Protocoll,
Ii allna
lios
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adelil,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Arén 1840 och 1841.
Tjugondetredje Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 1842.
Thorsdagen den i April i84i.
Plenum kl. 9 f. in.
Justerades 1 prot.utdr. för den 29, och 1 prot.utdr. för
den 3i sistl. Mars.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Ulskts för¬
slag till R. St:s underd. skrifvelse!- till K. M.:
iV:o 279, angtde åtgärder lill ullcullurens. befrämjande;
IS':o 280, ang:de förlängning af den vid sista riksdagen
bestämda lid för fulländandet och brand försäkrandet af de
byggnader i staden Wenersborg, hvartill allmänna låneun¬
derstöd erhållits.
Likaledes upplästes lill justering och godkändes Exped,-
Utsk:s nedannamnda förslag till §§ i riksd.beslutet, nem¬
ligen ;
Nto 14, angtde lagmans- och liäradshöfdingeräntans samt
sterbbusafgiflens upphörande;
N:o 15, angtde förening af Riksg.conl:s samt f. d. As-
sistance-cont:s enke- och pupill-cassor;
IN:o 16, angtde låneanslag lill Malmö hamnbyggnad;
N:o 17, angtde omröstningen öfver Högsta Domstolens
ledamöter;
Wto 18, angtde val af Just.ombudsman, dess suppleant
och Tryckfrihetscomile'.
Fril). Hamilton, Hugo: På R.o. Adts föredraga.lista
är under ]\:o 83 uppförd en inbjudning från PresteSt. att
R. o. Ad. måtte förena sig i PresteStts samtliga beslut, lört-
de folkundervisningen. De andra Stånden stannade i olika
beslut med PresteSt. och hafva ej heller antagit denna in¬
bjudning, men det är alldeles nödvändigt, för att kunna å-
sladkomma sammanjemkning af besluten, att Utsktn snart
få känna R. o. Adts beslut, lörrde denna inbjudning. Om
den ej skulle föredragas förr än efter den nummerordning,
hvari den nu står, så skulle, efter den långsamhet i discussio-
nen, som här vanligen iakttages, troligen åtgå 2 å 3, kanske
t. o. m. 4 veckor, innan R. o. Ad. rörtde denna inbjud¬
ning fattar sitt beslut. På sådan grund, och på det alt
Utsktn må kunna fullgöra sitt åliggande att snart inkomma
4
Den i April f. ra.
med sammanjemkningsförslag, anhåller jag vördsamt, att Hr
Landtm, samt R. o. Ad. ville medgifva, att detta mål måt¬
te få sältas främst på föredragn.listan för nästa plenum.
Hr Prytz, Lars Adolph: Jag har visserligen ingen¬
ting att invända emot Frih. Hamiltons begäran, så framt ej
extra-statsregleringen skulle komma att upptaga hela tiden
af dagens plenum; men i allt fall skulle jag önska, att det
af Frih. Hamilton nu omnämnda målet ej må blifva stäldt
framför Bevilln., Lag- och Ekon.Utskrns betänk. N:o 11, som
redan i många veckor har legat på bordet för andra gån¬
gen och som nu är det andra målet på listan. Jag anhåller
således, att, för den händelse att möjligen extra-statsregler:n
upptager denna dags hela plenum, den af Frih. Hamilton
omnämnda PresteStrs inbjudning må ställas näst efter Be¬
villn.-, Lag- och Ekon.Utsktns betänk. N:o 11. Jag bar re¬
dan tvänne gånger förut haft äran förutsäga, hvad erfaren¬
heten nu har visat, nemi. att uppskof med detta betänkandes
föredragning, i anseende dertill att det skall behandlas af Be¬
villn.Utsk. gemensamt med tvänne andra Utsk., och då des¬
sa Utsk., särdeles Bevilln., hafva föga sysselsättning, skulle
förorsaka att mycken tid ginge förlorad för Utsk:n. Der¬
emot torde ifrågavar. betänk, ej komma att föranleda nå¬
gon betydlig discussion på detta rum, då det af R. o. Ad.
troligen blifver återremitteradt, likasom det redan blifvit af
de andra Stånden , och jag tror derföre att dess bibehållande på
föredragn.listan framför PresteSt.-s inbjudning ej skulle kom¬
ma att göra något uppehåll af vigt för inbjudningens hand¬
läggning. Jag får således hemställa till Frih. Hamilton, om
Frihm ej skulle vilja medgifva, att den ifrågavar. inbjud¬
ningen ställes näst efter Bevilln.-, Lag- och Ekon.Utskms
betänk. AT:o rt, hvilket är det andra målet på föredragn.-
listan, eller det som står näst efter extra-statsregleringen.
Frih. Hamilton: Den begäran, jag tog mig friheten
framställa, var egentligen fotad derpå, att jag förmodade,
att det af Hr Prytz omnämnda målet skulle förekomma på
' e. m. i dag. Jag inser det riktiga deruti, att delta betänk.,
som ännu icke blifvit återremitteradt, utan således nu må¬
ste första gången behandlas, först afgöres, och får derföre
förena mig i Hr Prytz’ framställning, alt PresteSlts inbjud¬
ning måtte framflyttas på listan näst efter Bevilln.- Lag-
oeh Ekon.Utskms betänk. N:o ii.
R. o. Ad. beslöt att PresteStls ifrågavar. inbjudning
skulle ställas främst på föredragn.listan till nästa plenum,
derest Bevilln., Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns
betänk. iM:o 11 vore afgjordt, och i annat fall näst efter
nämnda betänkanden.
Till pröfning företogs StatsUtskrs den 3 och 15 sisth
Den i April f. m.
5
Mars på bordet lagda utlåt. N:o 4^5 litt. E, i anledn. af er¬
hållna återremisser å utlåt. N:o 354 litt. E.
R. o. Ad. beslöt, att detta inål skulle punktvis pröfvas.
lista punkten.
På begäran af Fril), von Kraemer, Robert, upp¬
lästes PresteStis beslut anglde denna punkt, innehållande
att Ståndet beviljat de af K. M., i Dess nåd. propos., till univer¬
siteten i Upsala och Lund, för uppförandet af sådana ännu
saknade byggnader, som funnos mest behöfliga, äskade an¬
slag af 5o,ooo r:dr, att emellan begge universiteten lill hälf¬
ten hvardera fördelas.
Frih. von Kraemer: Uti förslaget af consistorium aca-
demicum begärdes, efter en ganska noga pröfning af behof-
vet, 47)°°° i;dr för ifrågavar. ändamål. K. M. bar se¬
dan, i Dess nåd. propos., nedsatt detta förslag till 25,ooo
r:dr och således begärt ett lika stort anslag för hvartdera
universitetet. Att nu ytterligare göra en nedsättning för
Upsala universitet med 5,ooo r:dr torde ej vara billigt.
Nödvändigheten af den ifrågaställa nybyggnaden har blif¬
vit erkänd. Egentliga grunden, hvarför StatsUtsk. föresla¬
git denna nedsättning af 5,ooo r:dr för Upsala universitet,
ligger deruti, att StatsUtsk. trott, att när den nya biblio-
theksbyggnaden blir fullt inredd, så skulle det nuvar. Gu¬
stavianska bibliotheket kunna lemna utrymme för det än¬
damål, hvartill den föreslagna nybyggnaden varit afsedd.
Jag får då äran upplysa, alt äfven sedan det nya bibliolhe-
ket blifvit färdigt, kommer ganska säkert det Gustavianska
bibliothekets loeal att, åtminstone till en stor del, begagnas
för de betydliga boksamlingar och manuscripter, hvilka till¬
böra bibliotheket, och dessutom är denna local ingalunda af
den beskaffenhet, att den kan begagnas till ett ehemiskt la¬
boratorium. Detta är en eldfarlig inrättning, som på intet
vis bör blifva förlagd i grannskapet af domkyrkan och andra
för aeademien dyrbara byggnader. Det bör äfven tagas i
beräkning, att vid Upsala academi linnés ett nära tre gån¬
ger större antal studerande, än vid Lund, och att det såle¬
des måste fordras ett större utrymme för de vettenskapliga
behofven i Upsala, än på detta sednare ställe. Jag inser så¬
ledes intet skäl vara förhanden att nedsätta det begärda an¬
slaget för Upsala academi, då man för Lund föreslagit 25,ooo
r:dr, och jag yrkar således, att anslaget må blifva lika för
begge universiteterna, då dessa 25,ooo r:dr i alla fall äro
ganska knappt tilltagna för Upsala academis behof. Hvad
åter angår villkoret, som StatsUtsk. fästat vid det för Up¬
sala universitet tillstyrkta anslaget, nemi. att de 20,000 r:drna
borde användas för observatorii-byggnaden, så, ehuru jag
delar öfvertygelse!! om behofvet för Upsala universitet af
ett nytt observatorium i stället för det nuvarande olämpli¬
6
Den i A (i i i! f. in.
ga, skulle jag likväl tro, att detta intresse i alla fall kom¬
mer att göra sig gällande, om, på sätt PresteSt. beslutat, K.
M. kommer att, sedan Cancelleren och Consistorium acade-
micum sig deröfver yttrat, afgöra huru anslaget skall an¬
vändas. Jag tror, att della vore en lämplig åtgärd, och e-
huru jag anser, alt för de chemiska inrättningarna fordras
en större local, synnerligen för de stora samlingarna af pe-
trifieater 111. in., så förmodar jag likväl, att observatorium i
första rummet blefve ihågkommet, men anser lämpligast att
öfverlemna delta lill K. M:s nåd. pröfning. Jag anhåller
vördsamt om propos. derpå, att R. o. Ad. mätte besluta
instämmande med PresteStåndet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag får i den¬
na fråga åberopa den reservation, som jag vidfogat Ulsk:s
första betänk, och instämmer med Frih. von Kraemer deruti,
att SlntsUlsk. ej synes hafva haft grundade skäl alt ned¬
sätta det anslag, som af K. JVI. blifvit begärdt för Upsala
universitet, under den summa, som blifvit beviljad för Lund;
men jag kan ej instämma med Frih. von Kraemer derutinnan,
att denna summa af 2.5,ooo r:dr skulle öfverlenrnas till K.
M:s nåd. disposition, att efter omständigheterna fördelas emel¬
lan en obsei'vatorii-byggnad och de öfriga omnämnda bygg¬
naderna för academiens behof. Då det äfven af Frih. von Krae¬
mer är medgifvet, att ett nytt observatorium utgör acade¬
miens första behof, hvarom äfven StatsUtsk. under discussionen
synts vara öfvertygadt, så tror jag, att för sakens framgång
det vore lämpligast, om, enligt den opinion, som inom Utsk.
gjort sig gällande, delta anslag, hvilket jag önskar måtte hö¬
jas till 25,ooo r:dr, endast beviljades under det uttryckliga vill¬
kor, alt deraf måste i första rummet utgå hvad som fordras
för en obsei vatorii-byggnad, eller åtminstone 20,000 r:dr,
hvarigenom R. o. Ad:s beslut skulle blifva öfverensstämman¬
de med BorgareSt:s. Jag får derföre vördsamt hemställa,
om ej R. o. Ad. skulle finna lämpligt besluta åtminstone
20,000 r:dr, med villkor, på sätt StatsUtsk. föreslagit, att
denna summa framför allt skall användas till en observatorii-
byggnad; K. M. likväl obetaget att, om denna byggnad kan
uppföras med mindre kostnad, använda öfverskotlet till an¬
dra byggnadsbehof vid. universitetet. Jag skulle ej anse o-
sannolikt, alt delta kunde blifva förhållandet, dåden gamla
observatorii-localen kunde försäljas, och jag ej tror, att in¬
komsten för denna tomt blifvit inberäknad i tillgångarna för
uppförandet af eli nylt observatorium, utan blifvit påräk¬
nad till inköp af instrumenter, hvartill andra tillgångar tor¬
de kunna beredas. Jag ber Frih. von Kraemer vara öfver-
tygad om, alt vi lifvas af samma intresse för saken, ehuru
vi äro af olika tankar om det bästa sättet att komma till
målet. Jag hemställer derföre, om Frib:n ej skulle behaga
förena sig med mig'i den mening jag framställt, att detta
D e n i April f in.
7
anslag ovillkorligeu måtte utgå till det ändamål, somafaca-
demien sjelf' blifvit ansedt såsom nödvändigast, nemi. att
bygga eli observatorium, och om man ej då Lunde lills vida¬
re hjelpa sig fram med det chemiska laboratorium, hvartill
det kanske torde vara lättare att i administrativ väg anskaf¬
fa medel.
Frill. Hamilton, Hugo: Jag är lill det mesta före¬
kommen af den sista värda talaren och instämmer i bans
åsigt. Jag tror att StatsUtsk. i detta fall bar utgålt ifrån
en ganska riktig statsekonomisk princip och ifrån en princip,
som är fullt ändamålsenlig, nemi. den, all först en sak måste
väl och riktigt fullbordas, innan man öfvergår till andia fö¬
retag, och jag håller för, att detta anslag, som efter mitt
tycke icke är särdeles betydligt, genom fördelning på allt¬
för många föremål skulle kunna blifva i det hela nära nog
bortkastadt eller användt på invändiga reparationer och
smärre saker af snart sagdt ingen betydlig vigt fördel hela.
För ett universitet af den strängt vettenskapliga riktning i
denna viig, hvarför Upsala gjort sig kändt, är det klart,
alt ett observatorium är af mycken vigt. Nu är förhållan¬
det, att det gamla observatorium är bygdt på så klen grund
att det icke kan med någon slags visshet begagnas till ob¬
servationers tagande. Således'måste uppbyggandet af ett ob¬
servatorium vara det angelägnaste ändamål, som för närva¬
rande finnes vid academien. Hvad åter beträffar det chemi¬
ska laboratorium, så känna vi alla, sorn varit der, att det¬
samma visserligen ar inskränkt, men nog är det möjligt att
hjelpa sig fram dermed, isynnerhet som jag ej ser något
hinder, hvarför icke de stora chemiska samlingarna skulle
kunna, likasom åtskilliga andra samlingar, fä rum i Gustavi¬
anska huset, jemte de manuscripter, hvilka Frih. von Kraemer
omnämnt, men som jag hade trott kunna inrymmas i det
uppförda nya bibliothekshuset. Dessutom finns det en stor
local att använda för dessa samlingar, hvarom Frih. von Krae¬
mer bäst är i till fri 11 e att lemna upplysning, nemi. de stora
obegagnade delarna af Upsala slott, hvilka visst skulle kun¬
na inrymma en stor del af dessa handlingar. På alla dessa
skäl instämmer jag helt och hållet i Frih. Sprengtportens
framställa., för det första, att man må anslå 25,ooo r:dr i
stället för 20,000 r:dr, och för det andra, att det villkor
dervid fästes, att denna summa bör för observatoi iibyggna-
den användas, innan något annat deraf tages.
Hr B rå k e nh je I m , Pehr Reinh.: Jag förenar mig
så mycket hellre i det förslag, som Frih. Sprengtporten af-
gifvit, som jag af egen erfarenhet kan bevittna, att det nu-
var. observatorium i Upsala är att anse belt och hållet
såsom alldeles icke befintligt. Någon astronomisk observa¬
tion, som förtjena!' detta namn, har på öfver too år der¬
städes icke varit verkställd och är ej heller möjlig att i den-
8
Den i April f. m.
na byggnad verkställa. Universitetet saknar således ett ob¬
servatorium ocb har endast ett hus, som bär detta namn.
Om ett nytt observatorium skulle för universitetets räkning
med dessa medel blifva uppbygut, så blir det nuvar. s. k.
observatorium ledigt att begagnas, ej allenast till de ifråga-
var. samlingarna, utan äfven, om man skulle vilja, till
någon del såsom ett ganska stort och väl inrättadt labora¬
torium. Förhållandet emellan dessa begge vettenskaper är
nu det, att ungefärligen 4° studenter hvarje termin hafva
utrymme att laborera, nemi. 20 medicinoe sludiosi samt 20
philosophiae studiosi och bergsmän. Dessa 4o laboranter in¬
finna sig 20 hvarje Onsdag och 20 hvarje Lördag. Först
och främst borde det ej vara omöjligt att ställa dessa labo-
rationer något närmare till hvarandra i veckan, hvarigenom
man möjligen skulle kunna få 3 laborationsdagar i stället
för 2 i hvarje vecka. För det andra, finnes det verkligen
vid Upsala universitet tvänne laboratorier, nemi. det större
samt ett mindre uppbygdt bredvid detsamma. Huru obe¬
tydligt delta än må vara, så finnes det dock , och universi¬
tetet äger således tvänne laboratorier, men intet observato¬
rium. När nu astronomien är en vettenskap, som, efter det
stora jättesteg den tog i 17 århundradet, alltifrån Asien än¬
da tili Amerikas yttersta gränser, utgör det förnämsta kän¬
nemärket på en civiliserad nations rang i vettenskaplig väg;
så blir det en gifven sak, att ett observatorium vid ett uni¬
versitet är ett ibland de första föremål, sorn här måste bi¬
fallas. Man kunde invända att Stockholm är beläget gan¬
ska nära till Upsala, och alt mer än ett observatorium in¬
om en så liten distance vore öfverflödigt. Detta skulle kun¬
na så tyckas, men det är stundom omöjligt att få ett rön
fullständigt på ett ställe, utan dertill fordras ovillkorligen
vid de flesta observationer, all jemförelse måste göras emel¬
lan observationer tagna på olika ställen. Till bevis härför
skulle jag kunna anföra ett exempel af den märkvärdiga
tilldragelse, som i år kommer att inträffa, nemi. en occul-
talion af Månan och planeten Venus. Om t. ex. en moln¬
fläck hindrar denna observation i Upsala, så skulle det kun¬
na hända att observationen kan tagas ren i Stockholm, och
Sverige kunde då hafva sin del i den vettenskapliga äran.
Jag tillstyrker således i allo bifall till det förslag, som af
Frih. Sprengtporten blifvit väckt, och skulle dessutom vara
böjd för att R. o. Ad. ville aflåta en inbjudning till de öf¬
riga Stånden, att deruti sig förena.
Frih. von Kraemer: Då ingen talare har bestridt att ett
anslag af 25,000 r:dr äfven för Upsala universitet bör be¬
viljas, så behöfver jag ej vidare dervid uppehålla mig. Hvad
åter beträffar det afStatsUtsk. vid delta anslag fästade vill¬
kor, och då Frih. Sprengtporten anser att frågan vid he¬
lland-
Den i April f. m.
9
handling af förstärkt StatsUtsk. lättare kan gå igenom, om
detta villkor får qvarstå samt då äfven jag delar den öfver-
tygelsen, alt ett observatorium i främsta rummet bör för
dessa medel inrättas, så, ehuru jag tror, att den rätta vä¬
gen hade varit att lill K. M:s nåd. pröfning öfverlemna
denna frågas afgörande sedan vederbörande auetoriteter blif¬
vit hörda, vill jag likväl ej bestrida, att R. o. Ad:s beslut
må fattas i öfverensstämmelse med Frih. Sprengtporten
framställning.
R. o. Ad. antog icke Utslcs förslag, utan beslöt att R.
St. till Lunds universitet, för uppförande af nödiga byggna¬
der, anvisa det af K. M. äskade anslag 2Ö,ooo r:dr, samt
för Upsala universitet en summa af 25,ooo r:dr att använ¬
das i första rummet till uppförande af en ny observatorii-
byggnad samt i öfrigt till andra nödiga ansedda universi¬
tetsbyggnader.
Hr Bråkenhjelm: Jag tog mig friheten vördsamt
anhålla, att det Högl. Ståndet ville inbjuda de öfriga respective
MedStånden att med R. o. Ad. sig i detta beslut förena. Jag
känner ej så noga opinionerna i dessa Stånd uti denna fråga,
som StatsUisk:s ordinarie ledamöter både böra och äfven
sannolikt göra det. Jag förlitar mig således på dem, och
skulle någon af detta Utsk:s ledamöter, t. ex. Frih. Sprengt¬
porten, finna att en sådan inbjudning ej möjligen skulle å-
stadkomma det åsyftade ändamålet, så vill jag gerna deri¬
från afstå. Skulle deremot någon sannolikhet vara för att
ändamålet på sådant sätt kan vinnas, så önskade jag, att R.
o. Ad. måtte till de öfriga Stånden aflåta en sådan inbjudning.
Frih. von Krosmer: Äfven jag tror, lika med Hr Brå¬
kenhjelm, att en inbjudning vid delta tillfälle skulle vara
gagnelig, och förenar mig med honom i hans begäran derom.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag skulle lika mycket som
någon af de värde ledamöter, hvilka nu yttrat sig, önska en
inbjudning i denna fråga, men jag vågar ej hoppas, att med
en inbjudning kunna åstadkomma något godt för saken, ti¬
tan befarar snarare, att den kunde vara skadlig. Af hvad
som hittills tilldragit sig, synes det mig, att man ej kan för¬
vänta, att ett Stånd skall förändra sitt beslut ett par dagar
efter sedan det blifvit fattadt, derföre att en inbjudning ifrån
ett annat Stånd inkommer.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., instämde med Gr.
von Platen.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle åtminstone tro, att
det vore skäl, att R. o. Ad. aflat en inbjudning till Preste-
St. att förena sig om det beslut, som af R. o. Ad. blifvit
fattadt, hvarigenom åtminstone tre Stånds beslut kunde vin-
23 H. 2
10
Den i April f. m.
nas och således en omröstning i förstärkt SlatsUtsk. före-
kommas.
Hr v o n II o li e n h a u se 11, Michael Silvius: Förmin
del skulle jag tro, att, om inbjudningen ej blir generel, den
icke heller borde afgå särskildt till PresteSt., som säkerligen
ganska grundligt pröfvat frågan, och detta Stånd har, med
3a röster emot io, beslutat att intet bestämdt villkor borde
utsättas, utan att detta anslag skall öfverlemnas till K. M:s
nåd. disposition, för dc byggnadsbehof, som vid Upsala aca¬
demi förefinnas. När sådant sker efter en lång discussion
och votering nied 32 röster emot io, så synes det mig ej
vara lämpligt att göra en särskild inbjudning till PresteSt.
i detta afseende, när den ej göres generel till alla Stånden.
Hr Bråkenhjelm: Efter de detaljerade noticer jag fi¬
ger ifrån det Högv. Ståndet rör:de dess behandling af denna
fråga, lärer det vara gifvet, att PresteSt. hufvudsakligen har
intresserat sig för erhållandet af utrymme till de mineralo¬
giska, geologiska och öfriga naturaliesainlingarna, och att
af denna anledning observatoriibyggnaden ej blifvit satt i
främsta rummet. Det lärer vara en gifven sak, att om det¬
ta lilla anslag kommer att på detta sätt sönderplockas, så
alt en del begagnas till uppbyggande af något litet skjul vid
ett hus, en annan del till några hyllor, o. s. v., så blir der¬
af ingenting. Det är ingen tvifvel, att icke det Högv. Ståndet
skall inse detta, och om då på samma gång uppmärksamhe¬
ten blefve fästad derpå, att det gamla observatorium med
fördel kunde begagnas till förvarande af samlingarna, så
skulle jag ej draga i tvifvelsmål, att ju PresteSt. ingick på
denna inbjudning. Jag förenar mig således med Frih. Sprengt¬
porten och anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes fram¬
ställa propos. om en inbjudnings aflåtande till de öfriga
Stånden.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag bar varit af
den meningen, alt R. o. Ad. borde bifalla hvad PresteSt.
för sin del beslutat; men då jag hörde invändningar dere¬
mot yttras på detta rum jemte farhågor för anslagets för¬
minskning hos de öfriga Stånden: så har jag stillatigande
låtit bero vid det beslut, som R. o. Ad. fattat, hvilket, till
sjelfva ordalydelsen, var alldeles öfverensstämmande med
StatsUtskts tillstyrkande, dock att summan förändrades ifrån
20 till 25,ooo r:dr. Då återstår intet annat, än att, när Bor-
gareSt. antagit samma redaction, PresteSt. äfven förenar sig
deri, och att BorgareSt. beviljar den af R. o. Ad. besluta¬
de förhöjningen med 5ooo r:dr. Jag skulle ej tro, att Bor¬
gareSt. afstår de 5,ooo r:drna derföre att R. o. Ad. gör en
inbjudning derom. Skulle nu R. o. Ad. ej göra en sådan
inbjudning, hvad blir då’ följden? Jo, att hvartdera af de 4
Stånden måhändn fattat olika beslut, och alt StatsUtsk. ej
kan göra någon annan inbjudning i detta hänseende, än på
Den i April f. m.
bifall lili det förslag, som StatsUtsk. sjelft framställt, d. v.
s. på endast 20,000 r:dr, hvarigenom sålunda en olikhet i
anslaget för de begge universiteten skulle komma att äga
rtim. Jag hemställer derföre till dem af R. o. Ad:s leda-
roöter, som talat emot inbjudningen, att de ville derifrån
benäget afstå, alt inbjudningen matie få äga rum, och att
vi nu ej måtte vidare tvista derom utan öfvergå till de öf¬
riga målen.
Gr. von Platen: Då den siste värde talaren förmodligen
ansett att jag talat emot inbjudningen, så får jag nämna, att
jag endast trodde mig böra fästa uppmärksamheten på att
jag ej anser en sådan inbjudning vara nyttig, men om R. o.
Ad. beslutar den, så bär jag visst icke något deremot. Följ¬
derna må utvisa hvem som har haft rätt, och jag önskar
att jag må hafva baft orätt, ty då vinnes det ändamål, sorn
vi alla åsyfta.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
inbjuda Med Stånden till att förena sig i R. o. Adis ang:de
anslaget för universiteten nyss fattade beslut.
?.:dra punkten.
Efter begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug.,
upplystes, att PresteSt. beviljat för Carlstads läroverks ut¬
vidgning ett lån af 8,000 r:dr, räntefriti under 5 år oell se¬
dermera mot 6 proc. årlig afbetalning, deraf 3 proc. å ca-
pitalet och 3 proc. såsom ränta.
Hr von Hartmansdorff: Det Högl. Ståndet finnér af
dessa prot.utdr., att två Stånd redan bifallit det ifrågavar.
lånet af 8,000 rtdr. Jag hemställer vördsamt, att R. o. Ad.
måtte göra likaledes och anhåller att få uppgifva skälen för
mitt tillstyrkande. StatsUtsk. anmärker, att hvarje stifts
byggnadscassa bör sjelf besörja sina läroverks byggnader.
Det är ganska riktigt; men i hänseende till detta läroverk
förekomma omständigheter, som göra att dylika anspråk,
ifrån andra läroverk, ej torde, såsom StatsUtsk. förmenat,
vara att befara. Förhållandet är, att i Carlstads stift fanns
tillförene blott ett enda större läroverk, nemi. skolan i Carl¬
stad. För det närvar, finnas två nya läroverk, som inom
stiftet blifvit inrättade, nemi. en skola i Philipstad och en
i Åmål. I Dahlsland fanns förut ej annat än paedagogien i
Åmål. Följden är naturligtvis, alt ett större antal studeran¬
de hädanefter kommer till Carlstads gymnasium från dessa
3:ne skolor, än sora förut kom ifrån en enda. Dessutom
omförmäles i Utskrs sednare betänk., att de lärjungar, som
redan finnas vid Carlstads gymnasium, blifvit fördelade på
3 auditorier, hvarigenom ett större utrymme också behöf-
ves. Orsaken hvarför en sådan fördelning inom Carlstads
läroverk ägt rum, är till en del den, att stiftets biskop fun¬
nit sig böra söka vid detta gamla läroverk införa den s. k.
Dea i April f. m.
fria läsningen, eller dispence för dem, som ej vilja läsa de
gamla språken, hvarigenom följaktligen en förening af ett
real-gymnasium med ett s. k. lärdt gymnasium der äger
rum. För denna orsak behöfves också större utrymme. Om
nu R. o. Ad. lika med de öfriga Stånden beviljar det ifrå-
gavar. lånet, så skulle följden deraf blifva, att den förbätt¬
ring i undervisningsformen, hvilken biskopen har sökt in¬
föra, skulle underlättas. Här ar ej fråga om att skänka bort
några penningar, utan endast att åt detta läroverk gifva ett
lån, hvilket stiftet sedan är skyldigt att på vissa terminer
återbetala. När nu R. o. Ad., likasom de öfriga Stånden,
bar gjort så mycket för jordens odling; så hoppas jag, att
Ståndet äfven vill göra något för själens odling, synnerligen
då fråga icke är om penningarnes bortskänkande. Jag an¬
håller att R. o. Ad. ville instämma i det beslut, som Pre¬
ste- och BorgareSttn fattat.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Ehuru jag i
princip ej kan biträda den meningen alt statsverket bör öf¬
vertaga omsorgen och omkostnaderna vid de mindre eller
elementarläroverkens nödiga byggnader, så, då här endast är
fråga om ett lån, och tillgångar dertill finnas, anser jag mig
så mycket mindre böra bestrida den af Hr von Hartmans¬
dorff framställda önskan, som jag af de upplästa prot.utdrm
har iuhemtat, att 2tne Stånd redan hafva beviljat lånet;
men jag tager mig likväl friheten hemställa till Hr von
Hartmansdorff, om han betänkt hvem som skall afgifva för¬
bindelse till Regeringen för lånevillkorens uppfyllande, om
det skall blifva byggnadscassan, eller consistorium, eller
hvem som skall afgifva en sådan förbindelse till säkerhet
derför, att summan framdeles blifver till' statsverket återbe¬
tald. Delta innebär en administrativ åtgärd, som af R. St.
likväl bör beslutas, och jag hemställer således, om det ej bör
i beslutet klart uttryckas hvilken auetoritet, som skall af¬
gifva en sådan förbindelse.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet ej, huruvida något
sådant är utsatt i de andra Ståndens beslut, men om så icke
är, anser jag ingen annan myndighet kunna afgifva en så¬
dan förbindelse, än den, under hvars vård byggnadscassan
står, d. v. s. domcapitlet i Carlstad.
Hr Lefren, Joh. Pehr: I PresteSt:s prot.utdr. står
i afseende på den punkt, hvarom nu är fråga: ”Ståndet fann
skäligt bevilja för Carlstads läroverks utvidgning ett lån af
8,000 r:dr, räntefritt under 5 år och sedermera mot 6 proc:s
årlig afbetalning, deraf 3 proc. å capftalet och 3 proc. så¬
som ränta.” Mig synes att villkoren äro som sig bör; afbe-
talningen är icke obetydlig och räntan är deremot visserli¬
gen icke synnerligen betydlig, men för ett sådant ändamål
anhåller jag att R. o. Ad. mätte instämma i hvad PresteSt.
i detta afseende beslutat. Det är angeläget att förbättrade
D c 11 i April f. di.
i3
metoder vid undervisningsverken komma till stånd. Ehuru
icke formerna äro hufvudsak någonstädes, så mäste man
dock medgifva, att om formerna äro oriktiga, så hindra de
det verkliga, som i formerna skall lefva. Jag anser det så¬
ledes vara vigtigt att man biträder sådana reformer sorn
denna, helst då den understödjes af biskopen, som är sty¬
resman för läroverken inom stiftet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla Utsk:s förslag i 2:dra punkten.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, att under discussionen blifvit yr-
kadt, det R. o. Ad. måtte instämma i Preste- och Borgare-
Sttns i afseende på denna punkt fattade beslut; då likväl
dessa håda Stånds beslut i detaljerna icke vore alldeles öf¬
verensstämmande, ville Hr Landtm, först framställa propos.
i afseende på summan, hvarom de voro lika, hemställande
alltså, om R. o. Ad. behagade för utvidgning af Carlstads
läroverk bevilja ett lån af 8,000 r:dr.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att i afseende på villkoren vore
Preste- och BorgareSCns beslut så till vida olika, att Pre-
steSt. beslutat, det lånet skulle vara räntefritt i 5 år och
att sedermera skulle betalas 6 proc., hvaraf 3 proc. utgjor¬
de capitalafbetalning och 3 proc. ränta; BorgareSUs beslut
innehölle deremot, att lånet skulle, beräknadt från lyflnings-
dagen, återbetalas med 5 proc. å det primitiva beloppet år¬
ligen, af hvilka proc. 3 proc. utgöra ränta och återstoden af¬
går å capilalet.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar, att B. o. Ad.
ej vill stå efter BorgareSt. i välvilja emot läroverken, och
som dess beslut är förmånligare, än det, som PresleSt. fat¬
tat, förmodligen af misströstan om balti e villkors erhållande;
så hemställer jag, att R. o. Ad. måtte vidtaga samma be¬
slut, som BorgareStåndet.
R. o. Ad. beslöt att i afseende på återbetalningen och
räntan instämma i samma beslut som BorgareSt. fattat.
3, 4) 5» 6, 7 och 8 punkterna.
Dessa 6 punkter biföllos.
9:80 punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra annan åt¬
gärd än att läggas lill handlingarna.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet ej om R. o. Ad.
någonsin har beslutat dessa 25o,ooo r:dr. Som det ej synes
af UJisk:s betänk., torde det vara nödigt att upplysning der¬
om meddelas.
»4
Den i April f. m.
Underl. Ridd. Se erel.: Utsk:s första betänk, inne¬
håller följande: ”Slutligen, och för den händelse R. St. bi¬
falla Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns, i deras
afgifna, utlåt. N:o 5 gjorda tillstyrkan, att, till folkunder¬
visningens befrämjande, ett creditiv af 5o,ooo rldr, att år¬
ligen utgå till och med året efter nästföljande riksdag, stäldt
på Riksg.cont., tili K. M:s nåd. disposition måtte af R. St.
beviljas, kommer här, för fem år, en summa stor a5o,ooo
r:dr att uppföras.*'’ Då R. o. Ad. till pröfning förehade
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 5,
beslöt R. o. Ad., i anledn. af de framställningar, som blifvit
gjorda om nedsättning i den personella skyddsafgiften och
användande inom communerna af motsvarande belopp till
folkundervisningens befrämjande, att uppskjuta med pröfningen
af frågan om de 5o,ooo r.drna årligen för folkundervisningen.
Vidare föredrogs StatsUtsk:s den 3 och i5 sisth Mars
på bordet lagda utlåt. N:o 4^5 litt. F, i anledn. af erhåll¬
na äterremisser å utlåt. N:o 354 F.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. beha¬
gade erinra sig, att detta af två Stånd återremitterade utlåt.
N:o 354 litt. F, hvilket gifvit anledn. till det nu föredragna
utlåt. N:o 435 litt. F, blifvit bifallet af R. o. Ad. Då nu
StatsUtsk. i det sednare utlåt, vid b 1 i fvi t sina i det förra af¬
gifna tillstyrkanden, och icke frångått något af dem som R.
o. Ad. då bifallit, behagade R. o. Ad. finna, att nu icke kun¬
de komma i fråga att fatta andra beslut än de förut fatta¬
de , hvarföre Ilr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
nödigt att något annat upplästes än det som anginge si¬
sta punkten, der Utsk. föreslagit ett tillägg till det förra
beslutet.
Hr von Hartmansdorff, A11 g. : Då Hr Frih. o.
Landtm, upplyst, att betänk. N:o 354 Btt. ^ ®r af R. o.
Ad. förut i sin helhet bifallet, så har jag naturligtvis in¬
genting att deremot erinra; men i händelse ej så varit, så
hade jag önskat, att R. o. Ad. velat instämma i det beslut,
som Borgare- och BondeStm fattat i afseende på Eskilstuna.
Så framt våra föregrde beslut ej anses hindra denna frågas
upptagande, så anhåller jag att det måtte ske.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt den fråga, hvar¬
om Hr von Hartmansdorff nu nämnt, innefattades i 5 punk¬
ten af förra utlåt, och vore då af Utsk. afstyrkt, hvilket
yttrande R. o. Ad. bifallit genom bifall till hela utlåtandet.
Utsk. hade icke nu inbjudit R. o. Ad. att frångå detta be¬
slut, och ej heller från något af de öfriga Stånden hade kom¬
mit någon inbjudning, som kunde föranleda R. o. Ad. att
företaga frågan till ny pröfning; Hr Landtm, kunde såle¬
des icke finna, att någon håga nu kunde uppstå att frångå
det beslut, R, o. Ad. i denna del fattat.
Den i April f. m.
■ 5
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Ridd-
SecreCn ville efterse hvilket beslut Preste- och BorgareStin
i detta ämne faltal, och om deruti ej finnes någon inbjud¬
ning till R. o. Ad.
Underl. R i d d. Se c r e t. : Jag har redan eftersett i prot.-
utdr:n om någon inbjudning ronde detta ämne deruti fin¬
nes och ej funnit någon. Jag skall likväl nu närmare un¬
dersöka detta. PresteSt:s beslut innehåller: ”Ståndet bevil¬
jade ett anslag, för en gång, af 10,000 r:dr för en arbets¬
inrättning i Eskilstuna fristad,” och ingenting vidare. Borgare-
St:s beslut är följande: ”Ståndet beviljade ett anslag af 10,000
r:dr till nödiga byggnaders och verkstäders uppförande för
en arbetsinrättning i Eskilstuna fristad, med viilkor, att det
anslagna beloppet skall i Riksg.cont. innestå, intilldess full¬
ständig plan för ifrågavar. arbetsinrättnings anläggande och
vidmakthållande blifvit upprättad och af K. M. i nåd. fast¬
ställd; hvarefter, och sedan Eskilstuna fristad iklädt sig för¬
bindelsen att tillskjuta hvad som utöfver anslaget erfordras,
och att inrättningen, på stadens bekostnad, framgent under¬
hålla vid äfventyr af återbetalningsskyldighet, medlen skola,
i mån af behof, tillstaden utbetalas;” och ingenting vidare.
Frih. Cederström, Jacob: Då det första betänk,
varit af två Stånd återremitterad!, så följer af sig sjelf, att,
när Utsk. svarar på återremissen, det beror på samtliga
Ståndens förnyade pröfning, hvilka först derigenom erhålla del
af de anmärkn:r, hvilka i de andra Stånden blifvit gjorda,
huruvida de vilja med ifrågavar. Stånd instämma uti det be¬
slut, som på grund af de gjorda anniärknlna blifvit af dem
tillstyrkt. Det blifver således nödvändigt att föredraga be¬
tänk. och jemföra punkterna med R. o. Ad:s förra beslut
och dem som af Preste- och BorgareSt:n blifvit fattade, på
det att R. o. Ad. måtte komma i tillfälle att pröfva, huru¬
vida Ståndet vill vidblifva sitt beslut eller med nyssnämn¬
da Stånd sig förena.
Hr von Hartmansdorff: Den erinran, som Frih.
Cederström gjort, är efter mitt förmenande grundlagsenlig.
Således finnes intet hinder för R. o. Ad. att pröfva denna
fråga. Hr Frih. o. Landtm, har, såsom jag tror, ej frågat
R. o. Ad. om Ståndet vidblifver sitt beslut; och således lä¬
rer öfverläggningen ännu vara öppen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att första frågan, vid
föredragning af detta StatsUtskts utlåt. N:o 435 litt. F, vore,
huruvida R. o. Ad. ansåge att, oaktadt Ståndet bifallit det
första utlåt., det sednare borde punktvis föredragas; hem¬
ställande Hr Landtm. nu, om Ståndet åstundade en sådan före¬
dragning.
Ropades starka ja, blandade med nej.
iG
Den i April f. ra.
i, 2, 3 och 4 punkterna.
Dessa punkter ansågos icke fordra annan algard an att
läggas till handlingarna.
5 punkten.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Sedan
R. o. Ad. heslutat, att detta betänk, skall punktvis föredra¬
gas, och då, genom de upplästa prot.utdrtn ifrån Preste- och
BorgareSttn, äfven blifvit upplyst, att dessa 2:ne Stånd lem¬
na! bifall till en motion, sorn i denna del blifvit väckt, och
således afslagit Utsk:s utlåt, derutinnan, och då det således
ej är fråga om att rubba något R. St:s beslut, utan blott
att, med anledn. af återremissen, R. o. Ad. måtte besluta att
till ny pröfning företaga detta betänk., så får jag äfven i
delta afseende tillstyrka R. o. Ad. alt instämma uti hvad
Preste- och BorgareSttn derutinnan beslutat. Om det nå¬
gonsin är angeläget och nyttigt att anlägga en arbetsinrätt¬
ning, så måste det förnämligast vara det på denna ort, del¬
arbetet sker på det viset, att de som dermed äro sysselsatte
lära sig att göra ett fulländadt arbete, hvarigenom de fram¬
deles kunna förskaffa sig födan och blifva nyttiga medlem¬
mar af samhället, då deremot förhållandet vid andra arbets¬
inrättningar är, alt man endast sysselsätter individen vid
machinen, och han der med sitt arbete endast är en del af
denna machin samt aldrig tillverkar något helt fabrikat utan
endast en ringa del deraf. Dessa arbetare hafva sålunda
utom fabriken ej förmåga att kunna med hvad de lärt up¬
pehålla sig sjelfva. Helt annorlunda är förhållandet i Eskils¬
tuna, der desse arbetare sysselsättas med smide och inläras
till jernarbeten, och man vet alt på landet dessa äro nyttiga
nästan öfverallt. Jag tror att hvad R. o. Ad. för en sådan
sak beviljar endast utgör en minskning af det anslag , som
R. St. gifva till fattigvården och fångvården. De barn, sora
lemnäs alldeles handlösa och ej erhålla undervisning uti nå¬
gon näring, hvarigenom de kunna uppehålla sig och und¬
vika att förskaffa sig födan genom tiggeri under ett kring¬
strykande lefnadssätt, äro vanligen de, som hemfalla lill cor-
rect.husen, till fästningarna, eller åtminstone till fattigvår¬
den. Sådant är det allmänna förhållandet, och här är nu
fråga om, alt med ett lämpligt arbete sysselsätta sådana un¬
ga lättingar, och detta på den ort der det bäst kan utföras.
Jag kan således ej annat än på det högsta instämma uti det
beslut, som Preste- och BorgareSttn hafva fattat, nemi. att
anslå 3ooo r:dr till denna arbetsinrättning, och får vördsamt
anhålla om Hr Landtnäs propos. derpå.
Hr Frih. o. I_,andtm. erinrade, i anledn. af Hr von
Hohenhausens yttrande, alt R. o. Ad. icke, på sätt han trott
sig förmärka, beslutat att detta utlåt, skulle till ny pröfning
punkt-
Den i April f. m.
>7
punktvis företagas, utan hade Hr LandtmJs propos. , som
gjordes i anledn. af den framställning här skett af.Frih. Ce¬
derström, varit att föredragnm af delta utlåt, skulle ske punkt¬
vis, men ej att det skulle lill ny pröfning företagas. Då R.
o. Ad. redan bifallit detta utlåt., ansåg Hr Landtm, för sin
del icke att någon ny pröfning deraf kunde ägarinn, Utsk.
hade icke fiångålt något af sina tillstyrkanden i det förra
utlåt.; det hade endast vid sista punkten föreslagit ett til¬
lägg, hvilket vore det enda R. o. Ad. vid detta tillfälle ägde
att pröfva. /
Frih. Leijonhufvud: Hr von Hohenhausen har vis¬
serligen rätt deruti, att fråga ej är att ändra R. St:s beslut.
Det vore väl ett vanmäktigt försök inom detta Hus och
låter sig ej göra , men här är fråga om hvad som unge¬
färligen kan komma på ett ut, nemi. att ändra R. o. Ad:s
beslut. Jag hade trott, att Hr Frih. o. Landtnäs utredning
af sakens nuvar. skick var så tydlig, att den hade hort väg¬
leda öfverläggniugarna, men jag finner att så icke är. För
min del tror jag, att R. o. Ad. ej har någon makt att ändra
sitt beslut. Dertill fordras i min lanke en af dessa 3:ne om¬
ständigheter: den första att en inbjudning har skett, den
andra att Utsk. har framställt sammanjemkningsförslag, och
den tredje att Utsk. förändrar sitt beslut. Jag vidblifver
den tanken, att R o. Ad. ej fått någon så beskaffad motion
(om jag så får säga), som föranleder till något nytt stadgan¬
de, och jemte det jag emolsätler mig hvarje så beskaffad
ruptur af förmer, som af grundlagen äro godkända, får jag
för min del instämma i den mening, sorn Hr Frih. o. Landtm,
framställt.
Frih. Cederström: Jag anhåller att först få yttra
mig öfver den form, under hvilken frågan kan till behand¬
ling upptagas, i anseende dertill, att jag ej med Hr Frih,
o. Landtm, kan inse att R. o. Ad. har behof af någon in¬
bjudning ifrån ett annat Stånd, eller ifrån Utsk., för alt lill
pröfning upptaga ett utsk:sbetänk., sorn andra gången in¬
kommit, då Utsk., på grund af återremiss från andra Stånd,
varit grundlagsenligen skyldigt att utlåta sig öfver anmärkn:a
och afgifva ett nytt betänkande. RiksSttn äro jemlikt 56 §:n
Reg.F:n berättigade att under sådana omständigheter ånyo
upptaga frågan till behandling och besluta efter hvad de
finna Statens väl och rättvisan fordra. Här är förhållandet
vid 5 punkten, att Preste- och BorgareStm hafva återremit¬
terat Utsk:s betänk, med anmärknir och begärt det af Utsk.
afstyrkta anslaget. När nu detta betänk, såsom svar på åter-
remissen inkommit och Utsk., oaktadt de tvänne Ståndens åter¬
remiss, v idb) i fvit sitt förra utlåt., men de öfriga Stånden hafva
beslutat anslaget, så är R. o. Ad. efter grundlagen alldeles
oföi hindradt, utan afseende på någon slags inbjudning, en
2 3 H. 3
i8
Den i April f. m.
term, som ej finnes i våra grundlagar använd , alt till för¬
nyad pröfning upptaga delta mål. Af sådan anleda, får jag,
som just på denna grund har anhållit om betänkts föredrag¬
ning punktvis, för att kunna tillstyrka R. o. Ad. alt instäm¬
ma uti Preste- och BorgareSt:ns beslut, hemställa, ali R. o.
Ad. ville i denna del fatta samma beslut, som Preste- och
BorgareSt:n redan vidtagit, och medgifva anslaget af de be¬
gärda io,ooo r:drna. Jag anser det vara vigtigt att icke
denna fråga får förfalla, och den kan ej ens komma alt för¬
falla; ty om R. o. Ad. skulle vidblifva sitt beslut, så blir
frågan ovillkorligen föremål för votering i förstärkt Stats-
Utsk. Om deremot R. o. Ad. nu, med frångående af sitt
förra beslut, på grund af de uti de öfriga Stånden gjorda
anmärkntr, vidtager samma beslut, som de, så är R. St:s
beslut i frågan fattadl, och detta ämne blifver icke föremål
för något afgörande i förstärkt Statsutskott.
Hr von Hohenhausen: Sedan Hr Frih. o. Landtm,
förklarat sin tanke vara den, att det af R. o. Ad. förut
fattade beslutet ej kan rubbas på annat sätt, än att en in¬
bjudning ifrån StatsUtsk. eller ifrån något af MedStåriden in¬
kommer, så vill jag ej påyrka detta ämnes upptagande lill
öfverläggning. Det mäste således vara en praxis att sålunda
behandla ett förnyadt betänk., som ifrån Utsk. ånyo inkom¬
mit, och då den praxis ej har varit använd att Utsk. fram¬
ställt inbjudning, hvilken eljest synes mig hafva varit full¬
komligen lika god, som en inbjudning ifrån något af de öfriga
Stånden, hvarom grundlagen ej talar, så får jag afstå ifrån
mitt yrkande i denna del och endast vidblifva detsamma för
den händelse att inbjudning skulle ifrån något af de öfriga
Stånden inkomma, då frågan naturligtvis åter kan upptagas.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Om jag kumle för¬
stå grundlagens ordalydelse så, som Frih. Gederström här
har förklarat densamma, så skulle jag utan allt tvifvel förena
mig med honom; men då jag läser sista mom. af 4b §:tl
Riksd.Ordn., så lydande: ”Återförviser något RiksSt. ett re¬
dan beredt mål till vederbör. Utsk:s ytterligare utlåt., ålig-
ge Utsk. att dermed inkomma till det Stånd, som återre¬
mitterat; kunnande likväl ej, genom denna återförvisning, de
öfriga Ståndens beslut i de mål, der trenne Stånds röst utgör
RiksSt:ns, deras kraft och verkan till expedition betagas;”
— kan jag omöjligt förstå annat, än alt detta Stånd, som
redan vid den första behandlingen af frågan lemnat sitt bi¬
fall till Utsk:s betänk., ej kan, genom en så beskaffad åter-
remiss, komma i tillfälle ånyo upplaga frågan och såme¬
delst upphäfva sina förra beslut. Kunde jag öfvertygas om
det motsatta förhållandet, så skulle jag för detta tillfälle vis¬
serligen icke finna någon olägenhet af frågans förnyade pröf¬
ning; men vi hafva många frågor, mine herrar! som på
detta sätt kunde inleda oss i de aldra vidlyftigaste öfver-
Den i April f. m.
*0
läggningar. Vi hafva redan afgjort ganska mänga frågor,
hvilka af de öfriga Stånden blifvit återremitterade, och hvilka,
om de åter skulle upptagas till öfverläggning af R. o. Ad.,
skulle föranleda lill en alldeles ändlös utsträckning af våra
förhandlingar. Således kan jag ej linna att något annat i
denna fråga återstår, än att, då inbjudningarne nu blifvit så
brukliga, afvakta en sådan, och då, i följd afen inbjudning,
foga sig efter de andra Ståndens beslut, så framt man icke
kunde inventera ett nytt sätt, nemi. alt inbjuda något af de
öfriga Stånden att inbjuda oss alt instämma i dess beslut rörtde
denna fråga. På annat sätt ser jag ej, att man kan komma
till det resultat, som Frih. Cederström tyckes åsyfta.
Hr Lagergren, Anders: Då uti detta ämne, efter
min öfvertygelse åtminstone, något definitivt beslut icke blif¬
vit fattadt af R. o. Ad., ehuru denna punkt blifvit lemnad
utan anmärkn. , så kunde man visserligen säga, att det af
Utsk. afgifna utlåt, redan blifvit af R. o. Ad. bifallet, ehu¬
ru man visserligen på den andra sidan kunde säga, att R. o.
Ad. alldeles icke sig derom hade yttrat; men jag vill öd¬
mjukast till Hr Frih. o. Landtm, hemställa, till hvad ända¬
mål hela denna öfverläggning af R. o. Ad. skulle tjena, om
R. o. Ad. ej finge säga ja eller nej. Då frågan nu en gång
för R. o. Ad. blifvit föredragen, så måste R. o. Ad. kunna
sig deröfver yttra. Om Ståndet endast kunnat svara nej,
d. v. s. vidblifva sitt förra beslut, så synes mig, att det ej
behöfts mer än en anmälan derom , att den 5 punkten ej
kan för R. o. Ad. föredragas, emedan dervid ej finnes annat
alt göra, än alt lägga denna punkt till handlingarna. På
dessa grunder får jag ödmjukast anhålla om att få denna
punkt upptagen, och ifall så kommer att ske, får jag yttra
mig till understöd derför, att R. o. Ad. må ändra sitt redan
fattade beslut, om man så kan kalla det, och således bevilja
anslag till understöd för Eskilstuna arbetsinrättning, emedan
jag är alldeles öfvertygad 0111 behofvet af denna arbetsin¬
rättning och tror det vara obilligt, att denna lilla stad, som
bar nog af att underhålla sina egna fattiga och uppfostra
sina egna barn, äfven skulle bidraga till underhåll för an¬
dra från många orter hopsamlade fattiga barn, hvilkas antal
nu uppgår till 60 å 70, då de förut endast varit omkring
in. Jag hemställer, mine herrar! om icke följden blefve
den, att dessa barn, som nu genom denna arbetsinrättning
skulle kunna underhållas, eljest måste genom direct under¬
stöd af Staten hjelpas. Under sådana förhållanden tror jag
det vara bättre att nu skaffa utväg fill deras sysselsättande,
och på sådan grund får jag ödmjukast hos Hr Landtm, an¬
hålla om propos. till instämmande uti Preste- och Rorgare-
St:ns beslut.
Undert. Ridd.Secret.: I anledn. deraf att den siste
talaren satt i fråga huruvida denna punkt blifvit af R. o.
Deli i April f. m.
Ad. bifallen eller blolt lemnad nian anmärkn., får jag äran
upplysa, alt betänk, litt. F blifvit i sin helhet på derom
framställd propos. af R. o. Ad. bifallet, hvilket äfven synes
straxt i böljan af StatsUtsk:s sednare utlåt., der det heter:
”StalsUtsk:s under ofvanstående nummer och litt. afgifna utlåt.,
i anledn. af ifrågaställa extra statsanslag till åtskilliga all¬
männa och enskildta föremål, har af R. o. Ad. saint BondeSt.
blifvit bifallet,” etc.
Frih. Cederström: Gr. Anckarsvärd har uppläst 3
morn. af 49 §:n Riksd.Ordn. och deraf trott sig kunna hem¬
ta anledn. till den slutsatsen, att det ej vore tillåtet för nå¬
got Stånd alt ånyo upptaga ett mål, som ifrån a:ne andra
Stånd varit återremitterad!, derföre alt Utsk. deröfver afgif-
vit ett nytt utlåt.; men jag får fästa Grefvens uppmärksam¬
het derpå, att 3 mom. af 49 §tn Riksd.Ordn. angår sådana
frågor, der ett Stånd återremitterat ett betänk., som redan
blifvit af tre Stånd bifallet, och hvilket rörer ett sådant mål,
hvarutinnan tre Stånds beslut utgöra R. St:s. Vid sådana
tillfällen bör Utsk. endast svara det Stånd, som återremit¬
terat , men här är alldeles icke fråga om att företaga ett
utsk.betänk, af sådan beskaffenhet, utan det betänk., som
nu är under öfverläggning, innefattar Utsk:s svar på en åter-
remiss ifrån tvänne Stånd, och då detta mål nu för andra
gången är föredraget, så har R. o. Ad. ovillkorlig rättighet
att ånyo pröfva frågan. Af sådan anledn. oell då laglighe¬
ten af att upptaga frågan ej kan bestridas, anhåller jag att
få propos. till instämmande uti det beslut, som Preste- och
BorgareSDn fattat.
Frih. Boye, Ludv.: Den förklaring, som Hr Frih. o.
Landtm, afgifvit, innebär en ganska vigtig formfråga. En värd
ledamot, Hr Lagergren, har med mycket skäl frågat, 0111 ej,
då detta mål blifvit föredraget till R. o. Ad:s öfverläggning,
Ståndet äfven äger rättighet att derutinnan besluta, och jag
förnyar denna fråga: hvarföre står målet på vår lista, och
hvarföre har det blifvit oss föredraget, om vi ej skulle äga
rättighet att derom besluta? Det är likväl ej nog med detta
skäl: jag ber R. o. Ad. eftersinna hvilka betänkliga följder
detta sätt att förstå våra former skulle kunna föranleda. An¬
tagom att ett Stånd gör en återremiss af skäl, som ej fram¬
kommit i ett annat Stånd, och att på grund deraf det Utsk.,
som haft ärendet om hand, finner dessa skäl vara riktiga,
förändrar sitt beslut och inkommer med ett nytt betänkande, —
månne vi ej då skulle hafva rätt att pröfva detsamma? I
förnuftets namn frågar jag, om R. Stts rätt skall öfverlåtas
till Utsk., och om Utsk. är vår förmyndare, som kan be¬
stämma vår rätt att afgöra eller ej? Jag är ledsen, att Hr
Frih. o. Landtm, gifvit en förklaring, som i min tanke ej
öfverensstämmer med grundlagens föreskrifter , och jag för¬
enar mig i den anhållan, som Frih. Cederström gjort, alt
Den i April f. m.
cielia mål må företagas och att vi måtte få propos. derpå.
Del skulle leila till förskräckliga följder för framliden, om
en annan ordning blefve vidtagen, och jag försäkrar, atl ,
ehuru jag blott försummat 2 riksdagar sedan 1789, så har
jag ännu aldrig hört en sådan fråga vuckas, när LUsk:s be¬
tänk. andra gången blifvit föredraget , som den , att det nu
skulle vara Ståndet betaget att ånyo pröfva målet. Detta
anser jag så mycket mer vara Ståndets rättighet, som målet
icke är afgjordt genom ett R. Sits beslut, hvartill hade for¬
drats trenne Stånd, då deremot nu endast två Stånd öfver
detta mål beslutat. Hade tre Stånd här varit ense, så ha¬
de Hr Frih. o. Landtuns propos., så val som Gr. Anckar-
svärds framställning, varit riktig, men nu är förhållandet all¬
deles motsatt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Så länge R. St. besluta på
fyra rum och hoppas att kunna genom denna fördelning
komma till rimliga och kloka beslut, anser jag högst nöd¬
vändigt, att 56 §:n tydes bokstafligen sä, som den finnes i
grundlagen införd. Deraf finner man, att då RiksStm åter¬
remittera betänkzn till Utsk:ti och Utsk:n svara derpå, så
äga RiksStm bestämd rättighet att dessa betänk:n med för¬
ändringar och tillägg antaga eller förkasta. Deraf svnes äf¬
ven, att Utsk:ns beslutanderätt alldeles icke bindes genom
ett föreg:de beslut, då återremiss ifrån 2:ne Stånd ägt rum.
Detta är just förhållandet bär, och jag instämmer helt och
hållet uti Frih. Cederströms och Frih. Boyes yttranden i
denna del, emedan jag tror, att 4g §m 3 mom. alldeles ic¬
ke kan äga tillämpning i detta fall, ulan rörer endast sådana
frågor, der 3 Stånds beslut redan finnes och 3 Stånds[beslut
utgöra R. St:s.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska, att jag
kunde instämma med Frihrne Cederström och Boye. Jag
skulle sfi mycket hellre göra det, som jag genom min för¬
sta anmärkn. måhända föranledt den tvist, som nu pågår;
men då man ser på föreskrifterna i grundlagen , så lärer
man finna, att ett beslut, som ett RiksSt. redan fattat, ej
kan af detsamma godtyckligt upphäfvas derföre, att andra
Stånd varit af annan tanke, så framt icke ett Utsk., sedan
det emottagit återremis ifrån 2:ne Stånd , föreslår, på sätt
StatsUtsk. i sista punkten gjort till samtliga RiksStm , alt
rätta hvad som förut varit beslutadt, eller att tillägga nå¬
got, eller borttaga något derifrån. Derigenom äger ett Stånd
grundlagsenlig rättighet att förändra sitt beslut. En annan
anledn. till en sådan åtgärd kan uppkomma derigenom, att
Ståndet erhåller inbjudning ifrån något annat Stånd att
frångå sitt beslut, men thy förutan anser jag icke något
RiksSt. kunna godtyckligt upphäfva sill eget beslut. Sådant
skulle, efter min förmening, icke allenast vara olagligt ulan
äfven vådligt. Jag anhåller således, att R. o. Ad. ville låta
22
Den i A ;i r i 1 f. m.
det bero vid den mening, som Hr Frih. o. Landtm, liar
uttryckt, oell hvilken jag förmodar skulle, om den af R. o.
Ad. ogillades, likväl stadfästas af Gonst.Utskottet.
Frih. Hamilton, Hilgo: Jag hegärde egentligen or¬
det, då en föregtde talare yttrade tvifvel, huruvida R. o.
Ad. förut verkligen fattat beslut i denna fråga. Delta är
upplyst af Ridd.Secrettu och jag har således dervid ingenting
vidare alt tillägga. I sjelfva saken måste jag bekänna, att
jag ej kan hafva den erfarenhet i riksd.formerna, sorn de
värde talarne, hvilka här yttrat sig. Det torde dock tillå¬
tas mig att framställa saken sådan den för mig synes, nemi.
att, sedan beslut är fattadt, så måste den grundlags-§ äga
helgd, som stadgar, att ett Stånd icke äger att upprifva
sitt beslut, utan i vissa uti grundlagen förutsatta fall. Dessa
fall äro här anförda och uppräknade af tvänne värda ta¬
lare. Intet af dessa fall har inträffat, och således måste,
såsom Hr Frih. o. Landtm, och flere värde talare yttrat,
heslutet vidhållas, det må vara beqvämt eller obeqvämt för
dem, som icke tycka om detsamma. Jag anhåller att Hr
Frih. o. Landtm, icke måtte lemna den äskade proposm.
Hvad beträffar den andra delen, sorn Hr Lagergren om¬
nämnt , att det förefaller honom besynnerligt att propos.
kunnat lemnäs på ett betänk., öfver hvilket man ejägdealt
fatta beslut, så bekänner jag, att jag i detta afseende mäste
instämma med hono'm; men jag får också säga att Ståndet
har att skylla sig sjelft, ty då Hr Frih. o. Landtm, uttala¬
de sin öfverjygelse, att sedan Ståndet vid första behandlin¬
gen af detta betänk, beslutat rörande hela detta betänk.,
så vore ingen ny föredragning deraf nu af nöden, emedan
ändå icke något annat beslut nu kunde fattas; då begär de
ledamöter här att det likväl för formens skull mätte före¬
dragas, i anledn. hvaraf Hr Frih. o. Landtm, framställde
propos. derå och ansåg att Ståndet svarat ja derpå. Jag
bekänner att detta frapperade mig och erkänner äfven mitt
fel, att jag icke då genast begärde votering i saken. Mili
öfvertygelse är, att formfrågan nu är af mindre vigt, då här
har lemnats en förklaring, som ej kan leda till annat resul¬
tat än det, att vi skulle kunna, utan någon af de uti grund¬
lagarna förutsatta anledningar, upprifva ett förut fattadt be¬
slut. För öfrigt inser jag fullkomligt de förskräckliga följ¬
der, som en värd talare har velat finna skulle blifva en följd
af den ifrågavar. saken, om R. St. utan någon af de anled¬
ningar, som i grundlagarna äro förutsatta, skulle ingå på den
banan att upprifva sina en gång fattade beslut. Då blir den
sista villan värre än den första.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: När rätter tid blir att yttra
sig i denna fråga, så ämnar jag understödja de beslut, sorn
Pre,te- och BorgareStin fattat, men lika bestämdt sorn jag
i detta fall dä kommer att uttala min enskilda öfvertygelse,
D e n i A p r i 1 f. m.
lika bestämdt uttalar jag nu, att tiden ännu ej är inne att
göra denna tanke gällande. 73 §:n Riksd.Ordn. (öreski ifver
luiru förhållas skall när RiksSlIn stanna i olika beslut, och
det säges: ”om tvä Stund stanna emot två, förfaller frågan
oell förblifve vid det, som tillförene stadgadt varit, utan
att samma fråga må kunna vid den riksdagen ånyo väckas
eller upptagas. Är åter frågan af sådan beskaffenhet, att
den ej kan förfalla , gange såsom i 73 §:n stadgadt är.”
73 §:n är, efter mitt förmenande, bär tillämplig, dådet
ej är fråga om någon lagstiftning, så alt man kan förblifva
vid det sorn förut stadgadt varit, utan om ett statsanslag,
och denna 73 § innehåller följande:
”Stanna RiksStånden i sina beslut öfver någon fråga uti
hufvudsakligen eller lill vissa delar skiljaktiga meningar,
då skall hvarje Stånds beslut genom prot.utdr. remitteras
till del Utsk., som med målet befattning haft, hvilket åligge
att meningarna , så nära möjligt är, sammanjemka och med
förslag öfver denna jemkning inkomma till R. St:s plena, som
öfver den yppade frågan sedermera definitivt beslute.”
Nu har Utsk. ej fått emottaga några andra beslut
från R. St., än Preste- och BorgareSt:ns beslut, att åter¬
remittera betänk., och de arne öfriga Ståndens med bifall till
Utsk:s förslag, och först nu , när Preste- och BorgareSlm
beslutat öfver Utsk:s förnyade betänk., kan Utsk. erhålla kän¬
nedom om hvad dessa RiksSt. besluta. När detta in¬
träffat, så ager Utsk. att inkomma och förklara att frågan
skall förfalla, ifall den kan förfalla, eller inbjuda till jemk¬
ning, i händelse frågan ej är af beskaffenhet att kunna för¬
falla, utan måste genom förstärkt StatsIItsk. afgöras. Ehuru
jag således är för sjelfva saken, så anser jag likväl, alt Hr
Frih. och Landtm, ganska grundlagsenlig! förnekat att gifva
propos. härpå; men när Utsk. återkommer med sitt defini¬
tiva yttrande, då först står det öppet för R. o. Ad., likasom
för hvarje annat Stånd, att i saken definitivt besluta. Jag
vågar således anhålla, att Hr Frih. och Landtm, täcktes vid¬
blifva sitt nekande, ty det är farligt att genom någon åt¬
gärd gå på sidan örn grundlagen, och jag hoppas alt ingen
af R. o. Ad. vill sådant försöka.
Frih. Cederström: Jag är fullkomligt lika varm för
att ej vidlaga grundlagsvidriga åtgärder, som den siste värde
talaren yttrat sig vara, men jag vill tillse, huruvida han
verkligen är det, då linn tillstyrker, att man nu skall vägra
att upptaga till beslut en fråga, sorn ifrån Utsk. återkom¬
mit, på grund af återremiss ifrån 2:tie Ständ, ej ifrån ett
Stånd. 49 §:n Riksd.Ordn. gäller 0111 sådana frågor, der
tre Stånds beslut utgöra R. St:s. Om ett RiksSt. åter¬
remitterar ett sådant mål, så skall Utsk. endast svara det
Stånd , som återremitterat , men ej de öfriga RiksStånden.
Således är det klart, att der kan ingen ändring af dessa se-
24
De n i April f. m.
nares beslut ifrågakomma , ocb nyssnämnde § inneliåller äf¬
ven, att en sådan Aterremiss ej kan betaga de öfriga Riks-
Ståndens beslu! dess kraft ocb verkan lill expedition; men
då två Stånd elier tre Stånd återremittera ett mål, sä i li¬
ls oi»imer Utsk. med betänk, till samll. RiksSltn, hvilka mäste
ovillkorligen till behandling upptaga ett sådant betänkande.
Det kan således ej af något Stånd läggas till handlingarna, då
det i grundlagsenlig ordning inkommit för att pröfvas, utan
att Ståndet deröfver beslutat. Ståndet kan visserligen besluta
att lägga ett betänk, till handlingarna, men det går ej an, alt
Hr Frill. o. Landtm, inskränker öfverläggningen till ensamt
det af Utsk. tillstyrkta tillägg, ty Ståndet äger så väl rät¬
tighet soni pligt att målet i sin helhet till ny pröfning upp¬
taga och deröfver besluta, och det kan i min tanke icke
bestridas, att R. o. Ad. bar grundlagsenlig rätt alt vid¬
blifva sitt beslut rörande det första betänk.; nej, Gud bevare
oss för annat! Men om R. o. Ad. finner, att Utskts utlåt, i
det af Ståndet bifallna betänk, ej är väl grundadt, utan
att MedStåndens anmärkn:r deremot äro grundade, så har Stån¬
det grundlagsenlig rättighet att biträda samma mening, li¬
kasom Ståndet har grundlagsenlig skyldighet att öfver betänk,
besluta, vare sig till bifall eller afslag, med eller ulan för¬
ändringar. Denna fråga är så klar som valten. Hvad Hr
Lefre'11 anfört ur y5 och yl §§:na Riksd.Ordn., angår der¬
emot det fall, då ett Stånd definitivt beslutar efter återre-
tnissen. Då uppstår det förhållande, som Hr Lefre'n om¬
nämnt, t. ex. om R. o. Ad. och läondeSt. nu skulle vid¬
blifva sina förra beslut, och LRsk. till följe deraf måste in¬
komma med förslag lill jemkningar och voteringspropos:r, i
händelse inbjudningarne ej skulle antagas. Men denna åt¬
gärd ifrån Utsk. blir öfverflödig, i händelse R. o. Ad. och
DondeSt., eller någotdera af dessa Stånd, på grund af det la
betänk., beslutar i öfverensstämmelse med Preste- och Bor-
gareSttns förut fattade beslut, ty då blir det tre Stånds be¬
slut, som utan alla jemkningar af Exped Utsk. till verk¬
ställighet befordras. Jag kan ej finna att det af Hr Frih. o.
Landtm, framställda yttrande var en direct vägrad propos.,
ty det var ännu icke så långt kommet med denna öfver¬
läggning, att någon propos. var begärd, ocb således har den
icke heller kunnat vägras. Jag vet alltså intet skäl, hvar¬
före icke, efter utredning af ämnet, Hr Frih. o. Landtm,
skulle finna, att ett betänk., till de fyra RiksSt:n afgifvet, kan
och skall af alla dessa Stånd till förnyad pröfning upptagas,
och då betänk, är af sådan beskaffenhet, alt det icke kan helt
hvarken antagas eller förkastas, emedan deruti finnes en
punkt, sorn man vill, med förkastande af Utsk:s förslag, an¬
taga i enlighet med andra Stånds beslut, hvilket bär inträffar
med den 5 punkten; så kan jag omöjligt finna, alt man ej
här skulle vara fika oförhindrad att vidtaga detta beslut,
sorn
Den i April f. ra.
25
som det, hvilket enligt Hr Frih. o. Landtnäs egen uppgift
blir nödvändigt att fatta vid slutpunkten af samma betänk.,
hvaruti finnes ett tillägg ifrån Utsk. Hvilken prioritetsrätt
har Utsk. att föranleda ett nytt beslut efter återremissen ?
Kunna vi efter Hr Frih. o. Landtnäs eget medgifvande be¬
sluta öfver tillägget vid det betänk., sora är afgifvet på grund
af återremiss ifrån 2.'ne Stånd, så kunna vi också besluta
öfver det hela; ty om vi ej hafva rätt att besluta öfver det
hela, så kunna vi ej heller besluta öfver ett tillägg dertill.
Att vi nu skulle kunna besluta öfver detta nya tillägg, men
ej öfver den föregående 5 punkten» är en logik öfver grund-
lagarnes tillämpning, som jag lemnar alldeles derhän, men
som jag icke vill för min del antaga. Ståndets rätt att be¬
sluta öfver så väl den första som den sista punkten i betänk.,
anser jag vara alldeles obestridlig och förnyar min begäran
om propos. derpå.
Frih. Boye: Med Hr von Hartmansdorff och Frih.
Hamilton instämmer jag fullkomligt deruti, att upprifning af
B. St:s beslut är grundlagsvidrig och ledande till de största
faror. Vi skilja oss i en vigtig punkt, nemi. begreppet om
hvad som är B. Sl:s definitiva beslut eller ej; vi skilja oss
i den vigtiga frågan, om Utsktn skola vara våra förmyndare,
om vi skola låna ifrån Utsk:n vår rätt att pröfva förekom¬
mande mål eller ej. Jag anser ej något definitivt beslut vara
fattadt, förr än det sisla betänk, undergått pröfning. Mine
herrar! man vill vid denna riksdag rent af tillintetgöra B. o.
Ad. Dertill hörer äfven detta försök att fråntaga oss våra
rättigheter; dit hörer flera Utsk:ns ådagalagda maktinkräkf-
ningsbegär; det tillhör tiden att vilja ställa R. St. under
Utsk:ns lydnad och under deras uppseende. Jag protesterar
deremot och för att nu komma tillbaka till saken, så upp¬
manar jag hvarje ledamot inom detta Hus, att uppgifva ett
enda tillfälle, då R. o. Ad. ansett sig genom sitt första beslut
vara betaget rättigheten att pröfva Utsk:s sednare betänkande.
Må man uppgifva ett enda exempel derpå; kan man det ej,
så måste detta vara en nyhet, och då denna nyhet leder
till inskränkning i R. St:s makt och förökning of Utsk:ns
makt öfver R. St., så bestrider jag den ocb hoppas att
kunna fullgöra allt livad på mig ankommer. Jag bar gjort
det lill en samvetspligt, att vid denna riksdag försvara mitt
Stånd så mycket jag kan. Jag vet visserligen, att min röst
är svag, men jag skall åtminstone göra bvad jag förmår;
jag skall icke lemna denna fråga, utan att begära votering.
Man har väckt fråga, huruvida Coust.Utsk. skulle anse
Hr Frih. o. Landtm, skyldig att gifva oss propos. eller ej.
Åh bevars! att Const.Utsk. skulle gilla ett beslut, hvar¬
igenom en rättighet fråntoges R. o. Ad., derpå kunna vi
ej tvifla; vi hafva redan förut tillräckliga prof på den anda,
som råder inom detta Utskott.
23 H. 4
26 Den i April f. m.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag måste un¬
derstödja riktigheten af den åsigt, som Hr Frih. och Landtm,
i denna fråga framställt, emedan det, såsom mig synes, är
obestridligt, alt R. o. Ad:s beslut förtjena!- allt afseende,
och tvifvelsutan har det beslut, som blifvit fattadt af R. o.
Ad., haft inflytande på den behandling, som ärendet fått
inom Utsk.; ty om R. o. Ad. fattat ett annat beslut, så hade
tre Stånd varit ense om den motsatta meningen. Vanligen
använda Utsk:n ej något annat skäl för vidblifvande af sitt
första utlåt., än att åberopa två Stånds bifall dertill, när ett
sådant förhållande äger rum. Att nu frångå denna grund¬
sats och vilja införa en sådan fluctuation i ärendenas be¬
handling, att hvarken Utskrs eller RiksSt:ns förut fat¬
tade beslut skulle lemna någon säkerhet, tror jag ej vore
skäl. Ett sådant förhållande skulle ställa riksd.ärendena
på en alltför rörlig fot. Jag får således lika ifrigt, som
tvänne talare yttrat sig emot Hr Frih. o. Landtnäs åsigt,
förklara det vara nödvändigt att ännu fjerran från stranden
kasta all barlast ur farkosten, och får således anhålla, att
den mening, sorn Hr Frih. o. Landtm, framställt, må blifva
beståndande.
