P r o t o c o 11,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adelil
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Sjunde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, i84o-
Lördagen den 16 Maj 1840.
Plenum kl. g f. m.
o
j\_nyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s den ag sisll. April
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 13, i anledn. af väckta
motioner, dels i allmänhet, om lån ifrån banken till under¬
stöd för kyrkors byggande, dels särskildt, om dylikt lån
för uppförande af domkyrka i Hernösand.
Hr af Donner, Gustaf Wilh., uppläste följande:
Då StatsUtsk. erkänt nyttan och vigten af gymnastiska
central-instilutet, både i anseende till syfte och hvad det
för samhället, under sin korta verkningstid, uträttat; då
detta institut icke blott tillhör den enskilda medborgareclas-
sen, utan jemväl hvarje annan samhällsclass; då gymnastik,
såsom den vid nämnda institut bedrifves, är ett verkligt
sannt utvecklingsmedel för kroppen i dess friska tillstånd
samt elt kraftigt hjelpemedel i de flesta chroniska sjukdomar,
och då dessutom Utsk. sjelft vistordat detta institut vara
det enda inom den civiliserade verlden, är det måhända min¬
dre väl betänkt, att Utsk. icke tillstyrkt R. St. att å stat
uppföra det anslag, 6,075 r:dr, som finnes upptaget i K.
M:s nåd. propos., rör;de gymnastiska central-instilutet.
Utsk. har nemi. nedsatt nämnda summa till 4>4°° 1-fdr,
och, i stället för det i den nåd. propos:n för föreståndaren
föreslagna belopp af 2,000 r:dr, uppfort denne vetenskaps¬
man till endast 1,600 r:dr, i likhet med hvad för Carolin¬
ska institutets professorer blifvit föreslaget.
Är då denna beräkning uppgjord efter en likstämmig¬
het i arbetsskyldighet, ansvar och tjensteåligganden? Har
man icke förbisett de med det gymnastiska lärarekallet för¬
bundna kroppsansträngningar, hvarförutan detsamma icke
kan rätt utöfvas; lägg dertill, att den sanne gymnasten må¬
ste besitta vidsträckta theoretiska kunskaper, samt att före¬
ståndaren vid ett gymnastiskt central-institut — den enda bild¬
ningsanstalt för gymnastik-lärare i Riket, — står i ettslags
ansvar för ungdomens fysiska uppfostran och den allmänna
gymnastiska roilitärbildningen; beräknar man dessutom de
många särskilda leetionstimmar, hvilka fordra förestånda¬
rens närvaro och tillsyn: så tyckes jemförelse!! emellan den¬
na befattning och en, med 4 till 6 timmars föreläsnings¬
skyldighet i veckan, vara nog löst uppgjord.
Öfverläraren, som bör besitta en vettenskaplig bildning,
Don 16 M a j f. m.
motsvarande hans skyldighet att föreläsa anatomi och phy-
siologi, använd på gymnastikens olika läror, rörelse-förkla¬
ringarna, theorien för de olika vapnens handterande, samt
derjemte äga en utbildad praktisk färdighet, så väl i medi-
cal som pedagtjgisk gymnastik, torde snarare i löneförmåner
böra åtnjuta en med färarne vid Carolinska institutet öfver¬
ensstämmande lön.
Anslaget till 4 repetitörer eller lärare-elever, hvardera
med aoo r:dr, har CJtsk. helt och hållet lemnat utan afse¬
ende. Dessa löner äro, icke blott för det närvar., af vigt
för institutets verksamhet, utan torde fastmera på den grund
böra afses såsom enda villkoret, på det gymnastik-lärare
mätte kunna vid institutet qvarstanna och utbilda sig, vig¬
tig! vid läroplatsernas besättande, icke blott inom sjelfva in¬
stitutet, ulan ock vid academicrna, der en mot deras vid¬
sträckta lärarekall svarande skicklighet erfordras.
Utsk. anser ej Staten böra bekosta aflöning till lära¬
rinnor i fruntimmers-gymnastik, men utvecklar icke vidare
grunden för detta afslag. Är det icke af vigt, är icke ti¬
den ännu inne, att den fysiska uppfostran Ufven utsträckes
till qyinnan? Är hennes organer utbildade efter en annan
naturlag än mannens? Är nu delta sanning, bör ingen kun¬
na anse det vara mindre lämpligt för Staten att bekosta af¬
löning till lärarinnor i fruntimmers-gymnastik, helst central¬
läroverket är besökt af nästan ett lika stort antal af båda
könen. Dessutom torde en hvar, som har någon kunskap
om gymnastik, icke finna olämpligt, alt i denna sak bildas
lärarinnor, som kunna efter föreskrift verkställa den manu¬
ella behandlingen. Man gör institutet till en ensidig bild¬
ningsanstalt, om man löser den sammanlänkande ide'e, som
ligger till grund för detsamma.
Utsk. anser sig föranlåtet, att, sedan det föreslagit ett
ökadt anslag af 2,400 r:dr, taga institutet i stegradt anspråk,
och har derföre framställt den fordran, att Stockholms gym-
nasii-ungdom skall vinna tillfälle att vid institutet kostnads¬
fritt få begagna pedagogisk gymnastik.
Tvifvelsutan upptager institutets nuvar. föreståndare
denna fordran med beredvillighet; men är det rätt att, in¬
nan man öfvervägt institutets många åligganden, ytterligare
pålägga detsamma Ökade göromål, utan alt derföre öka lä¬
rare-personalen? Utomdess är institutet endast ett lärare¬
bildande undervisningsverk.
Hvad man måhända icke kan undgå att ogilla i Utsk:s
utlåt., är den beräkningsgrund, som detsamma antagit för
nedsättandet af institutets projecterade stat. Utsk. anser
nemi. institutets enskilda intägter så betydande, att en minsk¬
ning af nära 2,000 r:dr utaf den begärda summan blifvit fö¬
reslagen. Kan Utsk. uppgöra en stat för ett offentligt läro¬
verk efter de enskilda intägter, som tillkomma genom lärar-
nes möda och sträfvanden utöfver hvad Staten kräfver? Haf-
Den iG M a j f. ra.
va lönerna vid academierna blifvit beräknade efter bvad lä-
rarne i collegiipenningar inbringa, eller skall blott gymnasti¬
ska institutets stat fastställas efter delta egna beräkningssätt?
För att kunna på det närmaste upplysa om institutets en¬
skilda intägter och huru desamma användas, tog jag del af
institutets räkenskaper, oell fann, icke utan förvåning, att de
på stat lönade lärarne erhöllo deraf ett ringa arfvode, men
att deremot intägterna fördelades emellan lärare-eleverna.
Troligen finnes intet annat läroverk, hvars ledare min¬
dre egennyttigt går till väga; och detta, för att i en fram¬
tid fä lärare bildade, hvilket eljest icke vore möjligt, se¬
dan Staten nästan glömt detta instituts sträfvanden.
Institutets förre föreståndare, Ling, den för sin sak så
helt oell hållet uppoffrande, nitiske mannen, afstod icke al¬
lenast de enskilda inkomsterna åt extra lärare, utan måste
äfven esomoftast af sin obetydliga lön lemna understöd åt
lärare-elever. Samma förhållande är äfven nu understun¬
dom fallet, och dessutom torde institutets förmodade stora
inkomster bevisas, förnämligast derigenom alt Ling lemna-
de sin familj efter sig i tryckande omständigheter.
SlatsUtsk. har, säger jag, måhända icke nogsamt besin¬
nat hvilken förmåga institutet äger att verka och bereda för
en framtid. Måhända har Utsk., för att kunna bibehålla
anslaget för orthopediska institutet, gjort denna afprutning
å det föreslagna anslaget för det gymnastiska.
Känner väl Utsk. att orthopedien, riktigt ledd, är en¬
dast en underafdelning af gymnastik, och har Utsk. i delta
fall sökt förskaffa sig ledning för sitt omdöme härutinnan?
Det är icke genom våldsamma medel, sorn man återställer
helsan i en sjuklig kropp. Detta mäste, der bättring är möj¬
lig, beverkas genom en riktigt ledd gymnastisk behandling.
Kunde Staten bekosta särskilda instituter för de olika
hufvudgrenarna af den gymnastiska vettenskapen, såsom för
medical, orthopedisk, pedagogisk och militär-gvmnaslik —
och dessutom anslå en bestämd summa till ett central¬
institut, hvarest den sanna gymnastiska ideen i sin helhet
vårdades och utvecklades, vore detta utan tvifvel det för¬
delaktigaste.
Nu deremot, då alla anslag på det nogaste öfvervägas,
föreslår jag endast, alt gymnastiska central-institulet, hvil¬
ket, enligt hvad jag sjelf under 3^ år haft tillfälle alt er¬
fara, med fördel behandlat olika sjukdomar och chroniska
lidanden, må af StalsUtsk. kunna påräkna dess medverkan
i tillstyrkandet af det begärda anslaget 6,075 rtdr b:co.
Sjelf för en längre tid sedan räddad från en hotande
bröståkomma,’ förmedelst den ändamålsenligaste behandling
vid gymnastiska central-institutet, hade jag då tillfälle att
närmare blifva bekant med dess behof och sträfvanden, och
återgäldar nu på detta sätt, dock utan öfverdrift, en dyrbar
skuld.
6
Dcii 16 Maj f. ra.
På grund af livad jag således haft äran anföra, anhål¬
ler jag oin återremiss af denna del af SlatsUtsk:s betänk.,
som rör gymnastiska central-institulet och förenar mig för
öfrigt i de af Herrar af Grubbens, Lagerhjelm, von Hart¬
mansdorff och Ribbling afgifna yttranden.
R. o. Ad. beslöt, att detta anförande skulle fä åtfölja
återreuiissen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 6a.
Vid förnyad föredragning af BancoTJtskrs den 29 sisth
April e. m. på bordet lagda utlåt. N:o i4, • anleda, af Hr
Bagges motion, dels om villkoren för återbetalning af de
lån, som Uddevalla stads borgerskap och församling af ban¬
ken erhållit, dels angtde ett nytt lån af bankens medel lill
Uddevalla stads församling, blef samma utlåt, ån vo hegardt
på bordet af Hr Edenhjelm, Gillis, samt Frih. Rid¬
derstolpe, Fredrik.
Till pröfning företogs BancoUlskts den 29 sisth April på
bordet lagda utlåt. N:o 15, i anledn. af väckt fråga om an-
svars-bestämmelscn för den räkningshafvare i banken, sora,
titan föregången collationering, assignera!'å sin räkning der¬
städes.
Fr.« Ged e r s t r ö m, Jacob: Då författningar finnas,
som stadga ansvar för öfverassignering, skulle jag för min
del tro, att ifrågavar. hötesansvar för uraktlåten collatio¬
nering väl länder till vinst för bankens tjenstemän, men in¬
galunda till bankens säkerhet. »Finnes assignanten hafva gått
öfver räkningen, får han böta, och hans egen fördel beror
således derpå, att lian icke försummar collationeringen. På
sådan grund yrkar jag afslag å betänkandet.
Hr af Geijerstam, Gustaf Emanuel: Grunden för
det af BancoUtsk. i detta betänk, tillstyrkta beslut är den,
att, enligt gamla banco-reglementet, skulle den, som för¬
summade alt collalionera räkningen med bankens bok, böta
viss proc. af den under årets lopp assignerade summan. Det
har handt, att ett af de milda stiftelserna i Stockholm assig¬
nerade utan föregången collationering. Bankens ljenstemanna-
personal väckte anspråk på böter, lill belopp af den stad¬
gade proctn af den assignerade sunman, hvilka böter äfven
på det sättet blefvo beräknade. Delta gaf BincoUtsk. an¬
leda. att föreslå bötesansvaret till det belopp, betänk,
upptager.
Hr von Troil, Emil: Den siste värde talaren har miss¬
tagit sig såtillvida, som böterna aldrig beräknas efter belop¬
pet af de under året dragna summor, utan efter beloppet
af de summor, som blifvit assignerade från årets början och
intill dess föregående årets räkning blifvit collationerad.
Den 16 Maj f. ni.
7
Hr af Geijerstam: För att upplysa det misstag, för
hvilket ilen siste värde talaren behagat debitera mig, får jag
erinra, alt fullmäktige i banken sett saken sa som Hr von
Troil, men att tjenstemännen i banken sett den ur en annan
synpunkt; och som saken icke syntes BancoUtsk. klar, gaf
det mig och öfrige utskrs-ledamöter anleda, att fatta det be¬
slut, som nu är undersläldt Ståndets pröfning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Såvidt jag kan er¬
inra mig, har man hittills icke varit skyldig alt collatione-
ra sin räkning, med mindre man ville på densamma assig¬
nera. Nu är det deremot föreslaget, att en hvar skall col-
lationera sin räkning, sednast vid Januari månads slut, till
undgående af 25 r:drs vite. Om det nu hände, att icke
r:dr stodo qvar på räkningen; huru skulle då böterna utgå?
Månne det vore skäl att på något sätt ändra de föreskrif¬
ter, som hittills gälla i förevar, hänseende? Jag skulle icke
tro det, emedan jag icke ser sådana skäl anförda i Utsk:s
betänk., hvilka böra föranleda bifall derå. Jag tillstyrker
fördenskull antingen afslag å betänk., eller dess ålerremit-
tering.
Hr von Troil: Det torde vara lämpligast att återre¬
mittera betänk., enär en förändring uti stadgandet verkli¬
gen synes vara af behofvet påkallad. Jag tror det vara bäst,
alt böterna bestämmas till ett visst belopp, och icke rättas
efter den assignerade summan; emedan eljest skulle hända,
att den ene assignanten, som försummade att collationera,
finge plikta ett betydligt belopp, men en annan, som assig¬
nerade mindre, deremot endast ett ringa bötesbelopp, ehu¬
ru föreseelsen vore densamma, nemi. alt hafva försummat
att collationera sin räkning för förra året, innan man bör¬
jade ånyo assignera. Af sådan anledn. tillstyrker jag åter-
reraiss.
Frih. Cederström: För min del skall jag icke sätta
mig emot återremiss. Utsk. blir då i tillfälle att närmare
utreda, hvarföre det tillstyrkt böter, der de icke borde fin¬
nas. Man kan visserligen säga att K. kungörelsen af den 6
Maj i83o gifvit anledn. att beräkna böter för bristande col-
lationering; men jag finnér åtminstone icke, att bankens sä¬
kerhet har något att befara, då den som assignera!' öfver
räkningen får böta. Assignerar han ej öfver, bevisar det,
alt han har sin bok lika väl ordnad, som banken har sin.
BancoUtskts utlåt. N:o i5 blef af R. o. Ad. återremit¬
terad!.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s den 29 sisth
April e. m. på bordet lagda betänk. N:o 16, ang:de afskrif¬
ning af 2:ne från banken utgifna odlingslån.
8
Den 16 Maj f m.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s den 29 sist). April e. m.
på bordet lagda ullåt. N:o 17, öfver en af R. St:s år 18J7
församlade revisorer gjord hemställan, alt förre Bancocom-
missarien Toran må erhålla eftergift af ett honom ådömdt
ersättningsbelopp.
Hr von Troil, Emil: Jag anhåller om återremiss, på
det BancoUtsk. mätte ännu en gång blifva i tillfälle att la¬
ga i öfvervägande, om icke billigheten påkallar alt tillstyr¬
ka RiksSttn afskrifningen, hvilken så väl bancoful Imäktige,
som revisorerne tillstyrkt. Det ansvar, som uti förevar, af¬
seende lomme att utkräfvas af Bancocornmissarien Toran,
grundar sig på den solidariska förbindelsen, som åligger samt¬
lige bancocommissarierne inom bankens särskilda afdeluin-
gar; men förhållandet var, hvad Toran specielt angår, så¬
dant, att det icke varit för honom möjligt att förekomma
den försummelse, hvarifrån bankens förlust härleder sig;
och den person, sorn egentligen vållat förlusten, har und¬
gått aili ansvar, derigenom alt han afled, innan ersättningspå-
stående var framstäldt. — Detskulle då vara en obillighet, om
en i moraliskt hänseende oskyldig person finge umgälla en
försummelse, för hvilken den verkligen försumlige undgått
allt ansvar.
Frih. Boye, Ludv.: Efter den underrättelse jag bar
om förhållandet i detta mål, är det verkligen en moralisk
skyldighet att bifalla afskrifningen. Jag hoppas, att Utsk.
icke skall vägra att göra afseende på känslan för hvad som
är rätt i detta mål. Jag förenar mig med Hr von Troil i
anhållan om återremiss.
BancoUtsk:s utlåt. N:o 17 återremitterades.
Vid förnyad föredragning, bifölls BancoUtskts den 29
sisth April e. m. på bordet lagda ullåt. N:o 18, i anleda, af
väckt fråga, ang:de löneförhöjning, så väl för ålskillige tjen¬
stemän vid R. Si:s låne-contor i Götheborg, som för en vid
samma contor anställd vaktbetjent.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 29 sisth April e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 19, i anledn. af gjord hemstäl¬
lan om nedsättandet utan den såsom Tumba bruks fastig¬
hetsvärde i räkenskaperna nu balancerade summa.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vet icke hvar¬
till det tjenar att i bankens räkenskaper utbyta den summa,
hvartill Tumba bruk är upptaget mot en annan summa,
beräknad på höfd. Om Tumba bör uppföras bland ban¬
kens tillgångar, så skulle jag anse det böra upplagas till det
belopp, som svarade mot brukets värde, om det skulle för¬
säljas. Men så vidt jag kan påminna mig, finnes Tumba icke
upp-
Den 16 BI a j f. m.
9
upptaget bland bankens tillgångar, ochjdå finner jag icke heller
skäl att förändra summan. Snarare bör man låta'bankens
räkenskaper om kostnaderna vitsorda hvad de kunna; ty det
tjenar till ingenting, att rubba det nuvar. förhållandet, när
man icke gör det med större noggrannhet, för att nalkas för¬
säljningsvärdet.
Hr Stuart, Garl Guslaf: I anledn. af hvad Hr von
Hartmansdorff anmärkt, får jag äran upplysa, att Utskrs fram¬
ställning i detta betänk, bärleder sig från bancofullmäkti-
ges derom gjorda hemställan; och jag skulle äfven instämma
uti Hr von Hartmansdorffs åsigt, derest bankens räkenska¬
per upplyste hvad Tumba egentligen kostat banken; men
då förhållandet icke är sådant, och man har en giiltig grund
för den nu ifrågasatta ytterligare nedsättningen af Tumbas
bokförda värde, så bar jag inom BancoUtsk. icke funnit nå¬
gon betänklighet vid att instämma uti fullmäktiges förslag.
Hr von Troil, Ernil: Jag får anhålla om bifall till
Ulslos betänkande. Då man har räkenskaper, kan det ic¬
ke vara utan vigt, alt dessa räkenskaper äro sådana, att de
upplysa sanna förhållandet. Vinnes detta ändamål, om man,
t. ex. då man köpt en vagn och begagnat den i 5o år, upp¬
för den i sina räkenskaper efter inköpspriset, ökadt med
kostnaderna för de reparationer den sedermera undergått?
Derigenom skulle den ju anses af mångdubbelt högre vär¬
de, än inköpssumman, och af ännu mycket mera värde än
den, såsom gammal och utnött, i sjelfva verket ägde. Etsk.
har tillstyrkt, att Tumba måtte uppföras till det värde,
hvartill del kan uppskattas. Nyttan deraf torde kunna in¬
ses af en hvar.
Hr von Hartmansdorff: Det torde vara svårt alt
bestämma hvad som är Tumbas verkliga värde. Ingen tror
förmodligen, att del är värdi hvad derpå blifvit bekostad t,
särdeles som det mesta blifvit ombygdt. Frågan är om det
på höfd uppgifna värdet är det rätta. Någon värdering sy¬
nes icke vara uppgjord; således hafva fullmäktige på unge¬
fär antagit en viss) summa. Men hvartill tjenar det, om samt¬
liga Stånden desslikes förklara, alt bruket är värdi 25o,ooo
r;dr, då fråga ej är om concurs eller utredning. Jag af-
styrker för min del cn taxation, sorn icke äger någon af de
grunder, hvarpå man kan med säkerhet beräkna dess försälj¬
ningsvärde.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, cm E. o. Ad. beha¬
gade bifalla 13a’ncoTJtsk:s utlåt. N:o 19.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. tili afslag
å samma utlåtande.
Ropades ja och nej.
7 H.
IO
Den 16 Maj f. ca.
Hi'Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om Ståndet an¬
såg de vid utlåt, gjorda anmärkntr föranleda dess återre¬
mitterande.
Ropades äfven ja och nej.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Mig tyckes, att Hr
von Troil har rätt i sin framställning, emedan inan, för att
icke bedraga sig sjelf, då man är en sannskyldig bokförare,
bör bokföra sin verkliga förmögenhet efter bokslutet, så att
inventarii-contot för föregående och det ingående året balan-
cera hvarandra. Derigenom vinnes Hr von Troifs mening,
att man icke uppför sig till ett capital—valde påen egendom,
högre än värdet verkligen är.
Hr Frih. o. Landtsm. yttrade, att han af svaren på de
af honom framställda propositioner icke kunnat utröna R. o.
Ad:s pl ural i tets mening, hvarföre han ånyo hemställde, om
R. o. Ad. behagade bifalla BancoUtskis utlåt. N:o ig.
Ropades starka ja, blandade med många nej, i anleda,
hvaraf Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit ja
hafva öfverröstat nej.
Till pröfning företogs LagUtsk;s den 29 sisth April på
bordet lagda betänk. N:o 26, i anledn. af väckt fråga om
den uppenbara kyrkopliktens afskaffande.
Frih. Cederström, Thure: Då jag var den bland
R. o. Ad:s ledamöter, som här väckte motion om uppenba¬
ra kyrkopliktens afskaffande, torde det förefalla besynner¬
ligt, att jag talar emot detta betänk., som till en viss del
tillstyrker bifall lill motionen; men enär min motion så väl
som Just.ombudsmannens framställning' i detta ämne afsåg
uppenbara kyrkopliktens utbyte mot enskild skrift, men Lag-
Utsk., som tillstyrkt detta utbyte, derjemte föreslagit att
underrättelse från predikstolen skulle ske om den felandes
namn och brottets beskaffenhet; så finnes deruti anlednrn,
hvarföre jag nu upplrädt och anhåller om återremiss. Det
af Ulsk. föreslagna sättet att borttaga uppenbara kyi ko¬
plikten, är nemi. föga bättre än kyrkopliktens bibehållande.
Antingen bör författningen bibehållas eller och helt och hål¬
let upphäfvas, emot utbyte af något gagneligt, som icke
medför rubbning af vårt nu gällande slraffsystéme. Jag har
fästat uppmärksamheten på hvad LagLTtsk. sjelft erkänt, att
offentliga kyrkoplikten öfvergått från hvad dermed ur¬
sprungligen varit afsedt till ett verkligt straff. 1686 års
kyrkolag säger nemi. uti g cap., alt offentliga kyrkoplikten
är den sakfälldes offentliga botgöring inför församlingen,
för att deruti åter upptagas. Sednare tiders erfarenhet hor
vitsordat otjenligheten och skadan af den offentliga kyrko¬
plikten. Exemplen derpå äro så många och så kända, alt
jag icke behöfver citei a något. Densammas borttagande all¬
Den 16 Maj f. m.
deles, såsom jag motionerat, är också föreslaget i nya lag¬
förslaget; och jag tinner icke, att LagUtsk. haft något skäl
för sitt tillstyrkande att kungörande bör ske om den brotts¬
lige och brottets beskaffenhet, helst det är stridande mot
Christna religionens anda och mening, alt begagna kyrkan,
der man samlas för att öfva gudstjenst, lill en plats, der
man på salt och vis verkställer straff för begångna brott.
Sådant bör man sätta sig emot, och jag tillstyrker derföre
återremiss.
Frih. Boye, Ludv.: Ålla slags straff-syslemer erkänna
2:ne ändamål. Det ena, den brottsliges bestraffning; det an¬
dra, visserligen icke mindre angeläget, men vida ädlare,
nemi. hans förbättring. Från början var allmänna kyrko-
plikten aldrig ämnad att öka bestraffningen. Den var en re¬
ligiös försonings-anstalt, och ingenting annat. Tiden har åt
begreppet derom gifvit en alldeles omvänd betydelse. Den
har öfvergått till en slags schavotlering, som gör det omöj¬
ligt föi' den olycklige att återgå till ett mera moraliskt lef¬
verne; ty första villkoret för återgång till ett mera klander¬
fritt uppförande, är hoppet att hans begångna fel mätte
vara glömda. Ulsk. har velat gå en medelväg, men har
råkat i den olägenheten att utgå från intet systeme; ty fö¬
ga. bättre än den offentliga kyrkopliklen är det offentliga
kungörandet af det begångna felet. Jag tillstyrker derföre
äfven återremiss, och hoppas, att Utsk. skall taga i öfver¬
vägande de ganska moraliskt grundade motiver, som f. d.
Lag-comiteen lagt till grund för sitt afstyrkande af offentli¬
ga kyrkoplikten.
Frih. Cederström, Anders: På de af Frih. Boye
anförda skäl, och under åberopande i öfrigt af hvad Hr He¬
gardt uti sin reservation anmärkt, anhåller äfven jag orri
återremiss på betänkandet.
LagUtsk:s betänk. JY:o 26 blef af R. o. Ad. återremit¬
terad!.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Föreställande niig att
från den högtidlighet, som i dag kominer att äga rum på
Rikssalen, icke uteslutes Svenska nationen, torde R. o.
Ad. förena sig med mig uti den anhållan, att Hr Frih. o.
Landtm, täcktes låta från Hof-contorel begära ett antal bil¬
jetter för R. o Ad:s familjer. Det har blifvit mig sagdi,
att bud afgått för att erhålla biljetter, men att man till-
kännagifvit, att inga åskådare komma att insläppas.
Frih. Boye, Ludv.: Jag befarar, att Riksmarskalks-
embetet icke erkänner R. o. Ad. såsom en auetoritet , den
der äger rätt att ändra hvad Riksmarskals-embetel stadgat.
Oin detta embete lemnat det svar, att inga biljetter erhål¬
las, så tror jag, att R. o. Ad. skulle hafva mycket compro-
12
D c 11 16 Maj f. m.
metterat sig, genom vidtagande af någon åtgärd till erliål—
lande af biljetter.
Fril). Ridderstolpe: Min mening var blott alt er¬
hålla ett bestämdt svar, huruvida nationen får såsom åskå¬
dare deltaga uti högtidligheten, eller ej.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag känner visser¬
ligen icke hvad regel, sorni dag kan vara gällande: men jag
förmodar, att förhållandet i dag är detsamma, som vanli¬
gen äger rum vid dylika tillfällen, nemi. att inga biljetter
utdelas, utan att de, som önska intrade på läktaren, vinna
det afven, så långt utrymmet medgifver, om de i tid infin¬
na sig vid ingången.
Frih. Ridderstolpe: Den siste värdef talaren lärer
icke hafva observerat mitt yttrande, för hvilket jag kan an¬
svara, nemi. alt tillåtelse att få inkomma på Rikssalen blif¬
vit publiken förvägrad; och alldenstund här finnas flere
riksdagsmän, som torde önska inträde på Rikssalen för sina
familjer, så, och derest det icke är något med SecretaUtsk,
gemenskap ägande, som kommer att förehafvas, torde det
icke innefatta någonting olämpligt att inhemta ett svar, hu¬
ruvida någon må insläppas eller ej.
Frih. Cederström, Jacob, anhöll att denna fråga
måtte få hvila på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den nu väckta frå¬
gan svårligen kunde anses såsom ett allmänt öfverläggn:s-
ämne för R. o. Ad., emedan den då kunde läggas på bor¬
det, hvarigenom ändamålet alldeles förfelades; hvaremot Hr
Landtm, ville genom Ridd.fiscalen låta inhemta underrättel¬
se i ämnet, så att hvar och en, som önskade derom blifva
upplyst, af honom kunde erhålla kännedom 0111 förhållandet.
Ånyo föredrogos och Joi föl los LagTJtsk:s den 29 sist!.
April på bordet lagda betänkanden:
N:o 27, i anledn. af väckta motioner om skärpning i
stralfen för andra, tredje och fjerde resan stöld;
N:o 28, i anledn. af vackt fråga om förändrade före¬
skrifter i afseende på kungörelsers publicerande i kyrkorna;
N:o 37, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K.
förordnm den 16 Juli 1776, ang:de straff för enskilde tjena¬
re, bönder eller torpare, som försåtligt våldföra husbonde¬
folket.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: I anledn. af det
nyss föredragna betänk., ang:de förändrade föreskrifter i af¬
seende på kungörelsers uppläsande i kyrkorna, anhåller jag
att få göra en ny motion. Våra författningar stadga ingen¬
ting derom, huruvida en kungörelse skall anses allmänt gäl¬
la nde från den dag, hennes uppläsning börjades eller slutades.
Doll 16 Maj f, ra.
Det gifves exempel på, att statsverket, i fråga om sådana
kungörelsers gilltighet från den förra eller den sednare Sön¬
dagen, gjort betydliga förluster, t. ex. i fråga om förtull-
ningen af socker. Det blir således nödvändigt, att Lag-
eller Ekon.TJtsk. afgifver ett förslag till bestämmande af
den dag, från hvilken en författning skall anses gällande.
Lämpligast torde det böra vara från den dag, uppläsningen bör¬
jats; hvilket jag föreslår. Skulle åter författningens kraft
af lag räknas från den dag, uppläsningen slutals, torde äf¬
ven böra stadgas viss tid, inom hvilken presterskapet bör,
efter uppläsningens början, hafva henne fulländat, hvilket
blifver svårare.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: T anseende tili hvad
den siste värde talaren föreslagit, skulle jag önska, alt R.
St. deciderade sig för sednare alternativet. Många kungö¬
relser uppläsas 3:ne Söndagar å rad; och jag skulle då vil¬
ja föreslå, att de skola vara gällande från sista uppläs¬
ningen.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle visserligen instämma
uti den siste värde talarens förslag, om ej derigenom kunde
hända, att kungörelser aldrig lingö gällande kraft, emedan
jag har mig bekant, att kungörandet ofta går så till, att
presten från predikstolen blott tillkännagifver, att den eller
den kungörelsen utkommit, med antydan i öfrigt, att den
som så önskar, äger att i sacristian deraf taga närmare
kännedom.
Frih. Ridderstolpe: Den siste värde talaren har ut¬
gått från den åsigt, att ett lagbrott skulle vara tillåtet; ty
då det är stadgadt, att presten skall uppläsa kungörelsen, så
är underlåtenheten deraf en afvikelse från lagen. Jag hem¬
ställer till en hvar, om det är möjligt alt lagföra någon
efter en författning, som icke blifvit promulgérad.
Hr Ribbing: Visserligen är det föreskrifvet, alt för¬
fattningar skola kungöras fran predikstolarna; men om fö¬
reskriften bestämdt innehåller, att de skola uppläsas från
början till slut, kan jag icke påminna mig; och om nu
stadgandet om kungörandet icke är sålunda bestämdt, och
den domare-regeln får gälla, att landssed, som ej häfver
oskäl med sig, får räknas såsom lag , så kunde det antagna
sättet att blott antyda en utkommen kungörelse, på sätt jag
omnämnt, äfven få äga rum, då kungörelsenär mycket vid¬
lyftig eller innefattar ett för församlingens flesta medlem¬
mar helt och hållet främmande eller ofattligt ämne —- så¬
som t. ex. medicinal-laxan. Jag undrar hvilken prest skul¬
le uppläsa den, eller hvilken församling skulle stanna qvar
under uppläsningen, eiler hvilken församling skulle begripa
den. Af dessa skäl anser jag den siste värde talarens an-
märkn. böra förfalla.
>4
Den 16 Maj f. m.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan hafva oriktigt uppfat¬
tat en värd ledamots, Frih. Ridderstolpes, yttrande, och, i
sådant fall, emottager jag med tacksamhet rättelsen. Men
0111 jag ej fattade hans mening oriktigt, så ville han att
kungörelsen ej skulle medföra verkan, förrän elen blifvit
3:dje gången uppläst. Om det Ur hans mening, torde man
böra ytterligare föreskrifva, alt alla tre uppläsningarna bö¬
ra ske på en gång, ty annars dröjde det för länge, innan
verkställighet följde af författningen; men jag kan dock icke
inse, huru i sådant fall 3:ne uppläsningar vore bättre
än en.
Frih. Ridderstolpe: Med den siste välde talarens
tillåtelse rättar jag ett misstag, som han begått. Min me¬
ning var ej sådan han uppfattat densamma. Jag nämnde
blott ett alternativ af de föreskrifter, som gälla i afseende
på författningars promulgerande. Några uppläsas blott en
gång, andra åter skola uppläsas 3:ne gånger. Min mening
var den, från hvilken jag icke afstår, att kungörelsen bör
gälla från den dag, sista punkten deraf blifvit uppläst.
Hvad Hr Ribbings yttrande angår, så tror jag mig kunna
jemka min åsigt med hans, såvida lian tillåter mig erinra,
alt mycket af mitt yttrande kom derifrån, att jag aldrig
lydi något conunando-ord, som icke varit uttaladt. Den
kungörelse, som blifvit uppläst, är såsom ett commando-
ord; men man kan icke lyda delta innan det är uttaladt.
Det är nödvändigt, att den som skall lyda, får höra hvad
han lyda skall, om han också icke helt och hållet begriper
det. Begrepp kan man icke alltid förskaffa vår allmoge,
dock mäste den hafva rättighet att höra för sig uppläsas
hvad den skall efterkomma.
Frih. Cederström, Jacob: Jag biträder Hr von
Bartmansdoi ffs framställning, att en viss tid bör vara be¬
stämd, frän hvilken upplästa kungörelser skola vara gällan¬
de, och att tidpunkten bör vara den, då författningen an-
mäles från predikstolen och uppläsningen deraf börjas. De
författningar, hvilkas uppläsande erfordra flera dagar, såsom
tulltaxan, äro vanligen bestämda att vara till efterlefnad
förbindande från någon viss dag, efter det de blifvit från
predikstolarna promuigerade, hvilket då uti ingressen finnes
intaget. Andra författningar, som röra landet i allmänhet,
äro sällan af den vidlyftighet, att uppläsningen deraf icke
medhinnes på en Söndag; men om så händer, såsom t. ex.
förhållandet är med hevilla .förorda., så känner man alltid tid¬
punkten, från hvilken den skall tillämpas, och uppläsnin¬
gen kan då ske huru långsamt som helst, blott den med¬
hinnes före den sålunda bestämda tidpunkten.
Hr von Heyne, Georg: Jag motsätter mig visst icke
mycket de nya saker, som tiden påkallar; tvertom biträ¬
Den 16 Maj f. m.
iS
der jag de förändringar, som jag finner af värde. Men mång-
falldiga nyheter förekomma nu i motioner och under dis—
cussioner, som jag anser, minst sagdt, alldeles onödiga. Jag
skulle tro, att religionen och gudsfruktan vore byggd på
alltför svaga fotter, om den nu mera än förr skulle störas
af kungörelsers uppläsande från predikstolarna. Jag anser
det vara nödvändigt att bibehålla det gällande bruket, emedan
det en lång tid skulle blifva svårt för allmogen att veta
hvad kungörelsen innehölle, om ett annnat sätt antogs för
promulgationen, och tillstyrker derföre, att det måtte få
förblifva vid hvad som varit häfver, öfvertygad, att det
icke medför någon skada, olägenhet eller kallsinnighet för
religionen, mera än förr.
Hr von Hartmansdorff: Jag ville blott upplysa den
siste värde talaren derom, alt LagUtsk:s betänk., hvaruti
tillstvrkes bibehållande af hittills iakttagna sättet för kun¬
görelsers uppläsande från predikstolarna, är af R. o. Ad.
bifallet; men att fråga nu är om en särskild af mig, i sam¬
manhang med den uti nämnda betänk, afhandlade frågan,
väckt motion, ang:de bestämmandet af viss tid, från hvilken
en kungörelse skall, efter uppläsningen, anses till efterlefnad
förbindande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den väckta mo¬
tionen skulle blifva till remiss föredragen, då den blifvit
skriftligen aflenmad.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 29 sisth April på bor¬
det lagda betänk. IV:o 38, i anledn. af väckt fråga om
slockstraffels upphörande.
Frih. Cederström, Anders: Jag anhåller om åter-
remiss af detta betänk, utaf 2:ne skal. Det ena är, att den
i första mom. tillstyrkta förändringen icke kan eller bör
erhålla gällande kraft och verkan, förrän frågan om kyrko-
pliktens afskaffande i allmänhet blifvit constaterad. Det an¬
dra skälet beslår deruti, att jag i afseende på 2 mom. delar
reservanternes Hr von Rööks och Hr Bexells åsigter, att 6
1 :dr 32 sk. loi de vara för ringa straffansvar för den, som för¬
derfva!' andras till lugn eller prydnad planterade träd; men
deremot kari jag icke förena mig med Hr von Röök uti den
åsigten, att en sådan förbrytare skulle stå vid tingshus¬
dörren, eller rådstnfvuporten med en gren i handen att
skämmas. Likväl borde och kunde urbota straff äga rum för
dylik förbrytelse, och i stället för 6 r:dr 32 sk. böter torde
kanske lämpligare böra stadgas straffansvar från 4 till 8 å
12 dagars fängelse vid vatten och bröd.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Då jag instäm de i det för¬
slag, LagUtsk. afgifvit i det återremitterade betänk. N:o
26, så anhåller jag att få förklara, att jag delar den åsigt
i6
Den 16 Maj f. ro.
som grundlagt Utsk:s tillstyrkande uti förevar, betänk., och
att jag icke finner de af Frih. Cederström gjorda anmärkntr
vara .af beskaffenhet, alt de böra föranleda till återreruiss.
Äfven 0111 kyrkoplikten kommer att bibehållas såsom straff¬
bestämmelse, bör likväl ej det olämpliga och äfven sällan
använda stockstraffet qvarstå. Att främmande religionsför-
vandter, i stället för kyrkoplikt, undergå stockstraff, kan
icke vara tillräckligt skäl att bibehålla detsamma. Hvad
för öfrigt angår Frih'. Cederströms anmärkn., att 6 r:dr 3a
sk. böter eller deremot svarande fängelse vid vatten och
bröd icke skulle vara tillräckligt ansvar för nedhuggning el¬
ler förderfvande af träd, planterade lill lugn eller prydnad,
så anser jag den föreslagna straffbestämmelsen vara alldeles
tillräcklig, oell kan icke biträda Frilitns mening om urbota
egenskapen af så beskaffade förseelser. Jag tillstyrker såle¬
des bifall till betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Det torde i alla fall
vara nödigt, att betänk, återremitteras, äfven 0111 Hr Stuarts
argumentation vore riktig; emedan man icke kan förutsätta,
att främmande religionsförvandter skulle lemnäs ostraffade,
i händelse inhemska trosforvanter komma att undergå kyrko¬
plikten. Sådant blef förhållandet, om kyrkoplikten bibehölls;
ty man har icke föreslagit motsvarande straff för främman¬
de trosbekännare, utan blott stadgat, att den felandes namn och
brottets beskaffenhet skulle kungöras från predikstolen, hvil¬
ket icke kan anses för ett straff, minst motsvarande den 1111
gällande kyrkoplikten. Således bör betänk, återremitteras,
på det att LaglJtsk. må föreslå något ansvar i stället för
stockstraffet för främmande religionsförvandter, derest kyr¬
koplikten hädanefter skulle i allmänhet komma att bibe¬
hållas.
Hr von Hartmansdorff, A u g,: Jag anser mig böra
i detta fall understödja Frih. Cederströms mening, och tror
att betänk, bör återremitteras, dels för sammanhangets skull
nied det redan återremitterade utlåt, angtde kyrkoplikten,
och dels emedan straffet för åverkan å träd, planterade
till lugn eller prydnad, är för ringa. Om Hr Stuart hade
sett, bura illa med dylika träd i vissa landsorter förfares,
och huru svårt man bar att freda dem; så skulle han utan
tvifvel finna, att ett sä ringa straff, som det här föreslagna,
icke är till fy Hest görande. När träd förderfvas, som kostat
förfädren många års möda och omvårdnad, och som äro 60
å 70 år gamla, då är ägaren tillden egendom, hvars pryd¬
nad träden voro, föga belåten med en ersättning af 10 r:dr
r:gs eller något dylikt för hvad som utgjorde hans till¬
fredsställelse och en del af gårdens värde. På dessa skäl an¬
håller äfven jag om återremiss.
Hr
Den 16 Maj f. m.
Hr Stuart: Då jag icke på något villkor kan med¬
gifva, att stockstraffet skall qvarstå såsom lagligt straff; sfi
anser jag afven den anmärkn., som mot r mom. af betänk,
blifvit framställd, icke kunna föranleda till återremiss.
Hvad sednare mom. angår, så torde, på sätt jag förut baft
äran yttra, 6 r:dr 62 sk. böter, eller deremot svarande fän¬
gelse vid vatten och bröd för hvarje träd, som fri lies, vara
tillräckligt straff i detta fall, enär dessutom skadan skall
särskildt ersättas. Att den som lidit förlusten skulle vara
mera belåten och tillfredsställd, om den, som begått för¬
seelsen, straffades med några par spö, kan jag åtminstone
icke föreställa mig.
Frih. Cederström, Thure: Jag får vördsamt förkla¬
ra, att jag ej motsätter mig bifall till U Is k: s betänk., utan
tillstyrker bifall till stockstraffets upphörande; men deremot
väcker jag den motion, att den som fäller sådana träd, som
äro planterade framför annan mans hus, måtte derföre straf¬
fas, på sätt i8o5 års författning förmår för åverkan af mä¬
ste- och storverksträd.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är icke för ögonblic¬
ket i tillfälle att kunna redogöra för alla de olika straff¬
bestämmelser för åverkan af fruktbärande eller till prydnad
planterade träd, som i äldre författningar inom Riket fun¬
nits; men serien deraf är icke ulan intresse för den, sorn gör
sig redo för hvad vägar lagstiftningen gått inom samhället.
i8o5 års skogsordning, som i många fall upphäfver st.id-
ganden i allmänna lagen, i afseende på skogsåverkan, har
på K. M:s befallning blifvit ställd till omarbetning af Kam-
mar-coll:m. Vid denna riksdag har motion blifvit väckt om
antagande af det nya förslaget till Byggn.-b:n. Den nya
skogsordningen skulle naturligtvis till sina grunder komma
att öfverensstämma med förslaget lill Byggn.-b:n; men då
det icke kan vara lämpligt alt vidtaga en förändring i all¬
männa lagens stadgande i Byggn.-b:n, innan motionen om
antagande af nya förslaget till Byggn.-b:n blifvit afgjord,
hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle finna, alt något
beslut i förevar, fall icke bör vidtagas, innan LagUtsk. med¬
delat utlåt, öfver Hr Sandelhjelms motion. Jag anhåller
derföre äfven om återremiss, helst, innan Utsk. besvarat den¬
samma, det förevar, ämnet kan hos R. o. Ad. vara så ut¬
red t, att fråga ej vidare hehöfver uppslå, huruvida en lag¬
bestämmelse i förevar, fall erfordras eller ej.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med Hr von Hartmansdorff
är jag af den tanke, att sedan R. o. Ad. återremitterat
till LagUtsk. dess betänk. ang:de afskalfande af allmänna
liyrkoplikten; så skulle R. o. Ad. sannerligen brista i con-
seqvens, om R. o, Ad. vägrade återremiss på detta betän¬
kande.
7 H* 3
i8
Den 16 Maj f. ai.
LagUlsk:s betänk. N:o 38 blef af R. o. Ad. återre-
rnitteracit.
Hr Lag ergre n. Anders: Sedan R. o. Ad:s Hrr Electorer
beliagat invälja mig till ledamot af Exped.Utsk., men enskildta
göromål icke tillåta mig att emottaga detta förtroende; får
jag begagna den rättighet, jag enligt grundlagarna äger, att
mig detsamma afsäga.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade, i anledn. häraf,
Hrr Electorer alt innan nästa plenum utse en ny ledamot i
Exped.Utskottet.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s den 29 sist!.
April e. tn. på bordet lagda betänk. N:o 3g, i anledn. af
vackt fråga oiu afskaffande af offentlig afbön, blef samma
betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 29 sisll.
April e. ro. samt den 2 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 80, i anledn. af väckta förslag om bestämmande af pen-
sionsrält för Statsrådets ledamöter, i sammanhang med den
lönereglering, som af Utsk. föreslagits, i följd af Statsrå¬
dets förändrade organisation.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 20
sisth April samt den 2 dennes f. ro. på bordet lagda be¬
tänk. N:o 1 1 , i anledn, af väckt motion, alt afstånden emel¬
lan gästgifvaregårdarna i Riket måtte regleras.
Frih. Hamilton, Hugo: Enligt hvad jag tror mig
vela, är detta betänk, bifallet af de öfriga Stånden. Jag
anhåller, att Hr Ridd.SecreCn behagade lemna ypplysning
derom.
Underl. Ridd.Secret. lillkännagaf, att detta betänk,
blifvit afslaget af PresteSt. samt bifallet af BorgareSl., och
att underrättelse om BondeSt:s beslut i delta ämne ännu icke
ankommit.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag varit bortrest den tid
Ekon.Utsk. fatlat ifrågavar. beslut, känner jag ej de skäl,
hvarpå Utsk. grundat detsamma; men jag vågar likväl göra
den hemställan, om det kan anses lämpligt alt till K. M.
framkomma med en önskan, som icke afser annat än hvarom
i lagen redan linnes stadgadt. Skulle dock en sådan lind.
framställning komma att äga rum, torde afseende böra fä-
slas lika mycket på vägens beskaffenhet som dess längd;
emedan månget vägstycke om en mils längd, isynnerhet
vissa årstider, är vida besvärligare än ett annat om 2 mil.
Ilr Sandel hje Im, Pa u 1: Under flera föregående riks¬
Den iG Maj f. ra.
'9
dagar liar, i sammanhang med frågan om skjutsen, den und. ön¬
skan blifvit af Ständerna lill K. M. framförd, att afslåndet
emellan gästgifvaregårdarna måtte lämpas efter hvad i lag
stadgadt är. Det har äfven, så vidt möjligt varit, blifvit
iakttaget, särdeles när vägar blifvit anlagda, eller andra sär¬
skilda orsaker föranledt förändringar. Det synes således, som
en sådan und. framställning, som Utsk. tillstyrkt, skulle
vara öfverflödig. För min del finner jag åtminstone olämp¬
ligt att dermed besvära K. M., synnerligast som distancerna
emellan gästgifvaregårdarna i allmänhet äro mindre än 2
mil och på högst få ställen öfver 2 mil, och 1^ timme skall
användas på hvarje mils åkning, hvilket af resande äfven
iakt(ages, särdeles då väglaget är besvärligt, samt i öfrigt
der afståndet emellan gästgifvaregårdarna är längre än 2 mil
och locala hinder möta för förkortande deraf, innan landet
blifvit mera odladt och utflyttningar skedt. Sådant har jag
åtminstone funnit förhållandet inom Elfsborgs län. Jag
tillstyrker derföre afslag å betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på gästgifvare-
gårdars anläggning, gifvas i olika provinser olika förhållan¬
den. Uti åtskilliga provinser hafva gästgifverierna rän¬
tor åt sig anslagna. I andra åter äro de endast befriade
från kronoskjuts. Landshöfdingen äger, när så nödigt pröf-
vas, att föreslå förändringar rör:de afståndet emellan gäst¬
gifvaregårdarna. Deröfver höres allmogen vid häradsrät¬
ten, hvarefter Landshöfdingen afgör saken genom utslag,
som kunna öfverklagas i Kammar-coll:m och slutligen K.
M:s pröfning underställas. Någon bestämd regel för afslån¬
det emellan gästgifvaregårdarna kan icke gifvas i enlighet
med den föreskrift, som bjuder, alt det icke får vara öfver
2 mil, emedan locala förhållanden på flera ställen lägga
hinder derför. På de flesta ställen är afståndet icke öfver
2 mil; men det gifves ställen, der afståndet är 3 mil, hvil¬
ket likväl icke kan hjelpas, förrän nya bosättningar dertill
lemna tillfälle. Jag skulle derföre tro, att den föreslagna
skrifvelsen lill K. M. är både onödig och olämplig; emedan
de rättelser, som äro möjliga, i alla fall både kunna och
böra tillvägnbringas i den ordning jag nämnt. Jag anhåller
derföre 0111 propos. till afslag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller äfven
0111 afslag å betänk., så mycket hellre, som R, o. Ad. torde
finna olämpligheten af en und. anhållan hos K. M. , att la¬
gen måtte verkställas. Om Ständerne skulle hos K. M- an¬
hålla om lagens verkställighet i ett visst fall; så ku-nde de
lika gerna begära det i alla hänseenden. Men huru skulle
väl en sådan anhållan vara att betrakta?
Frih. Hamilton: Jag torde blott få taga mig friheten
upplysa, alt icke en så orimlig begäran, som alt lagen sktil-
20
Den i G Maj f. ra.
le; verkställas, ingått i delta betänk.; men alt man fruktat,
att lagen på några ställen icke blifvit verkställd. Vi insågo
visserligen, att svårigheter dervid mött; men svårigheter
låta stundom jemka sig. Enligt hvad jag bort, är betänk,
i BondeSt. afslaget, och jag yrkar derföre ej bifall dertill.
Jag har blott velat tillkännagifva detta, på det man ej'må
tro, att vi så lösligt behandlat detta ämne.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Alldenstund motionä¬
ren icke gittat styrka, det någon förgätenhet af gällande
föreskrifter ägt rum; tv linner jag någon erinran till veder¬
bör. landshöfdingar icke kunna ifrågasättas, hvadan jag ock
instämmer med dem, som yrka afslag å betänkandet.
Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskts betänk. N:o i i blef af
R. o. Ad. afslaget.
Till pröfning företogs Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskrs
elen a5 sisth April samt den 2 dennes f. m. på bordet lag¬
da utlåt. N:o 12, i anleda, af väckt motion om förbud för
utländska djurförare, taskspelare m. fl. att kringresa i
Riket.
Underl. Ridd.Secrct. tillkännagaf, att PrestSt. af-
slagit och BorgareSt. bifallit detta utlåt., samt att någon
underrättelse om BondeSt:s beslut i detta ämne ännu icke
ankommit.
Gr. Hjörn, Claes Fredr.: För att göra det möjligt
att få denna fråga annullerad, skulle jag önska, att R. o.
Ad. ville, såsom PresteSt. redan hor gjort, afslå detta be¬
tänkande.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag instäm¬
mer så mycket hellre med den siste värde talaren, som jag
finner den anhållan Utsk. tillstyrkt, så högst olämplig, att
knappt något från Utsk. afgifvet mål kan dermed förlikas.
För det första innehåller betänk, en otydlighet; ty huru
skall man tillämpa det begrepp, som man velat uttrycka
med orden—yttersta s p a r s a m h e t ? Utsk:s mening måtte
väl icke hafva varit, alt de skicklige skulle utestängas.
Om nu 3 å 4 mindre skicklige vid årets början tillåtits få
inkomma, så hade väl den yttersta sparsamhet blifvit iakt¬
tagen; men om sedermera, vid årets slut, de skickligaste
sökte att få inkomma, — skulle då dem sådant vägras, der¬
före att man skulle iakttaga den yttersta sparsamhet? Utsk,
säger, att sådane personer kringstryka i landet. Men då de
icke kunna få inkomma i landet utan tillåtelse, måtte deras
kr ingresande väl icke kunna benämnas kringstryka, hvil¬
ket ord endast är lämpligt i fråga om hvad som ej är be¬
hörigt.
Utlåt. N:o i2 blef af R. o. Ad. afslaget.
Den 16 Maj f. m. 21
•
Vid förnyad föredragning af Ailm. Besvärs-och Ekon.-
Utsk:s den a5 sistI. April samt den 2 dennes f. in. pä bordet
ingda betänk. N:o i3, i anledn. af väckt motion om minskning i
soldat-målet, samt sedan upplyst blifvit, alt detta betänk, blif¬
vit bifallet af Preste- och BorgnreSltn, men återremitteradt
af BondeSt , fann R. o. Ad. för godt alt bifalla detsamma.
Likaledes biföll R. o. Ad. Allm. Besvärs- och Ekon.-
Utsk:s den 25 sisth April samt den 2 dennes f. m. på bor¬
det lagda betäuk:n, hvilka af samtliga de öfriga RiksSCn
äfven blifvit bifallna, nemi.:
N:o 14, i anledn. af väckt motion, alt pastorer måga
deltaga i aflöning lill klockare, i mån af deras delaktighet
i klockareval;
N:o i5, om upphörande af den handels-societeterna i
sjö- och stapelstäderna, genom y:de morn. i K. kungörel¬
sen den 10 Sept. 1828, ålagda förbindelse att ingifva bevis
öfver verkställd saltimport, samt rättelse af berörde för¬
fattning i öfrigt;
N:o 16, i anledn. of väckt motion om befrielse för ro¬
tehållare från skyldigheten att för regUs-ollicerare förevisa re¬
kryter, innan de antagas;
N:o 17, i anledn. af väckt motion 0111 vidtagande af åt¬
gärder för riksdagens förkortande.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 2 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 92, angrde några med statsreg-
leringen gemenskap ägande allmänna frågor, blef samma
utlåt, hegardt ånyo på bordet af Hr von Hartmans¬
dorff, Au g., samt Gr. Gyldenstolpe, Anton Ga-
bri el.
Remitterades till LagUtsk. Hr Bildts, Knut, den 2
dennes på bordet lagda motion om ett närmare bestämman¬
de af krigsrätls-ledamöters ansvar i och för felaktiga
domslut.
Uppå begäran af Hr von Hartmansdorff, A11 g.,
samt Frih. Leijonhufvud, Abrah., blefvo ånyo på bor¬
det lagda StatsUtskts den 2 dennes e. m. första gången på
bordet lagda utlåttn:
JM:o 64, anglde beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 64, Litt. A. i anledn. af väckta motioner om hem-
mantalsräntans upphörande eller förminskande;
N:o 64, Litt. B. i anledn. af motion om skjutsfärds-
penningarnes upphörande;
N:o 64, Litt. C. i fråga 0111 ollongäldens upphörande;
N:o 64, Litt. D. ang:de gjord framställning, att ränta
af odlingslägenhet^- å allmänningar i vissa fall bör upphöi
ra att till statsverket ingå;
2a Den iG Maj f. m.
Wto f>4, Litt. 15. i anledn. af väckl .fråga om upphäf-
vande af den, vid fördelningen af utmarken på Öland, sam¬
ma utmark åsätta ränta;
Wto 64, Litt. F. om tillökning uti skattefrihetsdygnen
vid masugnar;
N:o 64, Litt. G. i fråga om mantalspenningarnes upp¬
hörande eller ändring uti deras beräknande;
Wto 64, Litt. II. i fråga om lagmans- och häradshöfdin-
geräntans upphörande;
Wto 64, Litt. I. i anledn. af väckt fråga om nedsättning
uti sterbhusafgiften;
Wto 64, Litt. K. angtde beräkningen af vacance-afgiflen
för oroterad jord, samt framställning om dess återförande
till bevillningen.
Likaledes begärdes ånyo på bordet af Hr von Hart¬
mansdorff, Au g., samt Gr. Gyldenstolpe, Anton
Gabriel, StatsUtskts den 2 dennes på bordet lagda mern.
Wto 65, med summariskt förslag öfver statsregleringen.
Ånyo föredrogs LagUtskts den 2 dennes e. m. på bor¬
det lagda betänk. JNTto 29, i anledn. af väckt motion derom,
att egendom, som utaf ägaren blifvit öfvergifven, må af den¬
nes närmaste skyldeman i besittning tagas.
På begätan af Frih. Cederström, Jacob, blef Hr
Ekholms reservation uppläst.
Frih. Cederström, Jacobi På de utaf reservan-
terne vid betänk, utvecklade grunder, anhåller jag om af-
slag derå.
Frih. Boye, Ludv.t Jag förenar mig med Frih. Ce¬
derström uti anhållan om propos. till afslag.
Frih. Cederström, Anders! På de utaf Gr. Sparre
anförda grunder, anhåller jag deremot om återremiss af be¬
tänkandet.
Hr Ribbing, Arvidt Ifall återremiss kommer att äga
ruin, torde Ulsk. böra fästa uppmärksamhet dervid, huru¬
vida den rättighet skyldeman sålunda erhölle skulle vara
förenad med den arfvingar i allmänhet åliggande skyldighet
att ansvara för den skyldemans skulder, efter hvilken de icke
gjort sig urarfva. Genaste vägen torde likväl vara att af¬
stå betänkandet.
Frih. Cederström, Thure: Då jag, för min del, ej
kan gilla principen att bestämma praescriptionstid för åter¬
fående af sin lagliga egendom, så tillstyrker äfven jag afslag
å betänkandet.
LagUtskts betänk. Wto 29 blef af R. o. Ad. afslaget.
D c !i 16 Maj f. m.
*3
Till pröfning förelogs La»Ulsk:s drn 2 dennes e. m. på
bordel lagda belänk. N:o 3o, i anledn. af vackt fråga der¬
om , att enskild äganderätt bör vika för allmänna än¬
damål.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får yrka afslag å del¬
ta betänk., och såsom motiv derföre i forsla rummet åbe¬
ropa Hr Sandelhjelms motion om antagande af det nya för¬
slaget till Byggn.-balk, samt i andra rummet, att vid vägan-
läggningar det åligger Kronan att ersätta den mark, som
dertill åtgår. Efter delta betänk., skulle en sådan skyldig¬
het i viss.a fall öfverflyttas på den enskilde och i 3:dje hand
komma Kronan till men; ty då ersättningen beräknas i
penningar, så blir följden den, att agaren lill den för vä¬
gen frånskiftade jorden äger, genom författningarna om för¬
medling, ostridig rätt dertill för den bortmislade jorden.
Icke heller kan jag förena mig i frågan om compromiss-
rätlens ordnande, i afseende hvarå jag anser de nu gällan¬
de föreskrifter i allmänna lagen och särskilda författnin¬
gar tillfyllestgörande, intill dess nya Byggn.-b:n blir an¬
tagen.
Frih. Cederström, Thure: Jag är förekommen af
den siste värde talaren och får blott tillägga, att jag före¬
nar mig med honom i anhållan om afslag å betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: Efter min tanke skulle B. o. Ad.
gå alltför långt, om R. o. Ad. samtyckte till de 2:ne siste
talarnes förslag; ty jag får upplysa R. o. Ad. derom, att
detta belänk. i hufvudsaken instämmer med nya lagförslaget.
Jag kan likväl ej bestämdt säga, att detta förslag, i afseen-
på sättet att utröna jordens värde, öfverensstämrner med nya
lagförslaget; men hvad jag med visshet vet, är, att nya lag¬
förslaget innehåller, att då enskild egendom behöfves för
det allmänna bästa, så viker enskilda egendomen för det
allmänna. Jag önskar derföre återremiss, på det att frågan
må närmare utredas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Lika med den si¬
ste värde talaren, anser jag ämnet vara af alltför stor vigt,
för alt R. o. Ad. skulle genom afslag afskära möjligheten för
dess närmare utredning. Jag yrkar således återremiss, och
det af följande skäl. — Det heter, att enskild äganderätt
bör vika för allmänna ändamål. Hvad förstås med allmän¬
na ändamål? Om t. ex. fråga är att utrifva vattenverk, för
att få en hel trakt, stränderna af en lång å eller ström od¬
lingsbara, flera socknar eller härader igenom, hvaraf hela
menigheten njöte fördel , och hvaraf nyttan vore stone än
af en allmän vägs anläggning; bör en sådan utrifning för¬
klaras afse ett allmänt eller enskildt ändamål? Men, an¬
tingen det kallas det ena eller andra, torde dock vatten¬
verks utrifning böra äga rum, och den enskilda nyttan böra
24
Den 16 Maj f. m.
vika för den allmännare, särdeles som den enskilde får icke
blott full ersättning, ulan hälften derutöfver. Är man ense
derom, att den enskilda nyttan bör vika, icke blott för
Statens skull, utan äfven för menigheters fördel; så lärer
äfven stadgandet, alt Konungen skall pröfva huruvida ul-
rifningen iir nödig, böra förfalla i afseende på frågor emel¬
lan enskilda och menigheter, i hvilket fall prÖfningen må
kunna bero på underordnade myndigheter. Det vore allt¬
för mycken omgång, om hon vid alla sådana tillfällen skul¬
le besväras. Det händer icke sällan, att menigheter sjelfva
träffa öfverenskommelse!' i sådana fall, och då vore det onö¬
digt alt gå lill Konungen. Man har, i likhet med hvad
som redan gäller, föreslagit, alt för afträdd egendom skul¬
le betalas hälften utöfver värdet. Det synes mig, på salt
Hr Lagergren äfven anmärkt, nog öfverdrifvet, då värdet
förut skall bestämmas lill det högsta i orten gångbara pri¬
set. En fjerdedel derutöfver tyckes vara tillräckligt. Vi¬
dare heter det, alt compromissrätten icke skulle vara skyl¬
dig alt uppgifva skälen för sitt beslut. Jag kan icke inse
någon grund, hvarföre man skulle förtiga sina skäl. Det
vore dessutom stridande mot Rätteg.-b:n , der det heter, att
all dom bör fästas på skäl och lag och ej på godtycke.
Utsk. har förbigått en ganska vigtig omständighet. Man
vet, att vid sådana företag, som t. es. vattendrags sänk¬
ning, tänka somlige; om mina grannar verkställa arbetet
och vidkännas kostnaden, erhåller jag för mina mellanlig¬
gande ägor enahanda fördel med dem, för intet, och der¬
för begagnar jag hvilken förevändning som helst för alt un¬
dandraga mig deltagande i arbetskostnaden. En författning,
utgifven under den <4 Juli i835, föreskrifver såsom ändring
i K. förordn. den 20 Januari 1824., att öfrige jordägare äro
berättigade att för den vägrandrs andel i arbetet godtgöra
sig genom en motsvarande andel i hans genom vattendragets
sänkning eller uttappning förbättrade eller tillökade ägor.
En så väsendtlig omständighet, som denna, hör icke förbi¬
ses vid ämnets behandling. Då frågan afser företag af stor
vigt, så bör hon icke heller uppskjutas, i afbidan på en
allmän förändring af Byggn.-b:n, — hvarmed det måhända
ännu kan komma att länge dröja. — Emedlertid hör landet
icke sakna fördelen af det stadgande, som detta betänk,
åsyftar. Jag anhåller om återremiss, till vinnande af rättel¬
se uti hvad jag nu haft äran anmärka. Utsk. torde äfven
finna, att något mera uppmärksamhet bör egnas åt ordaly¬
delsen, hvilken synes nog mycket skilja sig från den vackra
och gedigna författningsstil, hvarför 1784 års lag är ut¬
märkt.
Frih. Cederström, Jacob: Det är i anledn. af Frih.
Boyes anmärkn., sora jag begärt ordet. Om Frihtn beha¬
gat
Den iG Maj f. ra.
gal lemna uppmärksamhet åt mitt sista yttrande, sluille
Frih:n erfarit, alt jag, såsom motiv för min anhållan om
afslag å hetänk., åberopade den motion, på grund hvaraf vi
kunna hoppas, att förslaget till ny Byggn.-balk blir anla¬
get, och uti hvilket förslag föreskrifterna i de särskilda om¬
ständigheterna af det uti förevar, betänk, framställda ämne
äro fullständigare, noggrannare och i allmänhet bättre ut¬
tryckta och bestämda än uti Utsk:s utlåtande. Antager B.
o. Ad. delta förevar, redactionsförslaget, så har R. o. Ad.
i förväg beslutat en förändring i detta ämne af nya lagför¬
slaget till Byggn.-balk, vid föredragning hvaraf R. o. Ad.,
utan tvifvel, framför LagUtskts förslag skulle vilja antaga
nya lagförslagets föreskrifter och redaclion deraf uti denna
fråga, hvilken följaktligen lämpligast icke bör förhindras, in¬
nan frågan om antagande af nya lagförslaget till Byggn.-balk
blifvit pröfvad.
I afseende på sjelfva saken har jag yttrat, att så väl
nya lagförslaget, som gällande författningar instämma der¬
uti, att enskild rätt bör vika för allmän nytta, och derom
är således ingen tvist; utan frågan är om lämpligaste sältet
att bestämma ersättningen för den mark , som af den en¬
skilda till allmänt ändamål afstås; och i det fallet finner jag
nya lagförslaget bättre än Ulskrs förslag.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag håller Lag-
Utsk. räkning, för det Utsk. framställt den princip, som
ligger till grund för detta betänk., och anser det icke vara
nödigt att uppskjuta med antagande af denna princip, intill¬
dess nya förslaget till Byggn.-balk blir gällande; men då jag,
lika med Hr von Hartmansdorff och Frih. Boye, anser me¬
ra uppmärksamhet böra fästas vid nya lagförslagets inne¬
håll röride detta ämne, anhåller äfven jag om återremiss
på betänkandet. En sådan lagstiftning finnes uti de flesta
civilicerade länder; och der den icke finnes, utgör saknaden
deraf eli stort hinder för landets förkofran i den riktning,
som med en sådan är afsedd.
Frih. Cederström, Thure: Sedan återremiss på det¬
ta betänk, af så många talare blifvit yrkad, skall jag ej
sätta mig deremot; men för den händelse återremiss be¬
slutas, får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derå, att
föreskriften islutet af första morn., enligt hvilken compromiss-
rätten skulle äga att gifva beslut, utan att uppgifva skälen der¬
för, synes i höggrad eftertänklig. Rätleg.-b:n stadgar dessutom
uti 24 cap. 3 Jin, all all dom bör fästas på skäl och lag, men ej
på godtycke. Vidare finner jag det icke lämpligt, att compro-
missrältens beslut ej skall kunna öfverklagas. Jag yrkar
derföre, att emot compromissrältens beslut besvär må kun¬
na fullföljas vid häradsrätt, och derifrån i vanlig ord¬
ning till lagmansrält, Hofrätt och Högsta Domstolen.
7 11 • 4
Den 16 Maj f. m.
Frill. Boye: Den värde ledamoten, som hehagade besvara
den anmärka., jag tillåtit mig yttra, liar fullkomligen miss¬
tagit sig om min mening. Jag bar nemi. tillstyrkt ålerre-
miss och icke bifall å betänk., hvilket jag aldrig skulle
kunna bifalla, så beskaffadt som det nu är, ehuru jag er¬
känner riktigheten af den deruti uttalade principen. Äfven
får jag förklara, att lika litet sorn jag ovillkorligen antager
detta betänk., lika litet skall jag ovillkorligen antaga för¬
slaget lill ny Byggn.-balk, i afseende hvarå jag föi behåller
mig öppen pröfningsrält. Jag anhåller om återremiss i den
akt och mening, att LagUtsk. måtte gifva den utveckling af
sjelfva principen, sorn öfverensstämmer med hvad nya lag¬
förslaget i detta ämne innehåller.
Hr Ribbing, Arvid: Hufvudsakligen förekommen af
Hr von Hartmansdorff, har jag ej särdeles mycket att til¬
lägga. Lika med honom anser jag, vid nya lagens stiftande,
största uppmärksamhet böra fästas derå, alt ej, genom det
nya stadgandet, någon stridighet uppkommer emellan nya
och förut gällande föreskrifter, eller anledn. deraf uppstår
till tvetydighet å ena eller andra sidan. En värd talare
har yrkat, att nya lagförslaget borde tagas till grund för
lagbestämmelserna uti den principfråga, som afhandlas i del¬
ta betänk.; men då föreskrifterna härom, afseende enskild
egendoms användande för nyttiga företag af större eller
mindre allmän omfattning, i min tanke måste vara huf¬
vudsakligen enahanda med dem, som gälla i fråga om vat¬
tenverks upplåtande och rifning, i och för odling af vatten¬
sjuk mark; så torde de stadganden, som i sistnämnda hän¬
seende redan finnas, lämpligare böra tagas lill föresyn för
lagstiftning rör:de förevar, ämne, än hvad lili nya lagförsla¬
get derom förekommer, emedan i annat fall, och derest i frå¬
ga var. lagstiftning borde lämpas efter nya lagförslaget, jem¬
väl de af mig antydda redan befintliga författningar uti äm¬
nen , som med det förevar, äga närmaste gemenskap, borde
förändras till öfverensstämmelse med nya lagförslaget. De för¬
fattningar, som redan finnas, äga, i min tanke, framför Ulsk:s
förslag företrädet af mera enkelhet i formerna. I Utsk:s
förslag heter det nemi., att Konungen skall pröfva behof-
vet af den enskilda markens begagnande för det allmänna
ändamålet, hvilket visserligen är en ganska vacker omtänk¬
samhet, men sorn likväl icke torde vara behöflig; ty, sä
vidt jag har mig bekant, har ingen klagan försports öfver
bristen på föreskrift om en sådan nåd. pröfning lili våra
nu gällande författningar, ang:de vattenverks utrifning och
vattensjuk marks ultappning och odling till allmänt gagn.
Slutligen önskar jag, att EagUtsk. ville undvika att uti redac-
tionsförslag använda främmande talesätt eller utländska ord
såsom com p r o m i ssr ä 11, helst det är uttryckligen för¬
bjudet att nyttja främmande språk och talesätt uti ali-
D c ii 16 Maj f. m.
manna handlingar. Begreppet compromissräll kunde lämp¬
ligen, såsom i lagboken, uttryckas med benämningen: go¬
de män. Af dessa oell utaf öfrige talares anförda skäl ,
som äga lika syftning med mina, anhåller äfven jag om åler-
remiss af betänkandet.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru önskliet vore,
alt nya lagförslaget till Bvggn.-balk vid denna riksdag kom-
me under ompröfvande samt blefve antaget; är sådant dock
mer un ovisst; och för blotta möjligheten, som synes gan¬
ska problematisk, torde en sa vigtig fråga, som förevar.,
icke böra lemnäs åt slumpen. I sjelfva saken blir jag uti
LagUtsk. i tillfälle alt utveckla de åsigler, hvartill här gjor¬
da anmärka:!- kunna föranleda, och jag skall derföre icke
upptaga R. o. Ad:s tid med någon framställning deraf.
Hr Lagerhjelm, Pehr: LagUtsk. har föreslagit så¬
dan form för ifrågnvar. ärenders afgörande, att först
skulle Konungen pröfva behofvet af ett sådant användande
af enskild egendom, som blifvit ifrågaställd, och vederböi.
auetoritet derefter afgöra ersättningsfrågan. Jag hemställer
till de talare, som ex professo uro jurister, om icke lämp¬
ligare vore, att frågan behandlades i omvänd ordning af des¬
sa myndigheter, nemi. försl vid den underordnade auclori-
teten, hvarifrån saken, på sätt som äger rum med ägodel-
ningsmål, kunde gå direete till Högsta Domstolen. 1 första
rummet kunde, på sätt reservanterne anmärkt, ärendet be¬
handlas vid allmänna domstolarna. Dernäst synes mig, alt
då ersättningen blefve bestämd efter hvad jord af samma
slag och godhet i orten högst gäller, ^dels förhöjning kun¬
de vara tillräcklig.
Sjelfva principen anser jag böra stadgas i lag; ty hit¬
tills har man icke ansett någon kunna tvingas att för all¬
mänt behof afstå enskild jord, annorlunda än genom begge
Statsmakternas beslut. Jag anhåller om återremiss.
LagUtskts betänk, blef återremitterad! af R, o. Ad,
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den n dennes e. m, på bor¬
det lagda utlåt. N:o 31, i anleda, af vackt fråga derom, att
böter och vitén, grundade på det myntvärde, att tre daler
silfvermynt svara emot nu gällande en r;dr specie i silfver,
böra vid detta värde och beräkningssält bibehållas.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med reservanten,
anser jag Utsk. icke hafva vederlagt Just.ombudsmannens
förslag med nöjaktiga skäl, och anhåller derföre om återre¬
miss, och att Utsk., som erkänt vigten af ämnet, måtte
taga detsamma i närmare öfvervägande och föreslå de för¬
ändringar i lagen, som öfverensstämma med Just.ombuds¬
mannens åsigt. Rättsenlighelen af Just.ombudsmannens åsigt
lärer icke kunna bestridas; och den farhåga, sorn Utsk. an¬
38
De» i G Maj f. iu ,
fört i afseende på de författningar, som upptaga böterna i
riksdaler och skillingar, kan hjelpas genom en lind. hem¬
ställan till K. M. om adoeqvat rättelse af dessa författ¬
ningar.
Frih. Boye, Ludv.: Med den siste värde talaren för¬
enar jag mig uti anhållan om återremiss piå detta betänk.,
under åberopande af de utaf Just.ombudsmannen anförda
skäl, hvilka, i min tanke, äro fullkomligen riktiga.
LagUtskts utlåt. N:o 3i blef af R. o. Ad. återremit¬
terad t.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kom-
me att forsältas på e. m. kl. 6.
Justerades 5 prot.uldr. för förliden gårdag e. m.
Upplästes ankomna prot.utdr. från PresteSt. af den 9
och i3 dennes, samt från BorgareSt. af den 7 och 9
dennes.
Lades till handlingarna.
Till åtlydnad af K. M:s nåd. kallelse lill plenum pleno-
rum kl. 1 i dag, afgick Hr Frih. o. Landtm, samt R. o.
Ad. kl. -J- till 1 till Rikssalen, der H. Ex. Hr Just.Statsmi¬
nistern å K. M:s höga vägnar uppläste ett K. M:s nåd. tal,
innehållande sanction å en del af R. St:s till K. M:s nåd.
stadfästelse öfverlemnade grundlagsändrings-frågor.
H. R. o. Ad. åtskiljdes, enligt före afgången från Rid¬
darhuset faltadt beslut, vid nedgången från Rikssalen, kl. ^
till 2 e. m.
In fidem profocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 16 Maj 184o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 10 prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs och lades till handlingarna K. M:s denna dag
på Rikssalen upplästa nåd. tal, innehållande svar å en R.
St:s und. skrifvelse, angtde en del föreslagna förändringar
i grundlagarna.
Den 16 Maj c. m.
29
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 2 Maj e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 32, i anleda, af väckt motion om ändring
i 47 caP- Missg.-b:n.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag vördsamt utbeder mig R.
o. Ad:s uppmärksamhet för de anmärkntr, jag går att afgif¬
va emot detta betänk, i en af de vigtigaste frågor, som brott-
måls-Iagstiflningen innebär, anser jag mig också skyldig att
på förhand begära öfverseende för den vidlyftighet, som jag
måhända ej kan undgå. Piedan långt innan 1734 års lagbok
utgafs, hade opinionen gjort en stor skilnad emellan snat¬
teri och stöld. Snatteri ansågs för hvad det nu äfven anses
vara, visserligen ett fel, men så lågt ned i gradalionen af
brott, att det ej fläckar med vanära den olycklige, som be¬
gått det. Han hade då, och fick äfven genom 1704 års lag,
en vidsträckt latitud att kunna återgå till en bättre vandel.
Genom 1734 års lag, som ej var annat än en fortsättning af
föregående lagar, sådana de tillämpades, stadgades den skil¬
nad emellan snatteri och stöld , alt brottet icke var annat
Un snatteri, så snart värdet af det stulna ej öfvergick io da¬
ler silfvermynt; det blef ej tjufnad, förr än det öfversteg
denna summa. Men 10 daler silfvermynt svarade år 1734
ungefärligen emot 3 t:r råg, och svara nu ej emot en half.
Följden af de myntförändringar, som tillkommit, har blifvit,
att det i moraliskt hänseende så angelägna spatium emellan
snatteri och stöld blifvit inskränkt. Straffet för snatteri gafs
enligt 1734 års lag, i enlighet härmed, snarare såsom en
varning åt deri felaktige; men genom den förändring, som
myntet undergått, är denna varningsgrad förminskad. Den
felaktige finner sig straffad såsom tjuf, 5 gånger förr, än
lagstiftaren det ämnat. Följden är, alt samhället nu får
emottaga fem gånger flera tjnfvar, än lagstiftaren någonsin
afsåg. Lag-comite'en har häruti föreslagit en ändring. Den
föreslår nemi., att man mätte återgå så, att väldet af5r:dr
silfver eller i3 r:dr 16 sk. b:co mätte tagas såsom det belopp,
hvilket skulle utgöra öfvergången fran snatteri till tjufnad.
Frih. Hermelin, som nu väckt denna fråga såsom mo¬
tion, har föreslagit detta, men LagUtsk. har — ina det ur-
sägtas mig att jag uppriktigt säger det —1 alldeles förblan¬
dat frågan. Annat är att upphöja summa furti till sitt för¬
ra skick, och annat alt ingå i förändring af daler silfver-
mynts beräkningen, i fråga om lagens stadganden rörtde bö¬
ters heräkning. Man kan alltför väl göra det ena utan att
vidröra det andra. Jag liar begärt och erhållit återremiss
på LagUtskrs betänk. N:o 3 X, i hopp att Utsk. möjligen för¬
ändrar sin tanke i det deruti vidrörda ämne; men, dermed
må vara huru det vill, så kan jag icke fullkomligen ogilla,
att Utsk. drager i betänkande alt ändra bötes-beräkningen,
ty man kan ej göra det på ett ställe, utan att göia det på
andra; men man har orätt att sammanblanda den frågan
3o
Dea 16 Maje, m.
med den nu förevar., som liar med den andra ingenting att
skaffa, och blott angår öfvergängspunklen emellan snatteri
och stöld. Jag begär återreiniss till LagUtsk. af detta be¬
tänk., och anhåller, att Utsk. ville skilja frågorna emellan
och i följd deraf sjelft göra ett förslag, grundadt på de pre¬
misser Utsk. framställt, och sålunda göra conclusionen med
dem öfverensstämmande.
På begäran af Frih. Gederström, Jacob, blefvo re¬
servationerna upplästa.
Frih. Cederström, Jacob: Min anrnärkn. emot Lag-
Utsk:s betänk. N:o 3i, i hvilken Frih. Boye instämde, väl¬
grundad på Ilr Cederschjölds reservation. Jag grundar mitt
tillstyrkande till återreiniss af äfven delta betänk, jemväl
på Gr. Sparres och Hr Cederschjölds reservationer. I afse¬
ende på hvad jag derjemte vid betänk.N:o3t yttrade, rörrde
sådana böter, som i särskildta K. bref finnas bestämda i
riksdaler, skillingar och runstycken, så är det naturligt, att
11. St. hos K. M. begära, att sådana böter böra i samma
förhållande höjas, hvilket är en så lätt sak, att det icke kan
blifva svårt för Utsk. att uppgöra beräkning dertill. Jag
förenar mig med Frih. Boye i afseende på denna frågas sto¬
ra vigt, och alt man ej bör göra snatteri till tjufnad; mot¬
satsen är blott ett medel till att öka det redan, beklagligt¬
vis, nog stora antalet af correctionshjon.
Frih. Boye: Så glad jag är af det bifall till mitt ytt¬
rande, sorn den siste talaren behagat lemna, qvarstår jag
dock vid den lanken, att man visserligen kan önska och hop¬
pas, att sjelfva bötesberäkningen i allmänhet äfven varder
lättad till hvad 1734 års lag afsåg; men att frågan derom
är helt annan, än den om summa furti, samt att den sedna¬
re kan afgöras, fastän man också nu ej skulle hinna med
den vidsträcktare förbättring, som vore lyckligast. Egent¬
ligen begärde jag likväl ordet, för att anmäla, det jag skil¬
jer mig ifrån Gr. Sporres reservation deruti, att jag anser det
vara skäl att antaga det stadgande, som nya lagförslaget er¬
bjuder, emedan dess antagna evalvation af myntförhållandet
otvifvelaktig! är riktigare än den Gr. Sparre föreslår.
Hr Ribbing, Arvid: I den discussion, som i' sista
plenum förevar, uppstod äfven fråga om, huru välgörande
det skulle vara lör Kronan i afseende på utgifterna för fång-
skjuts m. m., om personer, som tilltalas för mindre förbry¬
telser, icke genast skulle i häkte inmanas, eller särskild ran¬
sakning med dem komma att anställas. I öfverensstämmelse
dermed, finner jag äfven, att om den summa, som anses va¬
ra den minsta, hvarigenom tjufnad kan ske, ökades till det
belopp, som antingen det nya lagförslaget eller Gr. Sparre
framställt, äfven derigenom samma ändamål skulle befräm¬
jas. Ilai1 är dock hufvudsaken, att man derigenom skulle
Den 16 Maj e. ni.
3i
minska antalet af sådana förbrytare, soin anses vara vanä-
rade oell straffas på ett nesligt sätt. Jag tror verkligen, att
man erfarit, oell elen som uppmärksamt föIjt de verkningar,
hvilka hittills varande lagar åstadkommit, kan besanna, att
strängheten af straff, synnerligen i otrohets-mål, verkat, att
största skammen består i erkännandet af dessa brott; och i
samma mån, som straffet lindrades, skulle faran för alt erkän¬
na brottet äfven minskas bos den brottslige. Jag tror, att
äfven på delta skäl en mildare lagstiftning borde börja, och
alt rätta öfvergångspunkten vöre, om man ökade beloppet af
värdet utaf det tillgripna, innan det ansågs såsom urbota eller
behöfde straffas som stöld. Pä de grunder, i anledn. af hvilka
Gr. Sparre tillstyrkt motionen, gör äfven jag det, och an¬
håller om återremiss.
LagUtsk:s utlåt. N:o 32 blef af R. o. Ad. återremit-
teradt.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsk:s den 2 dennes e.
m. på bordet lagda betänkanden:
N:o 33, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K.
brefvet den 3 Juni 1752, ang:de Hofrätterna lemond tillåtel¬
se, all i dråpmål domina lill lottkastning, då ej utrönas kan,
hvilken af flera varit den dödes baneman;
N:o 34, i anledn. af väckt motion, angrde de rättighe¬
ter, som böra fosterbarn tillkomma.
Till pröfning företogs LagUtsk:s den 2 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 35, i anledn. af väckta motioner,
angtde s. k. undantags-conlracters intecknande.
Frih. Cederström, Jacob: Dessa undantags-förbin-
delser, som vid afliandlingar emellan allmogens föräldrar
och barn allmänt förekomma, äro af den beskaffenhet, att,
då öfverlåtelse skett, undantagsvillkoren stå och skola slå
uppräknade i undantags-afhandlingen. I 2:dra mom. af
Utsk:s förslag har Utsk. föreslagit, att i sådant fall de sko¬
la äga förmånsrätt såsom obetald köpeskilling, ”men" — tilläg¬
ger Utsk.: —”försummar man att inom den i sistberörde lag-
”rura utsatta tid afbandlingen, hvari förmånerna betingade
”äro, för domstolen uppvisa och i inteckn:s-prot. intaga lå-
”ta, njnte sedan ej bättre rätt, än såsom för annat fordrings-
’’anspråk.” Detta kan jag ej förena mig uti. Det synes skä¬
ligt, att den, som fått öfverlåtelsen af egendomen, är plig¬
tig att söka uppbud å densamma, och dermed är också
undantags-afhandlingen inlecknad, samt besittningen af dom¬
stolen endast villkorligt medgifven, d. v. s. så framt undan¬
tagsvillkoren fullgöras. Denna behöfver ej heller förnyas,
ty den, som emottagit egendomen, äger den ej med annan
rätt, än alt undantaget skall utgå, hvarföre någon förlust
för undantagstagare» icke kan äga rum. Det faller af sig sjelft
3a
Den 16 Maj. e. ra..
att något annat document icke finnes, än sjelfva öfverens-
kommelsen, och den finnes i rättens protocoll intagen. Jag
anhåller derföre om återremiss. Jag får dessutom förena
mig i hvad Hr Ekholms reservation innehåller, ty en så¬
dan författning, som denna, kan icke på något vis lämpas
till stadsjord.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag ogerna ville besvära
med något anförande i delta ämne, om betänk, vore bifal¬
let af de öfriga Stånden, anhåller jag få veta, huruvida
någon underrättelse ankommit i ör:de deras beslut i frågan.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen under¬
rättelse ännu ankommit röride de öfriga RiksSt:ns beslut i
delta ämne.
Hr Ribbing: Då förhållandet är sådant, som Ridd.-
Secrettn nu anmält, vill jag anföra några ord i afseende på
detta belänkande. I händelse detsamma skulle äfven vid den¬
na riksdag bifallas af R. St. och inkomma till K. M., skulle
naturligtvis derå göras större afseende, än vid ett annat be¬
tänkande, som icke mera än en gång från R. St. till Ko¬
nungen i enahanda afseende ingått. Jag tror derföre det
vara af någon vigt att tillse, huruvida detsamma är sådant,
att det till en början 6‘fverensstämmer med de lagar, som
redan finnas. Vid betraktande deraf finner man, att i 11
punkten af inteckn:s-förordn:n utaf den i3 Juli r8iS före¬
kommer, att inteckning ej må ske utan till bestämdt be¬
lopp i penningar eller varor. Det nu framställda lagför¬
slaget innehåller deremot, att man skulle äga räll att få in-
tecknadt ett obestämdt varu- och ett obestämdt penninge-
belopp, emedan annorlunda icke kunna förstås följande ord:
”'skall ock all annan efter lag tillåten upplåtelse af nyltjan-
”janderätt till fastighet, härunder jemväl inbegripen lifslids-
”städja,” intecknas, och i a;dra punkten, föreskriften, att
inteckningen skall ske för sådan rätt, som man vid försälj¬
ning förbehållit sig i fasta egendomen eller afkomsten der¬
af. De vanliga undantags-contract, som man får se, inne¬
hålla t. ex. rättigheten att mjölka en ko. Detta mätte vara
något obestämdt, då det är osäkert, om den gifver mera el¬
ler mindre mjölk. Den andra punkten brukar vara, att den,
som förbehållit sig undantaget, skall få ved huggen åt sig,
då han icke mera orkar att sjelf hugga den. Detta måtte
också vara en vara till obestämdt belopp, emedan lian får
så mycket ved han behöfver, oell afven af obestämd beskaf¬
fenhet, emedan den kan vara huggen eller icke huggen. Vi¬
dare plär vara betingadt skjuts till kyrkan, ett linland, tn. fl.
dylika saker. Nu är emedlertid föreslaget, att en sådan af¬
komst skall intecknas med fullkomlig inteeknings-rätt, och
meden sådan intecknts- rätt, sorni Jorda-b:n är tillagd inne-
slående köpeskillning, hvilket är framför alla andra. Det
är
Den 16, M a j c- m,
33
är således, såvitll |ag förstår, i detta lagförslag en be¬
stämd motsägelse emot redan bestämd lag i ii punkten af
5818 års inteeknis-förordning. Denna författning och stad¬
gandet i dess litte punkt afser , såsom säkert dé landshöf-
ditlgar, hvilka här äro närvar., kunna vitsorda, den reda, hvil¬
ken är alldeles oundviklig vid fastigheters försäljande på u'-
mäthings-auclioh, och den i anleda, deraf uppkommande li¬
qvid emellan intecknisägarne, hvilken icke ivan ske, om ej
hvarje inteckning är utsatt lill bestämdt belopp ; och för¬
fattningen har i flera andra afsecnden mångå föi delar i de
bestämda stadgandet), som den innehåller. Jag tror således,
att det icke är rätt att upphäfva densamma. Jag tror icke, att
det kan ske med bibehållande af den säkerhet, som män,
synnerligen i sednare tider, varit så angelägen att bibehålla
för inteckningsägare; och framför allt tror jag, ali det skulle
vara alldeles orätt att indi reel upphäfva eller undergräfva
denna säkerhet och denna författning, hvilket skulle ske,
derigenom att tvänne root hvarandra stridande lagbud korn-*
ine att. äga rum. Jag får således yrka antingen afslag å be¬
tänk. eller återremiss af detsamma. Det är numera icke så
angeläget för de s. k. undantags-tagarne att få silia lällig-
heter bestämda i varor, sedan vi äga ett bestämdt mynt.
Jag tror, att hvad sorn gjort dessa undantags-eontracter så
allmänna, all det knappt finnes någon öfverlåtelse af en fa¬
stighet utaf äldre personer, utan allett sådant äger rom, är
den ostadighet i myntvärdet, som hittills Varit. Kehofvet af
att bibehålla ett sådant, så till sågandes, indelningsverk för
undantagsägare, finnes hu mera icke, sedan det är möjligt
för dero att få sin säkerhet bestämd i en penning, sorn ej
faller och stiger i värde, såsom hittills skett. Ifall ända¬
målet, såsom jag föreställer mig, är att för dessa Undan¬
tagshjon bibehålla den säkerhet, sorn är önskvärd, tror jag
att det skulle kunna tillvägabringas på ett belt annat sätt,
synnerligen om man vill begagna de medel, söm LagUtsk.
här föreslagit, att ej mindre än tre gånger om året kungö¬
ra författningen. Det vore att till säkerhet för de undan¬
tag, söm bestämmas i vissa persedlar och vissa förmåner,
dessa persedlar och förmåner allesammans skulle evalveras
i eh bestämd penningesumma, sorn sedan intecknades. Då
v Un tio undantagslagarne en bestämd säkerhet, sådan som vo¬
re förenlig med huvar, inteckntslag, och den osäkerhet vo¬
re undanröjd, hvafs inträffande: LagUtsk. velat genom sitt
betänk, förebygga.
Frih. Cederström, Jacob: De författningar, som
gälla för kronohemmans befattning, medgifva jemväl, att då
föräldrar afstå kronohemman åt barn, de dervid få bestäm¬
ma undantag, som likväl af Konungens Bef:h:de skola pröf-
vas. Vid öfverlåtelse af skattejord, är nuturligtvis förhål¬
landet lika. endast att landshöfdingen då icke dermed har
7 H. 5
34
Den 16 Maj c. in.
något att staffa, så framt icke oloflig afsöndring af jord der¬
vid äger ruin; men jag tror, att det ieke är undantagstaga-
ren, utan den, hvilken fått öfverlåtelsen, som har skyldig¬
heten att uppvisa conlractet för att derigenom ådagalägga,
att han blifvit åbo och fått besittningsrätten af hemmanet,
och i samma afhandling skola undantngsförmånerna vara in¬
tagna, de må då vara hvilka som helst. Den som sedan säl¬
jer ett sådant hemman, kan icke förvärfva det med bättre
rätt, än köparen ägde och förbundit sig fullgöra. Samina
skyldigheter, som ålegat säljaren, måste alltså med köpet
öfvergå lili köparen; och då är all möjlig säkerhet vunnen.
Jag förnyar min begäran om åtcrremiss.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Då min erfarenhet in¬
stämmer med de upplysningar, H r Ekholm lemna t i sin re¬
servation, och då jag anser, alt Rutbergs och Ola Jcpssons
yltrade farhågor icke sakna grund, anhåller jag om åler-
retniss, på det de gjorda anmärkntna må kunna leda till ett
bättre förslag, än det nu framställda.
Hr Sandelhjelm, Paul: Jag förmodar, att de vid
utlåt, gjorda anmärkn;r föranleda återremiss, hvarom äfven
jag anhåller. Af sådan anledn. tillåter jag mig anmärka,
att ofta, i de landsorter der hemmans-områdena äro vid¬
sträckta, består undantaget eller fördelen, som den också kal¬
las, uti eli jordstycke, begagnadt och särskildt afslängdt från
hemmanet. I afseende på säkerhet för ett »ådant undantag
eller fördel, synes mig frågan stå i nära samband med frå¬
gan om afsöndring af jord från hemman; och som, i följd
af K. M:s nåd. skrifvelse och åtskilliga motioner i ämnet,
denna fråga beror på Lag- och Ekon.Utskms utlåt., anhål¬
ler jag få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet deruppå, att det nu
föredragna ämnet borde i sammanhang med den andra frå¬
gan behandlas.
Frih. Ce d e r s t r ö m, Anders: Det är ej i sjelfva huf-
vud«aken , ulan i följd af ett tryck- eller skriffel, som jag
anhåller att få yttra mig. Det. slår i i:sla punkten: "skall
"ock all annan efter lag tillåten upplåtelse af nyttjande¬
rätt till fastighet, härunder jemväl inbegripen lifstidsslädja
”hvarom stadgandet i sista punkten af 1 5 §:n 16 cap. Jorda-b:n
”således upphäfves;” men delta kan jag icke finna vara nå¬
gon riktig mening. För att få delta upplyst, anhåller jag
om återremiss.
LagXJlsk:s betänk. N:o 35 Lief af R. o. Ad. återremit¬
terad!.
Föredrogs ånyo Hr af Grubbens’s, Nils Wilh., den 5
dennes e. "in. på bordet lagda yttrande, i anledn. af Stats-
Utsk:s utlåt. N:o3i, ang:de regter:n af utgifterna under liks-
statens i:sta hufvudtitel.
De n 16 M a j e. m.
Gr. Taube, Gustaf Joli., hade inlemna! ett anföran¬
de, sorn upplästes, så lydande:
Vid de af Hr af Grubbens i plenum den 5 innevar. må¬
nad gjorda anmärk:r vid SlatsUtsk:s betänk. JV:o 3i, rör:dc
i:sta Ii u (V lid titeln, får jag göra följande erinringar:
Hr af Grubbens anser, dels att anslaget af 20,210 r:dr
b:co lill ved och kol för K. bofliållningen bör kunna ned¬
sättas till i5,ooo r:dr, oell dels alt den till polis-, lys- neli
renhållning bestämda summan 16,100 r:dr b:co bör kunna min¬
skas med 6,100 rtdr oell således nedsättas till io,poor:dr b:co.
Hvad först beträffar anslaget för ved och kol, som för
närvar, är 25,210 r:dr, och hvarmed eldning besörjes, icke
blott i det K. residens-slottet, med 5o3 eldstäder, deraf
3:ne Kongl, och 27 andra kök, samt 44 marmorspisar, kok- och
stryk-kakelugnar, utan äfven i de K. lustslotten, Prins Carls
palats, gamla banken, Oxenstjerska och Fndebelouska husen
samt Hofstallet, i H. M. Konungens och H. K. Fl. Kron¬
prinsens fateburar och tvättstugor, hvartill kommer, att
ibland förenämnda eldstäder äro inberäknade äfven de,
som finnas i de uti K. slottet varande embetsverk, nemi.
Högsta Domstolen, Rikets Allmänna Ärenders Beredning, Ca-
liinettet för utrikes brefvexlingen, Hofcancellers-expeditionen,
Riksarchivet, Biblioteket, Museum, Antiqvitets- och Vilter-
hets-academicn, Öfvercommendants-expeditionen och Com-
mendanlens, jemte Gardes-reg:lenas till häst och fot hög¬
vakter med der liefintliga arrestrum m. fl.; så torde det för
många icke vara obekant, att det redan för flera år tillba¬
ka var otillräckligt för det qvantum, som derföre borde an¬
skaffas, äfvensom att detta qvantum ej var tillräckligt för
behofvet, utan att K. M var nödsakad att af egna medel
årligen låta uppköpa hvad som felade. Genom ett särskildt
arrangement hafva båda dessa olägenheter blifvit afhulpna.
Ett nedsatt anslag skulle deremot återställa dem i ökadt
mått, emedan prisen å ved och kol i sednare tider stigit.
Att nedsätta anslaget in natura, då det förut varit otillräck¬
ligt, torde väl ej vara meningen; och det contanta anslaget,
som upplager veden lill 7 r:dr och kolen till 5 r:dr, hvarunder
transport oell arbetskostnader äro inbegripna, kan icke anses
för högt beräknadt, då det genom erfarenheten är bestyrkt, atl
årligen, någon tid under sommaren, priset å björkved upp¬
går (ill 9 å 10 r:dr, och då prisen å de öfriga vedsorterna
i samma mån ökas, samt att allmännaste priset å kol hvar¬
je år är 5-y r:dr b:co per läst.
Vidkommande anslaget för K. slottets polis-, lys- och
renhållning, hvarföre staten upptager r:dr 16,100 h:co, så
utgår deraf till löner och arfvoden m. m., hvilket samma stat
närmare bestämmer, oafkortadt 6,973 r:dr 24 sk.; och bestri¬
das dermed, så vidt tillgångarne medgifva, alla utgifter för
renhållningen, fönstrens kittning och rengöring, sotning, snös
sammanskoltning och bortföring, pumparnes underhållande,
36
Den 16 Maj e. m.
takens rensning, brandredskapens underhållande, materialier
för golfboningen, lyshållning inom och utomkring K. slol-
tet, jemte beklädnad för slottsbetjeningen m. 111. — Endast
föi- lyshållningen har kostnaden, i anseende tili stegrade
oljepris, under de sednaste åtta åren, intet år understigit
5,ooo r:dr, frenne år deraf uppgått tiil mera än 6,000 rrdr
och ett år tili nära 7,000 rrdr, allt b;co, oaktad* ej annan
än hampolja, som erhålles för lindrigaste priset, dervid Rbf-
vit använd, och contracter derom med den omtänksamhet
blifvit upprättade, att den alltid erhållits till del möjligaste
lägsta pris, hvarpå såsom exempel kan nämnas, att nu, då
allmänna priset A hampolja är 1 r:dr 8 sk. b:co, betalar slät-’
tet derför endast 44 s^’ — Ätt icke någon lux är rådande
vid hvardagliga lyshållningen, är hvar och en i tillfälle att
bedomina; — men slottets vidlyftighet och beskaffenhet er*
fordra, det oaktadt, för hvarje afton, invändigt, i.37 st.
brinnande lampor, hvaraf en stor del brinner hela natten,
och i de mörka trapporna och gångarna hela dygnet året
igenom, samt utomkring slottet och dertill hörande hus 76
lampor under den mörka tideq af året, då lyktorna i sta-
den skola vara lysande. Denna sednare lyshållning, som
verkställes enligt för hvarje år upprättadt entreprenad-
contract, kan icke ensamt bestridas med den summa, sorn Hr
af Grubbens ansett vara tillräcklig för hela slottets eclai-
reling. Den som endast fäster sig vid totalsumman, hvar¬
till årliga lysliallningen uppgår, kan väl tycka, att den, bor¬
de och kunde vara mindre, men vill man göra sig mödan
ali undersöka verkliga förhållandet dermed, skall man fin¬
na, att, öfverhufvud taget, för hela året quinqueter och
lampor endast kosta 3 sk. 4 rist b:co stycket för dygnet, in-
beräknadt reparationskostnad och sjelfva ly ktorna. Alt med
de medel, sorn varit öfver, sedan lyshållningskostnaden ut¬
gått, bestrida aliade mångå öfriga ofvanuppräknade utgifts¬
titlar, hvaribland flera ovedersägligen låra få erkännas vara
ganska drvga, såsom beklädnad för slottsbetjeningen, renhåll¬
ningen, samt skottningen och bortföringen af snö, hvilken sedna¬
re kostnad, såsom beroende af vinterns beskaffenhet, icke kun¬
nat eller någonsin kgn ens approximativt på förhand beräknas,
— har, oaktadt alla bemödanden, icke varit möjligt och kan icke
heller blifva det framdeles, såvida icke en betydligare nedsätt¬
ning * varupris och arbetslöner skulle komma att inträffa.
Jag’ har ansett mig böra i korthet lemna dessa upplys¬
ningar, på det H. Ståndet måtte finna orimligheten af de
gjorda anmäi korna; och om H. StatsUtsk. täckes från K.
Kammarrätten infordra de derstädes granskade räkenskaper¬
na, inhemta? förhållandet närmare.
R. o. Ad. beslöt, att så väl Hr af Grubbens’s, som Gr.
Taubes anförande skulle få åtfölja återremissen af Stats-
Dtsk;s utlåt. Nro 3f.
Den iG Maj e. m.
1
Ånyo föi;pdrogs Hr Munck .aLRpsenscbölds, Sils Rudolph,
den 5 .dennes e, m. på bordet., lagda mptiop, att R. St. malte
Ros K. M. i önskningsväg anhålla, det. K. ål. tpåtte af gunst
och nåd utförda amnesti-decret, så väl för Assessor Cru¬
senstolpe, sorn för alla deni, hvilka, tili följd af det .emot
honom anställda tryckfribetsåtal, blifvit till ansvar ställde.
Hr Frih. o. L-audlm. yttrade, att då, i denna motion
förekornme , dels alt den Roma.remaltt, sorn handlagt. tryck¬
frihetsmålet emot Assessor Crusenstolpe, jiegå 11 et,,t, pr i¬
men 1 sesse ma jes ta t is, dels pitt samina domaremal, t dömt
efter godtycke; och motionären derjemte .yrkat, att R.
St., gepom att i önsluiingsväg ltos K. M. anhålla om amne¬
sti för en för politiskt brott anklagad och dömd, längre ned
i motionen likaledes til! namnet bestämdt utmärkt, Svensk
undersåte, på detta sä 11, inför opinionen mätte till¬
kännagifva ett offentligt ogillande af att Sveriges
grundlagar af sjelfva dess domaremakt blifvit öfverträdda
och Svensk medborgare olagligen blifvit beröfvad sin frihet,
ansåg Hr tandla!., till följe af go §:n RegF:n, propos. till
remiss af denna motion icke kunna frarnställai;
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anhåller få fästa Hr Frih. o. Landtm:* uppmärksamhet der¬
på, att längre ned står, att jäg vill förbigå allt detta; allt¬
så lärer det icke till motionen höra,
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk;s den.,7 dennps
e. m. på bordel lagda.utlåt. l(N:o 6 g, i. anleda. ,af yrkad be¬
frielse från .skatt för iijtägterna ^.allmänningen Stöpen inom
Suntetorps, speken af Skaraborgs län, ,blef samma utlåt, ånyo
lagdt på bordet, uppå, begäran, af Hrr Palmcrantz, Jo¬
li an Mauritz, saint v o 11 H a r t in a n s d o r f f, Augus t.
Hr M u. nck af Rosenschöld, Nils Rudolph, som
under uppläsningen af rubriken å StatsUtsk:s utlåt. N;o 6g
anmält sig att tala, uppropades nu och yttrade;
Då jag icke kan instämma i den tydning, s,om Hr. Frih.
o. Landtm, behagat gifva åt go §:n Reg.Fm, och då jag an¬
ser min motion fullt öfverensstämmande med Go §:n Riksd.-
Ordn., vågar jag yrka propos. å densamma, och anhåller,
att Hr Frih, o. Landtm ville till Ståndet hemställa, huru¬
vida en sådan propos. ej af detsamma yrkas,
Hr Frih. o, Landtm, erinrade, att han, genom det
yttrande han nyss afgifvit, förklarat sig icke kunna fram¬
ställa propos. till remiss af Hr Munck af Rosenschöld* mo¬
tion.
Hr Munck af Rosen shöld: Då vågar jag, såsom jag
nyss sagt, hemställa till Ståndet, huruvida det icke yrkar
propos. på den af mig framställda motion, och vågar, till
fullföljd deraf, begära votering.
38
Den 16 Maj e, m.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag finner !Ir Munck af
Rosenschölds yrkande vara alldeles utom ordningen för fö¬
redragningen; emedan det betänk.sorn Hr Landtm, före¬
dragit, ej liar någon rapport med den anhållan, som Ur
Munck af Rosenschöld gjort, hvilken bort komma förut,
ifall han funnit sig dertill äga anledning. Jag bestrider helt
och hållet, att vi återgå till ett redan afgjordt mål.
Hr Munck af Rosenschöld: Som Landtm, icke, en¬
ligt vanligheten, genom tecken med klubban tillkånnagifvit,
att det första målet var afgjordt, kunde jag ej förmoda, att
Hr Landtm, skulle företaga ett nytt mål, förrän det förra
var afslutadt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då Hr Munck af
Rosenschöld yrkat propos. till remiss af sin motion, men
Hr Landtm, förklarat sig ej kunna framställa en sådan pro¬
pos., och Hr Munck af Rosenschöld sedan begärt, att Stån¬
dets tanke häröfver måtte inhemtas, Hr Landtm, ansåg sig
icke kunna neka att till Ståndet göra följande hemställan,
om nemi. R. o. Ad. yrkade framställande af propos. till re¬
miss å Hr Munck af Rosenschölds motion.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, som svaret, efter
hvad han kunnat finna, varit enstämmigt nej, R. o. Ad. ha¬
de gillat Hr Landtnäs vägran af proposition.
Hr Munck af Rosenschöld: Som jag för min del
ej har instämt i det af Hr Landtm, uppfattade svar, oell
då jag icke besvarat propositionen med nej, ulan med ja, och
då jag förmodar att flere af Ståndet med mig deruti in¬
stämt; vågar jag begära votering, för att utröna om Stån¬
det yrkar den af mig begärda proposition.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrs-
proposition :
Den, som yrkar propos. till remiss af Hr Munck af Ro-
scnschölds motion, voterar
in;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att propos. till remiss af nämn¬
da motion icke bör framställas.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfal¬
lit, som följer:
Ja—6.
Nej—71.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den 7 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 70, i anledn. af sökt afskrifning
af de staden Borås beviljande byggnads-Iån.
Den |6 Maj e. m,. 3g
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste följande:
Sedan H. SlatsUtsk., efter remiss från Vällofl. Borgare-
St. å Hr C. G. Rydins i ämnet gjorda motion, upptagit och
beskrifvit utredda sakförhållanden och anförda bevekelse
grunder för den sökta eftergiften, yttrar Utsk. sig dock in
galunda anse desamma innefatta tillräckliga skal för R. St.
alt nu helt och hållet efterskänka Riksg.contorcts hos sta¬
den ägande fordringar, sorn för närvar., utom upplupna
men obetalda räntor, utgöra tillsammans 166,g3o r:dr 5 sk.
1 r:st.; stödjande sig Tits k. harvid isynnerhet derpå, alf af-
skrifningar af allmänna låneunderstöd, såvida ej möjlighe¬
ten deraf blifvit vid lånens beviljande uttryckligen förut¬
satt, så myckel mindre böra beviljas, som de oftast mäste
föranleda till en håde obillig och orättvis olikhet i särskil¬
de låntagares behandlingssätt. Och då dessutom Utsk. an¬
tagit, att den nu för Borås stad föreslagna eftergift sanno¬
likt skulle framkalla, ej allenast anspråk på enahanda för¬
mån för öfriga med byggnadslån understödda städer, utan
ock ytterligare fordringar å dylika biträden af det allmän¬
na, i förhoppning på deras framtida eftergift, har Utsk. af-
styrkt bifall lill framställningen om ifrågavar. låns afskrif-
ning.
Ehuru jag känner och kan vitsorda, alt Borås stad, så¬
som följd af 1822 och 1827 årens förhärjande eldsvådor1,
och af andra på innevånarnes välstånd menligt inverkande
orsaker, befinner sig för det närvar, i en betryckt och äf¬
ventyrlig ställning, så att den i högsta måtto liar behof af
någon lindring i betalningsvillkoren för återstående byggnads¬
lånen, synes mig likväl, att motionären sträckt sin framställ¬
ning i ämnet alltför långt, då han begärt hela lånecnpilalets
afskrifning. Men, å andra sidan, och som Utsk. synes haf¬
va godkant bevekelsegrunderna härtill, fastän med förkla¬
rande, alt de ansågos ej innefatta tillräckliga skäl för
R. H. St., alt nu helt och hållet efterskänka Riksg.conto-
rets hos staden ägande fordringar, tyckes mig, att Stats-
Utsk. hade kunnat och bort utfinna och föreslå något an¬
nat medel, för att åtminstone lindra staden i hänseende
till ålei betalningsvillkoren för det efter eldsvådan 1827 er¬
hållna och med 5 proc. ränta löpande lånet. Vid fråga
under sistförflutna riksdag örn nedsättning i räntan härför
från 5 till 3 proc., ansågo visserligen R. St. sig ej kunna
härtill lemna bifall, utan medgåfvo i stället dels anstånd till
1840 med capital-afbetalningen , dels ock den modification,
att endast 8 proc. å hela lånesuminan behöfde årligen in¬
betalas, nemi. 5 såsom ränta och återstoden såsom amorlis-
sement; men det kan ej vara SlatsUtsk. obekant, hurusom
orsaken till den vägrade räntenedsättningen var, alt Riksg.-
contoiets ställning den tiden påfordrade låns upptagande mot
5 proc., ett förhållande åter, som för närvar, ej äger rum.
Och sedan, emedlertid, räntefoten i allmänhet nedgått, samt
4°
Den s6 Maj e, m.
då fastiglietslån i R. St:s hank erhållas mot 4 P*'°c. ränta*
med 2 proc. amortissement: så .tror jag, för min del, nit
StatsUtsk. hade varit fullt, ut befogad!, om icke skyldigt,
att föreslå R. St. en härmed jemförlig, lindring för Borås
stad i ålerbetalningsvillkoien föi!; det, efter 1827 års elds¬
våda, staden beviljade nya byggnadslånet, och delta så myc¬
ket hellre, sorn Otsk. ny ligen,, genom utlåt, N:o, 87,,. tillstyrkt
sådana villkor, nemi. 4-.proc. r.qnia. och 2 proc. amnrtisse-
ment, för beviljandet af ett byggnadslån till .Södetdiariins stad.
Jag föreställer .mig,, alt vid. de,, utomordentlige tillfallen
Staten nödgas. uppträda, för att med ian understödja en ned¬
bränd stad, eller en af miss vext. hemsökt landsort, dermed
åsyftas något högre ändamål , än sorn ingår i beräkningen,
när enskild man förräntar; penningar. Möjligheten af för¬
lust på en slik Statens försträckning, eller åtminstone ..af en
efter tidsornständigheterna lämpad lindring i åteibetalnings¬
villkoren, måste således slädse vara förutsatt, faslän ej ut¬
tryckligen nämnd eller tillkännagifven, då försträcka!ngen
beviljas. Så hafva ock förre Ständer förstått och behandlat
frågor om eftergift eller lindring 1 likartade fall, derom ex¬
emplen äro talrika, och hvaribland de högst betydliga ef¬
tergifter och afskrifningar, flera landsorter tid efter annan
tillgodonjuta å erhållna unösällningslån, må särskildt vittna;
och jag inser fördenskull ej någon rimlig anleda,, hvarföre
R. H. St. just nu, då Statens drätselverk är i bättre skick
än kanske någonsin tillförene, skulle afsäga sig den skön?
och ovärderjiga rättigheten, att, på ett lika välgörande sätt,
hjelpa betryckta städet;, och landsorter, samt genom sådan
mellankomst afvärja deras undergång. För öfrigt synes Stäts-
Utsk. sjelft hafva afvikit från de ideel-, sorn här motiverat
afstyrkändet, då StatsUtsk. förut tillstyrkt hvad R. St. ock
redan bifallit, nemi. afskrifning af ett utaf cholera-crediti-
vet Carl Johans församling, med åierbetalningsförbindelse,
tilldeladt lån, oaktadt andra församlingar, deribland äfven
Borås och Wenersborgs städer, fullgjort betalningsskyldig¬
heten för deras låneapdelar.
Jemte det jag hemställer, att H. StatsUtsk. matte taga
detta allt i behörigt öfvervägande och på grund deraf till¬
styrka af mig nu föreslagna lindringen för Borås stad, an¬
håller jag, i sådant syfte, vördsamt om återremiss af ifrå-
gavar. utlåtande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. O. Ad. be¬
hagade bifalla StatsUtskts utlåt. N:o 70.
Ropades ja och nej.
lil' Landtm, hemställde, om B o. Ad ansåg de vid
utlåt. Nto 70 gjorda anmärku:r föranleda de>s återremitte¬
rande.
Ropades starka ja, blundade med ganska mångå nej.
Hr
Den 16 Maj c. ra. 4'
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit ja*
hafva öfverrösta! nej, men afbröts af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som yttrade:
Just det skäl, som blifvit anfördt för återremiss af betänk.,'sr -
nes mig tala för dess godkännande, nemi. det, alt R. St. tillfö¬
rene medgifvit afskrifning af beviljade lån. Dessa praejudica-
ter hafva ledt till ett sådant missbruk, att snart finnes icke mera
1 Riket någon menighet, som får låna afSlaten, hvilken icke med
detsamma anser sig berättigad till afskrifning, eller alt undan¬
draga sig betalning, intilldess hon fått eftergift. Den siste vär¬
de talaren åberopade nu, huruledes vi redan vid denna riksdag
beviljat eftergift af cholera-Iånen åt tvänne fattiga församlin¬
gar. Skulle nu äfven Borås få eftergift, ser jag ej huru
Ständerne sedan kunde vägra eftergift åt någon menighet.
Jag, för min del, tillstyrker således bifall å betänkandet.
Hr Sandelhjelm: I anledn. af hvad den siste värde
talaren anfört, får jag äran anmärka, att jag alldeles icke
instämt i motionärens begäran om eftergift, utan blott be¬
gärt en modification i räntan å lånet, så att den måtte blif¬
va 6 proc. årligen, hvaraf 4 proc. såsom verklig ränta och
2 proc. till amortissement, och det på det skäl, att fastig¬
hetslån i banken utgifvas efter denna grund, och att det
icke kan vara billigt och rättvist, att när Staten kan upp¬
taga lån till 4 proc., en afbrunnen stad skall betala 5
procent.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då hans förklaring,
huru han ansett svaren på den sist framställda propostn,
blifvit afbruten af Hr von Hartmansdorff, och discussionen
något fortgått, R. o. Ad. torde finna Hr Landtm, förpligtad
att framställa ny proposition.
Hr Landtm, framställde derefter propos. till bifall å
utlåtandet.
Ropades ja och nej.
Den derefter framställda propostn till återremiss af ut¬
låt. blef äfven med ja och nej besvarad.
I anledn. af derefter förnyade propostr, förklarade Hr
Landtm, sig hafva funnit, att R. o. Ad:s pluralitet ansett
utlåt, böra återremitteras.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag får reservera mig
emot det sätt, hvarpå denna fråga afgjordes. 53 §:n Riksd.-
Ordn. säger: ”Besvaras propos:n med ja, må väl erinringar
”dervid i tjenliga ordalag göras, men ingen försöka att be-
’’slutet genom ny öfverläggning upprifva.”
