare sagdt, lika dålig som den andre: så att, om Frih. Oxen-
stjernas förslag antoges, det vore otvifvelaktig!, alt der skulle
komma att behöfvas lika mycken controll på denne nya veder¬
börande. En sådan skulle t. ex. vara, alt domaren genast vid
hvarje ting borde till Konungens Bel':h:de insända en förteckning
på de handlingar, som under tinget förekommit och som borde
charteras, och kronofogden vara skyldig att genast göra insätt¬
ning i ränteriet af de medel, som han uppbär för chartorna. Sorn
man vet, så är det nu föreskrifvil för kronofogden, att lian skall
inleverera den uppbörd lian fått till landtränteriet; men oakladt
Konungens Bef:h:de från en annan person underrättas om be¬
loppet af kronofogdens uppbörd af cbarlaisigillatmmedlen, så hän¬
der det ändock, såsom vi beklagligen vid flere tillfällen sett,
att balancer uppslå och förluster för Kronan uppkomma. Utom
den controll, som jag nu omnämnt, torde måhända äfven böra
loreskrifvas en annan, eller att, när prolocollerna inkommit till
hofrätten, förmodligen vid ungefär samma tid, som landsböcker¬
na komma in till Kammarrätten, borde ifrån hofrätten, således
oberoende af den controll, som äger rum i provinserna, en för¬
teckning insändas till Kammarrätten öfver de handlingar, som
bort med charta beläggas, för alt tjena till ledning vid Kam¬
marrättens granskning. Jag hade likväl trott, att en annan ut¬
väg skulle finnas, hvarigenom man icke fästade säkerheten vid
någon viss vederbörande, han må nu vara domare eller krono¬
fogde eller hvad man vill benämna honom, samt att denna con¬
troll skulle vinnas säkrast genom det enskilda intresset, om man
förstod att framkalla detsamma. Detta skulle i min tanka ske
genom ett stadgande, att ingen handling, som vill åberopas så¬
som grund för en afhandling eller såsom ett bevis, skulle gälla
inför domstol eller annan auctoritet, såvida den icke är frän
början vederbörligen cbarterad. Man skall möjligen invända
häremot, att derigenom skall antingen det sätt begagnas, sorn
nu understundom äger rum, nemi. att handlingen skrifves på
charla sigiilata eller också kommer charteringen, såsom nu, icke
att verkställas förr än handlingen skall inför någon auctoritet
produceras. Denna invändning förfaller likväl, om man, tillika
med det stadgande jag nämnde, äfven föreskrifver, alt charlan,
som skall vara bilagd, bör hafva samma årtal i vattenstämpeln,
sorn sjelfva handlingen, samt alt vid hvarje års slut hos eliar-
tmsigillalmförsäljningsmanuen ombyte skall ske af chartaiförrä-
det, och del gamla förrådet förstöras. Härigenom skulle visser¬
ligen någon kostnad uppkomma, enär cu mängd chartor derige¬
nom- blefvo onyttiga och äfven sjelfva tillverkningskostnaden ö-
kades; men denna kostnad tror jag klefve ganska ringa, jemfö¬
relsevis mot dea lön ål controllanter, som härigenom kunde und¬
vikas, och derigenom vunnes äfven säkerheten all fä charta-
sigillata på alla handlingar, der den borde finnas och lill veder¬
börligt belopp. Genom en sådan åtgärd klefve hvar och en,
Den 8 Januari e. m. 119
t ,
som upprätlar ett domcument, hvilket bör charteras, nödsakad
att göra det i den föresiittning, att han någon gång skall be¬
höfva använda det till sitt försvar, ty om charta icke genast
är bilagd lill vederbörligt belopp, så kan han icke sedermera
erhålla behölliga chartor, stämplade med det rätta årlalet, och
dä kommer hela handlingen att tjena honom till ingenting. Ge¬
nom det föreslagna årliga ombytet af chartmförråderna har man
nemi. förvissadt sig derom, att ingen kan i en framtid, äfven
med bäsla vilja och bästa penuingetillgång, corrigera sin för¬
summelse. Detta torde således vara det säkraste medel alt för¬
säkra Stateu om den inkomst af ifrågavar. bevillning, som man
för Slaten vill bereda. Jag anhåller om äterremiss af den¬
na punkt.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Bland aliade
talare, som jag baft den förmånen alt i delta ämne afhöra, får jag
förklara, alt den som närmast uttryckt de begrepp, jag gör mig
om ämnet, är den sist talande ledamoten, Hr Akerman. I det
hela har jag trott mig förmärka, alt man i denna fråga, såsom
ty värr ofta nog här i lifvet, går öfver ån efter vatten. Man
har samlat ihop alla möjliga arter af controll, inventerat olika
slag deraf, men alltid galt förbi den aldra enklaste af alla,
nemi. den, som flera andra före mig yrkat, bestående deruti, att
hvarje handling skall skrifvas på chartaepapper. Någon annan
och tillförlitligare controll gifves icke, mine Hrr! Det är all¬
deles fåfängt att försöka åstadkomma några andra controller. 1
Kammarrättens förslag har jag visserligen funnit mycken om¬
tanka och mycken sakkännedom i detta afseende, sä vidt con-
troller kunna finnas: men att detta icke är möjligt i ett land,
der roan, såsom i Sverige, i allmänhet är mer eller mindre slapp
alt uppfy 11 a sådana pligler, anser jag gifvet. Jag äger person¬
ligen kännedom af en direction, bestående af mycket nitiska le¬
damöter, som Gud bevare mig ifrån att här nämna. En ibland
dem har för mig tillkäunagifvit, att inom en eassa finnas tven¬
ne inteckningar på tiotusen r:dr hvardera, hvilka begge icke
äga annat vitsord om erlagd chartseafgift, än att der finnes en
papperslapp (annorlunda kan det icke benämnas) påskrifven af
en okänd person, som förmodligen varit skrifvare: ”att charta
är för denna handling erlagd intygas”, och derunder ett okändt
namn. Jag frågar er, mine Hrr, om man under sådana förhål¬
landen någonsin kan vara säker, att chartac-afgift för handlingar
blifver erlagd. Om nu lagen, såsom den borde, stadgade, att
ingen handling vore gällande, så framt den icke vore bevisligen
charterad, så vore denna direction af med sina inteckningar. I
Frankrike, i Österrike, i Preussen må man komma med den al¬
dra klaraste skuldsedel öfver ctl visst minimivärde, sä är den
likväl ogilltig, så framt den icke blifvit behörigen charterad.
Ingen domstol ger recipisse på en sådan handling.
Att, såsom bär är föreslaget, fordra redogörelse af hofrät¬
ten, af underdomstolarue, af kronofogdarne etc., är allt för väl,
120
Den 8 Januari e. m.
hvad de sistnämnde beträda ; men jag frågar er, mina Hrr, är
det rimligt att ålägga en domare en dylik redovisning? är det
väl dertill dessa embetsmän äro kallade? Vore jag domare, så
skulle jag säga: ”Detta hör mig icke till; det är icke min pligt
att vara registrator öfver chartaesigillatsemedlen.” Jag nödgas
således nn ogilla detta förslag. Grunden för chart.sigill.-
författningen i de länder, der man vet alt behandla densamma,
är den, att chartan icke skall vara optativ utan obligatorisk.
Skillnaden emellan dessa begge benämningar ligger deruti, att
man i Sverige icke behöfvcr chartera förr än man går till dom¬
stolen, hvaremot i andra länder handlingen ovillkorligen skall
vara charterad inom en viss tid. Man har uppgifvit svårighe¬
ten att på vår stora areal beqvämligen skaffa sig chartor, dä
man behöfver dem, samt att köpeafhandlingar och dylika docu-
menter möjligen icke skulle kunna upprättas i brist på chartor,
i händelse det stadgades, alt dessa documenter ovillkorligen bor¬
de skrifvas på charta. Man har exempel här på nummerlotteri-
collecleurer, som varit antagne och spridda inom bela riket.
Det är icke omöjligt att hafva collecteurer äfven för chartoe-
sigillatmmedlcn, åt hvilka man beviljar ett skäligt arfvode, be-
. räknadt efter den summa, hvartill försäljningen uppgår. Då är
icke den ringaste fara, att icke hvar enda charta skall mycket
säkert blifva betald.
Man har sagt, att det icke vore skäl att yrka någon för¬
ändring härutinnan, sedan K. M. redan gifvit sitt bifall lill den
nild. framställning i ämnet, som af Kammarrätten blifvit gjord.
Det finnes icke många inom detta Hus, som mera vörda K. M:s
beslut än jag, och jag bestrider någon att derför äga mera vär¬
me; men, mina Hrr, uti en administrativ åtgärd, som rörer be¬
skattningen, nödgas jag göra undantag och säger uppriktigt, att
om det finnes controller, som äro bättre an de, hvilka K. M:s
regering tillstyrkt, så skall jag för min del aldrig sky att an¬
taga dem, och det är derföre jag tror mig icke fela uti min
tillgifvenhet för K. M. eller min villighet att, i hvad på mig
ankommer, befordra Regeringens afsigter, dä jag vid detta till¬
fälle talar emot Kammarrättens förslag.
Man har talat om svårigheten att känna på förhand de
behöfliga valeurerna för hvarje handling, som skall charleras.
Delta är endast ett bevis pä, att man icke gjort sig möda att
närmare granska frågan, ty det är lika lätt att göra upp en
tariff och en taxa pä hvarje handling, som bör charteras, som
att göra upp alla de tariffer, hvilka R. St. beklagligen syssel¬
sätta sig med. Jag tror således, alt man icke behöfver af¬
skräcka sig af den omständighet, som en talare bär har vid¬
rört, rörande svårigheten att utröna chartaibeloppet af ett con-
tract, som berodde på en ännu icke fastställd markegång. Det¬
ta är endast en högst minutieuso detalj, och jag skulle för min
del alldeles icke tveka att följa den markegång, sorn gällde för
det förra året, och dermed är jag ifrån den saken.
För
Den 8 Januari e. m.
121
För öfrigt tror jag med Frih. Cederström, att det icke ges
någon annan säker och tillförlitlig method att controllera char-
tmsigillalmmedleu, än att låta ali ting skrifvas på charteradt
papper. Man har väl sagt, att det skulle blifva svårt att få
skrifchartor lill passande belopp, och att man i alla fall skulle
uiidgas tillägga biläggningschartor för att fylla summorna; men
det behöfves icke, ty med samma lätthet, som Banken stämplar
sedlar från två r:dr och högre, med samma lätthet kan Banken
äfven stämpla chartor ifrån hvilken minimivaleur som helst, till
hvilken höjd man behagar. Om dervid åtskilliga chartor skulle
blifva obegagnade, så är till och med detta nästan ingen för¬
lust.
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. ville
låta dessa mina anmärkn:r åtfölja den återrcmiss, som jag hop¬
pas att R. o. Ad. kommer att bevilja.
r>
Hr Printzenskjöld: Frih. Åkerhjelm, som instämt i de
åsigler Frih. Oxenstjerna i sin reservation framställt, har troll, att
mitt bestridande af bifall lill nämnde reservation har slött sig på
en mindre tillförlitlig kännedom om förhållandet med den säkerhet,
som Kronan genom borgen äfven ager för kronofogdens uppbörd.
Jag bör i anledn. deraf för Frih:n tillkännagifva, att jag har
mig nogsamt bekant både all uppbördsborgen finnes för krono¬
fogden och det belopp, hvarpå den lyder. Om nu Hr Frih:n
vet det förra, så vill det åter synas, som han icke hade så no¬
ga reda pä det sednare, hvarföre jag, till hans underrättelse, får
meddela; att borgens hela belopp inskränker sig till 1,500 r:dr,
under det att den contanta uppbörd, fogden årligen har omhäii-
der, uppgår till kanske 100,000 r:dr och deröfver. Cbart.sigill.-
försäljningsmannen deremot ställer alltid borgen för allt det
stämplade papper han emoltager. Lyder hans borgen t. ex. på
2000 r:dr, så får han stämpladt papper till delta belopp, och
till honom utlemnas aldrig ytterligare charta:förråd annorlunda
än i den mån han genom leverering af contanta penningar vi¬
sat redo för det papper han förut erhållit. Kronan har således
i chart.sigill.försäljuingsmannens borgen full säkerhet för hela
den uppbörd, sorn försäljningsmanneu fått sig anförtrodd, under
det alt säkerheten för kronofogdens upphörd, genom den borgen
han aflemna), är högst ofullständig. Af denna väsendlliga skill¬
nad har jag dragit den, såsom mig synes, ganska naturliga
slutsatsen, att det är större fördel för Kronan att låta chartan
afyttras genom försäljningsmannen och derföre af honom kräf¬
va redovisning, än att öfverlemna uppbörden till kronofogden,
hos hvilken Kronan äfvenlyrar att förlora allt, utom de 1500
r:dr, hvarå hans borgen lyder.
Hr Rosenblad har anfört, som skäl för sitt bestridande af
Utsk:s förslag, att charleringsåtgärden vore onyttig, , om icke
chartan vidfogades originalhandlingen, och att den controll, som
skulle ligga deruti, att chartan åtföljde domböckerna, vore bä¬
ti II. l(i
122
Den 8 Januari e. m,
stan ingen, då dessa fdrst långt efter sedan tingen blifvit håll¬
na ingå till öfverdomstolarne. Icke upphör likväl en conlroll der¬
före, att tiden för dess utöfvande möjligen fördröjes. På sätt en
ledamot redan anfört, ingå landsböckerna till Kammarrätten li¬
ka samtidigt som domböckerna lill hofrätten. Ofverrevisions-
deparhs controll å uppbördens redovisning träder alltså icke i
verksamhet förr, än långt efter det sjelfva uppbörden blifvit
verkställd; men ännu har man dock ej kommit på den tanken,
att denna conlroll är onyttig och utan ändamål. Och samma
förhållande måste äfven i afseende pä den chartascontroll, hvar¬
om nu är fråga, äga rum.
Jag betviflar, odet någon verksam controll skulle till väga-
bringas genom Hr Åkermans förslag, alt medelst vattenstämpel
förse charlan med årtal, och att hvarje chartering underkastad
handling sedan borde förses med stämpladt papper af samma
årtal, som sjelfva handlingen. Det vissa är, att ett dyligt för¬
sigtighetsmått, hvaraf tillverkning af nya cliartor för hvarje år
hlefve en oundviklig följd, skulle medföra vida större kostna¬
der än de controllör, som dels redan finnas och dels af Utsk.
blifvit ytterligare föreslagna, hvilket torde innefatta tillräckligt
skäl att icke fästa afseende å detsamma.
Dä jag redau erkänt riktigheten af Frih. Cederströms an¬
märka., att af all conlroll mot missbruk och underslef vid char¬
tering ingen sakrare leder till målet äu den, att skrifva alla möj¬
liga afhandlingar man och man emellan på stämpladt papper,
sä kan jag ej annat än instämma uti hvad H. Ex. Hr Gr. Lö¬
wenhjelm härom vidare anfört; men huru undanrödja alla de
svårigheter, som för införandet af en sådan conlroll ligga i vä¬
gen? Det skulle icke kunna ske med mindre, än att omskrif¬
va hela ehart.sigill.förordningen och att uppställa den efter helt
andra grunder än de, hvarpå den för närvarande hvilar. Der¬
till har Utsk. hvarken ägt tillräcklig tid eller ens troll sig ä-
ga någon behörighet, dä motioner derom icke uti något af Riks-
Sl:n blifvit väckte. Jag förmodar också, att en återremiss af det
förslag, hvarom här är fråga, icke kan åsyfta en sådan genom¬
gripande förändring, som den Hr Gr. Löwenhjelm föreslagit, u-
tau måste inskränka sig till hvad som med grunderne uti nu gäl¬
lande ehart.sigill.förordning är förenligt. Med dem står den
controll tillsammans, som Utsk. alternativt föreslagit, och det
heror således på R. o. Ad. att af dessa alternativer antaga det
ena eller det andra; varandes del min öfvertygelse, all de bå¬
da leda till samma mål, ehuru de äro olika i tillämpningen.
Haus Ex. Hr Gr. Löwenhjelm har visserligen rätt deruti, att
R. St. vid afgörandet af detta ärende icke äro bundne af hvad
K. M. i ett eller annat hänseende funnit för godt att besluta,
utan kunna handla äfven i annan riktning, allt efter den öfver¬
tygelse, som kan göra sig gällande; men då rättigheten till bi-
läggningschartors begagnande var gifven, och dä K. M. i nåder
förklarat det vara en skyldighet för alla emhetsmyndigheter,
att, utom i vissa fall för de underordnade myndigheterne, med
Den 8 Januari e. m.
123
biläggningschartor förse alla ulgåeende handlingar och expedi¬
tioner, så torde det icke böra läggas Utsk. till last, att det, vid
uppgörandet af sitt förslag lill förbättrade controller mot miss¬
bruk vid handlingars chartering, lämpat detsamma efter redan
gällande föreskrifter.
Hr von Hartmansdorff: Jag har deltagit i det under¬
dåniga belänk. ifrån Kammarrätten, hvilket till någon del grund¬
lagt det förslag Trån Bevilln.Ulsk., som nu är under öfverlägg¬
ning. Detta betänk, är, likasom Bevilln.Utsk:s förslag, att anse
såsom ett försök att införa bättre controller, ändem man hittills
baft. Jag är ej intagen af någon förut fattad mening i detta hän¬
seende; men jag anhåller, alt få fästa B. o. Ad:s uppmärksamhet
på åtskilliga omständigheter, hvilka jag tror böra i detta fall
tagas i öfvervägande, på det att man hvarken måtte förhastadt
ogilla hvad Bevilln.Ulsk. föreslagit ej eller allt för hastigt om¬
fatta andra förslag, som här blifvit framställda. Saken delar
sig i Hera frågor, af hvilka den första är: huruvida control¬
ler, skarpare och bättre lin de nuvarande, verkligen bchöfvas.
Denna fråga har egentligen icke blifvit behandlad af föreg:de
talare, ulan man har åtminstone i allmänhet tagit för afgjordt,
att delta behof vore för handen, ehuru en och annan talare lå¬
tit likasom förmärka, att ingenting väsendtligt vore att vinna
på de nu föreslagna förändringarne.
Hr Bosenhlad har redan fästat uppmärksamhet dervid, att.
försnillning kan ske på tvenne olika sätt, dels derigenom alt man
använder falska cbartor, oell dels derigenom att man underlåter
deras begagnande. Begge dessa försnillningar hafva i min tan¬
ke hittills ägt rum i ganska betydlig mån. För de falska char-
tornas användande behöfvas icke vidare bevis, än de, som redan
vid domstol förekommit. Lättheten att tillverka dem har för-
anledt förfalskningen. Nu äro åtgärder vidtagna för att försvå¬
ra tillverkningen, och jag hoppas alt de skola vara tillfyllest¬
görande, åtminstone för en tid. Att chartering underiåles, tor¬
de en hvar veta, som antingen har närmare bekantskap med de
vederbörande, hos hvilka chartering verkställes, eller sorn har
skuldsedlar, inteckningar och dylikt om händer. När man tillika
ser, huruledes afgiften för stämpladt papper har varit, så alt sä¬
ga, stillastående, under det att andra allmänna afgifter ansenli¬
gen stigit, så kun man deraf sluta till hvilket betydligt belopp
charteringen underiåles. Om man tillika erinrar sig hvad för¬
bättrade melhoder hafva uträttat i afseende på kort- och tull-
slämplingen, såsom redan är nämndt; så linner man derutinnan
en ytterligare bekräftelse på försnillningen. Jag ser icke Frih.
Carl Gyllenhaal längre här; han skulle eljest kunna upplysa i
hvad män de nya tullstämplarna verkat fördelaktigt för uppbör¬
den. Det vissa är, att vida större antal aftryck än det, som på
förhand ansågs behöfligt och reqvirerades, har, efter deras infö¬
rande, varit nödvändigt att tillverka, emedan förfalskningen nu¬
mera icke är så lätt; ty till den grad har icke importen stigit,.
124
Den 8 Januari e. m.
sorn behofvet af tullslämplar ökats. Min öfvertygelse är såle¬
des, att icke blott det nya sältet alt tillverka chartor, utan äf¬
ven de öfriga controller, sorn Bevilln.Utsk. föreslagit och som
jag hoppas skola åtminstone till någon del varda vidlagna, kom¬
ma att öka Kronans intägter. De invändningar, som blifvit gjor¬
da mot sättet, anhåller jag att nu fa upptaga och att tillika
sjelf göra några anmärkmr vid Utsk:s betänk.
Utsk. har ansett de controller, Kammarrätten föreslagit, va¬
ra dels öfverdrifna, dels måhända också alltför besvärliga, och
dels öfverflödiga. Allt detta lemnar jag för ögonblicket derhän,
nöjd att åtminstone grundsatsen har blifvit erkänd och för nå¬
gon del tillämpad. Blifver förslaget verkstäldt, och visar det
helsosamma följder; så kommer man väl att utvidga controller-
na lid efter annan, för att omsider hinna det mål, man efter-
sträfvar. Man säger i allmänhet, att bäst vore om hvarje hand¬
ling skrefs på den charta, som erfordras. Jag erkänner det,
men påstår, lika med många andra talare förut, att sådant är
overkställbar! och blefve allt för kostsamt. Om hvarje handling
borde skrifvas på vederbörlig charta, så fordrades ock, att hvar¬
je enskild man, som skulle skrifva en inlaga eller hvilken hand¬
ling som helst borde charteras, måste hafva den dithörande
chartan i sina händer. Huru skulle sådant låta sig göra i vårt
glest bebodda land? Man behöfde hafva ehart.sigill.försäljare i
hvarje socken. Vid sista riksdag ville man skilja häradshöf-
dingarne ifrån chartmförsäljningen. Vid innevarande riksmöte
har man nödgats yrka det gamla förhållandets återställande, e-
medan Konungens Bef:h:de icke kunnat anskaffa tillräckligt mån¬
ga chartte försäljare. När man nu icke kan finna dem för hvar¬
je domsaga, huru skall man då kunna finna dem för hvarje soc¬
ken. En författning, så besvärlig att han för mången blifver
mera betungande än sjelfva afgiften, och följaktligen sä förhat¬
lig, att hon ej kan genomdrifvas, bör väl icke af B. St. förde¬
ras del beslutas. Jag har hittills fästat mig endast vid de svå¬
righeter, som den enskilde skulle få vidkännas. Men de, som
drabba det allmänna vid tillverkningen, äro icke mindre tänk¬
värda. Om handlingar skola vara skrifna på charta, så är det
ej nog, alt man dertill begagnade någon af ringare värde och
sedermera bilägger en hel packa af andra dylika, för att fylla
den summa som behöfves. Biläggningschartorna komme då i
alla läll alt fortfara med större förlust af papper och utrymme,
än eljest. Grundsatsens utförande kräfde, att man skulle hafva
chartor för alla särskilda värden. Om man gjorde dem så knapp¬
händigt, att man endast på hvarje särskildt ark tryckte en sär¬
skild stämpel, med Congrfevskt tryck, sådant sora J, mine Hrr,
nu håfven sett pä de nya chartorna, så blefve tillverkningen myc¬
ket dyrare, men chartorna dock icke så svåra att förfalska,
som när värdet äfven står i vattenmärket. Ville man med dy¬
lika säkerhetsmått tillverka papper för hvarje värde, så blefve
det alltför dyrt. En form af denna konstiga beskaffenhet kostar
omkring 200 r:dr och fordrar några månaders tid att' tillverka.
Den 8 Januari e. m.
125
Det är lätt att beräkna till hvilka betydliga kostnader sådant
skulle föranleda. Följaktigen är det, i min tanke, icke värdt
alt tänka på en sådan åtgärd. När man således icke kan, hvar¬
ken för enskilda hinder, eller allmänna kostnader föreskrifva, att
hvarje handling skall vara skrifven på vederbörlig charta, så
har man ingen annan utväg att vidtaga, än den som Utsk. före¬
slagit, nemi. alt stadga, det biläggningschartor må i allmänhet
användas vid de fall, der sådant oundgängligen erfordras. Men
i samma stund man måste begagna dylika chartor, måste man
jemväl försäkra sig derom, att de verkligen blifva bilagde, el¬
ler åtminstone att den afgift, som för deni belöper, varder er-
lagd. Detta har Bevilln.Utsk. pH grund af Kammarrättens för¬
slag velat tillvägabringa. Ilar Utsk. deruti lyckats eller icke?
Utsk. har uppgifvit 2:ne alternativa förslag, hvaraf det ena i-
genfinnes sidan 28 af betänk, och lyder så: ”att den enkla¬
re och med lika, om icke säkrare, controll förenade utväg, må
antagas, att häradshöfdingar och rådhusrätter samt just.coll.
och förmydarekammaren i Stockholm, åläggas vid de renovera¬
de exemplar af prolocoll och domböcker, som inom förut be¬
stämde tider skola till vederbör, hofrätter insändas, foga det
stämplade papper, hvarmed omförmälde, i samma protocoll och
domböcker intagne eller beskrifne handlingar skola förses, och
att någon inom hvarje hofrätts advocalfiscals-contor anställd tjen¬
steman, emot lämpligt af ehart.sigill.medlen utgående arfvode,
som K. M., efter det hofrälterne blifvit i ämnet hörde, täckes
i nåder bestämma, må blifva ålagd att granska charlome och
jemföra dem med de i meranämnde protocoll och domböcker
intagne handlingar; hvarefter åtal bör inför K. hofrätten an¬
ställas å de felaktigheter vid charteringen, som kunna upptäc¬
kas.” Detta förslag har, efter min tanke, 2:ne betydliga fel.
Det ena, att man fordrar, det chartorne skola till bofrätterne
insändas, hvarigenom man inblandar dessa myndigheter i gransk¬
ning af uppbördsmäns redovisning. Det andra felet är, alt man
vill, det bofrätterne skola dömma öfver de förbrytelser, som i
detta hänseende begås, hvarigenom man gör dessa allmänna dom¬
stolar till Kammarrätt för vissa mål. Detta är jemväl oriktigt.
Jag anser följaktligen det andra alternativet vara det som när¬
mast borde följas i afseende på föreskrifterne. Men deruti äro
dock, dels misstag begångne, dels sådane stadganden föreslag-
ne, som jag, för min del, anser vara oantagliga. Der står: ”att
häradshöfdingar och rådhusrätter samt jusi.coll. och förmynda¬
rekammaren i Slockholm må åläggas att, vid de till vederbör,
hofrätter ingående renoverade exemplar af protocoller och dom¬
böcker, bifoga ej allenast det stämplade papper, hvarmed de deri
intagne eller beskrifne, här ofvan uppgifne handlingar skola för¬
ses etc.” Underdomstolarne i Stockholm äro befriade från att
till hofrätten insända sina domböcker. Endast med lagfartspro-
tocollen vidtages en sådan åtgärd. Delta misstag bör Bevilln.¬
Utsk. rätta. Ett annnat är efter min tanka förslaget: alt lill
hofrälterne skola insändas ”särskilde förteckningar, upplagande
126
Den 8 Januari e. m.
samma handlingars beskaffenhet och beloppet, hvarå de lyda,
jemte summan af det stämplade papper, som för hvarje sådan
handling blifvit erlagdt.” Detta skulle inblanda hofrätterne i
en befattning, hvarifrån de synas böra vara befriade. Jag tror
nog Bevilln.Ulsk. hafva haft rätt deruti, att Kammarrättens för¬
slag, det dessa förteckningar skulle jemte chartae-beloppet in¬
sändas från domstolarne till Konungens Bef:h:de och derifrån
till Kammarrätten, varit i sä målto ofullständigt, att controll
saknades deröfver, att de omnämnde förteckningarne öfverens-
stämde med lagfartsprotocollen. Detta har Utsk. nu velat af¬
hjelpa dermed, att berörde förteckningar skulle i stället ingå
till hofrätterne och der efterses, om de öfverensstämde med
lagfartsprotocollen eller icke. Deremot tror jag bäst vore, om
dessa förteckningar och chartor skickades omedelbart till Kam¬
marrätten. Lika väl, som domstolarne inskicka dem lill öfverdom-
stolen hofrätten, lika väl kunde de sända dem lill öfverdomstolen
Kammarrätten. Der blefve då en dubbel granskning att vidtaga,
först att jemföra de insända charliB-beloppen med förteckniugarne,
och derefter att tillse, huruvida förteckniugarne öfverensstämde
med lagfartsprotocollen. Denna granskning kan, hvad Svea Hof¬
rätt beträffar, lika väl göras af Bevisorerna i Kammarrätten,
hvilka hafva tillgång till domböckerna i hofrätten, som den kan
göras af någon bland hans egna tjenstemän. Här är det således
umbärligt, alt gifva ett dylikt uppdrag åt någon Hofrättens
tjensteman. Derigenom förfaller ock det klander, som drabbat
Utsk. derföre, att det har ifrågasatt, det någon Hofrättens tjen¬
steman skulle hafva befattning med denna jemförelse. Vid de
öfriga hofrälterna finner jag för min del ingen ting olämpligt
deruti, att någon af deras underlydande tjenstemän undersöker,
huruvida de förteckningar, som från domstolarne insändas, äro
öfverensstämmande med lagfartsprotocollen. Det innebär icke
någonting annat än ett efterforskande, huruvida domrarne rik¬
tigt fullgjort en dem ålagd skyldighet. Hvad nu beträffar con-
trollen, kan det vara temmeligen likgilltigt hvem som förrättar
jemförelsen emellan lagfartsprotocollen oell de insända förteck¬
ningarna, blott hon rätteligen göres af tjenstemän, som äga vits¬
ord att intyga riktigheten, och sådant kan ske, utan att hofrät-
terna inblandas i uppbördsbestyren. Men fruktar man derför,
så finnes en annan utväg. Det är öppet för en hvar, att ur
offentliga handlingar utskrifva hvad honom godt synes, och att
låta bevittna utdragen af vederbörande tjenstemän. Om Kam¬
marrätten låter på detta sätt göra utdrag af lagfartsprotocollen
och bevittnar dem, sä kunna Kammarrättens revisorer begagna
dessa utdrag lill den jemnförelse med förteckningarne, hvilken
eljest skolat göras i hofrälterna. Derigenom är hela svårighe¬
ten undanröjd. Kostnaderna för allt detta blefve i min tanka
ringa, i förhållande lill den inkomst, som skulle Kronan till¬
skyndas, derest charteringen riktigt verkställdes.
Man kan slutligen gä så långt, alt man säger: hvad visshet
ha man om lagfarlsprotocollets riktighet? Man torde till en
Den 8 Januari e. m.
127
början åtminstone böra trygga sig vid denna säkerheten. Jag
vet ingen annan; och alltid kommer man slutligen till den frå¬
gan: hvem skall bevaka väktaren?
Åtskilliga ledamöter hafva ansett Frih. Oxenstjernas förslag
vara det, ål hvilket företräde borde lemnäs. Delta stöder sig
på en skiljaktig tanka, som en af Kammarrättens ledamöter af-
gifvit. Det har, vid första påseende, mycket för sig, bland
annat det, att chartors tillverkning derigenom till stor del
blefve öfverflödigt. Men deremot har det i andra hänseenden
stora svårigheter. Hr Printzenskjöld har redan anmärkt, huru¬
ledes det splittrar redovisningen för chartae-sigillatm-medlen, hu¬
ruledes kronofogdar derigenom kunna med chartrn-uppbörd be¬
täcka deras balancer på andra medel, o. s. v. Hvad säkerhet
linnes derför, att alla afgifter, som bort erläggas, verkligen
blifvit till fogden betalia, när man icke anställer jemförelse
med lagfartsprotocollen, för att utröna, huru mycket som verk¬
ligen bort utgå? Alla conlrollerandc författningar förutsätta,
atty missbruk anses kunna äga rum. Lika väl, som man må
tänka och befara, att missbruk hittills ägt rum, på det sätt att
domaren och en egendomsköpare delat chartm-beloppet sig emel¬
lan, så kail man också tänka sig, att domaren och kronofogden
hädanefter göra samma delning, o. s. v.; men vid verkställig¬
heten förekommer en mycket stor svårighet, nemi. den, att när
en hvar, som bör chartera en handling hos domaren, skall lill
honom medföra bevis alt afgiften blifvit erlagd till kronofogden,
så fordras alt hvarje ehartaebetalande person skall först hafva
besökt fogden. Hvar finnes han? Det är icke säkert, att han
alltid är hemma, och dessutom, hvilken omväg vore det icke
för häradets innevånare, att fiirst fara till fogden, för alt få
bevis om charlm-sigillalae-afgiftens erläggande, innan de kunde
fara lill domaren för alt fä sina handlingar charlerade. Hvil¬
ken brefvexling skulle skrifteliga framställningar derom till
kronofogden icke vålla för honom; och alla de, som behöfva
chartor, kunna hvarken skrifva, eller hafva tillgång å närbeläg¬
na postcontor. Jag anser följaktligen delta förslag vara overk¬
ställbar!.
Det har blifvit sagdt, alt hvarje handling, som bör med
charta beläggas, är af den beskaffenhet att höra hos någon em¬
betsmyndighet företes, hvadan den, som ville försnilla chartae-
afgilten, aldrig kan vara säker att icke hans underslef med
tiden upptäcktes. Om så vore, mina Hrr, hvarföre misstänken
J alt underslef med handlingars chartcring hittills ägt rum? —
Man har satt i fråga, att årligen ombyta chartor. Jag har re¬
dan tagit mig friheten för eder utreda svårigheten att anskaffa
den mängd af stämplar och formar, som skulle behöfvas för alla
särskilda chartae-värden. Vill man nu vidare förklara, att de
chartor, som vid hvarje års slut hafva öfverblifvit, skola cas-
seras och nya finnas i beredskap för det kommande året med
det nya årtalet i vattenmärket, så blifver kostnaden ännu större;
och ännu säkrare är det, att derpå ingenting vunnes, utan sna¬
128
Den 8 J anuari c. ni.
rare förlorades. — Man har påstått ingen säkerhet ligga deruti,
att en quidam har skrifvit på handlingen, alt hon vore med
charta belagd. Påskriften kan, om det anses behöfiigt, be¬
kräftas derigenom att domaren äfven påtrycker häradets sigill.
— Man har fruktat, att en domare, som afgifvit en förteckning
på handlingar, som hort med charlot' beläggas, och som lemnat
henne felaktig, kunde, emedan han blott varit tillförordnad,
resa sina färde och måhända icke lätt återfinnas, om han svik¬
ligen förfarit. Den, som är i goda omständigheter, behöfver ej
göra sådana svek; och ju fattigare en ung domare är, ju oför¬
mögnare han befinner sig att godtgöra en undanhållen penning,
ju omtänksammare måste han vara att icke förspilla sin fram¬
tid genom ett oredligt förhållande. Om han är skild ifrån för¬
ordnandet till en domsaga och befinner sig på annan ort, när
han beträdes med ett bedrägligt förhållande, så äfvenlyrar han
ju lika mycket? Jag inser derföre ingen fara i detta hänseende.
Blott man har en utväg alt conlrollera domaren, så nödgar honom
hans egen fördel att vara ärlig. Jag instämmer med de ledamöter,
som yrkat återremiss och tror, att när Ulsk. återfår detta be¬
tänk. med alla de aumärkn:r, som dervid blifvit gjorda, och
blir i- tillfälle att å nyo taga saken i öfvervägande, så skall
Utsk. måhända afgifva ett förslag, som mera tillfredsställer
RiksSt:n, än det förevarande hittills gjort.
Frih. Baab: Då jag icke uppträder för att yrka bifall
till betänk., utan tvertom vill förena mig med dem, som begära
återremiss, så skall jag inskränka mig till några få anmärkn:r
öfver de förslag, som här blifvit framkastade. Man har nemi.
yrkat, att alla handlingar skulle vara ovillkorligen skrifna på
charta. Deremot har Hr von Hartmansdorff i sitt sednaste an¬
förande framställt så många betänkligheter, alt jag blott vill
tillägga en enda. I den gamla författningen heter det nemi., att
skuldebref, då de uppvisas inför domstol, skola förses med stäm-
pladt papper. Det har således icke varit meningen, att de o-
villkorligen skola charteras, utan endast i det fall, att de upp¬
visas inför rätten. Detta blefve således en alldeles ny beskatt¬
ning. Man har ytterligare gjort ett förslag, att söka framkalla
till controll det enskilda intresset, derigenom att ingen handling
vöre gällande med mindre än att vattenstämpel derå funnes för
det hr dä chartan ulgafs. Detta vore efter min tanke högst il-
liberalt, ty det skulle derigenom kunna hända, att ett skulde¬
bref å en stor summa icke mera ägde gällande kraft, om denna
lilla lapp, hvarå stämpeln är tryckt, ginge förlorad, hvilket
lätteligen kan hända antingen på posten eller under andra trans-
aclioner. Dertill kommer, att detta förslag skulle medföra en
betydlig kostnad för Staten. Dessa mina anmärkn:r anhåller
jag måtte få åtfölja återremissen till Utsk.
Gr. Posse: Såsom stöd för Utsk:s förslag, att chartorna
skulle från handlingarne skiljas, har man åberopat lysuings-
chartor
Den S Januari e. m.
129
chartor och bevis öfver erlagd Wadstena krigsmanshusafgift.
Jag anser mig böra fiisla uppmärksamheten på den stora skill¬
nad, som finnes emellan dessa handlingar och äganderättshand-
lingar. Lysningsatteslcn är, så snart den blifvit uppläst, icke
af beskaffenheten att den behöfver förvaras. Bevisen oin er¬
lagd Wadstena krigsmanshusafgift kunna väl, såsom andra qvit-
teuser, behöfva förvaras, dock högst i 10 år. Med äganderätts-
handlingar är eli helt annat förhållande, och jag får i afseende
pä dem åberopa hvad Utsk. anfört om skuldsedlar. De komma
nemi. alla, tid efter annan, alt företes såsom åtkomsthandling.!!-,
lill erhållande af fasta, af lån, vid arfskiften, rättegångar m. m.
Jag vill visst icke neka, alt underslef sker med chartor, meri
jag tror, att den egentliga fruktan man derföre hyser, härleder
sig ifrån den kända förfalskningen af chartor, hvilken jag hop¬
pas vara för framliden förekommen genom det nya slämplings-
sättet. Utsk. har förbigått en sak, sorn torde vara betänklig
nog, nemi. alt ingen controll är föreskrifven filr alla de hand¬
lingar, som qvarblifva i underrätternas archivcr, och hvarå
chartat-beloppet är ganska betydligt. Visserligen linnes eli så¬
dant stadgande i afseende på häradsrätterna, rådstufvurätlerua,
JustitiaB-eollegium och Förmyndarekammaren, men för alla an¬
dra embetsverk och auetoriteter finnes ingen föreskrift. — Det
har blifvit anfördi och äger sin riktighet, alt, efter det nya
slämplingssältet å kort och de nya lullslämplarne, inkomsten
deraf har blifvit mycket större; men jag får fästa uppmärk¬
samheten derpå, alt bär är just händelsen, alt stäinplarne åtfölja
handlingarne. Skulle man vidtaga den åtgärd, att frånskilja
tull- och hall-slämplarne och inskicka dem till någon auetoritet,
så tror jag icke att det skulle medföra någon god verkan. Hvad
här blifvit anlördt derom, att den största säkerheten skulle vara
att chartans belopp endast antecknas å handlingen, har af så
mänga talare blifvit vederlagdt, alt det icke torde vara nödigt
derom säga något mera. Men derjemte har blifvit påstått, alt
hvarje handling bör charleras, dii den upprättas. Jag anser,
att Slaten icke har rättighet till chartae-afgiften, förr än Staten
med handlingen vidtager någon åtgärd, antingen genom att stad¬
fästa den, eiler afgöra en tvist, eller något dylikt. Afven liar
det blifvit y II ra dt, att likasom man tillförene hade tillgång på
lotteri-collectörer, sä borde man äfven nu kunna få eliar t* -
försäljningsman. Skillnaden är likväl högst betydlig; ty de sed¬
nare behöfvas, icke blott i stiiderne, utan äfven på landet i
hvarje härad, och der låter det sig icke så lätt göra. — För
min del är jag förvissad, att om R. St. nu också skulle instäm¬
ma uti Frih. Oxensljernas reservation, så kommer man alt vid
nästa riksdag återgå lill dea princip jag yrkar, nemi. att char¬
tonia skola åtfölja handlingarne.
H. Ex. Or Gr. Löwenhjelm: Den siste talaren har ansett
afgjordt, alt handlingarne aldrig borde charteras genast, utan
ti H. 17
130
Den 8 Janusri e m.
äga frihet att blifva ocharterade ända till dess de presenteras
inför rätta. Della är likväl just grundprincipen, på hvilken he¬
la frågan hvilar. I alla de länder, der man vet att värdera
chartae-sigillatse-afgiften såsom en indirect beskattning, hr den
icke optativ utan obligatorisk; ty hvarje handling skall vara
skrifven å stämpladt papper för att vara gällande. I dessa län¬
der anser man den indirecta beskattningen vara nyttigast, der¬
före all den i allmänhet aldrig faller pä någon annan person
än den, sorn har något intresse alt försvara. Chartse-afgiften
faller också der på de formögne. Visserligen förekomma un¬
dantag härifrån, men de chartor, sorn drabba de mindre för-
mögne, äro högst obetydlige, t. ex. på orlofssedlar och dylikt.
De indirecta skatterna väcka icke på långt när samma miss¬
nöje, som de direcla, emedan det står i hvars och ens fria vilja
att undvika dem, och de äro äfven de indrägligasle, om de med
sakkännedom regleras. I England t. ex. uppgår chartai-afgiflen
till omkring 7 millioner L. St. om året, hvilket är en betydlig
del af Engelska skattkammarens inkomst. I Frankrike minnes
jag för närvarande icke huru mångå millioner francs denna af¬
gift uppgår till. I Österrike är det en betydlig inkomst, och
sträckes der så långt, att. det finnes ingen hufvudbok på ett
conior, der icke hvarje blad är stämpladt, ehuru naturligtvis
med en högst ringa charta. Det, är på della sätt, som denna
statsintrad kan göras vigtig för Staten, och jag fruktar icke att
uttala dea sats, att en principmässigt ordnad charlie-siyillatae-
afgifl skulle befria R. St. från att ålägga många andra hardt
tryckande skaller. Men vi stå icke på den punkt, alt detta nu
kan utgöra föremål för vår öfverläggning, ulan vi måste utgå
från de förhållanden, hvaruti vi för närvarande befinna oss. —
Jag erkänner icke riktigheten af den anmärkn. man gjort om
svårigheten att fastställa olika värden, ty man kan ganska väl
trycka chartor lill ex. för alla tiotal, och sedan classificera alla
afgifler Lill jemna tiotal, så är man ifrån den svårigheten. Man
har äfven ansett omöjligt att finna så många personer, som be-
höfdes för försäljningen. Detta fruktar jag icke eller. Beviljas
blott någon remisslage, så skall man icke finna brist på perso¬
ner, som ganska gerna vilja förtjena ett par hundrade r:dr med
ganska ringa besvär. Man har litat på uppgifterna från doni-
stolarne; men om jag icke misstager mig, så finnes det, åtmin¬
stone inom en hofrätts jurisdiction, domare, som icke insända
sina domböcker inom laga tid, ehuru advocalfiscalen har rättig¬
het att ålägga dem dagaböler, och om vederbörande skulle an¬
ställa en undersökning i alla cassör, äfven här i Stockholm,
efter bristande bevis på erlagd charta, så tror jag de skulle
hafva en rik skörd att göra. Jag stannar här med mina an-
märkntr och anhåller, att de måtte få åtfölja till Utsk.
Frih. Cederström, Jacob: Det har blifvit anmärkt här
af en ledamot, att i händelse man ville föreskrifva, alt hand¬
lingar i allmänhet skulle skrifvas på stämpladt papper, så blefve
Den 8 Januari e, m.
131
en följd deraf, alt liela eliart.sigill.förordn, mäste omskrifvas.
Denna svårighet är doek i sanning icke ibland deni, sorn böra
komma i betraktande. Jag förbigår den således, öfvertygad,
att Utsk. skall finna denna svårighet ganska lätt öfvervunncn.
Det har ytterligare blifvit anmärkt af Hr von Hartmansdorff,
alt saken vore nära nog omöjlig alt verkställa, emedan det då
måste finnas skrifcharlor af alla möjliga valeurer, och ramarne
dertill blefve allt för dyra. Till en början mäste jag säga, att
jag instämmer med Frih. Raab, att man icke bör göra stämp-
larne med några årtal i vatlenstämplingen, pä det all man icke
må behöfva årligen göra en ny kostnad, som bålar lill ingen¬
ting. Papperet kan få ett märke, som visar, att det är lill-
verkadt vid Tumba pappersbruk, och ett ytterligare märke, som
ieke medgifver alt eftergöra det utan stor svårighet och kost¬
nad; samt slutligen sjelfva ehart.sigill.stämpeln pä hvad valeur
som helst, och dermed är bela svårigheten öfvervunncn. Dess¬
utom förmodar jag, alt det skulle blifva för Utsk.ganska lätt alt
uppgöra andra tariffer, hvarigenom fraclioner i charlau uudvekes
oell t. ex. följa ungefär samma norm, som i nu gällande förordn.
är fasslälld för chartering af primavexlar och vexlar i allmän¬
het. Genom ett sådant stadgande skedde visserligen en betyd¬
lig nedsättning i de cbartai-afgifter, sorn nu äro föreskrifna för
reverser; men då alla dessa papper mäste skrifvas på stamp-
ladt papper, sä skulle Statens inkomst derigenom blifva vida
större än nu. Vjdare behöfde man då inga controlter, ty då
ingen handling vore gällande, derest den ej vore skrifven pä
slämpladt papper, så kan man vara öfvertygad att den enskilde
ej skulle underlåta det. Det bar blifvit af Frih. Raab lorkla-
radt för en alldeles ny beskattning, om handlingarne skulle ge¬
nast skrifvas på charta. Charl.sigill.författningen bar likväl
skenbarligen afsetl detta, ehuru den, för alt undvika besvär, til¬
låter att beläggning af charta i stället fick ske, men denna bör
likväl ske genast. Nu frågas, vinner man icke ömsesidigt deiv
igenom, alt alia handlingar skulle skrifvas på slämpladt papper?
Jag medgifver, all hela charl.sigili.bevillningen är onaturlig, e-
medan den drabbar sjelfva capitalet; men då vi nu engång måste
hafva den, så böra vi tillse, att under denna titel verkligen
kommer att utgå hvad som utgå bör, så att icke bedragaren
slipper och deu ärlige får betala. Jag har det förtroende för
Utsk., att det icke blifver svårt för Utsk. att approximativt be¬
räkna de valeurer, som i 2 § af gamla författningen finnas, med
tilläggning af ett tredjedels hundrade för hvarje högre stämpel,
nemi. först 100, så 133: 16 etc., så långt Utsk. anser att ta¬
riffen bör gå. — Slutligen mäste jag tillägga några ord ronde
rätta sättet alt hålla allmänheten dessa chartor tillhanda. Hr
von Hartmansdorff har rätteligen anmärkt, att domarne icke
bort derifrån befrias. Jag bestridde det vid förra riksdagen,
och jag tror alt man snart skall finna nödvändigheten af en å-
lergäng. Denna uppbörd medför ingen svårighet för domaren,
utan befriar honom tvertom från besväret alt skicka och köpa
132
Den 8 Januari e. m.
charlot’ lill alla sina expeditioner. Hela den controll, som då
behöfves, är den, alt Konungens Bef:h:de inventerar alla för¬
säljningsställen inom liela länet på samma dag och limma, så
all. man icke kan skicka charlot- från del ena stället lill det
andra, ulan hvar och en får uppvisa, att hatt har de chartor
i behåll, som han icke sålt.
Frih. Cederström, Anders: Om i sjelfva verket en
sådan grad af oredlighet skulle finnas hos våra domare i all¬
mänhet, alt man behöfde emot dem reglementera på det sätt
Utsk. Föreslagit, så tror jag alt matt på intet sätt skulle kunna
vinna ändamålet. Det euda sältet vore, att i en framlid vid
domares utnämning fästa mera afseende på deras nit och red¬
lighet. På det af Utsk. nu föreslagna sätt hindras deremot ic¬
ke en oredlig domare att på mångfaldigt sätt kunna försnilla
chartor. Om han t. ex. förfalskar domböckerna när han insän¬
der dem till hofrätten eller Kammarrätten, såo är det nästan o-
möjligt att conlrollera sådant. Lika med Hr Åkerman anser jag
derföre detta reglemenlerande i liera hänseenden otjenlig!. För
det första ligger det alldeles utom gränsen för en domares be¬
fattning att sysselsätta sig med sådana förrätlningnr, hvilka snart
skulle komma att upplaga mera tid än som vore förenligt med
baus egentliga göromål. Frih. Oxenstjerna har framställt ett
annat förslag, nemi. att kronofogdarne skulle hafva denna upp¬
börd; men jag tror, atl detta icke skulle uppfylla allmänhetens
behof, ty kronofogden är ofta långt aflägset boende. Hr von
Hartmansdorff har redan visat hvilket stort förråd af chartor
man slädse skulle hafva i beredskap, " om alla handlingar skul¬
le skrifvas på sådana, och af denna grund tror jag, att ett så¬
dant förslag icke låter sig verkställa, helst i vår ehart.sigill.-
förorda, redan linnes föreskrifvet, att en mängd handlingar sko¬
la cliarleras, när de för någon auetoritet uppvisas, och det vo¬
re alt orättvist betunga allmänheten, om de skulle a priori char¬
teras. På dessa grunder skulle jag vara mest böjd för afslag
å Utsk:s betänk.; men då flera ledamötar yrkal återremiss, vill
jag icke motsätta mig densamma.
Gr. Cronhjelm: Utom det bidrag till vederläggning af
en ledamots i Kammarrätten mening, som gjort sig gällande i
Frih. Oxensljernas reservation, hvilket blifvit lemnadt i Hr Print-
zenskjölds första yttrande, hafva alla andra vederliiggningsgen-
mälen emot samma förslag, som inom Utsk. blifvit framställda,
sä fullständigt blifvit utvecklade af Kammarrättens President,
att jag visserligen icke har något dervid att tillägga, ålen sam¬
me ledamot har gjort några anmärkmr emot detaljerna af Ut-
sk:s förslag, hvilka det är min skyldighet att upptaga. Då lik¬
väl denna ledamot äger en så mångårig vana vid civila måls
handläggning, som jag"icke äger i ringaste mån, anhåller jag,
alt hvad jag nu går att anföra mindre mätte anses såsom ett
anspråk att kunna vederlägga dessa anmärkmr, än som en fram¬
ställning af den åsigt, som i Utsk. gjort sig gällande emot Kam-
Den 8 Januari e. m.
133
marriitlcns forsing. Det har emot Utsk:s första alternativ blif¬
vit främstäldt, alt detta förslag äger det fel, att inblanda hof-
rätterna i revisions-göromål, som för dem hittills varit främ¬
mande. Vore fråga om granskning af några vidlyftiga räken¬
skapshandlingar, så skulle jag visserligen medgifva, alt sådant
borde tillhöra Kammarrätten; men mig synes den granskning,
som Utsk. föreslagit, vara af ganska enkel beskaffenhet och dess¬
utom alldeles icke främmande för den granskning, som domare
förut hafva sig ålagd. Den består nemi. icke uti någonting an¬
nat, än alt förut efterse, huruvida chartor finnas till alla de
mål, som i små-protocollena och domböckerna äro upptagne och
sedermera att controllera, huruvida chartaebeloppen äro i enlig¬
het med författningen uträknade, hvilken uträkning endast for¬
drar en enkel regula de tri och således icke tyckes behöfva
särskildt uppdragas åt män af yrket. Då det i alla fall tillhör
hvarje underdomare att göra samma granskning, så synes der¬
af tydligen, att denna åtgärd icke är för domarebefattningen så
alldeles främmande. Jag vill icke fästa mig vid hvad Hr Print¬
zenskjöld anfört, att en sådan granskning redan nu kan anses
tillhöra hofrättens advocatliscal, för de fall då han har anledn.
till den förmodan, att någon underdomare felat genom oriktig
chartering, derå han bör anställa åtal. — Vidare har den vär¬
de talaren anfört, att Ulskis förslag uppdrager åt hofrätlerna
att domina i revisionsmål. Jag skulle likäl tro, att man i
detta afseende icke åt dem uppdrager någonting annat, än som
redan enligt gällande författningar är dem uppdraget, enär, så
vidt jag vet, hofrätlerna nu redan utgöra forum, för anställan¬
de af åtal emot underdomare för oriktig chartering, och jag
linner intet skäl att nu för depsa förseelser inrätta ett annat
forum.
Jag anhåller alt nu få öfvergå till de anmärkmr, som den
värde talaren framställt emot det andra alternativet, hvilket e-
genl ligen är gruudadt på Kammarrättens majoritets förslag.
Utsk. har deruti trott sig sakna cn tillräcklig conlroll, ty Kam¬
marrätten har visserligen föreslagit, att förteckningar skola från
underdomarne tillika med chartonia insändas, men om någon
domare vill förfara bedrägligt och utesluter några mål ifrån
dessa förteckningar, så saknar Kammarrätten all möjlighet att
controllera huruvida alla mål äro behörigen charterade, emedan
Kammarrätten icke kan jemföra chartonia med någonting an¬
nat än dessa förteckningar. Af sådan anledn. är det, sorn Utsk.
i sitt andra alternativ föreslagit, alt förleckningarne först sko¬
la till hofrätten insändas, för att der altesteras. Den värde ta¬
laren har nämnt, att en dylik granskning skulle kunna inom
Svea Hofrätt verkställas af Kammarrättens betjening samt inom
Götha och Skånska Hofrätlerna af personer, som dertill erhållit
särskildt uppdrag inom de släder, iler dessa hofrättcr hafva sitt
säte. Jag torde få fästa uppmärksamheten derå, att delta förslag
icke igenfinnes i Kammarrättens skrifvelse till K. M., sorn blif¬
vit Utsk. meddelad och alt Utsk. således saknat anledn. till för¬
134
Den 8 Januari e. m.
modan, att Kammarrätten afselt en sådan granskning; men jag
hemställer huruvida den skulle blifva lättare eller mindre kost¬
sam, än den som Ulsk. föreslagit. Föröfrigt vill det synas mig
tydligt, att genom de förteckningar, som Kammarrätten föresla¬
git, skulle underdomarne blifva nog mycket betungade, i synner¬
het som de hafva tillräckligt arbete förut, äfvensom säkerligen
en icke obetydlig aflöningskoslnad hehöfde användas inom Kam¬
marrätten åt de personer, som skulle verkställa granskningen.
I afseende på de yrkanden, som i proposilionsväg blifvit
gjorda, så vill jag anmärka, att proposition på afslag af Utsk:s
betänk., på sätt en ledamot önskat, icke lärer kunna göras, e-
medan betänk, innefattar, alt K. M., som funnit Kammarrättens
förslag vara ändamålsenligt och antagligt i de väsendlligasle de¬
lar, likväl ansett lämpligt, att innan K. M. fattar ett definitivt
beslut, lemna R. St. tillfälle att om förslaget taga kännedom
och sig deröfver yttra, och en sådan proposition förutsätter na¬
turligtvis ett svar. För min del vill jag icke motsätta mig en
ålerremiss, men anhåller, att proposition mätte götas å båda al-
tcrnativerna på en gäng, emedan meningen dermed icke varit
.alt föreslå R. St. det ena eller andra, utan all Ständerna skul¬
le framställa ett alternativt svar till K. M., så att, för den hän¬
delse K. M. icke skulle antaga det ena, så öfverlemna Ständer¬
na del andra, såsom del begärda yttrandet i afseende på K. M:s
nåd. skrifvelse.
Hr Akerman: Denna discussion har visserligen räckt nog
länge, men jag måste likväl anhålla, att få säga ännu några
ord i ämnet, särdeles som jag under discussioneu uti de mänga an-
märkn:r, som blifvit framställda såväl emot Ulsk:s förslag sorn
emot Frih. öxenstjeruas reservation, funnit ytterligare stöd för
den framställning, jag gjort om det sätt för controllen, som ef¬
ter min tanke vore ändamålsenligast. Hr von Hartmansdorff
har väl talat om lätlheteu att conlrollera de förteckningar,
som inkomma på samma gäng som lagfarlsprotocoilerna. Delta
gäller likväl endast köpe- och bytesbref; men i domböckerna
intagas, som man vet, bouppteckningar och fastebref, och derå
kan controllen icke verkställas stundom förr än två år efter det
chartan uppburils. Den siste värde talaren har ansett, att det
skulle gå ganska lätt, om Kammarrätten genom sina tjenstemän
verkställde revisionen antingen i hofrätlens rum eller toge hem
domböckerna till sitt embetsrum. Man har visserligen väckt
fråga om att öfverflytta en del af Kammarrättens domsrätt till
hofrätten, men alt göra en sådan sammanblandning af göromålen
skulle leda till både obehag oell oreda. Hofrätten kan dessu¬
tom icke vara af med sina domböcker, som dagligen behöfvas,
och de tjenstemän, som hafva att göra i hofrältens archiv, skul¬
le troligen blifva besvärade af att dela den inskränkta localen
med Kammarrättens tjenstemän. Man har anmärkt, att det icke
skulle vara bra att chartonia skickades in och sjelfva origiual-
documenterua endast fingo en påskrift; men denna anmärkt!, tror
Den 8 Januari e. m.
135
jag skulle lätt förfalla, om man gjorde här såsom i andra län¬
der ofia är brukligt, alt man inrättade charlan så, att den kan
delas i två delar, deraf den ena stannar qvar på documentet
oell den andra går in till det controllerande verket. Man har
i afseende på mitt förslag, sorn icke synes hafva vunnit mängas
bifall, yltrat, att det vore illiberal!. Om det är rätt, så skall
det ungefär qvitta mig lika om det är liberalt eller icke. Man
bar vidare sagt, att det vore hardt om charlan skulle gå förlo¬
rad, att handlingen derigenom skulle blifva ogilltig. Jag hem¬
ställer, om det icke är händelsen alltid, då man skall grunda
sin rätt på några handlingar, alt om man tappar hort dem, så
förlorar man sin rätt. Om jag t. ex. tappar en sedel, så får
jag icke någon ersättning. Derföre gör jag väl klokast uti alt
gömma både documentet och charlan, och jag gor det säkert,
om jag vet hvilken förlust, som el jest drabbar mig. Men del af
mig föreslagna utbyte skulle medföra ännu en fördel. Jag tror,
alt vi ganska snart skola få erfarenhet deraf, all Slaten kom¬
mer alt göra betydliga förluster, genom del sätt, som hittills
blifvit begagnadt vid invcnleringarne öfver charUe-archiverna,
der en forigäeende balance existerar, som uppgifves för qvar-
liggande charlor. Sådant kunde icke ske om årligt utbyte af
charlor verkställdes. Jag vill icke vidare förlänga discussionen,
utan anhåller ytterligare om återremiss.
Mänga ledamöter hördes ropa på proposition.
Hr Printzenskjöld: Jag är förekommen af Gr. Cron¬
hjelm uti hvad jag ämnade yttra och vill endast erinra, i an¬
leda. af Hr von Harlmansdorlfs anmärka., alt den conlroll, som blif¬
vit åsyftad genom chartornas insändande lill hofrätten, icke skulle
för denna domstols tjenstemän medföra annat besvär, än som re¬
dan nu dem åligger, då parter inlemna sina handlingar, nemi.
att tillse ali dessa äro behörigen charterade, och att Ulsk:s för¬
slag således icke innebär någon vådlig förändring.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Ilär har redan
blifvit af åtskilliga talare så mycket yttradt, all jag icke skall
länge upptaga R. o. Ad:s lid. Jag vill endast med få ord näm¬
na, att jag anser det i Frih. Oxensljernas reservation fram¬
ställda förslag vara det antagligaste, såvida någon förändring
skall äga rum. Men äfven emot delta förslag förekommer, att
den deruti uttalade grundsats af chartans skiljande från hand¬
lingen icke är fullt tillfredsställande och icke eller för con-
trollen behöflig. Denna besparing af chartorna tror jag skul¬
le för Staten medföra en obetydlig vinst, och vore dessut¬
om icke fullt riktig, ty då man skall betala en charta bör
man också få henne. Derigenom att kronofogden fäster char-
tan på handlingen sättes också den enskilde i tillfälle att con-
trollera chartans riktighet, och genom de förteckningar, som
ingå lill Kammarrätten blir controllen å kronofogden dubbel. —
I afseende på den föreslagna granskningen i Kammarrätten och
41
136
Den S Januari e. m.
alt chartorna skulle dit ingå såsom bilagor till förteekningarne,
må det tillålas mig att li 1 lagga ännu en anmärkn. till dem som
förut blifvit gjorda. Det är hardt att underkasta en embetsman
cn redovisning och på samma gång fråntaga honom just de pap¬
per, genom hvilka han kan styrka sin oskuld. Vill man anta¬
ga att domare kunna göra underslef, så måste man också antaga,
att revisorer i Kammarrätten kunna göra detsamma. Det är
således möjligt, alt en och annan charta af dem domaren inskic¬
kat genomdragna och påskrifna, borttogs. Huru skulle han kun¬
na bevisa sådant, om i Revisionscont. sedan gjordes anmärkn.
deremot, att chartmbeloppet icke öfverensslämde med förteck¬
ningen? För alt kunna bevisa alt han verkligen insändt dessa
chartor, skulle domaren då vara nödsakad alt hafva två eller
tre vittnen, som jemfört förteckningen med chartonia innan de
afsändes, som sedermera sett honom försegla convolulet och
ändlligen medföljt lill posten och hela vägen, så att de icke
kunde undergå någon förändring. Detta torde äfven böra be¬
traktas. Jag yrkar återremiss å betänk.
Hr Rosenblad: Hr von Hartmansdorff har så fullstän¬
digt utredt omöjligheten i vårt land att vidtaga den åtgärd, att
alla handlingar vsku 11e skrifvas på stämpladi papper, att, ehuru
mycket derom kunde vara alt tillägga, jag ingenting vill näm¬
na. För dem som icke känna det, vill jag endast upplysa, att
det icke är ramarne till dessa stämplar, som göra de nya stäiup-,
larne så dyrbara, utan det ytterst svåra och besvärliga arbetet
med silfvertråd, som vanligen verkställes af fruntimmer, och
hvilket till den grad förstör ögonen, alt de, sorn en 7 -i 8 år
sysselsatt sig dermed, vanligen blifva odugliga till allt annat ar¬
bete. Hr von Hartmansdorff har anfört en mycket riktig sats,
hvaruti jag icke kan annat än instämma, nemi. att alla dessa
i afseende på en förbättrad eontroll af charteringen föreslagne
åtgärder icke böra betraktas annorlunda än såsom försök. Och
när han i sitt sakrika anförande, som bevisar en noggrann sak¬
kännedom ex odicio, har yttrat delta , så kan det icke vara mili
mening, att uteslutande försvara den mening, som jag ansett
lämpligast, nemi. Frih. Oxeustjernas reservation. Likväl anhål¬
ler jag att få bemöta några af de hufvudsakligaste invändnin¬
gar, som deremot blifvit gjorda. Man har ansett, att kronofog¬
den skulle fä tillfälle alt betacka balancer genom denna upp¬
börd. Det är visserligen sant, att genom ett i sednare tider
förträffligen ordnadt contabilitets-systcm, måste kronofogden un¬
gefär på samma gång redovisa för all sin uppbörd, så att en
viss lid af året finnes, dä han icke har några egentliga medel
inne, hvarmed han kan betäcka en balance, och man bör vara akt¬
sam att icke rubba detta förhållande; men den nu ifrågavar.
uppbörden är af allt för obetydligt belopp, för att i detta fall
medföra någon fara. Vidare här man ansett, att den eontroll,
Frih. Oxenstjerna velat åstadkomma skulle försvinna, om con-
trol-
Dea 8 Januari e. m.
137
trollanlerna komme alt dela vinsten. Men detta är händelsen
med all controll. Om det också finnes 4 ä 5 personer, som sko¬
la controllera hvarandra, så blir controllén slut, om de alla ä-
ro i connivence. Den allmänna grundsatsen står likväl qvar,
att controllén blir bättre om den conlrollerande sjelf icke bar
uppbörden. — Man har ansett alla dessa förslag innebära -elt
oförtjent misstroende emot Svenska domarecorpsen. Ingen kan
hysa större aktning än jag för denna corps, men icke innebar
det något misslroeeude, att man vill fastställa nödiga controller.
Sådana måste ju hvarje embetsman vara underkastad. Icke el¬
ler kan jag finna', alt domarens besvär härigenom skulle ökas,
emedan hvarje domare, som vill hafva reda på sina affärer,
ändå måste föra ordentlig bok öfver sitt debet och credit. Vi¬
dare har man anfört, alt kronofogdens frånvaro från tinget skul¬
le göra en stor svårighet för parterne, som behöfde chartor.
Jag tror icke, att man behöfver frukta detta, emedan kronofog¬
den har många andra embetsförrättningar, som påkalla hans när¬
varo vid tinget, men jag erkänner, att under denna upplysande
discussion har elt slags amendement till Frih. Oxenstjernas re¬
servation fallit mig in, nemi. att antingen försäljningsmannnen
är närvar, vid tinget eller ej, så skulle chartorna vid sjelfva
tinget fästas å documenterna. Jag underställer detta de mera
sakkunniges omdöme, och anhåller, alt Utsk. ville vid ålerrcmis-
sen pröfva detsamma.
Då nu öfverläggningen af R. o. Ad. ansågs fulländad, ytt¬
rade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., det han, för alt vara säker
alt vid propositionernes framställande icke förbigå någons yr¬
kande, trodde sig, i anleda,, af Gr. Cronhjelms framställning der¬
om, att propos. till afslag ä Utsk:s betänk, ej skulle kunna gö¬
ras, .{»öra tillkännagifva, att II. Ex. icke hade sig bekant, att
någon ledamot yrkat afslag. Frih. Cederström, Anders, hade
nemi. yttrat, det han väl fann skäl till afslag, men dock före¬
nade sig med dem, som yrkat återremiss.
Derefter och med förklarande, att med den ordning, söm i
allmänhet blifvit iakttagen, öfverensstämdc att propos. först gjor¬
des å återremiss, hemställde II. Ex., om IL o. Ad. ansåge, att
de anmärkn:r, hvilka blifvit gjorde emot den del af Utsk:s be¬
tänk. sorn angick 11, 12, 13, 14 och 15 §§ föranledde lill den¬
sammas återremitterande.
Ropades ja.
2!):de punkten, ang:de borgens ställande för stamphult pap¬
per, som på credit ut lemnäs, samt försäljningsprovisions åtnju¬
tande f ör försäljningen.
Difölls.
30:de punkten, ang-.de åliggande för domare alt vid ting
och andre förrättnings ställen vara försedde med stämplad! pap¬
per till försäljning, och upphörande af föreskriften om ovitl-
6 II. 18
138
Den 8 Januari e. m.
korlig skyldighet för de inom taxeringsdistricten utsedde ch.-
sigill.försäljningsmän, att ä tingsställena under •pågående ting
hålla allmänheten stämpladt papper tillhanda.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då R. o. Ad. nu be-
slutit bifall till Utsk:s förslag, att embetsman icke kunna på
credit erhålla något stämpladt papper annorlunda än emot bor¬
gen, så anser jag för min del, att det är olämpligt att ålägga
domare, att ovillkorligen vid tingen vara försedda med stämp¬
ladt papper till försäljning. Vill man lemna honom fritt att
efter behag reqvirera stämpladt papper eller icke, då kan man
alltförväl ålägga honom att skaffa borgen, men eljest synes det
mig obilligt, emedan man kan föreställa sig en ganska ordent¬
lig och skicklig domare, som icke kan anskaffa borgen för 3 h
4000 r:dr stämpladt papper. Jag anser det dessutom orättvist
att ålägga en domare sådana nya åligganden, som icke gjordes
honom, då han tillsattes. Ehuru jag medgifver, att det för all¬
mänheten vore beqvämligast, om domaren åtoge sig detta ålig¬
gande, så hemställer jag likväl på dessa skäl afslag å Utsk:s
^förslag i denna del, hvarigenom sådant ovillkorligen föreskrifves.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller, att R. o. Ad.
hvarken måtte afslå eller bifalla denna punkt, utan återremit¬
tera densamma till Utsk., såsom beroende a( den nyss återre¬
mitterade punkten. Om t. ex. Utsk. skulle instämma i Frih.
Oxenstjernas förslag, så förfaller hela denna punkt, men i an¬
nat fall kunna förändrade föreskrifter blifva af nöden.
Frih. Raab: Ehuru ledamot af Bevilln.Utsk. får jag till¬
kännagifva, att jag icke kan annat än til! alla delar instämma
uti den anmärku., som blifvit gjord af Frih. Palmstjerna, och då
den förra punkten blifvit bifallen, så ser jag icke hvartill en åtcr-
sremiss skulle tjena, hvarföre jag tillstyrker afslag å denna punkt.
Hr Printzenskjöld: De af Frih. Palmstjerna yttrade
åsigter förtjena visserligen, såsom grundade på en liberal prin¬
cip, allt afseende, och jag kan icke annat än erkänna riktighe¬
ten af den sats, att ingen bör emot sin vilja kunna åläggas ett
så beskalfadt besvär, som det att hafva uppbörd om händer;
men jag hemställer till Frilen sjelf, om icke ett undantag frän
den allmänna regeln har måste äga rum. Det är bekant, alt
svårigheter mött, för erhållande af chartwförsäljningsmän, med
förbindelse att vara tillstädes vid tingen, och att Konungens
Bef:h:de derföre måst tillåta domarne att fortfara med denna
befattning, eller ock hafva domarne nödgats laga sina skrifvare
till försäljningsman och sjelfva gå i borgen. Då är det väl
bättre att återföra förhållandet lill hvad det fordom varit; helst
domarne så mycket mindre kunna hafva något deremot, som
för dem en icke så obetydlig fördel, genom försäljningsprovi¬
sions åtnjutande, dermed är förknippad. Föröfrigt är den af
Frih. Palmstjerna yrkade grundsats redan i författningen från-
trädd, genom stadgandet, att häradsskrifyarnc skola vid mantals-
*
v
Den 8 Januari e. m.
139
skrifningarne vara försedda med chartor till erforderligt belopp.
Man gjorde försök i 1840 års författning att befria domaren
från detta åliggande, emedan man trodde sig derigenom kunna
förekomma underslef i afseende på chartering af handlingar, men
erfarenheten har visat, att detta ändamål icke vunnits, och jag
för min del tror det derföre vara skäl alt återupplifva hvad uti
1835 års ch.sig.förordning, ang:de skyldighet för domare alt vid
tingen vara försedda med slämpladt papper för allmänhetens
behof, finnes föreskrifvet.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Med ali aktning för
den motsatta åsigten, tillstår jag, att jag icke kan inse hurule¬
des någon logisk möjlighet finnes, alt samtidigt antaga denna
och den föreg:de punkten. Jag förenar mig i allo med Frih.
Raab deruti, att om den förra punkten bade blifvit återremit¬
terad, så hade äfven denna kunnat återremitteras. Men att,
på sätt nu skulle ske, ålägga en domare att anskaffa borgen för
en betydlig uppbördssumma, detta anser jag vara en moralisk,
omöjlighet, oell måste således yrka afslag,
' Frih. Åkerhjelm: Jag delar fullkomligen den åsigt, som
Friherrarne Palmstjerna och Raab framställt, att en återremiss
af denna punkt numera vore olämplig. Dessutom får jag er¬
inra den värde talaren, som yrkat ålerupplifvande af 1835 års
författning, att denna författning, som jag vill påminna mig, icke
ålade domare att ställa någon borgen, utan de redovisade en¬
ligt densamma vid tingens slut för det belopp chartor de emot-
tagit.