Hr Lefre'n: Det skulle väl synas som det vore mindre
lämpligt att ofta yttra sig i samma fråga; men R. o. Ad.
lärer finna, alt vi nu äro inne på en ganska vigtig form¬
fråga, och då personer med den bekantskap med våra grund¬
lagar, som Frih. Cederström, yrka en sats, som andra,
hvilka icke heller vilja medgifva sig vara alldeles nybegyn¬
nare i fråga om tolkningen af Sveriges grundlagar, ej kunna
gilla, så är det skäl att försöka göra klart hvaruti Frihln
möjligen kunnat fela, och jag ber derföre om ursägt, att
jag ytterligare besvärar R. o. Ad. med att afhöra ett ytt¬
rande af mig i denna fråga. Frih. Cederström måste för¬
modligen medgifva, att om vi i detta ögonblick, då frågan
är före, ej ägde på vårt bord prot.utdr. ifrån Preste- och
borgare-Sl:n, som upplysa oss hvilka beslut de fattat, så
skulle vi naturligtvis vara oförhindrade att i alla fall före¬
taga målet till pröfning, efter det står på vår lista. Om vi
således ett ögonblick förutsätta att vi ej kände Preste- och
BorgareSltns beslut, så hemställer jag, om vi skulle hafva
rättighet att förändra vårt förut fattade beslut. Tänkom
oss, att i ögonblicket efteråt, sedan vi hade förändrat vårt
förra beslut ifrån ett godkännande af Utskts första tillstyr¬
kande till ett underkännande deraf, vi skulle få prot.utdr.
från två af de öfriga Stånden, som sig förenat i vårt förra be¬
slut, livad hade vi då i delta ögonblick gjort annat än upp-
häft tre Stånds redan fattade beslut? Detta bevisar bestämdt,
att vi måste uppskjuta det definitiva afgörandet, intill dess
det blifvit bekant, huru samtliga de fyra RiksStm beslu¬
tat, och prot.utdr. derom lill Utsk. afgifvits, samt alt vi
Den i April f. m.
27
måste åt Utsk. öfverlåta rättigheten att komma såsom in-
berättare till R. St. öfver hvad samtliga RiksSttn hafva
beslutat. Detta är icke att tillmäta Utsk:n något tyran¬
niskt välde öfver R. St., utan alt låta dem göra den tjenst,
de, enligt grundlagarna, uro skyldiga att förrätta, nemi. alt
komma såsom rapportörer eller referenter af de fyra Riks—
Stins beslut, hvilka icke eljest kunna vara i alla hänseenden
bekanta. Utsk:n äro skyldiga att inkomma med underrät¬
telse om dessa ståndsbeslut oell de förslag, som de finna sig
föranlåtna att i anledn. deraf afgifva; men RiksSt-.n äro
pligtiga att ej upprifva sina en gång fattade beslut. Jag
är lika varm som Frill. Boye, i fråga om att försvara R.
St. emot möjlig despotism ifrån Utsktns sida. Jag bar un¬
der denna riksdag deraf gifvit prof och skall dermed fort¬
fara, men jag ber Frih. Boye considerera, att i detta speci¬
ella fall är det ej något tillfälle att med skäl ifra emot
någon Utskrns despotism, utan det är tvertom visjelfve, som
äro på vägen att hoppa öfver gränsen af vår myndighet,
derigenom att vi ej gifva oss tålamod att invänta det sam-
manjemkningsförslag, som Utsk. är skyldigt att afgifva. Jag
anser således, att Ståndet nu måste vidblifva sitt beslut och
yttra denna öfvertygelse lika uppriktigt, som jag skulle ön¬
ska, att man här kunde frångå detta beslut och förena sig
med Preste- och BorgareSt:n. Jag anhåller att Frih. Ce¬
derström täcktes ännu en gång betänka detta förhållande,
och ej föranleda R. o. Ad. att i denna punkt tillämpa
grundlagen Ivertemot hvad vi hört framställas af Hr Frih.
o. Landtm., som också lärer förstå grundlagen.
Frih. Hamilton: Jag vill ej förlänga discussionen utan
förenar mig blott till alla delar uti hvad Frih. Sprengtpor¬
ten och Hr Le frön anfört. Då saken synes vara tillräckligen
utredd, och en värd ledamot lofvat oss att få votera derom,
så synes della vara den enklaste lösningen af frågan, och
jag önskar således att vi ju förr dess hellre måtte komma
till voteringen.
Frih. Cederström: Jag ser mig tvungen att, i anledn.
af Hr Lefrens sista yttrande, ännu en gång begära ordet.
Hr Lefren har gjort en hemställan, huruvida icke jag skulle
vilja erkänna, alt, såvida icke Preste- och BorgareSlins
prot.uldr. funnits, R. o. Ad. varit nödsakadt att uppskjuta
sitt beslut i äninet, intilldess man om de andra Ståndens beslut
blifvit underrättad, samt att om R. o. Ad. derförinnan för¬
ändrade sitt beslut, och två andra Stånd emedlertid hade
förenat sig med R. o. Adis första beslut, så skulle ett R. St:s
beslut derigenom blifva upprifvet. Den värde ledamoten
har förbisett sjelfva saken och derigenom kommit till en helt
och hållet oriktig conclusion. Om vi ej hade något prot.-
ntdr. ifrån Preste- och BorgareSftn, så äga vi likväl Stals-
Ulskts afgifna betänk., som upplager de anmärkningar, hvilka
28
Den i April f. ra.
ifrån Preste- och BorgareSt:n blifvit gjorda, men som ej
varit framställda hos R. o. Ad. och BondeSt. Genom delta
meddelande ifrån Utsk. har R. o. Ad. kommit i tillfälle att
pröfva huruvida de gjorda anmärkningarne vore grundade
eller ej, och som grundlagen ålägger R. o. Ad. att besluta
öfver Ulsktns betänktn, som till R. St. afgifvas (ej öfver sådana,
som innefatta svar till ett enskildt Stund på dess återremiss,
der de öfriga Ståndens beslut gäller såsom R. St:s), så finner jag
för min del intet hinder för R. o. Ad. att utan någon
kunskap om hvad Preste- och BorgareSttn beslutat bevilja
anslag för ifrågavar. inrättning, och det utan allt afseende
på den summa, som motionären föreslagit. Utsk. kommer
då i tillfälle att sammanjemka frågan, då slutl. votering i
förstärkt Utsk. kommer alt för sig gå, om Stånden ej kunna
förena sig om det betänk., som Utsk. andra gången afgifvit, på
grund af återremiss ifrån två, tre eller alla fyra Stånden.
Den 49 Jpns åberopade mom. afser den händelsen, att ett betänk,
endast ifrån ett Stånd återremitteras. Beslutas deremot åter¬
remiss af två, tre eller fyra Stånd, så måste det inkommande
nya betänk, ovillkorligen blifva föremål för R. St:s beslut.
Frih. Boye: Jag anhåller i min ordning att få till Hr
Lefrens eftersinnande öfverlemna huru fullkomligt hans ytt¬
rande leder lill borttagande af all harmoni emellan Riks-
St:n i deras öfverläggningar. Jag vet ganska väl, alt när
jemkningsbetänk. inkommer, så äga vi den makt han tillägger
oss, men jag frågar: hvar slår det skrifvet alt vi äga rät¬
tighet alt vidtaga denna makt, utan att nu äga tillfälle att
genast förändra vårt beslut ? Hvar står detta skrifvet, och
till hvad följd leder det? Jo, dertill att Ulsk:n komma att
ännu starkare reglementera för R. St., hvaröfver hela lan¬
det redan beklagar sig, och hvarpå vi hafva prof alla da¬
gar. Jag fortfar i min anhållan, och kan icke underlåta
att erinra om det märkvärdiga deruti, att man nu vid detta
enda tillfälle vill bestrida hvad som skett vid alla föregåen¬
de tillfällen, bestrida oss rättigheten alt, då ett betänk, inkom¬
mit, taga det under pröfning. Jag tiar uppmanat Husets
ledamöter att uppgifva ett enda tillfälle, då detta ej ägt rum,
men denna uppmaning tyckes ingen bry sig om. Detta stil¬
latigande måste åtminstone vittna, att förhållandet är an¬
norlunda, och såsom förut vidhåller jag denna öfvertygelse.
Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes gifva oss pro-
pos. på instämmande i Preste- och BorgareSt:ns beslut, och
om Hr Frih. o. Landtm, ej vill gifva oss denna propos.,
så anhåller jag om en hemställan till Ståndet, huruvida R.
o. Ad. yrkar densamma eller ej.
Hr Lagergren: Då jag till en del förenat mig med
de herrar, hvilka önskat att frågan måtte åter upptagas,
emedan jag anser högst nödvändigt, att den ifrågavar. ar¬
betsinrättningen erhåller understöd af Staten, men är full-
Den i April f. m.
29
lönnligen öfvertygad om att en inbjudning ifrån BorgareSt.
visserligen är alt förvänta, och att saken då kan utan allt
bråk för sig gå; så vill jag för min del förklara, att jag ej
vidhåller mitt yrkande i denna fråga, emedan jag tror, att
det kan gå lika väl och kanske ändå bättre, om en sådan
inbjudning afvaklas. Ilade jag attenderat till Hr Frih. och
Landlmts uttryck, nemi. att hela betänk, litt. F. vid föredrag¬
ningen blifvit bifallet, så hade jag visserligen ej yttrat mig
alldeles såsom jag förra gången gjorde.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill egentligen yttra
mig emot Frih. Boyes framställning om Utsk:s förmynder¬
skap öfver R. St. StalsUtsk. har, vid delta tillfälle, en¬
dast svarat i den 7,'de punkten, som åberopats i de an-
märkn:r, hvilka blifvit gjorda ifrån Preste- och Borgare-
St;n. Utsk. kunde ej underlåta att besvara dem. Skilna¬
den mellan 5:te och 7:de punkterna är den, att då två
Stånd stannat emot två, och Utsk. vidblifvit sin mening,
så står saken uti 5:te punkten qvar i oförändradt skick,
hvaremot då Utsk. uti den y:de punkten velat rätta sin
mening och således framställt henne till förnyad pröfning
af Stånden, kan en sådan nu äga rum. Detta är hvarken
ovanligt eller oformligt. Jag önskade följaktligen, att Frihtne
Cederström och Boye matte afstå ifrån deras yrkanden oell
låta oss öfvergå till andra måls behandling. Om vi nu skulle
fortsätta denna tvist och slutligen votera, så vunnes dermed
intet annat, än hvad som kan vinnas, om vi afvakta den
inbjudning, hvilken ifrån BorgareSt. troligen är att förvänta.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kom hit upp, för att
yttra mig till fördel för det ifrågavar. af Utsk. afslagna an¬
slaget, men sedan jag funnit att Ståndet förra gången lem-
nat oanmärkt det då gjorda afstyrkandet af Utsk., så finner
jag nu icke någonting att anmärka vid Hr Landtnäs sätt
att behandla ärendet och hemställer derföre till de herrar,
som lika med mig önska R. St:s bifall till saken, om det
icke, då man har allt skäl att förmoda, att en inbjudning
från BorgareSt. är att förvänta, vore tjenligast att till dess
uppskjuta frågans afgörande, helst som det ej kan vara R.
o. Ad:s önskan att onödigtvis påkalla Coust.Utsk. till skil¬
jeman emellan vår Landtm, och en tillfällig majoritet in¬
om Ståndet. Jag får åtminstone för min del anhålla, att
de ädle Frih:ne täcktes afstå ifrån den propos., som de yrkat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att denna 5 punkt icke erfordrade annan åtgärd än
att läggas till handlingarna.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
alt ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Boye votering.
3o Deni April f. m.
Hr Frih. o. Landtm, anhöll, att Frih. Boye måtte
lemna en skriftlig uppgift å den contra-propos. han önskade.
Frih. Ced ers t r ö m : Då Hr Frih. o. Landtm, fram¬
ställt en propos. till Ståndet, som Ståndet anses hafva be¬
svarat så, att denna punkt skall läggas till handlingarna,
så anhåller jag om votering, och alt contra-propostn dervid
må blifva instämmande i Preste- och BorgareSttns beslut.
Frih. Hamilton: Det tillkommer visserligen icke mig
egentl. att yttra mig öfver contra-propos:n, men jag hemställer
till Frih. Cederström, om den contra-propos., sorn han be¬
gärt, rätteligen kan antagas såsom svarande emot en ja-
propos., hvilken innehåller liela betänkandet. Att uti contra-
propos. deremot a priori antaga frågan om betänk:s uppta¬
gande till öfverläggning såsom afgjord, torde ej låta sig göra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu vore blott 5
punkten föredragen; Frih. Cederström hade begärt en pro¬
position, som, utom hvad den i öfrigt kunde komma att in¬
nefatta tvifvelaktigt, innefattade den svårighet, att han be¬
gärt antagande af Preste- och BorgareSttns beslut, hvilka
likväl sins emellan vore olika.
Frih. Cederström: Jag erkänner, att det var ett miss¬
tag, alt jag begärde instämmande uti både Borgare- och
PresteStts beslut, och anhåller att instämmande i PresteStts
beslut måtte blifva contra-proposition.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten begära
Ståndets uppmärksamhet på, huruvida en contra-propos. kan
innehålla något, hvarom fråga ännu icke uppstått och sorn ej
har den minsta gemenskap med sjelfva propostn. Jag före¬
ställer mig, att ja-propos. bör vara: anser R. o. Ad. förevar, be¬
tänk. böra läggas till handlingarna. Denna propos. är be¬
svarad med ja, och således kan icke contra-propos. blifva nå¬
got annat, än all betänk, ej lägges till handlingarna.
Frih. Cederström: Tillsvar på den siste värde ta¬
larens yrkande att contra-propos. endast skulle innehålla, att
betänk, ej borde läggas till handlingarna, får jag fästa upp¬
märksamheten på, att detta skulle förutsätta, alt frågan borde
komma under ny discussion, hvilket icke lärer vara menin¬
gen, sedan R. o. Ad. förklarat discussionen vara slutad. Un¬
der discussionen har nemi., emot Hr Landlrms framställ¬
ning, endast den propos. blifvit begärd, att R. o. Ad. skulle
instämma med Preste- och BorgareStrn. Frågan är således
nu endast, om Ståndet godkänner den propos. , som jag fö¬
reslagit, eller ej, men naturligtvis måste contra-propos. vara
fullt öfverensstämmande med discussionen, hvarunder in¬
stämmande i PresteStts beslut har blifvit begärdt.
Frih. Boye: Om jag ej fattat Frih. Cederströms me-
Den i April f. ra.
3i
ning orätt, sa begär han en propos., som leder in i saken.
Jag inskränker mig blott till formfrågan, och i anledn. deraf
bar jag nu haft äran till Hr Fril), och Landtm, öfverlemna
min anhållan om tillfrågan till Slåndet, huruvida Ståndet
begär propos. på, att frågan skall till hufvudsaklig pröfning
företagas, och vi komma ej till den hufvudsakliga pj-öfnin¬
gen förr än formfrågan först är afgjord.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Frih. Boye begärt
votering och dervid yrkat till contra-propos., huruvida R.
o. Ad. ville företaga förevarande ämnen lill hufvudsaklig
pröfning.
Frih. Cederström: För min del kan jag icke annat
än bestrida den af Frih. Boye begärda contra-propos. Dess
antagande vore ett erkännande af att Ståndet icke är plig—
tigt att ingå i pröfning af frågan, hvilket jag för min del
ingalunda kan medgifva, emedan jag anser det vara en grund¬
lagsenlig skyldighet för Ståndet att densanma lill pröfning
upplaga. Jag anhåller således, att Frih. Boye ville afstå
ifrån den propos. lian begärt, emedan jag i annat fall nöd¬
gas begära votering öfver contra-propostn emellan den af ho¬
nom och den af mig föreslagna.
Hr von Hartmansdorff: Den öfverläggning, som
hos Högh Ståndet ägt rum, har endast angått sjelfva form¬
frågan. Således synes det mig gifvet, att den af Frih. Boye
begärda propos. är den enda, som vid delta tillfälle kan
komma i fråga, nemi. den om Ståndet yrkar propos. på frå¬
ga ns företagande. Först när denna fråga är afgjord, lärer
man komma att öfverlägga om sjelfva saken. Jag skulle
anse såsom en misshushållning med B. o. Ad:s tid, om Frih.
Cederström nödgade oss att votera om contra-propos., och
jag hoppas, att Hr Frih. o. Landtm, icke gifver oss någon
annan propos., än den om formen.
Frih. Boye: Jag har begärt ordet endast för att, om
Frih. Cederström tillåter, fråga honom huru han vill kom¬
ma till hufvudsaken, innan formfrågan först är afgjord. Att
sammanbinda dem, vore att helt och hållet intrassla frågan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, atl, då han icke funne sig
kunna framställa någondera af de propos:)', som Frih. Boye och
Frih. Cederström begärt, R. o. Ad. torde finna, då den propos.,
som först blifvit begärd, vore af Frih. Boye, att, 0111 Frih.
Boye yrkade att den måtte framställas och Hr Landtm, å
sin sida vägrade det, frågan blefve huruvida Ståndet in¬
stämde med Frih. Boye, i hvilket fall frågan hänvisades lill
Coust.Utsk., hvarigenom den af Frih. Cederström begärda
propos. icke nu kunde komma att framställas, emedan må¬
let, för ett sådant fall, borde blifva hvilande lills Consl.-
Utsk. yttrat sig.
3a
Den i April_f. m.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
har endast anmält mig, för att hemställa till Ståndet, om,
då ingen annan än Frih. Cederström och Frih. Boye synas
vara i tvist om denna frågas afgörande, det icke vore bäst
att låta dem afgöra denna fråga sins emellan, så alt vi få
börja Öfverläggningen om nästa mål.
Frih. Cederström: Sedan Hr Frih. o. Landtm, väg¬
rat propos., så väl på den af mig begärda contra-propos.,
som pä den, hvilken Frih. Boye föreslagit, så anhåller jag,
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes uppgifva de grunder, på
hvilka ifrågavar. propos. vägrad är, emedan sådant enligt
grundlagarna är ett åliggande.
Hr_Frih. o. Landtm, yttrade, att det torde medgif-
vas, att upprifvande af ett R. o. Ad:s beslut vore grund¬
lagsvidrigt, förändring deruti kunde äga rum, men då må¬
ste den ske i grundlagsenlig ordning, på sätt grundlagarna
föreskrifva, och för det närvar, hade icke någon anledning
förekommit för R. o. Ad. att frångå det beslut, Ståndet vid
föregående föredragning fattat, enär R. o. Ad., vid före¬
dragningen af StatsUtsk:s första utlåt, i detta ämne, bi¬
fallit Utskts förslag och StatsUtsk. å det sednare icke före¬
slagit någon förändring deruti, och från något annat Stånd
bade icke heller inkommit förslag till förändring deruti. R.
o. Ad. behagade då finna, att ingen af Ståndets ledamöter ägde
grundlagsenlig rätt att föreslå förändring i det beslut, som
förut blifvit fatladt, hvilket vore att upprifva detsamma;
StatsUtsk. hade icke ens ägt någon pligt att till R. o. Ad.
inkomma med delta utlåt., i fråga om 5 punkten, enär denna
punkt och den fråga, hvarom den handlade, icke blifvit af
11. o. Ad. återremitterad, och Utsk. i afseende på återrernissen,
enligt 56 §:n Reg,F:n och 49 §!n Riksd.Ordn., icke åligger att
med svar inkomma till något annat Stånd, än det eller de,
som återremitterat. På dessa grunder ansåg Hr Landtm.,
att denna punkt icke nu kunde af R. o. Ad. till ny huf¬
vudsaklig pröfning företagas, och fann Hr Landtm, sig der¬
före icke kunna framställa hvarken den af Frih. Boye, eller
den af Frih. Cederström begärda proposition.
Frih. Boye: Sedan jag nu hört de grunder, på hvilka
Hr Frih. och Landtm, stödjer sin fattade mnning, återstår
för mig endast att ödmjukt anhålla hos Hr Frih. o. Landtm,
om tillfrågan, huruvida Ståndet begär eller icke begär en
sådan propos., som jag har gjort, nemi. alt Ståndet ville in¬
gå i pröfning af det nya betänk., derföre att jag ej erkän¬
ner det förra beslutet hafva varit ett definitivt beslut.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Boye begärt
votering och dervid till contra-propos. föreslagit: Vinner nej,
företager R. o. Åd. förevar, ämne lill hufvudsaklig pröf¬
ning.
Den i April f. ra.
33
ning. Denna propos. hade af Hr Landlm. blifvit vägrad,
hemställande han nu om b. o. Ad. yrkade framställande
at den af Frih. Hove begärda proposition.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, hegärde
Frih. Boye votering.
Frih. Cederström: För min del anhåller jag att till
prot. få anmäla min protest, så väl emot frågan om en
propos. att till hufvudsaklig pröfning upptaga ett ifrån
Utsk. inkommet betänk., hvilket grundlagarne ålägga R.iks-
St:n, som jemväl emot den af Hr Frih. o. Landtm, vägrade
propos., emedan de af HrFrih. o. Landtm, åberopade grund-
lngs-§§ tydligen bestämma, alt det endast ur då ett Stånd
återremitterat en fråga, hvaruti tre Stånd beslutat, som ut¬
låtande blott till detta Stånd bör till svar på återremissen
af Utsk. afgifvas.
Gr. Horn: Jag får endast lill prof. reservera tnig emot
den framställda proposm och förklara, alt jag ej deltager i
voteringen uti en fråga, som jag anser alldeles icke grund*
lagsenligen behandlad. Jag tager mig nu friheten yttra mig,
såsom ledamot af Utsk., der jag skall anse mig ovillkorligen
förbunden alt under sådana förhållanden, som här äga rum,
ingå med ett nytt betänk., ej blott till de tvänne Stånd,
som återremitterat ett föregående betänk., utan till alla fyra
RiksStm. Min öfvertygelse är således, alt ett sådant be¬
tänk. alltid bör blifva föremål för It. St:s beslut.
Hr Frih. o. Landtm, tillkäunagaf, att plenum koni me
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Upplästes lill justering och godkändes följande vote-
l ings-pro position:
Den som yrkar propos. derå, att till contra-propos. vid
begärd votering ronde 5 punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o
435 litt. F. skall antagas, att R. o. Ad. företager det ämne,
hvarom nämnde punkt handlar, till hufvudsaklig pröfning,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke ofvannämnda proposition.
F.fter voteringens slut, befunnos rösterue hafva utfallit,
som följer :
Ja — 7.
Nej — 58.
aå H. 5
I
34
Den i A p r i 1 f. m.
Frih. Boye; Då jag anhåller att få till prof. nedlägga
min reservation emot detta R. o. Ad.'s beslut, så saknar
jag ej all tillfredsställelse af att hafva begärt votering. Jag
är nöjd med att hafva uppfyllt min pligt, och jag är ännu
mera nöjd med den slutföljd, som jag drager af detta be¬
slut, emedan Hr Landtm, och Ståndet otvifvelaktig! skola
finna omöjligheten af att ändra det beslut, som R. o. Ad.
tagit i representationsfrågan, ang:de ståndsval. Der hoppas
jag att få godt af detta beslut.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag anhåller äfven
att få till prot. anmäla min reservation emot Ståndets genom
votering nu fattade beslut.
Frih. Cederström: Äfven jag reserverar mig emot
det ifrågavar. beslutet, ehuru jag ej kunnat deltaga i vote¬
ringen. Jag anhåller nu att få yrka Hr Frih. o. Ländunis
propos. på den af mig begärda contra-propos., hvilken blif¬
vit vägrad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Frih. Cederström
begärt votering, och att contra-propos. dervid skulle inne¬
hålla instämmande i PresteSt:s beslut i afseende på den före¬
dragna 5 punkten. Denna propos. ansåg Hr Landtm, sig,
på de grunder han förut anfört, icke kunna framställa, hem¬
ställande han nu, om R. o. Ad. yrkade den af Frih, Ceder¬
ström begärda proposition.
Ropades nej.
Frih. Cederström: Jag ämnar ej begära votering, för
att utröna Ståndets majoritet i detta fall, men anhåller att till
prot. få anmäla min reservation deremot, att Ståndet ej
yrkat propos, och detta på grund af 56 §:n Reg.F:n, som in¬
nehåller följande stadgande : ”Göras dervid i .Ståndens plena
sådana anmärkningar, som hindra antagandet, erhålle Utsk.
del af dessa anmärkntr, för att derefter förslagen ytterli¬
gare granska och jemka. När ett sålunda beredt förslag till
Stånden återkommer, då äge de makt att detsamma oför-
ändradt eller med förändringar antaga eller ock alldeles för¬
kasta.” När detta stadgande jemföres med 49 §:n Riksd.
Ordn. sista morn., som innehåller, att då ett enda Riks-
St. återförvisar ett mål, men de öfriga trenne RiksSt:n
deröfver beslutat, så får Utsk. endast svara det Stånd, sorn
återremitterat; så finnér man deremot, att uti förevar, fall
skall Utsk . svara R. St. och R. St. äro oförhindrade att be¬
sluta öfver det nya betänkandet. Jag kan således ej annat
finna, än att den vägrade propos:n har betagit R. o. Ad. till¬
fälle att fullgöra sin skyldighet att i frågan besluta.
Frih. Boye: Jag följer Frih. Cederströms föredöme, då
han förklarade, att han ej deltog i den votering jag hade
begärt, då jag nu till prot. nedlägger det förklarande, att
Den i April f. m.
35
jag ej deltager i denna votering, egentligen derföre att jag
sannerligen ej vet hvad Frih. Cederström vill, sedan R. o.
Ad. icke instämt med mig i den votering jag begärt; ty då
ser jag ej hvart Frih:n skall komma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då de ledamöter,
som begärt votering, tillika begärt sådana conlra-propos.T, som
icke af Hr Landtm, kunnat framställas, och dessa propos:r ic¬
ke af Ståndet blifvit yrkade, torde R. o. Ad. finna uti 5:te
punkten komme att läggas till handlingarna.
Ropades ja.
6 punkten.
Lades till handlingarna.
7 punkten.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Utsk. här vidblif-
vit sitt förra yttrande, men tillika tillstyrkt ett tillägg, hvil¬
ket nu föredroges till R. o. Ad:s pröfning.
Frih. Cederström: Uti den 7 punkten har Utsk.
slutligen redogjort för sitt åtgörande vid det första betänk,
med följande ord: ”7 punkten, ang:de utbetalning på en
gång till Landtbruksacademien af det byggnadscapital, som
academien haft hos statsverket innestående, har äfvenledes
blifvit af PresteSt. lemnad utan anmärkning, hvaremot inom
BorgareSt. blifvit erinradt: att Utsk. nog summariskt behand¬
lat denna fråga, samt att yttrandet i utlåt. N:o 61, ang:de
reglering af 9 hufvudtiteln, icke stod i riktig öfverens¬
stämmelse med den härom i samma ämne gjorda framställ¬
ning, hvadan Utsk. blifvit anmodadt att meddela R. St. full¬
ständiga upplysningar lörtde förhållandet med det till utbe¬
talning tillstyrkta byggnadsanslaget.” Här förekommer den
omständigheten, alt Utsk. i anledning al BorgareSUs anmärk¬
ning, har funnit sig föranlåtet att inkomma med förslag lill
rättelse. Detta är nu föredraget till öfverläggning. Här
hafva tre Stånd verkligen beslutat, hvilket förhållande är af
Utsk. anmärkt med ett tillägg, på grund af ett enda Stånds
anmärkning, då likväl Riksd.Ordn:s 49 § tydligen innehål¬
ler, alt något utlåt, till R. St. i anledn. af en sådan åter-
remiss ej kunnat lagligen afgifvas, utan att svar endast bort
lemnäs till det Stånd, som beslutat återremissen.
Hr von Hartmansdorff: Början af delta betänk, ut¬
visar, att detsamma blifvit bifallet af R. o. Ad. samt Bonde-
St., men i vissa delar återremitleradt af Preste- och Bor-
gareSt:n. Detta örn betänk, i sin helhet. Hvad särskildt
beträffar 7 punkten, så hafva icke tre Stånd deröfver be¬
sil! I a t, utan PresteSt. har lemnnt den utan anmärkning och
BorgareSt. har gjort anmärkning. Följaktligen lärer Frih.
Cederström finna, att hans anmärkning var ett misstag.
36
Den i April f. m.
Hr Lefren: Jag anhåller få veto, om det är kändt ge¬
nom prot.uldr. livad beslut de Stånd fattat, som, då frågan
förra gången var före, ej återremitterat denna punkt.
Undert. Rid d.Secret. tillkännagaf, att PresteSt. bifal¬
lit 7 punkten jemte tillägget, och att BorgareSt. fattat
enahanda beslut.
Hr Lefren: Yi hafva således fyra Stånds beslut på
hufvudsaken och två Stånds beslut på tillägget. Jag tror
för min del, att R. o. Ad. bör i detta fall vidblifva sitt
förut fattade beslut. Ulsk. får, då det inkommer med sin
framställning och de fyra Ståndens saminanjemkade beslut,
anmäla, att Iva Stånd hafva i afseende på tillägget stannat
emot två, och får således inbjuda de öfriga 2:ne Stånden alt
sig med dem förena. På sådant sätt behandlas frågan i con-
seqvens med hvad vi förut i dag beslutat.
Frih. Cederström: Det ifrågavar. tillägget har Pre¬
steSt., som lemnat denna punkt i första betänk, oanmärkt,
nu upptagit, på grund af delta andra gången inkomna be¬
tänk., och ej ansett sig förhindradt att grundlagsenlig! der¬
om besluta, och har i min tanke rättsenlig! antagit det ifrå¬
gavar. betänk, ganska riktigt och ordentligt. Men sedan R.
o. Ad. beslutat att ej upptaga detta betänk, till pröfning,
utan lagt det i öfrigt till handlingarna, så lärer förmodligen
ingen förändring deruti kunna ske, derföre att Utsk. har
behagat ändra sitt beslut. Det är af denna anledning jag
har ansett mig böra protestera emot detta upptagande och
instämmer med Hr Lefren, alt i conseqvens med R. o. Adis
nyss fattade beslut lärer Ståndet ej kunna upptaga detta
tillägg till öfverläggning, ehuru ogerna jag eljest skulle till¬
styrka undeikännandet af detta tillägg, som dock i sak vo¬
re både nyttigt och nödvändigt.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, att Ståndet i
dag tillräckligt tvistat om formaliteter, och att, sedan dessa
tvister blifvit så afslutade, som den nyss slutade voteringen
utvisar, är det ej skäl att längre fortfara dermed. Jag kan
icke heller finna, att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt
förra beslut och genom afslag å det nu ifrågavar. tilläg¬
get, uträttar något annat än hvad Frih. Cederström nyss
yttrat, nemi. att Ståndet gör hvad som är orätt i sak och
föranleder tidsutdrägt vid frågans behandling. Jag anhåller
att R. o. Ad. måtte bifalla tillägget.
Hr Lefre'n: Frih. Cederström glömde nyss, attPresle-
St. ej hade fattat något beslut när målet första gången var
före, utan det hade återremitterat alla punkterna, derföre alt
det ej kunde emot grundlagen besluta öfver hvarje punkt
särskildt, då betänk, första gången förevar. Hvad åter vid¬
kommer att Frih:n har instämt med mig rör:de conseqven-
sen deri, att R. o. Ad. nu vidblifver sitt förra beslut, så
Den i April f. m.
37
hoppas jag, alt Ståndet finner detta vara rätt; men Frih.
Cederström har sagt, att vi möjligen kunde komina i den
ställning, att förstärkt StatsUtsk. kan votera bort ett tillägg,
som vore antaget. Jag inser ej huru detta skulle tillgå på
annat sätt, än att StatsUtsk. skulle försumma sin pligt att
säga, att två Stånd stannat emot Iva, i afseende på tilläg¬
get, och inbjuda R. o. Ad. och BondeSt. att sig med de två
öfriga Stånden i detta tillägg förena, hvilket ej lärer försummas,
då tillägget instämmer med StatsUtsk:s tanke ; hvadan Frilnn
kan vara obekymrad för att denna fråga aldrig skall kom¬
ma lill förstärkt StatsUtsk., såvida R. o. Ad. för öfrigt är
benäget att i sinom tid, ehuru ej i dag, lemna sitt bifall
lill detta tillägg.
Frih. Sprengtporten: Jag tagel' mig friheten fästa
Frih. Cederströms uppmärksamhet på, att StatsUtsk. ej på
något sätt har sökt att förändra det beslut, som redan blif¬
vit fattadt, utan i sitt förra betänk, har Ulsk. tillstyrkt, att
den summa, som blifvit anslagen till byggnadscapilal för
Landlbruksacademien vid nästa års början, bör till Landt-
bruksacademien utbetalas, och i det sednare betänk, är det
på grund af anmärknrr ifrån BorgareSt. tillstyrkt, alt dessa
medel böra utbetalas sednast inom tre månader efter fattan¬
det af R. St:s beslut. Detta innebär en instruetion , som
kunnat inflyta i reglementet för Riksg.eont., och af hvad
skäl det skulle anses stridande emot del nu fattade beslutet,
kan jag således icke inse. Jag kan allfsfl ej finna något
annat skäl , hvarför man icke skulle bifalla detta til¬
lägg, än såvida man genom ett afslag ville bevisa, att Frih.
Cederström i förmiddag har haft rätt, men då jag anser det¬
ta ändamål vinnas derförutan, så tager jag mig friheten hem¬
ställa till R. o. Ad., om det ej vore skäl att bifalla detta
tillägg, emedan det ej i ringaste mån , icke ens genom ett
iota, kommer att förändra det beslut, som förut blifvit
fattadt.
Utsk:s yttrande i 7 punkten bifölls.
Sedan R. o. Ad, nu genomgått de utlåttn N:o 4^5,
hvilka med särskilda boksläfver blifvit utmärkta, företog
Ståndet till afgörande StatsUtskts den 3 och i5 sisth Mars
på bordet lagda hufvudullåt. Wto /\$5, i anleda, af erhållna
återremisser ä utlåt. W:o 354-
Ilr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. an¬
såg de i utlåt, framställda sifferberäkningar behöfva upp¬
läsas.
Ropades nej.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Som de följande
punkterna äro af olika beskaffenhet, så anhåller jag att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes föredraga dem livar för sig.
38
Den i April f. m.
R. o. Ai). fann, uppå derom framställd propos., alt
sifFei'beräkningarna icke erfordrade annan åtgärd än att läg¬
gas till handlingarna.
Allmänna villkoren.
i punkten.
Ur von Hartmansdorff: Detta Stånd har åtmin¬
stone i en punkt beslutat, att de beviljade beloppen skola
utgå under fem år; men då här står, ”der ej annorlunda
linnes särskildt föreskrifvet;” sä skulle jag tro, att R. o. Ad.
kan antaga denna punkt, utan någon förändring i ordalagen.
I alla läll har jag, såsom en reservation för delta Stånds
särskildta beslut, velat härom erinra.
1 punkten Lief af R. o. Ad. bifallen.
2 punkten.
Bifölls.
3 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till R. o.
Ad., om det icke vore nödvändigt att borttaga det sista til¬
lägget i denna punkt, nemi. orden: ”utan oafkortade reser¬
veras till kommande Ständers disposition.” Om nu t. ex.
R. St. hade anslagit, för ett par åars upprensning, vissa
summor, bestämdt behöfliga för ändamålet, och slrandägarne,
i förlitande på dessa tillgångar, börjat arbetet och till dess
lättande fördelat det på fern år eller hvilket annat antal år
som helst, hvilket vore större än t. ex. 2 år, men riksdag
likväl inträffade inom 2 år; så skulle slrandägarne förlora
den del af anslaget, som belöpte på de 3:ne följande åren,
och på kommande Ständer skulle hero att annorlunda dispo¬
nera de reserverade eller utbetalta medlen. Jag skulle tro,
att detta icke varit Utsk:s mening; men ordalagen äro så¬
dana, att om de qvarstå, så lära kommande Ständer kunna
göra anspråk på alla de medel, som ej äro utbetalta. Om
nu på samma sätt förhåller sig med anslagen till gevärstill-
verkningen, till fästningsbyggnader och andra dylika allmänna
företag; livad skall då följden blifva? Möjligen den, att då raan
nu anslagit för gevärstillverkningen 84,000 r:dr årligen un¬
der 4 års tid; så kunde detta anslag blott i 2:ne år komma
att fortfara, i händelse riksdag inträffade inom 2:ne år, då
Ständerne måhända funne för godt att sätta ner summan
till 5o,ooo r:dr eller 25,000 r:dr, eller något dylikt, hvari¬
genom de contract, som blifvit uppgjorda och beräknade
efter ett anslag af 84,000 r:dr, blefve rubbade för de 2:ne
sista åren? Hvem skulle då ersätta tiliverkarne ? De svårig¬
heter, som derigenom skulle uppkomma både för enskilda
personer och för det allmänna, kunde undanrödjas, om, enl.
den hemställan, jag nu tagit mig friheten göra, R. o. Ad.
Den i April f. m,
39
beslutade att borttaga de sista orden, nemi. ”ilian onfkor-
tade reserveras lill kommande Stunders disposition.”
Frih. Cederström, Jacob: Lika med den sista värda
talaren anser jag det vara nyttigt , att den sista meningen
utgår ur detta inom., såsom alldeles öfverflödig. Men samma
förhållande inträffar i min lanke äfven med den första delen
aT moni., sorn innehåller: att de besparingar, som uppkom¬
ma å anslagen för hvarje särskildt föremål, icke må i annat
fall, ån der sådant uttryckligen är medgifvet , kunna dispo¬
neras till något annat behof;” ty naturligtvis 0111 det är ut¬
tryckligen förbjudet att disponera dem till annat föremål, så
behöfver det ej uttryckas här, ty det förekommer tili en
särskild skrifvelse, som bestämmer att så icke bör ske. Jag
skulle derföre tro, att hela mom. kunde saklöst uteslutas,
såsom alldeles öfverflödigt. Första mom. gifver tillkänna,
”att, der ej annorlunda finnes särskildt föreskrifvet, de an¬
visade beloppen komma att utgå under åren 1841 — 1844 med
4: årligen, dock att de medel, som ett år reserveras, må kunna
under ett följande år disponeras.” Detta innefattar synbar¬
ligen samma föremål för anslagen, som 3 punkten; och den
2 punkten innehåller, ”att medlen endast må reqvirera» i
mån af behof att dem använda.” Det följer ju af sigsjelft,
att när arbetet är fullbordadt och anslagets föremål är vun¬
net, så måste de medel, sorn finnas qvar, vara besparade.
År åter arbetet icke fullbordadt, så följer af den 1 punk¬
ten, att de medel, som under ett år blifvit reserverade,
kunna under ett följande användas. 4 punkten, som inne¬
håller, ”alt afbetalningar och räntor å de summor, hvilka
såsom lån anvisas, komma att lill Riksg.cont. ingå,” visar
också tydligen conseqvensen deraf. Jag tror alltså alt hela
3 punkten kunde utgå.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: För min del
skulle jag tro, att det för tydlighets skull vore väl, om det
bestämdt uttrycktes, att de summor, som K. M. anser un¬
der eli år ej böra användas för det ändamål, hvartill de va¬
rit afsedda, ej må disponeras till andia företag, så att, t. ex.
om på anslaget för befästningsarbetena besparingar skulle
uppkomma, dessa ej må kunna användas för att fylla den
brist, som skulle kunna uppstå i ett annat anslag. Någon
slags våda derför, alt, på sätt Hr von Hartmansdorff yttrat,
enskilda corporationer, som ingått i företag och som icke
hunnit fullborda arbetet innan nästa R. St:s sammanträde,
skulle kunna gå i mistning örn hvad som återstår af ansla¬
get, och som fordras till företagets fullbordande, tror jag ej
kunna uppkomma. Det är här medgifvet, att dessa företag
få beräkna sitt anslag t. o. m. det sista året, som statsregle-
ringen omfattar. Det är således ganska klart, att man icke
bar för afsigt att dessa företag skola vara fullbordade inom
eli år, ulan hvad sorn för dessa enskilda personer och cor-
D en i A p r i 1 f. m.
porationer blifvit af R. St. anslaget, är dem medgifvet, in¬
tilldess företaget blifvit fullbordadt, och kan dem ej från¬
rycka?. Jag måste för min del anhålla derom, att för tyd¬
lighets skull bela 1110111. mätte oförändrad! bibehållas. Wig
synes också vara ganska naturligt, att de besparingar, som
uppkomma, måste reserveras till blifvande Stunders disposi¬
tion. Hvarföre icke då uttrycka en mening, som hvar och
en måste medgifva och sorn i alla fall skall komma att gö¬
ra sig gällande?
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag är ej af den tanke, som
Frih. Cederström, att hela delta mom. bör utgå; men jag
tror lika med Hr von Hartmansdorff, att de sista orden,
nemi., ”utan oafkortade reserveras lill kommande Ständers
disposition/’ böra utgå, emedan jag anser dessa ord vara
(ifverflödiga och uttrycka hvad StalsUlsk. tvifvelsutan ej
bar afsett. Om t. ex. jag, som har mig anförtrodd en del af
de byggnader, hvartill medel blifvit anslagna, skulle på
grund af i mom. ställa arbetet så, att jag gjorde alla för¬
beredelserna under loppet af ett eller två år nied mindre
forcerad styrka, för att kunna på en gång med full kraft
fullända det arbete, som kan verkställas med det af R. St.
gifna anslaget, men R. St. under tiden skulle komma till¬
sammans, så skulle jag ej få disponera de medel, som ännu
vore qvar af anslaget, och således arbeta i fåvitsko. Der¬
emot skulle jag då, för att undgå detta, vara nödsakad att
arbeta upp hela anslaget hvarje år, för alt ej riskera alt blifva
af med det anslag som är gifvet. Jag skulle således derigenom
nödsakas att i år an vända de medel, som eljest kunnat för ett
annot år med mera nytta disponeras. Då ifrågavar. tillägg ej
behöfves för det ändamål, som StalsUlsk. hufvudsakligen af-
ser, nemi. alt K. M. ej må disponera dessa medel till annat
föremål än det, hvartill de blifvit af R. St. afsedda, så an¬
ser jag att detsamma kan saklöst utgå och anhåller om Hr
Frih. o. Landlmts propos. derå.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Frih. Sprengtporten
bar yttrat hvad jag velat säga. Det återstår' mig således
blott att förena mig med honom och yrka bibehållandet af
' 3 inom. oafkortadt. Om det är oskyldigt och ingenting be¬
tyder, så upplager det blott tre rader, och mig synes det
innebära en säkerhet, en controll för medlens användande
till sitt rätta ändamål. Jag vet ej, hvarföre man i denna
fråga, mer an i alla andra, skall vara rädd att R. St. sam¬
mankomma i förtid. Jag vet icke af någon riksdag förrän
om 4 år och anslagen äro beräknade för 4 år, men om det
blir riksdag förut, så äro då medlen reserverade. Jag an¬
håller om propos. på mom:s bibehållande i dess helhet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Lika med de värda leda¬
möter af StatsUtsk., som redan yttrat sig, linner jag, med af¬
se-
Den i April f. m.
seenile på StatsUlskrs mening, att anslagen skola särskildt för
hvarje föremål reserveras, att det vore alldeles ingen våda
vid att bibehålla det 3 moro. oförändradt; men jag kan lik¬
väl ej neka , att de ledamöter, som yttrat sig deremot, kun¬
na hafva någon anledn. för sina yrkanden , derföre att vi
alltför val känna, att statsregleringsfrågor stundom afgöras
genom en slump uti ett förstärkt StatsUtsk., der en ganska
ringa majoritet, måhända t. o. m. en enda röst, skulle kun¬
na gifva en helt annan tydning åt detta förklarande af nu-
var. Ständer, lin som rimligt vore. Den sista strofen , som
man här velat utesluta, skulle måhända, om den finge stå
qvar, kunna gifva anledn. lill en tvist emellan de håda
statsmakterna, om begränsningen af deras dispositionsrätt;
ty i händelse det inträffar hvad Hr Lefren sagt, att med¬
len verkligen äro besparade eller reserverade, och tvist kun¬
de uppkomma, huruvida medlen vore det ena eller andra,
så kunde det verkligen inträffa hvad jag anat, nemi. attén
majoritet af förstärkt StatsUtsk. skulle kunna anse för be-
sparadt hvad som endast är reserveradt. För att nu före¬
komma en sådan misstydning, skulle jag äfven för min del
kunna medgifva, att den sista strofen af 3 morn., nemi. or¬
den ”utan oofkortade reserveras till kommande Ständers dis¬
position,” må utgå. Om dessa ord stå der eller ej, så fin¬
ner jag det vara en gifven följd, att när ingen disposition
kan ske till andra behof än de anvisade, så är det klart, att
de öfverskott, som ej verkligen äro besparingar, blifva re¬
serverade för statsverkets behof. Jag tillstyrker således att
den sista strofen må utgå.
Hr von H a r t m a n sd o r f f : Sedan Gr. Horn yttrat sig,
har jag föga att tillägga. Det är ganska klart, alt, när med¬
len stå i Riksg.cont. och skola derifrån uttagas, det ej får
ske lill större belopp, än som för behofvet är oundgängli¬
gen nödvändigt. I 2 punkten , som redan är af R. o. Ad.
bifallen, står: att medlen endast i mån af behof må reqvi-
reras. När det då i 3 punkten dessutom stadgas, att de ej
få disponeras till något annat behof än det, hvartill de va¬
rit af R. St. afsedda; så är det gifvet, att de hvarken få
utgå fortare än behofvet kräfver eller till något annat ända¬
mål lin det, för hvilket de varit afsedda. När de således ej
kunna gå ut på någoldera sättet, är det klart , att om an¬
slagen lemna någon behållning utöfver behofvet, så och enär
K. M. icke kan disponera öfver de medel, som stå i Riksg.-
eont.; så äro äfven behåiIningarne qvar till R. St:s dispo¬
sition vid deras nästa sammanträde. I sådant fall finnes in¬
gen tvetydighet; men om de anmärkta orden bibehållas, så
kan tvetydighet uppkomma, i händelse R. St. sammanträda
förr än de 4 åren äro förlupna. Hvarföre skola vi då ut¬
sätta oss för denna tvetydighet och den deraf uppkommande
23 n. 6
4'
Den i April f. m.
fruktan lios de förvaltande myndigheterna att mista pennin¬
garna? Jag har liört berättas, huru man, af fruktan alt mi¬
sta gifna anslag, köpt bläckhorn och sanddosor, för att åt¬
minstone hafva något gagn af dem. Skulle man nu på för¬
hand väcka fruktan för mistning of de till extra-statsreglerrn
anslagna summor, så kunde det icke lända till annat an en
skadlig brådska med deras användande.
Hr von Hohenhausen, Michaöl Silvius: Till de
herrars yttranden, som velat bevisa nödvändigheten af att dessa
ord borttagas, får jag ytterligare bifoga, alt det ej endast är
för att förekomma en möjlig tvist emellan statsmakterna,
utan äfven för att gifva säkerhet i arbetsföretagen åt de
corporationer, hvilka erhållit anslag, som borttagandet af
dessa ord är af behofvet påkalladt. Det är endast Ströms¬
holms bolag, som då kunde vara säkert att få bibehålla sitt
anslag; alla andra kunna ej veta huru kommande maktägan¬
de Ständer skola besluta om dispositionen af deras reserve¬
rade medel, enär dessa ord tyckas innefatta och kunna så ly¬
das, att de reserverade medlen af de kommande Ständerna
kunna användas, äfven på annat håll, hvarigenom dessa arbe¬
ten i brist af medel måste lemnäs halffärdiga. När nu icke
ett enda skäl kan anföras eller minsta anledn. uppgifvas,
hvarför det skulle vara ett behof alt låta dessa ord qvar¬
stå, så kan jag ej annat än högligen tillstyrka att de måtte
uteslutas. — Här är sagdt, att besparingarne ”icke må i an¬
nat fall, än der sådant uttryckligen ijr medgifvet , kunna
disponeras till något annat behof.” Jag vet icke hvarföre
R. St. härefter skulle bifoga en sådan reservatio mentalis,
som gör en osäkerhet hos de privata i alla deras företag,
likasom hos de förvaltande verken, hvilka skola disponera
dessa medel. Jag får således hufvudsakligen förena mig med
dem, som önska att dessa ord må utgå.
Frih. Sprengtporten: Det förhållande, som Hr von
Hohenhausen sednast vidrört, nemi. att de anslag, som nu
lemnäs åt enskilda corporationer till arbetsföretag enligt
contiacter, skulle kunna rubbas af kommande Ständer, kan
aldrig inträffa, så länge det finnes Svensk lag; ty så länge
If. St. till K. M. öfverlemna vissa summor till vissa företag,
och contracter på grund deraf upprättas, så skola dessa con-
Iracter, så väl å Statens som å de enskildes sida, respecteras
och kunna ej rubbas genom något beslut af en efterkom¬
mande riksdag. Således kunna i min tanke dessa ordalag i
afseende på säkerheten omöjligt medföra någon slags våda.
Denna punkt kan icke heller komma att medföra någon o-
tydlighet vid tillämpningen eller någon tvetydighet om hvad
som menas med besparingar och reserverade medel. I den
första punkten har man talat om de medel, som ej använ¬
das under ett år, för att kunna disponeras under ett påföl¬
jande. Dessa må kallas reserverade medel. Hvad ater an-
D c n i April f. tn.
43
■giti' besparingarna, sfi monäs dermed något helt annat, nemi.
sådana anslag, som aldrig komma alt utgå, vare sig att K.
M. underkänner R. St:s anslag, att ett företag af annan an¬
ledning e] kommer att ilga rum, eller också, alt ett företag
kostar mindre än som varit påräknadt. Detta är besparin¬
gar, oell derom Sirö särskilda föreskrifter gifna. Jag tror
visserligen, att det är ganska nödigt, att man bushållarmed
Statens medel så mycket som möjligt, men att någon särde¬
les fördel skulle tillskyndas Staten derigenom, att lill nästa
riksdag sfoia reservationer skola uppkomma, kan jag ej inse;
ty när det är fråga om samhällets försvar och andra inrätt¬
ningar för samhällets bästa, så är det dess intresse, att de
blifva utförda så fort och så skyndsamt som möjligt, ehuru
det kan komma att förhålla sig annorlunda, om en betyd¬
lig summa, t. ex. af anslaget till fängelsebyggnader, vid nä¬
sta riksdag skulle komma att slå alldeles obegagnad. Huru¬
vida R. St. då kunna komma att afsäga sig rättigheten alt
disponera om ett sådant anslag, tror jag mig ej fyra år förut
här tillåtet att beräkna, utan detta iemnar jag derhän. En
alldeles oinskränkt rättighet tror jag att K. M. måste äga
alt disponera anslagen för det ändamål, hvartill de blifvit af
It. St. beviljade, äfven om K. M. ej kunnat använda dem
före nästa riksdag. En sådan rättighet tror jag kan vara
tvist underkastad och anser på sådana skäl redactionen i
tredje punkten böra bibehållas, så väl i afseende på de re¬
serverade medlen, som i afseende på besparingarna.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
yrkar att det 3:dje mom. må bibehållas sådant det är. Jag
vågar ej tro, äfven omförhållandet med våra embetsverk va¬
rit sådant, som Hr von Hartmansdorff uppgifvit, att våra em¬
betsman äro så sinnade, att de hellre än att gifva tillbaka
anslagen, så att de kunde komma Staten till godo, skulle gifva
dem alldeles till spillo genom att inköpa bläckhorn och sand¬
dosor, på sätt Hr von Hartmansdorff uppgifvit. Jag tackor
emedlertid Hr von Hartmansdorff för den upplysning han
lemnat, då den innefattar den länge sökta claven till den
gåta, som Svenska folket så länge förgäfves sökt utgissa,
nemi. hvad orsaken kan vara, att med de många och stora
anslagen så litet uträttas.
Frih. Gederström; Då det ej lärer vara afsigten, att
R. St. skola, vid öfverlemnandet af sina beslut till K. M.
rör:de de anslag, som få användas till allmänna ändamål,
bereda tvistefrön emellan statsmakterna vid en kommande
riksdag, utan helt enkelt bestämma de förhållanden, hvar¬
under anslagen skola utgå och användas; så skulle jag tro,
alt, då Reg.Fms 64 § tydligen innehåller, att de till K. M:s
disposition ställda medel skola användas till de af R. St.
pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas,
och då den nästföljande 65 §:n ålägger Statsrådets ledamö¬
44
Den i April f. m.
ter ansvar för att medlen ej blifva annorlunda använda,
detta 3 morn. är alldeles öfverflödigt, emedan de bestäm¬
melser, som deruti finnas, redan äro stadgade i grundlagarna
och således ej behöfva upprepas uti den ifrågavar. underd.
skrifvelsen. Om således de företag, som R. St. afsett och
lemnat anslag lill, kunna fullbordas med mindre kostnad
än som varit påräknad; så följer af sig sjelf, att den erhåll¬
na besparingen är reserverad till kommande Ständers dispo¬
sition, emedan de ej kunna komma under cathegorien i för¬
sta punkten, eller medel som reserveras för att kunna ett
annat år med större fördel användas, ty ändamålet är här
vunnet och företaget fuilbordadt. Jag skulle derföre tro,
att hela det 3:dje mom. kunde vara borta. Första delen
deraf kunde visserligen, ehuru öfverflödig, utan våda bibe¬
hållas, emedan den är oskyldig och öfverensstämmande med
grundlagarna, men de sisla orden måste i min tanke nöd¬
vändigt borttagas, såvida man ej vill tillställa möjliga tvi¬
ster emellan Styrelsen och kommande Ständer.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan medlen blifvit dispo¬
nerade för ett visst ändamål, så är det ganska naturligt,
att den, som har dessa medel om händer, måste uppgöra en
plan, huru medlen skola användas på det för Staten för¬
månligaste sätt, och denna plan måste vara ställd på flera
år; ty hvad som det ena året med förmån kan göras, må¬
ste stundom beredas under det föregående året. Deraf sy¬
nes mig ganska gifvet, att, på sätt Hr Lefre'n anfört, en rik¬
tig hushållning fordrar, att man kan af det ena årets anslag
bespara medel till det andra, för att då kunna disponera
dem till det arbete, som är tillämnadt. Vid många arbe¬
ten äro äfven dessa dispositioner grundade på contracter,
och då är ett sådant anslag garanteradt genom Sveriges lag;
men vid många tillfällen äro ej sådana contracter afslutade,
ulan det beror på andra styrelseåtgärder, såsom upphand-
lingsauctioner m. m., hvilka möjligen kunna rubbas genom
antagande af detta mom. oförändradt, om man förutsätter,
att nästkommande Ständer träda tillsammans innan medlen
blifvit använda. Man kan ganska väl föreställa sig en för¬
ändring i dispositionen, som ej ens varit afsedd af nuvar.
StatsUtsk., eller dem, som nu beslutat anslagen, men som
fikväl i en oviss framtid ganska väl kunde finna plats, oak¬
tadt man nu liar satt sig deremot så mycket som möjligt.
Således synes mig att man ej bör vara alltför frikostig på
ord. Jag önskar ej att sådana fraser begagnas, emedan de
synas mig öfverflödiga å den ena sidan, och å en annan si¬
da kunna leda till misstydning. Jag inser således intet skäl,
hvarföre man skulle behålla den sista alldeles öfverflödiga
frasen. Väl har man i den i punkten medgifvit, att hvad
som ett år reserveras kan under ett följande år disponeras;
men om R. St, komma tillsammans, så säga de, alt det är
D c 11 i April f. ra.
45
de, som disponera medlen, och ingalunda de personer, hvil¬
ka hafva sig uppdraget att leda sjelfva arbetet. Då är den
i punkten eluderad. Hvad angar den 3 punkten, så är än¬
damålet med densamma, att i händelse icke alla de medel,
som för visst ändamål uro anslagna, skulle dertill behöfvas,
böra dessa öfverskott bibehållas till R. St:s disposition. Det¬
ta ändamål vinnes ju äfven, om man sätter punkt efter or¬
det behof och borttager den sisa delen af mom. Jag får
således för min del vördsamt föreslå R. o. Ad. att ej anta¬
ga StatsUtsk:s förslag sådant som det är, utan, i enlighet
med Hr von Hai tmansdoi fifs begäran, sätta punkt vid ordet
behof och laga bort det återstående af momentet.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller till en början att,
såvida prot.utdr. om de öfriga Ståndens beslut i denna
punkt kommit R. o. Ad. tillhanda, de måtte blifva upplä¬
sta och att jag derefter får yttra mig.
Undert. R i d d. S e c r e t. : PresteSt:s beslut lyder sålun¬
da: "Enligt Ståndets, vid början af nu genomgångna utlå¬
tanden, fattade beslut, återgick Ståndet till pröfning af de
allmänna villkor för de anvisade extra-statsanslagen, hvilka
villkor, å pag. t/j ' utlåt. N:o 435 under i:o, 2:0, 3:o och
4:0 upptagna, nu blefvo af Ståndet godkända."
BorgareSt:s prot.utdr. af den i3 Mais innehåller följan¬
de : "Föredrogs ånyo SlatsUtskrs under N:is 354 oc^ 435
afgifna och af bilagor under litt. A, B, C, D, E och F åt¬
följda utlåtanden, ang-.de anslag å extra-statsregleringen. Här¬
vid förekommo :
”1:0 yttrandet, pag. 1 i utlåt. N:o 435 i anledn. af det
framställda yrkande, att anslagen å extra-statsregleringen
måtte, under sina vederbörliga titlar, varda uppförda å Ri¬
kets ordinarie stat.’’
”Godkändes.’’
”2:0 Tillstyrkandet pag. i4 i utlåt. N:o 435, att, der ej
annorlunda finnes särskildt föreski ifvet, de anvisade belop¬
pen må komma alt utgå under årén i84i, 1842, i843 och
1844 med en fjerdedel årligen, dock alt de medel, som ett
år reserveras, må kunna under ett följande år disponeras.’’
"Gillades."
Hvarefter komma besluten ang:de de med 1 i Heris ut¬
märkta utlåtanden.
Angående BondeSt:s beslut rör:de den nu föredragna
punkten är ännu ingen underrättelse ankommen.
Frih. Sprengtporten: Så vidt jag fattat prot.utdr:n,
lära de 2:ne Stånden hafva bifallit denna punkt, och jag för¬
modar alt samma förhållande äfven ägt rum inom BondeSt.,
från hvilket intet prot.utdr. ankommit. Under sådana för-
46
Den i April f. ra.
liållanden tager jag mig friheten hemställa till P,. o. Ad. ,
huruvida det kan verka till någon förändring, om R. o. Ad.
borttager dessa ord, på den grund att de anses vara öfver-
flödiga; emedan, om de borttagas, jag befarar att det skulle
komma att gälla såsom ett uttryck af R. o. Ad:s mening,
som skulle R. o. Ad. gilla motsatsen af hvad här står och
således anse att kommande Ständer ej skulle få disponera
reserverade medel för Statens behof. Jag tror dessutom för
min del, alt det ej är alldeles öfverflödigt att det står der,
ty det innefattar egentligen ingenting annat, än ett svar på
K. M:s nåd. propos. K. M. hade uttryckligen förbehållit
sig en sådan dispositionsrätt, att Han skulle kunna dispone¬
ra besparingarna till andra behof. Vi hafva likväl tänkt oss
statsregleringen på ett annat sätt, och i följd deraf kunna
vi ej bortgifva denna dispositionsrätt. Jag anhåller om pro¬
pos. på Ulskrs förslag.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Sprengtporten har
sjelf vederlagt sitt första yttrande, nemi. att tillägget vore
oskadligt. Han har förut sagt, att så länge Sveriges lag gäl¬
ler, så måste också ett contract gälla. Contract om lån äro
omtalade iUtsk:s flerfalldiga betänktn, men contract ang:de
anslag har jag ej hört omtalas, och sådana lära väl ej hel¬
ler kunna omtalas, emedan anslagen icke äro gifna för att
återfås, med mindre de öfverskjuta behofven. Det enda,
som rör:de anslag kunde vara att conlrahera om, är sättet
och ordningen för deras användande.
Frih. Sprengtporten har gjort en ganska riklig skilnad
emellan reserverade medel och besparingar, sägande nemi.,
att reserverade medel äro sådana, som qvarstå ifrån ett år
till ett annat, så länge det åsyftade ändamålet ännu icke är
uppnådt, men besparingar deremot sådana medel, som blif¬
vit öfver, sedan ändamålet är vunnet. Om denna åtskilnad
behörigen iakttages, säger Frih. Sprengtporten, så kunna fö¬
revar. ord utan fara qvarstå. Men Frihrn har medgifvit, att
det kunde hända, att K. M. icke ville använda t. ex. hela
anslaget för fängelsebyggnaderna inom tiden före nästa riks¬
dag. Om fängelserna då ej vore färdiga, så vore ändamå¬
let icke vunnet, utan medlen läge reserverade och kunde
otvifvelaktig! af nästkommande Ständer begagnas. Det har
ej blifvit af mig bestridt. Men det är just derför jag an¬
håller 0111 de ifrågaställda ordens uteslutande; ty om ett
extra anslag, bestående i en gifven summa för ett visst än¬
damål, kunde nedsättas eller borttagas, innan ändamålet vo¬
re vunnet; så nödgas Regeringen, eller hvem som får ansla¬
get, möjligen förhasta sina åtgärder, för att ej äfventyra ti11-
gångarnes mistning.
Frih. Sprengtporten: Jag får till en början svara
Hr voii Hartmansdorff, att jag ej linder denna discussion
frångått den tanke, sorn jag från början yttrat, och jag är
Den i April f. m.
47
i öfrigt så till vida af olika tankar med honom, att jag an¬
ser, att när It. St. hafva öfverlemna! till K. M. att upp¬
göra contracter eller entreprenader om allmänna arbeten,
summorna må vara hurti stora som helst; så finnes intet
sätt att undandraga sig lagens påföljd, i händelse .contractet
ej respecleras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla den nu föredragna 3 punkten.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade att den från Utskts skiljaktiga
mening, som här blifvit framställd, vore, att sista meningen
i Utsk:s förslag, nemi. orden :—"utan oafkortade reser¬
veras till kommandeStänders disposition” — skulle
uteslutas, men det öfriga af Utsk:s förslag i 3 punkten an¬
tagas; och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
bifalla denna mening.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
4 punkten.
Bifölls.
TJ t s k: s slutliga yttrande ang:de innestående
medels utlåning.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta,
huru de öfriga Stånden beslutat i detta afseende, och att
sedan få yttra mig.
lindert. R id d.Secr e t.: PresteSt:s beslut lyder sålun¬
da: ”Äfvenledes godkände Ståndet den för fullmäktige i
Riksg.cont. föreslagna föreskrift, att de till extra-slatsregle-
lingen afsedda tillgångar böra, om möjligt, göras fruktbara,
äfvensom sältet derför; hvarjemte Ståndet gillade den af
Utsk. gjorda hemställan om underd. anhållan hos K. M.,
det måtte vederbörande erhålla befallning att lemna full¬
mäktige i Riksg.cont. underrättelse om vid hvad tid de an¬
visade anslagens lyftning erfordras," m. m. — BorgaréStrs
prot.utdr. innehåller ang:de StatsUtsk:s utlåt. N:o 435
utan särskild littera ingenting annat, än hvad jag nyss ha¬
de äran i anledn. af en annan punkt för R. o. Ad. upplä¬
sa, och äfven i de sednare ang:de extra-stalsregleringen från
BorgareSt. ankomna prot.utdr. finnes ingenting ang:de den
fråga, som nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser StatsUtsk:s för¬
slag, att ifrågavar. medel må göras fruktbärande, vara gan¬
ska riktigt. Det är blott vid sättet jag har något att an¬
märka. Här är föreslaget, att Riksg.cont. må köpa vissa
48
Den i April f. m.
räntebärande papper, för alt derigenom göra medlen frukt
bara. Samma förslag har iifven BancoUtsk. gjort, för alt
bringa Bankens grundfond till det belopp, som den bör ut¬
göra. Följden deraf torde blifva, att Banken och Riksg.con(.
komma a t,t tafla om samma pappers inköp, alt dessa följakt¬
ligen stiga i varde, samt alt både Banken och Riksg.cont.
förlora derpå. Mig synes derföre bättre vara, om det t. ex.
öfverlåtes åt fullmäktige i Banken alt förränta de medel,
som för Riksg cont:s räkning stå inne i Banken, utan alt
af Riksg.cont. behöfvas. När Riksg.cont. i alla fall har ett
creditiv på Banken, så har det derigenom alltid tillgång för
smärre utgifter; om de större kunna bancofullmäktige på
föihand underrättas. Då upphörde täflan emellan tvänne R.
St:s verk, och förebyggdes de förluster, som eljest kunde
uppkomma. Skulle R. o. Ad. ej vilja, vid detta tillfälle,
deröfver besluta, utan afvakta det förslag, som BancoUtsk.
i detta hänseende tillstyrker; så hemställer jag, att denna
fråga måtte uppskjutas intill dess reglementet för Riksg.cont.
inkommer, dit hon egentligen hörer. I sådant fall äfventy-
rade ej R. Stts verk att arbeta emot hvarandra.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag erkänner att den siste
värde talaren haft fullt skäl för sitt yrkande på uppskof
med beslutet i denna del , men då han såsom hufvudsakligt
skäl för detta uppskof har anfört, att man borde invänta
förslaget till reglemente för fullmäktige i Riksg.cont., så
tager jag mig friheten göra den värda talaren uppmärksam
derpå, att detta reglemente just grundar sig på den stora
frågan, huruvida riksg.fullmäktige komma att aga ett sådant
åliggande i afseende på dessa medel, och att StatsUtsk.
svårligen kan inkomma till R. St. med förslag till ifrågava¬
rande reglemente, förrän denna punkt blifvit afgjord.
Frih. Sprengtporten: Jag erkänner att för mig vi¬
sar det sig vara stora svårigheter vid att Riksg.cont. skulle
förränta dessa medel hos enskilda, utom de många invänd¬
ningar och betänkligheter, sorn kunde uppstå emot alt i
iner eller mindre mån förvandla Riksg.cont. till en sådan
disconAnrättning, som med full säkerhet, emot inteckning i
fast egendom, skulle utlåna Statens medel; ty om denna ut¬
låning skulle ske på kortare tider, sä skulle deraf ej upp¬
komma något särdeles gagn för den enskilde, och följaktli¬
gen torde svårigheter möta att på detta sätt utlåna medlen.
Skulle det åter vara på längre tider, så hade statsverket
svårt all kunna disponera medlen, emedan de under en. så¬
dan längre tid kunde blifva för statsverket behöfliga. Det¬
ta har utgjort ett öfverläggningsämne inom StatsUtsk., och
man Ilai* dervid insett svårigheten att kunna anordna med¬
lens förvaltning på sådant sätt, och ehuru ifiågavar. publika
papper visserligen uro mycket eftersökta och böra lali Iva det
ännu
Den i April f. m.
49
ännu mer, när Banken och Riksg.cont. komma att täfla der¬
om; så liar StatsUtsk. likväl ej kunnat göra något annat till¬
styrkande än det, sorn har blifvit gjordt, grundande sig huf¬
vudsakligen på den föreställningen, att en sådan lätthet för
hypotheksföreningarna att erhålla lån i Banken emot 4 proc.
ränta sannolikt skulle framkalla nya sådana associationer, och
att det således skulle blifva en möjlighet för Riksg.cont. att
förränta sina penningar. Det har äfven varit för StatsUtsk.
kändt, att äfven inom Jerncont., som är en mycket säker
Corporation, en förändring i reglementet är å bane, och att
således utvägar möjligen kunde blifva alt placera någon del
af statsverkets behållning inom Jerncontoret. Af dessa skäl
har Utsk. tillstyrkt att förränta öfverskotten eller behåll¬
ningarna, icke blott i de associationers papper, som redan äro
kända, utan äfven en rättighet för Riksg.cont. att utsträcka
detta äfven till andra, på lika säkra grunder fotade associa¬
tioner, som framdeles kunna uppstå. Om R. o. Ad. kunde
hafva för afsigt att medgifva, att dessa medel placeras hos
enskilda personer, så tror jag, lika med herrarne, alt det är nöd¬
vändigt att något beslut nu derom fattas, ty i annat fall
sväfvar StatsUtsk. i samma ovisshet som nu, när Utsk. skall
inkomma med reglemente för Riksg.contoret. Jag tillstyrker
för min del bifall till Utskrs förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag önskar ej något uppskof
med afgörande! af denna sak, eller någon förändring i sjelf¬
va utlåningssättet. Jag har ej heller någonting emot att
medlen blifva utlånade på det sätt, som af StatsUtsk. bär
blifvit föreslaget, utan finner jag det vara ett ganska lämp¬
ligt utlåningssätt; men deremot motsätter jag mig högligen
hvad Hr von Hartmansdorff äfven på anförda gilltiga skäl
emotsagt, nemi. att det skulle finnas en utlåning i Riksg.¬
cont. och en annan i Banken. Det måtte väl icke vara så¬
dan brist på göromål för tjenstemännen i Riksg.cont., alt
man i och för en sådan orsak skulle skaffa dero mer att gö¬
ra. Saken synes mig vara helt enkelt den, att R. o. Ad.
beslöt och inbjöd de öfriga Stånden att derpå ingå, att
medlen må öfverlemnas till R. St:s Bank, för att der göras
fruktbara, intilldess de komma att behöfvas. Det är detta
verk, som nu sysselsätter sig med sådana utlåningar, och det
är på sådan grund som jag framställer detta tillstyrkande.
Hvarföre skola vi inrätta tvänne lånecontor, som ligga och
contracarera hvarandra i alla möjliga fall? Jag finnér såle¬
des ej något skäl, hvarför en särskild låneanstalt i Riksg.¬
cont. skulle äga rum. Det behöfves således här uågot an¬
nat än det tillägget, att Hrr fullmäktige i Riksg.cont. må
erhålla den föreskrift, att de för extra-statsregleringen af-
sedda tillgångar böra, intilldess de behöfva användas, öf¬
verlemnas till R. St:s Bank, för alt under tiden göras frukt-
23 II. 7
5o
Dea i A p r i 1 f. m.
bara. Dermed tror jag att liela denna punkt kan vara af-
slutad, och den återstående punkten vill jag högeligen bifal¬
la i hvad på mig ankommer.
Frih. Cederström: Jag skulle instämma med Hr von
Hohenhausen, i händelse det nu vore tillfälle att öfverläg¬
ga om det reglemente för Bankens utlåning, sorn skall af R.
St. fastställas; men sorn delta ej nu är under pröfning, och
icke heller i afseende på Riksg.cont. det reglemente, hvar¬
med Utsk. i sitt utlåt, har förklarat sig framdeles vilja in¬
komma, såsom ett föremål för R. St:s pröfning och öfver¬
läggning, så kan jag, för min del, ej annat än tillstyrka, att
R. o. Ad. helt och hållet uppskjuter med detta beslut, in¬
tilldess reglementena för Banken och Riksg.cont. kommit
under pröfning. Då blir det tillfälle att jemka dem ömse¬
sidigt, och då skulle jag vara af samma tanke som Hr von
Hohenhausen, att lånebestyren böra finnas på ett enda stäl¬
le, eller R. St:s Bank, och att Riksg.cont. endast bör emot¬
taga de inflytande medlen. Jag anhåller om propos. derpå,
att denna del af betänk, mätte få uppskjutas, intilldess
StalsUtsk. inkommit med förslag till instruetion och regle¬
mente för Banken och Riksg.contoret. Frih. Sprengtportens
anmärka, i afseende på den ovisshet, hvari StatsUtsk. skul¬
le sväfva vid upprättande af ifråga var. förslag till regle¬
mente för Riksg.cont., finner jag för min del vara af allde¬
les ingen svårighet. Det följer af sig sjelft, att Utsk., förden
händelse att R. St. skulle bifalla hvad Utsk. här framställt,
afgifver de förslag, som anses lämpliga, och förden händel¬
sen, att R. St. icke gifva de föreskrifter, som här äro fram¬
ställda, så får Utsk. afgifva de förslag, som i sådant afseen¬
de äro nödiga, och då antages naturligtvis det alternativ,
som på grund af R. St;s beslut endast blir en nödvändig
följd.
Hr Lefren: Mig synes att man bör uppskjuta, icke
detta måls föredragning, utan uppskjuta att återigen göra
en sammanblandning af statsverkets och Bankens förhållan¬
den. Jag skulle önska, att man upskjöte dermed i evighet.
Det är något helt annat att statsverket gör sina medel frukt¬
bara, än att R. St:s Bank åtager sig att göra dem fruktba¬
ra. R. St. måste betrakta Banken och Riksg.cont., icke
såsom ett och detsamma, utan såsom tvänne alldeles skiljda
saker. Då R. St. reglera Bankens ärenden, måste de tänka
sig såsom ett bolag och i det ögonblicket glömma bort att
de äro, så till sägandes, lagstiftande Ständer. Om R. St. sä¬
ga till sin bancoslyreise, att den må äga af enskilda taga
emot medel mot ränta, för att sedan genom belåningar gö¬
ra dem fruktbara, så är det en operation, som R. St. förut
medgifvit Banken genom upplåningarna för den s. k. Han¬
dels- och Näringsdisconten. Om R. St. säga till Banken, att
den må kunna äfven af statsverket emottaga sådana me¬
Den i April f. ra.