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s den 7 dennes e. m. på bor¬
det lagda utlåt. N:o 71, i anledn. af väckt fråga om elt
7 H. 6
4»
Den 16 Maj e. m.
rpntefritt lån lill jordbirikets upphjclpaiide inom "Wester¬
norrlands län.
Frilr. Gederström, Jacob: För min del kan jag icke
godkänna det raisonnement, som ligger till grund för (Jlsk:s
afstyrkande. Del bör icke vara Ulsk. obekant, att nybyg¬
gare i de norra länen äro i stort behof af det biträde, de
kunna få för att komma till en hastig odling, i stället för en
långsam, hvarigenom de icke på lång tid kunna komma i
tillfälle alt väl berga sig. Om ett ränlefritt lån på en åter-
betalningslid af 10 år lemnades, att disponeras åt sådana
nybyggare, som kunna lemna förtroende att det användes
till odling, så blefve det en ren samhällsvinst. Dessa för¬
skott, som utgå från Slaten, återkomma i framtiden mång-
fälldigt genom statsbidrag och skaller. Jag anhåller om
återremiss, samt att Ulsk. mätte föreslå de villkor, un¬
der hvilka de begärda 10,000 r:dr:ne mätte få lemnäs till
hushållssällskapens disposition, för att inom 10 år återbetalas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då Staten an¬
vänder så betydande summor, som redan sker, på afvilt-
ringsverket i Norrland, finner jag så mycket mindre auledn.
alt tillstyrka något lån, för alt utöfver dessa bidrag upp¬
muntra jordbruket derstädes, som tvifvelsutan Stc\tsTJlsk:s
raisonnement är ganska riktigt, att det kan anses tvifvelak¬
tigt, om det är skäl att genom konstiga åtgärder befordra
jordbruket i provinser, hvilka äro underkastade ettså hardt
klimat, som denna del af Sverige; åtminstone synes erfa¬
renheten under de sednare decennierna hafva ådagalagt, att
fattigdomen och bchofvet af understöd der tilltagit, och att
det tvifvelsutan är riktigast och mest öfverensstämmande
med statsekonomiska grundsatser, ätt rikta industrien in¬
om dessa orter på skogarnas produeter. Jag mäste såle¬
des i detta fall bestrida den återremiss Frih. Gederström
begärt.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talaren har be¬
st ridt återremiss, på grund deraf att Ulsk. föreslagit ett
betydande anslag till afvitlringar. Jag ber alt få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att dessa bidiag till afvitt-
lingar, långt ifrån att leda till direct och hastigt gagn,
för provinsen medföra blott ett långväga gagn; men
för ögonblicket äro dessa förrättningar ganska tryckan¬
de genom det handräckningsarbele, som måste lemnäs
åt landtmätarne. E11 aldrig så flygtig blick på de afvitt-
ringsberättelscr, som inkomma, och de arfvoden, som der¬
före måste utgå, lärer visa StatsUtsk., alt mångfalldigt
större summor i dessa orter årligen af provinserna utgöras
lill landtmätarne, än det ifrågavar. anslaget belöper sig till.
Hvad åter beträffar alt vilja rikta dessa provinsers näringar
från jordbruket till skogarna, så ber jag fästa dea värde le¬
Den 16 Maj e. ra.
43
damotens uppmärksamhet deruppå, alt forsla villkoret för
att kunna vända industrien på gagnandet af skogsproduc-
ler, är att äga en bosättning. Nå väl! en sådan bosätt¬
ning fordrar mera än en sluga i skogen; den fordr.lr
någon jord till denna stuga, fodertillgång, nilius och
dragare, alt ur skogen lill afsältningsorten framföra effec-
terna. Det är sådana bosättningar, sorn iiro nödiga i dessa
trakter för alt skaffa erforderliga armar lill skogsproducler-
nas apterande, det ur ock derföre, som nya hemman der upp¬
komma. Jag vet väl, att SlalsUlsk. i fråga om gide hufvud-
titeln beslutat begära, alt inga lån å denna titel matte gif¬
vas; men betänk, har återgått med anmärknlr, och jag hop¬
pas, att pär SlalsUlsk. närmare betänker de anmärknlr, sorn
då dervid gjordes, det skall finna, att Statens intresse for¬
drar, alt medlen på denna litel icke bortskänkas, eller, så¬
som en ledamot för ett par dagar sedan yltrade sig, bort¬
plottras, utan lillånäs för alt återgå till Staten och ständigt
öka den tillgång, som för ändamålet är att använda. Jag
kan ej annat än på det högsta yrka åtérremiss, och hop¬
pas, alt anslag till lånet matie af Ständerna beviljas att ut¬
gå af den dermed ökade gide hufvud titeln, lill disposition af
-bushållssällskaperna i länen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller få
vela, huru detta mål är afgjordt bos de öfriga Riks-
Stånden.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, all rör:de del¬
la mål ingen underrättelse från de öfriga RiksSlln an¬
kommit.
SlalsUlskls ullål. N:o 71 biet af R. o. Ad. bifallet.
R. o. Ail. biföll likaledes StatsUtskls den 7 dennes e.
in. på bordet lagda utlåt. N:o 72, angille vackt fråga om
anvisande af en gille hufvudlitelns anslag motsvarande sornina
till låneunderstöd för menigheter.
Vidare föredrogs SlatsUtskls den 7 dennes e. m. på boi¬
llet lagda utlåt. Nio 73, i anleda, af väckt fråga om upp-
häfvandet af Rikets .sist församlade Ständers beslut, angille
Statens garanti för vissa bypolheks-föreningars skuldförbin¬
delser.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag har tvif¬
velsutan icke varit närvar, i Utsk., då detta utlåt., sorn blif¬
vit handl.igilt på en annan afileln. , än den, lill hvilken jag
hörer, blifvit i Utskls plenum afgjordt. Jag anhåller, att
det måtte få hvila på bordel.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, förenade sig
nied Frih. Sprengtporten.
44
Dcu 16 Maj c. m.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtskts den 7 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt:n:
N:o 74, ang:de föreslagna åtgärder till minskning i åt¬
skilliga kostnader för kommande riksdagar;
N:o 75, ang:de sökt rättighet för staden Wadstena att
återbekomma hvad som blifvit inbetaldt å ett lån för cholera-
kostnaders bestridande.
Till pröfning företogs StatsUtskts den 7 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 86, i anledn. af Landträntmä¬
staren J. E. Bloms m. fl. ansökning om eftergift af tre års
ogulden ränta för Örebro qvarn.
Frih. Cederström, Jacob: Bet är högst angeläget
att i ett utsk:s-betänk., hvarom svar skall afgå till Konun¬
gen, detta skall vara i betänk, intaget; ty eljest kan Exped.-
XJtsk. icke lagligen uppsätta någon expedition derom, utan
endast upptaga det i riksd.beslutet, hvilket likväl icke med¬
för någon verkställighet, derest ej särskild skrifvelse derom
afgår till Konungen; dessutom synes det höra till ordning',
att svar skall lemnäs på en K. skrifvelse.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag skulle fö¬
reställa mig, att formen för detta ärendes öfverlemnande
är, att en skrifvelse af Exped.Utsk. uppsattes och öfverlem-
nas lill justering hos Stånden. Jag hemställer, om någon
återremiss till StatsUtsk. kan vara behöflig, för alt tillägga
en sådan sak, som faller af sig sjelf.
Utlåt. N.o 86 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsTJtskrs den 7 dennes e. m. på bor¬
det laqda utlåt. N:o 87, ang:de sökt låneunderstöd för sta¬
den Söderhamn, i anledn. af den år i835 i nämnda stad in¬
träffade eldsvåda.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingenting
alt invända emot lånets beviljande; men vid villkoren der¬
för anhåller jag att R. o. Ad. måtte fästa sin uppmärksam¬
het, nemi. på den del deraf, som angår ränteberäkningen.
Den är föreslagen till 4 proc., under förhoppning alt Riksg.-
cont. skall få låna till detta räntebelopp. Hittills hafva,
mig veterligen, inga allmänna cassör upptagit lån till så
låg ränta. 4s proc. lärer hafva varit den lägsta räntefoten.
Det kan således vara osäkert, om Riksg.cont. kan få något
lån emot den beräknade räntan, särdeles som afsättnin-
gen på jern och trädvaror blir ofördelaktig. Om då
Riksg.cont. misslyckas att få lån för 4 proc., men skall
låna ut för denna ränta; så blir följden den, att om
Riksg.contrs öfverskott anslås till Statens behof, så brista
medel till ersättning af förlusten på detta och andra dy¬
lika lån. Jag önskar således i förevar, utlåt, den rättelse,
Den 16 Maj e. m.
45
att räntan blir 4 proc., om Riksg.cont. kan erhålla pen¬
ningar till samma ränta, men att i annat fall räntan bestäm¬
mes till 44 procent.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
StatsUtsk:s «t lat. N:o 87.
Ropades ja och nej.
Den derefter framställda proposln till återremiss af ut¬
låt. blef likaledes med ja och nej besvarad.
Hr von Troil, Emil: Jag vill blott för min del till¬
styrka, att R. o. Ad. måtte, då understöd för en afbränd
stad beviljas, göra det på så liberala grunder, att Ständer
ne ej måtte framdeles blifva besvärade med ansökningar om
ytterligare eftergift; och på denna grund tror jag det vara
lämpligast att bifalla Utsk:s betänkande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., instämde med Hr von
Troil,
Uppå derefter framställd propos,, blef StatsUtsk:s utlåt,
N:o 87 af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 7 dennes e, m.
på bordet lagda mern. N:o 88, i anledn. af återremiss på
SlatsUtskrs utlåt. N:o ao, fann R. o. Ad. detsamma icke er¬
fordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUlsk:s den 7 dennes e.
m. på bordet lagda utlåtm:
N:o 89, öfver Hr J. E. af Geyerstams motion, angtde
de s. k. fi isocknarnes praestationer till Dylta svafvelbruk;
N:o 90, ang:de den på Öland belägna Böda kronoparks
föreslagna förvandling till härads-allmänning;
N:o 91 , i anledn. af vackt fråga om några krono¬
parken upplåtande till allmänningar för Färentuna härad.
På begäran af Hr von Rosen, Georg, samt Gr. G y I-
denstolpe, Anton Gabi'., blef IieviIIn.Utsk:s den 7
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn. af
så väl K. M:s nåd. propos. ang:de kurhus-afgiftens fortfa¬
rande, samt Hr Möllerhjelms, Axel, i ämnet väckta motion,
ånyo lagdt på bordet.
Likaledes lades ånyo på bordet, uppå begäran af Frihtne
Roye, Fredr., samt Cederström, Anders, Bnnro-
Utsk:s den 7 dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 20,
innefattande förslag till ett förändradt myntsysleme.
Företogs till pröfning LagITtsk:s den 7 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 4°’ i anledn. af väckt fråga om än-
46
Den i6 Maj c, ro.
(liing i 16 cap. j §:n Jorda-b:n och tipphäfvande af 8 §:u
i samina cap. och balk.
På begäran af Frih. Cederström, Anders, hlcfvo
reservationerne upplästa.
Frih. Cederström, Anders: Reservanterne hafva vis¬
serligen rätt deruti, att Utsk. måhända gått öfver sin rät¬
tighet och afhandlat ett ämne, som det ej hade rätt till; men
jag för min enskilda del kan ej neka, att jag anser de sludgan-
den, som äro föreslagna, vara nyttiga, och jag anhåller, alt
såsom min egen motion få upptaga dem.
Frih. Cederström, Jacob: Ifall ej motionstiden vo¬
ro tilländalupen, skulle jag instämma med den siste tala¬
ren; men att taga sig anledn. af ett LagUlsk:s lagstridiga
betänk., att väcka en motion i öfverensstämmelse dermed-,
lär ej stå tillsammans med grundlagens föreskrifter. Dä ej
LagUtsk. ansett sig kunna tillstyrka Just.ombudsmannens
förslag utan gått deröfver, ser jag mig för min del förhindrad
att antaga Utsk:s betänk., och yrkar med Ilr von Röök af-
slag å detsamma.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill blott nämna,
att det icke är Utskis olagliga beslut, som jag begärt alt-få
upptaga såsom min motion; det är i följd af Just.ombuds¬
mannens embetsberättelse och förslag i ämnet, samt således
i följd af hvad under riksdagen passerat, som jag ber att lä
upptaga den motion jag omtalat.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag kan visp
serligen icke bestämma, huruvida den förändring Utsk. före¬
slagit är nyttig eller icke; men jag kan ej anse, att Utsk.
föifarit grundlagsvidrigt, så snart det haft anledn. att före¬
slå det, som i betänk, innehålles af Just ombudsmannens
embetsberättelse. Det måtte väl ej vara Utsk:s skyldighet
att antaga allt hvad Just.ombudsmannen föreslagit; det kan
linna, att förslaget är bra i det liela, men att det bör redi¬
geras på ett annat sätt eller att något hör tilläggas—.detta
mätte vara Utsk:s rättighet. Det ur väl Utsk., som ej al¬
lenast skall pröfva, om ett förslag är nyttigt, utan äfven
framställa det på det sätt, sorn det anser nyttigast. Utsk.
har ej väckt en ny motion; det är under åberopande af
Just.ombudsmannens förslag, som det gjort sin framställning.
Således kan jag ej finna något skäl att afslå betänk., för det
alt det skulle vara olagligen framsläldl af Utskottet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag kan icke
förena mig i den mening, som af reservanterne blifvit y 11—
träd och af en ledamot här är biträdd, att LagUtsk. skulle
hafva Irädt öfver sin lätt, då det gifvit en utveckling åt
det förslag, sorn Just ombudsmannen framställt. Del är
samina sak, summa iG cap. oell samma 7 och 8 §§, hvilka
D c q 16 Maj c. m.
47
Itai- äro i fråga. Så långt skulle jag föreställa mig, att
Ulskrns rätt skulle sträcka sig, oell icke blott inskränka sig
till att säga ja oell nej. Då ingen bestridt ändamålsenligheten
af lagstadgandet, får jag yrka bifall å detsamma.
Frill, Cederström, Jacob: Jag leinnar derhän, hu¬
ruvida det kan vara ändamålsenligt alt lemna åt Ul.sk. att
stiäcka sina förslag öfver motionens innehåll. I afseende på
lagfrågor, är det alldeles bestämdt, att vi måste ändra
grundlagen, innan sådant kan ske. Utsk. har, i afseende
på lagfrågor, som framställas af Konungen eller Just.om¬
budsmannen, ingen annan function, än att motivera sill till-
eller rifstyrkande å den väckta motionen. Detta har Lag-
Ulsk. icke gjort; det har gått öfver denna giäns, och det
är detta, som är oformligt.
Ur Ribbing, Arvid: Då man betraktar LagUtsk:s be¬
tänk., så linnes, att Just.ombudsmannen föreslagit uppiiäf-
vande af 7 och 8 §§:na i löcap. Jorda-b:n, och föreslagit en
annan lydelse af den förra §:n, samt att den sednare skulle
upphöra att vara gällande. Det måtte då icke vara att
skrida öfver ämnet, örn I.agUtsk. framställer ett förslag
lill ändring af dessa §§:r, 0111 än det icke skulle vara af
samma lydelse, som Just.ombudsmannen framställt. Så har
varit prakliseradt vid alla föregående riksdagar, och, in¬
stämmande med Frih. Sprengtporten och Gr. Gyldenstolpe,
anser jag, att motsatsen skulle vara en alltför långt sträckt
formskärning. För min del tror jag likväl, att denna lag¬
förändring icke är af behofvet påkallad, och att det ganska
väl, såsom Hr von Röök föreslagit, kan förblifva vid det
gamla stadgandet.
Frih. Sprengtporten: Jag är förekommen i hvad jag
ämnat yttra af Hr Ribbing; och då Frih. Cederström ej
kunnat åberopa någon enda grundlags-§ till stöd för sin me¬
ning, så får jag endast förnya min anhållan, att Frih. o.
Landtm, läcktes framställa propos. till bifall å betän¬
kandet.
Frih. Cederström, Thure: Som jag för min del
finnér, att den af Just ombudsmannen gjorda framställning
om upphäfvande af eller ändring i 16 cnp. Jordn-b:n 7 och
8 §§:ne icke för det närvar, är af behofvet påkallad, huf¬
vudsakligen med anledn. deraf, att vi hafva ett nytt lag¬
verk att förvänta, och jag anser, att alla sådana partiella
förändringar, som ej äro af behofvet ovillkorligen påkallade,
icke böra lin af Ständerna vidtagas, får jag, för min del,
tillstyrka afslag å betänk., på det att det måtte förblifva
vid hvad som förut är stadgadt. Jag får äfven tillägga, att
0111 äfven det stadgande, sorn nu finnes, i ett fall kan vara
betänkligt, är det nog betänkligt i ett annat afseende, att
jordägare, som möler en landtbonde, hvilken rymmer, ej
48
Den iG Maje. m.
skulle äga rält att föra honom tillbaka, utan skulle anlita
Konungens Bef:h:de, hvarigenom det kunde hända, att landt-
boen rymde bort med sina saker, innan Konungens Bef:h:de
hunnit vidtaga åtgärder för hans gripande, och alt jordäga¬
ren således icke erhölie någon ersättning för sina förluster.
Jag tillstyrker fördenskull afslag.
Frih. Cederström, Anders: I stället för den rättig¬
het, jordägaren förut hade, att afhemta landtboen, ifall han
ej gjort rätt för sig, får han enligt Utsk:s förslag qvar¬
hålla hans saker såsom fti.erhet för sitt fordringsanspråk.
Detta anser jag vara mycket bättre, än förbållandet är efter
nu gällande lag, helst det torde vara svårt, ofta omöjligt, att
återfå hans saker, sedan han en gång rymt, eller begifvit
sig af från bostaden med desamma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om H. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. beha¬
gade bifalla LagUtsk:s utlåt. ]\:o 4°*
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg de vid
LagUtskrs utlåt. N:o 4° gj°*'da anmärkntr föranleda dess
återremitterande.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå
LagUtskrs utlåt. N:o 4°*
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke af svaren
å propos:na kunnat utröna R. o. Ad:s pluralitet* mening,
hvarföre han ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagadebi-
falia LagUtskrs utlåt. N:o 4°.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit, att
ja vid denna propositions besvarande öfverrösta! nej.
Frih. Cederström, Thure, Jag får blott upplysa,
att kanske många här yttrat sig till bifall för betänk., der¬
före att en värd ledamot sagt, att stadgandet skulle vara
så redigeradt, att jordägaren skulle äga rätt att qvarhålla
landtbondens saker, och det således vore af ingen betyden¬
het, att han ej finge återföra landtbonden sjelf. Detta kan
jag icke finna vara förhållandet. Det står nemi. i §:n:
"Rymmer landtbo bort inom stämmotid, lite jordägaren
"Befallningshafvande till att honom och allt det han med sig
"fört åter hemta.” Således har ej jordägaren sjelf den rät¬
tigheten att qvarhålla landtboens saker. Landtbonden kan
Den iG Maj e. m.
49
gifva sig af med dem och fara sin kos, innan jordägaren
hinner vända sig till Konungens Bef:h:de.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. an¬
sett öfverläggningen fulländad, och Hr Landtm, förklarat sig
finna den sista propostn vara af R. o. Ad. med ja besvarad,
ingenting annat, enligt hans tanke, i delta ämne återstode
att göra, än att antingen begära votering eller reserve¬
ra sig.
Frih. Cederström, Anders: Det var blott den hem¬
ställan, sorn af Hr Frih. o. Landtm, nu blifvit besvarad,
jag ville gora, 0111 icke saken redan var afgjord, och huru¬
vida någon discussion i detta ämne numera vore tillåten
eller lämplig.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid den sista upp¬
läsningen, som Frih. Thure Cederström gjorde, förmärkte
jag, att ett ord fattades i redactionen, nemi. ordet Konun¬
gens framföre ordet Befallningshafvande. Det malte
ej hafva varit meningen att godkänna ett obestämdt uttryck.
Frih. Cederström, Jacob: Någon förändring i re¬
dactionen lär nu ej kunna ske, då målet är första gången in¬
ne från Utskottet. Efter den förklaiing Hr Landtm, gifvit,
får jag reservera mig emot beslutet, som jag anser vara
grundlagsstridig!.
Hr Hjerta, Lars: Jag för min del tager för gifvet,
att det af Hr von Hartmansdorff anmärkta fel är ett tryck¬
fel, och alt det väl ej finnes i det handskrifna exemplaret
från LagUtsk Då Exped.Utsk. förmodligen kommer att rätta
sig efter nämnda exemplar, kan tryckfelet undvikas i sjelf¬
va expeditionen.
Hr S a n de 1 h jel m , P a u I: Sorn jag förstått Utskts för¬
slag lill redaclion af denna §, menas med Befallningshaf¬
vande icke så egentligen hvad man menar med Konungens
Befallningshafvande, utan den, som i orten äger alt utöfva
myndigheten, hvilket i detta fall kronofogdar och länsmän
äga att göra.
Frih. Cederström, Thure: Jag anhåller blott att
få förena mig i den reservation Frih. Jac. Cederström af-
gifvit.
Hr Ribbing: I öfverensstämmelse med hvad en annan
ledamot synes önska, hemställer jag, om det icke kan anses
vara jordägarens egne befallningshafvande, som må anlitas.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 7
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 18, i anledn. af
väckt motion om Svenska undersåters skyldigheter, när de
7 H- 7
5o
Dc u iG Ma j c. m.
vilja bosalia sig eller resa utrikes, samt utländningars rätt
att inkomma och bosätta sig i Riket.
Hr Hjerta, Lars: Jag liar väckt motion i detta äm¬
ne, men bekänner, att jag icke hade väntat, att R. o. Ad.
skulle i dag hinna ända till delta mål på bordslistan, hvar¬
före jag också ej hunnit taga kännedom af betänkandet.
Jag anhåller derföre, att det ytterligare malte få hvila på
bordet.
Frill, Cederström, Thure, förenade sig med Hr
Hjerin.
Föredrogos ånyo1 och biföllos Allm. Besvärs-_och Ekon.-
XJtskts den 7 dennes e. m. på bordet lagda utlåttn:
N:o 19, i anledn. af väckt fråga om medel och ut¬
vägar till Svenska jernhandelns befrämjande i Amerika;
JNT:o 20, i anledn. af väckt motion, angrde beviljande af
vissa slapelstads-rättigheter för staden Laholm;
N:o 21, i anledn. af vackt motion om Askim och
Frölunda församlingars skiljande från Fässbergs pastorat.
Remitterades till LagUlsk. R. St:s Just.ombudsmans den
7 dennes e. m. på bordet lagda mern. med anmälan, alt
tvähne mål, hvilka, enligt hans förut afgifna embetsberät¬
telse, blifvit hos K. M. i Dess Högsta Domstol omedelbarli¬
gen anhängiga, nu äro slutligen afgjorda.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s den 9 dennes e. m. på bor¬
det lagda utlåt. ]\:o 81, i anledn. af S. F. Lannges ansök¬
ning om prolongation af arrendet ä Lunda kronohemman,
eller skatteköp derå.
Frih. Cederström, Jacob: Det sätt StatsUtsk. här
företagit sig alt utdela nådebevisningar åt arrendatorer, på
sidau om den författning, som Ständerne sjelfve beslutat,
och blifvit af Konungen genom kungörelse år 1810 promul-
gerad, lär väl ej få sä alldeles vinna burskap, emedan det
icke allenast är oformligt utan också ett ingrepp i komman¬
de Ständers rätt, innan den rätta epoken är inne, som i det¬
ta fall icke inträffar, förrän iS/jA. Hvad åter det beträffar,
att ett betänk, förut blifvit bifallet, rör:de fortfarande ar¬
renderätt för Hr Wener å Svartsjö kungsgård, som Utsk.
tillstyrkt från 1847, så är beslutet derom formvidrig!; lik¬
väl äger dervid den skilnad rum, alt Wener innan nyss¬
nämnda tid skulle hafva fullgjort en canal-gräfning, genom
hvilken egendomen vinner i värde. Men här, der fråga ej
är om annat än ett vanligt hemmansbruk, är det rent af
alt skänka en arrendator förmånen af ett fortfarande arren¬
de;, och detta står i strid med R. St:s beslut rör:de Kronans
lägenheter j att de nemi. skola på 3o år vid öppen auction
Deli i6 Maj e. m.
oi
boftnrrenderas. Jag kan således ej anual än tillstyrka af-
slag ä betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: StalsTJtsk. liar tagit så¬
som princip, att då trovärdiga aueforiteter bestyrka en
Kronans arrendators vederhäftighet, jemte dess skicklighet
och drift, sorn jordbrukare, samt ådagalagda goda häfd af
egendomen, det borde anses vara med Statens fördel mest
enligt, att för längre tid bibehålla denna arrendator, då
lian erlägger i arrende hvad en local-auctoritet anser vara
billigt; emedan det synes påtagligt, att den, som arrende¬
rar en egendom och derå har en längre besittningsrätt, äf¬
ven bemödar sig att på allt vis behandla egendomen såsom
den vore hans egen, hvaremot, i annat fall, följden blir
ett annat brukningssätt, som kan vara utsugande för jor¬
den och således förderfva sjelfva lägenheten. Det är ur
denna princip, som StatsUtsk. behandlat alla sådana
frågor.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag befarar, att då
vi biföllo förlängning i arrendet å Svartsjö kungsgård, vi
redan begingo ett misstag. Då vi nu se, huru hela Fären¬
tuna härads arrendatorer, åtminstone så många som hunnit
komma in med sina ansökningar, oro upptagne här på före¬
drag!!.listan , så tyckes det vara likasom en öfverenskom¬
melse att begagna tillfället för att få enahanda fördelar.
Det är klart, att om de vid en krono-auetion kunde be¬
reda sig enahanda fördelar, skulle de icke komma hit. Nu
begagna de riksdagen för att åtkomma fördelar på Kronans
bekostnad. Jag kan således ej annat än instämma med Frih.
Cederström; men för säkerhets skull, och emedan förhållan¬
det är med mig, som med Hr Hjerta, att jag ännu ej hunnit
taga fullständig kännedom af detta mål, anhåller jag, att det
ytterligare mätte få hvila på bordet.
Hrr Kåfelt, Anton, samt Sandelhjelm, Paul,
förenade sig med Hr von Hartmansdorff i begäran, att detta
utlåt, ytterligare måtte få hvila på bordet.
Uppå begäran af Hrr von Hartmansdorff, Aug.,
samt Kåfelt, Anton, blefvo likaledes ånyo lagda på bor¬
det StatsUtsk:s den q dennes e. m. första gången på bordet
lagda utlåttn:
N:o 82, i anledn. af arrendatorns of Edeby hem¬
man på Lofön, A. Odelbergs ansökning om prolongation af
arrendet;
N:o 83, i anledn. af arrendatorns af Hogsta, Lom-
barudd och Norrby hemman på Löfön, C. A. Karlbergs an¬
sökning om förlängning af arrendet;
N:o 84, i anledn. af arrendatorns af kronohemmanet!
Dc n 16 M a j e. m.
Söderby i Lofö socken, M. Runstedt* ansökning 0111 prolon¬
gation af arrendet;
N:o 85, i anledn. af Kronofogden, Assessoren G. J. La¬
gercrantz^ ansökning om förlängdt arrende å Barkarby kro¬
nohemman eller skatteköp derå.
Af samma ledamöter begärdes äfven ånyo på bordet
BancoUtskts den q dennes e. ro. första gången bordlagda ut-
Jåt. N:o 21 öfver en väckt motion, alt Bankens sedlar å 16,
12 och 8 skillings-valören fortfarande måtte få förfärdigas
och utgifvas.
Föredrogos ånyo och bi fö 1 lös BancoUtskts den 9 dennes
e. m. på bordet lagda betänktni
Nto 17, angtde afskrifning för en, vid. hållen inventering,
yppad brist i lumpförrådet vid Tumba pappersbruk;
JNT:o i fråga om löneförhöjning och pensionsrult för
bruksskrifvaren vid Tumba, A. Sätherberg;
N:o i5, med hemställan örn ersättning åt de arbetare
vid Tumba, sorn å brukets ouppodlade mark sjelfve uppta¬
git täppor.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts den g dennes
e. m. på bordet lagda betänk. JNT:o 24, i anledn. af väckt
fråga om pension för Pappersmästaren J. E. Ullander, samt
bestämmandet för framtiden af pappersmästarens vid Tumba
lönevillkor, blef nämnda betänk, ånyo lagdt på bordet af
Hrr Ribing, Arvid, och Palmcrantz, Joh. Mau¬
ritz.
Lades på bordet StatsUtskts utlåt. N:o 96, i anledn. af
R. St:s åren i835, 1837 och 183g församlade revisorers
berättelser, angtde granskningen af de under K. Mts och
Rikets Commerce-collegii förvaltning ställda fonder.
II. R. o. Ad. utskiljdes kl. \ till 1 t om aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 20 Maj 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för den iö dennes e. m.
Den 20 M a-j f. m.
53
Öppnades lin- Eleclorcrs lista till val af en ledamot uti
Exped.Utsk. efter N:o 3gi. Hr Lagergren, Auders; oell
hefanus dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2i5i. Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, uppläste följande
2:ne anföranden:
1.
Vid föredragning af StatsUtskrs utlåt. Nio 63, angrde
reglering af allin, indi agn.staten oell deri förekommande
3:dje punkten, i fråga om anslag åt en ritare, sorn biträder
K. Vettenskaps-academien vid utgifvandet af plänche-vei ket
Svensk Botanik, förbehöll jag mig ätt vid ett kommande
plenum dervid få afgifva några onmärkntr; och det är der¬
för, som jag nu får anhålla alt för några ögonblick få upp¬
taga R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Ehuru så väl det inför K. M. hållna prot. öfver eccle-
siastik-ärendena för den i3 sistI. Januari, bifogadt K. M:$
nåd propos. om statsverkets tillstånd och behof, som den
af K. Vettenskaps-academien i delta ämne afgifna särskilda
und. skrifvelse, hvilken (innes tryckt, upptaga, att det för
en ritare äskade anslag, icke blott vore för sjelfva afritan-
det of vexterna , utan ock för bekostande af de resor, hvil¬
ka i och för dessa vexlers insamlande hlefve nödvändiga;
så har dock StiitsUtsk. uraktlåtit att i nämnda betänk,
detsamma omnämna; och synes derigenom kostnaden för
de årligen utkommande Irenne häften af tillhopa 18 plan¬
che!' ingalunda blifva så öfverdrifven , som den skulle va¬
ra , om blotta afritningen utaf hvarje vext komma alt be¬
talas med nära 444 rtdr b:co. Detta kunde lätt hafva gifvit
anledn. till afslag för beviljandet af de föreslagna 8oo r:dr.
Men Vettenskaps-academiens berörde skrifvelse omnämner
derjemte, att fråga vore om verkets ånyo lifgifvande efter
en förändrad plan. På enskild väg har del lyckats mig att
erhålla den underrättelse, det aendemien skulle vara sinnad
att afbryta samt afduka det nu utgifna, redan 1802 af Palm¬
struch och Qvensel började, planche-verket, Svensk Botanik,
med 12:tc bandet, och att för lättnad vid vexternas uppsö¬
kande bifoga ett allmänt register öfver de deri afbildade och
beskrifna vexter. Derefter vore planen att utgifva Svensk
Botanik i qvartformat, hvari äfven skulle upptagas de vex¬
ter, som uti octav-upplagan förut finnas beskrifna och af-
tecknade, men med iakttagande af den naturliga ordningen,
så att hvarje vextart sammanfördes och således komrae att
liksom bilda ett särskildt helt. Svensk Botanik i octav är
hittills utgifven efter samma plan och i samma format, som
English Bolany, hvilket sednare verk börjades 1790,
och som lärer vara fulländadt med 36 oelavband, deraf 11
finnas i K. Yeltenskaps-academiens bibliotliek här i Stock¬
54
Den ao Maj f. m.
holm. Någon ordning bland vexterna finnes der cj iaktta¬
gen , ulan alltsom vackrare exemplar kunnat erhållas, så
infördes de, utan afseende på till hvilken dass de hörde.
Utaf Svensk Botanik äro utkomna i?.g häften, hvaraf de
sista 1838, utgörande snart n band, och innefatta 774 plan¬
che!-; således fattas ännu i5 häften i det bestämda antalet
af 12 band, och komme det afslutade arbetet då att om¬
fatta 864 plancher. Alt afsluta ett verk, som sålunda om¬
fattar iner än hälften af Sveriges phanerogamer, synes
vaia mindre välbetänkt och lill skada för dem, sorn köpt
de utkomna häftena, under förhoppning om en oafbruten
fortsättning af verket efter samma plan. Meningen med bo¬
tanikens lifgifvande i octavformat var säkerligen, så väl
att den skulle kunna erhållas för ett billigt pris, som ock
att den skulle kunna medföras af dem, som vid vexternas
igenkännande behöfde rådfråga densamma, hvilket qvartfor-
inalel återigen icke tillåter, ulan förutsätter, att arbetet
skall blifva ett praktverk, sorn ej kan blifva tillgängligt för
den obemedlade. Och då detta nödvändigt måste anlagas
vara meningen med den förändrade planen, så synes folio-
formatet vara det lämpligaste och mest tjenliga. Inga vex-
ter eller vextdelar behöfva der afbildas i förminskad scala
såsom hittills skett; allt kan der bibehålla den naturliga
storleken. Plancherna i Svensk Botanik hafva hittills varit
graverade i koppar, och således kostsamma. För den nya
folio-upplagan kunde stentryck användas med fördel , som
säkert bör medföra besparing i koslnaderna; ty färgläggnin¬
gen blifver i alla fall alltid densamma, och papperets i vå¬
ra dagar fallna pris skall säkert ej fördyra arbetet. De af
Tohl i Wien år 1827 ulgifna Planta; Brasi Ii enses ut¬
visa detta, och ehuru plancherna äro ritade på sten och se¬
dan färglagda, så torde detla verk vara det praktfullaste
och i färgläggningen det noggrannaste botaniska arbete, som
hittills utkommit. (Det finnes äfven i Veltenskaps-acade-
miens bibiiotlrek.) Skall nu Svenska folket bidraga till ut-
gifvande af en Svensk Botanik, så må den då äfven blifva
Svenska namnet värdig! Jag skulle derföre finna nödigt, att
det villkor fästades vid beviljandet af ifrågavar. anslag, att,
derest utgifvandet af octavuppiagan af Svensk Botanik an¬
ses böra upphöra; så borde den nya upplagan ovillkor¬
ligen utgifvas i folioformat, så att man åtminstone kunde
slippa att i en framtid få se ett påbörjadt arbete i qvartfor¬
mat återigen såsom lialfgjordt upphöra, för alt då lemna
rum för folioformatet.
Jag anhåller, att detta anförande måtte få åtfölja åter-
remissen af betänk, till StatsUtskottet.
2.
Uti hvad jag i all korthet anförde på detta rum i II.
o. Ad:s plenum den i5 dennes på c. m., vid föredragningen
Den as M aj f. ra. 55
♦
af StatsTJtsk:s betänk. lV:o 63, ang:de reglering af allm. in-
dragn.slaten 23:dje punkten, anliåller jag alt nu få göra föl¬
jande tillägg och närmare utveckla samma ämne.
För det första finner jag mig föranlåten alt anmärka,
det författaren till detta betänk, icke rätt uppfattat mina
ord i min motion, uti hvilken jag yrkar och framställer till
R. St:s behjertande, att den go-årige högt förtjenle Secre-
teraren i Musikaliska academien, Pehl- Frigel, senior bland
civilstatens embets- och tjenstemän i Sverige, som med skäl
kan sagas hafva t jon t både länge och väl, må erhålla en lifs—
tidspension af 5oo r:dr årligen. I betänk, deremot benäm¬
nes han f. d. Secreterare i K. Musik, academien. Han ar
icke för detta secreterare i nämnda academi, utan så län¬
ge han hvarken begärt eiler fått afsked, oaktadt sin ovan¬
ligt höga ålder, och nu mera oförmögen att tjernsten i sin
helhet förrätta, är lian verklig secreterare; och, utom det
att jag till stöd härför hänvisar tili årets calender, får jag,
såsom ett bevis på den gamle mannens ovanliga själsförmö-
genheter, äran anföra, alt han för några veckor sedan, i
egenskap af Musik, acadts secreterare, diclerade en läng
skrifvelse på Franska språket till Engelska Componisten
Horsley i London, hvilken skrifvelse ock i hans namn af-
gick. Vidare har jag icke, eller såsom betänkts författare
uttrycker, ’’väckt motion om ett årligt understöd af 5oo
”rtdr för bemälde secreterare,” ulan yrkat pension för
honom. Jag m. fl. anse, att han har fullkomlig rättighet
att komma i åtnjutande af hela sin ännu innehafvande lön i
Musik, acadtn; ty om han härtill icke har de jure rätt, så
har han det de facto, och bör komma i åtnjutande af sam¬
ma förmåner med sina vederlikar i andra Statens embets¬
verk. Ilan har tjent Slaten, liksom desse, och åtnjuter lön
af Statens medel liksom de. Skilnaden är endast den, att
de förres löner utgå till ett bestämdt belopp, för hvar och
en af dem, hvilket från Stats-contoret utassigneras; för Mu¬
sik. academien åter utassignerar Stats-contoret årligen en
rund anslagssumma, som sedan fördelas på alla academiens
tjenstemän och till andra dess behofver. Detta m. fl. hit¬
hörande ämnen har jag i min motion utvecklat, som dock
icke i betänk, finnes vidrördt.
Såsom skäl för minskandet af den pension, 5oo rtdr,
som jag föreslagit, till endast ”200 r:dr såsom årligt under¬
stöd,” anföres, att Secreleraren Frigel ”redan förut å allm.
”indragn.staten åtnjuter 333 r:dr årligen, utgörande lön vid
”en annan förut innehafd tjenstebefattning.’'' Detta är icke
’’något gilltigt skäl. Här finnes en stor mängd embets-
och tjenstemän, som åtnjuta lön i 2 till 3 Statens embets¬
verk; och om en sådan tjensteman, vid uppnående af den
ålder förfaltningarne föreskrifva, och som tjent Staten oför¬
vitligen, begär afsked, lärer honom icke förvägras att er¬
hålla pension eller bibehålla sina löner i flera embetsverk^
56
Den 20 Maj f. m.
På grund af livad jag nu haft äran anföra, får jag, ef¬
ter erhållna närmare upplysningar om rätta förhållandet,
vördsamligen yrka och såsom en ny motion föreslå, att Se-
creteraren i Musik, academien Pehr Frigel må på allm. in¬
draga staten uppföras till erhållande af sin i academien in-
nehafvande lön, nemi., såsom f. d. professor eller lärare i
harmonien 4°° >:elr, och såsom secreterare 200 r:dr eller
tillsammas 600 rtdr h:co. Måhända kommer lian aldrig i
åtnjutande af denna förmån, om den beviljas; men det skulle
vara en stor tillfredsställelse för den gande vördnadsvär¬
de mannen, alt i sin ålders skymning se sig af R. St. iliåg-
k om men.
Dessutom är det i ett annat afseende så mycket billi¬
gare, att Secreferaren Frigel öfverflytt tas på fndragn.slaten ,
sorn hans efterträdare i lärarebefattningen härigenom kunde
erhålla lön, hvilken för närvar, endast uppbär eli högst rin¬
ga arfvode för sin trägna och ansvarsfulla befattning, hvil¬
ket utgår af Musik, academiens enskildta medel.
Jag anhåller, alt detta mitt vördsamma anförande får
åtfölja de öfriga vid ofvanbeiörde betänk, gjorda anmärkntr
till StatsUtsk., hos hvars ord för. jag särskildt anhåller, att
detsamma, vid slutliga föredragningen af 23:dje punkten, i
Utsk:s plenum må blifva uppläst för dess 36 ledamöter.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag anhåller
att på det varmaste få förorda Hr Frigel. Hr Reutersvärd
har så fullständigt anfört de skäl, som tala för denna mu¬
sikens veteran i Sverige; denne veteran, så högt förtjent af
musikaliska bildningen i vårt land, att för mig endast åter¬
står läggandet i vågskålen af den vigt, som Ståndet behagar
fästa vid ett vitsord af mig, som länge ifra t för musik-konsten
i Sverige och noga känner Hr Fiigels förtjertster. Han har
nu hunnit go års ålder oell är i verkligt behof af hvad R.
St. läcktes för honom göra.
Remitterades lill StatsUtsk., i sammanhang med ålerre-
missen af Utsk:s utlåt. N:o 6>.
Vidare uppläste Hr Reutersvärd, Pehr Adam,
följande :
Jag anhåller äfven alt vid detta tillfälle få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på StatsUlsk:s betänk. N:o 56, angtdc
väckt fråga örn understöd för lifgifvande af Tunelds geo-
graphi.
För snart ett århundrade sedan utgaf Erik Tuneld sin
geographi öfver Sverige, den första fullständiga beskrifning
öfver fäderneslandet, som på Svenska utkommit. Denna ge¬
ographi var ett mästerstycke för sin tid, och den förtjenst-
fulle författaren uraktlät sedan icke alt andersin långa lifs¬
tid förbättra och rälta densamma, så att sex upplagor sågo
daSs"
D c ii 20 SI a j f. m.
dagsljuset genom hans åtgärd. Efter hans Sr 1788 timade
frånfälle, hesörjde K. Bibliothekarierne Gjörvell och Björke¬
gren utgifvandet af sjunde upplagan år 1798. Genom ut-
gallring af det underbara och af diktade såsom sannolika
anförda berättelser, hade arbetet vunnit vid hvarje förnyad
upplaga; och äfven i hvad det yttre vidkommer, voro de
sista båda upplagorna utmärkta för deras typographiska < le—
gance och för den noggrannhet, hvarmed correcturen var
besörjd, så att de ännu kunna försvara sin plats derutinnan.
Länge hade 7tde upplagan varit i bokhandeln utgången, och
när ett exemplar på bokauctioner förekom, betaltes det gan¬
ska högt, ända till 607 r:dr b;co, då fråga på 1820-talet
uppstod om en ny upplaga af den berömde författarens arbe¬
te. Hvar och en hoppades då, alt denna nya upplaga skulle
lika mycket i fullständighet och tillförlitlighet öfvergå sjunde
upplagan, som denna hade gjort ined de föregående. Men huru
gäckadt blef ej detta hopp, när första delen deraf syntesår 1827.
Något annat häraf tillhörde ej Tuneld, än hans namn, hvar¬
med man prydt titelbladet, och någon likhet dermed fanns ej,
om icke deruti, att båda beskrefvo samma land. Något så elän¬
digt och så litet motsvarande hvad man haft skäl att vänta, har
sällan lemnat Svenska pressen. De följande delarna, hvaraf
den sista utkom 1833, fastän något bättre, hafva dock in¬
galunda gifvit anleda, till förbättrad tanke härom. Äfven
det yttre och sjelfva trycket är så vanvårdadt, alt man
skulle vara frestad tro, det arbetet vore kommet från sam¬
ma fabrik, som de snillefoster, hvilka vid landt marknaderna
utbjudas för några skillingar ut den råa obildade hopen.
Tillförlitligheten i uppgifterna är märkvärdig. Hvad på
ena sidan af bladet snges vara skedt ett visst år, är på an¬
dra sidan af samma blad på annat vis uppgifvet. Alla un¬
derrättelser stödja sig på tryckta localbeskrifningar, hvari¬
bland förnämligast de s. k. femårsberättelserna, dock så, att
man ej får tro det anförda, utan att jemföra med sjelfva lo-
calbeskrifningen; och hvad efter dessa beskrifningars lifgif¬
vande händt, det söker man här förgäfves. Gerna önskar
man äfven i dessa localbeskrifningar att finna nuvar. ägare
lill de beskrifna egendomarna uppgifne, men detta finnes
högst sällan, då deremot de ägare uppgifvas, som lefvat för
ett eller annat århundrade sedan. Alt här anföra bevis pä
det sagda, skulle vara att afskrifva en stor del af boken.
Det understöd Staten redan lemnat åt omstöparen häraf är
alldeles förspildt. Skulle nu äfven Staten ersätta förlägga¬
ren för det misslyckade företaget, så är det i sanning långt
kommet; ty om arbejet hade lemnat vinst, så hade förläggaren
säkerligen ej aflemn.it öfverskotta lill Staten. SlatsUtsk.
har således på ganska grundad slutledning afstyrkt bifall
tillden väckta motionen, hvadan jag vågar hoppas, attUtsk,
7 H 8
98
Den ao Maj f. ra¬
vn.] besvarandet af ålerremissen, ej matte frångå sitt förra
utlåtande.
I anledn. af hvad jag nu haft äran anföra, nödgas jag
slutligen tillkännagifva, att det i sanning högeligen förvånat
mig, alt i plenum sist 1 idne Fredags e. m. den i5 dennes hö¬
ra tvänne af Riddarhusets utmark tåste talare *) några bän¬
kar bakom mig, hvilka jag högaktar för deras kunskaper,
yttra sig till fördel för det ifrågavar. arbetet, och begära
återremiss af betänk, för att dymedelst vinna ändring. Och kan
jag dertill ej Gnna annan orsak, än, antingen någon slags com-
miseration med delta arbetes omstöpare och förläggare, eller
ock, att desse herrar icke läst någon hel afhandling i bo¬
ken; ty jag har för god tanke om deras omdömesförmåga,
att de annars kunnat yttra sig lill fördel för en sådan
uselhet.
Jag anhåller att detta anförande mätte få åtfölja den re¬
dan beviljade ålerremissen af betänk., samt får såsom en
ny motion vördsamligen föreslå, att R. St. mätte anslå en
rund summa till K. Vettenskaps-academiens disposition, sorn
upplåtes att utse en med erforderliga egenskaper qvalifice-
rad person för utarbetande af en fullständig och till¬
förlitlig geographi öfver Sverige, hvilken sedan för
ett lågt pris borde hållas allmänheten tillhanda. Hr af For¬
sells förtjenslfulla statistiska arbete, som uppnått 3:ne upp¬
lagor, bevisar, att ett sådant kan utgifvas med fördel.
Remitterades lill StatsUtsk. i sammanhang med Stats-
Utsk:s utlåt. N:o 56.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob, hade inlemna! ett
så lydande anförande:
Som jag af opasslighet varit hindrad att vara tillstädes
vid föredragningen af StatsUtskts betänk. N:o 70, anhåller
jag vördsamt, att dervid få afgifva följande anförande:
> Såsom boende i orten, kan jag på det sannfärdigaste in¬
tyga, icke allenast Förås stads innevånares årligen tilltagan¬
de fattigdom, utan äfven deras nuvar. oförmåga att upp¬
fylla de villkor, hvarmed beviljandet af Statens låneunder¬
stöd är förenadt. — Allt sedan de tvänne olyckliga eldsvå¬
dorna, som på en mellantid af fern år ödeläde staden, har
borgerskapet, både till antal och förmögenhet, undergått sto¬
ra och för stadens framtida bestånd högst betänkliga för¬
ändringar. Med undantag af några förmögna borgare, hvil¬
ka icke, eller åtminstone obetydligt begagnat låneunderstö¬
det, äro de öfrige, som nu skola återgälda det , på sätt fri-
reskrifvit är, med hög ränta och icke obetydlig albetalnings-
proe., allmänt försatte i torftiga omständigheter. Husen,
hvilka för det mesta äro af lånemedlen uppbyggda, äro högt
’) Hrr von Hartmansdorff och Rosen hlad.
Den ao Maj f. m.
50
intecknade, och då dessa räntor äfven årligen mäste utgå,
okas derigenom i tilltagande grad obeståndet oell ofÖrmågau
att till Staten fullgöra dess anspråk för understödet lill des¬
sa olyckliga innevånare. * « -'•äSij
Genom 1835 års Ständers beslut skulle 5 proc. ränta
och 3 proc. afbetalning eller tillsammans 8 proc. årligen er¬
läggas för det beviljade låneunderstödet, tili dess detsamma
vore återgäldadt; och det är uppå dessa 8 proc., hvilka
jag anser innevånarn# oförmögne att erlägga, jag tager mig
friheten, att vördsamt fästa B. R. o. Ad:s samt StatsUtsk:*
uppmärksamhet.
Jag delar med Utsk. fullkomligt öfvertygelsen, att Sla¬
ten väl bör med understöd bispringa innevånare, hvilka i
en stad undergått olyckan af eldens härjande, men icke, att
den bör efterskänka sådana medel. Staten bör underlätta
den olyckliges bemödande alt uppbygga sin boning, men
icke ersätta dess förluster. Jag gillar således ej motionärens
syfte, att begära afskrifning af lånen; men jag begär befri¬
else för staden att erlägga annan proc. för desamma, än
den för afbetalningen förelagda.
Då dessa lån af Riksg.-cont. utbetalas, måste dessa och
andra medel upptagas genom lån, för hvilka 5 proc. då er-
Jades. Billigheten fordrade således äfven, ali samma ränta
då skulle erläggas för understödet; men sedan Riksg.-cont.
nu fullgjort sina skuldförbindelser, och således icke äger nå¬
gon skuld emot 5 proc., vågar jag lill H. R. o. Ad. samt
StatsUtsk. hemställa, om det nu mera är med samma bil¬
lighet öfverensstämmande, att taga den högsta möjliga rän¬
ta, som på första inteckningen i fust egendom erhålles, eller
5 proc. på ett af Staten lemnadt låneunderstöd. Då Staten
bispringer den olycklige, måtte det väl ej vara dess mening
att taga ränta på sina väTgerningar.
Jag föreslår således vördsamt, att Borås stads innevå¬
nare måtte befrias från 5 proc. ränta å de lån, Staten för¬
skjutit lill den tvänne gånger afprånda stadens uppbyggan¬
de, men att deras fortfarande skyldighet att erlägga 3 proc.
afbetalning å capitalen matte qvarstå; — och anhåller jag
om aterremiss af betänk., samt att delta anförande måtte
få densamma åtfölja.
Remitterades till StatsUtsk. , i sammanhang med åter-
retnissen af Utsk:s utlåt. N:o 70.
Ånyo föredrogs Hr Ribbings, Arvid, den i3 dennes f.
m. på bordet lagda och i anledn. af StatsUtskts utlåt. N:o
42 afgifna anförande om sättet för länsmäns tillsättande.
Gr. Mörner, Carl; Hr Ribbings ifrågavar. motion
innefattar en ny princip i befordringsväg, som jag ännu al¬
drig liört någon annan yrka, förmodligen derföre alt man
ansett den på goda grunder olämplig; oell jag skulle min-
6 o
Den 20 Maj f. m.
dre fiista mig dervid, om den icke synbart tillkommit af
misstroende till länsstyrelsernes vaksamhet att hindra accor-
der vid länsmäns till- eller afsättning. — Hr Ribbing har
trott sig finna ett correctiv uti den utväg han föreslagit, att
nemi. häradsrätt skall upprätta förslag, och landshöfding
vara förbunden att välja inom förlaget. — Med ali akt¬
ning för Hrr domares oväld och laglydnad, ber jag den vär¬
de motionären förlåta, om jag säger, att jag täflar i dessa
egenskaper med honom, och hvem som helst af dem, som
bekläda domare-embetet, och att jag, åtminstone i det mig
nådigst anförtrodda län, alltså hvarken uppenbart eller hem¬
ligt gynnar och tillåter accorder vid länsmans-lillsältningar.
I alla fall., och då landshöfding är ansvarig för executions-
verkets behöriga gång, och möjligen saknar förtroende för
någon af dem som häradshöfding föreslår, skulle man väl
ändock vara tvungen att välja en af dessa. Det synes mig
desto mindre vara lämpligt, alt herrar underdomare blanda
sig i den executiva maktens göromål och befordringssätt, som
landshöfding är, enligt dess ännu gällande instnidion, plig¬
tig noga tillse, att vid domstolarna å landet väl och ordent¬
ligt tillgår. — Då det är för en landsort af mycken vigt,
att domareembetet innehafves af redlige, kunnige och verk¬
samme män, skulle måhända mången landshöfding också ön¬
ska, att få upprätta förslag till lediga domsagor eller före¬
slå vicarier för deras bestridande. — Jag tror icke alt Hof¬
rätten, under hvars inseende desse tjenstemän stå, skulle fin¬
na den rätt, man ville tillvälla sig, i något afseende be¬
hörig.
Ibland villkoren för lönetillökning åt länsmännen, före¬
slår Hr Ribbing äfven, att ansökan bör innehålla, att
vid skeende afgång, accord ssumma ej får ta¬
gas, och att ingen må vara competent sökande,
som ej tagit minst k a m e r a I - ex a m e n.
I förra fallet torde det ej vara motionären obekant, att
en ganska sträng föreskrift om accords lagande och gifvan¬
de finnes i edgångsformuläret; och icke lärer man kunna
vänta, att personer, som vid academierna nedlagt betydlig
kostnad på examina, skulle i allmänhet anse sig belåtne med
200 rtdrs löneinkomster, helst det icke synes nödvändigt,
o 11 länsmän, som icke äga något särdeles anseende i Staten,
äga vidsträcktare kunskaper, då bland mängden högst få
skulle hinna upp till kronofogde eller häradskrifvare.
Hr Ribbing föreslår vidare, att länsmans!jenst bör kun¬
göras i tidningarna, och besvär öfver förslaget i stadgad ord¬
ning få anföras. — Hvem skall då göra tjernsten under
den längre tid, som åtgår, innan den blir tillsatt, och hvem
får landshöfding förordna, derest länsman hastigt dör eller
blir suspenderad? — Jag skulle kunna ytterligare nämna
många betänkligheter vid Hr Ribbings oformliga förslag,<
men vill ej uppehålla tiden med deras anförande, då jag är
Den 20 Maj f. m.
61
öfvertygad, att hvarlielst denna motion kommer alt remit¬
teras, den icke skall föranleda till annan åtgärd, än att på
goda skäl förkastas och afstyrkas, hvilket jag äfven yrkar.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Ribbing härföre det¬
ta yttrat sig ronde länsmännen och behofvet af högre löner
för dem. Han har nu, med anledn. af StalsUtskrs återre¬
mitterade betänk, angrde lönereglerln för landlstatens tjen¬
stemän och betjente, inkommit med en ny motion, deruti
han föreslår att, såsom villkor för länsmans-lönens förökan¬
de till 200 r:dr, måtte utsättas, alt vederbör, häradshöfdin-
gar må upprätta förslag lill länsmanstjenster. Denna nya
motion är väckt långt efter sedan motionstiden tilländalupit,
är alldeles isolerad från frågan om lönelillökningen, och sak¬
nar hvad man af en motion har rättighet att fordra, nemi.
alt den stödjer sig på den författning, som förut är gällan¬
de i ämnet, och deri begär den förändring, som kan anses
ändamålsenlig. Den författning, som härvid bör afses, nemi.
landsliöfdinge-instruclionen, har Hr Ribbing icke ens nämnt,
och den kan icke förändras annorluada, än i den ordning
grundlagen bjuder, d. v. s. på det sätt, att R. St. skola hos K.
M. anmäla deras önskan, att den eller den §:n i landshöfdinge-
instruetionen må erhålla en annan lydelse. Jag bestrider Hr
Ribbings rätt att få sin motion remitterad, enär densamma
hvarken kan af StatsUtsk., i anseende till motionens inne¬
håll, upptagas, eller kan remitteras till Ekon.Utsk., emedan
den är väckt efter motionstidens utgång.
Frih. von Kr a; mer, Robert: Jag kan icke föreställa
mig, att Hr Ribbing på fullt allvar väckt denna motion.
Jag tror att den vederlägger sig sjelf, och att således all
vederläggning af andra iir obehöflig. Hr Ribbing har så¬
som skal för motionen påstått, alt derigenom accorder skulle
kunna upphöra eller försvinna. Jag får äran upplysa, att
några accorder till länsmanstjensterna icke finnas och ej få
existera. Skulle missbruk i detta fall likväl äga rum, så
skulle de lättast ifrågakomma, om nämnden finge uppsätta
förslaget och föreslå personer, som sågo genom fingrarna
med lagstridigheter eller mindre nitiskt beifrade dem. Jag
tror, alt bela motionen bör förfalla, såsom på allt sätt olämp¬
lig efter min öfvertygelse. Jag skulle dock under ett vill¬
kor kunna gå in på förslaget, nemi. ifall landshöfdingarne
finge upprätta förslag till härndshöfdinge-beställuingar. Då
kunde någon sympati i det hela blifva rådande, men för
närvar, måste jag bestrida motionen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag förbigår den föregående frå¬
ga, som Frih. Cederström väckt, huruvida motionen bör re¬
mitteras eller icke. Jag ingår ogerna på fältet för bestri¬
dande af en remiss, emedan jag icke tror det skada, altUtsk.
utlåter sig, då R. St. alltid hafva tillfälle och rättighet alt
efteråt afgöra hufvudsaken. Men hvad den hufvudsaklig»
(>1
D c a -jo Pff a'j f. m.
f ra g ali angar, så anser jag den rakt stridande mot en af de
angelägnaste principer, en lagstiftare måste afse, nemi. den
att icke på något sätt sammanblanda domare- oell execu-
tiva makterna. Länsmannen är icke annat än en organ af
den executiva makten och har hos häradshöfdingen aldrig
den ringaste befattning. Vid tinget skall han väl tillse ord¬
ningen derstädes och gå domstolen tillhanda, äfvensom han
blir actor i alla mål, sorn äro af natur, att de af honom
skola beifras, men han står på intet vis under domaren. Jag
bestrider icke remiss, men anser motionen så orimlig, att
jag väntar afslag af Utskottet.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag är äf alldeles samma
tanke, som den siste värde talaren, men jag begär, sedan han
yttrat hvad jag ämnat säga, alt blott få göra ett tillägg.
Länsmännen äro de lägsta äf executiva maktens organer.
När domaremakten behöfver biträde af executiva makten,
su påkallar den det, på sätt lag bjuder. Detta biträde kan
antingen utgöras af den civila verkställande makten, hvars
chef är landshöfdingen i orten, eller af den militära delen af
allmänna myndigheten, hvars chef är general-befälhäfvaren
derstädes. I båda fällen äf det blött ett tillkallande af den
executiva makten, som kan komma i fråga för domaren.
Skulle nu domaren på denna grund tillmätas rättighet att
upprätta förslag lill länsmanstjensters besättande, så blelve
deraf en logisk följd, som motionären ej lärer kunna veder¬
lägga, att domaren äfven borde upprätta förslag till militär-
tjenster. Man må icke säga, alt detta är advocatur af mig;
jag tror deri ligger den renaste conclusion, ty den civila
och den militära afdelningen af executiva makten måste val
i befordringsväg vara underkastade samma grundsats. Vill
Hr Ribbing nu, att häradshöfdingar skola upprätta förslag
till mililärtjenster? Jag tror det icke. Vill han det icke,
så mäste han frångå sin motion, att de skola upprätta för¬
slag till utnämnande af de civila organerne af executiva
makten, hvari ligger en contradiction, hvilken jag tror Hr
Ribbing, vid närmare eftersinnande, ej vill låta komma sig
lill last. Jag ber honom derföre frångå sin motion.
Frih. Cederström: Frih. Boye och den siste talaren
hafva förklarat, att de ej hafva något emot remiss af den¬
na motion. I anledn. deraf begär jag att ur 56 §:n Riksd.-
Ordn. få uppläsa följande strof: ”Ej helfer må, roed undan¬
tag af grundlagsfrågor, nya ämnen af riksdagman väckas,
”sedan en månad från riksdagens början, enligt 27 §:n, t i 11—
”ändalupit, såvida icke sådana frågor af redan fattade be-
”slut, eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen
”inträffade händelser, omedelbarligen föranledas.” Nu frå¬
gas: kan deraf, att fråga uppstått om 200 i stället för
100 r:drs lön för länsmännen, omedelbarligen föranledas,
att förslag till länsmanstjensters tillsättande skola upprättas
Den 20 Maj f. ra.
63
af häradshöfding;!]’, i stallet för att sådane tjenstemän direct
tillsattas af landshöfdingarne ? År det ena icke en omedelbar
följd af det andra, så ar Hr Ribbings nu ifrågavar. motion
rakt grundlagsvidrig och kan den icke remitteras. Skulle
åter fråga uppstå om remiss deraf, hvilket jag dock ej kan
förmoda, så får jag förklara, alt den utväg Hr Ribbing fö¬
reslagit, långt ifrån att utestänga accorder, möjligen kunde
leda till köp af rum på förslagen.
Ilr Gyllenhaal, Lars Herm.: Hvad sorn här redan
blifvit yttradt af flera talare, torde vara tillräckligt att be¬
reda afslag å denna motion, om den emot förmodan skulle
blifva till handläggning af något Utsk. remitterad. Jag ber
blott att få tillägga någrä få ord. Jag bär här i händerna
K. M:s instruetion för landshöfdingnrna af. den 4 November
1734. Första raderna af 5.te §:n förbjuder landshöfdingen
att på något sätt sammanblanda sitt och domarens embete,
hvarjemte i samma 5 är föreskrifvet hvad landshöfdingen har
alt iakttaga, för att hålla tillsyn öfver underdomare, så att
vid härads-, bergs-, lagmans- och lådstufvurätter allt tidigt,
rätt och vä! tillgår o. s. v. Dessutom är i a3 §:n stadgadt,
alt landshöfdingen blifver hos K. M. och R. St. ansvarig,
om igenom dess efterlåtenhet och förvållande något blefve
försummadt, lill K. M:s och Kronans skada och saknad,
ii varemot vederbör, kronobe! jente i hela länet, som stå un¬
der landshöfdingens inseende och befallning, äro pligtige ho¬
nom lyda och försina embetsförvaltningar tillbörligen redo¬
göra ; jemte det att i 24 §:n det är landshöfdingen lil-Si-
tet, att genast suspendera den felaktige. Vid sådant för¬
hållande och med så bestämda föreskrifter i instiuctionen i
afseende på landshöfdingarnes embetsskyIdiglieter, hemstäl¬
ler jag, om det är lämpligt eller rimligt, att häradsrälterne
skulle i någon måtto befatta sig med länsmäns tillsättande. Jag
begär, att dessa anmärkn:r mätte få åtfölja remissen, ifall
en sådan, emot förmodan, blir beviljad.
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste följande:
Vid elen af Ilr Arvid Ribbing framställda motion, åsyf¬
tande att, om anslag skulle ske till ökad lön för kronoläns¬
mannen, det villkor dervid matte fästas, till förekommande
af accorder, att viss af motionären föreslagen ordning stad¬
gades för länsmäns tillsättande, utber jag mig få anmärka
och yttra följande.
Motionärens förutsättning, att accord lill länsmanstjen-
ster skulle äga rum, är, hvad Elfsborgs län beträffar, allde¬
les ogrundad; ty af de 20 länsmän, — bland befintlige 25,
— som blifvit till förord nade under den tid länets styrelse
varit åt mig i nåder anförtrodd, har icke någon enda erlagt
accords-ersättning, utan äro accorder derstädes längesedan
afskaffade för alla tjenster vid landtstaten; hvilket ock haft
den goda följd, att länsmanstjensterne, som för del mesta
64
D e 11 20 M a j f. m.
blifvit lediga genom företrädarnes afsättning, kunnat åter¬
besättas med skickliga och redbara personer, till en del så¬
dana, som innehaft academisk bildning. Just detta förhål¬
lande bevisar således fördelen deraf, att länsroansbefattnin-
garne hädanefter, såsom hitintills, fortfara att vara förtro-
endetjenster, beroende ensamt af Konungens Bef:h:des för¬
fogande, om än, — hvad jag icke tror, — dessa tjenster an¬
nu skulle någorstädes vara behäftade med accord. — Tvert-
emot den ordning motionären velat införa vid länsmanslill-
sältningar, anser dessutom jag mera ändamålsenligt, att alla
adminastrativa tjenstebefatlningar blefve förtroendeposter;
och dertill torde utvecklingen af det constitutionella sam¬
hällsskicket äfven framdeles föranleda.
Då motionären antagit, att häradsrätten företrädesvis
skulle blifva den myndighet, som ägde upprätta förslag till
länsmans!jenster, har han troligen förbisett, att länsman, så
väl som kronofogde , desto hellre böra vara oafhängige af
denna domstol, som deras åliggande är, dels enligt tjenste-
pligt och dels efter Konungens Bef:h;des uppdrag, att tillse
och anmäla, om och huruvida vid lagskipningen inom deras
dislricter någonting föregår, som, tilläfventyrs stridande
emot allmän lag och rätt, bör komma till vederbörandes
kännedom: följaktligen är häradsrätt vida mindre, än hvarje
annan myndighet, qvalificerad till det göromål, motionären
sökt åt denna domstol förskaffa. — Detta, såsom det skulle kun¬
na synas, första försök att införa domaren på administrationens
område, förtjenar likväl att allvarsamt motas, emedan det
tillika går derpå ut alt förrycka den beståndande lagliga ord¬
ningen och förvilla begreppet om skilnaden emellan regerings¬
makt och domaremakt. — Man kan dessutom, med hänsigt
till de skäl motionären anfört, anmärka, att domaren ej är,
mera än någon annan, lii från intrycket af personliga be-
vekelsegrunder, när han, oberoende af sitt domarekall, skulle
få verka i andra riktningar. Consideralioner af allehanda
slag kunna således dervid komma att bestämma hans omdö¬
me, och, hvad förevar, fråga angår, det så mycket hellre,
som han kunde hoppas tillvälla sig något inflytande på krono-
länsmans-personalen inom domsagan, hvilken dock, efter hvad
förut är sagdt, nödvändigt måste vara moraliskt oafhängig
af honom. Jag förmodar således, att Hr Itibbings anföran¬
de i ämnet skall, om det möjligtvis kan varda upptaget till
handläggning hos II. R. o. Ad., böra behandlas såsom önsk-
ningsmål och, när det tillika i någon mån rörer civil—lagslift-
ningen, böra remitteras till Allm. Besvärs- och Ekon. samt
LagUtskm; men som samma anförande, betraktadt efter dess
verkliga och erkända egenskap af ny motion, åsyftar förän¬
dring i de grunder, hvarpå 16 och 47 §§:ne Reg.Fm hvila,
bestrider jag nu i allo denna motions upptagande till pröf¬
ning hos II. R. o. Ad. ; yrkande derhos vördsamt, att den
måtte förklaras böra förfalla.
Hr
Den 20 Maj f. m.
65
Hr Ribbing, Arvid: Det torde vara tjenligast att
upptaga anmärkn:na i den ordning de blifvit gjorda. Hr
Landshöfdingen Gr. Mörner har först anmärkt, såvida jag
rätt uppfattat hans mening, att då execulionsväsendet i för¬
sta hand berodde på iandshöfdingarne, så vore det också
skäligt, att de framför någon annan borde hafva rättighet
att tillsätta länsmän och kronobetjente- Jag tror det icke
vara utan exempel, att det blifvit efterträdande kronobetjen-
tes skyldighet att med contant betäcka de brister, hvari
deras företrädare, i afseende på redovisningen? varit stadde.
Ifall meningen med denna oinskränkta makt att kun°a till¬
sätta hvem som behagas, är, att kunna betacka de c°ntanta
bristerna i uppbörden; så medger jag visserligen, att ända¬
målet kan vinnas, och att medlet dertill är ganska godt,
eller rättare icke godt, men ledande till det ändamål man
åsyftar. Jag tror likväl icke, att den värde talaren vågar
framställa detta såsom motiv för hvad han andragit, men
exempel torde i det fallet vara så bekanta, att jag ej be-
höfver vidare orda derom. I anseende till hvad jag förra gången
yttrade, då frågan förevar, trodde jag, att Hr Grefven hade
kunskap derom att jag väl kände, det länsmännen, då de till¬
sättas, skola afgifva en förbindelse att icke gifva eller taga
accord, emedan jag sjelf androg detta. Hr Grefven har vi¬
dare sagt och undrat, huru det rimligen kunde fordras af en
länsman att aflägga kameral-examen, då han icke har att
motse större lön än 200 r:dr. Det närmaste svaret på den¬
na anmärkn. skulle kunna vara, att då man nu sett och ser
några tusen r:dr gifvas i accord för erhållande af en läns-
manstjenst, skulle icke kostnaderna för kameral-examens un¬
dergående blifva högre; men det förundrar mig, alt den
värde talaren gjort denna framställning, då det var han,
om jag ej minnes orätt, som yrkade, att en länsman skulle
kunna stiga till hvad grad som helst i befordringsväg. Jag
hemställer, om det icke i sådant afseende kunde vara ho¬
nom nyttigt och löna sig att taga en examen, för att kunna
värdigt bekläda de högre tjenstebefattningarna. Hr Grefven
har vidare framställt ett annat , såsom det tyckes, lika sken¬
bart skäl , nemi. den stora tidsutdrägt, som skulle uppkom¬
ma, derigenom att ordentliga förslag upprättades, innan
Jänsmanstjensterna fingo tillsättas. Det är besynnerligt nog,
att det icke faller honom in, såsom hvar och en annan, att
vi under nuvar. förhållande ofta se en sådan tidsutdrägt
äga rum. Huru ofta händer icke nu, att en länsmanstjenst
i åratal skötes af tillförordnade, innan den verkligen till¬
sättes? Om nu utnämningen skedde, så snart förslaget in¬
kommit, så hade man åtminstone förekommit, att dröjsmå¬
let kunde blifva så långvarigt, som det nu mången gång
varit.
I ordningen förekommer dernäst, hvad som kanske rät-
7 H. 9
66
Den ao Maj f. m.
tast bort först upptagas, nemi. Frih. Cederslröms anmärkn.
att frågan, såsom ny. icke numera kunde väckas. Den vär¬
de Frihtn har biträdt mig i bevisningen af motsatsen, då
han uppläst 56 §:n Riksd.Ordn., som innehåller, att motio¬
ner, efter motionstidens utgång, få väckas i anleda, af un¬
der riksdagen förekommande ämnen. Nu är dessutom detta
icke någon ny motion, såsom jag sista gången nämnde,
utan en motion, som jag väckte samtidigt med förslaget
om löneförbättring för länsmännen, hvarvid jag ville fästa
det villkor, att sådana åtgärder skulle vidtagas, att accor-
derna kunde förekomroas, äfvensom alt länsmannen borde
hafva tagit examen. Begge dessa momenter utgöra innehål¬
let af det nu skriftligen inlemnade förslaget, hvilket således
icke är någon ny motion. Att denna motion möjligen kun¬
de föranleda till behandling af något annat Utsk., än Stats-
Utsk., tror jag icke kan göra något till saken; ty grundla¬
gen föreskrifter icke, att den motion, som väckes i anledn.
af en annan förut upptagen, skall, vara af beskaffenhet att
kunna behandlas af samma Utsk., som handlagt den motion,
hvilken utgjort anledntn för det sednare gjorda förslaget,
utan kan detta remitteras till ett annat Utsk., eller också
det Utsk., som behandlat första frågan, sätta sig i beröring
med ett annat Utsk. Således tror jag det af så väl Frih. Ce¬
derström, som en annan värd ledamot, Hr Gyllenhaal, fram¬
ställda skäl, att förslaget skulle inverka på landsh.-instruc-
tionen, alldeles förfalla, enär frågan gerna kan behandlas
af Ekon.Utsk,, och t. o. m. af sjelfva Lagutskottet.
Frih. von Kraemer har instämt i hvad Gr. Mörner ytt¬
rat och sagt, att lian ville ingå på förslaget med det vill¬
kor, att landshöfdingarne (ingo upprätta förslag till härads-
liöfdingars utnämning. Jag borde kanske icke upptaga det¬
ta, då deri måhända ligger något personligt, som man bor¬
de undvika.; men jag förklarar, att jag för min del hade
alldeles ingenting emot detta villkor, såvida landshöfdingar¬
ne utgjordes af examinerade, lagfarne och i det fallet för¬
ståndige män.
Vidare har af Frih. Boye, Hr Lefre'n samt Hr Gyllen¬
haal blifvit sagdt, att förslaget skulle föranleda till en sam¬
manblandning af domare- och executiva makterna. Jag får
förklara, att jag föreslagit, att domstolarna skulle upprätta
förslaget till länsmans tillsättande, endast för att få något
ställe, der detsamma lämpligen kunde ske. Jag har ej kun¬
nat finna något annat, Och kan något bättre af de värde la-
larne uppgifvas, vill jag alltför gerna ingå derpå; men jag
finner icke, alt mitt förslag på något sätt sammanblandar
underdomares makt, — hvilken väl egentligen är den som
menas, — med den executiva; ty om landshöfdingarne icke
blifva nöjde med de förslag, som upprättas, så kunna de,
enligt min motion, klaga icke blott i Hofrätten, ulan ock i
högsta instansen hos den Konung, hvars Bef:h:de de 'Sirö, så
Den ao Maj f. ra.
67
att det med sammanblandningen icke har någon fara. Dessutom
får jag nämna, att vida större sammanblandning för närvar,
äger rum. Huru mångfalldiga gånger nerol, förekomma icke
hos landshöfdingen tvistemål, som han på grund af deras
beskaffenhet visar ifrån sig till domaren? Huru ofta händer
ej, att i ekonomiska angelägenheter, såsom i fråga om hem¬
mans anslående till reserv-skjuts, vägars anläggning o. s. v.,
landshöfdingen säger, alt domaren skall undersöka, och på
grund af denna undersökning fattar landshöfdingen sitt beslut i
saken? Sammanblandar icke landshöfdingen då underdomarens
sakkunskap med sitt executiva beslut; och jag frågar, om den
sammanblandning, som här är ifråga, om man ändtligen vill
kalla den så, skulle vara farligare. Det vore den visserligen icke,
emedan det berodde på landshöfdingarne sjelfve att alldeles
skilja sig från denna sammanblandning och att alltid öfvertyga
sig om alt de fingo förslaget så rättvist upprättadt, som rättvisa
står att vinna i landet, då de kunde hänskjuta saken ända
till högsta instansen. Detta kan nu icke äga rum, i afseen¬
de på de undersökningar, som af domare, på landshöfdin¬
gen begäran, i ekonomiska mål hållas; ty der stannar det
vid undersökningen, som af häradsrätten lemnäs till lands
höfdingen med slutligt yttrande, att saken öfverlemnas till
Konungens Bef:h:des upplysta pröfning. Det var ett ännu
aflägsnare och i mitt tycke olämpligare skäl, som af Hr
Lefrén anfördes, då han sade, att det slutligen kunde gå
så långt, att domaren äfven skulle upprätta förslag till mili-
tär-tjenster. Sakkunskap är i allmänhet något, som fordras
för att kunna handlägga en sak; och jag behöfver icke an¬
draga något mer, för att visa orimligheten af Hr Lefréns
anmärkning.
Hr Sandelhjelm har fästat uppmärksamhet uppå, huru¬
som det egentligen vore förtroendet, som borde tillsätta
tjensterna; men jag hemställer, huruvida den förtjena!- min¬
dre förtroende, som af häradsrätten blefve utvald, såsom
besittande den största erfarenhet och största skicklighet; ty
på något annat skulle förslaget icke grundas, om det
skulle vara rättvist, och det vore just af rättvisans skipare
det skulle upprättas. Jag förstår icke, hvarföre det skall
så mycket misshaga den executiva makten alt få ett sådant
förslag eller, att jag så må säga, föregående undersökning
från domstolen, eller hvarföre just executiva maktens för¬
troende skulle uteslutas derföre, att rättvisan koni med, in¬
nan landshöfdingens förtroende bestämde valet. Länsmän¬
nen böra vara oafhängige af domaren, har den välde ta¬
laren sagt. Jag finner icke, att de kunna blifva mer afhän-
gige af domaren, derföre alt han upprättat förslaget. Sedan
de erhållit sina fullmakter, blifva de lika afhängige af
landshöfdingen och oberoende af domaren, som de hittills
varit, ty domaren skulle ej få något att göra med deras
tjensteutöfning. Vidare har den värde talaren, och det med
68
Deu ao Maj f. m.
rätta, tillagt domarena möjliga intryck af för rättvisan främ¬
mande bevekelsegrunder. Vi äro menniskor och kunna så¬
ledes, likasom landshöfdiugar och andra, taga intryck af
sådana bevekelsegrunder; men jag har förut åberopat, huru¬
som det vore landshöfdingen, som det i allmänhet åligger
att vaka öfver rättvisans skipande, obetaget att tillse dess
iakttagande, och att, likasom den, hvilken sökt en läns-
manstjenst och vid förslagets upprättande anser orättvisa be¬
gången, söka rättelse äfven i högsta instansen. Jag tror,
alt i detta afseende någon bättre utväg till ovälds iaktta¬
gande ej finnes, än att låta saken behandlas af de myn¬
digheter, som i allmänhet hafva sig lagskipningen upp¬
dragen.
Det torde vara åtskilliga anmärkntr, som jag förbigått,
hvilket må ursägtas mig med afseende på vidlyftigheten.
Men det kan i allmänhet icke annat än hos mig åstadkom¬
ma en bedröflig känsla, att i detta, likasom i många andra
fall, se det skrå-intresse, att jag så må säga, som uppen¬
barar sig, och genom hvars tnissledning man upptager äfven
det lilla stöd eller biträde af domaremakten vid länsmans
tillsättande, som mitt förslag erbjuder, deruti jag likväl
icke förnärmar myndigheten hos Konungens Bef:h:de, hvil¬
ka, lika med Konungen sjelf, äro kallade och förbundne
att rätt och sanning styrka. Det förslag jag uppgjort sak¬
nar måhända många egenskaper , sorn de, hvilka bättre för¬
stå saken, kunde tillägga; men det är emedlertid det bästa
jag kunnat uttänka, till motarbetande af missbruken vid
kronobetjeningens tillsättande. Jag har visserligen hört Hr
Sandelhjelm och flere landshöfdiugar förklara, att hos detri
icke så tillgår, som på många andra ställen — och det må
vara — men här är icke fråga om det personliga, utanom
det allmänna, och det allmännaste tror jag verkligen haf¬
va varit — huru det framdeles kan gå lemnar jag nu derhän
— att en blifvande länsman öfverenskommit med den af¬
gående ; vidare med kronofogden, som recommenderat sö¬
kanden hos landshöfdingen, hvarefter utnämningen af lands¬
höfdingen följt. Hvad som legat till grund för dessa öfver-
enskomntelser, vet jag också. Det har varit, att den blif¬
vande länsmannen försäkrat sin företrädare att på ett eller
annat sätt, genom ersättning af en möjligen vid uppbörden
uppkommen balance, genom accord eller något dylikt, gö¬
ra honom nöjd. Kronofogden har tillsett, att sökanden va¬
rit bekant med de plägseder, soro varit iakttagna bland
kamraterne, så att han ej skulle i den nya länsmannen få
en motståndare, och sedermera har landshöfdingen utnämnt
deu recommenderade. Har det nu ytterligare så tillgått,
hvarom jag måhända icke behöfver åberopa något bestämdt
factum, att landshöfdingarne sjelfve gifvit och tagit accord;
liar det vidare kanske så inträffat, att en candidat till lands-
secrelerare-beställningen vidj landshöfdingen frånfälle, för
Deli 20 Maj f. m.
69
att afhjelpa de svåra omständigheter, hvaruti landshöfdinge-
huset genom det stora accordet kommit, öfvertagit någon
del af detsamma, för att få blifva ordinarie och ingått t.
ex. någon förbindelse med någon landshöfdingens närmaste
slägtinge; har sedermera landssecreteraren sjelf, utom fränd-
skapen i tänkesättet med fogdarne att taga och gifva accord,
med dem varit verkligen beslägtad, samt sjelf fått gifva ac¬
cord ; om det så allt tillgått, om icke så aflägsna exempel,
kanske de närmaste, kunna sådant ådagalägga; så hemstäl¬
ler jag, om icke den executiva makten blifvit insnärjd i
mammons nät, och om icke alla knutarna af detta nät stått
i fullkomligt accord, den ena med den andra. Här stå vi
icke för att tala den ene och den andre för sitt skrå. Jag
tror, att det gifves en emancipation, såsom man på detta
rum omtalat, hvartill man kan komma, oberoende deraf alt man
är domare eller Konungens Bef:h:de. Denna emancipation be¬
slår deri, att man har ögat riktadt på sitt fäderneslands bästa
och på befrämjande af rättvisan, eller att, såsom det står i vår
grundlag, rätt och sanning styrka; och jag trodde, mine Hrr
Konungens Bef:h:de! som här yttrat eder, att åtminstone
någon bland eder skulle vara nog invigd deri, för att vid
detta tillfälle förbise, att den lilla obetydliga person, som
väckt fråga 0111 denna sak händelsevis, var domare, och J,
mine herrar motståndare, Konungens Bef:h:de. Herrarne
veta sjelfve, om hvad jag yttrat har någon grund i sannin¬
gen. Har det en sådan grund, så torde herrarne finna, att
jag ej sträfvar till annat än rättelse. Detta har varit ända¬
målet med milt förslag, och borde freda från misstankenatt jag
derigenom skulle såsom domare velat utvidga domaremak¬
ten. Jag är i detta fall så oskyldig, att det knappt föll
mig in, att Hrr Konungens Bef:h:de skulle af sådan anledn.
hafva något emot förslaget. Jag föreslog domstolen såsom
den auetoritet, hvilken jag trodde kunna oväldigast upp¬
sätta förslaget, och då jag sett förslags införande verka för¬
delaktigt till accorders afskaffande vid andra tjenster, har
jag trott, att verkan deraf äfven här kunde blifva förmån¬
lig. Man vet hvad ett fogde-regemente vill säga. Man vet
att fogden och länsmannen äro de, som närmast hafva med
allmogen att göra, och att det behandlingssätt, de iakttaga ,
skall utvisa, huruvida det är något allvar med att i verk¬
ställigheten rätt och sanning må styrkas. Nu väl, om Ko¬
nungens Bef:h:de äro nöjde med att bonden står med hat¬
ten i hand för fogden och säger: ”Gild bevare Ur Asses-
"sorn,” då kanske i hjertat innebor en fördömmelse, — ärman
nöjd med en sådan hyllning, så är man snart vid målet, och
är det i alla fall då bra att fortgå på den bana, man hit¬
tills vandrat, under det man må förkunna, att det står
Val till, fastän det står icke väl till.
Jag har alltför länge upptagit R. o. Ad:s tid. Jag trod¬
de verkligen icke, alt en obetydlighet skulle uppkalla så
7°
Den 10 Maj f. m.
många af Konungens Bef:h:de, men jag har nu sökt att, så
godt jag kunnat, redogöra för mina åsigter.
Hr Lefre'n: Den siste värde talaren har förundrat
sig öfver, att ett så obetydligt ämne kunde föranleda så
många af Konungens Bef:h:de att sig yttra. Om ämnet är
obetydligt, så förfalla alla de många skäl, som den si¬
ste talaren för dess betydenhet andragit; men ämnet är
icke obetydligt, det är utan tvifvel ganska betydligt. Det
är på denna grund, som äfven jag, utan alt vara Konun¬
gens Bef:h:de, tagit mig friheten yttra mig. Ämnets betyd¬
lighet består nemi. deruti, att man, för att möjligtvis hjel¬
pa ett ondt, hvars tillvaro jag ej åtager mig att bestrida
och ej heller kan besanna, vill falla i hälften värre. Man
vill förrycka den naturliga gången af Statens högre och lä¬
gre tjenstemäns tillsättande. Hvad skulle Hr Ribbing såsom
sjelf domare svara mig, om jag hade äran vara landshöfding
i det län, hvarest han har sin domsaga, och han klagade
hos mig öfver att länsmannen icke gjorde sin pligt att upp¬
rätthålla ordningen; om Hr Ribbing deröfver anförde skar¬
pa klagomål, och denne länsman verkligen vore en försumlig
oskicklig och oduglig person, men jag då svarade Hr Rib¬
bing, eller, ifall han anmälde saken hos Just.cancelleren,
jag hos Just.cancelleren förklarade: "Hr Ribbing har rätt,
"men hans företrädare satte 3 nöt på förslaget, jag nödga¬
des välja bland dem och valde det bästa nötet, öfver li v i I —
”ket efterträdaren nu klagar; huru skall jag då lunna stå
"tili svars för det jag har dåliga länsmän?” Jag nödgas gå
så plastiskt tillväga, för att öfvertyga Hr Ribbing, att den¬
na fråga icke är obetydlig, utan tvertom ganska vigtig. Jag
vågar derföre anhålla, att Hr Ribbing täcktes låta denna
motion förfalla. Den är sannerligen af den beskaffenhet, att
den icke bor någonsin kunna bifallas.
Frih. Cederström: Det må vara Hr Ribbing förbe¬
hållet, att anse frågan om förslags upprättande till läns-
manstjenster vara i omedelbart sammanhang med hvad han
förut yttrat om löne! i Ilökning och examen för dessa tjenste¬
män. Men, mine herrar! långt ifrån att så är, lärer väl en
och hvar, som aldrig så litet följer med ämnet, finna, att
hvad han förut yttrat, har alldeles intet samband dermed att
häradsrätlerne skulle upprätta förslag till länsmanstjenslerna,
samt att detta således är en ny fråga; och det lärer följ¬
aktligen medgifvas, att den icke numera kan lagligen upp¬
lagas. Hvad Hr Ribbing nu sednast behagat yttra om ställ¬
ningar och förhållanden, rör:de landshöfdingar , landssecre-
terare m. fl. embetsmän, linner jag stå i rak strid med go
§:u Reg.F:n, hvilken hindrar mig att upptaga hans yttran¬
de. I annan händelse hade jag att anföra hvad som kunde
till rätta v isa försöket, att göra sådana saker till öfverlägg-
ningsämnen inom Representationen. Vi lefva uti eli sam-
Den ao Maj f. ra.
7‘
halle med lagar, deri man ej har rätt att gå utom den lag¬
liga ordningen, hvilket man gör, då man uppkastar person¬
liga förhållanden till öfverläggn.ämnen för R. St., hvilka sko¬
la enligt grundlagen vara sysselsatte med hell andra och i
annan form väckta ämnen. Jag förnyar min anhållan, alt
Hr Landtm, måtte vägra propos. till remiss.
Hr Sandelhjelm: Jag anhåller att få upptaga blott
några få af de erinringar, Hr Ribbing afgifvit vid mitt an¬
förande. Hr Ribbing förutsätter, för att göra sitt förslag så
mycket mera rättvist, att det skulle vara landshöfdingen
obetaget, att besvära sig öfver häradsrättens afgifvande för¬
slag, och att till högsta instansen fullfölja sådana besvär.
Jag anmärker härvid, att i besvärsmål få inga andra än par¬
ter fullfölja talan, och landshöfdingen vore icke här part.
Emot antagande af Hr Ribbings förslag förekommer dess¬
utom en annan anmärkn., som ligger djupare i ämnet. Do¬
maren skulle enligt detsamma upprätta förslag till krono-
iänsmanstjenster. Han må dervid vara oberoende af främ¬
mande inflytelse eller icke, så kunde dock förslaget slå illa
ut, och landshöfdingen blifva nödsakad att antaga < n odug¬
lig länsman, hvilken kort derefter kunde förhålla sig så,
att landshöfdingen blefve föranlåten remittera saken till un¬
dersökning vid samma domstol, som upprättat förslaget och
nu hade att dömma länsmannen till ansvar och måhända
tjenstens förlust. Jag frågar Hr Ribbing sjelf, huru doma¬
ren då borde förhålla sig. JBorde han jäfva sig? — Här ta¬
las om intressen, som skulle hafva motiverat de härvar.
landshöfdiugarnes yttranden i ämnet. Månne Hr Ribbing
kan sägas vara alldeles fri från sådana intressen, sorn han
förebrår andra? Jag skulle tro, att den, sorn förutsätter dy¬
lika lias andra, sällan sjelf är fri derifrån. Det talas äfven
om, att landshöfdingar gifvit accorderj der är möjligt, oeh
jag vet icke huru dermed förhåller sig. Men om man skall
tro vissa tidningar, som stå i stort rop hos en viss opinion,
så hofva äfven domare gifvit accorder. Jag vill icke vidare
upptaga tiden, ty ämnet tyckes vara af beskaffenhet att
långt före detta kunna anses utredt och icke erfordra vida¬
re framställning. Jag fortsätter mitt yrkande om vägran af
propos. till remiss, d. v. s. afslag å motionen.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Det har icke varit
min tanke att uppstiga för att yttra mig i detta ämne, då
här så många värde talare, med hvilka jag instämmer, re¬
dan yttrat sina tankar; men några af Hr Ribbings sisla ut¬
tryck hafva gjort, att jag ansett mig skyldig uppträda, för
att icke genom stillatigande kunna anses medgifva förhål¬
landen, dem jag ogillar. Hr Ribbing har yttrat, att ett
skrå-intresse vore retadt eller kommit i fråga hos landshöf-
dingarna, och alt de derföre yttrat sig emot motionen. Jag
får då säga, att det just är af skrå-intresse för min egen
7*
Den 20 Maj f, m.
person och den tjenst jag innehar, sora jag anser af vigt att
icke sättas ur tillfälle att förse mig eller ifrågavar. tjenster
med sådana personer, som jag finner lämplige att fylla tjen-
sterna. Deri består det intresse jag försvarar, och jag an¬
ser icke stå tillsammans med ordning, att någon annan än
den högste förmannen lillsätter eller uppgör förslag till un¬
derlydande tjensters besättande. Jag tror således, att det
bör vara landshöfdingen obetaget att efter eget val tillsätta
länsman. Jag inser fullkomligt det ändamål, Hr Ribbing
här afsett, nemi. accordernas borttagande, och ingen gillar
detta högre än jag. Men jag framställer den frågan: om 3
personer sättas på förslag af domaren, och detta förslag
sedan ingifves till landshöfdingen, samt de på förslaget uppför¬
de personer icke sakna kunskap om att de derå blifvit upptag¬
ne,— månne accorder sålunda kunna förekommas, ifall lands¬
höfdingen ej vill hindra dera? Månne icke äfven af dessa 3
personer öfverenskommelse om accord med företrädaren kun¬
de trälfas? Jag tror, att om landshöfdingen icke har tillän¬
damål att hindra accorderna, kunna de icke förekommas.
Jag tror äfven ur denna synpunkt, att förslaget är olämp¬
ligt. Hvad åter angår anmärkn:n, att det är på kronofog-
darnes recommendatioo, som länsmännen tillsättas, så får
jag nämna, att om detta är ett fel, så begår jag fel bestän¬
digt, ty jag anser, att man icke bör tillsätta en tjensteman
under en annan, utan att den sednare lemnar sin tillstyr¬
kan eller åtminstone hans yttrande inhemtas. Jag har såle¬
des alltid ansett såsom en skyldighet att, i fråga om en
länsmans tillsättande, höra kronofogden, hvars förmögenhet
ofta ligger i länsmannens händer, såvida han ej, med dennes
förbigående, anlitar andra personer, hvilket jag anser vara
sämre. Hvad slutligen beträffar Hr Ribbings yttrande, att
man med nöje ser bonden med hatten i hand för Hr As¬
sessorn och kronofogden, får jag säga, att jag alltid med nö =
je sett ett höfligt bemötande mot embetsmännen; men en
trälaktig fruktan för dem har jag aldrig gillat och skall
jag alltid söka motarbeta. Det är väl möjligt, att någon bland
Malmöhus läns fogdar hafva för vana att fordra en sådan
vördnadsbetygelse, men jag tror det icke och har ingen an¬
leda. att förmoda det; ty jag skall söka försvara att allt der går
väl och står bra till, fastän jag är långt ifrån att påstå någon
fullkomlighet, elleratt inga brister finnas. Också värderar jag
hvar och en, som vill afhjelpa dem; men jag tror icke, alt
någon förbättring kan vinnas genom Jänsmansförslagens upp¬
rättande af häradsrätterna. Jag anhåller att, ifall remiss af
motionen medgifves, detta yttrande må få medfölja.
Hr Ribing: Då jag redan så länge begagnat R. o. Ad:s
tålamod, borde jag icke åter uppträda, synnerligen som de
anmärkn:r, hvilka nu förekommit, med undanlag af den si¬
ste
Den 20 M a j f. ni.
sle värde (alarens, hvilken behagade något närmare ingå i
sjelfva förslaget, så litet angått sak, fatt för mig föga åter¬
står att tillägga. Den siste talaren har erinrat, atl accor-
derna icke skulle motverkas, derigenom att förslag uppsattes
af domaren. Det skulle de dock visserligen, ty då personer
från östan och vestan, från det ena eller andra collegium
eller embetsverket, kunde uppföras på förslaget, hade de ej
santina tillfälle till accords-Öfverenskommelser, som de, hvil¬
ka bo i orten och nu, såsom den värde talaren medgifvit,
på kronofogdens recommendation kunna vara säkre atl kom¬
ma i fråga vid länsman!jenstens tillsättande. — Hr Lefren
anförde, att jag sagt, det jag ej trodde, att ett så ohelvd-
I ig t ämne skulle uppkalla så många talare; men det var
likväl icke sjelfva ämnet i sin helhet, som jag ansåg obetyd¬
ligt. Det var den obetydliga del deraf, som angår, alt en
domstol skulle uppsätta förslaget, jag ansåg obetydlig; och
kan någon annan för detta förslags upprättande lämplig
embetsmyndighet uppgifvas, så anser jag mitt pioject der¬
om så obetydligt, i afseende på det hela, att del gerna må
förfalla. Hr Lefre'11 liar vidare talat 0111 att klagomål kun¬
de uppkomma i följd deraf, att 3 verkliga nöt blifvit upp¬
förda på förslaget. Jag vill icke gerna fortsätta denna
framställning, rncn hemställer till honom sjelf, hvar han
tror den största mängden af detta slägte finnas, antingen
bland dem, som genomgått academiska studier och blifvit
tillsatte efter förslag, eller bland dem, som godtyckligt sät¬
tas till embeten och tjenster. I öfrigt har Frih. Cederström,
genom åberopande af go §:n Reg.Ftn, gifvit eli så kraftigt
stöd åt verkligheten af de exempel, hvilka jag endast fram¬
ställde såsom möjliga, att jag i det fallet icke linde väntat
111ig en så stark bekräftelse på sanningen af hvad jag an¬
fört. go §:n förutsätter namngifvande af vissa personer och
embetsmyndighet?!', och några sådana har jag ej nämnt,
men Hr Frihtn måtte hafva dem i tankarna. Jag begär
propus, lill remiss och vill ej förlänga discussioncn, hvilken
redan synes hafva urartat till framställning af saker, som
icke egentligen höra hit.
Hr Ribbings motion hirf remitterad lill Allm. Besvärs-
och Ekon.Utskottet.
Frih. Cederström: Emot den nu framställda propostn
lill remiss af Hr Ribbings motion, äfvensom R. o. Ad:s i
anledn. deraf fattade beslut, anhåller jag att lill pro!, få
nedlägga min reservation. Jag tror mig hafva bestämdt ut¬
tryckt i hvilka delar denna motion är stridande emot 56
§:n Riksd.Ordn., och att den således ej kan lagligen uppta¬
gas; men sedan R. o. Ad. nu remitterat densamma lill Ekon.-
Utsk., begär jag, att samtliga i ämnet nfgifna yttranden må
åtfölja till Utskottet.
7 H. Kl
74
Den 20 Maj f. m.
Hr Frih. o. Landtm yttrade, att då denna motion
blifvit lil! Utsk. remitterad, skulle, enligt föreskriften i esta
morn. af 49 §:n Riksd.Ordn., de i anledn. deraf afg i Ina ytt¬
randen åtfölja remissen, utan att någon propos. derom kunde
komma i fråga eller framställas.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., uppläste följande:
Af banco-styrelsen har under denna riksdag, eller mo¬
tionstiden, för BancoUtsk. blifvit uppvisad en samling af
sällsynta medaljer och skådepenningar, af hvilka hanken,
under långliga tider genom invexlingar och försutten lös¬
ningsrätt, blifvit ägare. Dessa medaljer har BancoUtsk. öf¬
verlåta till bankens Garde des medailles, för att förvaras
bland bankens myntsamlins,
I stöd af 56 §:n Riksd.Ordn. föreslår jag, alt ifrågavar.
samling af medaljer och skådepenningar må af R. St. öfver-
lemnas till Rikets Mynt-cabinett och ur bankens räkenska¬
per afföras, på det all allt hvad Riket äger af vettenskapligt
intresse uti denna väg må för vetlenskapsmannen och for¬
skaren blifva tillgängligt. Uti bankens vård är den ifråga¬
var. samlingen utan allt gagn; emedan det svål ligen lärer
fulla någon in, att derstädes söka densamma.
Remitterades till BancoUlskottet.
Vid förnyad föredragning af SlatsUtskts den r3 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 76, i anledn. af R. Sl:s
revisorers åren i8>5, 1817 och 1819 afgifna berättelser om
samma år verkställd granskning af statsverkets samt andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och för¬
valtning åren i832, 183 i, l834t >Ö35, 1836 och 1857, blef
samma utlåt, ånyo hegardt på bordet af Frih. Tersme¬
den, Wilh., samt Gr. Gyldenstolpe, Anton Ga¬
brie I.
Hr Sandelhjelm, Paul: I aninda. af det beslut,
som R. o. Ad. fattat 0111 remiss lill Ekon.Utsk. af Hr Rih-
bings motion, får jag, sorn yrkat att å denna motion, så¬
som stridande emot 16 och 47 §§:na Reg.F:n, remiss bort
vägras, taga mig friheten att anmäla min reservation,
Uppå begäran af Hr von Troil, Emil, och Hr Gri¬
penstedt, Joli. Au g., blefvo nedannämnda den i3 den¬
nes på bordet lagda utsk:s-betänk:n ånyo på bordet lagda,
nemi.:
LagUtskottets:
N:o 4t, i anledn. af väckt fråga om ändring i 5 cap.
4 §:n Straflf-b:n;
teH N:o 42, öfver väckta motioner om förliknings-comileers
inrättande;
D c n -jo Maj f. m.
75
IV:o 43, i nnledn. af väckt motion, dels om rättighet
för parter vid häradsrätt att före tingets höljan erhålla
underrättelse om dagen, då dem rör:de mål skola till hand¬
läggning förekomma, dels ock att föreskrifterna om tiden för
vads erläggande och besvärs anförande emot häradsrätts
beslut mätte ändras;
Allm. Besvärs- och Ekon. Utskottets:
N:o 22, i nnledn. af väckt motion om inrättande af ett
kurhus i Carlshamn;
N:o 23, i anleda, af väckt motion om förändring i sät¬
tet att efterlysa brottslingar;
N:o 24, i anledn. af vackt fiåga om närmare bestäm¬
mande af sättet för kolmätning inom bergslagerna;
N:o 25, i anledn. af vackt motion 0111 anläggande af en
köping vid Wrigstad i Jönköpings län.
Till Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon Ulsktn remit¬
terades Hr von HartmansdorfFs, Aug., den i5 dennes f. m.
på bordet lagda motion om rättighet alt, under vissa vill¬
kor, hos andra än målsmän insätta barn lill uppfostran.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förmodar att de
värde ledamöter, som nu för andra gången bordlagt de mål,
hvilka på föredragnts-listan stodo framför dem, som i förra
plenum bordlädes andra gången, hafva haft för afsigt, att
ärender, hvilka en gång kommit på listan, skola få behålla
deras plats, när de för andra gången bordläggas. Om så
skedde, hindrades äfven, att mål, sorn sednare inkommit
till Ståndet, hlefve afgjorda förr än de, som tidigare in¬
kommit. Denna ordning skulle för Ståndets ledamöter med¬
föra den fördelen, alt man kunde bibehålla sina gam¬
la föredragnts-lislor. Man ntströke blott de mål, som blif¬
vit afgjorda, och de öfriga, sorn ytterligare bordlädes, (inge
stå qvar i deras gamla ordning. Till följe af det sätt, hvar¬
på föredragn:s-listan nu blifvit förnyad, liar jag, sorn af-
skrilver bordslistan, alltid fått görn 0111 min förra lista, dd
inål blifvit ånyo bordlagda och med detsamma ryckta ru¬
sin ordning. Jag kan icke påminna mig annat, än att, vid
föreg:de riksdagar, milen fått på föredragn:s-listan bibehål¬
la deras en gång erhållna rum. Jag skulle önska, att så
finge ske äfven hädanefter. Då vore man viss uppå, att om
man efter ett plenum började genomläsa de mål, hvilka
stöde närmast i ordningen på den gamla listan, man skulle
få dem först före i nästa plenum, hvaremot man nu måste
efter hvarje plenidag underrätta sig i Ridd.cancelliet 0111 den
ordning, hvari de nya målen skola förekomma, eller hvart
de gamla tagit vägen, för att veta hvad man behöfver läsa
öfver eller icke. Jag hemställer derföre alt, såsom jag
7S
Den jo M u j i. m.
liämnt, målen på lör ed [-agnis-listorna matie På bibehålla den
plats de från början intagit, och således icke förflyttas.
Underl. R. i d d.Sec r e t.: Jag får endast äran tillkänna¬
gifva, att samma ordning i afseende på föredragnts-listans
upprättande vid denna riksdag varit iakttagen, sorn vid den
sista samt föregående riksdagar, nemi. den, alt enligt Riksd.-
och Ridd.Ordnts föreskrift, målen blifvit upptagna i den
ordning de blifvit bordlagda.
Ilr Dalman, Willi. Fredr., uppläste följande:
Vid SlatsUtskls utlåt. JV:o 62, angille reglertn af io:de
lmfvudliteln, 4;de punkten, Elementar-läroverken, moro. 9,
anhåller jag att få framställa följande erinringar.
Utsk. har derigenom afslyrkt ett af flr Prosten Ödman
hegardt anslag af 570 r:dr årligen till Gefle gymnasium ,
hvaraf till lön ät en lärare i lefvande språk 3oo r:dr,
och åt en lärare i naturvettenskaperna i5o rtdr, samt
till rectorsarfvode 120 rtdr. Såsom skäl för afstyrkandet
liar Utsk. anfört: att enär lärjungarnes antal vid Gelle
gymnasium sällan uppgått till 4°) undervisningen uti främ¬
mande språk och naturvettenskaperna synes böra kunna,
utan särskild ersättning, bestridas af de vid nämnda gymna¬
sium anställda 6 lärare, ocb, i afseende på arfvode! till rec¬
tor, att, då detta arfvode vid andra gymnasier utginge såsom
ersättning för förut uppburna s. k. lerminspenningar, men
dessa icke varit öfliga vid,Gefle gymnasium, skäl ej heller
lunnes för bifall till det derom väckta anspråk.
I anleda, häraf torde böra anmärkas:
1:0 alt lärjungarnes antal vid Gefle gymnasium utgör i
medeltal 45; att de ganska sällan understigit 4° > men icke
sällan uppgått till 5o och derutöfver; (det öfverstiger såle¬
des antalet vid Calmar gymnasium och kan närmast jemfö-
ras med det i Wexiö, Carlstad och Westerås, utan att näm¬
na Wisby, der lärjungarnes antal sällan uppgår till femton,
men sorn dock med nytt anslag ihågkommits af den utaf
stiftets Biskop, i egenskap af Stats-secreterare, gjorda för¬
delning af de för 10 år sedan beviljade medlen.)
2:0 att närvar, lectorer i Gefle, som fått sina fullmak¬
ter på vissa leetioner, icke kunna tillförbindas att undervisa
i andra ämnen, än de till tjernsten hörande;
3:o att om desse lärare, af nit för läroverkets upprätt¬
hållande, frivilligt åtaga sig att, jemte sina ordinarie ålig¬
ganden, sköta delta nya undervisningsämne, skulle dock
undervisningen deruti blifva hädanefter sorn h i t ti n ti 1 Is ofull¬
ständig orh omöjligen kunna erhålla den utsträckning, sorn
i circulärbrefvet den 1 Nov. 183g omförmäles, och vid alla
andra gymnasier — icke de flesta såsom Utsk. säger —
är beredd genom det å sista inlcrimsstat uppförda anslag;
4:0 ali academiska lärare i Upsala kunna vitsorda, det
Den 20 Maj f. m.
77
Gi lle gymnasium i allmänhet är utmärkt för meddelande af
grundligt föi beredande kunskaper, utom i de moderna språ¬
ken celi nalurveltenskaperna, hvaruti, i brist af lärare, nå¬
gon fullständig undervisning icke kunnat meddelas;
5:o alt, i afseende på reclorsarfvodet, K. M. redan den
11 Dec. 18 i i förordnat, att sådana arfvoden skulle recto-
rerna tilldelas, då de från terminspenningarna afslodo. Vid
de stora gymnasierna öfverstego dessa betydligen det föreslag¬
na arfvodet, hvarföre rectorerne vid dessa protesterade mot
förändringen och bibehöllo sina terminspenningar. Vid
Gefle gymnasium hafva deremot de sednare längesedan upp¬
hört, i anseende till lärjungarnes fattigdom. Rättigheten var
val dock gifven för alla lärare, och K. IM. hade uttryckligen
förklarat, alt alla lärare i Riket skulle efter grad njuta lika
löneförmåner. Dessutom förtjena!' tagas i betraktande, att
vid Gefle gymnasium saknas embetsgåvdar, embetsjord,
hushyremedel m. m., som finnas vid andra gymnasier i Riket.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må åtfölja återre-
m isse n.
Remitterades till SlalsUlskollet.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s den i5 dennes e.
ui. pä bordet lagda betänk. Wto 12, angtde grunderna för
den blifvande allm. bevillningen, samt föreskrifterna för
tillämpningen deraf, blef betänk, ånyo Legardt på bordet
af Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, samt Frih.
Ridderstolpe, Fredr.
Företogs till pröfning BancoUtskts den 29 sisth April samt
den 16 dennes på bordet lagda utlåt. Wto i4, i anleda, af Hr
Bagges motion, dels om villkoren för återbetalning af de län,
som Uddevalla stads borgerskap och församling af banken
erhållit, och dels angtde ett nytt lån af bankens medel till
Uddevalla stads församling.
Hr Edenhjelm, Gillis, uppläste följande:
Ehuru jag icke kan bestrida, att H. BancoUtsk., i följd
af föreskrifter, haft skäl lill afslag å Hr Bagges gjorda mo¬
tion, angtde de af Uddevalla stad innehafda bäneolån; så
vägar jag dock hos IJ. R. o. Ad. vördsammast hemställa,
om åtminstone icke billigheten fordrade, alt något afseende
fastades på den gjorda begäran.
Som skäl lill afslag har Utsk. anfört, alt om bifall
lemnades dertill, så skulle öfriga städer och corporationer,
hvilka hafva lån i R. Stts Bank , otvifvelaktig! deraf hemta
anledn. alt söka af enahanda förmån komma i åtnjutan¬
de. Jag medgifver, att dermed så kom att tillgå, och önskar
derföre att dem medgafs samma fördelar, i händelse de
kunna styrka lika gilltiga skäl dertill sorn Uddevalla. Nämn¬
de stad hlef, för längre tid sedan, ett rof för lågorna och
,8
Den ao M a j f. m.
förvandlad i en asklin». Denna olycka var för innevånarne
af stor betydenhet, men sorn staden hade för trädvaru- och
fiskhandel ett förträffligt läge, sa misströstade de idoge bor¬
darne icke att med Försynens bistånd och egna bemödanden
ännu en gång komma i välstånd, hvarföre de med lanta pennin¬
gar uppförde slön e publika och enskilda byggnader, än de
troligen gjort, om de anat i hvilken ofördelaktig belägenhet
staden snart derefter skulle blifva försatt. Sill- oell storfi-
sket, hvarutaf stadens innevånare väntade få njuta samma
fördelar, som de förut gjort, upphörde nästan på en gång.
Trädvaruhandeln tog så småningom en annan riktning i följd
af Trollhätte canal- och slussars anläggning. Norrige* för¬
ening med Sverige gjorde att en del af länets norra hära¬
der, äfvensom norra delen af Dalsland, som förut drifvit
handel med Uddevalla, i följd af kortare väg och en för¬
delaktigare afsättning af sina varor, vände sig till de Norr¬
ska städerna. Dessa skäl jemte många andra, som skulle
blifva för vidlyftiga att upprepa, torde dock vara tillräckli¬
ga bevis på billigheten af bilall till Hr Bagges gjorda be¬
gäran otn all de 2.'ne bancolån, för hvilka stallen häftar,
måtte blifva sammanslagna till ett, och anses som primi¬
tivt, helst banken dermed icke gör någon annan uppoff¬
ring, än medgifvande! af en längre tid för lånets inbetal¬
ning, som precist blef densamma, örn staden ägde tillgån¬
gar att tiri återbetala de båda summorna, efter banken då
blef nödsakad utlåna penningarna på annat båll, mot sam¬
ma villkor, som de, hvilka nu begäras för Uddevalla.
lifter livad jag har mig bekant , är det för Uddevalla
stad till publika byggnader anslagna lån, a5,ooo rtdr, ge¬
nom albetalningar minskadt lill omkring 11,000 r:dr; och
då packhustomten N:o 36 för en dylik byggnads uppföran¬
de icke lärer vara tjenlig, utan fråga är ali kunna få utbyta
densamma: så, i händelse H. R. o. Ad. ej skulle finna skäl
bifalla den väckta motionen i öfrigt, anhåller jag dock, alt
BaucoUtsk. måtte föreslå de villkor, hvarpå berörde tomt
kan från inteckningen relaxeras, emedan Baneo-styrelsen der¬
för saknar föreskrift, i anseende dertill, att ifrågavar. län
utgått efter särskildt beslut, och icke efter det allmänna,
som för banco-låns beviljande blifvit fattadt. Jag anhåller
derföre, att betänk, måtte blifva lill BancoUtsk. återremilte-
radt, åtföljdt af detta milt anförande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. beha¬
gade bifalla BancoUtskts utlåt. N:o 14.
Ropades ja och nej.
Hr Mannerskantz, Garl Axel: Jag var icke liar,
då Hr Edenhjelm började uppläsa sitt anförande i detta
anine, och kan derföre icke ingå i svaromål derpå; men jag
får upplysa, att BancoUtsk. i afseende på detta lån icke
gjort aatiat än följt de principer, som i banco-regl:tet äro
TI c n 10 TXT n j f m.
79
uttryck la oell en gång för alla fastställda, att sådana lån
sorn de ifrågavar. ej må lill städer neli corporalioner be¬
viljas. TJlsk. bär derföre ansell ej heller någon förändring
i grunderna för de gamla länen böta medgifvns; ty om nå¬
gon förändring i afseende på de lån, sorn blifvit beviljade
för Uddevalla stad, ägde rum , så blefvo de att anse såsom
nya lån. Med samma skäl skulle äfven alla andra corpora-
tioner, sorn slå i skuld bos banken, yrka enahanda lin¬
dring, som Uddevalla stad medgåfves. För min del skulle
ja™ Iro, att de, som hafva behof af ett sådant understöd,
boide hellre adressera sig lill Riksg contoret. På denna
grund synes mig, atl ingen ändring kan komma i fråga i
afseende på de lån Uddevalla stad har af banken.
Uppå derefter frnmslälld propos., blef BaucoUtskrs ut¬
låt. N:o 14 af R. o. Ad. bifallet.
Hr Frih. o. Landtm, till k än iinga f, alt i ordningen på
föredragnts-listan nu ko tu me en motion af Hr von Hart¬
mansdorff, Äng., om bestämmande af liden, efter hvilken
kungörelser, upplästa från predikstolarna, skola anses gäl¬
lande, men alt denna motion icke blifvit till prot. aflern-
nad, hval föie den icke lili kunde till remiss föredragas.
Till pröfning företogs StatsUtskls den 2 och 16 dennes
på hordet lagda utlåt. N:o , nng:de några nied slats-
reglln gemenskap ägande allmänna frågor.
R. o. Ad. beslöt, att delta ullål. skulle punktvis discu-
teras.
Vid nedanuämiida punkler uppstod discussion.
2 :dra punkten.
Pä begäran af Frih. Cederström, Jacob, blef Pro¬
fessor Tliomanders reservation vid denna punkt uppläst.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Pro¬
fessor Thomander i dess reservation, och ilen obetydliga
summa, som vid ifrågavar. beräkning skulle besparas för
statsverket, är, såsom jag skulle förmoda, icke af den be¬
skaffenhet, att den kan behöfva lemnäs såsom ett offer på
fäderneslandets allare af dessa tjenstemän. Någon bättre
ordning i räkenskaperna uppkommer ej heller derigenom;
ty det går lika lätt, att göra beräkningen efter riksmarke-
gångspris, som i alla fall måsle upprättas. Jag anhåller
derföre om återremiss, och att Utsk., som rätteligen er¬
känt, att de tjenstemän, som redan äro i åtnjutande af så¬
dana löner, hvarunder spanmål finnes beräknad, äro berätti¬
gade att erhålla skilnaden emellan årliga markegångspriset
och statspriset å spanmålen, må tillstyrka detas bibehållan-'
de vid denna rättighet.
8o
O r n 20 Maj f. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingenting
att erinra emot StatsUtsk:s förslag, såvida det afser sådana
tjenstemän, sorn hädanefter tillsättas, och för hvilka Ko¬
nung och Ständer naturligtvis kunna bestämma de lönevill¬
kor, dem lämpligast synes. Men för dem, hvilka redan er¬
hållit fullmakter på lön, efter andra villkor, anser jag den
föreslagna inskränkningen vara orättmätig. För Staten, sorn
lefver beständigt, är det visserligen likgiltigt om spanmå-
len betalas efter årliga markegångspriset eller om man be¬
stämmer elt allmänt pris från riksdag till riksdag; ty hvad
som förloras på ena året, vinnes på det andra. Men för
tjenstemän, som äro dödlige varelser, är förhållandet annor¬
lunda. För dem kan det inträffa, att de ömsom vinna och
ömsom förlora, hvadan säkrast är, att en hvar får uppbära
sin lön efter det spanmålspris, som är gällande under de
år, han lefver och tjenar. Jag kan således icke tillstyrka,
Utan nödgas afstyrka den sednare punkten af Utskts förslag
tinder denna nummer.
