Protocoll,
hållna
li os
Fl ö g 1 o f I i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Sjelte Häftet.
STOCKHOL M.
Hörbergska Boktryckeriet, 1840.
Lördagen den a Maj i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
T
•Justerades 3 prot.utdr. för d. 29 sistl. April e. m.
Justerades pleni-prot. för d. a5 sistl. April.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 29 sistl. April e. m. på
bordet lagda utlåt. Nro 79, i anledn. af erhållna återremis-
ser å StatsUtskrs betänk. Nro 32, angrde den lönereglering,
som erfordras i följd af Statsrådets förändrade organisation.
I anledn. af derom utaf Hr von Hartmansdorff,
Aug., väckt fråga, beslöt R. o. Ad. att punktvis afgöra
detta utlåt.; men då i:sta punkten blifvit uppläst, begärdes
utlåt, ånyo på bordel af Frih. Cederström, Anders,
samt Hr Manne rskants, Carl Axel,
Likaledes föredrogs ånyo och begärdes på bordet af sam¬
ma ledamöter StatsUtskrs d. 29 sistl. April e. m. på bordet
lagda utlåt. Nro 80, i anledn. af väckta förslag om bestäm¬
mande af pensionsrätt för Statsrådets ledamöter , i samman*
hang med den lönereglering, som af Utsk. föreslagits, i följd
af Statsrådets förändrade organisation.
Gr. Frölich, David: På grund af särskildt uppdrag
från Exped.Utsk., får jag äran till Hr Frih. o. Landtm, öfver¬
lemna justerad und. skrifvelse till K. M., angrde ytterligare
af R. St. beslutade förändringar i grundlagen.
Gr. Frölich öfverlemnade derjemte den af honom om-
talade|und. skrifvelsen.
Öppnades Hrr Electorers lista till val afen ledamot i Lag-
Utsk. efter Nro 1884 Hr Hummelhjelm, fullm. Frih. Åkerhjelm,
Knut, samt 2:ne ledamöter i Ridd.Utsk., efter Nro 114 Gr.
Thott, Tage Kjell, och N:o2i5 Hr Ramsay, fullm. Hr Nor¬
densvan, Otto; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
LagU tskottet:
Nro i5o2 B. Hr von Utlifall, fullm. Frih. Cederström,
Anders;
4
Den 2 Maj f. m.
Riddar liusUtskottet:
N:o 128 Gr. Barnekow, Kjell.
N:o 1995 Hr af Bierke'n, Pehr Göran.
Föredrogs ånyo A,Ilm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den a5
sisth April på bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn. af
väckt motion, att afstånden emellan gästgifvaregårdarna i
Riket måtte regleras.
Hr von Hartmansdorff, Aug. : Jag befarar, att
ingen af Ståndets ledamöter har beredt sig på att i dag öf¬
verlägga om de betänktn, som blifvit upptagna på föredragn.-
listan framför StatsUtskrs utlåtm ang:de statsregleringen.
Jag anhåller derföre, att förenämnda betänkm måtte ytter¬
ligare få hvila på bordet.
Hr Bildt, K n ut, samt Frih. Toll, Gustaf Philip,
förenade sig med Hr von Hartmansdorff.
Likaledes blef Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts den a5
sisth April på bordet lagda utlåt. N;o 12, i anledn. af väckt
motion om förbud för utländska djurförare, taskspelare m. fl.
att kringresa i Riket, ånyo lagdt på bordet af Hr von
Hartmansdorff, Aug., samt Hr Ridderborg, Fredr.
Geor g.
På begäran af Hrr von Hartmansdorff, Aujg.,
och Gripenstedt, Joli. Aug., samt Frih. Toll, Gust.
Philip, blefvo äfven ånyo på bordet lagda Allm. Besvärs-
och Ekon.TJlskts den 25 sisth April på bordet lagda utlåttn:
N:o 13, i anledn. af väckt motion örn minskning i sol¬
datmålet;
N:o 14, i anledn. af väckt motion , alt pastorer måga
deltaga i aflöning till klockare, i mån af deras delaktighet i
kloekareval;
N:o 15, om upphörande af den handels-societeterna i
sjö- och stapelstäderna, genom y:de mom. i K. kungörelsen
den 10 Sept. 1828, ålagda förbindelse att ingifva bevis öfver
verkställd salt-import, samt rättelse af berörde författning
i öfrigt;
N:o 16, i anledn. af väckt motion om befrielse för rote¬
hållare från skyldigheten att för reg:ts-officerare förevisa
rekryter, innan de antagas;
N:o 17, i anledn. af väckt motion, om vidtagande af
åtgärder för riksdagens förkortande.
Föredrogs Hr Munck af Rosenschölds , Nils Rudolph ,
den 2Ö sisth April på bordet lagda motion, angtde beviljan¬
de af anslag till pensioner åt enkor efter de soldater, som
tjenstgjort vid den s. k. vestra armeen år 1809.
Den a Maj f. ra.
3
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, upp¬
läste följande:
Då orsaken, hvarföre H. StatsUtsk. cj tillstyrkt något an¬
slag till pension åt Fru Grefvinnan Adlersparre, icke varit
den, att Utsk. dragit hennes aflidne maus, Generalen m. m.
Gr. Adlersparres förtjenster om fäderneslandet i tvifvelsmål,
utan dels emedan bemälde General m. rn. redan under sin
lefnad af Slaten uppburit ansenliga emolumenter, dels eme¬
dan Utsk. ansåg, att hans eflerlemnåde enka icke för när¬
var. vore i behof af Statens understöd; så anhåller jag, alt
min motion om pensionsanslag ut enkorna efter soldater af
den s. k. vestra armeen, hvilken corps varit General Adler¬
sparre behjelplig att göra sig förtjent af det allmänna och
bidragit till den 1809 nödigblifna reg:ts-föiändring — en
förtjenst, som, hvad General Adlersparre vidkom, Utsk. icke
velat neka — måtte, oansedt afslag å det åt General Adler¬
sparres enka begärdta pensionsanslag, blifva till fl. StatsUtsk.
remitterad; och vill jag fästa H. Utsk:s uppmärksamhet
derpå, att när lörljensterna af 180g erkännas, i hvilka man
ej får frånkänna soldaten ali del, om också hans anförares
skulle vara den största, så finnes vid frågan om pension till
de af mig föreslagna soldat-enkor icke den orsak till afslag,
som Utsk., vid frågan om pensionsanslag till Generalen m m.
Gr. Adlerspares enka, tagit i betraktande, eller att deras män
redan under sin lefnad uppburit emotumenler af Slaten, och
att ofvannämnda soldat-enkor icke kunna synas vara i behof
af understöd. Jag anhåller derföre, att StatsUtsk. ville till¬
styrka R. St alt bevilja anslag till pensioner åt de behöf¬
vande enkorna efter soldater af vestra ammen, svarande mot
dea del, deras man såsom soldater, i förhållande lill Gr.
Adlersparre såsom deras chef. haft uti förtjenslen att bidra¬
ga till den, år 180g, för Rikets räddning från Ögonblickligt
förderf nödigblifna reg:ls-förändring. Men örn Rikets till¬
gångar icke skulle medgifva att belöna alla lika , dock ett
anslag mätte beviljas till pensioner åt enkorna efter solda¬
ter af Dal-reg:te£ och Carlstads jägare, hvilka reg:ter isyn¬
nerhet varit de, genom hvilka General Adlersparre kunnat
göra sig förtjent af det allmänna, då de voro de första, hvil¬
ka följde hans exempel och uppsade sin Konung tro och
lydnad.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. beha¬
gade remittera Hr Munck af Pm enschölds motion jemte dess
nu upplästa anförande tili StulsUtskottet.
Ropades ja och nej.
Gr. Frölich, David: Jag anser det vara en gifven
följd af grundlagens föreskrift, att motionen måste remitte¬
ras till det Utsk., till hvilket densamma hörer, utan att så¬
dant beror af.Ståndets beslut.
6
Den 2 Maj f. ni. 3
Uppå derefter förnyad framställning, blef den af Hr
Frill. o. Landtm, sednast gjorda propos. af R. o. Ad.
bifallen.
Föredrogs ånyo LagUtskts den 29 sistl. April e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 36, i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s
betänk. N:o 2, angtde verkställd granskning af R. St:s Just.-
ombudsmans afgifna embetsberättelse.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.t Min hemställan
angick alla dessa betanktn. Om det ej går an, att på en
gång begära dem samtl. på bordet, nödgas jag förnya min
anhållan för hvartdera särskildt.
Hr Fr i h. o. Land t m. yttrade, att då ingen förenat sig
med Hr von Hartmansdorff, och Hr Landtm, dessutom fick
fästa uppmärksamheten på nödvändigheten att innan Onsda¬
gen afgöra detta mål, det nu Lomme alt till afgörande
företagas.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, för¬
enade sig nu i Hr von Hartmansdorffs begäran, att LagUtskls
utlåt. N:o 36 måtte få hvila, i anledn. hvaraf Hr Landtm,
förklarade det hvilande till nästa föredragning.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer visserligen der¬
uti, att detta betänk, jemväl måtte för andra gången bordläggas.
Men då, enl. hvad jag tror mig veta, ett plenum i nästa
vecka kommer att äga rum före valet af Just.ombudsman-
nen, och detta betänk, sålunda kan, i öfverensstämmelse med
den önskan, som framställdes, då valdagen bestämdes , afgö-
ras innan valet för sig går; hemställer jag, om icke R. o.
Ad., lill iakttagande af den ordning emellan betänkts afgö¬
rande och valets förrättning, hvilken ansetts böra äga rum ,
ville besluta, att detta betänk, uppföres främst på föredragnts-
listan för nästa plenum.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., att
LagUtskts utlåt. N:o 36 bör stå främst på föredragn:s-listan
i nästa plenum.
Upplästes och lades på bordet StatsUtskts utlåt. N:o 92,
angrde några med statsregleringen gemenskap ägande all¬
männa frågor.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 28 sisth Mars och den
29 sistl. April på bordet lagda utlåt. N:o 3r, ang:de regle¬
ringen af utgifterna under riksstatens itsta hufvudtitel.
Hr Kuylenstjerna, Otto Wilh., uppläste följande:
Det är utan tvifvel icke Utsk:s mening , att anslaget
för K. hofstallets utfodring skall nedsättas, utan detta an¬
slag fortgå, på satt', som hittills, att in natin a till hofstallet
Deu a Maj f. m.
7
öfveilemnäs; men om det likväl, emot all förmodan, vore
Utskrs mening, att hofstallet, i stället för t./\56 t:r i8f
kapp. hafre, 58,o35 lisp:d hö och 3i,8oo lisp:d halm in na¬
tura, som anslaget nu utgör, skulle lyfta det föreslagna an¬
slaget af 3o,ooo r:dr i contant, efter afdrag af markegångs-
värdct å det arrende- och ränte-Hö, som hittills blifvit och
efter Utskrs förslag fortfarande skall från arrendatorer och
räntegifvare directe till hofstallet in natura levereras, samt
hofstallet med återstoden vara skyldigt att sjelft bestrida
upphandlingen af fyllnaden i ofvannämnda fourage-anslag;
sä uppstode derigenom i verkligheten en betydlig nedsätt¬
ning af samma anslag. Detta förhållande bevisas tydligen
deraf, att, enligt rikshufvudboken, har anskaffandet af fou-
raget för hofstallets behof de sednare åren, såsom t. ex.
för år i835, utgjort 33,879 r:^r 20 s*5,5 för år 18136, 34,881
r:dr 37 sk. g rst.; och för år 1837, 34,58t rrdr i5 sk. 10
rst.; samt för åren i838 och i83g säkerligen lika mycket
0111 ej mera, hvilka summor likväl troligen kommit att upp¬
gå till vida högre belopp, så framt icke upphandlingspriset
af hafre dessa åren endast utgjordt 4 r:dr brco per lunna,
men kändt är, att priset derå i sjelfva verket varit betyd¬
ligt högre, och torde kunna uppskattas i medelpris till 5
r:dr b:co per 1:a, under hvilket sistnämnda pris hafren icke
heller lärer kunna erhållas, sedan det af K. Stats-cont. med
leverantören af fouraget till K. hofstallet upprättade och
ännu gällande contract med nästk. år tilländalöper.
Som det egentliga räntehö, hvilket årligen till hofstal¬
let anordnas, utgör ett ringa och icke alla år lika belopp,
vill jag här endast fästa uppmärksamheten vid arrende-höet,
enär det i många år utgjort ett qvantum af 2o,36i lisprd,
för hvilket markegångs-medelpriset under de sistförflutna fern
åren i rundt tal utgjort 6 900 r:dr. Om nu 6,900 r:dr dra¬
gas ifrån 00,000, återstå 23,100 r:dr, hvarmed fyllnaden i
fourage-beloppet, utgörande 2,'J56 t:r >8-2 kapp. hafre,
37.674 lisprd hö och 3.i,8po lisp:d halm skulle upphandlas.
2,456 t:r i8-f kapp. hafre ä 5 r:dr gör om¬
kring r:dr 12,282:
37.674 lisptd hö efter upphand¬
lingspriset i 10 år å 16 sk. . 12,558:
3i,8oo lisprd halm, också efter
upphandlingspriset i 10 år ä
8 sk 5,loo:
3o,i4o:
hvartill tillgång finnes i det projecterade an¬
slaget 23,mo:
och således en brist uppkommer af b:co r:dr 7,o4o: — —
Denna summa 7,o4o r:dr blefve således den. hvarmed
det hittills varande anslaget för K. hofstallets fouragering
effectivt nedsattes, om Utskrs förslag, i denna sednare me¬
ning uppfattadt, antages.
8
D (■ n a M a j f. m,
Men enär jag, enligt livad början af mitt anförande ut¬
visar, ansett det ingalunda vara Ulsk:s mening, att i ringa¬
ste män föreslå någon nedsättning af ifrågavar. anslag ; så
yrkar ja.g återremiss af utlåt., för alt deruti, hvad hofstal¬
let* fourngcrings-anslag betruifur, vinna sådan rättelse, att i
Utskrs blifvande förslag den mening måtte tvdligt uttryckas,
att ingen nedsättning bör äga runi, utan anslaget, hädanef¬
ter sorn hittills, oafkortadl in natura utgå.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Det var egentligen
i afseende på formen för dessa ärendens föredragning, som
jag ville yttra mig; men sedan man kommit in på sjelfva
saken, så anhåller jag alt fä nämna några ord derom. Ilr
Knylenstjerna har uppgifvit beloppet af den brist, som skul¬
le uppkomma, i händelse Ständerne godkände de ordalag,
hvaruti Utskrs tillstyrkande är alfaltadt. Jag tror, lika med
Hr Kuylenstjerna, att det icke varit Utskrs mening att gö¬
ra någon inskränkning i gamla anslaget. Men just derföre
anser jag bäst vara, att samma ordalag, som StatsUtsk. an¬
vände vid sisth riksdag, begagnas äfven nu. Då yttrade det
sig sålunda: "Ut-k. får för öfrigt tillstyrka, att, i likhet med
”hvad vid 182^ års riksdag beslutades och sedermera ägt
”runi, anslaget för K. hofstallets utfodring mätte anses så-
”sotn förslags-anslag, och den uppkommande behållningen re¬
serveras för kommande års behof, samt den brist, som än-
”dock möjligen kan uppstå, af Riksg:s-conforet fyllas.” På
det sättet kommer blott den brist, som möjligen uppstår, att
drabba statsverket. Jag anhåller, på grund häraf, om åter¬
remiss af utlåtandet.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag får förena 111ig
med de 2:ne ledamöter, nemi. Hr Kuylenstjerna och Hr
von Hartmansdorff, hvilka yrkat återremiss af Stats-Utsk:s
förevar, utlåt., ang:de regleringen af utgifterna under riks-
statens i:sta hufvudlitel.
Jag har.redan en gång förut under denna riksdag haft
tillfälle att för R. o Ad. framställa grunderna för min ön¬
skan, att det anslag af statsverket, sorn hittills utgått till
K. hofstallets utfodring, måtte oafkortadl beviljas, d. v. s.
att K. hofstallet måtte äfven hädanefter komma i åtnjutan¬
de af det antal rationel-, sorn R. St. vid 1809 års riksdag
öfverlcmnade lill K. M., sedan R. St. först föreslagit den
förändring uti K. M:s framställning, som af K. M. då an¬
togs, och att således ingen rubbning i fourageringssättet,
hvilket sedan sagda tid foitgåtl, måtte äga ruin. Det är så
mycket nödvändigare, alf delta förhållande ej rubbas, som,
ifall ett anslag skulle lemnäs, sorn vere beroende af marke¬
gång, skulle årligen ovisshet uppstå om antalet af hästar,
sorn kunde bibehållas Jag anhåller derföre, att Stats-Utsk.
i detta hänseende ville tillstyrka RiksSttn att fatta samma
beslut, som vid 1820 års riksdag.
1 af-
D e ii a Maj f. m.
9
I afseende på de K. slotten harUtsk. trott sig böra till¬
styrka, alt, för vinnande af redighet och enhet i förvaltnin¬
gen samt lättnad vid räkenskapernas granskning, äfvensom
för besparing i utgifter, samtliga slotten, jemte de till de¬
ras underhåll beviljade anslag, hädanefter måtte ställas un¬
der inseende och förvaltning af en enda redan befintlig em
betsmyndighet. I anledn. häraf får jag meddela den upp¬
lysning, att allt sedan 1819, då ett K. bref derom utfärda¬
des och som jag här i afskrift får bifoga, tillika med ett an¬
nat af år 1831, förhållandet varit sådant med anslagen till
de K. slotten, att hvarje år inkomma från desamma förslag
till användande af det anslag, som blifvit hvartdera slottet
beviljad t. Dessa förslag granskas då af Riksmarskalks-em-
belet; hvarvid Riksmarskalken äger göra de förändringar
uti förslagen, som han finner nödvändiga och af omständig¬
heterna påkallade. Sedan en sådan granskning af Riksmar¬
skalken för sig gått, ingår han till K. M. med de från hvar¬
je slott inkomna specificerade förslagen, hvarefter desamma
föredragas i Statsrådet, der K. M. fattar sitt nåd. beslut,
ang:de sanction af den projecterade fördelningen af de an¬
slagna medlen. Sedan förslagen blifvit sanctionerade, med¬
delas de Riksmarskalks-embetet, som lemnar del deraf åt de
K. slottens myndigheter. Skulle derefter under årets lopp,
af en eller annan orsak, någon förändring erfordras uti hvad
sålunda blifvit faststäldt, tillhör det Riksmarskalks-embetet
att derom åter ingå till K. M. med und. hemställan. Dåde
för året stadfastade arbeten derefter blifvit verkstäldta, in¬
kommer till Riksmarskalks-embetet från hvartdera slottet re¬
dogörelse för förvaltningen, hvilken redogörelse insändes till
Rammar-rattens granskning.
Jag skulle tro,'att uti detta behandlingssätt ligger till¬
räckliga controller, och att således det ändamål, som Stats-
Ulsk. i förevar, hänseende haft för afsigt att befordra, re¬
dan 1819 är vunnet, då dessutom inga åtgärder rörtde de
K. slotten vidtagas, utan att anmälan derom sker hos Riks¬
marskalks-embetet.
Hvad åter angar de besparingar Stats-Utsk. ansett kun¬
na äga rum i anslagen för de K. slotten, i hänseende till
personalen; så får jag upplysa, att högst få af ståtliållarne
på slotten hafva löner, och alt de, som äro dermed försed-
de , erhålla lönen, icke af stats-anslag, utan af Konungens
liandcassa, samt att man sökt bereda besparingar genom in¬
dragning af personalen, der sådana kunnat ske. I afseende
på Drottningsholms K. slott, det enda, vid hvilket persona¬
lens förminskning är möjlig, bar K. M. befallt, att, i mån
af afgången, de indragningar, som låta sig göra, skola äga
rum; i följd hvaraf sisth år 2:ne tjenster der indrogos vid
innehafvarnes död, hvarefter tjenstebefatlningarna samman-
slogos med andra.
6 II. 1
10
Den 2 Maj (. ur.
Jag skulle således tro, såsom jag nyss haft äran nämna,
att de åsigter StatsUtsk. framställt, redan för längre tid se¬
dan hafva, genom de af K. M. anbefallda åtgärderna, gått
i fullbordan.
På grund häraf, och af hvad i öfrigt vid förevar, utlåt,
blifvit i afseende på hofstallets fouragering yttradt, anhål¬
ler jag om återremiss deraf.
Transsumt af K M:s nåd. bref till Riks—
marskalks-embetet af d. 2 Febr. 1819.
Cael Johan &e. &c. Wår synnerliga ynnest &c. —
I sammanhang härmed håfve WI i nåder velat befalla, att
de på Wäre lustslott förordnade Ståthållare, likasom Ståt¬
hållaren på Stockholms slott, böra vid slutet af hvarje år
till eder öfverlemna underdånigt förslag till användandet för
det påföljande året af de till hvarje lustslott anslagna årli¬
ga underhal Is-summor för att Wår nåd. pröfning understäl¬
las, samt inom den 1 April inncvar. år till eder afgifva be¬
hörigen verificerad redogörelse, huru dessa anslags-summor
blifvit under loppet af sistförflutna år använda: åliggande
dem att en sådan redogörelse inom den 1 April hvarje år
för det förflutna till eder ofelbart afgifva, hvilket Wårt
nåd. beslut J äger dem skyndsamt meddela.
CARL JOHAN.
Casp. //'k Ehrenborgh.
Rätteligen transsumeradt betygar
E. C. Psilander.
Transsumt af K. M:s nåd. bref till H. Ev.
Hr Riksmarskalken af d. 28 Febr. 1831.
Carl Johan &c. &c. Wår synnerliga ynnest <&c. —
Wl bafve funnit godt i nåder förordna:
1:0 att de förslag för de K. lustslotten till användande
af stats-anslagen och öfriga inkomster, hvilka till eder, i
slutet af hvarje år för det derpå följande, ifrån Stuthållar-
ne inkomma, böra, jemte hvad J dervid luinnen hafva att
erinra, af eder hos Oss i lind. anmälas, innan desamma
varda vederb. S l a t s-s e er e t. till und. föredragning
tillsända.
CARL JOHAN.
Carl af Georgii.
Utur höga originalet rätteligen transsumeradt intygar
E. C. P s i I a 11 d c r.
Hr Waernstedt, Job. Otto: Genom SlatsUtsk:s
förslag till reglering af K. hofstallets utfodring och deruti
gjorda beräkning af arrende-höet och hö-räntorna efter mar-
kegångspris, uppkomm-r visserligen en minskning afJ4 k
5,ooo r:dr; men då häremot förekommer,. att årliga försälj¬
D c u 'i M a j f. ni.
ningen af foder uppgår minst lill lika belopp, emedan vid
1809 års statsreglering upptogos 9 drabant-hastar, som nu¬
mera icke erfordras, samt då rationerna äro beräknade hö¬
gre än de utgå och behofvet påkallar; så synas de af Stats-
Utsk. föreslagna 3o,ooo r:dr vara fullt tillräckliga, särdeles
som, ehuru förra staterna icke upptagit detta belopp, en¬
ligt riksbokslutet, vid 1837 års slut en reserverad tillgång
fanns af nära 18,000 r:dr. Jag vågar derföre tillstyrka bi¬
fall till Utsk:s förslag i denna punkt.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Då jag sist bade ordet, under¬
lät jag att nämna i afseende på de K. slotten, att sådan
granskning, som iakttages i afseende på de öfriga slottens
förvaltning, icke äger ruui för Rosersbergs K. slott. Orsa¬
ken är den, att salig Konung Carl XIII, såsom Hertig af Sö¬
dermanland , i gåfva af R. St. erhöll detta slott, hvilket fö¬
re Konungens död bestämdes till enkesäte åt H. M. Drott¬
ningen, efter hvars frånfälle Ständerne öfverlemnade det¬
samma åt H. M. Konungen, medelst ett formligen fattadt
beslut af detta innehåll:
"Då Rosersbergs kungsgård, hvilken, i följd af R. St:s
”vid 1809 och 181 o årens riksdag fattade beslut, tillhört
”högstsalig H. M. Konung Carl XIII och Dess Gemål för
”Deras lifstid, genom H. M. Enke-Drottningens bedröfliga
”frånfälle nu blifver ledig att till Staten återfalla, hafva R.
”St., som förut under innevar. riksdag, enligt sin und. skrif¬
velse d. 3o sisth April, förbehållit sig att vid högstsalig
”Hennes M:s död om denna kungsgård särskildt förordna, ve-
”Jat, såsom bevis af sin und. tillgifvenhet, erbjuda och upp¬
låta till E. K. M., för Dess lifstid, dispositionen af kungs¬
gården Rosersberg med hvad dertill hörer och följaktligen
”äfven det för byggnadernas underhållande på stat uppförda
”belopp 2,000 r:dr om året.”
”R. St. tro sig härigenom uppfylla hvad högstsalig H.
”K. M. önskat sjelf kunna åstadkomma af erkänsla emot
”E. K. M., som förljufvat Hans sista lefnad och gifvit Ho-
”nora de utmärkta prof af sonlig kärlek, hvarom högstsalig
”H. M:s yttersta vilja och testamente innefattar det mest öf-
”vertygande vittnesbörd.”
”R. St. framhärda &c."
Häraf är påtagligt, att R. St. öfverlemnade Rosersbergs
slott till Konungen enskildt; och det är skälet, hvarföre
anslaget för detta slott icke upptagits i den fördelning, som
af slåthållarne årligen uppgöres, och af Riksmarskalken
granskas, utan att så väl förslagen som redogörelserna,
rörtde detta slotts förvaltning, ingått directe till H. M. Ko¬
nungen, på samma sätt, som tillförene alltid skett.
De som tagit närmare kännedom om Rosersbergs K. slott,
torde utan svårighet hafva öfvertygat sigom, huru otillräck¬
ligt anslaget varit, och huru mycket H. M. af enskildta me¬
12
Dtn 2 Maj f. m.
del kostat på sagda slotts underhåll och försköning. — Då
jag begärde ordet, var det- egentligen för att meddela den
förenämnda rättelsen uti mitt förra yttrande, der jag sade,
att alla slottens förvaltning vore underkastad den gransk¬
ning, hvarifrån Rosersberg likväl, af den anledn. jag nu
upplyst, är undantaget.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: De grunder, på
hvilka återremiss af detta StatsUtsk:s utlåt, blifvit begärd,
synas, åtminstone för mitt omdöme, icke tillräckligt tillfreds¬
ställande; emedan jag icke kan inse till hvad ändamål den
tidsutdrägt, som med återremissen är förenad, skall leda.
En ledamot har upplyst, att 1837 års rikshufvudbok visa¬
de en behållning på anslaget för K. stallets utfodring af
nära 18,000 r:dr, och samma erfarenhet äger äfven jag af
den granskning utaf rikshufvudboken, som jag företagit mig.
Då här tillika är ifppgifvet, att 1809 års statsreglering af-
såg 9 drabanthästar, hvilka icke behöfvas, så synes ingen
brist böra uppkomma, utan snarare öfverskott vara att för¬
vänta.
Hvad andra delen af anrnärknln mot Utsk:s utlåt, vid¬
kommer, sorn skulle påkalla återremiss, eller den i Ulsk:s
utlåt, uttryckta önskan af en gemensam förvaltning af de K.
slotten, så synes återremiss i anledn. häraf icke heller be¬
höfvas, sedan det blifvit upplyst, att Riksmarskalken har
öfverstyrelsen öfver de K. slotten, och att stuthållarne på
dessa slott icke äro lönte af stats-anslaget utan af II. M. Ko¬
nungen enskildt, hvilka torde vara de hufvudsakliga om¬
ständigheterna, som motiverat TJtsk:s förslag i denna del;
och anhåller jag derföre örn propos. till bifall af utlåt, i
denna del.
Hr von Hartmansdorff: Då jag hade äran förra
gången yttra mig i detta ämne, uppläste jag tillika de or¬
dalag, som StatsUtsk. vid sisth riksdag hade begagnat. Jag
vet icke, om den talaren då var tillstädes, hvilken sist yt¬
trade sig. Dessa ordalag äro af den beskaffenhet att de bö¬
ra undanrödja allt tvifvel, huruledes besparingarna på före¬
var. anslag böra begagnas. Om en Ridd.-cancellist finge
ånyo uppläsa nämnda yttrande af förra riksdagens StatsUtsk.,
så torde ingen af Husets medlemmar kunna betvifla före¬
dragningens oväldighet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: StatsUtsk. har
trott, att det vore med ändamålet öfverensstämmande, att
K. hofstallet skulle vara stäldt till K. M.\s obehindrade dis¬
position, och icke underkastadt revision. Denna åsigt har
föranledt StatsUtsk. att framkomma med en förändrad re¬
glering af K. hofstallet. Om denna åsigt godkännes till sin
princip, så mäste det äfven vara gifvet, att anslaget icke
kan blifva ett förslags-anslag, emedan villkoret derför är,
att det skall vara underkastadt revision. StatsUtsk:s mening
\
Oell 2 Maj f. in.
har visserligen icke varil att vid en sådan omreglering af
K. hofstallet föreslå ofördelaktigare villkor, än som hittills
iigt ruin; men det är just i öfverensstämmelse med denna
åsigt, som Ulsk. ansett hittills varande förhållandet icke kun¬
na bibehållas i afseende på beräkningen af iq.ooo och några
hundrade pund ränte-hö, ity det visat sig, att genom
den beräkningen en behållning af nära 18,000 r:dr uppstått
på en tid af 10 år. Den behållningen har hittills ägt runa
för statsverket, men efter nu förändrade reglering skulle
den öfvergå till stallet. Derföre har man ansett en annan
beräkningsgrund böra antagas, och då Utsk. föreslagit mar¬
ke gångspriset, får jag förklara, att jag icke tilltror mig be¬
domina , huruvida Utsk. träffat det rälla eller ej. Granskar
man förhållandet under de 5 första åren al de io förutnämn¬
da, så visar sig, att, äfven med beräkning af markegången,
om den varit iakttagen, behållning uppstått. Granskar man
förhållandet under de sednare 5 åren, så skulle samma be¬
räkning göra en minskning i anslaget för K. hofstallet af
2,918 r:dr, hvarifrån likväl 1,794 r:dr boide afdragas, då
verkliga minskningen utgjorde nära 1,200 r:dr. Jag erkän¬
ner emedlertid, att de anmärkntr bär blifvit gjorda, äro i så
måtto riktiga, att någon minskning verkligen uppkommer
för K. stallet; men då det ej är öfverensstämmande med
Utsk:s mening, har jag ej emot att utlåt, återremitteras, på
det Utsk. må komma i tillfälle alt närmare utreda detta
förhållande.
Hvad åter angår Utsk:s förslag, att alla de K. slotten
borde ställas under en gemensam administration, så bar
StatsUtsk. visserligen icke förbisett den generella styrelsen
deraf, som tillhör Riksmarskalken , lika litet som Ulsk. ve¬
lat föreslå någon förändring deraf, utan Utsk. har tvertom
åsyftat, att administrationen måtte i alla dess detaljer om¬
fatta de K. lustslotten och Stockholms slott, äfvensom afla
hus och byggnader, som kunna i mer eller mindre mån an¬
ses tillhöra de K. slotten och följaktligen höra linder första
hufvudtiteln. Huruvida den organisation redan fullständigt
finnes, vill jag icke bestrida; men skulle ej så vara, tror
jag, att StatsUtsk. haft skäl för sin hemställan. R. o. Ad.
torde finna, att om den princip godkännes, som Utsk. före¬
slagit, del blir nödvändigt att göra åtskilliga förändringar i
detta fall, och att det måhända vore rättare af Utsk. att nu
icke ingå uti detaljerna och bestämma särskilda stater, utan
öfverlemna åt K. M. att tdl nästk. Ständer derom framstäl¬
la förslag, hvilket skulle blifva följden af R. St:s anhållan i
detta hänseende, enär StatsUtsk. icke åsyftat annat, än att
vinna fullständig^reda och ordning i saken.
Gr. Anckarsvärd: Till svar å en ledamots förfrågan,
huruvida jag var närvar., då han uppläste ordalydelsen i
l834 års StatsUtsk» belank , i afseende å regleringen af ut-
>4
Deli a Maj f. rn.
gifterna under förevar, hufvudlitel, får jag tillkännagifva,
att jag var tillstädes och fästade derå all den uppmärksamhet,
som erfordrades, men på milt omdöme verkar det icke till
ändring af min åsigt, ty jag bör icke neka, att jag, i afse¬
ende på hela första liufvudtiteln, hade önskat, att StatsUtsk.
hade föreslagit vida större indragningar; men jag skulle an¬
se det olämpligt att, då StatsUtsk. icke lemnat någon led¬
ning för Ståndets omdöme i detta hänseende, mot Ståndets
valkända majoritet söka att vilja drifva en åsigt, som blott
skulle leda till tidsutdrägt; hvarföre jag afstår från att sö¬
ka göra min egen öfvertygelse gällande i delta fall; men
hvad K. hofstallet beträffar, så, enär detta ämne kommit
under discussion, kan jag icke undertrycka, att min öfver¬
tygelse är, det stallet borde kunna så ställas och inrättas,
att det med 3o,ooo r:dr vore belåtet, och att, när dessa
3o,ooo r:dr lemnäs till Konungens fria och obehindrade dis¬
position, sådana indragningar ovedersägligen vore möjliga,
hvarigenom stora besparingar det ena året kunde uppkom¬
ma, till betäckande af de förluster, som ett annat år kun¬
na blifva en följd af olika prisförhållanden, hvilka obe¬
stridligen derpå hafva inflytande. Min öfvertygelse grundar
sig derpå, att det är säkerligen den ringaste delen af K.
hofstallets effectiva hästantal, som kommer H. M. Konun¬
gen och den K. familjens behof till godo, utan att hof¬
stallets behof utsträckes vida längre och till ett vida större
behof för hof-uppvaktningen, än som, i min tanka, vore
behöflig!; och sålunda kan jag icke annat än vidblifva min
yttrade öfvertygelse, att anslaget af 3o,ooo r:dr, hvarmed
Konungen efter godtycke finge hålla sitt stall, borde kunna
så inrättas, att anslaget blefve tillräckligt, så väl under de
goda åren, som då priset på foder vore högre; hvarföre jag
äfven förnyar min begäran om propos. til! bifall å utlåt.,
helst jag finner de framställda anmärkntna vara af så obe¬
tydligt värde, alt jag anser tidsutdrägten med en återre-
miss betyda mycket mer, än den rättelse, som möjligtvis
kan komma att äga rum, ehuru troligast är, att saken kom¬
mer tillbaka i samma skick den befinnes.
Hr von Hartmansdorff: Till rättfärdigande af mitt
påstående, att detta anslag borde fortfarande förblifva ett
förslags-anslag, anhåller jag att få anföra några ord mot
den ledamot af StatsUtsk., som påstått motsatsen. Orsaken
hvarföre anslaget kan och bör förblifva ett förslags-anslag
är den, att anslaget är bestämdt till en del i hö och hafre.
Detta hö är beräknadt till det låga priset af 5 sk, 4 »st.
pundet; men alltefter som verkliga priset på höet förändrar
sig, måste summan, som åtgår för inköp af det erforderli¬
ga beloppet, stiga eller falla. Deraf har inträffat, att höets
värde öfverstigit det uppförda penninge-anslaget på följan¬
de sätt, nemi. 1333 med 2,022 r:dr, t834 med 1,724 '-dr,
Den 2 Maj f. m.
i5
iSli med 4i910 rtdr, i836 med 5,ig5 r:dr och 1837 med
4,701) r:dr och sålunda i medeltal med 3,712 r:dr.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3i Lief derefter af R. o. Ad. åter¬
remitterad!.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 20 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. N:o 4o, ang:de regleringen af
utgifterna under riksslatens andra hufvudtitel.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
anföra hvad jag ämnade yttra förra gången jag anmälte mig,
nemi. hemställan till Ståndet, om icke detta utlåt., som inne¬
fattar så många särskilda punkter, och angår så många olika
frågor, hvilka icke hafva någon gemenskap med hvarandra,
måtte fä föredragas punktvis, på det att, då den ene talar
t. ex. örn ministerstaten, den andre icke måtte yttra sig om
landtmäteri-contoret, o. s. v. Jag vet ganska väl, alt man
icke får besluta punktvis; min mening är derföre blott, alt
man talar öfver utlåt, punktvis, på det man ej må förblan¬
da de ämnen, som uti utlåt, afhandlas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag nödgas, med åbero¬
pande af 56 §:u Reg.Ftn, motsätta mig Hr von Hartmans-
dorffs förslag, att punktvis upptaga utlåt., hvarigenom nå¬
gra delar kunna bifallas, och andra återremitteras, hvilket
icke är förenligt med nämnda grundlags-§. Aagol hinder
finnes icke för ledamöter, som vilja yttra sig öfver utlåt-,
alt fästa sig vid särskilda detaljer deraf. Den ene anmär¬
ker mot ett anslag under en rubrik, elen andre mot ett an¬
nat, ock samtliga anmärkn:na utgöra anledn. till ålerremiss;
men att dela utlåt, är bestämdt grundlags-stridigt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den siste välde talaren tor¬
de titan tvifvel hafva missförstått förslaget, hvilket, såsom
jag fattade flr von Hartmansdorlfs framställning, innebar,
att discussionen skulle ske punktvis, utan att medföra be¬
slut punktvis, hvilket vore stridande mot grundlagen, som
deremot icke lägger hinder för discussion punktvis, deri¬
genom öfverläggningen förkortas, och, derest ålerremiss be¬
slutas, StatsUtsk. erhåller betydlig lindring vid sakens ånyo
behandling, enär de anmärkn:r, som angå samma ämne,
återfinnas i ett sammanhang.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Då afsigten med de an-
märknrr, som här göras mot Utsk:s utlåt, och torde föran¬
leda återremiss deraf, utan tvifvel måste vara att vägleda
Utsk. att frångå sina förut yttrade åsigter; så får jag, så¬
som för närvar, arbetande i StatsUtsk., förena mig uti Hr
von Hartmansdorffs propos. Det skulle utan tvifvel leda till
redighet för StatsUtsk. vid omarbetningen, och för att iakt¬
taga hvad som blifvit ytlradt i de olika Stånden och få re¬
da på de anmärkn:r, som göras vid de särskilda frågorna,
lö
D e n 2 Maj f. ra.
om discussionen sker punktvis, i stället för att aniniirknrr
afgifvas, i ett anförande mot liela hufvudliteln.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag vill icke bestrida
bifall tili Hr von [Sarttnansdorlfs förslag; men då jag förut¬
ser, att många, sorn komma att deltaga i denna öfverlägg¬
ning, måhända på förband beredt sig lill att afgifva an-
märkmr mot utlät, i sin helhet, så hoppas jag, att det be¬
slut, R. o. Ad. fattar, ieke kommer att lagga hinder i vä¬
gen för anmärkmrs afgifvande mot utlåt, i dess liela sam¬
manhang. För min del skall jag dock ej begagna mig af
en sådan rättighet.
Hr von Hartmansdorff: Jag liar ingenting emot den
jemkning, som Gr. Posse yrkat. Om någon vill tala fia en
gång öfver liela utlåt., kan det honom icke förmenas; ehuru
jag tror, att hvarje talare lätteligen kan afbryta sina an¬
märka:!’, då iian kommer till en ny punkt.
Frih. Cederström: Til! discussion kan utlåt, visserli¬
gen företagas, classificeradt i punkter på sätt Hr von Hart¬
mansdorff föreslagit; men på sätt grundlagen föreskrifver,
kan det icke punktvis komma lill föredragning, emedan nå¬
gon kunde begära votering öfver bifall tili några punkter,
hvilken votering då icke kunde förvägras, hvaraf följden
blefve, derest någon punkt bifölls, ätt de öfriga ej kunde
återremitteras, emedan utlåt., enligt grundlagen, icke får an¬
norlunda än i sin helhet återremitteras. Om derföre förhål¬
landet blir sådant, att discussionen endast skall hvälfva sig
om en punkt i sender, under förutsättning, att utlåt, der¬
efter helt franntälles till bifall, eller om anmärkn:r hindra
antagandet, återremitteras, ulan hinder deraf, att någon
punkt blir utan anmärkt!., och således icke derföre anses
bifallen; så må, utan afseende på den tidsförlust deraf upp¬
kommer, den begärda ordningen för discussionen medgifvas;
men eljest nödgas jag protestera mot det föreslagna före-
dragningssättet.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Skulle Hr von Hartmansdorffs
förslag kunna leda till de följder Frih. Cederström upp¬
gifvit, så anser jag detsamma icke böra bifallas; men jag
liar trott Hr von Hartmansdorffs mening hafva varit den, att
utlåt, skulle punktvis uppläsas, och att, efter uppläsningen af
hvarje punkt, Hr Frih. o. Landtm, uppropade de ledamöter,
sorn anmälde sig att tala deröfver, men att någon propos.
icke skulle komma i fråga, förrän hela utlåt, vore genom-
gånget.
Hr von Hartmansdorff: För den händelse att nå¬
gon af Ståndets ledamöter icke skulle hafva riktigt fattat
min mening, får jag åter förklara, att jag icke hade för af¬
sigt, det vi skulle besluta öfver, utan blott tala om utlåt,
punktvis.
Frill.
Den a Maj f. m.
>7
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag får be¬
strida Frih. Cederströms reservationsvis till prot. yttrade åsigt,
alt utlåt, icke skulle kunna föredragas och afgöras punkt¬
vis. Grundlagen talar nemi. i detta fall icke om annat än
Utsk:ns förslag. Förslag och utlåt, äro ej synonyma. För¬
slag ar hvar och en fråga, som i och för sig sjelf utgör nå¬
got helt. Sålunda innefattar förevar, utlåt, flera sådana för¬
slag. Förslag är således ett mera inskränkt begrepp i för¬
hållande till ordet u 11 å ta n d e såsom mera allmänt. Det vore
således en tolkning af grundlagen, stridande mot Sven¬
ska språkbruket, om man komme derhän, att det skulle
vara Ståndet förment att hvart för sig afgöra flera förslag,
derföre att de blifvit framstäldta under gemensam rubrik af
utlåtande. Sådant är äfven stridande mot den praxis, som
i andra Stånd ägt rum under sistl. riksdag. Inom Borgare-
St. afgjordes nemi. utlåt, om statsregleringen punktvis. Jag
vill icke yrka propus, på min sats, emedan det är likgiiltigt,
om föredragningen sker punktvis eller utlåt, förekommer i
sin helhet; utan har jag endast reservationsvis till prot. ve¬
lat yttra detta.
Frih. Cederström: Till bemötande af den siste vär¬
de talarens påstående, anser jag mig blott behöfva uppläsa
rubriken på StalsUtsk:s utlåt. N:o 4°- De*1 lyder sålunda:
"Utlåt. ang:de regleringen af utgifterna under riksstalens
"andra hufvudtitel.” Det är således stats-regleringen, som
nu, under sin särskilda sub-litel i detta betänk., är under
It o. Ad:s pröfning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han ratt upp¬
fattat meningen med det förslag, som här blifvit framstäldt
i afseende på föredragningen af StatsUtsk:s utlåt, om utgif¬
terna under riksstatens andra hufvudtitel, så hade den va¬
rit den, att utlåt, skulle punktvis till discussion företagas,
och att sedan Hr Landtm., då discussionen vid hvarje punkt
vore slutad, hemställt om Ståndet ansåg öfverläggningen
fulländad, skulle man öfvergå till nästa punkt, hvarefter,
sedan alla punkterna blifvit på sådant sätt genomgångna, pro-
pos. skulle framställas, på sätt Riksd.Ordn. föreskrifver, till
bifall, afslag eller återremiss.
Atskillige hördes häruti instämma.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan R. o. Ad. nu fattat
delta beslut, torde min erinran deremot komma för sent.
Jag vill blott lasta uppmärksamheten derpå, att måhända
flere af R. o. Ad:s medlemmar inkomma i Ståndet, för hvil¬
ka beslutet är okändt, och som icke anse sig af grundla¬
gen förpliglade att detsamma efterkomma. Skulle således,
sedan Landtm, tillsport Ståndet, om det ansåg discussionen
slutad öfver någon punkt och propos:n blifvit med ja be¬
svarad, desse Ståndets ledamöter hafva förlorat sin rätt att
discutera samma punkt, vore deras yttrande-rutt på det lie-
6 H. 3
lä
Den s Maj f. m.
la afskuren, hvilket förhållande jag icke tror vara Ståndets
mening att framkalla med ifrågavar. beslut; men det skulle
likväl kunna så tydas.
II. Ex. Hr Gr. Posse: I anledn. af den utaf Gr.
Horn framställda, efter min öfvertygelse, ganska riktiga an-
märkn., hemställer jag till Hr Frill. o. Landtm., alt ingen
sådan fråga må framställas vid hvarje punkt, huruvida öf-
verläggningen deröfver anses fulländad, utan att eti hvar må
hafva öppet att tala öfver alla punkterna, intill dess utlåt,
är genomgånget.
Gr. Frölich, David: För att icke genom något före¬
gående beslut åstadkomma de olägenheter, som blifvit före-
speglade, synes mig rätta sättet vara, wtt Hr Frih. o. Landtm.,
utan att framställa propos., täcktes föredraga utlåt, punkt¬
vis, då en hvar får begagna rättigheten alt yttra sig, ulan
att något i förväg taget beslut kan inverka på en frånva¬
randes rätt.
Hr Frih. o. La ndtm. yttrade sig förmoda, att Stån¬
det af den nu förehafda discussionen rör:de formen, funne,
att Hr Landtm, svårligen vore i tillfälle att framställa nå¬
gon propos. i afseende på detta föredragn:s-sätt. De flesta
meningar tycktes vara ense derom , att utlåt, borde fördra¬
gas punktvis, men likväl med hvar och en förbehållen rät¬
tighet att yttra sig öfver hela utlåt.; och fick Hr Landtm.,
under förutsättning att Ståndet ansåg föredragningen på det¬
ta sätt böra tillgå, börja med att låta uppläsa ingressen i
utlåt, allt intill första punkten.
Ingressen eller den del af utlåt. N: o 4 0 > som
föregår i: s t a punkten.
Hr von Hartmansdorff: Nuvar. StatsUtsk. har fram¬
för de föreg:de den förtjensten alt hafva framställt alla huf-
vudtitlarna på en gång, eller statsreglerm i sin helhet, så
vidt den rörer utgifts-sidan , men Utsk. har deremot det fe¬
let att icke hafva samtidigt framlagt inkomst-sidan. Före¬
gående StatsUtsk. hafva åter haft den omtanken alt först för
Stånden framställa statsregler:ns inkomster, hvarigenom man,
då utgifterna kommit i fråga, har vetat hvad tillgångar man
hade att bygga på, så att statsbrist-summan endast återstod
att bestämma. Hennes belopp var då, så till sägandes, på
förhand gifvet, när man med inkomsternas belopp jern förde
anslagen. Den omkastning af rätta ordningen, hvilken nu
skett, har ej tillförene ägt rum vid de riksdagar, hvari jag
deltagit, utan inkomst-betänkandena hafva städse föregått
utgifts-titlarna. Vid 1823 års riksdag uppgaf StatsUtsk.
statsverkets inkomster den 19 April, uti sitt betänk. N:o 112;
hvarefter hufvudtitlarna inlemnades så, att den lista, hvil¬
ken äfven först inkom, var daterad den 28 Juni och hade
N:o 238. i82g-var förhållandet ungefär detsamma; dock
Den a Maj f, m.
>9
med större mellanrum. Inkomst-betänk, var dateradt d. 20
Jan. oell hade N:o 54, då första hufvudtiteln var daterad d.
io April samt hade N:o 125. Vid 1834 års riksdag var
inkomst-betänk, dateradt den ii April och hade N:o 54-
Första hufvudtiteln var daterad d. 29 April och hade N:o 7g.
Hvarföre StatsUtsk. vid denna riksdag underlåtit att,
såsom tillförene, först inkomma med inkomst-beräkningen,
är mig obekant. Men det inser jag, att hade StatsUtsk.
först inlemnat inkomst-betänk., så hade Utsk. svårligen kun¬
nat afstyrka så manga anslag, som det nu gjort; ty då ha¬
de Stånden sjelfva sett, att tillgångarna äro betydliga. Stats-
Ulsk. säger icke heller, att tillgångar saknas, utan det hål¬
ler sig vanligen vid den korta förklaringen, att det icke fin¬
nes lämpligt, eller något dylikt, eller ock att det först vän¬
tar på den nya Statsråds-organisationen, för att se hvad som
kan behöfvas, sedan derigenom möjliga besparingar blifvit
iakttagna. Men om man också säger, att anslagen åt em-
bets- och tjenstemän skola uppskjutas intill dess, är det äf¬
ven säkert, att rättsökande, som vid domstolar eller andra
embetsverk hafva anhängiga mål, vilja till nästa riksdag
vänta på deras afgörande? Om derföre StatsUtskts grundsat¬
ser blefve af Stånden gillade, så skulle det uppstå ett slags
afbrott eller stillestånd i allmänna ärendenas behandling in¬
till nästa riksdag. Det måtte icke vara StatsUtskts mening,
om ej derunder ligger någon åsyftning, att, genom brist på
anslag, framtvinga en ny riksdag med det första. Men som
en ny riksdag icke aflöper utan betydlig kostnad, så måtte
beräkning på något särdeles gagn dermed vara förknippad.
Detta gagn är förmodligen, att det nya Sverige, som man
vill skapa, måtte blifva färdigt så mycket hastigare. Jag
måste likväl beklaga de skapande eller dem, som skola ut¬
föra den nya skapelsen; ty i händelse en mängd oafgjorda
mål ligga i alla förvaltningsverk och i alla domstolar, så
måste de nya cheferne bereda sig på ett stort missnöje hos
Svenska allmänheten. Äro nu embets- och tjenstemän vid
domstolar och förvaltande verk öfverhopade med göromål,
men för svagt lönte, och månge tillika ställde på flyttbar
fot, ovisse om deras framtid; så kunna både Ständer och
förvaltnings-chefer vara visse på ett stort missnöje äfven
bland verkställarne af Konungs och Ständers beslut. Stats-
Utsk:s förslag att vägra nödiga anslag, och utvägen att blott
tills vidare bevilja det lilla, som gifves, skulle, om det vun¬
ne R. Sits bifall, ej medföra annat, än göra de nya för-
vallnts-cheferna, alt jag så må säga, bakbundna ifrån be¬
gynnelsen, både inom deras egna departementer och i för¬
hållande till underlydande embets-myndigheter, på hvilkas
nit och skyndsamhet deras egen verkningsförmåga så väsendt¬
ligen beror. På det sältet kan ej Rikets bästa främjas. Den,
som vill på en sådan väg framskynda en förändring i Rikets
ao
Dell 2 Maj f. m.
organisation, kommer att sjelf förhindra de förbättringar linn
önskar.
Vid flera tillfällen linder denna riksdag har man klagat
deröfver, att embets- och tjenstemän blifvit tills vidare för¬
ordnade. Om nu StatsUlsk. icke vill medgifva ständiga an¬
slag, utan blott en extra-statsreglcring till de nödiga kost¬
nadernas fyllande; så kan K. M. icke utnämna embets-eller
tjenstemän med ordin, löner af dylika medel. De som be-
höfvas för ärendenas skötande kunna endast förses med arf-
voden, och blott tills vidare förordnas. Hvad blefve följ¬
den deraf vid domstolar och embetsverk? jo! att målen icke
blott i lista och 2:dra instansen behandlades af vice härads-
liöfdingar och tillförordnade lagmän, utan allt vidare af ad¬
jungerade ledamöter i Hofrätten, af någon copist eller ean-
cellist, som fått förordnande att förestå ett Revisions-secre-
terare-emhete i Justitiae-revisionen, samt slut), uti Högsta
Domstolen, väl icke af t. f. domare, men af embetsman, sorn
hafva att af opinions-nämnden frukta ofördelaktiga omröst¬
ningar, i händelse domstolen råkat att vid sakernas afgöran¬
de vara af olika mening med dem, som för dagen gifva ton
och riktning i politiska frågor. Jag frågar: hvad trefnad
och lycka, hvad säkerhet och trygghet skall väl i deltaland
uppkomma både för rättsökande och embetsman genom cn
sådan reglering, som StatsUtskrs förfarande skulle medföra?
Då de särskilda punkterna förekomma, får jag vidare till¬
fälle att i tillämpningen visa hvart det leder.
Hr Gyllenhaal, Lars Herm.: Innan jag går att ytt¬
ra mig öfver de allmänna motiven uti Utsk:s utlåt., anhål¬
ler jag att reservationerna utaf Biskop Hedren, Prosten Sten¬
hammar samt Doctor Björkman måtte blifva upplösta.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum på ef¬
termiddagen kl. 6 lomme att fortsättas.
Reservationerne af Biskop Hedren, Prosten Stenhammar
saint Doctor Björkman emot allmänna grunderna för behand¬
ling af frågan om löne-tillökningar för åtskilliga embetsverk
upplästes.
Hr Gyllenhaal uppläste derefter följande:
StatsUtskls utlåt. N:o /;o, ang:de regleringen af utgif¬
terna under riksstatens andra hufvudtitel, utgör ett do-
cument af så egen märkvärdighet, att förutgångna riksda¬
gars historia säkerligen icke företer någonting dermed I i kas¬
tad t. De ledamöter af Representationen, som med sina rö¬
ster bidragit till detta utlåt., hafva visserligen, efter min öf¬
vertygelse, derigenom beredt sig en viss ryktbarhet.
Huruvida denna ryktbarhet äfven är i samma förhållande
ärorik, tillfredsställande, afundsvärd; huruvida den skynd¬
samhet, hvarmed detta utlåt, blifvit sammanfattadt och
till RiksSt:n öfverlemnadt, äfven i samma mån berättigar
till tacksamhet; huruvida Utsk:s ledamöter i samma mån
gjort sig förtjente af fosterlandets erkänsla i en kommande
Den 2 Maj f. m
21
framtid; huruvida de verkligen gagnat den nation, hvars
ombud de äro,— allt detta lemnar jag derhän. Den lugna,
sansade eftertanken, den mognade erfarenheten må härom
dömma; dess domslut är ofelbart och kan icke jäfvas. Blott
den allmänna reflexionen kan jag ingalunda härstädes un¬
dertrycka, attderest inom StatsUtsk. funnits tillgång på litet
mera praktisk erfarenhet så väl i domare-värf som i öfriga
grenar af administrationen; om bland Utsk:s 36 ledamöter
funnits en enda jurist, en enda civil embetsman,
med kunskaper och erfarenhet, förvärfvade under mångårig
egen tjenstgöring, hvilken kunnat vägleda de öfriga ledamö¬
terna med för dem högst behof]iga upplysningar: så hade,
efter min öfvertygelse, detta betänk, uti många stycken
otvifvelaktigt blifvit helt annorlunda beskaffadt, än det nu är.
Bevisen för detta mitt yttrande skola i det följande klart
framläggas.
Betänk, i sitt närvar, skick gifver anledn. till många
eftertänkliga reflexioner, till rättvist klander. Det är min
obestridliga rättighet såsom representant; det är min oef-
tergifliga pligt såsom chef för en af Rikets öfver-rätter,
att deremot framställa anmärkn:r i de delar, hvaruti jag
anser betänk, böra undergå ändring eller rättelse. Dessa
anmärknJr hvälfva sig hufvudsak!, omkring 3:ne punkter,
nemi.:
i:o de s. k. allmänna motiv, sorn legat till grund
för Utsk:s afstyrkanden af anslag till nya löner eller till
löne-förbättring inom styrelse-verken;
2:0 Utsk:s afstyrkande af äskad tillökning uti arbets¬
personalen inom K. Götha Hofrätt; och
3:o XItsk:s afstyrkande af begärd löneförbättring
för Hofrätternas ledamöter och tjenstemän, samt vaklbe-
tjening.
I frågan om de allmänna motiverna för alla af¬
styrkanden hafva Hr Biskopen Doctor Hedrén och Hr Pro¬
sten Stenhammar, jemte flere af PresteSt:s upplyste le¬
damöter, afgifvit så kraftfulla, så förträffligt deducerade,
så öfvertygande reservationer, att jag gerna skulle kunna
inskränka mig till blotta åberopandet af deras innehåll i sin
helhet, utan att trötta med ytterligare vidlyftighet i ett
ämne, som ligger solklart för hvarje oförvilladt omdöme.
Ämnets stora vigt fordrar likväl tillägg af några ord, och
jag utbeder mig i sådant afseende R. o. Ad:s benägna tåla¬
mod och uppmärksamhet.
Utsk. har ej giltat förneka, Ulsk. har tvertom bestämdt
medgifvit, "att anledn. kunnat finnas till begäran af nå-
"gon förhöjning uti embetsverkens stater.’’
Månne ej af detta bestämda medgifvande obestridligen
följer, att Utsk. bort tillstyrka och att R. St. böra be¬
vilja den af behofvet påkallade förhöjningen? Eller är det
väl Utsk:s mening, alt arbetet inom dessa embetsverk skall
22
Den a Maj f. di.
hammas i sin jemna gång, att balancernn med hvarje år
skola oafbrutet växa, att de embets- och tjenstemän, som
anses förljente af löneförbättring, skola, under trägna mö¬
dor och ständigt växande arbete, med undergifvenhet, och
utan att modfällas elier tröttna, förbida densamma i en må¬
hända aflägsen framtid. Jag beklagar uppriktigt det Iand,
der sådana statsmanna-åsigter söka och förmå att göra
sig gällande.
Utsk. åberopar den af R. St. nyligen beslutade förän¬
drade organisationen af Statsrådet, bygger derpå stora för¬
hoppningar, förväntar deraf sådana förbättrade regleringar
af domstolarna och styrelseverken, som leda till förenkling
i både lagskipningens och de administrativa ärendenas be¬
handling, samt göra de redan befintliga anslagen tillräck¬
liga. Lika lifligt och uppriktigt, som någon annan, önskar
jag dessa välgörande resultater; men lika säkert befarar jag
ock, att tid åtgår — en lång tid, — innan dessa resul¬
tater hinna verkiiggöras. Man beslutar lätt en omstörtning,
en omstöpning af det gamla bestående; man verkställer,
ordnar och fullbordar icke lika lätt det nya, förut öför-
sökta, som skall sättas i stället. Och intilldess detta på
förhand prisade nya hinner blifva inrätladt och helfärdigt,
bör ej det föraktade gamla orubba dt fortgå, med omsorg
vårdas och underhållas? Jag vädjar till den ibland eder, mi¬
ne herrar! som sjelfve under längre eller kortare tid tjenst-
gjorl på den civila embetsmanna-banan, och derunder för¬
värfva t den egna säkra erfarenhet, hvarförutan man döm-
mer såsom den blinde cm färgen.. Edert svar skall icke
jäfva mina farhågor för de menliga, högst eftertänkliga följ¬
derna af StatsUtskzs s. k. allmänna motiver; och J sko¬
lén obetingadt medgifva, att det ”bedröfliga interiras-
tillståndet” — (såsomen af reserven terne benämner det,)
— icke bör, icke kan af R. St. sanctioneras. Medgifves
detta, så blifver deraf åter en omedelbar följd, att R. St.
måste bevilja den förhöjning i embetsverkens stater, som
är behöflig för ärendenas obehindrade gång, om ej genom
ett definitivt bestämmande, åtminstone genom en interims-
stat, att utgå intilldess R. St. vid riksdag framdeles god¬
känt embetsverkens nya reglering och bestämt deras stater;
såsom Hr Prosten Stenhammar i sin förträffliga och ove-
derläggliga reservation föreslagit.
Uti ingressen till betänk, yttrar Utsk. vidare: dels att
några aflönings-stater, fordrande högre anslag, än de redan
befintliga, icke måtte fastställas, förrän R. St. kommit i till¬
fälle att af förslagen taga kännedom; dels att betänklighet
uppstått hos Utsk., att för sådana i annan ordning till¬
komna lönings-stater tillstyrka ökade anslag. Nu frågar
jag Utskts Hrr ledamöter, om detta argumenterande, detta
skenbara skäl kan med någon slags rimlighet vinna tillämp¬
ning på staterna för Rikets Ho frät t er. Kunna dessa sta¬
Pen a Maj f, m.
3J
ter räknas bland antalet af — i annan ordning tillkom¬
na? Hafva ej dessa, efter den noggrannaste pröfning af nu
bestående förhållanden och behof utaf vederbör, chefer ge¬
mensamt med Hofrätternas ledamöter uppgjorda , af Just.stats¬
ministern vitsordade och understödda, stater blifvit af K. M.
till R. Sl:s granskning och fastställande nådigst öfverlemna-
de, utan att ens ringaste fråga uppstått att bereda någon
slags verkställighet åt dessa stater, innan R. St. derom be¬
slutat? I frågan om General-land tmäteri -co n toret,
i4tde punkten , yttrar StatsUtsk. dessa märkeliga ord (pag. 21):
"Då K. M., i afseende på regleringen af detta verk,
"gått R. St:s önskningar tillmötes, medelst förslagets öfver¬
lemnande till deras pröfning, samt antalet af de i nya sta¬
rten upptagne tjenstemän icke är högre, än behofvet ound¬
gängligen synes fordra, har IJtsk. funnit sig böra tillstyr¬
ka, o. s. v."
Jag frågar nu åter StatsUtskrs Hrr ledamöter: företer
sig väl den ringaste skilnad i förhållandet med staterna för
Rikets Hofrätten och för General-landtinäteri-contoret ? Har
ej K. M. gått R. St:s önskningar till mötes, medelst försla¬
gens öfverlemnande till deras pröfning? Är ej behofvet af
ökad arbets-personal oemotsägligen styrkt? Är antalet af de
i nya staten upptagne tjenstemän högre, än behofvet ound¬
gängligen klafver? Har icke K. M. uppgifvit skälen för
den äskade tillökningen? Hvarföre har StatsUtsk. icke ens
försökt, än mindre mäktat vederlägga dessa skäl? Jag förer
Utsk. till last såsom en uppenbar inconseq vens, en
verklig orättvisa, att det ena embetsverket icke fått
tillgodonjuta samma välvilja, samma fördelar, samma skydd,
som det andra. Denna orättvisa blir ännu mera evident och
obestridlig, då man förer sig lill minnes Utsk:s uttryckliga
medgifvande: "att an led n. kunnat finnas till begä-
”ran af förhöjning uti embetsverkens staler."
Innan jag slutar anmärkntna i första punkten emot
StatsUtsk:s allmänna motiv, kan jag ej undgå att bi¬
bringa StatsUtsk:s ledamöter en, som mig synes, högst nö¬
dig kännedom örn, huruledes R. St. i fordna tider betrak¬
tat och behandlat frågor af denna beskaffenhet. Detta sker
lättast och bäst- genom uppläsande af K. M:s nåd. bref till
Götha Hofrätt d. 21 Juli 1752. Jag önskar och beder, att
dess innehåll måtte uppmärksamt afhöras, samt derefter sam¬
vetsgrann! behjertas. Det lyder sålunda:
Afskrift.
ADOLPH FREDRICH med Guds nåde,
Sveriges, Göthes och Wendes Konung
etc. etc. etc. Arfvinge till Norrige och
Hertig till Schleswig Holstein etc. etc.
Wår. ynnest och nådiga benägenhet med Gud allsmäk¬
tig, troman och tjenare, Friherre, President och Commen-
deur af Wår Nordstjerne-orden, så ock vice President, Hof-
24
Den 2 Maj f. m.
rätts-råder och Assessorer! Sedan J, så väl som Wår Svea
Hofrätt hos oss inkommit med särskilda und. föreställnin¬
gar, alt till det nuvar. oell dagligen tilltagande myckna ar¬
betets så mycket skyndsammare afhjelpande, J med t vänne
och Wår Svea Hofrätt med t ren ne divisioner matte lör-
stärkas, samt flere ledamöter och betjente till den ändan
förordnas, hafva Wi häröfver hört Piik sens Ständer vid
sist hållna riksdag, hvilka ock under d. 4 Juni sistförflntne
lemnat till und. svar: att ehuruväl de gerna hade undvikit
i dessa svåra tider och under så dryga och mångfalldigt
tryckande pålagor, hvarmed Rikets undersåtare, och hvar
och en isynnerhet är belastad, att ytterligare ingå i någon
ny utgift, som antingen kunde vara stridande emot något
Stånds privilegier, eller eljest medföra någon besynnerlig
tunga, dock likväl, som undersåtarnes gemensamma vällärd
kräfver en skyndsam åtgärd för framtiden till de många oaf-
gjorda sakers afhjelpande, och alt låg och rätt i landet ej
saknas måtte till beskydd för dem, som vilja lefva späkt,
och ett välförtjent straff och näpst för dem vrångvisom; Så
hafva R. St. blifvit föranlålne att i underd. styrka Oss der¬
till, att J hädanefter matte komma att arbeta på tvänne och
Wår Svea Hofrätt på Irenne divisioner, med den förstärk¬
ning och tillökning af ledamöter och betjente med årlig lön,
nemi. hos eder tvänne hofrättsråder, som med deras förra
innehafvande assessors-löner undfå i tillökning trehundrade
daler silfvermynt hvardera, fyra assessorer med tolfhundra¬
de daler silfvermynts lön hvardera, en proto-notarius med
femhundrade daler silfvermynt, tvänne notarier vid civil—
protocollet med fyrahundrade daler silfvermynts lön hvar¬
dera, en notarius vid criminal-protocollet med fyrahundrade
daler silfvermynt, tvänne cancellister med trehundrade da¬
ler silfvermynts lön hvardera, och tvänne hofrätts-poster,
hvardera med etthundrade daler silfvermynts lön; och uti
Wår Svea Hofrätt äfven tvänne hofrättsråder, hvilka med
deras innehafvande assessors-löner hvardera i tillökning be¬
komma trehundrade daler silfvermynt, fyra assessorer med
tolfhundrade daler silfvermynts lön hvardera, tvänne nota¬
rier med fyrahundrade daler silfvermynts lön hvardera, en
fiscal med trehundrade daler silfvermynts lön, och en can-
ce11 ist med trehundrade daler silfvermynts lön. Till hvilka
förstärkningars aflönande R. St., efter öfverenskommelse,
beviljat följande fond:
i:o att R. o. Ad. vid hvarje dödsfall i adeliga sterbhus,
och då bouppteckningar i Wära Hofrätten skola inlevere¬
ras, erlägga till Hofrätternas aflöning en fjerdedels proc.,
utom den vanliga en åttondedels proc., som efter allmänna
lagen till de fattiga utgöras bör af hela summa inventarii,
sedan gäld och skuld gulden är, hvilken afgift antingen i
Ware ränterier för Iiofrälternes räkning bör insättas, eller
ock
Den a TV1 » j f. m.
a5
ock afleverera^ till Wåre Hofrätten tillika och på en gång,
då bouppteckningen ingifves: börande desse medel enkanner¬
ligen till ofvannämnda behof användas och vidare redo der¬
före göras af hofrätts-kamereraren;
2:0 att PresteSt., på samma sätt som R. o. Ad., betalar
af sina sterblnis-inventarier en fjerdedels proc.; dock att
utan intrång af några domstolar, efter allmänna lagen, få
förrätta sina arfskiften;
3:o att sex öre silfvermynt betalas af alla innevånare i
städerna Stockholm och Götheborg för hvarje matlag, utom
dem, som äro af R. o. Ad. eller ock PresteSt., äfvensom
ock att de fattige, minst förmögne, härifrån undantagas;
och hvad angår de öfriga städerna, så komma de att er¬
lägga en fjerdedels proc. af alla arfskiften, likasom R. o.
Ad. samt PresteStåndet;
4:o har BondeSt. samtyckt dertill, att lagmans-marker-
ne eller de till Just.statens aflöning, som af allmogen utbe¬
talas, så lämpas och jeinkas, att de öfver hela Riket till
tjugufyra styfver af matlaget, Finland undantaget, derspan-
inåt betalas, komma att utgå;
5:o att R. St:s Bank, sorn så ganska mycket förorsakar
Wår Svea Hofrätt besvär och arbete med alla banken rörtde
tvistemål, jemväl tager del i Wäre Hofrätters aflöning till
en summa af ett tusende daler silfvermynt årligen, om hvil¬
ken summas årliga utbetalande af banken lill detta behof
R. St:s SecreteUtsk. behörig anstalt fogat.
Nu som Wi vele, att denna inrättning må komma till
behörig verkställighet, så gifves eder sådant till den ändan
härigenom tillkänna, jemte nådig vilje och befallning, att J
till de således hos eder tillökte beställningars besättande hos
Oss i und. inkommen medförslag, dock på vanligt sätt, att
allenast ett i sender afgifves; låtande vi ock nu bref och
befallning afgå till Öfverståthållaren och Landshöfdingarne
att besörja om hvad häraf på deras åtgörande ankommer.
Wi anbefolle jemväl Wårt och Rikets Stats-contor att för¬
skjuta lönerna till denna stat och förstärkning, hvilket för¬
skott sedermera bör ersättas med hvad af berörda fond kan
inflyta: och alldenstund, efter R. St:s gjorda förbehåll, den¬
na inrättning ej längre kommer att continuera än till nästa
riksdag; ty vele Wi eder härmed i nåder hafva anbefallt,
att J dragen försorg, det alla nu oafgjorda så väl som hä¬
danefter inkommande mål då måtte i möjligaste måtto finnas
afgjorda, det allmänna så väl som Wåre undersåtare i ge¬
men till förmån och fromma. Hvarmed Wi befalle eder Gud
allsmäktig nådeligen. Stockholm i Rådkammarend. 21 Juli 1752.
Under Hans Kongl. Maj:ts
Vår aliernådigste Konungs och Herres frånvaro:
A. J. PVrant*el. J. L. Ccdcrcrenlz. A. J. v. Höpken.
Fabian Wrede. Gab. v. Seth.
Gusf. W. Heland.
6 H. 4
a6
Den 5 Maj t. m.
Att förestående afskrift är lika lydande med det i K.
Götila HofrättS-archiv förvarade liöga original , intygar: jön¬
köping af K. Hofrätlens Actuarie-eontor d. 18 Febr. 1840.
Ex officio,
C. G. Linde/vist.
Jag frågar eder, mine herrar! skulle väl Rikets nu för¬
samlade Ständer vara mindre upplyste, mindre högsinnade,
mindre valvillige, än 1732 års Stander, uti en af samhäl¬
lets vigligaste angelägenheter?
I taj och i skrift hörer man ofta påkallas nödvändighe¬
ten af en skicklig, oberoende och sjelfständig domare-corps.
Icke sällan hörer och läser man äfven klagomål,— ofta nog
ogrundade, orättvisa — öfver långsamhet i lagskipniitgen;
motioner hafva vid denna riksdag blifvit väckta om bestäm¬
mande af viss tid för målens föredragning i Hofrätterna, o.
s. v. Hvad gör man då, för att åt samhället dana en sjelf¬
ständig och oberoende domare-corps, för att bereda skynd¬
samhet i de allmänna ärendenas gång? Jo! man afslår en af
trängande behof högt påkallad tillökning i antalet af dem,
som skola arbeta för det allmänna bästa: man afslår en li¬
ka behöflig förbättring i embetsmännens lönevillkor, hvars
billighet man icke ens kunnat förneka.
Man klagar vidare deröfver, att löneförbättring begä-
res för de högre embetsmännen, under det man glömmer
de lägre, eller underordnade. Hvad gör man för alt af¬
hjelpa detta missförhållande? Man häcklar, man utkastar fö¬
rebråelser emot dem, som våga framkomma med förslag till
förbättring äfven i de underordnades lönevillkor. Så har
åtminstone händelsen varit med mig. Då jag, obekymrad
om den för dagen blåsande vind, följande blott min egen
orubbliga öfvertygelse och pligtens hud, vid riksdagens bör¬
jan ifrån detta rum väckte motion om förbättrade löner för
tjänstemännen uti K. Götha Hofrätt, möttes jag genast af
oförtjenta förebråelser, och dessa från ett häll, der jag minst
borde vänta dem; jag möttes med anmärkningar, hvilkas
grundlöshet jag genast i samma ögonblick kunde ovedersäg¬
ligen ådagalägga.
Gr. Horn: Mot StatsUtsk:s sätt att framlägga stats-
regleringen har blifvit gjord en anmärkn., som jag anhåller
att få bemöta. Man har klandrat, alt Utsk. icke afgifvit
det s. k. inkomst-betänk, förr, än dess utlåttn ang:de huf-
vudtitlarna. Jag vet icke, att i grundlagen någon anledn.
förefinnes för denna arbetsordnts iakttagande. Hvad mig
enskildt vidkommer, gillar jag fullkomligt det sätt att
tillvägagå, som StatsUtsk. vidtagit. Jag tror nemi., att
StatsUtsk. i första hand hör noga pröfva Statens utgif¬
ter och rör:de desamma till Stånden afgifva förslag, och
det är också hvad. StatsUtsk. har gjort. Utsk. har likväl
icke försummat att samtidigt öfverse och beräkna Statens
Dcm a Miij f. m-
a7
inkomster, oell ett hetäuk. deröfver ligger nu äfven på Stån¬
dets bord. Det iir ieke, såsom en värd talare förmodat,
StatsUtsk:? afsigt att så beräkna inkomsterna, att icke me¬
del mätte finnas för de nödiga utgifterna. En statsbrist-
suimna uppkommer ändock, huru än dessa beräkningar upp¬
ställas,— en sanning, som den välde talaren icke mätte vilja
bestrida, såvida bans fordran icke sträcker sig derhän, att
StulsUtsk. skulle till orimlighet beräkna Statens ordin, in¬
komster. Då jag förmodar, att sådant icke kan vara hans
afsigt, så kan jag icke förklara hvad vigt han faster derpå,
att StatsUtsk. uppgifver en statsbrist-sumrna på förhand,
emedan den alltid mäste uppkomma, beroende det icke af
StatsUtsk. att densamma uppgifva, förrän siats-regleringen
blifvit definitivt afgjord, och alldeles icke att afgifva förslag
till dess fyllande, utan endast deröfver rösta i förstärkt
StatsUtsk., såsom grundlagen föreskrifver. Emedlertid gif-
ves en beräkning af Statens ordin, inkomster, hvaraf man
finner, att de uppgått från 3,qi<p2'5o lill 4i479>5ati r:dr 3a
sk., oaktadt StatsUtsk. föreslagit borttagande af en eller an¬
nan titel. Deraf torde den värde talaren finna, att Stats¬
Utsk. alldeles icke så knappt beräknat Statens tillgångar.
Sannt är det, att den ökade tillgången uppkommer genom
högre beräkning af ordin, räntan, som egentligen i samma
mån förhöjer utgift<-titiarna; men delta är dock en ökad
tillgång i ordin, inkomsterna.
Talaren har fastat sig dervid , att StatsUtsk. i sina prin¬
ciper eller ingressen till betänk. rör:de aldra hufvudtiteln
har framställt åsigler, som skulle vara oförenliga med Sta¬
tens verkliga väl. dan tror, att afsjglen dermed varit att
snart framtvinga en ny riksdag. Jag kan icke dömma om
de individers afsjgter, som utgöra majoriteten inom Stats¬
Utsk.; men jag tror mig kunna bestämdt förklara, att ma¬
joritetens afsigt varit, att göra det omöjligt att bibehålla
det gamla stats-skicket. Denna afsigt ligger icke undangömd.
Del kan af hvar och en inses, att StatsUtsk. icke döljt för
sig, huru nödvändigt det var att reglera staten efter ett
annat förhållande, iläll sådana garantier skulle lemnäs na¬
tionen, som Ständernes majoritet bestämdt fordra. Detta
synes deraf, att StatsUtsk. antydt på nödvändigheten att
hjelpa förhållandet genom extra-statsreglering. Åtskillige
ledamöter hafva väl ansett detta vara olämpligt; men tids-
omständigheterna hafva framkallat denna åtgärd af Stats¬
Utsk. Jag önskar ej, och jag tror att få af StatsUtskts leda¬
möter skola önska, att 2tdra hufvudtiteln blefve antagen,
sådan den är framställd lill Ståndens pröfning; men blir
den i detta skick definitivt antagen, så har det sina goda
skal och orsaker, och måhända blir det då hos dem, som
framkallat sådana förhållanden , som nationen med mera skäl
skall finna orsaken lill det missnöje, talaren omnämnt. Jag
fruktar hvarken del ena eller det andra. Jag tror, att då
Doo 3 Maj f. 01,
Stunderna fått tillfälle att öfverlägga om de närvar, förhål¬
landena och de förhållanden, jag förmodar skola uppkomma
under riksdagens lopp, många af de svårigheter skola kun¬
na undanrödjas och hjelpas, som nu uti 2:dra hufvudtiteln
blifvit vidrörda. Jag vill ej på förhand ingå uti närmare
förklaring af min åsigt i frågan, utan uppskjuter att vidare
yttra mig i statsregleringen, intilldess de särskilda punk¬
terna förekomma, i händelse discussionen dä skulle föranle¬
da dertill. Jag har blott velat uttala min enskilda åsigt,
som jag tror mig dela med många inom StatsUtsk., att me¬
ningen med statsregleringen verkligen varit att göra det
närvar, stals-skicket omöjligt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag begärde
ordet, var det ej för att ingå i något besvarande af de an-
märknrr, som förekommit mot Utsk:s principer, hvilka äro
förutskickade denna hufvudtitel. Jag anser det mindre lämp¬
ligt och nödvändigt, att ledamöter af StatsUtsk. uppträda
för att förlänga discussionen i en fråga, som så synbarligen
kommer att föranleda återremiss. Då desse ledamöter i alla
fall aro underkastade efterverldens dom, som de säkert icke
jäfva, så kunna de i allsköns lugn underkasta sig den närv.
tidens domslut, åtminstone under så lång tid, som fordras
för att besvara återremissen.
Anledningen, hvarföre jag begärde ordet, var egentligen
Hr von Hartmansdorffs anmärkn. mot StatsUtsk., att icke
hafva afgifvit inkomst-betunk. samtidigt med det öfver ut¬
gifterna. Jag förenar mig med honom i den förundran, att
icke detta betänk, redan ligger på Ståndets bord; ty om jag
icke misstager mig, ehuru jag var frånvar., då beslutet in¬
om Utsk. fattades, är detta betänk, redan för 8 dagar se¬
dan justerndt, äfvensom det, hvilket upptager statsbrist-
summan. Gr. Horn har upplyst, att åtminstone det för¬
sta af dessa betänk:n inkommit till R. o. Ad.; och om icke
något oförklarligt förhållande uppstått vid tryckningen, må¬
ste äfven det andra betänk, vara färdigt. Till undanrödjan-
de af Hr von Hartmansdorffs anmärkn., att det skulle vara
i följd af någon plan inom Utsk., som statsregleringen förr
än inkomst-betänk, till Stånden inkommit, och då det är i
sin ordning, att R. o. Ad. känner förhållandet med inkom¬
sterna och utgifterna fullständigt, innan de sednare bestäm¬
mas, anhåller jag att inkomst-betänk, måtte blifva anmäldt
och uppläst, äfvensom det utlåt., hvilket utvisar statsbrist-
summans belopp.
Hr af Donner, Gustaf Wilh-, uppläste följande:
Då jag anser att StatsUtsk., vid regleringen af utgifter¬
na under riksstatens andra hufvudtitel, alltför njuggt gått
tillväga, enär Utsk., nästan utan undantag, afstyrkt alla de
af K. M. begärdta tillök ta anslag för de civila erabetsver-
Den i Maj f. m;
*9
ken, torde det tillåtas mig få fasta uppmärksamheten vid
det embetsverk, som isynnerhet synes mest vanlottadt.
Under d. i4 Juli 1835 behagade K. M. i nåd. gilla och
fastställa en interims-stat för K. Kammar-colkm, hvari¬
genom delta verks tjenstemän och vakthetjente väl fingo
någon tillökning i deras förut nog knappa löner, ehuru den¬
na tillökning betydligt understiger hvad deras vederlikar i
andra organiserade verk åtnjuta, emedan reorganisationen af
samma embetsverk måste verkställas med, och den upprätta¬
de interims-staten inskränka sig inom förra stats-anslaget;
i följd hvaraf lönerna ej ännu äro så tillräckliga, att de
trygga tjenstemannens bergning för framtiden, utan tvertom
inge bekymmer, huru han skall kunna, utan åsidosättande
af sina tjenste-åligganden, påräkna alt hafva lifvets nödvän¬
digaste behof uppfyllda.
Det är af mera än ett skäl förvånande att erfara, huru
Utsk. kunnat komma till den slutsats, hvarpå detta betänk,
sig grundar, nemi. att för det en ändamålsenligare organi¬
sation af Statsrådet nu emotses af R. St., deras StatsUtsk.
icke skall kunna, oberoende deraf, tillstyrka löne-anslag,
jemförliga med dem en del embetsverk redan innehafva, och
hvilka anslag på långt när icke svara mot tidens fordringar.
För mig synes det ingalunda conseqvent handladt samt med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, att, under det
Utsk. öppet erkänner det ena embetsverket vara, med afse¬
ende på lönevillkoren, bättre lottadt än ett annat, det sed¬
nare då skall helt och hållet i anslagsväg sakna Utsk:s med¬
verkan att ställas i jemlikhet dermed, och af sådan anledn.
kan jag åtminstone icke för min del gilla de motiv, som i
allmänhet blifvit följda i detta betänkande.
Att Kammar-collegii tjenstemanna-corps i nit och ar¬
betsförmåga ingalunda står efter de öfriga embetsverkens, äf¬
vensom att målen på de sednare åren så betydligen ökat sig,
att mer än vanlig verksamhet erfordras för alt dem med
slut afhjelpa, är en allmänt känd och erkänd sak. Inom
nämnda verk uppgå lönevillkoren för en copist till 179 r:dr
a4 sk. med derunder inbegripna 17 t:r spanmål, eller förhöj¬
ning för denna spanmål pr tunna, då markegången för året
öfverstiger det bestämda riks-markegångspriset af 6 r:dr, då
således en copist för innevar. år ej får högre löneinkomst an
201 r:dr r5 sk.
Jag tillåter mig här framställa den enkla frågan, huru¬
vida någon af detta Stånds medlemmar tilltror sig kunna
lefva på en så knapp och ringa årlig vedergällning, sorn
den Staten meddelar sina tjenare, af hvilka den fordrar upp¬
offring af tid, helsa oell krafter. Man måste erkänna, att
de fleste private personer långt bättre löna sina underhaf¬
vande, hvarpå fordrings-anspråken på långt när icke äro så
Stegrade, som dem, hvilka Staten ålägger sina tjenstemän.
Ej nog dermed, att den, som sökt och erhållit inträde inom
3o
Den 2 Maj f. m.
ett embetsverk får i io, 12 å 14 år, kanske äfven längre,
tjenstgöra såsom extra-ordinarie, utan, då lian ändtligen er¬
når den afundsvärda lyckan att komma på ordin, stat, be¬
lönas han på ett så föga tillfredsställande sätt, alt han icke
sällan äger skäl afundas dagakarlens lott, hvars kall hvar och
en känner är vida mindre ansvarsfullt. Med skäl hade man
boi t vänta af Utsk. mera omtanka för Rikets sannskyldiga
nytta, och alt Utsk. åtminstone intill nästa riksdag proviso¬
riskt hade tillstyrkt de begärdia anslagen för de mest van¬
lottade embetsverken; men att Utsk. helt och hållet skulle
afstyrka bifall till de för dem nödvändiga och af behofvet
påkallade högre löner, är ett factum, som ganska menligt
skulle komma att inverka på ärendenas gång och hindra,
snarare än befordra, det af Utsk. åsyftade ändamålet , hvil¬
ket endast synes gå derpå ut, att tvinga Regeringen vidtaga
brådstörtande reformerande åtgärder, endast ledande till skada
för det allmänna.
Det skulle icke det ringaste förvåna mig, om embets-
verkens herrar presidenter, ledamöter och tjenstemän, i hän¬
delse StatsUtskls utlåt, skulle komma att af R. St. bifallas,
ansågo sig af nödvändigheten tvungne att till K. M. ingå
med en und. anmälan, det de icke kunde fullgöra sina ålig¬
ganden eller motsvara det allmännas fordringar, då de se sig
i mistning af oumbärliga medel till aflöning. De välgrun¬
dade åsigter och anmärkntr, som Hr Biskop Hedrön i sin
betänk, åtföljande reservation framställt, synas mig förtjena
den största uppmärksamhet och böra tjena Utsk. till ledning
vid en blifvande återremiss, hvarom jag får anhålla, för¬
enande mig hufvudsakligen i de skäl, som i denna reser¬
vation närmare och bestämdare utvecklas, och hvilka äro
för vidlyftiga att här åter upprepa.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Sedan R. 0. Ad. nu beslutat
att företaga öfverlaggningen punktvis, hade jag icke äm¬
nat yttra 111ig öfver de allmänna motiv , som ligga till grund
för Utsk:s afstyrkande af anslag; men sedan nu öfverlägg¬
ning örn inledningen till utlåt, ägt rum, anser jag mig böra
begagna tillfallet för att gifva en inledn. till de anmärkncr,
jag framdeles ämnar afgifva.
Jag ber således att få förklara, att jag, lika lifligt som
Utskrs ledamöter, önskar, alt statsregleringen måtte uppgöras
med den möjligen största besparing; att ingenting kunde va¬
ra för mig mera angenämt, än om den kunde, utan åsido¬
sättande af Rikets bästa, förblifva så knapp, som Utsk. före¬
slagit. Jag förbiser ej, att sådant skulle vara lika tillfreds¬
ställande för Styrelsen, som ledande till belåtenhet för de
skattskyldige; men denna önskan , ehuru uppriktig den är,
kan icke förleda mig att åsidosätta min pligt, att, såsom med¬
lem af detta Hus och af Konungens rådkammare, söka med
min röst bidraga dertill, att tilEKonungens disposition mätte
Den a Maj f. ra.
3i
ställas de medel, som fordras för statsverkets jemna och onf-
brutna gång. Det kan ej leda lill Svenska folkets fördel,
att Styrelsen saknar erforderliga tillgångar, befinner sig i för¬
lägenhet och nödgas antingen luta vissa delar af statsinachi-
nen stanna, eller oek fylla bristerna genom åtgärders vid¬
tagande, som icke äro i allo och bokstafligen öfverensstäm¬
mande med gillia föreskrifter. De olägenheter, som deraf
uppkomma , de drabba visserligen i första rummet Styrel¬
sen; men de återfalla tungt på folket i allmänhet och på de
särskilda individerna, och böra derföre på det sorgfälligaste
undvikas. Det är från dessa åsigter jag utgår, då jag fram¬
deles kommer att afgifva mina anmärkningar.
Gr. Frölich: Som ledamot af Exped.Utsk., anser jag mig
först böra, i anleda, af den väckta frågan , hvarföre icke Stats-
Utsk:s inkomst-betänk, blifvit samtidigt med utgifts-betänk. till
Stånden utdeladt, — om orsaken hvartill jag enskildt fått
emottaga åtskilliga förfrågningar,— en gång för alla förkla¬
ra, alt tiden för utdelningen ligger alldeles utom möjligheten
för Exped.Utsk. samfäldt, eller för någon dess ledamot sär¬
skildt att bestämma , emedan deutlåtm, som af de särskildta
Utsk:n fattas, afgå direele till Exped.Utsk:s tryckeri-afdeln.,
och såvida icke särskild föreskrift är meddelad, innehållan¬
de, att förutg:de utlåt:n skola hvila till dess samlingen blif¬
vit complett, så sker och måste ske utdeln. af utlåt:na, i
den mån de blifvit tryckta. Det har således berott af ute-
blifvet särskildt förklarande till tryckeri-afdelnm, att utgifls-
utlåt., som först ankommit från trycket, icke blifvit hvilan-
de, till dess det kunde utdelas på samma gång som inkomst¬
utlåtandet. Detta är enda orsaken. En värd ledamot, Hr
von Hartmansdorff, har likväl begagnat tillfället i anledn. af
denna omständighet, för att förespegla motiver dervid, sorn
skulle StntsUtsk. — ja, insinuationen kunde äfven möjligen
gälla mot Exped.Utsk. — haft för afsigt att, genom inne-
liållning af inkomst-betänk., icke gifva tillkänna, huruvida
tillgångar funnos för de utgifter, som man under utgifls-
utlåt. skulle bedomina. Till svar på en sådan insinuation
får jag lof att yttra en annan , nemi. att den slutsats skulle
mycket mera logiskt kunna härledas från hvad den värde
ledamoten uttalat, att nemi. han vill påstå det, såvida blott
tillgångar möjligen kunna finnas, så uro också Ständerne
skyldige att betala allt hvad som blifvit hegardt af Styrel¬
sen. Det är emot en sådan princip jag ber att få nedlägga
min protest. Ständerne äro icke tillsammans endast för att
lemna anslag, utan för att reglera slaten så, att utgifterna
stå i något sammanhang till Rikets förmåga att hära dem
Hittills under detta statsskick, har väl inträffat, att man all¬
tid på något sätt funnit tillgångar, sedan man beslutat ut¬
gifterna , och tyvärr har upplysningen hos Ständerna och
valet af StatsUtsk:s ledamöter merendels medgifvit, att detta
3a
Den a Maj f. m.
sistnämnda Ulsk., om det också icke alltid velat bevilja ett
eller annat Legardt anslag, har det dock — måhända min¬
dre enl. med förhållandet — hellre uppgifvit, att tillgångar
saknats, än att anföra andra verkliga skäl till afslag. Om nu
så lyckligt skulle vara, alt ett annat förhållande inträdt, un¬
der hvilket StatsUtsk. icke ansett för sig beliöfligt att före¬
bära svepskäl, utan velat rättfram uttala orsaken, hvarföre
det icke velat idkeligen bevilja; så tror jag icke, att sådant
bör föranleda till klander af detta Utsk., om förhållandet
också kan , efter den värde ledamotens Hr von Hartmans-
dorffs och de med honom liktänkandes åsigter, anses beklag¬
ligt. Af Utskis härvar. ledamöter hafva tvänne redan ytt¬
rat sig och till en del besvarat anmärkmna emot de gene¬
rella motiverna. Den siste ansåg sig dock hindrad ifrån att
vidt utsträcka sitt svar, emedan han, som ledamot af Stats¬
Utsk., hade tillfälle att der upptaga anmärknma; men
för mig finnes icke samma hinder, och jag anser således min
skyldighet vara att upptaga dem, ehuru mig icke åligger att
försvara StatsUtsk. Ja, jag tilltror mig bevisa, att dess mo¬
tiver äga en riktig grund. Utsk. har förklarat: ”att detfun-
”nit R. Strsvid sista riksdag framburna önskan, att några af-
”löningsstater, fordrande högre anslag än de redan befintliga,
,Jicke måtte definitivt fastställas, förrän R. St. kommit i till—
”fälle att af förslagen taga kännedom och yttra sig om an¬
visande af erforderliga medel — blifvit af Konungen lemnad
’’utan afseende.’’ Jag hemställer, om detta förhållande icke
är skäl nog och en helt naturlig orsak till afslag å allt hvad
som ytterligare äskas. Motiver eller skäl finnas naturligtvis
af mångahanda slag och gradationer. Ett skäl kan vara
godt, för sig sjelft betraktadt, men dock böra, i jemförelse
med andra af högre art, för hvilka det måste vika, helt och
hållet tills vidare åsidosättas. Så kan t. ex. för Götha Hof¬
rätt, eller den som är skyldig tala för detta verk, ett gill—
tigt skäl gifvas att begära det Ständerne måtte considerera
verkets belägenhet. Det kan finnas goda skäl för en annan
ledamot, som tillhör ett annat embetsverk — Kammar-
collrm — att tala för detta. Dessa verk och ännu flera tor¬
de behöfva anslag. Men om det finnes skäl af mera omfat¬
tande beskaffenhet, icke allenast för det speciella , utan all¬
mänt och politiskt vigtiga skäl; så måste dessa sednare först
vinna gehör. Jag väljer med flit detta uttryck af politiska
skäl, emedan jag utan framgång begagnat det förut under
riksdagen, men det icke dessmindre finnas sådana, hvarvid
man synnerligen och framför parti-frågor bör fästa sig , då
nemi. det gäller Statens eller samhällets fortgång på det he¬
la; och då vet jag i sanning ej något bättre tillfälle att an¬
vända ett sådant skäl, ej heller något, som bättre förtjenar
namn af politiskt skäl, än hvad Utsk. ungefärl. tillstyrkt R.
St. att antaga, nemi. den grundsats: att i den mån man fin¬
ner,
i Den a Maj f. m.
33
ner, att Regeringen icke Rister afseende på liratl Stäuderne
vid föregrde och sistförflutna riksdag yttrat, så nödgas man
derföre förknappa statsanslagen.
En ledamot har specielt begärt uppläsning af reserva¬
tionerna, som Uro detta StatsUtsk:s utlåt, vidfogade, hvilket
ock skett. Uti Biskop Hedre'ns reservation förekommer:
"att han icke velat bestrida grundsatsens factiska ursprung,
"ej heller dess aprioriska riktighet, utan endast den både för
''tidiga och ensidiga tillämpningen deraf.” Tillser man hvad
det är för en princip a priori, som Hr Biskopen gillat, och
livars ursprung han likaledes godkänner, så är det just den¬
samma , eller i hans egna ord: förvägran af nya och ned¬
sättande af de hittills upptagna anslagen. I fråga, huruvida
statsregleringen skulle afse ett annat statsskick, som förvän¬
tas , skulle jag väl tro, att sådant vore det rätta. Jag skulle
ock, oberäknadt flera andra skäl, tro, att då t. ex. Ständer-
ne till Konungen öfverlemnat förslag ang:de omorganisa¬
tion af Statsrådet, och Ständerne skäligen kunnat förvänta
att längesedan hafva fått nåd. svar i denna fråga, men så¬
dant likväl icke skett på ett bestämdt sätt; så vore det må¬
hända förhastadt af Ständerna, ja, det vore att icke consi-
derera politiska skäl, om Ständerne i allo eller till det me¬
sta biföllo de statsbidrag, som under gamla systemet blifvit
äskade. Det är således rätt att, på sätt StatsUtsk. föresla¬
git, taga i betraktande, det en sådan ny organisation kan
ske; men då den icke var skedd, kunde deruppå ingenting
byggas, emedan detta ämne ännu beror på Konungens bi¬
fall eller afslag. Jag kan följaktligen icke finna annat, än
att tills vidare det skäl StatsUtsk. åberopat, nemi. att bi¬
fall icke följt å. R. St:s beslut i allmänhet, är det
förnämsta, det mest till ändamål ledande svar, R. St. kun¬
nat afgifva. Jag skulle äfven tro, alt det finnes en allmän
grundsats, när fråga uppstår att reglera staten, den nemi.
att Svenska folket, såsom ett fritt folk, är berät-
tigadt till en god styrelse. En god styrelse måste äf¬
ven vara en sparsam styrelse, när det gäller ett fattigt folk.
Under denna discussion, har Hr Gyllenhaal citerat en gam¬
mal riksact, ett gammalt Konungabref eller dylikt. Det tor¬
de då äfven tillåtas mig att göra en citation. Citatet lyder
så: ”När en Regering icke tager animuru Regis än oök
”talar pro re publica, utan agerar in pr i vatum och
''talar å Rikets Ständers bästa; då kan regementet icke länge
bestå.’’ Orden igenfinnas i Axel Oxenstjernas tal till Senaten
den 20 Juli 1636.
Vore förhållandet nu så, att StatsUtsk. hade gjort nå¬
gra obehöriga inskränkningar å 2:dra hufvudtitelns anslag,
under hvad som anslogs vid förra riksdagen, och som icke
förtjente försvinna, så är det klart, att då kunde man emot
StatsUtsk. åberopa ett annat godt skäl, att ehuru man må
6 11. 5
34
Den a Maj f. ra.
eftersträfva en omreglering, att om man än vill yr},a mera
sparsamhet och en bättre organisation; man derföre icke får
ställa till så, att statsmachinen skall afstanna. Men nu är
det skälet nära nog omöjligt att härvid använda , emedan
StatsUtsk. icke föreslagit någon väsendtlig inskränkning i 2:dra
hufvudlitelns anslag. Det s. k. bedröflig a in ter i ras¬
ti 11 stånd, som Hr Gyllenhaal sagt existera, är bedröfligt
i mer än ett fall. Det är möjligt, att det är förenadt med
mänga olägenheter i afseende på Rikets rättegångsverk oell
specielt Götha Hofrätt; men då får man väl icke derföre
utsträcka denna partiella betraktelse af ett särskildt verk till
det hela och deraf göra slutsats, alt StatsUtsk:s inledn. är i
allo oriktig. Dessa olägenheter, tydligt utmärkta, kunna på
sin höjd föranleda dertill, att StatsUtsk., vid besvarande af
ålerremissen på betänk., finner skäl att göra ett eller annat
ringa tillägg, men jag hoppas icke alt rättelsen går så långt,
att de grundsatser borttagas, som på så goda sköl blifvit af
StatsUtsk. antagna. Det ligger i begreppet om reglering,
att man måste tänka sig ett gammalt tillstånd och ett
nyare. - Om det gamla är oriktigt, så kan det vara så, äf¬
ven för ty, att del är för kostsamt, för vidlyftigt. Följakt¬
ligen kunde det blifva mindre kostsamt , mindre vidlyftigt.
Så länge man har hopp qvar om ett nytt, bättre systeme,
vöre det val illa betänkt att åt det gamla anslå på stat nya
löner. Sedermera, när omregleringen galt för sig, finner
man alltför sent, att man förorsakat indragningsstaten en
onödig, stark påkänning.
Med särdeles tillfredsställelse har jag hört en ny leda¬
mot af Konungens gamla Conselj, och hvilken ledamot, som
jag hoppas, elter nåd. sanction af Ständernes beslut rörtde
omorganisation af Statsrådet, mätte deri stanna qvar, för¬
klara sin önskan vara , att kunna lindra folkets skattebördor.
Ehuru kort denna önskan var uttalad, tyckte jag mig dock
finna den hufvudsakligen öfverensstämma med de anmärkntr,
jag här gjort mot en och annan af de föreg:de talarnes ytt¬
randen. Jag bör hoppas, att samme ledamot af Conseljen
der måtte kunna göra sina åsigter gällande, och alt äfven
R, o. Ad., som omisskänneligen vid flera föregrde tillfällen ta¬
git ledning af honom , mätte uti detta hans yttrande finna
en anledn. att frånträda sina vanliga åsigter i fråga om stats¬
anslag ; och att, ifall den tilltänkta nya styrelsen ämnar gå
tillväga på helt annat sätt än den gamla — med elford —
besinnar folkets förmåga att bära skattebördorna, R. o. Ad.
för sin del icke, i likhet med en viss talare, blott considc-
rerar, om möjligen tillökningar på ett eller annat sätt kun¬
na tillvägabringas.
Hr Rosenblad, Bernhard: Sedan en af StalsUtskts
egna ledamöter upptagit frågan om Utsk:s sätt att behandla
statsregleringen i sin helhet, torde det tillåtas äfven mig att
Don a Maj f. m.
35
yttra några ord i detta ämne. Jag skall dervid ej följa det
efterdöme, en annan af Utskts medlemmar i förra plenum
gaf, då lian vid utöfningen af gfundlagsenliga rättigheter
förutsatte, att man afsäg att genom öfverflödiga uppskof
förekomma statsregleringens afgörande i vederb. tid. Jag
erkänner, att Utsk., på sätt Gr. Horn yttrat, ingenstädes i
grundlagen äger sig bestämdt förcskrifvct, att på samma gång
afgifva sina utlåttn om både inkomst- och utgifts-heräkntna ;
jag tror, att Utsk. i dess styckade och osammanhängande
sätt att behandla statsregleringen, ingalunda afsett att hindra
en fullständig pröfning ;• men sedan jag gjort dessa medgif-
vanden, anser jag mig tillika berättigad att uttala mitt ogil¬
lande af Utskts afvikelse!' från fordna Utskrs sätt att behandla
denna reglering. Såsom bekant är, aflemnades vid förra riks¬
dagarna ungefär samtidigt både inkomst- och utgifts-betänk:na;
och de voro begge alltid en tillräcklig tid tillgängliga, innan
uågotdera förekom till afgörande, för att sätta hvarje af
RiksSttns ledamöter i tillfälle att af hela statsregleringen taga
fullständig kännedom. Ku är först i dag utdelt inkomst-
betänk., och troligen är dess innehåll för de flesta medlem¬
mar alldeles obekant; och dock lärer -det ej kunna nekas,
att af en fullständig öfversigt af hvilka inkomster man kan
och bör påräkna, i icke obetydlig mån måste bero hvilka
utgifter man bör bevilja. En annan lättnad för öfversigten
af Utskts statsreglering, fofdna StatsUtsk:s behandlingssätt
kemnade, men som saknats i det närvarandes, är, att de förra
alltid, före sina enskildta betänkm ronde hvarje hufvudtitel,
afgåfvo ett s. k. principbelänk., innehållande grunderna för
deras förslager, äfvensom de lålo betänktna rörtde titlarna åt*
följas af en tabell, fullständigt redogörande för hela utgifts-
förslaget. Nu måste man söka de principer, Utsk. hyllat,
strödda inom de olika titelbetänktna, och flera af de vigtigaste
finnas vidfogade förslagen om i sig sjelfva mera likgilltiga
specialposter. En general-tabell öfver hela den föreslagna
utgiftssumman, ehuru mindre upplysande än de förra, har
väl i dag blifvit utdelt; men för dagens discussion är den
för sent emottagen, för att kunna begagnas. Saknaden är
dock så mycket större, som i de special-tabeller,som åtfölja
hvarje hufvudtitel, endast dennas contanta anslag äro upp¬
förda, och i afseende på indelningar och spanmål in
natura ingen närmare upplysning finnes,- än t. ex. för nu
ifrågavar. a:dra hufvudtiteln, tillägget, ”enl. sed naste S t än-
’Jd ers riksstat, med de obetydliga förändringar,
”sorn genom förutgående betänk, föranledas,” och
då således hvar och en, som velat taga kännedom om total¬
beloppet af hvad Utsk. för hvarje titel föreslagit, måste post
för post uppgöra beräkningen. Då nu härtill kommer den
sena utdelningen af utsk:s-betänk:n, för en del 3 veckor se¬
nare an de blifvit till Exped.Utsk. aflemnade, och hvaraf
en annan del endast varit anie dagar utdelt; har det varit
36
Deit a Maj f. m.
svårt för den enskilde riksdagsmannen att egna Utsk:s stats¬
reglering i sin helhet all den uppmärksamhet, ämnets vigt
fordrar. Af detta skäl och då fö'rmodligen åtminstone de
vigtigaste titlarna blifva återremitterade, förbehåller jag mig
att framdeles få särskildt yttra mig öfver ifrågavar. regle¬
ring i sin helhet.
Hr Gyllenhaal: Jag begärde ordet af 2:ne orsaker.
Först ville jag hafva aran till Gr. Horn hembära uttryc¬
ket af min erkänsla för den öppna förklaring han afgifvit,
att delta StatsUtsk:s utlåt, innebär fröet till sin egen upp¬
lösning, att det till sin verkställighet är omöjligt, och att Hr
Grefven icke blott tror, utan äfven önskar, att detta utlåt,
icke i dess nuvar. skick måtte af Ständerna antagas. Der¬
näst nödgas jag begära, att Frih. Sprengtporten må förlåta
mig, att jag erinrar derom, att jag icke vädjat till efler-
verldens dom. Mina ord voro: "den lugna, sansade efter-
"tanken, den mognade erfarenheten må härom dömma; dess
"domslut är ofelbart och kan icke jäfvas." Ordet efter¬
verld har jag icke nyttjat. Särskildt anhåller jag, att till
Gr. Frölich äfven få framföra en gärd af tacksamhet, der¬
före att han i sina allmänna anmärknlr medgifvit, att skäl
finnas till en förändrad reglering af Hofrätternes Jöningsstater.
Då della ämne längre fram förekommer, blir jag bättre i
tillfälle att utveckla detsamma, och hemtar af så väl Gr.
Horns som Gr. Frölichs yttranden det bästa stöd för mina
förhoppningar.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hade ämnat afbi¬
da föredragningen’ af punkterna, för att kunna yttra mig
i ett sammanhang öfver betänk,, men efter den ordning för
föredragningen, som R. o. Ad. nu fastställt, måste jag yttra
några ord om ingressen. StatsUtsk. säger i denna ingress,
att det, "till den åtgärd, som vederbör, anmält, att K. M.
"ej lemnat nåd. afseende på R. Sfs vid sista riksdag fram¬
hinna önskan, att några aflönings-stater, fordrande högre an¬
slag, än de redan befintliga, icke måtte definitivt fastställas,
"förrän R. St. kommit i tillfälle att af förslagen taga känne¬
dom och yttra sig om anvisande af erforderliga medel" etc.
Detta innefattar, som R. o. Ad. lärer finna, en anmälan derom,
att Utsk. redan förut anmält en anmärkn:s-anledn. i den form
29 §:n Riksd.Ordn. uppgifver, och som blifvit remitterad till
Const.Utsk. Detta är en alldeles grundlagsvidrig anmälan,
som kunde föranleda till discussion i ämnet, i rak strid med
90 §:n Reg.F:n, hvilket jag bort anmärka utan att vidare
mig inlåta: men då Utsk., efter denna premiss, funnit sig
berättigad! att förbigå grunderna för fyllande af åtskilliga
behof, som varit nödvändiga, utan afseende på huru detta
beslut om fyllnad blifvit fattadt, hvilket efter Utsk:s egen
uppgift är föremål för ett annat Utskis pröfning för det
fcärvar., och således icke kan vara föremål för StatsUtsk.;
Den a BI a j f. ta.
lindo man kunnat vänta sig, att StatsUtsk. 6koIat nu tillse,
huruvida verkliga behof fdrefunnos för de embetsverk, sona
af Konungen fått anslag på anmärkt sätt sig tilldelade, och
om ärendena verkligen, ty förutan, kunnat fortgå utan för¬
lust för det allmänna.
1 afseende på statsregleringen måste väl den maxime,
grundlagen foreskrifver, få gälla, att R. St. skola så bestyra
om löneregleringen för tjenstemännen, att desse kunna, oaf¬
vändt från Statens allmänna bestyr på sina enskildta för¬
hållanden, sysselsätta sig med tjenstegöromålen; ty då först
kan man fordra af tjenstemännen, att han rätt skall full¬
göra sina skyldigheter. Emedlertid, om Statens reglering
icke sker på det sättet, oell följden deraf blir ett fördröjt
skipande af rättvisa i hvarje i domstolsväg förekommande frå¬
ga, ett fördröjdt afgörande af administrativa frågor till följd
af cn för liten tjenstemanna-personal ; om förluster för en¬
skilde eller menigheter, mångfalldigt drygare än det anslag,
sorn borde lemnäs lill embetsmännen , uppkomma: huru,
frågar jag, har StatsUtsk, då nfsett Statens nytta, huru
hvarje enskild medborgares rätt alt få tvistiglieter skyndsamt
och rättvist afgjorda ? Jag kan således icke annat än för min
del ogilla den, af Utsk. uppgifna s. k. grundsatsen, men som
rätteligen lärer böra benämnas missbrukad myndighet. Frå¬
gan är ej om den form, hvarunder Konungen anvisat me¬
del, men om de anvisande medlen varit öfverflödiga. Det
bade varit StatsUtsk:s skyldighet och oeftergifliga pligt, då
Konungen begärt anslag för embetsverken, men Utsk. så¬
dant afslagit, att bevisa, att embetsverken kunna, dem för¬
utan, hafva sin jemna gång, och att ärendena med tillbörlig
skyndsamhet hinna afgöras. Utsk. har deremot nedsatt sum¬
man af denna titel med icke mindre än 10.4,000 och några
hundra r:dr; och detta låter sig icke göra, om icke ären¬
dena skola ligga nere; och Utsk:s ördför. har sjelf förklarat,
att Utsk:s afsigt med statsregleringen icke varit att göra dess
tillämpning möjlig, utan tvertom det närvar, statsskicket
omöjligt. Har ej Utsk. i sådant fall ställt sig utom grund¬
lagen? I sådant skick står premissen, som grundlägger de öf¬
riga detalj-förslag, sora vi skola yttra oss öfver.
Hr von Heyne, Georg: Som ledamot af StatsUtsk.
under 2:ne riksdagar, bör jag medgifva, att inkomst-betänk,
då har inkommit före utgifts-betänk.; men jag har visserli¬
gen icke ansett detta nödvändigt, så mycket mindre, som jag
ej tror, att Ständerne sammankomma för att repartisera de
tillfälliga öfverskott man äger, eller dem man väntar sig,
utan att Ständerne sammankommit för att emottaga K. M:s
nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof, för att be¬
domina och lemna sitt votum öfver dessa behof. Delta sker
i utgifts-betänk., och det är således riktigast att det först
inkommer. Så snart statsbrisl-suminan är känd, så skall
38
Dea a Maj f. m.
en motsvarande bevilln. landet åläggas, för att fylla den
statsbrist, som Ständerne i statsregleringen sig åtagit. Jag
liar hört anmärkas, att genom det att inkomst betänk,
icke förut inkommit, har StatsUtsk. kunnat taga sig anledn.
att beklaga sig öfver Statens knappa tillgångar vid
afslåeudet af ett eller annat äskadt anslag. Jag bekänner
uppriktigt, att då sådana anslag varit i fråga, bar jag ej
ansett skäl böra sökas till några 1000 rtdrs afprutning i Sta¬
tens knappa tillgångar; ty ett sådant skal liar jag alltid an¬
sett olämpligt, och att StatsUtsk. bör skaffa sig alla möjliga
upplysningar om Statens behof å sin sida, för att derefter
kunna vägleda Ständerna. Jag medgifver, att det kan vara
svårare för StatsUtsk. än Regeringen att bedomina det der,
ty Regeringen har en talrik och van embetsmanna-personal
att tillgå; men så illa tror jag ej att Ständerne välja sina
Utsk., att de skulle sakna förmåga att äfven bedomina så¬
dana frågor. Jag vill icke yttra mig öfver StatsUtskts för¬
slag i dess helhet, eller öfver vissa delar deraf; jag har blott
sett, att StatsUtsk. föreslagit samma statsreglering som vid
sista riksdagen, och har icke för mig kunnat göra begrip¬
ligt, att en interiros-styrelse har, som man påstått, under
de förflutna åren fortgått, ej helier att nöden, nu mer äu
under dessa år, står för dörren. Men, om Statens tillgån¬
gar medgifva, utan att alltför mycket calculera på stora öf¬
verskott, så har jag ingenting emot, om tillökning sker der
den är nödvändig. Att suga att vi sakna förmåga, deri kan
jag ej instämma; vi måste anskaffa hvad som fordras för
statsmachinens jemna gång, vare sig att öfverskott finnas
eller icke.
Hr Lagerhjelm: Jag har sökt att studera mig in i
detta utlåt. N:o 4°5 Utsk. liar anfört motiver, som hos mig
väckt villrådighet hvarthän Utsk. skulle syfta, villrådighet
nemi., emedan Utsk. på ena stället säger sig medgifva be¬
hof, hvilkas fyllande Utsk. likväl på ett annat ställe afstyr-
ker. Väl ser jag Utsk:s förhoppningar fästade vid en ny
organisation af Statsrådet, och de fördelar man deraf kan
vänta sig; men jag har icke kunnat finna, hvarifrån dessa
skulle härflyta, icke de resultat sora deraf i allmänhet skulle
blifva följden. Hade StatsUtsk. uppgjort en plan, sorn vi¬
sade hvilka besparingar som för det eller det embetsverket deraf
skulle följa, så vore saken i ett annat skick. Om äfven icke
en sådan utredning blifvit framställd för alla embetsverk,
vore det dock upplysande alt se, huru det skulle förhålla sig
med ett enda; men en sådan upplysning saknas alldeles.
Man ser deremot vissa hänsyftningar, och dessa hafva hos
mig väckt villrådighet, hvilken jag dock nu kommit ifrån,
sedan StatsUtsk:s ordför. förklarat hvad som egentligen kan
vara meningen med detta utlåtande. Det har nemi. blifvit
förkiaradt, att meningen med det sätt, hvarpå stats-regic-
Den a Maj f. m.
^9
ringen nu blifvit föreslagen, vore att göra närvar, statsskick
omöjligt, och man har dervid varit så conseqvcnt, att ehu¬
ru man i många fall icke skulle önska att «StatsUtsk:s för¬
slag blefve bifallet, har man likväl hyllat nämnda princip,
orädd således för alla de följder, hvilka skulle uppkomma
genom ett bifall till detta förslag, oaktadt man vore öfver-
tygnd, alt dessa följder icke voro goda. TJtsk. söker då att
inleda oss på en för mig och hela Svenska folket ny bana,
att genom nekade statsbidrag införa reformer, hvilka man
icke tror sig om att på annat satt kunna åstadkomma. Den¬
na bana är ny, jag vet åtminstone icke att den förut varit
beträdd, och jag anser den icke vara den rätta. Svensken
är känd för att kunna tala rent ut hvad han tänker; men
jag frågar: talar man väl rent ut, när man begagnar ett
sätt för att genomdrifva reformer, som icke ens antyder hvil¬
ka de äro, men skulle medföra tröghet i ärendenas behand¬
ling, och derigenom tvinga fram hvad man önskar? Är detta
lagligt; öfverensstämmer det med våra former? Visst icke.
Vår grundlag utstakar den väg man i sådana fall bör gå.
Har reformen skäl med sig, skall ej något tvång behöfvas,
för att få den fram. Vi hafva 107 §:n i Reg.Ftn, och jag
har anledn. förmoda, att den icke lemnäs ovidrörd. Detta
vägrande af skatter är alltså både olagligt och obehöfligt.
Jag har sett livart det leder i andra länder, — jag önskar
icke dessa olyckor öfver Sverige. Jag ogillar denna utväg i
högsta grad. Jag ser icke deruti den afvägning mellan Stats¬
makterna, som legat till grund för vårt nuvar. constitutio-
nella statsskick, icke heller den välvilja och samverkan, som
bör äga rum dem emellan, utan snarare frö till en fullkom¬
lig splittring. Om man hittills sett en spänning emellan
Statsmakterna, som velat äga rum i ord, i tryck; så kunde
man möjligen på sådant sätt få fram den i verkligheten!
Sjelfva förslaget att genom nekade statsbidrag kunna åstad¬
komma de verkningar man önskar, lemnar dessutom följder
i sina spår, sorn visst icke äro nyttiga. Jag skall söka åda¬
galägga detta i detaljerna, och är nu färdig att öfvergå
till dem.
Frih. Sprengtporten: Det är alldeles mot min ön¬
skan, som jag finnér mig uppkallad att ånyo uppträda. Den¬
na gången är det icke för att besvara någon anmärkn. mot
Utsk:s utlåt., som jag begärt ordet, utan i anledn. af ett
försvar för Utskrs åtgärd, som blifvit framstäldt, och som
man synes hafva missförstått. Gr. Horn har yttrat, att
StatsUtsk:s mening, så vidt han uppfattat den, vore att gö¬
ra det närvar, statsskicket omöjligt. Om det varit Hr Gref-
vens mening — och sannolikt har den icke varit någon annan,
— att StatsTJtsk. behandlat stats-regleringen på sådant sätt,
att deri läge en princip af ett stigande till förbättringar i
do delar af våra samhälls-inriittningar, som kunna anses va¬
4o
Dea a Maj f. m.
ra felaktiga; i sådant fall biträder jag lians mening, men
ingalunda, att StatsUtsk. skulle hafva haft för afsigt att
framställa en statsreglering, sorn skulle vara omöjlig i sin
verkställighet, jag förklarar deremot på det mest bestämda sätt,
att, om någon ledamot kan med fulla skäl oeh bevis åda¬
galägga, att något af hvad Utsk. föreslagit vore till sin verk¬
ställighet omöjligt, skulle jag anse mig ganska mycket fela,
om jag, för conseqvensens skull, vidblef det beslut jag in¬
om Utsk. biträdt. Det kan så mycket mindre hafva varit
Utsk:s mening alt föreslå en till verkställigheten omöjlig
statsreglering, sorn Utsk., utom i en enda punkt, t. ex. den,
som rörer minister-staten, icke blott bibehållit samma anslag
som hittills, utan äfven ökat detsamma. Det är i anledn. af
den anmärkn., som vid Gr. Horns yttrande blifvit gjord,
som jag funnit mig uppkallad att förklara, hurudan min me¬
ning i ämnet varit.