5i
del om den vill, och hafva rättighet alt dem utlåna, så är
detta en sak, som alltför väl med Bankens princip är fören¬
lig, ty då slår Riksg.cont. eller statsverket i samma förhållande
till Banken, som en individ, hvilken har penningar att lem¬
na åt Banken, för att dermed drifva en lånerörelse; men alt
R. St. skulle ålägga Banken att taga emot penningar af Riksg.¬
cont. för att göra dem fruktbara, det vore afvikande från
grundsatserna för Bankens styrelse. Således tror jag, att
R. St. göra bäst att bifalla det förslag, som här blifvit fram-
stäldt, och att R. o. Ad. ej uppskjuter målet, emedan det
angår en hufvudfråga, på hvilken en stor del af de regle-
mentariska förslagen rör:de Riksg.cont. skola sig grunda, och
såvida vi ej skola uppskjuta tilldess vi med riksdagen kom¬
ma in på 1842, så är det väl bäst att vi nu afgöra de ä-
renden, som kunna afgöras och som böra afgöras, derför alt
de ligga till grund för Utsk:s handlingssätt i flera återstå¬
ende frågor. Jag tror visserligen, att det är tu tal om hu¬
ruvida det är rutt att göra afseende på dessa proc., som möj¬
ligen kunna inflyta derigenom, alt Riksg cont. gör dessa me¬
del fruktbara emellan riksdagarna, hvilket ej kan komma
att inbringa mer än ro å 12,000 r:dr. Emedlertid är det en
slags skyldighet för Riksg.cont. att göra dessa medel frukt¬
bara och afhända sig dem för alt måhända med mycken
svårighet, genom auctoriteternas biträde, återfå dem när de
skola användas enl. R. St:s fattade beslut. Detta snålande
att göra fruktbar hvarje styfver, som ligger i Statens verk
till Riksg.contts utgifters bestridande, är efter mitt förme¬
nande visserligen icke statsmannamessigt utan det är något
litet krämer! deruti, men om vid denna riksdag vi ej hin¬
na öfver dessa krämareide'er i afseende på våra statsmedel,
så hoppas jag att vi en annan riksdag komma att höja oss
litet högre i fråga om förvaltningen af Statens inneliggande
medel.
Gr. Horn: Som, efter mitt förmenande, StatsUtsk:s ifrå-
gavar. förslag verkligen alldeles för mycket skulle begrän¬
sa riksg.fullmäktiges verksamhet att göra de medel fruktbara,
som här äro i fråga att förränta, så skulle jag ännu ytter¬
ligare vilja yfka på att denna fråga lemnäs oafgjord, så myc¬
ket mera som jag nu, sedan jag sist yttrade mig, blifvit er¬
inrad derom, alt hos StatsUtsk. finnes en motion hvilande,
som har för afsigt att föreslå det sätt, hvarpå riksg.fullm.
skola hafva att förvalta dessa medel. Det torde vara bäst,
att StatsUtsk. får afvakta de prot.utdr., som inkomma ifrån
R. St., hvilka tillkännagifva till hvad grad medel blifvit
disponerade, som måhända varit reserverade till andra ända¬
mål än dem, sorn StatsUtsk. i förevarande betänk, föresla¬
git, och att således StatsUtsk. får tillfälle alt uti ett sär¬
skildt betänk, lill RiksSttn inkomma med ett förslag, som
52
Den i April f. ra.
lian innebära en utveckling af det nuvar., i händelse R. o.
Ad. skulle finna för godt att låta detsamma hvila.
Hr von Hohenhausen: Uti de betänkligheter, som
Hr Lefre'n framställt, kan jag på intet sätt instämma. Det
är R. St:s bancosedlar, som äro i fråga att utlånas. Alltså
är det Banken, som skall ansvara för dem och utlåna dem
samt åter upptaga dem enligt R. St:s beslut. Då måste det
väl framför allt vara skäl, att, då Statens medel bestå i
bancosedlar, ifrågavar uppdrag öfverlåles åt Banken. Jag
kan således ej finna något skäl att ej åt Banken uppdraga
en sådan utlånings verkställande. Uppskjuta vi nu denna
fråga, så torde den komma alt afgöras utan någon R. o.
Ad:s medverkan. Här vore ej nu fråga om, på hvad sätt
utlåningen skall ske, blott att densamma kommer alt ske
genom R. St:s Bank, och att R. o. Ad. inbjuder de andra
MedStånden att derom sig förena. Då är saken belt klar.
StatsUtsk. kan då uppgöra reglemente för Riksg.cont. och
för Banken. Uppskjuta vi nu, så är det likasom vi ingen¬
ting hade gjort vid saken, och då öfverlemna vi beslutan¬
det åt de andra 3:ne Stånden allena. Det enda sätt att
förekomma dessa dubbla lånerörelser skulle kanske vara att
vidtaga de åtgärder, jag nu föreslagit, och inbjuda de andra
Stånden att sig derom förena, så framt de ej hysa de grund¬
satser för utlåningen, sorn Hr Lefren framställt, hvilket skulle
vara något alldeles främmande för Bankens princip, och jag
ser således icke hvart detta skulle leda. Jag anhåller om
propos. på mitt förslag.
Frih. Sprengtporten: Behofvet af att vara betänkt
på något sätt att göra statsverkets behållningar fruktbara
bar egentligen sin grund i den omständighet, som först vid
denna riksdag inträffat, alt Staten ej har någon skuld, och
att följaktligen andra utvägar mäste linnas, så vidt icke des¬
sa behållningar skola blifva liggande och undandragas den
allmänna rörelsen. Jag anser mycket vigtigare, att icke flera
millioner sålunda undandragas den allmänna rörelsen, än att
statsverket erhåller den vinst, som igenom medlens förräntande
kunde fås, ehuru tvifvelsutan denna räntevinst, om den för
en längre tid beräknas, ej bör anses obetydlig. Det är i al¬
la fall misshushållning, att ej begagna en sådan ränta, om
det kan ske, och en sådan administrations-grundsats, den
må hafva tillämpning på en större eller mindre summa, bör
ej fortfarande få göra sig gällande. Deremot instämmer jag
fullkomligt i de betänkligheter, sorn Hr Lefren framställt,
att vilja nu bilda en slags gemensam cassa för Banken och
Riksg.contoret. Denna fråga fordrar sin egen lagstiftning
och behöfver med allt allvar begrundas. Vi äro nu för
långt avancerade i afseende på riksdagstiden, och det vore
endast en öfverflödig tidsutdrägt i ärendenas behandling, att
nu söka göra gällande en mera stadgad princip, en fastare
D e ii i April f. m.
53
grundval för sättet att göra statsverkets behållningar frukt¬
bara. På dessa skäl anser jag det nu vara lämpligast att
bifalla StatsUtsk:s förslag, men kan man ställa saken på ett
bättre sätt till nästa riksdag, så må det ske. Nu är tiden
för kort dertill, och något egentligt vinnes ej i saken, ty hvad
Riksg.cont. kan vidtaga för alt göra dessa medel fruktbara,
det kunna äfven bancofullmäktige göra.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih.
Sprengtporten, i afseende på riktigheten att göra statsver¬
kets behållningar, nemi. dem, som tillhöra Riksg.cont., frukt¬
bärande, men sättet måste jag bestrida, då han säger att frå¬
ga vore om bildandet af en gemensam cassa för Banken och
Riksg.conloret. Jag förstår ej hvad han dermed menar, och
befarar alt han sjelf ej gjort sig reda derför. Banken är i
närvar, ögonblick cassakista äfven för Riksg.cont., hvars me¬
del der äro deponerade, eller stå på räkning, såsom det van¬
ligen kallas. Nu frågas: är det enklare att inrätta en ny
utlåningsanstalt i Riksg.cont., hvilken ej tillförene funnits,
eller är det enklare att låta Banken, som redan är inrättad
för utlåningar af många slag, äfvenledes utlåna de medel,
som Riksg.cont. i Banken insätter och ej för ögonblicket
behöfver? Jag har lika med Hr von Hohenhausen yrkat det
sednare. I händelse denna anordning vidtages, så behöfver
icke i Riksg.cont:s reglemente bestämmas, huru det skall ut¬
låna sina medel, emedan bancofullm. derom draga försorg.
Riksg.cont. hade alltid säkerhet att af Banken utbekomma de
medel, som det behöfde, och för återstoden finge det sin
ränta. Anser man Rikg.cont:s redan ägande creditivrätt,
otillräcklig, så kan man höja den till iy million, ehuru jag
anser det öfverflödigt.
Frih. Sprengtporten anser tiden vara för kort, för alt
nu besluta något annat, än hvad StatsUtsk. föreslagit. Men
jag anser just antagandet af StatsUtskts förslag vara det,
som är mest tidspillande. Jag ville visserligen instämma i
Hr von Hohenhausens mening, att kortaste utvägen vore
att för ögonblicket blott säga, det de för exlra-stalsreglerin-
gen afsedda medel böra, intilldess de behöfvas, så vidt möj¬
ligt är, göras fruktbärande af R. St:s Bank. Derigenom ha¬
de man både uttryckt saken och begagnat nära nog samma
ordalag, som stå i StatsUlskrs betänk. Men på R. o. Ad:s
bord hvilar ett betänk, ifrån BancoUtsk. N:o i58, i anledn.
af Hr Nordenanckars motion, med förslag till reglering af
Bankens lånerörelse i åtskilliga delar. Der säger Banco¬
Utsk. (sid. 12.): "Vidare bar motionären under punkt 7:0
föreslagit, att, när Riksg.cont:s depositioner i Banken uppgå
till betydligare belopp, utan anledning att desamma så snart
komma att åter uttagas, det må vara fullmäktige tillåtet att
under tiden göra dem fruktbara i låneväg eller genom köp
af obligationer.”
54
Den i April f. m.
Följaktligen har R. o. Ad- nu till pröfning tvänne mot¬
satta förslag, ang:de sättet att göra dessa medel fruktbara.
Det vore väl således skäl, att man i detta hänseende hand¬
lade på ett sätt, att man ej råkade i sjelfmotsägelse eller
bunde sina händer genom ett föregående beslut. Vidare
säger BancoUtsk.: ”Enär det, i händelse af bifall till ifrå-
gavar. förslag, torde blifva af nöden att i de reglementa-
riska föreskrifterna härom stadga något, sorn angår så väl
fullmägtige i Banken, som Riksg.cont., har Utsk., på grund
af föreskriften uti § g af den för Utsk. utfärdade inslruc-
tion, ansett sig böra gemensamt med StatsUtsk. behandla
denna fråga, och skall fördenskull, efter öfverläggning med
sistbemälda Utsk., deröfver afgifva yttrande till R. St.’’
Förmodligen är det denna fråga, som Gr. Horn omtalat lig¬
ga på StatsUtskfs bord, och som bör gemensamt med den
nu förevar, till pröfning företagas. Då lärer det ej vara
skäl att nu afgöra denna fråga, utan jag tror mig böra in¬
stämma i Gr. Horns yrkande, alt R. o. Ad. må uppskjuta
afgörande!, intilldess Banco- och StatsUtsk:n med hvarandra
rådgjort.
Hr von Hohenhausen: Det af Hr von Hartmansdorff
nu upplästa betänk, ifrån BancoUtsk. har jag mig väl be¬
kant, och skall jag ej sälta mig emot uppskofvet, om R. o.
Ad. örn ett sådant uppskof vill göra en inbjudning till de
öfriga Stånden, så att de ej på förhand, genom ett beslut i
denna fråga, hinda händerna på sig. Det är ganska klart,
att när R. St. disponera Banken och bancovinsten, så be-
höfver man icke göra en särskild redogörelse för dessa me¬
del, utan utlåningen skulle tillgå på samma sätt, som utlå¬
ningen af Bankens egna medel, men Banken skulle deremot
hålla statsverket tillhanda dessa medel då de behöfdes. Här¬
igenom kan ändamålet vinnas på det bästa sätt, utan någon
slags inblandning eller några ökade göromål för Riksg.cont.
Det sammanträde åter, som bör äga rum, åsyftar att få
veta, (på samma sätt, som StatsUtsk. af K. M. begärt upp¬
lysningar om, när medlen behöfvas,) när medlen skola an¬
vändas. Det är detta, hvarom öfverläggning inom Utsk.
synnerligen bör äga rum. Jag skall ej motsätta mig ett upp¬
skof, men anhåller för sådan händelse, att en inbjudning till
MedStånden måtte göras, att i denna sak uppskjuta sitt be¬
slut, intilldess denna fråga förekommit i Banco- och Stats-
Utskotten.
Hr Mannerskantz, Carl Axel; Jag afstår, sedan
Hr von Hartmansdorff, vid slutet af sitt anförande, och äfven
Hr von Hohenhausen yttrat hvad jag hade ämnat säga.
Frih. Sprengtporten: Då Hr von Hartmansdorff trott
alt jag ej så noga vet hvad jag menat med en gemensam
cassa emellan Banken och Riksg.cont., så får jag endast för¬
Den i April f. m.
55
klara, att jag dermed menat, att om en eller flera millioner
af statsverkets behållningar placeras i Banken , så lärer det
ej kunna undvikas att lemna Riksg.cont. en större creditiv-
rätt på Banken, hvaraf följer, att nya sedlar måste utgif-
vas af Banken, då dessa behållningar böra lyftas, sedan de
utgått i lånerörelsen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. nu
genast behagade bifalla Utsk:s förslag i nu föredragna del
af utlåt. N:o 435.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an¬
såg, att, på sätt Hr von Hohenhausen föreslagit, uppskof med
denna fråga borde äga rum intilldess Stats- och BaneoUtsktn
inkomma med utlåt, öfver den fråga, som inom Utsk:n vo¬
re under öfverläggning om fruktbargörandet af de i Banken
och Riksg.cont. varande behållningar.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt
till Hr Landtm, alt göra propos. till Ståndet på den inbjud¬
ning, som Hr von Hohenhausen föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hohenhau-
sens förslag innehölle, det R. o. Ad. skulle inbjuda MedStånden
att förena sig i det beslut Ståndet i detta afseende fattat.
Hr Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå, att, enligt
hvad här redan blifvit upplyst, PresteSt. redan fattat sitt
beslut, och att således någon inbjudning till nämnda Stånd
ang:de uppskof med beslutets fattande icke torde vara
lämplig.
Hr von Hohenhausen: Till de två andra Stånden
kan då inbjudningen visserligen afgå, och det är ej ovanligt
att man inbjuder andra Stånd att instämma uti ett annat
Stånds beslut, oaktadt de redan fattat ett annat beslut. Det
är på detta sätt, som vi hela f. m. hafva handlat, då vi
endast på grund af en sådan inbjudning ansett oss kunna
frångå ett fattadt beslut. Jag inser intet skäl derför, alt
icke denna inbjudning skulle kunna afgå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hans mening vis¬
serligen icke varit, att icke en inbjudning kunde föranleda
till ett annat beslut i de öfriga Stånden, än de redan fat¬
tat; men Hr Landtm, hade icke trott det vara lämpligt att
inbjuda till uppskof med beslutets fattande ett Stånd, som
man redan kände hafva fattat sitt beslut.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Ej älskare i allmän¬
het af inbjudningar, då de icke äro oundvikligen nödvändi¬
56
Den i April f. m.
ga, har jag denna gång begärt ordet, för ätt yttra detsam¬
ma, som Hr Frih. o. Landtm, nyss yttrat, nemi. att en in¬
bjudning till PresteSt. skulle vara nästan ett nonsens, då
uppskof ej kan äga rum bos dem, sedan de redan fattat
sitt beslut.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
på sätt Hr von Hohenhausen föreslagit, att de öfriga Stån¬
den borde inbjudas att sig med R. o. Ad. förena.
Hr von Hartmansdorff: Om Hr Frih. o. Landtm,
behagade göra propos. på inbjudning endast till de två
Stånd, hvilkas beslut ännu icke är fattadt eller åtminstone
icke är oss bekant; så förmodar jag, att R. o. Ad. ej kan
hafva någon betänklighet vid att densamma bifalla.
Hr Lagerheim förenade sig med Hr von Hartmans¬
dorff.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. in¬
bjuda Borgare- och BondeSttn att förena sig i R. o. Adis
beslut ronde uppskof af ifrågavar. ämne, som R. o. Ad.
fattat.
Hr Löwenström, Johan Jacob, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Emot StatsUtsk:s förslag N:o 4^5, rörande extra-stats-
regleringen, reserverar jag mig, alldenstund det strider emot
grundlagen, som ej nämner ett ord om extra-statsreglering.
Derjemte reserverar jag mig ytterligare emot alla af Ståndet
fattade beslut i denna fråga , deri Ståndet beviljat statsan¬
slag och Konungen blifvit lemnad medel att fördela efter
godtfinnande; emedan min öfvertygelse deri är orubblig, att
Ständerne ej böra utlemna Statens besparade medel till en¬
skildes eller corporationers fördel, med andra villkor än mot
billig ränta och capitalets amortering. Anhållandes jag, att
denna min reservation måtte blifva införd uti dagens pro-
tocoll.
Hr von Hohenhausen: Jag anser mig böra yttra, i
anledn. af hvad som blifvit anmärkt, nemi. att en inbjud¬
ning till PresteSt. vore ett nonsens, att min mening varit
att nämnda Stånd kunde företaga saken till ny öfverlägg¬
ning, när den förekommer; — det var derföre jag önskade
inbjudningen, och nämner detta blott reservationsvis.
Hr von Hartmansdorff: Det återstår ännu en punkt
sidan i5. Jag förmodar, att Hr Frih. o. Landtm, nu ej
upptagit den vid föredragningen, emedan inledningen dertill
är af följande innehåll: — ”Då, i händelse en dylik före¬
skrift meddelas, det jemväl Ur i sin ordning, att icke andra
medel hållas disponibla, än som kunna till utbetalning vid
hvarje olika tid ifrågakomma, hemställer Utsk. derjemte,” etc.
När
Den i A p r i 1 f. m.
57
När nu meningen , både på deras sido, hvilka önska att
medlen måtte förvaltas af Riksg.conloret , och på deras, sorn
yrka att de måtte af Banken utlånas, är att de i alla
händelser skola göras fruktbara; så anser jag den sista punk¬
ten böra af R. o. Ad. godkännas, likväl utan den föregående
i nledningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han visserligen icke
insåge något hinder, att ju R. o. Ad. kunde fatta sitt beslut
i afseende på StatsUtsk:s sista yttrande i utlåt. Nto 4^5,
ehuru StalsUtsk. motiverat det på det beslut, R. o. Ad.
ansett böra uppskjutas. Hr Landtm, hemställde derefter,
om R. o. Ad. behagade bifalla Utskrs sista tillstyrkande ang:de
anhållan till K. M. om underrättelses meddelande till full¬
mäktige i Riksg.cont. om tidpunkterna för medlens lyftning.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då nu så väl utlåt.
N:o 435, som de under särskilda litt. åtföljande utlåttn blifvit
för R. o. Ad. föredragna, han för sin dei ansåg att all den
föredragning i afseende på extra-statsreglei ingen, som af
dessa utlåt:n kunde föranledas, blifvit af Hr Landtm, verk¬
ställd, och att man således komme att öfvergå till andra
ämnen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, upp¬
läste följande:
Jag reserverar mig mot hela det beslut, hvarigenom en
extra riksstat blifvit beviljad. Jag gör det icke derföre, att
jag ej anser någon del af de företag nyttiga, för hvilkas ut¬
förande medel uti extra - statsregleringen blifvit anslagna,
utan i första rummet, emedan jag anser det vara mindre
välbetänkt och högst opolitiskt af R. St., att utan andra
garantier än dem, hvilka de hittills erhållit, bevilja mer än
det aldra nödvändigaste åt en Regering, hvilken låtit så för¬
stå sig som den närvarande.
Jag inser visserligen, att man med de anslag, man beviljat
för åtskilliga företag, afsell att öka välståndet i landet; men
man hade dock i första rummet bort se till, huru man
kunnat minska de öfverdiifna skatterna, innan man ville på
indirect väg återställa det välstånd, hvilket man på direct
väg förstör; detta sednaie synes mig åtminstone vara ett
mindre vanligt sätt att tillvägagå; man kunde snart derifrån
ledas till den slutsatsen, att de beskattande fruktade för att
minska skatterna, emedan de trodde det vara alt äfven min¬
ska välmågan i landet, liksom vår Regering ansåg sig ej böra
och troligen fann sig ej kunna anföra andra och mera ta¬
lande bevis på ett tilltagande välstånd, än ökade skatter och
öfverskotter i statscassan.
Vill man på detta sätt eller från ökade skatter sluta
H. B
58
Den i April f. m.
till ökad välmåga och fullfölja det systeme, som blifvit bygdt
på denna grund, så skall en snar framtid, tydligare än nu,
visa hvilka de ovillkorliga följderna af detta förfarande må¬
ste blifva. Då kan tillståndet endast skildras med de ord,
hvarmed en häfdatecknare skildrat tillståndet under Eriks
af Pommern tid, han som hade samma åsigt om välmågan
i landet, och derföre ålade hvarje härad att alltid betala
lika stor summa i skatt, utan afseende på aftynad rörelse;
välståndet blef naturligtvis efter hans åsigt alltid oförmin-
skadt, men det blef ett ordspråk: ”Gud kunde ej hustru så
snart skapa, att ju fogde ville henne taga; från bönder togo
de oxar och kor, kläder, kittlar och grytor; utmätte för en
mark hvad som var värdi tre etc.” Huru nära tillståndet
i landet närmar sig härtill, derom äro våra provinser ojäf-
viga vittnen.
Hr Lagerheim: Med anledn. af ett yttrande i gårda¬
gens plenum och ett likartadt i dag af en talare här på Rid¬
darhuset, tager jag blott friheten anföra, att jag anser de väl¬
taligaste och mest öfvertygande skäl för en rfepresentations-
förändring genom dessp yttranden hafva blifvit af Hr Munck
af Rosenschöld i Ståndets prot. nedlagda.
Hr Munck af Rosenschöld: Detsamma som den siste
värde talaren behagat yttra om mig, anser jag mig äfven
hafva skäl alt yttra om honom.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. in.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den i April 1841 •
Plenum kl. 6 e. tn.
Upplästes till justering 3:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr von Hartmansdorff, A u g., begärde, det R.
o. Ad. måtte inbjuda de öfriga RiksSttn alt instämma i
Ståndets fattade beslut ang:de uteslutande af orden — utan o-
afkortade reserveras till kommande Ständers dis¬
position — utur 3 punkten af de uti StatsUtsk:s utlåt. N:o
435 å 14 sidan föreslagna allmänna villkor för de anvisande
ex t ra-statsans lagen.
Uppå derefter framställd proposition, beslöt R. o. Ad.,
att en sådan inbjudning, som Hr von Hartmansdorff före¬
slagit, skulle afgå.
Sedan detta beslut blifvit införd t i det af de nu upp¬
D c n i April e. m.
59
lästa prot.utdr., sorn angick utlåt. N:o 4^5, blefvo de alla af
R. o. Ad. godkända.
Vid förnyad föredragning af Stats- och BancoUtsk:ns
den 20 sisth Febr. och den i sisth Mars på bordet lagda
”utlåt. N:o 144 * anleda, af gjord framställning om samman¬
slående af de bancoräkningar, hvarå det Manufacturdiscon-
ten beviljade understöd i Banken är anvisadt, blef samma
utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs-och
Ekon.Utskms den 20 sisth Febr. och den 1 sisth Mars på
bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn. af åtskilliga motioner
örn ändringar i K. förordn. till förekommande af oloflig
införsel eller utförsel af varor, af den 12 December i835.
Frih. Leijonhufvud, Ab raham: Jag anhåller om
Hr Frih. o. Landtnäs samt Ståndets tillstånd att i ett sam¬
manhang få yttra mig öfver detta betank. Det innefattar
visserligen flera mom. i §§, men dessa sammanlöpa så med
sjelfva grundprinciperna, att jag anser det nödvändigt alt
yttra mig öfver det hela jemte framställandet af mera spe¬
ciella anmärkn.T. Inom de sammansatta Utsk:n har jag steg
för steg kämpat mot majoriteten, för att tillvägabringa en
mildare lagstiftning uti förevar, hänseende, men jag har blif¬
vit i de flesta fall öfvermannad. Jag borde visserligen icke nu
upptaga R. o. Ad:s tid med framställandet af anmärkn.-r;
men dels finnas mina från Ulsklns betänk, skiljaktiga åsigter
icke upptagna uti någon afgifven reservation, och dels blir
det svårt för den enskilde oppositionsmannen att inom en
sammansättning af 112 personer göra sina åsigter gällande
under de ofta varma, någongång bullersamma debatter, som
förefalla. Jag förmodar också , att Utsk:ns förberedande
afdelning är mest betjent med att vid sitt arbetsbord få un¬
der lugn granskning begrunda de anmärkn:r som göras. Jag
nämnde, att jag önskade en humanare brottmålslagstiftning i
afseende på tullförfatlningarna, och denna min önskan stöd¬
jer sig på öfvertygelse!!, alt uti hela Europa har allmänna
opinionen en sådan fordran; och om den civilisationens stånd¬
punkt, hvarpå en nation sig befinner, kan bedömmas efter den
punkt, på hvilken dess lagstiftning, särdeles den ekonomiska,
står, så har man gifvit en ofördelagtig riktning åt denna
bildningens mätare, då man, i stället för att vilja komma
till mildare lagbestämmelser härutinnan, tverlom gjort dem
hårdare än förut. Man har förbisett den grundsats , som
bör gälla, om liberalitet i allmänna förhållanden; och jag
tror icke att man visligen betänkt sig, då raan nu vill in¬
föra en lagstiftning, som kunnat passa för 100 år tillbaka,
under ett strängt prohibitivsysteme och under i öfrigt des-
potiska förhållanden,
6o
Den i April e. m.
Emot sjelfva redaclionen anmärker jag, att deruti ligger
en förvillande uppställning. Grundsatsen i delta lagförslag
hvilar hufvudsakl. på de definitioner och bestämmelser, som
finnas i i835 års författning. i cap. i §:n innehåller dessa,
men man har förbigått dem och lemnat dem oförändrade.
Således blir det en nödvändig följd för en hvar, som vill
granska detta Utsk:ns förslag, att sjelf slå upp i8>5 års för¬
fattning och läsa t §: n uti densamma. Jag anhåller att nu
fä uppläsa den, emedan jag anser att Utsk:n förfarit rikti¬
gare, om, när de velat omskapa denna författning, de uti det
nya förslaget äfven upptagit de §§, hvilka de icke vilja
förändra, i §:n lyder sålunda: ”Med oloflig införsel af varor
förslås, när någon i Riset införer eller försöker införa an¬
tingen gods, hvars införande är förbjudet, eller ock lofgifna
varor, utan att dem till vederbörlig lullbehandling angifva."
”Med oloflig utförsel af varor förstås, när någon ur Ri¬
ket förer eller försöker utföra antingen gods, hvats utföran¬
de är förbjudet, eller ock lofgifna varor, utan att dem lill
vederbörlig tullbehandling angifva.” Så kominer 2 §:n, af hvil¬
ken icke heller mera än 3 moni. finnes i betänk, upptaget;
— de begge första äro så lydande: ’’Eho som beträdes med
någon af de förbrytelser, hvarom i 1 §:n säges, bote första
gången godsets halfva värde. Föröfvar han endera af så¬
dana förbrytelser andra gången; bote godsets hela värde.
Kommer han åter tredje gången eller oftare; plikte godsets
dubbla värde, och stratfes derjemte med lämpligt allmänt
arbete vid correelionshus eller arbetsinrättning, i sex måna¬
der till högst två år, eller omständigheterna.”
”Godset vare, i alla dessa händelser, förverkadt.”
Man torde häraf finna, att sjelfva den difinition, som
18 35 års författning lemnar, är så oegentlig, att den borde
ändras; ty om man håller sig till ordalydelsen, synes den
blott afse den olofliga in- eller utförsel, som sker vid ku¬
ster, och jag hemställer om någon juryman , efter Engelskt
begrepp om den bestämdhet som en lag bör hafva, skulle
kunna, efter denna lag, pliktfälla den som t. ex. i Wadstena
eller i Motala blifvit beträdd roed tullförsnillning eller med in¬
försel af förbjudet gods. Denna difinition på hvad sorn menas
med tullförsnillning, hvilken Utsk:n lemnat oförändrad, ut¬
trycker således, icke det förhållande, som de öfriga §§:ne in¬
nefatta, ty annat är alt aohålla gods, som någon söker i
Iliket införa, och annat är att göra beslag på gods, som är
under forsling inne uti landet. Då emedlertid ifrågavar. för¬
fattning afser båda dessa förhållanden och jemväl så blifvit
tillämpad , anser jag, det Utsk:n icke boi l bibehålla en de¬
finition, som icke uttrycker hvad man menar.
Utsk;n hafva, såsom jag förut nämnt, icke allenast bi¬
behållit utan äfven skärpt de uti denna författning före¬
kommande straffbestämmelser. Jag anser mig vara skyldig
att utmärka hvaruti det består. Utskm hafva nemi. i vissa
Den i April e. m.
61
fall bibehållit de gamla straffbestämmelserna, roen framflyt¬
tat dem så, att det ansvar, som enligt r835 års författning
ägde runi för 3:dje resan, nu skulle följa på andra resan i-
tererad förbrytelse. Jag vill visserligen icke laga lagbryta¬
ren i försvar, hvarken då lian begår ett brott första eller
andra gången, men jag tror det vara en stor skilnad emel¬
lan om den brottslige straffas så strängt, sorn denna lag
stadgar, andra eller tredje gängen, och jag anser det vara
nog, om han först tredje gången straffas så hardt. Jag skulle
derföre önska, att Ulsk:n ville låta den gamla författningen
i detta afseende förblifva gällande.
Men jag har äfven några anmärknir att göra i afseen¬
de på sjelfva straffbestämmelserna. 18>5 års författning stad¬
gar, att den, som första gången beträdes med ifrågavar. för¬
brytelser, skall böta godsets halfva värde, andra gången bela
värdet och tredje gången dubbla värdet, samt dessutom
nied arbete vid correct.hu? eller arbetsinrättning i ti måna¬
der till a år. Efter min öfvertygelse står detta arbiträra
bestraffningssätt i strid nied den grundsats, som i afseende
på brottinålslagar bör gälla; och med undantag af bränn-
vinsbränningsförfattningen, sorn gått paralelt med tullförfatt¬
ningarna, tror jag ingen illiberalare lag än denna finnas, in¬
gen författning, som under form af ekonomisk anstalt ur så
skarp sorn denna. Jag tror icke att den har sin like äfven
i de länder, der förbudssystemet herrskar. Jag vill visser¬
ligen icke förlama lagstiftningen och hindra införandet af
sådana conlroller, hvilka må anses böra till prohibitivsyste-
niet. Jag hyllar icke lagförbrytaren, icke tullförsnillaren
eller bedragaren; men jag tror att man med denna afsigt
ändå kan komma till den mildhet i lagstiftningen, som nu
endast anlydes j ingressen till i835 års förordning, nemi.alt
icke den laglydige medborgarens anspråk på husfrid må äfven-
tyras. Lagstiftningen bör väl vara sträng, men icke, såsom
nu är fallet, inhuman; den bör innefatta correctiv emot för¬
brytaren, men aldrig bör sådant förhållande få förefinnas,
som enl. nu föreslagna lag kunna inträffa, ty jag tror mig
nästan kunna roed siffror bevisa, att jag kan fela emot alla
de stadganden i TVlissg.btn, der man med penningar får böta,
och ändå icke hinna upp till så stor summa, som då jag
förbryter mig mot denna författning till ett värde af iooo r:dr,
isynnerhet om det är en itererad förbrytelse. Detta är lik¬
väl icke rätt, ty hvarje lagstiftning bör bestämma ett maxi¬
mum, öfver hvilket straffet icke får gå, och domstolen må
äga rättighet att arbilrera deremellan. Jag anser det 1'gga
mycken vigt derpå, att vi stifta goda lagar, milda lagar,
men likväl svarande emot ändamålet, så att vi må finna go¬
da tillämpare, hvilka tillämpa lagen så, att icke håret må
vesa sig på deras hufvuden , när de skola tillämpa sådana
straffbestämmelser på förseelser, hvilka visserligen äro brotts¬
liga, men dock af en mera negativ beskaffenhet. Tullför-
6a
Den i April e. m.
snillaren bestjäl icke Staten på hvad den redan äger, och
uti denna omständighet ser jag en stor skilnad emot den art
af brott, med hvilka man velat jemföra tullbrotten, nemi.
tjufnadsförbrytelser. Brott emot tullförfattningarna blifva
visserligen bedrägeri, men de blifva icke stöld. Jag anhål¬
ler derföre att Utsk:n ville fästa mera afseende på sjelfva
grundprinciperna för broltmålslagstiftningen, och icke såsom
nu stadga så olika straff för den, som t. ex. Jurendrejar in
en packa silke, värd kanhända i5 r:dr, och den som olofli-
gen införer t. ex. kläde eller andra varor, värda mångfall-
digt högre belopp; ty den enes tillgörande ar lika omora¬
liskt som den andres, och Slaten bör icke, den ena gången
mer än den andra, förtjena derpå genom högre bötesbelopp.
Dessa böter utgöra visserligen en sportel åt tullbevakningen,
men icke bör man vid lagens stiftande göra alltför stort af¬
seende derpå. Dessutom ligger det redan ett correctiv der¬
uti, att conllscation alltid åtföljer förseelsen, äfvensom att
godset blir förbrutet, och Staten samt beslagaren således få
sin andel i alla fall. Jag tror att det kan tåla vid ett be¬
grundande, huruvida man icke året 184r kunnat tillväga¬
bringa en annan väg för ifrågavar. lagstiftning, än den Ulsk:n
följt. Sådana hafva mina åsigter varit i afseende på grund¬
satserna för denna författning; de hafva icke särdeles kom¬
mit i betraktande inom Utsk:n, derföre att man ansett det
omöjligt att åstadkomma någon förmildring uti, eller någon
mera lämplig form för denna lag; men jag tror likväl, att
tider komma, när man inser huru olämpligt det är att iso¬
lera sig i afseende på den ekonomiska lagstiftningen ifrån de
grundsatser, som gälla för brottmålslagstiftningen.
I afseende på detaljerna har jag äfven några anmärkntr
att göra. Jag har nämnt, att jag önskar det Utsktns förslag
att framflytta de straffbestämmelser, som tillförene varit
stadgade för tredje resan itererad förbrytelse till andra re¬
san, må afslås samt i8J5 års författning derutinnan förblifva
gällande. Äfvenledes får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att ordet ”fabriksombudsman” bör ur förslaget utgå. Jag
åtminstone känner icke alt några sådana numera finnas. Men
det är hufvudsakl. i afseende på den stora principfrågan om
h us v i s i t a t i on e n, som jag vill yttra mig, och jag bekän¬
ner, att jag emot densamma är fiendtligt sinnad. Jag har
försökt, så godt jag förmått, att få en annan form för den
utstakad, men förgäfves. Jag har för ingen del velat sätta
mig emot visitationsrätten, men jag har uppdragit en skil¬
nad emellan tvänne olika förhållanden i detta afseende,
nemi. emellan så till sägandes rörliga och orörliga varor.
Med rörliga varor förstår jag då allt gods, som är. under
transport, som med ett ord icke framkommit till sin desti¬
nationsort; med orörliga åter menar jag det gods, som redan
finnes i trafikantens eller köpmannens hus, magazin eller va¬
rubod. 1 afseende å de förra må visitation vara tillåten,
Den t April e. m.
63
men icke ronde de sednare eller s. It. orörliga varorna; och
jag anser det vara förnärmande mot husfriden, om en per¬
son skall nödgas underkasta sig visitation i sina egna rum,
derföre att det faller någon in att misstänka honom. Man
säger visserligen, att om undersökniogsmannen icke finner
något olofligen infördt gods, blir han straffad med böter
från 5o till 3oo r:dr; men jag hemställer,' huruvida någon af
oss skulle vilja, på sådana villkor, låta en person visitera
våra enskilda boningar, eller om man kan anse påföljden
adseqvat till de olägenheter, som härigenom kunna för den
redlige medborgaren uppstå. Dessutom kan den händelse
inträffa, att visitatorn icke mäktar betala dessa 5o eller 3oo
r:dr. Yi veta hvilka betydelsefulla och olyckliga tilldra¬
gelser vid husvisitationer inträffat; vi veta huru dervid tillgått;
blod har flutit, och menniskooffer fallit; allt visar att nationen
icke är böjd för husvisitationer. Jag vill visserligen icke söka
bibringa någon annan min öfvertygelse om olämpligheten af
husvisitationer, emedan hvar och en lärer fattat sitt beslut
i detta afseende; men jag kan icke underlåta alt yrka, att
allt hvad som uti 32 och 33 §§:na finnes stadgadt om den
s. k. husvisitationen må utgå och endast den visitationsrätt
bibehållas, som medför den controll jag velat tillåta. Man
säger att vår kust är vidsträckt, bevakningen svår, ali man
icke alltid kan följa lurendrejaren på spåren o. s. v. Detta
medgifver jag, men må då Staten hellre gå i mistning af en
tullintrad, än att husvisitation efter det lurendrejdade god¬
set tillåtes. Deremot kan man å andra sidan säga, att då
denna författning är så sträng att den felande sättes på fäst¬
ning och allt som anhålles blir confisceradt, ligger deruti
ett tillräckligt correctiv; och då dertill kommer, att tullbe¬
vakningen kostar Staten högst betydliga summor, ända till
5 å 600,000 r:dr om året, är det motbjudande för mig att med¬
gifva husvisitationsrättigheten. Kan icke tulltjenstemannen
på kusten eller under transporten gripa det olofliga godset,
må då detsamma hellre gå hans näsa förbi , än att vi må
tillstädja honom ifrägavar. rättighet.
Jag har äfven något att anmärka i afseende på den s.
k. visitationen på kroppen; jag anser den visserligen hård,
men yrkar icke dess borttagande; om jag packar på mig
olofligt gods , ina jag vara underkastad visitation och varor¬
na confiscation. Denna visitationsrätt må således qvarstå,
men de bestämmelser, som 35 §:n innehåller i detta afseen¬
de, äro icke fullt lämpliga. Der stadgas visserligen att en
qvinna skall visiteras genom en tillkallad person af samma
kön, men hvilken skall denna tillkallade qvinna vara, hvar
skall man finna någon passande till denna förrättning, eller
skall man anlita bevakarens egen familj? Jag tror att man
måste i detta hänseende förfara med största varsamhet.
I afseende på straffbestämmelsernas förvandling anhåller
jag äfven att göra en erinring. Här stadgas a:ne sing af
64
Den i April e. m.
straff, nerol, böter samt fängelse, dels med, dels utan
arbete. 62 §:n "Stadgar , att hvad af böterna ej kan gäldas
skall till fängelse förvandlas, d. v. s. att om någon är dömd
att böta 100 r:dr, men blott äger 5o, tager man af honom
dessa 5o r:dr oell han får Silta i häkte för de återstående
5o rtdr. Detta kan jag icke godkänna; ty den sakfällde kan
på detta sätt möjligen få silta lika länge i häkte, som om
han ingen t i I Igäng baft, och detta anser jag vara oförenligt
med lagstiftningens allmänna grunder. Vår allmänna lag
stadgar, alt den sorn icke kan böta fullt får undergå Lropps-
eller fängelsestraff för alltsammans. Jag skulle således tro,
att äfven denna omständighet tål närmare eftersinnande,
helst den ekonomiska lagstiftningen bör foga sig efter de
grunder, hvarpå broltmålslagstiftningen hvilar. På grund af
dessa anmärkntr, för hvilkas vidlyftighet jag anhåller otn
R. o. Ad:s ursägt, begär jag återreroiss, under yrkande att
Utskm må omarbeta förslaget efter mildare grundsatser.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Äfven
jag anhåller att få yttra några ord öfver detta betänk, i sin
helhet, under hopp att en återreroiss af detsamma måtte be¬
viljas, på grund af' de anmärkn:r Frih. Leijonhufvud redan
framställt och dem jag nu kommer att anföra, utan att vi
må behöfva debattera hvarje särskild punkt i förslaget. Enär,
vid pröfningen of tulltaxan, det liberala tullsystemet icke
kunnat göra sig gällande bos Rikets nu församlade Ständer, utan
man ansett förbudssystemets bibehållande ännu vara behöf-
ligt, hafva Ulsktn, dä de lill följd af inkomna motioner be¬
handlat detta ämne, trott sig böra föreslå skarpa controller
lill förekommande af oloflig in- eller utförsel af varor, på
det att R. St:s fattade beslut malte kunna ställas i verket
och icke stå såsom tomma, betydelselösa ord på papperet.
Riktigheten af denna princip inser jag äfven och önskar att
den må följas samt iakttagas så långt som sig bör; men jag
kan icke gå in på den princip, som hos den prohibitiv! sin¬
nade majoriteten inom Utskm gjort sig gällande, hvarigenom
controllerjngs- eller visitationsrätten blifvit sträckt alltför
långt och djupt ingripande på medborgarens husliga och en-
skildta område. Bland de första lagar, som i Sveriges rike stifta¬
des, var den afMagnus Ladulås stadgade husfriden. Den
ansågs då såsom helig och blef äfven sedermera så ansedd,
ända till dess den, under upplysningens och civilisationens
framsteg, någon gång måste brytas till följd af politiska in-
Iressen. Denna medborgarens största helgedom har seder¬
mera, under sken af Statens intresse, allt mer och mer blif¬
vit förminskad och omsider, enligt sammansatta Utsktns för¬
slag, kommit derhän, att den laglydige medborgaren måste
öppna sina dörrar, sina lås, sina innersta gömmor för den
mer eller mindre nitiske beslagaren, hvilken nu icke en gång
må-
Den i April e. m.
65
måste stödja en sådan åtgärd på en angifvelse, utan utöfvar
den efter eget godtycke. Denna rättighet kan urarta till
hämnd, till ohyggliga tilldragelser och uppträden in. m.,
hvilket jag nu icke vill uppräkna. Under Utsktns samman¬
träden hafva åtskillige ledamöter med gill tiga skäl och på
klara grunder sökt bevisa olämpligheten af det lagstadgande,
som nu förefinnes i 33 §:n; de gjorde alla möjliga försök alt
få denna § utesluten ur förslaget, men förgäfves; ty den
majoritet, sorn dicterat alla besluten, har ansett den recon-
ventionsrätt 39 §:n tillerkänner den, hos hvilken husvisitation
blifvit verkställd, utan att några confiscabla varor anträffats,
utgöra en tillräcklig ersättning fö1' medborgaren. Denna er¬
sättning utgöres af några r:dr, hvars belopp domaren be¬
stämmer emellan 5o r:dr såsom minimum och högst 3oo för
hvarje särskildt undersökt rum eller lägenhet, på sätt 3g §:n
stadgar. Jag vädjar till eder, mine herrar! kan ens denna
pekuniära ersättning vara någon ersättning för det obehag
den frie medborgaren genom visitationen tillskyndats? Kan
denna ersättning eqvivalern den misstanka, som emot honom
uppstått? Och kan den fläck, som i följe häraf blifvit satt
på den redlige medborgarens goda rykte och heder, aftvås
med någon pekuniär ersättning? — De ledamöter, som i
Utsk:n genomdrifvit denna sats, ansågo, att då undersökning
efter tjufgods får anställes, borde också visitation efter tull-
försnillade varor få äga rum. Men uti förra fallet är sjelf¬
va factum bestämdt, nemi. att brottet blifvit begånget, hvar¬
emot i sednare händelsen undersökningen skall utvisa huru¬
vida brottet blifvit föröfvadt eller icke. Den stora skilnad,
som uti dessa olika förhållanden ligger, har jag och de med
mig lika tänkande förgäfves sökt bevisa inom sammansatta
Utsktn. Må derföre visitationsrätten med all möjlig sträng¬
het utöfvas på de ställen 32 §:n r, i och 3 momtn omtala;
men må den icke sträckas längre, och låtom oss icke, genom
antagande af ett »både till sin syftning olämpligt och till sin
natur för Svenska folket förhatligt lagstadgande, frånskänka
oss eller Svenska folket något af vår ännu återstående fri¬
het, till hvilken jag hufvudsakligen räknar husfriden.
Det är lätt att skänka efter denna rättighet, men svårt, kan¬
hända omöjligt, att återfå densamma. Jag anser derföre
Utsk :ns i detta hänseende gjorda förslag, äfvensom i afseen¬
de på den s. k. visitationen på kroppen, samt att visitation
ittan äfventyr af böter må kunna anställas å den sora förut
för oloflig in- eller utförsel af varor blifvit straffad , icke
vara fotad på någon rättslära och protesterar mot detsam¬
ma. För öfrigt förenar jag mig hufvudsakligen med Hrr
Hallings och Ekholms reservationer, äfvensom uti de an-
märkntr Frih. Leijonhufvud nyss framställt, och anhåller på
grund deraf om återremiss af detta betänkande.
23 H. o
66
Dc n t April e. m.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då R. o. Ad. fattade det
beslut, att icke punktvis genomgå detta betänk., hade jag
ämnat inskränka mig till att göra några anmärkntr vid vissa
§§, för att vid den återremiss, jag förmodar blifva en följd
af denna discussion, få dem pröfvade af de sammansatta
XJtskrn; men, då jag nu går att framställa dessa anmärkn.'r,
finner jag mig likväl af 2:ne föreg:de talares anföranden för¬
anlåten att yttra mig öfver sjelfva författningen i allmän¬
het och de uti densamma antagna principer. Jag har, hvad
min person beträffar, vid discussionerna om tulltaxan , till¬
räckligt gifvit tillkänna, alt jag tillhör deras antal, som ön¬
ska en liberalare tull-lagstiftning. Denna åsigt gjorde sig i
de flesta fall gällande inom detta Stånd , men icke i de öf¬
riga Stånden, och troligen kommer denna de öfriga Ståndens
åsigt att bestämma tull-lagstiftningen vid denna riksdag. Vid
sådant förhållande finnér jag det likväl icke stå väl öfver¬
ens, att den, som hyser liberala åsigter i afseende på tull-
lagstiftningen, derföre bör hafva liberala åsigter i afseende
på tullcontrollerna, och jag måste bekänna, att jag icke för¬
står hvad som menas med liberalitet i fråga om controller.
Vid controll fäster jag åtminstone begreppet om stränghet
och allvarsamhet, och vill man i stället för skarpa control-
ler hafva lösa och slappa, blir det ungefär detsamma som
att hafva inga. Deremot synes mig allvarsamma controller
stå fullkomligt tillsammans med en fri tull-lagstiftning, ty då
controller äro nödvändiga, böra väl de, ehvad princip för
tull-lagstiftningen man än antager, vara så beskaffade, att de
åstadkomma det resultat man afser. Jag skulle anse det ut¬
märka en känsla af förtrytelse, om jag, derföre att mina åsig¬
ter i afseende på tull-lagsliflninger, icke galt igenom , skulle
ifra för slappa controller, och efter min tanke borde den
del af representationen, som önskar ett liberalare tullsysleme,
icke motsätta sig, alt, äfven under ett förbudssysteme, con-
trollerna må vara stränga, ty orikligheten af sistnämnda sy-
steme visar sig då lättare och olägenheterna deraf kunna
icke försvaras med påstående om bristande controll. Jag
måste derföre yrka stränga controller.
Man har isynnerhet fästat sig vid den s. k. husvisita-
tionen. Jag anser denna rättighet , eller snarare pligt för
dem som skola handhafva lagen, vara nödvändig, ehuru jag
medger att det ligger något afskräckande i delta ord, och
att opinionen inom landet är stämd emot detsamma. Jag
vill äfven göra afseende på denna opinion och erkänna att
husvisitationen är ett ondt, — men ett nödvändigt och ound¬
vikligt ondt. Då vi icke hafva och aldrig kunna få ens så
stark bevakning, att vi, liksom med en gränscordon, omgifva
våra kuster och derstädes förmå upptäcka allt gods som i
Riket olofligen införes, är det nödigt al! bevakningen jemväl
utsträckes öfver gränsen in uti landet, så att den, som väl
lyckats få sina varor genom gränsbevakningen, icke derföre
Den i April c. m.
07
må vara saker för beslag. Det är synnerligen för det alt
den störer husfriden, sorn man anser husvisilationen vara ett
så stort ondt; men jag hemställer huruvida man icke fästat
ett oriktigt begrepp vid hvad som med husfrid menas. Den
husfrid, hvarom lagen försäkrar hvarje medborgare, matte
icke störas derigenom, att lagens organer efter bestämda före¬
skrifter undersöka huruvida eli lagbrott blifvit begånget, och
icke vill man väl med husfridens helgade namn afse, att ett
värn eller ett skydd lemnäs åt lagbrytaren. Lagen tillåter
i andra fall undersökningar i den enskildes boning. Icke
äger rånaren eller mördaren eller tjufven skydd af husfri¬
den. Hvarföre skall då lagbrytaren i ett fall äga större skydd
un i ett annat, eller hvarföre bör 1111 Iförbrytaren mera skyd¬
das? Jag ser icke att husfriden störes mera i den ena hän¬
delsen än i den andra. Dessutom, då jag känner att en så¬
dan rättighet är medgifven vissa af Staten antagna personer,
kan det icke anses såsom en kränkning af min husfrid, om
lagens tjenare inträda i mitt hus, för att uti ifrågavar. hän¬
seende anställa en undersökning. Man bör äfven ihågkom¬
ma. att samma lag, som medger vissa tjenstemän denna visi—
tationsrätt, äfven innehåller ganska stränga straffbestämmel¬
ser om en sådan undersökning verkställes utan skäl och
lemnar i sådant fall den förorättade rätt till reconvention.
En värd talare har nyss yttrat, att i andra länder, som
vilja bära namnet af civiliserade, bar man sökt komma till
sådana lagbestämmelser, att dylika stränga och mot känslan
stridande lagbud icke finnas, äfvensom alt ett lands lagar i
detta afseende innebära en pregel af dess civilisation. Jag
deremot tror, att icke något land , äfven der civilisationen
kommit till sin högsta utveckling , ansett sig hafva brustit
uti civilisation derigenom, att en sådan rättighet blifvit med-
gifven. Uti allmänna tidningarna har jag sett, att man kallat
TJtsktns förslag för en Rysk lagstifning. Jag känner visserligen,
att denna visitationsrätt är tillåten uti Ryssland ; men jag vet
också, att den finnes uti Preussen, Frankrike, Norra Amerika,
Danmark m. fl. länder. Man liar äfven sagt , att denna
rättighet icke är medgifven uti England. Jag får då endast
hänvisa till Wilhelm lV:s parlamenlsact, publicerad år i833,
der det stadgas: att tulltjensteman, som anmäler sig att vi?-
sitera, har rättighet att, då han åtföljes af en constapel eller
polisagent, hvarje tid på dygnet ingå och göra undersökning
i hvad hus som helst, i bodar, källare, varumagazin, rum
eller annan lägenhet; att i händelse af motstånd uppbryta
dörrar, kistor och skåp samt taga allt olofligt gods, som der
finnes, och leverera det till närmaste tullkammares vård; att
en sådan rättighet är medgifven för tulltjenstemannen, icke
allenast inom hans eget districl, utan äfven derutom, och
grundar sig på en fullmakt, utgifven af skattkammarrätlen,
(a right of assistance under the seal of the court of exchequer,)
■hvilken fullmakt varar under hela den regeringstid, under
68
Den i April e. ra.
hvilken den Sr utfärdad och 6 månader derutöfver. En så
vidsträckt visitationsrätl äger ruin i det fria England med
dess liabeas corpus-act, och detta land bör väl anses såsom
civil iserad t!
En värd talare har anmärkt, att Utsk:n bort i i §:n
af förslaget införa ett förtydligande och bestämdare uttrycka
hvilka frågor författningen omfattar. Utsktn hafva i detta
afseende icke ansett sig böra göra någon förändring uti nu
gällande förordning af d. 12 Dec. i835, och jag kan icke
heller medgifva att något förtydligande erfordras, då det är
uttryckligen nämndt, att 1 cap. handlar örn oloflig införsel
eller utförsel af varor, samt ansvaret derå. Skulle något
förtydligande ske, borde man förändra sjelfva rubriken af
författningen , som nu beter : "K. M:s nåd. förordning lill
förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor”;
men att införa ett förtydligande i 1 cap. 1 §:n anser jag
olämpligt.
Jag återkommer nu till den stränga princip man ansett
vara stadgad i detta betänk, och måste dervid påstå, att den
är alldeles icke strängare, enl. Utsktns förslag, än den enl.
gällande författning hittills varit. Visserligen medgifver jag,
att författningen så lill vida stadgar strängare straff, som den
påföljd, hvilken förut ägde rum för ett brotts föröfvande 3:e re¬
san, nu blifvit i vissa fall framflyttad till 2tdra resan. Så är t.
ex. förhållandet i 6, 7, 8 och 9 §§:na; men Ulskm ansågo
denna skärpning böra äga rum derföre, att dessa stadgan-
den afse dels tjenstemän, dels personer, af hvilka man borde
kunna fordra ett mera samvetsgrannt iakttagande af lagar¬
na. Jag vill likväl nämna, att jag icke skall hafva något
emot om dessa stadganden förmildras. Man har dock egent¬
ligen ansett Utskms förslag vara strängare i afseende på den
medgifna rättigheten alt i hus eftersöka olofligen infördt gods.
Jag erkänner likväl icke, att Utskms förslag i detta afseende
är strängare än 1835 års förordning, ulan skulle snarare
påstå alt Utskins förslag är mildare; ty, då efter sistnämn¬
da förordning husvisitation kunde anställas af nästan alla
lägre tulltjenstemän m. fl., till och med of kustvakter, är
denna rättighet enl. Utskms förslag inskränkt till ”krono¬
fogde, tullkammareföreslåndare och kustchef, länsman, lands-
eller sladsfiscal, hvar och en inom sitt t jens tgöri ngsd i s ti-ic t,
samt af sådane ordin.tjenstemän , som för särskildta tillfällen
af K. General-tullstyrelsen dertill förordnas.” Rättigheten
att verkställa en sådan visitation är således inskränkt till
färre personer än förut. Det enda afseende, hvaruti för¬
slaget är vidsträcktare, består deruti, att Utsktn borttagit
den bevisningsskyldighet undersökningsmannen enl. 1835 års
författning hade, att då han uti boningsrum anträffar och
under beslagsanspråk anhåller gods, bevisa att godset i hu¬
set inkommit inom 48 timmar. Denna bevisningsskyldighet
hafva Utskin borttagit af det skäl, att densamma innebar
D e n t April e. ra.
g9
den största orimlighet; ty om en beslagare anträffade ett
stort parti med olofligen införda varor, så vore dessa väl
förbrutna, men om lian icke kunde visa , att samma varor
inom 48 timmar inkommit uti huset, straffades lian med
suspension och böter, hvaremot det förbrutna godset till¬
föll Kronan. Beslagaren skulle således straffas, oaktadt de
olofliga varorna vore anträffade och förbrutne samt brottet
uppdagadt och erkändt. Utskin hafva derföre borttagit den¬
na bevisningsskyldigbet, dels derföre att den, såsom jag nyss
nämnt, innebar en orimlighet, och dels derföre, att om den
skulle kunna åstadkommas, så utvisade den att beslagaren
begått ett tjenstefel, då han icke förut gripit varorna; ty
utan att han förut varit dem på spåren och förföljt dem,
lärer han svårligen kunna tillvägabringa någon bevisning i
detta afseende.
Frih. Leijonhufvud har klandrat Utsktns förslag derför
att det icke skulle göra någon skilnad mellan varor, som
äro under forsling, och varor som kommit till sin bestäm¬
melseort. Denna skilnad hafva Utskin dock iakttagit, då de
ansett att undersökningsrättighet af under forsling varande
varor finge tillkomma alla tulltjensteman, hvaremot under¬
sökning icke kunde anställas af andra personer, än dem jag
uppräknat, då varorna framkommit till packhus, magazin
eller boningsrum, med ett ord, till sin bestämmelseort.
Då man emedlertid anser denna lag vara så sträng och
till och med drakonisk, som jag tror någon yttrat, hem¬
ställer jag hvilketdera lagens stadgande är strängare, är me¬
ra drakoniskt, att t. ex. en fattig husfader, som, för att
frälsa sin familj ifrån hungersdöden, begår inbrott och till¬
griper några persedlar, skall uppdragas på påle och hud-
flängas, eller att en person, som vanligtvis är i bättre vill¬
kor, men af egennytta och slem vinning söker undansnilla
Staten en inkomst och att rikta sig på ärliga medborgares
bekostnad, straffas derför blott med förlust af de varor han
sökt olofligen införa, samt med böter, eller, om han dertill
ej äger tillgång, med lämpligt fängelse. Månne man, vid
sådant förhållande, kan påstå att detta Utsk:ns förslag åsyf¬
tar införandet af en drakonisk lagstiftning? Jag tror det icke.
Hvad beträffar anmärkt), om rättigheten att visitera på
kroppen, så är det erkändt, att då så mycket underslef sker
vid trafiken emellan mera besökta gränsorter, och så mycket
gods af högt värde , men af ringa omfång, der kan införas
förstucket under kläderna, mäste en sådan undersöknings-
lält äga rum. Den existerar också i de flesta länder, och
till stöd för detta mitt påstående vill jag citera några ord
af Danske författaren Gr. Sponneck, som för dess förl. år
utgifna, erkändt förtjenstfull, arbete om tullväsendet i all¬
mänhet och det Danska isynnerhet, af vår Konung erhållit
guldmedaljen med påskrift: lilis qvorum meruere labores.
Han yttrar sig sålunda: ”Undersökning å personer kan icke
7°
Den i April c. m.
undvikas, ty det finnes icke så få och, med afseende på det
tullbelopp de till statscassan kunna inbringa, icke så allde¬
les obetydliga varusorter, för hvilka lull i annat fall aldrig
skulle kunna utkräfvas, t. ex. de flesla juvelerare-och guld¬
arbeten, spetsar, band in. m. Derföie finner man också
detta slags undersökning bibehållen till och med i de län¬
der, t. ex. England, hvarest personliga friheten anses säkrast
skyddad.”
I afseende på framställd anmärkn. emot stadgandet, att
när något resande fruntimmer misstankes hafva på sig för¬
stucket gods, kan undersökning ske af tillkallad qvinnsper¬
son, vill jag icke tro talarens mening hafva varit, att delta
stadgande skulle vara olämpligt derföre, att en sådan under¬
sökning förrättades af en qvinna, ty del fordrar väl sedlig¬
heten; utan lärer väl talaren hafva afsett såsom olämpligt,
att, då man meddelade ett sådant stadgande, man icke tilli¬
ka bestämde hvilka qvinnor skulle verkställa visilationen.
Jag medger äfven att denna anmärkn. kan vara ganska rik¬
tig, men vill deremot erinra, alt en ändamålsenlig åtgärd
härutinnan kan tillvägabringas frän K. General-tullstyrelsens
sida, om styrelsen finner nödigt att, emot särskildt arfvo¬
de, antaga qvinnspersoner för detta ändamål. Undersökning
på kroppen kan visserligen anses medföra chikan, men man
har likväl icke hört omtalas att någon chikan i detta af¬
seende blifvit resande, vare sig af man- eller qvinnokönet,
tillfogad, och della bör räknas tulltjenstemännen till godo;
deremot hafva många beslag vid dylika tillfällen skett, utan
att någon egentlig undersökning verkställts, ty blotta botei¬
sen att anställa visitation har förmått den misstänkte att
framlemna undanstucket gods.
Man har äfven påstått, att de stränga stadganden, som i
afseende på undersökning i lius efter olofligen infördt gods
redan finnas, föranledt förskräckliga uppträden; men jag
skulle förmoda att man icke behöfver dervid fästa alltför
mycken vigt. Visserligen har det inträffat, att då rättig¬
heten till husvisitation första gången blifvit utöfvad på ett
ställe, liar tumult uppstått och lill och med blod någon
gång flutit; men bar man handlat med kraft och icke låtit
afskräcka sig utan i föreskrifven ordning fullföljt dylika för¬
rättningar, har lagen nog omsider blifvit respecterad. Det
har således varit det felaktiga i sättet alt tillämpa lagen ,
som föranledt sådana uppträden. Men äfven om vid sådana
tillfällen något blod skulle flyta, äfven om något mennisko¬
lif spilldes, anser jag sådant bättre, än att lagarne ansvars¬
löst trampas under fotterna.
Den anmärkn. man gjort emot 62 §:n och der bestämda
bötesförvanling må pröfvas af dem, som äro lagkunnige, och
en förändring härutinnan vid återremissen beviljas, om an¬
märkningen är riktig. Jag vill dock fösta uppmäi ksamhe-
ten derpå, att uti nu gällande 62 § är en norm för fän¬
Den i April e. m.
7‘
gelsetiden utsatt, då det nemi. stadgas attingen må för bri¬
stande bötestillgång längre än ett år i fängelse bållås, ehvad
belopp böterna må utgöra.
Sedan jag nu i allmänhet besvarat de anmärkntr, som
här blifvit gjorda vid Ulsktns förslag, anhåller jag att i
korthet få framställa några erinringar vid betänk. , för att
få desamma tagna i öfvervägande vid Utsktns behandling af
detta ärende, efter den ålerremiss jag förutser. Jag behöf-
ver hufvudsakligen blott åberopa min reservation.
21 §:n i i835 års förordning lyder sålunda: ”Den, som
förfärdigar, brukar eller låter bruka falsk stämpel eller in¬
segel å varor, sorn uro inom eller utom Riket tillverkade,
straffes på sätt 8 cap. i §:n 2 mom. Missg.btn förmår, och
vare det falskt stämplade godset förbrutet.” Utskm hafva
gjort delta tillägg: ”såvida detsamma icke bevisligen på god
tro kommit i annan mans hand.” Detta tillägg anser jag
öfverflödigt och utgöra en vägledning för lagbrytaren att
draga sig undan straff: det bör derföre utgå eller ett ytter¬
ligare tillägg införas näst efter orden ”kommit i annan mans
hand,” så lydande: ”och vare lag då, såsom i 11 §:n säges.”
Vidare hafva Utskm bibehållit 27 §:ti i 1835 års författ¬
ning oförändrad. Denna § handlar om beslagarens andel
och stadgar att beslagaren får ^ af godset och bötesbelop¬
pet, då godsägaren anträffas och till ansvar fä lies, men endast
^ om ansvarsskyldig ägare eller forslare icke anträffas,i hvil¬
ken sednare händelse några böter naturligtvis icke komma
i fråga. Jag skulle härutinnan önska den förändring, att besla¬
garen alltid erhölle och Krohän det öfriga. Föreskriften var
ock sådan tillförene, men vid 18 54 års riksdag vidtog man dea
förändring, jag anmärkt, derföre att man trodde sig genom
detta stadgande gifva tullbetjeningen en ytterligare uppma¬
ning att gripa godsägaren; men denna uppmaning, om den
behöfves, har beslagaren ändock deri , att om han icke gri¬
per godsägaren, får han blott sin andel i godsets värde, men
några böter kunna icke då tillfalla honom; och jag kan
således icke gilla motivet för den förändring i afseende på
beslagarens andel, som i835 års förordning gjort. Jag kan
icke tillerkänna Kronan någon rättighet att göra sig en vin¬
ning af beslagen, ty Kronan bör blott godtgöras de kostna¬
der, som erfordras för beslagens laga behandling. Tullfisca-
len skall t. ex. hafva 12 proc. af de beslagsmål han vid
domstol utför o. s. v. Det är derföre nödigt att Kronan
åtnjuter någon andel, såsom af inkomsten, men de öfriga
böra tillfalla beslagaren, hvilkens nit och verksamhet kati
vara vida större, om han å kusten gör beslag å olofl. infördt
gods, utan att han förmår gripa godsägaren, ty denne kastar
varupackan ifrån sig och springer, hvaremot tull bet jenten
icke kan fullfölja honom, utan måste försäkra sig om pac¬
kan och åsidosätta godsägarens gripande. I annat fa 11 fin¬
nas alltid någre andre af lullförsnillarne tillstädes, som
72
De 11 i A p ri 1 e. ra.
berga varorna, och tulltjenstemannen går möjligen i mist¬
ning båiJe af varorna och godsägaren. Deremot löper han
vida mindre äfventyr vid en husvisitation, men har säkrare
åtkomst till godsägaren och får likväl j| på sin andel. Jag
skulle äfven önska ett tillägg vid samma 27 § af innehåll,
att beslagareandelen alltid befriades från bevillning. Jag
medgifver visserligen, att detta stadgande egentligen borde
finnas uti bevilln.förordningen, men jag har icke varit i till¬
fälle att begära detsammas införande derstädes och jag tror
icke något hinder vara att det införes här. Denna min be¬
gäran grundar sig derpå, att ända till år i835 var icke be¬
slagareandelen underkastad bevilln., emedan man ansåg den
vara erlagd med den ^ af godsets värde och af böterna som
tillföllo Kronan; men som icke något bestämdt stadgande i
nu gällande bevilln.förorda, förefinnes i detta afseende, har
man sedermera ålagt beslagareandelen bevillning. I K. för¬
ordningen om Sveriges skeppsfart och handel af den 28
Juli 1724 stadgades, att inga andra afgifter skulle läggas på
confiscerade varor och penningeböter, än den vanliga een-
tonalen till Wadstena krigsmanshus, och uti ett rescript till
Kammarrätten af d. ig Juli 1814 förklaras, att beslagarean-
delar af confiscerade varor och böter i confiscationsmål be¬
frias från bevillning. Af dessa skäl begär jag således, alt det af
mig föreslagna tillägg må här införas, oaktadt det egentligen
borde stå i bevilln.förordningen.
Vid den 28 §:n, hvilken Utsk:n icke heller förändrat,
får jag göra en anmärkning. Den lyder nu sålunda: ”upp¬
täcker någon, att utländska tillverkningar blifvit stämplade
såsom Svenska, eller att tullstämpel falskeligen blifvit satt å
dylika till införsel lofgifna tillverkningar; njute han, enär
den brottslige varder lill brottet lagligen förvunnen, jemte
sin beslagareandel, af Kronans medel en belöning af 5oo rdr.”
Jag anser nemi., att orden ”till införsel lofgifna” böra ur
denna § utgå, ty falsk tullstämpel kan sältas likaväl å till
införsel förbjudna varor som å till införsel lofgifna, och då
måste förtjensten att upptäcka sådant vara lika stor i det
ena som i det andra fallet.
Uti 2g §:n hafva Utskrn föreslagit ett nytt morn., emot
hvilket jag hufvudsak!, ingenting har att invända, emedan
det grundar sig på K. kungörelsen d. 14 Apr. 1837, men
det står icke i complett öfverensstämmelse härmed. Jag
skulle derföre önska en förändring uti redactionen, sådan
sorn jag fö resia gi t den uti min reservation, hvilken jag icke
nu vill uppläsa. Utsk:n hafva nemi. i sitt redactionsförslag
ålagt tullfiscalen alt, då beslag verkställes, utan att godsets
ägare ertappas, införa kungörelse i Statstidningen, men denna
skyldighet blir svår att uppfylla för denne tjensteman, hvar¬
emot domstolen kan lätt verkställa en sådan åtgärd. Åkla¬
garen har visserligen gjort detta förut, då han dertill varit i
lill-
Den i April e. m.
tillfälle, men jag måste bestrida att sådant göres till dess
åliggande, emedan åklagarekallets utöfvande vid flera sär¬
skilda domstolar lägger hinder i vägen härför, hvaremot
domstolen lämpligare kan och bör detta åliggande verkställa.
Jag skulle derföre önska antagandet af den redaction jag i
min reservation föreslagit, och hvilken är densamma, som
afdelningen inom Ulsk:n tillstyrkt men Ulsk:n afslagit.
Jag kommer nu till 34 §-'n afUtsktns förslag, (motsva¬
rande 3a §:n i nu gällande förordning), och måste åter något
uppehålla mig vid det ämne, man finner så ömtåligt att vid¬
röra. Det andra mom. lyder sålunda: ”Deremot må sådan
undersökning i de lägenheter, som i 4 och 5 mom. af 32 §:n
äfvensom uti 33 §:n omförmälas, endast kunna' företagas af
kronofogde, tullkammareföreståndare och kustchef, länsman,
lands- eller stadsfiscal, hvar och en inom sitt tjenstgörings-
district, samt af sådana ordin, tjenstemän, som för särskildta
tillfällen af Generaltullstyrelsen dertill förordnas.” Detta
mom. åsyftar en inskränkning, såsom jag förut nämnt, i rät¬
tigheten att anställa visitation i hus efter olofl. infördt gods,
emedan Utsk:n borttagit denna rättighet för alla lägre tull-
tjensleniän. Detta synes mig dock olämpligt, då Utsk:n
tillerkänt denna rättighet sådana personer, som länsmän,
lands- samt stadsfiscaler, hvarföre jag bestrider detta sednare
tillerkännande. Att desse personer skulle bibehållas vid en
sådan rättighet, men alla lägre tulltjensteman derifrån ute¬
slutas, förefaller mig så mycket olämpligare, som dels ett
slikt tillgörande är främmande för de förstnämndes egent¬
liga tjenstebefattning och dels erfarenheten icke ådagalagt
några särdeles lyckliga följder deraf, men väl många miss¬
bruk. Då man således modifierat eller inskränkt rättigheten
att förrätta husvisitation till så qvalificerade tulltjenstemän,
att man i deras sans och omdöme bör finna ett värn emot
lättsinnigt företagna husvisitationer, så bör man äfven ute¬
sluta länsmän, lands- och stadsfiscaler från innehafvandet af
rättigheten till dylika förrättningars verkställande.
Deremot måste jag påyrka det tillägg uti morn., att
emellan orden ”tullkammareföreståndare” och ”kustchef” in¬
föres ”tullfiscal,” hvars befattning i allmänhet är att beifra
brott emot tull-lagarna. Att icke tullfiscal blifvit i mom.
upptagen är ett rent misstag eller förbiseende, härledande
sig deraf att i 1835 års förordning tulltjenstemän äro nämnde
generelt, såsom berättigade att anställa undersökning efter
olofl. infördt gods, afven i bus.
I 4 morn. af samma § hafva Utskln föreslagit förän¬
dring uti hvad motsvarande stadgande, eller 32 §:n 3 mora.
af 1835 års förordning, föreskrifver i afseende pä de forma¬
liteter, som vid en husvisitation böra iakttagas, nemi. att
först, skriftligen derom underrätta borgmästaren och tull¬
kammare- eller tullinspections-föreståndaren, hvilket Utskm
förändrat till ”chefen för stadens polis" samt tullkam-
23 H. io
74
Den i April e. tn.
mare- eller tullinspeclions-föreståndare. Jag sluille önska
att den gamla redactionen i i835 års författning Liefve
bibehållen i detta afseende, men med borttagande af orden
”och tage öfver sådan meddelad underrätt!Ise bevis.” Skälet
till mitt yrkande om dessa ords borttagande ligger förnäm¬
ligast deruti , att det understundom är svårt för beslagaren
att få ett sådant bevis, och icke bör han uppehållas i sin
tjenst eller förrättningen hindras derföre, att bevisets utfär¬
dande förnekas eller fördröjes. — 1 moms gamla redaction
önskade jag derjemte den förändring, alt i sista meningen —
”hvilken dock ej må af onderås uteblifvande fördröjas ,” or¬
det ”end er as” må utbytas mot ordet ”deras.’’
Uti 36 §:n hafva Utsk:n, för att förtydliga meningen i
afseende på den tid, hvarunder undersökning får anställas,
utbytt orden — ”må ej företagas annan tid på dygnet, än emel¬
lan” o. s. v., emot orden —’’må ej börjas annan lid på dyg¬
net, än emellan” o. s. v. Detta förtydligande medförer att
ingen fråga kan uppstå derom, huruvida en undersökning,
som börjat inom föreskrifven tid, kan fortsättas efter den
utsatta tidens slut; men jag anser att i analogi härmed bör
afven 21110m. af 36 §:n så ändras att i stal let för ordet ”sker”,
införes ordet ”börjas;” då meningen blir: ”börjas undersök¬
ning å annan tid” o. s. v.
Det är dessa anmärkntr jag ansett mig böra framställa,
och hvilka jag anhåller må få åtfölja återreinissen till Utsktn.
Hr Rosenblad, Bernh., begärde få veta huru det¬
ta mål hos de öfriga Stånden blifvit afgjordt.
■ Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att PresteSt. åter¬
remitterat och BondeSt. bifallit betänk.; från BorgareSt. vo¬
re ännu ingen underrättelse ankommen.
Hr Rosenblad: Enligt hvad man enskildt berättat mig,
lärer BorgareSt. jemväl hafva återremitterat betänk., och i
sådan händelse är det ändamålslöst alt derå begära bifall,
hvilket jag, då riksdagstiden är så långt avancerad, helst
skulle hafva gjort, oaktadt de smärre brister, som förefin¬
nas. I afseende på de anmärknrr man framställt emot den
princip Utsk:n följt, återstår för mig, efter Hr Prytz’s sak¬
rika anförande, ringa att tillägga. jag vill blott till de
sammansatta Utsk:ns majoritet hembära ruin tacksamhet för
det Utsk:n erkänt den under alla förhållanden oell alla sy¬
stemer lika v ig t i grundsats, att skydda efterlefnaden af
gällande lagar. Till livad Hr Prytz anfört, nemi. att det icke
måtte ligga något drakonisk! deruti att man genom husvi¬
sitation söker gifva verkställighet å de lagar, sorn finnas, för
att förhindra oloflig införsel, får jag likaledes lägga, att de
mest civilicerade folk i verlden, så vidt jag känner, hafva
fullt ut lika stränga tullagar som den nu föreslagna. Hr
Prytz har uppläst en del af hvad Engelska lagarna i detta
fall föreskrifva; samma stränga lagstiftning finnes ännu i
Norra Amerika, men man liar icke hört omtalas alt något
Den i April e. ra.