Hr Printzenskjöld: Jag ber om benägen ursäkt för det
jag åter uppträder, men det är för att meddela en upplysning
åt den siste värde talaren, som icke synes vara tillräckligt be¬
kant med förhållandet. Delta är nemi. alldeles icke sådant,
att efter 1835 års författning domare voro befriade från att
ställa borgen. De hade denna skyldighet lika med alla andra
chartwförsäljare, och den härledde sig, om mitt minne ej felar, från
en af Kammarcoll. på nåd. befallning utfärdad kungör, af år
1824, som ålade vederbörande landshöfdingar att, vid äfventyr
af eget betalningsansvar, icke utlemna några chartor annorlun¬
da än mot borgen, hvilken borde vara ingången såsom för pro¬
prie skuld. Jag tror således ännu, att hvad som visade sig
nyttigt 1835, äfven kan vara det 1845, då deremot del försök,
som gjordes uti 1841 års författning, icke uppfyllt sitt ändamål.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag icke kan neka
riktigheten af den anmärka., att det vore ett slags våld att ånyo
ålägga domare en skyldighet, hvarifrån de en gång blifvit be¬
friade, så kan jag likväl icke eller förbise, alt det är af gan¬
ska mycken vigt för allmänheten att hafva tillgång på chartor
vid sjelfva tingen, och då R. M:s Bef:h:de hafva funnit svårig¬
het vid att anskaffa sådana personer, så skulle jag vilja före¬
slå, alt char Itc försälj ningen i första rummet upplätes åt de dom-
140 Den S Januari e. m.
hafvande, hvilka ville åtaga sig densamma, och alt endast på
de stallen, der domaren icke ville öfvertaga den, skulle det
åligga Konungens Bef:h:de att anskaffa andra personer.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Först får jag nämna,
att förhållandet för närvaran de är så sorn Frih. Cederström, An¬
ders, anser att det bör blifva, nemi. att intet hinder möter för
domare ali åtaga sig chartseförsäljningen. — I afseende på hvad
Hr Printzenskjöld yttrat derom, alt häradsskrifvare äro skyldi¬
ge alt hålla chartor vid mantalsskrifningarne, torde jag få er¬
inra derom, att beloppet af dessa chartor inskränker sig til!
några få riksdaler, hvaremot vid tingsställena större chartor
hehöfvas. Jag medgifver, ali det medför några svårigheter för
allmäuheten i de härader, der domaren icke vill åtaga sig char-
lieförsäljningen och ingen annan försäljningsman i granskapet
kan an trä Ifas; men dessa svårigheter äro likväl icke större än
all de kunna öfvervinnas. I afseende på de smärre chartorna
är det nemi. lätt att hålla dem tillhanda, och de större biläg¬
gas sällan eller aldrig andra handlingar äu sådana, hvilka det
fordras en längre tid att expediera, då den som äger dessa hand¬
lingar kan anskaffa de behötliga chartorna till dess att domslö-
sen blifvcr. Det är visserligen sant, att före sista riksdagen
fans ett sådant åliggande för domaren; men det var icke så
gammalt, äfven om det, såsom Hr Printzenskjöld yttrat, härled¬
de sig frän 1834, hvilket jag icke vill bestrida. Olägenheterna
deraf voro likväl af den beskaffenhet, att man vid sista riks¬
dagen fann för godt att afskaffa detsamma. Då man haft den¬
na erfa renhet, torde det icke vara skäl att emot rättvisans och
billighetens fordringar förnya samma stadgande. Jag yrkar af-
slag å denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag är af Hr Printzenskjöfds
mening, att det leder till en vida större olägenhet för allmän¬
heten, att afslå förevarande förslag, än det besvärar domaren
att fä ett sådant åliggande, som förslaget innehåller. Mig ve¬
terligen klagades icke äf domarne tillförene öfver detta besvär,
och det var helt andra skäl, som vid sista riksdagen föranled¬
de R. St. att göra den förändring, sorn nu befunnits olämplig.
Men jag hemställer, om icke sjelfva conseqvensen fordrar, att,
då man icke har beslutat pä hvad sätt förhållas skall med sjelf¬
va charteringen och controllen derå, man uppskjuter att beslu¬
ta om chartaeförsäljningen, och att således denna punkt mätte
återremitteras för att af Utsk. tagas i öfvervägande jemte de
föregående.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad; hvar¬
efter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. först till
återremiss, sedan till bifall och slutligen till afslag å Utsk:s
hemställan.
Sedan alla dessa propos:r blifvit besvarade med blandade
ja och nej, anmälde sig och yttrade
I
Ben 8 Januari e. m.
141
Hr Printzenskjöld: Jag vägar vördsamt hemställa, om
icke R. o. Ad. skulle vilja, på- de af Hr von Hartmansdorff an¬
förda skäl, bifalla en återremiss af denna punkt, ehuru jag är
öfvertygad, att Ulsk. icke frångår det yttrande, som redan blif¬
vit afgifvet.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att de svar han er¬
hållit på de framställde propos:rne varit så delade, att han icke
kunnat uppfatta i hvilken mening de fleste ledamöter instämde,
och derföre nu finge ånyo hemställa, om R. o. Ad. ansåge de
emot denna del af Ulsk:s betänk, gjorde amnärku:r föranleda
till densamraas återremitterande.
Ropades åter ja och nej.
Förnyad propos. till afslag å denna del 'af betänk, blef
derefter framställd samt jemväl med ja och nej besvarad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han trott sig för¬
märka, att den sista proposm blifvit något starkare än någon af
de öfrige med ja besvarad, och derföre finge ännu en gång
hemställa, om R. o. Ad. ville afslå Utsk:s ifrågavar. hemställan.
Denna propos. blef jemväl nu med jä och nej besvarad,
hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott sig finna alt ja härvid
öfverröstat nej.
Hr Printzenskjöld: Tiden är så långt framskriden på
aftonen, att jag icke vill besvära R. o. Ad. med någon vote¬
ring, ehuru jag icke kan dela Hr Gr. o. Landtnäs uppfattning
af Ståndets svar. Jag får således blott reservera mig emot
Ståndets nu fattade beslut, helst jag hört flera domare beklaga
sig deröfver, att 1841 års författning icke blott befriat dem
från skyldigheten, utan jemväl betagit dem rättigheten att hålla
allmänheten charlot- tillhanda. Vore, såsom här blifvit aufördt,
detta sednare ej händelsen, så skulle de visserligen icke antaga
sina skrifvare till charta:försäljare och sjelfva göra sig lill bor-
gersmän.
Hr von Hartmansdorff: Afven jag anhåller att få re¬
servera mig emot Ståndets beslut i denna punkt och beklagar,
att man, af öfverdrifven grannlagenhet emot vissa embetsmän,
har skadat allmänheten.
Frih. Cederström, Jacob: Jag, som för min del begärt
återremiss af denna punkt, anhåller, att då R. o. Ad. nu afsla-
git densamma, min särskilda framställning måtte få komma till
Utsk., och att Utsk., vid svar på älerremissen af föreg:de punk¬
ter, äfven måtte behandla denna.
31:sta punkten, innehallande tillstyrkande, att R. St. mut-
te till Ii. lii. ingå med en tind. anmälan och begäran, ang:de
stämplade papperets uppbörd, förvaltning och redovisning äf¬
vensom controllcn deröfver.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att ordét bestäm¬
142
Den 8 Januari e. m.
melse i delta förslag malte förändras lill föreskrift, emedan det
förstnämnda, efter min tanka, är orätt användt, af skäl, som jag
vid ett annat tillfälle anfört.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. ifråga-
var. tillstyrkande, med den förändring, att det af Utsk. begag¬
nade ordet ”bestämmelser” skulle utbytas emot ordet ”före¬
skrifter”.
Frih. Raab: Jag ber vördsamt om tillgift, att jag vågar
uttänja denna långvariga discussion med några ord. Jag vågar
fästa uppmärksamheten på den reservation, som Hr Aminoff af-
gifvit och hvilken är biträdd af mig. Han har i denna reser¬
vation anmärkt, att Utsk. i sitt förslag till bevillningsstadga har
uti 36 § befriat maka oell skyldeman i rätt upp- och nedsti¬
gande led samt syskon och deras barn från bevillningsafgift för
testamenten, och att Utsk. således begått en incouseqvens, då
Utsk., i 4 § under litt. A. i eh.sig.förordn., inskränkt friheten
från chartering af testamenten till makar, barn och helsyskon.
Förhållandet lärer hafva varit, att samma ord nyttjades i 1835
års förordning, och sedermera icke blifvit rättade. Utsk. kom
icke att fästa uppmärksamhet vid detta förhållande förr än
denna § längesedan var förbigången, och ansåg sig sedermera
icke kunna återupptaga § till discussion, utan ämnet blef endast
reservationsvis framlagdt för Utsk. Jag får nu vördsamt hem¬
ställa, om icke befrielsen från chartering bör utsträckas till alla
de skyldeman, som äro fria från bevillningen för testamenten,
i hvilket fall rättelse bör äga rum, icke allenast i 4 § under
rubriken testamenten, utan äfven i 6 §, som handlar om de
saker, som i allmänhet njuta befrielse från ch.sig.afgiften. Jag
anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, å denna min framställning
täcktes göra propos.
Hr Printzenskjöld: Det kan visserligen synas, som
skulle en inconseqvens ligga uti det af Frih. Raab uppgifna för¬
hållande, men jag tror den likväl icke vara af beskaffenhet att
böra föranleda till någon förändring i ch.sigill.förordn. Det lå¬
ter ju lätt täuka sig, att eli.sig.afgift bör äga rum i flera fall,
der ingen bevillning erlägges och likaså tvertom. Möjligen kan
saken härleda sig ifrån förbiseende af sista riksdagens Éevilln.-
Utsk., men lika troligt är också, att man icke funnit skäl att
till stämplade pappersafgiften utsträcka den frihet, som bevilja¬
des från bevillningen. Jag tillstyrker derföre, att Frih. Raabs
förslag må lemnäs utan afseende.
Frih. Raab: För att nu undvika en lång öfverläggning,
vill jag sålunda förändra mitt yrkande, att frågan måtte åter¬
remitteras till Utsk., der Hr Printzenskjöld och jag kunna äga>
tillfälle att vidare utveckla ifrågavar. ämne.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att den nu af Frih. Raab väckta fråga om tillägg vid de
i afseende på befrielse från ch.sigill.afgift för testamenten gäl¬
Den 11 Januari f. m.
143
lande stadganden finge remitteras till Bevilln.Utsk., för att
sammanhang med de återremitterade delarne af det nu pröfvade
betänk, behandlas.
Ropades ja, jemte några nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det han trodde ja härvid hafva varit öfvervägande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. visser
ligen i ett föregående plenum beslutit, att Bevilln.Utskis betänk.,
ang:de tullbevillningen skulle upptagas på föredragningslistan
för denna dag, samt att sådant också skett, och nämnde betänk,
nu vore det främsta i ordning till föredragning, men tiden re¬
dan var så långt framliden, att R. o. Ad. troligen icke ville
denna afton sig dermed befatta, och H. Ex. derföre finge hem¬
ställa, om R. o. Ad. nu behagade åtskiljas.
Ropades ja.
Till följd häraf åtskildes R. o. Ad. kl. f till 11 om aftonen.
In fidem protoeolli,
Albert Munck.
—
Lördagen den 11 Januari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 4 och 8 dennes.
Justerades pleni-prot. för d. 21 dennes f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
BancoUtsk. under den ledamoten i detta Utsk. N:o 2320, Hr
Akerman, Fredr., medgifnc 3:ne veckors ledighet från och med
d. 13 dennes; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1304, Hr Kuylenstjerna, Otto Wilhelm.
Öppuades Hrr Electorers lista till val af en suppleant i
Const.Utsk., efter N:o 1661 Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar;
en suppleant i StatsUtsk., efter N:o 440 Hr Didron, Fullm.
Hr Ulfsparre, Georg; en suppleant i Bevilln.Utsk., efter N:o
844 Hr Tigerklou, Fullm. Hr Roos, Jonas Emanuel; samt tven¬
ne suppleanter i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., efter N:o 130
Hr Munck af Fulkila, Claes Johan, och N:o 1985 Hr Norden¬
anckar, Fullm. Frih. DeGeer, Guslaf; Och befuunos hafva blif¬
vit utsedde:
144
Den 11 Januari f. m.
i CoDslitulions-Utskottet:
N:o 2261 Hr af Borneman, Fullm. Hr af Klint, Erik Magnus,
med 13 röster;
i Stats-Utskottet:
N:o 2282 Hr von Printzencreutz, Anders Roland, med 13 röster;
i Bevill n ings-Utskottet:
N:o 1841 Hr von Heland, Isak Fredrik, med 13 röster; samt
i Allm. Besvärs och Ekon.-Ut skottet:
N:o 2144 Hr Rosensvärd, Johan Henrik, med 13 röster;
N:o 2090 „ Adelborg, Auders Otto, med 12 röster.
Företogs lill pröfning Bevilln.UtsIcs d. 18 och 21 sistl. Dec.
på bordet lagda betänk. N:o 12, ang:de lullbevilluingcn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att detta betänk.
matte få punktvis föredragas.
Ropades ja.
Till följd häraf företogs nu
l:sta punkten, ung:de sä väl i K. M:s nåd. skrifvelse d.
6 nästlidne slug., som i en del motioner förekommande fram¬
ställningar, i afseende pä grunderne för tull-taxe-regleringen.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik, anförde skriftligen:
Den upplästa punkten af Utsk:s betänk., ämnad att utgöra
en del af uppränningen till svaret å K. M:s nåd. skrifvelse af
d. 6 sistl. Aug., börjas med uttalande af grundsatsen, att icke
afvika från de allmänna grunder, på hvilka sednaste tulltaxa
hvilar, samt med godkännande af åsiglerna i den K. skrifvelsen,
som föreslår samma tulltaxas bibehållande i sina väsendtligasle
delar, och egentligen hänvisar på behofvet af förändringar i
afseende å exporttullen; hvadan Utsk. också föreslår R. St. att,
”med fästadt hufvudsakligt afseende ä nämnde K. skrifvelse,
vidblifva grunderna för nu gällande tulltaxa.” Af dessa pre¬
misser borde man naturligtvis kunna leda sig till den slutsats,
att Utsk. endast ämnade i några få, af behofvet särdeles på¬
kallade fall tillstyrka förändringar i närvarande lullbestämmel-
ser; -och det är derföre säkert ej utan en viss grad af förvå¬
ning, som man, pa sätt min reservation upplyser, finner Utsk:s
efterföljande tariff uppgjord i rak motsats mot de anförde pre-
misserne, då den föreslår förändringar i nära ^ af nu gällande
taxas särskilda tullbestämmelser. Orsaken till denna oformlighet
var, att Utsk. väl först antog sjelfva de ifrågavar. grundsatser-
ne, men sedan, vid den derpå följande speciella granskningen
af tulltaxans särskilda bestämmelser, genom upprepade vote¬
ringar stannade i en sådan mängd af undantag, att grundsatser-
ne derigenom kullkastades. Att nu, i öfverensstämmelse med
Utsk:s förslag, i det svar 11. St. böra rör:de den ofta åberopade
K. skrifvelsen i uud. afgifva, framställa godkännande af vissa
all-
Den II Januari f. m.
145
allmänna grunder, som likväl sedan möjligen komma alt befinnas
vara stridande mot de svaret bifogade särskilda tullbestämmel-
ser, kan jag för min del ej gilla; och det är derföre jag före¬
slår, att R. o. Ad. måtte, med godkännande af den af K. M. fram¬
ställda och af Ulsk. förordade åsigt, att den ifrågavarande, för
så väl statsinkomsterne som de inhemska näringarnes jemna och
orubbade framskridande vigliga författningen så sällan som
möjligt och icke utan verkligt behof bör förändras, för sin del
stanna i beslutet att intill nästkommande riksdag i allmänhet
vidblifva grunderne för nu gällande tulltaxan, men på samma
gäng uppgifva de få väsendtliga varuartiklar, för hvilka undan¬
tag, vare sig från financiella eller industriella synpunkter, af
behofvet oundgängligast påkallas, och i afseende å hvilka un¬
dantag de särskilda afgiftsbestämmelserne böra i bifogad tariff
inflyta.
Vid bestämmande af de särskilda varuartiklar, som böra
utgöra föremål för undantagen, och då man i allmänhet (jndast
torde böra fästa sig vid importafgifterne, men ät K. M. ensam
öfverlemna alt nedsätta eller upphäfva nu gällande taxas export¬
tullar i förhållande till de olika näringsgrenarnes varande eller
blifvande behof af lindring eller uppmuntran, torde dessa varu¬
artiklar böra betraktas under tvenne olika cathegorier, nemi.:
l:o såkallade öfverflöds- eller luxartiklar, för consumenteu mer
eller mindre umbärlige, som i betydliga qvantiteter importeras,
och hvilkas lindrigare tullförhöjning afser en ökad statsintrad
samt förbättrad handelsvåg, utan alt för förbrukaren i mer än
behörig mån höja prisen; och 2:o artiklar, som kunna framalstras
af den inhemska industrien, och hvilkas tullförhöjning således,
jemte någon ökad tullinkomst, äfven och i synnerhet afser skydd
för landets egne näringar. — De väsendltigasle artiklar af förra
slaget äro: caffe, arbetade förgyllda eller försilfrade metaller,
^socker, tobak, vissa slag, och vin. De artiklar af sednare slaget,
som egentligen påkalla tullförhöjniugar, äro: glas, vissa slag,
hudar, manufaclursmide, ull, ved och halfylleväfnader, vissa slag.
Dertill kommer slutligen i Finland pä Svenska tryckta böcker,
sorn, i och för ett lättare utbyte af begge ländernes litteratur
samt för bildningens befrämjande, anses böra blifva lullfrie.
Dessutom torde hela rubriken metaller, ehuru de oförgyllde
och oförsilfrade ej äro i behof af någon egentlig luliförhöjning,
likväl behöfva erhålla den af Ulsk. föreslagne, äfven i den min
reservation bifogade tariff upptagne, för tullbehandlingeu ända-
mälsenligare och redigare uppställningen.
Beträffande åter sjelfva beloppen af lullafgifterna, så för¬
behåller jag mig att sedermera dertill fä uppgifva förslag, grun¬
dade pä de ofvanföre nämnda olika cönsiderationer, nemi.: skydd
för inhemska näringar, ökad statsinkomst, förbättrad handels¬
väg, samt för cousumenten icke i obehörig mån stegrade priser,
hvartill äfven bör komma möjligaste föreböjande af tullförsnill¬
ning, och nödigt afseende å handelsförhållandena till andra länder.
G H. 19
146
Den 11 Januari f. m.
Ännu elt skäl talar för den behandling af ämnet jag nu
föreslagit. Om nemi. alla de af Ulsk. ur nu gällande tulltaxa
lösryckte 194 artiklar skulle komma att utgöra föremål för
voteringar, först inom olika Ständ och sedan inom förstärkt
StalsUtsk., synes det af en dylik behandling komma att blifva
en naturlig följd, att allt system i taxan försvinner, och alt
således, nära nog, slumpen kommer att bestämma, huruvida ej
vissa fabrikater komma att qvarstå vid nu gällande lullbestäm-
melser, under det råämnets lull förhöjes, hvarigenom således
det för den inhemska fabrikationen påräknade skydd kommer
alt försvinna.
Resumerande hvad jag nu anfört, får jag således tillstyr¬
ka, att Pi. o. Ad. mätte, i anleda, af K. M:s nåd. skrifvelse af
d. (5 sisth Aug., besluta, att, lemnande oförändrade nu gällande
tulltaxas utförselslullar, dem K. M. i alla fall, enligt sin grund-
lagsenliga rättighet, är i tillfälle att, i förhållande till de olika
näringsgrenarnes varaude eller blifvande behof af lindring eller
uppmuntran, nedsätta eller upphäfva, i afseende å införseltullar-
ne vidblifva bestämmelserue i samma taxa med de af K. M.
redan vidtagne samt genom allmänna kungörelser och circulär-
bref tillkännagifne jemkningar, förklaringar och ändringar, med
undantag endast för de artiklar, sorn linnas upptagna i den min
reservation bifogade tariff, augale hvilka alla R. o. Ad. vill
särskildt fatta beslut, hvilka beslut böra i bifogad tariff upptagas.
o
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Det ämne, som nu ut¬
gör föremål för R. o. Ad:s behandling, är måhända ett af dem,
hvarigenom på det mest i ögonen fallande sätt det tidsödande
i våra riksdagsförhandlingar ädagalägges. Om man besinnar
hvilken mängd af discussioner och voteringar de i tulltaxan fö¬
rekommande 850 särskilda artiklar förorsaka, först i Bevilin.-
Utsk:s-afdelningen, derefter i dess plenum, sedan inom de resp.
RiksSl:ns 4 särskilda kamrar och måhända ytterligare derefter
voteringar i förstärkt Ulsk., så är det i sanning förvånande och,
som jag tror, inom öfriga representativa samhällsskick, alldeles
oerhördt; oell detta allt, mine llrr, utan att man ändock är för¬
vissad om ämnets rätta bedötnmande och slutliga afgörande, al-
denslund detsamma är ytterst beroende pä voteriugs-lotteriet,
hvilket åter är styrdt af personer, af hvilka troligen icke alla
äga den sakkännedom, som erfordras för ämnets rätta bepröf-
vande och bcdömmande. Skulle åter elt mindre tidsödande och
pä samma gång till ändamålet ledande behandlingssätt förefinnas,
så skulle jag för min del anse, att det vore högst önskligt; och
som det af Gr. Cronhjelm föreslagna, efter mitt begrepp, upp¬
fyller dessa fordringar, så anhåller jag, att mig med honom få
förena i anhållan om den propos. af Hr Gr. o. Landtm., som
blifvit begärd; förbehållandes mig likväl, att i den af Gr. Cron¬
hjelm i dess reservation upptagne och i dess förslag lill propos.
åberopade tariff lå tillägga några artiklar, nemi. cider, lacke¬
rade hlcekslagare-arbeleu, salt och the', hvilka artiklar jag anser
Den 11 Januari f. m.
147
vara af den vigt och det värde, att de äfven höra utgöra före¬
mal för R. o. Ad:s särskilda pröfning och bediimmandc. Skulle
det nu föreslagna behandlingssätt blifva af R. o. Ad. gilIa<lt,
så blef Ståndet derigenom satt i tillfälle alt till pröfning upp¬
taga, först och främst de artiklar, hvikas fabricerande inom
landet erfordra skydd, sedermera de, hvilka verka tryckande
på handelsvågen och slutligen de luxartiklar, hvilkas öfverdrif-
na importerande man, som jag förmodar, för framtiden vill stiif-
ja, då pä samma gång ändamålet vore vunnet att erhålla lämp¬
liga och tjenliga lullbestämmelser för de artiklar af mindre
vigt och värde, hvilka på handelsvågen verka mindre tryckan¬
de och icke eller äro af hufvudsaklig vigt för den inhemska
industrien och näringarne. Om Ständcrnes beslut skulle blifva
i enahanda syftning som Gr. Cronhjelms förslag antyder, så
skulle jag för min del tro, att Ständerne blefvo i tillfälle att
inför Styrelsen ådagalägga sina åsigter i denna vigtiga del af
den ekonomiska lagstiftningen, och att detta klefve af mera vigt
och betydenhet, i den mån den blott sysselsatte sig med hufvud-
och principfrågor, utan alt på samma gäng förirra sig i alla
de små detaljer, hvarmed representationen aldrig enligt min tan¬
ka borde sig befatta.
Ilr Skogman, Carl David: På sätt K. M:s nåd. skrif¬
velse ang:de tulltaxan innehåller, är det af stor vigt,' att den¬
na författning sä litet och så sällan som möjligt förändras.
Stadga i tull-lagstiftningen är förmånlig både tor inhemska nä¬
ringar och den lotliga handeln, äfvensom vid föreskrifternas
tillämpning. 1841 års tulltaxa, hvilande hufvudsakligen på grun¬
der, som ej blifvit af erfarenheten jäfvade, har uppfyllt det
dubbla syftemålet att bereda Staten ymnig inkomst och inhemska
näringar erforderligt skydd; och det är möjligt, alt begge des¬
sa syftemål skulle i väsendtlig mån förfelas genom ytterligare
tullförhöjningar. Härtill kommer, att om de större importar-
tiklarne belädes med betydligen högre tull, som-sannolikt ej
skulle tillämpas förr än ifrån och med år 1846, den stora olä¬
genhet derigenom uppslode, alt införseln under innevarande år
blefve, för tillgodonjulande af dcu lägre tullen, så förökad, att
den kunde verka till utförsel af silfver och en motsvarande
minskniug af Bankens sedelstock. Man kan väl invända, alt
införseln nästa år skulle bli så mycket mindre; men detta är ej
i allo detsamma; erfarenheten har dessutom visat, att det är
lättare att utföra silfver, än att åter införskaffa det, och en,
menlig brytning i landels penningecirculätion hade i alla falt
under tiden ägt rum.
Del vore således efter mitt förmenande önskligt, att 1841
års tulltaxa blefve bibehållen med de af K. M. sedermera deri
gjorda förändringar, och med några fä ytterligare jemkningar,
särdeles i afseende på ospecificerade jernarbeteu, som, sedan det
förut gällande införselsförbudet med är 1842 upphörde, nu äro
belagde med den låga tullen af 8 r:dr Ki sk. Sk??. Men det
148
Den 11 Januari f. m.
är redan en vinst, om R. o. Ad. besluter, att inskränka öfver-
läggningen till de artiklar, som innefattas uti Hr Gr. Cronhjelms
reservation, och jag anhåller, att under den blifvande discus-
sionen derom få framställa några speciella anmärkmr.
Hr F åhraeus,' Olof Immanuel: Bevilln.Ulsk:s föreva¬
rande betänk, lemnar ett nytt bidrag lill erfarenheten om det
ombytiiga lynne, som i långliga lider stämplat den ekonomiska
lagstiftningen här i landet. För hvar och en, som med någon
uppmärksamhet och fördomsfritt genomgått denna lagstiftnings
historia, bör det emedlertid vara oväntadt, att nu åter förnim¬
ma en riktning till återgång i grundsatser, sådan som detta be¬
tänk. företer. Med den tillbörliga aktning jag hyser för an¬
dras meningar, är jag långt ifrån att hos Utsk. vilja uppleta
någon annan drilfjeder för dess sätt att till väga gå än en upp¬
riktig nitälskan för det allmännas väl; men då jag, å min sida,
med samma drilfjeder, icke kan förena samma åsigler, hoppas
jag att äfven med fördragsamhet blifva hörd.
Jag har nämnt vår ekonomiska lagstiftnings historia; den
är i sanning lärorik. En öfversigt af de allmänna författningar
oell speciella stadganden, som särskildt ronde tull-väsendet ut¬
färdats, skulle, äfven om man ej ginge längre tillbaka än
århundrade, blifva alltför vidtomfattande för alt lämpligen kun¬
na upptagas i en discussion; men jag tror det vid detta tillfälle
icke vara otjenligt att, för jemförelsens skull, i korthet beteck¬
na de hufvudstadier för de omvexlande åsigterne, som under
denna tid ägt rum. Det första allmänna förbudssladgande emot
införsel af vissa varor innefattas i det märkvärdiga plakatet af
d. 20 Mars 1699, hvarigenom icke blott införsel och försälj¬
ning, men äfven nyttjande af åtskilliga slags sidentyger, m. m.
förbjöds. Af sednare utkomna K. rescripter är det synbart, att
detta förbud mera afsåg det metalliska myntets qvarhållande i
landet, än de inhemska manufaclurernas upphjelpande. Man
fann likväl snart nog, alt medlet var kraftlöst, änskönt författ¬
ningen var så allvarsam, att öfverträdelse af förbudet mot va¬
rans nyttjande var belagd med 1000 dal. s.m. böter, som för¬
vandlades lill kroppstralf för den, som icke orkade böta. Efter
vederbörande collegiers hemställan tillstyrkte derför Rådet 1712
förbudets upphäfvande; dock fortfor det ännu ytlerl. i 3:ne år,
elier till 1715, endast med speciella undantag. Derefter och
intill 1739 var handeln, enligt de allmänna tulltaxorna, icke be¬
svärad med införselsförbud; men under sednaste åren af denna
tidrymd förekomma likväl några speciella förbundsstadganden
emot dels nyttjande, dels införsel af vissa varor. — penom K.
förordn. d. 19 Maj 1739 tog den prohihitiva tull-lagstiftningen
åter ett stort steg, hvarvid inhemska industriens framlockande
synbarligen utgjorde ett mera hufvudsakligt ändamål. Sin hög¬
sta utvecklingsgrad nådde detta lagstiftningssystem dock genom
1771 års tulltaxa, och det vidhölls derefter i sin största ut¬
sträckning, eller med ringa modificationcr, något öfver 50 år.
Den 11 Januari f. m.
149
De fleste af oss torde ännu hafva i friskt minne färliallamlerne
under den sednasle delen af denna period. Man hade genom
de använda tvångsmedlen af införselsförbud och höga tuliafgif-
ter velat framdrifva näringsfliten och slöjderna inom landet;
men dessa — om icke tillbakaskridande — förblefvo för det
mesta stillastående. Yerkningarne af systemet visade sig i
föga annat än kustorternas ytterliga sedeförderf och några djerf-
va lagbrytares riktande. Efter långvariga, allmänna och hög¬
ljudda klagomål bragte erfarenheten omsider den öfvertygelse
åter till mognad, att ifrågavarande tullsystem, utan alt leda till
det åsyftade ändamålet, vore för del allmänna skadligt. —1823
års Ständer antogo då den grundsats, att en allmän frihet bar¬
de äga rum att, emot a/passad tull, införa alla slags utländ¬
ska varor; och efter denna grundsats upprättades då tariffen
för tullbevillningens utgörande. Som bekant är, blef likväl, vid
tulltaxans utfärdande af K. M. denna grundsats icke i sin hel¬
het tillämpad, ehuru en stor del af de band, som förut fjel.trat
handeln, lossades. Genom 1830 års riksdagsbeslut sattes än vi¬
dare i utöfning de åsigter, som i detta hänseende vid nästföre¬
gående riksmöte gjordes gällande, så att, ”med antagande och
tillämpande af den grundsats, att en allmän frihet borde äga
rum att, emot en i afseende pä skydd för inländska näringar
samt consumtionen afpassad tull, i riket införa alla slags ut¬
ländska varor”, en ny taxa derefter blef upprättad. Icke eller
då blef den utfärdade tulltaxan fullkomligt reglerad efter den¬
na grundsats, ehuru den väsendtligen närmade sig till en conse-
qvent tillämpning deraf. Enligt 1835 års riksdagsbeslut åter
ansågo R. St. ”alla förbud då icke kunna lossas, utan ett högst
menligt inflytande pä vissa näringar”; men de utsatte likväl
t ullafgi flen äfven för dittills förbjudne varuarliklar, så att I{.
M. måtte vara oförhindrad att förbuden, om sä för godt syn¬
tes, upphäfva. — Vid sistförflutne riksdag bibehöllo R. St. huf¬
vudsakligen de grunder, hvarpå 1835 års tulltaxa hvilade, med
antagande likväl, att förbudsbestämmclserne borde upphöra för
vissa dittills till in- eller utförsel förbjudna varor.
Då man sinsemellan jemför de 6 sista tulllaxorne, så (in¬
ner man, alt ehuru K. M. icke fann för godt alt, enligt 1823
års Ständers förslag, på engång öfvergå till grundsatsen af full¬
komlig frihet i handeln med främmande länder, och ehuru R.
St. vid de 2:ne sista riksdagarne i viss mån godkänt denna mo-
dification i de grunder, som vid nästföregående riksdagar i det¬
ta afseende antagits, så hafva i de sista 5 tulltaxorne, jemte
det att förbudsstadganderne för mer än 240 särskilda artiklar
successivt försvunnit, införselsafgifterne, enligt så väl Sländerues
förslag som de af Konungen fastställde taxor, småniugom blifvit
minskade för en ganska stor mängd införselsartiklar, förnämli¬
gast sådane, hvilkas delbarhet och ringa omfång i förhållande
till värdet och afgiflsbeloppet mest försvårade controllerne mot
tullförsnillning. Vi hafva sett verkningarne af detta, efter min
tanka, väl betänkta system att småningom närma sig del till¬
150
Den 11 Januari f. m.
stand, der erfarenheten visade, att man träffat den rätta råskill-
naden mellan de financiella'och ekonomiska intressena tå ena si¬
dan, och controllernes verkställbarhet å den andra. Vi hafva
funnit, alt, efter den inträdda forändringen i grundsatserne för
tull-lagstiftningen, de inhemska slöjderna i allmänhet förkofrat
sig; att intägten af tullbevillningen successivt och i betydlig
mån stigit, och att smuglingsindustrien aftagit i samma mån,
som lull-lagarne blifvit verkställbarare, ty, mine Hrr, det lider in¬
gen gensägelse, att äfven detta sistnämnda är förhållandet, ehuru
det må medgifvas, att i detta hänseende mycket ännu kan åter¬
stå all önska. Efter denna erfarenhet förklarar det sig sjelf,
att Konungens nåd. framställning till Rikets nu församlade Stän¬
der ang:de tullbevillningen syftade till bibehållande i det vä-
sendlligasle af nu gällande tulltaxa. Denna framställning barock
hos Bevilln.Utsk. så till vida mött ett välvilligt mottagande, alt
Utsk. börjat sitt förslag med alt tillstyrka R. St. alt, med fä-
stadt afseende å innehållet af K. M:s nåd. skrifvelse, vidblifva
grunderna för nu gällande tulltaxa; men då man scr lill, huru
denna grundsats blifvit i det speciella tillämpad, sä finner man
beklagligen, att hyllningen af den i Konungens propos. uttalade
åsigt inskränker sig till blott och barl ordalagen uti ingressen
till berörde förslag. Ty för mig är det alldeles oförklarligt,
huru den latitud skall kunna gifvas åt begreppet icke väsendt¬
ligt, alt derunder skulle kunna hänföras tullförhöjningar för mer
än 80 särskilda artiklar, oberäknade de till stor del lika ver¬
kande förändringarne i tullbehandlingssättet från värdesgrunden
till den af vigt. Denna anmärkningsvärda motsägelse mellan
försats och eftersats erhåller dock någon belysning från det se¬
dermera anförda motivet, att fästa ett skyldigt afseende å inne¬
hållet af de enskilde motioner, som afsett landets financiella be¬
tryck och behofvet att inskränka en allmänt öfvcrklagad, högt
uppdrifven import af öfverflödsvaror, samt att lifva den in¬
hemska industrien och inrikes rörelsen. Uti detta motiv tyckes
det framlysa, att Utsk. som gällande antagit följande hypothe-
ser, nemi.: l:o att införseln af öfverflödsvaror under de sednare
åren varit öfver höfvan uppdrifven; 2:o att deraf vållats de fi¬
nanciella svårigheter, som öfverklagals; och 3:o att roten till
detta onda ytterst vore alt söka i de lindriga införselsafgifter,
som nu gällande tullförfattningar bestämma, och att följaktligen
felet kunde genom dessas förhöjande afhjelpas.
Jag har förut vid ett par öfverläggningar på detta rum
bestridt, att dessa satser, med hänsigt lill tullregleringen, äga
den vigt, som man velat tillägga dem, och jag anser mig nu
pligtig att närmare redogöra för mina bevekelsegrunder dertill.
Den tabell, som finnes bifogad förevarande betänk., upplager in-
förselsqvantiteterna af vissa bland landets förnämsta importar¬
tiklar under hvardera af de tio åren 1834 t. o. m. J843. De
bland dessa artiklar, för hvilka tabellen utvisar någon särdeles
tillökning i införselsqvantiteterna under de sednaste åren, äro
egentligen endast caffe och socker. Af calfc inför lii Ilades år
Den 11 Januari f, ra.
151
1834 3,974,300 0 och 1842-43 i medeltal 6,166,000 0. Af
socker införtullades Sr 1834 11,539,700 0 och 1842—43 i
medeltal 16,474,000 0’. Från denna sistnämnda summa bör dock,
för att grundlägga ett riktigt omdöme om den verkliga inhem¬
ska consumtionen, afdragas minst en million 0, som i förädlad
vara reexportcrats mera än år 1S34. Härvid är för öfrigt alt
märka, att håde calle och socker under berörde period betyd¬
ligt fallit i pris. Brasilianskt och Westindiskt caffe noterades
1834 lill 6 ä 7 sk. H. b:co 0 och 1842 lill 3 sk. Priset å
rätt socker hade under samma tid sjunkit från 3 å 4 sk. H. b:co
0 till 2 sk. samma mynt. Caffe- och socker-imporlen utgjorde
således 1S34 tillsammans ett värde af minst 3,471,500 r:dr Sv.
b:co, men 1842—43 i medeltal brutto endast 2,858,100 ret¬
samma mynt. Äfven å flere andra vigtigare import-artiklar så¬
som t. ex. tobak,^bomull, bomullsgarn m. fl., hafva prisen be¬
tydligen fallit. Är 1834 voro Hamburger-prisen å Georgia-
botnull 10 ä 11 sk. II. b:co 0, hvaremot de 1842 nedgått till
6 ä 7 sk. samma mynt. Bomullsgarnspriseu hade fallit i sam¬
ma proportion. Ä tobaksblad och stjelk hafva skeppningsprisen
1 Förenta Staterna af norra America under de 6 åren från och
med 1838 fallit omkring 40 proc.
Till grund för omdömet om den verkliga fluctuationen i de
utrikes handelsförhålianderna saknar det icke vigt alt rådföra
statistiken öfver vexelafiarerna. Jag har framför mig en offi¬
ciel uppgift å sammanlagda beloppet af i utländska myntslag
gjorda, efter års-medelcurser till Sv. b:co förvandlade vexelaffä-
rer pä Stockholms börs under de sista 14 åren. (Man torde
härvid erinra sig, att Stockholms börs kan antagas representera
något mer än hälften af rikets utrikes handel.) Denna uppgift
visar, att den minsta årliga vexelrörelsen under sistförflulna 10
år var 1843 och uppgick då till 13,541,000o r:dr, samt den stör¬
sta 1S39, då dea utgjorde 15,978,000 r:dr. Ärliga medelbeloppet
af Stockholms vexclrörelse under de 5 åren 1835—39 var
14,582,700 r:dr samt årep 1S40 —44 14,513,000 r:dr. Jag
förbiser härvid ingalunda, alt in- och utförseln af metallisk mynt-
valuta af myntadl och omyutadt guld och silfver under detta
decennium letnnar det skiljaktiga resultat, att under de första
5 åren af denna period införseln (beräknad för hela riket) öf¬
versteg utförseln med tillsammans ett värde af 690,000 r:dr,
hvaremot under de sista 5 åren utförseln öfverstiga införseln
med tillsammans 7,091,000 r:dr. Dä emellertid härifrån måste
afdragas omkring 4,000,000 r:dr, för bancosedlarnes indragning
från Finland, så återstår omkring 3 millioner, som, att sluta af
vexel- och penningerörelsen, skulle kunna anses utgöra en brist
i sednare årens export för betäckandet af importen. För att
förklara denna brist, finner jag likväl ingen anledning att skrif¬
va det på slöseriets räkning. Jag ser förklaringsgrunden myc¬
ket närmare uti, den inträffade plötsliga stagnationen i afsältnin-
gen af vår förnämsta exportartikel, jernet, hvaraf åren 1842—43
tillsammans utskeppades 260,000 Sk0 mindre, än som varit er¬
152
Den 11 Januari f. m.
forderligt atl fylla medeltalet af de nästföregående fyra årens
skeppning. Räknas värdet häraf och derjemte prisskillnaden å
det qvantum, som skeppades, så skall man finna balancen ensamt
härigenom uppgjord.
Jag har vid ett föregide tillfälle yttrat den åsigt, att
det öfverklagade missförhållandet mellan import och export
under de sednare åren icke af mig kunde tydas så, som
skulle importen varit i betydlig mån uppdrifven utöfver det
naturliga måttet för landets förbrukning, utan alt detta miss¬
förhållande egentligen borde tillskrifvas den ogynnsamma cou-
juncturen för vår jernhandel, och att jag i allt fall hyste den
öfvertygelse, att ojemnheter af denna beskaffenhet, lemnade åt
sin egen naturliga utveckling, kunde botas, utan anlitande af
sådane medel, som nu äro i fråga. Jag har sedermera haft den
tillfredsställelsen att se de mest (öfvande liknelser till verklig¬
görande af denna förhoppning snarare än jag väntat. Resulta¬
tet af det nästförflntna årets handelsrörelse företer ett skepp-
ningsqvantum af jern, ibland de största, som någonsin ägt rum.
Trävaruskeppningen bar fortfarande varit ganska liflig och för¬
månlig, och vår handelsflotta har under de sednare månadcrne
af året, mera än vanligt, varit för utrikes befraktningar anli¬
tad. Vexelcursen har äfven på sednare tid bibehållit sig pä en
temmeligen låg ståndpunkt, och man kunde ensamt af detta
factum finna sig befogad att antaga, att någon särdeles tryckan¬
de utländsk skuldsättning icke ägde rum, för så vidt nemi. till¬
räcklig peuningelillgång för vexelrörelsen vore för handen, hvil¬
ket åtminstone i Götheborg fortfarande varit händelsen, om än
ett motsatt förhållande understundom kunnat äga rum i Stock¬
holm. För att nu återkomma till den öfverklagade tillväxten
af varuinförselu, så bestrider jag icke, alt ju totalbeloppet der¬
af under de sednare åren varit högre än under de föregående;,
men jag tror det icke dermed vara bevisadt, att nationen gjort
sig skyldig till ett tilltagande slöseri. Det är ett factum, som
man varseblifver i alla civiliserade länder, att förbrukningen af
vällefnads- likasom af nödvändighetsvaror ständigt tilltager; men
man bör icke förgäta, alt äfven folkmängden tilltager och fram¬
för allt den consumerande folkmängden. Om år 1834 | million
menniskor förbrukat vällefnadsartiklar till ett värde af 5 mil¬
lioner r:dr, men 10 är derefter ytterligare ett antal af 100,000
menniskor tillegnat sig en högre bildnings förmåner och njut¬
ningar, så skulle en consumlion, ökad till G millioner, icke gif¬
va på hvarje consument en högre dividend än förut och således
icke mot niigon bära vittne om tilltagande slöseri. Sådant vore
då ett verk af civilisationen, och vi kunna icke önska, att, för
möjligheten att göra någon inskränkning i varubytet med främ¬
mande länder, vi skole återgå till råhetens tidehvarf. Jag vill
härmed icke hafva sagt, att sparsamhetsandan ju ej kunde och
borde vara mera allmän inom vårt land. Sparsamhet är-en
medborgerlig dygd, sorn jag så väl som någon annan vet att
upp-
Den il Januari f. m.
153
uppskatta; men inplantas den icke genom uppfostran, eller ef-
terdömen, icke framkallar man den genom förordningar. Skulle
man icke finna tillräckliga grander för sin öfvertygelse härom
frän förnuftsslut, så innefattar vår historia erfarenhetsbevis nog
— och mer än nog. — Jag hoppas att med det anförda hafva
tillfyllest ulredt skälen, hvarföre jag icke med Utsk. kan anta¬
ga. alt nåjron öfverdrifven varuinförsel vållat de financiella svå-
o i t\ o
righeter, som varit föremal för en allmän klagan. Det ater-
står nu alt närmare undersöka den frågan, huruvida importens
hämmande genom förhöjda tullafgiftcr kunde utgöra något lämp¬
ligt medel att afhjelpa dessa svårigheter. I delta afseende tve¬
kar jag icke ett ögonblick alt uttala den mening, att man just
genom detta medel skall löpa det största äfventyr alt motverka
det ändamål man söker. Tullheskattningsförfattningar kunna en¬
dast i den mån handhafvas, sorn tullbcstämmelserne stå i afpas-
sadt förhållande till den möjliga vinsten eller äfventyret af de¬
ras Öfverträdande. Detta beror dels af localernes mer eller
mindre beqvämlighet för bevakningens ulgörande och dels af
tillgångarne för dennas organisation. I mån af dessa förhållan¬
den och i mån af hvarje särskild varuarlikels större och min¬
dre lällhet alt smuglas, har hvarje afgiftsbeslämmclsc sin na¬
turliga gräns. En stor del af de varuartiklar, för hvilka Be-
villu.Utsk. tillstyrkt förhöjda tullafgifter, är af natur att beqvämli¬
gen egna sig till smugling. Denna handtering har sina egen¬
heter, som lyckligtvis icke utgöra föremål för en allmännare
kunskap, men som det icke är utan nytta för tull-lagstiftare att
känna. Till dessa egenheter hörer, att i de kustorter, hvilkas
närbelägenhet till utländska transitoupplag gör smuglingsyrket
beqvämligast, det icke är importörerne, på hvilkas äfventyr smug-
lingen sker, utan de utländske varuafsändarne eller deras bi¬
träden. Men detta äfventyr taxeras, procentvis, högre eller
lägre, allt efter de svårigheter, sorn dermed äro förknippade.
Derigenom uppkommer ett tillökningsvärde å varorne, till last
för den Svenske importören och sorn kommer den utländske af-
sändaren till godo. Jag vill exempelvis antaga detta tillöknings¬
värde till 25 proc. För ett parti varor, som, i händelse af lag¬
lig införsel, skulle af den Svenske importören hafva blifvit be¬
tämdt med 100,000 r:dr, skulle då utlandet i betalning erhålla
125,000 r:dr. Det torde deraf vara klart, alt ökad våda af
smugling är Ökad våda för den financiella regleringen. Jag
medgifver, att ibland de artiklar, som upptagas i Utsk:s förslag,
är en och annan af de betydligare mindre underkastad äfven¬
tyret af smugling, och alt således någon förhöjning i tullafgif-
lerne derå skulle kunna ske, såvida statens intresse sådant for¬
drar. Jag skulle icke eller anse någon olägenhet följa deraf,
alt något högre afgifter derå af R. St. bestämdes, så all Konun¬
gen vore bemyndigad alt intill dessa maximi-belopp fastställa
afgifterne, om och när omständigheterna sådant påkallade eller
medgåfve; men jag anser mig dock afven i afseende på dessa
0 11. 20
154
Den 11 Januari f. m.
artiklar icke böra underlåta alt flista den nogasle uppmärksam¬
het på det förhållande, som af nästföregående talare blifvit
anfiirdt, att nemi. i denna tidpunkt en förhöjning af införsels-
afgifterne på de väsendtligaste "consumtionsartiklarne, derigenom
att den skulle medföra en forcerad införsel af dessa artiklar,
medan de lägre afgifterna ännu vore gällande, också skulle med¬
föra en större våda för den Hnauciella ställningen.
Hvad jag nu haft äran anföra leder mig till den slutsats,
att i allmänhet ogilla Utskis ifrågavar. förslag. Jag finner lik¬
väl icke anledn. alt bestrida särskild öfverläggning om behand¬
lingen af vissa, i Gr. Cronhjelms reservation upptagne artiklar,
för hvilka särskilda förhållanden kunna påkalla någon ändring
i nu gällande författningar. I detta hänseende äfvensom i af¬
seende på de omförmälda exportvarorna och de artiklar, för
hvilka K. M. sedan sista riksdag redan täckts besluta förändrin¬
gar, instämmer jag, lika med föregide talaren, i den hemstäl¬
lan, som härom af Gr. Cronhjelm blifvit gjord.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Gyllenhaal, Garl Henrik, anförde skriftligen:
Sedan Utsk., med lastad t hufvudsakligt afseende å innehål¬
let af K. M:s nåd. skrifvelse, tillstyrkt R. St. att vidblifva grun-
derne för nu gällande tulltaxa, har Utsk. i ej mindre än 194
punkter föreslagit förändringar, och deribland 81 förhöjda iu-
förseltullafgifter. Vid sådant förhållande, och dä de föreslagne
förändringarne, om de i allo godkändes, skulle ofördelaktigt in¬
verka på lullinlradens för statsverkets hellof påräknade belopp,
och utan synbar motsvarande fördel försvåra och ansenligen
fördyra tullbevakningen, yrkar jag afslag å förevar, betänk.
Instämmande hufvudsakligen och med få undantag i Gr. Cron¬
hjelms reservation, får jag till H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt
H. R. o. Ad. vördsamt hemställa, att, i sammanhang med ofvan-
nämnde K. M:s nåd. skrifvelse, Gr. Cronhjelms reservation må
blifva föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, hvarvid jag anhål¬
ler att fä afgifva de upplysningar oeh anmärku:r, hvartill dis-
cussionen kan föranleda.
Frih. Hamilton, Hugo: Efter de lika sakrika, som upp¬
lysande anföranden, som redan blifvit afgifna rörrde den vigti-
tiiIl-lagstifillingen, vore det fåfängt att tro, att min svaga röst
skulle kunna bidraga lill stadgande af R. o. Ad:s öfvertygelse i
ämnet, och ber jag derföre i korthet att få lill alla delar för¬
ena mig i det anförande, som Hr Fåhraeus afgifvit, med det
tillägg, att, innan discussioncn börjar öfver de särskilda punk¬
ter, som den förste talaren här i dag omförmälde, propos. mät¬
te framställas pä Konungens nåd. propos. i ämnet, hvilken efter
min öfvertygelse innehåller den hufvudgrund, som torde vara
den rätta att antaga och bibehålla. Tull-lagstiftningen har nemi.
varierat sä mycket, och hvarje dess omvexling inverkar så starkt
pä landets alla förhållanden, att man visserligen icke ulan den
aldra största varsamhet må göra ytterligare förändringar. Den¬
na åsigt har Utsk. äfven uttalat; men alt Utsk. sedan funnit sig
Oen 11 Januari f. m.
155
föranlåtet att i en sådan mängd af punkter, som detta betänk,
innehåller, frångå den uttalade principen, det är för mig svårt
att förklara. Jag hade kunnat förklara della frångående, om
IJtsk. ansett sig af landels väl föranlåtet att framställa och ut¬
arbeta en tull-lag, byggd på någon ny, genomgripande princip,
så vigtig, att landet, utan dess antagande, måhända icke skulle
kunna fortfara i det välstånd, som lyckligtvis under de sednare
20 åren uppstått och utvecklat sig. En dylik, genomgripande
princip tror jag alt Utsk. kunnat lätt finna, om Ulsk. uttalat
den grundsats, att förbud förfela de med dem afsedda ändamål,
alt förbud utgöra premier för lurendrejaren och ej tjena till det
skydd för näringarne, som dermed varit afsedt. Erfarenheten
vittnar tillräckligt härutinnan, för att några ytterligare bevis
nu skulle behöfva anföras. En annan sådan genomgripande prin¬
cip tror jag att Utsk. kunnat finna deruti, om det erkänt nyttan
och nödvändigheten, snart sagdt, för vårt land af att inlägga de
stadganden i tull-lagstiftningen, som gälla i vårt graun- och
brödrarike Norrige.
Länder af vida mera skild beskaffenhet och under olika
styrelser hafva, synnerligen inom Tyskland, insett nödvändighe¬
ten af att icke hafva imaginaira gränslinicr mellan sig i och för
tullbcvakningen, hvilka gränslinie? aldrig kunna i sjelfva ver¬
ket upprätthållas. Man har funnit nyttan af, att, när tvenne
folk bo belt nära hvarandra, hafva en fri tull-lagstiftning deni
emellan, på det alt folken frill må kunna utbyta sina olika pro-
ducler, och slippa att till följd af inbillade nödväudlghetsskäl
försvåra, om jag så får säga, lifvet för hvarandra. Om Utsk.
sålunda följt det exempel, som af 30 millioner menniskor i
Tyskland gifvits och der med tacksamhet erkännes vara det rät¬
ta, efter en erfarenhet af 20 års lid, då hade Utsk. äfven haft
en grund att frångå den af Konungen i dess nåd. propos. fram¬
ställda princip; men nu har Utsk. ej gjort något sådant, utan
i stället fördjupat sig i discussioncr och voteringar om hvarje
puukt särskildt, utan någon annan genomgripande grund för si¬
na förhandlingar, än den af en panisk förskräckelse för en öf¬
verdrifven import, och för en silfverexport, som visserligen va¬
rit stor, men hvilken, efter hvad tillräckligen blifvit upplyst,
bar sin grund i helt andra förhållanden, än dem som Utsk. ve¬
lat dertill uppställa. L)et har sedermera fortgått på den banan
och åsatt förhöjd tull till och med på råämnen, som i vårt land
förlullas och utgöra föremål för en vigtig fabrikation; meri alt
detta ur någon sund statsekonomisk grund kan försvaras, det
vågar jag bestrida. Ytterligare bar Utsk. höjt tullen pä fabri¬
kater, hvilkas tillverkning gått framåt under deri förra handels¬
lagstiftningen, och hvilka genom sin duglighet kunnat t iilla med
utländska af samma slag. Ibland dessa kan glasfabrikationen
räknas, och jag har rättighet att säga, att en af de störste gläs-
fabrikauterne i vårt land önskar alt tullen ä glas ej må förhö¬
jas, hvarigenom det blefve honom omöjligt alt täfla med utländ-
ningen, i anseende till den uppmuntran, som derigenom uppstår
15G
Den 11 Januari f. m.
för lurendrejaren af denna vara. Utsk. har deremot försummat
alt nedsätta tullen på de första lifvets förnödenheter för den
fattige, nemi. salt och sill. Mig lemnadcs visserligen det svaret
vid sisth riksdag, alt desse varor kunna den fattige icke und¬
vara, således vore. man säker, att Staten skulle fä en stor in¬
komst på dem; men, mine Hrr, delta är att ockra på den fat¬
tiges lifsförnödenheter, och man borde besinna dessutom, att i
fall tullen nedsällcs, får Slaten ändå sitt igen genom den större
consumtioncn, men med den skillnad att Slaten då kan uppbära
sin inkomst med godt samvete.
Jag hade önskat, att någon af de mera genomgripande prin¬
ciper, som jag nu med få ord förordat, blifvit lagda till grund
för vår tullstadga; men då så ej skett, kan jag ej undgå alt
förena mig med dem sorn önska, att den nuvarande tulltaxan,
byggd i allmänhet på en liberalare princip, måtte bli orubbad,
med undanlag af de förändringar deruti, som Konungen funnit
skäligt att vidtaga sedan förra riksdagen, hvarom jag vördsamt
anhåller om propos.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: För mig, som under de 4
föreg:de riksdagar jag haft äran vara ledamot af detta Stånd,
med lifligt intresse deltagit i öfverläggningarne ronde nu ifra—
garvar, ämne, är det mer än glädjande att se den stora grund¬
sats för tull-lagstiftningen hyllad, som jag alltid försvarat och
hvilken jag med min ringa röst alltid hädanefter skall komma
att försvara, nemi. stadga i tull-lagstiftning. Vid 1823 års riks¬
dag råkade jag i allvarlig strid med den legion af föräudrare
af det bestående, som dä uppträdde; men jag var öfvertygad,
då som nu, att ingen näringsflit är möjlig i ett land, som stän¬
digt vexlar grunder för sin ekonomiska lagstiftning och för sin
tull-iagsliftuing, som dermed står i sammanhang. Jag stannade
i minoriteten då; men det bekymrade mig föga, ty jag visste,
alt jag stred för en stor grundsats, som förr eller sednare skulle
göra sig gällande genom den erfarenhet, som icke uteblifver,
när man väl fått förnimma ombyllighctens följder. Vid den
påföljande, eller 1828, 1829 och 1830 årens riksdag, hade jag,
och de med mig liktänkande samma bedrölliga röle alt spela,
eller att stanna i minoriteten. Förändrarelegionen gick dristigt
fram och lyckades, ehuru icke fullt sä skarpt, som under
den föregtde riksdagen. Under 1834 och 1835 årens riksdag
började redan något mera lugn visa sig hos den delen, som vr-
kade på förändringar och icke hade känsla för stadga i närings-
lagstiftning. Men 1840 års riksdag utgjorde en vändningspunkt.
Då föreslogs, att alla förhud skulle upphöra, och från den stun-
dep daterar jag de förhoppningar lill stadga för framtiden, som nu
lyckligtvis erkännas och hvaröfver jag gläder mig. Denna allmänna
grundsats väckte de 2:ne herrskande intressena i delta land emot
sig. Friheten att ulan undantag in- och utföra alla varor angrep
i dess innersta rötter, såväl det missförstådda jordbrukareintres¬
set, bräuviusläbrikationcn, som brukspalronsiulresset, stångjerns-
Den il Januari f. m.
157
tillverkningen, som nu finnes, men sora jag hoppas skall hafva
en öfvergång, och jag såg med glädje, huru brukspatronerne
klart insågo, alt deras eget och fäderneslandets sanna intresse
fordrade, att förbudet mot tackjernsexport fortfor att äga be¬
stånd. Dessa 2:ne mäktiga intressen höjde sig då för att säga
nej till den absoluta import- och export-friheten, och från den
stunden hlef jag förvissad om, att de grundsatser jag försvarat, så
länge jag varit riksdagsman, slutligen skulle göra sig gällande,
— jag menar stadga i tull-Iagsliftning och i ekonomisk lagstift¬
ning i allmänhet. Bcvilln.Ulsk. har hyllat denna grundsats,
men icke ansett, att ett ärligt hyllande deraf skall utesluta
pligten att söka fullkomna densamma vid tillämpningen, d. v. s.
alt göra de modificationer i tullen på de vigtigaste arliklarne,
som erfordras för att derjemte åstadkomma likstämmighet i
denna lagstiftning. Här finnes ingen af de ledamöter, som hit¬
tills yttrat sig, som icke erkänt, i större eller mindre grad,
behöfiigheten af dessa jemkningar. Den förste talaren under den¬
na öfverläggning har gifvit oss en reservation, i hvilken han
föreslår ganska betydande jemkningar, och jag håller honom
räkning derföre; ty jag föreställer mig, att han, såsom ledamot
af Bevilln.Utsk. och i egenskap af ordförande, detsammas leda¬
re, har haft tillfälle att inhemta den sakkännedom, som jag
och många med mig sakna. Talaren dernäst instämde med Gr.
Cronhjelm, men anmälde dessutom några artiklar, som han ansåg
böra utgöra ett tillägg utöfver hvad Gr. Cronhjelm funnit nö¬
digt, och andre talare hafva sagt, att der och hvar kunde yt¬
terligare finnas sådane. Deraf drager jag den slutsats, att frå¬
gan icke ligger inora det qvalitativa området, ty alla äro ense
om alt hylla stabilitets-grundsatsen; frågan har förfiyltat sig
inom det qvantitativa området. Men huru många varuartiklar,
flere eller färre, som än må blifva föremål för denna och kan¬
ske följande dagars öfverläggning, och huru man än må anse
rättast vara alt härvid gå tillväga, är det dock tvifvelsutan
ganska lofvärdt att söka bespara tid. För min del tror jag icke
att tid besparas, derigenom att man söker drifva den eller den
individens förslag företrädesvis till afgörande och derigenom be¬
taga andra individer rättigheten att få fram de anmärkn:r vid
andra varuartiklar, som finnas upptagna till föremål för öfver¬
läggning. Jag tror, alt det praktiska sättet att gå tillväga för
alt vinna tid, vore alt följa Ulsk:s betänk, och gå i den ord¬
ning, som Ulsk. framställt, ty det brukar alltid gä fortast då,
och jag förenar mig med dem, som hylla den grundsats, som är
uttalad, önskandes att vi ju förr desto hellre måtte börja med
den första artikeln och så fortgå, ty på det sältet vinna vi tid
och ännu myckel mer, vi t ra nq u i I ise ra de individer, som önska
framställa hvar och en sina asigter och få dem underkastade
Ståndets bedömmande.
llr Printzenskjöld, Carl: Sedan så inånga ledamöter
yttrat sig, hvilka alla, med undantag af den siste talaren, yr¬
15S
Den 11 Januari f. ni.
kal afslag å Utsk:s betänk., men jag varit den bland Ulsk:s le¬
damöter, som, jag erkänner det fritt och öppet, ifrigt arbetat
för det resultat, hvartill Utsk. kommit, så torde det måhända
anses förmätet af mig att vilja försvara Utsk:s tillgöranden i
dessa delar. Förutseende att jag i detta fall möjligen icke
kan vinna framgång, men öfvertygad som jag å andra sidan är,
alt hafva handlat i fäderneslandets intresse, lika väl som de le¬
damöter äro det, hvilka med mig icke dela lika tanka, anser
jag för min pligt alt uppträda, för att, i hvad på mig beror,
och så vida jag förmår, söka ådagalägga, att Utsk. icke, på
sätt beskyllningarne innehålla, skridit öfver gränsorna, hvarken
af dess behörighet, eller den aktning och vördnad, som det
varit skyldigt Konungens nåd. propos. Den förste talaren har
uttryckt sin förundran deröfver, att Utsk., då det å ena sidan
erkänner grunderna för Konungens nåd. propos., medelst bibe¬
hållande af hufvudgrunderna i nu gällande taxa, likväl endast
till orden verkställt detta förklarande, och genom förändring af
tullbestämmelserna på icke mindre än £ af hela det antal varu-
arliklar, som i nämnde taxa finnas upptagne, frånträdt den prin¬
cip, som Utsk. sålunda i början af sitt betänk, förklarat sig
gilla. Jag kan med den talaren ingalunda förena mig derom,
att tullbestämmelserna å qvantileten af varuarliklar utgöra de
hufvudgrunder, som Konungen åsyftat; desse äro, efter min
tanka, huruvida importförbuden skola ökas eller minskas, och i
följd deraf en friare lagstiftning äga rum än tillförene. Nu
har Utsk., långt ifrån att öka importförbudens antal, och så¬
lunda derigenom förändra den propos., sorn Konungen i nåder
framställt, tverlom minskat delta antal, och jag skulle derföre hem¬
ställa till den värde talaren, huruvida han kan, med fog af rätt¬
visa, tillvita Utsk. att hafva förändrat de principer i verkstäl¬
ligheten af tulltaxans tillämpning, som Konungens propos. ut¬
talar. Ett ytterligare skäl för oriktigheten af denna beskyll¬
ning hemtar jag derifrån, att den värde ledamoten sjelf fram¬
ställt förslag till tullförhöjning å ett icke så ringa antal varu¬
arliklar. Det är en subjectiv öfvertygelse hos den värde tala¬
ren, att dessa artiklar, och icke andra, fordra högre tullafgifler;
det var en subjectiv öfvertygelse hos mig och Utsk:s majoritet,
att delta antal vore för ringa, och dessa subjecliva öfvertygelser
tror jag kunna qvitta med hvarandra. Skulle man vilja gå
derhän, att anse sjelfva tullbestämmelserne vara de hufvud¬
grunder, som Konungen åsyftat, så öfverlemnar jag till den
värde talaren, om det väl kan sägas, att Utsk. förändrat de
hufvudgrunder, som Konungen åsyftat, då det inskränkt sitt för¬
slag till ändring i tullbestämmelserne till endast J af det antal
artiklar, som taxan innehåller. Ett ytterligare bevis derpå, alt
man alldeles icke kan hänföra hufvudgrunderna^ dit, som Gr.
Cronhjelm yrkat, ligger äfven deruti, alt Frih. Åkerhjelm, då
han yttrade sig i ämnet och förenade sig med Gr. Cronhjelm,
likväl velat utsträcka tullbestämmelserne längre än Hr Grefven
gjort, och då måste deraf följa, att om andra vilja än ytlerli-
Den 11 Januari f. m.
159
gare utsträcka förändringarne, sä hafva de icke derigenom från-
trädt de af Konungen föreslagne grunder. Hr Skogman har
yrkat, att 1S41 års taxa, med få undantag, skulle blifva gäl¬
lande. och har som skäl dertill anfört, alt denna taxa i sin til¬
lämpning visat, det den å ena sidan beredde statsinkomst, under
det densamma å andra sidan lemnat tillräckligt skydd åt närin-
garne. Jag beklagar, alt jag icke kan i detta fall vara med
honom af lika tanka. Det är visserligen möjligt, att denna taxa
inbringat Staten en ökad inkomst, men hvad skyddet åt närin-
garne beträffar, så tror jag, att den allmänna klagan, som från
en mängd näringsidkare försports, alt de låga prisen på utländ¬
ska varuartiklar gjort det för dem omöjligt alt i någon större
scala drifva deras egna näringar i landet, utgör ett tillräckligt
bevis derpå, alt taxan icke innefattar något sådant skydd, som
Ilr Skogman sjelf erkänt böra äga rum. När så är förhållan-
landet, och dä man derjemte besinnar, att stabilitet i tull¬
lagstiftning bör bestå deri, alt skydda inhemska näringar, och
all således öka detta skydd, så ofta man finner, alt de tull¬
bestämmelser, som äro för handen, icke uppfylla ändamålet;
så hemställer jag, om ej behofvet påkallar alt framgå på
den bana, som Utsk. gjort. Efter en lång historik öfver tull-
lagstiftningens öden i Sverige, allt ifrån början af förra århun¬
dradet till nuvarande tid, har Hr Fåhraeus kommit till det re¬
sultat, att den nuvarande tull-lagstiftningen vore den visaste
och bästa, hvarföre han yrkat, att den, med få undantag, må
fortfarande varda bibehållen. Hr Fåhraus har dervid uppgifvit
de särskilda perioder, då den prohibitiva tull-lagstiftningen in¬
träffat, och dä den fått eli större eller mindre framsteg. Han
nämnde dervid året 1739, och upplyste sedan, huruledes den
lagstiftning, som då ägde rum, blef af följande lagstiftare för¬
ändrad; men den värde talaren har ej underrättat R. o. Ad.
derom, alt sedan, i följd af 1739 års prohibitiva lagstiftning, »
flere machiner blifvit införskrifne samt hvarjehanda nyttiga
åtgärder vidtagne till de inhemska näringarnes upphjelpande,
men denna prohibitiva lagstiftning, till följd af partistrider,
mäste innan kort gifva vika för liberalare äsigter, så vandra¬
de machinerne ut till Ryssland, — som, man må säga om detta
Iand hvad man vill, måhända är, i fråga om begagnande af
lämpliga medel lill den inhemska industriens befrämjande, ett
af de klokaste land i verlden — och med dessa machiner de¬
ras ägare och konstfärdigheten, som i delta vårt grannrike
nedslog sina bopålar. Jag tviflar på, att Sverige någonsin
skall uppnå den lyckliga tidpunkt, då industrien och arbets¬
skickligheten skall kunna mäta sig med det lands, som visste
att begagna sig af Svenska folkets oförstånd i dess tull¬
lagstiftning. — Hr Fähraeus har vidare erkänt, att förhöj¬
ning kan ske å de artiklar, som Utsk. föreslagit. Kan detta
ske, och kan det icke bevisas, del ju ej denna förhöjning med¬
för nytta, icke blott i financielt hänseende, utan äfven till skydd
för den inhemska fabrikanten, så ser jag sannerligen icke hvar-
ICO
Den 11 Januari f. m.
före ej densamma bör äga rum. Det är ingalunda alt befara,
på sätt Hr Fåhraeus och andre talare förespeglat, att förändrin¬
gar i importförbuden skulle föranleda lill smugling, ty jag är
öfvertygad derom, att i händelse tullbevakningen först och
främst ändamålsenligt inrättas, och för det andra tillräckliga
tillgångar för densammas behöriga ordnande och förstärkande
lemnäs, så skall ock det mål man söker, i det väsendtligaste
uppnås. Jag frågar dem, som påslå, att låga tullar äro nöd-
vändige för att hindra smugling, om någonsin denna princip i
andra länder blifvit antagen? Tvertom se vi, att i England,
Frankrike, Preussen, Ryssland m. fl., man oafbrutet snarare
ökar än minskar import-afgifterne till skydd för den inhemska
industrien, till trotts för alla de utopiska lärdomar, som af de
liberale tull-lagstiftarne blifvit framställde.
Hvad formen för sjelfva föredragningssättet af delta betänk,
beträffar, anser jag det med Riksdagsordningens föreskrift mest
förenligt, alt det punktvis föredrages; men ett sådant afslag i
klump, som Gr. Cronhjelm föreslagit, är, efter min öfvertygelse,
med berörde föreskrift icke öfverensstämmande.
Frih. Raab, Adam Christian: Fördem af Husets leda¬
möter, som tagit kännedom af reservalionerne, som finnas delta
betänk, bifogade, är det bekant, att jag i hufvudsaken delat
majoritetens inom Utsk. prohibiliva åsigtcr, och är derföre äfven
både villig och skyldig att taga Utsk:s försvar för de beskyll¬
ningar, som blifvit detsamma gjorda. Min granne här på bän¬
ken, Frih. Hamilton, har förklarat, att han icke kunnat se något
skäl till Utsk:s förfarande, då Utsk. ej försökt alt, likasom i
Tyskland, bilda en tullförening, d. v. s. Frih. har förmodligen
åsyftat, att Sverige skulle söka att få lika låga lullbestämmcl-
ser, som Danmark och Norrige. Men nu är det en känd sak,
att den Tyska tullföreningen icke är så särdeles liberal; och
om vi gå lill Norrige och granska verkningarne der af de libe¬
rala tullbeslämmelserne, så kunna de ej särdeles berömmas, dä
detta lands tull-lagstiftning icke åstadkommit några fabrikers
anläggande, och vi dessutom veta, att från Norrige exporteras
menniskor i brist af sysselsättning, ehuru der som i Sverige
finnas strömmar att rensa, vattenfall att begagna, berg att bryta
och jord att odla. Danmark är ett land, med hvilket vi lyck¬
ligtvis icke behöfva jemföra oss i afseende..på vår financiella
ställning; jag tror, att hvarken dess industri elier landet i öfrigt
står i en lyckligare ställning än hos oss, ehuru detta iand
framför oss har fördelarne af Sundska tullen, nemi. de stora
inkomster, som deraf härflyta. Jag ser således ej, alt grann¬
rikenas exempel uppmanar till nedsättning af tullbestämmelser-
ne. Hr Printzenskjöld tror jag deremot är alltför prohibitiv.
Han förkastar betänkligheten alt derigenom framkalla lurendrä-
jeri och tullförsnillning; han förmenar, att en sträng tullbevak¬
ning i delta afseende skulle vara tillfyllestgörande: men då jag-
tager
Den II Januari f. m.
ifil
lager i betraktande möjligheten att från Norrige föra varor
landvågen till Sverige, ja, möjligheten alt öfverallt insmugla
förbudet gods sjöledes, då jag betraktar omfånget afvara till¬
gängliga öppna kuster; så kan jag ej, lika med honom, inse
någon sannolikhet att genom bevakning fullt skydda oss för Ili¬
rén (lriijerier och tullförsnillning. Man har vidare fästat afseen¬
de på ombytlighelen af vår ekonomiska lagstiftning. Detta är
ett fel, som man ofta och med fog förebrått Ständerne; jag-
måste derå fästa afseende, och vill af det skälet icke eller
yrka så betydliga förändringar. Man har bland alla gjorda an-
inärkmr likväl underlåtit alt vidröra en vigtig omständighet,
nemi. den demoralisation, som åstadkommes, om man frestar till
tullförsnillning; delta skäl sätter jag högt och det vållar att
jag slutar mig lill Gr. Cronhjelms åsigt, alt endast fästa sig
vid de hufvudsakligaste artiklarne. Afven får jag fästa upp¬
märksamheten på, alt Gr. Cronhjelms förslag icke skiljer sig sä
betydligt från Ulsk:s, sorn man velat låta påskina. Det är sant,
att detta förslag omfattar endast några och 40 artiklar (Utsk:s
förslag, som man velat räkna såsom omfattande 194, vidrörer,
rätt räknadt, endast 104); men om man dertill lägger, dels den
exporttull, som Gr. Cronhjelm i en propos. upptagit, äfvensom
alla de förändringar, sorn icke afse någon förhöjning i tullen,
ulan endast att ställa på vigt hvad som hittills varit ställdt pä
värde, samt slutligen åtskilliga mindre förändringar, som Utsk.
ansett nödvändiga för conseqvensens skull, så linner man alt
skillnaden icke är sä betydlig. Skulle dertill komma ali läg¬
gas (hvilket jag äfven kommer att yrka) de artiklar, sorn
Frih. Åkerhjelm föreslagit, nemi. lackerade bleckslagare-arbelen,
cider, salt och the, så återstår i sanning icke mycket, som
förtjenar alt ändras eller beläggas med högre tull. Jag skulle
visserligen, i öfverensstämmelse med min reservation, hafva
önskat, att man velat upptaga spanmål; men en omständighet
möler mig i det afscendet. Jag är sjelf producent, och Husets
Heste frän landet kommande ledamöter äro likaledes producenter
af denna vara; och då man önskat att icke göra för stora för¬
ändringar, vill jag, så vida ingen annan yrkar derpå, för min
del afstå derifrån, just derföre ali del alltför nära ingår i mitt
eget intresse. Jag skulle visserligen hafva önskat, att man
velat utbyta förbud emot hög tull, men jag har trott mig finna,
att majoriteten icke sådant önskat och vill derföre icke eller
insistera derpå; dock får jag förklara, att skulle flere talare
yrka förhöjning af tullen å hvete eller förbuds upphörande, vill
jag hafva mig öppet alt instämma med dem. Jag önskar upp-
häfvandet af förbud, just derföre att jag tror, att en högre tull
bar fördelen med sig, alt lättare utestänga lagbrott, än förbud,
ty det förefaller otvifvelaktig! hvar och en mera brottsligt att
åstadkomma en tullförsnillning, än bryta mot det bestämda in¬
förselsförbudet. Så har åtminstone erfarenheten visat sig i sö¬
dra Sverige, der man, snart sagdt i hvarje handelsbod, trötts
ö II. 21
1U2
Den 11 Januari f. m.
alla förbud, dock finnér förbudna varor. Hr Lefrén liar troll,
alt tiden icke sparas dermed alt man inskränkte signill de ar¬
tiklar, som Gr. Cronhjelm föreslagit, plus de af Frih. Åkerhjelm
framställda; men det är dock odisputabelt, alt om man inskrän¬
ker sig lill alt discutera ett mindre antal artiklar, så skall lid
derigenom vinnas, utan alt derföre någons mening undertryckes,
då det nu beror af majoriteten alt bestämma om hvilka artik¬
lar man skall öfverlägga. Jag instämmer i anhållan om pro¬
pos. derom, att endast de artiklar, som i0Gr. Cronhjelms reser¬
vation finnas upptagna, jemte de af Frih. Åkerhjelm föreslagna,
må bli föremål för R. o. Adis öfverläggning.
Gr. Cronhjelm: Sedan jag i mitt sista yttrande tagit
mig friheten tillstyrka R. o. Ad. att, med godkännande af den
i Konungens nåd. propos. uttalade grundsats, alt bibehålla nu
gällande tulltaxa i sina vigtigare delar, endast uttaga några de
väsendtligare artiklarne och göra dem till föremål för discus-
sion, och sedan jag uppräknat de artiklar,o som, enligt min å-
sigt, voro de väsendtligare, har Frih. Åkerhjelm begärt, att
antalet af artiklarne borde än ytterligare förökas med 4 st.,
nemi. cider salt, lackerade blecksaker och the'. Orsaken, hvar¬
före jag log mig fri helen föreslå, att några vissa väsendtligare
artiklar skulle upptagas, var naturligtvis ingen annan än den,
som i mitt förra anförande finnes uttryckt, att nemi. man borde
bibehålla den för näringarne så nödvändiga och hittills inom
vår tull-lagstiftning så ofta motverkade stabiliteten. Det är na¬
turligt, att ju färre artiklar, som förändras, i desto större mån,
vinnes detta ändamål. Vid frågan om de väsendtligare artiklar,
som borde uttagas, har jag utgått från tvenne hufvudsynpunk-
ter af väsendtlig statsekonomisk natur, nemi. ä eua sidan be¬
främjande af statsinkomst och gagnande handelsvåg, å den an¬
dra, skydd för våra inhemska producenter.