Hr Printzensköld, Carl: Då jag till alla delar för¬
enar mig i det skriftliga yttrande, som Hr Gyllenhaal upp¬
läst, kan jag icke undgå att till de muntliga anmärkningar
han sedermera gjort vid Gr. Horns yttrande, lägga några,
som jag anser väl grundade. Gr. Horn har nemi. tillkän¬
nagifva, att det icke vore hans och måhända icke de fleste
ledamöters af StatsUtsk. önskan, att den statsreglering, sorn
nu blifvit af Utsk. föreslagen, skulle af Ständerna bifallas.
Af ett sådant yttrande kan jag ej draga annan slutföljd, än
att StatsUtsk. måtte haft något annat ändamål, hvilket icke
blifvit uttaladt vid denna reglering. Af denna slutföljd må¬
ste jag draga en annan, att Utsk. icke handlat bona fide,
emedan jag föreställer mig, att den delegation af Stånden,
som utses att bereda ärendena och upplysa Ständerna om
rätta förhållandet i hvarje sak, bör och skall handla efter
bästa förstånd och samvete och tillstyrka Ständerna hvad de
anse vara för fäderneslandet gagneligt, men ingalunda fram¬
komma med förslag, som sedermera förklaras icke vara Ut-
sk:s mening. Skulle egentliga ändamålet med detta Stats-
Utsk:s förslag varit, att göra statsmachinens gång under
närvar, statsskick omöjlig, sorn Gr. Horn yttrat, men Frih.
Sprengtporten bestridt, hemställer jag till lii- Grefven, om
icke det mest verksamma medlet varit att förverkliga den¬
na omöjlighet och rent ut tillstyrka Ständerna att ej bevilja
några anslag, — då hade man fört rent språk och ingifvit
förtroende för Utsk:s betänk.; men då man hör sådana
dubbla meningar, må det förlåtas, om man ej kan sätta
mycket förtroende till Utsk:s förslag.
Frih. Åkerhjelm, Gustaf Fredr.: Då under discus-
sionen öfver StatsUtsk:s motiver till den statsreglering Utsk.
framlagt, likasom i dess motiver, man framställt, att vid
em-
D e n a Maj f. ra.
4«
embetsverkens organisation och vid löners anslående, afvi-
kelSer ägt ram från Ständernes önskningar och föreskrifter,
anser jag mig skyldig att medelst några upplysningar reda
några i discussionen förekomna frågor. Anledningen till de
nuvar. staterna för embetsvcrkcn härflöt redan frän början af
vårt nya statsskick. II. St. yttrade nemi. redan 1810 och
förnyade den mening vid 1818, äfvensom vid 1823 och 1828
årens riksdagar, att en förändrad organisation inom styrelse¬
verken mätte äga rum, ledande till förenkling i göromålens
behandling, och, så vidt möjligt vore, lill förminskning i
tjenstcmännens antal. 1818 begärde Sländerne, att Konun¬
gen mätte lala genom en särskild comité uppgöra ett förslag
i detta ändamål. Denna comité' nedsattes och uppgjorde ett
förslag, hvilket vid 182! års riksdag meddelades Ständerna
och i allmänhet vann deras bifall, hvarvid desse Ständer
tilläde, alt de önskade alt Konungen måtte täckas till verk¬
ställighet befordra de delar af detta förslag, som K. M. fann
leda till styrelsens förenkling och till inskränkning i em-
betsmänneris antal. I följe häraf företogs också det ena em-
betsverkets omorganisation efter det andra, och genom gö-
romåls förflyttande från ett till ett annat verk samt andra
åtgärder, bereddes förminskning i tjenstemanna-personalen.
I början förmådde man äfven göra denna förändring med
de tillgångar, som inom hvarje embetsverk förefunnos; men
göromålens tilltagande mängd, till följe af samhällets fort¬
skridande utveckling, tilltagande folkmängd och ökade all¬
männa och enskildta intressen att vårda och försvara, åstad¬
kom ett oundvikligt behof af alt förbättra en del af tjenste-
mannn-personalens- lönevillkor, isynnerhet inom vissa em¬
betsverk, och att äfven förstärka arbetsbiträdena derstädes,
i hvilka afscenden Kammarrätten och Kammar-collnn stodo
i främsta rummet. Frågan blef då, huruvida man skulle
lemna ett sådant tillstånd utan hjelp och låta verkan af den¬
na likgiltighet återstudsa på landet och dess intressen, eller
att genom adjunctioner och särskildta bidrag söka afhjelpa
förlägenheten. Detta skedde redan för flera decennier se¬
dan, ehuru alltid på en mindre scalu samt successive, och
granskades af Ständerna vid flera riksdagar, men underkän¬
des af ingen; och på detta sätt uppkommo först såsom arf-
voden på 2:dra hufvudtitelns besparingar åtskilliga så be¬
skaffade lönebidrag. Emedlertid anmälte Konungen vid 1828
års riksdag, attén stor del af embetsverkeit voro reorganise¬
rade. Rikets dåvar. Ständer yttrade dä ingen invändning
deremot, utan åberopade, att den åtgärd de tagit rörrde
qvarstående löner, var i ändamål att dragas nytta af vid den
ytterligare skeende ifrågavar. organisationen. Sedan således
adjunctioner för göromålens bestridande i dessa verk icke
mera voro tillräckliga för att motsvara det kräfvande be-
hofvet, beslöts ändtligen från och med i832, på grund deraf
6 11. G
4a
Den a Maj f. m.
oell lill följd af Ständernes (lera gånger yttrade K. M. meddelade
mening, organisation af de ännu icke lönereglerade embets-
verken, och tillgångarnes tillräcklighet dertill ådagalades
genom en af vederbör. Föredragande vid pröhl ingen och be¬
slutet meddelad beräkning öfver besparingarna å 2:dra huf-
vudtiteln, hvilket allt för Ständerna vid i8:>4 års riksdag
anma Ites. Denna anmälan einoltogo Ständerne, och förkla¬
rade sig, utan anförda egentliga skäl, icke vilja öfverflytta,
såsom Konungen äskat, denna lönereglering på ordin.-stat,
men beslöto likväl, att densamma skulle få orubbadt fort¬
fara, och medlen utgå af besparingarna för deni, som in¬
nehade tjensterna. Ständerne yttrade då, att de önskade,
att Konungen till denna riksdag skulle söka så organisera
dessa verk, att inga högre anslag behöfdes; men der detta
.nödigt funnes, sådant till Ständerna anmäla, jemte uppgift
af den stats-organisation, som för hvarje verk vöre gjord.
Vid innevar. riksmöte har också Konungen i den allmänna
uppgiften om llikets och sta sverkets tillstånd och behof
meddelat fullständig uppgift om hvad jag nu endast i kort¬
het haft äran anföra, utvisande att t. ex. göromålen i all¬
mänhetstigit i antal, och i rättegångsverken ökats till om¬
kring dubbelt mot hvad de förut utgjort, hvaraf som en
nödvändighet följde, att för framliden på ordin.-stat öfver¬
flytta de från besparingarna utgående arfvoden. StatsUtsk.
har således varit i tillfälle att pröfva alla dessa förhållan¬
den, att öfver dem fatta sin mening, att föreslå till gillan¬
de eller ogillande de åtgärder, som blifvit vidtagna, och att
ingå i pröfning, huruvida, för administrationens gång, em-
betsverken erfordra den tjenstemanna-personal de nu äga,
hvilken likväl i allmänhet är förminskad genom indragnin¬
gar, der sådant möjligen kunnat ske utan våda för påfölj¬
den. Egentliga spår af en sådan pröfning synas likväl icke
i StatsUtskts betänk., meri häntydningar alt föregående för¬
hållanden varit en bland orsakerna, hvarföre StatsUtsk. nu
icke heller ansåg sig kunna föreslå till uppförande denna
nya lönereglering på ordin.-stat, hvilket var begärdt, träffas
dock i Utskts betänkande.
Då, under loppet af discussionen öfver alla dessa punk¬
ter, man kommer i tillfälle att pröfva för hvarje punkt, hu¬
ruvida ett behof kan vara så angeläget förde särskildta em¬
betsverk en , som Regeringen ansett, blir det äfven tillfälle
för de Konungens rådgifvare, som i främsta rummet måste
ansvara för göromålens fortgång, att göra de erinringar, som
deras embetspligt dem ålägger. För min del tror jag, att
det blir nödigt att ingå i pröfning af hvarje punkt, för att
kunna inse de begärdta anslagens nödvändighet för allmän¬
na ärendenas behöriga gång; hemställande jag, om icke Stals-
Ulsk. borde tillse, att den nya styrelse-personalen — den må nu
komma att bestå af li vilka personer som helst — icke mätte sättas
i den ställning, att stats-machineriet, af brist på medel, af-
Den a M ;i j f. m.
43
stannar, oell alt Utsi;, ej mätte gå sä långt i sparsamhet,
att nationens angelägenheter ej blifva med behörig drift,
ordning och skyndsamhet af statsförvaltningen besörjda; ty¬
da uppkommer ett missnöje, som är rättvist, emedan det är
grundadt på en verklig missbelåtenhet.
Ilr von Hartmansdorff: Det yttrande, som Stats-
Ulskts ordför , Hr Gr. Horn , afgifvit, är så märkvärdigt och
genomgripande, att det befriar mig från flera särskilda anmärkn:r,
som eljest vore att göra mot .StatsUtsk:s utlåtande. Han
har sagt, att meningen med förevar, statsreglering
vore alt göra vårt nu var. statsskick omöjligt. En
annan ledamot af StatsUtsk. har förklarat denna mening
icke hafva varit att uppgöra en omöjlig statsreglering. Det
sednare är klart; ty när man sätter ner utgifternas belopp
under tillgångarna, så kan man lätteligen utbetala de förra.
Men detta var icke meningen af Gr. Horns yttrande, ty det
var att göra Svenska statsskickets fortfarande omöjligt, så¬
dant det befinnes. Gr. Frölich har också rikligt både
uttryckt och förstått den saken, då han förklarat, att sorn
Konungen icke fästat afseende på flera af Ständernes önsk¬
ningar; så borde de icke heller bevilja hvad till stalsbehof-
ven erfordrades. Således ernar man icke vidare lemna Ko¬
nungen i Sverige frihet att kunna säga nej till Ständernes
önskningar likasom Ständerne kunna säga nej till Konun¬
gens. Grefven har till ytterligare stöd för riktigheten af
Utsk:s förfarande åberopat, att Konungen ännu icke bifallit
den nya organisationen af Statsrådet, hvilken Ständerne för
deras del godkänt. Ehuru Konungen redan förklarat sig
vilja antaga beslutet derom, så snart löneregleringen för
Statsråden vore bestämd och andra förberedelser vidtagna;
så finner Hr Grefven likväl, ali Konungen icke skyndat sig
nog dermed. Man vill tvinga honom att handla mot sin
öfvertygelse, icke blott att godkänna hvad han ogillar, utan
äfven att brådstörta verkställigheten af hvad lian antagit.
Deri ligger hemligheten, mine herrar! Det vore för vidlyf¬
tigt att vid detta tillfälle genomgå följderna af sådana fram¬
ställningar och försök; men jag skall göra det, då vi hun¬
nit sluta statsregleringen och då samma tänkesätt, som legat
till grund för Utsk:s förfarande, förmodligen kommit att gif¬
va sig mera luft. Det får jag dock genast säga, att Stats-
Utsk:s pligt icke är att göra vårt statsskick omöjligt, utan
tvertom, att göra det möjligt. Jag torde ej behöfva uppläsa
de särskilda §§ i Reg.F:n och Riksd.Ordn. för att öfvertyga
eder derom , mine herrar ! — En ledamot af StatsUtsk. har öf¬
ver dess handlingssätt vädjat till samtidens och efterverl-
dens dom. Den skall icke heller uteblifva. Den första sam¬
tiden fäller blir troligen den, att bemödandet alt göra vårt
statsskick omöjligt och derigenom tvinga Konungen att ingå
på Ständernes förslag, under det alt grundlagen gifver I10-
44
Den 2 Maj f. ra.
nom rätt att följa sin egen mening, är revolutionärt.
Det förundrar mig, alt någon på detta rum vågat yttra så¬
dana afsigter.
Gr. Horn: Man har af ett uttryck af mig velat draga
arne olika meningar. Jag har, som den siste värde talaren
ganska riktigt yttrat, sagt min mening vara, att StatsUtsk.
velat göra det uuvar. statsskicket omöjligt. Det lärer vara
klart för en hvar, sorn tagit kännedom af ett utlåt., som
här i dag blifvit uppläst, nemi. utlåt. Nroga, att Stats-Utsk.
verkligen så måste hafva ansett regleringen på 2:dra hufvud-
titeln, då StatsUtsk. i detta, af mig nyss åberopade, utlåt.
N:o 92, föreslagit en reglering af öfver-assigneringen på be¬
sparingarna. Det är egentligen den omständighet, att Rege-
ringen, på förhand, till bestående af arfvoden och löner,
angripit uppkommande besparingar, hvarigenom brist på
besparingarna uppkommit; det är, säger jag, egentligen ge¬
nom den omständighet , som antyder StatsUtsk:s afsigt med
den föreslagna ordin.-regleringen af Statens aldra hufvtidti-
tcl, som jag anser, att man verkligen gjort det gamla stats¬
skicket omöjligt, emedan det visat sig ganska noga, att, till
följd af den slags organisation i styrelsen, som Sverige för
det närvar, har, dessa behof af ökade löner och arfvoden
verkligen varit högst nödvändiga. StatsUtsk. har trott, att,
under en annan styrelseform, behofven kunde minskas, men
har derjemte velat på förhand försäkra den nya Styrelsen
om medel att fylla de redan uppkomna, som med den när¬
var. regimen sammanhänga; och derigenom har utlåt.
N:o 92 blifvit, kanske nogtidigt, framlagdt, och icke i full¬
komlig conseqvent öfverensstämmelse med den princip, som
antydes uti det nu under discussion varande No 40. Om
således utlåt. N:o 92 lägges bredvid det under N:o 4n) skall
man finna, att StatsUtsk. verkligen anticipera! på den an¬
tydda extra-stalsregleringen, på ett sätt, sorn äfven skulle,
efter mångens förmenande, kunna göra den gamla regimens
fortfarande möjlig.
Jag ber att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på detta
förhållande, på det man måtte rätt förstå mina ord. Jag
bar föga deltagit i öfverläggningen om detta utlåt., någon
reservation af mig finnes lika litet vid denna, som vid nå¬
gon annan punkt af statsregleringen; men dermed vill jag
icke hafva sagt, att jag med min röst biLrädt alla punkter¬
na som förekomma, utan skulle ganska säkert min reserva¬
tion varit utlåt. N:o 4o vidfogad , 0111 jag ansett detta utlåt,
för något annat än en i n t eri m s-reg I eri n g. Det är också
uttryckt en häntydning på en extra-stat, och kan en sådan
användas i ett afseende, så måste den äfven kunna begagnas
i ett annat; och mig förefaller det ganska naturligt, att, då
man väntar en organisation af styrelse-verken, medel ställas
till Regeringens disposition, för att komma till ett bättre
Den 2 Maj f. ra.
45
statsskick. Dermed liar jag icke sagt, att stora resultater
af en reorganisation uppkomma; de kunna ej genast inträf¬
fa, och dels intilldess det nya statsskicket hunnit stadga sig,
dels organisationen försiggått,, måste i allt fall medel lin¬
nas. Med anledn. af livad jag nu anfört, får jag, för att
icke missförstås, ytterligare förklara, att inin mening varit,
att jag ansett StalsUtsk:s, genom dess majoritet, i utlåt. N:o
4o fattade beslut så framställt regleringen af 2.'dra hufvud-
liteln, alt gamla styrelsesättet vore omöjligt att bibehålla.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Då utlåt, rör: de irsta
luifvudlitelnDedan är återremitteradt, och nnmnrkiKshågen
mot StatsUtskrs nu föredragna utlåt, tyckes vara i starkt
tilltagande, gör jag mig förvissad om, alt samtlige syskonen
lå åtföljas till StalsUtsk.; och skall det icke vara mig emot,
att ej sakna någon medlem af denna älskvärda familj, då
den till Utsk. återvänder. Jag skall ej förlänga discussionen
med upptagande af de bär gjorda anmärknrna mot det 1111
förevar, utlåt.; jag ber blott att få freda mig mot de ankla¬
gelser, som blifvit riktade mot StatsUtsk:s ledamöter, att
få fritaga 111ig sjelf att genom mitt deltagande i detta utlåt,
hafva åsyftat något revolutionärt; detta har icke varit min
afsigt, och inora Utsk. har det icke hvarken öppet eller, i
tysthet blifvit sagdt, icke heller ämnadt att statsregleringen
skulle göras omöjlig, och jag tror cj alt med billighet och
rättvisa sådant kan läggas Utsk. till last. Som Gr. Horn upp¬
lyst, bör delta utlåt, icke betraktas isoleradt, utan i sam¬
manhang med det förut upplästa StatsUtsk:s utlåt. N:o 92,
och jag tror, att om man jemför dessa, så skall man finna
hos StatsUtsk., icke allenast en bestämd föresats, utan äfven
en önskan alt gifva alla tillräckliga medel för statsskickets
orubbade gång. Att man vid många tillfällen nödgats taga
i betraktande förmågan hos de skattdragande att bära bör¬
dorna, torde ursägtas, isynnerhet landtman, som, genom
daglig beröring med de(skattdragande, bäst veta, huru kän¬
bar! bördorna tynga. Jag ber att få förena mig med
Frih. Sprengtporten om grundsatsen, och vill ej tillägga
annat, än alt jag ännu en gång fritager 111ig från alla till¬
målen om revolutionär syftning vid detta eller andra till¬
fallen, — dertill är jag redan för gammal vorden.
Gr. Frölich: Tviinne 5tatsUtsk:s ledamöter hafva re¬
dan så betydligt genom sina yttranden afglfvitsvar och för¬
klaring öfver Gr. Horns uttryck, att jag vä! egentligen icke
har något att dervid tilliigga. Jag hade annars ämnat, enär
jag anmälde mig innan desse herrar fingo ordet, säga, att
det vore möjligt att anse, att det nuvar. statsskicket omöjli¬
gen kunde fortgå länge, utan alt hafva menat dermed att
statsskicket derföre skulle upphöra i ögonblicket, d. v. s.
huruvida det kunde fortgå i 5 år eller till näslblifvande
46
Den a Maj f. in.
riksdag, om ej ilen åter inträffade om r eller 2 ar. Det lig¬
ger sålunda en omiillig skilnad i uttrycket, 0111 man tilläg-
j»er det lilla ordet länge.
För öfrigt, oell då Hr von Hartmansdorff förklarat , alt
han närmare mot slutet af denna hufvudtitel ämnar draga
fram de peccata, som jag och andra med mig förmenas haf¬
va .begått, vi som önskat en statsreglering som kunde till¬
vägabringa besparingar, vill jag ej ingå i vidare betraktelser
af hvad lian dermed menat, utan blott önska, at.t den vär¬
de ledamoten ville bortlägga den bestraffande ton, hvar¬
uti iian sednast yttrat sig Jag tror ej , att det är lämp¬
ligt alt, för det man hyser olika Asigter med honom, man
skall förespeglas som revolutionär. Jag vågar förklara mina
tänkesätt vara stridande mot hans, och jag skulle beklaga,
om alla andras tankar, som voro i strid med hans, skulle
vara början lill en revolution. MA han besinna detta och
äfven, att om lian icke vill medgifva den grundsats, att ett
folk, som äger att beskatta sig sjelf, också äger att beräkna
det skatterna skola sättas i förhållande lill dess förmåga alt
bära dem, så blir det kanske han sjelf, som föranleder revo¬
lutionen.
Frih. Åkerhjelm: Ett uttryck af en värd talare har
uppkallat mig, och jag anhåller att med några ord få lem¬
na en upplysning, måhända nödig för mången, som pligten
icke ålägger att vara bekant med sjelfva saken. Man har
omtalat öfver-assigneringar på besparingarna: sådana äro af
Styrelsen gjorda; men nian måste veta huru det hänger till¬
hopa med dylika besparingar, för att kunna göra sig ett rik¬
tigt begrepp, huruvida slikt skett, i trots af föreskrifter och
med vilja att eludera dem, eller om det skett till följd af lemnad
tillåtelse. Från och med 1810 års riksd:sbeslut daterar sig
första tillåtelsen att begagna besparingarna, då det öfverlemna-
des åt Regeringen, att i vissa nödvändiga fall, som icke vid stats-
regleringen blifvit påtänkta, och icke kunnat påtänkas, få an¬
vända de för Ständerna till beloppet obekanta besparingar, som
på en eller annan titel kunna uppkomma} och villkoret dervid
är, att icke sträcka utgifterna utom den titelns föremål ,
hvaruppå besparing uppkommit. Ständcrne hafva i sin skrif¬
velse af 18 54) uied förklaringen att på besparingarna inga
stadigvar. löner borde uppföras, förnyat den af föreg:de Stän¬
der stadgade rättighet, att Konungen måtte på besparingar¬
na anvisa de utgifter, flan anser beliöfliga, och Ständerne
hafva dervid tillagt, att de ansågo detta vara af högsta nytta.
Att dessa besparingar äro till sitt belopp okända, då på dem
assigneras, är en sanning. De kunna icke heller kännås',
förrän rikshufvudboken blifvit afslutad , hvilket inträffar
först efter nära 2 års förlopp sedan assigneringen skett.
Derigenom kan visserligen en öfverassignering äga rum ; men
då den sker, så är den assignerande i sjelfva verket oskyl-
Deu a Maj f. m.
4?
elig, ty lian kände icke oell kunde icke känna det belopp,
hvarpå lian assignerade ; behofvet ur deremot kändt och
kräfvande mången gång, men det belopp, hvarinom det skall
fyllas, är obekant, och med detta behofs fyllande kan icke
fördröjas, till dess man fått veta besparingssumman. Sådana
öfver-assigneringar, sorn de ifrågavar., böra således icke lill
öfver-assigneringar å af R. St. ufsatta summor, hvarom grund¬
lagen talar, hvilka både kunna och måste undvikas. An-
märkntr mot de förra synas här vara åsyftade, och örn de
från Stats- eller Const.Utskm framträda, mäste de hafva sin
gil Ida gång, och skola i det fallet ej lemnäs utan redovisande
och besvarande. Om män nu afven skulle anse, att en sådan
öfverassignering ägt rum för så vigtiga föremål, som dem att
bibehålla riksärendenas besörjande i full gång, och bereda jemn¬
vigt mellan tjenstemannens arbetsförmåga och folkets kraf att
få sina angelägenheter utredda och behörigen handlagda; så
har delta icke ledt till någon den ringaste tillökning i krono-
utskylderna eller någon skuldsättning; och såsom bevis der¬
på torde jag få nämna, att om äfven man ville fylla dessa
brister och uppföra på ordin.-stat hvad för embetsverken
icke är pä denna stat uppfördt, sa motsvara statsinkomster¬
na, och de efter vanliga grunder blifvande Statens tillgån¬
gar detta så fullkomligt, att icke ett ögonblicks tvifvel upp¬
kommer om deras tillräcklighet, ulan tvertom att öfver¬
skott, och dessa ganska betydliga ändå, uppstå; ty alltsedan
180g har statsinkomsternas belopp icke visat en så fördel¬
aktig talla, som vid denna riksdag.
Ilr Le frön, Joh. Pehr: Jag hade beslutat att åt¬
minstone icke deltaga i denna preliminär-discussion; men då
jag flera gånger hört, att ett nytt politiskt konstord, en ny
politisk glosa framträder, och jag har mig bekant, att glo¬
sorna äro farliga, om de icke straxt vid sin uppkomst fa nå¬
gon bestämd förklaring, emedan det är med dessa politiska
ord eller glosor, som man, sedan tiotal af år tillbaka, slår
dunster i ögonen på dem af allmänheten, sorn icke äro i den
ställning att sjelfve kunna för sig utreda de verkliga sak¬
förhållandena. Denna politiska glosa, som nu fästat min
uppmärksamhet, är: ''Gamla Statsskicket.”
Det är angeläget, alt vi, som nyttja ett sådant ord, för¬
klara hvad vi dermed mena. Skall dermed förstås vår Reg.-
Forms 4 § °ch Sveriges ansvarighetslag för Statsrådets med¬
lemmar, sådana de oförändrade finnas stadgade, eller menas
dermed måhända några administrations-detaljer ? Yi äro på
vägen att få se införd en förändring i Statsrådets organisa¬
tion : det är då icke underligt, tvertom det är naturligt, att
ilian vill försöka att reglera förhållandena och äfven stals-
regleringen, med afseende på det nya förhållande, som inträ¬
der; — men, mine herrar! ärlighet varar längst, och
till ärligheten hörer i främsta rummet, att man icke gör sig
48
Den i M a j f. m.
sadan föreställning om den nya organisationen, som är stti-
dande mot. dess ändamål och stridande mot Sveriges nu gäl¬
lande, tydligen uttalade grundlag. Mine herrar! det finnes
två slags makt, som man kan tilldela personer, hvilka van¬
ligen bruka kallas Ministrar, nemi, en a d m i n is tr a t i v makt
och en politisk. Den administrativa myndigheten är
nödvändig för förvaltnings-chefer i alla länder — dessa lander
må för öfrigt hafva hvilket regeringssätt som helst, repu¬
blikanskt, eller i strängaste mening monarkiskt, eller i in¬
skränkt mening constitutionelt monarkiskt; men, mine her¬
rar! den andra slags makt, nemi. den politiska, är nå¬
got helt annat, och är beroende af hvarje lands särskilda
constitution. Är meningen, hvilket jag älskar att icke tro
den hafva varit, att under de år, som stunda, genom den
s. k. o p i n i o ns m a k t e n söka innöta ett nytt regeringssätt-i
Sverige , som är i strid med Sveriges grundlagar, så bekla¬
gar jag bemödandet, ty det skall komma att stranda mot
Svenska folkets,, i dess historia förvarade, obenägenhet att
vilja göra Konungamakten till noll. Jag behöfver icke va¬
ra vidlyftig, — man förstår mig, om man vill. Jag önskar
att gå framåt med tiden och gläder mig åt förbättringar;
men jag önskar framför allt förbättring i vårt allmänna tän¬
kesätt. Jag önskar framgång i allt annat, men återgång i
ett enda fall — nemi. återgång till den gamla, Svenska vörd¬
naden för lagarna, som vi sjeifve stiftat, och att följa vära
lagar och icke vilja innöta ett regeringssätt, som står i strid
med dem. Jag vill förutskicka denna sats, för alt visa hvar
jag med min opinion står vid denna riksdag, då en ny or¬
ganisation i statsadministrationen är på vägen att införas,
och hvad jag tager till rättelse för mitt förhållande; och jag
tror ätt Svensken älskar, icke att vi skola börja med ett an¬
nat regeringssätt, än det sora i lag är stadgadt. Menade den
värde ledamoten med sitt uttryck — det gamla stats¬
skicket — blott olägenheterna af våra nuvar. administra¬
tiva förhållanden, så delar jag med honom tänkesätt; men
om han menade ett sådant, som börjar med att kringgå
Konungamakten och slutar med att sätta Konungens namn¬
stämpel under expeditionerna, då instämmer jag icke med
honom. Jag önskar, att han ville förklara betydelsen af det
uttryck han nyttjat.
, H. Ex. Hr. Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag förenar
mig till alla delar med General Lefrens anmärkn. vid ordet
statsskick, som under debatten blifvit nyttjadt. Egentlighet
i uttryck är alltid af vigt, och är vigtigare i mån af fram¬
ställningars offentlighet. Oegenlliga uttryck alstra alltid orik¬
tiga begrepp, och hade jag ej varit nödsakad att aflägsna
mig från discussionen på £ timma, så hade jag ofelbart gjort
samma anmärkn. vid detta uttryck; dock icke som kunde
ias
Den a Maj f. m.
49
jag misstaga mig om talarens mening dermed, men det kun¬
de hos ähörarne på läktaren alstra en oliklig uppfattning.
Jag tror, att man med ordet statsskick menat sätlet att
behandla ärendena under en förfluten viss tid, således admi-
nistrations-sältet, då likväl detta talesätt är vida mera om¬
fattande, ty det innebegriper naturen af regeringssättet och
grundlagarna. Man säger ju monarkiskt, republikanskt, en¬
väldigt och lagbundet statsskick. Men icke kan Ulsk:s me¬
ning vara, att, genom inskränkning af anslag, bereda ändring
i statsskicket, så förstådt. Jag antager således, altman med
delta uttryck endast menat adininistrations-sältet, hvars åver-
kande kari med anslags-vota afses.
Gr. Horn: Ännu en gång nödgas jag besvära R. o. Ad.
med några ord från min sida. Det är sannt, att jag nyttjat
ordet statsskick, visserligen icke i den vidsträckta be¬
märkelse, sorn den siste värde talaren derå lemnat, men
icke heller i den alldeles inskränkta, som äfven af samme
talare blifvit nämnd. Jag anser verkligen statsskicket i Sve¬
rige för närvar, vara i den besynnerliga ställning, alt man
ej kan säga, om det är monarkiskt eller republikanskt eller
någonting annat; ty det är ingenting. Der finnas al la ele¬
menter till ett statsskick, men något ord nåd t äga vi icke;
det är min öfvertygelse, och den är ganska gammal, denna
öfvertygelse. Men då jag talat om statsskick, bar jag me¬
nat styrelse-formen, formen för administrationen, och jag
föreställer mig icke, att någon ledamot inom R. o. Ad. skulle
mera vidsträckt vilja tyda min mening, då det är fråga om
reglerandet af penningesummor, och derom handlar utlåt.
N:o 4o.
i:sta punkten. Rikets Högsta Embeten och
Allmänna Ärendenas Beredning.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Genom den erfarenhet jag re¬
dan vunnit, har jag blifvit öfvertygad derom, att de ären¬
den, som nu behandlas af Allm. Beredningen icke kunna
utan olägenhet och utan hinder för reger:s-ärendena i all¬
mänhet directe föredragas i Statsrådet. Jag tror derföre
det rätta vara, att besvärsmålen, utom i befordringsfrågor,
öfverlemnades till Högsta Domstolens slutliga afgörande, helst
de flesta af dessa mål äro af beskaffenhet att icke någonsin
böra komma under Konungens egen nåd. pröfning. En så¬
dan åtgärd fordrar dock en tillökning i personalen inom Hög¬
sta Domstolen, och den kan icke åstadkommas utan grund¬
lagsförändring. Förslaget kan således icke vid denna riksdag
vinna bifall, och man måste derföre vara betänkt på en an¬
nan auetoritet, som motsvarar Allm. Beredningen, eller ock¬
så, alt denna måtte komma att fortfara. Jag tager mig der¬
före friheten föreslå, att de Booo r:dr, som varit anslagna
som arfvoden till ledamöterna i Beredningen, må än Vidare
6 Ii. 7
5o
Den a Maj f. m.
på stat qvarstå till nästa riksdag och utbetalas till dessa le¬
damöter mot skyldighet att fortfarande göra tjenst i bered¬
ningen; dock som antalet af Beredningens ledamöter icke
behöfver vara mer än 4) och det är alldeles ändamålslöst,
att hälften deraf skall vara frälse och hälften ofrälse, tror
jag att ledigheterna efter de 4 först afgående ledamöterna i
Allm. Beredningen icke böra tillsättas.
Hr von Hartmansdorff: Yid Gr. Posses första för¬
slag ämnar jag icke fästa mig, emedan det är en ny motion,
som icke här kan väckas eller blifva föremål för pröfning.
Men om den sednare, eller att Allm. Beredningen skulle fort¬
fara i sjelfva verket, sedan hon genom Ständernes beslut
blifvit afskaffad, måste jag säga, att jag anser detta vara ett
öppet lagbrott. Måhända var det ett fel, alt man beslöt Be¬
redningens afskaffande, men detta kan nu icke hjelpas, sedan
beslutet en gång är fatladt , och troligen af Konungen god¬
kännes. Derigenom att man bibehåller halfva antalet af Be¬
redningens ledamöter, eller huru många som helst, befrias
Konungen och Statsrådet ingalunda från de ärenden, soln
hafva blifvit i Allm. Beredningen förut behandlade. Befor¬
dra sin tid i alla händelser. Om Konungen och Statsrådet
kunde anse sig vara genom den föregångna pröfningen i Allm.
Beredningen befriade ifrån att se närmare på sakerna, så
uppkomme någon lättnad; men så lätt har man icke tagit
den saken tillförene. Under den tid jag var föredragande,
fick jag i Statsrådet lika så väl redogöra för de mål, sorn ge¬
nomgått Allm. Beredningen, som för alla öfriga; och det
hände icke sällan, att Konungen och Statsrådet voro af an¬
nan tanke, än Beredningen. Att målen hädanefter blifva
väl behandlade, beror väsendtligen derpå, att i Statsrådet fin¬
nas äldre män med erfarenhet och embetsmanna-kunskaper
bland de s. k. consultativa Statsråden, och att man gifven
sig tid med beredningsmåien. Men vill man skilja dem från
Konungens afgörande, då blir frågan, hvilka mål lämpligen
kunna afsöndras eller icke; och den är icke så lätt afgjord.
II. Ex. Hr Gr. Posse: Jag bör Bästa den siste talarens
uppmärksamhet derå, att det var endast i förbigående jag
omnämnde, huru jag trodde, att dessa mål borde behand¬
las; men jag väckte icke någon motion derom, och har icke
glömt grundlagen till den grad, att jag skulle kunna väcka
någon sådan här. Hvad angår Hr von Hartmansdorffs för¬
modan, att det vore ett lagbrott att bibehålla Beredningen,
ber jag Hr von Hartmansdorff erinra sig, att Ständernes be¬
slut icke innefattar något annat, än att i grundlagen icke
skall finnas något stadgande om tillvaron af en Beredning.
Det beror, efter min tanke, på Konungen att besluta om,
huruvida Beredningen skall finnas eller icke; men detta be*-
slut är beroende af, huruvida Sländerne lemna nödiga me¬
del, och derom gjorde jag framställning. I afseende på nöd¬
Den a Maj f. m.
5i
vändigheten af Beredningens tillvaro intill dess andra arran-
geinenter med dessa mål kunna vidtagas, ber jag Hr von
Hartmansdorff påminna sig, att det är ganska ofia, som
"Exped.-secreterare föredraga besvärsmål i Beredningen, och
få tillfälle att utreda deni; och om icke äfven hädanefter så
får ske, skulle följaktligen hvarje departts-chef utreda hvarje
mål sjelf, och den erfarenhet Hr von Hartmansdorff har om
conselj-ärenden torde vara tillräcklig för att öfvertyga honom,
att ett sådant arbete öfverstiger en menniskas förmåga.
Frih. Åkerhjelm: Lika med Gr. Posse tror jag, alt
besvärsmålen, åtminstone de, som icke röra befordringsären-
den, kunna öfvergå till Högsta Domstolen; men äfven som
lian, inser jag, alt detta icke kan ske utan en grundlags¬
förändring, emedan domstols-personalen då måste förökas; —
frågan derom kan således nu icke komma under ventilation.
Hvad åter beträffar den andra frågan, huru den af Ständerna
antagna och på Konungens sanction beroende förändring i
organisationen af Styrelsen, huruvida, säger jag, derigenom
att i densamma Allm. Beredningen icke är upptagen, Bered¬
ningen icke heller kan fortfara, blir en annan sak. Jag an¬
ser visserligen, att den Allm. Beredning, sorn nu finnes, kom¬
mer att upphöra, sedan grundlagsändringen är sanctionerad;
men jag tror, alt Konungen äger rättighet, i följd af denna
ändring, att så organisera embetsverken, att en beredande
embetspersonal, som skall handlägga göromålen, kan inrättas
så, att ingen förlust för det allmänna genom den n.uvar.
Beredningens, slutliga bortgående uppkommer. Lika med
hvad Hr von Hartmansdorff citerat i afseende på ecclesiastik-
ärendenas pröfning och handläggning i Statsrådet, sådana de
genomgått Allm. Beredningen, alt nemi. de der ändock blif¬
va noga granskade, och att det flera gånger inträffat, att de
der blifvit olika afgjorda mot hvad Beredningen tillstyrkt, har
äfven inträffat med de öfriga Stats-expeditionernas ärenden;
och hvad Hr von Hartmansdorff; erfarenhet således vitsordar
i afseende på ecelesiastik-ärendena, det vitsordar min i af¬
seende på de öfriga.
I anseende till den långt framskridna tiden, blef fort¬
sättningen af discussionen öfver StatsUtskts utlåt. N:o 4°
uppskjuten till eftermiddagen.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag torde, till min upplys¬
ning, få veta i hvilken ordning löne-regleringsfrågan kom¬
mer att föredragas. Yid sista sammankomsten beslöts, att
det målet i första rummet skulle förekomma i dag, och det
har blifvit bordlagdt 2:dra gången. R, o. Ad. har redan be¬
slutat, att i nästa plenum skulle val företagas till Just.-
ombudsman; men ingenting är nämnd t om löne-frågan, oell
det kunde alltså hända, att den komme att hvila, intilldess
samtliga hufvudtitlarna blifvit genomgångna, hvilket, att
52
Den a M a j f. m
elomina af den erfarenhet vi haft i dag, möjligen kan for¬
dra 4 veckor, och jag tror att det ej vore val, om löne¬
regleringen fördröjes så långe, och derigenom äfven en slut¬
lig och bestämd organisation af Statsrådet. Jag får , i an-
ledn. deraf, anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs propos., att
Ståndet måtte besluta, att den frågan företages i andra rum¬
met i nästa jdenum, näst efter Just.ombudsmrs berättelse.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. häraf, om
It. o. Ad. ansåg, att StatsUtsk:s utlåt. N:o 79 borde i nasta
plenum det andra i ordningen föredragas, eller näst elter
LagUlskts utlåt. N:o 36.
Bifölls.
Frih. Boye, Fredr.: Jag skulle, i anledn. häraf, vörd¬
samt göra den frågan, 0111 det blir plenum före den 6:te,
emedan den 6:te är utsatt till val af Just.ombudsman ; så¬
ledes kan lönefrågan icke då komma före.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, i anledn. häraf,
att i sista Talmans-öfverläggningen fråga varit om utsättan¬
de af de behöfliga plenidagarna för föredragningen af stats-
regleringen, och att Talmännen öfverenskoramit att utfärda
anslag till plenum nästa Tisdag; Onsdagen vöre utsatt till
val af Just.ombudsman; hvarefter plenum komme alt anslås
till Thorsdagen och Lördagen; örn då ej alla utgifts-titlarna
hunnit genomgås, kommer sedan särskild öfverläggning att
bestämma de dagar, då plenum derefter skall äga rum.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 2 Maj 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2!ne prot.-utdr. för denne dag f. m.
Fortsattes den i dag på f. m. började discussionen öfver
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°, ang:de regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel.
2:dra punkten. K. M:s Nedre Justitise-revi-
s i o n.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: I frågan om aflönings-
staten för Just.revisionen och Just.caneellers-expeditionen,
har Utsk. funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till uppfö¬
Den 2 M u j e. m.
53
rande åstat af de utaf K. M. begärda anslagssummor, huf¬
vudsakligen af det skäl, att någon reglering i löneväg af
Just.revisionen icke borde verkställas, förrän Just.Stats¬
ministern tillika blir chef för nämnda afdeln. af K. M:s
Cancelli. Vid den tidpunkt, då detta beslut fattades, var
det måhända af betydelse, men är det ej numera, då det
sannolikt, innan Disk. kommer att besvara återremissen, för¬
lorar sin gällande kraft; ty så snart K. JYI. sanctionerat för¬
slaget ang:de omreglering af Statsrådet, följer också deraf,
att Just.ministern blir chef för hela Just.fördelningen af
Konungens Cancelli och således afven för Just.revisionen.
Af denna organisation utaf Statsrådet följer också , att för
Just.departementet måste inrättas en särskild expedition, helst
detta departement, näst Civil-departementet, får de flesta
och vidlyftigaste göromålen. Under närvar, förhållanden kan
naturligtvis icke någon propos. vara alt förvänta om aflö-
ningsstat för den erforderliga personalen. Jag anser mig
derföre böra begagna detta tillfälle att till Utsk. få aflemna
ett alternativt förslag till hela aflöningen för Just.departe¬
mentet; oell jag anhåller, att detta matte anses såsom en af
mig väckt motion, föranledd af under riksdagen inträffade
händelser. Detta förslag är uppgjordt, i öfverensstämmelse
med den organisation, som Stats-departtn i Norrige hafva,
d. v. s., att der finnes en Exped.chef, nödigt antal Bureau-
chefer, samt nödigt antal skrifvare-biträden. Förslaget vi¬
sar också, isynnerhet det sednare alternativet, att detta de¬
partement kan förses med nödiga löner, om Utsk. beviljar
hvad K. M. begärt för Just.revisionen samt uppför på stat
de 1,600 r:dr, som hittills utgått för de statistiska tabeller¬
na och embetsberätteiserna. Att den föreslagna personalen
icke är större än behofvet påkallar, torde vara tydligt der¬
af, att den redan finnes inom Revisionen, och att, oaktadt
den varit fullt sysselsatt, balancerna likväl ökats. I öfrigt
anhåller jag att få åberopa ett af huvar. Chefen för Just.-
revisionen afgifvet yttrande, som jag ber må få åtfölja åter¬
remissen och anses såsom det vore af mig afgifvet; äfvensom
jag-föreslår, dels att de ökade anslag, sorn beviljas för tjen-
stemännen i Just.Statsministerns expedition, må få beräk¬
nas från den dag desse tjenstemän blifva utnämnde, dels ock
att till K. M. må öfverlemnas att, efter behofvet och sig
företeende omständigheter, bestämma till hvad belopp och
i hvad ordning lönerna till tjenstemännen i Just.fördelningen
af K. M:s Cancelli böra utgå af de för denna fördelning be¬
viljade anslag; dock med villkor, alt icke någon erhåller
mindre lön, än den han enl. stat redan åtnjuter.
H. Ex. Hr Gr. Posse uppläste derefter följande:
Anmärkningar, i anledn. af StalsUtsk:s utlåt. N:o
40, ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel:
54
Den a Maj e. in.
K. M:s nedre J u s t i t iae- re v i s i o n.
Härföre är hegardt ökadt anslag, nemi., inom Just.re¬
visionen:
till två revisions-secreterare, två protocolls-secreterare, två
cancellister och tre copister med 9;200 i';dr.
samt inom Just.cancellers-expeditionen till en ean-
cellist och cn copist 1,200 „
10,400 „
Härom har Etsk. yttrat sig: ”att då reglering af just.-
revisionens stat vid sisth riksdag ägde rum, hvarvid, nied
antagande af den grundsats, alt ärendena i allmänhet skö¬
tas bättre tued en mindre talrik, men väl aflönad personal,
förhöjning i anslaget til) belopp af 465i r:dr 36 sk. to r:st
för nämnda verk beviljades; samt anledn. vore att förmoda,
det antalet af de mål, som nu dragas under Högsta Dom¬
stolens pröfning, framdeles, genom vidtagande af ändamåls¬
enliga förändringar i rätleg:s-ordningen, komme att förmin¬
skas; derförutan Utsk. i allt fall ansåg någon reglering i lö-
neväg för Just.revisionen icke böra verkställas, förrän Just.-
Statsministern, såsom ordningen syntes fordra, tillika blefve
chef för nämnda afdelning af K. M:s Cancelli, funne Utsk.
icke skäl tillstyrka bifall till uppförande å stat,
hvarken af de för Just.revisionen eller Just.can¬
cellers-expeditionen af K. M. begärda anslags-
s u m m o r.”
Redan då regleringen inom Just.revisions, Just.cancel-
lers och General-auditeurs-expeditionerna, i anledn. af R.
St:s beslut vid förra riksdagen, skulle verkställas, ansåg Ne¬
dre Just.revisionen det antal embets- och tjenstemän, för
hvilka löner blifvit beviljade, icke vara tillräckligt för tjenst-
göringens bestridande på sådant sätt, att ärendenas gång
derigenom ej blefve oskäligen fördröjd.
Man förmente att inom Just.expeditionen föredragander-
nes antal, som förut vanligen varit tio, icke kunde inskrän¬
kas mera än till åtta; att prot.secreterarne, förut åtta, nu
borde vara minst sex; och då hvarje revisions-secret. borde
hafva till sitt biträde en cahcellist och en copist , erfordra¬
des således åtta tjenstemän i hvardera af dessa sednare gra¬
der, samt dessutom två registratorer.
Dåvar. Just.cancelleren har, under förbehåll att fram¬
deles få anmäla behofvet af ytterligare tillökning, i und.
föreslagit, att antalet af ordin, revisions-secret. måtte bestäm¬
mas till sju, prot.secreterarne till sex, cancellister sju och
copister sju, samt två registratorer.
Enligt nåd. bref d. 22 Juli i835, blef likväl, i enlighet
med den af R. St. bifallna propos. i ämnet, ordin, staten
bestämd :
för Justitioe-revisionen till
6 Revisions-secreterare,
4 Protoeolls-secreterare,
Den i Maj e. ra.
55
6 Cancellister,
6 Copisler,
2 Registratorer,
3 Vaktmästare;
samt för Just. canceller s-expeditionen till
i Secreterare,
i Registrator och canceliist,
i Copist,
i Vaktmästare.
Emedlertid, uppå Just.cancellerens och Nedre Revisio¬
nens särskilda anmälan om svårigheten att med nämnda an¬
tal tjenstemän bestrida ärendenas’ behöriga handläggning,
särdeles i anseende tillden betydliga balance, som förefanns,
täcktes K. M. derutöfver förordna 2 extra föredragande lor
2 s. k. balance-rotlar, äfvensom 2 prot.förande, så att anta¬
let af effectivt tjenstgörande, i och för just.ärendenas hand¬
läggning, var, utom registratorerne, 8 föredragande, 6
prot.secreterare, 8 cancellister, 8 copisler, eller, utöfver or¬
dinarie staten, 8 tjenstemän, hvilka erhöllo ringa eller ingen
ersättning för deras tjenstgöring, och då, under de följande
åren, målens antal ingalunda minskats, samt, sedan Högsta
Domstolen, under höst- och vintermånaderna, äfven haft
eftermiddags-session en dag i hvarje vecka, föredragn:s-arbe-
tct blifvit ytterligare ökadt, har naturligtvis någon minsk¬
ning i antalet af tjenstgörande ej -kunnat äga rum.
För att bedomina, huruvida tjenstgöringeu kan veder¬
börligen bestridas med det antal embets- oell tjenstemän,
hvilka nu äro i stat upptagna, erfordras en närmare känne¬
dom om beskaffenheten af denna tjenstgöring. De vanliga
målen utgöras af revisions-saker, ägodelnings-mål, Kammar-
rätts-mål, General-auditeurs-mål, besvärs- och ansöknings-
mål samt cabinetts-ärenden. Revisions-saker lottas mellan
sju föredragande; en af dessa har derjemte föredragningen
af General-auditeurs och Kammarrätts-målen. Den åttonde
föredraganden har ägodelnings-roteln och deltager, likasom
General-auditeuren, uti föredragning af besvärs- och ansök-
ningsmål samt cabinetts-ärenden, i den mån desse två före¬
dragandens omförmälda särskilda detaljer sådant medgifva.
De årligen inkommande målens antal utgör omkring
200 revisions-saker, 120 ägodelningsmål, 20 Kammarrätts-
mål, 60 General-auditeurs-mål, i/joo besvärs- och ansök-
ningsmål, 600 cabinetts-mål, eller tillsammans 2400 mål.
Uti revisionssaker skola berättelser till parterna utför¬
das, och i dessa, likasom i ägodelningsmålen, åligger före¬
draganden att afgifva motiveradt yttrande. De föredragas
derefter af referenten i nedre Just.i;evisionen, som likaledes
yttrar sig. 1 delta skick beredda, förekomma de i Högsta
Domstolen. I de öfriga målen åligger likaledes Revisionen
eller vederbör, föredragande att vidtaga alla nödiga åtgärder
till målens försättande i sådant skick, att de kunna företa¬
56
Den 2 Maj c. m.
gas till afgörande, antingen i Högsta Domstolen, eller ome¬
delbarligen hos K. M. Hvarje bland åtta föredragande har
sålunda att bereda och till afgörande föredraga omkring
3oo mål.
Skulle åter den beslutade regleringen gå i verkställig¬
het, och således föredraganderne blifva hädanefter endast sex,
finge hvardera på sin lott 4°° mål med skyldighet att före¬
draga hvar sjette vecka. Således skulle, af sex veckor, en
vecka användas till föredraga, i Högsta Domstolen. Minst
två veckor åtgå för föredragn. i Gonseljen och till expedi¬
tioners uppsättande m. m. Återstå således 3 veckor att an¬
vändas till ärendenas beredning, deruti inbegripet författan¬
det af berättelser i revisions-saker samt betänkande!! i dessa
och ägodelningsmålen. Högsta Domstolens sessioner fortgå
ungefärligen veckor på året, derunder således hvardera
af sex revisions-secret. borde föredraga sju veckor och, för
att ej öka den redan betydliga balancen, ungefärligen 6o mål
i hvarje vecka.
(Anmärka. Om än föredragningen i Conseljen, i hän¬
delse af nåd. bifall å det af R. St. antagna grundlagsförslag,
skulle hädanefter komma att öfverlemna.? till Just.ministern,
minskas derigenom icke revisions-secretts arbete, emedan det
ligger utom möjlighetens gräns för Just.ministern att sjelf
bereda föredragningen af de mål, som hvarje vecka mäste
anmälas i Conseljen, hvilka ofta, t. ex. då fråga är om
ådömdt dödsstraff, äro af den vidlyftighet, att ett mål kan
fordra flera dagars arbete; hvaraf följer, att revisions-secrettn
måste lemna lika biträde, som då han ensam ansvarat för
föredragningen. Högsta Domstolens sessioner fortgå egentl.
45 veckor. Under återstående 7 veckor vid Jul, Påsk och
Pingst föredragas och handläggas sådana mål, som angå häk¬
tade personer.)
Frågan arnu om en sådan arbetsproduet är möjlig; den
är det måhända för den, som äger full själs- och kropps¬
kraft, och kan visserligen under några år åstadkommas med
ansträngning. Men förmågan är olika hos särskilde indivi¬
der, och säkert är, att äfven den bäst begåfvade får för
ändamålet använda hela sin kraft. Ingen tid blifver öfrig,
hvarken till hvila eller till vidare studium i lag-vettenskapen
och öfriga för embetsmanna-bildningen oumbärliga ämnen.
Hvar och en arbetande tröttnar, om han för mycket belastas,
det vare sig i intellectuelt eller fysiskt afseende. Följden
häraf i det ämne, hvarom nu är fråga, måste otvifvelaktigt
blifva, att arbetsprodueten minskas; och då den föredragan¬
de icke förmår bereda så många mål som Högsta Domsto¬
len, enligt sin arbetsordning, skulle medhunnit att afgöra,
skall balancen ökas efter aproxiinativ beräkning med 3 å
4oo mål prål-, fastän hvarje föredragande handlagt ett stör¬
re antal mål, än någonsin hitintills. Det lidande och de
för¬
Den a Maj e. m-
5?
förluster, sorn för de rättssökaude härigenom måste uppkom¬
ma, skola inom kort blifva lika märkbara som allmänna.
Protocolls-tjenstgöringen 5 dagar i veckan uti Högsta Dom¬
stolen och en dag i Conseljen, är af den beskaffenhet, att
verkställigheten deraf, fördelad endast på 4> gränsar till det
omöjliga; hvarföre ock K. M. funnit nödigt, att två tillför¬
ordnade prot.secreterare borde i tur med de ordinarie der¬
uti deltaga, men med villkor alt de sednare skulle af sina
löner afstå arfvoden till ett belopp för hvardera i5o r:dr
årligen till de e. o. tjenstemän, som för de t. f. prot.secre-
terarne inträdde i tjenstgöring inom lägre graderna. Prot.-
secret.-lönen, som, ehuru i stat bestämd till 1200 rtdr,
likväl, i följd af ersättningen till de på öfvertaliga staten
uppförda tjenstemän, endast utgår med io83 r:dr 16 sk., är
sålunda minskad till g33 r:dr 16 sk. Hvad särskildt vidkom¬
mer förste registratorns uppgifna behof af en copist till bi¬
träde, synes detta behof sä uppenbart för en hvar, som har
ringaste begrepp om denne tjenstemans mångfalldiga och
maktpåliggande skyldigheter, att något ytterligare bevis der¬
före ej lärer erfordras.
Just. can celler s-expeditionens cancellist är til¬
lika registrator, och hans biträde kan således i högst ringa
mån påräknas vid de öfriga göromålen, bestående i gransk¬
ning af högre och lägre domstolars och embetsverks arbets-
berättelser, ägodelnings-rätternas dagböcker, lands- och stads-
fiscalers arbetsförteckningar samt fångförteckningar m. ni.,
jemte de und. berättelser, som, i anledn. af denna gransk¬
ning, böra afgifvas; hvartill kommer uppsättning och ut¬
skrifning af und. utlåtm i anledn. af K. M:s nåd. remisser i
hvarjehanda mål, äfvensom anmärknrs- 111. fl. memorialer,
dels i fråga om domares och embetsmäns tjenstefel, och dels
i de öfriga ämnen, som, enligt instruction och särskilda för¬
fattningar, tillhöra Just.cancellerens handläggning.
Med någon kännedom om arbetets beskaffenhet, inses
lätteligen, att dertill fordras större ansträngning, än som,
särdeles med afseende på lönernas ringa belopp, kan fordras
af de två egentligen disponibla biträdande tjenstemän-
nen. Tager man derjemte i betraktande, att tjenstemännens
antal inom 11. St:s Just.ombudsmans-expedition är lika med
det uti Just.cancellers-expeditionen; att den förre härjemte
kan begagna biträde af secretm i Tryckfrihets-comiteen,
men att Just.ombudsmannen är befriad från en mängd af
de särskildta åligganden, som tillhöra Just.cancelleren, hvar¬
ibland i första rummet må nämnas skyldigheten att afgifva
utlåtm i de mångå frågor, som dels af K. M. och dels af
Högsta Domstolen i sådant afseende till Just.cancelleren öf-
verlemnas: så torde det icke finnas öfverflödigt, att tjenste-
manna-personalen ökas med åtminstone en person, cancellist
eller registrator.
6 1J. Ö
58
Den 2 Maj c. m.
Om det du må anses ådagalagdt, att tjenstgöringen in¬
om förenämnda expeditioner icke kan bestridas med nuvar.
personal, och att den förra regleringen således varit felak¬
tig; om det derjemte är uppenbart, att ett afslag å den be¬
gärda tillökningen skulle leda till allmän och enskild obc-
Jåtenhet och förlust; så synes intet annat, än fullkomlig
oförmåga, å Statens sida att fylla behofvet, böra få gälla så¬
som skäl för ett dylikt afslag. Det tillkommer R. St. att
pröfva, om en sådan oförmåga verkligen förefinnes.
Yäl är, bland andra skäl, äfven det anförd t, att, ge¬
nom vidtagande af ändamålsenliga förändringar i rätteg:s-
ordningen, antalet af de under Högsta Domstolens pröfning
dragna mål skulle komma att förminskas; men den minsk¬
ning, som möjligen kunde inträffa, om, på sätt föreslaget
blifvit, en del mål, hvilka nu fullföljas directe i Högsta
Domstolen, komme att gå till Hofrälterna, blefve i allt fall
högst obetydlig; och det synes tvertom naturligt, att, med
en stigande folkmängd, äfven rättegångarnes antal skall ökas.
Antagandet af den föreslagna nya lagen eller särskilda delar
deraf skall jemväl till en början öka antalet af fullföljda
mål, intilldess såväl domare som parter hinna rätt uppfatta
och tillämpa de deruti uttalade grundsatser och gifna stad-
ganden.
Det torde icke heller vara olämpligt tillse, huru rätte¬
ligen förhåller sig med den tillökning af 465r r:dr 36 sk. io
r:st„, sorn vid förra riksdagen blifvit ifrågavar. verk beviljad.
Anslaget utgjorde förut
till Justitia:-revisionen:
6 Revisions-secret.-
Iön 9,600: — —
4 Prot.-secret. d:o 3,108:— —
i Proto-notaried:o 395:24* —
i Registrator d:o 35o: 46. 5.
6 Cancellister d:o i,585:
3 Copister d:o 538: 24* —
1 Cancellist o. Re¬
gistrator hos Ge-
neral-auditeuren 3g5: 9.4. —
Vaktbetjening . . . 364: 24. —
Sportel - ersättning
o. löneförbättring
efter äldre K. bref 736: 32. —
Således på ordinarie stat .... 17,074:80. 5.
På andra hufvud-
titelns besparingar 2000:— —
Ersättn. för förlo¬
rade aldre sportTar 700:—- —
2,700:
Transport 19,774: 3o. 5.
Den a Maj c. m. 5g
Transport 19,774: 3o. 5.
Dcduetions-afgiftcr
beräknas lill . . . 7^4: — —
Cancelli-ge-
biihr 5,856; 28. g.
Sigill-
pengrr 916:
• 6,772:28.9.
— 7,566: 28. 9,
27,34!.' :i. 2.
Till Just. canceller s-ex¬
pedit ion, oberäknad Just.-
ca neel lorens lön, sorn ännu
ur lika:
En cancellist-lön . . 264: 8.—
En copist-lön .... 179:24.—
På ordinarie stat 443: 3a. —
En secreterare-lön af andra
bufvudtitelns besparingar. . . . 777: — —
Cancelli-gebiihr i3o: — —
■ i,35o: 32. —
Simuna 28,691: 43. 2.
Anm. Då embets- och tjenstemunnens antal var vida
större än det på stat uppförda, följer deraf, alt en del ba¬
de lägre lön än efter deras grad, och andre voro alldeles
lönlöse.
Det vid förra riksdagen beviljade anslag utgör:
för Just.revisionen 27,200: —
för Just.eancellers-
cxpcditionen . . 2,666: 32.
Summa 29,866: 32. —
Häraf visar sig, att anslagets öfverskott för begge ex¬
peditionerna skulle vara 1,174: 36. 10.
Men härvid bör anmärkas, att, utom deductions-afgif-
terna, hvilka nu ingå till Staten, genom tillökad charta-
sigil lala, vid deductionens aflemnande, återstoden af s p o ri¬
la r na eller cancelli-gebiihr och sigillpenningar,
hvilka frångått expeditionerna och nu godtgöras statsver¬
ket genom stämpladt papper, som bilägges expeditionerna,
blifvit beräknade endast till 6,902: 28. 9., men utgjort, ef¬
ter medeltalet af de för åren 1835, i836, 1887 contant re¬
dovisade belopp, pr år 8294: 36. 8., så att statsverket här¬
på gjort en årlig vinst af i3g?.: 7. 11.; i följd hvaraf expe¬
ditionerna å de dertill förut ingående inkomster i sjelfva
verket gjort en förlust af 217: 19. 1.
6o
Den a Maj e. m.
Man skulle möjligen emot den nu uppgjorda beräknin¬
gen vilja erinra, att en del af det belopp, expeditionerna
före regleringen åtnjutit, icke varit på stat anslagna. Såsom
svar härå hänvises till staten för Nedre Just.revisionen år
i834, hvilken visar, att de på andra hufvudtitelns bespa¬
ringar anvisade 777 r:dr till Just.cancellers-secreteraren och
2000 r:dr för constituerade föredragande, utgått redan före
riksdagen 1828 och 182g, samt att 700 r:dr innefattat er¬
sättning för redan mistadc sportlar. Det står således fast,
att effectiva aflöningstillgången blifvit minskad , men ingalun¬
da ökad. Lägges nu härtill, att å lönetillgångarna för de
verkligt tjenstgörande ytterligare afgätt för expeditionernas
ersättnings- och indragningsstat 2,4i4" 2®. 1 *•> eller, efter
afdrag för i4i: 10. 2., som blifvit från andra hufvudtitelns
besparingar ersatta, 2,273: i5. g.; så är äfven deraf uppen¬
bart, att icke ens de påräknade lönerna till bestämda anta¬
let tjenstemän kunnat fullt utgå.
Såsom ytterligare skäl för afslag å den begärda tillök¬
ningen å ifrågavar. stat, har SlatsUtsk. anfört: att någon
r eg 1 e r i n g i I öne väg för Just.revi sion en icke borde
verkställas förr, än Just.Statsministern tillika
blefve chef för nämnda af deln. af K. M:s Can¬
celli.
När K. M. täckes i nåd. bifalla den utaf R. St. antagna
förändrade redaction uti 6 §:n Reg.Fm, följer ostridigl, att
Just.Statsministern blir chef äfven för Just.revisionen ; men
deraf följer tillika, att en särskild expedition till hans bi¬
träde måste bildas.
Till föredragning genom denna särskilda expedition eller
Just.stats-departementet synas böra höra hufvudsakligast
alla frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller förkla¬
ring af grundlag eller allmän lag, äfvensom af författningar
ang:de tjenstehjons lega, pass och i alla till säkerhetspolisen
börande ämnen. Allt hvad som angår fängelserna och fång¬
väsendet, vidare tryckfrihets-ärendena, och slutligen alla på
K. M:s afgörande beroende frågor ang:de befordringar inom
just.staterna. Af dessa ämnen taga de, dels r'ör:de föreslag¬
na nya civil-, brottmåls, kyrko- och sjölagar, dels ock om
fängelsernas ordnande och förvaltning, jemte de organisa-
tions-åtgärder i afseende på jurisdictionerna, som dermed
stå i sammanhang, samt biträdet vid Just.Statsministerns
årliga statistiska berättelse, hvar för sig i anspråk hela den
verksamhet och skicklighet, som hos flera individer kan på¬
räknas. Tryckfrihets-ärendena fordra derjemte särskildt nä¬
ra nog cn lika personal, som hittills varit i Hofcancellers-
expedrn anställd. Det är med afseende härpå, och i följd
af hvad i öfriga delar redan förut är yttradt, som nedan¬
stående fullständiga förslag till reglering blifvit uppgjordt.
Dea 2 Maj e. ta. Gi
Just. stats-expcditionen.
1 Exped.chef, lika som vid Norska departementet!» (lönean¬
slaget, som beror på StatsUtskts särskilda behandling ut-
föres icke här).
För grundlags-ärenden,]
lagfrågors föredragning! i Ista bureaun!
i Högsta Domstolen, samt/Chefen . . . 1,800: —
lagstiftningsärenden i öf-l i cancellist 800: —
rigt. J
]aldra bureaun!
För tryckfrihets-ärenden. J>8oo: • •
1 1 archivarie 1,000: —
J 1 copist . . 4oo: —
För det statistiska och1}
Exp.-chefens biträde vid bureaun:
administrationen, fang-f ‘ ’ 1
vårdsärenden m. m. J 1 coPlst • • 400-
2 vaktmästare ä 266: 32 533: 16.
8,333: 16.
Just. revisions-exp edit ion.
8 Revisions-secreterare å 2,000 . . 16,000: —
6 Protocolls-secreterare å 1,200 . 7,200: —
1 Registrator 1,200: —
t D:o t,. 1,000: •—•
8 Cancellister å 800 6,400: —
g Copister, deraf en lios registra-
torn å 4°° 3,600: —
3 Vaktmästare å 266: 32. . . . 800: —
36,200: —
Just. eancellers-expeditionen,
utom Just.cancellerens lön (4,000.)
1 Secreterare ....... . 1,200: —•
1 Registrator ........ 800: —
I Cancellist . ........ 800: —
1 Copist .......... 4°o: —
1 Vaktmästare ........ 266: 32.
— 3,466: 32
S:a 48,000: —
Härtill användas:
de för Just.revisions- oc.h Just.cancellers-expeditionerna nu å
stat anslagna 29,866: 02.
Anslaget till Hofcancellers-expedi-
tion för
1 Exped.secreterare . . 1,800: —
1 Prot.-secre terare . . 1,200: —
1 Copist; 4°°* —
1 Vaktmästare . . . 266:3a.
3,666:32.
Transport 33,533: 16.
62
Den 2 Maj e. m.
Transport 33,533: 16.
(obs. attén cancellist-lön, 8oo r:dr,
går till utrikes-expeditionen.)
De för Just.rainisterns statistiska ar¬
beten nu utgående i,6oo: —
J. 35,133: 16.
De af K. M. för Just.revisionen och Just.can-
cellers-exped:n redan begärda . . io,4oo: —
Ytterligare erforderligt anslag . . 2,466: 32.
12,866:32.
S:a 48,000: —
Denna reglering, så väl i afseende på tjenslemanna-per-
sonalen, som till lönebeloppen, är uppgjord med erfarenhet
om arbetets beskaffenhet och fullkomlig öfvertygelse om be-
hofvet af hvad som blifvit föreslaget. Den grundar sig yt¬
terligare på säker erfarenhet, att arbetet endast kan tillbör¬
ligen skötas med en riktig afpassad och någorlunda tillräck¬
ligt aflönad personal, samt att, om härå icke fästes afseen¬
de, derigenom skall inträffa, att, dä de fåtalige ordin, tjen-
stemännen, särdeles föredraganderne samt expeditions- och bu-
reau-chefer, ej förmå bestrida tjenstgöringen, och biträdet
af extra-ordin. tjenstemän i den mån måste aftaga, som de
nödgas söka sin utkomst på annat håll, det redan öfverkla-
gade dröjsmålet med ärendenas afgörande ovillkorligen må¬
ste okas på ett sätt, som snart skall blifva lika märkbart,
som skadligt för det allmänna. Men då man begär tillräck¬
lig personal och för denna ökade bidrag af folket, är det
billigt, att hvar och en utan alla considerationer tillliålles att
uppfylla sina tjenstepligter. Derföre synas de stadganden
böra meddelas: att endast den, som gör full och verklig
tjenst, må åtnjuta hela lönen, så att den som i och för nå¬
gon befattning utom verket, ehvad dermed följer särskildt
arfvode eller icke, eller ock af annan orsak än för sjuklig¬
het icke kan i allo fullgöra sina tjenstepligter, bör till dess
biträde i tjensten afstå så mycket som K. M. vid hvarje till¬
fälle bestämmer; att den, som för sjuklighet eller uf annan
anledn. erhåller tjenstledighet, bör till sin vicarius afstå half¬
va lönen, när sådan tjenstledighet åtnjutes utöfver två må¬
nader hvarje år, för hvilken tid endast lönen bör af-
dragas — dock härifrån undantaget det fall, då någon med
vederbör, läkares betyg förmår styrka, att han icke, utan
fara för lif eller framtida helsa, kan tjensten bestrida, i
hvilken händelse afdraget, äfven om det fortfar öfver två
månader, likväl synes böra inskränkas till 4 a'f lönebeloppet.
Genom nu föreslagna reglering uppkomme en tillökning
å den öfvertaliga och ersättnings-staten af 200 r:dr, eller
densamma, hvarmed prot.secreterarens i Hofcancellers-ex-
pedititionen lön öfverstiger den föreslagna lönen för archi-
varien i Tryekfrihets-bureaun och skulle således med redan’
befintliga 1,634 c:dr 26 sk. 11 r., hvartill den förra er-
sättn:s-staten numera nedgått, utgöra ett sammanlagdt be¬
Den 2 Maj e. ra.
63
lopp af i,834 r;dr sk. ii r., hvilka, i händelse 11. St. ej
finna skäligt uppföra detta belopp å allmänna indragn:s-staten,
skulle tills vidare minska tjenstemännens löner efter de grun¬
der, som särskildt kunna stadgas. Härvid bör dock anmär¬
kas, att billigheten så mycket hellre synes fordra, att de
till f. d. Revisions-secreteraren Frih. Boye utgående 34o rtdr
uppföras på nämnda stat, som, i händelse Frih. Boye, såsom
han varit, berättigad, efter förra regleringen ingått i tjenst¬
göring och kommit i åtnjutande utaf nya lönen 2000 r:dr,
han vid afskedstagandet varit berättigad att å indragnls-
staten åtnjuta hela beloppet och såmedelst 4°o r:dr utöfver
den summa, hvarmed nämnda stat nu skulle komma att belastas.
För den händelse R. St. anse Statens tillgångar icke
medgifva hela det begärdta anslaget, och nedsättning i nå¬
gon af de föreslagna lönerna sålunda blifver ovillkorligen
nödig, synes denna böra ske å
i:sta och 2:dra Bureau-chefernes löner med 200 r:dr för
hvardera, eller r:dr 400: —
2 revisions-secret.-löner a 4°° ,, 800: —
2 cancellist-löner i Just.expedition å 200 . . ,, 4oo: —
1 d:o uti Just.cancellers-expedition . . . . „ 200: —
1 archivarie i Just.stats-expedition ....,, 200: —
2 prot.secret.-löner å 200 „ 4oo: “
1 vaktmästare i Just.stats-expedition ....,, 66: 32.
r:dr 2,466: 32.
Men härvid bör dock erinras, att principen för löne¬
beloppens motsvarighet mot lika tjenstebefattning i öfriga
Stats-expeditionerna derigenom frånträdes, och att genom
minskningen af lönerna för chefen och archivarie!) inom Tryck-
frihets-bureaun eller nuvar. Hofcancellers-expedition skulle
uppkomma en ytterligare tillökning af 40° r:dr på ersättn:s-
eller indragn:s-staten. — Särskildt torde böra iakttagas, att
anslagen för hvarje departement, med derunder lydande verk,
uppföres å särskild hufvudtitel i statsregleringen, hvarigenom
både förvaltningen och con trollen göres lättare.
Förslag
till aflönings-stat för Just.-fördelningen af K. M.-s cancelli.
Första alternativet.
|
|
|
|
Just.Statsministerns Expedition.
|
|
|
|
I Exped.chef (lönen utföres ej, emedan den är
|
|
|
|
beroende af det särskildta beslut R.
|
|
|
|
St. finna för godt derom fatta.)
|
|
|
|
2 Bureau-chefer å 1,800 r:drs lön hvardera
|
3,6oo
|
—
|
|
O
O
^6
|
1,600
|
|
|
1 Archivarie
|
1,000
|
|
|
1 Cancellist
|
800
|
|
|
2 Copister å 4°° r:drs lön hvardera .
|
800
|
|
|
2 Vaktmästare å 266 r:drs 32 sk. lön hvardera
|
533
|
16
|
—
|
Transport
|
8,333
|
16
|
—
|
64
Den 2 Maj e. m.
Transport
Just.revisions-exp editionen,
8 Revis:s-secreterare å 2000 r:drs lön hvardera
6 Protocolls d:o a 1200 d:o d:o
1 Registrator , v .
1 d:o
8 Cancellister ä 800 r:drs lön hvardera .
g Gopister a 4°° r:drs lön d:o
3 Vaktmästare ä 266 rtdrs 32 sk. lön d:o
Just.canceller s-expeditionen.
1 Secreterare
Registrator
Cancellist .
1 Copist .
i Vaktmästare
Summa r:dr
8,333
16,000
7.200
1.200
1,000
6,4oo
3,6oo
800
1.200
Boo
800
4oo
266
16
32
48,000 [ — I
Tillgångar härtill äro :
Just.revisionens och Just.cancellers- expedi¬
tionens nuvar. statsanslag
Af Hofeancellers-expedit:s nuvar. statsanslag:
1 exped.secreterare-lön . . . 1,800: —
1 protocolls- d:o . . . r,2oo: —
1 copist- d:o . . . 400: —
i vaktmästare- d:o . . . 266: 32
(Obs. att lönen till cancellisten i Hofcan-
cellers-exped:n måste gå till Utrikes-Stats
expedm, emedan en del af de göromål, som
tillhört den förstnämnda expeditionen komma
att öfverflyttas till den sistnämnda.)
De till biträde vid Just.Statsministerns stati¬
stiska arbeten nu utgående ....
som torde böra på stat uppföras.
Således fordras för inrättandet af Just.Stats-
ministers-expeditionen samt ändamålsenligt
reglerande af löne-staterna för Just.revisions-
samt Just.cancellers-expeditionerna ettökadt
anslag af
eller 2,466 r:dr 32 sk. mera än K. M. be¬
gärt för de 2.'ne expeditionerna.
29,866
3,666
1,600
12,866
32
32
48,0001
Summa r:dr
Om R. II. St. finna för godt alt bifalla detta förslag, an¬
ser jag att af tjenstemännens i Just.fördelningen löner bör
kunna innehållas så mycket, som motsvarar den summa, som
utgår till öfvertaliga tjenstemän och till de tjenstemän, som
före rcgler:n haft högre löner, än de, hvartill de i stat kom¬
ma att upptagas, och att således nämnda summa icke bchöf-
ver att å indragnings-staten uppföras.
An-
Den a Maj e. m.
65
Ändra alternativet;
Jusi.Statsministerns expedit!ött.
i Éxped.chef (lönen ulföres tj af öfvamuimnild
orsak.)
3 Bureau-chefer a 1,600 r:dr hvardera .
i Archivarie
i Caticellist , . ;
ti Copister ...........
i Vaktmästare' . . . .’ . . ;
t d:o t i i t i i t i . i
|
4,8oo
800
800
800
266
200
|
32
|
|
Just.revisions-expeditioncn.
6 R.cvisions-secreterare ä 2000 r:dr hvardera
2 d:o d:o a 1600 d:o
4 Protocolls d:o a 1200 d:o
2 d:ö d:o a 1000 d:ö
i Registrator ...........
1 d:o ; . . ;
6 Cancellisler a 800 .
2 d:o a 600 ........
cj Copister a 4°o
3 Vaktmästare a 266 fide 32 sk. hvardera
|
1 2,000
3,2001
4.800
2.000
1,200
1.000
4.800
r ,200
3,6oo
800
|
—
|
|
just.cancellers- expeditionen.
t Secreterare . .
i Registrator
1 Cancellist
t Copist . . . . .' .
t Vaktmästare .
|
1,200
800
600
4oo
266
|
32
|
—
|
Summa r:dr
|
45,533
|
1161 —
|
Just.revisions och Just.cancellers - expeditio-
neriies nuvar. statsanslag äro . .• .
Från Hofcancellers-expeditiönen öfverflyttas
Hittills har utgått såsom arfvode tili hiträdel
vid Just.Statsministerns statistiska arbeten
He af K. M. i nåd. propos. begärda . . .
|
20,866
3,666
1,600
10,400
|
32
32
|
—
|
Summa r:dr
|
45,583 j i6j—
|
' Antages detta förslag, som är uppgjord
med den största möjliga sparsamhet, tordt
man icke billigtvis kunna fordra, att någor
innehållning å tjénstemännens löner skall ägs
rum, och således lärer det icke, om löne¬
regleringen i verkligheten skall kunna åstad¬
kommas, kunna undvikas att på indragnings-
Statcn uppföras så väl de . .■ .
|
|
i,63/
|
|
ii
|
(Transport
|
1,63/
|
t 2(
|
y ii]
|
ö Ii. 9
66
Den i Maj e. m.
Transport
sorn K. M:s nåd. propos. omförmäler, som
äfven den minskning i nu innehafvande löher,
som Exped.secreteraren i Ilofcancellers-expe-
dilionen Walheim samt Protocolls-secreteraren
i samma expedition Hegardt enl. förslaget få
vidkännas, den förre med 200 r:dr, och den
|
i,634
|
26
|
11
|
sednare med 400 l';dr , tillhopa ....
|
600
|
—
|
—
|
Summa r:dr
|
2,23412Ö| r 1
|
Frih. Cederström, Jacob: Lika med den siste talaren
kati jag ej finna Utsk. hafva ägt skäl att tillstyrka afslag å
Honungens propos. i denna del. Jag kan ej yttra mig nå¬
got om det förslag till förändrad personal, som Just.Stats¬
ministern anmält; men i allt fall foijer af hans yttrande, att
då äfven med den personal, som finnes, balancerna ökats, det
är nödvändigt att tå den åtminstone så stor. Det är klart,
att ett ordnadt statsskick fordrar, att man så ställer för de
rättsökande, att deras mål i högsta instansen kunna blifva
definitivt afgjorda; ty ett enda af dessa mål kan innefatta
något mera vigtigt för en individ i samhället, än io, 20 k
3o års anslag. Af sådan anledn. finnes intet rimligt förnuft¬
skäl, än mindre någon grund i billighet och rättvisa, att
XJlsk. afslagit hvad som är nödigt för att sätta Högsta Dom¬
stolen i tillfälle att kunna dtimma, ty Domstolen kan ej be¬
handla målen, förrän revisions-secreteraren hinner bereda
dem, och de måste således hvila, om han ej hinner genom¬
gå handlingarna. Jag begär, att Utsk. måtte bifalla hvad
Konungen föreslagit , och i sammanhang dermed upptaga
den motion, som Just.Statsministern nu framställt, för att
.på ett ställe föreslå R. St. hvad som bör på stat uppföras,
så att Revisionen ej mätte sakna nödig personal för ärende¬
nas ordentliga föredragning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med
de ledamöter, som sist yttrat sig i tillstyrkan alt hvad K. M.
begärt för Just.re visionen måtte varda på stat uppfördt. Jag
instämmer äfven med Gr. Posse deruti, att anslag böra be¬
viljas för det departement, som Just.ministern behöfver.
Men jag tror mig ej kunna instämma i den delen af hans
anförande, sorn innehåller, att Just.ministern skulle, sedan
den nya organisationen inträdt, varda chef för Just.revisionen.
Den utgör, om man så må säga, dels en beredning åt Högsta
Domstolen, och dels Domstolens betjening. Den bör således
stå under chefen eller ordförtn i Högsta Domstolen. Denne
är ej längre Just.ministern , sedan det nya skicket inträder;
således inser jag ej , huru han dermed kan fä befattning.
Det är omnämndt, att organisationen skulle göras i likhet
med Norriges. Der är förhållandet, att Just.departementet,
stående under en Statsråds-ledamot såsom chef, "är alldeles
Den a Maje m.
67
skiljdt från Högsta Rätten och tjenstemännen derstädes. Detta
förmodar jng äfven blifver förhållandet här: inen det är i
alla fall en organisationsfråga, sorn' tillhör Konungen och ej
StatsUtsk. att bestämma. Men som penningar behöfvas i
alla händelser, så nämner jag nu äfven denna omständighet,
på det man må tillse, att medlen varda tillräckliga för hå¬
da personalerna.
Frih. Cederström: För min del kan jag icke neka,
att jag anser klart, det Just.ministern hör vara chef för Re¬
visionen; och jag tror ej, att främsta ledamoten i Domsto¬
len, hvilken ombytes för dagen, kan vara del. Man har ock
aldrig förut varit det, utan är det Just.cancelleren som hit¬
tills varit chef. Jag ber att få återupprepa hvad jag nyss
nämnde, alt de nödiga medlen äro oeftergifliga, för att gorå
möjligt, att rättsökande kunna få sina mål afgjorda.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Till utveck¬
lande af mitt anförande om rätta förståendet af ordet stats¬
skick, vill jag yttra, att antingen man, som jag, dermed
menar regeringssättets grundlagliga natur , eller administra-
tionssättet blott; och att äfven, ifall man verkligen medelst
anslags-vota afser grundlags-förändring — såsom t. ex. repre-
sentations-reformen , som visserligen ingriper i statsskicket —
skulle jag ändå icke fatta, alt man som medel använde af-
slag å förbättringen af en eller annan tjensteinans villkor.
Dernäst, och lill öppen iteration af mina kända organisa-
tions-åsigter, vill jag, med anledn. af den centralilet jag till¬
önskar förvaltningen af Kronans byggnader, anföra ett
exempel. Jag anser, att i den nya förestående organisatio¬
nen mäste Just.ministern vara chef för hela just väsendet;
och till den grad dess enda chef, att icke allenast hela Just.-
revisionen står under honom, men äfven Just.cancelleren så¬
som öfverste-lieutenanten under öfversten, så att, med be¬
hörigt beaktande af domarenas oberoende i Domstolen, all
tjenstgöringen inom Rikets just.-väsende commenderas af
Just.ministern. Utom sådan uppfattning af nya organisatio¬
nen, skall den, icke mer än den nuvar., alstra den concen-
tricitet, som är villkor för energisk administration och för
verklighet samt rättvisa i ansvarighels-systemct. För att
nu komma lill Nedre Revisionen ■— sorn sällsamt nog så
heter, enär ingen öfre finnes— påslår jag att, när man nå¬
gorlunda känner revisions-secreterarnes göromål, när man
vet hvilken ovanlig förmåga fordras för att vara en full—
inaIig revisions-secreterare, när man vet, huru hans tjenst¬
göring är ställd, huru manga nätter han icke får beräkna
någon hvila under den tid han är tjenstgörande; så gör det
riktigt ondt alise strängt förfaras med deras ändå ej öfver¬
drift^ lönevillkor. Detta skulle jag'önska, att man ofta ville
betänka vid behandlingen af våra civila tjenster. Med de
förmögenheter de besitta, med dc studier de nödgats idka,
P e 11 a Maje. m.
skulle Ue, om de vändt sig åt den industriella vägen, om de
endast ingipge på ett hapdejscontpr, der de tjenstgjorde 4 h
5 timmar om förmiddagen, förtjena 4 ä 5 gånger så mycket,
sorn högt uppsatte tjenstemän, Peli tidigt på eftermiddagarna
vara frie att spatsera och röra sig saint sofva tryggt örn nät¬
terna. Jag anhåller derföre om Ståndets bevågenhet för
revisions-secreterarne, om hvilka jag nu talar. Jag förenar
mig helt och hullet med den af Frih. Cederström gjorda anr
märkning. Ett enda mål, sorn genom mängden af göromål
eller trötthet skulle försummas, eljer med mindre uppmärk^
samhet behandlas, kan, såsom lian anmärkt, handja om sum¬
mor, mångfalldigt betydligare, än den, hvarom bär är fråga.
Men ej nog dermed; sjelfva Staten sker en skada, en ofant¬
lig skada, när efteråt det är för sent, och det upptäckes alt
ett misstag blifvit begånget i högsta instansen. Detta vållar
ett misstroende, en missbelåtenhet, sorn gör en större alls
män skada, än sorn kan motsvaras af mångå gånger diffes
rencen i de summor, som här är fråga om.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande:
Då jag i förmiddagens plenum hegärde StatsUtsk:s utlåtln
N:js 7Q och 8o på bordet, så skedde detsamma ej utan or¬
saker. Samma orsaker qvarstå ännu, hvarföre jag skulle ön¬
skat detta ärendes föredragning efter statsregleringen ; men
då Ståndet beslutat, alt detsamma i nästa plenum före nämn¬
da reglering skall förekomma, så återstår för mig endast att
utveckla dessa orsaker, och på grund deraf reservera mig
emot ärendets omedelbara afgörande.
hiationens och enkannerligen Representationens ögon äio
med spänd uppmärksamhet fästade på de nya medlemmars
inom Konungens rådkammare tillgöranden, hvilka, i hän¬
delse de af R. St. beslutade grundlagsförändrings-förslag,
rör:de införandet af ansvarige ministrar, vinna K. M:s nåd,
bifall, tros inträda > den nya ministeren.
Det synes, sorn R. St. ännu ärp i någon tvekan om nämn¬
de Statsråds-ledamöters verkliga tänkesätt, och det systeme,
som af dem kan komma att framdeles följas, Det synes äf¬
ven, som denna tyekau till en del orsakat en viss återhåll¬
samhet i anslags beviljande, enär man ej ansett sig kunna
obetingadt meddela rikliga anslag åt en ministere, om hvars
tänkesätt man ännu blott äger suppositioner, och hvilken al¬
drig offentligen uttalat dess trosbekännelse i afseende på |au-
dels administration m. m.
Intet bättre tillfälle att lära karina deras åsigter här¬
utinnan torde för närvar, finnas, än genom pröfvande af
det sätt, hvarpå de nu komma alt bedomina och afhandla
statsreglerjngs-frågorna. Deraf kan nationen se, huruvida
den i en framtid har att af denna ministere förvänta spar¬
samhet i tilli tande t af nationens tillgångar; om densamma
gynnar utvidgning eller inskränkning af de befintliga embets*
Den i Maje m.
69
verken och deras personal; samt hur densammas tänkesätt
310, i afseende å landt- och sjöförsvaret 111. fl. för nationen
Jiögst vigtiga frågor.
Af det anförda lärer hvar och en kunna inse , hvarföre
jag önskat, alt nämnda StatsUtsk:s utlåt:» först efter slats-
regler:n skulle förekomma. Jag har likväl ännu ett skäl,
hvarföre jag drager i betänkande att för närvar, med min
röst biträda något anslag åt den , enl. grundlags-förslagen,
möjligen blifvande ministeren. Det skulle nemi. kunna hän¬
da, att det anslag, sorn af R. St, beviljas, af K. M. anses
för ringa; och att K. Al. deraf finner anlcdn. att helt och
hållet förkasta och vägra sanctina å de af R. St. beslutade
grundlagsändrings-förslagen. Följden häraf vore, att denna
af nationen länge önskade och nyttiga reorganisation af sty¬
relsen vid denna riksdag blefve 0111 intet, samt först vid en
blifvande åter kunde väckas, eller åtminstone sättas i verk¬
ställighet. Allt detta kunde måhända undvikas, om Stän-
derne, med förtroende till den blifvande nya ministeren, be¬
viljade så tillräckliga anslag och förmåner, att oberoende och
skicklige personer deruti ville och kunde söka inträde, och
K. Al. således ej finge skäl att vägra sin nåd. sanction. Alen
jag förklarar änmf en gång, att detta förtroende lättast och
hastigast kunde vinnas, om de ofvannämnde medlemmarne
af Styrelsen under nu pågående statsreglerts-frågor öppet
för Representationen framlägga deras åsigter.
Det är af dessa skäl jag ansett vigtigt, att statsreglertn
blefve föredragen och discuterad framför ofvannämnda Stats-
Utsk:s utlåttn Af:is 79 och 80.
Hr von Hartmansdorff: Den önskan, som den siste
talaren framställt, tror jag ej kunna tillfredsställas, ehvad ord¬
ning som för våra ärendens föredragning än blefve beslutad.
För att få en sådan allmän förklaring, som han önskar, ser
jag icke annan utväg, än att han, som blifvit LagUtsk:s
ledamot, eller någon annan yrkar att lill ansvarighetslagen
matte läggas en Slatsråds-försäkrån , hvarigenom det blefve
tillfälle för Konungens rådgifvare att i alla hänseenden af¬
gifva deras försäkran. Sveriges författningar känna hittills
blott en Konunga-försäkran; men är det fråga om att göra
Statsrådets ledamöter till Regenter, så lärer en Statsråds-för-
säkran äfven vara nödig. Alen först sedan hon blifvit godkänd,
kan hennes begagnande påyrkas.
Frih. Cederström, Anders: Jag tror icke, att Stats¬
rådets ledamöter, derföre att de gifva tillkänna sina åsigter
om landets angelägenheter och administration, sjelfve blifva
styrande.
3;dje punkten. K. Hofr ätter ne¬
lli' Rosenblad, Bernhard: Efter det sakrika utlåt.,
gom i förmiddags i afseende på första punkten afgafs af en
7°
Den 2 Maj e. m.
ledamot utaf Ståndet, kunde det synas öfverflödigt att ytlra
något vidare; men då det är några punkter, nemi. just skä¬
len för StatsUtskrs afstyrkande, sorn, så vidt jag kunde fatta
den ledamotens yttrande, icke af honom blifvit nämnda, an¬
håller jag äfven alt få tillägga några ord i afseende på den¬
na speciella punkt. StatsUtsk. har anfört, att den förnyade
organisationen af Statsrådet utan tvifvel skulle leda till en ny
organisation af hela justitiae-väsendet. Jag anhåller få fiista
R. o. Ad:s uppmärksamhet på hvad StatsUtsk. utan tvifvel
bort hafva kant, ulan att behöfva derom underrättas, att
Organisationen af Statsrådet och de möjliga förbättringar, sorn
äfven med den största förändring deruti kan bifallas, endast
kan omfatta administrationen och icke justitiae-väsendet, ty
justitioe-förvaltningen och Sveriges styrelse stå alldeles skiljda
från hvarandra. Den möjliga inflytelse, som den förändrade
organisationen afStatsrådet kan äga på justitiae-förvaltningen,
kan endast inskränka sig derhän, att Just. revisionen , somför
det närvar, är både ett departement för Konungens Högsta
Domstol och tillika Just.cancellerens expedition, kan blifva
förändrad. Sannolikt är det, att då den mäste delas i arne
delar, en större personal blir behöflig ; men Hofrätterna stå
alldeles skiljda derifrån, och på deras organisation kan inga¬
lunda organisationen af administrationen inverka. Om man
åter på en annan sida skulle tro, att frågan om ett nytt lag¬
verk skulle föranleda till minskning i kostnaderna; så, ehuru
detta är ett ämne, som det icke tillkommer StatsUtsk. att
yttra sig öfver, är detta yttrande i alla fall alldeles olämp¬
ligt; ty i händelse lagverket i hela sin vidd antoges, blefve
ej Hofrätternas göromål minskade. Det högsta, som de mest
sangviniska förhoppningar om resultatet af det nya lagver¬
ket kunna önska sig, är, alt antalet af de mål , som nu
vädjas från häradsrätt till den likartade domstolen, som
heter lagmansrätt, med de ringa kostnader, som dertill for¬
dras, och lättheten för parterne att sjelfve kunna föra sin
talan; att detta antal, säger jag, då den skall upphöra, icke
blifver större, än som nu är från häradsrätterna och lag-
mansrätterna, ehuru förhållandet hittills varit, att -j-:delar
ej blifvit fullföljda vid Hofrätterna. Detta är det högsta.
Således kan ingen minskning i Hofrätternas göromål upp¬
komma. Det är således omöjligt, alt några minskade behof
kunna uppstå, äfven om man vill gå längre än Lag-comite'en
i sitt sista utlät, antagit och bibehålla Hofrätterna, sådana
sorn de nu äro; ty delar man ut dem på orterna, så, långt
ifrån alt minska kostnaderna, ökar det dem; ty då erfordras
nya presidenter, advocat-fiscaler , secreterare och andre så-
dane tjenstemän. Det är således ingen möjlighet af de nu-
ancer , som kunna uppstå, som kan minska behofvet af de
tjenstemän och lönetillökningar , hvilka fordras för Hofrät¬
terna; och således saknas all grund för StatsUtsk. att derpå
bygga något yttrande, att minskning i det fallet skulle upp¬
Del 1 Maj c. ra.
komma. Dä StatsUtsk. således icke kunnat framställa några
föihållanden, som visa, att anslagets förökning vore obe¬
höflig; så försvinner allt skäl för Utsk. att afslå detsamma,
och då uppstår den skyldigheten för detsamma , som Reg.Fm
antyder, att då ett behof finnes gifvet, tillstyrka medels be¬
viljande till detsamma.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Det yttrande jag i
förmiddags-plenum uppläste rörde endast ingressen till förevar,
betänk. Hvad jag nu ämnar yttra, angår den punkt, som nu
ur under discussion. Om jag härvid kommer att yttra nå¬
got af hvad den siste talaren sagt, anhåller jag, att Stån¬
det måtte ursägta det, emedan yttrandet förut varit skrift¬
ligen författadt, ehuru jag uppskjutit med uppläsningen der¬
af i sin helhet, tills den nu förevar, punkten skulle före¬
komma.
Hr Gyllenhaal uppläste derefter följande:
Jag öfvergår till andra punkten om tillökning uti
antalet af ledamöter och t jens tein än uti K. Götha
Hofrätt.
Behofvet af denna tillökning är på det mest fullstän¬
diga sätt utredt och styrkt i Hofrättens und. hemställan till
K. M. af den 3 April iSäy, om nåd. förordnande för 4 extra-
Jedamöter med egng rotlar, intilldess ordin.-ledamöternes an¬
tal framdeles kunde varda förstärkt. Jag vill ej besvära
med uppläsandet af denna und. hemställan in extenso. Den
bifogas här, med vördsam anhållan om dess öfversändande
framdeles till StalsUtskottet.
Denna Hofrättens und. hemställan vann genast K. M:s
nåd. bifall, såsom vidare kan inhemtas af K. M:s nåd. bref
under den 9.6 Maj 1817; och allt ifrån den 1 Oct. samma
år hafva dessa extra-.lednmöter varit i full verksamhet. Hvad
de derunder uträttat till båtnad för Hofrätten och det all¬
männa, kommer jag alt framdeles visa i mina anmärkn:r
mot StatsUtsk:s betänk. N:o 41 > hvaruti all ersättning lill
dessa lönlösa adjuncter blifvit afstyrkt.
Hosfogade tabeller, grundade på de för hvarje år till
K. M. samt Just.Statsministern ingifna arbetsförteckningar,
ådagalägga, att arbetsprodueten uti Götha Hofrätt under de
sednare 3:ne åren blifvit ökad; att produeten för t83g
öfvérstiger den för 1837 med
19.8 på referenter lottade mål,
46 besvär, afgjorda utan communication,
934 andra af Hofrätten handlaggda ärenden, och
43 ransaknings- eller understäldta brottmål.
Att balancen utaf oafgjorda mål, oaktadt den sålunda
ökade arbetsprodueten, ändock för hvarje åralltjemnt stigit,
så att deuna balance, sorn den 3t Dec. 1837 utgjorde 599
73
Den a Maj c. ra.
på ledamöternes rotlar lottade mål och 2r ransakningar, vid
ifc>3g års slut uppgick till 665 lottade mål samt 4> ransak¬
ningar.
Dessa tabeller ådagalägga vidare: att den närmaste lik¬
het i arbete ager rum emellan Svea och Götha llofrätter;
att antalet af på referenter lottade mål är större i Götha,
än i Svea Hofrätt; att balancen äf sådana mål är betydligt
större i Götha Hofrätt, och den 31 sist!. DeC. uppgick till
266 utöfver balancen i Svea Hofrätt.
Då det sålunda är obestridligt, att begge dessa Hofrät-
ter äro lika tungt belastade med arbete; så frågas billigtvis,
om ej rättvisan och omtankan för allmänhetens båtnad ound¬
gängligen kräfva en förstärkning uti arbetspersonalen inom
K. Götha Hofrätt till lika antal med den nuvar. uti Svea
Hofrätt, likasom billigheten jemväl påkallar, att Götha Hof¬
rätt, som nu har endast 4 hofrätlsråds-löner, får lika mån¬
ga med Svea Hofrätt, eller sex. Jag begär derföre vörd¬
sammast bifall till min i detta ämne väckta motion, eller
åtminstone till K. M:s nåd. propos. samt uppförande af lö- ,
ner på stat, — vare sig ordinarie elier i n te rims-stat—för
2 Hofrättsråd ,
2 Assessorer ,
1 ny Civil-notarie, och
t ny Gancellist.
Om, på sätt jag redan förut haft äran anmärka, ibland
ledamöterna uti Stats-Utsk. funnits blott en enda jurist,
som till följd af egen erfarenhet, egen längre tjenstgöring,
verkligen vetat, huru en Hofrätt är i alla dess delar orga-
nisei-ad, hnru arbetet der bedrifves, hvilka egenskaper sorn
erfordras för en samvetsgrann, skicklig och arbetsam leda¬
mot eller tjensteman derstädes, — säkerligen hade den K.
propos:n icke blifvit så snöpligen afstyfkt. Jag skrifver allt¬
så detta afstyrkande på räkningen af bristande sakkännedom;
ty andra motiver derför vill och bör jag icke tänka
mig. Men 'då är jag ock berättigad att fordra, det Stats-
Utsk., sin pligt likmätigt, sökt afhjelpa denna brist genom1
infordrandet af tillförlitliga upplysningar från andra behöri¬
ga personer, deder vetat litet mera. Genom denna af grann-
lagenheten påbjudna åtgärd hade StatsUtsk. ingalunda ned¬
satt sitt anseende, eller förnärmat sin höga värdighet så¬
som en delegation af R. St.
Om K. St. afslå proposm öra 4 nya ledamöter i Götha
Hofrätt, så anhåller jag, att i sammanhang dermed måtte
bestämmas, huru förfaras skall med alla de oafgjorda mål,
hvilka d. 1 nästinst. Octöber befinnas lottade på de närvar.
4 extra-ledamöternes rotlar. Jag bör nemi. upplysa, att K. M:s;
nåd. förordnande för dessa adjuncter löper till ända nyss¬
nämnde dag; och någon fråga om förnyadt förordnande kan
Så mycket mindre af mig väckas, sorn StatsUtsk. uti dess
betänk. N:o'4i så omildt afslagit all ersättning för dem, hvil-
Den a Maj e. m.
73
la under de trenne sista åren, på ett högst förtjenstfullt
och hedrande sätt, fullgjort det ansvarsfulla och mödosamma
uppdrag dem varit anförtrodt.
Balancen af lottade mål på dessa 4 extra-rotlar utgjor¬
de d. i5 sisth April 81. Under den sista veckan hafva sä¬
kerligen några bland dem blifvit föredragna; men deremot
befanns, vid slutet af April månad, ett antal af mellan 2
och 3oo nya completta mål, hvilka just i dessa dagar skola
lottas på samtlige ledamöterne i Hofrätten. Hvarje rotel får
derigenom en tillökning af minst 12 eller i5mål, deraf en¬
samt på de 4 extra-rotlarna belöper 5o ä 60 st. Lägger
man härtill, att en ytterligare lottning kommer att ske vid
Maj månads slut af dåvar. completta mål; så kan med full
visshet förutses, att balancen af icke afgjorda mål på dessa
4 rotlar d. 1 inst. October uppgår till 140 å i5o. Det tor¬
de då icke gifvas annan utväg, än att omlolta dessa mål
på de qvarvarande 16 ordin.-rotlarna, hvilka, förut nog
tungt belastade med omkring 3o mål eller derutöfver, här¬
igenom få en ytterligare börda af 8 å 10 mål, förutan alla
dem, som samlas under sommarmånaderna och äro färdiga
till lottning vid höst-sessionens början. Hurudan balancen
då kommer att visa sig vid innevar. års slut, och huru den
ytterligare kommer aU växa inom ganska kort tid, derom
må hvar och en domina, som vill och förmår närmare
undersöka det på rena, obestridliga facta grundade förhål¬
landet.
Såsom chef för Hofrätten, är jag i främsta rummet
ansvarig för arbetets jemna oafbrutna gång; jag ansvarar
ock, att hvar och en inom verket skall, hädanefter som hit¬
intills, fullgöra sina åligganden. Men deremot undandrager
jag mig härmedelst offentligen all ansvarighet för de menli¬
ga följder, den missbelåtenhet, den klagan öfver dröjsmål
och uppehåll, de hopade balancer utaf oafgjorda mål, hvil¬
ka ofelbart inom kort tid skola förspörjas. Det betänkliga
tillstånd, som sålunda nödvändigt måste inträffa, kan ej af-
hjelpas, förrän vid en blifvande ny riksdag. Om denna
icke inträffar förr än d. i4 Jan. i845, så befarar jag, att
lijelpen kommer alltför sent, och att den ringa utgift man
1111 söker spara, då kommer att dyrt gäldas genom mång¬
dubbelt större kostnader, vida kännbarare uppoffringar. Till
vägledning för de ledamöters omdöme, sorn då komma att
utgöra R. St:s StatsUtsk., och för mitt eget rättfärdigande
emot möjliga förebråelser att icke hafva sökt bevaka så väl
Hofrättens som allmänhetens sanna fördelar, måste jag be¬
gära ett rum för detta offentliga förklarande uti R. o. Ad:s
protoeoll.
De förmenta skäl, som StatsUtsk. anfört till afstyr-
kande af bifall å K. Mts nåd. propos. angtde Hofrätterna,
6 H. io
:4
Den i Maj c. m.
påkalla ett närmare skärskådande; vederläggningen deraf
blir sedermera icke svår.
Utsk. håller före, ”att om Hofrätterne organiserades på
”ett ändamålsenligare sätt, än nu ar fallet, de derföre re-
”dan anslagna medel skulle vara tillräckliga”; hvarjemte Utsk.
tillägger: "att den vigtiga frågan om ökandet af divisio-
”nernas antal med färre ledamöter å hvarje, ännu icke blif—
”vit vidrörd.”
Jag frågar StatsUtsk.: hvaruti består det felaktiga, det
mindre ändamålsenliga uti Hofrätternes närvar, organisation?
Finnes inom hela StatsUtsk. någon enda ledamot, som mäk¬
tar, att, på grund af sakkännedom och egen erfarenhet,
fullständigt och tillförlitligen besvara denna fråga? Enär
StatsUtsk., med uppenbart öfverflödande af den rätt, grund¬
lagarna medgifva, företagit sig att besluta en förändrad or¬
ganisation af Carolinska Institutet (pag. 17 och Hr
Professor Thomanders reservation pag. 4>)j hvarföre har
då icke Utsk., för conseqvensens skull, behagat skänka sam¬
ma hulda omvårdnad åt Hofrätterna? Ett försök i den vä¬
gen hade säkerligen blifvit upplysande och lärorikt.
Tror Utsk. verkligen, att divisionernas ökade antal med
färre ledamöter på hvarje skulle bereda den förespeglade
ändamålsenligare organisationen? Strider ej detta
uppenbart emot sekel-gammal erfarenhet? Eller kan det
väl motsägas, att parters rätt och säkerhet blifva bättre ut¬
redda, bättre vårdade, om flere ledamöter deltaga i pröfnin-
gen af deras tvister, än om denna pröfning hvilar endast
på några få? — Jag hänvisar i detta fall till en auctoritet,
som ej kan jäfvas, Lag-coiniteens motiver vid ^:de oell 5:te
Cap:n Rätteg.brn i nya civil-lagförslaget, pag. 263, och an¬
håller, att StatsUtskts Hrr ledamöter täcktes med uppmärk¬
samhet genomläsa dem — Är det väl på fullt allvar man
yrkar Hofrätternas sprängning, samt utflyttning af vissa de¬
lar deraf i särskilda provinser? Kan det väl vara meningen
att sönderplocka divisionerna, så att dessa skola bestå af t.
ex. endast tre ledamöter? Det blir då icke vidare H o f-
r ätt er, mine herrar! det blir domstolar nära jemförliga
med nuvar. k ä m n e rsrä t te r, eller ett surrogat för de på
indragning ställda 1 agni. rä tterna. Dessutom strider ej
en sådan styckning uppenbart emot den organisation af Hof¬
rätterna, som blifvit föreslagen uti den nya civil-lagen,
hvilken man redan vid denna riksdag velat utan all vidare
granskning/med acclamation antaga? Uti denna lag, 4;de
cap. Rätteg.brn, pag. ig5, står tydligen att läsa: ”Hofrätt
”utgöres af domare, dem Konungen förordnar. Ej skola på
”en gång flere än sju, och ej färre än fem, i rätten
”'sitta.”
För uppfyllande af detta lagens bud , att ej färre än
fern skola i Hofrätt sitta, fordras ovillkorl, minst sex leda¬
möter på hvarje division; ty ej sällan inträffar, att af fem
Den 2 Maj e. m.
75
personer åtminstone en kan vara afjäf, af sjukdom eller an¬
nat laga förfall hindrad att i rätten deltaga. Och i sådan
händelse skulle rätten ligga nere, blifva overksam, om på
hvarje division icke funnos mera än 5 ledamöter. Sjelfva
lagbudet, så vidt jag uppfattat meningen deraf, förutsätter tyd¬
ligen sju, som obestridligen är det hästa, det rättaste antalet.
Under nu bestående former kunna fyra ledamöter domina i
Hofrätt, så framt de om slutet ense äro. Derföre kan man
för det närvar, hjelpa sig med sex ledamöter på hvarje di¬
vision. Detta antal existerar redan uti Svea Hofrätt; det är
just detsamma jag begärt äfven för Götha, såsom oundgäng¬
ligen behöflig! och tillika billigt, dä full jemlikhet i arbete
dessa Hofrätten emellan numera äger rum.
I allt fall, mine herrar! man må besluta hvilken reor¬
ganisation, hvilka förändringar, som helst; det fordras tid,
det fordras åratal, att betänksamt genomföra, ordna och
fullborda dem. Under denna väntningstid får väl icke ma-
chinen stanna eller hämmas, arbetets jemna gång icke af~
brytas eller rubbas, allmänhetens billiga fordringar på drift
och skyndsamhet icke gäckas eller tillintetgöras.
Ett ytterligare motiv för afslag har StatsUtsk. velat
hemta deraf, ”att ett nytt lagverk snart torde vara att
”förvänta.’’ I frågan om tiden för detta lagverks antagande,
och i hvad mån förhoppningarna om skyndsamhet dermed
kunna verkliggöras, hänvisar jag endast till allt hvad som
blifvit yttradt i delta ämne under de vidlyftiga och tröt¬
tande discussionerna inom detta Hus. Hvar och en må sjelf
deraf draga hvad slutsats han behagar. För min del fruk¬
tar jag med skäl, att tidepunkten för detta lagverks defini¬
tiva antagande ännu är ganska aflägse. Och då upprepar
jag ock min förra fråga: bör ej machinen under väntnings-
tiden oliämmadt fortgå? Dessutom, hvad blir följden af detta
nya lagverks antagande, i afseende på Hofrätterna ? Jo, —
alt Hofrätterne såsom jag förut anmärkt, måste organiseras
med sju ledamöter på hvarje division, då man likväl under
närvar, former kan hjelpa sig med sex. Jag kan icke und¬
gå, att, i sammanhang härmed, förklara, det jag för min del
tror, det mängden af rättegångar blir vida större, än nu,
åtminstone under den första liden efter nya lagens utfär¬
dande, eller så länge både domare och parter äro ovane vid
tillämpningen deraf i det praktiska lifvet. Och komma lag-
mansrätterne att upphöra, såsom man nu allmänt synes ön¬
ska, då blifva Hofrätterne ofelbart belastade med göromål
till vida högre grad, än man nu föreställer sig.
Slutligen har StatsUtsk. begagnat ett skäl, som mest af
alla förvånat mig. Utsk. säger: ”att den förändrade or¬
ganisationen af Statsrådet utan tvifvel kommer
”att leda till reorganisation af hela just. väse n-
’’det.” Jag bekänner uppriktigt, att jag i min enfald icke
förmått uppfatta rätta meningen af delta yttrande, än
7S
Den 2 Maj e. m.
mindre möjligheten af den totala reorganisations-åtgurd,
som detsamma efter klara ordalydelsen synes antyda. Skulle
det blifva den förväntade nya Styrelsens pligt, kan det möj¬
ligen vara dess rättighet att på en gång omstöpa hela
just. väse tid e t? Fordras icke i detta fall, åtminstone hvad
Hofrätterna beträffar, någonting mera, än ett blott makt¬
språk? Har StatsUtsk. förgätit, att den ännu gällande gam¬
la lagen, på hvilken Hofrätternes organisation hviiar,
icke kan utan Konungs och Ständers gemensamma bifall än¬
dras eller upphäfvas ? Dessutom,-— hvilken tid erfordras icke
för fullbordandet af denna nu förespeglade, i min tanke
högst problematiska reorganisation i hela just. väsen¬
det? Måste ej, under tiden, göromålen uti Hofrätter och
collegier obehindradt fortgå efter den gamla slentrianen,
den man godtyckligt klandrar och fördömmer , utan all sä¬
ker kännedom om dess fördelar eller dess brister?
I frågan om anslagen för Carolinska medico-chi-
rurgiska institu-tet (pag. 17), har StatsUtsk. gjort sig
skyldigt till en uppenbar öfverträdelse af tydliga stadgandet
uti sista mom. af 37 §:n Riksd.Ordn. Jag hänvisar till så väl
den citerade <j:n, som till Ilr Prosten Stenhammars för¬
träffliga reservation, pag. 44- StatsUtsk. har för detta sitt skö¬
tebarn icke allenast bifallit allt, hvad K. M. i nåd. föresla¬
git, utan ock, af eget godtycke, derutöfver tillstyrkt
ett litet anslag af 2400 r:dr b:co årligen, utan att detta öka¬
de anslag hvarken af K. M. eller af enskild .motionär blifvit
hegardt. I sammanhang dermed har ock Utsk. lika god¬
tyckligt, utan dertill i laga ordning väckt anledn., tillstyrkt
ett årligt arfvode af 4°° rldr b:co åt Hr Professoren A n-
d e r s Retzius.
Jag upprepar delta, icke derföre att jag missunnar in¬
stitutet eller den utmärkt förtjente och aktningsvärde lä¬
raren hvad StatsUtsk. så frikostigt dem tilldelat. Tverlom,
jag skulle med största tillfredsställelse hafva röstat för bifall
af dessa ökade anslag, såvida frågan derom blifvit i grund¬
lagsenlig ordning väckt. Men jag förer StatsUtsk. till last
såsom en verklig obillighet, en uppenbar inconseqvens —-
jag vågar till och med säga — orättvisa, att Utsk., å
ena sidan, under bestämdt medgifvande: ”att i embets-
”verkens nu var. skick anledn. kunnat finnas till
”begäran af någon förhöjning i deras stater’’, lik¬
väl, i frågan om Rikets Hofrätter, afstyrkt den tillökning
i arbetspersonal och löneförmåner, hvars behöflighet blifvit
på det mest evidenta sätt ådagalagd, och hvilken K. M.
jemväl i nåd. funnit sig föranlåten att genom till R. St. af-
låten nåd. propos. begära; hvaremot, å den andra sidan,
Utsk., i frågan om Carolinska institutet, med öfverträdande
af de i grundlagarna utstakade gränserna för sin befattning,
tillstyrkt ökade anslag, utan att dessa ens varit af någon
begärdta, än mindre till behofvet behörigen styrkta.
Den a Maj c. ra.
77
Jag kommer nu slutligen till trödje punkten af mina
anmärkntr, eller frågan om löneförbättring för Hofrät-
ternes ledamöter, tjenstemän och vaktbetjening. Här behöf-
ver jag ej vara mångordig.
Uti mitt till II. Ex. Hr Just.Statsministern är 1837 in-
gifna förslag lill ny aflöningsstat för K. Götha Hofrätt, deraf
en copia härhos vördsamt bilägges’*), och hvilket förslag huf¬
vudsakligen legat till grund för den af II. Ex. sedermera till
K. M. ingifna und. hemställan om förändrad och förbättrad
lönereglering för Rikets samtliga Hofrätten, har jag sökt full¬
ständigt ådagalägga de mångfalldiga och obestridliga skäl,
som högt påkallade en sådan löneförbättring. Dessa skäl äro
än närmare utvecklade uti den enskilda motion i samma
ämne, jag vid början af denna riksdag hade den äran fram¬
ställa, och hvilken med alla dervid fogade allegater blifvit
lill StatsUtsk. remitterad. K. M. har med vissa modilica-
tioner i nåd. gillat omförmälda und. hemställan, och derom
till R. St. aflåtit nåd. proposition. StatsUtsk. har ej gittat
förneka behofvet af den äskade löneförbättringen; Utsk. har
tvertom medgifvit: ”att anledn. kunnat finnas till be-
”g ä ra n af någon förhöjning uti embetsverkens
”'stater.” Och detta allt oaktadt har StatsUtsk. icke ve¬
lat tillstyrka en enda skilling i löneförbättring för Rikets
Hofrätten.
Om denna princip af ytterlig sparsamhet blifvit conse-
qvent genomförd hela betänk, igenom, då hade derom va¬
rit mindre att säga. Men då, såsom nu inträffat, StatsUtsk.
för vissa embetsverk afstyrker en löneförbättring, som blif¬
vit af både K. M. och enskild motionär begärd, till behof¬
vet både styrkt och medgifven, samt StatsUtsk. deremot för
ett annat verk tillstyrker ej blott det bégärdta anslaget, utan
ock vida derutöfver; då innefattar Utsk:s sätt att behandla
frågor af så vigtig beskaffenhet ett egenmäktigt godtycke,
som strider emot både rättvisans och billighetens fordringar,
som derföre gifver grundad anledn. till klander och missbe¬
låtenhet, och som man ingalunda bort förvänta sig af eltR.
Sits Utskott.
I frågan om beloppet af den löneförhöjning, jag
ansett böra komma Hofrätterna till godo, har jag vidlyftigt
yttrat mig uti min till StatsUtsk. remitterade motion. Jag åbe¬
ropar den här till hela sitt innehåll, och anhåller, att Utskts
ledamöter, sedan nu förevar, betänk, blifvit dit återremitte-
radt, ville med noggrann uppmärksamhet genomläsa och all¬
varligt begrunda densamma.
*) Ifrågavar. förslag ii» infördt i R. o. Ad:s prot. i sammanhang
med Hr Gyllcnhaals viickta motion, angtdc löneförbättring för
Götha Hofrätts ledamöter.
7S
Den 2 Maj c, ra.
En och annan ytterligare jemförelse torde likväl icke
vara öfverflödig.
En hofrätts-assessor åtnjuter för det närvar, i år¬
lig lön 1,200 r:dr; kamereraren och casseuren uti
central-contoret uti Smålands privatbank åtnjuta hvar¬
dera årligen ett lika belopp, eller 1,200 r:dr. Desse tjenste¬
män kunna derutöfver bereda sig en loflig inkomst genom
commissioner i låneväg.
Stockholms stads brandförsäkringsverk,! hvars
styrelse jag nära 10 år haft den hedern att deltaga, aflönar
sina tjenstemän på följande sätt:
secreteraren
|
|
t,466: 32.
|
ombudsmannen
|
|
i,3oo: —
|
kamereraren
|
|
2,000: —
|
notarien ....
|
|
900: —-
|
bokhållaren
|
|
800: —
|
och så vidare.
De utmärkt skicklige och aktningsvärde, af mig enskildt
högt värderade män, som för det närvar, innehafva secre¬
terare- och ombudsmanna-befattningarna i detta verk, be¬
kläda derjemte ordin.-beställningar uti K. M:s Cancelli och
uppbära oafkortad! de dertill på stat anslagna löner.
Jag har förut, i min motion, uppgifvit, att en rådman
af justitiae-classen i Götheborg årligen åtnjuter jemnt dub¬
belt emot en hofrätts-assessor, eller . . . 2,400 r:dr,
en rådman af handelselassen 1,600 r:dr.
Jag ber eder, mine herrar! väl ihågkomma, att jag ic¬
ke begärt någon grace för Hofrätterna; jag yrkar allenast
full jemliklret med alla andra embetsverk.
Slutligen må jag tillägga några ord om StatsUtsk:s strän¬
ga hushållsamhet, då Utsk. icke ens velat tillstyrka en enda
h o fr ä 11 s-post för K. Götha Hofrätt, utöfver det nuvar.
antalet. Utom den s. k. Hofrätts-vaktmästaren , liar Svea
Hofrätt g hofrättsposter, Götha Hofrätt allenast 3. Detta
antal är ej tillräckligt. Med den nuvar. inskränkta perso¬
nalen är Hofrätten bragt i nödvändighet att till budskick-
ningar använda sin egen betjening , och protocollisterne
få som oftast fungera såsom hofrättsposter. Vaktmä¬
staren är ständigt fästad uti Hofrättens förmak. De 3:ne hof-
rättsposterne äro ej till räck I ige för beliofvet. En hofrätts¬
post bör alltid vara till hands för hvardera af Hofrättens
fyra divisioner. Den femte erfordras för uppassning åt se-
creteraren, adovocat-fiscalen, vice advocat-fiscalen, aetuarien,
registratoren och archivarien gemensamt. Hofrättsposternes
tjenstgöring har blifvit ökad derigenom, att, efter vestra för¬
stadens i Jönköping utvidgande, flere af ledamöterna och
tjenstemännen dit utflyttat, hvaraf följer, att hofrättsposterne
hafva längre väg och behöfva mera tid, än förut, vid kring-
bärandet af expeditioner och andra handlingar, fortställan-
det af kallelser o. s. v. Sedan Hofrätten numera erhållit en
Deri a Maj e. ra.
79
egen större brandspruta, vid hvilken äfven Hofrältens vakt-
betjening blifvit anställd till tjenstgöring; och uti reglemen¬
tet för denna spruta derjemte blifvit stadgadt, att en afhof-
lätlsposterna skall stiindigt vara tillstädes uti hofrättshuset
äfven om nätterna : har vakthetjeningens tjenstgöring likale¬
des blifvit ytterligare utvidgad.