7S
förslag till densammas förändring blifvit väckt, och detta
land liar dock ett ganska liberalt tullsysteme utan något för¬
bud och med ingen tullafgift högre än 20 proc. Äfven i
Europas flesta lunder, der ett liberalare tullsysteme finnes,
är det lika strängt, och i Preussen är lagstiftningen i delta
fall vida strängare, än Utsk:ns förslag. I händelse af en
återremiss förenar jag mig hufvudsakligen uti hvad Hr Prytz
anfört, men uti ett afseende är jag af olika tanke med ho¬
nom, nemi. ang:de hans yrkande att beslagaren alltid skall
få j5 proc. af de confiscerade varorna, ehvad godsägaren
gripes eller icke. Han har visserligen till stöd för denna
åsigt anfört skäl, men ett annat ännu vigtigare skäl förefinnes
för alt bestrida detta. Det existerar knappt något slag af
criminal-lagstiftning,, der en så stor mångfaid af sätt kan upp-
tärikas all eludera lagen, som tullagstiftningen. Yi hafva här
1 Sverige ett exempel, att, under choleratiden, då bevaknin¬
gen var mycket sträng, en lurendrejare eller tullförsnillare
träffade aftal med en beslagare derom att han skulle sjelf
ställaså till att varorna blefvo angifna. Så skedde äfven;
varorna blefvo gripna samt confiscerade, och den förmente
beslagaren fick sina 75 proc. af varorna, hvilka såldes på
auction och inropades för ett ringa pris af lurendrejaren
sjelf, som på detta sätt gjorde en ganska fördelaktig affär,
då han, utan annan kostnad än douceuren till angifvaren och
25 proc. af ett lågt värde, fick varorna till fri disposition.
Frih. Leijonhufvud har ansett såsom en inconseqvens i lag¬
stiftningen och såsom stridande mot andra lagar, att man
enligt ifrågavar. författning kan komma både alt böta och
straffas med fängelse; men i de flesta fall är det icke den
verkliga tullförsnillaren, som i dessa mål kommer inför dom¬
stolarna och dömmes, utan någon annan, som för ett par
100 r:dr tager på sig förbrytelsen och underkastar sig de
2 årens fästningsstraff. Det är således af vigt, för att före¬
komma sådana tillställningar, att, om denne föregifne brotts¬
ling äger några tillgångar till gäldande af en del af böterna,
dessa tillgångar då må användas och han allenast för åter¬
stoden få undergå fängelsestraff. Detta minskar i någon
mån möjligheten af sådana aftal. Jag slutar med att, un¬
der närvarande förhållanden, äfven yrka återremiss och an¬
håller alt dessa mina anmärkntr må få åtfölja återremissen
till sammansatta Utskfn.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag an¬
höll om ordet innan Hr Prytz yttrat sig. Jag sätter utom
all fråga, att ett betänk, af sådan vigt och omfattning som
det förevarande icke undgår att blifva återremitteradt, enär
det första gången föredrages, samt således måste antingen i
sin helhet bifallas eller ock återremitteras, och har jag huf¬
vudsakligen endast begärt ordet för att gifva tillkänna det
jag till största delen gillar Utsknts förslag. Det är nemi.
vanligt, då man, såsom nu, har en stor mängd betänktn pa
7<J
Den i April e. m.
bordet, att vid återremissen, för att icke vålla tidsutdrägt,
blott de talare y It ra sig, som hafva anmärkn:r att göra emot
Utsktns förslag; men derigenom inträffar, att Utsk:n, vid å-
terremissens behandling, då de endast erhållit anmärkmr vid
sina först afgifna förslag och icke veta att tilläfventyrs
många inom RiksSttn gilla desamma, förändra sina antagna
grunder; jag anser derföre nu nödigt, att äfven de, som äro
nöjda med betänk., må vid återremissen yttra denna öfver¬
tygelse. Jag anser det vara af högsta vigt, att tullförfatt¬
ningarna handhafvas så, att Staten icke må gå i mistning
af den inkomst, den härigenom hör kunna påräkna. En tull,
som uppbäres i och för statsinkomstens skull, är det mest
lindriga beskattningssätt som kan finnas, och i de flesta land
har man icke ansett någon skatt vara mindre tryckande,
mera lämplig, än den som uppkommer genom tullintrader¬
na. Ett annat skäl förefinnes deruti, att man härigenom
lemnar ett skydd åt de inhemska näringarna, och man kan
icke uppgifva något civiliseradt land, som icke anser detta
skydd behöfligt. Man vet, att ehuru Norra Amerika ägde
ett högst betydligt öfverskott af statsinkomster, som härflu¬
tit af tullintraderna, ansåg likväl congressen, fastän Staten icke
ägde behof af hela denna stora inkomst, sig ändå icke böra
nedsätta tullafgifterna, emedan den genom desamma ville lem¬
na sina egna näringar ett fortfarande skydd, och congressen
handlade tvifvelsutan häruti ganska rätt och i enlighet med
hvad statsklokheten bjuder, grundadt så väl på theorier som
med stöd af en noggrann praktisk kännedom af saken. Den
handlade så, oaktadt kanhända % af Norra Amerikas stater
icke drifva fabriker eller sådana näringar, som öro i behof
af detta skydd. Då dessa äro de statsmaximer, som följas
i ett på råa eller naturproducter så rikt land, som Norra
Amerika, så böra väl icke vi uti vårt vida mindre rika land
undandraga oss fördelarna deraf. Jag tror icke att vi böra
följa de i slutet af förra och början af detta sekel utkomna
farliga theorier i afseende på tullagstiftningen, hvilka redan
äro förkastade i andia länder, för att på våra egna närin¬
gars bekostnad gagna utländningen. Frankrike, England och
Tyskland skulle visserligen med smålöje betrakta ett sådant
försök och icke misstycka detsamma, tv dessa länders fabri¬
kanter visste nog att rikta sig derigenom. Böra vi då begå
den galenskapen att i vårt fattiga iand anställa sådana för¬
sök , som på alla andra ställen redan blifvit förkastade?
Hvad prohibitiv-systemet beträffar, så vill jag anmärka att
man icke egentligen kan med detta namn utmärka annat
än förbuds-systemet, d. v. s. der utländska varor äro för¬
bjudna lill införsel, och del är uppenbart oriktigt att kalla
en tullagstiftning för prohibitiv, då en tull är satt hufvud-
sakligast för att bereda en statsinkomst. Ett sådant, ehuru
oriktigt benämndt, prohibitiv-systeme finnes i hela verlden,
med undantag af Hamburg eller någon dylik ort, som skall
lefva på hela den öfriga conlinentens bekostnad; men Harn-
Den i April e. ra.
77
lun g, der i alla fall en tull, ehuru låg, existerar, ur en stad
och icke någon stat. Jag har derföre velat fästa uppmärk¬
samheten pä principen för tullagstiftningen, som är nemi.
först att bereda en statsinkomst och sedan ett skydd för de
inhemska näringarna. Behofvet af rättighet till visitation,
så väl i hus som å person, har redan af Hr Prytz blifvit
anmärkt. Denna rättighet existerar äfven i andra lander.
Jag har sjelf blifvit till min person visiterad vid färdandet
från Geneve till Frankrike, ty der införes olofligen en mängd
bijouterier och andra varor, med hvilka underslef lätteligen
kan äga rum. Uti Strasburg åter underkastas endast miss¬
tänkte personer en sådan undersökning, men resande från
Geneve visiteras alla, äfven fruntimmer, och man liar derstädes
i sådant ändamål anställt qvinnor vid tullkammaren. Att nu
i detta lagförslag införa ett dylikt stadgande, anser jag icke
klandervärd!. Jag finner således icke nnfördt af öfriga ta¬
lare något enda egentligt skäl att förkasta förslagen i Utsktns
betänk., men vill dock icke motsätta mig en åferremiss, utan
instämmer fastmer i de flesta anmärkntr, som Hr Prytz
framställt.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Detta betänk, är ett tro¬
get uttryck af de principer, som i näringslagstiftningen lin¬
del- denna riksdag gjort sig gällande. De innebära verkligen
ett tillbakaskridande från den mera frisinnade opinion i des¬
sa frågor, som började uttala sig vid 1823 års riksdag. Jag
är fullt öfvertygad derom, att följderna af R. St:s nu fat¬
tade eller förväntade beslut i afseende på näringslagstiflnin-
gen och dermed sammanhängande ämnen blifva vida men¬
ligare för landet, än de fördelar, som kunna påräknas af
Ständernes beslut i andra hänseenden. Med den under riks¬
dagens lopp vunna kännedom om den bestämda majoritetens
tänkesätt härutinnan, synes det också föga värd t att förkla¬
ra sin missbelåtenhet med delta förslag, helst man väl icke
kan hoppas att genom en återremiss förmå Utsk:n att ingå
på en mildare och förnuftigare lagstiftning; men jag kan
dock icke underlåta att vid detta tillfälle tillkännagifva, att
jag för min del skulle helst önska det betänk, blefve helt
och hållet afslaget. Om man icke vill medgifva någon för¬
ändring i motsatt syftning med 1835 års författning, så bor¬
de man åtminstone icke utverka någon ändring deruti i den
riktning Utskln föreslagit. Då emedlertid åtskillige talare
yrkat återremiss, och man vet att 2 Stånd redan vidtagit en
sådan åtgärd, vill jag nu icke bestämdt yrka propos. på af-
slag af betänk. Jag har icke varit nog lycklig att kunna
höra Hr Prytz’s sakrika anförande och lian således icke be-
dömma, huruvida han vederlagt den reservation Hr Halling
afgifvit, hvilken nästan punkt för punkt ådagalägger orik-
ligheten och olämpligheten af Utsktns förslag. Jag får ock¬
så förklara, att jag till alla delar instämmer i denna reser¬
vation. Jag vill visserligen icke bestrida, att stränga con-
7s
Den i April e. m.
trollér i flera fall äro nödvändiga, för att få tullförfattnin¬
garna med större kraft och likstämmighet tillämpade; men
jag bestrider, att, på samma gång man stiftar sådana orim¬
liga tullförfattningar, som icke kunna i hela sin stränghet
tillämpas, man derjemte skall skärpa controllerna emot de
af författningarnes egna beskaffenhet framkallade lagöfver-
trädelser. I den stund R. St. medgifva att förbuden emot
införseln af varor, hvilka luxen eller vanan icke kan eller vill
undvara, få upphöra och tullafgifterna varda nedsatta till
någorlunda lämpligt och billigt belopp; i samma stund skall
äfven jag med min röst biträda en utsträckning af visita-
tionsrätten. Att samtidigt med det nu hyllade och antagna
tullsystemet skärpa controllerna och öka visitationsrätten; att
underkasta den enskilde medborgaren obehaget af att vida
mer än förut blifva störd inom sitt hus och i sina mest
enskildta förhållanden, under det han mäste betala öfverdrif-
na t nl la fg i fler för en del mer eller mindre nödvändiga va¬
ror samt sakna eller på olagliga vägar förskaffa sig andra dy¬
lika, anser jag verkligen orimligt. — Att nu ingå i några
speciella anmärkntr vid detaljerna vidare än Hr Kallings
reservation innehåller, torde icke vara be hofi igt. Jag får
således endast såsom mina anmärkningar åberopa denna re¬
servation. Jag vill dock nämna, att såsom correctiv mot
missbruk af visitationsrätten äro böter stadgade, hvilka lik¬
väl synas kunna undgås, om något olofligt gods vid visi ta tio—
nen påträffas. Jag skulle derföre önska, att man, i stället för
detta i 38 §:n begagnade uttryck , derstädes införde orden
”beslag underkastadt gods;’’ så alt icke tuIItjenstemannen må
vara fri från allt ansvar, om han vid en husvisitation finner
t. ex. en sidenduk eller ett västtyg af några r:drs värde.
Man har här åberopat Englands och Amerikas tullagstiftnin¬
gar. Hvad England beträffar, är olämpligheten af dess äldre
lagstiftning i detta afseende tillräckligt känd, för att varna
emot dess antagande i andra länder. Vidkommande åter
Amerika, så bör roan ihågkomma, att der visserligen finnas
stränga controller, men derjemte liberala tullbestämmelser.
Och om vi en gång antaga en liberalare tulltaxa, skall äf¬
ven jag medgifva skärpning af de ändamålsenligare control¬
lerna. Deremot anser jag mig för det närvarande böra be¬
strida all sådan skärpning.
Frih. Leijonhufvud: Min förra framställning hade
naturligtvis för ändamål att, i händelse detta betänk, blefve
återremitteradt, vägleda Utsk:n vid återremissens behandling,
och, om möjligt, få ett annat resultat än detta betänk. N:o
i i innefattar. Min mening var visserligen icke alt uppkalla
en annan ledamot af Bevilln. Utsk., ty jag har ansett rätta
platsen för en sådan tvist icke vara inom Stånden; i annan
händelse skulle jag med mycket nöje inlåta mig i debatt
emot Hr Prytz, emedan han dervid tillvägagår så humant
att det är tillfredsställande att med honom debattera.
Den i Ap r i 1 c. m.
79
Jag vill likväl icke nu tvista med honom om hvad verkan
civilisationen bör hafva på tullagstiftningen, icke heller upp¬
repa de misstag han gjort i afseende på mina anmärkningar,
icke heller utreda huruvida icke den lagstiftning kan kallas
strängare, än i835 års förordning, den nemi., som stadgar
för aldra resan föröfvadt brott samma straff, hvilket gamla
författningen bestämde för 3:dje resan; icke heller vill jag
inveckla mig i en undersökning af det begrepp han fästat
vid husvisitationen. Deremot vill jag till besvarande upptaga
en talares yttrande, att jag icke skulle erkänna några con-
troller. Jag får då fästa uppmärksamheten dervid, att jag
tvertom gifvit tillkänna, det jag vill hafva skarpa och än¬
damålsenliga men humana controller, mera öfverensstämman¬
de med riktiga principer för lagstiftningen. Jag har icke
tält om Drakos lagar eller yttrat benämningen ”drakonisk
lagstiftning,” liksom jag icke heller velat tillstyrka slappa
och lösa controller; men jag kan icke medgifva, att de con¬
troller, i835 års författning stadgar, erfordra någon skärp¬
ning; de synas mig mer än tillräckligt tillfyllestgörande.
I öfrigt anser jag mig icke behöfva upptaga de anmärknin¬
gar, som här blifvit gjorda; de tillhöra sammansatta Utsk:ns
behandling. Äfvenledes leinnar jag i sitt värde de citalio-
ner man här gjort om de fördelar, som prohibitiv-systemet
och stränga straffbestämmelser medföra.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Så länge vi bade till före¬
mål sjelfva tullbestämmelserna i allmänhet för import och
export, var jag i beständig fejd med min vän Hr Prytz; alt
vi nu deremot öfverensstämma i åsigter, förundrar mig all¬
deles icke. Han har för mycken erfarenhet och kunskap
om sättet att behandla nu förevar, ärenden för att missta¬
ga sig om hvad i detta afseende må erfordras, hvilket sy-
steme man än må följa vid uppgörandet af tullagstiftningen.
Vare sig att det s. k. prohibitiva eller liberala tullsystemet
gör sig gällande, slår dock i alla händelser behofvet af en
allvarsam och sträng tullbevakning qvar. Jag vill till och
med påstå, att om det systeme Hr Prytz anser vara det rät¬
ta, nemi. frihet att införa alla varor mot tull, skulle anta¬
gas, så erfordrades mycket strängare och allvarligare con¬
troller, än då det prohibitiva systemet existerar. Hr Prytz
och jag kunna således icke annat än vara af samma åsigter
ang:de förevar, lagbestämmelser. Utsktns betänk, utgår, så
vidt jag förstår, från riktiga grunder; det föreslår till af-
skaffande åtskilliga bestämmelser i nu gällande lagstiftning,
nemi. sådana som äro alldeles oförenliga med begreppet om
controfl, som t. ex. det i 1835 års författning införda stad¬
gande att beslagaren skall bevisa, att det anhållna godset
inom 48 timmar inkommit i huset. Deremot är visitalions-
rätten mildare än förut i det afseende, att den ur inskränkt
till en mycket fåtaligare personal , än som, enligt nu gäl-
lade författning, äger en sådan rättighet. Hr Prytz har dess¬
8o
Den i A pr il c. m.
utom anmärkt, att åtskilige personer, som Utsk:n bibehål¬
lit vid denna rättighet, såsom länsmän m. 11., borde derifrån
uteslutas. Jag delar denna åsigt och är öfvertygad, att en
stor del af det missnöje, som försports mot visitationsrätten ,
härrört derifrån, att denna rättighet varit nedlagd i händer¬
na på personer, hvilka aldrig bort äga densamma; perso¬
ner, som måhända icke utöfvat denna rättighet på annat
sätt, än att de vexerat folket, utan att de hafva gjort nå¬
gra egentliga beslag. Den skilnad man, utöfver hvad TJtsktns
förslag innehåller, velat göra emellan s. k. rörliga och icke
rörliga varor, finner jag oriktig och anser de stadganden,
Utsktn härutinnan föreslagit, böra bibebåilas; de utgöra
hvarandras fyllnad, och att borttaga rättigheten till visita¬
tion efter det ena slaget af varor utan att tillika borttaga
det andia slaget, vore ungefär detsamma, som att bibehålla
straffet för den som stjäl, men borttaga påföljden för tjuf-
gömmaren. Jag skulle likväl anse detta sistnämnda brot t
vara af en vida farligare natur, och är öfvertygad, alt, un¬
der en tid då vi beklaga oss öfver mängden af brott mot
äganderätten, vi skulle äga mindre anledning till klagan, om
icke så många tjufgömmare funnos. Jag anser således högst
vigtigt, att vi icke borttaga rättigheten till husvisitation och
blott tillåta visitation af de rörliga varorna; ty dessa con-
troller måste följas åt för att stärka hvarandra. Jag vill
nu icke vara vidlyftigare utan slutar med att i allo förena
mig med Hr Prytz, och önskar att han, vid behandlingen
inom Utsk.-n af den återremiss hvarom jag anhåller, må kun¬
na göra sina åsigter gällande.
Frih. Boye, Ludv.: Ännu qvarstående vid den öf¬
vertygelse, som jag vid 1818 års riksdag uttalat och som
jag alltsedan vidhållit, nemi. att oöfvervinnerliga hinder mö¬
ta för den Svenska producenten, att med bergning för sig
och sin familj mäta sig i produetion med utläudningen; —
och rysande för den tanke, att taga brödet från sina egna
producenter för att skänka ulländningen en större vinst, vid¬
håller jag behofvet af skydd för våra näringar, oaktadt vå¬
ra s. k. liberala, utgående från det systeme att allt bör gif¬
vas åt individen och ingenting åt Staten, behaga stämpla
ett sådant skydd med namnet af förhatliga prohibitivlagar.
Jag anser ingenting sämre, än att stifta lagar, som icke åt¬
följas af tillräckliga controller, och häraf följer också, att
jag i förevarande hänseende ifrar för bestämmandet af all¬
varsamma controller. Sunda förnuftet säger alt controller-
na måste rätta sig efter naturen af de brott, hvilkas före¬
kommande man dermed afser, och denna natur kan vara af
den beskaffenhet, att uppoffring af individens rätt erfordras
för det allmännas väl och säkerhet. Till sådana uppoffrin¬
gar räknar jag husvisitation, hvilken jag medger vara ett
ondt,
De n i A pri I e. ra. 81
ondt, men elt oundvikligt ondt, såvida man vill liafva la¬
garna eltei leida, och vill man icke det, då har man orätt uti
alt stifta lagar. När jag således icke kan annat än vidblif¬
va beliofvet af husvisitationsrätligheten, starkes jag i denna
öfvertygelse ännu mera deraf, att i det land , der den för¬
fattare först framträdde, på hvilken hela den lil tia-liberala
tull-lagstiftningen stödjer sig, nemi. Adam Smith, har lik¬
väl Regeringen ännu i denna dag icke funnit för godt att
antaga hans läror. SA väl i England som i Amerika finnas
ännu förbud, och dessa förhud äro åtföljda af controller.
I afseende på detaljerna af förevar, förslag förenar jag
mig i de partiella anmärkn.T Hr Prytz afgifvit och begär
af sådan anledn. återremiss, men uti hans hängifvenhet till
det s. k. fria tullsystemet instämmer jag icke. Jag dela!- äf¬
ven den åsigt Frih. Leijonhufvud framställt i afseende på
Utsk:ns förslag, att de straff, som enl. 1835 års författning
följt på ett lagbrotts föröfvande 3:dje resan, blifvit framflyt¬
tade till 2:dra resan, och jag anser Utsk:n härigenom hafva
begått det misstag, alt de förlorat ur sigte den gradation i
straff, sorn bör följa på itererade förbrytelser.
Deremot tror jag mig icke böra klandra sjelfva rubri¬
ken på ifrågavar. lagförslag, men anhåller att Hr Ridd.-
Secrel:n ville låta uppläsa densamma, samt att jag derefter
må få ånyo yttra mig.
Titeln å betänk, upplästes.
Frih. Boye fortfor derefter:
Denna fras synes mig innebära något mera än bevak¬
ningen på gränsen. Om tullförsnillaren och lurendrejaren
vet att i författningen äro meddelade stadganden derom, att
han äfven inne i landet, vid Motala, Wadstena eller hvar
som helst, äfventyrar något, måste det verka äjinu mera till
återhåll. Jag anser således icke någon förändring i rubri¬
ken eller i i §:n vara nödvändig, såsom Frih. Leijonhufvud
förmenat, men anhåller likväl, i de afseenden jag förut om¬
nämnt, om återremiss samt att dessa mina anmärkntr må få
åtfölja återremissen till Utskotten.
Hr Prytz: DA jag begärde ordet, var det endast för
att meddela den upplysning Hr Rosenblad hegärde och som
icke kunde af Hr Ridd.Secret:n lemnäs, nemi. alt Borgare-
St. redan till sammansatta Utsk:n inkommit med ålerre-
miss af detta betänk.; men jag anhåller nu derjemte, att,
i anledn. af hvad utskillige talare yttrat, få i korthet lemna
några svar. Jag instämmer visserligen med Hr Rosenblad
deruti att missbruk kunna lättare ske, då beslagaren har en
större andel af det gods, som anhålles, utan att godsägaren
tillika kan gripas; men icke bör den redlige tjensteinannen
plikta, för del att oredlige tjenstemän finnas, ulan mätte
23 H. ii
8a
Den i April e. tn.
det tillhora deras förmän att tillse det inga missbruk in¬
träffa. Jag finner derföre icke skäl att frångå min begäran,
att af godset böra i alla händelser tillfalla beslagaren.
I afseende på hvad Hr Stuart anfört, får jag åberopa hvad
jag förut yttrat, nemi. att närvar, förslag icke innebär nå¬
got tillbakaskridande i den riktning lian ansett; att del icke
innefattar strängare stadganden i fråga om husvisitaliotien ,
med undantag endast deraf att beslagarens skyldighet att vi¬
sa det godset inom 48 timmar inkommit i huset blifvit bort¬
tagen, men att deremot den modification är gjord, alt rät¬
tigheten till husvisitations anställande endast blifvit öfver-
lemnad till sådana personer inom tulltjenstemanna-corpsen,
af hvilkas sans och lugna omdöme man bör kunna påräkna
att de icke i otid företaga en sådan undersökning. Det är
af denna anledn. som jag begärt, att andre lägre, lill tull¬
sta t e n icke hörande, tjenstemän, hvilka enl. Utsk:ns förslag
iiro vid denna rättighet bibehållne, måtte derifrån uteslutas.
Det må vara, att en billigare lagstiftning för näringsfriheten
hade bort föregå en friare tull-lagstiftning, men det kan
icke anses inverka på frågorna om näringsförhållandena och
de principer, som göra sig gällande i den ekonomiska lag¬
stiftningen i allmänhet, huruvida controllerna för de lagar,
sorn stiftas, böra vara stränga eller icke, utan tvertom får
jag för min del, i likhet med flera andra talare, förklara,
att jag anser controllerna alltid böra vara stränga. Jag
skulle jemväl tro, att Hr Stuart snarare skulle komma till
det mål i afseende på tull-lagstiftningen, som han lika
med mig önskar, d. v. s. liberalare tull-lagar, om stränga
controller medgifvas, emedan prohibilivsystemet då lättare
skall visa sin olämplighet, då de brott, som uppkomma ge¬
nom orimliga tullförfattningar och tullafgifter, oftare skola
upptäckas och beifras samt derigenom ådagaläggas, hvilket
nu deremot med större svårighet och mindre ofta låter
sig göra.
Hr Stuart har vidare yttrat, att en tulltjensteman kun¬
de anställa visitation uti den enskilde medborgarens boning
och för denna åtgärd vara fri från ansvar, endast han an¬
träffade en obetydlighet, såsom t. ex. en olofligen införd
duk af ett par r:drs värde. Så är likväl icke förhållandet,
ty beslagaren skall vid undersökning i salubod anträffa gods,
som minst är värdt 5o r:dr, annars är det icke förbrutet;
likaledes skall det gods, sora anträffas i boningsrum, pröf-
vas öfverstiga ägarens behof, för att vara beslag under-
kastadt.
I anledn. af hvad Frih. Leijonhufvud anfört, får jag
nämna, att jag visserligen medgifver det discussionen emel¬
lan de olika åsigterna i dessa frågor lämpligare kun ske i
Utsk:n; men, såsom Hr von Hohenhausen yttrat, det vore
ganska illa, om blott den ena sidans tankar kommo vid åter-
remissen till Utsk:ns kännedom, och jag har derföre, med
Den i April e. ra.
83
den största högaktning för Hr Fri hrns åsigter, understödda
af Hr Frilitns lyckliga och öfvertygande framställningssätt,
ansett mig höra försöka att icke lenina Hr Frih:ns anmärkntr
obesvarade • Jag får jemväl fästa Hr Frihtns uppmärksam¬
het derpå, att jag ingalunda har bestridt, det IJtsktns för¬
slag så lill vida innefattade strängare bestämmelser an 1835
års författning, att Utsk:n i 6, 7 och 8 §§:na stadgat sam¬
ma straff för 2tdra resan itererad förbrytelse, som gamla för¬
fattningen bestämmer för 3:dje resan; men jag har tillika
förklarat, att denna skärpning icke öfverensstäinmer med
min åsigt, ehuru gilltiga skäl dertill möjligen kunna före¬
finnas lili den omständighet, att dessa sladganden angå per¬
soner, hvilka äro bundne af en ed, hvars vigt de ej borde
kunna glömma. Utsktn ansågo derföre dessa personer, redan
andia gången de förbröto sig, böra underkastas en sådan
bestraffning, helst författningen i 5 §:n stadgar tjenstens för¬
lust och fästning för de tulltjenstemän m. fl., hvilka första
gången biträdas med oloflig in- eller utförsel af varor. Jag
sade deremot, att författningen icke var strängare i hufvud-
saken, nemi. i afseende på visitationen i hus, och det vid¬
blifva- jag, enär Utskln icke medgifvit rättigheten till husvi-
sitalions anställande åt samma personer , j835 års författning
omtalar, utan inskränkt deras antal såsom jag förut om¬
nämnt.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan man med hängif¬
venhet omfattat en viss princip i någon lagstiftningsfråga af
hvad beskaffenhet som helst, så händer det icke sällan, att
man derigenom låter sig hänföras så långt, att man försva¬
rar principens tillämplighet äfven i de fall, der någon til¬
lämpning deraf alldeles icke kan äga rum. Jag har äfven
nu, vid pröfningen af förevar, betänk., sett denna händelse
inträffa med åtskilliga ledamöter, tillhörande den menings-
fraction, som yrkar en liberalare tull-lagstiftning; men jag
har tillika med synnerlig tillfredsställelse hört, hvad jag
också förväntade, att en ledamot af denna menings-fraclion
likväl numera , sedan de af honom yrkade liberala princi¬
per icke funnit framgång, låtit dem fälla och i stället upp-
trädt såsom försvarare af den lagstiftning, som har till före¬
mål att upprätthålla verkan af de rör:de tullen bestämda
föreskrifter. Denne ledamot har så fullständigt utvecklat
sina skiil för nödvändigheten af att bibehålla denna lagstift¬
ning, sådan den nu är föreslagen, att något vidare icke åter¬
står för mig att tillägga. Jag förenar mig således hufvud¬
sakligen med hvad han anfört, och vill blott, i likhet med
honom, göra en anmärkn. emot 29 §:n i den föreslagna
författningen, så lydande: "Då beslag verkställes, utan att
godsets ägare eller forslare ertappas, bör vederbör, domstol,
nngide beslaget och omständigheterna dervid, låta genom
åklagarens försorg, lill godsägarens underrättelse, kungörelse i
84
Den i April e, m.
Stadstidningen införa, med föreläggande för godsägaren att
inom 3:ne månader, efter det ett slikt införande skett, hos
domstolen sig anmäla, såvida han någon talan förvara vill,
men tillika ulan afbidan af liden för en dylik anmä¬
lan med målet, så vidt godset angår, lagligen förfara och
afdömma, samt förordna om godsets försäljning, så snart ut¬
slaget vunnit laga kraft.” Detta är, efter inin öfvertygelse,
oriktigt i hvad det beträffar skyldigheten för åklagaren att
om denna kungörelse draga försorg, helst stadganden redan
förefinnas, innefattande rättighet för dem , sorn å embetets
vägnar föra talan, att i t hy fall anlita vederbör, embets-
myndigheters biträde. Om nu förevar, stadgande antoges,
skulle, på sätt Hr Prytz redan anmärkt, den svårighet in¬
träffa, att åklagaren, hindrad af andra tjenstegöromål, nå¬
gon gång icke medhunne vidtagandet af en sådan speciel åt¬
gärd , och att domstolens beslut tilläfventyrs icke blefve i
detta hänseende fo I Ig jord t, samt målet sålunda icke komme i
erforderligt skick, för alt kunna lagligen afgöras. Jag anser
derföre den af Utsktn föreslagna redaction böra utgå och
den redaction, Ilr Prytz i sin reservation föreslagit, i stället
införas, ty då kommer saken i dess rätta skick. Jag till¬
styrker återremiss och önskar att sammansatta Utsk:n må
taga i noga öfvervägande, icke blott hvad Hr Prytz anfört,
utan äfven det sakrika yttrande Frih. Boye i hufvudsaken
afgifvit.
Frih. Cederström, Jacob: Grundsatserna för denna
lagstiftning hafva af reservanterna blifvit bestridda och, så¬
som mig synes, i flera fall riktigt. Det är nödigt att tillse,
det straffen blifva adasqvata med brotten, och man får icke
i tull-lagstiftningen förbise hvilka bestämmelser landets la¬
gar i allmänhet innefatta eller utgå från andra och främ¬
mande grundsatser. Frih. Leijonhufvud har redan visat hu¬
ru det tillgått inom Utsk:n i detta hänseende, och jag in¬
stämmer med honom deruti, att, äfven om man qvalificerar
lurendrejeri och tullförsnillning lika med tjufnad, lärer man
dock icke komma längre än till de lagbestämmelser, som
gälla för detta sednare brott. Jag antager äfven att dessa
förbrytelser äro lika qvalificerade och alt de böra så be¬
handlas, men då får icke heller strängheten i nu förevar,
lagstiftning sträckas längre än lill hvad Missg.b:n stadgar
för tjufnadsbrott. Utsktn hafva dock galt längre. I afse¬
ende åter på de conlroller man ansett nödiga och sättet för
deras tillvägabringande, har man, derföre att en författning
af samma halt förefinnes, föreslagit att vägafrid och hus¬
frid må störas, på det att man må kunna tillse, huruvida
den resande medförer beslag underkastade varor, eller hu¬
ruvida sådant gods finnes i hans hus, i hans byrå. Man
har klandrat att beslagaren borde visa det godset inkommit
i huset inom 48 timmar, då det tilläfventyrs legat der i 48
Den i April e. m.
85
år; men jag frågar: Sr det adeqvat till vår öfriga lagstift¬
ning, att en beslagare kommer och anställer husvisitation
hos enskild, för brott icke tilltalad eller straffad person?
Ilan anträffar der t. ex. ett stycke tyg, sorn legat i huset
förvarad sedan husägarens faders eller faderfaders tid, och
della gods skall vara förbrntet! och beslagaren utan ansvar!
Jag måste säga, att tillämpningen af de bestämmelser Utsk:n
föreslagit i detta betänk, är i hög grad immoralisk. Jag har
upplefvat den tid i Sverige, nemi. på i7go:talet, då öfver-
flödsförordningen utkom, när nitbke beslagare gjorde beslag
på gatan oell på baler samt logo af fruntimmer deras pel-
sar, klädningar och strumpor o. s. v. Det verkade icke
god blod hos Svenska folket och elter en lids förlopp må¬
ste författningen upphäfvas. Följden blef emedlertid att i
180g års grundlag inkom i 16 Jin det stadgande, att Konun¬
gen må ingens fred i dess lius störa eller Störa låta. Den
enskilde medborgaren torde således vara fredad från alt blif¬
va störd i sina egna rum, vare sig af en eller annan an¬
ledning. Jag är likväl långt ifrån att vilja bestrida confisca-
tion af olofjigen införda varor, eller för dem bereda ett
skydd eller hägn; men beslagen skola ske vid kusten, pia
gränsen eller i salubodar samt inagaziner, och icke hos den
redlige medborgaren i hans hus eller enskilda boning.
Hr Prytz har ansett, att genom en sträng lagstiftning i
afseende pä controllerna, skall man komma ali inse behofvet
af ett liberalare sysleme i fråga om tulltaxans bestämmel¬
ser, och han kan på sätt och vis häruti hafva rätt, ty all¬
män ovilja är en mäktig kraft. Samme talare har äfven
sagt, ali lagen bör handhafva? , om också något blod må
flyta, något menniskolif spillas; men då bör icke lagen vara
så stiftad att den uti sig bär anledningar till sådana upp¬
träden. Hvad skulle man säga, i händelse, om ett par år,
t. ex. några 100 menniskolif härigenom spilldes. Jag vill
jemväl fästa uppmärksamheten derpå, att omen resande nu,
under sin färd, blir anhållen af personer, som säga sig vara
tullljenslemän och vilja visitera hans åkdon, huru skall den
resande kunna veta om desse personer verkligen vilja under¬
söka om han har något olofligt gods, eller 0111 de vilja plun¬
dra honom? Han fruktar tillafventyis det sednare, begag¬
nar sina vapen, fredar sig, och den föregifne tulltjensteman-
nen faller, eller också skjuter hans kamrat den resande. Man
kan visserligen säga, att den verklige beslagaren är försedd
med ett tecken, en bricka eller något dylikt; men kan icke
strålröfvaren också skaffa sig ett sådant tecken? Det går ic¬
ke an att stifta sådana lagar.
Denna föreslagna författning innefattar, såsom i reser¬
vationerna blifvit unfördt, så väl ändring af seglationsord-
ningen som af förpassningsstadgan, och man hade således i
rubriken bort fullständigt uttrycka detta, på det man må
S5
D« n i April e. m.
vtl:i, ull delta förila" gällde förändringar i alla dessa för¬
fattningar och icke blott i en enda.
Hr Prytz liar yrkat den ändring i denna författning,
alt beslagare borde befrias från bevillnts utgörande för de¬
ras andel i varor och böter. Jag skulle icke hafva något
emot detta stadgande, såsom rikligt till sin princip, nemi.
att embets- och tjenstemän icke böra betala bevilln. försina
inkomster i och för embete!; men så länge de få betala
bevilln., så val för sin lön som sina sportlar, så länge måste
viii detta stadgande stå qvar. Jag instämmer likväl med Hr
Prytz , att det icke så borde vara. — Hr Prytz har vidare
begat t, att de 4$ timmarne, eller skyldigheten för beslaga¬
ren att visa det godset inom denna lid inkommit i huset,
måtte borttagas. Jag har redan yttrat mig derom och tror,
att om, oaktadt grundlagens stadganden och i strid dermed,
författning kunde utfärdas, någon viss tid måste för besla¬
garen i detta fall utsättas, emedan han annars kan vid en
husvisitation göra beslag t. ex. på gods som gått i arf, sorn
inkommit före den gällande författningens utfärdande o. s. v.
I afseende åter på Hr Prytz’ förslag, att beslagaren alltid
skulle få 4 af godsets värde, ehvad godsägaren anträffades
eller icke, instämmer jag med Hr Rosenblad. Vi måtte väl
icke vilja bereda den följd, att inom sjelfva tullljenstemanna-
personaien anträffa lurendrejare eller commissiotiärer åt köp¬
männen, sorn göra beslag på sig sjelfva. Det stadgande, soin
nu förefinnes, eller att beslagaren icke får mera än 5o proc.
af godsets värde, då godsägaren icke upptäckes, anser jag
dock innebära någon controll, ehuru den är klen. Deremot
instämmer jag helt och hållet i Hr Prytz’ anmärkn. vid 29
§:n: den är ganska riktig och bör föranleda lill ändring af
Utskms förslag.
Sedan jag nu något uppehållit mig vid de yttranden,
som här blifvit afgifna, anhåller jag att sjelf få göra några
anmärkn:r vid Utskms betänkande. Uti 2 §:n 3 punkten
står — ”Hästar eller andre dragare,”—då deremot i i835
års författning endast står "hästar.” Dessa nu införda ord
— ”eller andra dragare,” förbättra ingalunda §:n. Det lärer
väl vara forslingsmede! som menas, men det af Ulsktn be¬
gagnade uttryck är icke tillräckligt omfattande, ty varor
kunna t. ex. transporteras i båtar , med borickor , i korgar
o. s. v. Jag yrkar således att i stället för orden ”hästar
eller andra dragare och körredskap” etc., må införas ”hästar
eller andra forslingsmedel” etc. Uti 5 §:n hafva Utskm,
bland de embets- och tjenstemän, som mista tjensten m. m.
om de beträdas med tullförsnillning, äfven infört ”eller mi¬
litär, som i och för tullbevakning commenderad är.” Jag
har visserligen icke något emot, att en militär, som med
siik förbrytelse beträdes, må så straffas, men jag anser olämp¬
ligt och onödigt att någon bestämd corps uppräknas. Hvad
straffbestämmelsernas förhöjning angår, följer af hvad jag
Den i April e. ra.
redan yttrat, att jag instämmer tili Frihine Boyes och Leijon-
liufvuds härom uttalade åsigter. Jag anser nemi. Utsk:n
hafva haft orätt deruti, att de framflyttat straffet för 3:dje
resan itererad förbrytelse lill andra resan. Utsk:n hade
bort rätta dessa stralfbestämmelser efter Sveriges öfriga brott¬
målslagstiftning, och jag tillstyrker alt Ulsktn må betrakta
förbrytelser i detta hänseende såsom tjufnadsbrott, saint i öf¬
verensstämmelse dermed, men icke derutöfver, föreslå straff¬
bestämmelser. I afseende på 3a, 33 oell 34 §§:na förenar
jag mig med Frih. Leijonhufvud , nemi. att rättigheten till
iiusvisitations anställande må utgå, såsom alldeles oförenlig
med det skydd medborgaren äger rätt att i sitt hus hafva.
Jag förenar mig med dem som yrka återremiss.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Ehuru jag hufvudsakligen in¬
stämmer med Hr Prytz och uti mina åsigter blifvit under¬
stödd af hans sakrika anförande, har jag dock ansett mig
böra yttra några ord uti detta ämne, emedan opinionen om
förslagets egentliga hufvudpunkt, eller visitationsrättens större
eller mindre utsträckning, icke synes vara nog stadgad. De
olika åsigterna för eller emot visitationsrättens utsträckning
omfattas of sina försvarare med värma; man har till och med
beskyllt dem, som äro för stränga controller, att hysa åsig-
ter mindre förenliga med den borgerliga friheten, och jag vill,
vid sådant förhållande, icke undandraga mig att yttra mina
tankar i detta afseende. Man liar gått ända derhän, att
man åberopat 16 §:n Reg.F:n , såsom ovillkorligen förhin¬
drande, att husvisitation kan tillstädjas. Jag skulle likväl
föreställa mig, att, om denna § borde så tolkas, om den in¬
nefattar den betydelse, som man nu af densamma vill dra¬
ga, hade väl också, straxt efter §:ns antagande, denna visi-
lalionsrält i Sverige kommit att upphöra. Den omständig¬
het att emedlertid så icke inträffat, synes mig tillkännagifva
alt något haltande måtte förefinnas uti den slutföljd man nu
efter några och 3o års förlopp vili af denna § draga. Dess¬
utom, om husvisitationen vore så stridande mot begreppet
om borgerlig frihet, den enskildes rätt att äga husfrid o. s.
v., huru vill man då härmed förena det factum, att denna
rättighet förefinnes hos de mest civiliserade, de mest fria
nationer? Om man närmare betraktar den absoluta friheten,
den absoluta äganderätten, skall man finna att den måste
subordinera under Statens eller det allmännas bättre rätt.
Huru vill man eljest tillerkänna Staten rätt alt öfverlemna
åt industri-idkaren alt på annans egendom söka t. ev. en
malmanledning. Här hjelper det icke att ägaren bestrider
malmanledningens upptagande; den måste ske och jordäga¬
ren har endast den rättighet författningarne bestämma. Eller
huru vill man eljest tillerkänna Staten rättighet att genom
en enskilds egendom föra t. ex en canalgräliiing ? Hvar och en
lärer finna, att exempel finnas, då den enskilda rätten får
88
Den i April e. m.
vika för det allmännas bättre rätt, och härtill måste äfven
visitationsrätlen hänföras; den måste för Statens rätt exi¬
stera äfven på bekostnad af den enskilde medborgarens an¬
språk. Jag hänförer mig således uti detta hänseende till
hvad Elr Prytz yttrat.
Jag beundrar den conseqvens, som de ledamöter ådaga¬
lägga, hvilka ifra t för. ett friare systeme i afseende på tull¬
taxan men nu äro böjde för slappa controllör; ty huru vill
man föreställa sig, alt de, sorn föredraga det s. k. prol) i bi—
tiv-systemet, skulle möjligtvis kunna gå in på en förändring
uti libert,lare anda, om icke stränga controller finnas? Huru
kan man vänta, alt, under det man vill göra controllerna
slappa, desse försvarare af förbuden skola blifva mera be-
vågne ett friare systeme? Mig synes således att äfven för-
fäktarne af ett liberalare systeme borde frun deras synpunkt
vara böjda för allvarsamma och ändamålsenliga controller.
Jag slutar med alt begära återremiss och förenar mig uti
de grundsatser, som af Hr Prytz blifvit anförda, utan att
jag nu vill ingå i förslagets detaljer.
IJr Rosenblad: Om jag för andra gången yttrar mig
vid detta tillfälle, är det endast för att till de ledamöter af
Utsk:n, för hvilka, liksom för mig, namnet Adam .Smith
icke är förenadt med en känsla af vämjelse, framställa den
erinran, alt bär icke är fråga om, huruvida den store pro¬
fessoren i Glasgow Iiaft rätt i sina satser eller icke, utan att
här frågan gäller hvilket som är rättare, att skydda laglyd¬
naden eller laglösbeten. Det torde vara öfverflödigt att vid
delta tillfälle upplaga tvistepunkterna om de olika systemer,
som i afseende på den ekonomiska lagstiftningen böra följas;
ty nu är icke fråga derom, utan om de juridiska principer,
man i afseende på controllerna anser sig böra tillämpa, och
i afseende hvarå anhängarne af begge systemerna gerna kun¬
na och böra förena sig.
Hr Lagerheim, Lars ål agnus: Hyllande å ena si¬
dan, med full öfvertygelse om våra Svenska näringars väl-
förslådda intresse, deri liberalare tullagstiftningen, och ägande
den förhoppning, att uti en icke långt aflägsen framtid de
orimligt höga tullbestämmelser, som nu å en del varor sna¬
rare lill motverkande, än befrämjande af syftemålet, före-
finnas, blifva förändrade och bragte till en sådan naturlig
gräns, att de fullgöra sitt dubbla ändamål, nemi. att skyd¬
da de inhemska näringarna och att bereda Staten en säkert
påräknelig inkomst, måste jag likväl å andra sidan nu yrka
allvarliga controller till vidmakthållande af de lagar, som
stiftas. Jag kan hvarken gilla eller lemna utan anmärkn.
det laglöshetstillslånd Elr Stuart förordat, då han trott att
man nu, derföre att höga tullbestämmelser antagits, icke
borde stadga allvarsamma controller, hvarunder ingenting
annat
Den i April e. ra.
annat rimligen Ian förstås, än att, genom slappare control-
ler, verkan af lagarna skulle komma alt motvägas och elu-
deras, hvilket, efter min förmening, både vore olämpligt och
stridande mot sjelfva idéen af lag.
Både i Hr Hallings reservation och, inom detta Hus, af
Frih. Cederström, har 16 §:n Reg.Frn blifvit åberopad, så¬
som läggande hinder för visitationsrältens utöfvande i hus.
Det torde icke vara ur vägen att utreda otillämpligheten af
denna § på förevar, fråga. Konungen får visserligen icke
störa eller slöra låta någons fred i dess hus, men det finnes
en makt, som är öfver både Konungen och folket, och det
är Lagen, stiftad af Konungen och R. St. gemensamt på
allmänt riksmöte, och hvars verkställighet utgör en af de
yppersta konungsliga pligterna.
Instämmande i öfrigt både till liufvudprincipen och de
flesta detaljbeslämmelserna med Utsktns betänk., inskränker
jag mig för närvarande blott till en anmärkn., nemi. att
från rättigheten till dessa ömtåliga husvisitationers anstäl¬
lande borde uteslutas kronofogdar, länsmän samt lands- och
stadsfiscaler, eller åtminstone dessa tre sista, såsom till en
sådan rättighets utöfning mindre lämpliga. Det vore dess¬
utom att rycka dem från deras egentliga t jenstebefattningar
till åtgärder, hvarmed de synas icke böra hafva något alt
skaffa, och möjligen torde äfven mindre oro härigenom väc¬
kas i landet. Tulluppbörden lemnar dessutom tillräckliga
medel till aflönande af erforderliga tjenstemän för bevakan¬
de af tullverkets egna angelägenheter. Som detta förslag
emedlertid nu är första gången under öfverläggning och så¬
ledes icke med förändringar kan antagas, förenar jag mig
med dem, som begärt återremiss.
Hr Ed en hjelm, Gillis: Om jag icke misshört mig,
hafva jemväl några talare yttrat, att den nu föreslagna la¬
gen icke är strängare än den gamla författningen. Jag hän¬
visar då till den 9 §:n, så lydande enligt 1835 års författ¬
ning: ”Utländsk man, eller den medlem af Judiska nationen,
som ej innehar Svensk medborgarerätt, skall, då han blifver
förvunnen till oloflig införsel eller utförsel af varor, och det
förbrutna godsets värde uppgår till 4°° i:dr eller deröfver,
för alltid förvisas Riket, efter att hafva, på sätt ■?. §:n stad¬
gar, sin förbrytelse umgällt.’’ Den nya föreslagna författnin¬
gen nedsätter detta värde af 400 r:dr till 200 r:dr, och jag
hemställer om icke det är ett strängare stadgande än förut.
Hvad nu Judarne särskildt vidkommer, torde R. o. Ad.
erinra sig att desse väl undfingo Svensk medborgarerätt,
men att det icke räckte längre än några dagar. De fleste
Judar sakna således i denna stund denna medborgarerätt,
och ehuru jag känner en stor mängd af detta folk, bosatta
på den ort hvarifrån jag är, och alla ganska aktningsvärda,
23 II. 12
9°
Den i April e. ra.
tror jag dock icke att mera än a:ne af alla dessa äga med¬
borgarerätt. Vid sådant förhållande vågar jag hemställa
till hvar och en, om det kan vara rättvist och riktigt, alt,
vid denna tidpunkt, menniskor, sorn begå enahanda brott,
skola så olika bestraffas. Jag vet att flere Judar finnas, som
icke handla med sådana varor, som kunna ifrågakomma
att olofligen införas; om nu någon af dessa köper ett par
tre kladningar att skänka åt sina barn eller barnabarn, och
dessa klädningar befinnas tullförsnillade, skall denne person
då landsförvisas ? Är icke ett sådant stadgande en skamfläck
för hvarje civiliseradt land? Jag önskar och anhåller att R.
o. Ad. måtte yttra sitt ogillande öfver detta tagbud, på det
jag icke må vara ensam om min mening vid återremissens
handläggning i sammansatta Utskotten.
Uti 33 §:n, angtde rättigheten till visitation i bonings¬
rum m. m., anser jag Utsk:ns förslag vara för strängt. Jag
har bestridt det inom Utsk:n och reserverat mig deremot,
men man möter mig med den invändning, att denna con-
troll är nödvändig, ehuru jag icke kan förstå hvarför be¬
hof göres af större controll i afseende på dessa brott än då
fråga är om andra förbrytelser. Jag skulle tro att vi bor¬
de följa andra länders, såsom Englands och Frankrikes
exempel, samt hafva en mycket sträng bevakning och con¬
troll vid kusten eller gränsen, men icke inuti sjelfva landet.
— Någon har yttrat, att det vore orimligt, att kronofogdar
och länsmän skulle få göra beslag och anställa visitationer.
Jag hemställer dock till en hvar, som känner landsbygden,
om icke det skulle förefalla en landtbo, en bonde, mera
svårt och förnärmande att nödgas underkasta sig sjelf eller
sin boning visitation af en främmande, för honom obekant
tulltjensteman, än om sådant sker genom ortens egna kro¬
nofogdar eller länsmän, mot hvilka personer han kan, i hän¬
delse af skälig anledning, vända sig till landshöfdingen med
anhållan om upprättelse. Jag understöddes i denna å-
sigt af alla BondeStrs ledamöter inom sammansatta Utsk:n
och yrkar således att ifrågavar. tjenstemän måtte bibehållas
vid denna rättighet, nemi. om den skall fortfara. För öf¬
rigt instämmer jag äfven i begäran om återremiss af detta
betänkande.
Hr Prytz! Det är några anmärknrr af Frih. Ceder¬
ström, som uppkallat mig alt åter begära ordet. Frih. Ce¬
derström har ansett Utsk:ns förslag grundlagsvidrigt i afse¬
ende å den meddelade tillåtelsen att anställa visitation i
hus, såsom varande ett störande af husfriden, och Frih:n
har till stöd för denna åsigt åberopat den 16 §:n Reg.Ftn.
Jag deremot finner, lika med Hr Lagerheim, denna § icke i
detta afseende vara tillämplig, ty 16 §:n Reg F:n föreskrift
ver blott att Konungen må ”ingens fred i di ss hus störa el¬
ler störa låta,” oell della stadgande kan icke innebära något
Dun i April e. m.
9‘
ounal, iin ett skydd för Svenska folket mot despotismen, men
icke innefatta någon inskränkning i K. M:s och R. St:s sam¬
fällda rätt att stifta lagar. Frih. Cederström har vidare
sagt, att förbrytelser genom lurendrejeri och tullförsnillning
må ställas i samma calhegoii som tjufnadsbrolt, och medger
således rättighet till efterspaning af olofligen införd t gods,
så vidt allmänna lagen tillåter undersökning efter tjufgods.
Jag får då fästa uppmärksamheten derpå att i 52 cap. Missg.-
b:n, som handlar om huru man må kunna återtaga boit-
stulet gods, stadgas i 2 §:n: ”1 thessa och flera sådana fall
må ransakan honom ej nekas; utan färe han tit med tvän-
ne nämndemän, eller tvänne edsvorna stadstjenare, eller ock
andra goda män, och förkunne ther byamän, eller husbon¬
dan, att the tit sände äro. Finnes ej thet man ransakar ef¬
ter; bevise tå then, som ransakan begjärte, eller gånge ed,
att han sitt mist häfver, och ej af illvilja ransakning sökt.
Ej må man annorlunda ransaka af sjelftagen makt. Gjör
thet någon, och finner ej tjufnaden; bote tijo daler, och
fylle skadan.” Vidare stadgar 3 §:n straffbestämmelser för
den, som ej vill tillåta en sådan ransakning, och 4 §:n>
denna undersökning får ske äfven om husbonden sjelf ej är
hemma. Härigenom ålägges således den som äskar denna
undersökning icke någon annan bevisningsskyldighet, än att,
om han icke finner godset, med ed sin styrka, att det icke
skett af illvillja, äfvensom att han i annan händelse en¬
dast får böta 10 daler och fylla skadan. En så lindrig an-
svarsbestämmelse innefattar dock icke detta betänk. Om
man således skulle tillåta denna vidsträckta ransakan efter
tullförsnilladt gods emot ett så ringa ansvar, blefve författ¬
ningen vida strängare än Utsk:n densamma föreslagit. Hvad
Frih. Cederström åter anfört om, huru nogräknad man var¬
på 1790-talet, under det öfverflödsförordningen gällde, be¬
visar, att vår tid framskridit bia långt mot den af Frihtn
åberopade tidpunkt, ty nu kunde svårligen sådana stadgan-
tlen komma i fråga eller antagas. Frih. Cederström har äf¬
ven trott, att man kunde vara exponerad vid en undersök¬
ning, äfven för ett litet tygstycke, som i egenskap af arfve¬
gods funnes i huset förvaradt; men 11 §:n af 1835 års för¬
fattning, som Utsk:n lemnat oförändrad, föreskrifver huru,
vid det förhållande att olofligen infördt gods finnes i afli¬
den persons bo, sterbliusägarne böra tillvägagå. Jag har ve¬
lat lemna dessa svar på Frih. Cederströms anmärkningar.
Frih. Boye: Uti det svar jag ämnat gifva Frih. Ce¬
derström, är jag af Hrr Lagerheim och Prytz förekommen;
jag anhåller likväl att få understödja en del af Hr Eden-
lijelms framställning. Jag anser nemi. lika med honom o-
riktigt, att man stiftar andra lagar för Judar, än för andra
medborgare, och förenar mig derföre uti Hr Edenbjelms an¬
hållan, alt Utsk:n mätte vidtaga ändring härutinnan. Her-
9»
D e u i April c. ni.
emot gillar jag icke den jemförelse lian antydt emellan Sveriges
och Frankrikes tullförfallningar, — en jemförelse, som, med
afseende på dessa begge länders olikartade förhållanden, ic¬
ke kan vara riktig. Frankrike kan nemi. vid sina gränser
anställa en sådan tullbevakning, att det omgifver sig liksom
med en cordon; men Sveriges belägenhet är sådan, att man
omöjligen kan förekomma tullförsnillning på annat sätt, än
genom det, som vidtogs under cholera-tiden. I förbigående må
jag dock nämna, att jag icke förstår, hvarföre man icke se¬
dermera användt delta bevakningssätt, då det visat sig, att,
under nyssnämnda tidpunkt, icke allenast lurendi ejeriel för¬
minskades, utan jemväl Statens inkomster af tullafgifter be¬
tydligt ökades; men så länge man icke har tullfartyg i Öle¬
sund och utanför de större stapelstäderna, samt icke vill un¬
derhålla en större sjöbevakning, är tullbevakningen under¬
kastad stora svårigheter.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledning
af Hr Lagerheims framställning att 16 §:n Reg.Fm icke vo¬
re hit lämplig, utan att Konung och Ständer skulle vara
oförhindrade att meddela sådana lagbestämmelser, som de
ifrågavarande. Det skulle då vara Konung och Ständer til¬
låtet att i civil lagstiftningsväg ändra eller upphäfva hvad
grundlagen föreskrifver, eller att, ehuru 16 §:n Reg.F:n stad¬
gar, att Konungen icke må någons fred i dess hus störa eller
störa låta, tillstädja vissa tjenstemän alt intränga i den enskilde
medborgarens boning och anställa undersökning efter olof¬
ligt gods. — I afseende åter på Hr Prytz’ yttrande ang:de
den undersökningsrätt lagen tillåter efter tjufgods, anhåller
jag att få bevisa, att den slutföljd han dragit af detta för¬
hållande alldeles icke bör dragas. Rubriken å det af ho¬
nom åberopade 02 cap. Missg.b:n lyder nemi.: ’’Huru man
skall sitt återtaga, eller annan lagliga till tjufsak binda,
och derom ransaka låta; och om man utan skjäl annan nå¬
got gods frånkänna vill”; och 2 §:n är af följande innehåll:
”.Nu häfver man wålin å, eller någon kunskap, hvart
tjuf, eller tjufnad, är kommen; begjäre tå lof af härads¬
fogde, eller länsman å landet, eller af borgmästare och råd i
staden, att ther ransaka, och säge hvad han häfver mist,
och hurudant, så ock sina skjäl thertill: såsom, att then
misstänkte förr stulit; eller att sådana tjufsaker
hos honom sedda äro; eller att han them försålt;
eller att han håller sig undan, och synes taga sak
å bak; eller varit i sällskap med andra, som tjuf¬
nad en med skjäl tillvitas kan; i thessa och flera så¬
dana fall, må ransakan honom ej nekas; ulan färe han tit
med tvänne nämndemän, eller tvänne edsvorna stadstjenare,
eller ock andra goda män, och förkunne ther byamän, el¬
ler husbondan, att tile tit sände äro. Finnes ej thet man
ransakar efter; bevise tå then, som ransakan begjärte, eller
Den i April e. m.
93
gånge ed, att han sitt mist häfver, och ej af ilivillja ransak¬
ning sökt. Ej må man annorlunda ransaka af sjelftagen
makt. Gjör thet någor, och finner ej Ijufnaden; höte tijo
daler, och fylle skadan.” Det är icke här holen af de ro
dälerna, sorn ligger till grund för att visitation icke kan
ske, utan de af mig nu upplästa bestämmelser, såsom ”att
then misstänkte förr stulit” etc., måste föregå, innan denna
undersökning får ske; i annan händelse kan hvarken magi¬
strat eller länsman tillstädja den. Nu träffa likväl dessa be¬
stämmelser alldeles icke in med det förhållande, som äger
rum vid en undersökning i hus efter tullförsnilladt gods,
och deraf följer tydligen alt dessa begge förhållanden allde¬
les icke kunna komma under samma cathegori. Låtom oss
emedlertid antaga att beslagaren går in eller bryter sig in
uti den enskildes boning och börjar en visitation; han fin¬
ner ett stycke tyg, som ägaren ärft efter sin farfar eller
mormorsmor; icke tullbehandladt i öfverensstämmelse med
de författningar, som vid visitationslillfällen gälla; icke
stämpladt — och således förbrutet. Jag frågar! är det väl
rim och reson i en sådan lagstiftning? — Nu återkommer
jag till 16 §:n Feg.F:n och förmodar att Konung och Stän¬
der icke lära tillåta sig att, uti civil lagstiftningsväg, upp¬
häfva hvad grundlagen stadgar. Jag åtminstone reserverar
mig mot en sådan tolkning af grundlagens bud. Hr Lager¬
hjelm har trott, att om visitationsrätten stod i strid med
oftannmnda 16 §, skulle den hafva upphört snart efter grund¬
lagens stiftande. Den upphörde oek tills år i8i5, då den
blef tillåten i öppna salubodar och magaziner; men genom
denna visitationsrätt kan man icke säga alt man störer hus¬
friden, ty salubodar och magaziner äro icke boningsrum.
Detta tillvägabragtes dock med en ganska knapp pluralitet.
Nu vill man utsträcka visitationsrätten till sådana kamrar
och rum, der den enskilde medborgaren och hans familj
eller hans tjenstefolk vistas, och det bestrider jag.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
vill icke fördröja discussionen länge, utan förenar mig full¬
komligt uti allt hvad Hr Hadings reservation mot 33 §:n
af nu föredragna förslag innehåller; uti allt hvad Frih. Lei¬
jonhufvud yttrat mot den för Svenska folket så motbjudan¬
de, den mot deras grundlagar stridande husvisitationen; äf¬
vensom slutligen uti allt hvad samme värde talare och Frih.
Cederström yttrat emot de lagars öfverdrifna stränghet, hvil¬
ka afse alt bestraffa öfverträdelse:- af våra tull-lagar, och jag
anhåller på grund deraf om återremiss.
Om England, såsom en talare yttrat, bibehållit de la¬
gar, hvilka försvunna seklers barbari dicterat, om det, så¬
som kändt, har snart sagdt den mest barbariska lagstiftning uti
Europa, så bevisar icke delta dess civilisation, det är ett mon¬
strum, från hvilket det förunderligt nog icke kunnat frigö¬
D e ii i April e. m.
ra sig, en skugga, som åtföljt detsamma, det är skuggbil¬
den af Engelska folkets nationalitet.
Om ett folk står öfver oss uti bildning, kan det dock
bafva fel, hvilka vi lika mycket böra söka undvika som vi
böra söka tillegna oss dess dygder.
Jag hade ämnat svara ett ord på hvad Hr Lagerheim
lii. fl. yttrat mot deras mening, hvilka påstå, att husvisitations-
rättigheten strider mot 16 §:n Reg.Fin, men är alldeles före¬
kommen af Frih. Gederström. Hr Lagerheim påstod, ”alt hus-
visitationsrältigheten icke stridde mot 16 §:n Reg.F:n, eme¬
dan den grundade sig på en af Konung och Ständer stiftad
lag; just deruti ligger icke blott en grundlagsvidrighet utan
äfven en orimlighet, att Konung och Ständer stifta en ny
lag stridande mot grundlagen, som är samhällets förenings¬
band och hör vara alla lagars grundval.
Frih. Leijonhufvud: Jag begagnar mig af tillfället
alt förena mig med Hr Edenhjelm, och det var en glömska
af 111ig, att jag icke vid mitt första anförande fästade upp¬
märksamheten vid detta stadgande; men jag ålnöjer mig ic¬
ke med hvad Hr Edenhjelm i delta afseende begärt, utan
yrkar att hela denna g § må utgå. Jag anser att dessa lag¬
brytare, som man kallar Judar eller utländningar, må hafva
tillräckligt försonat sitt brott, då de undergått det straff 2
§.'n omtalar, och jag vill icke bifalla den ekonomiska lagstift¬
ning, som uttalar straffet '”landsförvisning. ”Jag vill nu äf¬
ven göra en anmärkn. emot 21 §:n, som enligt i8>5års för¬
fattning var så lydande: ”Den, som förfärdigar” — här haf¬
va Utsk:n infört orden ”eller låter förfärdiga’’ — ”brukar,
eller låter bruka falsk stämpel eller insegel å varor, sorn
äro inom eller utom Riket tillverkade; straffes på sätt 8
cap. 1 §:n 2 mom. Missg.htn förmår, och vare det falskt
stämplade godset förbrutet.’’ Ulsk:n hafva nu tillagt följan¬
de mening: ”såvida detsamma icke bevisligen på god tro
kommit i annan mans hand.” Genom detta tillägg har en
tredje person blifvit invecklad i saken, och, om han åter af-
yttrat det falskt stämplade godset, kunna tilläfventyrs ännu
flere inblandas i målet. Jag har ingenting emot alt den,
sorn köper ett förfalskadt gods, med vetskap derom, må mi¬
sta detsamma, men bevisningsskyIdigheten bör icke åligga den
enskilde personen utan beslagaren, såvida icke godset finnes
qvar i dens hand, som sjelf förfalskat godset. Jag finner det
nödvändigt att bevisningsskyldigheten i delta fall tillhör be¬
slagaren, ty påstår jag mig hafva ärligen bekommit varan,
må den, som vill frånkänna 111ig densamma, öfverbevisa mig
derom att jag afvetat dess förfalskade egenskap, och detta
bevisningssätt torde vara så mvcket mera angeläget uti frå¬
gor af förevar, kinkiga beskaffenhet.
Hr Lagerheim: I största korthet vill jag endast till
svar å Frih. Gederströins yttrande nämna, att utom visila-
Den i April e. m.
95
tion efter tullförsnilladt gods, medger vår Svenska lag 3
andra fall då husvisitation kan äga rum, nemi. efter falskt
mått, mål och vigt, efter tjufgods och till upplysning i gröf¬
re brottmål. Da likväl dessa stadganden icke blifvit upp-
häfna genom 1809 års Reg.Form, synes tydligen att 16 §:n
af samma grundlag alldeles icke, på sätt Frih. Cederström
förmenat, lägger hinder i vägen för meddelandet af slika
stadganden. Denna 16 § är tydligen riktad mot högsta verk¬
ställande maktens missbruk och icke mot dess lagliga bruk
för att hålla lagarna i helgd.
Frih. Boye: Frih. Cederströms sista anförande tvingar
mig, under äfventyr måhända alt trötta edert tålamod, mi¬
ne herrar! att visa orimligheten af den grundsats, alt grund¬
lagen skulle hindra samma auctoriteter, som stiftat grund¬
lagen, nemi. Konung och Ständer, att gifva behöflig kraft
åt andra civila lagar. Jag ber Frih. Cederström tillåta mig
framställa ett exempel, som han icke kan jäfva, derpå, att
civila lagen verkligen kan bjuda sådant, som efter hans å-
sigter skulle vara förbjudet i grundlagen. Personliga frihe¬
ten måtte väl gälla lika mycket som rättigheten att åtnjuta
husfrid; men likväl måste den skuldsatte, som har bysätt¬
ningsutslag emot sig, underkasta sig att personer intränga i
hans fredliga hem och föra honom på gäldstufvan. 16 §:n
Reg.F:n boide väl, efter Frih. Cederströms åsigt, också hin¬
dra sådant. Husvisilationen måste dock medgifvas vara ett
ondt, ehuru det är ett nödvändigt ondt. Tager man bort
dessa controller, hvad blir väl följden, om icke att oöfver-
vinnerliga hinder möta för den Svenska producenten att mä¬
ta sig med utländningen. Dessa oöfvervinnerliga hinder lig¬
ga i vår höga penningeränta, vårt outvecklade creditsysleme,
i Sveriges belägenhet med dess långa och kalla vintrar o. s.
v. Allt delta har den Svenska producenten emot sig. Skul¬
le vi då, lör all följa de ny modiga theorierna, lemna våra
näringar u tan ett erforderligt skydd mot ut landningens med¬
täflan? Jag antager icke dessa theorier utan förkastar dem
och motsätter mig deras bemödanden, som yrka dem.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: En och annan af
dem, som yttrat sig i denna fråga, tyckes vara af den tan¬
ke, att man genom mängden af ledamöter inom detta Stånd,
hvilka tala för Utskins förslag, borde öfvertyga dem derom,
att ehuru flere ledamöter bestrida förslaget, finnas dock
flere eller åtminstone lika många som försvara detsamma.
Jag anhåller då alt äfven få yttra några ord, nemi. att jag
instämmer i de tankar, som Hr Lagerhjelm utvecklat i af¬
seende på grundsatsen, äfvensom uti Hr Prytz’sakrika anfö¬
rande om verkställigheten.
Frih. Cederström, Anders: I alla de fall, der hus-
visitalionsrälten eller störandet af husfriden tillätes af all¬
männa lagen, mäste utom sjelfva corpus delicli äfven någon
96
Den i April e. m.
bevisning eller af behörig auctoritet pröfvad skälig anled¬
ning till misstanka emot den person, hos hvilken undersök¬
ningen skall anställas, förefinnas. Uti förevar, fall är dock
förhållandel icke sådant, ty äfven om man kan påstå såsom
en afgjord sak, att olofligt gods insmuglas i landet, måste
väl icke deraf kunna hemlas anledning att alla innevånare
i landet skola vara smuglare eller innehafva dylikt gods samt
derföre underkastade husvisitation. Det vore detsamma som
om hvar och en skulle underkastas visitation efter tjufgods,
derföre att en tjufnad blifvit begången. Ett dylikt förfa¬
rande strider så väl mot allt rättsbegrepp som man genom
dylika stadganden kommer att sprida vantrefnad och misstro
i landet. Antager man att 16 §:n Reg.F:n blott är en död
bokstaf ulan anda eller mening, samt att man genom eko¬
nomiska författningar kan kringgå densamma, så må vi ock¬
så med detsamma upphöra att anse oss för frie medborgare,
som lefva i ett fritt constitutionelt samhälle, och jag bekla¬
gar mitt fädernesland när detta inträffar.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsktns
betänk. N:o i i bief af R. o. Ad. återremitteradt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i ordningen på fö-
redragn.listan förekomme nu tvänne Const.Utskts memtr
anglde nationalrepresentationens ombildning. Då, såsom R. o.
Ad. kände, voter:s-propos:n i afseende på en af de grunder,
hvarpå dessa hvila, blifvit af R. o. Ad. samt de öfriga Riks-
St:n godkänd, och votering derom i förstärkt Const.Utsk.
lomme att äga rum, torde R. o. Ad. finna, att en föredrag¬
ning nu af dessa mera. icke kunde komma i fråga. Hr
Landtm, hemställde således, om R. o. Ad. behagade besluta,
att dessa Const.Utskts mern. nu måtte förbigås och skola
komma alt föredragas vid den lid som R. o. Ad. framdeles
beslutar, sedan öfverläggning derom förevarit i Talmansöfver-
läggningen, hvilken troligen snart komme att äga rum, se¬
dan resultatet af voteringen hunnit blifva kändt.
Ropades ja.
Frih. Boye, Ludv.: Med anledning af den fram¬
ställning Hr Frih. o. Landtm, nu gjort, anhåller jag, att
Hr Frih. o. Landtm, täcktes lemna oss den säkerhet, att
detta mål, det vigtigaste, som vid denna riksdag är under
öfverläggning, icke må, obekant för tilläfventyrs många, fö¬
redragas, utan att vi åtminstone några dagar förut få under¬
rättelse om föredragningen deraf.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om den siste vär¬
de talaren gifvit akt på Hr Frih. o. Landlm:s framställning,
så tror jag icke att han behöft göra sitt förbehåll. Hr Frih.
o. Landtm, yttrade nemi., att som den omröstning, hvilken
kom-
De n i April e. ra.
97
kommer att bestämma en af hufvudgrunderna i dessa Const.-
Utsk:s begge mern., äger rum i morgon, borde de nu förbi¬
gås, och att när man uti Talmansöfverläggningen öfverens-
kommit om lämpligaste tiden för deras föredragning, skulle
Ståndet besluta om dagen för deras företagande till pröf¬
ning.
Frih. Boye: Må den siste värde ledamoten icke taga
illa upp, att det förundrar mig, alt han kan säga det jag
icke gifvit akt på Hr Frih. o. Landtmts framställning. Ef¬
ter jag åberopar Hr Frih. o. Landtmrs yttrande, måste jag
väl hafva gifvit akt på det, men jag gjorde min erinran,
på det att alla Husets ledamöter måtte riktigt uppfatta det-
sam ma.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna den af honom framställda propos. med ja besvarad.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtskrs den 24 sisth
Febr. och t sisth Mars på bordet lagda utlåt. N:o 148 öfver
en af Hr biskop Agardh väckt motion, ang:de användande
af jj- utaf bankens framdeles årligen blifvande räntevinst till
allmänna arbeten.
Vid förnyad föredragning gillade R. o. Ad. BancoUtskrs
den 24 sisth Febr. och den r sisth Mars på bordet lagda
mern. N:o i4g, med underrättelse om RiksSttns fattade be¬
slut i anledn. af Utsktns betänk. W:o 97 och utlåt. N:o
13o.
Lades till handlingarna Exped.Utsk:s den 1 sisth Mars
på bordet lagda mern. N:o 36, i anledn. af dess återremiss
utaf Exped.Utsk:s skrifvelseförslag Wto 224.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
23 II.
i3
98
D c n 3 April f. m.
Lördagen den 3 April r 84 *•
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. för den 8 Mars e. m.
Hr Coyet, Julius Carl A11 g.: I anledn. af föreslå¬
ende afresa från riksdagen, får jag inför R. o. Ad. alsåga
mig min plats i Ridd.Utsk., men anhåller att vid min riks¬
dagsmannarätt blifva bibehållen.
Denna begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Af orsa¬
ker, som äro för en hvar ibland R. o. Ad:s ledamöter till¬
räckligt kända, och som jag således ej loide behöfva här
upprepa, får jag vördsamt anhålla, att Bevilln.Utsk:s betänk.
N:o 41 angtde sammanjemkning och voter:s-propos:r rörrde
RiksSt:ns olika beslut i fråga om tullbevillningen malle få
framflyttas främst på listan för nasta plenum. Jag anhåller
om Hr Frih. o. Landtnäs propos. derå.
Frih. Hamilton, Hugo, och Hr Lagerhjelm,
Pehr, förenade sig med Gr. Hamilton.
R. o. Ad. beslöt, att Bevilln.Utskrs mern. N:o 41 skulle
ställas främst på föredraga.listan till nästa plenum.
Föredrogs ånyo PresteStrs den 17 sisth Mars på bordet
lagda inbjudning till MedStånden att förena sig i PresteStrs
beslut ang:de Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns
utlåt. N:o 128, rörtde allmänna stadganden och anslag till
folkundervisningens befrämjande.
Frih. Hamilton, Hugo: PresteSt:s ifrågavar. inbjud¬
ning innehåller en hemställan, att R. o. Ad. måtte i allo
förena sig med PresteSt:s dels beslut, dels redactionsförslag,
rörtde betänk, om folkundervisningen. Jag föreställer mig,
att R. o. Ad. likasom de andra tvänne Stånden, hvilka haf¬
va emottagit en dylik inbjudning, torde hafva svårt att så
obetänkt ingå på ett annat Stånds beslut, uti en så vidlyf¬
tig och så grannlaga fråga, som denna. R o. Ad. har sä¬
kerligen under de discussioner, som i flera dagar höllos rörr¬
de detta ärende, gjort sig noga reda för detsamma, och
Den 3 April f. in.