Frih. 13ove, Ludv.: Vinsten eller förlusten för Slaten
af det tillstyrkande, som är föremål för öfverläggningen,
må vara större eller mindre, så betyder den dock intet
emot faran af det prasjudicat, alt tillerkänna It. Sl:s Ulsk.
rättighet att bryta lag och laga säkerhet. Principen är
mångfalldigt mera värd, än summan möjligen kan vara, och
jag förenar mig med de ledamöter, sohl yttrat sig, samt
anhåller örn återremiss af detta betänkande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag instämmer visserli¬
gen med den siste värde talaren i så måtto, att jag icke
finner det vara R. Sl:s rätt, att fråntaga de embetsman, som
nu finnas, den rättighet, med hvilken de inträdt i tjen>! ,
att nemi. åtnjuta spanmålsförhöjning efter årets markegång-.-
pris; men deremot linner jag lika med StatsUlsk. ganska
stor fördel vid det nu framställda förslaget, att för fram¬
tiden bestämma ett medelpris, hvarigenom det blir lättare
att beräkna lönerna, och med hvilket jag tror att tjenste-
männen skola vara lika belåtne, som statsverket. Jag be¬
strider icke återremiss, men anhåller att denna anmärkt), nui
få medfölja till Utskottet.
3: d j e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Utsk:s förslag i denna
punkt är, såsom mig synes, ganska godt och välgrundad!.
Jag skulle blott önska, att, ifall af återremiss, Utsk. matte,
då saken återkommer, upplysa hvad det menar med ■”stats¬
verkets reservfond.”
4; d e punkten.
Hr Dalman: Mig synes, som det förefunnes en mot¬
sägelse emellan den stränghet, hvarmed StatsUtsk. gatt till¬
väga
Den 20 Maj f. m.
81
väga i fråga om den ordin. statsreg!er:n, och den frikostig¬
het Utsk, visat i della betänk., likasom för att derigenom,
att jag så må säga, afbedja hvad Utsk. i det första betänk,
försynda t sig i afseende pä anslags förvägrande. StatsUtsk.
har nemi. i nu förevar, betänk, anvisat ej mindre än en sum¬
ma af 324)000 r:dr btco på statsverkets reservfond, för att
dermed fylla de brister, som kunna uppstå i den ordin, stats-
reglertn på andra, tredje och fjerde hufvudtitlarna. Jag un¬
derkänner visserligen icke ett motiv för denna StatsUtskrs
disposition, nemi. det, att derigenom för framtiden före¬
komma öfverassigncringar på besparingarna; men jag före¬
ställer mig, atl Utsk. på en annan väg kunnat vinna della
ändamål. Jag tror nemi., att StatsUtsk. kunnat tillstyrka
R. St., och att R. St. haft rättighet besluta, att Regeringen
ejma för 2:dra, 3:dje och 4:<Je titlarna anordna en större
summa på besparingarna än den, som approximativt motsva¬
rar den beräkning af besparingarna, som Utsk. lagt lill
grund för sitt nu gjorda tillstyrkande, eller på nämnda 3
titlar 162,000 r:dr årligen. Det är visserligen sannt, att Utsk.
inskränkt det nu föreslagna anslaget eller förskottet till de
2:ne första åren efter den nya statsi egfertns inträdande eller
åren 1841 och 1842; menen reservant inom Utsk., Hr von
Troil, har tydligen ådagalagt, att om Utsk. endast åsyftat
detta ändamål, eller att förekomma öfverassignering, hade
Utsk. åtminstone bort inskränka sig till anvisning af för-
skotls-anslag för ett år, emedan det är både sannolikt och
af erfarenheten besannadt, att besparingarne från föregående
året kunna och böra vid början eller åtminstone i medlet af
påföljande året vara så pass kända, att icke några öfver-
assigneringar till betydliga belopp Jädra komma i fråga. Nu
förefaller det i sanning oväntadt, att, då StatsUtsk. å ena
sidan hos Const.Utsk. till ansvar anmält Konungens rådgif¬
vare för det de tillstyrkt att å besparingarna anvisa perma¬
nenta löner och orfvoden, StatsUtsk. å andra sidan, och
innan Const.Utsk. yttrat sig öfver dessa anmärk:ns-anledn:r,
nu likasom vill legalisera ett sådant förfarande genom att
anvisa en särskild fond för möjligheten af enahanda anord¬
ningar, ehuru Ständerne äfven vid denna riksdag torde kom¬
ma att afslå de af Regeringen begärda förökade anslag å
andra och tredje hufvudtiteln, samt oaktadt detta afslag
skulle fullkomligen öfverensstämma med SlatsUtsk:s eget
betänk, öfver ordin, statsreglerln. Genom StatsUtsk;s för¬
slag om en bestämd förskotts-summas anvisande af under
händer hafvande medel, hvilka, expressis verbis, linge an¬
vändas lill ständiga löner och arfvoden, skulle det nemi.,
oaktadt R. St. ytterligare afslogo deras uppförande pä or¬
din. stat, likväl blifva för Regeringen möjligt alt låta löner¬
na och anslagen utgå tili det belopp Regeringen föreslagit.
Åtminstone hade detta betänk, kunnat och bort dröja, intilldess
7 II. 11
Den 20 Bl a j f. m.
Ständerne afgjort ordin. statsreglertn, så att dervid visat sig,
huruvida Ständerne voro benägne eller icke att bifalla Re¬
geringens fordringar. Jag har sålunda ett ytterligare skäl för
återreraiss uti den stora inconseqvensen deraf att, innan Stän¬
derne ännu yttrat sig öfver de ordin, slalsbeliofven, för des¬
sa behof göra en särskild anvisning på en fond, i fråga hvar¬
om jag, lika med Hr von Hartmansdorff, skulle önska, att
StatsTJtsk. ville upplysa hvari den består, hvarom man för
närvar, har ett högst dunkelt begrepp, då den i sista revi¬
sionsberättelsen blifvit omförmäld på ett så otydligt sätt,
att man svårligen kan fatta, hvar denna reservfond finnes.
lag anhåller att dessa änmärkntr, ifall återremiss beviljas,
må få densamma åtfölja.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner, i motsats med
den siste talaren, StatsUtsk. hafva gjort rätt och val, att
afhjelpa en svårighet, hvarifrån Konungens rådgifvare eljest
icke heller för framtiden kunnat komma. Det är ganska väl¬
betänkt af StatsUtsk. att, när det sett olägenheterna för den
förflutna tiden, söka afhjelpa dem för framtiden. Om Stats¬
Utsk. icke vidtagit denna åtgärd, utan velat nöja sig med
hvad Hr von Troil föreslagit, så skulle Konungens rådgif¬
vare alltid hafva befunnit sig i samma osäkerhet sorn hit¬
tills. De hade nödgats på höft beräkna tillgångarna och der¬
efter göra anordningarna. Då hade man antingen beräknat
dem för högt, eller också, måhända för säkerhetens skull,
begagnat mindre besparingar än som funnits, och som varit
behöfliga för Statens tjenst, hvilken genom obegagnandet
blifvit lidande. Det enda jag härvid skulle vilja anmärka, är,
att af StatsUtskrs betänk, icke tydligen synes, huruvida Stats¬
Utsk, ämnar föreslå så tillräckliga anslag för vederbör, em-
bets- och tjenstemän, hvilka hittills aflönats på besparingar¬
na, att desse få, genom ordin, anslag hvad dem tillkommer
och Statens tjenst klafver. Skulle detta icke vara Stats-
Utskrs mening, utan att desse embels- och tjenstemän fort¬
farande skola aflönas på besparingarna, så har man föga
lnilpit. Man har ställt saken visserligen redigare än förut,
men man har ställt Konungens rådgifvare i samma brist på
tillgångar för oförutsedda händelser, som den, hvaruti de
hittills befunnit sig. Jag skulle tro det lätta vara, och att
det bort vara StatsUtsk:s mening, (ehuru det tyvärr veder¬
lagges* af StatsUlskts förslag ang:de regiel:n af 2:dra huf-
vudtiteln), att de ifrågavar. besparingarne icke skulle på¬
räknas till emhets- och tjenslemännens underhåll, såsom un¬
der sednare tider. Skulle det åter vara StatsUtsk:s mening, att
på extra-statsregler:n gifva tillgång att aflöna de tjenstemän,
som hittills fått sin aflöning på besparingarna; så anser jag så¬
dant, på grunder, som förut af mig blifvit anförda, vara orik¬
tigt. Blan skulle då göra till och med de lägsta tjenstemännen,
copister och kammarskrifvare, beroende af anslagens bevil-
D e u 20 Maj f. m
83
jamie frän en riksdag till en annan, och ingen kunde med
säkerhet påräkna att få innehafva den lön, hvaraf han en
gång kommit i åtnjutande.
Hr Hjerta, Lars: För min del får jag, olika med den
siste talaren, men lika med den nästföregående, anhålla orri
återremiss, med instämmande uti de reservationer, som inom
TJtsk. äro gjorda vid 4tde punkten af detta betänkande. Om
man» ville med andra ord öfversätta premisserna till Ulskts
härvid gjorda tillstyrkande, så skulle de, efter min tanke,
blifva ungefär så lydande: Regeringen har gjort anvisningar
på besparingarna, som icke bort ske, hvilka Utsk. för sin
del funnit grundlagsvidriga, och för hvilka det anmält an¬
märka. hos Const.Utsk. På det nu Regeringen ej vidare må
, behöfva fela mot formen, men ändock komma åt ungefär
samma summor, så anvisar Utsk. ett särskildt anslag af un¬
gefär enahanda belopp för 2tne år på reserv-fonden. Jag,
för min del, skulle likväl tro, att för de skattdragande lian
det vara något när detsamma i hvad form medlen anvisas,
när de ändå utgå, det må ske på det sätt eller utom det
sätt R. St. godkänt.. Om meningen skall vara någon med
grundlagens föreskrift, att tillgångarne ej skola öfverskridas;
så är det väl ej så alldeles rätt, alt Utsk. sjelft söker sätta
Regeringen i tillfälle dertill på en omväg. Hufvudsaken,
hvilken utredes i Utslus premisser, är den, alt Regeringen
icke må göra anvisningar på besparingarna, innan dessas be¬
lopp är kändt. Detta kan visserligen, såsom TJtsk. sagt, ic¬
ke fullkomligen ske innan rikshufvudboken är afslutad, men
något när kunde det väl under tiden bestämmas, om det
ginge så till, att föredraganden för finance-ärendena, eller
hädanefter hvarje depart.ehef, hade ett cassa-förslag för hvar¬
je vecka eller månad; men såsom mig är befältadt, liar i
Conseljen ej ens funnits någon contrabok med Stats-contoref,
så att föredraganden af finance-ärendena icke vetat, huru
stora tillgångar återstått att disponera inom titeln, ulan
nödgats anvisa på under händer hafvande medel , som lära
utgöras af den nu ifrågavar. reservfonden. Då förhållandet
är sådant, vore det väl naturligt, att icke lemna vederbör,
ett tillfälle att fortfara på det gamla sättet. Man säger väl,
alt man nu fått en ny ministére, och att den bör under
stödjas af Ständernes förtroende, men jag tager mig frihe¬
ten framställa till det Högh Huset, huruvida denna ministere
ännu lemnat någon garanti för ett sådant handlingssätt, som
berättigar till detta förtroende? Det är till och med sanno¬
likt, efter hvad man har hört sägas, att denna ministeres
första möte med Ständerna skall blifva alt begära högre an¬
slag. Under sådant förhållande, eller då man sålunda en¬
dast kan dömma efter det föregående, tror jag R. St. icke
hafva anledn. till några skänker, innan de pröfvat ministe¬
rens handlingssätt. En sådan pröfning bör, efter min tan¬
64
D e ti 20 Maj f. m.
ke , främst bestå deri, att Ständerne nödga Styrelsen att se,
mera än hittills, på hushållning, och Styrelsen kan det äf¬
ven. Då man betraktar alt de flesta brister, som nu varit
i fråga, uppkommit genom dispositioner till permanenta
anslag; så finner man väl, alt om Styrelsen ville under ett
enda år vidtaga någon förknappning, draga in eiler låta bli
en del af dessa anslag, så bade den oek tillräckliga bespa¬
ringar för ett kommande år, utan att behöfva tillgripa
de medel, Utsk. nu föreslagit. Om återigen man nu får bör¬
ja med att äta sig in i reserv-fonden, så kan det åtminsto¬
ne vara sannolikt, att både den nu anvisade summan stryker
med och jemväl, såsom förut, anvisningar ändå komma att
ske på besparingarna; ty man bör komma ihåg, att det
ligger hos hvarje Regering en naturlig riktning till verk¬
samhet, och följaktligen äfven en åstundan att röra sig med så
mycket medel för denna verksamhet som möjligt. På dessa grun¬
der skulle jag önska, att inga sådana anvisningar må göras,
utan att Regeringen må blifva förpligtad att, genom bespa¬
ringar under första året, sjelf sätta sig i tillfälle att lefva
derpå under det följande. Äfen om också någon anvisning
anses böra ske, tror jag, att ett år skulle vara tillräckligt,
och önskar, att Utsk. ej måtte sträcka dem derutöfver. Man
skall måhända invända, att Staten skulle blifva lidande ge¬
nom en sådan förknappning, men jag tager för gifvet, att detta
lidande skulle vara högst obetydligt, då Statens ordin, behof
besörjes genom bestämda anslag af Ständerna, och det egent¬
ligen är Styrelsens pligt att rätta sig efter de erhållna till¬
gångarna; och jag hemställer vördsamt, hvilkendera skadan
i olla fall i moraliskt afseende vore större, antingen att nå¬
gra små bihjul — 0111 jag så får säga, — i statsmachine-
riet för någon tid saktades i deras fart, eller att Ständer¬
ne skulle lemna exempel derpå, att, ehvad öfverträdelse
af sina rättigheter Styrelsen må begå, någon utväg till rät¬
telse deri icke funnes, ulan Ständerne slutligen nödgades er¬
känna deni såsom för sig förbindande samt sätta Styrelsen i
tillfälle att göra flera sådana öfverträdelse!-. Jag förenar mig
således med Hr Dalman i anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har ytt¬
rat, att del väl ej kunde vara så skadligt, om Staten finge
lefva ett år på förknappning. Jag inser ej annat, än att
denna förknappning skulle så tillgå, alt embelsverken blefvo
utan det biträde af tjenstemän, de hittills haft föranslag på
besparingarna. När man nu ser det antal af mål, de hittills
haft, och som svårligen kunnat behandlas af den förra
ökade personalen; så kan man, om målen icke ökades, lätt
beräkna, huru många mål som för året skulle blifva etter-
liggande. Då föreser jag äfven att rättvisan måste gå på för¬
knappning, om jag så får uttrycka mig, beslående deruti
att man för oväldighetens skull lottade ut det atUal mål, sorn,
Den ao Maj f. in.
85
ej hunne behandlas, och läte dem ligga lill nästa år o. s. v.
tindan för undan. Om Konungens afgångne rådgifvare, i stället
sitt vara angelägne om ärendenas behandling, hade haft sam¬
ma mening sorn den siste talaren om oskadligheten för Staten
af rättvisans förknappning eller uppskof noed densamma, och
örn de handlat i enlighet dermed, flera år förut; så skulle
R. St. vid denna riksdag väl haft sina penningar i behåll,
trien äfven de oafgjorda målen, och redan fått erfara hvad
sådant betyder för Riket i allmänhet. Rådgifvarne hade då
varit fria från Riksrätt, och Sveriges Ständer fått jemföra
hvilketdera varit för Riket af mera vigt, antingen iaktta¬
gandet afdon form, Ur Hjerta yrkat, eller eflerliggandet af
rättsökande menniskors angelägenheter. Jag tror, att de s. k.
bihjulen, hvarmed väl måtte menas ringare tjenstemän, slut¬
ligen hänföra sig till ärendena, och att små mål, såsom
nian plägar kalia dem, hvilka angå ringare personer och
fattigt folk, kunde på detta sätt företrädesvis blifva hvilan-
de. Men sorn dessa äro för deras målsägare af samma vigt,
som de stora målen för de mäktige; så skulle, ifall man
ville sålunda skipa rättvisan i landet, de ringare troligen
komma alt blifva föga belåtne med det nva statsskicket.
Hr Dalman: Jag anhåller att få fästa uppmärksamhet
vid, att det ej är fråga om att sätta hvarken den ena eller
den andra på förknappning. Jag förutsätter nemi., att Stats-
Ulsk. verkligen uppgjort ord in.-sta t sreg lenn så att stats-
machineriet dermed kan tills vidare skötas. Jag har vis¬
serligen iiär hört en ledamot af StnlsUtsk. yttra, att menin¬
gen med inskränkningarna på den ord i n.-st a t sreg lerin, eller,
rättare sagdt, med afslagen å Styrelsens ökade anspråk och
fordringar, hade varit att göra det gamla statsskicket omöj¬
ligt; men jag har hört denna sats af andra och de flesta
5lalsUtsk:s-ledamöter bestridas. Jag kan således ej föreställa
mig annat, än att StatsUtsk. tagit i betraktande hvarje rätt¬
sökandes rätt att få ärendena afgjorda så fort som möjligt,
och att Stats Utsk., i händelse det finner sig hafva begått
något misstag i sin beräkning, är angeläget att, vid reg lerin
af ordin, staterna, rätta samma misstag. Frågan är här så¬
ledes ej, att StatsUtsk., såsom den siste talaren framställt,
på något sätt velat hindra ärendenas gång. Frågan är icke
annan än den, huruvida man åt den nya Styrelsen skull öf¬
verlemna att, efter sitt begrepp om grundlagen, under egen
ansvarighet oell risico, göra anvisningar på besparingarna,
eller 0111 man skall legalisera dessa anvisningar, derigenom
alt man lemnar ett bestämdt förskottsanslag, hvilket kati
användas utan egentligt afseende på ändamålens mer eller
mindre vigt. Jag är fullt öfvertygad, att, såsom jag förut
nämnt, StatsUtsk. bort och kunnat föreslå, samt R. St. ägt
sätt besluta, att icke mer än den eller den summan lår an¬
visas på besparingarna under luifvudtitlarna. Jag tror icke,
86
Den 20 Maj f. ni.
att Regeringens rätt till användande af besparingarna ar i
grundlagen så ostridig, alt icke R. St. kunna göra inskränk¬
ningar deruti; äfvensom jag, lika med Hr Hjerta, tror ska-
parne af det s. k. nya statsskicket ännu hafva en god tid
att arbeta på, innan de vinna det ryggvärn i allmänna opi¬
nionen, att man kan anse det nya statsskicket genom dem
grundlagdt. Jag tror vidare, att i händelse verkliga förhål¬
landet blefve sådant, alt statsmachineriet ej kunde gå med
den drift som vederborde, så hade de nya skaparne eller
Ministrarne sig öppet lemnadt att' sammankalla Ständerna, och
i händelse minisleren då framlade sådana förslag till reformer
och en sådan plan för hushållningen, som motsvarade natio¬
nens önskningar och behof, är jag öfvertygad, att Ständer-
ne icke skulle vara obenägne att bifalla Styrelsens anspråk.
Jag tror icke, alt vid denna riksdag ändamålet bör vara att
återföra, om jag så får säga, den gamla sömnaktigheten hos
Styrelsen, eller att bereda den ett tillfälle att under ytter¬
ligare 5 år lefva i fred och ro med de medel, som tagas
ur folkets fickor; utan jag föreställer mig ändamålet böra
vara att förmå den nya Styrelsen, att så snart som möjligt
åter sammankalla folkets ombud och då framlägga förslag,
hvilka visa i hvad mån minisleren representerar det gamla
eller nya statsskicket.
Hr Hjerta: Jag artill största delen förekommen af den
siste värde talaren, men jag ber alt få fästa den nästföre¬
gåendes uppmärksamhet derpå, alt det finnes äfven ett an¬
nat sätt att förekomma ärenders efterliggande, än det han
afsett, medelst beviljande af ständigt ökade anslag; och delta
sätt beslår deruti, att Regeringen företager sig alt ställa or¬
ganisationen inom embelsverken så, att göromålen kunna
uträttas med det antal embetsman, som finnes. Hvarken
bland detta Stånds ledamöter eller bland allmänheten, lärer
vara någon, som icke hört klagan deröfver, att embetsverken
hittills varit så ställda, att embelsmännen, synnerligen de
lägre, äro alltför många och några bland dem deremot för
knappt aflönade, så att både de sjelfve och Staten varit
missbelåtne med det sätt, hvarpå organisationen varit gjord.
Om denna nu ställdes så, alt hvarje tjensteman erhölle en
någorlunda tillräcklig utkomst, i det han egnade sin tid till
arbete på ett enda ställe, och icke nödgades springa bort
sin tid i flera olika verk; så kunde krafterna concentreras
lill besparing för Staten jemte vinst för embelsmännen sjelf¬
va. Det är således denna förändring samt valet af kraftiga
och dugliga embetsman, som jag anser utgöra ett kraftigt
botemedel emot hvad Hr von Hartmansdorff vidrört. Skulle
raan bedomina saken på annat sätt, så är det klart, att Re¬
geringen icke heller behöfde rälta sig efter de anordningar
Sländerne gjort på de s. k. hufvudlitlarna, utan kunde, så
Söart tillgångar derå saknades, till embelstnännens aflöning ut¬
Den 20 Maj f. m.
87
färda en anordning både på och utöfver besparingarna, utan
att behöfva gifva något annat skäl derför, än att det som
gifvits, icke räckt till för ärendenas gång. Då sedermera R.
St. er Ii öl lo kunskap om en sådan anordning, kunde saken
väl anmälas hos Const.Utsk.; men Sländerne nödgades ändå
stå handfallne och säga: Styrelsen har ej haft annat att gö¬
ra, den måste hafva penningar till hvad den ansett behöf-
ligt, och vi måste ut dermed. Jag tror i sanning, att vin¬
sten af en ny Styrelse på det sättet ej biefve stoi'. Man ha¬
de då endast att vänta framställningar om behof af mera
penningar, och detta skulle blott öka den klagan nationen
fört hittills öfver den ständiga verkan af våra riksdagar, att
den ej haft annat resultat deraf, än tillökning på debet¬
sedlarna.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag har af ett yttrande af Hr
Dalman blifvit föranledd att begära ordet. Han uppmanade
nemi. StatsUtsk. att, i händelse det missräknat sig vid stats-
regler;ns uppgörande, äfven rätta sina misstag. Jag delar i
allo Hr Dalmans tanke i delta fall, och får hos honom af¬
lägga min särskilda tacksamhet för det han linderstedt oss
andra, som gjort anmärkn;r emot StatsUlsk:s statsreglering;
och för det han rädt StatsUtskjs personal, att vara upp¬
märksamme på angelägenheten att icke missräkna sig i stats-^
reglerts-frågor, håller jag honom särdeles räkning. Det är ett
bevis på moderation och förstånd hos denna ledamot. Men jag
vill göra en anmärkn. emot Hr Dalman och under samma an-
märkn. subsumera Hr Hjerta, nemi. i afseende på begagnan¬
det af uttrycket den nya Styrelsen, i den vanliga akt och
mening, som skulle Sverige fått ett nytt styrelsesätt, för det
att vi fått en ny adminislrations-form. Jag underlåter al¬
drig, äfven 0111 jag kunde befara att slöra R. o. Ad. i sina
önskningar, att begagna tillfället att tillbakavisa dessa ofta
återkommande försök att förvränga vår grundlags bokstaf i
denna fråga. Jag påminner 0111 4 §-n i Reg.F:n, och om
något, som vi nyligen sett i ett allmänt blad infördt, all
om någon icke läser denna § efter det begrepp, som man
önskar, så borde sådant kallas att läsa grundlagen bakfram.
Då man icke läser grundlagen bakfram, så vet man dock,
alt vi hafva en Konunga-styrelse med en rådkammare, men
hvilken rådkammare icke får jemte Konungen regera. Jag
upprepar, att jag icke skall underlåta att framställa denna
sats, hvarje gång jag här eller annorstädes får höra påstås,
alt vi icke utgöra ett Svenskt Konungadöme, utan äro styr¬
de af ett maktägande råd, och jag är öfvertygad att Hr
Hjerta sjelf har samina öfvertygelse i detta afseende som jag.
Frih. Cederström: Jag liar begärt ordet i anledn. af
Hr Hjertås framställning, alt det vore genom indragning af em¬
betsman, som man kunde komma i tillfälle att bereda tillräck¬
liga löner för de återstående. Det låter sig dock icke göra att
88
Den 20 Maj f. m.
utöfver cn viss gräns indraga tjensterna, ,sä framt ärendena
skola gä. De låta sig ieke mäta, hvarken med aln elier mått.
De måste beräknas efter hvad en arbetsförmåga hos menni'?
skor i allmänhet kan medhinna, oell då den icke från me¬
delåldern ända till 65 års ålder kan vara lika stor, så är
det naturligt, att några böra finnas, sorn med sin större ar¬
betskraft suppleera hvad som brister hos dem, hvilka bölja
aftyna. Ett statsskick, sorn vore grundad! derpå, att roan
några månader eller år kunde vara belåten med ett visst
antal embets- och tjenstemän, men sedan blefve haltande,
vore icke rätt ordnadt. Det är således nödvändigt, att man
antager det antal tjenstemän, som tinder vanliga förhållan¬
den erfordras, och att detta antal får sådana löner, att hvar
och en kan subsistera, utan att nödgas söka biförtjenser och
dervid sätta Statens tjenst tillbaka.
Hr Dalman: Jag är visserligen mycket tacksam för
den compliment, Hr Lefre'n gifvit mig, helst compfimenter
från honom äro så sällsynta, åtminstone hvad mig beträffar;
men jag bör fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå,
att jag sagt, om StatsUtsk. gjort misstag, och icke, som
Utsk. gjort misstag; vore det att hoppas att Utsk. skall rät¬
ta dem. Jag har icke deltagit i discussionen öfver hvarken
2:dra, 3:dje eller 4-de hufvudtiteln, och har icke inom Stån¬
det gjort några anmärkntr i afseende på dem. Jag kon så¬
ledes ieke erkänna, att jag instämt ide vid dessa titlar gjor¬
da anmärknrr, ehuru jag gerna erkänner, att jag anser en
och annan af dem icke sakna skäl. Men jag har samma an¬
språk på StatsUtsk. och hvarje Utsk., som på hvarje indi¬
vid, alt den som begått ett misstag, äfven bör rätta det,
och Hr Le fre n må förlåta, att jag till och med vågar hysa
den förhoppning, att den tid varder kommande, då Hr Lef¬
ren sjelf inser sitt stora misstag i uppfattningen af 4 §:n
Reg.Ftn, samt att jag föreställer mig, att min opinion kan
blifva hans egen under förändrade förhållanden, och lian
således icke, såsom nu, envisas att läsa denna § endast till
hälften.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Lika med Hr
Lefre'n, delar jag den meningen, att StatsUtsk. verkligen
skulle hafva gjort $tatsregler:n omöjlig, såvida StatsUtsk.
icke antingen uppfört å stat löner för åtskilliga embetsverk,
såsom Rammar-eo!I:m, Kammarrätten och andra embets¬
verk, som å 2:dra hufvudtiteln förut fått anvisningar på
besparingarna, eller också tillsett, att det varit cn möjlighet
för Regeringen att, intill dess en allmän reglering kan äga
rum, låta lönerna, i följd afen blifvande ny statsreglering,
utgå på besparingarna hädanefter såsom hittills. Det hade
ej varit att göra statsreglertn omöjlig, ulan det skulle äf¬
ven, efter min lanke, innefatta en stor obillighet emot em¬
bets¬
Den ao Maj f. m.
89
bets- oell tjensteniännen, hvilka , sedan långliga lider till¬
haka, erhållit dessa löner på besparingarna. Jag kan dock
icke tacka lie Dalman för berömmet för den frikostighet,
som SlatsUtsk. skulle visat, genom dess tillstyrkande i detta
betänkande. Någon frikostighet uppslår icke, eler icke nå¬
got anslag ar heivljadt. Disk. bar endast af skal, som i
betänk, anföras, ansett sig böra, till förekommande af ore¬
dor i våra financer, inskränka Konungens dispositionsrätt öf¬
ver besparingarna till bestämda summor, och delta icke
blott för ett år, utan för de alne år, hvarmed den nya stals-
reg lerin börjas, derföre att, efter StalsUukts mening, ända¬
målet icke fullständigt vinnes, då dispositionsrätten inträder
redan under första året efter det då besparingarna upp¬
kommit, emedan deras belopp då icke hunnit blifva tillför¬
litligen kändt. Della är hela andemeningen af Utsk:s fram¬
ställning, hvilken jag visserligen erkänner hafva ett ganska
nära sammanhang med statsregler:n i allmänhet, som också
dervid blifvit tagen i betraktande. Jag anser, för min del,
StatsUtsk:s förslag vara stäldt på så rättvisa och billiga
grunder samt vara så nyttigt att antaga, — såvida man
för framtiden vill undvika missförstånd statsmakterna emel¬
lan, samt alt ådraga embetsmännen ansvar för missförstånd,
hvartill de visserligen i åtskilliga fall icke kunna anses allde¬
les oskyldige, men sorn de dock lätt kunna råka lili, — att
jag ej linner någon anleda, alt återremittera Utskts betänk.,
utan hos Hr Landtm, anhåller 0111 propus, till bifall derå *).
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt anslag blifvit
ufärdadt om fortsättning af plenum på eftermiddagen kl 6.
5: te punkten.
Hr Dalman: Då StatsUtskts ledamöter vanligen äro
mycket benägne att gå tillhanda med upplysningar, så kan
det icke anses obehörigt af tnig, om jag till dem stäl¬
ler den frågan, hvaruppå en af åtskilliga n!sk:s-ledamöter
vid den nu föredragna punkten gjord reservation kan hafva
afseende, så vidt detta skulle vara någon af StalsUtsk:s när¬
var. ledamöter bekant. Uti det tryckta betänk, finnes endast
anfördt, att de och de ledamöterne reserverat sig, men icke
uppgifvet på hvad grund de stödt sina reservationer eller
emot hvilket beslut de dem anmält.
Frih. Sprengtporten: Jag liar verkligen svårt att med¬
dela den sjste värde talaren, hvad de ledamöter tänkt, som
reserverat sig, utan att anföra några skäl derför; men att
jag icke fäster mycket afseende på dessa skäl, det torde va¬
ra tillräckligt ådagalagdt derigenom, att jag är af en helt
och hållet olika mening. Men efter jag har kommit att ytt¬
ra mig i denna fråga, så ber jag att, i afseende på denna
*) På nästföregående sid», aldra raden nedifrån, har efter ordet
”ej” blifvit genoqi tryckfel utlemnadt ordet ”allenast.”
7 H. 12
9°
Den 20 Maj f. m.
punkt få upplysa, att deruti är följd samina princip, sorn,
förut varit använd på dessa anslag, blott med den skilnad,:
att K. M:s dispositionsrätt öfver delta anslag, som hittills varit,
obegränsad, nu hor blifvit begränsad. Således bär någon
fullständigare utredning i delta afseende ieke behöfts, blott
StaUDtsk. gjort sig föryissadt, att en sådan reglering icke
skulle möta n/fgot hillder.
Hr Dalman: Den siste värde talaren bär anmärkt, att
K. M;s r'ätt hittills Värit öbegränsad, i afseende på anvisningar
å reservfonden. Detta är något för riifg alldeles nytt. Det är
visserligen eli factum, att Ilegeringen gjort dispositioner lill’
högre belopp än det, hvartill besparingarne uppgått; men
detta förfarande-här också af SlälSUtsk. blifvit underkaätadt
constitutiorielt ansvar; och jag bestrider alldeles, att K. M.
skulle liafva någon rätt ätt görn en enda anvisning på den
s. k.* reservfonden, utan It. St:s tillåtelse. Har K. M. en
sådan rätt, så lärer den väl finnas bestämd i grundlagarna
och då icke kunna inskränkas af något It. Sirs beslut; meri
laar Regeringen icke en sådan rättighet, sä erfordrades hvad
StalsUtsk. nu g uns then åge t bar gjort, nemi. att söka för¬
skaffar henne en sådan.
Frill. Sprengtporten: Det liar så mycket mindre varit
min mening alt säga, att K. M. liar någon rättighet alt göra
anvisningar på reservfonden, sorn af detta betänk, synes, hu¬
ru StatsUtsk. har betraktat just denna fråga, då dess leda¬
möter i denna punkt stannat uti det beslut, att man icke
kan tillstyrka de ifrågavar, afskrifningarna på denna fond;
men det torde icke undfallit talaren, alt de besparingar,
sorn ingått till statsverket, hvarpå anvisningar göras , äfven
utgöra en del af reservfonden. Då jag nämnt, att denna K.
M:s rätt varit obegränsad, så är det ej min mening, alt den,
enligt vår grundlag, varit obegränsad, utan blott att den
varit obestämd lill siffran. Intet beslut af 11. St. har be-,
stämt den gräns, inom hvilken K. M. skall äga rättighet alt,
görn anvisningar på besparingarna. Således är det .tydligt
och klait, att bär icke är fråga om annat, än begränsandet
af nämnda rättighet, och att,denna begränsning bör grun¬
da sig på beräkningar nf hittills uppkomna besparingar.
Det är icke möjligt för K. M. att kunna undvika sådana an¬
visningar, då tillfälliga utgifter förekomma, till hvilkas fyl¬
lande inga andra tillgångar äro anvisade. — StalsUtsk. hav
gatt uf ifrån den grundsatsen, ätt då K.’ St. böra af Re¬
geringen med yttersta noggrannhet fordra redogörelse och
ansvar för de anvisade statSmédfens förvaltning, så böra äf¬
ven fordringarna vara sådana, att de'möjligen kunna af Re-
geringen efterkommas.
Gr. Horn: Då Hr Dalman hegärde af StatsUtsk;s le¬
damöter en upplysning om hvad reaérvaj,ipnerna mot 5:te
punkten af Utslus utlåt. N:o 92 kunna åsyfta; så trodde jag
D en 20 Maj f. m.
9t
verkligen, nit den värde talaren gjorde det, för alt upplysa
andra och icke sig sjelf. Reservartterne synas bestämdt' haf¬
va afsetl att reservera sig mot hela förslaget uli 4:de punk¬
ten och tillämpningen deraf i den 5:le. Jag skulle hafva
trott, dä Hr Dalman har yttrat sig hafva funnit eri ineonse-
qvens begången af StatsUtsk., när det afgifvit detta !betänk.
•Wto 92 i sammanhang med statsregler.-n, att den värde leda¬
moten, som så sett saken — och jag nekar icke att man så
kan betrakta den — just af dessa reservationer hort hemta
anleda, för den uppgift han har gjörl, att SlatsUtslits leda-
•möter med betänk. N:o 4° verkligen haft för afsigt att de¬
finitivt reglera staten, såsom detta betänk, innehåller. Des¬
se samme reservanter utgöra nemi. delar af dén! majoritet,
inom StatsUtsk., som, efter Hr Dalmans uppgift, verkligen
skulle hafva ansett sig fullständigt hafva reglerat statens be¬
hof genom betänk. Wto /jo? roen inom detta Hus har jäg icke
hört någon ledamot af StatsUtsk. påstå, ätt man för fram¬
tiden och undei- den nya Styrelsen skulle vilja med så knap¬
pa-medel fylla Statens verkliga behof, sorn StatsUtsk:s be¬
tänk. N:o 4° föreslår; ly jag tror sannerligen icke, att nå¬
gon, med kännedom af dessa behof, skulle hafva velat
framställa en sådan förklaring af Utskrs mening:' --Dét-synes
också, att StatsUtsk. varit betänkt på att reglera staten äf¬
ven under dess gamla former, då Utsk. inkommit med be¬
tänk. J\T:o 92^ Sedan nu mera en ny styrelseform äoträdt,
-förmodar jag också, att R. o. Ad.„ billigtvis finner nödvän¬
digt, att detta betänk, bi fa lies; ty det vöre rent af orimligt
att fordra af de nya administratörerna att de skulle kunna
inom sina departementer bestrida ärendenas fortgång, så
vidt icke några medel gåfvos dém att dertill anordna. Des¬
sa anordningar på besparingarna äro visserligen gjorda robt läg¬
liga former; men jag beklagar, att nödvändigheten, bär står
i strid med lagen. Jag vill derföre icke säga, alt icke den¬
na nödvändighet hade boil kunna undvikas, men den" har
emedlertid inträffat, och vi stå nu på den punkt, att dess
tillvaro numera måste erkännas. Jast får således -yrka bifall
O J
på StalsUlskts betänk. J\:o g?,; -v... _
Hr Dalman: Den sisth värde talaren har fullkomli¬
gen misstagit sig om syftningen af min fråga. Den r.Örde
icke 4;de punkten, huru med dispositionen af de särskilda
h-ufvudtitlarnes besparingar för framtiden bör förhållas, utan
den angick 5:te punkten, hvaruti Utsk. hemställer, att, i lik¬
het med hvad Rikets sednast församlade Ständer beslutat,
R. St. måtte hos K. M. i underd. anhålla, ”att K. M., när
”lönelreglerjngar för corpser och embetsverk hädanefter kom-
"ma i fråga, ej måtte definitivt fastställa sådana, innan R. St.
”blifvit i tillfälle att deröfver, i sammanhang med' lönebe¬
loppens, bestämmande, sig yttra.” Det förundrar mig nemi.
att RondeStts ailä ledamöter och en ledamot äf BorgäreSt.
Den ao Maj f. m.
kunnat reservera si ^ mot en sä beska (Fal hemställan, och
jay framkastade min fråga, emedan jag förmodade, att det
kunde vara något misstag vid tryckningen af betänk., att
reservanterne blifvit införde vid 5:te punkten.
För öfrigt fattar jag icke rätt Gr. Horns yttrande, att
den majoritet inom StatsUtsk., som gillat betänk, om den
ordin, statsreglertn, är densamma, sorn här reserverat sig. Re¬
servanterna utgöra nemi. icke någon majoritet; de äro icke
flera än 12; men för att göra majoritet inom Utsk., skulle
de vara minst 19 — Man har hört Frih. Sprengtporten
på detta rum' gilla aldra och 3:dje hufvudtitlarna, och för¬
klarat dem så reglerade, att statsinachinen, medelst der upp¬
förda anslag, håde kunde och borde gå. Frih. Sprengtpor¬
ten befinner sig likväl icke bland reservanterna i detta be¬
tänkande, icke heller Hr von Troil, mer än i en mindre be¬
tydlig omständighet. Således tror jag icke, att det kan ta¬
gas för gifvet, alt detta belänk. endast är ett verk af den
öfverröstade minoriteten vid den ordin, statsreglei :n, och att
detsamma således endast vore en contrecoup mot denna, som
tillintetgjorde liela den dermed åsyftade efFect. Jag finner
visserligen , att resultatet kunde blifva sådant, men det är
just det åtminstone jag önskar att förekomma. För öfrigt
har jag icke bestridt K. M. rättighet att disponera de be¬
sparingar, sorn på hufvudtitlarna kunna uppslå. Hade Stats-
TJtsk. inskränkt sig till att blott bestämma ett visst medel¬
belopp för sådana anordningar å hvarje hufvudtitel, så ha¬
de jag icke haft något att dervid anmärka; men då nu Stats-
Ulsk. särskildt och ovillkorligen anvisar en summa på en
fond, sorn icke bort dertill begagnas, så gifver StatsUtsk.
derigenom Regeringen i händerna dubbelt så mycket pen¬
ningar alt disponera, som den hittills haff. Jag vill icke
förutsätta, att den nya Styrelsen skulle följa den gamlas
exempel; men tänkbart vore det likväl, alt Regeringen
på grund af den speciella dispositionsrätt R. St. åt densam¬
ma meddelat under loppet af åren 1841 och 1842, anvisa¬
de 3^4,000 rf dr på reservfonden, och ytterligare, på grund
af den rättighet, som Regeringen enligt grundlagen anser
sig äga, i allt fall disponerade öfver besparingarna, derest
sådana funuos alt tillgå. Det är visserligen sanni, att Slals-
TJlsk. såsom ett villkor stadgat, att anvisningar på bespa¬
ringarna icke må ske för de år, då reservfonden förskjuter
ett deremot svarande belopp; men detta villkörar verkligen
så evasivt och så litet bindande uttryckt, alt det utan svå¬
righet skulle kunna eludera*.
Slutligen får jag till Frih. Sprengtporten hemställa,
huruvida det iqke vore en oformlighet att bifalla detta
betänk., innan det ännu Ur afgjordt, huruvida den ordin,
statsreglertn, vare sig efter Friherrens eller Gr. Horns åsigter,
verkligen kommer att fastställas till tillräckligt belopp.
Statsreglertn är nemi. till vissa delar återremitterad af 3:ne
D c 11 20 Maj f. m.
93
Stånd StatsUlsk. kan möjligen i de punkter, der ålerre-
miss skett frun tre Stånd, t. ex. i frågan om reglering af Just.-
revisionen oell Kaminar-eolbm, filina skal ali frångå sin för¬
sta mening. I öfrigt lärer votering uti förstärkt StatsUlsk.
öfver stutsreglertn icke kunna undvikas; och hvem kan på för¬
hand beräkna hvilken åsigt der gör sig gällande? Innan allt det¬
ta är afgjordt, och innan man således vet huruvida medel på
ordin, stat blifva tili tillräckligt belopp anvisade, hemstäl¬
ler jag, om det är skäl alt bifalla en s. k. extra-statsregle-
ring, sorn är uppgjord för den händelse, att StatsUtskts be¬
tänka augtde aldra, 3:dje och 4:<ie hufvudtitlarna, skulle
in totum et tantum bilällas. Jag förmodar, alt Frih.
Sprengtporten och Gr. Horn finna, att blott deruti ligger
ett skäl till ålerremiss, ehuru jag för min del icke belvif-
lar, all om StatsUlsk. anvisat dubbelt denna summa, II. o.
Ad:s pluralitet med tacksamhet skulle emoltagit densamma;
men i sjelfva formen ligger ett hinder, som jag tior skulle
leda lill alltför mycken villervalla, emedan för den händel¬
se, att Regeringen möjligen, genom ödets skickelse, finge
allt hvad den begärt, dessa särskilda anordningar å reserv¬
fonden till permanenta arfvoden och löner vore fullkom¬
ligt öfverflödiga , enär StalsUtskls afsigt väl ej torde vara
att gifva Regeringen mer än hon äskat. Jag fortfar förden¬
skull att yrka ålerremiss.
Hr Hjerta: Då något olika och äfven, såsom mig tyc¬
kes, något obestämda begrepp, synas vara rådande och här
äro framställda anglde meningen af Regeringens dispositions¬
rätt öfver reserv-fonden, så utber jag mig fä yttra, huru
jag föreställt mig denna dispositionsrätt. Med reservfonden
lärer böra förstås de medel, sorn förskjötos af banken re¬
dan kort efter år 180g, på det att statsverket skulle kom¬
ma lili tillfälle alt betäcka de löpande utgifterna, och hvilka
alltsedan funnits att tillgå för samma ändamål och återfyllts af
uppbörden. Om jag har ratt häruti, så är det ock klart, att
Regeringens dispositionsrätt å denna reservfond alltid varit oin¬
skränkt så till vida, som Regeringen haft rättighet att an¬
visa derpå alla Statens behof till det belopp., som varit af
R. St. inom de särskilda hufvudtitlarna faststäldt, men så
snart det gått utom detta belopp, så har, i min tanke, in¬
gen dispositionsrätt för Regeringen existerat. Den särskilda
anvisning, som StatsUlsk. nu har föreslagit å reservfonden,
måste således vara något alldeles nytt, en ny gråce, som
skall beviljas Regeringen, och hvilken med andra ord skulle
betyda ungefär detsamma som, om mau säde: ''Regeringen
”har hittills hänvisat på besparingarna, utöfver titlarnes be¬
lopp; den har derigenom felat emot grunalagen: vi hafva
”derföre anmält saken hos Const.Utsk. för ali bereda ansvars-
”påföljd derå; men på det Regeringen hädanefter må kunna
”göra samma slags dispositioner utan ansvaespäföijd, vilja vi
94
De n 20 M a j f m.
”anvisa på reservfonden en så oell så stor summa.” Jag ta¬
ger mig friheten fästa de värde ledamötcrnes af StatsUtsk.,
hvilka liär yttrat sig öfver frågan, uppmärksamhet på ett
exempel huru denna rättighet af Styrelsen skulle kunna
blifva använd. StatsUtsk. har t. ex. tillstyrkt en minsk¬
ning uti anslaget för minister-staten af 5o,ooo r:dr, men
också på andra sidan tillstyrkt en rättighet att anvisa på
reservfonden 54,ooo r:dr för andra hufvudliteln. Nu är det
möjligt, att Regeringen, för sin del, hyser olika tankar mot
R. St. om nedsättningen af anslaget för minister-staten, och
att det första Regeringen gör, är att anvisa de af reserv¬
fonden anslagna 54,ooo r:dr till fyllande af bristen, som
uppkommer uti anslaget på nämnda stat. Då har Slats-
Utsk. på visst sätt redan satt Regeringen i tillfälle att, utan
ansvar, öfverträda ett beslut, som R. St. fattat, och det
kommer då an på något ganska eventuel!, huruvida, se¬
dan sådant af R. St. blifvit medgifvet, någon ansvarighet
sedermera derför kan göras gällande. Vid detta tillfälle,
då de värde ledamöterne af StatsUtsk. hafva begärt alt be¬
tänk. måtte bifallas, anhåller jag på den 'motsätta sidan,
att detsamma malte blifva återremitterad!, och utber mig
att lill de värde ledamöterna få hemställa, om de icke
skulle vilja, på de grunder, som Hr Dalman framställt, af¬
stå från sitt yrkande, så mycket mera, söm jag vid ett fö¬
regående tillfälle, då jag yrkade bifall på ett utlåt, af
StatsUtsk., af talarne från motsatta sidan möttes med den
invändningen, att då nnmärkntr blifvit gjorda mot betänk,
uti flera punkter, så borde man icke betaga StatsUtsk. möj¬
ligheten att åtminstone pröfva gillligheten af dessa an¬
märkningar.
Gr. Horn: Hr Dalman sade sig känna en majoritet in¬
om StatsUtsk., som vid reglertn af anslagen uti Utskrs utlåt.
N:o 4° ansett, att en sådan reglering skulle fullständigt
motsvara samhällets behof; och jag får ytterligare förklara,
alt de ifrågavar. reservanterne tillhöra denna majoritet,
som kanske något oegentligt till 5:te punkten i betänk, letn-
nat den reservation, hvilken egentligen afsåg den 4;de, och
att jag tror dessa reservanter hafva ganska conseqvent för¬
farit, då de gillat statsreglering ang:de utlåt. N:o 40,
Hvad beträffar frågan om ålerremiss, så vill jag icke
neka, att dertill kan gifvas anledn., helst om det skulle in¬
träffa, som Hr Dalman förutser, att dessa tjenster, som
blott äro bestridda med arfvoden, skulle på ordin, stat upp¬
föras. Äfven hafva anmärknlr blifvit gjorda mot de före¬
gående punkterna, af beskaffenhet alt de torde föranleda
till återremiss, och på denna grund vill jag icke motsätta
mig en sådan, utan tror att R. o. Ad. gör bäst att låta hela
betänk, återgå till StatsUtskottet.
Frih.* Sprengtporten: Jag ber Hr Dalman ursägta
Den 20 Maj f. m.
95
mig, om jag ännu en gång yttrar, alt. jag omöjligt kan fat¬
ta, alt lian yrkar något annat än just livad StatsIItsk. före¬
slagit. Då han nyss hegärde en upplysning om livad me¬
ningen kunde vära med resej'valionei na mot en puukt i
StatsUtsk:s betänk., så hörde jag icke, att det var fråga
om 5;te punkten; men jag är nu i tillfälle att kunna lem¬
na den upplysning, alt minoriteten hade önskat en annan
redaction af framställningen uti denna punkt , nemi. en så¬
dan red a c tion, till följe hvaraf R. St. hos K. M. skulle be¬
gära, att alla de embetsverk, som sedan sista riksdag fått
arfvoden på besparingarna, skulle gå i mistning deraf;
men majoriteten hade icke trott sig böra sträcka framställ¬
ningen ända derhän.
En annan talare har trott, att K. M., på grund af den
föreslagna rättigheten att af reservfonden göra anvisningar
på 54.ooo r:dr, skulle anvisa dessa penningar för t. ex. så¬
dana utgifter, som anslag till diplomatiska corpsen. En
sådan disposition skulle i min tanke icke mycket öfverens¬
stämma med de principer, som StatsUtsk. framställt såsom
grunder för sitt förslag. Ett annat skäl är, att denna sum¬
ma icke blir disponibel för ett sådant ändamål, emedan den
tyckes vara behöflig för helt andra ändamål. Att det i visst
afseende för K. M. kan vara mera önskvärdt, att dessa lö¬
ner uppföras på stat, vill jag icke bestrida; ty i samma
mån får Regeringen också ett större besparingsbelopp alt
disponera. Det är nemi. gifvet, att i samma mån som
lönerna för'dessa embelsverks tjenstemän up"pförås på stat,
så behöfva besparingarna mindre användas för detta be¬
hof och förslå således bättre för andra ändamål; men un¬
der närvar, förhållanden, då man fått departemental-styrel-
sen införd, då man med skäl fordrar stora förändringar af
embelsverken, då roan finner anlednlr att förmoda dem af
sjelfva K. M:s nåd. stadga om göromålens fördelning, och sedan
man hört flera ledamöter inom den nya Styrelsen förklara,
att sådana förändringar behÖfvas — under sådana förhål¬
landen har måhända StatsUtsk. icke haft så alldeles orätt,
då det hyst betänkligheter vid att tillstyrka uppförandet
på stat af nya eller större löner för ifrågavar. tjenstemän,
och inskränkt sig till att tillse, att under tiden tillgångar
finnas för de verkliga behofven, intilldess en annan icke så
aflägsen tidpunkt, då förslagen kunna betraktas i mera sam¬
manhang och en allmän lönereglering kan företagas. Jag
vill för öfrigt visserligen icke yrka på bifall till SlatsUtskrs
betänk., då jag, jemte en annan ledamot af StatsUtsk., va¬
rit den ende, söm gjort det, ty jag skulle anse det il liberalt;
men jag önskar, att StatsUtsk. i denna punkt vill vidblifva
sin tanke.. Här är fråga om en princip och en princip,
som är riktig och bör bibehållas;
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle för min del tro,
9<5
Den 10 Maj f. m.
ntt en annan nnmSrkn., än den jag här hört framkastas,
torde vara alt göra öfver reservationerna mot 5:te punk¬
ten. Här står nemi., att det skulle tillstyrkas en anhållan,
att K. M. ej måtte definitivt fastställa löneregleringarna,
"innan R. St. blifvit i tillfälle att deröfver, i sammanhang
"med lönebeloppens bestämmande, sig yttra.” I allmänhet
tror jag, att det är farligt alt framställa en anhållan, som
icke bor kunna med nej besvaras, emedan man ändock derige¬
nom sätter i fråga och liksom påkallar en olaglighet; menora
med de orden, som förekomma i början af Ulskts betänk,
uti denna punkt: "i likhet med hvad Rikets snart församla-
”de Ständer beslutat,” skulle åsyftas något visst exempel,
deruti K. M. eller administrationen, såsom man vill kalla
den, skulle öfverskrida sin rätt i delta afseende, hvilket jag
anser beklagligt, om det inträffat; så tror jag, att ett sådant
exempel uttryckligen bort omtalas, och att man bör akta
sig för anhållanden, som, utan alt hänsyfta på något visst
ändamål, skulle stärka tron på ägandet af rättigheter, dera
man i sjelfva verket icke har. På denna grund, och för
en noggrannare redaction, skall jag tillstyrka återre-
rn i ss.
Hr von Troil, Emil: Jag hade icke ämnat till be¬
svarande upptaga de framställda anmärkntna, förrän hela
belänkandet blifvit genomgånget: men då jag hort en och
annan talare till en hög grad missförstå den 4‘^e punkten
af Ulsk:s betänk., då jag hört dem flera gånger upprepa
dessa på missförstånd grundade anmärkn:r och äfven der¬
med fortfara, till och med sedan en annan puukt blifvit
föredragen; så har jag velat försöka, om det kunde va¬
ra mig möjligt, att i någon mån utreda verkliga förhål¬
landet.
Man har här hört anmärkas, att StatsUtsk. i den 4^e
punkten visat en särdeles frikostighet, att Utsk. här lika¬
som velat afböja den knapphet man tyckt sig finna uti den
ordin. statsregler:n, då likväl förhållandet är, att SlalsUtsk.
i den 4tde punkten af detta belänk. alldeles icke föreslagit
att till Regeringens disposition ställa en enda skilling, sora
den icke redan i 3o år ägt att disponera. Det lärer vara
en sak, som ej behöfver bevisas, alt icke alla behof kunna
uppföras uti riksstaten, och att Regeringen på denna stat
endast uppbär anslag för sådana behof, som äro kända.
Under årens lopp uppstå sådana, som icke kunna förutses.
Derföre hafva alla Regeringar sig anvisade medel till dessa
oförutsedda behof. Sådana äro i Sverige de medel, sora
anvisas under titeln: anslag till extra-statsutgifter; men der¬
jemte vidtogo 1810 års Ständer en utväg, sorn jag anser
särdeles lämplig, nemi. att i stället för att till de uppkom¬
mande behofven anslå särskildta medel på alla hufvudlit-
larna,
Den 20 Maj f. ra.
97
larna, så lemnade de åt Regeringen i detta ändamål dispo¬
sitionsrätt öfver de besparingar å iiufvudtitlarna, som Re¬
geringen sjelf förstod att bereda. Om StatsUtsk. nu i 5:te
punkten gjort någon frikostighet, så består den deruti, att
del icke föreslagit R. St. att fråntaga Regeringen den rättighet,
hvaraf den varit i åtnjutande allt sedan år 180g. En mo¬
tion i detta hänseende har visserligen varit väckt af en le¬
damot. i BorgareSl., nemi. att alia besparingar skulle oaf-
kortade lemnäs till Stats-con!.; men denna motion föreslog
derjemte, att extra-utgiftsinedlen skulle uppföias till ett
motsvarande belopp. Jag kan icke annat än föreställa mig,
att bifall till denna motion ej varit förenligt med en klok
disposition; ty man bör väl kunna föreställa sig, att rättig¬
heten att sjelf använda de besparingar, man tillskapar, skall
i någon mån bidraga till en ökad omtanke att genom hus¬
hållning bereda sådana besparingar. Förslag hafva vis¬
serligen under denna riksdag blifvit väckta af alla slag.
Man har sett förslag till indragning af halfva armeen, och
om nedsättning till hälften af alla statsanslag; men ingen
motion har åsyftat alt, utan all ersättning, fråntaga Regerin¬
gen dispositionen af besparingarna. Hvad Utsk. har företagit
sig, har endast varit alt ställa staten på en sådan fot, att
Regeringen hädanefter icke mätte anvisa på besparingar,
hvilkas belopp den ej med säkerhet kände. Utsk. har der¬
före ansett nödigt, att ej det löpande årets besparingar
skulle anordnas, utan i stället de för ett föregående år.
Då lärer det vara klart, att vid verkställigheten deraf skul¬
le, om icke särskildta medel anvisades, uppkomma en lid,
då alldeles inga besparingar vore att disponera. Då nu 1840
års besparingar användas till 1840 års behof, men deremot,
efter den nya statsreglertn, 1841 års besparingar icke skulle få
användas förrän år 1842 eller 1843; så är det gifvet, att under
loppet af år 184* skulle alldeles inga besparingsmedel vara till
Regeringens disposition, d. v. s., att den skulle, under loppet
af detta år, vara i saknad af en tillgång, som den haft allt
sedan år 180g. Det kan ingalunda vara förenligt med en
god ordning, att medel anvisas, innan de äro med säkerhet
kända. Derföre har jag till alla delar instämt uti förslaget,
alt icke det löpande årets besparingar skulle få anvisas.
Hvad jag deremot icke kunnat godkänna, och hvaremot jag
derföre anmält min särskilda reservation, är, att hvarje års
besparingar först skulle blifva disponibla under det andra
året efter det, då de uppkommit. Jag anser detta långa
uppskof icke vara behöfligt, emedan dessa besparingar lill
större delen äro kända vid början af det följande året, och
de öfriga blifva det successive under årets lopp samt till
det mesta under det första halfåret. Då man derjemte kom¬
mer ihåg, att det ingalunda kan blifva behöfligt att under
Januari månad använda alla de besparingar, som under
7 H. i3
98
Den ao Maj f. m.
året blifva disponibla, utan att tvertom dessa medel böra
hållas i beredskap att under bela året fylla de behof,
sorn efter hand sig yppa; så kan jag icke finna, att någon
svårighet skulle uppstå, derigenom att det nästföregående
årets besparingar linge användas. Jag tror att detta vore
mycket redigare, och att det vore för vederbörande en stor
uppmuntran att bereda dessa besparingar, om de sålunda
tidigare finge njuta frukterna deraf. Utsk. har här alldeles
icke anslagit nya tillgångar, det liar blott anvisat Regerin¬
gen att af reservfonden få, under de lörsta åren, använda
en summa, som motsvarade hvad besparingarna probabili-
tetsvis kunna beräknas att utgöra. Det anslag, som här
blifvit föreslaget, motsvarar visserligen icke hvad som under
de föregående åren blifvit anvisad t på besparingarna,
utan hvad dessa besparingar verkligen utgjort och hvad de
således med sannolikhet kunna beräknas att äfven fram¬
deles utgöra. Förhållandet har äfven hittills varit sådant,
att hvad af Regeringen sålunda blifvit anvisadt, tagits af
under händer hafvande medel, d. v. s. af reservfonden, och
alt, sedan bokslutet blifvit gjordt, så har reservfonden fått
ersättning af de besparingar, som funnits. I sammanhang
härmed har äfven fråga uppstått om liqvid af de brister pä
besparingarna eller den skuld, om jag så må säga, hvaruti
liufvudtitlarne råkat, derigenom att öfverassigneringar på
besparingarna ägt rum. Jag tror äfven, att denna åtgärd
är af behofvet påkallad, då man vill göra en ny reglering
af hufvudtillarna; ty då man erhållit en ny Styrelse, af
hvilken man vill fördra ordning och reda i dess förvaltning, så
anser jag också, att man bör skilja denna nya Styrelse från
den gamla surdegen; man bör icke tvinga den att mot¬
taga den husröta, om jag så får säga, som dess företrädare
ådragit sig.
I öfrigt instämmer jag med de talare, som yrkat att
betänk, måtte återremitteras, dels på grund af min vid be¬
tänk. fogade reservation, och dels derföre, att, då nästan
liela statsreglm blifvit återremitterad, och detta betänk, ut¬
gör en väsendtlig del deraf, det torde vara bäst, att den,
i sammanhang med de öfriga delarna, ånyo granskas.
6:te punkten.
Frih. Cederström: Då begrafn.hjelper) är ett afljen-
stemannen sjelfve afsatt capital, som deras efterlefvande
slägtingar äga laglig rättighet att genast efter frånfällel lyf¬
ta, så kan jag ieke annat än bestrida StatsUlskts förslag,
att utbetalningen må ske på 2:ne qvar la ler inom 6 måna¬
der. Det är en alldeles obillig anstalt, då dessa medel äro
aftjenade och borde vara ett depositum i Stats-conloret för
tjenstemännens räkning. Då nu under tiden inom förvalt¬
ningen så tillgått, att dydika medel blifvit använda af stats¬
verket för andra utgifter, men embetsmännen, då de ingått
Den 20 Maj f. ra.
99
i tjenst, aftjenat begrafn.hjelpen, samt sålunda i förskott
leinnat Staten den summa, som begrafn.hjelpen utgör; så
lärer det befinnas, att om någon förändring skall ske, bör
den icke aga rum på deras bekostnad, som lemnat förskot¬
tet, utan är det ostridigt, att begrafn.hjelpen bör utgå genast
efter dödsfallet. Jag förnyar derföre min anhållan om åter-
remiss af delta betänk.; men efter jag har ordet, anhåller
jag, att, i afseende på hvad Hr von Troil anfört, få för¬
klara, att jag för min del instämmer i hvad Utsk. föresla¬
git rörtde den tid, efter hvilken man bör få använda bespa¬
ringarna. Det är naturligt, att det är bättre att sådant sker
på grund af afslulade räkenskaper, än att det sker, dels på
grund af hvad man tror sig veta, och dels på grund af de
besparingar, som redan hunnit blifva kända, hvarigenom
Styrelsen blir förhindrad att disponerade belopp, som verk¬
ligen kunna finnas, men hvarom man ej äger tillförlitlig
kännedom innan årets räkenskaper hunnit afslutas. Jag kan
derföre icke finna något skäl, hvarföre man ej bör afvakta
den tid, då de disponibla besparingarna med säkerhet kun¬
na beräknas. Jag vill endast, i afseende på ordalydelsen,
fästa uppmärksamheten derpå, att, då betänk, återkommer,
Utsk. borde förklara att, efter 1842 års slut, böra de be¬
sparingar disponeras, som, enligt de under nästföregtde året
afslutade räkenskaper, finnas att tillgå.
Hr von Troil: Oaktadt all ansträngning, var det mig
likväl icke möjligt att rätt höra hvad den siste värde tala¬
ren yttrat; men jag tyckte, att han så utlät sig, som att
Utsk:s förslag skulle leda derhän, att vederbör, sterbhus
skulle få längre än hittills vänta på utbekommandet af be¬
grafn.hjelpen. Om detta varit hans mening, så vågat-
jag påstå, att han ej har sig det närvar, förhållandet syn¬
nerligen väl bekant; ty hittills har det så tillgått, att det
stundom dröjt 1 å a år innan de fått ut begrafn.hjelpen, syn¬
nerligen då de skolat utbekomma den ur landtränlerierna.
De hafva genom Konungens Bef:b:de insändt sina ansöknin¬
gar till K. Slats-cont., sorn remitterat dem till vederbör,
verk. Om det varit i sterbhus, tillhörande armeen, har det re¬
mitterat dem till Krigs-colhm, som återremitterat dem till dess
indelnings- och boslälls-contor. Följden häraf har varit,
att vanligen 1 ä 2 år åtgått, innan begrafn.hjelpen utfallit,
oberäknadt kostnaden för sterbhuset att hålla sig commis¬
sionär, för att försöka påskynda denna långsamhet. Jag
troi', att sterbhusen skulle vara särdeles belåtna, om de fin¬
ge utbekomma begrafn.hjelpen, genom att i 6 månader ef¬
ter dödsfallet fortfarande få uppbära den aflidnes lön,
och anser, att sådant skulle leda till ordning uti dessa
ärenden.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren lärer väl
icke vilja, att, då frågor uppkomma huruvida begrafn.hjelp
100
Den jo Maj f. m.
stoll utbetalas eller ej, sådana frågor icke först stola
afgöras, innan anordningen utfärdas. Detta lärer böra gälla
för alla fall, vare sig att begrafn.hjelpen utbetalas |>å det af
TJlsk. föreslagna sätt, eller på det sätt, stora hittills varit
vanligt, d. v. s. att den utbetalas så fort ske kan efter an¬
mälan. Der frågan icke är så beskaffad, att rättigheten till
begrafn.hielpens utbekommande först mäste pröfvas,1 mender
rättigheten är obestridlig; der är det billigt, att begrafn.7
hjelpen, såsom nu sker, genast utbetalas.
Hr von Troil: Det väcker min synnerliga förundran,
att en president, som så länge vandrat på tjenstemanna-
banan, som Frih. Gederström, kunnat lemna ett sådant ytt¬
rande, som det sednast afgifna. J.ig hörde nu ganska tyd¬
ligt hvad han sade, och kunde deraf märka, att han icke
har sig bekant, att ännu en annan utredning äger rum i af¬
seende på begrafn.hjelpen, innan densamma får utgå. Jag
får då upplysa, att det finnes ännu en annan utredning,
nemi. till huru stort belopp densamma skall utgå; ty
när lönen är indelt, utgår deli efter de årens markegång,
då denna begrafn.hjelp blifvit aftjenad, hvilket medför en
lång undersökning.
Frih. Cederström: Det torde vara öfverflödigt att
besvara sådana anmarkntr, som den af Hr von Troil sednast
gjorda. Det är gifvet, alt Statens räkenskaper visa huru
mycket i begrafn.hjelp blifvit aftjenadt, då den aftjenades;
och det hehöfves icke mer än att uppslå den bokens folio,
för att få veta det.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 92 blef af R. o. Ad. återre¬
mitterad!.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 1 och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 64, ang:de beräkningen af statsver¬
kets inkomster.
R. o. Ad. beslöt, att detta utlåt, borde punktvis
discuteras, och uppstod discussionen i anleda, af nedannämn-
da punkter.
1 :sta punkte n.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hemställer vördsam¬
mast till Ilr Frih. o. Landtm., att de bilagor, som äro åbe¬
ropade i denna punkt Litt. A., B., C. och D. mätte i sin
ordning företagas och till afgörande föredragas, innan man
bestämmer den beräknade summan.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan icke med den
siste värde talaren deruti instämma. Jag tror, att vi böra
gå igenom detta betänk, i sin helhet från början till slut,
utan att fråga kan uppstå om de sub-betänkanden, hvilka
i allt fall icke kunna upptagas till bifall eller afslqg, eme¬
dan de blott utgöra delar af hela betänkandet.
Den 20 Maj f. m.
101
Gr. Horn: Som Hr Frih. o. Landtm, icke framställer
propos. på bilall punktvis, utan på betänk, i sin helhet, sd
skulle jag visserligen kunna frångå min begäran; men jag
tror alt redigast vore, om Hr Frih. o. Landtm, föredrog de
i punkterna åberopade littera?, för att göra Ståndet upp¬
märksamt på den gjorda beräkningen af statsverkets in¬
komster.
Hr Ribbing, Arvid: Det föredragn.sätt, som den si¬
ste värde talaren föreslagit, torde blifva så mycket mera
nödvändigt, som, genom möjligt bifall till betänk, i dess hel¬
het, all öiscussion skulle förhindras ang:de bilagorna. Det
är på dessa bilagor, som betänk, sig grundar, och det vo¬
re således oformligt, om de icke blefvo föredragna och
pröfvade.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Det ifrågavar. be¬
tänk. Litt. A. är afgifvet i anledn. af väckt fråga om hem-
mantalsräntans upphörande. Den andra frågan under Litt.
13., såsom R. o. Ad:s ledamöter kunna se, hvar och en uti
sitt exemplar, rörer sk jutsfärdspenningarnes och Litt. C. ol-
longäldens upphörande. I intetdera hänseendet har Utsk.
tillstyrkt, att skatten skall borttagas. Det kan således icke
vara fråga om annat nn beräkningen af deras belopp. Jag kan
icke se, att man behöfver sammanblanda dessa begge frå¬
gor; ty så lange man talar om skattens beräkning, så för¬
utsätter man, att hon ej afskaffas. Beräkningsfragan bör i
alla händelser icke afgöras punktvis, såsom Gr. Horn här
föreslagit, utan endast genom bifall eller afslag å betänk, i
sin helhet, så framt icke, efter slutad discussion, R. o. Ad.
anser att återremiss bör äga rum. I sådant fall kunde äf¬
ven den andra frågan förekomma; men jag skulle förmoda,
att detta betänk, kommer att återremitteras, enär slats-
reglertn i det hela har så blifvit. Då här utan tvifvel före¬
komma åtskilliga beräkningar, som stödja sig på delar af
statsregler:n, hvilka icke kunnat gillas; så’synes det ej vara
skäl att förlänga öfverläggningen genom dubbla ämnen der¬
före, hvadan jag tillstyrker, att R. o. Ad. ville låta be¬
ro vid det föredragningssätt, som Hr Frih. o. Landtm,
föreslagit.
Hr Rosenblad, Bernhard: Om det nu ifrågavar.
betänk, bade helt nyligen kommit till R. o. Ad:s kännedom,
så skulle det visserligen vara oundgängligen nödvändigt att
med föredragningen af bilagorna förfara på det sätt, som
Gr. Horn föreslagit; men dä detta icke är förhållandet, så
kan hvar och en af Ståndets ledamöter, hvilken är af olika
tanke med Utsk. i afseende på bilagorna, oell bar någon
anmärkn. att göra, hvilken kan föranleda återremiss, göra
denna lanke gällande, då fråga om den första §:n förekom¬
mer. Hvad beträffar deremot Hr von Haitmansdorffs ytt¬
103
Den 20 Maj f. ra.
rande, att han anser, att detta betänk, borde återremitte¬
ras, så får jag för min del, då jag anser alt man bör und¬
vika alla de återremisser, som möjligen kunna undvikas, och
då jag icke finner, att StatsUtsk. i sina beräkningar bar öf-
verskridit hvad som bort iakttagas, samt derjemte är af den
lanke, alt ifrågavar. skatter ej böra upphäfvas, bedja den
värde talaren om ursägt, att jag ej kan med honom instäm¬
ma uti denna åsigt. Tvertom önskar jag bifall lili Utskts
betänk., emedan jag gillar lagmansräntans upphäfvande; men
StatsUtsk. har undvikit att bestämma formen för R. St:s be¬
slut i ämnet, och jag tror, att det är en pligt af ett Utsk.,
som skall bereda R. St:s beslut, att för desamma föreslå be¬
stämda och lagliga former. Då det allmänt är kändt, att
det inom Utsk. varit fråga om, huruvida R. St. skulle kun¬
na ensamme borttaga en grundskatt eller icke; så hade Stats¬
Utsk. bort nyttja den bestämda formen derför, om det trod¬
de sådant vara grundlagsenlig!, hvilket jag tror är förhål¬
landet, och då sagt det med klara ord, såsom det höfves R.
St. och deras Utsk. På detta skäl anhåller jag om återremiss
på StatsUtskts betänkande.
Frih. Cederström: Då jag icke anser denna episod
i öfverläggningen hindra mig alt yttra mig öfver den af Hr
Frih. o. Landtm, föredragna första punkten, så anhåller jag
att få öfvergå dit. Utsk. har upptagit, att ordinarie rän¬
tan per medium utgjort 1,772,637 r:dr, och föreslagit att
den i inkomstberäkningen skall uppföras tili 1,770,000 r:dr,
samt sålunda afdragit 2,637 r:dr. Detta är en alltför liten
summa för att motsvara de variationer, som genom marke-
gångsprisen inträffa. Jag, för min del, kan icke tillstyrka,
att denna summa upptages lill mer än 1,740,000. Hvad åter
angår de Kronan behållna räntor, så har Utsk. tillstyrkt,
att de måtte uppföras till 56o,ooo r:dr, således blott med
i,o58 r:dr lägre än de efter mnrkegången utgjort. På
grund af hvad jag rörtde den första summan anfört, tror
jag, att äfven denna bör nedsättas,, och begär derföre åter¬
remiss.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: Jag förenar mig
med Frih. Cederström i fråga om återremiss af denna punkt,
i afseende på beräkningen af den Kronan behållna delen af
ordinarie-räntan, emedan jag anser det vara för mycket att
uppföra den till 56o,ooo r:dr. Jag tror, att den icke kan
uppföras lill högre belopp, än det, hvartill K. M. och
Kammar-coll:m bar uppfört den, nemi. 55o,ooo r:dr; eme¬
dan denna medelberäkning af 56o,ooo r:dr till en del blifvit så
hög genom tvänne års ovanligt stegrade markegångspris,
föranledda af tvenne års missvext ; och då det icke lärer
vara meningen alt för framtiden grunda en beräkning af
inkomsterna på olyckliga år, så tror jag denna beräkning
vara oriktig.
Deli 20 Maj f. m.
io3
Hr Frih. o. Landtm, förmodade, att R. o. Ad., i
afseende på föredrngn.sältet, fann det svårligen med god
ordning låta sig förena, att under föredragningen af ett upp¬
läst utlåt., innan den är fulländad, företaga föredragning af
andra särskildta utlåt:n, emedan det skulle leda till särskildta
i afseende på dem fattade beslut, innan man kunnat sluta
föredragningen af det först anmälda utlåt.; beroende det
likväl alltid af hvarje ledamot, som för sin upplysning ön¬
skade uppläsning af något af de med särskildta litterae be¬
tecknade ullåtjn, att begära en sådan uppläsning, hvilken
då korinne att verkställas.
Hr von Hartmansdorff: Jag ville göra samma an-
märkn., som de tvänne sista talarena gjort. Jag befarar
nemi., alt den beräkning, som SlalsUtsk. gjort af spanmål,
att genom prisets höjande från det förut antagna af 5 r:dr
tunnan till 6 r:dr, ar alltför hög, enär uti denna spanmål
ingår både korn, hafre och blandsäd. Detta är väl icke
utsatt i den i:sta punkten, men synes uti de efterföl¬
jande.
Hr Rosenblad: För min del instämmer jag i Stats-
Utsk:s betänk. I afseende på första delen af hvad Hr
von Hartmansdorff anfört, eller då han fästat uppmärksam¬
het på en del af spanmålen, som består af hafre och bland¬
säd, så är denna anmärkn. besvarad dermed, att i beräk¬
ningen är sådan spanmål räknad med två tunnor i stället
för en, och då är skilnaden ingen. Då under hela detta
decennium medelpriset på spanmål icke stått under 6 r:dr
tunnan, hälften råg och hälften korn, så tror jag, att man
med säkerhet kan taga detta pris till beräkningsgrund. I
sjelfva verket betyder denna beräkning ganska litet, ty hela
den tillökning, som är anslagen, gör blott en skilnad af
20 å 3o,ooo r:dr om året, hvilket föga betyder på hela
statsanslaget; men jag skulle tro, att man bör bestämma
summan i enlighet med det verkliga förhållandet.
2:dra punkte n.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff har ytt¬
rat sig om spanmålsprisen i förra punkten. Det är i denna
fråga jag äfven vill yttra några ord. Jag kan icke neka, alt
jag anser det af SlalsUtsk. uppförda pris af 6 r:dr tunnan
vara något för högt. Det kari lätt inträffa, att priset faller
derunder , och då uppslår en statsbrist i beräknade tillgån¬
garna, oell som åter nu kommer att verka till minskning
uti statsbristsumman. Jag skulle deremot tro, att 5 r:dr
9.4 sk., högst 5 r:dr 32 sk., bör vara det pris, som lägges
till grund för beräkningen.
Hr Ribbing: Jag vill blott nämna, att den säkraste
grunden för bestämmandet af detta pris är, om man går till-
Den ao Maji. ni.
baka och undersöker hvad priset varit under de sisla 10
åren. *s
Gr. Gyldenstolpe: Jeinle det jag förenar mig uti den
gjorda anmärkningen, att den föreslagna beräkningen efter 6
r:dr skulle blifva alltför hög, anhåller jag att få göra en
annan anmärkning. Jag tror nemi. att Utskts beräkning af
tunnornas antal är något högre, än dessa verkligen utgöra,
såvida Utsk:s förslag otn beräkningen af den spanmålsskatt,
som utgår från Öland, skulle komma att bifallas. Ulsk.
har upptagit, att densamma skulle utgöra 4°>5oo r:dr;
men Utsk. har föreslagit alt den skulle minskas med den s.
k. utmarksskatten, utgörande omkring 840 t:r; då blir ej be¬
loppet 40,000 t:r, utan endast 3g,65o t:r. Jag tror såle¬
des, att Utsk. icke bör beräkna beloppet högre än till den¬
na summa.
Frih. Cederström: Hvad beträffar beloppet af antal
tunnor, så följer det af sig sjelft, att detta bör rättas till
hvad det bör vara , i enlighet med hvad den siste talaren
yttrade; men priset är det, som egentligen är föremål för
öfverläggningen, och derefter kommer denna summa alt in¬
gå i beräkningen af inkomst-titeln.
3:dje p u n k t e n.
Frih. Cederström: I afseende på spanmålens beräkn.-
pris gäller här samma anmärkn., som i afseende å afradsspanmå-
len blifvit gjord, att den torde böra antagas till 5 r:dr 24 sk.
eller högst 5 r:dr 32 sk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag förenar mig med de
värde talare, som yrkat på någon nedsättning i allmänhet
af det beräknade priset å spanmålen. Jag har dertill 2:ne
skäl; först att jag icke känner att något godt år, som varit
allmänt öfver liela landet, inträffat på i3 års tid sedan år
1827. Detta har gjort, såsom jag föreställer mig, alt pri¬
set hållit sig något högre än det möjligen i framtiden skall
komma att göra. Det andra skälet är, att, i händelse R.
St. skulle vid denna riksdag gå ifrån del nuvar. sättet att
bestämma tullen på spanmål, det kunde komma att be¬
ro på denna tulls belopp, huruvida man kunde beräkna ett
större medelvärde de följande 5 åren än det 1111 föreslagna.
Jag tror derföre, att det är bättre att bålla sig till en lägre
beräkning af priset än man behöfver. Om den är för låg,
så blifver följden deraf ett öfverskott på statsmedel, som
kunde öfverlemnas till Regeringens disposition, och man
hade ingen olägenhet deraf; om deremot beräkningen göres
alltför hög, så uppkommer derigenom en statsbrist, hvilken
förorsakar ledsamheter.
5:tc
Den ao Maj f. m.
5:le p u nkte n.
Frih. Cederström: Jag ber atl få fästa Utskts upp¬
märksamhet derpå, att de contanta arrendemedlen, som
upptogos i förra statsregkn till 42>2^9 *'!dr, äro rent af
eventuella och måste successivc minskas i den mån arren¬
dena komma att upphöra; ty då nu arrenden ej få utgå i
contanta penningar, komma dessa contanta medel att försvin¬
na. De böra således icke beräknas att uppgå så nära till
det nu caiculerade medelbeloppet af 42,26g r:dr, alt endast
26g r:dr i penningar af denna summa bör afgå, om man
bar för afsigt att få in denna summa i statsverket.— Hvad
beträffar spanmålen, så anhåller jag att, i afseende på be¬
räkningen af dess värde, här få göra samma anmärkn., som
jag gjort viel föregående punkterna, nemi. att den bör be¬
räknas till 5 r:dr 24 sk. eller 5 r:dr 32 sk. tunnan.
Hr Rosenblad: Jag vill erkänna, att det icke saknas an-
ledn. till den anmärkn. i afseende på arrendemedlen, som Frih:
Cederström gjort, för det fall att R. St. skulle iakttaga den ge¬
nerositet mot arrendatorer, som jag vid denna riksdag sett ifrå¬
gasättas, nemi. att nedsätta arrendebeloppen och bevilja prolon¬
gation å arrendena utan förut verkställd auction: men då
förhållandet i öfrigt med våra kungsgårdar och kronoar-
renden är sådant, alt de äro tillkomna till större delen un¬
der den tid då gracer af kronojord i så hög grad gjorde sig
gällande, då arrenden äfven af Kronan blefvo upplåtna, mot
någon obetydlig afgift för innehafvarne; så måste dessa
Kronans gårdar successive blifva lediga till år 1870, då jag
tror att de sista arrenden komma att upphöra. Vid den då
anställande arrende-auclion tror jag man kan få fullkomlig
ersättning för de förluster, man kan komma att göra genom
arrendemedlens beräknande efter de nu föreslagna grunder¬
na, och hyser derför den öfvertygelse, att man utan ali
risk kan antaga den beräkning af spanmålen, som Stats-
Ulsk. föreslagit; och då säger det sig sjelft, att denna span-
inål kommer alt beräknas efter det pris, som blifvit fast-
stäldt. Spanmålen tror jag äfven snarare till qvantiteten
ökas än minskas.
Gr. Gyldenstolpe: I denna punkt tror jag, att Stats-
Ulsk. icke tillstyrkt annat än hvad rätt varit, emedan det
skett i enlighet med hvad K. M. och Stats-cont. i detta af¬
seende föreslagit. Dessa medel böra väl kunna utgå till det¬
ta belopp, efter Stats-cont. sålunda beräknat dem. Hvad
åter sjelfva beloppet af spanmål angår, så tycker jag, att
det icke borde tagas ett medium af de föregående åren,
utan alt det borde bestämmas efter hvad arrendena r.u verk¬
ligen uppgå till, då icke alla arrendena blifva lägre än de
för närvar, äro, utan troligen högre. Jag tror derföre, att
7 H. i4
Den 20 Maj f. ni.
nian bör beräkna spanmålen efter hvad arrendena verkligen
gifva, när statsreglertn nppgöres,
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag vill endast anmärka, att,
i följd af den erfarenhet jag haft tillfälle att förvärfva vid
de egendomar jag haft både i Östergöthland, i Westergöth¬
land och i Småland, hvilka jag dels sjelf arrenderat dels ut¬
arrenderat, jag aldrig har fått beräkna, eller sjelf kunnat
fordra en högre beräkning af arrende-spanmålen än till
5 r:dr tunnan; och jag tror, att R. St. aldrig böra beräkna
den högre.
y:de punkten.
Hr Rosenblad: om någon nedsättning af prisen skulle
komma i fråga, så tror jag, att det skulle blifva på kop¬
parräntan; ty det är tvifvelaktigt, huruvida den kan kom¬
ma att fortfarande utgå tili samma belopp, som hittills,
särdeles vid vårt förnämsta kopparverk i Fahlun, i afseen¬
de hvarå det högligen förundrar mig, att vid denna riksdag
ingen motion blifvit väckt om nedsättning i denna rän¬
ta efter det betydliga ras, som der sedan sista riksdag
ägt rum.
g:de punkten.
Hr Lagerhjelm: Det är i afseende på hammarskatts-
jern, jag tager mig friheten att yttra mig Detta har af
StatsUtsk. blifvit för högt upptaget lill skeppundtalet. Detta
tror jag hafva skett derföre, att under loppet af de förflut¬
na åren har en dubbel hammarskatt utgått, som efter 1825
års förordning utgjorts; jag tror, alt vid beräkningen af
denna ränta till 70 å 80,000 r:dr, nämnda författning af Stats-
TJtsk. blifvit lagd till grund. Hufvudfrågan ronde regler:n af
skatten är öfverlemnad lill R. St., och Utsk. har ännu ej beslu¬
tat deröfver. R. St. hafva ännu ej kunnat besluta deröf¬
ver, ty StatsUtsk. har ännu icke inkommit med sitt utlåt,
men om närvar. Ständer komma att utlåta sig, på grund af
den hemställan, sorn Rikets sednast församlade Ständer gjor¬
de K. M.; så kan man icke påyrka, att denna skatt nu skall
utgå till ett högre belopp, än under de förflutna åren, enär
man med denna skattereglering icke egentligen åsyftar nå¬
gon förökning i skattens hela belopp. Då denna ränta vid
sista slatsregler:n endast upptogs till 4äoo skepp:d, så kan jag
icke bifalla, att den nu skulle upptagas till 7000 skepp:d —
en tillökning, som förhåller sig till den förra summan nä¬
stan såsom 3 till 2; men att beräkna så högt, som nu skett,
anser jag ej böra beviljas, såvida icke olika smiden böra be¬
läggas med olika skatt. Dertill kommer den frågan, huruvida
de smiden, som hädanefter anläggas, skola beläggas med hö¬
gre skatt, än de äldre. Dervid förefaller det mig att, i
händelse latitud gifves för smidesanläggningar, det ej vore skäl,
att de smiden, sora i anledn. deraf blifva anlagda, skulle
D c n ao Maj f. m.
beläggas med liögre skatt än de äldre; emedan, i samma
mån som friheten blifver större att anlägga smidet!, natur¬
ligtvis vinsten deraf skall blifva mindre. Emedlertid beror det¬
ta på It. St.; måhända linna de icke skäl alt bevilja en sådan
förhöjning. Så mycket tror jag mig likväl efter min åsigt
kunna på förhand nämna, att större frihet i anläggningar
hädanefter än hittills måste vara att förutse: har jag rätt
deruti, så är det naturligt, att R. St., i afseende på skatten,
draga sig tillbaka på den position, som föregående Ständer
haft, och icke beräkna skatten högre, än de gjort. Båda
dessa fel synas mig böra leda derhän, att StatsUtsk. icke
bör beräkna skatten till det af detsamma föreslagna höga
beloppet 7,000 skeppund.
Frih. Cederström: Det är egentligen i anledn af det
förhöjda priset å tionde-tackjernet från 5 r:dr 24 sk. till 6
rtdr skepp:t, som jag velat fästa Ulsk;s uppmärksamhet på,
att man i Stats-contoret kan få reda på, att Stats-contoret
ofta varit tvunget, att af blist på afsättning upplåta sitt
tackjern af åtskilliga sorter till ett ringare pris än taxan för
året bestämmer. Visserligen har det försålt andra sorter
för 1 1 rtdr och deröfver, men medelpriset tror jag icke går
till fullt 6 r:dr. Jag vet således intet skäl, hvarföre det
skulle uppföras öfver det belopp, hvartill det vid sista slats-
reglertn beräknades.
I afseende på hammarskattsjernet instämmer jag i
hvad Hr Lagerhjelm yttrat.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Jemte det jag, hvad ham-
marskattsjernet beträffar, instämmer med Hr Lagerhjelm, ta¬
ger jag mig friheten upplysa, att den sista tryckta berät¬
telsen från Bergs-coll:m af år 183S uppger hela beloppet af
den dubbla hammarskatten 6,000 skepp:d. Jag skulle derföre
tro, att den af Utsk föreslagna beräkning af 7,000 skepp:d är
för hög; och med afseendeå K. M:s nåd. propos. i detta äm¬
ne, tager jag mig friheten nämna, att hammarskatlsjernel uti
densamma endast beräknas till 5,5oo skepp:d. Hvad deremot
beträffar den anmärkning, som Frih. Cederström gjort, att
beräkningen af priset på tiondetack jernet till 6 r:dr vore nå¬
got för hög, så tror jag denna beräkning numera kunna utan
våda antagas. Tackjernet gäller nu 9 r:dr skepp:t och kan¬
ske derutöfver, och det är alldeles icke anledn. att förmo¬
da, att 6 r:dr vöre för högt.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Elvad den anmärk:n
vidkommer, som Hr Lagenhjelm gjort, i afseende derpå att
hammarskattsjernet uti inkomstbetänk. skulle vara för högt
beräknadt, anhåller jag få upplysa, att StatsUtsk. grundat
denna beräkning påen uträkning, som Utsk. fått från Bergs¬
collegium.
Frih. Cederström; Jag förbisåg, då jag gjorde min
anmärkning om priset, att Stats-cont. hpplystj att under de
Deu ao Maj f. m.
sednare åren priset på tackjernet uppgått lill 6 r:dr per
skepptd. Jag har således intet emot, att detina summa der
uppföres, och frånträder derföre, i afsende på tiondetack-
jernet, raina anmärkn:r mot priset.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anhåller att få
förena mig med Hr Lagerhjelm, synnerligen som vid de bruk
inom Vestmanland, hvilka ej hafva fördelaktig rörelse, hnm-
marskatts-jernpriset ligger till grund för Taxer:s-comite'ens
bedömmande af deras prodnctionsvinst.
i 5: d e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag beder om ursägt, för
det att jag återkommer till en punkt, som redan är före¬
dragen, nemi. om mantalspenningarna. Der har blifvit fö¬
reslagen en nedsättning af 20,000 r:dr, i anledn. af den för¬
ändring med mantalspenningarna, som, enl. Utsk:s förslag,
skulle äga rum. Jag drager väl icke i tvifvelsmål, alt Stats-
Utsk. har beräknat denna summa riktigt efter uppgifna för¬
hållanden; men jag anser för en brist i SlatsUtsk:s fram¬
ställning, att der icke finnes bestämdt uppgifvet, hvarpå
Utsk. grundar sin öfvertygelse. Det vill , alt Stånden skola
på god tro antaga dess förslagsberäkningar. Om ett sådant
föredragningssätt inför den ena Statsmakten, RiksStånden,
är Utskotten tillständig!, det känner jag ieke så noga; men
att det icke duger inför deu andra nemi. Kongl. Maj:t, det
vet jag bestämdt.
Gr. Horn: Då StatsUtsk. tillkännagifvit, att dessa man¬
talspenningar äro i jemnt stigande, så har det icke kunnat va¬
ra annat än calculationsvis, som StatsUtsk. upptagit dess
belopp; och jag tror, att hvar och en af R. o. Ad. äfvenså
väl som StatsUstk. är i tillfälle att göra denna beräkning.
i 7 :d e punkten.
Frih. Cederström: I afseende på spanmålsprisel tor¬
de den af mig vid föregående punkten gjorda anmärkn. äfven
här få gälla.
i8:de punkten.
Frih. Cederström: I afseende på det pris, hvartill
spanmålen här blifvit beräknad, får jag endast åberopa de
anmärkn:r, som förut blifvit gjorda rör:de spanmålens be¬
räkning.
2o:de punkten.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jemte det jag för min
del instämmer i den åsigt, som Representanten i BondeSt.
Zweigbergk framställt, att den ifrågavar. vacance-afgiften bor¬
de utgå till i5 r.‘dr per hemman, som den hittills utgjort
allt ifrån år 180g, får jag tillika vid StatsUtsk:s betänkan¬
de erinra, att StatsUtsk. uppfört ifrågavar. knekterote-frihets-
medel bland de ordinarie, inkomsterna och således förvand¬
lat dem lill ett slags grundskatt, och då raan vid denna
Den ao BI q j f. lii.
riksdag synes vara särdeles angelägen om, alt åtminslone bör¬
ja beträda banan att borttaga de s. k. ordinarie inkomster¬
na, så står det icke tillsammans med den princip, alt nu
öka dem med en så betydlig summa som 28,000 r:dr. Jag
tror således, att om denna rotefrihetsafgift verkligen skall
utgå efter den obilliga grund, som R. St. vid sista riksdag lärer
beslutat, det i allt fall är bättre, att dessa medel ingå såsom
andra bevilln.mede! till Riksg.-cont., än att de perpetueras
genom deras uppförande bland ordinarie intrader. En annan
anmärkn. anser jag ännu mera väsendtlig. Den afser de ordalag
som blifvit begagnade uti SlalsUtskts betänk., nemi. att, jemte
det knekterotefrihets-medlen upphöra, nu ifrågavar. vacance-
afgift må under titel r o t e f r i h e t s - a f g i f t af oroterad
men ordinarie rotering underkastad jord uppfö¬
ras, St c. Denna rubrik är verkligen både vådlig och förvillan¬
de. Det är nemi. icke genom någon af R. St. och af K. M. sedan
år 1809 utfärdad författning bestämdt hvilken jord, som
är ordin, rotering underkastad. Detta beror på uråldri¬
ga författningar, utkommna på 1600- och tyoo-talen,
men hvilkas tillämplighet jag jäfvar. Jag är nemi. af den
tanke, att all jord, som icke före år 1809 var belagd med
ordin, rotering, icke heller nu kan en sådan rotering påläg¬
gas, jorden må vara af hvilken natur som helst, med min¬
dre att K. M. och R. St. derom bestämdt besluta. Mig fö¬
refaller åtminstone orimligt, att t. ex. ett utsockne-frälse-
hemman (jag väljer med afsigt detta exempel, emedan tvi¬
sten om utsockne-frälsets oldin, rotering fortfarande pågår)
hvars innehafvare köpt eller tagit detta hemman i arf med
rotefrihets-afgift af 1 r;dr per hemman, till följd af SlalsUtskts
betänk., i händelse det blefve ett R. St:s beslut, skulle påläg¬
gas en vacance-afgift af 58 å 60 r:dr, d. v. s. se sin egen¬
doms värde minskadt med ett capital af omkring i,5oo rtdf
b:co. 80 §tn Reg.Ftn synes likväl kunna hindra ett så våld¬
samt ingrepp i äganderätten. Man har ofta inom detta Hus
yrkat, att det vore obilligt att borttaga grundskatten, eme¬
dan då innehafvaren köpt hemmanen med skyldighet att erläg¬
ga denna skatt, den således endast vore en ränta som vore i
köpet beräknad. Jag hemställer då, mine herrar! huruvida
det står tillsammans med denna theori alt pålägga en dylik
ränta, och om detta icke är hundradefallt obilligare af Sta¬
ten, än att borttaga eller efterskänka den. Jag föreställer
mig, ali dessa mina anmärkntr förtjena StatsUlsk;s uppmärk¬
samhet och anhåller på denna grund 0111 återremiss af be¬
tänkandet. Finner StatsUlsk. denna rubrik böra fortfara
och knekterotefrihets-medlen böra bland de ordin, skatterna
upptagas, så anhåller jag, åtminstone för min del, alt få fö¬
reslå följande tillägg uti rubriken, nemi.: Rotefrihets¬
afgift af o rotel'ad men i öfverensstämmelse med
80 §:n Reg.Ftn rotering underkastad jord. Då kom¬
mer denna afgift åtminslone att inskränkas dels till den jord,
Den ?.o Maj f. m.
som före år 180g var roterad, men sorn sedermera icke in
natura utgjort sin rotering, dels till sådan jord, som, i öf¬
verensstämmelse med K. M:s och R. St:s beslut,
hädanefter kuude komma alt roteras, utan att en sådan ro¬
tering in natura utgöra. Jag anhåller således om återremiss
af betänkandet.
Frih. Cederström: Det kan icke vara den siste vär¬
de talaren obekant, hvad han sjelf såsom riksdagsman bör
veta R. St. hafva beslutat, nemi. att roter.skyldig oroterad
jord skall roteras och beläggas med ordinarie rotering, efter
naturen på jorden. Det är K. M:s och R. St:s sammanstäm¬
mande beslut vid 1828 års riksdag. Nu innehåller 80 §:n
Reg.Fm, att ingen ny eller tillökad rotering kan, utan ge¬
nom Konungs och Ständers sammanstämmande beslöt, till¬
komma; ilen ifrågavar. roteringen har genom K. M:s och
R. St:s sammanstämmande beslut tillkommit. Den värde leda¬
motens förslag innefattar ett försök att än ytterligare skada
oss ett särskildt slag af privilegierad jord, d. v. s., att en
del af frälsejorden i Halland skulle få erlägga rotefrihets-
afgift, i stället för att beläggas med ordinarie rotering. Från
ordin, rotering finnes, efter K. M:s och R. St:s beslut, inga
andra hemman undantagna än säterier och bergsmanshem¬
man; dock så att dessa sednare bibehålla sin frihet från or¬
din. rotering endast så länge de fortfara att idka bergsmans-
rörelse — det är att drifva tackjernsblåsning — ty upphö¬
ra de dermed, så äro de underkastade att ingå i ordin, ro¬
tering. Jag kan således icke annat än finna, såväl atlSfats-
Utsk. haft rätt i saken, som att den rubrik. Utsk. föreslagit,
nemi.: Rotefrihetsafgift för oroterad, men ordi¬
narie rotering underkastad jord, är riktig; ty beg¬
ge delarne äro med Konungens och R. St:s beslut fullt öf¬
verensstämmande. Hr Dalman kan göra sig underrättad om,
att K. M. och R. St. icke allenast enstämmigt hafva beslu¬
tat, att sådant skall ske, utan äfven disponerat dessa role-
frihels-afgifter lill ersättning för sådana eapellans-bostäl-
lens roteringar, hvilkas ordin, rotering icke kunnat öfverflyt-
las på annan jord.
Hr Dalman: Jag öfverlemna!- med fullt förtroende åt
StalsUtsk. att undersöka, huruvida ett sådant R. St:s beslut
finnes, som Frih. Cederström omförmält. För min del vet
jag visserligen, alt Regeringen så velat tolka en inellanme-
ning uti en af R. St. vid 182^ års riksdag till Regeringen
»flåten skrifvelse, — hvilket misstag likväl vid 1828—18J0
arens riksdag blifvit rätladt; men jag anser denna tolk¬
ning vara alldeles oriktig, och jag bestrider således tills vi¬
dare, att ett sådant till iaga påföljd verkande beslut är af
R. St. faltadt. I slik händelse hade det icke varit möjligt, att
ju ej de många tvister, som vid nästan alla riksdagar förekom¬
mit ang:de ruter.skyldigheten, långt för detta hade varit af-i
Den 20 Maj f. m.
ut
skurna. De fortgå likväl ännu, och jag kan icke annat än
för min enskilda del anse det stå i strid med R. St:s beslut,
att ordinarie i stallet för extra roteringeu blifvit ålagd t. ex.
provinsen Halland, hvilket dock ej hör till detta ämne och
således icke nu behöfver af mig utvecklas. För öfrigt har
det ej varit mig främmande, att Frih. Cederström, som vi¬
sat sig så ifrig att förekomma, att den skattdragande icke
skulle få någon lindring i sina bördor, nu med lika ifver yr¬
kar, alt dess skatter skola blifva tillök ta,—ehuru detta står
i rak strid mot Friherrens princip, att grundskatten icke
kan borttagas från den jord, sorn med en sådan ar köpt eller
ärfd, emedan den är en deri intecknad ränta,— då lian dere¬
mot nu påstår, att all jord af lika natur bor åläggas lika
beskattning, ehuru den ene har köpt sin jord, utan grund¬
skatt eller rotering, och den andre, med densamma.
Frih. Cederström: I afseende på den siste talarens
till mig directe gjorda framställning, får jag hänvisa honom att
genomläsa mina vid 1828 och i834 årens riksdagar väckta mo¬
tioner i ämnet; och finnér han deraf, att jag tillstyrkt någon
annan förändring, än alt de, som derigenom blefvo lidande,
skulle få full ersättning, så må han hafva rätt. I annan hän¬
delse lärer hans framställning vara ogrundad.
2 7: d e punkten.
Frih. Cederström: Jag ber om ursägt, att jag kom¬
mer tillbaka till den 25 punkten. Der förekommer ett för¬
slag till en statsutgift af 10,000 r:dr, som skulle tilläggas
hvad å 4:de hufvudtiteln för lots- och båk-inrättningar re¬
dan finnes uppfördt. Jag anhåller, att Utsk. vill skilja detta
från inkomst-betänk, och uppföra det bland utgifterna å
4:de hufvudtiteln.
3 4: d e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Denna afgift är visserligen
af StatsUtsk. upptagen till samma belopp, som uti K. Alis
nåd. propos.; men då man jemfor detta belopp med hvad
som verkligen influtit under åren 1833 och 1807 i medeltal,
så befinnes detta utgöra endast 536,160 r:dr. Jag skulle så¬
ledes, för min del, tro, altman icke hör beräkna bräonvins-
afgifterna högre hädanefter, än hittills, och att det alltså ej
är skäl att höja denna afgift utöfver hvad hon i medeltal
för de sista 5 åren utgjort.
Hr Ribbing: Ehuru man ej kan yttra något ang:de det
belopp, hvartill ifrågavar. afgift uti betänk, är upptagen,
förrän betänk, om brännvinsbränningen, hvilket nu är under
Utsk:s bearbetning blifvit bifallet; så ber jag i alla fall att
få reservera mig häremot, synnerligen som jag är ledamot
af ett Utsk., hvarest motioner i detta ämne äro under bear¬
betning, och anser, alt om dessa motioner vinna önskad fram¬
gång, någon minskning i samma belopp torde vara att emotse.
112 Den ao Maj f, m.
Hr Frih. o. Landtm, hemställda, om R. o. Ad. an¬
såg de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 64 gjorda anmärkningar
föranleda dess återremitterande.
Ropade ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 20 Maj i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.utdr. för denna dag f. m.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan R. o. Ad. under
f. m. plenum återremitterat StatsUtsk:s utlåt. N;o 64, angrde
beräkningen af statsverkets inkomster; så synes mig, attalia
bilagorna eller utsk:s-utlåt:n under samma nummer med litt.
från och med A till och med K måtte åtfölja återremissen. I
annan händelse och derest dessa bilagor skulle blifva särskildt
föredragna, kommer jag att genast, utan föregången diseus-
sioti, vid föredragning af utlåt. Litt. A begära votering, och
att utlåt, enligt 56 §:n Reg.Fm må framställas till bifall eller
afslag. Om då contra-proposm blir bifallen, skulle deraf
följa, enär Ulsk. tillstyrkt afslag å motionen, att motionen
står qvar såsom bifallen; men ett sådant förhållande är icke
med formerna öfverensstämmande och lärer icke af Hr Frih.
o. Landtm, kunna bifallas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Såvida dessa betänk:n skola
återremitteras, måste någon anmärkn. vid hvarje betänkan¬
des innehåll hafva förekommit. I annat fall äger Utsk. in¬
gen grund för detsammas förnyade pröfning; men det är
endast för en förnyad pröfning, som återremiss kan komma
i fråga, och följaktligen kan återremiss icke äga rum af så¬
dan anledn., som Frih. Cederström uppgifvit.
Frih. Cederström: Jag skulle vara af fullkomligen
enahanda tanke med den siste värde talaren, derest de ifrå¬
ga var. utlåtandena voro särskildta betänk:n; men då de äro
upptagna under samma nummer med hufvudbetänkandet,
och detta är återremitteradt, kan jag icke se, att annan åt¬
gärd med dem lagligen kan äga rum, än återremiss. Jag
bär redan anlydt resultatet af ett annat behandlingssätt.
Jag kommer nemi. att begäravotering öfver utlåt. Litt. A,
Den 20 Maj e. m.
och all detsamma må framställas till bifall eller afslag. Af-
slås då betänk., som tillstyrker afslag å motionen, så är ju
motionen Infallen. Bifalles åter betänk., så är väl motionen
afslagen ; men i begge fallen är frågan, som betänk, afhand¬
la!', afgjord, ehuru samma fråga, till följd af ålerremissen å
hufvudbetänk. , sorn bland inkomsterna upplager heminan-
talsränlan , ännu beroi' på SlatsUtskls och följaktligen äfven
på Ståndets pröfning. Fiågan synes då blifva livilketdera
af R. o. Ad:s beslut, det som fattades i f. m. öfver huf-
vudbetank., eller de sorn nu blifva fattade öfver de subsu-
merade utlåtandena, i händelse de sednare besluten blifva
i strid med det förra, skall äga mera kraft. Dessa särskild¬
ta betänk:n äga nemi. sådant sammanhang med det återre¬
mitterade' ut låt , att de blott till följd af den beslutade åter-
remissen af hufvudbetänk. böra till Disk. återgå, hvilket
påstående jag således vidblifver.
Giv Horn: Om man skulle så förstå saken, som Frih.
Cederström framställt förhållandet, så skulle följden af vo¬
teringens utgång, i enlighet med Friherrens votum, blifva
den, att StatsUtsk. funne sig, jemlikt ett sådant R. o. Ad:s
beslut, böra närmare öfverväga, om icke hemmantalsräntan
lill vissa delar borde försvinna; och vid sådant förhållande
är det likgiltigt, om betänk, afslås eller återremitteras.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då fråga under för¬
middagen uppstod, huruvida på en gång skulle afhandlas
både hufvudbetänk. N:o 64, ang:de beräkning af statsverkets
inkomster och de särskildta utlåCn, som under samma nummer
detsamma åtfölja, var jag af den mening, att de borde be¬
handlas hvart för sig. Dervid kunde jag ej fatta annat, än
alt denna mening Öfverensstämde både med Hr Frih. o.
Landtmrs samt R. o. Ad:s åsigt. Denna mening vidhåller
jag nu, och yrkar, att ifrågavar. ullåtm måtte föredragas
och behandlas, hvart för sig, såsom särskildta betänkanden.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, så snart någon le¬
damot af R. o. Ad. begärde att dessa särskildta betänkrn
guille hvart för sig föredragas och disculeras, Hr Landtm,
ansåg sig pligtig att på det sättet föredraga dem, och tillä¬
de alt, utan att R. o. Ad. enstämmigt förklarade dessa ut¬
låt: n böra samfäldt återremitteras, sådant icke, efter hvad
på förmiddagen blifvit beslutädt, kunde äga rum.
Frih. Cederström: I sådant fall får jag erinra om
hvad jag nyss nämnde, nemi. att jag i afseende på betänk.
Litt. A. anhåller om votering, och, på grund af 56 §:n Reg.-
F:n, som innehåller, att då ett betänk, första gången före¬
kommer, detsamma skall framställas lill bifall eller afslag,
begär att contra-proposm må blifva afslag.
Föredrogs StalsTJtsk:s den a och 16 dennes på bordet
7 H, |5
1
Den ao Maj e. m.
lagda ntlåt. Nio 64 Litt. A, i anleda. af viiokta motioner om
hemmantalsräntans upphörande eller förminskande.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. skulle med
Frih. Cederström instämma uti afslag å detta betänk., hvil¬
ket likväl icke lärer blifva händelsen, så ser jag icke hvad
mening ett sådant afslag skulle innebära; lyda tillägg eller
förändring af ett betänk, icke får äga runi , första gången
detsamma förekommer till pröfning, så skulle afslag på ett
betänk., deruti motionen är afstyrkt, betyda detsamma som
ingenting. Bifall till ett sådant betänk, innehåller, att sa¬
ken förblifver såsom hittills; men afslag derå kunde möjli¬
gen tydas såsom uttryck af en motsatt mening.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla StatsUtskls utlåt. N:o 64, Litt. A.
Ropades ja.
Frih. Cederström, Jacob, begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att ja-propos:n skulle
komma att innehålla bifall lill utlåt., samt nej-propös:n af¬
slag till detsamma.
Bifölls.
Hr Ribbing, Arvid: Om det är Frih. Cederströms
allvar att begära votering, hvilket jag icke kan tro, så skall
jag gerna, för min del, afstå från att yttra mig, och låta
hans rop gälla till undvikande af votering.
Frih. Cederström: Jag förmodar, att Häradshöfdin¬
gen Piibbing icke kan tro, att jag önskar bifall lill den olag¬
liga motionen, som ligger till grund för StulsUtsk:s utlåt.
N:o 64 Litt. A. Det är endast för formens skull vid behand¬
lingen af dessa betäukm, som jag begärt votering, för att vi¬
sa, att enda lagliga sättet att behandla ämnet är att återre¬
mittera betänkandena, lill följd af återremissen å hufvud-
betänkandet, enär ett betänk, vid första föredragningen en¬
dast får bifallas eller afslås, men ej med förändringar eller
tillägg antagas.
Gr. Horn: I händelse votering skulle komma alt äga
rum, och contra-propos;n, innefattande afslag å belänk., seg¬
rade; finner jag ej, alt följden kunde blifva annan, än en
anledn. som SlatsUtsk. uti detta beslut skulle finna för när¬
mare pröfning vid ämnets omarbetning, huruvida någon del
af hemmanlalsräntan bör försvinna.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s-
proposition:
Den som bifaller StatsUtsk:s utlåt, N:o 64 Litt. A., vo¬
terar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
V
Deli 20 Maj o. ra. n5
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Slats:Ulsk:s utlåt. N:o 64
Litt. A.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 47-
Nej — 6.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 2 och 16
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 64 Litt. B, i anledn. af
motion 0111 skjutsfärdspenningarnas upphörande.
Frih. Gederström, Jacob: För att icke onödigtvis
upptaga R. o. Ad:s lid, får jag på en gång reservera mig
mot R. o. Ad:s beslut, — yare sig bifall eller afslag, — öf¬
ver ifrågavar. särskildta betänk, under hufvudbetänk. N:o
64, enär, i min lanke, alla dessa belank:n böra återremit¬
teras i följd af det sammanhang de äga med det redan åter¬
remitterade hufvudbetänkandet.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s den 2 och 16
dennes på bordel lagda utlåt. N:o 64 Litt. C, i fråga om
ollongäIdens upphörande.
Till pröfning företogs StatsUlsk:s den 2 och 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o Litt. D, angtde gjord fram¬
ställning, att ränta af odlingslägenher å allmänningar i vissa
fall bör upphöra alt till statsverket ingå.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: StatsTJtsk. har, ef¬
ter mitt förmenande, i detta betänk, icke lemnat svar pä den
uti motionen framställda frågan, huruvida odlingslägenheter
å allmänningar, sorn Kronan ansett för sin tillhörighet, böra
betungas med skatt och ränta. Af sådan anledn. anhåller
jag om återremiss, och att SlatsUtsk. måtte bestämma, hu¬
ruvida, i sådant fall, som motionären uppgifvit, någon skatt
eller ränta skall utgå till statsverket.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 64 Litt. D, blef af R. och Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 2 och 5 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 46 Lill. E, i anledn. af väckt fråga
om upphäfvande af den, vid fördelningen af utmarken på
Öland, samma utmark åsätta ränta.
Frih. Cederström, Jacob: Förevar, betänk, inne¬
fattar ingenting mer eller mindre än förslag att upphäfva
lagakraftvunna utslag, hvarigenom räntorna å dessa utmär¬
ker på Öland blifvit fastställda, och att dessa räntor skulle
försvinna utan att Ständerue skaffa ersättning derför i den
ordning, grundlagen föreskrifver. Af sådan anledn. tiUstyi;-
Den 30 Maj c. m.
ker jag återremiss, under åberopande af’ hvad jag förut
yttrat, rörtde samtliga dessa sub-betänkanden.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Med anledn. af hvad Hr af
Geijerstam och Hr Prosten Stenhammar lili sina reservatio¬
ner anfört, instämmer jag uti den siste värde talarens an¬
hållan om återremiss.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: Jag anhåller äf¬
ven om återremiss, ehuru jag visserligen icke sätter mig
emot någon lindring i skatten, såvida Öland af en sådan
lindring verkligen skulle vara i behof; men alt eftergifva
hela skatten, synes mig icke vara lagligen grundadt. En an¬
nan fråga är, huruvida StatsUtsk. skulle vilja tillstyrka en
sådan undersökning, som Prosten Stenhammar uti sin re¬
servation föreslagit till utredande af de omständigheter, som
kunde föranleda till någon nedsättning i de skattebördor,
som trycka Öland.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd ledamot har be-
stridt StatsUtsk. rättigheten att upplaga delta ämne. Det
lärer då icke vara Kammarpresidenlen bekant, att Stats-
TJtsk. handlagt detta mål i följd af en K. remiss. Stats-
TJtsk. har nogsamt funnit, att den ifrågavar. spanmåIsräntan
icke kan anses såsom en dubbel beskattning, och att Ölands-
boerne icke äga någon laglig rättighet att befrias från skat¬
ten; men StatsUtsk. har afselt dea rättvisa fordran de äga
till afskrifning, och den tror jag att Utsk. välbetänkt till¬
styrkt, på de grunder, som den K. remissen innehåller.
En af Kamtnar-collegii ledamöter, som på stället hållit be¬
sigtning, har tillstyrkt hvad StatsUtsk. föreslagit, sedan han
utrönt, att den bästa marken på allmänningen blifvit skatt¬
lagd till särskildta hemman; att sådan mark, som varit
tjenlig för ekeplantering, jemväl blifvit undantagen; att den
ifrågavar. delen vore den sämsta af Alfvared, oell att od¬
ling der icke kunde med fördel verkställas. Anledningen till
den besynnerliga skattläggning, som öfvergått Öland, har
varit, att vinna tillgång för eli särskildt Landsbofdinge-em-
betes inrättande derstädes. Tilldragelsen med denna skatt-
läggningsåtgärd är nära nog olaglig, åtminstone till sina
grunder orättvis. Det är sannt, alt besluten derom blifvit
stadfästade och vunnit laga kraft; men då K. M. öfverlem¬
na! dem till Ständernes närmare pröfning oell StatsUtsk.
funnit att största billighet fordrar att medgifva den obilliga
skattens borttagande; så anser jag, att R. o. Ad. bör bi¬
falla hvad StatsUtsk. föreslagit.
Hr Lagerhjelm: På sätt en reservant yttrat, är det
ganska naturligt, att, vid utmarkens fördelning, den bästa
delen blifvit undantagen och särskildt skattlagd och den
sämre eller ofruktbara delen såsom utmark bibehållen, hvar¬
för någon lindring i skatten synes billig; men annat är att
X
Den 20 Maj e. m. 117
nedsalta en öfverdrifven skntt lill livad sorn 'kan anses skä¬
ligt och rättvist, och annat, att efterskänka liela skatten.
Mig synes derföre lämpligast vara att öfverlemna till K. M.
att jemka skattebördan i mån af billighet, grundad på fö¬
rekommande omständigheter. Skulle dervid sådana förhål¬
landen yppas, i anleda, hvaraf K. M. finner hela skatten
böra försvinna, skall K. M. förmodligen icke underlåta
att derom göra nåd. framställning till nästkommande
Ständer.
Fi ili. Cederström: Gr. Horn bar förordat Ulsk:s
betänk. , dels på grund af Hr Kammarrådet Liljenroths un¬
dersökning om skattläggningen på Öland, och dels af det
skäl, all frågan om skattenedsätthingen blifvit från K. M.
öfverlemnad till liepresentationens pröfning. Dervid lärer
Grefven dock hafva förbisett, att undersökningen på Öland
skedde på grund af R. St:s derom gjorda und. anhållan ,
föranledd af väckta motioner i samma syftning, som före¬
var. betänk, tillstyrker. Att nu K. M., sedan en sådan un¬
dersökning för 'sig gått, dervid skattens borttagande blifvit
tillstyrkt, öfverlemna!- handlingarna, då Kammar-coll:m,
oansedt hvad vid undersökningen upplyst blifvit, afslyrkt
skattens borttagande, till Ständerna, som begärt undersök¬
ningen, måtte val icke visa, att K. M. tillstyrker skattens
borttagande, utan endast alt K. M. låtit vidtaga de åtgär¬
der, som Ständerne hegart; och då frågan sålunda vunnit
den utredning, som Ständerne ansett nödig, beror det nu
på Ständerna att dermed vidtaga den hufvudsakliga åtgärd,
som på dem ankommer.