Om, af den nuvar. ringa personalen, en eller flere sjuk¬
na , — och sådant är icke omöjligt, ty år 18>4 bortrycktes
af choleran på en gång hela vaktbetjeningen, — så blir för¬
hållandet än värre. Väl är det Hofrätten tillåtet att antaga
ex t r a-vaktbetjening i mån af behofvet. Men desse kunna
ej bindas till en mera trägen eller daglig tjenstgöring , utan
motsvar. ersättning. De af ordin.-vaktbetjeningen, som sjuk¬
na, kunna ej, utan orättvisa, beröfvas det ringaste af sina
förut nog klena inkomster. Detta missförhållande påkallar
rättelse. Den förespeglade reorganisationen af hela
just.väsendet torde väl icke omfatta äfven vaktbetje¬
ningen i embetsverken. Och om Hofrätterne skola sönder-
styckas på flera divisioner, så blir behofvet af ökad vakt-
beljening ännu mera påtagligt. Jag yrkar vördsammast 2tne
nya hofrättsposter med löner på stat uti K. Götha Hofrätt.
I frågan om löneförhöjningen för vaktbetjeningen
ber jag, att i korthet få nämna följande: vaktmästaren bar
nu 180 r:dr, hofrättsposterne hvardera i3o. Jag har före¬
slagit den ringa tillökningen af allenast 20 r:dr för hvardera.
Vaktbetjeningen i Götha Hofrätt har icke andra sportlar,
än sigillpenningarna. Dessa lemna årligen en behåll¬
ning af 3o, högst 4o r:dr för hvar och en af vaktbetjenin¬
gen. Rum, ved och alla lifsförnödenheter hafva uti Jönkö¬
ping stigit betydligt under de sednare 4 åren. Vaktbetjenin¬
gen är i verkligt behof af löneförbättring. ' Uti StatsUtsk:s
utlåt. N:o 54, ang:de regleringen af anslagen å riksstatens
femte hufvud titel, har Utsk. tillstyrkt, att vaktmästa¬
ren vid K. Museum måtte åtnjuta enahanda aflöning med
vaktmästarne uti Cancelli-expeditionerna samt vid K. Biblio-
theket, och följaktligen i lön och beklädnadshjelp årligen
erhålla 266 r:dr 3? sk. b:co. Hvarföre har Utsk. förnekat
Hofrätternes vaktbetjening samma uppmuntran , samma väl¬
vilja? Ännu ett exempel: af BancoUtsk:s utlåt. N:o 17 in-
hemtas, att detta Utsk. för vaktmästaren vid R. St:s
låne-contor i Götheborg tillstyrkt en förhöjning med 100
r:dr uti de löneförmåner, han hitintills åtnjutit, och att
hans lön sålunda bestämmes till 3oo r:dr b:co årligen. Är
det då billigt, är det rättvist, att en hofrättspost, med
daglig och trägen tjenstgöring, skall åtnöjas med allenast
i3o r:dr?
Jag förnyar mitt vördsamma yrkande om bifall i allo
af den lönereglering för K. Götha Hofrätt, som jag uti min
motion åberopat, och förmodar, att de af mig nu framställda
anmärkn:r emot StatsUtskls utlåt. N:o 4° skola vara till¬
8o
Den a Maj e. m.
räckliga för bifall af den återremiss deraf, hvarom jag nu
vördsammast anhåller.
Bilaga Litt. A.
Afskrift.
Stormäktigsle Allernådigsle Konung/
Genom E. K. M:s nåd. bref den it Oct. i8i5 förord¬
nades, att denna Hofrätt, som till och med år rSoi utgjorts
af två divisioner, med nio ledamöter på den ena oell åtta
på den andra divisionen, samt derefter af tre divisioner,
lrestående hvardera af sex ledamöter, utom Presidenten och
vice Presidenten, skulle fördelas på fyra divisioner med fem
ledamöter på hvarje division; och har Hofrätten allt seder¬
mera varit på detta sätt organiserad , utom linder de kor¬
tare tider, då, för afgörandet af vidlyftigare enskiidta mål
eller för undanrödjandet af uppkommen större balance a
göromålen, en femte division varit satt i verksamhet.
Sedan, efter Wermlands afskiljande från Hofrättens jit-
risdiction, och inrättandet år 1821 af en särskild Hofrätt
för Skåne och Blekinge, den förut öfverhopande mängden
af göromål härstädes aftagit, inträffade likväl åter en betyd¬
lig tillökning i Hofrättens arbeten, till följd så väl af E. K.
M:s den 17 April 1828 till Hofrätterna aflåtna nåd. circulär-
bref, angtde forum för åtal mot öfverträdelser af vissa eko¬
nomi- och politi-författningar i städerna, som ock hufvud¬
sakligen af de, nyssberörde dag, jemväl utfärdade nåd. för¬
ordningar, derigenom från Gommerce-collcm och styrelse¬
verken en mängd ärenden öfverflyttades till Hofrätternes
och de öfriga allmänna domstolarnas behandling; och efter
denna tid har behofvet af tillökning uti Hofrättens ledamots-
personal, ju längre desto mera, gjort sig gällande, särdeles
sedan nu mera alla besvär rör:de syneförrättningar å m i li ti se¬
boställen samt öfver rådstufvu-rätternas beslut i tull¬
mål, jemväl tillhöra Hofrättens upptagande och pröfning.
Ibland de fem ledamöter, af hvilka hvardera utaf Hof¬
rättens divisioner utgöras, är den äldste, hvilken såsom ord-
för. har det åliggande att vaka öfver arbetets å divisionen
jemna och behöriga gång, jemte det han tillika föredrager
alla till divisionen hörande ansökningar, skrifter och besvär
i civila olottade mål, af sådan anledn. befriad från att del¬
taga i föredragningen af de s. k. referent-målen , eller in¬
stämda och vädjade saker, fiscaliska actioner och lottade
skriftvexlingar i civila och criminella mål, för hvilkas före¬
dragning således återslå endast divisionens öfriga fyra leda¬
möter. Desse, som vid ett sådant förhållande måste dagligen
vara beredde att i sin ordning föredraga hvart fjerde så
beskaffadt mål, och hvilkas tid på det trägnaste upptages,
dels af beredningen utaf de mindre vidlyftiga målen, för att
kun¬
Den a Maj e. m.
Sr
na oafbrutet fullgöra denna dagliga föredragnts-skyldighet,
dels af granskningen utaf de, af andra ledamöter eller af
fiscalerna föredragna mai, deri handlingarna från einbets-
rummet hemtagas, och dels af expeditioners justerande, för¬
utan mångfalldiga andra till embetet hörande göromål, kun¬
na alltså icke medhinna alt under sessionstiderna utarbeta
något mål af större vidlyftighet; äfvensom de korta Jul-
och Påsk-ferierna högst sällan äro härföre tillräckliga, enär,
äfven för ledamöterna å de divisioner, som icke äro under
dessa ferier tjenstgörande, största delen af deni åtgår för
justering af expeditioner, berättelsers uppsättande i mål,
som kunna under den instundande arbetstiden föredragas,
och mera dylikt. För utarbetandet af de vidlyftigare må¬
len återstår alltså ingen annan tid, än sommarferierna,
hvilka dessutom för hvarje ledamot förkortas, i den mån
han nödsakas använda större eller mindre del af dem till
granskning och justering af de under tjenstgöringstiden be¬
slutade expeditioner; och om, såsom det ofta inträffar, en
ledamot, vid lottningnrna under året, skulle draga flera vid¬
lyftigare mål, måste han sålunda åt embetsgöromål uppoffra
hela eller åtminstone största delen af sommarferierna, hvil¬
ka ändå så val behöfvas för nödig hvila och krafternas
återhemtande efter ett, den öfriga delen af året fortsatt,
ihärdigt och själsansträngande arbete, samt ofta för vårdan¬
det af en genom trägna göromål och stillasittande lefnads¬
sätt försvagad helsa, eller för skötandet af andra enskilda
vigtiga angelägenheter. Utom det att embetsgöromålen häri¬
genom blifva för Hofrättens ledamöter i hög grad betun¬
gande, lider äfven parters rätt af det dröjsmål med sakernas
afgörande, som måste inträffa, i det att ett vidlyftigare mål,
sorn lottas till referent vid början af höst-sessiönen det ena
året, sällan eller aldrig kan förekomma till hufvudsaklig
pröfning, förrän efter sommarferiernas slut, eller under
höst-sessionen det påföljande.
Äfven i andra hänseenden uppkomma ofta hinder och
olägenheter deraf, att hvarje af Hofrättens divisioner utgö¬
res af ett så ringa antal ledamöter. Om af andra embets¬
göromål, såsom utarbetandet af sådana vidlyftiga rättegångs-
saker, som oundgängligen fordra ett skyndsamt afgörande,
eller författandet af underd. betänktn öfver sådana utaf E.
K. M. till Hofrättens granskning öfverlemnade lagförslag,
hvilkas vidlyftighet fordrar, att en eller flere, med åsidosät¬
tande af andra arbeten, sysselsätta sig ensamt med dem,
eller af hvarjehanda förfall, såsom egen opasslighet, närmare
anhöriges sjukdom eiler dödsfall, förmyndarebestyr, eller så¬
dana municipal-befatlningar, dem ej någon dertill invald
skäligen må sig undandraga, och bland hvilka företrädesvis
må nämnas de, som röra fattigvården, sparbanken och väl-
görenhets-inrättningar i allmänhet, eller ock af egna vigtiga
6 H. 11
82
Den a Maj c. tn.
angelägenheter, en ledamot någongång är hindrad från den
dagligen förefallande tjenstgör!ogen å embetsrummet, mäste,
för att förekomma det uppehåll i arbetet å divisionen, som,
till iakttagande af föreskrifterna uti E. K. M:s d. 7 Jan.
i83o meddelade nåd. förklaring öfver 5 och 6 §§:na i a3 cap.
Itiitteg.-b:n, uppstår i den händelse, alt de fyra qvarvarande
ledamöterne skulle blifva i någon sak skiljaklige, den från¬
varandes plats alltid fyllas, på det alt domfördt antal leda¬
möter må vara att tillgå; och om Presidenten eller vice
Presidenten då äro å andra divisioner sysselsatte med arbe¬
ten, som ej kunna afbrytas, eller annorledes hindrade att
lemna deras biträde, återstår ingen annan utväg, än att,
såsom adjungerad ledamot, tillkalla någon af de llofrattens
ord.-tjenstemän, dem Hofrätten äger att i sådan egenskap anlita.
Har då förfallet inträffat för någon alde fyra egentligen före¬
dragande ledamöterna, så, enär den adjungerade ledamoten ej
möjligen hinner alt genast taga den kännedom örn de till den
från var. ordin.-ledamotens rollar hörande mål, att han kan i
sin ordning fullgöra dennes foredragms-skyldighet, blir följ¬
den för de tre öfriga ordin.-ledamöterna, åtminstone till en
början, den, att de måste ännu mera anstränga sina krafter,
för att kunna följa den oftare, eller för hvart tredje mål
återkommande föredragnts-ordningen. För öfrigt, och utom
det alt tillkallandet af en adjungerad ledamot, vid de till¬
fällen, då adjunctionen kommer alt fortfara endast några få
dagar, synes-mindre lämpligt, möta, vid de täta adjtmclio-
ner, som under närvar, förhållande mäste inträffa, och hvil¬
ka redan i år uppgått till ett antal af elfva, de svårighe¬
ter, dels att de Hofrättens tjenstemän, som dertill kallas,
ryckas från de göromål, som egentligen tillhöra dem, och
då måste lemna sina egna arbeten i ofulländadt skick, samt
åt andra anförtro att vidtaga der de sjelfve slutat; dels
att, då de, för att äga sin bergning, sällan kunna underlåta
att befatta sig med commissioner, den förbindelse härigenom
för dem uppstår att afhålla sig från att såsom domare be¬
handla de mål, med hvilka de förut tagit sådan enskild be¬
fattning; dels att Hofrätten, då förordnanden alt för längre
tid förestå domare-embetet komma i fråga, ofta föranlåtes
utse vicarierna bland sina ordin.-tjenstemän, af hvilka så¬
lunda två för närv. förestå de vacanta lagmans-embetena i
Östergöthland och Halland, samt tre andre förvalta domsa¬
gor, der ordin, -häradshöfdingarne åtnjuta ständig tjenstle¬
dighet, derigenom antalet af dem, som eljest kunde vara att
påräkna vid behof af adjungerade ledamöter, förminskas,
helst två af dessa tillförordnade vicarier innehafva den tjen-
stegrad inom Hofrätten, att Hofrätten äger sjelf kalla dem
till adjunction; och dels, att då af Hofrättens extra-ordin.-
betjening sällan flere finnas här att tillgå, än som erfordras
för den dagliga tjenstgöringen, utan de öfrige merendels, åt¬
Den i BI a j e. m.
S3
minstone under de tider af aret, da tingen pasta, biträda
underdomare eller iiro af Hofrätten förordnade alt sjelfva
bestrida domaregöroinäl, Hofrätten mången gång, då någon
af de ordin.-tjensteinännen blifvit adjungerad, sett sig nöd¬
sakad att åt mindre öfvede personer anförtro de förres i
många delar grannlaga och maktpåliggande göromål, deri¬
genom ledamöternes möda blifvit ansenligen ökad och arbe¬
tet försenadt till förlust för det allmänna.
För Hofrättens ledamöter uppstå jemväl jät af slägt¬
skap. — Exempelvis får Hofrätten i anderd, anföra att, för
närvar., två af Hofrättens ordin.-ledamöter och en sedan
längre tid adjungerad ledamot äro jäfvige i nästan alla
fisealiska aetioner; och 0111 Presidenten eller vice Presi¬
denten äro hindrade att, då sådana mål förekomma på de
divisioner, der jäfven förelinnas, lemna sitt biträde vid be¬
handlingen af dessa mål, måste från annan division ojäfvig
ledamot tillkallas; men ett sådant tillfälligt utbyte af leda¬
möter divisionerna emellan medförer alltid uppehåll i göro-
rnålen för de divisioner, emellan hvilka utbytet sker.
Vid framställningen af dessa hinder för arbetets be¬
drifvande inom Hofrätten, vågar Hofrätten jemväl i underd.
fästa E. K. Bits nåd. uppmärksamhet å det förhållande, som
företer sig vid jemförelse emellan denna Hofrätts samt E.
K. Rits och llikets Svea Hofrätts arbeten, under den för¬
flutna tiden, sedan år 1812, då, genom E K. M:s nåd. bref
d. 24 Mars samma år, vissa grunder bestämdes, hvarefter
samtlige Hofrätternes arbeten borde beräknas och redovisas,
och från hvilket är alltså en dylik jemförelse låter sig an¬
ställas.
Underdånigst vidfogade tabell, grundad på de af H. Ex.
Hr Just.Statsministern till E. K. M. afgifna underd. berättel¬
ser äng. just.förvaltningen i Riket, från och med ofvan¬
nämnda år tili och med år i835, utvisar, att medeltalet af
de uti Svea Hofrätt anhängiga referent-mål, eller instämda
och vädjade saker, fisealiska aetioner samt lottade skrift—
vexlingar i civila och criminella mål, utgjort för livartdera
af beiörde fyra år, 1717, då deremot antalet af lika be¬
skaffade mål, som under samma tid varit här anhängiga,
uppgått öfver hufvud för hvarje år lill 1787, oaktadt tull¬
målen då ännu icke tillhört denna Hofrätts upptagande,
och när hvarje af de tjugu referenterne i Svea Hofrätt år¬
ligen under samma lid haft på sina rotlar uppförda 85 mål,
hvarje af denna Hofrätts sexton föredragande ledamöter
årligen haft på sina rotlar lii mål, eller 26 mål mera, än
hvarje ledamot i Svea Hofrätt; hvarjemte den arbetsredo-
görelse för nasti, år, som Hofrätten nu jemväl till E. K. M.
i underd. öfverlemnar, och hvaraf ett utdrag är uti den här
ofvan underdånigst åberopade tabellen infördt, ådagalägger
ej blott att antalet af referentmål, för det året, vida öfver-
stigit det för år 1835, och att det ovanligt ringa antalet af
84 De n a M a j e. m.
sådana mål för sistnämnda år alltså bör anses, icke såsom
något bevis, att rättegångarnas mängd i allmänhet härstädes
aftagit, ulan såsom en tillfällighet, föranledd, efter hvad som
torde kunna med säkerhet antagas, deraf att cholerans härj¬
ningar under sednare delen af år 1834? hvilka vållade upp¬
skof med lagmanstingen för det året, så att dessa, med få
undantag, afslutades först sedan året i835 ingått, bortryckte
en mängd parter och i allmänhet förorsakade en, fastän
snart öfvergående, likväl ganska märkbar rubbning i alla
cnskildta företag och angelägenheter, utan ock att, oaktadt
Hofrätten år i8i6 afgjörde 108 referentmål mera än under
år i B >5, balancen af sådana mål likväl vid i836 års slut
öfversteg den, som förefanns vid slutet af år i835; och
detta, fastän de d. 3i Dcc. iS36 incompletta och olottade
målen ej äro i balance-summan inberäknade, utan, jemlikt
det härstädes förut vedertagna redovisningssätt, först blifva
påförda Hofrätten i arbets-redogörelsen för år 183^ bland
de under det årets lopp anhängiga" gjorda referent-mål;
hvaraf och då i betraktande tages, att tullmålens antal,
efter all sannolikhet, kommer att ännu mera tilltaga, och
att äfven postmålens öfvcrflyttning till allmänna domstoiar-
nes behandling skall leda till förökning i ISofrättens göro¬
mål, utan att andra rättegångars mängd minskas, den slut¬
följd otvunget framställer sig, att Hofrätten, med dess nuvar.
ringa ledamots-personal, icke kan, oaktadt all ansträngning,
undgå att årligen åsamka sig balance å sina arbeten. Yid
detta förhållande, och då öfver-domstolarnes organisation
ytterst hvilar på den förutsättning, att flere ledamöters
deltagande i granskningen af en rättsfråga skulle säkrare
leda till resultatet af det rätta, än frågans behandling af en
enda eller färre personer, samt rättsökandes hos denna Hof¬
rätt billiga anspråk på enahanda fördelar och rättigheter
med rättsökande hos de begge andra Hofrälterna, der arbe¬
tet sällan bedrifves af färre än sex ledamöter på hvarje di¬
vision, alltså synes vara förnärmadt, helst, när aila Hofrät-
terne ej äro att anse annorlunda än såsom särskilda delar af
ett enda helt, någon gill tig grund ej lärer kunna uppgifvas,
hvarföre ledainöternes antal på hvarje division i den ena
Hofrätten skall vara mindre än på hvarje division i den an¬
dra; och ändtligen af det skäl, att tillsättandet af ännu en
ledamot å hvarje division härstädes otvifvelaktig! är enda
utvägen till undanrödjande af alla de af Hofrätten, här of¬
van, i underd. anförda, till men för både Hofrätten och
det allmänna ledande, hinder för Hofrättsarbetets jemna och
behöriga gång, — vågar Hofrätten till E. K. M. i underd.
hemställa, om icke, i afbidan att, vid en blifvande riksdag,
R. St. medela löne-anslag på stat ytterligare för fyra hof-
rätts-ledamöter härstädes, E. K. M. skulle täckas i nåder
förordna fyra lagfarne män, att, från och med höst-sessio¬
nens början innevar. år och framgent intill dess ordin, hof-
Den a Maj e. ra.
85
rätts-ledamöternes antal kan varda förstärkt, såsom adjun¬
gerade ledamöter med egna rotlar tjenstgöra, en å hvardera
af Hofrättens fyra divisioner; och torde, om E. K. M. i
nåder bifaller denna Hofrättens underd. hemställning, det
tillåtas Hofrätten, att få framdeles hos E. K. M. under¬
dånigst föreslå de personer, Hofrätten för sin del skulle ön¬
ska att se med ett sådant nådigt förordnande utmärkte.
Med djupaste vördnad etc.
Underskrifter
Jönköping d. 3 April i8j7.
A. P. Dask.
Likheten med det i K. M:s och Rikets Götha Hofrätt förvarade
conccpt-brcf, betygar Ex officio
A. G. Ryman.
Bilaga Litt. B.
Jemförelse angående arbetet lili K. M;s och Rikets Svea och
Götha Hofrätten åren tSSy och 183g.
|
Civila och criminella mål,
lottade på Hofrätten^
samtlige ledamöter.
|
O
P
If
1—• -i
0 a.
P 2j
O* fl
t-' £
0
O
3
1
|
Besvär, civila och crimi-
|
_>
_ “ 3
fl 30 -
g M »
0 £j! 2,
® 0 _
ö fl M
a P- O
Ö O ^
g o p:
2 £>f
EV—,
c o " fl-
3 -! 23
• fl- 3
K fl-
1
|
Understäldta brottmål,
eller ransakningar.
|
|
C/>
<j
|
0
C:
|
cr
<
|
O
O:
|
CD
<1
|
0
C:
|
CD
■<
|
O
O:
|
|
P
|
Z1
|
i f*
|
p
|
p
|
P
|
p
|
P
|
A/gjorda mål.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1837
|
1,237
|
1,182
|
743
|
536
|
2,216
|
2,286
|
556
|
442
|
»339
|
«,iS4
|
i,3io
|
862
|
58*2
|
2,307
|
2,520
|
544
|
485
|
Balance utaf oaf-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
gjorda mål.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1837 Dec. 31 . .
|
292
|
592
|
1
|
|
|
|
48
|
21
|
l83c) Dcc. 3i
|
399
|
6651
|
|
|
|
77
|
4*
|
Ökad balance i83g
|
107
|
1 731
|
|
1
|
|
1 29! 20
|
86 Den a Maj c. m.
Jemförelse angående arbetet uti K. M:s och Rikets Gullia
Hofrätt under arén 183" oell tS3f).
Obs. De 4 permanenle adjuncterne började sin tjenstgöring d. i
October i83^.
|
99
|
= cs
Ci
|
rr>
|
G
|
|
|
SJ £•:
|
|
Sr —
|
|
|- i
° 0
jpjri-
ei w —'
= 3 S
|
civila och
afgjord» ulai
muinca Hon.
|
Cj: u
0 •-* —5
0 n . ,
1 1-2.
§-= 5=
n’ * n"
CJ 3
|
hj y:
3 =»-
y SJ
E* 6
|
|
r 2 -
^ —
|
crimi-
1 corn-
|
2 % §"
’ sT cL
1
|
“ 3
S59
|
Af gjorda nial.
|
|
|
|
|
183^
|
1,182
|
536
|
2,280
|
442
|
»839
|
i,3io
|
582
|
2,5'io
|
485
|
Ökadt arbete år 183g
|
128
|
46
|
234
|
43
|
Balancc utaf oafgjorda inål.
|
|
|
|
|
1837 d. 3t Dec
|
592
|
|
|
21
|
iS3g d:o d:o
|
665
|
|
—
|
|
Ökad balancc 1839
|
731
|
—
|
20
|
Frih. Cederström, Jacob: De af Ulsk. andragna
skäl för afdag af K. I\I:s nåd. propos. äro redan af Ivänne
talare upptagna; jag vill således ej åter upprepa dem för
R. o. Ad., men ingen af dessa talare har fästat Ståndets
uppmärksamhet derpå, att en naturlig följd af ett ökadt an¬
tal menniskor i Staten, är, alt rättegångarna ökas, och att
det då faller af sig sjelf, att ett större antal ledamöter for¬
dras i rättegrs-verken. Detta är ett sådant axiom för dem,
som följt historien, att det ej bort vara främmande för
StatsUtsk., så framt ej StatsUtsk. utgått äfven i detta fall
från principen att göra närvar, statsskick omöjligt genom
regleringen, och således vilja skapa missbelåtenhet hos all¬
mänheten. Jag tillstyrker bifall till hvad K. M. proponerat,
såsom oundgängligen nödvändigt, och begär att, så framt
Utsk. blir i tillfälle bevisa med verkliga facta, att llof-
rätterne, med den personal som finnes, kunna medhinna sina
göromål, de då böra ställas under tilltal för tjensteförsum-
melse; men eljest böra de erforderliga anslagen ofelbart
uppföras på stat.
Gr. [lorn, Claes Fredr.: Jag hvarken kan eller vill
ingå i någon vederläggning af de anmärkn:r, som blifvit
gjorda emot betänk, i denna punkt. Jag tror lill och med,
Den a M aj e. m.
87
att (lere af (lein hafva skäl med sig, men i anleda, af hvad
en värd ledamot anfört, anhåller jag få yttra några ord.
Här är sagdt, oell en tillvitelse gjord StatsUtsk., att det
öfverskrida sin grond lagsen liga rätt, då Ulsk. i visst fall
upplrädt med förslag till il. St., som ej haft sin grund,
hvarken i Konungens propos., eller enskilda motioner. Den¬
na fråga har visserligen i Utsk. äfven varit väckt, och min
skyldighet eller min rättighet såsom Utskrs ordför. hade vis¬
serligen varit, om min öfvertygelse varit densamma, som
här blifvit yttrad, att ej göra en sådan grundlagsvidrig pro¬
pos., ty jag hade då snarare lemnat U(sk.; men jag får be¬
känna, att jag delat den opinion, som majoriteten i detta
fall yttrat. Då man nemi. läser a:dra morn. i Jy §:n lliksd.-
Ordn. , linner man alt der står: ' Intet Utsk., Coust.- och
”BaneoUtsktn allena undantagna, vare berättigadt att väcka
”frågor till afgörande i It. Sl:s plena, eller alt upptaga an-
”dra ämnen, än de från plena remitterade; såvida ej, hvad
”StatsUtsk. särskildt angår, Konungens propos., enl. 27 £:n,
”till detsamma omedelbarligen öfverlemnas.’’ Vid denna riks¬
dag har inträffat, alt Konungens propos. blifvit öfverlemnad
omedelbarligen till StatsUtsk.; och i följd af 2:dra mom. i
37 §:n Riksd.Ordn. äger således StatsUtsk. den rättighet,
man velat betaga detsamma. Det förefaller mig också gan¬
ska naturligt, att en sådan rättighet blifvit StatsUtsk. be¬
redd, när den K. propos:n ej passerar genom Stånden , och
således enskilde riksdagsmän ej blifva i tillfälle alt vid den
K. propostn afgifva några ändringar eller tillägg. Dessa
tillägg, denna granskning af Konungens propos. tillhör då
uteslutande StatsUtsk.; och då grundlagen bestämdt i en §
nämnt, att StatsUtsk. i sådant fall äger motionsrätt, ser jag
ej, huru någon riksdagsman med fog kan tillvita StatsUtsk.
att i detta fall hafva öfverträdt sin grundlagsenliga rätt.
II. Ex. Hr Gr. Posse: Den utveckling af ämnet, som
Ilr Gyllenhaal gifvit, är så fullständig, att för mig ej åter¬
står något att tillägga. Jag får endast förena mig i den an¬
hållan , att frågan må till Utsk. återremitteras ; och jag hop¬
pas, att detsamma, efter förnyadt öfvervägande af ämnet och
de skäl som för beviljande af anslaget blifvit anförda , skall
linna sig föranlåtet att å stat uppföra de ifrågavar. lönerna;
men för det fall, att jag skulle misstaga mig, önskar jag
dock, att Utsk. måtte på stat uppföra, om ej löneförhöj¬
ningen, åtminstone löner till den ökade personalen, emedan
det är ådagalagdt, att ärendena ej utan dessa tjenstemän kun¬
na skötas.
Frih. Cederström, Jaeob: Det är i anledn. af Gr.
Horns sista yttrande jag begärt ordet. Ilan har ansett Stats¬
Utsk. berättigadt lill motioners väckande, derföre att Konun¬
gens' propos. om statsverkets tillstånd och behof blifvit till
StatsUtsk. öfverlemnad. Detta är riktigt efter ordalydelsen
88
Den 2 Maj e. m.
af 2 mom. i 37 §:n Riksd.Ordn. i och för omfanget af stats-
regler:n, efter den K. proposm ; mea icke lärer någon af detta
mom. kunna draga den betydelse, att StatsUtsk. fått motions¬
rätt utöfver hvad Konungens propos. innefattar, och hvad
dertill hör. Denna propos. är i öfrigt lemnad till Stånden
vid samma tillfälle som till StatsUtsk.', och kan således leda
lill motioner inom alla Stånden pä samma tid , som öfriga
motioner. Skulle i annan händelse StatsUtsk. laga sig sjelft
motionsrätt i hvad ämne som helst, derföre alt proposm om
statsverkets tillstånd och behof icke blifvit på Rikssalen, utan
till Utsk. aflemnäd; hvar vore då gränsen för Utsk:s be¬
stämmelse? Det skulle då kunna väcka frågor om lagförän¬
dringar, om bancoreglementcn, örn ekonomi-ärenden, m. m.,
men jag tviflar att StatsUtsk. kan tro detta, utan förmodar
att det måste inskränka sig till det, som blir en följd af
Konungens propos.; och då deruti ej finnes ett ord nämndt
om det nya anslag, som af en ledamot blifvit omtaladt, kan
jag icke neka, att jag instämmer i anmärktn, och hade gjort
den sjelf, då det ämnet förekommer i betänk:t. Sanningen
är och måste erkännas, att Utsk. är oberätligadt att göra
en ny lönereglering och förbigå det, som är nödvändigt för
Statens behof.
Hr Gyllenhaal.1 Gr. Horn har förebrått mig, att jag
som representant vågat tillvita StatsUtsk. en emot grundla¬
gen stridande behandling af ämnet. Jag får då förklara, att
denna tillvitelse, om den så må kallas, grundar sig på min
tydning af grundlagen. Vi läsa §:n lika, men vi förstå den
olika. Jag har trott i min enfald, att dessa sista ord: ”så¬
rvida ej, hvad StatsUtsk. särskildt angår, Konungens propos.,
”enl. 27 §:n, till detsamma omedelbarligen öfverlämnäs,”
röra icke hela §:n, utan sista näslföreg:de meningen: ”eller
”att upptaga andra ämnen, än de från plena remitterade."
Jag läser och förstår så. Dessutom är jag i mitt djerfva
försök att debitera Utsk. för en grundlagsvidrig åtgärd icke
ensam. Det är många ledamöter i StatsUtsk., som delat
samma åsigt som jag. Professor Thomander är den förste;
med honom hafva instämt biskop Hedren, Prosten Åstrand
m. fl.; Prosten Stenhammar, Hr Helsingius och Riksdagsman
Strindlund hafva varit af samma tanke, och med Hr Helsin¬
gius har instämt en ledamot af R. o. Ad., Gr. von Platen.
Nu frågar jag, om det icke är mig tillåtet att tolka grund¬
lagen på samma sätt, som desse herrar, och instämma i en
tanke, sorn jag med dem delar. Jag hade ej väntat denna
förebråelse af en så ädel ledamot, som Gr. Horn, för hvil¬
ken jag också bär en uppriktig högaktning.
Gr. Frölich, David: Man kan säga om denna dis-
cussion, att deruti varit mycket argumenterframstäldta, emedan
somliga varit af den öfverflödande halt, att mankan säga,
att
Den a Maj c. m.
att nian bevisat alldeles för mycket, eller med andra ord,
skjutit förbi märket. Jag fruktar, att detta kan isynner¬
het lämpas till Hr Gyllenhaal af detaljer öfverflödande fram¬
ställning. [Ivad aler beträffar sista ämnet för disctissionen,
huruvida StatsUlsk. tiger att utsträcka sig till att tillstyrka
anslående af medel utöfver hvad enskilde motionärer inom
Stånden eller Konungen i sin propos. begärt; så hafva bär
blifvit omtalade auctorileter, hvilkas opinioner skulle bevisa
en sådan sak, efter hvad jag fruktar, nog myckel emot or¬
dalydelsen i grundlagen. En ledamot, Frill. Cederström, här¬
till en del gillat den tolkning af' §:n , som Gr. Horn gjort-,
åtminstone i ett afseende; han har sagt, att den vore riktig
under vissa förhållanden. Jag kan icke neka, att jag tror
Gr. Horns yttrande vara i allo riktigt, då ej Utsk. yttrar
sig om andra frågor, än der anslag äga rum. Der anslag
äga rum , kan StatsUtsk. onekligen yttra sig, fastän icke
propos. eller motion blifvit gjord. Det kan finnas behof,
som äro för Regeringen okända, men kommit till StatsUtskts
kunskap; jag ser ejda, hvarföre icke StatsUtsk. skulle kun¬
na för dem tillstyrka anslag, ehuru ingen propos. derom blif¬
vit gjord. Något annat har, efter min tanke, Gr. Horn icke
velat säga, och i det fallet tror jag, att hvar och en bör be¬
gripa, att StatsUtsk. förfarit rutt, afven då det tillstyrkt
anslag för Carolinska Institutet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag skulle vis¬
serligen icke hafva uppträdt vid detta tillfälle, om icke
den anmärkn. Hr Gyllenhaal gjort rörde en ganska vigtig
principfråga, nemi. 0111 StatsUtsk. öfverträdt sin grundlags-
enliga rätt. Gr. Horn, med hvilken Frih. Cederström i prin¬
cipfrågan sig förenat, har gifvit en tolkning af 3y §:n Riksd.-
Ordn;, som jag biträder; men detta synes ännu mera klart,
då man läser 3o §:n Riksd.Ordn. och dermed jemför 3y §:n;
ty intet tvifvel kan då uppstå örn StatsUtskrs rätt att göra
motioner, då Konungens propos. om statsverkets tillstånd
och behof till detsamma directe öfverlemnas, efter det lig¬
ger i sakens natur, att den då icke kan discuteras inom
Stånden, utan måste föranleda framställningar å Utsk:ssida,
hvilka icke kunna göras från Stånden. Det heter nemi. i
3o §:n, alt ”StatsUtsk., som skall bestå af 36 personer, bör
’’granska , utreda och till lt. St. uppgifva Stats- o. Riksg:s-
”vorkens tillstånd, förvaltning och behof.’’ Denna sats har
lagstiftaren så velat inpregla i hvarje representants minne,
att lian upprepat den ännu en gång. Längre ned i andra
morn. heter det nemi.: ’’Vidare åligger detta Utsk. att ut-
’’röna, pröfva och föreslå det, som till Stats- och Riksgrs-
”verkens behof erfordras, sedan nödiga indragningar och be¬
sparingar blifvit iakttagna;” hvilket synes ganska tydligt
åtminstone för 111ig ådagalägga, att StatsUtskts verksamhet
och ändamål ieke inskränker sig till att blott tillstyrka och
6 II. 11
9°
Den a Maj e. m.
afslå, utan att Utsk. baft fullkomlig rättighet att pröfva
och granska beskaffenheten af de föremal , hvartill de
föreslå bifall å anslag, och att motivera sina afstyrkanden.
Annorlunda har icke StatsUtsk. behandlat saken, och jag
vill visserligen icke å ena sidan bestrida Hr Gyllenhaal att
uppfatta en annan mening; men må man förlåta mig, att jag
protesterar mot det afgörande, som ligger i hans framställning.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har visserligen vits¬
ordat innehållet af i morn. i 37 §:n Pv.iksd.Ordn., såsom in¬
nefattande de ord Gr. Horn uppläst, nemi. att StatsUtsk.
ägfer rättighet att framkomma med frågor till Stånden , då
Konungens propos. directe till Utsk. öfverlemnas, i och för
statsregler:n tili märkandes; ty dertill finna vi anledn:n i
58 §:n Reg.F:n, som innehåller: att ”Konungen vid hvarje
' riksdag läte uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess delar,
"lill inkomster och utgifter, fordringar och skulder, för det
”StatsUtsk., sorn R St. utvälja. Skulle genom tractater med
"främmande makter några medel Riket tillflyta, skall för
"dem på lika sätt redovisas.” Det är klart häraf, att då
StatsUtsk. får Konungens propos. till sig på det sattet, att
den blir aflemnad på Rikssalen och af Slånden remitterad,
det skall utreda behofven efter de af Konungen uppgifna
förslag till stater, och inkomma med förslag i det afseen-
det, och då propostn blifver directe till Utsk. aflemnad, att
det skall inkomma med anmärkntr, med förslag till rättelser
deruti; att detta är fullkomligen enl. med föreskrifterna;
men må ej StatsUtsk:s ledamöter förglömma, att de äro le¬
damöter af Stånden, att motionsrätten är Stånden förbehål¬
len, och det inom en bestämd tid, nemi. inom en månad
efter den tid, då denna propos. blifvit lemnad på Rikssalen
eller till Utsk. Denna motionstid är för Ulsk:s ledamöter,
såsom andra, bestämd , och får ej öfverskridas; men i afse¬
ende på sjelfva staterna och detaljerna hafva de friare hän¬
der. Alt föreslå nya löner eller pensioner för enskilda, pro¬
fessorer eller andra personer, hörer icke till StatsUtsk:s be¬
fattning, men väl att utreda och uppgifva, huruvida de af
Konungen angifna förhållanden äro riktiga eller möjligen
missförstådda och oriktiga. Deruti har StatsUtsk. sin be¬
fattning gifven, och dermed är det också slut.
Hr von Hartmansdorff: Innantill läser jag §:n lika
som alla andra; men sjelfva begreppet, som af dess ordaly¬
delse kan hemlas, instämmer, enl. min förmening, blott med
Hr Gyllenhaals och deras, sorn tänka lika med honom. Det
står ganska riktigt hvad Frih. Sprengtporten läst i 3o §:n
Riksd.Ordn. om StatsUtsk. särskildt. I de följande §§:na till
och med den 36:te, genomgår Riksd.Ordn. hvarje Utsk. för
sig, och bestämmer dess särskilda befattningar. Men i den
3y:de §:n yttrar sig Riksd.Ordn. om Utsk:n i allmänhet
och deras befattningar samt undantagen derifrån, begyn¬
Den 3 Maj c. m.
9*
nande sålunda i i:a mom.: ”Alla R. St:s Utsk., med un¬
dantag af hemliga Utsk., elc.” I 2:a mom. namnes hvilka
som hafva motionsrätt, och hvilka som icke hafva den.
Bland dem, som icke hafva motionsrätt, är StatsUtsk. Det
sednare mom. innehåller 2 alternativ. Der står nemi. så här:
”Intet Utsk., Const - -och BancoUtsk:n allena undantagna,
”vare berältigadt att väcka frågor till afgörande i R. St:s
”plena’’ — de få således icke väcka någon fråga — ”eller”
— nu kommer det sednare alternativet — ”att upptaga an-
”dra ämnen, än de från plena remitterade; såvida ej, hvad
'StatsUtsk. särskildt angår, Konungens propos., enl. 27 §:n,
”till detsamma omedelbarligen öfverlemnas.” StatsUtsk. får
således göra framställningar till Ståndens plena i ämnen , som
ej blifvit från Ståndens plena remitterade ; och hvilka äro dessa
ämnen ? De som innefattas i Konungens propos ,ang:de statsver¬
kets tillstånd och behof, när den går Ståndens plena förbi ome¬
delbart till StatsUtsk. Men ingalunda är det StatsUtsk. tillå¬
tet att göra nya motioner i sådan väg. Om StatsUtsk. det
finge, så skulle dess motionsrätt blifva den vidsträcktaste af
alla och obegränsad. Prosten Stenhammars reservation är, i
det afseendet, särdeles upplysande, och jag anhåller att få
uppläsa den, emedan de fleste af Ståndets ledamöter kanske
icke känna den.
Hr von Hartmansdorff uppläste härefter Prosten
Stenhammars reservation vid 11 :le punkten litt. C. af Stats-
Utsk:s utlåt. N:o 40.
Ilr Rosenblad, Bernhard: Det egentliga öfver-
läggn:s-ämnet nu är visserligen anslaget för Hofrätterna;
men då R. o. Ad:s beslut att låta sig punktvis föredragas
Utsk:s betänk, äfven medgaf, att de principfrågor, som om¬
fattade flera särskilda punkter, skulle få särskildt behandlas;
så tillåter jag mig följande anmärkmr, i likhet med hvad
förut af flera värda talare blifvit yttradt. Jag delar icke de
tankar, som blifvit yttrade uti inledntn till Utsk:s utlåt.
Kär man läser 37 §:n 2:a mom. Riksd.Ordn., som lyder så¬
lunda : ”Intet Utsk., Const.- och BancoUlsk:n allena undan-
”tagna, vare berältigadt att väcka frågor till afgörande uti
”R. Sfs plena, eller att upptaga andra ämnen, än de från
”plena remitterade; såvida ej, hvad StatsUtsk- särskildt an-
”går, Konungens propos., enl. 27 §:n, till detsamma omedel¬
barligen öfverlemnas,” — då jag endast tager i betraktande
detta mom. af 37 §:n, så kari jag icke annat än instämma
uti hvad Ilr Stenhammar i sin reservation anmärkt, nemi.
att denna StatsUtsk. lemnade rättighet icke sträcker sig
längre, än att väcka frågor till afgörande uti R. St:s plena
i afseende på Konungens propos., ehuru de icke från ple¬
na till Utsk. varit remitterade. Detta är efter ordalydelsen
af 83 §:n Reg.Fai, som säger, att grundlagarnas stadganden
9*
Dea a Maj c. m.
skola tilHJmpas efter ordalydelsen, hvilket icke liär kan haf¬
va någon annan tillämpning än den ofvannämnda. Han
tillägger vidare det naturliga begreppet, att det icke finnes
något skäl för en vidsträcktare motionsrätt för StalsTJtsk. ,
i händelse K. M:s nåd. propos. öfverlemnas till StatsUtsk.
directe, an då den öfverlemnas till Stånden; ty då densam¬
ma i alla fall inom några dagar kommer till Ståndens
kännedom, så ar livar och en af PiiksSttns ledamöter oför¬
hindrad, att i anledn. deraf väcka_hvilka motioner de be¬
haga, och således linnes der ingen anledn. att göra en så
vidsträckt utsträckning af StatsUtsk:s rättighet. Deremot
tror jag att, då man läser 53 §:n Reg.Ftn, som stadgar, att
det bland andra skall finnas ”ett StatsUtsk. att utreda och
”för It. St. uppgifva Statsverkets och Riksgtsverkets tillstånd,
”förvaltning och behof,” och derjemte laser 3o §:n Itiksd.-
Ordn., som säger, att ”det åligger StatsUtsk. att utröna,
”pröfva och föreslå det, som till Stats- och Riksgtsverkens
”behof erfordras, sedan nödiga indragna- och besparingar b 1 if—
”vit iakttagna;” så måste Utsk., ehvad K. M:s nåd. propos.
har blifvit öfverlemnad till RiksSttn sjelfva eller till Utsk.,
äga rättighet att föreslå de utgifter för Staten, som det an¬
ser statsverkets behof erfordra. De statsanslag, som icke äro
afbehofvet påkallade, få de då icke upptaga, så framt icke
enskilda motioner derom blifvit väckta. Således i afseende
på de trenne frågor, sorn gifvit anledn. till denna discussion,
så skulle jag anse att, såvida StatsUtsk. eller R. St. anså-
ge, att den tillökning, som är föreslagen för en lärare vid
Carolinska Institutet, skulle för honom vara en personel be¬
löning för hans enskilda förtjenster, så stöde detta i strid
med den rättighet, sorn StatsUtsk. äger; men deremot tror
jag, att StatsUtsk. vore oförhindradt att inse behöfligheten af
den profession, som denne förtjente lärare innehar, likasom
R. St., att inse nödvändigheten deraf, att hvad som för
denne lärare är personelt, äfven framdeles kommer att fort¬
fara. Jag anhåller, att detta yttrande måtte få åtfölja re¬
missen till Utskottet.
Gr. Horn: Jag skulle icke ånyo upptaga frågan ronde
StatsUtsk:s behörighet att väcka frågor, om icke denna om¬
ständighet vore af högsta vigt att noga besinna , och för
hvar och en att med sig sjelf noga afgöra. Ingen kan be¬
strida, att icke det är StatsUtskrs rättighet att väcka frågor
enl. 3y §:n Riksd Ordn.; men deremot hafva meningarna va¬
rit deiade om, huru långt denna rättighet skall sträcka
sig. Jag delar fullkomligt deras mening, hvilka yrka, att
motionsrätten icke får sträcka sig utom reglertn af staten ,
att den icke kan omfatta purt ekonomiska frågor, der icke
något bidrag af Staten äger rum. Om det skall vara Stats-
TJtsk. betaget att väcka frågor rörrde statens reglerande, så
måste denna lag för Utsk. omfatta, så val Statens inkomster,
Dea 2 Maj e. m.
93
som dess utgifter. I sådant fall att StatsUtsk, icke skulle
kunna väcka frågor om statsreglenn, så skulle icke heller
något StatsUtsk. kunna väcka frågor om nedsättning af nå¬
gon ordin.-skatt, såvida icke en K. propos. eller enskild
motion dertill gåfve anledning. Då likväl StatsUtsk. har
sig älagdt alt pröfva Statens behof, och vid en sådan pröf¬
ning linner, att en skattenedsättning kan äga rum, så anser
jag det vara StatsUtskts pligt att inkomma med ett förslag
uti detta hänseende; dertill mäste StatsUtsk. efter 3o §:n
vara fullt berättigadt. Hvad StatsUtsk. derutöfver kan gö¬
ra i afseende på Statens utgifter, dertill kan ytterligare å-
nyo åberopas 37 §:n Riksd.ördn., så mycket mera, som det
alldeles icke på något annat ställe uti grundlagarna är
sagdt, att Konungens propos:r skola samtidigt öfverlemnas
lill Stånden och till StatsUtsk. Praxis vid denna riksdag
vittnar om motsatsen. K. M:s propos. om statsverkets till¬
stånd och behof har endast till StatsUtsk. blifvit öfverlem-
nad; och jag kan bestämdt uppgifva, att en af Konungens
rådgifvare, före den K. proposms aflemnande, med mig öf-
verenskom, huruvida så många exemplar af den nåd. pro-
posrn borde till StatsUtsk. remitteras, att StatsUtsk. skulle
kunna öfverlemna den till RiksSt:n. Min enskilda tanke var,
att så borde tillgå, och det skedde också: StatsUtsk. inkom
till Ständerna med ett exemplar af den K. propos:n, men
jag tror, att StatsUtsk. varit fullt berättigadt att behålla
den K. p ropostn, till dessUtsk. på samma gång kunnat lem¬
na sin propos. om stalsreglerm. I sådant fall finner väl
hvar och en, att motionsrätten ensamt måste tillhöra Stats¬
Utsk. Jag ber herrarne ytterligare nogsamt besinna, hvar¬
till en sådan lära skulle kunna leda oss, att StatsUtsk. nemi.
icke skulle kunna väcka frågor om statsreglerm. Skall prin¬
cipen uti ett fall förkastas, måste den äfven för alla andra
fall blifva förkastad; och jag tror icke, roine herrar! att
man med något sken af rättvisa, eller ens med något hopp
0111 framgång, skulle vilja åtaga sig en sådan bevisning, att
StatsUtsk. icke skulle äga rätt att föreslå nedsättning af Ri¬
kets skatter.
Hr Lagerhjelm, Pehr: I händelse lagstiftaren hade
velat tillägga StatsUtsk. en så vidsträckt motionsrätt, som
StatsUtsk. sjelf tillegnat sig; så synes mig som skulle-styIi—
seringen af 2 mom. i 37 §:n Riksd.Ordn. bort blifva unge¬
färligen följande: ”Intet Utsk., Coust.-, Banco- och Stats-
”Utsktn — enär K. M:s nåd. prop. enl. 27 §:n lill detsam-
”ma omedelbarligen öfverlemnas — undantagna, äger rät¬
tighet &c.” Då hade StatsUtsk., för den händelse alt den
K. proposro till detta Utsk. blifvit dircete öfverlemnad, kom¬
mit i samma cathegori, som de andra Utskm. När nu ic¬
ke StatsUtsk. har blifvit placerndt bland dessa, så synes
det som lagstiftaren skulla hafva haft någon annan afsigt,
94
Den a Maj e. m.
som blifvit uttryckt uti sednare perioden af aldra mom.
Den utvidgning i StatsUtskrs verksamhet, som blir en följd
af den speciella händelse, att den K. propos. directe till
StatsUlsk. öfverlemnas, måste hafva till föremål hvad som
i samma propos. förekommer och basera sig derpå. Deraf
tyckes vara en följd att, i händelse K. M:s nåd. propos.
rörtde statsverkets tillstånd och behof öfverlemnas directe
till StatsUtsk., detta Utsk. får en utvidgad rättighet att
verka, men att denna rättighet likväl icke blir obestämd
utan bestämd genom innehållet af den K. propostn. Om nu
det ifrågavar. tillstyrkandet af StatsUtsk. icke är en följd
af den K. proposrn, så synes mig, att Utsk. har tillerkänt
sig en motionsrätt, som det icke äger. Det är nödvändigt,
att StatsUtsk. äger rätt att föreslå hvad som till statsverkets
behof erfordras, och delta är Utsk. ålagdt uti 3o §:n Riksd.
Ordn.; men på andra sidan är det ostridigt, att en alldeles
obegränsad motionsrätt icke kan tillkomma detta Utsk., en¬
dast till följd af den omständighet, att den K. proposrn vid
en riksdag händelsevis blifvit till Utsk. omedelbart öfver-
lemnad, då den vid en annan riksdag kan blifva öfverlem-
nad till RiksStrn. Ilade lagstiftaren velat tillerkänna Stats¬
Utsk. denna illimiterade motionsrätt; skulle han väl då haf¬
va låtit det bero på en händelse, om Utsk. skulle komma i
utöfning af denna utvidgade verksamhet eller ej? Om han
velat tillägga Ulsk. en sådan utvidgad verksamhet; hvarfö¬
re frånkänna Ulsk. densamma för den händelse, att K. M:s
nåd. propos. icke blifvit till StatsUtsk. directe öfverlemnad?
Hade lagstiftaren ansett det vara nödvändigt, att StatsUtsk.
ägde denna rättighet, så hade han väl icke låtit det bero
på en tillfällighet, om Utsk. skulle komma i åtnjutande der¬
af, eller blifva beröfvadt denna utvidgade verksamhet, der¬
igenom att den K. proposrn icke blefve directe till Utsk.
utan lill Stånden öfverlemnad. Af hvad jag nu anfört dra¬
ger jag den slutsats, alt lagstiftaren icke velat tillerkänna
StatsUtsk. den vidsträckta motionsrätt, som Utsk. tillagt sig.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I den formfråga,
som nu uppstått, kan jag icke underlåta att yttra några ord,
nemi. i afseende på StatsUtskrs förmenta motionsrätt till R.
St. Jag vill då betrakta de förmenta bevisen i den ord¬
ning, hvaruti de i grundlagarna förekomma, och sålunda
börja med 2 mom. i 3o Jrn Riksd.Ordn., der det heter:
”Vidare åligger detta Utsk. all utröna, pröfva och föreslå
"etc. Af ordet ”föreslå” har man velat draga den slutsat¬
sen, att Utsk. icke vore bundet vid de ämnen, som blefve
detsamma förelagda, utan kunde väcka egna motioner till
R. St. Men jag får fästa uppmärksamheten på att Utsk:s
hela befattning här uti Irenne ord är bestämd: först livad
det skall göra inom sig sjelft, neni!, att utröna och pröf¬
va behofven; sedan hvad Utsk. skall göra i förhållande till
Den 2 Maj e. m.
R. St., nemi. meddela dem resultatet af sin pröfning, samt
föreslå, på grund af K. M:s nåd. propos. och enskilda
motioner, hvad som till statsverkets behof erfordras. Jag
vill tillägga, att ordet "föreslå” äfven förekommer uti i
mora. af 34 §.'n Riks.Ordn. om Allm. Besvärs- och Ekon.-
Ulsk., der det står: — ”samt i anledn. af i Stånden väckta
"frågor, anmärka brister i de allmänna hushållnrs-anstalter-
”na och förändringar deruti föreslå.” Men här är bestämdt
sagdt, alt det skall vara i anledn. af inom Stånden
väckta frågor. Dessa ord hafva icke kunnat inflyta uti
den 3o §:n, emedan StatsUtsk. kan erhålla sina öfverlugg-
ningsäinnen omedelbart från K. M., utan att R. St. derom
äga någon kännedom.
Jag öfvergår nu till 37 §:n Riksd.Ordn., der det heter
uti 2 morn.: ”Intet Ulsk., Const.- och BancoUtskm allena
”undantagna, vare berättigadt att väcka frågor till afgöran-
”de i R. St:s. plena, eller att upptaga andra ämnen, än de
”från plena remitterade; såvida ej, hvad StatsUtsk. sär¬
skildt angår, Konungens propos., enligt 27 §:n, till detsam-
”ma omedelbarligen öfverlemnas." Härvid får jag erinra,
att man icke må anse tillåtelsen för Const.- och Banco-
Utsk:n att göra motioner vara alldeles fri och obegränsad;
de få icke motionera annat, än hvad på andra ställen i
grundlagarna är dem ålagdt, nemi. för Const.Utsk., förslag
till förändringar uti grundlagarna och anmärknrr efter 107
§:n Reg.Ftn, samt för BancoUtsk., förslag rörtde bankens re¬
glemente och författningar derom. Lagstiftaren har icke här
satt StatsUtsk. i samma cathegori, som Const- och Banco¬
Utskm, derföre att StatsUtsk. icke särskildt fått några så¬
dana motions-åligganden, som de andra båda Utsk:n. Der¬
före har det också måst bestämdt föreskrifvas, att för Stats¬
Utsk. gäller denna motionsrätt endast i händelse K. M:s nåd.
propos. blifver omedelbart till Utsk. öfverlemnad, annars
icke. Men jag kan icke underlåta att vid detta tillfälle an¬
märka en stor ofullständighet uti ifrågävar. §. Det är nemi.
icke med verkliga förhållandet öfverensstämmande, att icke
äfven andra Utsk. hafva motionsrätt. Sålunda har Bevilln.-
Utsk. till och med en bestämd föreskrift, att opåmindt in¬
komma med förslag till bevillningens fördelning. Och alla
Utsk. hafva rättighet att inkomma med motioner angrde för¬
stärkning af deras cancelliet' o. s. v. Men för att återgå till
hufvudfrågan, kan jag icke förstå annat, än att StatsUtskrs
motionsrätt är i afseende på sjelfva ämnena inskränkt till
det fall, då Konungens propos. om statsverkets tillstånd och
behof, likasom, ehuru i min tanke mindre formenligt, stun¬
dom äfven andra K. proposlr blifva till Utsk. omedelbarli¬
gen öfverlemnadr, och att den alldeles icke kan sträckas
derutöfver till andra ämnen, ehuruväl till modification af
siffrorna. Ville man tillägga StatsUtsk. en så vidsträckt mo¬
tionsrätt, så kunde man, såsom den första följden deraf, väu-
De n a Ma j e. uiv
ta sig, att K. M. för framtiden aldrig meddelade StatsUtsk.
sin propos. om statsverkets tillstånd och behof, utan alltid
Jemnade den till Stånden, hvarigenom en mer eller mindre
betydlig tidsutdrägt måste uppkomma.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig, i anledn. af den vänd¬
ning discussionen tagit, böra fästa uppmärksamheten derpå,
att den punkt, som nu egentligen blifvit anmäld till venti¬
lerande, icke innefattade någon fråga, hvarpå den särskilda
fråga vöre tillämplig , som nu blifvit diseussionens föremål;
och hemställde Hr Landtm, alltså, om icke de ledamöter,
som ämnade yttra sig derom, skulle finna lämpligt att upp¬
skjuta med sina yttranden tills något utlåt, af StatsUtsk. fö-
rekoinme, som handlade 0111 eller gåfve anledn. till den dis-
cussioti, som nu uppkommit.
Frih. Gederström, Jacob, yttrade, alt han, i an¬
ledn. af hvad Hr Landtm, nu framställt, ville uppskjuta
med det yttrande han ämnat nu afgifva.
Ilr von Troil, Emil: Det är i afseende på den
grundlagstolkning, hvarom fråga är, som jag önskar få yttra
några ord; jag får derföre vördsamt fråga, om jag dermed
bör dröja, eller om det tillätes mig att genast yttra hvad
jag i denna del har att anföra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då hvarje ledamot
ägde ostridig rätt att yttra sig på hvad sätt han funné tjen-
ligt, såvida han inskränkte sig inom det grundlagsenlig»,
ägde Eir von TroiL visserligen rätt alt fortfara.
Hr von Troil: Då jag anser tiden framför allt dyr¬
bar vid statsreglei:ns handläggande inom Stånden, så hal¬
min afsigt varit att, först sedan E. o. Ad:s anmärkn:r vid
en hel hufvudtitel blifvit afgifna, ingå uti det svaromål,
hvartill jag kunde finna mig befogad; men då bär uppstått
en ganska vidlyftig discussion om StatsUtsk:s motionsrätt,
så har jag trott mig kunna åstadkomma en tidsbesparing vid
öfverläggningen om en punkt i betänk., genom den enkla
upplysning, att StatsUtsk icke har varit i behof alt begag¬
na denna motionsrätt i fråga om Medieo-chirurgiska Insti¬
tutet. StatsUtsk. har grundat sitt utlåt, i denna del på en
handling, sorn blifvit detsamma lemnad af Regeringen.
Utsk:s förslag är grundadt på institutets underd. anhållan
lill K. M., hvilken, såsom bilaga till den K. propus, om
statsverkets tillstånd och behof, blifvit till Utsk. öfverlemnad;
och jag kan icke föreställa mig, att icke meningen varit,
att Utsk. skulle äga rätt att handlägga sådana bilagor, som
af Regeringen blifvit i behörig ordning lill Utsk. öfverletn-
nade. Då Utsk. trott sig finna, att icke något synnerligen
vigtigt ändamål kunde vinnas genom den inskränktare del
af institutets anhållan, hvarå K. M. sökt R. .St:s bifall, men
alt
Den a Maj c, ra.
97
att deremot ett ganska stort och vigtigt ändamål kunde vin¬
nas genom att till en betydligare del bifalla hvad institutet
begärt; så tror jag, att det varit Utskts både rättighet och
pligt, att sådant för R. St. föreslå. Äfven den särskilda
förhöjning för en af institutets lärare, hvarvid Hr Rosen¬
blad har fäst sig, innefattas uti institutets underd. anhållan
till K. M.; ty den utgör fy linndén för denne lärare uti det
belopp, som institutet begärt för sina samtliga professorer.
Jag vill hoppas, att, sedan denna upplysning blifvit lemnad,
R. o. Ad. skall finna, att ali öfverläggning om StatsUtsk:s
iner eller mindre vidsträckta motionsrätt gerna kan uppskju¬
tas, enär Utsk. uti förevar, foll icke behöft densamma be-
gagna.
Frih. Sprengtporten: Jag finner mig så fullständigt
förekommen af Hr von Troil, att jag icke har något vidare
att tillägga. Jag ville blott yttra min tanke, att här icke
är fråga om tillämpning af StatsUtskts motionsrätt — roan
må betrakta den saken utur hvilken synpunkt som helst —
utan endast om Utsk. skall äga rätt att besvara K. M:s
nåd. propos. och föreslå R. St. hvad Utsk. anser vara bil¬
ligt och nödvändigt.
4-‘de punkten. Just. staterna i orterna.
5:te punkten. K. M:s Cancelli och Riksar-
c h i v e t.
Frih. Cederström, Jacob: Det är med verklig för¬
undran jag funnit, att StatsUtsk. afstyrkt hvad K. M. bär
begärt. Utsk. liar omöjligen kunnat vara uti okunnighet
om, huru vigtigt det är för embetsmyndigheterna och dom¬
stolarna i hufvudstaden, att så hastigt som möjligt hafva
tillgång lill handlingarna i Riksarchivet, för att icke blif¬
va urståndsätta att utarbeta målen. Om man vägrar det
begärdta anslaget, sä blir deraf i min tanke en följd, att
det med hvarje år skall blifva svårare att få rätt på hand¬
lingarna, då de utur Riksarchivet behöfvas, i den mån
handlingarna der hopas. Jag bestrider icke, att Riksarchi¬
vet är i behof af en större local, och skall blifva den för¬
ste att tillstyrka anslag dertill, så snart man froner någon
tjenlig; men innan man är ense om, hvarest och huru den¬
na local kan upplåtas, så måste väl det obetydliga anslaget
af 2,5oo r:dr, som K. M. begärt för att sätta embetsmyn¬
digheterna i tillfälle att, utan hinder af bristande handlin¬
gar, kunna handlägga förekommande mål, af R. St. bifallas.
Frih. von Nolcken, Carl Adam, uppläste följande:
StatsUtsk. tyckes, hvad Riksarchivet beträffar, hafva
erkänt behofvet, så väl af en större och lämpligare local,
som af en ökad tjenstemanna-personal. Utsk. har emedler¬
tid ansett den sistnämnda frågan alldeles underordnad den
6 11. i3
93
Den 2 Maj t. ra.
förstnämnda oell gjort anskaffandet af en bättre local så¬
som ett nödvändigt föreg:de villkor för ett möjligen ökadt
löneanslag. För min del tror jag, att båda dessa arcliivets
beliof förtjena R. St:s uppmärksamhet, och äro af så myc¬
ken vigt, att om än icke för det närvar, båda skulle kunna
fyllas — hvilket jag likväl hoppas — denna omständighet
dock icke bör blifva ett hinder att afhjelpa ett utaf dem.
Piiksarchivets personal utgör för det närvar. ett mindre an¬
tal, än det som den store Axel Oxenstjerna för iner än 2tne
sekler sedan ansåg då vara nödvändigt. Med tvänne århun¬
dradens handlingar har Riksarchivet dock sedan den tiden
blifvit tillökt. Det är derföre lätt att inse, huru otillräck¬
lig den närvar, personalen med skäl kan anses vara. Ar-
chivets närvar, utmärkte chef har i sitt underd. betänk, till
R. M. utförligen visat olägenheterna af denna brist på tjen¬
stemän. Den närvar, localen förminskar ingalunda desses
besvär, i det handlingarnas närvar, fördelning i spridda hvalf
inedför mycken tidspillan, och föga tid blir öfrig till ord¬
nandet af den mäögd skrifter, som ännu ligga i bundtar
sammanblandade; ännu mindre tili förvärfvandet af e« någor¬
lunda fullständig bekantskap med detta arebivs rika inne-
liali. Allt mer och mer måste ock den traditionella kun¬
skapen derom försvinna. Härtill vill jag äfven tillägga, att
som Riksarchivets närvar, chef, som redan hunnit ordna en
betydlig del af dessa handlingar, måhända snart iemnar den¬
na plats, vore det önskligt, att en bättre organisation dess¬
förinnan kunde blifva införd, och att de dugliga ämnen,
som, under hans ledning och af ökadt intresse för saken ge¬
nom hans personliga deltagande, för det närvar, arbeta i
detta verk, måtte derstädes kunna qvarstanna, emedan deras
skicklighet under en kommande chef måhända torde behöf¬
va mera tagas i anspråk.
Riksarchivet är en historisk skattkammare! Vården om
Rikets gamla handlingar, källorna för historien, dessa städ¬
se fortlefvande vittnen om våra förflutna tider, bör vare en
helig sak för nationen. Och det är icke blott det förflutna,
det är äfven det närvar, och tillkommande Sverige, som
der kommer att förvaras; ty hvarje tid — hvad man än
om den må tänka och yttra — har kraf på nationens vård,
såsom en länk af den stora kedjan, hvilken utgör ej blott
fosterlandets, men hela mensklighetens historia.
Jag anhåller vördsamt om återremiss af StatsUtskts ut¬
låt. rörtde Riksarchivet, på det att den af K. M. föreslag¬
na tillökningen af 2,5oo r:dr b:co må blifva beviljad. Jag
anhåller äfven, att detta mitt yttrande får åtfölja återre-
missen.
Hr Lage rhjelin uppläste följande:
”Ulsk. gillar fullkomligt den princip, att Riksarchivet
"borde delas i 2 afdelningar, men tror likväl att, så
I)en 2 Muj c. m.
99
”länge det vigtigaste i afsende på detsamma, eller
"liandlingarnas säkra förvarande i en tjenlig och rymlig lo-
’’ca! ännu är lemnadt å sido, något fördelaktigt resultat ge-
"nom högre anslags beviljande för tjenstemännen icke är att
"hoppas.” Efter några anmärkn.T örn bristen på en allmänt
omfattande p'an till localers anvisande för Statens verk och
förvarande af dess tillhörigheter, förklarar Utsk., ”sorn an-
"ser frågan om löneanslag åt Riksarchivet helt och hål-
”let underordnad den om local samt ej böra be¬
fraktas isolerad, derför hafva ansett sig för närvar,
”icke höra föreslå det äskade I ö n e a n s I a g e t s b e-
"viljande.” Men då Utsk., i anledn. af Prof. Geyers mo¬
tion, uppgifvit förslag, huru, genom användande af en Sta¬
ten tillhörig byggnad, det ifrågavar. behofvet skulle kunna
afhjelpas, samt tillstyrkt härom en und. framställning hos
K. M.; så föreslår Utsk., att, sedan K. M:s nåd. svar härå
ankommit, och frågan om tjenlig locals anvisande för Riks¬
archivet kan till slutlig pröfning förekomma, R. St., efter
det förslag Utsk. då torde få framställa, jemväl måtte taga
frågan om medels anvisande till en möjligen erforderlig till¬
ökning i anslaget för tjenstemännens aflöning i förnyadt öf¬
vervägande.
Att den af SlalsTJtsk. föreslagna nya localen för Riks¬
archivet icke kan dertill vara tjenlig, torde blifva oveder¬
sägligen utrönt, ifall K. M. anbefaller en undersökning af
alla de förhållanden, som härvid böra tagas i betraktande,
men om hvilka StatsUtsk. icke aktat nödigt att söka någon
upplysning.
Om Utsk. velat förfråga sig genom någon af dess leda¬
möter om det resultat, sorn kunde vara att hop¬
pas, derest det äskade löne-anslaget blefve, oberoende af
frågan om en rymligare och tjenligare local för handlingar¬
nas säkra förvarande, nu beviijadt; så tviflar jag ej derpå,
att Riksarchivets chef och tjenstemän meddelat nödiga un¬
derrättelser. Hade Utsk. ansett sig behöfva veta något
härom, innan det bestämde sitt omdöme, så hade följande
förhållanden säkert blifvit kända:
1:0 En rymligare och tjenligare local för Riksarchivet
är visserligen behöflig, förnämligast likväl för kommande
tider, så vidt fråga endast vore, såsom StatsUtsk. sig före¬
ställer,om handlingarnas säkra förvarande. På det¬
ta aflägsnare och med hvarje år växande behof har Profes¬
sor Geyers motion afseende. Åtskilliga anstalter hafva emed¬
lertid under de sist förflutna åren blifvit vidtagna, för
att undan alltför snart inträffande förderf rädda vigtigare
handlingar, samt alt någorlunda ordna dem; och ganska
sannolikt är, att i båda dessa afseenden de nuvar. förva¬
ringsrummen skola, vid en skeende undersökning, befinnas
vida mindre otjenliga och äfven mindre trånga än den lo¬
cal skulle blifva, hvilken StatsUtsk. härtill anvisat, utan
100
Den 2 Maj e. m.
att beräkna hvarken kostnaderna af dess inredning och för¬
seende med säkerhets-anstalter, ej heller dem, som förmod¬
ligen skulle erfordras för att å Carolinska Institutets tomt
uppbygga eller inreda ett för Sundhets-colhirj lämpligt hus.
Hvad Riksarelrivet har angelägnast är en provisorisk ut¬
vidgning af dess nuvar. local, roed denna så sammanhängan¬
de, att alla arbeten må kunna, utan spridning af arbetare
och materialier, förrättas.
2:0 Ehuru Riksarchiveis nuvar. local icke medgifver
ett så fullkomligt ordnande af dess historiska handlingar,
som vore att önska, hafva dock inom densamma kunnat
företagas flerfalldiga härtill förberedande arbeten, hvilka må¬
ste af bry las, om det äskade förhöjda löneanslaget ej af R.
St. hevi Ijas, och om således den ordin.-tjeristemanna-perso-
nalen skulle framgent förblifva fåtaligare, än den var för
200 år sedan. Under de sist förflutna 2^ åren har riks-
archivarie-befattningen varit bestridd af en man, som icke
vilat derför emottaga något arfvode, men blott begärt och
erhållit K. M:s nåd. tillåtelse att få tiil verkets nytta, emot
redovisning, använda den för berörda chefs-befattning å
stat bestämda lönen. I följd häraf har han hittills utdelat
4,6oo r:dr b:co, mestadels såsom arfvoden, åt extra-ordin.
amanuenser, hvaraf 7 äro för det närvar, nästan dagligen i
Riksarchivet tillstädes, samt med hvarjehanda göromål syss-
iosatte. Hvad sålunda, genom en Staten ej betungande
tillgång äf medel, kunnat uträttas, för att bringa Riksar¬
chivet i ett förbättradt skick, må gerna vara StatsUtsk. obe¬
kant eller af dess styrande ledamöter ringa aktadt. Med en
rymligare arbets-local hade det säkerligen i vissa delar blif¬
vit mera fullbordadt och synbarare. Men af någon vigt
torde likväl vara, alt äldre rådsprotocoller för nära 100 år,
dyrbara krönikor, riksd.handlingar samt flerahanda histo¬
riska urkunder och samlingar blifvit räddade från tidigare
eller sednare förgängelse i hvalfvén, och ställda inom sjelfva
arbets-iocalen i en för häfdafofskare beqvämlig ordning; att
a5 digra volumer prot.Y blifvit med inneliålis-register för¬
sedda; att riksd.besluten under l5oo och 1600-taien blif¬
vit ordnade och förtecknade samt på tjenligt sätt försäkra¬
de mot snar förstöring; att skrifvelserna under 3:ne sekler
från Sveriges sändebud i dess nabo-riken blifvit bragta i
fullständig ordning och summariskt förtecknade — de utgö¬
ra 120 band och bundtar — samt de öfriga dels upplagda
till vidare ordnande på hyllor i det s. k. hemliga hvalfvet,
dels förflyttade från det fuktigaste och alldeles mörka hvalf¬
vet till det stora och ljusa, der endast vinterkylan kan i
tidens längd förderfva dem — de utgöra omkring Boo band
och bundtar, äfven summariskt förtecknade—; att en mängd
historiska, juridiska och ecclesiastika handlingar, sorni hvalf¬
vet legat kringspridda uti bundtar, höljda med mer än hun¬
draårigt damm, blifvit upphemtade, sorterade, sorgfälligt
D c» 3 Maj c. ra.
101
granskade och till en icke obetydlig del specifikt förteckna¬
de; alt afskriften blifvit gjorda af åtskilliga vigtiga docu-
rrienter o. s. v. Ganska mycket af sådana anstäldta göromål
och arbeten återstår ännu att fullföljas och kan hädanefter,
likasom hittills, fullföljas, ehuru ej nog beqvämligen, inom
Riksarchivets nuvar. local, så trång den ock är; men för
fullföljden deraf fordras oundgängligen, att det yrkade an¬
slaget lill löner och arfvoden ej vägras. Riksarchivarie-
lönen kan dertill icke disponeras hmgre, än intill dess tjen-
slen måste återbesättas, hvilket snart torde inträffa. Flere
arbetare kunna derefter ej påräknas, än, utom chefen, de 3
nuvar. ordin.-tjenstemännen, hvilka förnämligast hafva att
Ilalia yngre handlingar i vederbörlig ordning samt, vid an¬
fordran af embetsverk , utlemna sådana eller derutur med¬
dela enskilda personer äskade upplysningar och afskriften
deraf. Alla ofullbordade arbeten, för att göra detta Riks-
archivs mångfalldiga ännu icke fyllest ihopsamlade, ännu
mindre ordnade och förtecknade historiska skatter kända
och fruktbara, måste då afstanna.
3:o En vigtig angelägenhet -liar Riksarchivets t. f. chef
sökt befordra genom de arfvoden han haft att utdela, nemi.
den, att återställa Riksarchivet i dess fordna bestämmelse
att vara en praktisk bildnings-anstalt för unga män, som
med säkra grundstudier förena lust och fallenhet för histo¬
riska forskningar. Denna Riksarchivets gagnelighet skall
upphöra, derest de nuyar. extra-ordin,-tjenstemännen måste
öfvergifva ett verk, hvilket, om StatsIIlskts betänk, bifölles
af Riksstrn, ej skulle hafva att erbjuda dem någon veder¬
gällning för der använd tid och möda, eller någon uppmun¬
tran att med ett så lönlöst arbete fortfara. Andre i deras
ställen kunde ej vara att förvänta, efter en oskälig vägran
af det äskade anslaget.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag delar full-
komligt den önskan Utsk. uttryckt, att Riksarchivet måtte
få en ändatnålsenligare local; jag delar likaledes Utskrs åsigt,
att ett embetsverk måtte finnas, som det tillkommer att dis¬
ponera alla Kronans byggnader och använda dem på det än-
damalsenligaste sätt; antingen ett sådant embetsverk eiler
tvänne, hvaraf det ena för de Kronan, och det andra för
de civil—listan egentligare tillhörande byggnader. Allt sådant
är principenligt, det är en önskvärd, ja nödvändig organi¬
sation; men jag hemställer, om det är rätt sett, att, un¬
der den tid, som åtgår innan detta, och som, oaktadt all
skyndsamhet, kan blifva lång, genom en otillräcklig lönestat
låta dem , som tjenstgöra vid Riksarchivet, vara strängt och
snäft behandlade, och genom denna otillräcklighet i lönerna
försvåra räddningen af Riksarchivet. Jag sade räddnin¬
gen; ty när jag sednast var i Sverige, för i år sedan, då
möglade de till Garl IX:s regering hörande handlingar.
102
Den a Maj e. m.
Huru långt möglet nu hunnit, är mig obekant; men efter
regula de tri kan man ungefärligen beräkna, när handlin¬
garna för vår tid äfven i sin ordning skola förmultna. Wig
synes således hjelp bär vara af nöden påkallad, och dertill
bör verkligen den föreslagna anslags-tillökningen. Men jag
upprepar mitt fullkomliga medhåll åt Utskts önskan af cen¬
tralt organiserad förvaltning af Kronans byggnader, och att
under tiden skickligare loe;fl må beredas Riksarchivet.
Hr Riben, Carl Willi.: StatsUtsk. bar afstyrkt R.
St:s bifall lill K. M:s nåd. propos. om öfverflyttande på
allmänna indragn.staten af Cancelliets s. k. öfvertalige em-
bets- och tjenstemän. Jag skall icke ingå i någon pröfning
af de skäl, som legat till grund för StatsUtsk:s utlåt ; jag
ber blott att få upplysa, att inom en af stats-expedma,
nemi. Krigs-expedm, förhållandet är nu till den grad ofördelak¬
tigt, att den s. k. ordin.-staten ej kunnat på långt när gå i
verkställighet. Om nu K. M. ger sitt samtycke till den före¬
slagna förändringen af Statsrådets organisation, så blir deraf
en följd, att Krigs-expedm kommer att sönderfalla till tvänne,
då de öfvertalige embetsmännen icke kunna användas; och
vid ett slikt förändradt förhållande anhåller jag, att Stats¬
Utsk., med afseende derå, ville utan förändringar tillstyrka
bifall till K. M:s nåd. propos. om desse personers öfverflyt¬
tande på allmänna indragn.staten. Jag klandrar icke hvad
Utsk. gjort; men jag tror, att Utsk. har mer än en g i 11 lig
anledn. att ändra sitt redan afgifna utlåt, i denna fråga.
Jag tager för afgjordt, att betänk, kommer alt till Utsk.
återremitteras, och under denna förutsättning anhåller jag,
att detta yttrande måtte få åtfölja återremissen.
Frih. Sprengtporten: Då jag för min del ganska
mycket intresserar mig för, att vårt Riksarchiv måtte blifva
fullständigt ordnadt, icke blott till de personella, utan äf¬
ven till de materiella behof, hvilka, på sätt Utsk. har an¬
fört, stå i ett nära oskiljaktigt sammanhang med hvarandra;
så hade jag verkligen hyst den kanske alltför sangviniska för¬
hoppningen, att Utsk:s förslag, i stället för att mötas med
anmärkn:r, som icke höra lill sakens behandling, hade kunnat
påräkna en sådan utveckling af frågan, att, i händelse Utsk:s
förut afgifna förslag, att Sundhets-collegii lius för detta än¬
damål kunde komma att användas, befunnes overkställbar!, man
då, i sammanhang med anmärknma, ville föreslå något mera
passande. Detta har ej skett, och ehuru jag gör mig fullt för¬
vissad, att, när R. St:s skrifvelse derom kommer till K. M.,
äfven om den möjligen skulle föranleda en contra-propos.,
för hvars handläggning riksdagstiden blifver tillräcklig, Re¬
geringen gör sig all möda och omsorg att kunna gå Stän-
dernes önskan till mötes, så att möjligen Riksarchivet må
kunna få en local; så har jag likväl icke velat undandraga
Den a Maj e. m.
io3
mig att äfven framställa några åsigter, såsom en utveckling
af det förslag, sorn StatsUtsk. framställt. StatsUtsk. har det
synts icke så alldeles olämpligt, örn, efter de betydande kost¬
nader Staten användt för att anlägga fullständiga sjukhus
och medicinska undervisnings-anstalter på Kungsholmen,
Sundhets-coll:m, som icke är ett särdeles vidlyftigt verk,
skulle i någon af dessa inrättntr kunna inrymmas. Carolin¬
ska Institutet blir också sannolikt vid denna riksdag regle-
lädt; men i detta fall torde en tillbyggnad deraf vara nöd¬
vändig. Om en sådan tillbyggnad sker, bör det icke vara
särdeles svårt att finna utrymme för Sundhets-collan i sam¬
ma local, likasom det icke heller bör vara svårt att finna
utrymme för Fältläkare-contoret i Garnisons-sjukhuset. I
sådant fall blir Sundhets-eollegii hus ledigt, och då blir det
latt, ifall Sundhets-eollegii lius ej vore för det nu afsedda
ändamålet tjenligt, att der inrymma något annat embetsverk,
hvars local vore mera passande för Riksarchivet, och sorn
då blefve ledigt att lill detsamma upplåtas. Jag tillå¬
ter mig icke nu att ingå i någon speciel pröfning, hvarpå
jag icke heller nu är beredd, huruvida det må vara möjligt,
att Riksg.cont., som icke är något vidlyftigt verk, kunde
inrymmas i Sundhets-eollegii hus; i hvilket fall en ganska
ypperlig local skulle kunna beredas för Riksarchivet, som
der äfven kunde jemte sig lemna plats för Vitterhets- Histo¬
rie och Antiqvitets-academien. Alt inrymma hela Riksar¬
chivet i denna local, anser jag icke möjligt; men det finnes
i Riksarchivet en mängd handlingar, som hvarken förhisto¬
rien eller i annat afseende äro af någon särdeles märkvärdig¬
het, hvilka alltför väl kunde qvarblifva i den gamla loca-
len. Hufvudsaken vore att kunna förena alla handlingar,
som hafva historiskt Värde, med dem, som äro af vigt för
den närvar, tiden; och då jag anser, att StatsUtsk. af en
motion icke är förhindradt att deruti föreslå modificationer,
och jag dessutom kommit i erfarenhet af de trånga gränser,
man inom Ståndet vill bestämma för StatsUtsk:s verksam¬
het; så är det, med anledn. af detta förhållande, jag an¬
håller att fä fästa Utskrs uppmärksamhet på hvad jag nu
anfört, och gör mig äfven förhoppning, att detta mitt an¬
förande möjligen skulle kunna något verka på de personer,
sorn vid frågans behandling hos K. M. skulle kunna utöfva
något inflytande på sjelfva saken.
Frih. Raab, Adam Christian: Till de skäl, som af
flere talare blifvit anförda för återremiss af detta betänk.,
tager jag mig friheten att lägga några ord, som ännu icke
blifvit af någon yttrade.
Hvarken den siste värde talaren eller StatsUtsk. har
bestridt, att icke de begge tjenstemän, som blifvit föreslagne
för Riksarchivet, vore af behofvet påkallade, så snart en
local kunde finnas, hvilken för Riksarchivet vore tillräck¬
Den a Maj c. m.
ligt rymlig: men är det således afgjordt, att en tillökning i
tjenstmannapersonalen behöfves, i händelse Riksarchivet får
en rymligare local; så anser jag, på grund af den af erfa¬
renheten vitsordade sanning, att ju trängre utrymme man
har till bevarande af saker, destotnera besvär, desto mera
arbete behöfves att ordna deni, att nit, då localen är för
trång, behofvet är så myckel större. Härtill komniei;, att om
Riksarchivet skulle flyttas till en annan local, så skulle det
onekligen blifva ett stort besvär för dess tjenstemän, att icke
allenast ombesörja sjelfva flyttningen, utan äfven att ånyo ord¬
na och uppställa alla handlingarna. I allt fall vet ingen
när denna flyttning kan äga ruin; jag får således på det
högsta understödja den åsigt, att de föreslagna 2,5oo r:dr
må beviljas, och yrkar således ålerremiss.
Gr. Frölich: Återremiss af StatsUtsk:s betänk, i den¬
na punkt tyckes vara så in specie recommenderad, att man
icke beliöfver lägga något dertill; men jag anser såsom min
pligt alt förklara, att jag nyligen kommit i tillfälle att ut¬
röna, att Riksarchivet har behof, icke allenast af en rym¬
ligare local, utan äfven af sådana löner och arfvoden , att
de der anställde personer kunna bibehållas, om nödiga ar¬
beten, nu påbörjade, icke skola afstanna på ett sätt, att de
svårligen åter skola kunna företagas. Jag skulle likväl vilja
göra ett tillägg i form af villkor, ifall R. St. besluta att
bevilja anslag för Riksarchivet, nemi. att den tjenstemanna-
persona], som hädanefter kommer att få befattning dermed,
finge uppdrag och åläggande af K. M. att tillse, det archi-
vets handlingar kunde completteras från andra archiver inom
liufvudstaden — nb. dem, som tillhöra allmänna verk. Jag
har nyligen kommit i erfarenhet deraf, att det finnes vissa
handlingar, som i tryckta samlingar Uro omnämnda till da¬
tum och årtal, t. ex. reglementet under Carl XI:s tid,
för båtsmansroteringen och för båtsmanshållet, men hvilka
numera, oaktadt flitig efterforskning, ej kunnat tillrättafås.
Mig är sagdt, att det skulle finnas sådana handlingar i Krigs-
expeditionen; dit ämnar jag gå i morgon för att få upplys¬
ning derom, ty hos Förvaltningen af sjöärendena har det
blifvit mig svaradt, att i nämnda expedition inga handlingar
af äldre datum finnas, som kunna härom lenina upplysning.
R. o. Ad. behagade således finna, att det står så till med
våra gamla handlingar, från hvilka icke blott Svenska hi¬
storien kan få rika bidrag, utan äfven vid förekommande
administrativa ärenden upplysningar stundom erfordras, att de
äro dels spridda på flera håll, dels icke befintliga, der de borde
finnas, utan tilläfventyrs ligga på ett annat ställe. Det är således
klart, att Riksarchivet behöfver omreglering, hvilket åter icke
är tänkbartutan ökade kostnader och en ökad personal. Jag
tänker icke yttra mig i frågan om en annan local, — der¬
till
Den a BI aj e. m.
10S
tili har jag för liten local-kiinnedoin; men jag kan ej för¬
ena mig med Utsk. deruti, alt frågan om personalens aflö¬
ning med 2,5oo r:dr är helt och hållet underordnad den
om Iocalen. Jag anser den på sin höjd kunna sägas vara
samordnad, om man så behagar; men då fråga är om en så
liten summa och för ett sådant ändamål, tror jag att Stån¬
det icke bör vägra bifall till hvad K. Bl. i delta afseende
föreslagit.
Hr Lagerhjelm: Det är i likhet med hvad den si¬
ste värde talaren yttrat, som jag vill fasta uppmärksam¬
heten förnämligast derpå, att frågan om dessa 2,000 r:dr
ingalunda är underordnad, utan att det är den principala
frågan, hvaremot den om localens anskaffande snarare är
underordnad. Jag tror mig hafva ådagalagt detta, derige¬
nom att under den tid af 2-| år, som under archivets nu-
var. styrelse förflutit, ganska mycket har blifvit uträttadt.
Detta visar, att sådant kan ske med en god personal. Den¬
na har nu blifvit god på ett tillfälligt sätt. Detta tillfälliga
sätt att förbättra personalen försvinner, när Riksarchivarie-
tjensten blir tillsatt; och det är delta, som föranleder mig
att begära bifall till de ökade anslag för Riksarchivet,
hvilka K. BI. föreslagit. Frågan om den begärda Iocalen har
jag icke velat vidröra annorlunda, än så mycket som varit
nödigt för mig; emedan R. St. redan beslutat en lind. skrif¬
velse till K. M. och således äga den förväntan , att af K.
BI. erhålla upplysningar, hvilka naturligtvis komma att blif¬
va grundade på verklig undersökning.
Det är således icke frågan om Iocalen, utan frågan om
löneanslaget, som jag ansett vara det prineipala i saken, och
så vigtig att, om detta löneanslag skulle uteblifva några år,
— ty jag är säker att det i framtiden skall komma att be¬
viljas, — så skall den personal, som nu genom enskild upp¬
offring blifvit satt i verksamhet, åter förskingras.
Jag tror, att hvad jag nu anfört, innefattar tillräckligt
skäl för ålerremiss, och får härmedelst yttra den önskan,
att StatsUtsk. ville taga saken i betraktande och göra sjelfva
anslagsfrågan till den principala och låta den hafva sin gång
oberoende af den andra.
IJ. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag uraktlåt uti milt
förra yttrande, att, i frågan om den föreslagna organisa¬
tionen af ett embetsverk , som skulle befatta sig med
alla publika byggnader, undersöka huruvida Öfverintendents-
embetet skulle kunna anses motsvara denna bestämmelse.
Det gör Öfverintendents-embetet icke; ty dess instruction
är ej så omfattande. För öfrigt tänker jag, att när den nya
organisationen nu snart blir satt i verkställighet, så skall uti
Sverige icke mera finnas något fristående embetsverk ,d. v. s.
icke något, som icke lyder under någon af de 7 portföljer-
6 H. >4
io6
Den 2 Maj t. m.
na, och då kommer väl äfven Öfverintendents-embetet att stå
under en af dessa. Detta embete — Öfverintendents-embetet
— får icke hafva befattning med annat än Kronans bygg¬
nader utom slotten, och dessa komma här icke i fråga. På
dem kan i intet fall något anspråk bildas. Slottet är bonin¬
gen för Konungen och för den K. Familjen. Ingenstädes
uti Europa finnes ett slott, der Konungen bor, som är öpp-
nadt för publika verk och inrättningar. Det finnes icke nå¬
got, sorn af sådana hyser så många, som Stockholms slott.
Hvad beträffar Pri ksarchivets närvar, personal, så är den
högst förtjent af aktning och tacksamhet, och särdeles den
nu var. chefen, som Riksarchivet beklagligen icke länge lä¬
rer få behålla; och då jag uti mitt förra anförande icke der¬
om yttrade mig, så var det dels derföre, att dessa tän¬
kesätt om den närvar, personalen och dess chef äro så all¬
mänt uttalade, dels derföre, att, vid fråga om anslag, icke
det personliga utan endast saken bör afses.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Då jag afgifver ett
utlåt, i denna fråga, så gör jag det med största försigtighet,
och endast i det ändamål att begära ett sådant anslag, som
anstår Riksarchivet. Jag har händelsevis upplysningar att
meddela, hvilka möjligen kunna intressera Pv. o. Ad. Efter
Polska kriget blef af Ryska Regeringen en comité' nedsatt,
för att examinera alia bibliotheker i Polen. Oliva kloster
och många andra blefvo då examinerade; och det hade va¬
rit önskligt, alt Riksarchivet då hade varit i tillfälle att
köpa dyrbara skatter för Svenska historien, hvilka då blefvo
deponerade, jag vet icke hvar, men säkerligen icke uti Sven¬
ska händer. Dessutom finnes det uti Italien och Frankrike
skatter för vår historia, hvilka icke skulle kunna lösas af
vår Regering, äfven om Riksarchivet finge dessa anslag. Jag
vill icke vidlyftigare orda härom, men önskar, att R. St.
ville gifva det mest liberala anslag åt Riksarchivet för dess
verksamhets bibehållande.
Hr von Hartmansdorff: Jag understödjer de förslag,
som redan blifvit gjorda, att gifva löneanslag åt Riksarchi-
vets tjenstemän och anslag till anskaffande af ett bättre ut¬
rymme för archivets handlingar. Om Utsk:s ledamöter be¬
hagat på stället taga kännedom af dessa handlingars mängd,
så skulle de hafva funnit, att det fordras ett icke litet hus
för att rymma dessa historiska skatter; de skulle hafva för¬
nummit alt Sundhets-collegii hus, som blifvit satt i fråga,
är alltför litet; det har dessutom, såsom jag vet, det felet
att vara fuktigt, åtminstone i den understa våningen, som
ligger närmast vattnet. Riksg.cont:s hus på Riddarholmen
är jemväl för litet. Om med Ricksarchivets handlingar
skulle förenas Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-acade-
miens samlingar, hvilket måhända vore lämpligt, så är det
ännu säkrare, att ifrågavar. byggnader äro otillräckliga.
Den i Maj e. m.
Gr. Frölich har yttrat, att Riksarchivet bort fullstän¬
digas ined äldre handlingar från Rikets collegier. Deri in¬
stämmer äfven jag. Enhvar, som besökt dessa embetsverk och
sett de gamla handlingarnas förvaringsrum, lärer icke kunna
annat än beklaga, att de ej äro bättre förvarade. Samman¬
föras de på ett ställe med Riksarchivet, så behöfver man,
såsom Gr. Frölich anmärkt, icke gå och söka dem på 2 å
3 olika ställen, och ändock ej veta om de linnas eller icke.
Förvarades de på ett ställe, så kunde den, hvars rätt be¬
rodde på handlingars tillrättafående, vara förvissad att, om
de funnes i allmän vård, så vore de på Riksarchivet. Mendet
hr icke blott uti Rakets collegier, som vigtiga handlingar
finnas. De ligga äfven i verk, der man minst skulle det
förmoda. Under den tid, då jag var fullmäktig i Riksg.-
cont., fick jag uppdrag att ordna dess archi v. Der man
skulle trott sig finna blott räkenskaper och handlingar af fi-
nancielt intresse, påträlFades andra rörtde Sveriges historia
af ganska märkvärdigt innehåll, såsom förteckningar på de
tropheer, hvilka blefvo tagna under Carl XII:s krig och se¬
dermera använda till myntning eller försäljning. Saken är
riktig, såsom Gr. Frölich sett henne; men jag tror, att det
är Öfverflödigt vidare påminna StatsUtsk. härom. Det har,
såsom åtskillige af dess ledamöter redan yttrat, nit för sa¬
ken; då återstår blott att föreslå nödiga medel dertill. Gif-
ver Utsk. anvisning på penningar, och vilja R. St. bevilja
dem , så får man nog byggnader. Alt under riksdagens lopp
vilja utse byggnader, tror jag vara fåfäng möda, särdeles då
den nya organisationen af Statsrådet kommer att fordra
■större utrymme åt departementen och förknappningar för
andra embetsverk, under det att rum i Kronans hus saknas
till den grad, att, då comitier skola nedsättas mellan riks¬
dagarna, får man vanligen vända sig till Riksg.cout., för
att få begagna Utsktns rum, emedan uti Kronans hus inga
finnas lediga. Jag anhåller , att dessa mina anmärkn:r måtte
få medfölja remissen till Utskottet.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Utaf alla de anmärkntr,
som, vid föredragningen af detta betänk., i så rikt mått blif¬
vit tilldelade StatsUtsk., förefaller det mig, som de, hvilka
röra Riksarchivet, varit de minst förtjenta. Jag kan icke
finna annat, än att - StatsUtsk. i denna sak visat ett varmt
intresse och erkänt behofvet af en ny reglering i detta fall.
Utsk. har derföre med största skyndsamhet inkommit med
svar på väckt motion om anslag till nyby'ggande af ett hus
för sådant ändamål. Utsk. har nödvändigt måst väta var¬
samt i denna fråga, hvilken i första rummet rörde icke min¬
dre än 200,000 rtdr btco, såsom motionen från PresteSt.
upptog. Således var det minsta man kunde vänta och for¬
dra, att, om R. St. ingingo till Regeringen med en begäran
om undersökning i detta fall, Regeringen skulle visa sig åt¬
Den a Maj e. m.
minstone lika nitisk, som enskilde motionärer i denna fråga
varit. Jag kan icke föreställa mig, att icke, med Regeringens
utvägar till biträde af alla slag, en undersökning i detta af¬
seende skulle vara temmeligen lätt verkställd, och svar så¬
ledes kunna snart afgifvas, hvarigenom saken kunde till nytt
öfvervägande förekomma. För min del anser jag, alldeles
lika med Gr. Frölich, att frågorna om local och löner äro i
största samband med hvarandra, och att således icke den
ena frågan bör utan sammanhang med den andra afgöras;
äfvensom jag, för min del, anser det verkligen skall lända
till skyndsamhet i hvad som rörer den undersökning, som
StatsUtsk. föreslagit och R. St. bifallit, att lönefrågan blir
hvilande, tills ett svar i förra afseendet blir meddeladt. be¬
träffande det förslag, som StatsUtsk. afgifvit, att härtill an¬
vända Sundhets-collegii hus på Riddarholmen, så kan jag
åtminstone ej föreställa mig, att detta verkligen skulle vara
så alldeles overkställbar!. Detta hus är icke hvad man kal¬
lar litet, utan ett hus med ii fönster å långsidan och 4 fön¬
ster på gafveln. Det är 3 våningar högt och lemnar till¬
fälle att, genom ett par alnars påmurning, bereda en stor
sal. Ett sådant hus kan jag ej anse litet, utan tror jag, att
många tusen volumer af den digraste beskaffenhet der skulle
kunna inrymmas. Emedlertid vill jag icke i detta fall vara
envis, utan må frågan bero af en blifvande undersökning.
Hvad den omtalade fuktigheten beträffar, så vet jag, som
sjelf varit på stäliet och, så mycket på mig kunnat bero,
undersökt huset, att denna olägenhet verkligen äger rum i
den nedra våningen, dock icke lill den grad, att icke folk
der kan bo och bibehålla sin helsa. Der bo nu vaktmästa¬
re. I våningen dernäst är ett slags magazin för armeens fält¬
kistor; och då dessa, som äro sammansatta af fint poleradt
stål, icke tagit fukt, så synes ingenting der vara att af fuk¬
tighet befara. Våningen deröfver utgöres af Sundhets-collegii
sessionsrum, och hafva icke den ringaste olägenhet af fukt.
Der ofvanpå är en halfvåning med fönster, som icke skulle
behöfva reér än takets upphöjande ett par alnar för att
bilda ett mycket lämpligt förvaringsrum för böcker och
handlingar. Husets local är dessutom midt ibland embets-
verken, samt således lämplig för alla, som behöfva förfråga
sig i archivet, och nära stadens bok-auctionskammare, der
en skicklig chef för archivet ofta nog kunde göra complet-
tering af nödiga verk och böcker, hvarpå TJtsk. ansett sig
böra fästa särdeles afseende. Alla dessa skäl hafva föranledt
förslaget, och jag hade önskat, att åtminstone det afseende
derpå blifvit gjordt, att man uppskjutit med sina anmärkntr
tills svar från Regeringen ankommit, hvarefter det alltid till¬
kommer Utsk. att alt yttra sig öfver, så vä! localen, som
löneanslaget. Jag tror således, att man kunnat dröja, tills
svaret rörtde undersökningen inkommit; och hoppas jag, alt
samma skyndsamhet, som i fråga derom af R. St. blifvit
Den 2 Maj c. m.
iakttagen, skall kvinna påräknas af Styrelsen, ifall saken är
af den stora vigt, sora ätskillige värde talare förmenat. Skulle
åter, såsom andras yttranden tyckas gifva vid banden, det
egentligen vara löneanslaget sora fordras, och localen endast
vara en underordnad sak, hvarmed man kan hjelpa sig; så
tror jag visserligen, att en utgift af ett par tusen r:dr är
lättare att åstadkomma, än byggnaden af ett hus, i fråga
hvarom man icke vet hvar man stannar, då hvarken något
kostnadsförslag för byggnaden är uppgjordt, eller ens någon
passande local dertill synes kunna bestämmas, utan alla de
förslag till local, som förekomma, blifva underkända: Jag
skulle eljest tro, att det förslag Frih. Sprengtporten gjort om
utbyte och begagnande af Riksg.contorets lius till detta
ändamål, skulle lemna en skälig anledn. att bestämma sig
för localen derstädes, såsom fullt motsvarande allt hvad
man kan önska och motionen afsett, samt ledande till stor
besparing för statsverket.
Frih. Sprengtporten: Jag kan icke med Hr von
Hartmansdorff dela den tanken, och finner mig icke af hans
framställning öfvertygad, att Riksarchivet skulle behöfva en
så obegränsad local, som han ansett nödig. Jag har också
besökt Riksarchivet och sett huru handlingarna der förva¬
ras. De äro till största delen oinbundna och lagda i högar,
och på somliga hyllor finnas litet, på andra intet. Om en
utgallring af dessa handlingar sker, så är det gifvet, att en
ganska stor del deraf skall befinnas vara af så liten vigt och
föga intresse, att någon särdeles omtanke om deras förva¬
rande ej är behöflig. I afseende på dessa handlingar, blefve
intet annat att göra, än att deröfver upprätta ett inventa¬
rium och låta dem hvila i de hvalf, der de finnas. Hvad
åter angår de handlingar, som hafva någon historisk vigt
eller diplomatiskt intresse, så torde det vara kändt, huru
mycket en bundt papper blir smalare, när den inbindes.
Således om de uppställas såsom i bibliotheker är vanligt,
och man väl använder utrymmet, torde det blifva möjligt
att för Riksarchivet begagna en mycket mindre local, än
som hittills ansetts behöflig. Det är af denna anleda., som
jag ej kan öfvertyga mig om, att alla de åtgärder, sorn
skulle vidtagas förr, än antingen hvad Ständerne hos Ko¬
nungen framställt blifvit godkändt, eller ock contrapropos.
i ämnet af Konungen kan blifva afgifven, kunde blifva an¬
nat än obehöfliga; och då för vidblifvandet af min mening
förekommer, dels att ändamålet ej annorlunda står att vin¬
na, dels att, om skäl äro för handen att bevilja tillökadt
löneanslag åt Riksarchivcts embets- och tjenstemän, dessa
skäl blifva ännu större, derest fråga blir om att ändamåls¬
enligt ordna detta archiv: så må det ursägtas mig, om jag
upptagit R. o. Ad:s tid, helst jag hyser den förhoppning, att
den framställning R. St. härom gjort hos Konungen, måtte
Ilo
Den 2 Maj c. m.
få den påföljd, sora enligt min öfvertygelse af hela Repre¬
sentationen önskas.
5:te punkten, b) K. Bibliotheket.
5: t e punkten c).
Hr Riben: Jag finner att jag först nu bort afgifva det
yttrande, hvarmed jag tillåtit mig att besvära R. o. Ad.
Jag ber otn ursägt för milt misstag, som härledde sig deraf,
att jag ej observerade, alt icke hela den nu förevar, punk¬
ten, utan endast en del deraf var uppläst för att discuteras.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. afstyrker K. M:s
nåd. propos. i detta hänseende, ”emedan hvarken behofvet
”deraf skulle kunnat inträffa, eller någon brist i tillgångarna
”uppstå, om de grunder för verkställighet af regleringen
”blifvit följda, som R. St. vid sista riksdagen föreskrefvo.”
Det är en uppgift, som icke är med några bevis förenad.
Jag skall hafva äran för R. o. Ad. föredraga de a:ne R. St:s
und. skrifvelse!- till K. M. under sisth riksdag, hvilka, så
vidt mig veterligt är, kunna vara tillämpliga på denna
händelse. XJti ingendera står någon sådan föreskrift, som
blifvit underlåten. Den första är N:o i5o, daterad d. 6 Oct.
i834, ang:de några med statsregleringen sammanhang ägande
allmänna frågor i:a punkten deraf innehåller: att vid an¬
slående af nya löner eller förhöjning af gamla, i förra fallet
ingen spanmäl, och i det sednare endast det förut varande
tunnetalet måtte under lönerna beräknas. Annorlunda har
ej heller skett med de nya anslagen i Konungens Cancelli,
aldra punkten innefattar den grundsats, att icke några stats¬
utgifter finge anvisas på öfverskotten af statsverkets inkom¬
ster. Delta har icke heller skett vid samma lönereglering.
3:dje punkten föreskrifver, att centonal-afgiften, såsom R. o.
Ad. känner, skulle, i stället att afdragas å lönerna, dädanef¬
ter påföras i hvarje tjensteinnehafvares skattsedel. Delta
har äfven blifvit tillämpad!. Den jtde punkten stadgar, att
de på l iksstatens hufvudtitlar uppkommande besparingar icke
må anvisas till några bestämda löneanslag på stat. Detta
har ej heller skett i Cancelliet. Den andra skrifvelsen är
N:o 170, daterad d. 3o Oct. »834, och angår regleringen af
utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel. Först före¬
kommer ett upprepande till en del af hvad jag redan om-
nämndt. Derefter säga Ständerne: ”1 öfrigt hafva R. St.,
”på det att regleringens successiva verkställande må under¬
lättas, på allmänna indragn:s-staten uppfört det belopp af
”'2,497 r:dr 14 sk. 3 r:st med derunder begripna a35 tunnor
”spanmål, som motsvarar de löner, hvilka ansetts böra in-
’’(irågås; äfvensom R. St å allmanna indragn:s-staten uppfört
"de löner och den sporlel-ersätlning, som några tjenstemän
”vid den nu indragna Cancclli-styrelsen äro berättigade att
''bibehålla, med tillsammans 1 ,3q5 r:dr 4° sk- jemte derun-
Den i Maj c. ra.
"der begripna io4 tunnor spanmål.”' Nu var händelsen i
Konungens Cancelli, att som inga anslag beviljades till någon
indragn:s-stat, så måste de öfverta lige tjenstemännen bibe¬
hålla sina förra inkomster under den nya regleringen, med
fyllnad af anslag på andra hufvudtitelns besparingar. Följ¬
den blef den, att åtminstone i Ecelesiastik-exped:n ingen tjen¬
steman kom till den lön, som vederborde, och att ingen än¬
nu kommit dertill. Förhållandet var och är följande:
Förr än nya staten infördes, hade Ecclesiastik-expeditio-
nen löner på stat 3,y83: 22. 5.
spoi tiar . . . 5,8i 5: 42- '
9,59g: 17. 3.
extra anslag på besparingarna 4>°2o: 24- —
— 13,619: 41. 3.
Genom nya staten fick Eccle¬
siastik- exped:n, ordin, löner 10,866: 32.—
och behålla af de extra-an-
slagen 2,753: 9. 3.
13,61 g: 4r. 3.
Men vaktmästaren, som miste sina sigillpenningar, och ge¬
nom nya staten skulle få 2fi6 r:dr 32 sk., hvilket i sjelfva
verket var 21: 24, mindre, än han förut åtnjutit, genom
extra-anslag, utom exped:ns allmänna, innehade på stal 121:
24. På det att han skulle få åtminstone 266: 32., måste
extra-anslaget för exped:n ökas med 145: 8. till 2,898: 17. 3.
När nu alla dessa tillgångar fördelades emellan tjenste¬
männen, slog fördelningen så ut, att de öfvertalige tjenste¬
männen erhöllo det mesta, nemi. 7,418: 32., och de ordin,
det minsta, eller 6,346: 17. 3. Af hela anslaget fingo de
ordin, icke fullt af hvad de bort hafva. Sedermera har,
derigenom att 2:ne öfvertalige tjenstemän afgått, förhållan¬
det blifvit så fö randrad t, att då jag lemnade exped:n — och
jag tror icke, att någon förändring derefter ägt rum — hade
de öfvertalige ett lönebelopp af 4i99§ r:dr i3 sk. 5 r:st och
de ordin. 8,765: 6. Men det är till märkandes, att desse
ordin, tjenstemän åtagit sig att enskildt pensionera en af¬
gången kamrat, så att de i sjelfva verket sitta med ännu
sämre villkor, än staten utvisar. Sålunda erhåller den, som
borde få 1,800 r:dr endast 1,000; den som borde hafva
2,400, får i,532; den som borde erhålla 1,200, bekommer
1,020; den som borde åtnjuta 800, erhåller 681, och den
som borde häfva 400 > undfår 35o r:dr. Deraf lärer R. o.
Ad. finna, att ehuru gifna föreskrifters fullgörande icke blif¬
vit underlätet, äro tjenstemännen likväl så vanlottade, som
jag nu haft äran framställa. Hvar och en bör deraf finna
angelägenheten och riktigheten att bevilja det anslag, som
K. M. begärt, på det att de, som äro i verklig tjensteutöf-
ning, må få sin beskärda del. Om nu de öfvertaliges för¬
flyttning på indragn:s-stat skedde, så kunde i och med det¬
samma anvisningarna på besparingarna upphöra.
112
Den 2 Maj e. ro.
6:te punkten. Minister -staten.
H. Ex. Hr Frih. Stjerneld, Gustaf Algernon,
uppläste följande:
Vid H. StatsUtsk:s förslag till nedsättning af det hittills
varande anslaget lill Minister-staten nödgas jag göra följan¬
de anmärk:r, och vördsamt anhålla om återremiss å denna
del af dess betänkande.
Att Utsk. utgått från den berömvärda åsigten alt i möj¬
ligaste måtto äfven i detta fall nedsätta Statens utgifter, er¬
känner jag, men hade tillika önskat, att detsamma noga re
beräknat de följder ett sådant förslag kan medföra.
Ulskrs uppgift på den s.' k. cabinetts-cassans tillgångar
under året 1837 är sanningsenlig, blott med den skilnad, att
de 45,00° r:dr b:co, hvilka under detsammas lopp af extra-
utgiftsmedlen upptogos, böra nedsättas till 4°>000j emedan
under det nästföregående endast 35,000 r:dr användes, hvari¬
genom den vanliga årliga summan af 4°,000 återfinnes.
Utsk. har ej heller behagat fästa sin uppmärksamhet
derpå, att Konungariket Norriges bidrag till cabinetts-cassan
eller 77,5oo r:dr b:co, hvaraf nära 4000 r:dr, såsom i Nor¬
rige särskildt anordnade, icke komma nämnda cassa till go¬
do, sannolikt komrae att nedsättas i samma proportion, sorn
det Svenska anslaget eller med -J, och således till omkring
58,ooo r:dr; hvarigenom de båda Rikenas hela ordin, bidrag
till nämnda cassa blcfve omkring 258,000 r:dr, i stället för
det hittills varande 344»00°*
Med denna summa skulle således icke allenast alla
ordin.-utgifter, hvilka under året 1837 af Utsk. uppgifvas
belöpa sig till öfver 24°,000 r;dr b:co, bestridas, utan äfven
alla öfriga och oförutsedda, för hvilka komme endast att
återstå circa 18,000 r:dr.
Dessa äro dock följande:
1:0 utomordentliga ambassader och beskickningar vid
vissa tillfällen och för vissa särskildta ändamål;
2:0 presenter och öfriga omkostnader vid tractaters och
conventioners afslutande, äfvensom afskedspresenter till här¬
ifrån rappellerade ministrar och andra diplomatiska agenter;
4:o Svenska och Norrska beskickningarnes årliga extra
utgiftsräkningar för särskilda bestridda omkostnader i och
för tjensten;
5:o kurir-resor och cabinetts-kurirernes årliga equipe-
ringspenningar;
6:0 aflöning för en Norrsk Förste Secreterare, anställd
vid cabinettet för utrikes brefvexlingen;
7:0 de vid cabinettet 'förefallande extra-utgifter; och
8:0 hemliga utgifter.
Alla dessa utomordentliga eller oförutsedda utgifter äro
och måste naturligtvis, med få undantag, till större eller
min-
Den a Maj e. m.
och beskaffenhet. Klart och onekligt måste det dock (di-
livar opartisk man vara ådagaiagdl, alt de aldrig med den
af Utsk. föreslagna summa af omkring 18,000 r:dr b:co möj¬
ligen skulle kunna bestridas.
E11 värd motionär i BorgareSt. har, såsom skäl för en
af honom yrkad nedsättning i det nuvar. anslaget till Mi¬
nisterstalen, uppgifvit, alt mäktigare stater än Sverige
ombesörja sina diplomatiska angelägenheter genom charges
d'affaires. Utsk. delar afven denna lanke och anser att vid
åtskilliga hof de förenade Piikena kunde representeras af
lägre tjenstemän.
Då det bevisas mig att lika mäktiga göra det, skall
jag blifva den förste att tillstyrka denna ändring; men så¬
dant är ej förhållandet. Af bilagda uppgifter, grundade på
officiella meddelanden och acter, bevises tvertom, att ibland
andra stater, lika med Sverige och Norrige af andra ran¬
gen, hvars Nalional-representationer med sparsamhet bevilja
anslag och med stränghet granska deras användande,
såsom Portugal, Holland och Belgien, icke allenast flera
och högre missioner anses nödiga, men äfven att dessa
länders diplomatiska budgeter vida öfverstiga den af
StalsUtsk. föreslagna. Sålunda belöper sig den Portugi¬
siska till ' . . . r:dr b:eo 470,666: 32.
Ingen torde dessutom kunna jäfva min försäkran, att de
förenade Rikenas ställning, så väl i politiskt som eommer-
cielt afseende, lill främmande makter erfordra, jemförelse¬
vis med ofvannämnda stater, ett åtminstone lika talrikt antal
representanter af ministers rang vid andra hof. Likväl äro
desse färre, och att deras löner likaledes äro mindre skön-
jes lätt af nyssnämnda bilaga.
För öfrigt anhåller jag blott, alt det H. Utsk., om,
som jag vågar hoppas, återremiss af denna del af dess be¬
tänk. beviljas, måtte fästa sin uppmärksamhet på vådan att
indraga åtskilliga af våra ministrar och ersätta dem genom
charge^ d’affaires.
Besparingen är obestridlig, ehuru de rappellerade em-
betsmännen skulle komma att pensioneras; men att denna
förändring i alla andra afseenden är skadlig, vågar jag på¬
stå, emedan den skulle strida emot ett antaget och häfd-
vunnet bruk, att stater af andra rangen vid större hof re¬
presenteras af ministrar, ett bruk, grundadt på ömsesidig
grannlagenhet och de resp. staternas gemensamma och san¬
na fördel, samt emedan, såsom en naturlig följd deraf, de
förenade Bakenäs vänskapliga förhållanden med främmande
makter skulle komma att lida. Allas erfarenhet skall vits¬
orda sanningen af detta mitt påstående. Ingen är mera än
den Holländska till
den Belgiska till .
372,300
342,000
6 IL
Den a Maj c, m.
jag öfvertygad, att ali möjlig sparsamhet bör iakttagas: men
för att bevara sin rang och sitt anseende, nödgas ofta en
svagare och fattigare stat i vissa fall, så väl vanliga som
oförutsedda, göra lika uppoffringar som en mäktigare och
rikare.
Dessa af mig förutsedda menliga verkningar af ett för
långt drifvet indragms-systeme komma icke, om det införes,
att drabba mitt eget eller en efterträdares ansvar; men så¬
som embetsman och på grund af den erfarenhet jag anser
mig äga, kan jag ej underlåta att på det högtidligaste der¬
emot protestera och anhåller i följd deraf vördsamt, att Mi¬
nister-staten måtte bibehållas vid dess nuvar. anslag.
Diplomatisk Budget.
Portugal.
Envoye' extraordinaire — Wien 42>ooo: —
Charge' d’affaires — Brlissel i4,333: 16.
Charge' d’affaires — Köpenhamn 11,000: —
Envoye' extraordinaire — London .... 48*666: 3a.
Envoye' extraordinaire — Madrid 42>ooo: —
Envoye' extraordinaire — Paris ... i . 42>ooo: —
Charge' d’affaires — Stockholm 11,000: —
Envoye' extraordinaire — St. Petersburg . . 42>ooo: —
Envoye'extraordinaire — Berlin 42>ooo: —
Charge' d’affaires — Haag 13,666: 3a.
Envoye' extraordinaire — Rom 42>ooo: —
lixt ra utgifter 53,333: 16.
Hemliga utgifter . . 66,666:32.
S:a r:dr Sv. b:co 470,666: 32.
Nederländerna.
Envoye' extraordin. Tyska Förbundet . Gulden 22,000.
Envoye' extraordin. — Danmark .... „ 20,000.
Envoye' extraordin. — Frankrike ... „ 44>00°-
Envoye' extraordin. — Storbritannien . . ,, 55,000.
Envoye' extraordin. — Österrike ... ,, 28,000.
Envoye' extraordin. — Preussen .... ,, 28,000.
Envoye' extraordin. —- Ryssland .... „ 44>°°°-
Charge' d’affaires —- Spanien 10,800.
Envoye' extraordin. — Sverige .... „ 22,000.
Envoye' extraordin. — Belgien .... „ 3o,ooo.
Equiperingskostnader „ i5,ooo.
Postporto för beskickningarna „ 3o,ooo.
Kurir-resor „ i3,5oo.
Hemliga utgifter 10,000.
S:a Gulden eller r:dr Sv. b:co 372,300.
Belgien.
Envoye' extraordin. •— Österrike .... Francs 40*000»
Envoye' extraordin. — Frankrike .... „ 60,000.
Transport 100,000.
Dcti i Maj e. m.
lia
Transport 100,000.
Envoye extraordin. — StorBrilannien ... „ 80,000.
Envoye' extraordin. — Nederländerna ... „ 5o,ooo.
Envoye' extraordin. — Preussen .... „ 5o,ooo.
Charge' d’affaires — Danmark i5,ooo.
Cliarge' d’afFaires — Spanien „ i5,ooo.
Charge' d’affaires — Sverige „ i5,ooo.
Envoye' extraordin. — Ryssland .... „ 80,000.
Envoye' extraordin. — Frankfurt ... ,, 4°>000‘
Pensioner „ 10,000.
Kurir-resor 70,000.
Extra utgifter 75,000.
Ileinliga utgifter 84,000.
S:a Francs 684,000 eller r:dr Sv. b:eo 342,000.
H. Ex. H r Gr. Löwenhjelm: Jag yttrar mig ogerna
i detta mål, der jag kan synas drifven af egen fördel. Men
grannlagenheten kan öfverdrifvas, och detta skedde, om de
på sådan grund tego, de som äro förpligtade alt närmast
känna det, hvarom fråga är.
Jag bestrider Utsk:s utgångspunkt, som hufvudsakligen
är den , att eharge's d’alfaires kunna ersätta ministrar. De
förres personliga förmåga är här icke i fråga; enär, med få
undantag, samtlige ministrar varit charge's d’affaires, och
förmågan icke kom på samma gång med nya creditivet. Men
så väl äldre praxis, som Wiener-congressens act i8i5 be¬
stämma, alt charges d’alfaires icke som ministrarne äro
accrediterade hos Monarkerna , men endast till utrikes mi¬
nistrarna, och äga således icke, i och för ärendena, till¬
träde hos Monarkerna. Men ännu mer, ehvad personlig
förtjenst en charge' d’affaires än må äga, vinner han ic¬
ke ens hos utrikes ministern lika tillträde med oss. En
annan villfarelse vore att anse, det besparingen blefve
lika stor med hela skilnaden emellan de för ministrar och
charges d’affaires nu brukliga aflöningar. Om charge' d'af-
faires icke allönades högre, ja dubbelt högre, än nu, förmår
han icke bispringa förlägna och t. o. m. nödlidande lands¬
män. Sådane äro beklagligen många utomlands. Men icke
kan meningen vara, att de skola utan all hjelp afvisas. Detta
biträde bestrides nu af ministrarna, och de, som hafva min¬
ne och anlitat dgtta biträde, kunna intyga, att ministrarne
icke undandraga sig att dermed tillhandagå. Det är äfven
något annat, som en charge' d’affaires med nuvar. löner allde¬
les icke förmår, nemi. att i vettenskapligt, litterärt, artistiskt,
tecknologiskt och industrielt afseende gagna fäderneslandet.