För att återkomma till de af Frih. Åkerhjelm uppgifna ar¬
tiklar, så vill jag ej bestrida, att i synnerhet salt äger en stats¬
ekonomisk vigt. Beträffande artikeln cider, har den äfven någon
vigt, i så måtto, att det är mer än troligt, att det större parti
af cider, som blifvit i Riket införtuHadt, lill större delen be¬
står af vin, som under annan benämning inkommit, och dä så¬
ledes nämnde artikel står i sammanhang med den väsendlliga
artikeln vin, så vill jag icke bestrida densamma. Frih. Åker¬
hjelm nämnde äfven 2:ne andra artiklar, nemi. lackerade bleck-
slagare-arbeten och the': desse artiklar äro naturligtvis, på
grund af de utaf mig angifne principer, enligt min öfvertygelse
af mindre vigt, äfvensom de, allt i den män de öka antalet
af artiklar, som jag föreslagit borde uttagas, motverka den
stabilitet, som jag åsyftar att vidmakthålla; men om desse 2:ne
artiklars tilläggande kan bidraga tili sinnenas förening lill den
propos., som jag tagit mig friheten föreslå, så, och då jag anser
denna propos. af största vigt, emedan den åtminstone förhindrar
ändringar af tulltaxans alla öfriga artiklar, så vill jag ej för
Den 11 Januari f. ra.
163
min enskilda del hafva något deremot. En af de talare, som
sedan yttrat sig, har prisat grundsatsen af stabilitet i tull-lag¬
stiftning, och äfven lemnat vitsord, att ett bemödande till ett så¬
dant ändamål igcnfinnes i min reservation; men den värde ta¬
laren tyckes vilja frångå detta ändamål, då han anser dermed
oförenligt alt vilja uttaga några vissa artiklar och lemna de öf¬
riga orubbade. Den värde talaren anförde som skäl, att då jag
fästat mig vid vissa artiklar, kunde andra ledamöter flista sig
vid ännu andra och att pä detta sätt ändamålet skulle förfelas.
I anleda, deraf torde jag få genmäla, att då fråga endast blir
att taga de artiklar, som, vare sig i afseende på handelsvåg eller
statsinkomst, äro af väsendtlig vigt, sä följer deraf, att de min¬
dre vigtiga artiklarne ur dessas egen synpunkt naturligtvis kom¬
ma alt motverka den sökta stabiliteten; oell jag får dessutom
tillägga, att bufvudskälet, hvarföre jag uttagit dessa särskilda
artiklar icke varit egentligen för att vinna tid, utan alt vinna
den stabilitet, som jag förut omnämnt. En annan talare har an¬
sett, att jag gjort en obefogad anmärka, emot Utsk., då jag
nämnt, att Utsk. förfarit i rak strid mot den grundsats, sorn
Utsk. bort hylla, att nemi. ingå på Konungens propos., och som
ett skäl derföre har talaren anfört, alt Utsk. bibehållit alla för-
budsbestämmelserne. Man skulle möjligen, då man känner, att
Konungen i sin nåd. propos. icke förordat bibehållande af för¬
hud, ulan begärt, att nu gällande taxa skulle till sina väsendt-
liga delar förblifva orubbad, vid jemförelsen af berörde nåd.
propos. med den värde talarens yttrande, kunna leda sig till den
slutsats, som skulle talaren menat, alt Konungen egentligen lagt
någon vigt på förbudens qvarhållande, eller alt desse för¬
buds bibehållande skulle ligga Styrelsen ömt om hjertat. Jag
vill icke tillåta mig att yttra något i detta afseende, men jag
tror, att allt hvad gissningsvis yttras, icke förtjenar alt uppla¬
gas; men med samma skäl och grund, sorn den värde talaren
trott sig hafva gått Konungens önskningar lill miites, derigenom
att han tillstyrkt bibehållande af alla förbudsartiklar, så skulle
jag å andra sidan fråga, om man icke lika mycket är berättigad
alt tro, att Konungen icke sjelf önskat förbudsbestämmelsers bi¬
behållande, men gjort en uppoffring af sin åsigt i delta fall, för att
vinna tulltaxans orubbade bibehållande. Hvilkeldera, som nu är
det rätta, det måste jag lemna åt andra att upplysa; men jag
tror ej, att hvarken jag eller den värde talaren har nog kän¬
nedom i den saken, för alt kunna bestämdt säga, hvilkeldera
som varit en uppoffring eller önskan å Konungens sida för än¬
damålets vinnande. Den värde ledamoten bar slutligen bestridt
mitt yrkande, emedan lian påstått, alt den propos. jag begärt,
icke skulle vara öfverensstämmande med den vanliga ordningen
för ärendenas föredragning. Jag vill ej bestrida den värde ta¬
laren alt fä propos. pä Utsk:s betänk., men för den händelse,
att denna propos. skulle med blandade ja och nej besvaras, sä
hoppas jag att den värde talaren icke vill bestrida mig alt få
milt yrkande antaget som contrapropos. Jag kati icke inse, att
16i
Den II Januari f. ra.
deruti ligger något, sora är nied bruket af ärendenas föredrag¬
ning mindre öfverensstämmande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, alt plenum kom-
me att fortsättas kl. 6 e. in.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det II. Ståndet af-
liandlar på en gång 2:ne ämnen: det ena, hvad man skall be¬
sluta i tull-lagstiftningen, och del andra, huru man skall gå till¬
väga vid föredragningen. Ehuru den sednare är både af Riksd.-
Ordn. och bruket bestämd, har man likväl fästat vid densamma
en alldeles ovanlig vigt. Ulsk:s Ordförande, Konungens fordna
rådgifvare och Chef för varuförädlingen och handeln, Konun¬
gens nuvarande rådgifvare oell Chef för näringarne, fordom en
utmärkt embetsman vid Tullverket, nuvarande Chefen för Tull¬
styrelsen, Ordföranden i Ekon.Utsk. m. fl. hafva uppträdt med
samlad makt för alt genomdrifva det föredragningssätt, som Gr.
Cronhjelm yrkat. Kan derpå ligga en så utomordentlig vigt,
att en så ovanlig coaliiion skulle deraf föranledas? Skälet är
utan tvifvel, att man trott sig kunna, genom sjelfva föredrag-
ningssättet, på något vis afgöra lagstiftningen, oell detta synes
så mycket mera, som man utlåtit sig både öfver grundsatser
och deras tillämpning, innan man ännu kommit öfverens om fö¬
redragningen. Ar det på sådant sätt man tror sig kunna bespa¬
ra tid för della Stånd och påskynda riksdagsärendernes fort¬
gång? Likväl, då mine föregångare sålunda förfarit, torde R.
o. Ad. benäget ursäkta, om jag något närmare granskar deras
yttranden och det sätt, hvarpå de vilja gå tillväga.
Först skall jag hålla mig till grundsatserne, och får för¬
klara, att jag är en hatare af allmänna betraktelser deröfver,
emedan de ej tjena lill annat än framförandet af vackra ord,
hvarmed liden förspiIles. Men då mina motståndare gifvit sig
in på denna hana, måste jag äfven deran. Man talar om nä-
ringarnes skydd och om stadga deri. Om beggederas skydd är
jag äfven ense. Man säger, att åt dem icke skall gifvas mera
skydd än de behöfva, emedan sådant verkar motsatsen; det vill
jag också tro. Men i tillämpningen kommer det derpå an, hu¬
ru mycket skydd de verkligen behöfva; sådant kan icke atlar-
das med någon allmän fras, ulan måste afgöras för hvarje sär¬
skildt ämne. Det förhåller sig med tullen såsom med Banken
(det torde ursäktas en Bancofullm. örn han ofta dertill åter¬
kommer), alt likasom man i fråga om nya sedlars utgifning
säger: släpp ut deni, det lifvar näringarne och Banken tål nog
den deraf följande påkänuingen; så beter det när fråga är om
varuinförsel: släpp in dem, det skaffar medel åt statscassan, och
de inhemska näringarne tåla nog den utländska medtäflan. Skul¬
le någon näring derigenom likväl gä under, så är det hennes
fel, som icke är seglifvad nog, icke doctorernes, som experi¬
mentera med hennes lifskrafter. Jag tänker deremot nu, såsom
tillförene, alt ett fattigt land, såsom- Sverige, underlägset i indu¬
stri, och genom koldén stängdt från handelsgemenskap med den
Den 11 Jan nar i f. ni.
105
öfriga verlden under flere månader af året, behöfver mera än
något annat, att bestå genom sig sjelfl. Det bör följaktligen,
så vidt möjligt är, vara oberoende af den utrikes handeln. Li¬
kasom den svage behöfver skydd mot den starke, så behöfva
våra näringar skydd emot främmande lauders medtäflan. Skul¬
le vi, för alt hålla oss lill erfarenheten, se efter huru härmed
sig förhåller i de länder, som hafva varit stadiga i vården om
deras näringar, nemi. England, Frankrike, Hyssland, Österrike
och Tyska tullföreningen, sedan hon kom till stånd; så finna
vi, att desse länder, till straff för hvad mina motståndare skulle
kalla deras dårskap, att vidmakthålla förbuden, befinnas rika
och mäktiga, ägande mera varor äu de behöfva och nog, för
att dermed förse verldsmarknaden. Sverige åter, som vacklat
emellan skydd och liberalism samt ibland haft hvad mine mot¬
ståndare lära kalla, det förståndet att öfvergifva förbuds-syste-
met, befinner sig till belöning derför fattigt och oförmöget alt
utan tillhjelp af Bankens silfver förse sig med de varor, dess
innebyggare förbruka. Jag är förvissad, att Herrar Theoretici
bevisa, del erfarenheten har orätt; men icke kan jag hjelpa,
det jag är enfaldig nog att tro på erfarenheten. Man klandrar
Utsk. för den första här upplästa grundsatsen; ty det omtalar,
säger man, stadga, och vill likväl förändring. Det är just Ut-
sk:s olycka, att del gifvit sig in på de allmänna grundsatsernes
bana; när man gör det, så blifver man nödsakad att likväl vi¬
ka derifrån vid tillämpningen, derföre alt verlden står icke still,
och tull-lagstiftningen lika litet som något annat. Likväl fin¬
ner jag för min del denna punkt i Utsk:s betänk, ingalunda för¬
kastlig. Hr Lefrén har redan yttrat sig derom och jag instäm¬
mer väsendtligen med honom. Nu säger man, alt man har ic¬
ke här i landet varit slösande; det är icke det som föranledt
att silfret vandrat ut ur detsamma. Den allmännaste anmärkn.,
som man får höra af utländningar, som besöka vårt land, är e-
medlertid just den, att vi, ehuru fattige, likväl i allmänhet lef¬
va yppigare, än våra tillgångar medgifva. Jag har hört, att
året efter vår realisations fastställande, besökte en utmärkt ut¬
ländsk handlaude vår hufvudstad. Han inbjöds till en middag
hos en af Konungens rådgifvare, hvarvid talet föll på den nyss
började realisationens bestånd, och när Konungens rådgifvare
frågade den handlande hvad han derom tänkte, så svarade den¬
ne, att han belviflade dess möjlighet med sådane middagar, som
den lian nyss hade åtnjutit. Man säger, att sparsamhet kan ic¬
ke införas genom författningar, derest den icke ligger i seder-
ne och folkets lefnadssätt. Folkets lefnadssätt beror på det sätt,
som Staten lefver sjelf. Om Staten lefver öfver sina tillgån¬
gar, så gifver hon efterdöme åt sina medlemmar alt göra så.
Om de förnäma i landet lefva så, så följa de öfrige deras ex¬
empel. Nu hjelper det icke, hvad efterdöme, som Staten eller
de förnämsta i Staten gifva; nöden, mine Hrr, den känna vi nu
alla, den lärer oss omsider alt blifva sparsamme, och deruti är
vårt räddningsmedel, såsom jag förut yttrat i desse frågor. Här
166
Den 11 Januari f. m.
har blifvit sagdt, alt man icke bör sätta tullafgifterne för högt.
Jag för min del påslår tvertom, alt R. St. snarare böra sätta
tullafgifterne för högt, än för lågt, och det derföre, att det är
i K. M:s makt att när som helst sänka afgiflerne, om han finnér
dem för höga, då han deremot är oförmögen alt emellan riks-
dagarne höja någre tullafgifter, (tullen på spanmål allena un¬
dantagen) om R. St. skulle hafva satt dem för lågt. Något hin¬
der möter således icke för K. M. att i detta fall begagna sin
makt alt vara så liberal, som Hans rådgifvare anse råd ligt, och
derföre kunna äfven R. St. alldeles obesvärade uttrycka deras
mening om de tullafgifter, som de anse vara behöfiiga; och på
sätt jag nyss yttrat, man bör hellre sätta dem för högt än för
lågt, emedan om händelsen skulle så skicka, alt de höga afgif¬
lerne behöfdes, så är det godt att de finnas, emedan K. M. då
icke har någon annan utväg, än att vidtaga förbud, en åtgärd,
som man i allmänhet tycker illa om.
Men jag återvänder från dessa allmänna betraktelser till
sjelfva föredragningssättet. Gr. Cronhjelms förslag går, såsom
vi redan hafva hört, derpå ut, att man skall underlåta att ta¬
ga vissa af Utsk;s förslag i öfvervägande och inskränka sig
till de artiklar, som Grefven ansett vara lämplige att kumma
under discussion. Han föreslår, att man skall gå bakfram i före¬
dragningssättet och följa reservantens förslag samt lägga Utsk:s
å sido. Detta mäste jag bestrida, dels derföre, att det är orik¬
tigt i sig sjelf, och dels derföre, alt II. Ex. Hr Gr. o. Landtnäs
första propos. till Ståndet denna dag var, alt betänk, skulle
punktvis föredragas, hvartill Ståndet samtyckte, utan att någon
af dess medlemmar satte sig deremot, icke ens Gr. Cronhjelm
sjelf. Nu kan jag icke se, att H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, kan
gifva oss propos. på en deremot stridande mening, nemi. på Gr.
Cronhjelms förslag, icke eller att Ståndet kan frångå detta sitt
en gång fattade beslut. Skulle likväl emot all förmodan II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, anse sig kunna i detta fall gå Gr. Cron¬
hjelms önskan till mötes, så anhåller jag dels att få bestrida
detta sätt att behandla våra ärenden, dels ock att jag, med li¬
ka rätt som reservanten, mätte få uppgifva hvilka ämnen af
dem, som af Bevilln.Utsk. blifvit behandlade, jag önskar under¬
ställa Ståndets pröfning. Jag kan icke tro, att Gr. Cronhjelm
vill bestrida mig delta, då han haft den godheten medgifva
Frih. Åkerhjelm att få tillägga några artiklar, hvilka icke fin¬
nas upptagne i Hr Grefvens reservation. Komma så någre andre
ledamöter med andra önskningar, så lärer väl icke eller då Gr.
Cronhjelm kunna vara mindre bevågen emot dem, än emot oss
o. s. v. Mig synes emedlertid, att delta sätt att afvika frän den
vanliga ordningen, är just rälta sättet att icke komma någon
väg. Om vi, i st. f. denna onyttiga öfverläggning om Gr. Cron¬
hjelms reservation, hade fält gå punktvis tillväga, så hade tro¬
ligen (lere sidor af betänk, redan varit expedierade, i st. för
alt vi nu stå här och hafva intet uträttat. Detta borde Gr.
Cronhjelm desto hellre hafva betänkt, som det icke lärer vara
Den II Januari f. m.
167
Grefven obekant, att samma försök att tillintetgöra första punk¬
ten i Ulsk:s betänk, anställdes äfven i Vällofl. BorgareSt., och
att man efler en debatt, som räckte 4 timmar, började att gå
betänk, punktvis igenom, alldeles som om någon discussion icke
ägt rum. Detta förmodar och hoppas jag äfven blifver utgån¬
gen här, och önskar jag sålunda, alt denna lika öfverflödiga som
onyttiga öfverläggning må blifva ändad.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att ingen mera än
lian kunde vara angelägen derom, att R. o. Ad. icke måtte
handla i strid med de beslut, som redan blifvit fattade, men att
i förevar, fall, H. Ex. icke trodde, alt ett bifall till Gr. Cron-
hjelins förslag vore stridande emot R. o. Ad:s beslut, om detta
måls föredragning punktvis. Målet hade redan blifvit föredra¬
get punktvis, emedan det nu vore första punkten, som utgjorde
föremål för öfverläggniugen, och de öfriga punkterne skulle äf¬
ven blifva föredragna, fastän dervid visserligen, om Gr. Cron-
hjclms förslag blefve antaget, kunde inträffa hvad som ganska
ofta varit händelsen, att R. o. Ad. dä en af de efterföljande
punkterne förekomme finge förklara, att den vore förfallen i
följd af redan fattadt beslut. I öfrigt anhöll H. Ex. att, då
flere ledamöter anlydt, alt fråga nu endast vore om ordningen
för målets föredragning, få fasta uppmärksamheten derpå, att
del icke vore denna ordning, som nu var framställd till öfver¬
läggning, utan första punkten i betänk., hvilken innehöll sjelfva
hufvudsaken eller grunderne för den blifvande tull-taxe-regle-
riugen, och att således det beslut, som i anledning af denna
punkt klefve fattadt, konune att afse hufvudsaken och icke ord¬
ningen för målets föredragning.
Gr. Frölich, David: Efter den förklaring, som II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, nyss gjort, är jag, Gudi lof, från den svå¬
raste delen af mitt anförande, nemi. att bemöta den siste vär¬
de talarens anmärkn. Jag hör också icke dröja med att för¬
klara, det jag ämnar hufvudsakligen sluta mig till de åsigter,
som Gr. Cronhjelm, Frih. Åkerhjelm, Hr Skogman samt Hr Fåh¬
raeus framställt. Anledn. hvarför jag begärt ordet, hvilket sked¬
de under Hr Fåhraei yttrande, var för att dels förklara honom
min upprigtiga erkänsla för det sätt i allmänhet, hvarpå han
föredragit detta ämne, äfvensom i synnerhet för den högst in¬
tressanta historik om tull-lagstiftning, som han gifvit oss. Jag
förmodade dock, alt anmärkn:r njot hans yttrande på det hela
skulle ske, och det är mot desse anmärkntr, som jag nu ber att
få ingå i något svaromål, reserverande mig dock att uti ett en¬
da fall slutligen äfven göra en anmärkn. mot Hr Fåhraei yttran¬
de. Då jag rättast går tillväga bakfram med observationerue,
såsom Hr von Hartmansdorff sagt att R. o. Ad. skulle göra, om
R. o. Ad. icke punktvis pröfvade det nu förevarande betänk., så
fäster jag mig också först vid Hr von Hartmansdorffs yttrande.
Hvad som icke kan undgå min uppmärksamhet och böjelse alt
vederlägga honom, är, alt han förklarat sig vara en hatare af
168
Den 11 Januari f. m.
allmänna grundsatser. Detta yttrande må man dock icke taga
hos den värde ledamoten helt och hållet frånryckt dess samman¬
hang; ty det skulle vara alt göra honom orätt, emedan han
endast är hatare af allmänna grundsatser, när desse strida emot
hans egna, hvilket åter är ganska naturligt. Man må icke eller
deraf sluta, att han är utan allmänna grundsatser, det vore alt
gå allt för långt; icke eller alt han är utan allmänna grund¬
satser, i fråga om allmän tull-lagstiftning; tvertom, han har
dem mycket bestämda, mycket prononcerade, och han full¬
följer dem med en conseqvens, som är alldeles admirabet.
Frågan är således först: hvilka äro då de allmänna grund¬
satser, som IIr von Hartmansdorff hatar? hvilka äro de, sorn
han vidhåller så conseqvent? dernäst: äro de grundsatser, hvilka
han halar, oriktiga? aro de, som han sjelf vidhåller, rikliga?
Naturligtvis är det en undersökning derom, som möjligeu skall
kunna inverka på resultatet af hela denna öfverläggning, eme¬
dan det synes tydligen, att här gäller verkligen ånyo, såsom
tillförene, en stark fäktning om grundsatser, ehuru man icke
vill oftare höra lalas om grundsatser, än då man har sina egna
lieblings-grundsalser. Nu har Hr von Hartmansdorff icke otyd¬
ligt gifvit tillkänna, att det är skydd för näringarne, som han
anser vara en grundsats, äfvensom han tillika förklarat sig in¬
stämma i den grundsats, som en annan värd talare, Hr Lefren,
förordat, nemi. stadga i tull-lagstiftningen. Jag torde ett ögon¬
blick och med en liten episod få fästa mig vid grundsatsen om
stadga i tull-lagstiftningen, emedan Hr von Hartmansdorff der
förklarade sig hylla en grundsats, och jag således då får till¬
fälle att tillika svara, hvad jag i alla fall hade ämnat svara å
Hr Lefrens anförande i delta afseende. Jag får då nemi. säga,
alt jag med mycken uppmärksamhet följt Hr Lefre'ns utveckling
af hvad jag tyckt mig finna icke var annat, än en historik om
hans egna grundsatser eller taktik under de 4 riksdagar, hail va¬
rit ledamot af delta Hus. Om det var meningen, att denna hi¬
storik skulle i något fall förringa den, som Hr Fåhraus fram¬
lagt om sjelfva tull-lagstiftningen, det lemnar jag derhän; på
mig verkade dock icke denna historik om Hr Lefréns förfaran¬
de i tull-lagstiftningen annan öfvertygelse, än den, att den vär¬
de ledamoten möjligen nu syntes liten grand hafva vacklat från
den stadga, hvaruti jag funnit honom stå mycket fast, nemi. alt
vara högeligen prohibitiv. Men ganska skickligt fastade sig Hr
Lefren vid en tidpunkt, 1823 års riksdag, då de friare ideerne
i detta afseende med allt gevalt inträngde, för att bestrida nå¬
gonting, som kunde göra ändring i stadgan. Hvarföre? jo, eme¬
dan dä var fråga att tillintetgöra stadgan i det förut högst illi-
herala och högst oförnuftiga tull-lagstiftningssyslemet. Det är
således en verkligen besynnerlig stadga, som man söker att göra
gällande, då man just börjar i det ögonblick, då man söker öf¬
vergå till det rätta. Sedermera, om jag skall fälla ett omdö¬
me öfver historiken om Hr Lefrens förfarande, fruktar jag, att
den
Den 11 Januari f. m.
109
den viii'de ledamoten varit stadig endast lili att bestrida all suc¬
cessiv återgång lill klarare, bättre principer för lull-lagstiflnin-
gen, oell della kan jag icke kalla stadga. Jag erkänner för öf¬
rigt, såväl som han, den allmänna grundsats, att stadga i tull-
lagsliftningen lior äga runi, och det är just emedan jag erkän¬
ner della, som jag nu äfven sluter mig till de,Hrr, sorn önskat,
att vi icke skola röra vid tulltaxan allt ifrån dess början med
alabaster lill dess slut med, Gud vet hvad. Under det ali jag
söker förklara mig hos Hr von Hartmansdorff oell Lefren
ang:dc det säll att behandla frågan, sorn Gr. Cronhjelm ur¬
sprungligen tillstyrkt, så kan jag dock icke underlåta ali
göra Hr von Hartmansdorff fullständig rättvisa i hvad han
yttrat om behofvet för Sverige, såsom eli fattigt land och
såsom skildt från de mera försigkomna civiliserade Slätemo,
ali komma i oberoende, sä myckel som möjligt är, af han¬
deln. Jag säger, att jag gör honom fullkomlig rättvisa i
denna åsigt, neli det är pä denna åsigt, som jag sökt alt.
grundlägga åtgärder i financiel väg, sorn hufvudsakligen gå ut.
pä att vinna della ändamål. Jag kan således och vill icke pä
något sätt förneka, att denna afsigt är riklig; men jag skiljer
mig dock helt och hållet från Hr von Hartmansdorff' i nästa in¬
stans, när fråga är- om medlen alt vinna denna afsigt; ty lian
vill vinna den genom restrielioner, och jag anser äter sädane
medel ieke ländande lill ändamålet. Sältet likväl, på hvilket
Hr von Hartmansdorff' siikl att bevisa riktigheten af sitt omdö¬
me, kan jag icke undgå att något fästa uppmärksamhet vid,
emedan del var i så måtto conseqvcnl med hans analhéine mot
grundsatsen, som det endast byggdes på analogier. Han åbero¬
pade derföre också, för fullsläudighelens skull förmodar jag,
alt hörja med, England, Frankrike, Tyskland, ja till och med
Hyssland. Hvad analogi Ur von Hartmansdorff sökt från Ryss¬
land, det är jag ur ständ all fatta. Oet är visst sant, att det
icke finnes något land, som i sin tulltaxa har så mångå förhud,
sorn sä sökt alt hermetiskt tillsluta sine hamnar, sorn sökt sä
arlificieft att fä sine näringar alt blomstra, och som betali, sä
stora premier, för ali få införa så mänga machiner, t. o. m. lef¬
vande machiner d. ä. Engelske fabriksidkare; men det finnes eller
icke något laud, som efter, hvad man känner, så helt och hål¬
let misslyckats att bilda och befordra näringarne samt ali skyd¬
da desamma. Det är icke längre än 2 eller 3 år sedan, sorn
icke mindre än 300 bankrutter existerade i staden Moskau.
Detta har jag sjelf hört af en man, som dermed var mycket
bekant, och med hvilken jag hade flere dagars samtal i delta
ämne. Det har icke slått i lidningarne; man kan skryta med
Ryssland, såsom ett förträffligt och, enligt Hr Prinlzenskjölds
ord, ”ett klokt land”, men jag är dock i detta enda fall i till¬
fälle alt gifva ett annat factum, och deri sorn tror derpå har
lika mycket att bygga på, som någon annan.
Då jag nu icke längre vill fördröja sjelfva bufvudfrågans
6 H. ‘ ' ' 22
170
Den 11 Januari f. m.
afgörande med några anmärkn:r, ber jag endast alt få ödmju¬
keligen reservera mig mot en och annan sats i del förträffliga
anförande, hvarmed Hr Fåhraeus öppnat denna debatt. Man har
obestridligen ratt uti de 3:ne grundsatser, hvilka han, den ena
efter den andra uppställt, nemi. den första, deruti han säger,
alt förhållandet ingalunda är det, att det liberalare tullsyste¬
met kan sägas hafva orsakat någon ökning i importen; den an¬
dra, att man icke kan säga, alt den liberalare tull-lagstiftnin¬
gen har åstadkommit våra nu iråkade linanciella svårigheter;
och den tredje, ali några restricliva åtgärder alldeles icke hjel¬
pa emot luxen. Uti delta allt är jag med honom fullkomligt
ense; men hvad sorn jag icke kan anse så alldeles afgjordt följa
deraf, är, alt icke i Sverige under denna lid, äfven om jag skulle
medgifva, att det utvecklat sitt industriella lif, öfvcrflödet och
bruket af utländska varor, som vi kunna umbära, pä det hela
tilltaget. Detta har dock alldeles ingenting alt skaffa med tull-
lagstiftningen, utan det har en mycket djupare grund, nemi.
uti de källor, från hvilka inkomstcrne tillflyta dem, som egent¬
ligen och mest förbruka dessa varor. Om man icke undersö¬
ker detta förhållande, utan blott håller sig till allmänna grund¬
satser, hvilka visserligen såsom sådane kunna vara riktiga, men
som dock tåla att subsummeras under andra lika riktiga grund¬
satser, så tror jag, alt man i detta fall kan missledas lill att
tro, det man icke behöfver tillse några medel för att förekom¬
ma en sig utbredande allmän lax. Det förhåller sig nemi. sä
med denna lux, att den inledes, fiirst af dem, hvilka ettdera
ärft eller förvärft stora inkomster, eller som få desse sig i hä'11-
derne genom Statens lux i stora , löner och pensioner o. s. v.,
hvarefter den sedermera så småningom nedstiger till alla clas-
ser i samhället, emedan den ene icke vill vara sämre än den
andre. Fortsätter man nu att mildeligen låta den första strömmen
fortfara, sä hjelper hvarken lull-lagsliftning eller några andra åt¬
gärder alt hindra denna lux. Delta har väl Hr Fåhraeus på sätt
och vis medgifvit, dä han sagt, all luxen icke kan hämmas an¬
norlunda, än genom efterdöme ofvanifrån; meri då ber jag dock
att fä fästa uppmärksamheten på den sals, sorn synes behöfva
en närmare bestämning, såvida den icke skall missförstås, nemi.
att importen beror på det naturliga måttet för landels förbruk¬
ning, hvilket mått äter man i alla länder skall finna vara i till¬
tagande med den högre bildningen samt utgöra eli bevis pä den¬
na bildning, som fordrade större njutningar. Om man nemi. vill
bygga pä en sådan geuerel sats, så fruktar jag, att detta leder
till ett förbiseende af nödvändigheten alt spara. Ty tror man,
att bildning icke kan äga rum utan öfverflöd; tror man ätt bild¬
ning och öfverflöd äro på så sätt oskiljaktige; så tror jag ock,
att man underlåter att taga sina mått oell steg till vinnande af
de afsigter, hvilka Hr von Hartmansdorff och jag gemensamt
hylla. Min mening härmed kan ingalunda vara, alt bildningen
i detta land skall minskas: jag tror icke, att delar nödvändigt:,
jag tror, alt den mäste stiga i bredd med en sann upplysning
Den 11 Januari f. m.
171
oell alt lull-lagstiftningens fram eller åler icke kail hindra det;
men jag tror, alt luxens hämmande på eli behörigt siilt dock
är eli stort föremål, och att det icke får slå efter för några
sådane allmänna grundsatser, som deni,'mot hvilka jag nu tagit
mig friheten alt reservera mig.
Hr af Klercker, Fredr.: Då jag uti ingressen tillden
reservation, sorn åtföljer detta betänk., yttrat, alt jag i de fle¬
sta fall tillhört majoriteten inom Utsk., och denna majoritets
beslut nu klandras, anhåller jag vördsamt få upplysa, att vid
tull-taxans första behandling, inom den afdelning, hvilken jag
har äran tillhöra, var allmänna meningen den, alt man borde
stanna vid de förändringar, som sedan sistlirliie riksdag blifvit
genom K. M:s nåd. circulär och kungörelser vidlagne, samt all dc-
sainma således endast borde i nämnde taxa införas. Men då riksda¬
gen icke hlef af den korta beskaffenhet, som man förmodat, och
mellanliden lill en kommande icke eller torde blifva den mau
åsyftat; så bar åtminstone jag för min del varit af den öfver¬
tygelse, att det onda, sorn man hoppats kunna förebygga genom
förändrade tull-bestämmelser, icke borde likgilltigt fä fortfara,
derför att man icke vilie begagna medlen till dess bolande. Jag
Hr af den tanka, att Bevilln.Utsk. i första rummet skulle haf¬
va ådragit sig ett rättvist klander, om Utsk., oaktadt eli sådant
förhållande och de mångå motioner, som blifvit väckte i detta
afseende och, jag vågar säga det, äfven den allmänna förvän¬
tan, icke hade framkommit med något förslag, som åsyftade ali,
om icke helt och hållet afböja, åtminstone försvära den stora
förbrukningen af utländska luxarliklar, hvilken förbrukning ic¬
ke blott menligt inverkar på vårt mynt och enskildas affärer,
utan äfven tärer på vår moralitet. Man har sagt, att del on¬
da hjelper sig sjelf, blott man låter det vara. Detta tror äf¬
ven jag; men hjelpen kommer för sent, eller då vi icke äga
något mera alt köpa för eller pantsätta, och utländiiingen såle¬
des icke kan handla med oss. Från en sådan hjelp beder jag
Gud bevara oss. Jag tror deremot alt vi kunna hjelpa oss sjelfva,
om vi återgå till sparsamhet i allmänhet, och i synnerhet i för¬
brukningen af utländska lux-artiklar. På dessa grunder anser jag
Utsk. icke hafva förtjent del klander, som det här fått erfara, ulan
att det förfarit ändamålsenligt och fosterländskt, då det fram¬
kommit med förslag till de ändringar, som nu äro föremål för
öfverläggning. Jag anhåller vördsamt, att betänk, mätte blifva
punktvis föredraget.
Ilr Hjerta, Lars: Om frågan här vore, att det ämne,
som nu utgör Föremål för R. o. Åd:s pröfning, skulle afgöras
endast efter argumenter i sak och efter skäl, men icke efter nd^
gra förut fattade meningar, och inga passioner dervid skulle
komma i rörelse; så tror jag, alt lill sakens utredning skulle
icke hafva behöfts mera, än det förträffliga anförande, som Hr
Statsrådet Fåhraeus afgifvit. Den sorn älskar rikedom på ove¬
dersägliga uppgifter i sak samt en klar och mathemalisk bevisr
172
Den 11 Januari f. m.
ning, kan icke annat lin hembära Hr Statsrådet siiv tacksamhet
tor della anförande. Den värde ledamoten har äfven haft den
triumfen, alt icke ett enda af de skäl, han framställt, egentli¬
gen blifvit af någon ibland påföljande talarne upptaget till ve¬
derläggning, oaktadt prohibilivismens 3:ne starkaste kämpar inom
Huset hafva talat efter honom. Men debatten har sedan blifvit
förd inpå eli fält, som gör, alt det, efter min förmening, ieke
kan vara olämpligt alt taga i betraktande det sätt, på hvilket
man i fa etisk t hänseende går tillväga ä andra sidan, förnämligast
för alt fä striden förflyttad pä deri termin man önskar, för alt
söka få hvar oell en, sorn icke oinskränkt l ill försvara prohibi-
tiouernas sak, framställd såsom en bende till de Svenska närin¬
garna, och sig sjelf deremot, såsom deras försvarare. Jagskall
i detta afseende söka göra en så ytterst kort sammanställning
sorn möjligt af några delar af Hr Fährtei yttrande, på ena si¬
dan, samt af hvad till dess besvarande blifvit a 11 fördl å den
andra.
Hr Fåhrsens har framlagt ovedersägliga statistiska uppgif¬
ter, hvarmed han bevisat först och främst, att den hufvudsak-
liga tillökningen i importen af de vigtigaste artiklar, som före¬
kommit på de sednare åren, och hvilken åtskillga ansett vara sä
vådlig för beståndet af Rikets finance-väseiide, härledt sig e-
geutligeii frän desse artiklars fallande pris utomlands; äfvensom
han, medelst summornas citerande, som för dessa artiklar blif¬
vit betalda, eller deras värden, har visat, att icke mera pennin¬
gar gått ur landet under åren 1842 oell 1843, än under en
motsvarande period 10 år tidigare. Samme ledamot har äfven,
medelst utdrag af vexelrörelsen å Stockholms börs under olika
perioder, ådagalagt, att, med undantag af det belopp, sorn utgått
fiir inlösen af i Finland utelöpande Svenska bancosedlar, vexel¬
rörelsen icke genom importens tillökning under de sednare å-
ren stätt i någon ofördelaktiga re ställning, äu hvad som tillräck¬
ligt och mer än tillräckligt förklaras af den afstannade jern-
conjuncturen och den förminskning i sjelfva skeppningsbeloppet,
sorn inventeringen å vågatue har utvisat. Han har vidare åbe¬
ropat, att tinder de sednare åren, under hvilka successivt en
något friare anda i Inll-lagsliftningen gjort sig gällande, de in¬
hemska sliijderna hafva stigit, såvida man nemi. dertill kan dum¬
ma af den omständigheten, alt under samma tid fabrikernes och
manufaclnrernes antal i landet lill vext. Intet enda af dessa be¬
vis har blifvit upptaget till vederläggning af motsidan det tor¬
de dä vara anleda, att taga i betraktande hvad de värde talar-
ne på den sidan i stället hafva anfört. En talare har yttrat, alt
han under hela sin riksdagsmannabana stridt för en stor grund¬
sats, en grundsats, som blifvit bekräftad genom erfarenheten.
Nu är del just erfarenheten, sorn Hr Få hr mus framlagt, uti sin
sammanställning af de föregående årens siffer-resultater, och e-
inot dessa silferlorhällanden säger den värde talaren Hr Lefren
likväl, utan alt upplaga deni lill besvarande, all han har erfa¬
renheten till förmän för motsatta grundsatser pä sin sida. Man
Den 11 Januari f. m.
173
har tillika talat om nödvändigheten af stabilitet i tull-lagstift¬
ningen och sina förhoppningar alt Ständerna måtte bibehålla stad¬
ga deri äfven för framtiden; men på samma gäng, dä K. M. i
Sin nåd. propos. har föreslagit R. St. att iakttaga denna stadga
i lagstiftningen, så är det den värde ledamoten och hans med¬
hållare, som yrka, att vi skola förändra tullen på de 104 ar-
tiklarne, i afseende på hvilka Utsk. inkommit med sitt förslag.
R. o. Ad. torde då ej hafva svårt att närmare förklara, hvad
orden stadga och stabilitet i desse värde ledamöters mening in¬
nefatta; de betyda i närvarande fall precist detsamma som tull-
förhöjningar. En annan ledamot har talat om doclorcr, som ex¬
perimentera pä näringarnes lif; men jag underställer eder, mi¬
ne Hrr, om fråga är alt experimentera, hvem är viii experimen¬
terande, den som vill bibehålla eller den som vill förändra?
En ledamot har bär sammanställt benämningen tull-lagstiftare
och projeclmakare, och meningen härmed är icke tvetydig; men
jag frågar: på hvilkendera sidan kan då denna sammanställning
häst tillämpas, pä den sidan, som kommer med förslag till för¬
ändring af tullen på 194 artiklar i taxan, eller på den, som vill
bibehålla henne sådan hon nu är? Den siste värde talaren, Hr
af Klercker, har yttrat sin tro, det han anser, del vi kunna
hjelpa oss sjelfve. Hvad vill delta uttryck betyda i fråga om
tull och handel? Tror man väl, all vi genom bifall lill de för¬
höjningar, som Utsk. föreslagit, skola kunna hjelpa oss sjelfve,
så alt vi icke vidare behöfva hemta några varor från utlandet,
eller hvad vill man egentligen säga med dessa vackra uttryck?
Jag gör emedlertid härifrån en annan slutsats. Det är en er¬
farenhet, som man icke kan jäfva, för sig sjelf, alt de som ifra
för prohibitivism i näringarne, de framställa hvar och en, som
icke obetänkt ingår på deras grundsatser, ulan som tro, att de
inhemska näringarne bäst befordras genom en tillräcklig, men ej
omättlig skyddstull, såsom en ultra liberal i näringslagsliflnin-
gen. Hvar och en kan i detta fall närmast tala om sin egen
erfarenhet. Jag vet t. ex., för min del, och torde få erinra
derom, att jag vid de tvenne nästföreg:de riksdagarna icke ens
satt i fråga upphäfvandet af förbud på den vigligasle, och af
det största fabriksintresset omfattade manufacturartikeln, kläde;
men det oaktadt liar jag blifvit, tillika med dem, som med mig
varit af lika tanka, alt icke vilja i allt gä in pä föreslagna böj¬
ningar i taxan för importtullen lill en i vår tanka orimlig höjd,
af fabriksintresset beskyllde för ultra liberalism, ända derhän,
alt man i tryckta skrifter talat om, alt den ene eller andre
personen varit köpt af ett främmande land, och att sådane be¬
rättelser lill och med öfvergått uti utländska brochurer, sprid¬
da kring hela Europa. Sådant är ungefärligen stridssättet på
den sidan, och det har ej kunnat vara olämpligt att vid detta
tillfälle påminna derom. Det synes mig derföre öuskligt, alt
något mera lugn i debatten öfver denna fråga kunde vinnas,
åtminstone så mycket, att man ville strida litet mera med skäl
och bevis å bada sidor, och det är i den förhoppning, att så¬
174
Den 11 Januari f. m.
dant kunde i någon mån lillvägabringas, som jag skall bedja att
i största korthet få genomgå något af hvad kail så anses bland
det, som talarne å den motsatta sidan anfört. En vård ledamot,
Hr Printzenskjöld, bar i den fråga, som nu hufvudsakligen är
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, nemi. huruvida K.. M:s
nåd. propos. skall af Ståndet bifallas, eller alla punkterne i Ut-
sk:s betänk, genomgås, sökt en särskild utgångspunkt deruti,
att den värde talaren yttrat sig, det lltsk. bifallit K. M:s pro¬
pos. så till vida, som det vore fråga om hufvudgrunderne för
tullbestämmelserne; oell vidare har han sagt, ali med desse huf-
vudgrunder skulle menas, att icke några liera förbud än förut
skulle stadgas. Jag kan icke undgå att skänka mitt bifall ät
den värde talarens talent i taktiskt afseende, att framställa en
sådan premiss för den slutsats han vill vinna; men jag ber blott
få fästa bans uppmärksamhet på det olyckliga förhållandet, sorn
bär äger rum, nemi. att denna premiss icke linnes till i verk¬
ligheten. Om man i Utsk:s betänk läser resumeen af K. M:s
nåd. propos., så står der, att K. M.: ”Enär såväl grunderne för
tull-bevillningen, som de speciella bestämmelserne i den under
d. 23 Oetober 1841 utfärdade tulltaxa så nyligen varit föremål
för granskning, och K. M. i öfrigt ansåge denna för både stats-
inkomsterne och inhemska näringarne vigtiga författning böra
så sällan som möjligt, oell icke utan verkligt behof förändras,
föreslagit R. St. alt för den påföljande tiden till nästa riksdag
i de väsendiligaste delar bibehålla berörde tulltaxa, med iakt¬
tagande af de jemkningar, förklaringar oell ändringar, särdeles
livad ulförseltullen beträffar, som, af omsläudighelerne påkallade,
redan blifvit af K. M. vidtagne.” Nu ber jag fä fästa uppmärk¬
samheten derå, ali det står: ”enär sä väl grunderne för tull he¬
vi 1 liiinjgen, som de speciella bestämmelserne i den under 23 Oct.
1841 utfärdade tulltaxa så nyligen varit föremål för gransk¬
ning.” Det lir således icke blott fråga om några hufvudgrun-
der, så lill vida, sorn dessa skulle angå blott en generel grund¬
sats, utan äfven om de speciella bestämmelserne. Föröfrigt fö¬
refaller det ganska artigt, alt äfven den värde ledamoleu trott,
att Utsk. instämt med K. M:s tanka genom det sätt, på hvilket
Ulsk. uppfattat den nåd. propos., dä vi likväl bär bort den mot¬
satta syftning, i hvilken en af Konungens rådgifvare tolkat deti¬
na propos.
Jag skall nu öfvergå till några få detaljer af hvad de vär¬
de talarne anfört. Den sistnämnde talaren har yttrat sig till
svar å en enda puukt i Hr Fåhroei yttrande, nemi. ang:de den
förändring, som skedde i Sveriges tull-lagstiftning efter är 1739.
Han bar i mörka färgor målat de svåra följdenie af den libe¬
ralism, som då tog öfverhand, samt huruledes fabriksmachinerne
med deras idkare ulgingo till Ryssland, hvars lycka han skil¬
drat. Om jag äfven skulle gifva den värde talaren rätt i det för¬
ra afseende!, så är ju dock frågan nu alldeles icke att göra nå¬
gon stor förändring i liberal anda, ulan helt enkelt, att bibe¬
hålla sakerna i det skick de sig nu befinna; således är äfyeu
Den il Januari f. m.
175
i delta fall hans eftersats icke tillämplig till premissen. Vill
man derföre bedomina, huruvida vårt nuvarande tullsystem är
förderfligt för näringarne; vill man komma till den slutsatsen,
att man behöfde ett mera skärpt prohibitivt system, så skall
man åtminstone leda sig derhän på ett annat sätt, än alt säga,
det fråga nu är om en stor förändring, eller om upphörande af
något redan befintligt skydd.
En värd talare, Hr von Hartmansdorff, har sagt, att det
icke vore möjligt att verkställa ett sådant hedömmande, annorlun¬
da än genom pröfning af hvarje artikel särskildt för sig. Jag
lier alt R. o. Ad. täcktes taga till pröfning denna fråga, huru¬
vida icke äfven häruti ligger en något skef sats. Jag tror nemi.,
att det är vida svårare, att vid pröfning af tullen på en enda
utländsk manufactur-artikel i sänder kunna pä stående fot be¬
domina i hvad mån densamma skulle verka till upplijelpande af
den motsvarande inhemska näringen, än detta kan ske genom en
återblick pä det skick, hvaruti samma näring redan befinner sig
i följd af de 10 å 12 sista årens tullsystem. En sådan åter¬
blick innehålles i Hr Fåhraii anförande. Jag anser, att så län¬
ge man icke vederlagt denna del af Hr Få hr® i anförande, så
har man icke eller bevisat någonting i afseende på nödvändig¬
heten af ett sådant föredragningssätt, som del Hr von Hartmans
dorlf föreslagit. Man har äfven såsom ett geuerelt vapen i stri¬
den begagnat den uppgiften, alt vi borde följa tiden åt. Sålun¬
da, sedan man först talat om stabilitet i närings-iagstiftningen,
har man, för att få ännu eli ytterligare skäl att göra en för¬
ändring i prohibitiv anda, yrkat, att man i tull-lagstiftningen
borde följa med sin tid. Detta sätt alt hafva 2:ne hvarandra
motsatta skäl, för att vinna 2:ne olika resultater, allt som det
passar sig, det lemnäs åt hvarje ledamots eget godtfinnande att
bednmma; men jag tror, alt det, lindrigast sagdt, icke är logiskt.
Såsom eli generelt skäl förförhöjning i taxan har man uppgifvit,
hurusom våra tullar i allmänhet äro lägre än i andra länder
och hurusom andra länders lagstiftning i delta hänseende öfver-
gått på cn bana, åsyftande alt göra sig allt mera oberoende
af hvarandra, genom nya proh i bi t i ver eller ökade taxor. Detta
är likväl, efter hvad jag tror, att hvar och en, som närmare
känner soken, kan intyga, ett fullkomligt misstag; och om man
ville gä igenom de särskilda länderncs tull-lagstiftning, så skall
delta aldra bäst bevisas. I England hafva t. ex. de förän¬
dringar, som i tull-lagsliftuingen försiggått under de 5 å 6 sed¬
nare åren, nästan utan undantag skett i liberal anda; jag frå¬
gar hvarje ledamot, om delta förhållande kail jäfvas. Frih.
Raab har sagt, att den Tyska tullföreningens taxa är högre än
vår. Om Frih. Raab behagar genomläsa denna taxa, så skall han
finna, alt, med undantag af några colonial-varor, t. ex.artiklarne
cafle och socker äfvensom salt, hvilka äro belagda med hög^e
tull äu hos oss, så är tullen å de fleste andra artiklar lägre
än för närvarande i Sverige, ehuru det är sant, att beräknin¬
gen i allmänhet är efter vigt. Men följden af denna beräkning
176
Den 11 Januari f. m.
efler vigt är ock den, att alla finare, förädlade varor blifva i
proportion belagde med mycket lägre tullafgift, än de gröfre,
så att just hvad man ville bevisa, nemi. alt en högre tull vore
lagd å alla egentliga lux-artiklar, det äger icke der rum. Gå
vi till Österrike, så har delta land gjort en stor relaxation i
en betydlig del af sine lullafgiftcr. Uti de Förenta Stalerne
veta vi äfven, att en stor strid der försiggått just i afseende
på tull-lagstiftningen, och ali det liberala partiet nyligen vunnit
en afgörande seger vid valet af den nya presidenten. Således
hafva vi England, Österrike, Tyskland och Förenta Stalerne alt
åberopa emot det påslående, som de värde talarne på andra si¬
dan anfört. Hvad Frankrike beträffar, så är det sant, ali re¬
geringen der förgäfves försökt, alt under de 2 sednare Kamrar-
ues sammanvaro få någon nedsättning på victualier äfvensom
pä vissa andra artiklar såsom stångjern hvarå tullen blifvit o-
förändrad. Dock har importen å åtskilliga andra varor, t. ex.
trädvaror, blifvit lättad, så att de afvikelscr, som sket! från
stabiliteten äfven i Frankrike, hafva icke skett i prohibitiv, il¬
ian illiberal anda, åtminstone kan jag icke påminna mig något
fall, som strider deremot.
Vill man nu taga i närmare betraktande frågan om impor¬
tens verkan på den inhemska fabrikationen, så skall man finna
såsom ett ostridig! factum, att af hvad som egentligen utgör fö¬
remål för de allmännaste och vigtigastc haudlverkerierna, blif-
ver ganska obetydligt infördt. Hvad som deribland egentligen
hörer lill våra färdiggjorda beklädnads- och husgeråds-arliklar,
tynger ganska litet på handelsvågen; likaså i afseende på de
förnämsta fabrikcrne. Vi veta, alt de förnämsta fabrikerne äro
i åtnjutande af fullkomligt tull-förbud; således kan icke dervid-
lag frågan om högre eljer lägre skyddstull komma alls i be¬
traktande. Mea del finues en mängd andra fabrikationer, sorn
röra egentligen s. k. galanteri-varor, och desse äro lill större
delen af sådan ari, att de mera svårligen kunna, äfven genom
hvad skyddstull som helst, uppkomma här i landet, emedan de
utgöra en sammansättning af flere handtverkares arbeten, för
hvilka arbeten erfordras så stora förlager i modeller och stämp¬
lar för ali lemna den stora sortering, som modernas omvexling
kräfva, alt det blifver alldeles omöjligt, alt någonsin kunna in¬
föra en sådan fabrikation, utan alt kunna beräkna en sä stor
afsättning, som verldsmarknaden erbjuder. Då mäste den frå¬
gan uppstå: är det då alldeles oumbärligt att genom konstlade
medel söka göra fabrikationen af sådane varor inhemsk, hvil¬
kas idkare i anseende lill sjelfva modets omvexling i alla fall
här uppe i norden skulle vara underkastade de svåraste con-
juncturer? Om vi då finna, alt det icke är möjligt och icke el¬
ler så önskeligt, att underkasta handeln stora inskränkningar, för
att framkalla genom en konstlad lagstiftning sådane handterin-
gar, som alltid jemförelsevis måste blifva svaga, fastän de dra¬
ga bort sin del af det ingalunda öfyerllödign rörelsecapilalet;
Den 11 Januari f. m.
177
<lå kan man vidare fråga: är det icke en fördel för ett land
att kunna få så stort qvantum som möjligt af en utländsk vara
för en viss summa penningar? Man talar om handelsvågens
lutning till underbalance; men vi veta, alt detta är någonting,
som man kan säga om alla länder, ulan undanlag. Ty det (in¬
nes icke något land, hvars innevånare icke i lika bredd med
civilisationens framskridande och alstrandet af nva behof och
nya varuartiklars uppkomst genom en förädlad industri, äfven
söka att tillegna sig producterne af denna industri så långt de¬
ras förmåga räcker. Uti eli land, som har slör export, och som
således får in penningar för denna export, skola dessa pennin¬
gar alltid användas lill förhöjning af folkets Icfnadsnjutuingar;
ty den stora massan kan icke finna någon njutning uli att en¬
dast skrinlägga sine penningar; den mäste söka använda dom,
och sjelfva ändamålet med all production blir sålunda för sam¬
hället i det hela, om man rätt tänker efter, alt denna, i utbyte
mot öfverskotta utöfver eget behof af den producerande varan,
consuraerar andra. Derföre har äfven nyligen en af de utmärka
tasle talarne i Engelska parlamentet utvecklat den lära, som, om
man ser på dess mathcmatiskt bevisande egenskap, icke lärer
kunna jäfvas, att det mäste vara en ren fördel för ett land ju
mera utländska varor det kan importera i utbyte mot sina eg¬
na. Men nu är det äfven klart, alt i samma mån, som man
lägger'hög tull på den utländska importen, i samma mån gör
man varan dyrare och minskar denna fördel samt drager den i
synnerhet ifrån den dass, som har minst alt betala med, och
således de minsta medlen alt beslå sig lefnadsnjutningar. Hr
Printzenskjöld har här i delta afseende, såsom jag nyligen nämn¬
de, förespeglal oss Rysslands lycka. Jag mcdgifvcr honom, alt
folket i della land kan anses lyckligt, 0111 man nemi. såsom så¬
dan anser arbetarens lott, att nödgas lefva egentligen af lök
och svagdricka samt sleka sitt bröd eller sin sill i hampolja.
Vi vete, alt i samma mån, som den sociala friheten och civili¬
sationen framgått i ett land, sä hafva frukterne deraf i sisla
hand varit, att arbetslönerna stigit och arbetaren kommit i bät¬
tre villkor, hvarigenom han kunnat i lefnadsnjutningar något när¬
ma sig till de välmående classerna. Sålunda se vi i både Frank¬
rike och England arbetarens villkor, både till boning och föda,
stå betydligt högre, än i det lycksaliga Ryssland.
Under eli sådan synpunkt anser jag, all man till en viss
grad hvarken kan eller bör fördömma lux, och om man icke
såsom gällande skäl antager sådane argumenter, som dem, om
dcu resande utiändningens infall i afseende pä middagen hos en
Konungens rådgifvare, så tror jag äfven, att man får skäl att
icke frångå den önskan, som K. M. yttrat i sin näd.propos. för
att lägga ytterligare bördor pä consumenlerna, hvilket jag för
min del icke tror vara behöfligt eller ens nyttigt för alt skyd¬
da inhemska näringarne utöfver det i allmänhet lagom och till¬
räckliga skydd de åtnjuta. Jag anhåller, lika med några förc-
g:de talare, om bifall till K. M:s propos.
6 II. 23
178
Den 11 Januari f m.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då frågan om behandlingen i
form i så hög grad inverkar på afgörandet i sak, anser jag mig
höra följa det gifna efterdömet alt först yttra mig öfver denna.
Utsk. uppställer såsom första grundsats för de af detsamma fö¬
reslagna lulfbestämmelser, att, på sätt K. M. tillstyrkt, vidblifva
grunderna för nu gällande tulltaxa (hvars speciella bestämmel¬
ser måste anses inbegripa de förändringar i 1841 års taxa K. M.
vidtagit). Denna grundsats riktighet i allmänhet erkänner jag
också. En bland de större bristerne i vår närvarande grundlag
är den osäkerhet för alla industriella beräkningar, hvilken upp¬
kommer af lagbudet, alt tullbevillningen vid hvarje riksdag o-
villkorligen skall å nyo bestämmas, och sålunda kan underkasta
hvarje artikel i taxan från agat till ättika de mest inflytelse¬
rika förändrade tullbestämmelser, utan behof af annan öfvervigt
i omdömet om ändamålsenlighet, än att detta omdöme delas af
eu enda utaf de 4 RiksSl:n, understödda af en rösts pluralitet
i förstärkta StatsUlsk.
Utsk. bar från föregående allmänna grundsats föreslagit
undantag i nedanstående 4 fall:
l:o För att, med hänseende till landets Jinanciella betryck,
afse behofvet att inskränka en allmänt öfveridagad, högt upp-
drifven import af nfverf lödsvaror.
Mea bar verkligen en sådan import ägt rum och föranledt
landets financiella betryck? Hr Fåhraeus har redan med officiel¬
la siffror ådagalagt, att de ökade qvantileter, som införts af de
betydligaste varuarliklaruc, icke antyda, att Sverige för dessa
ökade qvantileter betalt mera penningar, ulan att förhöjningen
till fullo betäckts af den stora nedsättning i inköpspriset, hvil¬
ken under tiden ägt rum, äfvensom ali den minskning, vår jern-
export till belopp och värde under åren 1842 och 1843 under¬
gått, fullt motsvarade dessa arens silfveru!försel. Den högst
betydliga nedsältningen i vår under de nästföregående åren så
lönande frakt förtjenst kan anses betäckt genom den tillökning i
värde vår utförsel 1842 och 1843 erhållit på vissa artiklar,
hufvudsakligen trädvaror och raffineradt socker. Jag medgifver
likväl, att åren 1842 och 1843 betydligare belopp caffe och
socker införts, än landels behof erfordrat, och sorn således, un¬
der de i öfrigt ogyunande bandelsförhållanderne, ökat utförseln
af silfver och guld. Men orsaken till denna öfverimport igen-
finnes icke i lull-lagsliflningen, utan i andra förhållanden. Det
stora fall socker- och särdeles caffeprisen undergingo näst före
1842 års införskrifning, verkade, alt under det de vanliga im-
portörerne, enligt deras vanliga beräkningar, gjorde sina inför-
skrifuingar, delaljörerne, lockade af det lågä priset och lill dels
af utländska kringresande expediter, på egen hand också gjorde
directa införskrifningar, och hvad socker beträffade, så upp¬
muntrade den fördelaktiga afsättningen 1842 på Finland till
ökade speculationer, hvilka dock icke följande året lära lemnat
lika gynnande resultater. Hr Fåhraeus har äfvenledes visat, att
under sistförflutna år jemvigten emellan Rikets ut- och införsel
Den 11 Januari f. m.
179
icke endast blifvit återställd, utan att äfven silfver kunnat till
Banken ingå, hvilket sistnämnda förhållande dock torde lill en
stor del böra tillskrifvas af Banco-styrelsen vidtagna omedelba¬
ra, ehuru starkt klandrade åtgärder.
Dessa obestridliga data visa tillräckligt orsaken, hvarföre
metallisk valuta från Banken utgått, ulan att man behöfver ge¬
nom konstlade slutledningar söka den, än i formen för Bankens
lånerörelse, än i tull-lagstiftningen. Det ligger i handels- och
närings-förhållandenas natur, att stundom kriser skola inträffa,
som i mer eller mindre betydlig mån rubba den vanliga jem-
viglen emellan in- och utförsel, och då bristen måste salderas,
antingen med klingande valuta, när landets lagar och ordnade
myntväsende tillåta della, eller ock på det vida dyrare sättet
genom utländsk räntebärande skuld, enskild eller Statens. Un¬
der de 25 år, som förflutit sedan Hr Peels bill ålade Engelska
Banken att ånyo vid anfordran inlösa sina sedlar med guld
(Englauds realisation), har mångfaldiga gånger denua Banks me¬
talliska cassa inom kortare lid nedgått t. ex. från 13 till 4
(och t. o. m. till lj), 16 till 4 millioner o. s. v., utan att detta
verkat rubbning i dess förmåga att uppfylla sina förbindelser.
En värd talare, som anfört en utländnings yttrande om
våra luxuriösa middagsmåltider, har tillagt, att nöden vore den
bäste lärmästaren. Jag erkänner visserligen, alt ett bland de
hufvudsakligaste hindren för framstegen i vår manufaclurindu-
stri och vår handel, är den Svenska benägenheten att vilja
njuta, innan man förvärfva!, och att anticipera på framtida för¬
tjenst. Ingen, som haft tillfälle jemföra förhållandena utrikes
och hos oss, kan neka denna svåra ovana. Men månne den af-
hjelpes på det sätt, den värde talaren föreslagit? Det är vis¬
serligen sant, att om den diet- eller svältkur, han vid ett annat
tillfälle tillstyrkt för vår penningerörelse^ skulle göras gällande,
en nöd skulle inträda, som för måuga skulle försvåra äfven de
tarfliga middagsmälliderne; men om, pä sätten annan talare vid
ett föregående tillfälle yrkat, dietkuren komme att sträckas än¬
da derhän, att alla skuldsattas egendomar öfvergingo i vära få
eapilalislers händer, månne desse, som sålunda skulle troligen
för mindre än halfva värdet åtkomma de förras egendomar,
skulle afhålla sig från de luxuriösa middagsmälliderne? Månne
ej dessa till deras högsta öfverdrift träffas hos den, som hastigt
och ulan synnerlig möda blifvit rik? Och om vid dylika hopade
försäljningar en betydlig del af våra egendomar, likasom för
omkring 20 år sedan i Danmark, skulle öfvergå tili ulländnin-
gar, till hvilka, utan valuta, afkastningen komme att utgå, mån¬
ne ej detta skulle göra ett item till mehn för vår handelsvåg?
och vidare, om genom oftanämnda dietkur, sorn så högt yrkas,
kraften för en större del jordbrukare, att väl odla, sköta och
berga sin säd, skulle framkalla en eller annan konstgjord miss¬
växt, månne ej det extra behof af utländsk spanmäl, som då
fordrades, för att, åtminstone inom minimum af födoämnen, lif¬
nära Rikets invånare, skulle framkalla en af de opåräknade
180
Den 11 Januari f. m.
tyngder på handelsvågen, som vanligen fora vårt silfver nr
Ilan keil ?
2:o För att lifva den inhemska industrien och rörelsen.
Den uppmuntran, man har afsett, kan gifvas på tvenne sätt,
antingen genom hög tull å införseln af sudune varor, som den
inhemska industrien frambringar, eller genom lag tull eller
tu'Ifri het vid införseln af utländska råämnen, som förädlas af
den Svenska industrien.
Ulsk. har endast begagnat den första utvägen. Beträffande
de förslag till jemkningar i tullen å vissa garnsorter och väf¬
nader, som utgöra föremål för vår husllit, liar jag ingenting att
anmärka vid de af Ulsk. anförda skäl för dessa jemkningar,
men erkänner, att jag saknat tillfälle att undersöka, huruvida
de uppförda tullsalserne kunna anses lämpliga.
' För all gynna vår boskapsskötsel oell afsättningen af våra
inhemska skogsproducler, liar Utsk. föreslagit en betydlig för¬
höjning å artiklarne hudar och skinn, saltadt kött och å ved.
l)å genom 1835 års tulltaxa tullen å oberedda torra bildar
uppsattes från ^ till 1 sk. per??, nedgick införseln från 1.713,589
ti år 1834 och 2,085,943 ?? år 1835, lill 1,025,638 U år 1836,
641,846 ?? år 1837 och 503,946 ?? år 1838. Den har visser¬
ligen sedermera åter uppgått till sitt fordna belopp och deröf¬
ver, men det anförda factum torde dock visa nödvändigheten
att vara varsam, vid fördubblandet af tullen i en artikel, hvar¬
af | beslå af Americanska hudar, hvilka icke kunna umbäras
af våra garfveriet-, utan skada för godheten af deras tillverk¬
ningar. Såsom en förgätenhet måste betraktas, att då man för¬
dubblat införselstullen å hudar och skinn, för ali öka den in¬
hemska afsättningen, man likväl bibehållit den höga utförsels¬
tullen, som äfven, efter förutnämnde fördubbling, blefve dubbel
mot införsels!ullen.
Den föreslagna förhöjningen a saltadt kött och å ved blif-
ver så mycket större, som dessa varor endast införts ifrån
Finland mot en särskildt, med detta års början upphörd t ull-
lindring, och skulle i verkligheten utgöra nära 120 procent pä
saltadt kött, 100 proc. pä björk- och 50 proc. på tallved. Man
har vid denna riksdag lyckats genomdrifva en anhållan hos
K. M., att H. M. icke mätte förnya tractaleu om vissa ömsesi¬
diga tull-lindringar och förmåner i handelsförbindelsen emellan
Sverige och Finland, och trott sig derigenom befria de Svenska
ladugärdarne frän en farlig medtäflare samt sålunda gifva ett
dugligt handtag till den vigliga inhemska boskapsskötselns, af
oss alla efterlängtade framskridande. Men jag bekänner, att,
då jag betraktar de verkliga sakförhållandena, kan jag icke
dela dessa förhoppningar. Införseln från Finland af de förnäm¬
sta ladugårdsprodueter har, under nära oafbrutet ökade afgifter,
redan betydligt nedgått. Af dem, som åtnjutit tull-lindring, in¬
fördes År 1S 42. 1838.
Smör LU 60,9S9. 111,648.
Saltadt kött . . T:r 3,947. 3,355.
Fläsk Lu 10,863. 6,823.
Den 11 Januari f. m.
181
Om man nu afser del behof, ifrån Slockholm lill allägsnare
farvatten afgående handelsfartyg (är 1843 941 stycken) äga
af dessa varor, lorde det inses, att en större del af Finska in
förseln åtgått för deras proviantering. Men om, genom tull-
förhöjningen, priset i Stockholm stiger, hvilket är den för in¬
hemska boskapsskötselns uppmuntran åsyftade verkan, blefve
enda följden, att man, vid afseglingen från Slockholm, försåg
sig med sitt behof till Helsingör, och der, hvarest stora förråd
för godt pris finnas att tillgå, intog det öfriga. Följden blefve
endast, all afsättningen öfvergick från Finland lill Danmark,
men för Sverige qvarblef förlusten af dess privilegierade afsätt¬
ning af raffiueradt socker, tobak, kläden m. fl. eljest lill införsel
i Finland förbudna varor, jemte upphörande af Stockholms ur¬
gamla förmån alt hafva varit en stapelort för en stor del af
Finlands handels-och vexelrörelse. Nej, mine Hrr, sältet att upp¬
hjelpa Sveriges boskapsskötsel från dess närvarande lägervall
till den böjd, naturen och öfriga förhållanden medgifva, är att
följa samma väg, som vårt grannrike Danmark, med i detta hän¬
seende (med undantag för Hertigdömena) mindre naturliga för¬
måner iin Sverige, d. v. s. alt låta bränvinsbränning upphöra
att vara ett bihang lill ladugårdsskötsel. Tillägg sedermera
förbindelsernes uuderlätlnad medelst nedsättande af taxan å vå¬
ra förnämsta canaler, och öppnande af nya vattenledningar, och
man skall åt den andra i vigt af Svenska näringarne gifva ett
handlag, som verkligen kan både göra utländsk införsel af dess
producler öfverflödig, och framkalla utförsel af egna.
Införseln från Finland af ved minskades från 30,415 fam¬
nar år 1838 till 18,871 år 1842. Att ytterligare nedsätta den
genom fördubblad tull å den hufvudsakligäste beståndsdelen,
björkved, skulle i hög grad betunga Stockholms consumcuter,
utan att i betydlig män gagna den inhemska skogsafsättningen.
För denna vore del vida fördelaktigare att upphäfva eller åt¬
minstone betydligt nedsätta den höga utförselslullen å ved, och
man skulle för t. ex. Calmar län öppna en fördelaktigare af¬
sättning på Preussen än nu på Slockholm, och för vissa delar
af Skäne (t. ex. kring Finja sjö), der skogarne nu hafva föga
värde, öppna en lönande afsättning på Danmark, och på della
sätt skulle Sveriges utförsel af ved, der denna är naturlig,
fullt ersätta införseln, der den också vore naturlig.
Man har föreslagit förhöjd lullafgift ä 2:ne vigtiga råäm¬
nen för vår inhemska förädling, ull och lin. Jag fruktar, att
nitet alt befrämja de inhemska scliäferierne och den inhemska
linodlingen här förbisett sakförhållandena. Den verkan på ull¬
prisen, den fina ullkulturens spridande under de sisla 20 åren
till länder, der omätliga landsträckor ligga öppna för den först¬
kommande, medfört, kan af ingen tull-lagstiftning afböjas, och
om man-jemför de Svenska ullprisen på våra ullmarknader med
de samtida utländska, både före och efter 1841 års tullförhöj¬
ning å den fina ullen, tror jag, all dennas inflytande på de in¬
hemska ullprisen varit ingen, och ännu mera skulle delta blifva
182
Den 11 Januari f. m.
en verkan af en ytterligare förhöjning. Att upphöja tullen å
lin skulle vara ett stort misstag. Tvertom borde den betydligt
nedsättas. Då tullen å hampa år 1839 nedsatles till 2 proc.
(1 r:dr per Skt£ med ett lullvärde af 50 r:dr) var det troligen
en förgätenhet, alt tullen å lin förblef omkring 30 proc. (1 r:dr
8 sk. per Ltt med ett tullvärde af 4 r:dr.) Rättvist afseende
ä de gamla segelduksfabrikers intresse, som förarbeta lin, och
för den så högst vigtiga husfliteu, de Norrländska linneväfna-
derna, fordrar att nedsätta tullen å lin, i likhet med den å
hampa, till 2 proc.
3:o Befrämjande och underlättande af landets export ge¬
nom borttagande af utförselstull-afgifter.
Med tacksamhet erkänner jag det afseende Utsk. fästat å
min motion, att borttaga utförselstullen å en mängd mindre vig¬
tiga artiklar. Men, ehuru den nuvarande utförselstullen å kop¬
par, stångjern och vissa artiklar gjutgods är låg, utgör den
dock ett premium till fördel för den utländske medtäflaren,
som helst under närvarande förhållanden borde försvinna. Bort¬
tagandet af 32 sk. tull å koppar jemte åtföljande tolag skulle
troligen fördubbla den verkliga behållningen af Fahlu grufva,
som, om den än ej mera är, såsom fordom, Sveriges skattkam¬
mare, dock ännu är en vigtig näringskälla för en stor del af
Dalarne; samma förmån för stängjernet skulle tillåta brukspatro¬
nerna att höja priset å tackjern med 8 sk. per Skit, en väl
behöflig förhöjning för den nu sä lidande tackjernstillverkaren.
Det af mig föreslagna upphätvande af utförselstullen å oarbetad
metall (messing) har fått en ökad vigt, sedan Franska Rege¬
ringen tyckes numera benägen, att, genom tullnedsällning å
denna artikel, åter upplifva den fordna förbindelsen i denna väg
med de nordiska länderna, och dä skulle bibehållandet i Sverige
af denna utförselstull endast gynna våra grannars täflan. Äfven
å krealursben (i tulltaxan benämda andra slag oarbetade) hade
jag föreslagit tullfrihet vid utförseln. Jag tror, alt utan det
ringaste mehn för de högst få Svenska jordbrukare, som be¬
gagna detta dyrbara gödningsämne, man kunnat borttaga denna
tull, eller åtminstone nedsätta den lill sitt fordna belopp af 1
sk. per Lii Nu har följden varit, att man i hög grad tillintet¬
gjort en näringsgren för Rikets mest vanlottade invånare, som
deri funnit en utväg alt ärligt förtjena åtminstone en del af
deras underhåll. Priset lärer, åtminstone i de aflägsnare orter-
ne, sedan 1840 hafva nedgått från 12 lill 6 sk., utförseln har
sjunkit från 294,744 Ltt år 1841, till 199,048 LIZ år 1842,
och 163,550 Lit år 1843, utan ali i någon af Rikets provinser
man funnit ett mera utbredt begagnande af detta dyra gödnings¬
medel. Men om det nit, som framkallat detta resultat, förbi¬
sett, alt förhållandena i afseende på lönande påkoslnader vid ett
jordbruk, icke äro de samma i Sverige, som i grauskapet af
London, så har detta förbiseende af sakförhållanden i ännu hö¬
gre grud visat sig vid påläggandet af utförselstull å blodiglar.
Hela det förtullade qvantum steg 1843 lill 109 U med eli tull¬
Den 11 Januari f. m.
183
värde af 545 r:dr. Några få kappor med vida fickor, under¬
stödda af en och annan paletå^ äro tillräckliga alt dölja hela
Sveriges igelexport. Den öfverklagade hrist på dessa nyttiga
djur, som föranledde det kraftlösa försöket att i tullväg afhjel¬
pa densamma, skulle mycket ändamålsenligare hafva afhulpits,
om Apothekaresocieteten, i stället för den olämpligt belägna dam¬
men på Kungsholmen, inköpte några gölar i Småland, der dessa
djur fingo tillfälle alt föröka sig, och som sedermera skattades
endast i mån af nya individers tillkomst.
4:o rinnande af större säkerhet och lätthet i beräkning
genom utbyte af af gifter efter värde till bestämda tul/afgifter.
Denna grundsats gillar jag helt och hållet vid alla de till¬
fällen, der icke öfvervägande skäl å andra sidan förbjuda dess
tillämpning. Den har redan i nu gällande tulltaxa blifvit an¬
vänd för de flesta artiklar. Den ytterligare tillämpning, Ulsk.
nu föreslagit, synes i allo ändamålsenlig.
Sedan jag nu undersökt de afvikelser, Ulsk. föreslagit från
den allmänna grundsats, det börjat med att erkänna, nemligen
stabilitet i tull-lagstiftningen, får jag anföra de tvenne enda
undantag, hvilka jag för min del anser nu böra ifrågakomma
vid denna grundsatsens tillämpning. Det ena är sådana jenik-
ningar, hvilka tidsförhållandena kunna kräfva, och som icke men¬
ligt inverka på näringsidkarnes beräkningar. I afseende på til¬
lämpningen af denna grundsats har jag redan ägt tillfälle yttra
mig. Det andra undantaget är de förhöjningar i afgiflsbeloppet,
statscassans behof kräfver. Alt ett sådant behof finnes, är obe¬
stridligt. Enligt officiella uppgifter utgjorde år 1843 behållnin¬
gen å tullinkomsterne, efter afdrag af alla utgifter, omkring
500,000 R:dr mindre än förutgående året. Orsakerne härtill
voro, dels att mer än 100,000 R:dr sportelinkomster, som för¬
ut helalts af de trafikerande, nu öfverlagits af tullverket, dels
nedsättningen i ulförselstullen å vissa hufvudarliklar, dels den
naturliga minskning i införseln och således i tullinkomsterne,
hvilken måst blifva följden af ett minskadt värde af vår för¬
nämsta exportartikel, jernet. Ehuru jag är för egen del öfver-
tygad, att denna minskning i exportvärde skall upphöra, när
vära tillverkare hunnit, genom en förbättrad och omsorgsfulla-
re beredning, återgifva det Svenska jernet dess fordna begär¬
lighet, sä fordras härtill tid, och intill dess kan man således
icke hoppas de gamla förhållandenas återställande. Emedlertid
då statscassan icke lärer kunna tåla en så stor minskning i dess
tullinkomster, och trafiken utan ökad känning kan bära den till¬
ökning, som motsvarar dess lindring i sportler, torde man böra
tillse å hvilka artiklar en sådan tullförhöjning ändamålsenligast
kan äga rum. De egentliga cassaartiklarne, som nu äro ifrå¬
gasatte, äro caffe, socker, tobak och vin.