Grefven har påstått, alt räntan tillkommit, hufvudsak¬
ligen i ändamål att bereda utväg för ett Landsh.embetes
inrättande på Öland. Denna uppgift är oriktig. Det var
en särskild sak, som egentligen gjorde sig gällande för Ölands
skiljande från Calmar, och det varatt Öländningarne skulle
slippa föra sin afrads- och k ronotiondespanmål till krono¬
magasinet i Calmar. Frågan om Landsh.embetets inrättande
hade ingenting alt skaffa med allmänningens delning och
skattläggning, men väl var Ryttmästaren Adlersparre, innan
lian blef landshöfding öfver Öland, på K. M:s befallning
sysselsatt med utmarkens delning, hvilken delning lände till
provinsens fördel. Hvad åter det påståendet beträffar, att
bästa marken skulle vara från allmänningen undantagen och
förvandlad till nyhemman; så var det endast Skede måsse,
som på Kronans bekostnad odlades och fördeltes i hemman,
hvilka sedermera på öppen auction försåldes. Dessa hem¬
man hafva sedermera måst förmedlas, af det skäl, att rän¬
tan blifvit för högt tilltagen i förhållande till markens be¬
skaffenhet; men Ölands hemman, som erhållit utmark af
Alfvaren, hafva blifvit belagda med så ringa ränta för hvad
de af Alfvaren bekommit, att någon nedsättning deruti in¬
Dell 20 Maj c. m.
galunda är af behof eller billighet påkallad. Visserligen är
det en fördel, som bor eftersträfvas, att söka få utmar¬
ken till skänks, likasom det alltid vore en vinst, om man
till sitt hemman kan vinna sin grannes utmark utan v der-
gällning; men då den ifrågavar. marken varit Kronans en¬
skilda tillhörighet såsom kronopark, så lärer väl ingen till¬
delning deraf åt hemmanen kunna ske, annorlunda än efter
skallläggningsmetod, och annat har ej skett. Att skatt bör
äga ruin, har jag nu visat, och alt det åsalla beloppet ej
är för högt, skall man tydligare finna vid jemförelse af be¬
skattningen med metoden. Gottland, som utgör full tionde,
är vida högre beskattadt än Öland. På grund af hvad jag
anfört, förnyar jag min anhållan 0111 åtel remiss.
Gr. Horn: Det är sannt, att Kammar-colkm afstyrkt
ifrågavar. skatts upphörande, sedan dock den auetoritet ,
som på stallet anställt undersökning om förhållandet, till¬
styrkt dess borttagande. Om nu en ny undersökning skul¬
le anställas, komme man endast i samma cirkelgång, att den
ena auctoriteten tillstyrker hvad den andra afstyrker, hvar¬
på följer en förnyad K. dom; ty K. M. kan icke gerna an¬
nat än fastställa hvad dess Kammar-colltm i sådana fall
tillstyrker; åtminstone skulle jag önska, att Kammar-colltm
alltid vore så orgauiseradt och hade det förtroende af K.
M., alt motsatsen icke inträffade; men då K. M. funnit
skäl att lill R St. hemställa, huruvida R. St., oberoende
af hvad sorn kan anses vara formenligt rätt, skulle finna
billigheten fordra att skatten borttages, så mätte det vara
Ständerna öppet att derom besluta, efter pröfning af de an-
ledntr, som tala för skattens afskaffande. Af sakkunnige
personer är ådagalagdt hvad äfven styrkes af chaitse-be-
skrifning, att Öland mycket lidit genom ifrågavar. skatte-
läggning; att hemmanen, långt ifrån fördel af utmarken, haft
förlust deraf, i följd af den höga skatten; att då från all¬
männingen blifvit borttagen all skog och odlingsbar mark,
blott den kala Alfvaren återstod, utgörande tili största de¬
len ett kalklager och en obrukbar sandhed, der skog hvar¬
ken finnes eller kan vexa. I stället för hemmansbrukare, ut¬
göra dessa trakters innebyggare icke annat än colonier af lig¬
gare, som öfversvämma ön, och osäkerheten är blifven så
stor, att man ej vågar färdas der utan att vara beväpnad.
Innevånarne nödgas hemta vedbrand och öfriga förnödenheter
från fasta landet; de äga icke mera de rättigheter, som va¬
rit dem förunnade och sednast medgifna af Konung Gustaf
IV Adolph; med ett ord, Öländningarne hafva tid efter an¬
nan erhållit rättigheter, som, med afseende på deras hem¬
mans svaga beskaffenhet, varit oundgängligen behöfliga, så¬
vida ordinarie skatten skäligen skulle kunna utfordras; men
de förlorade dessa rättigheter genom den skattläggning, som
öfvergålt den mark, på hvars erhållande de sålunda gjort
Den 20 Ma j e. m. 119
förlust i stället för vinst, oell hvilken förlust är så mycket
större, som vinsten af utmarken icke ens motsvarar förlu¬
sten af de rättigheter de förut ägde, ännu mindre den öka¬
de tungan af 864 tunnor spanmåls ränta. Jag kan således
icke finna skäl att bibehålla denna skatt och tillstyrker der¬
före bifall till betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Då jag inom Utsk röstat för
detta betänk., anhåller jag alt i korthet få redogöra för
grunderna lill mitt votum, ehuru saken visserligen blifvit
fullständigt af Gr. Horn utredd. Ganska bestämda anledncr
förefinnas för den meningen, att nyttjanderätten till ifi-å-
gavar. betesmark redan af gammalt ingått i hemmanens
skattläggning, hvilket förhållande likväl icke är med full
visshet utredt, men starka an!edn:r tala derför. Dermed må
nu förhålla sig huru som helst; ett utslag har emedlertid
tillkommit, som bestämmer, alt skatten skall finnas, och
detta utslag har vunnit laga kraft, och det kan således icke
bestridas, att hemmansåboerne äro till skattens utgörande
lagligen förbundne. En ledamot har trott, att ett sådant
utslag icke skulle kunna upphäfvas annorlunda än medelst
ansökning om resning hos Konungen i Högsta Domstolen.
Detta påstående är, i min öfvertygelse, ganska besynnerligt;
ty väl har jag länge haft mig bekant, att, om den tappande
parten vill undandraga sig fullgörandet af ett laga kraft-
vunnet utslag, enda utvägen att möjligen vinna ändamålet
är att söka resning; men aldrig har jag kunnat föreställa
mig, alt den vinnande parten skulle behöfva söka resning
för att efterskänka hvad han genom ett laga kraftvunnet
utslag erhållit. Den vinnande parten j förevar, fråga re¬
presenteras af de begge Statsmakterna ; och något hinder
måtte icke finnas för dem att efterskänka hvad dem genom
utslaget blifvit tillagdt. Grunden för ett sådant efterskänkan¬
de af en laglig rättighet finnes uti de öfvervägande fordrin¬
garna på billighetens sida; ty Olandsboerne hafva från ur¬
minnes tider begagnat betesrättighet på ifrågavar. utmark.
Ingen kan neka, att urminneshäfd i sådana fall, der dea
får gälla, medför samma rättigheter, som egentliga laga
fång. Öländningarnes häfd eller possession af ifrågavar. all¬
männing sträcker sig längre än till de delar af allmännin¬
gen, sorn blifvit deras hemman tilldelade; ty vid skattlägg¬
ningen undantogs först den bästa marken, hvilken sattes till
mantal och bildade nyhemman, och sedermera de bästa sko¬
garna, hvilka försåldes. Åtskilliga myror och kärr, visser¬
ligen användbara för slotter, men naturligtvis af sämre be¬
skaffenhet, fingo öboerne bibehålla, likväl endast mot en
särskild skatt; sedan återstod den egentliga Alfvaren, hvar¬
om nu är fråga, bestående, enligt hvad man försäkrat mig,
till en del af några berghällar och för resten af tunna jord¬
lager, hvarest endast smått och glest gräs växer.
120
Den 20 Maj e. m.
Vid elt sudan t (orlin linnde är frågan den, om Ölands-
boerne, hvilka från urminnes lider, och utan alt någon lef¬
vande minnes ett annat förhållande, ägt oqvald nyttjande¬
rätt lill så väl de ifrågavar. sämsta som de frånskilda bästa
delarna af allmänningen, nu skola få behålla nyItjanderätten
till blott den sämsta delen, ulan att vidkännas den tunga skätt,
sorn de från ålder icke afvetat; och om ej billigheten i hög¬
sta grad påkallar bifall till ansökningen derom. Jag tillstyr¬
ker åtminstone bifall härtill, och önskar, att de öfriga pro¬
vinserna för deras säkerhet ville se till, att den gamla sat¬
sen, att urminnes häfd medför samma rättigheter som laga
fång, finge äga vitsord.
Frih. Cederström: Jag har nödgats ännu en gång be¬
gära ordet, i anledn. af Gr. Horns och Hr von Troils ytt¬
randen. Desse ledamöter hafva framställt frågan så, som
skulle den bästa delen af utmarken blifvit salt till hemman¬
tal och sedermera det odugliga särskildt skattlagdt och för-
deladt på de redan beskattade hemmanen. Så förhåller det
sig icke; ty med Hä I la tal I, som är belägen midt emot
Karsudden på fasta landet och som undantogs vid skatt¬
läggningen och indeltes i lotter som försåldes, med den för¬
håller det sig så, att sedan köparne borthuggit och försålt
den derå befintliga skogen, ligger marken öde. Skede mås¬
sen, belägen inom en socken af norra delen, utgör de hem¬
man Hr von Troil omnämnde, och som odlades under upp¬
sigt af Just.rådet Mannerstam; de hafva nu fått tillgodonju¬
ta förmedling; ännu en mindre kronopark har blifvit under
skaltemannarätt i lotter försåld, men icke ägde hemmanen på
Öland någon rätt till del deri, då den ännu befanns vara
Kronans; annorlunda är alt erhålla vindfällen ekler utsy¬
ning. Den kronopark, som nu återstår, nemi. Böda skogen,
några tusende tunnb, hafva Öländningarne — utan afseende
på erfarenheten af hvad med Källatall och den andra för-
deldta parken inträffat, nemi. att de blifvit alldeles uthugg¬
na — dock anhållit att få dela den, hvilket likväl K. M.
afslagit; emedan det skulle leda till samma påföljd som med
de öfriga förenämnda skogarna, helst det icke finnes större
fiender till allt hvad skog och träd heter, än Öländningen.
Den tiden det var förbjudet att på Öland skjuta vildt af alla
slag, deribland hjort och vildsvin, och strängt straff för
åverkan existerade, funnos der ypperliga skogar; men sedan de
fingo fri dispositionsrätt öfver jagtfångsten och ansvaret för
åverkan mildrades, försvann skogen småningom , och Alfvaren
blef skoglösa fält. Att den skattlagda allmänningen är
skoglös, bevisar således ingenting. Skattläggningen har skett
med iakttagande af deras betesrättighet och ej roed för¬
biseende deraf; ej heller består marken blott af berghällar;
ty då skulle de icke blifvit skattlagda, emedan berghällar
Den 20 M a j e, m.
] 21
och dylika impedimcnler efter ingen Svensk skaltläggnings-
metod få med skatt beläggas, utan är det sådan joid, sota
kunnat till skatt taxeras, hvilken blifvit till skatt upptagen,
och denna skatt har blifvit till beloppet bestämd efter me¬
toden, deröfver icke heller besvär blifvit anförda, hvadan
skattläggningen vunnit laga kraft. Kammar-colhm har,
oansedt den särskilda ledamotens yttrande i anledntn af be-
sigtningen på stället, afstyrkt skattens borttagande, emedan
intet enda på verkliga förhållandet grundadt skäl finnes för
eftergift deraf, då man jernför Öländningarna med andra
Svenska innebyggare, sorn med dem äro i samma calhegori.
Skulle Öländningarne befrias från den dem ålagda ränta, så
borde ock alla andra Svenska hemmansägare, som för till¬
delning af mark undergått skattläggning, från de sålunda
pålagda räntorna befrias. Dessutom skulle, derest räntan
borttages, marken åter utläggas till Kronan med rättighet
för hemmansegarne till extra betesrätt derå, hvilken rättig¬
het blefve så inskränkt, att de med glädje skulle åtaga sig
skatten för att återfå utmarken. Jag kan icke frångå mili
anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Då ålskillige värde
ledamöter, hvilka måhända aldrig sett, ännu mindre varit
på Öland, yttrat sig derom, huruvida Utsk:s tillstyrkande
uti förevar, betänk, är riktigt eller ej, så torde det tillåtas
den, som varit nästan i hvarenda socken på Öland, att äf¬
ven nämna några ord i ämnet. Jag önskar Öländningarne
allt godt; men jag anser Ständernes, liksom hvarje enskild
menniskas pligt vara att göra rätt , innan de företaga sig
att göra godt. I afseende på rättvisan åberopar jag Hr
af Geijerslams och Prosten Stenhammars betänk, vidfogade
reservationer, hvilka någon af Ridd.cancellisterna torde få upp¬
läsa, på det de af R. o. Adts Hrr ledamöter, som bort hvad
som blifvit sagdt i motsatt syftning, äfven må höra skälen
för den åsigt, som icke gjorde sig gällande i Utsk. Derefter
torde det tillåtas mig att vidare fortfara.
Hr af Geijerslams samt Prosten Stenhammars reservatio¬
ner upplästes.
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar Öländningar¬
na allt godt ; men ännu mera att R. St. måtte först och
främst göra rätt. Om R. St. skulle, utan jemförelse med
förhållandet i andra landskap, besluta en allmän eftergift af
någon skatt på Öland, såsom här är föreslaget; så handlade
Ständerne utan tillräcklig grund för sitt omdöme i allmän¬
het och utan afseende på den särskilda olikhet i förmåner ,
som äger rum mellan Öländningarna sjelfva. Detta beslut
skulle dessutom vara af vådlig beskaffenhet, i hänseende
lill följderna, på sätt Prosten Stenhammar anmärkt. Om det
skulle hända, att de rådande vid någon riksdag bes>£i-
7 H. *6
J22
Den 20 Maj e. m.
te att befria något visst härad från dess ränta, t. ex.
det härad, der visse maktägande riksdagsmän hade si¬
na egendomar, hvad skulle verkan deraf blifva på de öf¬
riga? Skulle det icke blifva ett föredöme för alla andra
härader att vid riksdagarna söka att kasta ifrån sig den or¬
dinarie skatten? Men då skatter icke kunna af Staten und¬
varas, så finge den öfriga delen af Riket betala [hvad som
efterskänktes ut de gynnade. Under tvedrågtstiderna begag¬
nade mäktige riksdagsmän, särdeles borgmästare, deras in¬
flytande att befria vissa städer från skyldigheter, som i all¬
mänhet åligga dem. Jag har såsom föredragande förnum¬
mit, huru t. ex. Strängnäs blifvit befriadt från ett ecclesia-
stikl besvär, hvaraf saknaden kännes ännu, ty man vet icke
huru den rättigheten skall ersättas, mot hvilken den bort¬
tagna skyldigheten svarade, och till grund för hvars efter¬
gifvande man förgäfves söker efter annat skäl, än att R.
St. funnit lämpligt att så förordna. Jag påminner mig till
och med, att Ständerne upphäft Konungens beslut uti kyrk¬
liga mål. Här skulle hända ungefär detsamma, ty fråga är
om upphäfvande af embetsmyndigheters beslut. Likväl får
jag förklara, att jag icke bestrider StatsUtsk. rättighet att
befatta sig tned frågan, ej heller Ständerna rättighet att ut¬
trycka deras önskan, att i billighetsväg lindring måtte be¬
viljas, då den ej kan lemnäs i lättsväg. Men inom billig¬
hetens område linnas äfven grader för eftergift. Billighe¬
ten kan fordra alt gifva efter mera på ett- och mindre på
ett annat ställe. Den, somsett Alfvaren på Öland, vet ock
om han på ena stället är mera fruktbärande än på ett an¬
nat, eller om fruktbarheten är lika öfverallt. Jag är såle¬
des hufvudsakligen af samma mening, sorn Prosten Stenham¬
mar, på sätt han yttrat sig uti sista mom. af sin reserva¬
tion. Sedan jag nu talat om frågan i allmänhet, anhåller
jag att få besvara en och annan af de anmärkntr, som å
motsidan blifvit gjorda. Först bör man göra skilnad emel¬
lan rättighet till mulbete och äganderätt. Rättighet till
mulbete ägde Öländningarne; men mot denna rättighet
svarade deras skyldighet att låta sina ägor förderfvas af
vildsvin, hjortar och andra djur den tiden Öland var att
anse såsom en Kronans jagtpark. Detta ohägn har upp¬
hört; nu har en hvar sin utmark med äganderätt, kan in-
freda och använda henne huru han behagar. Man har sagt,
alt Alfvaren bebos af colonier utaf liggare och brottslin¬
gar; att osäkerheten är så stor, att man nödgas medföra
vapen på sina resor. Detta är en nyhet för mig, och tro¬
ligen torde ingen Calmar läns innevånare hafva hört lalas
derom. Det säkra är, att sedan kronoparken Rällatall
blifvit, efter den tidens nya läror, försåld till skatte, nedhög¬
gos träden o,ch försåldes af de första ägarne, så att man
nu, i stället för den vackra skogen, endast ser den hvita
ofruktbara sanden, hvari den vuxit; och snart skall denna
Och ao Maj c. m.
133
trakt måhända vara förvandlad till flygsandfalt. Att åboer-
ne på den ödelagda skogsmarken äro fattige, och alt brott
begås af dem, såsom af andra fattiga menniskor, är san¬
ning. Men förhållandet är icke sådant, till den öfverdrifna
grad som här uppgifvits. Öländningarne äro liflige och lä 11—
retlige, förgå sig derföre lätt af öfverilning; men de äro
ett dugligt och förståndigt folk, sorn i allmänhet bergar sig
väl och bättre än Småländningarne på andra sidan sundet.
Bästa beviset härför tyckes ligga i öläudningarnes fördom,
att de skola vara försedde med goda matsäckar, för att icke
svälta, när de komma öfver till fasta landet. Man har sagt,
all Öland mäste hemta sina skogsförnödenheter från fasta
landet. Det är sannt, hvad sydliga delen af ön beträffar;
men denna är ock fruktbarast. På öns norra ända finnes
10,000 tunni, skog, Kronan tillhörig, och derföre bevarad.
Derifrån kunna öboerne för skäligt pris få köpa både brän¬
sle, timmer och andra skogsförnödenheter. Att åter enligt de¬
ras önskan dela den, vore detsamma, som alt gifva den lill
sköflings. Då hemmansägarne icke motsatt sig afsöndring och
särskild skattläggning af åtskilliga utmarksdelar, synes så¬
dant bevisa, att de sjelfve erkänt sig icke hafva äganderätt
dertill. Skulle nu skatten efterskänkas, så är det klart, att
all utmarken äfven bör återgå till Kronan, i samma för¬
hållande som före skattläggningen. Skulle ett sådant för¬
slag göras Öländningarne, så skulle säkerligen de vara få,
som icke hellre betalte skatten och behölle jorden med ägan¬
derätt. En sådan åtgärd kan dock icke äga rum, utan alt
underställas Konungen; och jag är förvissad, att Han hvar¬
ken nu eller framdeles tillkallar sådana rådgifvare, som skul¬
le vilja, utan undersökning, tillstyrka en allmän efterskänk-
ning af Kronans ränta; ty hvarmed skulle de sedan möta
dylika anspråk från hvilken landsort som helst? Att dock
någon lindring kan beliöfvas, derom är jag öfvertygad; men
då ej alla hemmansägare behöfva den i lika mån, så bör
förhållandet med säkerhet utrönas, på det alt vid en kom¬
mande riksdag ingen må komma efter med begäran om yt¬
terligare jemkningar och nedsättningar, emedan andra be¬
kommit större fördelar än vederborde. Jag anhåller äfven
om återremiss af betänkandet.
Hr Lagerhjelm: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr von Hartmansdorff, och får blott tillägga, alt, enligt
hvad en af StatsUtskrs ledamöter uppgifvit, det är genom
undersökning vitsordadt, att en delaf de hemman, som er¬
hållit andelar af utmarken, fått odlingsbar mark, som icke
tillhört hemmanen förut enligt gamla skattläggningsvärdet.
Derföre vore det ju alldeles oförlåtligt, om en efterskänk-
ning skulle äga rum, på sätt Utsk. föreslagit, helst en så¬
dan fördelning Liefve ganska ojemn, ty en del af dessa in¬
nehafvare utaf f. d. kronojord finge hvad de icke borde haf-
Den jo Maj c, m.
va , andre fingo intet. Huru kan veil detta jernnäs på an¬
nat sätt än genom en billighetsåtgärd. En sådan åtgärd
måste sökas genom återremiss; oell då jag finner det be¬
tänkligt att bifalla StatsUtskls betänk., får jag anhålla om
dess återremitterande.
Hr Rosenblad, Bernhard: I händelse förhållandet
verkligen ä'r sådant, som en SiatsUtsk:s ledamot trott det
vara, att nemi. på gammal häfd grundades de förmåner, för
hvilkas åtnjutande Ölanda ingarne blifvit ålagde en särskild
skatt, då vore det verkligen billigt att befria dem från den¬
na skatt; men skulle icke rätta förhållandet vara utredt af
de upplysningar, som Hr von Hartmansdorff och Frih. Ce¬
derström lemnat, torde det tillåtas mig att lemna några
särskilda, hvarigenom rätta förhållandet, som äger rum på
Öland, torde visa sig. Som man vet, hafva redan från äl¬
dre tider tillbaka —- jag tror ända från Johan ll!:s tid —
Sveriges frarafarne Konungar älskat att hafva Öland som ett
lustställe, lill en jagtpark, der de ofta njöto af jagtens nö¬
jen. Detta föranlät, att Kronan efter hand tillbytte sig el¬
jer inköpte enskildes egendomar på Öland år från år. Den¬
na handel bedrefs synnerligast af Cari X Gustaf, som myc¬
ket älskade Öland och bodde der. Då under Carl XI frå¬
ga först uppstod om skattläggning af Öland, funnos ej me¬
ra än i5 hemman i Ölands norra Blot och 60 i det södra,
som blefvo skattlagda, och hemman fördelades på kronopar-
kerna, titan afseende på huru de förut varit fördelade,
hvarigenom uppkom en fullkomlig olikhet mot hvad som
ägde rum med all annan skattläggning i Sverige. De voro
underlagda Kronans slolt med sådana servituter, som att
hemmansåboerne icke fingo skada jagtdjuren, utan tvertom
hygga hus i sina ängar och dit inlägga foder, så att hjor¬
tarna skulle kunna gå in dit att äta, och fingo icke drifva
ut dem från ägorna. Under Kung Fredriks tid fördes dit
vildsvin, som gjorde mycken skada. Men från alla dessa
servituter äro Öländningarne numera befriade, och den som
varit på ön, hvartill jag haft tillfälle, har kunnat se, att
allmogen derstädes i allmänhet är välmående. Fördelningen
af Kronans utmarker på hemmanen har skett med ägande¬
rätt dertill; att nu göra en skänk deraf utan någon ersätt¬
ning till Kronan, vore en obillighet mot Rikets öfriga skatt¬
dragande. Deremot kan väl en lindring vara behöflig, och
en sådan vill jag gerna medgifva på sina ställen.
Gr. Horn: Om det skulle vara fråga om att efter¬
skänka skatten utan undersökning, så skulle jag instämma
med Hr von Hartmansdorff; men här är, både af Kammar-
collini och Konungens Bef:h:de, undersökning verkställd,
dervid förrättningsmännen utredt förhållandet och hemställt
att K. M. i nåd. täcktes eftergifva hela denna beskattning.
Det är på denna grund, sorn StatsUtsk. trott, att under-
Deli ao Maj e. m.
125
sotning icke vidare borde eller kunde komma i fråga. Vi¬
dare har Utsk. noga undersökt och erfarit, hvad äfven för¬
ut är vitsordadt, alt Ölandsboerne, då Öland utgjorde en
kronopark, hade fullkomlig nyttjanderätt till liela utmar¬
ken; att denna nyttjanderätt visserligen blef inskränkt,
derigenom att ohägnad inträffade till följd af hjortars
och vildsvins införande på ön; men genom K. brefvet
af 1802 är denna olägenhet afhjelpt, då kronojagtparkerne
upphörde och Öländningarne inträdde i deras dem af ålder
medgifua rättighet att fritt begagna all mark, som icke för¬
ut var inhägnad af redan skattlagda hemman. Då nu en skatt¬
läggning skett, icke på grund af Öländningarnes ursprungliga
begäran, ulan emedan de af flera omständigheter dertill öf-
vertalades, och vid den nya skattläggningen dem fråntogs
den betesmark, som förut varit dem upplåten till allmänt
antagande, måste en hvar genast inse , att en stor obillig¬
het in träd t mot det förhållande, som var att rätta ojemn-
lieterna. Jag har förut medgifvit, att lagligen äga visser¬
ligen icke Ölandsboerne någon rätt att återfordra den rät¬
tighet de förut ägt; men här äger en stor skilnad rum
mellan det lagliga och det rättvisa. Det rätt¬
visa är här det billiga; och derpå är det, sorn Stats-
Utsk. grundat sitt tillstyrkande, väl betänkt, att Ölandsboer¬
ne icke skulle i annat fall komma i åtnjutande af någon
större fördel, utan tvertom deruti lida förminskning, dåde,
pa sätt Utsk. antydt, bevisligen varit i åtnjutande af vida
större förmåner, än de nu skulle komma att åtnjuta, sedan
odlingsbara mässar och kärr blifvit fråntagna, deraf nyhem¬
man mot särskild åsatt ränta uppkommit, och den öfriga
utmarken är af beskaffenhet att inhägnad deraf icke lönar
mödan. En gammal karta på 1600-talet bevisar att en så¬
dan fördelning af utmarken redan då ägde rum; den är på
kartan aftecknad, men det tiar redan från den tiden icke
varit någon vinning att tillegna sig den äganderätt deraf,
sorn genom denna afmätning var afsedd. Utmarken förblef
i alla fall under allmän nyttjanderätt, och jag tror, att om
det gick an att omgöra hela skattläggningen och lägga alla
utmarker tillbaka, borde Ölandsboerne blifva dermed belåt¬
ne; men derom bör nu icke fråga uppstå. Frågan är nu
endast den, huruvida icke, sedan denna skattläggning öfver-
gått Öländningarna, och bevist är, att de derpå förlorat,
utan motsvarande nytta af äganderättens erhållande, billig¬
het och rättvisa fordra, att de från denna beskattning all¬
deles befrias, helst jag tror, att, genom förnyad undersök¬
ning af förhållandet, några andra upplysningar eller nå¬
got annat resultat icke dermed kan vinnas. Jag anhåller
ytterligare, att R. o. Ad. måtte, på grund af de uppgifter,
som blifvit meddelade och i betänk, finnas omrörde, bifalla
hvad StatsUtsk. föreslagit.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Sedan Gr. Horn så
Den ao Maj e. m.
fullständigt n t reel t frågan, har jag föga att tillägga, utun
anhåller blott att få redogöra för de motiver, som föran-
ledt mig att biträda SlatsUtskts åsigt. Ifrågavar. utmarker
blefvo 1682 fördelade på socknarna och sedermera, då Öland
i början af 1700-talet skattlades, i skattläggnings-inslrumen-
tet upptagna såsom herrligheter, tillhörande hemmanen, dock
utan särskild skatt, och begagnades af Ölandsboerne som
en allmän betesmark. Ar 1802 utkom en K. författning,
deruti rådjuren, hjortarne och vildsvinen aflystes från den
s. k. Alfvaren, mot förbehåll, att Oländningarne skulle in¬
hägna ekplanteringshagar; äfvensom samma författning in¬
nehöll, att en stor del af skogen sorn allmänning skulle va¬
ra tillgänglig för Öländningarna till fyllandet af deras skogs-
behof. Samma författning stadgar ock, att den öfriga
utmarken skulle fördelas på hemmanen. Hvad de första
villkoren, ekplanteringshagars inhägnad och skogsallmän-
nings frånskiljande, vidkomma, så blefvo de genast verkställ¬
da; men fördelningen af Alfvaren uteblef, emedan kriget
mellankom och derefter 180g års revolution, som hade till
följd en annan sakernas ordning, äfven i afseende på hus¬
hållningen med Öland under Landsh. Adlersparres ledning.
Hade författningen af 1802 blifvit salt i full verkställighet,
skulle det hafva varit ganska lyckligt för Ölandningarna, och
de hade då icke haft skäl till klagan ; men i det stället
skattlades planteringshagarne till hemmanen jemte en stor del
af den odlingsbara marken. Tyngst drabbade likväl Ölands-
boerna den åtgärden, att de allmänningar, hvarifrån utsy¬
ning skulle ske till vedbrand och byggnader m. m., förde¬
lades i lotter och såldes, hvarigenom följden blef, alt sko¬
garna nedhöggos, och attén stor del af Ölands hemmans¬
ägare nu äro i saknad af nödig vedbrand. Sedan detta var
gjordt, fördelades den öfriga Alfvaren eller utmarken,
som icke var af särdeles värde, samt belädes med den oer¬
hörda skatten af 864 t:r spanmål, hvilken skatt, i förening
med alla öfriga onera, troligen kommer alt bereda många
hemmansägares obestånd, såvida ej hjelp å Ständernes sida
mellankommer. Ölandsboerne hafva således vid den nya
beskattningen förlorat sina bördigaste betesmarker och sin
bästa skog, samt dessutom fått sig ålagd en ganska betydlig
spanmålsränta. Häröfver hafva de vid flera tillfällen, ge¬
nom sine riksd.fullmäktige, förgäfves anfört klagomål, in¬
tilldess Siänderne vid 1834 års riksdag behjertade deras be¬
lägenhet och ingingo till K. M. med und. begäran, att en
undersökning af förhållandet mätte på stället göras, hvilken
undersökning äfven skedde, om jag minnes, år 1836 af Kam¬
marrådet Liljenroth, som dervid ganska noga gick till väga
o Ii tillstyrkte, att ifrågavar. utmarksskatt på Öland skulle
upphöra, hvaruti äfven duvar. Landshöfdingen i Calmar in¬
stämde, ehuru af den sedermera t. f. Landshöfdingen der¬
städes, äfvensom af K. Kammar-colltru, upphörandet af of-
Den 20 Maj c. m.
127
tanämnda utmarksskatt blifvit bestridd. Det lian visserligen
vara alltför lofvärdt af K. Kammar-colltm att vilja bibe¬
hålla Statens intrader; men då en orättvisa är begången,
skulle jag tro billighet och rättvisa fordra, att R. St. bort¬
taga en i sednare tider pålagd skatt å en utmark af den usla
beskaffenhet, alt den ej förtjenar odlas eller inhägnas, hvarå
största beviset förefinnes i det förhållande, att Alfvaren än¬
nu några och 20 år efter sista skattläggningen fortfarande,
likasom i äldre tider, ligger till gemensam betesmark. Des¬
sa äro de skäl, på hvilka jag bilrädt Utslits betänk.; och jag
får för min del förklara, alt jag anser utmarksskatten orätt¬
vis, anhållandes om Hr Frih. o. Landtmts propos. på bifall
fi betänkandet.
Hr von Hartmansdorff; Den siste talaren har isyn¬
nerhet fästat sig vid det orättvisa i den behandling Öländ-
ningarne skola hafva undergått. Han har åberopat bland
annat, att denna fråga många gånger förevarit oell blifvit
afslagen af StatsUlsk. och R. St. Hade han rätt deruti,
att utmarksskatten vore orättvis, så hade han dermed tilli¬
ka sagt, att alla föregående SlatsUtsk. och Ständer förr
varit orättvisa. Men mfinne icke möjligt kunde vara, att
flera StatsUtsk. och Ständer efter hvarandra varit likaså
rättvisa, som det nuvar. StatsUlsk.? Kanske om man räk¬
nar efter pluralileten, mäste de anses hafva varit rättvi¬
sare än det nuvar. StatsUtsk., hvilket allena tillstyrkt ef¬
tergift. Man har som skäl till bifall å Utsk:s förslag åbe¬
ropat en undersökning i frågan, verkställd af Kammarrådet
Liljenroth. Ulsk:s utlåt, ådagalägger alt denna undersök¬
ning skedde under 2 månader, men det är derföre icke
sogdt, att dertill åtgingo 2 månader; ty förrättningen hade
kunnat börjas i slutet af Juli och lyktats i början af Au¬
gusti. Öland är i4 mil lång och icke så smal, att blott en
sträcka af hemman går från norra udden tili den södra,
ulan hemmanen äro i allmänhet belägna på 2tne linier längs
östra och vestra kusten, så alt man bar åtminstone öns
dubbla längd eller 28 mil af bebodda sträckor all beräkna.
Skulle man väl då kunna föreställa sig, att alla de hemman,
som ligga på en sträcka af 28 mil, kunna hinna undersökas
till beskaffenhet af deras jordmån och riktigheten af deras
skattläggning m. m. under loppet af 2:ne månader, äfven om
bela denna tid blifvit derpå använd? Det besynnerliga för¬
hållande inträffar ock, att premissen till Kammarrådet Lil¬
jen roI hs betänk, icke synes stå i öfverensstämmelse med den
slutsats, hvartill han kommit. Man har sagt, att Öländnin-
garne tillförene haft större fördelar än nu; hvarföre hafva
de då icke framdragit bevis härpå? Jag tror ej, att så orätt¬
visa domare finnas i landet, att om verkliga bevis framläg¬
gas af hela landskaps innebyggare, de skulle lemtias utan af¬
seende. Man har, såsom bevis på de Öländska utmarkernas
D c 11 20 M a j c. m.
oduglighet, åberopat, att kring dem icke finnes någon stängsel.
Förhållandet är, att man icke der har tillgång på trädvir¬
ke till gärdesgårdars uppförande; men deremot har man kalk¬
sten eller s. k. flisor, som med mycket litet besvär uppbry¬
tas och begagnas till stängsel. Att sådan finnas, torde jag
få bevisa genom ett sval-, som en hvar plägar få höra, om
han vill köpa af de små hästarna, som folket på ön kallar
kungshästar. Då svaras, att sådant icke utan svårighet lå¬
tar sig göra, ty sedan Alfvare» numera blifvit delad och mån¬
genstädes inhägnad, kunna kungshästarne ej mera löpa ikring
ön såsom fordom, ty när de instängas blifver racen stör¬
re, emedan litenheten kommer af köld och foderbrist om
vintern. Detta är ock orsaken, hvarföre sådana hästar nu¬
mera kosta 3 till 4 gånger utöfver deras förra pris, om hvil¬
ket allt man kan erhålla visshet genom efterfrågan på för¬
sta ångbåt, som kommer från Calmar. — Här omtalas äfven
den oerhörda skatten af 864 l:r spanmål. Men om man ef¬
tersinna!’, att på ön finnas omkring 8oo mantal, finner man
att summan icke är så stor. Jag anhåller ytterligare om
Sterremiss.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anleda, af
IJr Tersmedens yttrande, att Öland skulle varit lyckligt, om
1802 års författning gått i verkställighet om Alfvarens del¬
ning på hemmanen. Hvarifrån tager den värde ledamoten
det, att icke äfven delningen, efter 1802 års författning,
skulle hafva medfört den skattläggning , som sedermera
ägt rum, eller fanns icke samma skattläggnings-författning
gällande 1802 , som de , efter hvilka dessa utmarker seder¬
mera blifvit skattlagda? K unde väl Gustaf Adolph 1802, fast¬
än det ej i författningen om utmarkernes delning expres¬
sis verbis stod, alt skattläggning i och med detsamma skulle
ske, frikalla dem, som lingö utmarkerna sig tilldelade, från
den skattläggning, som, enligt lika val då som nu gällande
författningar, borde ske? Det skefva sätt, hvarpå detta ären¬
de blifvit i StatsCJtsk. behandladt, äfvensom det på sidan
om sanna förhållandet gjorda påstående, att den utmark,
som tilldelats hemmanen och blifvit skattlagd, vore odug¬
lig, bestrider jag. Den skattlagda jorden har ej varit sämre
än annorstädes befintlig, skattläggning enl. gradering under¬
kastad, jord; och att deribland äfven förekomma s. k. impe-
dimenlu, är helt naturligt, men dessa hafva ej blifvit gra¬
derade eller i skattläggningen ingått. Man säger, att det
är ett bevis på markens oduglighet, att den ej blifvit inhäg¬
nad; sådant kallar jag för lösa uppgifter, mine herrar! Den
mark, som duger till odling af åker och äng, den har blif¬
vit inhägnad; den mark som ligger utanför, som icke duger
till en sådan odling, den har ej blifvit och behöfver icke
heller inhägnas. Jag förnyar min begäran om åtcrremiss.
Den 10 Maj e. ra.
129
Hr Ribbing, Arvid: Under discussionen liar jag för¬
nummit, att särskilda tankar blifvit yttrade. Det tinnes
nemi. i betänk, uppgifvet, att äganderätten till ifrågavar. ut¬
marker icke varit vid de äldre skattläggningarna tagen i be¬
räkning; deremot bar en värd ledamot, Hr von Troil, för¬
klarat, att han ägde anledn. dertill, all dessa utmärker varit
tagna i beräkning vid den skattläggning, som först öfvergick
Öland. Vidare har den ene påstått, att Öland vunnit på
delningen, den andre alt ön derpå förlorat, och ändtligen
är det i betänk, inlaget såsom ett skäl, hvilket föranledt
Kammarrådet Liljenroth att tillstyrka någon afkortning, att
många odlingsbara kärr och inåssar blifvit fråntagna allmän¬
ningen, hvilket minskat den betesrätt, som hemmanen af ål¬
der haft. Nu är det, enligt allmänna lagar och författn:r, kro-
nojordägares rättighet att låta uppodlingar ske på allmännin¬
gar. Således, om detta varit en allmän laglig rättighet, som till¬
kommit Kronan, så skulle ej öboerne lagligen kunna anses haf¬
va blifvit förnärmade. Hade de blifvit förnärmade, skulle för-
närmelsen bestått i så mycket som dessa nya hemman fråntogo
allmänningen, och då hade i alla fall återstått den skatt, som be¬
löpte sig på det öfriga af hemmanen. Sådana olika förhållanden,
visa sig, hvartill äfven kommer det, att en ledamot af StalsUtsk.
har uppgifvit, att Konungen tillåtit, att utmarken skulle
fördelas hemmanen emellan, och att en annan ledamot af Slats-
Utsk. yttrat, att det ej varit på begäran af Öländningarna,
som delningen skett, och att den likasom skulle hafva skett
emot deras vilja. Det är således mångo omständigheter
att laga i betraktande, och med all aktning för så väl den
enes sorn den andres omdöme, måtte allt detta lagligen pröf-
vas och tagas i öfvervägande, såvida man vill komma lill
ett 1 ät tvist slut. Det halver sig icke så lätt för ett rum,
som delta, alt föreställa domstol Utsk. har i det nästfö¬
regående af R. o. Ad. bifallna betänk, förklarat, att ”då det
”ankommer på vederbör., som förmena sig för deras hem-
"man äga anspråk på sådan jord å allmänningar, hvilken till
”odling blifvit upplåten, att i laga ordning utföra den fiter-
”vinningstalan, hvartill de må förmena sig vara berättigade,
’på utgången hvaraf beror, huru med odlingslägenheternas
”ränta kommer att förhållas, Utsk. anser den väckta motio-
”nen icke till någon åtgärd å R. St:s sida kunna föranleda.”
Jag hemställer nu, huruvida detta föregående betänk. rör:de
en motion, äfven om ränta från allmänningar, slår till¬
sammans med det utlåt., som nu är under öfverläggning.
Mig förefaller det verkligen såsom de stridde emot hvaran¬
dra, alt nemi. Utsk. i det första tagit såsom grundsats, att
domstolarna skola utveckla förhållandet, men i det sednare
deremot antagit den grundsatsen, att, med stöd af Kammar¬
rådet Liljenroths undersökning, vilja besluta i hufvudsaken
och underställa den Ständernes sanction. Jag tror, att det¬
ta skulle vara vådligt. Jag har mig bekant, alt mångfall-
7 H- ‘7
Den 20 Maj e. m.
diga rättegångar blifviFförda, exempelvis i Östergöthland
om Örnberget, hvilka gatt ända till högsta instansen; och
om nu här en utväg funnes att slita tvisten, så kanske att
äfven de personer, som anställt den, kunde komma och fram¬
ställa anspråk, om de ej funne siri sak så afgjord som de.
önskade. Jag tror således, att man ej, såvida man är mån
om att gå rättvist tillväga, bör företaga sig att här före¬
ställa en domstol.
Frih. Sprengtporten, Jac.Wilh.: Man skulle visser¬
ligen kunna åberopa än flera ganska intressanta bidrag till våra
äldre jagtförfattningars stränghet, andem HrRosenblad anfört
— t. ex. förbudet under den s. k. frihetstiden att fälla hög¬
djur vid lifsstraff; men mildare seder hafva sedermera inträdt,
och det har numera icke blifvit en så uteslutande syssel¬
sättning, som fordom, för de förnäma, dessa jagtnöjen, hva¬
dan man fästat mindre vigt vid jagträttigheten i Kronans par¬
ker; och sålunda har allmogen kring dessa parker småningom
fått en rättighet, som den i mindre män förut utöfva!, sedan den
begagnat parkerna till betesmarker för boskapen och äfven
till skogsfångst. Resultatet häraf har visat sig vara, att par¬
kerna småningom blifvit förstörda; men med detsamma har
en slags nyttjande-rätt, gränsande till urminnes rätt, upp¬
stått till dessa kronoparker, som till följd af urminnes häfd
blifvit betraktad nästan såsom äganderätt. Före 1824 ägde
K. M. och Kronan omkring 35o,ooo tunni, kronopark. Då
framställdes det förslaget att, för att söka få freda den åter¬
stående delen af skogen, afvittra någon ringadel deraf med
uppoffring af det öfriga. Denna princip låg till grund för
1824 års författning. Afvittringen har sedan blifvit verk¬
ställd, och af omkring 35o,ooo tunnland disponerar Kronan
nu 5o,ooo, hvaraf den s. k. Böda skogen utgör en del. AIf—
varén på Öland bar också varit kronopark. Förhållandet
med den synes ock hafva varit enahanda, att nemi. Kronan
afyttrat sin äganderätt till Alfvaren emot den betesrätt all¬
mogen derstädes begagnat, och förbehållit sig äganderätten
till den bättre delen af parken. Kronan har bibehållet Bö¬
da skogen, hvilken man äfven föreslagit att delas, men hvil¬
ket StatsTJtsk. afstyrkt; den har undantagit Skede-måsse
och andra lägenheter. Det synes mig således, att samma
princip, som blifvit följd i afseende på den första krono¬
parken, äfven blifvit följd i afseende på Alfvaren. Huruvida
någon skattläggning vid dessa afviltringar ägt rum eller icke,
tilltror jag mig icke att bestämdt styrka eller motsäga. Jag till¬
tror mig likväl kunna säga, alt om någon skatt blifvit ålagd, har
den varit ganska ringa, likasom jag kan upplysa, att förhållan¬
det varit med andra kronoparker , som blifvit öfverlemnade
till angränsande hemmansägare utan någon slag skatt. Så¬
dant är t. ex. förhållandet med den s. k. Kronomaste-
skogen på Dalsland, der en half kappe säd åsattes tunnlandet
D c u 20 Maj c. in.
och sedermera efterskänktes af Kronan. Det synes mig att sam¬
ma stadganden, som blifvit iakttagna i afseende på Öland, icke
blifvit följda och iakttagna i alldeles samma frågor vid tillämp¬
ningen på andra delar af Riket. Det är dessa skäl, tillika med
flera andra, som af Gr. Horn saint Herrarne Tersmeden och
von Troil blifvit framställda, som föranleda mig att tillstyrka
bifall å detta betänkande. Att öfverlemna frågan till dom-
stolarnes pröfning, vore af intet ändamål och bör icke kom¬
ma i fråga; ty saken bör ej annorlunda än administrativt
kunna behandlas. Att i det skick, saken nu befinner sig,
hänskjuta den till en ny undersökning, vore endast, såsom
Gr. Horn yttrat, att börja precist på samma sätt som förut;
och om den undersökningen verkställdes, blefve tvifvelsutan
resultatet vid en följande riksdag, att man stöde på samma
punkt som förut. Hela anmärkningen i afseende på under¬
sökningen reducerar sig icke till annat, än att Kammar-
colltm ej tillstyrkt saken; ty hade Kammar-coll:m tillstyrkt
den, hade ingen anmärkning skett emot StatsUtskts åtgärd.
Detta kan bero på en persons individuella åsigt. Att Kam-
mar-coll:m är noga om Kronans rätt äfven emot enskilda,
bör man hålla Kammar-colhm räkning för; men det bör
ej hindra Rikets Ständer att, om de finna Kronans rätt
sträcka sig utöfver det billiga, deruti göra modificationer.
Jag anser Utskts tillstyrkande bygdt på goda grunder, och
att samina princip dervid är följd, som i afseende på andra
kronoparker i Riket; hvarföre jag ock tillstyrker bifall å
detsamma.
Hr Tersmeden: En värd ledamot har bär satt i frå¬
ga, huruvida Ölands tillstånd skulle hafva varit mer eller
mindre lyckligt, i händelse 1802 års författning gått i verk¬
ställighet. Jag har ansett det förra skulle hafva inträffat
på den grund, att denna författning klarligen afsåg ett bättre
hushållssätt med Öländska utmarken, än det som sederme¬
ra vidtogs. Hade 1802 års författning blifvit följd, så skulle
Öland ännu hafva den skog i behåll, hvilken, till följe af
ett illa beräknadt vinstbegär, blifvit rakt förstörd. Samma
författning innehöll äfven att fördelning af Alfva ren på hem¬
manen skulle äga rum, men nämner icke ett ord om någon
skattläggning. Hemmansägarne hafva äfven vid alla tillfäl¬
len protesterat mot fördelningen, såvida ny skatt skulle på¬
läggas; jag inser derföre icke hvarföre denna utmark skulle
beskattas, då exempel icke saknas å andra orter, att utmar¬
ker af lika dålig beskaffenhet, som denna, blifvit på hem¬
manen fördelade utan skatt. Jag har intet vidare att tilläg¬
ga, men skulle votering komma i fråga, anhåller jag att
contrapropos. må blifva återremiss af betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an¬
såg de vid StalsUtsk:s utlät. N:o 64 Litt. E gjorda anmärk¬
ningar föranleda dess återremitterande.
i3?
Den 20 Maj e. m.
Ropades starka ja, blandade med ganska mångå nej.
Gr. Horn: Jag vågar vördsamt hemställa, om icke för¬
sta propos. borde blifva på bifall, till följd af grundlagens
ordalydelse.
Hr Frih, o. Landtm, yttrade, att ifrågavar. förslag
af StatsUlsk. innefattade en förändring i Statens ordin.-in¬
komster, ett upphörande af någon del deraf, utan att Utsk.
föreslagit R. St. att hemställa beslutets verkställighet lill
K. M:s nåd. bifall. Ett bifall till StatsUtskts nu afgifna
förslag vore således stridande emot grundlagarnes föreskrif¬
ter i Reg,F:ns 62 och 64 SS samt Riksd.Ordn;s y5 §, och
torde R. o. Ad, således finna, att propos. till bifall å utlåt,
ej af Landtm, kunde framställas, förrän saken blifvit ställd
i den form, som med grundlagen vore öfverensstämmande.
Gr. Horn: Då grundlagen medgifver Svenska folket
rättigheten att besluta om skatternas ökande eller förmin¬
skande; så ser jag icke att StatsTJtsk, i denna fråga hand¬
lat grundlagsvidrigt, då det underställt R. St:s pröfning be¬
slutet om ifrågavar. skatts upphörande. Huruvida Konungen,
på grund af delta beslut, äger att med sitt veto hindra be¬
slutets verkställighet, derom är icke fråga, ulan frågan måt¬
te helt enkelt vara den, huruvida Ständerne äga lätt att
besluta. Man har yttrat att orden ”för sin del besluta”
hade bort inflyta i Utskts slutmening, men jag tviflar på
att Ständerne besluta för någon annans del än sin egen, och
att således dessa ord efter min tanke äro alldeles öfverflö-
diga. För min del skulle jag anse det vara högst vådligt,
om Ständernes lagstiftningsrätt, likasom deras beskattnings¬
rätt, ifrågasättes, och mig veterligen är den på intet ställe
i grundlagen bestridd eller Ständerna betagen. Att fram¬
ställa önskoingsmål till K. M., derom handlar grundlagen i
helt andra fall. Alen jag upprepar det ännu en gång — på
intet ställe finner jag någonsin ifrågasatt, alt ej Ständerne,
för sin del, om man så behagar tillägga, skulle äga att be¬
sluta om skatter och lagstiftningen, — Sannerligen för Gud
jag vet, hvarföre vi bär skulle vara församlade eller hvad
vi här skulle hafva att göra, om vi ej skulle kunna fatta be¬
slut i sådana frågor, synnerligast hvad beskattningsfrågor
beträffar. — Jag kan således ej annat än reservera mig mot
Hr Frih. o. Landtnäs framställning, att StatsUlsk. behand¬
lat frågan grundlagsvidrigt,
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig, i anleda, af Gr. Horns
yttrande, böra fästa uppmärksamheten derpå, att lian ej ifrå¬
gasatt sin rättighet att framställa propos. å ett tillstyrkan¬
de af SlatsUtsk. lill Ständerna, att besluta om skatters för¬
minskning eller tillökning, men att lian blott ansett sig ej
kunna framställa propos. till bifall å detta utlåt, i dess nil¬
vor. form, derföre att förslaget ej innehölle, att R. St:s Lie¬
Den ao Maj e. un.
i33
slut borde bemslällas lill K. M:s bifall, hvilket bifall äfven
enligt Gr. Horns mening syntes vara nödvändigt.
Hr von H a r t m a n sdo r f f: Sedan Hr Frih. o. Landtm,
yttrat sig, och Gr. Horn icke yrkal propos. emot Hr Frih.
o. Landtnäs uttalade vägran, sä har jag ingenting att ti11—
lägga.
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten fästa
Hr Frih. o. Landtm:s uppmärksamhet derpå, att detta ären¬
de blifvit öfverlemnadt af Konungen till Ständerna, och sy¬
nes mig det således vara ganska tydligt, att Exped.Utsk.
sjelfmant bör uppsätta en lind. svars-skrifvelse till Konun¬
gen, ehuru StatsUtsk. för sin del icke ansåg sig behöfva der¬
om göra framställning.
Frih. Gederström: Den siste talaren har sagt, att
del är en Konungens propos., som af StatsUtsk. genom detta
beslut vore bifallen. Så lärer väl förhållandet icke directe
vara. Konungen har öfverlemnat handlingarna till Ständer¬
na, men icke lärer Konungen hafva tillstyrkt bifall till hvad
vederbör, på Öland begärt.
Frih. Sprengtporten: Det kommer förmodligen af
det olika sätt, hvarpå Frih. Cederström och jag uppfattat
hvad sorn menas med att öfverlemna handlingar till Stän¬
derna. Jag kan åtminstone icke, då Konungen öfverlemna!-
lill Ständerna handlingar från enskild Corporation, göra mig
annan föreställning derom, än att sjelfva öfverlemnande! in¬
nefattar ett tillstyrkande från Konungens sida.
Gr, Gyldenstolpe: Jag kan icke inse, att ett blott
öfverlemnande af handlingarna från Konungen kan innefatta
något tillstyrkande; ty i sådant fall skulle Statsrådet bort
höras deröfver, enär utan Statsrådets hörande lärer Konun¬
gen icke kunna fatta något beslut; och StatsUtsk:s betänk,
innehåller icke heller, att något Statsråds-protocoll varit
deu K. remissen följaktig!.
Frih. Sprengtporten: Jag föreställer mig icke, att
Konuugen ccmmunicerar sig med Ständerna vid något till¬
fälle, utan att i afseende på sin communication hafva in-
hemtat Statsrådets tankar, I öfrigt inverkar det icke på sa¬
ken det ringaste; ty då målet blifvit i nåd. skrifvelse till
Ständerna öfverlemnadt, om också icke i fonn af propos.,
måste dock ett svar från R. St:s sida följa, hvilket Exped.-
Ulsk., utun någon påminnelse, äger att uppsätta. Om det
svaret icke b|ir i den form, sorn vore den rälta, det blu¬
en annan fråga,
Frih. Cederström; Våra lagar stadga tydligen och
bestämdt, huru en Konungens propos. skall vara beskaffad,
nemi. att den skall vara åtföljd al ett Slatsråds-pi ot., inne¬
fattande af- eller tillstyrkande af Konungens framställning.
x 34
Den 20 M a j e. m.
Delta är icke någon K. propos., det är endast eli öfverlem¬
nande af handlingarna, rör:de en undersökning på grund af
Ständers begäran. Konungen har af Kammar-collegii utlåt,
öfver undersökningen icke funnit skäl att, på grund af sam¬
ma undersökning, föreslå Ständerna något tillgörande i äm¬
net, utan blott öfverlemnat handlingarna, till följd af Stän-
dernes önskan. Vilja Ständerne på grund af denna under¬
sökning och tvertemot Kammar-collegii tillstyrkande begä¬
ra denna skatts upphörande, så måste sådant ske på det sätt,
att Ständerne uttrycka sin önskan derom, motivera den och
begära Konungens sanction derpå; men detta har ej Stats-
Utsk. föreslagit.
Hr Ribbing: Då Hr Frih. o. Landtm, förklarat sin
mening, och propos. till återremiss blifvit framställd och
besvarad, tror jag vi bäst skulle komma från saken, om Hr
Frih. o. Landtm, tillkännagaf, huru han uppfattat R. o.
Ad:s svar på den framställda propositionen.
Hr Tersmeden: Jag har endast begärt ordet, för att
förnya min begäran om bifall till betänkandet.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Som jag förmodar, att be¬
tänk. blir återremitteradt, men ingen af deni som talat der¬
emot, så vidt mitt minne kunnat uppfatta, yrkat, att Utsk.
borde i sitt blifvande nya betänk, införa de ord, hvars sak¬
nad nu föranledt Hr Frih. o. Landtm, att vägra propos. till
bifall å förevar, betänk.; så får jag nu, för min del, göra
den anmärkntn, med begäran att densamma måtte åtfölja
återremissen till StatsUtskotlet.
Gr. Horn: Jag tror det vara fullt stridande mot gam¬
mal praxis, och äfven mot hvad man »borde iakttaga mot
ett R. St:s Utsk,, att vilja föreskrifva Utsk:n de ordalag,
som böra nyttjas i deras betänk:n. Om detta betänk, åter¬
remitteras, men återkommer till Ständerna i samma form,
hvilket måtte bero på StatsUtsk.; så beror det ju på Ständer¬
na sjelfva alt besluta, huru skrifvelsen till K. M. skall upp¬
sattas, och hvilka ordalag skola dervid nyttjas. Jag kan så¬
ledes icke medgifva, att Hr Lefre'ns framställning må blif¬
va föremål för en propos. från Hr Frih. o. Landtm:s sida,
emedan jag tror att sådant vore alldeles olämpligt.
Hr Lefre'n: Jag kan icke begripa, hvarifrån Gr. Horn
hemtar den föreställningen, som skulle jag begärt, att min
anmärkn. skulle blifva föremål för propos., då jag bestämdt be¬
gärde, att min anmärkn. skulle åtfölja återremissen till Utsk.,
till den kraft och verkan Utsk. derå behagade lemna. Som
jag hoppas, har jag skäligen tydligt uttryckt min me¬
ning, och för att bestämdt upplysa, hvarföre jag gjorde
den lilla antnärkn;n, så var orsaken den, att jag ville, det
någon enskild ledamot skulle under discussionen hafva yr¬
Dea 20 Maj e. m.
135
kat den sats, sorn föranledde Hr Frih. o. Landtm, att rätt¬
visligen vägra propos. på bifall.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott vördsamt
erinra, att jag gjorde samma anmärkn. i mitt anförande,
som den Hr Lefren sednast framställt. Väl har jag ej yr¬
kat några bestämda ordalag — de kunna vara olika; men
jag har yrkat saken, och dervid förblifver jag.
Gr. Horn: Min förutsättning var ganska naturlig, då
Hr Lefreåi godkände Hr Frih. o. Landtnäs propos., på grund
deraf alt de nämnda orden voro uteslutna eller åsidosatta
i betänkandet. Det är naturligt, att under en sådan discus-
sion, som nu uppstått ulan all form, då man ifrågasätter
orsaken hvarföre Hr Frih. o. Landtm, vägrar propos. och
önskar att det skälet måtte gälla, — det är förlåtligt, säger
jag, om jag misstog mig om Hr Lefréhs mening. Jag kan
emedlertid icke finna, det grundlagen medgifver i detta fall
att förneka dess bestämmelser, nemi. att ett betänk., då
det första gången föredrages, skall framställas till bifall el¬
ler afslag, och om anmärkn:r göras deremot, som hindra
antagandet, återremiss skall äga rum.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan han anfört
sina skäl, hvarföre han ej kunde till R. o. Ad. framställa
någon propos. till bifall å nu föredragna utlåt, af Stats-
Ulsk., hade Hr Tersmeden likväl yrkat en sådan propos.;
i anledn. häraf hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. yrka¬
de, att propos. till bifall å StatsUtsk:s nu föredragna utlåt,
af Hr Landtm, skulle framställas.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm., i anledn. häraf, förklarade sig hafva
funnit, att nej öfverrösta! ja, begärde Hr Tersmeden
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s-
proposition:
Den, som yrkar propos. till bifall af StatsUtsk:s utlåt.
'N:o 64 Litt. E, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke ofvannämnda propo¬
sition.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 36.
Nej — 52.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då således någon
propos. till bifall å StatsUtskts förevar, utlåt, icke komme
att äga rum, Hr Landtm, ville framställa den propos. om
i3G
Den 30 Maj e. m.
återremiss, som jemväl af flera talare blifvit begärd, och
hemställde alltså, om R. o. Ad. ansåg de vid SlulsUtskls
utlåt. N:o 64 Lätt. E. gjorda anmärkntr föranleda till dess
återremitterande.
Bifölls.
Lades på bordet nedannämnda från Ulskin inkomna
ul!åt:n, nemi.:
från StatsUtskottet:
N:o g3, i anledn. af Prot.secreCn G. M. Stuarts ansök¬
ning om nedsättning i arrendet för hemmanet Neder-Jerfva
N:o 2;
N:o g4, i anledn. af Hr De Marens, B., motion,
ang:de bestämmandet af tiden för nästa lagtima riksmötes
början ;
N:o g5, i anledn. af erhållen återremiss på SlatsUtsk:s
mern. N:o i5;
N:o g7, i anledn. af f. d. arrendatorns af Rinkeby
hemman i Stockholms län, Kamereraren H. H. Krulmejers
ansökning om befrielse från skyldigheten alt ersätta den,
genom hemmanens sednare utarrendering, Kronan tillskyn¬
dade förlust;
N:o g8, ang:de arrendalorernes af Nyqvarns qvarn och
bro ansökning om bibehållande vid arrendet af dessa lägen¬
heter;
N:o gg, ang:de väckt fråga om undersökning rörlde
Statens rätt att inlösa Ekolsunds gods;
N:o ioo, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om tillå¬
telse för sällskapet till vexelundervisningens befrämjande alt
bibehålla den åt normal-skolan upplåtna Mariae f. d. brän-
neribyggnad ;
N:o ioi, i anledn. af Statsmäklaren I. Nordblads ansök¬
ning att till skatte få lösa den under Ulriksdals kungsgård
hörande lägenheten Stocksund;
N:o 102, i anledn. af Grosshandlaren L. Tyde'ns ansök¬
ning om skatteköp af den under Ulriksdals kungsgård höran¬
de lägenheten Sveden;
N:o io3, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om arrende¬
fri upplåtelse åt staden Kongelf af åtskilliga smärre tomter
vid Bohus raserade fästning;
N:o 104, i anledn. af erhållna återremisser å Utsk:s ut¬
låt. N:o 5;
N:o io5, i anledn. af erhållna återremisser å Stats—
Utskts utlåt. N:o ir , angide medels anvisande till gevärs-
fabrikationen;
N:o 106, i anledn. af Hr Prosten Berlins motion om
löneförhöjning åt kronofogdarne och häradsskrifvarne i Lju-
nits
Dett io Maj e. ra.
nils och Herrestads häraders fögderi i Malmöhus län, saint
Ingelstads och Jerrestads fögderi uti Christianstads län;
N:o 107, i anledn. af Hr af Forsells, C., molion om
anslag till bildande af en pensions-fond för landtmäteri¬
staten ;
N:o 108, i anledn. af Hr Möllerhjelms, A., motion om
förbättring uti krigscasseurens inkomster;
N:o 109, i anledn. af väckta motioner om under¬
hållande på Statens bekostnad af vissa delar utaf den se¬
dan 1812 emellan Wermland och Jemtland anlagda nya
vag ;
N:o 110, i anledn. af väckta motioner om anslag af all¬
männa medel tili den vid Fridhem stiftade inrättning för
sinnessjuka;
N:o lii, i anledn. af Anders Anderssons från Skaraborgs
län motion, om upphörande af pensiohsrätt för de vid K.
Hofstalen anställda personer;
JN:o 112, i anledn. af K. M:s nåd. propos., nng:de an¬
slag af allmänna medel till cathedral-skolan i Lund, i
stället för dertill anvisade 1047 tunnor klockare-helgonskyIds—
korn;
N:o ii3, i anledn. af Ilr Prosten Sidners motion, om
understöd lill de fattiga i Lappmarken;
JV:o t 14 , i anledn. af Hr von Paykulis, C. S., motion
om ersättning åt rusthållarne vid K. Lifregitets dragoucorps
för rekryt- och remont-mötena;
N:o 1 i5, i anledn. af väckta motioner om anslag till
det af Professoren Doctor Kils Åkerman i Stockholm inrät¬
tade Orthopediska institut;
N:o 116, i anledn. af Hr Dalmans, W. F. , motion,
anglde subscription af R. St. för bildandet af en uppfo¬
stringsanstalt för fattiga sjömäns söner;
N:o 117, angtde väckt fråga om förlängning af den
för inlösen af Riksg.contis creditsedlar stadgade praescrip-
tionslid;
N:o 118, angtde ett lån för uppmuddringen af Sölfvits-
borgs stads hamn;
N:o 1 ig, angrde fortgången af den fullm. i Riksgcont.
uppdragna utredning af Götha-canal-bolugs och Malmö f, d.
discont-inrättningar ;
från Allm. Besvärs- och E k o n. Ut s k o 11 e t:
N:o 27, i anledn. af väckt fråga om för högt beräknade
hernmansräntor inom Calmar län;
N:o 28, i anledn. af väckt motion om afskaflfande af
extra-länsmän och andra polistjenslemän utan lön;
N:n 29, i anledn. af väckt motion örn upphörande af
det s. k. hemförare-båtgillet i Götheborg ;
N:o 3o, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af
den afgäld, under namn af tullkappe", som ägare af skait-
7 H. 18
Den ao Maj e. m.
lagda mjölqvarnar må uppbära för förmälning af an¬
nans säd.
Likaledes lades på bordet följande tvänne från Ridd.
TJtsk. inkomna memtr, så lydande:
H ö r s a m t M emorial.
Med tillkännag.ifvande alt H. R. o. Ad., vid pröfning
af Ridd.TJlsfts förra mern, , i an.ledn, af åtskilliga ändrin¬
gar i Ridd.Ordn., bifallit Utsk:s förslag, alt andra uppropet
vid val och voteringar må afskaffa*-, har fl. R. o. Ad. be¬
hagat lill Utsk:s handläggning återremittera den af Hr von
Troil, Emil, väckta fråga angtde elt förtydligande af
18 §ln Ridd.Ordn., mer! hänsigt att från bnnkmtsvalet ute¬
sluta de i 4* §:n Riksd.Ordn. omnämnda högre embetsman;
och har Utsk. derefter genom särskilda remisser fult emot¬
taga :
1:0 en af Gr. Gronstedt, Fredr. Joli., den 7.5 sisth
April vackt motion ang:de den ändring i 3i §:n Ridd.Ordn.
all, seditn andra uppropet blifvit borttaget, antalet af leda¬
möter, som vid val och voteringar sitta vid bordet, må
minskas från 6 lili 4) samt föreskriften i första perioden af
samina § derom, att val- eller volei ings-sedeln bör fram¬
läggas på det pappersark, som hålles af en ledamot vid bordet,
uteslutas, i conseqvens hvarmed jemväl 34 §.'n Ridd.Ordn.
borde erhålla en förändrad redaction;
2:0 elt af Hr vo n Schantz, Malcolm Gustaf, den
7c) i ofvannämnda månad afgifvet förslag, alt uti 18 fj:n af
Ridd.Ordn., tili närmare bestämmelse huru valsedlarne
skola vara inrättade för att ej cnsseras, måtte efter orden:
”hvarvid hvar och en inlem nar en sluten sedel,”
i stället för sistnämnda 2tne rud införes orden: ”enkel,
sluten, hoprullad och omärkt sedel;”, äfvensom och
då samma § icke uttrycker huru många af dem, som de
flesta rösterna erhållit, äro bänkman, Hr von Schantz före¬
slagit, att ordet ”två” måtte insättas mellan orden ”de”
och ”sorn.”-
I anleda, af hvad sålunda blifvit till U(sk:s handlägg¬
ning öfverlemnadt, har Utsk. skolat vördsamt ■yttra, att
hvad beträffar Hr von Troils ofvanberörda motion ang:de
ett, tilägg till 18 §:n Ridd.Ordn., Utsk., under åberopande
af H. Coust.Utsk:s mern. ]X:o 3, angkle grundlagsenligheten
af en utaf Hr Landtm., i afseende å de i 4' Riksd.Ordn.
omnämnde embelsmäns deltagande i hänkin:svalet vägrad pro¬
pus., tillstyrker, att, på det 18 §:n Ridd.Ordn. matte brin¬
gas i öfverensstämmelse med 4' §:n Riksd.Ordn., det för¬
tydligande uti förstnämnda § måtte inflvta:
alt de i 41 §:n Riksd.Ordn. uppräknade personer äro
undnntagne från det antal R, o. Ad:s ledamöter, sora
indelas till val af bankmän.
Den ao Maj e. m.
Och, då Utsli. tillika finner de of Hr von Schantz här of¬
van citerade förslag till förändrad redactiou af ifrågavnr. 18
§ leda till tydlighet, och således böra äga rum, har TJtsk.
skolat, i enlighet med dessa åsigter, föreslå följande reduc-
tion af 18 §:n Ridd.Ordningen.
S 18.
”Sedan riksdagen ' blifvit af Konungen på Rikssalen
”öppnad, böra, nästa söcknedag derefter, såvida plenum
”plenorutn icke å samina dag är anbefaldt, bänk mans- och
”electorsvalen verkställas. Med dessa val förhålles sålunda,
”att, enligt anteckningslistan, R. o. Ad:s samtlige ledamöter,
”111 ed undantag af de i 41 §: n R i k s d. O r d n. 11 p p r ä k-
”nade personer, delas nli tjugufem särskilda, men till
"beloppet lika delar, hvarvid — — bör. Sedan detta b lif»
"vit verksteldt, uppropas hvarje afdelning för sig, som he¬
rifvel’ sig inom skranket alt förrätta bänkmtsval, hvarvid
”livar oell en inlemnar en enkel, sluten, hoprullad och
”otnärkt sedel, tecknad med Ivänne af de personers namn,
”sorn i afdelningen finnas, då de två, som de flesta rösterna
”erhållit, äro behörigen valda bankmän. Hafva flere etc.
”— — — förverkat.”
Vidkommande de af Gr. Cronstedt motionerade för¬
ändringar uti 3t och 34 §§tna Ridd.Ordn., finner Utsk., lika
med motionären, att, derest andra uppropet försvinner, det
ej heller är nödigt att, på sättsom hittills ägt rum, föra prot.
öfver de vid uppropet frånvar. ledamöterna, i följd hvaraf
åtminstone två af de nu vid val-och voterts-protocollet biträ¬
dande sex ledamöter kunna umbäras, och tillstyrker Ulsk.
således, att antalet af dem, som vid
val och voteringar skola sitta vid bordet, må be¬
stämmas till endast fyra ledamöter;
deremot har Utsk. icke för siu del funnit otjenligheten of
det bruk, att voterings- eller val-sedlarna framlemnas på ett
pappersark, hvilket tvertom synes Utsk. ganska lämpligt,
hvarföre den del af Gr. Grönstedts motion, sorn åsyftar
borttagande af nämnda föreskrift, utaf Utskottet,
afstyrkes.
Om denna mening godkännes, får Utsk., med iakttagande
jemväl af R. o. Ad:s beslut ang:de afskaffande af and ra upp¬
ropet, vördsamt föreslå följande förändrade redaclion af 3i
och 34 §§:na Ridd.Ordn.
S 3i.
”Vid alla val och voteringar skall upprop ske efter an-
teckningslislan, och nnmode Landtm, eller den hans ställe
företräder fyra ledamöter af R. o. Ad. att jemte honom
vid bordet sitta och föra prot. öfver dem, hvilka rösta. De
röstande, som till en och samilia bänk höra, träde inom
skranket, när deras bänk nummer uppropas, och hvar och
D e n 10 Maj e. m.
en framlägge, vid upprop af dess namn, sin val- eller vo-
teringsrsedel på det pappersark, sorn hålles afen ledamot
vid bordet.”
§ 34.
”Sedan voterings- eller val-uppropet är slutadt, öppnas
sedlarne af ordform samt granskas af honom och de leda¬
möter, som vid bordet sitta, hvarvid dessa sednare föra sär¬
skildta prot., hvilka, efter fulländad omröstning, collatione-
ras. Derefter upprättas ett omröstnings- eller val-prot.,
hvilket underskrifves af ordform och ledamöterna vid bor¬
det, samt genast uppläses.”
Stockholm den 11 Maj 1840.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
Henning Hamilton.
W. F. Dalman.
Hörsamt Memorial.
Medelst prot.utdr. af den 4 dennes har II. R. o. Ad.
behagat till Utsk. remittera särskilda motioner, åsyftande
att bereda ett skyndsamt och tillförlitligt offentliggörande
inför allmänheten af öfverläggningarna hos R. o. Ad.,
nemi.:
1:0 af Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., som föresla¬
git, att R. o. Ad. måtte besluta, ”att af Ståndets prot. låta
”upplägga ett erforderligt större antal exemplar än hittills
”blifvit tryckt, hvilka exemplar skulle förvandlas till en
”tidning, på hvilken prenumeration, mot nedsatt afgift, skul-
”le upptagas;”
2:0 af Frih. Raab, Adam Christian, som ansett
ändamålet lämpligast och bäst skola vinnas, ”om R. o. Ad.
”under innevar. riksdag holle särskilda snällskrifvare, hvilka
”upptogo det hufv.udsakliga af disctissionerna och förhand-
’ lingarna å Riddarhuset uti ett sammandrag till det in¬
skränkta omfång, att det kunde inrymmas i tidningarna,”
hvilket sammandrag för hvarje plenum skulle, sedan talar-
ne haft tillfälle att genomse och corrigera detsamma, till¬
handahållas de tidnings-redactioner, som anmäla sig vilja re¬
ferera R. o. Ad:s öfverläggningar; och har Utsk. tillika fått
emottaga de af åtskilliga talare i ämnet afgifna ytt¬
randen.
Utsk. inser, lika med de värde motionärerna och öfri¬
ga ledamöter af R. o. Ad., som uti frågan sig yttrat, den
stora vigten deraf, att Ståndets öfverläggningar skyndsamt,
noggrannt och tillförlitligt refereras i tidningarna; men Utsk.
kan ej heller för sig dölja svårigheterna att, under närvar,
förhållanden, ulan allt för dryg kostnad, afhjelpa de i des¬
sa hänseenden rättvist öfverklagade brister. Således befarar
Utsk. för sin del, att det af Hr Bråkenhjelm väckta förslag,
Den ao Maj c. m.
ehuru jemförelsevis mindre kostsamt, föga skulle uppfylla
ändamålet, då nemi. R. o. Ad:s prot. tryckas först 6 a 7 vec¬
kor efter det de blifvit hållna, hvaraf åter är en följd, att,
sedan allmänheten af tidningarna angtde förhandlingarna fått
en om än ytlig kännedom, de likväl, ehuru tryckta i
tidniugsformat, troligen erhölle föga mer intresse, än de nu-
var. proltn, hvilka, som bekant är, föga läsas, ännu mindre
af allmänheten köpas; hvarföre Utsk. för sin del
ej kan å Hr Bråkenhjems ofvanberörde förslag till¬
styrka bifall.
Frih, Raabs förslag om en utaf särskildt dertill antag-
nafpersoner skyndsamt uppsatt resumé' af discussionerna,
hvilken sedermera kunde till tidningsredactionerna utlem-
nas, har visserligen åtskilliga skäl för sig och skulle utan
tvifvel i väsendtlig mån uppfylla ändamålet; men dervid före¬
kommer åter, alt den deraf föranledda kostnad skulle komma
att uppgå till ett alltför betydligt belopp. Efter de upp¬
lysningar Utsk. iuhemtat, skulle nemi. för anteckning och
uppsättning af ett kort, men i möjligaste mån fullständigt,
sammandrag af debatterna inom R. o. Ad., derest dessa
skulle kunna vara färdiga att utlemnas aftonen efter hvarje
plenum, erfordras minst 4 prolts-förande, då endast 2 ple¬
na inträffa i veckan, men eljest 6. Ett notarie-arfvode ut¬
gör 4 rtdr 24 sk. b:co om dagen, hvilket således för ett an¬
taget medelbehof af 5 notarier skulle medföra en titgift af
475 r:dr b:co i månaden. Och då hvarken det skäligen kan
ifrågasättas att påföra riksd.kostnadsmedlen denna betydli¬
ga utgift, helst då särskild tryckning af R. o. Ad:s prot.
in extenso skall, enligt grundlagen, äga rum, ej heller nå¬
gra under R. o. Ad:s enskilda disposition ställda medel lämp¬
ligen kunna anvisas till ett sådant föremål, finner Utsk. sig
föranlåten att jemväl
Frih. Raabs motion afstyrka;
Hvilket dock till H. R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt
hemställes.
Stockholm den 27 April 1840.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
Henning Hamilton.
W. F. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl 4 till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silverstolpe.
De n la Ma j.
Fredagen den 22 Maj i84o.
Plenum lil. g f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för den 20 dennes e. m.
Justerades pleni-prol:u för den i3 dennes f. och
e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. von Frie-
sendorlf, Fred. Aug., samt Hr Hammarskjöld, Carl Wilh.,
båda ledamöter i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., anmält sig
för enskilda angelägenheters skull vara nödsakade att aflägs¬
na sig från riksdagen och att således afsäga sig sina platser
i Utsk., men anhållit att det oaktadt blifva bibehållne vid
sin riksdagsmannarätt; och hemställde Hr Landtm. 0111 R. o.
Åd, behagade härtill lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Likaledes biföll R. o. Ad. Gr. af Ugglas’s, Ludv., be¬
gäran, att oaktadt han, i anseende till tjensteåligganden
fann sig nödsakad att afsäga sig sin plats i Ridd,Utsk., lik¬
väl blifva bibehållen vid sin riksd.mannarätt.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade, i anledning häraf,
Hrr Electorer att någon dag i början af nästa vecka sam¬
manträda för att utse 2tne ledamöter i Allm. Besvärs- och
Ekon.- samt en ledamot i Ridd.Utskottet.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 2 och 16 dennes pa bor¬
det lagda utlåt. N:o 64 Litt. F., 0111 tillökning uti skatte-
frihetsdygnen vid masugnar.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag tror icke, alt det är skäl
alt bifalla detta utlåtande. Motionen grundar sig på en
calcul, sorn skulle visa, att tackjernsblåsningen icke bär sig
de första dagarna. Sådant är visserligen förhållandet, men
det räcker ej många dagar, och efter min erfarenhet lönar
sig tackjernsblåsningen vida bättre än stångjernssmidet. Jag
finner derföre icke skäl alt bestämma de s. k. kalidygnen
till flera än 3.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Hr
Lagerhjelm, och anhåller om älerretniss på utlåtandet.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Enligt Hr Lager-
hjelms förmenande, skulle den förlust, som hyttägare få
vidkäunas genom tiondejerns erläggande under den tid af
Den M a j.
>43
blåsningen, då liyltarna drifvas med föilus-t, ersältas af den
vinst tackjernstillverkningcn lemnar, sedan de komma i full
gång, d. v. s. äro fullmalmade. Jag nödgas på följande
skäl bestrida delta, och vill dervid, i afseende å tillverk¬
nings- och tiondejerns-beloppet, hålla mig vid motionärens
uppgift, som, så vidt jag känner, visar verkliga förhållan¬
det vid största antalet af bergsmanshyttan, nemi, ottvid den
hytta, der han är inbrukare, och som i sin högsta gång
producerar 17 skepptd tackjern i dygnet, tiondeskalten er¬
lägges med 17 lisp. Efter 26 Iisp. pr skepptd, gör således
denna skatt 4 proc. af brutto-behållningen, och då dervid
tages i beräkning rudimateriernas dyrhet, så kommer man
till det resultat, att beskattningen är ganska hög, äfven se¬
dan hyttorna komma i full gång; ty om 18 t:r kol beräk¬
nas att åtgå till ett skepptd tackjern, sorn vanligen är fallet,
och dessa inom bergslagen kosta 6 rtdr, somt dertill lägges
kostnaden af ett 60 punds lass malm , som vid hyttan gäller
minst 3 ja ganska ofta 4 rtdr, och vidare tillägges arbets¬
kostnaden, hvilken jag ej nu så noga kan bestämma, men
som säkert uppgår lill mellan i och 2 rtdr; så kommer
man, oberäknadt byggnadsomkostnader, till en ganska hög
proc. af bruttoinkomsten. Under de sist förflutna åren bar
tackjernspriset vid hyttorna högst uppgått till 11 å 12 rtdr
pr skepptd, hvaraf synes alt tillverkningspriset står öfver go
proc. af försäljningspriset, och att således, då tiondejernet,
utgörande 4 proc. af bruttoinkomsten, afdrages från de
återstående 8 å g proetn, så visar della, att skatten uppgår
till nära 5o proc. af behållningen. Till följe af hvad jag
nu haft äran anföra, tror jag mig hafva ådagalagt, alt en un¬
der full gång varande hytta icke med nuvar. tackjernspriser
kan ersätta det tiondetack jern, som blifvit erlagdt under den
tid bon drifvits med förlust, d. v. s. under den tid då, innan
pipa och murar blifvit uppvärmda, hon consumerar mera
biännmaterialier, än hvad det tillverkade tackjernet kan er¬
sätta. På dessa skäl bar StatsUtsk. grundat sitt tillstyr¬
kande, att 8 fridygn, i stället för 3, må beviljas för tack-
jernsblåsande hyttor. Jag anhåller om propos. på bifall å
betänkandet.
Hr Lagerhjelm: Att efter en sådan calcul, som den
värde talaren uppgjorde, leta sig fram till säkra grunder
för bedömmande af förhållandet, torde vara svårt. Talaren
sade bland annat, alt till 1 skepptd tackjern skulle erfordras
18 Itr kol. Härmed förhåller det sig mycket olika på oli¬
ka ställen. Jag skulle kunna anföra exempel på hyttor, der
ända till 48 t:r kol erfordras till hvarje skepptd tackjern; men
jag känner också hyttor , hvarest icke behöfvas mer än 7, 9 å
10 Ur kol. Jag vet hyttor, der man producerar blott 7 a
10 skepptd tackjern på dygnet; men jag vet äfven andra, der
produetionen uppgår ända til! 3o skepptd och derutöfver.
>44
Den 22 Ma j.
Förhållandet varierar efter malmens olika beskaffenhet.
Prisen på malmen äro äfven mycket olika. Malmen i We-
sterbergslagen, åtminstone från vissa grufvor, fås för godt
pris, för 24 å 28 sk. lasset. På andra ställen kostar den
stundom ända till 6 gånger så mycket; men livad som är
säkert, är det, att tackjernsblåsningen lönar sig ganska väl.
Det är val sannt, att skatten är den svåraste, som finnes,
då man undantager skatten på koppartillverkningen, och att
den är högre än skatten på stångjernssroidet; och från den
synpunkten betraktad, borde den visserligen nedsättas; men
den är till beloppet mycket olika. En del hyttor erlägga
22 ä 23 lisp. för dygnet; andra åter endast Gay; med ett
ord, jag tror icke att man från den synpunkt, StatsUtsk.
betraktat saken, kan komma till något säkert resultat; och
då man med säkerhet känner, att tackjernsblåsningen under
nuvar. förhållanden är en lönande handtering i Riket, tror
jag, att man saknar skäl för den ifrågaställda eftergif¬
ten; hvarföre jag också anhåller örn återremiss å betän¬
kandet.
Hr Tersmeden: Hr Lagerhjelm har sagt, att 7 a 10
t:r kol skulle vara tillräckliga för tillverkningen af ett skepptd
tackjern. Det kan måhända vara händelsen med de hyttor,
som nyttja varm-apparnter , men dessa äro ej antagna vid
bergsmanshy t torna , hvilka utgöra största antalet, och vid dem
åtgå circa 18 t:r kol till skeppundet. Dessutom bör tilläg¬
gas, att jag beräknat kolen, sådana de stjelpas, hvilket äf¬
ven synes af det till 4 r:ch' P1' läst upptagna pris; då dere¬
mot [fr Lagerhjelms uppgift lärer afse sådana kolen fatade
uppsättas på ugnen, hvilket gör en skilnad af3o å 4° proc.,
som antingen bör tilläggas på kolen eller å priset. Man har
äfven uppgifvit, att malmen vid Grängesberget säljes för
godt pris; det gör den visserligen; men det är en förmån,
som endast de hyttor få tillgodonjuta, hvilka äro närmast
derintill belägna; andra hyttor få betala det ganska dyrt.
Vid Smedjebacken kostar ett lass Grängesbergs-malm mellan
3 och 4 r:dr och i Söderberke, i anseende till den större
transportkostnaden, öfver 4 r:dr. Af dessa och förut upp¬
gifna skäl vidblifver jag mitt yrkande att betänk, må bi¬
fallas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag äger visser¬
ligen ingen speciel insigt uti förevar, fråga; men då vi vid
denna riksdag befinna oss uti den lyckliga ställning, som
tillåter en nedsättning i skattebördorna, hvilket jemväl öf-
verensstämmer med K. M:s till R. St. gjorda nåd. framställ¬
ning, och då jag såsom allmän princip antager, att nedsätt-
ningen är billig, endast i den mån densamma proportioner¬
lig! tillgodokommer alla samhällsclasser, samt då utför¬
seltullen på stångjern blifvit till hälften nedsatt, men nå¬
got
Den 22 Maj.
145
got annat sätt till lindring för tackjernstillverkningen vid
denna riksdag icke förekommer, än StalsUtsk i förevar, betänk,
tillstyrkt; så hemställer jag till Ståndet, om icke både rätt¬
visa oell billighet fordra, att vi bifalla hvad Ulsk. före¬
slagit.
Frih. Cederströ m! StatsUlsk. har tillstyrkt den ifrå-
gavar. nedsättningen uti afgiften för tack jernsblåsningen,
utan att nämna något derom, huruvida frågan borde hem¬
ställas K. M:s nåd. pröfning. En reservant, Hr Prosten Sten¬
hammar, har fästat uppmärksamhet dervid , att frågan hade
bort af vederbör, auetoritet utredas, innan Utsk. tillstyrkt
ökade skattefrihets- eller s. k. kalldygn. Hade Utsk. nu
tillstyrkt att hemställa frågan till K. M.; så hade K. M.
infordrat 'vederbör, auetoritets yttrande i ämnet, och sålun¬
da kommit i tillfälle att med sakkännedom derom besluta.
Nu skulle det deremot blifva ett på R. St:s beslut beroende
beskattningsmål, hvilket det icke är, och så har äfven Ilr
Frih. o. Landtm, uppfattat ett likartad! mål under ett fö¬
regående plenum, då propos. vägrades.
Frih. S pren g t p o r te n : Jag anhåller, att en gång för
alla få protestera mot den satsen, att StatsUtsk. skulle va¬
ra ett Exped.Utskot t. Exped Utsk. tillkommer skyldigheten
att uppsätta expeditionen på sätt målet, enligt grundlagen,
bör expedieras, likasom Stånden äga rättighet att vid juste¬
ring af den sålunda uppsatta expeditionen, sedan i öfrigt
gällande former blifvit iakttagna, vidtaga de ändringar, sorn
föranledas af Ståndens i målet fattade beslut, jemförda med
grundlagens stadganden rörtde expeditionssättet; men aldrig
kan det åligga StatsUtsk., mer än något annat Utsk., att inträda
på Exped.Ulskrs gebit. Sådant öfverensstämmer ej heller med
lii t ti I Is gällande praxis. När t. ex. Const.Utsk. framställer ett för¬
slag till grundlagsändring, så slutasej betänk, derom med något
tillstyrkande att hemställa förslaget till K. M:s pröfning.
Ej heller äger ett sådant tillägg rum vid LagUtsk:s förslag
till lagförändringar, utan Exped.Utsk. uppsätter skrifvelsen
i enlighet med grundlagens föreskrift. Hvad åter sjelfva sa¬
ken beträffar, eller huruvida ämnet bör underställas K. M:s
pröfning, så torde StalsUtsk. icke hafva oriktigt förfarit,
då Ulsk. ej tillstyrkt en sådan underställning, enär grund¬
lagen icke innehåller den föreskrift, att statsreglertsfrågor
skola K. M. underställas.
Hr Lagerhjelm: Utgående från den synpunkt, 111
hvilken Frih. Sprengtporten sett saken, är jag färdig alt
instämma i StatsUtsk:s åsigt, ty kan man nedsätta skatter¬
na i allmänhet, så bör tackjernstillverkningen äfven ifråga¬
komma; men tillämpningen af den satsen bör icke äga rum,
förrän undersökning föregått, hvarigenom man förvissat sig
7 H. *9 1
i'|6 Dcu 11 Maj.
om de orter, hvarest skatterna äro mest tryckande, på sätt
Prosten Stenhammar uti sin reservation afsett. Att en su¬
dan undersökning bör föregå, anser jag obestridligt; ty der¬
vid skall visa sig, icke blott alt jemkningar erfordras för
den ena orten i förhållande till en annan, utan äfven att
rnodificationer blifva af nöden inom de särskilda orterna;
och dermed torde man icke blott böra inskränka sig till
tackjernsblåsniogen eller stångjernssmidet, utan äfven sträcka
sig till landtbruket i allmänhet och andra näringar. En sä¬
llan utredning skulle icke innebära någon förminskning eller
inskränkning i StatsUtsk:s verksamhet, utan förutsatte en¬
dast att StatsTJtsk. funnit nödigt alt bestämdt veta, huru
förhållandet är, för att kunna bedomina i hvad mån någon
nedsättning borde tillgodokomma den ena orten eller ena
näringen framför den andra. Ur den synpunkten betrak-
tadt, finner jag ej skäl till förändring i formen af betänk.;
men jag skulle vara mera böjd för att afslå än återremit¬
tera detsamma. StatsUtsk. har nemi. tillstyrkt ökning af
kalldygnen från 3 till 8; men vill man ej bevilja en partiel
nedsättning, utan vänta till dess man kan afse hela närings¬
grenen, så bör man kanske afslå betänk., dertill jag, af
sådan anledn., är mera böjd än för återremiss.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Frih. Sprengt¬
porten sednaste framställning jag funnit mig uppkallad att
yttra några ord, icke om tackjernsblåsningen, utan i frå¬
ga om formen, som Friherren ansett sådan, att frågor om
nedsättning i skatter skulle, likasom grundlagsfrågor och
frågor om lagförändringar, underställas K. M:s sanction;
men Frihtn har förbisett, att uti 8i §:n Reg.Ftn finnes fö¬
reskrifva!, huru med grundlags- och i 87 §:n lagfrågors be¬
handling förhållas skall, nemi. att Ständernes Desin t skola
genom talmännen öfverlemnas till Konungen på Rikssalen;
hvaremot samma grundlag föreskrifver att statsreglertn öf¬
verlemnas icke till sanction utan till underrättelse. Det är
således en mot grundlagen stridande form, den värde tala¬
ren velat försvara, dä han påstår, att Exped.Utsk. skul¬
le äga rättighet att fuska till expeditionerna i anledn. af
StatsUtsk:s utlåt, i fråga om skatter och räntor, som kunde
komma att underställas K. M:s sanction, utan att Ständer-
ne sådant beslutat. Lika med Frih. Sprengtporten ber jag
alt en gång för alla få förklara, att den i grundlagen Ex¬
ped.Utsk. ålagda skyldigheten är inskränkt till expedition af
hvad R. St. beslutat till expedition och det i de ordalag
besluten innehålla, och att följaktligen icke ett enda ord
hvarken kan borttagas eller tilläggas, utan alt Exped.Utsk.
gör sig skyldigt till en egenmäktig handling. Jag förnyar
min anhållan om återremiss, af det skäl, att jag anser det¬
ta likasom öfriga sub-betänkanden nu hvarken kunna bifallas
eller afslås, då hufvud-betänkandet blifvit återremitterad!.
Dtn aa Maj.
'47
Frih. Boye, Ludv.: Ämnet delar sig nu i alne frå¬
gor. Den ena, om Utsk. bort tillstyrka frågans hänskjutan-
de till K. M , oell den andra, om betänk, bör bifallas eller
icke. För mig ar det klart som dagen, att amnel är en be-
skattningsfråga. Likväl inser jag ganska väl, alt för reser¬
vanten, som ansett en undersökning böra föregå beslutet,
var en hemställan till K. M. nödig, icke i hufvudfrågan,
men för att erhålla undersökningen; hvaremot jag icke kan
finna, alt Utskts pluralitet, sorn ansett frågan kunna afgö-
ras utan någon sådan föregående undersökning, haft någon
slags skyldighet att tillstyrka sakens öfverlemnande till K.
M:s pröfning; emedan ämnet är och förblir en beskattnings-
fråga, och ingenting annat. Hvad hufvudsaken beträffar,
så är jag färdig att bifalla Ulskts betänk., egentligen pa
den grund, att då jag väntar vid denna riksdag ett förny¬
ande af det påstående, som så starkt drefs vid sista riksdag,
nemi. om tillåtelse att exportera tackjern, och jag förutser,
att jag vid denna, såsom vid sisla riksdagen, kommer att
sätta mig deremot, derföre att det skulle innebära ett upp-
och nedvändande af bergsmanna-väsendet, att stAngjernssmidet
skulle störtas, för att hjelpa tackjernsblåsarne; så är jag
glad att, genom bifall lill detta betänk., kunna ådagalägga
den benägenhet jag äger, att så vidt som möjligt gå tack-
jernsblåsarnes önskan till mötes, så mycket hellre, som denna
förmån förmodligen uppväges af den, som blifvit beviljad stång-
jernssmidet genom tullens nedsättning till halfva beloppet.
Hr Ribbing, Arvid: Då frågan nu mera synes haf¬
va öfvergått från den del deraf, hvaruti sakkunskap erfor¬
dras, och som jag icke äger, till enkel rättsfråga, beder jag
att få yttra några ord. Skall någon undersökning för sig¬
ga. ang:de nedsättning af skatten för dem, som tillverka
tackjern; så synes, med samma skäl, en undersökning haf¬
va bort föregå tullnedsättningen för stångjerns-exporten. Nu
har fördelen blifvit lika för alla, så väl de större som de
mindre härdarna. Vidare har man satt i fråga, huruvida
StatsUtsk. hade bort tillstyrka frågans hänskjutande till K.
M:s sanction. I detta hänseende hafva de ledamöter af
StatsUtsk., hvilka yttrat sig, icke påstått, att K. M:s san-
clion icke skall begäras, ulan endast att framställningen der¬
om kan iakttagas af Exped.Utsk. vid uppsättningen af Stån¬
dens beslut, i hvilket hänseende Stånden äga frihet att göra
de rättelser uti Exped Utsk:s förslag till skrifvelse, som er¬
fordras, för att bringa skrifvelsen i öfverensstämmelse med
hvad Stånden önska. För min del anser jag anmärkntna
rör:de underställning icke vara af den vigt, att betänk, af
sådan anledn. bör återremitteras.
Frih. Sprengtporten: Frih. Cederströms till veder¬
läggning af min yttrade åsigt sist framställda argumentation
grundar sig på en oriktig uppfattning af premisserna till
Den aa Maj.
conclusionen, hvartill jag kommit. Jag har nemi. aldrig
sagt, att R. Sits beslut i statsreglertsfrågor böra understäl¬
las K. M:s sanction. Mitt påstående var endast det, att der¬
est statsreglei;:s-frågor skulle enligt grundlagen anses böra
underställas K. M:s sanction, så åligger det Exped.Utsk. att
sjelfmant iakttaga denna föreskrift vid expeditionens uppsät¬
tande, hvadan StalsCJlsk. icke kunnat åligga att föreslå
hvad ExpedUtsk., thy förutan, har att fullgöra. Anses
åter grundlagen icke innehålla föreskrift, att stalsreglerts-frågor
skola underställas K. M:s pröfning; så kunde det ännu min¬
dre komma i fråga, att StatsUtsk. skulle föreslå hvad sorn
icke blott vore lagstridigt i sig sjelft, utan äfven ligger utom
gränsen för dess åligganden. Det är blott den satsen jag’har
framställt; och om Frih:n behagat följa min argumentation,
torde den icke blifva så lätt att vederlägga.
Frih. R i d d e rs to 1 p e: Jag vore färdig att sluta mig
till Hr Tersmeden och begära bifall till betänk., om jag icke
ansåg en sådan undersökning, som den Hr Lagerhjelm före¬
slagit, böra föregå. Mitt tillstyrkande blir derföre återre-
miss; och jag skulle önska, att i det utlåt., som från Stats-
TJtsk, derpå är alt förvänta, måtte föreslås, att, på grund
af den classiBcation, sorn för den af mig önskade undersök¬
ningen måste uppgöras, debiteringen af skatten måtte rätta
sig efter en tariff, som gör, att de mindre fördelaktiga hyt¬
tornas blåsning kommer i betraktande, så att den af Hr La¬
gerhjelm befarade ojemnheten i skatten må förekornmas och
aflijelpas. Jag yttrar detta, ingalanda såsom ägare af något
bruk eller hytta; ty jag äger icke en gång någon del der¬
uti, men jag bor i ett län, der många hyttor ägas af all¬
mogen, som icke kan följa vettenskapernas framsteg och
deraf draga den nytta, som andra hemta derifrån. Hvad
angår formen för frågans behandling, anser jag K. M:s höga
rätt ingalunda vara för nära trädd. Af ett folk, som äger
att sig sjelft beskatta, bör man äfven kunna vänta, att det
jemkar skatterna efter rättvisa och billighet. — Vore fråga
om att helt och hållet borttaga en grundskatt, skulle mitt
yttrande vara motsatsen af hvad jag nu anfört. På grund
af hvad jag yttrat, förenar jag mig uti anhållan om återre-
miss.
/
Frih. Cederström: Dirccte uppmanad af Frih. Sprengt¬
porten, som yttrade, att om grundlagen icke fordrar K.
Mrs medverkan i statsreglerts-frågor, så äger Exped.Utsk.
ej rättighet att göra någon framställning om K. M:s san-
ction i sådana fall, men att förhållandet vore tvertom, der¬
est grundlagen kunde anses innehålla den föreskrift, att K.
3\I:s medverkan erfordras, — anhåller jag, som visserligen
finner det vara conseqvent af Frih. Sprengtporten att be¬
trakta frågor om grundskatters borttagande som statsreglerts¬
frågor, alt få. fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derå, att
Den aa Maj.
ordin.skatten ingalunda kan betraktas såsom föremål för R.
Sl:s beslut om dess uppliäfvande, så länge en § finnes i
grundlagen, som sager, att Konungen skall till Ständerna
uppgifva livad som utöfver ordin.skatten för statsmachinens
gång erfordras och genom bevilln. skall fyllas. Det är så¬
ledes endast om livad som fordras utöfver ordin.inkomsten ,
hvarom Ständerne äga att besluta. Ordin.skatten kan såle¬
des ej annorlunda än af begge Statsmakterna gemensamt för¬
ändras, och ej på annat sätt, än efter föregången ändring
af den grundlags-§, som säger, att K. M. skall för Sländer¬
na uppgifva hvad som erfordras utöfver Statens ordina-
r i e inkomster. Ordin.statsinkomster måste följaktligen finnas,
så länge denna § qvarstår i grundlagen; men att vilja an¬
taga, att ordin.inkomsterna skulle kunna förminskas, med
iakttagande af denna §:s stadgande, leder lill den orimlig¬
heten, att dessa ordin.inkomster skulle kunna förmin¬
skas, ända lill dess blott en enda r:dr eller ännu mindre
återstod. Då sålunda ordin.inkomster måste finnas, så län¬
ge grundlagen i förenämnda 5 är oförändrad, och ingen
grund är bestämd, hvarefter de må förminskas, och en oin¬
skränkt förminskningsrält kunde leda till en orimlighet, sorn
åter icke låter förena sig med någon , aldraminst en grund¬
lag, som måste vara byggd på rimlighet; så följer deraf,
enligt sund logik, alt ordin.inkomsterna måste förblifva oför¬
ändrade, intilldess grundlageu blifvit i behörig ordning
förändrad.
Frih. Boye: Jag bekänner, att det förefaller mig tungt
alt beskyllas för afsigt att kringgå grundlagen, för deiman
icke vill gå in på en uppenbar förtydning af grundlagen.
Här är ju icke fråga om grundskattens borttagande, utan
blott om tillökning af några få s. k. kalldygn eller skattefri-
hetsdagar; men på det sätt sorn Frih. Gederström förstår
grundlagen, blir R. St:s beskattningsrätt ganska lätt att
bortresonera i de flesta punkter. I öfrigt får jag förklara,
att Frih. Ridderslolpes framställning gjorde starkt intryck
på mig; ty, så benägen jag är att gå tack jernstillverkar-
nes önskan till mötes, emedan jag anser tackjernstillverkningen
förtjena deltagande, så angeläget finner jag det äfven vara,
att icke skära den så öfver en kam, att vi göra mycket för
några och intet för andra. Jag förenar mig derföre uti anhål¬
lan om återremiss, på det Utsk. må tillstyrka en sådan un¬
dersökning, hvarpå ett billigt och rättvist beslut sedermera
må kunna grundas.
SlatsUlskrs utlåt. N;o 64 Litt. F. Lief af R. o. Ad. bi¬
fallet.
Frih. Cederström: Jag får emot så väl den fram¬
ställda propostn, som det derpå fattade beslutet anmäla min
reservation till prolocollet.
iSo
Den 2a Maj.
Vidare föredrogs SlatsUtsk:s den 2 och [6 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 64 Litt. G., i fråga om tnantals-
penningarnas upphörande eller ändring uti deras beräk¬
nande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anhåller, att Hr
Ridd Secrettn behagade upplysa hvad öde detta betänk, veder¬
farits i de öfriga Stånden.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt ingen under¬
rättelse ännu ankommit, huru detta mål hos de öfriga Riks-
St:n blifvit afgjordt.
Frih. Cederström, Anders: Då Bevilln.Utsk. uti
dess betänk. N:o 12 föreslagit, att personliga skyddsafgiflen
skall erläggas af hvarje mantalsskrifven person efter fyllda
18 års ålder, och då det torde vara af vigt för räkenska¬
perna, att mantals- samt skyddsafgifterna såsom hitintills
beräknas flan samma tid; så får jag hemställa, antingen att
förevar, betänk, måtte få hvila, intilldess man får se huru
R. o. Ad. afgör Bevilln.Ulsk:s nämnda betänk., eller ock att
sistnämnda betänk, måtte ställas i öfverensstämmelse med det
beslut R. o. Ad. nu kan fatta i anledn. af det nu föredrag¬
na utlåtandet.
Uppå derefter framställd propos. blef StatsUtskts utlåt.
N:o 64 Litt. G. af R. o. Ad. återremitteradt.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den 2 och 16 dennes på
bordel lagda utlåt. N:o 64 Litt. H., i fråga om lagmans-
och häradsböfdinge-ränlans upphörande.
Hr Lefre'ir, Joli. Pehr: På samma grund, som Frih.
Cederström anfört vid de förgående betänktna under detta
nummer, anser jag äfven detta böra återremitteras, emedan
K. M:s santion erfordras äfven i denna fråga.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: På samma
skäl jag förut anfört, anhåller jag om bifall till detta be¬
tänkande.
II. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Såvida StatsUtskts me¬
ning är, att R. St. skulle i denna fråga ensamme besluta,
så förenar jag mig uti anhållan om åtcrremiss; men om
Utskts afsigt blott varit att tillstyrka R. St. att för deras
del besluta borttagande af denna ränta, så har jag ingen¬
ting att anmärka. För att likväl förekomma all tvetydighet
i detta hänseende, skulle jag vilja tillstyrka återremiss, hvari¬
genom nödig rättelse kan vinnas.
Hr Le fre'!): Sedan Gr. Posse yttrat sig för återremiss,
har jag ingenting att tillägga.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om StatsUtsk. hade på första
raden af sitt tillstyrkande tillagt orden ”för deras del,”
Den aa Ma j.
så att meningen blifvit följande: ”hvadan Utsk. tillstyrker,
"att den derom väckta motionen må af R. St., för deras
”del, valda bifallen;” så skulle jag velat bifalla betänkan¬
det. Nu deremot blir ålerremiss nödvändig, ty jag tror ej,
att Exped.Utsk. har rättighet att göra ett så väsendtligt
tillägg.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har redan uti eli fö¬
regående plenum erinrat, att Ständerne ej kunna besluta
annat än för deras del. Hvad således angar den frågan, hu¬
ru långt StatsTJtsk. åligger alt utsträcka sina tillstyrkanden,
så torde det icke kunna bestridas, alt Utsk. i delta fall
äger förfara på sätt Utsk. finner omständigheterna påkalla,
helst Stånden äga, då ärendet efter föregången återremiss
till hufvudsakligt afgörande förekommer, vidtaga de förän¬
dringar uti Utsk:s tillstyrkande, som öfverensstämmer med
Ståndens åsigt; hvarefter expeditionen i målet af Exped.¬
Utsk. författas i enlighet med hvad Stånden beslutat, då
Stånden äga att ålägga Exped.Utsk. att sådant iakttaga,
derest den af Exped.Utsk. uppsatta skrifvelsen vid justerin¬
gen befinnes sakna fullständighet eller på annat sätt afvi-
kande från Ståndens beslut.
Hr Ribbing, Arvid: Om man hyser den tanken,
att Statsmakterna skulle hafva den småaktigheten att fästa
sig vid ett eller annat ordalag; så skulle jag tro, att R. o.
Ad. icke varit tillräckligen' uppmärksamt på ordalagen, då
Ståndet nyligen biföll StatsUtsk:s utlåt. N:o 64 Litt. F.,
hvarest tillstyrktes beslut, att skattefrihets- eller s. k. kall¬
dygnen må för hvarje år beräknas på visst uppgifvet sätt;
ty förevar, utlåt., der ordalagen äro sådana: ”hvadan Utsk.
”tillstyrker, att den derom väckta motionen må af Rikets
”Ständer varda bifallen,” uttrycker tydligare än det förra
att det endast är för Ständernes del, som beslutet fattas;
hvadan jag, för min del, förmodar, att detta betänk, lika
väl och med mera skäl, än det förra, bör i och för orda¬
lagen kunna utan anmärkn. bifallas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ifrågavar. förslag
af StalsUlsk. innefattade en förminskning i Statens or¬
din.inkomster, ett upphörande af någon del deraf, utan
att Utsk. föreslagit R. St. att hemställa beslutets verk¬
ställighet till K. M:s nåd. bifall. Ett bifall till Stats-
Utsk:s nu afgifna förslag vore således stridande emot
grundlagarnas föreskrifter i Reg.F:ns 62 och 64 §§:v samt
Riksd.Ordn:ns j5 hvarföre Hr Landtm, förmodade, att
R. o. Ad. funne, alt propos. till bifall å utlåt, icke af ho¬
nom kunde framställas, förrän saken blifvit ställd i den form,
som med grundlagen vore öfverensstämmande.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Som jag uti denna fråga
hyser motsatt åsigt med Hr Frih. o. Landtm., så yr¬
kar jag den af Hr Frih. o. Landtm, vägrade propos:n ,
i5a Den aa Maj.
och skall icke underlåta att göra det vid alla dylika
frågor.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. yr¬
kade propos. till bifall å StatsUtsk:s utlåt. N:o 64
Litt. H.
Ropades ja och nej.
Frih. Tersmeden begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande volerts-
proposition:
Den, som yrkar propos. till bifall af StatsUlskts utlåt.
N:o 64 Litt. IL, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke ofvannämnda propo¬
sition.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 52.
Nej — 56.
Uppå derefter framställd propos., blef utlåt. N:o 64
Litt. II. återremitteradt.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 2 och 16
dennes på bordet lagda utlåttn:
N:o 64 Litt. I., i anledn. af väckt fråga om nedsättning
uti sterbhus-afgiften;
N:o 64 Litt. K., ang:de beräkning af vacance-afgiflen
för orolerad jord samt framställning om dess återförande
till bevillningen.
Frih. Nordenfalk, Joli.: På föredragn.listan befinnes
bland de mål, som torde förekomma i dag, BancoUtsk:s be¬
tänk, N:o 20. Jag anhåller, alt detta ärende måtte få hvi¬
la till en annan dag, emedan uti betänk, är upptäckt ett
tryckfel, som emedlertid kunde rättas; och torde, i hän¬
delse af bifall härtill, betänk, på nästa föredragn.lista få
uppföras näst efter StatsUtsk:s utlåt, angtde revisorernes be¬
rättelse.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., instämde med Frih.
Nordenfalk.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., att
BancoUtsk:s betänk. N:o 20 borde föredragas näst efter Stats-
Utsk:s utlåt. N:o 76.
Fö-
Den 22 Ma j.
153
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 2 oell 16 dennes på
hördel lagda mein. N:o 65, med summariskt förslag öfver
statsreg lerin.
Fi ili. C eder sl rom, Jacob: Jag hemställer till Hr
Frill. o. Landtm., 0111 någon uppläsning af detta betänk,
erfordras; ty då betänk. N:ö 64 är återreinitteradt, föijer af
sig sjelf, alt äfven detta måste återremitteras.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är visserligen
riktigt att betänk, återlemnas till Utsk. på deskäl, som blif¬
vit anförda. Jag befarar, att del dessutom innehåller nå¬
gon missräkning, som icke torde kunna genast utredas.
Emedlertid anhåller jag att få göra denna anmärkn., på
det att StatsUtsk. måtte fästa uppmärksamhet dervid. Ut¬
gifterna äro upptagna lill io,44L848: 7. 11.; men nu haf¬
va inkomst-titlarna blifvit förhöjda enligt StatsUlskls utlåt.
N:o 64, särdeles genom spanmålsräntornas högre beräkning
än tillförene. Derigenom har, enl. betänk. N:o 64, sid. 10,
uppkommit en tillökning af 555,23g r:dr. — Nu är klart,
att som dessa räntor, till en stor del, äro anvisade till
lön åt indeln.hafvare, så måste räntorna äfven förhöjas till
motsvarand • belopp bland utgifterna. Antager man denna
förhöjning lika, och lägger hela förhöjningssumman 555,2*9
r:dr till förnämnda utgiftssumma 10,443,848: 7- 1 ’• l,PP“
kommcr ett belopp af 10.999,087: 7. 1 r. Drager jag deri¬
från inkomstsumrnan 9,464,600 rldr, så blir stalsbristsum-
man 1,5*4,487 r:dr, som genom bevilln. skall fyllas.
R. o. Ad. återremitterade StatsUtsk:s mern N:o 65.
Till remiss föredrogs Hr von Hartmansdorff^, Äng.,
den 16 dennes på bordet lagda motion om bestämmande af
tiden, efter hvilken kungörelser, upplästa från predikstolar¬
na, skola anses gällande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Till det anförande jag
afgaf, då motionen förevar, anhåller jag få tillägga, att då
fråga är från hvilken dag en författning skall vara gällande, och
då yrkadt blifvit, att den skall gälla från den dag första §:n
deraf blifvit uppläst; så kan jag icke vara af samina lanke,
emedan ingen kan vara pligtig att hörsamma en befallning,
som icke är uttalad. Om t. ex. länsmannen stämmer en
person till häradsrätten alt stå till ansvar för öfverträ¬
delse af en § uti en författning, hvaraf endast början
eller de första <j§:ne varit upplästa, då öfverträdelse» sked¬
de, oell den tilltalade kan bevisa detta förhållande, nemi.
att den §, efter hvilken han är tilltalad, icke varit proinul-
gerad, då han felade mot detta stadgande, som lian e
kände; månne domaren skulle kunna ålägga honom något
ansvar? Detta synes mig klart bevisa, att en kungörelse el-
7 H* 20
»54
Den 22 Maj.
ler författning icke bör få y;»11 u, förrän den är lid t och
hållet up[ifrist. Jag anhåller, att della villande matie få
åtfölja lill Ulskts begrundande.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
An vo föredrogs StatsUlsk:s den 7 och 16 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 6g, i anleda, af yrkad befrielse från
skatt för intaglerna å allmänningen Stöpen inom Suntetorps
socken nf Skaraborgs Ian.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz, uppläste föl¬
jande :
Efter den discussion, som i föi lidna plenum här ägde rum,
då fråga var 0111 Ölands hemmansägares befrielse från den
s. k. ulmarksskatten, och då flere ledamöter af delta Högh
Stånd visade sig så föga benägne att erkänna billigheten af
den begärda eftergiften af nämnda utioarksskatt, torde det
kanske vara en snart sagdi fiuktlös möda att nu söka taga
Ii. Ståndets billighetskänsla i anspråk, i fråga om Suntetorps
sockens hemmansägares befrielse från den s. k. intäglsskat-
ten, hvarom StatsUtsk:s nu förediagna betänk, handlar.
Likväl torde det icke kunna undfalla R. o. Ad;s uppmärk¬
samhet, att förhållandet med ifrågavar. intäglsskalt är
helt och hållet olika med det förhållande, som äger rum i
afseende på ulmarksskatten. Öländska ulmarksskatten är nemi.
icke obillig till sin grund, men val lill sitt belopp, då der¬
emot Suntetorps sockens intagtsskatt är, efter min lanke,
högst obillig både till sin grund och följaktligen äfven till
beloppet.
Jag medgifver visserligen, alt partiella sknttelindringar
icke äro rationel! riktiga, 0111 nb. den Svenska jorden vore
jemnt beskattad, så att man vid anställda jemförelse!- icke
kunde upptäcka någon mannamån i detta afseende vara be¬
gången ; snen 1111 då, såsom hvar och en har sig nogsamt
bekant, skatterna å äfven den mest betungade delen af jorden
ofta blifvit obilligt och orättvist fördelade, så anser jag det
vara R. Sits oeftergifliga pligt alt efterskänka sina anspråk
på de skatter, som finnas sakna billig och rättvis grund for¬
sin fortfarande tillvaro; och troi- jag att så beskaffade lin¬
dringar alltid, så ofta skäliga anledn:r dertill förefinnas, böra
till de skattdragandes lättnad af R. St. iakttagas. Jag kan
således icke, lika med StatsUlsk., föreställa mig hvilken be¬
tänklig följd skulle uppstå af ett slikt, med R. Sits egen
både skyldighet och värdighet Öfverensstämmande handlings¬
sätt, ulan är jag fullt förvissad att detta skulle medföra för
Slaten både moraliska och ekonomiska fördelar, ojemförligt
större än den oskäliga vinsten af sådana tryckande skatter,
som den ifrågavar. intägtsskatten.
Till upplysning om tillkomsten af Suntetorps sockens in-
tägtsskatt, sorn egentligen ej är annat än en ny pålaga på
Den a:a Maj.
»55
en redan förut beskattad jord, tager jag mig friheten hänvi¬
sa till hvad i:sla sidan i betänk, derom innehåller.
StatsUtsk. har nu grundat sitt afslag å den begärda
skattefriheten derpå, alt det vore stridande emot qo §:n Reg.-
F:n att ingå i någon pröfning af domstolarnas ronde delta
ämne meddelta skiljaktiga beslut. Någon sådan pröfning, nemi.
huruvida vederbör, dömt efter lag eller ej, har, efter min
förmening, icke blifvit begärd, och det mcdgifves, alt hvar¬
ken It. St. eller dess StatsUtsk. grnndlagsenligen ägt alt der¬
med befatta sig. Men hvar och en inser nogsamt att hell
annat är, att framställa den frågan: ”har Staten moralisk
"förbindelse att eftergifva hvad sorn blifvit den tilldömdt —
"och sålunda modifiera hvad en sträng rättvisa ålagt?” Och
annat åter är att till besvarande framställa den frågan, hu¬
ruvida lag eller godtycke legat till grund för beslutet. Skil¬
naden emellan juridisk rätt och moralisk pligt torde väl va¬
ra nog tydlig, att icke höra förblandas.
StatsUtsk. har jemväl sagt, att det vore betänkligt
alt tillintetgöra verkan af ett lagakraftvunnet beslut. Så¬
dant har likväl skett vid föregående riksdagar, och jag
känner ej hvad våda eller betänklighet deraf uppkom¬
mit. Exempelvis må endast nämnas sådana ersättnin¬
gar till Staten för iråkade uppbördsbalancer, som blifvit
vederbör, uppbördsman ådömda, men af II. St. eflergifna,
med flera dylika fall, då R. St. ej funnit någon betänklig¬
het vid att upphäfva verkan af lagakraflvunna domstols¬
beslut. I förevar, fråga inser jag ej hvad betänklig följd
skulle uppkomma af ett bifall til! den begärda skattefrihe¬
ten. Det enda, som efter min föreställning- kunde in¬
träffa, vore väl det, att vid en annan riksdag härigenom
möjligen framkallades lika beskaffade anspråk; men dessa
blifva, 0111 ens något, med all säkerhet icke många, enär högst
få socken-allniänningar lära finnas, som i” afseende på skatt¬
skyldigheten äro i lika cathegori med den nu ifrågavar.
Oell anser jag dessutom alt, ifall någon möjligen kan före¬
te lika talande skäl för befrielse från skatt, som Suntetorps
socknemän efter mitt förmenande nu gjort, en sådan skalle-
frihets-förmån då jemväl bör af R. St. beviljas.