93
elium jag var af sjukdom Lindrad alt deltaga uti dessa öf-
verläggningar, så känner jag likväl, att R. o. Ad. med stor
grannlagenhet derutinnan gått till väga. PresteSlls yttrande
är dessutom remitleradt lill Stats- oell Ekon.IJtskins sam-
manjemkning, lika med de andra Ståndens beslut. Der liar det
redan varit under behandling, och det torde tillåtas mig,
som sitter på den afdelning, der detta mål hnndlägges, att
upplysa R. o. Ad., att åtminstone i andra eller tredje §§:na,
nemi. angående klockaresysslans sammanslående med skol-
läraresysslan, är det hufvudsakligen i redactionen, som Pre-
steSt. skiljer sig ifrån de öfriga Stånden. Jag får då hem¬
ställa, huruvida det icke vore lämpligt, att R. o. Ad. förkla¬
rade, att, sedan frågan nu en gång är återremitterad ifrån
alla Stånden, det vore bäst, att Ulsktn behandlade densam¬
ma till sammanjemkning, och att R. o. Ad. sedan vill pröf¬
va, huruvida någon ändring i det förra beslutet vore nöd¬
vändig till följe af svaret på återremissen. Likväl torde jag
få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att här äro aine
§§ af R. o. Ad. uppskjutna, nemi. 4 ocb 4 morn. af 5
§:n. De röra dels skollärares villkor, dels det sätt, hvarpå
de löner, som för skollärarnes underhåll i allmänhet äro
anslagna, skola utgå af församlingarna. R. o. Ad. uppsköt
dessa mom. af det skäl, att R. o. Ad. ej ville behandla frå¬
gan om tillskott inom socknarna för detta ändamål, förrän
R. o. Ad. hade fattat sitt beslut rörrde den del af capita¬
tionsafgiften , som är föreslagen att upphöra. R. o. Ad.
tycktes vara af den tanken, att denna del af nämnda afgift
mätte fortfarande utgå, men till communala behof och syn¬
nerligen till folkuppfostran. Då jag var den förste som
väckte detta förslag, kan jag ej annat än helt och hållet in¬
stämma i R. o. Adis beslut i hufvudsaken, men derföre kan
jag ej gilla, att R. o. Ad. helt och hållet uppsköt i §:ns i
morn., hvilket innehåller helt andra frågor än den frågan,
som är inbegripen i 4 morn. De öfriga mom. innehålla hu¬
ru stor lön en skollärare bör hafva, att han bör hafva hus¬
rum, m. m. Då alla dessa mom. ej blifvit behandlade af
R. o. Ad., så är det naturligtvis omöjligt för de sammansat¬
ta Utsk:n att i dessa delar handlägga frågan, förrän de
fått kännedom af R. o. Adis beslut deruti. Det torde vara
betänkligt att uppskjuta hela sammanjemkningen i denna
vigtiga fråga och besluten derom, intilldess Ståndet fattat
sitt beslut om capitationsafgiften, då R. o. Ad. nogsamt lä¬
rer inse, alt detta blir en af de sista frågorna vid riksda¬
gen, och det är osäkert, huruvida tiden sedan medgifver be¬
handlingen af denna fråga. På denna grund vågar jag vördsamt
anhålla, att R. o. Ad. behagade lill ny behandling nu före¬
taga 4 °ch 5 §§:na samt 2 §:ns 2 morn., på grund af Pre-
steStis inbjudning. Hvad särskildt beträffar frågan ang:de
bidragen eller capitationsafgiften, så får jag till en början
underrätta R. o. Ad., att summan och sättet för dess utgå¬
100
Den 3 April f. m.
ende redan blifvit af 3 Stånd beslutade. Således möter väl
intet binder för Utsk. att behandla denna fråga, inen jag
hemställer likväl, om icke JR. o. Ad. skulle finna lämpligast
att eventuelt behandla denna fråga och säga, att så och så
skall denna afgift utgå, såvida icke R. o. Ad. framdeles be¬
slutar att dessa medel skola af capitationsafgiften fyllas, ty
i delta fall förfaller det nu fattade eventuella beslutet om
sättet; men det vore, för att vid sammaujemkningen få
enhet uti de 4 Ståndens beslut, som jag tror, att det vore
lämpligast, att R. o. Ad. nu fattade ett sådant beslut, natur¬
ligtvis med sin rätt förbehållen att sedermera ytterligare
handlägga frågan om capitationsafgiften. Jag anhåller om Hr
Frih. o. Landlmts propos. härå.
Gr. Fr ö 1 ich, Da v id: Oaktadt jag hufvudsakligen instäm¬
mer i Frih. Hamiltons yttrande, får jag dock i anledning af den
del deraf, som syntes mig innefatta Frihtns mening, så beskaffad
att R. o. Ad. skulle ånyo, sedan Utsk:n inkommit med sitt för¬
slag till sammanjemkning, till pröfning företaga den inbjud¬
ning, som ifrån PresteSt. inkommit, anmäla min tanke, alt
det ej är nödvändigt alt fästa något vidare afseende på
denna inbjudning, när det ej kan ske nu, och att föröfrigt
de delar, hvarutinnan enligt Frihtns uppgift ännu icke nå¬
got beslut blifvit af R. o. Ad. fattadt, således torde vara
de enda, som nu böra förekomma till pröfning, under det
inbjudningen för öfrigt torde böra läggas till handlingarna,
emedan Ståndets beslut i dessa delar redan är under Ut-
sktns handläggning.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I hvad
de tvänne värde ledamöterne anfört, om att ej nu i sin hel¬
het till granskning företaga PresteShs inbjudning, instäm¬
mer jag, likasom deruti, att i de §§, hvaruti R. o. Ad. ej
fattat något beslut, Ståndet nu må besluta, emedan det är
nödvändigt för Utsktn att vid sammanjemkningen känna R.
o. Ad:s mening derom. Dessa §§ handla om afgifterna.
För öfrigt tror jag ej, att man bör lägga PresteStts inbjud¬
ning helt och hållet till handlingarna, utan när Utsklns be¬
tänk. med sammanjemkningsförslag inkommer, så kan man
framtaga denna inbjudning, för att jemföra den med Utskrns
förslag. Således får jag i hufvudsaken instämma med hvad
de tvänne värde talarne anfört.
Frih. Hamilton: Jag har blott begärt ordet, emedan
jag måtte hafva yttrat mig något otydligt förra gången,
enär mina ord kunnat gifva anledning till Gr. Frölichs yt¬
trande. Min mening var ej att PresteSt:s inbjudning skulle
särskildt behandlas, när Utskrns förslag till sammanjemkning -
af Ståndens olika beslut inkommit, utan att detsamma till
sitt hufvudsakliga innehåll då är behandladt af Utsk:n och
således icke vidare beböfver af R. St. handläggas, sedan
Den 3 April f. ra.
101
Utsktn deråt lemnat deri uppmärksamhet, som det förtjenar,
hvilket i afseende på redactionen visserligen kommer att
blifva på ganska många ställen.
Hr von Hartmansdorff, A.ug.: Det Höglofl. Ståndets
ledamöter torde erinra sig, att då ifrågavar. stadgande rörtde
folkundervisningen uppsköts, så skedde det derföre, att nt-
skillige af Ståndets ledamöter ansågo lämpligare att bibe¬
hålla den gamla personella afgiflen, än att pålägga en nv,
och att, i sådant fall , någon del af skyddsafgiften, hvars
borttagande ?. Stånd beslutat, men öfver hvilken två andra
Stånd ännu icke yttrat sig, skulle kunna användas för all¬
männa folkundervisningen, hvarigenom dels en minskning i
afgifterna kunde äga rum och dels församlingarne sjelfve er¬
hålla någon påräknelig inkomst. Derigenom uppkomme äf¬
ven den fördelen, att när alla församlingar följaktligen finge
godt af ett sådant stadgande, så kunde ej de, hvilka redan
upprättat skolor, beklaga sig deröfver, att de, genom sin
beredvillighet och skyndsamhet, gått miste om fördelar,
hvilka andra församlingar finge åtnjuta, just derföre att de
varit trögare i detta hänseende. Sorn denna fråga nu kan
pröfvas, så får jag, instämmande med Frih. Hamilton, till¬
styrka, alt R. o. Ad. nu mätte företaga dessa §§, på de
skäl, Frih. Hamilton framställt. Hvad afgiften beträffar, så
tillstyrker jag att deri må betalas, såvida de flesta RiksStån-
den ej skulle finna för godt att af skyddsafgiften anslå de
till allmänna folkundervisningen nödiga medel. Derigenom
kunde det ändamål vinnas, som Frih. Hamilton åsyftat, ri¬
tan att man uppoffrade tanken att på lämpligaste sätt anordna
afgiftens utgörande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an¬
såg PresteStis nu föredragna inbjudning för det närvarande
icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, örn R. o. Ad., på
sätt yrkadt blifvit, nu behagade till pröfning företaga de
punkter i Stats- samt Allm. besvärs-och EkonUtsk:ns utlåt.
N:o 128, hvilka af Ståndet blifvit uppskjutna.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att enligt R. o. Adis
prot.uldr., hade Ståndet uppskjutit afgörandet af 4 §:n och
af 3 mom. i 5 §:n, äfvensom af frågan om anslag för det i
5 mom. af 4 §:n omförrnälda ändamål.
Hr von Hohenhausen: Ehuruväl R. o. Ad. beslutat
att lägga PresteSt:s inbjudning till handlingarna, så lärer
icke något hinder derigenom möta, att nu uppläsa de §§,
som uti inbjudningen förekomma, för att äfven kunna taga
IO 2
D e ii 3 April f. m.
den saken i öfvervägande utan afseende på det förra be¬
slutet.
Frill. Hamilton: Då jag först tog mig friheten att
anhålla om föredragning af dessa §§, så var det till följe
af PresleSl:s inbjudning , men sedan nu denna inbjudning
blifvit lagd till handlingarna, så kau det likväl ej förhindra
It. o. Ad. att med anledn af denna inbjudning företaga de
§§, öfver hvilka R. o. Ad. ännu icke beslutat, ty i annat
fall skulle alla §§ efter hvarandra föredragas. Jag tror så¬
ledes ej att något hinder möter för Hr von Hohenhausens
begäran, utan anhåller alt dessa §§ af PresteSt:s inbjudning
mål te uppläsas i sammanhang tued föredragningen af' §§:na i
Ulsk:us tillstyrkande.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att ehvad beslut R.
o. Ad. fattat angtde inbjudningen, kunde Hr Landtm, icke
finna något hinder derför att den , så snart någon ledamot
det begärde, kointne att uppläsas.
Hr Frih. o. Landtm, föredrog nu 4 §:n af ^et ‘ ul_
låt. Nio i 28 intagna förslag.
4 §m 1 mom.
PresteSl. hade bifallit detta mom. med den förändring,
att de å 4'de och 5:te raderna förekommande orden "hvaraf
hälften råg och hälften det sädesslag, som, jemte råg inom
orten, i kronotiondespanmål utgår,” skulle utbytas emot
dessa: ”i det eller de sädesslag och på det sätt kronobon¬
den inom orten utgår.’’
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, att
propos. måtte göras på hvarje mom. särskildt, då vi bättre
kunna bedömma de anmärkmr, som PresteSt. gjort. För min
del skulle jag vilja tillstyrka antagandet af den ordalydelse
PresteSt. gillat, emedan kronobonden i somliga orter utgö¬
res af tre sädesslag.
Frih. Hamilton: Skälet, hvarför i allmänhet PresteSt.
skiljer sig ifrån Utsk:ns förslag i fråga om aflöningen, tror
jag ligga deruti, att PresteSt. tänkt sig, att dessa lönebidrag
skulle direct utgå ifrån hemmansägarne till skolläraren, hvar¬
emot Utsk:n hafva ansett att skolläraren ej borde hafva alt
göra med någon annan än skolstyrelsen, och att det för be¬
stridande äfven af andra utgifter, såsom skolrummets un¬
derhåll, inköp af böcker o. s. v., vore nödvändigt att haf¬
va en skolcassa , dit samtliga bidragen ifrån socknen borde
ingå. I första rummet borde den föreslagna afgiften af 6
sk. dit ingå, och om den ej räckte, så skulle dertill kom¬
ma ytterligare tillskott samt slutligen bidragen ifrån Statens
sida. Ifrån denna cassa skulle skollärarne aflönas, de barn
få understöd, som det behöfde, och, med ett ord, alla nöd¬
vändiga utgifter , så vidt som möjligt , bestridas. Deremot
Deli 3 April f. m.
borde skolläraren aldrig i detta afseende hafva direct med
barnens föräldrar alt gö'ra. Detta liar varit skälet, hvarför
Utsk:n hafva ansett sig kunna tillstyrka att hälften of haus
löneanslag skulle utgå i råg och den andra hälften i bafra.
Ulsktn kände visserligen att det fanns orter, der kronobon¬
den icke utgjordes i råg utan endast i korn eller korn och
bafra; men då Utsk:n ansågo, att bruket i Sverige gjort det
till ett behof för hvarje hushåll att hafva råg, och då ingen
svårighet ansågs kunna för skolstyrelsen uppstå att anskaffa
så mycket råg, som härtill behöfdes, så trodde Ulsk:n det
vara lämpligast, att lönen för skolläraren sålunda utgick.
Jag har blott velat upplysa detta, som förmodligen ej blif¬
vit nämndt i PresteSt., men för öfrigt äger naturligtvis R.
o. Ad. att deröfver besluta. Utsk.n hafva likväl för sin del
trott, att det ej borde bero på församlingarna alt bestämma
i hvad sädesslag skolläraren skall erhålla sin lön.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Hamilton har miss¬
tagit sig om min mening. Jag har ej bestridt att halfva lö¬
nen må utgå i råg och den andra hälften i det sädesslag,
som jemte råg utgör det allmännaste i orten. Men som det
händer, att kronobonden utgår i flera än 2:ne sädesslag, så
passa icke allestädes de ordalag, som blifvit begagnade i be¬
tänkandet. Derföre föreslog jag, att man skulle antaga dem,
som PresteSt. begagnat, emedan dessa just synas afse det af
mig nämnda förhållandet. Men om II. o. Ad. ej vill antaga
dem, så hemställer jag, om icke den hälften, som ej utgöres
i råg, kunde få utgå i det eller de sädesslag, som inom or¬
ter, jemte råg, lemnäs i kronotiondespanmål.
Frih. Hamilton: Jag ber den sista värda talaren om
ursägt, men jag har en afskrift af PresteSbs beslut, och det
innehåller i denna punkt, att orden ”hvaraf hälften råg och
hälften det sädesslag, som, jemte råg, inom orien i krono¬
tiondespanmål utgår,” utbytas mot dessa: ”i det eller de
sädesslag och på det sätt k ron olion den inom or¬
ten utgår.’' Med den ordalydelse, som PresteSt. således
har beslutat, hemställer jag till Hr von Hartmansdorff, om
det icke skulle kunna hända, att läraren erliölle t. ex. en¬
dast korn och bafra, men ingen råg, och jag tror att Hr
von Hartmansdorff med mig instämmer deruti, att han åt¬
minstone bör hafva något råg.
Hr von Hartmansdorff: I sådant fall hemställer
jag till Frih. Hamilton och Ståndets ledamöter, örn det ej
vore skäl att sälta ”alla de sädesslag,” hvarförutan det
alltid kommer att i åtskilliga orter blifva tvetydigt hvad
man menar.
i mom. bifölls med den förändring, att orden ”hälf¬
ten det sädesslag,” skulle utbytas emot orden ”hälften
i det eller de sädesslag."
Den 3 April f. m.
4 §:n 2 mom.
PresteSt. hade för detta mom. antagit följande lydelse:
”Skolläraren skall af församlingen förses med tjenlig bostad
och nödigt bränsle. Derjemte bör sommarbete och vinter¬
foder för en ko ät honom anskaffas ; skolande, der local eller
andra omständigheter sådant förhindra, a t:r spanmål af
förenämnda sädesslag i ersättning lemnäs.”
Frih. Hamilton: Sorn PresteSt:s förslag i denna del
endast innehåller en förändrad commatering , hvilken otvif-
velaktigt är bättre än Utsktns, så tillstyrker jag för mindel,
alt R.. o. Ad. antager PresleStls redaction.
Hr von Hartmansdorff: När denna öfverläggning
börjades, gjorde både Gr. Horn och jag det förbehåll, att
dessa afgifter må beslutas med det villkor , vi då nämnde.
Jag hoppas att det må komma under Ståndets pröfning, an¬
tingen genast, eller när de särskilda punkterna äro genom¬
gångna.
Frih. Hamilton: Jag torde få fästa Hr von Hartmans-
dorifs uppmärksamhet derpå, att det endast är andra morn.,
som nu är i fråga, och hvartill PresteSt:s beslut blifvit upp¬
läst. Der förekommer ännu icke något om de afgifter, som
skola ersättas genom capilationsafgiften, och det må blifva
capitationsafgift eller ej, så skall väl skolläraren i alla fall
hafva sommarbete och vinterfoder för sin ko.
R. o. Ad. beslöt att redactionen af detta i mom. skulle
blifva densamma som PresteSt. antagit.
4 §tn 3 mom.
PresteSt. hade bifallit detta mom. samt beslutat att ef¬
ter detta mom. skulle införas ett nytt af denna lydelse:
”4:o Derjemte bör läraren åtnjuta en af församlingen be¬
stämd afgift, hvilken antingen erlägges på en gång, såsom
intr ädesafgift, eller ock utgår för vecka eller månad af hvar¬
je barn, som begagnar undervisning i skolan, endast de ut¬
fattige undantagne. Denna afgift bör vara större i fast skola
än i de flyttbara, hvaremot läraren i de sednare bör under
skoltiden åtnjuta kostnadsfritt underhåll.”
Frih. Hamilton: Anlednrn till, att PresteSt. föresla¬
git detta tillägg, ligger just i det förhållande jag förut om¬
nämnt, nemi. att PresteSt. tänkt sig, att dessa afgifter skulle
utgå direct till skollärarne. Utskrn deremot hafva ansett
att de borde gå in till skolcassan, i den mån de behöfdes,
och jag tror, på sätt jag förut anfört, att detta sednare är
lämpligare. Skolläraren skulle eljest komma i beroende af
församlingsboerna, Hvilket ej torde vara tjenligt. Frågan
har likväl varit mycket discuterad begge gångerna, då den
förut förevarit i Stånden, äfvensom tillförene inom Utsktn,
Man
Den 3 April f. m.
io5
Man har nemi. å ena sidan trott, att om lian erhdlle afgifter
af hvarje barn, sa skulle det vara uppmuntrande för honom
att sköta sin befattning väl, emedan han derigenom kunde
få så mycket flera lärjungar; men Utsktn hafva deremot
stannat i den meningen , att ett sådant aflöningssätt kunde
leda derhän, hvarpå man redan sett exempel, att läraren
mera skulle cajolera dem, som voro förmögnare och kunde
betala mer, m. e. o., att detta skulle kunna leda till någon
partiskhet å hans sida, hvarföre Utsktn trott det vara bättre
att han erhöll sin inkomst ur cassan, och får jag för min del
tillstyrka, att R. o. Ad. bifaller Utskms förslag i delta fall.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten der¬
uppå alt, efter hvad han kunde finna, innehölle det nuföie-
dragna mom. icke någon fråga om hvarken den ena eller
andra afgiften.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott anmärka,
att den punkt, som Frih. Hamilton nämnt, och som Preste-
St. anfört, egentligen hörer till nästa moment.
Utskms förslag till 3 mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
4 §:n 4 morn.
PresteSt. hade ogillat detta mom. och ansett alt ett der¬
emot svarande under a:o skulle inflyta af följande lydelse:
”1 de församlingar, der icke öfverenskommet är om utgöran¬
de af den här ofvanföre i i mom. bestämda minimiaflöning,
bör ett bidrag af minst 2 och högst 6 sk. b:co af hvarje
skattskyldig person i församlingen årligen utgöras; komman¬
des så väl denna afgift, som den i föreg:de mom. omnämn¬
da skolgäld att uppbäras genom försorg af kyrkorådet eller
communalstyrelsen, i händelse en- sådan framdeles blifver
organiserad, eller efter aftal med kronobetjeningen, samt att
derefter inlevereras till församlingens skolcassa, för att till
sina behöriga ändamål användas.”
Frih. Hamilton: Äfven här har PresteSt. utgått ifrån
samma, efter mitt förmenande, orikliga synpunkt, som i
föreg:de moment. PresteSt. har nemi. sagt, att först skulle
dessa bidrag in natura utgöras af församlingen, men om den
ej kunde åstadkomma dem till fullo, så skulle denna afgift
af 2 till 6 sk. af hvarje skattdragande inom församlingen ut¬
göras. Utsk:n deremot hafva tänkt sig saken §å, att pennin-
garne borde erläggas till skolcassan till så stor summa, som
är nödvändig, allt efter församlingens folkmängd. Är folk¬
mängden så stor, att 3 eller 2 sk. räcka, så blir det ej större
afgift till denna lön. Således måste denna afgift i första
rummet erläggas, och först om den ej räcker till, skola för-
samiingsboerne tillskjuta hvad som fattas i summan, hvilken
måste vara så stor, att deraf kunna bestridas så val lönen
23 H. i4
io6
Den 3 April f. m.
till skolläraren , som öfriga afgifler för skolan. Jag anliåller
vördsamt om Ståndets bifall härtill, med det tillägg, som
Hr von Hartmansdorff föreslagit att i R. o. Ad:s beslut
inryckas.
Hr von Hartmansdorff: Äfven jag tror det vara
bättre, att i denna punkt antaga Utsktns förslag, än alt in¬
stämma i PresteStis, emedan Utsk:ns ordalag äro så vid¬
sträckta, att tillfälle kan blifva för skolstvrelsen att t. ex.
gifva läraren en särskild förhöjning genom barnens vecko-
penningar eller terminspenningar. Jag anser af högsta vigt,
att sådana penningar varda läraren gifna, såsom ett tillskott,
öfver minimum af hans lön. Sådant kommer att verka för¬
delaktigt på hans nit och omtanke att, genom vård om
barnen, gifva skolan förtroende och göra henne mera be¬
sökt. Jag anhåller således om bifall till detta morn., men
med det förbehåll, som jag tog mig friheten att göra vid
början af denna öfverläggning.
R. o. Ad. biföll 4 morn. med det förbehåll, att, såvida
de flesta RiksSttn skulle finna för godt att af skyddsafgiften
anslå erforderliga medel för allmänna folkundervisningen, de
i detta mom. bestämda bidrag af hvarje skattskyldig per¬
son försvinna.
4 §:n 5 mom.
PresteSt. hade ansett delta mom. böra fördelas i 2tne.
”6:0 Skulle berörda personella bidrag icke räcka till skot-
lärnes aflöning, skall det åligga församlingarne alt dertill
sammanskjuta det som brister, efter de i 2 art. af bevilln.-
förordn. bestämda grunder, så framt ej frivillig öfverens¬
kommelse derom annorlunda träffas. 7:0 Derest någon för¬
samling - - - - ändamålsenligt inrättande af sitt skolverk,”
enl. 5 mom. i utlåtandet.
Hr von Hartmansdorff: Då PresteSt. antagit detta
mom. , blott med den skilnad, att hafva fördelat det i 2tne
och gjort en obetydlig förändring i det första, med afseende
pä ett föregrde beslut, samt då, så vidt jag vet, detsamma
lärer vara bifallet af de öfriga Stånden, så vore det för¬
gäfves, om R. o. Ad. häruti skulle göra någon förändring.
Jag anser mig nu böra åberopa hvad jag förut har sagt, att
om Statens bidrag ej skulle lemnäs för en gång, utan årli¬
gen erläggas såsom lönebidrag åt skolläraren; så kommer
anslaget att föi fela sin nytta och penningarne att blifva för¬
spillda. Jag reserverar mig således mot ett dylikt sätt att
använda Statens medel.
Utsklns förslag i 5:te mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
5 §:n 3 mom.
PresteSt. hade ansett detta 3:dje£mom. böra utgå.
Den 3 April f m.
107
Frih. Hamilton: Detta mom. är grundadt på den
kännedom, som Ulskrn hade, att det finnes klockarelöner,
beräknade till 90 t:r spanmål, och Utsktn trodde det vara
onödigt, att församlingen skulle då utgöra nya bidrag till
förökning i lärarens lön, när nb. en sådan tjenst ånyo be¬
sattes, oell då e n person kommer att förena skollärare- och
klockarelönerna, hvarigenom han erhåller lika stor lön, som
mången ordinarie prestman. Det är blott på delta skäl,
sorn ifrågavar. mom. influtit. PresteSt. tyckes hafva bortta¬
git det. derföre att Ståndet ansett en tjensteman ej kunna
hafva för mycket, och detta är äfven ett ganska godt skäl.
På begäran af Hr von Hartmansdorff upplästes
R. o. Ad:s förut fattade beslut rör:de 5 §:n 1 momentet.
Uppå derefter framställd propos., blef det nu föredrag¬
na 3 mom. af R. o. Ad. bifallet.
Utskrns yttrande ang:de ett årligt anslag af
00,000 r.dr för det i 4 §:n 5 inom. om förmälda än¬
damål.
På begäran af Hr von Hohenhausen upplästes Preste-
SI:s beslut äfven i denna del, af innehåll att Ståndet be¬
viljat anslaget och att det kommer såsom förslagsanslag att
å vederbörande hufvudtitel i riksstaten upptagas.
Hr von Hohenhausen: Jag anhåller vördsamt, att
Pi. o. Ad. måtte fatta ett lika lydande beslut, emedan det
är ganska ovisst huru stort beloppet kan blifva ; det kan
blifva mindre eller möjligen äfven större, än det här blifvit
utsatt. Jag får fördenskull anhålla om instämmande uti
hvad PresteSt. har beslutat,
Hi' von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta,
huruvida de öfriga Stånden beviljat detta såsom ett för¬
slagsanslag eller ej.
Undert. Ridd.Secret. yttrade, alt han visserligen kun¬
de upplysa hvad Hr von Hartmansdorff begärt, men att lian
fruktade att en stund skulle åtgå innan han kunde förete
prot.utdrtn, hvilka nu för ögonblicket icke voro till hands.
Frih. Hamilton, Hugo: Som jag sett dessa prot.-
utdr., torde jag få upplysa, alt hvad summan beträffar,
hafva de andra Stånden antagit Utskins förslag. BondeSt.
har likväl hufvudsakligen gjort det tillägget, att af dessa
5o,ooo r:dr inga andra städer borde blifva delaktiga, än så¬
dana, der ändamålsenliga folkbildningsanstalter saknas, samt
alt medlen skola fördelas först Rikets alla län emellan, och
sedan inom länen af en särskildt organiserad läns-comite
socknarna emellan. BorgareSt. har antagit förslaget sådant
som det är.
Hr von Hartmansdorff: Om man skulle fördela
joS Dc n 3 April f. m.
detta anslag efter folkmängden, såsom ett Stånd lärer haf¬
va beslutat, så vore det så mycket säkrare att medlen Lief¬
ve förspillda. Jag hemställer derföre, om det icke vore bäst
att antaga Utsk:ns förslag, hvarigenom man kunde hoppas
öfverensstämmelse i RiksStrns beslut; ty frågan komme då
att gå till förstärkt StatsUtsk., der Utskrns ordin, ledamöter
väl matte vidhålla deras tillstyrkande, hvarigenom man kun¬
de hoppas att medlen blefve åtminstone någorlunda väl
använda.
Utskins nu föredragna förslag blef derefter af R. o.
Ad. bifallet.
Till pröfning företogs BancoUtsk:s den sisth Febr.
och den 3 sisth Mars på bordet lagda utlåt. N:o i5o, i
anledn. af väckt fråga om förstärkning af fonden för belå¬
ning af fast egendom i R. St:s bank.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Frih. Stjernstedt,
Hr Mannerskantz, Hr Stuart, Gr. Frölich, Hr Cassel, Hr
Bråkenhjelm, Hr von Hohenhausen , Hr Bogeman och Hr
Gråå hafva, i reservationer emot detta betänk., så tydligen
ådagalagt huru stridande emot all klok bancorörelse försla¬
get är, att jag ej tror mig behöfva för dem af R. o. Ad.,
som tagit kännedom af dessa reservationer, närmare utreda
skälen, hvarföre jag tillstyrker afslag å betänkandet. Jag
bör dock tillägga, att när R. St. vid denna riksdag beslu¬
tat, alt en million r:dr skall reserveras af den behållna ban-
covinsten , till bankens förstärkning, så kan det ej annat än
vara ett deremot stridande beslut, om man, genom bifall till
Utsk:s betänk., skulle borttaga hälften af denna summa och
införa den i en lånerörelse, genom hvilken den först efter
28 år skulle återkomma , och hvarigenom den följaktligen
blefve otillgänglig emedlertid, om banken skulle behöfva att
för sin rörelse begagna medlen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag instämmer till alla de¬
lar i den siste värde talarens åsigt, på grund af de skäl,
som de nämnde reservanterne hafva framställt.
BancoTJtsk:s utlåt. N:o i5o blef af R. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning af ej mindre Hr Lefre'ns den
3 sisth Mars på bordet lagda hemställan anglde uppskof med
pröfningen af PresteStls inbjudning i anledn. af Lag- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms utlåt. N:o 28, än ock af
PresteSCs den 27 sisth Febr. och den 3 sisth Mars på bor¬
det lagda nyssnämnda inbjudning, fann R. o. Ad. inbjudnin¬
gen icke erfordra annan åtgärd än att läggas till hand¬
lingarna.
Den 3 April f. m.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-
Utskrns den 27 sisth Febr. och den 3 sisth Mars på bor¬
det lagda betänk. N:o 35, i anledn. af väckta framställnin¬
gar om förändringar och tillägg till K. kungörelsen den 24
Jan. 1781, ang:de religionsfriheten.
Frih. Hamilton, Hugo: Då här så ofta citerasPreste-
St:s beslut i frågor, som måhända ej alla tillböra deras
compelence, till den grad, som den förevar., så må det
tillåtas mig alt nu citera så väl PresteStrs beslut, som i
största korthet några der afgifna yttranden i detta ämne,
hvilket, då det en gång är väckt, är af stor vigt att få af¬
gjordt på ett nationen värdigt sätt. PresteSt. har till en
början godkänt Ulsk:ns förslag och således afslagit motionen.
För det andra hafva samtlige pastorerne inom Stockholm,
med den vördnadsvärde pastor primarius uti Storkyrkan i
spetsen, afgifvit sin högtidliga embetsförklaring, att någon
slags farhåga eller ens någon anledning dertill ej förefun-
nits, att inom de t. o. m. 36 år, som en af dessa herrar i
staden tjenstgjort , vare sig catholicism eller metodism har
på något vådligt sätt sökt göra sig gällande. Jag har trott,
att denna förklaring tålde att här citeras, då verkligen så
många rykten omtalat motsatsen. Hvad särskildt beträf¬
far den catholska kyrkan, har i en tidning blifvit citeradt,
och sedermera anfördt, äfven inom PresteSt,, att catholi-
kerne uppfostrade 60 å 70 lutherska barn lill sin kyrka.
Det har likväl blifvit upplyst af pastorn inom Clara för¬
samling, att de lutherska barn, som kommit in i den ca¬
tholska skolan, hafva kommit dit af följande anledning,
nemi. att under kyrkobyggnaden användes fattiga barn,
till bärande af materialier, och underhöllos af kyrkans me¬
del, äfven under vintern, på det att man måtte hafva dem
till sin disposition. Den andra vintern fortforo de att gå i
församlingens skola; men dessa barn hafva dock hos doc¬
tor Wallin anmält sig att få begå Herrans heliga nattvard
efter lutherska läran. Jag har blott velat nämna detta,
derföre att så många rykten varit i omlopp, och anhåller
för öfrigt att få veto, huru de öfriga Stånden utom Preste¬
St. i denna fråga beslutat.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Preste- och
BondeStm bifallit betänk.; BorgareSt. hade beslutat att utan
godkännande af de utaf Utsk:n anförda skäl låta förblifva
vid det slut, hvaruti Utsk:n stannat.
Frih. Fleming, Herman Reinhold, uppläste föl¬
jande:
Det var icke lätt att förutse, att Lag- samt Allm. Besvärs-
ochEkon.Utsk:n skulle så lösligen vidröra ett ämne af så grann¬
laga natur, så oäudligen stor vigt,som det, hvarom min motion,
ronde Wesleyanska metodislseklen härstädes, handlade. Det
1 10
D c ii 3 A p r i I f. ra.
var icke lätt att förutse, att resultatet skulle blifva sådant.
Man hade väntat alt Utsk:n med något mer allvar pröfvat
och ifrån en klarare synpunkt bedömt detta ämne. Den de¬
taljerade sakkännedom, som erfordras lill dess utredande,
kunde man väl icke förutsätta hos Utsk:n ; men, med led¬
ning af historien och de ibland oss redan synliga spåren af
metodistsektens framfart, hade dock Ulsktn kunnat komma
till en annan öfvertygelse, än den, att ”inga vådor äro att
befara för Svenska kyrkan af härvarande främmande reli-
gionsförvandter,” och att ”möjliga faror bäst och kraftigast
afvärjas genom ett nitiskt presterskaps varma och upplysta
bemödanden.” Ulsktn synas endast hafva gatt ut ifrån deu
allmänna synpunkten af religionsfrihet och derpå byggt sin
hemställan, att ”de af motionären gjorda framställningar icke
måtte till någon åtgärd föranleda.” Fruktan för religions-
och samvetstvång, som harvid tyckes ledt Utskm, är beröm¬
lig; bemödandet alt afvända ifrån sig lill och med skenet
deraf, ädelt. Vår Evangeliskt-lutherska religion är af en
så mild anda, och liden har omsider kommit till en sådan
upplysning äfven i Irågan om divergenserna af religiösa me¬
ningar, att ingenting skulle vara förhatligare, än ett sådant
religionstvång, hvaremot jag ock på det högtidligaste för¬
klarar mig. Men här är ju icke fråga om hvarken religi¬
onstvång eller religionsfrihet, utan om missbruket af dem
båda. När inträffar ett sådant tvång, som är menligt och
inskränkande för den sanna friheten? När man, med hän¬
syn lill ifrågavar. sekt, genom lagliga åtgärder, antingen vil¬
le tvinga metodisterne att blifva lutheraner, eller lutliera-
nerne att blifva metodister. Intetdera har ännu varit satt
i fråga. Likväl kan det bestående, hvars fortfarande Utsk:n
yrka, ingalunda förenas hvarken med vår kyrkas anda och
sjelfständighet eller med K. M:s nåd. religionsplacat af
den ^4 Jan. 1781. Skall det vara och förblifva såsom det
nu är, så bör detina höga författning upphäfvas. Men skall
denna författning stå vid makt, så måste åtgärder vidtagas,
sorn återföra de härvarande främmande religionsförvandters
frihet i öfverensstämmelse med densamma. Denna frihet
inskränker sig enligt uttryckliga ordalydelsen i högbemälda
författning till det, som utan skada för vår sanna re¬
ligion, utan ändring i Rikets lagar och utan nå¬
gon af K. M:s egne underså t a res förfång, möjli¬
gen kunnat beviljas; der förbjudas främmande religions¬
lärare att, vid 100 d:r s. m.; och dubbelt andra gången, in¬
tala någon sina religionssatser; lockar någon andra till del¬
tagande uti främmande andaktsöfning och affall från luther¬
ska läran, plikle 200 d:r s. m., låter han ej deraf rätta sig,
miste förmån att här i Riket vistas. Bevista lutherske
christne främmande gudstjensler, böle 10 d:r s. m. Främ¬
mande religionsförvandter skola icke vid sina gudstjenster in¬
låta andra än dem, som äro af deras trosbekännelse. För¬
Den 3 April f. m.
bildel mot proselyters värfvande bör med yttersta strängbet
handhafva.?. Detta allt stadgas i nämnda höga författning,
oell likväl tillätes både calboliker oell metodister att bålla
gudstjenst på Svenska språket. Meningen dermed är val
icke annan än ett lyst uppbafvande af förbudet mot prose¬
lyters anvärfning. — Eller gilves redan catbolsk oell rae-
todistisk församling af Svenska undersåtare, sorn tarfva en
sådan gudstjenst? Och deras kyrkor slå öppna för hvem som
helst. Hvad metodisterne särskildt angar, tviflan jag ej,
att en sådan församling redan är upprättad, ehuru utan att
formligen vara skiljd från statskyrkan. Deras ledare inbe-
rättar församlingens tillstånd oell behof till congregalionen
i London; lutherske christne bevista hans gudstjenst; de in¬
låtas der med förnöjelse. Han öfvar sin bigt och classled-
ning; han har sina conventiklar och privata sammankom¬
ster i husen; han är oinskränkt herre öfver de honom un-
dergifnas samveten; han är djerf och ofördragsam och har
icke otydligt låtit förslå hvarthän han syftar. Någon för¬
följelse mot honom kan ej rimligen påstås, ehuru han gifvet-
sig skenet af alt vara förföljd; snarare torde statskyrkans
nitiske prester hafva att frukta något dylikt af metodister¬
ne, om de icke foga sig efter sektens meningar. Sannerli¬
gen, om ingen annan våda ännu vore att befara, så vore
det vådligt nog att på sådant sätt eludera K, M:s lagar och
författningar. Hvad skall trygga kyrkans och statens be¬
stånd, om ej lagarne hållas i helgd och aktning? Metodi-
sterne hafva dessutom genom nykterhets- och missionssaken
satt sig i beröring med de flesta s. k. läsare i Sverige; och
desse hafva i den grad blifvit intagne af raetodismen, att
mången rätt.kafFens man fått uppbära deras förebråelser och
blifvit ansedd och förkastad såsom en förföljare, för det man
dristat sätta metodismeos läror, kyrkobruk och syften i
ljuset. Dessa läror äro i flesta fall afvikande från den rena
Evangeliskt-lutherska religionens: de högvigliga sacramenten
äro dem endast tecken, som ej medföra någon andelig ver¬
kan; menniskan skall, efter sektens föregifvande, redan här i
lifvet uppnå en fullkomlig helighet, hvaraf födes högmod
och öfverskattning af egna krafter till den gudomliga lagens
fullbordande. Deras andeliga rening böljas vanligen utvär¬
tes ifrån; dermed sysselsätta de sig i hög grad och afsäga
sig vissa verldsliga oskyldiga nöjen, för att visa hvilka an¬
deliga martyrer de äro för sina religionssatser; då de endast
strängt iakttaga dessa ofvannämnda utvärkes reningar, inbil¬
la de sig verkligen sjelfve att redan äga himmelriket här
på jorden. Alldeles ej förundransvärd! då, om den mindre
bildade och upplysta delen af folket gerna öfvergflr till
metodismen, då de för så lätt köp kunna förvärfva sig
himmelriket redan som egendom här i lifvet. Redan den
store Danske biskopen Pontoppidan ogillade på sin lid i sin
skrift, kallad Menoza, metodisterne såsom en oäkta och
112
Don 3 April f. m.
farlig selif; och alla upplysta kyrkans lärare och theologer
hafva i alla tider sammanstämt deruti, att den är hvad de
gamle kallade enthusiasmen och fanatismen tillgifven. Dess
disciplin svarar ock fullkomligen deremot samt leder ovill¬
korligen tili det farligaste och mest obehöriga samvetstyran-
ni. Jag frågar: är det rådligt att gifva en sådan sekt fria
tyglar? Äro vådorna ännu icke så uppenbara ? — Det som
föranleder våda är redan vådligt. Metodisternes plan och
beräkning är djup men säker. Skole vi icke ock sörja för
våra efterkommande och framtida slägten? Eller önska vi oss
i sinom tid sådana uppträden äfven här som det sednasle
decenniet tirnat i Preussen och Schlesien: fängelse, böter,
afsättning, blodsutgjutelse, landsförvisning för religiösa rö¬
relsers skull, hvarom i de sista numrorna af Nordisk Kyrko¬
tidning för år 1840 läses en så nedslående som rörande be¬
rättelse! Huru det skulle kunna hos oss komma dertill, är
lutt uträknadt men hör icke hit att deducera. Sannt är väl,
att icke egentliga metodister, men deras trosförvandter
reformerte föranledt dessa olyckor i Preussiska konungari¬
ket; men när lika symptomer visa sig, har man anledning
befara samma påföljd. Underligt är, att Hr professor Tho¬
mander i sin motion äfven förespeglar vådor af judaismen
och anser den således vådligare än metodistsekten, oaktadt
judarne, så vidt jag erfarit, hvarken söka göra proselyter, ej
heller någon sådan, åtminstone i de nordiska länderna, på flera
100 år öfvergåll från lutherska religion till judendomen.
Hvad catholikerne angår, så är väl deras bekännelse mera
aflägsen från vår än metodisternes; men deras proselytma¬
keri, om något sådant existerar, hvilket jag för min del all¬
deles ej känner, bar åtminstone icke väckt något uppseende
eller gjort någon förargelse i församlingen och måste gå
mycket tyst och obemärkt. Dessutom är catholicismens vä¬
sende så uppenbart motsatt vår religion, att hvar och en
som vill kan derför taga sig till vara, och den sorn det
icke vill, lär väl hvarken göra catholicismen eller protestan¬
tismen stor ära. Nationen har ock en viss liksom medfödd
antipathi för denna cult, hvilket gör att, om den ock vin¬
ner något insteg i hufvudstaden, den dock icke, såsom me-
todismen, lär göra några eröfringar i landsorterna.
Med största förvåning erfar man, att en ibland Sveri¬
ges namnkunnigaste theologer, och i allmänhet känd för en
behörig domare i de kyrkliga angelägenheterna, svnes dock i
metodisttvisten vara alltför mycket prevenerad, hvilket
ibland annat visar sig deraf, att han, midt under striden om
den nya parasitvexten, lånat sig lill redskap att gifva me¬
todistkyrkan stöd och anseende genom sitt uppträdande som
predikant i densamma och det vid sjelfva det nya tabernak¬
lets invigning. På hans omdöme såsom partiskt synes der¬
före icke mycket vara att bygga. Jag hyser den största
vörd-
Den 3 April f. ni.
vördnad och aktning för det presterliga kallet och anser äf¬
ven att desse Herrans tjenare nog äga här i tiden så väl en
vidsträckt sora ansvarsfull tillräcklig sysselsättning, om de
med ett heligt nit och allvar troget ville bearbeta och skö-
ta sin, sig om händer här anförtrodda vingård, för alt be¬
reda densammas svaga grenar delaktighet af den sanna af-
sigten, att en gång varda inympade i det gudomliga vinträ¬
det; lyckligt då, om dess bemödanden nu varit af den natur,
att de, genom den store vingårdsmannens krall, förmått fram¬
alstra en god och mogen frukt. Fullgjorda pl ig ter lemna re¬
dan här en skön och tillfredsställande belöning, ett godt sam¬
vetes vittnesbörd. Mätte pliglen alltid välsignelserikt leda des¬
sa trogna Herrans tjenare på den rälta och sanna vägen!
Jag linner ingalunda skäl föranleda, att med en ljum lik¬
nöjdhet vårda vår egen och befrämja en främmande lära,
hvilken är af en så betänklig, farlig och ingripande na¬
tur som metodismens synes vara. Efter min tanke är en
sekt desto farligare för statskyrkan, ju ”närmare den står i
bekännelsen,” då derjemte sådana omständigheter både i lä¬
rosätt och andra inrättningar yppa sig, hvarigenom den i
betydlig mån skiljer sig från densamma. Den enfaldige för-
ledes derigenom lättare till att tro, det ingen skilnad äger
rum, hvarigenom den falska andligheten insupes och smittar,
utan att verkningarne deraf straxt låta förnimma sig. Det¬
ta bekräftas af de nyaste tilldragelserna i England, sektens
hemland. Ja, i betraktande af den värma, som i allmänhet
utmärker denna sekt och det nit, som särskildt lifvar dess
nuvar. anförare härstädes, och den med jesuitisk list myc¬
ken likhet ägande klokhet, hvaraf han ledes, vågar jag på¬
stå, att ingen sekt någonsin varit så vådlig för Svenska na¬
tionalkyrkan, som den metodisliska. Detta skall kanske
anjes som öfverdrift, men uttrycket må stå för motionärens
och talarens räkning. Af det närvarande kan med någor¬
lunda sannolikhet slutas lill det tillkommande; och framti-:
den skall visa, hvad man nu ej vilt tro, om jag spått rätt.
Yi hafva alt tacka, näst Guds nåd, den store Guslaf
Wasa för den sköna och lycksaliggörande lutherska religion
vi nu äga och den store Gustaf Adolph, som med sitt lifs för¬
lust kämpade och segrade för densamma. Den har i flera
århundraden lyckIiggjort och välsignat dess trogna bekän¬
nare. Skola vi då vara så förblindade och förgäta hvad
dessa vördade minnen gjort för oss, och med liknöjdhet låta
en från främmande land hitkommande fanatisk sekt utsprida
ett oenighetsfrö genom sina irrläror bland oss, och sönder¬
slita (alldeles som erfarenheten omtalar redan skett i Eng¬
land) vår gamla och herrliga statskyrka, utan att på minsta
vis söka hindra dess vådliga följder. — Det har i nyaste ti¬
der uppdagats, att melodislledaren Scott icke är annat än
missionär: äro vi då i metodistcongregationens ögon, hvars
a3 IJ. i5
Don 3 April f. m.
agent han är, hedningar? — Han har egen kyrka, egen för¬
samling och står under ingens tillsyn: hvad kan han icke
ostraffad företaga sig? Också liar redan söndring, om icke
utvärtes formligen, dock invärtes och i umgänget, ägt rum
emellan en stor del af medelclassen och den lägre fofkclas-
sen i hufvudstaden; de sorn voro tillförene de bästa vänner
och förenade med ett sannt frids- och kärleksband, betrak¬
ta nu hvarandra med misstänksamma och kanske hätska
blickar. Hvad skall det blifva härefter, om saken får os!örd
hafva sin gång? Utskm hysa den öfvertygelsen, alt möjliga
faror bäst och kraftigast afvärjas genom eli nitiskt prester-
skaps varma och upplysta bemödanden. Om så är, vore
tiden just nu inne, att det vid denna riksdag låter sitt nit
brinna och sitt ljus lysa, genom vidtagande af sådana mått
och steg, hvarigenom farorna för alltid förekommas. Men
beklagligen kan jag för min del icke dela Ulsk:ns öfverty¬
gelse, att presterskapet vidtager några sådana varma och
upplysta bemödanden: mina skäl liro grundade på följande:
1:0 äro presterne vanligtvis så öfverhopade af verldslrga
göromål, att de ej hinna lemna tillbörlig uppmärksamhet åt
sådana tvister, då likväl, efter min förmening, det borde
med de varmaste ansträngningar utgöra en deras förnämsta
pligt att upprätthålla kyrkans helgd och värdighet. 2:0 Det
högre presterskapet, åtminstone en stor del, tyckes icke myc¬
ket bekymra sig om dylikt, när man lill och med ser en
vidtfräjdad lärare vid ett af Rikets universitet uppträda som
predikant i denna sekts kyrka midt under sjelfva striden.
3:o Det lägre presterskapet känner antingen icke förhållan¬
dena eller har dess opposition ingen vigt. 4;° Äger rneto-
dismen redan ett för stort inflytande, som, utan lagar, in¬
gen makt kan motverka, och isynnerhet då, när de, sora
skola vårda dessa heliga åligganden, lemna allt åt slum¬
pen. 5:o i händelse ett lika varmt nit lifvade kyrkans
prester som metodismens, så vore detta i sjelfva verket att
endast, så att säga, arbeta metodisinen i händerna, enär
det alltid visat sig att denna sekt slagit sig som en egen
sorts bi ned på annans kupa och uppskurit der den icke
sådde, det vill säga, dragit till sig sådana menniskor, hvilka
redan förut voro bragte till en andelig besinning; hvilket
lär vara orsaken, hvarför metodisterne underhålla så mån¬
ga missionärer i de christna länderna. Den råa, osed tiga
massan söka de ej bearbeta.
Ankom Statsrådet m. m. Frih. Stael von Holstein, hvilken
å K. M:s höga vägnar aflemnade en nådig propos. till R. St.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då jag såsom em¬
betsman var en af dem, hvilka hade vård om Svenska kyr¬
kans angelägenheter, ansåg jag fara vara för metodi,smens
utspridande här i landet. Att på min utsago skulle göras
särdeles afseende, kunde jag icke vänta, emedan jag icke är
Den 3 April f. m.
prest. Men elen, sora då lunge varit pastor primarius i Stock¬
holm och nyss blifvit pastor primarius i Svenska kyrkan, nu
mera aflidne Erkebiskop Wallin delade mina farhågor i
detta hänseende och borde hafva haft mera gehör. Nume¬
ra hafva lie Stånd föiklarat alt ingen fara ar å färde, och
äfven PresteSt. är ett ibland dera. Det vore således förgäf¬
ves för 11. o. Ad. alt fatta ett annat beslut och måhända
annu mera förgäfves för en enskild ledamot att yrka något
annat. Men då en så vigtig angelägenhet, som denna, har
kommit lill R. St:s pröfning, så har jag ansett för en pligt
alt uttala min afvikande mening. De, sorn nu äga vålden
om Svenska kyrkan, äro af annan tanke, och det kommer
naturligtvis på deras ansvar huru de sköta sitt kall. Jag är
öfvertygad, att de vilja göra det samvetsgrann!, och på grund
of denna öfvertygelse tror jag ock, alt den dag varder kom¬
mande, då de måhända ångra den mening, de nu uttalat.
För min del tror jag dock, att om den författning, som re¬
dan gäller, med större allvar handhafdes, så kunde man hin¬
dra ganska mycket, som nu sker.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Min öf¬
vertygelse är den, att de motiver, sorn Utskm anfört, nemi.
att ingen fara är å färde, ingalunda äro väl grundade, och
vill jag för min del tillstyrka instämmande uti det beslut,
som BorgureSt. i detta betänk, bar fattat, nemi. ogillande
af de motiver, som ligga till grund för detta utlåt., hvar¬
vid Ståndet likväl låtit bero.
Frih, L e i jo n h u f v u d, Ab r alia m: Jag hade icke trott
mig böra besvära Ståndet med något yttrande i detta ämne,
men sedan tvänne ledamöter, hvilkas yttranden förmodligen
blott gälla såsom reservationer, hafva fästat Ståndets upp¬
märksamhet på betänkts uppställning, så har jag ej ansett
mig böra låta tillfället gå förbi, utan att gifva min mening
tillkänna. Det har aldrig någonsin uppstått tvifvel hos mig
derom, att ju det är ett ömtåligt ämne, som nu afliandlas,
ett ämne af den natur, att det måhända särdeles varsamt
bör af statsmakterna behandlas. Det ligger i vår grundlag
och lyckligtvis, såsom jag hoppas, i Svenska folkets lynne
att hafva tolerance i allmänhet, och särdeles rörande en re-
ligionsutöfning. Jag tror, att hvarje förnärmelse af denna
tolerance är vådlig. Derföre har jag inom Utskm varit af
olika opinion med majoriteten, ej i sjelfva saken, men i for¬
men. Jag trodde nemi. det vara vådligt, icke alt låta to-
lerancen göra sig gällande, men det var vådligt att genom 5
eller 6 rader i motiverna antyda det förhållande, som der
finnes vidrördt, då Utskm yttrat att de ej af motionerna hafva
anledning antaga att några vådor för Svenska kyrkan äro
af härvarande främmande religionsförvandter med mer eller
mindre skiljaktighet från den lutherska bekännelsen alt
befara. Den aning, som jag haft, har, såsom jag nu förnim¬
Den 3 April f. m.
mer, i vissa fall gå 11 i fullbordan, nemi. att just i denna
uppställning fästes uppmärksamheten på ett ämne, som man
ej velat afse, nemi. att i detta fall möjligheten för vådor
voro för handen. Jag hade således trott, att Utsk:n bort
underlåta att omtala huruvida vådor funnos eller ej. Om
Utsk:n hade befarat några vådor, så hade det varit ett o-
villkorligt åliggande för Utsktn alt ej låta skrämma sig af
motionärens framställning af dessa vädur, utan tränga till
djupet af saken, för att utröna om (lågan vore af den våd¬
liga art, att Statens mellankomst bchöfdes eller ej. Man
kan ej. efter min tanke, utan att fela emot en riklig con-
elusion, låta premisser föregå, som fästa uppmärksamheten
på en våda, utan att sätta något correeliv deremot. I det
andra mom. af Ulsktns moliver har jag äfven varit af olika
tankar med Ulsktns pluralitet. Der står, att ”Utskm hysa
den öfvertygelse, att möjliga faror bäst och kraftigast af-
värjas genom elt nitiskt preslerskaps varma och upplysta be¬
mödanden.” Jag har ansett det vara oformligt för R. St.
alt skjuta ansvaret i detta fall på en Corporation, som ej
äger annat än en moralisk kraft i sin makt och icke har någon
genom positiv lag bestämd myndighet alt mota dessa vådor.
Min mening vore således den, alt man skulle utan alla mo¬
liver, såsom alldeles obehöfliga, hafva afslyrkt motionen.
Jag vill visserligen icke sätta mig emot, att Utsktns betänk,
bifalles, men skulle likväl högligen önska, särdeles sedan
en talare inom detta Hus synts vara af lika tanke med mig,
alt det Höglofl. Ståndet ville förklara, att detta mern. bör
på det sätt ogillas, att motiverna, såsom onödiga, lemnäs ti¬
tan allt afseende.
Ilr von Rosen, Georg: Det är med anledning af den
siste värde talarens yttrande, som jag begärt ordet. Om
Utsktn ej skolat ådraga sig förebråelsen alt hafva galt lill vä¬
ga alltför kort, i händelse Utsk:n med några få ord afspisat
motionären, så tyckas Utsktn likväl hafva behöft något mo¬
tiv för sitt yttrande. Utsk:n hafva grundat sina motiver på
de upplysningar, som de bjudit till att skaffa sig, och genom
dessa upplysningar fått för sig utredt, att ingen våda vöre
för handen i afseende på de troslärors spridande, hvilka kun¬
de vara olika med den hos oss antagna. Utskm hafva ej
fått sådana upplysningar, som kunnat gifva anledning till nå¬
gon fruktan i detta fall. Det är detta, som Utskm tillkän-
nagifvit, och på dessa grunder hafva Utskm stannat i den
åsigt, att inga skäl förefinnas att fästa afseende på motionen,
men nugot skäl skulle väl derjemte bifogas, och om Utskm
antagit orden vådor och faror, så tyckes det mig att det
varit ganska enkelt, att de sagt sig ej inse dessa vådor och
faror.
Den värde talaren har äfven reserverat sig emot Utskms
yttrande, att möjliga faror bäst kunde afvärjus genom elt
Den 3 April f. m.
117
nitiskt presterskaps varma och upplysta bemödanden. Jag
liar delat Utsktns tanke i delta full och är ölvertvgad om,
att sjelfva tolerancen i förening med vårt presleiskaps be¬
mödanden att lära och underhålla den religion, sorn vi äga,
synnerligen stadfäster densamma. Det är på detta sätt, som
jag tror, att vi böra gifva styrka ut elen lära, som vi hafva.
Jag tror icke alt dess styrka vinner genom någon intolerance,
men att deri deremot ganska mycket vinner genom ett ni¬
tiskt och upplyst presleiskaps bemödanden. Det är på des¬
sa grunder, jag tillstyrker bifall lill hvad Utsk:n föreslagit.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: 0111
förhållandet verkligen skulle vara sådant, som Utsk:n anföra,
ali ingen lara är å färde, d. v. s. om det slags svärmeri,
som fått namn af vesleyanska metodismen, icke skulle
sträcka sig längre än lill några gummor, så anser jag för
min del livad Ulsk:n föreslagit, eller att motionen må lem¬
näs utan afseende, vara ganska riktigt, under förutsättning,
att detta svärmeri, lemnadt åt sig sjelft, då skulle snart af¬
svalna, likasom det svärmeri, som jag tror att cn främman¬
de missionär åstadkom , och som äfven i vår historia är
kändt under namn af trolldomsväsendet i Dalarne. Skulle
deremot någon fara verkligen vara å färde, hvilket jag ej
kan bestämma, så instämmer jag med Ur von Hartmansdorff
deruti, att den tid nog lärer varda kommande, då vårt pre¬
sterskap får andra tankar i detta afseende. Om de ej nu
hafva tagit det så hett, som man säger, så är det väl ej
att undra på. Man må besinna del politiska bryderi, hvar¬
uti värt presterskap befinner sig; man må besinna livad det
liar ali tänka på, då det skall fatta så vigtiga beslut, som
rörtde behöfligheten eller obeböfligheten af anslagen för en
amice; ja då det t. o. m. kunde besluta lörtde förändrin¬
gar i organisationen af armeen.
Uppå derefter framställd propos., blef Lag- samt Allm.
Besvärs- och Ekou.Ulskais betänk. N:o 35 af R. o. Ad.
bifallet.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt Allm. Besvärs-
ocli Ekon.Utskms den 3 sisth Mars på bordet lagda utlåt.
N:o i45, i anledn. af erhållen återremiss af betänk. N:o qo,
ansåg R. o. Ad., som redan förut bifallit N:o go, utlåt. N:o
i45 icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlin¬
garna.
Ånyo föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besvärs-
ocli Ekon.Utskms den 3 sisth Mars på bordet lagda utlåt.
K:o 146, i anledn. af erhållna återremisser å betänk. jN:o 102.
Då nu ånyo föredrogs Stats- och Bevilln.Utsk:ns den 3
sisth Mars pä bordet lagda mern. N:o 14-7? * anledn. af an-
Den 3 April f. in.
niärkntr emot hetiinlc. N;o 80, i anledn af åtskilliga inolio-
ner om ett förändrad! aflöningssält för domare neli Chartae-
sigillntsecontoi ets upphörande, fann R. o. Ad. det icke er¬
fordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Föredrogs ånyo och. godkändes Stats- och Bevilln.-
Utskins den 3 sisth Mars på bordet lagda betänk. N:o 148,
i ardedn. af väckt motion om upphörande af beviiln. för
sågcjvarnar.
På begäran af Nrr Rå fe It, Anton, och Manner¬
skantz, Carl Axel, lades ånyo på bordet Stats-och Ce¬
vilia.Utsk:ns den 3 sisth Mars lörsta gången bordlagda be¬
tänk. Nio 149» > anledn. af K. M:s nåd. propus., samt Hr
Rosenblads, Bernhald, motion om utbyte emot elL årligt an¬
slag af tullmedlen af den s. k. föringen lill hemkommande
fartygs besättningar.
Ånyo föredrogos och lades lill handlingarna Stats- och
Bevilln.Uukms den 3 sisth Mars på bordet lagda betän-
kanden :
N:o 1Ö0, i anledn. af väckt motion om en gemensam
dag och ort för mantalsskrifningar och uppbördsmöte!!;
N:o 151, i anledn. af väckt motion, att de medel, som
fordras för knrhusanstalterna, må af statsverket utgå;
Nio 15-2, i anledn. af Frih. von Kraemers motion ang:-
de sältet för slämmobölers utgående;
Nio 153, i anledn. af Hr Hadings motion om upphö¬
rande af centonal å embets- oell tjenstemäns löner;
Nio .54, i anleda, af väckt motion om debetsedlars ut¬
färdande och öfverlemnande till de skattskyldiga inom viss
kort tid efter det taxeringarna blifvit verkställda.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s den 8 sisth Mars
på bordet lagda utlåtanden:
N:o 430, i anledn. af Hr Bagges motion om anslag till
ett mudderverk och rivierets upprensning vid Uddevalla ;
N:o 437, i anledn. af väckt fråga örn bancovinstens ut¬
delning lill Rikets samtliga län.
Vid förnyad föredrag!!, af SlalsUtskts den 8 sisth Mars
på bordet lagda meni. Nio 438, angide verkställd omröstning
i anledn. af RiksSttns olika beslut rörtde grunderna för allm.
bevillnirigen saint föreskrifterna för tillämpningen deraf,
fann R. o. Ad. detta mern. icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarna.
Till pröfning företogs SlatsTJtskis den 8 sisth Mars på
bordet lagda utlåt. N:o43g, i anledn. af erhållna ålerremis-
ser å utlåt. N:o 400,
Den 3 April f m.
*'9
På begäran af Frih. Hamilton, Hugo, upplyste lin¬
dert. R i d d. S e c r e t, ali PresteSt. bifallit utlåt. JNto 4^9!
BondeSt. hade afslagit delsarnma, med vidblifvande vid sitt
genom bifall till K:o 4°° fattade beslut; från BorgareSt.
vore ingen officiel underrättelse ännu ankommen om sist¬
nämnda Stånds beslut i ämn-et.
Uppå derefter framställd propos. blef StatsUtskts utlåt.
Nto 4^9 af °- Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtskts den 8 sistl. Mars på
bordet lagda utlåt. Nto 44°> ’ anican, al lii Prolessoren Ge-
yers motion alt amnnuenserne vid K. bibliolbeket malte få
retroactivt beräkna den dem vid denna riksdag beviljade
löneförhöjning.
Hr von Hartmansdorff, A u g., begärde få veta hu¬
ru de öfriga RiksSttn afgjort denna fråga.
Unde) t. Ridd. Se c re t. upplyste, att PresteSt. återre¬
mitterat utlåt.; RondeSt. hade bifallit detsamma, och rörtde
BorgareStts beslut vore ingen underrättelse ännu ankom¬
men.
IIr von Hartmansdorff: Ja g får fästa Ståndets upp¬
märksamhet derpå, att den summa, som är i fråga, endast
utgör icSoo rtdr, nemi. för den ena af amanuenserna 6oo
rttlr och för den andra 1200 rtdr. De hafva af R. St. vid
denna riksdag erhållit för framtiden en löneförhöjning, hvil¬
ken motsvarar det belopp, som de förut innehaft, derigenom
att K. M. gifvit dem arfvoden af extra ulgiftsmedlen. Nu
är fråga att för den tid, efter K. Cancelliets nya orga¬
nisation, hvarunder denna förhöjning ej utgått, R. St. mfilte
bevilja dem en ersättning. Billigheten alt så göra grundar
sig dels derpå, alt desse tjenstemän äro få, att deras göro¬
mål i allmänhet äro trägna och böra nu vara det än mera,
emedan K. M., för några år sedan, då jag hade befattning
med dessa ärenden, ålade bibliolhekets tjenstemän att upp¬
rätta cataloger öfver boksamlingen, hvilken, så länge dyli¬
ka fattas, naturligtvis är mindre nyttig, än hon eljest skul¬
le vara. När nu detta arbete skall förrättas jemte vanliga
göromål, så är det nödvändigt, att tjenstemännen äro af nä-
ringsomsorger så obesvärade, att de kunna riktigt egna sig
åt dessa göromål. Dertill kommer ytterligare, att då ifrå¬
ga vai*. tjenstemän blott äro två och deras chef, K. biblio-
thekarien, den tredje, så är de underordnades utsigt för
framtiden riktad på denna enda plats allena. Det kari så¬
ledes hända, och det inträffar vanligen, att de fleste ej ens
uppnå den. Följaktligen måste de anses lika mycket för
litteratörer, lefvande af dagens inkomst, som för tjenstemän,
tjenande med förhoppning om bättre bergning genom fram¬
tida befordran. Det är derföre ännu mera skäl att aflöna
120
Den 3 April f. ra.
dem så alt de ej dragas ifrån deras egentliga bestämmelse,
för att kunna lefva. SlatsUtsk. liar grundat sill »(styrkan-
derpå, att en återverkande löneförhöjning ej borde äga ruin.
Efter mitt förmenande, Ur frågan egentligen 0111 ersättning
derför, att de under de sist förflutna åren måst umbära en
del af deras rätta inkomster. På det sättet tiar äfven, såsom
jag tror, motionären sjelf framställt saken. O111 nu R. o.
Ad. skulle finna för godt alt bevilja ifrågnvar. 1800 r:dr
Ilten, så torde de lämpligen böra utgå af de medel, hvilka
finnas för extra anslag och följaktligen ej itiveika något på
den ordinarie slatsreglei ingen. Jag tror således, att faststäl¬
landet af den ordinarie statsreglei ingen ej bör på något
sätt vara hinderlig för denna ersättnings beviljande. Jag
anhåller, att R. o. Ad., i likhet nied hvad ett Stånd redan
beslutat, måtte återremittera betänk., för att sedermera kun¬
na pröfva i hvad mån Ståndet finner skäligt att medgifva
det anslag, som jag nu haft aran förorda.
Hr La gerhjelm, Pehr: I samma syftning, som den
siste värde talaren, utber jag mig alt få yttra några ord.
Visserligen har SlatsUtsk. ej haft några egentligen bindande
skäl att ändra eller ens kunnat ändra den redan gjorda
statsregleringen; men så vidt sorn billighelsgrunder lala för
den ersättning, sorn är i fråga, så synes 111ig, att SlatsUtsk.
ingalunda saknar medel för ett så ringa belopp, då det är
fråga om personer, som söka sin utkomst på den litterära
banan. Det är kändt, huru små anslagen äro för dylika
ändamål, och huru ringa utsigler hvar och en, som på den¬
na bana söker sin utkomst, har för sin framtid; ty fä äro
de platser inom vårt land, der den litterära förtjensten kail
blifva belönad. Jag tror, att då delta anslag endast afser
en förfluten lid och går till ett ringa begränsadt belopp,
och då billigheten tillika talar för delta anslag, så har R.
o. Ad. tillräckliga skäl att bevilja den här ifrågasatta ersätt¬
ningen för dessa personer inom K. bibliolheket, hvarföre
jag för min del vördsamt hemställer, om icke StatsUtskis
ifrågavar. utlåt, borde återremitteras.
Utlåt. N:o 44° återremitterades.
Föredrogos ånyo och gillades StatsUtskis den 8 sisth
Mars på bordet lagda utlåtanden:
N.‘o 4415 ' anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de de
för befästningsarbetenas fortsättande behöflig» medel;
N:o 442, i anledn. af Hr Stjerngranats, G., motion ang:-
de beviljande af ett extra anslag till fyllnad i kostnaderna
för armeens öfningar.
Vid förnyad föredragning af StalsUlskls den 8 sisth
Mars på bordet lagda utlåt. N:o 41^, > anledn. af väckt mo¬
tion
T) c n 3 April f. m.
in
lion om aflöning för secreleraren vid BondeStts cancellidirec-
lion, Lief samma utlåt, af It. o. Afl. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s flen 8 sistI. Mars på
bordet lagda utlåt. JN:o 444> i onledn. af väckta motioner
ang:de ersättning åt vissa coramendanter för sportlar, för¬
lorade till löljd af K. M:s nåd. förordning af den 3 Juli
1840 om prejning från Rikets fästningar af örlogs- och an¬
dra fartyg, blef samma utlåt, ånyo hegardt på bordet af Hrr
Prytz., Lars Adolph, och Bildt, Knut, samt Gr.
Taube, Gustaf J o h a 11.
Ånyo föredrogs och lades till handlingarna StatsUtskis
den 8 sisth Mars på bordet lagda meni. 4^4j med upplysning
i alseende å Riksg.conlis tillgångar för bestridande af de å
extra-stalsregleringen anvisade utgifter.
Föredrogos ånyo och b iföl lös Allm. Besvärs-och Ekon.-
Utskis den 8 sisth Mars på bordet lagda mern. och be-
länkanden:
N:o 12y, 0111 arfvode för extra cancellibiträde;
N:o 13o, i anledn. af väckta frågor, dels om upphöran¬
de al fyr-, båk- och lotsafgiftcrna, och dels om förundran¬
de af vissa punkter i nu gällande lotsreglemente;
N:o i3i, ang:de föreslagen förenkling af titulaturer i
embetsskrifvelse!' till och från embetsverk och enskilde per¬
soner;
N:o 132, i anledn. af väckt motion, att läkare, som an¬
ställas vid bruk eller hos menigheter, må vara pligtige att
under krig tjenstgöia vid armeen.
Till pröfning företogs Allin. Besvärs- och Ekon.TJtsk:s
den 8 sisth Mars på bordet lagda betänk. N:n 133, i anledn.
af väckta motioner 0111 medverkan för afskalfande af slafve-
riet på ön S:t Barthelemy.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, August,
upplyste Underl. R i d d. S ec r e t., att detta betänk, blifvit
bifallet af Preste- och Bonde.Stin; rör:de BorgareStis beslut
i ämnet var ännu icke någon underrättelse ankommen.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, att ett enkelt
bifall till motionen hade varit riktigare, än vidtagandet af
ett beslut, fattadt i de ordalag, som Utsk. lili sitt tillstyr¬
kande begagnat. Motionärerne hafva nemi. begärt, ”att R.
St. hos K. M. anhålla, det K. M. täckes anbefalla och till
Ständernes kunskap låta komma en undersökning 0111 slafve-
1 iels tillstånd på 011 S:t Barthelemy, samt om de Ijcnligaste
medlen för slafveriets afskalfande derstädes." Örn R. St. ej
a3 H. t6
132
Den 3 April f. m.
besluta något annat än bifall till denna anhållan, så ar, så¬
som mig synes, beslutet riktigt. Skulle R. St. deremot be¬
sluta hvad Utsk. tillstyrkt, nemi. ”att R. St. hos K. M. i
underd. anhålla, att K. M. täckes i nåder tillse, huru slaf-
veriet å Sn S:t Barthelemy må kunna nfsknffas, och vidtaga
alla de utvägar, som för vinnande af detta vigliga ändamål
kunna beredas och finnas lämpliga;” så ser det ut, som om
man af K. M. äskade icke blott undersökning, utan äfven
andra åtgärder under tiden, till slafveriels afskaffande. Jag
inser ej huru detta skulle blifva möjligt på annat sätt, än
att man gåfve skadestånd åt slafvarnes ägare, på samma sätt,
som Engelska Regeringen förhållit sig i sina colonier, der
slafveriet blifvit afskalTfadt. Om R. St. tillstyrkt och anvi¬
sat medel för en sådan skade-ersättning, så hade åtgärden
varit riktig. Men då inga medel blifvit anvisade, så synes
mig, alt R. St. ej borde sträcka deras yrkande längre än
motionärerne; hvadan jag, för min del, föreslår, alt R, o. Ad.
blott ville besluta bifall till motionärens anhållan, sådan den
sidan 10 finnes upptagen.
Gr. Frölich, David: Såvida jag fattat Hr von Hart-
mansdorflfs yttrande riktigt, så förmenar han, att det ej kan
gifvas någon annan utväg alt förhindra slafveriels fortgång,
ifall det befinnes i någon mån äga rum pä St. Bar¬
thelemy, än att lösa slafvarne med ett anslag af medel der¬
till, och det är på denna förutsättning, som talaren trott
det vara olämpligt att till K. M. framställa en underd.
önskan i detta fall. Men som icke Utsk., efter hvad vi
hört uppläsas i betänk., föreslagit någon åtgärd utan öfver-
lemnat till K. M. att tillse hvilken utväg K. M. kunde
anse lämplig dertill, och då jag ej tror, att R. St. här böra
grunda sitt beslut endast på den föreställning om sättet der¬
för, som en ledamot inom Ståndet här uppgifver, då det
möjligen kan finnas inånga andra sätt att dessförinnan vinna
ändamålet, så får jag för min del helt och hållet instämma
uti hvad Utsk. tillstyrkt, och då hela saken ej innefattar
annat än en underd. ansökan i en principfråga, så tror jag
ej, att något hinder möter att förena sig uti det beslut,
hvaruti två Stånd redan stannat.
Frih. Cederström, Jacob: Jag mäste bestrida lag¬
ligheten af den utväg, som Hr von Hartmansdorff föreslagit,
att nu, då frågan första gången är före tios R. o. Ad , emot
56 §:n Reg. F:n besluta öfver densamma med förändringar.
Om förändringar skola göras, så måste be'änk. först åter¬
remitteras. Det blir således nu fråga om bifall eller åter-
remiss, men att nu med förändringar antaga detta betänk.,
skulle rakt strida emot 56 §:n Reg.Fm.
Hr von Heyne, Georg: Jag föreställde mig knappt
möjligheten af, att någon enda röst kunde höja sig lill för¬
svårande af bifall till Utsk:s betänk., hvilket i öfrigt redan
Den 3 April f. m.
är af (vä Sland bifallet. För min del önskar jag, alt R. o.
Ad. äfven matie antaga det i likhet med hvad de 2tne an¬
dra Stånden hafva gjort.
Hr von Hartmansdorff: Det har visserligen icke
varit min-mening, alt R. o. Ad. skulle genast göra denna
förändring, utan att den skulle ske i grundlagsenlig väg.
Det var likväl ett fel af mig, att jag ej uttalade ordet åter-
remiss, som kan behöfvas för hvarje sådan särskild fråga.
1 afseende på sjelfva saken, får jag, med anledn. af den si¬
ste värde talarens yttrande, om försvårandet af slafveriets
afskatfande, erinra, att jag ej utgått ifrån en sådan syftning.
Derigenom alt man framställer en begäran, som ej kan upp¬
fyllas, lättar man ej slafveriet, utan skulle möjligen i så
målto kunna försvåra det, som en begäran, hvilken ej kan
efterkommas, är detsamma som ett gyckel. Det är just för¬
denskull jag gjort anmärka, emot delta betänk., emedan
jag ansett nödigt för R. Sl:s egen värdighet, att ej begära
annat, än hvad som är verkställbar!, och som följaktligen
kan bifallas. Önskar man något mera, så synes man drifva
gäck med sig sjelf, och detta är hvad jag velat förekomma;
ty ali begära åtgärder till slafveriets afskalfände utan att
anslå medel dertill, är förgäfves, då man besinnar, att slaf-
varne äro den dyrbaraste egendom plantage-ägaren liar.
Hr von Rosen, Georg: Då denna fråga var före in¬
om Utsk., så uppstod det visserligen den tanke, som också
här vill göra sig gällande, i likhet med hvad Hr von Hart¬
mansdorff nu yttrat, men majoriteten ansåg sig ej böra yttra
något, som den icke visste. Vi kände ej inom Utsk., huru¬
vida K. M. kunde använda medel till afskaffände af slafve-
rict på denna ö, utan några statsanslag. När K. M. får del
af R. St:s önskan i detta fall, sådan sorn den är uttryckt i
Utsk:s betänk. , så beror del sedermera af K. M. alt vid en
blifvande riksdag förelägga R. St., huruvida R. St. äga me¬
di I att afskaffa detta slafveri eller ej; men hade Utsk. till¬
styrkt medels anslående för detta ändamål, så hade Utsk.
pä förhand yttrat den opinion, att sådana medel nödvändigt
skulle behöfvas. Det var delta, som Utsk. icke kände, hvar¬
före Utsk. beslöt att afböja all fråga om ett anslag, sorn
Utsk. ej visste om det kunde behöfvas. Utsk. tillstyrker så¬
ledes att öfverlemna till K. M. att förelägga R. St. förslag
om de medel, som K. M. kunde finna behöfliga, och det är
på sådan grund, som jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.,
hvilket i min tanke innefattar detsamma, som Hr von Hart¬
mansdorff åsyftar, emedan det är så vidsträckt, att det om¬
fattar, både den händelsen att medel kunna behöfvas, och
den att de ej behöfvas.