Detta är utrikes missionernes oeftergifliga pligt, och är än
mera maktpåliggande för vår Stat, i anseende till dess för
communicationer med Europa så ogynnsamma läge. Men
jemte allt det myckna och kostsamma, som härtill for¬
dras, förutsätter det synnerligen, att våra landsmän, som
116
Den 2 Maje. ra.
i och för ofvannämnda yrken beresa våra residenser, förhjel-
pas till umgänge med, och biträde af alla utmärkta och ver¬
kande infödingar af samma yrken; och härtill fordras den
der kostsamma representationen, hvilken de deri oerfarne
anse sorn en särdeles njutning, men som verkligen är en af
de tråkigare pligterna. Dessutom fordras en högre och kost¬
sammare stat af en charge' d’affaires, när han anställes som
permanent mission s-chef, än när han blott vicarierar forsin
frånvar. minister. — Besparingen, ifall af charge' d’affaire’s
anställande, vore således ringa, och vore en ganska illa be¬
räknad hushållning, blott under ofvan anförda synpunkt;
helst en enda hemlandet tillegnad uppfinning kan blifva vi¬
da indrägtigare, än sådan småaktig besparing. Och detta
gäller med än högre visshet om andra fördelar, som en mi¬
nister, men icke en charge' d’affaires förmår tillskynda lan¬
det. — Ar 1822 föreslog Franska Regeringen en tulltaxa,
som med 5o proc. förhöjde tullen å inkommande jern. Re¬
dan hade deputerade-kammarens utsk. tillstyrkt antagandet,
då Svenska Ministern förmådde utverka undantag för jern,
utsträckt under hammare och behandladt vid vedkol. Enär
nu tullförhöjningen drabbade det Engelska valsade och vid
stenkol behandlade jernet, blef följden, att vår import, som
sedan tullförhöjningen 18 i4 aldrig öfverstigit halfannan mil¬
lion kilogrammer, uppgick inom ett par år till 8 millioner.
Sednare har samme Minister förmått att åt 21 af våra
unga sjö-officerare vinna embarquement å Franska örlogs¬
skepp. Det skedde tvertemot författningarna, och man vet
huru afundad embarquering i alla flottor är. Men , under¬
stödd af de vackra minnen våra sjö-officerare Jemnat i Fran¬
ska marinen under Amerikanska kriget för 60 år sedan, lyc¬
kades det Svenska Ministern, så väl hos Carl den X:de som
hos Fransmännens nu regerande Konung, att befordra dessa
21 unga sjö-officerare till deltagande i alla fälttågen i Me¬
delhafvet och mot Algier, i Lissabons intagande, i expedi¬
tionen till Senegal, och flera verldskringseglings-resor. Un¬
der 6 a 7 år tjente desse officerare med sin Svenska grad,
med alla Franska olficerarne tillkommande rättigheter, med
full Fransk sold, sora försatte dem i tillfälle alt lemna sin
Svenska aflöning orörd; och när de, decorerade allesammans,
hemreste, medförde de den sjö-erfarenhet, som under en så
beskaffad och så långvarig embarquering måste förvärfvas.
Må jag tillägga, att de alla hade hedrat vår flagga. Men
detta må ju anses hafva varit en högst nyttig diplomatisk
gerning; ty rikaste marin-budget kan ej göra krig enkom för
att till sådan grad af sjömanskap förhjelpa sina unga offi¬
cerare. Men sådant förmå sannerligen icke charges d’affai-
res; ty dertill förslår ej deras capacitet, den ingen för öfrigt
hellre och uppriktigare än jag hos våra närvar. charge's
d’a(Faires vitsordar. Till sådant fordras den verkningsför¬
måga, som ministrar hemta utur upphöjdare ställning, yp~
Deni Maje. ta.
"7
pigare representation och deraf följande umgängesförmåner.
—• Men , torde någon invända, bör skäl ej vara nog att
vinna livad skäligt är?— ”Jo Gud bevars!” svarade min vän
Kellgren för 60 år sedan: ”Jo, Gild bevars — men ej på
”jorden.”
Gr. Frölich: Jag ämnar icke tala om charges d’affai-
res, och lämpligheten alt sätta dem i stället för verkliga
ministrar. Jag ämnar tala 0111 anslagen. Härvid skulle jag
önska, alt, enl. det råd en värd ledamot af detta Stånd i
förmiddags gaf, jag kunde tala rent och öppet ut; men i
denna fråga fruktar jag nu så mycket dunkelt ligger öfver
cabinettseassans förhållande till andra cassör, att jag skulle
önska mig förmågan att tala diplomatiskt. Då jag nu icke
kan göra det, anhåller jag blott, att den begärda förändrin¬
gen ej må af SlatsUtsk. beviljas; och förbehåller jag mig att,
då vi komma till 8:de hufvudtiteln, vidare få yttra 111ig i
denna fråga.
Hr Ihre, Albrecht, uppläste följande:
Jag instämmer till alla delar i hvad Frih. Stjerneld an¬
fört emot StatsUlsk:s förslag att med £:del nedsätta det hit¬
tills beviljade anslag för Minister-staten. Hr Fr i hrns här
uttalade öfvertygelse är äfven min; den är grundad på en
gemensam erfarenhet. Utan alt således upptaga tiden med
upprepandet af redan framlagda skäl, anser jag dock för
min pligt att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på det olämp¬
liga, det skadliga, det måhända vådliga förvåra utrikes för¬
hållanden deri, att nödgas återkalla större delen af våra vid
främmande hof anställda ministrar, och derigenom inför
hela Europa erkänna, att vi icke kunna eller vilja fortsätta
våra förbindelser med dessa stater på samma förtroligare
fot som förut. Ty ehvad man än må invända till försvar
för den mening, att en charge' d atfaires kan vara lika nyt¬
tig för sitt land, som cn minister; så torde likväl detta en¬
dast tillräckligen vederläggas af alla andra Rikens exempel
och troligen, i enlighet med hvad Gr. Löwenhjelm nyss ytt¬
rat, af alla de personers vitsord, hvilka beträdat den diplo¬
matiska banan. Bland främmande makter af samma politi¬
ska ordning och vigt, som de förenade nordiska Rikena, lä¬
rer man ej kunna uppgifva en enda, som icke underhåller
ett lika stort eller större antal ministrar. Norra Amerika
äger sex agenter af denna rang vid Europeiska hof. — Slut¬
ligen vågar jag erinra, att våra diplomatiska ombud icke en¬
samt äro Sveriges representanter; de tillhöra äfven Norrige;
och jag hemställer, huruvida det är rätt att, genom minister¬
anslagets ensidigt beslutade förminskning och våra beskick¬
ningars deraf följande reduction, blottställa oss för förebrå¬
elsen att, vid möjligen inträffande politiska brytningar eller
vigtigare underhandlingar, dymedelst äfven kunna skada
Brödrarikets intressen.
118 D en a Ma j e. ra.
Jag anhåller om återremiss af StatsUtsk:s nu föredragna
utlåt, , i hvad det rörer Minister-statens anslag.
7ide punkten. K. Postverket.
Hr Peyron, Gustaf Abraham, hade inlemnat föl¬
jande :
I anledn. af H. StatsUtsk:s utlåt. N:o 4?» angrde regle¬
ringen af utgifterna under riksstatens anili a hufvudtitel,
anhåller jag vördsammast, att, i hvad angår Utsk:s yttran¬
de om anslaget till Postverket, få flista R o. Ad:s uppmärk¬
samhet derpå, att, ehuruväl anslagsbehofvet för Postverkets
stat och öfriga utgifter, i K. M:s aflåtna nåd. propos. om
statsverkets behof, icke förslagsvis blifvit uppgifvet till mer
un 35o,ooo r:dr, sådant likväl skett under den förutsättning,
att R. St. äfven hädanefter skulle medgifva, att, sedan den
för statsverket af postmedlen beräknade netto-inkomst, hvil¬
ken K. M. i nåd. föreslagit lill 5o proc. mer än de förra
åren, nemi. till i5o,noo r:dr, blifvit afdragen, det blifvande
öfverskottet finge till postinrättningens underhåll och för¬
bättring disponeras.
Då StatsUtsk. icke nu utlåtit sig om den sednare delen
af den nåd. proposrn, eller den rörtde öfverskottets disposi¬
tion, ehuru, genom de från Poststyrelsen infordrade, och
StatsUtsk. meddelade uppgifter och upplysningar, Utsk. va¬
rit i tillfälle inhemta, att Postverkets ordin.-utgifter för de
sednare 2.‘ne bokslutsåren 18 >7 och 1838, oberäknadt de å
öfverskottet anvisade utgifter för paketpost-inrättningen, och
understödet för diligencer, i medeltal uppgått till något öf¬
ver 400,000 r:dr årligen; och dertill kommer, att, genom
sedermera tillkomna och ständigt fortgående förbättringar i
post-communicationerna, innevar. års utgifter blifvit beräk¬
nade till en summa af 411 »9^7 r:dr 44 s^* 4 r-> förutan ett
tillskott af 15 a 18,000, som numera erfordras för året till
den utländska postgången, sedan en direct postcommunication
med ångbåtar emellan Sverige och England just nu är på¬
börjad; anser jag det desto vigtigare, att det ordin.-anslaget
för Postverket fastställes till minst 43o,ooo r:dr årligen, som
för den händelse att öfverskottet å postintraderna icke skulle
för samma ändamål få disponeras, alla de sedan sista riks¬
dag gjorda förbättringar i postcommunicationerna icke kun¬
na , då medel till kostnadernas bestridande saknas, fortfaran¬
de underhållas, och således måste åter upphäfvas.
Som det i alla fall synes vara rättast och ändamålsen¬
ligast , att anslaget för redan kända och bestämda utgifter
fastställes till ett belopp, som motsvarar detsamma, iunan
något öfverskott beräknas; hemställer jag vördsammast, om
icke Postverkets ordin.-utgifter vid förevar, statsreglering
må, i stället för 35o,000 r:dr, förslagsvis beräknas till 43o,000
r:dr, äfvensom att, då lättade communicationsanstaller otvif¬
velaktig! befrämja industrien och i sin mån den allmänna
D«n i Ma j e. m. lig
välmågan i landet, om icke, sedan R. St. bestämt den sum¬
ma, som af posliritraderna bör lemnäs till statsverket, det
derutöfver uppkommande öfverskott må, såsom hittills, äfven
hädanefter få disponeras till postinrättningarnas ytterligare
utvidgning och förbättring; och torde jag bland det sednare
slaget blott få nämna den, såsom af mycken nödvändighet
för posternes säkerhet och vård, att täckta åkdon anskaffas
för deras förvarande under fortskaffningen.
Jag anhåller sålunda vördsamt om återremiss på betänk,
i förevar, afseende, och alt mitt anförande måtte till Ulsk.
få åtfölja.
Hr Grundelstjerna, Axel Wilh., hade ingifvit ett
anförande, som upplästes, så lydande:
Uti utlåt. N:o 4o, ang:de reglenn af utgifterna under
liksstatens andra hufvudtitel, har StatsUtsk. i y:de punkten,
rörtde K. Postverket, yttrat, det Utsk. ej funnit anledn.
föreslå någon förändring i beloppet af den anslagssumma,
som för Postverkets utgifter å sista statsregler:n blifvit upp¬
förd, dervid Utsk. anfört, att frågan om disposition af öfver¬
skott å postmedlen fordrade en noggrannare utredning, och
skulle blifva föremål för en särskild behandling.
Ehuru i sammanhang härmed den af mig hos R.o. Ad.
den 7 sisth Mars väckta och till Utsk. den 11 i samma må¬
nad remitterade motion, om öfverflyttning till annan hufvud¬
titel af de hittills utaf postmedlen bestridda utgifterna för
telegraph-inrättningarna i Riket, synes hafva bort behand¬
las, har Utsk. likväl icke meddelat något utlåt, i denna frå¬
ga, samt ej Heller fästat det ringaste afseende å de af mig
vid samma tillfälle lemnade upplysningar om Postverkets år¬
liga behof efter innevar. års utgång.
Det är väl sannt, att uti den K. propostn om statsver¬
kets tillstånd och behof, som denna riksdag till StatsUtsk.
blifvit aflåten, Postverkets utgifter calculationsvis uro upp¬
tagna till enahanda belopp, som vid sista stalsregler:n, eller
till 35o,ooo r:dr om året; en summa, som, enl. hvad jag
förut upplyst, blifver otillräcklig; men då Utsk. sedermera
begärt och af Poststyrelsen långt före detta erhållit specifika
uppgifter" å Postverkets utgifter och behållningar under de
sednare åren, har Utsk. icke kunnat vara i okunnighet der¬
om , att postinrättningen i dess närvar, skick ej kan under¬
hållas med en summa af 35o,ooo r:dr om året, och att der¬
till ytterligare erfordras 60 a 70,000 r:dr årligen, utan af¬
seende på några förbättringar i postväsendet och oberäknadt
kostnaderna för telegraphverket, ångfartygs nybyggnad, er¬
sättning för af Svenska ministrar och consuler på främman¬
de orter utbetald t postporto, samt understöd för diligence-
inrättnlr, om sådant understöd än vidare skulle komma
i fråga.
Detta ökade behof af 60 å 70,000 r:dr om året för
120
D t n 2 Maj c. na.
sjelfva Postverket, liar uppkommit af postcommunicationernas
betydliga förbättring under de 6 sednast förflutna åren,
derom statsrevisorernes tili R.St. afgifna berättelser nogsamt
vittna; och då R.St. vid sista riksdagen bestämdt för sådant
ändamål lemnat K. M. dispositionen af de å postmedlen
uppkommande öfverskott, samt de tillökta kostnaderna äro
permanenta, synes Utsk., som förmodligen ej åsyftat, att de
i sednare åren gjorda förbättringar i postanstalterna skola
indragas, hafva saknat skäl att till Postverkets underhållan¬
de i dess närvar, skick, om ock blott förslagsvis, uppföra
en mindre summa, än den som bevisligen dertill erfordras.
Utsk. har yttrat, att frågan om dispositionen af öfver¬
slå otten å postmedlen kommer att särskildt behandlas. Om
nu dessa till vissa bestämda föremål skola få användas, eller
till större eller mindre del böra till Riksg.cont. ingå; så måste,
särdeles i förra fallet, någon approximativ beräkning af de¬
ras belopp göras, och denna beräkning måste ju blifva högst
felaktig, om till öfverskott hänföras medel, som äro oum¬
bärliga för Postverkets underhåll.
Den fastställda staten för Postverket innevar. år uppta¬
ger en summa af 43>j443* 28. 4-
Om nu härifrån afdrages:
anslaget till telegraph-inrättningar-
nas underhåll 12,120:
ersättning till ministrar och consuler
för utgifvet postporto 6,000:
understödet tili diligence-bolaget N:o x 8,000:
26,120: — —
så återstår för Postverket /[o5,^i3: 28. 4-
uti hvilken sistnämnda summa något anslag ej blifvit beräk-
nadt för den tillämnade postcommunicationen med ångfartyg
emellan Götheborg och England , såsom nu först d i fini ti v t
reglerad, ej heller för postiljonernes beklädnad, hvilken in¬
nevar. år ej utfaller, men nästa år fordrar en utgift af 7
å 8,000 rrdr.
Jag har trott mig böra anföra detta förhållande, för
att ytterligare styrka otillräckligheten af 35o,ooo r:dr om
året till det egentliga Postverkets underhåll, och anhåller
om återremiss af Utsk:s betänk., med yrkande, det Utsk.
uti afgifvande nytt utlåt., efter det ådagalagda behofvet,
måtte rätta den förslagssumma, som till verkets underhåll
intill nästa riksdag årligen erfordras; samt alt Utsk. måtte
sig yttra öfver den af mig väckta fråga om öfverflyttande
till annan hufvudlitel af anslaget till telegraph-inrättningarna
i Riket, och, i händelse Utsk. ej anser sig böra en sådan
öfverflyttning tillstyrka, Utsk. likväl måtte föreslå en be¬
stämd summa att af öfverskotten å postmedlen årligen intill
nästa riksdag utgå, i och för nybyggnad och underhåll af
telegrapherna; hvarigenom tillgångarna för sjelfva Postver¬
kets
Den a Maj c. m.
'kets underhåll och dess förbättring, om detsamma skall fort¬
gå, må med mera säkerhet kunna beräknas.
8:de punkten. K. Ka m m ar-co 11 egium.
Frih. Gederström, Jacob: Samina anmärkn. galler
vid Stats Utslits bär gjorda förslag, som blifvit gjord vid för¬
slaget rör:de K. M:s Nedre Just.revision. Det är nemi. frå¬
gan att visa, huruvida Svenska folkets intresse är beroende
på att få målen afgjorda, eller om ärendena skola ligga nere,
för det att icke medel finnas att aflöna de embets-och tjen¬
stemän, af hvilka målen böra handläggas, som bort utgöra
föremål för StatsUtskts öfverläggning , men blifvit åsidosatt.
K. M. har i sin nåd. propos. förklarat, alt hvad K. M. för
Kammar-colhm begärt, var påkalladt, så väl af billighet och
rättvisa, sorn af nödig omtanka för ärendenas gång. TJtsk.
deremot bar förklarat: ”Lika med sist församlade Ii. St.
■”håller TJtsk. före, att Kammar-collegii reorganisation , än¬
damålsenligt verkställd, bör kunna ske med nu ägande tillgån¬
gar, helst om styrelsepersonalen i co!l:m till en del skulle
''utgöras af assessorer med derefter lämpade lönevillkor; och
”får TJtsk. derföre, under åberopande af dess vid böl jan af
”detta betänk, i allmänhet framställda åsigter, afstyrka fö¬
rfall till uppförande å stat af ofvannämnda summa;” hvil¬
ken summa likväl var påkallad af billighet och rättvisa samt
nödig omtanka för ärendenasgång. Det är således billigheten,
rättvisan och den nödiga omtankan för ärendenas gång, som all¬
deles icke utgöra något föremål för Utsk:s omtanka. Låtom oss
nu tillse, huruvida Utsk. i öfrigt har rätt, i afseende på frå¬
gan om att re'organisationen kunnat blifva ändamålsenligt
verkställd med befintliga tillgångar, derigenom att en del af
Kammar-collegii ledamöter blifvit assessorer. Made TJtsk.
velat, så hade det för TJtsk. icke varit svårt att skaffa sig
underrättelse om att denna fråga icke är ny, att den flera
gånger varit väckt, under loppet af förra seklet 2.:ne gånger
föreslagen af Ständerna, begge gångerna pröfvad och noga
pröfvad , samt derefter afslagen af det enkla skäl, att asses-
sors-befättningen, såsom en snart öfvergående adjunction, ic¬
ke medger den erfarenhet, som fordras för att behörigen
kunna förestå ett kammarråds-embete. Det är den långvariga
handläggningen af sådana ärenden, hvilka i Kammar-colhm
förekomma, som är det oeftergifliga villkoret för detta em-
betes behöriga utöfning; och på sådan grund bar den nu
åter ifrågaställda förändringen alltid blifvit afslagen. Sko¬
lan för dessa einbelsmän finnes uti iandtstatstjenster och
collegii- samt cancelli-contor; der skola subjecterne sö¬
kas, och sällan eller aldrig kan man få dem rätt skick¬
liga och brukbara, utan att de på någotdera af dessa ställen
förut befattat sig med kameralärenden.
Jag ber nu, att för it. o. Ad. få framställa en jernfö-
relse-tabell öfver lönerna i Kammar-colhm och de öfriga
fi II. i G
123
D e n 2 Maje. m.
förvaltande verken. För StatsUtsk. är det icke obekant ,
eller åtminstone bör ej vara obekant, att staterna för¬
hålla sig som följer. Presidenten i Kammar-colkm bur i
lön 3-,849 r:ö*' 4* sk. 5 r. och ett arfvode af 121 r:dr
24 sk'j Presidenterne i Stats-contoret, Bergs-colkm och
Kammarrätten hafva åter i lön på stat 4,200 r:dr. Kammar¬
råden åtnjuta såsom lön 1,260, och såsom arfvode 3jo r:dr;
deras vederlikar i andra collegier, ensamt såsom lön 1,600
r:dr; secreteraren i Kammar-colkm äger en lön af 869 r:dr
32 sk. med ett arfvode af i3o r:dr 16 sk.; secreterarne i
alla öfriga styrelseverken, med undantag af Bergs-colkm, der
secreterarens lön uppgår lill 1000 r:dr, uppbära en lön af 1,200
r:dr; ^tne kamererare i Kammar-colkm hafva i lön 777,
och i arfvode 223 r:dr; en 3:dje kamererare derstädes i lön
777 och i arfvode 23 r:dr, samt den 4;öe dervar. kamere-
raren i lön 620 r:dr 24 sk. och ett arfvode af 379 r:dr 24sk.;
kamererarne i de öfriga collegierna en lön af 1,200 r:dr.
Kammar-collegii adv.-fiscal har såsom lön på stat endast
582 r:dr 24 sk. och såsom arfvode 4 17 r^dr 24 sk.; deremot
hafva ndv.fjscalerne i Krigs-colkm , Stats-cont., Kammar-
colkm och Kammarrätten 1,200, i Förvaltningen af sjö¬
ärendena 800, samt i Bergs-colkm 600 r:dr i lön på stat.
Icke mindre ofördelaktigt visar sig förhållandet för Kammar-
colkm, vid jemförelse af de dess öfriga tjenstemän tillagda
löner och urfvoden, emot den lön deras vederlikar i andra
verk åtnjuta, såsom den tabell, jag härvid får till prot. af¬
lemna, närmare visar. Om nu härtill lägges, mine herrar!
att, ifall StatsUtsk. velat göra sig mödan att skicka upp i
Kammar-colkm för att bese våra diarier, protocoller och re-
gistraturer, Utsk. lätt kunnat inhemta hvilken skilnad finnes
emellan detta verks och de öfriga collegiernas göromål och
befattningar, hvilka undersökningar i Kammar-colkm fordras
till målens beredande, innan de kunna afgöras; så hade Utsk.
bort finna, att ingen jemförelse emellan detta och de öfriga
embetsverken kan anställas, utan att Kammar-colkm är lika
öfverhopadt af göromål, som det är illa försedt med löneanslag.
Utsk. har såsom skäl för sitt afstyrkande åberopat pre¬
misserna i della betänk., deri Utsk. hänvisat till de förmo¬
dade följderna af Statsrådets förändrade organisation. Man
må nu föreställa sig dessa följder hurusom helst; äfven om
man vill antaga, att de collegiala formerna helt och hållet
skola inom Sverige upphöra, så blir det dock otvifvelaktig!,
att denna organisation , i hvad den skulle röra Kammar-
colkm, först sent och många år härefter möjligen kunde till—
vägabringas. Om desse tjenstemän stå lönade såsom nu, med
tillägg af arfvoden, i stället för att deras vederlikar hafva
löner; så vill jag till er, mine herrar! hemställa, huru det
är möjligt, att de, som i en framskriden ålder, dåde blifva
föga skicklige för tjensternas utöfvande, skulle afgå , derest
de hade löner, skola kunna aunat än qvarstå i tjenst, för
Den a Maj e. ni.
alt ej nödgas svälta. Det kan ej vara Statens intresse alt på
det sättet göra tjensteinännen otjenstbara. Tvertom måste
det vara Statens intresse, att den, sorn t jent 4o ä 5o år, då
kropps oell själsförmögenlieterna aftagit, må , lika med sina
vederlikar i andra embetsverk, äga rättighet att afgå och öf-
verflyttas på indraga.stat för de få återstående dagarna eller
åren af sin lifstid , med åtnjutande af de inkomster hvar¬
på han genom lång tjenstetid har billiga och lättsenliga an¬
språk. Jag bade trott, att uti en fråga, deri Regeringen
synbarligen varit orsaken, alt detta ej blifvit verkstäldt vid
förra riksdagen, medelst underlåtenheten att framställa,-att
billigheten och rättvisan fordrade det anslag som begärdes,
Utsk. icke, med hänvisning till Statsrådets reorganisation och
i följd deraf förmodade regleringar, hvilkas beskaffenhet icke
ens blifvit antydd , och för hvilkas utförande ingen tid kun¬
nat beräknas, skulle försöka att afstyrka bifall till Konun¬
gens propos. ; men då sådant skett, och vid återremiss af
detta betänk. Utsk ånyo kommer att handlägga denna frå¬
ga, så begär jag, att Utsk,, äfven utom afseendet på billig¬
het och rättvisa, måtte tillse hvad som skäligt och för Sven¬
ska folket nyttigt är; och då tror jag, att Utsk. skall (inna
det nyttiga vara fullkomligt öfverensstämmande med hvad
billighet och rättvisa kräfva, äfvensom jag är öfvertygad ,
att, om Utsk. vill skicka delegerade till Kammar-collan för
att taga reda på dess arbeten, Ulsk. skall komma i erfaren¬
het om deras mängd och omfattande beskaffenhet, deras in¬
flytande på så väl samhällets gemensamma sorn enskilde med¬
borgares rätt, samt förnimma skilnaden emellan Kammar-
collegii och de öfriga styrelseverkens göromål.
De anmärkntr Utsk. i premisserna gjort emot åtskilliga
verks reglering, medelst anvisning på besparingarna af huf-
vudtitlarna, gälla icke här. Ett sådant anvisande är icke
gjordt för Kammar-colhm, och kan således ej tagas till grund
för det ifrågavar. förslaget. Jag gillar icke dessa anmärkntr,
men har icke heller gillat Utsk:s föregtde derpå grundade
afstyrkanden , emedan, oberoende af anmärknlna, och ehvad
de kunna blifva gillade eller ogillade vid pröfningen hos
Const.Utsk., saken dock måste stå qvar; och om ett embets¬
verk icke kan fullgöra sina functioner, annorlunda än ge¬
nom anslag från dessa besparingar, så blir, på sätt en värd
ledamot under plenum på förmiddagen yltrad/s , frågan att
pröfva, huruvida det är förmånligare för samhället att låta
ärendena ligga nere, eller att, om än emot Standernes till¬
styrkande, medel anvisats på besparingarna att derigenom göra
verket tjenstbart.— Här har slutligen jemväl blifvit framställd en
hänsyftning derpå, att åtskilliga anslag, som i betänk, om andra
hufvudliteln blifvit afstyrkta, skulle kunna i en extra-stats-
reglering bifallas; och man har i detta afseende åberopat
StatsUtsk:s betänk. N:o g?., innefattande förslag att upptaga
besparingarna på titlarna till Konungens disposition, hvarvid
Den 3 Maj e. m.
18^7 år* bokslut skulle tjena till efterrättelse i afseende på
beloppet af dispositionerna för åren i84i och 1842 —torde
böra heta året 1842 och så vidare efter påföljande årsbok¬
slut. — Detta fullkomligt riktiga beslut af StatsUtsk., hvil¬
ket jag framdeles kommer att efter införd rättelse tillstyrka,
och som jag förmodar komma att gillas af samtliga lliks-
St:n, åtminstone af dem bland Stånden, hvilka ej önska, att
statsregleririgen, sådan den nu blifvit fastställd, skall leda
till upplösning af det skick, Sverige nu äger, kan dock möj¬
ligen endast innefatta en lockmat, att låta de bristande an¬
slagen å hufvudtitlarna passera, i hopp att de kunna fyllas
genom anvisning af Konungen på de summor, som skulle
blifva disponibla, enl. berörda betänk.; men hvilket kan blif¬
va först afslaget af tyå Stånd och sedermera bortvoteradt
af förstärkt StatsUtsk., då den nakna, odugliga statsreglerm
skulle qvarstå, och Utsk:s afsigt att göra nuvar. statsskick
omöjligt såmedelst vunnits. Af sådan anledning finner jag
ingenting vara att bygga på SlalsUtskis betänk. N:o 92,
förrän det af 3 Stånd blifvit bifallet; och först då kan ti¬
den vara inne att granska, huruvida någon anledn. är att
hoppas, att derigenom de brister, som i den nu föreslagna
statsregleringen förefinnas, kunna fyllas. En sådan extra-
statsreglering är dessutom alldeles stridande emot de former,
grundlagen bestämmer för statsreglering. Grundlagen förut¬
sätter nemi. , att statsreglerln skall ske på grund af Konun¬
gens propos. 0111 statsverkets tillstånd och behof, samt alt
hvad Stalén tarfvar utöfver de ordin.-inkomsterna skall ge¬
nom bevillning,ar fyllas. Det är således fullkomligt på sidan
0111 grundlagens bestämda bud, som Utsk. sökt att gå ikring
berörda stadgande och låta oss tro på ett löfte om anvis¬
ningar på besparingarna , som möjligen alldeles icke kom¬
mer att gå i verkställighet. Jag begär, att det i Konun¬
gens propos begärdta anslag måtte i det inkommande för¬
nyade betänk från StatsUtsk. uppföras på ordin.-stat, och
att StatsUtsk måtte betänka, att det ej kan vara med Sta¬
tens intresse förenligt, att så uppgöra statsreglertn, alt så-
dane embets- och tjenstemän, hvilka af ålder ej äro så tjenst-
bara sorn de varit, tvingas att qvarstanna i tjenst, för att
icke sakna hvad de för sin utkomst nödvändigt behöfva.
Hr Gyllenhaal: I full conseqvens med hvad jag
yttrat 0111 lönereglerm för Hofrätterna, ber jag att få
instämma i det yttrande om Kammar-coll:m , som Frih.
Cederström 1111 har afgifvit. Det kan visserligen anmär¬
kas emot mig, att jag aldrig arbetat i detta collini; men
jag har under i> års tid varit ledamot af Svea Hofrätt, har
21 år bott i Stockholm och har under denna tid både i al!-
mänt och enskildt hänseende haft mycken beröring med detta
collini. Jag anser mig således behörig att vitsorda mäng¬
den, grannlagenheten och vidlyftigheten af de göromål, som
(Hörer till 6 Haft. pag 124.)
Jemförelse emellan, å ena sidan, de Kammar-collestii ämbets- uclt tjenstemän anslagna icke allenast löner af R. St.
utan ock arfvoden af K. M., och, å den andra, de deras vederlikar i öfriga förvaltande verken anslagna löner.
K a 111 m
|
ar-
|
C 0
|
11
|
n a i
c 1
|
i
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Veder
|
i k a r s
|
lön
|
e r.
|
|
|
|
|
|
Embets- ocb tjenstemän.
|
Löner.
|
A rfvoden.
|
Summa.
|
Krigs-
collcgium.
|
Förvaltnin¬
gen af
sjöärendena.
|
Stats-
contoret.
|
Bergs¬
collegium.
|
Commcrce-
collegium.
|
Rammac-
rätten. \
|
President (Taffelpenningar
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
inberäknade) ....
|
d84q
|
46
|
5
|
I 2 I
|
24
|
—
|
397'
|
22
|
5
|
Sär
|
skildt
|
förhållande.
|
4200
|
—
|
—
|
4200
|
—
|
—
|
3200
|
—
|
—
|
4^00
|
|
|
6 Kammarråd ....
|
1260
|
—
|
—
|
340
|
—
|
—
|
1600
|
—
|
—
|
160O
|
—
|
—
|
1600
|
—
|
|
1600
|
—
|
—
|
1600
|
—
|
—
|
1600
|
—
|
—
|
1600
|
|
|
1 Secreterare
|
86q
|
32
|
—
|
13o
|
16
|
—
|
1000
|
—
|
—
|
t 200
|
__
|
—
|
1200
|
—
|
|
1200
|
—
|
—
|
1000
|
—
|
—
|
1200
|
—
|
—
|
1200
|
|
|
2 Kamererare
|
777
|
—
|
—
|
223
|
—
|
—
|
1000
|
—
|
-I
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 D:o
|
777
620
|
—
|
—
|
2 3
|
—
|
—
|
800
|
—
|
-
|
1200
|
—
|
—
|
1200
|
—
|
|
1 200
|
—
|
—
|
Finnes e
|
•
|
1200
|
—
|
—
|
1200
|
|
|
1 I):o
|
24
|
—
|
379
|
24
|
—
|
1000
|
—
|
-J
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 Advocatfiscal . . .
|
582
|
2.4
|
—
|
4»7
|
24
|
—
|
1 000
|
—
|
|
1 200
|
—
|
—
|
800
|
—
|
|
1 200
|
—
|
|
600
|
—
|
—
|
1 200
|
—
|
—
|
I 200
|
|
|
INotarier, Actuarie ocb Karn-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
marförvandter, 9 st. .
|
3q5
|
24
|
—
|
204
|
24
|
—
|
600
|
—
|
1
|
800
|
—
|
—
|
800
|
—
|
|
800
|
.—
|
—
|
800
|
—
|
—
|
800
|
—
|
—
|
00
0
0
|
|
|
1 Registrator
|
264
|
8
|
—
|
335
|
4o
|
—
|
600
|
—
|
.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
b Cancellister
|
264
|
8
|
—
|
35
|
40
|
—
|
3oo
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i D:o och 1 Kammarskrif¬
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vare
|
264
|
8
|
—
|
135
|
40
|
—
|
4oo
|
—
|
|
4oo
|
—
|
—
|
-CN
c
0
|
—
|
|
4oo
|
—
|
—
|
4 a 600
|
—
|
—
|
4 ä5oo
|
—
|
|
400
|
|
|
6 Kammarskrifvare .
|
264
|
8
|
—
|
110
|
40
|
—
|
375
|
—
|
-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 D:o
|
■79
|
24
|
—
|
iq5
|
24
|
—
|
375
|
—
|
1
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
> Vaktmästare ....
|
162
|
7-4
|
—
|
87
|
24
|
—•
|
25o
|
—
|
—
|
2ÖO
|
—
|
—
|
25o
|
—
|
|
3oo
|
—
|
—
|
25o
|
—
|
—
|
200
|
—
|
—
|
200
|
|
—
|
5 Kammardrängar
|
) 21
|
24
|
—
|
vS
|
24
|
—
|
200
|
—
|
—1
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 D:o
|
1 2 1
|
24
|
—
|
65
|
4>
|
3
|
1 87
|
'9
|
3
|
200
|
—
|
—
|
180
|
—
|
|
25o
|
—
|
—
|
200
|
—
|
—
|
133
|
16
|
—
|
200
|
|
|
1 D:o
|
12.1
|
24
|
—
|
28
|
24
|
|
15o
|
|
-J
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Anmärka.: Härvid bör icke förbises, att de flesta andra embetsverken, såsom Krigs-colkm, Förvaltningen af sjöärendena, Stats-contoret
och Coramerce-colkm till en del njuta, såsom arfvode, 4oo r:dr till fyllnad i 2,000, då Kammar-colbm fått, genom arfvode för ledamöterna,
endast fyllnad i de andras anslag på stat 1,000 r:dr blco, oaktadt ojemförligt trägnare, svårare oeh för laadets-intressen mera grannlaga be¬
fattning.
Den 2 Maj e. m
laö
Kammar-colhm åligga. För att icke vara vidlyftig, åbero¬
par jag endast hvad Frih. Cederström anfört, och ber att
dertill få numna, att jag nyligen här fått mig tillställd en
tryckt promemoria, innehållande en ganska upplysande fram¬
ställning ronde delta verk, hvilken jag anhåller få afjemna
lill R. o. Ad:s proh, för att åtfölja återremissen till Stats-
Ulskotlet *).
Hr Reu ters värd, Pehr Adam: Under åberopande af
rein i StalsUlsk. afgifna reservation, så väl i afseende på den¬
na punkt, som rÖr:de Riksarchivet, får jag yrka återremiss
af detta betänk., samt tillika hänvisa till den sakrika pro¬
memoria, som här sisth Onsdag till utdelning blifvit aflem-
nad, och hvilken Hr Gyllenhaal omnämnt.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Ehuru jag icke figurerar så¬
som reservant i StatsUtsk:s betänk. , anser jag mig dock bö¬
ra upplysa, att jag i fråga om Kammar-colkm varit af skilj¬
aktig tanke emot Utsk. Jag har icke varit obekant med de
af Frih. Cederström uppgifna förhållanden; jag har tvertom
varit ganska väl bekant med dem, oell äfven inom Utsk.
sökt att göra dem gällande. Man har också icke inom Utsk.
bestridt vigten och vidden af Kammar-collegii göromål; men
man har såsom motskäl uppgifvit den från början fastställda
grundsats, att man, utan att underkänna en stor del behof,
dock trott lämpligast att dröja med deras definitiva bifal¬
lande eller uppförande på stat, intilldess den nya organisa¬
tionen fått visa något af sin verksamhet, och sålunda ej läg¬
ga hinder i vägen för de förändringar och ^organisationer,
hvilka dermed kunna ställas i sammanhang. Att derigenom
ingen särdeles våda för embetsverken, synnerligen Kammar-
collini, skall kunna uppstå, synes mig klart; och jag har
derföre på de skäl, som i Utsk. blifvit framstaldta, låtit bero
vid Utsk:s mening, hvarigenom jag tror mig kunna hoppas ,
att ingen skada skall kunna ske, då jag först och främst fin¬
ner, att alla Kammar-collegii embetsmän liafva de nu
föreslagna lönerna , ehuru en stor del deraf utgår af bespa¬
ringarna, och sedermera förnummit att 2ine embetsman, som
från Kammar-colhm tagit afsked, vice Presidenten Börtzell
oell Kammarrådet Reuter, oaktadt åtminstone den förres lön
var utsatt till lägre belopp, redan finnas på indragn.staten
uppförde med den nu begärda lönen, samt med full beräk¬
ning af spanmålen under lönen. Detta har passerat utan
någon Ständernes anmärkt!., och synes således äfven derige¬
nom hafva vunnit en slags häfd. Jag tror således icke, alt
det är någon fara a färde för dessa embetsmän, så att de
behöfva frukta för sin framtid eller blifva lidande, ifall nå¬
got uppskof sker, innan den hufvudsakliga reglering äger
rum,' som nödvändigt måste blifva en följd af de reformer,
*) Denna promemoria tiar endast till StatsUtsk. blifvit öfver-
lcranad.
De ii 3 M a j c. m.
hvilka redan äro beslutade i afseende på hufvudpersonalen
i Sveriges administration. Det är på dessa skäl jag vid Ulskrs
förslag låtit bero, utan att deremot reservera mig T öfrigt
motsätter jag mig lika litet den ifrågavar. återremissen som
de öfriga, då det synes temmeligen afgjordt, att alla Stals-
Utsk:s betänk:n rör:de hufvudtillarna , ifrån den första lill
oell med den io:de, få göra sällskap.
Frill. Cederström, Jacob: Det är i anledn. af Hr
Anckarsvärds yttrande jag tagit mig friheten åter begära or¬
det. Han har yttrat, att Kammar-collegii ledamöter, em-
bels- och tjenstemän borde vara ti Vgge i afseende på den
möjliga utgången af en omorganisation af verket, derföre att
2:ne embetsmän derstädes, H:rne börtzell och Reuter, den
etie viee-president och den andre kammarråd, blifvit på
indragn.staten uppförde, efter det lönebelopp, som nu är
i fråga; men den välde ledamoten bär förgätit, att desse
personer hade löner såsom arfvoden på då gällande interims-
stat utsatta till 1.600 r:dr, då deremot de nuvar. kammar¬
råden, efter sednast fastställda interims-stat, hafva 1,260 r:drs
lön och särskildt arfvode. Derigenom uppkommer naturligt¬
vis efter den sista regler.-!! och efter de beslut R. St. vid
sista riksdagen fattade, hvilka man till och med vid denna
riksdag sökt i anmärkntsväg göra gällande, utan att jag vet
till' hvad påföljd sådant kan föranleda, ett helt annat för¬
hållande; i följd hvaraf ifrågavar. embetsmän stå under de¬
ras vederlikar i de öfriga verken inom hela administratio¬
nen. Om nu delta förhållande befinnes verkligen äga rum,
så lärer naturligtvis Hr Anckarsvärd äfven finna sig förbun¬
den , att, såsom ledamot af StatsUtsk., yrka det desse em¬
betsmän, ifall af afgång i anseende till deras ålder, må kom¬
ma i åtnjutande af samma pensioner på indragn.stat, som
om deras arfvoden äfven varit dem tillagda såsom ordin.-
löner; enär de i löner och arfvoden, sammanräknadt, ej haf¬
va en skilling mer, än deras vederlikar isandra verk endast
såsom ordin.-löner ålnjuta , oansedt särskildta arfvoden af
4oo r:dr i de flesta andra verken , såsom Krigs-colhm, Förvalt¬
ningen, Stats-cont. och Commerce-collrm till en del. I öfrigt
oell efter jag nu har ordet, vill jag fästa R. o. Ad:s samt
SlatsUtskts uppmärksamhet derpå, att den af Utsk. föreslag¬
na utvägen till organisation af Kammar-coll:m, utan någon
ytterligare kostnad , genom begagnande af assessorer i stället
för råd, långt ifrån att medföra besparing, skulle förorsaka
större kostnad, emedan man ej kunde afföra de nu lefvan¬
de rådén annorlunda, än på indragn.stat, då assessorerne"
skulle blifva ett plus i stället för ett minus i kostnaden för
detta verk. För min del skulle jag derföre icke kunna till¬
styrka bifall till en sådan förändring, äfven om den i verk¬
ställigheten vore eljest användbar inom detta verk, hvilket
elen, efter mogen pröfning, befunnits icke vara.
D c n a M ;i j e. m.
127
H11 von Hartmansdorff: Då näst domstolarna det
icke är något embetsverk , som , mig veterligen , bär en vid¬
sträcktare verkningskrets än Kammar-colllm; så är det ock.
säkert, alt på intet stalie, näst domstolarna, skola vägrade
anslag komma att verka så menligt på allmänheten , som i
detta collini. J1 g bar icke bort Frih. Cederström på¬
yrka bifall till den motion, rörtde Kammar-eolkm, sorn Hr
'Stuart väckte, och i hvilken jag deltog. Hon är vidsträck¬
tare, än livad Konungens propos. innehåller, rör:de anslag
till detta collini. Jag finner icke heller , att StatsUtsk.
bevärdigat hvarken Hr Stuart eller mig med att ens om¬
nämna hvad vi i detta fall yrkat. Vi hafva dock utöfvat
vår grundlagliga rätt och hade grundadt anspråk att vårt för¬
slag skulle omnämnas antingen med till- eller afstyrkande.
Har har blifvit yltradt, att ingen skada skulle uppkomma,
derigenom att nya anslag och en vidsträcktare organisation
för Kammar-colllm fördröjdes. Hvad ärendena beträffar,
bar jag redan yttrat mig. Rikets innebyggare komma nog¬
samt att erfara skadan deraf, att med målens afgörande för-
dröjes. Man vet hvilken mängd af ärenden, sorn ligga oaf-
gjorda i detta collini, och huru många som klaga öfver att
de icke få sina mål pröfvade. Hvad skall för dem blifva, om
dessa behållningar af mål årligen ökas, då arbetsstyrkan ej
förökas genom nya anslag? Här är också sagdt, att ingen
skada skulle uppkomma , om tjenstemännen aflönades med
besparingar och arfvoden hädanefter såsom hittills. Jag har
redan i förmiddags fastat 11. o. Adis uppmärksamhet på skil¬
naden emellan en ordin.-statsreglering och en tillfällig, hvil¬
ken när som helst kari indragas. Följden för de tjenstemän,
som äro aflönade med besparingar eller på en e. o. stats¬
reglering, blir den, att de befinna sig på en lika flyttbar
fot, som innehafvarne af de högsta förtroende-embeten. Är
det StatsTJlskis mening att, emot 36 §:n Reg.F:n , sträcka
flytlbarheten till copisler och kammarskrifvare? Är det me¬
ningen, att hvar och en skall bero af vindkasten inom Stats-
Utsk. eller R. St.? Är det meningen att tillintetgöra Reg.-
Fins stadgande i 62 §:n, att en fast och standig statsreglering
skall äga runi? Man vill kringgå denna föreskrift genom en
extra-statsreglering och derigenom undvika den stadga och
kraft hos Konungamakten, som ntivar. föreskrifter i 1 oijlde
§:ti Reg.Ftn medföra. Besynnerligt nog ar det, att Stats-
Utsk., som så mycket sysselsatt sig med .organisationer, hvil¬
ka ej synas tillhöra TJtsk., velat införa assessorer i Kammar-
colllm , der de icke finnas, men deremot tagit hort dem i
Sundhets-colkm, der de finnas. Det måtte förmodligen vara
för att qvitta verken emellan. Något annat skäl för de oli¬
ka förslagen torde vara svårt att finna.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får hembära min
tacksägelse till den siste talaren, som erinrat mig om en 1110-
Den 2 Maj c. m.
tion af Hr Stuart, som jag förgätit att omnämna. Utsk. har
ansett sig, genom afstyrkandet till Konungens propos., äf¬
ven hafva besvarat denna motion. Jag bö'r vitsorda, att
det för ärendenas behöriga gång verkligen ar nödvändigt,
att en vice-adv.fiscal i Kammar-cojbm finnes. I alla ti¬
der har en sådan tjensteman der varit anställd, men vid af*
räkn:s-cont:s indragning och öfverflyttande till Stats-cont.,
enligt K. M:s nåd. bref af år 1828, öfverflyttades jemväl
vice-adv.fiscalen tillika med alla vid berörda conior an¬
ställde tjenstemäns löner till Stats-cont., hvarigenom Stats-
cont. kom i åtnjutande, och Kammar-colbm i saknad af en
betydlig tillgång för sina Iönereglertr. Stats-cont., som icke
har domsrätt, erhöll en vice-adv.fiscal; men Kammar-
colbm, som har och måste utöfva domsrätt, gick miste om
en sådan dess tjensteman. Då Kammar-adv. fiscalen är
nödsakad, att i embetsärende» göra resor i landsorterna, må¬
ste någon annan finnas, som utför embetets talan. Af så¬
dan anledn. har också colhm gjort tind. anmälan om behof-
vet af en vice-adv.fiscal, och jag vet icke orsaken, hvar¬
före en sådan tjensteman icke i K. M:s propos. blifvit upp*
tagen. Behofvet är nu af en motionär i laglig ordning fram-
stäldt hos R. St.; och jag begär, alt StatsUtsk. måtte be¬
hjerta detta behof samt jemväl taga notice om, huruvida en
vice-adv.fiscal behöfves i Stats-cont., som aldrig förr haft
någon sådan, och hvarest hans befattning med magazins-
ärendena, hvilka egentligen lära utgöra hvad som nu ålig¬
ger honom, säkerligen ej kan jemföras med den ^befattning,
hvarföre han är behöflig i Kammar-colbm.
Hr Lagerhjelm: Jag tror, att StatsCJtsk. kommit i
någon förvillelse, hvarvid jag icke märkt, alt någon talare
ännu fästat sig. Utsk. har åberopat sednaste Ständers yt¬
trande, hvilka Ständer återigen stannat i det resultat, att
ifrågavar. colhm borde kunna med nu ägande tillgångar för¬
se sina behof. I detta afseende har man åberopat de regle¬
ringar, som skett förut, samt såsom exempel uppgifvit Bergs-
och Commerce-coibnas reg!er:r. Med Bergs-colbm var för¬
hållandet, att der var en större personal än numera der¬
städes finnes anställd. Den mindre ansenliga mängden af
göromål har tillåtit det, och alla domstols-göromål hafva
blifvit skiljda från Bergs-collegii handläggning. Allt detta
har bidragit till en reduction af personalen, som icke kan
ske i Kammar-colbm. Med Commerce-colbm åter är hän¬
delsen, att en hel division, den juridiska, derifrån afskilj-
des. Dessa begge verk äro således i olika cathegori mot
Kammar-colbm, hufvudsakligen i följd deraf, att domsrät-
ten redan för 12 år sedan togs från dessa collegier och för¬
flyttades till Hofrätterna. Jag tror således, att de på jem-
förelsen med Bergs- och Commerce-colbm grundade skäl för
möj-
Den 2 Maj e. m.
möjligheten att reglera Kammar-colbm med dess redan ägan¬
de tillgångar, icke äga rum.
Ilr von Hartmansdorff: Jag vill rätta ett misstag,
som jag begått, bestående deri, att jag förbisåg, det Stats-
Utsk. verkligen nämnt Hr Stuarts motion. Min framställ¬
ning i ämnet har dock icke af Utsk. blifvit omförmäld.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Lika med en
föreg:de talare, II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, känner jag lif¬
ligt obehaget att yttra mig i en fråga, af hvars utgång jag
personligen kan hemta nytta eller skada: men då jag anser
vigtigare att fästa StatsUtskls och Ståndets uppmärksamhet
på vigten af ämnet, än att låta en consideration undanhålla
de möjliga upplysningar, jag kan meddela; så har jag fun¬
nit mig föranlåten att begära ordet. StatsTJtsk:s betänk, in*
nehålier, att Utsk. tror en ändamålsenligt verkställd reorga¬
nisation af Kammar-colbm kunna med nu ägande tillgångar
ske. StatsUtsk. har, om jag icke bedrager mig, vid föreg:de
riksdag yttrat detsamma. En reorganisation af Kammar-
colbm med ägande tillgångar verkställdes också till följe der¬
af. Då förknappades i möjligaste måtto tjenstemanna-perso-
nalen, för att bereda någon förhöjning i lönerna för de
återstående; men det räckte ändå icke till, utan lönerna
blefvo i de flesta tjenstegraderna vida mindre, än hvad de
voro i de andra förut reglerade verken. De af det Höglofl.
Ståndets ledamöter, som bo på Jandet, hafva med intet em¬
betsverk så mycken beröring, som med Kammar-coll:m, och
torde kunna vitsorda, huru vidlyftiga, mångfalldiga och
grannlaga de ärenden äro, som utgöra föremål för Kammar-
collegii verksamhet, samt huru vigtigt och angeläget det
är, att personer med arbetsamhet, skicklighet, arbetsvana,
oväld och skarpsinnighet finnas, som skola granska och pröf¬
va der förekommande ärenden. Det vore derföre högst nö¬
digt, att desse personer förseddes med samma, om icke stör¬
re, lönevillkor, än deras vederlikar i Öfriga styrelseverken.
Det förvånar verkligen, att StatsUtsk. föreslagit, att styrel¬
sepersonalen i detta colbm skulle till en del utgöras af
assessorer. Kammar-colbm har från början af dess inrät¬
tande aldrig haft andia ledamöter iin kammarråd. Der¬
emot hafva de flesta andra styrelseverken haft assessorer.
Detta är nu förändradt; men nu skulle man vända om för¬
hållandet, och inom det äldsta och vigtigaste verket, hvar¬
est den mesta grundlighet och skicklighet erfordras, nedsätta
ledamöterna lill assessorer , då de andra embetsverken hafva
råder. Isynnerhet önskar jag fästa Utsk:s uppmärksamhet, vid
den blifvande återremissen, på Hr Stuarts motion. Han har
föreslagit, att en kammarskrifvare skulle anställas vid hvart-
dera af Kammar-eollegii 3:ne provins-cont. utöfver det nu-
var. antalet. Det har ej längesedan funnits 3 kammarskrif-
6 H. ,7
Den 3 Maj e. m.
vare i hvart och ett af dessa contor. Detta förändrades,
men med ringa nytta, och verkade sä förlamande på ärende¬
nas gång, att under de sednare åren hafva några extra-or-
din. måst förordnas, för att förrätta ordin.-kammarskrifva-
retjenst i dessa contor, utan att kunna tilldelas motsvar. lö¬
neförmåner. De fleste hafva fått tjenstgöra för intet, an¬
dre fått obetydliga arfvoden, alldeles otillräckliga för deras
bergning. Det är så mycket angelägnare, att en 3:dje kam¬
marskrifvare i hvarje provins-cont. anställes på ordin.-stat,
som provins-cont:n hafva att utreda allt hvad som rörer jor-
deböcker och gamla förhållanden i räkenskapsfrågor; och de
undersökningar, de för de provins-cont:n åliggande utlåt:n
hafva att verkställa, erfordra mycken tid, noggrannhet och
ej ringa kännedom af författningarna. När nu en yngre per¬
son blifvit anställd såsom t. f. kammarskrifvare, har natur¬
ligtvis en lång tid åtgått, innan han kunnat initiera sig först i
det mekaniska och sedan i det öfriga af göromålen; och just
då han kommit i tillfälle att kunna göra contoret någon
verklig nytta, har han för sin utkomsts skull nödgats söka
sig derifrån, för att kunna lefva på en häradsskrifvaretjenst
eller något dylikt, och då har samma experiment måst an¬
ställas med en annan t. f. kammarskrifvare, ofta till större
hinder än gagn för contoret. Jag utber mig, att dessa an¬
märk n:r måtte få åtfölja den återremiss af detta betänk.,
hvarom jag vördsamt anhåller, och att Utsk. dervid måtte
taga i noga öfvervägande de ganska grundade och riktiga
uppgifter och omdömen, som äro tryckta i den promemoria
ang:de Kammar-collegii stat och lönereglering, som Hr Gyl¬
lenhaal redan till prot. aflemnat.
Hr Printzensköld, Carl: Efter 17 års oafbruten
tjenstgöring inom Kammar-colhm, från hvilket verk jag af-
gått till det embete, jag nu innehar, tror jag mig hafva
förvärfvat en temmeligen noggrann och fullständig erfaren¬
het om detta verks beskaffenhet. Jag anser då såsom en
pligt, och en angenäm pligt, att vitsorda det af flera talare
framstäldta, för handen varande oundgängliga behof af för¬
bättrade lönevillkor för Kammar-colhm. Man måste med¬
gifva, att det ligger måhända en orättvisa deruti, att detta
verk, hvars vigt ingen lärer kunna bestrida, är nära nog i
alla tjenstemannagrader sämre aflönadt, än något af de öf¬
riga verken. När nu likväl Konungens propos. icke innehål¬
ler ens något så beskaffadt förslag, som skulle sätta dess tjen¬
stemän i lika cathegori med de öfriga styrelseverkens perso¬
nal; så synes det mig vara i högsta måtto obilligt af Stats-
Utsk., att vilja vägra det anslag, som blifvit så billigt och
rättvisligen af Konungen begärdt. Man tror i allmänhet,
att ärendena kunna skötas med en ringa personal; men den
som tror det, har icke försökt hvad embetsgöromål vilja säga.
Mången gång kan från ett embetsverk utgå en expedition,
Den a Maj e. m.
som är ganska kort; men den som grundlagt den, som an¬
skaffat de upplysningar, hvilka dervid varit erforderliga för
att med säkerhet komma till det rätta resultatet, kan dock
vitsorda, att mycken tid och en mångfalldigt större tids¬
rymd, än man skulle förmoda, åtgått för dessa upplysnin¬
gars anskaffande, och att således arbetet, änskönt det till sin
produet kan synas obetydligt, likväl varit ganska vidsträckt.
Jag får således äfven tillstyrka återremiss, med vördsam an¬
hållan, att StatsUtsk. måtte göra afseende på de anmärkn:r,
som i denna fråga blifvit gjorda.
Hvad särskildt beträffar den motion, som af Hr Stuart
blifvit framställd om nödvändigheten af en vice-adv.fi-
scals anställande i Kammar-coll:m, så ber jag blott att få
erinra StatsUtsk. om den enkla sak, att man ej alltid såsom
menniska eller lefvande varelse kan vara frisk, att man kan
få andra laga förfall, och att således, der icke mer än en
actor publicus finnes, kan det fall lätt inträffa, att embets-
göromålen måste ligga nere. Dermed kan Slaten icke vara
synnerligen väl betjent, och då Kammar-coll:m har en mängd
ärenden, deri actor publicus måste höras, innan collrm får
afgöra dem; så synes det nödvändigt att tillsätta en em¬
betsman, som blifver suppleant för kammar-adv.fiscalen.
R. St. hafva sjelfva ansett nödigt, att för den ombudsman
de utse för att tillse rättvisans skipande tillsätta en sup¬
pleant, för den händelse, att förfall för den ordin, inträffar.
Då måste det äfven vara lika billigt, att ett af Statens em¬
betsverk har samma utväg för att bereda ärendenas oafbrut-
na och ändamålsenliga gång.
Fortsättningen af discussionen öfver StatsTJtskts utlåt.
N:o uppsköts, i anseende till den långt framskridna ti¬
den på aftonen till nästa plenum.
Hr Bildt, Knut, uppläste följande:
Med anledn. af R. St:s Just.ombudsmans, nu af Lag-
Utsk. granskade, berättelse, får jag vördsamt väcka en mo¬
tion, i afsigt att krigsrätter, då de afgifva felaktiga dom¬
slut, ej må kunna dömmas till högre böter än det vanligen åläg-
ges andra underrätter.
Det skall måhända anses djerft af mig, att jag, ehuru
icke lagfaren, dock vågar väcka en fråga af denna art; men
min rättskänsla och öfvertygelse säga mig, att i principen
för de tilldragelser, hvaröfver jag går att yttra mig, måtte
ligga något rättsvidrig!.
I nämnda berättelse (pag. 29) omnämnes, att en reg:ts-
krigsrätt, som, genom oriktig förvandling af böter, hade
dömt en person att undergå 16 i stället för 12 dagars fän¬
gelse vid vatten och bröd, blifvit af K. Krigs-hofrätten
dömd att böta i5o r:dr b:co, så ålagda, att ordförande och
auditeur pliktade hvardera 33 r:dr 16 sk. b:co, och de öf-
Den i Maj e. m.
vige 5 ledamÖterne, hvar för sig, 16 v:dr 3a sk. b:co. Domen
vann laga kraft utan pröfning af Högsta Domstolen, sedan
något formfel vid besvärens afgifvande ägt rum.
Af samma berättelse (pag. 3o) ser man, att dylika fel
begåtts vid åtskilliga andra underrätter, utan att påföljden
varit så sträng: så har t. ex. vid Stockholms norra förstads
kämnärsrätt en person genom oriktig bötesförvandling un¬
dergått a4, i stället för 20 dagars fängelse vid valten och
bröd; påföljden blef, att K. Svea Hofrätt dömde de leda¬
möter, som i beslutet deltagit, att gemensamt böta 16
r:dr 32 sk. b:co.
Skytts häradsrätt hade äfven, genom oriktig botes-
förvandling, dömt en person att undergå 20 i stället för 12
dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilket hade till på¬
följd, att häradshöfdingen dömdes af Hofrätt att böta i3
r:dr 16 sk. b:co, samt skade-ersättning 18 sk. 8 rst. b:co.
Siende häradsrätt (pag. 46) hade likaledes genom
oriktig bötesförvandling dömt en person att undergå 16 i
stället för 12 dagars fängelse vid vatten och bröd, alldeles
samma fe! som det af krigsrätten begångna. Åtal skedde
af vederbör, adv.fiscals-embete, men endast i afsigt att i
framtiden förekomma dylika misstag i lagskipningen. Hof¬
rätten förklarade, att häradsrätten oriktigt förfarit, men lät
dervid bero utan alt några böter korarno i fråga.
Af nu anförda exempel synes, att samma fel inom lag¬
skipningen blifvit så högst olika bestraffade, att de ytter¬
ligheter inträffat, att der Krigs-hofrätten dömt till böter
af det betydliga beloppet af i5o r:dr b:co, har en annan
Hofrätt inskränkt sig till blott en föreställning utan böter.
Det synes mig vara tydligt, att sådana missförhållanden äro
för enskilda förnärmande, och böra, så vidt ske kan, fö-
rekommas.
Hos en krigsrätt, som utgöres af 6 officerare och en
juridisk ledamot, auditeuren, borde väl skäligen ej någon hö¬
gre lagkunskap kunna förutsättas än hos en kämnersrätt,
hvars ordför. är jurist, och dess ledamöter icke ombytliga,
hvarigenom de förvärfva en större juridisk erfarenhet, än
- krigsrätts-ledamöter, som commenderas efter tur-rullan, och
dessutom, vid vissa corpser, sällan sammankomma. Då nu,
enligt foregtde, inträffat, att K. Svea Hofrätt, för ett så¬
dant fel, som det ifrågavar., dömt en kämnersrätt till sam¬
ma böter af 16 r:dr 32 sk. b:co, att af domstolens ledamö¬
ter gemensamt erläggas, som Krigs-hofrätten, hvar och
en af de, efter dess åsigt, minst ansvariga ledamöterna in¬
om krigsrätten, och åt en annan domstol blott gifvit en fö¬
reställning för dylikt fel; så synes det vara af behofvethögt
påkalladt, att åsigterna inom nämnda öfverdomstolar brin¬
gades till någon större likhet.
Med anledn. af nu yttrade åsigter föreslår jag vördsamt,
att de lagrum skola granskas, hvarefter krigsrätts-ledamö-
Den a Maj e. m.
i33
ter, för deltagande i felaktiga domslut, kunna till böter
dömmas.
LagUtsk., dit jag vördsamt anhåller att denna min mo¬
tion remitteras, förmodar jag skall vid handläggningen deraf
finna nödigt att föreslå någon till ändamålet ledande för¬
ändring af § 95 i 14 cap. af K. krigsartiklarna, för att så¬
lunda få en mera bestämd lag i ämnet, hvilket så mycket
lättare torde låta sig göra, som denna § hufvudsakligen är
ett utdrag af allmänna lagen, och sålunda, enligt § 33 i
Riksd.Ordn., af Utsk. kan behandlas, utan afseende å det
annars möjliga hindret, att den utgör en del af krigsartik¬
larna, som endast i vissa fall' kunna vid omarbetning i ei-
vil-Iag inbegripas.
Begärdes på bordet.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
utlåtm och betänkm, nemi.:
från StatsUtskottet:
N:o 64, ang:de beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 64, Lift. A, i anledn. af väckta motioner om liem-
mantalsräntans upphörande eller förminskande;
N:o 64, Litt. B, i anledn. af motion om skjutsfärds-
penningarnas upphörande;
N:o 64, Litt. G, i fråga om ollongäldens upphörande;
N:o 64, Litt. D, ang:de gjord framställning, att ränta
af odlingslägenheter å allmänningar, i vissa fall, bör upp¬
höra att till statsverket ingå;
jNt:o 64, Litt. E, i anledn. af väckt fråga om upphäf-
vande af den, vid fördelningen af utmarken på Öland, sam¬
ma utmark åsätta ränta;
N:o 64, Litt. F, örn tillökning i skattefrihets-dygnen
vid masugnar;
N:o 64, Litt G, i fråga om mäntalspenningårnas upp- -
hörande eller ändring uti deras beräknande;
N:o 64, Litt. H, i fråga om lagmans- och häradshöf-
dinge-räntans upphörande;
N:o 64, Litt. J, i anledn. af väckt fråga om nedsätt¬
ning uti sterbhus-afgiften;
N:o 64, Litt. K, angtde beräkningen af vacance-afgiften
för oroterad jord, samt framställning om dess återförande till
bevillningen;
N:o 65, med summariskt förslag öfver statsregleringen;
från Lagutskottet:
N:o 29, i anledn. af väckt motion derom, att egendom,
som utaf ägaren blifvit öfvergifven, må af dennes närmaste
skyldeman i besittning tagas;
N:o 3o, i anledn. af väckt fråga derom, att enskild
äganderätt bör vika för allmänna ändamål;
N:o 31, i anledn. af väckt fråga derom, att böter och
vitén, grundade på det myntvärde, att tre daler silfvermynt
134
Den a Maj e. m.
svara emot nu gällande en riksdaler specie i silfver, böra
vid detta värde och beräkningssätt bibehållas;
N:o 32, i anledn. af väckt motion öm ändring i fy] cap.
Missg.btn;
N:o 33, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K.
brefvet den 3 Juni 1752, ang:de Hofrätterna lemnad tillå¬
telse alt i dråpmål dömma till lottkastning, då ej utrönas
kan, hvilken af flera varit den dödes baneman;
N:o 34, i anledn. af väckt motion, angrde de rät¬
tigheter, sorn böra fosterbarn tillkomma;
N:o 35, i anledn. af väckta motioner, angrde s. k. un-
dantagscontracters intecknande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 5 Maj i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskrs den 25 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. Nro 40, angrde reglerm af ut¬
gifterna under riksstatens andra hufvudtitel.
Frih. Boye, Ludv.: Ett verkligt illamående hindra¬
de mig att här infinna mig i sista plenum. Jag anhåller
derföre vördsamt, att nu få yttra några ord om Stats-
Utskrs betänk, i de delar, som då förevoro. Jag skall ej blif¬
va mångordig. 5g §:n Reg.Frn bjuder uttryckligen, att Sta¬
tens behof böra fyllas. I följd af detta stadgande är någon
annan pröfning StatsUtsk. icke tillåten, än den, om behof-
ven verkligen utgöra behof eller ej, och dernäst, om till¬
gångar dertill finnas eller icke. Allt hvad Utsk. derutöfver
sträcker sig, utgör i min tanke ingenting annat, än usurpe-
rande af ett förmynderskap öfver Stånden, ett förmynder¬
skap, som ej, utan påföljd för samhället, af Stånden kan
godkännas. Jag instämmer i allo i de förtjenstfulla yttran-
der, som Presidenten Gyllenhaal och flere ledamöter afgif-
vit, i afseende på de begärdta anslagen för Just.revisionen,
Hofrätterna och Kammar-colhm. Behofvet för dem är så¬
dant, att jag icke tvekar att öppet förklara, det jag anser
ett vägrande af dessa anslag vara ett brott mot nationen;
ty det är den, som kommer att sitta emellan, derföre att
StatsUtsk., tvertemot grundlagens föreskrift, nekat dessa anslag.
StatsUtsk., så väl som andra Utsk., har en otvifvelaktig skyl¬
dighet att respectera sin bestämmelse. Grundlagen lemnar all
politik åt Gonst.Utsk., och lemnar endast drätseln åt Stats-
Den 5 Maj f. ra.
i35
Utsk. När StatsUtsk. nu öfverskridit sina gränser och tillåter
sig att inblanda politiska motiver, usurperar det på Ständer-
nes makt. Denna erinran, mine herrar! är icke fåfäng.
Jag begär, att den ej måtte förgätas vid pröfningen af Utsk:s
öfriga betänkm. Till den ledamot, som, enligt min upp¬
fattning, tillåtit sig en erinran, att för liten eftergift vid
denna riksdag åt den anda, som så oblygt framstått, i syn¬
bar riktning att rycka åt sig all makt; att, säger jag, för
liten eftergift åt den skulle kunna frambringa en revolu¬
tion — till denna ledamot ber jag få framställa den önskan,
att om han förmår mera än hota, han ville skaffa oss den¬
na revolution, ju förr ju hellre, på det att vi må komma
till ärligt spel. Denna revolution skall aldrig lyckas, ty i
Svenska folkets national-karakter ligger, att det vill hafva en
Gild och en Konung, men icke ett mångvälde, som nationen
afskyr. Finner han sig åter icke i tillfälle att frambringa nå¬
got sådant; så ber jag honom och hans vänner, att upphö¬
ra med att arbeta på en revolution i motsatt anda; ty na¬
tionen önskar lika litet det ena, som det andra.
Jag anhåller, att dessa ord må få åtfölja återremissen
till StatsUtskottet.
g:de punkten. K. Stats-contoret.
Hr af Tuneld, Carl Erik, hade inlemnat ett så ly¬
dande anförande:
Vid Högh StatsUtsk:s under N:o 4° den 3 nästl. April
afgifna utlåt., ang:de reglerm af riksstatens 2:dra hufvud-
titel, är jag föranlåten göra amnärkn. i hvad angår gide
punkten om den af K. M. i nåder äskade tillökning i K.
Stats-contls aflöningsstat, med 5,200 r:dr, hvilken blifvit af
Utsk. afstyrkt, under anförande, dels af den generella åsigt,
att embetsverken, i följd af R. St:s beslut, rör:de förändring
i organisationen af Statsrådet, torde komma att undergå en
reglering, som kan göra anslagen mera tillräckliga, dels att
delta embetsverk äger på expectance-stat flera personer, hvil¬
ka skulle kunna i tjenstgöring inkallas, dels ock att behof-
vet af den äskade förhöjningen jemväl till någon del torde
upphöra, derest inseendet öfver K. mynt- och controllver¬
ket, såsom föreslaget vore, skulle komma att till K. Bergs-
coll:m återflyttas.
De skäl, som föranledt K. M. att äska ifråga var. till¬
ökning, agde rum redan sista riksdag, och vunno då, på
derom framställd nådig propos., det afseende hos StatsUtsk.,
att detsamma, i dess utlåt. N:o 80, 6:le punkten, tillstyrk¬
te beviljandet af det begärdta beloppet, hvilket äfven bi¬
fölls af 2:ne RiksSt., deremot de 2:ne andra fattade mot¬
satta beslut, hvarföre frågan hänsköts under förstärkt Stats¬
Utsk. och der förlorades.
K. Stats-cont. fann sig då nödsakadt genom und. skrif¬
velse den g Oct. 1834 göra anmälan hos K. M. om omöj¬
i36
Den 5 Maj f. m.
ligheten för embetsverket att, med förra personalen, behö-
rigen fullgöra de tillökade åligganden, som, sedan dess stat
år 1824 reglerades, hade tillkommit genom de åren 1826
och 1828 skedda öfverflyttningarna tilKStats-cont. af förvalt-
ningsåtgärder, hvilka förut tillhörde andra verk, bestående
förnämligast i allmänna magazins-ärendena och krono-upp-
bördsverket, chartae-sigill.cont. och vågstaterna i Fahlun och
Avestad jemte K. Krigs-collegii befattning med mötes- och
tross-passevolance- samt krigsmanshus-medlens uppbörd och
leverering; och hade K, M., i anledn. häraf, såsom Dess
nu aflåtna nåd. propos. innehåller, funnit för ärendenas
jemna och oafbrutna gång nödigt anvisa den erforderliga
tillökningen, att utgå, dels af 2:dra hufvudtitelns besparin¬
gar, dels af extra-utgiftsmedlen, men, enär detta förhållan¬
de icke utan olägenhet längre kan fortfara, ånyo i nåder
framställt behofvet af förenämnda tillökning, nemi : löner
för en ledamot, en notarie, en cancellist och arne kammar¬
skrifvare i Riksboksluts-cont., samt förhöjning i lönerna för
ledamöterna till hvad civile ledamöterne i K. Krigs-colbm
och Förvallningen af sjöärendena åtnjuta, och äfven till en
del bestås K. Commerce-collegii ledamöter.
Då Högh StatsUtsk. varit i tillfälle att nu, så väl som
vid förra riksdagen , inhemta och bedömma mångfalldigheten
och vidden af de göromål, som åligga K. Stats-cont., samt
inse angelägenheten deraf, att desamma icke varda eftersat¬
ta, hade väl mera afseende bort fästas å det tillräckligt å-
dagalagda behofvet af den tillökning i personal, för hvilken
K. M. i nåder äskat löners anslående, och Utsk., i följd
deraf, icke skäligen kunnat, såsom skett, vägra sitt tillstyr¬
kande af sådan aflöning åt denna personal, som icke dess
mindre måste finnas och begagnas, så framt icke ärendena
skola till betydlig del åsidosättas.
Emot den generella föreställning Utsk. uppfattat, så väl
i denna fråga, som i de öfriga, rör:de nya anslag för era-
betsverkens reglerande, hafva Hr Biskopen m. m. Doctor He¬
dren med flere af Utsk:s ledamöter i afgifna och bifogade
reservationer anfört så grundade skäl, att jag, till veder¬
läggande af Utsk:s åsigt härutinnan, trott mig endast böra
dem åberopa.
Hvad åter angår Utsk:s anförande, som skulle under
K. Statscont. lyda expeetanter, hvilka kunde til! tjenstgöring
inkallas; så förekommer, hvad Utsk. genast kunnat få upp¬
lyst, att desse till f. d. Magazins-directionens stat hörande
personer icke kunna vara skyldige ingå i annan tjenstgöring
inom K. Stats-cont., än den som fordras för dit öfverflytta¬
de rnagazins-ärendena, till hvilkas bestridande ock erforder¬
ligt antal embets- och tjenstemän af sammastat är anstäldt;
ej heller finnas några flere af dem, som tillhöra de tjenste-
grader, för hvilka den ifrågavar. ti Hök ta aflöningen skulle
använ-
D c n 5 Maj f. ra.
l37
användas. Och beträffande det 3:dje af Utsk. upptagna skäl
till sitt afstyrkande, hemtadt från K. mynt- och controll-
verkets möjliga återförflyttning under K. Bergs-colltm; så,
Utom det att sådant synes äfven af Utsk. Vara antaget såsom
ganska problematiskt, verkar förhållandet härmed, i hvil»
ketdera fallet som helst, föga på förevar, behof, som icke
destomindre qvarstår, lika grundadt nu, sorn vid sista riks¬
dag, då ännu mynt- och controll-verkets flyttning under K.
Stats-cont. icke var ifrågaställd.
Till närmare utredande deraf, 1 hvad mån göromålen i
K. Stats-cont. blifvit ökade sedan dess nuvar. stat år 1824
fastställdes, får jag upplysa, att, efter hvad diarierna visa,
utgjorde antalet af målen derförinnan i medeltal per år Trän
1820 till och med år 182$ en nummer af . . . 4,4^7"
1826 — — i83o * . . 4,598.
,831 — — 1835 5,855.
,836 — — i839 5,829.
och alltså stigit i antal sedan år 1824 med 1,342 nummer
per år.
Häraf synes tillökningen 1 sin verklighet, och det bör
allenast tilläggas, att ibland dessa mål de tillökade uro till
betydlig del sådana, som angå den år i833 i verkställighet
satta nya reglerm af arme'ens löningsstater och bestå i K.
M:s nåd. remisser och rescripter, för handläggningen af hvil¬
ka ofta vidlyftiga frågor erfordrats den tillsatta fjerde stats-
commissarien, samt för öfrigt flera mål af invecklad be¬
skaffenhet, ronde uppbörds- och räkenskapsverkets behöri¬
ga haudhafvande.
Genom nämnde ledamots tillsättande, är den af honom
innehafvande secret.lönell medtagen och tillgång saknas för
ej mindre secreterares än de derjemte behöflige en notaries,
en canccllists och 2:ne katnmarskrifvares aflönande. Det
blifver vid detta förhållande ihgalunda verkstälIbart, att
embetsverkets åligganden kunna, såsom vederbör, uppfyllas
utan anslående af de äskade beloppen för tillökad personal,
enär det arfvode af blott 4t>o r:dr, som för secret.tjenstens
förrättande i nåder beviljats af a:dra hufvudtitelns bespa¬
ringar, blifvit af R. St:s revisorer ifrågaslählt, medelst form¬
lig anmärkning emot dispositionen, samt möjligheten för K.
M. att, såsom hittills, af särskildta medel bevilja hvad här¬
till under de sednast förflutna åren varit nödigt, skulle ge¬
nom de af SlatsUtsk. föreslagna besparings-metoder för¬
svinna.
Såsom ledamot af oftanämnda embetsverk, för hvars
fortfarande anseende och verksamhet jag skäligen bör ifra,
anser jag mig alltså pligtig till dessa vördsamma erinringar,
med yrkande af återremiss till förnyad handläggning af äm¬
net hos Högh StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff, Au g: Jag anhåller att
6 II. 18
i38
Den 5 Maj f. m.
hufvudsakligen få instämma med Hr af Tuneld. Såsom
särskildt skäl vill jag tillägga, att genom de skicklige presi¬
denter oell embetsman, hvarmed Stats- cont. under sed¬
nare tider i allmänhet varit försedt, hafva Rikets penninge-
verk och räkenskaper blifvit bragta till en sådan ordning,
att det vore verklig skada, om, genom bristande anslag, man
ej kunde bibehålla detta verk i samina goda skick, hvari
det sig befinner. Jag förmodar, att denna skada bör i hvarje
eftertänkande riksdagsmans sinne öfverväga de penningar,
som blifvit ifiågasatta till löneförbättringen.
io:de punkten. K. Kammarrätten.
Hr Printzensköld, Carl, uppläste följande:
Ehuru jag, lika med line ledamöter inom delta Stånd,
hvilka i sista plenum sig yttrat, inser hela obehaget att
uppträda med anmärkn:r i en fråga, af hvars utgång man
sjelf kan vänta nytta eller skada, måste likväl denna grann¬
lagenhet vika för nödvändigheten och pligteus bud, att efter
förmåga söka bereda framgång åt sanningen och rättvisan;
och det är derföre, som jag icke linner någon betänklighet
uti alt emot StatsUtsk:s afstyrkande af det förhöjda anslag,
som af K. INI. för Kammarrätten blifvit äskad!, framställa
några erinringar. Om man äfven, som StatsUtsk:s ordför.
bär tillkännagifvit, haft politiska beräkningar till grund för
delta afstyrkande, så synes mig likväl, det Utsk. icke bort
låta dessa beräkningar sträcka sig till de embetsverk, som
uppenbarligen aro af den beskaffenhet, att deras bestånd
ingalunda beror af den eller de former, som den högsta ad¬
ministrationen kan komma alt iklädas. Till detta slag af
embetsverk hör ostridigt Kammarrätten, likaväl som Rikets
Hofrätten, emedan den utgör en öfverdomstol, i flera fall
likartad med desamma. Det hade således varit Utsk:s pligt,
att uteslutande grunda sitt omdöme om behofvet af den be¬
gärda löneförbättringen för Kammarrättens tjenstemän på
en noggrann undersökning om vidden och beskaffenheten af
de göromål, som tillhöra detta verk; och Utsk. skulle då
utan tvifvel hafva vunnit sådana upplysningar, som fram¬
kallat ett helt annat resultat, än det, hvartill Utsk. nu ba¬
nat sig väg, i trots af det medgifvande, som Utsk. uti in¬
ledningen till sitt betänk, nödgats göra, att anledn. till för¬
höjning i embetsverkens stater verkligen förefinnes.
Då Kammarrätten år 1814 erhöll ny instruetion, fast¬
ställdes verkets stat till i president och 7 ledamöter, 1
secreterare, 1 adv.fiscal, 1 viee-ad v.fiscal, 1 proto-nota-
rie, 1 notarier, 1 actuarie, 1 registrator, 5 cancellister, 5
rev.-commissarier, 24 revisorer och 10 kammarskrifvare.
Genom den förnyade reglering af Kammarrätten, som K.
M. år 1831 i nåd. beslutade, har antalet af desse tjenstemän
blifvit i sä måtto förändradt, alt öfver-iev.-depart. nu en¬
dast består af 1 öfver-commissarie, 3 cotmnissaripr, (Grevi-
Deli 5 Maj f. ra.
i3g
sorer och i3 kammarskrifvare eller tillsammans 33 tjenste¬
män, då deras antal förut utgjorde 3g, hvaremot Kammar¬
rätten^ Cancelli blifvit tillökadt med 1 proto-notarie jemte
1 cancellist i utbyte mot registrator!), hvilken blifvit in¬
dragen.
Det visar sig häraf, alt Kammarrättens personal på det
liela undergått förminskning; men om man deremot anstäl¬
ler en jemförelse af Kammarrättens göromål, sådana de för
närvar, befinnas, emot hvad de lör endast ett par decen¬
nier tillbaka utgjorde, så blifver förhållandet långt ifrån
enahanda. Enligt Kammarrättens lind. arbetsberättelse!’,
och hvilka, på anfordran af StatsUtsk., derstädes skola före¬
tes, utgjorde år 1819 antalet af inkomna mål endast 622,
år 1829 var detta antal ökadt till i 165, och år 1819 hade
det ytterligare uppgått till 2487 st. Ärendenas mängd har
således på de sista 10 åren blifvit mer än fördubblad, hvar¬
till orsaken lätt inses, då man besinnar, att först år i8a3
alla besvär i hevilla.mål, som förut tillhörde Kammar-
colltin, blevo till Kammarrättens handläggning öfverflyttade,
och alt sedermera, genom K. kungörelsen d. 10 April 1828
samt K. förordn. d. ri Dec. 1850, flerfalldiga ärenden blifvit
lagda till Kammarrätten, som förut dels pröfvades af de ad¬
ministrativa verken och dels directe ingingo till K. M. Att
under sådana förhållanden ett ökadt anspråk på arbete af
Kammarrättens embets- och tjenstemän mäst vara en natur¬
lig följd, lärer väl af ingen oväldig kunna bestridas; och
det är då lika obilligt, som orättvist af StatsUtsk., att, ge¬
nom den åtgärd Ulsk. nu vidtagit, söka beröfva arbetaren
en lön, som likväl StatsUtsk. sjelft medgifvit honom hafva
förtjent.
Jag yrkar vördsamt återremiss af StalsUtskts ifrågavar.
betänk.; och för alt inför Ulsk., så väl som inför R. St.
ådagalägga, det Kammarrättens verksamhet äfven i ekono¬
miskt hänseende är för Staten af så ringa vigt, att ju icke
det begärdta anslaget, äfven från denna synpunkt betraktadt,
ej bör förvägras, får jag härjemte bifoga ett utdrag af Öfvcr-
rev.-depart:s actoratsräkningar för de sist förflutna 10 åren,
som visar, att de af Revisionen gjorda, samt af Kammar¬
rätten fastställda, anmärkntr vid de inkomna räkenskaperna
i medeltal uti Stålens cassa årligen inbringat icke mindre
än i8,5oa r:dr 27 sk. 7 rist blco, hvilka, utan Kammarrät¬
tens åtgärd, skulle för statsverket alldeles galt förlorade.
Tabell, ulvisande beloppet af anmärkn.incdel, sorn, i följd
af Kammarrättens åtgärd, influtit under 10 år j räknadt
från tSig till tS3>) cirs slut.
År i83o ....... 23,io5: 16. g.
„ i83i 18,838: 38. 10.
„ 1812 ....... 15,627: 5. 5.
Transport 57,571: i3. —
D C u 5 Maj f. m,
Transport 57,571: i3. —
År 1833 .... , . , I2,2l4: 32. 3.
„ 1834 20,556: 21. 5.
„ i855 , . , , , , , 19,828: 36. 1,
„ 18 36 15,099: a5. 6.
,, 1837 22,o3Ö: 6. 6.
„ i838 20,932: 3g. —>
„ i83g ....... 16,786: 6. 3.
Summa r:dr b:co 185,025; 36. —
som i medeltal för hvarje år gör i8,5o2 r;dr 27 sk. 7 r:st.
Frih. Cederström, Jacob; Utsk. har här, likasom
vid Revisionen och Kammar-colltm, förbisett angelägenheten
af ärendenas gång och endast fästat sig vid den i premis¬
serna framställda tanke, nemi. att, då Ständerne icke lern.
nät sitt begifvande till de regleringar inom verken, som vid
sista riksdag af Konungen begärdes, men blefvo af R. St,
afslagna, de summor, hvilka Konungen likväl i sådant af»
seende för ärendenas gång varit tvungen att anvisa på be-
sparingarna, blifvit föremål för anmärkning. Denna fråga
hör ej hit, men, ehvad följden af dessa antnärkn:r blifver,
står det likväl qvar, att om det är af intresse för nationen,
att räkenskaperna granskas, och att ej svek eller oordnin-
gar dervid äga rum med Statens medel, det blir nödvändigt,
att det embetsverk, som har att granska statsmedlens or-
dentliga förvaltning, får emot behofvet svarande anslag. Jag
faster mig ej vid mängden eller siffertalet af de mål, som
tillhöra ett embetsverks behandling, men vid vigten och be¬
skaffenheten af desamma, och hvar och en känner den in¬
vecklade beskaffenheten af balancers utredning och raken-
skapsmål. Då fråga är om tillsyn å hvad som i uppbörden
influtit och efter anordningar utbetalats, är frågan af den
vigt, att man ej bör hushålla med några r:dr.
Frih. Boye: Jag anhåller, att Utsk. ville besinna, att
Kammarrätten är uti den lyckliga författning, hvaruti ingen
annan domstol inom landet befinner sig, att skaffa tillgån¬
gar åt Staten. Ingenting är billigare, än att något af öf-
verskottet å dessa tillgångar lemnäs tillbaka åt den auctori-
tet, sorn har besväret att skaffa dem. Delta skäl innefattar
verkligen, om ej en juridisk, likväl en moralisk billighet.
Hr G y 11 e n h aal, Lars Herman; På de skäl jag re¬
dan anfört, då fråga var om Hofrätterna och Kammar-
colhm, ber jag få instämma med de talare, som yttrat sig
till bifall af Konungens propos. örn förbättrade löner för
Kammarrätten. Jag vill ej vara vidlyftig, utan åberopar
endast de skäl jag förut anfört.
jitte punkten. K. Sundhets-collegium, litt. a).
Litt. b. P r o v i n c i a I -1 ä k a r e v å rd e n.
Hr Ekströmer, Carl Joh.: StatsUlsk. har grun¬
Den 5 Maj f, m.
dat sitt afstyrkande af Konungens propos. i denna del på
den meningen, att genom biträdande af den nåd. propcstn,
extra - prov.läkare-lönerna skulle komma att öfverstiga
de ordin. - prov.läkarnes löner. Förhållandet visar sig
verkligen så, att ordin.-prov.läkare för det närvar, i
ordin.-Iön uppbära 3g5 r:dr 24 sk., med derunder inbegrip¬
na 37 tunnor spanmål; och Konungen har för de extra fö¬
reslagit 5oo r:dr. Det missförhållande', som här synes äga
rum, försvinner dock i väsendtlig mån och nästan helt och
hållet, då man besinnar, att i den gamla lönen ligger span-
mål. Förlidet år uppgick ordin. - prov.läkare-lönen till
något öfver 49° r:dr, således nära samina summa, som för
de extra är föreslagen. En annan omständighet är det ock,
att då extra-prov.läkarnes stationer inrättades, beviljades
af R. St. och Konungen, att dessa befattningar kunde få va¬
ra förenade med bataljonsläkare-beställningar, och intill
dess att en närmare utredning af behofvet af dessa läkare
hunnit fullbordas, blefvo deras löner vid första arrangemen-
tet nedsatta till i5o r:dr; men på de ställen, der ej ba¬
taljonsläkare- tjenster kunde få vara förenade med exlra-
prov.läkare-tjensterna, såsom i Lycksele oell Norrbotten,
beviljade R. St. 5oo r:dr. Om jag ej misstager mig, ut¬
tryckte då Ständerne sig så, att de gåfvo 5oo r:dr, på det
den extra-ordin. - prov.läkare-lönen skulle komma i mot¬
svarighet med den ordin., hvilket äfven var fallet med dem,
som på en gång voro provinc.- och bataljonsläkare. Om
nu i sjelfva verket den extra-ordin.-prov.läkare - lönen i
mer eller mindre mån skulle komma att öfverstiga den
ordin., så ligger visserligen deruti en slags inconseqvens;
men deremot vore det ej obilligt, emedan de prov.läka¬
re, som i sednare tider tillkommit, äro förlagde i de minst
bebyggda trakterna af landet, der ingen läkare, utan lön af
Staten, kunnat sätta sig ned, och der de hafva mindre in¬
komster genom enskild praktik alt påräkna. StatsUtsk. har
likaledes, efter min öfvertygelse, riktigt fästat sig vid olä¬
genheten af att bataljonsläkare-tjenster skulle vara förena¬
de med extra-prov.läkare - befattningar. Suudhets - collini
föreslog just derföre en sådan lönförhöjning för de extra
prov.läkarne, att desse sednare ej måtte behöfva den lön,
sorn de nu såspm bataljonsläkare få, men StatsUtsk. har,
utan att vilja föreslå tillökningen, dock velat borttaga rät¬
tigheten till förenande af dessa tjenster. Jag kan försäkra
R. o. Ad. samt StatsUtsk., att örn delta sker, blir det in¬
gen möjlighet att besätta extra-prov.läkare-platserna. Det
bar mött många svårigheter hittills, och det kommer att
blifva alldeles omöjligt, om man med alltför små löner vill
placera i vårt land mångå läkare. Extra-prov.läkare¬
befattningen i Herjeådalen har t. ex. icke kunnat besättas
nied legitimerad läkare, oaktadt förnyade annoncer örn ledig¬
heten, just emedan den extra-prov.läkare»löuen icke är
D c n 5 M n j f. m.
mera än i5o r:dr. Ingen läkare kan dermed vara belåten,
och landet är så fattigt, att det ej på sin bekostnad kan
underhålla en läkare. Jag anhåller således, alt R. o. Ad.
samt StatsUtsk. ville behjerta dessa omständigheter och, så
vidt man önskar att få en bättre ordnad läkarevård i våra
provinser, måtte bifalla det K. M. nåd. begärt, eller ock åter¬
taga förslaget om und hemställan mot den fortfarande förenin¬
gen af extra - prov.läkare- och bataljonsläkare-befattningar.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr
Ekströmer, och tror att antingen måste man låta det hittills
varande förhållandet fortfara, det nemi. alt båda befattningar¬
na kunna förenas, eller också måste man anslå högre arfvo-
den eller löner åt extra - prov.läkare. Jag skulle betvifla
att det kan vara R. St:s eller StatsUtsk:s rätt, alt göra
något sådant förbud emot tjensters förening, emedan det
lärer bero af Konungen att förklara, huruvida en tjenste¬
man för en af dessa befattningar äfven må kunna begagnas
för den andra. Så länge nian ej förnummit, att af förenin¬
gen uppstått någon olägenhet, på ena sidan för menighe¬
terna, och på den andra för reg:tena, och hvilken ej just
bör kunna vara stor, sorn det blott är under en kort tid
om våren, då bataljonsläkare måste vara från sina extra-
prov.läkare-distrieter, synes det mig vara oriktigt att vilja
införa ett sådant förbud.
Litt. c. Carolinska m e d i c o - c h i r u r g i s k a -
Institutet.
Frih. Cederström: Vid den nu föredragna punkten
om Carolinska institutet itererar jag den anmärka., jag un¬
der öfverläggningen om ingressen till betänk, gjorde mot
StatsUtsk:s behörighet att väcka motioner och yttra sig öf¬
ver ämnen, som icke genom K. propos:r eller enskilde riks¬
dagsmäns motioner blifvit till Utsk:s behandling öfverlemnade.
Litt. d. Allmänna Barnbördshuset.
Hr C ed ersch jöld, Pehr Gustaf, uppläste följande:
Vid Högh StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°> anhåller jag att få
göra några anmärkn:r, rör:de det i n:te punkten under
Litt. d. förekommande anslaget för artis obstetricise pro¬
fessoren, såsom lärare för barnmorskor. Till den ändan
torde jag få börja med en kort historisk framställning om
artis obstetricise professionens tillkomst och löneförmåner
ifrån äldre tider.
Omkring år 171 i tyckes ett slags undervisning för
barnmorskor först hafva blifvit i Slockholm inrättad; men
egentligen blott för alt tilldana dem, som erfordrades för
hufvudstadens eget behof. Något löneanslag för läraren af
allmänna medel har jag icke funnit omnämnas, förrän år
17Ji, då SeerelaUtsk. resolverade, d. 16 Juni, ”alt informa¬
torn för jordegummorna skulle på extra ordin, slotts-
Den 5 Maj f. m.
.43
”staten hafva en Ion af 3oo d:r på hvilken stat
denna lön qvarstod åtminstone ännu å( t74°i såsom det kan
inhemtas af K. brefvet lill collan medicum d. 26 Juni sist¬
nämnda år.
År 1757 föreslog collan medicum att lönen skulle för¬
höjas till 1000 da' sant, och i nåd. svar d. 18 Oct. samma
år erkände K. M i allo behofvet af den föreslagna förhöj¬
ningen; men som af de i5,ooo da- sant, hvilka blifvit an¬
slagna till medicinalverkets upphjelpande, icke mer än a än¬
nu blifvit i staten uppförd; så kunde K. M. icke tillsvidare
tillägga honom mer än 5oo da' s:mt, hvarigenom lönen så¬
lunda förhöjdes till 800 da- s:mt. Ännu hade artis obste-
tricioe professorn ingen annan befattning, än att undervisa
barnmorskor, nästan blott för hufvudstadens behof.
Genom instruction af d. ig Aug. 1761, ålades artis
obstetricioe professorn att läsa offentligen 2 terminer 0111
året, särskildt för barnmorskor, och särskildt för medicinae
studiosi, 2 timmar i veckan för hvartdera slaget, samt pri¬
vat, när så begärdes, mot särskild öfverenskommen betal¬
ning. Han erhöll utom den gamla ordin, lönen på stat, stor
800 d:r sunt, år 1782 särskildt af medicinal-fonden 33r:dr
16 sk., och år 1788 ytterligare af accouchements-fonden
166 r:dr 32 sk., eller då tillsammans 333 r:dr 16 sk.~ spec.
Denna nya tillökning af 200 r:dr spec. tyckes kunna anses
såsom ett särskildt arfvode, icke blott för den år 1761 till¬
komna nya befattningen att läsa för medicinae studiosi, utan
äfven för det genom 1777 års barnmorske-reglemente ut¬
sträckta åliggande att undervisa barnmorske-lärling'ar äfven
från landsorterna. Utom dessa löneförmåner af allmänna
medel, hade artis obstetrieiae professorn af ålder uppburit
af hvarje barnmorske-Uirling minst 2^ r:dr för s. k. inskrif¬
ning och utskrifning med barnmorskebref, samt åtminstone
alltsedan år 1782 för ett slags tentamen eller s. k. kammar¬
läsning 10 r:dr b:co.
Ofvannämnda anslag af 333 r:dr 16 sk. spec. fortfor till
år 1809, då artis obstetrieiae professorn erhöll, under titel af
hushyra, ett personelt anslag af 44 i;dr 21 sk. 4 r:st, så
att han, med den egentliga lönen, erhöll in alles 377 r:dr
37 sk. 4 r;sh Hela detta anslag var då öfverflyttad! på
fattigvårdens stat.
Allmänna barnbördshuset inrättades 1776. I i4 §:n af
K. reglem. för detsamma heter det: ”Så snart husets vil 1—
”kor förkofras, så bör professorn oell betjeningen erhålla
”lön— —Detta löfte har i afseende på betjeningen
blifvit uppfyldt; men för professorn, som icke blott är före¬
ståndare för liela inrättningen, utan tillika ett slags fattig¬
läkare för hela Stockholm, i afseende på den förlossnings-
hjelp, som kan erfordras, hann det år 1780 icke längre än
till fria boningsrum, hvarvid det alltsedan förblifvit.
Den år 1809 personelt anslagna s. k. hushyran tyckes så¬
•44
Den 5 Maj f. m<
lunda hafva varit ett slags erkännande af professorns an-»
språk på särskild lön för sin befattning med barnbörds¬
huset.
År 1812 blef anslaget återflyttadt på medicinal-
staten, och genom den då vidtagna allmänna lönetillöknin-
gen af 33-| proc. förhöjd t, hushyran inberäknad, till 488
r:dr 4'* sk. 8 rist.
Vid inrättandet af Carolinska medico-chirurgiska insti¬
tutet, blef den urgamla artis obstetricias professionen der¬
med förenad, och år 1816 uppförd på dess stat med lön,
likasom för de öfriga ordin, professorerne, nemi. 666 ltdr
32 sk. b:co med deruti inberäknade 74 ttr spamnål. Den
för barnmorske-undervisningen af ålder anslagna särskilda
lön, nemi. sådan den var intill år 1761, gick sålunda nu
egentligen förlorad; ty artis obstetrieias professorns göro¬
mål vid institutet äro fullt jern förliga med de fleste öfrige
professorernes, helst han, utom de vanliga föreläsningarna
lika med dem, är den ende som, jemte chirurgias-professo-
ren deltager i den s. k. chirurgiae-magisters-examens opera-
tions-afdelning, och för öfrigt den, som helt visst, mer än
någon af de öfriga, får gå K. Sundhets-colhm tillhanda med
embets-utlåtrn rörtde frågor, hvaröfver domstol begärt collegii
omdöme. Den ifrågavar. särskilda lönen för barnmorske-
läraren var visserligen till sjelfva summan icke betydlig, ef¬
ter nuvar. förhållanden, nemi. endast 800 d:r sant. Men
helt annorlunda måste beloppet bedömmas, då det jemföres
med andra lärares löner på den tiden. Den utgjorde nemi.
lika mycket, som både historise-naturalis- & pharmacise-pro-
fessorns och historiae-naturalis- & botanices-demonstratorns
löner tillsammantagna, hvilka båda lärare likväl voro, ge¬
nom instruetion af d. 23 Mars 1763, ålagde att hålla offent¬
liga föreläsningar 4 timmar i veckan, samt att om somma¬
ren göra botaniska excursioner Onsdagar och Lördagar. När
nu de motsvar. lärarne vid Carolinska medico-chirurgiska
institutet, nemi. chemi* & pharmaciae och historioe natura-
lis professorerne hafva för samma befattning hvar för sig
erhållit full professors-lön; så hade, efter en fullkomlig ana¬
logi, artis obstetriciae professorn bort hafva dubbel profes¬
sors-lön, särskildt blott såsom föreståndare för den allmänna
barnmorske-undervisningen.
Då jag blef artis obstetriciae professor år 1822, lifva-
des jag af ett brinnande nit att, i allt hvad på mig möjli¬
gen kunde ankomma, söka befrämja förlossningskonsten. För
att genom minskning i kostnaderna uppmuntra till barn-
morske-konstens lärande, afstod jag de betydliga inkomster,
som mina företrädare haft af sjelfva lärlingarna, uppgående
till minst i3 r:dr b:co af hvardera, eller sammanräknade
omkring 4 el. 5oo r:dr b:co årligen. Den åsyftade verkan
uteblef icke heller. Ty då från och med år 1761, då anteck¬
ning
Den 5 Maj f. m.
.45
ning började föras öfver dem, som begagnat barnmorske-
nndervisningen, till slutet af år 182a, eller under en tid af 6a
år, 1098 barnmorskor blifvit utexaminerade, hvilket gör i
medeltal 1om året; så hafva under de 17 följande åren,
till slutet af år 1889, examinerades antal uppgått till 624,
eller i medeltal till 36-| om året Och för att göra barn¬
morskornas undervisning mer vettenskaplig, utgaf jag genast
en ny handbok, till hvars ordentliga genomgående fordra¬
des dubbelt så lång tid, som förut varit brukligt, nemi.
minst 4 timmar i veckan. För dessa "betydliga uppoffringar
både af inkomster och arbete, hoppades jag att framdeles
kunna erhålla någon ersättning af allmänna medel. Sedan
jag erfarit, till hvilken vettenskaplig höjd barnmorske-under-
visningen kunde bringas, föreslog jag, år 1824, att särdeles
skickliga och föröfrigt pålitliga barnmorskor skulle få lära
äfven den instrumentala förlossningskonsten; och, då detta
förslag den gången lemnades utan afseende, förnyade jag
detsamma 4 år derefter, utan att ens sätta i fråga af hvem
denna undervisning skulle bestridas, ännu mindre att något
arfvode derför skulle anslås. Jag underlät detta, på det att
den idde, för hvilken jag, i anseende till dess oberäkneliga
vigt för vårt i allmänhet glest bebodda fädernesland, och
deraf följande långa afstånd emellan läkarne, så högligen
nitälskade, måtte desto lättare kunna utföras. Också var
jag lycklig nog att vinna detta mål för mitt sträfvande.
Och sedan jag, år 1829, utgifvit en ny ännu vettenskapligare
omarbetad upplaga af min handbok för barnmorskor, bör¬
jade jag samma år, till och med utan särskildt uppdrag, un¬
dervisa barnmorskor i den instrumentala förlossningskonsten,
hvilken undervisning allt sedan upptagit 2 å 3 månader
om året, till större delen under de årstider, då jag eljest
varit ledig från föreläsningar. Året derpå, eller i83o, utgaf
jag, isynnerhet för barnmorskorna, utkast till handbok
i den instrumentala förlossningskonsten, hvilket
var det första arbete, som på Svenska utkommit i denna
vigtiga del af förlossningsläran.
Då genom R. St:s anslag år i85o nya tillgångar blifvit
beredda till löneförbättringar, äfven vid Carolinska medico-
chirurgiska institutet; anmälte jag mig till erhållande af nå¬
got löneanslag, dels för den gamla barnmorske-undervisnin-
gen, och dels för den nya i den instrumentala förlossnings¬
konsten, som jag bestridde. Jag föreslog för båda tillsam¬
mans 666 r:dr 3a sk. b:co, icke derföre, att jag ansåg denna
lön egentligen svarande emot mödan och sysslans vigt, utan
fast mer för att sätta denna lön i ett lämpligt förhållande
till professors-lönen vid institutet, som då ännu endast ut¬
gjorde omkring 800 r:dr b:co. En af mina embetsbroder
fick visserligen sin mindre lön mer än fördubblad, till lik¬
het med de öfrige? löner; men jag kunde icke erhålla mer
6 H. . .9
Den 5 Maj f. m.
än ioo r:dr b:co särskildt för min barnmorske-undervisning,
af det skäl, att institutets stat icke kunde belastas med
egentlig lön för en lärare vid ett undervisningsverk, som
vore främmande för institutet. Inseende gilltigheten af detta
skäl, anhöll jag hos K. M. om särskild lön af allmänna me¬
del, med den påföljd, att K. M. täcktes d. 23 Febr. 18 38 i
nåd. tillägga mig ett årligt anslag af 566 r:dr 32 sk. b:co
att tills vidare utgå af extra-utgiftsmedlen, så att jag, med
de ioo r:dr b:co jag förut bekommit på institutets stat, nu
erhöll hvad jag från början hade föreslagit, eller 666 r:dr
32 sk. b:co, såsom lön för barnmorske-undervisningen.
Då jag af det K. M:s nåd. propos. ronde statsverkets
tillstånd och behof bifogade utdr. af prot., hållet inför Ko¬
nungen i ecclesiastik-ärenden, sid. ii, inhemtade, att K. M.,
vid beviljandet af nyssnämnda anslag på extra utgiftsmedlen,
bade beslutat att till Ständerna framställa behofvet af af¬
löning för barnmorske-läraren , men straxt derpå fann, att
det i stället blifvit en framställning om ett anslag af iooo
rjdr b:co för mig personligen på i n d ra g n i n gs s t a t e n; så
tvekade jag, om jag icke borde genast fästa Utskrs uppmärk¬
samhet på angelägenheten att förse barnmorske-läraren med
en särskild lön på stat, icke blott för att förvissa sig om
skickliga lärare för framtiden, ulan äfven för att betaga
dem all anledn. att betunga sjelfva lärlingarna med särskilda
utgifter. Men jag underlät det, dels af fruktan, att det
skulle kunnat anses såsom en oförnöjsamhet med K. M:s mig
visade välvilja; och dels i det hopp, att min efterträdare
skulle framdeles få lättare att på ordin.-stat erhålla hvad
hans företrädare förut uppburit på indragningsstaten. Men
nu, då jag finner, att det anslag på indragningsstaten, som
K. M. hade för mig såsom barnmorske-lärare föreslagit till
iooo r:dr b:co, blifvit af StatsUtsk. nedsatt till 6oo r:dr,
eller till 66 r:dr 32 sk. b:co mindre, än jag för samma be¬
fattning hittills åtnjutit; så har jag trott mig icke kunna stil¬
latigande låta dervid bero. Jag kan väl förmoda, att Utsk.
torde hafva tyckt mig böra i alla fall vara belåten, då jag
för båda sysslorna tillsammans erhölle mer, än jag förut
haft. Och det är väl sannt, att jag enl. Utsk:s förslag skulle
erhålla jemnt lika mycket, som K. M. för mig föreslagit,
nemi. 2,200 r:dr b:co. Men jag kan icke finna något skäl
att minska barnmoiske-lärarens lön, derföre alt haus pro-
fessors-lön vid institutet blifvit förökad. Och då Utsk. för
hvar och en af mina medbroder vid institutet beviljat 4°o
r:dr b.‘co mer än K. M. föreslagit; så skulle jag åtminstone
önska att få veta, hvarigenom jag varit olycklig nog att gö¬
ra mig oförtjent af samma välvilja. Dessutom skulle, om
det villkor, som Utsk. med kanhända icke nog klara ord
utsatt för professorernes löneförhöjning vid Carolinska insti¬
tutet, icke blefve uppfylldt, jag tilläfventyrs kunna, efter
Utskts lönereglering, komma att förlora äfven de 100 r:dr,
Den 5 Maj f. m.
som jag pu institutets stat särskildt innehaft för barnmorske-
undervisningen, så att jag komme alt i sjelfva verket erhålla
i GG r:dr 32 sk. b:co mindre, än jag hittills haft. Men för
att närmare utveckla min mening, nödgas jag, ehuru obe¬
hagligt det än kan vara att tala om och för sig sjelf, likväl
ingå i en närmare utredning af följande frågor:
Bör bär timor ske-lår a reti hafva särskild lön pä stat?
Att barnmorske-läraren bör hafva vedergällning för sin
trägna möda, lär väl ingen vilja bestrida. Men att bereda
honom den genom afgift af lärlingarna, skulle motverka än¬
damålet att allmännare förse landsorterna med barnmorskor.
I Lund är en barnmorske-undervisning tills vidare inrättad
för provinsens egna behof. Artis obstetriciae professorn vid
universitetet, med full professors-lön, är nu tillika barnmor-
ske-lärare och njuter särskildt för denna befattning 84 t:r
spanmål, hvilken lön församlingarne sammanskjuta, såsom
jag vill minnas, af kyrkornas egna tillgångar. Men för lä¬
raren vid det allmänna och ordin.-läroverket i hufvudsta-
den skulle en sådan utväg till aflöning vara så mycket olämp¬
ligare, som kyrkorna i gamla Sverige icke lära hafva några
sådana egna inkomster, som i Skåne. Det återstår alltså in¬
gen annan utväg, än att, likasom fordom, gifva honom lön
af allmänna medel.
Till hvad belopp bör barnmorske-lärarens lön bestäm¬
mas ?
Den summa jag förut föreslagit, nemi. 666 r:dr 32 sk.
b:co, är väl det minsta, hvartill barnmorske-lärarens sär¬
skilda lön bör kunna bestämmas; och det vore vida för li¬
tet , om icke samme man derjemte innehade professors-lön
vid Carolinska institutet. Men äfven emellan båda dessa lö¬
ner torde ett visst förhållande böra äga rum, såsom ett slags
uttryck af det värde, hvari man vill att de skola anses stå
sins emellan. Om derföre professors-lönen vid institutet upp-
höjes till i,6oo r:dr b:co, så skulle barnmorske-lärarens sär¬
skilda lön helt visst lämpligen kunna bestämmas till iooo
r:dr b:co.
Hvilka är o, för alt begagna Utsk:s ord, "Professor Ce-
"derschjölds utmärkta fört/ enster om barnmorske-
JJu n de rvis ningen f för hvilkas skull Utsk. funnit för godt
att minska hans nu innehafvande lön, just för samma un¬
dervisning , med 66 r.dr 32 sk. b.-co, och alt göra honom,
jag tror till den ende vettenskapsiclkaren, för hvilken Utsk.
prutat pä den uppmuntran K. M. föreslagit?
Jo, dertill torde kunna räknas, att jag till början af år
i838, då jag erhöll egentlig lön för barnmorske-undervis-
ningen , efterskänkt 7,488 r:dr b:co, som jag hade, likasom
mina företrädare, kunnat uppbära af de Å76 barnmorskor,
som jag under denna tid undervisat och utexaminerat, och
dessutom 1,200 r:dr b:co , som jag helt visst kunnat inbrin¬
ga af de 60 barnmorskor, som jag intill samma tid exami¬
148
De n 5 Maj f. m.
nerat i den instrumentala förlossningskonsten, utan att be¬
höfva taxera hvardera till mer än 20 r:dr b:co, hvilket föl¬
en sådan undervisning väl är lågt tilltaget. Mina uppoffrin¬
gar för barnmorskekonstens befrämjande uppgå sålunda till
den sammanräknade summan af 8,688 r:dr b:co.
Derjemte har jag icke allenast läst dubbelt mer än hvar¬
till jag varit pligtig, för danandet af vanliga barnmorskor, utan
äfven hållit särskilda föreläsningar 2 a3 månader 0111 året för
de barnmorskor , som skolat taga examen i den instrumen¬
tala förlossningskonsten, hvilkas hela antal nu uppgår till
g4 stycken.
Och slutligen torde, under mina s. k. ”förtjenster
om bar n m o rsk e-u n der vi s ni ng e n” äfven kunna upp¬
tagas, att förlossningskonsten i Sverige, åtminstone i tryck¬
ta skrifter, befann sig, då jag blef professor, på en yt¬
terst låg ståndpunkt. Men sedan jag , utom de förut om¬
nämnda handböckerna för barnmorskor, till tjenst
för läkare, slutligen utgifvit en i 3 band fördelad Läro¬
bok i vården om qvinnans s 1 ä g 11 i f; så tror jag mig
hafva höjt den allmänna förlossningsvettenskapen åtminstone
till ungefär samma ståndpunkt, hvarest den befinner sig i
det öfriga Europa, och barnmorskekonsten särskildt i så
måtto högre, som Sverige är, så vidt jag yet, det enda land,
der barnmorskor kunnat få rättighet alt begagna förlossnings-
instrumenter — en inrättning hvaröfver ingen ännu klagat,
men hvaraf deremot de mest välgörande verkningar blifvit
bevittnade af prester, läkare och Konungens Bef:h:de. Och
K. M. täcktes sjelf den ig Jan. i838 i nåd. anbefalla sitt
Sundhets-colkm "att betyga mig K. M:s nåd. välbehag öfver
”det nit och den framgång, hvarmed harnmorske-undervis-
”ningen, särdeles i den instrumentala förlossningskonsten, blif¬
vit af mig meddelad och utvidgad."
Om barnmorskekonstens nuvar. tillstånd i fäderneslandet
har jag visserligen förut sökt bereda R. St. tillfälle att för¬
skaffa sig en slags ide'e, genom offentliga inbjudningar vid
flera riksdagar att öfvervara så väl vanliga barnmorske-exa-
mina, som vid innevar. riksdag en examen med barnmorskor
i den instrumentala förlossningskonsten. Men som jag icke
kunnat vänta att många skulle fästa synnerlig uppmärksam¬
het vid något, som folie så litet i ögonen, och jag isynner¬
het funnit, att H. StatsUtsk. tyckes icke hafva haft tillgång
på tillförlitliga underrättelser om hvad under den sednare
tiden blifvit inom fäderneslandet tillgjordt för förlossnings¬
konstens befrämjande; så har jag, hellre än att på enskild
väg, genom s. k. insinuationer, söka verka på Utskts öfver¬
tygelse, velat framträda offentligen, på det uppgifterna må
kunna vederbörligen controlleras.
I anledn. af hvad jag nu haft äran anföra, får jag an¬
hålla, att SlatsUtsk:s utlåt. N:o 40 måtte återremitteras, och
att Utsk., hvilket jagar öfvertygad icke haft för afsigt alt
I
Den 5 Maj f. m. i4g
behandla mig med orättvisa, täcke» antingen bifalla K. M:s
förslag, att uppföra mig på indragnls-slaten till ett belopp
af iooo r:dr b:co, eller ock kanhända ännu bättre, om det
sig göra låter, anordna hela summan på ordin.-stal , såsom
särskild lön för barnmorske-läraren, eller åtminstone dertill
anslå 666 r:dr sk. b:co, och resten 333 r:dr 16 sk. för
mig personligen på indragn:s-staten.
Hr Lagerh jelm, Pehr: Vid mom. b. uti i i punkten
uther jag mig att få göra några anmärkntr. Utsk. tillstyr—
ker nemi. 8 särskildta anslag af 2Öo r:dr b:co hvartdera, eller
tillsammans 2000 r:dr, för att användas åt nya extra-prov.-
läkare , men gör likväl ett förbehåll dervid, att dessa arfvo-
den ej må tilldelas sådana läkare, som förut af Staten eller
någon stad åtnjuta lön, så framt icke menigheterna inom di-
stricten annorlunda medgifva. Jag ser ej att det kan bety¬
da annat, än att innevånarne i districten skola höras. Hvil¬
ka skola då höras, eller huru skola de höras? Jag önskade
mycket, att någon af StatsUtskts ledamöter ville upplysa for¬
men för en sådan åtgärd. Dessa löner skulle under vissa
förbehåll gifvas ut åt vissa personer, men besluten derom
skulle först underställas menigheterna. Hvilka dessa menig¬
heter äro, vet jag ej, och icke har StatsUtsk. sagt, om hö¬
randet skall ske vid sockenstämmor eller hur det skall ske.
I samma mom. förekommer äfven, att dessa arfvoden ej må
utgå, förrän K. M., "sedan Dess samtlige Bef:h:de blifvit
"hörde, och Sundhets-collim i ämnet afgifvit tillstyrkande”
etc. etc. Jag har intet emot att Konungens Bef:h:de och
Sundhets-colkm höras; men här står ordet "tillstyrkande’’;
det tyckes deraf, att om Sundhets-colltm ej tillstyrker sa¬
ken, Konungen ej skulle kunna disponera dem annorlunda
än colkm tillstyrkt. Det måtte blott menas, att collrm skall
höras. Som jag läser ordalydelsen, ligger det en makt lem-
nad åt Sundhets-colhm, som jag ej tror. vara menad. — I
mom. litt. c. förekommer: ”Utsk. tillstyrker R. St. att icke
”allenast med bifall till K. M:s nåd. propos. å stat upptaga
"ofvanberörda 1 2,3oo r:dr, ulan äfven att ytterligare anslå
”2,400 r:dr, utgörande 4oo r:drs förhöjning till hvardera af
”de sex professorerne vid Carolinska institutet, hvilkas årliga
”lön således komme att utgöra 1,600 xädr, under villkor lik—
"väl, att med den organisation institutet nu erhåller, en yng-
"ling, som vid universitetet genomgått en förberedande phi-
”losophisk kurs, sedermera må kunna vid berörde institut
•'fullborda sin bildning i medicinska yrket, till erhållande af
”medicinae-doctors-grad.” Här ser man således, att om R.
St. skulle bifalla hvad Utsk. nu tillstyrkt, skulle anslaget
vara gifvet åt institutet med ett villkor, som R. St. icke
förut enl. grundlagens föreskrift pröfvat; också hafva reser¬
vationer häremot i Utsk. blifvit gjorda. Jag får i det fallet
åberopa Gr. von Plåtens in. fl. ledamöters. R. St. må gerna
Den 5 Maj f. m.
fatta ett sådant beslut; men icke må StatsUtsk. lägga det så¬
som något hinder eller villkor för anslagets beviljande, helst,
om Ständerne vore af en sådan mening, den ej på samma
gång kunde afgöras, utan måste ske särskildt och efter ett
annat Utskts beredande. — Vid mom. d. har jag samma
anmärkn., som jag nyss hörde göras af en utaf institutets
medlemmar. Konungen har nemi. föreslagit, att på indragnts-
staten skulle uppföras för Professor Cederschjöld 1000 r:dr;
men Utsk. har tillstyrkt, att denna summa skulle nedsättas
till 600 r:dr. Nu är det att märka, att han förut har 566
r:dr 3a sk. på en stat, och 100 r:dr på en annan—summa
666 r:dr 3a sk. På nu Utsk. föreslår, att han skall få 600
r:dr, ligger deruti en nedsiittning af 66 r:dr 3a sk Jag äger
icke att bedömma hans förtjenster af vettenskapen; men så
mycket är mig bekant, att han under flera tiotal af är har
ett odeladt omdöme för sig. Jag tror således, att Utsk. gan¬
ska riktigt bedömt hans förtjenster; men jag förstår icke
Utskts sätt att sätta ned anslaget för att belöna dessa för¬
tjenster.
Frih. Hamilton, Hugo: I likhet med den siste tala¬
ren, kan jag ej gilla den njugghet StatsUtsk. visat mot den
förtjente embetsman , som först i ämnet afgifvit sina grun¬
dade anmärkntr. Utsk. har ganska riktigt uttryckt, jag vå¬
gar säga, hela landets tanke, då det yttrat: ’’i anseende till
''Professor Cederschjölds utmärkta förtjenster om barnmorske-
”undervisningen.” Dessa äro öfver mitt beröm och bedöm-
mande; men att man, utgående från denna premiss, kan
komma till den slutföljd, att anslaget skulle nedsättas till
600 r:dr, i strid med Konungens förslag, att det skulle hö¬
jas till 1000 r:dr, dertill kan jag icke inse skälen. Deskulle
väl hvila derpå, att en lön af 1,600 r:dr vore på ordin.-
stat föreslagen för Carolinska institutet, af hvilken Hr Pro¬
fessor Cederschjöld lomme i åtnjutande; men detta kan ej
hafva något sammanhang med den andra frågan, ty det be¬
ror på hans krafter, huru länge han kan fortfara med ut-
öfningen af denna tjenst. Jag får således reservera mig mot
denna punkt, om den skulle bifallas, och får nu anhålla om
återremiss.