Med anleda, af hvad jag nu haft äran anföra, tager jag
mig friheten anhålla om ålerremiss af SlatsUtsk:s betänk.,
på det Utsk. måtte komma i tillfälle närmare, än sorn skett,
taga i öfvervägande följande omständigheter, hvaraf Utsk.
torde nogsamt finna, att ifrågavar. intäglsskatter äro både
till sin grund och till sitt belopp obilliga: nemligen
1:0 alt äganderätten till socken-allmänningar i allmänhet
aldrig, utan af okunnighet om allmänningens rätta natur, såsom
är fallet med socken-allmänningen Stöpen, ulöfvats af K. M.
och Kronan, hvadan Kronan vanligtvis icke heller uppbär nå¬
gon skatt och ränta för dy lika allmänningar, vare sig för allmän¬
ningen i sin helhet eller för någon del deraf; (äganderätten har
Den 12 Maj.
alltid innehafts af den eller de socknar, inom hvars område
sådana allmänningar varit belägna, samt afsetts vid sjelfva
hemmanens primitiva skattläggning, och dervid, efter livar-
l c orts olika skaltläggningsmetod, ingått i beräkning);
2:0 att ehuru de s. k. intägterna å Stöpen blifvit med
K. M:s tillåtelse upptagna samt på lagligt sätt skattlagda
— hvarpå K. M:s nåd. dom egentligen grundar sig, — så
tyckes det mig åtminstone likväl högst obilligt, om än rätt¬
vist, att endast dessa formella iakttagelser kunnat emot
sockneinännen, såsom rätta ägare, medföra någon verkan, och
sålunda gjort K. M. och Kronan mer berättigad till skatt
af intägterna än af den öfriga allmänningen; åtminstone lä¬
rer vä! billigheten af den äskade skattefriheten icke skäli¬
gen böra jäfvas eller förringas deraf, att frågan derom va¬
rit föremål för domstols pröfning;
3:o alt de hemman, som vid allmänningens delning på
deras lotter erhållit skattlagda intägter, härigenom fått sig
påförd dubbel skatt för samma mark; det torde vara tem¬
meligen tydligt, då äganderätten till hela allmänningen och så¬
ledes jemväl till intägtsmarken beräknats och ingått i sjelfva
hemmannens skatt; och huruvida det är med billighet öfver¬
ensstämmande att ett hemman för samma herrlighet beskat¬
tas 2:110 särskildta gånger, öfverlemnar jag vördsamt åt en
hvar att bedömma. Mig synes det derföre böra vara en ange¬
näm pligt för R. St. att i alla sådana fall, som det förevar.,
för deras del medgifva nödig rättelse. Dessutom förefaller
mig den omständigheten nog sträng, att icke böra förtjena
B. St;s rättvisa behjertande, att nemi. intägterne, ehuru de¬
lar af samma enhet (allmänningen), blifvit i fråga om skatt¬
skyldigheten annorlunda betraktade än den öfriga allmännin¬
gen, endast af det skäl, att Suntetorps socknemän en tid va¬
rit i okunnighet derom, att K. M. och Kronan till sockne-
männens skada begått ett misstag, då Kronan, på grund af
sin förmenta äganderätt till ifrågavar. allmänning, utan sock-
nemännens hörande, beviljat intägter derå, samt sedermera
belagt dessa med skatt och ränta. Är det väl då billigt —
jag frågar det — att Suntetorps socknemän skola erlägga
en skatt, som endast genom ett sådant misstag å Kronans si¬
da tillkommit? Till ytterligare bevis på intägsskatternas obil¬
liga belopp kan jag nu icke underlåta att tillkännagifva för
H. R. o. Ad., att en stor del af dessa lägenheter blifvit,
enligt hvad jag specielt känner, besynnerligt nog belagda
med så hög skatt, alt den årliga behållna afkastningen af
dem ofta icke uppgått till ens det belopp, som socknemän-
nen i skatt till Slaten utgjort, hvilket missförhållande isynner¬
het framstått tydligt vid nämnda lägenheters utarrenderande.
Frih. Gederström, Jacob; Det är med särdeles till¬
fredsställelse jag funnit, att SlatsUtsfe. i förevar, utlåt, er¬
känt betydelsen af 90 §:n Rcg.Ftn, hvars uttryckliga före¬
Den 32 Maj.
skrift Utsk. deremot förbisett uti dess utlåt. angrde yjkad
skattenedsättning för hemmansåboer på Öland.
Hvad angår sjelfva saken, så får jag, i anledn. af den
siste välde talarens anmänknrr, fästa uppmärksamheten derå,
att den ifrågavar. skatten icke är hvarken mer eller mindre
än sådan, sorn i alla tider blifvit åsatt afgärda by, sorn blif¬
vit frånskiljd bolby. Dessutom då skatten blifvit genom la-
gakraftvunnen dom åsatt intägterna, så kan en sådan dom
icke förlora sin kraft derigenom, att, då intägterna tillika
med öfriga utmarker delas på hemmansägarne i botbyn, des¬
sa icke kunna öfverenskomma med intägts-innehafvarne om
dessas qvarboende, hvilka således vid fardag måste afflytta,
emot erhållande af ersättning för å lägenheterna använda kost¬
nader. Jag tillstyrker bifall till utlåtandet.
Hr Ribbing, Arvid: För min del kan jag ej, åtmin¬
stone på de skäl StatsUtsk. anfört, bifalla utlåt. Utsk. sä¬
ger nemi., att bifall till den motion, som i detta ämne utgjort
föremål för Utsk:s pröfning, skulle innefatta upphäfvande af
ett lagakraftvunuet utslag. Med stadgandet uti 90 §:n Reg.-
F:n kan, efter min förmodan, icke menas, att sådana frågor,
som denna, icke skulle kunna underkastas Representationens
öfverläggning och beslut, derföre att domuremaktens beslut
icke må komma under R. St:s pröfning; ty här är icke frå¬
ga om att upphäfva det nåd. utslag, som K. M. gifvit,
utan saken ar alt betrakta likasom en nådefråga, der K.
M., som finner underdomstolarnes beslut lagligen grundadt,
fastställer detsamma, men, i anseende till förekomna ömmare
omständigheter, af nåd eftergifver hvad rättvisligen ådömts,
blott med den skilnad, att det är R. St. som nu hafva det
i beriådningsrätten. Jag kan derföre icke finna, att skat¬
ter, som tillkommit efter rättegångar, icke skulle kun¬
na mildras, lika väl som de skatter, om hvilka rättegång
icke uppstått, såvida Statsmakterna derom öfverenskomma.
Man liar åberopat exemplet med frågan om skaltenedsätt-
ningen å den delade allmänningen på Öland. I detta hän¬
seende får jag erinra, att der var fråga om en krono-ällmän-
ning; här åter är, så vidt af Utsk:s utlåt, kan inhemtas, frå¬
ga om en socken-allmänning, som således är delägarnes till¬
hörighet, och detta har måhända till någon del utgjort skäl
för underdomstolarna att befria allmänningen från den ifrå¬
gavar. skatten. Det är följaktligen hufvudsakligen derföre,
alt StatsUtsk. grundat sitt tillstyrkande på ett skäl, som
icke är tillämpligt, som jag anhåller om återecmiss, på det
motionen icke måtte på ogilltiga skäl blifva afslagen.
Hr Palmcrantz: Det är i anledn. af Frih. Ceder-
ströms yttrande, att StatsUtsk. icke skulle ägt ingå i pröf¬
ning af denna fråga, som jag nu begärt ordet, för att erin¬
ra om hvad Ständerne vid föreg:de riksdagar beslutat uti
med denna likartade frågor, i hvilkas afgörande Friherrcn
I
i5S Dc 11 23 Maj.
måhända sjelf deltagit. Hvad åter den anmärkntn beträffar,
alt bolby skulle hafva samma ratt lill afgärda by, som
hemmansägnrne lill ifrågavar. intägter, så hemställer jag till
Friherren sjelf, om det exemplet låter lämpa sig hit. Jag
förnyar derföre min anhållan om återremiss.
Frih. Boye, Ludv.: Det är visserligen möjligt, att,
oaktadt det bemödande jag gjort mig att uppfatta frågan,
jag likväl felaktigt uppfattat densamma; men såsom ämnet
visat sig för mitt begrepp, vore det ej skäl att vägra åter¬
remiss. Här är icke fråga om att upphäfva hvad domsto-
Jarne beslutat. Tvertom är det just derföre, alt domstolar-
ne sagt, att allmänningen tillhörde socknen och icke Kro¬
nan, som jag vill fästa ett billigt afseende på motionärens
begäran; och jag förenar mig derföre uti anhållan om åter¬
remiss.
Frih. Cederström: På grund af gällande författnin¬
gar hafva lägenheterna på allmänningsskogen blifvit till od¬
ling upplåtna, och på grund af gällande författningar haf¬
va dessa odlade lägenheter blifvit skattlagda, ehuru hem¬
manen i den eller de socknar, hvartill allmänningen hörer,
förut blifvit skattlagda; och på samma sätt hafva afgärda-byar
blifvit skattlagda, ehuru bolbyn blifvit vid sin åsätta skatt
o förändrad t bibehållen. Hvarföre skulle nu de intägter, som
kunnat bära den skatt deni blifvit åsatt, befrias från denna
skatt, då intägten förenas med hemmanet, som den vid all-
mähningens delning tillfaller, enär detta hemmans skatt deri¬
genom ej blir större, alldenstund den skatt, som vidlåder
intägten, motsvaras af den fördel, som är förenad med er¬
hållandet af samma intägt? Af enahanda skäl borde afgärda-
l>y befrias från den skatt, som blifvit densamma åsatt, enär
afgärda-byn varit inbegripen i bolbyns ägovärde, och, efter
talarens slutföljd, således under bolbyns skattläggning. Att
Högsta Domstolens utslag varit olika med underdomslolarnes,
härleder sig derifrån att Högsta Domstolen, som infordrat
Kammar-collegii yttrande i målet, derifrån erhållit en sådan
utredning af sakens rätta sammanhang, att Högsta Domstolen
kunnat riktigt bedomina målets beskaffenhet och fälla det ut-
slag, hvaruti StatsUtsk. ganska riktigt funnit sig emot 90
§:n Reg.Fm icke kunna göra någon rubbning. Sannerligen
jag begriper, huru man kan vilja göra till öfverläggnings-
ämnen för Statsmakterna frågor om domstolarnes skiljaktiga
beslut. Jag vidblifver milt påstående om bifall lill betän¬
kandet.
Frih. Boye: Det kostar på mig all öppet förklara, att
den värde ledamoten, som sist talade, och som äger min
fullkomliga högaktning, allt som oftast blandar bort frågor¬
na för oss. Må Högsta Domstolen hafva dömt huru som
helst, må allt det lagliga hafva föregått! Hvad bevisar det
i fråga om deras begäran, som anhålla att Ständernc matte
Den 11 M aj-
Lefria elem från elen skatt, sorn tillkommit i livad ordning
och huru lagligt som helst? Må motionen afslås, om hon
förtjenar det! Men må man ej blanda bort frågorna! Om
jag genom min begäran om återremiss gåfve, vare sig bifall
eller afslag i hufvudsaken, så skulle jag tveka att begära
återremiss; men då återremiss leder till frågans närmare ut¬
redande, och det sedermera alltid är mig öppet att bifalla
eller afslå, så vidblifver jag min begäran att betänk, må
återgå, på det saken må i Utsk. blifva närmare profvad.
Hr Palmcrantz: Jag har ingenting att tillägga, sedan
en vard talare behagat understödja min, mot Frih. Ceder-
ströms bestridande deraf, framställda anhållan om återre¬
miss.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag af den nyss yttra¬
de önskan, att propos. i ämnet matte framställas, tycker
mig linna, att öfvertygelsen är temmeligen stadgad i detta
fall, förenar jag mig blott uti Frih. Cederströms anhållan
om propos. lill bifall å betänkandet.
SlatsUtsk;s utlåt. N:o 69 blef af R, o. Ad. återremit-
teradt.
Föredrogs ånyo SlatsUtsk;s den 7 och 16 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 73, i anledn. af väckt fråga 0111 upp¬
häkta lidet af Rikets sist församlade Ständers beslut, nng:de
Statens garanti för vissa hypotheks-föreningars skuldför¬
bindelser.
Frih. Nordenfalk, Johan: För min del har jag vis¬
serligen ingenting emot det beslut, hvaruti Ustk. stannat.
Jag anser det rätt, att Staten icke drages in i ansvar för
enskilda credit-föreningar; men jag tror, att Utsk. grundat
sitt beslut på öfverflödiga och til! en elid oriktiga motiver.
Utsk. hade kunnat inskränka sig till användandet af det car-
dinalskäl, att Staten icke bör inblandas i ansvarighet för
enskilda credit-föreningar, och linde Utsk. dertill velat läg¬
ga, att Statens garanti vore obehöflig, sedan 2:ne sådana
credit-anstalter uppstått, hvilka visat sig icke behöfva Sta¬
tens mellankomst; så hade Utsk. mer än tillräckliga skäl
för sitt tillstykande: men då Utsk. säger, att Statens sam¬
manblandning med enskilda personers credit- och industri¬
föreningar bör, såvidt möjligt är, sorgfälligt undvikas; så har
Utsk. gått ett steg längre, än Utsk. förmodligen haft för af¬
sigt. Enligt hvad vi känna, hafva nemi. R. St. uti det vid sista
riksdagen utfärdade banco-reglementet medgifvit Banco-
slyrelsen rättighet att meddela creditiv för hypotheks-före-
ningar; men äfven detta förhållande skulle kunna rubrice¬
ras såsom bankens sammanblandning med enskilda credit-
anstalter; men att förbjuda det, kan val icke vara hvarken
StalsUtsk:s eller R. St;s afsigt, helst fråga endast är om Sta¬
iCo
Den aa Maj.
tens befrielse från ansvarighet för detsa föreningars skuld¬
förbindelser. Jag tvekar verkligen om jag, på grund af
denna anmärkn., skall begära återrerniss; men dä man i all¬
mänhet antager, att blott beslutet och ej moliverna äro
bindande, så vill jag blott hafva i protocollet nedlagt min
reservation mot en sådan tydning af den meningen, att Sta¬
tens sammanblandning med enskilda personers credit och
industri-föreningar bör undvikas, sorn skulle deraf kunna
dragas den slutföljd, att Banco-styreisen hädanefter vore för¬
bjudet alt på sätt som hittills meddela crediliv för hypo-
t liek s-föreningar.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag var ej när¬
var, i StalsUt.sk. då detta utlåt, justerades och får till alla
delar förena mig i den reservation Frih. Nordenfalk nu af-
gifvit.
StatsUtsk;s utlåt. N:o 73 bifölls.
Företogs till pröfning Bevilln.Ulsk:s den 7 och 16 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn. af så väl K. M:s
nåd. propos., angtde kurhus-afgiftens fortfarande, som Hr
Möllerhjelms, Axel, i ämnet väckta motion.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Mot Utskrs af-
styrkande af Hr Möllerhjelms motion, att inom Stockkolms
stad kurhus-afgiften skulle taxeras till högre belopp än uti
Riket i öfrigt, anhåller jag att få göra en anmärkning. Jag
finner icke Utsk:s för afstyrkandet anförda skäl väl grun-
dadt, då det är Stockholms högsta styrelse, som gjort fram¬
ställningen efter att hafva inhemtat vederbörandes yttrande i
ämnet, hvilket dessutom i afseende på Stockholm icke kan
betraktas ur samma synpunkt, som gäller för öfriga delar¬
na af Riket, dels emedan arbetsförtjensten i hufvudstaden
är större än annorstädes, hvarföre det ej heller är obilligt,
alt afgiften är högre, och dels emedan behofvet af större
tillskott måste vara större i hufvudstaden, i anseende till
de vidsträcktare och kostsamma anstalter, som här erfordras
till förekommande af smittans spridande. Specielt har jag
mig bekant, att svårigheter och hinder möta för kurhus-
inrätlningarnes fullkomliga ordnande i hufvudstaden, så län¬
ge stadens innevånare icke äga rättighet att taxera sig till
det belopp, som dertill erfordras, och att de medel, som
hittills varit för ändamålet disponibla, icke varit tillräckliga
för inrättningarna, sådana de nu befinnas, utan har bristen
måst fyllas af fattigvårdsmedlen. Af dessa skäl anhåller jag
om återrerniss, och anhåller att Utsk. ville, visserligen icke
tillstyrka motionen i dess vidsträckta omfattning, så att kur¬
hus-afgiften skulle kunna utsträckas till ett obegränsadt belopp,
men, med afseende på de särskildta förhållanden, som äga
rum
D e n 22 M a j.
161
ruin för hufvudstaden i förhålla lide till de öfriga delarna
af Riket, tillstyrka att afgiften inom Stockholm malte, när
vederbör, finna beliofvet deraf, kunna få höjas till dubbelt
mot hvad högsta beloppet hittills varit.
Frih. Gederström, Jacob: Då den af Rikets förut
församlade Ständer till 5 sk. maximi-belopp bestämda kurhus-
afgiften, jemlikt Ständernes beslut, utgår till mindre belopp
i de orter, der maximi-afgiften icke är för behofvel erfor¬
derlig; så synes å andra sidan R. St förnuftiglvis böra tillå¬
ta förhöjning i afgiften på sådana ställen, der utvidgade an¬
stalter äro behöfliga, hvilka naturligtvis erfordra ökade till¬
gångar, såvida ändamålet, eller förekommandet af den vådliga
farsotens spridande, skall vinnas. Jag får derföre förena mig
med den siste värde talaren uti den anhållan, att afgiften
inom Stockholm må kunna få höjas till dubbla beloppet
eller 10 sk., dock under villkor, alt, då utsträckning utöfver
5 sk. ifrågakommer, behofvet skall noga utrönas både tillbe¬
lopp och den tid, för hvilken tillökningen erfordras; ty en
sådan förhöjning kan vara mycket temporär i män af pa-
tienlernes antal, och följaktligen icke alltid behöfvas från
ena riksdagen lill den andra eller för flera år.
Frih. Sprengtporten: Jag får blott, i anledn. af den
siste värde talarens yttrande, tillägga den upplysningen, att
kurhus-afgiften i Stockholm bestämmes af deputerade, ut¬
sedde af församlingarna hvarje år.
Hr af Grubbens, Nils Willi.: Jag bar blott velat
fästa .uppmärksamhet på det ställe i Utsk:s betänk., hvar¬
est det heter: '’Utom det att medgifvandet af en så obe-
■"gränsad beskattningsrätt i förenämnda afseende, som molio-
■”nären föreslagit, vore stridande mot ordalydelsen i 5y $:n
"Reg.F:n, skulle en förhöjning i kurhus-afgiften, utöfver det
”hittills bestämda maximi-beloppet för hvarje mantalsskrif¬
ven person, tungt drabba den fattigare folkclassen.” Det
är endast de fattigare, som begagna kurhusen. De rikare
betala nog för sig sjelfva om de sjukna, men begagna ej kur¬
huset. Jag tror derföre att en högre afgift gerna kunde
drabba de fattigare, helst sådant kunde vara ett correctiv
och förmå dem att akta sig för sjukdomen. 8 sk. afgift an¬
ser jag ingalunda för mycket.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag instämmer med
de ledamöter, hvilka yrka tillåtelse för Stockholms stad att
kunna åtaga sig en högre kurhus-afgift, än andra orter i Riket,
och finner för min del icke hinder af oy §:n Reg.F:n. Li-
kasåväl som R. St. kunna bestämma en maximi-afgift af
5 sk. för hvarje mantalsskrifven persom i bela Riket, kun¬
na de jemväl stadga en maximi-afgift af io eller u sk. för
liela landet eller vissa delar deraf. Men det är en annan
7 H. ii
Dell 22 Maj.
an märlin, jag lager mig frihelen göra mot betänkandet. Si¬
dan 5 heter del: ”1:0 Tili veneriska smillans hämmande och
"utrotande utgöres årligen från och med år 1841 till och
"med det år, då näsla riksdag slutas, af hvarje mantals¬
skrifven person en kurhus-afgift med högst 5 oell minst 1
"sk, b:co, lika för alla betalande inom hvarje län,
"efter dess behof." Flera län finnas, som hafva iner än
ett kurhus-district; Hallands län t. ex. har 2, Gefleborgs
3. Om det det nu är möjligt, alt uli det ena kurhus-distric-
tet af Hallands län fylla beliofvet med 4 sk. afgift, tinder
det att på samma tid i det andra dislrictet erfordras 5 sk.
afgift; hvarföre skall ej denna olikhet få äga-rum eller hvartill
skall det tjena alt tvinga det ena dislrictet att betala mer än det
behöfver, derföre att det andra districtet har behof af stör¬
re afgift än det förra? Meningen är ju ingen annan, än alt
hvarje kurhus skall få hvad det behöfver, men ej mera.
Om nu ett district skulle underlåta att taxera sig till mel¬
an det behöfver, så måtte väl deruti ej ligga någon ansvars-
påföljd? Men lill undanrödjande af all tvekan, anhåller jag,
att ordalagen uti den citerade punkten malle förändras till
följande lydelse: "til! veneriska smittans hämmande —
" lika f ö r a 11 a betalande inom hvarje kurhus-
"district, efter dess behof &c.”
Hr Ekströmer, Carl Jolf.: Jemte det jag förenar
mig med Frih. Sprengtporten uti dess yttrande, ang:de
Lurhus-afgiften i Stockholm, får jag. i anledn. af den del af
betänk., sorn rör denna afgift för Riket i allmänhet, vörd¬
samt anföra, det jag högligen beklagar, alt Bevilln.Utsk.
icke funnit anledn. att fästa afseende på den uti K. M:s nåd.
propos. antagna princip, nemi. att kurhus-afgiften hädanef¬
ter skulle utgå för sjukvården inom hvarje län så till kur¬
hus som till lazarett. Händelsen är nemi. den, att i de fle¬
sta län saknas, snart sagdt, alla tillgångar för lazarettens un¬
derhåll. Öfverskotten på kurhus-afgiften har visserligen lem¬
na! någon tillgång för lazaretten, men fyllandet af detta behof
bör icke bero af tillfälligheter, om några öfverskott uppkom¬
ma, utan det bör en gång för alla bestämmas, alt hvad sorn
behöfves för lazaretten skall af länets innevånare bekostas.
Det förefaller anmärkningsvärdt, att man med sådan förkär¬
lek omfattat den veneriska sjukdomen. Jag medgifver vis¬
serligen att ur medico-politisk synpunkt betraktadt, är det
af vigt att genom fullständiga kur-anstalter förekomma den¬
na sjukdoms spridande; men om saken ur philantropisk syn¬
punkt betraktas, synes denna omtänksamhet, enär den är ex-
elusiv , föga berömvärd, i det man nemi. slösar omvårdnad
på personer, sorn ofta sjelfve varit vållande till sin sjukdom,
under det man vill göra intet för sådana olyckliga, sorn utan
eget förvållande råkat att blifva sjuka. I händelse af åter-
retniss, anhåller jag, alt Bevilln.Utsk. behagade härå fästa
uppmärksamhet,
Den ii Maj.
i63
En annan omständighet förekommer jemväl, som jag ej
bör med tystnad förbigå. Den ar redan af Hr von Hart¬
mansdorff omnämd, nemi. att inom flera län redan finnas
särskildta kurhus-dislrieter, hvartill jag kan lägga, att inom åt¬
skilliga andra plan är uppgjord för länens fördelning i flera så¬
dana district. Hvarje sådant district bör äga rättighet alt åtaga
sig den afgift, som för districtet erfordras, och böra medlen stäl¬
las till förvaltning af en inom districtet dertill utsedd styrelse,
som äger skyldighet att redovisa förvaltningen. I annat fall,
och derest afgiften kommer att utgå och användas länsvis,
skall intresset för sjukinrättningarna förminskas, särdeles då
det stadgades, att hvad sorn blef öfver, sedan kurhusen blif¬
vit försedda med livad de behöfde, skulle användas för laza-
reltcn, emedan det ena districtet, i jemförelse med det an¬
dra, kunde hafva föga behof af kurhus, men deremot äga
både behof och vilja att åtaga sig en relativt hög kurhus-
afgifl, för att bereda tillgångar för lazaretts-afdelningens un¬
derhåll, såsom händelsen redan är inom Gefleborgs län,
iler Söderhamns och Hudiksvalls districter åtagit sig, det
förra 5 sk. och det sednare 4 sk- på hvarje mantalsskrif¬
ven person, under det Gestrikland endast betalar 3 sk.
— Detta skulle, med antagandet af Bevillo.U tsk;s förslag, hä¬
danefter ej inträffa. — Jag vill såsom exempel nämna Cal¬
mar län, hvarest finnas 3:ne kurhus, ett i Calmar, ett i We¬
stervik och ett på Öland. Del district, som begagnar We¬
sterviks kurhus, har 70,4.96 innevånare; Calmar district der¬
emot 67,847 innevånare, följaktligen conti ibuerar det förra
districtet, med antagande af lika afgift, vida mera än det
sednare. — Om nu kurhusfonden är gemensam för begge
dislricten, inflyta alla medlen till Calmar, hvarifrån Wester¬
vik skulle erhålla hvad som der behöfdes för vårdandet af
veneriska sjuka, i den mån styrelsen i Calmar pröfvade We¬
sterviks behof deraf; och följden skulle blifva densamma sorn
hittills, att då Calmar i proportion har vida flera veneriska
sjuka än Westervik, skulle Westerviks district få vidkännas
en stor del af utgifterna för Calmar district, och följaktligen
öfverskottet till lazarettet i Westervik blifva mindre, än 0111
Westervik sjelf och utan gemenskap med det öfriga länet
disponerade siri afgift. Jag anhåller, att Bevilln.Utsk. ville
fästa afseende fl detta förhållande, som flerestädes äger rum,
och anhåller alt Utsk., så väl i frågan om det exclusiva an¬
vändandet af kurhus-afgiften till veneriska sjukdomens häm¬
mande, som i den om det gemensamma bestämmandet och för¬
valtningen af denna afgift för hvarje län, måtte frångå sitt
förslag och antaga den K. propostn, såsom utan allt tvif¬
vel säkrare befrämjande det önskvärda utvidgandet och för¬
bättrandet af våra civila sjukvårdsanstalter.
Hr Ed en h jelin, Gillis: Såsom ledamot i Utsk., får
jag nämna, att som jag tror, alt man vinner lika mycken
Den 21 Ma j.
ti«i med återremiss, som att här halla vidlyftiga tal; så har
jag ingenting emot, att mentor, återremitteras.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Med särdeles fägnad
har jag förnummit, att Hr Ekströmer dragit så mycken
nylla af sina inspectionsresor genom länen; ty hvad han an¬
fört är med sanna förhållandet öfverensstämmande. Läns¬
lazarettet! lefva nemi. blott af de smulor, sora falla från
kurhus-inrättningar-nes bord, ty de äga inga fonder. Men om
lazarettet) skola kunna bi belial las, bör man så litet som möj¬
ligt göra skilnad emellan lazaretts- och kttrhus-afgift, emedan
man känner, att allmogen är rädd för allt hvad lazarett he¬
ter, och följaktligen ej skulle vara benägen för att anslå
något för lazarettet), hvilken obenägenhet har sin grund,
dels uti fötdom, och dels uti bristande barmhertighet hos
folket, sora hellre låter uslingen förgås af elände, än insän¬
der honom till vård å lazarettet. Användandet af öfver-
skotten på kurhusmedlen för lazarettens behof har, åtmin¬
stone i Westmanland, medfört det lyckliga resultat, alt
legosängs-afgiften kunnat nedsättas. Från 16 sk. har den
först blifvit nedsatt till 12, och, i förhoppning på våra
landsmäns generositet vid bestämmandet af kurhus-afgiflen,
hafva vi ytterligare nedsatt densamma till 8 sk. Vi hafva
gått ännu längre. I den öfvertygelse nemi., att benskador
i hög grad verka ofördelaktigt på arbetsdugligheten, hafva
vi stadgat, att endast halfva afgiften kommer i fråga för
dem, som behöfva bot för bensår; men detta syftemål har
mvcket motverkats genom åtskiljandet af kurhus- och laza-
retts-räkenskaper; emedan allmogen, sorn finner att öfver¬
skott uppkomma på kurhus-afgiften, sätter sig emot dessa
öfverskotts användande för lazaretten. Befallningen att åt¬
skilja dessa räkenskaper har, om jag får göra den jemförelsen,
haft samma verkan, som man velat motarbeta genom före¬
ningen af stora och lilla flottan. Den jalousie dem emel¬
lan, som genom föreningen skulle ”afböjas, har snarare ökats.
Jag anhåller, att dessa anmärknrr måtte få åtfölja återre-
tnissen.
Hr Sandelhjelm, Paul: Ianledn. af hvad tinder dis-
cussionen i denna fråga förekommit, anser jag mig böra med¬
dela den upplysning, att inom Elfsborgs län, hvarest finnas
2:ne kurhus och lazarettet-, så tillgått, att, i följd af hvad
K. M. derom behagat förordna, de blifvit ansedda såsom en
allmän lielsovårds-anstalt för hela länet, hvilken af länets
samtliga innevånare skulle underhållas, i följd hvaraf också
samtlige länets innevånare lemnade bidrag till återuppbyggan¬
de af Borås stads kurhus- och lazarelts-byggnad efter 1817 års
eldsvåda, och enahanda var förhållandet med återuppbyggan¬
det af denna byggnad i Wenersborg efter t834 års eldsvåda.
Från den tiden hafva lazaretts- och kurhus-medlen blifvit lika
fördelade inom länet, icke af directionen i Wenersborg, utan af
Den 23 Maj.
>65
landshöfdingen. Ifrågavnr. inrättntr motsvara likväl icke be-
hofvet, i afseende på omfattningen, liviIken brist dock icke
kan aflijelpas annorlunda än genom anläggning af flera dy¬
lika helsovårds-anstalter, t. ex. en i hvarje stad ; och väl vore,
om fond dertill kunde bildas genom allmänt bidrag, i hvil¬
ket fall, och derest ändamålet skall kunna upphinnas, man
torde böra tillåta länens innevånare att sinsemellan bestäm¬
ma den afgift, som erfordras för dylika sanitets-anstaller,
och huru dessa medel lämpligast må för behofyet användas.
Cassorna, som hittills varit pro forma ålskiljda, borde för¬
valtas gemensamt och gemensamt redovisas. Äfven jag an¬
håller om återremiss, och att dessa anmärknU' måtte få åt¬
följa.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instäm¬
ma med Hr Ekströmer och öfriga talare, som ansett kurhus¬
medlen böra fä användas äfven för andra än veneriska sjuk¬
domar. Jag finner det klart, att den, som afbrulit en arm
eller eli ben, kan derigenom blifva lika oförmögen att sig
sjelf försörja, som den, hvars kropp blifvit förderfvad genom
veneriska sjukdomar. Antingen man utgår från synpunk¬
ten af mensklighet eller besparing för fattigvården, så bör in¬
tresset vara lika stort att bota den ena som den andra sjuk¬
domen. Deraf följer jemväl, att ålskiljda förvaltningar af
kurhus- och lazarets-medel, hvilka hafva det gemensamma
ändamålet alt hota den som behöfver sjukvård, icke leder
till annat än ökadt besvär och äfven ökad utgift för duhs
belt förvaltningsbeslyr af dem, för hvilka arfvode äger rum,
oberäkuad olägenheten för hvarje sammanträdande Pröfnings-
co m i I e. a 11 afgöra förnyade tvister derom, huruvida öfver-
skotten på kurhus-medlen må användas för lazareltens be¬
hof, eller ej.
Hr Ekströmer: Till hvad jag förut nämnt torde
tillåtas, såsom bevis på det skick, hvaruti länslazarelten sig
befinna, få tillägga den upplysningen, att då på samtliga läns¬
lazarelten i Riket i medeltal under fem år, räknadt från
>833 till 1837, varit vårdade 2,710 personer, så härpå Se-
raphimer-lazarettet ensamt hvartdera af åren 1838 och
18J9 blifvit vårdade 2,900 personer, och således för Stock¬
holms stads befolkning, utgörande omkring 80,000 menni-
skor, 200 personer mer än för Rikets öfriga befolkning,
uppgående till 2,702,000 personer; hvilket missförhållande
till stor del härleder sig derifrån, att länslazarelten, såsom
belägna i residens-städerna, hvilka åter, såsom t. ex Jönkö¬
ping, ofta ligga i ett hörn af länet, af sådan orsak icke kun¬
na med beqvämlighet besökas af dem, som bebo från resi¬
denset aflägse belägna trakter af länet; hvaraf ytterligare
inses angelägenheten deraf, att uti de län, der sådant behöf-
ves, anläggas flera sjukvårds-anstalter, lämpade efter länens
utsträckning och folkmängd, på sätt som redan skett i Cjal«
iG6
D e ii 22 M a j.
mar, Hallands och Gefleborgs län; men om ändamålet skall
vinnas, fordras dertill jemväl, att districtena sjelfva få för¬
valta och disponera medlen, hvail för sig; ty det är högst
naturligt, att folket med föga intresse mäste omfatta och
ogerna bidraga till underhållet af sjukvårdsaustalter, af
hvilka de i behofvets stund ej bunna draga den afsedda
nyttan.
Hr Möllerhjelm, Axel, hade inlemnat ett så lydan¬
de anförande:
Genom betänk. N:o it, har Bevilln.Utsk. ansett sig icke
kunna tillstyrka bifall å en af mig inom II. R. o. Ad. väckt
samt till Utsk. remitterad motion, hvaruti jag utredt, alt
kurhus-afgift lill det nu gällande maximum af fem sk i 11 i il¬
ga r på hvarje mantalsskrifven person ingalunda är för be-
hofvet inom hufvudstaden ändamålsenlig eller tillräcklig;
hvadan jag hemställt, att den rättighet för Stockholms stads
innevånare måtte af R. St. bestämmas, att, äfven till be¬
lopp utöfver det för länen i allmänhet fastställda maximum
af 5 sk. för hvarje mantalsskrifven person , öfverenskomma
att åtaga sig en efter behofvet lämpad kurhus-afgift. Denna
bestämmelse har jag ansett desto mera nödvändig, som i an¬
nat fall vederbör, embetsmyndighets framställning skulle
mötas med den erinran, alt någon högre afgift, än den af
R St. åtagna, icke kunde , med hänseende på ärendets be¬
skaffenhet af beskatlningsfråga, göras till föremål för öf¬
verläggning och beslut. Till skäl för afstyrkandet har
Utsk. åberopat, att medgifvandet af en så obegränsad be¬
skattningsrätt skulle strida emot ordalydelsen uti 57 §:n
Reg.Ftn om Svenska folkets ratt att sig sjelft beskatta. Men
utom det alt detta skäl är i uppenbar motsägelse med det
motiv, som vidare anföres, att af föreskrifterna om kurhus-
afgiftens utgörande icke förefinnes något hinder för hufvud¬
stadens innevånare alt på lämpligt sätt inom sig öfverens¬
komma och besluta om de tillskott, som för allmänna sjuk¬
vårdens besörjande finnas behöfiiga , har Bevilln.Utsk. i sjelf¬
va verket förbisett, alt nämnda grundlags-§ ingalunda om¬
fattar frivilliga communal-afgifter, hvartill kurhus-afgiften,
lika med andra allmän sjukvård och fattigvård ang:de afgif-
ter, icke utan goda skäl kan räknas. Utsk., som, genom
det sednare motivet, erkänt rättigheten för Stockholms stad
alt frivilligt och efter befogenhet öfverenskomma om sjuk-
vårdsafgift, har likväl, då detta motiv sammanstalles med 5y
§:n Reg.Ftn, förnekat en sådan frivillig öfverenskommelses
laglighet och Stockholms stads innevånares rättighet att en
sådan ingå , i fråga om denna speciella afgift, som erfor¬
dras för kostnad till veneriska sjukas vård och botande.
Utsk. har jemväl antydt, att en förhöjning i kurhusafgilten
utöfver meranämnda maximi-belopp för hvarje mantalsskrif¬
ven person skulle tungt drabba den fattigare folkclassen.
!
Dell 22 Maj,
De egentligen fattige ii ro, då de få afskrifning för utskyl-
der i allmänhet, äfven befriade från denna afgift; och prin¬
cipen måste i öfrigt för dylikt fall som delta vara, att då
stadens innevånare i allmänhet äro, i mån af behof, emot
den kui hus-afgift, sorn erlägges, berättigade alt njuta vård å
kurhuset, måste afgiften vara lika för alla, ehvad de äro
mera eiler mindre bemedlade; i hvilket afseende de sednare
ej hafva grundadt skäl lili klagan , då det största antalet af
deni , som begagna sig af kurhuset , hörer till denna
dass.
Mig synes Ulsk., efter en enkel uppfattning af frågan,
hafva, hufvudsakligen tilltr den synpunkt, sorn utvecklas
uti en vid betänk, fogad reservation, bort förklara, alt då
något lagligt gällande hinder icke äger rum för hufvudsta¬
dens innevånare att frivilligt, på lämpligt sätt, inom sig öf¬
verenskomma och besluta om de tillskott, som för allmänna
sjukvårdens besörjande äro behöfliga, är ej heller af 07 §:n
Reg.F:n samt de af B. St., anglde kui husafgiflen i allmän¬
het, stadgade grunder något hinder för Stockholms stads
innevånare att frivilligt öfverenskomma och besluta om det
afgiftsbelopp, som för kostnaden till den veneriska sjukvår¬
den i hufvudsladen särskildt kan erfordras utöfver det i
allmänhet fastställda maximum af kurhus-afgiften; och för
vinnande af en med detta yrkande enlig rättelse, samt under
åberopande i öfrigt af den utveckling sjelfva motionen in¬
nehåller, begär jag vördsamt ålerremiss.
Frih. Ridderstolpe: Jag anhåller att få förena mig
med den siste talaren, helst jag anser det vara orimligt att
förbjuda en commun att lemna så stora bidrag för ett
ändamål, som befinnes vara af behofvet påkalladt. Denna
afgift erlägges vanligen af husbonden för hela hans hushåll.
De som, till följd af sockenstäminobeslut, erhålla betyg om
bristande tillgångar, vinna deremot afkortning; tilläggande
jag den omständighet, att hela Sverige, till en stor del, får
det onda från hufvudstaden och sjöstäderna, hvarföre jag
anhåller, att Hr Möllerhjelms framställning mätte behjertas
och vidare remitteras i hopp att vinna en författning, hvar¬
med Stockholm skulle vara belåtet.
Frih. Cederström: För min del måste jag bestrida
communerna rättigheten att beskatta sig till hvad som helst.
Man torde komma ihåg, att i en stad äro ganska få af inne-
vånarne berättigade till rösträttighet inom sockenstämmor¬
na eller kunna deltaga deruti. Med undantag af Stockholm
— hvarföre jag tillstyrker förhöjning på grund af ett ma¬
ximum , som Ständerne bestämma — bestrider jag helt och
hållet, att socknarne må beskatta sig lill hvad de behaga,
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 11 blef af R. o. Ad. ålerre-
rnitteradt.
*63
Den *a Maj.
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Jag får,
till följd af derom gjordt yrkande, tillkännagifva, att Ridd.-
Utsk. vägrat utlemna pollett till Lieutenanten Gr. Cron¬
stedt, i anledn. af företedd fullmakt af N:o 34g. Frih. Björn¬
stjerna. Före 18lo hade 37 (jin Reg.Fin en sådan ordaly¬
delse, att då någon friherre upphöjdes i g re fl ig t stånd,
lians äldste son då genast ansågs berättigad all äfven under
fadrens lifstid blifva friherre; men sedan samma 37 § nu¬
mera erhållit sin nu ägande förändrade ordalydelse, torde
man finna det vara ganska bestämdt, att det först är efter
fadrens död, som en sådan högre värdighet kan af sonen
erhållas. Det var ock på grund af denna §:s förändrade ly¬
delse, som Ridd.diiectionen ur matrikeln alförde åtskilliga
ätter, och beslutet derom tillkännagafs Ständerna vid i834
års riksdag, hvilka godkände åtgärden. På grund häraf
finnes icke någon friherrlig ätt Björnstjerna, och fullmakt
för en sådan har naturligtvis icke kunnat af Ridd.Utsk. gil¬
las. Detta har jag tagit mig friheten framställa, lill följe af
Gr. Cronstedts begäran.
Gr. Puke, Joli. Carl: Då jag icke kan instämma uti
de åsigter, sorn föranledt Ridd.Utskrs förfarande att vägra
pollett åt Friherrliga alten Nio 34g. Björnstjerna, utber jag
mig att få yttra några ord, innan frågan afgöres, hvilket
enligt to §:n Ridd.Ordn. synes tillhöra R. o. Ad.
Då Generalen Gr. Björnstjerna, som år 1815 blifvit be¬
nådad med friherrlig värdighet, år 1826 upphöjdes uti
grefligt stånd, ärfde hans äldste son i och med detsamma
den friherrliga titeln och de densamma åtföljande rättigheter.
Hade nuvar. Frill. Björnstjerna vid 1828 års riksdag varit
25 år fyllda, så hade säte och slämma härstädes honom af
ingen blifvit förvägradt; eller om Frih. Björnstjerna då en¬
dast varit 2t år, hade hans fullmakt icke, såsom i dag,
blifvit casserad. Rättigheten för grefiiga och friherrliga
ätterna Björnstjerna äro desamma, som för grefiiga ätterna
Nio 121. Engeström, Nio 122. Puke, 124. Sandels, i3o. Adler¬
sparre, 137. Skjöldebrand och i3g. Wirsen med sina tillhörande
friherrliga ätter, samt friherrliga ätterna Nio 342. von Stedingk,
353. Lancken v. d. Wackenitz och 372. Nieroth med sina åtföl¬
jande adliga ätter. Torde hända att ännu flera ätter finnas,
som befinna sig uti samma cathegori med dessa nu uppräk¬
nade; men då ingen fullständig tryckt matrikel öfver R.
o. Ad. finnes, har jag ej kunnat utfinna flera ätter än de nu
uppräknade.
Vid 1815 års riksdag representerades så väl grefiiga
som friherrliga ätten Puke; den förra af min då lefvande
fader, den sednare enligt fullmakt af Gr. Claes Cronsledt.
Vid 1818 och 1823 års riksdagar representerades både gref¬
iiga och friherrliga ätterna Sandels, Adlersparre och Skjöl-
de-
Den aa Maj.
debrand , — de grefliga af de då lefvande Grafvarne af
samina namn och de friherrliga af Frih. A. Lovisin, Hr C.
XV. Uggla och Hr G. M. Sparre, flera andra exempel att
förtiga. Jag vet väl, alf de rättigheter, som sålanda af des¬
sa ätter utöfvats, anses eller hetas hafva blifvit deni
fråntagna genom den förändrade redaction af 87 §:n Reg.-
F:n, der orden "efter honom” blifvit utbytta emot orden
"efter hans död;" men att denna förändrade ordalydelse
kan relroactivt tillämpas, anser jag omöjligt, åtminstone
emot all rättsgrund och rättskänsla. Jag tror ej heller, att
förhållandet så är, och att den nya ordalydelsen blifvit de¬
finitivt tillämpad på de ifrågavar. ätter, som före redactions-
förandringen här hade säte och stämma; — åtminstone kan
jag ej finna , alt något beslut, och aldraminst något beslut,
som vunnit laga kraft, blifvit i detta afseende fattadt.
Vid sisth riksdag uppläste frami. H. Ex. Hr Gr. Skjöl¬
debrand, uti plenum den 28 Febr. 1834, ett mern. uti ifrå¬
gavar. ämne, men detta finnes icke uti protocollerna inta¬
get, endast omnämndt, med tillägg, att H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, förklarade delta mern., på grund af 81 och 83
§§:na Feg.Ftn, icke kunna hos Ståndet upptagas. Bland frami.
II. Ex. Hr Gr. Skjöldebrands efterlemnade papper har delta
mern. ej kunnat återfinnas; jag är således okunnig om dess
innehåll, annorlunda än genom sägen. Men jag tror ej, att
Hr Gr. o. Landtmrs förklarande, vid sisth riksdag, kunde
innebära någon dom — och som jag redan sagt, aldraminst
någon dom, som vunnit laga kraft — att friherrliga ätten
N:o 345. Skjöldebrand, som existerat och bär representerats
sedan den 11 Maj 181g, dä frami. H. Ex. Hr Gr. Skjöldebrand
upphöjdes till greflig värdighet , skulle upphöra och att
innehafvaren af friherrliga värdigheten skulle nedflyttas till
adelsman.
Enligt hvad här blifvit yllradt, skulle vid sisth riksdag
åtskilliga ätter, hvaribland friherrliga ätlerne Puke, Björn¬
stjerna m. fl., blifvit afförda. Jag ber alt få fasta R. o. Ad:s
uppmärksamhet uppå det särskildta förhållande, som med
mig kunde hafva inträffat, i händelse af en dylik afföring.
Om min frami, fader lefvat, hvilket han enl. naturens ord¬
ning ännu kunnat göra, så hade jag vid sisth riksdag, utan
dom eller ransakning, funnit mig beröfvad friherrliga värdig¬
heten med åtföljande rättigheter, som jag då uti ao års tid
hade innehaft.
Jag har hört sägas, att de utbytta orden uti 37 §:n
Reg.Ftn icke borde anses såsom en förändring, utan såsom
en förklaring; enär det skulle vara endast genom misstag
eller misstydning af nämnda §, som de ifrågavar. ätterne haft
säte och stämma härstädes. Jag vill visserligen ej åtaga mig
alt uti bevisning leda hvad mening 1809 års lagstiftare
haft, ehuru jag äger min egen fullkomliga öfvertygelse derom
7 H. 22
Den 32 Maj.
t- men i detta fall torde frami. H. Ex. Hr Gr. Skjöldebrands
yttrande vara af vigt. Ehuru jag ej tror, alt frami. Gr.
Skjöldebrand tillhörde dem sorn skref vo grundlagen, är det
dock allmänt kändt , att hans anseende och inflytande vid
1809 års riksdag var ganska betydligt. — När jag kan säga,
ätt frami. Gr. Skjöldebrands öfvertvgelse var, att när en adels¬
man upphöjdes till friherrlig värdighet, skulle hans äldste son
genast efterträda honom i hufvudmanskapet för adliga ätten,
och likaledes, när en friherre uppflyttades till grefve, lians
äldste son genast ärfva den friherrliga värdigheten; så tror
jag mig hafva 'uttryckt hvad 180g års lagstiftare velat.
Det är dessutom temmeligen säkert, att man år 180g
ville inrätta vår adel efter Engelsk modell. Nå väl! der
bär alltid äldste sonen af en Pair den nästa titeln intill den
fadren innehar; således är Hertigens af Mallbourough son
Marquis af Blandford, Hertigens af Wellington son Marquis af
Douro, Marquisens af Landsdowne son Earl af Shelburne o.
s. v. — Ett inkast väntar jag mig här, nemi. att dessa sö¬
ner af Pairer icke hafva representationsrätt i Öfverhuset; —
nej, det hafva de icke, men deremot är äldste sonen af en
Engelsk Pair — om han så vill — sjelfskrifven ledamot i
Underhuset, hvarigenom familjen utöfvar vida större infly¬
tande , än om den bade två representanter på ett och sam¬
ma ställe.
Alt således den omändrade redaction af 3y §:n Reg F:n,
uti orden ”efter honom” till ”efter hans död,” varit
tvertemot 180g års lagstiftares mening, är för mig en full¬
komlig visshet och öfvertygelse, hvilken jag likväl ej med
malhematiska bevis kan bibringa andra.
Men att relroactivt tillämpa en lagförklaring — såsom man
behagar kalla detta — hvilken är i rak strid emot lagstif¬
tarens mening; jag frågar ödmjuk), örn sådant är rätt, bil¬
ligt eller ens förståndigt?
Orsaken hvarföre dessa ifrågavar. ätter skulle ifrån re¬
presentationsrätt härstädes uteslutas, vore väl egentligen
den önskan man bar, att minska representanternes antal på
delta rum. Lika med mångå andra, finner jag, att antalet
af adelsmän i Sverige är mycket för stort, i jemförelse till
vårt lands folkmängd och rikedom; och gerna skulle jag se
mängden af representanter härstädes försvinna, — men icke
tror jag, att det är uppå sådant sätt man bör tillvägabrin¬
ga detta.
Vill man ändtligen gå retroactivt tillväga — nå väl! må
det då ske ända från införandet af grefliga och friherrliga
värdigheterna. Det vore torde hända ej omöjligt att styrka,
det Konung Erik XIV:s mening, då lian år 1561 införde
dessa värdigheter, var, alt endast den, som innehade gref¬
skapet eller friherreskapet, skulle vara grefve eller friherre,
och att alla de andra endast par courloisie — för hvil¬
ken fransyska term jag ber om förlåtelse, men jag finner
Den aa Maj.
«7*
ingen motsvarande Svensk — fått åtnjuta titeln af grefvar
eller friherrar.
Således skulle endast den De la Gardie, som innehade
Leckö, den Douglas, sorn rådde om Skenninge, eller den
Oxenstjerna, som rådde om Södermöre, varit grefvar.
Kan man nu gå relroactivt tillväga för 3o år, så kan
man äfven göra det för 3oo år; — jag vill dock ej påyrka
sådant.
Skulle R. o. Ad. godkänna Ridd.Utskrs handlingssätt
och åsigter uti frågan om friherrliga ätten Björnst jernäs re¬
presentationsrätt, så inser jag verkligen ej, huruledes saken
skall komma till ett lagenligt slut. Jag smickrar mig ej med
att hafva kunnat öfvertyga någon, jag känner alltför väl min
parlementariska oskicklighet; men med den innerliga och
fullkomliga öfvertygelse jag äger, att det sker Frih. Björn¬
stjerna orätt, om den fullmakt han enligt 8 §:n Ridd.Ordn.
utgifvit ej godkännes, vågar jag anhålla och hoppas, alt
pollett för friherrliga ätten K:o 34g. Björnstjerna måtte ut-
gifvas.
Gr. Sandels, Samuel Äng, uppläste följande:
Då Gr. Björnstjerna nu är frånvarande, och således ej
sjelf kan försvara sin slägts rättigheter, anser jag mig skyl¬
dig uppträda, helst min slagt äfven befinner sig i samma
cathegori. Att Ridd.Utsk. ej på eget hevåg kunnat handla
på annat sätt, än sorn nu skett, medelst vägrande af pollett
åt Frih. Björnstjerna, finner jag nogsamt, enär nämnde
Friherre, jemte friherrliga ätterna von Engeström, Puke,
Sandels, Adlersparre, Skjöldebrand och Wirsen samt 5 ad¬
liga ätter blefvo vid sista riksdag afförda från genealogierna
i följd af den vid r83o års riksdag gjorda förändring af
37 §:n Reg.Fm. Men det är just i afseende på riktigheten
af den åtgärd att vilja på ofvannämnda 1 t ätter relroactivt
tillämpa nämnda §, sedan den blifvit förändrad, sorn jag vå¬
gar alt på en kort stund anhålla om H. Ståndets uppmärk¬
samhet, samt att det må tillåtas mig trppläsa en del af Gr.
Björnst jernäs vid slutet af sista riksdag gjorda reservation i
ämnet, troligen okänd för större delen af R. o. Ad.; hvar¬
efter jag hoppas, att alla tvifvelsmål om rättvisan af den
sak, jag här vill försvara, skola vara på det mest klara
och obestridliga sätt hafna, och således detta upplysta Stånd
ej göra sig saker att vilja, på grund af en sednare tillkommen
grundlagsförändring, beröfva några medlemmar af Stån¬
det en rättighet, som Konung och Ständer under nära
20 års tid dem tillerkänt och den de hittills ej förverkat.
Gr. B jör ns t j e r n a s reservation lyder som föijer:’
”Då jag upphöjdes i grefligt stånd år 1826, ansågs min
äldste son, enligt Reg.Ftns 37 §, att efter mig vara blifven
1J2
Den 32 M aj.
friherre, i likhet med äldste sönerne af Grefvarne von
Engeström, Puke, Sandels, Adlersparre, Skjölde¬
brand och Wirse'n, af hvilka flere, alltsedan 180g års
riksdag, dels sjelfve intagit säte och slämma på Riddarhu¬
set, dels liaft fullmäktige, såsom Friherrarne Sandels, Ad¬
lersparre och Skjöldebrand, hvilka vid 1818 och 182B års
riksdagar representerades af Frih. Lovisin, A., samt Hrr
Uggla, C. W., och Sparre, G. M., hvarunder allt de er¬
hållit polletter af Ridd.Utsktn, uppropats af Ridd.fiscalen
uti Landtmarskalkarnes närvaro, deltagit i voteringar och
slutligen tecknat under riksd.besluten."
"Till R. o. Ad:s upplysta bepröfvande får jag nu vörd¬
samt hemställa, huruvida en i nära 20 år och under loppet
af icke mindre än sex riksdagar offentligen utöfvad rättig¬
het, tilldelad af alla de i frågan afgörande myndigheter,
Ridd.Utsktn, Landtmarskalkarne och sjelfva Ståndet^ erkänd
af K. M., som med sitt höga namn betecknat flera fullmak¬
ter åt söner af de grefvar, hvilka befinna sig i nämnda ca-
thegori, och der desse söner åtnjuta benämningen af Fri¬
herrar, (till bevis hvarå jag här kan visa en K. fullmakt
af den 22 Jan. 182g, hvari Cadellen Frih. Aug. Sandels
nämnes till fänrik vid Svea Lifgardet — och en K. reso¬
lution af den 21 Maj i83o, med stabsfänriks-lön åt Frih.
Sandels) — hvartill äfven må anföras, att intet Const.Utsk.,
under loppet af dessa sex riksdagar, gjort anmärkt), vid den af
lagrummet sålunda gjorda tillämpning,— nu kan, i följd af
en derefter vidtagen grundlags-fö r ä n d r i n g , genom den¬
nes retroactiva tillämpning, rättvisligen blifva tillintet¬
gjord, och örn detta icke skulle leda till störtande af allt
förtroende för gällande rättigheter. Men isynnerhet får jag
hemställa till hvarje jurist, huruvida någonsin en casus
adjudicatus medelst en lagförändring eller lagförkla¬
ring retroactivt kan tillintetgöras, och om ett sådant
förfarande icke vore att våldföra all rättsgrund för
lagskipningen ifrån hedenhös till närvar, tider."
”Att Jag icke kan verka retroactivt är ensamt en
mer än tillräcklig grund för frågans afgörande; men skulle
andra skäl erfordras, finnas många att framte, hvilka på
det mest evidenta sätt bevisa oriktighelen af de argumenter
man yttrat i en motsatt riktning.”
"Man har påstått att den af R. St. år i83o vidtagna
förändring af Reg.Ffns 87 § endast var en lagförkla¬
ring och icke en 1 a g för a n d r i n g; men härvid är att
anmärka, alt sjelfva grundlagen förer rubriken: "K. M:s
"och R. St:s fastställda Reg.Form af den 6 Juni 180g, med
"de derefter och sist vid riksdagen i Stockholm 1828, 182g
"och i83o af K. M. och R. St. antagna förändringar;” så¬
ledes nyttjas ordet förändringar, men icke ordet för¬
klaringar, hvarföre tvifvelsmål i frågan så mycket min¬
dre torde kunna uppstå, som 83 J:n Reg.F;n bjuder grund¬
Den 32 Maj.
lagarnas tillämpning efler ordalydelsen, och utesluter så¬
ledes hvarje godtycklig tolkning deraf.”
”En lagförklaring sker dessutom på så sätt, att
manat samma ordalydelse inlägger en a n n a n mening,
men icke så, att man förändrar ordalydelsen, hvilket här
är fallet.”
”Men om den skedda åtgärden äfven skulle endast vara
en lagförklaring, så kullkastar detta icke heller på min¬
sta vis den lill stöd för milt påstående anförda grundsat¬
sen, att lag ej kan verka retroactivl; ty lika litet kan
en lagförklaring retroactivt våldföra de efter samma
lag under loppet af en längre tidrymd åtnjutna rättigheter,
som en lagförändi ing det mäktar göra; för hvilket påståen¬
de jag äfven tryggt vågar vädja lill hvarje sakkunnig jurist,
så väl i Sverige, som i det öfriga Europa. Jag hemställer
t. ex., huruvida en ny förklaring öfver någon § af Tryck-
frihets-förordntn skulle af skriftställare, jurymän eller doma¬
re erkännas såsom ägande förmåga att retroactivt verka
på hvad dessförinnan från trycket blifvit utgifvet.’’
”Att ordalydelsen i 3y §:n Reg.Ftn dessutom var tyd¬
lig och ej kunde tillämpas annorlunda än hvad skett, synes
vid minsta undersökning deraf. Den är: ej må adelskap,
eller greflig eller friherrlig värdighet, som hädanefter för¬
länas, tillfalla flere än den, hvilken adlad eller upphöjd
blifvit, samt efter honom, (nu förändrad til! efter
hans död) hans äldsta manliga bröslarfving m. m.”
”Orden’’e f t er h o no m ,” som utgöra sjelfva tvistefrågan,
äro de vanliga — verba formalia — i alla fullmakter,
icke allenast vid befordringar efter de genom döden afgång-
na personer, utan äfven efter sådana, hvilka genom egen
vunnen befordran lemnat plats ledig; och kunna de,
efter Svenska språkets allmänna begrepp, omöjligen erhål¬
la någon annan mening, än den de erhållit af alla de sara-
hälls-auctoriteter, hvilka ägt befattning med grundlagens
tolkning — Konung, Ständer, Landtrnarskalkar samt Const.-
och Ridd.Utsk:n, under loppet af icke mindre än sex för¬
flutna riksdagar.”
”Man har påstått att lagstiftarens mening vid 1809
års riksdag var, att successionen till en högre adlig värdig¬
het skulle endast ske efter innehafvarens afgång med dö¬
den; att icke så var, bevises af följande:
”Const.Utsk. vid 1809 års riksdag, (således samma Utsk.
som uppsatte 'iy §:n i dess primitiva ordalydelse), inkom
under samma riksdag med förslag till ny redaction af nämn¬
da §, hvari, jemte flera andra förändringar, det före¬
slås att orden ”efter honom” skulle förändras till orden
”efter hans afgång.” Jag får nu vördsamt hemställa , om
1809 års Const.Utsk., detsamma som utarbetat vår nuvar,
grundlag, icke skulle påhittat det enkla uttrycket ”efter
hans död,” om meningen varit att upphöjning endast skulle
*74
Den 13 Maj.
ske efter fadrens död; men meningen var alldeles icke så,
hvilket kan intygas af flera ännu lefvande ledamöter af nämn¬
da Utskott.”
”Lagstiftarens mening har visserligen varit, alt medelst
nämnda 37 § ”minska de adliga värdigheternas antal i Sve¬
rige,” och har denna mening äfven fullkomligen blifvit upp¬
fylld i hvad de nya slägterna beträffar, enär det aldrig mer
kan finnas flere än en Grefve Adlersparre, Puke och Björn¬
stjerna, då det möjligen kan finnas 20 Grefvar Lewenhaupt,
Hamilton eller Mörner; men delta är annat än frågan att
utestänga äldste sonen, sjelfskrifven efterträdare i fadrens
väldighet vid dess dödliga frånfälle, att efterträda honom
äfven då lian i något enda fall blifver upphöjd till en hö¬
gre adlig värdighet, och således vanligen, efter naturens
ordning, blott några få år, innan han dertill i alla fall
skulle blifva berättigad.”
”Men skulle äfven lagstiftarens mening uti den nämn¬
da Jin varit att utestänga sonen från att efterträda fadren,
som blifvit befordrad till högre värdighet — hvilket jag på
uppgifna grunder vågar bestrida — så verkar delta allde¬
les ingenting till sjelfva saken; ty hvad slags lagskip¬
ning vore den, som dömde efter en, jag vet ej på hvad
auctoritet påstådd, andemening, stridande icke allenast
emot sjelfva lagbudels tydliga föreskrift, utan äfven emot
dess under loppet af 20 år skedda tillämpning? En sådan
lagskipningsprincip hoppas jag aldrig skall blifva införd i
vårt fosterland, och aldraminst af dess första Stånd, R.
o. Ad.”
”Alt antalet representanter inom Riddarhuset skulle i
förevar, fall blifva ökadt med inalles 8 nummer, nemi.
friherrliga ätterna von Engeström, Puke, Sandels, Adler¬
sparre, Skjöldebrand, Wirse'n och Björnstjerna, samt den i
samma cathegori sig befintliga adeliga ätten von Nieroth, eller
rattare sagdt, representanternes antal icke minskadt med de
8 slägter, hvilka der ägt ett flerårigt inträde, utan att möj¬
ligen kunna lända lill något praejudicat i framtiden, enär
lagrummet nu är tydligt, torde vara af så mycket mindre
vigt, sorn fullmakter i alla fall icke saknas, att der under
riksdagarna finna säte; åtminstone torde olägenheten icke va¬
ra af den vigt, alt R. o. Ad. derföre vill uppoffra ”en prin-
”cip, som utgör sjelfva grundvalen för all lagskipning, den,
att lag ej kan verka relroactivt.”
”Cathegorien vi komme uti att så dubbla representan¬
ter för våra 8 familjer, vore således icke ny eller enstaka,
den vore ej annat än densamma, som några och 20 andra
familjer redan äro i åtnjutande utaf; mer än tillägget af
dessa 8 kan det aldrig blifva.”
■"Påslåendet att de vid de sednare riksdagarna i grund¬
lagen gjorda förändringar skola gälla såsom vore de gjorda
Den 32 Maj.
i?5
nr 1809, är såvida riktigt, att de böra äga samma kraft
och verkan, som vore de införda i grundlagens originella
text, likasom additionella artiklar till tractater ofia erhålla
en sådan utvidning; men retroactiv tillämpning deraf vo¬
re en lika orimlighet, som retroactiv tillämpning af all an¬
nan lag.”
”Ifall del af våra söner eller deras fullmäktige under
loppet af flera riksdagar intagna säte på Riddarhuset nu
skulle anses vara ett missförstånd eller misstydning af la¬
gen; huru förhåller det sig då med rikligheten af alla de
voteringar, i hvilka de eller deras fullmäktige deltagit,
och med riktigheten af sjelfva riksd.besluten de under-
skrifvil; enär de förra medelst deras vola möjligen kun¬
nat erhålla ett motsatt resultat, och de sednare ett förän-
dradt innehåll.”
Härtill får jag blott för egen del äran tillägga, alt då
min kära fader frami. Fältmarskalken Sandels den 29 Juni
1809 upphöjdes till friherre, lydde hans diplom mot slu¬
tet på följande sätt: ”Att K. M. ville nådigst förunna och
”tillägga bemälde General-major S. A. Sandels friherrlig t stånd
”och värdighet, kommande detsamma att efter honom
”endast tillfalla hans äldsta manliga bröstarfving i rätt ned¬
stigande led efter led, samt efter denna grens utgång stam-
”fadrens närmaste manliga afkomling, o s. v., på sätt 37 §:n
”uti den af oss och R. St. den 6 i denna månad fastställ—
”da Reg.F. föreskrifver.” Hvilket var då naturligare, än
att 1815, då han upphöjdes till grefve, friherre-värdigheten
efter honom tillfälle hans äldsta manliga bröstarfving enligt
ordalydelsen i Reg.F:n och diplomet. Så tänkte äfven detta
Stånd vid riksdagarna 1818 och 1823, då Frih.ätten Sandels
representerades af Frih. Lovisin, Adolph. Sedermera stad¬
gades att fullmakt ej finge ulgifvas för den, som ej upp¬
nått myndiga år, af hvilken orsak jag som friherre ej re¬
presenterades vid riksdagen 1828—3o. Vid sista liksdagen
hade jag redan ärft grefve-värdigheten , men då jag derun¬
der ej sjelf var representant, har jag ej förr kunnat försva¬
ra denna sak, sorn jag nu i stället med allt skäl ansett mig
äga rättighet och skyldighet alt göra, till bevarande af min
familjs rätt för framtiden.
Slutligen får jag, som ett ytterligare skäl för mitt på¬
stående 0111 representationsrättens bibehållande för dessa fa¬
miljer, citera 4 §:n Ridd.Ordn , så lydande: ”Alla de com-
”mendeurs-ätter, hvilka tillkommit före den 6 Juni 1809,
”bibehålla det högre säte å Riddarhuset de nu innehafva;
”dock må hädanefter icke någon ny sådan ätt bildas, ej
”heller någon ätt ur sin ordning flyttas.” — Hvarföre har
man icke här fråntagit dessa ätter deras representationsrätt,
då man beslöt couiuiendeurs-älternas upphörande, eller alt
Den 11 Maj.
inga nya skulle bildas? — Troligen derföre, alt man ej an¬
såg sig kunna tillämpa detta stadgande retroactivt, hvari¬
genom dessa ätter således hafva dubbel representationsrätt.
Af samma skäl, såvida man vill vara conseqvent, följer, alt
då 37 §:n Reg.Ftn undergick den förändringen, att värdig¬
heten först ärfves efter bufvndraannens död, kan man
ej hafva rätt ali fråntaga de 8 familjer den representations¬
rätt, sorn de dessförinnan åtnjutit för deras söner, hvilka
ärft fadrens förra värdighet efter honom eni. Reg.Ftns
ordalydelse i dess 37 §, såsom den lydde ifrån nämnda Reg.-
Forms antagande 1809 till år i83o, och ehuru Reg.Ftn blif¬
vit förändrad, kunna dock ej våra diplomer ändras, och är
således vår rätt obestridlig.
På grund af allt hvad jag haft äran anföra, får jag
vördsammast anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till
det H. Ståndet, att dessa 1 ! familjer måtte fortfarande här
erhålla den representationsrätt de förut åtnjutit, och således
Ridd.Utsk. tillåtas att utlemna pollett åt den person, som
Frih. Björnstjerna befullmäktiga! att representera för sig;
förlitande jag mig på R. o. Ad:s rättvisa bedömmnnde af
denna sak.
Hr Rosenblad, Bernhard: 1 den händelse, att
verkligen den gamla redactionen af 37 §:n i 180g års Reg.-
Form varit så bestämd och så klar, att en, sedan den tiden
adlad, men i fr i her iligt och sedermera greflig! stånd upphöjd
ätt fortfarande skulle bibehållas vid de mindre värdigheterna
af friherrlig och adlig ; då skulle det vara en hög grad af
obillighet, äfven om det vore lagligt, att den förändrade
redactionen af nämnda §, sorn vid 1829 års riksdag antogs,
uteslöt vissa ätter från innehafvande förmåner: men så är
ingalunda förhållandet, utan det var endast ett öfverseende,
som gjorde att man vid de första riksdagarna tillät äfven
sådana ätter att representera. Jag vill minnas, att det var
vid 1823 års riksdag som Ridd.Utsk. första gången vägrade
att erkänna 2:ne af dessa äller, nemi. Frih:ne Skjöldebrand
och Sandels, af hvilka fullmakter voro utfärdade, och att
ändring häruti ej kunde vinnas på annat sätt än genom att
vända sig lill Const.Ulskottet.
Fi i h. Cederström, Jacob: Mig synes, alt den här
öfverläggningen onödigtvis borttager R. o. Ad:s tid. Ridd.Utsk.
har förfarit i öfverensstämmelse med Ridd.Ordn., och den är i
öfverensstämmelse med 37 §:n Reg.F:n. Men sedan discus-
sion uppstått, och 2:ne ledamöter påstått, att en retroac-
tiv verkan blifvit tillagd lagen genom det beslut, som fatta¬
des vid sista riksdag, och den förändring grundlagarne un¬
dergått; så får jag fästa uppmärksamheten på de klara ord,
som finnas i 37 §:n, der ordet ”död” tillkommer. Der stod
tillförene: ’Joch efter honom i rätt nedstigande, led efter
led,
Den 71 Maj.
<77
”led, bans äldste manlige bröstarfvinge af äldsta grenen.”
Om herrarne behaga eftertänka, lära de finna att med
orden ”efter honom” omöjligen kan förstås annat, än ef¬
ter hans död; ty i annat fall kommer man in på den orim¬
ligheten, att äldste sonen till en efter i8oq adlad, men i fri¬
la er rf ig t stånd upphöjd person, genast efter fadrens upphöjel¬
se till friherre, blef adelsman; att vidare, om denne friher¬
re sedermera blef grefve och hade flera söner, blef den äld¬
ste i succession friherre, och den andre sonen i ordningen
adelsman; och slutligen, att vid stamfadrens död, äldste so¬
nen ärfde giefveväidigheten, den andre blef friherre och
den tredje adelsman, och den äldste sonens barn ärfde in¬
gendera af värdigheterna, utan väldigheten öfvergick till sido¬
arfvinge)', i stället för att ärfvas i rätt nedstigande led. Det¬
ta blef följden af herrarnes tillämpning af lagen; och det
är alltså endast en verklig misstydning af denna lag, som
vållat, alt vid de första riksdagarna efter 1809 saken ej blif¬
vit betraktad på samma sätt, och att polletter åt förutnämn¬
da familjer utdelades. En sådan misstydning har äfven ägt
rum i Konungens Cancelli; och detta är orsaken hvarföre
fullmakter derifrån blifvit utfärdade, hvaruti personer blif¬
vit benämnde grefvar, friherrar eller adelsmän, som icke
innehade denna värdighet.
Gr. Horn, Claes Fredi.: Jag instämmer fullkomli¬
gen med den siste värde talaren i hvad han yttrat, och det
så mycket hellre, som jag ganska väl påminner mig från 1823
års riksdag, då jag var ledamot af Ridd.Utsk., att jag just
ansåg följden af denna §:s misstydning blifva densamma, som
Frih. Cederström framställt; och jag kommer också myc¬
ket väl ihåg, att alter då representerades, som vid denna
samt i83| års riksdag dertill icke ansågos berättigade. Om
meningen varit den, som Grtne Puke och Sandels förutsatt,
skulle, utom det förhållande, som deraf blef en följd, enligt
hvad Frih. Cederström anlvdt, äfven den omständighet kun¬
na inträffa, att om en adelsman upphöjdes i greflig eller
friherrlig värdighet, men saknade en son, så skulle den fri¬
ll er 11 i ga eller adliga ätten hvila, i afvaklan på en möjligen
blifvande son, och sålunda atter upplifvas, sorn redan varit
utdöda. Många flera besynnerliga förhållanden skulle kun¬
na uppstå efter den tolkning, som de värde talarne här
midlöfver velat göra gällande; men all det lätta förstån¬
det af §:n blifvit uttryckt vid i834 års riksdag, är hvad jag
vågar påstå, och denna tolkning är numera en lag, som icke
kan ändras eller upprifvas. Att lagen numera är gifven och
ej kan rubbas, upplyses af R. o, Ad:s beslut i Maj månad
l834, till följd af Ridd.Utskts memor. i äinnet, hvilket, i
hvad dit rörer denna fråga, torde blifva uppläst. Skulle
likväl någon medlem af ifrågavar, atter redan utöfxat re-
7 H. a3
.,8
De n aa M a j.
presentationsrälten, så anser jag icke, att lian derefter kan
béröfvas den adliga värdigliet han en gång innehaft,
utan skall jag i sådant fall vara färdig tillstyrka en und. an¬
hållan om upplifvande af samma familjenununer. Detta skulle
jag anse vara rätt, ty orimligt är det, att den, som en gång
ulöfvat i epresentations-kallet enl. vår grundlag, vid en kom¬
mande riksdag derifrån borde vara utesluten.
Hr Hjerta, Lars: Jag har föga att tillägga till hvad
de föregående talarne anfört, men vill blott nämna, att om
Jagstiftarnes mening 1809 varit den, sorn Orine Puke och
Sandels föreställt sig, så har likväl numera en sådan tolk¬
ning upphört sedan Reg F:n uti det ifrågavar. hänseendet,
genom Konungs och Ständers gemensamma bifall, undergått
förändring och stadgar något helt annat; och då den måste
följas efter orda lydelsen, synes Ridd.Utsk. nu rätteligen förfarit.
Hvad angår den omständigheten, att ett sådant förhållande
ej borde verka retroactivt, så utber jag mig få fästa upp¬
märksamheten på, att det är händelsen med hvarje lag, som
inskränker förut åtnjutna rättigheter och friheter, att de
personer och classer, som träffas af en sådan lag, och finna
förut åtnjutna förmåner derigenom inskränkta, ändock må¬
ste låta sig dermed nöja. Detta innefattar egentligen icke
något retroactivt, såvida som det endast har afseende på de
förhållanden, hvilka skola iakttagas efter lagens förändring
och icke åsyftar att sträcka sig tillbaka till hvad un¬
der en föregående tid passerat. Jag vill upplysa detta med
ett exempel. Om alla fideicommisse!- upphäfdes, och nu
lefvande fideicommissariers barn, i följd deraf, skulle ärfva
lika, så vore detta icke något retroactivt, oaktadt den va¬
rande fideicomrmssarien hade (vänne söner, af hvilka den ene
skulle finna sin arfsrätt minskad och sålunda frånkänd en
företrädesrätt, i hvilken han efter den gamla lagen skolat
framdeles inträda, men Väl om det skulle sträckas derhän,
att den varande fideicommissariens syskon komme och ville
dela hans redan innehafvande egendom med honom.
Undert. R i dd. Se c re t.: I anledn. af den uppläs¬
ning, som Gr. Horn begärt ur Ridd.Utskrs betänk, vid si¬
sta riksdagen samt Ridd.directtns berättelse i hvad denna
fråga angår, får jag nu efterkomma Hr Grefvens åstundan.
Ridd-direcCn yttrar i 4^de §:n följande: "Dessutom afgå, till
"följd af det vid sista riksdag antagna förtydligande af 37
! .^:i¥Reg.F:n, nedannämnda ätte-nunimer, hvilka, i osäkerhet
"brrr.,rätta förståndet af samma §, sådan den var före nyss¬
nämnda förändring, varit bland de lefvande ätterna qvar¬
nstående, nemligen
"F riherrar:
"328. Frih. af Puke,
"382. „ Sandels,
"333. „ von Engeström,
Deli au Maj.
>79
”337. Frih. Adlersparre,
”345. „ Sköldebrand,
"347. „ Wirse'n,
”349- „ Björnstjerna;
Ridders- och Adelsmän:
”1111. Hr Wirse'n,
”2223. ,, Rantzou,
”223g. ,, von der Lancken von Wackehits,
”2202. ,, Dorchimont,
”2074. „ Nieroth.”
Härom yttrade Ridd.Ulsk. i dess öfver Ridd.directtns
embetsberättelse afgifna utlåt, i 4 §:h • ”Dessutom har di-
”rect:n, med tillämpning af 37 §:n Reg.F:n, utur matrikeln
”såsom upphörda a (fört .7 friherre- och 5 adliga atter, hvil-
”ka, i osäkerhet om rätta förståndet af nämnda grundlags-J,
”sådan den lydde före sista riksdag, qvarstodo bland de lill
”representation berättigade ätter.”
”DirecCn har desslikes ansett sig böra utur uppropsli-
”stan utesluta alla de atler, å hvilkas stamtaflor ingen per¬
hson finnes antecknad, såsom född under loppet af de sednast
”förflutna 100 åren, och hafva, på detta sätt g friherre-
”ätter och 84 adliga kommit att afföras, så att antalet af nu
”lefvande ätter rätteligen borde beräknas till 7g grefvar, rg5
”friherrar och 889 ridders- och adelsmän, tillsammans 1 16 5.”
”Utaf dessa af directm uti R. o. Ad:s matrikel sålunda
”vidtagna uteslutningar, finner Utsk. den förra grunda sig
”på 37 §:n Reg.Fms uttryckliga ordalydelse, och som den
”sednare uteslutningen leder till att förekomma en onö-
”dig vidlyftighet och förvillelse, utan alt derigenom förnär-
”ina någons lagliga rätt; så får Utsk. tillstyrka, att R. o. Ad.
”matte gilla denna direcCns åtgärd.” Vid föredragningen
häraf biföll R. o. Ad. den 2 Maj e. m. 1834 hvad Utsk.
föreslagit.
Gr. Sandels: Jag nödgas lill besvarande upptaga ett
par punkter. Hr Rosenblad har sagt, att fiiherrliga alten
Sandels ej representerades vid 1823 års riksdag; den ätten re¬
presenterades likväl af Frih. Lovisin. En annan värd ledamot,
Frih. Cederström, har sagt det vara en besynnerlig lie t, om af 2: ne
söner till en fader, som upphöjdes fiån adelsman lill friherre
och sedan grefve, den ene blef friherre och den andre adelsman.
Jag kan ej deruti finna något besynnerligt, ty när stamfadren
dör, blir äldste sonen grefve och den andre blir friherre.
En annan ledamot har sagt, attingen gäller för alla. Kun¬
na 1 1 atter anses för alla, då kan yttrandet hafva sin rik¬
tighet, men annais icke. Det kan endast blifva fråga om
dessa otter, som funnos lill före den omtalade förändringen
af 3y §:n, men icke de, som sedermera tillkommit, Jag vå¬
gar anhålla om propos., att friherrliga allen Björnstjerna
måtte anses berättigad att uthändiga fullmakt.
Den 23 Maj.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: En skyldig aktning för de
personers rätt, sorn anse sig förnärmade genom den 37
$:ns nnvar redaction, har uppkallat mig. Gr. Sandels har
ej funnit något orätt deruti, alt af 2lne söner lill en fader,
soni blifvit upphöjd i greflig värdighet, den äldste af dessa
blir baron och den andre adelsman. Jag återkallar i min¬
net hvad Frih. Cederström, äfvensom hvad jag sjelf helt ny¬
ligen yttrade, och vill detsamma nu ej upprepa, utan får endast
tillägga, att Gr. Sandels lärer förglömt, attoni den äldste af des¬
sa bröder, eller den, som innehade den friherrliga värdigheten,
fiiek en sou, så vore det denne son, och icke friherrens bro¬
der, sorn vore adelsman, och alt således farbrodren till denne
son åter skulle blifva ofrälse till följd af stadgandet — ärf-
ves man eller man i rätt nedstigande led. Det är blott härå
jag velat fästa uppmärksamheten. Jug hoppas, att de her¬
rar, sorn funnit sig förnärmade, mätte inse sig deruti haf-,
va orätt, och att denna fråga mäste förfalla, enär jag ej ser,
alt Hr Fiih. o. Landtm, kan göra en propos., som vore i
rak strid med grundlagens bud.
Gr. .Sandels: Jag vill blott yttra Iva ord. Gr. Horn
mätte hafva uppfattat min mening alldeles orätt, eller ock¬
så har jag uttryckt mig mycket illa, då han trott, att jag
påstått, att efter stamfadren hans äldste son skulle vara
grefve, den audre baron och den tredje adelsman. Min me¬
ning var, alt äldste sonen ärfde stamfadrens värdighet och
att örn denne son hade flera söner, blef den äldste af dem
friherre och den andre i ordningen adelsman.
Gr. Puke: Jag vill icke upptaga tiden, men i anledn.
af hvad Hr Ridd.SecreCn uppläst rörtde afföring af vissa ät¬
ter, får jag hemställa, om det är billigt och öfverensstäm¬
mande med rättsgrunder, alt, i händelse min salig fader lef¬
va t och bevistat sista riksdag, hvilket, sorn jag förut nämnt, han
eldigt naturens ordning alltför väl kunnat göra, då jag sntit
här som Frih. Puke, jag en vacker dag fått höra, att Frih.
Puke vore afförd. — Hvart skulle jag föras? Hade jag på
något sätt förverkat min rätt?
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då utiemnaodet af
pollett till säle och slämma på Riddarhuset vid ifrågavar.
tillfälle skulle strida emot 37 §:n Reg.F:n, äfvensom emot
det af R. o. Ad. den 2 Maj 18 >4 fattade beslut, då Ståndet
godkände Ridd.direcl:us åtgärd att utur förteckningen öfver
da lefvande ätterna utesluta friherrliga ätten björnstjerna,
Hr Landtm, icke kunde framställa någon propos. till bifall
eller ogillande af Ridd.Utsk:s nu anmälda åtgärd att vägra
inträdespollet åt den, som företedt fullmakt af Gr. Rjörn-
stjernns äldsta son; och hemställde Hr Landtm, alltså, 0111
R. o. Ad. ansåg den fråga, sorn nu varit föremål för öf¬
verläggning, böra förfalla.
Bifölls.
Deli n Maj
1S1
Gr. Puke: Du (let nr min innerliga öfvertygelse, att
det skett dessa i i familjer orätt, sA får jag, ej mindre a min
egen ätts, än de öfriga ätternas väguar, som med min äro i
samma cathegori, reservera mig emot detta behandlingssätt.
Gr. Sandels instämde i Gr. Pukes nu afgifna reser¬
vation.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts den 7
och 16 dennes på hordet lagda betänk. N:o 18, i anleda, af
väckt motion om Svenska undersålers skyldigheter, när de
vilja bosätta sig eller resa utrikes, samt ntländningars rätt
att inkomma och bosätta sig i Riket.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att f'A fästa R.
o. A:ds uppmärksamhet på åtskilliga förhållanden i afseende på
det af Utsk. borttagna ansvaret för olofligt aflägsnande ur
Riket utan pass. Jag skulle förmoda, att arfsrättens förlust
icke är för stort ansvar för den person, som rymmer ur Riket.
Skäl måtte finnas af gröfre beskaffenhet, dåde kunna föran¬
leda en person att rymma ; och rymmer gör den, som reser
utan pass från Riket. Jag kan således icke annat an begä¬
ra rättelse i denna del. — Hvad åter borgens ställande be¬
träffar för dm sorn vill resa utrikes, så instämmer jag full¬
komligt med Utsk., att stadgaodena derom må försvinna;
men alt borttaga ansvaret för den, som passlös bortreser,
sådant kan jag icke gilla, ty detta skulle håfva till följd,
om e| flera olägenheter, åtminstone den, att vederbör, myn¬
digheter, som saknade all underrättelse livart en afviken per¬
son tagit vägen, eller 0111 deri vore lefvande, eller död, åiå-
ge att måhända under flerfalldiga år taga vara på, förvalta
och redovisa en den afvikne under liden, af hvarjehanda an¬
ledningar, tillfällen egendom. Sådana åligganden bör man,
så mycket möjligt är, undvika att påbörda auctoritelerna.
Jag anhåller 0111 uterremiss.
Hr Hjerta, Lars: Dä jag varit en af ilena, som väckt
motion i detta ämne, anser jag mig uppkallad att besvara
Frih. Cederströms anmärkning. Jag tror icke det kan an¬
ses vara afgjordt, att en person, derföre att han möjligen
händelsevis saknat pass, då han reste utrikes och der längre
tid qvarstannat, haft en brottslig afsigt ali sig undanhålla,
oell kati således ej finna annat, än att förlust af »1 fsrutl lör en
sudan uraktlåtenhet vore ett alltför strängt straff Hvad åter
angår det besvär, som vården om den bortovarandes egendom
skulle förorsaka de offentliga auclorileterna, lärer det upp¬
höra, om han ej i laga lid anmäler sig till dess återbekom-
mande, och anmäler han sig dertill, så är han ej heller me¬
ra rvmd, då han åter lillstädeskoinmer; och auetoriteterna,
som med arfvet tagit befattning under liden, lära väl veta
alt derföre göra sig betalia. Jag tror således, alt betänk, i
denna del kan bifallas. Snarare skulle jug önska ändring i
Den aa Maj.
den del deraf, som rörer ntländningars rätt att resa genom
landet. Det är otvifvelaktig!, att gästfriheten ar ett af de
vackraste drag, som hedra en nations karakter, och detta
karaktersdrag har af ålder varit införlifvadt med Svenska
namnet; men måhända finnes likväl intet land, der utländnin-
gar på sednare lider varit underkastade flera vexationer och
scandaler un just här. Svenska nationen har så mycket min¬
dre haft del häri, sorn allmänheten ofta icke ens kunnat få
veta orsaken hvarföre utländningar blifvit förvisade häri¬
från; och sådant bör likväl ej ske, utan att den resande, i
händelse någon slags misstanke inot honom uppstått, fått
tillfälle att disculpera sig från en sådan misstanke, som kun¬
de hafva menliga följder för hans reputation och jemväl möj¬
ligen affärs-förhållariden. Af sådan anledn., eller för alt
göra tillträdet hil och vistandet härstädes för utländningar
lättare och mera betryggande, instämmer jag i begäran om
återreiniss; inen då önskar jag alt Utsk. ville förändra sed¬
nare delen af sitt betänk., och icke den förra.
Frih. Cederström: Jag har icke särdeles mycket att
tillägga hvad jag nyss yttrade, då jag hör, att Hr Hjerta
icke motsätter sig en återreiniss af detta betänkande. Jag
har ingenting emot, att Utsk. ånyo pröfva!- de skäl han nu
åter framställt rör:de utländningar och deras vistande här¬
städes; det må vara Utsk. obetagel att dervid fästa det af¬
seende, som anmärkningarna kunna förtjena; men rörrde för¬
sta delen af betänk., i fråga hvarom han ej gillat min an¬
märka., derföre alt icke livar och enär brottslig, som utan
pass reser öfver gränsen, får jag genmäla, alt sådan icke heller
varit min mening, som skulle hvarje person, som passlös re¬
ser öfver gränsen, vaia en brottsling, som rymde undan straff;
han kan resa i hvarjehanda ärenden, —Gud bevars! det med-
gifves alltför gerna; men derest han reser bort ur landet
utan pass, och icke gör rätt för sig hemma, icke heller upp¬
gifvit hvart han tager vägen eller huru länge han blir boi ta,
anser jag det vara för samhället af vigt, att den författning
förblifver gällande, som nu gäller, nemi. att en sådan per¬
son i och med detsamma afsagt sig sin i landet ägande arfs¬
rätt. Jag förnyar min anhållan örn återreiniss.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har visserligen icke från
början af discussionen varit närvar., men hvad jag deraf
hört, gifver mig anledning att begära åtlerremiss af betän¬
kandet. Utsk. säger: ”äfvensom ock, på det alt berörde för-
*'oröning och särskilda författningar må i allt öfrigt öfver-
”ses, och de deruti förekommande ämnen bestämmas genom
”113'a, i oskiljaktigt sammanhang med hvarannan slående och ef-
”ter närvar, tidsförhållanden lämpade stadganden.” Det är
således ett öfverlemnande af Ständernes, efter min tanke,
lagstiftande rätt i dessa frågor, som här tillstyrkes oss af
Ekon.Utsk.; ett tillstyrkande, som så mycket mindre bort
Den ni Maj.
i83
komma i fråga under en riksdag, då de förändringar, sorn
af den ena Statsmakten blifvit gjorda lill förmån för vissa
utländnitigars inflyttande i Riket, — jag menar Judarnes, —
utan den andra Statsmaktens hörande, föranledt till an¬
märka:!' mot vederb. af eftertänklig beskaffenhet. Då jag nu
gör anrnärkn:r vid detta betänk., får jag tillika nämna, atl jag
visserligen är ledamot af det Utsk., som uppgjort detsain*-
ma, men att jag var frånvarande, då delta ämne der före- .
hades, och beslutet derom fattades. Jag får derföre nu sä¬
ga min tanke, att enär Svensken icke velat göra annan in¬
skränkning i allmänhet för utländningars ratt att i Riket in¬
flytta, än den Rikets kyrkolag bestämmer och hvilken bör¬
jar med detta stadgande, att ”alla, som i vårt Konungarike
”bygga och bo, skola vara af den rena Evangeliska läran;”
så bör också dervid förblifva, utan att några slags tillägg
dervid må kunna komma i fråga, ulan att båda Statsmak¬
terna äro öfverens om desammas ordalydelse, likasom vid
frågor om stiftande af eller tillägg vid annan civil-, criminal-
eller kyrkolag. Det är af sådan anledn. jag motsätter mig
det förslag, som Ekon.Utsk. gjort och tillstyrkt Ständerna
att antaga; och i hopp att ålerremiss beviljas, anhåller jag,
att dessa mina anmärkn.T ändlligen må få åtfölja.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag skulle vis¬
serligen önskat, till heder för Svenska gästfriheten och
till heder för den större ända af liberalitet, som utmärker
vår tid, att Ekon.Ulsk:s betänk, i denna del andats någon
mera billighet mot de ut landningar, som besöka vårt land.
Sverige är hittills det enda land i Europa, der en lag finnes,
alt en utländning, kommen till våra gränser, der skall afvakta
tillåtelse af vederbör, auetoritet, för att få fortsätta resan.
Denna författning finnes ännu, och ehuru jng känner och
vet, att, lill följd af diplomatiska framställningar från åt¬
skilliga nationers härvarande representanter, exceptioner der¬
utinnan äga rum, än för den ena, än för den andra natio¬
nens undersåtare, existerar likväl författningen, och de främ¬
mande länders undersåtare finnas, som, ifall jag ej missta¬
ger mig, icke få resa inom Sverige utan att först hafva der¬
till erhållit tillstånd af Statsministern för utrikes-ärendena.
Denna lagstiftning är, efter min tanke, alldeles obehöflig,
och jag anhåller, att Ekon.Utsk., i händelse betänk, återre¬
mitteras, ville närmare skärskåda ämnet och, i sammanhang
med frågan om den allmänna reglering af pass-författnin¬
garna, som blifvit begärd, äfven fästa uppmärksamheten på
det förhållande, att ej en så orimlig lag må qvarstå, som
den, alt arfsrätt förloras, derföre att eq person reser öfver
gränsen utan pass. Någon påföljd för en sådan uraktlåten¬
het må visserligen äga rum; men en så sträng, som arfs-
rättens förlust, kan jag för min del ingalunda medgifva.
Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskrs betänk. N:o 18 återre¬
mitterades.
.84
Den 32 Maj.
Till pröfning företogs StatsUlskls den 9 oell 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 81, i anledn. af S. F. Lannges an¬
sökning om prolongation af arrendet å Lunda kronohem¬
man, eller skatteköp derå.
Hr Rosenblad, Bernh : Då den princip eller praxis
är ganska vådlig, alt stadga nedsättning i arrende-afgifter på
kronolägenheter, tillkomna i den ordning, som vederbör;
skulle jag tro, att ehuru visserligen prasjudicat finnas der¬
på, delin utlåt borde återremitteras och arrendatorn, ifall
lian icke anser sig kunna ga ut med arrendel, erhålla rät¬
tighet alt frånsäga sig detsamma och ny auction utlysas.
Längre tror jag icke man bör ga, oell vid en ny auc¬
tion blir det möjligen tillfälle för tunar, arrendatorn alt få
bättre villkor. Alt på delia salt af godtycke, till följd af
en eller annans recommendntion, göra ett undantag, det an¬
ser jag vara alldeles oriktigt; ly betraktar man våra häfder,
tinner man hvilket skadligt inflytande godtycket vållat.
Hraf Ekenstam, Israel: Hr Rosenblad bar utan tvif¬
vel begått ett misstag i sitt nu afgifna yttrande. Här ar all¬
deles ingen fråga om nedsättning i arrendet; tverloin säges,
att arrendet är så högt det kan vara, och frågan är om det-
sammas bibehållande än vidare i 3o år.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
instämmer i den af Hr Rosenblad yttrade åsigt, alt Sländer-
ne icke må gifva initiativet åt arrendatorer af Kronans la¬
genheter att söka nedsättning i arrenden, som en gång lag¬
ligen blifvit fastställda.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: I ett land, der natio¬
nen förklarat sig så enhälligt mot licencer, kan jag ej tro,
att Ulskts tillstyrkande kan vinna gehör. Ali emancipation
frän gällande lagar duger icke, och är obehöflig här, då hvar
och en, sorn önskar prolongation af sitt arrende, kan afbi¬
da den tid, då detsamma upphör, för att sedermera få det
förlängd t. Jag anser icke, att undantag böra äga rum, hvar¬
ken för den ena eller för dea andra, ty antingen blir det ena
en orättvisa eller det andra en grymhet.
Frih. Gederström, Jacob: Lika med Hr Rosenblad
hänvisar äfven jag R. o. Ad. till våra häfder, för att der
finna de missbruk, hvartill Ständernes beslut i dylika frågor
som denna, eller om undantag för vissa personel-, föranledt
i fordna dagar; dock ber jag, att, hvad detta speciella fall
angår, få tillägga, att ehuru jag icke af Utsk:s utlåt, kun¬
nat finna annat, än att arrendator Lannge väl vårdat och
skött det arrenderade hemmanet, och således icke gjort mer
än han efter contract verkligen är pligtig till, likväl, och
om det skulle befinnas, att sådana omständigheter verkligen
kunna ådagaläggas, hvarigenom Lannge vill åtaga sig att verk¬
ställa
Den aa M »j.
ställa sådana förbättringar i afseende på byggnader, jördens
skötsel och prydtiga anläggningar, hvaraf denna lägenhet i
framtiden kan vinna ett betydligt värde för Kronan, intet
hinder då bör mola å K. Sits sida alt, för befrämjandet af
en så nyttig sak, öfverlemna frågan om den begärda för¬
längningen af contraclet på ytterligare 3o år till Konungen,
för atl, efter förutgången granskning och pröfning af vill¬
koren och bedömmande af tiden för arbetets fullbordan, kun¬
na meddela prolongation af ifrågavar. arrende. Men, —
omöjligen kan jag medgifva en sådan 3o års förlängning af
contractet på delta nakna sätt, eller endast mot den förra
arrendesummans fortfarande; ty det skulle medföra ingen¬
ting annat, än att den nuvar. arrendatorn möjligen sålde bort
arrende-rättigheten för några tusen r:dr mer eller mindre,
och vore fri frän all husrötebrist oell dylikt. Jag får der¬
före, emedan jag ej är i tillfälle att specielt yttra mig öfver
Ilr Lannge, icke heller öfvervarit målet i Kammar-colltm,
begära, att detta utlåt, mätte återremitteras, på det alt Utsk.
må i det blifvande betänk, närmare utreda de skäl och de
garantier för lägenhetens förbättrande, som hus Sländerna
kunna tala för en tillstyrkan hos K. M. att bevilja den sök¬
ta prolongationen, emedan det ej är nog att blott säga, det
arrendatorn väl vårdat och skött egendomen, ty dertill är
han skyldig enligt contractet: och det kan ej ensamt verka
till bifall af den sökta förmånen. Jag förnyar således min
begäran om återremiss.
Hr Rosenblad: Hr af Ekenstam har mycket rätt der¬
uti, att jag i mitt sisla yltrande begick eri irring, i afseen¬
de fi detta utlålrs föremål, men icke eu irring i utseende på
principen eller i begäran om återremiss, såvida man vill haf¬
va säkerhet vid dispositionen af Kronans lägenheter. Stats-
Utsk. har här tillstyrkt prolongation af arrendet för Lunda
hemman på ytterligare 3o år; det tror jag vara vådligt som
ett praejudicat, ty alla arrendatorer af så beskaffade hem
man kunna begära detsamma, och Kronan skulle sålunda
hafva mindre god utsigt alt få mer än hvad lion tillförene
haft. Jag begär återremiss på detta utlåtande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: På grund afhvad StatsUlsk.
anfört, skulle jag, för min del, vara färdig tillstyrka fortfaran¬
det af delta arrende; men det faller sig svårt för Ständerna att
ingå i pröfning af och kunna bestämma sig i sådana detalj-frågor
som denna; hvarföre jag skulle tro det rättast vara, att, då så¬
dana casus inträffa att skäl till bifall kunna vara för han¬
den, StatsUtsk. föreslog Ständerna att för sin del besluta
att öfverlemna frågan till K. M. att, efter vederböra höran¬
de, bevilja prolongation af arrendetiden, då Ständerne i öf¬
rigt icke hade något deremot, och att Ständerne måtte slip¬
pa att ingå i dessa detalj-frågor, som blifva svåra, om ej
7 H, 24
186
- >■ K* Igt
D c 11 M » j.
omöjliga, att Pält afgöra. Jag anser, att sJsäl kunna tala
för fortfarande åf elt sådant arrende sorn detta, utan an¬
ställande af' ny arrende-auction; men dessa skäl tror jag att
Sländerne hafva ganska svårt att pröfva, och att således sa¬
kens rätta skick påkallar, att Sländerne, då de dertill finna
anledn., säga, att de, för sin del, jcke hafva något deremot,
men öfverlemna frågans slutliga afgörande till K. M. för att,
sedan vederbör, hörde blifvit, densamma afgöra.
Här säges väl, att Konungens Bef:h:de tiljslyrkt ansök¬
ningen; och det synes; sorn -hade SlatsUtsk. derpå grundat
sitt tillstyrkande; men det säges icke hvad Kammar-colhm
deröfver yttrat, då likväl denna aucloritet hufvudsakligen
tillkommer att vårda Kronans tillhörigheter. Jag förenar
mig således i begäran om atén emiss.
Hr Sandelhjelm, Paul: Sedan vid förra riksdagen
åtgärder blifvit vidtagna, sorn grunder för utarrenderande
af kungsgårdar och andra kronolägenheter, samt hvad i
den delen är vordet beSlutadt genom allmänna författnin¬
gar och reglementen blifvit promulgeradt, så att samtlige
Sveriges innebyggare hafva sig att derefter rätta; tror jag
icke, att undantag derutinnan, på sätt föreslaget blifvit, kan
ske och af Ständerna beslutas, synnerligast sorn dylika frå¬
gor äro af administrativ natur. Jag kan visserligen inse det
fördelaktiga för Kronan ätt fä en ordentlig och skicklig ar¬
rendator vid arrendetidens slut bibehållen vid hemmanet; men
man kan likväl icke påräkna, att, oaktadt han erhöll pro¬
longation innan arrendetiden lupit till ända, han ändå skulle
vid hemmanet qvarstanna. Ilan kunde nemi., sorn förut ur
sagdt, öfverlemna det prolongerade arrendet åt någon an¬
nan , hvilket 'ej kan förekommas, och således vore ändamå¬
let förfelad t. Dessutom troi jag, att om en sådan förmån,
sorn den StatsUlsk. tillstyrkt för så väl denna som åtskilli¬
ga andra arrendatorer af kronolägenheter inom Stockholms
län, dem skulLe: tillerkännas, skulle ufven sådane arrenda¬
torer i det öfriga Riket anse sig berättigade till samma
förmåner, och på lika goda skäl som den ifrågavar. arren¬
datorn och de flere, till hvilkas ansökningar SlatsUtsk. lem¬
na! sitt bifall, men hvarom belänkandena ännu icke äro fö¬
redragna. Öfver alla sådana ansökningar skulle Sländerne
ej hinna att sig yttra, i anseende till den pröfning, som för
hvarje särskildt fall mäste föregå; men jag ville likväl sä¬
ga, att om Sländerne skulle, för deras del, finna nödigt
och nyttigt, att sådana förmåner beviljades, eller att dispen-
se från författn. medgåfves i fråga om ny auctions utlysan¬
de vid arrendetidens slut åt vissa arrendatorer, som utmärkt
sig genom bättre häfd af Kronans jord, genom uppförandet
af - prydligare boningshus, m. e. o. genom hvad slags för¬
bättringar som helst, hvaraf Kronan finge fördel; så borde
Ständernc öfverlemna till K. M. att derom, efter vissa grun¬
Deu 22 Maj.
der och sig företeende omständigheter, förordna samt beslu¬
tet derom allmänheten genom allm. kungörelser meddela.
Ett allmängörande af ett sådant beslut skulle, efter min för¬
mening , Verka fördelaktigt på häfden af Kronans jord och
medföra rättigheten för de arrendatorer af kronolägenheter,
sorn äro i samma ställning med de ifrågavar., att kunna gö¬
ra sina rättigheter gällande, naturligtvis .efter förutgången
undersökning. Jag anhåller om återremiss, och att des¬
sa mina anmärkningar må densamma till SlatsUtsk. åt¬
följa.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Lika med Hr
Lagerhjelm inser jag, att Ständerne och deras Utsk. befin¬
na sig på ett ganska farligt gebit vid de tillfällen, då de
skola pröfva och afgöra frågor om undantag från gällande
författningar; men detta föranleder mig hufvudsakligen till
det omdöme, att det vöre särdeles nyttigt, arn Konungen icke
till Ständerna öfverlemnade sådana ansökningar som den ifrå¬
gavar., utan att tillika hafva pröfva! och erkänt deras bil¬
lighet. Jag måste således betrakta sjelfva öfverlemnandet
af en sadan ansökning som ett förord tili densamma från
Konungens sida; ty Konungen måste väl icke anses vara för¬
bunden att till Ständerna öfverlemna hvarje enskild persons
ansökning; men då sådant sker, matte det bevisa, att Ko¬
nungen godkänner de förebragta skälen, ehuru Konungen
ej ensam kan fatta sitt höga beslut.
Att aldrig några undantag från gällande författningar
borde äga rum, det är åter en princip, hvaruti jag ej kan
instämma; i sjelfva criminal-Iagstiftningen finna vi ju leute¬
ration stadgad. Lagstiftningen rörtde Kronans egendomar
bör visserligen vara sträng, men någon gång fordra nyttan
och nödvändigheten att undantag äfven der äga rum. Skä¬
len till dessa undantag, mine herrar! förefinnas efter min
åsigt mera i afseende å lägenheter, sorn äro närmast Slock¬
holm belägna, än i landsorterna. De förras värden utgöras
mera af de byggnader och smakfulla anläggningar, som
blifvit påkostade för att bereda en angenäm vistelseort åt
stadsboerne under sommarmånaderna, än i jordens häfdande
och afkastning. Under sådana förhållanden kan det vara
icke blott billigt, utan äfven förenadt med Kronans verkliga
fördel, alt prolongera contractena utöfver den bestämda ti¬
den. Jag föreställer mig — ehuru jag ej handlagt detta
ärende eller några andra af samma beskaffenhet med någon
speciel uppmärksamhet — att ungefärligen dessa skäl, jemte
det StatsUtsk. ansett, att handlingarnas öfverlemnande inne¬
fattade ett förord från Konungens sida, föranledt StatsUtsk.
att tillstyrka Ständerna att lemna sitt bifall till så väl den¬
na, som några andra likartade ansökningar.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle vilja betrakta denna
fråga från en högre synpunkt, den nemi. alt man i allmän¬
i88
D« ii a3 1V1 aj.
het bör akta sig för s. k. dispenser eller undantagslagar.
Är det så, att Ständerne önska, att Konungen icke i allmänhet
må utfärda några undantagslagar, så böra också Ständerne
derföre taga sig noga tillvara i allt hvad på deni beror.
Här förekommer likväl, på sätt den siste varde talaren an¬
förde, att Konungen öfverlemnat denna fråga till Ständer-
nes bedömmande, och att flera talande skäl skola vara för
banden till bifall af den ansökning, sorn innehafvaren af
Lunda kronohemman nu gjort. Jag skulle likväl tro, att,
ifall någon förmån bör honom förunnas för å hemmanet
nedlagda kostnader, det vore bättre att någon företrädes¬
rätt lemnades honom vid blifvande arrendeauction, till er¬
hållande af det arrende, hvarpå han söker förlängning, än
att i ett särskildt fall den ordning och de stadganden upp-
häfvas, som af R. St. redan äro föreskrifna såsom grunder
för kronohemmans bortarrenderande, hvilket kunde ske,
om man bestämde någon viss summa penningar eller något
visst qvantum spanmål, hvarmed hans blifvande arrende
kunde lindras, emedan jag i allmänhet anser, att man bör
sorgfälligt undanrödja alla anledntr från Ständernes sida,
som kunde gifva förevändning till utfärdande af undantags¬
lagar, hvilka jag anser skadliga och ganska vådliga.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Hr Lagerhjelm
har begått ett misstag, då han yttrat den förmodan att
Kammar-colkm icke varit bordt i denna fråga. Det står
likväl i Utskts utlåt, uttryckligen, och är också förhållan¬
det; men jag beklagar, att StatsUtsk. i sitt utlåt, här icke
fästat närmare afseende å hvad Kammar-coi!:m yttrat i dess
afgifna utlåt, i denna fnåga. Jag har väl ej nu handliugar-
na till hands, men jag har någorlunda i minnet hvad de
innehålla, och förhållandet var ungefärligen följande — alt
detta Lunda hemman inropades för det nuvar. arrendet, 8[
t:r 16 k!r spanmål, hälften råg och hälften korn, af en
person, som sedermera alfed, men hvars enka behöll det
efter mannens död. (Jag menar att enkans namn var Watz.)
Han ansåg arrendet vara för högt och ingick med ansökning
om nedsättning deruti tillK. M., som öfverlemnade handlin¬
garna till Ständerna under någon af de sist förf] ulna riksda¬
garna; och till följd af begge Statsmakternas beslut, fick enkan
Watz nedsättning i arrendet under 5 års tid. Emedlertid
transporterade bemälda enka contractet på en Fabrikör vid
namn Fliberg, hvilken, enär riksdag just då inträffade, hos
Ständerna begärde alt få tillgodonjuta samma nedsättning,
som blifvit enkan Watz beviljad under de återstående ar¬
rendeåren. Men Ständerne funno ej skäl att medgifva en så¬
dan nedsättning, och Konungen icke heller, och af denna
anledn. återinträdde Friberg i skyldigheten att betala det
förra arrendet, 8r t:r 16 k:r spanmål, med honom af R.
St. lemnad öppen rätt att i Kammar-colltm anmäla sig in¬
Den aa Maj.
nan Thomae-dag ocl> afsäga sig arrendet, hvarefter hemma¬
net skulle till nytt arrende, från och med nästa fardag, ut¬
bjudas, i händelse Friberg ej ville betala ofvannämnda qvan¬
tum spanmål. Friberg uppsade likväl icke arrendet, utan
behöll det 4 å 5 år efteråt, hvilket bevisar, att samma ar¬
rende ej måtte varit för högt, du han kunde betala span-
målsräntan och sedermera transportera coritractet på den
nuvar. arrendatorn, sorn troligen gifvit Friberg accord för
afträdet af hemmanet.
Hvad Frih. Sprengtporten anfört, att det vore skäl att
prolongera arrendetiden å kronolägenheter kring hufvudsta-
den, i anseende till de försköningar och förbättringar, isyn¬
nerhet i byggnadsväg, som der vanligen påkostas och hvar¬
uti dessa hemmans egentliga värde består; så vet jag icke,
huru det kan förhålla sig med ifrågavar. hemman, och om
några särdeles förbättringar derå äro nedlagda; men då ar¬
rendatorn ej förbundit sig att afstå de byggnader han der¬
städes möjligen kan hafva uppfört, utöfver laglig byggnads¬
skyldighet, är det ock gifvet, att vid afträdessynen syne-
rälten förklarar honom berättigad att behålla hvad han
byggt utöfver sin skyldighet, och då får han antingen flyt¬
ta bort sinn byggnader eller ock öfverenskomma med den
blifvande arrendatorn om deras öfvei tagande. I motsats
mot hvad föregående talare begärt, anhåller jag, på nu an¬
förda skäl, om propos. till afslag å utlåt., emedan jag icke
tror, att någon ytterligare behandling af detta ämne i Slats-
Utsk. kan vara af nöden, utan förmodar, att om R. o. Ad.
först, och MedStånden derefter, afslå utlåt., R. St. derige¬
nom utan vidare omgång, för sin del, tillräckligt hafva ut¬
tryckt den åsigt, att prolongationcr af arrenden å kronolä¬
genheter i allmänhet icke äro med Statens nytta och fördel
öfverensstämmande.
Frih. Cederström: Det var i anjedn. af Frih. Sprengt¬
porten yttrande, som jag begärde ordet. Det är otvifvel-
aktigt, att det icke är blott kring hufvudstaden, utan äfven
på andra orter af Riket, sorn sådana förhållanden kunna
uppkomma, att en arrendator erbjuder sig att göra sådana
förbättringar, hvarigenom en sudan egendoms värde kan
mångdubblas inom den tid, hvarå prolongation begäres,
och att således Statens både rätt och fördel kan vara före¬
nad med denna prolongation beviljande. Men dessförinnan
fordras en noggrann undersökning af egendomens beskaffen¬
het, hvarförutan i contractet, röride prolongation af arren¬
det, villkoren derföre med tydlighet böra utstakas, så att
Kronans rätt och bästa på allt sätt befrämjas. Jag begär
ålerremiss af utlåt., och att StatsTJtsk. ville tillstyrka, att
del måtte till Konungen öfverlemna!, då fråga uppstår alt
genom prolongation af arrenden å kronohemman tillskynda
desamma betydliga förbättringar, att, efter det vederbör, blif-
igo Den 32 M a j.
vit i saken hörde saint sig öfver villkoren för verkställig¬
heten yttrat, en sådan prolongation i nåd. meddela.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Man har här åbe¬
ropat elt stadgande, som redan skall finnas, om sätlet hu¬
ru tillgå skall vid kungsgårdars och kronolägenheters utar¬
renderande. Det är visserligen sanni, att ett sådant stad¬
gande finnes; men jag tror ej, att Ständerne i sin beslutan¬
de-lätt äro deraf bundne, emedan 77 §:n Reg.F:n utstakar,
att ''kungsgårdar oell kungsladugårdar m. m. sköla förval-
”tas efter de grunder R. St. derom föreskrifva.” Dessutom
har Konungen, genom sin nåd. pi oposts öfverlemnande, gif-
vit ett tillstyrkande eller ett förord för ifrågavar. utlåt.,
på sätt Frih. Sprengtporten redan yttrat. Jag har inom
-’den afdelning af Utsk., som handlagt detta ärende, till¬
styrkt detta utlåt, på den grund, alt jag anser det vara vi¬
da förmånligare för Staten att vid arrendet bibehålla en
person, af hvilken man på förhand vet, så väl att arrendet
till fullo utgår, som ock att Kronans lägenhet väl liäfdas
och vårdas, än att sätta dessa förmåner på spel genom
utlysande af ny arrendeauetion , hvarvid ofta liander, att
personer, utan förmögenhet och kunskap om landthushåll¬
ning, stanna för högsta anbudet. StatsUlsk. har dessutom
fattat sitt beslut om förlängning af ifrågavar. arrende till
följe af Landsh.embetets tillstyrkan; och jag vill förmoda,
att Landsf).embetet i en sådan fråga som denna borde äga
vitsord, och alt denna auetoritet bäst bör känna så väl lä¬
genheten och den sökande, som ock huru högt arrendet
billigtvis kan uppdrifvas. Utarrendering genom auction
är efter min tanke ganska vådlig , ty vid auctionslillfället
inställa sig, som jag förut haft äran nämna, icke sällan per¬
soner utan både förmögenhet och duglighet, hvilka göra
anbud, högre än alla andra , endast för att under en kor¬
tare tid äga en bostad och förskaffa sig som arrendatorer
någon credit. De äga hvarken vilja eller förmåga att be¬
tala arrendet, och fästa således ej något afseende vid huru
högt det uppdrifves, eller huru lågt arrendet blir, då dere¬
mot personer, som äro vederhäftige och kunna sköla en
landtegendom vid sådana tillfällen nödgas draga sig tillbaka.
Under dylika förhållanden som detta, anser jag, att Stän¬
derne böra förfara såsom hvar och en annan omtänksam
jordägare; och jag känner intet exempel , der den enskilde
satt sin egendom på arrendeauetion , då han på annat sätt
kunnat få ett försvarligt arrende och pålitlig arrendator.
R. o. Ad. skulle dessutom, efter mitt förmenande, begå en
stor inconscqvens, om detta utlåt, afslogs, sedan ett dylikt
förut blifvit här bifallet, nemi. det utlåt., hvaruti StatsUtsk.
tillstyrkte Hr Weners ansökning om prolongation af arren¬
det utaf Svartssjö kungsladugård. På dessa grunder vå¬
gar jag för min del anhålla om bifall till utlåtandet.
Den 3'j SI a j.
»9»
Hr Lagerhjelm: Det var mig icke obekant, att K.
Kammar-coll:m blifvit bordt i frågan; men jag hade önskat
att man meddelat mig upplysning, huruvida Kammar-collcrn
tillstyrkt ansökningen; detta fick jag ej veta. Jag erkänner,
att det kan vara rätt, att undantag understundom äga rum,
att auctionsprincipen icke vid alla tillfallen är nyttig för
Kronan; jag är, säger jag, ense med StatsUlsk. deruti, men
är deremot icke ense ined Utsk. derom, alt ett blott öfver¬
lemnande af handlingarna från Konungen genom Dess Stats-
secreterare till Utsk. skulle vara ett tecken till att ett så¬
lunda blott öfverlemnadt mål redan skall hafva undergått
all möjlig pröfning, eller att det vore ett tecken, att bi¬
fall borde derå följa, helst jag erinrar mig vid många till¬
fällen, då remisser skett, alt StatsUtsk. icke ansett ämnet
vara fullkomligt utveckladt. Af detta skäl tror jag, att
Ständerne, vare sig alt de sjelfve kunna inse nyttan af ett
undantag från den allmänna principen eller icke, handla för-
sigtigast , om de öfverlemna till Konungen att pröfva alla
detalj-förhållanden och afgöra hvad som kan vara för Riket
nyttigast.
Frih. Cederström: Jag anser mig tvungen att Ater
begära ordet i anledn. af Hr Tersmedens yttrande. Han har
åberopat 77 §:n Reg.Frn och deraf velat draga den slutsats,
att Ständerne voro oförhindrade att besluta i dessa frågor,
derföre att Kronans lägenheter och egendomar skola för¬
valtas efter de grunder Ständerne föreskrifva. Må den väl¬
de ledamoten ursägta, att jag frågar honom: är det detsam¬
ma, alt dessa lägenheter skola förvaltas efter de grunder
Ständerne föreskrifva, och att Ständerne besluta prolonga¬
tion af arrenden, och att således Ständerne äro behörige att
sjelfve förvalta? Säger grundlagen, att Ständerne skola för¬
valta, eller att Ständerne skulle kunna besluta presenter af
des<a egendomar? Alldeles icke. Jag säger, att dessa kro¬
nolägenheter skola förvaltas efter de grunder, R. St. vid
nuvar. arrendetidens slut kunna bestämma; men här påstås,
att innan arrendetiden lupit tillända, eller innan 1846 års
slut, skulle Ständerne kunna besluta en prolongation der¬
af på 3o år. Då hade vi i sanning beslutat en ny
grund, hvarefter dessa lägenheter skulle förvaltas. Men,
mine herrar! det kallas att sjelfve vilja regera , och
se — det passar sig icke alls. Frågan är klar i sin följd;
om Ständerne ingå på dessa propostr, skulle det icke felas
subjecter, hvilka skjölo på, för att skalfa enskilda prof af
Ständernes barmhertighet eller välvilja. Jag bestrider ett
sådant förhållande, och påstår, att undersökning bör ske och
Konungen besluta.