Allm. besvärs- och Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 133 blef af
]!, o. Ad. bifallet.
Don 3 April f. ra.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs-och Ekon.-
Utsk:s den 8 sistl. Mars på bordet lagda utlåt. N:o i 34, i atiledn.
af Utsk:s betänk. N.‘o io4, ang:de villkor för befordran till
kronolänsmanstjenster, fann R. o. Ad., som bifallit betänk.
N:o io4, utlåt. N:o 134 icke erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarna.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få till
prot. antecknadt, att Utsk. har uti betänk. N:o 134, hvilket
nyss blifvit lagdt lill handlingarna, oriktigt emot Riksd.-
Ordn:s 49 § förfarit, då Utsk. ej helt enkelt besvarat Bonde-
St:s återremiss, och ej de öfriga Stånden, då betänk, endast
af ett Stånd blifvit aténemitteradt.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besvärs- och Ekon.-
Utskts den 8 sistl. Mars på bordet lagda utlåt. N:o i 35, i atdedn.
af föreslagen districtsfördelning inom Stockholms län vid de
årliga markegångstaxornas upprättande.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 8
sistl. Mars på bordet lagda utlåt. N:o i36, i anlcdn. af väckt
fråga om vidtagande af åtgärder i afseende på Rikets sjö¬
makt till handelns betryggande.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Vid denna riksdag
har det vid uppsättningen af R. St:s tind. skrifvelse!- till
K. M. varit mycket resoneradt, der jag tror att man endast
hade bort införa besluten. Om delta skulle gå an, så vore
det i min tanke önskvärd!, alt man en gang antog en un¬
derd. skrifvelse, deri man endast resonerade, ehuru man ej
hade något beslut att anföra. Uti sådant hänseende skulle
Ekon.Utskts förevar, betänk, ej vara utan sin betydelse, ty
Utsk. säger: ''och såsom följd af detta beslut, hvilket vunnit
ännu mera vigt genom R. St:s jemväl gjorda förklarande,
att i allt hvad på dem ankommer vilja understödja de kraf¬
tigaste och mest ändamålsenliga åtgärder, som från Regerin¬
gens sida kunna i sådant afseende komma att vidtagas, det
numera ensamt beror på K. M:s höga bepröfvande att be¬
stämma sättet, hvarmedelst Svenska undersåtarne kunna
blifva tryggade vid helgden af de ingångna fördragen.,J En
sådan skrifvelse skulle otvifvelaktig! hafva varit nog mäktig
att inverka på Statsrådets beslut i många fall, som röra
sjöväsendet. Jag hoppas och önskar, att Statsrådets leda¬
möter iakttaga hvad Ekon.Utsk. i detta hänseende anfört,
och det skulle visserligen vid något tillfälle kunna vara af
stor nytta. Såsom förhållandet nu är, så önskar jag blott
att Ekon.Utskts betänk, mätte bifallas.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts utlåt. N:o 136 blef af
R. o. Ad. bifallet.
Den 3 April f. m.
Likaledes biföll R. o. Ad., vid förnyad föredragning,
Allm. besvärs- och Ekori.Ulsk:s den 8 sisiI. Mars på bor¬
det lagda utlåt. N:o 137, i anleda, af väckt förslag alt he-
väringsskyIdige å Oland saint inom norra neli södra Möre
härader af Calmar län hädanefter må lili vapenöfningar
sammanträda i Calmar stad.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den t 1 sisth Mars på bor¬
det lagda utlåt. ]N:o 44b i anledn. af Hr Bråkenhjelms, P.
R. , motion om ett årligt arfvode att på allm. indraga.staten
utgå till Hr Hofmarskalken Leijonmark, för dess vid ta¬
bellverket gjorda tjenster.
På begäran sif Hr von Hartmansdorff, August,
upplyste lindert. Ridd. Secret., att BondeSt. bifallit detta
utlåt.; ang:de Preste- och BorgareSttns beslut vore ännu
icke någon underrättelse ankommen.
Hr von Hartmansdorff samt Hr Råfel t, Anton,
begärde, att utlåt, ytterligare måtte få livila på bordet.
Till pröfning företogs StatsUlskts den 1 r sisth Mars på
bordet lagda utlåt. N:o 44^ ang:de återremiss å utlåt. N:o 4o3.
Frih. Cederström, Jacob: På grund af de utaf R.
o. Ad. vid återremissen anförda anmärkn:r, anhåller jag om
propos. på afslag till Ulsk:s så väl första som sista betän¬
kande.
Hr Westfelt, Nils: Jag får, i motsats emot den sista
värda talaren, anhålla om bifall på Utskis betänkande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag lin¬
ner för min del skäl ali instämma i den begäran, som Frih.
Cederström framställt. Domkyrkan i Upsala är både den
största i Riket, och de minnesvårdar den innehåller fordra
en vida större kostnad än någon annan. När kyrkan, på
sätt vid återremissen blifvit visadt, i seklers tid varit i åt¬
njutande af den motsvarande inkomsten, så ser jag ej något
skäl hvarför den nu skulle beröfvas kyrkan. Hernösands
k vi ka är ej heller den enda domkyrka, som är utan anslag
at Staten. Äfven på andra ställen måste domkyrkor och
till och med biskopshuset underhållas af staden. Kostna¬
derna blifva helt undra, då det är fråga om att vidmakt¬
hålla en sådan kyrka som den i Upsala, hvilket ej kan be¬
gäras af den enskilda communen. Af alla dessa förenade
skäl förenar jag mig i den gjorda begäran att utlåt, mätte
afslås.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag hur ej del¬
D c ii 3 April i. m.
tagit uti Utsk:s beslut, att ifrågavar. 124 t:r spanmål
borde förflyttas ifrån Upsala till Hernösand; men då vi tömt
beslutat och gillat ett slags rättsanspråk derpå, att denna
spanmål borde tillkomma Hernösand, och ej Upsala, så kan
jag ej undgå att linna, att det verkligen skulle innebära ett
kringgående af det beslut, som R. St. redan fattat, att anslå
någon ersättning lill Upsala domkyrka, när saken blir full¬
ständigare utredd. Om detta varit meningen, så hade ären¬
det utan tvifvel kunnat mycket enklare behandlas, då det¬
samma första gången handlades emedan man då, i stället
för att anslå ett understöd lill Upsala, hade kunnat tillstyr¬
ka ett anslag directe till Hernösand. På dessa skäl får jag
så mycket hellre hemställa, att R. o. Ad. mätte bifalla Stats-
Utsk:s betänk., sorn jag, efter hvad jag uppriktigt mäste
tillstå, ej inser meningen med Frih. Cederströms begäran,
att betänk, skulle afslås. ålan kan väl icke neka, attJUtsk:s
utredning är riktig, och att de skäl äro grundade, hvarpå
Utsk. stödt sitt afstyrkande i sjelfva saken. Jag inser så¬
ledes ej af hvad anledning betänk, borde afslås, och hem¬
ställer till den som yrkat det, om det icke då vore mera
skäl att ändra det, samt vidtaga något beslut, hvarigenom
Upsala domkyrka linge anslaget, hvilket Utsk. ej kunnat
tillstyrka, af det skäl, som jag haft äran anföra, nemi. att
Utsk. ej borde gifva anledn. till att kringgå ett beslut, som
R. St. förut fattat.
Gr. Mörner, Carl Göran: Lika mycket som någon
annan, nitälskar jag för bibehållandet af Upsala domkyrka,
och för min del har jag icke heller på detta rum deltagit
i det beslut, på grund hvaraf 124 t:r spanmål af den till
Upsala domkyrka anvisade kronotionde skola förflyttas lill
Hernösand; men en annan fråga är, huruvida, sedan R. St.
fattat ett sådant beslut, medel till fyllande af den brist, sorn
derigenom uppstår, böra anvisas till Upsala domkyrka. När
man icke vet, huruvida K. AI. bifaller hvad R. St. uti
det ifrågavar. hänseendet föreslår, då det ej är en gif¬
ven sak, att K. M. skall till detta R. St:s förslag lemna bi¬
fall, och då det icke heller utredt är för hvad ändamål och
till hvad belopp domkyrkan egentligen kan behöfva stats¬
bidrag, äfvensom det säkerligen ej kan vara meningen att
ersätta ett möjligen förloradt öfverflöd genom bifall till mo¬
tionen, så får jag instämma med dem, som yrkat bifall till
StalsUtsk:s betänkande.
StatsUlsk:s ullål. N:o 44^ hirf af R, o. Ad. bifallet.
På begäran af Hrr von Hartmansdorff, A u g.,
samt von Rosen, Georg, lades ånyo på bordet Stats-
Utsk:s den 1 1 sist I. Mars första gången bordlagda mein.
N:o 447, med anledn. af RiksStms olika beslut i fråga 0111
åtskilliga statsbidrags ingående till Riksg.contoret.
Den 3 April f. m.
Vitl förnyad föredragning af StatsUtsk:s den i i sisi).
Mars på bordet lagda utlåt. JS':o 44$, i anledn. af väckt fråga
om ett låneunderstöd för återuppbyggande af en genom våd¬
eld förstörd bro öfver JSissaån, blef samina utlåt, af Ii. o.
Ali. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtskts den t t sistl. Mars
på bordet lagda utlät. N:o 449» ang:de ny lönereglering för
Riksg.contorets tjenstemannapersonal och vaktbetjening.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag finner i det ifråga var.
betänk, ett iörnyadt bevis på den fri k os ti gliet, hvarmed R.
St. oell deras Utsk. omfatta deras egna verk. För min del
liar jag intet att deremot anmärka, men andra Statens em¬
betsman hafva vidi trägnare och mera maktpåliggande gö¬
romål, än de tjenstemän, som nu sålunda af R. St. nflönas.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Jag bestrider ej
heller bifall lill Utsk:s betänk., men anhåller att få in¬
stämma i Gr. Mörners yttrande, och hoppas, att, när jäm¬
förelser göras emellan de aflöningar, som R. St. leinnat till
tjenstemän i deras egna verk, och dem de lemnat ät Statens
embetsman, det lärer visa sig hvilka som blifva stjufmoder-
ligt behandlade.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag ber vid
detta tillfälle att få nämna, att när ifrågavar, betänk,
förevar inom Utsk., gjorde jag samina anmärkning, solliden
siste värde talaren, alt man syntes hafva frikostigare be¬
handlat dessa tjenstemän, än deras vederlikar inom Statens
verk. Derpå svarades, att tjenslemännen inom Riksg.con-
toret och R. St:s Rank i allmänhet icke hafva någon annan
utsigt till befordran, äu inom dessa verk, och att det såle¬
des på denna grund vore skäl, att deras löner vore högre.
Della skäl torde kunna vederläggas, det är möjligt; men
det har åtminstone för mig varit anledningen dertill, alt jag
ej kunuat neka mitt bifall till Utsk:s betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Äfven jag motsätter mig
icke det anslag, som Utsk. föreslagit för betjeningen i Riksg.
contoret, men jag anhåller alt fa lill prot. förklara, ali det
bör blifva ett rättesnöre för kommande StatsUtsk. (på det
ruvar. StatsUtsk. kan man icke göra någon räkning i della
fall), alt då arbetet för embetsmännen i Riksg.contoret
icke i någon mån kan jemföras med det i Rikets collegier,
så måste jag säga, att då collegiernes rådsembete» äro upp¬
förda lill 1600 r:drs lön, deraf en del af R. St. på Stats-
Utskis tillstyrkan och genom förstärkt SlalsUtsk:s slutliga
votering blifvit förklarad för arfvode, och deremot dessa
commissarie!' nu tilläggas såsom lön 2000 r:dr, så äro de
tjenstemän, som betjena R. St. i deras verk, helt annorlunda
128
Den 3 April f. m.
lottade, än Statens embetsinän, som likväl förestå långt vig-
tigare oell ansvarsfullare göromål.
Gr. Mörner: Jag vill endast i afseende på det yttrande
af Frih. Sprengtporten, att tjenstemännen innin R. St:s verk
ej äga utsigt till befordran i andra verk, yttra några ord.
Jag kunde nämna åtskilliga exempel i detta afseende, men
vill för det närvarande inskränka mig till ett enda, som un¬
der riksdagens lopp har inträffat. Det torde nemi. ej för
StatsUtskts- ledamöter vara främmande, huruledes en com¬
missarie i Riksg.cont. förflyttades till landssecreleraretjon¬
sten i Hernösand. Det är dessutom en känd sak, att desse
tjenstemän med sina befattningar i Riksg.contoret förena
tjenster på Rikets stal eller inom andra verk oell således
kunna likasom Rikets öfrige embetsmän i sin tur avancera,
hvilket de äfven göra.
Frih. S pr eng t por ten : Jag instämmer fullkomligt med
Frih. Cederström derutinnan, att R. St ej kunna på något
sätt påräkna det nuvar. StatsUtsk:s åtgärd vid denna riks¬
dag i förevar, fråga, isynnerhet vid det förhållande, att 1\.
St. bifalla detta betänk.; ty då är frågan, såsom man lätt
inser, fullkomligen afskuren ifrån Utsk:s vidare behand-
Med anledning af hvad Gr. Mörner yttrat, får jag erinra,
att R. St. vid denna riksdag beviljat 1800 r:drs lön för hof-
rättsråderne. Jag kan likväl ej inse att detta kan leda
till lika förhållande inora de öfriga Statens verk; men i hän¬
delse delta anses rättvist och billigt, sä skall jag visserligen
icke för summans skull vägra min röst lill denna löneför¬
höjning.
Hr Westfelt, Nils: Jag tager mig friheten lill Frih.
Cederström hemställa, huruvida förhållandet verkligen är
lika i collegierna och för embetsmännen i Riksg.cont. I
detta sistnämnda verk hafva embetsmännen ej mer än en
tjenst, då ibland raderna i collegierna det åtminstone finnes
en, som, efter hvad jag bestämdt känner, äfven är departe¬
mentschef i tullverket och uppbär full lön på begge ställen.
Under sådant förhållande hemställer jag, örn icke denne tjen¬
steman är lika väl lönad som en commissarie i Riksg.cont.
Hr von Hartmansdorff: Här hafva i afseende på
Riksg.conlts tjenstemän exempel blifvit anförda, huruledes
de erhållit befordran i Statens verk. Jag torde dertill få
lägga några exempel ifrån Banken. Under nuvar. riksdag
har advoeatfiscalen derstädes blifvit, med bibehållande af
denna befattning, prot.secret. i Justitiedep:tet. Förut har
det händt, alt en advocatfiscal i Banketi blifvit först justitie¬
råd och sedermera president i Svea Hofrätt. I afseende på
sättet huruledes StatsUtsk. vid denna riksdag behandlat
Statens embetsmän i jemförelse med Riksg.contrs, torde jag
först
Den 3 April f. m.
129
först få åberopa förhållandet med Kammar-colhm. Råden
der hafva endast 1600 i;dr. INär det var fråga om förhöj¬
ning af deras löner, eller egentligen 0111 adjunctionsmedel,
så blef detta anslag i möjligaste måtto förknappadt. En
statsconimissarie liar ej heller mera än 1600 r:dr b:eo i lön.
Ilan mätte dock val vara att jemföra med en commissarie i
Riksg.cont., som nu skulle få 2000 r:dr. För statscommis-
sarierna har Utsk. förut afslyrkt lönens förhöjning öfver 1600
r:dr, och äfven 1111 hafva vi på vårt hord ett betänk., hvar¬
uti StatsUtsk. ytterligare afstyrker en löneförhöjning för
detta verk. Så olika behandlar Utsk. Statens och R. St;s
tjenstemän.
Gr. Mörner: Jag hade ej ämnat vidare yttra mig i
denna sak. Hvad jag först yttrade, åsyftade endast att fästa
uppmärksamheten på den ojemnhet, som jag tyckt mig finna
hafva ägt rum vid lönernas bestämmande inom de särskildta
verken; men i afseende på den anmärka., som emot mig
har blifvit riktad, torde det tillåtas mig, då jag sjelf är le¬
damot i Hofrätten, alt fästa uppmärksamheten derpå, att
den löneförhöjning, sorn i delta hänseende blifvit beviljad,
gick igenom i förstärkt StatsUtsk. emot StatsUtskts förslag.
Gr. Frölich, David: Jag kan verkligen icke inse för
hvad ändamål man skall fortsätta en discussion af denna
beskaffenhet, då man börjat med att tillkännagifva, att man
ej ville hafva någon nedsättning i StatsUtsk:s förslag. Jag
tyckte mig i början finna, att meningen dermed endast var,
att låta utflöda några droppar afund, som visserligen kunde
tåla vid att förminskas; meri diseussionen synes hafva fort¬
gått på ett sätt, att man nästan tyckes vilja fabricera äm¬
nen derför, och derjemte synes det mig, att ifall man ön¬
skar någon nedsättning i de löner, sorn blifvit tillstyrkta för
R. St:s verk, så hade de värde ledamöterne äfven bort
yrka samma sparsamhet i afseende på andra löneförhöjnin¬
gar. Jag tior, att detta varit det rätta sättet att åstadkomma
en sådan förändring i löneregleringen i allmänhet; men om
med denna discussion ej åsyftas något annat ändamål, än att
omtala hvad den ene eller andre tjenstemannen har i lön,
så tror jag den vara alldeles öfverflödig.
Hr von Hartmansdorff: Jag hoppas att Gr. Frölich
är den ende af R. o. Ad:s ledamöter, som icke skil jer emel¬
lan billig förtrytelse och afund.
Hvad anslagen åt tjenstemännen beträffar, så har jag ej
yrkat nedsättning för någon, eller att låta dem, som hittills
varit vanlottade, förblifva sådana. Mitt tillstyrkande af denna
löneförbättring åt tjenstemännen i Riksg.cont. är således full¬
komligt öfverensstämmande med det sätt, hvarpå jag under
dylika förhållanden handlat emot Statens tjenstemän. Hu-
23 H. 17
Dea 3 April f. m.
ruvida mina motståndare handlat lila conseqvent lemnar jag
till R. o. Ad. att bedomina.
StatsUtsk:s utlåt. JM:o 449 klef af R. 0> Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 11 sistl. Mars påjlbor-
det lagda meni. N:o 4^3, med framställning angtde resulta¬
tet af statsregleringen samt beräkning af statsfy llnadssumman,
jemte dermed sammanhang ägande frågor.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag hemställer till
det Höglofl. Ståndet, om detta mern. är af beskaffenhet
att kunna komma under pröfning, förr än omröstning i för¬
stärkt StatsUtsk. ang:de tullbevilln. ägt rum. Dessförinnan
vet man ännu ej, huru högt man kan uppskatta tullafgif-
terna, eller till hvad belopp man skall bestämma statsbrist-
summan. Jag hemställer således vördsamt, att R. o. Ad.
måtte uppskjuta föredragningen af detta mål, intilldess fö¬
renämnde omröstning ägt rum.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi: Att R. o. Ad.
nu skulle fatta något definitivt beslut i afseende på statsbrist—
summan under det återstående af riksdagen, synes mig o~
möjligt, synnerligen då en mängd anslagsfrågor, som jag fin¬
ner dagligen väckas, ännu icke äro afgjorda, emedan mig
synes angeläget, att Bevilln.Utsk. snart erhåller någon slags
ledning för sina arbeten af det förhållande, som SlatsUtskts
calculer visserligen innefatta. Vid de föregående riksda¬
garna har StatsUtsk. flera gånger till R. St. öfverlemriat så¬
dana calculer som dessa, men de hafva sedermera, i följd af
förekommande händelser under riksdagens lopp, undergått
förändringar. Jag tager mig friheten hemställa, huruvida
detta mern. egentligen fordrar någon annan åtgärd, än att
läggas till handlingarna. Något beslut i anledn. deraf tror
jag ej kunna komma i fråga, såvida icke R. o. Ad. skulle
linna lämpligt att meddela Bevilln.Utsk. innehållet af Stats-
Utskts framställning.
Hr von Hartmansdorff: Om detta mern. anses blott
såsom en notification, utan någon slags påföljd, så har jag
intet emot att det lägges till handlingarna. Men om me¬
ningen är, såsom den efter milt förmenande bort vara, att
underrätta BevillnUlsk., så är det ännu alltför tidigt att
yttra sig deröfver, emedan, på sätt Frih. Sprengtporten an¬
märkt, icke ens utgifterna äro bestämda, ännu mindre in¬
komsterna. Man kan sålunda icke veta huru stor bevillning
man behöfver. För Bevil!n.Utsk:s ledamöter, af hvilka en
hvar såsom riksdagsman erhåller del af detta betänk., kan
summan såsom calculation ej vara obekant. Det synes mig
således vara utan ändamål alt företaga detta betänk., hva¬
dan jag anhåller, alt det må tills vidare få hvila.
Den 3 April f. m.
Hr Frill, o Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an¬
såg att StatsUtsk:s merri. N:o 463 icke erfordrade annan
åtgärd än att läggas till handlingarna.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt om R. o. Ad. be¬
hagade för det närvarande lägga det nu föredragna meni.
till handlingarna, vore det alltid öppet för R. o. Ad. alt,
när Siandet så för godt funne, till pröfning företaga de fö¬
remål, sorn det innehölle.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då Hr von
Hartmansdorlfs framställning hufvudsakligen går ut på det¬
samma som jag yrkat, så vill jag alltför gerna förena mig
med honom.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. pröf-
ningen af StatsUtsk:s nu föredragna mern. böra tills vidare
uppskjutas.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den ii sisth Mars på bordet
lagda utlåt. N:o 465 > i anledn. af Hr Kjellbergs motion
ang:de anslag lill uppmuddring af inloppet till Götheborgs
liviere m. m.
På begäran af Hr Edenhjelm, Gillis, upplyste lin¬
dert. Ridd.Secret., att BondeSt. bifallit detta utlåt., men
alt någon underrättelse om de öfriga Ståndens beslut i äm¬
net icke ankommit.
Utlåt, begärdes ånyo på bordet af Hrr Edenhjelm,
Gillis, och von Rosen, Georg.
Vid förnyad föredragn. af LagUtskrs den ii sisth Mars
pa bordet lagda mern. N:o 178, med förslag till samman-
jemkning af de inom RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut, vid
förehafvande af Utsk:s under Nlis 4?-och i66afgifna betänkm
i anledn. af väckta motioner om förliknings-comite'ers in¬
rättning, blef den af Utsk. föreslagna voter:s-propos. af R. o.
Ad. godkänd.
Då nu ånyo föredrogs LagUtsk:s den ii sisth Mars på
bordet lagda utlåt. N:o 179 öfver gjorda anmärkmr vid Utskis
betänk. Wto 127, i anledn. af väckta motioner om ändringar
i ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter, blef samma
utlåt, ånyo begärdt på bordet af Frih. Cederström, An¬
ders, och Hr Råfelt, Anton.
Till handlingarna lades LagUtsk:s den ti sisth Mars
på bordet lagda utlåt. N:o 180, i anledn. af återremisser utaf
åtskilliga från Utsk. afgifna belänkanden.
Den 3 April f. m.
Föredrogs ånyo LagUtskls den 11 sistl. Mars på bordet
lagda betånk. N:o i8r, i anledn. af vackt fråga om afgif-
vande af förslag till de lagförändringar, hvilka, lill följd af
R. St:s å denna riksdag faltade beslut om ett förändradt
myntsysteme, kunna anses behöfliga.
Gr. Frölich, David: I afseende på första punklen
af Ulsk:s tillstyrkande har jag naturligtvis ingen anmärkn.
att göra. Huruvida åter det skulle vara lämpligt att nu be¬
sluta, på sätt Utsk. tillstyrkt, en annan underd. skrifvelse till K.
M. i denna fråga, innan svar på R. St:s förut aflemnade underd.
skrifvelse till R. St. inkommit; det leinnar jag till Hr Frih. o.
Landtmts samt Husets öfrige ledamöter att bestämma. För min
del har jag likväl egentligen begärt ordet i egenskap af ledamot
i BancoUtsk., för att möjligen vid detta tillfälle af Hr Frih.
o. Landtm, eller någon af Husets iedamöler erhålla en upp¬
lysning för BancoUtsk., hvad delta Utsk., som numera har
nästan alla sina mål fullbordade, har alt vidtaga i afseende
på enheten för sedlarna, då ännu icke något svar ifrån K.
M. ankommit. Val har inom Utsk. öfverläggning ägt rum,
huruvida vi skulle framställa för R. St. ett alternativt för¬
slag i detta fall eller ej, men Utsk. har ansett, att med ett
sådant förslag borde uppskjutas. Nu deremot, när allmänna
önskan är, såsom jag åtminstone tror, att riksdagen snart
må afslutas, och då icke något svar intill denna stund ifrån
K. M. ankommit, så tror jag det vara Utskrs mening , alt
snart inkomma till RiksStm med delar af det nya reglemen¬
tet och dervid, då intet svar ifrån K. M. ankommit, förbigå
denna fråga, under förutsättning, att icke något svar ifrån
K. M. vid denna riksdag inkommer.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag skulle ej tio,
att man bör hysa någon betänklighet vid bifall till detta
StatsUtskrs betänk., enär det innehåller, att om K. M. skulle
gilla R. St:s förslag, bör den ifrågavar. åtgärden äga rum.
Om R. o. Ad. afsiår detta betänk., så kan följaktligen in¬
gen skrifvelse afgå. Det enda sättet att hålla frågan öppen,
vore att återremittera betänkandet. Men sådant .skulle vålla
tidsutdrägt, utan att medföra någon ändring i saken. Jag
hemställer derföre till Gr. Frölich, om icke detta betänk,
likaså väl kunde genast bifallas.
Gr. Frölich: Jag trodde mig redan i mitt förra ytt¬
rande hafva tillkännagifvit, att jag ej egentligen hade något
emot om betänk, nu bifölles.
LagUtskrs betänk. N:o 181 blef af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s den i3 sisth Mars på bor¬
det lagda mern. N:o 466, angtde det till bestridande af Riksg.-
eont:s utgifter erforderliga belopp af allmänna bevillningen.
Hr von Hartmansdorff: A 11 g.: Detta betänk, synes
mig vara af samma beskalfenhet som det, hvarom jag förra
Den 3 Ap r il f. m.
133
gängen la!,ide, oell Ilvars pröfning R. o. Ad. fann för godt
alt lills vidare uppskjuta. Har liar nemi. Ut.sk. uppgifvit
den bestämda summa, som Riksg.cont. skall årligen, intill
nästa riksdag, beliölva. Men om det nu inträffar, hvilket
val är möjligt, att några utgifter af R. St. ytterligare an¬
visas på Rikg.cont. , så kan summan komma att ökas. .lag
hemställer derföre till R. o. Ad., om icke Ståndet skulle
finna för godt alt tills vidare uppskjuta pröfningen af detta
betänkande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag får
instämma i Hr von Hartmansdorff: begäran , och tror på
samina skäl, hvarpå R. o. Ad. vid förra betänk, biföll ett
uppskof, att pröfningen af detta betänk, äfven bör uppskju¬
tas. Samma skäl tala äfven härför uppskof med detta mål.
R. o. Ad. beslöt, alt SlalsUtskts utlåt. JN:o 466 lills vi¬
dare icke företages till pröfning.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den i3 sisth Mars på bor¬
det lagda utlåt. N:o 467, i anleda, af Hr Hadings motion oin
användande af de å R St:s banks vinst för ar |835 och de
följande åren i behåll varande öfverskott.
Gr. Frölich, David: Då detta betänk, icke varit mer
än en gång bordlagdt och icke heller är tryckt, så kunde
det hända, att någon af Ståndets ledamöter begärde det pä
bordel. I sådant fall vill jag naturligtvis icke motsätta mig
detsamma, utan vill vid ett annat tillfälle derom yttra mig.
Skulle betänk, åter ej blifva lagdt på bordet, så tillstår jag,
att jag tycker det vara lämpligt, att det återremitteras til!
StatsUtsk. Jag kan icke för min del rätt falla , hvarför
Utsk. i denna fråga yttrat sig särskildt med elt afslyrkande
af motionen, då Utsk. naturligtvis haft tillfälle alt upptaga
densamma samfäldt med ex.tra-slatsregler:n. Det Ur möjligt,
att orsaken dertill är ganska gilltig, men jag skulle tro, alt
i händelse del beslut, som möjligen kunde fattas på grund
af Statslltsk:s framställning, skulle verka hinderligt för Stats¬
Utsk. eller R. St. alt vidtaga någon åtgärd i afseende på
creditiverna, hvilket står i sammanhang med motionen, och
i händelse det blir några medel öfver, så borde dervid intet
binder inträffa deraf, att ett beslut i afseende härå blifvit
af detta Stånd fältadt. Jag får således af denna orsak be¬
gära återremiss af betänk, och torde ej behöfva yttra mig
vidare, 0111 icke någon begär bordläggning af frågan, hvar¬
uti jag då instämmer.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Sedan det nu
är kändt, att ett af de öfriga Stånden beslutat ganska be¬
tydliga summor af hvad StatsUtsk. i sammanhang med extra-
statsregler:n föreslagit att användas lill ifrågavar. ändamål,
så skulle jag för min del också anse lämpligt all ålerremil-
134
Den J April f. ra.
tern detta betänk, till StatsUtsk., emedan det icke synes
mi" osannolikt, att StatsUtsk., i afseende på de möjligen
blifvande behållningarna, kan komma alt fästa ett annat af¬
seende på den motion , som llr Halling väckt , än som nu
skett. Jag får således förena mig med Gr. Frölich i begä¬
ran om återremiss af detta betänkande.
Hr von Hartmansdorff, A ti g. : Jag anhåller att
Ridd.SecreLn mätte upplysa, huru med detta mål förfarits
uti de öfriga Stånden.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen under¬
rättelse ankommit från något af de öfriga Stånden, huru de
behandlat detta mål.
Hr von Hartmansdorff: På det att vi ej må onö¬
digtvis belasta oss med ännu en återremiss, så anhåller jag
att delta betänk, måtte ytterligare få hvila.
Hr Aminoff, Joli. Fredi., förenade sig med Hr
von Hartmansdorff.
På begäran af Frih. Cederström, Anders, och Gr.
Frölich, Dayid, lades äfven ånyo på bordet LagUtskrs d. 13
sisth Mars på bordet Ingda utlåt. N:o 182, öfver gjorda an-
mäiknrr viii Utskrs betänk. N:o 123 , i antedn. af så väl K.
M:s nåd. propos. med förslag lill förordning emot olofli-
ga folksamlingar, som ock särskilda i detta ämne väckta
motioner.
Ånyo föredrogs PresteSt:s den i5 sisth Mars på bordet
lagda inbjudning lill instämmande i Ståndets beslut i antedn.
af Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms betänk. N:o
29, angrde ändring af författningarna om sockenstämma samt
0111 bildande af coniin unalslyi elser.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag är
öfvertygad att det skulle hafva varit till mycket gagn för
R. o. Ad. , om vi ägt förevar. PresteSl:s beslut i denna
fråga, när vi afhandlade detta ämne. Det är intet Stånd,
som genom sina embetsbefatlningar har så mycken känne¬
dom om sockenstämmorna som PresleSt., eller som närmare
kan inse hvilka förändringar äro behöfliga ; men då R. o.
Ad., efter en långväga discussion och många särskilda vote¬
ringar, nu har fattat sitt beslut i ämnet, så anser jag, då en
sådan mängd af göromål nu är för handen, det vara olämp¬
ligt alt ånyo upptaga detta långa betänk., der så högst
skiljaktiga meningar inom Ståndet visat sig, och åter genom¬
gå alla de §§, hvaruti PresteSt. gjort inbjudning. Jag fin¬
ner mig således nödsakad, ehuru med ledsnad , att anhålla
alt denna inbjudning må blifva lagd till handlingarna. R.
o. Ad. har sig alltid öppet att, då jemkuingsförslaget inkom¬
Den 3 April f. m.
135
mer ifrån Utsk:n, toga inbjudningen i öfvervägande, för ntt
närmare bestämma livad R. o. Ad. i afseende på de särskil¬
da inbjudningarna ifrån Stånden kan finna nyttigt oell rätt
att antaga. Jag far således anhålla, att denna inbjudning
blifver lagd lill handlingarna.
R. o. Ad. fann ingen annan åtgärd för det närvar, vara
alt iakttaga i afseende på nu föredragna inbjudning, än att
lägga den till handlingarna.
Vid förnyad föredragning af StalsUtskrs den i5 sisth
Mars på bordet lagda utlåt. N:o 45o, i anledn. af dels väckt
motion om lånebidrag för inlösen af landshöfdinge-aecor-
der, dels af K. M:s i detta ämne aflåtna nåd. skrifvelse,
blef samma utlåt, ånyo hegardt på bordet af Frih. Tersme-
den, Wilh. Fredr., och Gr. Frölich, David.
Ånyo föredrogs StulsUtskis den i5 sisth Mars på bor¬
det lagda utlåt. N:o 451, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse,
ang:de ett särskildt anslag för befrämjande af göromålens
behöriga gång inom Statscontoret.
Frih. Cederström, Jacob; Jag är visserligen icke
nu i tillfälle att uppgifva de anledntr till anmärkntr emot
ledamöterna så väl i StatsUtsk., som uti Const.Utsk., i an¬
ledn. af deras tillgöranden i detta fall, nemi. alt StatsUtsk.
öfverlemnat handlingarna till Const.Utsk., ulan att ställa sig
till efterrättelse ?,g §:n Riksd.Ordn., och att Const.Utsk. lagt
memorialet till handlingarna, ulan att anmäla StatsUlsk:s
förfarande hos R. St. ; men jag hoppas att snart blifva i
tillfälle att för R. o. Ad. uppläsa prottn ifrån båda Ulsk:n,
hvilka jag begärt men ännu ej bekommit. StatsUtsk. har
helt knapphändigt afslyrkt K. M:s nåd. skrifvelse om anslag
fi extra-statsregler:n för Stats-cont;s behof, med den fram¬
ställningen, att Utsk. förut, vid behandlingen af den ordin.-
stalsreglertn, har afstyrkt ifråga var. anslag. StatsUtsk. har
i sitt öfverlemnande till Const.Utsk. hemställt, om icke detta
Utsk. i anledn. af den tilldragelsen , att K. M. inkommit
med förnyad skrifvelse i detta mål, funne anledning att i
anmärkntsväg handlägga saken samt föreslå någon förändring
för framtiden i grundlagarna, hvarigenom denna sak kunde
förekommas; men intilldess grundlagen blifver förändrad,
och således K. M. har rättighet att commnnicera med R.
St., rörtde frågor, som blifvit behandlade under loppet af
en hel riksdag, så lärer det väl vara StatsUtskts pligt att
utreda, huruvida behofvet verkligen förefinnes, innan Utsk.
kommer och vill afvisa en K. skrifvelse i frågan. Finnes
der intet behof för handen, så må StatsUtsk. visserligen af¬
styrka propos. , men finnes behofvet verkligen äga rum, så
Ur det också StatsUtskts pligt att tillstyrka bifall till K.
136
DeD 3 April f. m.
M:s proposition. Jag anliåller om återremiss af ifrågavar.
betänkande.
II. Ex. Hr Gr. L ö w e n h je 1 m, Gust : När delta mål, ang:de
anslag för den K. theateins behof, i sitt förra skick af R.
o. Ad. behandlades, anförde jag utförligen allt hvad min 6-
åriga theateistyrel.se mig i ämnet lärt, neli uppstiger der¬
före nu, endast för att i allo föiena mig med Frih. Jacob
Cederström.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag anhåller alt få
veta, om det är något Const.Utsk:s betänk., som här är i fråga.
Det har undfallit mig, om förhållandet så är, och jag för¬
står icke på hvad grund eljest Coust.Utsk. kan komma att
på något vis inblandas uti ifrågavar. betänkande. Det är
likväl möjligt, alt jag misstagit mig i min förmodan.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Såvida jag kunnat
fatta af föredragningen , så är här hvarken fråga om något
Const.Utsk:s meni. eller några anslag till den K. theatern.
Jag anhåller alt få besvara de anrnärkn:r, hvilka såsom en
eftersats blifvit gjorda emot detta StatsUtsk.-s betänkande.
1 en mellanmening får jag äran tillkännagifva, att jag icke
varit närvar, när betänk. N:o 4>* uppsattes och beslöts,
och att jag således icke deltagit i någon remiss till Consl.-
Utsk. Huruvida jag ämnat eller velat göra det, eller om
jag bort göra det, är ej föremål hvarken för mitt försvar
eller mitt klander i frågan om betänk. N:o Zp'- Let har
endast blifvit anmärkt, såsom jag tyckt, af Frih. Cederström,
att det är StatsUtskls skyldighet att i5 gånger i rad svara
på samma framställning. Hvad som behöfdes när den sisla
framställningen gjordes, var förmodligen för Slatscontoret ett
liehof äfven under loppet af hela förra året. Det var ett
behof, eller också icke ett behof, att Slatscontorets personal
behöfde förökning med förbättrade lönevillkor, och samma
förhållande som då äger förmodligen äfven nu rum; men
detta iir efter min öfvertygelse ovillkorligen samma fråga,
som förut varit handlagd. Det var måhända för den , som
ser saken efter denna åsigt, (och lill dem bekänner jag mig
verkligen) beklagligt, att R. St., vid det tillfälle, då den
ordin, statsreglerm uppgjordes, ej behjertade Slatscontorets
behof, samt att dessa icke heller vid extra-statsreglei :n blif¬
vit afsedda; men då dessa begge händelser inträffat och då,
efter min öfvertygelse, intetdera af dessa R. St:s beslut, som
jag åtminstone måste respectera, bör kunna upprifvas, så be¬
känner jag, att om jag hade varit närvarande i StatsUtsk.,
så hade jag förenat mig i det beslut , som nu är i fråga.
Vid sådant förhållande ser jag ej något ändamål af en åter¬
förvisning, utan anhåller om föredragning af betänkandet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag har att anhålla om
Stan-
f Den 3 April f. ra.
Ståndets öfverseende med det misstag, hvars anledn. Stån¬
det redan gissat. Båda förevar, ämnena pervaderas af enar
handa princip, och jag förblandade det ena målet med det
andra.
Frih. Cederström: Gr. Anckarsvärd har satt i fråga,
huruvida Const.Utsk. kunde blifva inblandadt uti ifrågavar.
ämne. Detta är likväl en fråga, som i följd af den anmärknts-
anledn. , hvilken af StatsUtsk. blifvit remitterad, hade bort
vara för honom öfverflödig, emedan han ej kan undvika att
genom sitt minne veta, att till Const.TJtsk. inkommit sådana
handlingar ifrån StatsUtsk., så väl rörtde detta mål, som
det nästföljande på listan , hvilket angar anslag för de K.
theatrarna; och när jag erhåller prot.utdr. ifrån Const.¬
Utsk., så skall jag ej underlåta att i den ordning, som
grundlagarna medgifva, göra denna anmärkn.anledning
gällande.
I afseende åter på ifrågavar. betänk., och då saken i
sådant skick är inkommen till R. St:s behandling , så rörer
den en K. M:s skrifvelse ang:de anslag för tillökad personal
i Statscontoret, hvilken vid den ordin, statsreglerm blifvit
förbisedd, men då behofvet finnes äga rum, så följer af sig
sjelf, att när K. M:s förnyade nåd. skrifvelse ankommer med
begäran att på extra-statsreglertn få behofvet fyldt, så må¬
ste Utsk. ett af tvänne, antingen utreda att det uppgifna
förhållandet är oriktigt, och att Statscontoret, utan verkligt
behof, har begärt hvad K. M. tillstyrkt, och att personalen
är tillräcklig, eller också måste StatsUtsk., med erkännande
af att vid den första statsreglerm, som afR. St. blifvit upp¬
gjord, det ifrågavar. dock nödvändiga behofvet ej blifvit af—
sedt, tillstyrka anslag dertill, ty det kan väl icke vara R.
St:s mening, att ifrågavar. embetsverk skall komma att hal¬
tande fullgöra sina functioner, och att således räkenskaperna
ej skulle kunna i rättan tid afslutas, och följaktligen revi-
sorerne icke komma att få veta huru Statens tillstånd verk¬
ligen är; detta kan väl icke vara R. St:s afsigt och intresse.
Det måste väl vara Statens intresse att få räkenskaperna i
riktig tid och ordning afslulade. Om dertill erfordras ett
förökadt antal tjenstemän, så måste för dem anvisas medel.
Rehöfvas de ej, så är det en annan sak, men då måste ock¬
så Utsk. utreda och åskådligen visa , att för göromålen i
Statscontoret finnes tillräcklig personal, eller också är det
ganska obetänksamt att afgifva ett sådant utlåt., som detta.
Gr. Frölich, David: Det har redan under discussio-
nen blifvit upplyst, att Frih. Cederström i sitt första ytt¬
rande haft för afsigt att gifva Ståndet del af en ny sida hos
Frihm, nemi. den skämtsamma, då han omtalat sig hafva
en anledn. till anmärkn. emot StatsUtsk. och Const.Utsk.,
naturligtvis efter en af Frih. Cederström sjelf fabricerad
23 H. i3
138
De n 3 April f. m.
grundlag. Egentligen måste hans mening dock vara att i
denna sak vinna hvad man kallar resning, d. v. s. upphäf-
vande af ett redan fattadt beslut. Jag tror mig bäst kunna
bemöta hans framställning -på det sätt, att jag ger en hän¬
visning till ett homogent fall, nemi. till det fall, att man sö¬
ker resning i en fallen dom, ty då åligger det vanligtvis den
l-esningssökande att förete bevisning. Detta har Frihtn ej
gjort. Det egentliga skälet, så vidt jag kunnat fatta, är, att
förstärkt StatsUtsk. har afgjort frågan genom votering. Be-
visningsskyldigheten, ifall det finnes andra skäl, torde icke
ligga på StatsUtskis sida såsom Frih:n sagt, utan snarare
pä den andra sidan, och intilldess att andra skäl förekomma,
ser jag ej att Ståndet lärer kunna befatta sig med den om-
förmälda resningsfrågan , utan måste låta den förblifva vid
det beslut, som redan är fattadt. Jag tillstyrker bifall till
Utsk:s förslag.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag lemnar det
fullkomligen derhän, huruvida K. M. må kunna lill R. St.
föreslå att ändra ett beslut, som en gång är fattadt; men att
R. St., sedan deras beslut en gång blifvit fattade, höra hafva
mycken betänklighet vid att ändra dem, så snart icke några
nya skäl förelinnas, det tror jag mig inse. Detta har äfven
StatsUtsk. insett och derföre ej ansett sig kunna föreslå R.
St. att vidtaga några andra åtgärder, eller fatta andra be¬
slut, än dem, som redan blifvit fattade.
Hvad beträffar den relation, som Frih. Cederström har
gjort, med förklarande att han, af det förhållande han fram¬
ställt, erhållit en anmärkn.anledning emot StatsUtsk., så
torde det tillåtas StatsUtsk. att få afvakta den tidpunkten
för besvarandet af denna anmärkn.anledning, då Friherren
har constituerat den riksrätt, som kommer att dömma Ut¬
skottet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är hufvudsakligen förekom¬
men af Frih. Cederström, men anhåller dock att få tillägga
några ord rörande frågan, om detta är samma fråga, som
förut förevarit eller ej. Den frågan, om skälen äro nya elter
gamla, synes mig vara mycket underordnad. Man må säga
hvad man vill, så, örn Utsk. också två gånger eller i5 gån¬
ger funnit sig ej kunna bedomina behofvet af de medel,
sorn Regeringen begärt, ser jag intet hinder deraf, att icke
en rättelse må kunna äga rum, när Regeringen finner nö¬
digt för ärendenas gång att en ny embetsman afiönas; ty
dä en sådan nödvändighet förefinnes, så synes mig angeläget
vara att också medel dertill anslås. Jag förenar mig med
Frih. Cederström och begär återremiss på betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: De skäl, som an¬
föras af SlalsUtsk:s medlemmar, både uti förevar, betänk, och
nu muntligen, utgå endast ifrån den synpunkt, alt de skulle
begå en sjelfmotsägelse, om de nu tillstyrkte hvad de förut
Den 3 April f. 111.
afstyrkt oell hvad förstärkta StatsUtsk. jemväl afslagit. Hvad
det formella beträffar, så tror jag Frih. Cederström hafva
tillräckligen ådagalagt, att intet hinder finnes för R. St. att
rätta ett misstag, som de sjelfve begått. Alt det förra be¬
slutet, vägran af allt anslag till Stats-cont., verkligen är ett
misstag, torde det tillåtas mig söka med skäl bevisa. — Om
någon har tagit kännedom af göromålen i Stats-cont. oell
Riksg.cont. , så har han förmodligen funnit, att de på förra
stället äro mångfalldigt flera, än i det sednare verket. Lik¬
väl finnas endast tre statscommissarier på stat, d. v. s. lika
många, som commissarierne äro i Riksg.cont. Uti Stats-
cont. är hvarje commissarie aflönad med 1600 r:dr b:co. I
Riksg.cont. deremot är hvarje commissarie, efter det beslut,
som R. o. Ad. nyss fattat, aflönad med 2000 r:dr b:co. Så¬
ledes är denna personal bättre aflönad, ehuru den har mång-
falldiga gånger mindre alt göra, än en lika stor personal i
Stats-cont. Oaktadt detta förhållande vill man likväl ej med¬
gifva alt medel anslås, för alt lätta göromålen i Stats-cont.
Om dessa göromål ej kunna thy förutan bestridas, hvad
blifver följden? Frih. Cederström har nyss anmärkt, att rä¬
kenskaperna då icke kunna blifva i rättan tid afslutade.
Det kunde t. o. m. hända, att aflöningarne ej blefve i rät¬
tar, tid anordnade och utbetalade. Detta är dock väl hvad
Stats-cont. måste mest akta sig för. Fristen på tillräckligt
arbete kommer således förmodligen att falla räkenskaperna
till last. Om dessa ej äro färdiga, när R. St:s revisorer kom¬
ma tillsammans, och desse få resa hem med oförrättadt
ärende, livems är felet? Utan tvifvel StatsUtskts och R.
St:s, som icke i rällan tid förutsett sådana händelser och
förekommit dem. Uti de förvaltande verken, t. ex. Kam-
mar-coll:m, eller i Hofrätterna, skulle det möjligen hädan¬
efter kunna gå an att lotta om hvilka mål, sorn borde fö¬
retagas, och hvilka skulle ligga till nästa riksdag, eller in¬
tilldess medel anslås. Men i Stats-cont. vore det svårt att
göra en sådan lottning om räkenskaperna, eftersom de alla
skola ingå i samma bokslut. Eljest skulle man visserligen
kunna äfven der lotta om hvilka delar af göromålen, som
finge ligga nere, och hvilka borde företagas. Jag vet verk¬
ligen icke på hvad sätt cheferne i dessa verk eljest skulle
gä tillväga, då omöjligheten alt sköta allt visar sig. Om då
en mängd saker mäste läggas på långbänken eller företagas i
den mån de vigtigares behandling af den alltför inskränkta
eller illa lönta personalen det medgifver, så kan det mer
än hittills hända att åtskilliga blifva flera år gamla. Om
jag ville hafva någon skadeglädje, så skulle jag intet hellre
se, än att R. St. t» i fö Ilo StatsUtsk:s förslag i detta fall , ty
utan tvifvel är det intet, som gör StatsUtsk. så förhatligt,
eller visar det på en så ofördelaktig sida, som detta sätt att
behandla allmänna ärenden, hvilket skall kännas i hvarenda
koja, d. v. s. af hvarenda person, som får något med det
Den 3 April f. m.
allmänna att skaffa. Allmänheten skall då fördömma dem,
som vållat dessa dröjsmål och svårigheter. Men som jag
ingen skadeglädje vill hafva utan önskar rättelse, yrkar jag
återremiss af detta betänkande.
Hr von Heyne, Georg: Jag vill ej ingå i någon pröf¬
ning af behofvet för Stats-cont. att erhålla tillökad tjenste-
mannapersonal, eller den möjliga olyckan för landet att ej
hafva afslutade räkenskaper då revisorerne samlas, icke heller
af jemförelsen emellan Riksg.cont. och Stats-cont. annorlunda,
än att jag måste nämna, det mig synes Stats-cont. vara ett
stabelt embetsverk, då Riksg.cont. deremot är ett prekärt
verk, som kanske snart kan befinnas ej vara al bebofvet pa-
kalladt att bibehålla. Således är jemförelsen ej riktig, men
liufvudskälet, hvarför jag tillstyrker bifall till betänk., är
det, att den ordin, statsregleringen är afgjord, och att den
är den enda, hvaruti löner kunna bestämmas för ordinarie
embetsmän. Den extra-statsregleringen deremot är ämnad
för tillfälliga behof. Då man har plåttrat bort så mycket
penningar, så är det, efter mitt sätt att se, icke tillfälle att
lemna anslag för detta ändamål Jag tror således att denna
sak är af beskaffenhet, att den alldeles icke vid extra-stats¬
regleringen kan komma i fråga.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan ej föreställa mig, att här
den egentliga frågan angår Statscontorets behof af ökade
penningeanslag, och vill således icke för någon del inlåta
mig i denna fråga; men här synes mig frågan vara af
högst egen art, nemi. huruvida en fråga, som är afgjord ge¬
nom den slutliga handläggningen och genom votering i för¬
stärkt Utsk., skulle kunna blifva underkastad ny pröfning
och förändradt beslut derutinnan kunna fattas. Jag kan ej
göra mig begrepp om hvart det skulle gå med våra formel',
om, sedan ett beslut genom förstärkt StatsUtskis votering
är fattadt, en sådan fråga skulle kunna ånyo väckas. Jag
vill här ingalunda upptaga frågan från den synpunkten, att
den icke kan ånyo väckas, men jag frågar, huruvida det
vore formligt, när man önskar, att riksdagen snart skall taga
slut, att en af förstärkt StatsUtsk. afgjord fråga skulle kun¬
na i5 särskilda gånger ånyo väckas, för alt ånyo genomgå
hela detta långsamma machineri till vinnande af samma re¬
sultat. Jag kan för min del icke göra mig fattligt, att här¬
uti ligger någon orättvisa, oaktadt det hot som här blifvit
framstäldt, alt R. St. och deras StatsUtsk., genom sitt hand¬
lingssätt i denna fråga, skolat åsamka sig allmänt missnöje,
då det skulle uppdagas, att den stagnation, som inträffade,
härledde sig derifrån, att StatsUtsk. icke fullgjort sina
åligganden m. m. Oaktadt allt sådant kan jag icke göra
för min fattning begripligt, att man skulle kutym på detta
sätt behandla ärendet, och säkerligen lärer detta vara den
lörsta gången under våra några och trettioåriga representa¬
Den 3 A p r i 1 f. m.
tiva förhållanden, som en sådan fråga har blifvit väckt. På
denna grund kan jag icke annat än förena mig med de ta¬
lare, som yrkat bifall lill StatsUtsk:s betänkande.
Frih. Leijonhufvud: Det må bero af en hvar alt
efler sin åsigt eller den erfarenhet, han om förhållandet ä-
ger, göra en skilnad emellan skadeglädje och förtrytelse;
men här liar likväl en ledamot uppträdt, för att vara hård
i sitt omdöme emot StatsUtsk. Efter jag förklarat, att jag
hade tillhört Utsk:s majoritet, i händelse jag varit när¬
varande, så anser jag mig böra svara några ord härtill. Jag
tror, att förtrytelse icke någonsin bör gälla i afseende på
sakförhållanden. Jag förtryter mig öfver andras felsteg och
uppsåtligen vrånga tillgöranden, men jag kan ej anse lämp¬
ligt ali sålunda tillvita ett Utsk. eller en Corporation att
hafva handlat så, att förtrytelse deraf måst blifva en följd,
ty det är detsamma som att säga, att en sådan Corporation
handlat emot sin öfvertygelse.
I afseende på den skrapa, som en värd ledamot tillde¬
lat StatsUtsk., får jag förklara, alt jag anser den kunna helt
och hållet afledas på R, St. Det är icke StatsUtsk., som
bar afslagit anslaget för Stats.cont., det är R. St., genom
sina delade beslut rör:de extra-statsreglei ingen. Det är så¬
ledes bestämdt, att R. St. hafva vägrat anslaget, och den o-
vilja, som deraf skulle uppkomma, måste således träffa R.
St. allena. Jag förmodar, att man i allmänhet, när det är
fråga om dylika anslag, håller sig särdeles till R. St., efter
de hafva makten i sina händer alt göra om hvad Utsk:n
gjort. Utsk:n äro blott referenter af de beslut, som fattas
inom Stånden. Jag finner dessutom icke någon slags tveta¬
lighet uti en värd ledamots nu yttrade mening, att R. St:s
beslut skulle kunna rubbas, då vi för två dagar sedan hör¬
de honom påstå, att det beror af R. o. Ad. att ad libitum
undra sina egna beslut. Genom en lyckligtvis vägrad pro-
pos. kommo vi ej till detta resultat. Således är jag fast i
den öfvertygelsen, att bär R. St. fattat det beslut, att den¬
na summa icke kan för innevarande riksdag lemnäs, och
det blir således samma sak, huru man än vänder den. Det
är en gång beslutadt, alt ingen löneförbättring får ske, och
det är derpå sorn jag stödjer min mening. Frågan om Stats-
cont:s större eller mindre behof af anslag anser jag deremot
ej höra hit, utan det är, i min tanke, principen, som här
är i fråga. Den har jag velat soutenera, och dervid för-
blifver jag. Jag tror, alt det vore mycket vådligare för R.
St., att i dag besluta om hvad som redan är genom R. St:s
beslut afgjordt, än att låta Stats-cont. tills vidare arbeta med
det anslag, som delta verk redan äger. Jag tror ej att nå¬
got derpå har blifvit afpruladt, och det bör således kunna
förslå hädanefter såsom hittills. Här har visserligen blifvit
taladt om behofvet, och jag erkänner, all Stats-cont:S allo-
Den 3 April f. m.
ning icke är så stor, som man kunde önska; men jag tror,
att det finnes utvägar för Stats-cont:s commissarier att be¬
reda sig tillökning uti sina inkomster. Jag vill nämna, att
under hvarje riksdag är en statscommissarie anställd till att
biträda StatsUtsk., och jag tror att han derför har arfvo¬
de. Samma förhållande äger äfven rum vid hvarje Stats¬
revisions sammankomst. I denna stund är en statscommis¬
sarie anställd vid Tullstyrelsen. Jag tror, alt han dermed
fortfarit i tvänne år, och jag menar att han har arfvode
derför. Således saknas icke utvägar att, genom tillfälliga
maktpåliggande befattningar, skaffa dem förbättring i deras
lönevillkor. Det hade ej varit min mening alt omtala det¬
ta, men då man tillvitat StatsUtsk., att Utsk. ej afsett det
verkliga behofvet, så har jag trott mig böra försvara Utsk.
Frih. Cederström har sagt, att vi ej förstå denna sak,
och deruti håller jag med honom. Vi förstå ej på långt
när så mycket, som Regeringen häruti bör förstå; men om
vi derföre ej skulle befatta oss dermed, och om denna re¬
gel skulle gälla uti allt, så skulle jag tro, att R. St. borde
i grundlagsenlig väg undanbedja sig befattningen med de
mesta ärenden, hvilka man nu hvälfver på oss. Vi kunna
icke egentligen förstå detaljerna deraf, men vi handla efter
vårt bästa förstånd och öfvertygelse samt anhålla hos dem,
som äro missnöjda dermed, att åtminstone öfverlygelsen må
hållas i helgd. Den torde på den ena sidan vara lika ren
och ädel, som å deras sida, hvilka alltid finna fel i Utskrs
framställningar, när de nemi. ej passa in med opinionerna
för dagen.
Gr. Horn, Claes Fredr: Det synes mig, som skulle
Hr von Hartmansdorff alltför orättvist hafva anklagat Stats¬
Utsk. att i denna fråga ej hafva handlat såsom sig bort.
Jag tror, att då R. St fattat ett beslut i en fråga, hvarom
StatsUtsk. sedermera har att yttra sig, så skulle detta Utsk.
begå ett fel emot sina principaler, om det afvek ifrån det
redan fattade beslutet. Jag vill nu ej inlåta mig i någon
undersökning derom, huruvida detta beslut varit fattadt på
goda grunder eller ej. Det skulle kanske till och med vara
öfverflödigt att vid detta tillfälle erinra, att jag, uti en re¬
servation emot StatsUtskrs beslut, yrkat derpå, att nödiga
anslag bort lemnäs åt embetsverken, så snart det för R.
St. gjordes klart och tydligt, att behofvet verkligen före-
fun nes. Jag skulle således med min röst hafva tillstyrkt
ifrågavar. anslag, om det numera varit mig tillständigt att i
en votering derom deltaga, sedan frågan en gång förut blif¬
vit afgjord. Jag får således för min del förklara, det jag
tror, att då K. M„ icke framlagt för R. St. några nya grun¬
der för denna frågas upptagande, så kunde RiksSt:n ej vän¬
ta ifrån StatsUtsk. ett annat betänk., än det, *som i denna
fråga blifvit framstäldt. Jag vill icke dermed hafva sagt,
Den 3 April f. m.
att icke StatsUtsk. kan mottaga ifrån Regeringen flera för¬
nyade propostr öfver sådana ämnen, som förut varit hand¬
lagda och hvaröfver beslut inom RiksStm blifvit fattade;
men jag tror, alt vid sådant tillfälle måste ovillkorligen nya
grunder eller skäl anföras, hvilka icke förut varit utveckla¬
de för R. St. Jag skulle verkligen tro, att Regeringen vid
detta tillfälle kunnat hafva någon anledning till en sådan
förnyad framställning, ehuru på ett hell annat sätt, än den¬
samma nu inkommit till StatsUtsk., då jag tagit mig frihe¬
ten erinra R. o. Ad. om de grunder, som StatsUtsk. vid
början af denna riksdag lade för sitt afstyrkande att biträ¬
da embetsverken med nödiga anslag. Dessa grunder god¬
kändes af R. St., och besluten fattades till följe deraf. Jag
tror således, att StatsUtsk. derefter ej kunnat göra något
annat uti förevar, fall, än Utsk. nu gjort.
Frih. Sprengtporten: Om den ena röst, hvarigenom
denna fråga afgjordes, ingalunda till Stats-cont:s fördel, i
StatsUtsk., och såsom jag vill påminna mig, äfven i förstärkt
StatsUtsk., hade utfallit annorlunda, så hade detta måhän¬
da varit ett nyttigare och bättre beslut, än det, som är vid¬
taget; men sedan delta beslut nu ägt rum, så anser jag det
vara en pligt för R. St. sjelfve att upprätthålla det beslut,
som de en gång fattat. Någon omöjlighet för K. M. att
genom Stats-conl. kunna på ett behörigt sätt förvalta Sta¬
tens inkomster och financer tror jag ej uppkomma härige¬
nom; ty K. M. har vid denna riksdag, såsom vid de före¬
gående, till sin disposition de besparingar, som tillförene va¬
rit anslagne att användas lill oförutsedda behof. Inträffa så¬
dana förhållanden inom Stats-cont. att dessa hehof måste
på något sätt fyllas, så är K. M. oförhindrad att då lemna
tillfälliga arfvoden eller gratificationer, hvad helst man be¬
hagar kalla dem. Om vid något tillfälle ökad betjening
skulle behöfvas, så har visserligen K. M. i sin makt att för
sådana ändamål bestämma eventuella arfvoden, ehuru denna
rättighet icke sträcker sig ända derhän att kunna faststäl¬
la någon ny aflöningsstat. Att detta varit StatsUtskts me¬
ning och äfven R. St:s, antager jag så mycket hellre för
visst, som StatsUtsk. åberopot detta förhållande, när K. M.
begärde förökade anslag för Kammar-coll:m, och hvilket
anslag ej beviljades, just af den anledn., att K. M. icke an¬
sågs vara förhindrad att, i händelse något behof af ökadt
embetsmannabiträde uppkom, af för handen varande medel
anslå arfvoden. Samma förhållande in Ira (Far med Stats-cont.
och i allmänhet med alla de embetsverk, hvilka på andra
liufvudtiteln fått sina löner anvisade. Det synes mig högst
sannolikt, att sådana besparingar måste uppstå, hvilka för
K. M. blifvit tillgängliga att användas till detta ändamål.
Att någonting i detta afseende skulle kunna vinnas genom
återremiss, kan jag icke föreställa mig, och då en hvar bör
*44
Den 3 April f. ra.
finna StatsUtskts skäl tillräckligt gillliga, så får jag vördsamt
hemställa, om icke R. o. Ad. nu skulle vilja bifalla detta
betänkande.
Hr Westfelt, Nils: Jag har visserligen icke något
att tillägga, sedan Frih. Leijonhufvud yttrat sig, och ber
att i allo få instämma med honom. Jag får förklara den
värda ledamot, som här yttrat, att om samma fråga
gånger förekom, så borde den likväl af StatsUtsk. besvaras,
— jag får, sade jag, förklara denna värda ledamot, att om
en sådan fråga också inkom 100 gånger, så tänker jag till¬
styrka samma beslut, som StatsUtsk. nu fattade, då jag de¬
lade pluralitelens mening.
Hr von Hartmansdorff: Hvad jag yttrat, har jag ej
sagt om Slats-cont. allena, utan jag nämnde uttryckligen bå¬
de Kammar-colhm och Hofrätterna derjemte. Jag menade
öfverhufvud alla de embetsverk, som haft behof af lönetill-
ökningar, utan att erhålla dem. Med Stats-cont. särskildt
är visserligen förhållandet, att StatsUtsk. först föreslog löne¬
förhöjningar, men alt de af Ständerna vägrades. Då skulle
likväl, efter mitt förmenande, den af StatsUtskts medlemmar
åberopade conseqvensen i deras handlingssätt hafva fordrat,
att de, när K. M. gjorde förnyad framställning i ämnet,
hade vidblifvit deras första tillstyrkande och ej frångått sin
mening, derföre alt ett annat beslut af R. St. blifvit fat-
tadt; ty samma grunder, som gällde för dem ifrån begyn¬
nelsen, borde väl äfven gälla då Konungen yttrat sig i öf¬
verensstämmelse dermed. Man säger alt en jemförelse emel-
Riksg.cont. och Stats-cont. vore oriktig, derföre alt Riksg.-
cont. vore ett prekärt verk, men Stats-cont. deremot ett me¬
ra bestående. Nu är likväl förhållandet, att Riksg.cont. är
i grundlagen omförmäldt och har således den säkerhet, sorn
hvarje grundlagsbud innefattar. Stats-cont. är, så vidt jag
vet och nu i hast kunnat genombläddra grundlagen, af den¬
samma ingenstädes omnämndt. Det hörer till Rikets colle-
gier, och dessa äro i grundlagarna omnämnda, men det be¬
stämda namnet finnes der ej. Jag skulle således tro, att
Riksg.cont. är lika så fast grundadt i författningarna som
Stats-cont. Hvad den s. k. principen beträffar, så vet jag
ej, att någon annan grundsats bör, hvad embetsverken an¬
går, vara för R. o. Ad. gällande, än omsorgen att Statens
tjenst måtte blifva väl förrättad. Hvad som dertill bidra¬
ger, måste vara öfverensstämmande med den rätta grund¬
satsen i detta afseende, och hvad som strider deremot, för¬
kastligt. Om StatsUtsk. betänkt sådant och ej hållit sig
vid tomma formaliteter, så hade Utsk. förmodligen icke kom¬
mit till ett sådant tillstyrkande, som det nu gjort. Man sä¬
ger, att statscommissarierne hafva extra arfvoden, och att
man derföre kan låta deras ordinarie lön vara så mycktt
mindre
Den 3 April f. in.
i45
mindre. Jag tror deremot, att livar och en bör få betal¬
ning för den tjenst han rätteligen gör, och att om en stnts-
commissarie förordnas till ett extra biträde, så borde arfvo¬
de! tillfalla den som gör hans tjenst, men icke honom. Det
vore vida bättre alt StatsUtsk. föresloge rättelse i sådana
förhållanden, än att bibehålla dem genom så otillräckliga lö¬
ner att särskildta uppdrag måste för utkomstens skull efter-
slräfvas. För öfrigt är förhållandet i Riksg.cont. detsam¬
ma som i Stats cont., att nemi. Riksg.contts embetsmän äf¬
venledes begagnas af StatsUtsk. och Statsrevisionen mot
särskildta arfvoden. Åtminstone har förhållandet varit så¬
dant hittills. Då jag var ledamot af StatsUtsk., begagna¬
des secreleraren i Riksg.cont. emot särskildt arfvode. En
statscommissarie var jemte honom särskildt förordnad att
biträda StatsUtsk., äfvenledes emot särskildt arfvode. Då
sattes icke i fråga, att för denna orsaks skull nedsätta den
ordinarie lönen för någondera. Att K. M:s förnyade pro¬
pps. möjligen gör en förändring uti ett förut fatladt beslut,
ar ej den första tilldragelsen af sådan beskaffenhet under
våra riksdagar. Jag påminner mig och har blifvit erinrad
om en annan händelse af denna art, som måhända äfven flera
andra riksdagsmän torde ihågkomma. Det var vid 1823 eller
182g års riksdag, jag tror vid den förra, då R. St. kallade
ett beslut om allmänna Magazinsdirectionen, hvilket var af
den beskaffenhet, att K. M. ej ansåg sig kunna detsamma
antaga och godkänna. K. M. aflät då en skrifvelse derom
till R. St., hvarpå beslutet blef förändradt. Jag tror t. o.
m. att derom voterades i förstärkt StatsUtsk. Till en an¬
nan gång torde jag kunna ihågkomma och framdraga flera
dylika händelser. Man har äfven sagt, att K.M. ej behöf-
ver anslag, för att få tjensterna i Stats-cont. förrättade, eme¬
dan Konungen kan af besparingarna erhålla medel till extra
aflöning åt de embets- och tjenstemän, som behöfvas utöfver
hvad riksstaten medgifver. Delta har också varit min me¬
ning om denna sak, allt intilldess jag blef ställd under
riksrätt, derföre att jag vågade tillstyrka K. M. att af be¬
sparingarna använda medel till aflöning för ett sådant bi¬
träde, hvarför R. St. vägrat anslag. Det är bedröfligt för
Konungens embetsmän att finna, det Const.Ulskls och Stals-
Utskrs medlemmar äro af alldeles motsatta tänkesätt i detta
fall. Det är lyckligt för Konungens rådgifvare att åfmin-
stone hafva en riksrätt, som skiljer emellan Const.Utsk:s
och StatsUtskts stridiga åsigter, och det är ännu lyckligare
för StatsUtsk:s ledamöter att ej hafva någon riksrätt öf¬
ver sig; ty måhända kunde det eljest så illa åtbära, att deras
åtgärder, snarare än Konungens rådgifvares, blefve ogillade.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anledn. af
Frih. Sprengtportens hemställan, hvad man skulle vinna
23 II. 19
*46
Den 3 April f m.
med en återremiss. Derigenom vunnes rättighet för R. o.
Ad. att i frågan besluta annorlunda än Utsk. tillstyrkt. Nu
kan Ståndet afslå eller antaga betänk., och jag anser derföre
nödvändigt att återremittera betänk., på det att R. St. må
kunna, med afslag å detsamma, besluta bifall tillden K. pro-
pos:n. Vare detta nog i afseende på ändamålet med åter-
remissen. I afseende åter på hvad Frih. Sprengtporten ytt¬
rat, att K. M. lumde af besparingarna anslå de medel, sorn
behöfvas för att bedrifva göromälen i Slalsconloi et, och att
dessa göromål kunde vederbörligen skötas genom att anvisa
medel lill arlvoden, så lärer det väl vara, såsom han ytt¬
rat, att ingen ordin.-stat kan på del sättet fastställas; men
då för embetsverket behöfvas ordin.-tjenstemän af en no¬
tarie, en cancellist oell 2:ne kammarskrifvare, så anhåller jag
att få vela, om det är tänkbart, att vid en kommande riks¬
dag dåblifvande StatsUtsk. äfven skulle afstyrka fortfaran¬
det af besparingarnes användande till de anvisade arfvode-
na, och derigenom blefve Statscontoret ånvo reduceradt tilt
en alltför liten personal , för att kunna sköta sina ganska
vigtiga göromål. Jag kan icke gilla denna hushållning; ty
den leder till radical slatsnpplösning, under det man fordrar,
att ärendena likväl skola gå. Utsk. måtte ej hafva svårt att
i Statscontorets särskildta contor underrätta sig om huru
många embetsman der finnas, och om de hafva för liten
sysselsättning. Gud bevars! utred förhållandet och visa att
vet ket har för många tjenstemän; drag in alla de öfverflö-
diga; men om det är brist på tjenstemän, så måsle R. St.
anslå medel för ett så stort antal, som behöfves. Jag be¬
gär återremiss af betänkandet.
Hr Rosenblad, Bernh.: I afseende på den egent¬
liga saken, skall jag inskränka mig att upplaga det af Hr
von Hartmansdorff framställda förhållande, hvilket i n 11 ii (Fa¬
de vid 1818 års riksdag; men derjemte anhåller jag att få
yttra några ord om andra bifrågor, hvilka inkommit såsom
skäl för och emot. Dit hör frågan i hvad mån, genom lem-
nade anslag vid denna riksdag, StatsUtsk. gjort sig mer eller
mindre förtjent af nationens tacksamhet, beröm, o. s. v.
Dervid får jag yttra min förundran öfver, all jag nu hört
en panegyrik öfver StatsUtskrs tillstyrkanden i della fall,
just ifrån samme ledamot, ifrån hvilken, om jag ej rnissmin-
ner mig, jag förut hört en alhilles motsatt framställning.
Deremot är det med mycken tillfredsställelse men tillika med
förundran, som jag hört Frih. Sprengtporten nu yttra den
sats, hvilken jag erkänner vara fullkomligt öfverensstämman¬
de ined våra grundlagar , nemi. att K. M. är oförhindrad
att af besparingar anslå arfvoden för tjenstemän, hvilka kun¬
na behöfvas utöfver det ordin.antalet, och det fagnar mig
alt Frih. Sprengtporten sålunda har kommit lill denna lik¬
tiga slutsats; men ehuru lillfiedsställande dita för mig är,
D o ii 3 April f. in.
'47
så rnAile jag likväl förundra mig deröfver, då jag känner,
på sätt Ur von Hartmansdorff nyss anfört, att så väl lian,
som flere af hans medbroder, blifvit af Coust.Utsk. ställde
under riksrätt för etf sådant förfarande, och då jag älven
vill erinra mig, att det just varit på grund af från Slals-
Ulsk. inkommen anmärkn.anledn., som Const [Jlsk., både
i detta oell flera andra mål , t. ex. om utbetalning af ex¬
penser för vexelcontrolleurer, ställt Statsrådets ledamöter un¬
der riksrätt. Jag förenar mig i den anhållan, som Hr von
Hartmansdorff framställt.
Hr von Heyne: Såsom ledamot af StalsUtsk. vid ett
par föreg:de riksdagar och äfven såsom revisor har jag lärt
känna både den ypperliga organisationen af vårt Statscontor
oell dess embetsmaiinapersonals skicklighet. Jag skulle vis¬
serligen liafva Hjerta alt tillstyrka någon förhöjning i löner¬
na för ett embetsverk, som har sina saker i så god ordning,
sorn jag alltid funnit att Stats-cont. har, och om jag delta¬
git i frågans behandling första gången, så hade jag visserli¬
gen lemont min röst, för att i den ordin, statsreglerrn upp¬
taga detta anslag, men sedan den ordin, statsreglenn nu är
uppgjord, och vi endast på densamma äro berättigade att
bevilja stående anslag för kommande tider, antingen såsom
tillökning åt gamla embetsmän, eller såsom löner för inrät¬
tade nya tjenster; så mäste jag säga, att vid fråga om an¬
vändande af extra-anslag, hvilka blott disponeras för tiden
intill nästa riksdag, kan jag ej anse lämpligt att deraf anslå
löner för stadigvarande tjenster, synnerligen som de medel,
Hvilka vi nu hafva att disponera, äro af beskaffenhet, att
d< t är ganska osäkert om vi någonsin mer få så betydliga
medel att använda. På dessa skäl anhåller jag om bifall till
StatsUtskis betänkande.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag hade visserligen icke
ämnat yttra mig i denna fråga, hvilken för en hvar tydli¬
gen bör visa sig vara, såsom den verkligen är, af en högst
ringa beskaffenhet, och då frågan endast inskränker sig till
att inse, huruvida de beslut, som en gång blifvit fattade,
skola åter upprifvas. Jag skall, i olikhet emot den sista
välda talaren, hvilken bad om R. o. Ad:s tillstånd att en¬
dast få yttra sig om åtskilliga bifrågor, anhålla att få yttra
mig om hufvudsaken med förbigående af bifrågorna. Jag tror,
att hvar och en lätteligen bör finna, att det är förstärkt
StalsUtsk., som redan har beslutat huru denna anslagsfråga
skall afgöras, och att der ej återstod annat för StalsUtsk.,
än alt ställa sig till efterrättelse detta R. St.-s beslut. En
vard talare har här framkastat den ganska riktiga satsen,
att Slaten bör betala hvar och en för den tjenst lian be¬
strider. Jag anhåller blott alt dervid få anmärka , att en
hvar bör uppfylla den plats, för hvilken han är aflönad, oell
linde della inträffat, så skulle möjligen förhållandet hafva
Den 3 A ji r i 1 f. m.
blifvit annorlunda. Samme värde talare har äfven sagt, att
StatsUtsk. endast afsett tomma formaliteter i denna fråga.