Då jag dessutom här hört, att alla punkterna i denna
§ blifvit behandlade, måtte det vara äfven mig tillåtet att
tala äfven om de andra punkterna. Jag får då förena mig
med den siste talaren så till vida, att jag icke kan gilla, att
StatsUtsk. ansett sig kunna fästa ett villkor vid beviljandet
af ett anslag, det nemi., att Carolinska institutet, för att
erhålla tillökning i sina tillgångar, skulle så inrättas, att
ynglingar der kunde fullborda sin bildning till erhållande af
medieinae-doctors-graden. Jag tror väl, att denna önskan är
riktig och bör i önskningsväg af Ständerna yttras; men att
fästa den såsom ett villkor för ett anslag, anser jag vara-
Den 5 a j f. m.
mer än, hvartill grundlagen berättigat StatsUtsk. Jag har
ej läng riksdagsmanna-erfarenhet, men jag tror ej, att detta
förut varit brukligt. — Slutligen har Utsk. i litt. c. afsla-
git tillökning i anslaget för djurläkare , ulan annat derföre
uppgifvet skäl, än att det skulle bero af rnenigheterna sjelf¬
va att aflöna dem. Jag kan ej instämma häruti; jag anser
ett anställande af flera djurläkare vara af behofvet högli¬
gen påkalladt. Vi hafva ganska få att disponera, då sjuk¬
domar uppkomma bland husdjuren. Det sätt, som Utsk. här
föreslagit, att de enskilda menigheterna dertill skulle lemna
bidrag, är ett sätt, som de i alla fall ofta nog få tillita för
de olika behofven, som yppa sig, fattigvård m m. Jag tror
således att det vore väl, om StatsUtsk. toge saken i närmare
betraktande. Ett anslag af 100 r:dr är ej för stort; med
det kan en djurläkare ej lefva gift, han behöfver derutöf¬
ver i alla fall bidrag af de enskilda menigheterna.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag begärde ordet, då
Hr Cederschjöld slutade sitt anförande. Sedan bar jag blif¬
vit förekommen af den talare, som nyss före mig yttrade
sig; men jag kan ej underlåta, att för R. o. Ad. framställa
det vitsord, som alla antagna barnmorskor lemna om Prof'
Cederschjölds stora uppoffringar af lid och egna medel, med
hvilka han hjelpt dem, som varit meddellösa. Jag önskar
således i högsta grad att StatsUtsk., i följd af återremissen,
inkommer med ett utlåt., mera gynnande för Hr Cederschjöld,
emedan ett förblifvande vid dessa villkor skulle vara ett un
derkännande af R. St:s lust att belöna ett patriotiskt sinne,
då det sättes i verksamhet af nit för allmän nytta. Hvad
det villkor angår, som StatsUtsk. gjort för ett anslag till
Carolinska inslitutet, så anser jag det vara, om jag så får
uttrycka mig, obehörigt, dock anser jag, att Ständer, som
äga att sig sjelfva beskatta, kunna yttra en önskan, att om
det eller det anslaget beviljas, man önskade att dermed
vinna det eller det ändamålet. Om i stället för villkor, saken
vore framställd som en önskan, anser jag, alt den vore full¬
komligt riktig, och finna de sedan, att önskan icke blifvit
uppfylld, kunna nästföljande riksdags Ständer upphöra med
anslaget. På detta sätt tror jag, att en förlikning kan äga
rum emellan åsigterna. Hvad veterinär-läkarne i länen an¬
går, tror jag det vara bättre att hafva en väl lönad , än 3
sämre lönade. De hafva nu 5o r:dr b:co om året, och den
i Westmanland har dessutom af länet 5o r:dr. Af dessa kan
han ej existera, emedan allmänheten är i hög grad stämd
emot djurläkare. Den anlitar hellre kloka gubbar och gum¬
mor, som förderfva kreaturen. Den enda förtjenst han kan
hafva, är, då någon smittosam sjukdom bland djuren upp¬
kommit, och landshöfdingen förordnar honom att göra en
resa för att besigtiga kreaturen och sköta dem. Man fin¬
ner , att af dessa löneanslag han icke kan existera. Bättre
Den 5 Maj f. m.
än att få 3 anslag, hvardera af 5o r:dr, anser jag vara att
få ett af i5o, Det angelägna är att erhålla en person, som
för länet kan blifva allmänt nyttig.
Hr Sandelhjelm, Paul: De två föreg:de talarne
hafva egentligen yttrat hvad jag hade att säga i afseende på
ökadt anslag för djurläkare. Jag delar icke motionärens åsig-
ter, att djurläkarnes antal skulle behöfva ökas till samma
belopp eller antal, som prov.läkarne; men jag tror icke att
det är något riktigt förhållande emellan behofvet af djur¬
läkare i de större länen och i de minsta. Behofvet är icke
detsamma i Elfsborgs län och på Gottland. Jag får således
utbedja mig, att få fästa uppmärksamheten på den framställ¬
ning, Konungen till R. St. gjort, angrde en ytterligare djur-
läkarelön i Elfsborgs län, men dertill tror jag, att behof¬
vet inskränker sig; ty om man i detta län kunde få en i
Wenersborg och en i Borås, så föreställer jag mig, att för
lång tid behofvet vore afhjelpt. Men jag tror, att 5o r:dr
b:co, som R. St. vid 1828—i83o årens riksdag beviljade,
egentligen på försök om ej allmänheten skulle vilja med sär¬
skildta bidrag understödja djurläkare, är en så liten summa,
att ändamålet icke dermed kan vinnas, och att lönerna så¬
ledes måste något ökas. Hvarje djurläkare inom länen be-
höfver, om man skall erhålla någon med erforderlig skick¬
lighet, 100 r:dr b:co i lön. Jag anhåller, att detta yttrande
måtte få åtfölja återremissen.
Hr Sandelhjelms yttrande hade blifvit brutet genom
ankomsten af K. M:s Hofcanceller, hvilken aflemnade ett
nåd. meddelande från K. M.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Under ett föreg:de plenum
isynnerhet, och äfven i detta, har mycket betydligt klan¬
der blifvit tilldeladt StatsUtsk. i och för dess betänk, anglde
Carolinska medico-chirurgiska institutet. Jag förbigår ger¬
na de förebråelser, som collectivt blifvit lemnade Stats¬
Utsk. för oskicklighet och okunnighet, samt framförallt alt
ej vara jurister. Allt detta kan jag lätt bära, det kan till
en del vara grundadt; men det är en annan svårare före¬
bråelse, som långt tyngre träffat mig, och det är den, att
jag såsom utskrs-ledamot skulle hafva öfverträdt de rättig¬
heter och skyldigheter jag haft. Jag önskar derföre rätt¬
färdiga mig, och åtminstone visa de grunder, hvarifrån jag
utgått. Jag anhåller derföre såsom utgångspunkt få åbero¬
pa hvad Konungen sjelf i sin nåd. propos. yttrar. Der står,
pag. 5: ”Statsbehofven, så väl de hvilka tillhöra den van-
"liga statsreglertn, som de af utomordentlig beskaffenhet,
”hvilka K. M. anser såsom angelägnast nu böra i första rum-
’’met fyllas, uppgifvas här nedanföre; kunnande R. St. i
”öfrigt af de prot.uldr., som finnas bilagda, äfvensom af de
"handlingar och beräkningar, hvilka skola StatsUtsk. tiII—
"stål-
Den 5 Maj f. m.
”ställas, inhemta, hurusom utöfver sistnämnda angelägnare
”behof, flera andra blifvit anmälda, hvilka, såsom ej sak¬
nande vigt, K. M. ansett jemväl böra komma till R. St:s
”kännedom." När jag dermed jemför det åtföljande Statsråds-
prot., pag. 10, så finner jag, att der omtalas allt, hvad
Sundhets-colbm tillstyrkt rör:de medico-chirurgiska institutet.
Då måtte väl StatsUtsk. hafva haft full rättighet att behandla
saken såsom det gjort, och ej i detta fall hafva öfverträdt si¬
na rättigheter. Om jag misstager mig i detta fall, må det
skrifvas på den förmenta okunnighetens räkning; men jag
anser mig skyldig tillkännagifva, att detta varit bevekelse-
grunden för mitt handlingssätt, och att jag icke tror Stats¬
Utsk. hafva öfverskridit sin pligt. Hvad åter angår de vill¬
kor man velat fästa sig vid i slutet af denna punkt, så an¬
håller jag äfven att få åberopa en K. act , nemi. det af K.
M. år 1822 utfärdade reglemente för detta institut, deruti
Konungen uti ingressen sjelf yttrar: ”sorn det egentliga fore-
”målet med det här uti hufvudstaden år i8i5 inrättade
”Carolinska medico-chirurgiska institut, varit, att genom
"undervisning derstädes uti läkarekonstens så väl theore-
”tiska som praktiska delar, tilldana skickliga läkare för
”armeen och flottorna, och ett sådant ändamål numera blif-
”vit uppfyldt, samt då under inrättningens fortgång erfaren-
”heten ådagalagt nyttan deraf, att institutet, i förening med
”härvar. sjukhus-inrättningar, må erhålla en sådan organisa¬
tion, att pålitlige och tillvande praktiske läkare för alla gre-
’’nar af medicinalverket till Statens tjenst vid samma insti¬
tut kunna danas. —"
Efter vanligt Svenskt språkbruk finner jag ej för min
del, att Utskrs villkor innehåller annat, än blott ett refe¬
rerande af det villkor Konungen sjelf yttrat i reglementet.
StatsUtsk. har således blott sökt att gifva en förnyad kraft
och styrka åt hvad Konungen 1 sjelf åsyftat oell anbefallt.
Farhågan för doctorsgradens utdelning vid detta institut har,
som jag tror, till en stor del gifvit en slags skrämsel ål det
academiska intresset. Det torde vara detta, som gjort hela
rumoret; men jag hemställer, om icke rättigheten till doc¬
torsgradens utdelande eller att sätta sidenhatten på doeto-
rerna, ändå må vara universitetet förbehållen, blott läkarne
här kunna få sådana kunskaper, som fordras för deras yrke,
hvilket jag anser långt vigtigare än hatten, ehuru det på visst
sätt kan jemföras med förhållandet, om man går in på en
rakstuga och der intvålas, men hänvisas till ett annai ställe
för att der rakas. Jag tror det vara bäst passande, att en
inrättning, såsom denna, finnes, der sjukhus finnas. Allt ta¬
lar således för, att den medicinska undervisningen concentre-
ras på ett sådant ställe, som Stockholm. Jag kan ej finna,
att Utsk. i något fall förgått sig , hvarken i formen eller i
hvad som är samhällsnyttigt. Saken torde vara af mycken
6 H. 20
.54
Den 5 Maj f. m.
vigt. Klagomål hafva ofta försports, att de Svenske läkarne
ej uppfylla allt hvad som kan beliöfvas, då de, som hafva
råd dertill, begagna utländska läkare till botande af sina
åkommor. Jag skulle således tro, att allt talar för att här
söka utveckla den medicinska vettenskapen på ett sådant sätt,
som i andra länder, och för att vinna detta ändamål, har
Utsk. ej kunnat uppfinna annat medel, än att föreslå anslag
åt detta institut, om det utvecklas på den bana, sorn det så
förtjenstfull! beträdt med små tillgångar. Då man, såsom
StatsUtskts ledamöter, haft tillfälle att taga i betraktande
alla de omständigheter , som röra detta mål, och sett all den
förfärliga hätskhet, som uppstått emellan vettenskapsmännen
och academierna på olika ställen, förfäras man. Turkar och
hedningar kunna ej behandla hvarandra värre. Jag tror, att
en medlande makt bör finnas; denna är R. St. Jag vädjar
till denna makt, och anhåller att den måtte komma emel¬
lan. Mot återremissen sätter jag mig icke, men tror, att
när betänk, återkommer, saken bör nogsamt tagas i betrak-
tanda och bifallas.
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: Jag är hufvudsak¬
ligen förekommen, i frågan om djurläkare, af Hr Sandel¬
hjelm; men jag anhåller få tillägga, det jag önskade att Stats-
Utsk. ville fästa någon mera uppmärksamhet på det förhål¬
lande, som äger rum i Elfsborgs län. Detta liins geogra-
phiska form sträcker sig från Norrska gränsen ända till sö¬
dra delen af Småland. Jag hemställer då, om det är möj¬
ligt för endast en veterinärläkare, att i ett så långt och
smalt län utöfva den nytta, som man af en sådan annars
kunde vänta. Den djurläkare, som nu finnes i länet, är sta¬
tionerad i Wenersborg; han är således nyttig egentligen för
Dahlsland, men största delen af länet, som gränsar till Bo¬
rås vore alldeles beröfvad en sådan, om icke hushålls—säll¬
skapet med stor kostnad skaffat en. Likväl har det icke
varit möjligt att få en så skicklig person, som man hade
önskat, emedan de villkor man kunnat lemna varit för rin¬
ga. Jag får derföre, med anledn. af den motion Hr Sandel¬
hjelm förut väckt, hos Utsk. anhålla, att Utsk. måtte fästa
sin uppmärksamhet på angelägenheten af en djurläkare i
Borås för den södra delen af Elfsborgs län.
Hr von Rosen, Georg: T likhet med" Frih. Hamil¬
ton får jag yttra mig öfver StalsUtsk:s utlåt, om behofvet
af flera djurläkare i länen. Jag kan ej gilla StatsUtsk:s yt¬
trande, att det skulle öfverlemnas åt menigheterna sjelfva att
skaffa sig sådana. Det ville säga detsamma, som att saken
är omöjlig. Man kan icke tänka sig, att socknarne skola gå
in på något bidrag till sådana djurläkare, man får tacka
Gud om man får dem inom länet; men sådana öfverens¬
kommelse!' kunna ej träffas länsvis. I Christianstads län fin¬
nes tvertom hos en mängd af allmogen en känsla af be-
Den 5 Maj f. ra.
155
stämd motvilja att anlita djurläkare, och exempel saknas ej,
att kronobetjeningen fått lemna handräckning till öppnande
af stallen och ladugårdarna för undersökning af dem, då
det varit fråga om smittosamma sjukdomar. Allmogen har
ofta undanhållit kreaturen, så att man ej kunnat finna dem.
Man kan då icke tänka sig någon förening till djurläkares
aflönande. Önskar man sig djurläkare, hvilka jag anser nö¬
diga, emedan de fordras för det allmänna, på det att Ko¬
nungens Bef:h:de må hafva någon till sin disposition för att
hämma smittosamma sjukdomar bland kreaturen, då de upp¬
komma; så måste man vidtaga andra åtgärder. Med 5o
r:drs lön förutser jag omöjligheten att skaffa någon djur¬
läkare, som, duglig till sin tjenst, dertill kan egna sig, om
han ej skall hafva någon biförtjenst, såsom krögare eller
smed. Christianstads län har visserligen en, som är gan¬
ska skicklig, men han är engagerad vid ett af r,eg:tena,
och jag känner obehaget utaf, att en person disponeras af
a chefer. Jag skall icke yrka lönens förhöjning till 200
r:dr — det torde nu kanske vara för mycket — och jag
anser kanske orätt att begära det; men vida bättre är, att
man erhåller 1 eller 2 djurläkare, och att de erhålla högre
lön. Jag begär återremiss, med anhållan att StatsUtsk.
täcktes fästa något afseende på det oundvikliga behofvet att
öka lönerna , om man vill hafva sådana läkare.
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag är förekommen i hvad
jag önskat nämna af flera talare, som känt förhållandet.
Min anhållan går derpå ut, att derest Utsk. ej skulle finna
medel att öka antalet af djurläkare, det åtminstone måtte
öka deras löner; ty med den lön, som nu är anslagen, är
det omöjligt att anskaffa sådana läkare. Inom Götheborgs län
har nyligen inträffat en vacance, den stod otillsatt i några
månader; slutligen fick man en djurläkare från ett annat
län, men han kan icke förtjena något, emedan man hellre
vänder sig till fuskare, hvilka beröfva honom förtjensten.
Jag önskar, att åtminstone löneanslaget måtte förhöjas, och
anhåller att detta anförande måtte få åtfölja återremissen
till Utskottet.
Hr von Heyne, Georg: Det är i fråga om den pro-
jecterade belöningen för Prof. Cederschjöld, som jag begärt
ordet. Jag har af StatsUtskrs motiv för det anslag, som åt
honom är specielt föreslaget, funnit, att det skall vara såsom
en belöning för hans utmärkta förtjenster; och jag delar
fullkomligen StatsUtsk:s tanke, att ett sådant motiv är rätt¬
vist, så väl från dess, som R. St:s sida. Jag kan således ej
föreställa mig, att den föreslagna minskningen af 66 r:dr
32 sk. kan härröra från annat, än antingen att StatsUtsk.
af misstag uttryckt sig annorlunda än det velat, eller ock¬
så, att meningen blifvit orätt fattad under discussionen.
Ilvilketdcra förhållandet må vara, vet jag ej. Jag har ej
i5<5
Den 5 Maj f. m.
så noga sett igenom detta betänk., att jag kan bestamma
mig huru det är. Men hvilket ock förhållandet må vara,
antingen något förbiseende af StatsUtsk., eller en oriktig
fattning af hvad StatsUtsk. gjort; önskar jag dock, att Stats¬
Utsk. måtte finna skäl att, då de vilja gifva en belöning,
ej göra ett afdrag för Hr Cederschjöld. Denna anmärkn. an¬
håller jag måtte få åtfölja till Utskottet.
Hr von Hartmansdorff; Derigenom att åtskillige
ledamöter frånträdt den punkt, som egentligen är under öf¬
verläggning, afhandlas nu 2 saker på en gång. Som mig
synes, sysselsätta sig likväl de fleste nu med läkare för djur.
Som jag ämnar tala om läkare för menniskor, så afstår jag
från ordet för det närvarande.
Hr Lagerhjelm: En värd ledamot af StatsUtsk. har
behagat lemna upplysningar rör:de Utskrs åsigt i detta äm¬
ne. De hafva varit af behofvet påkallade; men i hvad mån
jag kunnat framkalla dem, vågar jag icke bedömma. Jag ber
ytterligare att få säga några ord. Den värde ledamoten har
yttrat sig i afseende på mom. litt. c. af denna punkt. Rö¬
rande rättigheten för Carolinska institutet att promovera
doctorer, är jag icke competent att yttra mig; men att den
frågan framkommit genom StatsUtsk. tror jag icke vara en¬
ligt med våra grundlagar. Jag ber att få'uppläsa 1 mom.
34 §:n Riksd.Ordn.: ”Allmänna Besvärs- och Ekon.Utsk.,
”sammansatt af 48 medlemmar, skall enligt 53 och 8g §§:na
"Reg.Frn, samt i anledn. af i Stånden väckta frågor, anmär¬
ka brister i de allmänna hushållnings-anstallerna och för¬
ändringar deruti föreslå, samt Upptaga alla hos R. St. upp-
”komna frågor örn förändring, förklaring och upphäfvande
”af lagar och författningar, som Rikets allmänna hushållning
”röra; om sådana nya lagars stiftande, och om grunderna
”för allmänna inrättningar af alla slag, ehvad de röra upp-
”fostrings- och undervisnings-verken, allmänna fattigvården,
”landthushållningen, bergverken m. m.” Jag har deraf dra¬
git den slutsats, att frågan bort behandlas af Ekon.Utsk. el¬
ler ock af StatsUtsk. gemensamt med Ekon.Utsk., och att
i alla fall något beslut derom icke kunde fattas i samman¬
hang med stats-reglertn. I öfrigt vill jag icke tillerkänna
mig behörighet att bedömma denna sak, och kau således icke
göra mig skyldig till det slags barbari, hvaröfver en talare
beklagat sig; men jag hade önskat, att äfven den värde le¬
damoten, som derom talat, eller någon annan af StatsUtskrs
ledamöter hade behagat upplysa, huru verkställigheten skall
ske af StatsUtsk:s förslag uti punkten b., der det står att
de ifrågavar. extra-prov.läkare-arfvodena ”ej må tilldelas så-
”dana läkare, som förut af Staten eller någon stad åtnjuta
"lön, så framt icke roen ig heter na inom ti is t rict et
”annorlunda medgifva;” äfvensom det andra förhålr
landet, huruvida det verkligen skajl bero på tillstyrkan¬
Den 5 Maj f. m.
>57
de af Sundhets-colhm, om ett sådant arfvode må af K. M.
kunna någon extra-prov.läkare tilldelas, så att, i händelse
af afstyrkande å collegii sida, K. M. icke kan anslå det¬
samma.
Gr. Posse, Fredr.: Då jag anmälde mig, var det e-
gentligen för att understödja de talare, som yttrat sig öf¬
ver ökade löner åt djurläkare. Sedan dess hafva tvänne så
fullständigt yttrat sig i ämnet, att jag ej behöfver tillägga
annat, än att äfven jag delar åsigten om samma behof. Jag
får dock nämna, att jag anser behofvet af större antal va¬
ra mindre än af ökade löner för dem, som redan finnas.
Då i den provins, der jag vistas, flera cavnlleri-regHen äro
förlagda , kan man något så när öfverallt erhålla hjelp för
kreaturen; men det finnes tillfällen då smittosamma sjukdo¬
mar utbryta, och då det är nödvändigt, att en djurläkare
linnes, som för Konungens Bef:h:de är fullt disponibel. Jag
anhåller således, att en djurläkare i hvart län måtte få åt¬
minstone i5o r:dr b:co årligen, och att denna anmärkn.
måtte få åtfölja återremissen till Utskottet.
Hr Piibbing, Arvid: 1 afseende på djurläkare har
jag mig det förhållandet bekant, att, i anseende till desmå
lönerna i åtskilliga län, hushålls-sällskapen genom contanta
bidrag, uppbyggande af bostäder m. m., funnit sig föranlåtna
att bereda möjlighet för erhållande af dugliga djurläkare.
Jag skulle således, i anledn. af de yttranden, hvilka af åt¬
skilliga Hrr Landshöfdingar nu blifvit afgifna, anhålla, att
derest StatsUtsk. skulle anse sig hafva tillgångar att ytter-
' ligare utföra ett ordin.-anslag utöfver de redan beviljade 5o
r:dr, icke bestämdt måtte beslutas, att det skall användas
till löner åt djurläkare eller till dem lemnäs, utan att det
må bero pä hushålls-sällskaperna att medlen ändamålsenligt
disponera.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få yttra
mig ang:de de anslag, som blifvit föreslagna åt Carolinska
institutet, oell att få fästa mig både vid formen och saken.
I afseende på formen, har det redan af flera värde ledamö¬
ter blifvit nämndt, att StatsUtsk. icke allenast tillstyrkt hvad
Konungen begärt, utan att det gått ännu längre. Då sådant
sker, under det att andra embetsverk på långt när ej blif¬
vit ihågkomna med hvad Konungen äskat, utan till och med
fått intet; så påminner denna ojemnhet i gunst om tvedrägts-
tiderna, då man ömsom gaf öfver höfvan, och ömsom nekade
mot all billighet. Jag vidblifver den meningen , jag i förra
plenum yttrade, nemi. att StatsUtsk. varit oberättigadt att
göra nya motioner. De skäl, som äro hemtade från 37 §:n
lliksd.Ordn., och som StatsUtsk:s ledamöter åberopade förra
gången, tyckas de nu hafva frånträdt, då endast det skäl
blifvit anfördt, som Hr von Troil då omförmälte, nemi. att
vid Konungens propos. äro fogade och deri omtalas åtskil¬
Den 5 Maj f. m.
liga bilagor, hvilka innehålla än större anspråk än Konun¬
gen förordat. Utsk. tror således, att personer, som hvarken
tillhöra R. St. eller äro Konungar, efter det hittills blott fin¬
nes en Konung, skulle hafva motionsrätt. Så är ej förhål¬
landet; hvarken det ena eller andra collini har motionsrätt,
fastän deras yttranden upplysningsvis meddelas åt Ständerna,
Utskls fel tyckes således hafva varit, att med sig sjelft för¬
blanda R. St., hvilkas särskilde medlemmar ej begagnat sin mo¬
tionsrätt i detta afseende. I saken har StatsUtsk. yrkat, såsom
villkor för anslaget, att, ”med den organisation institutet nu
’’skul!e erhålla, en yngling som vid universitetet genomgått
’’en förberedande pliilosophisk kurs, sedermera må kunna vid
”berörde institut fullborda sin bildning i medicinska yrket
”till erhållande af medicinae-doctors-graden.” Denna fråga,
mine herrar! är ingalunda ny. Hon har länge varit afliand-
lad mellan Carolinska institutet och medicinska faculteterna,
samt consisloria acadernica; Carolinska institutets första in¬
rättning hade ingalunda en så vidsträckt åsyftning. De or¬
dalag, som Hr Anckarsvärd uppläst, afse blott, att under¬
visningen, ehuru praktisk, äfven skulle hafva theoretisk
grundlighet. Hade förhållandet varitsådant, som Hr Anckar¬
svärd framställer; så hade den ifrågavar. striden aldrig be-
höft uppkomma. Just det att hon uppkommit, bevisar mot¬
satsen af Hr Anckarsvärds påstående. Jag, såsom föredra¬
gande för ecciesiastik-ärenden, har nogsamt förnummit, att
de stridande å ömse sidor äro heta, just derföre att saken
ännu är oafgjord. Frågan är helt enkelt den, om läkare¬
bildningen skall flyttas från universiteten till liufvudstaden,
eller icke; ty i det ögonblick, som hela medicinska under¬
visningen kunde erhållas på ett ställe, eller i liufvudstaden ,
är det klart, att medicinska studium skulle draga sig dit al¬
lena och upphöra att vara deladt mellan universiteten och
hufvudstaden. Hittills har man trott, att den theove-
tiska bildningen- borde förnämligast inhemtas vid universite¬
ten, och den praktiska i hufvudstaden, der tillfälle till vid¬
sträckt praktik finnes, och der äfven de skickligaste practici
böra förutsättas vara till finnandes. Är en sådan förflytt¬
ning af det medicinska studium nyttig eller ej? Denna fråga
tillhör, efter min förmening, ej StatsUtsk. att afgöra. Hon
tillhör, på sätt Hr Lagerhjelm nämnt, Ekon.Utsk. att be¬
handla, och Ständerna att till Konungen i önskningsväg
framställa. Hr Anckarsvärd har trott sig i saken kunna, li¬
kasom StatsUtskis fleste ledamöter, taga sitt beslut genast.
Det synes likväl vara betänkligt för R. St. att så hastigt
fatta ett dylikt beslut, då man ser, att .professorer och män
af de lärda Stånden, som funnils i Utsk., men ej äro lä¬
kare, och således icke böra anses för partiska, reserverat sig
mot saken. När nu, såsom Hr Anckarsvärd yttrat, striden
är så stark , sorn mellan Turkar oell Hedningar, torde det
också vara äfventyrligt för någon af StatsUtskis [ledamöter
Den 5 Maj f. m.
och för en och livar, som ej har sakkännedom, att yttra sig för
den ena eller andra af de stridande, utan säkrast att öfverlåta
frågan till sakkunnige mäns och Konungens pröfning, när
tiden dertill är inne. Jag ser i detta försök ej blott en bör¬
jan att från universiteten draga de medicinska faculteterna,
utan ock att med detsamma flytta universiteten till hufvud-
staden. Måhända är detta nyttigt efter någras mening ; i
min tanke är det icke så. Följden skulle äfven här blifva
att indraga de unga studenterna i tidens politiska strider,
på samma sätt som i Paris, der man ser skolornas ungdom
deltaga i hvarje upplopp. Jag torde icke behöfva erinra,
hurusom uti Berlin, Köpenhamn och måhända äfven i Chri¬
stiania händelser förefallit, sorn visa huru äfventyriigt det
ur, att hafva universiteten uti brännpunkten för politiska
strider. I Läroverks-comite'ens förslag till lönereglering både
för universiteten och för Carolinska institutet, uppgaf comi-
teen för professorer vid de förra 3oo t:r säd eller ungefär
1,800 rtdrs lön, och för professorerna vid det sednare 1,200
r:dr. Skälet till denna skiljaktighet var, att professorerue
vid universiteten ej kunna påräkna någon extra-förtjenst,
hvaremot professorerne vid Carolinska institutet kunna på¬
räkna en sådan. Visse af de sednare böra till och med be¬
stämdt påräkna en sådan, emedan de, för att kunna gifva
lärjungarna praktisk bildning, böra vara praktiske läkare.
Nu hafva, enl. den nya staten, professorerne i Upsala om¬
kring 1,800 r:dr, och de i Lund omkring 1,600 rrdrs lön.
Proportionen mellan Upsala och Stockholm blefve då tem¬
meligen riktig, om man hölte sig vid 1,200 r:dr för profes¬
sorerna vid Carolinska institutet. Här är äfven fråga om att
gifva alla professorerna vid institutet lika lön. Sådan val¬
ej meningen i comite'en , ej heller i Konungens stat. Det
finnes nemi. 2 lärare-befattningar vid institutet, hvilka Ko¬
nungen ansett böra vara förenade med öfver-läknrens och
med öfver-chirurgens befattningar vid Seraphimer-lazarettet,
på det alt desse, såsom utmärkte läkare oeh med det bästa
tillfälle till daglig praktik, måtte vara desto skickligare att
bilda praktiska läkare. Desse professorer hafva redan bestämd
lön, såsom anställde vid lazarettet och böra hafva betydlig
förtjenst af denna praktik. Således föreslog Läroverks-
comite'en 800 ltdr för den ena, och Konungen bestämde li¬
ka mycket för den andra. Jag tror det icke vara skäl att
rubba detta förhållande, ty desse läkare böra troligen alltid
förblifva i samma ställning. Detta om förhållandet mellan
professorer: ser man på det, som är mellan institutet och
Sundhets-colhm; så har Utsk. äfven öfverskrida en billig
proportion. Utsk. har föreslagit 1,200 r:drs lön åt medicinal¬
råden, emedan de jemväl påräknas att vara prakticerande
läkare. Är det nu skäl, att en professor, som står under
Sundhets-colkm, har'1,600 r:dr, då ett medicinal-råd blott
har 1,200 r:dr. Här har blifvit gjord en jemförelse med
Den 5 Maj f. m.
rakstugorna och deras innehafvare badareroästarne. Jag tror
ej, att den passar hvarken på institutet eller universiteten.
Men det är till befarandes, att derest raan vill borttaga den
tlieoretiska undervisningen från universiteten, så skulle den
bärvar. undervisningen blifva alltför praktisk, och kanske
just derigenom få en lutning åt rakstugorna. Detta år inga¬
lunda sagdt för att betaga den förtjente Professor Retzius
den fördel, som Utsk. velat bereda honora. Han har den
förtjensten att egna sig ensamt åt den theoretiska behand¬
lingen af sitt yrke. Han kan således icke påräkna någon
praktik utan försakar tvertom all förtjenst deraf. Vid dy¬
lika tillfällen är det skäl, att Konung och Ständer uppmun¬
tra en vettenskapsidkare med särskildta anslag , men de bö¬
ra uppföras på allm. indragn.staten. Jag vill derföre nu,
om det ej är för sent, göra den motion, att Professor Ret¬
zius måtte få samma summa, som Utsk. föreslagit, men in¬
galunda vill jag hvarken för hans eller någon annans skull
medgifva grundlagens öfverträdande. — Enär så många an¬
dra redan hafva talat om barnbördshuset, så, emedan jag har
ordet, torde det äfven tillåtas mig att tala derom. Jag till¬
styrker då, lika med andra ledamöter, att Hr Cederschjöld ,
med afseende på hans särskilda förtjenst, måtte få det sär¬
skildta anslag Konungen för honom äskat; men ingalunda
att han måtte få någon lön utöfver proportionen vid uni¬
versiteten och med hans kamrater.
Hr Ekströmer: Jag hade önskat undvika att yttra
mig i detta ämne, för hvars utgång jag såsom lärare vid
Carolinska institutet kan anses personelt intresserad; men då
jag just genom denna min ställning också bör vara bäst i
tillfälle att lemna tillförlitliga upplysningar, anser jag det vara
min pligt att icke iakttaga tystnad. Den siste värde talaren
har åter upptagit den frågan, som här förevar i sista ple¬
num, nemi. om StatsUtskrs rättighet att föreslå högre löne¬
belopp för professorerna vid Carolinska institutet, än Ko¬
nungens propos. innefattade. Jag trodde att detta yttrande
redan på förhand var tillräckligen vederlagdt genom den af
Hr Anckarsvärd upplästa punkt i ingressen till Konungens
propos., der Konungen i bestämda ordalag åberopar de hand¬
lingar, som åtfölja den nåd. proposm, och det i tydlig af¬
sigt, att StatsUtsk. och R. St. på dessa handlingar mätte fä¬
sta afseende, der de finna det antingen billigt eller med Sta¬
tens tillgångar förenligt; menför den händelse, att här skulle
uppstå någon tvekan om rättigheten att behandla ärendet,
så begagnar jag samma rättighet, som den siste talaren, un¬
der åberopande af 56 §:n Riksd.Ordn., och upptager, om det
så behöfves, såsom min enskilda motion, föranledd af under
riksdagen inträffad händelse, frågan om den löneförhöjning
för professorerna vid institutet, som StatsUtsk. föreslagit.
En
D c 11 5 Maj f. m.
En annan principfråga är äfven ilen, huruvida StatsUtsk.
ägt rätt alt föreslå R. o. Ad. alt vid förslaget om ett Ökadt
anslag fästa något villkor. Jag är för litet bevandrad iden
vanskliga tolkningen af våra grundlagar, för att inlåta mig
i någon strid om SlatsUlskls rättigheter; de må af dem sjelf¬
va försvaras; men i afseende på sjelfva villkoren, så kan jag
icke underlåta att säga, att det synes innehålla ett minimum
af hvad man utaf institutet kan fordra. Jag kan deraf icke
draga den slutsalsen, att medicinae-doctorer skulle vid Ca¬
rolinska institutet promoveras. Det har icke heller reser¬
vanten sagt, utan blott om meningen vore den. Det står
likväl endast uttryckt, att den bildning skulle vid insti.
lutet kunna erhållas, som fordras afmedicinas-doctorer eller
till vinnande af medieince-doctors-grad. Uttrycket hade kun¬
nat vara annorlunda, men orimligt är icke detta villkor; äf¬
ven såsom princip synes det mig i allmänhet, att det vore
skäl, att R. St., vid beviljandet af anslag, alltid uttryckte
ändamålet dermed, och sker väl ock de facto i hvarje stat,
der budgeten uppgöres och beviljas i detalj. Man har i
detta villkor velat se ett deltagande i den strid, som skulle
vara å bane mellan medicinska faculteterna och Carolinska
institutet, och man har derigenom kommit in på frågan,
huruvida det vore rätt och för läkarebildningen så väl som
för vettenskapen i allmänhet fördelaktigt, att medicinska un¬
dervisningen kunde meddelas här eller icke. Man har der¬
af sett den våda, att de medicinska faculteterna helt och
hållet skulle undergräfvas; och man har deraf, att under¬
visningen här skulle fullkomnas, velat leda lika vådliga följ¬
der för det allmänna som för vettenskapen. Man stödjer
sig egentligen derpå — och, jag vet det, detta är den egent¬
liga steckenpferd för dem, som ifra mot Carolinska institutet
— att den theoretiska undervisningen endast kan, eller åt¬
minstone endast bör meddelas vid universiteten ; och raan
har här åberopat att nu så sker. Jag tror, att bär ligger
till grund ett verkligt missförstånd, antingen med vilja, eller
också af oriktiga åsigter om hvad theoretisk undervisning
inom läkare-vettenskapen vill säga. Förslår man med theo¬
retisk undervisning egentligen bokläsning, då medgifver jag,
att den theoretiska kunskapen inom läkare-vettenskapen bättre
meddelas, der man har bästa lugnet: men om man med theo-
li inom läkare-vettenskapen menar blomman af all forsk¬
ning inom denna vettenskap, resultatet af all erfarenhet,
som samlas i naturen; så kan jag ej medgifva, att den theo¬
retiska undervisningen skulle meddelas bäst, skiljd från den
praktiska. Om det är fråga, mine herrar! om att under¬
visa en yngling i botaniken — och vi skola ej glömma, att
läkare-vettenskapen utgör en del af natur-veltenskaperna —
0111 vi vilja undervisa en yngling i botaniken, instänga vi hf-4
nom med böckerna i rummet och säga ”läs?” Nej. — Vilja
6 11. il
Den 5 Maj f, m.
vi väcka intresse för saken och gifva lif åt undervisningen,
och att han skall begripa livad lian läser, så föra vi honom
med Flora under armen ut på det blomstrande fältet och
säga åt honom: ’’läs nu och betrakta.” Detta är den sanna
theoretiska undervisnings-metoden i alla grenar af nalur-
vettenskapen och således äfven i läkare-vettenskapen ; och
hvad det beträffar, att här ej skulle meddelas någon sådan,
så är äfven detta ett misstag; ty, så vidt jag vet, har vid in¬
stitutet theoretisk undervisning aldrig saknats, såvida man
icke vill påstå, att anatomi och pbysiologi icke lidra dit,
hvilket de dock göra, såsom egentliga grundvalen för känne¬
domen 0111 menniskokroppen, så i dess friska, som sjuka till¬
stånd. Jag ser dessutom alldeles icke alt läkare-bildningens
förflyttning till hufvudsladen skulle blifva en ovillkorlig följd
af Carolinska institutets organiserande på ett fullkomligare
sätt. Jäg önskar ingalunda faculteternas indragning. Jag
önskar tvertom på det högsta, att de alltid måtte bestå. Jag
önskar det för undervisningens skull, och för véttenskapens
inom mitt fädernesland. Skulle vi tänka oss , att vi ägde
blott ett undervisningsverk, så komme också hvarje vcttcn-
skapsgren blott att hafva en enda lärare att påräkna. Vi
skulle icke äga någon sporre till förvärfvande af en högre
bildning , som uti alla vettenskaper fordras , då för hvarje
branclie det icke funnés mera än en sådan plats att efter¬
sträfva. f det ögonblick vi t. ex. fått en ung kraftfull man
till anatomise-professor, skulle vi väl kunna påräkna, att alla
bans lärjungar blefve goda änatomer, men ingen skulle ut¬
bilda sig till anatom ex professo, och följden skulle blifva,
alt om en vacance hastigt inträlfade, funnes detingen inom
fäderneslandet, som fullt kunde ersätta förlusten. Jag ön¬
skar ej faculteternas indragning , ty de böra qvarstå såsom
vårdare af den classiska, den historiska lärdomen, om de än
icke skulle motsvara allt hvad man med skäl fordrar för bild¬
ningen i det praktiska.
Vidare har man här yttrat, att de föreslagna lönerna
skulle vara för högt tilltagna. Jag må säga, att denna an-
märkn. hade jag bland alla, sorn kunde göras, minst vän¬
tat. Man har tagit som skäl att professorerne vid universi¬
tetet endast skulle hafva 1,800 r:dr, och här äro föreslagna
1,600 r:dr. Ku ber jag den värde ledamoten , som yttrade
detta, om förlåtelse, alt jag hänvisar honom till Konungens
propos., der den uppgiften står, att professorernes i Upsala
löner äro 2,075 r:dr b:co. Man har anfört såsom skäl, hvar¬
före lönerna borde vara mindre här, att lärarne vid Caro¬
linska institutet äga mera tillfälle till praktik, än de i Up¬
sala. Det låter säga sig, det låter höra sig ; men då fråga
är att bestämma lönen för en embetsman, lärer man icke
skäligen kunna följa någon annan grund än de fordringar,
ilian af honom äger, så väl i afseende på qvalification, som
med hänsyn lill befattningens vigt och trägenhet. llän-
T) c n 5 Maj f. ni.
163
visar man nu lärarne att förnämligast lefva af praktiken, så
säger man också, att professionen må vara en bisak. Detta
tror jag ej alt StatsUtsk. afsett, ej heller Konungen. För
öfrigt ar det en känd sak, och bör ej för den värde talaren
vara okänd, att medicinae-professorerne vid universiteten prak¬
tisera fullt ut så mycket och mera , än de vid institutet
göra. De berömdaste praktiska namn, sorn Sverige ägt, till¬
höra Upsala och Lund. Pehr Afzelius har icke varit utan
praktik och icke Munck af Rosenschöld; Rosen von Rosen¬
stein i Upsala var det icke, och Rosenblad i Lund ej heller;
Det kommer alltid att så vara. Institutets professorer hafva,
om de skola sköta sina professioner, icke mera tid öfrig för
praktiken, än professorerne vid universitetet, och då deras
vettenskapliga bildning mäste vara enahanda, och deras lärare¬
kall är lika vigtigt , vore ock likhet i löner fullt rättvis.
Hvad beträffar den särskilda omständigheten med de 2
praktiska professionerna här, så har den siste talaren anfört,
hvad med verkliga förhållandet inträffar, att undervisnings-
comiteen för dessa föreslog lägre löner än för de öfriga.
Grunden derföre var den, som äfven blifvit här anförd, nemi.
att de äro innehafvare af bitjenster, hvarvid de skulle haf¬
va att påräkna särskilda löner, nemi. i egenskap af läkare
vid vår största sjukvårdsanstalt, Serapliimer-iazarettet. De
hafva löner der, och genom dein äga de högre inkomst, än
någon af de öfriga professorerna vid institutet. Men man
skall härvid beräkna, att för denna särskilda lön hafva de
det trägnaste, det ansvarsfullaste åliggande, sorn någon lä¬
kare i Sverige nu äger. Att förestå en sjukhusanstalt, sådan
som Seraphimer-lazarettet nu är, med 3oo sjuka, der ingen
dags ledighet kau äga rum, der ingen natt kan påräknas
nied säkerhet tili hvila, der hela förmiddagen upptages af
tjenstgöringen, är en sådan befattning, att, i det minsta sagdt,
det är orimligt att vilja taga inkomsten deraf i beräkning
vid bestämmandet af deras löner, vid en annan inrättning,
såsom Carolinska institutet, vid hvilken man för öfrigt alltid
omtalar, att man förnämligast bör afse den praktiska under¬
visningen, och hvilken äfven i sanning der minst af allt får
betraktas såsom bisak. Jag kan försäkra, att från den stund
jag blef utnämnd till ordin.-professor, i förening med öfver-
chirurgs-befattningen vid Seraphimer-lazarettet, mina in¬
komster, just för fyllande af mina skyldigheter på dessa
platser, blifvit nedsalta till ^ under hvad de förut voro. Så¬
ledes torde det skalet icke kunna vara gällande.
Hvad beträffar anslaget för Anatomise-professoren Retzius,
så har jag med den största tillfredsställelse hört, alt den vär¬
de talaren deruti instämt, och att han tryggat framgången af
anslaget, derigenom att han öfverlagd frågan derom såsom
sin motion. Jag tror mig icke behöfva vidare orda om Pro¬
fessor Retzii förtjenster om anatomien i allmänhet och det
utmärkta nit, hvarmed han specielt omfattat de till densarn-
*64
Den 5 Maj f. ra.
tua hörande samlingar. Det torde dock tillåtas mig få til¬
lägga ännu en bevekelsegrund. Utsk. liar uttryckt den, men
icke så bestämdt. I betänk, står nemi. äfven: ”för ordnan-
”det af institutets anatomiska samlingar.” Han bar gjort iner
än ordnat dem, lian har sjelf bildat dem. I andra lander
utgör detta en betydlig inkomstkälla. Der förslå anatomerne
att skaffa sig förmögenhet genom sådana samlingar. I Ber¬
lin såldes de Waltherska samlingarne af arfvingarna, om jag
rätt minnes, för 80,000 thaler. Sommering i Frankfurth
har bildat och sålt sådana mer än en gång; — på samma
sätt har Meckel i Halle försålt sin samling, under villkor,
att under sin lifstid få uppbära, som jag tror, 2000 tinder
om äret och särskild lösen efter hans död. — Retzius be¬
håller intet af hvad han samlar, utan har afstått allt till
läroverket; och således är det största rättvisa, att R. St.
bevilja detta anslag.
Hr Gyllenhaal: Då det egentligen var jag, som i förra
plenum, uti milt då afgifna yttrande, helt oskyldigt råkade
utkasta det lilla frö, utur hvilket sedermera uppspirade des¬
sa visserligen vidlyftiga , men dock i min tanke intressanta
och för framtiden gagnefiga discussioner, rör:de rätta tyd¬
ningen af 37 §:n Riksd.Ordn. och StaisUtsk:s förmenta obe¬
gränsade rätt att väcka motioner, ber jag att vid detta till¬
fälle ej få förlänga denna discussion, ulan endast till prot.
afgifva min reservation emot den tydning, som StatsUtsk:s
majoritet antagit af den nämnda 37 §:n. I frågan om det i
min tanke oriktiga, om ej äfventyrlign, i StatsUlsk:s förfa¬
rande, att på eget bevåg, emot stadgandet i 34 §:n Riksd.¬
Ordn., föreslå förändrade organisationer, förenar jag mig till
alla delar med Hrr Lagerhjelm och von Hartmansdorff. Då
nu i afseende på det af StatsUtsk. föreslagna högre anslag
för Professor Retzius, frågan derom blifvit, som jag tror, i
grundlagsenlig ordning väckt, har jag intet deremot alt an¬
märka, utan önskar uppriktigt ali framgång åt densamma.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag icke kan för¬
stå annat, än att hela första punkte,n är under discussion,
tager jag mig friheten att yttra några ord, i afseende å frå¬
gan under litt. e. om djurläkare i länen. Jag får i alla de¬
lar vitsorda hvad föreg:de talare hafva sagt om behofvet af
sådana läkares anställande i länen, men isynnerhet den om¬
ständighet, att de nu föreslagna 5o r:dr för hvarje län till
djurläkares aflöning aro otillräckliga ; till bevis hvarpå Cal¬
mar län, der jag är boende, torde kunna åberopas. Djur-
läkarne hafva der, genom hushålls-sällskapets försorg , 200
r:dr b:co lön; och det var med mycken möda och endast på
vissa villkor, hvilka af dem, som skulle anlita hans praktik,
måste bifallas, som man för denna summa kunde anskaffa en
djurläkare. Utsk. har ingalnnda motsagt behofvet af en så¬
dan djurläkare; Utsk. har endast hänvisat till menigheterna
Den 5 M ii j f. ni.
1(55
sjelfva alt anskaffa oell aflöna en sadan, men delta häfver
sig icke så lålt, när det ankommer på menigheterna sjelfva,
oell då fråga skall väckas på sockenstämmor, huru afgifter-
na derföre af dessa menigheter skeda utgöras. Jag får der¬
emot fästa uppmärksamheten på de förslag, som af åtskilli¬
ga motionärer inom detta Hus blifvit framställda, alt vissa
■andelar af statsbidragen skola afsältas för länens behof. Så¬
ledes har Hr von Hartmansdorff föreslagit, att cn del af bränn-
vinsskatten skulle gå till länens enskildta behof; Fi ib. Sprengt¬
porten, att en del af mantalspenningarna och Frih. von
Kraemer, att en del af bevillningen skulle på della sätt an¬
vändas. Jag vill hoppas, att något af dessa förslag vinner
framgång. 1 sådan händelse,, och oin en cassa bildas för lä¬
nen, skulle jag hålla för, att dessa anslag lämpligen kunde
illgöras af länen sjelfva, helst behofvet är så olika, allt ef¬
ter länens storlek, af flera eller färre sådana tjenstemän; men
om åter sådana cassör icke skulle bildas, så anser jag af be¬
hofvet påkalladt, alt StalsUtsk. bifaller högre anslag än 5o
r:dr b:co. För sådan händelse får jag fästa uppmärksamhe¬
ten på, att de särskildta länen hafva olika behof och olika
anspråk på cn större eller mindre andel af dessa anslag : så
t. ex. har Calmar län behof af en djurläkare på Öland, som
omöjligt kan betjena fasta landet. På fasta landet åter be-
höfves en i södra och en i norra delen af länet; och såle¬
des behöfvas för Calmar län 3:ne djurläkare, under det an¬
dra län kunna vara belåtna med hvar sin. Dessa större län,
hvilka i förhållande lill sin vidd gif va så mycket större stats¬
bidrag, äga också i proportion derefter större anspråk på ett
högre anslag.
Slutligen får jag instämma med Hr Ribbing deruti, att,
i händelse några anslag skulle beviljas, hvilket jag önskar,
de icke må lemnäs med'bestämd föreskrift, att de skola ut¬
gå till djurläkare, ty det kunde hafva den följd, att en re¬
dan engagerad djurläkare lick en löneförhöjning; utan att
dessa medel må lemnäs till hushålls-sällskaperna, för att, ef¬
ter deras bepröfvande , till ifrågavar. ändamål användas.
Hr von Hartmansdorff: Den vettenskapliga rikt¬
ning, som öfverläggningen tagit, ang:de Carolinska instilu-
tutet, torde nogsamt öfvertyga Ståndet om obehörigheten af
StatsUtsk:s förfarande att sysselsätta sig med dylika ämnen,
ifall något ytterligare behof af öfvertygelse skulle vara för
handen. Jag vill icke heller ingå uti de vettenskapliga frå¬
gorna, utan blott tala om några af de öfriga, hvilka när¬
mare röra det ämne vi nu förehafva.
En ledamot af detta Stånd, Hr Ekströmer , har omför-
niält, huru StatsUtsk. försigtigtvis aktat sig att nämna om
promotion, då det talat om bildning till det medicinska yr¬
ket. Detta ord är af ingen vigt; och om jag begagnat or¬
det, så var det af misstag. Det är likgiltigt om man har
i66
D c n 5 Maj f. m
doctorshatten eller ej; blott man är licentiat, så har ilian
rättighet alt prakticera. Vid Lunds academi har man re¬
dan blifvit så fördomsfri, alt man icke brvr sig om den
yttre utmärkelsen, utan man har i sednare tider hos K. M.
anhållit att få slippa promotionen, och dermed förenade
kostnader. Detta torde med tiden äfven komma att äga
rum ifrån Upsala.
Hr Ekströmer har yttrat, att han icke önskar universi-
tetenas undergång; men det förslag, sorn StatsUtsk. gjort,
och som han understöd!, skulle dock medföra den; han
kommer således till samma utgång, äfven om önskningarna
voro olika.
Samme värde talare har påstått, att K. M. i sin propos.
uppgifvit, att lönerna i Upsala vore 2,075 r:dr b:eo för pro¬
fessorerna. Jag har haft det felet, att taga till för mycket,
då jag sagt 1,800 r:dr b:co, ty deras löner stiga blott till
1775 r:dr nemi. 224 t:r säd efter 7 r:dr = 1575 och 200
r:dr bytesmedel, hvilket förhållande aldra bäst upplyses
af det prot.utdr., som medföljer den K. proposm; der står:
(sid. 21) ”och slutligen, utan att bland de öfriga behofven
”classificeras, till följande löneförhöjningar, nemi. åt profes¬
sorerna i verldsliga facultelerna, bibliothekarien och ränt-
”mästaren, hvilka, enligt 18^7 års stat, åtnjuta 225 t:r span-
”mål och antingen boställsrum eller 200 r:dr till hushyra,
”äfvensom etc.” Skulle professo!erne få den tillökning af
3oo r:dr, som uti den K. proposm sättes i fråga; så skulle
summan stiga tili 2.075 r:dr; men sorn en sådau tillökning
ännu icke blifvit beviljad, så stiga ej heller professorernes
löner ännu tili delta belopp.
Samme värde talare har äfven sagt, att professorérne
vid medicinska faculteten i Upsala praktisera lika mycket,
som Carolinska institutets professorer. Det må vara, men
är dock föga troligt, emedan folkmängden i Upsala är
mindre, och lill en stor del består af ungdom, som plä¬
gar vara friskare än gammalt folk. Men praktiken lö¬
nar sig förmod!, bättre i Stockholm, der de högste ein-
betsmännen och de rikaste handlande äro bosatte, än i Up¬
sala bland fattiga studerande och illa lunta professorer.
Samme talare liar ansett det vara obilligt, att jag vill ned¬
sätta lönerna till 800 r:dr b:co för professorerna vid Caro¬
linska institutet. Jag ber honom och IL o. Ad. bedomina
mitt yttrande jemförelsevis. Jag har jern för t deras löner
med andras löner. Har Svenska statsverket råd att i all¬
mänhet höja lönerna, så' bör det ske; men är icke detta
möjligt, så är det orätt att gynna en och vara hård mot
den andra. I alla fall får jag till min ursägt anföra, att
Frih. Weigel, hvilken alltid visat sig nitisk för medicinska
undervisningen i hufvudstaden, instämt med Läroverks-
comiteens öfriga ledamöter, att föreslå den stat för Carolinska
Den 5 M aj f. ra.
167
institutet, der chirurgise-professorns lön upptages till 800
r:dr b:co.
Hr Ekströmer: Jag vill blott taga mig friheten erin¬
ra, i afseende på hvad den siste värde talaren anfört: först,
att hvad beträffar beloppet af professors-Iönerna vid uni-
versitetena, så är det möjligt, att jag misstagit mig i så måt¬
to, att 2075 r:dr icke nu af dem åtnjutas, utan endast äskas;
men jag tror dock, att äfven nu uppgå dessa löner nära
detta belopp, emedan de helt och hållet utgå i spanmål,
hvilken, med inberäknad försel lön, aldrig lärer fallaså lågt,
att icke lönen i sjelfva verket blifver större, än den vid
statens uppgörande beräknats. För öfrigt afundas jag inga¬
lunda professorerna i Upsala och Lund de inkomster de
hafva, utan anser dem väl förtjente af dubbelt så stora lö¬
ner, om de dem kunde erhålla.
I afseende på praktiken får jng upprepa, att den tro¬
ligen är lika lönande i Upsala och Lund som i hufvudsta¬
dens ty <let är icke mängden af menniskor, som närmast
omger läkaren, hvilka göra hans praktik förmånlig; det
kommer an på, huru mycken tid han egnar deråt.
I afseende åter på de praktiska lärarnes löner, vill jag
blott tillägga, att K. M., såsom af den nåd. propostn in-
hemtas, sjelf insett nödvändigheten deraf, att de lönas lika
med de öfriga professorerna.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Då jag vid ett
annat tillfälle har tagit mig friheten att klandra StatsUtsk.,
derföre att de i min tanke öfverskridit grundlagen, eller
åtminstone gifvit den en oriktig tolkning, bjuder min rätts¬
känsla, att i denna punkt yttra ruin menjng till försvar för
Utsk. mot det anfall, Utsk. fått uppbära, derföre att det
skolat öfverträdt grundlagen, i det afseende nemi , att Utsk.,
då det äger rätt att pröfva behofvet, äfven måste äga rätt
att bestämma de anslag, som skola fylla detta behof, efter
den öfvertygelse Utsk. hyser, och således lika väl, som det
äger rätt alt minska ett anslag , äfven äger l ätt att öka ett
anslag utöfver hvad som är hegardt. Likaledes anser jag, alt
Utsk., utan någon derom väckt motion, kan vid ett anslags
beviljande fästa ett villkor, hvarigenom, efter Utsk:s tanke,
ändamålet med anslaget blir uppfyldt. Det är icke nog
alt säga, att jag behöfver en viss summa, utan jag måste
äfven säga, — jag behöfver summan för det och det ändamå¬
let. Om man nu skulle bevilja detta anslag, utan att säga
huru anslagssumman borde användas, så skulle penningarna
icke behöfva användas på det sätt, som StatsUtsk. hade
afsett, och således icke för det ändamål, hvarföre Utsk. er¬
känner alt de behÖfvas.
Jag anhåller, att vid detta tillfälle få förena mig med
dem, som ansett att Utsk. varit orättvist emot Professor
Cederschjöld, då det icke uppfört honom till åtnjutande af
i68
Den 5 Maj f. m.
det af K. M. begärda anslag; jag anser nemi., att frågan
örn Professor Cederschjöids förtjenster är alldeles oberoende
af den löneförhöjning, som StatsUtsk. tillstyrkt för Iärarne
vid Carolinska institutet- Den tillökningen sorn artis obstetri-
cioe professorn genom den föreslagna löneförhöjning skulle
erhålla, bör icke tagas i betraktande, då det är fråga örn
att belöna Professor Cederschjöids förtjenster; emedan Pro¬
fessor Cedeischjöld, hvilken dag han vill, kan lemna denna
profession, och emedan i alla fall hans förtjenster, om han
qvarstår såsom lärare vid allm. Barnbördshuset, äro lika
stora. Derföre anser jag, alt Utsk. bör uppföra honom till
åtnjutande af de 1000 r:dr b:co om året, hvilka K. M. fö¬
reslagit att utgå af allmänna indrägt],staten. Eljest skulle
Utsk. blifva högst orättvist, då det t. ex. för andra profes¬
sorer, hvilkas förtjenster ingalunda blifvit vitsordade af K.
M-, föreslagit en lönetillökning af 800 r:dr b:co; och då den
af Utsk. nu föreslagna lönetillökning för Professor Ceder¬
schjöld icke uppgår till denna summa, så har således Utsk,,
långt ifrån att gifva Professor Cederschjöld någon ersätt¬
ning, tvertom gifvit honom mindre i proportion af hvad
de föreslagit för andra professorer vid institutet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kom-
mc alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr von Hartmansdorff: Som jag förmodar, att
Utsk:s betänk, blir återremitteradt, så anhåller jag att på
R. o. Ad:s canceliibord få lägga en tryckt samling af de
skrifter, som blifvit vexlade emellan Carolinska institutet
och universiteten, i fråga om läkares bildning, så att enhvar
af Ståndets ledamöter, som önskar taga närmare kännedom
om förhållandet, måtte hafva tillfälle dertill.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Både af pligt och böjelse
rättar jag mig gerna efter R, o. Ad:s beslut om föredrag¬
ningen; men jag har försummat mig i dag, emedan jag
trodde, att plenum skulle börja kl. 10, i stället för kl. q,
och anhåller nu att få uppläsa några ord rörtde Stats-cont.
Hr Lefre'n uppläste derefter följande:
StatsUtsk. har afstyrkt bifall till K. M:s nåd. propos.
om förhöjdt anslag för Stats-cont., och såsom skäl derföre
upptagit, bland annat, att å indragn.staten finnas uppförda
personer, tillhörande f. d. allm. magäzins-inrättningen, sorn
kunna till tjenstgöring inkallas. Af de 2:ne A indragn.staten
ännu qvarstående f. d. magazins-inrättningen tillhörande le¬
damöter, hvilka båda äro berättigade till lika expectance-lön,
är den ene redan för liera år tillbaka anställd i Stats-cont.
såsom föredragande af magazins-ärendena. Den andre är
tjenstfri, men kan ej åläggas annan tjenstgöring än såsom le¬
damot. Inkallas han åter att föredraga dessa slags mål, blir
den
Den 5 Maj f. m.
den förstnämnde ledamoten ledig, och utgiften är således i
båda fallen densamma. De öfrige på magazins-inrättningens
expectance-stat uppförde personer lära icke numera vara an¬
vändbare. Slats-cont. liar, sedan det år 1824 reglerades,
och dervid personalen inskränktes till minsta möjliga antal,
med hänseende till dåvar. göromåls mängd och beskaffen¬
het, fått sig ålagdt betydligt ökade åligganden: såsom t. ex.
summariska controllen öfver uppbördsverket, charls sigil—
latae verket, bestyret med vågstaterna, minister-statens aflö¬
ning, uppbörden och redovisningen af Wadstena krigsmans-
hus-medlen och militise-boställs-cassans dito.
Detta föranledde ock i834års StatsUtsk. att tillstyrka bifall
till K. M:s då gjorda enahanda nåd. propos. Betänk, bifölls af
a:ne Riks.St., men återremitterades af 2; hvarefter och sedan
TJtsk. frångått sitt första förslag, samt meddelat afstyrkande
utlåt., deremot i5 ledamöter sig reserverade, frågan kom
till förstärkt StatsUtsk., der det sednare betänk, gillades
med 79 ja mot 4° nej.
Beliofvet af det begärda anslaget framstår tydligen, då
man besinnar, att målens antal i Stats-cont. år 1824 utgjor¬
de något öfver 4°oo, men år 1839 öfver 6000, samt i me¬
deltal af de sednare åren omkring 5,800.
Det är icke längre möjligt att, med den personal som
bestods år 1824» bestrida ärendena, hvarom man lätt öfver-
tygas, då man ser, att t. ex. dess cancelli utgöres af endast
secreteraren, 1 notarie och 2:ne cancellister, i ett embets¬
verk, som står i ständig beröring med alla civila och mili¬
tära myndigheter i Riket, saint påminner sig att Stats-cont:s
göromål i allmänhet äro af den natur, att icke kunna upp¬
skjutas, då de röra penningar och utgifter, som oftast for¬
dra ögonblicklig expedition, och som icke kan fördröjas,
utan att skäliga missnöjen hos allmänheten och öfriga em-
betsverken skola uppkomma.
Dessutom synes det icke vara väl beräknadt att låta Ri¬
kets förnämsta penningeverk sakna nödiga medel för sin
verksamhet, och detta så mycket mindre, som man af detta
verk företrädesvis fordrar och bör fordra yttersta noggrann¬
het i förening med drift och skyndsamhet.
Jag begär på dessa skäl återremiss, samt att Utsk. åt¬
minstone må till nästa riksdag tillstyrka uppförandet såsom
affvoden af de å stat begärda lönebeloppen.
Hr af Dalsl röna, Gustaf Jacob: Samma skäl, som
den siste värde talaren anfört såsom ursägt för det han upp¬
läst ett anförande rör:de ett ämne, som redan förevarit,
vågar äfven jag vördsamt anföra, då jag nu går att yttra
några ord i afseende på de anslag, som, af K. M. blifvit
begärda för Stats-contoret.
Den siste värde talaren har anfört åtskilliga väl grtin-
G H. ' 22
i;o
Den 5 Maj f. m.
dadé skäl, och derigenom förekommit mig. Jag vill blott,
i afseende pä ärendenas mängd i Stats-cont., tillägga, att
dessa blifvit ökade sedan indelta armeens lönereglering år
1833, då sådana ärenden, som egentligen äro militära, så
ökade göromålen, att .Stats-cont. blef föranlåtet att åtskilja
de civila och militära och öfverlemna de militära ärendenas
föredragning ät en särskild person, hvilken måste dertill
förordnas, utan att någon lön för honom finnes att tillgå.
Derigenom har handt, alt en secreterare-lön blifvit honom
lem nåd och såsom surrogat derföre måste Stats-contrs secre¬
terare nöja sig med 4°° r:dr b:co. Militära ärendena upp¬
gå vanligtvis årligen till det belopp, som Hr Lefren upp¬
gifvit, nemi. omkring 6,ooo. Att dessa ärenden, ehuru de
blifvit ökade i Stats-cont., det oaktadt blifvit handlagda,
bevisas deraf, att sedan samma verk, i likhet med de öfriga
embetsverken, år i838 blifvit ålagdt att till K. M. inkom¬
ma med sin arbetsberättelse, fann K. M., att Stats-cont.
med ovanlig drift hade fullgjort sina åligganden; och till
följe deraf inträffade hvad förut ej ägt rum, att K. M. af¬
lat en särskild skrifvelse till Stats-cont., hvaruti ilan förkla¬
rade verket sin nåd. tillfredsställelse deröfver. Jag får såle¬
des, med anledn. af nu uppgifna förhållande, begära åter-
remiss af ifrågavar. punkt uti StatsUtsk:s betänk. N:o 4°,
och anhåller, att Utsk. dervid måtte lemna uppmärksamhet
åt de skäl, dem Hr Lefre'n anfört.
Frih. Hamilton: R. o. Ad. torde benäget ursägta,
att jag ånyo upptager dess tid med ett anförande rör:de
samma punkt, hvarom jag för en stund sedan yttrade mig,
nemi. den som angår allm. Barnbördshuset. Vid närmare
granskning af denna punkt synes mig såsom vore ett för¬
biseende gjordt, så väl uti den K. propos:n, som af StatsUtsk.
vid densammas besvarande. Här är föreslaget oeh äfven
beviljadt ett anslag till åtskilliga uppgifna ändamål och se¬
dermera ett personelt anslag till Barnbördshusets nuvar.
föreståndare; men jag kan icke finna annat, än att, om
denne föreståndare före nästa riksdag skulle med döden af¬
gå eller af någon anledn. lemna inrättningen, detta perso¬
nella anslag skulle i förra fallet följa honom, men uti den
sednare händelsen upphöra, oeh således efter hans bortgång
intet anslag finnas till någon föreståndare vid en för det
allmänna så vigtig inrättning, som denna. Det är på detta
förhållande, jag velat fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet, och
anhåller härjemte, att StatsUtsk. måtte föreslå ett eventuelt
anslag till en föreståndare vid allm. Barnbördshuset för den
händelse, att den nuvar. föreståndaren skulle komma att
afgå. Jag anser detta institut vara af den vigt, att det för-
tjenar en sådan uppmärksamhet för framtiden.
ia:te punkten. Ö f v er-i n t e n d en ts-e mbe te t.
i3:de punkten. K. Tabell-corn missi o nen.
D e n 5 Maj f. iu.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Då jag
har äran att vara chef för K. Tabell-commissionen, bör det
icke förundra R. o. Ad., om jag här vågar höja min röst,
hvilket jag hittills ganska sparsamt gjort, men nu sa myc¬
ket mera gör, med full öfvertygelse om rättmätigheten af
de anspråk detta institut äger. I ett Utsk., sådant som
StatsUtsk., som jag bör föreställa mig vara sammansatt af
sornmiteten af Svenska Representationens statskunskap, och
som efter min öfvertygelse verkligen är det, har det förun¬
drat mig, att icke (inna mera deltagande för Tabell-com¬
missionen. R. o. Ad. lärer otvifvelaktig! finna, att en god
statistik är en nödvändig basis för all statskunskap, nemi.
kunskapen om Statens tillstånd i alla dess delar. Det är
på Tabell-commissionens och Landtmäteri-cont:s arbeten,
som all statistik bör byggas. Det är uti K. M:s nåd. propos.
fullständigt uppgifvet, huru det för närvar, förhåller sig
med Tabell-commissionens löner, hvilka blott stiga till det
inskränkta beloppet af 1025 r:dr. Då jag nu i trenne års
lid deltagit uti denna commissions göromål, har jag varit
vittne till de verkligen otroliga mödor och det ihärdiga ar¬
bete, som den rätte arbetaren i commissionen, nemi. secre-
leraren, nedlägger pä fullkomnandet af tabellverket ; af ett
tabellverk, som är beundradt i hela Europa, der man öf¬
verallt erkänner, att Svenska tabellverket nått en högre
grad af noggrannhet, än något annat. Lönen, som gifves,
är alltför ringa, i jemförelse med dessa stora arbeten. Jag
vill icke nu besvära R. o. Ad. att närmare ingå idetaljerna
häraf, utan anhåller att derom framdeles få till StatsUtsk.
inlemna en promemoria, jemte hvad jag nu i korthet
yttrat; hvaraf jag förmodar, att StatsUtsk, skall finna till¬
räcklig anledn. att icke minska något uti hvad K. M. för
denna inrättning i nåder föreslagit.
Uppå begäran af Frih. Raab, Adam Christian,
blef Frih. Sprengtporten reservation, i anledn. af denna punkt
uppläst.
Frih. Raab yttrade derefter:
Då jag till alla delar instämmer uti den nyss upplästa
reservationen, anhåller jag endast att få tillägga några ord.
Här är, såsom reservationen innehåller, icke fallet, hvad som
i afseende på åtskilliga andra verk förut blifvit åberopadt,
nemi. att det sannolikt kommer att undergå en reorganisa¬
tion till följe af det fattade beslutet om en förändrad
organisation af Statsrådet. Det återstår således endast att
undersöka dess behof. I detta afseende förekommer först
frågan om local. StatsUtsk. har anvisat en local uti ett af
Kronans hus. Nu, ehuru StatsUtsk. anvisat local till Mini¬
ster-hotell, till llyreau, till Riksarchivet m. m., har Utsk.
likväl förklarat, att icke någon local vore tillgänglig för Ta¬
Den 5 Maj f. m.
bell-commissionen. Jag som bor uti landsorten, och ej har
kännedom om dessa byggnader, erkänner, att vid sådana för¬
hållanden det ser mörkt ut, att en local kan inrymmas åt
detta verk; men om också en sådan framdeles, skulle kunna
anvisas, så föreställer jag mig, att detta icke kan ske så
snart, och vill också derföre yrka, att intilldess en sådan
local kan erhållas, StatsUtsk. måtte anslå medel till hyran¬
de af rum.
Uti den andra frågan, nemi. om löneanslagen, som sy¬
nas utomordentligt knappa, då endast 1,124 rrdr äro i ett
för allt anslagna för ett verk, som har anspråk på vår upp¬
märksamhet, och som så till alla delar uppfyllt sin bestäm¬
melse, — ett skäl, som StatsUtsk. tagit till motiv för föreslåen¬
det af anslag till åtskilliga andra verk, och hvars ofantliga
arbete är så i ögonen fallande, — instämmer jag med Gr. Lö¬
wenhjelm uti hans yrkande, att det af K. M. begärda an¬
slag måtte oafkortadt beviljas.
Hr Gyllenhaal: Frih. Raab har helt och hållet fö¬
rekommit mig. Då jag begärde ordet, var det endast min
mening att anhålla om uppläsning af Frih. Sprengtportens
reservation. Jag förenar mig till alla delar med denne re¬
servant och vill nu icke vidare förlänga discussionen, utan
ber blott att få fästa uppmärksamheten på obetydligheten
af det begärda anslaget, som endast uppgår till 1124 r:dr
12 sk., då det är fråga om att upprätthålla ett tabellverk,
som troligen är det fullkomligaste i verlden. Med föranle¬
dande af Frih. Sprengtportens reservation, anhåller jag om
betänk:s återremitterande till StatsUtskottet.
Hr Lefre'n: Jag hade ämnat att vidlyftigare orda uti
denna punkt, men inskränker mig till att förena mig med
de herrar, som talat till förmån för denna vackra och nyt¬
tiga inrättning, denna utmärkt väl skötta inrättning, och
som tvifvelsutan kommer att förfalla, örn man styfmoderligt
behandlar densamma. Jag anhåller, att StatsUtsk. ville till¬
styrka bifall till det lilla, det högst inskränkta anslag, som
begäres. Det blir förmodligen tillfälle att korta af på an¬
dra ställen, så framt man icke äfven här vill neka hvad som
nödvändigt fordras.
Hr Lagerhjelm: Jag får åberopa de talare, som re¬
dan yttrat sig; men det är en omständighet, hvarom jag
ber att få tillägga några ord. Med detta verk förhåller det
sig så, att secreteraren ej allenast har alla de göromål, som
tillhöra denna befattning i andra verk, nemi. att föra cor-
respondancen, samt ansvara för exped:na och föredragningen,
utan honom åligger äfven att vårda archivet. Uti andra
embetsverk är det särskilde personer, sorn hafva detta upp¬
drag. Vid detta verk finnas dessutom blott 2 tjenstemän,
nemi. en secreterare och en registrator; ingen canCellist, in¬
gen notarie, intet skrifvarebiträde. Då verkets göromål må¬
Dea 5 Maj f. m.
ste förökas, och dess förhandlingar blifva allt vidlyftigare
med tiden; så tyckes det också vara nödvändigt, att secrete¬
raren någon gång blir befriad från de befattningar, som i
alla andra verk äro uppdragna ät särskilda personer. Det
är mig bekant, att under secreterarens tjenstetid 240 tabel¬
ler af honom blifvit utarbetade, oberäknadt dem, som sär¬
skildt reqvirerats af enskildta verk eller författare, som sökt
upplysningar i detta ämne. Af dessa tabeller lära icke
mindre än io5 blifvit tryckta. Det måste fordras mycket
arbete och draga mycken tid att åstadkomma den tillförlit¬
lighet, hvarförutan dessa tabeller vore af ett ojemförligt
ringare värde.
Hr von Hartmansdorff: Det linnes vissa tjenstemän,
som behandla sina befattningar med den skicklighet och det
nit, ätt man säger, att sådant kan icke med penningar be¬
talas. Ville man deraf draga den slutsatsen, att man för¬
denskull icke heller borde betala dem några penningar, så
vore man alltför orättvis. Billigheten synes kräfva, att åt
dylika tjenstemän åtminstone beviljas så mycket, som till
andra med vanligt nit och vanlig skicklighet måste betalas,
för alt förmå dem åtaga sig sådana befattningar. Då man
är så lycklig att få en man på ett ställe, der han bäst pas¬
sar, borde man tvertom söka i möjligaste måtto lätta bans
mödor och befordra fortgången af hans arbete. Man kan
vara säker, att andra, som komma efter, nog låta saken så
småningom falla från sin högre ståndpunkt. Då är det åt¬
minstone godt att förut hafva uppdrifvit den så, att fallet
blir märkbart, och att man åtminstone har en höjd att
rikta sina blickar till, på hvilken man varit, och vid hvil¬
ken man borde försöka att hålla sig qvar. Så synes mig
förhållandet vara med tabellverket i närvar. Ögonblick.
Derföre yrkar jag äfven, att StatsUtsk. måtte närmare och
bättre besinna hvad det tillstyrker i detta hänseende. I
alla fall hoppas jag, alt R. St. slutligen skola göra afseende
både på behofvet af medlen och skickligheten, som förtje-
nar dem.
Ilr af Dalström: Då det är allmänt kändt, alt Sven¬
ska tabellverket troligen är det fullkomligaste, som finnes,
och då det ligger till grund för alla statistiska beräkningar
här i landet; så kan jag icke annat än i högsta grad före¬
na mig med de talare, hvilka tillstyrkt det lilla anslag, som
är begärdt. Jag får tillägga, att Tabell-commissionen helt
och hållet saknar utrymme för sina vidlyftiga handlingar,
så att secreteraren måste förvara dessa handlingar uti sina
egna rum. Det torde således vara tid, att man tänker på,
icke allenast att underlätta besvärligheten af hans arbete,
utan äfven de särskildta besvär, som secreteraren här får
vidkännas. Jag tillstyrker således, att det obetydliga ansla¬
get mätte beviljas.
Den 5 Maj f, m.
i4-'de punkten. Landtmäteri-contoret,
Ilr Lagerstråle, Gustaf Rudolph, uppläste föl¬
jande:
Jag får yrka återremiss af utlåt, på följande grunder.
År 1827 den 4 Maj erhöll General-landtmäteri-cont.
en förändrad organisation på samma gång som flera nya
författningar ronde landtmäteriet och skiftesverket utfärda¬
des. Bland de stadgade förändringarna var äfven den, att
öfver-inspectors-tjensten skulle helt och hållet indragas, samt
dithörande göromål öfverflyttas på landtmäteri - fiscalen och
öfver-ingenieuren; likväl öfverlemnade K. M. till öfver-
directeuren för landtmäteriet att hos K. M. göra anmälan,
dä tjensterne efter nya organisationen borde träda i verk¬
samhet, då K. M. förklarade sig vilja definitivt reglera lö¬
nerna för dessa sistnämnda tjenster. Sedan dåvar. öfver-
inspector hunnit en ålder af öfver 65 år, verkställdes den¬
na anmälan af öfver-directeuren d. 6 Juni 1834? och bifölls
af K. M. d. 20 Febr. 1836, likväl med det förklarande, att
då tillgång icke var för handen att verkställa ofvanberörde
lönereglering, ville K. M. derom till R. St. aflåta nådig pro-
pos. StatsUtsk. har ock i afseende på dessa tjenster före¬
slagit en förhöjning, lämpad efter hvad K. M. framställt,
om också understigande det belopp, som för tjenster af rnot-
svar. vigt och trägenhet blifvit vid förut verkställda regle¬
ringar ansedt såsom norm, och på fullständigt utvecklade
grunder i öfver-directeurens åberopade skrifvelse af d. 6
Juni i834 för dessa tjenster tillämpad.
Det är icke min mening att, så framt StatsUtsk. och
R. St. fortfarande anse flera andra embetsverk böra åtnöjas
med nedsatta lönebelopp, yrka förhöjning till det af öfver-
directeuren hemställda lönebelopp för Landtmäteri-contoret;
men jag anhåller att få fästa Ståndets och Utskts uppmärk¬
samhet derpå, att ifrågavar. båda tjenster uti 4 års tid re¬
dan varit bestridda med de tillökade göromål nya instrue-
tionen bestämmer; hvilka från öfver-inspectors-tjensten öf¬
verflyttade göromål, hvad landtmäteri-fiscalen angår, bestå
uti bokföring och granskning af omkring 400 landtmäteriers
års-redovisningar till controll att inga förrättningar af dem
derifrån uteslutas eller till redovisningsskyldighet orätt upp¬
gifvas, samt hvad öfver-ingenieuren beträffar, uti tillsynen
deröfver att ingenieurernes göromål vid contoret ordentligt
och behörigen verkställas. De löneförmåner de derunder
åtnjutit hafva varit för hvardera 582 r:dr 24 sk. med 55
t:r derunder inbegripen spanmål.
Då dessa göromål, utan på förhand bestämd ersättning,
blifvit af öfver-ingenieuren och landtmäteri-fiscalen öfver-
tagna, kan visserligen icke såsom en rättighet, utan endast
såsom en billighet, en retroactiv ersättning för dem komma
i fråga; men det är dennä, såsom direct föranledd af åren-
Den 5 Maj f. m,
dets hela behandling, jag vördsamt får yrka och föreslå, att
antingen de förhöjda lönebeloppen må för dessa tjenstemän
beräknas från d. 20 Febr. i836, eller någon ersättning i
runda summor för dem anslås, samt derjemte upplysa, att-
Landtmäteri-fiscalen Nils Gustaf Segerstedt, som först öfver-
tog den utvidgade landtmäteri-fiscals-befatlningen, afled d.
17 Jan. 1837, och efterlemnade sex oförsörjda barn, men i
boet endast en behållning af 3i r:dr 4 SF; ocb aD, hvad
honom vidkommer, således all den förbättring för tjensfe-
mannen sjelf eller dess efterlemnade barn, som hädanefter
må blifva att påräkna för dem, som nu förrätta berörde
tjenster, är förlorad, så framt icke särskild ersättning, på
satt föreslaget är, beviljas. Jag får härjemte öfverlemna af¬
skrift af K. brefvet d. 20 Febr. 1836 samt transsumt af bo¬
uppteckningen efter aflidne Landtmäteri-fiscalen Segerstedt.
Bilaga Litt. A.
CARL JOHAN, med Guds nåde, Sve¬
riges, Norriges, Göthes och Wendes
Konung.
Wår ynnest och nåd. benägenhet med Gud Allsmäktig,
Troman, Öfver-directeur vid Landtmäteriet i Riket, Öfverste
i armeen, Riddare af Wår Svärdsorden, samt Riddare af
K. Franska Heders-legionen och af K. Preussiska Merit-
Orden; Sedan Wi, i sammanhang med den af Oss under d.
4 Maj 1827 i nåder utfärdade instruction för General¬
land t mäteri-conloret, Pro vins-land tmä leri -con toren samt
landtmätarne i Riket, genom nåd. bref af samma dag för¬
ordnat, att öfver-inspectors-tjensten vid General - landtmä-
teri-contoret, tillika med några andra tjenster inom landt-
mäteri-stäten skola indragas, dock att i afseende på den för¬
ordnade indragningen af öfver-inspectors-tjensten samt der¬
af följande förändring emot hittills i öfver-ingenieurs- och
landtmäteri-fiscals-befattningarna, hvad nuvar. öfver-in¬
spector och öfver-ingenieur angå, det borde bero af eder,
att, utan afseende pä hvad inslructionen rörtde förenämnda
tjenster innehåller, tills vidare och intilldess J funnen eder
befogad hos Oss göra und. anmälan om instructionens verk¬
ställighet i dessa delar, låta bemälde tjenstemäns äfvensom
landtmäteri-fiscalens göromål hufvudsakligen såsom hittills
fortfara, hvarjemte Wi i nåder förklarat, att så väl landt-
materi-fiscalens som öfver-ingenieurens löner uppå eder an¬
mälan närmare skulle regleras och bestämmas, då de dem i
inslructionen uppdragna befattningar komme att i alla de¬
lar dem hvardera tillhöra; så håfven J, till följe häraf, i
skrifvelse d. 6 Juni 1834 * underd. anhållit, att 1827 års
berörde instruction, i hvad den angår öfver-ingenieurens
och landtmäteri-fiscalens tjenstebefattningar, måtte sättas i
verkställighet, på det den ändamålsenligare fördelning af gö-
1 omålen, som dermed åsyftas, matte vidtagas, dertill J för¬
Den 5 Maj f. m.
malt eder liemta ytterligare anleda., dels deraf, att Öfver-
inspectoren P. A. Fineld, som i enlighet med ofvanberörda
nåd. bref allt hittills med tjenstgöring, i öfverensstämmelse
med äldre instruetioner, fortfarit, hunnit öfver den ålder af
65 år, vid hvilken författningarna förutsatt ett oftare inträf¬
fande behof af hvila från de trägna tjenstegöromålen , hvadan
Fineld uti af eder insändt memorial i und. anhållit om be¬
ständig tjenstledighet, med bibehållande så viii af lönen på
stat, som ersättning för sportlar med 200 r:dr b:co årligen
för dess öfriga tjenstår, hvartill J ansett eder böra tillstyrka
nåd. bifall, dels i anseende dertill alt Öfver-ingenieuren Bo¬
wallius, som på enahanda sätt tjenstgjort, vore så sjuklig
och fått så försvagad synförmåga, att han, på grund af lä¬
karebetyg och tillstyrkande, erhållit ett års tjenstledighet,
för att genom vistande på landet söka återvinna sin helsa,
med bibehållande af de sysslan för närvar, åtföljande löne¬
förmåner; hemställande J, i följd deraf i underd., att för
bestridandet af öfver-ingenieurs-sysslan, Ingenieuren vid
General-landtmäteri-contoret, Öfver-ingenieuren Å. Aheich
måtte, så väl under denna åt Bowallius förunnade tjenstle¬
dighet, som om behofvet deraf skulle fortfara, tills vidare
förordnas att vara tjenstförrättande öfver-ingenieur; och
håfven J derjemte, i afseende på den reglering af lönerna
för öfver-ingenieuren och landtmäteri-fiscalen Wi nådigst
förklarat böra äga rum, då de dem i instruetionen uppdrag¬
na befattningar komma att i alla delar dem hvardera till¬
höra, och sedan Wi i nåd. bref den 3 Juli 1829 anbefallt
eder göra framställning oin löneförbättring åt actuarien vid
contoret, med afseende å dessa tjenstemän tillhörande göro-
måls mängd och vigt, yttrat den öfvertygelse, att de förre
eller öfver-ingenieuren och fiscalen voro förtjente af lika
löneförmåner med secreteraren vid verket, och den sednare
eller registratorn af ett medium emellan desses och inge-
nieurernes vid contoret löner, samt af sådan anledn. till Vår
nåd. pröfning och godtfinnande öfverlemnat, huruvida icke
löneregierm horde bestämmas efter den norm, som vid sed-
naste reglering af andra embetsverks löner blifvit följd, i
hvilken afsigt J i underdånighet föreslagit: att de vid con¬
toret anställde 5 ingenieuren, som i lön åtnjuta hvardera 3c>5
r:dr 24 sk. b:co, med 07 t:r spanmål under lönen, måtte
erhålla tillökning till 4°° r:dr; att actuarien som för när¬
var. åtnjöt samma löneförmåner med ingenieurerna, måtte
erhålla 800 r:dr; att öfver-ingenieuren och landtmäteri-
fiscalen, hvilka hvardera nu på stat i lön innehade 582 r:dr
24 sk. med-55 t:r spanmål, måtte tilläggas 1,200 r:dr hvar¬
dera; samt att secreterarens lön, som år 1827 blef förhöjd
till 777 r:dr med 74 t:r spanmål, jemväl måtte bestämmas
till 1,200 r:dr; hvarjemte J föreslagit, att den nuvar. på
stat uppförda kammardrängslön i34 r:dr 32 sk. måtte för¬
höjas
Den 5 Maj f. aii
höjas till 2Öo r:dr, med afdrag af 5o v:dr för innehafvande
af boställsrum.
Detta med hvad Wårt och Rikets Stats-contor uti der¬
öfver infordradt und. utlåt, anfört, hafva Wi i nåd. låtit
Oss föredragas, och i sammanhang dermed en af Öfver-in-
genieuren Bowallius till Oss ingifven skrift, deruti han an¬
hållit i underd., att då genom förberörde tjenstreglering hans
nuvar. embetsgöromål skulle blifva förökta, sökanden, som
uppnått en ålder af öfver 60 år, samt nära 4o år varit i tjenst,
måtte nådigst förunnas tjenstledighet under sin öfriga lifstid
från dess innehafvande öfver-ingenieurs-beställning med åt¬
njutande af lönen och öfriga tjensten åtföljande förmåner;
och håfve Wi, som i nåd. bifallit, att Bowallius må tills
vidare åtnjuta tjenstledighet med uppbärande under tiden af
hans nu innehafvande lön och öfriga förmåner, som tjen¬
sten åtfölja, i anledn. af hvad i delta ämne nu i underd.
liemstäldt blifvit och i öfrigt förekommit, godt funnit i nåd.
förordna:
1:0 att den enligt, Wårt nåd. bref af d. 4 Maj iQ-ij
utfärdade instruetion för Gencral-landtmäteri-contoret nu
skall gå i verkställighet i afseende på öfver-ingenieurens
och landtmäteri-fiscalens tjenstebefattningar; i följd hvaraf
Öfver-inspectoren Fineld kommer att erhålla ständig tjenst¬
ledighet, med åtnjutande under sin öfriga lifstid af sin inne-
hafvande lön, samt bibehållande i öfrigt den andel i lagliga
sportlar vid contoret, som han hittills åtnjutit;
2:0 att Ingenieuren vid General-landtmäteri-contoret
Öfver-ingenieuren Alreich förordnas att tills vidare förestå
öfver-ingenieurs-tjensten med bibehållande af sina nuvar.
löneförmåner, men emot befrielse från tjenstgöringen som
ingenieur; hvarvid Alreich, i anseende till ringheten af dess
löneförmåner kommer att tills vidare såsom arfvode åtnjuta
ett belopp, svarande emot skilnaden emellan hans ingenieurs-
lön och landtmäteri-fiscals-lönen, med derunder beräknad
spanmål, så att han kommer att åtnjuta enahanda lön med
landtmäteri-fiscalen; samt
3:o att då några tillgångar för närvar, icke finnas för
verkställigheten af den närmare reglering af öfver-ingenieurs-
och landtmäteri-fiscals-lönerna, som i Wårt nåd. bref d. 4
Maj 1827 omförmäles, med samma reglering kommer att
till nästa riksdag anstå, för att då hos R. St. anmälas; och
ville Wi jemväl taga i öfvervägande hvad i afseende på löne¬
förhöjning för åtskilliga andra af General-landtmäteri-con-
torets tjenstemän blifvit af eder nu i und. föreslaget.
I öfrigt, och som de enligt Wårt nåd. bref d. 21 Dec.
i83o anslaghe 33 r:dr 16 sk. för granskning i General-Iandt-
mäteri-conlöret afafvittrings-landtmätarnes i de norra länen
arfvodes-räkningar icke vidare äro behöfliga och i de sed¬
nare åren icke utgått, hafva Wi funnit berörde anslag kom¬
ma att upphöra.
6 II. 23
Den 5 Maj f. m.
Meddelande eder sådant till svar och behörig efterrät¬
telse samt vederbörandes förständigande, befalle Wi eder
Gud Allsmäktig nådeligen. Stockholms Slott den 20 Fe¬
bruari i836.
CARL JOHAN.
Georg Ulfsparre.
Till öfver-directeuren vid landtmäteriet i Riket, ang:de
verkställighet al 1827 års landtmäleri-instruction i hvad öfver-
ingenieurs- och landtmäleri-fiscals-befattningarna vidkom¬
mer, samt om reglering af lönerna vid General-landtmäteri-
contorct.
Vidimeras ex oificio
G. R. Lagerstråle.
Bilaga Litt. B.
Transsumt af bouppteckningen efter Landtmäteri-
fiscalen N, G. Segerstedt.
År 1837 den 17 April förrättades af Justitiaj-collegii och
Förmyndare-kammarens Deputerade, Assistenten, Häradshöf¬
dingen Fredrik Kihlman och underl. Sterbhus-notarius, upp¬
teckning och värdering af qvarlåtenskapen efter Landtmäteri-
fiscalen och Sysslomannen vid norra frivilliga arbetshuset,
Nils Gustaf Segerstedt, sorn, 46 år gammal och i enklinge-
stånd, aflidit d. 17 sistl. Jan., till rättelse för hans barn:
1:0 dottren Olivia Gustava Segerstedt, född den 10
December 1821;
2:0 sonen Gustaf Maximilian Robert Segerstedt, född d.
3i Maj 1023;
3:o dottren Ida Amalia Mathilda Segerstedt, född d. 29
October 1824;
4:0 sonen Nils Christian Julius Albert Segerstedt , född
den 2i April 1828;
5:o dottren Lauta Iduna Segerstedt, född den 27 Maj
1829; och
6:0 dottren Lovisa Margaretha Segerstedt, född den 6
Mars 1831;
för hvilka omyndiga deras närmaste fädernefrände, Re¬
visoren i K, M:s och Rikets Kammarrätt, Ulrik Julius Se¬
gerstedt, sorn är broder till den aflidne och vid denna för¬
rättning var tillstädes, åtog sig att blifva förmyndare, samt
uppgaf boets tillgång och skuld, som följer:
Contanta medel.
Summa inventarii 1 ,'335: 28. 7.
Afgår.
Aflönings- och barnhus-afgift — — — -—
Skuld.
— — — — — — 1,298: i5. 1.
Transport i,3o4: 20. 11.
Devi 5 Maj f. ra.
i/9
Transport r,3o4: 20. 1 r.
Af återstoden betalas, i följd af K.
förordningen d. 24 Jan. i8J5, lili
Just.statens aflöning ^ proc. . . — 3. 8.
Sterbhusets behållning, som i arf
till lika fördelning tillfaller den
ailidnes sex barn, blifver ... 3i: 4- ~*
Summa b:co r:dr i,3>5: 28. 7.
Sålunda vara uppgifvet, värderadt och förriittadt, bety¬
gar; Stockholm år och dag som förut skrifne stå
Frediik Kihlman. Carl Gustaf Jancke.
Förestående afgifter till barnhuset, de fattige och just.-
staten qvitteras. Carl Gustaf Jancke.
Rätteligen transsumcradt. betygar t). J. Segerstedt,
Revisor i K. Kammarrätten oell tillför¬
ordnad förmyndare för afl. Laiidtmäteri-
fiscalen JM. G- Segerstedts barn.
Bilaga Lil t. C.
Transsumt.
Vi ordförande och ledamöter uti K. Direclionen öfver
Civil-slatens pensions-inräftning, gäre härigenom veterligt,
att som aflidne Landtmäteri-fiscalen Nils Gustaf Segerstedts
barn, nemi. sönerne Gustaf Maximilian Robert, född d. 31
Maj 1821, och Nils'Christian Julius Albert, född den 2t
April 1828, samt döttrarna Olivia Gustava, född den to
December 1821, Ida Amalia Mathilda, född den 29 Oct.
i82'[, Laura Iduna, född d. 2y Maj 1829 och Lovisa Marga¬
retha, född den 6 Mars 1881, komma, i enlighet med K.
M:s nåd. reglemente för Civ il-statens enke- och pupillcassa,
och under de villkor, samilia reglemente i öfrigt innehaller,
att af enskilda enke- och pupill-fonden undfå pension, hvil¬
ken utgår med tvåhundra (200) r:dr b:eo om året, räknadt
från och med den i Februari detta år; alltså kar K. Di-
rectionen härmedelst, oell i kraft af detta öppna bref, ve¬
lat försäkra, det äga ofvannämnde pensionstagare, sönerne,
lill dess de fyllt tjuguelt år, och döttrarna, intill uppnådda
tjugufem år, så framt de sednare ej derförinnan trädt i gifte,
att gemensamt årligen utbekomma förrberörda pension — —
— — med etthundra (100) riksdaler — hvarje hallt år i
Juni ocli December månader; — — — —
Stockholm den 12 Maj 1817.
M. Rosenblad.
(Sigill.)
J. P. af Billbergh. M. Heerman.
Gust. Öijer.
L. S.
C. J. Thyselius.
Pensions-brcf för Landtmlileri-fiscalen IN. G. Segerstedts barn.
Rätteligen traussurncradt, betygar U. J- Segerstedt,
Revisor i K. Kammarrätten.
\80 Den 5 Maj f. m.
✓
Transsumt.
Vi ordförande och ledamöter uti Diréctionen för Civil¬
statens pensions-inrättning, gore veterligt: att som K. M.,
uti nåd. bref af den 2! sistl. Februari, täckts från och med
innevar. års början tillägga aflidne Landtmäteri-fiscalen M.
G. Segerstedts efterlemnade barn, sönerne Gustaf Maximilian
Robert, född den 3i Maj 1823, och Nils Christian Julius
Albert, född den 21 April 1828, samt döttrarna Olivia Gu¬
stava, Ida Amalia Mathilda, Laura Iduna och Lovisa Mar¬
garetha, i anseende till deras fattigdom, en årlig pension af
sextio (60) riksdaler banco uti femte classen af Civil-statens
allm. enke- och pupill-fond; alltså, och uppå K. M:s
vår Allernådigste Konungs och Herres vägnar och befallning,
har Directionen härmedelst, och i kraft af detta öppna bref,
velat försäkra dessa pensionstagare, sönerne, til! dess de upp¬
nått tjuguett års ålder, samt döttrarna, så länge de lefva
ogifta, och de lili torftiga omständigheter sig befinna — —
— alt förenämnda pension 60 rtdr om året gemensamt
åtnjuta — — — — — — — — — —- —
Stockholm den 14 April 1838.
M. Rosenblad,
(Sigill.)
J. C. af Billbergh. Slrich Chr. Landgren. S. A. Munthe.
Gust. Öijer,
C. Limnell.
Pensions-bref för afl. Landtmäteri-fiscalen N. G. Segerstedts
barn uppå 60 riksdaler årligen uti femte classen af Civil-statens
allm. enke- och pupill-fond.
Rätteligen transsumcradt betygar
U. J. Segerstedt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller blott att få fästa
mig vid ordalagen i StatsUtsk:s tillstyrkan, under önskan,
att de icke mätte blifva begagnade af R. St. , ifall sjelfva
sakon bifalles. Det står nemi., att "då K. M. i afseende på
”reglerln af detta verk, gått R. St:s önskningar till mötes,
"medelst förslagets öfverlemnande till deras pröfning etc., har
"Utsk., godkännande de af K. M. anförda skäl för den äska¬
nde tillökningen, funnit sig böra tillstyrka’’ etc. Det ser så¬
ledes ut, som Utsk. ej hade velat tillstyrka anslaget, om det
än varit aldrig så behöfligt, ifall icke det ifrågavar. meddelan¬
det af sjelfva reglerrn ägt rum. Jag tror icke, att organisatio¬
ner tillhöra StatsUtsk. Måhända att SlatsUtsk., i fråga om
landtmäteriet, kan bättre bedomina förhållandena, än i frå¬
gaom vettenskapliga verk, K.flottan eller armeen o. s. v.; men
i allmänhet bör likväl inrättningen af sådana verk, enl. 89
§:n Reg.Ftn, handläggas af Ekon.Utsk.; hvarefter det beror
på K. IM. allena alt R. St:s i sådana afscenden framställda
önskningar bifalla eller afslå. Någon köpslagan mellan Ko¬
Den 5 Maj f. m.
nung och Ständer, så till förståendes, att Konungen skulle
afstå några af sina grundlagliga rättigheter, mot betalning
genom anslag, och att R. St. skulle genom penningar för¬
värfva sig samtycken, hvilka eljest icke erhölles, borde al¬
drig sättas i fråga.
i5:de punkten. Tullverket.
i6:de punkten. K. Nummer-lotteriet.
i 7 : d e punkten. Landtstaterna.
Frih» Nauckhoff, Joli. Otto: Det har under fö-
reg:de plenum blifvit så mycket ordadt om Utsk:s sätt att gå
till väga vid behandlingen af statsreglerm, att man, för att
undgå omsägelse i detta afseende, numera svårligen kan an¬
nat än åberopa hvad som förut blifvit yttradt. Jag vill der¬
före icke upptaga R. o. Ad:s tid med någon allmän öfver¬
sigt af ämnet, utan begifven mig genast till det speciella
fallet.
Vid landscancolliet i Blekinge består statsverket en
Jandssecreterare och cn landscancellist. Blir landssecrete-
raren sjuk eller hindrad, så står landshöfdingen ensam. Af
en landscancellist med 100 r:drs lön kan föga mera väntas
än skrifvarebiträde, eller på sin höjd uppsättning af sådana
expeditioner, som nära nog gå efter formulär. Landshöf¬
dingen skulle dåkomma att förrätta landssecreterarens tjenst.
Ja, mine herrar! jag tror, att detta äfven skulle låta sig göra,
om ej tiden vore ett hinder deremot, men huru skulle han
då medhinna att bestrida tillsynen vid landscontoren ! Huru
skulle han då kunna medhinna den allmänna öfversigt af länet,
som är honom ålagd. Man behöfvcr blott gå till Landsh.-
instructionen af iy34, man skall då finna, att ett sådant del¬
tagande uti detaljerna af göromålen för honom icke är verk-
ställbart. Den ordinarie landssecreteraren uti det län jng
förestår, har under ti-enne år, i anseende till sjukdom, en¬
dast gjort tjenst vid pass 5 månader. Under den öfriga ti¬
den af dessa 3 år hafva icke mindre än trenne landssecre-
terare varit tillförordnade. Hade det då funnits en läns¬
notarie, nb. försedd med så tillräcklig lön, att personer med
skicklighet kunnat söka denna plats; så hade denne varit i
naturligt läge att taga inträde i landssecreterarens tjenst, då
denne funnits hindrad att densamma sjelf förrätta. Vid
landscaucelliet i Blekinge förekommer emellan 7 och 8000
mål om året; och det må således ej förundra någon, om en
persons hela tid, både för- och eftermiddag, icke en gång
alltid helgcdagarna undantagna, är upptagen, för att hålla
reda på, samt föra registratur och diarium öfver alla dessa
mål. Landssecret:n har under hela min tjenstetid , på egen
bekostnad, fått hålla 3:ne skrifvarebiträden, och han kan
likväl icke alltid sjelf medhinna sina göromål, utan mäste
ofta lita på andra. Jag h,ar till och med hört, att han i dgtj
Den 5 Maj f. m.
grad varit sysselsatt, att han icke alltid hunnit genomläsa de
handlingar, som han contrasignerat, utan nödgats så till su¬
gande göra det på god tro. Vid landscontoret är förhål¬
landet nära nog detsamma. Statsverket består der en lands¬
kamererare, en länsbokhållare och en landsconlorist. Hvar
och en vet, huru tidsödande räkensknpsmål äro, och i all¬
mänhet sådana, som röra kameralverket. Landskamerera-
ren har sig äfven ålagdt att controliera uppbördsmännen i
länet och controllen öfver de uppbördsmedel, sorn inflyta uti
ränteriet, och nödgas derföre, sä till sägandes, sjelf hålla en
contrabok med ränteriet, för att veta huru der står lill.
Hans tid är således fullt upptagen, och han nödgas äfven,
likasom landssccrettn, att öfverlemna åtskilliga göromål åt
skrifvarebiträde!!. Länsbokhållaren är äfven fullt sysselsatt
af landsbokm, en bok in folio af en alns tjocklek eller något
deröfver. Ilan har dessutom räkenskaper att föra, och kan
således föga eller intet disponera någon tid för de s. k. ku¬
ranta målen. Landscontoristen är fullt sysselsatt med regi-
straturen, samt att hålla ordning på handlingar och räken¬
skaper för flera år tillbaka; ty om någon oreda deruti
skulle inträffa , råkade man snart uti en verklig laby¬
rint ; hans uppmärksamhet är således oaflåtligt fästad vid
dessa göromål. Landskamereraren i Blekinge län har under
min tjenstetid af egna medel vanligen fått bekosta två skrif-
varebi träden.
Af det nu anförda inses väl de stora missförhållanden,
som äga rum vid landtstaten, genom det alldeles otillräck¬
liga antal tjenstemän oell betjente der nu bestås. Här har
blifvit framställd en tafla, hvari förhållandena inom Hofrät-
terna och åtskilliga andra embetsverk förespeglades. En stor
del deraf är tillämplig på lansstyrelserna, hvarest-, .i brist af
nödiga anslag till löner åt tjenstemännen, ärendena snart sko¬
la stockas. Klagomål skola följa derpå, och ärenden, som
böra ingå till andra embetsverk eller till Ilegeringen, skola för¬
dröjas, utan att sådant må kunna läggas länsstyrelserna till
last. Jag föreställer mig såsom mycket troligt, om rättelse
i dessa missförhållanden icke snart inträder och förhoppnin¬
garna äfven vid denna 3:dje riksdag skulle svika, att lands-
secreterare- och landskamererare m. fl. anmäla : vi sko¬
la för våra personer albeta både för- och eftermiddagar;
mera förmå vi icke; nätterna måste vi hafva för hvilan;
om ärendena ändock icke medhinnas, så är det icke
värt fel; men det ökade behof vet af biträdande per¬
soner kunna vi icke besolda af våra otillräckliga löner.
Ätt sådant anbefalla, lärer lika litet låta sig göra, som att
utsträcka den personella arbetsförmågan utöfver rimlighe¬
tens gräns.
Det är för att undanrödja all ovetenhet bos Utsk., som
jag tagit tillfallet i akt att framlägga dessa förhållanden,
Den 5 Maj f. m. iS3
och får i sammanhang dermed för Blekinge län föreslå föl¬
jande aflöningSstat :
a jn
|
|
|
n
a
|
=.«[
|
Ljuspen- §
|
|
|
r1
|
n>
|
§ r-1
|
ning.
|
'• I
|
p. S Ci3
3 £ c
SJ i
. 1
|
|
?’ 1
i
1
|
era
|
' Ö 1
0 “ 1
&t|
|
t
|
crT
|
B trnor
|
Lunds-contoret.
|
r:dr
|
|
r:dr |
|
skalp.
|
Ii sj).
|
8o
|
i landskamererare . .
För skrifmaterialier och res¬
|
1,200
|
|
—
|
2r\
|
|
|
penningar . ..
|
—
|
|
5oo
|
—
|
2
|
3o
|
i länsbokhållare ....
|
75o
|
|
—
|
15
|
|
i5
|
i landscontorist eller regi¬
|
|
|
|
|
|
strator
|
3oo
|
|
—
|
10
|
.—
|
i5
|
i d:o för expeditionen .
|
200
|
|
—
|
1o
|
|
11
|
i vaktmästare ....
Lands-caiicelliet.
|
i5o
|
|
—
|
—
|
2
|
5o
|
i landssecreterare
Skrifmaterialier och respen¬
|
1,000
|
|
—
|
2.5
|
—
|
|
ningar ......
|
—
|
|
5oo
|
—
|
2
|
3o
|
i länsnotarie
|
700
|
|
—
|
15
|
.—
|
i5
|
i Itmdscancellist eller regi¬
|
|
|
|
|
|
strator
|
3oo
|
|
—
|
10
|
—
|
i5
|
i d:o för expeditionen .
|
200
|
|
—
|
10
|
|
1 2
|
i vaktmästare
Landi-ränteriet.
|
15o
|
|
—
|
—
|
2
|
5o
|
i landträntmästare .
Kr ono-bcljcning.
|
1,000
|
|
5 0
|
23
|
I
|
—
|
2:ne häradsfogdar, hvardera ä
5oo r:dr med boställe (hvil¬
|
|
|
|
|
|
|
ka de redan hafva) .
|
1,000
|
|
-—
|
|
|
|
Skrifmaterialier och resepen-
|
|
|
|
|
|
|
ningar
|
—
|
|
4.00
|
|
4
|
Go
|
9.:ne häradskrifvare, hvardera
|
|
|
|
|
|
135
|
ä 8oo r:dr
|
[,600
|
|
—
|
|
2
|
o länsmän, de 3:ne nya di-
stricten inberäknade, ä 200
|
|
|
|
|
|
r:dr hvardera ....
|
cc
0
0
|
|
—
|
|
|
|
Resepenniogar och skrifma¬
|
|
|
|
|
|
|
terialier a 100 r:dr .
|
—
|
|
900
|
—
|
—
|
Delta afviken icke särdeles från K. Kammar-collegii und.
förslag till landtstaternes lönereglering.
För att ådagalägga det missförhållande, som i löneväg
äger rum med vederlikar inom samma stad, får jag fram¬
ställa en jemförelse emellan iandtstaten och K. M:ts flotta
i Carlskrona:
(ler lönen a
6 r:dr tinan.
Tableau ofver Lans-statens embels- och tjenstemäns nuvar, löneförmåner, jenförda med hvad I\. flottans civile
tjensteman åtnjuta. jj-
Landtstatens tjenstemän bestås enl. stat.
t:nbr
6G
25
47
8
7
47
29
7
Lands-contoret.
i landskamererare . . .
i länsbokhållare
i landscontorist .
-L a n d s - c a n c e 11 i e t.
vlandssecreterare . . .
i landscancellist . . . .
i vaktmästare .
Landt-ränteriet.
i landträntmästare . - . .
Krono-bctjening.
I häradsfogde . . . . .
i häradsskrifvare . . . ,
i länsman
Lön i
penningar.
|
§*
2 «
« 0 =
n> 0 3
3^ “*-
1
|
r:dr
|
sk.
|
r.
|
ridr
|
»>‘99
|
—
|
—
|
28
|
264
|
3
|
|
|
166
|
ii
|
~
|
—
|
497
|
8
|
—
|
18
|
100
|
—
|
—
|
—
|
80
|
24
|
—
|
10
|
°97
|
8
|
—
|
—
|
l66
|
32
|
'—
|
4°
|
307
|
45
|
4
|
26
|
80
|
24.
|
—
|
—
|
K. flottans civile tjenstemän bestås enligt stat.
CS
n r
... n
_ 3 Pp.
rr n —
3 3 -
tinor
So
3o
x5
15
12
5o
8o
3 o
i5.
Kamererare i Kammar-contorct
Resepenningar bestås efter rese¬
reglemente!.
Revisorn i Varfs-conloret . . •
Kammarskrifvare . . . . .
d:o d:o
i vaktmästare. ......
Seereteraren hos befälhafvande
amiralen
i kammarskrifvare
i d:o . . . . .
i vaktmästare ......
i easseur
i varfs-commissarie
i kammarförvandt .
a kammarskrifvare .
ridr
1,200
7,5 o
3oo
200
i5o
1,000
3oo
200
i5o
9°°
1,200
8 oo
200
Ljuspen¬
ningar.
ridr
200
175
5o
200
i5
10
10
25
10
10
25
25
i5
10
Ltt
2
1
2
—
Den 5 Maj f. ta.
I) e n 5 Maj f. ra.
iS!>
jag liar härmed ingalunda velat säga, att ofvannämnde
tjenstemän af flottan äro för högt aflönade; tverlom tror
jag , att de hlott hafva sin nödtorftiga bergning; men
jag har velat säga , att landtstatens personal , hvars befatt¬
ningar åtminstone äro lika vigtiga för statsverket och obe¬
stridligen vida trägnare, hafva för litet, och detta är en up¬
penbar orättvisa.
Jag har föreslagit ljus på stat; ty då man fordrar, att
personalen skall vara på embetsrummet om eftermiddagarna,
så är det icke landtstalen mera gifvet att arbeta i mörkret
än K. flottans embetsman, och tror mig för öfrigt veta, att
ljus äro anslagna för tjenstemännen vid de inom hufvudstaden
belägna embetsverk.
På de skäl jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt
anhålla om återremiss af SlatsUtsk:s förevar, betänkande.
Gr. Mörner, Carl: Äfven jag ämnar visserligen göra
några anmärkn:r, i afseende på StatsUtskls utlåt. ang:de lÖne-
reglerm för landtstatens tjenstemän och betjente; men då
brih. Naitckhofls nu afgifna yttrande egentligen angår Utskis
utlåt. N:o 42i och deremot den fråga, som nu är under dis—
cussion, är den ly:de punkten af Utskis Utlåt. N:o 4° > der
Utsk. just hänvisat till sitt särskildta utlåt, rorlde ofvan¬
nämnda lönereglering; så får jag hemställa till Hr Frih. och
Landtm., äfvensom till de herrar, som nu ,anmält sig att ta¬
la, om vi icke, för formenlighetens skull och till undvi¬
kande af tidsutdrägt, nu få hålla oss till iylde punkten af
utlåt. N:o 40; då vi sedermera, när Hr Frih. o. Landtm,
föredrager utlåt. N:o lyi komma i tillfälle att göra våra an-
Uiärknlr vid Utskis förslag i afseende på lönereglerin för
lundtstaterna i allmänhet.
Hr von Rosen, Georg: jag skall bedja att få upp¬
lysa Utsk. om ett misstag, sorn af detsamma är begånget, i
afseende på fängelset i Engelholm. K. M. har begärt, att
ett anslag för fångvaktmästaren skulle uppföras på 21a huf-
vudtiteln. SlatsUtsk. har icke tillstyrkt detta , af samma
skäl, som vid frågan Om Blekinge läns stat blifvit anfordt,
nemi. af det skäl , att rådstnfvuhäkten icke höra till denna
titel. Jag får då upplysa H. StatsUtsk. , att häktet i Engel¬
holm är endast länshäkte, uppbygdt af Fångstyrelsen —jag
minnes icke för huru många och 20 år sedan — och obe¬
roende af rådstul vuhäktet och häradsfängelset; hvarföre jag
skulle tro, att det bör öfverflyttas på den andra hufvud-
titeln.
Hr Sandelhjelm, Paul: När StatsUtsk:s utlåt. N:o
42, i anledn. af K. M:s skrifvelse om en ny lönereglering
för länsstaterna förekommer, utber jag mig att dervid få
afgifva ett yttrande; men hållande mig nu vid Utskis utlåt.
N:o 40, vill jag blott andraga följande.
C II. 24
Den 5 Maj f. ra.
Hr Sandelhjelm uppläste derefter följande:
Genom utlåt. N:o 4°; ang:de riksstatens andra luifvud-
titel, har StatsUtsk. i iytde punkten, pag. 2.3, bemött Frih.
G. Rålämb? motion, om anslag af erforderliga medel till
skrifmaterialier vid hvarje länshäkte och understöd af skrif¬
varebiträde åt vaktmästarne vid dessa häkten , med den in¬
vändning, att, då till vaktmästare vid häktena icke borde
antagas andra personer , än sådana, som ägde den vid dessa
befattningar nödiga skrifkunskap, saint enär med skrifmate¬
rialier för fångbetjeningen syntes böra förhållas på enahanda
sätt, som med expenser vid Landsh.embetena, och då det,
enl. K. förordn. den 2a Mars 1807, 29 punkten, ålåge K.
M:s Bef:h:den alt låta sig vårda, att fångar icke saknade bi¬
träde vid besvärs? och böneskrifters författande , det deraf
syntes följa, att särskild kostnad för detta ändamål icke bor¬
de uppstå; i följd af hvilken invändning Utsk. ansett sig å
samma motion icke kunna tillstyrka afseende.
Att vaktmästare vid länshäktena måste äga skrifkunskap,
har väl aldrig fallit någon in att neka, och att de nuvar.
i allmänhet äfven äga den, är lika obestridligt; men motio¬
nen grundar sig på det kända och oemotsägliga factum, alt
vaktmästarne icke kunna medhinna, att, jemte behörig till¬
syn å fångarna, med hvad tjenstebefattningen i öfrigt tillhör,
utskrifva de nu mera både till mängd och vidlyftighet be¬
tydligen ökade månadtliga fångfört,eckningarna och förrätta
annat vid rapporters, förslagers och räkenskapers afgifvande
nödigt skrifarbete, samt icke heller förmå att af deras högst
ringa och otillräckliga löner bekosta erforderliga skrifmate¬
rialier; i följd hvaraf motionären begärt anslag af medel för
det skrifvarebiträde och de skrifmaterialier, som oundgäng¬
ligen behöfvas, om fångvården, med hvad dertill hörer, skall
kunna ordentligen vidmakthållas. Hvarifrån Utsk. hemtat
den föreställning, att med skrifmaterialier för fångbetjeniri-
gen skulle böra förhållas på enahanda sätt, som med expen¬
ser vid Landsh.embetena, kan jag, för min del, ej fatta;
emedan expenser icke på stat bestås vaktmästare vid läns¬
häktena. Är åter meningen, att landsseeret:n och ländsk arne-
reraren skola af deras, synbarligen alldeles otillräckliga, ex-
pensmedel bestrida kostnaden för skrifmaterialier vid Jäns-
häktena; så får jag erinra, att sådant aldrig varit lagligen
stadgadt och icke någonsin, så vidt jag känner, ägt rum, samt
kan icke heller godtyckligt åläggas nämnde tjenstemän. Om
biträde för fångar vid besvärs- och böneskrifters författan¬
de, har, såsom jag vill minnas, motionären icke talat; och
detta äger således ej sammanhang med frågan. Mig före¬
faller det dessutom innefatta uppenbar motsägelse, att man
uti en tid, då så mycket ordas om förbättringar i fångsy¬
stemet, vili förbise nödvändigheten att hjelpa hvad deri ge¬
nast kan förbättras, — och dertill hörer onekligen, snart
Den 5 Maj f. .ra.
stigck i forsta rummet, alt försätta fångvaktmästarne i så¬
dan ställning, att de möjligen kunna lifnära sig., utan att
preja fångarna på ett eller annat sätt. Jag instämmer i yr¬
kandet om återremiss, så att StntsUtsk. måtte kunna taga
dessa anmärkn:r i behörigt öfvervägande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Medgifvande det nit
oell deti oafbrutna verksamhet, som karakterisera denna riks¬
dags Utsk., enär jag har mig bekant, att de sammanträda
kl. 8 om morgonen oell ej åtskiljas förrän efter kl. 10 på
aftonen, vill jag icke synas otacksam; men jag kan icke un¬
dertrycka den anmärknm , att StatsUtsk. behandlat denna
fråga ur en alltför paradisisk åsigt. Efter syndafallet, mine
herrar! hafva de menskliga bebofven kommit att vidlåda oss
alla, till och med fångvaktmästarne vid länshäktena. Häv
är ett misstag begånget af StatsUtsk.; Utsk. har trott, att
man skrifver sig till skrifmaterialier, men det är just tvert-
orn; ju mera man skrifver, desto mera materialier åtgå, och
jag anhåller, att detta misstag måtte blifva rättadt, i hän¬
delse betänk, blifver återremitteradt.
Jag'begagnar, della tillfälle för att, om möjligt, af Stats-
Utsk:s rättvisa återfå den lön, sorn blifvit indragen från
Vestmanlands län. Den anslogs nnder namn af slottsskrifvare-
lön åt den, som bestridde skrifverict vid länshäktet; men
sedan den för några år sedan blifvit indragen , så får han
numera k>f att göra det för intet, då deremot hans göro¬
mål, enl. sednare nåd. föreskrifter, blifvit betydligt ökade.
Jag anhåller, att StatsUtsk. måtte från Stals-cont., i hvars
lius det sitter, infordra underrättelse om orsakerna till in¬
dragningen af denna slottsskrifvare-lön, hvilken förut varit
uppförd på K. M:s och Kronans stat för Vestmanland, samt
att på detta sätt länet måtte återfå hvad detsamma tillhörer.