Hr Ribbing: Jag går i visst afseende längre än den siste
talaren, då jag skulle tro, att det icke ens är rätt att taga
sig en ton, som om man ville mäslra och regera. Ständer-
192
Den 22 Maj.
nes rättighet att bestämma grunderna, hvarefter Kronans lä¬
genheter skola förvaltas, är obestridlig; men garanti för
dessa grunders bestånd kommer att saknas, om R. St. sjelf—
ve förändra dem för hvarje särskildt inträffande fall. Det är
under sådana åsigter jag tror, att man bör låta förblifva vid
hvad man en gång sagt, och låta de grunder gälla, hvilka
Bro utfärdade såsom af Ständerna antagna. Det är visser¬
ligen sannt, att banan för undantag blifvit beträdd, om man
så vill kalla det, då nemi. på detta rum för några ple-
nidagar sedan Grosshandl. Weners ansökning om prolonga¬
tion å arrendet af Svartsjö kungsladugård beviljades; men
om jag rätt minnes, var vid detta bifall ett villkor fästadt,
nemi. fullbordandet af ett visst arbete, af en cnnal-gräf-
ning inom den gamla arrendetidens slut. Jag trodde verkli¬
gen, att ungefär något lika talande skäl vore för han¬
den i afseende på förevar, ansökning, i anledn. af hvad
som yttrades af en StatsCJtskts ledamot; men då jag kommit
på andra tankar och till en annan öfvertygelse , i anledn.^
af en med saken närmare bekant persons , Gr. Wrangels ,
yttrande, befästes jag än ytterligare i min förut fattade öf¬
vertygelse, att man må sä litet sorn möjligt frångå den prin¬
cip, jag i allmänhet anser vara riktig, att nemi. icke, så
vidt det kan undvikas, ingå på undantagslagstiftningens ba¬
na. Utom de skäl deremot, som jag redan andragit, finnas
visserligen många flera, hvaribland jag må nämna, alt för¬
ökade besvär skulle förorsakas så väl högre auctoriteter,
som Landsh.embelena och kronobetjeniogen genom dessa ofta
förnyade afvikelser från allm. lagstadganden, hvarmed möjli¬
gen inrättandet af nya tjenster eller löneförhöjningar för de
förutvar. skulle kunna följa, och vidare att nya stadganden
skulle föranleda till nya förhållanden och nya tvister.
Man har sagt, att, genom anställande af nya auclioner
för bortarrenderandet af kronolägenheter, förlust för Kro¬
nan ofta kunde uppkomma, då mindre vederhäflige perso¬
ner, hvilka icke frågade efter huru mycket de gåfvo i ar¬
rende, voro de, som gjorde de högsta anbuden; hvaremot
burgne och skicklige jordbrukare måste stå tillbaka för des¬
sa. Så tror jag likväl ej att förhållandet är; ty först må¬
ste väl den person, som gjort inropet, af vederbör, vara tem¬
meligen känd, och dessutom skall han för arrendets utgö¬
rande ställa en till vederhäftigheten godkänd borgen , in¬
gången af mer än en person. I delta fall ser jag således
intet skäl för Kronan att ingå på en undantagslagstiftning,
utan öfvergår jag alt helt och hållet förena mig med Gr.
Wrangel i begäran om afslag å utlåtandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd ledamot har gan¬
ska riktigt sagt, att det icke passar Ständerna att regera
Riket; men han vill väl icke bestrida, att sådant passar K.
M.,
Den aa Maj.
M., oell dep sednar.e satsen vill jag drifva längre, fin den
värde ledamoten, och de som med honom dela mening, då
det påstås, att ingenting vore menadt med en K. remiss af
ett mål till It. St. Jag deremot tagel- för afgjordt, att Ko¬
nungen icke upptager något enda mål och remitterar det till
Ständerna , utan att hafva någon mening dermed. Hvad
kunde väl meningen vara annat med dessa handlingars öf¬
verlemnande, än alt Konungen, efter att hafva inhemtat
vederbör, anetoriteters till- eller afstyrkande i frågan, vill
låta Ständerna för deras del äfven taga samma omständig¬
heter i öfvervägande. Skulle Konungen hafva ansett, att
någon prolongation af ifrågavar. contract icke borde komma
i fråga, så förmodar jag, på goda grunder, att Konungen
äfven låtit Ständerna en sådan tanke tillkännagifva; men då
detta icke skett, tror jag att StatsUlsk. gjort ganska rätt att
anse Konungens tillstyrkande såsom gifvet, ehuru det icke
bestämdt blifvit ultaladt. Sådan anser jag meningen med
denna remiss hafva varit, och vill icke, lika mod Hr Kam¬
mar-presidenten, alt den skulle sakna all betydelse. Jag
tror också, att, från den ekonomiska sidan betraktadt, det
är med Statens sanna vinst förenligt, alt arrenden af Kro¬
nans lägenheter, så mycket som möjligt, förlängas; och då
en auetoritet, som bör äga sakkännedom i detta fall, kun¬
nat tillstyrka Konungen denna prolongation, och StatsUtskts
ledamöter, i anleda, häraf, funno ett godt tillfälle att för
sin del pröfva huruvida denna auetoritet misstagit sig i siu
framställning eller icke; så har StalsUtsk. trott sig göra det
allmänna en nytta dermed, att Utsk. gifvit, om man så be¬
hagar kalla, ett praejudicat åt alla dem, som väl vårda och
väl sköta Kronans lägenheter, alt för sig och sina efterkom¬
mande, om de fortfara med samma goda behandling af Kro¬
nans egendom, varda vid arrenderättigheten bibehållne. Man
vet , huru det tillgått med arrenden af åtskillig egen¬
dom och isynnerhet med den mililiae-verket tillhörande, hu¬
ru lätt det är alt uppdrifva dessa arrenden ; men man vet
äfven huru med massan af denna Statens dyrbara tillhörig¬
het det sig för närvar, förhåller, samt alt några kloka
landthushållare vidtagit sådana åtgärder för utarrenderandet
af sina egendomar, som man nu föreslagit Ständerna. Jag
tror, att StalsUtsk. snart kommer att framlägga för Stän¬
derna ett förslag i öfverensstämmelse med den grundsats,
som StalsUtsk. här godkänt, innefattande en utväg för alla
innehafvare af kronoarrenden att på förband få pröfvadt,
huruvida de för framtiden dervid böra bibehållas eller icke.
Tydligt måtte det förefalla en hvar, att om en arrendator
vet, att inom några få år arrendet af egendomen skall ut¬
bjudas på ny auction, då han möjligen konime att densam¬
ma frånträda, skall han på den kortare tid, som af arrendet
återstår, till egen båtnad deraf draga all möjlig vinst, till
7 II. 5.5
'94
Deli 22 M it j.
egendomens och Stålens verkliga förlust. Detta är så en¬
kelt och naturligt, att något tvifvel om sanningen häraf icke
lärer uppstå; och då Konungen af Ständerna har sig be¬
slutande-rätten i hvarje särskildt fall tillerkänd, kunna Stän-
derne och R. o. Ad. för sin del med all trygghet bifalla
hvad StatsUtsk. välbetänkt nu föreslagit. Jag kan således
icke annat än yrka, att prolongation af detta arrende måtte
beviljas, i likhet med hvad R. o. Ad. bifallit för arrende¬
torn af Svartsjö kungsgård.
Frih, Sprengtporten: Det är i anleda, af Hr Lager-
lijelms anmärkn., att Konungens remiss af ifrågavar. mål
icke skulle vara att betrakta som en K. propos., som jag
tager mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att i sjelfva begreppet af propos. mätte ligga ett förklaran¬
de, att Ständerne äga att öfver ämnet besluta. Då jag gran¬
skar 48 §:n Riksd.Ordn., finner jag densamma innehålla,, att
föredragningsämnena äro: 1:0 K. pröposny söm å Rikssalen
eller sedermera under riksdagens lopp blifvit till Stånden
eller StatsUtsk. öfverlemnade; 2:0 mål, som genom prot.-
utdr. eller deput:r från MedStånden communiceras; 3:o
Utskms betänktn och förslag; och 4:o motioner. Andra fö-
redragningsämnen finnas icke. Nu är det gifvet, alt ifiå-
gavar. K. remiss icke kan hänföras under de 3:ne sista ca-
thegorierna; icke är den ett mål, som från MedStånden blif¬
vit communiceradt, icke ett Utsk:s betänk, eller förslag, icke
en enskild motion, — ergo, måste denna remiss vara en K.
propos. Om nu en K. propos. innefattar något, hvaröfver
Ständerne äga alt besluta; så måste också antagas, alt den
K. remissen innefattar en direct framställning, följaktligen
en sak, som är utredd genom vederbör, auetoriteters ytt¬
randen i ämnet. Jag har blott velat yttra detta, för att
ådagalägga, att om bär skulle förefinnas någon våda alt be¬
träda undantagens bana, skälet dertill icke bör sökas på
StatsUlsk:s sida, utan att skälet har sin grund deruti, alt
Konungen öfverlemnat frågan till R. St:s pröfning. Att så¬
dana undantag verkligen ägt och någon gång böra äga rum,
är förut visadt.
Hr Hjerta, Lars: Man har redan talat så mycket i
detta ämne, att jag endast anhåller att få fästa uppmärk¬
samheten på en icke vidrörd omständighet. Jag erkänner
fullkomligt, att det för Staten är en vida större fördel att
äga en pålitlig arrendator af ett hemman, äfven med min¬
dre arrende, än en opålitlig roed ett större. Detta oaktadt,
skulle jag önska, att, om Ständerne på denna grund bi föl I e
hvad StatsUtsk. föreslagit i detta betänk., Ständerne mätte
fatta detta beslut åtminstone endast för de 5 nästföljande
åren. Man bar ibland annat anfört, det man borde göra
arrendena så långa som möjligt, emedan derigenom bered¬
des en större säkerhet åt innehnfvaren af jorden, hvilken
Dtn 2'1 Maj.
då äfven skulle finna sin uträkning vid att derpå nedlägga
förbättringar; men om arrendevillkoren förblefvo desamma
oell arrendatorn väl häfdade jorden, hvilket borde utgöra
enda grunden för hans bibehållande vid arrendet, Liefve
lian ingalunda i afseende på säkerheten för sin roliga be¬
sittning deraf försatt i sämre ställning än förut, då en 5
års förnyad förlängning af contraclet ej vore att betrakta
annorlunda än sorn en fortsättning af det föregående arren¬
det. Det hufvudsakliga skälet, hvarföre jag önskade, att
Ständerne följde denna grundsats, är likväl, att jag i allmän¬
het tror det icke vara rätt af Sländerna eller hvilken lag¬
stiftande församling som helst, att sträcka sin beslutanderätt
utöfver den tid, då deras efterkommandes d. v. s. nästföljan¬
de Ständers beslutande-rätt skulle inträda. Jag tror dessut¬
om, att det ligger något vådligt deruti, att Ständerne sjelfi¬
ve åtaga sig lörvaitningsbestyr, synnerligast i sådana saker,
som röra enskilda medborgare. Det är klart, mine herrar!
att den, som har ett enskildt intresse att bevaka, icke kan
klandias derför att han går till hvar och en af de enskil¬
da representanterna och begär deras förord lill vinnande af
den eller den förmånen, hvilken han söker; och mången
representant, som just i afseende lil! R. Sits talrikhet anser
sig hafva mindre ansvarighet i mån af det större antalet,
ger då af artighet, välvilja eller personlig bekantskap med
den sökande eller af någon annan bevekelsegrund, sitt löTfe-
att med sin röst bidraga till det sökta ändamålet, hvilket
löfte han icke skulle anse sig befogad alt gifva såsom em¬
betsman. I det hela åligger likväl representanten, hvar oell
en för sin person, samma ansvarighet som domaren, då han
afgör mål vid sin domstol; men domaren anser sig af ed
och samvete bunden att icke handla efter enskilda conside-
rationer. Sådan är ej alltid händelsen med representanten,
och om ej dessa äro anledntn till hans handlingssätt, inträf¬
far det likväl stundom, att han litar på andra ledamöters
råd, utan att sjelf hafva undeisökt saken. Jag vet dessut¬
om exempel, då det af enskilda sökande ansetts såsom nä¬
stan ohöfligt, när man icke velat åtaga sig att bevaka
deras intresse, och då man fult höra: det gör ju ingenting,
om herrn för min skull lemnar sin löst för den och den sa¬
ken. Jag säger icke detta med något slags afseende på det¬
ta ärende, emedan jag känner det sanna förhållandet der¬
utinnan för litet, för att kunna yttra mig derom; men om
en återremiss skulle beslutas, önskar jag, att mitt nyss¬
nämnda förslag kunde vinna framgång, så att arrende¬
rättigheten icke utsträcktes till längre tid, än intill nästa
riksdag. Det är visserligen sannt, att det kunde blifva li¬
tet besvärligt för arrendatorer af Kronans lägenheter att
söka förlängning å sina arrenden vid hvarje riksdag, men
då dessa icke inträffa oftare än hvart 5 år, tror jag alt be¬
sväret vore af föga betydenhet.
D • o si Maj.
Hr Lagerhjelm: Jag utber mig tillgift, alt jag åter
uppträder i denna principfråga. Egentliga tvisteämnet tyc¬
kes vara, huruvida öfverlemnandct af handlingarna i detta
mål från Konungen, från Hans sida innebär ett yttrande
eller icke; flere ledamöter hafva sett saken så, och sagt,
att efter orden — ”Kongl, remiss” •— icke finnas omnämn¬
da i 4b §:n Riksd.Ordn., borde man deraf kunna draga den
slutsats, att de kunde anses fullkomligt seqvivalenia mot or¬
den: ”Konungens propos:r.” Jag ser ej saken så; och då
man frågar, hvarföre Konungen skulle hafva öfverlemnat
delta ärende genom remiss, och hvarföre icke framställts en
propos., om remiss vore något annat än en propus., så sva¬
rar jag dertill: Konungen har, efter hittills gällande norm
för dylika frågors behandling, haft anleda, att betrakta
detta mål som ett sådant, hvilket ej kunde afgöras, utan att
bryta mot antagen praxis. Konungen kunde ej göra det.
Skulle han genom propos. tillstyrkt ansökningen, så skulle
han dock funnit skäl att frånträda den princip, som öfver
hela Riket varit följd, nemi. auctionsprincipen. Det kan
hända, att skäl förefinnas att i vissa fall frångå deusamma,
och att Konungen vill inhemta Ständernes tanke , huru¬
vida oftanäinnda princip bör i närvar, fråga frånträdas el¬
ler icke.
Den omständigheten, att Konungen icke kunde känna
Ständernes tanke i denna sak, tyckes förklara, hvarföre Ko¬
nungen genom remiss öfverlemnat handlingarna i detta mål.
Om detta är rätt läukt af mig, så följer derutaf, att Ko¬
nungen ännu icke haft skäl att behandla målet annorlunda
an prseliminärt. Jag har sökt upplysning, huruvida Kara-
mar-co!l:m tillstyrkt ansökningen eller icke; oell örn det för¬
håller sig, som jag hört sägas, att Kammar-colltm afstyrkt
hvad Konungens Bef:h:de tillstyrkt, så synes mig, genom
handlingarnes blotta öfverlemnande, saken icke vara så utn-
gerad, som den borde vara, för att Ständerne skulle i de¬
taljen fatta ett definitivt beslut. Jag tror således, att i det¬
ta fall icke finnes annat att göra, än att Ständerne säga, det
de för sin del anse, att undantag från den allmänna auc¬
tionsprincipen böra och kunna äga ruin, men att de öfver¬
lemna tillämpningen deraf i hvarje specielt fall till Konun¬
gen. 1 principen är jag ense tned StatsUtsk., alt man ej
hör söka förskaffa Staten en högre, men måhända mindre
säker inkomst, genom arrendenas å Kronans hemman upp-
drifvande å auetioner; men jag tror det vara lika litet rätt
att alldeles frångå auctionsprincipen, som att ovillkorligt vid¬
hålla densamma vid alla tillfällen. Det rätta måtte vara att
gå en medelväg, och denna riktiga stråt belrädes, då Stän¬
derne öfverlemna till Konungen alt afgöra detalj-förhål¬
landen.
Hr Ribbing: Jag skall ej vara vidlyftig, utan endast
D c n 22 M a j.
>97
yttra , såvidt det ej anses afbryta discussionen i den egent¬
liga frågan, att såvida man fattar den grundsats, att lång¬
variga arrenden äro de förmånligaste , kunde man så gerna
försälja hemmanen till kronoskatte. Hr Hjerta liar föresla¬
git en förlängning af dessa arrenden endast till nästa riks¬
dag. Så lange räcker det ifrågavar. enl. Utskts utlåt., nemi.
till den i4 Mars 1846, och hvarefter den begärda 3o års
prolongationen först skulle vidtaga. För min del skulle jag
tro bäst vara, till förekommande af allt trassel, att i denna
och dylika frågor hänvisa till de allmänna lagar och stad¬
gande!], sorn redan äro utfärdade.
Gr. Horn: Just den omständigheten, att Kammar-coll:m
afstyrkt, men Konungens Bef:h:de tillstyrkt denna begäran,
gör för mig tydligt, att då Konungen upptagit målet och
öfverleinnal del till Ständerna, har Konungen i och med
detsamma öfvergålt på Landsh embelets sida, ty eljest kan
jag ej tänka mig, hvarföre Konungen icke skulle, sedan dessa
auctoriteter sig utlåtit, helt enkelt hafva förklarat, att frå¬
gan skulle förfalla, eller också, att sökanden ville genom
enskild motionär frambära sin önskan till Ständerna, emedan
Konungen ej kunde till Ständerna frambära hvad af Ho¬
nom ogillades. Så borde Regeringen hafva handlat. Men
då detta icke skett, är det tydligt, att Konungen skulle
gerna se, att Ständerne för deras del tillstyrkte hvad Ko¬
nungen till deras pröfning öfverlemnat.
Någon af härvar. ledamöter har yttrat, att ifrå¬
gavar. arrende vore lågt; så är likväl icke förhållandet.
En Fabrikör Friberg har förut varit innehafvare af detta
arrende, men långt ifrån att hafva förtjent, lärer han
nära nog hafva ruinerat sig derpå. Detta är verkligen upp¬
lyst, och jag har ingen anledn. att förmoda, det de perso¬
ner, som sagt sig känna förhållandet , skulle hafva velat
missleda StatsUtsk:s omdöme, då de bestämdt förklarat sig
känna, att arrendet är så högt som med alrendatorns be¬
stånd kan vara förenligt, hvilket också Landsh.embetet vits¬
ordat. När man betraktar dessa omständigheter, tror jag
icke man kan säga, att StatsUtsk. fattat sitt beslut till följe
af sådana considerationer, som en värd ledamot här fram¬
ställt såsom möjliga. Jag, för min del, har hvarken gifvit
något löfte eller tillåtit mig att någonsin rösta i någon frå¬
ga, utan att förut sökt inhemta tillförlitliga upplysningar
om rätta förhållandet; men min enskilda öfvertygelse är
den, att Kronan i detta fall, som i många andra, skall vin¬
na, då hon försäkrar en arrendator om förlängning af sitt
innehafvande arrende, — förutsatt nemi., att sådana garan¬
tier lemnäs, som betrygga Statens bästa; och då detta inträf¬
far i detta speciella fall, har StatsUtsk. icke funnit betänk¬
ligt att tillstyrka bifall lill denna ‘begäran’, i öfverens¬
stämmelse med den princip, som StatsUtsk. för sig eta¬
blerat.
ipS
D e u a j Maj.
Hr Munck a f Rosen seli ö I d, Nils Rudolph: Jag
förenar mig med Gr. Wrangel och Hr Ribbing i anhållan
om afslag, och får tillägga , att det förundrar mig, att Stats-
XJtsk., som först afstyrkt Daniel Anderssons från Hallands
län motion, alt de, sorn under-arrende innehafva kungs¬
gårdar och till statsverket indragna adelsfane-boslällen m.
m., måtte, med iakttagande af alla lagliga formaliteter, och
sedan bemälda lägenheter blifvit på öppen auction åt den
mestbjudande upplåtna, få öfvertaga högsta anbudet å ar¬
rendet, nu deremot i detta utlåt, tillstyrkt, att vissa inne¬
hafvare af arrenden å dylika kronolägenheter må få pro¬
longation af sina arrenden , med förbigående af alla de lag¬
liga grunder, som för förvaltningen af Kronans lägenheter
blifvit stadgade.
Hr Frih. o. Landtm, framställde hvar efter annan
propositioner till bifall, återremiss samt afslag å StatsUtskts
utlåt. N:o Bi, hvilka alla propositioner blefvo med ja och
nej besvarade.
Gr. Horn: Jag vill blott erinra att jag tror, att då an-
märkn:r blifvit gjorda, som hindra antagandet, bör väl icke
fråga om förkastande uppstå; men återremiss ovillkorli¬
gen ske.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag hänvisar till 56
§:n Reg.F:n, sorn säger, att Utsk:s belänk:n skola först fram¬
ställas till bifall eller afslag.
Hr Frih. o. Landtm, framställde ånyo propos. till
bifall å utlåt. N:o 81.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Uppå derefter framställd propos., blef utlåt, återre-
mitteradt.
Ilades på bordet LagUtsk:s nedannämnda betänktn:
N:o 44, i anledn. af väckt fråga om förtydligande af
2 §:n i 4[ caP- Missg.b:n;
N:o 45, öfver väckta motioner om ändring och förkla¬
ring i vissa delar af 12 cap. Rätteg.b:n;
N:o 46, i anledn. af väckta motioner om ändring i 24
cap. 8 §:n, 34 cap. samt 35 cap. 1 §;n Missg.bln ;
N:o 47) öfver väckt motion om ansvars stadgande för
inslående af fönster;
N:o 48, öfver väckta motioner om åtskilliga ändringar
i concurs-lagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl 4 till 4 e-
In fidem protocolli,
jF. O. Silfverstolpe.
Den a3 Maj.
»99
Lördagen den 23 Maj i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för förliden gårdag.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den g och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 82, i anledn.af arrendatorns af Ede¬
by hemman på Lofön, A. Odelbergs, ansökning om prolon¬
gation af arrendet.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Då nu åter en
fråga förekommer om prolongation af arrendet å en krono¬
lägenhet, anser jag lämpligast att till besvarande upptaga de
skäl, som i ett föreg:de plenum blifvit åberopade för en så¬
dan prolongation. Man har sagt, att de arrenden, som va¬
rit i fråga, varit så höga, att några högre ej kunde genom
nya auetioner förväntas. Jag skulle icke tro, att detta skäl
är rikligt. Vore arrendena verkligen så höga, är det natur¬
ligt, att arrendatorernes behållning vore ganska knapp, och
med en sådan behållning skulle de naturligtvis icke för sig
finna nyttigt alt söka prolongation. Jag medgifver visserli¬
gen emedlertid, att, i förhållande lill hemmantalet, sy¬
nas dessa arrenden vara något höga; men jag tror, alt man
kanske ej så egentligen får fästa sig vid hemmantalet, då
fråga är om lägenheter här i granskapet af Stockholm , ty
de äro mycket eftersökta för att begagnas till s. k. sommar¬
nöjen. Der finnas ofta beqväma byggnader uppförda, och
ofta hafva de äfven en vacker belägenhet, så att många sö¬
ka att få sådana hemman på arrende, för de beqväinlighe-
ters och agrementers skull, som de lemna. Jag tror derfö¬
re snarare, att arrendatorerne blifvit föranledde till sina an¬
sökningar deraf, alt de icke trott sig kunna concurrera vid
ett nytt arrende med dem, som vid en blifvande auction
kunde vilja göra högre anbud. Vidare har man sagt, att då
en arrendator väl skött hemmanet, vore det en uppmuntran
för honom att få prolongation å arrendet. Detta skäl anser
jag också förtjena föga afseende, emedan det i arrendecon-
traclen är ovillkorligen föreskrifvet, att de skola väl sköta
och bruka hemmanen, och det är landshöfdingen förelagdt
alt vaka öfver delta villkors uppfyllande, och att, om ar¬
rendatorn brister deruti, skilja honom från arrendet. Såle¬
des har en arrendator, som väl skött hemmanet, icke gjort
annat än sin ovillkorliga pligt och behöfver ej derföre upp¬
muntras. Vidare har man yttrat, att vid dessa hemman
byggnader ofta af arrendnlorerna äro uppförda till ett be¬
tydligt värde, och att stora kostnader blifvit nedlagda, för
200
Den >3 Maj.
hvilket någon ersättning borde arrendatorerna förunnas. I det
nu förevar, utlåt, förekommer visserligen, att arrendatorn
Odelberg erbjuder sig, att vid arrendets sint, om han finge
prolongation och Kammar-colhm ansåge för Kronan fördel¬
aktigt, alt det ifr ågavar. hemmanet blefve forsed t med bygg¬
nader för ett arrendators-hushåll, i stället för att tre der
skulle vara uppsatta, till K. M. och Kronan öfverlemna i
fullgodt skick med full äganderätt de sökanden tillhöriga
hus och uppföra åtskilliga andra, som kunde finnas nödiga.
Men jag skulle tro, alt detta erbjudande icke utgör ett till¬
räckligt skäl att bifalla hans önskan; ty det är naturligtvis för
honom vida förmånligare, då han dessutom är ansvarsskyl¬
dig för en husröta af icke mindre än 6,744 32 sk. b:co,
att få på ett ställe uppföra de byggnader, som erfordras för
hemmansbruket, än att uppföra dem på tre särskildta ställen
och dertill ansvara för husrötan på desamma. Som dessut¬
om den saken är en särskild fråga, som kan pröfvas af Ko¬
nungen, utan förbehåll i delta ämne, skulle jag tro, att ut¬
låt. kan afslås, och arrendatorn få sig öppet lemnadt att hos
Konungen göra ansökning i afseende å byggnaderna; men i
allmänhet är icke förhållandet med dessa hemman , att ar-
rendatorerne lill K. M. och Kronan erbjuda de byggnader,
hvilka de uppfört utöfver laglig byggnads-skyldighet, utan
dessa byggnader äro verkligen deras egna hus, som vid blif¬
vande syner blifva dem af af- och lillträdes-syneratten för¬
behållna, och då lära de ej underlåta att sjelfve begagna
dem antingen genom deras bortflyttande eller försäljning till
de nya arrendatorerna.—Slutligen har man såsom ett cardi-
nal-skäl andragit, att det vore för Kronan fördelaktigare att
hafva en driftig arrendator, som man visste väl skötte hem¬
manet o. s. v., än att man skulle äfventyra alt få en ny ar¬
rendator. Om det skälet har någon sanning för sig, hvil¬
ket jag ej vill bestrida, företer sig likväl häremot, isynner¬
het här i granskapet af Stockholm, att om man också skul¬
le medgifva en skicklig arrendator 3o års förlängning i ar¬
rendet, så komme ej länge samma arrendator att behålla ar¬
rendet, utan inom i å 3, eller åtminstone 5 ä 6 år trans¬
porterade han säkerligen arrendet på en annan, och man
finge kanske då en person, som icke skötte hemmanet-väl ,
och då hade man icke vunnit det åsyftade ändamålet. — I
afseende på dessa arrende-frågor förekommer äfven det för¬
hållandet, alt landshöfdingen har i flera af dem, jag vet ej
visst om icke i alla, tillstyrkt prolongationen, hvaremot
Kammar-colhm afstyrkt den. Nu har man åberopat, att
landshöfdingens yttrande borde äga ett särdeles vitsord, då
han i dessa mål har mera Iocal-kännedom än öfriga auctori-
teter; men det finnes en person, som äger en ännu större lo-
cal-kännedom i denna del, nemi. kronofogden i orten; han
höres också i sådana frågor, som dessa, alltid af landshöf-
din-
Den a3 Maj.
aoi
dingen, oell på lians omdöme fästes alltid mycket afseende.
Jag är långt ifrån att vilja fästa något ofördelaktigt omdö¬
me vid denna tjenstemans embetsulöfning; lian är ledamot
af detta Stånd, så väl som jag, och kan försvara sig, om lian
linner det tjenligt; men man är alltid sig sjelf närmast, och
lian har, såsom det synes af betänk. Nto 85, ett kronohem¬
man på arrende, på hvilket lian sökt prolongation, och då
är det kanske mera än sannolikt, att lian äfven med afseen¬
de derpå kunnat tillägga ett godt ord för öfriga arrendalo-
1'erna, emedan lian kunde förmoda, att om han afstyrkte
deras önskningar och de, i följd deraf, blefvo afslagna, han
icke heller skulle vinna sitt ändamål. Hr Lagerhjelm och
Frih. Sprengtporten fästade sig egentligen i förra plenum
vid det förhållandet, alt Konungen genom remiss öfverlemna!
dessa önskningar till Ständerna. Det var isynnerhet, om jag
icke minnes orätt, Frih. Sprengtporten, som ansåg detta sätt
alt till Ständernes pröfning öfverlemna sådana mål utgöra
en sorts opinionsyttring af Regeringen om billigheten al den
ifrågasatta pirolongationen. Jag skulle ej tro, att man får
draga den slutsatsen af en remiss, som innehåller de uttryc¬
ken, att ''Konungen vill till R. St:s StatsTJtskts utlåt, haf-
.”va öfverlemna! detta mål;” men jag skulle visserligen an¬
nars kunna medgifva, att man kunde fästa ett sådant be¬
grepp vid en sådan remiss, emedan Konungen, då målen in¬
kommit, hade kunnat, och som jag tror, till och med bort
afslå ansökningarna, derföre att den första af dessa ansök¬
ningar, sorn kom in, om jag rätt minnes, våren eller som¬
maren förb år, af en Major Collander vid Svea artilleri,
rörtde prolongation af arrendet å ett hemman under Drott¬
ningholm , och hvilken ansökning var tillstyrkt af Krono¬
fogden Assessor Lagergrantz, men afstyrkt af Ståthållaren
på Drottningholm, dåvar. Statsrådet H. Ex. Hr Gr. Löwen¬
hjelm, af Landshöfdingen och af Kammar-collrm , blef af
K. M. afslagen. I full conseqvens med detta beslut skulle
jag tro, att Konungen kunnat afslå äfven dessa ansöknin¬
gar; men då Konungen icke så behandlat nu förevar, frå¬
gor, tror jag likväl icke, att detta sätt att behandla dem
bär härrört från en uppkommen bestämd öfvertygelse, alt
prolongationen borde beviljas, utan snarare antingen från
hvad f. d. Statsrådet Frih. Åkerhjelm här yttrade, då frå¬
ga var om fattigvårds-betänk., af grannlagenhet för Ständer¬
na, om man så vill uttrycka sig, eller, som jag snarare vill
tyda det, af den obeslutsamhet, som man i sednare tider of¬
ta funnit äga rum i regerings-ärendena, då man velat skjuta
ifrån sig dessa ärenden så länge som möjligt, genom inhem-
tande af utlåtanden från alla möjliga auetoriteter, innan man
velat fatta något beslut. Slutligen skulle jag önska, att till
upplysning vid behandlingen af dessa ärenden få nämna, alt
ett verk här i staden, som har lill sin disposition en mängd
7 H. 26
302
Den 23 Ma j.
jordegendomar, nemi. Serapbimer-ordens-gillet, och utarren¬
derar dem på villkor, som för öfrigt i det närmaste öfvei-
ensstämma med conti adena för kronoarrenden, i sina förut
upprättade arrendecontraet infört det villkor, att om ar-
rendatorerne driftigt och väl skötte hemmanen, de skulle ef¬
ter arrendetidens slut få behålla deni i ytterligare 3o år,
men förmodligen icke funnit, att det ändamål vunnits, som
åsyftades med detta arrendevillkor, nemi. att hemmanen
skulle blifva bättre skötta, emedan det i de contract, som
sednare blifvit utfärdade, borttagit detta villkor. Jag skulle
tro, att detta äfven är ett exempel för Kronan och Ständer¬
na i detta afseende att följa; ty, roine herrar! det musle
verkligen väcka uppmärksamhet att här i grannskapet af
Stockholm alia arrendatorer på en gång söka prolongation
å sina arrenden. Huru skall det kunna förklaras på annat
sätt, än att de finna mycken förmån af sina arrenden? Är det
då icke billigt, att Staten får sin andel i fördelarna af arren¬
dena ? Staten, som är ägare af jordegendomarna, bör väl företrä¬
desvis äga fördelarna deraf, i stället för att de nu splittras
i. mellangifter mellan den ena och andra arrendatorn. På
alla de skäl, jag nu anfört, får jag således anhålla om afslag
på detta betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Odelberg, hvars för¬
tjenst såsom agronom ingen lär jäfva, som baft bekantskap
med hans sätt att sköta jord, har såsom cautionist för Gr.
Taube kommit till arrendet; men såsom cautionist åligger
det honom, då Gr. Taube blifvit fråndömd arrendet, att
återställa egendomen i lagligt skick, innan någon fråga kan
uppstå 0111 rättighet alt kunna få prolongation å arrendet,
och detta jemväl ej heller förr, än han visat, att han vili
göra sådana anläggningar, hvarigenom egendomen kan kom¬
ma till den förbättring, att förbättringen motsvarar det hö¬
gre arrende, som, efter de af R. St. fastställda grunder för
kronojordars och kronolägenheters utarrenderande, skulle kun¬
na erhållas. Att StatsUtsk. här föreslagit en undersökning,
erkänner jag vara mera riktigt, ty då förbigås här icke
formen, som i de öfriga betänkandena; men likväl hade
nian ej bort tillstyrka den undersökningen, förrän allt blif¬
vit stäldt i behörigt skick. Jag anhåller, att detta betänk,
måtte afslås, Odelberg obetaget att, sedan han satt egendo¬
men i lagligt skick, få visa de anspråk och de arbeten lian
kan framställa till stöd för sin begäran; och må sedan R.
St., vid en blifvande riksdag, för honom göra hvad billigt
kan vara, men ännu är det lång tid innan arrendet till—
ändagår.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, upp¬
läste följande:
77 ij:n Reg.F:n säger: "Kungsgårdar m. m. skola för-
"valtas efter de grunder, R. St. föreskrifva.” Dessa grun¬
Den a3 Maj.
der, af R. St. föreskrifnn, nämnas instruelionér, lagar eller
författningar. R. St. äga, pä grund af ofvannämnda 77 §,
att förändra eiler upphäfva dessa, såvidt de röra kungsgår¬
darnas ni. fl. kronolägenheters förvaltning, och föreskrifva an¬
dra; men för verkställigheten af dylika lagar eller författ¬
ningar, torde R. St. eller deras Utsk., på grund af go §:n
Reg.F:n, ej vara rälta forum. Bland dessa författningar rör:de
kungsgårdarnas tn. fl. kronolägenheters förvaltning, torde vara
en, som bjuder, att de skola bortarrenderas, eftersom så hittills
skeft; att verkställa denna författning är att, hvad Kammar-
coll;m hittills gjort, bortarrendera nämnda lägenheter. Denna
verkställighet har StatsUlsk. lillegnat sig och R. St. nu; ty
om arrendet förnyas några år före sitt slut eller sedan det re¬
dan blifvit slut, torde vara ett och detsamma; man har blott i
förra fallet begått en oformlighet, genom alt gå tiden i förväg,
och en olaglighet, genom att mot föreskrilha grunder för
kronolägenheters förvaltning ej upplåta dem åt den mest¬
bjudande. Jag reserverar mig derföre, på grund af go §:n
Reg.F:n, mot upptagandet under R. Stts pröfning af så väl
denna som alia föregående och efterföljande frågor, som rö¬
ra förnyandet af arrenden af kronolägenheter, eller på hvad
annat sätt som helst verkställigheten af de för dessa lägen¬
heters förvaltning af R. St. föreskrifva grunder eller för¬
fattningar.
Hr Eden hjelm, Gillis: Ehuru jag icke har den rin¬
gaste bekantskap, hvarken med den arrendator elier det hem¬
man, som är i fråga, har jag dock mycken erfarenhet af,
huru skadligt det är, att gamla arrendatorer bortköras, för
det att man vill skaffa sig högre arrenden. Jag tror, att
ingen kan bättre intressera sig för hemmanens inom länet
ordentliga skötsel än landshöfdingen, och yrkar således, att
SlatsUtskts utlåt, måtte bifallas.
Hr von Qvanten, Carl: Delta utlåt, innehåller två
frågor; den ena, huru hemmanen skola byggas, t det fal¬
let tillstyrker jag utlåt., ty att bygga på sådana hemmaus-
lotter på tre ställen, anser jag vida olämpligare än att byg¬
ga på ett ställe; och om uuvar. arrendatorn Odelberg vill
föi binda sig att bebygga på ett ställe denna lägenhet efter den
ordning som vederbör, kunna föreskrifva, tror jag, att hem¬
manet derpå kan vinna betydligt, hvarföre jag önskar bifall
i det fallet. Hvad åter angår utarrenderingen af hemmanen
på längre tid, så kan jag ej gilla den principen. Man är
skyldig att göra Kronans jord så fruktbar som möjligt, i för¬
ening med den enskildes rätt. Derföre bör den principen ej
åsidosättas, att alla hemman, som varit bortarrenderade, vid
arrendetidens slut må gå bort på nytt arrende. Jag har hört
flere säga, att detta skulle medföra förlust för Staten att få
nya arrendatorer; menen gammal arrendator kan äfven, om
lian får bibehålla arrendet, transportera det på en annan
Den a3 Maj.
och på det sältet gå bort. Derföre måste jag begära afs!ag
på detta utlåt, i den frågan, som angår principen för hem¬
mans bortarrenderande, hvilket alltid bör ske medelst för¬
nyad auction, vid arrendeårens slut.
Frih. Gederström: Det är Hr Edenhjelms yttrande,
som uppkallat mig att yttra några ord. Han har yttrat,
att han ansåg förmånligt att bibehålla samma arrendatorer
vid hemmanen. Naturligtvis måste hvar och en förnuftig
menniska instämma med honom deruti, alt om en arrenda¬
tor väl sköter sitt hemman, det är lyckligt att få behålla
honom; men han har förbisett, att då fråga är om en 60
års tid, ingen arrendator är så qvalificerad,_ att man med
någon art af säkerhet kan påräkna alt bibehålla honom så
länge, ty döden kommer emellan, om man icke vill räkna
honom till go år; och blir han emellan 80 och go år gam¬
mal, så lär val ej samma verksamhet kunna påräknas, som
då han var mellan 3o och 4° år och skötte lägenheten val.
Dessutom händer, alt, om man på arrendet af lägenheter,
isynnerhet kring Stockholm och Götheborg, hvilka äro väl
byggda och begärliga, lemnar prolongation af 3o år, en så¬
dan lägenhet kan räkna 1,000 r;dr b:co om året i afträde
eller 3o,ooo r:dr för hela arrendetiden — en summa, som
genom ett nytt arrende i stället hade tillfallit Slaten. Dess¬
utom är det icke Ständerne sjelfve, som skola regera i Sve¬
rige, ulan Styrelsen. Ständerne hafva fastställt de grunder,
efter hvilka kronojord skall förvallas; efter dem och inga
andra skall den förvaltas — till dess Ständerne göra någon
förändring i dessa grunder. Vilja Ständerne deruti stadga
den förändringen, att do arrendatorer, som väl skött sina hem¬
man, få behålla dem emot samma arrende som förut, så må
det ske; men lill dess detta skett, må Sländerne icke blan¬
da sig uti de särskilda arrendefrågorna, utan lemna åt Sty¬
relsen att förvalta hemmanen efter de grunder, som af Stän¬
derna äro bestämda. Jag förnyar min begäran om afslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det synes mig vara mycket
lätt för R. o. Ad. att fatta sitt beslut i detta ämne, ty det
är af enahanda beskaffenhet, som det mål, hvilket förevar i
sista plenum. Den skilnaden är likväl, att StatsUtsk. här
har tillstyrkt en behandling, som öfverensslämmer med den,
hvilken då här ansågs vara den rätta, och som tycktes lig¬
ga till grund för R. o. Ad;s beslut om återremiss; likväl är
deruti någon skilnad. StatsUtsk. har tillstyrkt, att, i hän¬
delse de erbjudna villkoren skulle befinnas vara af verklig
fördel för Kronan, arrendatorn skulle få behålla arrendet
utan förnyad auction. Jag tror att man kunde säga, att, om
K. M. skulle finna det för Kronan förmånligt, R. St. på sin
sida icke vilja hafva lagt något hinder i vägen för ett ytter¬
ligare förlängande på 3o år af arrendetiden. Således skulle
jag tillstyrka R. o. Ad. att återremittera detta betänk., för
Uen a3 Ma j.
ao5
att sätla StatsUtsk. i tillfälle att behandla det i likhet med
utlåt. N:o 81 , som återremitterades i sista plenum. Jag an¬
håller således om återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an¬
såg öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, framställde derefter serskilda
propostr först å bifall, derefter å återremiss, saint slutligen
å afslag å detta utlåt., hvilka alla propostr blefvo med ja
och nej besvarade.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vågar fästa uppmärk¬
samheten på grundlagens tydliga stadgande i detta fall, att
då amnai Ln:r götas, sorn hindra ett betänkandes antagande,
det måste återremitteras; och att således afslag icke gerna
kan komma i fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Gr. Horns an¬
förande vore riktadt emot den af Hr Landtm, framställda
propos., Hr Landtm, ansåg sig böra göra den föl klaring,
att då grundlagens föreskrift innehåller att Utsktns förslag
skola i Ståndens plena framställas till antagande eller för¬
kastande, delta sednare ord utvisade alt de äfven kunna af-
slås, hvarföre Hr Landtm, ansåg propos. till afslag lagligen
kunna framställas, då den begärdes.
Gr. Horn: Jag skulle visst icke hafva gjort den erin¬
ran, som jag framställt, om jag icke i grundlagen läste ett
inom., som säger: ”Göras vid Ulsk:ns förslag i Ståndens
”plena sådana anmärk»:r, som hindra antagandet, erhålle
”Utsk. del af dessa anmärkn:r, för att derefter förslagen yt¬
terligare granska och jemka;” men det är möjligt att inga
anmärkn:r göras vid ett betänk., och då kan det visserligen
afslås.
Frih. Cederström: Af dem som talat i detta mål
hafva tre yrkat afslag, en bifall, och en återremiss. Då är
majoriteten hos dem, som talat för afslag. Hr Lagerhjelm
har yrkat återremiss, Hr Edenhjelm bifall, men Gr. AYran-
gel, jag och Hr Munck af Rosenschöld afslag.
Hr a f E k e n s t a m , Israel: Om vi skulle göra den
arithmetiska beräkningen gällande, på sätt Frih. Cederström
yttrat; så skulle man nödvändigt, för att få en sak återre¬
mitterad , ovillkorligen stiga upp och förena sig med deni,
sora talat likstämmigt med hvad man önskar. Jag anser nog,
att man, vid svarets afgifvande å Landtmilis propos., yttrar
sin tanke. Således tror jag, att den arithmetiska beräknin¬
gen , huruvida betänk, bör återremitteras eller afslås, icke
på detta sätt kan komma i fråga att tjena till grund.
Frih. Cederström: I afseende på sjelfva saken tviflar
jag, att Ur af Ekenstam kunde yrka på återremiss, om han
10S D e n 23 Ma j.
tagit närmare kännedom af sjelfva betänkandet. Det är nemi.
klart, alt livad som förekommer i detta betänk, för Odel¬
berg å arrendet af Edeby innefattas i följande ord: ”att. R. St.
”ville hos K. M. i und. anhålla, alt, såvida, efter i behö¬
rig ordning anställd undersökning, befinnes, att det af sökanden
"erbjudna särskilda villkor, i afseende på egendomens åbygg¬
nader, är för Kronan af verklig fördel, Odelberg må, utan
”föregången auction, erhålla 3a års förlängning i arrendet."
Detta villkor i tillstyrkandet är bestämdt icke riktigt.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt talaren och fästade hans
uppmärksamhet derpå, att R. o. Ad. redan ansett öfverlägg-
ningen i sjelfva saken fulländad.
Frill. Cederström: Ganska rikligt, Hr Landtm.! Jag
liar blott velat upplysa dem, som talat om den aritheiue-
tiska beräkningen oell för återremiss, att en sådan icke leder
lill annan följd, än samma vidlyftighet då målet återkommer.
Hr Ro sen b land, Bernh.: I händelse Hr Frih. o.
Landtm, täcktes förnya propostn å afslag, så borde det
numeriska antalet af rösternas ljud äfven visa sig bestäm¬
dare.
Ilr Lagerhjelm: Vid den beräkning, Frih. Cederström
gjort, hade jag önskat, att han äfven låtit conseqvensen in¬
gå med i räkningen. R. o. Ad. beslöt nemi. uti ett likar-
tadt mål sorn della, i sista plenum, att det skulle återre¬
mitteras.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag förenar mig full¬
komligen med hvad Frih. Cederström yttrat, och kan ej
finna annat, än att Ilr Frih. o. Landtmis sist framställda
propos. på afslag fullkomligen öfverensstämmer med grund¬
lagen; ty i 54 S'n Riksd.Ordn. står: ”Då propos. till fattan¬
de af ett definitivt beslut öfver en Konungens framställan,
”eller ett betänk., eller en af enskild riksdagsman väckt frå-
”ga, är med ja och nej besvarad, och anmärkn:r i saken
”under discurserna gjorda, hör propostn inrättas i enlighet
”med dem, och skulle målet, under discurserna, skiljas uti
”flera delar, hvaröfver särskilda anmärkn:r göras, da skall,
”enär sådant äskas, propos. öfver hvardera delen särskildt
”anstäl las.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han af de lem-
nade svaren å haus förut framställda propostr icke tilltrott
sig att bestämma hvilken mening varit den rådande, han an¬
såg sig nu höra framställa nya propos:r i ämnet, och hem¬
ställde alltså, om R. o. Ad. behagade bifalla StalsUtsk;s ut¬
låt. Wto 82.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han funnit nej
hafva öfverröstat ja.
Den a3 Maj. ao7
Uppå derefter framställd propos., Lief utlåt, af R. o.
Ad. återremitterad!.
Företogs till pröfning StatsUlsk:s den g och 16 dennes
på bordet.lagda utlåt. Wto 83, i anledn. af arrendatorns af
Hogsta , Lombarudd och Norrby hemman på Lofön, G. A.
Karlbergs ansökning om förlängning af arrendet.
Frih. Gederström, Jacob: Jemväl emot detta be¬
tänk. får jag yttra mig såsom ovillkorligen stridande emot
hvad grundlagen och de af II. St. förut fattade beslut före¬
skrifva. Grundlagen har i 77 §:n Reg.Ftn bestämt, alt R.
St. skola fastställa de grunder, efter hvilka kungsgårdar och
kronolägenheter skola förvaltas; men ingenstädes finnes i vå¬
ra lagar, att StatsUtsk. skall föreslå för ett hemman eller
en lägenhet, än mindre besluta, huru dermed skall förfaras.
Jag kan således ej annat än tillstyrka afslag; men då i detta
betänk, särskildt förekommer, att arrendatorn uppgifvit bygg¬
nader, som han vill afstå, så är det naturligt, att innan man
Ian säga ja till ett sådant anbud, måste dessa byggnader
vara värderade, och nyttan af dem vara erkänd motsvara
fördelen af ett förlängdt arrende; och derföre skulle jag be¬
gära ålerremiss af detta utlåt., på det StatsUtsk. malte till¬
styrka en undersökning om beskaffenheten af byggnaderna,
deras värde och gagn för stället, samt villkoren för deras
framtida underhåll, hvilket allt bör noga bestämmas i det
blifvande contractet, om saken efter en föregtde undersök¬
ning bifalles, d. v. s. om fördelen af byggnaderna motsva¬
rar fördelarna af det prolongerade arrendet; då må på Stän-
dernes sida intet hinder möta för afvikandet från de fast¬
ställda grunderna för Kronans lägenheters utarrenderande,
derom anmälan hos K. M. i und. aflemnas. På det sättet
kunna »Ständerne behandla frågan, utan att träda på sidan
om lagen och om de grunder, hvilka de sjelfve stadgat för
sådana lägenheters förvaltning.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det ligger för en klar dag,
att äfven detta betänk, måste återremitteras. De skäl, som
tala derför, har jag förut anfört, och jag vill ej trötta med
deras återupprepande, men consecjvensen fordrar naturligt¬
vis en sådan behandling, på det StatsUtsk., i öfverensstäm¬
melse med dess förnyade betänk:n i förut återremitterade
likartade frågor, må kunna utlåta sig öfver detta amne;
hvarföre jag, lika med Frih. Cederström, begär återremissaf
nu föredragna betänkande.
Hr af Ekenstam, Israel: Uti de frågor, som förut
förevarit om prolongation af arrenden, har jag icke yttrat
mig i sak, derföre att jag icke ägt speciel kännedom derom.
I afseende på nu ifrågavar. lägenhet är förhållandet annor¬
lunda. Jag vet huru med densamma är beskaffadt, och dess¬
utom visar sig härvid den skilnad emot de öfriga frågorna,
ao8
Den Maj.
att arrendatorn har något att erbjuda Kronan för arrendets
förlängning. Man säger, a! t arrendatorns skyldighet är att
förbättra egendomen, och detta är till en viss grad grundad!;
men här är det en fullständig åbyggnad, som erbjudes, och
denna åbyggnad, sorn är brandförsakrad för 4,o°o r:dr, är,
om den får stå qvar, åtminstone värd dubbelt så mycket.
Jag fäster mig vid del af Frih. Gederström, i afseende på
det första, rörtde prolongation af arrenden, af SlatsUtsk. med-
delta betänk. N:o 81, uti ett föregående plenum afgifna ytt¬
rande, att ifall arrendatorn hade något att erbjuda Staten
föl' det förlängda arrendet, så kunde deraf hemlas aidedn.
till frångående af de allmänna grunderna för arrendens an¬
tagande, och Friherren har också, då här ett sådant fall in¬
träffar, gjort den skilnad emellan delta oell andra arrenden,
alt han ansett en närmare undersökning om förhållandet bö¬
ra äga rum; men dåde af arrendatorn här erbjudna bygg¬
nader äro brandförsäkrade för 4,000 r:dr, synes detta redan
vara en bestämd vinst. Hvad sjelfva egendomen beträffar,
så har .landshöfdingen vitsordat, att den är särdeles väl
skött. Der hafva blifvit uppodlade 3o tunnb, och arrenda¬
torns fader har derpå nedlagt en kostnad af 16,000 rtdr,
hvaraf det är billigt att sonen skördar frukten. Förhållan¬
det är således betydligt olika med de arrenden, som förut
varit i fråga. Ett annat skäl är äfven af vigt i delta afseende.
Denne arrendator har nemi. af spridda ägor sammanfört hem¬
manen till en hel egendom och har den nu samlad i en hand,
så alt den är värd all bebyggas. Man har sagt, att det, vid
tilländalöpandet af et l arrende, vore Kronan, som hade törsta
rätten att såsom ägare laga egendomen tillbaka, och alt
denna rätt ej borde eftergifvas, derigenom att arrendatorn
finge rättigheten att bibehålla egendomen, då han skulle
komma i åtnjutande af den vinst, som rätteligen borde tillfalla
Staten. Så har också tillgått; men del finnes intet, som me¬
ra bevisar angelägenheten att bibehålla en god arrendator,
än just det förhållande, som uppstått, då Kronan fått taga
egendomarna tillbaka. Derpå har Staten gjort stora förlu¬
ster. Sedan en lägenhet, genom arrendatorns obestånd eller
af annan anledn., måst komma under Kronans eget bruk,
har, efter många förnyade auetioner, lägenheten ofta måst
utarrenderas emot hälften af förra arrendet. Vid Söderby
hemman t. ex. har Kronan måst sjelf öfvertaga lägenhetens
bruk, fodret såldes bort, och då ingen flbo finnes på stället,
vet man huru en egendom skötes. Lägenheterna på Lofön
hafva merendels öfverdrifna arrenden, och år 1823 tillstyrk¬
te Kammar-colltm en betydlig nedsättning i arrendet för
dervar. hemman under 5 års tid. Derefter bar arrendet åter
uppgått till dess primitiva belopp, och det är nu fråga om
detta belopps bibehållande, sedan arrendatorn nedlagt myc¬
ket penningar å hemmanen, samt erbjudit Kronan byggna¬
der
D « n sS M»j.
*•9
Jer, dem lian sjelf uppfört. Det ar under sådana förhållanden
jag vågar anhålla om bifall till detta betänk., företrädesvis
framför de öfriga, som angå prolongation af arrenden.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Det var i anledn.
af Frih. Cederströms yttrande jag hegärde ordet. Friherren
ansåg återremiss nödig derföre, att en värdering af de byggna¬
der, som arrendatorn erbjudit sig att till Kronan afstå, skulle
förrättas. Jag kan med bestämd kännedom af förhållandet
nämna, att en sådan värdering icke längesedan skett, om jag ej
minnes orätt, i sistlidne December eller Januari månad, hvar¬
vid dessa byggnader blefvo uppskattade till 4°oo r:dr b:co,
och denna värdering skedde på Kammar-collegii föreskrift
samt verkställdes af vederbör, kronobetjent med nämnd. För
Öfrigt, hvad sjelfva saken beträffar, erkänner jag väl med Hr
af Ekenstam, alt förhållandet här är annorlunda än i de öf¬
riga frågorna om arrende-prolongation, ty här har arrenda¬
torn verkligen erbjudit sig, att utan ersättning tili Kronan
afstå byggnader, som han på stället uppfört utöfver sin bygg¬
nadsskyldighet enligt lag; men jag skulle likväl tro, att man
ej borde bifalla hans begäran, utan föregående undersökning,
huruvida dessa byggnader äro sådana, att verklig fördel för
Staten, derigenom att de till Staten öfverlåtas, uppkommer,
ty då hemmanet förut är bebygdt enligt lag, så äro de
egentligen ej alt anses annorlunda an som Öfverloppsbyggna-
der. De utgöras af ett karaktershus och en bränneribygg-
nad, och naturligtvis skulle en efterträdande arrendator kom¬
ma att underhålla så väl de lagliga byggnaderna, sorn dessa öf-
verloppshus. Vid sådant förhållande kan fråga uppstå, hu¬
ruvida man på fördelaktiga villkor kan erhålla en skicklig
arrendator, som vill åtaga sig att underhålla så många bygg¬
nader. Det kan således vara tvifvelaktigt, huruvida det är för
Kronan förenadt med någon fördel alt emottaga de erbjud¬
na byggnaderna, då man afser deras framtida underhållan¬
de. För att dessa omständigheter må blifva utredda, skulle
jag tro mest skäligt att återremittera detta betänkande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr : Efter det begrepp
jag gor mig om 77 §:n Reg.Frn, kan jag ej finna annat, än
att alla KYönans lägenheter måste förvaltas efter de grun¬
der R. St. föreskrifva. I sjelfva hufvudsaken vill jag icke
inlåta mig, då jag ger.na förklarar, att jag icke kan äga nå¬
gon grundligare kännedom af förhållandet, än alt jag i detta
hänseende mäste stödja mitt omdöme på de ailctoriteters
yttranden, som befordrat ifråga var. anhållan om förlängd ar¬
rendetid till K. M:s pröfning. Jag kallar det pröfning, ty
då K. M. remitterat sjelfva flögan till R. St., så kan jag
icke föreställa mig, att ett sådant meddelande skett, ifall K.
M. hade underkänt sjelfva saken. Jag kan alldeles icke för¬
stå hvartill en återremiss skulle tjena, eller hvad roan af
7 fL 37
D«■ s3 Maj.
StatsUtsk. ville begära, sorn icke redan blifvit iakttaget.
Jag förstår alltför väl, alt inan här kan vara för eller emot
TJtskts förslag, att man vill eller icke vill, att arrendet
skall förlängas såsom Utsk. föreslagit; men att det skulle
finnas något grundlagsvidrigt i delta förslag, är livad jag på
det högsta måste bestrida; ty jag kan icke förstå hvart den¬
na princip, alt i R. St:s beslut vilja se grundlagsstridighe-
ter, slutligen skulle leda. Snart sagdt, all ting skulle, en¬
ligt Frih. Cederströms förmenande, blifva grundlagsstridig!,
och jag vet rättnu icke hvad det är, hvartill han medger
R. St. hafva rättighet. Jag tror tiden vara inne att söka
få en sådan principfråga afgjord, då här förekommer, att
Konungen sjelf gjort delta meddelande till Ständerna; i an¬
seende hvartill jag ej kan finna annat, än att det varit Slats-
Utskts åliggande alt utreda ämnet samt framställa det till
Ständernes slutliga bepröfvande oell afgörande, hvarvid Slän-
derne måste vara berättigade alt bifalla eller också afslå sa¬
ken, oell för min del yrkar jag bifall till betänkandet.
Frih. Cederström: Den siste talaren tror sig af 77
§:n Reg.Fm finna R. St. berättigade att bestämma, huru med
kronolägenheter skall förfaras, i annan ordning än den,
R. St. bestämt såsom grund för dessa lägenheters förvalt¬
ning, och hvilken af Styrelsen mäste följas. Detta är med
detsamma att bryta stafven öfver sig sjelf och öfver de be¬
slut, som äro vidtagna af den lagstiftande myndighet nian
sjelf tillhör. Sådant må vara Gr. Anckarsvärd förbehållet.
Jag, såsom lagstiftare i Sverige, och sorn deltagit i de be¬
slut, hvilka bestämt grunderna för dessa lägenheters för¬
valtning,— jag åter yrkar, att dessa beslut skola obrottsligen
iakttagas af Styrelsen, och icke af Ständerna förändras an¬
norlunda, än i laga ordning, d. v. s genom väckta motio¬
ners grutidlagsenliga behandlande, och alltid så, att grunder¬
na blifva lika i afseende på alla lägenheter, men att Stän-
derne ej må söka att regera , i det de besluta om en lägen¬
het i sender, i hvilket fall möjligen den tid kunde komma,
•då^Ständerne, såsom från år 1720 till 1772., kunde, med
nedsättning i ett arrende, köpa en rö>t i ett vigtigare mål,
eller gifva ett perpetuel! arrende på en kungsgård åt den de
ville köpa för framtiden. Sådana förhållanden vilja vi undvika,
och vi hafva, Gud ske lof, en grundlag, som förhindrar dem.
Af sådan anleda, är det, som det icke ens passar sig att yrka,
att StatsUtskts betänk, skall slå i öfverensstämmelse med 77
§:n Reg.Ftn. StatsUtsk. har tillstyrkt ett beslut, hvarigenom
ett arrende skulle prolongeras på 3o års tid. Dertill har
Utsk. icke ägt rättighet. K. M. har icke i ämnet aflåtit en
propos., utan helt simpelt öfverlemnat handlingarna, och
det är en himmelsvid åtskilnad emellan ett sådant öfver¬
lemnande och en propos., som föreslår prolongation af ar¬
rendet. Vid en propos. fordras ett Statsråds-prot., på det
Den »3 M • j.
att Statsrådets till- eller afstyrkande roå af R. St. kun¬
na synas, pröfvas och bedömmas, och Sländerne, derest Ko¬
nungens rådgifvare befinnas hafva tillstyrkt något lagslridigt,
hafva tillfälle att i anmärkningsväg sådant beifra. Här äger
det motsatta förhållande rum, att endast bandlingarne blif¬
vit öfverlemnade. Väl hafva alne ledamöter af StatsUtsk.
i nästföregående plenum sagt, att ett öfverlemnande af hand¬
lingarna måste anses såsom ett tillstyrkande af K. M. Så¬
dana versioner af Konungens åtgärder äger ingen ledamot
rättighet att göra. Jag är alldeles icke den, sorn vill för¬
svara ett sådant omoliveradt öfverlemnande Hade jag vid
ett sådant tillfälle varit ledamot af Statsrådet, hade jag af-
styrkt handlingarnas öfverlemnande i ett sådant skick. Jag
hade sagt; ”bandlingarne äro till E M. öfverlemnade, med
landshöfdingens tillstyrkande och Kainmar-collegii afstyrkan¬
de; och jag begär, att E. M. måtte resolvera, huruvida, på
grund af hvad som blifvit upplyst, anledn. finnes att i det¬
ta fall föreslå R. St. ett undantag från de generella grunder,
som R. St. jemlikt 77 §:t> Reg.Ftn bestämt och beslutat för
kronolägenheters administration.” Men, mine herrar! jag
har icke deltagit tili detta beslut, hvaremot jag här delta¬
ger i öfverliiggningen såsom Svenska folkets representant;
och sorn sådan yrkar jag, att R. St. icke må i annan väg,
än grundlagen föreskrifter, ändra ordningen för förvaltnin¬
gen af Kronans egendomar. Skall en sådan ändring äga rum
för en lägenhet, så bör det ske för alla, och då skall frågan
företagas i laglig form, d. ä. väckas i plenum, remitteras till
behörigt Ulsk. och sedermera af R. St. afgöras; men icke
må man lill ett sådant beslut taga sig anledn. af handlin¬
garna i ett mål, sorn lill R. St. remitteras, och som icke af-
ser annat, än att Ständerne må yttra hvad deras tanke der¬
om är; och denna tanke må icke öfverstiga gransen af hvad
Statens rätt och intresse fordrar. K. M. kan icke med hand¬
lingarnas öfverlemnande till Representationen vilja annat, el¬
ler ana annat, än att StatsUtsk. skall utreda och för RiksSl:n
framställa hvad Statens rätta fördel fordrar; och om en ar¬
rendators erbjudande är sådant, att villkoren för prolonga-
tionen äro förenliga med Statens intresse, kunna vi säga, att
vi för vår del icke hafva något emot, att <ttt undantag gö¬
res från de grunder vi bestämt för K. Mts förvaltning af
Kronans egendomar. Då slå R. St. på den lagliga punkten,
hvaremot de, genom fattande af beslut 0111 ett hemmans
förarrenderande, skulle träda på sidan af logen. Jag yrkar
således afslag å StatsUtskts betänkande.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Jag har hittills stil¬
latigande afhört discussionerna i fråga om arrenden; men i
detta ämne, sorn jag mera specielt känner, anhåller jag vörd¬
samt att fä numna några ord. Uti en bikupa finnas, utom
visen och drönarne, äfven arbetsbiet). Tag bort från arbets¬
Den i3 Maj.
biet det verktyg, hvarmed det arbetar, och det kan icke
längre underhålla samhället. Ett sådant arbetsbi är arren¬
datorn Karlberg. Tag bort från honom den mark han be¬
arbetar, och han blir en drönare i samhället. Jag vet, att
han efter sin faders död endast ärfde de byggningar, han
nu hembjuder Kronan, och sjelfva arrendet. Då fanns vid
den arrenderade egendomen 20 ä 3o tunni, jord, som endast
visade nakna stubbar och begagnades till beteshage. Denna
mark har Karlberg under aine somrar låtit uppodla af Verm-
ländningar, som erhållit 16 r:dr per tunni., och der växer nu
den vackraste timotej. 'Ännu återstå alne dylika ouppodla¬
de ställen, som icke blifvit odlade, af orsak att arrenda¬
torn ej vet hvar han skall återfå sina penningar om lian
mister arrendet. Det finnes i hela Lofö socken ingen annan
kronolägenhet, som är utan husröta, än Hogsta och Norrby,
och att der icke finues någon husröta tyckes vara ett bevis
på arrendatorns drift och omsorg att fullgöra sina förbin¬
delser; ty då han efter fadren öfvertog arrendet, uppgick
liusrötan till 2,5oo r:dr. Jag har varit i caution för denna
husröta och återfått min caution. Detta visar, att han va¬
rit en driftig man, ty i annat fall skulle han ej kunnat be¬
tala sin husröta, helst Gr. Taube för sitt arrende på Lof¬
ön fastnat för en husröta af 10,000 r:dr. Hogsta är det vack¬
raste ställe man kan tänka sig, i anseende till jordens sköt¬
sel, och sådant är äfven förhållandet med Norrby. Jag vill
till hvem som helst af R. o. Ad:s ledamöter, som i morgon
vill resa ut, hemställa hvar man kan få se någon jord, så
väl brukad som vid Hogsta och Norrby. Jag tror det va¬
ra en fördel för Staten att hafva ett sådant arbetsbi; och
om vi icke hade sådana, vet jag icke huru Staten skulle be¬
stå. Jag får dessutom nämna, att för hemmanen på Lofön
betalas i arrende till Kronan 7 1 3 t:r spanmål, och deraf heta¬
lar Karlberg ensam nära g eller 220 t:r. Må man nu äfven
beräkna att han har inga jordtorpare, utan blott stattorpa¬
re, som alla hafva en gruflig hop barnungar. Då föräldrar-
ne sjukna och dö, underhåller Karlberg barnen, och jag tror
lian sålunda underhåller kanske ao barnungar. Mig synes
då, att Staten har mycket större förde! att bibehålla en så¬
dan arrendator; än att lysa ut egendomen på auction åt den,
sorn kanske icke frågar efter jorden och husen, samt ännu
mindre efter barnungarna. Dessutom får Staten ett skönt
bränneriverk, ett stort superbt tröskverk och ett hus med
8 rum och kök, hvarföre jag tror, att Statens vinst blir be¬
tydlig, och att deremot dess förlust blefve oundviklig, ifall
arrendets prolongation vägrades. Det har såsom princip af Frih.
Cederström blifvit uttaladt, att Kronans lägenheter skola utar¬
renderas efter de grunder R. St. bestämma; men icke står det i
grundlagen att de skola bortajuetioneras. Der står, att de skola
utarrenderas, öjen icke att de skola utauetioneras; och om man
D«n aJ Maj.
fått en duglig arrendator, tror jag, alt den af Frih. Ceder¬
ström omnämda principen icke hindrar hans bibehållande.
Det har i öfrigt uti ett föregående plenum blifvit sagdt,
att ömmande omständigheter måste äfven tillgöra något. Jag
frågar, mine herrar! om det ej är ömmande omständigheter
att föda och försörja 20 fattiga harn, — alt en person, som
uppoffrat hela sin lid endast oppa denna egendom, nu skulle
rakt drifvas derifrån? Det vore icke R. St. värdigt. — I öf¬
rigt, och då Hr Ribbing i förra plenum sagt, alt om Kro¬
nans egendomar på detta sätt skulle upplåtas på 3o års tid,
så erfordrades en större aflöning för de tjenstemän, som sko¬
la tillse huru de skötas, får jag erinra, att ett sådant behof
ej uppslår; ty enligt nuvar. författningar skall hvart 5:te år
anställas ekonomisk besigtning och hvart io:de år härads-
rätts-syn, hvarvid upplyses, huru egendomaine blifvit sköt¬
ta, och vid sista laga syn fanns icke någon husröta hvar¬
ken vid Hogsta, Norrby eller Lambarudd, Jag anhåller så¬
ledes örn bifall till ifrågavar. betänk., så att Karlberg må
få behålla sitt arrende af kronohemmanen Hogsta med Lam¬
barudd och Norrby under ytterligare 3o års lid.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag får återkalla hvad
jag i föregående plenum gjort, nemi. min numärkn. derom,
att R. St. ej höra bedömma sådana speciella casus, som det
ifrågavar., och med anledn. deraf föreslå afsteg frän gällan¬
de allmänna författningar. Anser man dessa författningar
fordra rättelse, hör man äfven föreslå sådana rättelser; men
alt i enskilda casus derom besluta, skulle endast föranleda
till den väld, hvaraf vår historia har så rikhaltiga exempel,
och som föranledt lill den välgörande författning, som nu
ligger till grund för kronoarrenden. Jag får erinra, huru¬
som under des. k. frihets-tiderna Kronans lägenheter öfver-
lemnades åt dem, som, under en eller annan förevändning, ha¬
de tillfälle alt skaffa sig gynnare och beskydd inom RiksSttn.
Då saknades icke ganska klingande skäl och anlednlr för så¬
dana gracers meddelande. Jag erinrar mig bland annat ett
tillfälle, då en kungsgård i Calmar län var bortarrende¬
rad under förevändning, alt Spanska får der skulle uppfödas.
Arrendatorn inkom då med begäran att få köpa kungsgår¬
den till skatte, af det skäl, att han för fårafveln och andra
inköp nedlagt en stor summa penningar, hvilken uppgafs för
Stunderna. Huru orimligt stor denna penningesumma var,
kan inhemtas deraf, att några år derefter Skarhults egen¬
dom i Skåne såldes^ för en lika stor summa. Skatteköpet
blef bifallet, men jag behöfver ej nämna, att den som er¬
höll det var en af de mest ansedda ledamöter af det då rå¬
dande partiet. Sedermera, efter 177a års grundlagsförän¬
dring, skedde lika stora missbruk på annat håll. Pager och
andre, som hade hofgunst, fingo då stora förmåner på Kro¬
nans bekostnad. Derefter tillkom 1799 års författning, som
Den a3 Maj.
stadgade, alt Kronans lägenheter, då de blefvo arrende¬
lediga, skulle på offentlig auction till den mestbjudande ut¬
arrenderas, och att dervid säkerhet för conlractets fullgö¬
rande skulle ställas. Denna författning granskades och gil¬
lades af 1809 års Ständer, och ehuru de gamle innehafvar-
ne af kronolägenheterna icke hade någon besittningsrätt läng¬
re, än under den regerande Konungens lifstid — ty enligt
gamla lagen kunde en Konung icke beröfva sin efterträdare
några af Kronans inkomster; — så tillstyrkte Ständeroe,
att innehafvarne af gamla kungsgårdsarrenden skulle få bi¬
behålla dera till arrendetidens slut, men att alla ledigblif-
vande lägenheter skulle på detta sätt utarrenderas. Vill
man nu hafva en förändring i denna författning, må man då
föreslå ett allmänt stadgande; men alt göra hvarje särskild
casus lill föremål för Sländernes pröfning , skulle göra be¬
sluten beroende af de förespråkare, som inom Dtsktn och
RiksSttn kunde erhållas. Jag anser således, att inga andra
speciella fall böra kunna ifrågakomma, än de, som äro af
den art, alt hvar och en af R. Sits medlemmar kan sjelf
bedomina dem. 2:ne sådana casus hafva vid denna riksdag
blifvit framställda. Den ena är då en nära Stockholm be¬
lägen egendoms åbyggnad afbrunnit, och derigenom den
hufvudsak liga revenuen, som af den prydliga åbyggnaden
kunde beräknas, galt förlorad. Der kan en hvar bedomina,
att det är billigt att förlänga arrendet eller nedsätta arrende¬
summan, och likaså, då vid ett annat arrende de åtagna för¬
bindelserna ej kunnat fullgöras af arrendatorn, samt, vid lä¬
genhetens ånyo utbjudande på olfentlig auction, anbudet upp¬
gått till 3o t:r mindre än det förra arrendet, kan man lin¬
na billigt, att den gamla arrendatorn icke utarmas genom
betalningen af skilnaden emellan förra och nya arrendebe¬
loppet. Sådana speciella casus kunna Sländerne bedömma,
men icke sådana , som den nu förevarande. Jag tillstyrker
egentligen afslag, men då likartade betänktn förut blifvit
återremitterade, torde det för conseqvensens skull vara rät¬
tast att äfven återremittera detta betänkande.
Hr Lagerhjelm: Efter min åsigt kan man vara gan¬
ska obekymrad 0111 grundlagsenligheten i detta hänseende, ty
först och främst är det tydligen stadgadt i 77 §:n Reg.F:n,
alt kungsgårdar, kungsladugårdar och andra kronolägenhe¬
ter skola förvaltas efter de grunder R. St. derom föreskrif¬
va; och dernäst har K. M. öfverlemna! detta ärende till R.
St. Då måste väl ett svar följa, och måste äfven den åt¬
gärd StalsUtsk. föreslagit vara grundlagsenlig. Mig synes
således, att i detta afseende icke mycket är att orda. Der¬
emot tinner jag också naturligt, att K. M. genom sin remiss
öfverlemnat detta mål lill R. St., ty efter regeln skola alla
dessa kronolägenheter utarrenderas genom auction. K. M.
kan icke besluta förändring af denna ordning, och örn [Ian
Den »3 Maj.
sjelf medgaf förlängning af arrendet, vore sådant grundlags¬
vidrigt. Således måste Ständernes tanke, eller deras beslut
i detta ämne, om man vill att de deri skola äga ovillkorlig
beslutande-lätt, af K. M. inhemtas; men deremot kan jag
icke finna, att en sådan remiss från K. M. uttrycker någon
bestämd öfvertygelse hos K. M. om nyttan för Riket af ar¬
rendets prolongation; ty om denna öfvertygelse varit lå¬
dande, hade K. M. säkerligen framställt en propos. till
Ständerna, i hvilken det blifvit sagdt: ”Hos oss har drt och
”det förekommit, och vi hafva funnit för Riket föl delaktigt
”atti dessa fall frångå auctionsprincipen, hvarföre desamma
”till R. St:s bepröfvande framställas." Så har icke skett,
hvarföre det synes mig att, om någon mening varit med
remissen, meningen måste varit att inhemta, huruvida Stän-
derne funno för Riket fördelaktigt, att i dessa fall frångå
den allmänna principen och medgifva undantag. Så har
också StalsUtsk. uppfattat ärendet. — Jag tycker således
att behandlingen of frågan är ganska enkel, och i öfverens¬
stämmelse med de beslut R. o. Ad. redan fattat, kan jag ej
se annat, än att en återremiss af detta betänk, hör äga rum.
Skulle man ytterligare ingå i granskning af de grunder,
hvarpå en återremiss hör beviljas, så måste jag säga, att, i
afseende på detta betänk. N:o 83, de starkaste skäl före¬
komma för återremiss; och ville man nu afgöra sjelfva sa¬
ken, vore jag färdig alt gifva mitt bifall till prolongationen,
emedan här bestämda förmåner blifvit Staten af arrenda¬
torn erbjudna, och jag dessutom, såsom jag i förra plenum
hade äran tillkännagifva, är ense med StatsUtsk. derom, att
flera fall redan inträffat, der arrende-auctionerna verkat
skadligt. Således böra undantag från auctionsprincipen äga
rum, och jag tror, att den sats, som medger sådana undan¬
lag, här bör tillämpas, men jag vet det icke, och tror det
icke vara lätt för någon representant att endast, på grund
af hvad härförinnan blifvit an förd t, derom vara öfverty¬
ga d. Jag får slutligen tillägga, att i detta fall, så väl som
i de föregående, hafva de underordnade auetoriteterna icke
varit af samma tanke, utan landshöfdingen tillstyrkt, men
Kammar-colkm afstyrkt prolongationen. Således kan detta
mål icke anses vara i det skick, att Ständerne kunna fatta
sitt beslut, men väl i det skick, att Ständerne kunna säga,
alt de finna nyttigt för Riket, att undantag i vissa fall må
ske från auctionsprincipen, samt att de derföre vilja till K.
M. öfverlemna att efter undersökningen afgöra, huruvida ett
sådant undantag för detta fall skall äga rum. Jag tillstyr¬
ker följaktligen återremiss.
Gr. Anckarsvärd: Jag borde måhända beklaga, alt
jag ej vid detta tillfälle kan dela Frih. Cederslröms åsigter;
men då sådant för mig inträffar så sällan , vore det kanske
mindre lämpligt, att nu, mer än eljest, beklaga mig der of-
T) t n j3 Maj.
ver. Jag kan likväl nu omöjligen medgifva Frilierrens på¬
ståenden, de må vara så peremptoriska som helst, och hans
antydande, att han varit stiftare af den grundlag vi äga,
verkar alldeles intet på mig; ty sedan den är stiftad, är det
mig likgiltigt hvem som stiftat den, och håller jag mig ute¬
slutande vid dess ordalydelse. Jag får nu förklara, att jag,
ehvad Frih. Cederström än ina behaga andraga, ej kan be¬
gripa att 77 §:n Reg.Ftn kan förstås på annat sätt, än jag
förstår den. När nu K. M. lill Ständerna remitterat denna
ansökning, förordad af Konungens Bef:h:de och bestridd af
K. Kammar-colltm , vill det synas mig, som Frih. Ceder-
ströms yrkande alt K. NI:s remiss skulle afselt, att Slats-
Utsk. borde göra en utredning af frågan, vore föga talande
från Regeringens sida om förtroende för K. Kammar-colltm,
som redan handlagt målet. Jag värderar och erkänner rik¬
tigheten af Kammar-collegii åsigter i detta hänseende att
icke vilja frånträda grundprincipen för kronolägenheters ut¬
arrenderande, nemi. att det icke hör ske, förrän vid arren¬
detidens slut, och då genom offentlig auction; men här kun¬
na säkerligen sådana omständigheter inträffa, som göra det
till en fördel för Staten, att arrendet förlänges, samt till
en obillighet emot en arrendator, som med mycken kostnad
förbättrat arrendelägenheten, alt genom ny auction beröfva
honom de fördelar, han beredt sig, och då icke sådana un¬
dantag kunna blifva andra än de, som genom remiss från
K. M. äro förordade, ty Frih. Cederström må säga hvad
han vill, så kan jag icke föreställa mig, att K. M. kunnat
skicka en så beskaffad ansökning från en enskild medborga¬
re till R. St., endast för att inleda dem i ett misstag, att
lemna bifall lill ansökningen, utan måste det ovillkorligen
ligga inom R. Sits rättighet alt antingen bifalla eller afslå
den sökta förlängningen af arrendet. Jag har intet att in¬
vända emot dem, som vilja afslå ansökningen, ty jag grun¬
dar mitt tillstyrkande endast på den hemställan StatsUtsk.
gjort på grund af K. M:s remiss, samt det förord, som är
iemnadt af landshöfdingen, hvilken är närmast i tillfälle alt
känna förhållandet oell med stöd deraf utlåta sig. Hvad
det historiska beträffar, som man här anfört, eller huru
man köpt röster o s. v. med arrendelägenheter och andra
fördelar, så får jag säga, att del tyckes vara utan tillämp¬
lighet på närvar, tid; ty troligen lärer det vara ingen af
oss, mine herrar! sorn ville gifva 4 sk. för en röst, så att
jag ej finnér det adaeqvata i förhållandet eller hvad det nu
har med saken alt göra. Således får jag, i motsats till Frih.
Cederströins yrkande, fortfara att yrka bifall till betänk., utan
att derföre på ringaste sätt underkänna hans princip såsom
embetsman, alt i Kammar-collegii utlåt, till K. M. tillstyr¬
ka afslag å ansökningen ; men då K. M. icke fästat något
afseende på Kammar-collegii och Presidenten Cederströms i
detta
Den a3 Maj.
detta utlåt, uttryckta åsigt, utan sådant oaktadt remitterat
saken till R. St:s afgörande; så får Friherren och de sora
delat hans åsigt förlåta mig, att jag ej kan begripa annat,
an att StatsTJtsk. förfarit fullkomligen grundlagsenlig!, då
det af sådan anledn. tillstyrkt Ständerna att bifalla ansök¬
ningen, under full rättighet för hvar och en att rösta för
alslag å Utskis betänk., bvarå dock jag yrkar bifall.
Hr af Ekenstam: Jag ber mycket om ursägt för det
jag ännu en gång uppträder, men jag är uppkallad af nå¬
gra förut afgifna yttranden. Frih. Cederström ansåg denna
arrendator, mer än alla de andra, berättigad till arrendets
förlängning, då han första gången uppträdde, och yrkade
derföre återremiss, på det de ifrågavar. byggnaderna måtte
närmare undersökas. Jag beklagar, alt sedermera Gr. Anckar¬
svärd genom sitt första yttrande förmådde sätta Friherren i
ett sådant humeur, att han vid sitt uppträdande andra
gången yrkade afslag, utan att någon annan förändring i
målet föregått, än alt Gr. Anckarsvärd talat för bifall. — I
afseende på Hr von Qvantens yttrande, att man genom ar-
rendeauetioner borde göra Kronans lägenheter så fruktbara
som möjligt, anser jag mig skyldig att anföra ett exempel,
alldeles från grannskapet af den egendom, som här är i frå¬
ga. Det angår förhållandet med Rörby egendom. Sedan
numera Landsh.embetet icke har någon domsrätt eller kan
få bort en försumlig arrendator, så bänder öfverallt, alt
han sitter qvar så länge han kan drifva sin process från den
ena domstolen till en annan. Rörby bar nii en arren¬
dator , sorn cederat för 3 år sedan. Cautionisterne hafva
under dessa 3 år betalt arrendet, men de äro nu utarma¬
de, och kunna ej längre betala, hvarföre process om arren¬
datorns skiljande från arrendet måste utföras vid härads-
och lagmansrätterna, samt Kronan måste gå miste om ar¬
rendet, medan processen fortgår. Sådant är numera för¬
hållandet med alla hemman, sorn innehafvas af på obestånd
komne arrendatorer. Det är derföre jag anser det vai-a af
mycken vigt för Kronan att bibehålla en sådan arrendator,
som den ifrågavar., hvilken väl odlar hemmanen och
dessutom erbjuder Kronan byggnader af ett ganska betyd¬
ligt värde. I afseende på den grundlagsvidrighet man på¬
stått innehållas i denna fråga, är jag tranquil, enär Hr Frih.
o. Landtm, icke nekat utan meddelat propos. i de med
denna likartade frågor, som här förut förevarit. Man bär
sagt, att K. Mis remiss af frågan till R. St. icke skulle in¬
nebära någonting till förmån för arrendatorn; men en hvar
vet, att om någon arrendator till K. M. inkommer med en
begäran, som icke är tillräckligt förordad för att vinna K.
M:s bifall, eller för att åtminstone göra troligt, att han för¬
tjena}' hvad han begär, så blifver vanligen en sådan hegä-
7 H. 28
3i8
Den 23 Maj.
ian utan remiss till Ständerna afslagen. Jag vill icke län¬
gre besvära R. o. Ad., oaktadt jag ännu hade mycket att
säga, om jag trodde alt det tjenade till något. Jag vill
blott erinra om den skilnad Frih. Cederström gjort emellan
de arrendemål, som här förevarit, i det han för de redan
återremitterade målen yrkat afslag, men i detta mål hegart
återremiss, hvaruti synes ligga en anledn. för R. o. Ad., att,
likasom Frih. Cederström, gifva ifrågavar. arrende ett steg
framför de öfriga.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då Frih. Cederström nu¬
mera sträckt sitt frikostiga klander från StatsUtsk. till en
auctorilet, som jag trodde skulle blifva fredad från detta
klander af den stränge tydaren af 90 $:n Reg.F:n; så tager
jag mig deraf anledn. att för Ståndet tillkännagifva , huru
StatsUtsk:s beredning ansett den ifrågavar. K. remissen. Jag
erkänner, att jag vid beredningen af detta mål var af ena¬
handa tanke som Kammar-presidenten. Jag tror, alt Stän-
derne, så mycket som möjligt, böra undvika att ingå i nå¬
gra speciella förvaltningsfrågor, men jag måste med majori¬
teten antaga, att den K. remissen innebar ett misstroen¬
de till Kammar-colhm, och att K. M. mera afsåg hvad
locul-auclorilelerne eller Konungens Bef:h:de tillstyrkt, och
just på denna grund ville majoriteten alldeles icke medgif-
,*va den åsigt, hvartill jag verkligen bekänner mig, — utan
trodde att Ständerne genom pröfning af den speciella frågan
just skulle komma i den ställning, K. M. förmodades hafva
afselt genom remissen, innebärande den vanliga åtgärden,
att comiterade sättas på sidan om K. M:s embetsverk , då
K. M. icke vill hafva det fulla förtroende till dessa em¬
betsverk, som jag erkänner att de borde äga hos K. M.,
och som jag förmodar hädanefter ovillkorligen komma att
äga rum, då vi få ett systeme i Regeringen. Jag vill vis¬
serligen icke försvara den åsigt, att Ständerne i dessa speci¬
ella fall böra besluta med åsidosättande af de grunder, som
en gång för alla äro lagda för den allmänna förvaltningen
af kronolägenheter; men dessa speciella fall voro fullkomli¬
gen kända, så att de ledamöter inom StatsUtsk., som anså-
go sig äga fullständig kännedom om förhållandet med dessa
egendomar och tillstyrkte ifrågavar. mesurer, icke ensam
åberopade landshöfdingens auctorilet, ehuru jag erkänner
att det egentligen varit denna auctorilet, som gjort, att äf¬
ven jag med min röst biträdt majoritetens mening.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Tillåten mig, mine
herrar! att yttra mig generell, ty det speciella anser jag
icke böra hit. Hvart tro herrarne, att det skulle taga vä¬
gen, örn R. St. skulle befatta sig med utarrenderande af
kronojord, på sidan om nu gällande allmänna författningar?
Skulle nationen vara väl belåten med att det ena arrendet
efter det andra blefve prolongeradt, så att nationen, som år¬
Den a3 M aj.
ligen stiger i numerär och har svårt om tillfällen att förtje¬
na sitt bröd, skulle finna alla kronoarrenden upptagna ge¬
nom de prolongationer Ständerne redan beviljat? Tro her¬
rarne, att nepotismen i den vägen skulle vara nationen mera
behaglig, än om det någon gång hander, att Styrelsen till en
son, som kommit till ålder och erfarenhet, lemnar ett em¬
bete, som fadren innehaft? Både i anseende till hvad flere
värde talare yttrat om sakens beskaffenhet, och i anseende
till skyldigheten att handla i conseqvens med föregående be¬
slut, får jag tillstyrka ålerremiss å detta betänkande.
Frih. Cederström: Jag vill börja med att för¬
klara, att jag missade mig, då jag förra gången begär¬
de afslag å detta betänkande. Jag ville då, såsom nu,
begära återremiss. — I anleda, af hvad sedermera blifvit
yttradt, har jag några ord att tillägga. Jag har icke
yttrat något om grundlagsstiftning i delta fall, eller om stif¬
tandet af 77 §:n Reg.F:n, såsom Gr. Anckarsvärd förmodat,
men jag har yttrat, att jag varit med om stiftandet af de
grunder', hvarefter Kronans egendomar skola förvaltas, hvil¬
ka grunder år 1809 af R. St. beslutades och finnas allmän¬
neligen kungjorda år 1810. K. M:s remiss af handlingar¬
na till StatsUtsk. innefattar ingalunda, såsom man velat på¬
stå, ett tillstyrkande, som medger R. St. att besluta, eller
intyg att K. M. i förväg gifvit sitt bifall till Sländernes be¬
slut, så att det, i enlighet med 89 §:n Reg.F:n, skulle an¬
ses såsom en lag och endast meddelas Konungen på Rikssa¬
len. Formen för K. propostr är bestämd, och den är icke
här iakttagen. Här har ett simpelt meddelande skett. Då
R. St. Bro ensamme stiftare af den lag, hvarefter Kro¬
nans lägenheter skola förvaltas, kan Konungen icke gifva
propos., huru ändringar deri skola ske. Det tillhör dem
uteslutande. Konungen har deruti intet veto; märken väl,
mine herrar! här finnes intet veto. Här är det Ständerne,
som ensamme bestämma grunderna ; men just derföre må
icke Ständerne inträda i den speciella förvaltningen, hvilken
enligt grundlagen är öfverlemnad till Styrelsen. Deri
tillhör det Styrelsen att ensam handla. Nu har ett specielt
fall inträffat, der en individ begärt förlängning af arrendet.
Local-auctorileterne hafva tillstyrkt det, hvarefter frågan
kommit till Kammar-colltm. Der har Gr. Anckarsvärd åter
misstagit sig, då han trott att jag, såsom President i colhm,
öfvervarit målet. Det har jag icke gjort, men detta hörer
alldeles icke till saken. Collegii ledamöter hafva emedlertid
afstyrkt ansökningen, åtminstone majoriteten, och K. M. har
sedermera öfverlemnat handlingarna till Ständerna. Nu kun¬
na Ständerne ej komma längre än alt säga: "sorn arrenda¬
torn erbjudit att afstå byggnader för ett värde af 4000
,Jr:dr, anse Ständerne för deras del, att, ifall för öfrigt nå-
"got hinder icke möter för att lemna bifall till ansökningen,
'undantag från de bestämda grunderna i detta fall kunna äga
320
Dcu a3 Maj.
"rum.” Då intrader det förhållande jag i mitt första ytt¬
rande omnämnde, att undersökning på stället får ske af
nämnd och kronofogde, hvarvid upplyses; ”Så och så myc-
"ket odlad jord finnes, hvarföre enligt vanliga laxer:s-grun-
def bör n i tunna spanmål för hvarje tunni, öppen åker
betalas så och så mycket; vidare finnes odlingsbar jord, som
under arrendetiden bör kunna odlas, och således om så och
så manga år gifva det och det,” Efter dessa grunder böra
sedermera villkoren för arrendets förlängning bestämmas,
Då stanna Standerne på den punkt, der de böra stå, ty till
ett beslut af dem bör det icke komma. Herrarne hafva för
ett par dagar sedan visserligen beslutat prolongation af ett
arrende å Svartsjö kungsladugård, men deraf foijer icke, att
så bort ske, och dervid har, märkvärdigt nog, en nedsätt¬
ning af de villkor, arrendatorn erbjudit, af StatsUtsk. blifvit
föreslagen och af Ståndet bifallen. Detta mätte härrört af
ett förbiseende af StatsUtsk., och hade ej kunnat ske, om
jag varit närvar.; ty jag hade då fästat R, o. Ad:s upp¬
märksamhet på orimligheten att medgifva prolongation af
ett arrende på bättre villkor än arrendatorn erbjudit. Så¬
dant hörer likväl icke till denna fråga, hvilken är klar sorn
vatten. Standerne hafva icke derom fått en propos. från
K. M., utan handlingarna hafva endast blifvit remitte¬
rade till StatsUtsk, På grund af dessa handlingar kan Stats¬
Utsk. tillstyrka Ständerna, att hos Konungen anmäla, att
om vid undersökning af förhållandena , jemförda med det
arrende, som nu erlägges, och med de nuvar. odlingslagen-
lieterna, det befinnes, att prolongation af arrendet på de af
arrendatorn erbjudna eller andra villkor må beviljas, så haf¬
va Standerne icke något att erinra deremot, att ett undan¬
tag från de i allmänhet bestämda villkoren äger rum; ty
sen, mine herrar! utan Ständernes begifvande kan K. M. icke
bifalla någon leuteration af i8to års författning. Det har
ytterligare blifvit yttradt af Gr. Morn, att K. M:s remiss af
handlingarna skulle innefatta ett misstroende till Kammar-
collegij yttrande. Jag tvifla!' på, att någon den ringaste an-
ledn. till en sådan supposition finnes, hvaremot den K. re¬
missen var den simpla följden deraf, att K. M. icke
kunde medgifva någon förändring å R. St:s uti 1810 års
författning intagna beslut, men fann sig, i enlighet med
Kammar-collegii yttrande, icke kunna afgifva en nåd, pro¬
pos. i ämnet, då colhm framställt, att sådant ej vöre med
rättsgrund förenligt. Deraf tror jag, att motsatsen af hvad
Gr. Horn supponerat bör deduceras, ty hade K. M, hyst
misstroende till Kammar-colbm men deremot delat lands¬
höfdingen mening, så hade säkerligen en K. propos. blifvit
afgifven, med tillstyrkan att arrendets prolongation måtte af
Ständerna medgifvas; men nu blef det icke följden, utan K.
ÄI. öfverlemnade helt simpelt handlingarna, på det Sländer-
ne matte kunna yttra sig i ämnet, — icke så till förståen¬
D c ii i3 M a j.
21 i
de, alt K. M. lemnat lill Ständerna alt besluta, ly något
sådant slår icke i den K. remissen. Det är v ig I ig t för lag¬
stiftande församlingar öfverallt, oell kanske i Sverige mer
än annorstädes, att icke gå öfver de glänser, sorn för deln
äro bestämda i grundlagen. Genom ett noggrann! iaktta¬
gande å ömse sidor af Representationens och Styrelsens
rättigheter, vinnes en ömsesidig kraft, som leder till det he¬
las bestånd ; men i hvarje fall, slå man söker förrycka hvar¬
andras rättigheter, skakas samhället, tills föreningsbanden
slutligen brista, — och jag skulle tro alt i sådana speciella
frågor sorn denna, tiel icke är i RiksSltns plena , som un¬
dersökningar böra ske för att bestämma hvad lämpligt är.
Vi veta alt enligt nuvar. författningar är en tunna spanmåf
för hvarje tunnb åker det bestämda minimi-arrendet, och
att högre arreruleafgifter betalas i förhållande till öfriga
herrlighet»1. Om här den odlade jorden är väl skött , och
ytterligare mångfalldiga odlingstillfällen finnas, så är det
ganska klart, att om den verkligen skicklige jordbrukare,
som nu innehar ifrågavar. hemman, kunde lefva och fortfa¬
ra med arrendet under 3p års tid, så kunde lian också fö¬
reslå helt andra villkor än en öfverlåtelse af hus, värderade
till 4°oo rtdr, för en så lång förlängning af arrendet. Jag
förnyar ruin anhållan om ålerremiss af della betänkande.
Hr Ribbing, Arvid: Hvad man än må säga om des¬
sa kronohemman, så måste man tillstå, att grunderna för
deras förvaltning, om än aldrig så lagligen eonstituerade,
äro ganska obeqväinliga för hushållningen. Representanten
kan vid bestämmandet deraf slutligen börja att misstänka sig
sjelf för egennytta, då man ständigt talar om missbruken
under försvunna tider; och utom det att öfverläggning»),
då man här talar om timotej och biskötsel, blir en carri-
catur, liar sådant det onda med sig, att afkastningen af
det hemman Öfverläggningen angår alldeles försvinner ge¬
nom öfverläggnings-kostnader. Då man beräknar, huru
många dermed äro sysselsätta, och alt till slut, när vår öf¬
verläggning tilländagått, de öfriga 3 bolagsstämmorna må¬
hända icke äro af samma tanke, så måste man medgifva ,
att när dertill läggas alla omkostnader för embetsmäns och
auctoriteters hörande i saken, det icke kan återstå mycket
af behållningen å hemmanet. Jag skulle derföre tro, alt
om man lyckats komma till en lag, som innehåller grunder
för dessa hemmans utarrenderande, så gjorde man bäst att
dervid förblifva; men om så icke är, utan man får hålla
till godo att för hvarje ifrågakommande hemman ingå i för¬
nyad pröfning af disposition, synes det mig lämpligast att,
så snart man kommit till ett slut j en af de likartade frå¬
gorna, låta detsamma blifva gällande äfven i de öfriga. Af
sådan anledn. skulle jag tillstyrka, att vi fingo först återre¬
mittera så väl denna sora de föregående frågorna, för att
Den a3 Ma j.
lyckligen och väl kunna komma till enahanda resultat, och
att vi sedan, i hvarje likartad fråga, som till Ståndet åter
inkommer, lingö höra, huru de öfriga Stånden afgjort
dem, på det ej alltför mycken lid och kostnad onödigtvis
må uppoffras.
Hr Gedda, Gustaf Georg: Flere värde talare haf¬
va yttrat en särdeles sympati för ifrågavar. arrendes för¬
längning. Jag respeclerar denna mening, ehuru jag finner
mindre skäl till bifall å detta, än å nästföregående betänkrn
af StatsUlsk. Jag kom för sent för att deltaga i discussio-
nen öfver sistnämnda betänk.; men det syntes mig, att till¬
räckliga skäl för desammas bifallande funnos, helst deruti
var föreslagen en undersökning af förhållandet och sjelfva
saken öfverlemnad lill K. M:s nåd. pröfning; och jag, som
med åtskilliga föregående talare anser R. St. icke kunna ingå
uti en speciell granskning af sådana fall som dessa , yrkar
återremiss af förevar, betänk, , med så mycket mera
skäl, som jag tyckte, alt det ej var något skäl alt åtterre-
mittera del förra.
Hr af Grubbens: Här bar blifvit taladt om undan¬
tag. Det är just i anledn. af ett undantag, som jag yttrat
mig i denna fråga. Jag har ej kunnat tala hvarken för
Lunda eller Edeby hemmans förlängda utarrendering. Gr.
Horn har i föreg:de plenum sagt, att arrendatorn J^annge å
Lunda hemman nedlagt betydliga kostnader, men de gå icke
öfver 200 r:dr b:co, och hela egendomen ligger i träde samt
duger till intet. Likaså är förhållandet med Edeby, som
endast är ett hönshus, och vnnbäfdadt. Då sålunda bär ett
undantag förekommer, hemställer jag, om det ej vore skäl
att såsom ett undantag bifalla delta betänk., der fråga är
om en väl skött egendom och icke oin sådana, som hafva
fullt upp med husröta.
Hr von Qvanten, Garl: Det är för att besvara Hr
af Ekenstams anmärkn. vid mitt sista yttrande, som jag ber
att få säga några ord. Min tanke, att Statens egendomar
måtte göras så fruktbara som möjligt, har han förklarat,
såsom skulle jag önskat, att de högsta arrenden må erläg¬
gas. Det kan väl så vara, men min princip, att auction
bör äga rum hvarje gång ett arrende är slut, torde ej all¬
tid medföra ett högre arrende. Denna princip leder mera
till rättvisa än orättvisa; fy då man hört, huru ofta arren-
datorerne söka nedsättning uti arrendet, tyckes deraf följa,
att arrendet varit för högt beräknadt, och då står det ar¬
rendatorn öppet att, genom auction, för en lägre och billi¬
gare samt måhända rättvisare afgift erhålla arrendet, och
Kronan undviker derigenom allt det trassel, som uppkom¬
mer, då Kronan omedelbart bestämmer arrendevillkoren.
Således tror jäg , alt rättsläran står på min sida, ty det
är icke alltid sagdt att högre arrenden blifva följden af au-
Den 23 Maj.
clionerna, men det ligger rättvisa i dessa auctioner. Jag
vill derföre icke klandra Utsk. för dess åtgärder, ty Ulsk.
liar svarat på en K. remiss, och dess tankar kunna vara
riktiga eller måhända oriktiga, hvilket jag icke tilltror mig
alt utan handlingar bedomina. Jag tror likväl, att princi¬
pen, som förutsätter auction, då en kronolägenhet bortar-
renderas, bör bibehållas, och på denna grund begär jag, all
detta mern. må blifva återremitterad!.
Hr af Ekenstam: De skäl eller motskäl, som föranled¬
de Hr von Qvantens sista yttrande, vill jag, af aktning för
R. o. Ad., icke vidare omsäga; men en sak af större vigt,
och som påkallar en upplysning, är Frih. Cederströrns sista
yttrande. Hans sista deduction till förringande af den K.
remissens inverkan på saken, var den, att i händelse Kam-
mar-co!l:m tillstyrkt prolongationen, hade K. M. säkerligen
meddelat propos. i stället för remiss. Jag vill hafva äran
nämna, att delta påslående saknar grund; ty K. M. har
nyligen lill Ständerna remitterat en dylik fråga, deri Kam-
mar-coll:in gifvit sitt tillstyrkande. Formen för K. M:s
meddelande har icke af denna anledn. blifvit förandrad, utan
är precist densamma, tvertemot Frih. Cederströrns yttrande.
Att Friherren vill gifva all möjlig vigt åt Kammar-colltm är
ganska billigt och naturligt, och hvar och en aktar detta
verk, emedan det verkligen gör skäl för sin befattning att
vara den återhållande kraften i förvaltningen; men det för¬
håller sig icke med denna fråga, såsom Friherren uppgifvit,
ty K. M. har gifvit sin framställning samma form, antingen
Kammar-coll:m tillstyrkt eller afstyrkt ansökningarna. Hvad
åter beträffar det större eller mindre arrende, som för ifrå—
gavar. hemman kan erhållas, får jag slutligen nämna, att
för hvarje tunni., som besås, betalar nuvar. arrendator 3^ t:r
i arrende, och då lärer man ej kunna vänta något högre
arrende. Af dessa skäl anhåller jag om bifall till Stats-
Utskrs utlåtande.
Frih. Hamilton, Hugo: Ehuru många af de värde
talare, som deltagit i denna discussion, anfört manga spe¬
ciella förhållanden, tyckes det mig, att de fleste yttrat sig
om principen, och detta med rätta; ty efter min åsigt är
principen ganska vigtig alt en gång få uttalad och afgjord.
Principfrågan synes mig vara den, huruvida R. Sl. skola
tillåta sig eller med sitt exempel sanctionera, att man beträ¬
der den enligt min åsigt farliga banan, att göra undantag
från gällande författningar till förmån för den ena eller an¬
dra af individerna. Jag tror det icke vara R. St:s sak att
upptaga sådana speciella casus, utan sedan en författning är af
Ständerna beslutad , godkänd och sladfästad, samt den se¬
dermera blifvit till efterlefnad af båda Statsmakterna anta¬
gen, tror jag, alt den kan och bör följas. Det är ledsamt
om den kan i något fall kränka de enas eller andras på bil-
Den a3 Maj
lighelen stödda fordringar; men sådant Ian icke gerna för
tillfället afhjelpas. Oin författningen finnes felaktig eller
ofullständig, bör den ändras eller ock bör en undanlagsrält
lemnäs den ena Statsmakten efter nådigt bepröfvande; men
att, såsom här är i fråga, uppå enskildes framställningar,
som af K. M. blifvit öfverlemnade lill Ständerna, göra un¬
dantag, leder oss in på en rubbning af allmänna stadgandert
i rattsvag, samt på en bana, der jag tror R. Sits lid oell
krafter skulle alltför mycket upptagas af speciel profning
af hvarje förekommande fall. Har jag orätt, så underkastar
jag mig hvars och ens omdöme derom ; men det är på den¬
na grund jag tillstyrker återremiss, och önskar, att Stats-
Utsk. måtte inkomma med förslag till ett sådant svar på
den K. remissen, att R. St. önskade alt ej behöfva befatta
sig med sådana speciella undantags-casus från den beståen¬
de allmänna lagen, Utan att K. M, i stället måtte föreslå ert
ändring eller jemkning i denna lag, såvida K. M,, i följd
afen mängd förekommande fall, finner skäl vara att från¬
gå densamma. R. St. skulle derigenom bespara sig att upp¬
taga deras förut i och för de nödiga göromålen nog knap¬
pa tid med pröfning af dylika speciella casus.
Gr, Anckarsvärd: Frih. Cederström tyckes hafva
gjort sig till en parlementarisk taktik att, genom den ena
sophismen på den andra, förvilla omdömet och afleda det
från sjelfva hufvudsaken. Sådan synes mig, att hela bans
argumentation i denna fråga varit, och jag får bjuda till att
möta honom, derigenom att jag, efter mitt sätt att försvara
min mening, ihärdigt vidblifver ämnet, Frih:n har yttrat,
att så beskaffade frågor, som dessa, tillhöra R. St:s allena
beslutande-ratt, eller att det ar R. St., som ensamme äga att
stifta grunderna för förvaltningen i detta fall. Nå väl! när
det nu är medgifvet, att det är Ständerne allena, sorn äga alt
göra det, så har jag svårt att begripa, huru Konungen
kunde göra någon propos., ifall Kammar-colhm afgaf till¬
styrkande, och kan jag icke heller komma till någon riktig
slutsats, hvarföre Konungen skulle komma till ett medde¬
lande, endast derföre att Kammar-colhm afstyrkt saken.
Jag vidblifver, lika mycket som någon af herrarne, princi¬
pen att Kronans egendomar i allmänhet ej böra behandlas
exceptionsvis, men jag tror mig känna sådana speciella fall,
der det vore en verklig förlust för Staten och obillighet
emot den enskilda, att icke exceptioner ägde runi. När nu
sådana anledn:r till exceptioner förefinnas ; när arrenda¬
torn af cn väl skött egendom, på hvilken han nedlagt myc¬
ken möda och kostnad, vänder sig tili auetoriteterna i or¬
ten och får deras förord, sedermera går lill K. M. och
vinner Dess tysta förord , derigenom att frågan remitteras
lill R. St.; när K. M. i och med detsamma erkänner hvad
som
Den a3 Maj.
aa;>
som ej behöfver erkännas, emedan Ständerne vela förut, alt
Konungen ej äger besluta i eli sådant fall, hvarförutan Han
säkerligen icke hade remitterat saken till R. St.: då tror jag
för min del, att icke någon olaglighet är för handen, samt
att, om så vore, det bestämdt vore Konungens Regering, som
begått olagligheten, och för dem, som äro af den tanken,
har grundlagen visat vägen hvarpå sådant kunde bemötas.
För mig förefaller det åtminstone besynnerligt, att vid detta
tillfälle vara afen motsatt tanke, eller att, i motsats till
Frih. Cederströms åsigt, bestrida att en sådan olaglighet af
Regeringen blifvit begången, oell jag är icke öfvertygad af
något som här blifvit anfördt , att icke både anleda, och
rättighet för Ständerna finnas att bifalla den nf StatsUtsk.
tillstyrkta förlängning af delta arrende, hvartill jag anhåller
om proposition.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är nogsamt
bekant och, äfven under öfverläggningen, erinradt, att då
utarrenderingen af kungsgårdar och andra Kronans lägenheter
tillhörde R- St. allena, så missbrukades denna rättighet, och
då hon utöfvades af Konungamakten allena, skedde det li¬
kaså. När man derefter bestämde en viss författning, hvar¬
efter Kronans lägenheter alltid skulle utarrenderas; så fann
man att det dock någon gång kunde vara anleda, till un¬
dantag. Det är således icke underligt, att sådana framställ¬
ningar en oell annan gång göras. Alt de för det mesta bö¬
ra afslås, är min öfvertygelse, icke allenast på grund af
hvad liär blifvit anfördt, utan äfven med stöd af händelser,
som jag sjelf minnes. Jag erinrar mig nemi., att vid 1823
eller 1829 års riksdag väcktes hos R. St. fråga om förläng¬
ning af eli arrende i Östergöthland. Jag bestridde förläng¬
ningen såsom stridande mot den allmänna grundsatsen; men
ansökningen bifölls likväl af R. St. Några år derefter hör¬
de jag, att den, som fick arrendet, hade försålt sin rätt med
ganska betydlig vinst. Denna hade bort vara Kronans, mi¬
ne herrar! såsom en hvar väl inser, men tillföll icke dess-
mindre den, för hvilken undantaget gjordes. Jag hade, om
jag ej af sjukdom varit hindrad att här uppträda, yrkat af-
slag, då den första af dessa arrendefrågor förekom; men som
återremiss den gången af R. o. Ad. beslöts, så är det mest
öfverensstämmande med hvad förut är gjordt, att äfven det¬
ta betänk, återremitteras. K. M:s remiss kan ingalunda be¬
tyda ett förord; utan just den omständigheten, att K. M.
till StatsUtsk. öfverlemnat flera dylika frågor, antingen
Kammar-coll:m till- eller afstyrkt ansökningarna, bevisar,
att K. M. icke på förhand pröfvat dem. Hade K. M. det
gjort, så är det klart, att Dess rådgifvares yttrande deröf¬
ver hade medföljt. Nu betyder, efter mitt förmenande, K.
M:s remiss ingenting annat, än att K. M. öfverlemnat till
7 H. 29
22Ö
Den il Maj.
Ständerna alt yttra sig i ämnet, och ätt, i händelse Stän-
derne skulle finna sådana omständigheter förekomma, alt de,
för deras del, icke hafva något emot att undantag göres,
kommer ordningen till K. M., att, i följd af Ständernes med¬
gifvande, genom sina underlydande och på grund af sina
rådgifvares tillstyrkan, pröfva, om undantag må äga rum.
Således och på det en sådan åtgärd må kunna vidtagas, får
jag tillstyrka Aterremiss, i följd hvaraf, äfven ifall SlatsUtsk.
skulle vidblifva hvad det i ämnet tillstyrkt, R. o. Ad. äfven¬
som de öfriga Stånden kunna förklara, antingen alt de af-
slå eller medgifva och åt K. M. öfverlåta alt besluta, huru¬
vida förlängningen må medgifvas; ty aldrig böra R. St. sjelfve
inlåta sig i en så speciel granskning som den ifrågavarande.
Den öfverläggning, som här är hållen om hvarjehanda hus
ru. m. bevisar nogsamt, huru olämpligt det är att här före¬
taga ett sådant öfverläggn.ämne, och alt låta det afgöras af
riksdagsmän, som ej öro underkastade något ansvar, utan bör
saken pröfvas af ansvariga embetsman och rådgifvare, som
kunna tilltalas, om saken illa skötes. Jag anhåller således
om aterremiss.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Så¬
som jag redan haft äran i förra plenum nämna, beklagar
jag, att StatsUtsk. i dess ullål. N:o 36 afslog Piiksd.fullmtn
David Anderssons från Hallands län motion, att förre ar¬
rendatorer af kungsgårdar m. fl. kronolägenheter skulle vid
en blifvande ny arrendeauction äga rättighet att öfvertaga
högsta skeende anbudet; ty genom stiftande afen sådan all¬
män lag anser jag, att icke blott Kronans utan ock den en¬
skildes rätt vore bevarad; man hade för alltid förekommit
sådana ansökningar, som dessa nu ifrågavar., hvilka satt de
personliga intressena i rörelse, och sist och framför allt
hade StatsUtsk. sluppit ali komina i den förlägenheten, att
uti efterföljande utlåCn yttra sig i rak strid mot den princip
det i ett föregående följt.
Frih. Cederström, Anders: Då jag hufvudsakligen
instämmer i hvad Frih. Hamilton i delta ämne yttrat, ön¬
skar jag blott få tillägga några ord. Om R. St., uppå
SlatsUtsk:s tillstyrkan, medgifva och godkänna ifrågavar.
arrendatorers ansökningar, och till följe deraf prolongera
deras arrenden ; så blir ovillkorliga följden deraf, att Stats-
Utsk. vid kommande riksdagar blir öfversvämmadt af dylika
ansökningar, till men för öfriga riksdagsgöromål. Det är
nemi. klart, att de fleste arrendatorer af Kronans egendomar
inom Representationen hafva någon eller några vänner, som
äro villige understödja dessa ansökningar; och följden deraf
blefve, att hvar och en på sitt båll sökte komma i åtnju¬
tande af samma förmåner, som vid denna riksdag kunna
blifva de ifrågaställda arrendatorerna tillagda. För min del
anser jag derföre lika olämpligt som skadligt, att ett sådant
Den a3 Maj.
praejudicat blefve constaleradt, och del är på denna grund
jag anhåller om återreniiss.
StatsUtskts utlåt. N:o 83 återremitterades.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den 9 och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 84 , i anledn. af arrendatorns af
kronohemmanen Söderby i Lofö socken M. Runstedts ansök¬
ning oin prolongation af arrendet.
Frih. Gederström, Jacob: På enahanda grunder,
som i afseende på nästföregående betänk, blifvit anförda, får
jag, utan att vilja inlåta mig i en förnyad framställning af
dessa grunder, anhålla om återreniiss å jemväl detta betän¬
kande.
H. R. o. Ad. återremitterade StatsUtskrs utlåt. N:o 84.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s den 9 och 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 85, i anledn. af Kronofogden Asses¬
soren C. J. Lagercrantz’s ansökning om föriängdt arrende å
Barkarby kronohemman eller skatteköp derå.
Frih. Cederström, Jacob: Lika i detta fall, som i
fråga om betänk. N:o 83 rör:de Hr Karlbergs arrende , får
jag tillstyrka återremiss. Assessoren Lagercrantz har vissel li¬
gen odlat väl, det kan ej bestridas; men de af SlatsUlsk.
anförda grunder för dess förslag kunna icke gillas, och det
ur för vinnande af ändring i betänk., som jag anhåller, alt
detsamma, likasom de föregående, må återremitteras.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Då de föregtde be-
länk:na om förlängning af arrenden blifvit återremitterade,
vill jag förmoda, att äfven delta går samina väg. Jag önskar
blott upplysa, att Assessor Lagercrantz nedlagt mycken kost¬
nad på hemmanet, dikat ut en äng om 3o tunni, samt röjt
en väg från Kanton till Lofö kyrka, sona man icke förr
kunde färdas utan lifsfara. Jag hoppas derföre, att, ifall
undanlag komma alt äga rum, sådaut äfven må ske för
honom.
Hr Rosenblad, Bernh.: Under åberopande af de
grunder och skäl, som i fråga om redan förehafda arrende¬
ansökningar blifvit anförda, får jag anhålla om återremiss af
jemväl detta betänkande.
Hraf Ekenstam, Israel: Äfven jag väntar och ön¬
skar återremiss af detta betänk.; inen jag har begärt ordet
blott för att begära, det StatsUtsk. åt sitt tillstyrkande i
detta fall måtte gifva samma form, som åt ett föreg:de be¬
tänk., nemi. att åt K. M. öfverlemnas att bedomina, huru¬
vida det för K. M. och Kronan kan vara fördelaktigt, att
arrendet förlänges, hvarvid tillfälle blir att bestämma de
aaS
Dea i3 Maj.
förmåner arrendatorn deremot kan lemna. Jag anhåller så¬
ledes om återremiss, med begäran om den form jag nu om¬
nämnt.
StatsUlskts utlåt. N:o 85 Lief af R. o. Ad. återremit¬
terad t.
Till pröfning företogs BancoUtskts den 9 och 16 den¬
nes på bordet lagda utlåt. N:o 21 öfver väckt motion, att
bankens sedlar å 16, 12 och 8 skillingsvalören fortfarande
måtte få farfäidigas och utgifvas.
Uppå begäran af Frih. Cederström, Jacob, blef
Ur Stuarts reservation uppläst.
Frih. Cederström, Jacob: Uti den nu upplästa re¬
servationen hafva instämt Brukspatron Langenberg , Hr
Cassel, Presidenten Poppius, Lieutenanten Mannerskantz,
Häradshöfdingen Bogeman och Stats-secret:n Baron Norden¬
falk. Jag, lör min del, instämmer jemväl deruti. Del är en
känd sak, att ifrågavar. småsedlar hastigt förslitas och blifva
maculerade. Det finnes författntr, som ålägga räuterierna i
landsorterna att emottaga och till banken öfversända såda¬
na förslitna sedlar. Sällan går något år förbi, då icke ränt-
mästarne fä en större2 eller mindre qvantitet öfverkorsad,
och utan ersättning sjelfve få gälda skadan. Ett sådant
förhållande bör väl någon gång upphöra, och, såsom Hr
Stuart rätteligen anfört, bör, sedan banken har skiljemynt i
silfver, detta och icke småsedlarne vara det skiljemynt som
begagnas. Jag får således, i öfverensstämmelse med före¬
nämnde reservanters åsigt, anhålla om återremiss. Derjem¬
te och i afseende på den reservation Biskop TegneV med
flere afgifvit emotUtskts tillstyrkande, alt sedlarne åi4och
10 sk. kopparmynt må utgifvas endast till och med år i84(,
hvaremot reservanterne begärt, alt väl inga nya sådana sed¬
lar må tillverkas, men att de redan befintliga må utgifvas,
skulle jag anse lämpligast, att den förlust, banken redan
gjort på dessa sedlar, må blifva en förlust för banken; och
att dessa sedlar, ifall en förändrad mynlberäkning, ge¬
nom införande af kurant-systemet, blir antagen, förnuftiglvis
böra upphöra att utlemnas.