Jag vågar yttra min förundran deröfver, att den värde ta¬
laren kunnat anse för en tom form livad som tydligen är
föreskrifvet i grundlagarna. Hanhal' äfven ansett att Stats¬
Utsk. bort vara conseqvent, men jag skulle tro , att luiru
man an vänder conseqvensen, vare sig på hans vis, eller så
som jag skulle önska, så blir det i alla fall det endamöjliga
sättet att bibehålla conseqvensen, att Utsk. vidhåller del be¬
slut, som en gång är lattadt af R. St., och det förundrar
mig, att icke denna mening delas af de herrar här på Riddar¬
huset, hvilka åtagit sig att göra StatsUtskts uppfostran, och
af hvilka Utsk. så många gånger fått uppbära förebråelser
för alt det skulle vilja göra sig till R. St:s förmyndare. Jag
tror att conseqvensen fordrar, alt Utsk. nu ifrar för den sats,
som af R. St. blifvit i grundlagsenlig väg uttalad. Jag an¬
håller om bifall till Utskts betänkande.
Frih. Sprengtporten: Det tillhör naturligtvis icke
mig alt ingå i något slags bedömmande af, huruvida det må
vara rätt elier ej, att en anmärkn.anledn. blifvit afgifven i
afseende på Hr von Hartmansdorffs tillgöranden med dispo¬
sitionen af besparingarna; men jag tager mig friheten att
fästa uppmärksamheten derpå, att vid ett sådant förhållan¬
de beror allt på det ändamål, hvarför dessa besparingar blif¬
vit anordnade, och huruvida deras disposition, i mer eller
mindre mån, står i öfverensstämmelse med de föreskrifter,
som R. St. lemtiat. Det har aldrig varit min mening att
säga, att K. M. har fått sig uppdragen rättighet att på be¬
sparingarna anvisa arfvoden och löner, som R. St. aldrig
hafva beviljat; men deremot har det varit min mening, att
om verkligen en sådan förlägenhet skulle uppstå inom Stals-
contoret, som Hr von Hartmansdorff omnämnt, så att detta
embetsverk ej skulle kunna uppfylla sin bestämmelse, så är
K. M., enl. de föreskrifter för besparingarnes användande,
sorn R. St. vid denna riksdag lemnat, oförhindrad att kun¬
na bevilja eyentuella arfvoden på besparingarna. Jag har
härmed endast velat bevisa , alt de framställda farhågorna
äro ogrundade, och att Ståndet således ej behöfver draga i
betänkande att bifalla Utsk:s utlåtande.
Gr. Horn: Jag har tillförene yttrat, att jag gerna hade
sett att K. M. baft förnyade skäl att framställa till Stats¬
Utsk. en propos. i delta ämne, för att vinna det afsedda
målet. Jag yttrade äfven, att jag trodde att sådana skäl möj¬
ligen förefunnits, och skall nu laga mig friheten alt, i an-
ledn. af hvad här blifvit yttradt, anföra ett sådant skäl. Jag
föreställer mig t. ex., all fråga om tillfälliga behof för Stats-
contoret ej kan uppstå, utan anser att dessa behof måste
vara permanenta och tror' ej, att K. M. af R. St:s föreskrif¬
ter för besparingarnes användande kunde finna något gill ligt
Don 3 April f. m.
i4g
skäl att anslå sådana arfvoden , och det är i rinn tanke ett
ganska olyckligt beslut af R. St., att K. M. ej kan använda
besparingar till andra än af R. St. pröfva de behof.
Detta uttryck, mine herrar! tror jag i detta fall helt och
hållet förhindrar K. M. att använda besparingarna annor¬
lunda, än till sådana behof, som förut varit pröfvade och
sorn äro förutsedda, således ej tillfälliga. Om detta skäl
blifvit framstäldt till R. St., så hade jag trott det ganska
bindande för R. St, att upptaga frågan till ny pröfning och
afgörande; men förhållandet är ej sådant, och jag förnyar
min redan yttrade framställning , att StatsUtsk. i denna
fråga handlat alldeles enligt med det redan fattade beslu¬
tet, hvilket Utsk. under sådana omständigheter måste ställa
sig till efterrättelse.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag förmodar, att det prasju-
dical, som en värd talare här anfört, åsyftar det förhållande
vid 1818 års riksdag, då R. St. beslöto ett ökadt crediliv
för magazinsinrältningen under vissa villkor; men då K. M.
förklarade sig ej kunna emottaga detta ereditiv på sådana
villkor, så borttogo R. St. villkoret, men bibehöllo cre-
ditivet.
Hr Tersmeden, Carl R ei 11 h o I d: Jag har alltid fun¬
nit olämpligt, att ett Stånd, till följe af inbjudningar ifrån
andra Stånd, npprifvit sina beslut; men jag finner i högsta
måtto olämpligt att ifrågasätta att upprifva ett R. St:s i för¬
stärkt StatsUtsk. fattade beslut. Jag skall bestrida detta i
Utsk. och inom Ståndet. I öfrigt har jag ganska litet att
tillägga, sedan flere af StatsUtskts ledamöter här yttrat sig.
Frih. Leijonhufvud har besvarat den skrapa, som Hr von
Hartmansdorff ställt till StatsUtsk., och jag förenar mig så¬
ledes med honom i denna del. N
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Sedan jag anmälte mig,
har jag till största delen blifvit förekommen af Gr. von Pla¬
ten och Frih. Sprengtportens sednaste yttrande. För min
del fäster jag den hufvudsakligaste viglen vid detta tillfälle
på det prasjudicat, som R. o. Ad. skulle grundlägga, genom
en återremiss af StatsUtskts utlåtande. Af §:n Riksd.-
Ordn. synes mig tydligt och klart, att denna fråga för den¬
na riksdag förfallit. Denna y5 § har förut vid många till¬
fällen blifvit åberopad af Frih. Cederström, som likväl vid
detta tillfälle synes helt och hållet glömma den. Det är vis¬
serligen sannt, att i denna § endast omtalas den händelse, då
frågan förfallit derigenom, att två Stånd stannat emot två;
men jag hemställer, om icke det förhållande , att en fråga
förfallit genom R. St:s beslut, bör gifva ännu mera kraft åt
stadgandet, att en sådan fråga ej får ånyo vid riksdagen
upptagas.
Hvad sjelfva frågan angår , så anser jag den vara full¬
komligt främmande för denna öfverläggning. Tilläfventyrs
i5o
D e n 3 April f. ni.
skulle det ej vara omöjligt alt i detta fall vederlägga livad
sorn af en vard talare blifvit anfördt om nödvändigheten af
en lönetillökning för Statscontoret. Om förhållandet Liefve
sådant, som Hr von Hartmansdorff förespeglat, nemi. att Sta¬
tens räkenskaper ej skulle kunna afslutas med mindre än att
ett exlra-biträde antoges af Statscontoret, så kan jag ej före¬
ställa mig annat , än att det vore en grundad anledn. för
Regeringen alt kunna anslå ett extra-arfvode för sådant än-
. • r
damål, och jag föreställer 111ig, att Coust. Utsk. ej deraf skulle
kunna finna någon anledn. till klander. Olli för öfrigt riks¬
rätten skulle vara ett skrämskott för Konungens rådgifvare, så
alt de ej skulle våga att handla i strid med en amnärkms-
nuledn., sorn af Coust.Utsk. blifvit framställd, så förundrar
<let mig på det högsta, att icke samma motiv skrämt dem
i fråga om den ifrågavar. propostn, då vi nemi. veta, att
vid sista riksdagen Const.Utsk., som allmänt ansågs vara sam¬
mansatt i Regeringens intresse, likväl remitterade till riks¬
rätt frågan om en K. propus., som, lika med den nu afgif-
na, innefattade fråga om förändring i eli beslut, som redan
var fattadt.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade ämnat afstå ifrån
att yttra mig, men då den siste talaren åberopat Frih.
Sprengtporten yttrande till styrka för sin sats; så får jag
å min sida förklara, att jag ansåg, det han så tydligt och
väl talat för den mening jag hyser, att om Just.ombudsman¬
nen ej skulle finna för godt att afstå ifrån sina påståenden
emot mig, så vore jag färdig att begagna Frihtns ordalag i
mina påminnelser.
Frill. Cederström: I anledn. af Hr Dalmans yttran¬
de anhåller jag få förklara, att inom RiksSl-.n ej frågor få
väckas 0111 förändring uti under riksdagen redan fattade be¬
slut; deruti har Hr Dalman fullkomligt rätt. Annat är lik¬
väl detta, och annat är att R. St. emottaga K. M:s propostr
och skrifvelse!-, hvilka kunna komma när som helst och ej
aro någon proescriptionstid underkastade. Hvad han åter be¬
hagat yttra 0111 Coust.Ulsk:s förhållande till Regeringen vid
sista riksdagen, och alt K. M. gjort en förnyad propos. om
ett sådant afgjordt mål, sävar förhållandet då, att Regerin¬
gen ånyo begärde hvad sorn redan var bifallet. Min bäste
herre! deruti ligger en stor skilnad. Här hafva R. St. af-
slagit K. M:s begäran , och jag förnyar min anhållan om
ålerremiss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. be¬
hagade bifalla StatsUtsk:s utlåt. K:o 4‘J > ■
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig fiuna
alt ja öfverrösta! nej, begärde
Fiih. Cederström votering.
D c n 3 A p r i 1 f. m. i 5i
Upplästes till justering och godkändes följande voterts-
proposition :
Lten som bifaller StalsUtskts utlåt. N:o 45», voterar
ja ’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o
451 gjorda anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 35.
Nej — 26.'
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J- till 4 e* »»>•
In fidem profocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Lördagen den 3 April i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.uldr. för denna dag f. m.
Upplästes K. M:s denna dag f. m. ankomna nåd. propos.
lill R. St. . ang:de extra-stalsanslag för den af K. M. begär¬
da Lagberedning; Gifven Stockholms slott d. 3o Mars 184*•
Remitterades till StalsUtskottet.
Hr Cedercrona, Joh. Ulrik: Som jag af angelägna
affärer var förhinrad att öfvervara plenum i f. m. och så¬
ledes icke kunde bevaka det under N:o 42 på föredragn.-
listan upptagna StatsUtsk:s betänk. N:o 444» rör:de com-
mendanterne, anhåller jag att nämnda betänk, måtte kom¬
ma att föiedragas näst efter Bevilln.Utsk:s mern. N:o 4(>
ang:de lull be v i 11 n: n, hvilket mein. R. o. Ad. lärer hafva
beslutat böra bkifva det första, som skall föredragas i nästa
plenum.
R. o. Ad. beslöt-, alt StatsUtsk:s utlåt. N:o 444 skulle
ställas främst på listan lill nästa plenum näst efter Bevilln.-
Utsk:s mern. N:o 4»-
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Långt fram på
föredrngn.listan befinner sig ett BancoUtskts betänk, såsom
svar på Hr Nordenanckar motion. Jag anser angeläget att
l5 7
Den 3 April e. m.
detta mål framflyttas, emedan det innehåller saker, hvarför
jag skulle önska återremiss, och om ej det föredrages förrän
i den ordning det står på listan, samt i händelse återremiss
beviljas och förrän den blifvit uppsatt, utskrifven och till
BancoUtsk. afsänd, samt innan BancoUtsk:s svar åter inkom¬
mit, blifvit bordlagdt, föredraget och afgjordt, kunna flera
månader vara förflutna. Jag begär derföre att delta Banco-
Ulsk:s betänk, måtte komma att föredragas näst efter det
af Hr Cedercrona omnämnda betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde till Hr Manner¬
skantz, om icke lämpligast vore att uppskjuta med beslut om
den åtgärd han föreslagit tills det längre fram på aftonen
visade sig om man icke redan i dag kunde hinna till pröf-
ningen af DancoUtskls ifrågavar. mern., då, ifall det ånyo
bordlädes, den åtgärd kunde vidtagas, som Hr Mannerskantz
föreslagit.
Hr Mannerskantz: Jag är alldeles öfverens med hvad
Hr Frih. o. Landtm, behagat yttra.
Föredrogos och lades ånyo på bordet, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug. , och Frih. Ceder¬
ström, Jacob, StatsUtsk:s den i5 sist). Mars på bordet
lagda utlåtanden:
N:o 45z, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de ett
särskildt anslag för K. theatern, motsvarande de för denna
inrättning i stat uppförda summor, hvilka R. St. förklarat
böra med 1840 års slut upphöra ;
N:o 453, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de an¬
slag till arfvoden för adjungerade ledamöter i Svea och
Götha Hofrätter.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-
Utsklns den |5 sistl. Mars på bordet lagda betänk. N:o 44»
i anledn. af väckt fråga, huruvida anteckning uti prestbe¬
tyg bör göras ang:de brott, hvilka blifvit af minderåriga be¬
gångna.
Hr von Hartmansdorff, Aug., anhöll att få veta
hvad beslut PresteSt. i detta ämne fattat.
Undert. Ridd. Se erel. upplyste, att ännu ingen under¬
rättelse ankommit om nämnda Stånds beslut i ämnet.
Lag- samt Allm. Besvärs- o. Ekon,Utsk:ns betänk. N:o
44 Elef derefter af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns den i5 sistl. Mars på bordet lagda betänk.
N:o 4å, i anledn. af väckt fråga om deportation af brottslingar.
Hr
Den 3 April e. m.
Hr von Hartmansdorff, Åug.: Utsk:n hafva af-
styrkt ali åtgärd i detta hänseende. I händelse de förbry¬
tare, hvilka redan äro dömde, icke kunna behandlas efter
den lag, sorn hädanefter stillas, så återstår dock frågan hu¬
ruvida en annan författning ej kunde i detta hänseende vara
lämplig för framtiden. För min del skulle jag tro, att en
förbrytare snarare förbättras, då lian skiljes ifrån sin elaka
omgifning och kommer på en ort, der han icke är känd
men får tillfälle alt använda sina krafter till sitt ärliga
försörjande, än om han, såsom förhållandet är i de länder,
hvarest tillfälle till depor tation saknas, kommer alt tillbringa
sin lefnad inom fängelsemurarna. Detta i afseende på de
brottslige. Men äfven i hänseende sill moderlandet äro co-
lonier af stor' vigt. Man vet huruledes sådana, som utgöra
stora besittningar och afsältningsorter för vissa nationel-,
blifva befolkade af förbrytare, och att desse, mert särdeles
deras afkomlingar, blifvit nytlige för sig och andra. Huru
stora deportationskostnnderna kunna blifva, det veta vi icke,,
men att kostnaden för brottslingar inom landet är mycket
stor, för att icke säga odr äglig, det känna vi. Jag anser så¬
ledes motionerna i detta hänseende ej vara så förkastliga,
utan önskar att R. o. Ad. ville återremittera betänkandet.
Gr. Mörner, Carl Göran: Till en början får jag an¬
hålla att få vela huru de öfriga Stånden beslutat i delta
ämne.
Underl. R i d d. Secr e t.: Endast från BondeSl. är un¬
derrättelse ankommen, af innehåll, att betänk, blifvit bi¬
fallet.
Gr. Mörner: Hr von Hartmansdorff har ej behagat
fästa sig vid de skäl Ulsk:n för afstyrkaudet af de i delta
hänseende framställda motioner anfört, eller alt Sverige cj
äger några besittningar tjcnliga att använda till deporta¬
tionsort och att Sveriges lag icke utsätter depoi tationsstraff.
Del synes af hans yttrande, som förmodade han, alt under¬
hållskostnaden ej skulle blifva så stor: Utsk:n hafva likväl
upplyst, att endast transporten af en fånge ifrån England
till Australien utgör 26 P. sterling och årliga underhålls¬
kostnaden för hvarje person 12 Pund. Således torde nian fin¬
na att kostnaden ej Liefve obetydlig. Vidare torde icke heller
böra lemnäs ur sigte, att man i England måst till en betyd¬
lig del frångå depot tationssyslemet och förändra detsamma,
emedan det är så begärligt att blifva deporterad, att brott, som
med deportation varit belagda, blifvit begångna endast för
att de brottslige skulle få blifva deporterade, hvarföre man
ock förenat detta sliaff med kroppsligt lidande, för att af¬
skräcka ifrån begåendet af brott, belagda med deporlalions-
straff, emedan sjcdfva deportationen af de brottslige ej anses
2) IJ. 20
.54
Den 3 April e. m.
sorn stral}'. Är det väl då lämpligt att hos oss införa ett
straff, som i andra lander icke visat sig vara verkande?
Utskm hafva vidare fastat sin uppmärksamhet derpå, huru¬
vida det vore rältsenligt att öfverlemna åt en främmande
regering att hafva vård derom att våra förbrytare blifva
förbättrade, eller att släppa ut dem på en ort, der de icke
hafva tillsyn. Jag tror ej ali det kan vara rätt att söka
kasta på andra det afskurn, hvarpå ilian ej sjelf kan hålla
reda, ehuru beqväm an en sådan utväg kunde vara, men
rättsenligheten i ett sådant förfarande lemnar jag åt en livar
att bedomina. Då härtill kommer, ali detta bestraffnings¬
sätt är ganska kostsamt men tillika föga afskräckande ifrån
brotts begående, tror jag att R. o. Ad. har skäl att bifalla
ifrågavar. betänkande.
Frih. S p r e n g t p o r t e n, Jac. Willi.: Jag erkänner alt
det hade varit ganska upplysande, om en undersökning skett
och varit för Representationen tillgänglig i afseende på verk-
ställbai heten, kostnaden och nyttan af att etablera ett de-
portationssysteme; ty ehuru jag visserligen, lika med Gr.
Mörner, känner att i England många brott återkomma till
följd af deporlalionsprincipen, förmodligen derföre, alt, då
ett sysleine blifvit brag t till en så vidsträckt omfattning sorn
det i England, och i följd af colonisationens blomstrande
tillvext, äfven ur denna synpunkt deportationssvstemet icke
låter sig verkställa med samma fördel som i början, tror jag
likväl, att man ej ifrån denna omständighet får antaga alt
deportatioris-systemet, tillämpadt äfven hos oss, skulle under
alla förhållanden vara skadligt; men jag anser likviil all slags
åtgärd ifrån Ständernes sida ännu vara för tidig och ledan¬
de till ingenting, då icke i detta afseende någon slags väg¬
ledning finnes; ty icke känna vi, om vi kunna få någon co-
loni, icke heller hvad en sådan colonisation skulle kosta,
jemförelsevis med arrestanternes underhållande å fästningar¬
na. Med Gr. Mörner instämmer jag fullkomligt deruti, att
det vore emot alla rättsbegrepp stridande, om Staten skulle
på ett eller annat sätt aflåta sina brotts!ingar åt andra sam¬
hällen; sådant är rättsvidrig!, och alt sysselsätta sig med den
frågan om man bör begära något sådant hos Konungen, enär
intet land gjort Regeringen anbud att emottaga våra brotts¬
lingar, det anser jag för närvarande öfverflödigt. Man har
länge tvistat om huruvida Sverige holde hafva någon colo-
ni eller icke; — denna fråga är icke heller afgjord ; men i
alla fall och så länge förslaget om våra brottslingars depor¬
terande icke fått någon förberedande åtgärd ifrån Regerin¬
gens sida, anser jag också att intet initiativ i denna sak kan
tagas ifrån Ständernes, hvarföre jag således tillstyrker hilall
till det betänk., som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öf¬
verläggning.
Frih. L e i j o n li u f v u d, Abrah.: Det är i sig sjelf en lill-
Dun 3 A piil c. ra.
155
fiiIIigliet eller egenhet alt fikon.Disk. fått någon befallning
ined detta inål. Anledningen dertill torde hafva varit den
kostnad, sorn skulle Atluljii depuilationssyslenaet, ty om man
så vill, åtloljes hvarje stialflillgdrande af någon kostnad, och
en bestraffning kan på sådan grund hänföras lill ekonomi¬
ska ärenden.
Frågan örn deportation är en af de mest invecklade i
brottmålslngstiftningen; vår gamla lag känner joke lill de-
portationsstraff, och det nya lagsydcinel vill det icke heller.
Sålunda skulle man kunna komma alt i den ekonomiska
lagstiftningen gå förbi bi ottmålslagstiftningen. För mili del
anser jag del vara oförenligt med den nu bestående lagen
att antaga möjligheten af deportation å ena sidan, och åden
andra vore det olämpligt att på föisök antaga hvad sorn
måhända aldrig kommer att godkännas i brottmålslagstiftning.
Jag tror det således både vara för tidigt och mindre lämp¬
ligt att nu befatta sig med betraktelser öfver denna financi-
elt-juridiska lagstiftning, hvarföre bäst torde vara alt bifal¬
la detta betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Jag förenar mig så myc¬
ket hellre med dem som begärt bifall å detta betänk., som
sjelfva grundsatsen af ett deportationssysteme är rättsvi¬
drig med afseende å så val det rättstillstånd, som i Sverige
finnes infördt, som inom Europa i allmänhet, då man öf-
verenskommit om slafhandelns afskaffande. Enär man med
lifsstraff belagt egna undersåtare, som beträdas med en slik
handel, skulle det i sanning förefalla besynnerligt, om man
skulle kunna genom lag (lomma Svensk man till slafveri, då
man ej får köpa och hitföra en Afrikansk slaf. På del ena
st n I le t äger en frivillig öfverenskommelse rum mellan per¬
sonerna sjelfva, som sälja sig, och de som dem köpa, här
blelve det en fullkomlig tvångsåtgärd. Det går ej an, utan
en rak förändring af vår grundlag, att tänka på en dylik
författning i Sverige, och en sådan hoppas jag aldrig skall
ili ågakomma.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, glömde
jag nämna, att nya lagförslaget icke använder deportations-
stralfet, utan att comiterade för detta lagverks utarbetande
Ivcrtom yttrat sig emot lämpligheten af detta straff.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskins betänk. N:o
4ä Lief af Pi. o. Ad. bifallet.
Vidare föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-
Utsk:ns den i5 sisth Mars på bordet lagda betänk. JV:o 46)
i anledn. af väckt motion, alt soldat och husar, som endast
begått första resan enkel stöld eller andra mindre svåra
brott, må fortfarande vid regementet qvarblifva.
Fi ib. Leijonhufvud, Abraham: Ehuru det måsy-
156
D c n 3 A p r i I e. m.
nas vågadt att jag yttrar mig i ett ämne, sorn egentligen är för
mig främmande, måste jag dock göra det, emedan jag icke kau
förena mig med Utsktns åsigt, visserligen i fråga om resultatet,
men icke i f råga om uppställningen af detta betänk. Jag har
inom Utsktn sökt göra gällande obehöfliglielen af någon fram¬
ställning i detta ämne, oell jag tror att en så beskaffad skrifvelse,
som denna, innefattar mycket litet i sjelfva saken, men desto-
mera i anmarkningsväg. Innan man framkommer till Konun¬
gen med begäran det K. M. täcktes fästa vederböns upp¬
märksamhet på att noga iakttaga författningar, bör man för
sig sjelf bofva fattat den öfvertygelse, att vederbör, i en
eller annan målto låtit sin pligt eftersättas och sålunda en¬
sidigt förfarit. Jag hyser ej den öfvertygelse att så skett,
utan tror alt, om så skulle inträffa, komtne rättelse att der¬
på följa, Ständernes bön förutan. Jag är dessutom icke
benägen för dessa mångfalldiga skrifvelse!-, hvarmed Represen¬
tationen öfverlastar departements-chefernes arbetsbord ; de
äro ofta af den obetydliga ort, att de ej föranleda till nå¬
got svar. Jag tror således att i en fråga så klar sorn den¬
na, der författningar äro gällande, är del icke behörigt att
skrifva någonting, då man ej har något positivt att fram¬
ställa, och jag finner ej heller skäl att till öfverensstämmel¬
se bringa författningarna i detta hänseende. Brottmålslag-
stiftningen i allmänhet skiljer sig visserligen i åtskilliga om¬
ständigheter ifrån krigsartiklarna, men går hufvudsakligen
ut från samma grunder, med möjligtvis en mera utvidgad
makt för den handhafvande inom krigsståndet. Jag till¬
styrker icke att betänk, må bifallas, utan lemnäs utan afse¬
ende, och motionen följaktligen afslås.
Gr. Mörner, Carl Göran: INI ed den sista talaren kan
jag icke helt och hållet instämma. Utsktn hafva gått vida
mindre långt än hvad motionären yrkat. Ulsktns framställ¬
ning, ifall den anses obehörig, är dock alldeles oskadlig, och
jag skulle tro alt den åtminstone skulle tjena till att till¬
fredsställa åtskilliga. Då man nyligen sett att Konungen
med uppmärksamhet upptagit de anmärkningar, som lill Re¬
geringen inkommit i anledn. af ett visst regementes bekläd¬
nad, tror jag ej att en framställning sådan som denna kan
vara skadlig, då menniskors behandling mätte vara vigtigare
än kapotler.
Hr von Hohenhausen, Alichael Silvius: Jag för¬
enar mig till alla delar med Frih. Leijonhufvud och anhål¬
ler likaledes om afslag å betänk. Motionen lyder sålunda :
”att hvarje soldat eller husar, som endast begått första re¬
san enkel stöld, eller andra brott, som äro mindre eller li¬
ka svårt straff med nämnda förbrytelse underkastade, måt¬
te varda berättigad alt fortfarande vid sitt regemente
qvarblifva, utan hinder af befälhafvarens önskan att honom
derifrån skilja.” Jag skulle, såsom chef för Gottlands natio-
D c n 3 April e. ra.
,57
nalhevnring, anse som något ganska ledsamt, om elt stad¬
gande utkomme, att soldater skulle få vara till den grad van¬
artiga på fasta landet som motionen afser, då ingen, som be¬
gått stöld, får tjena vid nalional-beväringen. Att Sländerne år
i84< skulle ingå med en sådan framställning som denna,
kan jag ej finna vara annat än i hög grad olämpligt.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag får äfven till
alla delar förena mig med Frih. Leijonhufvud. flan har
rätteligen framställt, alt en hemställan till Konungen, sådan
som denna, skulle innefatta elt slags förebråelse, och en hän-
tydning dertill att missbruket ägt och äger rum, och alt
vederbör, sålunda godtyckligt förfarit. Jag tror alt det
skulle vara ganska menligt för disciplinen och för militären
i allmänhet, om uti ifrågavar. hänseenden gällande författ¬
ningar skulle förändras på sätt bär föreslås. Om en chef
missbrukat sin rättighet, om lian ej iakttagit lagar och re¬
glementen, må han då blifva straffad derför till framtida var¬
ning; men att generalisera en så vigtig fråga och alt föreslå
en för disciplinen så menlig förändring, skulle jag anse vara
högst vådligt och förenar mig derföre i Frih. Leijonbufvuds
begäran om afslag å betänkandet.
Ur von Hartmansdorff, Aug.t Jag anhåller få
vela huru de öfriga Stånden afgjort delta betänk, och alt
derefter få fortfara.
Undert. Ridd.Secret.: BondeSt. har bifallit betänk.
N:o 46. Från de öfriga Stånden har ingen underrättelse
oin deras beslut i detta mål till R. o. Ad. inkommit.
Hr von Hartmansdorff: Jag trodde att förhållandet
skulle inom BondeSt. vara det motsatta, ty jag bar hört
berättas, att åtskillige af dess ledamöter skulle hafva med
stor förtrytelse yttrat sig emot Utskins förslag i detta hän¬
seende, emedan de ansågo såsom förnärmande för bevärings-
ynglingar att tjena tillsammans med mindre välfräjdad! man¬
skap. För öfrigt instämmer äfven jag i Frih. Leijonhufvuds
anhållan om afslag.
Hr von Rosen, Georg: Jag anser mig skyldig för¬
klara, att jag icke deltagit i detta beslut inom Utsk:n, och
förenar mig med dem som begärt afslag å detta betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Jag ber att få fästa R. o. Ad;s
uppmärksamhet derpå, att då i landet allmänna bevärings-
skyldigheten åligger hvarje medborgare, så må man väl ic¬
ke tillstädja att beväringsynglingen skall stå i ledet och
tjenstgöra med straffade tjnfvar; och så är äfven förhållan¬
det med den indelta och värfvade soldaten, att ibland dem
ej böra finnas straffade brottslingar. Jag tillstyrker äfven
afslag.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då jag ej vill borttaga
158
Den 3 April e. m.
R. o. Adis tid med något yttrande i detta ämne, anhåller
jag endast att få instämma i begäran om afslag.
H. Ex. H r Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Utsk:ns be¬
tänk. går rakt emot det systeuie, som, i fråga om armeens
moraliska sammansättning, nu i 3o år varit följdt. Be¬
tänk., säger jag, skulle återföra det systeme, som gällde då
Sverige underhöll flere tusende man värfvode trupper, hvil¬
ka rekryterades med lösdrifvare, hvilka dömdes till krigs¬
tjenst, och med karlar, som för brott blifvit straffade. Jag
liar aldrig förbisett, att genom reduetion af dessa regemen¬
ten förlorades en stridsstyrka af 5 ä 6ooo soldater, de der i
fält voro utmärkt tappra och flinka; ej heller har mig und¬
fallit att dermed förlorades 5 ä 6 ypperliga correctionsan-
stalter. Men detta lätt att ernå; dessa fördelar voro i mi¬
litäriskt hänseende prineipvidriga. Armefens anda och an¬
seende förlorade dervid; denna åsigt borde gälla främst; och
oförvitlig fräjd blef nödvändiga villkoret för inträdande i
soldatståndet och för qvarblifvandet deri. Alt antaga Ulsktns
förslag vore att vända om och fara tillhaka i motsatt rikt¬
ning. För öfrigt vore det overkställbar!. Nu vore nemligen
omöjligt att inom någon corps i armeen få en vanfräjdad
karl laid af kamraterna och fredad. Jag röstar således
för afslag å Ulskms betänkande.
Gr. Mörner: Sedan så många talare yttrat sig i detta
ämne, borde jag måhända ej längre upptaga tiden, men vill
också endast fästa uppmärksamheten derpå, att ingen befrias
ifrån beväringsskyldigheten såsom straffad för tjufnad, utan
ynglingen måste varu med och exercera oaktadt att lian är
straffad.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz: Jag vill blott svara Gr.
Mörner, att en så beskaffad hevaringsyngling icke ställes i
ledet med de öfriga utan exerceras särskildt.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk.
N:o 46 blef af R. o. Ad- afslaget.
Vid förnyad föredraga, af Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Ulsk:ns den i5 sisth Murs på bordet lagda be-
tänkanden :
N:o 47, i anledn. af väckta frågor om tillägg vid 27
§:n af 2 cap. af krigsårtik larna; och
N:o 46, i anledn. af väckt fråga om prygelslraffcts af-
skaffande, rn. m.; blefvo dessa båda betänkm ånyo lagda på
bordet, det förra af Hrr von Hartmansdorff, August,
och- N o r d e n s k ö I d, Otto Gustaf, det sednare af Frih.
Tersmeden, Wilh. Fredr., och Hr af Sille'n, Wilh.
Gideon.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-
Den 3 April e. m.
Utsk:ns den lff sistI. Mars på bordet lagda betänk. N:o 4<}>
i anledn. af vackt motion om ståndrätt för afdömmande af
vissa förseelser, som af krigsman i fredstid blifvit begångna.
H. Ex. Ilr Gr. L ö vv e n b j e 1 m, Gustaf: Jag utveck¬
lade inotiverna till min motion, då jag gjorde den. Egent¬
liga skälet till ståndrätters inrättande är att få lagen skipad
med den skyndsamhet som omständigheterna kräfva. Uti
andra landers armeer behöfver man ej denna särskilda in¬
rättning, ty vid deras driftiga rättegångsordning vinnes med
vanlig krigsrätt hela det ändamål, som hos oss blifvit med
ståndrätten afsedt. Men långsamheten i våra rättegångar,
äfven i de militära, är bekant. Bland exempel vill jag
blott nämna, alt år 1823 i Maj blef en gardes-olficer med
hugg och slag öfverfallet), framför compagnie!, af en soldat,
som i September 1824 dog sotdöd i fängelset, medan leute-
rationen ventilerades; och att år i833 begick en gardist
af andra regementet ett likartadt brott och salt odömd ett
år. Ja i8i3 i Pommern, under flygande fana, blef i Sep¬
tember en soldat arquebuserad, som lika svårt förgått
sig i Maj. Icke blott i fredstid fordrar ändamålet (nemi.
skräck och varning) en skyndsammare bestraffning; myteri
oell all sammangaddiiing fordra det; ty sådant afhjelpes ej
med exempel, sorn efter ett älvå år statueras. Hvarje sak¬
kunnig liar sig bekant, att om en sålunda brottslig soldat
ses lida sitt straff fä dagar efter brottet, verkas hejd, och
kainraterne säga ’’det var rätt åt honom”; men att de be¬
klaga honom, då de, efter år och dag. se honom utföras,
Utmerglad af det långvariga fängelset och af att så länge
hafva måst afbida sitt ohyggliga öde. Allt detsamma gäller
när soldater kunna visa vedermälen af öfverdåd mot befolk¬
ningen. Militärer af Stockholms garnison anklagades för
sådant i838 0111 sommaren, och de dömdes. Jag afhållen
mig från allt domqval. Jag vill blott hafva underställt, hu¬
lu kraftigt straffdomar, lalida i December 183g, kunnat
verka till återställande af späkt och lagom bland militären
på sommaren t838. Föi blifvande vid mitt förslag, med
det tillägg blott, alt ståndrättsdomar i fredstid icke verk¬
ställas innan anmälan skett till Konungen, begär jag återre-
miss af Utskins betänkande.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då jag begärde ordet,
var det för att göra ett tillägg eller meddela en upplysning
i afseende på den bristfälliga motiveringen i Ulsk:ns för¬
slag, och hvad jag sedan hört gifver mig ytterligare anledn.
att afgifva densamma. Genom K. circuläret af 1812 är stad¬
gadt, att ståndrätt kan i fredstid användas, då myteri eller
uppror inom trupp utbrister, och alt, då det dömmes till
straff, domen, innan den sättes i verkställighet, skall under¬
ställas Konungen. Då denna upplysning lägges till de skäl,
i6o
Den 3 April e. m.
som Utsktns betänk, innehåller, torde R. o. Ad. inse, alt det
stadgande, sorn redan befiunes, är tillräckligt.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag inser nyttan af [1.
Ex. Hr Gr. Lövvenhjelms motion. Det är nödvändigt för
disciplinens skull, att rättvisan hastigt kan skipas för alt fö¬
rebygga återfall i samma brott.
H. Ex. Hr G r. L öwenhjelm: Med anledn. af den
ytterligare motivering, som Gr. Mörner afgifvit, får jag yttra,
att 1812 års circulär icke är mig okändt, samt att denna
författning är ganska vis och visserligen utgör en förbät¬
tring i vår krigslagstiftning. Men det gifves många brott,
som ej kunna hänföras under cathegorien af rent myteri
och som dock fordra det hastigare afdömmande, som, medelst
ett genast statueradt exempel, oftast förekommer den brotts¬
lighet, hvilken annars kostar många lif.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsktns betänk.
N:o 49 kW af Ii. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföll R. o. Ad. Lag- samt Allm. Besvärs-
och'Ekon.Utsk:ns den i5 sisi!. Mars på bordet lagda be¬
tänk. N:o 5o, i anledn. af väckt motion 0111 uppliäfvande
af all verkan utaf K. brefvet den 12 Juni 183g angtde
iakttagelser vid skatteköp.
Föredrogs ånyo T.ag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-
Utsktns den i5 sistl. Mars på bordet lagda betänk. N:o 51,
i anledn. af väckt motion om bestämmande af den tid,
hvarifrån författningar, som uppläsas från predikstolarna,
skola anses gällande.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag vill icke på nå¬
got sätt bestrida den slutsats, hvartill Utsktn kommit; men
jag skulle tro mig vara missförstådd, tvertemot hvad jag
menat. Hvad jag vet är, att författningen af den 2 April
]833 är af mig föredragen och contrasignerad.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Jag har på Utsktns
afdelning öfvervarit delta måls behandling och (år förklara,
att jag, så vidt mitt minne räcker till, icke tror att en för¬
fattning så beskaffad, som den blifvit af Hr von Hartmans¬
dorff citerad, står att igenfinna. Det föranledde till discus-
sion, att denna författning varit af Hr von Hartmansdorff
förbisedd, och således tror jag ej alt den varit åberopad.
Betänk. N:o 5i blef af R. o. Ad. bifallet.
Äfvenledes biföll R. o. Ad., vid förnyad föredragning,
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms den t5 sisth
Mars på bordet lagda betänkande!!:
N:o
Den 3 April e. m. 161
N;o 5^, i atiledn. af väckt motion om upphäfvande af
K. placatet den 12 Jan. 1726, samt K. brefvet den 2 Maj
1 751, ang:de olofliga sammankomster i enskildta hus till guds-
tjensts förrättande m. m.;
N:o 53, i anledning af väckt motion om öfverseende af
inslruction och taxa för justering af mått och vigter.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktn Hr
Brummers, Carl Magnus, den 7 sisth Mars på bordet lagda
motion örn revision af Barthelemy-fondens förvaltning.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.
Ulsktns den 17 sisth Mars på bordet lagda utlåt. N:o i55, i
anledn. af erhållna återremisser af betänk. N:o 108.
Hr von Harl m ans dorff, Au g.: Jag anhåller alt få
vela huru BondeSt. afgjort denna fråga.
Underl. R i d d. S e c re t. : BondeSt. har bifallit betänk.
N:o 155 jemte betänk. N:o 108.
Hr von Hartmansdorff: Af detta betänk, synes, alt
Preste- och BorgareSttn förut bifallit betänk. N:o 108;
och som BondeSt. bifallit ifrågavar. betänk., så är frå¬
gan afgjord. Jag skulle dock önska, att R. o Ad. ville afslå
detta betänk., ty det är ett af dem, hvari Ständerne, utan
att hafva angifvit något specielt fall, och utan alt sjelfve
hafva någon slags åklagarebefattning, likväl ingå till Ko¬
nungen och anhålla att Han ville tillhålla vederbörande
embetsman att fullgöra deras skyldigheter. Ett sådant sätt
att gå tillväga anser jag otillbörligt. Detta har jag yttrat
tillförene och måste säga detsamma äfven nu. Förfaltnin-
garne stadga och bestämma i hvilken ordning Ständerne
äga att göra anmärkntr mot Konungens rådgifvare, om desse
icke fullgöra hvad dem åligger; men att förbi denna väg
ingå med framställningar, sådana som den ifrågavar., kan
jag ej annat än finna förkastligt.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan äfven BondeSt.
bifallit betänktna, kan beklagligen icke denna skrifvelse blifva
afgjord, emedan tre Stånds beslut finnes att den skall afgå.
Men med den sista talaren instämmer jag i begäran alt R.
o. Ad. icke måtte deltaga i detta beslut, såsom alldeles o-
formligt. Gällande författningar skola efterlefvas, och der
de förbises, der äger rätt till klagan rum; men sker ej kla¬
gan, så hafva Ständerne icke heller något att skrifva om.
Det är således riktigt alt R. o. Ad. icke deltager i onyttiga
och onödiga skrifvelse!-, ej påkallade af något annat än af
obevista missbruk.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag begär blott, på
23 H. 21
Den 3 April c. m.
anförda skill, om propos. till afslag å della betänk. Jag
tror det vara ett R. o. Ad:s åliggande att uttala sin egen
opinion.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms utlåt. N:o
155 blef af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.¬
Utskms den 17 sistl. Mars på bordet (agda utlåt. N:o i56,
i anledn. af erhållna återremisser af utlåt. N:o 99.
Som R. o. Ad. bifallit utlåt. N:o 99, fann Ståndet utlåt.
Nio 156 icke erfordra annan åtgärd än att läggas till hand¬
lingarna.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:ns den 17 sisth Mars på bordet lagda ut¬
låtanden :
N:o 157, i anledn. af erhållna återremisser af betänk.
N:o 112;
N:o r58, i anledn. af väckt motion om behofvet af för¬
ändringar uti K. M:s nåd. instruction för beklädnadsdirec-
tionerna vid indelta infanteri-regementena m. m.,
blefvo dessa båda utlåt, ånyo lagda på bordet, det förra
af Hr von Hartmansdorff, Aug., samt Frih. Ceder¬
ström, Jacob, det sednare af Gr. Posse, Fredr.
Salomon, och Hr von Hartmansdorff.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utskms den 17 sisth Mars på bordet lagda utlåt.
N:o 15g, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St.
angtde förändring i Södra Skånska infanteri-regrtets rote¬
ring, i följd af f. d. adelsfane-boställenas befrielse från or¬
din. roterings utgörande.
På begäran af Hrr W e s t f e 11, Nils, och Tersme¬
den, Carl Reinhold, blefvo ånyo på bordet lagda Stats-
samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms första gången den
17 sisth Mars bordlagda utlåtanden:
N:o 160, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse angrde dels
den nya ordinarie soldalroteringen i Riket, och dels en i
ämnet väckt motion;
N:o 161, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse angrde den
tillökade ordinarie båtsmansroteringen inom en del län.
Vid förnyad föredragn. af Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utskms den 17 sisth Mars på bordet lagda utlåt.
N:o 162, i anledn. af återremiss å betänk. N:o 89, ang:de
anstalter till en förbättrad fångvård, blef utlåt. N:o 162 af
R. o. Ad. bifallet.
Den 3 April e. m.
i63
Ånyo föredrog* Hr Munck af Rosenschöld*, Nils Ru¬
dolph, den 20 sisiI. Mars på bordel lagdu motion ang:de un¬
derd. skrifvelse lill K. M. i afseende å gevärsl ill verkningen
i Riket.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, upp¬
läste följande:
Till följe af det af mig i eli föregående plenum och uti
nu föredragna motion gjorda föi behåll och med anledn. af
Ståndets i plenum den 18 dennes öfver tredje punkten af
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4^5 fattade beslut i afseende på an¬
slaget till geviirsfabrikalionen, vacker jag följande motion:
Att R. St. hos K. M i underd. anhålla, det alla de i
K. M:s och Kronans förråder förvarade gevär, som återstå,
sedan en omgång gevär till krigsbruk blifvit aftagen för¬
stående armeen och första classens beväring, eller åtminstone
alla för antineus bruk mindre tjenliga ansedda gevär, hvilka
der redan förvaras eller framdeles komma att dit inlemnas,
måtte, sedan de blifvit salta uti brukbart skick och behö¬
rigen reparerade, få uldelas på följande säll:
1:0 åt de städers borgerskap, hvilka förklara sig villiga
att bilda borgargarder, pä samma sätt ungefär organiserade
sorn borgargardena uti Danmarks hufvudstad Köpenhamn, *)
och med skyldighet att viss tid om året öfva sig uti krigs-
yrket.
*) Med borgargardena ali Köpenhamn, hvilka lära tillsammans ut¬
göra 12,000 man infanteri, lika antal artilleri, några tusen man
lifjägare utom mellan lilsell oell åttahundra studenter, är förhål¬
landet i afseende på beväpning och öfning ungefär följande:
Deras vapen erhållas af Kronan, förvaras af hvarje borgarsoldat
sjelf och äro lill en stor del sådana, hvilka förut varit begag¬
nade vid arméen, men för någon bristfällighet blifvit casserade
och sedan iståndsätta. Sedan desse soldater genomgått rekryt¬
skolan, sorn räcker uti 3 månader hvarannan dag från kl. 4 till
7 eller 8 e. m., öfvas de årligen omkring 12 dagar under nyss¬
nämnda timmar. Hvarje borgarsoldat kan blifva ofTicer eller un¬
derofficer, då han täger den derför bestämda examen, och har
såsom officer någon viss lön af Kronan jemte den de högre of-
ficersgraderna uli Danmark åtföljande adcliga rang. Judarne,
hvilka Ufven mäste tjena såsom borgarsoldater, kunna dock icke
binna högre officersgrad än lieutenanlsgraden. Alla Köpenhamns
vapenföra innevånare, som icke äro studenter, icke varit eller
äro uli Kronans tjenst, äro antingen vid brandcorpsen eller bor¬
ga 1 gardena. Chefen för hela borgarmilisen är den äldste af dess
officerare, för närvarande en kopparslagare Konradsscn; dessutom
äro vissa af dess officerare särskildt lönte såsom exercismästare.
Dessa garder erhålla, såsom ofvan sagdt är, gevär och remtyg af
Kronan, men hålla sjelfva uniform. Staden är deremot fri från
conscriplionsskyhlighet och inqvartering; ty alla der förlagda
regementen hafva caserner. Jag tror, om Stockholm försvarades
af ett nära trettiotusen man starkt borgargarde, vore det mera
Iryggadt mot en fiende än nu med en handfull värfvade trupper,
befästningarna vid Norrbacka, på hvilka tiden längesedan skjutit
bréche och förstörelsen stormlupit, och en fästning vid Wax-
i64
D cd 3 A pr il c. ra.
2:0 sockenvis åt alla socknar, så långt nu befintliga för¬
råd räcker till, celi sedan vid ökade tillgångar alltjemnt, med
iakttagande, att gränsorterna först erhålla gevär, till dess
tillräckligt antal gevär finnes förvaradt socknevis öfver liela
Riket lör de fyra classer bevät ingsskyldige, hvilka redan un¬
dergått den för vår conscription bestämda öfning och hvilka
böra efter den tiden, indelade uti corpser och corporalska-
per under inom dem sjelfva utsedde corporaler och befäl
minst 2 månader 0111 året, så länge deras beväringsskyldig¬
het fortfar, hvarje Söndags eftermiddag från kl. 4 7 öf-
vas i närvaro och under handledning af dertill beordradt
underbefäl eller, passande soldat från närmast stationerade
infanteriregemente.
Vid utdelningen af gevär åt beväringen på landsbygden,
— med undantag af beväringen uti de norra gränsorterna
mot Ryssland, hvarest det torde vara icke blott ändamåls-
cnligast oell försigtigast, att hvarje beväringsskyldig sjelf för¬
varar sitt gevär, utan af stor vigt, att alla vapenföra er¬
hålla gevär och att dessa trakter mot vissa förmåner för¬
vandlas till en verklig militärcoloni sådan som de Östeiri-
kiska mot Turkiet, då den synes med tillhjelp af den der
förlagda indelta armcecorps, utan att vi behöfva göra lång¬
väga truppsändningar lill dess undsättning, böra kunna till¬
bakavisa de möjliga infall Ryssarne der kunna komma att
göra, så framt desse icke välja denna gräns till en hufvud-
anfallspunkl, hvilket är mindre håde möjligt och troligt,
om icke sådana omständigheter inträffa, som den under sista
Ryska kriget, — bör fästas det villkor, att gevären, under
fredstid och då de ej för manskapets öfnings skull äro uti
bruk, förvaras uti dertill lämpligt, socken tillhörigt förva¬
ringsrum eller rustkammare under dertill utsedde sockne-
mäns vård och med skyldighet för närmast stationerade re¬
gementschef vid infanteri, att gevären årligen före och efter
exercistiden låta besigtiga oell de bristfälliga på Statens be¬
kostnad, efter skedd entreprenad, låta reparera. O111 någon
beväringsskyldig under exercisen genom uppsåtlig vårdslös¬
het förstör sitt gevär, bör sådant af närvarande befäl an¬
tecknas och den beväringsskyIdige den derigenom uppkomna
reparationskostnad ersätta. Med utdelningen af gevär åt
städerna, hvilka gevär böra vara de bäst beskaffade, böra
fästas följande villkor: att städerne emottaga gevären på
vissa års brukningstid, med skyldighet att sjelfve bekosta
holm, sorn fienden aldrig behöfver och aldrig lärer forcera. De
anfall hvarmed våra fiender hotat Stockholm så viii i kriget ef¬
ter Carl Xll:s död som 180g, bevisa, att de veta andra vägar dit
än den man stängt med en fästning, hvilken troligen och kan¬
ske ej nian skäl hlefve den sista de valde. Forntidens Sparta
var ointagligt, rj genom sina murars höjd och styrka, ty tiel hade
inga, utan derigenom och så länge det försvarades af Spartaner,
af 3o,ooo tappra borgare.
Den 3 April e. m.
iG5
de reparationer af bristfulligheter, hvilka under tiden upp¬
slå; att alla medlemmar af denna borgarmilis, som stå un¬
der andras husbondevälde, få, med undantag af krigstid, icke
förvara sina gevär sjelfve, utan skola deras gevär, den lid
de icke begagnas, förvaras uti något allmänt, staden tillhö¬
rigt förvaringsrum; att de städer, hvilka äro störst, och kust-
eller gränsstäder först äro berättigade att erhålla gevär;
att de städer, hvilkas stationära befolkning ej stiger till 400
vapenföra män, ej få särskildt borgargarde upprätta; attalia,
hvilka äro bosatte eller födde uti stad med borgargarde och
deruti före eller under conscriptionsåldern intagne och öf-
vade, äro frie från att deltaga uti de conscriberades all¬
männa vapenöfningar; alt dessa garder sjelfva bestämma om
sin uniform, sina befordringsgrader och sitt reglemente, hvil¬
ket sednare dock af K. M. stadfästes och icke får inskränka
de årliga öfningarna lill kortare tid än den för de conscri-
berade bestämda, men väl utsträcka dem derutöfver; att de
militäriska öfningarna hvarje dag ej få räcka längre än från
kl. 4 e' m- lili 7 högst 8 på aftonen; att dessa garder mot
lämplig ersättning alltid kunna påräkna en iustructionsolficer
från den stående armeen och anhålla om underbefäl från
närmast belägna corps af densamma, för att gå dem till¬
handa vid exercerandet och efterse det gevären blifva, un¬
der den lid de icke begagnas, på tjenligt ställe förvarade, och
alt de, då de ditläggas, äro uti brukbart skick och så ren-
hållne, att de icke förstöras af rost m. m.; slutligen altde stä¬
der, hvilka upprättat borgargarder, äro frie från inqvarte¬
ring *) och andra militära onera.
Jag inser visserligen fruktlösheten af detta mitt försök
alt tillvägabringa ett enligt min öfvertygelse för fädernes¬
landet mera nyttigt och ändamålsenligt begagnande af våra
vapen, än att låta dem ligga och bortfrätas uti förråderna,
hvilket, ehuru omöjligt del synes, dock måste vara möjligt;
annars vet jag icke huru öfver sextiotusen gevär skulle kunna
försvunnit. Ty oansedt de upplysningar, hvilka här inom
Ståndet under discussionen den 18 Mars meddelats, sy nes det
mig ganska otroligt, att tretusen (3ooo) gevär årligen all¬
deles förstöras bland treltiofemtusen (35oooj i bruk varande;
helst jag känner regementen, hvilka begagnat samma gevär
ända från i8i5 lill och med 1836.
Nog inser jag, att man lärer fästa liten uppmärksamhet
vid deri stora vada, som ligger deruti, att olla vapenförråder
äro upplagda på några vissa punkter; henden bemäktiga!'
sig dessa eller stänger all communicalion med desamma, och
bela menigheter äro, af brist på vapen, urståndsätta att
kunna bidraga till fäderneslandets och sitt eget försvar; eller
*) Att, om verkligen borgargarder kommo till stånd, bland de större
stadernes borgargarde nödvändigt Ufven mäste vara artilleri, fal¬
ler af sig sjelf; men att ingå uti denna del af frågan hör ej hit.
i66
Den 3 April e. m.
om de, ändock de inga tjerdiga vapen hafva, ej kunna qväfva
den åtminstone hos Svenska allmogen så starka och så ofta
med framgång krönta ifvern alt värna sitt fädernesland,
vitan anfalla sin fiende med de nödvapen de hafva, skall de¬
ras mod endast göra dem till säkra oller åt döden. Liksom
lejonet, då det kastar sig på den det omslutande ringmuren
af bajonetter, kan rädda sitt anseende för att vara det mo¬
digaste af djuren, sina anspråk på att vara ett lejon, men
icke sin frihet, så skola de väl kunna försvara sin rättighet
att anses värdiga afkomlingar af Stures och Wasas bonde¬
härar, men icke sin frihet, och icke kunna rädda sitt fä¬
dernesland. Man har väl här yttrat, att klubbornas och
pålyxornas tid är försvunnen; men samme värde ledamot,
sorn yttrat detta, Hr Leficn, skulle måhända motsätta sig,
alt Sveriges allmoge försågs med för tidens krigsbruk tjen-
liga vapen på annat sätt, än med villkor, att de skola för¬
varas uti de stora vapendepoterna. Kanske lian skulle göra
det, om man också ställde till honom frågan: ”om klubban,
pålyxan och skäcktan under Svenska folkets fordna strider
lör sin frihet mot en utländsk öfvermakt hade skolat ta¬
gits från Rikets fästningar och förråder, och icke hvarje
bonde, när det gällde Rikets försvar, hade kunnat tagit dem
från sin egen vägg; hvad hade Sverige då varit? Hvartill
hade då det brinnande mod tjenat, som Wasa uppväckte hos
Dalkarlarna och hela Sveriges allmoge?” Men han skall icke
göra del, icke neka, att Svenska allmogen åtminstone får sig
tilldelade de gevär, hvilka annars 8ro fördömda till slop-
ning, 0111 han kan inse, att ulan denna åtgärd, ulan denna
så småningom tillvägabragta öfvergång tili en nationalbe-
väpning, till ett, jemte den stående och på hvad in- eller
utrikes punkt som helst rörliga hären, på allmän beväpning
grundadt nationalförsvar, skola vi uti en strid med vår mäk¬
tiga granne gå under, skola de af Svenska allmogen, sorn
vilja värna sitt fädernesland, falla snart sagdt vapenlöse; så
b il den allmoge, som stridde för Finland, utan andra va¬
pen ä 11 sina fogelbössor, uti en iidel och afundsvärd, meli
för sitt fädernesland gagnlös strid. Nog känner och minnes
den varde ledamoten hur Finland förgäfves stridde och för¬
blödde; kanske lian erkänner, att detta ej vaiit fallet, om
man kunnat tillvägabringa en nalionalbeväpning, om grun¬
den dertill förut blifvit lagd, 0111 gevären och vanan vid att
handtera dem förut allmänt bland allmogen hade funnits.
Väl inser jag fruktlösheten, jag upprepa! det, af delta
mitt försök; nog vet jag, att denna ide'e, framställd af mig,
såsom plantan på en väg måste förtrampas, den må vara
af hvad beskaffenhet som helst; jag medgifver också, alt
detta förslag kan tili sina särskilda delar hafva många bri¬
ster och ett stort fel, det att vara ulan auctoritet; jag liar
också derföre, för att icke spilla möda, vidrört det med
flyktig liand, meli hulvudideeu, plantans rot, slår dock läst,
Den 3 April e. ra.
den kan, den skall bära frukt, när den hägnas af skickli¬
gare, af mäktigare händer än mina. Jag är öfvertygad att
den skall clet, och dermed är jag nöjd; milt försök har då
icke varit så förgäfves; Sveriges framtid är min antiphoni.
Uti Gottlands nationalbeväring bafve vi redan exempel på
möjligheten alt äfven inom Sverige grunda landets försvar
på allmän beväpning; det torde vara det bästa beviset på,
att det förslag, jag framställt, icke är overkställbar! eller o-
nyttigt.
Jag vill emedlertid redogöra för de speciella orsakerna
till delta mitt förslag. Hufvudorsaken, hvarför jag tagit
mig friheten föreslå ofvanstående utdelning af gevär, är e-
medan jag anser det vara enda sättet att småningom till¬
vägabringa en öfvergång från det nu uteslutande på en stå¬
ende här, en särskild krigarekast, till ett mera på allmän
nationalbeväpning grundadt försvarssysleme, enda sättet alt
hos Svenska allmogen åter upplifva den förr hos densamma
så starka, för hvarje nations sjelfständighet nödvändiga til¬
liten till egen kraft, lill sin förmåga alt kunna försvara sig
sjelf. Jag tror detta ändamål snarast vinnes derigenom, att
den kommer uti tillfälle att taga närmare kännedom af och
får äga hos sig de vapen, hvarmed man vill den skall för¬
svara fäderneslandet; att beväringen, genom indelning uti
corpser med eget befäl och de af mig föreslagna öfningar
utöfver de nu vanliga conscriptions- eller beväringsmötena,
får lust för militäriska öfningar och vapens handterande och
vana dervid och icke, såsom nu efter sitt första bevärings-
möte, betraktar så väl den öfning, den der inhemlat, såsom
något fullgjordt som bör glömmas, som det vapen, den der
begagnat, såsom något den aldrig mer får se.
Men såsom en biorsak till detta af mig framlagda förslag
bar jag ej lemnat utan uppmärksamhet den följd, som, ifall
den af mig föreslagna utdelning af gevär vidlogs, enligt min
förmening skulle uppkomma; den nemi., att vi ej skulle så
ofta få höia talas om gevär, hvilka ej dugde till annat än
slopning; att våra förråder skulle en gång blifva fulla med
gevär och ändock utom denna reserv hela nationen skulle
vara beväpnad. Ty för det första hade man en säker reda
på, hvarthän de för krigsbruk och för den slående armeens
behof mindre tjenliga ansedda gevär togo vägen, utan att
förråderna be hofde enkom i det afseendet inventeras; för
del andra tror jag alt man någorlunda med en påtaglig viss¬
het kunde bevisa huru många gevär årligen blifva obruk¬
bara för den stående armeen. Såsom nu förhållandet är, sy¬
nes det vara afsedt, att vi ej skola få större vapenförråder
än dem vi nu hafva; ty enligt hvad af StatsUtskts betänk. Nto
435 upplyses, tillverkas årligen tretusen gevär och jemtll lika
många förstöras. Att ej bristande anslag alltid lagt hinder
i vägen för vapentillverkningen, bevisas uti samma betänk
sidan 20, hvarest upplyses, att af det vid 1828—3o åren.
iG8
Den B April e, m.
riksdag anvisade extra anslag för geviirstillverkningen funnos
vid sist förflutna riksdag ai5,i38 r:dr, hvilka först följande
åren användes.
Dessa hafva varit mina motiver till nu framställda för¬
slag till underd. anhållan; såsom jag redan yttrat, tviflan jag
icke på, att det såsom mycket annat lemnäs utan afseende.
Ty det hör så till, att icke dömma efter sak utan efter auc-
toritet. Men jag följer min öfvertygelse om ratt och pligt;
må andra dömma såsom de vilja. Jag är lika öfvertygad,
alt man en gång skall erkänna orättvisan af att ålägga med¬
borgare skyldighet att försvara fäderneslandet, utan att på
samma gång lemna dem vapen; att man skall erkänna, att
det är att tro på en sofvande orm, att mot en så mäktig
och af sådana principer, som vi känna en hvar, styrd granne
hafva en amme, organiserad såsom vår, otillräcklig för lan¬
dets försvar, hvilket redan genom beväringsskyldighetens in¬
förande är erkändt, mea tillräcklig för att förstöra det, som
under freden fräter landets märg, hvilket icke lärer bestri¬
das, och under kriget ändock fordrar dess söner, om den
snart sagdt endast skulle kunna bestå en förpostfäktning
med vår troligaste fiende, ensam är den med all tapperhet
hvad Romaren kallade ”morti Deciorum devotus:” den kan
dö, men försvara oss kan den icke. Att hafva en så orga¬
niserad arme'e, säger jag, och att det oaktadt icke vilja sträfva
efter att trygga oss genom folkbeväpning är orimligt. Öster¬
rike skapade sina inilitärcolonier, för att skydda sig mot sin
en tid mäktiga och ständigt krigslystna Turkiska granne;
det mäktiga Preussen med sin stora conscriptionsarroe'e lem-
nade likväl, åtminstone förr, alltid soldaten efter conscrip-
tionsskyldighetens slut geväret och uniformen hem; det su¬
veräna Danmark har conseription och borgaregarder. Man
har exempel uti 1808 års landtvärn på orimligheten af att
vilja organisera vår conseription såsom ett supplement till
vår stående annee utan egna officerare; att det är att vilja
blanda vatten och olja, och att den skall, ifall af ett krig,
uppoffras liksom denna, utan gagn för fäderneslandet. Att
slutligen den af mig föreslagna utdelningen af gevär är en¬
daste sättet att förekomma den förstörelse, som årligen min¬
skar vårt förråd af gevär med tretusen stycken, och att man
måste controllera, att våra anslag till gevär ej blifva så an¬
vända, att vi en gång vid utbrottet af ett krig äro alldeles
vapenlöse,— lika öfvertygad derom är jag, som jag vet mera
än förvisst, alt mitt förslag i detta afseende icke blott för¬
kastas utan lemnäs utan afseende. Men den tid kan komma,
då vid anslag till gevärsfabrikationen fästes såsom villkor
hvad jag nu föreslagit i form af underd. anhållan; att R.
St. inse nödvändigheten af conscriptionens indelande uti
corpsen under eget befäl, och af dess öfning utöfver det all¬
männa beväringsmötet; att de inse att denna öfning, hvilken
jag
Den 3 April e. m.
jag blott derföre föreslagit borde vara efter conscriptionsmötet,
emedan de beväringsskyldige nu kallas till detta möte för¬
sta året denna skyldighet intrader, borde uti socknarna in-
hemtas före detta allmänna möte, då delta kunde blifva af
flerfalldigt mera nytta.
Jag skall deremot aldrig för min del ingå på, att den
conscriberade blir vår enda aimee, att den utan Stlindernes
medgifvande får dragas ur landet. Ty det kunde i en fram¬
tid gifva anledn. till de så väl kända Ryska rekryterings-
scenerna. Må konungen disponera den slående armeen till
anfall, den må vara huru stor eller liten som Sländerne
finna med landets nytta förenligt; den conscriberade måste
ej användas till annat än försvar eller af folket beslutadt
nationalkrig, måste stå under nationalförsamlingens disposi¬
tion. Äfven om ej den är fullkomligt öfvad, reser nationen
sig i massa och är beväpnad; då måste den segra, om den
rätt användes, och uträttar vida mera än en väl öfvad men
obetydlig besoldad bär. Ty när bos soldaten ej felas mod
och den aldra oumbärligaste disciplinen och hos befälbaf-
varen ej skicklighet, är det antalet, som segrar; hvilken Mo-
reaus sats Napoleon Bonaparte, sedan han uti Italien med
3o,ooo man förstört fyra flerdubbelt större Österrikiska ai1-
meer, besannade med orden: ”Jag var alltid till antalet öf¬
verlägsen der jag segrade.” De stora massorna, som det på
eröfringar bestående Ryssland ständigt har samlade, göra det
oundvikligt så väl för Sverige som för detta lands öfriga
grannar, att icke säga hela Europa, att, för att icke äfven¬
tyra sin frihet och sjelfständighet, till en del förstöra sitt
välstånd på stående härar jemte folkbeväpningar; det skall
göra det, tills det Europeiska Statsförbundet insett, alt Ryss¬
lands bestånd är dess undergång.
Slutligen anser jag mig böra nämna, att jag alternativt,
mot utdelningen af de för armeens bruk mindre tjenliga
ansedda gevär, föreslagit utdelning af alla uti förråderna
befintliga gevär, sedan blott en omgång till krigsbruk blif¬
vit aftagen för armeen och första classens beväring, icke för
att derigenom vilja neka nyttan af att hafva ett större re¬
servförråd eller jäfva behöfligheten deraf, utan af det skäl,
alt ifall gevär med percussionslås blifva allmänt uti Eu¬
ropas armeer antagna, kunna alla gevär utan sådana anses
mindre tjenliga för en väl organiserad arraee; och emedan
jag tror det vara mindre med god hushållning förenligt och
mindre ändamålsenligt att omgöra flintlåsen, då med dylika
försedda gevär kunna mycket väl vara användbara för en
nntionalbeväpning, hvarför de förra alltid skola vara för
dyra och mindre passande; och sist emedan jag förmodar,
alt, om våra för armeen mindre brukbara gevär på detta
sätt användas, skola Ständerne finnas mera beredvillige att
lemna anslag till anskaffandet af ändamålsenligare, mera be-
2 3 Ii. 22
Den 3 April e. m.
vedvillige, säger jag, än de nu kunna vara, då, utom nila an¬
dra tvifvelsmål, de hafva framför sig gifven och klar den
slutsatsen, den på uppgifter af Regeringens egna organer
grundade verkligheten, att de gevär, lill hvilka de för litet
öfver ett tolftal af år sedan beviljade anslag, redan blifvit
underkastade den riksgagneliga slopnitigsproceduren.
Sist, då här verkligen varit delade tankar om ett ge¬
värs varaktighet, så, för alt bevisa, att, 0111 förhållandet nå¬
gorlunda är såsom i andra länder, alla gevär icke så rent
af på tolf års fredsbruk förstöras, att man skulle kunna
möta mitt förslag med påstående, att de tretusen gevär, sorn
påstås årligen blifva förslitna, ej mer duga att begagna, ta¬
ger jag mig friheten hänvisa de herrar äldre militärer, hvilka
sökt försvara våra gevärs skröpliga beskaffenhet ända der¬
hän, att de velat göra sannolikt, att af 35,000 gevär i fi eds¬
bruk tretusen årligen skulle förstöras, eller att ett gevär
öfverhufvud under fredstid ej skulle vara brukbart och duga
för reparation öfver tolf år, till afhandling om Hand¬
gevären af Jacob Georg Sandberg, Capitaine vid K.
Svea artilleri-regtte etc. etc., hvilken utkom, jag tror 1836.
Uti denna afhandlings 2 capitels första § upplyses, att på
grund af uti Frankrike verkställda undersökningar och för¬
sök har blifvit utrönt, att ett gevär, med några få repara¬
tioner af låset, i allmänhet kan uthärda 25,000 skott eller
ungefär a5 verksamma krigsår, utan alt detsamma af sjelfva
skjutningen förstöres.
Skulle det således verkligen hålla streck, att ett gevär
uti Sverige ej kan uthärda mer än tolf års fredsbruk förr
än det ej duger till annat än slopning, så bevisar det an¬
tingen, att vår gevärsfabrikation är alldeles oduglig, eller
också bevisar det en oriktig behandling af gevären och
vårdslöshet vid deras begagnande, olägenheter, hvilka det
icke lärer bero på R. St. att afhjelpa, omständigheter, hvil¬
ka icke genom ökade anslag lära kunna förändras.
Af denna min motion anhåller jag om remiss till ve¬
derbörligt Utskott.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då Hr Munck af
Rosenschölds motion icke blott angått gevärstillverkningen,
utan äfven, så vidt jag kunnat fatta den, en allmän för-
svarsplan; så betviflar jag visserligen icke, att om den af
Ständerna ingifves till Konungen, kunde den blifva af stor
nytta för Riket, i anseende till den sakkännedom, hvarmed
den måste vara utarbetad. Men möjligen kunde en dylik
framställning från R. St. komma att stå i strid med deras
redan ingifna tind. önskan att till nästa riksdag erhålla
en fullständig försvarsplan både till lands och sjöss. Jag be¬
farar ock, att som motionstiden nu är förliden, kan med
detta Hr Rosenschölds förslag ej vidtagas annan åtgärd än
den, hvaröfver motionären sjelf klagar i häuseende till ge¬
vären, nemi. att det slopas.
Den 3 April e. ra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr Munck af Ro¬
senschöld viickt tvänne motioner, den ena d. ao sisth Mars, nu
föredragen till remiss, den andra i dag; Hr Landtm, hem¬
ställde nu, om R. o. Ad. behagade bifalla att den först väckta
finge remitteras till Alim. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade alt, hvad den i dag väckta mo¬
tionen anginge, så kunde Hr Landtm, icke, vid afhörandet
deraf, finna alt den kunde vara föranledd af någon sådan
händelse eller något sådant beslut, som 56 §:n Riksd.Ordn.
omtalar, och då den vore väckt efter motionstidens slut,
kunde Hr Landtm, således icke föredraga den till remiss,
utan hemställde Hr Landtm, alltså, om Ståndet ansåg denna
motion böra förfalla.
Ropades ja.
På begäran af Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., och
Gr. Frölich, David, lades ånyo på bordet StatsUtsk:s
den 'jo sist 1. Mars på bordet lagda mern. N:o 4^4 , ang:de
de i Reg.Fins 63 § föreskrifna creditivsummors belopp.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den 20 sistl.
Mars på bordet lagda utlåt. N:o /[55, i anledn. af anmärkmr
vid "Utskis betänk. Nio 4io, angide ett föreslaget låneunder¬
stöd för stadsförsamlingen i Carlskrona, fann R. o. Ad., sorn
bifallit betänk. N:o 41 o, utlåt. N:o 465 icke erfordra annan
åtgärd än att läggas till handlingarna.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr von Hartmansdorff,
Au g, och Nordensköld, Otto Gust., samt Frih. Ce¬
derström, Jacob, StatsUtskts den 20 sisth Mars första
gången bordlagda utlåt. Nio 466, angtde föreslagna åtgärder
till minskning i Carlskrona stads utgifter för presterskapets
aflöning m. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 20 sisth Mars på bor¬
det lagda utlåt. N:o 467, angtde arfvode för emotlngningen
och utdelningen af de vid riksdagens slut öfverblifna exem¬
plar utaf RiksStms prot. samt hillänget dertill.
Frih. Cederström, Jacob: Det förundrar mig verk¬
ligen, alt StatsUtsk. afgifvit detta betänk, om ett anslag af
800 r:dr för den i sig sjelf obetydliga befattningen, enär
Ulsk. föreslagit en så rundlig stat för erabets- och tjenste-
männen inom Riksgcont., och då detta verk, när Staten ic¬
ke mera har någon skuld att förvalta, icke kan hafva så
trägna göromål, att icke den ifrågavar. obetvdliga tillöknin¬
gen jemväl kan af tjenstemännen medhinnas. Jag tillstyrker
derföre utslag ä betänkandet.
Den 3 April e. m.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Den fråga, som nu
ar föremål för R. o. Adis öfverläggning, har för ingen del
något sammanhang med den s. k. rundligen tilltagna aflö-
ningen för Riksg.contis embels- och tjenstemän, hvilken frå¬
ga, så vidt jag minnes, ännu hvilan oafgjord på bordet;
men det runda anslaget är antingen något under eller högst
obetydligt högre än det förra, fastän personalen inskränktes.
Det ifråga var. anslaget, beräknadt för 4 år, gör blott 200
r:dr om året för en person , som skall sitta till hands, nät-
helst någon behagar infinna sig för att uttaga något häfte.
Kär man besinnar mödan alt liela året på sådant sätt vara
uppvaktande, och alt hälften utaf detta arfvode icke erhål-
Jes förr än efter 4-de årets förlopp, så torde man äfven fin¬
na att tillstyrkandet ingalunda är öfverdrifvet. Jag har bi-
trädt Utsk:s tillstyrkande hufvudsakligen derföre, att R. St:s
egna fullmäktige uti Riksg cont.. som känna denna saken
bättre än någon annan, hafva vägledt Utsk. i dess beslut.
Frih. Cederström: Det måtte väl vara klart, att då
lönerna inom Riksg.cont. blifvit bestämda till det belopp
StatsUlsk. föreslagit, och en indragn.stat i följd deraf upp¬
kommit; så måtte väl någon af desse på indragn.stat upp¬
förde tjenstemän kunna besörja ifrågavar. utdelning, om der¬
till användes någon af den tid, som eljest måhända begag--
nas på tidningsläsning. Jag anser derföre arfvodet ingalun¬
da behöfligt och vidblifver derföre min anhållan om afslag
på betänkandet.
Frih. Rålamb, Claes: I likhet med hvad Frih. Leijon¬
hufvud sednast behagat yttra, anser jag mig äfven böra vits¬
orda nödvändigheten af det utaf StatsUlsk. föreslagna arf¬
vode af 200 r:dr b:co 0111 året , som skulle tillkomma den
tjensteman, som emellan denna och nästa riksdag kommer
att besörja vården och utdelningen af dessa numera ganska
di gra riksdagshandlingarna. Den person, som har delta upp¬
drag sig ålagdt, är dessutom sysselsatt med en annan tjenst¬
göring, och är nödsakad att i och för det ifrågavar. besty¬
ri t , om det skall ske omsorgsfullt, dagligen vara tillstädes
och vårda dessa handlingar i åtskilliga localer. Det är med
anledn. häraf jag icke kan annat än tillstyrka bifall till
Utskis utlåtande.
Gr. Mörner, Carl Göran: Efter hvad jag vill erinra
mig, har under denna riksdag från StatsUlsk. till RiksSttn
inkommit en hemställan om särskildt arfvode för den per¬
son, som hade denna befattning under tiden emellan förflutna
och innevar. riksdag, nemi. Postinspectoren Lindstedt. Då
upptogs i ett för allt 200 r:dr; nu deremot är föreslagenen
summa af 800 r:dr, som gör 200 r:dr om året intill nästa
riksdag. Om detta sednare anslag skall anses lika med det
förra, så vet jag ej hvart de 600 rtdrna taga vägen.
Den 3 April c. ra.
173
Frih. Rålamb: I anledn. af den siste värde talarens
yttrande får jag äran meddela den upplysning, all Lindstedt
hade redan före riksdagens slut blifvit tillagd ett arfvode,
jag törs icke precist nämna summan, men jag vill minnas
att den utgjorde 4°° >':dr b:co, som han redan uppburit, då
han för bestyret med dessa handlingar emellan riksdagarna
derutöfver tillädes 200 r:dr. Dessutom får jag nämna, att
volumen af dessa handlingar vid hvarje riksdag så betydligen
ökas, att desammas ordentliga vård och ordnande numera
gifver mera sysselsättning än tillförene.