Frih. Rålamb, Claes: Jag anser mig pligtig att göra
några anmärkn:r emot det beslut, hvaruti StatsUtsk. stan¬
nat, i afseende på min gjorda motion om någon. ersättning
åt vaktmästarne vid länshäktena för skrifmaterialier och
skrifvarebiträde. Till ett ytterligare bevis, att denna min
framställning grundar sig på billighet, har jag förskaffat mig
en uppsats öfver kostnaden för skrifmaterialier och skrifvare-
biträden från ett af Rikets större fängelser. Af den här bi¬
fogade promemoria inhemtas, att dessa kostnader uppgått
till icke mindre än 128 r:dr b:co om året; och då den i all¬
mänhet för fångvaktmästarne anslagna lön uppgår till 160 ä
170 r:dr, så utgöra således nämnd;! utgifter omkring §:delar
af deras lön. Då man i sednare tider har ansett sig böra
skaffa mera reda och ordning uti de förut afgifna fånglistor¬
na; så har äfvenledes genom kungörelse förlidet år blifvit
anbefaldt en helt och hållet ny ordning för dessa fångför-
teckningar. hvilken åstadkommer mycket mera besvär och en
mycket större åtgång af skrifmaterialier än förut. Då en
iSS
Den 5 Maj f- m.
sådan föreskrift blifvit meddelad för det allmännas bästa ,
så synes det också billigt, att dessa visserligen ringa, men
ändock för allmän säkerhet nödvändige, personer måtte njuta
någon ersättning för deras möda och deras utgifter. Det är
på dessa skäl jag vördsamt anhåller, att, jemte bifogande af
denna promemoria, få detta yttrande till Utsk. remitteradt.
P. M.
Fångvaktmästarens vid slotlshäktet i Linkoping omkostnader
m. m. i och för tjenslen.
Skrifmaterialier!
Till fångjournalerna åtgå årligen 6 böcker godt
skrifpapper å n sk. ,
„ månadtliga räkenskaperna för hvarje månad,
äfvensom för underhållet i fånggården och ex¬
tra utgifter samt extra skjutsräkningen, till¬
sammans iS böcker å 12 sk. ,
Ofver de fångar, som med fängelse aftjena ådömda
böter för hvarjehanda större och mindre för¬
seelser
jer honom att lemna vederbör, upp-
bördsmän utdrag ur journalen för verification
vid deras räkenskaper. Sådana belöpa sig öf¬
verhufvud för hvarje månad till minst 3o st.,
eller för året 36o, hvartill åtgå 74 böcker
papper ä 12 sk.
Till fångarnes besvärs- och böneskrifter åtgår
minst 3 böcker conceptpapper ä 12 sk. . ,
„ utskrifterna deraf, 4 böcker bättre d:o a 16 sk.
„ fånglistorna: concepterna 3 böcker papper
å 12 sk •
„ utskrifna Sex. för hvarje månad, 3g ä 42 ark
per medium 4°> som gör för året 1 ris .
„ uppgifter öfver fångantalet till Fångstyrelsen i
hvarje månad, jemte rapporter till Konungens
Bef:h:de m. m., åtgår minst 2 böck. å 16 sk.
„ fångars bref i enskilda angelägenheter, 2
böcker papper a 16 sk. ......
iA kanna bläck
„ pennor
„ 1 skålp. lack .
„ ljus i vaktmästarens expeditionsrum inom
fånggården, åtgår minst 1 1 isp. , , , , .
Vaktmästarens lön enl. stat utgör emellan
164 och 170 r:dr, allt efter olika markegångs-
pris; och kan per medium beräknas till 164 r:dr
b:co årligen, ett rum och kök till boningsrum med
dertill hörande vedbod och källare. Dessutom
har tillförene varit honom anslagna 5 tunni, lö-
Transport
"I
|
24
|
—
|
4
|
24
|
—
|
1
|
38
|
|
|
36
|
-- -
|
1
|
16
|
|
—
|
36
|
—
|
8
|
—
|
—
|
—
|
32
|
—
|
A
|
32
|
—
|
1
|
32
|
|
1
|
16
|
—
|
6
|
32
|
|
33
|
30
|
—
|
Den 5 Maj f. m.
>89
Transport
ningsåker, som nu kommer att till K. M. och
Kronan indragas, hvarföre erhållits 7-^ t:r span-
mål, hälften råg och hälften korn, i årligt arren¬
de, som öfverhufvud kan skattas till 00 r:dr
h:co för året. Till fångunderhållet, brödet obe-
räknadt, jemte extra utgifter, som vaktmästaren
besörjer, uppbäres i åtskilliga poster och åtgår
under året emellan 2 ä 3ooo r:dr, som af honom
om händer hafves och redovises. (För 18iS, 2,35i
r:dr 29 sk. 6 r., för i83g, minst 2,700 r:dr; extra
fångskjutskostnaderne omkring3oo, 35oå4oor:dr.)
Inom häktet är för hvarje dag 90, 100, 110
a 120 fångar. Att å dem hafva tillsyn; att tillse
brödets hemtning, forsvarliga godhet och rikti¬
ga utdelning; alt tillse matens ordentliga till¬
delning och försvarlighet; att vid ankommande
och utgående transporter, som omvexla flera gån¬
ger hvarje dag, med 8 a 900 fångar om året ,
Uppteckna klädespersedlar och andra saker, samt
om de sednare taga vård; att anmäla och vara
närvar, vid cancelli-förhör; att afhemta fångpas¬
sen; att tillsäga gevaldigerna alt utlemna och
emottaga hvarje dag till arbete utreqvirerade
correctionister och pionnierer, hvilka qvarsitta,
m. m., som till dagliga göromålen hörer och
icke ens kan särskildt nämnas, medtager tiden så,
att ständigt en del och ganska ofta hela nätter
måste uppoffras för att för dagen i journalerna
införa och anteckna hvad som förelupit och till
aflöning in. m. åtgått, hvaraf följer att vaktmä¬
staren kan sjelf med största svårighet concep-
tera fånglistan, räkenskaperna, fångarnes besvärs*
och böneskrifter. Han måste derföre ovillkorligen,
utom mycket annat, som gör att skrifvarebiträde
nästan dagligen erfordras, lega för utskrifter af:
månadtliga räkenskaperna, som, concepterna obe¬
räknade, utgöra under året 192 ark ä 6 sk.
arket
fånglistorna, 480 ark ä 4 sk. . , . ,
extracterne ang:de undergångna fängelsestraff,
180 ark å 4 sk
besvärs- och böneskrifterna 90 a 100 ark tät
stil å 8 sk
33
Suna b:co r:dr
3o
24
4°
.5
.6
128 3o —
När nu dessa oundgängliga kostnader afgått, återstår
af lönen 36 r:dr.
Linköping d. 7 December 183g. C. J. Sellberg,
f. d. Slottsvaktmästare,
igo
Den 5 Maj f. m.
Hr Edenhjelra, Gillis: Som Konungen liar en billig
pretention, att fångar, sorn sitta i häkte, blifva förvarade,
så måste man väl göra allt, för att uppfylla ett sådant ålig¬
gande. I Götheborgs länshäkte äro nu omkring iai bland
de farligaste fångar, som finnas i Sverige. Den fångvakt¬
mästare, som skall bevaka dem, har ej mera än 160 r:dr i
lön. Han finner sig icke dermed belåten; han söker sig
derifrån, och jag tror mig icke kunna skaffa någon i hans
ställe, som uppfyller hans plats. Jag yrkar derföre, att
lians lön icke mätte blifva enligt Konungens propos. endast
200 r:dr b:co; ty sedan detta förslag gjordes, har länshäktet
undergått en helt ny reorganisation. Då fanns der hvarken
pionnierer eller correclionister, hvilka nu utgöra 5o a 60
stycken, som dagligen uppå reqvisition skola gå på Kronans
arbeten, och som 2 a 3 gånger 0111 dagen skola visiteras ut
och in, hvilket förorsakar ett stort ansvar och mycken mö¬
da. Dessutom har vaktmästaren vid länshäktet i Götheborg
ett annat besvär, som icke finnes vid andra häkten. Det
består deruti att den ort, vid hvilken alla utländska fartyg
lägga till, icke hörer till Götheborgs stads, utan till länets
jurisdiction. Det är ett sådant spektakel med deras besätt¬
ningar, som deraf förorsakas, att nästan hvarenda natt per¬
soner, som dertill höra, införas i länshäktet; men man har
ej kunnat vägra det, då skepparne ej kunna hålla styr på
dem. Jag önskar derföre, att fångvaktmästaren mätte er¬
hålla en lön af 3oo r:dr b:co, deruti må inbegripas hvad
sorn helst, eller det må kallas hvad son) helst. Detta anfö¬
rande anhåller jag måtte få åtfölja den återremiss, som jag
förmodar att R. o. Ad. beslutar.
Gr. Mörner: Bland skälen för StatsUtsk:s afstyrkande
af Frih. Rålambs motion är, att Konungens Bef:h:de skola
låta sig varda, att fångar icke sakna biträde vid besvärs-
och böneskrifters författande. Det är omöjligt för Konun¬
gens Bcf:h:de att på annat sätt kunna lemna biträde åt fån¬
gar, än att fångvaktmästaren anbefalles att författa dessa
böneskrifter. Utön) det att han måste äga bestämd skrif-
kunskap, måste han äfven äga någon juridisk kunskap; ty
det fordras godt omdöme att författa dem så, att derpå kau
fästas något afseende. Då StatsUtsk. just bestämmer, att
en fångvaktmästare skall äga skrif kunskap; så hemställer
jag, om det är möjligt att finna en person, som, med skick¬
lighet och dugligket i öfrigt för sin befattning, äfven före¬
nar skrifkunskap, om han endast skall tjena med en lön af
i(io r:dr, och tillika skull bekosta alia skrifmaterialier för
de behof, som utgå för hans tjenst. Jag yrkar och anhål¬
ler på det högsta, att StatsUtsk. måtte behjerta detta för¬
hållande, och derest StatsUtsk. icke skulle finna lämpligt att
öka fångvak tmästare-lönen, att han åtminstone får de 5o
rtdrna såsom skrifvarebjelp.
Den 5 Maj f. ra.
'9l
Hr von Hartmansdorff: Till stöd för Frih. Rålambs
motion, vill jag blott anmärka, alt Utsk. misstagit sig om
ändamålet med anslaget. Det är derföre, att fångvaktmästa¬
re:] nu bör afgifva fånglistorna efter ett annat formulär, än
fordom, att de äro dubbelt drygare än förr, och att de
skola utskrifvas i mångå exemplar, hvartill komma diarier,
rapporter o. m. s., som behofvet af skrifmaterialier blifvit
större än hittills. Man bör väl icke anbefalla en åtgärd,
utan att gifva medel till hennes uppfyllande. Man gör el¬
jest en löneföiminskning. Frih. Rålamb har ej begärt annat
lin anslag till skrifmaterialier, motsvarande den större åtgång
deraf, sorn blifvit en följd af förändrade föreskrifter.
Gr. Posse, Fredr.: Då det länshäkte, vid hvilket jag
är skyldig att efterse huru vederbör, uppfylla sina skyldig¬
heter, är beläget vid ett fästningsfängeise, hvilket är större
än de liesta i Riket, kan jag äfven vitsorda den större åt¬
gång af skrifmaterialier der, än annorstädes, som är en följd
af det ökade antalet fånglistor, sorn nu måste afgifvas, och
det ökade skrifveri-besväret för fångvaktmästarne. Jag är
visserligen förkommen af flera föregående talare, men då
tystnad å min sida skulle kunna tydas så, sorn skulle anslag
i detta afseende icke behöfvas för Malmö fängelse, får jag
förena mig i de yttranden, som af flera landshöfdingar här
blifvit afgifna.
Hr af Schmidt, Georg Lars: Som II. StalsUtsk.
icke fästat afseende å de framställningar, som äro gjorda för
fångvaktmästares skrifmaterialer, hvilka numera, sedan fång¬
listor, rapporter m. m. äro till arbetet så utvidgade och
förökade, att de icke utan egen betydlig uppoffring, jemfördt
med deras små löningsvillkor, kunna uppgöras; så förenar
jag mig med de herrar landshöfdingar, sorn redan i detta
ämne utlåtit sig. Äfvenså förenar jag mig med de herrar,
som redan bevisat nödvändigheten af förhöjda löner för djur¬
läkare.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller få fästa Stån¬
dets uppmärksamhet på en motion, som är gjord af Hr
Bagge, den nemi., att till tryckningskostnaders bestridande
för kungörelser, utgående från Landsh.embetena, måtte be¬
viljas ett större anslag än de 100 r:dr, som nu äro inedgif-
na. Jag kan icke yttra mig om förhållandet i andra län,
men att de 100 r:drne äro otillräckliga i Calmar län, det är
säkert. Sättet att få bristen godtgjord har varit, att landt-
staten i allmänhet, icke blott landssecret. 'och lands-
kamereraren, utan äfven de underlydande tjenstemännen,
hafva på sig fördelat de öfverskjutande kostnaderna. Det är
likväl oriktigt, att Staten, om hon erkänner sin skyldighet
att betala sådana kostnader, hon ej betalar dem fullt ut. I
Calmar län hände således att, för besparings skull, kungö¬
relserna trycktes med så ilna stilar, att presterne beklagade
Den 5 Maj f. ni.
sig öfver svårigheten, för att ej säga omöjligheten att läsa
dem i mörka kyrkor eller under den mörka årstiden. Då
tvänne tryckerier sedermera inrättades i Calmar, lyckades
genom den uppkommande täflan att få större stilar emot
nedsatta priser, men likväl icke så, alt de 100 rtdrne förslo-
go. Jag tillstyrker således, att antingen Hr Bagges eller nå¬
got annat förslag måtte antagas, blott kostnaden godtgöres.
Vili Staten tvinga tjenstemännen att betala hvad dem icke
åligger, lära de val söka att taga sin skada igen; och det
kan icke leda till allmänhetens båtnad.
Hr Rosenblad, Bernhard: I anledn. af de skäl,
som StatsUtsk, anfört i sitt yttrande öfver Hr Bagges mo¬
tion, alt nemi. det så mycket mindre kunde derå tillstyrka
bifall, som vederbör, tjenstemän vid Landsh.-embetena till¬
förene varit pligtige att, mot dem anslagna expens-medel,
berörde kostnader bestrida, och förutnämnda anslag af ioo
r:dr för hvarje län till tryckningskostnader blifvit meddeladt,
på grund deraf, att expens-medels-anslaget ansetts dertill ic¬
ke vara tillräckligt; anhåller jag få fästa uppmärksamheten
derå, alt då Carl XI reglerade de särskildta lånestaterna och
dervid anslog expens-medel, så trycktes nästan ingen af de
kungörelser, som utgingo från Landsh.-embetena, och troli¬
gen skrefs ej en femtiondedel så mycket. Således kunna de
expens-medel, som i den gamla indelta staten voro anslagna,
icke anses stå i någon slags proportion mot nUvar. behof,
och om de Ökade utgifterna skulle bestridas af vederbör,
tjenstemäns egna löner; så är detta egentligen en indirect
nedsättning i deras löner, såvida man icke vill, att de på
annat sätt skola skaffa sig ersättning, hvilket vore oriktigt.
Men här är en annan omständighet, hvarå jag anhåller att
få fästa uppmärksamheten. Det kan vara en småsak , men
det är dock en ordningssak, och en sådan bör icke förbises
vid en statsreglering. Utsk. har ansett, att de, såsom för-
slagsvärde å arredet för Alnerttps kungsgård, som af lands¬
höfdingen begagnas, upptagne 200 r:dr borde från staten
uteslutas. Det kan vara riktigt, att detta chartek-arrende,
som från längre tider tillbaka varat, må upphora, och att
de 200 r:drne ur staten uteslutas; men då ordningen synes
fordra, att det på något sätt i räkenskaperna synes, huru
Alnerups kungsgård blifvit tillhörande landshöfdingen, tor¬
de, i stället för detta arrende, den i jordeböckerna för den¬
na egendom uppförda ränta böra tillslås landshöfdingens
lön, hvilken dermed bör förökas. Då kommer det att synas,
huru Kronans egendom blifvit använd.
Frih. Nauckhoff: Jag är Hr von Hartmansdorff tack¬
samhet skyldig, för det han upptagit frågan om trycknings¬
kostnaden för kungörelserna. Förhållandet i Blekinge län ,
som i Calmar, är, att de 100 rldrna äro alldeles otillräckliga.
F öre-
D en 5 Maj f. m.
Föreg:de statsregleringar hafva förutsett, att de skulle
blifva otillräckliga; ty der står, alt de liro beviljade lill nä¬
sta riksdag, börande hvad som öfverskjuter af läns-stater-
nas egna tjenstemän bestridas. Staten tyckes således hafva
förutsett, att de 100 rtdrna icke skulle räcka till, och har
ganska omtänksamt anvisat det bristande på de redan nog.
knappa lönerna för landtstatens tjenstemän. Jag får till¬
styrka, att antingen ytterligare 100 r:dr måtte anvisas, eller,
örn StatsUtsk. finner det mera lämpligt, att bristen måtte
mot räkning ersättas.
Hr von Rosen: I anledning af Hr von Hartmansdorffs
anmärkn. får jag bevittna, att äfven inom Christianstads län
tryckningskostnaden går vida öfver det anslag, som Staten
består, och att ålla häradsskrifvare, kronofogdar och läns¬
män dertill få contribuera icke så obetydligt. Jag kan nu
icke minnas summan; men att den utgör en vacker rabatt
på deras ringa löner, kan jag försäkra.
Hr Edenhjelm: Äfven jag får intyga behofvet af för¬
höjning i anslaget för tryckningskostnaden, emedan jag noga
känner dess otillräcklighet. Jag kan ej nu bestämdt säga,
huru mycket kostnaden utgör; men hvad jag vet, är, att i
hvarje Januari månad sammanskjutes af hvarje fogde en
summa till bestridande af tryckningskostnaderna, och att
dessa utgöra mycket mera lin anslaget. Jag anhåller således,
att ett ökadt anslag för detta ändamål måtte beviljas.
i-8:de punkten.
Hr Rosenblad: 1 början af punkten anför Utsk. vis¬
serligen, att Stats-cont. anmält, det en tillökning af 3ooo
r:dr vore erforderlig i ”dessa 2:ne å ?.:dra hufvudtiteln upp¬
förda allmänna förslagssummor.” Sedermera, när man
kommer till litt. a), står det visserligen också, att det der¬
uti omtalade anslag lill skrifmaterialier och expenser samt
ved och ljus för Rikets colhr m. fl. varit ett förslagsanslag;
men då Utsk. föreslår sjelfva beslutet, nyttjar det följande
ordalag: ’’att beloppet måtte oförändradt bibehållas; dock
"”att R. St. härvid tillika hos K. M. i underd. anhålla, att,
”för erhållande af lättare öfversigt vid revisionen, de af
''delta förslagsanslag utgående summor måtte under sina
"särskilda rubriker och titlar i räkenskaperna redovisas.’
Går jag vidare till den tabellen, som innefattar ett sam¬
mandrag af alla anslagen; så ser jag ej någonstädes anvi-
sadt, att detta anslag är ett förslagsanslag. Då det är an¬
geläget att bestämdt få uttryckt, om detta är ett förslags¬
anslag eller ej, för att förekomma öfverflödiga anmärkn:s-
åtgärder och derpå följande actioner, m. m., får jag fästa
uppmärksamheten derpå, att i det återkommande beslutet
mätte ytterligare bestämmas, att detta är ett förslagsanslag.
1 afseende på hvad Utsk. yttrat, att Utsk. ansett en så be¬
fi 11. a5
'94
Den 5 Maj f. m.
tydlig summa, som 70,000 r:dr, höra vara tillräcklig för
nämnda behof* fyllande, hvarföre det ej funnit skal till¬
styrka någon förhöjning; så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att då Utsk. icke anfört några skal, hvarföre tillök¬
ningen icke vore behöflig, då erfarenheten visat, att den
varit behöflig, och då controllerna i denna del varit så
stränga som möjligt, och sträckt sig ända derhän, åtmin-
s'one i det colhm der jag tjenstgör, att ingen bundt pennor,
i.igen bok papper utgifves, för hvilken icke redovisning gö¬
res inför Kammarrätten; då det är kändt, att göromålen
blifvit i hög grad ökade inom embetsverken och collegierna
och att således skrifveriet oafbrutet ökas, så borde det va¬
ra lätt förklarligt, hvarföre anslaget behöfves; och ehuru
det kan vara likgilltigt, om denna summa är för liten, då
den står såsom en anslagssumma, bör den dock något så
nära som möjligt motsvara det rikliga behofvet.
Frih. Cederström, Jacob: Att ifråga var. förslags-
anslagssummor verkligen äro sådana, och icke kunna blif¬
va bestämda anslag, följer af sakens .natur. Man kan icke
på förhand veta, huru mycket som årligen ålgar till skrif¬
materialier och expenser för Rikets collegier, äfvensom rese-
oeh tracfaments-räkningarna årligen äro olika. Det kan va¬
ra indifferent, om summan är större eller mindre, då detta
är ett förslag, som i alla fall skall fyllas till hvad större
eller mindie belopp det än blifver-erforderligt; men visser¬
ligen, för ordningens skull, instämmer jag med den siste ta¬
laren, att, då erfarenheten visat af räkenskaperna, att 70,000
r:dr icke varit tillräckliga, förslagssumma!! äfven bör böjas.
Hr af Donner, Gust. Wilh.: Vid 2:dra punkten i
StatsUtsk:s ullål. N:o 4°; vill jag taga mig den friheten att
göra några amnärkn:r. Utsk. har föreslagit, att rese- och
tractaments-penningarna, hvilka utgöra ett förslagsanslag,
nu upptaget till 11,000 r:dr, skola uppföras lill 12,000 r:dr,
eller 1,000 r:dr mera än förut. Då detta belopp är bero¬
ende af de inom alla fyra RiksSt:n väckta motioner ang:de
skjutslegans förhöjning, får jag anhålla om återremiss af ut¬
låt. i denna del, och fästa uppmärksamheten deruppå, alt
detta anslag måtte uppföras till minst i5,ooor:dr, emedan det
är anledn. att tro och hoppas, det skjutslegan blifver förhöjd.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer visserligen
med Hr Rosenblad deruti, att bestämdt bör utsättas, att bå¬
da dessa anslag blifva förslagsanslag; men jag är ej af hans
mening, att hushållningen med skrifmaterialier i alla verk
är så god, lion kunde och borde vara. Under den tid jag
utöfvade Hofcancellers-embetet fann jag, att den tjensteman,
som hade befattningen med skrifmaterialierna inom Konun¬
gens Cancelli, Hr Hildebrand, hade skött henne så val, att
åtgången var vida ringare än under den föreg:de tiden.
Detta har visserligen också händt på andra ställen. Jag för¬
D c ii 5 Maj f. m.
modar, nll då en annan fördelning af statsförvaltningen äger
ruin, och en livar får sin egen chef, det blir lättare att
tillse hushållningen i det omständliga.
i 9: d e punkten. ,
Hr von Röök, Gustaf, uppläste följande:
Af 11. SlatsUtsk:s betänk, till R. H. St. vid innevar. riks¬
dag har jag erfarit i N:o 4° °ch afdelningen JN’:o 19, att,
livad landtstatens tjenste- och embetsman beträffar, K. M. i
nåd. föreslagit, oell Utsk. i allo deruti instämt , att desse
tjenstemän, efter omkring 4» års tjenst och vid uppnådda 65
lefnadsår samt efter företedi läkarebevis öfver en försvagad
helsa, vid afskedstagande undfå pensioner till följande be¬
lopp: nemi. för landssecret. och landskamererare 1,200 r:dr,
landträntmästare 1,000 r:dr, kronofogde 800 r:dr och härads¬
skrifvare 4°° •'•‘dr.
Då förenämnde tjenstemän få åtnjuta en ganska betyd¬
lig fördel, som tryggar dem viden sorgfri lefnad under åter¬
stoden af deras tid, sedan de icke vidare förmå utöfva sina
embeten och tjenster; så tager jag mig den friheten äfven¬
ledes föreslå, det häradshöfdingarne må komma i dylik åtan¬
ka. En åldrig häradshöfding, bland hvilka jag vågar anföra
mig sjelf t. ex., som tjent Staten utöfver 48 år, har numera
ingen annan fördel att påräkna, än att få begagna den in¬
delta lönen, bestående af bostället och den ringa penningelönen
75 r:dr, hvilka inkomster på långt när icke uppgå till de
1,200 rtdr, som föreslagits till underordnade embetsmän eller
landssecret. och landskamererare, icke ens emot hvad som
tillagts en kronofogde eller 800 r:dr. Flere härad shöldin gar,
dels i norra och dels i södra delen af Sverige, hafva inga
boställen, utan endast penningelönen 75 rtdr och någre hä-
radshöfdingar i delade domsagor allenast rtdr 24 sk.
Landssecret. och landskamererare, som, lika med häradshöf¬
dingarne, hafva särskilda sportlar af expeditionslösen , förrät¬
ta deras embetsgöromål i städer uti varma och beqväma em¬
betsrum samt kunna således i det längsta bibehålla helsa och
arbetskrafter, och på samma sätt förhåller det sig med borg¬
mästare i städerna, som äro-* häradshöfdingarnes närmaste
vederlikar; men en häradshöfding får deremot, för att sam¬
la inkomster till sin bergning, genom expeditionslösen flera
gånger årligen göra många mils resor till ordin.- och urtirna-
ting emellan sina tingsställen, utan afseende på väder och
vägelag och kommer uti merendels oeldade kalla och drag¬
fulla rum, der häradshöfdingen måste genast efter inställel¬
sen sätta sig i utöfning af sina embetsgöromål och således
är betagen nödvändiga beqvämliglieter, och erhåller på
gästgifvaregårdar dessutom otjenlig och illa tillredd mat,
hvilket allt förorsakar, att en häradshöfding, som i sina yn¬
gre år varit försedd med god helsa och kroppskrafter, for¬
tare än andra embetsmän blir sjuklig och åldras, derom jag
Dea 5 Maj f. m.
måste beklagligen åberopa min egen erfarenhet. Jag före¬
slår alltså ödmjukast, att häradshöfdingarne måtte erhålla
2000 r:drs pension, enär deras ålder 65 år och bevisliga
sjuklighet förhindra dem att vidare utöfva deras embeten,
och sedan de omkring 4o år varit använde till civila tjen-
ster och embeten. Något ökadt anslag till omförmälda pen¬
sionsrättighet har jag anledn. tro ej behöfves , enär, i följd
af StatsLltskts yttrande, allmänna inöragn.statens tillgång lem-
nar betydlig besparing , så att anslagssumman på denna stat
sannolikt redan är tillräcklig vid successiv omvexling af så¬
dana ålderstigna pensionstagare, som efter naturens vanliga
ordning allenast några få år deraf komma i åtnjutande.
Med 2000 r:drs pension kan en häradshöfding anses va¬
ra belåten efter 4o tjensteår och 65 års ålder för sina mö¬
dosamnia arbeten, och sannolikt afgår han då från embetet, som
han i annat fåll måste behålla intill sin död och låta do-
mare-embetet förrättas af tillförordnade, ofta ombytta, vi-
carier, hvilket tingshållningssätt för rättsökande ej är för¬
delaktigt, hvaremot, efter afskedstagande!, tillfälle beredes
åt en skicklig efterträdare, som egnat sin tid åt domare¬
yrket och kan således påräkna en snarare befordran, hvar¬
om han, såsom förhållandet merendels nu visar sig, allenast
får göra sig förhoppning till en sådan framskriden ålder, alt
dess bästa arbetstid är förfluten.
Med anledn. af de nu anförda skäl, anhålles vörd¬
samt, det II. E. o. Ad. täcktes återremittera II. StatsUtsk:s
betänk, angtde pensionsanslagen till civile tjenste- och em¬
betsman ; och jag vågar göra mig den förhoppningen , att
fl. Utsk. behagade, i sammanhang dermed, taga i öfvervä¬
gande hvad jag har tagit mig den friheten anföra om pen-
sionsanslag åt åldriga och icke mera tjenbara häradshöf-
dingar.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag kan icke an¬
nat än på det varmaste understödja den motion, som nu af
Hr von Röök blifvit väckt om pensionsrätt för ålderstigne
häradshöfdingar. Vi känna något hvar , mine herrar! åtmin¬
stone alla som bott på landet, olägenheterna af att hafva
underdomare, de der icke äro tjenslbare. Tjenstgöringen må¬
ste då skötas af vicarier, och olägenheterna deraf äro såta¬
lande, att jag ej behöfver utveckla dem. Under nuvar. för¬
hållande kan ingen häradshöfding taga afsked. De som blif¬
vit tillförordnade, sedan nya pensionsinrättningen kom till
stånd, äro pligtige alt deri ingå och betala sin afgift; men
pensionsbeloppet är blott 5oo r:dr, och ingen domsaga är
så klen, att icke inkomsterna äro större för den, som bi¬
behåller sin tjenst. Dessutom finnas ännu många, som icke
äro delägare i denna pensionsinrättning, och således omöjli¬
gen kunna taga afsked. I många domsagor finnas visserligen
boställen; men de domsagor äro få, som hafva betydligare
Den 5 Maj f. ra.
»97
boställen. Många domsagor hafva inga boställen , och den
contanta lönen utgör endast y5 r:dr, som således skulle vara
det pensionsbelopp, häradshöfdingen kunde erhålla. I flera
domsagor, som i sednare tider blifvit kinfna , är äfven lönen
klofven, så alt, på sätt Hr von Röök uppgifvit, häradshöf¬
dingen endast åtnjuter hälften af förenämnda lön , eller
r:dr 24 sk. Vid sådant förhållande är det för honom ännu
mindre möjligt att taga afsked. Jag tager mig friheten till¬
styrka , att denna motion, då den kommer till StatsUtsk.,
dit jag förmodar att den i sammanhang med anmärkn:na vid
förevar, betänk, blifver remitterad, måtte behjertas och, så
vidt möjligt är, äfven bifallas.
Hr von Heyne, Georg: En längre lefnadstid har öf-
vertygat äfven mig, huru litet fördelaktigt det är, när en
domare af ålderdom blir hindrad att sjelf föreslå sin domsaga,
nemi. så hindrad, att han beständigt behöfver vicarie; det
ur onekligt, att målen alltid blifva bättre-behandlade af den
gamle, crfarne, routinerade lagkarlen, än af den yngre. Nyt¬
tigt och lyckligt är det för de yngre, att de någon gång
kunna få ett förordnande; men att en domare skall be¬
höfva intill senaste åldern bibehålla sin doijisaga, den han
ej längre sjelf kan förestå, utan måste låta förvaltas af till¬
förordnade personer; det är icke lämpligt för landet, som
af sina ordin.-domare hoppas och förväntar bättre resultat
vid domstolarna, än man kan förvänta af extra-domare. Jag
kan således icke annat än på det högsta understödja den mo¬
tion, som af Hr von Röök nu blifvit väckt.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer äfven med
Hr von Röök, och anser det vara aktningsvärdt af denne
domare, alt sjelf väcka en sådan fråga, då det vanliga för¬
hållandet är, att innehafvare af domsagor bibehålla sina in¬
komster till döden och låta sina tjenster förrättas af extra-
ordinarier. Klagomål deröfver, särdeles hos allmogen, har
jag i landsorten ofta hört. Det är icke nog, att vid tjensten
ovane, unge män komma i utöfning af domare-embetet, de
äro äfven ovane vid folket och sederna i orten. Den ene
reser, den andre kommer. Atsk.il 1 ige medtaga handlingar,
hörande till häradsrätt, och allmogen får hvarken sina saker
afgjorda eller sina handlingar åter och i rättan tid expedie¬
rade. Således tillstyrker äfven jag, alt Utsk. måtte taga den¬
na sak i närmare öfvervägande.
Hr von Rosen, Erik Gabriel, hade inlemnat ettså
lydande anförande:
Hindrad att bevista det plenum, uti hvilket H. Stals-
Utsk:s utlåt., i anledn. af K. M:s nåd. propos. om tillökning
af ledamöter i Hofrätterna, och förbättring af samtlige le-
damöternes lönevillkor förevar, utbeder jag mig att i kort¬
het få anföra:
Uti K, M:s nåd. propos. om anslag till nya löner för
Den 5 Maj f. m.
3:ne hofrälts-assessorer, innefattas Legardt anslag- för en till
tjenstgöring i Svea Hofrätt. Allt sedan år i8 5o liar Hof¬
rätten, såsom fördelad på 4 divisioner, varit i saknad afen
assessor, livars plats måst fyllas med en adjungerad ledamot,
som derföre fått uppbära ett ringa arfvode. H. StalsUtsk.
har afslagit propos., af skäl, bland annat, att ett nytt lag¬
verk vore att förvänta. Om man förutsätter, alt nya lag¬
förslaget kommer att antagas, så foreskrifv.es der, att i Hof¬
rätt douiföra antalet ej får vara öfver 7 oell icke mindre un
fem på en gång närvarande. Den ledamot, för hvilken nytt
anslag nu är hegardt, komme sålunda icke att blifva öfver¬
flödig, huru än Hofrätten efter lagförslagets antagande kun¬
de komma att fördelas. Tvertom synes antalet då komma
att ökas än vidare med 4 nya ledamöter. Emot all billig¬
het är sålunda stridande, att denne för arbetets jemna gång
nödige och oumbärlige ledamot, som delar lika möda och
ansvar med de öfriga, skall fortfarande åtnöjas med ett lill
tredjedelen emot den verkliga lönen beräknadt arfvode. Jag
hemställer vördsamt, att K. M:s nåd. propos. måtte bifallas,
och full lön för en ny assessor i Svea Hofrätt anslås.
K. M:s nåd. förslag till förhöjda löner för Hofrätternas
samtliga ledamöter, har äfven blifvit af H. StatsUtsk. afsla-
get på skäl, som dermed icke synas äga minsta sammanhang.
Ehvad förändring än må blifva uti Statsrådets organisation,
och nya lagförslaget må antagas eller icke; så lara väl Ilof-
rälterne ändock komma att qvarblifva såsom domstolar i
landet. Att än längre fördröja en afbehofvet påkallad löne¬
förhöjning, för en förmodad, åtminstone ännu för längre tid
aflägsen spridning af Hofrätterna till ilikets provinser, in¬
nebär en obillighet, isynnerhet sedan, enl. sednare författ¬
ningar, en mängd ärenden blifvit flyttade ifrån collegierna
till Hofrätterna, hvilka med sålunda ökade göromål bibehål¬
lits vid samma löner, när de förra, med minskning i deras
arbeten, sett sina villkor betydligt förbättrade.
Om någon skilnad i löneanslag för den ena Hofrätten
emot den andra skulle kunna ifrågasättas, hvilket jag likväl
anser olämpligt, vore visserligen Svea Hofrätt den, sorn i
anseende lill lefnadsorlen dertill främst borde komma i fråga.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt anför, malte bi¬
fogas återremissen lill II. StatsUtskottet.
Gr. Frölich, David: Jag förbehöll mig, då den punkt,
som rörer minister-staten i förra plenum förevar, att få fram¬
deles göra några tillägg, och anhåller nu få uppläsa ett skrift¬
ligen författadt yttrande, som jag tagit mig friheten att till
en början gifva namn af species facti.
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
Species facti.
1:0 Enl. StatsUtsk:s oemotsagda calcul och allmänt till¬
Den 5 Maj f. na.
'99
gängliga offentliga handlingar , hafva minister-statens inkom¬
ster alltsedan och före 1828 varit:
af Sverige b:co r:dr 266,666: 32.
„ Norrige 40,000 Sp.dal. . „ „ 77,5oo: —
„ 8:de hufvudtitelns extra ut-
sif',,"c,lel ” Ti. S*
Hvaremot utgifterna varit af den beskaffenhet,
att då ulrikes-beskickningarnas aflöning, inberäk¬
nade diplomatiska pensioner och sorgepenningar,
icke öfverstigit circa 24^000: —
så att en årlig besparing bort uppstå af circa . 141,000: —
Men då en sådan icke tinnes, utan försvunnit till utgifter,
som man vill och till en del lyckats hålla hemliga, aro,
utan motsvar. för Piikets sannskyldiga nytta uppgifvet och
godtkändt föremål, under näslförflutna 12 åren använda af
Statens medel uti capital .... rrdr b:co 1,716,000:
eller, om man skulle anse årliga Utgiftssumman 143,000:
såsom nödvändigt fortfarande sådan, vore den motsvar. en rän¬
ta å 5 proc. till ett skuldcapital icke mindre än 2,860,000 r:dr.
2:0 Utom det factum, att K. M. i dess nåd. propos. till
R. St:s StatsUtsk. icke föreslagit någon nedsättning i före-
nämnda årliga utgifter, finnas följande anledn:r till deras
fortfarande under en för närvar, troligen obestämbar tid,
nemi.:
att Rikets colonial-tillhörighet, Vestindiska ön St. Bar¬
thelemy, sedan 1812 skiljd från Sveriges öfriga statsförvalt¬
ning, uppgifves vara iråkad betydlig skuld;
att till reglerande af denna skuld, om hvars rätta till¬
komst och belopp R. St. sakna bestämd kännedom , likväl
yppats, genom befunna documenter i penningeförvaltande
verk, det obligationer till innehafvaren blifvit utfärdade
och ännu äro utestående. Varandes i öfrigt obligations-
allegalerna till deras form så beskaffade, att de onekligen
torde böra anses ej allena såsom colouial-slatspapper , utan
jemväl för constitutionelt legala förbindelser för Svenska
minister- eller cabinetts-cassan, hvilken, såsom icke utgö¬
rande någon permanent och sjelfständig fond , naturligtvis
endast är en af R. St:s anslag beroende del af Svenska stats-
cassan.
På grund af ofvanstående species facti, hvars saknade
fullständighet R. St:s Utsk. framdeles närmare torde komma
i tillfälle att afhjelpa, anser jag mig böra, emot StatsUtsk:s
utlåt., i afseende på minister-staten, anmärka: att under det
Rikets skattemedel på ett för statsreg)er:n främmande och
af R. St. icke pröfvadt sätt, dels äro, dels ytterliga¬
re kunna blifva föremål för anspråk, dem Svenska Sta¬
ten hvarken torde kunna eller vilja undandraga sig, helst i
förra fallet constilutionella former ålägga juridiskt bindande
200
Den 5 Maj f. m.
tvång, och i det sednare, vården om Rikets anseende, så¬
som medlem af bildade nationers statsförbund, måste öfver¬
väga alla betänkligheter af pecuniär art och efter sig före¬
teende omständigheter, nu eller i en framtid anses peremp-
toriskt bjudande , så väl i afseende på colonien, som moder¬
landet; så har StatsUtsk. underlåtit att till R. S,t:s gransk¬
ning framlägga ett, sådant förslag till reglering i förenämnda
hänseenden att, å ena sidan, Rikets credit icke varder vi¬
dare invecklad uti onödiga utgifter och transactioner, som
icke bero af R. St., och å den andra, att alla gilltiga, eller
åtminstone skäliga anspråk varda utan tidsutdrägt till¬
fredsställda.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, upp¬
läste följande:
Med anledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 36, rör:de de för
underhållandet af de K. slotten och byggnaderna nödiga
statsanslag, äfvensom med anledn. af K. M:s nåd. propos., om¬
rörd uti 5:te punkten af StatsUtskrs utlåt. N:o 4°, om ett
statsanslags beviljande till bevarandet af den del af Svenska
folkets historiska minnen, som förvaras uti det s. k. Riks-
archivet, vågar jag föreslå, att R. H. St. ville bevilja ett
anslag, till så stort belopp, som efter af StatsUtsk. af ve¬
derbör. embetsmyndigheter inhemtade upplysningar kan fin¬
nas nödigt , för inredande af någon passande local uti nå¬
gon af Statens byggnader, för att derstädes ordna och för¬
vara den del al Svenska folkets historiska minnen, hvilken
utgöres af den s. k. Riksarsenalen eller Lifrustkarnmaren.
Af en på Krigs-collegii beslut af den i Juni 18i8 utaf Hrr
Wall och Kruskopf företagen inventering af samma Riksar--
serial eller Lifrustkammare och af samma inventering i tid¬
ningen Dagk Allehanda för den 8 April i83g intagen bar¬
bos bifogad beskrifning och transsumt finner man, att sam¬
ma rikslillhörighet, då denna inventering företogs, icke be¬
fanns i det skick, man synes kunna hafva ratt att fordra:
i:o saknades flera densamma tillhörande saker af högt både
historiskt och pecuniärt värde; 2:0 voro andra bristfälliga;
3:o var det hela utan all ordning inkastadt på några rum
å K. slottet Ulriksdal, hvarest denna Lifrustkammares till-
höriglieter icke blott ej kunde såsom tillförene förevisas all¬
mänheten , utan hvarest man icke en gång kunde vara sä¬
ker på, att de ej vidare förskingrades. Jaganhåller derföre,
att, sedan H. StatsUtsk. af vederbör, embetsmyndigheter in-
hemtat i hvad skick ofvannämnda Riksarsenal eller Lifrust¬
kammare sig för närvar, befinner, "det måtte R. St. derom
underrätta, samt tillika om hvilka åtgärder det anser nödiga
att vidtaga för samma Riksarsenal eller Lifrustkammare till¬
höriga dyrbarheters förvarande och ordnande, på det, om
något statsanslag dertill skulle anses behöfligt och Utsk. till
R. St:s
Den 5 Maj f. m.
20 t
R. St. inkommer med förslag och tillstyrkan till ett så¬
dant beviljande, R. St. må sjelfve kunna inse och pröf¬
va behofvet deraf.
Utdrag af N:o 80 för Mundagen den 8
April 1839 af tidningen Dagligt
Allehanda i Stockholm.
Svenska Livrustkammarens närvar, tillstånd.
Bland de visserligen mindre betydliga, men i sin genre
karakteristiska bidrag nog till det administrativa ”systemet”
i sednare tider, är äfven vården om de tropheer, seger¬
tecken m. fl. dyrbara minnen från Sveriges ärorika tider
och framfarne Konungar, livi Ika fordom bildade den s. k.
Lifrustkammaren. Denna rustkammare hade först sin local
på Fredrikshof, derifrån den likväl i8o3, då Fredrikshof
uppläts till gardescasern, flyttades till det s. k. orangeri¬
huset vid Kungsträdgården, hvilket nu erhöll namnet Arse¬
nalen. De intressanta och dyrbara föremålen ordnades der
både på ett smakfullt sätt och efter en historisk plan; och
rustkammaren , som ställdes under uppsigt af en egen lif-
ruslmästare, var allmänt tillgänglig för allmänheten och ut-
ländningen. Men nu uppkom fråga att förvandla arsenalen
till en brunnssalong, der Stockholms ”vackra verld” kunde
få dricka varmt vatten om sommarmånaderna,— och genast
beramades (vi tro jemväl under förebärande att arsenalen
var alltför fuktig) att Lifrustkammaren skulle flyttas, eller
rättare sagdt, upplösas. Riksmarskalken erhöll sålunda upp¬
drag alt frånskilja hvad som kunde tillhöra klädkammaren
å Stockholms slott, eller hvad som eljest borde föras upp på
slottet och förenas med dervar. samling af minnesmärken.
De återstående tillhörigheterna fördes år 1823 till Ulriksdal,
der de huller om buller inlades och upphängdes i der¬
var. gamla theaterhuset, confidensen kalladt. Ett inventari¬
um upprättades och underskrefs af Ofverste-lieutenanten lire¬
lin, Hofauditeur Elgström och Katnereraren Bask, hvarefter
effeclerna till närmare vård öfverlemnades till Kamereraren
Ax. Fröling, som jemväl, efter inventariets jemförande med
hans anteckningar, deri afgaf ett ”för antalets riktighet gäl¬
lande” qvitto till Riksmarskalks-embetet. (Hr Fröling, som
för denna befattning åtnjuter 100 r:drs ari. arfvode, är än¬
nu den redovisande.)
Krigs-colbm hade särskildt erhållit öfverinseendet öfver
effecternas vård, och anbefallde, i anledn. deraf, upphörds-
mannen Hr Fröling, alt ari. i Dec. månad inkomma med be¬
rättelse, huruvida några förändringar förelupit eller icke,
samt om några åtgärder för elfecternas behöriga conservation
varit af nöden och blifvit vidtagna.
Dylika rapporter hafva ock för hvarje år blifvit till collini
afgifna, och inhemlas deraf, alt åtskilliga inventarier tid ef-
6 H. 26
203
Den 5 Maj f. m.
ter annan blifvit flyttade till Gripsholm, samt Gustafi! Adolphs
baner och hans vid Lutzen burna svärd uppsatta i Riddar*
holmskyrkan; hvaremot de under" 1808 ocb 1809 års Finska
fälttåg af landtvärns-bataljonerna begagnade fanor ökat sam¬
lingen på Ulriksdal.
Någon vidare ”åtgärd”, än att lägga nämnda rapporter
till handlingarna, ansåg Krigs-coll:m till fullgörande af sin
inspectionspligt ej af nöden, förrän, obekant al hvad anledn.,
colltm under d. 1 Juni sisth år beslöt , att Lifrustkamma-
ren på Ulriksdal skulle inventeras ”till utrönande af de der¬
städes förvarade trophe'ers och andra minnesmärkens när-
”var. tillstånd.” Det är denna inventering, som med beröm¬
värd noggrannhet helt nyligen blifvit verkställd af 2:ne tjen¬
stemän inom eollrm , Ilrr Wall och Kruskopf, hvarföre vi
nu, efter anteckningar ur inventerings-instrumentet, gå att i
korthet redovisa, och hvaraf resultaterna äro i mer än ett
afseende anmärkningsvärda.
Sålunda hafva inventeringsmännen anmärkt.-
att den för Lifrustkammaren år 1828 occuperade och
allt hitintills bibehållna local är i alla hänseenden för in¬
skränkt, emedan den ej lemnar ett på långt när tillräckligt
utrymme för en planmessig och ändamålsenlig uppställning
af de många och olikartade effecterna, hvilka derföre befin¬
nas om hvarandra och trångt inslufvade i alla vinklar och
vrår samt till en del i hogar ofvanpå hvarandra staplade.
Orsaken lill denna trängsel är, att of de i theaterhuset be¬
fintliga 12 rum, endast 3 upptagas af Lifrustkammaren, men
de öfriga bebos af befälet vid Aggerhuus Norrska jägar¬
corps. Inventrs-förrättningen erinrar härvid ganska riktigt,
att då de ofvan och bredvid rustkammaren upplåtna rum¬
men eldas, en större fara derigenom uppkommer för våd¬
eld, hvilket kunde föranleda en oersättlig förlust, äfvensom
faran för persedlarnes förskingring eller förlust genom in-
brottsstölder är, i anseende till husets afskiljda läge och obe¬
vakade tillgångar, icke ringa, helst fönsterna till de i nedra
våningen belägna rummen hvarken med luckor eller annat
stängsel äro försedda.
Vidare liar inventerts-förrättningen vid den speciella
granskningen och jemförelsen med inventariet upptäckt föl¬
jande hufvudsakliga brister, nemi.:
1:0 på hölslerkapporna till en Carl X Gustafs ridsadel
(N:o 666) saknas 2:ne rader guldgaloner och en frans. Den
röda sadelgjorden obroderad i stället för broderad ;
2:0 hölstei kappor af blått sammet och hölsterremmar
på en Konung Carl Xll:s ridsadel N:o 523;
3;o på en förbögel af svart sammet, N:o 528, saknas en
större topas;
4:o på en likartad persedel, N:o 527, felas en stor sma¬
ragd och på det dithörande ryggstycket en carniol ;
Dea 5 Maj f. m.
5:o på seldonen, N:o 646, saknas ett rödt karduanssadel-
täcke, fodrad t med rödt sarge;
6:0 bland hästtygen, N:o 6g5, en kusksadel af svart lä¬
der med förgylda messingsbeslag och knapp;
7:0 af de på beslaget å sammetsbaljan till sabeln N:o
44^ upptagna io3 st. smärre stenar, linnas endast 97 i be¬
håll, och af de 5i större och 12 mindre stenar samt 4l
perlor, som hort finnas på sabelfästet, äro inalles endast 73
större och mindre stenar och perlor qvar, (således saknas
icke mindre än 3i);
8:0 i stället för de i inventariet på sabeln N:o 4gf upp¬
förda 3-2 turkoser, 3g rubiner och 10 smaragder, finnas en¬
dast större och mindre stenar samt 34 små hvita perlor;
9:0 tre stenar saknas af de på sadeln N:o 49^ upp¬
gifna 37.
10:0 de till betseltygel vid sadeln N:o 5g4 hörande huf¬
vudlag och tygel af randigt grönt guldmoire med messings-
söl jor saknas;
11:0 skölden till Johan IH:s rustning N:o 969 är borta;
12:0 spetsarna på fanorna N:is io5o och 1064 felas;
i3:o spetsarna på standaren N:is 1101 och 1104, samt
en spets på standaret N:o 1081 felas;
14:0 ett standar, N:o ti44,af ljusblått damast, kantadt
med silkes- och guldfransar, banderoller och tofsar af guld,
saknas alldeles;
i5:o ett mahntäcke af rödt sammet med guld saknas
alldeles;
16:0 af under N:o 1184 upptagna 24 lansar, 4 standar-
stänger och 23 fans t änger, finnas allenast 10 i behåll;
17:0 de under N:o 1263 upptagna segerbyten af en vim¬
pel och en flagga, under 1808 års sjökrig tagna frän Ryska
briggen Westrin, hafva icke kunnat igenfinnas.
Dessutom felas några banderoller, tofsar, en stålbåge och
3 bågjern, en vimpel samt 6 landtvärnsfanor.
Deremot finnas åtskilliga persedlar, som ej äro i 1823
års inventarium upptagna, såsom 1 trumpetfana med Polska
vapnet till N:o 179; guldgaionerade kappor af blått sammet,
till valltrappen N:o 7Öo; ett lårstycke till Erik^ XlVts rust¬
ning; t hvit tofsfana N:o 1081, med Åbo !äns*vapen; 16 s.
k. rustställningar eller hängare för pansarskjortor; l stort
standar med Östgötha vapen; 4 fanor; en förgylld spärr-
sadel; 2 mössor för hofjaktvarfvet; 1 par förgyllda stigbyg¬
lar; 1 sadelschabrack af svart sammet; 5 st. mahnkappor;
i vapenkjortel af siden med guldfransar; 1 pansarmössa med
hjertplåt af silfver, hvarpå 6 röda och 6 gröna stenar äro
infattade, och förmenas hafva tillhört Erik d. Helige; 1 par
armskenor af jern, incrusterade med guld; 4 st* pansarskjor¬
tor och 1 pik af jern med skaft af samma metall , beklädt
med buxbom och elfenben; i3 i stället för to stenar på en
Turkisk sabel JX:o 479-
Den 5 Maj f. m.
Vidare har inventerls-förrättningen erinrat, hurusom
detta fordom omsorgsfullt ordnade galleri af Svenska troplieer,
krigsbyten , rustningar och mångartade militära attributer
upphört, alltsedan det förflyttades till Ulriksdal , att hållas
tillgängligt för allmänheten och ulländningen. ”Hvilka än
”de verkande orsakerna” — yttrar inventer:s-förrättningen —
”lill denna tillslutning, detta undangömmande af en natio-
’’nens allmänna egendom må hafva varit, måste det dock
”medgifvas(, att en offentlig exposition af dessa fornlemnin-
”gar i den alltför inskränkta locul , der de alltsedan 182}
”befunnits provisoriskt förvarade, ingalunda var fördelaktig,
"då m in tager i betraktande deras planlösa uppställning och
”den bizarra sammanblandning om hvartannat af föremål
”utaf högt och oförgängligt historiskt värde med andra, som,
”fastän icke saknande sin märkvärdighet, likväl endast tje-
,Jnat till prydnader vid praktfulla likbegängelse!' eller tor¬
nerspel” — att icke tala 0111 anachronismerna vid uppställ¬
ningen.
Inventeringsmännen hafva således, bland annat, föreslagit:
a) att Krigs-colltm må hos Regeringen anhålla om ti11 —
fåtelse att få låta ändamålsenligt inreda Lifrustkammare och
ordna denna efter en rationel och historisk plan, hvartill
dugligt manskap af invalid-corpsen skulle begagnas såsom
handräckning;
b) att de af befälet vid Norrska jägarecorpsen i eonfi-
denshuset begagnade rum måtte utrymmas;
c) att de nedra rummen i huset måtte förses med
luckor;
d) att en detaljerad ny plan uppgöres för effecternas
uppställning i olika rum;
e) att lustkammaren, sedan den blifvit ordnad, minst
en dag i hvarje Juni, Juli, Augusti och September måna¬
der, må, efter annonce i tidningarna, hållas öppen för all¬
mänheten mot en afgift af 8 sk. b:co personen, samt i öf¬
rigt för sällskaper och utländingar , som sådant önska, mot
särskild ersättning till uppbördsmannen;
f) alt åtminstone under sommarmånaderna en post af
invalid-corpse*, med undergevär beväpnad, må bevaka rust¬
kammaren.
Vi förmoda, att denna inventering föranleder till en
allvarsam undersökning, och att den nuvar. Presidenten i
K. Krigs-collun icke med samma sorglöshet, som hans före¬
trädare sedan 1823, betraktar denna angelägenhet, hvilken
för den ”Svenska nationalkänslan” torde vara långt ifrån
lika Iikgilltig, som den visat sig vara det för höga veder¬
börande.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande:
Då jag ej arnar yttra mig särskildt om någon af de spe¬
ciella punkterna i SlatsUtsk:s nu föredragna utlåt., så har
Den 5 Maj f. ni.
2o5
ja" ansclt rättast alt vänta, tills discussionen i delta afse¬
ende slutats.
StatsUlsk. synes mig i allmänhet hafva haft lill ögon¬
märke den lika så riktiga, sorn nu för tiden nödvändiga
principen att gå tillväga med sparsamhet i beviljandet af
anslag; men äfven denna princip kan utereras, och blifva
skadlig i sin tillämpning, om den drifves för långt. För min
del skulle jag tro, att Utsk. gjort sig skyldigt till denna öf¬
verdrift; ty det synes mig, sorn detsamma i åtskilliga fall
bandlat som fabeln förmäler, att bonden gjorde med sin
häst: lian dref honom nemi. till ett oafbrutet strängt ar¬
bete, men knappade på fodringen så länge, tills densamma
ej iner förmådde, utan stupade. Han hade således ingen
vinst af denna förknappning, utan en gifven förlust. Så tror
jag äfven förhållandet skulle blifva med landet, om R. St.
godkänna TJtskts utlåt., i hvad det rörer Just.revisionen,
Kammur-col!:m och Götha Hofrätt. Det är allmänneligen
bekant, att nämnda verk och collegier högst nödvändigt be¬
höfva de begärda anslagen, i hvad de röra en förökad ar¬
betspersonal, och Utsk. har ej heller motsagt detta förhål¬
lande. Att ärendena i dessa verk komma att bedrifvas med
drift och skyndsamhet, det är för landel i allmänhet af för
stor vigt, än att man bör våga lemna åt slumpen, huruvida
det i en framtid möjligen kan komma att ske med de åt¬
minstone för närvar, crkändt otillräckliga embelspersonalerna.
Det är ej Ptegeringen, som lider af, att vi vägra dessa an¬
slag , utan det äro vi sjelfve, som i första handen derföre få
plikta genom fördröjda, måhända aldrig afgjorda, rättegån¬
gar, och sednare, genom nödvändigheten att i en framtid
bevilja högre anslag, än sorn behöfts, om målen ej, genom
en längre tids otillräcklig tjenstemanna-personal, förblifvit
oafgjorda och efterliggande, samt sålunda till den grad ho¬
pats , att den uu föreslagna på intet vis då kan komma att
räcka till.
Att föreställa sig troligt eller ens möjligt, hvad Utsk.
synes vilja gifva vid handen, dådet i premissen till betänk.,
sid. i , yttrar dessa ord: "Då nu R. St. vid innevar. riks-
"dag, för deras del, beslutat en förändrad ända målse lili gare
"organisation af Statsrådet, och, såvida K. lil. dertill lem-
nar nåd. sanclion, anleda, är att, i följd deraf, förvänta
"sådana förbättrade regleringar af domstolarna och styrelse-
’’verken, som ej allenast leda till förenkling sä väl i lag-
"skipningeu, sorn i de administrativa ärendenas behandling,
ulan äfven göra de redan befintliga anslagen mera tillräck-
J’liga, sä all, om ökade behof på eli eller annat ställe upp-
"komma, tillgångar dertill må kunna beredas, genom minsk-
JJmng i utgifter tili andra grenar af förvaltningen; sä har
JJVtsk. trott tidpunkten nu ej vara inne, att för sådana em-
"betsverk, hvilkas förändrade reglering af förenämnda or¬
dsaker kan förutses, tillstyrka ökade anslag, om än medgif-
30 6
Den 5 Maj f. m.
”vas skulle, att, i embetsverkens nuvar. skick, anleda, kun-
”nät finnas lill begäran af någon förhöjning uti deras stater”
— att föreställa sig möjligheten, säger jag, att af en blif¬
vande ändamålsenligare organisation af Statsrådet, landet och
alla dess styrelsegrenar skulle komma att bilda ett nytt El¬
dorado, samt att förenkling af lagskipningen och de admi¬
nistrativa ärendena deraf genast skulle blifva en följd in. m.;
det torde komma att höra till de fromma önskningarna,
hvilka , man mä ställa till huru man vill, åtminstone i vår
tid ej komma att gå i fullbordan. En så beskaffad förenk¬
ling kan åtminstone minst tillvägabringas derigenom, att man
nu genom vägrade anslag söker försvåra eller rättare omöj¬
liggöra dessa verks ändamålsenliga förvaltning, samt de der¬
städes förekommande målens ordentliga och skyndsamma be¬
drifvande och afgörande. På dessa grunder vågar jag till¬
styrka återremiss af utlåtandet.
Slutligen får jag med min röst biträda den af Hr von
Röök äskade samt af åtskilliga talare biträdda pensionering
af häradshöfdingarna på landet.
Hr von Troil, Emil: Då jag med säkerhet kunde
förutsätta, att StatsUtskts utlåt, rörtde andra hufvudliteln
skulle vid denna riksdag, likasom vid de föregtde. blifva från
R. o. Ad. återremitteradt; så har jag föreställt mig, att det-
sammas disculerande skulle förnämligast hafva till afsigt, att
till Utsk:s kännedom lemna en mängd af anmärkntr från sär¬
skilda personer, hvarigenom Utsk., vid målets förnyade före¬
tagande, skulle kunna gå tillväga med ledning afen fullstän¬
digare kännedom af Ståndets afsigter, och äfven med led¬
ning af åtskilliga i sak lemnade upplysningar. Jag har der¬
före ansett olämpligt att fördröja discussionen , genom att
för hvarje punkt ingå i besvarande af framställningarna, och
större delen af dem , som blifvit afgifna , äro af den be¬
skaffenhet, alt de, efter min tanke, icke böra besvaras, förr¬
än efter målets ånyo företagande i Utsk. Det finnes likväl
åtskilliga deribland, som äro af något mera allmän och en
till utseendet alltför allvarsam natur, för att så länge lem¬
näs utan allt afseende.
Utsk. föreställde sig visserligen, att det förslag, Utsk.
framställt, skulle väcka många invändntr inom detta Stånd,
och det har i denna förmodan icke misstagit sig Den vig-
tigaste af de anmärkn:r, som här blifvit framställda, dea
mest omfattande är den, att Utsk. icke bort behandla stats-
reglertns uppgörande ur någon politisk synpunkt; att det
endast bort pröfva, huruvida behofvet i hvarje särskildt fall
fanns och i sådant fall tillstyrka detta behofs fyllande, så¬
vida tillgång dertill kunde anskaffas. De som yrkat detta,
lära likväl icke ihågkommit, att det finnes alne slag af be¬
hof. Till det ena slaget höra de, som äro oundgängligen nöd¬
vändiga eller oeflergifliga. Sådana behofs fyllande har det
Den 5 Maj f. m.
207
varit Utskrs afsigt att tillstyrka. Andra behof liro de, som
icke äro oundvikliga , men hvilkas fyllande dock vore nyt¬
tigt. För dem finnes ingen gräns. Man kan tryggt påslå,
att luiru stora summor Staten än skulle hafva till sin dispo¬
sition, kunde de alla nyttigt användas. På samma sätt fin¬
nes å andra sidan ingen gräns för tillgångarna till behofvens
fyllande, förrän staten blifvit uttömd. Dessutom ligger i på¬
ståendet, att budgeten borde uppgöras utan afseende på po¬
litiska förhållanden, en fullkomlig obekantskap med det con-
stitutionelt representativa statslifvets abc; antingen en verk¬
lig eller en låtsad okunnighet. Utan ett sådant öfvervägan¬
de af tidsställningen har statsbudgeten aldrig blifvit och kan
den aldrig blifva af en frisinnad Representation uppgjord.
Der Representationen bifaller allt hvad Regeringen äskar,
är det ett tecken, att den till Regeringen hyser ett odeladt
förtroende, såvida den icke är beroende eller bestucken; och
der denna fullkomliga belåtenhet icke äger rum, der yttrar
sådant sig alltid, i mer eller mindre grad, allt efter förtro¬
endet, genom inskränkning i de anslagssummor Regeringen
begärt. De representativa och constitnlionella styreisesättens
grundide'e är öfverensstämmelse emellan Statsmakterna. De
hafva å ömse sidor sina önskningsmål, sitt veto. Bland Re¬
geringens önskningsmål är begäran om anslag ett af de vig-
tigaste. När dessa alla bifallas, uttrycker Representationen,
å sin sida, sin fullkomliga välvilja och benägenhet, sin be¬
låtenhet, likasom den andra Statsmakten på sin sida, då den
bifaller Representationens önskningar. Man har här yttrat
såsom en sträng anmärka, mot Utskts förfärande, att det för¬
slag, Ulsk. afgifvit, uttryckte en obelåtenhet emellan Stats¬
makterna. Om detta uttryck är oriktigt, så måste del kom¬
ma deraf, att det skulle uttrycka något som ej funnes, att
del skulle uttrycka ett factum, som är ogrundad!; ty existe¬
rar sjelfva factum, så ligger felet hos dem, som åstadkom¬
mit det, och icke hos dem, som uttryckt det. Om uttryc¬
ket innefattar en sanning, så är det såsom uttryck riktigt.
Huruvida nu detta factum finnes, derom torde den historie¬
skrifvare, som en dag kommer att teckna våra dagars hän¬
delser, icke stanna i osäkerhet. Hvarje god medborgare ön¬
skar visserligen att detta förhållande med det snaraste må
upphöra, och jag bekänner mig vara en bland dem, sorn
hoppas, att det snart skall förändras; men att, då ett sådant
factum finnes, tro sig vinna något genom att förneka dess
tillvaro, är att göra som barnet, hvilket, då vådan nalkas,
sätter händerna för ögonen och tror den derigenom vara
undanröjd. R. St. hafva på sin sida skyndat att vid riks¬
dagens början taga ett steg, ledande till undanrödjande af
detta förhållande, då de för deras del antagit en grundlags¬
förändring till införande af en annan organisation af Konun¬
gens rådgifvarepersonal , hvilket förslags bringande i verk¬
ställighet kunnat vara det lämpligaste slutstrecket i den gam¬
Deli 5 Maj f. ra.
la räkningen och begynnelsen lill novo conto. Jag beklagar
högligen, att den andra Statsmakten ännu icke beslutat sig
för denna verkställighet, och önskar, att sådant med det
snaraste måtte ske, på det att, innan statsregleringen andra
gången förekommer, Thronen måtte vara omgifven af en
nationell bildad rninistere, i hvilket fall resultatet af stats-
regleringens slutliga uppgörande torde blifva hell annat än
eljest. En annan ganska vigtig omständighet, som man äf¬
ven bör taga i betraktande, då man vill fälla sitt omdöme
öfver det betänk., hvaröfver discussionen nu slutas, är den,
att alla organisationsförslag för embetsverken rätteligen böra
komma från Styrelsen. Sä länge icke ett sådant organisa¬
tionsförslag är lemnndt, som företer tillfredsställande grun¬
der för sin tillämplighet, kan Representationen i de flesta
fall icke rimligen göra annat, än afslå de förändringar, sorn
blifvit yrkade och begära ett nytt förslag, antingen förän-
dradt till sin beskaffenhet, eller ursprunget från andra källor.
När vid förra riksdagen — för att upptaga blott ett exempel
— det aflemnades ett förslag till förändrad organisation af
J ust.revisionen , grnndadt derpå, att personalen skulle minskas
och derigenom tillgångar vinnas att öka lönerna ; när R. St.
antagit detta förslag och samma rninistere vid en annan riks¬
dag säger: lönerna äro visserligen ökade, men förhållandet
är icke sådant, som vid sista riksdagen uppgafs, göromålen
kunna icke skötas med den minskade personalen, anslån pen¬
ningar för en större personal; då hemställer jag till hvar
och en opartisk, om icke Representationen vid sådant för¬
hållande gör klokast, att vägra ökade anslag, tills den kan
få förslag från en annan chef för den gren af förvaltnin¬
gen, hvarom fråga är.
Man har vidare emot Utsk. såsom allmän anmärka,
framställt, att det tillegnat sig en motionsrätt, som det ej
skulle äga. Alt likväl StatsUtsk. har denna motionsrätt i
vissa fall, är något, som icke kan disputeras; men jag för
min del tror, att det ej finnes någon enda punkt i betänk.,
der denna lätt behöft af Utsk. begagnas; ty då Utsk. bort
taga i betraktande de af Konungen jemte dess propos. öf-
verlemnade handlingar, och Konungen i det propostn åtföl¬
jande prot. uttryckligen säger, att Han finner de uppgifna
behofven vara ganska vigtiga, ehuru han icke funnit lämp¬
ligt att öka totalanslaget öfver en viss gräns, har Utsk. haft
ganska gifven skyldighet och pligt att taga dessa behof i
öfvervägande. Men Utsk. hade icke en gång behöft denna
grund till stöd för sitt förfarande; ty Utsk. har icke före¬
slagit andra anslag, än sådana, som blifvit yrkade an¬
tingen af Konungen eller enskilde motionärer. Utsk. har
nedsatt eller förhöjt dessa anslag; men antingen måste mau
påstå, att Utsk. icke får modifiera de förslag, som dit in-
lemnas, eller också, då man mcdgifver rättigheten att ned¬
sätta,
Den 5 Maj f. m.
sätta, äfvenväl erianna rättigheten att förhöja anslagen,
såvida Utsi. tror sig finna att, å ena sidan, det åsyf¬
tade ändamålet ej lan vinnas genom det anslag, som blif¬
vit begärdt , men alt deremot ett stort ändamål lan er¬
nås, om det något förhöjes. Lilaledes har man anmärlt,
att det slulle ligga något grundlagsvidrigt uti att bestämma
några villtor för ett anslag. Denna anmärbn., om den
verlligen är på allvar framställd, synes förråda nog myclen
obekantskap med handlingssättet hos så väl Representatio¬
nen i allmänhet, som den Svenska isynnerhet. Såvida icte
helt enkelt vissa stora, runda summor stola ställas till Re¬
geringens disposition efter godtfinnande, så är alltid ett vill¬
kor förenadt med deras beviljande, nemi. det, att de skola
användas till sina gifna ändamål. Om då Utsk. anser me¬
del böra anslås för ett bestämdt ändamål, så kan Utsi. sä¬
ga, att de ej böra användas till något annat; och det lärer
då bero af det Utsk., som stall pröfva salen, att hos R.
St. framställa huruvida Utsk. tror, att ändamålet på ett
och icke på annat sätt kan ernås. Likaså besynnerlig hi¬
den anmärkn. man gjort, att Utsk. skulle vilja inkräkta på
Ständernes rätt. Finnes det verkligen någon menniska in¬
om detta Hus eller utom detsamma, som kan föreställa sig,
att Utsk. eller någon dess ledamot trott, att icke beslutan¬
de rätten skulle tillkomma de 4 RiksSttn? Utsk. har före¬
slagit, hvad det ansett vara riktigt, hvad det trott motsvara
R. St:s åsigter och önskningar; men om Utsk. misstagit sig
i sitt omdöme, så ligger det alltid i R. St:s makt alt, dä
förslaget andra gången förekommer, förändra detsamma, så¬
som de för godt finna. Utsk. har dervid varit nödsakadt
alt ihågkomma, att det varit R. St:s och icke R. o. Ad:s
Utsk. R. o. Ad. torde för sin del komma i erfarenhet om
den olikhet, som derigenom uppstår, då målet andra gången
företages, och RiksSttn fått tillfälle att, såsom dem bäst sy¬
nes, modifiera förslaget.
I fråga om de särskilda punkterna af detta betänk.,
hvaremot anmärln:r blifvit framställda, var det isynnerhet
en, söm med synnerlig ovilja emot Utsk. och en viss öfver¬
lägsenhet i tonen behandlades. Det var ilen punkt, som
rörde anslag för Hofrätterna. Dervid förevitades Utsk. först,
att det tagit befattning med ett ärende, som det ej kunde
förstå, då det ej hade någon lagfaren ledamot inom sig. Så¬
vida detta är ett fel, så lärer felet böra tillskrifvas de sär¬
skildta Ståndens electorer, som tillsatt utsk:s-ledamölerna.
Måhända hafva electorerne dock haft sina orsaker, hvarföre
de icke i detta Utsk. insatt t. ex. en Hofrätts-president,
hvilket visserligen varit af vigt för Utsk. vid behandlingen
al frågor, sådana sorn denna. Jag påminner mig nemi., att,
vid riksdagens böljan, electorerne i BancoUtsk. insatte en
privatbanks-directeur från en småstad, men att han ej farm
för godt att emottaga förtroendet. Måhända hade det gått
6 H. 27
2X0
Den 5 Maj f. m.
på samma sätt, om electorerne velat förskaffa StatsUtsk. en
lagfaren man. Vidare har det blifvit yttradt vid samma
punkt, alt man icke fattade meningen af, att om Hofrätten-
na organiserades på ett äudamålsenligare sätt, torde medlen
blifva tillräckliga. Utsk. har visserligen icke kunnat ingå i
en fullständigare undersökning om, huru Hofrätterne borde
vara organiserade; men det finnes dock ett eller annat tec¬
ken, hvaraf man kan bedomina, huruvida en organisation är
uppgjord med. den sparsamhet och omtanka, sorn vore önsk-
lig. Det är t. ex. en opinion,, som icke blott bland de ohil¬
da, utan äfven bland jurister kan förmärkas, att vice-presi-
deuterne inom Hofrätterna icke äro behöflige, och att de¬
ras embeten oftast blifvit begagnade såsom en slags pensions-
platser för mindre tjenstbara personer inom verket. Dä
'man finner i den föreslagna löneregleringen för dessa verk,
att, i stället för dessa platsers indragning, löneförhöjning
för dem blifvit föreslagen, så bidrager sådant icke alt åt
förslaget förvärfva förtroende. Vidare fann samme anmär¬
kare obegripligt hvad man menade dermed, att frågan om
ökande af divisionernas antal, med färre ledamöter å hvarje,
ännu icke blifvit vidrörd, då han förmenade, att sedan ur¬
åldriga tider, såsom jag tror orden folio, det vore en af¬
gjord sak, att ju flere ledamöter pröfvade en sak, desto
bättre skulle den blifva undersökt. Jag tror likväl, att man
ej behöfver gå till alltför gamla tider, för alt leta efter
fada i denna sak. Om man blott vill hålla sig tili samti¬
den och ett land, der lagväsendet betraktas med särdeles
uppmärksamhet; så finner man i England t. ex. Lord-can-
celleren, som i högsta instansen dömmer ensam, och öfver
hvars domslut ganska litet missnöje blifvit förspordt. Vill
märi åter hålla sig till speculalionen ensamt, så kunna vis¬
serligen tänkare uppgifvas, som sett saken ur samma syn¬
punkt, såsom t. ex. Jeremias Bentham.
Jag ifrågasätter visserligen icke, att dessa förhällahden
skulle vara obekanta för den lärde och högtärade herrn,
sorn gjort anmärkningen; men de malte sannolikt för till¬
fället kommit att falla ur hans minne. Det är visserligen
sanni, att förslaget till ny civil-lag icke är stäldt på grund¬
satsen af minskadt antal ledamöter i våra domstolar, men
detta förslag hafva endast få representanter, såsom jag tror
endast alne motionärer, yrkat att få i dess helhet antaget;
och huru. mycket man än önskar elt förbättradt lagverk,
tror jag dock icke att pluraliteten vill antaga förslaget an¬
norlunda, än efter pröfning i detaljerna, då sannolikt åtskil¬
liga delar deraf icke blifva godkända; och jag för min del
får bekänna, att jag anser sjelfva organisationen af domsto¬
larna vara bland de delar af detta på det hela förträffliga
lagverk, hvilka mest behöfva förändring. Slutligen har det
synts alldeles obegripligt hvad en förändrad organisation af
Statsrådet skulle hafva för sammanhang med domstolarnas
Bcu 5 Maj f. ra.
211
organisation; men för min del lior jag det vara lätt begrip¬
ligt, att man hoppas, att då Statsrådet får en annan organi-
si 1 ion, ett helt annat förhållande också skall uppstå i afse¬
ende på den stationära och återhållande kraft, som röjt
sig, synnerligen i de delar, sorn komma att tillhöra det blif¬
vande J ns t.depar terne niet.
Den andra punkten, som framkallat anmärknlr emot
StalsUtsk., och hvilken är den sista jag vill omnämna, eme¬
dan jag anser mig ej längre böra upptaga tiden, är den,
sorn rörer Carolinska institutet, deri man dels ansett, att
Utsk. öfverskrida gränsen för sin verksamhet, hvilket jag
redan besvarat, och dels sagt, att Utsk. ingått i bedömman-
de af hvad det ej kunde förstå. Jag erkänner, att inom
Utsk. ej finnes någon läkare; men det är likväl vissa saker,
d ni sundt förnuft bör tilltro sig att kunna afgöra. Så tor¬
de det äfven vara i fråga örn denna läkare-organisation;
och då den till slutligt afgörande förekommnr i Konungens
Conselj, torde måhända ej heller der finnas någon läkare.
Jag tror, att det ej fordras någon särdeles djup vetenskap¬
lig bildning, för att stadga sin öfvertygelse derom, att en
sjöman bör danas på hafvet, en åkerman på odlingsfälten,
och en läkare, der många sjukhus och sjuka finnas. Om
denna sak är tydlig och klar, så bar Utsk. bort föreställa
sig, alt det tillkom Statsmakterna att, på grund af det enk¬
la, sunda förnuftet, göra slut på den bittra strid, som vet-
tenskapsmännen i denna fråga fört sins emellan; ty att de
icke sjelfve kunna bringa denna sak till slut, derom torde
hvar och en kunna öfvertyga sig, som behagar taga känne¬
dom af de handlingar, hvilka Hr von Hartmansdorff lagt
på R. o. Adis bord.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren,
en af StatsUtskis ledamöter, har här uppträdt med fram¬
ställningar rör:de det constitutionelia statsskicket, hvilka jag
anser vara af beskaffenhet att böra upptagas till besvarande.
Han har yttrat, att missbelåtenheten med Styrelsen uti ett
constitutionelt land skall uttrycka sig genom vägran af stats¬
bidragen i första rummet. Härom har han troligtvis hem-
tat sina ide'er från sådana constitutionelia länder, der mi-
nistrarne styra, men icke från dem, der Konungen styrer'
och allena styrer, i enlighet med skrifven lag, såsom det i
Sverige sker. Med fullkomligt förbiseende af vår grundlag
och dess fastställda former, dess bestämda stadganden, är så¬
ledes idehn upptagen till afvikelsen från dessa bestämda
grundlagsbud och tillämpningen af ideer från annorlunda
constituerade länder. Under sådant förhållande är det, som
SlatsUtsk. utarbetat statsreglerrn. Att man från sådana
premisser kommer till ett oriktigt resultat är naturligt; men
hvarken är det sanctionen af ett utaf R. St. hegardt förän-
dradt organisalions-systeme för Statsrådet, eller de organisa-?
•111
Dcu 5 Maj f'. m.
'tioner, hvilka, i anledn. deraf, kunna komma i fråga, sorn
kunna medföra ringaste ändring eller rättelse i hvad som for¬
dras till statsbeliofvets fyllande i ett eller annat särskildt
fall; och tvertom, derest Konungens sanction blifvit lemnad,
innan man vet hvad R. St. till reglertn vilja lemna, hade
tilläfventyrs denna tillämpning af andra länders bruk att
vägra anslag kunnat föranleda till oordningar, hvilka man
icke ansvarsfritt får tillställa eller underlåta att söka före¬
komma. Jag skulle förmoda att, då man lefver i ett sam¬
hälle, som har bestämda lagar, det kloka och naturligaste
är, att innan man ingår på en förändrad ordning, man må¬
ste vara väl öfvertygad, att hvad man får i stallet blir
bättre, alt det kan öfverensstämma med folkets verkliga in¬
tresse, och att hvad'dertill fordras i kostnader icke heller
tryter; ty det skulle kunna hända, att den ifrågasatta reg¬
ler:» eljest mäste stanna, genast efter att hafva blifvit på-
Hiir har ytterligare af samma ledamot blifvit yttradt,
alt alla förslag elier regleringar borde utgå från Styrelsen.
Sådant är tillämpligt i länder, der det icke finnes de skilj¬
aktiga intressen och privilegier bland samhällsclasserna, de
olika af jordens natur beroende beskattningar, som förekom¬
ma inom Sverige. Hos oss måste ett motsatt förhållande
äga ruin. I alla sådana frågor, der de enskildta intressena
komma i strid med hvarandra, måste förslagen utgå från
folkets ombud, måste Konungamakten vara den medlande
kraften emellan de omvexlande majoriteterna; ty eljest kun¬
de rent af röfveri kunna ske af den ena classen på den an¬
dras bekostnad, och bördan af majoriteten för dagen kastas
på en annan dass. I sådant förhållande står Sverige i af¬
seende på hela dess drätsel, och den härfvan kan icke re¬
das annorlunda, än att förslagen derom utgå från folket,
och Konungamakten tillser, att ful! ersättning gifves åt dem,
hvilka för Statens allmänna fördel måste åtaga sig förökade
bördor.
Samme talare har vidare sagt, att Utsk. föreslagit hvad
det funnit tjenligt, och att sådant tillkommit Ulsk. Jag vill
visserligen icke tro, att Utsk. föreslagit hvad det ansett
oljenligt, åtminstone för sina afsigter; men för min del för¬
klarar jag, att grundlagen ej gillar eller tillåter ett Ulsk. —
det må vara R. St:s eller R. o. Ad:s — att komma frammed
andra förslag än sådana, hvilka det enligt grundlagen är
berättigadt att framställa. Utsk:s ledamöter hafva samma rätt,
som Ståndens öfrige ledamöter, att genom motioner söka
göra sina tankar gällande, oell om det Stånd, till hvilket
han hörer, medger remiss, så komma hans förslag att af
Utsk. handlägggas; men alldeles icke har Utsk. att af bi¬
lagorna lill Konungens propos., hvilka Konungen icke i sin
framställning lill Ständerna antagit, eller af sin särskilda
uppfattning af vårt statsskick och våra behof, taga sig nå¬
Deu 5 Maj f. lil.
gon motionsrätt. Ii. Sirs Utsk., sammansatta af ledamöter
tillhörande alla 4 RiksStm, kunna icke misstycka, att hvad
frän ett Utsk. inkommit, behandlas såsom dess enskilda me¬
ning vid den discussion öfver hvad Utsk. föreslagit, sorn in¬
gen Ur berättigad att tillintetgöra eller utesluta; och då vi
skola besluta ståndsvis, är det vår naturliga rätt att tala för
oss, oberoende af andra Stånds mening. Jag skulle derföre
förmoda, att då Utsk. återfått betänk, med de gjorda an¬
märkningarna, och, efter närmare öfvervägande af hvad
Utsk. enligt grundlagen tillhör att göra och låta, ett förän-
dradt betänk, inkommer, utan afseende på det bifall, som i
andra Stånd möjligen kunnat tillkomma.
Hr von Hartmansdorff: En värd talare har här
sagt, att när förtroende saknas till Styrelsen, så beviljar
icke Representationen annat än det som är oundgängligt. Jag
får först fråga, om andra än oundgängliga utgifter blifvit
yrkade, utom af StatsUt-k. sjelft, som velat göra gunst åt
vissa personer, med obillighet mot andra. Dessutom, hvem
har sagt StatsUtsk., att förtroende saknas hos R. St.? Om
det saknas hos StatsUtsk:s ledamöter, så är det icke gifvet,
att det saknas hos RiksSttn. Dylika anticipationer på Stän-
dernes meningar äro inkraktuingar på Ständernes rätt, hvar¬
till Utsk. icke är befogadt. Man har sagt, alt om-obelåten-
het (innes, är felet icke deras, som äro belåtna, utan hos
dem, som vållat obelåtenheten. Månne det icke kan vara
möjligt, att obelåtenheten kunde vara ogrundad , att hon
härledde sig af missledning? Hvarföre hafva de obelåtne fått
egen urskiljning, om ej för alt bedömma, huruvida miss¬
nöjde personers framställningar äro riktiga eller icke, och
månne den är felfri, som ej begagnar sin urskiljning! Man
har klandrat Konungens rådgifvare för det att de vid en
följande riksdag begärt mera än vid en föregående, då de
trott sig vara belåtne med lägre anslag. Jag tror, att, hvil¬
ka rådgifvare an må inträda i Statsrådet, de omöjligen kun¬
na fullständigt förutse framtida behof. För öflig t är felet,
om det är något, just det, att Konungens rådgifvare velat
vara StatsUtsk. behaglige genom nedprutade summors upp¬
gifvande. Jag tror mig icke hafva ett sådant fel på min
räkning, utan har vid den enda riksdag, då jag var Konun¬
gens rådgifvare, omförmält för min förvaltningsgren allt hvad
som, efter min insigt, för tillfället behöfdes. — Det har blif¬
vit sagdt, att StatsUtsk., som opåtaldt fått nedsätta begärda
anslag, väl äfven kunde få förhöja dem. Hvad nedsättnin-
garna beträffar, så hafva de vid y föregående riksdagar, sorn
jag bevistat, icke haft någon annan grund, än att man sagt
sig icke hafva tillgångar. Detta är ett så talande skäl, alt
StatsUtsk. antingen med eller mot sin vilja måste taga fram
det, 0111 icke bl ist skall uppkomma. — Det är äfven sagdt, att
villkor kunna utsattas vid anslags beviljande. Det medger
Dea 5 Maj f. m.
äfven jag, men endast sådana villkor, som ligga inom Re¬
presentationens pröfningsrätt. Sträckas de längre, oell vilja
Ständerne ingå i bcdömmandet af hvad sorn tillhör Konunga¬
makten alt ensam afgöra, sä hafva de ö’fverträdt deras rätt;
och alt deltaga deri tillåter jag mig icke. Slutligen hai¬
man sagt, alt den, som icke visste att politiska förhållanden
höra ingå-i fråga om anslags beviljande eller vägran, den
kände icke det constitutionella abe. Det constitutionella
abe och det constitutionella statsskicket m. m. d. äro en¬
dast obestämda . ordalag, under hvilka man kan inpassa
hvad man linner för sin mening tjenligt. Vill man deremot
begagna sig af de skäl, som hos oss äro lagliga, nemi. våra
grundlagar, och hålla sig inom deras abe; så finner man i
dem ingenting, som åsyftar rättighet för Utsk. eller Ständer
att tvinga Konungen lill något, som Oan ej anser för rätt.
])e förutsätta frihet hos Ständerna att säga nej, med sam¬
ma frihet hos Konungen. Detta synes mig ock vara det
enda förhållande, som är värdigt ett fritt folk och Konungen
öfver ett sådant. Men att, med åsidosättande af hvad man
anser för rätt, gifva sitt bifall eller afslag mot betalning, är
nesligt; det är en köpslagan, sorn i vårt samhälle aldrig bör
införas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag skulle sä¬
kert ganska mycket misstaga mig, om jag trodde mig be¬
höfva tillägga något till det försvar för StatsUtsk., som Ol¬
von Troil nyss afgifvit, och hvilket, såsom det syntes mig,
med nöje af R. o. Ad. afhördes i de omständigheter, som
Or von Troil vidrörde; men cl et är en punkt, mot hvilken
man framställt anmärkntr, som Hr von Troil icke upptog,
nemi. i afseende på StatsUlsk:s förmenta åliggande att sam¬
manträd.'. med Ekon.Utsk. vid de tillfällen, då Utsk. haft att
föreslå någon förändring i användandet af de anslag Utsk.
tillstyrkt. Jag utber mig då att få fasta Ii. o. Ad:s upp¬
märksamhet derpå, att 4'J §:n Riksd.Ordn. visserligen tillå¬
ter ett Utsk. att sammanträda ined ett annat, men inga¬
lunda ålägger ett sådant sammanträdande. StatsUtsk. båt¬
icke handlagt andra mål, än dem, som blifvit till detsam¬
ma remitterade, och anmärkntn drabbar således möjligen
föredraganden eller contrasignanten af Konungens propos.
om statsverkets tillstånd och behof, då han icke föreslagit,
att denna propos. skulle remitteras till Ekon.Utsk., äfven¬
som RiksStm sjelfva, då de icke till detta Utsk. remitterat
de mål, som rörde statsreglertn; men för ingen del drabbar
den StatsUtsk., som endast har granskat och föreslagit de
statsbehof, som i dit remitterade mål blifvit ifrågasatta. Ekon.-
Utsk. har, sorn man vet, en ganska vidsträckt verkningskrets.
Det får befatta sig med grunderna för alla allmänna inrätt¬
ningar af hvad slag som helst; oell hvad är statsreglertn an¬
nat an en catalög öfver alla sådana inrättningar? Skulle af
Den 5 Maj f. m.
sådan anledn. StatsUtsk. vid alla tillfallen, elfl något förslug
till förändring i dessa inrättningar framställas, eller då Utsk.
måste tänka sig någon förändring derutinnan, behöfva sam¬
manträda med Ekou.Utsik.; så skulle otvifvélaktigt en sådan,
vid föregtde riksdagar icke vidtagen åtgärd medföra en sådan
tidsutdrägt, alt det Liefve alldeles omöjligt för StatsUtsk.
att inom den tid, sorn i grundlagen blifvit afsedd, kunna
behandla dessa frågor.
Hvad angår formen af de anmärkntr, som mot StatsUtsk.
blifvit framställda, skulle jag visserligen hafva önskat, att
de endast hållit sig strängt vid sjelfva saken, och att man
visat sig förvissad derom, att intet annat än öfvertygelsen
om det rätta ledt Utskts åtgärder. Anmärkntr, som liga en
annan form, kän jag ej gilla, derföre att för det första de
icke iiro tillåtna, för det andra de ingenting bevisa, om icke
svagheten af den sats, man vill förfäkta, och för det tredje,
att de icke verka något i vår tid, då hvar och en blifvit van
och beredt sig på att, när man är beklädd med ett allmänt
förtroende, underkasta sig dem, utan att låta dem verka på
sin föresats.
Hr Ribbing, Arvid: Det var egentligen i anledn. af
Frih. Cederströms nyss gjorda andragande, som jag föran¬
leddes alt anmäla mig. Åtskilligt förekom deri, sorn jag ej
kan anse riktigt. Deribland först, i afseende på den af Hr
von Troil i mitt tycke så klart framställda grundsats om
Representationens vägran af statsanslag, då den finner sig
mindre belåten med Styrelsen , att denna vägran ej kunde
iiga rum i andra länder, än der minister-styrelse är införd.
Jag tror deremot, att belåtenheten eller missbelåtenheten kan
lika väl finnas och gifva sig tillkänna i ett land, der en sty¬
rer, som der flere göra det. Äfven kan det vara troligt,
att, der flere styra, tillfälle är beredt för hvar och en, som
har sin särskilda styrelsegren, att taga bättre kännedom om
huru dermed sig förhåller, och huru han bör förfara. R. St.
hafva i delta afseende vid denna riksdag gjort hvad på dem
ankomma kan, då de galt Styrelsens och dess vänners önsk¬
ningar till mötes med antagande af en sådan fördelning i
särskilda styrelsegrenar.— Det har vidare af den värde Frih:n
blifvit framstäldt, att uti ett land, sådant som vårt, der jor¬
den är ålagd olika beskattning, och der jorden är af olika
natur, vore det icke möjligt, att från Styrelsen kunde utgå
de fullständiga förslag, som borde framläggas till Ständernes
bedömmande. Det må vara att denna anmärkn. till cn del
har sin riktighet; men om jag äfven vilie godkänna den i
sin helhet, frågar jag: huru har det tillgått då R. St. vid
föreg:de riksdagar försökt alt jemna denna olikhet i jordens
beskattning? Jo, så att comiteer blifvit nedsatta, och deras
arbeten förseglade, hvarmed ärendets behandling afstannat.
Är detta också Ständernes fel? Kan detta handlingssätt hafva
Den 5 Maj f. ra.
ledt till den belåtenhet, sora man försäkrar finnas inora Ri¬
ket, ty inom Ständerna har motsatsen mer än tilli äckligt vi¬
sat sig? Const.Utskrs prot. torde derom kunna vittna. Det
skulle leda lill ett alltför långt svaromål, och göra discus-
sionen alltför vidlyftig, att härom vidare utlåta sig. Jag kan
likväl icke underlåta, att ytterligare fästa uppmärksamheten
uppå, huru under vårt samhällskick, mer än under något annat,
är nödvändigt, hvad som dock hos oss nästan fullkomligt
saknats, nemi. att förslagen till hehöfliga förbättringar full¬
ständigt framläggas och utgå från Regeringen. Under ett
samhällsskick, der Representationen är så splittrad, som hos
oss, finner hvar och en, att om något möjligen skall kunna
gå helt. igenom hos 4 särskildta RiksSt., det åtminstone är
nödigt, att det i ett helt till dem ankommer; del blir eljest
alltför mycket söndradt. 'Yrkandet att alla förslag, eller allt
som skall ske, skola utgå från dessa särskildta Stånd med
särskildta intressen , hvilkas ledamöter äro ägare af den oli¬
ka beskattade jorden, en olikhet, som man ej vill försöka att
jemna, är så orimligt och leder till en sådan motsägelse, att
jag tycker man ej bort bjuda till att stödja sig derpå. Stats-
Utsk., som nog sjelft förstår att försvara sig, har det slut¬
ligen också blifvit lagdt till last, att Utsk. byggt förslag u p-
på framställningar, som åtföljt Konungens propos., men icke
deruti blifvit directe till R. St:s pröfning och antagande
framställda. Jag skulle vilja föra R. o. Ad. till minnes, hu¬
ru, i motsats härtill, påståenden gjordes, då det var fråga
om att icke upptaga Konungens skrifvelse om fattigvården
och åtskilliga dermed sammanhang ägande frågor. Jag tror,
att samme personer, som nu säga att bilagorna ej kunna för¬
anleda till några förslag, då yrkade, att sådana skulle upp¬
tagas till fullständig behandling.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Bland demereller
mindre directa förebråelser, som under denna discussion blif¬
vit riktade emot den styrelseförvaltning, som afgifvit det nu
af StatsUtsk. behandlade förslag till statsreglering, finnes en,
som jag anser mig skyldig att upptaga, nemi. att hvad som
i afseende på Just.revision vid sista riksdag uppgafs och an-
maltes såsom tillräckligt, har, det oaktadt, vid den innevar.
befunnits icke motsvara behofvet, och att sålunda större an¬
slag till aflöning för detta verk blifvit begärdt. Anlednin¬
gen till denna olikhet härflyter först och främst derifrån ,
att den förvaltning, som stod i spetsen för Just.revision,
ansåg göromålen derstädes kunna bestridas med de uppgifna
anslagsbeloppen; och derjemte var den ganska betydliga an¬
ledningen, som verkade i afseende på en stor del af de uti
K. M:s propös. förekommande behof, att inga särskilda till¬
gångar till deras fyllande kunde påräknas. Förhållandet är
nu helt olika. Först och främst hafva under dessa 5 år gö-
romå-
Den 5 Maj f. m.
romålen betydligt stigit och alldeles öfvérgått hvad af 0111-
belsmanna-personalen i berörde verk kunnat fullgöras; för
det andra finnes — enl. hvad äfven StatsUtsk., som der¬
om kunnat taga full kännedom, medgifvit — en ganska stor
skilnad emellan tillgångarna nu och då. Tillgångarna lågo
nu orörda såsom öfverskott, och det blef då nära nog en
statspligt, att icke, genom ett öfverflödigt och obilligt afse¬
ende på hvad förut blifvit föreslaget, underlåta att fram¬
ställa hela behofvet, du det var verkligt och motsvarades af
tillgångarna, utan att man behöfde öka skatterna eller för i
anleda ett betungande eller påläggande af ökade bördor.
Man har äfven nämnt, att förslagen rör:de administrationen
i allmänhet böra utgå från Styrelsen. Jag medger visserligen
att Representationen har fullkomlig rättighet att från Sty¬
relsen förvänta förslag i alla vigtiga delar; men jag tror,
att det ligger i vår grundlags natur, att äfven från den an¬
dra sidan sådana förslag kunna utgå. Det är visserligen gif¬
vet, att i grundlagen Styrelsen, såsom ett centrum för lan¬
dets förvaltning, förutsattes böra känna alla landets behof,
men det är för Styrelsen, äfven med bästa vilja i verlden,
omöjligt, att kunna motsvara detta, i alla delar, på ett fullt
tillfredställande sätt. Många ärenden finnas, hvarom blott
inom den af individer från alla delar af Riket sammansatta
Representationen fullständig kännedom kan finnas; och det
synes således ganska naturligt, att förslag böra utgå från
begge dessa auetoriteter.
Man har omtalat, att bland orsakerna, hvarföre Stats¬
Utsk., utan afseende på tillgångarna, afknappat och afslagit
en stor del af de begärda anslagen, vore, att en viss miss¬
belåtenhet skulle ilga rum, ett misstroende, som skulle
skingras med den ifrågavar. förändrade organisationen inom
Statsrådet, om följderna deraf blifva enliga med de miss¬
belåtnas önskningar. Jag ämnar icke nu ingå i någon
pröfning af grunderna för denna missbelåtenhet. Der¬
till kunna finnas riktiga grunder, dertill kunna finnas
oriktiga grunder. Det ligger i lynnet hos hvarje individ, att
laila omdömen efter sina åsigter. Det är icke derföre sagdt,
att ogillandet har gällande skäl för sig, äfvensom det är all¬
deles gifvet, att, oaktadt ogillande af en eller annan åtgärd
kan äga rum, de bästa afsigter och anledn. till gillande af
det hela kunna finnas. Då man emedlertid står för dörren
af den förändrade organisationen och omöjligen kan gå till¬
baka, då den ena Statsmakten beslutat och den andra för¬
klarat sig vilja sanctionera densamma ; så finner jag icke
något billigt skäl tala för det egentligen estetiska skäl, som
inom StatsUtsk. gör sig gällande, för att förneka de an¬
slag, som blifvit begärda, och hvartil tillgångar finnas
äfven utöfver det begärda. Således, när betänk, till Utsk.
återkommer, är det att förvänta, att de ifrågavar. önsk¬
ningarna från Regeringens sida blifva uppfyllda; och man
6 H 28
Den 5 Maj f. m. *4
bör väl icke föreställa sig, att det enskildta omdömet läg¬
ger hinder i vägen för den allmänna nyttan, ulan alt
derföre ett förändradt betänk, med förslag lill beviljande
af de anslag, som landet utan ökad beskattning kan åstad¬
komma , blifver frukten af ålerremissen.
Hr Lagerhjelm: Jag bade önskat kunna undgå alt
ytterligare upplaga R. o. Ad:s tid med framställningar vid
delta betänk., hvilket jag önskade redan se till Utsk. åter-
remitteradt; men då 3:ne af Utskrs ledamöter vid den dis—
cussjon, som häröfver ägt rum, gjort sina anmärkn:r, och
förklarat sig öfver det sätt, hvarpå de anse Utsk. äga ålig¬
gande att behandla sådana mål, sorn de ifrågnvar., finner
jag mig nödsakad att för en stund begära R. o. Ad:s upp¬
märksamhet. — Frågan är nemi. den rent conslifutiva: hu¬
ru långt sträcker sig Ulsk:s åliggande och dess derpå grun¬
dade rätt? Skulle man vilja följa den grundsats, som tyckes
hafva legat till grund för StatsUtskrs förslag; så skulle man
komma derhän, att flera af de öfriga Utsk:n skulle göras
obehöfiiga. Detta måtte dock icke varit grundlagssliftarnes
mening. Då man läser 58, 59 och 62 §§:na Reg.F:n och 3o
samt 37 §:n Riksd.Ordn., tror jag, att man skall finna en
bestämd verkningskrets för StalsUtsk., utan alt detta Utsk.
dervid har någon rätt eller något åliggande att inträda på
de andra Utsk:ns gebit. Man har sagt, att Utsk., enl. 4 i §‘n
Riksd.Ordn., ägde att sjelft pröfva, huruvida för detsamma
vore nödigt att, till öfverläggning om något ärende af sär¬
deles vigt, med annat eller andra Utsk. sammanträda. Dt t.
är sanni , att så förhåller sig. Det är också omöjligt för la¬
gen alt meddela sådana föreskrifter att icke någon latitud
vöre behöflig. Men detta stadgande i 43 $:n måtte dock ic¬
ke upphäfva det karakteristiska stadgande för Ekon Utsk.,
som i 34 §:n Riksd.Ordn. förekommer. Således i alla frå¬
gor, hvarom Ekon.Utsk. har åliggande att yttra sig, synes
det vara nödvändigt, att StatsUtsk. meddelar sig med Ekon.-
Utsk. Nödvändigheten ligger icke blott i sjelfva handlägg¬
ningen, utan äfven i den verkan, som följer af det ena eller
andra Utsk:s handläggning. Att lagstiftarne förutsatt, alt
den sammanblandning, sorn dervid kunde inträffa, borde före-
kommas, synes deraf, att i slutet af 34 §:n Riksd.Ordn. blif¬
vit sagdt: ”Vilja R. St. hellre, än att tillsätta flera Utsk.,
”remittera sådana mål, som till visst Utsk. icke höra, antin¬
gen till Besvärs- och Ekon.Utsk., eller till något af de öf¬
riga förut tillsatta Utskrn; vare samma Utsk. pl ig tig t, att med
"dess utlåt., i enlighet med erhållen remiss, inkomma, och
”bestämme sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen, men
”icke den hvarje särskildt Utsk. i allmänhet uppdragna be¬
fattning, huruledes ett mål, i enlighet med R. St:s deröfver
”tillhöriga beslutande rätt, bör afgöras." Således om äfven
StatsUtsk. skulle komma att, till följe af verkställd remiss,
handlägga ett mål, som vore af den art, att det tillhörde
Den 5 Maj f. m.
Ekon.Utsk.; så liar grundlagen liär på förhand stadgat, att
det ej förändrar sin natur, utan bibehåller naturen af önsk-
ningsmål. Deri ligger den väsendtliga skilnaden emellan må¬
lens behandling af det ena eller andra Utsk., att i ena fal¬
let, då målet behandlas af Ekon.Utsk., blir resultatet endast
en underd. hemställan lill Konungen, och i andra fallet, då
målet handlägges af StatsUtsk., föranledes ett 11. St:s be¬
slut. Ville man förvandla Ekon.Utsk:s natur och göra den
till motsatsen af hvad den är, så skulle man följa Stats-
Utskts exempel. Hvad är Ekon.Utskts natur ? Att bereda
inål, i hvilka Ständerne ej hafva beslutande rätt. Hvad
är deremot StatsUtskts natur? Att bereda frågor, i hvilka
Ständerne äga beslutande rätt. Vilja nu Ständerne] be¬
handla önskningsmålen såsom StatsUtsk. tillhörande! mål,
så är ändamålet vunnet; men det måtte icke vara öfver¬
ensstämmande med grundlagen, att äfven de mål, som enl.
34 §:n tillhöra Ekon.Utsk., behandlas af StatsUtsk., och
att sålunda stryka ut ett i grundlagen stadgadt Utsk. Hvad
är dessutom naturligare, än att det Utsk., som handläg¬
ger administralions-frågor, måste sluta med en hemställan
till Styrelsen, emedan man ej hos Representationen kan för¬
utsätta en fullständig kännedom i sådana ämnen? Detta tyc¬
kes vara ratio legis; och går man tillbaka till den, så kom*
mer man icke att stanna i någon tvehågsenhet derom, alt
det icke är StatsTJtsk:s rätt att allena behandla sådana frå¬
gor, som tillhöra Ekon.Utsk. Jag medger, att StatsUtsk.
vid denna riksdag haft en svår uppsats att genomgå, i afse¬
ende på itdra hufvudtiteln. Man har önskat besparingar
och hoppats, alt, genom förändrade förhållanden, besparin¬
gar kunde vinnas. Hela nationen bar känt behofvet deraf;
och hvarföre skulle icke äfven StatsUtsk. hysa sådana önsk¬
ningar och förhoppningar? Jag finner deruti en ganska na¬
turlig anlcdn. till StatsUtskts s. k. politiska skäl. Jag kun¬
de förmoda deni, då jag läste ingressen till betänk., och in¬
nan jag hörde dem åberopas. Men, miije herrar! då man jem-
för det satt, hvarpå grundlagen tillerkänner Sveriges Stän¬
der att söka göra sina åsigter gällande, och det sätt, hvar¬
på grundlagen i andra länder tillåter Representationen att
handla; så förekommer mycken skiljaktighet. I vår grund¬
lag finnes stadgadt, huru Ständerne böra förfara för att
vinna sina ändamål. Vilja de uttrycka en missbelåtenhet;
hvad är naturligare, än att tillgripa 107 §:n Reg.F:n ? Men hvar
börjas det? 1 Const.Utsk. Vi äga icke att öfverlägga derom.
Således 0111 StatsUtsk. velat tillkännagifva en sådan missbelå¬
tenhet, haile Utsk. ingripit uti Const.Utskts makt. Jag tror, att
det varit lika orätt som obehöfligt i närvar, stund. Men om
äfven StatsUtsk. hyst de mest tillförlitliga förhoppningarom
ett nytt Sverige, så var det likväl att tillerkänna sig mer
förmåga, än hos menskliga varelser kan förutsättas, att icke
medgifva, att något tidsmomeut borde finnas emellan det
■ilo
Den 5 Maj f. in.
gamla och det nya. Eller kan StatsUtsk. framkalla det nya
Sverige liksom med en trollstaf? Innan den nya organisatio¬
nen kan blifva färdig, fordras det ingen öfverläggning, inga
åtgärder i detaljerna, för att komma derhän? StalsUtsk. har
ju sjelf uppgifvit, att nya planer borde förväntas af den nya
Styrelsen; men om den nya Statsråds-personalen icke var
bestämd för ett år sedan, måste man ursägta den , om den
behöfver åtminstone några månader, eller ett år, för att be¬
tänka sig hvart den vill gå. Vill man åter låta den be¬
tänka sig, måste man medgifva, att det fordras någon lid,
under hvilken det gamla bör gå. Har man då skäl att vägra
anslag, derföre att man har de mest sangviniska förhoppnin¬
gar om det nya Sverige? Och likväl är det detta, somStats-
TJtsk. gjort och anfört såsom ett skäl i sina motiver. Hvad
slutligen angår hvad de andra Stånden skola säga eller göra,
tror jag icke, att StatsUtsk. behöft rätta sig derefter; ty li¬
ka litet som jag rättar mig efter andras öfvertygelse, då jag
sjelf hunnit få en riktig; lika litet tror jag, att StalsUtsk.
behöft göra afseende uppå hvad de andra Stånden kunna
besluta. Jag ti or , att den rätta regeln för hvar och en all¬
tid är att handla efter sin öfvertygelse, så godt man kan.
Hr Rosenblad: Frih. Sprengtporten yttrade, att R.
o. Ad. med nöje afhört Hr von Troils anförande. Deruti
bade Hr Friherren mycket rätt. Dels är det alltid med
nöje man afhör Hr von Troils anföranden, äfven då man ic¬
ke delar hans tanke; dels erhöll R. o. Ad. derigenom upp¬
lysning, att när en juridisk ledamot inom detta Stånd i förra
plenum yttrade, att det icke fanns någon jurist inom Stats-
Ulsk., så var det ett rent misstag. Jag beklagar jemväl, att,
vid den anställda jemförelsen om aflöningen för Hofrätterna
och öfverdornstolar i andra länder, det skäl icke var tillämp¬
ligt, som hemtades från förhållandet med Lord-cancellers-
embetet i England; ty om man skulle jemföra två saker,
mäste emellan dem finnas någon likhet, som likväl icke i
detta fall företer sig. Det är visserligen sannt, att Lord-
cancellcren i 2:ne domstolar, Court of Chancery och Court
of Ecqvity, är ensam domare, och man kunde på detta sätt
bilda divisioner, som bestodo endast af en person; inen detta
är ett förhållande, hvaröfver Englands jurister fört de stör¬
sta klagomål. Dessutom äro dessa domstolar troligen de dy¬
raste i verlden ; ty fastän Lord-cancelleren ensam afkunnar
domen, så är han dervid omgifven afen massa af biträden,
hvilka äro aflönade med mångfalldigt större summor, än sorn
tilldelas en hel Svensk Hofrätt. Meri vill man åberopa för¬
hållandet i England, så finnes der en annan öfverdomstol,
som stundom består af' flera hundrade ledamöter, nemi. Öfver-
huset, hvarest alla ledamölerne deltaga i domslutet. Mycket
mer vore härvid att tillägga, men i anseende till den långt
framskridna liden vill jag ej längre uppehålla.
Gr, Horn) Claes Fredr.: Då jag emotlog det lie-
Den 5 Maj f. m.
a it
drande förtroende att vara en ledamot af StatsUtsk., hade
jag verkligen icke trott, att man af mig skulle fordra en full¬
komlig abnegation af allt begrepp om livad mig skulle ålig¬
ga såsom representant. Man har velat betaga mig, likasom
alla andra ledamöter af StatsUtsk. , all möjlig förmåga alt
betänka de förhållanden , som i nu var. omständigheter kun¬
de föranleda Utsk. att vidtaga ett och annat mått och steg.
De mått och steg, som StatsUtsk. har att vidtaga, äro blott
att hos R. St. tillstyrka sådana åtgärder, som bero på Slän-
dernes beslutande rätt. Någon revolutionsvåda eller någon
maktinkräktning, som man här förespcglat, kan således icke
komma i fråga, hvad steg StatsUtsk. än må tro sig böra
vidtaga. Det har varit naturligt, att StatsUtsk. i en tid¬
punkt , då ett af R. St. godkändt förslag till en förändrad
administration lag beroende på Konungens antagande, haft
afseende på så väl det nu var , som det tillkommande stats¬
skicket. StatsUtsk:s ledamöters majoritet har delat Ständer-
nes majoritets önskan om en ny sakernas orduing, och allt¬
så ej velat understödja det gamla. Om således StatsUtsk.
icke fästat det högre afseendet på den gamla ordningens bi¬
behållande, utan fastmera på den nyas ernående; så måste
det förefalla hvar och en naturligt, att Utsk., med stöd af
de motioner, som blifvit väckta, med stöd af RiksSttns kän¬
da opinioner, handlat i full conseqvens dermed, och således
alldeles icke kunnat eller bort förbise de skäl , som föran¬
led t de olika motionerna, olika opinions-yttringarna och olika
fordringarna, hvilka af de särskildta RiksSttn blifvit till
StatsUtsk. aflåtna. Massan af dessa opinioners riktning är
tydlig. De åsyfta ett bestämdt vägrande till mängden af de
genom Konungens propos. begärda anslag. Då StatsUtskts
majoritet delat tänkesätt med RiksSttn, så vet. jag icke, om
eli betänk, af annan syftning än det förevar, kunnat inkom¬
na lill Ständerna. Likväl får jag fästa R. o. Adis uppmärk¬
samhet derpå, att samma majoritet, som velat betaga den
olivar. Styrelsens organer möjligheten alt framgå på samma
bana, som de hittills beträdt, likväl leinnat fullkomlig an¬
visning på möjligheten af en ny sakernas ordning, och att i
sådant fall medel icke skola saknas, emedan StatsUtsk. re¬
dan omtalat en blifvande s. k. extra-statsreglering. En så¬
dan extra-statsreglering har alltid blifvit fordrad, och är så¬
ledes icke någon nyhet. StatsUtsk. har vid detta tillfälle haft
för afsigt att reglera sådana förhållanden eller sådana brister,
som ovilkorligen skulle uppstå af detta betänkts framställande
till bifall, ifall bifall kunde blifva följden afen sådan propos.
Isynnerhet bör jag likväl nu fästa mig vid de erinrin¬
gar, som blifvit gjorda emot Utskts arbetssätt, emedan det
kanske i någon mån kunde anses bero af mig att leda det¬
samma, ifall något inom Utsk. fordrades af mig, som stöde
i strid mot grundlagens bestämda föreskrifter. Att Stats-
Ulsk. kan framkomma till R. St. med önskoingsmål, är kändt.
112
U«u 5 Maj f. in.
Det liar vid föreg:de riskdagar ägt rum, och kan således ic¬
ke heller nu bestridas. Det är naturligt, att oin StalsUtsk.
vid ett anslag fäster ett villkor, innehåller detta villkor in¬
genting annat, än ett önskningsmål, emedan det beror af
Konungen alt alsia anslaget, då Konungen icke finner vill¬
koret vara dermed förenligt. Således då StalsUtsk. föreslår
ett villkor vid ett anslag, har Utsk. icke gjort annat än
hemställt, att det må öfverlemna.1) åt Konungen att förkasta
villkoret jemte anslaget eller också antaga båda. Detta ut¬
gör intet band på Konungamakten; ty då man kan afslå ett
anslag, måste man också kunna uttrycka sin önskan, att en
viss åtgärd må äga rum, och dervid tillägga, att i sådant
fall anslag för ändamålet skall anvisas.— En talare har ock¬
så velat fästa StatsUtskrs uppmärksamhet på dess bestämda
pligt att icke ingå i något köpslag; jag tror till och med,
att han benämnde ett sådant köpslående nesligt. Jag för¬
modar, att han menade, alt StatsUtsk. , genom sitt tillstyr¬
kande af vägran till begärda anslag, skulle föreslå Ständerna
ett nesligt satt att tillvägabringa hvad Ständernes majoritet
önskade. Ett sådant s. k. nesligt sätt tror jag i constitutio-
nella länder vara begagnadt , och jag tror det till och med
vara den enda constitutionella utväg att låta Representatio¬
nens opinion väga emot Regeringens. Men denna beskyll¬
ning för nesligt köpslagande , som talaren framställt emot
.StatsUtsk., kunde långt snarare tillämpas på de auctorite-
ter, sorn ansett de för statsbehofven nödvändiga anslag kun¬
na nedsättas. Då en Regering anser ett anslag af Sta¬
tens behof vara påkalladt, och en mindre summa icke kun¬
na uppfylla ändamålet; så anser jag det vara Regeringens
pligt att icke eftergifva något deraf, hvilket ovillkorligen
skulle leda till samhällets skada. Det beror sedan på Re¬
presentationen, att såsom en tolk af folkets omdöme och för¬
stånd säga! J håfven oriktigt uppfattat Statens behof, vi (in¬
na dem vara olika, och då vi med er äro i strid om det
rätta begreppet derom; så beror det af oss att icke under¬
stödja den åsigt vi icke gilla. Detta är den enda rätta con-
stitutionella utvägen Representationen har att bilda sig en
Regering efter sitt förstånd. Jag vill icke dermed hafva
sagt, att Representationens majoritet alltid har det lätta för¬
ståndet, ty det kan visserligen hända, att någon gång fac-
tioner öfverväldiga Representationen; men om så är, så
iir det icke Representationens fel. Det är icke inom den
lugna delen af nationen , ännu mindre inom den utvalda
del deraf, som utgör Representationen , som man skall
söka dessa factioners orsak; man skall finna dem utbil¬
dade från det håll, från hvilket man skulle önska att al¬
drig någon anledn. gåfves till allmänt missnöje. Der ett all¬
mänt missnöje finnes, är det fåfängt att efterfråga, om det
är rättvist; men det är nödvändigt att tillse, att det ej ta¬
ger någon vådligare riktning. Jag tror nemi., alt, Ufven om
Dcii 5 Maj f. m.
jag icke erkänner att anlednrna äro grundade, jag ändå i
första rummet måste vara betänkt på att för tillfallet med¬
gifva att ett sådant missnöje verkligen äger runi , och att
söka afböja anledntna dertill, utan afseende på huru val
grundade de äro. Jag tror, alt StatsUtsk. i den nnvar. tid¬
punkten får lof att handla från en sådan synpunkt, och att
det till och med är Utsk:s pligt att här framträda, icke blott
såsom Ständernes delegerade, för alt uträkna de behof, som
allenast uppställas i en rad af siffror.
En ledamot har sagt, att StatsUtsk. icke skulle hafva
någon rättighet alt vägra anslag, i annat fall , än då till¬
gångar saknas, och att det enda rätta sättet att vägra skat¬
ter vore, att blott åberopa bristande tillgångar. Jag be¬
strider detta helt och hållet såsom en grundsats, efter livil¬
ken Representationen borde handla. Jag skall åtminstone
aldrig tillåta mig att, såsom ledamot af ett StatsUtsk., utgå
från en sådan synpunkt. Har jag förtroende för min Rege¬
ring och behof uppgifvas, anser jag mig såsom ledamot i
StatsUtsk. ovillkorligen böra söka att dertill skaffa tillgån¬
gar, hvilka, efter vår grundlag, alltid kunna erhållas genom
bevillning. Det är således en alldeles falsk grund man be¬
gagnar, då man svarar, att tillgångar ej finnas. Grund¬
lagen säger till och med, att behofven skola fyllas. Frå¬
gan är blott: finnas dessa behof eller icke; och deröfver hur
StatsUtsk. pröfningsrätt. När nu grundlagen lemnat Stats¬
Utsk. pröfningsrätt, så måste man tillerkänna hvar och en af
detta Utskrs ledamöter så mycken urskiljning, att han kan
pröfva, antaga eller förkasta ett behof. Jag tror icke, att
StatsUtsk. gjort annat än verkställt en sådan pröfning. Jag
har deltagit i denna pröfning; men jag vill icke säga, att jag
med min röst biträdt alla Utsk:s beslut. Jag har i mångå
punkter varit af skiljaktig tanke, fastän denna skiljaktighet
icke finnes i betänk, omnämnd ; men majoritetens mening i
bufvudsaken har jag delat och med min röst biträdt. Jag
har dock aldrig glömt eller förlorat ur sigte den utväg Stats¬
Utsk. har att, så fort Utsk. finner garantier för ett nalionelt
statsskick, föreslå alla de behofs fyllande, som kunna vara
förenliga med nationens bästa och af dess vinning billigas
Jag ber jemväl att för R. o. Ad. få förklara, att då jag fort¬
far att vara ledamot af StatsUtsk. och kommer att hand¬
lägga Ståndets återremiss, jag alldeles icke, i likhet med hvad
en värd ledamot velat framställa såsom det rätta, anser mig
böra åsidosätta allt hvad de öfriga Stånden opinerat. Jag
tror det vara en skyldighet för hvar och en af R. o. Ad:s
ledamöter i Utsk., att icke blott hafva afseende pä hvad inom
detta Stånd blifvit anmärkt, utan äfven noga begrunda hvad
i de öfriga Stånden är anfördt. Icke bör en adelsman afse
endast hvad en adelsman yttrat, eller en bonde blott hvad
inom hans Stånd är framstäldt. Jag tror det vara Ulsk:s
pligt alt göra afseende på hvad inom samtliga RiksSt:n före¬
D«u 5 Maj f. ni.
kommit, och jag*skall icke söka usurpera ilen makt inom Stats-
Utsk., att jag skulle tillåta mig att, med åberopande af ett
Stånds majoritet, tillstyrka förslag, sora skulle stå i strid mot
den öfvervägande opinionen hos It. St., som äfven Utsk.
delar.
Frih. Sprengtporten: Då jag begärde ordet, var det
egentligen för att besvara Hr Lagerhjelms anmärkn., att hvar¬
je StatsUtskts betänk, var oriktigt i formen, då det slutades
med tillstyrkan af en underd. hemställan. Gr. Horn har i
detta fall gått mig i förväg med svarets afgifvande. Jag får
nu blott till Hr Lagerhjelms besvarande framställa, huruvida
han icke erinrar sig många tillfällen, då han deltagit i Stats-
Utsk:s tillstyrkan om hemställan till Konungen. Detta är en
form, som är alldeles oskiljaktig från möjligheten att afsluta
statsregler:n, och som vid mångfalldiga tillfällen måste be-
gagnas.