Hr von Qvanten, Carl: Jag får vördsamt hemstäl¬
la, huruvida icke detta betänk, borde företagas efter Banco-
Utsk:s betänk. N:o 20; och i händelse sistnämnda betänk.,
såsom jag hoppas, blir återremitterad!, anser jag nödvän¬
digt att äfven återremittera det nu förevar. Jag får således
till en början begära återremiss å nu föredragna betänkande.
Hr von Troil, Emil: Någon ytterligare bordläggning
af detta betänk. lärer väl icke kunna komma i fråga, då
detsamma redan 2:ne gånger varit bordlagdt. Derföre får
jag instämma i de skäl för återremiss, som blifvit anförda
Den a3 Maj.
»29
dels i den upplästa reservationen, dels i det yttrande Frih.-
Cederström afgifvit. Jag får tillägga ett ytterligare skäl ,
sorn åtminstone för mig är af större vigt , än alla de förut
anförda, nemi. det, alt realisationen, enligt milt förmenande,
icke är fulländad, förrän silfvermyntet kommit i rörelsen.
Beståndet af denna realisation måste grundas på allmänhe¬
tens rediga och sanna begrepp om myntförhållanden, och
jag tror icke alt ett sådant säkert begrepp kan bibringas
den stora allmänheten, förrän den ser silfret komma i rörel¬
sen. Så länge detta ej skett, föreställer sig allmänheten,
att de papperslappar, hvilka såsom mynt begagnas, äro det
verkliga myntet och icke blott representanter deraf, och
drager deraf den slutsatsen, att vid påkommande behof in¬
tet är enklare, an att så mycket som påfordras öka detta
mynt, hvilket allmänheten föreställer sig lätt verkställbar!,
allenast man har lumpor och trycksvärta. Jag anser detta
skäl vara af yttersta vigt, och det är icke först nu jag bör¬
jat tänka derpå, utan jag bar efter flera års begrundande
allt mer och mer stadgat min öfvertygelse ora dess fullkom¬
liga riktighet; och huru många garantier än må vara be¬
stämda för beståndet af vårt myntväsende, tror jag likväl,
att en väsendtlig beståndsdel fattas, så länge man icke i rö¬
relsen ser annat än pappersmyntet. Att Utsk. i öfrigt icke
haft några väl grundade skäl att för sin framställning anfö¬
ra, derom kan man öfvertyga sig, om man vill undersöka
haltlnsheten af dem. Utsk. funnit sig nödsakadt att andra¬
ga. Så t. ex. finner man anfördt, att det skulle vara be¬
tänkligt, att i en tidpunkt, då åtgärder måste vidtagas, för
alt genom köp från utrikes ort af silfver förstärka bankens
metalliska cassa, genom ifrågavar. sedlars indragning ut¬
tvinga silfvermyntet i allmänna rörelsen. En hvar torde
känna, att dessa silfverköp varit påkallade af omsorgen att
för framtiden göra bankens säkerhet så otvifvelaktig som
möjligt, men att de icke varit föranledda af något för han¬
den varande behof, och att det troligen icke finnes någon
bank i hela verlden, som i afseende på förhållandet emel¬
lan valuta och utelöpande sedelstock, står på så goda fot¬
ter som vår statsbank. Vidare har Utsk. nödgats tillgripa
ett annat skäl, som är fullkomligen grundfalskt, då Utsk.
sagt, att allt det silfvermynt, som i rörelsen går förloradt,
utgör en förlust för banken. Om Utsk. litet eflersinnat
delta ämne, skulle Utsk. funnit, alt detta är en förlust, som
ej i ringaste mån kan angå banken. Det kan visserligen sä¬
gas, alt det silfvermynt, som förstöres, blir, jemte förlusten
för den enskilda ägaren, en national-förlust; men för ban¬
ken uppkommer derigenom hvarken vinst eller förlust, ty
banken står icke i någon ansvarighet för det utelöpande
silfvermyntet. Då sålunda ganska vigtiga skäl finnas för mot¬
satsen af den åsigt Utsk. hyllat, och för Utskts egen me¬
ning ej finnes något annat skäl, än det, att allmänheten är
Den i3 Maj.
van vid småsedlarna, hvilket visserligen bör få det afseende
det förtjena!', men icke bör leda derhän, alt skal af vida
större vigt blifva kullkastade; så tror jag att Utsk., om det
behagar, efter erhållen återremiss, närmare begrunda saken,
skall finna skal att frångå sitt förra tillstyrkande. Allmän¬
heten är visserligen nu van vid sedelinyniet, men när den
hunnit blifva van vid silfvermyntet , skall den troligen
finna sig dermed lika väl belåten; åtminstone har jag af äl¬
dre personer hört berättas, alt vid den tiden, då silfret bör¬
jade utträngas af sedelmyntet, hade allmänheten en märkbar
förkärlek för silfvermynt, så att lill och med vid uppgö¬
rande af köp gerna beviljades nedsättning i priset, med vill¬
kor att betalningen erlades i speciemynt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är icke nöjd med Banco-
Utskts förevar, betänk. Jag anser det, såsom den siste vär¬
de talaren anfört, vara väl att en del af bankens silfverfond
kommer att blifva placerad bos nationen. Jag anser det
vara icke blott en lycka , att nationen derigenom får ett
sannt begrepp om myntet och dess värde, hvarmedelst äf¬
ven en garanti för realisalioneus bestånd uppkommer , utan
jag anser jemväl som en lycka för Riket i det hela, att det
silfver, som nu förvaras i banken, sprides i hela Riket. Er¬
farenheten under de år vi haft ett skiljemynt af silfver har
likväl visat, att allmänheten ej vill hafva det. Införandet
deraf mäste således vara ett tvång. Jag är äfven för, att
delta tvång äger rum; men en af orsakerna, hvarföre den
delen af nationen, som här är i fråga, icke velat hafva i frå¬
ga va i*, mynt, är den, att man vid remisser önskar komma
närmare i liqvid af de summor, sorn icke uppgå till jem¬
na r:dr-tal, än som kan ske, ifall alla dessa små-sedlar ta¬
gas bort, då man icke vill skicka silfver. Derföre tror jag
det rätta ligger deruti, att endast aflysa de minsta sedlarna
och i stället införa silfver, likasom man nu har kopparskil¬
jemynt, och att således 8 och 12 skts-sedlarna böra bortta¬
gas, men de på 16 sk. för remissernes skull bibehållas. Jag
tror, att denna medelväg är riktig, och att den förenar de
åsigter man anfört, samt kan läggas till grund för ett för-
ändradt förhållande för framtiden. Jag yrkar således åter¬
remiss af detta betänkande.
Hr Hjerta, Lars: Jag förenar mig i det anförande
Hr von Troil afgifvit, men önskar dervid tillägga, att jag ej
rätt förstår, hvarföre Utsk. föreslagit olika terminer för små-
sedlarnes aflysande. Detta är en halfmesure, sorn förmod¬
ligen härleder sig från någon farhåga, men hvartill jag ej
kan upptäcka orsaken. Utsk. har föreslagit — jag ber om
ursägt för det jag misstagit mig — när jag nu kastar ögat
på betänk., (inner jag det vara i en reservation, som man
föreslagit aflysa sedlarna å 8 sk. vid i84t , å 12 sk. vid
1842, samt å 16 sk. vid 184a års slut. Jag skulle önskat
få instämma i en reservation, som tillstyrkte, att alla dessa
Den a3 Maj.
sedlar på cn gång aflystes. Jag tror, att den föreslagna
halfmesuren, att successivt indraga deni, helst då endast ett
år skulle förflyta emellan indragningarna, nödvändigt må¬
ste försvåra möjligheten att få silfvermyntet i circulalion,
emedan obrqvämligheten hlefve stone, då man på en gång
nödgades hafva både en plånbok och en börs till förvaran¬
de af sina penningar. Denna obeqvämlighet kan väl ändå
icke helt och hållet undvikas så länge några sedlar finnas,
utan mäste alltid komma att äga rum, då liqviderna erfordra
större summor, men det synes åtminstone vara skäl att gö¬
ra denna obeqvämlighet så ringa som möjligt. — Eli värd ta¬
lare har här yttrat betänkligheter emot aflysandet af sedlar
öfver 12 sk., på grund af svårigheten ali eljest vid remis¬
ser fylla de summor, som icke uppgå tili helt rtdr-lal; men
jag tviflar icke, alt ju correspondenterne här, likasom i an¬
dra länder, skola finna tillfälle att komma i liqvid om 16
sk. äfven ulan behof af contanta remisser för hvarje gång.
Man har äfven nämnt, att allmänheten ej vill hafva silfver¬
myntet, men det kommer sig af samma orsak, som jag nyss
omnämnde, att allmänheten vill undvika obeqvämligheten
alt förvara sina penningar på 2 ställen, och hellre, så län¬
ge de kunna förvaras på ett ställe, lägger dem i plånboken,
utan alt särskildt begagna en börs; men om alla smärre sed¬
lar afiysas, så alt den, som har smärre liqvider att uppgö¬
ra, kan hafva alla dertill erforderliga penningar uti en börs,
så tror jag, att en större lättnad uppkommer, än genom in¬
dragning af ett sedelslag i sender. Jag ser icke den ringa¬
ste betänklighet eller fara vid en sådan åtgärd, och får så¬
ledes tillstyrka, att Utsk. vid återremissens besvarande måtte
föreslå detta alternativ.
Hr von Qvanten: Jag förenar mig till alla delar med
Hr von Troil i den åsigten, att ingen realisation är full¬
komligt fullbordad, innan silfvermyntet uttränger småsedlar¬
na, och begär derföre äfven i detta afseende återremiss. Jag '
får dock tillägga, alt jag fruktar, att Sländerne i närvar,
stund icke komma all antaga den rena och klara sanningen,
alt myntet bör vara silfver och icke småsedlar. Med an-
ledn. af denna tanke, begärde jag genast återremiss, utan att
nämna hvad Hr von Troil anfört; och ehuru jag önskar, att
äfven frågan om silfvermyntets allmännare spridande må
komma i Ulskts åtanke, begär jag nu, likasom förra gån¬
gen, återremiss derföre, att delta betänk, må komma i be¬
traktande, sedan betänk. Wto 20 blifvit besvaradt, i hän¬
delse återremiss derå, såsom jag förmodar, varder be¬
viljad.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag har icke begärt ordet
för att försvara delta betänk., men jag har önskat taga Utsk.
i försvar för en anmärkn., som Utsk. fullkomligen oskyldigt
fått emottaga, och hvilken framställdes af Hr Hjerta. Han
D en a3 Ma j.
har nemi. sagt, alt Utsi. föreslagit olika terminer för upp¬
hörande af sinåsedlarnes ulgifvande. Detta är icke med
verkliga förhållandet öfverensstämmande, emedan Utsk. icke
föreslagit någon termin alls för deras upphörande. Det är
deremot jag, som i min reservation föreslagit, att de succes¬
sivt må upphöra. Jag bestrider visserligen icke alt det vo¬
re bäst, om småsedlarnes utgifning på en gång och ju förr
desto hellre kunde inställas; inell ined kännedom 0111 den
förkärlek för småsedlarna, som 1111 råder, särdeles inom de
andra RjksSt:n, ansåg jag det medel, jag föreslog, vara den
enda utväg att åtminstone till någon del kunna få min åsigt
godkänd, och detta var anledntn till förslaget om den suc¬
cessiva indragningen. Hvad åter beträffar de hädanefter er¬
forderliga sedelvalöierna, så anser jag icke behofvet påkalla
någon mindre än en r:dr rtgds, hvilken sedelvalör, så vidt jag
känner, är mindre än i något annat civiliceradt land finnes,
och då man äger en sedel af så låg valör, tror jag man icke
hör klaga öfver svårighet vid remisser. Vidkommande för
öfrigt det jemväl afsedda vigtiga ändamålet med småsedlar¬
nas indragning, eller att få silfvermyntet i omlopp, så tror
jag detta ändamål derjemte betydligt befrämjas, 0111 R. St.
behaga antaga BancoUtskts på deras pröfning beroende för¬
slag till nytt mynt-systeme. Jag förenar mig i öfrigt i de
föiegrde talarnes anhållan om ålerremiss.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Såsom en gammal vän af
realisationen, tror jag mig också vara skyldig att säga ett
ord, då en fråga är före, som helt nära rörer realisationens
bestånd, eller rättare sagdt, dess fulländande. Jag instäm¬
mer till alla delar i de grundsatser, som Hr von Troil fram¬
ställt. Vi, sorn från början stridt för realisationen, vi haf¬
va, så till sägandes, fått dessa grundsatser i arf från Gr.
Fredr. Bogisl. von Schwerin. Det var en bland hans för¬
nämsta bemödanden, att upplysa om angelägenheten alt spri¬
da silfvermyntet bland folket. Skälen dertill äro kända och
här uppgifna, men annat är principen och annat dess utfö¬
rande. Om Ständerne kunde förena sig om antagande af ett
mynt-systeme sådant sorn af Frih. Wrede är framstäldt, och
som jag hoppas hos Utsk. kommer i närmare öfvervägande,
när betänk, rörtde myntenheten blir återremitterad t; så skul¬
le deraf följa, att vi i detta mynt-systeme tingo en siifver-
penning, som svarade emot 24 sk. r:gds, nemi. myntenheten,
en annan, som svarade emot 18 sk. r:gds, nemi. en“
heten, samt ytterligare en silfverpenning, motsvar. 12 sk.
r:gds eller enheten. När ett sådant mynt-systeme,
grundadt på decimal-räkningen, vore infördt, (jag anhål¬
ler, att detta ej må anses såsom en anticipation på ett fram¬
deles förekommande betänk., så skulle jag tro rätta tiden
vara inne att aflysa småsedlarna, emedan man då hade silf—
verpenningar af samma värde med de hittills begagnade sed¬
larna.
Den i3 M n j.
larna. Jag önskar alci remiss af delta betänk. , icke så
myckel för ali påskynda småsedlnrnes afskaffande, som icke
mera, på del TJl.sk. må komma i liJIfälle alt betrakta den¬
na fråga i förening med frågan om myntenheten Bestämdt
får jag dock yttra, att jag delar den bär af Hr von Troil
uttryckta grundsats, alt vi förr eller sednare mäste ställa så
lill, att vi få småsedlarna dragna ur röielsrn oell ersatta
med silvermynt.
Hr Hjerta J Jag har visst icke något anspråk uppå,
alt min värde vän Hr Stuart skulle noga afhöra mitt förra
yttrande, mot hvilket han här nppträdt; men om han det
linde gjort, så hade han utan tvifvel bemärkt, att jag
sjelf genast rättade det af honom nnmäikta misstaget, hvil¬
ket jag ansett mig böra till prot. erinra.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anser Utskts
betänk, hafva blifvit öfverdrifvet och orättvist klandradt,
ty det är utan tvifvel öfverensstämmande med allmänhetens
önskan och beqvämlighet, hvilken, då bankens säkerhet icke
ari fråga, bör företrädesvis afses, Utsk. med dess närmare sak¬
kännedom naturligtvis förbehållet alt föreslå hvad del anser
lättast. Bland de skäl, som emot Utskts hemställan blifvit
anförda, är i ruin tanke intet af väsendtlig vigt, mer än hvad
Hr von Troil andragit. Men jag tior äfven detta, lill en
stor del, förlora siri betydenhet, i händelse R. St., arg:de
bnnco-vinstens användande och privatbankernas rättighet att
utsträcka deras rörelse, vidtaga sådana beslut, att bankens
säkerhet lika litet äfventyras från denna intill nästa riks¬
dag, som linn varit äfventyrad ifrån den sista till den inne¬
varande. Om silfvermynt af mindre valör skulle allmänhe¬
ten påtvingas, så skulle deraf följa mistningen af den be¬
qvämlighet, sorn begagnandet af mindre sedelmyntsvalörer
nu medför. Hvar och en, sorn rest i främmande länder, der
endast klingande mynt kan begagnas, vet huru obeqväm! det
är, i jemförelse med föi hållandet i Sverige, särdeles då man
reser från hufvudstaden försedd med nya sedlar, hvilka
med begärlighet emotlagas och spridas i landsorterna. l)e
äro lättare att medföra och förvara både för den resande
och skjutsbonden. Skall man nu hafva ej allenats en slant¬
påse för kopparpenningar, utan äfven en påse för siifver-
myntel, hvar skall den sednare förvaras ? I andra länder ,
hvarest k tingande mynt begagnas, ärman nödsakad att med¬
hafva guldmynt. Huru skulle det under närvar, förhål¬
landen tillgå hos oss? Och huru skall bonden förvara de små
silfvermynten? Han tappar troligen bort dem, dels emedan
de äro så små, att han ej kan hålla dem med sina stela
fingrar, och dels derföre alt de lättare rinna ur hans fic¬
kor, än sedlarna, hvilka säkrare der qvarligga. Jag skulle
således tro, att betänk, snarare borde återremitteras, med
7 H. 3o
Den a3 Maj,
afseende på Biskop Tegners reservation, än på de här gjor¬
da anmärkningarna. Han har önskat, att icke allenast de
ifrågavar. 16, 12 och 8 sk:s-sedlarne må bibehållas, utan äf¬
ven alt det förråd af 14 och 10 sk:s-sedlar, sorn redan fin¬
nes i banken, ina ntgifvas och förbrukas, men icke förstö¬
ras lill skada för banken och nvtta för ingen. Jag bestri¬
der således ingalunda återremiss, särdeles som man derige¬
nom får tillfälle att yttra sig i ämnet, sedan frågan 0111
inyntenhelen är afhandlad, och måhända sedan äfven frå¬
gorna örn användandet af baneovinsten samt om privat¬
bankernas rörelse hos RiksSltn förevarit.
BaneoUlslus utlåt. N:o 21 återremitterades.
Ånyo föredrogs BancoUtskts den g oell 16 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 24, i anledn. af väckt fråga om
pension för Pappersmästare!! 1. E. Ullander, samt bestäm¬
mandet för framtiden af pappersmäslarens vid Tumba löne¬
villkor.
Hr It osen!) I ad, Bernh.: Jag, som under 6 års tid
baft förtroendet af mina medfuilmäktiga i banken, att haf¬
va öfverinseendel vid Tumba, är skyldig alt intyga , att
sådant folk, som vid Tumba finnes, i afseende på ordent¬
lighet, redbarhet och pålitlighet, torde vara svårt att finna;
meri bland denna personal kan såsom en typ af del fullkomli¬
gaste nit, redlighet, skicklighet i sitt yrke och uppmärksamhet
emot sina husbönder räknas denne gamle hedersman, för
hvilken det efter 5y års tjenstetid är fråga om att skaffa
en tarflig bergning under hans egna och dess hustrus åter¬
stående dagar. Jag får således på det ömmaste hos R. o.
Ad. tillstyrka bifall lill hvad Utsk. föreslagit.
BancoUtskCs betänk. J\:o 24 blef af R, o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs den 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o g6, i anledn. af R. Sits åren
i835 , 18^7 och i83g församlade revisorers berättelser,
angrde granskningen af de under K. M:s och Rikets Com-
merce-collegii förvaltning ställda fonder, blef samma utlåt,
ånyo hegardt på bordet af Hr Rosenblad, Bernh., samt
Frih. Cederström, Jacob.
Hr af Ekenstam, Israel, hade inlemnat ett så ly¬
dande anförande:
Sedan jag förnummit, att motion blifvit väckt i 2:ne
RiksSt., om förändring och förbättring af vägen mellan We¬
sterås och Fahlun, med en tillstötande sidoväg för öfre Da¬
larnes behof, och då jag jemväl dervid funnit mig vara åbe¬
ropad såsom verkställare af den undersökning, som blifvit
gjord på K. M:s nåd. befallning, till utrönande af både
Den s3 Maj.
235
sättet, läget och kostnaden för en sådan anläggning; sa an¬
ser jag mig skyldig att härmed öfverlemna lill StatsUtsk. ,
ej mindre de materialier, som för frågans bedömmande er¬
fordras, än jemväl frambära förslag till det biträde af all¬
männa medel, på hvars realiserande orten grundar sin för¬
hoppning att en gång komma i åtnjutande af en ändamåls¬
enlig comrnunication.
De alne förslag, som jag från ortens särskilda innevå¬
nare emoltagit, får jag äran härjemte bilägga, sådana de
kommit mig tillhanda, under anhållan , för den händelse
StatsUtsk. kan utfinna något meia tjenligt sätt att komma
till det önskade ändamålet, alt dessa förslag då ej måtte lig¬
ga till hinder för Utsk:s framställning af möjligen mera
passande villkor.
Vigten af denna vägledning, som utan tvifvel är dea
mest begagnade inom Riket, har också derföre tillvunnit sig
K. M:s nåd. uppmärksamhet. Orten har genom deputation
framburit till thronell tillståndet med denna dess vigtiga an¬
gelägenhet, och har gjort erforderliga sammanskott till ut¬
rönande af tjonligaste slaget anläggning för ändamålet.
Derjemte har K. M. skickat mig lill norra Tyskland, för alt
eler taga kännedom om chausse'e-byggnad, och har derefter
i nåder anbefallt mig, att göra de preliminära undersöknin¬
gar af localen, som erfordrades för ärendets bedömmande,
med tillämpning af vunnen erfarenhet, under uppskattning
af sig företeende kostnader.
Den framställning i detta afseende, som först genom de¬
putation i underd. aflemnades lill K. M., var undertecknad
af Westerås, Fahlu, Sala, Hedemora och Säthers handels-
societeler, genom deras ordförande; af Fahlu och Sala bergs¬
lager, genom deras bergs-hauptmän, samt af alla bruksäga¬
re, hvilkas produeter föras på denna s. k. be rgs la g sv äg.
Framställningen, härjemte i tryck bilagd, upplyser om com-
municationsbehofvet och angifvet’ de ekonomiska intressen,
som gruppera sig omkring denna väg. Undersökningens de¬
taljer'och resultater äro jemväl tryckta och dertill häftade,
för att R. St., på ett ställe, må kunna inhemta hvad som
erfordras för alt genomskåda och behjerta förhållandet. *)
Med anledn. af mig gjorda förfrågningar, torde jag äf¬
ven här böra erinra om hvad jag förut i min rapport vid
handen gifvit, att den preliminära undersökning, som jag,
hufvudsakligen ensam, verkställt på i5 mil, under kortare
lid än ?.£ månader, icke bör förblandas med de definitiva
afmätningnr, afvägningar och beräkningar, som förekomma
vid vägens utstakning och bestämmelse till sitt läge inom
tummen. Då först, när sådant skett, blifva fullständiga ma¬
terialier tillgängliga för en ytterligare noggrannhet vid be-
*) Dessa båda handlingar, jemte en dervid fogad planche, äro en¬
dast till Utsk- ofverleinnadc.
236
*
Den »3 Maj.
läkning af kostnaderna; och sedan menigheterna blifvit of¬
fentligen hörda öfver de förutsättningar, sorn jag på deras
lösa medgifvanden antagit, så vinnes säkerhet om beloppet
för jordersättnings-liqviden. Innan sjelfva anläggningen blif¬
vit besluten alt verkställas, har man ej ansett, att en så¬
dan dyrbar correction på den approximativa undersöknin¬
gen borde företagas, helst ulstaknings-operalionen, med pro¬
filering och förslager, lager mycken tid och är ganska kost¬
sam, fastän alldeles öfverflödig, i den händelse att ideen ej
vinner verkställighet. Åtskilliga rubbningar af underför¬
stådda och antagna förhållanden kunna emedlertid inträffa
och inflyta på den uppgjorda kostnads-heräkningen, genom
begagnande af större eller mindre arbetspersonal vid utfö¬
randet, eller genom arbete på särskilda localer, med större
eller mindre afstånd från hvarandra, befälets aflöning,
äfvensom oförutsedda kostnader kunna derigenom
blifva förändrade. Ännu större skiljaktighet skulle uppkom¬
ma, såvida det gamla fasta vägplanet icke får begagnas så¬
som grund för chausse'en på de ställen, der onödiga kröknin-
gar nu förekomma, men i stället ett alldeles nytt vågplan
måste beredas, till erhållande af absolut rak linie, der så¬
dant låter sig göra. Dessa variationer oaktadt, anker jag
dock den preliminärt gjorda undersökningen Adit tillräcklig
att ligga till grund för ett önskadt R. St:s beslut i frågan ;
emedan vid kostnads-beräkningen har blifvit iakttagen ej
mindre nivellering, der sådant varit af nöden för det angif-
na ändamålet, än jemväl den erfarenhet, som de förut full¬
bordade vidsträckta väganläggningar inom Riket vid han¬
den gifvit. Den speciella nivellering och profilering, sora
förekommer i sammanhang med sjelfva utstakningen, bör lig¬
ga till grund för betings-utdelningen.
Af ordalydelsen i den nåd. remiss, som åtföljer under¬
sökningen till communen, förnimmes visserligen K. M:s höga
intresse för anläggningen; men som det und. svaret från or¬
ten troligen ej hinner afgifvas så tidigt, att den K. propostn
i ämnet kan träffa R. St. ännu församlade, så torde vara
att förmoda, det anslaget, som möjligen af Ständerna nu be¬
viljas för delta vigliga företag, ställes villkorligen af
dem till K. M:s disposition, nemi. för den händelse, att K.
M. skulle finna conimunens tillgöranden motsvarande Dess
nådiga afsigt. Det är också denna form, som jag i sakens
närvar, skick anser vara den tjenligaste, och som jag derföre
härmed vördsamt föreslår.
Då jag sålunda i detta afseende fullgjort den pligt, jag
såsom både riksdagsman och tjensteman ansett mig åligga
för ernåendet af ett vigtigt ekonomiskt ändamål; så får jag
vördsamt anhålla, alt detta mitt yttrande må till StatsUtsk.
remitteras, för alt komma i öfvervägande på samma gång,
som de förut i ämnet väckta motioner.
Den a3 M aj.
Forsla Alternativet,
för verkställigheten af den til/äninade chausseen emellan We¬
sterås och Fahlun nied 2.7le ulgreningar.
1:0 Formeras ett bolag på adier.
2:0 Sä snart bolaget är formerad t, skall det låta utsta¬
ka oell profilera den af Öfverste-lieutenanten Ekenstam upp¬
gifna väglinien med sina 2:ne ulgreningar tili sjön Barcken
och Ängsgårdarne.
3:o Af den på grund deraf fullständigt utrönta anlägg¬
ningskostnad tillskjuter Staten -j, dock i ingen händelse öf¬
ver 3oo,ooo r:dr.
4:o Actie-ägarne förbinda sig att genom sina bidrag be¬
kosta ej allenast 4: af den blifvande verkliga anläggnings¬
kostnaden, utan jemväl allt , hvarmed densamma möjligen
skulle komma alt opåräknadt öfverstiga det blifvande försla¬
get, som här provisionel upptages till maximum 400>000
r:dr b:co.
5:o Ifrån det att vägen är färdig, öfvertager bolaget
väghållnings-skyIdigheten, emot alt hvarje socken för hvar¬
je aln, som å gamla vägen underhållits, lill bolaget årligen
erlägger en sk. b:co, eller deremot svarande byggnads-raate-
rialier in natura.
6:0 Några vägpenningar komma icke alt erläggas; men
för hvarje skepptd malm, tackjern, stångjern, koppar eller
andra metaller betalas för hvarje mil, som af vägen begagnas,
en half sk. btco, och som vid vågarna eller lastage-plalser-
11a uppbäres.
Andra Alternativet.
Plan för tillvägahringande af en chaussée emellan Westerås
och Fahlun med 2.ne ulgreningar.
1:0 Ett bolag formeras på actier, som öfvertager verk¬
ställigheten.
2:0 Bolaget utstakar och afväger den blifvande com-
rnunicalions-linien i den fullständiga detalj, som är till¬
räcklig för uppgörande af arbetsplan med tillhörande kost-
nads-beräkningar, för att K. M. i und. föreläggas.
3:o Bolaget åtager sig ovillkorligen att inom tio år be¬
sörja verkställigheten emot en summa, stor a32,5oo r:dr
btco statsbidrag, som nu på en gång ställes till bolagets
disposition, utan allt vidare tillskott å Statens sida, om än
de verkliga kostnaderna skulle öfverstiga de uppgjorda be¬
räkningarna,
4:0 Innan lyftningen af första årets anordning, skall
bolaget genom trallade öfverenskommelse!' praestera full viss¬
het derom, att anläggningen kommer att åtnjuta evärdeligt
underhåll, utan att vägpenningar erläggas, eller att Staten
med underhållet betungas.
a3S
Den a3 Maj.
5:o Utun något vidare anspråk bekostar bolaget jemväl
alla jord-ersättningar, sedan K. M. först i vanlig ordning
låtit bolaget komma i dispositionsrätt af nödigt utrymme för
anläggningen.
Remitterades till StatsUtskoltet.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk.'n inkomna ut-
låt:n, nemi.:
från Lagutskottet:
N:o 49: i anleda, af väckt motion om förändring af
rät lega ngslimman vid härads-, bergstings- och synerätter;
N:o 5o, i anledn. af väckta motioner om ändringar i
17 cap. 2 §:n Rätleg.-b:n och de dertill gjorda tillägg;
från Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 31, i anledn. af väckt motion om rättelse i den
tullafgift, som K. Danska Regeringen uppbär för fartyg,
hvilka passera Öresund.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl g tili 10 om aftonen.
la fidem protocotli,
F. O. Si/fvcrstolpe.
Onsdagen den 37 Maj i84o.
Plenum kl. 9 f. ra.
Justerades 4 prot.utdr. för den 23 dennes.
Justerades pleni-prot:n för den i5 dennes f. oell e. m.
I anledn. af den uti prot. för den i5 dennes e. m. fö¬
rekommande discussion rör:de i5:de punkten i SlatsUtsk:s
utlåt. N:o 63, yttrade
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Frånvar. vid
det tillfälle, då Gr. Hamilton yttrade sig i fråga om pension
för Hofintendenten Hjortsberg, anhåller jag att nu fä tilläg¬
ga några ord. Jag anser mig dertill förpliglad, enär jag va¬
rit denne store konstnärs chef i 6 år, och han under denna
tid, så vä! som konstnär, som i egenskap af styresman för
talscenen, tillvunnit sig anspråk på min t i I Ig i fvén lie t och min
tacksamhet.
Han bildades tidigt af den namnkunnige och store ae-
teuren Monvell. År 1788 vaknade krigshågen hos honom,
och han engagerade sig vid Zelows cossacker.- Redan var
D en 27 Maj f. m.
lian på förslag lill cornett, då Gustaf III, som hade upp¬
täckt hans ovanliga anlag för scenen, vägrade hans utnäm¬
ning och anställde honom vid sin personliga uppvaktning.
Men för alt trösta ynglingen, lät Konungen 2:ne gånger corn-
mendera honom som kurir till armeen i Finland, och sålunda
tillföll Hjortsberg den äran alt vara nära sin Konung —
under sjöslagen i Wiborgska viken och vid Svensksund den
3 och 9 Juli 1790. — Sålunda Isar han blifvit vår scenes
yppersta prydnad, derföre att lian icke fick blifva krigsman;
hans lysande bana är nogsamt känd, och Gr. Hamiltons
lika grundliga som vältaliga anförande har icke Jeninat nå¬
got osagdt, ej heller möjlighet att säga'bättre. — Gr. La-
gerbjelkcs af Gr. Hamilton citerade tal har tillfyllest utveck¬
lat, hurusom numera icke något konstnärsyrke är uteslu¬
tet ifrån dem, i hvilka den genialiska öfverlägsenheten he¬
drar och pryder landel, och dermed nr tilli äckligen bevis!,
alt denna förtjenst och deraf följande anspråk äro Hjorts¬
bergs. — Så kallar jag honom, utan titulatur, ty aldrig sa¬
de man M:r Talma eller M;r Garlick. — Standermes god¬
het för Hjortsberg blir äfven en ät en annan högt förtjent
man visad välvilja. Jag menar Hjortsbergs måg, Hr Berg,
förutan hvilken vi icke hade den lyriska stene, som nu he¬
drar hufvudstuden.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelse!-
till K. M., nemligen."
N:o i5, ang:de i frågas t ä 1 d t anslag til! ett i Götheborg
inrättadt naturhistoriskt Museum;
N;o 16, ang:de anslag af statsmedlen till en vid Stora
Råby i Skåne inrättad räddningsanstalt för moraliskt vårds¬
lösade barn.
Öppnades Hrr Electorcrs lista till val af 2:ne ledamö¬
ter i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. efter Nio 284. Frill.
Örnschjöld, fullm. Hr Hammarskjöld, Carl Wilh., och N."o
844. Hr Tigerklou, fullm. Frih. Friesendorff, Fredr. August,
samt lill en i Ridd.Utsk. efter N:o io5. Gr. af Ugglas, Ludv.;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
i Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 1985. Hr Nordenankar, Wilhelm;
N:o 1992. ,, Lagerstråle, Gustaf Rudolph;
i Riddar husUts kottet:
N:o 10. Hr Soop, fullm. Frih. Fock, Alexander Georg.
Ilr Lagerstråle, Gustaf Rudolph, anmälde sig
af tjensteåligganden vara förhindrad att emottaga det ho¬
nom nu lemnade förtroende.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 13 och 20 dennes på bor¬
det lagda utlåt. N:o 76, i anledn. af R. St:s revisorers åren
Den 27 Maj f. m.
i835, 1837 och i83g afgifna berättelser om samma ar verk»
ställe] granskning af statsverkets samt andra af allmänna me¬
del bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren
i832, i833, i8>4, i835, iS36 och 1837.
Gr. Frölich, David: Då ingen synes vilja anmäla
sig för att klandra detta betänk., får jag vördsamt anhålla
om propos. till detsamma? antagande.
flr Nordensköld, Otto Guslaf: Jag vill egentli¬
gen icke här uppstiga föi’alt klandra StatsUtsk:? tillgörande i
detta betänk., ty på del hela måste jag gilla det, så mycket mer,
som jag anser Utsk. hafva gjort sina framställningar på ett vär¬
digt och beskedligt sätt, i motsats till hvad som varit orättvisli¬
gen yrkadt. Det är blott tvänne anmärkn:r, som röra Sjöförvalt¬
ningen, i anseende till hvilka jag begär återremiss; och jag tror,
att Utsk., då det ser att de härrört af ett misstag, skall
rätta dem. 1 S:n \i5 säges: ”Utsk. tillstyrker R St., alt bos
”K. M. i tind. anhålla, det besparingarna af flottans extra-
”och expectance-stnter må afskiljas från ordin.-äflönings-
”staternes besparingar samt återföras till anslaget för flot¬
tans underhåll och arbetsplan, dit de, till följd af sitt ur¬
sprung, höra.” Jag får dervid lemna den upplysning, att
sådant alltid skett. Ar 1837 nedgick expectance-slaten till
den af R. St. utsatta summa af 3o,ooo r:dr och ändå något
derunder. Sedermera har ganska riktigt hvarje r:dr, som
icke behöfts för expectance-staten, återförts till anslaget för
materielen. Man har icke missförstått R. St:s mening i det¬
ta fall, utan funnit den tydlig och billig. Således är deraf
en gifven följd, att om Förvaltningen gått in lill Regeringen
med förslag till ett kommande års stat, deruti sådana be¬
sparingar blifvit upptagna annorlunda, än såsom tillhöran¬
de materielen, hade säkerligen Regeringen derpå fästat upp¬
märksamhet och återfört Förvaltningen till livad som är rätt
och billigt. Del skulle varit ett stort fel af Förvaltningen,
om ett missförstånd härvid ägt rum. År 1887 uppgingo ut¬
gifterna på expectance-staten till 29,824 r:dr; sedermera haf¬
va de hvarje år blifvit något lägre, och nu i år äro de en¬
dast 23,790 r:dr. De kunde i början af året icke beräknas
till så lågt belopp, men alla uppkommande besparingar ut¬
gå religiöst till materielen. Då StatsUtsk. vet detta, och jag
tror det synes af statsreglenn för 4;de hufvudtiteln, vill jag
förmoda, att StatsUtsk. borttager ifrågavar. strof. Jag an¬
håller således, att R. o. Ad. måtte bevilja en återremiss, på
det denna punkt må utgå.
Den andra punkten, hvarpå jag önskar fästa uppmärk¬
samhet, förekommer i §:n 126, der Utsk. tillstyrker: ”att R.
”St., med förnyande af den vid i834 års riksdag gjorda und.
”anhållan om fullständig inventering af ekvirkes-förråden i
Carlskrona, tillika måtte förklara, alt de medel, som för
”detta
Den 37 Maj f. m.
”detta ändamåls vinnande äro af nöden, böra, i likhet med
”kostnaderna för andra inventeringar, utgå af riksslatens 4:de
”hufvudtitels anslag för flottans behof.” Så längesedan som
först på 1800-tnlet, eller om jag ej minnes orätt, omkring år
l8ö5 eller 1806 börjades en inventering. Den fortgick un¬
der 3 år, men oaktadt allt bemödande dervid, måste den, då
kriget kom emellan, afbrytaSj och efter stora kostnader blef
resultatet intet. Sedermera börjades ett pär år derefter en
annan inventering, Som verkligen gaf ett resultat. Jag er¬
inrar mig ej precist huru del utföll, men jag tror, att för¬
rådet befanns något större än efter förslaget, och det tror
jäg också alltid skall blifva fallet. Men sedermera har Re¬
geringen icke bifallit R. St:s tvänue gånger gjorda begäran
i detta afseende, ty det medför den mest onödiga af alla
kostnader. Regeringen befalte likväl för 5 ä 6 år sedan att
göra en inventering, för alt försöka huru det skulle slå ut
vid ett mindre förråd af ekvirke eller plank. Dehna in¬
ventering kostade emellan 6 och 700 r:dr. Resultatet blef,
att der befanns 160 kubikfot plank iner än förrådet enligt
förslaget borde innehålla. Om man nu skulle inventera
200,000 kubikfot ekvirke, så kostade det minst 8,000 r:dr,
och jag troi- dessa penningar vöre bortkastade, emedan jag
icke kan misstänka, att ekvirket kunnat komma bort, hvar¬
före jag Också anser bättre att för dessa penningar köpa nytt
virke, än ätt använda dem till inventering af det gamla.
Dessutom sager reglementet i i65 §: ”Sorn förvaltaren der-
”före ”(för ekvifket)” endast är redogörare, och det icke
’’är under hans förvar, har han för detsamma icke något
”uppbördsmanna-a osvar."
Således om resultatet blefve, alt förrådet befanns något
mindre eller något större, vore dervid intet att vinhaj men
förlusten vore gifven i anseende till de stora invefiterings-
kostnaderna. Uppbördsmannen är till och med icke närvar.,
hvarken vid uppläggningen eller vid inventeringen, emedan
man ansett ekvirket på varfvet liggå så säkert, att det ej
kan komma bort. Dessutom har man under de sednare 20
åren iakttagit en så noggrann hushållning, att en större ek-
piece icke får begagnas, utan att depärt.-chefen ser derpå.
Jag anhåller derföre vördsamt, ätt R. o. Ad. äfven i delta fall
måtte bevilja återréiniss, och hoppas, att Utsk. skall frångå
denna ide'e, då det finner, att intet dervid är att vinna, men
deremot en stor summä penningar skulle förloras.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Emot StatsUtsk:s betänk,
i dess helhet har jag icke något synnerligt att anmärka, men
jäg kan icke tinderlåtä att fästa uppmärksamhet vid 2!ne
yttranden, Sorn förekomma, dels i ingressen, och dels i slu¬
tet af detta betänkande. Uti ingressen är antydt, alt Stats-
Utsk. anser den decharge, som i följd af Const.Utskrs förslag
7 H. 31
Den 27 Maj f. m.
vid hvarje riksdag meddelas Statsrådets ledamöter, icke höra
lägga hinder i vägen för anmärkntrs framställande vid de
räkenskaper, som icke voro granskade i den stund, då de-
chargen meddeltes. Jag liar intet att anmärka emot denna
princip, men jag tror, att i förevar, fall hade StatsUtsk. ic¬
ke hort förbise ordalydelsen af R. St:s skrifvelse lill K. IYL
vid sista riksdag. Denna skrifvelse är så vidsträckt, alt den
innefattar decharge äfven för de icke granskade räkenskaperna,
ty den innehåller dessa ord: ”så få hos E. K. M. R. St.
”härmed i lind. tillkännagifva alf, med stöd af 76 §:n Riksd.-
”Ordn., Statsrådets ledamöters och föredragandes ansvarig¬
het för sina rådslag och för utöfningen af sina embeten,
”intill den dag då innevar. riksmöte tagit sin början, full¬
komligen upphört.” Jag inlåter mig icke i något bedöm-
mande, huruvida denna skrifvelse är riktigt styliserad eller
icke; men jag anser, att densamma, sådan den är, bör län¬
da till efterrättelse.
Uti slutet af delta betänk, föreslår Utsk. R. St., ”att
”hos K. M. anhålla, det sådana föreskrifter måtte meddelas
”Rikets collegier och förvaltande verk, hvarigenom desamma
”på det strängaste tillförbindas, att med största noggrannhet
”efterkomma hvad K. M., på grund af R. St:s beslut och
”gällande lagar, velat dem anbefalla, börande desamma haf-
”va ingen möda ospard att, uti hvarje dem åliggande för¬
valtningsgren , iakttaga den största sparsamhet och hus¬
hållning samt att med skyldig grannlagenhet bemöta de an-
”märknrr, som af R. Sits revisorer göras emot deras för¬
hållning och räkenskaper.” Det är oslridigt StatsTJtskts
rättighet att föreslå R. St. alt, då de finna något förvaltan¬
de verk eller någon embetsman hafva begått så beskaffade
fel alt ansvar derå bör följa, hos K. M. anhålla, att samma
verk eller embetsman må ställas under tilltal; men jag tror,
att StatsUtsk. gått för långt, då det sträckt sitt förslag till
begäran om föreställning till embelsverken. Delta är den
ena anmärkningen jag dervid har att göra, och den andra
är, att framställningen är affattad i så allmänna ordalag, att
om K. M. dertill ville lemna bifall, skulle deraf följa, alt alla
collegier och förvaltande verk i hela Riket borde få en så¬
dan föreställning, ehuru jag tror, alt StatsUtskrs egna leda¬
möter skola medgifva, att icke alla förvaltande verk deraf
gjort sig förtjenta. På dessa grunder anhåller jag örn åter-
remiss af förevar, betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Innan jag ingår i de¬
taljerna af StatsUtsk:s nu under öfverläggning varande be¬
tänk., vill jag fästa mig vid formen af hvad deri på
åtskilliga stallen förekommer, nemi. att sedan Utsk., i den
ordning 29 §:n Riksd Orda. bestämmer, anmält åtskilliga an-
märkn:s-anledn:r, hvilka blifvit lill Const.Utsk. remitterade,
inför hvilket Utsk. det enligt samma § åligger StatsUtsk.
att uppgifva anledningarna, så har StatsUtsk,, i detta betänk.
Den 27 Maj f. m.
243
funnit sig tillständig!, att inför R. St. uppgifva dessa an-
ledn:r, tvcrtemol tydliga Ludet af den nu af mig omnämn¬
da §:n i Riksd.Ordn. Ett sådant förbiseende al lag kan jag
icke lemna oanmärkt, emedan det är ett steg till ansvars¬
full åsidosättande af grundlagen, hvilket, då det sträckes
från den ena §:n till den andra, i framtiden kan leda der¬
hän, att slutligen Representationen anser- sig vara öfver la¬
gen och endast Styrelsen samt embetsverk™ och enskilde
medborgare under densamma. StatsUtsk. Irar icke hort för¬
gäta det ansvar, som drabbar Konungens rådgifvare, i hän¬
delse de tillstyrkt någon öfverträdelse af lagen, och således
ännu mindre bort genom förbiseende af grundlagen vilja un¬
derkasta sig sjelf det ansvar, att af hvarje rättskaffens man
ogillas, och att möjligen föranleda disctission i ämnen, der
discussion enligt grundlagens 90 § ej får äga lura. I slut¬
meningen af delta betänk, hor StatsUtsk. jemväl inlrädt på
den bana, som enligt grundlagen ensamt tillhör Coust.Ulsk.,
nemi. att Jemua utlåt, öfver Styrelsen. Const.Utsk. äger
rättighet att, enl. 107 §:n, till endtledigandc anmäla detr
eller de Konungens rådgifvare, som icke iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, eller hvilkas rådslag, ehuru icke direct
lagstridiga , likväl varit skadliga för samhället; men icke
äger StatsUtsk. en sådan i grundlagen inedgifven lätt.
Hvad särskilda punkterna i detta betänk, beträffar, så
har i 4 §:n ronde disposition af statsmedel för bestridan¬
det af Landshöfdingen von Törnes embete tinder honom be¬
viljad tjentledighet, Ulsk. tillstyrkt: "att R. St. hos K. M. i
"tind. anhålla, det så beskaffade dispositioner för framtiden
”ej må äga rum.” Då den sålunda tillstyrkta tind. skrif-
velsen icke är grundad på något positivt fall, så kan jag
icke begripa hvad dermed menas. Utsk. har icke yttrat,
huruvida Landshöfningen von Törne sjelf begärt och erhål¬
lit eller om han fått tjenstledighet. I sednare fallet måtte
det väl vara alldeles otillbörligt att begära, att sådant ej må
få ske, ty hvarken StatsUtsk. eller R. St. lära kunna vägra
Styrelsen att i sådant fall besluta och förordna en annan
till embetets bestridande, och om då den ordinarie embets-
mannen icke är i den cathegori, att han genom tjenstefel
gjort sig skyldig att från embetet skiljas, kan förhållandet
icke påkalla en sådan skrifvelse från R. St., som Utsk. fö¬
reslagit. I 12 §:n förekommer, hurusom revisorerne, med
anmälan att Majoren Hjelmstjerna erhållit en gratification
utaf anslaget till oförutsedda militära behof, samt Majoren
Luthman och Gapitainerne Virgin och af Klercker utaf
samma anslag fått sig tillagd flyttningshjelp, yttrat den öf¬
vertygelse, att dispositioner af förenänmda beskaffenhet icke
syntes utgöra föremål för de på 3:dje hufvudtiteln till oför¬
utsedda militära utgifter anvisade medel, hvilka otvifvelak¬
tig! varit ämnade att afhjelpa sådana tillfälliga behof i och
för militär-väsendet, som vid de årliga stalernes uppgöran¬
j44
Den 27 Maj f. m.
de icke kunna med säkerhet förutses och beräknas, hvadan,
i revisorernes tanke, det bemalde officerare förunnade un¬
derstöd rätteligen hort utgå af det å gide hufvudtiteln uppT
förda extra-anslng; och hap Utsk., i öfverensstämmelse härmed,
tillstyrkt: ”att R. St, hos K. M. i und. anhålla, att de af
”revisorerna yttrade åsiglep måtte följas, i afseende å utgif-
”ters bestridande af det till oförutsedda mililär-behof bestäm¬
ma anslag.” Härvid får jag först anmärka, att StalsUtsk:s
framställning derom, alt en skrifvelse skulle expedieras, med
anhållan, att de af revisorerna yttrade åsigter mätte följas,
är alldeles oformlig, emedan R. St. böra bestämdt yttra hvad
de vilja. Nu passar det sig för öfrigt så, alt revisorerne
hafva orätt, och således äfven StatsUtsk, Hå en officerare
flyttas från sin station, är han berättigad till flyttningshjelp,
enligt nu gällande lagbestämmelse i tågordningen. Denna
flyttningshjelp skall utgå från den titel, hvartill han hörer;
och sorn alla de ifrågavar. personerne höra till 3 titeln , är
det naturligt, att medlen skola utbetalas af denna titels an¬
slag för oförutsedda militär-heliof. Jag erinrar mig icke nu
den § i tågordningen, der delta stadgande finnes, men Slats-
Utskrs ledamöter kunna lätt igenfinna den i den tryckta för¬
ordningen.
Uti |5 §;n hemställer StatsUtsk.: ”det Bevilln.Ulsk. må
”erhålla uppdrag, att afgifva förslag till de åtgärder, hvilka
”kunna anses nödiga för vinnande af conlroll derå, att, äf~
”ven i landsorterna kartering underkastade handlingar verk¬
ligen blifva med behörigt stärnpladt papper försedda.” Här
framträder Utsk. med en motion till Ständerna, icke af be¬
skaffenhet att, såsom tillhörande slatsreglerm, kunna nu af
Ständerna bifallas, utun sådan, att den borde remitteras tiIf
ett annat Utsk, för uppgörande af det förslag, som komme
att tjena till efterrättelse. Detta är verkligen att inträda på
en j vårt statsskick alldeles ny bana. Om StatsUtsk., såsom
man bör tro, anser noggrannare controller erfordras öfver
char taskig il la tae-förordn:ns efterlefnad i landsorterna, så är det
helt naturligt, att Utsk., på grund af revisorerne» framställ¬
ning, bort antingen försöka att sjelft komma in med förslag
till en författning derom, eller också, såsom efter min öf¬
vertygelse bort ske» begära sammanträde med Ekon.Utsk.
för att uppgöra eU förslag, Hvilket i sådant fall kunnat blif¬
va rättsenlig! framsläldt till R. St:s öfverläggning. Idet skick
framställningen nu är, och då den är alldeles främmande för
de functioner, hvilka tillhöra Bevilln.Utsk., lärer R. o. Ad.
finna, att den icke kan bifallas.
43 §:n innehåller: ”Revisorerne hafva anmält, att det
”förut anmärkta förhållande, att vissa städer, särdeles gräns-
östäderna emot Norrige, hvarest tulluppbörden är ringa eller
”alldeles ingen, icke desto mindre äpo försedda med en tal-
”rik tjenstemannapersonal, hvars aflönande fordrar betydlig
”utgift, under åren [83a och 1833 fortfarande ägt rum.
Den 2j Maj f. m.
*’Då detta missförhållande emellan inkomster och utgifter, i
,JUtsk:s tanke, synes kunna afhöjas derigenom alt lullvisitatio-
"nen Liefve förflyttad närmare gränsen emot Norrige, heiri-
’’ställer Utsk., att R, St. hos K. M. i tind. anhålla det nö¬
diga åtgärder för detta ändamåls vinnande måtte varda i
''nåder anbefallda.” Här stannar Utsk. åter uti ett otydligt
oell obestämdt tillstyrkande. När R. St. hos K. M. begära
eji åtgärd, bör den vara bestämdt uppgifven och bestämdt
motiverad, eller är det icke förnuftsenlig! att derom göra
anhållan hos K. M,, utan endast ledande till klander af
kommande Ständer, som kunna finna tullhevakningen ställd
eri eller en half mil för långt ifrån eller för nära till grän*-
sen, med ett ord ledande till ett annat förhållande emellan
Statsmakterna, än som borde äga rum. 1 öfrigt lärer det
yara ganska problematiskt, huruvida någon fördel vunnes
derigenom, att man förläde tullbevakpinggn i närheten af
Norrska gränsen, der underhållskostnaden och svårigheten
alt få dugliga tjenstemän, som vilja nedsätta sig i en föga be¬
bodd trakt, skulle för Tullverket medföra vida större utgif¬
ter, än då bevakoingsstationerne förblifva desamma som förut.
Uti 54 §tn tillstyrkas R. St., ”att hos K. M. i und. be-
”gära, det de angtde underhållet af Kronans hus och bygg¬
nader i hufvudsladen gällande författningar mätte varda
•'genomsedda och förtydligade, på det ej hädanefter må in¬
träffa, att kostnader, hvilka boställsinnehafvare böra vid¬
kännas, komma att drabba statsverket.” I de författningar,
sorn angå landsh.-residenshusen, bade Utsk. kunnat inhem¬
ta speciella underrättelser om de mindre reparationer, som
åligga boställshafvare och dem hvilka af statsverket sko¬
la bekostas. Deraf hade man lätt kunnat komma till ti11—
lämpningen och ett bestämdt utlåt, i delta afseende. För min
del kan jag ej tillb>akahålla den önskan, att en och samma
författning må komma att gälla för alla Kronans embets¬
man, som i hufvudstaden eller annorstädes bebo Kronans
bus, och alt således hvad som finnes stadgadt i afseende på
landshöfd.-residensen äfven må tillämpas i fråga om boställs¬
hus i hufvudstaden, hvilket äfven hittills ansetts böra ske,
oaktadt bestämmelserna egentligen endast afse landshöfd.-
residensen.
Med anjedn. af revisorernes anmärkn., alt till f. d. Ge-
neral-consuln i Algier Cancellirådet Lagerheim blifvit ut-
betaldt första qvartalet af 1833 urs consuls-lractamente oaf¬
kortad!, ehuru han återkommit till Stockholm i Januari må¬
nad samma år, oph således det högre lönebeloppet icke hort
af honom få åtnjutas längre än till nämnda månads utgång,
hvarjemte revisorerne fästat uppmärksamhet vid det ansen¬
liga belopp af j,ooo r:dr Hamb. b:co om året, hvilket se¬
dermera blifvit Cancellirådet i expectance-löp tilldeladt, har
Utsk. i 57 §:n hemställt: ”Det ville R. St. hos K. M. i und.
anhålla, att den Cancellirådet Lagerheim i egenskap af f.
Dcu 27 Maj f. ra.
”d. General-consul i Algier tillagda expeclance-lön af 1,000
"r:dr Hamb. b:co må med detta år upphöra och Cancelli-
”rådet sedermera på pensionsstat åtnjuta ett med de pensio-
*’ner. hvilka vanligen tillkomma embetsman af samma tjen-
”stegrad , mera öfverensstämmande belopp af r ,3 33 r:dr 16
”sk. Svenskt b:co årligen.” Det är märkvärdigt nog, att en
embetsman, som utan eget förvållande genom tjenstens in¬
dragning blifvit skiljd frän sin befattning, skulle nedsättas
till erhållande af hälften af hvad han förut åtnjutit, ty det
nu föreslagna beloppet utgör ej mer än hälften af 1,000 r:dr
Hamb. b:co. I afseende på den första anmärkntn, rörtde
utbetalningen af första qvartalet utaf 1833 års consuls-arf-
vode, har jag intet annat att erinra, an att jag förmodar,
att sådant skett eldigt gillande föreskrifter inom Cabinettet
eller Gonvoj-commissarialct, ty jag kan ej tro, att man af ren
gråge gifvit bort hvad man ej varit berättigad alt utgifva;
men för öfrigt, då den expectance-lön, som Cancellirådet
Lagerheim uppbär, synbarligen åsyftar att åter insätta ho¬
nom i tjenst, så snart tillfälle dertill erbjuder sig, kan jag ej
annat än ogilla Utsk:s argumentation, att vilja uppföra ho¬
nom på pensionsstat och borttaga perspeclivet att åter blif¬
va anställd i tjenst för en aktningsvärd embetsman, som re¬
dan förlorat nog mycket, för att icke genom R. Sirs åtgär¬
der blifva ytterligare hardt straffad för en olycka, hvartill
han ej varit vållande. SfatsUtsk. bör äfven påminna sig, att
denne embetsman vid Fransyska invasionen i Algier, genom
consuiad-husets förstöring, förlorade hela sin mobilier. Det
var under negociation, som gjordes i Fransyska kamrarna
anhängig, huruvida ersättning derföre borde gifvas, och i
början voro Kamrarna icke dertill obenägna, om jag rätt
minnes, hvilket Gr. Löwenhjelm tolde närmare kunna upp¬
lysa; men sedan blef det afslaget pa den grund, att då
Svenska statsverket, genom intagandet af Algier och förstö¬
ringen af detta sjöröfvarenäste, befriades från kostnaden att
der hålla en consul, ansågs Sverige böra kunna ersätta Can¬
cellirådet Lagerhiem de förluster, lian genom invasionen li¬
dit. Jag känner icke beloppet deraf, men har hört sägas,
alt han af Convoj-commissarialet erhållit 6,000 r:dr för för¬
lorad mobilier och andra effecter, hvilken summa troligen
på långt när icke svarat mot verkliga förlusten.
I anleda, af en gratification af 600 r:dr, som af inva-
lidhus-medlen blifvit enkan Lindberg tillagd såsom ersätt¬
ning för henne tillskyndad förlust, i och för mathållningen
vid Invalid-inrättningen på Ulriksdahl, har Utsk. i 63 §:n
föreslagit R. St.: ”att sådana åtgärder vidtagas, hvarigenom
”ersättningar af omförmälda beskaffenhet ej vidare må kom-
”ma i fråga.” Det vore mer än intressant att få veta hvad
Utsk. menar med de åtgärder, hvilka skola hindra, att dy¬
lika ersättningar komma i fråga. Jag skulle förmoda, alt
då R. St. vidtaga åtgärder, dessa antingen mäste vara af lag-
Den 27 Maj f. m.
2 47
stiflnings-art oell Iiöra underställas K. M., eller också röra
sådana frågor, derom Sländerne äga rätt alt ensamme besluta.
Hur är icke något förslag hvarken i ena eller andra afseen¬
de t framstäldt, men väl hemstäldt, att sådana åtgärder må
vidtagas, hvarigenom ersättningarna ej kunde komma i frå¬
ga, och jag begär derföre, att Utsk. måtte utleda, hvari
dessa åtgärder skola bestå.
70 §:n innehåller: "Lika med revisorerna, får Utsk. hos
”R. St. hemställa, att den brist af 33 r:dr 16 sk., som uti
”i835 års rikshufvudbok ä 7:de hufvudtiteln uppkommit, i
”följd af kungjord förnyad praescriptionstid för uttagande och
”liqviderande af åtskilliga i Räutekammaren qvarliggande äl-
”dre anordningar, måtte varda till afskrifning befordrad.”
I afseende pä redactionen af denna hemställan, får jag fli¬
sta R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att det icke är Slän¬
derne, som härom besluta, utan att afskrifningen bör begä¬
ras genom en skrifvelse till K. M., och att således Stuts-
Utsk. bör föreslå en sådan skrifvelse, innefattande R. St:s
medgifvande, alt denna i hufvudboken uppkomna brist må
afskrifvas. I afseende på 72 §:n gäller samma anmärkn.,
alt R. St:s medgifvande till den deri omnämnda afskrifning
bör hos K. M. anmälas.
Uti 99 §:n, der det förekommer, att till arlilleri-afdel-
ningens cassa influtit ersättning för utlemnad exercis-ammu¬
nition, och att revisorerne ansett att, vid utlemnande af ex¬
ercis-ammunition från artilleriets förråder, rätteligen borde
urskiljas till huru stor del densamma utgöres af krut, hvars
motsvarande värde i penningar skulle till statsverket öfver-
lemnas, är yttradt: ”Utsk. instämmer i den af revisorerna
”yttrade åsigt, och ehuru numera icke lärer kunna utredas,
”huru stort belopp af nämnda ersätln:s-summa bort kom-
”111a statsverket lill godo — hvadan rättelse i det anmärk-
”ta förhållandet icke kan åstadkommas — får Utsk. likväl
”hemställa, det R. St. hos K. M. i lind. begära, att hvad
”revisorerne i omförmälda afseende) föreslagit, måtte för
”framtiden af vederbör, iakttagas.” Sålunda förekommer,
att revisorerne, i afseende på detta krut, gjort en anmärkt!.,
och ali den bör iakttagas lör framtiden, oaktadt Utsk. sagt,
att förhållandet ej kan utredas. Della är i sanning märkvärdigt,
och jag anhåller att Utsk. måtte bestämdt uppgifva den ordning,
som för framtiden anses böra iakttagas, men icke hänvisa till de
af revisorerna gjorda anmärknrr, som skola utgöra grunden för
den förändring, som af K. M. kan blifva anbefalld. R. St. böra
begära förändringen i ordningarna, om sådan pröfvas vara nö¬
dig, i så bestämda ordalag, som finnas svarande mot ända¬
målet och kunna leda till det resultat, som afStänderna åsyftas;
Uti 116 §:n har, i följd af revisorerncs anmälan att
utaf de under utrednings-afdelningens förvaltning ställda extra-
anslags-medel låneförsträckningar till de ordinarie ägt rum
och bokförts under titel anticipation, utan alt under årets
lopp hafva blifvit återbetalda, Utsk. tillstyrkt: ”det R. St.
348
Den 37 Maj f. m.
’’hos K. M. i und. framställa den l>egäran, atl så beskalFw-
”de dispositioner icke vidare må äga rum.” Harvid får jag
anmärka, att Utsk. bort utreda, huruvida fordel eller föi-
lus! för statsverket genom dessa dispositioner ägt ruin. Har
fördel uppkommit, derigenom att man icke nödgats uppskju¬
ta behölliga upphandlingar; så måste jag säga, att Utsk.
gatt på sidan örn nationens ratt och hävta , då här blifvit
tillstyrkt, alt sådant måtte för framtiden upphöra. Då en
fullkomlig redovisning af de anticipationer eller lån, sorn ga
från den ena fonden till den andia, alltid Verkställes, och
nödiga dispositioner ej annorlunda kunna utgå, hemställer jag,
att hvad Utsk. här framställt måtte helt och hållet föi fal¬
la saint från det förnyade betänk, uteslutas.
Uti 117 §:n har Utsk. tillstyrkt R St.: ”att hos K. M.
”i lind. anhålla, det K. M., i afseende på behandlingen af
”frågor om anstånd med fullgörande af äfslutade contract,
”må i nåd meddela sådana föreskrifter, alt det icke må herö
”på de'förvaltande auetoriteter, hvilka cöntracten upprät-
’’tat, all dylikt anstånd bevilja, äfvensom att anstånd och
”befrielse från stadgadt vite icke Ina medgifvas i annat fall,
”än då fullt gilltiga skäl dertill förefinnas, samt leverantö-
”rer, som erhållit förskott, tillförbindas att, i händelse de
”af dero åtagna förbindelser icke inom stadgad tid fullgöras,
”laga ränta derför erlägga.’’ I afseende på detta förslag till
und. skrifvelse har jag ingenting arnot sjelfva grunden för
Utskis tillstyrkande, nemi. att ingångna contracter höra å
ömse sidor obrottsligen efterlefvas, och att der de öfverträ-*
das, hör af andra contrahenten utfordras böter eller ersätt¬
ning i mån af förhållandet; men jag får anmärka, att den
föreslagna skrifvelsen innehåller högst obestämda uttryck i
sednare delen, der den strof förekommer, som innefattar;
”äfvensom alt anstånd och befrielse från stadgadt vite ej må
”medgifvas” &c. Så snart denna strof tillägges hvad Utsk.
i premissen rätteligen framställt, så följer deraf, att samma
förhållande skulle äga rum som hittills, emedan det icke lå¬
ter tänka sig, att eit embetsverk utan gilltiga skäl skulle
lemna anstånd eller befrielse från utsatta böter, och dessa’
gilltiga skäl kunna ej vara andra, än att Slaten må undgå
att bevaka sin fordran i en concurs, hvarigenom en större
förlust kan uppkomma, än genom några månaders anstånd.
Jag vill dermed icke säga, alt sådana föreskrifter borde med¬
delas, att cöntracten må kunna strafflöst eftersättas; tvertom
anser jag dem höra nnggrannt iakttagas, och att man bör
stalla så till, att der icke leverantören sjelf kan fullgöra sina
förbindelser, det må kunna ske af hans cäutionister, och just
pä sådan grund bör hela sista strofen, enligt min tanke,
Uteslutas.
I afseende på 116 §:n har Amiral Nordensköld redan
Itmiiat 11. o. Ad. upplysning om den kostnad inventeringen
af
D c n i j Maj f. m.
249
nf ekvirkes-förråden i Carlskrona skulle medföra. Af Stats-
Utsk., som bland sina ledamöter liar åtskilliga jordbrukare,
hvilka känna ekvirkets beskaffenhet till så väl tyngd som
voldine, har val svårligen kunnat förmodas, att sådana pje-
ser kunde bortstjälas från varfvet. Dertill skulle erfordras
för många armar, för att tilltaget kunde blifva oupptäckt.
Jag kan visserligen icke hafva något emot att inventering af
förråden må ske, ifall R. St. anse det nyttigt och behöf¬
lig!, oell dertill anslå nödiga medel ; men alt anvisa medel
dertill på de för /[:de hufvudtileln i öfrigt måhända nog
njugga anslagen, vore att tillbakasätta byggnadsbehof oell
andra nödiga arbeten för en i sig sjelf onödig inventering;
ty om slutligen ek virket befinnes qvarliggande på sitt stäl¬
le, lära penningarne vara rent bortkastade, och derigenom
andra för försvarsverket nödiga utgifter blifva uppskjutna
och fördröjda, hvilket synes föga lämpligt. Skulle likväl in¬
venteringen anses höra ske, sä har jag för min del ingen¬
ting deremot, derest StatsTJlsk. anvisar en summa lilli äck¬
lig för kostnadens bestridande.
I fråga om i36 §:n, deruti Utsk. åberopat sill ytt¬
rande i 12 §:n, får jag förnya min vid sistnämnda § gjorda
anmärkn., med tillägg att Utskts här förekommande anfö¬
rande utgör ett klander, som icke kan medföra något resul¬
tat, då icke förslag blifvit gjordt om en urid skrifvelse till
K. M., innefattande den önskan, som Sländerne kunna hafva
i afseende på den titel, hvarifrån den anmärkta dispositio¬
nen i framtiden bör utgå.
Uti i37§:n har Utsk. förklarat, ätt de förskott å fou-
ragerings-anslagen för Lifgardet till häst och Kronprinsens
Husar-regemente, som kunna meddelas, alltid böra blifva så¬
som förskolter i räkenskaperna balancerade. För min del,
kan jag ej begripa hvad nytta sådant kunde medföra, hvar¬
emot jag anser, att det mera skulle inveckla än reda räken¬
skaperna, af hvilkas nuvar. skick revisorerne och Utsk. kun¬
nat inhemta det verkliga förhållandet med dessa medel.
Uti i/j.8 §:n ronde revisorernes hemställan, att någon
viss tid, t. ex. den 3i Dec. 184'» borde bestämmas såsom
den termin, då revisions-contoret för allm. magazins-ären-
denas utredning helt och hållet upphörde, samt alt de po¬
ster, hvarföre någon betalning vid 184r års slut icke kun¬
nat indiifvas eller utredning medhinnas, finge i den sista huf-
vudboken afskrifvas, har Utsk. tillstyrkt R. St.'s bifall till
hvad revisorerne i omförmälda hänseende yttrat oel) före¬
slagit. Sålunda förekommer här återigen ett tillstyrkande
till revisorernes förslag, och är det således fråga om upphö¬
rande af ett utrednings-contor och afskrifning i rikshufvud-
boken, utan att något förslag till und. skrifvelse blifvit till
Ständerna framstäldt. — Hvad sjelfva hufvudsaken angår, skul¬
le jag lika medStatsUtsk. tro, att detta utrednings-contor kan
7 H. 3a
D c n 2- M a j f m.
när som helst upphöra, och för den återstående balancen
ser jag icke skäl, alt det L>i beha lies ända lill 18 {i års slut;
men utredningen deraf, sorn är öfverlemnnd till Kammar¬
rätten, lärer väl få lof att, i den ordning författningarne fö¬
reskrifva, der fulländas, så att hvarje fråga blir slutligen pröf-
vad, och sedan komma de lagakraflvunna besluten att tje¬
na till efterrättelse i fråga om afföringen ur räkenskaperna;
ty det kan ske på grund af Kammarrättens utslag, utan
att vid sådant förhållande någon lind. skrifvelse om afföringen
beli öfver till K. M. afgå.
I afseende på i58§:n, deri Ulsk. tillstyrkt en lind. an¬
hållan om nåd. befallning till Myntverkets styrelse att, så-
vidt möjligt är, låta lili Myntverkets hufvudböcker inrätta
särskilda conti, utvisande kostnaden för myntningen af hvar¬
je särskild metall, skulle jag anse angeläget, att 11. St. hos
K. M. i und. anhålla, att sådana åtgärder föreskrifvas , att
vid myntningen, så väl de våta som de torra profven iakt¬
tagas, vid så väl mottagning af silfver till myntning, som
vid silfvermyntets aflemnande från Myntet, på det man ej
må komma till skiljaktiga begrepp om huru mvcket silfver
linnes i myntet, samt att den skilnad, som genom profven
utrönes, må blifva synlig i räkenskaperna och icke ligga
osynlig i myntet.
I fråga om i5g §:n, får jag erinra om angelägenheten
deraf, att icke blott vid myntprofningen, ulan äfven vid ut-
vägningen för myntningen, samma metod följes; ty om vid
ena tillfället torra och vid det andra våta prof gagnas, upp¬
står en difference af icke mindre Un r4g^:dels proc., den van¬
liga skilnaden emellan de våta och torra profven.
Uti 170 §:n rörrde kostnaderna för de sadelställningar
för armeen, hvarmed Ryttmästare!! Åkerstein haft befatt¬
ning, börjar Utsk. med en förklaring, att som frågan ännu
beror på vederbör, domstols handläggning, något tillgöran¬
de från R. St:s sida i detta ämne icke för närvar, kan ifrå¬
gakomma; men Utsk. slutar med ett tillstyrkande, att det
Ryttmästare!! Åkerstein tillagda arfvode må upphöra. Om
nu, mine herrar! Rytlmästaren Åkerstein genom dom blir
förklarad berättigad att uppbära så väl den med qvarstad
belagda som öfriga delen af detta arfvode; så frågar jag,
hvar R. St. då skulle stå med deras ifrågavar. hemställan
bos K. M. Jag skulle tro, att lätta tiden att utlåta sig i
denna sak först inträffar då målet genom Iagakraftvunnen
dom är afgjordt.
Rörtde 175 §:n, angtde åtgärders vidtagande för till—
Vägabringande af en balance-frågas utredning och afskrif¬
ning af det belopp, hvarföre liqvid ej står alt vinna, gäller
samma anmärkn., sorn vid flera andra §§:r, att Utsk. icke
föreslagit någon und. skrifvelse i ämnet till K. M. samt dess
innehåll, ty Utskts förslag bör jemväl innefatta de termer,
som i den und. skrifvelsen skola begagnas.
J
Den 37 M a j f. m.
På grund af dessa nu af mig gjorda anmärkntr, anhål¬
ler jag om återremiss af detta betänkande.
Hr Peyron, Gustaf Abrah.: Då de flesta af R. Sits
revisorer gjorda anmärkntr mot Krigs-collegii förvaltning
blifvit af StatsUtsk. underkända i anledn. af de förkla¬
ringar deröfver, som Krigs-colltm afgifvit , så skall jag
blott uppehålla mig vid 3:ne punkter af det ifrågavar. be¬
tänkandet.
Revisorerne hafva fastat uppmärksamheten derpå, att i
Fortifications-afdeIniagens räkenskaper finnes upptagen en
utbetalning af 3g6 r:dr 4 s^- l‘ll reparationsarbeten vid Ha¬
ga lustslott. Saken förhåller sig sålunda. Genom nåd. bref
af den 4 Sept. i832 lill Krigs-colltm har K. M. , enär det
detachement af Aggerhus ridande jägare, som under som¬
marmånaderna varit förlagdt vid Ulriksdal, vid annalkande
kallare årstid mäste till Haga återflyttas, samt de derstädes
af officerarne begagnade rum voro till kakelugnar, fönster¬
lufter m. m. så förfallna, alt de icke holle värme, utan må¬
ste repareras, anbefallt colltm att den enligt upprättadt kost¬
nadsförslag erforderliga summan af under händer hafvande
medel förskottsvis utbetala, sedan arbetet blifvit besigtigadt
och godkändt, samt derefter beloppet lill ersättning i und.
anmäla. Huruvida dessa kostnader, enligt Ulsk:s förslag,
kunde af de till Haga lustslott anslagna medel Fortilications-
afdelningen godtgöras, (einnar jag derhän, och, för min del,
tror jag det icke kunna ske.
Hvad 116 och 117 §§:na vidkommer, så har Presiden¬
ten i Karnmar-coll:m här lemnat upplysning derom; men
jag tror mig likväl skyldig att söka ännu närmare utreda
förhållandet. "Enligt hvad revisorerne anmält , hafva utaf
de under bemälda aldelnings förvaltning ställda extra-anslags-
medel, löneförsträckningar till de ordinarie ägt rum, år 1834
med 96,691 r:dr 4^ sk. 6 rist och år 1835 med 72,691 r:dr
18 sk. 6 rist, hvilka bokförts under titel anticipation och
vid sistnämnda års slut icke varit återbetalda. Då dessa
åtgärder äro oförenliga, så väl med gällande föreskrift, att
extra-statsanslaget ej må med clet ordinarie sammanblandas,
som ock med stadgandet 0111 det förra anslagets förräntande,
så länge och till så stor del som icke behöfves för att jem¬
väl komma försvarsverket till godo, har Utsk. funnit sig böra
tillstyrka, det R. St. hos K. M. i und. framställa den begä¬
ran, alt så beskaffade dispositioner icke vidare må äga rum.”
Krigs-collegii und. utlåt, i anledn. af R. St:s år 1837
församlade revisorers anmärkntr i detta ämne innehåller, så¬
som mig synes, fullständiga upplysningar deruti. Jag anhål¬
ler att, med förbigående af ingressen, få uppläsa sjelfva för¬
klaringen deraf; den lyder sålunda: ”Att en Iåneförsträck-
ning inom denna afdelning af extra-anslagsmedel till de or¬
dinarie, bokförda under namn af anticipation , ägt rum år
i834 med 96,694 r:dr 46 sk. 6 r:st och år i835 med 72,691
a52
Den 37 Maj f. m.
rldr 18 sk. 6 r:st., som vid 1835 års slut ännu icke voro åter¬
betalade, hvilken åtgärd synts öfverflödig dels med de gäl¬
lande föreskrifter, som innebära, det extra-statsanslaget icke
må med det ordinarie sammanblandas, utan fastmera bör
särskildt bokföras, dels med stadgandet om exlra-anslagets
förräntande så länge och till så stor del, som icke behöf-
des, för att jemväl komma försvarsverket till godo.”
”Till bemötande af dessa erinringar, hur Krigs-coll:m
skolat inför E. K. M. i und. upplysa, allda, enl. hvad i8>:{
och i835 årens htifvudböcker för utreda.afdelnls ordin.-
statsmedel utvisa, levererängarna från E. K M:s och Rikets
Slats-conlor af de till ordin.utgifternas betäckande erforder¬
liga och uppå de ordinarie staterna i nåder anvisade medel
i den fördröjda ordning blifvit verkställda, att utrednls-af-
delnlns fordran hos Stals-cont. utgjorde vid 1834 å,-s ut¬
gång 343,026 r:dr 12 sk g rist. , och vid i835 års slut,
210,624 35 sk. ii r:st, täcktes E. K. RI. i delta för¬
hållande finna en nöjaktig förklaring, hvarföre Krigs-colllm,
livars utbetalningar äro ovillkorliga och på bestämda ter¬
miner måste till regementena verkställas, i saknad af de or¬
din. statsmedel, hvilka först under det följande årets lopp
fått af collini emottagas, sett sig föranlåtet alt, genom an-
licipalion af' under händer ägande och för tillfället icke till
afsedda ändamål behöfliga extra-statsmedel , betacka de för
handen varande oundvikliga ordin.behofven. Att dessa antici-
palioner, utgörande vid 18 >4 års början 96,6j 1 r:dr 4^ sk.
6 rist. och vid slutet af år 1835 72,691 r:dr 18 sk. 6 rist.,
hvilka godtgjorls extra-statsan,laget i samma mån, som de
ordin.statsmedlen fått från Stals-conloret emottagas, kunnat
blifva och jemväl blifvit, utan all sammanblandning, de sär¬
skilda fonderna emellan verkställda, bevisas tillförlitligen
derigenom, att särskild hufvudbok för dessa fonder, efter
hvarje redogörelseårs utgång, blifvit hos collini upprättad
och till E. K. Mis och Rikets Kammarrätts granskning öf-
verlemnad; hvadan ock R. Stis revisorers i denna del ytt¬
rade farhåga icke synes vara tillbörligen grundad.’’
”Hvad härefter vidkommer revisorernes, ehuru i obe¬
stämda uttryck, antydda erinran, som skulle, genom ifråga-
var. anticipationer, någon ränteförlust hafva blifvit extra-
slatsanslaget tillskyndad , har K. collini underdånigst bort
förklara, att collini icke fått emottaga någon E K. M:s nåd.
befallning om extra-statsmedlens förräntande vid andra än
de tillfällen, då speeulanter å till leverering utbjudna ef-
fecler erbjuda sig att, emot villkor af borgen och räntas
erläggande, förskott å den fordrade betalningen emottaga;
och är det Riksg cont., men ingalunda Krigs-colllm, som
under den i3 Aug. 1835 erhållit E. K. Mis nåd. tillåtelse
att, emot 3 proc. ränta, få göra fruktbar den odisponerade
behållning af extra-statsanslaget, 81,507 rldr 4° sk., hvilket
ännu i Riksg.contis vård innestår.”
Den 27 M a j f. m.
a53
”1 den händelse Krigs-coll:m, i stället att, såsom skett,
och med en omtänksam hushållning varit förenligt, hafva
lill oundvikliga ordin.utgifter under kolt tid anlicipalions-
vis användt under händer ägande extra-statsmedel, sökt, ge¬
nom trägna påminnelser, förmå Stats-cont. alt de ordin.an¬
slagen inom de af E. K. M. i nåder bestämda terminer till
collini aflemna, hade Stats-cont. sannolikt sett sig föranlå¬
tet att, i samma mån, anlita Riksg.contls tillgångar, då verk¬
lig ränteförlust för statsverket måst uppkomma, så framt
dessa påskyndade levereringar icke annoi lunda än genom
nya Iåns upptagande kunnat beredas. Det administralions-
sätt, som af Krigs-colllm i detta fall blifvit iakttaget, hade
fördenskull, vid närmare skärskådande , förljenat att af R.
Sils revisorer, helt annorlunda än nu ägt rum, uti berättel¬
sen vidröras och bedömmas.”
Jag öfvergår nu till 117 §:n anglde levererings-lermi-
nernas förlängande utöfver hvad coutracten derom bestäm¬
ma. I detta afseende yttrar Utsk. följande:
”Enär en så beskaffad ansvarslöshet för bristande verk¬
ställighet af de med Statens verk ingångna contract ©tvif¬
velaktigt kan medföra betänkliga följder, har Utsk. häraf
hemlat anledn. tillstyrka R. St., alt hos K. M. i und. an¬
hålla, det K. M., i afseende på behandlingen af frågor om
anstånd med fullgörande af afslutade contract, må i nåd.
meddela sådana föreskrifter, att det icke må bero på de för¬
valtande auctoriteter, hvilka coutracten upprättat, att dylikt
anstånd bevilja , äfvensom att anstånd och befrielse från
stadgadt vite icke må medgifvas i annat fall, än då fullt
gilltiga skäl dertill förefinuas samt leverantörer, som erhål¬
lit förskott, tillförbindas alt, i händelse de af dem åtagna
förbindelser icke inom stadgad tid fullgöras, laga ränta der¬
för erlägga.”
Jag får anhålla alt R. o. Ad. täcktes tillåta mig upp¬
läsa den und. förklaring, som i anledn. af revisorernes an¬
ni ä r k n. uti förberörde afseende blifvit af Krigs-colllm till
K. M. afgifven, och som, efter min öfvertygelse, fullkom¬
ligt bemöter anmärkningen. Den lyder sålunda: ”att, enligt
hvad befunnits vid granskning af de med leveranlörerne in¬
gångna contracter och derpå grundade liqvider , de fleste
bland dessa contracter, genom öfverskridande afden fastställ¬
da levererings-terminen, blifvit å leverantörernes sida åsido¬
satta, utan alt det i contracterna intagna villkor af böter
för försummelsen vid något enda tillfälle finnes vara til läm¬
pad t, hvarjemte den förmån förunnats leverantörerna att, ef¬
ter den förflutna levererings-terminen, räntefritt begagna icke
sällan ganska betydliga förskotter. Under båda åren , vid
särskildta tillfällen, har jemväl tillstånd blifvit meddeladt, ej
mindre att på en annan leverantör öfverlåta ett contract,
sedan delta redan länge varit, genom uraktlåten leverering,
förverkadt, än ock att vid sådan händelse, utan ränta till af-
a54
Den 37 Maj f. m.
delningens cassa, återställa det å samma conlraet uppburna
förskott, sorn alltså, utan någon molsvar. fördel för det all¬
männa, iklädt sig egenskapen af en låneförslräckning till vinst
enskildt för leverantören.’’
”Krigs-collegii ratt, att, då coutracl otn leverancer
till Kronan ej uppfy lies, pröfva , huruvida de utstaka¬
de böter skola uttagas, eller om sådana skäl äro för
handen, att, då någon olägenhet ej af försummelsen för Kro¬
nan inträffat, tilltal må förfalla, är uttryckligen grundlagd
i 24 Jin af E. K. M:s nåd. förordn. , huru förhållas skall
vid besigtningar och öfverbesigtriingnr, af den 20 Dec. i8?.5,
samt genom E. K. Mls till collini aflåtna nåd. skrifvelse den
28 Äng. i832 ytterligare fastställd och bekräftad. Denna
collini nådigst förunnade pröfningsrätt har med omsorgsfull
noggrannhet blifvit utöfvad, och de skäl, sorn dervid blifvit
antagna, lära lika litet, som coiiegii uti dylika frågor med¬
delade beslut, kunna emot qo Jin Reg.Fm någonsin blifva
föremål för R. Stis eller deras Utskls pröfning.”
’’Att vid de af R. Stis revisorer icke till bestämd tid
eller person angifna fall, då Krigs-colllm beviljat leveran¬
törer antingen anstånd med levereringens fullgörande, eller
rättighet att densamma på annan man öfverflytta, eller rent
af befrielse från contractets slutliga uppfyllande, vid hvilka
tillfällen Kronans rätt och fördel dock aldrig blifvit af collini
förbisedda , ränta å uppburna förskotter ej är vorden leve-
rantörerne affordrad, torde derigenom få anses förklarad!,
att, då någon ränta för sådana händelser icke blifvit i con-
traclen betingad, densamma ej heller, emot stadgandet i 9
cap. Handels-bln, kunnat vederbör, leverantörer till last fö¬
ras. I öfrigt och då de af collina meddelade anstånds-eller
befrielse-resolutioner grundat sig uppå bestyrkta sjukdoms¬
fall, olyckshändelser eller andra af collini kända och erkän¬
da hinder för contractens fullgörande, har collini ansett med
sin pligt oförenlig!, att, genom räntas åläggande, såsom vill¬
kor för det sökta anståndet, försvåra möjligheten för en af
oförutsedda motgångar träffad leverantör, alt, utan uppoff¬
ring af sjelfbestånd och limligt väl, det ingångna åtagandet
sig afbörda.”
”Revisorerne hafva sjelfve antagit, att den i Riket år
1834 härjande cholera-farsoten kunnat gifva Krigs-colllm be¬
vekande anlednir att anstånd med en del contracters full¬
görande bevilja, och revisorerne hafva i denna förmodan
träffat den, i de flesta händelse!', för coiiegii tillgöranden
antagna grund; meu revisorerne hafva förbisett, alt följder¬
na af denna farsot, särdeles uppå kladestillverkningen i Ri¬
ket, visade sig icke mindre tryckande det påföljande året
i835, då, såsom följd af den utländska ullens det föregående
året hämmade införsel i Riket, de för året i835 genom äl¬
dre contract bestämda klädes-leverancer omöjligen kun¬
Den 27 Maj f. m.
a55
de af vederbör, fabrikanter inom utsatta terminer full¬
bordas."
”1 öfrigt och då revisorerne icke kunnat uppgifva, ntt
någon förlust eller annan olägenhet blifvit statsverket till¬
skyndad, hvarken vid slulliqvid öfver de af Krigs-colltm ut-
gifna förskotter, de der allaredan längesedan finnas nöjaktigt
godtgjorda, eller såsom följd af de af Krigs-colltm en del le¬
verantörer beviljade anstånd, torde hvad af revisorerna i des¬
sa omständigheter nnfördl blifvit icke till någon åtgärd
hvarken af E. K. M. eller R. St., böra föranleda."
”Revisorernes förmodan att leverantörer någon gång upp¬
burit förskotter utöfver leverancens halfva värde , är föran¬
ledd af missförstånd om rätta förhållandet, enär ur Krigs-
collegii utredn:s-afdeln:s räkenskaper icke står att bevisas, det
en leverantör , såsom verkligt förskott, någonsin fått lyfta
större summa , än den contraherade varans halfva värde.
Deremot och sedan persedlar, i värde fullt motsvarande del
lyftade förskottet, först blifvit aflemnade och vid besigtning
godkända, samt förskottet uppå sådant sätt de facto är vor¬
det till fullo afbördadt ; har colkm någon gång medgifvit
leverantörer att äfven före contractets slutliga fullgörande,
och till underlättande deraf, utbekomma mindre summor,
vid intet tillfälle öfversligande en redan levererad och god¬
känd varas värde. Att någon ränta för så beskaffade sum¬
mor, innefattande leverantören tillkommande betalning, men
ingalunda något förskott, icke rimligen kunnat af collini
fordras, täckes E. K. M. finna af det här utredda förhållan¬
det vara tillförlitligen ådagalagdt.”
"Huruvida, på sätt R. St:s revisorer ansett, de nu gäl¬
lande författningar, rörtde villkoren för meddelande af anstånd
med fullgörande af ingångna leverance-conlracter och för för¬
skotters meddelande af statsmedlen, erfordra mera bestäm¬
da föreskrifter, blifver af E. K. M:s nådigste pröfning
beroende. Iför egen del finner Krigs-colhrn, på grund af
den förflutna tidens erfarenhet, och då inga olägenheter el¬
ler förluster härflutit af redan existerande stadganden , sig
sakna anledn. ntt ett förslag i detta afseende inför E. K.
M. i und. framlägga."
De sednare åren har icke något sådant anstånd blifvit
beviljadt, med mindre leveranlörerne hafva visat sig haft
oöfvervinnerliga hinder; och anser jag således den af revi¬
sorerna i delta afseende gjorda anmärkn. och hvad Utsk. i
anledn. deraf uti detta betänk, yttrat vara helt och hållet
ogrundadt.
Hr Peyron uppläste derefter följande:
Ehuru jag visserligen icke ägt någon befattning med el¬
ler del uti förhandlingarna inom Krigs-coll:m under den
tidrymd R. St:s Hrr revisorer sträckt sina granskningsåt-
gärder, hvaröfver StatsUtsk. yttrat sig uti utlåt. Wto 76,
a 56
Den aj Maj f. m.
kan jag dock icke undertrycka min förundran öfver Utsk:s
slutliga hemställan i detta afseende. Då, hvad åtminstone
Krigs-colhin vidkommer, snart sagdt alla de af revisorerna
gjorda anmärka:!' af StatsUlsk. uppå dels collesii gjorda
förklaringar, dels lemnade upplysningar, alldeles blifvit un¬
danröjda eller af Utsk. förklarade böra förfalla, synes högst
besynnerligt, att nämnda collini anses förtjent till den af
TJl^k. föreslagna tillrättavisning. Jag kan ingalunda inse,
alt cnlkm icke med största noggrannhet efterkommit hvad
K. M, på grund af R. St:s beslut och gällande lagar, det¬
samma anbefallt; icke heller kan jag medgifva, alt collini
icke haft all möda ospard att lili hvarje det åliggande för¬
valtningsgren iakttaga den störstn sparsamhet och hushåll¬
ning; och får jag tillägga, att coll:m med skyldig grannla¬
genhet alltid vetat och skall veta bemöta de anmärknir, sorn
af R Stis revisorer blifvit eller blifva gjorda. Den ordställ¬
ning uti en collegii förklaring af år 18I6, som utpekas, så¬
som varande mindre tjenlig, har jag med all uppmärksam¬
het genomläst, men icke funnit den på minsta sätt stötande.
Jag yrkar på återremiss af utlåt, och skulle Utsk. emot
förmodan vidblifva dess bedöinmande, anhåller jag å colle¬
gii vägnar, att Utsk. täckes antyda i hvad och när collini
gjort sig förtjent af de stränga beskyllningar, utlåt, nog
obilligt synes innefatta collectivt mot alla förvaltande
verken.
Jag förenar mig för öfrigt uti de Hr Biskop He-
dre'ns och Prosten Stenhammars utlåt, åtföljande reserva¬
tioner.
Hr Silfverstolpe, Dav. Wilh., anförde skrift¬
ligen :
Då StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt. Nio 76 omfattar den
fövaltningsgren, till hvilken jag hörer, torde det tillåtas mig
att i ämnet äfven yttra några ord.
Jag börjar med den förklaring, alt jag gör rättvisa åt
det H. Utsk:s afsigt att vårda det allmänna bästa. Det är
hvad hvar och en i sin mån bör känna sig pligtig till. Men
då jag erkänner detta, och då jag af utlåt, i slutmeningen
af snart sagdt hvarje §, som rörer Krigs-colllm. finner, att det
H. Utsk. åt collini, med anledn. af dess förklaringar öfver R.
St:s revisorers berättelser, å sin sida gjort samma rättvisa,
har jag svårt att uppfatta, hvarföre nämnda embetsverk skall
inbegripas i följande:
”Utsk. tvekar ej att uttrycka dess på här ofvan anför-
J’da facta grundade öfvertygelse, att uti statsförvaltningen
■”misshushållning i flera fall ägt rum, och att R. St:s revi¬
sorers derom förnyade anmärknir uti ingen väsendtlig mån
”verkat till en bättre ordning, eller till undanrödjande af
”sådana brister i styrelseverkens organisation och förvaltning,
hvar-
Den 37 Maj f m.
3 '1
”hvarigenom en noggrannare vård om Statens medel boi t
”inträda;” hvarföre Utsk, föreslår R. St. att hos K. M.
anhålla:
”det sådana föreskrifter mätte meddelas Rikets collegier
”och förvaltande verk, hvarigenom desamma på det stränga-
’’ste lillförhindas, att med största noggrannhet efterkomma
”hvad K. Af., på grund af R. S(:s heslut och gällande lagar,
”velat dem anbefalla; börande desamma hafva ingen möda
”ospard att 11 ti hvarje dem åliggande förvaltningsgren
”iakttaga den största sparsamhet och hushållning , samt att
”med skyldig grannlagenhet bemöta de nnmärkntr, som af
”R. St:s revisorer göras emot deras förvaltning och räken¬
skaper.”
Då jag under nära hela den tid, som revisorernes be¬
rättelser omfatta, varit ledamot i det nyssnämnda af Stats-
Utsk. jemväl omförmälda verk, och jag, för mindel, ej har
någon inre åklagare, sorn förebrår mig, att jag vanvårdat
Statens bästa, åtminstone ej uppsåtligen eller af lättsinne;
då jag inom ver ket ej funnit någon anda af misshushållning
eller bortplåtlringsbegär; då, såsom jag nyss anfört, Sfats-
TJtsk. öfverallt ansett anmärkntna nöjaktigt förklarade, el¬
ler, der ännu något kunde återstå alt utreda, sådant ej vi¬
dare varit af verket beroende; kan jag ej finna, hvarföre
stafrén skall brytas öfver detta verk såsom öfver de öfriga,
hvilka, måhända lika lätt som Krigs-colhrn, skola kunna
ådagalägga klanderfria handlingssätt. Mäktigare än alla ytt¬
re anmärkntr, verkar till Statens fördel den rena, sanna fo¬
sterlandskänslan, känslan för åtagna förbindelser. Jag är
glad alt kunna vitsorda denna eftersträfvade fördel , äfven
på den underordnade plats, der jag har tillfälle anställa be¬
traktelser. Denna öfvertygelse skall jag ej söka påtvinga
någon. Den skall likväl blifva frivillig för hvar och en, soin
vill närmare göra sig underrättad om alla förhållanden.
Måhända hafva tider funnits, då omtankan och hushållnings-
begäret kunnat vara önskvärdare än som visat sig; må man
då ställa sina anmärknzr emot dessa tider; må man likväl
dervid vara billig, ty ingen af de hädangångne skall stiga
upp och försvara dem; men må man icke från dessa li¬
der draga slutsatser öfver den närvar. Andan förändrar
sig med tiderna, och detta i snart sagdt alla afseenden ,
i godt så väl som i ondt. Uti ifrågavar. fall synes den
åtminstone hafva gjort ett icke så obetydligt steg framåt.
För att ej för mycket upptaga R. o. Ad:s lid, skall jag
blott inskränka mig till en annan anmärkn. vid StatsUtsk:s
utlåtande.
I nnledn. af 1837 års berättelse öfver begagnandet af
extra-statsanslagen till försvarsverkets iståndsättande och de
af revisorerna gjorda anmärkntr vid granskning af Krigs-
collegii utrednings-afdeln:s räkenskaper, tillstyrker Utsls. R.
7 H, 33
Dt n jj Maj f. m.
St. att hos K. M. i und. anhålla, det K. M., i afseende på behand¬
lingen af frågor om anstånd med fullgörande af afslutade con-
Iract, må i nåder meddela sådana föreskrifter, att det icke må
bero på de förvaltande auctoriteter, hvilka contracten upprät¬
tat, att dylikt anstånd bevilja, äfvensom att anstånd och be¬
frielse från stadgadt vite icke må medgifva» i annat fall, an då
fullt yilltiga skäl dertill förefinna», samt leverantörer, som
erhållit förskott, tillförbinda», att i händelse de af dem åtag¬
na förbindelser icke inom stadgad lid fullgöras, laga ränta
derför erlägga.
För min del kan jag ej biträda en sådan und. anhål¬
lan. Då jag så mycket hellre delar del II. Utskts åsigt, att
anstånd och befrielse från stadgadt vile icke alltid må med¬
gifva», äfvensom att räntebetalning af leverantörer bör å er¬
hållet förskott vid bristande leverance erläggas, som jag vid
flera tillfällen i dylika beslut deltagit, kan jag dock ej för¬
ena mig i den mening, alt detta vid alla tillfällen bör äga
rum, och minst, alt de förvaltande vei ken ej skulle få be¬
vilja anstånd med leverancens fullgörande, då gilltiga skäl,
men endast under dessa omständigheter, sig förete. Erfa¬
renheten har tillräckligen lärt mig, att Kronans sanna för¬
del beredes, när någon gång ett lämpligt anstånd kan lem¬
näs. Jag anser det öfverflödigt att utveckla alla skälen här¬
till; de inses lätt af en hvar. Jag vill dock anföra allenast
ett exempel. Om anstånd i bristande leverance ej linge
lemnäs, skulle deraf följa ny auction för varans anskaffande,
som hos den första leverantören måhända är nära färdig.
Tid förloras således, ej allenast för auetionens anställande,
hvartill, enligt författningarna, minst åtgår 6 veckor, och se¬
dan för varans tillverkning, som måhända fordrar ett helt
år eller mera, och Kronan går således under hela denna tid
miste om sitt behof, som annars kanske inom i4 dagar varit
fyldt, om anstånd blifvit lemnadt.
På samma sätt anser jag, att icke alltid det förval¬
tande verket bör förmenas rättigheten att befria från
stadgadt vite samt från räntebetalning å erhållet förskott ,
ehuru, vid de flesta fall, iakttagande häraf är af nytta , hvar¬
före sådant i Krigs-coll:m också vid de mesta tillfällen
följes.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag
om ålerremiss af StatsUtskls utlåt. J\:o 76, med begäran, att om
Utsk. ej tror sig kunna i allo ändra slutmeningen, åtminsto¬
ne Krigs-eol!:m måtte uteslutas från den und. anmälan till
K. M., helst jag ej heller uti collegii und. utlåt, öfver re-
visorernes berättelse finner något, som kunnat gifva anledn.
till Utskts yttrade mening, att coIl:m, så val som de öf¬
riga verken, skulle hafva brustit uti skyldig grannlagenhet
vid bemötandet af Hrr revisorers anmärkningar.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: I 170 §:n af
Den 27 Maj f. m.
SlalsUtsk:s betänk. afstyrkes fortfarandet af ett arfvode, som
af Ry ttmästaren Åkerstein uppbäres. Mig är bekant, att det¬
ta arfvode, hvilket Utsk. förmenar exclusive afse sadelmo¬
deller, blifvit Rytlmästaren anslaget, i hänsigt till vidsträck¬
tare och än fortfarande pligte-r.
Hvad vidare beträffar denna så mycket omtalta och så
olika bedömda modellfråga, ser jag den tydligen dela sig i
arne: den om sjelfva modellerna, och den om behandlingen
af uppkomna tvister. Om modellerna kan jag tala med
sakkännedom, och i denna finner jag en pligt att lala. Jag
har inom och utomlands granskat många inventioner, hvari¬
bland många som varit berömliga. Men jag fann aldrig en
inventor, hvars förslag, i hvad cavalleriet angår, så tillfredsställt
mig som Hr Ryttmäslar Akersleins. Det som synnerligast
bland likartade uppfinningar utmärker hans, är den prakti¬
ska, på sannfärdig militärisk beräkning grundade, användbar¬
heten. Denna förtjenst har jag, ifrån och med skjutgeväret,
ända ned lill klack,porren, igenfunnit i alla Ryttm. Åker¬
stein* modeller.
I hvad angar de genom dessa modeller föranledda ad¬
ministrativa mål och juridiska tvister, hyser jag väl derom
åtskilliga meningar. Men, om än 90 §:n Reg.Fm icke stod
mig i vägen, borde jag ändå icke här uttala dem. Jag till¬
erkänner mig icke fullständig kunskap örn fact a, ej heller
juridisk competence, och må således innehålla med åsigter,
om hvilka jag befarar alt de skulle misstyckas af alla iute-
ressenterna. Må jag endast klaga deröfver, att processen om
sadelmodellen kunnat räcka i 7 år! Hvad häri på individer
ankommit, vill jag icke veta; ty detta vetande behöfver jag
alldeles icke till förnyande af min redan i motionsväg för¬
da klagan öfver våra, i öfriga stater oerhörda, juridiska
procrastinalioner. Man äger icke rättegångsordningar för
att lemna flitt spel åt individuella lynnen, hätskheter eller
långsamhetsv.inor. Äro institutionerna riktiga, så sönderma¬
la de allt hvad ond vilja eliel- lyten i lynnen, vare sig hos
kärande eller svarande, alstra till hinder lör målens rätta
fortgång.
Jag öfvergår 1111 till ett annat ämne, nemi. den ifråga¬
satta afskrifningen af 42,000 rrdr brco lill förmån för Hr
Grosshandlaren Liljevalch och i sammanhang med hans i
Norrbotten hafda undsältnings-befattning. Ostridigt är, alt
denna varit berömlig och högst nyttig, alt den äldre und-
sätlningsmetoden kostat Staten en half million r:dr brco in¬
om få år, och lemnat de undsatta i obestånd; att den af Hr
Liljevalch använda metod upprättat de undsatta oell kostat
Staten intet, och skulle nu blifva kostande blott de ifråga-
var. 42,000 rrdr. Allt detta ser jag vara vitsordadt af Gr.
Sparres motion, af länsstyrelserna, af domare i orterna och
af landskapermas riksdagsmän. Dessa meranämnda 42',ooo
rrdr lära motsvaras af Hr Liljewalchs fordringar hos de
Dea 27 Maj f. tu.
svagaste af de undsatta, hvilka, ifall af den utsökning, sorn
ganska billigt föranleddes af vägrad afskrifning, skulle räka
i ett obestånd, hvilket genom påföljande ödesmål skulle, i
mitt sätt att se, blifva Staten vida menligare än ifVågavar.
afskrifning. Afvaktande resultatet af den undersökning här¬
om, hvilken SlatsUtsk. lärer hafva anställt i orterna, slutar
jag med upprepande af mitt åt Hr Liljevalch lemnade förord.
At dem af Ståndet, som skulle vilja närmare undersöka dessa
ekonomiska frågor, recommenderar jag en i boklådorna till¬
gänglig skrift med titel: ”Några ord örn undsättningar/’
Gr. Löwenhjelms anförande hade blifvit afbrutet ge¬
nom ankomsten af en ledamot af K. M:s Statsråd, Statsrå¬
det och Ridd. Fåhreus, hvilken å K. Rits höga vägnar af-
lemnade en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag får förena mig
med H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm i det yttrande han afgif-
vit om Ryttmästare!! Åkerstein. Hvad Rytlmästarens skicklig¬
het beträffar, skall jag ej vidlyftigt yttra mig derom, sedan
Gr. Löwenhjelm, sorn äger så mycken sakkännedom, på ett
lör Ryttmästare» Åkerstein så smickrande säll nu derom talat.
Jag anhåller blott för R. o. Ad. få upplysa, huru det arf¬
vode tillkommit, som han innebar, och i afseende hvarå
StatsUtsk. fästat uppmärksamhet på revisorei nes anmärkn.
Det tyckes, söm revisorerne ansett, att Ryttmästaren Åker¬
stein erhållit ifrågavar. arfvode af 600 r:dr endast för upp¬
sigt!* n öfver sadelmodellerna. Ail delta likväl icke är för¬
hållandet synes tydligen af K. M:s nåd. bref af den 18
Febr. 18i2, hvilket grundar sig på en und. anhållan från
mig, såsom davar. General-adjutant för armeen. R. o. Ad.
torde tillåta mig att uppläsa följande
Utdrag af K. M:s nåd. bref af den 18
Febr. (832, ang:de gjord hemställan
om ett årligt arfvode af 600 r:dr
b:co till Ryttmästaren Åkerstein.
då det är af särdeles vigt att äga välgjorda och ändamåls¬
enliga modeller af bevärings- och utrednings-persedlar, för
att, med verklig nytta och besparing för försvarsverket, kun¬
ne använda de af Rikets sednast församlade Ständer anslag¬
na medel till materieleus iståndsättande, J, till följe af Vål¬
nad. befallning, till sådana modellers anskaffande , äfvensom
för ledningen vid sjelfva persedlarnas förfärdigande, användt
Ryttmästaren i General-staben Nils Harald Åkerstein, hvilken,
så väl under sin långa tjenstetid inom fäderneslandet, sorn
ock under mångfalldiga resor utom Riket förvärfva! nödig
erfarenhet och grundlig insigt uti ifrågavar. för en armee.s
tjenstbarhet så maktpåliggande del af mililär-administiaho¬
nen; anhållande J i und., att sorn alla vid General-adjut,-
D e il 25 M a j f. ra.
expedit) för armeen befintliga arfvoden redan äro dispone¬
rade, oell tjenstgöringen ej medgifver någon ytterligare in¬
dragning af personalen vid nämnda expedition, hvarigenom
bemälde stabs-officer ielte kunnat erhålla någon ersättning
för hans redan hafda och allt jemnt fortfarande möda, Hytt-
mästaren Åkerstein alltså måtte, så länge hans ifrågavar. be¬
fattning fortfar, få åtnjuta ett årligt arfvode af 600 r:dr
b:co, räknadt från detta års början, helst han icke någon lön
på stat innehafver; och som WI, på de af eder sålunda
anförda skäl, i nåd. funnit godt tillåta, alt Ryttnrästaren Åker¬
stein, så länge han fortfar med tillsynen och ledningen vid
modellers förfärdigande för arméens beväris- och utrednls-
persedlar, utan att derunder åtnjuta någon motsvarande
aflöning på stat, må få uppbära ett årligt arfvode af 600
rtdr b:co, räknadt från innevar. års början, att qvartaliter till
honom af Vårt och Rikets Statsconlor utbetalas — — —
CARL JOHAN.
Rätteligen utdraget, intygar
C. E. Lagerstråle.
Af denna skrifvelse synes det klart, att ifrågavar. arf¬
vode ej beviljades Ryltmästaren Åkerstein för sadelmodellen,
utan såsom en generel gratification eller aflöning för det
uppdrag, lian fått att besörja om modellers anskaffande, och
verkställande af dem, som blifvit antagna. Delta hans upp¬
drag har fortfarit ända till innevarande tid. Det som i den
vägen blifvit honom anförtrodt, har med mycken sakkänne¬
dom och utmärkt väl blifvit utfördt. Det är dessa upplys¬
ningar jag velat lemna vid banden; och i händelse de vid
betänk, i öfrigt gjorda anmärkntna föranleda återremiss ,
hvilken jag dock för min del visserligen icke påyrkar, så
hoppas jag, att Utsk. vill ånyo taga denna fråga i öfvervä¬
gande, och lemna uppmärksamhet åt de förhållanden jag
ådagalagt.
Efter jag har ordet, anhåller jag äfven att få fästa
uppmärksamheten vid ett annat utlåt, i samma betänk. Uti
26 §:n, vid fråga örn de utgifter, som blifvit gjorda för re¬
parationer vid Marieberg och Haga lustslott, yttras i sedna¬
re punkten röride Haga: ”Enär deremot kostnaden för re¬
parationsarbetena vid Haga lustslott synes vara för Forti-
”fications-verke.t fullkomligt främmande, bar Utsk. funnit skäl
”tillstyrka, att R. St. hos K. M. i und. anhålla, det belop¬
pet af sistnämnda kostnader må af de lill Haga lustslott
”anslagna medel Fortificalions-afdelningen godtgöras.” Man
torde så mycket mindre lämpligen kunna fordra, att de an¬
slag, som för Haga slolt blifvit beviljade, skulle ersätta den¬
na kostnad, sorn dessa reparationer icke blifvit verkställda
för slottets räkning, utan för ett alldeles främmande ämne.
Jag har ansett det vara min skyldighet att fästa uppmärk-
Dell 27 Maj f. m.
samlielen derpå, alt såsom orden h/ir äro stal ida, skall det
ovillkorligen se ut, som dessa medel blifvit utgifna, för att
ersätta kostnader, livilka blifvit gjorda för slottets räkning.
Detta är likväl ej förhållandet; de ifrågavar. medlen hafva,
såsom Hr Peyron upplyst, blifvit använda för de ound¬
gängligen nödvändiga reparationer i och för Aggei luis’ Häst-
jägare-detacheroents inqvartering vid Haga. Delta deta¬
chement skall ovillkorligen hafva inqvartering, hvarhelst
elei blifvit förlagdl. Att således statsmedel dertill måste i al¬
la händelser utgifvas, är klart, likasom att de ifrågavar. kost¬
naderna äro främmande för lustslottet, och kunna under in¬
gen synpunkt billigtvis dess anslag påföras. Det var endast
detta förhållande jag velat hafva äran upplysa.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande:
Då de flesta, vid de särskilda revisionerna gjorda och
af H. StatsUtsk. godkända, anmärknlr röra regeringsären¬
den, hvars slutliga bedömmande öfverlemnats till Const.-
TJtskrs handläggning, anser jag mig för det närvar, böra
undertrycka allt omdöme öfver dessa. I afseende pä de fle¬
sta af de öfriga, har H. Utsk. funnit, dels att de af veder¬
bör. embetsverk afgifna förklaringar varit tillfyllestgörande,
dels att förhållandena i öfrigt vore sådana, alt anmärkntne
antingen borde förfalla eller åtminstone icke kunde föran¬
leda till någon åtgärd. Hvad de få återstående beträffar,
vill jag, saknande i de flesta fall närmare kännedom rörtde
special-förhållandena, inskränka mig till alt yttra löi¬
ja lide :
I afseende på den, sidan 5j , §:n 154, omnämnda an¬
märka. rörtde Kronans förlust på reqvirerade men icke be¬
gagnade spanmålsposter för Jemtlands län, får jag fästa upp¬
märksamheten på svårigheten, ja sjelfva omöjligheten, — då
Statens auctorileter skola befatta sig med undsällningsväsen-
det, — att på förhand kunna bestämma verkliga behof-
vet och för hvad pris detta, i annan d. v. s. vanlig väg,
skall kunna uppfyllas. En auetoritel har då endast i ut¬
vägar att välja, antingen alt fordra det minsta och förut¬
sätta de mest gynnande förhållanden, och då utsätter den
sig, på sätt färska exempel utvisa, för förebråelsen att hafva
försummat deras intresse, för hvilka den skall vaka, eller
att förfara på motsatt sätt, och då kan det, med hästa väl¬
mening, gå henne såsom Hr von Törne, eller att behofvet
för bättre pris i enskild väg kan fyllas, och att sålunda
hvad Staten anskaffar blir obegagnadt Jag tror sålunda, att
enda correctivet emot misstagen på begge hållen, är. att
vänja allmänheten vid den tanken, att den måste sörja för
sig sjelf, och att inskränka Statens biträden till att bereda
den flitige arbetsförtjenst, då spanmålsbrist och andra oför¬
delaktiga conjuncturer tvinga den enskilda näringsidkaren alt
inskränka sitt begagnande af arbete.
Den 27 Maj f. m.
a63
I afseende på hvad sid. 65, §:n 167, omförmales, rör:de
de f. d. Gonsuln i Algier, J. F. Schultze, anslagna löne—
förmåner, anser jag inig, ehuru Ulsk. ej funnit revisorernes
anmärkn. föranleda någon åtgärd, böra nämna, att under när¬
var. förhållanden kan denna utgift icke utan men försven¬
ska handeln umbäras. Sedan Algiers eröfring af Fransmän¬
nen, har staden af detta namn blifvit den vigtigaste punk¬
ten i hela Medelhafvet för Svenska exporthandeln och sär¬
deles för Svenska sjöfarten, hvilka varit i starkt årligt sti¬
gande. Orsaken är den fria handel, Franska Reger;n bevil¬
jat denna coloni. Men då ännu coloniens export är ringa,
och sålunda en consul ej kan genom commissioner till upp¬
handlingar förtjena någonting, och lefnadskostnadeu är sär¬
deles dyr, så länge nästan allt måste hemtas från Europa,
kan icke en consul derstädes umbära det löneanslag Hr
Schultze åtnjuter.
Med anledn. af hvad Utsk. anfört sid. 66, §:n 169, rör;de
artilleri-fördelningens skuld för vissa inteckningar i Marie¬
bergs egendom, har jag ansett mig böra väcka en motion,
som jag härmedelst får aflemna. (Se Bil. fält. A).
I afseende på den, sidan 7!, §:n 187, föreslagna underd.
hemställan till K. M., om vidtagande af sådana föreskrifter,
hvarigenom må förekommas, alt anvisningar å anslaget till
rese- och Iractamenls-kostnader för militära embete- och
tjenstemän äga rum, sedan detsamma för året till hela dess
belopp utgått, får jag fästa uppmärksamheten derå, att, på
sätt K. Krigs-coll:m i dess afgifna förklaringar upplyst, det¬
ta anslag ej kan betraktas annorlunda, än som ett förslags¬
anslag, och att, i händelse Utsk:s föreslagna hemställan skulle
vinna bifall, det lätteligen kunde inträffa, att om något år,
sedan anslaget till fullo blifvit användt, sådana resor i och
för Kronans tjenst ytterligare erfordrades, alla tillgångar skulle
saknas, och sålunda, oaktadt behofvet, man nödgas inställa deras
företagande. Jag tror derföre det rätta vara, att H. Utsk. på
3:<Ije hufvudtiteln uppför för delta behof ett anslag, någor¬
lunda motsvarande medelåtgången under förutgående åren,
men med obehindrad rätt för K. M. att, till betäckande af möj¬
ligen uppkommande brister, begagna sådana medel under sam¬
ma h 11 fv tid titel, hvilka i allmänhet äro till Dess höga an¬
vändande öfverlemnade, såvida icke II. Utsk. skulle finna
lämpligare, att ifrågavar. anslag finge såsom ett förslags¬
anslag godlgöras titeln, efter verkliga åtgången., utan be¬
räkning af hvarken brist eller öfverskott.
I afseende på Utsk:s tillstyrkan, sidan 83, §:nat3, rörtde
Saltpeter-comiteVns upplösning, och öfverlemnande! af de
ärenden, den ombesörjt, åt K. Krigs-collegii artilleri-afdeln.,
vill jag endast yttra den önskan, att denna afdelnts många
andra olikartade göromål måtte tillåta den, att egna den
för Rikets försvar och för de norra orternas ekonomi¬
ska bestånd så vigtiga salpeternäringen samma upplysta och
a64
Den aj Maj f. m.
verksamma hägn, som K. comiteen haft tillfälle lemna, oell
sam från en årlig tillverkning af 2 å 3,000 lisp:d uppbragt
den till 26,000 lisp:d, oell alt förvaltningskostnaderna måtte
blifva lika ringa, som de under comiteens tid varit. Sär¬
skildt anser jag mig böra, ehuru troligen öfverflödigt, fästa
uppmärksamheten derå, att de vid comiteen anställde tjen¬
stemän, såvida deras tjenstebefattning ej kommer att fortfara,
böra, i likhet med hvad vid dylika tillfällen alltid ägt rum,
bibehålla deras förra löner. Att comiterade sjelfve aldrig
uppburit några arfvoden eller annan penninge-ersätlning,
torde jag icke behöfva omnämna.
Då man, vid genomgåendet af ifrågavar. utlåt., knap¬
past tinner någon enda anmärkn. vid någon åtgärd, beroen¬
de af ”Rikets collegier och förvaltande verk,’’
hvilken Utsk. ansett å B. St:s sida påkalla något vidgöran¬
de; så är det icke utan en stor, och särdeles för den som
har den äran sjelf tillhöra ett Rikets colbm, smältande öf-
verraskning, man läser följande slutmening, (sid. 8 5).
'Då Utsk. rör:de de af revisorerna anmärkta förhållan¬
den, hvilka icke blifvit till Const.Utsk:s handläggning öfver-
”lemnade, för hvarje särskild fråga funnit föga alt tillägga
’'eller föreslå, kan likväl Utsk. icke uraktlåta att till R. St:s
”uppmärksamma ompröfvande af statsmedlens förvaltning
”framställa följande öfversigt deraf.’’