Caffe bärer nu en tull af 3 sk. per $, men då f af hela
införseln inkommer omedelbart dels från Brasilien, hvarvid 25
proc. lindring åtnjutes, dels från Ostindien, med en lindring af
33j- proc., så skulle en förhöjning i den nominella tullen af 1
184
Den 11 Januari f. m.
sk., i öfverensstämmelse med hvad jag i motionsväg föreslagit,
för störsla delen af Rikets införsel (den från Brasilien) sälla
den verkliga tullen på 3 sk., eller ungefär lika med hvad den
är i Norrige (3 sk. N. Sp., efter paricurs, 3^ sk. Sv. B:co per
få Norrsk vigt eller circa 1 f. få Sv. v. v.). Då man nu betrak¬
tar, att i Norrige ingen tull-lindring äger rum, att det mesta
caffe i smärre partier införes från Allona och Hamburg, der
smugling är lättare, än vid den Svenska införseln i hela ladd¬
ningar från främmande verldsdelar, och att likväl införseln af
caffe till Norrige är, i förhållande till folkmängd, större, än
den lill Sverige, har jag trott, att en förhöjning på denna ar¬
tikel ulan olägenhet kunde äga rum. En betänklighet har lik¬
väl förekommit. En så stark förhöjning som 33j proc., känd
omkring £ eller J år, innan den, efter grundlagens bokstaf, lick
inträda, skulle troligen, likasom förhållandet år 1835 var med
socker, då tullen derå förhöjdes med 25 proc., föranleda en ö-
kad införsel af flere millioner få innevarande år, hvars betal¬
ning otvifvelaktig! komme alt verka vexelbrist och uttagande af
silfver ur Banken. Ehuru delta sista hos mig icke skulle ver¬
ka någon synnerlig farhåga, då under en sä mycket mindre in¬
försel 1846 vexelöfverskott och möjligen åleriuförsel af silfver
skulle inträffa, skulle det otvifvelaktig!, under varande penninge-
förhållanden, väcka oro i landet. Men denna olägenhet kan
undvikas på 2 sätt, antingen genom att bestämma, att tullför¬
höjningen skulle inträda med ^ under hvardera af åren 1846,
1847 och 1848 (naturligtvis med inskränkning för det fall,
att, genom en under liden inträffande Riksdag, en ny lullbe-
villning skulle vidtaga), eller ock alt för denna gäng inskrän¬
ka tullförhöjningen lill ^ sk.
Socker är en proportionsvis tyngre vara, än caffe. En tull¬
förhöjning af | sk., som, dä äfven denna artikel hufvudsakligen
införes från Brasilien, skulle bringa den verkliga tullen pä 2j;
sk. per få, kunde sålunda anses lätt verkställbar. En betänk¬
lighet af vigt finnes dock. Norriges belägenhet och de unio-
nella förhållandena göra en smugling (särdeles landvågen) lät¬
tare, än frän de flesta orter. I Norrige är tullen på krossad
lump, som redan är en mera förädlad vara, 3 sk. per få och
för raffinad 4 sk. Om nu den verkligen utgående Svenska tul¬
len å rätt socker, hvaraf en högst betydlig del afgår i koknin¬
gen, skulle blifva 2j sk., befarar jag ett stark afbräck frän
Norrska sidan.
Tobak. Jag saknar närmare specialkännedom om förhållan¬
dena med denna vara, men skulle tro, all en förhöjning af tul¬
len å stjelk, till likhet med den å blader, skulle bäst gagna
både stalscassan och de inhemska producenterne, ty icke lärer
Svenska tobaksblader kunna användas för samma förädling, som
de Americanska, och sålunda dessas pris inverka å priset på
de Svenska, hvilket deremot torde vara fallet med den Ame¬
ricanska lobaksstjelken.
Fin.
Den 11 Januari f. m.
185
Vin. Af alla föreslagna tullförhöjningar, till fördel för stats-
cassan, torde den å vin pä faslager vara den minst lämpliga.
Med mångfaldiga tillfallen till underslef, hvilka svårligen kun¬
na förekommas, skulle sannolikt tullinkomsten å vin blifva min¬
dre efter förhöjningen, än förut, och sålunda den ärliga han¬
deln göras lidande lill fördel för smuglaren. I afseende på tul¬
len å vin på buteljer, är icke alldeles samma förhållande. Hos
oss är denna per kanna endast dubbel mot å vin i fastager, men
deremot i Norrige och .Danmark tredubbel.
Hvad angår Hr Printzeuskjölds motion, att rättigheten att
förtulla lux- och andra manufacturvaror måtte inskränkas till
endast ett färre antal stapelstäder; så, ehuru grundsatsen af mig
godkännes
Detta anförande blef här afbrutet af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., med yttrande, att han, så länge Hr Rosenblad talat om
tullbestämmelserne för de uti tulltaxan förekommande artiklar,
icke ansett sig kunna afbryta honom, emedan ifrågavar. punkt
afsäg tullbestämmelserne i deras helhet, men att H. Ex. nu (in¬
ge fästa uppmärksamhet derpå att den af Hr Rosenblad sednast
vidrörda motion af Hr Printzenskjöld utgjorde föremål för en
särskild framställning af Ulsk.
Hr Rosenblad: Beträffande formen för tullfrågans behand¬
ling, så har Gr. Cronhjelms förslag, för så vidt jag riktigt uppfattat
det, den förtjenst, att befria oss från en 14 dagars öfverläggning.
Jag kan dock endast bifalla detsamma, med villkor af det tillägg,
alt R. St. hos K. M. anhålla, att K. M. måtte nedsätta eller upp¬
häfva tullen å de utförselsartiklar, för hvilka de inhemska nä-
ringarnes behof, eller undanrödjande af för statscassan ofrukt¬
bara hinder vid varuutförseln, sådant kunna kräfva, äfvensom
nedsätta införselstullen å sådaue artiklar, der en dylik nedsätt¬
ning af beTiofvet kan finnas påkalladt. Det vill säga, alt jag
betraktar de i den, Gr. Cronhjelms reservation åtföljande ta¬
riff införda tullbestämmelser såsom ett maximum.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Jag anhåller att få
yttra några ord, dels i hufvudsaken, dels i afseende på före-
dragningssätlef. Hvad sjelfva hufvudsaken beträffar, så har jag
i den reservation, som jag bifogat Bevilln.Utsk:s ifrågavar. be¬
tänk., haft tillfälle alt i korthet framställa de åsigter, som jag
i afseende på tull-lagstiftningen sökt för mig göra gällande. Jag
anser icke nu tillsländigt att ingå uti några detaljfrågor; jag
vill endast hafva äran tillkännagifva, att jag icke blott på the¬
oder grundat min öfvertygelse i detta afseende, utan att jag
med hjelp af erfarenheten sökt att stadga mitt omdöme. Jag
tror, att det i allmänhet är ett stort misstag alt belägga med
höga afgifter varor, som kunna med lätthet insmuglas. Det är
visserligen sant, att Staten behöfver inkomster; men Staten bör
hafva dessa inkomster på ett sätt, som icke förorsakar några
6 H. 24
*
Den 11 Januari f. m.
missbruk. Enligt uppgift, införda uti il. o. Ad:s prot. vid 1S34
och 35 års riksdag, inhemtas t. ex., att- artikeln caffe, sedan
tullafgiften derå nedsattes, förtullades till ett betydligt högre
belopp än förr. Samma förhållande inträffade med bomullsgarn
och the, hvaraf synes, att vi icke höra klaga öfver bristande
tillfälle alt stadga vårt omdöme efter erfarenheten. Ett annat
föremål för tull-lagstiftningen är skydd för näringarne. Jag
tror, att man genom en alltför långt drifven ömtålighet snara¬
re skadar än skyddar desamma. Man har sagt, att tull-lagstift¬
ningen skall vara stillastående. Ja, det är sant; men näringar¬
ne i andra länder äro icke stillastående, och naturligtvis är
detta ett förhållande, som nvåste inverka på våra egna närin¬
gar och som gör, att man icke i förhöjda tull-afgifter blott kat»
erhålla skydd för desse näringar, utan är det nödvändigt, att
våra näringar gå steg för steg framåt i förhållande till andra
landers.
Jag öfvergår nu till den andra delen af hvad jag hegart
få anföra, nemi. föredragniugs-sältet. Jag får då vördsamt för¬
klara, det jag instämmer uti det förslag, som Gr. Cronhjelm t
detta afseende framställt, äfvensom det jag instämmer derut in¬
nan, att R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla alt K. M. måtte
göra de nedsättningar i tullafgifterne, hvartill tid och omstän¬
digheter kunna föranleda.
Hr Akerman, Fredr.: Då redan så många sakkunnige
och utmärkte talare före mig sig i ämnet yttrat, och R. o. Ad.
j följd deraf troligen redan deröfver stadgat sin öfvertygelse,
kan och skall jag vara högst fåordig. Jag uther mig sålunda
endast att få göra några inkast emot den värde ledamot, som
ansåg, att det mål han vill vinna, eller niiringarnes uppkomst
och upphjelpande, skulle beredas genom ett. förbudssyslem. Jag
kan nemi. icke annat än finna, att denna åtgärd icke skulle le¬
da till ändamålet, samt alt den dessutom ur alla synpunkter vo¬
re opolitisk. Man måste till en början betänka, hvilken inver¬
kan det har på ett folks moral, att förbjuda handlingar, i hvilka
samvetets domstol icke kan finna något orätt. En annan sak är
åter, att ur statsekonomiska skäl vilja förhindra införseln af
vissa varuartiklar. Della ändamål vinnes lika viii genom högre
tullafgifter, och sedan Slaten på delta sätt bestämdt villkoren,
under hvilka det för enskilde är tillåtet att införa desse artiklar,
och det sålunda kommer att bero på den enskilda medlemmen i
samhället, huruvida han vill underkasta sig dessa villkor eller
icke, bl i f ver det först en äfven af moralen erkänd förbrytelse
mot samhällslagarne, att undandraga sig dg föreskrifna villko¬
ren och på samma gång undansnilla Staten en af dess inkom¬
ster. Finnas deremot icke dessa villkor bestämda, utan förbud
existera emot utförande af en, i och för sig sjelf betraktad,
oskyldig handling, då alstras missnöje och man nära nog sätter
medborgaren i nödvändighet att begagna olofiiga utvägar, för
att tillfredsställa sitt behof eller möjligen blott sin åtrå. Jag
Den 11 Januari f. m.
187
tror dock äfven alt della är oklokt för det mål man söker, nemi.
näringarnes upphjelpande. Vill man befordra en närings fram¬
gång, bör man visserligeu genom tull-lagstifningen skydda hen¬
ne sålunda, alt hon ina erhålla en ersättning, motsvarande de
möjliga fördelar, som ett annat land i afseende på sam¬
ma näring kan hafva framför vårt; men sätter man tu 11—
algifterna för höga, eller förbjuder helt och hållet inför¬
sel af enahanda producler, som genom näringen åstadkommes,
sä uppmanar man endast till ett eluderande af lagen och gör
derigenom i verkligheten det skydd om intet, som man hade för
afsigt alt bereda. Detta har visat sig vara händelsen i fråga
om artikeln kläde, hvars tillverkare länge varit i åtnjutande af
införselsförbud. Men har väl ändock vår klädesfabrikation kom¬
mit derhän, alt den kan förse oss med allt det kläde vi behöf¬
va, och sker icke smugling deraf i stor scala? Då i allt fall vårt
lands belägenhet är sådan, alt äfven om vi ville uppoffra hela vår
tullinkomst för bekostande af ökad bevakning, vi ändock svår¬
ligen skulle komma derhän att i detta afseende kunna hålla la¬
gen vid makt, så är det väl äfven klokast att sätta tullen så,
att man icke uppmanar eller tvingar landets innebyggare lill
lagöfverträdelser. En värd ledamot har såsom stöd för sin me¬
ning om nyttan af hög tull, åberopat, att vårt Iand vore fattigt,
men att Frankrike, Tyskland och England, der man heträdt en
annan bana i afseende på tull-lagstiftningen, deremot vore rika.
Flere anmärknir hafva blifvit gjorda emot detta yttrande, och
man kati i afseende på uppgifterne från ena och andra sidan
tro hvad man vili; men jag skall bedja att åtminstone få uppgifva
ett exempel från eli af dessa länder, som jag känner, och hvar¬
af man torde kunna draga bestämda slutsatser. Ar 1825 ned-
sattes i England tullen på främmande jern icke mindre än till
5 £ per ton, som gör i Svenskt mynt och Svensk vigt 8 r:dr
b:co per Sk??; men jag frågar den värde talaren, huruvida Eng¬
lands jernlillverkning sedan den tiden gått ned eller minskats?
Han måste medgifva, att den tvertom mångdubblats.
Jag skall i öfrigt inskränka mig att önska, det så få ai-
tiklar, som möjligt, måtte blifva föremål för ändring i afseende
ä derå nu utgående tull, och förenar mig med hvad Frih. Åker¬
hjelm i denna del yrkat.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, om R.
o. Ad., dä 7 ledamöter af dem, som anmält sig att tala i äm¬
net, ännu icke haft tillfälle alt yttra sig, behagade uppskjuta
denna öfverläggning till e. m.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne ullat:n
mern. och betänkin, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 20, öfver K. M:s nåd. propos. äng. tillägg och ändrin¬
gar i ö, 15 och 43 §§ Reg.F.
188 Den 11 Januari f. m.
N:o 21, i anledn. af K. M:s propos. ang. ett tillägg vid 1
§ 9 mom. tryckfr.förordn.;
N:o 22, med förslag ang:de tillägg till 72 § Reg.F.;
N:o 23, till BondeSt., ang:de dess återremiss å mern. N:o 16;
Lag-Utskoltet:
N:o 53, i anledn. af väckt motion ang:de fullgörande af un¬
derrätts dom, såsom villkor för rättighet till fullföljd af talan
deremot;
N:o 54, i anledn. af väckta motioner om dels upphäfvan-
de af lagens stadganden, ang. summa appellabilis, dels ock ned¬
sättning af del belopp, hvartill densamma är bestämd vid råd¬
stugurätten i staden Fahlun;
N:o 55, i anledn. af väckt motion, ang:de bergstingsrälter-
nas indragning;
N:o 56, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. med förslag
till förordning om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof, dels ock väckt motion i samma ämne;
N:o 57, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af 27
cap. Missg.bm ang. dulgadråp;
N:o 58, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 17,
öfver väckt motion om den förändring i 8 cap. 7 § Arfdabm,
att oäkta harn måtte tillerkännas arfsrätt efter egen moder;
N:o 59, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. ang:de bor¬
genärs rätt att, efter anstäldt utmätningsförsök, använda bysätt¬
ning, dels väckta motioner i samma ämne, dels ock K. St:s
Just.ombudsmans hemställning om ogillande af den genom K.
br. d. 29 Oct. 1842 gifna förklaring öfver K. förorda, d. 10
Juni 1841 rör:de bysättning;
N:o 60, i anledn. af väckt motion ang:de upphäfvande af
3 och 4 §§ i K. förordn. d. 10 Juni 1841 rörtdc bysätluing;
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 110, i anledn. af väckt motion om upphörande af äl¬
dre förbud för åtskilliga socknar i WesteiDalarne att fritt be¬
gagna deras skogsprodueter;
N:o lil, i anledn. af väckta motioner om förändring i för¬
fattningarna ang:de mått, mål och vigt;
N:o 112, i anledn. af erhållen återremiss af betänk. JV:o
19, ang. väckt motion om köpings anläggande vid Wrigsta gäst¬
gifvaregård i Jönköpings län;
N:o 113, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 8, ang.
upphörande af all förhöjd tjenslårsberäkning vid ansökning till
preslerlig befordran;
N:o 114, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 77 rör:de
Den 11 Januari e. m. 189
väckta motioner om bestämmande af aflöning' för fjerdingsman;
om säteriägares m. fl. skyldighet alt deltaga i fjerdingsmanua-
bestyret; örn ordningen för denna tjensts bestridande af socken-
boarne; samt om utfärdande af ett reglemente för fjerdingsman;
N:o 115, i anledn. af väckt motion om ffi kolhandel;
N:o 116, i anledn. af väckt motion om utvidgad smides-
rält inom bergslagen.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
lii fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 11 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s d. 18 och 21 sisll.
Dec. på bordet lagda betänk. N:o 12, ang:de tu 11 be vi 11 ni ngen.
Härvid fortfor den i förmiddagens plenum började öfver-
läggningen om l:sta punkten, ang:de de såväl i K. M:s nåd.
skrifvelse d. 6 sisll. Aug., sorn i en del motioner förekomman¬
de framställningar i afseende pä grunderne för tull-taxe-reg-
leringen.
Frih. Cederström, Jacob: K. M. har vid början af
denna riksdag underrättat R. St., alt en ny urtima riksdag snart
är alt förvänta. Vid sådant förhållande och då vi jemväl haf¬
va erhållit en K. propos., att i tull-lagstiftningen för närvarande
icke göra någon förändring, synes det vara, såväl af behofvet
för näringarne, som jemväl för säkerheten i yrken och specu-
lationer nödigt, att till den nåd. propos. lemna ett odeladt bifall;
men det är också nödvändigt alt för framtiden sälta kommande
Ständer i tillfälle att erhålla någon kunskap om de belopp, som
kunna vara tjenliga att till tull bevillning fastställas, genom att
få veta huru många proc., som fordras utomlands hos handlan¬
de derstädes, för alt kostnadsfritt hos köparen i Sverige få le¬
vererade, i hans hemvist, de varor, som der äro kopia. Om
nu från Ostersjöstäderna på Tysklands kuster man för 8 ä 9
proc. kan på orter i Sverige, så i städer som på landet, få der
uppköpta varor hos sig levererade, så frågar jag, om det är
länkbart förstånd i alt uti vår tulltaxa för samma varor fast¬
ställa från 25 ända till 33 proc. tull? Är det icke klart, att
just det skydd man vill lemna åt näringarne är förspildt och
all del är lurendrejare, som få vinsten. Af sådan anledn. skulle
190
Den 11 Jani^ari e. ra.
jag önska bifall lill K. M:s propos., med en und. anhållan, att
K. M., genom consulsembetena i alla städer, som hafva direct
handel på Sverige, täcktes anskaffa bestämda uppgifter på huru
många proc. handlande der fordra, för alt leverera varor kost¬
nadsfritt inom Sverige. Dessa uppgifter, lemnade till komman¬
de riksdags Be vi 1 lii. Utsk. skulle blifva den euda säkra lednin¬
gen för att andi ligen inom Sverige fä en tull-lagslifluing, grun¬
dad på verklig kunskap. Hvad som nu sker, är enskilda hug¬
skott, utan någon kännedom om hvad som hör göras. Jag an¬
håller om bifall till den K. propos.
Hr von Hartmansdorff, Aug., som begärt ordet, upp¬
ropades, men tillkännägaf, att han tills vidare afslod frän att
yttra sig.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Under förmidda¬
gens plenum yttrade Hr von Hartmansdorff, att om mill förslag
företogs till afgörande, så skulle sådant vara att gå bakfram
och sälta Utsk:s å sido. Jag ämnar icke nu ingå i någon be¬
visning emot delta yttrande, enär Hr Gr. och Landtm, redan
täckts förklara, att ingenting emot vanligt föredragningssätt stri¬
dande ligger i milt yrkande, men jag vill blott upplysa, att
flera prejudicater för ett sådant förfärande, som jag begärt, fin¬
nas. Bland dem jag varit i tillfälle att förskaffa mig, vill jag
nämna ett under sisth riksdag, då, uti R. o. Ad:s plenum d. 9
November 1840, de sammansatta -Ekon. och LagUtskms betänk,
ronde brännvinsbränning föredrogs, vid hvilket tillfälle Frih.
Hamilton hade såsom reservation inlemmat ett punktvis alfattadt
förslag, hvilket af R. o. Ad. punktvis förelogs till pröfning,
på begäran af Hr von Hartmansdorff.
Hr von Hartmansdorff har vidare yttrat, att man borde haf¬
va betänkt, att della försök icke skulle leda till något resultat, eme¬
dan det redan varit försökt inom ett annat Ständ och der miss¬
lyckats. 1 anledn. deraf får jag upplysa, att jag visserligen
icke har mig bekant, huru detta ärende inom BorgareSt. blifvit
afgjordt; men skulle dock tro, att om elt sådant försök varit
gjo.rdl, så har troligtvis majoritetens afsigt der gått ut på all¬
deles motsatsen .emot deras yrkande, som här bestrid t mitt för¬
slag, enär jag förmodar, all BorgareSt:s majoritet dervid endast
velat nedsätta afgiflerna i nuvarande tulltaxa. — Samma talare
har uppgifvit, alt mitt förslag skulle motverka ändamålet och,
i st. f. alt påskynda, skulle komma att fördröja ärendet, enär
denna discussion om grundsatserna vöre tidsödande, utan att le¬
da till något ändamål. Den värde talaren har dervid yttrat,
att han halar dessa discussiouer öfver grundsatser, som lill in¬
genting tjena. Jag torde få fästa uppmärksamheten derå, alt
en sådan discussion här icke kan undvikas, emedan den nu fö¬
redragna punkten innefattar uppräuningen till R. St:s und. svar
på K. M:s skrifvelse, hvilket svar R. St. icke kunna underlåta
att afgifva. Ett discussion om detta svar torde icke eller vara
öfverflödig; ty jag föreställer mig, att alla skrifyelser de båda
Den 11 Januari e. m.
191
statsmakterna emellan, behöfva vara väl betänkta, på det man
icke må misstaga sig om hvarandras mening. — Hr von Hart¬
mansdorff har yttrat, att Ulsk:s fel ligger icke deruti, att Utsk.
tillstyrkt förhöjda tulläfgifter, utan deruti att Utsk. börjat med
att framställa en grundsats, hvarigenom Utsk. icke kunnat und¬
vika att i tillämpningen gå» emot samma grundsats. Jag har
nyss visat hvarföre Utsk. icke kunnat undgå att framställa en
grundsats, men jag kan ingalunda inse hvarföre 111 liafgifterna
mera än alla andra skulle vara af den beskaffenhet, alt det
blefve oundvikligt alt vid deras behandlande frångå förut fatta¬
de grundsatser. Jag skulle tro, att om Utsk., med godkännan¬
de af den grundsats, som finnes i den K. skrifvelsen, endast
hade fästat sig vid några få och väsendtligare artiklar, så hade
ingen kunnat beskylla Utsk. för att i tillämpningen frångå den¬
na grundsats, emedan K. M:s propos. alldeles icke tillstyrker
alt helt och hållet vidblifva nuvarande tulltaxa,, ulan endast be¬
gär, att R. St. måtte vidblifva nuvarande tulltaxa i dess väsendt-
liga delar. — Såsom svar derpå, att en annan ledamot under
discussionen yttrat, att, till undvikande af tullförsnillning och
lurendre jeri, det vore bättre att snarare sätta tullarne för lågt
än lör högt, har Hr von Hartmansdorff anfört, att han ansåg
R. St. tverlom böra hellre sätta tullarne för högt än för lågt,
ty det står sedan i Konungens makt alt sänka tullarne så långt
Han finn.er rådligt vara. För alt veta huru långt det vore råd¬
lig! att härutinnan gå, föreställer jag mig, att Regeringen må¬
ste ingå i en gissning huru långt Const.Utsk. vid en blifvande
riksdag skulle gå med sina anmärknrr — en gissning, som vore
svår nog. Men äfven om Regeringen skulle kunna lösa denna
svårighet, så hemställer jag, om del är rätt att sätta Styrelsen
i det bryderi, att nödgas nedsätta alla tullafgiflerna i taxan,
derföre alt Ständerna tilltagit en nedsältningsmån på dem alla.
Jag tror, alt Ständerna böra vara högst varsamma i sina för¬
slag till Konungen och icke med flit öfverdrifva dem, emedan
Styrelsen då en annan gång icke fäster det afseende på Stän¬
dernas önskningar, hvarpå de eljest kunna hafva anspråk, och
om jag icke misstager mig, har den värde talaren sjelf afstyrkt
flera önskningsmål, derföre att om Styrelsen underlåter att vid
dem fästa afseende, så kan sådant göras till föremål för an-
märkn:r inom Const.Utsk.
Föröfrigt anhåller jag, att R. o. Ad. ville taga i betrak¬
tande, att genom antagande af mitt förslag undvikes icke alle¬
nast alla de 194 ändringar i tulltaxan, som Bevilln.Utsk. föresla¬
git, utan äfven ändringar i alla de 850 artiklnrne, som den
gamla tulltaxan innehåller, enligt den åsigt, som jag var i till¬
fälle alt höra häromdagen göra sig gällande i Talmansconcla-
ven, att såvida ingen inskränkning skedde, så stöde det hvar
och en öppet att äfven göra anmärkn:r emot de artiklar, som
icke finuas upptagne i Utsk:s tariff.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Under loppet af discussionen
har Ståndet emot min önskan kommit in pä en öfverläggning
192
Den 11 Januari e. m.
om de allmänna grundsatserna. De der allmänna grundsatserna
äro i allmänhet ganska sväfvande, olika under olika perioder,
olika för olika länder. Här hafva egentligen de olika theorierna
blifvit af tvenne talare yrkade. Den ena af dem tiar egentli¬
gen sökt visa, att då Sverige för 10 år sedan öfvergick till ett
liberalare tullsystem, så har det medfört en fördelaktig verkan.
En annan talare har ansett, att de större nationernas förhållan¬
de i delta hänseende vore för Sverige ett efterdöme att följa.
I afseende på den förra af dessa talare, är det att anmärka,
att om äfven man, såsom han gjort, kan visa genom siffror, att
förhållandet emellan export och import i det hela är ungefär
detsamma nu, som det var under den tiden, då prohibitivsyste-
met var gällande; så är det likväl obevist, om icke dessa för¬
hållanden berott på sådana omständigheter, som icke stått i nå¬
got omedelbart sammanhang med tullsystemet. Om man t. ex.
jemför förhållandet med jernexporten före och efter 1823, då
en friare tullförfattning här först började föreslås, så visar sig,
att denna export före denna period var omkring 335,000 Ska
per år och 3 år sednare 356,000 Skit, således ökad med
20,000 SkU. Om nu förhållandet i det hela mellan export och
import bibehållit sig oförändradt, så skulle sådant derföre kunna
tillskrifvas, icke öfvergången till ett liberalare tullsystem, utan
att Sveriges ökade export förmådde betäcka den brist, som ge¬
nom ett liberalt tullsystem eljest skulle uppkommit. Antager
man nu en sednare period 1833 eller 1834, så visar sig unge¬
fär samma förhållande ägt rum. Jernexporten ökade sig ganska
betydligt, emellan 80 och 90,000 Skit per år, och detta skulle
naturligtvis verka fördelaktigt på handelsvågen. Likväl kan
man säga, att, oaktadt denna ökade export, har Sverige icke
vunnit i styrka, tili följd af den ökade importen. Dessa för¬
hållanden synas mig tänkvärda. Men äfven om förhållandet
med exporten varit sådant, kunde man haft en annan anmärkn.,
den nemi. att Sverige under den prohibitiva tiden ofta genom
missväxter hade ett stort behof af spanmålsinförsel. Vill man
således af Sveriges egna förhållanden bedömma verkan af det
liberala tullsystemet, så måste man nödvändigt taga i betrak¬
tande allt, som kunnat inverka på dessa förhållanden. Hela det
förhållande, hvaruti Sverige står i detta hänseende, är likväl
icke blott karakteriseradt af cursens stigande och fallande, utan
ännu mera af tillgången på silfver i Banken, och hvarpå ofta
varit brist, oaktadt den stigande stångjernsexporten. Om icke
under loppet af den tid, som förflutit sedan realisationen, ett
betydligt qvantum silfver hade iukommit i Banken, pä ett sätt,
som hädanefter ingalunda är att förvänta, nemi. genom bruks¬
ägares hypothekscassa, så hade resultatet visat sig ännu ofördel-
akligare.
En annan talare har velat jemföra Sveriges förhållanden
med andra länders och yrkat, att man borde rätta sig derefter.
Denna talare har, åberopande först och främst Englands exem¬
pel,
Den 11 Januari e. m.
193
pel, sagt, att England ständigt gått framåt i liberalare tull¬
system. Om man tager jernet till exempel, så är det en san¬
ning; men detta tyckes härleda sig deraf, att under sednare ti¬
der har England funnit fur sig ganska fördelaktigt att nedsätta
denna tull; oell när denna nedsättning motiverades i Engelska
parlamentet, så skedde det icke på grund af ett allmänt tull¬
system, utan på den grund, att England var icke i tillstånd att.
utföra de beställningar af manufaclurvaror, som voro gjorda i
Birmingham och Scheffield, emedan råämnet stod så högt, att
den inrikes fabrikationen icke kunde bära sig; och den förän¬
dring, som dä till väga bra tes, utsträcktes ingalunda till alla na¬
tioner, ulan endast till sådana, som följde samma tull pri nci per,
eller med andra ord, till dem, med hvilka England stod i såda¬
na förhållanden, alt denna nedsättning medförde nytta för Eng¬
land sjelft. Men England verkar prohibitiv!, icke blott genom
sin tulltaxa, ulan vida mera genom sin Navigalionsakt, hvilket
är noga kändt för alla dem, som sysselsätta sig med dessa äm¬
nen. Sverige kan t. ex. icke exportera jern till Canada, för de
umgälder, hvarmed Svenska fartyg der äro belastade. — Går
man äter till Nordamerica, så visar sig, att t. ex. det Engelska
jernet der har en lull af GO å 70 procent, hvilken tull i sednare
lider blifvit förhöjd, ehuru Förenta Slaterne utgöra en ganska
mäktig nation med rika tillgångar både på egna malmer och
bränsle. Betraktar man den Tyska tullföreningen, så är sjelfva
uppkomsten af denna förening utgången från den åsigten, alt
genom prohibitioner skydda de inhemska näringarne, och tullen
på Engelska jernmanufaclurvaror liar t. ex. blifvit så högt upp¬
satt, att de icke kunna införas i Tyskland. Betraktar man vi¬
dare Belgien och Frankrike, så är det redan sex år sedan Bel¬
gien sökte alt komma i en tullförening med Frankrike; men
jernverksägarne i Frankrike bildade dä en förening, för att
gemensamt försvara sill intresse och motverka denna förening,
emedan de icke kunde uthärda concurrensen med Belgien, ehuru
Frankrike är ett land med mera än 30 millioner menniskor.
Allt detta visar, att icke en gång de stora nationerna följa
några allmänna grundsatsor, utan söka att i hvarje särskildt
fall bestämma det för dem nyttigaste
Jag har velat anföra della, emedan jag anser det alldeles
vara en chimére, att famla efter de der theorierna, som äro
högst felaktiga, och hvilka ingenstädes tillämpas hos de större
nationerna, ulan endast slå qvar hos några litteratörer och lid-
ningsskrifvare. Min mening med dessa allmänna betraktelser
är likväl ingalunda, alt ännu mera skärpa det prohibitiva sy¬
stem, som gjort sig gällande i Etsk:s förslag. Jag önskar ingen
stark förändring, ingen tvärkastning, med undantag måhända i
afseende på en eller annan artikel, som kanske blifvit förbisedd
af Utsk., nemi. manufaclurvaror i jern, på hvilka jag tror tul¬
len betydligen böra höjas, till skydd för den inhemska näringen
« 11. 25
im
Den 11 Januari e. m.
Detta gäller i synnerhet de Tyska manufaelurerna, som in-
-tränga i Sverige och förstöra Eskilstuna med flera ställen.
Hvad sjelfva öfverläggningssättet beträffar, så skulle jag
önska, att det kunde blifva i likhet med hvad det var, då brän-
vinsförordningen behandlades. Detta öfverensstämmer ungefär¬
ligen med Gr. Cronhjelms förslag. Likväl är dermed ingalunda
min mening, att någon artikel, sorn förtjena!’ uppmärksamhet,
bör sättas å sido. Jag finner endast öfverflödigt att genomgå
alla arlikiarne i tulltaxan. Mig synes, att Ulsk. deruti följt en
ganska riktig grundsats, ehuru Utsk. derifrån sjelf afvikit.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Vid riksda¬
gens början gjorde jag ett förslag lill Bevilln.Utsk. om tullens
höjande ä de stora cbnsumtionsartiklarne, som nedtynga vår
handelsvåg, för att derigenom lätta möjligheten för Banken att
fullgöra sina förbindelser i afseende på mvnlels upprätthållande.
Bevil!n.Utsk:s nu inkomna förslag med dess låga förhöjning af
tullvärdet pa colonialvaror, kan ingalunda uppfylla det ändamål,
som jag hade afselt. Dertill fordrades minst, alt tullen å soc¬
ker, caffe och tobak sattes lill den höjd, hvartill de i Tyska
tullföreningen äro upptagne. Sedan mitt förslag afgafs, ankom
K. M:s nåd. propos. lill R. St., att icke göra någon rubbning i
den gällande tulltaxan vid andra fall än der verkligt behof for¬
drade. Bevilln.Utsk. har uppfattat denna skrifvelse på sätt dess
betänk, innehåller. Huru nu en hvar uppskattar det verkliga
behofvet för landets näringar, beror på den individuella.åsigten
deraf, och det är härom tvisten blir. Gr. Cronhjelm har gjort
eli särskildt förslag, hvartill andre ledamöter hafva velat til¬
lägga speciella artiklar; bland dessa, på förmiddagen i ett långt
anförande, en ledamot af Comm.coll., för hvilken det icke kan
vara obekant, huru den sednasle tulltaxan verkat på manu-
factur-slöjdcn i en stad, på hvilken Riket har gjort stora
uppoffringar, och hvars tillverkningar äfven hade stigit högt,
nemi. Eskilstuna. Flera talare hafva sedermera yrkat en
förhöjning i detta fall, hvilken är så mycket mera af nöden,
som man vet att kringresande allmoge gjort sig till impor¬
törer af Tyskt kram, som de sprida i landet till mera än
100,000 r:dr värde. För min del önskade jag, att man, utan
att tala om principer och theorier i allmänhet, fästade afseende
på dem vid hvarje specielt fall, emedan jag tror, att dessa theo¬
rier äro riktiga, men alt man måste urskilja hvilkendera som
upphäfver eller modifierar den andra, då de sammanfalla, och
deruti ligger just svårigheten, ehuru det väl låter sig göra. I
afseende på behandlingen af den nu föredragna punkten, anser
jag, ali Utsk:s förslag kan godkännas, och jag ser icke, att
man genom Gr. Cronhjelms förslag skulle komma mycket for¬
tare till målet. Flera ledamöter hafva nemligen redan önskat
undantaga åtskilliga ytterligare artiklar, och många andra kunna
ännu dertill läggas, med samma pretention, som Gr. Cronhjelm
åan hafva att undantaga dem han finner för godt, och säkerli¬
Den 11 Januari e. m.
195
gen skulle icke eller från heins sida göras något morland der¬
emot. — Den discussion, som nu pågår, kan jag icke likna vid
något annat än de långa conferenserna om financeväsendet vid
1823 års riksdag, dä mycket talades, men ingenting kunde af-
göras, förr än man kom till de särskilda punkterna, som ändå
uppväckte långa discussioner. Jag ser således icke annat, än
att Hr von Hartmansdorff hade ganska rätt, då han ville, såsom
Engelsmannen säger, öfvergå ”from sounds to things.” Vi kun¬
de dä hafva redan hunnit ganska långt i tulltaxan, och som jag
tror gått på den väg, som K. M:s nåd. propus, anvisar.
Gr. von Platen, Baltzar: Sedan så många talare yttrat
sig icke mindre i sjelfva saken än i afseende på formen för
dess behandling, torde det vara svårt för hvem som helst alt
framkomma med någonting nytt, oell aldra snarast bör det ur¬
säktas mig, om jag icke förmår det. Del torde dock tillåtas
äfven mig att framställa min åsigt om det ämne, som nu är
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning. Jag erkänner, att jag är
en ibland dem, som anse stadga i ekonomiska författningar vara
af den yttersta vigt, vara af öfvervägande vigt lill den grad,
att jag skulle tro, det ingen affärsman skulle tveka alt hellre
underkasta sig en lagstiftning, som i någon ringa del vore min¬
dre förmånlig för hans intresse, om han blott kunde räkna pä
stadga och derefter rälta sina företag, än han för tillfället
skulle emottaga några fördelar, under ovisshet om dermed ge¬
menskap ägande förhållandens bestånd. Hvad hvar och en för
enskildt räkning bör önska i en sak af sådan natur, sorn den
nu förevarande, kan icke vara någonting annat, än hvad R. St.
böra eftersträfva i afseende på det hela. — Den tulltaxa, som
hittills blifvit tillämpad, är ett foster, först af Ständernas öfver-
iäggningar och beslut, i förening med Konungens sanction, och
derefter af tre års erfarenhet, till följd af hvilken K. M, gjort
de förändringar han deruti funnit nödiga. Hvad önskar man
mera? Jag är öfvertygad, att ingen önskar någonting annat,
och derföre skulle jag tro, att hvar och en också borde önska
bibehållandet af tulltaxan, hufvudsakligen sådan den nu är. Det
må dock tillåtas mig att dela den åsigt, som åf Gr. Cronhjelm
och Frih. Åkerhjelm blifvit uttryckt, emedan jag icke kan und¬
gå att inse det en förändring är i somliga fall nödvändig. —
Innan jag går vidare, torde det tillåtas mig att yttra några
ord till svar å de anmärkn:r, som i förmiddagens plenum blifvit
gjorda. En värd talare har nemi. sagt, att en sådan discussion,
som denna, vore till intet resultat ledande, utan kunde förlik¬
nas vid en utsläppning af sedlar ur Banken, dertill hvar och
en vore färdig att lenina sitt bifall, emedan det bidroge till
hvars och ens enskilda fördel. Jag hemställer, om detta exem¬
pel i förevarande fall kan kallas fullkomligen adeqvat. Månne
icke tvertom denne talares yrkande, att genomgå hela tulltaxan
punkt för punkt, skulle åtföljts af de olägenheter han fram¬
ställt, ty någonting, som mera är ett uttryck af hvars och ens.
196
Den 11 Januari e. m.
individuella uppfattning, af hvart och ett skrås uppfattning af
enskilda fördelar, än en debatt om tulltaxan punkt för punkt,
torde svårligen vara att finna. Samma värde talare har äfven
nu citerat andra länders exempel. Jag kan visserligen icke all¬
tid anse sådana citater olämpliga, men just denne talare har i
andra frågor så ofta förklarat, att andra länders förhållanden
icke borde tagas till jemförelse med våra egna, att jag borde
känna mig öfvertygad om dessa exempels olämplighet. Skulle
jag likväl begagna mig deraf, så skulle jag i första rummel
vilja från andra länder laga den nyttiga lärdom, att represen¬
tationen gjorde bättre, synnerligen med en sådan sammansätt¬
ning som vår, alt icke inkasta sig i alla möjliga detaljfrågor,
ulan öfverlemna dem åt Regeringen, och sysselsätta sig sjelf
endast med principerna. Här har äfven blifvit anfördt af sam¬
me talare, att man äfven i ett annat Stånd började med att
mycket länge uppehålla sig vid formen för föredragningen och
slutligen ändå stannade vid att diseutera taxan punkt för punkt.
Citatet är riktigt och mycket lärorikt för detta Stånd, om vi
rätt veta att uppskatta det. Det visar sig nemi., att efter det
man i detta Ständ hade låtit vilseleda sig derhän att vilja de¬
battera punkterna, sä fastnade man redan vid den första punk¬
ten i ett ämne, som synes temligen likgiltigt, nemi. om inför¬
selstull pä alabaster, och der uppehöll man sig ganska länge.
Mig synes, att detta snarare borde tagas såsom en varning för
Riddarhuset, men det beror naturligtvis på hvars ecb ens eget
sätt att uppfatta de exempel har ser för ögonen. Vidare har
här blifvit yttradt, att vissa varor utan fara kunde påläggas en
högre tull, emedan de icke voro underkastade smugling. Med
några af dessa varor, och kanske just med dem man minst
skulle förmodat det, hafva likväl nyligen i Stockholm inträffat
händelser, som visa att tullen å dem är så högt uppdrifven, som
den någonsin kan tåla. Ty dä dessa varor blifvit verkligen in-
smuglade, så måste det i omvändt förhållande bevisa, alt det
lönar sig att insmugla dem. Här har äfven blifvit yrkadt en
högre tull på jernmanufacturvaror, för alt derigenom hjelpa
den inhemska fabrikationen. Ingen kan högre än jag önska, att
sådant läte sig göra, men jag fruktar, att det åtminstone icke
sker genom högre tullförfattningar. Jag har nemi. sett prof
på klensmedsvaror, tillverkade i Rhenländerna, och deraf upp¬
lyses, att en enda artikel tillverkad här, såsom jag förmodar
med all besparing, kostar ungefär lika mycket, som ett helt
dussin af samma artikel i Rhenländerna. Jag hemställer dä till
hvar och en alt bedömma, huruvida det är sannolikt, att man
med lull skulle kunna afhjelpa ett sådant missförhållande. —
Dessutom, då man talar om lurendräjeri och smugling, må man
ihågkomma, att det finnes tvä sätt att bedrifva en sådan rörelse.
Det ena sättet är det, som vanligen begagnas här och sker med
list, det andra sker med våld. Sälta vi sä höga tullafgifter,
att det sednare sättet här kan löna sig, så lärer del icke eller
Den 11 Januari e. m.
uteblifva, och jag leniuar derhän, om del vöre lyckligt att in¬
fora det 1 vårt land.
Efter hvad jag haft äran anföra, torde jag få fästa Stån¬
dets uppmärksamhet derpå, att det nu af åtskilliga ledamöter
föreslagna behandlingssätt af detta betänk., punkt för punkt,
kostade R. o. Ad. vid förra riksdagen en lid af icke mindre än
24 plena, hvilket torde få lända till svar på den anmärkt).,
som blifvit gjord, alt det på detta sätt skulle gå mycket for¬
tare. Jag klagar visserligen icke öfver att R. o. Äd. derpå
nnvändt så mycken lid ; tverlom anser jag det vara ett af R.
o. Adis skönaste prerogaliver att kunna nied möda och omsorg
uppoffra sig för fäderneslandet, men jag önskar dock, att R. ö.
Ad. måtte bespara sig det obehaget, att synas drifva saker, af
en så praktisk natur som denna, pä det mest opraktiska sätt,
så myckel mera, som det nu vore ett vackert tillfälle för R.
o. Ad., att, i likhet med hvad Ståndet förut gjort i frågan om
bräuvinsbränningen, ådagalägga en håg att icke befatta sig med
småsaker, en båg att låta saken gå framåt pä den jemna vägen.
På dessa grunder hemställer jag, att R. o. Ad. hufvudsakligen
mätte instämma uti den K.opropos., dock med de förändringar
Gr. Cronhjelm och Frih. Åkerhjelm yrkat, till hvilka jag ön¬
skar bifall, mera för att icke motverka ett försök, än derföre
att jag är öfvertygad om nyttan deraf.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Det torde knappast vara
någon lagstiftningsfråga, der de olika meningarne så bjert och
skarpt skilja sig i bestämda motsatser, som i denna. Detta är
också ganska naturligt, ty de motsatta åsigterna stödja sig, den
ena så väl som den andra, på theorier, som ganska lätt gifva
anledn. till grundade anmärkn:r åf deras motståndare. Den li¬
berala tbeorien, ehuru speculativt riktig, kati med skäl sägas
vara bristfällig, derföre att den utgår från förutsättningen af
ett förhållande, som icke existerar: det nemi., alt jordens alla
folk endast utgöra ett enda stort kosmopolitiskt handelsförbund,
oberoende af alla öfriga stridiga intressen. Den proh i bi ti va lä¬
ran åter, ehuru till utseendet också ganska -förträfflig, med
hänsigt till vissa tider och vissa länder, har deremot del felet,
att icke vara verkställbar; ty det finnes i hvarje fall, efter
min tanka, en bestämd gräns, hvaröfver man icke kan gå vid
dess tillämpning.
Under denna dagens discussion, der båda lärorna blifvit
ifrigt förfäktade, är det derföre tillfredsställande att höra, att
det åtminstone finnes en gemensam punkt, der alla meningarna
tyckas hafva sammanträffat. Den är, att stadga i den merkan¬
tila lagstiftningen är en hufvudsak. Det skulle då tyckas, alt
man också snart borde vara öfverens om tillämpningen, men,
förunderligt nog, synes delta ingalunda vara fallet, ulan de
stridiga meningarna stå ännu lika fiendtligt midt emot hvaran¬
dra, oaktadt man säger sig blott vilja en och samma sak. Ett
sä besynnerligt förhållande måste äga sin grund i en olika upp-
198
Den 11 Januari c. ni.
fattning af denna sak, d. v. s. begreppet om stadga. Efter min
tanka kan det likväl icke finnas mera än en utgångspunkt för
definitionen derpå och denna är: bestånd af det närvarande.
Men se det gillar man icke. Den ene menar med stadga ett
bestånd af det som lian anser vara rättast, och den andre der¬
emot ett bestånd af bans älsklingsidé. 1 sanning ett besynner¬
ligt sätt att definiera! Men, likasom Jag instämmer i den åsigt,
att stadga är den högsta lagen och det första villkoret för han¬
delns och näringarnes förkofran, så önskar jag också, såsom le¬
dande grundsats i det beslut vi gå alt fatta hafva uttryckt, att
det närvarande bör bestå. «
Likväl, dä det möjligen kan finnas skäl att vidtaga några
färre förändringar i närvarande tulltaxa, så skall jag så till
vida afstå från principen i sin stränghet, alt jag gerna går mi¬
na motståndare något lill mötes, och för min del medgifver, att
dessa färre fall underkastas en särskildt pröfning. Det tyckes
mig också, att det förslag, som här å ena sidan så ifrigt bestri-
des, just bör betraktas under denna synpunkt. Hvad är Gr.
Cronhjelms förslag, sådant det af honom blifvit framstäldt och
sedan af Frih. Åkerhjelm amenderadt, annat än ett försök till
försoning emellan fordringarue på det närvarandes bestånd, å ena
sidan, och förändringsbegäret, å den andra. Och dessa förän¬
dringar, de måste viii alltid böra betraktas från några få högre
synpunkter, t. ex. såsom medel till en ökad inkomst för Staten,
eller såsom skydd för någon lidande näring, eller 'såsom en fi-
nanceåtgärd, för att med fördel influera på handelsvågen. Men jag
hemställer till de Hrr, som önska förändringarne, om de blifva
afskurna ifrån att bringa dessa åsigler till verkställighet genom
Gr. Cronhjelms förslag. Finnes der någon enda consumtionsar-
tikel, hvaraf Statens inkomst kan betydligen ökas, som är för¬
bigången? Visserligen icke. Eller finnes det någon enda stör¬
re näring, för hvilken ett ökadt skydd kan komma i fråga,
som förslaget icke upptager? Lika litet. - Och ett reglerande af
handelsbalansen mäste väl äfven bero just på dessa slags artik¬
lar? Hvarföre kan man icke då genom ett enda beslut, först
etablera den grundsats, alt stadga erkännes som regel i handels¬
lagstiftningen, och derjemte tillämpa denna grundsats så prak¬
tiskt att mera än 750 artiklar på en gång afgöras i enlighet
med densamma? Detta mätte icke vara någon obetydlig vinst,
utan tvertom en ganska väsendtlig ; och hvart det leder om man
ingår i en ■ delaIjpröfning af hela tulltaxan? Derom hafva vi en
bild för ögonen just i denna discussion, äfvensom uti den sista
riksdagens tulldebatter, hvilka, såsom den siste talaren nämnde,
räckte 24 plena. Ligger deruti något så stort ändamål, och är
exemplet så förledande?
Jag anser derföre, att hvar och en som önskar, att man
vid denna vigtiga frågas behandling måtte bygga pä den säkra
grunden af stadga och bestånd, som önskar att man må komma
till slut dermed, utan den olidligaste långsamhet, han måste ger¬
na omfatta detta tillfälle dertill. Den deremot, som tror, alt
Den 11 Januari e. m.
199
dessa eviga småförändringar äro så vigtiga, och att en gransk¬
ning, med thy åtföljande discussioner vid hvarenda artikel i hela
tulltaxan, allt ifrån den hårda alabastern ända till den sura
ättikan, är sä önskansvärd att man derför bör uppoffra både det
ena och det andra, han må försvara den motsatta meningen.
För mig är valet lätt. Jag röstar för Gr. Cronhjelins förslag,
sådant det med hans bifall blifvit af Frih. Åkerhjelm amen-
deradt.
Gr. Frölich, David: Jag anmälde mig egentligen för att
genmäla något af hvad Hr Lagerhjelm sagt; men efter den si¬
ste talarens klara framställning af dcu egentliga proceduren fin¬
ner jag mig föranlåten att genast svara honom, på ett sätt, hvar¬
med jag tror, att han skall vara tillfredsställd. Svarar jag ho¬
nom orätt, så vet jag att det blir en annan straxt efter mig,
som skall upplysa honom derom. Jag tror mig nemi. kunna
säga Hr Gripenstedt skälet, hvarför man vill hafva ett sådant
föredragningssätt, att man får börja med alabastern och sluta
med iittickan. Det är nemi. just derföre, att man vill komma
ifrån den grundsatsen om stadga i tulltaxan, som uti den K.
propositionen blifvit särskildt argumenterad. Det är just der¬
igenom, att man får gå stycke för stycke, som man kan komina
att alldeles glömma bort de der grundsatserna man högt försäk¬
rar sig vilja följa. Ty man kommer på detta sätt icke egent¬
ligen till något annat, än hvad som i allmänhet kan kallas vo-
teringsresnltater. De af eder, mine Hrr, som varit i Utsk. el¬
ler eljest bevistat (lera riksdagar, veta hvad voteringsresultater
vilja,säga. Det är vanligtvis alltid någon talare, som inom
ett Utsk. utvecklar en grundsats, och om den är bra, så sy¬
nas Utsk:s samtliga ledamöter vara böjda att följa den, men
vips kommer någon att yttra något, hvarigenom discussionen
uttänjes. En och annan går, en och annan kommer, och när
voteringen slutligen sker, så finnér man att ingen grundsats
gjort sig gällande, ulan der qvarstår ett voteringsresullat. På
delta sätt förmodar jag att man äfven vill gå tillväga med tull¬
taxan, efter man sett, att Bevill.Utsk., trotts allt dess bemödan¬
de att ställa sig till efterrättelse den K. propos., icke kunnat
följa sin grundsats. Har jag nu orätt i delta, så lärer det väl
blifva svar på sakeu, och jag vill icke längre uppehålla R. o.
A:ds lid.
Hr von Hartmansdorff: Jag anmälde mig i förmiddags,
under det att Hr Hjerta, Lars, talade. När jag hörde liberalis¬
mens ypperste kampe uppträda och icke blott understödja Gr.
Crouhjelms förslag, ulan äfven berömma en Konungens rådgif¬
vare, som är stark nog, hans beröm förutan; när jag sålunda
förnäm, alt de meningar, som jag försvarade, trycktes både of¬
vanefter och nedifrån: så fruktade jag för deras undergång, om
jag icke förtröstat på sjelfständigheten hos medlemmarne af det¬
ta Hus, hvilka under vigtigare tillfällen vid denna riksdag haf¬
va den ådagalagt. Jag trodde följaktligen det icke skola vara
200
Den 11 Januari e. m.
förgäfves att försöka med skäl och bevis, så vidt jag dem kan
anföra, verka på eder öfvertygelse, mine llrr, och delta är or¬
saken, hvarför jag ånyo uppträder lill försvar af min mening.
Man har sagt, att näringarne stigit i samma män, som för¬
buden aftagit. ' Jag måste åberopa eli motsatt exempel, som re¬
dan af andra talare under denna dagens öfverläggningar blifvit
omuämdt, nemligen jernsmidena i Eskilstuna fristad. Förbudet
mot deras införsel är borttaget, och staden nära sin undergång.
Der håfven I tron i händerna. Man har uppgifvit, att Tyska
tullföreningen hade i vissa fall lindrigare tullafgifler än vi. Det
är ock naturligt, emedan man inom tullföreningens vidsträckta
område arbetar för 27 millioner menniskor, under del våra till¬
verkningars afsättning inskränker sig till 3 millioners förbruk¬
ning, lurendrejeriet oberäknad!, hvilket visserligen icke är så
stort i tullföreuingen der man är vida allvarligare både i tal
oell tänkesätt om dithörande ämnen än i mitt fädernesland. Med
Hr Lagerhjelm instämmer jag föröfrigt i det väsendlligaste af
de uppgifter, han framlagt. — Man har yttrat det vi borde
akta oss för att höja lullafgifterna på vissa varor, emedan
en sådan förhöjning icke genast kuude sättas i verket, utan
troligen först med nästkommande år, så att dessförinnan ett
stort förråd af dessa varor skulle hinna att hit införas, hvaraf
följden hlefve en motsvarande utförsel af Bankens silfver, för
alt betala deu öfverdrifna varu införseln. Om detta förhållan¬
de skulle tagas lill efterrättelse, så borde man i Sverige aldrig
göra någon lullförhöjning. Men huru hafva andra länder gjort
i dylika fall? Vi vela t. ex., att Preussen sisth år höjde tullen
pa jern; hvarföre vi förlidue sommar och höst, inuan förhöjnin¬
gen vidtog, skeppade dil mera jern än eljelst. Men Tullför¬
euingen, som säkerligen förutsett sådant, underkastade sig hell¬
re olägenheter deraf för ögonblicket, än jernhandleringens li¬
dande i längden. Man säger, alt vi, genom de förhöjningar,
som yrkas, lägga en öfverdrifven skatt på den fattiga förbruka¬
ren. Jag frågar eder, mine Hrr, hvarmed är den fattige bäst
belåten, antingen dermed, alt han har arbete och kan något
förtjena, men får betala sockel', caffe och tobak obetydligt högre
än förr? eller dermed att han får sistnämnde öfverflödsvaror
för bättre pris, men hlifver ulan arbete och utan bröd? Man
påstår det vara en motsägelse hos dem, som dela min mening,
att vilja hafva stadga i näringarne, men likväl yrka förändrin¬
gar i lullafgifterna. Manne icke förhållandet är, i omvänd ord¬
ning, detsamma med mina värde motståndare? de yrka också
stadga i näringarne, men nedsättning i lullafgifterne. Om det
är dem tillåtet alt öfver sig höja beståndets sköld, fastän de
yrka nedsättning, så måtte det äfven vara mig tillåtet, fastän jag
gillar de förhöjningar Utsk. föreslagit. Dessa skulle dessutom
ske till skydd för våra inhemska näringar, under det alt ned-
sättniugarne tvertom skulle åstadkomma deras undergång. Man
förebrår mig hafva sagt, att det vore bättre om H. St. satte
tull-
Den 11 Januari e. m.
201
tullafgiftcrna för höga än för låga. Jag har icke yrkat detta
såsom en regel, den vi borde följa, ty en hvar bör göra det
rättaste han förstår; men då det är svårt att finna hvad sorn
är lagom, och då misstag i detta fall lättare begås och sednare
kan rättas af R. St. än af Regeringen, är det bättre om för
höga än om för låga lullafgifler af R. St. utsättas, emedan det,
när som helst, är tillfälle för Regeringen, icke att höja en så¬
dan afgift, men att nedsätta benne till hvad erfarenheten visar
skäligt vara. Man har befarat, att om Regeringen så gjorde
skulle hon utsätta sig för Const.Utsk:s anmärkmr. Jag frågar
eder, mine Hrr, om någon enda anmärkn. i Const.Ulsk. har blif¬
vit gjord emot Konungens rådgifvare för hvad som tilldragit
sig i dylika mål? Const.Ulsk. fäster sig vanligtvis mindre vid
resultaler, än vid formaliteter och sådana saker, som hafva en
så kallad allmän politisk anstrykning eller hvarom kan mycket
talas, om del än icke gagnar Riket det ringaste. Enligt min tan¬
ka är det oriktigt, att R. St. genom för låga tullsatser, hvilka
ej kunna höjas förr än vid en blifvande riksdag, utsätta sig för
klandret att hafva illa behandlat medborgares välfärd; men rik¬
ligt synes vara alt åt Regeringen, hvilken alltid är tillstädes
och alltid kan vidtaga nödiga rättelser, öfverlemna omsorgen
och ansvaret för de inhemska näringarnes vård. Beqvämt är
del visserligen, men icke rätt, att skjuta allt detta på R. St.
och sedermera klaga att det är deras fel. — Hr Hjerta bekla¬
gade sig i förmiddags deröfver, att han, lill tack för sina libe¬
rala sträfvanden, hade varit utsatt för smädelser, falska rykten
och mera sådant. Månne de, som försvara åsigter, motsatta
hans, varit lottlösa i den vägen? Den, som följer tidningarnes
tillgöranden så noga som han, vet nog hvarifrån sådant kom¬
mer. Del är en följd af den fräckhet, den tygellöshet, hvar¬
med tryckfriheten i vårt land begagnas. Sedan indragnings-
maklen numera är upphäfven, så lärer Hr Hjerta, likasom andra
här i laudet, få draga sitt kors med tålamod. — Hr Rosenblad
behagade i förmiddags benämna de tänkesiitt, jag försvarar, för
ett strypsystem. Jag skulle önska, alt man å ömse sidor und-
veke att förkättra hvarandras meningar; men tillåter han sig
att gifva namn åt mina meningar, så lärer han medgifva mig
alt benämna hans. Jag får då kalla dem för ett lösaktighels-
system. Han har äfven kallat mitt för ett svältsystem; jag til¬
låter mig att äfven kalla hans för ett filfras-syslem, men vill
aldrig oftare begagna dessa uttryck, än han kommer med sina.
Han har velat påstå, om jag rätt fattade hans mening, att silf-
rets strömmande ur Banken egentligen härledde sig derifrån,
att de Svenska bancosedlar, som voro i omlopp i Finland, in-
vexlades i Banken mot silfver. Men han vet ganska väl, att
blott en mindre del af Bankens silfverförråd utgick emot Fin¬
ska sedlar. Hvarföre uttogs det öfriga? Om det icke var der¬
före, att vi måste dermed betala en öfverdrifven införsel; så
måste det hafva varit någom outredd naturkraft, som drog silf-
6 H. * 26
205!
Den 11 Ja nnari e. m.
ret ur Bankens hvalf. Samme talare omförmälde jemväl hvil¬
ken skada det vore För Sverige, om den Finska handeln aftoge.
Derom skola vi tala, när sådant inträffat och vi sett följderna
deraf. Emedlertid vet han, lika väl som jag, att Finska skep¬
pare oupphörligen taga silfver ur Banken för -de Svenska sed¬
lar, som de här för ved neli andra varor erhålla.
Flere talare hafva sagt det nu vara i fråga att genomgå
hela betänk, från a till ö, eller såsom andra yttrat, från alaba¬
ster lill ättika; men det är alldeles icke min mening, utan des¬
sa talare hafva antingen missförstått den eller oek sjelfva fram¬
kallat det spöke, hvarmed de vilja förskräcka oss. Jag har icke
yrkat något annat, än alt vi måtte genomgå de punkter, som
Utsk. framställt lill ändring. När reservanten räknat deni lill
194, så borde lian hafva meddelat Stånden, att en del af des¬
sa ändriugar redan äro sedan sista riksdag gjorda i 1841 års
tulltaxa. Afräknar man dem, äfvensom de artiklar, å hvilka
Utsk. endast föreslagit utförselstullens borttagande eller ett lor-
ändradt tullbehandlingssätt; så återstå endast 81 artiklar af 809,
eller en tiondedel af dem tulltaxan upptager. Om, såsom man
omlormält, 24 plena vid sisth riksdag-erfordrades till handlägg¬
ningen af 800 särskilda artiklar; så skulle, efter samma beräk¬
ning, en tiondedel icke upplaga mera än litet öfver två plena.
Beräknar man derjemte detta plenum, som nu förspiIles på en
onyttig öfverläggning; så hade blott två plena dessutom bchöfls.
De som vilja skrämma oss för de långa öfverläggningarne, få
taga detta plenum på sitt samvete. Man har sagt, att tullför¬
brytelser aldrig kunna rätt bestraffas, emedan moralen säger,
att det icke är orätt att förskaffa sig förbjudna varor. Jag kan
icke dömma om andras moral, men jag skulle tro, att för hvar¬
je medborjare mäste det vara orätt alt skada sitt fädernesland.
Om man skadar det genom införsel af sådana varor, hvilka
kunna tillverkas af landets egna innebygg-are, om man derige¬
nom gör dem brödlösa och Banken silfverlås, så ser jagp icke
huru det med en god medborgares moral är förenligt. Åtmin¬
stone är icke mitt samvete rymligt nog derför. Man säger, att
vi uppoffra våra tull-inkomster för bevakningen. Det måste till
eu del hvarje land göra, som vill skydda sina inhemska närin¬
gar. Nyligeo hafva vi i tidningarne läst huru mycket tullbe¬
vakningen kostar i England och i Frankrike. Jemför man des¬
sa kostnader med beslags-andelarne, sä utfaller förhållandet ulan
tvifvel till förmån för tullinrättningarne i vårt land. Likväl
underkastar man sig annorstädes dessa kostnader, för alt åt¬
minstone hindra en del underslef, om man icke kan hindra alla.
Om det tillätes mig att begagna en liknelse, som ligger mig
nära lill hands; så är det samma förhållande med tullbevakuin-
gen som med Kammarrätten. De anmärk:r, som der göras, upp¬
gå icke lill samma belopp, som verkets löneanslag; men om man
fördenskull borttoge embetsverket, så finge man se huru myc¬
ket Kronan komme att derpå förlora. Eu talare har erinrat
mig huruledes jag eljest plägat afstyrka R. St., att envisas med
Den 11 Januari e m.
203
förnyelsen af önskningsinål, sorn Konungen redan afslagit; och
har derföre Irol!, ali Sländerna ej längre borde vidhålla ett för¬
huds- eller skyddssyslem, sorn Regeringen ej mera "Hlade. Jag
får deremot erinra talaren huru Konungen vid sista riksdagens
början föreslog Ständerna all borttaga alla förbud. Slen då R.
St. likväl icke ingingo derpå, har Konungen äfven låtit förbu¬
den qvarstå, med blott 2:ne undantag, såsom jag tror, nemi. för
Eskilsluna-smiden och artikeln kard-uil. Uet synes således som
kunde till och med Konungens rådgifvare i dylika fall förändra
tänkesätt. Om de någon gång rättat sina tillstyrkanden efter
Ständernas förslag, hvarföre kunde det icke hända äfven en an¬
nan? Slutligen får jag fästa uppmärksamheten derpå, att önsk¬
nings- och beskaltningsmål äro väsendtligen åtskilda. De förra
röra mera enskilda personer eller corporationer, hvarföre de i
andra länder vanligen kallas petitioner, och ingifvas icke af re¬
presentationen utan af enskilde. Men beskattningsfrågor till¬
böra i alla med riksdagar försedda länder, nationalrepresenta¬
tionen. Att vilja, på sätt Gr. von Platen yttrade sig, kasta
från sig dessa småaktiga detaljer, är det samma, som att kasta
ifrån sig sin pligt. Det åligger representationen att genomgå
dessa ärenden; och de äro icke småsaker, fastän det talas ora
skilling och runstycken, ty många medborgares val beror der¬
uppå. Derför ser man ock med hvilket allvar dessa frågor i
andra länder behandlas. I England var. det en gång, om jag
rätt minnes, till och med fråga om alt. sjelfva Wellington skulle
träda ur Ministeren för tvister, härrörande frän frågan om tulli
på handskar. Så allvarligt lager man saken der; ty man be¬
tänker hvad tull vill säga för de medborgare, hvilkas närings¬
fång äfventyras. En talare har sagt, att det icke vore genom
högre tull, som inhemska näringar skulle skyddas. Det vore
vigligt att fä vela hvilket medel man i stället bör begagna.
Kan lian icke uppgifva det; så må han tillåta ali vi fortfara
med det gamla, sorn redan visat sig medföra någon verkan.
I afseende på sältet att behandla della ärende, har Hr Gr.
o. Landtm, förklarat, att, oaktadt hans första propos. var, att
betänk, skulle företagas punktvis, kuude Gr. Cronhjelms reser¬
vation likväl lagas till contrapropos. emot Utsk:s förslag. Hvad
är det för skillnad emellan Utsk:s förslag, när man tänker sig
detsamma puukt för punkt, och Gr. Cronhjelms? Jo den, att
Gr. Cronhjelm har sammanfattat Hera punkter i ett enda resecr
vationsförslag. Om Hera punkter af Dtskis betänk, kunua sant¬
in an fa<l fas i en reservation, och dertill lägges hvad Frih. Åker¬
hjelm föreslagit och andra talare kunna ytterligare tillöka; så
kan det ju komma derhän, att contrapropos. emot Ulskrs be¬
tänk. punktvis, blifver Ulsk:s betänkande i sin helhet, det vill
säga hela betänk, på en gång? Kan sådant kallas afgöran¬
de punktvis? Hr Gr. o. Landtm, bar här förklarat, all eftersom
vi börjat med en punkt, så bafve vi redan tagit saken punkt¬
vis. Men visserligen har aldrig någon, då en sådan propos.
gjordes och bifölls, förmodat, alt man skulle komma alt på ett
204
Den 11 Januari e. m.
sådant sätt lillvägagå. Jag reserverar mig emot denna förkla¬
ring af ordet punktvis och hoppas, att när beslut derom fram¬
deles förekomma, vi ej skola på detta sätt förstå dem olika;
eller ock nödsakas jag och andra talare begära ytterligare pro-
pos. derpå, alt punktvis betyder ulla punkterna.
Man har sagt, alt ingenting väsendtligt förbiginges, om
man holle sig till Gr. Cronhjelms förslag. Det torde derföre
tillåtas mig, att för eder, mine Hrr, omtala, huru myckel det
är, sora Gr. Cronhjelm gått förbi, på det J, före den utan tvif¬
vel öfverhängande voteringen, mågen veta, hvarom frågan är.
Jag skall försöka att vara noggrann i mina uppgifter. Misstager
jag mig, så lärer Gr, Cronhjelm icke underlåta att derom upp¬
lysa. Först förekommer, sidan 35 i Utsk:s betänk., förtecknin¬
gen öfver de varor, i afseende på hvilka Utsk. tillstyrkt bifall
till de nedsättningar K, M. gjort och hvilka icke finnas upp¬
tagne i Gr. Cronhjelms tariff (se sid. 62.) Hvad som der för¬
bigås, är följande: alun, argentan, beck, blauhollz, bookbinder-
cloth, cobolimalm, fosfor, färger och färgningsämnen, rödfärg,
sterklack, färgmossa, glaubersalt, jern, gjutet, smidt eller val-
sadt, slång-, platt, smältstycken, band- och platt, plåtar, spik,
chemiskt lechniska preparater, kolsyradt natron, koppar, garad
och smidd, stål, tjära och stenkol.
Vidare upptagas sidan 39 ej mindre än 16 varuarliklar,
hvarå utförselsafgifterna skulle upphöra, innan man kommer till
den omförmälde alabastern och apotheksvarorne.
Bark af ek: Gr. Cronhjelm vill förbigå denna vara, och
likväl händer det, att, i Calmare län, vackra ekar nedhuggas
endast för barken. Skulle det vara alltför småaktigt alt syssel¬
sätta sig med hushållningen på vår ekskog?
Bilder.
Blodiglar. Hr Rosenblad har trott, alt behofvet af dem
skulle kunna fyllas genom plantering i några polar i Småland.
Om så vore, önskade jag att han ville åtaga sig detta på en¬
treprenad; ty för några år sedan gjordes en betydlig anlägg¬
ning för detta ändamål på Kungsholmen; men den misslyckades,
och för närvarande äro dessa, i medicinen nyttiga kräk ganska
svåra alt bekomma.
Blommor, borstar, broderade arbeten, broderduk.
Coeffurer. Myckel penningar gå för deni ur landet; de
borde likväl, äfven till våra fruntimmers belåtenhet, kunna af
qvinnor, som väl behöfva något förtjena, förfärdigas här hemma
och ändå med modejournalernas tillhjelp blifva behörigen ny¬
modiga.
Conserver.
Fisk. Här är fråga om tullen på strömming. På denna
näring beror utkomsten för en mängd kustboer, och likväl vill
man med stillatigande gå dem förbi. Om de icke kunna lefva,
sä är det deras eget fel.
Fransar, glas, lill vissa delar.
Den 11 Januari e. m.
205
Handskar af alla slag. Derom är en särskild reservation
afgifven, hvilken jag tror förtjena någon uppmärksamhet. Man
kunde, äfven genom denna näring, förskaffa arbetsförtjenst åt
många af dem, som bäst behöfva den, eller fattiga oförsörjda
qvin nor.
Horn.
Hängslen: Det synes som vi här i landet åtminstone borde
kunna åstadkomma en så ringa artikel som denna.
Kläder, gång-, linne- och säng-, tyckas också här i landet
kunna åstadkommas.
Kreatur. - Om man vill hoppas, att landtbrukaren här i lan¬
det skall upphöra med den förderfliga bränvinsbränningen och
gifva boskapsskötseln en större utsträckning; så måste man väl
vara betänkt på tullafgifteruas förhöjning så, att det lönar sig
för landtmannen bestrida de kostnader, som en dylik förändring
af hans landthushållning måste medföra. Vill man icke gifva
laudlmannen detta praemium för ögonblicket, så lärer man också
få vänta förgäfves på den nödiga förändringen i jordbrukets be¬
drifvande.
Krukmakare-arbeten, käppar, kött, lackerade arbeten, lin,
ljuskronor, luktvatten.
Läderarbelen, ej specificerade. Ehuru stor skada deras
införsel tillfogar våra handtverkare, så vill man dock icke fästa
någon uppmärksamhet dervid.
Papparbeten. Sådana införas nu i myckenhet från andra
länder, der deras förfärdigande sysselsätter en mängd fattiga,
såsom i Paris, och ofärdiga, såsom i Munchen. Här äro sådana
under vår uppmärksamhet.
Paraplyer, pelsverk.
Plommon. J tordén tycka, att detta är en ringa ting,
mine Hrr, men år 1842 infördes af plommon 368,000 E, af
pomeransknoppar 77,000 E-, och af russin 782,000 E. De äro
följakteligen nog värda att taga i betraktande.
Ris. Paddy, häraf infördes år 1842 934,000 E. Det kan
blifva mera än en ringa ting, emedan tunnan är antagen till
lika värde med bafra eller 3 r:dr 16 sk.
Skomakare-arbeten borde äfven till våra fruntimmers be¬
låtenhet kunna inom landet förfärdigas.
Slen hafva vi mer än nog.
Strumpstickor borde kunna förfärdigas i Eskilstuna.
Snickare- och Svarfvare-arbeten. De af eder, mine Hrr,
som beskådat industri-föreningens exposition, hafva sett, att
snickare-arbeten, tillverkade här i Stockholm, äro så goda, att
de väl kunna jemnföras med de utländska. Hvarföre skall man
då icke låta denna näring förkofra sig? Svarfvare hafva hos
oss den sednare tiden nästan gått under, genom utländskt gods.
The'. Deraf infördes år 1842 39,000 E.
Tobak, utom 2:ne slags blad.
Trädvaror, stäfver. Böra ej fattas inrikes.
Väfnader: helsiden, alngods, shawiar, shawlelter; Half-
206
Den 11 Januari e. m.
siden, alngods, aila slag; Bomulls, alngods, hvita, bomulls med
blandning af lin eller hampa; Ylle; halfylle, lill endel; Linne,
alngods, eller förnämligast de tillverkningar, som sysselsätta
våra fabriker.
J tordén häraf finna, mine Hrr, om det är skäl alt förbigå
de varor, som Gr. Cronhjelm uteslutit. Jag hoppas, att J finnen
motsatsen och förkasten hans förslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr von Hart¬
mansdorff nu ånyo sökt för R. o. Ad. utreda, att H. Ex., genom
sin på förmiddagen afgifna förklaring, i afseende på föredrag*
ningssättet, skulle beredi R. o. Ad. tillfälle alt handla i strid
med dess beslut, alt detta betänk, skulle punktvis föredragas,
H. Ex. icke vore berättigad att lemna della yttrande ohesvaradt,
men icke behöfde annat än anföra, att R. o. Ad. beslutit, att
betänk, skulle punktvis föredragas; att i följd deraf förslå punk¬
ten blifvit föredragen; att denna punkt innehöll Utskis utlåt.,
ang:de K. M:s nåd. skrifvelse, hvari K. M. föreslagit R. St.,
alt för blifvande tiden intill nästa riksdag i de väsendlligaste
delar bibehålla nu gällande tulltaxa, och att det således svår¬
ligen torde kunna förvägras någon, att, i följd af Ulsk:s ut Int.
i denna del, yrka bifall till K. M:s nåd. förslag, med eller utan
modificationer. Någonting annat vore det ej eller, som Gr. Cron¬
hjelm begärt, och II. Ex. för sin del funne deruti ingenting
grundlagsvidrigt. H. Ex. styrktes så mycket mera i denna me¬
ning, som det var icke mera än några veckor sedan R. o. Ad.
hade godkänt ett sådant behandlingssätt, nemi, i fråga om brän-
vinsbränningen, ty dä bade R. o. Ad. genast vid föredragningen,
af den puukt, som angick en af Riksdagsm. Strindlund vackt
motion, beslutit, alt nu gällande bränvinsbränuingsförfattning
skulle bibehållas oförändrad, således ungefärligen detsamma,
som nu vore i fråga. Då bade Hr von Hartmansdorff icke talat
deremot, utan förenat sig dermed, och II. Ex. trodde icke, alt
K. M:s nåd. förslag, som föranledi Ulsk:s ifrågavar. utlåt., vore
af mindre inverkan, än Riksdagsm. Slrindluuds motion, som för-
anledt det förra.