Hr Lagerhjelm: Det är mig icke obekant, att Stals-
Utsk:s yttranden äfven någon gång måste slutas såsom Ekon.-
Utsk:s: men då den hemställan, som deruti göres, är för¬
enad med anslag och utgör ett villkor för anslagets bevil¬
jande; så tror jag, att hvar och en måste medgifva, att en
sådan hemställan är af en annan beskaffenhet, än den , som
kan göras af Ekon.Utsk., eller sådana hemställanden, som
vid föreg:de riksdagar varit tillstyrkta af StatsUtsk. , hvilka
icke varit beledsagade med vägran af anslag för den hän¬
delse, att Konungen ej skulle finna sig uti att gå Ständer-
nes önskningar till mötes.
Uppå derefter framställd propos., blef StatsUtsk:s utlåt.
N:o 4° af R* °* Ad. återremitteradt.
II. R. o. Ad. utskiljdes kl. 4 bil 4 e>
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 5 Maj 18/jo.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 29 sisth April f. och c.
m., äfvensom det särskildta pleni-prot., som samma dag e.
m., i anseende till jäf emot undert., fördes af Häradshöfdin¬
gen Rudolph Cederschjöld.
Hr von Röök, Gustaf, uppläste följande:
Jag vågar utbedja mig få göra ett tillägg till hvad jag i
förmiddagens plenum anförde, ang:de förslag om pension åt
ålder¬
Dcu » Maj c. m.
ålderstigne häradshöfdingar, som efter mångårig tjenstgöring
icke vidare kunna förvalta deras embeten, och hvilka em¬
beten således, om tillräcklig pension icke anslås, måste skö¬
tas af tjenstförrättande, särskildt förordnade domare, så län¬
ge domsagans häradshöfdinge lefver och är förhindrad af
sin ekonomiska ställning att afgå från sin embetsbefatlning, ehu¬
ru af ålder förnekad att uppfylla sina embetspligter. Jag
bedyrar heligt och vädjar till de personer, som hedra mig
med nära bekantskap, att det sårar min hederskänsla, att
vara i den ställning, att jag icke kan öfvergifva den mig i
nåd. anförtrodda domsaga, utan att, under mina återstående
dagar, åtnjuta en pension, som ger mig förhoppning om
bergning, och jag är öfvertygad, att flere åldrige häradshöf-
dingar, med enahanda förhållande som det är med mig,
derom dela lika tankar samt har således vördsamt föreslagit
2000 r:dr b:co årligen. För egen del tager jag mig den
friheten omnämna, att min domsaga, under blott Irenne ge¬
nerationer, varit i mina och mina förfäders händer io4 år eller
sedan den 20 April 1736; och det hade sannerligen varit för
mig synnerligt tillfredsställande, att, om mina krafter tillåtit,
i det längsta vara i utöfvande af ett embete, hvaruti, utan
att tillräkna mig någon egen förtjenst, om hvilken andra och
domsagans innevånare må dömma, jag städse oafbrutet skör¬
dat vänskap och förtroende. Men som domsagorna i Riket
äro till arbete och inkomster olika, så torde den föreslagna
pensionen 2000 r:dr b:co till alla häradshöfdingar ej vara
tillämplig, och måhända i de mindre domsagor vara af mig
för högt föreslagen, och tager mig således den friheten
vördsamt tillägga, det H. StatsUtsk. täcktes öfverlemna till
K. M:s nåd. förordnande om den pension, antingen 2000
r:dr b:co, eller mindre, en afgående 65-årig häradshöfding
bör tillslås vid afskedstagandet, och är fullt och fast öfver¬
tygad, att en åldrig häradshöfding då, med afseende lill
hans förtjenster, hugnas med och får åtnjuta den största
rättvisa.
Anhållande, att detta anförande må åtfölja det af mig
i samma ämne förut ingifna anförande till H. StatsUtsk.,
och i sammanhang dermed komma under Utsk:s öfverlägg¬
ning vid den beviljade återremissen af utlåt, under N:o 4°
och de deruti upptagna särskilda afdelningar.
R. o. Ad. beslöt, att detta anförande borde åtfölja åter¬
remissen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°> ang- regleringen af
utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel.
Hr af Grubbens, Nils Wilh., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Hindrad af göromål att tillstädesvara, då vid sista ple¬
num d. 2 dennes t Ista hufvudtiteln föredrogs, och som
återremiss af detta StatsUtskis betänk. N:o 3i då beviljades,
6 H. 29
22Ö
Den 5 Maj e. m.
anhåller jag vördsammast, att äfven dessa anmärknlr måtte
få åtfölja remissen.
Jag anser 170,000 r:dr årligen för H. K. H. vara allde¬
les för litet, och anhåller, att en summa af 200,000 r:dr
måtte anslås, och således denna punkt ökas med 3o,ooo r:dr.
Deremot torde å denna hufvudtitel följande besparingar
kunna göras, nemi:
Ved och kol för den K. hofhållningen är upptaget
till 25,2io r:dr b:eo, en enorm summa, sorn aldrig kan åt¬
gå; för denna summa kan köpas 3,000 famnar ved och
12,000 t:r kol. Om 3oo rum dagligen eldas på K. slottet*
blir för hvart rum 10 famnar. Vanligtvis beräknas 2 fam¬
nar björkved på hvart större rum öfver vintern; låt oss an¬
taga 3 famnar för hvarje rum på K. slottet, blir det än¬
dock icke mer än 900 famnar; och mer än i5o famnar
tallved kan ej åtgå till köken och tvättning, ej heller 1000
läster kol. Jag anser således i5,ooo r:dr b:co vara fullt till¬
räckliga, ty för denna summa kan upphandlas 1000 famnar
björkved, 200 famnar tailved och 100 läster kol, och likväl
blifva 4°°° i'.‘dr öfver åt vedsågare och bärare. Jag föreslår
således vördsamt, att 10,210 r:dr å denna punkt afdrages.
Till lys-, polis- och renhållning å K. slottet
torde 10,000 r:dr vara fullt tillräckliga, och således 6,100
r:dr kunna besparas; priset på olja är nu mera så lågt, att
alla trappor, corridorer m. m. kunna upplysas för 1000
r:dr b:co årligen.
Slutligen anser jag äfven 6,000 r:dr kunna indragas
för underhållet af Svartsjö och Drottningholm. På Svartsjö
har på många år icke någon reparation varit, tvertom hela
ena stenhusflygeln, bestående af circa 20 rum, har blifvit
bortsåld till bränneri och magaziner. Likaså på Drottning¬
holm; den stora s. k. casern vid China, fateburen vid sjön,
höger om Drottningholmsbron, jemte alla Kronans bodar
och skjul m. rn., hafva blifvit bortsålde. Om rätt hushål¬
lades med medlen, så bör 10,000 r:dr årligt anslag vara till¬
räckligt; men då den förra trädgårdsmästaren för arrendet
af parken och trädgårdarna m. 111. gaf, som jag hört sägas,
800 r:dr årligen till Drottningholms-cassan, har den nuvar.
lönen utur cassan till lika belopp, sedan hans s. k. arrende
afdragits, ty han har 1,800 r:dr i lön och ger 1000 r:dr i
arrende för hus och jord m. m., samt har betaldt för hvar
smula han sommartiden levererar till de K. hofven.
En besparing skulle således på detta sätt uppstå af
22,310 r:dr, och den brist — 7)690 r:dr — är så ringa, att
ju icke den, utan kännbar förlust för Staten, kan utgå för
det uppgifna ändamålet, nemi. 3o,ooo r:drs förhöjning i H.
K. H:s apanage.
Gr. Taube, Joh. Gustaf, samt Frih. Toll, Gustaf,
begärde detta anförande på bordet.
Den 5 Maj c. m.
Upplästes K. M:s denne dag f. ni. ankomna nåd. svar
uppå Ii. St:s lind. skrifvelse ang:de riksdagens förlängande;
gifvet Stockholms slott den 4 Maj 1840.
R. o. Ad. fann detta nåd. svar icke erfordra annan åt¬
gärd, än att läggas till handlingarna.
Föredrogs ånyo LagUtskts d. 29 sisth April samt d.
2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 36, i aniedn. af an-
roärkn:r vid Ulsk:s betänk. N:o 2, ang:de granskning af R.
St:s Just.ombudsmans afgifna embetsberättelse.
Hr Frih. o. Land tm. erinrade, att LagUtskrs nu fö¬
redra gna utlåt, icke kunde föranleda till något beslut, om
icke tillika föredroges Utsk:s i ämnet först under N:o 2 af¬
gifna betänk., hvarföre Hr Landtm, ville låta uppläsa de
delar af sistnämnda betänk., hvilka kunde blifva föremål för
beslut.
Sedan den del af betänk., som innehåller omdöme öf¬
ver det sätt, hvarpå Just ombudsmannen sitt embete förval¬
tat, blifvit uppläst, afbröt Hr von Hartmansdorff,
August, läsningen, begärde ordet och yttrade:
Den delen af betänk., som är uppläst, har på detta
rum icke blifvit omtvistad. Om derföre Hr Frih. o. Landtm,
behagar framställa särskild propos. derpå, så förmodar jag,
alt den blir bifallen. Derefter återstår den följande punk¬
ten alt tvista om.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag instämmer uti
Hr von Ilartmansdorffs anhållan, att Hr Frih. o. Landtm,
ville framställa propos. på den upplästa delen af betänk,,
och alt hvad som sedermera förekommer i betänk, måtte
särskildt blifva föremål för öfverläggning inom R. o. Ad.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag der¬
emot anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, måtte först fram¬
ställa propos. på bifall till utlåt, i sin helhet.
HrMunck af Rosenschöld, Nils Rudolph, upp¬
läste följande:
I den del af R. St:s Just.ombudsmans nu på bordet
hvilande embetsberättelse, som afhandlar åren i838ochi83g,
linner man uti en der upptagen juridisk verksak ett tryck¬
frihetsmål, rör:de en Assessor Magnus Jacob Crusenstolpe,
hvilket mål i ofvannämnda embetsberättelse afhandlas från
och med sid. 82 till och med sid. 119; börjande berättelsen
derom med dessa ord: ”Samma upplysta och vaksamma om¬
sorg om yttrande-rättens helgd, sorn gaf Tryckfr.förorda,
”egenskap af grundlag, föranledde också R. St. att särskildt
”föreskrifva sin Just ombudsman i 22 §:n af den för honom
■”fastställda ihstruction, skyldighet, att med synnerlig upp-
”märksamhet: och nit iakttaga hvad R. St. till skyddande af
"denna frihet stadgat &c. &c.” Följande märkvärdiga örn-
Den S Maj e. m.
Ständigheter, hvilka väl röra den Svenska domaremakten,
som efter den tydning afgo§:n Reg.F:n, som velat göra sig
gällande, skulle vara en makt högre än Svenska Konunga¬
makten; en makt, hvars förfarande man icke en gång ex¬
empelvis fick omtala, således mera suverän, än den, som är
Gud allena för sina gerningar responsabel, men hvilka det
dock torde tillåtas mig att citera, då go §:n Reg.F:n icke blif¬
vit använd för att hindra samma acters föredragning och
bordläggning. Dessa märkvärdiga omständigheter äro föl¬
jande: 1:0 att den domaremakt, sorn handlagt ofvannämnda
tryckfrihetsmål, efter ett mot Assesor Crusenstolpe af publik
actor väckt åtal för crimen lsesse majestatis ej ställt sig till
efterrättelse 1777 års K. bref, och således beröfvat Konun¬
gen sin jus aggratiandi, ergo sjelf begätt ett crimen lassoe
majestatis; 2:0 att då den strafflag, eftgr hvilken den ankla¬
gade af edsvuren nämnd blifvit dömd skyldig att straffas,
innehöll flera grader, den domaremakt, hvilken haft sig å-
lagdt att tillämpa denna lag, med förbiseende af 24 cap.
3 §:n Rätteg.b:n, ej i sitt domslut uppgifvit de skäl, hvarfö¬
re den, i stället för den lindrigaste graden i denna strafflag,
tillämpade en svårare; att denna domaremakt således dömt
efter godtycke. Hvad rätt Svenska medborgare hafva att
vänta, sedan detta eller godtycket blifvit lag, är en fråga,
som icke hör hit. Så långt citationerna ur Just.ombuds-
mannens embetsberättelse. När härtill kommer, att ankla¬
gelsen mot Hr Assessor Crusenstolpe för ett begånget crimen
laesae majestatis grundade sig på en tydning (calumnia) af 3
§:n Reg.Fm, hvilken § afhandlar Konungens inviolabilitet och
lyder: "Konungens Majestät skall hållas i helgd och vörd¬
nad; hans gerningar vare mot allt åtal fredade;’’ — af så
svår beskaffenhet, att om den fortfarande kan göra sig gäl¬
lande, och Svensk man kan blifva olycklig och statsfånge,
derföre att han tror, att Sveriges grundlagar åtskilja Ko¬
nungens person och enskilda gerningar, hvilka äro inviolabla,
från regeringsåtgärder, för hvilka Konungens rådgifvare
skola vara ansvarige, och hvilka icke blott kunna klandras,
utan för hvilka nämnde rådgifvare kunna inför Riksrätt till
ansvar ställas; och om ofvannämnda § i Reg:F:n icke på grund
af 83 §:n samma grundlag får tagas efter ordalydelsen, vi
väl icke kunna sägas lefva under suveränitet, men dock un¬
der embetsmanna-despolismens absoluta välde, hvilket torde
vara än mera tyranniskt och fruktansvärdt; så hade jag
trott, att dessa uppräknade fada kunde vara tillräckliga
skäl, hvarför R. St. kunde anse sig befogade, att — genom
att i önskningsväg hos K. M. anhålla om amnesti för en,
på de rättvisa grunder, som deras egen Just.ombudsmans
berättelse uppgifver och nu i min resumé' äro upptagna, för
politiskt brott anklagad och dömd Svensk undersåte, — på
detta sätt inför opinionen tillkännagifva ett offentligt ogil-
ande af, alt Sveriges grundlagar af sjelfva dess domaremakt
Den ä Maj c. m.
939
blifvit öfverträdda, oell Svensk medborgare olagligen blifvit
beröfvad sin fr i lie t. Men då de så nu icke blifvit ansedda,
och detta H. Stånd icke en gång ansett tillstiindigt alt egna
minsta uppmärksamhet åt denna sak, utan tvertom ansett,
att den icke grundlagsenligt borde upptagas; så vill jag för¬
bigå denna sak, betraktad såsom ett juridiskt monstrum nied
alla sina olagligbeter, och bär blott fasta mig vid delta
tryckfrihetsmål, såsom ett politiskt brott, begånget af Hr
Assessor Crusenstolpe— och gör följande motion: att R. St.
ville ingå till K. M., på sätt som med andra önskningsmål
förfares, med den önskan, det Högstdensamme ville af gunst
och nåd utfärda ett amnesti-decret (lex oblivionis), hvarige¬
nom ej blott Hr Assessor Crusenstolpe, utan alla utan un¬
dantag, som för deltagande uti följderna af det honom till
last lagda tryckfrihetsbrott blifvit till ansvar ställda, måtte
försäkras om glömska af det förflutna och återinträda uti
åtnjutande af medborgerlig frihet och medborgerliga rättig¬
heter. Härigenom tror jag R. St. skola återställa K. M.
den Honom i detta mål af domaremakten beröfvade jus ag-
gratiandi, Konungamaktens skönaste prerogativ , och skydda
Svenska undersåtare, som obetänksamt uttryckt sin ovilja
mot ett brott, som de trodde af sjelfva domaremakten vara
begånget mot våra grundlagar, och mot den i desamma
hvarje Svensk förbehållna frihet och lagliga rättigheter. Jag
tror dessa medborgare hafva förtjenat det, ty deras obetänk¬
samhet härledde sig från en känsla för rätt, hvilken alltid
varit Svenskens förnämsta dygd.
Frih. Cederström, Anders, begärde Hr Munck af
Rosenschölds motion på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan särskild pro-
pos. blifvit begärd på en punkt i betänk., denna propos.
icke kunde förvägras; hvarföre Hr Landtm, hemställde, 0111
R. o. Ad. behagade gilla LagUtskts utlåt., i afseende på det
sätt hvarpå Just.omhudsmannen motsvarat och fullgjort det
vigtiga förtroende, R. St. honom lemnat.
Ropades ja.
Vidare upplästes den efterföljande delen af LagUtsk:s
utlåt. N:o 2.
Hr Gyllenhaal: Jag anhåller vördsamt att, i anledn.
af detta betänk., måtte uppläsas den reservation, som åtföljt
betänk. N:o 2 af Hr Lagergren, och uti hvilken Hr Gr.
Sparre, Hr von Röök m. fl. instämt.
Hr Lagergrens i anledn. af LagUtsk:s utlåt. N:o 2 af-
gifna reservation blef derefter för R. o. Ad. uppläst.
Hr Gyllenhaal: Uti sitt sedermera afgifna betänk,
har Utsk. förklarat, att detta tillägg ingalunda innefattar
hemställan till Stånden 0111 vidtagande af någon åtgärd uti
Deli 5 Maj e. ra.
föreriämnda hänseende, utan endast antyder Utsk:s åsigt om
ett lämpligare sätt att fullgöra embetsåliggandet att anmär¬
ka brister uti författningar. När jag jemför reservationen
med Utsk:s sednare, förklarande, i anledn. af tillägget; så
hemian jag deraf anledn. att yrka, att tillägget uti betänk.
N:o 2 antingen måtte ogillas, eller att R o. Ad. behagade
förklara, alt både första och sednare betänk, blott läggas
till handlingarna, såsom icke erfordrande någon pröfning.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Min afsigt varatt
yttra hvad Hr Gyllenhaal nu nämnt. Jag har derföre in¬
genting att tillägga.
Uppå derefter framställd propos. blef den del af Lag-
Utsk:s utlåt. N:o 2, hvaröfver R. o. Ad. icke redan förut
här ofvan fattat sitt beslut, endast lagd till handlingarna.
Ånyo föredrogs StatsUtskcs den 29 sisth April och d.
2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 79, i anledn. af erhåll¬
na återremisser å StatsUtskrs betänk. N:o 32, ang:de den
lönereglering, som erfordras i följd af Statsrådets förändrade
organisation.
I-Ir Frih. o. Land tili. hemställde, om R. o. Ad. ansåg
detta utlåt, böra punktvis föredragas.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Då jag förra
gången begärde, att detta betänk, skulle punktvis föredra¬
gas, var det ännu icke i tryck utdeladt till R. o. Ad:s leda¬
möter, hvilket deremot nu är händelsen, så att jag förmo¬
dar, det Ståndet numera tagit kännedom deraf. Jag yrkar
derföre icke, att betänk, nu skall punktvis föredragas. Dess¬
utom får jag tillägga, att sedan jag inhemtat, det icke blott
H. PresteSt., utan äfven Vällofl. BorgareSt. lära hafva bi¬
fallit detta betänk.; så ämnar jag icke vidare yrka någon
förändring i det sednare förslaget från StatsUtsk., enär jag
redan haft tillfälle att för R. o. Ad. tillkännagifva min åsigt
af saken. Vid en kommande riksdag förmodar jag, att äm¬
net ånyo blifver föremål för öfverläggning och pröfning,
alldenstund de bestämda lönebeloppen ovedersägligen äro
för ringa. Man skall, när jag då vill ånyo försöka att göra
min mening gällande, icke kunna förebrå mig att nu hafva
förtegat mina tankar derom.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag visserligen
icke vågar hysa den förhoppning att kunna göra min me¬
ning gällande, kan jag likväl icke underlåta att förklara,
att jag anser R. St. icke böra bifalla några löneanslag till
embetsman, som ännu icke finnas. Jag tror, att Styrelsens
pligt hade varit, alt först sanctionera det förslag, som Stän-
derne afgifvit lill depart:s-slyrelse, och alt Ständerne der¬
efter först bort bestämma lönerna för dessa embetsman. Då
likväl 2 Stånd nu beslutat bifall till betänk, med en obe¬
Den 5 Maj e. m.
tydlig modifikation af BorgareSt., i afseende på hyresersätt-
ningen, och då majoriteten inom detta Hus är på förhand
gifven, och jag således icke kan hoppas att här vinna sympa¬
tier för min åsigt; inskränker jag mig till den reservation,
alt jag linner det bevisa ganska ringa förtroende, för att
icke säga ett stort misstroende lill Representationen, att,
sedan Ständerne hos K. M. anhållit om införande af en ny
organisation af Statsrådet, hvilken måste medföra behofvct
af ökade anslag, Styrelsen saknar den tillit till Ständerna,
alt desse skulle vilja bevilja medel för verkställigheten, utan
anser sig på förhand, och likasom ett villkor för sanctionen,
böra äska en penningereglering. Sådant torde icke befästa
förtroendet emellan Styrelsen och folket. Tvertom borde
det ännu mer lossa de band, hvilka, att domina efter nyss
föregångna discussioner emellan ledamöter af StatsUtsk. och
andra medlemmar inom detta Hus, synas redan vara temme¬
ligen lösa.
Frih. Boye, Ludv.: Förtröstande mig på ilen öfverty¬
gelse, att efterverlden icke gör särdeles afseende på den si¬
ste talarens framställning, begär jag att få i prof. nedlägga
min tacksamhet till K. M., för det K. M. icke gifvit efter
för de djerfva och o försyn ta påståenden, som hela tiden fö¬
rekommit i allmänna bladen, tydligen utvisande grunden för
oppositionens handlingssätt. Med oförställda och klara ord
synes meningen vara denna: få vi Statsrådet sammansatt
af vårt folk, då vilja vi betala, men skulle Konungen vilja
utöfva den makt Han äger att, utan considerationer, utnäm¬
na embetsmännen, då skola vi sätta oss emot hvad som är
skäligt och billigt. Jag tackar Konungen, för det Han icke
låtit skriket i tidningarna verka på Sig.
Frih. Tersmeden, Wilh.: Till besvarande af Hr Frih.
Boyes gjorda anmärkt!., får jag anföra, att jag visserligen an¬
ser att K. M. hade kunnat sanctionera den af R. St. antag¬
na grunglagsändringen, oberoende af löneregleringen, och
att jag för min del skulle önskat, att så hade tillgått; men
sedan nu icke så har skett, så anser jag, å andra sidan, att
H. St. böra visa, att de velat göra åtminstone allt hvad på
dem ankommer för att tillvägabringa den af nationen ön¬
skade förändringen. Det är på denna grund jag tillstyrker
bifall till StatsUtsk:s utlåt., sådant det är af Hr Frih. o.
Landtm, föredraget.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då a:ne af Ståndets
ledamöter begärt propos, å betänk, i sin helhet, och ingen
yrkat dess föredragning punktvis, Hr Landtm, ansåg sig bö¬
ra till Ståndet hemställa, om Ståndet behagade bifalla Stats-
TJtsk:s utlåt. N:o 79, jemte det deruti åberopade utlåt.
N:o 32.
Ropades ja.
a31
Dea 5 Maj e. m.
Företogs till pröfning StatsUtskts den a5 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. N:o • anledn. af motion
om aflöningsersättning för adjungerade ledamöter uti K.Gö¬
tha Hofrätt.
Frih. Leijonhufvnd, Abraham: Jag har under lop¬
pet af 16 år varit arbetande uti alla 3 Rikets Hofrätler,
och äger således någon erfarenhet i frågan, hvarom nu tvi¬
stas; och det är kanske då en skyldighet, att vid detta till¬
fälle icke förtiga den öfvertygelse, jag hyser uti delta gan¬
ska vigtiga ämne.
Götha Hofrätt är i det afseende styfmoderligt behand-
ladt, att dess fyra divisioner icke hafva iner än 5 ledamöter
på hvardera, då Svea Hofrätt har 6 och i Hofi ätten öfver
Skåne och Blekinge finnas 7 ledamöter. Jag tror, att det
ligger en stor inconseqvens deruti, att man af en domstol, så¬
dan som en Hofrätt, dömmes i Jönköping af 5, i Stockholm
af 6 och i Christianstad af 7 ledamöter. Jag tror visser¬
ligen icke, att folkets rätt förbises genom det mindre anta¬
let; men conseqvensen fordrar, att antalet är lika stort i
alla Hofrätterna. Genom ett misstag har det händt, att le-
damöternes antal på hvardera divisionen i Götha Hofrätt
blifvit reduceradt till 5 personer. I anseende till ärendenas
tilltagande mängd för 16 år sedan, fann Hofrätten nödigt att
sätta sig på 4 divisioner. Man fruktade då, att hinder skulle
möta för erhållande af ökad personal och minskade derföre
antalet af ledamöterna på de 3 divisionerna, som då funnos,
och vann derigenom ändamålet att kunna arbeta på 4 divi¬
sioner. Sedermera har en juridisk obetydlighet tillkommit,
som gör detta förhållande mera märkbart. Det är kändt, att 5
ledamöter utgöra domfört antal i alla mål, och att i rin¬
gare mål 4 må dömma, om alla äro om beslutet ense. Detta
uttryck — ringare mål — hvaröfver 4 må besluta, derest
de äro om beslutet ense, har alltid förekommit mig såsom
ett oting, såsom ord utan mening. Jag erkänner icke ett så¬
dant jemknings-systeme uti beslut i lagskipningen. Domsto¬
len bör vara så organiserad, att hvardera ledamotens åsigt
bör få göra sig gällande. Men då alla ledamöterne måste
hysa samma åsigt, såvida beslut i målet skall kunna fattas;
så uppstår ofta, för att vinna ändamålet af ett beslut, såda¬
na jeinkningar af åsigter, sorn jag anser alldeles olämpliga
och oförenliga med en domstols värdighet och anseende.
Dessutom ligger der en oegentlighet uti benämningen: rin¬
gare mål; ty ringare mål gifvas icke i objectiv mening,
eller annorlunda än relativt till personerna, som målen angå;
och hvad som således för den ena parten , såsom millionär,
kan vara ringa och utan betydenhet, kan för den andra par¬
ten, såsom fattig, vara af stor vigt, och domaren får väl ej
taga parternes ställning i samhället eller deras begrepp om
hvad
Den 5 Maj e. ra.
a33
hvad de anse ringa eller betydande till grund för omdömet
om målets vigt eller obetydenhet. Någon annan norm gif-
ves ej för omdömet i detta fall, hvaraf äfven följer, att man
aldrig kan bestämma, 0111 ett mål ur ringa eller ej, enär
gränsen dem emellan saknas.
Nu inträffar det förhållande med Götha Hofrätt, enär
divisionerna endast bestå af 5 ledamöter, alt då, såsom nä¬
stan dagligen är händelsen , en eller annan ledamot är sjuk
eller af annat laga förfall hindrad att uppkomma, måste di¬
visionens 4 ledamöter tillkalla en e. o. cancellist att förda¬
gen tjenslgöra såsom ledamot. Jag hemställer till en hvar,
om aktningen för domstolen är bevarad, då hon är så orga¬
niserad, alt extra-ordinarien måste sitta och dömrna bredvid
ledamoten. Dessutom inträffar det, att ledamöter ovillkor¬
ligen behöfva ledighet för att utarbeta vidlyftigare mål eller
uppsätta och justera sina betänktn; och i sådana fall måste
äfven, på sätt jag nämnt, en extra-ledamot tillkallas, såvida
domstolen ej skall blifva inactiv. Jag tror visserligen icke,
att mångtaligbeten af ledamöterna bestämmer vigten af dom¬
stolens beslut; jag tror Ivertom, att trenne grundlärde, upp¬
lyste, sakkunnige och rättvise domare kunna domina lika väl
som 5; men rättvisan befordras icke derigenom, att dom¬
stolen saknar det antal ledamöter, som enl. gällande före¬
skrifter erfordras lill domfördt antal. Jag skulle till och
med anse nyttigt, om hvarje division blott bestod af4 eller
3 ledamöter; men desse borde då vara så qvalificerade, att
allmänna opinionen säkert förtröstade derpå, att deras beslut
voro areopagiskt riktiga. Nu kan ej så inträffa, och jag vet
således bestämdt, att det är högst nödvändigt, att Hofrätten
organiseras så, att verklig rättelse är att påräkna, hvilket
icke kan vara förhållandet, så länge jemknings-systémet må¬
ste användas eller extra ordinarie!1 adjungeras för att deltaga
i besluten. Jag har för i3 år sedan uti en comité' uttalat
denna tanke; och jag anser för min skyldighet att äfven
göra det nu. Det har varit ett behof för Götha Hofrätt att
tillkalla de 4 ifrågavar. adjungerade ledamöterna, för att på¬
skynda ärendenas gång och bereda möjlighet för referen¬
terna att sins emellan lotta äldre mål, utarbeta och före¬
draga dem, och derigenom hinna till jemn oafbruten före¬
dragning af sednare inkomna mål. Jag yttrade mig icke i
allmänna frågan om löneförhöjningar och förändringar i
domstolarnes organisation. Jag tior, att den tid måste kom¬
ma , då vi kunna motse förändringar deruti, och uti del regle-
mentariska af lagskipningen. Jag hoppas, att Hofrätterne
icke alltid skola qvarstå, såsom colossala massor, verkande på
en punkt efter ensidiga åsigler. Jag tror, att landels väl
skulle befordras , derigenom att Hofrätterne Öfvergingo till
hvad de böra vara, nemi. öfvcrrälter lili distrieten. Må¬
hända skulle derigenom den gamla betydelsen af Ilofrätterna
6 II. 3o
Den 5 Maj e. ra.
försvinna. Den tiden då Hofrätten var Konungens högsta
nämnd är förbi; de äro icke annat än öfverrätter och böra
ej vara annat.
Jag har således icke velat tala för partiella löneförhöj¬
ningar och partiella förändringar, äfven hvad angår personal¬
organisationen ; emedan jag anser det oformligt i en tid, då
man kan motse fullständiga förändringar i rältegångsange-
lägenheterna och judiciella förvaltningen. Jag gör mig den
förhoppningen, såsom jag nämnde, att det ej kan dröja län¬
ge, innan vi erhålla en annan ordning, hvarigenom rättegrs-
väsendet får en lifligare och hastigare gång, utan att rätt¬
visan och rättsökandes angelägenheter förnärmas. Emedler¬
tid nödgas vi hjelpa oss med del närvar, förhållandet; men
deremot anser jag oundgängligen nödvändigt, att emedlertid
på interimsstaten anordnas löner eller arfvoden till de fyra
adjungerade ledamöterna i Götha Hofrätt, på det ärendenas
afgörande må oafbrutet få fortsättas till landels belåtenhet.
Jag anhåller derföre, att denna framställning måtte få åt¬
följa återremissen till Utsk., och förenar mig med Hr Gyl¬
lenhaal uti den anhållan, att de 4 adjungerade ledamöterne,
hvilka till allas belåtenhet fullgjort deras åtagande, måtte
erhålla en skälig ersättning för deras möda. Det kan icke
begäras, att en yngling under loppet af 5 år fäster sig vid
ett embetsverk till oafbruten sådan sysselsättning , som till¬
kommer ledamöter i Hofrätten, blott för den inkomst som
är förenad med en extra-ordinarie eller underordnad tjenste-
manna-befattning i Hofrätten. Han bör med skäl kunna på¬
räkna någon förhöjning i pecuniärt hänseende; ehuru det
visserligen är en vinst för honom att hafva samlat meriter
och förvärfvat förmäns aktning, och således vunnit utsigt till
befordran i Statens tjenst; men det är dock af vigt, att han
ej arbetar utan ersättning. De , som varit der, och de som
komma efter äro vanligtvis obemedlade lönlöse ynglingar,
som man kallat under löfte om, att de skulle erhålla någon
ersättning för deras arbete. När Götha Hofrätt anmälte sin
önskan att få adjungera dem, var det icke lämpligt att be¬
gära medel dertill. Det låg tvifvelsutan i bakgrunden, och
den förhoppning förespeglades dem, att de icke skulle blifva
utan ersättning. Jag anhåller, att StatsUtsk. måtte behjerta
denna angelägenhet, som, hvad summan beträffar, icke är af
särdeles betydenhet. Jag förenar mig med Hr Gyllenhaal,
och önskar, att StatsUtsk. ville, med mera frikostighet än
hittills, behandla denna angelägna sak.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med den sista värde tala¬
ren öfvertygad om omöjligheten för Götha Hofrätt att till
allmänhetens belåtenhet fullgöra sina skyldigheter, utan att
de fyra adjungerade ledamöterne bibehållas, och lika öfver¬
tygad, att man icke skäligen kan begära , att personer sko¬
la utan all slags vedergällning uteslutande fästa sig vid
Den 5 Maj e. m.
235
en sysselsättning, tillstyrker äfven jag återremiss, och alt
Utsk. måtte eftersinna detta; och jag beklagar de personer,
sorn höra till Götha Hofrätts jurisdiction, om Ständerne äro
liknöjde för denna angelägenhet, så vigtig för allmänheten,
enär derpå beror, att dess ärenden må skyndsamt afgöras.
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste följande:
Sedan StatsUtsk. genom utlåt. N:o 4o i ang:de regler:n
af ulgiflerna under riksstatens andra hufvudtitel, 3:dje punk¬
ten, afstyrkt bifall till äskad tillökning i löningsanslaget för
Rikets Hofrätter, bland annat af det skäl, att ett nytt lag¬
verk snart torde vara att förvänta, samt att den förändrade
organisationen af Statsrådet utau tvifvel komme att leda tili
reorganisation af hela just.väsendet; så, enär StatsUtsk. här¬
vid troligen förutsatt, att nämnda afstyrkande skulle afR. H.
St. godkännas, synes ock Utsk. hafva bort, just af förutsätt¬
ningen härom, finna sig uppmanadt att hos R. St. tillstyrka
bifall till Hr L. H. Gyllenhaals motion om särskildt anslag
till arfvoden för hittills varande eller hädanefter blifvande
adjungerade ledamöter i Götha Hofrätt. — När nya lagver¬
ket kan komma att af R. St. definitivt pröfvas i sin hel¬
het , lärer man ej ännu kunna med någon visshet förutse —
än mindre tiden, då detsamma, efter att hafva blifvit an¬
taget af begge Statsmakterna, kan komma att allmänt til¬
lämpas vid lagskipningen. Innan det blifvit antaget af Stats¬
makterna, kan naturligtvis någon reorganisation af just.vä¬
sendet icke ens påtänkas, och den synes derefter ej kunna,
till så vidt den skulle beslutas, hvarpå Statsrådets förän¬
drade organisation föga kan inverka , gå genast i verkstäl¬
lighet. Äfven med de mest ljusa förhoppningar, som i detta
afseende kunna hysas, måste man således föreställa sig en
tidrymd af lo eller i5, kanske 20 år, förinnan en tilläfven¬
tyrs tjenlig befinnande hufvudsaklig reorganisation af nuvar.
domstolsinrätlningar skulle kunna för sig gå, medelst härads¬
rätternas localiserande och permanence, Hofrätternes utflytt¬
ning till flera delar af Riket m. m.
Som det emedlertid, hvad Götha Hofrätt beträffar, är
kändt och oemotsagdt, att göromålen ej medhinnas af denna
öfverdomstol ordinarie-ledamöter; att adjungerade ledamö¬
ter således nödvändigt behöfts och behöfvas, icke tillfälligt¬
vis , utan för beständigt tills vidare; samt att de ärenden,
Hofrätten har att behandla, varit och äro i jemnt tillta¬
gande, men icke tvertom: så synes mig, oförgripligen, som
skulle en nödig omsorg för parters och rättsökandes, inom
denna Hofrätts jurisdiction, bästa hafva bort af StatsUtsk.
tagas i beräkning, fastän Utsk. funnit sig böra förbise de
hittills adjungerades billiga anspråk. Dessutom är klart, att
om Götha Hofrätt nu hlefve i saknad af erforderliga medel
för adjungerade ledamöters aflönande, skulle det snart nog
blifva omöjligt finna sådana medhjelpare; och följden kunde
a36
Den 5 Maj e, tu.
uppenbarligen ej blifva annan, än en årligen stigande balance
af oafgjorda mål och ärenden. Jag bifaller således, för min
del, motionen och yrkar vördsamt, till en början, på åter-
remiss af StatsUtskrs utlåt. N:o 41-
Hr Bogeman, Carl, uppläste följande:
Långt ifrån att tillhöra deras antal, som, utan afseende
på landets tillgångar och de skattdragandes förmåga, ifrigt
och oafbrutet predika om sarnhälls-utvecklingens förvånande
framsteg, och derifrån vilja härleda en oafvislig nödvändig¬
het af, riksdag från riksdag, ökade löner, skatter och stats¬
bidrag, samt påyrka vår redan alltför stora embelsmanna-
personals än vidare förökning; anser jag mig likväl icke bö¬
ra stillatigande lemna StatsUtsk:s ifrågavar. under JN':o 4*
anmärkta betänk, å sido.
Med afslag på motionärens framställning om ersättning
till fyra sedan år 1837 uti K. Götha Hofrätt adjungerade
ledamöter, har Utsk. sig utlåtit, att särskildta anslag för så¬
dant ändamål, hvarom nu vore fråga, icke borde af R. St.
i stat anvisas, utan att dylika utgifter lämpligast utgjorde
föremål för anvisning å de till K. M:s disposition ställda be¬
sparingar å andra hufvudtiteln etc. etc.
Denna princip är, efter min tanke, riktig, endast så vidt
det angår framtiden; men deremot olämplig och obillig i hän¬
seende till det förflutna och det närvar., ilhy att total
brist på besparingar lärer för ögonblicket förefinnasj
och då besparingar således n u icke uro att, sorn man säger,
taga på hyllan, och Statens redan iråkade förbindelse att er¬
sätta lönlösa embetsman för det arbete och den möda, de
flera år måst vidkännas, följaktligen dermed icke kan infrias:
anser jag Utsk. varit af rättvisa, billighet och allmän rätts¬
grund förp! i glad t att bifalla och tillstädja, att vedergällning
tilldelats ifrågavar. fyra adjungerade ledamöter, hvilka samt¬
lige, efter hvad jag, som i elfva år varit deras kamrat, spe¬
ciel! känner, ärq utmärkt skicklige jurister och embetsman,
och hafva under liela tiden ulöfval deras vigtiga kall med
sällsynt flit och nit, både till det allmännas båtnad och en¬
skilde rättsökandes gagn och nytta.
På grund häraf, och instämmande uti antydt fall i den
Utaf Hr Prosten Åstrand afgifna betänk, vidfogade, väl grun¬
dade reservation, vågar jag påkalla Ulsk:s närmare behjer¬
tande af de uti motionen redan tillräckligt utvecklade, be¬
vekande skä|, samt vördsamt yrka, att H. Utsk. måtte, på
sätt Hr Astrand föreslagit, anslå, att för en gång — ja ut¬
tryckligen endast för en enda gång — af Riksg.cont. mätte
Utgå ersättning för 3:ne års adjqnction, ifrån och med 1837
till och med 1840, med r:dr b:co 7,200; hvarigenom en hvar
qf de fyra adjuncterne skulle för året erhålla 800 r:dr, se¬
dan derifrån likväl afdragits hvad sorn under tiden åtnjutits
Den 5 Maj e. m.
i aflöning i Hofrätten, eller uppburils derstädes i adjunc-
tionsmedel.
Denna ersättning, 800 r:dr b:co för år, kan ju rimligt¬
vis icke anses för dryg eller för hög — snarare med skäl
betraktas sådan som den verkligen ock är, obetydlig och rin¬
ga, Domare-embetets skickliga ulöfvande kräfver forskning,
skarpsinnighet, arbele och ansträngning; och jag öfvcrlemnar
att ät en hvar af eder, mine herrar! som har någon, om än
ock aldrig så aflägsen, bekantskap med Hofrätternes trägna
göromål, att afgöra, om män, m.ed dessa från öfverdomarens
vigtiga kall oskiljaktiga egenskaper, kunna anses blifva nå¬
gorlunda rättvist ersatte med mindre, än som jag tagit mig
friheten förorda och tillstyrka.
Jemte det jag yrkar, att ifrågavar. betänk, måtte åter¬
remitteras, anhåller jag vördsammast, att detta mitt yttran¬
de må blifva återremissen följaktigt till H. StatsUtskoliet.
Hr Bogeman tilläde derefter muntligen:
Hvad särskildt vidkommer behofvet för Götha Hofrätt
att hafva tillkallat de ifrågavar. 4 adjungerade ledamöterna,
ber jag att fä förena mig uti Frih. Leijonhufvuds afgifna
upplysande yttrande.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag vill icke bestrida åter-
remiss af delta betänk., så mycket mindre som jag tillhör
den minoritet inom Utsk., som ansett löneersättningen vara
billig; och jag anser mig böra förklara, att jag funnit Slats-
Utsk. hafva gått för långt i sparsamhet eller för långt på
den bana, sorn det för sig utstakat, då det vägrat ett an¬
slag, i fråga om att ersätta en tjenst, som redan är gjord åt
Staten, och som, på sätt flere ledamöter vitsordat, blifvit
väl förrättad. Jag tillstyrker derföre äfven återremiss.
Hr Lagerhjelm, Pehl-: Efter de upplysningar, sorn
af P. ■esidenten i Götha Hofrätt blifvit R. o. Ad. meddelade
uti föregtde plenum, och nu af en f. d. President i samma
Hofrätt äro lemnade, äfvensom hvad den siste talaren an¬
fört, anser jag icke tvifvelaktigt, att billigheten kräfver be¬
viljandet af det anslag, som är i fråga, i enlighet med den
reservation, som Prosten Åstrand afgifvit. StatsUtsk. synes
hafva erkänt billigheten af ersättningen, men synes tillika
hafva gjort sig försäkradt derom, att tillgång på besparin¬
garna icke skulle saknas. Erfarenheten torde likväl hafva
visat, att besparingarna icke utgöra någon säker bank att
draga på; och då behofvet är vitsordadt, så bör det icke
ställas på så osäker fot , som besparingarna på andra huf-
vudtiteln. Jag anhåller derföre om återremiss, och att an¬
slag måtte beviljas, i öfverensstämmelse med hvad Prosten
Åstrand ansett lämpligt.
Ilr Gyllenhaal, Lars Herman: Innan jag går att
yttra mig i anledn af detta betänk,, ber jag att få hem-
a38
Den 5 Maj e. m.
bära min gärd af tacksamhet och erkänsla åt de ledamöter
af detta Hus, som understödt min motion. Frih. Leijon¬
hufvud har, i följd af 10 års erfarenhet på den plats jag
för närvar, har den äran att bekläda, vitsordat behof-
vet af de 4 adjungerade ledamöterna. Götha Hofrätt ingick
den 3 April 18med underd. hemställan till K. M. ang:de
behofvet af de 4 adjungerade ledamöterna. Denna underd.
hemställan har jag bifogat mitt yttrande i sisth Lördags-
plenum, i fråga om lönereglertn för Hofrätterna. Jag åbe¬
ropar detta document nu, såsom vore det här bi lagdt. Sär¬
skildt tackar jag uppriktigt ordform i StatsUtsk. för den äd¬
la förklaring, han afgifvit, att han tillhört minoriteten inom
Utsk. i denna fråga, och erkänt billigheten af anslaget. Jag
öfvergår nu till att yttra mig öfver sjelfva betänk. Om jag
skulle hänföras af värma för den sak, jag förfäktar, hvil¬
ken ligger mig ömmare om hjertat, än mången tror, anhål¬
ler jag att den måtte ursägtas mig.
Hr Gyllenhaal uppläste derefter följande:
Det är i sanning med känslan af djup ledsnad, jag ge-
uomläst och nu går att framställa anmärkmr emot H. Stats-
Utsk:s ifrågavar. betänk. N:o 4'-
Om det å ena sidan för mig utgör en dyrbar tillfreds¬
ställelse , att ledamöterne af H. PresteSt. inom Utsk. nästan
enhälligt understödt min motion, och åt densamma gifvit en
lika ädel som rättvis tydning, då de förklarat den af mig
för de lönlösa adjuncterna begärda ersättning utgöra en
''Statens hedersskuld’’; så är det deremot å den an¬
dra sidan nedslående och förvånande, att — så vidt betänk,
antyder — ingen enda ledamot af de 3:ne öfriga RiksSt:n,
roed undantag af Utsk:s ord-för., Gr. Horn, som nyligen här¬
städes yttrat sig hafva tillhört minoriteten inom Utsk.,
icke ens inom II. R. o. Ad., der jag likväl med skäl trott
mig kunna påräkna åtminstone några understödjande rö¬
ster, velat erkänna denna Statens hedersskuld och Sta¬
tens skyldighet att densamma gälda. Jag respecterar hvars
och ens öfvertygelse i detta, som i alla andra fall; men jag
kan ej tillbakahålla min hilliga förundran öfver den , efter
min öfvertygelse, till ytterlig orättvisa utsträckta sparsam-
hetsanda, som synes hafva legat till grund för Utsk:s hår¬
da afslag å min motion. Om det ock verkligen varit Stats-
Utsk:s fulla allvarliga afsigt, att, genom vägran af nya, äf¬
ven till behofvet icke förnekade, anslag, ”göra det när¬
var. statsskicket omöjligt” och att ”framtvinga ett
nytt”; om Utsk. trott sig äga anledn. till missbelåtenhet
med den närvar. Styrelsen , det så mycket omordade och
klandrade ”sy stern et”; om Utsk. trott sig finna, att miss¬
hushållning ägt rum med de anslag, som varit ställda under
Styrelsens omedelbara disposition : så frågar jag i allt
fall eder, mine herrar! hvad sammanhang äger väl detta
Den 5 Maj c. m.
239
flllt med det anslag, sorn nu är i fråga för ett enskildt fall?
Skola de lönlöse adjuncterne, — fastän man ä ena sidan icke
gittat förneka deras rättmätiga anspråk på ersättning, —
likväl å den andra sidan dömmas förlustige denna ersätt¬
ning, endast derföre att StatsUtsk. förmenar Styrelsen
icke hafva väl förvallat Statens medel? Skola desse adjunc-
ter oförskyldt lida för de fel, som Utsk. förmenar Styrelsen
hafva begått? Skulle ej StatsUtsk. benäget vilja erinra sig,
att om det ringa anslag, jag vördsamt begärt, af R. St. be¬
viljas för en enda gång, och ställes till K. Götha Hofrätts
disposition, så kan Styrelsen icke linder något villkor der¬
af åtkomma eller disponera en enda skilling; och följaktl.
hör ali fruktan för Styrelsens misshushållning, åtminstone i
den delen, vara nöjaktigt undanröjd. På min heder vill
jag ansvara, att detta anslag ingalunda skall ryckas till
främmande ändamål, utan lika skyndsamt som samvetsgrann!
utdelas till dem, för hvilka det blifvit begärdt, och som så
rättvist gjort sig deraf förtjente.
Den af Ilr Prosten Astrand emot betänk, gjorda reser¬
vation , uti hvilken de fleste öfrige herrar ledamöter af
PresteSl. sig förenat, innehåller hufvudsakligen allt hvad jag
kunde hafva att anmärka emot de grundsatser och den
anda, som StatsUtsk. i motiverna för sitt afslag synes haf¬
va antydt. Jag åberopar denna reservation till hela dess in¬
nehåll, och förklarar, i sammanhang dermed, offentligen min
högaktningsfulla erkänsla för de ädelsinnade reservanterna.
Här är icke fråga, mina herrar! 0111 uppförande på stat
af något särskildt anslag för framtiden till de lönlösa
adjuncterna; här är endast fråga om alt betala ett arbete,
som redan är ful Ig jord t, som med utmärkt heder och
till allmänhetens båtnad blifvit verkstäldt. Hvarje enskild
man är förbunden att betala sina skulder. Månne ej Sta¬
ten i detta fall har lika stora, lika heliga förbindelser?
StatsUtsk. har icke kunnat påstå, än mindre styrka, att
den nu ifrågaställa utgiften varit obehöflig; tvertom,
Utsk. synes hafva indirecle medgifvit, att den varit ’’af be-
’’hofvet påkallad.’' Detta medgifvande åter har fram¬
lockat det förklarande af Utsk., att ”dylika utgifter”
lämpligast utgöra föremål för anvisning å andra hufvudti-
telns besparingar, ''hvilka” — såsom orden lyda — "synas
"hafva hort, och för framtiden kunna dertill lem-
"na tillgång." Nu känner StatsUtsk. alltför väl, att på an¬
dra hufvudtiteln, sedan längre tid tillbaka, icke funnits och
för närvar, icke heller finnas några odisponerade besparin¬
gar. Nå väl! hvad är då rätta meningen af StatsUtskts nyss
åberopade yttrande? Jo! att de lönlöse adjuncterne väl
kunna anses berättigade till ersättning för sin möda, och
äfven hade hort undfå den af besparingarna å andra huf¬
vudtiteln, om sådana funnits; men som nu dessa besparin¬
gar icke lemna tillgång dertill, så måste adjuncterne vänta
Den 5 Maj e. m.
till dess, i en mer eller mindre aflägsen framtid, måhända
efter deras död, det visat sig, om möjligen något öfver¬
skott, för detta behof disponibelt, kan uppkomma. Man
måste djupt beklaga de tjenstemän, hvilka, efter att för Sta¬
tens och det allmännas gagn hafva uppoffrat lid, möda och
enskild förmögenhet, allt under billig förhoppning om nå¬
gon ersättning derföre, omsider se sina förhoppningar så
grymt gäckade, sina uppoffringar lönade med—ovilja och
otack! Hvilken hugnande Utsigt för de unge män, som sö¬
ka inträde på den tunga embetsmanna-banan ! Hvilken
uppmuntran för hvarje chef, som använder all sin förmåga,
att vid det honom anförtrodda embetsverk söka fusta ut¬
märkt skicklige, redbare, aktningsvärde ynglingar!!
Uti mina från detta rum redan afgifna anmärkntr emot
StatsUtsk:s betänk. Nto 4°, ang:de regleringen af utgifterna
under andra hufvudtiteln, och den del deraf, som rörer
begärd tillökning i Hofrätternes personal och lönevillkor,
har jag sökt fullständigt utreda behofvet för K. Götha
Hofrätt, så väl af de nu ifrågavar. 4 adjuncterna med egna
rotlar, under den redan förflutna tiden ifrån d. i Oct. 1037,
som ock af 4 nya ledamöter med lön på stat för framtiden.
Till undvikande af en tröttande vidlyftighet inskränker jag
mig till att här endast vördsamt åberopa hvad i det afseen-
det redan blifvit omständligen anfördt och ådagalagdt.
Jag ber att få fästa H. It. o. Ad:s Uppmärksamhet der¬
på, att den ersättning, hvarom nu är fråga, icke innefattar
längre tid, än de 3:ne åren ifrån d. 1 Oct. 18>7, intill d. 1
Oct. innevar. år; ty antingen blifva de begärde 4 nya leda-
möterne dessförinnan af R. St. beviljade, eller ock komma
de nuvar. 4 adjunctionerna att, — af brist på medel till er¬
sättning för de lönlösa adjuncterna, — helt och hållet upp¬
höra, till största olägenhet och skada, ej mindre för Hof¬
rätten, än för det allmänna, genom den stagnation i arbetet
och de oafbrutet växande balancer, sorn derigenom ound¬
vikligen måste uppkomma.
Uti sin d. 3 April 1837 till K. M. ingifna lind. hem¬
ställan om förstärkning i antalet af arbetande ledamöter,
föreslog Hofrätten icke något arfvode för de 4 adjuncterna
med egna rotlar. Detta bärrörde, mine herrar, icke af glöm¬
ska, utan af ren grannlagenhet. Andra hufvudtitelns
besparingar, af hvilka detta arfvode skolat gäldas, voro hult
och hållet medtagna; K. M. ägde följaktl. icke några all¬
männa medel att för ett sådant arfvode disponera. Hofrät¬
ten kunde icke möjligen föreställa sig annat, än att R. St,
vid en blifvande riksdag, sedan behofvet af den tillökade
arbetspersonalen blifvit oemotsägl. styrkt, och erfarenheten
tillika vitsordat, att arbetsproducten inom Hofrätten blifvit
för hvarje år ökad, hvarom de vanliga till K. M. och Just.
Statsministern ingående arbetsförteckningarna bära ojäfak-
D c ii 5 M a j c. m. 2^ t
tigt vittnesbörd, skulle lika rättvist, sora ädelmodigt, belöna
de extra ledamöter, hvilka sålunda bidragit till ett för all¬
mänheten båtande resultat, utan annan ersättning, än den
ringa utdelningen af de knappa adjunelionsmedlen. Örn
Hofrätten, eller jag, sora i egenskap af dess chef föranledt
IlolVattens omfnrmälda und. hemställan, möjligen kunnat
ana, att en blifvande motion oin ersättning till de lönlösa
adjuncterna skulle hos K. St. möta motstånd eller, såsom nu
skett i StatsUtsk., helt och hållet afslås; i sanning, denna
begäran om tillökning i arbetspersonalen hade då aldrig
blifvit väckt, utan kommit att i tysthet begrafvas, jemte;
flera andra 'pia desideria.” Mea den säkra följden der¬
af hade också blifvit, att balancen utaf oafgjorda mål, sorn,
oaktadt den ökade arbetsproducten, ändock med hvarje år
tilltagit, inom kort lid hade vuxit till en sådan miingd, att
förhållandet bort väcka bekymmer hos både Regeringen och
Hofrätten, samt anledn. till klander af rättsökande parter
ock ofelbart gjort enny division uti Hofrätten oundgängligen
nödvändig. Det var alltså icke ens tänkbart, att Rikets
nu församlade Ständer skulle förvägra en ersättning, som
rättvisa och billighet gemensamt påkallade, eller att
desse Ständer skulle vara mindre ädelt sinnade, än 17.Ö2 års
Ständer, hvilkas ädla frikostighet och upphöjda tänkesätt
jag redan förut, under anmärknma emot andra hufvudtiteln,
baft äran styrka genom det då upplästa K. brefvet af d.
21 Juli iyÖ2.
Om, emot all rimlig förmodan, Rikets nu församlade
Ständer skulle afslå den begärda ersättningen, uppstår deraf
den obehagliga följden, dels att de lönlöse adjuncterne få
vidkännas ett lika orättvist och oförväntadt, som för dem
känbart lidande, dels att jag för enskild del derigenom blif-
ver, — jag tvekar ej att öppet utsäga det, — oskyldigt och
svårt compromelterad. Lifvad af den önskan, att arbetet
inom Hofrätten måtte fortgå med jemna och raska steg, och
att se de årligen växande balancerne förminskas, gaf jag
första anledningen till Hofrättens und. hemställan om de 4
adjuncterna. Sedermera, efter det K. M. i nåder bifallit
denna und. hemställan, har jag för hvarje år engagerat så¬
dana utmärkta och skickliga personer, dem jag ansett fullt
förtjente alt i underd. anmälas till dessa adjunctioner, och
hvilka i allo rättfärdigat det förtroende de åtnjutit. Alla
desse adjuncter hafva, med ett enda undantag, för första
året, varit lönlöse, alla obemedlade. De hafva icke
kunnat lefva och vistas i Jönköping året om, utan enskilda
uppoffringar och skuldsättning hos andra. De hafva villigt
underkastat sig dessa dryga olägenheter, sedan jag försäkrat
dem, alt jag vid nu pågående riksdag skulle hos R. St. an¬
mäla dem till erhållande af åtminstone någon ersättning,
och att jag icke möjligen kunde föreställa mig ett afslag å
6 11. 31
De» 5 Maj e. m.
11. St:s sida. Detta oaktadt hafva någre af dessa adjuncter
under tiden varit nödsakade att frånträda sina befattningar,
af det gill t ign, ovederläggiiga skäl, att de, sorn under ad junc-
tionstiden varit beröfvade möjligheten af all annan förtjenst,
medelst förordnande att hålla härads- eller lagmansting,
tjenstgöring vid Ilofrättens protocoll, o. s. v. icke velat öf¬
ver höfvan öka sin skuldsättning, att de saknat erforderliga
medel för sin subsistens, och alt de, under en lika trägen
som ansvarsfull tjenstgöring, icke kunde svälta. Blott en
enda har alltifrån början intill närvarande tid, således nära
3:ne år, fortfarit med den lönlösa adjunetionen, endast i
följd af mitt enträgna öfvertalande och min innerliga ön¬
skan att för all lid vid Hofrätten binda en ung man, af lika
älskvärdt och redbart väsende, som sällsynt skicklighet och
arbetsförmåga. JM är en chef uti ett embetsverk på detta
sätt, efter yttersta förmåga och bästa öfvertygelse, söker att
upprätthålla verkets anseende, genom valet af utmärkta och
skickliga arbetare, samt att gagna allmänheten genom på¬
skyndande af arbetets gång och undanrödjande af all bil¬
lig anledning till klagan öfver långsamhet eller onödigt
uppehåll; då, mine herrar! är det i sanning påkostande,
det är förödmjukande, att se sinå redliga bemödanden af
folkets ombud, icke allenast icke erkännas och vederfa¬
ras rättvisa, utan tvertom lönas med otack. Det må då
ingalunda föras honom till last, om han tröttnar i dessa si¬
na bemödanden, och om han tillika undandrager sig all an¬
svarighet för de menliga följder deraf, som icke länge skola
dröja att uppenbart visa sig.
Jag har uti min motion uppgifvit, alt de lönlöse ad-
juncterne utaf adjunctionsmedlen årligen uppburit allenast
120 a i3o r:dr b:co hvardera. För innevar. år stiger deras
andel icke ens till detta belopp. Med härhos fogade utdr.
af Hofrätleus prot. för d. l nästl. April är jag i tillfälle
styrka, att utdelningen för första qvartalet utgjorde alle¬
nast 24 rtdr s6 sk., eller 8 r:dr 5 sk. 4 *':st P1' månad,
alltså icke fullt tretton (i3) sk. för hvarje dag!! Detta
förhållande ger mig anledning till en jemförelse. Ursägten
den, mine herrar! Den må synas löjlig; den är dock
sann och obestridlig. En hjelphustru, t. ex. här i Stock¬
holm, åtnÖjer sig visserligen icke med en så ringa dags¬
penning; och hon har ändå maten på köpet, någon gång
äfven fria husrum, fri värme på något af stadens fattighus!
Eller månne i hela Sverige finnes något tjenstehjon, vare
sig hos hvilken husbonde som helst, som åtnjuter så ringa
vedergällning för sitt arbete, då föda, lön och alla andra
persedlar noga sammanräknas? Jag hemställer till eder alla,
mine herrar! och synnerligast till StatsUtsk:s herrar le¬
damöters närmare eftersinnande, om det är välbetänkt,
om det är ädelt, om det är R. St. värdigt, att på så¬
dant sätt behandla skickliga och förtjenta ledamöter i en
D c n 5 M aj c. ra.
af Rikets öfverdomstolar, — om det är genom en sådan
behandling Staten kan hoppas att se sina rättmätiga an¬
språk på dugliga och redbara embetsman uppfyllda?
Jag kan icke, utan att uppenbart förnärma R. o. Ad:s vär¬
dighet, tveka örn dess tänkesätt i detta hänseende, när den
af mig väckta frågan en gång här förekommer till defini¬
tivt afgörande.
Det är hvar och en af eder, mine herrar! väl bekant,
huruledes, under riksdagarna, en talrik cancellibeljening, en
talrik vaktmästare-personal antagas uti både RiksSt:n och
de särskildta Utsktn. För dessa befattningar åtnjuta de,
livar i sin mån, rundliga arfvoden, änskönt månge bland
dem, i jemnbredd dermed, hafva tillfälle till andra förtjen-
ster; flere innehafva publika tjenster med löner på stat, dem
de oafkortadt uppbära under riksdagens lopp, änskönt de
åtnjuta erforderlig lindring uti sin ordin, tjenstgöring. Un¬
der riksdagarna förordnas alltid en statscommissarie alt
vara närvar, i StatsUtsk., för att gå till handa med nö¬
diga upplysningar, m. m. För denna visserligen icke trägna
extra tjenstgöring åtnjuter han alltid, — om jag icke miss-
minner mig, — vid riksdagens slut, utöfver sin ordin, lön,
en särskild discretion eller arfvode, hvars belopp icke plä¬
gar vara knappt tillskuret. Nåväl, mine herrar! skulle icke
R. St. linna rättvisan fordra, att lön löse extra ledamöter i
en Hofrätt, som minst i i månader 0111 året äro upptagne
afen trägen och ansvarsfull sysselsättning, må ställas åt¬
minstone i samma cathegori, som en cancellist eller en
vaktmästare, om de verkligen skulle anses ovärdige den
hedern att jemföra* med secreterarne uti RiksSttn eller
deras Utskott.
För att upplysa R. o. Ad. om det arbete, som de 4
extra adjuncterne uti Götha Hofrätt nedlagt, anhåller jag
att i korthet få nämna:
En af dessa adjuncter har ifrån d. i Oct. 1837 intill
d. 8 sisth April ensam utarbetat och utur egen rotel före¬
dragit 172 lottade mål, och innan d. 1 instundande Oct., då
adjunctionen upphörer, uppgår antalet med visshet till minst
200. Som arbetet för hvarje år alltid fortgår i ungefärligen
lika förhållande på Hofrättens alla divisioner, så kan med
full säkerhet antagas, att de 4 extra ledamöterne, under de
3:ne åren af sin tjenstgöring, utarbetat och föredragit i det
minsta åttahundra (800) på deras 4 rotlar lottade mål.
En annan af dessa adjuncter har från d. 17 Jan. till
3r Mars innevar. år, eller under en tidrymd af allenast 2^
månader, föredragit 18 instämda och vädjade samt 10 suplik-
mål, eller tillsammans 28 lottade mål, samt dessutom under
samma tid deltagit i 202 domar och utslag, förutan alla
sådana ärenden, hvaruti endast blifvit resolveradt i K. Hof-
rätlens protoeoll.
•-»44
Den 5 Maj e na.
Detta må vara 110g för hvar och en, som älskar upp¬
lysning om sanna förhållandet.
Jag hade uti min motion föreslagit en ersättning af 800
i-;dr årligen till hvardera af de 4 adjuncterna, likväl med
afdrag af under tiden uppburna och intill d. 1 nästk:de
October än vidare uppbärande adjunctionsinedel. Hellre än
att få intet, medgifver jag gerna någon nedsättning i delta
belopp. Hr Prosten Astrand har uti sin reservation före¬
slagit sexhundra (600) r:dr eller hälften af en hof¬
ra tts-assessors lön. Jag emottager med skyldig erkänsla, å
ide adjungerades vägnar, äfven detta nedsatta belopp.
Hela den summa, som då skulle erfordras till aflöning för
4 extra höfrättsledamöter, under Irenne runda år, utgör
allenast sextusen (6,000) r:dr. Det är alltså denna sum¬
ma, jag nu vördsammast anhåller, alt R. II. St. täcktes an¬
slå, att för en gäng af Riksg.cont. utgå och ställas till K.
Götha Hofrätts disposition, att fördelas emellan de extra
adjuncter, sorn tjenstgjort och föredragit utur egna rollar
emellan d. 1 Get. 1837 och samma tid innevar. år, allt i
mån af hvars och ens längre eller kortare tjenstgöringstid.
Då RancoUtskls betänk. N:o 7 för kort tid sedan före¬
var till afgörande inom RiksSttn, drogo R. St. alls icke i
betänkande, att genast bifalla den deruti föreslagna om-
myntningen af det gamla kopparskiljemyntet. Denna åtgärd
vär visserligen icke af behofvet oundgängligen påkallad;
"den hade utan all olägenhet kunnat uteblifva, åtminstone
uppskjutas. Emedlertid beslutades derigenom en utgift af
circa 10,000 r:dr b:co. Jag önskar och beder på det öm¬
maste, att samma ädelmod, samma rundliga frikostighet
måtté få äga rum vid slutliga afgörandet af min nu före¬
var. motion. Mina anspråk äro ingalunda öfverdrifna. Jag
begär icke fullt -§:delar af nyssnämnda belopp, för att der¬
med* betala, icke ett föreslående mindre nödigt arbete, utan
ett redan verkstäldt, af behofvet högt påkalladt, för alt
dermed gälda en af Staten redan åsamkad ”hedersskuld.”
Månge bland eder, mine herrar! hafva säkerligen välar¬
tade söner, de der antingen redan inträdt på embetsmanna-
banan, eller ock i sinom tid ämna att der söka sin fort¬
komst. För både eder och dem är tillfället nu öppet att
hemta en, om än icke särdeles tröstande, dock i många
fall nyttig och helsosam lärdom af den h u s h å 11 sa n d a,
det systcme af sparsamhet, som för närvar. StatsUtsk. sökt
att uti administrationen införa. Om detta systcme conseqvent
genomföres, blifva utsigterna icke särdeles hugnande för de
förhoppningsfulla unga män, hvilka ämna offra sin tid, sin
arbetsförmåga uti Statens tjenst.
Efter den öppna, ädla, ridderliga förklaring, som Stats-
Utsk:s aktningsvärde ordför. uti plenum d. 2:dre d:s här¬
städes afgifvit, rör:de den anda och de afsigter, som
gjort sig gällande inom Utsk. vid uppgörandet af det nu
Ucn 5 Maj e. m.
<45
under pröfning varande förslaget till hela statsregleringen,
och angtde Utskts ö nsk a n, att R. St. icke måtte antaga
detta förslag — genom hvilket förklarande ett oskattbart
ljus uppgått till vägledning för alla dem, som icke äro in¬
vigde i Ut'k:s mysterier — anser jag mig äga de mest
giundade skal till den glada tröstefulla förhoppning, att äf¬
ven nu förevar, utlåt, N:o 41 mätte vederfaras samma
huldrika välvilja, och , efter föregången pröfning af den sä¬
kert förväntade Aterremissen, inom Utsk. vinna total omar¬
betning i en mera liberal, med Statens egen ära och Repre¬
sentationens anseende mera öfverensstämmande anda, så alt
det i sitt nya skick onekligen kan af R. St. antagas.
Slutligen bör jag icke lefnna obemäldt, att detta Utlåt,
blifvit af fl. PresteSti, efter en mängd allvarsamma an-
märkntr, enhälligt till StatsUtsk. återremitteradt, utan att
en enda röst låtit höra sig till försvar för Utskts beslut.
Utdrag af protocollet, hållet inför K.
M:s och Rikets Götha Hofrätt i Jön¬
köping, d. i April i84o.
§ 5. Efter derom af Hr vice Presidenten gjord anmä¬
lan, beslutade K. Hofrätten, alt innevar. års första qvartal
af adjunclionsmedlen, utgörande etthundrafemtio rtdr b:co,
skola på det sätt fördelas, att Häradshöfdingen Westerstrand
erhåller för en och en half månads tjenstgöring tolf r:dr 8
sk., Häradshöfdingarne Stridbeck, Lemchen, Agrell
och Stenberg, hvardera för tre månaders tjenstgöring,
(tjugufyra r:dr 16 sk., samt Häradshöfdingarne Aug.
Swalander och von Feilitzen, hvardera för två och en half
månaders tjenstgöring, tjugu r:dr 12 sk. allt nämnde mynt.
Ut Supra
In fidem
A. GranJeldi.
Lottade mai, föredragna af Häradshöfdingen Johan Åke
Lemchen ur femte roteln på J. C.s, nu mera P. G. S:s di¬
vision, från d. 1 Ocloler l83j till nedannänmda dag.
1837. Höst-sessionen
1838. Vår-sessionen
,, •' Höst-sessionen
i83g. Vår-sessionen . . . . «
,, Höst-sessionen .....
i84o.- Vår-sessionen, till denna dag
Vädjade och
instämde.
|
Skriftvex¬
ling ar.
|
Summa.
|
13
|
21
|
34
|
13
|
16
|
2q
|
6
|
'9
|
25
|
»4
|
21
|
35
|
10
|
16
|
26
|
6
|
! -7
|
23
|
Jönköping den 8 April 1840.
Summa | 62I 110J 172
P. G. Sundius.
Den 5 Bl n j c. in.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh : Jag vill icke
bestrida, att det kan ligga mycken billighet till grund för
Hr Gyllenhaal önskan, att medel måtte anslås till de ad¬
jungerade ledamöter i Götha Hofrätt, som i 3 år utöfvat
ledamotsembelen; och jag bör förklara, såsom ledamot af
StatsUtsk., att det varit för mig åtminstone en tung pligt,
— hvilket det tvifvelsutan äfven varit för flera bland
Utskrs ledamöter, — att nödgas mera betrakta en princip,
än sin egen önskan att kunna gå ansökningar, sådana som
denna, till mötes. StatsUtsk. har måhända föreställt sig för¬
hållandet med Götha Hofrätt orätt; och jag önskar då, att
Utsk. måtte blifva upplyst om sitt misstag. Men alt lönlöse
extra-ordin.-tjenstemän blifvit i denna Hofrätt tillsatte att för¬
valta ledamotsembeten, är ett förhållande, som inträffar inom
en mängd embetsverk i liela Sverige och i hufvudstaden.
Följden utaf erkännandet af en princip i detta fall, lilefve
således icke blott bifall till de ifrågavar. adjunctionsmedlens
beviljande, utan äfven ett sådant förhållande, hvari man
ställt sig, att man antingen nödgades vägra a lia lika billiga
anspråk på andra håll eller också erkänna vidt utsträckta
anspråk. Det finnes andra embelsinannaclasser än domare-
corpsen, t. ex. militär-ståndet och skollärare. En skollärare,
som förordnas att förrätta en ordin.-tjenst, får icke uppbä¬
ra mer än idelen af lönen. Huruvida detta jemförelsevis
uppgår lill hvad adjunctionsmcdlen i Götha Hofrätt utgöra,
kan jag icke bedömma. Om en bataljons-chef på längre
tid förrättar reg:ts-chefs-befattningen, så erhåller han inga
adjunctionsmedel. Hans ersättning är förvarad uti de meri¬
ter, han förvärfvat, och de förhoppningar han derpå byg¬
ger om befordran i sin carriere, då han tillvunnit sig för¬
mäns aktning och förtroende. Jag skulle önska, alt den
siste värde talaren, då han lifligt intresserar sig för saken,
ville undanrödja dessa betänkligheter hos Utsk.; och jag för¬
säkrar honom, att Utsk. då skall lättare finna sig böra gif¬
va efter för Hr Gyllenhaals framställning, än af de skäl,
hvarpå han grundat densamma; ty skälen för undantagen
böra vara noga uppdragna, om Utsk. skall kunna förmås
att gå ifrån sina principer. Principer böra bibehållas rena,
äfven om de mången gång synas i tillämpningen obilliga.
Gr. Frölich, David: Jag hade den äran förena mig
vid remissen af Hr Gyllenhaals motion uti den framställning,
motionen innefattade; men jag tillstår, att jag finner mig
brydd att nu ytterligare förena mig uti hans begäran, åt¬
minstone sådan som motionären motiverat densamma, icke
derföre att hvad jag yttrat i frågan i ett föregående plenum,
i min tanke, på något sätt derföre lagger hinder, utan dels,
i anledn. af den upplysning, den siste talaren lemnat, samt
dels ock ännu mer, — jag säger detta öppet till den värde
motionären — i följd af det sätt, hvarpå han utfört och ut¬
Den 5 Maj e. m.
vecklat motionen. Jag ber att få säga, att jag anser det
högst oparlementariskt att framdraga icke allenast särskildta
Stånds jemförelsevis till hvarandra lemnade tankar inom
Utsk., utan äfven anställa en liqvid dem emellan, så att nå¬
gre corrigeras och andra loftalas och berömmas för sina
tänkesätt och åtgärder. Om det så skall gå till i fortsätt¬
ningen af statsi egleringcns pröfning, så vet jag ej hvar vi
stanna. Det måtte vara nog, alt vi i hvarje sak anföra
hvad till saken hörer; och den värde motionären är sjelf
för mycket hemmastadd i mål och ärendens behandling, för
att icke fatta hvad det vill siiga, att yttra hvad saken icke
angår. Dä jag yttrat detta, hvartill jag ansett mig tvungen,
hoppas jag han lemnar mig tillgift derför, emedan det icke
är ämnadt att vara personligt emot honom, hvilket jag fin¬
ner mig böra förklara, enär hvad jag sagt möjligen skulle
kunna af honom illa upptagas. Jag tror mig dock framför
den värde talaren äga det företräde i framställningssätt, att
min excuse kommer efteråt, då lian deremot började med
excusen. Jag hoppas, mine herrar! att vi icke mätte fort¬
gå på den bana vi började beträda på f. m., nemi. att tala
till passionerna, och icke considerera saken. Är det på det
sättet, som StatsUtsk. skall få attacker för hvarje tillstyr¬
kande, som innefattar afslag på framställningar om anslag
af statsmedel, och svar derpå skall lemnäs; så hemställer
jag ännu en gång: när skall allt det taga slut?
Frih. Tersmeden, Wilh.: Jag är visserligen i det
mesta förekommen af Frih. Sprengtporten; men det torde
tillåtas mig att tillägga några ord. Jag hörer icke till skrået,
och kan således icke bedomina behöfligheten eller icke af
det utaf Ur Gyllenhaal begärda anslaget; men då, oaktadt
anslaget blifvit förordadt af tvänne Hofrätts-presidenter, af
hvilka den nuvar. presidenten med särdeles värma och nit
omfattat saken, K. M. icke funnit lämpligt att uti sin nåd.
propos. om statsverkets tillstånd och behof derom göra
f ramställning till Ständerna; så kan jag ej annat än anse,
att anslaget icke mätte vara så högst nödvändigt. Vöre
det så, hade K. M. förmodligen icke underlåtit att upptaga
det i sin propos. Skulle R. St. så tillvägagå, att de, på en¬
skilde motionärers begäran, biföllo ökade anslag i ett eller
annat hänseende hvad löneregler:n angår; så förmodar jag,
att K. M. dermed icke skulle vara belåten. Jag förmodar,
att K. M. vid början af en riksdag gör upp, huru han an¬
ser, alt staten bör blifva reglerad och derefter lill Stän¬
derna framställer sitt förslag, hvarefter Ständerne, i mån
af tillgångarna, bifalla de anslag, som de anse sig böra
bevilja. Hvad sedermera uti enskilda motioner uti ett
eller annat afseende förekommer, anser jag icke böra af
Utsk. tillstyrkas eller af Ständerna bifallas; ty derigenom
kunde en rubbning ske uti de af K. M. framställda förslag.
a4S Den 5 Maj e. m.
Det kan mycket viii varn händelsen, att i flera andra verk
samma förhållande inträffar, som det, för hvilket Hr Gyl¬
lenhaal har redogjort, i afseende på Götha Hofrätt. Om nu
Ständerne biföllo ett särskildt anslag för Götha Hofrätt, så
skedde de embetsverk en orättvisa, hvilka voro i samma be¬
lägenhet. Af dessa skäl tillstyrker jag bifall till betänkandet.
Hr Gripenstedt, Joh. A u g. : Jag skall icke haf¬
va den förmätenheten att tillåta mig ett bestämdt om¬
döme öfver riktigheten eller oriktigheten i StatsUlskrs be¬
tänkande. Jag vill blott fästa uppmärksamheten på faran
af den princip, sorn af flera talare blifvit framstalld, nemi.
att en sådan ersättning, som den i fråga v ar., skulle vara att
anse såsom en Statens hedersskuld. Stora missbruk skulle
deraf lätteligen kunna uppstå för framtiden. Det kunde
nemi. hända, alt vid ett embetsverk, der göromålen ökades
något öfver vanligheten, tjenstemännen för sin beqvämlig¬
het funno nödigt att ingå till K. M. med anhållan om ökad
personal, och att derefter, enl. denna princip, hos komman¬
de Ständer framställning blott behöfde göras om ersättning
för den tillök ta personalen. På detta sätt skulle således en
helt ny tjenstemannapersonal kunna tillkomma utöfver den
ordinarie-staten, och R. St. hvarje gång få uppgöra en regle¬
ring för det förflutna , så väl som för det kommande. Jag
är för öfrigt i principfrågan förekommen af Frih. Sprengt¬
porten , men får tillika nämna, att som jag af flera aktade
ledamöter blifvit upplyst om billigheten af det ifrågavar.
anslaget; så är jag färdig att med min röst understödja det¬
samma, dock blott såsom undantag, ehuru litet jag för öf¬
rigt i allmänhet finner mig böjd för dylika åtgärder.
Frih. Cederström, Jacob: Med Frih. Sprengtpor¬
ten instämmer jag deruti, att adjunctioner i allmänhet vis¬
serligen icke böra särskildt betalas; men annat äro tillfälli¬
ga adjunctioner och annat sådana som äro ständiga. Jag
skulle förmoda, att Fiih. Sprengtporten vid närmare efter¬
sinnande lärer finna en himmelsvid skilnad deremellan. Så
länge grundlagen innefattar bestämmelser, sorn förbjuda tjen-
stemännens förflvtlning från ett ställe till ett annat, utan
eget begifvande; så länge måste de äfven erhålla betalning
för en sådan öfverflyttning, så framt ej individerne undan¬
bedja sig sådan betalning. — Frih. Tersmeden har yttrat,
att anslaget bort af StatsUtsk. afstyrkas, derföre att fråga
derom ej blifvit framställd uti K. M:s nåd. propos. om stats¬
verkets tillstånd och behof. Den värde Frihtn synes mig
hafva förgätit den rättighet, sorn Sveriges grundlag medgif-
ver Sveriges Rikes representanter att vid riksdagarna väcka
motioner och att få dem med tillstyrkande från Utsktn, ifall
de äro väl grundade. Samme värde ledamot hår sjelf under
denna riksdag gjort en motion, som väckt lifliga sympatier
hos
Din S Mij e. m.
»49
hos hvarje Svensk, sorn sätter värde på förI jensten. Jag för¬
modar, att i förevar, fall ar icke blott fråga om den nytta
för samhället, att rättsökande få malen afgjorda, så fortsom
möjligt, utan ufven tillfälle för 4 unga jurister att fullkomna
sina kunskaper och bilda sig till gagneliga embetsman i fram¬
tiden. Det går icke an, mine herrar! att i statsreglering
vara njugg i anslag för förvaltande verk, om förvaltningen
skall kunna gå till allmänhetens belåtenhet, och derest ären¬
denas afgörande icke allt mer och mer skall afstanna; och
sannerligen hade nationen skäl att klaga öfver sina ombuds
sätt att behandla riksd.-frågorna, om de så ställa till, att
förvaltningen och lagskipningen blir haltande och långsam,
ärendena ligga neder, och parter nödgas att genom Just.-
cancellern och Just.ombudsmannen söka att åter få dem i
gång; ty förklaringar från embetsverken skola säkerligen då
icke uteblifva, sorn visa omöjligheten af ett annat förhållan¬
de, i följd af den njugghet, hvarmed Ständerne gått till
väga. Jag tillstyrker återremiss af betänkandet.
Hr Gyllenhaal: I anledn. af hvad Frih. Sprengtpor¬
ten yttrat, ber jag att få upplysa, att här icke är fråga om
personer, sorn på förordnande gjort tjenst för andra, så att
jemförelse!] dem emellan och exemplet af en bataljons-chef,
som förrättar reg:ts-chefs-tjenst icke här vinner tillämplig¬
het, utan att här är fråga om 4 unga, lönlöse personer,
hvilka utan ersättning bestridt tjenster, som icke finnas å stat
uppförda ; personer, utan annan inkomst, än sporliarna vid
prottn, hvilka likväl äro dem fråntagna under adjunctions-
tiden, derföre att auseultanter eller extra-cancellisler förord¬
nas att göra de förres tjenster under adjunctionen, och der¬
före uppbära sportlarna vid prof.; det är, säger jag, 4 unga
lönlöse jurister, som icke innehafva ordin.-tjenster på stat,
sorn beklädt 4 tjenster, de der icke heller finnas å stat, men
hvarom behofvet är kändt och intygadt, så att dessa tjen¬
ster boide vara å stat uppförda; hvilka, såsom adjunge¬
rade ledamöter, med egna rotlar hiträdt i Götha Hofrätt,
utan annan ersättning, än de obetydliga adjunctionsinedlen.
Detta har jag uttryckligen yttrat i min motion, och sednast
i mitt nyss afgifna yttrande, hvilket jag skriftligen författat,
just för det att mina ord icke skulle kunna misstydas. Jag
kan ej debiteras för annat, än hvad jag sagt. — Hvad Gr.
Frölichs yttrande angår, förundrar det mig högeligen, att
det icke skulle vara en ledamot tillåtet alt hembära en gärd
af tacksamhet åt dem, som talat för denne ledamots mening.
Det är sannerligen en anmärkn., som jag aldraminst väntat
från det hållet; men en ännu mera oväntad anmärkn. var
den, att det ej skulle vara StatsUtsk. tillständigt att upp¬
taga andra frågor, än dem Konungen föreslagit. Hvar är då
den enskilde representantens rättighet alt väcka frågor? Har
b H. 3a
D e n 5 M a j e. m.
Fril). Tersmeden glömt, att StatsUlsk. sjelft väckt fråga om
anslag åt en person, anställd vid Carolinska institutet? Har
Frih. Tersmeden glömt, att han sjelf väckt motion om pen¬
sion för en person, som visserligen hela Sverige, hela Euro¬
pa högaktar? Jag frågar, om det då icke äfven är min rät¬
tighet att väcka en motion, fasan behofvet , hvarom den
handlar, icke blifvit af Konungen framstäldt, hvartill Ko¬
nungen icke haft anledn., då Hofrätten icke till Konungen
derom gjort någon hemställan. Konungen har nåd. behagat
tillstyrka 4 nya ledamöter för Götha Hofrätt, hvilket visett
af Konungens nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof.
Jag har, som representant, trott det vara min rätt, och
som chef, min skyldighet, att göra framställning om ersätt¬
ning för den förflutna tid, sorn 4 nnga) lönlöse, skicklige
män, med känd och erkänd skicklighet, till båtnad för all¬
mänt och enskildt väl, men nied egna uppoffringar och un¬
der ökad skuldsättning, tjenstgjort såsom adjungerade leda¬
möter i Götha Hofrätt. Här är ej fråga om något anslag
för framtiden, —- här är endast fråga att betala ett förrät¬
tad t och ett väl förrättad t arbete, hvars nödvändighet in¬
gen kunnat sätta i fråga.
Frih. Leijonhufvud: Min förmening om parlemen-
tära förhandlingar är gammal; jag tror det vore väl, om
den följdes nu. Jag anser 'mindre tillständigt att fälla hår¬
da yttranden om andras öfvertygelse, och jag tror det vara
Utsk:s rättighet att följa sin, att betrakta ärendena efter sin
åsigt, och att uttala densamma — den må för öfrigt smaka
sur eller söt för vederbörande. Det ligger i individualite¬
ten af det sätt, hvarpå man betraktar förhållandena, huru
man talar; och jag tror, att tolerance bör gälla, särdeles i
partiella förhöjningar, så att man icke misstyder andras af-
sigter, derföre att man är missbelåten med de resultater,
som inträffa. Jag har ej tillåtit mig det minsta klander af
StatsUtsk:s förhandlingar; jag har begärt ordet på den fram¬
ställning, som af StatsUtsk:s ledamöter blifvit gjord, att om
utväg funnits, hade Utsk. varit beredvilligt att godkänna den
gjorda begäran. Jag vet, att besparingarna icke räckt till på
2.:dra hufvudliteln, vet det klander som föres mot det myc¬
ket omtalade s. k. systemet; och man må nu vara så ogen
som helst mot detsamma, bör man likväl ej drifva obehaget
derhän, alt individen, som deraf är oberoende, skall uppbära
Representationens missnöje. I denna cathegori anser jag des¬
sa 4 adjungerade ledamöter vara; de hafva icke gifvit någon
anledn. till, att besparingarne utgått åt andra håll; de hafva
arbetat och val arbetat, utan all ersättning: och sådan är
Statens ställning, att, fastän icke besparingar finnas på 2:dra
hufvudtiteln, kunna nog tillgångar upptäckas annorstädes —
sådana finnas på det stora hela, mer än tillräckliga för att
vedergälla dessa unga, skickliga och obemedlade mäns för
Deu 5 Maj c. m.
allmänt och enskildt väl nedlagda mödor. Jag har länge¬
sedan emanciperat mig från hvad man här behagat kalla
skrå — för alt nyttja detta ord, som en värd ledamot
begagnat, ehuru jag trott, att ett sådant icke kunde befinnas
lämpligt, när fråga vore om de högsta embelsverken, utan
med rätta vore förvist till verkstäderna — jag, säger jag,
yttrar mig härutinnan ingalunda som skråman, särdeles
sorn jag afträdt från den juridiska verksamheten; men jag
har ansett för min pligt, att med min röst, så vidt jag för¬
mår, och som en gärd af skyldig tacksamhet och erkänsla
mot det verk jag fordom såsom chef tillhört, söka att medverka
till ersättning åt några unga, insigtsfulla män, som, lönlöst och
utan annan tack än medvetandet af väl uppfyllda pligter,
arbetat 3 a 4 är i Götha Hofrätt under ekonomiskt betryck,
och skall, om jag kan vinna denna afsigt, mycket gerna
underkasta mig att, i detta fall, sägas hysa skrå-åsigter. En
domare , mine herrar! bör vara — man fordrar det med
rätta — fri och sjelfständig; men huru kan man fordra detta,
dä man ej befriar honom från lifvets alldagligaste behof?
Hvilken håg skall lifva unge män att söka förvärfva skick¬
lighet och insigter på en bana, der de, oaktadt vitsordad
flit oell nit, icke undfå någon ersättning för sina mödor, si¬
na sträfvanden, utan att skuldsättning och obestånd blifva
deras säkra lott? Man fordrar punktlighet hos auscultanten,
som hos den ordin.-tjenstemannen, hos den adjungerade le¬
damoten, likasom hos presidenten; men huru begära detta,
under det man ej vill lemna någon hjelp och lön för den
möda ynglingen nedlägger? Den farhåga Frih. Sprengtpor¬
ten framställt, bör icke förskräcka, att nemi. besparingarna
ej lemna tillgång; ty i den ställning befinna vi oss icke, som
skulle vi ej för ett vackert ändamål kunna finna 6 å
7000 r:dr.
Frih. Tersmeden: Till att bölja med, får jag förklara,
att jag icke bestridt enskild motionär rättigheten att väcka
hvilken fråga han behagar, utan jag har försvarat, att Stats-
Utsk. icke fastat sig vid sådana frågor, som denna , d. v. s.
statsreglerings-frågor, framställda af enskilda motionärer. Man
har här velat framställa en jemförelse mellan min motion,
rör:de pension åt Frih. Berzelius, och den af Hr Gyllenhaal
framställda. Jag hemställer, om någon jemförelse mellan
dessa förslag kan äga rum. Frih. Berzelius är en seeular-
man, en person, som hvarje Svensk med hjerta i bröstet
känner sig stolt öfver, att lian tillhör Sverige; han är rykt¬
bar, icke blott öfver Europa, utan öfver hela verlden. För
öfrigt beklagar jag det förhållande, som skall äga rum i af¬
seende å Götha Hofrätt; och det förundrar mig, att Hr Gyl¬
lenhaal, i anledn. deraf, icke till K, M. ingått med någon
anhållan, ty det hade varit det rätta sättet;— och som frå¬
gan i sitt nuvar. skick är en ren statsregler:s-fråga, så hafva
Den 5 Maj e. m.
dessa begge frågor, min, i afseende å Frih. Berzelius, och
Hr Gyllenhaal, icke med hvarandra någon gemenskap. Här¬
igenom torde jag hafva befriat mig från de tillmålen, sorn
Frih. Gederström och Hr Gyllenhaal gjort mot mig.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade föresatt
mig att icke förspilla tiden med anmärkntr, i afseende på
återremissen af statsreglertn; men då principer blifvit fram¬
kastade, som ligga helt och hållet utom ämnet, anser äfven
jag mig berättigad och förpligtad att upptaga frågan och
utbedja mig R. o. Ad:s tålamod med afhörande af några ytt¬
randen , äfven från mig, i detta afseende. Under äfventyr,
att af en så hög auetoritet, som en President i en af Rikets
Hofrätten, till följd af antithesen i hans yttrande, blifva
ställd ibland de oädla, derföre att jag icke kan tänka lika
med honom; kan jag ej lillbakahålla min öppenhjertighet
vid detta tillfälle, och förklara, att jag verkligen icke tän¬
ker lika med honom i mångå afseenden. Hvad först sjelfva
behofvet beträffar, så ser jag icke, lindrigast sagdl, huru
man kan påstå alt StatsUtsk. underlåtit någon slags skyl¬
dighet, derföre att detta Utsk. icke fästat det afseende å ett
ämne , som den enskilde motionären önskade se deråt vara
egnadt, i motsats till hvad Styrelsen framställt. Jag tror,
att en af de största försummelser, som man kan tillvita ett
chefsskap, har af Hr Presidenten blifvit erkänd, då han för¬
klarar, att Hofrätten icke ingått till K. M. med begäran 0111
framställning af en nåd. propos. till Ständerna för alt få det
ifrågaställa behofvet afhjelpt; och jag ser således icke, hvar¬
före StatsUtsk. i denna del skall utställas för så hålda före¬
bråelser, som det af Hr Presidenten, icke allenast nu, utan
äfven vid ett föreglde tillfälle fått uppbära. Jag kan ej in¬
gå på, att det juridiska vetandet är något så oundgängligen
behöfligt, för att kunna bedomina, huruvida en ökad perso¬
nal inom en Hofrätt är behöflig eller icke, eller huruvida
det är lämpligt, att, tvertemot Regeringens förslag i detta
hänseende, fästa vigt vid en enskild motionärs framställning,
och att, på grund deraf, att man funnit sig icke kunna bi¬
träda en sådan begäran, man skall blifva taxerad alt vara
okunnig, och att, till följe af antithesen , att de som delat tanke
med Hr Presidenten, blifvit hedrade med att vara ädla,
aktningsvärda, respectabla, vördnadsvärda och Herran vet
allt hvilka grannlåter, de åter, som äro af olika åsigt i det¬
ta fall, efter vanligt språkbruk, komma under motsatta be¬
nämningar. Jag ingår icke i sjelfva frågan om behofvet af
en ökad embetsmanna-personal inom Götha Hofrätt; jagblott
ger tillkänna, att, äfven under det äfventyr jag omnämnt,
jag visserligen icke, ifall jag suttit i StatsUtsk., i någon den
ringaste mån biträdt enskild motionärs yrkande om tillök¬
ning af tjenstepersonalen inom ett embetsverk , då ej en K.
propos. i sådant hänseende blifvit framlagd, emedan jag ha¬
Dftu 5 Maj e. m.
■j53
de trott, och tror det vara fullkomligt öfverensstämmande
med god ordning i statsförvaltningen, att Regeringsmakten,
som upphemtar alla densamma underordnade detalj-förhål¬
landen, angifven och öfverlemnar dem till Representationens
ytterligare behandling. Dessutom får jag fästa uppmärksam¬
heten derå, att, lill följd af våra riksdts-former, Jära icke
Utsktn bestrida något legod r ä n g sk a p , och minst-visser-
ligen åt Representationen. Utsktns ledamöter äro utstyrde
med Representationens förtroende, den ena gången kallade
af den ena majoriteten, den andra gången af en annan, och
utgöra, som under f. m. yttrats, ingalunda ett särskildt Stånds
särskilda delegerade, utan hela Representationens. — Det var
äfven en annan principfråga, som af Hr Gyllenhaal blifvit
väckt, nemi. att det vore en hedersskuld för Staten att be¬
tala ett redan gjordt arbete. Så kan jag icke fatta i frågar
var. förhållande; det är möjligt, att min bristande fattning
äfven i detta fall härleder sig från min juridiska okunnig¬
het — det vill jag alltför gerna medgifva —men sundt för¬
nuft och sunda begrepp tilltror jag mig äga, och hemställer
hvartill det skall leda, mine herrar! om hvarje collegii-chef,
hvarje reg:ts-chef, säkerligen på lika goda skäl som Hr Pre¬
sidenten, här framträdde med begäran om ersättning, re-
troactivt för det arbete, som till Statens nytta blifvit af de¬
ras underhafvande under en förfluten tid förrättadt, och att
detta vore en hedersskuld, som Staten retroactivt borde be¬
tala. Med våra former känner jag icke, att någon kan be¬
rättigas till en så beskaffad retroactiv ersättning, och jag
motsätter mig den för principens skull, emedan jag ej vet
hvart det kunde leda ; ty det förhåller sig så med en prin¬
cip, att om man sticker det minsta hål derpå, är det ock
slut med hela principen , och vägen öppnad för alla miss¬
bruk. På alla dessa grunder anhåller jag om återremiss,
med begäran, att dessa anmärkntr må till Utsk. åtfölja.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Äfven jag erkänner under
vissa förbehåll, alt StatsUtsk. i allmänhet bör vara mycket
omsorgsfullt, när det kommer an på att bifalla en stats-
regleringsfråga, då enskild motionär är den , som framställt
behofvet. StatsUtsk., som visserligen icke af någon förnuf¬
tig representant anses utgöra en samling af legodrängar,
består tverlom af lika sjelfständiga ledamöter, som öfrige re¬
presentanter, blott med den skilnad, att dess ledamöter haf¬
va större åligganden, än den enskilde representanten. Det
är visserligen billigt att göra skilnad på när olika vigtiga
omständigheter ärö för handen; en princip går sönder, om
man sticker minsta hål derpå, så äfven med principen om
vördnad för Konungamakten i landet, ifall den angripes.
Men principens tillämpning fordrar vördnad, och det är den¬
na tillämpning, som måste äga rum; och då är StatsUtsk,
oförhindradt att tillstyrka en sak och afstyrka en annan ,
354
Den 5 Maj e. m.
ehuru de kunna hafva slägttycke med hvarandra, då om¬
ständigheterna äro sådana, att det ena måste afslås, och det
andra bifallas. Men, mine herrar! här finnes en omständig¬
het, som vore helsosam för alla SlalsUtsk., som jag tror,
nemi. den som 1828—i83o årens riksdags StatsUtsk. tog till
grundsats, att då man fann betänkligt att tillstyrka ett an¬
slag, hvarom enskild ledamot gjort framställning, så skedde
det med villkor, att, ifall Konungen funne för godt att
gilla behofvet, så ställde man medel dertill för Konungens
disposition. Detta var en hyllning åt Konungamakten, lätt
förstådd och rätt insedd i frågor af denna beskaffenhet.
Om således StatsUtsk. skulle vara tvifvelaktigt, huruvida
detta behof är verkligt eller icke; så föreslår jag denna ut¬
väg, då jag härmed begär återremiss af detta betänk., att
nemi. StatsUtsk. ville ställa till Konungens disposition dessa
medel, som äro i fråga; men att det måtte bero på Ko¬
nungens vidare pröfning, om utgiften kan vara behöflig, på
sätt motionären uppgifvit, hvarmed äfven ali säkerhet är
vunnen om, huruvida presidenten gått längre än han bort,
och saken vara klar. Detta anser jag vara rätta sättet, dels
att undanrödja hvad åtskillige ledamöter yttrat, att en stats¬
reglering icke bör göras på grund af enskilde ledamöters
framställningar, en grundsats, som jag anser öfverensstäm¬
mande med riktiga åsigter om hvad en statsreglering vill
säga; dels ock att visa en skyldig aktning och ett skyldigt
förtroende till Konungamakten.
Gr. Horn: Äfven jag vill för min del erkänna riktig¬
heten af den sats, att hvad en statsreglering vidkommer,
böla icke enskilde embetsmål] framträda med motioner i
detta ämne, utan att, då fråga är om tillökning i vederbör,
embetsverks stater, böra också cheferne vända sig till Rege¬
ringen med sådana framställningar. Detta är en princip,
som jag hyllar och äfven hyllat inom StatsUtsk. I närvar,
fall, och då jag redan förut erkänt mig hafva tillhört mino¬
riteten inom Utsk., vill jag, i anledn. af de princip-frågor
som här blifvit väckta, för min del, förklara, att jag tror
mig ingalunda brustit i princip, då jag sagt mig hafva till¬
hört minoriteten, — icke heller, att minoriteten förfarit
principlöst, då den ansett att ifrågavar. motion borde bi¬
fallas. Det är, som jag förmodar, af den anledn. Konungen
ej från Hofrätten erhållit begäran om anslag å besparingar¬
na åt de 4 adjungerade ledamöterna, att Hofrätten förut vetat,
att besparingarna å 2tdra hufvudtiteln voro så hårdt tillgripna,
att det högst onaturliga förhållande inträdt, att det finnes bri¬
ster å dessa besparingar. Men det inträffar icke här hvad Hr
Lefre'n trott vara händelsen, att Konungen ej skulle känna be¬
hofvet af Götha Hofrätts förstärkning med nya ledamöter, och
litt, af sådan orsak, arfvoden ej blifvit de adjungerade per-
scmerne tillagda; emedan denna adjunction just tillkommit
D e n 5 Maj e. ra.
med Konungens nåd. bifall, och bifallet blifvit meddeladt
derföre, att Hofrätten yttrat, hvad äfven blifvit inom Utsk.
upplyst af sakkunnige, i orten boende män, hvilka känna
förhållandet, att oftanämnda adjunction varit oundgängligen
af behofvet påkallad. Att således Statsmakterna, å sin sida,
borde anse sorn en hedersskuld, i en sak så vigtig sorn den,
då fråga vöre örn domaremakten, på hvilken allmän och
enskild trefnad och belåtenhet till så hög grad hvilar, utbe¬
talningen af ifrågaställda arfvoden till de 4 adjuncterna inom
Götha Hofrätt, som en väl förtjent lön för ett väl förrät-
tadt arbete ät dessa unga, aktningsvärda och skickliga män,
som hittills, utan annan ersättning än obetydliga s. k. ad-
junctionsmedel, uppoffrat tid och möda på ett af förmän
och andra personer vitsordadt förtjenstfull! arbete, till la¬
gens skyndsammare skipande; sådant tror jag, att man, med
bibehållande af ofvan vidrörda princip, kan med säkerhet
påstå. Det är, som jag nyss nämnde, naturligt, att desse
adjuncler icke kunde erhålla ett förvissande af de förmåner
de bort åtnjuta, emedan några medel å a:dra hufvudtiteln
icke funnos dertill qvar; och jag får vidare fästa uppmärk¬
samheten på det förhållande, som är högst olika mot hvar¬
je annat här anfördt, eller då fråga uppstår att erkänna re¬
dan verkställda arbeten inom en domstol, der ordin.-leda-
mölernes antal är för ringa. Det måste nemi. vara en stor
skilnad att, medelst förordnande, bestrida tjenster af annan
natur än domaremaktens värf; ty i många fall kunna andra
tjenster af hvarjehanda orsaker ligga alldeles neder, men
rättvisans skipande bör aldrig ligga neder.
Ilr Hjerta, Lars: Jag hörde nyss en värd ledamot,
som talade till försvar för StatsUtskrs betänk., det oaktadt
begära, att hans svar måtte åtfölja ålerremissen af detsam¬
ma till Utskottet. Jag hemställer till de värde ledamöter,
som tala för ifrågavar. betänk., om de icke hellre behagade
yrka bifall derå, än på förhand medgifva återremiss; ty om
detta sednare yrkande tappade, i händelse af votering, så
besparades den tid, som åtgår för uppsättningen och utskrif¬
ningen af denna långa discussion, äfvensom den lid, som
skall åtgå för discuterande af frågan, då den från Utsk.
återkommer. Hvad sjelfva saken angår, så tyckes det vara
satt utom allt tvifvel, att de adjungerade ledamöterne gjort
sig förtjente af den ersättning de kunna erhålla; men om
betänk, bi fal les och de få vänta något på ersättningen, så
synes detta icke utgöra mer, lin hvad motionären kan räkna
såsom ett billigt straff, för det han icke först vändt sig med
sin framställning till Konungen. I alla fall är det väl se¬
dan att förmoda såsom säkert, att om han i sin egenskap af
chef för det embetsverk, hvars behof han visat, vänder sig
till Regeringen; så blifva väl de första tillgängliga besparin¬
gar anvisade till detta behof. I principfrågan förenar jag
Dea 5 Maj e. tu.
mig med Frih. Tersmeden och tager mig friheten dervid
såsom motiv tillägga, att kommer väl den ordningen i gång,
att ett verks chef kan hos Ständerna fordra och erhålla lö¬
ner eller pensioner, så skall det icke heller dröja länge, in¬
nan alla verkens chefer skola finna det vara en slags chri-
stelig pligt att göra detsamma, hvar och en för alla dem
bland bans underlydande, som tjena på expectance. Man
vet huru det tillgår med sådana saker, att nemi. cheferne
gå till ledamöter af Stånden och Utsktns ledamöter och sö¬
ka obligera dem på allt sätt att lemna sitt bifall till hvad
som begäres, samt att desse ofta af consideration eller per¬
sonlig aktning visa en eftergifvenhet för sådana särskilda in¬
sinuationer, hvartill de ej skulle anse sig förpligtade för Re¬
geringen.
Jag yrkar bifall till betänkandet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Månne icke det för¬
hållande, som utgjort föremål för denna discussion, skulle
kunna förtydligas genom en liknelse? Man betalar ej gerna
drickspenningar till andra än dem, som på ett tillfredsstäl¬
lande sätt uträttat sina sysslor. Om enskilde personer blif¬
vit bedragne i sina förhoppningar på Hofrätterna och deras
divisioner, och funnit, att rättvisans skipande blifvit för¬
dröjd endast genom fel i arbetsordningen; om det finnes
Hofrätten, der målen föredragas på divisionen af en föredra¬
gande, men der den ene ledamoten läser avisorna och den
andre bläddrar i task boken och genomskådar sina räknin¬
gar, och derunder begär att få hem handlingarna för att
genomgå dem, genom hvilken gagneliga sysselsättning flera
timmar förrunnit, som kunnat användas till måls refereran¬
de och afgörande; om sådant händt, och enskilde personer
icke fått hvad de väntat af sina embetsmän: så kan man ej
undra på, att Ständerne äro mindre benägne att gifva öka¬
de anslag än de annars skulle vara. Att ett StatsUtsk. är
en organ för Ständernes tänkesätt, anser jag för gifvet; och
om så är, vill jag blott framställa min önskan om en bättre
arbetsordnings införande i embetsverken, sådan som Stan-
derne vid flera tillfällen ansett böra införas; hvarefter jag
förmodar, att kommande Ständer skola visa mindre ovilja
emot begärda anslag.
Gr. Anckarsvärd: Jag skall ej uppehålla tiden med
något yttrande, och vill blott nämna, att jag finner mig af
en talare på andra sidan erinrad om ett misstag, nemi. att
jag från mina åsigter satt i fråga återremiss, hvilket jag ber
att få rätta, då jag härmed yrkar bifall å StatsUtsk:s ifrå-
gavar. utlåtande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Äfven jag god¬
känner i allmänhet den grundsats, som af flera talare blif¬
vit yttrad, att löneanslag till Statens tjenstemän icke böra
lamp-
Den 5 Maj e. m.
lämpligen af Ständerna beviljas, utan att behofvet blifvit af
Konungen framstäldt. Men i detta fall, likasom i andra,
måste utan tvifvel gälla, att ”ingen regel är utan un¬
dantag.” Så är det äfven med de mycket omtalade
grundsatserna. Den, som icke är stödd på billighet och
rättvisa, faller af sig sjelf, — af sin egen grundlöshet.
Också är jag öfvertvgad derom, att hvarken detta eller nå¬
got annat Stånds fleste ledamöter komma att begära några
bättre grundsatser, än billighet och rättvisa. Ingendera
har jag hört någon af detta Stånd bestrida i Br Gyllenhaals
framställning. Jag hoppas fördenskull äfven, att Ståndet
återremitterar betänk., på det vi måtte kunna, när det åter¬
kommer från Utsk., göra hvad billighet och rättvisa kräfva.
I den händelse Stånden icke skulle det göra, utan vilja
straffa de oskyldiga — jag menar de 4 adjungerade ledamö¬
terna — derföre att den ene eller andre embetsmannCn un¬
derlåtit sin pligt att på den behörigaste vägen vårda deras
bästa 5 så är det säkert, att en dylik hårdhet å Ständernes
sida skulle hämna sig sjelf på dem; ty den tid skall då
komma, när en hvar skyr alt tjena ett samhälle, der man
blir så bemött, som här är föreslaget att bemöta ifråga var.
tjenstemän. Att hänvisa på besparingarna, under det en
medlem af StatsUtsk., Prosten Åstrand, säger: ”att den stats¬
reglering, som R. St. nu uppgöra, torde sä ordnas, att fö-
’'ga besparingar på hudvudtitlarna hädanefter uppkomma,”
— det är detsamma, som att hänvisa på en tillgång, som
icke finnes, och sålunda gifva sig skenet af rättvisa, men i
grunden vara obillig. Detta kan ej vara detta Stånds me¬
ning, hvarföre jag är förvissad, att återremiss beviljas.
Gr. Lewenhaupt, Patrik: Såsom egendomsägare in¬
om Götha Hofrätts jurisdiction, anser jag mig äfven intresse¬
rad i denna fråga, och med fullt förtroende dertill, att Utsk.
enligt bästa öfvertygelse behandlat ifrågavar. ämne, bekla¬
gar jag dock, att Utsk. genom sitt afstyrkande troligen sna¬
rare skadar än gagnar dem, som de velat tjena, nemi de
skattdragande; ty obetydligt lida de af, om det af Presiden¬
ten Gyllenhaal begärda anslag beviljas, men så mycket mer,
om, såsom sakägare, deras mål i många månader eller år
blifva oafgjorda qvarliggande uti Götha Hofrätt.
Af detta skäl begär jag återremiss af betänk., jemte till¬
styrkan till det begärda anslaget till de adjungerade leda¬
möterna.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Då man hör
grundsatser, eller åtminstone framställer dem, så bör man
också följa dem. StatsUtsk. har i sitt utlåt. N:ö 4°> i afse¬
ende å reglertn af aldra luifvudtiteln, föreslagit en ersättning
åt Professor Retzius, utan att motion blifvit derom väckt,
för bans väl fullgjorda möda, Jag anser, att den
6 H. 33
a58
D c 11 5 Maj e. m.
grundsats, sorn UtatsUtsk. följt, i afseende på bemälde pro¬
ffessor, äfven bör af Utsk. följas i afseende på de 4 adjun¬
gerade ledamöternes väl fullgjorda möda; och det är
på grund deraf jag anhåller, alt utlåt, måtte återremitteras.
Hr Hjerta: Jag påminner mig verkligen icke nu, hu¬
ru förhållandet var i fråga om Professor Retzius, för att
kunna noggrannt bedömma, i hvad mån derifrån kan dragas
den slutsats, hvartill den siste talaren kommit; men jag
uppsteg egentligen för att erinra R. o. Ad. om ett varnan¬
de exempel att gifva anslag utan att K- M. sådant begärt,
nemi. att då Ständerne anslogo 2:ne prot.secret.-löner till
Konungens Cancelli, täcktes Konungen svara, att som Högst¬
densamme icke begärt sådana löner , kommo de icke heller
att anvisas och utgå.
Hr Lefre'n: En talare framställde för en kort stund
sedan olämpligheten af, att representanter gå och anmäla
sina angelägenheter hos utsk:s-ledamöter, för att på det
sättet upplysa dem och vinna deras förord vid behandlingen
af målen. Jag tror det är nog inqvisitorisk! att vilja för¬
neka detta vackra och lämpliga sätt att söka göra billiga
anspråk gällande. Jag skulle beklaga högligen, om man i
det stället ville införa corruptions-middagar m. fl. dylika
tillställningar; sådant vore mycket värre.
Frih. Tersmeden: Till hvad jag förut yttrat, får jag
blott tillägga en hemställan till de nyss utnämnda ledamö¬
terna af Konungens Conselj, huruvida de icke anse den pro¬
cedur hafva varit den rätta, att hvad hvar och en för sitt
departement komme att föreslå, måtte af Ständerna pröfvas,
och att hvad sedermera hvarje exped.-chef framställer, icke
af Ständerna upptages, såvida de icke funnit det vara nyttigt.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag med mycket nöje
deltagit i StatsUtskrs beslut om anslag till lärarne vid Ca¬
rolinska institutet, borde jag nästan ångra detta deltagande,
då jag funnit, att detta beslut, som ett argument emot
StatsUtsk., framställes vid alla möjliga tillfällen. Den prin¬
cip jag anser vådlig, är den, att på samma gång man göl¬
en statsreglering för en kommande tid, tillika göra en fol¬
den förflutna. Det är detta jag fästat mig vid, ehuru jag
fullkomligt erkänner det verkligt rationella i Frih. Tersme-
dens framställning, att begäran om anslag af denna beskaf¬
fenhet bör vara framställd till följe af en Konungens propus.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla StatsUtsk:s utlåt. N:o 4>-
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de vid utlåt. N:o 4* gjorda anmärkna- föranleda dess åter¬
remitterande.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Den 5 Maj e. nj. a5g
Hr Frill. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att ja öfverröstat nej, vid besvarandet af den utaf Hr
Landtm, sist framställda proposition.
I anledu. häraf hördes en röst i salen begära votering.
Hr Fri h. o. Land tra. anmodade den ledamot, som be¬
gärt votering, att uppgifva förslag till contra-proposition.
Gr Horn: Då R. o. Ad., enligt hvad jag förmodar att
Hr Frih. o. Landtm, ansett, icke bifallit utlåt., och an-
niärkntr deremot blifvit gjorda, som föranleda till återremiss;
så anser jag med grundlagen mest förenligt, att återremiss
icke vägras, ty annars blef detta utlåt, icke afgjordt. Det
är klart, att då bifall blifvit vägradt, måste utlåt, återre¬
mitteras, för att, på grund afanmärkn., kunna afgöras.
Hr Hjerta: Jag kan icke anse, att ett beslut är af¬
gjordt, så länge som R. o. Ad:s majoritet derom icke är
känd; och på de grunder jag framställt, nemi. syftemål af
tidens förkortande, så nödgas jag, ehuru ogerna, besvära R.
o. Ad. med en votering.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag äfven varit
bland dem, som begärt votering, så hade jag visserligen an¬
sett min skyldighet vara att föreslå contra-propos., i hän¬
delse jag ej uti nu förevar, fall ansett det vara fullkomligt
onödigt att göra ett dylikt förslag, då nemi. fråga nu icke
kan blifva om mer än a:ne propos:r, den ena på bifall och
den andra till återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den sista propostn, i
anleda, hvaraf votering blifvit begärd, väl varit ställd på
återremiss; men då det törhända vore mindre lämpligt, om
bifall till utlåt, kommer uti contra-propos:n, hemställde Hr
Landtm., om Ståndet behagade tillåta att ja-propos:n kom-
me att innehålla bifall till utlåt., och contra-propos:n åter¬
remiss af detsamma.
Bifölls.
Härefter upplästes och godkändes följande voter:s~pro-
position.
Den som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 4G voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 41
gjorda anmärkn:r föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 46.
Nej — 142.
‘2Ö0
Den 5 Maj e. m.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till i i om aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 6 Maj 1840.
Plenum kl. S f. m.
Företog H. R. o. Ad. val af de ia Electorer, jemte 4
Suppleanter, hvilka, enl. 97 och 98 §§:na Reg.Ftn samt 68
§:n Riksd.Ordn., skulle äga alt, jemte Electorer af de öf¬
riga Stånden, välja R. Sits Justitiae-ombudsman, samt den
man, som skall honom efterträda , ifall han innan nästa riks¬
dag skulle afgå; och befunnos, efter valförrättningens slut,
hafva blifvit utsedde till
Electorer:
N:o 131. Gr. De Geer till Löfsta, Carl,
i. Frih. Oxenstjerna, Carl,
249. „ Adelsvärd, Johan Carl,
)>
)»
„ 3go. „ Nordenfalk, Johan,
„ 792. Hr Lagerhjelm, Pehr,
n 11 [7
»
i563.
1612.
„ 1842.
„ 2161.
„ 2195.
„ 2287.
n
Cederschjöld , Pehr Gustaf .
Cederstråhle, Johan Casimir,
Grundelstjerna, Axel Wilhelm
Edenhjelm, Gillis,
af ZelleV., Nils Wilhelm,
Edelstam, Fabian,
af Rolen, Johan Samuel, .
Suppleanter:
N:o 255. Frih. Falkenberg , Conrad,
„ 3, ,, Gyllenstjerna, Nils, .
,, 2307. Hr af Tuneld, Carl Erik, .
„ 26. Frih. Leijonhufvud, Erik Knutsson,
161 röster,
16 r —
156 —
251 —
158 —
258 —
157 —
i57 —
.58 —
.58 —
.58 —
i57 —
155 —
154 —
154 —
i53 —
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 c. m.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe,
Don 7 Maj f. m.
Thorsdagen den 7 Maj i84o.
Plenum kl. g f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för den 5 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 2 dennes f. m.
Upplästes det rör:de valet af R. St;s Just.ombudsman
inför R. St:s Eleetorer förliden gårdag hållna prot., så
lydande:
År 1840 den6 Maj sammanträdde R. IJ. St:s valde Elec-
torer, för att utse R. St:s Just.ombudsman; och befunnos,
sedan valsedlarne blifvit öppnade , lösterne hafva utfallit
som följer:
Hr Hofratts-rådet och Ridd. af K. Aordstjerne-Orden ,
Carl Ludvig Landin 4^ röster.
I följd hvaraf Hr Hofrättsrådet och Riddaren Landin blif¬
vit utsédd att vara R. St:s Just.ombudsman. Ut supra.
Carl Oxenstjerna. H. O. Holmström.
C. C. Halling. Nils Pehrsson.
Likaledes upplästes det prot., som inför samma Elec-
torer ofvannämnda dag blifvit hållet, vid valet af R. St:s
Just.ombudsmans Suppleant, så lydande:
År 1840 den 6 Maj sammanträdde R. H. Sl:s valde Elec-
torer, för alt utse den man, som skall efterträda R. St:s Just.¬
ombudsman, ifall han innan nästkommande riksdag skulle med
döden afgå; och befunnos, efter valsedlarnes öppnande , rö-
sterne hafva utfallit, som följer:
Hr Lagmannen, Krigs-fiscalen och Riddaren af K. Nordstjerne¬
orden, Lars Johan Rhodin 34 röster;
Hr H äradshöfdingen och Riddaren af K. Nordstjerne-Orden,
Johan Jacob Bergström l4 röster;
varande alltså till R. Sirs Just.ombudsmans efterträdare ut¬
sedd Hr Lagmannen , Krigs-fiscalen och Riddaren Rhodin.
Ut supra.
Carl Oxenstjerna. H. O. Holmström.
C. C. Halling. Nils Pehrsson.
Uppå derom af Hr Frih. o. Landtm, framställd pro-
pos., fann R. o. Ad. för godt anmoda Exped.Utsk. att upp¬
satta och till RiksSt:n inkomma med förslag till de förord¬
nanden, som, i anledn. af dessa val, böra utfärdas för den
utsedde Just.ombudsmannen och hans Suppleant.
I
2Ö2
Den 7 Maj f. m
Uppliisles till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse!*
till K. M., nemi.:
N:o 10, ang:de afskrifning utaf det Carl Johans för¬
samling i Götheborgs och Bohus län af cholera creditiv-
medlen beviljade lån;
N:o i i , ang:de väckt fråga om kronoparken Wahra-
skogens upplåtande till lastageplats.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 2J och 19 sisth April på
hordet lagda utlåt. N:o 42> ang:de lönereglering för landt-
statens tjenstemän och betjente , samt för förste och andre
landtmätarne.
Gr. Mörner, Carl, uppläste följande:
Sedan K. M. vid sisla riksdag gifvit Rikets då försam¬
lade Ständer tillkänna, att K. M. , i saknad af tillgångar,
fann sig nödsakad uppskjuta med framställning af uppföran¬
de på stat af den betydligare tillökning å 2:dra hufvudtiteln,
som för landtstats-regler:n skulle erfordras, och R. St. då
jemväl förklarat, att nied denna reglering borde ansta, un¬
der anhållan likväl att, vid R. St.-s näst derefter blifvande
sammanträde, fullständiga förslag i ämnet matte R. St. före¬
läggas ; så har K. M., för att uppfylla hvad Ständerne så¬
medelst äskat, efter af Kainmar-colhm och Stats-contoret in-
fordradt nytt förslag till aflöningsstat för landtstatens tjen-
stemanna-personal, vid innevar. riksdag låtit aflemna det¬
samma, med öfverlemnande åt Ständerna attafgöra, om och
hvilka utvägar till beredande af tillgångar för denna löne¬
reglering må vara att vidtaga.