”Med förbigående af de vigtigare frågor, hvilka här
”endast få anmälas såsom handlagda, och äfven äro uti §jj:n
’’3, 5, 6, 67 och 131 omnämnda, såsom gifna anlednlr till
”en mer omfattande granskning af Riksstyrelsen, återstår ett
”större antal anmärkntr, visserligen rör:de ämnen af mindre
”omfång, men hvilka samfäldt dock vittna om den ringa
”uppmärksamhet, åtskilliga af Rikets förvaltande verk lemnat
’åt revisorernes ofta förnyade erinringar om en sparsamma-
”re hushållning i detalj, hvilka erinringar, i stället att för¬
anleda und. förslag till afhjelpande af länge öfverklagade
”brister, endast synas hafva framkallat förklaringar (sid. 3,
”14, 62, 76), egnade att undanrödja de lagliga skälen till
”anmärkntr, dervid understundom uttryck blifvit begagnade,
”synnerligast år 1836 af K. Krigs-colhm, Förvaltningen af
”sjöärendena och Convoj-commissariatet, som synas mindre
”lämpliga vid bemötande af den andra Statsmaktens grund-
”Jagsenliga åtgärder.”
”Utskottet tvekar ej att uttrycka dess på här ofvan an-
”förda facta grundade öfvertygelse, att uti statsförvaltningen
”misshushållning i flera fall ägt rum, och att R. St:s reviso-
”rers derom förnyade anmärknrr uti ingen väsendtlig mån
'verkat till en bättre ordning eller lill undanrödjande af så-
’’dana brister i styrelseverkens organisation och förvaltning,
* hvarigenom en noggrannare vård om Statens medel bort
”inträda, hvarföre Utsk., jemte de särskildta ofvan föreslag-
Den 27 Maj f. m.
’’n;i nnd. sk lifv elser, tillika föreslår R. St. att lios K. M.
”anhåll a.;"
”del sådana föreskrifter måtte meddelas Rikets collegier
”oall förvållande verk , hvarigenom desamma på det stiän-
”gaste till förbindas att med största noggrannhet eftei komma
”hvad .K. M., på grund af R. Sits beslut oell gällande la-
”gar, velat dein anbefalla; börande desamma hafva ingen
’’mödn ospard, alt uti hvarje deni åliggande förvaltningsgren
”iakttaga den största sparsamhet och hushållning, samt att
”med skyldig grannlagenhet bemöta de anmärkntr, sorn af
”R. Sits revisorer göras emot deras förvaltning och räken¬
skaper.”
Då man i den nu upplästa delen af Ulsk;s Iretänk. vill
söka den tankegång, simi (ört till dess stränga hemstäl¬
lan, linner man visserligen först, att Utsk. såsom v i g t i ga-
re benämnt vissa frågor, som skola gifva anleda, till en iner
omfattande granskning af Riksstyrelsen. Men då man efter¬
ser de ,i afseende härå åberopade §§, upplyses, att samtliga
dessa frågor röra åtgärder, der collegierna och förvaltande
verken endast verkställt K. M:s beslut, och som sålunda,
långt ifrån alt hafva bort underkasta dessa verk den förut¬
nämnda beskyllningen, att icke hafva efterkommit hvad K.
M., på grund af R St:s beslut och gällande lagar, dem an¬
befallt, — en -beskyllning, hvarom för öfrigt uti ingen af de
vid revisionerna gjorda anmärknrr ett ord förekommer, — i
afseende på dem endast antyder, att de egnat Konungens
bild skyldig hörsamhut. Det kan således icke vara dessa,
utan de strax! efteromnämnda anmärkn:r ”rörande ämnen af
”mindre.omfång, men hvilka dock samfäldt” (skola) ”villna om
”den ringa uppmärksamhet, åtskilliga af Rakets förvaltande
”verk kemnat åt revisarerne.s ofta förnyade erinringaromen
”sparsammare hushållning i detalj,” hvilka föranledt den fö¬
reslagna skrapan. Om man, efter Utskcs egna hänvisningar
till sidorna 3, 14, 7*5, efterser hvilka de revisorernes er¬
inringar varit, sorn, ”i stället att föranleda und. förslag till
’’afh jelpande af länge öfverklagade brister, epdast synas haf-
”va framkallat förklaringar egnade att undanrödja de lag¬
liga skälen lill onmäikntr,” finner man, sid. 3, ingen an-
märkn. rörtde någon åtgärd, sorn varit beroende af något
colhm eller embetsverk; sid. 145 ingen anmärkn., sorn icke
Ul|k. förklarat antingen fullständigt eller nöjaktigt upplyst,
eller af andra skäl kunna förfalla; sid. 6a, att af 3 an¬
märkn;!1, en för del närvar, icke ansetts erfordra någon åt¬
gärd, en blifvit underkänd och den 3:dje ej ansetts föranleda
till någon åtgärd; och sid. 76, att Utsk., i afseende på 7 der
omförmälda anmärknjr, yttrat, att en må förfalla,1 en icke
påkalla någon åtgärd, och de öfriga 5 lemnäs utan afseen¬
de. Det kan således icke gerna vara dessa anmärkn:r, som
föranledt nyssnämnda yttranden af Utsk.; men om deremot,
7 H. 34
2 GG
Den 27 Maj f. m.
på slitt vissa reservationer lala förmoda, anledntn hem tafs
från de många amnärkn:r i obetydligare ämnen, hvilka vid
revisionerna blifvit gjorda, men sorn af Utsk. blifvit föi bi-
gångna, så bade det måhända i så fall ieke varit en obillig
fordran på Utsk:s rättvisa, att dessa anmärkn:r, i hela de¬
ras belydelserika skick, jemte de deröfver gifna förklaringar,
blifvit af Utsk. framställda, så att .RiksSttns ledamöter och
Svenska allmänheten, utan att behöfva genomgå 3 tjocka
band revisionsberättelser, kunnat bedomina, huruvida dessa
anmärknrr verkligen gåfvo anleda, lill det fällda omdömet,
och icke af delta möjligen missledas, att tro deni innehålla
helt annat än hvad sorn i verkligheten är förhållandet. För
nit. visa verkliga halten afen stor del nfdessa små anmärknlr,
■viii jag exempelvis anföra 2:ne rör:de Krigs-coilegii Fortifi-
cations-afdelnls förvaltning af de till försvarsverket anvisade
extraordin.-anslag för år 1833» (Se i835 års rev.berättelse
siri. 76 och förklar, sid, 77). Revisorerne hade nemi. an¬
märkt, dels att, vid befästningsarbetena vid Carlberg och
Carlsborg, extra förplägningar blifvit utdelta utan särskilda
generalorder derom, dels såsom en ofullständighet i Fortifi-
cations-departrs räkenskaper, att behöriga verificationer för
2tne partier uppköpta medicamenter saknades. Fortifications-
afdelntns förklaring upplyser, dels att de anmärkta extra-
förplägningarne endast blifvit utdelta, dä kallare luft eller
svårare kyliga stormar för bevarande af soldaternes helsa
sådant fordrat, och tiden ej medgifvil att afvakta skriftliga
generalorder, dels att de såsom saknade omnämnda verifica-
tionerna, med litet mera uppmärksamhet af Hrr revisorer,
kunnat igenfinna i det verificatiomband, som omfattar an-
märkntsmålen. Beträffande sistnämnda förhållande, lägger
jag ingalunda Hrr revisorer, med deras mångfalld af under
få månader hopade göromål, lill lust, att de ej sjelfve fun¬
nit detta, men väl, att, innan de låtit en i verkligheten obe¬
hörig anmärkn. gå till R. St., de ej förut satt vederbör, i
tillfälle att lemna nödig upplysning om förhållandet.
Da Utsk. yttrat, alt understundom uttryck blifvit be¬
gagnade, sy n n e r I i g as t af vissa uppräknade embetsverk,
som synts mindre lämpliga vid bemötandet af den andra
Statsmaktens grundlagsenliga åtgärder, tyckes delta yttrande
innebära, alt äfven andra än de uppräknade verken på
detta sätt sig förgått, ehuru ianindre grad. iVIen jag upp¬
manar H. Utsk. att uppvisa någon förklaring, deri dessa an¬
dra verk glömt den aktning, de varit skyldiga en auctoritet,
som talat i R. Sl:s namn. Tverlom tror jag, att man Öf¬
verallt skall finna den lugna sans och den hofsamhet i språk,
som anslå en offentlig myndighet, och som man måhända
någon gång skulle kunna tro sig äga anledn. önska lika no¬
ga ihågkommas, då afdelningar eller medlemmar af den
Statsmakt, sorn representerar folkselemenlet, talar till eller
cm den Statsmakt, hos hvilken våra grundlagar och våra
Den a- Maj f. ra.
seder nedlagt nationens majestät, oell hvats i o k t tagande t
iliden man minskar fri hel et» af de omdömen, hvartill folk¬
representanten är berättigad. Beträffande de särskildta ut¬
pekade verken, sa uppmanar jag I). Utsk. atti Krigs-eollegii
år i8>6 algilna förklaringar upptäcka något, som afviken från
den typ, jag nyss förklarat utgöra allmänna karakteren af
de afgifna förklaringarna. Lika är förhållandet med Sjö-
förvaltningen. Måhända har Utsk. här afsett eft särskildt
afoidföitn afgifvet utlåt. (sid. 6j och den deri förekomman¬
de tirad: ”att sednare tiders revisioner af statsverkets rä¬
kenskaper allt mer och mer lyckas antaga den riktning,
”alt göra dem lill yttringar för hvarjehanda utgjutelse!' af
”opinioner och hugskott, från ämnet mer eIler mindre afskilj-
”da, till ingen egentlig påföljd ledande, och således utan allt
”annat ändamål, än det obehag, sorn blotta framställningen
”kunde framkalla.” Denna tirad, som jag skulle önska va¬
ra obefogad, och som jag äfven skulle önskat icke på delta
ställe hafva blifvit yttrad, innehåller dock endast en opini-
ons-ntgjutelse, hvartill måhända dåvar. ordform i Sjölörvalt-
ningen kunde anses lika berättigad som de medlemmar af R. St ,
hvilka tillåtit sig lika problematiska yttranden rör:de Konun¬
gens embetsverk ; och skulle jag för min del tro, att rälta sättet,
att å ömse sidor afböja sådana, är, att icke visa sig hafva
blifvit dem varse. Det tredje utpekade verket är Convoj-com-
missariatet, hvars år i8>6 afgifna utlåt., — jag erkänner det,
— är afFaltadt meden särdeles värma. Den torde dock må¬
hända kunna äga anspråk på något undseende, dä man erin¬
rar sig den ton, i hvilken nyss förut sista riksdagens Stats-
Utsk. affatta! sitt utlåt, om detta verk, och sorn svårligen
kunde undgå att djupt såra de aktade och redliga män, som
dellogo i dess styrelse.
Uti försatsen till den mening, som slutar med försla¬
get till den ifrågasatta skrapan för Rikets collegier och för¬
valtande verk, uttrycker Utsk , såsom skal för denna dess på
förut anförda fada grundade öfvertygelse, alt uti stats¬
förvaltningen misshushållning ägt rum, och att R. St:s re-
revisorers derom förnvade anmarkntr uti ingen väsendtlig
mån verkat till en bättre ordning eller till undanröd-
jande af sådana brister i styrelseverkens organisation och för¬
valtning, hvarigenom en noggrannare vård om Statens medel
bort inträda. Då följden af denna försats varit den ofta
omnämnda skrapan, måste sålunda den anmärkta misshushåll¬
ningen i statsförvaltningen varit de förvaltande verkens, och
af sådan art, alt den ådagalagt bristerna i deras organisa¬
tion och behofvet af denna förändring. Jag uppmanar II.
Utsk., att i de af dem anförda facla, lill och med om raan
tillägger dem, revisorerne vidrört men Utsk. förbigått, upp¬
söka några, sorn kunde rättfärdiga ett sådant omdöme, äfven
om deribland skulle kunna igenfinnas de smärre misstag, hvilka
torde från ali större förvaltning vara oskiljaktiga. Utsk. har
näst före sin tirad om embelsverken yttrat en sats, livar»
Den ij M srj f. m.
r i k t i i» lif f jag fu Ukrtmligen erkänner, mén sohr jagt rVékVa
skulle önska, ott Utsk. sjellt efterföljt. Utsk. yttrar neniI.,
sid. 83: ”Efter alt Salunda uti en serie hafva genoitigatt
”revisorernes afgifna berättelser och, med aöledri. af de
”deri förekommande annrärkntr, hafva vidtagit de åtgärder,
”sorn, med stöd af Riksd.Ordnts 2g:de §, ålegat StatsUtskv,
”samt i öfrigt till R. St:s vidare ompröfning hafva framlagt de
”erinring ir, sorn vid hvarje punkt af revisionsberättelserna sig
”förete, har Utsk. likväl trott, att denna från framfarna riks-
”dagars praxis hemtade ordning för behandlingen af stats-
'hevisioner icke Uppfyller sitt ändamål, då den blött fram¬
ställer en styckad bild af statsförvaltningens gång, hväri-
”génöm R. St. icke heller blifva i tillfälle att trti ett sant-
”111 örliäng öfverskåda denna förvaltning, hvilken från én
”mängd, hvar för sig mindre betydliga tilldragelser, fåtVar
”en karakter, söm endast af de spridda dalarnes sammäiYfö-
”1 ing blifver rätt åskådlig.”
Då jag förklarade irrig fullkomligt erkänna riktigheten af
den sats, Utsk. här yttrat, får jag dock tillägga, alt jäg så föfståft
Utskrs mening, afl det vöre saminanföringen af alla de spridda
delarnä af en förvaltning/eller med andra ord, (lennäs résrrltatef
på det hela, sorn bestämde dess karakter. Jag tror sålunda, ätt
Utsk. gifvrt en trognare, en rättvisare teckning af Sven¬
ska statsförvaltningen lindér deri tid, ifråga var. revisioner
omfatta, om det — i stället för att rödast upptaga del jem¬
förelsevis ringa antal mer och mindre betydliga tilldra¬
gelser, som ansetts påkalla anmärka , — teeknät förvaltnin¬
gens resultaler i det hela. Af de orsakér, söör* jag i början
af dett 1 anförande auiydt, lemnär jag Vid detta tillfälle allde¬
les å sido öfversigt en af elen Rikets statsförvaltning i sin
helhet, hvilken varit beroende af högsta Regeringsmak teli.
Mfen samma grundsats, som gäller för Omdömet örn denria,
galler äfven, för bedötnmandet af hvar och én éf de detal¬
jer, för sig betraktade, hvilka Varit anförtrodda något af tlé
förvaltande verken. Äfven de hade lättast och rättvisast
kunnat bedömmas, om man framställt deras resultater på det
hela — jemfört de medel man ägt att tillgå , dfe kostnader
män användt, de syften män vunnit, dels med förflutna li¬
der hos oss, dels med främmande länders förvaltning; tifell
fen sådan teckning — med bestämdhet och någon forskning
i ämnet, vågar jag förklara det, — skulle ej kunnat slutas
med behofvet att erinra i fr. ignvar, verk om en sparsammare
hushållning.
Men om tiden ej hudgifvit Utsk. att fullborda en så-
dtin talla, hade det måhända icke varit obilligt, att på deh
som lemnats, ej endast upptaga de anmärkta åtgärdernå ,
utan äfven eh och annan af dem, emot hvilka omöjligen
något klander kunde riktas; men som dock måhända trog¬
nare än de anmärkta; kunnat lemna bidrag till tfeeköingfeh
af förvaltningens sanna karakter. Må det tillåtas mig att
lD'c 11 17 Maj f. m,
liär an'föi'a eli enda exempel, hvilket jac; med tå mycket
större nöje — jag luinde kanske tillägga' pligt — väljer, sorn
jag aldrig Sett det omnämdt af någön utaf våra mångå pu-
blicitetsorganer ; och sorti del framställer ett’ af de mångå an¬
språk på nationens tacksamhet, en af vår handel och nä¬
ringar högt förtjent embetsman äger, men mot hvilken man
dock Seli våra ultrafiherafa i näringsfrihet under åratal' in¬
stämma i en brodel lig chorus med våra mest inbitna ufträister
i handels- och skråtvång, att ropa: korsfäst, korsfäst!
Såsom man erinrar sig, afsade Kronan sig vid 182g, års
riksdag rättigheten att till leverering in natura uppsäga dess
beli fri Ina afrads- och lionde-spanmål, under det att ränte-
gifvaren biheliöll sin optionsrätt, ätt efter behag lösa sädén
efter fnarllégårtg ellet leverera den in natura. Följden må¬
ste naturligtvis blifva den, alt när mai kegången var hög och
prisen i fallande, uppsades sädén, i motsatt fall löstes den,
i hegge med sannolik förlust för Kronan. Men intet år ho¬
tade denna att blifva så kännbar, som i8j8. i83y års skörd
missbedömdes af både spanmålshandlare och producenter;
prisen örn hösten, efter hvilken mai kegången sattes, blefvo
högst lagd i jemförelse med hvad de följande vår och som¬
mar stägn lill. Kronans räntésäd uppsades i allmänhet och
löstes efter de jemförelsevis låga markegångarna. Då för¬
anstaltade redan i Januari d. v. Stäfsseci eterärén för finance-
äfendéna, jemte Presidenten i Släts-cönt., om uppköp af Kro¬
nans behof utaf råg i Rysska hamnar, innan ännu efterfrå¬
gan från Sverige uppstegrat priserna, och på detta sätt
lyckades man till Kronans magåzifrer i Stdclholm och Carls¬
krona anskaffa — på sätt bifogade document utvisar, *) —
öfveå' io.ooo t:r ri ad råg, för— ailä omkostnader inberäk¬
nade, — endast 2g sk. 10 r. btcö öfver markegångspriset
med tillägg af forse Ilön eller Kronans lösningspris för Stock¬
holms län, meti 2 r:dr 27 sk. 2 rist under detta, för Ble¬
kinge län Saint flera ridr bicö under hvad oriad råg note¬
rades vid uppliäudlingstiden i Slockholm och Carlskrona.
Vid levireringstiden var skilnaden ännu större. Måhända
besparade denna enda åtgärd Svenska statsverket större sum¬
ma, än hvad alla de anmärkta posterne — förutsatt att de
förmenta förlusterhu ktltlnat förekommäs — kostat detsamma.
Af alla de förvaltande verken torde, utom Stats-Cont.,
Krigs-coll:m och Förvaltningen af sjöärendena, jemte de sorn
lyda under dessa, väta de, hvilka behandla största antalet
af sådana mål, hvartill erfordras den Större administrativa
skicklighet, söm för inar all på samma gång skaffa god vara
för godt pris och med de möjligast ringa förluster, (ty hu¬
ru mycket förskotter utgöra villkoret för godt pris vid leve¬
rantör, torde jag ej behöfva erinra). I detta hänseende tror
jag, alt allmänt kända statistiska facto ådagalägga, att de
*) Se Bil. Litt. B.
Den ir Maj f. m.
Svenska förvallningarne nied framgång kunna tåla jemförel¬
se, ej endast med Englands eller Frankrikes, vid hvilka ra¬
dikala brister vidlåda, utan t. ex. med Preussens så allmänt
och så rättvist lofordade förvaltande verk. Exempelvis vill
jag endast erinra, att man hos oss bygger ett linieskepp el¬
ler en fregatt af lika godhet för mindre än i något annat
land, och för mindre än hälften af hvad de kosta i Frank¬
rike och England, oaktadt vi mäste köpa ett af de vigtiga-
ste materialierna, ekvirket, utifrån. Di ve.ikliga förhållandet
nr sådant, men måhända i tider, icke ur mannaminne, miss¬
bruk funnits, hvartill nu saknas alla spår; så torde det icke
linnas rättvist af nationens representanter att recoromende-
ra de förtjenta administratörer, som lyckats bringa det till
denna punkt, till en föreställning att iakttaga mera sparsamhet.
Man har under närvar, riksdag ofta hört yrkas den
sals, hvaraf äfven i StatsUtskrs utlntrn ej saknas spår, att
den förändrade organisationen af Konungens Statsråd äf¬
ven måste medföra en förändrad organisation af embelsver-
ken och gifva dem en mera pa elemenia risk riktning.
Hvad den förändrade organisationen beträffar, uppskjuter jag
allt omdöme derom, intill dess jag åtminstone får se någon
grundlag af dess sammansättning; men ora man med den
pa r 1 e m e n t a r i s k a riktningen menar, att förvaltningens
åtgärder böra riktas derhän, att parlemenlariska intressen
dervid blifva fästade, så ber jag Gud bevara oss, för alt i
detta fall komma att likna Frankrike och England; ty
det gamla Sverige har ej råd, att, som i Frankrike och
England, administrationerna, vid leverancers uppgörande o.
d. m., måste mera afse att tillförbinda sig inflytelserika
personer, än alt erhålla fördelaktiga contracter. Det är ic¬
ke utan, att små tecken redan börjat visa sig, huru den en¬
skilda örn tankan äfven här söker begagna inflytelserika
förespråkare, för att vinna sina syftemål, dervid icke för¬
summande dessa mäktiga monitorer för allmänhetens under¬
visning i allt vetande, hvilka dagligen columnvis utminute¬
ra sina lärdomar, med klokt tillhakahållande af den ämne¬
nas sida, som de anse vara för allmänheten onyttig att ock¬
så lära känna.
Mine herrar! då jag emot en oförtjent behandling för¬
svarat en embetsmanna-corps, hvilken jag räknar mig föl¬
en ära att tillhöra, har jag måhända yttrat mig med någon
värma; jag vågar dock tro att — ehuru jag här talat så¬
som medlem af national-representationen, och sålunda af¬
ven, för min ringa del, är berättigad deltaga i det dom¬
slut, RiksSltn äga öfver deras delegationers uppfyllande af
dem lemnade uppdrag, — jag icke åsidosatt den grannlagen¬
het och den aktning, som tillkomma ett högt medborgerligt
förtroende. Men jag tror, att både rättvisa och klokhet
bjuda, alt R. St. och deras ombud äfven egna någon upp¬
märksamhet åt de, örn än mindre, anspråk på grannlagen-
Den 37 Maj f. m.
het, hvilka Konungen oell Rikets embetsman kunna äga. 35
§:n Reg.F:n gifver Sveriges embetsmannacorps en sjelfstän¬
dighet, som knappast i något annat land igenlinnes; oell jag
vågar tro, att det icke är bos denna corps, som den mi n-
sl a skatten finnes förvarad af sannt fosterländska tänkesätt och
af en ordnad frihetskänsla, förenade med förmåga att bedom¬
ina hvad dessa verkligen kräfva. Månne det då skulle vara
klokt, mine herrar! att tvinga denna embetsmanna-eorps
att, vid skötandet af sitt kall, såsom en hufvudsak alse
ål hvad väderstreck opinionsflöjeln för dagen sig vänder?
Utom andra länders, torde våra egna häfder lemna varnan¬
de exempel i detta fall.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om
återremiss af ifrågavar. utlåt., och att SlatsUtsk., i den hän¬
delse det förblifver vid sin tillstyrkan af den föreslagna
und skrifvelse!) till K. M., måtte bestämdt uppgifva hvil¬
ka collegier och förvaltande verk , och i hvilka fall de ej
med noggrannhet eftérkoramit hvad K. M., på grund af R.
Sits beslut och gällande lagar, dem anbefallt, eller ej
med skyldig grannlagenhet bemött R. St:s revisorers an¬
märkningar, äfvensom hvari den anmärkta bristen på spar¬
samhet och hushållning bestått; och skulle de förvaltande ver¬
ken otvifvelaktigt anse för en stor ynnest, om [Jtsk. dertill
ville lägga den begäran, att dessa deras förseelser måtte un¬
derställas laga ransakning och dom.
Bilaga Litt. A.
Med anledn. af hvad i H. StatsUtsk:s utlåt. N:o 76 p.
6G <St 1Ö9 omförmäles, får jag vördsamt föreslå, att nedan-
nämnda K. Krigs-collegii artilleri-afdelnts i Mariebergs egen¬
dom intecknade capitalskulder mätte till det belopp, de vid
slutet af innevar. år utgöra, afskrifvas, nemi.:
till militie-boställscassan vid 1833 års slut, ut¬
görande r:dr 35,709: 3. 9.
Rikets Ständers Bank d:o d:o i>74o: 38. 7.
(Denna skuld har troligen undergått årliga
förminskningar.)
saint Riksg.cont. d:o d:o 14,000: — —
B:co r:dr 51,449- 42- 3.
Såsom ytterligare skäl, utom hvad det åberopade utlåt,
innehåller, får jag anföra, att en balancering af fordringar,
till hvars liqvid inga medel anvisas, torde finnas mindre
lämplig; att samtliga fonder, som äga ifrågavar. fordringar,
äro Statens och sålunda kunna, dels af R. St. ensamt, (hvad
Bankens och Riksg.cont:s beträffar) dels af K. M. och R. St.
gemensamt disponeras; alt Riksg.cont:s ifrågavar. fordran just
tillkommit genom öfverlemnondet af en utaf artillerianslag
liopspard och för artilleribehof ämnad fond; att den betyd¬
liga tillökning militie-boställscassans capital-tillgångar under
P.en Maj f. m.
sista 3o fleen vunnit, styckes visa, ptt föl lasten af räntan å
dess ifrågnvar. fordran icke :k.unde inverka på dess förmå-
ga att fullgöra sina åligganden, samt att afskrifningen *f
det lilla bancolånet än mindre kunde medföra någon menlig
verkan på bankens, utan endast minskar årets vinst.
Bilaga Litt, B.
Ödmjukaste promemoria.
I enlighet med den af Hr Presidenten och Commend.
P. Westerstrand afgifua redogörelse öfver de enligt K. Mts
nåd. bref den 23 Februari och 23 Juni 1838, genom Hr
Presidentens försorg, från Iliga för statsverkets räkning sam¬
ma år irfförskvitna, samt till bärvar. slotts- och förrådsma-
gazin och K. flottans förråd i Cai Iskrona levererade 20,192
tunnor 22 k:r l iad råg, med 16,558 ttr Jo k:r vid förstnämnda,
och 3633 t:r 24 k:r vid sistnämnda magazin, uppgår medel¬
priset per tunna å anskalfningsorten till . . 7: 29. 8.
samt vid aflevereringsorten, omkostnaderna inbe¬
räknade, till 1 o: 17. io.
Vid förekommen fråga, huruvida denna upphandling
varit för statsverket förmånlig eller icke, får upplysningsvis
nämnas, att i838 års rnarkegångspris för Stockholms län
uppgick pr tunna viad råg till ...... 9: 36. —
och för Blekinge län till .12: fä. —•
äfvensom att, vid den tid upphandlingen verställdes, gång¬
bara priset i Stockholm pr tunna o rind råg
noterades till . 12: 4a. —
och för dito i Blekinge län lill . . . . . . 11: fä. —
allt b:co. Stockholm af Allmänna Magazins-contoret den a3
Maj 1840.
J o b. Ai'. Borelia s.
NB. Forsellönen är alltid 16 sk. b:co pr tunna.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten
af en Deputation från Hederv. BondeSt., anförd af Itiks-
dagsm. Fredr. v#p Zweigbergk ifrån Skaraborgs län , hvil¬
ken uppläste följande:
* BondeStåndet, bekymradt öfver det sätt, hvarpå Stats-
Utsk:s förslag om mötespassevolancens utgörande blifvit be-
handladt af dess MedStänder, täger sig härpå ed ; friheten ge¬
nom oss, dess deputerade, vända sig ti|l H. R. o. Ad. med
den önskan, att ifrågavar. ämne, innan det slutligen afgöres,
måtte af det H. Ståndet närmare behjertas. Det är för II.
o. Ad. icke obekant, huru BondeSt., ehuru år 1812 mindre
upplyst om sin ställning och ledt af eli då allmän hänfö¬
relse, lät förmå sig att antaga den K. proposm härom, men
att det år 182g, kommet till bättre insigt, förkastade projec-
tet om denna afgifts förlängning och högtidligt protesterade
empt
Den 37 Maj f. m.
emot de öfriga Ståndens åtgärd i detta fall. Det fästade upp¬
märksamheten på den dubbla olagligheten i detta beslut,
då man ej allenast derigenom bröt ingångna contracter och
gjorde lill en gilman afgift för den stora majoriteten af lan¬
dets innevånare hvad som blott i några enskildta fall var
en frivilligt åtagen förbindelse, samt då man, tvertemot
grundlagens föreskrift, för en följd af i5 år fastställde en
skatt, som åtminstone, lik alla andra, borde upphöra vid
påföljande riksdag. Man lyssnade icke då till denna pro¬
test, och BondeSt. vet ej och vill ej veta hvad som föran¬
ledde eller förklarade denna uraktlåtna uppmärksamhet på
dess önskan, dess rätt och lagens röst; det hoppas numera
se det fordna missödet rättadt, och att finna ett villigare öra
hos sina MedStänder, särdeles hos R. o. Ad., som, på mång-
falldigt sätt gynnadt af lyckligare samhällsvillkor, häri sä¬
kerligen finner en ökad förbindelse att lyssna till det Stånds
klagan, som af samhällsinrättningens fördelar och bördor
känner föga mer än de sednare.
Af R. o. Ad., som till en del sjelf icke är obekant med
dessa bördor, ehuru deras tyngd för många lättas af förde¬
lar hemtade från Statens tjenst, men hvarom BondeSt. ej
vet annat än den dagligen växande svårigheten att dertill an¬
skaffa medel, kan BondeSt. således med full tillförsigt för¬
vänta ett rältsenligt bedömmandeaf saken. R. o. Ad:s upp¬
lysning lärer det icke undgå, att då BondeSt. önskar fram¬
gång åt StatsUtsk:s förslag, hvarigenom mötespassevolancen
skulle öfverflyttas från rust- och rotehållare och utgå pf
andra Statens medel, önskar det icke att blifva befriadt
från denna afgifts utgörande, — ty det ar i alla fall Bon¬
deSt., som måste betala bevillningens drygaste del, — utan
blott den billigare fördelning, då alla skulle åtaga sig en
allmän skatt, ej en viss del af landets innevånare ensamme
tryckas deraf; det önskar en återgång till indelningsverkets
bestämmelse; det önskar, att lag och naturlig rättvisa måt¬
te få gälla, och då det är öfvertygadt, att R. o. Ad:s rätts¬
känsla fullt motsvarar dess upplysning, gör det sig förvis-
sadt, att det ej skall behöfvas mer än ett vädjande till des¬
sa båda egenskaper, för att få sina besvär afhjelpta och när¬
var. fråga behandlad med den urskiljning, den fördomsfrihet
och den grannlagenhet hon förtjenar.
Derjemte hade Deputalionen aflemnat ett utdr. af He-
derv. BondeStts prot. för den 20 dennes.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kom-
me att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Le fren, Joh. Pehr, uppläste följande!
’’Med anledn. af de utaf revisorerna gjorda framstäl/nir
”röride halten och vigten af det nyare silfvermyntet, har
7 H, 35
a;4
Dtn 37 Maj f. m.
”Utsk., i öfverensstämmelse med revisorernes åsigter, funnit
”sig böra tillstyrka R. St. att hos K. M. i und. begära,
”att K. Myntstyrelsen måtte förständigns, att hädanefter
”vid utmynlningen bör iakttagas, att det tillåtna, så väl
5,öfver- sorn under-remedium i minsta möjliga mån bc-
"gagnas.”
Jag är till alla delar af lika tanke med Utsk. deruti:
att vid utmyntningen det tillåtna , så väl öfver- som under-
remedium i minsta möjliga man bör begagnas; d. v. s., att
mvnlet bör hållas så nära intill den s. k. normal halt en
och normalvigten, som möjligen ske kan; mea just der¬
före att jag med Utsk. delar denna för all myntpreglmg
vigliga regel, måste jag afstyrka att und. skrifvelse i detta
fall må till K. M. aflåtas, och detta af det lika enkla som
gilltiga skäl: att det nya Svenska s i I f v e r m y n t e t i
verkligheten redan b efin nes aga just denna huf¬
vud ege n s k a p ; samt det således icke synes vara välbetänkt
att genom en anmärka, härutinnan, som saknar grund, kom¬
ma allmänheten att tro, det silfvermyntet icke äger den fin¬
het och vigt, som med gällande myntordning öfverens-
stämmer.
Enligt offentliga anteckningar vid Myntverket öfver de
vid probering af pregladt siifvermynt funna halter, hafva
medelhalten samt lägsta oell högsta halterne för nedanståen¬
de år varit sorn föijer:
medelhalt lägsta halt högsta halt.
)83o -74'7-ny 747 748
»831 748 747 751
-*83* 74713 747 75°
»833 747x3 747 749
»834 748x73 747 75'
>835 75ox3 749 752
>83,6 749to 749 7-4ir3
>837 75ox3 748x3 75i
»838 75°x43 74ör73 75a
>839 . 75ct\ 749 75}-
Medium för alla 10 åren är 749/3 tusendelar.
Vid i835 verkställd undersökning å några och fyratio
utur rörelsen tagna penningar af åren 1810 med 18 >5, blef
mediära utslaget 749x3 tusendelar ; och vid prof, gjorda i
ett sammanhang å 33 st. af i838.års hela riksdalrar, be¬
fanns medelhalten vara 749x3 tusendelar.
Medelutslaget för alla 10 åren blir ännu bättre, om
i betraktande tages, att silfverpröfningen under åren i83o
till och med i834 uteslutande skedde genom afdrifning i
ugn, hvarvid myntsilfver, efter både i Frankrike gjorda
och här upprepade undersökningar, förlorar något öfver
x/g5delar af silfverhallen. De i proberings-journalen upp¬
förda, här ofvanföre anförda, halter ökas således per me-
Den ay Maj f. m. 2^5
dium för alla 5 åren lill 7^°tö lusendelar.
18 >5 lill och med 18 5g års prof hafva
för alla 5 åren gifvit elt medium af . lusendelar
så att medium för alla 10 åren blifver 75o-5J£ tusendelar,
hvilket således icke allenast uppgår till, utan öfver-
skjuter n o r m al h a I t e n, som är 7Öo tusendelar.
De, genom Banco-styrelsens försorg, af Hrr Akerman
och Svanberg verkställda proberingar utvisa icke, såsom
R. SI:s revisorer oriktigt anfört, det alla af Profes¬
sor Åkerman undersökta mynt ”allenast något öfver-
skjöto den lägsta tillåtna halten,’’ utan tvertom an¬
gifva en högre halt hos mynten än sjelfva normalhalten,
eller i medeltal . .
Jemföres dermed Svanbergs nndersökningar, finner man me¬
deltalet af de års tillverkningar, han profvat vara 749rm>>
så att medium af de genom Banco-styrelsens försorg gjorda
prof blir 749tö2ö
tusendelar; hvaraf synes alt blott af det tillåtna
remedium blifvit begagnadt, och att således myntens medel¬
finhet ligger så nära intill normalhalten, som skä¬
ligt fordras kan. Härvid anser jag mig, för jemförel-
sens skull, böra nämna, att medium af 12 års tillverkning af
nya Franska silfvermyntet, finheten befanns, vid i Paris an¬
ställd undersökning , vara 8ygT7ö tusendel , då normalbalten
är goo tusendelar, således x3^ tusendelar under nor¬
malhallen, då medium af Hrr Åkermans och Svanbergs pro¬
beringar blott visa T§5 tusendelar, eller nära ^ deraf.
Vidkommande dernäst det nya Svenska silfvermyntets
vigt, så upplyses detta säkrast genom följande öfverslag, ut¬
visande vigterna på de påsar med nytt speciemynt, som un¬
der åren i85o till och med 1809 från K. Myntet blif¬
vit till R. Sirs Bank aflemnade.
1:0 Hela riksdalrar böra minst väga 11 xg 0%% $ pr påse.
CD
tJ
|
påsar
|
a
|
1 2TUo
|
2639
|
—
|
å
|
1 2
|
5847
|
—
|
å
|
1 r 99
1 1 i5o
|
2194
|
—
|
å
|
I i-9-8-
1 1 1 00
|
768
|
—
|
a
|
1 1 9 7_
1 1 1 00
|
1 i63o
|
påsar.
|
, som
|
per medium vägde $ d:o, eller
|
|
i del
|
närmaste i i flo¬
|
2:0 II
|
a 1 fv a
|
rik sd a 1 ra r böra väga minst 11$ Pr P^se«
|
8
|
påsar
|
vägde
|
I 2 J QQ Tb
|
126
|
—
|
—
|
12
|
289
|
—
|
—
|
t i 9-?
1 *Too
|
63o
|
—
|
—
|
1 1 Too
|
?34
|
—
|
—
|
I t-9-7-
1 1 I oo
|
118
|
—
|
—
|
T 1 JUL
1 1 iUo
|
20C)5
|
påsar,
|
som
|
pr medium väga tiT5gsö% ^ ^‘t0.
|
aj6 Den 37 Maj f. m.
3:o F je r de del s r i k s d: r böra minst väga 11 tössö $ pr påse.
176 påsar vägde 12 U
63. — —
i.83 - —
2182 — —
2212 — —
1 io5 — —
239 — —
7828 påsar, sorn pr medium väga 11 tössö ^ t':o‘
4:o Åltondedclsriksdlr böra minst väga 1 1 iVsgs ^ P1' påse.
i_?_9
1 I 05-
i JL?
1 I OO
1 2J7
1 Toö
11?_6
I I OU
.95
II 00
1 2-4
1 IOO
2
|
påsar
|
å
|
1 2To (>
|
0
|
—
|
å
|
1
|
6
|
—
|
å
|
I C*,——
1 00
|
37
|
—
|
a
|
I 2
|
.38
|
—
|
ä
|
"tVö
|
282
|
—
|
å
|
1 1 T ö%
|
694
|
—
|
å
|
1 1 9 7
1 'TUS
|
1188
|
—
|
a
|
. I-9-?-
"IOO
|
»446
|
—
|
å
|
I I -9-5-
1 1 I OO
|
780
|
—
|
a
|
* 1 I 00
|
3oi
|
—
|
å
|
t » 9 3
1 lTöö
|
10
|
—
|
å
|
1 T 9 2
1 Töo
|
4887 påsar, som pr medium väga iit95%3Sö # 6:0.
5:o Tolftedels riksdir böra minst väga 11£ pr påse.
2 påsar å i2r^
46 — ä . 2-j-§ö
I 4 å I Q Q
i65 — ä 12
38 — ä 11 T95^
55 — a iit9ö8(J
5i — å . l-fVö
,,9 _ å ,,t9_^
178 — å 11 t9ö’<j
io3 — å iix9545
9 3
TOO
i.8 — a 11
23 — ä iix95%
47 __ å n-iVs
53 — ä 11T9^
ion påsar, som pr medium väga 1 rt%Voö & d:o.
6:0 Sextondedels ritsd:.' böra minst väga 1 U pr påse.
i5
|
påsar
|
å
|
I2rås
|
10
|
—
|
å
|
1 2T33
|
11
|
—
|
a
|
12
|
12
46
|
—.
|
a
å
|
1 »TÖS
» ‘TTO
|
70
25
|
I
|
a
å
|
TT 9 7
T» 9 5
1 *TSU
|
Den aj Maj f. m.
18
8
2i5 påsar, sorn pr medium väga iir^éso $ P1' påse-
Då nu häraf synes, att vid hela riksdalrarnes utmynt-
ning icke fullt J-tdelar af det tillåtna remedium i vigt blif¬
vit begagnadt; samt
vid halfva riksdalrarna icke fullt \ ;
vid fjerdedels riksdtna icke fullt f ;
vid åttondedels riksdtna icke fullt^;
vid tolftedels riksdtna icke fullt samt
vid sextondedels riksdtna icke fullt
så finnes i sanning ingen gilltig anledn. till klander; helst
det vid Svenska silfvermyntets slagning tillåtna vigt-reme-
dium är ganska knappt tilltaget, och angeläget är, att mynt¬
styckena snarare ligga något under än öfver normalvigten,
emedan i annat fall export onödigtvis befordras.
Det är allom kändt, att på de sednare ?.:ne åren klan¬
der å Svenska silfvermyntets värde låtit förspörja sig af
dem, sorn voro sysselsatte att exportera vårt silfvermynt.
Men icke för alla torde rätta orsaken härtill vara känd.
Klandret lät icke höra sig så länge mynt alt exportera
fanns af de första årens tillverkning, ehuru, efter hvad jag
ofvanföre haft äran anföra, mynten under dessa år höllos
närmare lägsta tillåtna halten än på de sednare åren ägt
rum. Orsaken var, att myntningen i början skedde af gam¬
la piastrar, som innehöllo litet guld bland silfret, och som
härstädes icke lönte mödan att utskeda, men i Hamburg, der
sådant kan ske i stort, och med billigare medel, väl lönade
sig, så att till och med ■§■ proc. af silfvervigten räknades
såsom vinst. Men då myntningen härstädes de sednare åren
begynte bedrifvas af bergfint, men guldfritt silfver, uteblef
denna guldvinst, och då började man skrika öfver, att Sven¬
ska myntet blifvit försämradt, ehuru det, såsom ofvanföre
är anfördt , på dessa år hölls så rikt vid myntningen , alt
det ofta betydligt öfversteg normalhalten.
Enligt Myntverkets vigtlistor och prof-journal för åren
1837, 1838 och 183g, då tillverkningen af liela speciel- huf¬
vudsakligen bedrifvits, hafva 20 specie-riksdtr pr medium i
fint silfver innehållit
då de, med begagnande af hela de tillåtna remedia för halt
och vigt, ej behöft, för att vara laggilda, innehålla mer än
1,4890 skålp. fint silfver. Således har af remedia blifvit be¬
gagnadt för 1837 ^:del och för åren 1838 och i83g endast
yi^tdel, hvilket sednare motsvarar 1 r:di- på i5ooo.
Dessutom bör noga märkas, att Svenska myntet icke må
bedömmas efter de afbränningar i värdet, som i Hamburg
år 1837
i838
i83g
• • '>4999
■ • '>4999
1,4996 skålp.
'>4999 »
Den 17 Maj f. ra.
äga rum, da silfvermynt dil exporteras; ty del är allom
Lekan!, alt dessa oskäliga afbräuningnr alltid äga rum, myn¬
tet må komma ifrån hvad land som helst och vara så full-
lialtigt och Fril I vigtig t som helst, ty de göras för att betac¬
ka skednings- och andra omkoslnader, samt äro föremål för
allas klagan, som med Hamhmgarne drifva silfverhandel ,
helst dessa afbränningar äfven äga rum, då man till Ham¬
burg exporterar plantzar, som förut just ifrån Hamburg blif¬
vit importerade och ännu bara dess stämplar.
Jag anhåller, på de nu anförda skäl, att betänk, måtte
blifva ålerremitteradt, samt att Utsk. måtte granska de af
mig nu gjorda aumärkntr, då jag är viss om, att det skall
blifva utrönt, att den premiss Utsk. tagit af Hrr revisorers
utlåt, skall befinnas vara oriktig, och således den deraf drag¬
na conclusionen förfalla.
Hr Sandel hjern, Paul, anförde skriftligen:
§:n 155. I afseende på revisoremes anmärkn ang:dede
ränlefria förskott af undsättnings-creditivel, sorn dels emot
borgen tilldelats enskilda personer, hvilka åtagit sig tillhan¬
dahålla spanmål åt behöfvande orter, dels meddelats behöf¬
vande församlingar, emot gemensam ansvarighetsförbindelse,
för att sjelfve förskaffa sig nödig spanmål, kan jag upply¬
sa, alt föreskrift aldrig blifvit gifven, att de i förstnämnda
fråga upprättade contracter jemte borgensskriflerna, och de
i sednare frågan afgifna skuldförbindelserna skulle bifogas
redovisningen, eller särskildt till K. Stats-cont. insändas.
Anmärkta förhållandet har således tillkommit af saknade fö¬
reskrifter i ämnet.
För min del anser jag visserligen lämpligt, att sådana
föreskrifter, till så vidt de verkligen erfordras, varda med¬
delade vederbör., nemi. i ändamål att åstadkomma behörig
verification till redovisningarna; men jag delar deremot ej
SlatsUtsk:s mening, att R. St. skulle böra hos K. M. i und.
begära de öfriga åtgärder, upptagna under Litt. A. och D.
(pag. 5t)), sorn StalsUtsk. tillstyrkt, emedan den under Litt.
A är ändamålslös, då Stats-cont. naturligtvis ej kan göra
någon förändring i de contracts-villkor, hvarom Konungens
J5ef:h:de, på deras embetsansvar, med enskilda personer öf¬
verenskomma, och den under Litt. D. äfvenså, när Stats-
cont. lika litet kan förändra villkoren i hänseende till ul-
gifna lån åt församlingarna. JVär missvext i något län in¬
träffar, äro dessutom landscontm, hvilka skulle besörja om
den stora mängd af onödiga afskrifter härmed åsyftas, oaf-
sedt deras öfriga mångfalldiga och trägna göromål, så öf-
verhopade med tillfälligt arbete i och för undsättningen, alt
de knappast hinna sköta det nödvändigaste. Jag yrkar förden¬
skull vördsamt, att, om R. H. St. i öfrigt bifalla StatsUtskrs
tillstyrkande i 55 §:n, ifrågavar. mom:r Litt. A och D mätte
derifrån undantagas.
Den 37 Maj f. m.
SlatsTJlsk. har vid slutet af dess utlåt., på den grund att
revisorernes ofta förnyade erinran om en sparsammare hushåll¬
ning i detalj endast synes hafva framkalla! förklaringar, eg-
nade alt undanröjda lagliga skälen till anmärkntr, dervid un¬
derstundom uttryck blifvit begagnade, synnerligast år 1836
af K. Krigs-coll:m , Förvaltningen af sjöärendena och Con-
voj-commissariatet, som synas mindre lämpliga vid bemö¬
tande af den andra Statsmaktens grundlagsenliga åtgärder;
äfvensom af skäl, att StutsUlsk. anser att, uti statsförvalt¬
ningen misshushållning i flera fall ägt rum, utan att lörnva-
de anmärkntr derom i väsendtlig mån verkat till en hatt¬
ie ordning m. ro., föreslagit R. St. , att hos K. M. an¬
hålla” det sådana föreskrifter måtte meddelas Rikets collegier
”och förvaltande verk, hvarigenom desamma på det strän-
”gaste tillförbindas att med största noggrannhet efterkomma
”hvad K. M., på grund af R. Sits beslut och gällande la-
”gar, velat dem anbefalla; börande desamma hafva ingen
”moda ospard alt, uti hvarje dem åliggande förvaltningsgren,
”iakttaga den största sparsamhet och hushållning, samt alt
”med skyldig grannlagenhet bemöta de anmärkntr, sorn af
’’R. Sits revisorer göras emot deras förvaltning och räken¬
skaper.”
Om man än antager förutsättningen, att R. Sits reviso¬
rer representera den andra Statsmakten; så lärer dock
nödvändigheten fordra, att innan en så beskaffad und. an¬
hållan skulle ske, som här blifvit föreslagen, StatsUtsk.
borde speciell utreda, dels hvilka omständigheter, Ulsk. fin¬
ner böra föranleda till ofvanförmälda stränga föreskrift för
Rikets collegier och förvaltande verk, om iakttagande af
sparsamhet och hushållning, — dels på hvilka uttryck i ve
derbörandes förklaringar StatsUtsk. förmenar ett särskildt för¬
ständigande, att roed skyldig grannlagenhet bemöta R. St:s
revisorers anrnärkn:r, böra följa. — Sedan StatsUtsk., så¬
som mig synes, med urskiljning och måtta yttrat sig öfver
ämnet för revisionsberättelserna och föreslagit laglig behand¬
ling eller annan ändamålsenlig åtgärd i hvarje anmärkn:s-frå-
ga , som funnits icke böra få förfalla, tyckes mig emedler¬
tid, att StatsUtsk. motsagt sig nog mycket uti ofvanberörde
slutliga framställning; ty det kan väl ej vara Utsk:s mening,
att alla Rikets collegier och förvaltande verk gjort sig för¬
tjent a af den påyrkade föreställningen , som i de föreslagna
ordalagen innebär en verklig skrapa, och icke heller att
de samtliga i afgifna förklaringar uttryckt sig ohöfviskt
mot R. St:s revisorer, så att någon allmän tillrättavisning i
det fallet skäligen kail äga rum.
Jag erinrar mig, att bland Rikets collegier och förvaltande
verk förekommer i revisorernes berättelse och StatsUtskrs
utlåt, hvarken Bergs- eller Kammar-colltm, och detta torde
vara fallet med flera. Jag anhåller om återremiss af Stats-
a8o
Den 37 Maj f. ra.
Utsk:s betänk., samt att mina nu afgifna anmärkn:r måtte få
densamma åtfölja.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle visserligen icke förlän¬
ga vidlyftigheten af denna discussion, om det icke vore för
att söka förkorta vidlyftigheten af andra frågors behand¬
ling, d. v. s. i anledn. af Frih. Cederströms anmärkn.
rör:de i5 §:n pag. 7, då lian påstått att StatsUtsk. icke
bort föreslå R. St. att lill Bevilln.Utsk. öfverlemna reda-
ctionen af ifrågavar. författning. Jag tror att vid förevar.'
riksdag har icke, såsom Friherren yttrat sin önskan vara,
hvarken Ekon.- eller StatsUtsk. deltagit i frågor, som an¬
gå chartse-sigillatas-bevillnrn. Jag, tror, att om StatsUtsk.
skulle söka att sammanträda med det ena eller andra af
Utsk:n, så skulle derigenom uppkomma vida mer tidsutdrägt,
än om StatsUtskts förslag antogs. Bevilln.Utsk. borde gö¬
ras uppmärksamt på förekommandet af de olägenheter
revisorerne hafva antydt. Jag anhåller således, att hvad
Utsk. i denna del föreslagit, måtte vinna bifall. Efter hvad
jag hört Friherren anmärka i afseende på det, som föreslås
i 63 §:n, att R. St. skola hos K. M. anhålla, att sådana åt¬
gärder måtte vidtagas, hvarigenom ersättningen af i denna
§ omförmälda beskaffenhet för framtiden måste förekom-
mas, så har delta afseende på en gratificalion, som blifvit
gifven lill någon bland tjenstgörande personalen i Invalid-
luiset på Ulriksdal? Visserligen kan en slik und. anhållan
vara öfverflödig, om invalid-inrättntn alldeles kommer alt
upphöra, på sätt de fleste ledamöterne af R. o. Ad, hvilka
yttrat sig i denna särskilda fråga, önskat och bevisat bäst
vara, och då utgifter för denna inrättning icke vidare komina
i fråga: men om hvad Friherren yrkat i allmänhet åsyftar,
att Utsk. icke uppgifvit, huru oell på hvad sätt sådana gra-
tificationer kunna förekommas; så tror jag verkligen, att
svaret derå kunde vara, det den enklaste åtgärden är, att
K. M. för framtiden förbjuder sådana utgifter, hvilket sy¬
nes lämpligen kunna ske, på det skäl, som Utsk. förut har
omförmält, nemi. att här varit fråga om ett enskildt con-
tract, och således att alla, sorn deruti ingått, få skylla sig
sjelfva, om de sig icke bättre föresett.
Flera anmärkn:r af samma beskaffenhet hafva blifvit
gjorda mot Utsk:s betänkande.
I afseende på gg §:n, pag. 36, har man t. ex. sagt, att
ingen föreskrift blifvit meddelad huru för framtiden skulle
kunna iakttagas hvad StatsUtsk. åsyftat, nemi. ersättning
för statsverket. Utsk. har likväl uti det föregående förkla¬
rat, huru detta skall tillgå. Således , om de öfriga an-
märkntna, af hvilka jag icke kunnat uppfatta alla, i anseen»
de till Friherrens låga röst, finnas lika med dem jag uppta¬
git, så äro de lätt vederlagda. Utan att vilja, i afseende på
hvad
Den i~j Maj f. m.
38 i
hvad slutligen i betänk, förekommer, gilla, alt R. St. skul¬
le, som man säger, stryka alla öfver en kam, på sätt Hr
Rosenblad anmärkt i afseende på eollegierna; får jag likväl
hemställa, örn icke Utsk., för det sätt Utsk. begagnat att
uttrycka sig i allmänna ordalag, skulle kunna få räkna sig
tillgodo den regel, som Hr Rosenblad framställt, då det val¬
fråga om alt strängt upptaga hvad som i följd af någon
värme har blifvit yltradt från ett embetsverk. Jag tror för¬
öfrigt, att man, så vidt möjligt är, bör söka undvika strider
om ord.
Hr von Törne, Michael: Het är med anledn. af
§:n 154 af StatsUlsk:s betänk., som jag önskar att få yttra
några ord. Det måtte icke hafva varit SlatsUlsk:s mening
att befatta sig med mål, som långt för detta blifvit af K. M.
afgjorda. Redan år 1836 anbefallte K. M. Just.cancellers-
embetet att undersöka förhållandet. Sedan det und. utlåt,
inkommit, afgick skrifvelse, för att inhemta Slats-cont:s
yttrande deröfver, hvarefter K. M. fattade sitt nåd. be¬
slut; och bref afgick till Slats-cont. den 26 Maj 1837, af
innehåll, att som K. M. ansett de inkomna förklaringarna
tillräckliga för att undanrödja alla de anmärkntr, som blif¬
vit gjorda, så skulle samma anmärkntr förfalla. Med an¬
ledn. af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsammast
yrka återremiss af detta betänkande.
Frih. Boye, Ludv.: Den siste värde talaren har ut¬
låtit sig ang:de de tillstyrkanden, som StatsUtsk. afgifvit uti
.54 §:n. Det särskildta förhållande, som blifvit af honom
upplyst, befattar jag mig icke med; men jag begär R. o.
Ad:s uppmärksamhet för ett annat föremål i StalsUtskts
betänk, hvilket i min tanke, om det får undfalla uppmärk¬
samheten, skulle kunna gifva anledn. till en alldeles ny sa¬
kernas ordning i Sverige. Nog känner jag att Const.Utsk.
har rättighet att bifalla actioner emot Konungens rådgifva¬
re, i följe hvaraf de skola dömmas enligt ansvarighetslagen;
men på intet ställe uti vår-'grundlag finner jag någon an¬
ledn. till rättighet för StatsUtsk. eller något annat Utsk.
att tillstyrka actioner emot embetsman eller embets¬
verk. Detta är ett nytt tilltag af StatsUtsk., som, om det
denna gång får passera, kan blifva ett fält för partier och för
passioner samt, med ett ord sagdt, förvandla R. St. till an¬
nat, an hvad de äro och böra vara. Jag begär återremiss
af denna § och hoppas, att StatsUtsk. skall finna, att det
öfverskridit sin makt och brutit emot go §.‘n Reg F:n, som
uttryckligen förbjuder R. St. att befatta sig med speciella
mål. Om Utsk. varit okunnigt örn den undersökning, som
på K. M:s befallning redan ägt rum, så hade Utsk. icke va¬
rit til Iständig t att gå längre, än att hos Konungen begära
undersökning, till utrönande huruvida action borde anstäl-
7 H. 36
D»h »7 Maj f. m.
Jas. Det är nödvändigt, när något Utsk. vill börja på att
regera, att ett sådant Utsk. tillrättavisas. Detta är här så
mycket billigare, sorn Utsk. i sitt betänk, har velat tillrät¬
tavisa så många embetsverk. Hvad jag yrkar mot Utsk. är
således blott jus talionis. Jag anhåller, att Utsk:s betänk,
måtte blifva återremitteradt, och att detta mitt yttrande
måtte få följa återremissen lill Utskottet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Inom en rådslåen¬
de församling lärer det vara lika naturligt, som oundvikligt,
att åsigterna skola vara delade; man äger således ingen rät¬
tighet alt beklaga sig öfver de motsatta meningarna, men
deraf uppkommer äfven en förbindelse alt. så vidt man för¬
mår, göra siria egna åsigter gällande. I afseende på det nu
ifrågavar. betänk, om revisorernes berättelse, hade jag ön¬
skat att få förbigå de mångfalldiga fel, hvilka, efter mitt
sätt att se, StatsUtsk. alltför mycket låtit undfalla sin upp¬
märksamhet och icke framställt lill någon handläggning af
R. St.; men då StatsUtsk. utgör en delegation af R. St.,
med uppdrag att reda och nogare undersöka förhållandena,
så har jag ej tvekat, att i delta hänseende undertrycka mi¬
na egna åsigter, i det fall, att andra lemna sitt bifall till
de framställningar Utsk. gjort, alt låta en mängd af revi¬
sionens anmärkntr förfalla. Jag kan icke göra mig något
annat begrepp om ändamålet med revisionerna, än att dessa
mäste fästa uppmärksamhet på hvad som kan vara att an¬
märka och att, der deras anmärkntr befinnas rättvisa och
grundade, desamma böra föranleda till beslut af R. St. Jag
kan icke med en annan värd talare inom detta Hus instäm¬
ma deruti, att StatsUtsk. öfverskridit gränserna för dess
åligganden, derigenom att det lillkännagifvit för R. St., det
de remitterat åtskilliga anmärkntspunkler lill Ekon.Utsk.,
och kan åtminstone icke i grundlagarna finna någon ledning
för den slutsats, som i detta hänseende blifvit gjord. —Här
liar äfven blifvit ytlradt, alt StatsUtsk. tillstyrkt R. St. att
fästa afseende vid revisorernes directa anmärkntr mot Ko¬
nungens rådgifvare. — Lika litet har jag funnit någon sådan
hemställan af StatsUtsk., att R. St. skola till Konungen i und.
tillkännagifva deras önskningar om verkställighet, till rättel¬
se uti dylika fall. — Här liar äfven blifvit vttradt, att det
vore otillbörligt af StatsUtsk. att anmärka det tjenstledighe-
ter blifvit beviljade. Jag har icke i StatsUtsk:s betänk.,
rör:de revisorernes berättelser, funnit någon den ringaste
a.pjedn. till påslående af Utsk., att K. M. icke skulle få be—
vjlja -tjänstledigheter; men jag har funnit tillstyrkt af Stats¬
Utsk., att R. St. måtte fästa uppmärksamhet vid en revi¬
sorernes anmäi kn., att betydliga arfvoden blifvit utbetalta till
tjenstförrättaren af sådana embeten, hvars innehafvare sjelf
bort bestrida sina embetsåligganden, och utan att det är
kändt, att någon händelse varit för handen, som kunnat för¬
klara en sådan tjenstemaus ledighet från sin befattning.
Den av Maj f. m.
Har äro anmärkn:r riktade deremot, alt StatsUtsk. be¬
gärt R. St:s uppmärksamhet på den anmärkn., att ett ex-
pens-arfvode till en general-consul utgått, i stället för ett
pensionsbelopp, som var mindre graverande för Staten. Jag
kan icke gilla underkännandet af StatsUtskts åtgöranden i den¬
na del, då jag anser det vara ett af StatsUlsk:s förnämsta
åligganden att fästa R. Sits uppmärksamhet på alla de möj¬
liga iakttagelser, sorn kunna leda till besparing för statsverket.
Jag har äfven här hört anmärkas, såsom en brist i StatsUtskts
betänk., alt icke StatsUtsk. för hvarje särskildt fall, der
Utsk. tillstyrkt R. St, någon åtgärd, tillika uppgifvit ett
förslag till andra föreskrifter, särdeles i afskrifningsfrågor.
Härvid förefaller det mig åtminstone klart — ehuru det är
alltför möjligt att jag misstager mig — att afskrifningen
endast beror af R. St. Jag hernlar för denna öfvertygelse
en ökad anledn. deraf, att jag tror mig minnas, att K. M.
till R. St. remitterat sådana frågor; och jag kan icke finna ,
förrän det bevisas mig, alt ej R. St. äga att förordna någon
afskrifning, med mindre K. M:s sanction dertill blifvit er¬
hållen. Jag vet ej hvar detta finnes föreskrifvet, och kan
således icke förena mig med de åsigter, som en värd tala¬
re i detta afseende har yttrat.
Det skulle för R. o. Ad. blifva alltför långsamt och
tröttande, om jag skulle, i likhet med de talare, som fästat
sig vid nästan alla de anmörknts-punkler, för hvilka Stats¬
Utsk. begärt afskrifning, eller rättare, om jag, i motsats
med dem, skulle genomgå alla de anmärknlspunkter, för
hvilka StatsUtsk. har tillstyrkt att icke något afseende der¬
på skall fästas: men då nu så många anmärkntr äro gjor¬
da, att det vore omöjligt alt föreställa sig, alt man skulle
kunna tillvägabringa bifall till betänk, i det skick, hvaruti
detsamma nu är, så vill jag icke företaga en sådan gransk¬
ning, ehuru jag erkänner, att i många fall hade den lemnat
mig anledn. dertill.
En anmärkning har här blifvit gjord , i afseende derpå
att en reparation å stallen vid Haga har blifvit uppförd
å Fortifications-depart. I anledn. deraf har det blifvit upp¬
lyst, att reparationen icke varit för slottets räkning, men
jag kan icke destomindre undertrycka min förundran, alt en
så beskaffad kostnad, som den för reparationen af några
stallar för Norrska häsljägarne, kan komma att belasta For-
tifications-depart., och lian för min del icke finna, alt des¬
sa stallar hafva någon gemenskap med våra befästnin¬
gar. Således måste den anmärkningen vara grundad, att
denna kostnad utgår från obehörigt anslag och oriktig
titel.
Ytterligare har här blifvit åtskilligt taladt om en af re¬
visorerna gjord anmärkn. mot det arfvode för uppdraget att
äga befattning med sadelmodeller o. m. d. I anledn. deraf
har man satt i fråga, huruvida StatsUtsk. i detta hänseen¬
'aS4
Den 37 Maj f. ra.
de bort blanda sig tili domaremaklens pröfning af förhål¬
landet. Den slutsats har jag icke kunnat bernia af be¬
tänk., att det ifrågavar. arfvodet blifvit oruförniäldt i det
aldra ringaste sammanhang med sjelfva frågan om det rät¬
tegångsmål, hvartill sadelbeställningen gifvit anledn.; så att
äfven i detta afseende Ulskts betänk, ej förtjenar att i nå¬
gon mån klandras.
För alt icke längre upptaga tiden skall jag slutligen fä¬
sta mig vid den speciella anmärkn., sorn här blifvit gjord
mot sjelfva slutmeningen i StatsUtskts betänk. 1 delta hän¬
seende måste man fästa sig vid , att vederbör, embetsverk
uro obeskrilligt väl representerade inom detta Stånd. Jag
kan icke hemta samma slutsats af StatsUtskts betänk, i den¬
na del, som så många andra talare deraf dragit, nemi. alt
deruti skulle ligga något förnärmande. Jag skulle tvertom
vilja se en ganska långt utsträckt delicatesse uti framställ¬
ningssättet, då Utsk. icke , såsom man här velat lyda dess
mening, har åsyftat att gifva collegierna någon skrapa,
utan blott föreslagit en und. hemställan till K. M., det K.
M. täcktes göra påminnelse om sådana rättelsers vidtagande,
som ansetts nyttiga. På det sätt, som en ledamot har be¬
traktat saken, så blir det mycket svårt för R. St. att ingå
i någon så beskaffad juridisk bevisning. Jag hemställer till
R. o. Ad., om det vore möjligt för den ena Statsmakten
att åstadkomma en sådan bevisning i afseende på sådana
omdömen öfver de förvaltande verkens förhållanden. Jag
tror det icke vara ens behöflig!, ty då R. St. handla såsom
Statsmakt, så måste deras tillgöranden vara grundade på de¬
ras öfvertygelse. Man har begärt af StntsUtsk , att det¬
samma ville bestämdt nämna de embetsverk, hviika möjli¬
gen gjort sig skyldiga till en sådan erinran. I delta fall
tror jag det skulle vara illa , om StatsUtsk. hörsammade
denna anmodan; ty då kunde det få gå långt tillbaka,
det kunde blifva en historik, som kanske icke skulle blifva
alldeles så fördelaktig för dem, som hafva så mycket att
anmärka vid alt R. St. kunde våga ett tilltag af denna art
och beskaffenhet. Huru ensidigt man ser dessa förhållan¬
den torde bäst bedömmas deraf, att den värde talare , som
ifrigast yrkat derpå, har upptagit de fall, vid hvilka em-
betsverken icke iakttagit den aktning, som jag tror alt de
förvaltande verken äro skyldiga R. St. och deras delegatio¬
ner, då han ansett dem ursägtliga derför, att det på det
ena stället blott varit chefen, som yttrat sig med någon
värma, och hvilket varit ursägtligt enligt hans goda logik,
derföre att föregående Ständer något skarpt yttrat sig,
rörtde dessa embetsverk, som följande revisorer af desamma
borde få umgälla. Jag kan icke bestrida hvilken talare
som helst att göra sådana åsigter gällande; men man mäste
hafva undseende med mig, om jag icke kan godkänna och
biträda påståendet om en sådan rättighet för de förvaltande
Den 27 Maj f. m.
verken. Jag anser således, för min del, det visserligen icke
de vid StatsUtskts betänk, gjorda nnmärkntr böra föranleda
till någon åtterremiss; men jag amner visst icke heller mot¬
sätta mig densamma, då anmäikntna liro så mångo, och i
några fall så grundade, att några förklaringar eller förän¬
dringar deraf möjligen kunde blifva en följd.
Gr. Frölich, David: Genom elt pär veckors borto¬
varo från riksdagen, har jag varit hindrad, »Ht, såsom sig
bort, närmare göra mig bekant med StatsUtskts förevar, be¬
tänk. och de ämnen, sorn dermed äga sammanhang; jag får
således, då jag nu uppträder för alt yttra några ord, en¬
dast fästa mig vid ett yttrande här, som egentligen skulle
kunna få namn af principy ttrande, och i främsta rummet,
vid den anmärk., som en värd ledamot af detta Stånd, Gr.
Posse, gjort, i afseende på den 1 §:n. Det är naturligt, alt
hvarje yttrande afen sådan person , sorn Gr. Posse, förlje-
nar en särdeles uppmärksamhet; och oansedt det är sanning
och nu för liden oundvikligt, att hvarje yttrande icke alle¬
nast blir uppfattadt uti prot., ulan äfven genast på publi¬
citetens vingar föres genom landet, för att vid ett annat
tillfälle närmare skärskådas; så tror jag, att det icke vore utan
ali nytta att relevera hvad som säges från ett sådant håll.
Den värde ledamoten har i principen erkänt, att decharge
ej borde kunna meddelas för sådana föremål och möjligen
begångna försummelser, hvilka icke ägt rum, förr än efter
den tid då den decharge lemnades, som vid sista riksdagen af
R. St. uti skrifvelse lill K. M- meddelades. Principen är så¬
ledes af Gr. Posse erkänd; men på grund af en skrifvelse,
ronde Statsrådets decharge vid sista riksdag , nämner Gr.
Posse, alt ordalagen skola hafva inneburit den latitud, att
de'chargen varit gifven, äfven för sådana ärenden, som R. Si:s
revisorer och R. Sits Utsk., d. v. s., sorn R. St. sjelfve ic¬
ke kunnat upplaga. Jag har hört dessa ordalag här upplä¬
sas, och kan verkligen icke neka, att i desamma finnes en
sådan latitud, som Gr. Posse velat gifva dem. Emedlertid
hade jag önskat, alt denna invändning mot den delen af frå¬
gan, ehuru ingeniös den kan anses — och jag hoppas alt
man icke behnfver vederlägga densammas gillligliet — att den
icke hade blifvit af den värde talaren gjord, ehuru jag fin¬
ner, att resultatet af denna invändning gäller den afgångna Mi¬
nisteren och alldeles icke den nya. Jag är fullt öfvertygad,
att Gr. Posse icke skulle vilja begagna en sådan latitud,
hvarken för sig eller sina medbroder. Emedlertid innebar
denna tolkning i sig sjelf intet annat, än ett påstående, att
der förseelse har blifvit begången, utan att vara känd af
den som derföre lemnat decharge, skulle likväl decharge
gälla för en sådan okänd förseelse. Jag tillstår, att jag ic¬
ke här är i stånd f.lt finna, att, äfven med den latitud den
und. skrifve Isen gifver, en sådan tolkning kan få äga rum;
ty om så skulle vara, så stanna R. St. i stor förbindelse hos
a8ö
Den 37 Maj f. m.
Hr Grefven derföre att de hafva blifvit upplyste, att en
sådan tolkning möjligen kan göras, ty jag hoppas, att den¬
na anmärkn. skall föranleda, att vid inncvar. riksdag hvar¬
ken R. St. eller dess Exped.Utsk. skola uti ordalagen läg¬
ga en sådan latitud, att en dylik tolkning kan komma i
fråga.
Samme ledamot har fastat sig vid slutmeningen af detta
betänk., hvilken innefattar, att StatsUtsk. funnit, ”alt uti
”statsförvaltningen misshushållning i flera fall ägt rum, och
”att R. St;s revisorers derom förnyade anmärkntr uti ingen
”väsendtlig mån verkat lillen bättre ordning eller till undan-
”rödjande af brister i styrelseverkens organisation.” Ulsk.
tillstyrker derpå R. St. alt hos K. M. i tind. anhålla, ”det
”sådana föreskrifter måtte meddelas Rikets collegier och för¬
fallande verk, hvarigenom desamma på det strängaste till¬
förbindas, att med största noggrannhet efterkomma hvad
’’K. M., på grund af R. St:s beslut och gällande lagar, velat
”dem anbefalla; hörande desamma hafva ingen möda ospard
”att, uti hvarje dem åliggande förvaltningsgren, iakttaga den
”största sparsamhet och hushållning, samt med skyldig grann¬
lagenhet bemöta de anmärkntr, sorn af R. Sits revisorer
”göras emot deras förvaltning och räkenskaper.” Gr. Posse
har fästat sig dervid, att detta är för generelt och icke ut¬
pekar de embetsverk, hvilka Grefven förmodat, att Stnts-
Utsk. egentligen velat utmärka; men om m.an närmare be¬
traktar saken, och finnér, alt StatsUtsk., i aniedn. af go §:n
Reg.Ftn — hvilket en annan ledamot Frih. Cederström hö¬
geligen yrkat — ej kunnat ingå i detaljerad utveckling af
de anmärkntr, som varit att göra, ulan blott ägt rättighet
att nämna, det alla sådana anmärkntr blifvit till Coust.Utsk.
remitterade; så är klart, alt StatsUtsk. icke kunde, annor¬
lunda än sorn skett, i allmänna ordalag uttrycka sig, eme¬
dan det i annat fall skulle hafva öfverskrida grundlagens fö¬
reskrift. Då Frih. Cederström ogillat StatsUtskts förfaran¬
de, att i betänk, omnämna de mål, hvilka StatsUtsk. remit¬
terat lill Const.Ulsk., så ligger i denna hons anmärkn. nå¬
gonting fullkomligen conträrt emot hvad Gr. Posse yrkat.
Den ene har yrkat, att det är för litet, den andre, alt det
är för mycket utveckladt. Ingen af dem torde hafva rätt.
Jag, för min del, kan icke finna annat, än att Utsk. med
den grannlagenhet, som ärendet fordrat, och med skyldig¬
het och tvång att yttra sig i sak, med undvikande af detal¬
jer, ej kunnat nyttja andra eller bättre ordalag. Då Utsk.
icke kunnat ingå i specialiteter i afseende på misshushållning,
så har det blott generelt anhållit, att K. M. måtte tillse,
att sådan misshushållning, som hittills, ej hädanefter må äga
rum, äfvensom att de förvaltande verken måtte förståndigas
att i sinn svar till R. St:s revisorer icke nyttja olämpliga or¬
dalag. Enär det icke är fråga om någon anklagelse, hvar¬
ken frän StatsUtsk. eller R. St., utan delta är öfverlemnadt
Den a? Maj f. m.
till Konungen; så är naturligt, att det på Honom ankom¬
mer att bestamma i hvilket fall delta utlåt, af StatsUtsk.
kan tillämpas på det ena eller det andra embetsverket. Der
det icke kan tillämpas, der inga sådana uttryck äro begag-
de, är det klart, att ingen påföljd uppkommer. Jag instäm¬
mer derföre till alla delar uti hvad talaren näst före mig
yttrat, att här icke borde vara stället, der de förvaltade ver¬
ken uppträda med försvar för sina åtgärder. Så snart man
träder inom detta rum, bör man komma ihåg, att man re¬
presenterar Svenska folket och sin ätt, men alldeles icke sin
embetsmanna-förvaltning. Detta är en remarque, som mer
än en gång blifvit gjord, men som torde behöfva att för¬
nyas. 11. o. Ad. har kanske icke många riksdagar qvar —
så vill jag åtminstone hoppas— att fortfara med sin närvar,
representation; och jag skulle verkligen önska, att under de
få dagar, som återstå, R. o. Ad. handlade med den värdighet,
att när en gång R. o. Ad. på fäderneslandets altare nedlägger
sina rustningar, det måtte hafva iakttagit den värdighet sorn
det anstår, och hvilken icke kan äga rum, om det nu, som
vid föregående riksdagar har skett, alltför mycket går ärenden
åt den andra Statsmakten, hvilken egentligen har skyddat
embetsverken och frågat litet efter R. Sits värdighet.
Hr Lefre'n; Det är blott för att lemna en upplysning,
i anledn. af den anmärkm Gr. Ankarsvärd nyss gjort, som jag
begärt ordet. Han tyckes hysa den förmodan, att icke For-
tifications-afdelntn inom Krigs-colkm har att skaffa med så¬
dana utgifter, som t. ex. stallens reparation. Jag får äran upp¬
lysa, att det likväl så förhåller sig; ty alla hus oell bygg¬
nader, så väl inom fäslningsportarna, som der garnisoner äro,
måste genom Krigs-collegii försorg underhållas. Den afdel¬
ning af delta collegium , som kallas Fortifications-departe-
mentet, har denna befattning under hand, och dessa kost¬
nader bestridas af 38,ooo r:dr, som för detta ändamål äfven¬
som till fortifications-verkets underhåll äro anslagna; — sålun¬
da underhållas t. ex. af detta anslag husarslallen i Skånska
städerna, både till nybyggnader och reparationer. Det tor¬
de således vara ett misstag af den ädle Grefven, då han an¬
märkt, att dessa utgifter voro främmande för Krigs-collegii
befattning.
Hr Rosenblad: Att jag än en gång i förevar, fråga
upptager H. R. o. Ad:s tid, äger till orsak, att Gr. Frölich
emot mig anmärkt, att embetsverken icke äga rätt till
några representanter, och att jag sålunda varit obehörig att
här föra deras talan. Jag får härvid erinra Hr Grefven,
alt då R. St., enl. i:sta§:n Riksd.Ordn., representera Sven¬
ska folket, och Sveriges embelsmanna-corps ännu ej förverkat
dess rätt att räknas häribland; så äro vi här alla äfven dess
representanter; hvarförutan jag tror hvar och en bland oss
berättigad, ja till och med pligtig, att, när han finner en
Ben 37 Ma j f. m.
orättvis behnndlig ifrågasattas emot livem det vara må, då
motsätta sig densamma och efter sin bästa förmåga upplysa
om rätta förhållandet. Efter jag har ordet, vill jag tilläg¬
ga det hopp, att den sats en annan värd ledamot, Gr. Anc¬
karsvärd, yttrat, ätt Ständerne alldeles icke beliöfde uppgif¬
va några skäl för en hemställan lios Konungen, att han
mätte gifva Dess collegier och embetsverk en föreställning —
hvilket är detsamma, som man i allmänhet benämner med
det i cancelli-språket icke förekommande ordet skrapa, —
aldrig mätte finna tillämpning i Sverige; ty godtycket, det
må komma från folkombud eller en allherskare, är lika för¬
hatligt, endast att det i förra fallet är så mycket mera för¬
tryckande, som tusendes passioner, fördomar &e. äro frnktans-
värdare än en endas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En talare har an¬
märkt obehörigheten af SlatsUtsk:s framställning uti §:n i54
sid. 58, der Utsk. föreslår: "att R. St. må åt deras Just.-
"ombudsman uppdraga att, i och för den på omförmälda sätt
”statsverket tillskyndade förlust af tillsammans to,oo3 r:dr 44
”sk., emot Landshöfdingen von Törne fullfölja de ersättnings¬
anspråk , hvartill befogenhet må förefinnas.” Den talare,
som anmärkt oriktighelen, anförde likväl ej grundlagspara-
grafen. Jag anser mig böra göra det, emedan jag tyckte,
att en annan talare, som senare yttrat sig, äfven hänsyfta-
de på denna omständighet, såsom hade något oriktigt blifvit
anfördt emot förslaget. 3o §:n Riksd.Ordn. 2 mom. innehåller
rör:de StatsUtsk. följande: ”Detta Utsk., som skall äga till¬
gång till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, må
'tillkomma alt efterse och granska, huruvida de gjorda eller
”förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit be¬
loppet af de hufvudlitlar, hvilka uti R. Sl:s vid nästförflulna
''riksdag uppgjorda statsreglering blifvit fastställda, och äro
"grundade på behörigen upprättade stater eller Konungens
”med vederbörlig contrasignation utfärdade anordningar, samt
"styrkta med behöriga qvittenser af dem, som medlen mottagit.
”Skulle, emot R. St;s beslut, de till hvarje hufvudtilel anslagna
”summor befinnas dragna till andra ändamål, än dem, som mi¬
lder samma hufvudtitel höra, eliel’ något af R. St. faststäldt
"anslag vara öfverskridet, skall Utsk. genast anmärka och i R.
"Si;s plena anmälan göra emot den embetsman, sorn en sådan
”anordning contrasignerat, hvarefter dermed förfares enl. 106
"och 107 §$:na i Reg.F:n; kunnandes likväl häraf den följd icke
”dragas, alt, emot föreskriften i 90 §:n Reg.F:n, Utsk. må i
"något klander af Konungens gjorda anordningar ingå, eller
"alt de för statsutgifterna redovisande tjenstemän skola kun¬
elia personligen för Stats.Utsk. eller R. St. till ansvar släI—
"las, utan må, der så nödigt finnes, hos Konun¬
gen kunna anmälas de anlednir, som förekom¬
mit,
Den 17 Maj f m.
”in it, alt emot någon sådan tjensteman i laglig
"ordning ansvar yrka." StatsUtsk. Tår således icke lill
R. St. göra en sådan hemställan, och R. St. icke heller öf¬
verhoppa den ordning, som af grundlagarna, är förest;rifven,
nemi. att göra anmälan hos K. M. De äga icke att i såda¬
na mål vända sig till Just,ombudsmannen och påkalla hans
åtgärd.
Vid slutmeningen af StatsUtskts betänk, hafva flera an-:
märkn;r blifvit gjorda, äfvensom invändningar deremot. Jag
anhåller att få besvara några af de sistnämnda. — Man
bar Sagt, att någon juridisk bevisning icke skulle behöfvas
för R. St. att göra en sådan anmälan till K. M., sorn
den, hvilken StatsUtsk. föreslagit. Om man nu föreställer
sig, att R. St. inkomme till K. M. med en sådan anmälan,
under anhållan "alt sådana föreskrifter måtte meddelas Ri¬
kets collegier och förvaltande verk, hvarigenom desamma
’på det strängaste tillförbindas, att med största noggrannhet
''efterkomma hvad K. M., på grund af R. Sits heslut och
"gällande lagar, velat dem anbefalla,” och om K. M. skulle,
såsom troligt är, höra verken, då skulle dessa troligen frå¬
ga hvarutinnan deras förseelse hestode. Om nu K. M. gjor¬
de denna fråga till R. St. tillbaka; hvad skulle de svara?
Antingen måste de uppgifva bestämda bevis i sådant afseen¬
de, eller måste de tiga och derigenom erkänna, att de sagt
mera än de visste handt och sannt vara. Dernäst finner jag
högst olämpligt att anhålla, det K. M. skulle anbefalla sina
underlydande embetsverk att lyda K. M:s befallningar. Der¬
hän måste K. M. val icke nedlåta sig; utan skulle något em¬
betsverk försumma sina skyldigheter, så veta vederbörande,
att det finnes en Just.canceller, af hvilken de kunna ställas
under laga ansvar för det de icke hörsammat. Att R. St.
icke desto mindre skulle göra en dylik framställning till K.
M., vore så olämpligt, att jag förmodar, att om någon med
embetsmannavana uppsatt detta betänk., skulle aldrig ett
sådant förslag ägt rum. — Man har äfven sagt, alt om spe-
cificalion fordrades, så skulle undersökningen möjligen komma
att gå så långt tillbaka, att den blefve vederbörande besvär¬
lig. Dermed häfver rlet ingen fara. R. St. kunna sträcka
sina forskningar så långt tillbaka, som de behaga; ty deras
verkningskrets går åt det hållet ej längre, än till föregåen¬
de riksdag. Dermed är det slut, antingen någon önskar ta¬
ga sig större frihet, eller icke. Någon har framkastat, ätt R.
St:s revisorer skulle hafva fått umgälla hvad föregående
Ständer yttrat. Jag erkänner, att jag icke hunnit noga ge¬
nomgå revisorernes berättelse uti dess hela omfång, utgö¬
rande, såsom jag tror, Irenne digra band, ej heller de förval¬
tande verkens svar på revisorernes anmärkntr; men jag har
åtminstone läst Krigs-collegii svar, det verks som främst nam¬
nes hland dem, som mest skola håfva förgripit sig. Uti
7 H. 3; '
jg*
Den >7 Maj f. n.
dess 1111St:n finner jag bland annat följande uttryck: ”Reviso-
”rerne, om de behagat taga nödig kännedom om sanna för-
”hållandet, så hade de kunnat bespara sig de sårande uttryck,
”de härom sig tillåtit, och som Krigs-colhm tror sig icke
”hafva förtjent.”
Af dessa uttryck synes mig, alt det varit revisorerne
sjelfve, som fått umgälla deras underlåtenhet att efterfor¬
ska det sannfärdiga förhållandet.
Andre talare hafva redan anmärkt huru obehörigt det
är alt göra embetsverk beskyllningar, hvilka man ej bevisat,
och likväl begära, alt de skola hålla dem tillgodo. Är he¬
derskänslan något som R. .St. böra önska lefvande hos de¬
ras embetsverk, så få de icke behandla dem på sådant sätt
som revisorerne gjort; ty om då cmbetsmännen svara på sätt
som skett, så böra R. St. snarare glädjas deråt, att hederskän¬
slan hos dem är så lefvande alt hon icke förkolnar för det
ott R. Sirs revisorer, ja lill oell ined R. Sl. sjelfve, tillåta sig
sådana beskyllningar, som de hvarmed StatsUtskrs betänk,
slutas.
En talare har yttrat, att de ifrågavar. uttrycken ej skulle
angå den s. k. nya ministeren, och att Gr. Posse sålunda borde
af dem vara obesvärad. Jag åter tror alt de hvarken angå
Konungens gamla eller nya rådgifvare. Här står Rikets col-
legier och förvållande verk. Till dem kunna icke Konun¬
gens rådgifvare räknas, emedan de icke hafva några beslut
ott fatta. Det är Konungen, som enl. grundlagen ensam be¬
slutar; de äga blott att råda. En skrifvelse lill dem att
rätta sig efter Konungens beslut, vore således en skrifvelse
utan sammanhang, och en sådan böra väl R. St. aldrig af¬
gifva. De förvaltande verkens medlemmar böra icke på
Riddarhuset försvara sin tjensteutöfning — säger man. Detta
är ganska rätt; och de svara ej heller, om de icke blifva
tilltalade. Men gör någon detta, så får han äfven bereda
sig på att få svar.
Man har sagt, att embetsman, hvilka tillika Bro riks¬
dagsmän, icke böra gu ärenden ål den andra Statsmakten.
Jag frågar livems ärenden den går, som tillåter sig obehöri¬
ga liilmälen mot embetsman? Uppgifver den värde talaren
det, så flir det tillfälle för mig att ingå i ytterligare sva¬
romål. Samme talare har äfven profeterat, alt delta Stånd
ef_ skulle hafva lång lid igen att bestå, och tillstyrkt oss
att under tiden yttra oss med värdighet. Jag anser detta
råd vara öfverflödigt, och önskar, att han innehållit med
sin: onda förutsägelse, ej mindre nu, än för några riksdagar
tillbaka, då han på detta rum yttrade, att Sveriges Rike icke
skulle, kunna försvara sig emot en af sina grannar, hvilket ytt¬
rande blef med det största ogillande af R. o. Ad. npplnget.
Jag hoppas, att så framt icke våld går öfver detta Stånd, så
skola dess medlemmar och deras efterkommande lefva lika
så länge som någon annan. Örn de fortlefva så som sär-
Den »j Maj f. m.
»gi
skildt Riksstånd eller icke, kan vara mindre vigtigt, blott den
anda, som hittills lifvat Sveriges Adel, icke utslocknar.
Gr. Horn, Claes Fredr.: StatsUtsk. röner vid detta
tillfälle samma klander, som tillförene; man tycker nemi.,
å ena sidan, att Ulsk. gjort för litet och å den andra allt¬
för mycket. Det är sålunda Utsk:s lott att från båda sidor¬
na lika mycket ogillas. Men det är icke för alt härom or¬
da , som jag uppträder, det är för att rätta ett misstag af
en värd talare, dertill anlcdn. gifvits åfelt tryckfel i betänk.,
hvarigenom en citation af pag. 3, 14 5 62 och 76 inom pa-
rentbes blifvit flyttad en rad tillbaka. Dessa pagina angå
icke revisionsberättelsen, utan de förvaltande verkens för¬
klaringar; och då denna tydning är rättad, måste det be¬
synnerliga, som Hr Rosenblad funnit uti betänk., försvinna.
En annan ledamot af Ståndet har icke misstagit sig om rät¬
ta förhållandet, men delar ändock Hr Rosenblads tanke, att
Utsk. icke ägt gilItig anleda, till den klandrade slutmenin¬
gen. Jag anhåller, med aniedn. häraf, att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på de citerade förklaringarna. Man skall
der linna ett ifrågasättande huruvida det varit revisorerna
t i I I s t ä n d i g t, o. s. v. Samma verks chef har afgifvit ett
yttrande, deri än mera vanvördiga uttryck föiekomma. Con-
voj-commissarialet yttrar sig icke utan förvåning hafva inhem-
tat revisorernes småaktiga uträkning och talar örn dess vå¬
gade omdömen m. m. Hvad som här mest påkallar uppmärk¬
samheten, är, att denna förklaring jemväl är undertecknad
ofen Norrman, hörande lill Norrska Regeringen; och jag tror
alt Utsk. har haft fullgilltig aniedn. att önska för framtiden
förekomma dylika an!edn:r till tvister och missnöje emellan
Statsmakterna.
Då allmänheten mottagit dessa förklaringar, utan att
finna det K. M. tillrättavist de förvaltande verken, som bru¬
stit 11 ti en skyldig grannlagenhet vid bemötande af den an¬
dra Statsmaktens anrnärkn:r, är det förlåtligt, om man tror
att Regeringen gillat detta skrifsätt.
Man klandrar äfven, att den nämnda slutmeningen uti
alltför generella termer omtalar den misshushållning i dei
talj, hvaremot anmärk;r äro gjorda, men dessa anmärkmr äro
revisorernes, och StatsUtsk. har, vid deras framläggande för
Sländerna, icke velat träda 90 §:n Reg.F;n för nära. Af K.
M. beror alltid, i händelse en uoderd. skrifvelse i denna syft¬
ning aflåtes, att pröfva hvilka de vederbör, äro, som behöf¬
va alt särskildt varnas, ifall varningen i sin allmänhet skulle
anses mindre lämplig eller opåkallad.
Som detta betänk, troligen återremitteras, blir det till¬
fälle för Utsk. att besvara de anmärknrr, som deremot blif¬
vit gjorda, och hvilka måhända föranleda till rättelse af nå¬
got misstag. Jag beklagar blott, alt de ständiga återremisserna
förlänga riksdagsarbelet, utan båtnad för det allmänna.
f 391
Den 27 Maj f. m.
Hr von Hartmansdorff omtalar, såsom en dygd, de för¬
valtande verkens sjelfständighet. Ja! visserligen är Stats-
TJtsk. i tillfälle att äfven varseblifva, huru det kan hända,
att dessa embetsverk utgöra en motståndskraft mot sjelfva
Styrelsen; men denna egenskap hos Regeringens organer pri¬
sar jag ingalunda, och önskar lifligt, att samma slags sjelf¬
ständighet måtte upphöra, så fort Regeringen kan verka uti
systeme och dervid oeftergifligen fordra af sina underord¬
nade aueforiteter håde lydnad , hastig verkställighet af gif-
na föreskrifter och omtänksamma förslager uti deras detalj-
förvaltningar.
Gr. Frölich: Jag begärde egentligen ordet för att få in¬
stämma i den anmärkn. mot Stats.CJtsk:s betänk., sorn Frih.
Boye ursprungligen gjort, och som sedan af en annan leda¬
mot blifvit upprepad. Det är verkligen äfven min öfverty¬
gelse, att StatsUtsk., som i §:n i54 tillstyrkt R. St. att an¬
befalla Just.ombudsmrn en action mot en viss person, der¬
vid förbisett hvad grundlagens 3o § Riksd.Ordn. föreskrif¬
va’.. Detta ansåg jag skyldigt och rätt att här förklara,
men blef emedlertid af en värd ledamot interpellerad på ett
sätt, att jag icke kan undvika alt, äfven i anledn. deraf, yttra
några ord och lemna honom ett svar.
Rättighet för embetsverk och särskilda ledamöter deri¬
bland att försvara sig, kan naturligtvis aldrig betagas dem,
ehuru det, enligt mitt begrepp, icke är lämpligt, att embets-
verken just här på detta runi skola hafva några repre¬
sentanter till sitt försvar. Långt ifrån att fordra, att de ej
skola resenlera de anmärkntr sorn göras, ser jag dock in¬
gen nödvändighet deruti, att personer här skola uppträda,
dem man nödgas genmäla, icke såsom representanter, utan
såsom collegii-ledamöter. Om det också har sin grund
hvad Hr von Hartmansdorff anmärkt, att de anmärkn:r, som
StatsUtsk. i sin slutmening framställt, icke, i anseende till
sin alltför generella beskaffenhet, kunna leda till något re¬
sultat, och att Regeringen icke, på grund deraf, kan veta
hvilket embetsverk , som menas och som borde få en nåd.
föreställning i afseende på deras mindre lämpliga yttranden;
så må det ock i alla fall icke anses obehörigt, att R. St.
äfven resenlera yttranden, som mot deras revisorer blifvit fäll¬
da, och jag håller derföre StatsUtsk. räkning, för att de
dertill beaagnat detta, troligen enda och lämpliga, tillfälle
dertill. För öfrigt väcker det min förundran, att samme
välde ledamot icke aktat för rof att misstyda mina anmärkn.‘r
i anledn. af Gr. Posses yttrande. Jag tior mig hafva gifvit
ganska tydligt tillkänna, att jag endast talade om den prin¬
cipfråga, som derur kunde bernias, och således utan ali til¬
lämpning deraf, sorn den fått eller här kunde få, rörtde de
förvaltande verken. Den af H. Ex. uppställda princip kun¬
de man ju vilja använda, t. ex. när frågan om de'charge-
Den 27 Maj f. m.
ag3
betänk. förekommer, ehuru man Ivertom borde förutsätta
alt ingen kunnat gifva decharge för sådant, hvarom man ej
ägt eller kunnat äga någon kännedom. För öfrigt får jag
svara samma ledamot, att jag hvarken nu eller vid något
annat tillfälle attaquerat något embetsverk eller någon le¬
damot deraf. Jag har, vid de yttranden jag fällt om våra
embetsverk, gått de ärenden jag anser mig på detta rum
gå, nemi. att uttrycka min egen öfvertygelse, och hvad jag
uppfattat vara opinionen hos en stor del af Svenska folket,
om de förvaltande verkens, äfvensom den högre administra¬
tionens behandling af statsmedel ; och då jag, i delta afse¬
ende, i ett föregående plenum för 3 veckor sedan nyttjade
ordet gaspillage, som uttrycker hvad det bör, så fägnar det
mig, om jag riktat Svenska språket med ett ganska passan¬
de ord, hvilket så väl vid detta tillfälle, som vid ett annat,
då jag varit från var., något mera fästat uppmärksamheten,
emedan, om jag blott talat om alt misshushållning elfer bort-
plottring af statsmedlen skett, så hade ingen gifvit akt derå.
Märkvärdigt är det emedlertid, att man nu, såsom ofta i
dylika saker, fästat sig vid ett ord, likasom ordet eller nam¬
net vöre mera vigtigt än sjelfva saken. Det tecknet är visst
något fägnande, att här finnes qvar en viss sensibilitet för
ord, ty det vore vida sämre, om här, såsom det berättas
förhålla sig i Frankrike, man hvarken hade af.sky för ger-
ningen eller namnet derpå. För resten har jag yttrat den
önskan, att R. o. Ad:s dagar såsom RiksSt. troligen äro räk¬
nade: någbt annat har jag ej velat säga, och att med Hr
von Hartmansdorff återgå till våra prottr för 10 år tillbaka,
skulle jag icke bafva mycket emot, om lian med mig vill i
minnet återföra livad han så väl med munnen sorn fotterna
då yttrade, om icke just till prot. , åtminstone så att alla
hört det; men sådant anser jag icke lämpligt alt nu för R. o.
Ad. framdraga.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Min afsigt är icke att
öka antalet af anmärkn:r, som här blifvit gjorda, ehuru äf¬
ven jag skulle hafva åtskilliga anmärkn:r att göra, i motsatt
syftning mot dem, som af de flesta talare blifvit framställda;
emedan jag, för min del, finner Utsk:s betänk., så väl i af¬
seende på dess form och dess temmeligen osystematiska upp¬
ställning, som i afseende på dess innehåll, vara alltför ofull¬
ständigt, och att ganska många anmärknJr, som förtjent att
betraktas, blifvit lemnade utan afseende. Jag har emedlertid
nu blott begärt ordet för att besvara den siste värde tala¬
rens yttrande, att StatsUtsk. icke skulle bafva rättighet att
anmoda R. St:s Just.ombudsman att anställa åtal mot. ett
embetsverk. Jag skulle förmoda, att då R St:s Just.om¬
budsman, enligt 6§:naf sin instruclion, äger rättighet afl sjelf,
utan någon impuls från den ena eller andra, ex nobili of-
ficio anställa sådana åtal, del också måste vara hans rät¬
*94
Den sy Maj t. m.
tighet att anställa sådana efter derom af hans principaler
R. St. gjord erinran.
Hr von Heyne, Georg: Hade jag kunnat föreställa
mig, att så många anmärkntr skulle göras vid slutpunkten i
d c 11 a betänk', så skulle jag visst hafva sökt att få reda på
flera framfarna tiders yttranden, såsom ett bevis, huru em-
bet »verken tillåtit sig missaktning mot R. St:s revisorer.
Det ar alldeles förvånande, att sådana yttranden kunna rik¬
tas mot en delegation af R. St. Intill 1823 bade våra re¬
visorer kanske något hopp, att enligt sin bestämmelse när¬
mare föreställa R. St. emellan riksdagarna. De hade det så
mycket mera, sorn en förnyad instruction uppgjordes, som
skulle hafva satt deni uti annat förhållande än de 1111 äro,
eller voro enligt den gamla; men så nedsatte måtte icke re¬
visorerna varn eller blifva — jag hoppas det åtminstone —
att icke de emellan riksdagarna skulle anses såsom en dele¬
gation af R, St. och vara berättigade att granska embets-
verkens förvaltning och sig deröfver yttra , samt göra an-
märkn:r, då de handlat emot lagar och författningar. Det¬
ta har man velat inskränka till silferräkning, ehuru, efter
milt förmenande, revisorernes vigligaste åliggande är att till¬
se, huru anordningarna äro gjorda, och ej att se på siff¬
ran, samt luiru embetsverken uppfyllt sin pligt. JVär de fun¬
nit, att dessa anordningar understundom ej blifvit utfärdade
i enlighet med R. St:s beslut, så hafva de trott, att embets¬
verken borde göra föreställningar deremot; 0111 detta varit
för mycket hegardt, så må det åtminstone vara en anleda,
för R. St., när de komma tillsammans, att då förklara det.
Revisorerne äro visserligen berättigade att göra sådana an-
märkntr, och i händelse R. St. också äro den ena Statsmak¬
ten af de arne Reg.Fm upptager, hvarpå man ibland af här
fällda utlåtelse!’ kunde hemta anledn. tvifla; så måste R.
St. eller hvilken delegation som helst af R. St. vara be¬
rättigad till, om ej vördnad af embetsverken, åtminstone
den aktning, som de äro skyldiga denna Statsmakt, så väl
som den andra.
Gr. Frölich: Jag anser mig böra till bevisning upp¬
laga hvad Hr Dalman sist anmärkt, i anledn. af frågan örn
huruvida R. St. kunde anbefalla Just.ombudsmannen att
utföra en nelion mot embetsverken. Det enda skäl han an¬
fört, var, 0111 jag riktigt fattat hans mening, alt då R. Sirs
Just.ombndsmao, efter eget godtfinnande, äger att göra en
anmärkt!.; så borde då, å plus fort raison, R. St. kunna gif¬
va ett sådant uppdrag. Det är möjligt, alt några andra skäl
finnas för bevisning af satsen; men att detta skäl icke duger,
anser jag uppenbart, då nemi. R. St. skulle lligga eu alltför
stor vigt i vågskålen, 0111 de ägde rätt att förordna Just.-
ombudsman till anställande af actioner på annat sätt, än då
det sker genom Const.Utskottet. Jag tror således ej, att
D«u aj Maj t. m.
denna 5:$ tolkning kan extenderas derhän, alt R. St. skulle
kunna anställa actioner mot enskilda personer , emedan
i sådant fall kunde vara alt frukta ett handlingssätt, som nä¬
ra nog instämmer med hvad man klagat öfver hafva ägt
rum under frihetstiden. Jag anser mig åtminstone skyldig
alt redogöra för mina skäl för Hr Dalman, med hvilken jag
i öfrigt delar den åsigt, alt Just.ombudsmannen äger att göra
anmärka, på sitt eget ansvar, men kan icke finna något
skäl , hvarföre B., St. skulle behöfva understödja en sådan
aetion.
Hr Dalman: För min del kan jag icke inse, att nå¬
gon större vigt skulle läggas i vågskålen, derföre alt R. St.
anmodade deras Just.ombudsman att anställa åtal, än om R. St.
anhölle bos K. M. att sådant måtte ske och K.M. anbefaller den¬
na aetion. I sista fall låge det tvertom en dubbel vigt i vågskå¬
len, nemi. båda Statsmakternas gemensamma anmodan, då här
blott är fråga om den enas. Således kan jag icke finna, att R.
St:s rättighet i något afseende bör vika för denna consideration.
Domaren är alldeles icke beroende, hvarken af Just.ombuds¬
mannen eller R. St. Men om R. St. ej kunna eller böra för¬
menas att öfverlemna något mål till sin Just.ombudsman, så
följer ingalunda deraf, att Just.ombudsmannen har någon ovill¬
korlig skyldighet, enligt sin instruetion, att anställa ett så¬
dant åtal. StatsUtsk. liar icke heller uppställt sitt tillstyr¬
kande i form af befallning till Just.ombudsnUn, utan blott hem¬
ställt, att R. St. måtte åt honom uppdraga att granska för¬
hållandet och dermed sedan förfara i laglig ordning. Jag
är således långt ifrån att vilja införa en sådan ordning, som
under frihetstiden, att nemi. R. St. skulle kunna omedelbart
lagföra embetsverken ; men deremot tror jag icke, att nå¬
got hinder i grundlagen eller någon annan lag finnes för R.
St. alt fästa deras Just.ombudsmans uppmärksamhet vid nå¬
gon förseelse, anmärkt af deras revisorer, och alt R. St:s Just.-
ombudsman, under det ansvar hans instruetion stadgar, på
grund deraf äger anställa cn sådan aetion. Jag kan så¬
ledes icke finna, att man bör betaga R. St. en sådan rät¬
tighet.
Frih. Cederström, Jacob: Den sednare discussionen
är alldeles pä sidan,'så väl om grundlagen, som ämnet. Jag
anhåller likväl att få yttra några ord i anledn. deraf, för
all, i anseende lill hvad den siste talaren yttrat, hänvisa ho¬
nom till bokslafvens lydelse uti 90 §:n Reg.F:n, hvaraf han
torde finna orimligheten af, alt R. St. må försöka att skicka
någon remiss till Just.ombudsmannen, annorlunda än genom
Coust Utsk., utom i vissa fall, som röra banco- och Riksg.-
verken. Den värde ledamoten, såsom sjelf jurist, borde ej
kunna framkomma med sådana framställningar, som han sist
gjort, nemi. att om R. St. alldeles icke äga alt göra en dy¬
lik remiss, så skulle deras Just.ombudsman vara berättigad
Den 27 Maj f. m.
ali, efter eget godtfinnande, upptaga målet eller icke — att
således lyda eller icke lyda sina principaler. Visserligen lä¬
rer man på andra sidan finna, att det vöre mera betänkligt
om R. St. tillädes en sådan rätt och ombudsmannen vore
pligtig att lyda; ty då skulle ock, i händelse åtalet af do-
marémakten ogillades, R. St. stanna i reconventions-ansvar
mot det af Just ombudsmannen, på deras begären och myndig¬
het, tilltalade embetsverket , efter målets beskaffenhet och
livad lagen bjuder. Då emedlertid grundlagen är klar, och
Just.ombudsmannen liar sin instruction, så må hvarken Stats-
Utsk. eller något annat R. Sits IJtsk. försöka alt inleda R.
St. på nya på sidan om grundlagen beredda banor. Jag före¬
nar 111ig med dem, som begärt återremiss.
Hr Dalman: Den siste värde talaren, såsom sjelf Pre¬
sident i ett af Rikets collegier, lärer väl hafva sig bekant,
att K. M. i ganska många fall kail remittera handlingar
till Just.canceileren, utan att något åtal deraf blifver en
följd. K. M. vill, genom en sådan remiss, endast fästa åkla-
garemakténs uppmärksamhet på saken. På samma sätt tror
jag, att sådant kan äga runi från R. St:s sida. Just.om¬
budsmannen har ingen egentlig befattning nied R. St:s revi¬
sorer och deras berättelse; han har intet åliggande att af
den sistnämnda hemta anledn. till åtal emot vederbör, em-
betsmyndigheter, mot hvilka anmärkn:r der kunna finnas va¬
ra gjorda. Men om R. St. upptaga sådana nnmärkn:r, så
ser jag icke något hinder från lagarnes sida för R. St., att
till deras Just.ombudsman öfverlemna handlingarna i målet;
likasom K. M., utan att ingå i någon pröfning huruvida åtal'
kommer att ske eiler icke, och ännu mindre, huruvida den
person, mot hvilken anmärkntn blifvit gjord, verkligen är
brottslig, kan öfverlemna handlingar åt Just.canceileren.
StatsUtskts utlåt. N:o 76 blef af R. o. Ad. återremit¬
terad t.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse
till R. St., ang:de förordnande för en ledamot af Slatsrådet
å den i §:n af Piiksd.Ordn. afsedda befattning med riksd.-
ärenden; gifven Stockholms slott den icj Maj 1840.
Lades lill handlingarna.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna ut-
låt:n, betänktn och memlr, nemi.:
från Stats Utskottet:
N:o 120, angrde Landskamereraren, Kammarrätls-rådet
S. Lindbergs ansökning om befrielse från ali ersättnings¬
skyldighet i och för Kronofogen Hoflings balance;
N:o 121, rörrde väckt fråga örn anvisande af ett boställe
åt provincial-läkaren i Lif-gedinget af Södermanland;
N:o
Den 2,9 Maj f. m.
397
N:o 12?., i anledn. af K. Mts nåd. propos. , angtde öf-
vei låtandet till Malmö fatlig-nrbetsinrältning af Kronans rätt
till ett derstädes fallet dana-arf;
N:o 123, angtde väckt fråga om kronosäleriet Olleslads
anslående till boställe åt domliafvanden i Alis, Gäseneds oell
Kullings häraders domsaga;
Nto 17.4, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angtde 2:ne
kronoliemmans i Stockholms län anslående till boställen för
landtstats-tjenstemän;
N:o 125, i anledn. af väckt motion om rättighet för åt¬
skilliga rotehållare vid Westerbottens K. Fältjägare-i egtte att
återbekomma dem oriktigt påförd vacance-afgift för åren
i83o och i83i;
Nto 126, i anledn. af Erik Norbergs från Westmanlands
län motion, att all. Räntmästare!! J. F. Alms efterlemnade
enka måtte utbekomma begrafningshjelp efter bemälda sin
man;
N:o 127, i anledn. af Hr Christiersons, H. F., motion
om arfvoden för rådhusrätterna i Rikets samtliga stapelstä¬
der för behandlingen af tullmål;
N:o 128, i anledn. af Anders Anderssons fiån Skara¬
borgs län motion om andre-landtmätare-beställningarnes in¬
dragande ;
N:o 129, i anledn. af Erik Norbergs från Westmanlands
län motion om bcrgsfogdetjensternes indragning;
N:o i3o, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Majoren U.
G. von Konows ansökning om åtnjutande af pension;
N:o 13 f, i anledn. af Olof Olofssons från Westerbot¬
tens län motion 0111 rättighet för Hofnotarien I. Haeggström
till retroactivt åtnjutande af den honom på allm. indragnts-
staten beviljade pension;
N:o i3a, i anledn. af väckta motioner, angtde beräk¬
ningen af traclamentcn till städernas magistrats-personer och
borgare vid syner och andra förrättningar för Kronans räk¬
ning;
N:o 133, i anledn. af K. M:s‘ nåd. skrifvelse, angtde
väckt fråga om statsanslag för en pharmaceutisk läroan¬
stalt ;
Nto 134j i anledn. af skiljaktiga beslut i fråga om den
af Statsrådets förändrade organisation föranledda löne-re-
glering;
Nto 146, i anledn. af Hr Petre's, T., motion, angtde pen¬
sioner för ledamöter af Statsrådet och Högsta Domstolen,
Stats-secreterare och andra föredragande, under vissa förut¬
satta fall;
Nto 147 ? i anledn. af Hr Nordenskölds, O. G., motion
om de vid vacancer inom sjöstalen under vacance- och lig¬
getiden besparade löners anslående till amiralitets-krigsmans-
cassan;
7 H. 38
Den 37 Maj f. m.
N:o i43, i anledn. af anmärkn:r vid Utsk:s uti betänk.
N:o 45 afgifva yttranden ang:de R: Sits revisorers berättel¬
ser om granskningen af Riksg.verket 111. m. ;
N:o 149, ang:de föreslagna åtgärder till ullculturens be¬
främjande ;
Wto i5o, angrde föreslagna förändi ingar i villkoren för
det vid sisla riksdag beviljade lån till återuppbyggande af
staden Wenersborg;
N:o 151 , ang:de den förändrade inredningen af R.
Sits hus;
N:o i5'2 , angtde decharge för fullmäktige i Riksg.-
coutoret;
från BevillningsUtskoltel:
N:o i3, i anledn. af framställda anmärkn:r vid Utsk:s
ufider N:o 3 afgifna betänkande;
N:o 14, i anledn. af anmärkntr vid betänk. N:o 4»
JV:o 15, i anledn. af nnrnäikicr vid betänk. iN:o 5;
K:o 16, ang:de Hr Munck af Rosenscliölds, Nils Ru¬
dolph, afgifna yltranile, angtde förändrade grunder lör allm.
bevillningco;
från BancoUtskottet:
N:o 26, med liemslällan om årligt löne-anslag för en
formbinderska vid bankens pappersbruk Tumba, samt angtde
en elevs inöfvande i formbindning;
JV:o 27, i anledn. af väckt fråga om förändring i fo 1 e—
skrifterna , ang:de förslitna småsedlars utbyte i landsor¬
terna ;
JV:o 2S, rörtde dels uppsägning och dels äfven omskrif¬
ning, efter ursprungliga myntvärdet af de s. k. låne-banco-
capilalen ;
N:o 29, 0111 bancofullmäktiges åtgärder och förvaltning
på det hela, efter näslförflutna riksdag;
N:o 3o, i anleda, af väckt fråga, att icke någon com-
missarie-beställning i banken må tillsättas, utan i närvaro af
minst 2:ne ordin, ledamöter bland bancofullmäktige af
hvarje Riksstånd.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 37 Maj c. ni.
Onsdagen den 27 Maj 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes det genom Deputation frun det Hederv.
BondeSt. denna dag på förmiddagen aflemnade prot.utdr. af
den 20 dennes, af innehåll att Ståndet heslutat , att, med
framställning af del lidande, som för BondeSt. skulle upp¬
stå, derest passevolanee-afgiften fortfarande komme att alle¬
nast draldm rust- oell rotehållare, inbjuda MedStånden alt
med BondeSt. sig förena uti dess genom bifall till Stats-
Utsk:s utlåt. N:o 5i fattade beslut; varande detta prot.¬
utdr. åtloljdt af åtskilliga K. förordningar och contract emel¬
lan allmogen oell soldaterna m. m. inodi olika län.
R. o. Ad. ansåg detta prot.utdr. böra hvila, intilldess
det ärende, hvarom det handlar, till R. o. Ad. från Utsk.
återkommit.
Ånyo föredrogs BancoUtskcs den 7 och 16 dennes på
bordet lagda betank. Nto 20, innehållande förslag till ett för¬
änd ra dt mynt-sys t eine.
Tillika upplästes ett fran BancoUlsk. ankommet mein.
N:o 3i , med anmälan af en rättelse i Ulskts betänk.
Nto 20.
Hr af Ström, Israel Adolph, hade inlemnat ett
anförande, som upplästes, så lydande:
O111 man hopsummerar alla de skäl, som äro anförda
eller kunna anföras för decimal-systemets införande, så sy¬
nas de såvida öfvervägande dem, som tala emot detsamma,
att man ej elt ögonblick hurde tveka om dess definitiva anta¬
gande, och detta just vid denna riksdag.
R. St. hafva ju för 10 är sedan beslutat, att lo-tals-
beräk ningen skulle 0111 10 år antagas, således är nu just den
behagliga liden inne.
R. St. lyckas nu vara ense om, att en ny mynten-
hel skall stadfastas, och med detsamma skulle 10-talsräk-
ningen kunna börja med myntet, såsom den allestädesnärvar.
lärmästare!!, som finner lärjungar bland högre och lägre,
bland rikare och fattigare; penningen är en lärobok, som
alla gerna studera, och ju lä 11 fa 111 ig a re den göres, desto förr
blir lian instuderad; och alt in-lalsräkningen är lättare och
lältfatlligare än duodecimals- eller hvilket annat räkningssätt
som helst, kan ej jäfvns af någon, som begagnat begge de¬
Den Maj e. ra.
larna. Orii jag t. ex. vill multiplicera i43 med 10, så till¬
sätter jag en nolla till i43; skall jag dividera detta tal med
io, så sätter jag blott ett (,), som utesluter sista siffran till
höger, så har jag 43 hela och 3 tiondedelar. Vore nu myn¬
tet t. ex. en krona, och en hundradedel deraf en styfver,
och den uppgifna summan 14-3 kronor skulle delas med ioo;
så behöfs ej mer an afstryka de i sista siffrorna till höger;
och jag får genast en krona och 43 styfver. Om en mängd
kapplands eller andra bråk förekomma, som skola adderas,
så lian detta ej göras af en i räkna okunnig, om de äro i
vanliga bråk; men äro de decimalbråk, så kan hvilken som
helst hoplägga dem; och jag frågar, om icke litet hvar äfven
med räkenkunskap, som får en mängd vanliga bråk att samman¬
lägga, icke hellre först förvandlar dem lill decimalbråk och
sedan summerar dem.
Man bar talat så mycket, både på förra och på denna
riksdagen, om befrämjandet af folkbildningen, och man vill
ändå ej underlätta den genom lättfattliga metoder utan för¬
svåra den genom sådana metoder, som behöfva dyra lär¬
mästare och lång öfningslid. Man vill börja med det svå¬
rare och låta dem sedan lära det lättare, liksom man bör¬
jar med Latinska och Grekiska läroböcker ; och den, som ej
ledsnat derpå, får sedan lära sig stafva modersmålet.
BancolJtsk. har erkänt ”de väsendtliga och obestridliga
”fördelarna af decimal-systemet, hvad lätthet och enkelhet
”i alla liqvider och räkenskaper beträffar,” äfvensom Utsk.
anser berörde förslag ”vara särdeles redigt, och, så vidt möj-
”ligt är, länipadt efter redan befintliga förhållanden;” men
afstyrker ändå detta rediga, och som har obestridliga för¬
delar. Flera af RiksSttn hafva talat för detta systemes infö¬
rande, och flere af Utsk:s ledamöter hafva reserverat sig
emot beslutet om dess icke införande, bland hvilka jag blott
vill citera Hr Mannerskantz, som säger i sin reservation, att
det går lika latt för en, som lärt sig qvatuor species, att
räkna med tior, som med åttor, nior eller tolfvor; vid
Ii vil ket jag får tillägga, alt det går mycket lättare och kan
göras äfven af den, som ej lärt sig qvatuor species. Hr
Akrell har i sin reservation erinrat om, att Finska bonden
högligen prisar sin rubcls indelning i ioo kopek. Allt det¬
ta talar högt för dccimal-systemets införande.
Jag hai- sparat Frih. Wredes förslag lill sist, för att i
dess åsigler få förena mig. Jag anser nemi. enheten för
stor, om den Ingés lika med 48 skillingnri riksg.sedlar, utan
anser 24 s^:i' riksg.värde vara den lämpligaste, emedan, om
dennas hundradedel blir det minsta myntet, så blir skilna¬
den så ringa emot den förr brukliga riksg.vitten, alt ingen,
icke ens den fattigaste, räknar derpå; hvaremot 0111 en r:dr
riksg. delas med 100, så blir skilnaden mellan den gamla
och det nya minsta myntet mer i ögonen fallande, och
menligt för den, som skall köpa allt i minut. Man kan in-