Många bifallsrop hördes efter delta yttrande.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag anhåller om ursäkt
för det jag något förlänger denna redan alltför långa discussiou;
men jag arnar icke att ingå hvarken i fråga om detaljer eller
vidlyftiga principer. Jag anser mig endast böra till milt eget
fredande öppet gifva tillkänna den åsigt jag hyser i hufvudfrä-
gan. Jag ogillar nemi. det vacklande och det strängt prohibL-
tiva tullsystemet. Med denna åsigt är det, som jag önskar, att
öfvcrläggningarne måtte inskränkas till så få ämnen, som möj¬
ligt, och instämmeroderföre uti Gr. Cronhjelms förslag, med de
tillägg, som Frih. Åkerhjelm gjort. Dessa förslag innefatta re¬
dan ett stort antal förändringar, och kanske flere, än jag nit
Den 11 Januari e. m.
207
Anser nödvändiga. Dertill kan väl hända, att en och annan
förbigången artikel kunde behöfva att tilläggas; men jag vill
icke framkomma med något nytt förslag i detta afseende, för
all icke i minsta män söndra den kraft, som jag hoppas linnes
inom detta Hus, tillräcklig för alt besvärja den strängt prohi-
hiliva andan. Jag nyltjar med flit ordet besvärja och har der¬
till full anledning, då jag nyss hört talas om alt spöken deltaga
i denna öfverläggning. I den stad, uti hvars granskap jag bor,
har jag förgäfves mången gång sökt göra gällande den satsen,
alt concurrensen alltid är lättare med en förtullad, än med en
förbuden vara; mender ett monopolium af betydenhet gör pro-
hibitivsystemet åtminstone i det fallet till de tlestas åsigt, har
jag alltid blifvit bemött med det yttrande, att större frihet uti
införseln kunde låta sig göra, om tullbevakningen vore fullkom¬
ligare. Delta inkast ar visserligen svårt att vederlägga, men
jag tror, att om en billig tull pålägges, alla artiklar tillåtas till
införsel och förbuden således försvinna; så vinner Staten deri¬
genom mycket, och denna vinst hör kunna användas till för¬
stärkning af tullbevakningen. Visst är smuglaren lagligt brotts¬
lig; men så länge varor finnas, som äro förbjudna och dock ut¬
göra nödvändighetsvaror, som för allas ögon begagnas, anser
jag lagstiftaren vara moraliskt brottslig, om han icke upphäfver
dessa förbud. För min del önskar jag således, att, så vidt möj¬
ligt hr, ordet förbud mätte försvinna ur tulltaxan, måttlig tull
åläggas lill skydd för näringarna, och tullförsnillaren behandlas
såsom den der på orätt sätt åtkommer annors egendom.
Hr Printzenskjöld, Carl: Då jag på förmiddagen hade
ordet i denna fråga, försökte jag att ingå i vederläggning af
den tillvitelsen, som Bevilln.Utsk. fält af Gr. Cronhjelm uppbära,
att Utsk. skulle i premisserna till sitt utlåt, hafva godkänt K.
M:s nåd. skrifvelse, men sedermera, vid sjelfva sakens behand¬
ling, förfarit i motsats till hvad samma skrifvelse innehåller.
Jag ingick då icke i någon granskning af Gr. Cronhjelms reser¬
vation, emedan jag ansåg förhållandet för tillfället icke sådant
påkalla; men sedan Grefven nu, efter alt hafva inlåtit sig uti
vederläggning af Hr von Hartmansdorffs anförande, ånyo fram¬
ställt sin reservation, såsom den der borde blifva föremål för
R. o. Ad:s uppmärksamhet, och ytterligare föreslagit, att Utsk:s
betänk, skulle, så vidt det icke öfverensstämde med reservatio¬
nen, ogillas, och detta skett på den grund, alt Grefven ansåg
Utsk. hafva vikit ifrån de principer, som Utsk. sjelf, i begyn¬
nelsen af sitt betänk., hade uttalat, så anser jag mig skyldig
alt med några ord fästa mig vid ifrågavar. reservation, för alt
tillse, om densamma verkligen, i händelse den vinner bifall,
icke skulle lägga hinder i vägen för R. o. Ad. att ingå i pröf¬
ning af alla de punkter, som för en sådan pröfning oundvikli¬
gen böra blifva föremål.
Jag får då till en början anmärka, alt Grefven debiterat
Utsk. för att hafva föreslagit ändringar i icke mindre än 1!)4
208
Den il Januari e. m.
arliklar. Vid den räkning af alla artiklar, som Utsk:s förslag
innehåller, har jag likväl icke kunnat upptäcka flera än 164.
Således har Grefven der tillvitat Utsk. att hafva utsträckt för-
ändringarne till 30 artiklar utöfver hvad som verkligen ägt
ram. Vidare har Grefven velat insinuera, att den vidsträcktare
granskning af tulltaxan, som Utsk. verkställt, skulle vara högst
obehörig; men Grefven har dervid förbisett, att bland de om-
förmälde 164 artiklarna, 34 st. icke gjorts till föremål för för¬
ändrade tullbestämmelser, annorlunda än att Utsk. föreslagit ex¬
porttullens borttagande å desamma, hvaruti Hr Gr. sjelf har in¬
stämt. Om man nu lägger dessa 34 artiklar till de 30, för
hvilka, på sätt nyss är nämnt, Utsk. blifvit af Grefven oriktigt
debiteradt, så får man 64 artiklar. När åter dessa afdragas
ifrån de 194 af Grefven uppgifne artiklarne, så återslå icke
fler än 130, rör:de hvilka Utsk. egentligen föreslagit förändrin¬
gar. Om jag nu vidare går till dessa, så belinnes, att för 10
eller 11 ibland dem någon förhöjning af importtullen aldrig va¬
rit ifrågasatt, utan att Utsk:s förslag endast afser tullbehandlin¬
gens förändring från värde till vigt, för att derigenom komma
den rationella ideen af tull-lagar så nära som möjligt, och om
då dessa artiklar ytterligare dragas ifrån de 130, så återslå
omkring 120 arliklar af 854, ang:de hvilka Utsk. tagit sig fri¬
heten att föreslå förändringar. Om jag nu räknar Grefvens ar¬
tiklar, så äro de 42 stycken. Lägger jag dertill dem, som Frih.
Åkerhjelm velat införa såsom ett amendement till Gr. Cronhjelms
förslag, äfvensom flera andra artiklar, hvilka åtskilliga talare
ansett och Grefven äfven medgifvit böra komma under pröfning,
så tror jag sannerligen icke att mycket återstår, som ger stöd
för tillvitelsen emot Utsk. att hafva vid behandlingen af detta
ämne öfverskridit den princip, som Grefven sjelf i sin reserva¬
tion förfäktar. Skulle nu denna reservation af det H. Ståndet
antagas, så blefve följden, för det första", att alla de artiklar,
för hvilka Utsk. föreslagit exportfrihet, icke skulle kunna kom¬
ma under någon pröfning, ehuru Gr. Cronhjelm sjelf instämt
med Utsk:s förslag i dessa delar, och för det andra, att alla
artiklar, dem Utsk. föreslagit till förändrad tullbehandling, men
som icke finnas upptagna i reservationen, ej eller skulle kom¬
ma under pröfning, ehuru något hvar af Ståndets ledamöter lä¬
rer erkänna, att en förändring ifrån värde till vigt är af be-
hofvet påkallad och bör äga rum, der möjligheten sådant med-
gifver, för att förekomma de eluderingar af tullförfattningen,
hvilka genom värdebestämmelserna alltid äro så oändligt lätta
att verkställa. Vidare har Grefven förbigått åtskilliga i Utsk:s
förslag intagna arliklar, hvilka icke finnas uti nu gällande tull¬
taxa, såsom kopparnickel med flera andra, dem jag nu för till¬
fället icke kan mig erinra. Ett bifall till Grefvens förslag
skulle således jemväl i afseende å tullen på dem betaga R. o.
Ad. all pröfningsrätt, ehuru den är af nödvändigheten påkallad.
Jag betviflar derföre icke, att Ståndet skall inse vigten utaf
alt
De n 11 Januari e. m.
209
atl lemna Gr. Cronhjelms reservation å sido och i stället lägga
Utsk:s förslag till grund för tulltaxans pröfning. Man har på
förmiddagen, likasom på eftermiddagen, vidlyftigt ordat om grun¬
derna för toll-lagstiftningen i allmänhet, och på eftermiddagen
äfven talat om consutncnlernas rätt att icke belastas med allt
för höga tullafgifter på de varor, som de behöfva. Jag kan
icke neka, alt ett sådant språk väcker min förundran. De Hrr,
sorn yrka afseende på consumenlernas rätt, månne de i sjelfva
verket gjort sig fullständig reda för hvad med eonsumenter för¬
stås? För min del kan jag icke fatta, att i något civiliseradt
land finnes andra eonsumenter i ordets rätta bemärkelse, än
fängelsernas och fattighusens innevånare, ty icke finnes det nå¬
gon fri medborgare med förmåga att vara verksam, som icke,
då han eonsumerar cn artikel, jemväl kan med fog kallas pro¬
ducent af en annan. Man kan ju genom immateriell arbete
med själen producera, äfvensåväl som genom kroppsligt arbete,
ehuru produeterne äro af olika beskaffenhet. Betraktas saken
ifrån denna synpunkt, hvilken lärer vara den enda riktiga, så
kommer man ovillkorligen till det resultatet, alt producenter
och eonsumenter äro indenliska personer, hvilkas intressen
man på en gång försvarar när man tillser, atl sådana tull-lagar
existera, hvarigenom näringarne kunna vinna lif och uppmun¬
tran. Man har här vidare hört såsom skäl för lägre tull på
vissa artiklar anföras, atl dessa artiklar icke kunna i landet
tillverkas till det behof, som förbrukningen påkallar, och jag
hörde af en värd ledamot nämnas artikeln kläde, såsom en af
dem, hvilka icke skulle kunna härstädes fabriceras lill det qvan¬
tum, som i landet förbrukas. Jag får i anledning deraf lill den
värde talaren hemställa, om han väl skulle i våra skobodar lio¬
na ett tillräckligt antal nya skoplagg, för att dermed på en gäng
förse Stockholms 80,000 innevånare. Jag belviflar det, och vä¬
gar lill och med påstå, atl om man ville samla alla de skoplagg,
som för närvarande finnas färdiga hos samlelige ledamöter af
Skomakare-embetet i Stockholm, sä skulle antalet icke räcka
till för en åttondel af stadens innevånare; men tilltror sig val
derföre någon alt påstå det icke cn tillräcklig qvantitet för be-
hofvet kan här produceras? Sä förhåller sig äfven med klä¬
den och andra fabrikater. Fabrikanten kan icke hafva ett till¬
räckligt förlagseapilal för alt tillverka i oändlighet och bestän¬
digt magasinera. Han måste inskränka sin tillverkning till hvad
som motsvarar afsätlningen och do reqvisilioner han emotlager;
men lika säkert är, att om dessa reqvisilioner tiodubblas, så
kommer äfven tillverkningen att i samma män förökas. Det
påståendet är således alldeles oriktigt, att för det en tableau
visar tillverkningen af en vara lägre, än som behöfves för lan¬
det, denna vara icke skulle kunna i tillräcklig majngd för lan¬
dets behof produceras. Att föröfrigt förbudssvstemet i afseen¬
de på artikeln kläde verkat fördelaktigt, bevittnas ovedersägli¬
gen af den jemnförelse-labell, som fabriks-soeietelen i Norrkö-
6 11. 27
210
Ben 11 Januari e. m.
I>ing bifogat eu skrifvelse rönle detta ämne till Konungens Be-
j':h:de i länet, i och för upprättande af dess sednaste femårsbe¬
rättelse. Med lika mycken förvåning som tillfredsställelse iu-
liemtar man deraf till hvad böjd fabrikerna i Norrköping stigit
genom det skydd, som tullförfaltningarne hittills dem förunnat.
Ifrån att år 1818 tillverkningen af kläden endast var 144,87fi
alnar, hvarmed endast 763 arbetare sysselsattes, har den små¬
ningom uppgått så, att år 1838 sysselsattes 2,160 arbetare och
tillverkningen utgjorde 453,424 alnar. På den tid, som deref¬
ter förflutit till år 1843 har denna produelion så framgått, att
arbetarnes antal utgjort 3,322 och tillverkningens qvantitet
638,940 alnar. Jag frågar eder, mine Hrr, om icke ett sådant
resultat af förbudsskyddel är i hög grad förmånligt för landel?
Med denna erfarenhet för ögonen, mäste man väl inse, att om
det vore möjligt att införa förbudsskydd för alla industrigrenar,
så skulle vi inom några qvinqennier se vårt iand uti ett väl¬
stånd, sådant hvarom man nu icke ens kan göra sig föreställ¬
ning. Jag vet nogsamt, att liberalislerue hafva helt andra åsig-
ter och att del hör till deras läror, att man skall vara berätti¬
gad att köpa varan, der hon för bästa priset kan erhållas. Det
var med afseende pä denna sats, som en värd ledamot här an¬
förde, huruledes man uti Rehuläuderua kunde tillverka ett helt
dussin knifvar för samma pris, som blott en enda här i landet
kostar. För att fullfölja detta exempel, får jag hemställa till
den värde ledamoten, om, i händelse man ifrån Hehnländerna
skulle kunna införskrifva spanmål till hälften af bär gällande
pris, han derföre skulle anse för nyttigt att verkställa denna
operation och att i det stället låta våra egna fält ligga öde.
I sådant fall torde han likväl hafva den godheten att uppgifva
huru och pä hvad sätt det stora antal menuiskor, sorn derige¬
nom blefvo arbetslösa, skulle kunna beredas uppehälle — ett
problem, pä hvars lösning deri liberala talaren icke synes haf¬
va så noga varit betänkt. Jag har föreställt mig, alt just med¬
let alt bereda arbete åt alla såmhällsclasser, äfven är rätta med¬
let alt bringa Staten till välstånd. Skulle, också varan gälla
tiodubbelt hemma emot hvad dea kostar om den bernias utifrån,
sä stannar likväl arbetsförtjonsten inom landet, och penninge-
eirculalionen lider dä ej någon åderlåtning, hvarigenom crediten
försvagas.
Vidare har samme talare anfört, att händelser verkligen
timat bär i Slockholm, hvilka visat, alt-tullen redau är så högt
uppdrifven soia möjligt. Jag skulle i anleda, deraf kunna rega¬
lera den värde talaren med den upplysuingen, att varor, hvilka
draga den lägsta tull, likväl till ganska betydliga qvantiteter in-
smuglas. Sä länge tullafgifler linnas till, de må vara huru lå¬
ga sorn helst, sä är det ett factum, sorn skall stä qvar i alla
tider, att egennyttan gör försök alt åtkomma den ringa vinst,
sorn undansnillningen af dessa afgifter medför, och alt således
sjelfva tull-lagstiftningen, den må vara sträng elier mild, ieke
Den 11 Januari e. m.
211
lili sig kan innefatta något verksamt medel att förekomma brott
emot densamma.
Frih Cederström har tillstyrkt antagande af K. M:s nåd.
propos. i dess helhet, och samme värde talare har ansett tull¬
bestämmelserna höra lämpas efter det förhållande, som äger rum
i afseende på kostnaden för varans införande ifrån den utländ¬
ske fabrikanten lill den inhemske afnämaren. Frih. Cederström
har äfven i anledn. deraf begärt, att man skulle infordra upp¬
gift uppå huru många procent af varans värde, som ålgar i
transportkostnad. Den, som har aldrig så liten erfarenhet om
verldsmarknadens förhållanden, lärer nogsamt vela, att varupri-
serne äro underkastade förändringar, såsom allting annat i na¬
turen; alt i följd deraf varan kan den ena månaden hafva ett
pris och den andra månaden ett annat, och att således hvarje
försök att på detta sätt reglera tull-lagstiftningen skulle blifva
alldeles fruktlöst. Det har troligen ej fallit ur minnet, huruledes
man vid sista riksdagen, på grund af inkomne consulsuppgifter
å priset på spanmäl i alla hamnar på andra sidan Östersjön,
grundade bestämmelsen af den importtull, sorn nu äger rum för
denna vara. Man har sett följderna deraf, flvetet står i ut¬
landet för närvarande till så lågt pris, alt våra handlande fun¬
nit uträkning uti, att deraf importera ofantliga qvantiteter. Hvad
har följden blifvit? Jo den, att de inhemska producenterna,
som lidit af nedtryckta priser på alla andra sädesslag, äfven
mäste sälja deras hvete vida under dess verkliga värde, och så¬
ledes, för den utländska concurrensens skull, gått miste om den
enda fördel inom spanmålsmarknaden, som de eljest haft alt på¬
räkna — ett förhållande, som icke lärer kunna sägas innefatta
uppmuntran för jordbrukaren, ehuru hans näring anses för en
bland dem, som Företrädesvis bör skyddas och befrämjas.— Jag
tillstyrker, alt Utsk:s betänk, må punktvis föredragas och Gr.
Cronhjelms reservation följaktligen icke komma under öfver¬
läggning.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är sannerligen en
stor konst all gå den rätta medelvägen. Jag har under denna
discussion blifvit öfvertygad derom, alt Gr. Cronhjelm i denna
fråga verkligen lyckats träffa dennaomedelväg, synnerligen dä
jag lill hans reservation lägger Frih. Akerhjelms tillstyrkande.
Jag får fästa uppmärksamheten derpå, ali K. M. i sin propus,
icke yrkat ett bestämdt vidblifvande af den gamla tulltaxan.
K. M. har endast föreslagit, att densamma i de väsendtligaste
delarne mätte bibehållas, och lemnar således öppet för R. St.
att derutinnan kunna göra åtskilliga tillägg. Vidare får jag fä¬
sta uppmärksamheten derpå, att när alla tullafgifter varda bort¬
tagna å exporten, så behöfves det sannerligen att man ökar im¬
porttullen, för att derigenom ersätta den betydliga summa, som
exporttullen förut inbringat. Dessutom finnes del flera bestäm¬
da felaktigheter i Ulsk:s betänk. Så t. ex. har manufactursmi-
det nu icke blifvit förtulladt med mera än 8 lödr 1 ti sk. per
212
Den 11 Januari e. m.
Sfå eller en sk. per få. Det är sådana fel, som behöfva rättas.
A andra sida har man yrkat, att gå igenom Utsk:s hela förslag
och dervid egentligen stödt sig derpå, att man ville göra det,
för att befrämja näringarnas skydd: men de fördelar, som man
härmed har åsyftat för att befrämja näringarne, kunna vinnas under
det man genomgår det förslag, som Gr. Cronhjelm framställt,
emedan det omfattar sådana artiklar och fabrikater, som förtje¬
na någon uppmärksamhet. Hr von Hartmansdorff bär visserligen
yttrat, att meningen icke vore alt genomgå hela tulltaxan, utan
endast de punkter, deruti Utsk. föreslagit någon förändring; men
om man nu går igenom dem, hvem hindrar då att icke åtskil¬
liga talare skulle kunna få fram sin vilja att öka punkternas
antal med den ena efter den andra, och på det viset skulle vi
kunna få 864 artiklar till öfverläggning, lika sä väl som vi kun¬
na få 164, som Utsk. föreslagit förändring uti. Jag har egent¬
ligen begärt ordet för att visa, att man ganska väl med de sat¬
ser, Hr von Hartmansdorff yttrat, dem jag visst icke ogillar, kan
bifalla Gr. Cronhjelms förslag, emedan de artiklar, som äro för¬
bigångna, icke äro af betydenhet. Hr von Hartmansdorff har
upptagit och uppräknat dessa artiklar. Jag är i anledn. deraf
verkligen nödsakad alt gå tillbaka till samma artiklar och vi¬
sa, alt de icke hafva den betydenhet, som den värde talaren
velat gifva dem.
Jag vill först nämna alla artiklar, som igenfinnas ifrån sid.
35 — 39, ang:de exporttullarne. Gr. Cronhjelm har i sitt förslag
föreslagit, att öfverlemna helt och hållet åt K. M. att reglera
om exporttullen, med erkännande af hvad K. M. i denna fråga
täckes förordna. Således förfaller nu all fråga om dem. Der¬
efter kommer man till alabaster, hvaraf icke är införskrifvet
mer än för 401 R:dr. Af apotheksvaror är visserligen en mängd
införskrifne, men de hafva varit fria under mänga föregående
år, och har Utsk:s majoritet föreslagit alt belägga deni med in-
förselstull. Bark är subsummerad under Gr. Cronhjelms för¬
slag. Jag vill icke besvära Hrnne med att gå igenom alla punk¬
terna, utan endast fästa mig vid några få. — Af plommon äro
införda endast 149 få. Coeffurér: här är endast fråga om att
förtulla dem efter vigt i st. f. efter stycke alt bestämma, vär¬
det per få af damernas coeffurer. Käppar äro af den största
obetydlighet och hafva endast blifvit införskrifna för 2000 r:dr.
Afven om de hädanefter komma att förtullas skålpundvis i st.
f. styckevis, så kan skillnaden icke blifva mer än ett par tu¬
sen r:dr, och införskrifningen af denna artikel är en bagalelle,
som icke kan trycka pä handelsvågen. Hro von Hartmansdorff
har också misstagit sig om cider, ty Frih. Åkerhjelm har upp¬
tagit denna artikel i sitt förslag. Jag vill icke trötta med att
genomgå flere ibland dessa artiklar, hvilka jag tror samtelige,
med undantag af ladugårdsproducter, icke årligen införas till Ri¬
ket för mer än 100,000 r:dr, äfven med ett ökadt värde mot
hvad som förut för dem varit beräknadt.
Den 11 Januari e. m.
213
Medan jag har ordet vill jag likväl besvara en anmärkn.,
sorn på förmiddagen af Hr Hjerta gjordes emot mig. Hr Hjer¬
ta förklarade, att han trodde, det jag skulle hafva begått ett
misstag, dä jag uppgifvit, att den Tyska tullföreningens bestäm¬
melser voro högre än de Svenska, och sade, att endast tullbe¬
stämmelserna å salt, soeker och caffe voro högre, alla andra
deremot lägre än de Svenska. Jag har gjort mig besvär att
på eftermiddagen efterse delta och funnit, vid ett hastigt ge¬
nomögnande af Tullloreningens taxa, att en mängd artiklar haf¬
va ett betydligt högre tullbelopp i den än i den Svenska. Se
här ett utdrag derur, som bevisar sanningen af denna min upp¬
gift!
Jag kan på grund af det nu anförde icke annat än vidblif¬
va mitt första yrkaudc af bifall lill Gr. Cronhjelms förslag.
Ropen på proposition förnyades.
Hr Rosenblad, Rernh.: Det hör till en af bristerna i
vårt representationssätt, att om en ledamot en gång yttrat sig,
och en annan sedan upptagit hans yttrande, men oriktigt upp¬
fattat detsamma, så förlorar sig intrycket deraf. Detta nödgar
mig att återkomma lill några få punkter af milt yttrande i för¬
middags.
En värd ledamot har förebrått mig, att jag nyttjat en hård
term, då jag begagnat ett uttryck, som ban sjelf förut användt,
vid ett föregående tillfälle. Då jag likväl begagnat detta ut¬
tryck i alldeles samma mening som han, så torde jag icke haf¬
va gjort något orätt deruti.
Man har påbördat mig att hafva sagt något så orimligt,
som att orsaken till silfrels utströmmande ur Svenska Ranken
vore endast att söka i de vexlingar, som ägt rum af Svenska
sedlar ifrån Finland. I de förhållanden, uti hvilka jag befunnit
mig, måste jag väl veta, att de Finska sedlarne medtagit högst
1,660,000 r:dr silfver, under det att öfver 2 millioner utgått
lill andra länder. Deremot åberopade jag, alt Ilr Fåhraus ha¬
de med officiel la siffror visat, alt den minskning, som ägt rum
vid jernexporten under åren 1842 och 1843, fullt motsvarade
dessa båda årens silfverexport. Härvid yttrade jag, att man
måste taga i betraktande, att vi lyckligtvis onder dessa eljest
olyckliga år hade på andra artiklar haft en gynnande conjunc-
tur, t. ex. på trädvaror, som betaltes ganska högt och utfördes
till eli betydligt qvantum; då i annan händelse vexelbristen och
sålunda silfverutförseln hade blifvit större, utan alt i någonde¬
ra fallet misstroende till Svenska sedlarne eller till värt mynt¬
värde på denna utförsel utöfvat något inflytande.
Vidare har en värd talare erinrat mig om huruledes jag
borde känna att Finska skeppare uttaga silfver ur Banken. Det¬
ta känner jag visserligen, och har följt det med så stor upp¬
märksamhet som möjligt; men för närvarande är förhållandet
sådant, att man kan antaga att i höst högst 10,000 r:dr blifvit
ullagne af Finske skeppare, hvaremot vid början af sommaren
214
Den 11 Januari e. m.
Finske skeppare ingåfvo mycket Svenskt silfver vid liqviden af
tullen etc. Med största tillförlitlighet kan jag nämna, hvad jag
vet ur de mest säkra källor, att den vexelrörelse för Finska
Bankens räkning, som nu äger rum, har under de sista åren
varit så ungefärligen lika lill favör för Sverige och Finland,
alt den skillnad, som uppstått, egentligen har uppkommit deri¬
genom, att några större arf under denna tid utgått ifrån Sveri¬
ge till Finland, då i allmänhet mindre betydliga arf komma hit
ifrån Finland.
Såom ett exempel på vådan af det system, som är i fråga
att antagas, har man anfört Eskilstuna. För min del mäste jag
erkänna, att jag icke har erfarit Eskilstunas aftagande. Jag är le¬
damot af K. Comm.coll., som har en särskild tillsyn öfver finsmidet
1 Eskilstuna; men något annat aftagande derstädes har jag icke
erfarit än det, som Eskilstuna fått vidkännas jemte alla dylika
inrättningar i vårt land, i följd af den allmänna stagnationen i
alt rörelse under de sistförflutna åren, och som visserligen icke
kommer att afhjelpas, om det system att indraga lånerörelse
och sedelstock, hvilket med sådan ifver förfäktas af den värde
talare, som haft detta yttrande, komme alt ytterligare blifva
rådande, då derigenom skulle afskäras, hvarmed så väl Eskils¬
tuna som annan Svensk industri kunde arbeta upp sig och sys¬
selsätta flera händer. När man vill tillsluta alla källor för ere-
diten att göra sig gällande i låneväg, och derföre drifver den
satsen, att allt skuldsyslem är förderfligt, så hemställer jag,
hvar svängkraften för industrien skall uppkomma. Samme vär¬
de talare liar äfven anfört, att om man vill uppmuntra boskaps¬
skötseln och bränvinstillverkningen, så måste man inrätta pre¬
mier för dessa näringar. Jag anförde just i förmiddags, att in¬
förseln af boskapsskötselns alster utgör så obetydliga qvanlite-
ter, att om deu totalt upphörde, sä verkade det ingenting. 3000
tunnor salt kött och 60,000 LU smör o. s. v. utgöra icke så
mycket som behöfves alt förse våra handelsfartyg, när de gå
pä aflägsne haf. Vill man uppmuntra boskapsskötseln, så finnes
två sätt dertill. Man skall börja med att låta bränvinsbrännin-
gen upphöra att vara appendix till landtbruket. Det är på det¬
ta sätt, som man i Danmak gått tillväga, och under de svåraste
conjuncturer arbetat upp sig till en förut aldrig uppnådd höjd i
jordbruk och boskapsskötsel. Vidare skall man genom lättade
förbindelser emellan Rikets inre och dess kustprovinser, göra
möjligt för de förra att täfla med ett främmande land att förse
de sednare med deras behof af landtmannavaror.
Om man nu skulle genomgå alla artikiarne uti Utsk:s be¬
tänk., ifrån och med alabaster till och med ättika, så kunde det
äfven vara lika mycket skäl att genomgå alla de artiklar, sorn
uti 1841 års tulltaxa finnas omnämnda. Då nu discussioner-
na i detta ämne vid sista riksdagen borttogo, om jag ej
mins orätt, 14 plenidagar, så anser jag att man nu bör välja
ett föredragningssätt, som leder till mera skyndsamhet och in¬
stämmer derföre i hufvudsaken med Gr. Cronhjelm, ifrån hvars
Den 11 Januari e. m.
215
förslag milt är föga skiljaktigt. Mitt afser nemi. att betrakta
de i Gr. Cronbjelms reservation upptagna tullsatser såsom maxi-
mibeslämmelser, hvilka af K. M. kunna nedsättas, samt att ut¬
tryckligen bos Konungen anhålla, att K. M. läcktes dels å inför¬
selstullen, efter den närmare pröfning K. M. äger tillfälle eg¬
na ämnet, verkställa nedsättning i de af R._ St. förböjda be¬
lopp, om och enär en sådan skulle pröfvas nödig, dels i af¬
seende på ulförselslullen, antingen alldeles eftergifva eller ned¬
sätta densamma å sådane artiklar, der inhemska utförselns be¬
främjande eller lättnad i rörelse och conti oller kunna så fordra.
Men skulle man ej anse den äga företräde, så må den förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Gr. o. Landtm, yttra¬
de sig sista gången, rör:de min mening om föredragningssältet,
gjorde han en sammanställning af K. M. å ena sidan, och afen
enskild Riksdagsman å den andra, med uttryck, antydande, att
jag icke skulle hafva lemnat den K. myndigheten den ära och
aktning, som vederbort. Jag har ofta uppburit förebråelser i
motsatt riktning, men trodde mig icke skola få höra någon hän¬
syftning af detta innehåll. Jag öfverlemna!' lill eder rättvisa,
mine Hrr, att afgöra, om jag den förtjenst.
Gr. Cronhjelm: Då jag begärt ordet, var det egentligen
för att bemöta några af den siste värde talarens emot mig rik¬
tade anmärku:r; men sedan jag är i det fallet till största de¬
len förekommen af Frih. Raab, så skall jag endast med några
få ord taga Ståndets uppmärksamhet i anspråk.
Jag har uppfattat ett af Hr von Hartmansdorff yttrande
så, att den värde talaren förundrade sig öfver, huru de perso¬
ner, som behagade med mig dela samma tanka, kunde säga, att
vi yrkade mera stabilitet än Hr von Hartmansdorff och de med
honom lika tänkande, när Hr von Hartmansdorff vill öka tull-
afgifterna och vi deremot sänka dem. Dervid får jag fästa
uppmärksamheten på, alt vi alldeles icke vilja sänka några tull-
afgiflcr. Vi föreslå bibehållandet af den gamla tulltaxan. Jag
tror, att då man talar om höjning eller sänkning, så måste man
referera sig till någonting nu bestående, nemi. den nu gällande
tulltaxan. Vidare har en värd talare sagt, alt meningen icke
vöre alt genomgå tulltaxans alla 850 artiklar. Jag bestrider
visserligen icke, att det kan vara den värde talarens mening
alt icke genomgå alla dessa artiklar; men kan han väl neka,
att om man icke inskränker de artiklar, som skola föredragas
till något bestämdt antal, såsom jag föreslagit, så lärer hvarken
den värde talaren eller jag eller någon annan kunna hindra
hvilken som helst ibland Ståndets ledamöter att upplaga dessa
artiklar. En värd talare har säkerligen missförstått mig, då
han trott, alt jag velat förblanda önskningsmål och beskaltnings-
mål. Jag har visserligen icke misstagit mig om skillnaden e-
niellan dessa mål, ty jag har yttrat, att det betyder föga om
man ökar lullafgifterna, emedan K. M. vore i tillfälle att åter
sänka dem, i händelse lian ansåg det hehöfligt. Man har yttrat,
216
Den 11 Januari e, m.
alt detta skulle hafva utseende af alt R. St. ville framkomma
med öfverdrifua önskningar, under medvetande deraf, att det
berodde på K. M. att afpruta desamma och icke bevilja mel¬
an ban vill. Jag sade likväl, att man icke borde i önskuings-
mål framställa öfverdrifna fordringar, utan att man borde be¬
stämdt göra sig reda för huru långt man ville gå. Hr von
Hartmansdorff har uppräknat en mäugd artiklar, som han för¬
menat skulle blifva förbigångna, om mitt förslag antoges. Frih.
Raab har redan genomgått de liesta bland dem. Jag får blott
fästa uppmärksamheten dervid, att jag icke förbigått utförsel-
tullen uti mitt förslag. Föröfrigt, och då Frih. Raab icke fästat
sig vid tvenne vigtiga artiklar ibland dem, som Hr von Hartmans-
dorif anmärkt, nemi. strömming och kreatur, så får jag nämna,
att orsaken, hvarföre jag icke föreslagit dessa artiklar lill för¬
höjning, och hvilken äfven finnes intagen uti min reservation, är
den, alt dessa tvenne artiklar hittills lill största delen införts
ifrån Finland, och jemväl till .följd af traktaten med Ryssland,
dragit hälften af den tull, hvartill de enligt nu gällande tull¬
taxa äro satta. Följden af traktatens upphörande blir den, att
dessa artiklar komma att draga dubbelt så hög tull, som för
närvarande för dem utgår, och dermed tror jag att man kan
vara skäligen nöjd.— En annan talare har anfört, att jag skul¬
le missräknat mig på antalet af de artiklar, som Utsk. föresla¬
git till förändringar, enär dessa artiklar endast skulle utgöra
104, i st. f. 194, som jag uppgifvit. Jag får upplysa den vär¬
de talaren, att flera ledamöter inom Utsk. hafva uppgifvit an¬
talet af ifrågavarande artiklar till 194. Jag har icke räknat
dem, men jag bar fått denna uppgift ifrån flera riksdagsmän,
som räknat dem ganska sorgfälligt, och då dessa ledamöter kom¬
mit till samma resultat, så torde vi tillsvidare få lemna oaf-
gjordt, hvem som räknat vilse.
Dessutom har talaren anfört, att exporttullen icke skulle
kunna komma under pröfning, i händelse milt förslag antogs.
Detta torde härröra deraf, att jag gjort frågan om exporttullen
summariskt till föremål för en enda propos. Afven har den vär¬
de talaren sagt, att förändringen ifrån värde till vigt icke skul¬
le komma i fråga. Uti de delar, som jag upptagit i min reser¬
vation och i hvilka Utsk. förändrat bestämmelsen ifrån värde
till vigt, kommer denna förändring naturligtvis i fråga.
Uti öfriga delar skulle jag tro den vara mindre behöflig.
Jag har hört ledamöter uti den comité, sorn år 1839 sysselsatte
sig med vigtiga förändringar i tulltaxan, upplysa, att de dä ha¬
de till grundsats att så mycket som möjligt begagna vigtbestäm¬
melser, och att på alla de ställen, der de icke begagnade dessa
bestämmelser, skedde det derföre, att det icke lät sig göra. I
afseende på Hr Roseublads yttrande får jag fästa uppmärksam¬
heten derpå, att mitt förslag äger det Företräde framför Hr Ro¬
sensblads, alt detta sednare till propos. upptagit bifall till sjelf¬
va tullbestämmelserna och således uttrycker en opinion för en
slör-
Den 11 Januari e. m.
217
större inskräkning, innan man ännu granskat punkterna, hvare¬
mot mitt förslag lemnar ht den efterföljande discussion att af¬
göra sjelfva tulibéstäm melserna.
Gr. von Platen: R. o. Ad. torde icke finna olämpligt
eller opassande, om en ledamot, som så litet äger rätt att räkna
pä något inflytande som jag, fäster sig vid ett yttrande af en
ledamot, hvilken äger så höga och så väl förtjenta anspråk der¬
på, som Hr von Hartmansdorff. Jag fäster mig likväl mindre
vid detta uttryck, emedan han genom sitt eget sätt att gå till¬
väga, visat, att han gjort sig skyldig till samma fel, som jag,
om det verkligen varit något. Han har nemi. ansett, att jag
salt mig öfver atl befatta mig med småsaker. Jag hemställer till
den värde talaren sjelf, om han icke anser sig hafva begått sam¬
ma fel, att såsom småsaker behandla hvad för mig åtminstone
är af vigt, då han, derföre att jag velat förbigå en del artik¬
lar, som han ansett här åligga oss alt pröfva, förebrått mig att
ja'g genom en sådan efterlåtenhet förgätit min pligt emot fäder¬
neslandet. Jag erkänner att jag vågar tro detta omdöme vara
hårdare än han önskat fälla det. Jag önskar att tro det så
mycket hellie, som jag har att tacka honom för alt han lem-
nat mig vapen i händerna till milt försvar. Han har nemi. haft
den godheten atl citera exempel från England, som visserligen
äfven jag erhållit kännedom af, ehuru endast genom tidningar
och till en de! genom officiella handlingar, som visa, att Styrel¬
sen på sin sida går ganska mycket in uti detaljer i sina pro¬
positioner, men att deremot parlamentet å sin sida med stilla¬
tigande går förbi de flesta punkterna och alt högst fä ibland
dem upptagas till discussion. Jag tror således, alt den före¬
bråelse jag fått uppbära, är alldeles obefogad. Den värde ta¬
laren har dessutom påstått, att, då jag, med samma rätt sorn
han uppgifvit, att en högre tullbestämmelse skulle vara nyttig
för upphjelpande af Eskilstunas industri, förklarat, att jag icke
tror det, jag skulle deruti hafva orätt, enär dessa båda påstå¬
enden strida emot hvarandra. Oaktadt det åberopande jag nyss
gjort af denne ledamots öfverlägsna anspråk på uppmärksamhet
inom delta Hus, vågar jag likväl tro, att hans och min uppgift
i detta afseende kunna motväga hvarandra. Mig har det dess¬
utom särskildt förundrat, alt en man med hans vana vid och
aktning för formerna, velat inleda mig på en mot formerna
stridande bana, då han yrkat, att jag under denna discussion
mätte uppgifva bästa sättet att upphjelpa Eskilstunas industri,
hvilket jag icke tror vara föreriiålet för denna öfverläggning.
Milt yttrande, att jag icke anser en nedsättning i tullen kunna
upphjelpa Eskilstuna, torde kunna få uppväga hans yttrande, att
den skulle göra det; så mycket mera sorn jag uppgifvit orsaken,
då jag anser felet ligga uti olämpliga arbetsmethoder, och att
det således hufvudsakligen på denna väg måste afhjelpas. En
annan värd talare, sorn äfven yttrade sig i förmiddags, men sorn
<> II 28
218
Den II Januari e. m.
då bade den uppmärksamheten att vända ryggen åt landtmar-
skalks-bordet och hvars yttrande jag derföre icke kunde rätt
höra, har i eftermiddag haft den godheten att apostrophera mig
direct, och lofvat att regalera mig med flera exempel af sam¬
ma slag, som dem han anfört. Jag anhåller likväl, att detta måt¬
te fä anstå till dess jag utber mig en sådan regalering, och
framför allt anhåller jag, att jag icke måtte blifva regalerad
med falska uppgifter, hvilka jag skulle tro vara det, hvarmed
han velat regalera mig i eftermiddag. Jag har yttrat, att pri¬
sen pä jernkramvaror från Rehuländerna och England voro så
låga, relativt till dem vid Eskilstuna, att med en förhöjd tull
ingenting står att vinna. Jag vågar nästan tro, att någon leda¬
mot har fästat sig så mycket vid detta yttrande, alt han påminner
sig, alt jag gjorde det såsom en slags ursäkt för mig, fördel att
jag, oaktadt jag gerna går andras önskningar till mötes, ändock
icke ansåg alt någon hjelp för Eskilstuna stod att vinna genom
förhöjd lull. Jag har således icke anfört detta för att drifva
den satsen, att. man måste äga rätt alt köpa varan, hvarhelst
den fås för hästa pris, en sats, som är nog allmänt drifven,
men icke af mig. För öfrigt har han långt varmare och väl¬
taligare än jag förmått, bevisat omöjligheten att hindra luren-
drejeri, så länge det lönar sig. Jag är honom tacksam derför;
men hade icke väntat detta ifrån hans sida. Slutligen erkänner
jag, att det icke kan annat än förundra mig, att, då man här
tyckes sträfva att nedsätta värdet af det förslag lill beslut, som
Gr. Cronhjelm uppgifvit, man dervid har gått till väga på allde¬
les stridiga sätt. En värd talare, Hr von Hartmansdorff, har
nemi. visat, alt Gr. Cronhjelms förslag borde förkastas, derföre
att det skiljer sig så mycket ifrån Utsk:s förslag, och har gjort
sig besvär att nr det sednare uppläsa en mängd artiklar, som
fattades uti Gr. Cronhjelms fiirslag. Hr Printzenskjöld åter har
påstått, att det icke vore värdt att gifva företräde åt Gr. Cron¬
hjelms förslag, emedan det vore i så få punkter skiljaktigt från
Utsk:s och att det vore bättre att antaga Ulsk:s förslag. Jag
kan icke slota utan att ytterligare anhålla om bifall på Gr.
Cronhjelms förslag, med det amendement, som Frih. Åkerhjelm
dertill gjort.
Hr Akerman, Fredr.: Det anförande jag hade på för¬
middagen framkallade ifrån andra talares sida ett par anmärk:nr,
som ä min sida fordrar ett svar, icke för att styrka hvad jag
då anförde, ty derpå lägger jag ringa vigt, men för att visa
beskaffenheten af de skäl, hvarmed man vill vederlägga det.
dag anser bästa skyddet för våra näringar liga uti en måttlig
tull, som åstadkommer hvad som med en skyddstull åsyftas, och
jag har ibland annat nämnt, att jag ansåg förbud vara skadliga
i många hänseenden och främst derför, att de icke öfverens¬
stämma med moralens fordringar. Hr von Hartmansdorff fann
det vara omoraliskt att göra något, som kunde vara i ett eller
annat afseende skadligt för samhället, och tilläde, att hans sam¬
Den 11 Januari e. m.
219
vete åtminstone icke vore så beskaffad!. Jag hemställer ännu
ytterligare om det skälet är rikligt. Ett förbud i fråga om
införsel af varor skapar sådana brott, som man vanligen kallar
conventionella lagöfverträdelser. Ena dagen är varan förbju¬
den, den andra dagen åter kan lion blifva tillåten till införsel
och då har brottet upphört. Samvetet äter måste vara detsam¬
ma från början till slutet af menniskans lefnad. Ett samvete,
som byter om för dagen, på samma sätt, som de ifrågavarande
handlingarne förändra sin beskaffenhet af alt vara förbjudna
eller lofgifua, ett sådant samvete begriper jag icke.
En värd talare har fästat sig vid min uppgift, att klädes¬
tillverkningen icke förslår lill Sveriges behof, och påstod, att
detta endast låg i bristande reqvisitioner, enär icke tillräckliga
förlager funnes för att alltid hafva varan färdig. Han upplä¬
ste tillika en tabell för att kunna visa, huru Norrköpings fa¬
briker varit i stigande under de år, som de varit skyddade af
ett bestämdt förbud emot införsel af utländskt, kläde. Jag frå¬
gar, om det är underligt om tillverkningen af en vara, hörande
till de oundgängliga bebofven för de bildade elassernes medlem¬
mar, går något framåt, när man är förbuden att skaffa sig va-
rau ifrån främmande länder. Borde icke denna näring, om
förbudet kunnat vidmakthållas, hafva gått derhän att kunna upp¬
fylla alla bebofven för landet. Delta gör den likväl icke. Det
säger sig i öfrigt sjelf, att del icke skulle möta någon svårig¬
het att få hvilka varor man önskar, och till hvad myckenhet
som helt, om producenten vore berättigad alt fä reqvisitionen
pä varan innan lian behöfde göra den färdig och dertill hade
rättighet att derföre fordra hvad pris han behagar. En sådan
lagstiftning kan vara bra för producenten, men icke är den det för
det stora flertalet, sorn äro consumeiiter. Jag skall icke vidare
upptaga tideu för Ståndet, utan får endast förnya min anhållan
om bifall till Gr. Cronhjelms och Frih. Åkerhjelm» förslag, och
får dertill lägga att jag icke kan ingå pä hvad Frih. Baab fö¬
reslagit, derföre att meningen med Gr. Cronhjelms förslag en¬
dast är att inskränka discussionen lill de artiklar, som han bar
upptagit och således derigenom lemna öppen rätt, så väl för dem,
som vilja höja, som för dem, hvilka önska att sänka tullen på
dessa artiklar under det belopp Utsk. föreslagit.
Härefter hördes åter många ledamöter ropa på propus.
Upplästes följande af Hr Silfverberg, Magnus Di¬
drik, inlemnade anförande:
Den allmänt erkända stalsekonomiska grundsats, att tullbe-
stämmelscrne så sällan som möjligt och ej utan högsta nödvän¬
dighet böra förändras, har oftast af R. St. blifvit förbisedd. Vid
hvarje riksdag har nemi. den gällande tulltaxan blifvit omar¬
betad och tullafgifterne förändrade än i prohibitiv än i liberal
riktning, efter de olika åsigler, som för hvarje gång varit öf¬
vervägande. Före 1823 års riksdag var tull-lagstiftningen strängt
prohibitiv med höga införselafgifter; R. St. antogo då ett libe-
22 0
Pen 11 Januari e. ni.
rälare handelssystem, inseende att det säkraste correctivel mot
lurendräjeri och tullförsnillning var fastställandet af lägre tull-
afgifter, hvilken åsigt äfven sedermera af erfarenheten blifvit
hekräftad. Att nu återgå till ett mera prohibitivt svstem, ge¬
nom antagande af Bevilln.Utsk:s under öfverläggning varande
betänk., sorn föreslår förhöjda införselafgifter å en stor del va¬
ror, synes mig vara mindre väl betänkt. l)et resultat Bevilln.-
Ulsk. dermed åsyftat, netnl. en minskad import och consuintion
af sådane artiklar, som tynga mest på handelsvågen, såsom caffe,
socker, tobak m. ni. anser jag ej rimligen kunna vinnas genom
de föreslagne tullförhöjningarne af dels sk. dels 1 å 2 sk.
per % uppå dessa och andra varor, enär de, genom en längre
vana att dem förbruka, blifvit ett behof. Enligt min tanka böra
ökade tullafgifter, hvilka fördyra lefnadskostnaden för consu-
inenten oell utgöra en indirect beskattning, endast komma i frå¬
ga, dä Statens behof sådant krafver, men hvilket lyckligtvis
nu icke är fallet, då tullinkomsterne hittills alltid lemnat öfver¬
skott emot hvad R. St. beräknat. Enär K. ål. i nåd. skrifvelse
af d. 6 Aug. förlidne år föreslagit 11. St. att intill nästa riks¬
dag bibehålla den nu gällande tulltaxan med de modificationer,
som redan blifvit af K. ål. vidtagne, och då K. ål. äfven ytt¬
rat Sin höga afsigt vara att snart åter sammankalla R. St., sy¬
nes det mig olämpligt att nu förändra 1841 års tullbestämmel¬
ser. Till detta afstyrkande föranledes jag äfven af det skäl,
att, i fall Hevilla.Utsk:s betänk, i detalj blifver i RiksSkn dis-
cuteradt och troligen återremitteradt, det först efter en längre
tids förlopp kan till afgörande förekomma och således ej förr
än emot riksdagens slut till K. ål:s sanction öfverlemnas, hvar¬
igenom en ny tulltaxas utfärdande före sjöfartens böljan detta
år blifver omöjlig och densamma följaktligen först frän 184<i
års början kan komma att tjena till efterrättelse, elier knap¬
past 2 är före nästa lagtima riksdag, åled anleda, af hvad jag
nu haft ärau anföra, anhåller jag vördsamt om proposition på
afslag å Bevilln.Utsk:s föredragne betänk, samt alt H. R. o. Ad.
ville besluta att nu gällande tulltaxa med de af K. ål. redan
vidtagne jemnkningar bi beha lies till nästa riksdag, ålen i den
händelse, att de ledamöter, som under discussionen äfven yrkat
afslag på betänk., skulle derifrån afstå och deremot begära pro-
pos. pä Gr. Cronhjelms reservation, förenar jag mig dermed,
emedan H. R. o. Ad. i alla fall blir oförhindrad att särskildt
besluta om de tullförhöjningar, som uti densamma äro före¬
slagne.
Hr Rosenblad: Jag har verkligen missförstått Gr. Cron¬
hjelms mening. Jag trodde meningen vara alt komma ifrån
hela betänk, genom antagande af haus förslag, och på det sätt,
som propos. nu är uppställd, kan den ganska lätt föranleda till
en sådan förmodan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För min del har jag
svårt att behandla ifrågavar. ämne summariskt, eller att draga
Den 11 Januari e. m.
321
någon krets omkring vissa ämnen, hvartill discussionen bör in¬
skränkas; men jag vill icke förlänga discussionen i afseende pä
grundsatsen om behandlingen punktvis, utan jag vill blott hem¬
ställa, huruvida icke ett par punkter, som jag för min del skulle
anse oriktigt att förbigå, böra i den trängre kretsen inneslutas.
Den första är nemi. en visserligen i allmänhet mindre vig¬
tig vara, men sorn likväl icke är ovigtig för många af våra
medborgarinnor, som föda sig med sina händers arbete, nemi.
broderade arbeten.
Den andra artikeln, som är af större vigt, är garn, hvar¬
på min uppmärksamhet bar blifvit fästad genom Frih. Aker-
hjelms yttrande, i auledn. hvaraf jag koni att tänka på fabri¬
kernas ställning och derjemte såg af Gr. Cronhjelms reserva¬
tion, alt der (innes upplaget ett förslag till förändring af tullen
pä ull, men i afseende på garn är ingenting nämndt, utom att
i nuvarande tulltaxa klädesmäklaregarn är till införsel förbudet.
K. M. har under d. 24 sistl. Maj förordnat, att såväl otvinnadt
och odubbleradt kardulls- eller s. k. klädmakaregarn, som ock
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt kardullsgarn, eller s. k. bro¬
dergarn skulle, med Comm.collegii, efter pröfning af behofvet,
dertill lemnade tillstånd, få införas, det förra mot 6 och det
sednare mot 8 sk. per U. När tullen pä ull nu är i fri! ga alt
höjas till 12 sk., och tullen på det garn, som spinnes af denna
ull, är bestämd till 6 sk., så finner jag ett sådant förhållande
vara alldeles orimligt och alldeles stridande emot all grundsats
för tull-lagstiftningen, hvarföre jag anhåller att antingen dessa
båda artiklar måtte uti den trängre kretsen intagas, eller också
Hr Gr. o. Landtm, göra särskild propos. derpå.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Då jag redan förut upp¬
tagit nog mycket af R. o. Ad:s tid under discussionen i detta
ämne, så hade jag visserligen önskat undvika att ånyo uppträ¬
da, om icke åtskilligt af hvad som under öfverläggningen före¬
kommit hade gjort det till en moralisk pligt. Det mästa af
hvad å motsatta sidan är anfördt till vederläggning af mina åsig-
ter, har likväl redan af föregående talare blifvit besvarad), och
milt andragande kan derföre blifva temmeligen kort. Hr Print¬
zenskjöld har sökt förklara den motsägelse, som man velat fin¬
na emellan premiss och conclusion uti del föredragna betänk.,
pä del sätt, att någon väsendtlig förändring i nu gällande tull¬
taxa icke vore af Utsk. tillstyrkt, enär det väsendtliga vore
hufvudgrunderna, men dessa icke kunde anses rubbade genom
ett större eller mindre antai förändringar i afgifteruas belopp,
och några nya förbud ej blifvit föreslagna. Jag ber att dervid
få erinra, att förbudsstadganden ligga inom gränsen af den eko¬
nomiska lagstiftningen, och att de således uteslutande bero af
K. M:s godtfinnande. Jag är öfvertygad om, ali den värde ta¬
laren är en ibland dem, som villigast erkänna delta. Då K. M.
framställer något förslag i afseende å tullbevillningen till R. St.,
sä är det alltså klart, all denna framställning hufvudsakligen
222
Den 11 Januari e. m.
mäste .angå bestämmandet af afgiflsbeloppen, såsom varande af
bevillningsnatur och tillhörande 11. St:s åtgärd; men alt den
deremot icke kan angå förbuden, hvilka i allt fall tillhöra K.
M. att bestämma.
Samme värde talare har yttrat sig anse det vara bevist,
alt nu gällande tulltaxa icke innefattar skydd för näringarne.
Han har grundat detta yttrande derpå, att näringsidkare sagt
honom det, och att dessa förklarat prisen på deras tillverknin¬
gar för mycket hafva blifvit nedtryckta genom utländska va¬
rors concurrens. Om man vid tull-lagstiftning endast hade att
efterfråga hvar näringsidkaren sjelf anser gränsen vara för
sina anspråk på vinst, så skulle jag medgifva, att den värde ta¬
laren haft rätt; men ehuru jag säkerligen hyser lika mycken
ömhet för de inhemska slöjderna och deras idkare, som den
värde talaren sjelf, och jag skulle finna mig lycklig om jag i
något hänseende kunde bemedla deras framgång, så tror jag
likväl äfven andra samhältsclasser äga gilltiga anspråk att se
sina intressen vårdade. Ehvad för öfrigt hänsigt härtill tages
eller ej, kan jag icke gilla den åsigt, som den värde talaren i
detta hänseende yttrat, nemi. att tulltaxan, sådan den nu är
beskaffad, icke lemnar skydd för de inhemska näringarna. Mot¬
satsen tror jag vara tillfyllest ådagalagd genom de ärliga sam¬
mandrag öfver inhemska fabrikstillverkningar och deras värden,
som af vederbörande embetsverk från trycket utgifvas. Enligt
dessa sammandrag utgjorde fabrikstillverkningarne år 1828 ett
värde af 8,700,000 r:dr, och år 1843 af 10,300,000 r:dr. Der¬
vid bör utomdess ihågkommas, att värdena å en stor del fa¬
briksvaror under de sednare åren i betydlig mån minskats, hvar¬
af följer att sjelfva tillverkningen måste vara i så mycket stör¬
re män ökad. Man har åberopat flera slags handtverksyrken,
i afseende hvarå man trott sig finna, att tulltaxan icke lemna-
de tillräckligt skydd. Jag tror det vara lätt ådagalagdt, att
just de slags handtverkare för hvilka förbudsskyddet borttagits,
äro de, som under de sednare åren kunna berömma sig af den
största framgången i afseende på både tillverkning och afsätt¬
ning. En annan talare har i detta afseende åberopat snickare¬
arbeten. Såsom bekant är, bar snickareyrket tillförene åtnju¬
tit förbudsskydd; men först sedan förbudet upphäfdes, är det
som detta yrke uppdrifvit sina arbeten till den större teckniska
fullkomlighet, som de för närvarande obestridligen äga. Jag
skulle kunna åberopa en annan handtverksartikel, som uuder
omkring 20 års tid icke ens åtnjutit det ringaste skydd aftull-
afgifter, och icke dess mindre, efter min tanke, är bland dem,
som kunna anses fullt jemförliga med utländska af samma slag.
Jag menar bokbindarearbeten. Tulltaxan medgifver nemi. tull¬
fri införsel af böcker ehvad de äro inbundna eller ej.
Hr Printzenskjöld har ytterligare sagt, alt jag, efter den
historiska framställningen om tull lagstiftningen här i landet,
kommit till det resultat, att den nu varande tull-lagstiftningen
vore den visaste. Om dermed afses, att denna lagstiftning vore
Den 11 Januari e. m.
223
bättre än dess föregångare, så erkänner jag att detta är min
mening; men skulle dermed afses, att jag ansett denna lagstift¬
ning vara absolut den bästa möjliga, så reserverar jag mig emot
denna tydning af mitt yttrande. Deraf följer likväl icke, att
jag ej, under vissa yttre förhållanden, kan anse det vara klo¬
kast att i det väsendlliga bibehålla densamma i del skick, hvar¬
uti den är. Hr von Hartmansdorff har talat om Eskilstuna och
gifvit om denna stad en temmeligen mörk skildring. Jag har
mig icke bekant att staden är så nära sin undergång, som den
värde talaren uppgifvit, och ännu mindre att orsaken dertill
skulle vara den förändring i afseende på tullbestämmelserna,
som under de sista åren ägt rom. Till en början får jag här¬
vid fästa uppmärksamheten derpå, alt K. M. icke omedelbart
upphäft förbudet af utländska manufaktursmidens införsel, utan
att sådant skett i följd af R. Sl:s begäran vid sista riksdagen,
hvarvid jemväl stadgades, att förbudet skulle fortfara till 1843
års början. Om det verkligen så förhåller sig, att nämnde stad
kommit i den bedröfliga ställning, som den värde talaren velat
finna, så är det i allt fall icke anledn. att förmoda, alt de nya
tullbestämmelserna vållat sådant, enär under de sednare åren
införseln af de artiklar, som egentligen utgöra föremål för E-
skilstuna stads tillverkning, för så vidt tull-extrakterne derom
lemna upplysning, varit obetydlig; i följd hvaraf, och om en
större concurrens med utländska tillverkningar ändock ägt rum,
dessa måste antagas hafva inkommit genom smugling, hvaremot
ett förbudsstadgande icke innebär ett säkrare värn, än hvilken
tullbestämmelse som helst. Samme värde talare har yttrat, att
om Gr. Cronhjelms reservation skulle blifva antagen, så komme
derigenom en mängd af de i Utsk:s förslag upptagne manufac-
turartiklar att lemnäs åt sitt öde. Man kunde vara frestad
att i följd af detta yttrande förmoda, att ifrågavarande artiklar
vore för närvarande tullfria. Jag vet likväl knappt någon af de
artiklar, hvarom fråga är, som icke är belagd med 20 å 33J-
procent införselstull.
Hr von Hartmansdorff bar i förmiddagens plenum och yt¬
terligare i afton utvecklat den åsigt, att tullafgifterna borde af
R. St. bestämmas snarare för högt än för lågt. Jag hade smic¬
krat mig dermed, att mitt förra anförande i detta ämne inne¬
fattade tillräcklig bevisning om det orätta i ett sådant påstå¬
ende; men då jag finner, att delta icke gjort tillfyllest, sä an¬
håller jag alt den värde talaren måtte tillstädja mig att, för
bekämpande af hans mening, låna ett vapen ur hans egen rust¬
kammare. Hr von Hartmansdorff yttrade vid ett tillfälle i med¬
let af sisllidne November månad, då förslaget till ny författ¬
ning angående bränvinsbränningen förekom, alt han hade haft
en bedröflig erfarenhet, att fylleriets hämmande genom förbud
icke vore möjligt, och alt han likaledes vore öfvertygad alt
fylleriets minskande genom hög beskattning icke lät sig göra.
Detta yttrande, som dä följdes af mitt och flera ledamöters ty¬
sta bifall, hoppas jag att den utmärkte talaren, efter någon yt¬
224
Den 11 Januari e. m.
terligare bedröflig erfarenhet., skall komma alt tillämpa äfven
på tull-lagstiftningen. Jag finner i det hänseendet fylleriet och
slöseriet vara fullkomligt likartade. Egoismen och de mensk¬
ligt passionerne i allmänhet äro i alla riktningar hvarannan
temmeligen lika, och de moraliska krafter, som kunna verka i
del ena fallet, verka i det närmaste lika äfven uti det andra.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, innan pro-
pos. framställdes om öfverläggningens afslutande, finge, i anledn.
af Hr von Hartmansdorffs sista anförande, anhålla, att de yttran¬
den H. Ex. hade inom della rum, alltid må tydas efter deras
ordalydelse och icke efter den syftning någon annan kunde be¬
haga deråt gifva; och om Hr von Hartmansdorff ville göra sig
mödan att i prolocollet se huru H. Ex:s ord fallit, torde Hr vou
Hartmansdorff sjelf finna, att hans sista förklaring icke varit af
H. Ex:s yttrande på kalladt.
Då härefter öfverläggniugen förklarades vara fulländad,
yttrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., det han, innan propos. till
lättande af beslut hlefve gjord, ansåg sig böra för R. o. Ad.
omnämna hvilka förslag af de särskilde talarne blifvit fram¬
ställde. Af en del talare hade blifvit yrkadt bifall till den nu
föredragna punkten i Utsk:s betänk. Gr. Cronhjelm bade, se¬
dan han jemkat sitt förslag i öfverensstämmelse med hvad Frih.
Åkerhjelm föreslagit, tillstyrkt att, i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse af d. 6 sisth Aug., R. o. Ad., lemnande oförändrade
nu gällände tulltaxas utförselslullar, dem K. M. i alla fall, en¬
ligt sin grundlagseuliga rättighet, vore i tillfälle att, i förhål¬
lande till de olika näringsgreuarnes varande eller blifvande be¬
hof af lindring eller uppmuntran, nedsätta eller upphäfva, i af¬
seende ä iuförselstullarne vidblifva bestämmelserne i samma
taxa, med de af K. M. redan vidlagne samt genom allmänna
kungörelser och circulärbref lillkännagifne jemkuingar, förkla¬
ringar och ändringar, med undantag endast för varuartiklarne
lackerade bleckslagare-arbeten, cider, salt och Ilie, samt de ar¬
tiklar, sorn finnas upptagne i den tariff, som åtföljer G. Cron-
hjelms Ulsk:s betänk, vidfogade reservation, ang:de hvilka alla
R. o. Ad. ville särskildt fatta beslut. Frih. Cederström hade
föreslagit, att R. o. Ad. skulle, med bifall lill K. M:s ifrågav.
nåd. skrifvelse, besluta, att tullbeslämmelserne i nu gällande
tulltaxa, med de af K. M. redan vidtagne jemkningar, förkla¬
ringar och förändringar, skulle oförändrade bibehållas samt att
R. St. böra hos K. M. i und. anhålla, att K. 31. i nåder täcktes
till nästa riksdag förskaffa II. St. säker upplysning om huru
många procent handlande pä utländska orter begära, för att
kostnadsfritt hos köpare i Sverige, uti stad eller på landet, le¬
verera med hög tull belagde eller till införsel förbjudne varor.
Hr Rosenblad hade äfven framställt ett förslag, men detta hade
han, derest H. Ex. icke fattat orätt, låtit falla. Frih. Palm¬
stjerna hade instämt med Gr. Cronhjelm, men ....
Ilär-
Den 11 Januari e. m.
225
Härvid anmälde sig Frih. Palmstjerna, i anledn. hvaraf
H. Ex. behagade afbryta sin framställning samt uppropa
Frih. Palmstjerna, som yltrade:
Jag ber om ursäkt, om jag tillkännagifver, att Hr Gr. o.
Landtm, icke i detta afseende uppfattat mina ord. Jag har icke
instämt, med Gr. Cronhjelm; men jag har velat säga, att jag
icke kunde ingå i pröfning, huruvida den inskränktare krelsen,
som detta förslag innehåller, vore tillfyllestgörande i öfrigt,
men att jag ansåg, att åtminstone de af mig nämnda tvenne
artiklarna borde uti densamma, intagas, och hemställer, att R.
o. Ad. ville dertill lemna sitt bifall.
II. Ex. II r Gr. o. Landtm, hemställde lill Frih. Palm¬
stjerna, hurudant hans förslag då vore; del kunde nemligen icke
afse bifall till Ulsk;s tillstyrkande, med särskild begäran, att
de af Frih. omnämnde artiklar skulle blifva föremål för öfver¬
läggning och beslut, enär samma artiklar i allt fall, derest Utsk:s
tillstyrkande bifölles, borde till pröfning förekomma, utan me¬
ningen vore väl alt desamma mätte tilläggas de artiklar, i fråga
hvarom Gr. Cronhjelm föreslagit att särskildt skulle beslutas.
Frih. Palmstjerna: Det var en begäran, att begge dessa
artiklar matte i Gr. Cronhjelms förslag intagas, utan att jag
för öfrigt inlåtit mig i granskning af Gr. Cronhjelms förslag,
hvaröfver jag ansett mig äga öppen discussion.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, derest han
nu rätt uppfattat Frih. Palmstjernas mening, Frih. icke instäm¬
de uti Gr. Cronhjelms förslag, men önskade alt deruti mätte
äfven intagas artiklarne broderade arbeten och garn.
Gr. Cronhjelm: För att icke föröka antalet af proposi¬
tionerna, ingår jag gerna derpå, att min propus, må tillökas af
de tvenne utaf Frih. Palmstjerna föreslagne artiklarne, så myc¬
ket hellre som jag tror, att Frih. Palmstjernas begäran om
tillägget af dessa artiklar till en del bvilar på något misstag,
förorsakadt af en otydlig redaction i Utsk:s betänk., som jag
hoppas kunna upplysa när artiklarna komma lill discussion.
Frih. Raab: Jag får vördsamt tillkännagifva, att jag, som
yrkat bifall på Gr. Cronhjelms förslag, äfven instämmer deruti,
alt de tvenne af Frih. Palmstjerna omnämnda artiklarna må uti
Gr. Cronhjelms förslag inlagas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om det var garn
i allmänhet eller endast kamullsgarn, som med det af Frih.
Palmstjerna yrkade tillägg afsågs."
Frih. Palmstjerna: Den af mig uppgifna artikel var
garn i allmänhet. Orsaken dertill är den, att jag såmedelst
ville förbehålla mig tillfälle alt skaffa mig närmare underrät¬
telse om dessa artiklar och de förslag till ändring, som rör: de
dem äro afgifna.
0 II. 29
226
Den 11 Januari e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Ridd.secret.
måtte uppläsa Utsk:s förslag i denna punkt, hvarigenom R. o.
Ad. får tillfälle höra, aft densamma, likasåväl som Gr. Cron-
hjelms reservation, börjar med åberopande af K. M:s nåd. propos.
Sedan den begärda uppläsningen för sig gått, tilläde
Hr von Hartmansdorff: Det är bifall till della förslag,
sorn jag vördsamt yrkar, oell i sammanhang dermed, om det
skulle af R. o. Ad. godkännas, att betänk, mätte, i enlighet med
Hr Gr. o. Landlm:s forsla propos., få punktvis genomgås, utan
att någon punkt uteslules.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ytlrade, att hvad belräffade
det af Hr von Hartmansdorff nu yrkade tillägget till propos. å
bifall till Utsk:s tillstyrkande, något bestämdt binder för det-
sammas intagande i propos. väl icke förekom, men att det blef-
ve ett upprepande af R. o. Ads beslut, emedan betänk., ehvad
den ena eller andra af de nu ifråga var. meningarne blefve rå¬
dande, komme ali. punktvis föredragas, fastän dervid åtskilliga
punkter kunde komma att, såsom förfallne i följd af föreg:de
beslut, icke föranleda annan åtgärd, än att läggas till haud-
lingarne.
Gr. Cronhjelm: Såsom jag fattat Hr von Hartmansdorffs
yttrande, mätte icke meningen vara, att haus sista begäran
skall införas i propositionen, och jag skulle anse det så mycket
mera otjenlig!, som den punkt, hvarpå propos. nu göres, är
ämnad, att utgöra en del af svaret till K. M., oeh deruti
kan naturligtvis icke ingå det uttrycket, att betänk, bör
punktvis föredragas.
Hr von Hartmansdorff: Efter den förklaring, som Hr
Gr. o. Landtm, nu uttryckligen afgifvit, fordrar jag ej vidare
det förutnämnda tillägget vid mitt yrkande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
bifölle Ulsk:s i den nu förevar, punkten afgifne tillstyrkande, i
afseende på grunderne för lulllaxe-regleringen.
Ropades ja och nej.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla Gr. Cronhjelms förslag med de förändrin¬
gar, som Frih. Åkerhjelm och Frih. Palmstjerna yrkat.
Ropades starka ja, blandade med mångå nej.
Hr von Hartmansdorff anhöll om voterina'.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde lill Frih. Ceder¬
ström, huruvida han yrkade, att dess förslag vid den nu be¬
gärde voteringen må upptagas, eller om detsamma finge förfalla.
Frih. Cederström: Någon särskild votering om contra-
propos. vill jag icke begära, utan afstår derifrån.
Härefter erinrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att jemväl
Den 11 Januari e. m.
Frih. Hamilton, Hugo, hade framställt ett särskildt förslag, sorn
afsåg ovillkorligt bifall till K. M:s nåd. skrifvelse i ämnet, och
hemställde H. Ex. fördenskull, huruvida Frih. Hamilton äskade
att detta förslag skulle vid voter. ifrågakomma.
Frih. Hamilton: Jag niedgifver, för alt begagna eli ord,
som i dag mycket har blifvit anvandt, all det icke är utan en
viss förvåning jag funnit, att så få röster på delta rum hafva
höjt sig till bifall för K. M:s nåd. propos., dä dessa propositio¬
ner vanligtvis icke inom vårt Stånd möta ett sä allmänt och
strängt motstånd, som i dag; men jag vill visserligen icke bi¬
draga att genom yrkande af votering om conlrapropos. upptaga
den lid, som redan länge nog varit upptagen af delta ämne,
utan anser mig skyldig, af aktning för Ståndet, att afstå frän
den af mig begärda propos.
Upplästes lill justering och godkäudes följande förslag tili
voter.propos.:
Den, som bifaller hvad Bevilln.Utsk., i dess betänk. N:o
12, först tillstyrkt, beträffande så väl i K. M:s nåd. skrifvelse,
som i en del motioner förekommande framställningar, i afseende
på gruuderne för lulltaxe-regleringen, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
dej;
Vinner nej, besluter R. o. Ad., i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse af d. G sistl. Aug., att, lemnande oförändrade nu
gällande tulltaxas utförselstullar, dem K. M. i alla fall, enligt
Sin gruudlagsenliga rättighet, är i tillfälle att, i förhållande till
de olika näringsgreuarnes varande eller blifvande behof af lin¬
dring eller uppmuntran nedsätta eller upphäfva, i afseende ä
införselslullarne vidblifva bestämmelserne i samma taxa med de
af K. M. redan vidtagne samt genom allmänna kungörelser och
circulärbref tillkännagifne jemkningar, förklaringar och ändrin¬
gar, med undanlag endast för varu-artiklarne lackerade bleck-
slagarcarbeten, broderade arbeten, cider, garn, salt och ilie,
samt de artiklar, som finnas upptagne i den tariff, sorn åtföljer
Gr. Cronhjelms Utsk:s betänk, vidfogade reservation, ang:de
hvilka alla R. o. Ad. vill särskildt lätta beslut.
Vid voteringens slut, befuunos rösterne hafva utfallit, som
föijer:
Ja — 34.
Nej — 79.
Lades på hordet 2:ne från Ridd.Ulsk. inkomue meni., sä
lydande: —
Hörsamt Memorial.
Uti härhos bifogade memorial har Ridd.Direct. anmält, att,
efter framlidna Fru Brita Maria von Hauswolffs d. 1 sistl. Oct.
liinade död, Executorerna af hennes d. 31 derförutgångne Maj
S2S
Den 11 Januari e. m.
upprättade testamente, till Direclionen aflemnat ett transumt af
berörde handling, hvaraf inhemtas, att be mälda Fru von Haus¬
wolff under Ridd.Direct:s förvaltning ställt ett capitalbelopp af
12,000 r:dr b:o, hvaraf Direclionen anmodades utdela den årliga
räntan till 5 pensioner, hvardera å 100 r:dr h:co årligen, ät
fattiga eller sjukliga, gifta, enkor eller ogifta fruntimmer af a-
deligt stånd; varande den återstående räntan 100 r:dr h:co an¬
visad till arfvoden åt Ridd.secret. och Ridd.kamreraren; och
har Direclionen hos H. R. o. Ad. hemställt, ”alt Direclionen
må bemyndigas åtaga sig berörde uppdrag samt leslamenls-
medlen förvalta med iakttagande af de föreskrifter, som i all¬
mänhet i afseende på de under Directionens vård ställda dona¬
tionsfonder finnas meddelade.”
Jemte det Ridd.Ulsk. insänder så väl Ridd.Directts memo¬
rial, som det deri åberopade transumt af framlidna Fru von
Hauswolffs testamente, innefaltadt i ett utdrag af K. Svea Hof¬
rätts protocoll för den 4 sisth Nov., har Utsk. ansett sig böra
Directionens ofvanberörde hemställan med sitt till¬
styrkande beledsaga.
Hvilket dock till H. R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öf¬
verlennäs. Slockholm d. 9 Jan. 1845.
På RiddarhusUtskottels vägnar:
S. A. Sandels.
IV. F. Dalman.
Hörsamt Memorial.
Hos H. R. o. Ad. får Ridd.Direct. vördsamt anmäla, att
Förste Expedilions-secreleraren och Ridd. Christian Sundin samt
Protocolls-secreteraren Gr. C. A. Gyllenborg, i egenskap af
Exeeutorer utaf framlidna Fru Brita Maria von Hauswolffs d.
31 sisth Maj upprättade testamente, tili Direclionen aflemnat ett
transumt af berörde testamente, hvaraf inhemtas, på sätt brlagde
afskrift vidare utvisar, att bemälda Fru von Hauswolff, som d.