Mig synes derföre, att enär R. St., lika med K.M.,vid
flera föregrde riksdagar, erkänt nyttan och nödvändigheten
af en förbättrad lönereglering för landtstaten , lämpad efter
dess ansvarsfulla och mödosamma befattningar, och K. M.,
som uti Dess nu afgifna nåd. skrifvelse i ämnet, godkänt
Kammar-collegii och Stats-contorets gemensamma förslag,
deraf lemnat R. St. del, berörde förslag nu kunnat och
bort af StatsUtsk. tagas uti närmare öfvervägande.
Då emedlertid Utsk., som likväl, enl. dess und. yttran¬
de, ansett förslaget i flera hänseenden lämpligt, icke
kunnat tillstyrka Ständerna att vidtaga någon åtgärd i an-
ledn. af K. M:s förenämnda nåd. skrifvelse, med undantag
för de fall, hvarom Utsk. meddelat särskildt yttrande; så
vägar jag ej hoppas, att StatsUtsk., genom återremiss af
ifrågavar. betänk., förändrar mening, så vidt den har afse¬
ende på lönereglerings-förslaget i sin helhet: men jag anser
mig pligtig att fästa så väl R. o. Ad:s, som Utsk:s synner¬
liga uppmärksamhet på vigten och behofvet af löneanslag
för länsnotarien i Rikets alla län.
D c i) 7 M a j f. m.
a63
Vid föregrde riksdagar har både K. M. och vederbör,
embetsverk i de afgifna iöningsförslagen utvecklat skälen till
nödvändigheten af dessa tjenstemäns tillvaro, samt för dem
tillstyrkt bestämda löner på stat; och jag anhåller nu att
närmare få redogöra för skälen till min vördsamma fram¬
ställning om deras uppförande på stat, med löner af Staten.
Uti alla Ian finnas länsbokhållare med bestämda tjenste-
åligganden och skyldighet att tjenstgöra i landskamerera-
rens ställe, när denne har laga förfall. Vid landscancelliet
åter, der göromålens mängd så tilltager, alt mången lands-
secreterare, äfven med biträde af 3 a 4 skrifvare, oftast måste
använda hela dagen på embetsrummet, om han skall med¬
hinna der förefallande mångartadt bestyr, hvartill kommer
hans skyldighet att åtfölja landshöfdingen på vissa embets-
resor, såsom bevär:s-mönstriugar m. m.— vid denna vigtiga
expedition har landshöfdingen ingen för göromålens oaf¬
bruten gång ansvarig person att anlita, om landssecreteraren
blir sjuk, eller eljest, af hvad orsak som helst, icke kan med
tjensten taga befattning.
Partiel t hafva visserligen länsnotarie!' blifvit med Ko¬
nungens nåd. begifvande tillsatte af landshöfdingen , utan
annan pecuniär fördel, än det ringa arfvode, som de af lands¬
secreteraren kunnat betinga sig; men om också en eller an¬
nan landssecreterare äger så goda inkomster , att han borde
kunna aflöna länsnotarien, så är det icke förhållandet öfver¬
allt, hvarförutan han, på sätt jag nyss nämnt, måste löna
flera personer till sitt biträde, om ärendena skola med till¬
börlig skyndsamhet expedieras. Jag hemställer i alla fall,
om det kan vara i sin ordning, att länsnotarien, som bör
vara embetsman på stat, af hvilken Staten således har ålig¬
ganden alt fordra, lönas af enskild man, hvarigenom han
egentligen är den enskildes, men icke Statens tjenare.
Jag skulle visserligen kunna anföra flera olägenheter
deraf, att lansnotarier icke njuta lön på stat; men jag har
inskränkt mig till de väsendtliga; och den som närmare kän¬
ner förhållandet, samt beskaffenheten af de trägna, snart sagdt
hvarje dag tilltagande, göromfllen vid ett landscancelli, skall
otvifvelaktig! jemte mig inse alla olägenheter deraf, att läns¬
notarie^ såsom med deras tjenstgöring och aflöning nu till¬
går, icke äro annat än landssecreterarnes skrifvare. Redan
vid 1828 års riksdag föreslog K. M., om jag rätt minnes,
4oo r:dr i lön för länsnotarie; och ehuru detta belopp inga¬
lunda kan anses för högt, skulle det måhända synas lämp¬
ligast, att denne tjensteman föreslås till lika lön med läns¬
bokhållare, hvars inkomster på stat icke fullt uppgå till sist¬
nämnda belopp. Den förökade, mindre betydliga statsutgift,
som härigenom uppkom, torde, af anförda skäl, hvarken an¬
ses olämplig eller kännbar för de skattdragande, enär desse
i mer eller mindre mån draga fördel af det sätt, hvarpå de¬
ras angelägenheter vid länsstyrelsen handhafvas, hvarför-
264
Den 7 Maj f. m.
utan det kan blifva möjligt för landshöfdingen alt till ifrå-
gavar. tjenstebefattning engagera en person med den duglig¬
het, att han på eget ansvar kan förvalta landssecrelerare-
embetet vid förefallande ledighet eller behof.
Jag anhåller derföre, att, i händelse StatsUtsk. icke vill
ingå i närmare pröfning af det af K.M. antagna förslag t i i 1
lönereglering för landtstaten i sin helhet, Utsk. ville benä¬
get tillstyrka länsnotariers uppförande på stat och föreslå
löner till dem , i likhet med hvad länsbokhållare innehafva.
För att vinna den rättelse jag med dessa mina an-
märkntr åsyftat, ber jag om återremiss af StatsUlsk:s före¬
var. utlåtande.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag har begärt ordet,
för att vitsorda vigten och behofvet af länsnotarien på stat.
Desse personer äro för närvar, blott landssecreterarenS skrif¬
vare, men förrätta icke destomindre ganska ofta landssecre-
terarens, ja till och med landshöfdingen embete. Ett så¬
dant förhållande kan omöjligen vara lämpligt, då desse per¬
soner af Staten icke erhålla ett runstycke i lön. Länsbok-
hållaren är för landscontoret detsamma , som länsnotarien
för landscancelliet. Länsbokhållaren är lönad af Staten ,
men icke länsnotarien. Manne sådant är conseqvent och
rättvist? Uti K. M:s nåd. skrifvelse, som åtföljde K. M:s nåd.
propos. ang:de statsverkets tillstånd och behof, har K. M.
föreslagit länsnotariernes uppförande på stat, hvilken nåd.
framställning grundar sig på ett und. tillstyrkande af Kam-
mar-col!:m och Stats-contoret. Något svar härpå borde väl
StatsUtsk. lemna, hvilket jag förgäfves eftersökt uti StatsUtsk:s
utlåtm N:is 4 och 42> der det vore att förvänta. Jag yr¬
kar derföre återremiss af belänk., och föreslår, lika med Gr.
Mörner, att länsnotarierne måtte uppföras på stat till lika
lön med länsbokhållarne, hvilket synes ganska billigt, i be¬
traktande af deras slafviska sysselsättning och vigten af de
ärenden, som utgöra föremål för deras handläggning.
Hr Sandelhjelm, Paul, anförde skriftligen:
Med anledn. af StatsUtsk:s nu föredragna utlåt. N:o 42)
uther jag mig få vördsamt yttra följande:
Redan vid 1823 års riksdag anhöllo, hos K. M., Rikets
då församlade Ständer, att vid påföljande riksdag ett förslag
till lönereglering för landtstatens tjenstemän och betjente
måtte R. St. föreläggas, hvilket äfven skedde; men, i saknad
af tillräckliga tillgångar, funno R. St. sig föranlåtne alt en¬
dast, med anvisande af vissa tillökningar, uppgående till
26,022 r:dr 35 sk. 7 r., i öfriga delar uppskjuta med landt-
stats-Iönereglertn; anhållande tillika hos K. M. att, efter en
närmare undersökning, huruvida inskränkning i personalen
kunde ske genom ny indelning af districtena, förslag till en
allmän reglering i detta afseende måtte vid nästa riksdag
med-
Den 7 Maj f. m.
a65
meddelas. Efter af K.M. för sådant ändamål förestrifna och af
vederbör, vidtagna åtgärder, och sedan K. M ., under d. i4Dee.
i833, slutligen förordnat oin reglertn af fögderier och läns-
mans-districter, samt, i förening dermed, om indragning af
några indelningar, gaf K. M. år 1835 R. St. tillkänna, att,
i anseende till dåvar. brist på disponibla tillgångar, K. M.
fann sig nödsakad uppskjuta med framställning om uppfö¬
rande på stat af den betydliga tillökning å 2:dra hufvudti-
teln, som för landtstats-löneregler:n skulle erfordras; och R.
St. förklarade, att med denna reglering borde anstå, men
anhöllo hos K. M., att, vid R. St:s näst derefter blifvande
sammanträde, fullständiga förslag i ämnet mätte R. St. före¬
läggas.
Sjutton år äro .således snart förflutna , sedan R. H. St.
först yttrade önskan och afsigt, att, efter nutidens behof,
ordna lönevillkoren för denna i alla afseenden vigtiga, och
måhända i flera den vigtigaste, tjenstemanna-personalen i
Riket; och R. St. hafva, under tiden, 2tne särskilda gånger
vidblifvit och uttryckt samma afsigt, med förklarande af de¬
ras benägenhet att göra anslag för ändamålet. Emedlertid
hafva andra corpser och stater, civila och militära, i allmän¬
het fått tillgodonjuta slikt vedermäle af R. St:s vårdande
omsorger. Tjenstemän och betjente vid Post- ocb Tullver¬
ken i landsorterna, hvilka, väl icke med hänsigt till befatt¬
ningarnas verkliga vigt och personalens inflytelse på folkets
bästa och trefnad, men dock i lefnadsförhållanden och an¬
seende kunna närmast jemföras med tjenstemän och betjente
vid landtstaten, hafva sett deras löningsvillkor så förbättra¬
de, att de för närvar., åtminstone uti vissa orter , innehafva
dubbelt mera i lagliga inkomster, än vederlikar vid landt¬
staten inom samma orter. Det är da naturligt, att landt-
staternes tjenstemän och betjente, med längtan och förhopp¬
ningar, motsett innevar. riksmöte såsom den tidpunkt, soin
skulle göra slut på deras lidanden och försätta deni i en,
någorlunda likartad, förmånligare ställning än hittills.
För det Svenska folkets representanter, som stå i någon
närmare beröring med allmogen och arbetande folkclasserna,
samt således känna folklifvet och di t väsendlliga inflytande,
iäns-administralionen med dess underordnade derpå utöf¬
va!', måste isynnerhet anses vara en öfvervägande angelägen¬
het, att med deras råd och löst nu bidraga till uppfyllan¬
det af R. St:s så ofta och så högtidligt uttalade afsigt att
förhjelpa landtstaternes tjenstemän och betjente till den allt¬
för länge fördröjda löneregleringen, åsyftande , jemte någon
ringa tillökning i personalen, hufvudsakligen en högst nödig
förbättring i de mest vanlottades villkor; ty en så betydlig
förhöjning, som skulle ställa dem på fullkomligen lika fot
med tjenstemän och betjente vid Post- och Tullverken , är
icke ens fråga—allenast om det nödtorftiga; och jag föresläl-
6 H. 34
a6ö
Dea 7 Maj f. m.
ler mig, att afseende på detta ej skolat ända hittills uteblif-
vit, om landtstaterna haft, likasom post- och tullstaterna
hafva det, en egen centralstyrelse, med särskilda fonder,
derpå aflöningsanslagen kunnat anvisas. — Likväl är det äf¬
venså visst, att landtregeringens underordnade verksamt bi¬
dragit, genom redliga och nitiska åtgärder, hvar och en på
sin plats, att åstadkomma den i sednare tider synbara för¬
höjningen å Rikets ordinarie-inkomst-titlar med flera , som
det antagits vara, att post- och tulltjenstemännen, för de¬
ras del, bidragit till post- och tull-intradernas formerande.
Af de skäl, som i mängd förefinnas, och sammanstäm¬
mande tala för nödvändigheten att just nu, och ej sednare ,
taga landtstaternas billiga och redan erkända anspråk i sam-
vetsgrannt och slutligt öfvervägande hos R. H. St., framstår
i första rummet ett, som liittils föga varit omordadt, men
som, det trängande behofvet oberäknadt, utan tvifvel är det
kraftigaste. Den, hvilken såsom jag, från längre tid tillbaka,
så väl under vårt förra statsskick, sorn sedermera efter 180g,
oafbrutet tjent det allmänna i administrativa befattningar,
öfver 4° år, äfvensom hvar och en annan , som med upp¬
märksamhet följt utvecklingen af våra gällande grundlagar
och deras successiva inverkan på administrationen i det hela,
har ej kunnat undgå erfara, att de administrativa ärendena
i statsförvaltningens alla grenar varit uti jemnt tilltagande
under det constitutionella samhällsskicket. På landtregerin-
gen, der de flesta allmänna förvaltningsfrågor skola förbe¬
redas eller behandlas, och derifrån nästan ali verkställighet,
så väl i förvaltnings- som andra till statsbestyret hörande
ämnen, skall utgå, har denna inverkan varit så utomordent¬
lig och stoi', att dithörande göromål, ofvanifrån och ända
nedåt, blifvit i allmänhet fördubblade, och inom åtskilliga
län, nemi. de, hvarest tillvexten i folkmängd och näringar
varit betydligast, nära tvådubblade; men härvid lärer det
icke ens stanna för tiden hädanefter, emedan det synes va¬
ra klart, att den af R. St. nyligen beslutade nya organisa¬
tionen af Statsrådet, så snart den vunnit K. M:s nåd. sanc-
tion, kommer att föranleda till åtskilliga sådana förändrin¬
gar och förbättringar i allmänna förvaltningen, som, till be¬
tydligaste delen, erfordra både beredning eller annan hand¬
läggning, och städse verkställighet i landsorterna, och som
följaktligen skola än ytterligare öka göromålen vid läns-
administrationen.
Jag hemställer, att samtliga dessa förhållanden måtte,
i förening med skäl och omständigheter, som finnas anförda
och ådagalagda i olficiella betänk:n och förslag, hvilka ligga
till grund för K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. af d. 27 sisth
Jan., ang:de lönereglertn för landtstaterna, tagas af Stats-
Utsk. under närmare och välvilligt skärskådande. Utsk. har
visserligen redan, genom utlåt. N:o 43> öppet erkänt ämnets
vigt, men har hufvudsakligen af det motiv, att angelägen-
Den 7 Maj f. m.
267
helen skulle fordra, för beredande af den åsyftade nedsätt-
ningen i skattebidragen , att iakttaga möjligaste inskränkning
uti statsutgifterna, och härmed icke skulle stå tillsammans
ett så betydligt anslag, som den föreslagna reglertn i sin hel¬
het erfordrade, medförande en tillökad utgift af omkring
120,000 r:dr årligen, — funnit sig icke kunna, annorlunda
än med undantag för särskildta fall, tillstyrka R. St. vidta¬
gandet af någon (allmän) åtgärd, i anledn. af K. M:s ifråga-
var. skrifvelse. Förre Ständer hafva dock åtminstone sökt
uppehålla modet hos de snart sagdt slafvande landtstats-
tjenstemännen , genom anvisade förhoppningar på framti¬
den. Yäl erkänner jag , i egenskap af styresman för Rikets
folkrikaste län, tacksamt, att StatsUtsk., fastän med förut¬
sättning af ett sådant motiv, spccielt hänfördt till landtsta-
terna, väsendtligen modifierat detsamma, då Utsk. , bland
undantagen, tillstyrkt anslåendet af 40,020 r:dr 42 8 r.
å 2:dra hufvudtiteln, till löneförbättring för länsmännen, så
att desse kunde erhålla 200 rtdrs lön hvardera; och jag med¬
ger äfven, att Utsk. förfarit riktigt, när desse tjenstemäns
villkor blifvit afsedda i första rummet. Men deremot, då
landtstaterne äro en för Riket alldeles oumbärlig, och detta
lärer ej kunna nekas, tillika högst vigtig tjenstemanna-
corps ; så, ehuru stor än nödvändigheten må vara att be¬
reda nedsättning i skattebidragen, kan denna nödvändighet
— hvilken jag eljest lemnar derhän — icke upphäfva den
Statsmaktens, som äger utöfva Svenska folkets sjelfbeskatt-
ningsrätt, oafvisliga skyldighet, att dessförinnan anslå erfor¬
derliga medel, för att nödtorftigt aflöna ifrågavar. tjenste-
manna-corps, som, i större mått än andra , måste uppoffra
förmögenheter, krafter och helsa, samt derjemte ofta enskild
välfärd, för att tillfredsställa det allmännas fordringar på
verksamhet, redbarhet, drift och nit vid tjensteutöfningen.
Man kan ej vänta, att jag skall utreda och förordna
landtstats-tjenstemannens billiga anspråk i allmänhet, annor¬
ledes än jag genom det föregtde redan gjort. Så mycket
allenast kan jag derom vidare säga, att ganska få af dem
lära äga tillräckliga , något flere, medelmåttiga eller knappa,
och de fleste, alldeles otillräckliga löneinkomster. Man kan
deremot skäligen fordra, att jag, med afseende derpå, något
närmare upplyser om ställningen inom Elfsborgs län. Detta
län, som har 5 städer, och är indeladt i 6 fögderier, med
lika mångå kronofogdar och häradsskrifvare, samt i 25 Uins-
mans-districter, hyser för närvar. 220,000 innevånare, deraf
på landsbygden ungefärl. 210,000, och således per medium
35.000 innevånare i hvart fögderi. Fögderierna äro der¬
jemte mycket vidsträcktare än i medlersla delarna af Riket;
men kronofogdars och häradsskrifvares indelta löner äro likväl
till förvandlingsbeloppet mindre, samt deras boställen sämre,
i den anmärkningsvärda grad, att då, efter approximativ be^
räkning, en kronofogde-indelning med bostället kan i nämn¬
368
D e u 7 Maj f. i».
da delar af Riket lemna 1000 r:drs inkomst och derutöfver,
samt en häradsskrifvares, äfven med bostället, 700 r:dr och
derutöfver, lemnar lönen och bostället i Elfsborgs län ej
mera än åt kronofogden högst 700 och åt häradsskrifvare!)
högst 45o r:drs inkomst; och är det relativa förhållandet
enahanda med hänseende till landssecreterarens, landskame-
rerarens och fandträntmästarens indelta löner. Lefnadskost-
naden för landtstatens tjenstemän är dock visserligen ej min¬
dre, men i åtskilliga fall större uti Elfsborgs län än på fle¬
ra andra orter; hvilket allt torde uppenbart bevisa ett miss¬
förhållande så stort, att det ej längre bör och kan fortfara.
Landtstats-tjenslemännen uti detta län , härom af en bitter
erfarenhet öfvertygade , hafva fördenskull, före innevar. riks¬
dags början, dertill uppmuntrade af Ständernes åtgärder i
ämnet vid trenne förflutna riksdagar, ingått till K. M. med
dea und. ansökan, jag liärhos får upplysningsvis vördsamt
bifoga och vidare i detaljerna åberopa *). Den torde, såsom
jag hoppas, om och när StatsUtsk. fördomsfritt och benäget
öfverväger innehållet, böra och kunna, tillika med hvad
jag haft äran här yttra, göra ofvanberörda missförhållande
åskådligt och otvifvelaktigt, samt bidraga dertill, att nödigt
anslag, till reglering och förbättrande af landtstaterna och
deras löningsvillkor, varder tillstyrkt, helst som enahanda
missförhållande tvifvelsutan äger rum för flera andra län,
och någon reglering af personalen dessutom för alla är nöd¬
vändig. Emedlertid yrkar jag vördsamt, att R. H. St. måtte
gunstigt bevilja och å 2:dra hufvudtiteln uppföra hela det ,
lili K. M:s åberopade nåd. skrifvelse af den i5 sisth Jan.,
äskade tillökningsanslagel för landtstaterna, med 120,000 r:dr;
äfvensom jag ödmjukligen anhåller, att, då flera anledntr fö¬
rekommit, alt jemkning och rättelse erfordras i vissa delar
af de förslag, vederbör. K. collegier, till grund för samma an¬
slag, upprättat och afgifvit, R. H. St. måtte åt K. M. öfver¬
lemna, att, efter en uppgörande interimsstat, fördela det¬
samma emellan Rikets län, i ett sådant förhållande, att tjen¬
stemän och betjente vid landtstaterna uti de län, sorn hit¬
tills varit mest vanlottade, försättas i jemförlig ställning ined
vederlikar i andra län, hvarest indelta lönerna närmare mot¬
svara medelbeloppet af hvad K M. ansett böra bestås för
hvarje grad
Med stöd af delta allt, begär jag vördsamt återremiss af
StatsUtsk:? utlåt., under förmodan, att StatsUtsk. ej kan
sakna utväg att hos R. St. föreslå medel för ett så angelaget
ändamål; vädjande jag äfven till II. R. o. Ad:s rättskänsla,
som icke lärer tillåta, att detsamma än längre förbises.
Hr Eden hjelm, Gillis: Jemte \ det jag biträder Hr
*) Donna underd. ansökan Ur till trycket befordrad och till Utsk.
öfverlemnad.
Den ; Maj f. m.
Sandelhjelms begäran om större anslag till K. M:s disposi¬
tion för länsstyrelsens behof, vågar jag vördsamt tillägga
några ord i detta ämne. Något hvar af R. o. Ad. är uti
mer eller mindre beröring med länsstyrelsen och torde såle¬
des nogsamt känna, i hvad mån tjenstemännen äro öfvei hopade
med göromål. Inom Götheborgs och Bolms län finnes allenast
en landssecreterare, en landskamererare, en länsbokhållare och
a cancellister. Desse cancellisters lön utgör endast emellan
ett och tvåhundra r:dr. Man kan således icke pretendera ,
att de skola vara särdeles lagkloke, och då landssecreCn sjuk-
nar eller äger annat laga förfall, måste någon af magistra¬
tens ledamöter eller annan sakkunnig person anlitas, för hvars
besvär någon ersättning icke är att tillgå. R. o. Ad. torde
finna att landshöfdingen , vid många tillfällen , har göromål
i länet. Eri K. författning utkom år 1822, som befaller att
landshöfdingen och landssecretm icke må på samma gång
skilja sig från länsstatens göromål. Landshöfdingen nödgas
derföre öfvertala någon lagklok tjensteman att vara sig följ¬
aktig på dessa resor, utan att denne har att påräkna någon
ersättning derför. Vill ingen godvilligt följa med, blir lands¬
höfdingen utan delta biträde, som likväl är oundgängligen
nödigt. Detta torde, utom redan nämnda, äfven vara ett ta¬
lande skäl för behofvet af länsnotarien, som kunna vara
landshöfdingarne fö 1 ja k t ige på deras embetsresor, och före¬
stå landssecrettns tjenst, när han är af sjukdom eller annat
laga hinder urståndsatt att sjelf förrätta densamma. Äfven¬
ledes yrkar jag högre lön för landscontoristerna, enär det
är orimligt att begära, att personer skola bestrida sådana
befattningar utan något nära deremot svarande lön.
Slutligen och hvad angår K. M:s nåd. förslag om in¬
dragning af statsanslaget, 8,563 r:dr 19 sk. 8 r., till krono-
fjerdingsmännen; så har jag visserligen ingenting deremot,
såvida de personer, som förrätta dessa högst odiösa befatt¬
ningar, på annat sätt beredas en mot deras besvärliga göro¬
mål någorlunda svarande ersättning. Icke blott han sjelf,
utan äfven hans drängar, äro nästan oupphörligen syssel¬
satte roed transport af fångar, budskickningar, m. fl. bestyr —
och derför erhålles ingen ersättning. Jag yrkar således, alt
om ej lön åt dem kan anslås, de åtminstone mätte tilldelas
någon annan förmån, t. ex. att han och hans drängar måt¬
te, under de år han förrättar tjensten , vara befriade från
skyddsafgiften och mantalspenningarna. Jag instämmer uti
anhållan om ålerremiss, dervid dessa anmärkntr torde få
åtfölja.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Orsaken hvarföre jag
uti förra plenum, då StatsUtskts utlåt. N:o 4° föredrogs,
yttrade mig angille länsstatens lönereglering, och icke nu,
dä utlåt. N:o \i till afgörande företogs, var den, atl jag då
likasom nu ansåg, att utlåt. N:o 42 icke är annat än ett
a'°
Den 7 Maj f. m.
bihang till utlåt. N:o 4°> ut‘ hvilken förmodan jag troligen
icke misstagit mig; ty hvarest skall man väl igenfinna en ordin.
Jöneregler:s-fråga, om icke på den hufvudtitel, under hvilken
deri hörer. Länsstaterna tillhöra ovedersägligen 2:dra huf-
vudtiteln. Andra hufvudtiteln var just den, som föredrogs
uti utlåt. N:o 4°> hvarest uti 17 punkten ganska tydligt står
länsstyrelsen. Det är visserligen sannt, att Utsk. har
gjort en utbrytning; men jag kan icke finna af hvad skäl;
ty allt hvad som utlåt. N:o 42 innehåller i detta afseende,
är icke af större vigt eller omfång, än att det kunde få en
plats bredvid hufvudsaken, som utlåt. Nto 4° upptager.
Men det var egentligen icke härom jag ville yttra mig. Jag
ville anhålla hos StatsUtsk., när 2:dra hufvudtiteln till be¬
handling i Utsk. ånyo förekommer, att Utsk. ville uppta¬
ga alla frågor, som röra länsstatens lönereglering på ett
ställe uti ett betänk., på det man må undgå alt få flera
propostr på samma sak. I öfrigt begagnar jag tillfället,
medan jag har ordet, att protestera mot Gr. Mörners
förslag, att taga länsbokhållarens lön till norm för det löne¬
belopp, som länsnotarien bör erhålla; emedan ändamålet,
åtminstone i Blekinge, skulle förfelas, enär länsbokhållarens
lön der icke utgör mer än 264 r:dr 8 sk.
Gr. Sparre, Erik, uppläste följande:
Öfver frågan om förbättring i landtstatens tjenstemän? löne¬
villkor, äfvensom örn nödvändigheten att få länsnotarien på stat
uppförde, är redan så grundligt och omständligt taladt af
flera bland Hrr landshöfdingar, att jag i allmänhet inskrän¬
ker mig till biträdandet af de meningar, som på goda skäl
yrkat dylika löneförbättringar. Jag skulle af denna orsak
äfven anse onödigt att vidare upptaga H. R. o. Ad:s tid
med något tillägg i ämnet från min sida, om jag ej, sär¬
skildt för Gefleborgs län, ägde att anföra ett bestämdt fac¬
tum, som synes mig egnadt att i några väsendtliga omstän¬
digheter ytterligare upplysa frågan. Detta factum består i
det obestridliga missförhållandet emellan lön och tjensteom-
kostnader för kronofogdarne och häradsskrifvarne inom
detta län, två classen af de för länsstyrelsen oumbärligaste
tjenstemän, för att ej ens nämna det föga mindre missför¬
hållandet i samma afseende med länsbokhållarens inkomster
och tjenstebestyr. Hvarken kronofogdar eller häradsskrifva¬
re äro inom Gefleborgs län försedde med boställen; distri-
cternas vidd nödgar dem till ganska långa resor i och för
tjensten; de tillbringa på sådana resor flera veckor hvarje
gång; skrifvar.es biträde är för dem alldeles oundgängligt,
icke blott för tjenstens bestridande i allmänhet, sedan göro-
målen i sednare tider hafva mångdubbelt blifvit ökade,
Utan jemväl för kronofogden att ej lemna embets-cont. öde
och overksamt, under det han sjelf är sysselsatt med för¬
rättningar annorstädes. Resekostnader, hushyra, skrifvare-
Den j Maj f. m.
271
biträde och skrifmaterialier måste emedlertid bestridas helt
och hållet af löneinkomsterna, hvilka, med sportlarne inbe¬
räknade, utgöras för kronofogdarne af föga öfver 900 r:dr
och för häradsski ifvarne något mindre, eller omkring 700
r:dr — något mer eller mindre beror af markegången. Ef¬
ter en noggrannt anställd medelberäkning, visar sig, att, se¬
dan alla utgifter i och för tjensten med löneinkomsterna
blifvit bestridda, en behållning återstår för en kronofogde
af omkring 400 r:dr och för en häradsskrifvare af omkring
3oo r:dr, hvarmed de måste bestrida hushyra och sitt un¬
derhåll. Det är lätt att bedomina otillräckligheten häraf
för en ensam person, och ännu mer för ett hushåll, samt
huruvida icke näringsbekymmer måste för så illa lottade
tjenstemän borttaga en ansenlig del af den kraft och den
omtanka, de borde kunna odeladt använda till det allmän¬
nas gagn i så maktpåliggande befattningar, som deras. Jag
anser således en förbättring i deras löneförmåner vara ett
oeftergifligt villkor för en obehindrad gång i denna vigtiga
del af länsstyrelsen, och anhåller, att hvad jag i sådant hän¬
seende nu andragit måtte få åtfölja Utskts betänk., hvars
återremiss jag alven för min del yrkar.
Hr von Rosen, Georg, anförde skriftligen:
Sedan flere äldre, med större erfarenhet än jag kan
tillerkänna mig, hafva uppträdt och yttrat sig i detta äm¬
ne, borde jag afhålla mig derifrån; men då äfven för den
mindre erfarne större oformligheter kunna fattas, när de så
påtagligen visa sig, som fallet är med länsnotariernes nu-
var. löningssätt, kan jag ej undgå alt förena mig med dem,
som begärt återremiss af StatsUtskts betänk., rör:de lönings-
anslagen för läns-staterna. Då K. M., i Dess nåd. propos.
rör:de statsregleringen, bänvist till Stats-cont:s och Kammar-
collegii und. förslager till en förändrad löningsstat för läns-
staterna, hade det varit skäl för StatsUtsk. att derpå fästa
behörigt afseende och ej neka löner åt länsnotarie!'. Der
de finnas, äga de ingen annan lön, än hvad landssecretera-
ren gifver dem. De äro likväl behöflige och äro Statens
embetsmän och böra således af Staten vara lönte. De få ej
endast betraktas som landssecreterarens biträde; ty de böra
supleera honom, då han af ett eller annat förfall är hin¬
drad att tjensten förrätta. På landsconttn finnes en läns¬
bokhållare, som remplacera!' Jandskamereraren. På lands-
cancelliet finnes ingen, om ej en länsnotarie är att tillgå;
och så länge han är olönt, är han ej att påräkna. Om man
för öfrigt jemför göromålens mängd vid landscancellierna
nu med deras antal då Landsh.-embetena organiserades, fin¬
ner man deraf, att ett ökadt antal tjenstemän är behölligt.
Som exempel härpå får jag åberopa, att vid landscancel-
liet i Christianstad räknar man nu nära 10,000 expeditioner
årligen. Häraf synes, att det ej är för mycket hegardt, att
2J2
Deri 7 Maj f. m.
en länsnotarie finnes jemte landssecreteraren. Men om en
sådan functionär behöfves, bör deri också af Staten lönas.
Vid frågan om länsmännens löner, har StatsUtsk. vis¬
serligen gjort ett raskt steg, som fördubblat dem; men om
nian, vid lönernas bestämmande, ställde dem i bredd med
hvad andra tjenstemän, som äro i samma förhållanden, haf¬
va i löner, synes mig det lönebelopp Utsk. anslagit åt läns¬
männen vara väl knappt tilltaget. Fahnjunkare vid de in¬
delta regttena, ehuru visserligen ej för högt lönte, hafva,
om jag rätt minnes, 240 r:drs lön. Underofficerarens och läns¬
männens behof och lefnadsföi håHanden tyckas vara temme¬
ligen lika. Länsmännens ansvar, dagliga tjenstgöring och
kostnader i och för utöfningen af tjensten stiga likväl vida
öfver underofficerarens.
Det är af vigt, att de tjenstemän , som stå i närmare
beröring med folket, äro så lönte, att de hafva deras berg¬
ning; ty eljest måste sportlarne ersätta bristen. Hvilken får
ersätta denna brist? — jo folket. Hvad statsverket i detta
fall vill bespara, drabbar menigheterna, och förr än spor¬
telsystemet upphör, kan Konungens Bef:h:de ej befria me¬
nigheterna från tyngden af dessa så öfverklagade sportlar.
Det är med anledn. af hvad jag nu åberopat, som jag be¬
gär återremiss af StatsUtsk:s ifrågavar. betänkande.
Gr. Posse, Fredr.: Då redan så många af mina em¬
betsbroder yttrat sig i detta ämne, skall jag endast en kort
stund upptaga R. o. Ad:s tid, som är för dyrbar, för att
förspillas med ornsägning af hvad som en gång blifvit ytt-
radt; hvarvid jag isynnerhet stödjer mig vid hvad Hr von
Rosen nyss nämnt, enär förhållandet i det mig i nåd. an¬
förtrodda län i det närmaste är enahanda med hvad talaren
yttrat i afseende på Christianstads län; och fäster jag mig
hufvudsakligen vid Hr von Rosens anförande ang:de lans-
notarierna. Nödvändigheten af dessa tjenstemän borde in¬
gen kunna bestrida. Vid tillsättandet sista gången af läns¬
notarie i Malmöhus län, uppstod svårighet i afseende på lö¬
nevillkoren. Det är illa, att den ena Statens tjensteman
skall lönas af den andra, emedan sådana enskildta förhållan¬
den emellan landssecrettn och länsnotarien, i alla hänseen¬
den, äro af ofördelaktig inverkan. Då flere talare redan
tydligen utvecklat detta ämne, inskränker jag mig till att,
under åberopande deraf, yrka återremiss af betänk., under
anhållan, att StatsUtsk. ville fästa afseende å de grundade
skäl, som blifvit anförda för bifall till Kinsnotariernes upp¬
förande å stat.
Frih. Cederström, Jacob: Mot StatsUtsk:s förevar,
utlåt. N:o får jag, i afseende på formen, anmärka, att
det bort vara intaget uti utlåt. N:o 4°? ang:de regleringen
af riksstatens utgifter under 2:dra hufvudtiteln; och anhåller
jag
Den 7 Maj f. m.
jag derföre, alt Utsk. ville, vid besvarandet af återremissen
på utlåt. N:o 4° och förevar, utlåt. N:o 42> > ett samman¬
hang, på sitt stiille under aldra hufvudtiteln afhandla frå¬
gan om länsstaterna.
I afseende på sjelfva saken, anhåller jag fa fasta Utskls
uppmärksamhet derpå, alt det icke finnes något enda kändt
land, der landtregeringen är så enkelt ordnad som i Sverige,
icke heller för så iinga kostnad, som här besörjd; men då
från 1600-talet, då densammas lönereglering dilinitivt ordna¬
des, ingen hufvudsaklig förändring med desse tjenslemäns
löner ägt rum, oansedt den myntförsämring som inträffat;
så kan det icke vara främmande för StalsUtsk., att erfara
det en betydlig förhöjning nu är af behofvet oundgängligen
påkallad. Vid flera riksdagar har fråga derom varit väckt,
och nu, då fråga jemväl är om ny instruction för samtliga
länsstaterna, blir följden den, när deras embetsbefattning
blir mera begränsad inom bestämda och af allmänheten kän¬
da former, att sportlarne till en stor del försvinna. Deraf
skall uppslå brist på biträde i cancelliet, hvarest tjenstemän-
nen hufvudsakligen fästa sig för sportlarnes skull; och då
landshöfdingen på sina embetsresor bör hafva med sig lands-
secietln, så skulle, om länsnotarie på stat ej funnes, embetet
under tiden ligga nere, hvarförutan tillräckligt biträde sak¬
nas viii cancellierna och landscontoren, till men för ären¬
denas behandling, helst ärendena böra med den skyndsam¬
het handläggas, att personer, som inkomma med lagsök-
ifingsärenden, samma dag kunna erhålla communications-
resolutioner för att undvika flera resor till Landsh.em¬
betet, ehuru dessas antal ofta öfverstiga 100 ja 200. Man
tror sig hushålla väl för samhället, då man undandrager
tjenstemännen obetydliga löner; och man besinnar icke, att
det är folket, som just derigenom kommer att enskildt vid¬
kännas mångdubbelt större utgifter, och att, om embets-
männen voro bättre och ordentligare lönte, ärendenas gång
blefve lättare och skyndsammare, och folket icke tryckt af
onödiga vexationer, i de flesta fall oåtkomliga, men om de
någon gång med ansvar beläggas, likväl utan påföljd till er¬
sättning för den lidande. StatsUtsk. bör betänka, att kro-
nofogdarne, hvilkas uppbörd för somliga bestiger sig till 2
ä 3oo,ooo rldr, äro, besynnerligt nog, lönte så, att det är
svårt att begripa, huru controllerna kunna i den män följa
deias åtgärder, att icke betydligare balancer uppkomma, än
räkenskaperna hittills utvisat. Jag begär, alt Utsk. ville
taga i närmare öfvervägande denna lönereglering, och, i öf¬
verensstämmelse med hvad Kammar-collun och .Stats-contoret
tillstyrkt, föreslå hvad K. M. för länsstaterna begärt.
Hr Hjerta, Lars: Det H. Ståndet har redan haft nö¬
jet höra en god del af Rikets H:rr Iandshöfdingar förorda
6 11, 35
D c n 7 M a j f. m
högre löner för landtstatens tjenstemän ; och det torde ännu
vara ett godt hopp, att äfven deras öfrige colleger, som
finnas på Riddarhuset, skola uppstå, för att instämma i
dessa önskningar, så att det icke är sannolikt, att vi så snart
komma ifrån detta betänkande. Ett sådant nit af cheferna
för deras underlydande tjenstemän är utan tvifvel vackert
och berömvärdt; men det må vara fråga underkasludt, hu¬
ruvida de öfrige representanterne kunna och böra godkänna
deras anspråk, utun att se på molskäleu. För min del, får
jag äran tillkännagifva, all jag skulle önska, det alla tjen¬
stemän i Riket kunde aflönas så, att de komme uti ett
verkligt välstånd; ja, jag skulle anse det för en verklig lyc¬
ka, om enhvar kunde erhålla Stalsråds-lön. Men då nu
icke sådant lär vara möjligt, utan man äfven åtminstone
något måste afse landets tillgångar; så blir det viii nödigt,
att undersöka hvad sorn jemförelsevis kan erfordras mer för
den ene än den andre. Jag ingår då äfven derpå, att de
tjenster, som mera omedelbart afse att besörja folkets och
de rättsökandes behof, mäste äga ibland de främsta ansprå¬
ken att kunna gifva en anständig utkomst åt deras innehaf¬
vare; men det oaktadt mäste jag tillstå, att jag tror läns-
notarierne vara bland dem, som jemförelsevis minst böra
komma i fråga. En utaf Hrr landshöfdingar bar jemfört
länsnptarie-befaltningen med länsbokhållarens. Jag har vis¬
serligen icke någon särdeles stor erfarenhet om beska Senhe¬
ten af dessa begge tjenster; men vågar likväl framställa den
tanken , att dessa tjenster icke äro alldeles enahanda, eme¬
dan länsbokhållare!) har en långt mera för sig sjelf afskiljd
befattning än länsnotarien, som egentligen icke är annat än
landssecreterarens biträde jemte prot.förande i landscancel-
liet. Det är sannt, att desse länsnotarie)’ pä många ställen
icke hafva någon lön; men få tjenstemän, och nästan inga i
landsorten, hafva ett så godt tillfälle till biförtjenst genom
sportlar och commissioner, som de. En hvar vet, huru
sväl t det är för den som bor aflägse från en residensstad,
och ej der har. några bekanta, ali der finna något skickligt
rättegångsombud.
Om länsnotarien på stället da är känd för duglighet,
kan han vara nästan säker på, att, i följd af sin plats, er¬
hålla pluraliteten af commissionerna vid Landsh.embetet.
Man 111(1 invända, att det icke är passande eller rätt, att en
sådan person befattar sig med commissioner; men äfven om
det löneanslag, som fordras, blefve beviljadt, hemställer jag
till Hrr Iand,höfdingar sjelfve, om någon enda af dem till¬
tror sig kunna eller skulle hafva hjerta att förbjuda siri läns¬
notarie att åtaga sig enskildta uppdrag, derföre att han er¬
höll 3 ä 4°° r:drs lön. Jag hemställer, om de icke skulle
komma att se genom fingren dermed, så myeket mera, som
det synes mig, att ett förbud deremot vore obilligt, enär
befattningen med commissionerna icke behöfde föranleda till
Den 7 M a j f. ra.
väld i en tjenstebefattning, soln blott angar verkställighcts-
mål. En länsnotarie torde dessutom kunna hafva lika stora
utsigten för framtiden, som de fleste öfrige underordnade
tjenstemän. Om han är nitisk i sin befattning och ställer
sig val hos sin landshöfding; så kan han vara säker om att er¬
hålla en kronofogde-tjenst, och äfven äga hopp att blifva iands-
secreterare; och om Hrr landshöfdingar alltid höllö sträng
hand deröfver, att accorder om landssecret.-tjensterna ej fin¬
ge äga rum, så kunde detta tillfälle kanske inträffa ännu of¬
tare, än hittills skett. Och örn man någongång finge se den
hittills nästan oerhörda händelsen, att en utmärkt skicklig
och nitisk landssecret. blrfve befordrad till landshöfding,hvil¬
ket, så vidt jag vetr hittills icke mer än en gång i manna¬
minne inträffat, så ägde kanhända äfven länsnotarien ett större
hopp om befordran, och skickliga ämnen sktdle då gerna
åtaga sig länsnotarie-ljensten utan andra emolumenter än de
nu äga; — jag vet ej huruvida det hittills varit brist på
sökande.
Jag vill nu något närmare ingå i undersökning af de
anmärkntr åtskilige talare framställt mot StatsUtsk:s betänk.
De hafva från mängden af göromålen vid Lundsli.embetet ve¬
lat hemta skäl för beviljandet af länsnotarie-Iön , och lands¬
höfdingen i Christianstads län har specielt anfört, att målens
antal derstädes uppgår till i i,ooo årligen. Jag skulle för
ruin del häraf vilja draga den slutsatsen, att en landssecret.-
tjenst med ri,noo mål årligen måtte vara en ypperlig lands-
secret.-ljenst. Jag får derföre fästa den värde talarens upp¬
märksamhet derpå, att just från denna mängd af mål , som
årligen göras anhängiga vid Landsh.embetet, kan hemtas en
ganska god och praktisk utvhg att bereda lön åt landsse-
erettns biträde eller länsnotarien, utan att Staten behöfver
anlitas. Man säger, att länsnotarierne äro enskildt aflönle
af landssecrettne. Det är sannt; men om man vänder om frå¬
gan, betyder det ingenting annat, än att landssecrettn, i den
mån målens antal är större och följaktligen sportlarna större,
afstår en liten del af dessa sportlar åt det biträde, som er¬
fordras, för att medhinna de ökade göromålen. Om nu Hrr
landshöfdingar ville, antingen en comité' eller enskildt, hos
Regeringen begära ett sådant förslag, sorn hade någon likhet
med den reglering, som för några år sedan uppgjordes i Ko¬
nungens Cancelli, nemi. att alla sportlarna ingingo till en ge¬
mensam cassa, och landssecrettne i stället fingo bestämda lö¬
ner; så tror jag, att lili ett län med 11,000 mål årligen, nå¬
gon liten skärf äfven skulle finnas för den stackars läns¬
notarien af hvad som folie från den välmående landssecrettns
bord. Jag, för min del, vågar derföre anhålla om bifall till
StatsUtskts betänk., så mycket hellre, sorn man icke funnit
utvägar lill löneförhöjningar för flera angelägna tjenster un¬
der 2tdra hufvudtiteln. Jag nämner t. ex. ledamöterne i Ri¬
kets öfverrättcr, hvilka icke äro i tillfälle till någon sär¬
De ii 7 M a j f. m.
skild inkomst genom sportlar och commissionsförtjenst. — Hvad
kronofogdarne beträffar, så äro deras tjenster, i min öfver¬
tygelse, af den vigtiga beskaffenhet, att deras innehafvare
icke böra sättas i frestelse att på andra än lagliga vägar för¬
skaffa sig det nödvändiga till sin subsistens. Jag tror nemi.
att moraliteten hos allmogen på landet kan bero nästan lika
mycket af fogden, som af presten och domaren; men en an¬
nan fråga är, om just vid detta tillfälle, då StatsUtsk. följt
principen att utgå från den förutsättning, att nu blifvande
statsreglering skulle föranleda Standernes snara sammankal-
Jande ånyo, för att behandla emedlertid utarbetade organi-
sationsförslag, ang:de naturligtvis i första rummet den civila
förvaltningen, det är så särdeles nödvändigt, sedan nu så
lång lid af riksdagen förflutit, att reglera den enskilda frå¬
gan rörtde kronofogdarna. Det kan icke ske, utan en mera
omfattande reglering, som förutsätter upplysningar från Re¬
geringens sida, hvilka icke finnas nöjaktigt upptagna i den
K. proposrn. Hvad landscanceliierna beträffar, är uti den¬
na propos. väl anslag begärdt af statsmedlen, men den in¬
nehåller ej på hvad sätt sportlarna skulle kunna användas
till minskning i det behöfliga anslaget; och icke kan väl
meningen vara att begära både anslag och sportlarna oaf-
kortade. Vi böra i detta afseende icke glömma, att R. St.
icke blott bestå af Adeln och PresteSt., ulan äfven af
Borgare- och BondeStm, hvilka sednare många gånger un¬
der denna riksdag åberopat behofvet för landet af någon
lindring; och man måste väl vid lönereglertn äfven afsehvad
de begärt. Jag skall icke vidare uppehålla tiden med den¬
na discussion , utan anhåller endast om bifall till betän¬
kandet
Gr. Mörner: Jag har begärt ordet i anledn. af Frih.
Nauckhoffs yttrande , att jag inskränkt mig till att yrka
lön för länsnotarierna, endast i likhet med hvad länsbok-
hållarne erhålla , hvilken lön i Blekinge vore alltför obe¬
tydlig. Jag har i detta fall, för att vinna åtminstone något
afseende hos Ständerna, egentligen hållit mig vid principen
om länsnotariernes uppförande på stat med någon lön af Sta¬
ten ; och långt ifrån att, lika med Hr Hjerta, önska dessa
tjenstemän Statsråds-Iöner, önskar jag blott, att de finge nå¬
gon lön på stat, för att anses för och vara hvad de borde
vara, nemi. Statens tjenstemän. Hr Hjerta har ansett det
vara olämpligt, att länsnotarierne uppföras på stat, i likhet
med länsbokhållarne, emedan desse sednares åligganden vo¬
re mera bestämda och maktpåliggande. Jag medgifver vis¬
serligen, att länsnotariernes åligganden icke äro närmare be¬
stämda, än alt desse tjenstemän biträda vid landscaneelliet,
och måste vara substituter för landssecrettn vid de icke säll¬
synta fall, då landssecretm behöfver tjenstledighet, hvilket
hans trägna göromål ofta påkalla. I motsats mot Hr Hjerta,
är jag alldeles nv»t den princip, att länsnotarierne kunna af-
Den j "Maj f. ra.
lönas af Iandssecret:n; men jag är ej bland dem, som vilja
förvägra länsnotarien att, jemte den inkomst Staten kan be¬
stå honom, förvärfva fyllnaden för sina behof genom enskil¬
da commissioner. Det ligger i sakens natur, alt en tjenste¬
man icke kan vara belåten med i å 3oo r:drs lön. Han
måste således äga andra utvägar till förskaffande af b vad sorn
derutöfver behöfs, och dertill har länsnotarien tillfälle vid
landscancelliet, ifall han är skicklig och ordentlig; men för
att erhålla skickliga personer, sorn sedermera kunna blifva
landssecret. och avancera huru högt som helst, är det vig-
tigt, att de uppföras på stat med åtminstone någon lön. Det
är blott det jag åsyftat med den begäran jag gjort. Jag
skulle visserligen önska, att StatsUtsk. ville, såsom jag äfven
yrkat , i sin helhet upptaga K. M:s nåd. propos. till löner¬
nas reglering för länsstatens tjenstemän och tilldela dem hvad
K. M. föreslagit; men jag vågar ej hysa ett sådant hopp, och
liar derföre inskränkt mig till livad jag anser alldeles nöd¬
vändigt, och fortfar derföre att yrka hvad jag föreslagit.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Förekommen af de
värde talare, hvilka före mig yttrat sig till förmån för läns-
slalens tjenstemän, ville jag endast conformera mig till hvad
de anfört; men sedan en annan ledamot äfven yttrat sig i
motsatt anda, anhåller jag att få tillägga några ord. Jag
är enskildt ledsen öfver, att icke den ledamoten, i stället
för Bergs-coll:m, valt något landscancelli för att der blifva
notarie; emedan jag är ölvertygad, att vi då skulle undgått
en djerf motståndare. Landssecretm, säger han, bör aflöna
länsnotarien. Jag hemställer, huruvida det är passande, att
en Statens tjensteman af en annan Statens tjensteman lönas
och icke af Staten. Länsnotarien har ansvar såsom tjenste¬
man; men det borde han ej hafva, då han ej njuter lön af
Staten. Hr Hjerta nämnde äfven, alt han i mannaminne ic¬
ke vet mer än en landssecrelerare, som blifvit landshöfding.
Yttrandet var ganska försigtigt; men jag är äfven en man ,
och har minne, och erinrar mig en landskamererare, sora
blef landshöfding i Westmanland. Jag påminnes om detta
genom en rätt curieuse anecdote. Såsom landskamererare
hade han tillstyrkt byte af en landshöfdingen ålön anslagen
ö, kallad Björnön, mot ett par hemmansdelar, hvilka äro
ett högst uselt surrogat. När han sedermera blef landshöf¬
ding, förbigick ingen enda taxering, då han ej ångrade hvad
han gjort såsom landskamererare. Jag anhåller att StatsUtsk.
mätte besinna vigten af de anmärkntr, som blifvit gjorda,
och bevilja hvad som skäligen kan länsstatens tjenstemän
beredas, ihågkommande, att arbetaren är sin lön värd.
Hr von Rosen: Till svar på Hr Hjertås anmärkning,
får jag nämna, att då jag såsom landshöfding uppträdt i
detta ämne, var det, för att, i likhet med mina embetsbro¬
der, lemna erforderliga upplysningar i saken. Att Hr Hjerta
Den 7 M a j f. m.
benämner elt sådant förfarande af oss, som försvara en frå¬
ga, hvilken högligen intresserar oss, att handla en comité,
kan icke afhålla mig ifrån alt begagna den rättighet jag,
såsom riksdagsman, äger att här förklara hvad som öfver-
ensslämmer med min öfvertygelse, flr Hjerta har sagt, att
länsnotarien endast är biträde åt landssecreCn. Det bestri¬
der jag; ty han är embetsman och skall såsom sådan vica-
1 iera för landssecrettn, och i sådant fall kan jag icke inse
annat, än att Slaten och icke landssecrettn bör löna honom.
Ur Hjerta har äfven påstått, att länsnotarierne kunna genom
commissioner förvärfva sig inkomster. Det är just hvad jag
vill afböja för en hvar länsnotarie; och erhåller jag läns¬
notarie^ som kunna lefva af deras lön, skall jag söka afböja
det så mycket jag kan, af det skäl, att han icke bör vara
commissionär uti mål, som han sjelf handlägger. Han är
ansvarig för utslaget, likasom landshöfdingen; och bör han
då få vara commissionär i samma mål? Det är denna oform¬
lighet, som isynnerhet fästat min uppmärksamhet, och som
bestämt mig att begära anslag till lön för länsnotarierna.
Något starkare skäl för behofvet af lön ut denne embetsman,
torde icke behöfvas. Äfven har Hr Hjerta sagt, att man ic¬
ke kan jemföra länsnotarien med länsbokhållaren. De äro
visserligen af skiljaktig beskaffenhet i det fallet, att den ene
arbetar på cancelliet och den andre på contoret ; men de
äro lika i det hänseende, alt då landskamererare!! är hin¬
drad, skall länsbokhållaren förrätta hans tjenst, likasom läns¬
notarien skall förrätta landssecret.-tjensten, då den sistnämn¬
de har förfall. På landscontoret finnes således en af Sta¬
ten lönad tjensteman, som kan vicariera, när så behöfs. På
cancelliet är förhållandet icke sådant.
Gr. Frölich, David: Om någon af de herrar, hvilka
bekläda lundsli.platser, kunde öfvertyga mig derom, ali, med
anslag till lön åt länsnotarierna, kunde förekommas, detdes-
se länsnotarien, den tid de icke fungera i egenskap af lands-
secreterare, icke åtogo sig commissioner, hvarigenom man
genom länsnotarien kunde få en controll på landssecrettn;
skulle jag, lör min del, vara villig att ingå på beviljande
af löneanslag åt dem , i hvilken händelse lönen måste vara
vida större, än nu blifvit ifrägastäldt, hvilket endast afser
anskaffandet af ett slags adjunct åt landssecrettn. Men nå¬
gon säker controll i detta hänseende kan omöjligen gifvas;
ty landshöfdingen kan väl tillse, att länsnotariens namn icke
förekommer å handlingarna i de mål, som vid Landsh.em¬
bete! utföras; men han kan ej veta, om ej länsnotarien är
den verklige commissionären i målen, ehuru de utföras un¬
der en annans namn. Min erfarenhet har sagt mig, att uti
ett län, hvarest fanns s. k. commissions-contor , der perso¬
ner, som tillhört länsstaten — dock icke länsnotarien — va¬
rit engagerade, rättsökande parter, som vändt sig till corn-
Den 7 Maj f. m.
379
missions-contorel, fått vänta på sina måls afgörande, under
det att sådana mål, hvari länsnotarien varit commissionär,
blifvit hastigare afhulpna, ehuru inkomna sednare än dc
förra. Vid häradsrätter ar det deremot möjligt, genom in¬
förande af tingsnotarie!’, i enlighet med nya lagförslaget,
hvilka skola föra prot., att vinna en controll på doma¬
ren, derigenom att notarien ansvarar för prot., och parter
kunna erhålla utdrag deraf, oberoende af domarens åtgärd.
Vid Landsh.embetet är sådant hvarken görligt eller lämpligt.
Det hörer till beskaffenheten af den administration, som till¬
hör landshöfdingen och hans begge departementer, att detta
sätt till controll icke kan införas. Processen vid Landsh.¬
embetet är mera summarisk. Det är icke alltid nödvändigt
att der föra prot. Det ligger i sakens natur, att en sådan
controll icke kan finnas. Derföre anser jag riktigt, att alltsam¬
mans mäste hvila på landssecrettn; och då finnes i verklig¬
heten icke någon annan garanti för att icke landssecrettns
cancelli har sådana commissioner om händer, som göra läns¬
notarien obehörig alt förvalta landssecret.embetet, än den,
att landssecrettne antaga sina notarier med uttryckligt vill¬
kor och löfte af dem — hvilket måhända borde vara skrift¬
ligt — att icke befatta sig med commissioner, ehuru ett så¬
dant afgifvet löfte lätt skulle kunna och, i många fall, äfven
måste eluderas; ty om en länsnotarie åtagit sig commissio¬
ner, sedan han funnit alt landssecrettn under flera år icke
begärt ledighet, så kunde han, derest landssecretrn seder¬
mera oförmodadt begärde och erhöll tjenstledighet, icke lem¬
na commissionerna och bedraga dem, som anförtrott ho¬
nom sina affärer, utan han nödgades då utföra dem genom
någon, som med sitt namn figurerade i länsnotariens ställe.
Sä går det till med affärerna vid Landsh.embetet; och un¬
der sådana förhållanden ser jag icke, att man kan hafva
hopp 0111 en omreglering, sådan som Hr Hjerta förespeglat;
hvarföre jag, i öfverensstämmelse med hvad jag i början af
öfverläggningen om denna liufvudtitel yttrat såsom princip,
icke kan annat än instämma uti bifall till betänkandet.
Hr Lagerstråle, Gust. Rudolph: Ifrågavar. löne¬
reglering för länsstaterna angår äfven lönereglering för irsta
och 2:dra landlmätarne, såsom ett med förstnämnda fråga
nära beslägtad t ämne, afseende deras indelta löners förvand¬
ling i penningelön, i fråga hvarom jag anser sjelfva löneför-
vandlingen i första rummet, och lönebeloppet sedermera böra
afgöras. Då endast några få hundra rrdrs tillskott för detta
ändamål erfordras , förmodar jag, att något hinder för den¬
na lönereglering icke skall möta, såvida Ständerne icke un¬
derkänna sjelfva principen af indelta lönernas förvandling i
penningelön. Jag anhåller, att denna anmärka, måtte få åt¬
följa återremissen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att
a8o
Den 7 M a j f. ra.
dels få yttra mig öfver saken i allmänhet, nemi. anslaget
till landtstaterna , dels öfver speciella föremål för detta be¬
tänk., och dels öfver de anmärkntr, som dervid blifvit gjor¬
da. Uti K. M:s nåd. propos. uppgafs 120,000 r:dr, såsom
nödiga för att göra upp en allmän reglering af landtstäter-
na, i öfverenstämmelse med de förslag, som af Kammar-
coll:m och Stats-cont. blifvit utarbetade. StatsUtsk. har gjort
afseende på detta förslag, endast hvad länsmännen beträffar.
De ras andel i statsregleringen skulle uppgå till 4°>020 >:dr
några skillingar och runstycken. Jag erkänner, att den de¬
len af anslaget är, så vidt jag kunnat af någon kort tids er¬
farenhet inhemta, äfven den mest behöfliga. Men det är ic¬
ke nog, att man gifver länsmännen bättre löner; man bör
äfven af dem fordra sådana egenskaper, sorn göra det möj¬
ligt för dem att befordras till högre beställningar, nemi. till
häradsskrifvare- och kronofogde-sysslor. Dertill skulle be-
höfvas, att de hade aflagt kameral-examen, uti hvilken for¬
dringarna icke äro så öfverdrifna , att de icke skulle kun¬
na fullgöras af en hvar, sorn önskar blifva Statens tjenste¬
man. För det allmännas nytta är det alltid äfventyrligt,
att hafva tjenstemän, hvilka icke äga någon utsigt till vida¬
re befordran, och hvilkas förkofran derföre endast måste
inskränka sig till att förvärfva ägodelar. Om tjensten är af
den beskaffenhet, att förmögenhet på densamma kan för-
värfvas, såsom erfarenheten visat vara förhållandet med läns-
mans-befaltningarna; så är till befarandes, alt detta varder
desse tjenstemäns egentliga sträfvande. Alt ett dylikt mål icke
kan ernås, utan på bekostnad af den menighet, der tjenste-
mannen utöfvar sin befattning, torde vi något hvar kunna
finna. Således både för tjensteinannens egen skull, på det
han måtte uppfatta sin bestämmelse ädelt, och för menig¬
hetens skull, på det att hon ej måtte blifva lidande, är det
skäl , att man fordrar någon examen, och derigenom gifver
tjenstemannen möjlighet till befordran, på samma gång man
gifver ökad lön. Derförutan kommer lian icke alt för sam¬
hället medföra det gagn, som han borde. Att det är orik¬
tigt af StatsUtsk. att afstyrka beviljandet af de begärda åter¬
stående 80,000 r:dr, bör ej vara svårt att inse. Årliga be¬
sparingar, derigenom att sistnämnda summa icke utginge,
skulle, efter den uträkning jag i hast kunnat göra , uppgå
till 1 sk. 2 r. på personen. Betänker man den fördel, som
Svenska folket skulle åtnjuta af denna besparing, hvilken är
så ringa, att hon icke får insättas i någon sparbank, åtmin¬
stone icke i Stockholm , och jeniför man den med fördelen
för hela Riket att hafva en riktigt ordnad länestyrelse samt
en ordentligt aflönad tjenstemanna-personal; så torde man ej
länge tveka, på hvilkendera sidan företrädet ligger.
Här är föreslaget, att fjerdingsmännens löner till ett be¬
lopp af 8,563 r:dr 19 sk. 8r. skulle försvinna. Jag har för¬
ut
Den 7 Maj f. m.
ut yttrat, att det vore nödvändigt att bibehålla icke blott
fjerdingsmännen, utan äfven de befattningar åt dem, som de
för närvar, innehafva, åtminstone i det Ian, der jag har nå¬
gon erfarenhet. I alla fall anser jag olämpligt, att R. o. Ad.
indrager detta anslag åt kronofjerdingsmännen , derest icke
BondeSt. sjelft finner för godt att så göra; ty det är ett af
de få anslag, som komma BondeStts .medlemmar lill godo,
för de offentliga befattningar, som det i så många hänseen¬
den får vidkännas. Skulle BondeSt. bifalla denna indragning,
så har jag ingenting emot, att R o. Ad. gör detsamma; men
som jag förmodar, alt betänk, i alla fall återremitteras, så
kan det vara tids nog att derom vidare yttra sig, när frå¬
gan återkommer.
I afseende på lansnotarierna, har en ledamot yttrat, att
han skulle vara böjd för att bevilja anslag åt dem, om han
kunde vara säker på, att de ej vidare åtoge sig commissio-
ner. En annan ledamot har yrkat, att man först och främst
borde tillse alt Rikets domare finge de anslag, som de be¬
höfva. Ville man fortgå i denna riktning och säga, att de,
som hafva corn missioner, ej böra få högre löner; så skulle
utan tvifvel ingen ledamot, åtminstone ej de adjungerade i
Ilofrätterna , erhålla något anslag, emedan man vet, att bå¬
de den ene och den andre befattar sig med commissioner,
synnerligast de adjungerade ledamöterne, som vanligtvis äro
underlydande tjenstemän. Det kan och skall då hända, att
den, som blir förordnad till ledamot, äger commissioner vid
den domstol, uti hvars beslut han skall deltaga. Detta är
något, som förmodligen inträffar allestädes, och som icke lä¬
rer kunna hindras. Manharsagt, att behandlingen af 11,000
mål årligen måtte medföra en ypperlig inkomst för lands-
secret:n och tillfälle till commissioner för länsnotarien. Hvad
fördelen deraf för landssecrettn beträffar, så torde något hvar
finna, att behofvet af ökadt biträde blir en ovillkorlig följd
af ökade göromål, och att det följaktligen kan hända, att be¬
hållningen är stone i de län, hvarest målen äro färre, än
der de äro flera , särdeles som de flesta äro af beskaffenhet
att icke medföra någon inkomst.
Samme ledamot har förklarat, att så länge man ieke fun¬
nit medel till åtskilliga andra vigtiga och nödiga föremål ,
borde man icke tänka på de ifrågavar. Jag skulle tro , alt
han rättare borde hafva sagt, att så länge man ej vill taga
fram de tillgångar man verkligen har, så sväfvar man i obe¬
stämdhet ; och då kan man framkomma med sådana yttran¬
den, som vi ständigt få höra, och hvartill grunden bör sö¬
kas, icke uti brist på medel, utan i brist på uppriktighet.
Åtskillige skriftställare, särdeles tidningsskrifvare, hafva så
binge upprepat, att vi befinna oss i fattigdom, att kanske de
fleste i Riket inbilla sig att så är. Kunde nu Hr Hjerta
förmå Hrr tidningsskrifvare att tala ur en annan ton, och
6 H. 36
Den 7 Maj f. m.
omförmäla de tillgångar vi verkligen äga, skulle det troligen
hjelpa betydligt äfven inom RiksSt:n. Jag tillstyrker således
begagnandet af en dylik utväg, intilldess betänk, från Utsk.
återkommer.
Frih. Ridderstolpe: Jag nödgas åter uppträda för
att vederlägga hvad Gr. Frölich yttrat, åtminstone i afseen¬
de på förhållandet i Westmanland. Landshöfdingen i West¬
manland har varit nödsakad, för att få skicklige landscan-
cellister, att åt dem anslå den förmån, sorn commissioner
vanligen medföra. Jag åberopar, lill bevis på sanningen af
hvad jag säger, flera inom detta Stånd närvar, landsmän,
hvilka skrifvit mig till och begärt adress på någon, som
kunde utföra hvarjehanda mål, att jag aldrig gifvit adress
på länsnotarien, utan på landscancellister. Hvad den siste
värde talaren yttrat om det missförstånd, sorn äger rum
mellan hans åsigt och tidningsskrifvarnes, så tror jag att till
större delen misstaget ligger deruti, att skatterna, genom
deras utgående, blifvit olika tryckande, äfvensom, efter de¬
ras ingående, ojemnt fördelade. Om det är sannt och rätt
hvad jag säger, så torde en möjlighet finnas att förlika
(åsigterna.
Gr. Frölich: En värd talare, Hr von Hartmansdorff,
har halkat öfver en utgift af 80,000 r:dr, på den något en¬
kla grund, att, efter en siffer-uträkning, utgiften endast
skulle utgöra något öfver en skilling på person. Jag un¬
drar, om icke hans argumentation fotar sig på en historia,
som löper temmeligen allmänt bland folket, och som något
hvar af herrarne torde hafva hört, om nemi. den bonden,
som försökte lassa sin häst med staf och stör. Han tyckte,
att då hästen kunde draga 200 stör kunde ännu en och en
påläggas, i tanke att då hästen kunde draga dessa, så or¬
kade han nog med ännu en, till dess hästen ej förmådde
röra lasset ur fläcken. Men det var likväl icke, för att gö¬
ra denna anmärkn., som jag begärde ordet, utan hufvud¬
sakligen, för att upplysa, det jag nyligen varit i tillfälle
att inhemta en persons tanke örn den s. k. kameral-examen,
nb. en sådan persons, som, om det vore mig tillåtet att här
yttra hans namn, skulle af alla anses fullt competent att
bedömma, huruvida en så beskaffad examen förtjena!' att
bibehållas. Denne persons tanke var, att vid en föreståen¬
de omreglering, som äfven i hans tanke vore af behofvet
påkallad, borde kameral-examen utgå. Det var blott detta
jag ville hafva äran anföra, på det att icke Hr von Ilart-
mansdorffs argument måtte af StatsUtsk. anses af någon sär¬
deles vigt. I öfrigt får jag, i anledn. af Frih. Ridderstol-
pes yttrande, svara, alt jag icke känner förhållandet inom
Westmanlands län, emedan på grund af hans ädla och öpp¬
na karakter jag är öfvertygad, att han icke misstänker för¬
hållanden hos andra, hvartill han ej haft anledn.; men att
Den j Maj f. m.
derföre icke är sagdt, att icke äfven i Westerås landscan-
celli kunna ske sådana saker, som han icke äger kunskap
örn, eller sådana, som ej bort ske. Jag skulle i alla fall
under nuvar. förhållanden anse rättare, att Hrr landshöf-
dingar, i sina råd till personer som begära adresser på com-
missionärer, anvisade på landscontorister, som ägde att mot¬
taga commissioner. Detta skulle jag anse vara mycket re¬
nare spel; och om då en sådan person vid något tillfälle
förordnades att deltaga i Landsh.embetets göromål, kunde
denne till prot. förklara, att de af honom emottagna com¬
missioner icke komme, under tiden ett sådant förordnande
fortfor, att handläggas.
Hr Hjerta: Då det är anledn. förmoda, att återremiss
af detta utlåt, beviljas, sedan så mångå personer yttrat sig
derför, och jag för min del icke skall begära votering; så
vill jag blott tillägga ett par ord, till undvikande af miss¬
förstånd. En värd ledamot har yttrat, att jag skulle hafva
sagt, att en landssecret. borde enskildt aflöna länsnotarien.
Det var just för att undvika något sådant, som jag gaf en
vink om möjligheten af den reglering, som kunde göras ge¬
nom sportlarnes ingående till en gemensam cassa, hvaraf
sedermera löner skulle tagas till både landssecret. och läns-
notarier. Emedan det nu blifvit specielt fråga om denna
punkt, tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå,
att hvarken i särskilda författningar, som handla om sättet
för måls afgörande hos Landsh.embetet, ej heller i Landsh.-
instruct. länsnotarie-)jensterne förutsättas såsom absolut nöd¬
vändiga, hvilket dock är förhållandet med länsbokhållare-
befattningarna. Landsh.embetet utgöres, enl. dess egentliga
inrättning, af landshöfdingen jemte landskamererare!! och
landssecretm, hvilken sednare sjelf anses föra prof.; och om
landssecretm tager något biträde härtill, så blir det hans en¬
sak, antingen han dertill begagnar länsnotarien eller skaffar
sig ett annat substitut. Alt anslå lön på stat åt länsnotarien,
kan visserligen vara rätt bra, men följden blir dock ingen
annan, än att man dymedelst ökar 1 a n d s se c r e t e-
rarnes lön; ty man kan anlaga för säkert, att om läns¬
notarien finge ordin, lön, skulle i samma stund, och i pro¬
portion till dess belopp, landssecretm förminska det arfvode
han förut gifvit länsnotarien för dess biträde vid göromålen;
hvarigenom en indirect lönetillökning uppkom för landsse¬
cret. i allmänhet i deras inkomster, hvilka jag tror vara
förut tillräckliga, utan att, genom detta anslag, någon an¬
nan egentlig fördel uppkom för länsnotarierne än den, att
få förut beräknade inkomster på stat uppförda. Skulle nu
likväl så beskaffade löner anslås, borde väl en undersökning
föregå, för att få utrönt, i hvilka län isynnerhet dylika lö¬
ners anslående vore af behofvet påkalladt. Det finnes i vis-
sa län, och deribland, som jag tror, — jag vet dock ej
a84
Den 7 Maj f. ra.
rätt säkert, — i Westmanland lön på stat anslagen för läns¬
notarien. Månne likväl erfarenheten visat sorn säkert, att
expedme alltid gå sämre, eller att rättvisan icke lika väl
handhafves äfven i de län der länsnotarierne icke hafva lö¬
ner på stat? Länsnotarierne stå för öfrigt, såsom jag äfven
tyckte nyss anmärkas, till landssecret:ne ungefär i samma
förhållande, sorn ädjuncterne på landet till sina pastorer.
Man kan väl också säga, att en adjunct på landet här en
ganska vigtig befattning, alldenstund han bekläder ett makt¬
påliggande prestembete, som är ganska ansvarsfullt, både in¬
för Gud och menniskor. På grund af denna vigtiga san¬
ning, skulle det då icke heller kunna sägas vara orätt, att
samtlige, vid denna riksdag representerande pastorer , ste¬
go upp och, talande hvar och en för sin adjunct samt vits¬
ordande deras onekligen klena ställning, begärde anslag
åt dem; men då kan man svara dem, att bland pastorerne
finnas verkligen några, sorn hafva mycket små inkomster,
men också andra, som hafva mycket stora; skulle alltså
Staten tillförbindas, derföre att pastorerne i de små pasto-
raterna svårligen kunna aflöna sina adjuncter, att gifva lön
icke blott åt adjuncterna hos pastorer i de små, utan afven
åt adjuncterna i de stora pastoraterna, så skulle i sanning
alltför stora anspråk göras på Ständernes och de skattdra¬
gandes välvilja. Jag tror verkligen, alt man, genom ifran-
de för statsanslag i detta fall, icke kan undgå att inkomma
på en stråt, på hvilken man bör akta sig att gå alltför långt.
Hr Piibbing, Arvid: Jag anmälde mig egentligen för
att yttra några ord i afseende på frågan angtde löneansla¬
get till länsmännen. Jag kan emedlertid ej underlåta att,
med anledn. af sednare framställningar, det den tillfälliga
större eller mindre tillgången på statsmedel för närvar, tid
borde vara hvad som egentligen borde ligga till grund för
lönebestämmelser åt Statens tjenstemän, tillägga: det är rätt,
som för detta, liksom för alla andra bestämmelser, bör ligga
till grund: det heter ock, ”fattigdom eller rikedom gif mig
”icke, men låt mig min afskiljda del af bröd få”; ett sådant
bröd har alltid Staten att gifva sina tjenare; dock, skulle
det fattiga Sverige någon gång sakna tillgång att utlemna
hvad som sålunda rättvisligen blifvit bestämdt för Statens
tjenstemän, så skola de vara nog medborgare, för att ändå
låta sig nöja.
Det var vid 1828 års riksdag — om jag rätt minnes —
som Konungen förordade löneanslag åt den lägre kronobe-
tjeningen, under tillkännagifvande, att det sätt hvarpå den
tog sina inkomster, var förenadt med så många olägenheter
för de styrande och styrde, att Konungen ansåg, att Stän-
derne ej borde låta detta förhållande längre fortfara. Upp¬
manad vid början af detta riksmöte alt rätt förstå min Re¬
gering, har jag yrkat på köncanslag åt förrberörde tjenste-
Den j Maj f. ra.
män, linder villkor, 1:0 af deras bättre bildning, genom af-
läggande af examensprof; pcb 2:0 att accorderne borde af-
skaffas; och då Utsk. i dess betänk, upptager, att det anser
sig hafva besvarat de i detta ämne väckta motioner, har det
dock icke yttrat ett ord, hvarken 0111 examina eller accor-
der, och således förbigått det hufvudsakligaste af hvad jag
yrkat. Jag förmenar nemi., att om äfven de löneförmåner
skulle komma länsmännen till godo, som Utsk. föreslagit,
skulle de af Konungen angifna och af folket kända olägenhe¬
terna icke stort derigenom förbättras. Vid alla de skil Ii n—
gar eller runstycken, som man pålägger folket att draga,
tror jag att ändamålet dermed måste vara att åstadkomma
något bättre för delta folk; eljest kan man låta förblifva
vid livad som är. Jag anser nemi., att den löneförbättring,
som för länsmännen skulle komma att äga rum, såsom nu
föreslagits, icke föranleder till något annat, i allmänhet åt¬
minstone, än förhöjda accorder. Jag känner ganska väl, att
bär finnas åtskilliga författningar, som förbjuda accorder för
både länsmän och högre embetsmän inom denna styrelse¬
gren; men jag känner ock, huru dessa författningar efter-
lefvas, och luiru de förbindelser, som gifvas af dem, hvilka
emottaga dessa befattningar, hållas. Jag torde icke behöf¬
va uppgifva exempel, för att bevisa hvad jag säger, ehuru
jag skulle kunna det. Det finnes ett medel, för att kunna
sälta i verket hvad man åsyftar genom beslutet om accoi—
ders afskaffande, och genom de löften man affordra!- dem,
som skola tillsättas till länsmans-befattningarna, att icke vid
framtida afgång fordra accorder af sina blifvande efterträ¬
dare; och delta medel är, att förskaffa heder hos dem, som
afgifva dessa löften. Det kan ej ske på annat sätt, efter
min tanke, än att man söker dessa tjenstemän bland bilda¬
de personer, bland sådana, som tagit examina, och att man
så ställer till, alt de med trygghet kunna förutse, alt om
de dertill göra sig förtjente, de icke allenast erhålla denna
nu ringa ansedda tjenst, utan att de kunna gå vidare lill
högre befattningar. Som jag nitälskar för att de tjenstemän,
som måhända hafva mest att göra med folket, må i tjensten
hafva sin bergning; så hade jag önskat, att StatsUtsk. haft
samma omsorg, som i afseende på försvarsverket, då derom
yttras i utlåt, öfver 3:dje hufvudtiteln: "för att det måtte
"motsvara sin bestämmelse, påkallar försvarsverket
"flera betydliga förändringar." Med anledn. af de anmärkte
jag framställt, sätter jag ej löneanslagets förhöjning i främ¬
sta rummet, utan den nytta, som deraf för folket bör upp¬
stå; ty det är för folket, som embetsmännen äro lill, och
icke tvertom. Jag vill förmoda, att ingen stöter sig derpå,
att jag framställt det förslag, att en länsman ej må vara
inskränkt blott inom de lägre graderna, då man vet, alt
äfven de högsta platser i samhället blifvit besatta med per¬
soner, som aldrig genomgått någon examen, och då jag på-
a86
Den 7 Maj f. m.
■minner mig, alt särskildta Utsk. 1823 föreslagit ett stadgan¬
de i samma riktning, som det jag nu haft äran framställa.
Jag är af samma tanke, som Hr Hjerta och flere andre talare,
att inkomsterna för landssecretme äro nog tillräckliga för att
dermed kunna betala länsnotarien, likasåväl som för härads¬
höfdingen att betala tingsnotarien. Det är en motion väckt,
som jag förmodar kommer tinder StatsUtskts pröfning, afse¬
ende de missbruk, som länge ägt rum, nemi. att de, som
utfärda expeditioner, äro lönte med att skrifva blott 7 staf-
veiser på raden. -— Man bör, som jag förut yrkat, ej blott
ösa på, icke blott fordra på nya anslag, utan att afskaffa
gamla missbruk och utan att söka införa nödiga förbättringar.
Hr von Rosen: Jag förgat, sista gången jag hade or¬
det, att besvara Hr Hjerta, som yttrat, att för det att må¬
len blifvit ökade till 11,000, landssecretms lön skulle stigit i
samma proportion. Jag bestrider detta, ehuru jag visserli¬
gen medgifver, att landssecret.-tjensten är en ganska fördel¬
aktig tjenst, men vid landscancellierna förekomma mänga
mål, hvaraf landssecrettn ej har någon inkomst. Sådana mål
utgöra ett ganska betydligt antal; sjelfva siffran derå kan
jag väl ej uppgifva, enär desammas expedierande ej åtföljes
af lösen. Vi hafva en ökad folkmängd, ökade brott, ökadt
antal af lösdrifvare; — mål, som röra allt sådant, gå ige¬
nom landscancelliet och expedieras ulan lösen, och der står
landsscretm alldeles ensam med alla dessa mål, så att jag hål¬
ler före, att i anseende til! målens antal är en länsnotarie
ganska behöflig till biträde; hvarföre jag anser, att, så snart
en sådan tjensteman behöfves och uträttar en tjenst för Sta¬
tens räkning, så skall Staten också vara skyldig att löna
honom. Om framdeles en reglering mellan landssecretms
och den öfriga laudtstatens löner kan ske, — det blir åter
ett annat capitel, som icke hörer hit. Om landssecretm, till
följd af en slik reglering, borde afstå af sina inkomster, för
att på stat aflöna länsnotarien, det leinnar jag derhän oell
tror sådant ej låter göra sig, så lätt som man förmodar. Hr
Hjerta anser länsnotarien endast som landssecretms enskildta
biträde; lian bör icke vara det, utan hafva bestämda fun-
ctioner, så att landsliöfd. mä kunna tillrättavisa honom, 0111
så påfordras. Det trotsar jag att nu ej går an; ty om
man det gör en eller två gånger, så går han sin väg, då
han kanske bäst behöfdes. Jag tror visserligen, såsom en
ledamot yttrat, att förhöjda löner bidraga till förhöjda ac-
corder; men blifva de ej högre, än delta StatsUtsk. före¬
slår, så tror jag ej, att i det afseendet någon fara är å för¬
de. Accorderne hafva äfven, som jag tror, minskats, om ej
hedt och hållet upphört, åtminstone är förhållandet så i
Christianstads län. Jag tror, att en lönereglering inom landt-
stalen öfver hela landet skulle vara ganska nyttig och be¬
höflig. Jag vill icke bestrida, att en tjensteman kan fordra
Den 7 Maj f. m.
j37
lika stora inkomster, på det ena stället, som på det andra,
till följd af ökade göromål; emedan jag tror, att i allmän¬
het qvarstår samma oformlighet inom Iandtstaten som förut
inom armeen, der denna olikhet är afhjelpt genom en ge¬
nerel lönereglering. Isynnerhet anser jag en sådan reglering
böra äga ruin i afseende på boställen; ty så olika äro des¬
sa, att af tvänne boställsinnehafvare, med samma grad, kan
den ena tjena för dubbelt emot den andra. Jag skulle der¬
före vilja väcka SlatsUtskts uppmärksamhet derpå, om ej
det vore ändamålsenligt, att Ständerne till K. M. ingingo
med begäran om en utgradering af boställenas värde. Det¬
ta behöfde likväl ej framställas med hänseende till lansmän¬
nen, som få en bestämd lön genom StatsUtsk:s förslag om
afdrag derifrån från hvad iunehafvande boställen kunde gif¬
va. Deras verkliga värde är nu icke kändt; men jag tror,
att om en sådan reglering sker öfver hela landet efter ge¬
nerella grunder, skall det ej blifva svårt att taxera hvarje
boställes värde. Slutligen får jag tillägga som svar till Hr
Hjerta, att i intet län finnes lön på stat anslagen åt läns¬
notarien.
Frih. Ridderstolpe: Jag anmälde mig, när Hr Rib¬
bing yttrade tvifvel, huruvida de författningar, som emane¬
rat till upphäfvande af accorder, handhafdes i hänseende
till länsmanstjenster. Jag kan försäkra honom, att åtmin¬
stone hvad Westmanland angår handhafvas de strängeligen,
och hvad angår den ganska riktiga princip Hr Ribbing fram¬
ställt, att länsmän borde tagas bland bildadt folk, kan jag
likaledes försäkra honom, att under de sednare 20 åren haf¬
va till dessa platser blifvit tagne personer, som kunna visa
sig i så bildade sällskaper, som der han och jag någonsin
kunna inkomma. Han skall bland dessa tjenstemän finna vi-
ce-notarier i Svea Hofrätt, män som förvärfvat sig både Sty—
relsens och allmänhetens förtroende, och han skall då göra
rättvisa åt den princip, som söker att i verkställighet brin¬
ga en municipal-styrelse, som kanske Westmanland, lika
mycket örn ej mer än andra län, önskar tillvägabringa.
Hr Ribbing: Jag skulle önska, att öfver hela Riket
det måtte gå så till som i Westmanland.
Hr af Schmidt, Georg Lars, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Då Högh StatsUtsk. icke gjort afseende på K. M:s nåd.
propos., rör:de anslag af medel till löneförbättringar för
länsstaterna, ehuru ett verkligt behof för större delen af
dem sådant påkallar, 0111 de icke alltid, jemte trägna och
mödosamma tjenstebefattningar, skola strida med dagliga
bekymmer och skuldsättningar för lifvets torftiga bergning;
så får jag äran fästa H. StatsUlskrs uppmärksamhet, svn-
nerligast på behofven om löneförbättringar för embets- och
tjenstemän inom Wester- samt Norrbottens län, hvilka alla
Den 7. M a j f, m.
äro i saknad af boställen, samt innehafva vida mindre lö¬
nevillkor, än deras likar, i mera välloltade landskaper; och
får jag i första rummet nämna kronofogdarne oell liärads-
skrilvarne, hvilka, i anseende till länens vidsträckthet, nöd¬
gas för tjenstresor uppoffra, utan ersättning, en betydande
del af sina redan otillräckliga löner. Och då inom båda
dessa län ännu mycket återstår att göra, för att få dem
till hvad naturen i en framtid tyckes amna, så till cultur,
sorn binäringar, äro landssecrettne derigenom öfverhopade
med en mängd lönlösa göromål; och måste de, för att un¬
derhålla sakernas jemna gång, af egna medel och med de¬
ras förut nog knappa lönevillkor, aflöna en länsnotarie, hvil¬
ken, utom att vara landssecrettns fenskildta biträde, vid mångå
tillfallen äfven är af allmänt behof påkallad, nemi. då lands-
secretm är på einbetsresor, då sjukdomsfall för landssecret:n
inträffar, och möjligen då jäfsfrågor uppstå m. m. Jag får
således äran anhålla om betänkts återremitterande, samt att
Högh StatsUtsk., med anledn. af de skäl jag haft äran an¬
draga, täckes på stat anslå en länsnotarie vid hvartdera af
de ofvannämnda länen, med 3oo r:dr b:co i lön.
StatsUtskts utlåt. N:o zp blef af R. o. Ad. återremit-
teradt.
Företogs till pröfning StatsUtskts den a5 och 29 sisth
April på bordet lagda utlåt. N:o 43, i anledn. af K. M:s
nåd. propos. om Calmar läns fördelning i Qtne län.
Uppå begäran af Frih. Nordenfalk, Joli., blef Hr
Mobergs i anledn. af StatsUtsk. utlåt. N:o 43 afgifna reser¬
vation uppläst.
Frih. Nordenfalk, Joli: Efter de flera återremis-
ser, som ägt rum af StatsUtskrs betänk:n om statsre-
gler:n, är det icke något angenämt företag att öka mäng¬
den af återremisser och söka bereda utväg dertill mot ett
betänk., som utgått från principen om besparing och sträng
hushållning med Statens medel, en princip, som jag icke
kan annat än godkänna att den framställes; men jag vågar
framkasta den sats, att man äfven kan gå för långt i hus¬
hållning, hvilket man gör, då man förbiser ett behof och
då man förnekar att afhjelpa detsamma. Della är hvad jag
tror att Utsk. gjort med sitt tillstyrkande, i anledn. af K.
M:s nåd. propos. om Calmar läns fördelning i 2:ne. En så¬
dan besparingsanda medför isynnerhet en stor olägenhet, då
fråga är att kunna bidraga till folkets större trefnad samt
belåtenhet; och beträffande detta ämne får jag yttra, att
jag icke blott anser såsom en pligt, utan äfven har emotta-
git ett bestämdt uppdrag, att icke underlåta att fästa upp¬
märksamheten härå. Olägenheterna af den geographiska dis¬
proportionen af Calmar län äro i Konungens propos. tillräck-
Den 7 Maj f. ra.
189
ligt utredda och kunna lätt bedömmas, då länet är 3o mil långt
och residenset ligger i ena ändan af länet, hvarigenom per¬
soner, boende i den norra delen, hafva 24 a 26 mil till re¬
sidenset. StatsUtsk. har visserligen, under erkännande af
olägenheterna härutinnan, velat undanrödja dem med den
allmänna sats, att man ej borde parlielt företaga rättelser i
denna del, med uppoffring för statsverket, då man snart
kunde förutse en allmän reglering, med hvilken denna kun¬
de ske i sammanhang. StatsUtsk. säger vidare, att det linnes
flera andra län, som i anseende till likartade förhållanden
kunna äga enahanda anspråk. Ilvad den sednare frågan vid¬
kommer, att andra län finnas, der enahanda olägenheter
förekomma, som i Calmar, så tror jag att dessa äro få, om
ens någon. Derifrån undantager jag likväl de nordliga, men
de äro icke heller med Calmar län jemförliga, då i vissa
trakter af de norra länen befolkningen är sä ringa, att den
icke utgör fullt 100 menniskor på qvadratmilen, hvaremot
den i den nu ifrågavar. orten uppgår till 1700. Man torde
deraf finna omöjligheten af att, i anseende till den glesa be¬
folkning, som finnes i de norra länen, der kunna bilda sär¬
skilda länsstyrelser med hänsigt till folkmängden. För öf¬
rigt kan man latt finna, huru en så stor befolkning, som i
Calmar län befinnes, med en liflig industri, en uppdrifven cul-
tur, med icke oansenlig bruksrörelse, betydliga fisken m. m.,
med ett ord alla de fördelar, som göra detta län till en
bland de lyckligare orter i Riket, skall finna sig i behof af
en auctoritet, sorn äger att vaka öfver de ekonomiska ange¬
lägenheterna. Den allmänna reglering, som StatsUtsk. ytt¬
rat sig se i perspectiv, skulle ingen mera än jag önska och
hoppas, att den måtte blifva en af den nya Styrelsens första
omsorger; men man har sett, att med reformer, äfven de
mest nödvändiga, går det icke så fort, och det vore således
hårdt, om, då andra orter ej anmält enahanda behof, den¬
na ort skulle nödgas vänta en obestämd tid på denna re¬
form. Dessutom skulle det förslag, som Ilr Moberg i sin
reservation framställt, icke ligga i vägen för någon allmän
reglering, utan, när som helst, kunna förenas med denna,
eller kunna upphäfvas, när den icke vidare behöfdes. Utsk.
har sagt, att Calmar län, hvarken i folkmängd eller i,hänsigt
till göromålen hos länsstyrelsen, är jemförlig! med flera andra
län; detta är sannt, men det är också å andra sidan lika
sannt, att om länet fördelas i 2 delar, så skall hvardera de¬
len af länet blifva lika stor och större än många andra län.
Det skulle tilläfventyrs finnas de, som förmoda, att den lä-
nedelning, som blifvit begärd, skulle vara i intresset hos
ståndspersons-classen, eller de större jordägarne. Det kan
visserligen icke förnekas, att denna class af medborgare skall
i sin mån, ja i ganska betydlig mån, känna verkan af den¬
na förbättrade anstalt; men det är icke denna class, som
6 1J. 37
39»
D * n 7 M a j f. m.
mest lidit af det nuvar. förila Ilandet. Det är klart och tyd¬
ligt, att de sorn hafva bättre tillgångar, hafva lättare att
på en aflägsen ort kunna få sina angelägenheter ombesörj¬
da, än den obemedlade, än den som kanske aldrig sett läns¬
residenset och således har större svårighet att åt någon
kunna anförtro sin sak. Jag reserverar mig mot all tyd¬
ning som skulle, i hvad jag anfört, något fel ligga hos
länsstyrelsen; ty det är äfven för den mest nitiska styrelse
alldeles omöjligt att öfvervinna sådana hinder, sorn bero på
tiel och afstånd, och det är dessa hinder, som skulle af¬
hjelpa s genom bifall till Konungens nåd. propos. om länets
fördelning i två län. Då emedlertid denna åsigt icke mött
sympatier bland Ständerna, så skulle jag gerna för min del
vilja öfvergå på den modification, sorn anvises i Hr Mobergs,
betänk, åtföljande reservation, nemi. att i norra delen af
länet, i Westervik, förlägga ett cancelli och ett contor,
hvarigenom de nu befintliga omständigheter i allmänhet skul¬
le vara till stor del afhulpna. Att en sådan anstalt, huru¬
dan den än må vara, icke innebär någon omöjlighet, icke
ens någon svårighet, torde hvar och en kunna vitsorda, sorn
vet hvad sorn hörer till ett Landsh.embetes befattning. En
sådan afdelning skulle naturligtvis icke på något sätt inskrän¬
ka landshöfdingens i länet generella tillsyn och befattning
med göromålen i allmänhet, utan blott handlägga de ku¬
ranta målen. Det kan icke tillhöra mig att vid detta till¬
fälle ingå i någon pröfning af den instruetion, som för en
sådan auetoritet borde tjena till efterrättelse i händelse af
länets fördelning; ty sådant är Regeringens ensak. Del skäl,
det verkligen underordnade skäl, som StatsUtsk. anfört i af¬
seende på ett härads undandragande, att vilja ingå på lä¬
nets fördelning, skulle vara undanröjdt genom denna utväg;
ty då man derigenom naturligtvis skulle afse att få delnin¬
gen så gjord, att den öfverensstämde med folknummer, för¬
delning i fögderier och jurisdictioner m. m., hvilka omstän¬
digheter noga borde tagas i betraktande; så följer icke der¬
af, att män behöff iakttaga samma noggrannhet i afseende
på en afdelning äf Landsh.embetet, hvars territoriaia doms¬
rätt kunde lämpas efter omständigheterna och ortens önskan.
Det vöre således icke något hinder, att det härad, sorn ve¬
lat bibehålla den gamla indelningen, kunde dervid få för¬
blifva. Det anslag, som Hr Moberg för denna anstalt ansett
nödvändig, utgör 3,ooo r:dr brco, och jag tror, lika med ho¬
nom, att utgifterna med denna summa kunde bestridas;
men man må ej föreställa sig att hela denna summa vore
en ny statsutgift, ty man får derifrån afdraga de flera be¬
sparingar, som kunde göras, af hvilka jag skulle kunna upp¬
räkna många, men vill, bland andra, blott nämna fångtrans¬
porterna. Fängelset är beläget nära 20 mil från residenset,
och det är icke utan exempel, att personer, under fortsätt¬
ning af ömsom ransakningen för brott och undergående af
Ben j Maj f. ra. agi
straff, fått resa i ä 3oo mil sam nian lagd t fram och tillbaka,
innan ransakning för sig gått och domen slutligen blifvit
verkställd. Del är lätt alt inse af detta exempel, hurti sto¬
ra besparingar genom förminskad fångtransport kunde upp¬
komma, om förslaget antoges, och hvilka således troligen skulr
le ersätta den ifrågavar. utgiften af 3,ooo r:dr. Jag tror
alltså, att man, då fråga är om en så ringa summa, sorn
den nyssnämnda, och hvilken, på sätt jag visat, på annai
sätt återvinnes, icke bör iakttaga så sträng hushållning, sorn
StatsUtsk. gjort, när man derigenom kan främja en större
belåtenhet hos 5o ä 60,000 menniskor, sorn begära det; qch
af hvad skäl? Jo! för alt denna allmänhet må blifva rätt
och väl styrd; man begär det, för alt på ett beqvämhgäpe
sätt komma i åtnjutande af lag och rätt. Det torde vid
delta tillfälle icke heller vara ur vägen att nämna, att hu¬
ru långt man än vill gå tillbaka, har denna ort aldrig nju¬
tit en skilling af Statens medel, hvarken till undsättningar,,,
som den lyckligtvis icke behöft, elier understöd till allrnän-
na byggnader m. m., som andra orter ofta åtnjutit i större
eller mindre mån genom bidrag till canalgräfningar för sjö¬
transporters underlättande, afskrifningar å erhållna statsbi¬
drag, för uppköp af spanmåi och mera dylikt. Jag ber
slutligen att fa tillägga den förklaring, att jag alldeles icke,
ehuru jag ej delar Utskts åsigt, klandrar dess åtgärd. Jag
inser mer än väl huru svårt det problem är, sorn, Stats¬
Utsk. fått sig ålagdt att lösa, att nemi. å ena sidan iaktta¬
ga sträng hushållning' med Statens medel och å den andra
sidan urskilja uppgifna behof och begärda anslag för iner
eller mindre nödvändiga åtgärders vidtagande, och huru lätt
det under sådana förhållanden kan vara, att, vid en svår
pröfning, gå för långt på det ena eller andra hållet; men
jag hoppas dock, att StatsUtsk., om det kommer i tillfälle
alt taga denna sak under närmare skärskådande, särdeles
Hr Mobergs reservation, hvilken, så vidt jag kan finna af
utlåt , icke varit föremål för någon StatsUtskrs öfverlägg¬
ning,— att StatsUtsk., säger jag, måtte närmare pröfva detta
behof och finna utvägar för dess fyllande, utan att förneka
nödvändighet af förslagets verkställighet; ty om det vore öf¬
verflödigt, om det ej vore positivt nyttigt, skulle begäran
om anslaget icke heller blifvit framstäldt. Jag begär åter-
remiss af betänk., och om R. o. Ad. dertill täckes lemna
bifall, hvilken begäran jag i en hel landsorts, i 5o ä 60,000
medborgares intresse lägger till Ståndets behjertande, an¬
håller jag derjemte, att dessa mina anmärknrr måtte få åter-
remissen åtfölja till StatsUtskottet.
Hr Hjerta, Lars: Jag förenar mig i den anhållan om
återremiss, sorn Frih. Nordenfalk begärt, med tillstyrkan alt
Ilr Mobergs reservation måtte antagas; och del är af arne.
skäl jag framställer denna anhållan. Det första skälet är
392
Den j Maj f, ra.
nemi., att jag tror, att, i händelse Ständerne vid denna
riksdag afslå äfven det amendement, som finnes i Hr Mo¬
bergs reservation; så är det icke osannolikt, att Ständerne
vid nästa riksdag hafva att vänta en K. propos., ang:de för¬
delning af Calmar Jun, i likhet med den nuvar. , d. v. s.
åter innefattande begäran om anslag för en ny landshöfding.
Man kan också icke veta, huruvida under nästa riksdag ett
lika sparsamt StatsUtsk. kommer alt finnas som vid denna;
och jag skulle derföre tro, att en mindre utgift nu, till
förläggande af en särskild afdelning af Landsh.embetet till
Westervik, med arfvoden åt en landssecreterare och lands¬
kamererare, vore ett sätt att spara en större utgift nästa
riksdag. Men jag har äfven ett annat skäl, det nemi., att
jag tror, det ett sådant amendement, som Hr Mobergs reser¬
vation innehåller, kan blifva ett försök att etablera en ny
princip, som sannolikt skulle visa sig nyttig äfven för flera län.
Det torde vara otvifvelaktig!, att det är ett fel, sorn vidlå¬
der den lilla landtregeringen, så väl som den stora riksrege¬
ringen, att ärendena äro för mycket concentrerade på en
punkt. Det är i alla afscenden vigtigt för styrelsen i ett
land, att den äger tillfälle till kraft och enhet i sina beslut,
samt till skyndsamhet i deras verkställande — jag vill der¬
före ej inlåta mig i afgörande af, huruvida dessa egenska¬
per hittills varit en följd af centralisationen eller icke —
men såsom något absolut skadligt måste det visa sig för
en hvar, att en Regering nödvändigt skall, om jag så får
säga, hafva sina fingrar med i hvarje skrymsla; ty hon
må då hafva huru långa armar som helst, så kan hon
dock ej omfatta allt. I det afseendet vore det kanske nyt¬
tigt, om en sådan fördelning kunde äga rum i flera län, som
nu blifvit föreslagen, i hänseende till Calmar, hvilket ©tvif¬
velaktigt skulle bidraga til! lindring i besvär och kostnad
för en stor del af länets rättsökande innevånare, som nu of¬
ta med stor svårighet nödgas resa alltför långt för att infin¬
na sig hos Landsh.einbeteua, hvilka, genom de der på sed¬
nare tider hopade göromål, blifvit för allmänheten på lan¬
det lika vigtiga som domstolarna. Mig synes derföre, att
man kunde föreslå en sådan fördelning på försök, åtminsto¬
ne tills vidare. Vi hafva förut haft så många sådana t i ils
vidare organisationer, alt en mer eller mindre icke
kunde vara af något menligt inflytande.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Utaf de många olikarta¬
de mål, som varit under behandling af StatsUtsk., har det
varit högst få, der upplysningar och skäl, så för som emot,
så tydligt blifvit ådagalagda, som i detta ifrågavar.; och är
det just på dessa grunder och ett ganska noga öfvervägande
af dem, som StatsUtsk. har fattat sitt beslut till den fram¬
ställning, som detta betänk, innehåller. Frih. Nordenfalk
har, under åberopande af Stat*Utsk:s medgifvande, alt Cal-
Don 7 Maj f. ra.
mar län, genom sitt läge och residensets belägenhet, verk¬
ligen behöfde en omreglering, yrkat en sådan. Det förhål¬
ler sig alldeles så, att StatsTJtsk. medgifvit detta, icke en¬
dast för Calmar län, utan äfven för många andra; och då
den värde talaren äfven hyser den sangviniska förhoppning,
att det måtte blifva ett af Regeringens första omsorger att
reglera dessa missförhållanden inom länen, synes det mig,
som borde man verkligen uppskjuta med partiella reglerin¬
gar, intilldess en större plan i detta hänseende kunde af Re¬
geringen utvecklas, hvilket jag i många fall anser vara af
behofvet påkalladt. -— Hvad beträffar de stora kostnader, som
tillskyndas Stalén genom fångars transporterande från de
norra delarna af länet till residenset, så kan ingalunda dispu¬
teras, att ej så är förhållandet; men det skulle synas, som
inrättandet af ett länshäkte i norra delen af länet, i Wim¬
merby , kunde motverka de nuvar. olägenheterna. Vidkom¬
mande åter Hr Mobergs amendement, att en afdeln. af läns¬
styrelsen skulle förläggas i Westervik , så är förhållandet
verkligen sådant, att detta amendement väcktes af Hr Mo¬
berg just i det ögonblick, då StatsUtsk. fattade sitt beslut i
frågan, och inflöt sedermera reservationsvis för Hr Mobergs
räkning. — Hvad den siste talaren, Hr Hjerta, anfört, att
möjligen den åtgärd att i Westervik förlägga en afdeln. af
landshöfdingens cancelli, skulle befria från större utgifter
en kommande riksdag, derpå kan jag för min del ej ingå;
tvertom säger mig min erfarenhet, att en liten utgift, som
nyss var liten och just tillföljd af denna sin egenskap bifölls,
snart växer, och alt sådana behof, en gång införda, komma
att öka sig. Jag säger ej detta , för att i någon mån mot¬
sätta mig återremiss; ty efter hvad som nu pågår och dag¬
ligen är fallet med StatsUtskts bctänkin, så kan litet mer
eller litet mindre af återremisser på det hela göra Stats¬
Utsk. detsamma. Jag önskar fastmera sjelf, att återremiss
måtte beviljas, på det att, om en fördel kan beredas för
en ort, som jag genom barndomsminnen är mycket tillgif¬
ven, en sådan ju förr dess hellre må kunna till vägabringas.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag vid denna
frågas första föredragning derom yttrade mig, skulle det må¬
hända anses inconseqvent, om jag vid detta tillfälle iakttog
tystnad. De skal, hvarpå jag då stödde mitt yrkande om
afslag, hafva sedan dess på intet vis blifvit rubbade. Nu är
icke heller frågan i skick som då; ty nu angår den endast
det af Hr Moberg gjorda amendement, eller beviljandet af
ett anslag, stort 3ooo r:dr b:co, för förläggande af en delegation
af landscancelliet i Calmar till norra delen af länet. I frå¬
gans nuvar. skick får jag förklara, att jag icke kan bedöm-
ma, huruvida en sådan inrättning vore lämplig eller icke;
men för den händelse, att den vore för orten gagnelig, vill
jag visserligen icke motsätta mig bewiljandet af en så ringa
39.4
D e ii 7 Maj f. m.
utgift, som den ifrågayar.,-och tillstyrker sålunda äfven för
min dei återremiss.
Hr Ribbing , Arvid: Det är visserligen icke i den af¬
sigt, att jag vill bestrida en statsutgift, nemi. för delningen
af Calmar län, som jag begärt ordet. Det är derföre, att
jag tror, att i en länestyrelse, der hufvudsakligen fordras en¬
het, kraft, skyndsamhet och sammanhang, det icke skulle gå
an att dela länet i 2:ne delar under ett och samma öfver¬
hufvud. Jag har visserligen icke en så vidsträckt kännedom
om Landsh.embetets förhandlingar, att jag derom fullkomli¬
gen sakkunningt kan yttra riiig, men jag tror, att blott ett
enda exempel skulle kunna göra tydligt hvad jag menar. Vi
påminna oss vid början af riksdagen, hurusom grundlagens
grundsatser ang:de val till Utsk., omskrifna i en annan för¬
fattning, som kallas Ridd.Ordn., föranledde de svåraste stri¬
der och ledsamheter. Landshöfdingen i Calmar län skulle sköta
håda länédelarna, och skulle vara den, sorn föreskref, huru¬
som ide båda länedelarna skulle förhållas. Det kunde då
hända, att hans föreskrifter olika uppfattadés och utfördes i
de olika delarna af länet, och följden deraf blifva mångfall-
digä olägenheter för innevånarne i länet. Jag tror , att
detta enda förhållandet inom hela Riket, skiljaktigt från hvad
som äger rum i de öfriga länen, skulle kunna föranleda till
särskilda författningar. Jag skulle derföre hellre vilja dela
Calmar län i aine län, än vidtaga den åtgärd Hr Moberg
föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum på ef¬
termiddagen kl. 6 komme alt fortsättas.
Frih. Boye, Fredr : Då Hr von Hartmansdorff så
högst ynnestfull! och välvilligt går oss tillhanda med upp¬
lysningar i alla möjliga ämnen, så hemställer jag vänligen,
om ej han, som sist varit förvaltare af ifråga var. län, skulle
gunstbenäget vilja vara af den godheten och vilja upplysa
oss, om än aldrig så litet, i detta ämne; på det jag, och
kanske äfven många andra af R. o. Ad., skulle kunna få en
ledning till hvad som kan vara det rätta i denna sak. Jag
är nemi. öfvertygad, att af Hr von HartmansdorfFs tanke i
denna, som i alla andra frågor, Ståndet, men synnerligast jag
sjelf, skall finna en högst betydlig lättnad för att kunna fatta
beslut i frågan.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: I anledn. af den
siste talarens uppmaning, får jag förklara, alt jag icke anser
mig böra tala, när jag icke har något att säga.
StatsUtskts utlåt. N:o 43 blef derefter af R. o. Ad. åter-
remitteradt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande;
Den 7 Maj f. m.
D<1 jag förnummit, det en och annan funnit det an¬
märkningsvärd!, att jag, utan att deltaga uti den i sista ple¬
num förefallna debatten i frågan om den af Hr Presidenten
Gyllenhaal äskade, men af StatsUtsk. afstyrkla löneersättning
till adjungerade ledamöter i Götha Hofrätt, likväl begärde
votering för erhållande af bifall till betänk.; har jag trott
mig böra, dels fästa uppmärksamheten vid, att jag icke var
ensam att begära voterrn, dels tillkännagifva, att jag ansåg
det öfverflödigt att förlänga discussionen, då jag endast kun¬
de upprepa de skäl, som andre talare, fullkomligt i enlighet
med min åsigt, förut anfört.
I öfrigt torde jag nu böra tillägga, att jag är långt ifrån
att anse den äskade löneersättningen obillig; tvertom; men
detta en s k i ld t a förhållande kan icke förmå mig att förbise
den allmänna vigten af den grundsats, att embetsverkens
chefer icke må uppmuntras att, med föl bigrde af Regerin¬
gen, hos R. St. föreslå nya löner, löneersättningar eller re¬
gleringar. Utsträckningen af denna grundsats skulle nemi.
kunna leda till en principlöshet och inconseqvens vid stater¬
nas reglerande, som Regeringen sjelf, minst af alla, borde
önska. Hvad specielt angår de ifrågavar. löneersättningarna,
så torde det icke blifva svårt för Hr Presidenten Gyllen¬
haal, att, sedan StatsUtsk. nu i utlåt. Nro 92 anvisat ett
särskildt anslag på den s. k. reserv-fonden af 54,000 rrdr
b:co för hvartdera af åren 184> och 1842, till arfvoden och
oförutsedda utgifter å andra hufvudtiteln, derifrån få sina
anspråk af Regeringen uppfyllda.
R. o. Ad. beslöt, alt detta anförande skulle få åtfölja
återrcmissen af StatsUtskrs utlåt. Nro 4>-
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den 25 och 29 sisth April
på bordet lagda utlåt. N:o 44; angrde reglerrn af utgifterna
under riksstatens tredje hufvudtitel.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Då första titeln af
stalsreglerm föredrogs, beslöt R. o. Ad., att sagda betänk,
skulle punktvis föredragas, men fattade vid samma tillfälle
det beslut, att den som önskade att yttra sig öfver det före¬
dragna ämnet i sin helhet, eller öfver vissa punkter, äfven
dertill skulle äga rättighet. Jag anhåller nu att få begagna
mig af denna rättighet, af det skäl, att jag, såsom för när¬
var. general-adjutant för armeen, ansett mig skyldig fram¬
ställa de anmärkntr, hvartill jag funnit mig föranlåten till
följd af StatsUtskrs utlåt, rörrde 3:dje hufvudtiteln; och som
dessa anmärknrr äro i ett sammanhang författade, kunna de
ej styckevis föredragas, hvarföre jag anhåller att få behandla
ämnet i sin helhet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. häraf,
om R. o. Ad. skulle finna lämpljgt, att discussionen fin¬
Dan 7 Maj f. m.
ge omfatta så väl frågan i sin helhet, som dess särskilda
punkter.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hoppas, att ut¬
låt. får, på sätt som skedde med 2:dra hufvudtiteln, punkt¬
vis föredragas, hvar och en ledamot likväl obetaget att der¬
öfver yttra sig i det hela.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus, uppläste följande:
Uti det utlåt. StatsUtsk. afgifvit, ang:de reglerm af ut¬
gifterna under riksstatens 3:dje hufvudtitel, yttrar Utsk.
sig, i afseende å ifrågavar. utgifter, hafva till pröfning före-
haft, så väl hvad K. M:s nåd. propos. om statsverkets till¬
stånd och behof i berörde hänseende innehåller, som de
inom RiksSt:n vid samma nåd. propos. gjorda anmärkn:r,
jemte väckta särskilda motioner, som dermed äga sam¬
manhang.
I hvad mån Ulsk:s uppmärksamhet å dessa sednare mot¬
svarat motionärernes syfte, kan jag ej bestämma; men hvad
pröfningen af den K. propos:n angår, så synes mig som ut¬
visade det afgifna utlåt, nästan helt och hållet en för den
K. proposm främmande behandling af ämnena. Och likväl
yttrar sig Utsk. hafva, ’’i betraktande så val af Rikets till¬
gångar, som af försvarsverkets ändamål, alt med min¬
sta möjliga uppoffring, med bästa verkan befordra Ri¬
kets säkerhet," hafva "antagit den mening: att Rikets för¬
svarsverk, för att motsvara sin bestämmelse , påkallar flera
"betydliga förändringar;" en mening, som jemväl grund¬
lagt de framställningar, hvilka uti den K. proposm blifvit
gjorda.
Orsakerna till de olika resultater, hvartill Utsk. genoth
denna mening kommit, synas hafva härflutit från öfverty-
gelsen att R. St., "i brist af den vägledning, som en om¬
fattande plan för försvarsverkets organisation hade kunnat
"lemna, icke varit i tillfälle att förvissa sig om ändamåls¬
enligheten af den riktning, i hvilken de begärda nya
"anslagen voro afsedda att användas, och detta oaktadt de
"ganska nöjaktiga utredningar, som blifvit meddelade,
"rör:de särskilda delar af krigsadministrationen."
Denna öfverklagade brist på vägledning af en omfat¬
tande plan för försvarsverkets organisation, torde likväl icke
kunna anses befogad, då denna plan hufvudsakligen innefat¬
tas uti indelningsverket, uti K. M:s nåd. kungörelse om ut-
skrifningssättet och inrättningen af allm. bevärrs-manskapet;
uti K. M:s nåd. bref, ang:de lönereglerm för indelta och värf-
vade armeen, samt uti 80 §:n Reg.Formen.
I dessa stadgar återfinnas de eleraenter för armdens sam¬
mansättning, hvaraf, intilldess andra grunder för armeens
orga-
Den 7 Maj f. m.
397
organisation tunna blifva antagna, krigsadministrationens åt¬
gärder måste bero.
Riktningen af dessa åtgärder, bestämd af sjelfva för¬
svarsverket, d. v. s. , genom förenämnda stadganden, måste
syfta till att bringa försvars-systemet derhän, ej allenast att
det kan komma att, såsom Utsk. ganska riktigt anförer,
■"utgöra ett fullbildadt helt, hvars delar, beräknade på en
”kraftfull samverkan, böra stå i ett afmätt förhållande till
”hvarandra;” utan ock att detta försvars-systeme kommer
att sta i öfverensstämmelse med en för Riket passande för-
svarsplan; att de framsteg, som kunde ske, ej blifva häm¬
made utan befordrade; att förmågan, åtminstone till forsvar,
är motsvar. hvad man i anfallsväg kan hafva att befara;
och att nationen, vid ett fredsbrott, kan äga grundade an¬
språk å, och finna dessa anspråk motsvarade af, armeens och
och dess materiels brukbarhet.
Utsk. har förklarat de utredningar, som blifvit medde¬
lade, röride särskilda delar af krigs-administrationen vara
ganska nöjaktiga. För att uppfylla detta villkor måste
de, enligt min* åsigt, med hänseende till elementerna förden
fastställda organisationen, hafva en ändamålsenlig riktning
och uppfylla hvad Utsk. uttrycker genom sitt yttrande:
”att derföre äfven i biomständigheter bör undvikas hvarje
”organisation, som störer en sådan jemnvigt emellan krigsvä¬
sendets delar, eller, som för att kunna blifva nyttig, täger
"i anspråk krafter och tillgångar, som icke finnas eller icke
”kunna skapas, utan att för det närvar, eller i framtiden an-
”gripa nationens ekonomiska välstånd , hvilket utgör en af
”hufvudkällorna för dess förmåga att försvara sig.”
Då 53 §:n Reg.Ftn ålägger StatsUtsk. att utreda och för
R. St. uppgifva statsverkets och riksg.verkets tillstånd, för¬
valtning och behof, hade StatsUtsk., som befunnit de, rörrde
krigsadministrationens särskilda delar, afgifna utredningar va¬
ra ganska nöjaktiga, kunnat, genom begagnandet af des¬
sa utredningar, hafva besparat sig en möda , den Utsk. nu
iklädt sig, såvidt den ej Öfvergick till framställning af
en omständlig plan för Rikets fö rs v ar, en framställ¬
ning den Utsk. anser icke kunna af Utsk. fordras. I denna
Utskrs åsigt instämmer jag fullkomligt, och tror derjemte
att Utsk. kunnat undvika förebråelsen att, ”utan all föregtde
”pröfning, hafva behandlat en så vigtig angelägenhet, som
”denna,” äfven om Utsk. helt enkelt uppfyllt det, genom 3o
§:n Riksd.Ordn., för Utsk. bestämda åliggande att ”utröna,
”pröfva och föreslå det, som till stats-och riksg.verkens behof
”erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blif-
”vit iakttagna,” i stället att, sorn nu skett, i reglertn af
utgifterna under, riksstatens 3:dje hufvudtitel inblanda så¬
dana, dels föreslagna, dels antydda förändringar i armeens
organisation, hvilka för den ifrågavar. statsreglerrn lemna inga
6 II. 38
I
Den 7 Maj f. m.
tillgångar. Endast antydda förändringar hafva , såsom bila¬
gorna utvisa, den egenskapen att kunna utsträckas nästan
efter behag, och äro således såsom bestämda grunder för be¬
räkning af Statens nuvar. utgifter och inkomster af föga
värde. Ett afskiljande af hvad som angår de närvar, be-
hofvens fyllande, från hvad som har afseende på vidt ut¬
seende framtida organisationer, och dermed sammanhängande
ämnen, hade, enl. min tanke, varit lämpligare, och ett så¬
dant förfarande hade ingalunda hort minska Utsk:s antagan¬
de, ”att om K. St. en gång yttra en bestämd åsigt i detta
”grannlaga ämne, hvilken må kunna förvärfva sig K. M:s
”höga bifall, all den osäkerhet för framtiden bör försvinna,
”hvilken hittills så menligt inverkat på saken, och icke siiI—
”Ian gifvit anledn. till missförstånd och stridiga omdömen;’'
anseende jag likväl, för min del, att Utsk., innan den be¬
stämda usigten i detta grannlaga ämne yttras, bör tillstädja
R. St., åtminstone i någon mån, den förmåga att för sig
redogöra angtde ändamålsenligheten af så den redan befint¬
liga, som möjligen i förslag kommande organisationers rikt¬
ning, af hvilken förmåga Utsk. känt sig lifvadt vid företa¬
gandet att uppgöra sitt , till en del på den lösa grunden
af ett project hvilande utlåt. Uti StatsUtskts lugnande öfver¬
tygelse, att ett krig, riktadt mot Sveriges sjelfständighet så¬
som Stat, är ”under nuvar. förhållanden mindre san¬
nolikt” ligger ett rättvist erkännande af den klokhet i poli¬
tik, som, i förening med våra krigskrafters större utbildning,
gifvit oss en trygghet och en förmåga till försvar, som sak¬
nades år 1809 , då , som mången torde erinra sig, — oak¬
tadt den glömska, hvari denna tids händelser i vissa hänse¬
enden så oförmodadt tyckas hafva fallit, — Riket, genom ett
sådant krig, befann sig i en fara, hvilken endast undanbÖj-
des genom ett utomordentligt tillgörande af en del af ar¬
méen, och af några enskilda af dess medlemmar.
Att Utsk. likväl ansett, att ett sådant krig ”mäste såsom
”en möjlighet antagas”, är en omständighet, som ej mindre
påkallar tacksamhet från krigsadministrationen, som deruti
bör hemta styrka för sina bemödanden att nu de medel,
hvarigenom nationens uppoffringar vid ett inträffande freds¬
brott blifva i minsta målto kännbara, och hvarigenom det,
först då faran nått sin höjd, blir behöfligt att taga sin till¬
flykt till de af Utsk. yttrade och af mig fullkomligt delade
förhoppningar, att vid ett sådant tillfälle, ”det bör kunna
”påräknas af nationens frihetssinne och fosterlandskänsla, att
"den icke skall sky någon uppoffring af person eller egen-
”dom, för alt försvara hvad den äger dyrbarast.” Instäm¬
mande jag derjemte uti Utskts åsigt, att det ”vöre hvarken
”klokt eller väl beräknadt, alt vilja grunda Rakets trygghet
"endast på en allmän folkbeväpning, och ännu mindre alt
”stödja densamma på ett anlitande af d e outbildade national-
”irafterna vid hvarje tillfälligt missförstånd, som kunde upp-
v