1 sisth Oct. med döden afgått, under Ridd.Direcl:s förvaltning
ställt eli capital-belopp af 12,000 r:dr b:eo, på det den ärliga
räntan deraf må lill pensioner och arfvoden enligt testamentets
föreskrift af Direclionen utdelas; och har Direclionen ansett sig
böra delta Förhållande hos H. R. o. Ad anmäla med vördsam
hemställan:
att Direclionen må, bemyndigas att åtaga sig berörde
uppdrag, samt testamenlsmedlen förvalta, med iakt¬
tagande af de föreskrifter, som i allmänhet, i af¬
seende på de under Directionens vård ställde dona¬
tionsfonder, finnas meddelade.
Stockholm d. 26 Nov. 1S44.
Carl De Geer.
U. Koskull. Fredr. Boye. Georg Ulfsparre.
J. E. Cederstråle. J. A. Tornérhjelm. G. Brakel.
Alberl Munck.
Den 11 Januari e. m. 229
Afskrift af Transumt.
Utdrag af Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätts pro-
tocoll, hållet i Stockholm följande dagar år 1844.
Den 28 Octaber.
S. D. Uti ingifven, nu uppläst skrift anhöllo Hr Förste Expe-
ditions-secreteraren, Lagmannen, Ridd. af K. Nordsl.Orden Chr.
Sundin samt Protocolls-secreteraren Gr. Carl A. D. Gyllenborg,
såsom Executorer af ett utaf aflidna Fru Erita Maria von Haus¬
wolff d. 31 Maj innevar. år upprättadt lestamentariskt förord¬
nande, att få till lagligt bevakande anmäla berörde förordnande,
tillika med en deruti åberopad, samma dag daterad förteckning
uppå ålskillige silfver- och andre lösöre-persedlar, samt alt de
personer, hvilka i egenskap af vittnen undertecknat samma
handlingar, kunde varda till K. Hofrätten uppkallade, för att
med ed fästa riktigheten af deras vittnes-intyg.
Den 2,9 October.
S. D. Af anledning protocollet för nasti, dag innehåller,
angående - - - ett af Fru von Hauswolff d. 31 Maj inneva¬
rande år upprättadt testamente - - -
Den 4 November.
S. D. Sedan, på sätt protocollet för den 29 sisi. Oct. in¬
nehåller, bevis att behörig borgen blifvit till Riksg.cont. ingifven
för den bevillning, som kunde komma att erläggas i anledn. af
det utaf Fru R. M. v. Hauswolff d. 31 Maj innevar. år upp¬
rättade testamenlariska förordnande, jemte en deri åberopad,
samma dag daterad förteckning öfver bortgifne lösören, är vor¬
det hos K. Hofrätten företedt, samt derefter till K. Hofrätten
inkommit utdrag af Ofverstålhällare-embetets Cancellis protocoll
för d. 28 nasti. Oct., enligt hvilket jemväl borgen för det
stämplade papper, hvarmed samma testamente borde förses,
blifvit till bemälde embete aflemnad; så upplästes nu ofvan-
berörde i original och bestyrkt afskrift, ingifne testamente och
förteckning, hvilka voro af följande ordalydelse:
”Sorn den nådige Guden vid min höga ålder ännu bibehållit
mig med tankans redighet, och inträffande omständigheter for¬
drar förändringar uti mill föregående gjorde testamente, för¬
klarar jag nu härigenom detta innefatta min yttersta vilja och
förordnande:
l:o — — — 2:o — — —
3:o Under RiddarhusDireclionens vård anhåller jag få lemua
en summa af Tolftusende riksdaler bancosedlar, ali uti fast e-
gendom eller fullgod säkerhet emot laglig ränta utlånas, hvars
ränta till fem pensioner af Etthundrade riksdaler bancosedlar
årligen utdelas, räntan beräknad efter min dödsdag och till dem
då utbetalas. Till dessa fem pensionärer utnämner jag:
l.o Fru Grefvinnan Margaretha von Schwerin, född Fri¬
herrinna Ramsay.
230
Den 11 Januari e. m.
2:o Fru Friherrinnan Boye, född Friherrinna Klingspor.
3:o Fru Eneschöld, född Friherrinna Wennerstedt.
4:o Fru von Hauswolff, född Maria Lovisa von Greiff.
5:o Fröken Christina Margaretha Drake, eller det fruntim¬
mer, sorn äger den befattning hon nu innehafver, äfven om hon
ej är af adelig börd. Då någon af dessa nu utnämnde a fl i der,
inträder i dess ställe min Gudolter Ebba Horn, dotter af Öfver¬
sten, Ridd. Gr. Gustaf Adolph Horn. När sedan lediga pensions-
rum blifver, anuonceras genom tidningarne, att gifta, enkor el¬
ler ogifta fruntimmer af adeligt stånd eller genom giftermål,
fattige eller sjuklige, som ej äga öfver 300 r:dr b:co inkomst,
kände för gudeligt och ärbart uppförande oell bevis derom af
pastorn i den församling de bo samt 2:ne välkände adelsmän
inlemna, äga rätt att söka, om någon som varit med mig besläg-
tadt, sig deribland anmäler i nämnde omständigheter, äga de
företrädet; men i händelse flere sökande blifva, sker lottning
dem emellan. — Denna pensionsfond och inrättning får ej sam¬
manbindas med den min aflidna syster stiftat: anhållande jag,
att Hrr Riddarhus-secreleraren och Kamererare!! äro goda och
denna pensionsinrättning till verkställighet omfatta och täckes
af räntan äfven hvardera emottaga 50 r:dr b:co-sedlar årligen.
25:o Til! Executorer af detta mitt förordnande, äfvensom
till Bouppteckningsmän uti mitt sterbhus, utnämner jag Hr Pro-
tocollssecreteraren Gr. Carl David Gyllenborg och Hr Förste
Expcditions-secreLerareu Lagman Christian Sundin. — —
Till yttermera visso har jag delta testamentariska förord¬
nande, uti tillkallade vittnens närvaro, egenhändigt undertecknat
och med sigill bekräftat, som skedde i Stockholm den 31 Maj
1844.
Brita Maria von Hauswolff.
(Sigill.!
Att välborna Fru Brita Maria von Hauswolff med sundt
och fullt förstånd och af fri vilja för oss förklarat förestående
testamente, hvars innehåll likväl är oss obekant, innefatta hen¬
nes yttersta vilja och detsamma likaledes i vår närvaro egen¬
händigt undertecknat, det varder af oss för sådant ändamål till¬
kallade, på en gång närvarande vittnen, under edlig förpligtel¬
se, betygadt; som skedde i Stockholm den 31 Maj 1844-
J. W. von Döbeln, L. M. Enberg, Josef IFallin,
Professor. Professor. Pastor i Clara.
(Sigill.) (Sigill) (Sigill.)
Efter uppläsandet
Resolverades
all ofvanintagne testamentariska förordnanden communiceras
D en 11 Januari c. m.
231
Fru Brita Maria ovon HauswolfTs närmaste arfvingar oell sterb¬
husdelägare. — Ar och dagar, som förr skrifne stå.
Efter befallning
S. P. Gethe.
Rätteligen transumeradt, betygar
Ex officin,
L. H. Wretman.
Actuarius i Kongl. Svea Hofrätt.
Vidimeras
Albert Munck.
Hörsamt Memorial.
Sedan Fahnjuukaren Lind, som, enligt conlract af den 28
Dec. 1840, på fern år, räknadt från den 1 April 1841, mot en
årlig hyra af 2,2S0 r:dr b:co, begagnar alla de uti Riddar¬
husets flygelbyggnader varande rum och lägenheter, som icke
äro till Ridd.secreteraren eller Vaktmästaren upplåtne, uti in-
gifne skrifter, hos Ridd.Direct. anhållit, alt enär han ämnade
på egen bekostnad verkställa åtskilliga lill en utgift af 500 r:dr
b:co beräknade reparationer, hvaribland bestämdt uppgifves nya
golf och tapeter i lie eller fyra rum, samt tvenne kakelugnars
omsättning i de rum, som i en af dessa flygelbyggnader för
närvarande äro af Lind upplåtne till Caulchu-fabrik, Directio-
nen måtte såsom en ersättning för nämnde reparationer, medde¬
la Lind 5 års ytterligare prolongation å sitt hyreseontract, emot
utgörande af enahanda hyra, som för närvarande; sä har Ridd.¬
Direct'., som i allmänhet ansett rättast och iakttagit, alt, då några
Riddarhusets lägenheter varit till uthyrande lediga, sådant i all¬
männa lidningarue kungöra, med utsättande för viss dag för hy-
res-anbuds ingifvande, likväl nu, af de uti bär fogade memorial
anförde skäl, för sin del, ansett det vara för Riddarhuset för¬
delaktigt, alt Linds ofvanberörde anhild varder anlaget; hvar¬
före, och då Direclionens principaler II. R. o. Ad. nu äro vid
riksdag församlade, Directionen trott sig böra förhållandet lill
H. Ståndet inberätta, med hemställan ”att Fahnjunkaren Lind,
med villkor att de af honom erbjudna reparationer före nästa
års slut fullgöras, må erhålla prolongation å sitt hyreseontract
från den 1 April 1846 lill samma tid 1851; emot i öfriga e-
nahanda förbindelser, som det nu gällande conlract stadgar.”
I anleda, af denna Direclionens hemställan, hvaröfver det
åligger Ridd.Utsk. att afgifva sitt utlåt., har Utsk., enär Fahn¬
juukaren Linds gjorda anbud icke synts Utsk. nog tydligt utmär¬
ka, all Lind icke blott erbjöd sig att på egen bekostnad låta
reparera de ifrågavarande rummen, utan derjemte erkände sig
skyldig att, efter hyrestidens slut år 1851 aflemna samma runi
i fullgodl skick, låtit inför Utsk. förekalla Fahnjunkaren Lind,
som, uppå framställd fråga, svarat alt hans anbud innefattade
jemväl sistnämnde förbindelse.
Och emedan Utsk., lika med Directionen, fäster synerligt
afseende pä den nuvarande hyresgästens redbarhet och ordent¬
232
Den 11 Januari e. m.
lighet, samt under förutsättning att Ridd.Direct. tillser, att det
prolongations-contract, sorn varder med Fahnjunkare!) Lind af-
slutadt, på det sätt uppställes, all hyresmannen åligger att, vid
afflyttningen, i fullgodt skick aflemna äfven de rum, hvilka kom¬
ma att af honom iståndsätlas, finnér Utsk. sig böra vördsamt
hemställa
att, på de i öfrigt af Directionen stadgade villkor,
Fahnjunkare)) Lind må erhålla prolongation å sitt i-
frågavarande hyrescontract ifrån d. 1 April 1846
tili samma tid är 1851.
Hvilket dock till IL R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öf-
verlemnas. Slockholm d. 9 Jan, 1815.
Pä RiddarhusUtskottets vägnar
S. A. Sandels.
II F. Dalman.
Hörsamt Memorial.
Fahnjunkaren Th. I. Lind, som, enligt contraet af d. 28
Dec. 1840, pä fem år, räknade från den 1 April 1841, mot en
årlig hyra af 2,280 r:dr b:co, begagnar alla de uti Riddarhusets
flygelbyggnader varande rum och lägenheter, sorn icke äro lill
Riddarhusets Secreterare och Vaktmästare upplålne, har, uti
ingifne skrifter, hos Ridd.Direct. anhållit, att enär han ämnade
pä egen bekostnad verkställa åtskilliga, till en kostnad af 500
r:dr b:co. beräknade, reparationer, hvaribland bestämdt uppgif¬
vas nya golf och tapeter i 3 eller 4 rum samt 2:ne kakelug¬
nars omsättning, i de rum, som uti en af dessa flygelbyggna¬
der för närvarande äro upplålne till Cautchu-fabrik, men hy¬
resmannen önskade sjelf bebo, Directionen måtte, såsom en er¬
sättning för nämnde reparationer, meddela Lind fem års ytter¬
ligare prolongation å sitt hyrescontract, emot utgörande af ena¬
handa hyra, sorn för närvarande.
Directionen har visserligen i allmänhet ansett rättast och i-
akttagit, att, någon kortare tid innan Riddarhuset tillhörige lä¬
genheter blifvit lill uthyrande lediga, sådant i allmänna tidnin-
garne tillkännagifva, med utsättande af viss dag för hyresan¬
buds ingifvande; men då nu, medan H. R. o. Ad. äro vid riks¬
dag församlade, Directionen är i tillfälle att lill sina principa¬
lers pröfning öfverlemna denna ansökning, samt härvid förekom¬
mer, att, derest förenämnde rum nu blifva så reparerade, alt
de kunna bebos af hyresmannen, denne kan utöfva närmare till¬
syn derå att behörig ordning af hans tjenstefolk och de af ho¬
nom antagna hyresgäster iakttages, samt framdeles en förhöjd
hyressumma bör kunna påräknas, äfvensom att den hyra, som
för ifrågavarande lägenheter af Lind erlägges, vid betraktande
deraf, att för samma lägenheter jemte ett numera åt Riddarhu¬
sets Vaktmästare upplåtit rum, väl före år 1836 blifvit erlagd
en hyra af 2,600 r:dr, hvilken hyresmannen dock icke mäkta¬
de
Den 15 Januari e. m.
233
<le belala, ulan måste af bans borgensmän ulkräfvas, men se¬
dermera för de fem derpå följde åren icke gjordes högre an¬
bud än 1,800 r:dr, och en hyra af 2,000 r:dr endast på det
sätt kunde erhållas, att dåvarande Ridd.secreleraren, med skyl¬
dighet att till Riddarhuscassan betala sistnämnde summa, åtog
sig att för egen räkning öfvertaga de särskilda lägenheternes
utarrenderande, är så betydlig, alt Riddarhuscasssan skäligen
synes böra vara dermed belåten, samt vid sådant förhållande
och nied kännedom af Fahnjunkaren Linds, såsom Riddarhusets
hyresgäst, ständigt iakttagna redbarhet och ordentlighet, Direc-
lionen, för sin del, anser det vara för Riddarhuset fördelaktigt,
att Linds ofvanberörde anbud varder antaget; har Directionen
trott sig böra förhållandet till Fl. Ståndet inberätta, med vörd-_
sam hemställan:
alt Fahnjunkaren Lind, med villkor att de af honom
erbjudna reparationer före nästa års slut fullgöras,
må erhålla prolongation å sitt hyrescontract från d.
1 April 1846 till samma tid 1851, emot i öfrigt e-
nahanda förbindelser, som det nu gällande contrac-
tet stadgar.
Stockolm den 26 November 1844.
Carl De Geer.
U. Koskull. Fredr. Boye. Georg Ulfsparre.
J. K. Cederstråle. J. A. Tornérhjelm. G. Brakel.
ut in prot.
Allert Munck.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 14 Januari 1845.
Plenum kl, 10 f. m.
Justerades pleniprot. för e. m. d. 21 och för d. 23 De¬
cember.
6 II. 30
234
Den 14 Januari f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde frän
Exp.Ulsk. inkomne förslag lill R. Stis und. skrifvelser till K. M.:
N:o 66, ang:de tillgång lill inköp af inslrumenlalier ni. m.
för 3:ne navigalions-skolor;
N:o 67, ang:de ytterligare anslag till fullbordande af re¬
paration å de vid Wreta klosters kyrka varande graf-chor;
Nio 68, ang:de aflöningsmedel, hvilka i lifstiden icke ulbe-
kommils af numera aflidne Provincial läkare!) D. F. Rudolphi;
N:o 69, angide afskrifning af f. d. Statstidningens skuld till
statsverket;
Nio 70, angide öfver fly I! n ing lill Riksg.cont. af befallnin¬
gen med det till staden Wexiös återuppbyggande, efter den år
1843 staden öfvergångne eldsvåda, af allmänna medel beviljade
låue-understöd;
Nio 71, angide sökt lindring af betalningsvillkoren för er-
hå11ne län lill återuppbyggande af staden Wexiö;
Nio 72, angide utdelning af Just.Ombudsmannens embets¬
berättelse!' ;
Nio 73, angide restitution af bevillning, erlagd inom Ne-
der-Calix socken af Norrbottens län ;
Nio 74, angille stämpling af spelkort saint afgiflen dervid;
samt
Nio 75, angille controll emot missbruk vid gårdfarihandel^
idkande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att R. o. Ad.
måtte tillåta, alt pröfningen af Bevilln.Utskis d. 18 och 21 sistl.
Dec. på bordet lagda beläuk. Nio 12, angille lullbevilluingén,
nu linge fortsättas.
Hr Lefrén, Joban Pehr, anförde skriftligen:
Med ilen rätt grundlagen förbehåller hvarje representant
att sig reservera emot Ståndets fattade beslut, får jag uu vörd¬
samt anmäla en sådan emot det beslut, II. R. o. Ad. behagade
fatta d. 1 1 dennes på eftermiddagen, ronde första punkten af
Bevilln.Utskis betänk. Nio 12. Jag tager mig friheten härvid
anmärka följande:
Sedan Ståndet, på Hr Gr. o. Lanfltmis framställning, fattat
det beslut, att betänk, punktvis skulle föredragas, och följaktli¬
gen äfven punktvis disculeras och afgöras, behagade likväl Hr
Gr. o. Landtm, medgifva, att vid lista punktens afgörande Hr
Gr. Cronhjelms reservationsvis framlagde tariff, med några af
vissa ledamöter deri gjorda tillägg, blef framställd såsom con-
trapropos. Genom detta förfarande tillintetgjordes de facto det
först fattade beslutet om belänkis genomgående punktvis, emedan
R. o. Ad. derigenom alldeles afskar rättigheten till discussion
Den 14 Januari f m.
S35
öfver en mängd af de punkter, som Ulsk. till öfverläggning fram-
ställt. II. R. o. Ad. liar sålunda, mig veterligen för första gån¬
gen, beliagal på förhand afskära disenssion öfver en betydande
del af eli Utsk:s betänk., bvilkets discutcrande och afgörande
punktvis var genom formligt beslut medgifvet. Delta sätt att IilI-
vägagå anser jag kunna blifva ett särdeles betänkligt prejudieat
för framtiden. Man invänder väl, alt majoritetens vilja måste
respecleras; jag erkänner detta med skyldig undergifvenhet,
men med villkor alt denna vilja gör sig gällande Jore och ic¬
ke efter eli redan faltadt beslut. Har man en gäng afgjort,
att eli betänk, skall punktvis föredragas; sä är pluralileien ju¬
ridiskt förbunden ali för hvarje puukt, afhöra minoritetens skäl,
utan begagnande af sin makt till att befria sig derifrån genom
inskränkning i det redan bestämda föredragningssället.
Enligt den riktning öfverläggningen erhöll, oell som tyck¬
tes vara med omtanka förberedd, märktes klarligen, att allt mot¬
stånd till förhindrande af ändring i det försl fattade beslutet
om betänk:s föredragning skulle blifva fåfängt, och jag får öp¬
pet förklara, att jag fiir min person, oell kanske äfven andra
med mig, ansåge oss af skyldig försigtighet föranlåtne uppgifva
alla försök ali hindra detta betänkliga förfarande, sedan vi bort
en af våra ledamöter, som mer än en gäng gifvil Ståndet prof
af sin ståndaktighet och beslutsamhet att försvara hvad i Slaten
är uppböjdast, få af Hr Gr. o. Landtm, en tillrättavisning, hvars
beskaffenhet, mäste till lystnad förmå en Inar, som ville undvi¬
ka att se sina undersålliga tänkesätt misskände.
Frih. Gyllenhaal, Carl Johan: Ehuru det egentligen
tillhör min emhelsbelällniiig all handhafva verkställigheten ai de
beslut, K. M. i förening med R. St. i nåder fattat rörde tull-
lagstiftningen, och jag måhända i följd häraf icke borde deltaga
i förevarande öfverläggning, anser jag mig dock pligtig all upp¬
lysningsvis yttra några ord, egentligen i afseende pä conlrol-
lerne och oundvikligheten af en betydligt ökad bevakningskosl-
nad, så vida det mera proh i bi t i va system Ulsk:s majoritet velat
göra gällande — och hvarom nu, fastän blott till vissa be¬
stämda delar deraf, kommer att beslutas — möjligen skulle
kunna främjas och lill Statens samt näringarnes fördel bringas
i behörig verkställighet. Denna majoritet bar i miu tanka ej
alltid träffat det ändamålsenliga och verkställbara, dii deremot
åtskilliga motionärer och reservanter yttrat åsigler, hvilka er¬
farenheten under den praktiska tillämpningen fullkomligt rätt-
visar; och det är härpå jag önskar fä fästa Utsk:s uppmärksam¬
het, då nu ifrågavar. ämnen, till sammanjemkning af Ståndens
olika meningar, troligen återkomma till Gtsk:s ytterligare hand¬
läggning. Först får jag anmärka, att Etsk. icke biträdt försla¬
get, all en del varor endast i ett färre antal hanmar finge in¬
föras och förtullas. Visserligen äger K. M. rätt all besluta om
erforderliga controllör; men dä ett dylikt stadgande väsendtli¬
gen skulle underlätta möjligheten alt förekomma lurendrejeri
236
Den 14 Januari f. m.
och tullförsnillning, — ehuru jag för min del icke anser liden
ännu vara inne da elt så genomgripande medel torde böra an¬
vändas — hade Utsk., efter mitt förmenande, handlat conscqveut
i godkännande af principen, oell alltså hort hemställa till R. St.
att i sådan form öfverlemna frågan till K. M:s nåd. pröfning.
Vidare har Utsk., i afseende på sjöbevakningens förstärk¬
ning, icke speciell uttryckt någon mening. Denna förstärkning
är likväl af stor nödvändighet, och jag skulle tro, alt Utsk.
rättare förfarit, om det föreslagit Rr. St. att derom hos K. M.
göra und. anhållan. Väl är sant, alt en förstärkt sjöbevakning be¬
tydligt komme att öka coutrollomkoslnaderne, men vill man ända¬
målet, måste man äfven tillsläppa medlen, och förhöjda lullaf-
gifter ulan verksamma controller skola ovillkorligen framkalla
både lurendrejeri och tullförsnillning.
Den fullkomligt riktiga grundsats, att varuartiklar af stör¬
re värde, som intaga en mindre rymd, och således äro lättare
att insmugla, böra påläggas en lindrigare lull, hvarigenom srnug-
larens vinst så nedsättes, att den icke motväger hvad han vid
sitt ololliga företag äfventyrar, liar Utsk. icke tillämpat vid (le¬
re föreslagne tullbeslämmelser, och då nu fråga hr ali i åtskil-
lige fall göra förändringar i 1841 års tulltaxa, begär jag att
Utsk. ville åt denna, i all tull-lagstiftning godkända grundsats
förläna en synnerlig uppmärksamhet. Deremot kan, efter min
åsigt, ä varor, hvilka, till befrämjande af sä väl inhemska fa¬
brikationer som tullintradens för statsbehofven påräknade belopp,
böra draga en lämplig skyddstull, denna påläggas högre då va¬
ran intager större rymd och derigenom hr svårare att pä olof¬
lig väg i Riket inpractisera. Till sådaue varor vill jag hland
undra hänföra fönsterglas, pä hvilken artikel, genom en utvid¬
gad och förbättrad tillverkning inom landet en ymnig tillgäng
linnes. Delta är hvad jag hufvudsakligen i anseende till con-
trollerna velat anföra; i de speciella detaljerne rör:de tullbe¬
stämmelserna å de af Hr Gr. Cronhjelm samt Friherrarne Åker¬
hjelm och Palmstjerna föreslagne artiklar, torde jag särskildt vid
öfverlägguingeu derom, fä i vissa delar yttra mig.
Obemärkt bör jag likväl ej lemna den inflytelse, som för¬
böjda luilafgifter och deraf följande ökade bevakningskostuader
skola hafva pä tullinkomsterna, hvilka icke rätta sig efter den
åsätta tullsilfran, utan äro helt och ballet beroende af t u 11 -1 a sr-
stiftniugeus vishet samt sträng och ändamålsenlig bevakning.
Om vid öfvervägande häraf, faran för den påräknade tulli nirå -
deus allt för betydliga minskning skulle föranleda till någon
tullförhöjning, torde den lämpligast kunna äga rum å varor,
som i större uiängd införas, och hvarå en lindrig förhöjning
föga drabbar consumenlen, ehuru den betydligt skulle öka tull¬
inkomsten. Jag vill exempelvis nämna socker; af denna vara
införtullades sistl. år öfver 1(> millioner U, och på ett sådant
belopp^skulle säkert någon förhöjning lemna bevisande resulta¬
ter. Harvid bör äfven anmärkas, att artikeln socker är en af
de svårare att på oloflig väg införa.
Den 14 Januari f. m.
237
Ytterst vill jag, i anledn. af en reservants förmenande, ”att
tulltaxan icke är en sanning, en lag, som med kraft och allvar
tillämpas”, inskränka mig till det genmäle, alt om i vårt land,
så väl som i alla verldens länder, denna sanning oell denna
tillämpning ej upphunnit fullkomlighetens höjd, sä äro vi åt¬
minstone på väg dit, då genom de sednare årens strängare con¬
trollör det resultat visat sig, alt tullbeslagen, som 1842 upp¬
gått i värde lill 9(5,172 r:dr, 1843 utgjorde 115,153, och så¬
ledes är i stigande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt det anförande,
Hr Lefre'n nyss afgifvit, visserligen syntes gifva anledn. för H.
Ex. att derå lemna ett svar, men att H. Ex. dock undvek så¬
dant, dels derföre alt han trodde sina i sisla plenidagens prolo-
coll upptagne yttranden vara tillräckligt upplysande i det äm¬
ne Hr Lefren vidrört, och dels derföre, att H. Ex. ansåg det
mest öfverensstämmande både med hvad som vore lämpligast i
den befattning, H. Ex. nu hade äran innehafva, och med önsk-
ningarne hos det Stånd, för hvilket han förde ordet, alt lemna
dylika anföranden obesvarade. Bcdömmandet af sitt handlings¬
sätt, såväl vid ifrågavar. tillfälle, som under hela den lid, han
haft lyckan alt här föra ordet, öfverlemnade H. Ex. dels åt sitt
egna medvetande och dels samt hufvudsakligasl åt detta Stånd,
pä hvars omdöme han icke borde söka inverka med förklarin¬
gar eller vederläggningar. Ltfölle detta omdöme ogillande, så
kunde H. Ex. icke annat än beklaga, att han icke lyckats alt
närma sig det mål, åt hvilket han sträfvat, och vore det åter
gillande, mäste H. Ex. trösta sig deröfver, att en eller annan
byste olika äsigter, helst H. Ex. aldrig hyst den förhoppning
att kunna vinna odeladt bifall.
Starka bifallsrop hördes efter detta yttrande.
Hr Gripenstedt, Joh. Äng: Det är visserligen i all¬
mänhet öfverflödigt alt till svaromål upptaga något, som re¬
servationsvis yttras; men då den reservation, som Hr Lef¬
rén nu uppläst, innebär ett direct klander mot en hvar, som
bidragit till det beslut han öfverklaga!-, och hvilket af den
värde reservanten anses olagligt och stridande mot ett an¬
nat förut fattadt, så mäste jag försöka alt med några få
ord ådagalägga det oriktiga i Hr Lefrens framställning. Jag
frågar då först. Var det R. o. A:ds rättighet att bifalla K.
M:s nåd. propos. i ämnet? Otvifvelaktig!. Huru skulle ett så¬
dant bifall lillvii ga hr i ngas ? Icke annorlunda än genom en punkt¬
vis gjord föredragning, ty svaromålet på den Kongl, propos.
innefattades i den första punkten, och denna måste således sär¬
skildt föredragas för alt komma till målet. Detta beslöt också
11. o. Ad. Om nu svaret på denna punkt utfallit så, att R. o.
Ad. hade bifallit K. M:s nåd. propos., hade icke derigenom de
öfrige punkterne också kommit alt förfalla? Visserligen. Då
sålunda denna rätt icke kan bestridas, dä den åtgärd, som biel'
besluten, icke eller var något annat än ett modifieradt bifall
238
Den 14 Januari f. m.
till den K. propos., i afseende på de (lesia efterföljande punk¬
terna, ledande till samma resultat — bvad orätt låg då i det¬
ta beslut?
Gr. Frölich, David: Till dm ganska sunda argumen¬
tation, som den siste värde talaren framställde, ber jag endast
att få lägga några ord, emedan jag fruktar, att den värde re¬
servanten icke ännu finnes af densamma fullt öfvertygad. Det
tyckes nemi. så vara förhållandet, då han, som stor mathema-
licus icke tänker sig en punkt annorlunda än som en mathema-
lisk punkt, och det är bekant, attalia maihematiska punkter äro
lika, och derföre synes han hafva uppställt sin argumentation
så, alt en punkt omöjligen kan innefatta alla de öfriga, utan
att då fråga uppstod om föredragning punktvis, så skulle alla
punkterna med lika rätt succedera hvarandra under föredrag¬
ningen. Om nu den värde mathematikern ville erinra sig, alt
det finnes andra än maihematiska punkter, att det finnes punk¬
ter, som i sig innefatta alla de öfriga', så blir det också tor
honom klart, att K. o. Ad. som Stånd både äger och mäste äga
rättighet att först pröfva en gemensam puukt, som i sig inne¬
håller en grundsats, hvilken absorberar alla de öfriga. Ifrån
deuua lilla irring om hvad ordet punkt kan uttrycka för ett be¬
grepp. synes reservanten hafva inkommit på sitt misstag, och
sedan han det cu gång gjort, så är det också naturligt, all han
skall finna anledn. lill den sednare delen af sin reservation mot
Hr Gr. o. Landtm., ty en förvillelse leder vanligen till en an¬
nan; och alt hos den värde reservanten, såsom alltför stor ma-
thematieus, en sådan psychologisk förvillelse ägt runi, derom
är jag åtminstone individuelt öfvertygad.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Till Hr Gr. o.
Landtm, hemställer jag huruvida denna öfverläggning är på sin
plats. Icke längre sedan än sisth Lördag förlorade Ståndet en
hel dag med en öfverläggning, hvilken lämpligast hade kunnat
undvikas, och hvilken icke ledde till något annat resultat än
att få veta hur den fråga skulle discuteras sorn ännu till be¬
handling föreligger. Nu har denna alldeles öfverflödiga öfver¬
läggning aflat af sig en ny dylik, deri ledamöter uppträda (sär¬
deles den siste talaren), för alt åt Ståndet göra meddelanden
om sin individuella öfvertygelse. Jag hemställer om ej det äm¬
ne, som på listan är anslaget till föredragning, nu äfveu kunde
blifva föremål för öfverläggning.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Medan reservationer äro
å bane, anhåller jag att fä nedlägga min, mot ett yttrande, som
härstädes fälldes af Gr. Björnstjerna för några plenidagar sedan,
då fråga förevar om slämpelbevillnings erläggande för tidningar,
emedan jag i anseende till bortresa ej får tillfälle vara närva¬
rande dä justering af den dagens protocoll förekommer. Min
tanka var att genast bemöta Hr Grefven med svar; men jag
hindrades derifrån af Hr Gr. o. Landtm., visserligen icke utan
Den 14 Januari f. m.
23»
skäl, emedan Gr. Björnsljernas anförande på intet sätt vidrör¬
de den fråga, som utgjorde dagens öfvcrläggningsämne. Jag
förbigår hvad Hr Gr. yttrade om tryckfrihet och publicitet in¬
om vårt land och andra länder och fäster mig endast vid hvad
jag ansåg mest anmärkningsvärd!, nemi. det förklarande, att
alla de som röstat för det sedan sista riksdag hvilande försla¬
get om ett fö alind rädt representationssätt, voro fäderneslandets
fiender. För mig och ätskiIlige andra ledamöter inom Ståndet,
som röstat för ifrågavar. förslag, kan i visst fall yttrandet va¬
ra likgiltigt, emedan vi vid flere tillfällen afhört Gr. Björn-
sljernas utgjulelser ungefär i samma syftning, och sålunda kun¬
na lemna deråt det värde de förtjena; men om äfven sans och
moderation å ena sidan vore lika stor som ofördragsamhet å
den andra, sä anser jag dock icke väl betänkt att lemna ett
sådant yttrande obesvaradt, emedan den slutsats deraf skulle
kunna dragas,' alt Ståndets samtlige närvarande ledamöter der¬
uti instämde. Jag frågar derjemte hvad riktning skola väl vå¬
ra discussioner taga, och huru skola riksdagsangelägenhelerne
kunna afgöras med den lugna pröfning, som deras vigt fordra,
om det opåtaldt tillätes en och annan ledamot att här uppstiga
och helt enkelt förklara sina politiska motståndare vara fäder¬
neslandets fiender. Sedan detta yttrande fälldes, har jag visser¬
ligen på enskild väg mottagit den underrättelsen, att afsiglen
dermed ingalunda varit att såra eller alt på ett strängt säll be¬
domina andras moliver, ehuruväl den, om jag så må säga, hiigst
oparlamentariska framställningen, kuudc gifva skälig aulcdn. till
en sadan förmodan.
För min del har jag aldrig betvifla t Gr. Björnstjernas san¬
na fosterlandskänsla; jag tror således, att vi i våra riksdags-
mannaålgärder verka till samma mål, fosterlandets bästa, ehuru¬
väl, hvad medlen beträda till detta måls ernående, våra åsigter
kunna vara och äro ganska skiljaktiga. Jag är icke ibland dem,
som fäster särdeles afseende vid ett obetänkt ords utkastande
under en debatt, och skulle således med tystnad hafva kunnat
förbigått omnämnde yttrande; men det var rakt syftadt åt en
af de vigtigasle samhällsfrågor, som under riksdagen förevarit.
Det drabbade således icke blott mig och dem, som här röstat
för det nu fallna förslaget, det drabbade äfven en ganska stor
och aktningsvärd publik utom della Stånd, till hvilken jag i
första rummet räknar de stora majoriteterna inom 2:ue Riksstånd,
och hvilkens omdöme icke kan vara oss likgiltigt. Så länge
detta yttrande står för Gr. Björnstjernas egen räkning kan det
modifieras och förklaras; men skulle, genom de närvarande le-
dauiöternes iuom detta Hus tystnad, detsamma få sken af att
vara hela Ståndets, är detta icke möjligt, och dä fruktar jag
att R. o. Ad. skulle utsätta sig för ett rättvist klander. Det
är med anledning häraf, sorn jag brutit den tystnad jag vanligen
plägar iakttaga, och som jag nu i R. o. Adis protocoll nedläg¬
ger min protest mot Hr Gr. Björnstjernas ifrågavar. yttrande,
under den billiga förmodan, att Hr Grefven vid justeringen af
240
Den 14 Januari f. m.
prot. Tor ofvannämnde dag så förklarar tillkomsten af delta ytt¬
rande, alt det icke kan blifva förnärmande för dem, som röstat
för berörde, sedan sisla riksdag hvilande, numera förfallna för¬
slag till representationens ombildning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han väl vid bör¬
jan af denna discussion hemställt, huruvida R. o. Ad. ville til¬
låta att pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 12 blefve fort¬
satt, men att innan R. o. Ad., såvidt H. Ex. hört, lemnade nå¬
got svar derå, Hr Lefrén hade afgifvit sin reservation och se¬
dermera flere ledamöter yttrat sig. H. Ex. hade således ej trott
sig kunna anse afgjordt, att BeviIln.Utsk:s förenämnde betänk,
nu borde vara föremål för öfvcrläggningen, och hade derföre ej
kunnat förhindra den siste värde talaren att yttra sig i ett äm¬
ne, som med sagde betänk, icke hade något sammanhang, men
H. Ex. önskade dock att nu det öfverläggningsämne han fram¬
ställt malte få förekomma.
Härvid begärdes ordet af
Gr. Frölich, som, sedan lian, uppå af II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, gjord förfrågan, huruvida icke Grefven, som förut hade
anmält sig, hade för afsigt alt yttra sig i fråga om Bevilln.-
Utsk:s betänk., tillkäunagifvit, alt han ville yttra sig om hvad
under den redan förefallna discussionen förekommit, blef upp¬
ropad och yttrade:
Jag vill icke nu, ehuru jag fått ordet, vidröra den fråga, som
varit föremål för Hr Tersmedens yttrande, icke derföre som skulle
ej denna fråga vara förtjent af uppmärksamhet, utan derföre alt
tillfälle för mig dertill företer sig när prot. för den dag Gr.
Björnstjerna fällde det anmärkningsvärda yttrandet, justeras, ulan
jag har egentligen begärt ordet, för att bemöta hvad Frih.
Palmstjerna, Nils, behagat anföra. Jag vill gerna underkasta
mig en åtvarning att hålla mig vid ämnet, då den framslälles
af vår ordförande, Hr Gr. o. Landtm.; men jag tillerkänner in¬
gen ledamot här rättigheten dertill, utan att visa honom till¬
rätta. Jag kan icke erkänna, att Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.,
har rättighet att erinra mig om obehörigheten att yttra mig, och
derföre har jag stigit upp. Nu får jag tillika förklara hvar¬
före jag icke anser mig hafva trädt utöfver ämnet, då jag ytt¬
rat. mig till svar på den nyligen afgifna reservationen; det var
nemi. icke derföre alt en reservation var i fråga, utan derföre
att denna reservation kommit in, midt i en fråga, som ännu ic¬
ke är afgjord. Om Hr Lefre'ns reservation skulle erkännas att
vara behörig, att vara på constitulionella grunder och sanning
fotad, så skulle otvifvelaktigt deraf följa, alt en hvar in¬
om Riddarhuset, som icke gjorde sig alldeles redo för saken,
skulle kunna anse, det Hr Gr. o. Landtm, verkligen tillåtit en
orättvisa, då Hr Lefren yttrat sig som han gjort i fråga-om
den punktliga föredragningen, och att således under hvarenda
fort-
Den 14 Januari f. m.
241
fortgående punkt af tulltaxan, skulle den omständigheten stå
qvar i sinnet, att här är en orättvisa begången: vi äro tvung-
ne att gå förbi vissa punkter genom det orä 11 rådiga sättet att
föredraga. Jag har icke kunnat linna att någon orättvisa skett
och ansåg derföre nödigt att bemöta Hr Lefréus reservation,
hvilken icke hade bort framkomma förrän hela betänk, varit
genomgånget. Detta vore en ursäkt för mig att jag begärt
och nyttjat ordet.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ehuru jag med
nöje erkänner den hofsamhet, med hvilken en föreg:de talare,
Hr Tersmeden, yttrat sig i detta afseende, tror jag likväl, att
han har orätt, som han bör påminna sig, att jag genast efter hans
yttrande i förra plenum anmälde till prot., alt jag nyttjat orden
flender eller motståndare. Jag kan icke neka till att orden äro
ungefärligen synonyma, men i hast fann jag icke något annat.
Det linnes kanske ett sådant, som är antagonister, men detta ord
är icke Svenskt, och när jag anser den fallna representations¬
förändringen vara skadlig för milt fädernesland, kan jag icke
neka till, att jag måste anse deni, som röstat för denna repre¬
sentationsförändring och biträdt densamma, hafva handlat mot
den öfverstygelse jag har om Rikets sanna intresse. Jag äger
visserligen icke någon rättighet, än mindre parlamentarisk rät¬
tighet att misstro någons uppsåt och fosterlandskänsla, och det
har jag aldrig gjort hos de Herrar, sora understödt det fallna
representationsförslaget, men jag äger fullkomlig rättighet alt
betv ifla deras omdöme och deras sakkännedom, och det är egent¬
ligen detta, som mitt yttrande åsyftat. Föröfrigt torde vid prot:s
justering bästa tillfället vara alt bedomina huru mina ord blif¬
vit ställde.
Hr Tersmeden: Sedan jag vid ifrågavar. tillfälle, till
svar å Gr. Björnstjernas yttrande, hemställt lill Ståndet och Hr
Grefven sjelf, huruvida det vore skäligt alt stämpla såsom fä¬
derneslandets flender dem, som röstat för det hvilande förslaget,
hörde jag visserligen Hr Gr. lemna den förklaring, att meningen
vore motståndare i st. f. fiender. Jag kan dock lika litet nu
som dä, göra mig begripligt, att en motståndare till fädernes¬
landet är något annat än en dess fiende.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
förnyad propos., behagade R. o. Ad. nu tili fortsatt pröfning
företaga Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 12 ang:de tullbevillningen,
hvarvid förekom:
2:dra punkten, innehållande hemställan, att R. St. ville
biträda Ii. M:s nådiga framställning om de för spanmäl nu
gällande tullbestämmelsers bibehållande till slutet af år
samt medgifva, att den tullinkomst, som för utländsk spanmul
under tiden inflyter, varder öfverlemnad till K. M:s disposition,
6 H. 31
242
Den 14 Januari f. m.
för att användas till undsättning åt inneby g gar ne i de orter,
som af missväxt hemsökas.
Frih. Cederström, Jacob: Ständerne hafva att vänta
en urtima riksdag. Det är således icke i sin ordning alt be¬
stämma tull-lagstiftningen såsom fortfarande till 1847 års slut,
ty om vi få riksdag år 1846, så bör den naturligtvis icke vara
bestämd att gälla till slutet af år 1847, ty detta är beroende
pä den tid då blifvande Ständer komma att besluta rör:de tull¬
taxan; och jag skulle derföre hemställa, om icke orden: ”till
slutet af år 1847” må kunna utbytas mot orden: lill det års
slut, då nästkommande Sländer öfver taxan besluta.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är egentligen före¬
kommen af Frih. Cederström. Man kan tänka sig äfven den
händelsen, som är troligast, alt Ständerne sammankomma i nå¬
gon månad mot slutet af år 1847. Då är det icke troligt, att
de binna, före slutet af samma är, bestämma tuliafgiftérue. Det
skulle således kunna finnas någon tid då ingen tull på spanmål
vore bestämd. Jag hemställer derföre, om ej ordalagen kunde
blifva ungefärligen sädane, som Frih. Cederström föreslagit, el¬
ler, att R. St. ville biträda K. M:s nåd. framställning om ifrå¬
gavarande tullbestämningars bibehållande till dess näst samman-
0 o
trädande Ständer derom beslutit, o. s. v.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: För mia del vill
jag visserligen icke bestrida bifall till hvad Frih. Cederström
yrkat, utan endast fästa upppmärksainheten derå, alt hvad Utsk.
1 denna punkt tillstyrkt, är i bestämd öfverensstämmelse med
ordalagen i K. M:s nåd. propos., som igenlinnes pag. 1 af delta
betänk., der det heter: ”det K. M. funne allt skäl vara för
banden till bibehållande af nu gällande tullbestämmelser för
denna nödvändighetsartikel (spanmål nemi.) under ytterligare 3
år, eller till 1847 års slut.” Af detta förslag skulle man kun¬
na leda sig till den slutsats, alt Konungen ämnade draga för¬
sorg derföre att denna tullbestämmelse hvarken blefve gällande
för kort eller lång lid; men dä Ständerne icke kunna hafva nå¬
gon kunskap om tiden dä Konungen ämnar att berama en urti¬
ma riksdag, så har jag, sotu sagdt är, ingenting emot antagan¬
de af det redactiousförslag, som Frih. Cederström, framställt och
Hr von Hartmansdorff understöd!.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I afseende på tidsbe¬
stämmelsen, sä skulle jag förmoda, att Konungen icke har för
Ständerne föreslagit eu så bestämd termin, som 1847 års slut,
utan att Konungen förut pröfvat riktigheten och angelägenheten
af att utsätta en sådan tid; som denna; hvarföre jag anser, att
Utsk:s förslag i detta afseende bör antagas. Men då flere le¬
damöter tyckas vara af motsatt mening, så vill jag visst icke
vidare påstå eller yrka något ovillkorligt bifall till Konungens
propos. i detta afseende, enär det i alla fall kan bero af de
kommande åren att låta tullbeslämmelserna, på det sätt som nu
Den 14 Januari f. m.
243
är stadgadt i afseende å spanmåleu, fortfara till 1847 års slut,
och inträffar detta ovillkorligen såvida icke riksdag öppnas förr
hn den lagtima, sora Ständerne redan beslutat skall taga sin
början d. 15 Nov. 1847. Det torde icke, lill följd af det be¬
slut, som R. o. Ad. fattade i sisla plenum, numera vara tillå¬
tet att föreslå någon förändring i spanmålslullen; men torde
likväl icke förnekas mig att uttrycka den öfvertygelse, att grund¬
satsen af fix tull på spanmål understundom bör tåla undantag,
såvida man vill stifta lagar för folkets sanna väl. När nemi.
missväxt inträffar, af den betänklighet att brist på födoämnen
förefinnes i större delen af Riket, sä är det, i min tanka, icke
öfverensstämmande med folkets sanna väl, att t. ex. priset på
nödvändighetsvaran råg fördyras med en tull af 1 r:dr 16 sk.
utöfver hvad som behöfver ske. Del är på den fattige man
lägger en sådan skatt, och en sådan beskattning är i min tan¬
ka oriktig och ledande till följder, som icke öfverensstämma
med Rikets sanna väl. Jag inser visserligen de skäl, på hvilka
man vid sistl. riksdag beslöt, att en fix tull på spanmål borde
bestämmas; jag var då icke i tillfälle att ifrån bänken yttra
min mening i denna fråga, men enskildt uttalade jag den dock,
alt nemi. det borde vara Konungen öppet leinnadJ att vid in¬
träffande missväxtår nedsätta tullen på spanmål, ulan hinder af
det beslut, som af Konung och Ständer gemensamt fattas i af¬
seende på den fixa tullen. Min mening är ännu densamma, att,
om på de större handelsplatserne i Riket, såsom Stockholm
och Götheborg, prisen fortfarande under någon längre tid höjde
sig så mycket öfver medelmåttan, att t. ex. en t:a råg kostade
10 å 12 r:dr, så anser jag ett sådant pris bevisa brist pä va¬
ran och alt utländsk råg mäste införskrifvas, och då bör det
vara Konungen medgifvet att sänka tullen. Dertill är Konun¬
gen likväl icke, efter sistl. riksdags beslut, berättigad, med min¬
dre att högstdensamme afstår ifrån att begagna den inflytande
tullen såsom medel till undsättning under missväxtår. Dä nu
fråga är att låta de stadganden, som sistl. riksdag fastställdes,
i detta afseende fortfara, tager jag mig friheten att fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på detta förhållande, och skulle önska alt
få hemställa, huruvida det icke mätte lill Konungen öfverlem¬
na^, att, i händelse sä nödigt pröfvas, om missväxtår inträffa,
och prisen inom Riket stiga till en ovanlig böjd, nedsätta i frå¬
ga var. spanmålstull, samt derjemte bibehålla rättigheten att an¬
vända tullen lill undsättningar under sådane svårare år; och an¬
ser jag derföre alt någonting uttryckligt derom bör inflyta i
svaret pä Konungens nåd. propos., såvida denna min mening
skulle först af R. o. Ad. och sedan af de öfrige Stånden god¬
kännas. För öfrigt begagnar jag tillfället att uttrycka den me¬
ning, att tullen på spanmål, sådan som den nu är af Konung
och Ständer fastställd, är temligen tillfredsställande på råg,
korn, bafre och ärter, men icke på hvete. Jag anser nemi. alt
tullen pä sistnämnde sädesslag borde böjas lill 3 r:dr b:co per
Ira, enär det icke är en vara, som iir nödvändig för medelclas-
2 44
Den 14 Januari f. m.
sen eller den fattigare delen af folket, men deremot kan blifva
en förmånlig export-artikel; att således dess vidsträcktare od¬
ling bör befordras; men detta kan ej ske, med mindre jord¬
brukaren förvissas derom, att priset på detta sädesslag icke kan
nedfalla under ett skäligt belopp.
Härom kan visserligen icke nu fattas något beslut; men jag
har, såsom sagdt är, blott begagnat delta tillfälle att uttala min
öfvertygelse.
Hr Printzenskjöld, Carl, anhöll att till alla delar få
instämma i Frill. Palmstjernas yttrande.
Frill. Cederström: Min anmärkn. mot redaclionen här
i afseende på bifall lill K. M:s nåd. propos. härrörde enkelt
från den verkligt grundlagsenlig! facliska ställning, hvaruti Stän-
dcrne sig befinna, ty om Sländerne besluta, att en bevillniugs-
afgift skall fortgå till ett bestämdt år, så är detta beslut af
noll och intet värde, när nästa Ständer sammankomma och göra
om alltihop; ty med hänseende lill grundlagens 59 och 60 §§,
finner R. o. Ad., att den förstnämnde lyder: ”Efter Rikets och
statsverkets tillstånd och behof läte Konungen lill Ulsk:s öfver¬
läggning framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomster, och hvilka behof genom bevillningar böra fyllas;”
och 60 § säger: ”Till dessa sednare räknas tull-, accis-, post-
och chartatsigill.medlen” etc. Det lärer icke kunna sättas i frå¬
ga, att, då Konungen afgifvit siu propos. om statsverkets till¬
stånd och behof, Ständerne skola pröfva huru bristen skall fyllas,
och således äfven besluta öfver tullbevillningen och huru der¬
med skall förfaras. Det är således ensamt derföre som det bör
hela: ”intill slutet af del år, då Ständerne derom besluta,” men
alldeles icke bör man tala om något bestämdt åratal. Emot hvad
Frih. Palmstjerna yttrat i afseende på nedsättning af tullen,
har jag ingenting att invända.
Konungen har i 60 § af grundlagen fått rättigheten sig
tillagd, att höja tullen på ut- och inkommande spanmåi, och
jag har ingenting emot att lemna ät Konungen, vid tillfällen af
behof för allmän nytta, att jemväl kunna sänka tullen, ehuru
Konungen fränsagl sig denna rällighct i sin nåd. propos. i äm¬
net. Jag anser nödvändigt, att Sländerne förklara, all, meu bi¬
fall till Konungens propos., att tullen på spanmåi må blifva fix,
de likväl funnit sig böra till Konungen öfverlemna, alt, i hän¬
delse af sådane förhållanden, som för Rikets väl skulle fordra
en nedsättning eller förhöjning i den bestämda tullen, för att i
händelse af missväxtår skaffa landet en nödig tillgång pä bröd¬
föda, då, utan afseende på det nu fattade beslutet, derom för¬
ordna.
Gr. Frölich, David: Här är åtskilligt märkvärdigt vid
den här punkten, och den siste värde ledamoten erinrar oss
visserligen ganska riktigt, att man icke kan afgöra några grund¬
lagsfrågor i bevilln.väg; men jag tror icke, att det varit någons
mening, och minst Konungens, alt afgöra någon grundlagsfråga,
Den 14 Januari f. m.
245
om Ständerne blott förena sig om den åsigt, som är framställd
i den nåd. propos. Jag torde få erinra derom, alt Konungen,
som vidhåller den grundsats, som föranledde hans nåd. propos.
vid förra riksdagen, nu önskar att Ständerne, när de gingo att
lagstifta i bevillningsväg ang:de spanmål, skulle erinra sig den¬
na grundsats och förblifva vid densamma. Något annat tror
jag icke kommer i fråga, och således behöfver man icke mycket
orda om den saken. Men här är ock en annan sak, eller det
som egentligen låg till grund för Frih. Palmstjernas, Carl Otto,
yttrande. Det är synbart, att den ädle Frih. utgått från en
ganska aktningsvärd och philantropisk åsigt, att man borde söka
alt lindra eländet bos en nation, sådan som den Svenska, vid
inträdande missväxtår. Delta föreställningssätt, alt sådant kun¬
de låta sig verkställa genom att höja och sänka tullen på
spanmål, har naturligtvis länge varit det gällande, ty eljest
hade icke en sådan grundlagsstiftning, som vi i detta fali hafva,
och en sådan tillämpning af samma grundsats kunnat existera
sä länge. Men då en riktigare uppfattning af saken manifeste¬
rat sig vid sistl. riksdag, hvarpå Konungens propos. och Stän-
dernes i anledn. deraf fattade beslut är ett lyckligt bevis, att
nemi. en fast, lindrig tull på spanmål är bättre än den varie¬
rande, då kan jag ej undgå att anmärka, att Frih. Carl Otto
Palmstjernas philantropiska sats, på hvilken han byggde sitt
förslag, är ett tecken till reaction, ett tecken lill att man ånyo
vill sätta i fråga, huruvida det är bättre att hafva en fast tull,
än alt Konungen skulle kunna sänka densamma. Nu tager jag
mig friheten att afgifva en allmännelig protest mot alla deras,
för öfrigt vackra, intentioner, som vilja rubba den grundsats,
alt den fasta tullen är vida bättre än förmågan alt kunna ned¬
sätta den; ty om man vill att Rikets köpmän och de som
handla med spanmål, utifrån skola förse sig med lager, för att
möta en möjligen inträffande missväxt, så bör man alldeles
borttaga för dcin den förhoppning, att Konungen skulle kunna
nedsätta tullen vid missväxt-år, ty dä köpa de icke under den
goda tiden, ulan tycka det vara tids nog att besluta sig till
inköp, då missväxten inträdt, och då skaffa de sig licenser, då
hr fråga om att kunna kappas om hvem som först må kunna
förskaffa sig denna spanmål. Att de som behöfva spanmål, få
den för bättre köp, tvillar jag på, men säkert är också, alt
vissa köpmän icke eller fä en större vinst, och således fruktar
jag, att den vackra afsigten, att låta landet tillgodonjuta lindri¬
gare priser, på råg t. ex., skall förfelas genom ett sådant re-
actionärt oefterrättlighets-system från de grundsatser, som gjorde
sig gällande vid sistl. riksdag och som utgör ett af de få glada
minnen jag har af resultaterna från nämnde riksdag, att Konun¬
gen med sin grundlagsenliga rätt att höja och sänka tullen på
spanmål, likväl tog ett sådant steg att förklara, det han ej ville
bruka denna rätt. Att den nuvarande Konungen i sin propos.
icke vidare yttrat sig, än att denna grundsats skulle fortfara
lill nästa riksdag, och all han dervid utsatt årtalet 1847, det
246
Den 14 Januari f. m.
V
åter anser jag vara påkalladt af den omständigheten, att det
finnes vissa intressen och vissa opinioner, med hvilka man får
lof att transigera och ej genast stöta för hufvudet. Då det nu
visar sig, att hos en så upplyst man, som Frih. Palmstjerna,
ännu finnes en opinion qvar, alt det kan vara nyttigt att få en
vacklande tull, sä bevisade det nog alt det icke gått an, det
Konungen gifvit rasibus bort sin rättighet att kunna höja och
sänka tullen på spanmål, på det sätt som är en fullkomlig o-
formlighet, att inkomsten för denna tull skulle användas till ett
visst ändamål. Man kan icke gerna tänka sig en större oform¬
lighet, än att, i fråga om användande af medel i bevillningsväg,
säga, att den tull, som blir på en vara, skall användas till det
eller det; men det är någonting som varit nödvändigt alt be¬
sluta, för att få de der philantropiska åsigterna sådana de ära.
Jag skulle således, om ingen annan anmärkn. varit gjord mot
Utsk:s förslag, inskränkt mig endast till en reservation emot
den der satsen som princip, ehuru jag icke vill försöka att
ändra den, just derföre att jag ser att det är vigtigt att
transigera med opinionen; men att deremot gå så långt sorn
Frih. Palmstjerna, deremot måste jag helt och hållet protestera.
Afsigten må vara god, men det ligger ett stort misstag s
grundsatsen.
Hr Skogman, Carl David: Jag anhåller få fästa upp¬
märksamheten derå, att, enligt grundlagen, K. M. äger rätt
att om tullen å inkommande och utgående spanmål förordna,
och att K. M:s nåd. framställning i ämnet således egentligen
åsyftar en fortsättning afR. St:s medgifvande vid sista riksdag,
alt inflytande tull fiir utländsk spanmål måtte af K. M. dispo¬
neras till undsättning af nödlidande under missväxt-år. Förde-
larne af fix tull å spanmål äro vid flera tillfällen fullständigt
discuterade och ådagalagde; och de skulle i väsendtlig män för¬
felas, om, i st. f. bestämd tid af vissa år, man satte den ovissa
af nästa riksdag. Svenska åkerbruket har för öfrigt lyckligt¬
vis gjort sådana framsteg, att äfven i missväxt-år brist på det.
hela icke är att befara för innevänarnes uppehälle, ulan införsel
af säd från utrikes orter. En fullkomligare redaction af denna
punkt vore måhända, att man skilde emellan frågan om den fixa
tullen lill 1847 års slut, som redan de läctö är af K. M. af¬
gjord, och den om dispositionen af inflytande spanmålstull, hvil¬
ken lämpligen kunde till K. M. öfverlemnas lill slutet af nästa
riksdag.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Spanmålstullen bar under
loppet af flere år utgjort ett hufvudsakligt stridsämne i Eng¬
land, och som jag med uppmärksamhet följt detta ämne, åhört
en mängd parlamentstal deröfver, samt läst ännu flere ströskrif-
ter och avis-artiklar så väl för den ena som den andra åsigten,
torde jag varit i tillfälle att komma till någon insigt i ämnet,
och denna så mycket mera opartisk, som frågan rörde hvarken
mig eller mitt lands intressen. Detta omdöme är, att en större
Den 14 Januari f. m.
247
jemnhet i spanmålsprisen svårligen kan uppnås, af det enkla
skälet, att god eller dålig skörd produceras, och en så stor o-
likhet i varans tillgång, att den deraf sig härledande skillnad
i priser icke på något vis kan uppvägas af tullbeloppets skill¬
nad. Enda sättet att någorlunda närma sig någon jemnhet i
spanmålsprisen, är en scalerad tull, som stiger när prisen falla
(vill säga god skörd), och hindrar då en alltför ymnig införsel
af spanmål, när denna införsel icke beliöfves, och som faller,
när prisen stiga (vill säga vid dålig skörd), och befordrar då
spanmålens import, när denna import är behöflig för folkets föda.
Den fixa tullen å spanmål har den stora olägenheten, alt
icke kunna bibehållas, uär missväxt äger rum, derföre att den
vid sådana tillfällen utgör en direct beskattning på den nödvän¬
digaste af alla förnödenhetsvaror, brödet. Om åter vid tillfällen
af missväxt den fixa tullen upphäfves (såsom förhållandet är
hos oss), upphör den alt vara fix, och medför en vida större
osäkerhet för spanmålshandeln än den scalerade tullen; enär
den handlande, som erlagt tull å införd spanmål, icke kan con-
curera med dem, som införa spanmål förutan tull, hvarigenom
han oskyldigt blottställes för betydliga förluster.
Enligt den scalerade tulltariff, som England antagit, och
som, när spanmålsprisen uppnå en viss höjd, nedgår till noll,
infördes, för 2 år sedan, icke mindre än 2 millioner qvarter
hvete för ingen tull, hvilka 2 millioner, efter den fixa tullen,
som anli-corn-law-league då försvarade, skulle hafva erlagt
nära en million £ St. i tull, och således kostadt det Engelska
folket denna summa, utöfver hvad det, efter den scalerade tull,
nu erlagt för sin brödföda.
Detta är allmänt erkänt i England, och sjelfva anti-corn-
law-league (fabriksinlressets uttryck) har öfvergifvit den fixa
tullprincipen, för all antaga den visserligen mera conseqventa
af ingen tull, men som i grund skulle förstöra jordbruket i
England, enär productionen af spanmål, med detta lands höga
arbetslöner, naturligtvis måste blifva dyrare än productionen af
spanmål i Ryssland eller Pohlen, ti 11vägabragdt af lifegna med
låga arbetslöner, och dermed således icke kan concurrera.
Efter min tanka äger man således intet annat logiskt val,
än att antingen afskaffa all tull å spanmål, eller att gradera
den, icke till så högt belopp, som deu Engelska tullen, men i
proportion af våra öfriga förhållanden.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: En värd talare, Frih. Palm¬
stjerna, har yttrat, alt, enligt haus öfvertygelse, vore det för
landet och folket nyttigt, om, under svåra missväxtår, tullen på
spanmål kunde sänkas, samt alt. det alltså vore väl betänkt, om
Ständerne borttogo det villkor, som för närvarande är satt för
Konungens rättighet att använda de i tuli för spanmål inflytan¬
de medel till understöd under sådane svårare år. I detta af¬
seende tager jag mig friheten erinra, att hela den förmån man
erhåller genom en fix spaumålstull, skulle, genom ett sådant
248
Den 14 Januari f. m.
förslag, att Konungen ägde under missväxt-år sänka tullen, gå
helt och hållet förlorad, ty om köpmannen på förhand visste,
alt det kunde hända att tullen på spanmål borttoges eller sänk¬
tes, i fall missväxt inträffade, så blefve det för honom omöjligt
att kunna köpa och införskrifva spanmål medan prisen voro nå¬
gorlunda låga, emedan han då blefve undersåld af den, som
dröjde med införskrifning af sin spanmål till dess prisen höjde
sig och tullnedsältning af sådan anledn. medgifvits. Då tullen
är fix, vet spanmålshandlaren alt rälta sina operationer efter
chancerna för årsväxten; eljest måste han rälta dem jemväl
efter chancerna för tulluedsätlning, d. v. s. i st. f. att han i
det förra fallet kan köpa och införskaffa säd, då det är godt
pris, eller då prisen hålla sig någorlunda jemna, måste han i
det sednare afvakta de höga, de oformliga, emedan då försl in¬
träffar tullnedsättning. Jag skulle derföre tro, att det vore för
spanmålshandeln helt och hållet förstörande, om den nu inträd¬
da fixa tullen upphäfdes, hvaremot jag icke skulle hafva något
alt invända emot att tullen på spanmål helt och hållet bortto¬
ges; men då härom icke är fråga, utan endast om borttagande
af säkerheten för den fixa tullen, får jag förklara, alt en så¬
dan åtgärd skulle, enligt min tanke, för framtiden förstöra all
spanmålshandel.
Frih. Raab, Adam Christian: Under discussionen om
denna fråga hafva 2:ne olika ämnen blifvit bragta å bane. Det
ena af Frih. Cederström, som yrkat, en ändring i den ordställ¬
ning Utsk. antagit, och hvilken föranledis af K. M:s nåd. propos.,
nemi. ”bibehållande till slutet af år 1847.” I detta afseende
vill jag visserligen billiga det skäl, som Frih. Cederström an¬
fört, men föreställer mig, att, om R. o. Ad. antager den re-
dactionsförändring Hr Skogman framställt, så har man å ena
sidan bifallit, eller åtminstone icke uttryckt någon annan åsigt,
än den Konungen antydt, nemi. att man gillar det spanmålstullen
blir fix i 3 år, och å den andra sidan icke gått näst samman¬
trädande Ständer i förväg, hvilka likväl onekligen äga rättighet
att besluta om medlens användande. Jag accederar således till
den redactionsförändriug, som blifvit af Hr Skogman föreslagen.
Den andra frågan har väckts af Frih. Palmstjerna, huruvida
nemi. R. o. Ad. bör besluta ett tillägg, som skulle gå derpå
ut, att öfverlemna till Konungen att, för den händelse Rikets
väl det kräfde, nedsätta tullen. Utom det att Konungen redan
äger en sådan rättighet, att den ej af Ständerne behöfver med-
gifvas, får jag, lika med föregrde talare, förklara, det jag an¬
ser att sådant vore lill verklig skada för landet; ja, jag går
så långt, att det icke allenast vore skadligt för jordbrukaren,
utan äfven för den befolkning i landet, som man vill hjelpa, ty
har man antagit, att deu fixa tullen var nyttig för befrämjande
af spanmålsuppköp, och att samma slags tull blef en förmån för
jordbrukaren eller spanmålsproducenten, så måste man erkänna,
att
Den 14 Januari f. m.
249
alt den stora arbetspersonal, sorn har sin förtjenst af jordbru¬
ket i allmänhet, är beroende af huruvida jordbrukaren blir utaf
med sina varor oell sättes i tillfälle att lemna arbetsförtjenst,
åt denna personal. Jag tror således icke, att man här skulle
göra den delen af Sveriges befolkning någon verklig tjenst med
ett sådant tillägg. Gr. Björnstjerna har omtalat, det man i Eng¬
land kommit derom öfverens, att den fixa tullen ieke vore än¬
damålsenlig; men jag tror ej alt exemplet är fullt tillämpligt
på vårt land, då man ihågkommer, alt England i allmänhet be-
höfver införskrifva span mål, men Sverige är deremot i den lyck¬
liga belägenhet att, det ena året räknadt med det andra, kun¬
na exportera samma vara. Af sådan orsak förmenar jag, att
de begge iänderne icke i detta hänseende kunna med hvarandra
jeni tilo ras.
I afseende på tullen 'af spanmål, tror jag icke att Frih,
Palmsljernas förslag vore gagnelig!, i thv, alt, om det också ic¬
ke af Konungen begagnades, tror jag alt det skulle hindra från
spanmålshandel och afhålla speculanler att ingå i den markn&r
den, hvarföre jag afstyrker berörde tillägg.
Frih. Cederström: Hvad Gr. Frölich sagt om den 1
grundlagen nedlagda rättighet för Konungen att höja och sänka
tullen, lior icke förundra någon och förundrar således icke mig
på minsta sätt, men Frih. Raab har jemväl deruti instämt, och
se — det förundrar mig litet mera. Jag anhåller då att få
tillkännagifva, att grundlagen enligt 83 § i hvarje fall skajl ef¬
ter ordalydelsen tillämpas; att 57 § bestämmer Svenska folkets
urgamla rätt alt sig beskatta; 59 §, att hvad Staten kan tarfva
utöfver de ordinarie inkomslerne, skall genom bcvillningar fyl¬
las; och (»0 § ibland annat: ”ej må någre allmänna afgifter af
hvad namn och beskaffenhet sorn helst, utan R. Sl:s samtycke
kunna förhöjas, tullen ä inkommande oell utgående spanmål alr
lena undantagen.” Der slår ”förhöjas,” inen aldrig ett prd om
rättigheten all kunna sänka och till sitt belopp nedsätta en afi-
gift, sorn af Sländme blifvit bestämd. Föiestäjlom oss nu, alt
Sländme beräknat inkomslerne lill en viss summa, men fvonun-
gen, lill följd af den rättighet, hvilken man bär talarom skul¬
le vara honom i .grundlagen förvarad, skulle eftergifva eller
nedsätta någon af dem, derigenom brist lill behofvpns uppfyl¬
lande uppstode; dä skulle ju Sländme nödvändigt sammankallas
för att fylla denna brist, Hvad bänder väl dä, om aumärk-
nings-anlediiingar mot Konungens rådgifvare deröfver skulle an¬
mälas oell blifva behandlade efter 10(i § Reg.F,? Tro Hrrmp
väl, att Ständme skulle erkänna Konungamaktens rättighet att
hafva nedsatt afgifter, dem Ständerne beslutat på grundlagsenlig
väg för utgörande af stalsbeliofven ? Nej mine Hrr, vi måste
lefva eller grundlagens bokstaf, så lyder 83 §, och allt försök
till advocalur deremot passar sig alldeles icke, minst för repre¬
sentanter af Svenska folket. I afseende på Gr. Frölich och hans
tt Hi 32
250
Den 14 Januari f. m.
glada eller sorgliga minnen från sistl. riksdag, så har jag al¬
drig ett ord att säga, ty det der hör alldeles icke till det ämne,
som är föremål för vår öfverläggning; men i anledning af Hr
Skogmans yttrande, anser jag mig pligtig att uppehålla mig nå¬
got litet. Det är klart, att om R, o. Ad., på sätt jag tagit mig
friheten föreslå, och i öfverensstämmelse med hvad Ståndet kan
besluta, förändrar Ulsk:s hemställan, att nemi. den fixa tullen å
spaumål må fortfara intill slutet af del år, då näst sammanträ¬
dande Ständer fattat sitt beslut derom, då häfver Ståndet icke
öfverskrida den gräns, som för nu församlade Ständers beslut
är i grundlagen bestämd, hvaremot, om vi bestämma årtalet
1847, det faller af sig sjelf att, om urtima riksdag infälle nä¬
sta år 1840, och Ständ:ne då beslöto det tullen på spanmål ej
vidare skulle vara fix, vi beslutat något, som ej kunde sättas
i verkställighet.
Det är delta förhållande jag velat anmärka, och hvad be¬
träffar Konungens dispositionsrätt öfver tullmedlen för spanmål,
skall den jemväl räcka till slutet af del år, som nästa riksdag
derom beslutas; dä sker det i följd af det beslut, som icke be-
böfver att nu särskildt discuteras, såsom i öfverensstämmelse med
grundlagen. Man mäste komma ihåg, att orsaken hvarföre
Sliinderne anvisat denna tull till Konungens disposition för und¬
sättningar, var den, att Ständerne icke anvisat något creditiv till
spaumålsupphandling vid inträffande missväxtår, som i ringaste
män kunde förslå. UlebUfvandet af ett sådant creditiv vållade
alt man i stället måste lemna utväg till undsättningar på annan
väg, eller genom den inflytande tullen. Då Gr. Lagerbjelke
framställt anmärkmr vid Frih. Palmsljernas förslag, ber jag att
få erinra, alt händelser inom ett samhälle inträffa, då all lag¬
stiftning måste vika. Af sådan beskaffenhet är en allmän miss¬
växt, dä lölket saknar föda för sitt lifsuppehälle. Der födan
saknas, der mäste den absolut anskaffas, och Styrelsen måste trä¬
da emellan hastigare än Ständme kunna hinna att samlas och i
anledning af behofven besluta. Detta är ibland de frågor, som
icke låta disputera sig, och vi hafva sett sådana tillförene här
i landet, äfven under sednare tider. 1811 års missväxt i Dalar¬
ne var sådan, altoni ej Regeringen mellankommit, så hade 1000-
tals menniskor doll af svält. Sådane händelser kunna ej läggas
till grund vid den ekonomiska lagstiftningen och dylika författ¬
ningars utfärdande, dä man endast derföre kan taga i beräk¬
ning vanliga omständigheter, En frost, som förstör grödan, är
icke en vanlig händelse, tvertom, den är såsom allmän högst o-
vanlig; men om denna frost sträcker sig öfver hela landskaper,
så mäste också extra utvägar, till hämmande af de skadliga verk-
ningarne deraf, absolut vidtagas, och då torde stora sjötullen
på spanmål böra helt och hållet borttagas. Jag begär propos.
på min första framställning, med tillägg af Frill. Palmsljernas
amendement.
Frih, Palmstjerna, Carl Otto: Hr Skogman har nämnt,
Den 14 Ja 11 u a r i f. m.
251
alt vi äro så långt komne i landthushållningen, att någon egent¬
lig brist på spanmål icke skulle kunna uppkomma. Jag delar
icke denna öfvertygelse. Jag hoppas visserligen, att det malte
blifva långt till dess att sådant inträffar; men inom möjlighe¬
tens gränser ligger det dock alltid, att en större och allmänna¬
re brist på spanmål kan uppkomma. Vi se, alt förhållandet un¬
derstundom varit sådant i länder, med hvilka Sverige i afseen¬
de på fruktbarhet och spanmålsproduetion på långt när icke kan
jemföras. Ilen som t. ex. påminner sig år 1816, torde äfven
draga sig till minnes hurusom i Wurtemberg spanmålsprisen
slodo 10 gångor så högt i början af Juli månad, som de slodo
i Augusti, dä skörden var gjord. Der var således brist på span¬
mål i detta fruktbara land, och denna brist delades nästan af
hela Tyskland. Skulle icke samma öde äfven kunna drabba
oss? Hr Skogman har för öfrigt nämnt, att det skulle vara K.
M. obelaget att, utan R. St:s beslut i frågan, sänka eller minska
tullen på spanmål. Jag kan icke dela denna tanka; ty när K.
M. genom R. St:s sammanstämmande beslut vid sisll. riksdag
stadgade, att den då beslutade tullen skulle oförändrad qvarstå
lill 1844 års slut, så afstod äfven K. M., i min tanka, från allt
anspråk på rättigheten att kunna ändra samma tull intill 1844
års slut. Nu har K. M. föreslagit bibehållande af nu gällande
bestämmelser för spanmälstullen under ytterligare 3:ne år, eller
lill 1847 års slut. Jag uppfattar således den K. propos. så, som
skulle all stadga i spanmälstullen af K. M. vara ansedd böra
bibehållas till 1847 års slut, och blifver följden, om detta ovill¬
korligt och utan tillägg af R. St. bifalles, den, att K. M. icke
äger någon grundlagsenlig rättighet alt ändra tullen å spanmål
förr än 1847 års slut är inne.
Hvad beträffar Gr. Frölichs yttrande om mina philantropi-
ska åsigter, som vid detta tillfälle skulle hafva gifvit sig till¬
känna, så får jag erkänna, att min pbilantropi i allmänhet i det
praktiska är ganska inskränkt, och alt jag sällan utsträcker den
så långt, som de fleste af dem, hvilka jag här bör yttra sina
meningar i dylika frågor. Ordet pbilantropi är för öfrigt ett
sväfvande uttryck, som jag lemnar i sitt värde. Jag håller mig
snarare till hvad Gr Frölich yttrat om den riktigare eller rik¬
tigaste grundsatsen vid bestämmande af spanmålslullen. Jag kan
icke erkänna, att den fixa tullen pä spanmål kan i Sverige ut¬
göra en riklig grundsats. Del torde för livar och en, som nå¬
got tänker på saken, falla sig klart, ali grundsatserne för tull¬
bestämmelserna uti ett land, icke uti alla, knappast i många frå •
gor, kunna vara desamma, som uti ett annat laud, der förhål¬
landena äro helt och hållet olika. Grundsatsen i afseende på
den fixa spanmälstullen är, såsom mången lärer känna, hem-
tad från Holland, dit årligen betydliga qvanliteler spanmål un¬
der alla förhållanden skola införas och der man har att välja
på att införa denna spanmål från Östersjön eller från Svarta haf¬
vet eller från andra sidan om det Atlantiska, med ett ord från
alla vcrldcns trakter, der köpmännen kuna erhålla de bästa pri-
253
6 é n l i Januari f. fa.
serne. Då det icke är alt förmoda, att prisen pia alla de stäl¬
len, der spanmålen kan för Hollands räkning uppsökas, skola va¬
ra samtidigt höga, och då således köpmännen kunna beräkna
denna sin handel årligen efter tcmligen lika grunder, så anser
jag, att grundsatsen i nämnde land är riktig i sin tillämpning.
Här åter är förhållandet helt annorlunda. Man kan icke för¬
moda, och vi hafva icke eller några exempel derpå, att här i
Sverige en så beskaffad spanmålshandel skulle kunna uppkomma,
sofa i Holland, eller att här skulle finnas sådane capitalister, som
kunde förse sig med så stora förråder, att de vid inträffande
missväxt-år, utan betydliga nya införskrifningar, skulle kunna
fournera hela landet med dess behof af spanmål. Icke eller kun¬
na vi förmoda, att någon spanmålshandel skulle kunna uppkom¬
ma efter samma ide, som den allmänna Magasinsdireetionerf,
hvilken uppköpte och förvarade spanmål från det ena året tilt
det andra, men utgången af hvilka företag man ganska väl kän¬
ner. Köpmannen kunna icke våga något sådant. Spanmålspri-
sen i vårt land- bero ofta af sådana naturhändelser, som icke
många veckor kunna förutses, och följaktligen kunna icke eller
dessa priser beräknas från det ena året till det andra. Af hvad
erfarenheten sålunda gifver vid handen, drager jag den slutsats,
att den stora spanmålshandel!! för landets behof icke kan be¬
räknas på liggande förråder, utan alt den mäste beräknas på*
kort innan behofvet synes inträffa, införskrifue eller uppköpta
förråder. Under sådane förhållanden kan jag icke finna, att den
fixa tullen på spanmål under alla omständigheter är en naturlig
åtgärd, utan snarare alt den bör vika för den stalsekonomiska
grundsatsen, först och främst att icke beskatta nödvändighets¬
varor, som för den fattigaste classen äro oundgängliga, och för
det andra, alt icke försvåra införseln af de behof, som för Ri¬
ket i allmänhet äro oundgänglige. Emot båda dessa reglor fe¬
lar man, om man vid inträffande missväxt later tullen å span¬
mål vara lika så hög, som den under goda skördar är och, lill
skyddande af vårt jordbruk, bör vara. Mina tankar i detta fäll
äro alldeles icke reactionära emot de grundsatser, som för när¬
var. äro af R. St. antagne; de äro ett bestridande af en me¬
ning, som af mig och många med mig ogillas. Jag utgår nemi,
från den synpunkt, att en köpman, som lägger sina capitaler i
spanmålshandel, rättar icke sina införskrifningar efter tullbe-
stämmelserne, ulan efter det pris, som varan vid försäljningen
kan komma att äga. Dessa priser bero hufvudsakligen pä skör¬
den inom landel; kan han således beräkna, alt priset pä råg t,
ex. stiger till 10 å 12 r:dr, och han tillika vet, att tullen icke
kan nedsättas utan en allmännare brist pä samma vara, så må¬
ste han äfven med visshet kunna beräkna sin alfair, utan att
äfventyra några förluster vid en skeende sänkning eller minsk¬
ning uti införskrifuings-omkostnaderne. Gr. Frölich har äfven
nämnt om oefterrättlighets-systemet, såsom skulle det af mig
förordas. Det har icke varit min afsigt; jag kan sålunda icke
mottaga denna compliment. Men jag skall dock gå så långt.
Del) 14 J a ii u a t i f. m.
253
ali jag^ om vi taga halfparten hvar, vill taga den sista hälften,
nemi. systemet, och lemna oefterrättligheten åt Hr Grefven.
Hr Fåhraius, Olof Immanuel* Andamålet med en flir
tull på spanmål är, såsom hvar och en lärer inse, alt försäkra
de handlande mot de fluctuationer i spaiimålsprisen, som kunna
vara en följd af föränderlighet i tullen. Man har tili denna
oförändrade lull velat äga, om icke det enda, åtminstone det
Verksammaste medel att, vid inträffande ymnigare skördar, af¬
värja spanmålens nedskjunkande i vanpris och att genom upplag
bereda tillgångar vid mindre gynnsamma skördar. Jag belärar,
att denna säkerhet skulle gå alldeles förlorad, om, såsom 2:ne
talare hafva hemställt, prescriptionstiden för tullens fortfarande
skulle rätta sig efter blifvande riksdags-år otili icke efter calen-
der-år. Det ligger nemi. inom möjlighetens gräns, att, en eller
annan månad efter denna riksdags Upplösande, en urtima riks¬
dag inträffar; ovissheten derom skall naturligtvis afhålla hvarje
handlande att ingå i några speeulationer. Jag anser det såle¬
des ganska vigtigl, att prescriptionstiden för spanmålstullen var¬
der bestämd efter calender-år och anhåller derför, att hvad K.
M. i detta afseende hemställt, måtte af R. St. biträdas.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna har alternativt ifrågasatt, att
tullen å spanmål skulle blifva sådan, att den lämpades efter
priserne, hvarigenom ett ständigt medelpris skulle kunna här
likasom i England tillvägabringas, eller ock att, enligt en nya¬
re stalsekonomisk åsigt, trafiken med spanmål kunde vara all¬
deles tullfri. Jag befarar, att detta sednare icke skulle till¬
fredsställa den Svenska jordbrukarens anspråk, och hvad det
förra angår, sii, ehuru jag medgifver, att ett sådant tillämpnings-
sätt under vissa förhållanden kan hafva sina företräden, anser
jag det likväl för Sverige mindre lämpligt, der communicatio-
nerne göra det omöjligt att hastigt komma till kunskap om pri¬
sen i aflägsnare orter och der, i följd af eommunicationernas
tröghet, prisen kunna variera ända lill 50 proc.
Frih. Cederström har yttrat en för mig oväntad åsigt, att tul¬
len å spanmål, likasom ä andra varor, icke grundlagsenlig! kun¬
de af K. M. nedsättas. Han har derigenom gjort en anklagelse
emot alla Konungens rådgifvare efter 1809 för öfverträdelser
af grundlagen och på samma gång anklagat alla Consl.Ulsk. se¬
dan denna tid, att hafva blundat för dessa öfverträdelser.
Frih. Palmstjerna har ifrågasatt en modifieation i bestäm¬
melserna för spanmålstullen. I detta hänseende instämmer jag
fullkomligt i hvad Gr Lagerbjelke anfört; och hvad redactio-
nen af den blifvande und. skrifvelsen till K. M. i detta ämne
angår, så anser jag mig böra instämma i den mening, som Hr
Skogman framställt.
Gr. Frölich: Frih. Cederström, en så bildad man, har
naturligtvis länge insett behörigheten för sig att följa den gif-
na grundsatsen af ”nihil admirari”; och att honom ingenting
förundrar, är också ingenting förvånande, när man besinnar pä
254
Den 14 Januari f. m.
hvilken upphöjd ståndpunkt af kunskap och upplysning, han
lange slått. Der kommer han säkerligen ock att stå, intill¬
dess att hans förundran blir väckt af någonting högst frap¬
pant, och hvad skulle väl det vara, öfver hvilket en så¬
dan man kunde förundra sig, om icke öfver sig sjelf? Att
Frihin ändtligen måtte en gång intaga en sådan ännu högre
ståndpunkt, är hvartill jag önskade kunna ge honom en anled¬
ning just nu. Hr Frih:n har redan fått af den värde ledamot,
som nyss satte sig, en sådan, i den replik, som gafs honom för
hans sätt att tillämpa grundlagen; men Hr Fri!i:n bar tillgodo
af mig i afseende på hans egna sätt med grundlagens tolkning.
Det är utom ali fråga, det ju icke den värde Frih:n begått ett
sådant misstag, som det Hr Fähraeus anmärkt; men det hörer
till egenheterne i Frih. Cederströins sätt alt argumentera, att
han icke kan antaga, det undantag gäller såsom undantag från
regeln, utan att han alltid söker extendera ett undantag på ett
eller annat sätt enligt sin beqvämlighet. När nu grundlagen sä¬
ger: ”ej må några allmänna afgifter, af hvad namn och be¬
skaffenhet som helst, utan R. St:s samtycke kunna förhöjas, tul¬
len å inkommande och utgående spanmål allena undantagen”;
så slutar Frih. från delta undantag endast från rättigheten att
höja, att K. M. icke eller skulle kunna nedsätta tullen. Derpå
hvilar hela hans argument. En regel får man, som bekant, i
allmänhet lof att utvidga till alla de fall, för hvilka den möj¬
ligtvis kan tillämpas, men ett undanlag deremot aldrig. Nu
skapar sig Hr Frilun af ett undantag en ny regel, och denna
besynnerliga regel vrider och vänder han bakfram eller rätt¬
fram, allt som det lyster honom. Hvart vi hafva kommit un¬
der de förra riksdagarne med Frih:ns lolkningssätt af grunlagen,
det känna alla de äldre ledamöter af detta Hus, och behöfver
det således icke af mig vidare utvecklas. Jag har vunnit milt
ändamål om Hr Frih:n sjelf, efter den anledn. han nu fått, brin¬
gas till eftertanka och slutligen till förundran öfver sig sjelf
och sitt sätt att tolka. Hvad den fråga beträffar, som H. Ex.
Hr Gr. Björnstjerna väckt, nemi. om en scalerad tull på spanmål,
hvarvid Hr Grefven, sä vidt jag kunde fatta, icke åberopade
någon grundsats, utan blott ett factum från England samt deraf
drog en analogi för Sverige, så tillåter jag mig upplysa H.
Ståndet derom, att äfven jag sökt förskaffa mig, någon kunskap
om det factum i England, att nemi. anli-corn-law-socicty skall
hafva funnit häst att icke hafva alls någon tull på spanmål. Men
med detta factum förhåller sig, efter hvad jag personligen in-
hemtat af ledamöter i denna society, så, att sedan de länge yr¬
kat på grundsatsen af en måttlig tull på spanmål, men icke trod¬
de sig kunna få nog understöd af den stora massan för att kun¬
na tillintetgöra det Toristiska motståndet mot en låg men fix tull,
då Torys ännu söka hålla qvar den högt graderade scalan; så
hafva de tänkt ungefärligen så: Vi kunna icke få någon sym¬
patin hos folket för att få bort den sc: lerade taxan förr, än
vi gå mera radicalt tillväga och säga, att all tull skall bort.
Den 14 Januari f. m.
255
Den sora är aldrig så litet hemmastadd med beskalTenheten af
taktiken i England, hviket jag icke betviflar att ju icke Hr Gr.
Björnstjerna är, borde icke misstaga sig på ett sådant factum,
som det lian åberopat. Detta är för det närvarande just den
lifsfråga, som oppositionen oell Wbigpartiet söka göra gällande
emot Tory, hvarvid de mäste tillgripa alla möjliga medel för
att kunna hoppas vinna. Nu är det alldeles icke sagdt, med
hvad sorn i detta fall sker i England, att deraf kan dragas nå-
gra bestämda slutsatser i afseende på motsatsen ; och då jag hört
Hr Fåhraus nyligen yttra, att han ansåg den scalerade tullen
äga ett företräde, så gissar jag, alt han dermed blott menat ett
relativt företräde; ty jag har svårt att tro, det han icke skulle
vilja erkänna den grundsatsen, att om frågan icke vore om
skydd för spaumälsiutressenlerne här i landet, så vore ingen tull
i afseende på consumenlerne den bästa grundsatsen. Emedler-
tid tror jag all vi gjorde bäst låta bli draga några slutsatser
från analogier, när förhållanderne äro så kände som våra egna
spanmälsalfärer, hvilka icke behöfva några illustrerande exem¬
pel. Och hvarföre jag nu nämner delta, är just för att få be¬
möta en annan analogi, som Frih. Palmstjerna trott alt vi tagit
från Holland. Jag inser icke hvarför man behöfver fästa sig
vid den omständighet, huruvida grundsatsen är tagen från Hol¬
land eller från något annat land; det är nog, om den är i
Sverige befunnen vara riktig, och det var det, som jag förkla¬
rade vara ett glädjande minne från sista riksdagen. Frih. Ce¬
derström har påstått, alt jag talat om de sorgliga minnena, men
det hör till den vanliga förvillelsen, att när man talar om gläd¬
jande minnen, så opponerar han emot sorgliga minnen.
Hvad nu det slut belräHär, hvartill vi böra komma, så,
ehuru Hr Skogman, då han hade ordet, lika litet som Gr. La¬
gerbjelke föreuade sig med de skäl, som jag haft äran framställa,
et pour cause är jag dock gauska benägen att förena mig med
Ilr Skogman uti det slut, hvartill han kommit, emedan just det¬
ta förslag till propos. är det enda rätta, och man genom den
ordalydelse, som Hr Skogman föreslog, undviker det oformliga,
som jag tog mig friheten anmärka förra gången jag hade ordet,
Det var, tror jag, helt och hållet en missuppfattning af hvad
Hr Skogman har sagt, som föranledde Frih. Palmsljernas replik;
likaså en annan missuppfattning af hvad jag har sagt, som or¬
sakade Frih:ns replik i afseende pä oefterrältligheten. Jag
har alldeles icke sagt, alt Hr Frih. sökt komma till någon oef-
lerrättlighet, ulan har jag sagt, all Frih. sökt komma tillbaka
till ett system, hvaruti ligger oefterrättlighet. Det var ingen
mening af mig, att göra Hr Frih. en sådan e'quivoque com¬
pliment och således icke eller någon anledning för Frih. att
äler complimentera mig tillbaka, utan kunna vi vara hvarannan
qvitt utan eomplimenter.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, alt plenum kom-
me att forsättas kl. 6 e. m.
Den 14 Januari f. m.
Frill. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: Sedan nu un¬
der 5 år en hvad jag vill kalla principenlig ordning ägt rum i
afseende på tull-lagstiftningen, så skulle det, åtminstone efter
mitt begrepp, innebära en sorglig återgång, om R. St. skulle vid
innevarande riksdag utan någre erfarenhetsskäl, hemtade fran
någon för handen varande olägenhet af det system, som blifvit
lillämpadt, helt och hållet upphäfva detsamma. Det amendement,
som Prih. Palmstjerna åsyftar, synes mig egentligen innefatta in¬
genting annat, än alt R. St. för deras del skulle bestämma ett
maximum för tullen på spanmål, men alt något minimum icke
skulle förefinnas. Det är en utveckling af saken, som, på sätt
en annan talare redan anmärkt, rubbar hela principen af denna
tull-lagstiftning, och mot hvilken utveckling af saken jag åtmin¬
stone i egenskap af jordbrukare får på det högsta protestera.
Skillnaden emellan att bestämma tullen för vissa är, på sätt som
K. M. i Sin nåd. propos. framställt, och att låta densamma fort¬
gå endast till nästa riksdag, medför i verkställigheten betydliga
svårigheter. Mig synes det verkligen innebära att kasta sig uti
allt för små förhållanden, om man skulle tro, att K. M. och R,
St. gemensamt i ali lagstiftning, hvaröfver det i ena delen till¬
hör K. M. alt besluta, såsom i fråga om tullens höjning eller
sänkning, och i den andra R. St., såsom i frågan om tullmedels
anslående till vissa af K. M. bestämda föremål, icke skulle kun¬
na afgöra en fråga, derföre att möjligen heslutét i någon del
skulle komma all innebära verkställigheten pä en tidpunkt, dä
en kommande riksdag hade inträdt. Vill man anse R. St:s rätt
så begränsad, så är obestridligt, att R. St. i alla frågor, som
afse framliden, skola vara förhindrade att kunna något af vigt
besluta. Att upplaga lån på längre tid, eller alt anslå medel
till allmänna företag, som fordra verkställighet för en längre
tid, skulle på detta sätt vara R. St. förmenadt, äfvensom de en¬
skilde, som ingingo transactioner med Staten, skulle derigenom
vara underkastade äfventyret att se sina contracter helt och hål¬
let upphäfde. Det synes mig åtminstone klart, att en sådan tolk¬
ning af grundlagen icke nu bör kunna komma i fråga, och att
R. t. mäste vara alldeles oförhindrade alt i denna del kunna
jemte R. M. betrakta hela denna lagstiftning såsom ett helt för
sig, och sålunda äfven vara oförhindrade att samtycka till lull—
bevillningsmedlens ställande till K. M;s disposition, äfven om
delta skulle äga rum till nästa Ständers sammanträde. Med
Frih. Palmstjerna kan jag icke dela den farhåga, att något sär¬
deles stort ondt eller något äfventyr skulle drabba landet, om, i
händelse af en större missväxt, hvilken likväl icke är att be¬
fara, tullbeslämmelsen å spanmål skulle komma att bibehållas
vid hvad nu är stadgadt, nemi, 1 r:dr 16 sk. för rågen, 1 r:dr
för kornet och 32 sk. för hafran; ty oaktadt denna tull är det
intet tvifvel uuderkastadt, att icke landet i alla fall fick sitt
behof uppfylldt, och huruvida importen, som bestämmes af be-
hofvet och icke af tullhestämmelserne, betydligen skulle under¬
lät-
Den 14 Januari f. m.
257
lättås derigenom, alt tullen nedsaltes, kan åtminstone anses så¬
som ett problem. Då emedlertid under ett sådant förhållande
importen blifver ganska betydlig, är det också gifvet, att K. M.
äger till Sin disposition under dessa förhållanden ett betydligt
förskott, och jag hemställer då till den värde talaren, huruvida
han icke tror, alt, om Regeringen i provinser, som lida af miss¬
växt, kan använda detta förskott till ett direct understöd för den
fattige genom tillfällen till arbetsförtjenst och andre utvägar,
och det således egentligen är den förmögnare consumenten, sorn
får betala tullen, deruti ligger en jemnvigt, som bör undanrödja
de farhågor, som i afseende på tullens bibehållande lill ett hög¬
re belopp äro framställde? Jag får på de skäl, som jag anfört,
tillstyrka Utsk:s förslag, såsom varande i öfverensstämmelse helt
och hållet med K. M:s nådiga propos. i denna del.
Frih. Hamilton, Hugo: I fråga ang:de en redaclionsför-
ändring i Utsk:s förslag ronde tiden för den föreslagna fixa
tullen, är jag förekommen af flere talare och kan blott förena
mig med dem.
Det är af stor vigt för dem, som skola speculera uti en
sådan vara som spanmål, alt veta någon säker lid för sina be¬
räkningar. Den farhåga å andra sidan, som här blifvit framställd,
att landet möjligen skulle kunna blifva ulan tull för spanmål, i
händelse R. St. sammanträdde först vid slutet af år 1847, tror
jag nu kunna, likasom vid föregående tillfället!, förekommas der¬
igenom, att K. M. dä kan väcka fråga om att R. St. proviso¬
riskt förlänga delta särskilda stadgande för ett år.
Uti den andra frågan, som af Frih. Palmstjerna blifvit väckt,
anhåller jag få yttra några ord, alldenstund densamma är att
betrakta såsom en verklig lifs fråga för ett land, som är utsatt
för missväxter, om icke allmänna dock partiella, af så grav na¬
tur, som dem i Sverige. Jag delar således fullkomligt Frih:s
åsigt, att det är af yttersta vigt, att Staten gör sig reda för
det lämpligaste sättet att kunna förekomma en i en landsort lill
följd af missväxt uppkommen stor brist pä spanmål.
Under många år har man följt systemet af en vexlande
tull på spanmål; men på denna väg har icke nöden kunnat
förekommas, af det naturliga skäl; att vi lefva i ett laud, som
under 7 ä 8 månader om året är stängdt frän de utländska
örtcrne. Om nu en svår missväxt uppkommer, låter den icke
känna sig rätt förr, än seglationen är stängd, och om Regerin¬
gen dä sänker tullen å spanmål aldrig så mycket, så kan dock
icke något af denna vara komma in förr, än följande sommar,
och sålunda den för handen varande nöden icke derigenom i lid
afhjelpas. Hvad är skälet dertill? Jo, det rätta är, att maga¬
siner icke i landel finnas. De allmänna hafva nemi. blifvit kull-
slagna, till följd af med skäl öfverklagade missbruk dermed, och
den enskilda vågar icke speculera i den ifrågavar. varan, sä¬
llinge en ombytlig lagstiftning i afseende på densamma äger
(i H. 33
258
D e n 14 Januari f. m.
runi.. Jag skulle Iro, alt delta var ett af liufvudskälen, som vid
torra riksdagen ledde såväl K. M. alt afgifva, som R. St. att
antaga propos. om en fix spanmålstull till 1844 års slut, eme¬
dan man derigenom trodde sig bereda garantier för dem, som
speculerade uti spanmålshandel, att under de goda åren kunna
uppköpa förlager för kommande svåra år. Det är visserligen
sagdt, alt köpmannen icke rättar sig efter lullbestämmelserne, utan
efter årsväxten. Ja, delta har lian gjort förr: men vet lian be¬
stämdt, all icke genom en licence eller tnllnedsiittning alla hans
calculer kullslås, sä är troligen ingen speculation så säker i
vårt land, som den, alt under de inträffande rika åren uppköpa
spantnål tili låga priser för att upplägga den till de svåra åren.
Följderne af stabiliteten i lagstiftningen i afseende på denna
fråga hafva äfven redan visat sig uti de spanmålsförlager, som
äro uppköpta såväl i Oster- som i Westergöthland. Då jag der¬
före tror, att det ändamål, som Frih. Palmstjerna åsyftar genom
sitt amendement, bättre och säkrare vinnes genom det gjorda
förslaget, som innefattar, alt nu gällande sladganden må utsträc¬
kas till de kommande åren, sä kan jag icke annat ärt, med an¬
hållan om propos. till bifall å Utsk:s förslag i denna del, afstyr¬
ka Frill. Palms!jernäs förslag, förenande mig, hvad redactionsförän-
clringen beträffar, i hvad IIr Skogman i detta afseende föreslagit.
Frih. Cederström: Jag är skyldig alt till besvarande
upptaga hvad Hr Fähraeus mot mig yttrat. Hr Statsrådet har
sagt, alt mitt yttrande innefattade anmärkningar emot Statsrå¬
dets ledamöter under cn lång följd af år för alla de nedsätt-
liingar, som ägt rum utan Rikets Ständers medgifvande för an¬
dra artiklar än spannmål. Det lärer icke vara Hr Statsrådet
mera än mig obekant, i hvilken form dylika anmärkningar sko¬
la göras. Jag har icke gjort några sådane, men anhåller alt
till de §§, sorn jag förut uppläst, ännu ytterligare få uppläsa
den (il § Reg.F. så lydande: ”Alla afgifter, som R. St. under
de i föreg:de § nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill slu¬
tet af det är, under Ilvars lopp den nya hevillningen af R. St.
fastställd blifver”. Efter uppläsning af denna § kan jag icke
fatta huru man kan påstå, alt K. M. äger rättighet att nedsätta
någon del af hevillningen utan R. St:s medgifvande, utom tullen å
in- och utkommande spanmål, såsom allena undantagen. Ytter¬
ligare anhåller jag alt lill stöd för hvad jag yttrat rörande tul¬
len, fä uppläsa R. St:s skrifvelse till K. M. sistlidne riksdag,
der det heter: ”1 öfrigt oell på det E. K. M. må kunna, i af¬
seende på utländska makter, bereda en för Svenska handeln för¬
månlig reciprocitet, fä R. St. i und. hemställa, det E. K. M. i
nåder täcktes vidtaga alla de mått och steg, sorn, för vinnande
af ett sådant ändamål, med landets bästa äro förenliga, samt, till
befrämjande deraf, minska eller nedsätta den i tulltaxan utsat¬
ta tull”. Skulle R. St. så hafva skrifvit lill K. M. för att vin¬
na reciprociletsförhållanden, om R. St. ansett att K. M. äger den¬
na rättighet förut? Om vi nu gå tillbaka till 1823 års riksdag
skall Hr Statsrådet finna samma R, St:s skrifvelse. Nu är frå¬
Den 14 Januari f. ni.
gan i afseende på spanmål en särskild artikel i tulltaxan för
detta ögonblick. Det är klart, att nar R. St. ieke bäfva anvi¬
sat ett tillräckligt creditiv lill fyllande af bristen vid behof af
undsättning, så hafva R. St. vid sista riksdagen valt den utvä¬
gen att anvisa tullen på inkommande spanmål till undsättning i
de provinser, der en sådan kunde erfordras. Jag har yttrat mig
tillräckligt i målet förut, för att visa huru förhållandet är. Hvad
jag nu yttrat och uppläst såväl ur R. St:s skrifvelse, som ur
grundlagen, är till svar å hvad Frihine Sprengtporten och Ha¬
milton yttrat, att nemi. det icke later tänka sig, att i bevill-
ningsväg R. Sl:s termer vid ett hesluts fattande kunna hindra
nästkommande Ständer att besluta; ty den gamla bevillningeu
måste räcka intill slutet af del år, dä den nya bevillningeu fast¬
ställd varder.
Jag begär propos. till bifall å den redactionsförändring, som
jag föreslagit.
Hr Fåhraeus: Ehuru jag anser den speciella fråga, hvar¬
om Frih. Cederström sednast talat, egentligen icke tillhöra det
föredragna ämnet, och jag således bör anse grannlagenbelen för¬
bjuda mig att dermed längre upptaga R. o. Ad:s tid, tror jag
mig likväl befogad att beslå Hr Frih:n med en motsägelse, hvar¬
igenom jag förmodar att han skall finna, det han vederlagt sig sjelf.
Hr Frih. har åberopat ett riksdagsbeslut, hvarigenom R. St.
till K. M. hemställt, alt, i fråga om fördrag med främmande län¬
der, tullbeslämmelserne måtte nedsättas när omsländigheterne sä
påkallade. Jag är viss på att Frih. Cederström lika med mig
medgifver, att grundlagsförändringar icke kunna beslutas vid en
riksdag. Således måste detta ensamt vara ett bevis, att-grunfi¬
la gen icke lågt något binder i vägen för tullafgifternes nedsätt¬
ning efter K. M:s pröfning, då R. St. kunnat ulan grundlags¬
förändring göra hemställan om eli sådant behandlingssätt.
Frih. Cederström: För min fiel kan jag icke annat än
vördsamt till prot. förklara, alt hvad jag uppläst, är ett R. St:s
beslut, derigenom Ständerne till K. M. öfverlemnadc, att i re-
ciprociletsförhållandcn med främmande makter besluta om ned¬
sättning af fastställd lull. Delta beslut såsom speciel concession
hörer icke till någon cathegori af grundlagen, utan är helt sim¬
pelt en ekonomisk författning; ty om R. St. vid nästa riksdag
icke skulle förnya den ilrägavar. lill Konungen lemnade rättig¬
het, så blifver K. M. förhindrad att kunna afsluta en sådan trac-
tat, der reciprociletsförhållanden fordrade en sådan nedsättning.
Grundlagen är klar och tydlig; hvad som nu medgifves i ned-
sättningsväg för vinnande af nödige fördelar för landet, det gäl¬
ler till dess alt R. St. vid nästa riksdag beslutat öfver bevill-
ningeu i allmänhet.
Ilr Fåhrmus: Då Frih. Cederström nu afgifvit den för¬
klaring öfver sitt förra yttrande, alt han anser en nedsättning
i lullafgifler utgöra en ekonomisk författning, liar han yHerli-
260
Den 14 Januari f. m.
gare försvagat sin bevisning; ty ekonomiska författningar ligga
belt och hållet inom gränsen af K. M:s behörighet.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, yttrade H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., att, på sätt Frih. Palmstjerna anmärkt,
nu icke kunde blifva fråga om beloppet af den spanmålslull, som
borde blifva gällande, emedan denna fråga redan var af R. o.
Ad. afgjord. Frågan inskränkte sig således till afgörande hu¬
ruvida tullinkomsten för utländsk spanmål borde öfverlemnas
till K. M:s nåd. disposition och under hvilka villkor detta öf¬
verlemnande må ske. I delta afseende hade här blifvit yrkadt
dels bifall till Ulsk:s hemställan, dels förändringar deruti enligt
ålskillige nu uppgifne förslag. Hr von Hartmansdorff hade fö¬
reslagit, att orden ”till slutet af år 1847”, måtte utbytas emot
följande mening ”intilldess näslsammanträdande Ständer derom
beslutat”; Frih. Cederström åter hade i afseende pä samma ord
tillstyrkt, alt i stället skulle införas: ”till slutet af det år, då
nästsammanträdande Ständer derom besluta”; af Hr Skogman ha¬
de blifvit föreslaget, att Utskottets hemställan må bifallas oför¬
ändrad utom i afseende på orden Punder tiden”, hvilka skulle
utbytas emot orden ”intill nästa riksdags slut”; och slutligen
hade Frih. Palmstjerna föreslagit, alt R. St. skulle besluta, ”att
den tullinkomst, som för utländsk spamål inflyter intill slutet af
nästa riksdag, må ställas lill K. M:s nåd. disposition, för att
användas till undsättning ål inbyggarne i de orter, som af miss¬
växt hemsökas; men alt lill K. AI. derjemte öfverlemnas, alt
om, i följd af inträffad missväxt, prisen ä spanmål stiga till en
ovanlig höjd, dä nedsätta den bestämda tullen ä spanmål, utan
inskränkning i den medgifua dispositionen af nämnde tullinkomst”;
uti hvilket sednare tillägg äfven Frih. Cederström förenat sig.
Ilr von Hartmansdorff: Jag afstår ifrån mitt förslag,
emedan jag anser Frih. Cederslröms vara bättre.
Härefter hemställde IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, förstora
R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s hemställan.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarpå IL Ex. förklarade, att nej öfverröstat ja.
II. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s hem¬
ställan med den af Frih. Cederström föreslagna förändring, att
i st. f. orden ”lill slutet af år 1S47”, införas orden ”till slutet
af det år, då Rikets nästsammanträdande Ständer derom besluta”.
Ropades ja och nej.
Derefter hemställde II. Ex., om R. o. Ad. behagade bifalla
Hr Skogmans förslag till bifall å Utsk:s hemställan, med den
förändring, att orden ”under tiden” utbytas emot orden ”intill
nästa riksdags slut”.
Ropades ja och nej, men härvid anmälde och yttrade sig
Gr. Frölich: Om icke II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm^ mening
Den 14 Januari f. ra.
2G1
är, alt, i fall (let svaras ja till denna propos., den sednare de¬
len af Hr Skoginans förslag må förekomma efteråt, så kan jag
icke deruti instämma; ty om jag icke misstager mig, innehöll
Hr Skogmans förslag, att borttaga den der clausuln om disposi¬
tionen till vissa ändamål.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt han icke på
detta sätt uppfattat Hr Skogmans yttrande, men att likväl, se¬
dan Gr. Frölich uti ett föreg:de anförande tillkännagifvit sig
hafva så uppfattat detsamma, H. Ex. ansett nödigt att enskildt
göra sig närmare underrättad om Hr Skogmans förslag, och
sistnämnde ledamot dervid meddelat, att haus förslag endast å-
syftade utbyte af orden ”under tiden.”
Gr. Frölich: Jag bör vid sådant förhållande tro, alt jag
orätt uppfattat Hr Skogmans yttrande, och vill ej yrka någon
särskild propos. i detta afseende.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter förnyad
propos. lill bifall å Hr Skogmans förslag.
Ropades stärka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex.
förklarade, det han trott sig finna, alt ja härvid varit öfver¬
vägande.
Frih. Cederström hegärde votering samt yttrade derjemte:
Då Frih. Palmstjernas föreslagna amendement icke nu vid
denna votering kan komma i fråga, så anhåller jag, alt R. o.
Ad. måtte, dä mitt förslag hlifver contra-propos., lemna öppet
att, i händelse nej vinner, få yttra sig öfver Frih. Palmstjernas
förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då Frih.
Cederström redan under discussionen förenat sig med Frih. Palm¬
stjerna, icke såg något hinder, hvarföre icke Frih. Cederströms
förslag i dess helhet kunde intagas i contra-propos.
Frih. Cederström: Någonting derom har icke blifvit R.
o. Ad. föredraget. Min enkla propos. har II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, framställt och Ståndet derpå svarat med ja och nej.
Sedermera har propos. å Hr Skogmans förslag också blifvit be¬
svarad med ja och nej, hvarvid II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, an¬
sett, att R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat frågan. När
nu votering är begärd, kan jag icke i contra-propos. få mera
än den propos., sorn redan varit framställd om mitt enkla förslag.
II. Ex. II r Gr. o. Landtm, hemställde lill Frih. Ceder¬
ström, om han icke funne, all uti contra-propos. kunde få in¬
tagas äfven andra förslag, än de, hvarå propos. förut blifvit
framställd, helst i annat fall, derest den första propos. blifvit
besvarad med ja, alla de öfriga skulle förfallit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag hemställer till Frih.
Cederström, huruvida icke Frih. skulle finna lämpligt att till
conlrapropos. antaga del förslag jag framställt, enär vi äro ense
202
Den 14 Januari f. ni.
derom, oell äfven jag i det förslag, som H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, behagat uppläsa, antagit samina ordalag i afseende på
terminen för tullbcstämmclserne, som Frih. sjelf nyttjat, nemi.
lill nästa riksdags slut.
Frih. Cederström: För min del anhåller jag, att vote¬
ring må ske emellan Hr Skogmans och mitt förslag, sådant det
blifvit af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framslälldt.
II. E.x. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att lian, då Frih. Ce¬
derström var den, som begärt voteringen, ansåg honom vara be¬
rättigad att genom votering söka göra gällande det förslag hail
uppgifvit, och alt, derest någon annan yrkade en annan contra-
propos., enda återstående utvägen vore, alt II. o. Ad. först be¬
stämde, hvilket förslag skulle upptagas i contra-proposm.
Gr. Frölich: Det är icke svårt att genomskåda Frih. Ce-
derströms afsigt med den contra-propos., som han begärt, och
han har öppet gifvit den tillkänna, dä han likasom hotat R. o.
Ad. med en efterföljande votering, för att utröna, huruvida icke
Frih. Palmstjernas framställning skulle kunna vinna mot Hr
Skogmans, i händelse Frih. Cederslröms nu klefve af R. o. Ad.
afslagen. Frih. Palmstjerna åter har, såsom det synes mig,
ganska taktiskt rikligt, velat öfvertala Frih. Cederström att sig
med honom förena, i hvilket fall nemi. alla de, sorn vidhålla
Frih. Cederströms enskildhet om tiden, äfven skulle gå in på
Frih. Palmstjernas önskan i sjelfva saken. Bien nu är frågan,
huruvida R. o. Ad. och den majoritet, som jag hoppas skall
förklara sig för Hr Skoguians ide', finnér någondera af dessa
utvägar lämplige, eller om R. o. Ad. helt enkelt behandlar sa¬
ken så, att om icke Friherrarne Palmstjerna och Cederström
vilja jemka sig till hvarandra, så anställes först votering emel¬
lan deras förslag som contra-propos., emedan ja-propos. redan
är afgjord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då Frih. Ceder¬
ström yrkade, att endast en del af hans förslag må inflyta i
contra-proposm, så blefve deraf en följd, alt om vid voteringen
denna propos. vunne bifall, Utsk:s hemställan, utan annan för¬
ändring än i afseende på tiden, blefve bifallen.
Frih. Raab: Jag anhåller vördsamt att få upptaga den
af Frih. Palmstjerna uppgifna propos. till contra-propos.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han följaktligen
borde utröna R. o. Ad:s vilja i detta afseende, och derföre finge
hemställa, om R. o. Ad. lii föl le, alt första delen af Frih. Ceder¬
ströms förslag, såsom han begärt, må intagas i contra-proposm.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. ansåge det af Frih.
Palmstjerna uppgifna förslag böra införas i contra-proposm.
Ropades ja; hvarvid dock
Den 14 Januari f. m.
203
Frill. Cederström anmälde sig och ytlrade:
Jag skulle icke förmoda, att R. o. Ad. är i tillfälle att
kunna besluta, att den af mig framställda fråga icke skall kom¬
ma under votering, då del är jag, som begärt votering. Den
sista propos., sorn af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställdes,
var å Frih. Palmstjernas förslag, såsom conlra-propos. emot Hr
Skogmans; och i sådant fall går det an att begära votering
om contra-propos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt Frih. Cederström
hade ganska rätt deri, att votering om contra-propos. kunde be¬
gäras, men om en sådan votering icke äskades, vore det klart,
att den sednasle proposin, som besvarades med ja, vore af R.
o. Ad. bifallen, oell fl. Ex. bade icke hört någon begära vote¬
ring derom.
Efter nu af Frih. Cederström gjord anhållan om votering,
uppsattes och upplästes till justering följande förslag till voter.-
propos.:
Den, som bifaller alt, vid äskad votering om det af Hr
Skogman gjorde förslag till förändring af Revilln.Utskis i 2:dra
punkten af dess betänk. N:o 12 gjorda hemställan, i fråga om
spanmålslullen, uti contra-propos. upptages Frih. Cederströms
förslag, att uti berörde hemställan, i st. f. orden ”slutet af år
1847” införas orden ”slutet af det år, dä Rikets näst samman¬
trädande Ständer derom besluta;” med R. o. Ad. förbehållen
rätt att i öfrigt särskildt besluta om Frih. Palmstjernas nedan¬
stående förslag, voterar
j»;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer lili ifrågavar. contra-propos. alt in¬
tagas Frih. Palmstjernas förslag, att den tullinkomst, som för
utländsk spanmål inflyter intill slutet af nästa riksdag, må stäl¬
las till K. M:s nåd. disposition, för att användas till undsättning
åt inbyggarne i de orter, som af missväxt hemsökas; men att
till K. M. derjemte öfverlemnas, att om, i följd af inträffad
missväxt, prisen å spanmål stiga till en ovanlig höjd, då ned¬
sätta den bestämda tullen å spanmål, utan inskränkning i den
medgifna dispositionen af nämnde tullinkomst.
Frih. Cederström: Jag anhåller, alt slutet af ja-propos.
måtte borttagas och alt helt simpelt min nakna propos. måtte
qvarstå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att Frih. Cederström
under discussionen om contraproposin begärt ett sådant tillägg,
som uti den nu uppläste-voler.propos. blifvit infördt.
Frih. Cederström: Jag ber att H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
mätte komma ihåg, det jag sednast anhöll, att contrapropos.
264
Den 14 Januari f. m.
måtte blifva min enkla propos., sådan den af mig först fram¬
ställdes.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den ifråga var.
meningen visserligen kunde uteslutas, men att ej eller något
hinder för Frih. Cederström mötte, att i ja-propos. få infördt
sitt förslag om utbyte af orden ”slutet af är 1847”, jemte för¬
behåll om öppen rätt att särskildt besluta om Frih. Palmstjer-
nas förslag.
Gr. Frölich: Som nu frågan blott är att hafva hört
rätt, så torde II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillåta mig för¬
klara, det jag uppfattat förhållandet lika med Frih. Cederström,
nemi. att Hr Frih. första gången väl yrkade ett sådant tillägg,
som det uti propos. intagna, men att han sedermera, då jag
replikerat honom, med flit detsamma uteslöt. Såsom ytterli¬
gare bevis derå får jag anföra, att jag just efter delta uteslu¬
tande för mig sjelf uppfattade, huru jag skulle votera i dessa
hegge frågor; att jag nemi. denna gång hade måst hålla med
Frih. Cederström, alldenstund hans förslag till conlra-propos.
endast handlade om en tidsbestämmelse, då åter ett medhåll till
Frih. Palmstjernas hade nödsakat mig att frångå min princip
och ingå på det reactionära.
Sedan härefter, jemlikt Frih. Cederströms sednast gjorde
begäran, orden: ”med R. o. Ad. förbehållen rätt att i öfrigt
särskildt besluta om Frih. Palmstjernas nedanstående förslag,”
blifvit uteslutne ur förslaget till voter.-propos., hlef detsamma
af II. o. Ad. vid förnyad uppläsning godkändl.
Vid voteringens slut befuunos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — GO.
Nej— 9.
Härefter upplästes till justering och godkändes följande
voter.-propos.:
Den som bifaller den af Bevilln.Utsk., uti 2:dra punkten
af dess betänk. N:o 12, gjorda hemställan, i fråga om spanmåls-
tullen, med den af Hr Skogman föreslagna förändring, att deri
orden ”under tiden” utbytas emot orden ”intill nästa riksdags
slut, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
»ej;
Vinner nej, bifalles ofvanberörde hemställan, med den af
Frih. Cederström föreslagna förändring, att deruti, i stället för
orden ”slutet af år 1847” införas orden ”slutet af det år, då
Rikets nästsammanträdaude Ständer derom besluta.”
Efter
Den 14 Januari e. m. 265
Efter denna voterings slut befunnos rösterne hafva utfallit,
som foijer:
Ja — 43.
Nej — 13.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. ni.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
—-
Tisdagen den 14 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevi!ln.Utsk:s d. 18 och 21 sisth
Dcc. på bordel lagda betänk. N:o 12, ang:de tullbevillningen.
Härvid förekom :
3:dje punkten, innehållande förslag, att IL St. ville, med
erkännande af Ii. Åhs rätt i afseende ä förbuds utfärdande
mot in- eller utförsel af varor, besluta, att äfven 8 de artik¬
lar, som fortfarande komma att förblifva förbudne, tullafgifter
böra utsättas, för ali icke, genom bristande tullbestämmelser,
något band må läggas pä Ii. M:s rätt att förbuden upphäfva,
och all i sådant afseende må antagas de eventuela bestämmel¬
ser, som af Rikets sist församlade Ständer ä dessa artiklar
stadgades.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer, om det
är lämpligt att säga, pä sätt Utsk. uttryckt sig, ”att U. St.
ville, med erkännande af K. M:s räll, i afseende på förbuds
utfärdande.” Om det är K.. M:s rätt, så bchöfver den icke af
11. St. erkännas. För min del skulle jag derföre tro det vara
lämpligare, om det hette: ”att R. St. i anseende lill K. M:s
räll alt utfärda förbud” etc.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., biföll R. o. Ad. Ulsk:s förslag med den af Hr von
Hartmansdorff föreslagna förändring, all deruti, i st. f. orden
”med erkännande af K. M:s rätt i afseende på förbuds utfär¬
dande,” skulle införas orden ”i anseende till K. M:s rätt alt
utfärda förbud.”
Gr Mörner, Carl Göran Detloff: Emot det af R. o. Ad.
på f. m. genom votering fattade beslut, anhåller jag att få aninä-
G H. 34
Den 14 Januari e. m.
la min reservation, icke allenast med afseende derpå, alt genom-
detta beslut, Ståndet har, enligt min tanka, st räckt sina åtgärder
längre än grundlagen medgifver, utan äfven med afseende på de
äfventyrliga följder delta beslut kan medföra. Kunna R. St. i en
fråga bestämma en tid för skatternas utgörande, olika med den,
sora grundlagen stadgar, så kunna de det i flera. Kunna de be¬
stämma en sådan lid lill 1847, så kunna de frka vät bestämma
den lill 1947. Grundlagen tillägger icke R. St. någon rätt att
åtaga sig bevillning längre äu till nästföljande riksdag. Del be¬
slut R. o. Ad. fallat alt skilja emellan den liden, då cn liv lull
skall gälla och den tiden, dä Konungen kan disponera öfver tul¬
len, är enligt min åsigt ett frånträdande af den grundsats, som
i grundlagen tydligen är utslakad. Aran af delta beslut vill
jag för min del öfverlemna ät dem, som dertill bidragit, oell
nedlägger derföre min reservation lill prot.
4:de punkten, innehållande hemställan i fråga om Hrr
Prinlzenskjölds och Lundelin yrkanden om injorsels rättighe-
tens inskränkning för en del varor till endast ett färre antal
hamnar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru jag deri instämmer med
Ulsk., att jag anser Hr Priuzenskjölds motion i dess ursprungli¬
ga form icke böra anlagas, fruktar jag likväl, alt ett, afslag å
den ide, som ligger lill grund för densamma, skulle borttaga en
af de förnämsta controllerna emot oloflig införsel af varor i Ri¬
ket. Man bör nemi. noga akta sig att icke genom sjelfva la¬
gen ytterligare underlätta den redan i sig sjelf lättade arlen
af smugling, nemi. ali genom ett annat namn på en vara vilse¬
leda äfven de mest nitiska och redjiga lull tjenstemän. Vi haf¬
va derpå nyligen sell ett exempel i vårt eget land, då nemi.
ett parti dukar, som bär i Stockholm förbjödos lill införsel, blef-
vq transporterade lill Calmar och der (ingo tillstånd att införas,
emedan tullförvaltaren der ganska ursäktligt icke hade den va¬
na vid dukars behandling, alt han kunde bestämdt säga deras
värde. Såsom ledamot af Gullia canal-direction, har jag dess¬
utom en gång haft tillfälle alt se huruledes man i England kari
få sina documcnter ställda på ett säll, som gör det obeskriflig^
svårt för en tulltjensteman alt coutrollera deras riktighet. Direc-
tionen hade nemi. hos K. M. sökt och erhållit tillstånd alt från
England få införskrifva en machin till modell, men fann sig se¬
dermera i behof af ännu en dylik machin, och sökle derföre till¬
stånd alt äfven fä införskrifva denna. Innan detta tillstånd hann
ankomma, hade likväl båda machinerna blifvit afskickade från
England såsom en enda, och kommo på delta sätt hit. Jag har
dessutom vid behandlingen af Oresundska tullärendena i Kö¬
penhamn haft tillfälle att taga kännedom om de ofantliga svå¬
righeter, som uppstå för tull beha n d I ige n af varor, hvilka ibland
annat ständigt variera uti namn, så alt om man går en 50 år
tillbaka, så får man söka i åratal i gamla handlingar för att i,
geukänna dem. Jag hemställer om man kan fordra af en tull-
D cn 14 Januari e. m.
207
förvallare i en småstad, alt hail skall kunna bestämdt säga om
det är hälften bomull i en väfnad eller ieke m. ni. I andru
länder, der man sökt gifva tu I l-con t rol lern a den största möjliga
fullkomlighet, t. ex. England, har nian inskränkt införseln af så¬
dana varor lill några få stora städer. Jag vill icke nu ingå
i några specialiteter, men anser mig böra antingen såsom con-
Irapropos. hemställa lill R. o. Adis antagande, eller 0111 det be-
finues lämpligare, såsom särskild motion väcka ett förslag, som
deruti skiljer sig frän Ur Printzenskjölds motion, alt hans före¬
mål var lux- och manufactur-varor, dä deremot mitt förslag en¬
dast afser coulrollen och lyder, sorn följer: alt R. St. mätte
hos K. M. i underd. anhålla, alt K. M. läcktes inskränka tillå¬
telsen alt införa sådane varuarliklar, som lätteligen kunna för-
vexlas med tindra, hvilka antingen äro till införsel förbjud¬
ne eller belagde med högre lull, till sådana städer, der sak¬
kunnig tullbetjening finnes att tillgå.
En invändning, som kan häremot göras, anhåller jag att på
förhand fä besvara, nemi. att cn sådan inskränkning vore ett
förnärmande af städernas stapelrätt. Det kan likväl icke vara
förhållandet, tv utom det ali den ekonomiska lagstiftningen till¬
kommer Konungen, så existerar redan cn sådan skillnad i liera
afseenden emelian stapelstäderne t. ex. i nedcrlagsräiten m. ni.
Dessutom finnes det för närvarande en artikel, nemi. ull, som
endast får införas till vissa hanmar, och när detta kunnat ske
i afseende pä en vara, bör det lika väl kunna utsträckas till
flera. Jag anhåller, att hvad jag nu haft den äran att anföra,
måtte lagas under II. o. Adis öfverläggning.
Ur von Hohenhausen, Michael Silvius: IIr Rosen¬
blad började sitt anförande med några anmärknir om den grund¬
sats, sorn här af Ul.sk. blifvit föreslagen, och det var dä som
jag begärde ordet, för alt göra honom uppmärksam pä,., att Etsk.
icke ogillar denna grundsats, utan endast hemställer, alt densam,-
ma icke nu mätte förauleda till någon åtgärd. Men Ur Rosen¬
blad yrkade sedermera, att sjelfva frågan skulle tagas under öf¬
vervägande, och jag kail för min del icke neka, all den har
mångå skäl för sig i afseende pä coutrollen, ehuru saken i sitt
utförande är förenad med liera svårigheter, i anseende dertill,
att de särskilda stapelstädernas förmåner derigenom skulle kom¬
ma all till en del inskränkas, men samma sak har likväl med
andra artiklar förut ägt rum och existerar ännu för den grof¬
va ullen.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Två verksamma me¬
del till controller, försökta i andra stater, hvilkas tull-lagstift¬
ning nått en viss grad af fullkomlighet och conseqvens, hafva
hittills i Sverige varit, om icke okända,'åtminstone oförsökta.
Det ena af dessa är det, som af Hr Rosenblad blifvit på goda
»runder förordadl. Jag förenar mig med denne talare i den å-
sigt, ali ett af de verksammare medel till förekommande af tull¬
försnillning, jag vill icke säga lurendrejeri, skulle vara, om in¬
26S
Den 14 Januari e. ni.
förseln af vissa arliklar inskränktes till ett färre antal hanmar.
Detta sätt är vederlaget, så sidt mig bekant är, i <le aldraflesta
länder. Det liar äfven i Ryssland länge ägt runi och anses der
för ett af de verksammare medel alt förekomma tullförsnillning.
Det andra medlet, som visat sig verksamt, är det, att stränga
föreskrifter lemnäs till de underordnade tullkamrarne, att i tvif¬
velaktig» fall, da varans beskaffenhet förefaller osäker, de icke
få afgöra frågan, eller också skola afgöra den med stränghet
emot den handlande, antingen hans rätt är mera eller mindre
oklar, dä han alltid äger alt vanda sig lill Ofvertullstyrelsen
och der, i läll tullkammaren va rit för sträng, erhåller rättvisa.
På detta sätt undvikes den efterlåtenhet och flathet, eller det
illa anbragta medlidande, som ofta visas af underordnade tull¬
kammare. Men så snart tullkamrarne i alla rikets småstäder
kunna afgöra alla mål, så följer det af sig sjelft, att många miss¬
tag skola uppkomma, på hvilka icke allenast Kronan blifver li¬
dande, utan äfven näringarne. Dä kanske denna punkt återre¬
mitteras, med anledning deraf alt Ulsk. afstyrkt införselns in¬
skränkning till vissa hamnar, så anhåller jag, att äfven mitt yt¬
trande mätte få åtfölja ålerremissen.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr Rosenblad har ön¬
skat, all R. o. Ad. ville afslå Utsk:s betänk, och i stället be¬
sluta en und. anhållan hos K. M., att K. M. mätte till vissa
hamnar inskränka införselsrättigheten af sådana varuartiklar,
som lätt kunna förvexlas med andra, som äro belagdc med hög¬
re tull, och [Ir Rosenblad har anfört exempel af åtskilliga ma-
cliiner, tyger m. m., som icke blifvit rätt förtullade, af brist på
sakkännedom hos tulltjenstemännen. Jag vill icke bestrida alt
sådana misstag ägt rum, äfvensom alt den af Hr Rosenblad fram¬
ställda grundsats är ganska riklig, men jag vågar hemställa till
Hrr:ne, huruvida icke ännu större olägenheter, än de som för
närvarande förelinnas, skulle uppstå genom en sådan inskränk¬
ning i stapelstädernas rättigheter. Jag får i delta afseende er¬
inra huru Ståndets flesta ledamöter under de föreg:de discussio-
nerna om tullafgifterne yttrat, att man icke bör göra alltför
stora förändringar, och detta vore likväl en af de största för¬
ändringar, som kunde vidtagas, ty det rörde alla de köpmäns
existens, sorn på grund af den nu bestående ordningen hafva
bosatt sig i de stapelstäder, som genom detta förslag skulle mi¬
sta sin importrätlighet. Detta skulle naturligtvis också sträcka
sitt inflytande på hela rörelsen i dessa släder och orterna der¬
omkring. Jag vill icke bestrida hvad en talare här midt emot
anfört, att tullförsnillningen derigenom skulle undertryckas, men
jag skulle deremot tro, att lurendrejcriet i stället skulle ökas.
Man har nemi. sett, att förbud af vissa varors införsel fram¬
kalla stora lurendrejerier af dessa varor, och detta förslag å-
syftar detsamma, som ett förbud för vissa städer, och skulle
der medföra samma verkan. Dessa skäl äro för mig tillfyllest-
görande för alt yrka bifall till Utskts förslag i denna punkt.
Den 1-1 Januari e. ni.
269
Ilr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag känner väl, alt
i främmande länder någon gång inträffat, alt vid lösandet af ett
förhud emot någon varas införsel, man inskränkt införselsrätt ig- •
helen till vissa hamnar, men jag betviflar, att man, åtminstone
i allmänhet, har gjort någon sådan inskränkning i afseende på förut
till införsel lofgifna varor. I England t ex. inskränktes är 182G
införseln af sidenvaror till vissa hamnar, då förbudet emot sli¬
ka varors införsel upphörde, och antalet af dessa hamnar har se¬
dermera blifvit ökadt. Det har åberopats, att man här i Sveri¬
ge redan hade exempel af-en sådan inskränkning för artikeln
ull. Jag medgifver det, men med denna vara är det egna för¬
hållande, att man endast i vissa delar af riket har behof af att
införa den från utlandet, nemi. i fabriksorter och i vestra de-
larne af riket, der en mera allmän folknäring genom yllevarors
tillverkning uppkommit. Då man således med sorgfällighet iakt¬
tagit, att införseln blifvit tillåten i de städer, der dessa orter i
allmänhet haft sina införskrifningar, så har derigenom icke nå¬
gon blifvit lidande, och man kan se, att införseln efter denna in¬
skränkning står ungefärligen på samma fot som förut. Genom
det nu å bane bragta förslag tror jag deremot, alt icke alle¬
nast handeln skulle komma alt li.da eli ganska ovälkommet tvång,
utan äfven de öfriga näringarne. Hr Rosenblad har nyss åbe¬
ropat ett fall, då machiner kommit in till Motala verkstads be¬
hof. Om jag nu exempelvis antager, att sådana varor finge in¬
föras endast till Götheborg och Slockholm, oell att man ville in¬
rätta en fabrik i Skåne, så skulle, örn den erforderliga machi-
nen t. ex. vore gjord i Preussen, man vara nödsakad ali först
föra den lill Stockholm eller Göteborg, för alt sedan hemta den
till Skåne. — Jag har ingen anledn. alt befara några sådana
väsendlliga missbruk af det närvarande förhållandet, som man
förespegla!. De vigligastc artildarne äro utan tvifvel, väfnader.
Hvad controllerne derå beträffar, så känna vi att plakalslämpeln
innehåller anteckning om, icke allenast varans namn och qvan¬
titet, utan äfven slämplingsorten, hvilket utgör en tillräcklig con-
Iroll alt underslef åtminstone med vett och vilja icke kan ske.
En sådan inskränkning, som den ifrågavar., har redan förut va¬
rit i fråga, men har icke kommit lill stånd, dels af de skäl jag
nu anfört och dels äfven i betraktande deraf, alt en så beskaf¬
fad inskräkning säkert icke skulle få något stod i del allmänna
föreställningssättet, emedan man icke känner någon classification
af slapelstäderne, hvilka tverlom i afseende på införselsrätlighe-
ten allt hittills haft samma förmåner. Ett sådant stöd i opinio¬
nen är likväl nödvändigt för lullbevakningcns handhafvande i
ett land, der så ringa tillgångar finnas för tullbevakningens or¬
ganiserande. — Pä grund af hvad jag nu haft äran anföra, kan
jag icke annat lin afstyrka Hr Rosenblads förslag och tillstyr¬
ka bifall till Utsk:s betänk.
Hr Rosenblad: Jag ber att först få fästa uppmärksamheten
på clt missförstånd af den siste talaren, då han trqtt, alt jag
270
Den 14 Januari e. m.
ansåg macliiner kunna komma med ibland de varor, hvilkas
införsel borde inskränkas till endast vissa släder. Jag an¬
förde endast macliiner såsom ett exempel huru lätt det är att i
England få documenteriia ställda efter behag. Dessutom hem¬
ställer jag ännu en gång, om icke förhållandet i England både
före och efter Huskins bill varit det, att många varor endast
få införas i vissa stora hamnar, t. ex. halfylle- och halfsiden-
väfnader. Jag ville visserligen icke att en sådan införselsrät-
tighel här i Sverige skulle inskränkas endast till Stockholm och
Götheborg; det kunde vara nog om den blefve beviljad endast
7 eller 8 af 82 städer, som jag tror nu hafva denna rättighet.
Föröfrigt underställer jag mitt förslag helt och hållet II. o. Adis
pröfning.
Hr von Hartmansdorff: Jag är i hufvudsaken af den
mening, som Hr Rosenblad uttalat; men jag vili icke föreslå
några ordalag till beslut, i händelse Ståndet skulle gilla sjelfva
grundsatsen. Jag tyckte mig denna förmiddag höra Frih. Gyl¬
lenhaal, Carl, i detta hänseende yrka samma sak, som Hr Ro¬
senblad, men uppläsningen af hans anförande skedde så lågt och
hastigt, alt jag icke rätt kunde urskilja ordalagen. Om det
verkligen förhöll sig så, att han yrkade denna regels iakttagan¬
de; så skulle jag deruti linna ett stöd för den mening, som Hr
Rosenblad uttalat. Jag hemställer derföre, om icke R. o. Ad.
skulle finna för godt att återremittera denna punkt. Om de öf¬
riga Stånden varit ense om bifall till Utskis förslag, så hade
den frågan förfallit, men skulle åter något af de öfriga Stånden
hafva varit af samma mening med Hr Rosenblad, så torde nå¬
gon påföljd deraf kunna väntas.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Om afsiglen med
denna återremiss skulle vara, att från Utsk. vänta ett tillstyr¬
kande af Hr Printzenskjölds motion, så befarar jag att afsigten
icke vinnes, enär, då detta amne inom Utsk. förevar, ganska
få af Utsk:s ledamöter delade Hr Printzenskjölds tanka i detta
afseende. Jag torde få fästa uppmärksamheten på samma ut¬
tryck, som IIr von Hohenhausen i början af discussionen anför¬
de, att nemi. Utsk. tillstyrker alt Hr Printzenskjölds motion icke
nu måtte till någon R. St:s åtgärd föranleda. Utsk. tog sig
anledn. till detta tillstyrkande deraf, att den K. propos. tydli¬
gen tillkännagifver, alt då nuvarande tulltaxa med de i densam¬
ma innefattade föreskrifter endast en så kort tid ländt till ef¬
terrättelse, så ansåg K. M., att erfarenheten ännu icke så full¬
komligen ådagalagt dess brister att man deruti borde vidtaga
några ändringar. Samma åsigter hafva åtminstone i delta af¬
seende inom Utsk. gjort sig gällande. Det är redan förut un¬
der discussionen upplyst, att om fråga vore att upphäfva för¬
bud emot några vissa varor, så skulle den ifrågavarande mo¬
tionen utan orättvisa kunna bifallas i afseende på dessa varor.
Utsk. har äfven utgått ifrån denna synpunkt, då Utsk. i slutet
af den upplästa puuklens moliver yttrar: ”alt Utsk. hyser den
Den 14 Januari e. m.
271
öfvertygelse, alt, derest någre bland nu förbudne artiklar var¬
da till införsel raedgifne, K. M. då icke lärer underlåta alt
förordna om alla de conlrollers iakttagande, som lämpligen kun¬
na åstadkommas”. Men Ulsk. har icke kunnat för sig dölja,
att då nu alla rikets stapelstäder äga samma rättighet att in¬
föra alla varor, med undantag af ull, så skulle eu sådan före¬
skrift, som i motionen begäres, säkerligen komma att i de fle¬
sta landsorter väcka ond blod, såsom byggd på en ekonomisk
orättvisa, och jag torde i delta fall få fästa uppmärksamheten
deruppå, att denna orättvisa icke allenast skulle drabba de per¬
soner, som införskrifva varorna, utan varornas pris skulle na¬
turligtvis också i aflägsnare orter från de privilegierade städer¬
na uppstegras i mån af transportkostnaderne, hvarpå således
consumcnterne blefvo lidande. Det är dessutom under discus-
sionen tillräckligen upplyst, hvilka vådor som af ett sådant tvärt
afbrytande skulle uppstå, och det vore för mycket begärdl af
de personer, som hittills införskrifvit sådana varor, att de skul¬
le genast vara färdiga alt derifrån afstå, utan den sannolika
följden blefve, att dessa varor lika fullt på olofligt sätt inför¬
des, hvilket vore vida sämre. — På alla dessa grunder anhål¬
ler jag om bifall lill Utsk:s betänk.
Hr Rosenblad: Hvad behofvet af denna lagstiftning be¬
träffar, så tror jag, att det af mig anförda exempel är ett nog
talande skäl; men föröfrigt vill jag modifiera mitt förslag till
yrkande af blott det ena alternativet eller återremiss, under¬
kastande mig sedermera detta och de öfriga Ståndens beslut. Jag
ar tillfredsställd med alt hafva nedlagt mina tankar till prot.,
så godt som jag förstått och med den bästa afsigt.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då jag med några
ord velat understödja Hr Rosenblads begäran om återremiss, har
jag icke allenast afselt den punkt, om hvilken då öfverlades,
utan äfven den nästföljande, hvaruti Ulsk. tillstyrker: ”att ut¬
trycka en und. önskan om förstärkande i allmänhet af tull-con-
tröllerna och bevakningen”. Detta ändamål har således varit
af Ulsk. åsyfladt. Jag tror alltid, att när man vill ändamålet,
mäste man vilja medlen. De medel, som jag anser skola vara
kraftigast dertill medverkande, äro pröfvade genom andra län¬
ders erfarenhet. De värda talare, som anse dem icke vara här
lämpliga, hafva dels utgått ur vissa a priori-skäl, hvilka jag
lemnar i deras värde, dels från juridiska skäl, hvilka alltid
förtjena det största afseende, på det alt ingens rätt måtte krän¬
kas. Dock tror jag, att medel gifvas att så småningom, med
afseende å enskild rätt och i nödfall med tillhjelp af några pe-
cuniära uppoffringar, införa dessa förändringar. Det är likväl
en sak, öfver hvilken R. St. icke kunna det aldraringaste be¬
sluta, utan den mäste öfverlcmnas åt en vis Styrelses rättrådig¬
het och klokhet.
Gr. Cronhjelm: Jag vill visserligen icke bestrida den
grundsats, att i samma män cn tull-lagstiftning är prohibitiv,
272
Den 14 Januari e. ra.
måste bevakningen ökas, men jag tror ieke, alt samma grund¬
sats kan sträckas derhän, att i samma mån man ökar bevak¬
ningen, man äfven skulle kunna öka frestelserna till lurendre-
jeri, emedan jag då fruktar, att denna bevakning, äfven om
den blefve ökad, komme att stå lill tullförsnillningen- i ett ändå
sämre förhållande än nu. Utsk. bar ansett de närvarande för¬
hållandena redan påkalla en förstärkning af tullbevakningen,
nian att vilja sträcka sig så långt i prohibitioner alt äfven en
förstärkt tullbevakning skulle blifva otillräcklig.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot denna
punkt af Utsk:s betänk, gjorde anmärkmr föranleda till dcnsam-
mas återremitterande.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Proposition till bifall å Utsk:s i denna punkt gjorde hem¬
ställan blef derefter framställd och besvarad med starka ja,
blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf, att denna sed¬
nare propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad.
5:te punkten, ang:de Ilr Gustafssons motion, i fråga om
controllstämplirigsåtgärder för utländskt guld- och silfverar-
bete samt Pehr Mattssons motion, i fråga om handelstractaten
nied Ryssland.
Lades lill handlingarne.
6:te punkten, innehållande tillstyrkande, att R. St. malle
uttrycka und. önskan om förstärkande i allmänhet af tullcon-
trollerne och bevakningen, derest K. M., efter vederbörandes
hörande, finnér sådant vara af behofvet påka/ladt.
Hr von Hartmansdorff: För min del önskar jag, att
II. o. Ad. måtte gilla Hr Nordenanckars motion i detta hänse¬
ende. Mig synes, att Utsk:s förslag säger både för mycket och
för litel. Det heter nemi.: ”att uttrycka und. önskan om för¬
stärkande i allmänhet af tullcontrollerna och bevakningen.” Om
man stannade der, så vore det måhända bättre, än ali göra til¬
lägget: ”derest K. M., efter vederbörandes hörande, finnér så¬
dant vara af behofvet påkaliadt.” Jag förmodar, att delta tillägg
icke är nödigt , ty ulan tvifvel lärer Konungen icke vidtaga så¬
dana åtgärder, utan alt vederbörande äro hörda; men vill man
på något sätt motivera Hr Nordenanckars yrkande, så synes mig
skäl vara, att man emellan den första och den sednare satsen
infogade tillägget: ”äfven med beväpnade fartyg, derest K. M.
etc.” Då skulle den sednare satsen, enligt min tanka, få en
motivering, som för närvarande saknas.
Hr Hjerta, Lars: Jag har ofta hört den värde ledamot,
som sednast yttrade sig, tala emot sådana tillägg i Ständernas
und. skrifvelse!1 till K. M., som det han nu föreslagit, på den
grund
Den 14 Januari e. m.
273
grund, ali R. St. icke borde ingå i några detaljer om beväp-
ningen af fartyg eller försvarsverket i allmänhet, utan öfver¬
lemna sådant till Konungens visa omvårdnad. Hvad åter slut¬
orden uti Utsk:s tillstyrkande, sådant det nu är, angår, hem¬
ställer jag, om de icke kunna få qvarstå, såsom ledande till
minsta omgång.
Hr von Hartmansdorff: Jag öfverlemnar åt R. o. Ad.
alt bedomina vigten af de anmärkn:r, Hr Hjerta gjort. Likväl
vill jag i detta fall fästa uppmärksamheten derpå, att då fråga
är om en betydligare utgift, hvilken utan tvifvel skulle föran¬
ledas af den bevakning, som Hr Nordenanckar föreslagit, så
är det väl skäl, alt Ständerne uttrycka sin mening, emedan
anslaget till denna kostnad beror på R. St:s beviljande. Jag
anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes underställa R. o. Ad.
det tillägg jag föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle Utsk:s i denna punkt gjorde tillstyrkande.
Ropades ja och nej.
Då härefter H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bi¬
falla Utsk:s tillstyrkande, med det af Hr von Hartmansdorff fö¬
reslagna tillägg, besvarades denna propos. med starka ja, blan¬
dade med nej, hvarpå II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det
han trott sig finna, att R. o. Ad. bifallit den sednare propos.
Frih. Palmstjerna begärde votering, men tillkännagaf
några ögonblick derftcr, att han återkallade denna begäran, hvil¬
ken hade härrört af missförstånd.
Då sedermera H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, såsom föremål för
pröfning lät uppläsa nästföljande punkt i Utsk:s betänk., anmäl¬
de sig och yttrade
Hr Hjerta: Jag vet icke om jag fattat rätt, alt det icke
blir någon votering om den förra punkten?
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att Frih. Palmstjer¬
na afslått från sin begäran om votering.
Hr Hjerta: Då får jag ödmjukast anhålla om votering,
emedan jag anser frågan ytterst vigtig, och ber att tillika få
anföra några skäl derför. Jag tror nemi., att detta förslag skulle
inleda Staten i en sådan mängd af nya kostnader, att man der¬
på skulle kunna använda såsom liknelse hvad som står i Miinch-
hausens resa om en ny uppfinning af en machin, som både kun¬
de så, skära, tröska och äta upp all säden. Någonting dylikt-'
tror jag skulle inträffa, om man alltför långt utsträckte tulicon-
trollerna. Det finnes nemi. ganska många tjenstebehöfvande,
som önska att komma in på tullstaten, för alt der få sin exi¬
stens, och om Ständerna släppa för mycket efter i det fallet, så
blefve det tillfälle alt onödigt utösa allt för mycket penningar.
6 H. 35
274
Den 14 Januari e. m.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag ber om förlåtelse, att jag
nödgas ingå något i ämnet, då det nu blifvit åter väckt, men
jag skall sedan be att få yttra mig i fråga om voteringen. Det
är blott för alt lugna Hr Hjertås farhågor, som jag vill nämna,
att vid förra riksdagen jemväl yrkades förstärkta tullcontroller,
hvaribland just också anfördes den s. k. seglande bevakningen
kring kusterna. R. St. ingingo då, om jag icke misstager mig,
med en skrifvelse till K. M., deruti de anhöllo, att K. M. täck¬
tes vidtaga alla de åtgärder, som kunde föranleda till en för¬
förstärkt tullbevakning, samt anvisade ett förslagsanslag, med
afseende på de kostnader sådant kunde medföra. Konungen äger
således redan förut, alltifrån förra riksdagen, denna rättighet,
och detta var skälet, hvarföre jag, som då deltog i detta yr¬
kande om förstärkt bevakning, nu icke ansåg det erforderligt,
ty det är redan förut lemnadt i Konungens skön att vidtaga alla
nödiga åtgärder, och jag förmodar, att samma förslagsanslag för
delta ändamål nu likasom vid förra riksdagen kommer alt upp¬
föras. Jag skulle derföre tro, att en votering i afseende på
sjelfva saken icke är af nöden, och då nu Hr Gr. o. Landtm,
förklarat propos. härom med ja besvarad, och ingen då begär¬
de votering, annat än af misstag, som rättades, så hemställer jag
huruvida man nu ens kan begära votering, sedan en ny punkt
blifvit föredragen, hvilket likväl i främsta rummet naturligtvis
beror på Hr Gr. o. Landtmts bedömmande och sedan på Ståndet.
Hr von Hartmansdorff: Jag ville endast anföra hvad
Frih. Hamilton sednast sagt; och får blott tillägga, att då det
skäl, lii- Hjerta anfört emot mitt förslag, icke innefattar något
annat än misstroende till Regeringen, så kan jag icke tro, att
detta Hus med honom instämmer.
Gr. Frölich, David: Då Hr Gr. o. Landtm, tillåter dis-
cussionen fortfara, så tager jag för afgjordt, att Hr Hjerta må¬
ste hafva rättighet att begära votering; men jag tager mig fri¬
heten till honom hemställa, just på det skäl, som Hr von Hart¬
mansdorff anfört, om man icke kunde låta saken bero vid hvad
den varit från förra riksdagen; äfvensom jag skulle tro i öfrigt,
då vi hafva mycket igen att genomgå af denna tulltaxa, att
det icke vore alldeles olämpligt, att låta Hr von Hartmansdorff
i denna fråga få sin vilja fram. Sådant kunde en annan gång
möjligen vara att räkna på, då man icke visar sig alltför en¬
trägen emot att låta densamma göra sig gällande.
Hr H jerta: Det är visserligen icke af misstroende hvar¬
ken till den ena eller andra, som jag i detta fall synes något
envis, men jag tager mig friheten att i afseende på Frih. Ha¬
miltons yttrande nämna, att då R. St. redan vid förra riksda¬
gen beviljat ett förslagsanslag för vidtagande af åtgärder vid
tullbevakningen, så är det så mycket mindre skäl, att nu sär¬
skildt påpeka beväpnade fartyg. Dervid bör man dessutom sär¬
skildt taga i betraktande huru mycket utgifterue i och för tull¬
Den 14 Januari e. m.
275
bevakningen verkligen stigit under de sednare arén. Emedler¬
tid, då det är sannolikt, att de öfriga Stånden icke i detta fall
fatta samma beslut som R. o. Ad., och att det således i alla fall
icke medför någon verkan, så skall jag icke uppehålla R. o. Ad.
med någon votering, ulan åtnöja mig med att hafva i prot.
nedlagt min tanka, öfvertygad föröfrigt, att Regeringen har den
omtanka och sparsamhet att icke vidtaga några öfverflödiga åt¬
gärder.
Sedan sålunda äfven Hr Hjerta afstått från sin begäran om
votering, föredrogs:
7:de punkten, innehållande anmälan, alt de ändringar och
föreskrifter, hvilka, i afseende 8 speciella bestämmelser i tull¬
taxan med. dertill hörande rättelser, äro yrkade, dels blifvit
vid hvarje särskild artikel föreslagne och dels ansetts icke kun¬
na vinna afseende.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
8:de punkten, innehallande uppgift a de artiklar, för hvil¬
ka K. M. under den sedan tulltaxans utfärdande förflutna tid,
enligt utfärdade kungörelser och circulärbref, stadgat förän¬
drade tullbestämmelser, dem Utsk. tillstyrkt R. St. att i all¬
mänhet biträda.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. re¬
dan, genom sitt, vid pröfningen af första punkten i det föreva¬
rande betänk, fattade beslut, stadgat, att de tullbestämmelser,
som nu gällande tulltaxa innehåller, skulle med de af K. M.
beslutade ändringar fortfarande bibehållas, utom i fråga om vis¬
sa artiklar, hvarom särskildt komme att beslutas; så syntes der¬
af följa, att den nu föredragna punkten ej fordrade annan åt¬
gärd, än att läggas till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Bland dessa artiklar finnes
äfven cn, som-är upptagen å Gr. Cronhjelms lista, och som så¬
ledes lärer böra undantagas från de öfriga. Det är den, som
står emot slutet af sidan 37 och heter: ”Ali annan samt allt
manufactur- och handtverkssmide, ej specificeradt, med 40 r:dr
tullvärde och 10 r:dr införselsafgift per Ski? St. v.
Gr. Cronhjelm: I den punkt, som nu följer uti Ulsk:s
betänk., äro införda alla förändringar, som K. M. täckts i nå¬
der vidtaga, icke allenast i afseende på importtullen utan äfven i
afseende på exporttullen. Då således R. o. Ad. redan heslutit
att vidblifva exporltullarne, så har 11. o. Ad. i och med det¬
samma beslutit öfver det slaget förändringar, och då R. o. Ad.
i afseende på imporllullarne godkänt de förändringar, K. M.
redan vidtagit, så behöfves icke något vidare yttrande i detta
afseende. Beträffande manufactur- och handtverkssmide, ej spe¬
cificeradt, så är det infördt i min reservation, och ämnar jag,
när delta ämne förekommer, att hos R. o. Ad. anhålla, att jern-
och slålmanufaclurvaror måtte få i ett sammanhang betraktas,
276
Den 14 Januari e. m.
emedan en passande tull å dem icke kan utan i ett samman¬
hang bestämmas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, såsom Hr von
Hartmansdorff anmärkt, i denna punkt förekomme spik samt ma-
nufactur- och liandtverkssmide, ej specificeradt, hvilka artiklar
voro intagna i Gr. Cronhjelms tariff, hvarom R. o. Ad. förbe¬
hållit sig att särskildt besluta; men att H. Ex. föreställt sig, att
R. o. Ad:s mening vore att då vid genomgåendet af sjelfva ta¬
riffen dessa artiklar förekommo, derom fatta beslut. I fall R.
o. Ad. önskade att nu företaga dem till pröfning, så mötte in¬
tet hinder derför, men 0111 R. 0. Ad. stannade i det beslut II.
Ex. föreslagit, nemi. att lägga denna punkt till handlingarne,
såsom icke för närvarande erfordrande någon åtgärd, så hade
R. o. Ad. sin rätt öppen att vid föredragningen af tariffen be¬
sluta om de ifrågasatte artiklarue.
Hr von Hartmansdorff: Med den förklaring Hr Gr. o.
Landtm, nu gjort, är jag alldeles tillfredsställd. Jag glömde
sista gången att nämna spik af viss längd, som står näst förut,
men jag förmodar, att den också kommer under öfverläggning.
Uppå härefter framställd propos. blef ifrågavar. punkt af
Utsk:s betänk, lagd till handlingarne.
9:de punkten, ang:de utförselsafgifternes upphörande för
dtskillige artiklar.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., i
följd af dess beslut att lemna utförselstullarne oförändrade, bi-
fölle, att denna punkt finge läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Då härefter förekom Utsk:s förslag till förändringar vid
åtskilliga i tulltaxan förekommande artiklar, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade tillåta, att icke Utsk:s
betänk, utan tarilfen vid föredragningen af dessa artiklar blefve
följd, emedan i tariffen voro upptagne vissa artiklar, som bor¬
de komma under pröfning, men icke blifvit omnämnde uti
betänk.
Ropades ja, men härvid anmälde och yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller alt få frå¬
ga Hr Gr. o. Landtm, om det är Utsk:s eller Gr. Cronhjelms
tarilf, som är i fråga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att hans fram¬
ställning afsåg den af Utsk. vid betänk, fogade tariff.
Hr von Hartmansdorff: Enligt det beslut R. o. Ad.
fattat, skola icke allenast de artiklar, som blifvit upptagne i Gr.
Cronhjelms reservation, komma under öfverläggning, utan jem¬
väl några, som blifvit af andra ledamöter undantagua. Månne
det icke då vore bäst, alt dessa artiklar (inge företagas i den
ordning, som de förekomma i Utsk:s betänk.
Den 14 Januari e. m.
277
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att just de artik¬
lar, hvarpå IIr von HartmansdorlF nyss fastat uppmärksamhet,
nemi. spik samt annat manufactur- och handlverkssmide, icke
voro omnämnde uti den nu följande delen af Utsk:s betänk., men
alt de deremot förekommo uti Utsk:s tariff; hvarjemte II. Ex.
ånyo förklarade, att han icke föreslagit R. o Ad. alt vid den
förestående pröfningen följa ordningen i Gr. Cronhjelms, utan i
Utsk:s tariff, hvilken kunde föredragas på det sätt, att alla deri
förekommande artiklar upplästes, och dervid i afseende på dem,
hvarom R. o. Ad. redan fattat sitt beslut, förklarades, att någon
vidare pröfning ej erfordras, och deremot i afseende på de ar¬
tiklar, i fråga hvarom R. o. Ad:s pröfuingsrält vore öppen, öf¬
verläggning och beslut komme att äga rum.
R. o. Ad. hördes häruti instämma, men då nu uppläsningen
af den vid Htsk:s betänk, fogade tariff börjades, anmälde sig
och yttrade
Hr Hjerta: I enlighet med den K. propos. har R.o. Ad.
heslutit att vidblifva den gamla tulltaxan i de speciella bestäm¬
melserna, men med iakttagande af de jemkningar, förklaringar
och ändringar, särdeles hvad utförselstullen angår, som redan af
K. M. blifvit vidtagne. Nu är förhållandet sådant, att mellan de
artiklar, som finnas i Utsk:s tariff, förekomma andra i den nu
gällande tulltaxan, i afseende på hvilka Etsk. förbigått vissa af
K. M. vidtagna jemkningar, som i sjelfva verket äro gällande.
Jag anhåller, att hos Hr Gr. o. Landtm, och Ståndet fä hem¬
ställa, huruvida det icke vore lämpligt att i detta hänseende
återremittera betänk., för att antingen få dessa artiklar, af hvil¬
ka jag här har några samlade, införda på sina ställen i tariffen,
eller också att sedan upptagas på en gång efteråt. Såsom ex¬
empel på sådana artiklar vill jag nämna askar och dosor.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, att Ridd.secret. måtte upp¬
läsa den propos., som blifvit af R. o. Ad. bifallen i plenum sisth
Lördags e. m., så torde Hr Hjerta, efter afhörande deraf, afstå
från sin begäran.
I anledn. häraf upplästes det af R. o. Ad. den ] 1 den¬
nes e. m. i fråga om första punkten af ifrågavar. betänk, fat¬
tade beslut.
Hr Hjerta: Jag linner, att den framställning jag gjort,
är alldeles i öfverensstämmelse med det beslut, R. o. Ad. fat¬
tat, emedan de anmärkmr jag velat framställa, icke pä något
sätt hade för ändamål att rubba sjelfva tullbevillningen, utan
endast alt få i tulltaxan införa sådana jemkningar, som redan ä-
ro af K. M. vidtagna. Finner R. o. Ad. det öfverflödigt, sä viii
jag visserligen icke upptaga tiden med deras framställande.
Gr. Cronhjelm: Då af den upplästa och bifallna propos.
tydligen synes, att R. o. Ad. för sin del har beslutit upptagan¬
de och godkännande af alla de af K. M. sedan sisth riksdag
278
Den 14 Januari e. m.
ulgifna jemkningar och förklaringar, sfi synes det ändamål Hr
Hjerta afsett vara vunnet. Om vi derföre vid föredragningen
af de enskilda punkterna få följa den alfabetiska ordningen i
Utsk:s förslag, och derefter framställes särskilda propos:r om
de många artiklar, som i Utsk:s tariff äro förbigångna, men fin¬
nas upptagne antingen i min reservation eller om hvilka K. M.
något särskildt stadgande utfärdat, så tror jag allas syftemål
skulle vinnas. Ty R. o. Ad. lärer i ingen händelse sjelf kunna
redigera tulltaxan, men om R. St. blott bestämma alla tullafgif-
terna, så lärer Regeringen nog draga försorg derom, att veder¬
börande Tullstyrelse upprättar taxan i öfverensstämmelse med
Ständernas beslut.
Hr Hjerta: För alt icke upptaga R. o. Ad:s tid, skall
jag blott förbehålla mig att efter slutet af öfverläggningarne om
tulltaxan få väcka deu motion, att Bevilln.Utsk. mätte anmodas
att uppsätta ett förslag till und. skrifvelse i sammanhang med
det beslut, som Ståndet fattat, att iakttaga de af Konungen vid¬
tagne jemkningar och ändringar, hvilka af Utsk. icke blifvit
upptagne.
Hr von Hartmansdorff: Då den anmärkn., Hr Hjerta
gjort, icke åsyftar någon förändring i sjelfva tulltaxan, utan ett
förtydligande huruledes tulltaxan bör förstås; så bör det beslut
R. o. Ad. fattat icke kunna hindra, att Hr Hjertås anmärkn. får
till Utsk. remitteras, i händelse R. o. Ad. skulle finna mindre
lämpligt att i detta fall genast fatta något beslut, särdeles då
fråga icke är om annat än införande af ett förtydligande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Utsk. erhölle
del af R. o. Ad:s beslut, så skulle, derest detta beslut blefve
R. St:s, det väl blifva Utsk:s sak att i följd deraf uppsätta en
expedition; och om, när sedermera denna expedition förekom-
me till granskning hos R. o. Ad., några anmärkn:r skulle va¬
ra att göra derom, att Utsk. hade förbigått några artiklar, blef¬
ve kanske då den lämpligaste tiden till dylika anmärkmrs fram¬
ställande; hvilket H. Ex. dock finge öfverlemna till R. o. Ad:s
bedömmande.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag vågar hemstäl¬
la, om icke det ändamål, som Hr Hjertås ganska riktiga påmin¬
nelse åsyftar, skulle kunna på ett ganska lämpligt sätt vinnas
utan ödande af tiden, nemi. så, att Hr Gr. o. Landtm, vid före¬
dragningen af de särskilda punkterna behagade följa den alfa¬
betiska ordning, som i Utsk:s förslag till tulltaxa är iakttagen,
samt att, sedan alla dessa punkter blifvit genomgångna, Hr Gr. o.
Landtm, täcktes föreslå, att Ståndet i öfrigt återremitterar taxan,
men med anmodan till Utsk. att complettera den genom infö¬
rande af de punkter, hvarom K. M. låtit utfärda några särskil¬
da stadganden, och hvilka i Utsk:s förslag blifvit utelemnade.
Då vinnes genom en enda propos. icke allenast det ändamålet,
alt de artiklar, som Hr Hjerta annolerat, utan äfven åtskilliga
Den 14 Januari e. m.
279
andra, som möjligen blifvit uteslutna, blifva i den nya tariffen
införda.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att, i fall R. o. Ad.
funne sådant lämpligt, det visserligen ginge an att vidtaga den
utvägen, att, sedan R. o. Ad. genomgått tarilfen i dess helhet,
den eller de af R. o. Ad:s ledamöter, som funnit att uti den¬
samma något blifvit förbigånget, derom gjorde framställning, som
då kunde öfverlemnas till Utsk.; hvarjemte H. Ex. hemställde,
att, derest R. o. Ad. ansåge så böra ske, tariffen nu måtte få
komma under pröfning.
Ropades ja.
Till följd häraf föredrogos nu följande uti den af Utsk.
jemte betänk, afgifna tarilF upptagne artiklar.
Alabaster, arbetad, ej specificerad; Alun, andra slag:
Angelica; Anis; Antimonium crudum eller Spicsglans ; Apo¬
teksvaror, i denna taxa ej specificerade, enkla medicinalier,
sammansatta; Bark, Ek-; Beck, i tunnor, i barkar; Bilder,
andra slag; Blcckslagare-arbeten, ej specificerade, olackerade.
Lades till handlingarnc.
Bleckslagare-arbeten, ej specificerade, lackerade.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Ulskts för¬
slag, dels återremiss, på det en del härtill hörande arbeten af
högt värde måtte särskildt upptagas och beläggas med en ytter¬
ligare förhöjd tull, dels att Utsk:s förslag, endast så vidt det upp¬
tog förhöjdt tullvärde, skulle bifallas, och att icke mera än 25
proc. deraf eller 15 sk. per Ib måtte bestämmas såsom inför¬
selstull, i st. f. de af Utsk. föreslagne 20 sk. per ft eller 33^
proc., dels ock att tullbestämmelserne i nu gällande tulltaxa måt¬
te bibehållas.
Sedan öfverläggningen ansetts slutad, och en af de leda¬
möter, som begärt återremiss afstått från denna begäran, hem¬
ställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de gjor¬
de anmärkntrne föranleda till återremiss.
Ropades starka nej, jemte ett eller annat ja.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. bifölle Utskts för¬
slag lill tullbestämmelser för lackerade bleckslagare-arbeten.
Ropades ja och nej.
Härefter framställdes propos. till bifall å Utsk:s ifrågavar.
förslag, med den förändring, att införselslullen komme att be¬
stämmas till 15 sk. per U.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
och då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, derefter förklarade, att han
funnit ja härvid hafva öfverröstat nej, begärdes votering af en
ledamot, som yrkat bifall å Utskts förslag.
280 Den 14 Januari c. m.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller Bevi!ln.Utsk:s i dess betänk. N:o 12 gjor¬
da förslag, i fråga om tullvärdet och införsels-afgiften för lac¬
kerade bleckslagare-arbeten, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Utsk:s berörde förslag med
den förändring, att införselsafgiften bestämmes lill 15 sk. per U.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja —24.
Nej - 33.
Fortsättningen af målets pröfning uppskjuts till morgonda¬
gens plenum.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne betänk.,
utlåt:n och mern., nemi. från
Stats- samt Allm. Hes v.- o. E ko n. - U tsk: n :
N:o 31, med anledn. af K. M:s nåd. propos. i fråga om
förändring i sättet för ersättning af hästar och persedlar, som
vid rusthälls-regementen under krig gå förlorade;
N:o 32, i anledn. af väckt fråga om tillsättande af en an¬
dre apologist vid Fahlu högre liirdoms-skola samt om anslag till
baus allönande;
N:o 33, i anledn. af väckt motion om anslags beviljande
till utvidgande af Carlskrona läroverk;
N:o 34, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. rör:de an¬
slag till inköp af boställe åt en capell-predikant i Undenäs För¬
samling inom Skaraborgs län, och dels en i ämnet väckt motion;
N:o 35, i anledn. af väckt fråga om alskalfande af in¬
delta cavalleriets folmöten;
N:o 3(5, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om roterhållarnes
vid Forssa, Delsbo och Jerfsö compagnier af Helsinge regemen¬
te befriande från åtagandet att förse underofficerare vid nämn¬
de compagnier med hus och ved, samt mulbete för deras krea¬
tur; och
Expedilions-Utskottet:
N:o 12, om upphörande af utskrifningen utaf de s. k. ori¬
ginal-exemplaren af Utsk:ns betänkm m. m.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. § till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Ons-
Den 15 Januari.
251
Onsdagen den 15 Januari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleuiprot. för d. 28 och 30 sisth December.
Frih. Cederström, Jacob: Emot det beslut, som R. o.
Ad. fört. gårdags f. m. fattade, hvarigenom Hr Skogmans för¬
slag godkändes, att tullen på spaumäl bör vara fix till 1847 års
slut, får jag anmäla min reservation. Det finnes inom samhäl¬
let ingenting, som, egentligen att tala, förnuftsenlig! bör vara
fixt mer än myntvärdet, ty allt annat måste följa tiden, omstän¬
digheterna och bildningens framsteg, eljest går Slaten baklän¬
ges. Beträffande tullen på spaumäl, så är det dea enda artikel,
som aldrig grundlagsenligcn får eller kan vara fix. Detta har
grundlagens 60 § bestämt, der Konungen just blifvit tillagd rät¬
tighet att denna lull förhöja, och der det tillika förbjudes Ko¬
nungen att förböja tullen å någon annan vara. R. St. hafva vid
hvarje riksdag alltsedan 1823 funnit nödvändigheten af att i sär¬
skilda skrifvelser lill Konungen öfverlemna rättigheten att ned¬
sätta tullen, dä genom tractater med främmande makter reci-
procitetsförhållanden göra sådant för riket nyttigt och nödvän¬
digt. Deraf hade man lätteligen kunnat hemta anledn. att fin¬
na, beträffande olikheten mellan dessa beslut af Ständ:ne och
den 61 § i grundlagen, som säger, att allt hvad Ständme i fö-
reg:de §§ bestämt i tull och andra pålagor skall utgöras intill
slutet af del år, då den nya hevillningen blifver af Ständme
vidtagen, alt de lagstiftare, som uppställt våra grundlagar, ville
sä tillställa, att Ständme ej skulle komma ifrån att bestämma
ny bevillning då en annan upphör. Om årtal voro bestämda
eller kunde bestämmas för bevillningarnes utgörande, så skulle
de ock med årets utgång upphöra af sig sjelf, och om då ingen
ny bevillning vore bifallen, skulle brist i stalscassan uppstå, som
ej kunde fyllas, enär Konungen icke kan skatter å Svenska fol¬
kel lägga. Från denna synpunkt taget, måste jag erkänna vig¬
ten deraf, att icke sä ställa till, att man i framtiden må kom¬
ma lill det resultat, som en ledamot af detta Stånd sökt vindi¬
cera som en Sländmes rättighet, att kunna tvinga Styrelsen att bi¬
falla allt som begäres, genom alt vägra anslag, — vägra de
bevillningar, sorn efter grundlagen fordras, för att fylla de be¬
hof, sorn Konungen för Ständme uppgifvit. Från dessa premis¬
ser får jag till prot. vördsamt förklara, att del beslut R. o. Ad.
fattat, står i strid mot grundlagens anda, och i strid med dess
ord; och att, om detsamma skulle vinna tillämpning för fram¬
tiden, i afseende på andra artiklar än spaumäl, så skulle det
6 H. 36
282
Den 35 Januari.
kunna leda till det resultat, att när det år, intill hvars sint fee-
villningen blifvit åtagen, lnpit till ända utan att Ständme någon
ny sig åtagit, så kunde de säga nej för ett fortsatt utgörande
deraf, och Konungen blifva urståndsatt att genom något annat
medel än revolution tvinga Ständme och Svenska folkel alt ord¬
na sina angelägenheter bättre.
Fortsattes pröfningen af BevilIn.Utsk:s betänk. N:o 12, an¬
gele tullbevillningen.
Härvid förekommo följande artiklar:
Blodiglar; Blommor, artificiella; Blyertz; Bookbinder-cloth;
Borstar.
Lades till handlingnrne.
Broderade arbeten; andra stag draga tull lika med del
tyg eller annat ämne, hvarå broderiet är anbragt, med tillägg
af 20 proc., såvida sjelfva det broderade tyget eller varan är
till införande tillåtet.
Många ledamöter yrkade, att å broderade arbeten, andra
slag, den i 1841 års tulltaxa stadgade införselstull af 33 r:dr
16 sk. för ett tullvärde af 100 r:dr värde måtte bibehållas, an¬
dra åter, att denna tull mätte höjas till 50 ndr, hvarförutan
dels yrkades, att särskildt för Broderade arbeten af Musslin, Moll,
Nettelduk och andra tunna tyger, tullvärdet skulle bestämmas
till 50 r:dr med införselslull af 16 r:dr 32 sk. per 0f, och sär¬
skildt för sådane arbeten af Marle, Stramalj m. m. skulle stad¬
gas 30 r:dr tullvärde med 10 r:dr införselstull, dels begärdes
återremiss på det alt efter närmare undersökning en förhöjd och
efter vigt beräknad skyddstull måtte utsättas ; hvilken sistnämn¬
de begäran dock, innan propus, af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
framställdes, blef återkallad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle, att tullbestämmelserne för broderade arbeten, andre slag,
bibehållas sådane de i nu gällande tulltaxa linnas stadgade.
Ropades starka ja, blandada med nej; hvarefter H. Ex. för¬
klarade, det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
En ledamot begärde votering, men förklarade efter någon
discussion om contrapropos., att han afstod från denna begäran.
Broderduk, Marle och Stramalj, af silke och bomull, af
ull, af bomull, lin eller hampa, enkla eller blandade; Brunsten.
Lades till handlingarne.
Böcker: på främmande språk, pä Svenska tryckte, i Fin¬
land, i andre länder.
I fråga härom yrkades af de ledamöter, som icke godkän¬
de Utsk:s förslag, dels att i Finland på Svenska tryckte böcker
Den 15 Januari.
283
borde vara Fria till införsel, dels alt i Finland eller Ryssland
på Svenska tryckte original-verk af Finska författare borde va¬
ra fria, men sådanc utrikes tryckte verk förbjudna till införsel,
dels ock ali alla original-arbeten borde blifva fria, men öfver-
sättningår på Svenska från andra språk förbjudna att införas,
men med undanlag af 2:ne talare, som fortfarande yrkade bi¬
fall till Utsk:s förslag, funno slutligen de ledamöter, som yttrat
sig i ämnet, för godt att förena sig derom, att de nu ifrågavar.
under artikeln böcker upptagne rubriker borde sammanföras lill
ett enda och befrias från tullafgift.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde först om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s förslag.
Ropades nej..
Derefter hemställde H. Ex., om R. o. Ad. bifölle, att, af de
under artikeln böcker i nu gällande tulltaxa utförde 4 rubriker,
bland hvilka den sista, som upptager ”med inbundet, rent eller
linieradt papper,” enligt R. o. Ad:s förut fattade beslut, skulle
blifva oförändrad, de 3 första borde sammanföras till en enda
rubrik af följande lydelse: ”Böcker samt Chartor, Musikalier,
Hot- och Ritböcker — fria”.
Ropades ja.
Sedermera och i öfverensstämmelse med en ledamots be¬
gäran, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga RiksSttn att i det nu fattade beslu¬
tet instämma.
Ropades ja.
Caffe..
I fråga om införselstullen för denna artikel yttrades flere
olika meningar och yrkades, dels att den i nu gällande tulltaxa
utsatta tull af 3 sk. per U borde bibehållas, dels alt 4 sk., så¬
som Htsk. föreslagit, dels att 3 sk. 6 r:st. för år 1846, samt
4 sk. från och med 1847, och dels att antingen 3 sk. 4 r:st.
för 1846, 3 sk. 8 r:st. för 1847 och 4 sk. för 1848, eller ock
3 sk. 4 r:st. för såväl 1846 som de 2:ne derpåföljande åren,
skulle såsom per U utgående tullafgift bestämmas, bland hvilka
yrkanden likväl det, som afsåg afgiftens förhöjande med 4 r:st.
åligen, före discussionens slut återkallades.
Sedan öfverläggningen ansetts slutad, hemställde H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla, ali, på sätt
Etsk. föreslagit, tullafgiften på caffe förhöjdes till 4 sk. per U.
Ropades starka nej, jemte några ja.
Propos. till ifrågavar. tullafgifts bestämmande för år 1846
till 3 sk. 6 r:st., samt från och med 1847 till 4 sk. blef här¬
efter framställd och jemväl med starka nej och några ja be¬
svarad.
m
Den 15 Jan uari.
Sedermera framställdes propos. till denna tullafgifts bestäm¬
mande till 3 sk. 4 r:st., och svarades dertill starka nej, blan¬
dade med många ja.
Slutligen hemställde H. Ex., om R. o. Ad. behagade bifal¬
la, ali tullen å caffe blefve oförändrad.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. för¬
klarade, det lian trott sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägan¬
de ja besvarat den sednast gjorde propos.
I anleda, häraf begärde en ledamot votering, och blcf, ef¬
ter någon discussion om contrapropos,, följande voler.propos.
uppläst till justering samt godkänd:
Den som, med afslag å Bevilln.Utsk:s, i dess betänk. N:o 12
gjorda förslag om förhöjning af införselstull å caffe, bifaller
att nu gällande införselsluli å caffe af 3 sk. per U bibehälles
oförändrad, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, besluter R. o. Ad. att ifrågavar. lulla fy i f l be¬
stämmes till 3 sk. 4 r:st per 8>.
Efter voteringen, vid hvars början II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, bortgick och lemnade klubban till främsta närvar,
ledamoten Gr. Posse, Erik Arvidsson, befuuuos rösterna
hafva utfallit, som följer:
Ja —42.
Nej — 21.
Fortsättningen af målets pröfning uppskjöts till nästa ple
num.
Lades på bordet eli från Ridd.Utsk. inkommet meni. så ly¬
dande:
Hörsamt Memorial.
Sedan Ridd.Direct., till följd af R. o. Ad:s under d. 9 sisth
Nov. fattade beslut, låtit ånyo kungöra Ridd.sccrel.-sysslan så¬
som ledig, med bestämmande af tiden för ansökningars ingifvan¬
de till 28 dagar efter det kungörelsen varit i Statstidningen in¬
förd; så har Direct., uti härhos bifogadt meni., anmält, att inom
ansökningstidens slut d. 16 derpåföljde Dec. endast en ansök¬
ning till erhållande af Ridd.secret.-sysslan blifvit till Direct.
ingifven, nemi. af Notarien i R. M:s och Rikets Rammarcoll.,
nu tjenstförrättande Ridd.secret. Johan Albert Wilhelm Munck,
som tillika anhållit om H. R. o. Ad:s tillåtelse att med Iiidd.-
secret.sysslan få förena sin i K. Rammarcoll. iunehafvande no-
tarieljenst.
För egen del liar Ridd.Direct. med öfverlemnande af No¬
tarien Muncks ansökningshandlingar vördsamt tillstyrkt, att No¬
D en 15 Janua ri.
285
tarten Munck, som dels allt sedan d. 10 Juni innevar. år till
Directiouens fullkomliga nöje förrättat secret.göroinålen hos Di-
reclionen, dels ock, under innevar. riksdag, enligt H. K. o. Ad:s
förordnande, hos Ståndet oafbrutit bestridt secret.tjeusten och
hvars skicklighet för ifrågavar. syssla sålunda torde anses till¬
fyllest ådagalagd, må af R. o. Ad. till Ridd.secret. på stat con-
slilueras, med den lön och öfriga förmåner, Ridd.secret. till¬
kom mer.
Beträffande åter Notarien Muncks anhållan att jemte Ridd.-
secret.-sysslan få behålla sin nu inncliafvande notariebefattning
i Kammarcoll., har pluralilelen inom Directionen, på anförde
skäl och i conseqvens med det utlåt nde, Ridd.Direct. under
d. 6 sistl. Sept. algifvit, i anledn. af IIr Frih. Tolls motion, an¬
gående frågan om Ridd.secret.-sysslans förening med embete i Sta¬
tens tjenst, ansett sig icke äga anledn. alt understödja Notarien
Muncks ofvanberörde anhållan.
Från denna åsigt hafva likväl en Direclionens ledamot, Hr
Bancocomissarien Brakel, samt fl. E. Hr Gr. o. Ordföranden, på
sätt bilagde omröstningsprotocoll närmare utvisar, varit skiljak¬
tiga, samt dels ansell ett afslag å Notarien Muncks ifrågavar.
anhållan stå i strid emot den af H. R. o. Ad. uti 13 § af
Ridd.Direct:s instruclion beslutade förändring, hvilken föranledt
ny kungörelse om ledigheten af Ridd.secret.tjeusten, dels funnit
bestridandet af en notariebefattning i Kammarcoll. icke för Ridd.¬
secret. medföra något hinder att emellan riksdagarne i behörig
ordning fullgöra dess tjensteåligganden å Riddarhuset.
Då det tillhör Ridd.Ulsk. att med sitt utlåt, till R. o. Ad.
beledsaga Direclionens framställning, har Utsk., hvad först an¬
går frågan om Ridd.secret.-sysslans återbesättande, ansett sig,
i enlighet med hvad Utsk. tillförene redan uti mera. af d. 12
sistl. Sept. yttrat, samt på i öfrigt af Ridd.Direct. nu anförde
skäl äga full anledn. tillstyrka,
att Notarien Johan Albert Wilhelm Munck må var¬
da till Ridd.secret. utnämnd, med åtnjutande af der¬
med förenad lön och öfrige förmåner.
Och torde, derest detta tillstyrkande vinner II. R.
o. Ad:s bifall, Ridd.Direct. erhålla uppdrag ali i be¬
hörig ordning för Ridd.secret. utfärda constitutorial.
Vidkommande sedermera Notarien Muncks anhållan om R.
o. Ad:s särskilda tillstånd ali med Ridd.seerct.-sysslan få före¬
na sin i Kammarcoll. innehafvande notarietjensi, instämmer
Ridd.Utsk. för sin del i den åsigt, som minoriteten inom Ridd.¬
Direct. framställt och tillstyrker i öfrerensstämmelse dermed,
att H. R. o. Ad. nu matte meddela Notarien Munck
sitt särskilda tillstånd alt, derest han varder lill
Ridd.secret. utnämnd, få med denna syssla förena
den befattning han såsom Notarie i K. Kammarcoll.
innehafver, likväl under förbehåll af öppen räll för
R. o. Ad. alt, så vida del yttrande, Ridd.Direct. vid
nästa riksdag äger all, med ledning af dä vunnen
2S0
Den 15 Januari.
erfarenhet, afgifva rör:de förenligheten under längre
tid af de med nämnde tvenne tjenster förbundne gö¬
romål, skulle dertill föranleda, återtaga det nu af
R. o. Ad. meddelta tillstånd; hvarjemte Utsk., så¬
som oeftergifligt villkor, förutsätter, att Notarien
Munck, minst 14 dagar före inträffande riksdag, in¬
för Directionen företer betyg derom, att han i be¬
hörig ordning erhållit ledighet för hela riksdagen
från all tjenstebefattning i K. Kammarcoll.
Hvilket dock allt till K. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öf—
verlemnas. Stockholm d. 13 Jan. 1845.
På RiddarhusUtskotlets vägnar
Claes G. Rålamb.
W. F. Dalman..
Hörsamt Memorial.
Sedan H. R. o. Ad. i sammanhang med beslutad förändring
af 2 mom. i 13 § Ridd.Direct:s instruetion, ang:de villkoren för
Ridd.secret.-sysslans erhållande, tillika under d. 9 sist). Nov.
förordnat, att Ridd.secret.-ljensten borde ånyo såsom ledig kun¬
göras och tiden för ansökningars ingifvande dertill för denna
gång bestämmas till 28 dagar efter det kungörelsen varit i
Statstidningen införd; så har, till följd af denna föreskrift, Ridd.-
Direct. låtit en sådan kungörelse utfärda, i anledn. hvaraf och
sedan ansökningstiden d. 16 dennes til lända I apit, Directionen
nu bort hos H. R. o. Ad. anmäla, alt endast en ansökning till
erhållande af nämnde syssla är vorden, med bifogande af behö¬
rig meritförteckning, till Directionen ingifven, nemi. af Notarien
i K. M:s och Rikets Kammarcoll., nu tjenstförrättande Ridd.secret.
Johan Albert Wilhelm Munck, som tillika anhållit om H. R. o.
Ad:s tillåtelse att få med Ridd.secret.-sysslan förena sin i K.
Kammarcoll. inuehafvande nolarietjenst.
Jemte det Ridd.Direct. härhos öfverlemnar Notarien Muncks
ansökningshandlingar, får Directionen vördsamt tillstyrka, att
Notarien Manck, som dels alltsedan d. 10 Juni inncvar. år till
Direclionens fullkomliga nöje förrättat secret.tjensten hos Direc¬
tionen, dels ock under iunevar. riksdag, enligt H. R. o. Ad:s
förordnande, hos Ståndet oafbrutet bestridt sccreteraregöromålen
och hvars skicklighet för ifrågavar. syssla sålunda torde anses
tillfyllest ådagalagd, må af R. o. Ad. till Ridd.secret. på stat
constilueras med den lön och öfrige förmåner, Ridd.secret. till¬
kommer.
Hvad deremot beträffar Notarien Muncks anhållan, att, jem¬
te Ridd.secret.sysslan, få förena sin nu inuehafvande nolarietjenst
i Kammarcoll.; så, och ehuru II. Ridd. o. Ad., genom ändring
af 13 § Ridd.DirecUs instruetion, numera medgifvit, att Ridd.¬
secret.sysslan må kunna, med H. R. o. Ad:s särskilda tillstånd,
förenas med embete i Statens tjenst, anser likväl, i enlighet med
den åsigt Directionen yttrat uti dess d. 6 sistl. Sept. öfver Hr
Oen 15 Januari.
287
Frill. Tulls motion, ang:de förändring af nyssnämnde § i instruc-
lionen, afgifne ullåt., Dircctionen att, så vidt möjligt hr, R. o.
Ad:s Secreterare icke bör i fullgörandet af sina tjensteåliggan-
den kunna förhindras af någon annan publik befattning, helst
ban, i Directionens tanka, äfven under tiden emellan riksdagar-
ne, äger ett ganska vidsträckt fält för sysselsättning och verk¬
samhet i oell för Riddarhusets gagn, dels i följd af sin tjenst¬
göring hos Directionen, dels genom en egnad närmare omsorg
och uppmärksamhet åt ordnandet af de äldre riksdagshandlin¬
gar, hvilka i Ridd.archivet förvaras; och då härtill kommer,
att Notarien Munck i siu ansökning till Ridd.secret.sysslan icke
fästat något ovillkorligt förbehåll om bibehållandet af sin i Kam-
marcoll. nu innehafvande beställning, ulan deremot af Notarien
Muucks första ansökan till Ridd.secret.tjensten den slutsats bör
dragas, att Notarien äfven för sin del instämmer i Directionens
åsigt, att de fördelar, Ridd.secret.sysslan erbjuder siu innehaf¬
vare äro så betydliga, alt R. o. Ad. skäligen torde äga anspråk
deruppå, ali dess Secreterare uteslutande egnar sig åt Riddar¬
husets tjenst, finnér Directionen deslomindre anleda, att under¬
stödja Notarien Muncks anhållan att med sistnämnda syssla få
förena sin nolarietjenst i Kammarcoll., som, enligt R. St:s vid
denna riksdag fattade och af Konungen sanctionerade beslut,
riksdagarne hädanefter komma att inträffa hvart 3:dje år, d. v.
s. efter en mellantid af högst 2 ä år: vid hvilket förhållan¬
de blifvande Ridd.secret. mäste anses trägnare upptagen af tje-
stegöromäl vid Riddarhuset, än då riksdagarne endast inträffat
livart 4:de eller 5:te år.
Ett utdrag af Ridd.Direct:s protocoll medföljer, upptagande
de inom Directionen i ämnet yttrade särskilda meningar.
Slockholm d. 20 Dcc. 1S44.
Carl De Geer.
U. Koskull. Fredr. Boye. Georg Ulfsparre.
J. K. Cederstråle. J. A. Tornerhjelm. G. Brakel.
IF. F. Dalman.
Utdrag af Prolocollet, hållet hos Höglofl. Riddarhus-
Direction den 20 December 1844.
S. D. Undertecknad anmälde, att sedan Ilidd.Direct., till
följd af R. o. Ad:s, under d. 9 sistl. Nov. fattade beslut, låtit
ånyo kungöra Ridd.secret.sysslan såsom ledig, med bestämmande
af tiden för ansökningars ingifvande till 28 dagar efter det
kungörelsen varit i Statstidningen införd; så hade inom ansök¬
ningstidens slut, den IG i denna månad, endast en ansökning,
till erhållande af nämnde syssla, blifvit till Directionen ingifven,
nemi. af Notarien i K. M:s och Rikets Kammarcoll., nu tjenst¬
förrättande Ridd.secret. Johan Albert Wilhelm Munck, som
derjemte anhållit om II. R. o. Ad:s tillåtelse att med Ridd.-
288
Den 15 Januari.
secret.sysslan få förena sin i K. Kainmarcoll. inuehafvande no-
tariet jenst.
Underiecknad yttrade, såsom föredragande af årendet, att
han väl, för sin del, ansåg sig böra tillstyrka H. Direclion att
lemna Notarien Munck dess förord till erhållande af R. o. Ad:s
conslitutorial till Ridd.secret.tjensten; men beträffande Notarien
Muncks anhållan, att med sistnämnde tjenst få förena sin notarie¬
befattning i Kammar.eoll.; så bibehöll undertecknad den tanka,
han förut i frågan om olägenheterna af Ridd.secret.tjenstens för¬
ening med annan publik befattning, till Ridd.Direct:s prot. d. 6
sisth Sept. yttrat; i följd hvaraf och då Notarien Munck vid
sin ansökning lill Ridd.secret.tjensten icke fästat något ovillkor¬
ligt förbehåll om bibehållande af sin tjenst i Kammarcolh, un¬
dertecknad fnnne destomindre anledning alt tillstyrka Direclio-
nen att understödja Notarien Muncks anhållan, sorn, enligt vid
denna riksdag i grundlagsenlig ordning fattadt beslut, riksda-
garne hädanefter komme att. inträffa oftare än hitintills, eller
hvart tredje år, d. v. s. med en mellantid af endast 2 ä 2j är.
Direclionens samtlige Hrr ledamöter, samt H. Ex. Hr Gr.
o. Ordföranden ansägo sig böra hos H. R. o. Ad. vördsamt till¬
styrka, alt Notarien Johan Albert Willielm Munck, hvars skick¬
lighet för Ridd.secret.tjensten vöre under innevarande riksdag
pröfvad och ådagalagd, mätte af H. R. o. Ad. till Ridd.secret.
constitueras.
Vidkommande åter Notarien Muncks anhållan, att jemte
Ridd.secret.sysslan få bibehålla sin uotariebefatlning i K. Kam¬
ma rcoll., vore Direclionens Hrr ledamöter af olika tanka, och
yttrade Hr Bancocommissarien Brakel, att han, i conseqvens
med den särskilda mening Hr Bancocommissarien bifogat Direclio-
neus d. 6 sisth Sept. afgifne utlät, öfver Hr Frih. Tolls motion,
angidc frågan om Ridd.secret.sysslans förening med embete i
Statens tjenst, hvilken mening han nu åberopade, tillstyrka
Notarien Muncks anhållan, och det så mycket hellre, som det
ifrågasatte afslaget syntes honom stå i strid emot H. R. o.
Adis härom fattade beslut, hvilket, i hans tanka, tydligen åsyf¬
tade en modifieation och icke en skärpning i det förra stadgan¬
det, ty genom ett afslag skulle, i hans tanka, den blifvande
Ridd.secret. försättas uti en vida sämre ställning i detta afseen¬
de än någon af hans företrädare varit.
Ridd.Directis fleste Hrr ledamöter, Hr Assessoren Cederstråle,
Hr Öfverstelieutenanten Tornérhjelm, Hr Cabiuetlskammarherren
Frih. Koskull samt Hr Kammarherren Frih. Boye instämde i
föredragandens åsigt, under åberopande i öfrigt af de skäl Di-
rectionen närmare utvecklat i sitt utlåt, öfver Frih. Tolls motion.
II. Ex. Hr Gr. o. Ordföranden, som icke deltagit i Ridd.-
Di recl:s ofvanberörde utlåt., yttrade, att dä bestridandet af en
notarietjenst i Kammarcolh icke syntes för Ridd.secret. medfört
något hinder, att emellan riksdagarne i behörig ordning fullgöra
sina tjeuståligganden vid Riddarhuset, och lian, när riksdag in¬
trä (fädt,
l)en 17 Januari f. m.
2S3
träffadt, .alltid vore skyldig förete vederbörande cmbelsverks
permissions-resolution för riksdagen, H. Ex. för sin del icke
fann skäl afstyrka Notarien Muneks anhållan, att med Ridd.-
secret.sysslan fä förena sin notarie! jensi i K. Kammarcoll. Och
skulle, enligt pluralilctens beslut, memorial till R. o. Ad. expe¬
dieras, jemte utdrag af della protoeoll.
Ut supra
IV. F. Dalmun.
Till Höglofliga Riddarbus-Directionen.
Hos II. Directioneu får jag härmed ånyo vördsamt anmäla
mig såsom sökande lill den lediga Ridd.sccret.sysslan samt i
sådant afseende i besannad afskrift bifoga den af mig förut in¬
lemnade tjensteförteckning *); hvarjemte jag, sedan H. R. o. Ad.
numera, med bifall till Ridd.Utsk:s vid innevar. riksdag gjorda
tillstyrkande, att det vid hvarje tillfälle Ridd.secreterare till¬
sattes, må bero af II. R. o. Ad:s pröfning, huruvida han får
bibehålla förut innehafvande embete i Statens tjenst, behagat
upphäfva det emot Ridd.seerel.sysslans förenande med sådan
tjenstdorut. stadgade förbud, ödmjukast vågar anhålla, att, derest
ilrågavar. syssla mig anförtros, del mätte blifva mig förunnadt,
all dermed förena min i K. Kammarcoll. innehafvande notarie-
tjenst, hvars bestridande ej lärer kunna anses utgöra hinder för
behörigt fullgörande af de åligganden, sorn tillhöra innehafvare!!
af Ridd.sccret.tjenslcn. Stockholm d. 13 Dec 1S44.
Johun Albert IVilhelm Munck.
fl. R. o. A,d. åtskildes kl. | lill 4 e. m.
In fidem protocolii,
Albert Munck.
—mo-sjj ig) c—
Fredagen tlun 17 Januari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Undertecknad t. f. Ridd.secrcl. anmälde, alt från Fl. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, ankommit en så lydande skrifvelse:
Af illamående hindrad från att infinna mig vid det plenum,
som till i dag är utsatt, får jag anmoda främste närvarande
ledamoten att dervid i mitt ställe föra ordet. Slockholm d. 17
Jan. 1845.
*) Finnes införd i ,2:dra häftet, sid. 344.
6 H.
37
200
Den 17 Januari f. m.
I anlcdn. häraf intog Frih. Palmstjerna, Carl Ollo, såsom
Fullm. för Grelliga iiltcn N:o 68, Creutz, Ordförandeplatsen vid
landi marskalksbordet.
Justerades pleniprot. för d. 4 dennes f. m.
Hr Frih. o. Ord foran d en tillkännagaf, alt HrTersmeden,
Nils, såsom ledamot af Consl.Utsk., begärt och erhållit ledighet
från d. 18 lill och med d. 26 dennes, samt anmodade Hrr Elec-
torer att vid deras nästa sammanträde utse en ny ledamot i
nämnde lllsk. under ledighetstiden.
Fortsattes pröfntngen af Bevilln.Utsk;s belänk. N:o 12, ang:de
t u 11 be v il I n i ogen.
Härvid förekom :
Chicorierut.
Hr Frih. o. Ordföranden yltrade, alt, lill följd af R. o.
Ad;s förut fattade beslut, någon öfverläggning om Ulsk:s i af¬
seende på denna artikel afgifua förslag ej synlcs kunna äga
rum, utan detsamma torde böra läggas lill handlingarue.
Ropades ja.
Cider.
Sedan 3:ne ledamöter yrkat, att cider malte förlullas lika¬
som vin, hemställde Hr Frih. o. Ordföranden, om R. o. Ad. bi-
fölle Ulsk:s förslag.
Ropades nej.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., att cider
borde uteslutas ur sjelfva tulltaxan, hvaremot i nolerne dertill
skulle införas ”Cider, se Vin.”
Cobolt-malm, metall; Coejfyrer; Conserver, hermetiskt slut¬
na (ny rubrik, sam inf (ires).
Hr Frih. o. Ordföranden yttrade, att cobolt-malm och
metall samt coelfyrer tillhörde de artiklar, hvilka, enligt förut fat-
tadt beslut, ej syntes kunna blifva föremål för öfverläggning,
och all äfven conserver, hermetiskt slutna, torde böra så anses;
hvadan Hr Frih. o. Ordföranden hemställde, alt Utsk:s förslag
i denna del måtte fä läggas lill handlingarne.
Ropades ja.
Filur.
Uppå en ledamots förslag, hvaruti flere förklarade sig in¬
stämma, beslöt R. o. Ad., att tullbeslämmclscrnc för arliklarne
”Filarj” ”Filktofvar”Jern, smidt och val säd t, spik samt
allt annat manufactur- och handtverks-smide, ej specificerad!
”Knifvar, andra slag samt gafflar, ej specificerade;n ”Fork-
Den 17 Januari f. m.
291
sltrufvar”Lasj” ”Nyckelringar och Nijckelhahar”Stul-
arbeten, ej specificeradeoch ”Sö/jor” borde gemensamt blif¬
va föremål för öfverläggning, och att, efler denna öfverläggnings
slut, särskilda beslut rörde livar och en af dessa särskilda ar¬
tiklar skulle fattas.
Under den alla ofvanberörde artiklar omfattande öfver¬
läggning, som till följd deraf nu uppkom, yrkades af de leda¬
möter, sorn icke talade för bifall lili Utsk:s förslag, dels bifall
till de uti Gr. Crouhjelms reservation, för en del af dessa ar¬
tiklar till lägre belopp, än uti Ulsk:s förslag, utförde tullvärden
och afgifter, dels ock vidblilvande af tullbestämmelser i 1841
års tulltaxa; hvarförutan en ledamot föreslog och tlere instäm¬
de deruti, alt, med uteslutande af alla de jernarbeten, som icke
äro specificerade i 1841 års tulltaxa för ”manufactur-och handl-
verks-smide, ej specificerad t”, måtte utföras införseltull af 33
r:dr 16 sk. för ett tullvärde af 100 r:dr, och följande stadgan¬
de: ”minsta värdet bestämmes lill 32 sk. skålpundet, och hvarje
särskildt slag bör både till vigt och värde angifvas”; i sam¬
manhang hvarmed äfven förslag väcktes derom, alt till närmare»
controll i afseeude på de värden, som godsägares förlullnings-
inlagor upptaga å icke specificerade manufactur- och handlverks-
smiden , prof med utsatta gångbara priser borde tillställas
samtlige sjölullkamrar i Kikel å sådane smidesartiklar, som i
Eskilstuna tillverkas.
Sedan denna öfverläggning, hvarunder Hr Frih. och Ord¬
föranden tillkännagaf, ali plenum kl. 6 e. m. kommc all fort¬
sättas, ansetts fulländad, och sedermera, dä artikeln Filar, bland
de nu ifrägavar., försl framställdes såsom föremål för R. o. Ad:s
beslut, någon särskild discussion derom icke uppkom, yttrade
Hr Frih. o. Ordförande!), att lian, sedan i fråga om artikeln
filar blifvit yrkadt dels bifall lill Ulsk:s förslag, dels bifall lill
det i Gr. Cronhjelms tariff uppgjorde förslag, och dels vidblif-
vande af nu gällande tulltaxas bestämmelser, försl finge hem¬
ställa, om R. o. Ad. behagade bifalla Ulsk:s förslag i denna del,
innefattande ett tullvärde af 1 r:dr 12 sk. och en införsels!ull
af 20 sk. per ti.
Ropades starka nej, blandade med några ja, hvarefter Hr
Frih. och Ordföranden förklarade, att nej härvid varit öfver¬
vägande.
Vidare framställdes propos. till bifall ä Gr. Cronhjelms för¬
slag, hvarenligt lullvärdet skulle blifva 1 r:dr 12 sk. och in¬
förselstullen 12 sk. per ti.
Denna propos. besvarades med ja och nej, hvarpå Hr Frih.
o. Ordföranden tillkännagaf, del lian trott sig finna, att ja öf¬
verrösta! nej.
I anledning häraf begärdes votering, hvarefter, i öfverens¬
stämmelse med af Hr Frih. o. Ordföranden framsläldt förslag,
Den 17 Januari f. m.
nedanstående voler.-propos. uppsattes, upplästes till justering oell
godkändes:
Den som bifaller de tullbestämmelser, hvilka i Gr. Cron¬
hjelms vid Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 12 fogade förslag äro ut¬
förde för filar, voterar
i;|;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, besluter R. o. Ad. alt de bestämmelser, som i
nu gällande tulltaxa äro intagne för biar, böra oförändrade
qvarstå.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, sorn
följer:
Ja - 19.
Nej — 29.
Filklofvar.
Efter härvid gjord framställning, att, oaktadt, tili den Gr.
Cronhjelms reservation åtföljande tariff, artikeln Filklofvar, till
följd af ett skriffel, blifvit utförd, ulan att dervid, såsom tili
Ulsk:s förslag, blifvit tillagdt ordet urmakare-, likväl R. o. Ad:s
beslut rör:de detina artikel måtte komma att inskränka sig till
endast urmakare-filklofvar, hvilken eller någon discnssion med-
gafs, och sedan för öfrigt dels Gtsk:s, dels Gr. Cronhjejms i
dess reservation gjorde förslag till lullbestänunelser blifvit för¬
ordade, hemställde Hr Frih. o. Ordföranden, om R. o. Ad. bi-
fölle Utsk:s förslag, alt för ”Filklofvar, urmakare-”, bestämma
tullvärdet till 5 r;dr och införselstnllen till 1 r:dr 32 sk. per u.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade roed
åtskilliga ja, hvarpå Hr Frih. o. Ordföranden förklarade, det
han funnit nej hafva varit öfvervägande.
Derefter hemställde Hr Frih. o. Ordföranden, om R. o. Ad.
behagade bifalla Gr. Cronhjelms förslag, h va renligt tullvärdet
för Filklofvar, urmakare-, skulle bestämmas till 5 r:dr samt
införsclstullen till 1 r:dr per tt.
Ropades ja.
Bland de smides-arliklar, som redan utgjort föremål för
allmänna discussionen i ämnet, förekom nu
Jern: smidt och valsadt: spik af 2 tunis längd och der¬
öfver.
Utsk:s förslag bifölls.
Jern: smidt och valsadt: spik, all annan samt allt manu-
factur- och handtverks-smide, ej specijiceradt.
Under den särskilda discussion, som nu rör:de denna smides-
artikel uppstod, förnyades del vid den allmännare öfverläggnin-
gen om flere dylika artiklar redan framställda förslaget om
uteslutande af de jernarbetcn, som icke finnas specificerade i
Den 17 Januari f. m.
293
1841 års tulltaxa samt ifrågavar. smidesarliklars förlullanile
med 33j proc. af värdet, med bestämmande af ett minimi-
värde, hvilket nu, med afseende å svårigheten att skilja stål-
och jern-arbeten från hvarandra, föreslogs till en r:dr per ;
hvarjemte yrkades, dels alt ifrågavar. rubrik skulle erhålla 2:ne
afdelningar, hvaraf den första borde hela ”Spik, all annan”,
och underkastas de lullbeslämmelser Utsk. föreslagit, hvilken
fördelning dock bestreds af en ledamot, sorn derjemte ansåg
ofvanberörde minimivärde böra utsättas till 2 r:dr 32 sk., hvar¬
förutan af andra yrkades, dels att, på sätt Preste- och Borgare-
St:n beslutil, ej specificerade manufaclur- och handtverks-smiden
malte åsättas 3 r:drs tullvärde och en r:drs iuförselslull per If,
dels att, såsom Utsk. föreslagit, artikeln Siiljor måtte särskildt
i tulltaxan upptagas.
Uppå af Hr Frih. och Ordföranden efter öfverläggningens
slut framställde propos:r, beslöts först, all, näst efter artikeln
”Spik af 2 tums längd och deröfver”, skulle upptagas ”ali an¬
nan”, äfvensom all derå skulle utsättas tullvärde af 32 sk. och
införselstull af 8 sk. per U.
Sedermera och efter det Slålarbeten och Söljor, uppå der¬
om af Hr Frih. och Ordföranden gjord hemställan, ansetts böra
särskildt blifva föremål för pröfning, beslöt R. o. Ad. alt, med
uteslutande af arliklarne ”Korkskrnfvar”, ”Läs”, samt ”Nyc¬
kelringar och Nyckelhakar”, uti tulltaxan borde införas: ”Manu¬
faclur- och handtverks-smide, ej specificeradt,” med 33 r:dr
16 sk. iuförselslull för ett värde af 100 r:dr, och följande
stadgande: ”Minsta värdet bestämmes till en r:dr skålpundet,
och hvarje särskildt slag bör till både vigt och värde augif-
vas;” äfvensom att prof med utsatta gångbara värden å sådane
smidesartiklar, som tillverkas i Eskilstuna, borde genom Gene¬
ral-Tullstyrelsens försorg tillställas samtliga sjötullskamrar i
Riket.
Sedan härefter en ledamot begärt propos. derå, att beslutet
rör:de förenämnde prof skulle meddelas Utsk., för att införas
i 7 § af tulltaxe-underrältelserne, äfvensom att i fråga derom
und. skrifvelse från R. St. borde lill K. M. afgå, men uppå
en annan talares framställning afstålt från denna begäran, hem¬
ställde Hr Frih. och Ordföranden, att med beslut i afseende på
redactioneu af det nu beslutade stadgandet rör:de oflanämnile
prof måtte få anstå intill dess tulltaxe-underrältelserne lore-
kommo till pröfning; hvilket bifölls.
Fortsättningen af delta måls pröfning uppskjöts till efter¬
middagens plenum.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
2<J4
Den 17 Januari e. m.
Fredagen den 17 Janauri 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
I anseende till H. Ex. Hr Gr. o. Landtnäs illamående fort¬
for Frih. Palmstjerna, Carl Otto, att såsom främste när¬
varande ledamoten, vara Ordförande.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.uldi*.
från de öfriga RiksSt., nemi. från PresteSt. af d. 21, 23, 28
och 30 sistl. Dec. samt d. 4, 8, 11 och 14 dennes, från Bor-
gareSt. af d. 18, 19, 21, 23, 28 och 30 sistl. Dec. och d. 4 och
14 dennes, samt från BondeSt. af d. 21, 23, 28 och 30 uästi.
Dec. samt d. 4, 8 och 11 dennes.
Lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne meni,,
nemi. från
Conslitutions-Utskottet:
N:o 24, ang:de ett tillägg i 41 § Riksd.Ordin
Sta ts-Uts kottet:
N:o 133, med förslag till sammanjemkning eller voler,pro-
pos:r, i anledn. af RiksSl:ns skiljaktiga beslut ang:de statsreg-
leringen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag tager mig friheten hem¬
ställa, att StatsUtskis nu på bordet lagda mern. kunde ställas
främst på föredragningslistan näst efter Bevilln.Utsk:s betänk.
N:o 12, emedan det är af vigt att voteringsproposirne blifva
ju förr desto hellre justerade, på det att det förstärkta Utsk.
snarligen må komma att sammanträda. Jag ber tillika alt få
hemställa det föredragningen af Exp.Ulsk:s meni. N:o 12, som
på föredragn.listan finnes upptaget under N:o 64, måtte föregå
nyssnämnde Stats.Ulsk:s utlät., emedan Exp.Utsk. tillika hemställt,
att den i mein. föreslagna åtgärd må träda i verket ifrån den
dag R. St:s beslut, i händelse af bifall, kommer att fattas.
Hrx von Holl en hausen, Michael Silvius: Jag för¬
enar mig i hvad Gr. Lagerbjelke yttrat, men får tillika äran
hemställa , att sammansatta Banco- och LagUtsk:s betänk. N:o 1
rör:de privatbankerne, hvilket är af vigt att snart behandlas,
emedan detsamma har inflytande på hela financcfrågan, må fä
intaga rum å föredragningslistan näst efter de af Gr. Lager¬
bjelke omnämnda mern. och ullåt:n.
HrFrih. o. Ordförande hemställde, om R. o. Ad. bifölle, att
näst efter Bevilln.-, Lag- samt Allm.- Besv.- o. Ekon.Ulsk:ns be¬
tänk. N:is 2 och 3, hvilka, enligt R. o. Ad:s förut fattade be¬
slut borde förekomma efter pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk.
N:o 12, å föredragningslistan uppfördes främst Exp.Utsk:s meni.
Den 17 Januari e. m.
295
N:o 12 och dernäst SlatsUtsk:s meni. N:o 133, samt derefter
Banco- oell LagUlsk:ns betänk. N:o 1.
Ropades ja.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 12, ang:de
tu 11 b e v i 11 ii i n g e n.
Då härvid Hr Frih. o. Ordföranden yttrade, alt bland
de manufactur- och handtverkssmiden, hvilka på förmiddagen ge¬
mensamt varit föremål för discussion, och den del deraf, hvarå,
lili ett dervid framstäldt förslag, enahanda tullbestämmelser, som
å dylika ej specificerade smiden blifvit yrkade, först förekom-
mo stålarbeten, ej specificerade, och att i fråga derom hade
blifvit föreslaget, att de skulle inbegripas under den allmänna
rubriken ”manufactur- och handtverkssmide, ej specificeradl”,
hvarom R. o. Ad. på förmiddagen redan fattat sitt beslut; men
i anledn. häraf en ledamot erinrade, ali stålarheten, ej specifi¬
cerade, väl borde underkastas samma tullbesläoimelser, sorn icke
specificeradt manufactur- och handtverkssmide af jern, men dock
särskildt i tulltaxan upptagas, hemställde Frih. o. Ordf., om R.
o. Ad., såsom nu blifvit yrkadt, bilolle, att, med bibehållande
af de i nu gällande taxa upptagne tullbeslämmelser för stä[ar¬
beten, ej specificerade, dervid skulle tilläggas ett så lydande
stadgande: ”Minsta värdet bestämmes lill 1 rulr skålpundet, och
hvarje särskildt slag bör till håde vigt och värde angifvas”,
samt alt jemväl å ifrågavar. stålarbeten prof med utsatte pris
hurde tuilkamrarne tillställas.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Ordföranden framställde härefter såsom fö¬
remål för R. o. Ad:s beslut artikeln Söljor, och då dervid en leda¬
mot anmärkte, att af de smidesartiklar, som gemensamt varit dis-
cuterade, knifvar, enligt ordning i Utsk:s förslag nu vore den först
förekommande, erinrade Hr Frih. o. Ordföranden, att knifvar ej
tillhörde de artiklar, hvarå dylika tullbeslämmelser, som för ej
specificerade smidesartiklar, blifvit föreslagne, och att derföre
artikeln söljor, för hvilken sådane tullbestämmelser blifvit ifrå¬
gasatte, syntes först höra förekomma.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Under den öfverläggning, som härefter uppstod yrkades
dels bifall till det i Gr. Cronhjelms reservation gjorda förslag,
alt för söljor skulle bestämmas ett tullvärde af 4 r:dr och en
införselstull af 1 r:dr 16 sk. per E, dels alt denna artikel ej
måtte särskildt i tulltaxan upptagas, utan inbegripas under ej
specifieradt manufactur- och handtverkssmide, dels ock alt den
borde upptagas med benämningen ”söljor af jern eller stål” oell
derå utförd minimitull af 24 sk. eller 25 proc. af ett till 2 r:dr
per U utsatt minimivärde, hvilket sistnämnde yrkande dock slut¬
ligen'örändrades i så måtto, att minimivärdet ansågs höra blifva
296
Den 17 Januari e. m.
1 r:dr 24 sk., hvarå införselstullen, i enlighet med hesluletom
icke specificerade smidesartiklar, borde erliiggas med 33g proc.
Efier öfverl.iggningens slut hemställde Hr Frih. o. Ordfö¬
randen, om R. o. Ad. ansåge ifrågavar. artikel höra under ru¬
briken ”söljor af jern eller stål” i tulltaxan intagas med en in¬
förselstull af 33 r:dr ]{> sk. för 100 r:drs värde samt eli säly-
dande stadgande: ”minsta värdet bestämmes till 1 r:dr 24 sk.
skålpundet och hvarje särskildt slag bör till både vigt och vär¬
de angifvas”; äfvensom att jemväl å ifrågavar. söljor prof med
utsatte pris borde tullkamrarne tillställas.
Ropades ja.
Sedan härmed, bland de smidesartiklar, som på förmidda¬
gen utgjort föremål för discussion, de artiklar, i afseende hvar¬
på blifvit föreslagen lika tullbehandling, sorn för icke specifi-
ccradt manufaclur- och haudtverkssmide, blifvit genomgångne,
lorekom artikeln
Knif var, andra slag, samt gajjlar ej specificerade.
I afseende på denna artikel yrkades, dels att, såsom Gr.
Cronhjelm i sin reservation föreslagit, tullvärdet måtte bestäm¬
mas till 2 r:dr och införselslullen lill 32 sk. per Sf, dels alt,
i öfverensstämmelse med Ulsk:s förslag, ett tullvärde af 3 r:dr
16 sk. och en införselstull af I r:dr per Tb måtte stadgas, hvar¬
förutan en ledamot anhöll, att vid rubriken till ifrågavar. arti¬
kel skulle tilläggas orden ”gjutne eller smidde”.
Hr Frih. o. Ordföranden hemställde, om R. o. Ad. bi-
fölle Utsk:s förslag.
Ropades nej jemte några ja; hvarefter Hr Frih. och Ord¬
föranden förklarade, det han fuuuit alt nej härvid varit öfver¬
vägande.
Propos. till bifall å det förslag, alt för ”knifvar andra slag
samt gafflar, ej specificerade, gjutne eller smidde” må bestäm¬
mas ett tullvärde af 2 r:dr samt införsejstull af 32 sk. blef här¬
efter framställd och besvarad med starka ja blandade med ett
eller annat nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordföranden förklarade, att
ja öfverröslat nej.
Saxar, andra stag.
Utsk:s i afseende pä denna artikel afgifna förslag blef af
R. o. Ad. bifallet, utan annan förändring, än alt, i öfverensstäm¬
melse med 2:ne ledamöters begäran, uti rubriken ansågs böra
tilläggas orden: ”gjutne eller smidde.”
Såsom likartad med de smidesartiklar, hvarom beslut redan
blifvit fattade och uppå Hr Frih. o. Ordförandens framställning,
företogs härefter artikeln
dagblad.
Utsk:s förslag bifölls. R-
Oen 17 Januari e. m.
207
R. o. Ad. återgick nu till den ordning för föredragningen
af de öfriga i Utsk:s tariff förekommande artiklar, hvari desam¬
ma uti berörde tariff blifvit upptagne; hvadan härefter före-
kommo:
Fisk, saltad eller inlagd: Strömming; Fosfor; Fransar,
Galoner, Gramaner och Snören; Färger och färgningsämnen;
Catechu eller terra japonica (ny rubrik, som införes); Rödfärg;
Stocklack (ny rubrik, som införes)-, Färgmossa, alla slag.
Lades till handlingarne, till följd af R. o. Ad:s vid prof-
ningen af första punkten utaf förvar, betänk, fattade beslut.
Garn.
I öfverensstämmelse med en ledamots hemställan, hvaruti
flere hördes instämma, beslöts, att denna artikel ej skulle blif¬
va föremål för beslut, innan de derpå inverkande tulibetämmel-
scrne för artikeln Ull blifvit pröfvade.
Glas, buteljer, burkar och flaskor (karafiner härunder ej
inbegripne); till och med { kanna-, deröfver till och med | kan¬
na; af större rymd.
Lades, till följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut, till hand¬
lingarne.
Glas: fönster: grönt, hvit t; andra slag, hvita eller fär¬
gade, ej specificerade.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: De återstående
sorterna glas äro fönsterglas, grönt, hvitt, andra slag, bvita el¬
ler färgade, ej specificerade. Jag anhåller, att dessa hvar för
sig må blifva föremål för beslut, men att det må tillåtas mig
att till en början framställa till öfverläggning de båda sorterna
fönsterglas, emedan man ej lämpligen kan komma lill någon be¬
stämmelse för dem, om de ej behandlas gemensamt. Jag torde
således först få nämna, att nuvarande tullen på grönt fönster¬
glas är ifrån 6 r:dr 32 sk. till 10 r:dr per 120 skifvor, mot¬
svarande 16g- proc.; jag har tagit mig friheten föreslå JO r:drs
tull, som motsvarar 25 proc. Orsaken dertill är den, alt, på
sätt jag slraxl skall visa, vid frågan om hvilt fönsterglas, den
händelse inträffat, eller åtminstone har man anledning förmoda
alt den inträffar, att större delen af hvitt glas har blifvit in-
förtulladt som grönt. Importen af grönt glas har 1842 utgjort
928,000 skifvor, eller i värde 30,936 r:dr och tullen således
ungefär 4000 r:dr; importen af hvitt glas deremot har endast
utgjort nämnde år 78 band. När man jeinför delta förhållande
mellan 78 band hvitt och 928,000 skifvor grönt glas, så vill
det synas, att det hvita blifvit som grönt inför tu l lad t, hvilket
äfven torde vara lätt begripligt, enär icke något prof på det
hvita glaset varit vid tullkamrarne att tillgå, så att allt sådant
dä det ej bestämdt uppgifvits som spegelglas, blifvit som grönt
6 H, 38
298
Den 17 Januari e. m.
glas lullbehandladt. Delta ar elt skäl, hvarföre jag tror, att
artikeln grönt glas icke bör, hvad dragande tull angår, blifva
vanlottad. För införsel af hvilt glas är tullen för närvarande
16 r:dr 32 sk. för 20 band eller 28 proc. Inom Utsk. hafva
åtskilliga motioner gjort sig gällande, deruti klagats, att denna
tull vore för liten; dock hafva fabrikanterne af denna vara,
ehuru angelägne om någon förhöjning i denna full, tillika ön¬
skat, att den ej må blifva alltför hög, af fruktan att i sådant
fall blifva af ulländningen undersålde. På sådan grund föreslår
jag denna tull till 33j proc. eller 20 r:dr, så ali tullen på grönt
glas må blifva 10 r:dr, eller 25 proc. för 120 skifvor och för
Ii vitt 20 r:dr eller 331, proc. för 20 band, på sätt min reserva¬
tion utvisar, under anhållan alt framdeles få yttra mig öfver
tnllbestämmelsen å glas, andra slag, hvita eller färgade, ej spe¬
cificerade.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: 1 afseende på sältet att
förtulla, glas, har en person, hvilken jag anser i detta fall vara
sakkunnig, gjort en anmärku., som jag anhåller att fä under¬
ställa R. o. A:ds ompröfning. Den lyder sålunda: ”Att det gam¬
la förtullningssättet efter skifvor och band blifvit bibehållet, an-
märkes såsom i hög grad försvårande tullbehandlingen. För att
bestyrka detta påstående torde det vara nog att åberopa, det
hvarje kista, såväl grönt som hvitt glas, måste öppnas, en skif¬
va uttagas, å 2:ne sidor mätas, skilvornas antal räknas och der¬
efter bestämmas: för det gröna, allt efter som sig visat huru¬
vida skifvorna ägt större dimensioner än 28 tums höjd och 22
tums bredd (se K. kungör, d. 29 Aug. 1843, om hvilken för¬
fattning Utsk. synes hafva varit i okunnighet) skifvornes för¬
hållande till normen 120 rutor af och under 22—28 tums di¬
mension, och för det hvila, i mån af rutornas stycketal och
dimensioner, antalet af band, räknade efter den, genom ingen
författning till efterrättelse påbudna tariff för taffelglas, som
gäller uti handeln. Afven här hade således vigtbestämningen
varit att föredraga”. Jag får bekänna, att jag om detta ämne
icke har den speciella kännedom, som behöfves för att yrka
antagande af den nu upplästa anmärkn. såsom riktig, men jag
underställer henne dem af delta H. Stånds ledamöter, som kun¬
na hafva någon närmare kunskap om saken. Förhåller det sig
så, att det nuvarande sättet att förtulla varan icke ar det rät¬
ta, utan bör förändras, så synes det vara skäl att återremittera
frågan och låta Utsk. uppgifva ett riktigare förslag.
Hr Hjerta, Lars: Jag förenar mig med Hr von Hart¬
mansdorff i den framställda anmärkn., äfven på grund af likar¬
tade upplysningar, som blifvit mig lemnade, men anhåller der¬
emot att, i afseende på sjelfva tullbeslämmelsen, få framställa
några anmärkn:r mot den af Utsk., utöfver den af Gr. Cronhjelm
föreslagna tull, tillstyrkta Förhöjning. Glaslillverkningen är en
industri, för hvilken råämnena helt och hållet bernias inom vårt
eget land och som här bör kunna bedrifvas med vida mera
Den 17 Januari e. m.
?99
hushållning an på andra ställen. Förhållandet är nemi. att i
varan glas ingå 2:ne hufvudbeslåndsdelar, eller pottaska och
kiseljord, hvilka båda finnas inom landet; den 3:dje är ved, och
det kan väl ej nekas, att Sverige för det mesta har god till¬
gång på denna vara och större än andra sydligare länder. Dess¬
utom är glas en artikel, som är underkastad åtskilliga svårig¬
heter vid inpackning och transport. Den inhemska fabrikanten
har således äfven i dessa omständigheter ett premium i sjelfva
tillverkningens natur och varans beskaffenhet framför ulliind-
ningen. På andra sidan måste medgifvas af hvar och en, som
rest utomlands, att det icke finnes någon större stad i Europa,
der man ej ser fönsterrutorne vackrare än i Sverige; och då
det utgör en af de angenämaste beqvämligheter man kan äga i
en hostad, att hafva klart och vackert glas i sina fönster, så
underställer jag R. o. Ad:s bepröfvande, huruvida det vore skäl
ali minska anledn. till den täflan, som den inhemska glasbruks¬
ägaren kan hafva med den utländske, helst som jag tror, att de
förre äro tillräckligt skyddade i sin näring, dä man besinnar, att
rudimaterierne finnas att tillgå inom landet. Jag föreslår såle¬
des och anhåller, att tullen må blifva densamma som hittills va¬
rit gällande, då jag tror, att man tagit just dessa omständig¬
heter i betraktande vid den nuvarande tulltaxans uppgörande.
Hr Printzenskjöld, Carl: De der theorierne, som den
siste talaren framställt, äro icke nya — de hafva af honom flere
gånger tillförene blifvit åberopade; men beklagligen har erfa¬
renheten, tid efter annan, och äfven i närvarande' ögonblick ve¬
derlagt desamma. Det utländska glas, som till öfverflöd finnes
i bodarne här i Stockholm och äfven i andra städer, vittnar
derom, att den inhemske fabrikanten i högst betydlig mån blif¬
vit undertryckt. Hvad särskildt beträffar fönsterglas, så har
anledn. till ötsk:s förslag till tullförhöjning å denna artikel, och
hvilken förhöjning å det gröna glaset är enahanda med den af
Hr Gr. Cronhjelm föreslagna, men på det hvita skiljer sig ifrån
Hr Grefvens förslag, varit den, att hvitt glas blifvit förtulladt
under rubriken af grönt, och att man genom förhöjd tull på det
gröna velat förekomma den oriktiga tullbehandfing, som i af¬
seende på ifrågavar. artikel icke så sällan lärer ägt rum. Om
R. o. Ad. bifaller Utsk:s förslag, så skulle jag för min del tro,
att i samma mån den oriktiga tullbehandlingen varder förekom¬
men, den inhemska fabrikanten skulle erhålla det skydd, som
nuvar. taxa visar sig icke hafva på ett tillfyllestgörande sätt
medfört. Då vi komma lili frågan om glas, andra slag, hvilka
egentligen synas vara de, som Hr Hjerta åsyftat, så torde det
tillåtas mig att åter få ordet, för att, i anledn. af haus yttran¬
de, framställa några anmärkn:r.
Hr Hjerta: Den värde ledamoten, som sist y tt ra t sig,
och jag, mätte hafva alldeles olika begrepp om hvad theorier
betyda. Så vidt jag kan fatta hvad jag sjelf yttrat, så inne¬
fattade det icke några theorier, utan rent af praktiska uppgif-
300
Den 17 Januari e. m
ler, på hvilka jag grundade min hemställan. Föröfrigt vill jag
hafva äran upplysa, att mitt yttrande endast afsåg fönsterglas.
Frukten af förhöjd tull på grönt glas biifver egentligen ingen
annan, än att den, som behöfver glasrutor i sina fönster, får
betala dem något dyrare, och vi vela likväl, att konslnaden för
bostäder här i norden, der man vintertiden vanligen begagnar
dubbla fönster, är betydligare än i andra länder. Jag skulle
derföre tro, i fall den värde ledamoten icke med något annat,
än hvad lian sednast anfört, kan jäfva riktigheten af hvad jag
yttrat, det de af honom framställda skäl äro temligen obetydan¬
de såsom vederläggning ä min framställning.'
Gr. Sparre, Erik: Ehuru jag erkänner riktigheten af
Hr Hjertås framställning i vissa delar, ber jag dock att dervid
få göra några invändningar. Hr Hjerta har först sagt, att det
premium, sorn den inhemskc glastillverkaren redan njuter genom
den gällande införselslullen4 är tillräckligt. Jag vill då erinra,
alt räntan på capilaler här i landet är icke så obetydligt stör¬
re än utomlands, och att den inhemska glasbruksägaren således
i det afseendet behöfver något premium framför utländningen.
Vidare att transporten för glaset från andra länder hit är dy¬
rare och förökar varans pris. Jag ber att få deremot invända,
att flere af våra glasbruk äro belägna långt in i landet, ifrån
tillfällen till sjötransporter, och att desses ägare alltså derföre
få vidkännas dryga kostnader, för att komma till de orter, hvar¬
ifrån fortskaffandet kan ske sjöledes. Utländningen är deremot
i åtnjutande af den fördel, som en lätt sjötransport medför, och
på dessa skäl skulle jag tro, att Gr. Cronbjelms förslag kan
rättfärdigas.
Hr von Hartmansdorff: Då Utsk. och likaså Gr. Cron¬
hjelm föreslagit, att förtullningen skulle ske efter skifvor och
band eller stycketal, men jag tagit mig friheten hemställa, att
densamma mätte verkställas efter vigt, på grund af de anmärk-
n:r jag uppläst, och då en ledamot här nyligen sagt mig att
BorgareSt., på grund af anmärkn:r, gjorde inom nämnde Stånd,
jemväl skall hafva återremitterat denna punkt, så anhåller jag,
att R. o. Ad. äfven måtte bevilja återremiss, utan ali längre
öfverlägga om sjelfva tullafgiflen, hvilken naturligtvis kommer
att utsättas efter det förtullningssätt, som vidtages.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Gr. Cronhjelm har fä¬
stat uppmärksamheten derå, att ett gauska betydligt qvantum
grönt fönsterglas skulle under loppet af 1842 hafva blifvit iu-
förtulladt, hvaremot förtullningen af det hvila under samma tid
varit jemförelsevis ringa, och han har deraf velat draga den
slutsats, att sistnämnde sorts glas blifvit tullbehandladt som grönt.
Jag anser mig i detta hänseende böra upplysa, att grönt glas
egentligen inkommit ifrån Finland mot en lägre tullbeslämmelse,
till följd af den mellan Sverige och Ryssland till sisth års slut
gällande haudelstractat. För icke längre tillbaka, än, efter hvad