S.tatsUtsk;s utlåt. N:o 45g blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 20 sisth
Mars på bordet lagda utlåt. N:o 458 , i anledn. af Bonde-
St:s återremiss å Utsk:s mern. N:o 38g, med förfrågan om
RiksSt:ns beslut ang:de byggnadslånet till staden Wenersborg,
fann R. o. Ad. utlåt. N:o 458 icke erfordra annan åtgärd
än att läggas till handlingarna.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 20 sisth Mars på bor¬
det lagda utlåt. N:o 45g> ' anledn. af erhållen återremiss å
StatsUtsk:s betänk. N:o 235.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr von Hartmans¬
dorff, Au g., och Råfe It, Anton.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att från BondeSt.
inkommit ett prol.utdr, i det ämne, som nu blifvit för R. o.
Ad. föredraget.
Detta prot.utdr. af den 22 sisth Mars upplästes, af in¬
nehåll, alt Ståndet bifallit hvad Utsk. tillstyrkt i afseende
på första frågan, ang:de befrielse från skyldighet att in na¬
tura leverera ränte- och mantalskol, hvaremot Ståndet be¬
slutat, att de för underlåtenhet att inom stadgad tid till
Kopparbergs bergslag in natura leverera ränte- och mantals-
kolen, nu föreskrifna vites- och tredskoböter ej allenast, på
sätt Utsk. föreslagit , skulle nedsättas från A till T'? utöf¬
ver kolens inom orten fastställda markegångsvärde, utan för
framtiden helt och hållet upphöra; i hvilket beslut Ståndet
inbjudit MedStånden att instämma.
Denna inbjudning skulle hvila på bordet tillsammans
med StatsUtskts utlåt. N:o 45g-
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s den 20 sisth Mars på bor¬
det lagda utlåt. N:o 480» i anledn. af väckta motioner ang:de
förhöjning i anslaget för tullverket och tullbevakningens för¬
stärkning.
Hr Prytz, Lars Adolph: Under.de långvariga dis—
cussionerna ang:de tulltaxan höide jag flera talare, sorn ytt¬
rade motsatta åsigter mot mina, lafva understöd uti allt hvad
>74
Den 3 April e. m.
på dem berodde för tullbevakningens förstärkning och bättre
aflöning. Den motion, som jag i sådant afseende kort der¬
efter väckte, har dock icke rönt något understöd af dem.
Deremot har min motion inom StatsUtsk. vunnit det afse¬
ende, hvarmed jag bör vara belåten, då StatsUtsk. uti det
nu föredragna utlåt. N:ö 460 förklarat det till K. M:s dispo¬
sition i och för tullverkets aflöning tn. m. ställda anslag,
502,000 r:dr af tullmedlen, utgöra ett förslagsanslag, och att
K. M. följaktligen har sig öppet lemnadt alt af tullmedlen
disponera hvad som erfordras för tullbevakningens vidmakt¬
hållande m. fl. tullverkets behof, hvilken rättighet förut ic¬
ke varit K. M. öppet tillerkänd och hvaraf K. M. således
icke heller kunnat sig begagna ; ty det fl. Utsk:s i utlåt,
lemnade uppgift, alt tullverkets aflöning och omkostnader
år 1837 medtagit icke mindre än 726,000 r:dr, grundar sig på
ett uppenbart misstag, hvarom jag haft tillfälle att öfvertyga
mig uti K. Gen.tullstyrelsens räkenskaper för samma år,
der det visar sig, alt aflöning och omkostnader för året icke
uppgingo högre iin tili 5o2,ooo r:dr och att restitutionerne
utgjorde 174,000 r:dr, af hvilka båda summor man i Stats-
TJtsk. uppgjort den uppgifna af 726,000 r:dr. Jag tillstyr¬
ker alltså bifall till utlåt, i hufvudsaken.
Frih. Gederström, Jacob: Då det utaf H. Ex. Hr Gr.
Gustaf Löwenhjelm afgifna förslag till fullkomnande af ke¬
vak ningsanstalterna på Rikets kuster af Utsk. icke blifvit nöj¬
aktigt besvaradt, och tillstyrkandet att Konungen skulle äga.
att af tullmedlen använda hvad man för ändamålet kunde
anse nödigt, icke fullt motsvarar hvad man i följd af motionen
bade anledn. att förvänta , och Hr Gr. Löwenhjelm nu är
frånvarande, men bör lemnäs tillfälle att utveckla grunderna
för sin motion; så får jag, med stöd af grundlagens stadgan¬
de, som tillåter bordläggning andra gången af ett betänk.,
äfven sedan discussion i sjelfva saken blifvit börjad, anhålla
att detta ärende ytterligare må blifva på bordet hvilande.
Gr. Taube, Gust. Joli., och Hr Bildt, Knut, be¬
gärde att detta mål måtte ytterligare få hvila på bordet.
Ånyo föredrogos och biföll os Stats- samt Allm. Besvärs-
o. Ekon.Utsk:ns den 20 sisth Mars på bordet lagda mera.
och utlåtanden :
N:o 161, ang:de tiden för nästa revision af stats-, banco-
och riksg.verkens förvaltning och räkenskaper;
IN:o 162, i anledn. af K: M:s nåd. skrifvelse i fråga om
mötespassevolancens upphörande och de deraf bestridda kostna¬
ders öfverfly ttande på statsverket samt i ämnet väckt motion;
N:o i63, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de
jemkning i provinsen Skånes ordin, rotering, m. m.;
Wto 164, i anledn. af väckt fråga 0111 dels skyndsam
verkställighet af rotejemkningen i Westerbottens och Norr¬
Den 3 April c. in.
bollens län, och dels rättighet för vederbör, rotehållare vid
Westerbottens regrte alt erhålla utdelning af de rotefrihels-
medel, hvilka af vacanta rotar inom nämnda län till stats¬
verket influtit;
W:o 165, i anledn. af väckt motion om upphörande af
en del quarantaines-afgifter;
W:o 166, i anledn. af väckt fråga om åtgärders vidta¬
gande för hofveriets afskaifande.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna Stats-
samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns den 20 sisth Mars
på bordet lagda memorialer:
W:o 167, i anledn. af återremiss å utlåt. ]\T:o 4?;
W:o 168, i anledn. af återremiss å utlåt. Who 45;
Wto 16g, i anledn. af återremiss å utlåt. W:o 4g;
Wto 170, i anledn. af återremiss å utlåt. Wto 5g;
Wto 171, i anledn. af återremiss å utlåt. Wto 64;
Wto 172, i anledn. af återremiss å utlåt. Wto 78;
Wto 173, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. Wto
106;
Wto 174, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. Wto 10g;
N:o 175, i anledn. af erhållen återremiss af betänk.
Wto 11 o;
N:o 176, i anledn. af återremiss af betänk. Wto lii.
Wto 177, i anledn. af erhållen återremiss af betänk.
Nto 124;
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att till prot.
få reservera mig mot Utsluns förbiseende af 4g §:n Riksd.
Ordn. i det afseende, att alla dessa mern. äro ställda till
R. St. i stället för det Stånd, från hvilket hvartdera mern.
varit återremitteradt.
Hr F lili. o. Landtm, yttrade, att på föredraga, listan
följde nu Bevilln.Utskts meni. W:o 4[> i anledn. af RiksStms
olika beslut om tullbevillningen; men då R. o. Ad. vid bör¬
jan af denna dags plenum beslutat alt det skulle ställas främst
på listan lill nästa dags plenum, torde R. o. Ad. finna att
det nu icke kunde föredragas.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
veta, huruvida Bevilln.Utskts mern. Wto 41 nu anses vara
bordlagdt andra gången.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke kunde
finna att mern. kunde anses föredraget derföre att det blif¬
vit framflyttadt.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar att så för¬
håller sig; ty då hafva vi förlorat en dag genom den fram-
flyttning, som skedde på förmiddagen.
D e ii 3 April e. m.
Ånyo föredrogs och gillades BancoUtskts d. 20 sisth Mars
på bordet lagda mern. ]N:o 153, i anledn. af väckt fråga om
skyndsam verkställighet af R. St:s beslut ang:de förhöjning
af Manufactur-discontens creditiv på R. St:s Bank.
Likaledes gillade R. o. Ad. BancoUtsk:s den 20 sisth
Mars på bordet lagda mern. N:o i54, lill svar å ett Riks-
Stånds återremiss af Utsk:s under N:o 141 afgifna utlåtande.
På begäran af Hrr von Hartmansdorff, August,
och Stuart, Carl Gust., samt Frih. Cederström, Ja¬
cob, lades ånyo på bordet BancoUlskis d. 20 sisth Mars första
gången bordlagda betänk. N:o i55, i anledn. af väckta frå¬
gor om förändring och förtydligande af de för Handels-och
Näringsdisconternas lånerörelse uti 4> 5 och 6 mom. af 2Ö2
§:n i bancoreglementet af den 26 Maj 1835 lemnade före-
skrifter, ang:de dels antalet af namn, som erfordras såsom
hypothek för lån utöfver 10,000 r:dr, dels belåningen af
vexlar, dels högsta tillåtna skuldsättningsbeloppet och dels
förbudet emot låns omsättning.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s den 20 sisth Mars på bordet
lagda mern. N:o 156 , ang-.de stadgande i bancoreglementet,
att kamereraren vid Bancodiscontverket skall ställa borgen
eller annan godkänd säkerhet för den uppbörd honom an¬
förtros.
Hr von H a r t m a n sd o r f f, A u g.: Jag ser af betänk., att
4ooo r:drs borgen skulle vara tillräcklig. Jag vill väl icke
bestrida Utskts påstående att så är; men ringa synes mig
denna borgen vara, då jag besinnar att Ridd.kamereraren,
som har vida mindre medel om händer, än kamereraren i
Bancodisconten, lemnade borgen för 10,000 r:dr under den
tid jag var Ridd.kamererare.
Frih. Cederström, Jacob: Någon bestämd summa,
för hvilken ifrågavar. kamererare skulle lemna borgen, kan
icke vara motsvarande de medel han om händer har; men
någon borgen kan icke behöfvas sedan medlen blifvit depo¬
nerade och depositionsbeviset under lås och nyckel förva¬
rade Jag tillstyrker derföre bifall till betänk., ifall någon
borgen i detta hänseende skall finnas. För landtstatens
tjenstemän utgör borgessumman endast i,5oo r:dr, ehuru de¬
ras uppbörd uppgår till öfver 100,000 r:dr. Denna borgen
är således endast en formel , hvad sjelfva summan angår,
men i sjelfva verket ett bevis att tvänne trovärdiga per¬
soner anse den ifrågavar, tjenstemannen vara redlig och
pålitlig.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag har begärt ordet, blott
för
Den 3 April c. m.
157
för alt meddela den upplysning, alt kamereraren i Banco-
disconten icke har under sin vård andra medel, än öfver-
räntor på discontlån , emedan lånebeloppen skola insättas i
banken oeh attesterne deröfver lill lionom aflemnas. Det är
således blott i afseende på dessa öfverräntor, som borgen
skall lemnäs, och derföre har discontdirectionen beslämt
borgensbeloppet till 4000 r:dr, hvilken åtgärd Utsk. fördess
del godkänt. Jag tror äfven att detta belopp fullt ut mot¬
svarar behofvet, särdeles som tjensten är af den fördelaktiga
beskaffenhet, att det sällan bör hända att någon innehafvare
deraf kommer på balance.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag är förekommenaf
den sista värda talaren, då han upplyst, att Bancodiscont-
direclionen, som bäst torde kunna bedomina huruvida 4°oo
r:dr ar ett lämpligt belopp eller icke, har tillstyrkt denna
summa, såsom i directionens tanke tillräcklig. Af skäl, som
blifvit anförda, anhåller äfven jag om bifall lill belänkandet.
BancoUtskis mern. N:o 156 blef af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföll R. o. Ad. samma TJtskrs den 20 sistl.
Mars på bordet lagda mern, N:o 107, i anledn. af directio¬
nens öfver Malmö lånecontor hemställan örn ändring af §
88 mom. 8 uti nu gällande bancoreglemente.
Vid rörnyad föredragn. af Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:ns den 20 sistl. Mars på bordel lagda betänk.
N;o 54, i anledning af väckta motioner rör:de Juderegle¬
mentet, blef samma betänk, ånyo begärdt på bordet af Hr
Stuart, Carl Gust., Frih. Cederström, Jacob, och
Gr. M ö r n e r, C a rl Göran.
Ånyo föredrogs och bifölls Lag-samt Allm. Besvärs-och
Ekon.Utskms den 20 sistl. Mars på bordet lagda betänk. N:o 55,
i anledn. af väckt motion rör:de tillämpningen å de utskif¬
tade kronoparkerna på Öland af K. förordningen om jord¬
afsöndring.
Föredrogs ånyo Hr af Silldns, Georg Axel, den 24
sistl. Mars på bordet lagda motion örn öfverlemnande till
Riksg.cont. af det blifvande öfverskoltet, sedan extra-stats-
regleringssumman blifvit bestämd, samt användande deraf
till fyllnad i 2:dra art:s bevilln., som till beloppet borde
nedsättas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt motionären icke
motiverat sin motion på någon under riksdagen inträffad
händelse eller på något fatladt beslut, och Hr Landtm, kun¬
de ej heller finna att den vore af sådan beskaffenhet att derf'
H. 23
Den 3 April e. m.
enl. 56 §:n Riksd.Ordn., eller sedan motionstiden vore slu¬
tad, kunde komma i fråga till remiss; hemställande Hr Landtm,
alltså, om R. o. Ad. på dessa grunder ansåg motionen böra
förfalla.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs oph Iades lill handlingarna StatsUtsk:s
den 24 sisth Mars på bordet lagda meni. N:o468, i anledn.
af K. M:s nåd. remiss å und. ansökningar ang:de utföran¬
det af en föreslagen canal-ledning emellan Hjelmaren och
Wenern.
Vid förnyad föredragning af StalsUtskts den 24 sisth
Mars på bordet lagda utlåt. N:o 469, i anledn. af motion
om låneunderstöd för Götha canal , blef samma utlåt, af R.
o. Ad. bifallet.
Till handlingarna lades StatsUtsk:s den 24 sisth Mars
på bordet lagda mern. JNdo 47* > i anledn. af återremiss å
utlåt. N:o 413.
Föredrogs ånyo och bifölls StalsUtsk;s den 24 sisth Mars
på bordet lagda mern. N:o 472> i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse, ang-.de den under namn af Westerbottens regttes
Häsljägare-sqvadronsfond bildade cassa.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 24 sisth Mars på
bordet lagda utlåt. N:o 47^ , i anledn. af Hr Petre's motion
i fråga 0111 rättighet för K. Statsconlorets tjenstemän att
innehafva befattningar utom nämnda embetsverk, m. m.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag bar inom Utsk.
haft det missödet att vara skiljaktig från majoriteten. Jag
har icke ansett frågan tillhöra statsregleringen. Delta är
kanske ett fel af mig att jag icke betraktat saken på det
sättet; men dä jag icke funnit frågan äga sammanhang med
hufvudtitlarnes ordnande, så trodde jag att frågan bort han-
skjutas till Ekon.Utsk:s afgörande. Jag fogade mig likväl
efter majoritetens önskan. I första mom. återfinner jag en
opinionsyttring, som jag icke ansett mig såsom ledamot af
StatsUtsk. tillständigt alt afgifva. Här är en anmärkn. gjord
mot en ledamots af Statscontoret befattning på annat ställe.
Jag måste anmärka, att när jag på rätta stället kommer att
expectorera mig deröfver, så vill jag säga , att det är väl
rättast, att personer tjenstgöra på de ställen, der de hafva sin
lön, men att omständigheter kunna göra alt en skicklig em¬
betsman tages från ett ställe till eli annat. Detta ligger i
den makt, som styrelsen bör äga. att så ordna Statens ange¬
lägenheter, att kraften användes val der den behöfves, och
Den 3 April c. m.
'79
att man stundom ser förbi vissa formaliteter, vid hvilka den,
sorn icl<c ser närmare på saken, mera håller si". Jag har
således för min del trott, att motionen kunde besvaras så,
att den icke vore af den art, att den försenade afseende.
Jag tror icke att det är rätt att framställa premisser af
hvilken färg som helst, när de blifva qvarstående såsom an-
märkmr, utan att RiksShn derifrån kunna leda sig till con-
clusionen. Detta är ungefär detsamma, som alt skjuta med
löst krut. Jag tillstyrker afslag å första delen. Vid sista
moni. har jag ingenting alt anmärka utan tillstyrker bifall
dertill. Detta mom. innefattar blott en redogörelse för det
skick, hvaruti StatsUtsk. befinner sig till den skicklige och
för Utsk. vigtige ledamoten af Stalscontoret, som med er¬
forderliga upplysningar går Utsk. tillhanda.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med den sista vär¬
da talaren kan jag icke gilla de skäl, som StatsUtsk. an¬
fört; men jag kan icke finna, att det går an, såsom den vär¬
de ledamoten yltrade sig, att ogilla en del af betänk, och
låta bero vid en annan del deraf. Då man icke vill bifalla
de motiver Utsk. anfört, så kan man låta bero vid hvad
Utsk. framställt, d. v. s. icke fullt gilla det, men icke gär¬
det an att låta bero vid endast en del, ty någon ändring
ian icke tillvägabringas.
Frih. Leijonhufvud; Jag ålnöjer mig i detta, såsom
i andra fall, med alt hafva gifvit min mening tillkänna. Jag
önskar icke någon återförvisning af denna fråga eller alt nå¬
gon debatt här eller på annat ställe derom uppkommer.
Jag, som lagt någon hand vid juridiska ärenden, vet ganska
väl hvad det der att låta bero är för ett superbt uttryck;
ty derigenom kommer man ifrån saken, när man icke vill
gifva något bestämdt yttrande. Jag medgifver således att
R. o. Ad. i detta fall bör låta bero vid Utsk:s betänk., ty
derigenom hafva de ingenting godkänt.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag inom
StatsUtsk. icke deltagit uti det beslut, sorn gifvit anledn.
till detta betänk., får jag blott i afseende på sista punkten
vitsorda hvad Frih. Leijonhufvud yttrat rörtde behofvet för
StatsUtsk. af en embetsman från Slatscontoret , för alt till¬
handagå Utsk. med upplysningar, och jag begagnar detta
tillfälle för alt förklara den fullkomliga tillfredsställelse, sorn
Utsk. baft med de meddelanden, som af denna embetsman
blifvit. Utsk. lemnade.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla StatsUtskts utlåt. N:o 473-
Ropades ja och nej.
Hr L a n d t m, hemställde derefter, om R. o. A dt behagade
låta bero vid Utsk:s utlåt, i det nu föiedragna målet.
lSo
Dcu 3 April e. m.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill mot Fril). Ceder-
ströms af Hr Frih. o. Landtm, godkända förslag, att, när
ett betänk, första gängen är före, vidtaga ett annat beslut
än grundlagen medgifver, hafva härigenom till prot. anfört
min reservation.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.-
Utsk:ns den 24 sisth Mars på bordet lagda betänk. N:o 178,
i anledn. af väckta frågor om förändring af och lindring
uti beskattningen å qvarnar, m. m.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr Rå fe It, Anton, och
von Hartmansdorff, Au g.
Frih. Gederström, Jacob: Oviss huruvida jag kan
vara tillstädes i nästa plenum då della mål förekommer, an¬
håller jag att, ehuru betänk, blifvit lagdt på bordet, der¬
emot få yttra några anmärkn:r, emedan jag anser detsamma
böra återremitteras, såsom för närvar, oantagligt.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Frih. Gederström, under
yttrande, att det visserligen berodde på Hr Frihm att äfven
nu yttra sig i afseende på det bordlagda utlät., men Hr
Landtm, kunde icke föreställa sig att det i nästa plenum
komrae att föredragas.
Frih, Cederström: Jag skall icke blifva vidlyftig uti
de anmärkmr jag har att göra. Utsk:n hafva föreslagit, att
Rikets Ständer måtte hos K. M. anhålla att genom vederbör,
embetsmvndigbeter måtte utredas, hvilka och huru många
qvarnar äro skaltlagda samt grundränta åsätta eller till rust¬
ning eller knektehåll indelta, samt att K. M,, sedan detta,
jemte beloppet af grundräntorna, m. m., sålunda blifvit full¬
ständigt uppgifvet och heräknadt, täcktes meddela Rikets
näst sammanträdande Ständer nåd. propos. om upphörande
af grundskatt å qvarna)', samt vidtagande af de åtgärder,
som i sammanhang dermed blifva af nöden.
Ett sådant tillstyrkande af R, St, hos K. M. innefat¬
tar hvarken mer eller mindre än en bestämd rubbning uti
äganderätten till en skattlagd qvarn, och lärer således icke
kunna af K. M. bifallas, hvarför jag äfven anser obetänkt
att hos K. M. göra en sådan framställan. Vidare förekom¬
mer ett annat tillstyrkande, nemi. att R. St. måtte hos K.
M. anhålla att K. M. ville förordna, att husbehofsrajöl-
qvarnar -må få finnas i samina-hus som tullmjölqvarnar, med
skyldighet likväl, att sådant lill de årliga Taxer:s-comite'erna
uppgifva , samt i öfrigt dervid iakttaga hvad lag och all¬
männa författningar bjuda. R. o. Ad. lärer utaf gällande
föi fattningar för qvarnanläggningar veta, att husbehofsqvar-
nai icke få vara anlagda i samma hus, som tullqvarnar, af
Den 3 April c. m.
181
det skäl, att då vore all controll öfver förmalningsbeloppet
omöjlig, hvaraf följden blefveatt de skattlagda tullqvarnarnes
rättighet att betjena allmänheten med målning vore kring¬
gången, enär de tullqvarnar, som jemväl ägde husbehofs-
qvarnar uti samma hus, kunde verkställa förmälning emot
mindre tull. De äldre qvarnarna skulle derigenom förlora i
värde och betydliga capitalvärden derigenom försvinna för
sådana qvarnägare. Detta anser jag rättsvidrig!, och anhål¬
ler derföre om återremiss af betänk., på det alt Utsktn måtte
l allo afstyrka motionen.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag hade blott velat
göra en protest mot Frih. Cederströms förskottsvis afgifna
yttrande. Nu kommer den för sent.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt Allm. Besvärs-
o. Ekon.Utsktns den 24 sisth Mars på bordet lagda utlåtanden:
N:o 179, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de åt¬
gärder till hehöfvandes undsättning i missvextår;
N:o 180, i anledn. af väckt fråga om inrättandet af
sockenmagaziner, m. m.; och
N:o 181, i anledn. af väckt förslag ang:de åtgärder till
afhjelpande af nöden i Dalarne;
blefvo dessa utlåt:n ånyo lagda på bordet, N:is 179 och
180 af Hr Råfelt, Anton, och Gr. Taube, Gustaf
Johan, och N:o 181 af Hr Råfelt och Hr Lagerheim,
Lars M a g n 11 s.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns den 24 sisth Mars på bordet lagda meni. N:o
182, i fråga om aflöning för den person, som hos de sam¬
mansatta Utskm besörjt secreterare t jenst, blef samma mern.
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-
Utsk:ns den 24 sisth Mars på bordet lagda utlåt. N:o 183, i
anledn. af väckta frågor om förändring i sältet för fångars
skjuts och transporterande.
Frih, Cederström, Jacob: TJtsk:ns tillstyrkande, en¬
ligt hvilket ett inskränktare antal fångar skulle forslas efter
hvarje häst än som hittills ägt rum, anser jag kunna med¬
föra betydande svårigheter vid transporter, enär fråga icke
är att tillika öka fånggevaldigernes antal. Jag medgifver
visserligen att den af Utsk:n omnämnda svårigheten rör:de
fordonens beskaffenhet är sådan, att den kunde påkalla en
underd. anmälan hos K. M. i detta ämne, och det så myc¬
ket hellre, som redan vid fånggevnldigersljensternes inrättan¬
de vederbör, K. Bef:h:de öfver hela Riket blifvit ålagde alt
uppgöra och inkomma med förslag och ritningar till tjenli-
Den 3 April c. ra.
ga fordon för fångtransporten. Jag liar ufven i egenskap af
landshöfding afgifvit ett sådant förslag, uti hvilket lands¬
höfdingen i Calmar län instämde, och enligt hvilket vag-
narne skulle få en sådan construclion, att rymning klefve
omöjlig. Jag anhåller 0111 återreuiiss af betänk., på det att
Utsk:n, i stället för att tillstyrka ett mindre antal fångar ef¬
ter hvarje häst, mätte föreslå en underd. anhållan hos K.
M., att förslag till vagnar lör fångtransport mätte uppgöras,
till afhjelpande af de olägenheter, som uppstå deraf, att för
många fångar forslas efter hvarje häst.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag anhåller att få
veta huru de öfriga Stånden beslutat i denna fråga.
Undert. R i d d. Secr e t.: Ingen underrättelse är ännu
från de öfriga Stånden ankommen huru de i detta ämne
beslutat.
Frih. Leijonhufvud: Jag kan icke biträda de skäl,
som Hr Frih. Cederström anfört. Vid hvarje reform möter
den omständigheten, att skäl finnas, som tala å ena sidan
för bifall och å den andra för afslag. Frågan är då på
hvilkendera sidan skälen äro öfvervägande. Motionen afser
lindring uti de skjutsskyIdiges besvär. Jag tror att det skulle
ökas i stället för att lindras, om Konungen ville nedlåta sig
lill sådana detaljer, som att lemna föreskrift om hvad slags
åkdon de skjutsande skola begagna. Det måtte få bero af
de enskildes ekonomiska ställning att inrätta sina fordon ef¬
ter hvars och ens beqvämlighet. Jag tror ej att statsmak-
terne äga öka skjutsningsbesvär genom att meddela ritnin¬
gar för åkdonets construction. Motionärerne hafva afsett
att få personalen, sorn får åka efter hvarje häst, förminskad
i enlighet med allmänna skjutsningsskyldigheten. Mer än
en herreman får icke åka på eliasen, och då bör icke hel¬
ler mer än en fånge få åka efter en häst, enär den skjut¬
sande måste vara med. Jag tror att belänk., sådant det är
uppstäldt, kommer billigheten och rättvisan så nära som
möjligt, och skulle derföre önska att R. o. Ad. ville god¬
känna detsamma.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har helt
och hållet missförstått mig, då han trott min mening hafva
varit, att föreskrifter skulle lemnäs huru de skjutsningsskyl-
dige skulle inrätta sina vagnar; ty min mening var att Sta¬
ten skulle bekosta och underhålla de fångvagnar, hvilka
borde inrättas efter en lämplig och fastställd modell. Uti
det circulärbref, som K. M. utfärdade rörtde fånggevaldi-
gerne, meddeltes äfven föreskrift ang:de förslag till åkdon,
hvarpå likväl icke någon verkställighet följt, och del är den¬
na verkställighet, sorn jag yrkar, och att deremot denna mo¬
tion må förfalla, såsom skadlig och ledande lill mehn för
skyndsam fångtransport, hvaraf åter skall följa dröjsmål med
Den 3 April e. m.
183
de brottraålsransakningar, som bero på fångars ankomst lill
domstolarna. Om åkdonen (Inge en sådan construclion, att
de blefvo liittare än de åkdon, som begagnas af allmo¬
gen, så tror jag ej, att det vore farligt alt låta så många
personer, som hittills färdats efter hvarje bäst, äfven hädan¬
efter göra det, särdeles då man beräknar den tyngd i varor,
som en resande enligt skjutsordningen får medföra, men som
icke medhafves af fångar.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För min
del tror jag äfven alt det ej är skäl att bifalla delta be¬
tänk. Det skulle föranleda nära dubbel kostnad för fångars
transport emot den som för närvarande äger rum, icke blott
genom ökad kostnad för hästar och vagnslega, utan äfven
derföre att flere fånggevaldiger erfordrades. Då fråga "är
om transport af Kronans manskap, beräknas blott en el¬
ter en häst, af samma skäl som gäller för skjutsning i all¬
mänhet. Att inrätta sådana vagnar, som Frih. Cederström
omnämnt, kan visserligen medföra gagn i flera hänseenden
och förnämligast att förekomma rymning; men mig synes,
att, när motionären ej afsett det och framställning derom
hos K. M. kan göras af vederbör, embetsmyndigheter, frå¬
gan derom nu kan lemnäs å sido. Af betänk, synes tydli¬
gen , att motionären icke haft till syftemål att förekomma
fångspillning utan endast afsett förbättring eller lindring uti
skjutsriingsbestyret. Af dessa skäl anser jag bäst att afslå
motionen.
Frih. Leijonhufvud: Jag ber Frih. Cederström ur-
sägta att jag verkligen misstagit mig om hans yttrande, här¬
ledande sig derifrån, att han sitter så långt borta att man
bär sällan hör hvad han säger; men jag förmodade, att
Frihm, med sin vana vid r/ksdagsafFärer, ej talade om annat
än hvad sorn vore i fråga. Jag känner ganska väl, att all¬
mogen sjelf bekostar både hästar och vagnar, hvarmed fång-
skjutsningen bestrides; men fråga är nu icke derom, utan
huruvida en eller två personer skola åka efter en häst. Jag
anser af mindre vigt om Staten förlorar några r:dr, än att
allmogen öfver höfvan betungas. I afseende på fånggeval¬
diger stadgar instructionen, att de skola rida; men i det
stället sälta de sig jemte fångarne på kärran; och sällan
händer att blott en fånge forslas, utan vanligtvis väntar
man lill dess flere kunna tagas på samma åkdon. Yi lefva
uti den förhoppning, alt denna anstalt skall blifva mindre
besvärlig; och då allmogen önskar förmildring i detta fall,
bör man icke underlåta att gå dess billiga önskan till mötes.
Jag förnyar min anhållan om bifall till betänkandet.
Frih. Cederström: Jag skulle icke haft något emot
att instämma med Hr von Hohenhausen i anhållan om af-
slag, så framt icke detta betänk, hade innehållit en an¬
184
Den 3 April e. m.
nan punkt, som afstyrker förslaget att fångar skola gå; och
att afslå betänk, i detta fall vore detsamma som alt bifalla
motionen derom. — Att Frih. Leijonhufvud icke skulla
hafva hört hvad jag yttrat har jag svårt att tro, då Fribtn
ord för ord upptog mitt yttrande, utom det att vagnarne
af Staten och ej af de enskilde skulle bekostas; men jag får
fästa Hr Frihrns uppmärksamhet derpå, att samma författ¬
ning, som bestämmer fångars transport under uppsigt af
fånggevaldiger, föreskrifver äfven vid hvilka tillfällen fång¬
gevaldiger skall rida eller åka på samma vagn som fångar-
ne. Om Utsktn tagit kännedom om det af mig nämnda cir-
culärbrefvet, så hade de funnit att K. M:s Bef:h:de i samt¬
liga länen blifvit ålagde att inkomma med förslag till lämp¬
ligen construerade fångvagnar, och Utsk:n skulle deraf hem*
tat anleda, att eftersinna huruvida den åsyftade lindringen
bäst kunde vinnas genom verkställighet af hvad K. M. re¬
dan för 24 år sedan anbefallt, fastän Dagön verkställighet
derå icke följt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer med
Hr von Hohenhausen uti anhållan att betänk, måtte afslås,
och finner icke något hinder derför uti den af Frih. Ce¬
derström gjorda invändningen; ty om R. o. Ad. afslår be¬
tänk., och de öfriga Stånden göra detsamma; så kommer
ingen underd. skrifvelse att afgå, utan alltsammans har för¬
fallit. Hvad sednare punkten beträffar, så är det klart, att,
om icke flere än en person finge skjutsas efter hvarje häst,
så och enär våra bondvagnar äro inrättade för 2 och icke för
3 hästar, skulle, i händelse 3 fångar borde skjutsas, tvänne
åkdon behöfvas och måhända tvänne fånggevaldiger. De¬
ras antal skulle då ökas, på det att fångspillan ej oftare än
hittills måtte inträffa. Jag anhåller om afslag, emedan åler-
remiss endast föranleder tidsspillan och onödigt skrifveri.
Hr Rå fel t, Anton: Jag förenar mig med Frih. Lei¬
jonhufvud och anhåller om bifall till betänk. Jag ser ej
hvarföre de fångskjntsskyIdige skola vara mera betungade
än de som bestrida gästgifvareskjuts. En resande kan vis¬
serligen medföra saker, men tångarne deremot hafva blac¬
kar och fängsel af ganska betydlig vigt. Ledamöterne af
BondeSt. inom Utsk:n ansågo fångskjutsen mera betungande
än gästgifvareskjutsen.
Hr von Hartmansdorff: Mot Hr Råfelts anförande
får jag anmärka, att ehuruväl blott en resande får åka ef¬
ter en häst, få dock trenne åka efter 2 hästar.
'"■> Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns
utlåt. N:o 183.
Ropades ja och nej.
Då
Den 3 April e. m
i8r>
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att nej öfverröstat ja, begärde
Hr Rå fe It votering.
Efter någon obetydlig discussion angrde contra-propos:ns
innehåll, förenade sig R. o. Ad. derom att den borde blif¬
va till återremiss.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh : För att und¬
vika en votering så sent på aftonen, då så få ledamöter äro
tillstädes, får jag hemställa till de välda ledamöter, som
yttrat sig, om de icke skulle vilja förena sig i anhållan om
återremiss.
Hr Rå fel t: Då flere ledamöter önska återremiss af
betänk., skall jag icke sätta mig deremot, och afstår såle¬
des från min anhållan om votering.
Då Hr Råfelt sålunda afslålt från sin begäran om vo¬
tering, förenade sig R. o. Ad. om återremiss af Stals- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk-.ns utlåt. N:o 183.
På begäran af Gr. Taube, Gust. Job., Frih. Ce¬
derström, Jacob, m. fl. ledamöter, lades ånyo på bordet
Const.Utskts den 27 sisth Mars första gången bordlagda me¬
morialer:
N:o 86, med förslag till ändring af Reg.Fins 56 §, och
Riksd.Ordn:s 49 §>
Nio 87, med förslag till ändring i Riksrättens organi¬
sation ;
N:o 88, med förslag till ändring af Riksd.Ordn.-s i5 §
1 mörn;
Nio 8g, med förslag om ändring i Riksd.Ordn:s 17 §;
N:o go, i anledn. af BondeSt:s yttrande rör:de Utskis
mern. Nio 63;
Nio gr, i anledn. af återremisser på mern. N:o 73;
N:o g2, i anledn. af 3 Stånds återremisser på mern.
Nio 75;
Nio g3, i följd af återremisser på mern. N:o 78;
N:o g4, i anledn. af återremisser på mern. N:o 7g;
N:o gg, i anledn. af tre Stånds emot Const.Utsk:s mern.
N:o 61 gjorda och lill Utsi. hänvisade anmärkningar;
N:o gy, med förslag till npphäfvande eller ändring af
Tryckfr.föiordn:s 5 § i3 morn.;
Nio g8, med förslag till ändring af Riksd.Ordnts § 5g,
och Tryckfr.förordna § 2, mom. 4,
N:o gg, med utlåt, öfver K. M:s nåd. propos. om än¬
dring i 87 §:n Reg.F:n.
Vid förnyad föredragning af StalsUtskis den 27 sisth
23 II. 24
i8G
Den B April e. m.
Mars på bordet lagda utlåt. N:o 474» * anledn. af återre-
miss å utlåt. N:o 4-3 f, fann R. o. Ad., som bifallit utlåt.
N:o 431, det nu föredragna utlåt. IN:o 4y4 icke erfordra an¬
nan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Likaledes lades till handlingarna StatsUtsk:s den 27
sisth Mars på bordet lagda memorialer:
N:o 475, med anmälan om K. M:s nåd. remiss å 4 Pe"
titioner angtde Svea-canal;
Nio 476, angtde verkställd omröstning i fråga om pen¬
sion för aflidne Bancofullm. Anders Danielssons enka och
barn ;
N:o 477) ang:de verkställd omröstning i fråga om efter¬
gift af Landskamereraren, Kammarrättsrådet Lindbergs er¬
sättningsskyldighet i och för Kronofogden Hoflings balance;
Wto 478, angtde verkställd omröstning öfver en med
grunderna för allmänna Levi lin. sammanhang ägande fråga;
N:o 479) angtde anställd omröstning i följd af skiljakti¬
ga beslut öfver en punkt i ullåttna N:is 92 oell 221.
Då nu ånyo föredrogs StatsTJtsk. den 27 sisth Mars på
bordet lagda utlåt. N:o 4^o, i anledn. af Hr Kjellbergs mo¬
tion om anslag till upprensning af Angermanna-elfven, blef
samma ullål. af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts den 27 sisth
Mars på bordet lagda betänk. Nto 158, i anledn. afHrNor-
denanckars, F. W., motion, innefattande förslag till regle¬
ring af bankens lånerörelse i åtskilliga delar, blef samma
betänk, hegardt ånyo på bordet af Hr von Hartmans¬
dorff, August, samt Gr. Taube, Gustaf Johan.
I anledn. af Hr Mannerskantz’s i början af detta ple¬
num gjorda anmälan, hemställde Hr Frih. o. Landtm,
nu, om R. o. Ad. behagade besluta, att BancoUtskts betänk.
JV:o 153 finge ställas främst på listan till nästa plenum
nast efter StatsUlsk:s utlåt. N:o 444) hvilket Ståndet vedan
förut beslutat skola komma näst efter det aldrafrämst på
listan kommande målet, eller Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 41-
Bifölls.
Föredrogs ånyo BancoUtskrs den 27 sisth Mars på bor¬
det lagda utlåt. N:o 159, i fråga 0111 belåningen af adier
och publika papper.
Begärdes ånyo på bordet af Hr Mannerskantz, Cari
Axel, och Hr Råfel t, Anton.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtskts den 27 sisth
Mars pä bordet lagda utlåt. N:o 160, öfver Capitaine»! C, F.
Den 3 April e. m. 187
von Hennigs ansökning om eftergift af öfvenänta å discont¬
ina.
Till pröfning företogs BancoTJtskts den 9.7 sist I. Mars
på bordet lagda utlåt. N:o 161, i anledn. af väckt motion om
nedläggande af all vidare ersättningstalan emot förre diree-
teurerne vid Malmö lånecontor, Contractsprosten Doctor Gol¬
lander samt Borgmästaren Kjellander, för den, genom Ka-
mereraren Lindstedts bedrägliga förfarande i tjensten, låne-
contoret tillskyndade förlust.
Frih. L e i j o n b u f v u d, Ab r aha m: Om det är en van¬
lig balancefråga, så lär det komma att bero på domstols
pröfning, huruvida direetionen är ersättningsskyldig eller icke.
Jag anser det vara ett vådligt proejudicat att så bär ex tem¬
pore gifva en sådan decharge, som är i fråga; men då jag
icke känner förhållandet, så vill jag blott till prot. reser¬
vera mig mot ett sådant förfarande.
Hr Ma nn erska n tz, Carl Ax el: Utsk:s betänk, upply¬
ser huruledes saken varit vid domstolarna fullföljd, och alt
det är på grund just af domstolarnes afkunnade utslag, som
Utsk. ansett sig böra afgifva detta tillstyrkande.
BancoUtskrs utlåt. N:o 161 blef af R. o. Ad. bifallet.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, och Gr.
Taube, Gustaf Joli., blef ånyo bordlagdt Banco- och
LagUtsk:ns den 27 sistl. Mars första gången på bordet lag¬
da mern. N:o 8, med förslag till sammanjemkning af de
inom RiksSttn fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af
TJtsk:ns i utlåt. N:o 5 afgifna förnyade förslag till lag för en¬
skilda banker.
Vid förnyad föredragning af LagUtskls den 27 sistl.
Mars på bordet lagda betänk. JV:o i83, i anledn. af väckt
fråga om ändringar i kyrkolagen, blef samma betänk, af R.
o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogos Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts
den 29 sistl. Mars på bordet lagda betänkm och utlåttn:
N:o 138, i anledn. af väckta motioner om presterska¬
pets aflöning;
N:o 13g, i anledn. af väckta motioner om förändring af
lönevillkoren för preste-adjuncter i allmänhet, samt om inrät¬
tande af sacellanier i Lunds stift;
N:o i/jo, ang:de stångjernssmidel och den gröfre jern-
bandteringen samt kolhandeln i Riket;
N:o i/jr, i anledn, af återremiss A betänk. N:o 116;
blefvo dessa betänkm och ut!åt:n ånyo lagda på bordet, de
2 första af Frihtne Leijonhufvud, Abrah., och Ce-
i88
Den 3 April e. m.
delström, Jacob, det 3:dje af Hr Mannerskantz,
Carl Axel, och Frih. Leijonhufvud, och det ^:åe af
Hr von Hartmansdorff, Aug., och Frih. Ceder-
s li om.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.-
Utsk:s den 29 sistl. Mars pä bordet lagda utlåt. N:o 142, i
anledn. af erhållna återremisser å betänk. N:o 119, ang:de
stapelsladsrält för köpingen Döderhultsvik, fann R. o. Ad.,
sorn bifallit betänk. N:o 119, utlåt. N:o 142 icke erfordra
annan åtgärd än att laggas till handlingarna.
Föredrogs ånyo oell bifölls Allm. Besvärs- och Ekon.
Ulsk:s den 2g sisth Mars på bordet lagda betänk. N:o
i43, i anledn. af motion att en del göromål, som nu
tillhöra Kammar-colkm , må åt K. M:s Bef:h:de öfver-
låtas.
Remitterades till StatsUtsk. Frih. Tersmedens, Wilh.
Fredr., den 3i sisth Mars på bordet lagda motion ang:de
återställande till Uplands reg:tes rotehållare af utaf dem
erlagde klädespenningar.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag anhåller att de an-
märkntr, som afgåfvos, då motionen förra gången förevar,
måtte få åtfölja remissen till Utskottet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, enligt grundlagens
föreskrift, alla de yttranden, som i anledn. af en remitterad
motion äro afgifna, skola åtfölja till Ulsk., och var Hr
Landtm, viss derom att denna föreskrift komme att af Ridd.-
Secrettn iakttagas.
Lades till handlingarna Bevilln.Utskts den 3r sisth Mars
på bordet lagda utlåt. N:o 4' anledn. af anmärkntr emot
Utsk:s mern. N:o 39, ang:de RiksSttns i vissa delar fattade
beslut öfver Utskrs uti mein. N:o 34 afgifna förslag till
sammanjemkning af de skiljaktiga besluten, rörtde grunder¬
na för den blifvande allmänna bevillningen samt föreskrif¬
terna för tillämpningen deraf.
Ånyo föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:s den 3i sisth
Mars på bordet lagda betänk. N:o 45, i anledn. af riksd.-
fullm. Didric Weströms från Kopparbergs län motion om
befrielse från bevillning för Lima sockens innevånare.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:ns den 3i sisll Mars på bor¬
det lagda mein. N:o 44> ’ anledn. af RiksStms olika beslut i
afseende på stämplade pappersafgiften.
D c ii 3 April e. ra.
189
Begärdes ånyo på bordel af Hrr von Hartmans¬
dorff, A 11 g., och lidfelt, Anton.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Hr Man-
ner skantz, Carl Axel, och Gr. Taube, Gustaf Joli.,
Bevilln.- och LagUtsklns den 3i sisth Mars första gången
bordlagda betänk. Wto 13, i anledn. af HrStuarts, Fredrik,
motion om controller emot missbruk vid fribrefsrättighetens
utöfvande, dels Lars II asm assons motion om fribrefsrätt för
länsmän.
Lades på bordet nedannämnda från Utskrn inkomna
memtr, utlåt:n och betänkm, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 48r, ang:de det emellan K. M. och Kronan å ena
samt nya Trollhätte-canalbolag å andra sidan afslutade con-
tract i och för Trollhätte-canal och slussverks ombyggnad;
N:o 482, i anledn. af Hr Edenhjelms, G., motion om
anslag för kronoliospitalet i Götheborg till ersättning för
förlorad inkomst af centonalen utaf Götheborgs stads em-
bets- och tjenstemän;
BancoU ts ko 11 e t:
N:o 162, i anledn. af väckt fråga om belåning i ban¬
ken af bergs-frälseegendom;
N:o i63, ang:de eftergift af upplupen öfverränta å ett
till Inspectoren G. A. Alsing från R. St:s lånecontor i Gö¬
theborg utgifvet discontlån;
N:o 164, i anledn. af gjord ansökning om eftergift af
upplupna öfverräntan å aflidne spanmålshandlanden G. Lind¬
bergs till capitalet liqviderade skuld till bancodiscontverket;
Lag- samt Allm. Besvärs- och E k o n. U ts k o 11 e n:
N:o 56, i anledn. af väckta motioner om ändringar af
författningarna rör:de laga försvar och lösdrifveriet, samt
om inrättande af frivilliga arbetshus och tvångsarbetshus
m. m.;
N:o 57, i anledn. af väckta motioner rörrde ändringar
i nu gällande legostadga af den 23 Nov. 1833, samt be¬
gagnande af s. k. uppehålls-kort m. m.;
N:o 58, i anledn. af väckta motioner om förändring i
författningarna angrde mått, mål och vigt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % lill 1 1 om aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
igo
D c n 5 April f. m.
Lördagen den 5 April i84i.
Plenum 11. 9 f. m.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anhåller få i protocollet anmärkt, att orsaken, hvarför jag
ej yttrat något emot vägrandet i sista plenum af remiss å
min motion, var icke att jag godkände åtgärden, utan att
jag ansåg grundlagen så tydlig, att om man ville visa min¬
sta aktning för densamma, så hade remiss icke kunnat vä¬
gras. Då man ej bar aktning för lagen, hade det blott va¬
rit ett onödigt spillande af ord att vidare yttra sig i frågan.
Justerades 12 prot.utdr. för den 3 dennes f. m. och 18
prot.utdr. för samma dag e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.TJtsk. ankomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 281, angtde rättighet för åtskilliga rotehållare vid
Westerbottens regemente att återbekomma dem oriktigt på¬
förd vacance-afgift;
N:o 282, om anslag för sammanträden af Skandinaviska
naturforskare och läkare;
N:o 283, om ersättning till pensions-inrättningen för
Skånska städernas embets- och tjenstemäns enkor och barn
för en å nämnda inrättning öfverlåten fordran hos K. M.
och Kronan;
N:o 284, ang:de Landskamereraren, Kammarrättsrådet
S. Lindberg förunnad befrielse från all ersättningsskyldighet
i och för Kronofogden Hoflings balance;
N:o 285, ang:de pension för afl. Bancofullm. Anders Da¬
nielssons enka och barn.
Likaledes upplästes lill justering Exped.Utsk:s förslag
N:o 19 till § i riksd.beslutet, angtde dagsverksskyldigheten
till kungsgårdar och boställen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det Höglofl.
Ståndet torde bafva gifvit akt derpå, att fråga nu icke är
om en underd. skrifvelse till K. M., utan om en § i
riksd.beslutet. Dess ändamål är naturligtvis, att man måt¬
te äga en underrättelse för framtiden om de beslut, som af
statsmakterna blifvit fullständigt fattade. Hittills har så till¬
gått, att alla sådana mål, hvilka under riksdagen blifvit så
Den 5 April f. m.
afgjorda, att de kunnat lända till efterrättelse, hafva om¬
ständligt intagits i riksd.beslutet, såsom statsregleringar och
Jagföiändringar, m. in. dylikt. Deremot hafva sådana R.
Sits heslut, hvilka berott på K. M:s samtycke eller R. St:s
önskningar, blifvit lill rubriken och skrifvelsens nummer i
liksd.beslutet omförmälda och sådant allt med rätta. Ty om
ett sådant beslut i sin helhet införes uti en §, på sätt nu
föreslaget är, så skulle läsaren i framtiden tro, att det vore
i öfverensstämmelse dermed, sorn beslutet gatt i fullbordan,
ehuru K. M. måhända hade antingen förändrat eller allde¬
les afslagit Ständernes framställning. Rikd.beslutet blefve
då förvillande i stället för upplysande, såsom om R. St. t.
ex. införde de lagförändringar, som de beslutat men K. M.
under riksdagens lopp icke besvarat. Jag tror således, alt
ifrågavar. beslut angtde dagsverksskyldigheten, uti hvilket
ämne R. St. endast för deras del besluta, blott bör lill sin
rubrik och nummer i riksd.beslutet intagas. Af sådan
anledning anhåller jag om återremiss af Exped.Utsk:s före¬
var. förslag till § i riksd.beslutet, samt att denna anmärkn.
måtte få åtfölja.
Förslaget N:o 19 blef af R. o. Ad. ålerremitteradt.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utskts den ao sistl. Mars på bor¬
det lagda mern. Wto 41» i anledning af RiksStåndens olika
beslut angtde tullbevillningen.
R. o. Ad. beslöt att detta mål skulle punktvis pröfvas.
TJtskts yttrande om behandlingen afde frågor,
hvaruti något of RiksStånden beslutat införsels-
eller u t f ö r s e I s f ö r b 11 d.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Såsom re¬
servant mot Utsk:s betänk., har jag haft tillfälle att yttra
den åsigt, att Utsk. icke bort föreslå voterts-proposcr uti
frågor rör.'de förbud. Det skulle således måhända å min si¬
da varit tillräckligt, alt på grund af de skäl, jag i reserva¬
tionen anfört, anhålla örn Ståndets ogillande af denna
pmnkt; men dels den omständigheten, att min reserva¬
tion i brådskan nedskrefs och derföre icke blifvit så full¬
ständig, sorn jag önskat, och dels den allmännare upp¬
märksamhet, som denna fråga ådragit sig, gör det lill
en pligt för de ledamöter, som tillhört minoriteten, alt
gifva fullständiga skäl för deras åsigler, och derföre har jag
ansett mig skyldig att fullständigt utveckla desamma. Vid
denna såsom vid öfriga frågor måste man öfverväga hvad
som är K. M:s rättighet och hvad som är R. St:s rättighet
colleclivt, äfvensom den rättighet hvart och ett särskildt
Stånd kan hafva att göra sina åsigler gällande. K. M:s rät¬
tighet att slutligen afgöra frågor beror derpå, huruvida de
192
Den 5 April f. m.
äro af ekonomisk beskaffenhet eller icke, d. v. s. K. M:s
uteslutande rättighet, så att R. St. blott hafva önsknings-
rätt. Om man helt och hållet utesluter frågan om be-
villningen och blott betraktar sjelfva förbudsprincipen,
— jag lill och med går så långt i uteslutande af be-
villningen , att man föreställer sig att inga tu I la fg i fler
finnas, — så är det obestridligt, att frågan huruvida, en
vara får in- eller utföras, tillhör Rikets allmänna hus¬
hållning och således är af ekonomisk beskaffenhet och
enligt 8g §:n Reg.F:n kan af K. M. ensam afgöras. Utsk.
har jemväl erkänt, alt K. M:s rättighet i delta fall är all¬
deles obestridlig, och Utsk. har galt ännu längre, då Utsk.
tillerkänt K. M. rättighet att nedsätta tull. Jag har för
min del icke heller i den delen kunnat gilla Utskts åsigt.
Den grundar sig på föreskriften uti 6o §:n Reg.Frn, som
säger, ali allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffen¬
het som helst, icke må utan R. St:s samtycke kunna för¬
höjas, stora sjötullen å inkommande och utgående spanmål
allena undantagen; men då man icke får antaga, att allt
hvad som icke är förbjudet skall vara tillåtlig!, och en så¬
dan K. M:s rättighet att nedsätta tullen tyckes vara stridan¬
de mot så väl 5y, som 6i §§:na Reg.F:n, hvilka stadga,
att alla bevillningsafgifter skola utgå till slutet af det år,
då R. St. bestämma en ny bevillning; så synes mig Utsk.
hafva i detta fall gått så långt det möjligen kunnat, att
tillerkänna K. M. rättighet i denna fråga. Della har vis¬
serligen mindre inflytande på frågans behandlingssätt; men
jag har velat fästa uppmärksamhet derpå, för att fullkom¬
ligen kunna bevisa det ogrundade och obefogade i alla de
tillmålen och insinuationer mot Utsk:s majoritet, som blifvit
gjorda utaf en fraction af tidningspressen äfvensom af en¬
skilda personer. Hufvudsaken är nu, alt Utsk. erkänt hvad
jag anser vara obestridligt, nemi. att sjelfva förbudsfrågan,
enstaka betraktad, är ekonomisk. Hade denna frågan från
början blifvit riktigt behandlad, så hade detta blifvit ännu
mera framstående. Sedan man erkänt K. M:s rättighet så
väl alt belägga med förbud, som att borttaga förbud och
att nedsätta tull, så åtföljdes det utaf en pligt af R. St.,
att i alla händelser bestämma eventuel lull. Hela tulltaxan
skulle således hafva uppgjorts med utsättande af den tull,
som R. St. på hvarje artikel önskade, för den händelse
artikeln icke af K. M. förbjöds, och slutligen innehållit ett
tillstyrkande, alt R. St. måtte hos K. M. i underd. anhål¬
la, det K. M. täcktes förbjuda vissa varors in- eller utför¬
sel. I sådant fall hade bevillningsfrågan och den ekonomi¬
ska frågan varit fullkomligen åtskiljda och icke gifvit anled¬
ning till så mångå svårigheter, som nu inträffat. Sedan
man nu stadgat sin öfvertygelse derom, alt sjelfva förbuds¬
principen är af ekonomisk beskaffenhet, så återstår del att
visa
Den 5 April f. ra.
visa hvaruti R. St.'s ratt uti den delen består, äfvensom
hvarje särskildt Stånds rättighet att göra sina åsigter gäl¬
lande. Uti ekonomiska frågor hafva R. St. ingen annan
rättighet än att önskningsvis framställa sina beslut hos K.
M.; men genom den inblandning, som äfven jag erkänner
hafva förefallit, af bevillningsmål med ekonomiska mål, hafva
R. St. i allmänhet för hvarje fråga en dubbel pligt, nemi.
den att åsätta en tull och att tillse huruvida R. St. önska
att K. M. måtte förbjuda eller tillåta varans införsel. Hu¬
ru nu ett sådant R. St:s beslut skall åstadkommas, beror
utaf hvarje Stånds rättighet att i den delen göra sin åsigt
gällande. 34 §:n 2 mom. Riksd.Ordn. säger, att sjelfva
ämnets beskaffenhet efter grundlagen, men icke den hvarje
särskildt Utsk. i allmänhet uppdragna befattning, bestämmer
huruledes ett mål i enlighet med R. St:s deröfver tillhöriga
beslutanderätt bör afgöras. Då frågan nu är af ekonomisk
natur, tyckes det vara tydligt, att den skall afgöras på sätt
75 §:n föreskrifver ang:de ekonomiska frågor; men, säger
man, om ett Stånd beslutar att för dess del anhålla om en
varas förbjudande, så har delta Stånd i och med detsamma
undandragit sig bevillning, och enligt 71 §:n Reg.F:n skola
då R. St. äga rättighet att derom votera i förstärkt Stats-
Utsk. På samma sätt skulle, 0111 ett Stånd åtagit sig be¬
villning genom att åsätta tull, detta Stund äga rättighet
att få denna tullafgift underkastad pröfning. Uti min re¬
servation har jag sökt ådagalägga, att åstundan af förbud
alldeles icke innebär undantagande från bevillning. R. St.
hafva visserligen ett medel, men efter min åsigt ett grund¬
lagsvidrigt medel i sina händer, att söka göra sina åsigter
om förbud gällande, nemi. det, att R. St. å sådana artiklar,
som fordra förbudsskydd, icke sätta någon eventuel tull; ty
då måste man antaga, att K. M., äfven om Han önskade
tillåta varans införande, likväl hellre förbjuder dess införan¬
de än han underkastar näringarna den våda, som kunde
uppkomma deraf, att varan inkomme tullfritt. Det är så¬
ledes det enda sättet hvarpå R. St. kunna undandraga sig
bevillningen i delta fall; ty sjelfva önskan af förbud inne¬
fattar icke nödvändigheten att godkänna denna önskan. Se¬
dan R. St. erkänt K. M:s rättighet att nedsätta tull och
derigenom inskränkt deras rättighet till ett bestämmande af
maximibelopp af eventuella lullafgifter, få tyckes det vara
klart, att när R. St. i alla händelser få afgöra om de even¬
tuella lullafgiflerna, så har hvarje Stånd fått rättighet att
votera om det enda, hvarom R. St. hafva rättighet att beslu¬
ta. Denna rättighet att votera om eventuella lullafgifter å-
terstår visserligen för hvarje Stånd, äfven då 3:ne Stånd
beslutat att varan skall förbjudas. Om jag antager att de
öfriga 3:ne Stånden förbjudit en varas införsel, och R. o.
23 H. a5
194
Den 5 April f. m.
Ad. beslutar att densamma bör vara till införsel tillåten,
så komma R. St., enligt min åsigt, att hos K. M. anhålla,
det varan måtte till införsel förbjudas; men såvida de öf¬
riga 3 Stånden fullgöra sin pligt, och jag kan icke förut¬
sätta annat, samt å den varan sätla en eventuel tull, så må¬
ste, ifall den af de öfriga Stånden bestämda eventuella tul¬
len skiljer sig ifrån den R. o. Ad. antagit, votering ske i
förstärkt StatsUtsk. om den eventuella tull, hvarmed varan
skall beläggas, i den händelse K. M. underkänner R. Sits
åsigt om förbud å varan. Derigenom att denna fråga be¬
traktas enligt sin natur såsom ekonomisk, kan jag således
icke finna, att R. St. frånkänna sig någon rättighet, då de
få tillgodonjuta ali den rätt, de kunna önska enligt 71 §:n
Reg.Fm. På dessa skäl anhåller jag att Ståndet måtte af¬
stå Utsk:s yttrande i denna punkt och bestämma, att de
voter:s-propos:r, som blifvit uppställda i frågan om förbud,
måtte förfalla, samt Utsk. uppdragas att i särskildt betänk,
redogöra för huru med dessa frågor sig förhåller; antingen
de äro genom R. Sits beslut afgjorda, eller nya voter:s-pro-
postr kunna blifva af nöden.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Utsk:s tillstyrkande alt
förbudsfrågan skall undergå votering i förstärkta StatsUtsk.
har blifvit bittert klandradt på många håll. Då jag varit
en bland dem, hvilka bidragit till detta resultat, så anser
jag mig skyldig att redogöra för den åsigt, som ledt mig
och Utskts majoritet till det beslut, hvari Utsk. stannat.
All motbevisning har egentligen concentrerat sig derpå, att
då Utsk. har medgifvit K. M. rättighet att borttaga förbud,
så skulle frågan vara af ekonomisk beskalfenhet, och då den
vore af ekonomisk natur, så vore den också afgjord genom
3 Stånds beslut. Detta låter visserligen rikligt, men torde
genom jemförelse med likartade fall, som icke äro under¬
kastade någon tvist, bäst kunna utredas. Jag går lika långt
som Utsk.; ja, jag går ännu längre. Jag rnedgifver K. M.
icke allenast rättighet att borttaga förbud; jag rnedgifver R. M.
rättighet alt äfven borttaga tullen. Efter 60 §:n Reg.Ftn har han
makt att nedsätta tullafgifter; men alt nedsätta tullafgifter, då
ingen gräns för nedsättningen är bestämd, måste kunna ske ända
till noll, d, v. s. att helt och hållet borttaga dem. Nu lä¬
rer dock ingen kunna neka, att R. St. äga rättighet att uti
dess förstärkta StatsUtsk. i sista instansen votera öfver tull¬
afgifter, ehuru K. M., såsom jag nämnt, kan hell och hållet
borttaga dem. Hvarföre anser roan det då vara mera hin¬
der att votera i förbudsfrågan, derföre att K. M. kan bort¬
taga förbudet, än i fråga om tullafgifter, då K. M. äfven
kan borttaga dem? För min del finner jag icke skäl dertill.
Vidare anhåller jag att få fästa det Höglofl. Ståndets upp¬
märksamhet derpå, att Svenska folkets rättighet att sig sjelf
beskatta icke inskränker sig blott lill bestämmande af skatte¬
Dc n 5 April f. ra.
bidragets belopp, utan äfven afser sättet, hvarpå dessa skat¬
tebidrag skola utgå. Nå väl. Då någon olikhet förekom¬
mer lili dessa grunder för bevillningens utgörande, så äger
det Stånd, som ej vill afslå från sin mening, alt, enligt 71
§:n Reg.F:n, få densamma pröfvad uti förstärkt Utsk. Ar
det icke en grund för tullbevillningens utgörande att icke
vilja medgifva några afgifter för vissa artiklar, eller alt vilja
medgifva dem? Så visst man kan förutsätta att det inver¬
kar på tullbevillningen, lika visst utgör det äfven en bland
grunderna för denna bevillnings utgörande. Man bar väl
sagt, att ett sådant vidhållande af förbud vore icke det¬
samma som att undandraga sig denna bevillning, och att
borttagande af förbud icke vore åtagande af denna bevill¬
ning. Det är denna sats, från hvilken den siste värde ta¬
laren utgått, och lian bar sagt, att skälet vore det, alt R.
St. blott äga önskningsrätt; men jag ber att få fästa hans
så väl som Husets öfrige medlemmars uppmärksamhet derpå,
att det gifves ett mellanting emellan att blott framställa en
önskan och att besluta oafhängigt af K. M:s höga afgöran¬
de rätt, och det är då R. St. för sin del besluta. Likasom
R. St. för sin del besluta dessa tullafgifter, likaså besluta
R. St. för sin del förbud. Att detta icke är någonting nytt
utan vid föregående riksdagar varit erkändt uti K. skrifvel-
ser, derom kunna 1810 års riksdagshandlingar öfvertyga;
men oaktadt det är min öfvertygelse, att Utsk. förfarit rik¬
tigt, och att alla vinkar derom, att Utsk. visat en dragning
att förnärma konungamaktens rätt, äro obefogade, så och
då 3 Stånd underkänt beslutet, och frågan således med R.
St:s rätt är afgjord, skall jag icke drifva saken så långt
som våra former medgifva, hvartill jag annars ansett mig
förbunden, utan skall jag, sedan jag nu till prot. anfört
min åsigt af saken, åtnöja mig med en reservation mot hvad
Ståndet troligen kommer att besluta.
Hr Eden hjelm, Gillis: Jag får förena mig uti
hvad Gr. Hamilton, icke blott uti sin reservation, utan äf¬
ven nu muntligen anfört, desto hellre, som jag i Utsk. var
en ibland dem, hvilka på det högsta bestridde frågans af¬
görande i förstärkta StatsUtsk., såsom i min tanke tydligen
stridande mot bestämda föreskrifter uti vår gällande grund¬
lag. Jag vill icke uppehålla R. o. Ad. med något vidlyf¬
tigt yttrande härom, utan blott förena mig med Gr. Ha¬
milton uti anhållan, alt R. o. Ad. behagade meddela af-
slag i denna punkt.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då denna fråga, genom
de öfriga Ståndens beslut, redan är afgjord och har förfallit,
anser jag mig böra inskränka mitt yttrande till att endast i
korthet framställa de skäl, som förmått mig att inom Utsk.
böra till majoriteten och att bidraga till del fattade beslu¬
tet, hvilket varit föremål för så mycket klander. Det är
Den 5 April f. m.
egentligen den sistnämnda omständigheten, som gör det till
en nödvändighet för dem, hvilka deltagit i Ulsk:s beslut, att
framhålla sina skäl dertill, för att ådagalägga, huruvida man
verkligen gjort sig lill klandret skyldig eller icke. Då jag,
lika roed Hr Gr. Hamilton, anser hufvudfrågan vara den,
huruvida de mål, sona enl. Utsk:s beslut skulle undergå vo¬
tering i förstärkta StatsUtsk., äro af ekonomisk eller af
hevillningsnatur, så är det egentligen i detta hänseende jag
anhåller att få framlägga de skäl, hvilka för mig gjort sig
gällande. 8g §:n Reg.Fm bestämmer hvilka mål höra till Ri¬
kets allmänna hushållning och i följd deraf höra af Ekon.-
Utsk. handläggas; likasom 34 §:•> i morn. Riksd.Ordn. när¬
mare visar, hvilka mål som skola anses hörande till denna
cathegori och således äro af administrativ egenskap eller
utgöra öhskningsmål. Här finnas visserligen icke specielt
uppräknade alla de mål som dithora, men der förekommer
också ingenting som antyder, att tullafgiftsbestämmelser böra
dit hänföras. Man kan val säga, alt frågan om förbud rör
allmänna hushållningen; men man kan med lika skäl säga,
att frågan om den högsta tullafgiften, som medför samma
verkan som förbud eller är ett indirect förbud, äfven rör
Rikets allmänna hushållning; man kan deremot icke hän¬
föra frågan om tullafgifter till de ärenden, som i önsknings-
väg behandlas eller som handlägges af Ekon.Utsk., utan
mäste den bero af Bevilln.Utskis tillgöranden, såsom ett
beskattningsmål, emedan 6o §:n Reg.Fm tydligen bestämmer,
att alia frågor, som röra tullbevillningen, höra till Bevilln.-
Utsk:s handläggning och äro béskallningsfrågor. Då nu icke
i grundlagen finnes bestämdt hvart frågor om förbud höra,
men dessa frågor komma i oskiljaktigt sammanhang eller
jemförelse med tulltaxeafgifter; så finner jag fullkomligt
conseqvent att frågan om förbud måste anses slå i den när¬
maste beröring med, om icke räknas till be vi 11 n. ärenden.
Kär ett eller flera Stånd åtaga sig tull bevil 1 ning i afseende
på en vara, hvarå andra Stånd besluta in- eller ulförsels-
lörbud, så. blir frågan af den art, att den ingredierar i be¬
skattningen och i beräkningen af dess belopp. På denna
grund måste frågor om förbud röra eller stå i samband med
dem om beskattningen, helst 5g och 6o §§:ne Reg.Fm utvisa,
att tullbevillningen är ett beskattningsärende. Betraktar jag
åter yå §:n Riksd.Ordn., så ser jag der stadgadt, att alla
ärenden, hvilka icke angå grundlags stiftande, upphäfvande,
förändring eller förklaring, hvartill fordras alla RiksStms
sammanstämmande beslut jemte Konungens sanction, afgöras
genom 3 Stånds uttryckta mening jemte Konungens sam¬
tycke,' med undantag af de mål, hvarom i Reg.Fins 66, 6g,
70, 71 och 72 §§ särskildt förordnadt är. Men till de mål,
som afbandlas i 70 §:n RegFtn, d. v. s. alla frågor angtde
den blifvande bevillningens fördelning, hör onekligen tull-
beskattningen äfven, ty bevillningen kan icke fördelas, förr
Den 5 April f. m.
*07
än man beräknat till hvad belopp tullbeskattningen bör
anses uppgå. Således måste alla frågor om tullafgifter höra
till dem, hvarom i 70 §:n Reg.Ftn särskildt förordnadt är.
Huru med dessa frågor skall förhållas, vid yppad skiljaktig¬
het emellan RiksSttn, bestämmer åter 71 §:n i samma grund¬
lag. De skola nemi. gå till förstärkt StatsUtsk., då ett
Stånd vidblifver sin yttrade mening. Det ur af dessa skäl,
hvilka jag hemtat från grundlagarna, som jag voterat för det
beslut, att frågan örn tullafgift eller förbud borde gå till
förstärkta StatsUtsk.; och jag tror mig således hafva visat,
att om jag äfven möjligen haft orätt uti min slutledning,
så har jag åtminstone icke sökt att kringgå grundlagen,
ulan tvertom velat framleta dess föreskrifter, för att kunna
följa dem. En annan beskyllning af ganska ömtålig art
har blifvit Ulsk. gjord; den nemi. att, genom dess förfa¬
rande, hafva sökt intränga på konungamagtens gebit. Här¬
af hemtar jag anledn. att fasta det Högl. Ståndets uppmärk¬
samhet uppå de stadgandén i grundlagen, som i detta afse¬
ende kunna vägleda omdömet. 60 §:n Reg.Fm stadgar, att,
med undantag af stora sjötullen å inkommande och utgående
spanmål, allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffen¬
het som helst, ej må, utan R. Sirs samtycke, af K. M. för¬
höjas, och deraf har man dragit den slutsats, att K. M. der¬
emot må äga rättighet att nedsätta tullafgifterna samt att
åsätta eller borttaga förbud, emedan sådant i denna § icke
ar förbjudet. — R. St. hafva jemväl vid föregående riksda¬
gar, vid tulltaxeförslagets öfverlemnande, tillerkänt K. M.
en sådan rättighet. Huruvida det varit rätt eller icke lemnar
jag derhän; likväl måste jag yttra den mening, att, om K.
3VI. enl. grundlagen har denna rättighet, så behöfva icke R.
St. gifva K. M. densamma; och har K. M. icke enl. grund¬
lagen en sådan rättighet, så tillkommer det icke R. St. att,
annorlunda än i grundlagsenlig ordning, tillerkänna Konun¬
gen den. Jag för min del har antagit, att Konungen enl.
grundlagen äger denna rättighet. Gr. Hamilton har väl
ganska riktigt anfört, alt man mot denna åsigt, hvad ned¬
sättning af tullen angår, kunde uti 61 §:nafReg.F:n finna ett
skäl, enär denna § innehåller, att alla de afgifter, som R.
St., under de i 60 §:n nämnda titlar, beviljat, skola utgöras
intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillnin-
gen af R. St. fastställd blifver; men man har i allmänhet,
och icke utan skäl, vid jemförelse emellan 60 och 61 §§:na,
antagit att tullafgifterne icke äro inbegripne bland de af¬
gifter 61 §:n åsyftar, och således har man äfven antagit att
K. M. har rättighet att nedsätta de förra. — Utsk. har
gjort detsamma, då det förklarat sig anse Konungen så väl
äga en sådan rättighet, som äfven böra den oförkränkt bi¬
behålla. Genom tull- och förbudsfrågors dragande under
votering i förstärkta StatsUtsk. kränkes så mycket mindre
denna K. M:s höga rätt, som K. M. icke hittills varit för¬
Den 5 April f. m.
hindrad att, då öfver Ståndens olika beslut om tullafgifter
blifvit voteradt i förstärkt StalsUtsk., enligt den K. M. till¬
erkända rättigheten, nedsätta den genom en sådan votering
fastställda tullafgiften; och lika så litet beröfvas K. M. nå¬
gon del af Dess höga rätt derigenom, att frågan om förbud
eller tull underkastas votering i förstärkta StalsUtsk. ,
emedan K. M., oberoende af voteringens resultat, kan bi¬
behålla, borttaga eller åsätta förbud. Att grundlagarnes
föreskrifter i dessa hänseenden äro så obestämda, är emed¬
lertid en stor bristfällighet, emedan man, med skäl
å ömse sidor, leder sig till helt olika slutsatser. Då
jag nu framställt mina skäl, öfverlemna!’ jag åt R. o. Ad.
att bedomina, huruvida de kunna anses sakna all grund,
eller om de äga något stöd i grundlagens bokstaf och
uti sammanhanget emellan dess särskilda föreskrifter. Åt¬
minstone hoppas jag, att detta Stånd icke skall dom¬
ina oss, som deltagit i Utsk:s beslut, såsom de, hvilka skulle
Lafva haft för afsigt att upphäfva grundlagens föreskrifter,
med åsidosättande af aktningen för dess bud, eller att in¬
tränga på området af konungamaktens prerogativer. Dessa,
lindrigast sagdt, omilda och obetänkta omdömen, hvilka
blifvit fällda om Utskts majoritet, men isynnerhet om en¬
skilda dess ledamöter, hafva uppfordrat mig till afgifvande
af denna förklaring. Jag har i första ögonblicket funnit
mig sårad af dylika omdömen; men i det lugna medvetan¬
det af deras orättvisa och af rena egna afsigter äger jag det
värn mot klandret, som den saknar, hvilken ej följt sin öf¬
vertygelse; och jag gör mig förvissad, att en på skäl grun¬
dad öfvertygelse skall respecteras af alla, som taga och gifva
skäl och icke söka andras motiver uti orena eller mindre
goda afsigter. Gr. Hamilton har, så väl inom Utsk.
som här, yttrat motsatt åsigt emot Utskts majoritets. Med
sann aktning för Hr Grefvens tänkesätt och insigter och för
den hofsamhet, hvarmed Hr Grefven utfört sin vederläggning
af Utskts beslut i den nu afhandlade frågan, anhåller jag
dock fa förklara, att, ehuru Hr Grefvens anförda skäl till
en stor del äro ovedersägligen rikliga, de likväl icke till
alla delar varit för mig öfvertygande. Uti någon ytterli¬
gare discussion af ämnet bör jag icke ingå, enär hufvudsa-
ken redan är afgjord. Jag inskränker mig blott till ytt¬
rande af den önskan, alt en hvar måtte följa Hr Grefvens
lofvärda exempel uti sältet att framställa och vederlägga
skiljaktiga åsigter, och att, med egna rena och aktningsvärda
motiver, lemna rättvisa äfven åt andras.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Fullkomligen instämman¬
de uti de åsigter, som Gr. Hamilton framställt, an¬
håller jag för öfrigt, att såsom min tanke få upptaga den
utaf Hr Prosten Nibelius afgifna reservationen, hvilken lyder
sålunda: ”Emot Bevilln.Utsk:s med en enda rösts pluralitet
vidtagna beslut, att RiksStåndens olika meningar, huruvida
Den 5 April f. ra.
*99
förbud för en varas in- eller utförsel må äga rum eller ej,
böra underkastas omröstning i förstärkt StatsUtsk., reserve¬
rar jag mig. Alt frågan, om en varuartikel må till Riket få
införas eller derifrån utföras, hörer till Rikets allmänna hus¬
hållning eller Rikets allmänna styrelse, och att Konungen
således, enl. 89 §:n Reg.F:n, äger att derom allena besluta,
lärer vara obestridligt.”
Också medgifves det uttryckligen i motiven för det af
Utsk. fattade beslutet, att det på K. M. allena beror att af¬
göra, om en vara må till in- eller utförsel vara förbjuden
eller ej. Då delta är medgifvet, måste det äfven medgifvas,
att fiagan icke är af beskattnings- eller bevillningsnatur, ty
bevillnings- eller beskattningsfrågor afgöras, enligt 57 §.n Reg.
F:n af R. St. allena. Häraf torde det äfven vara klart,
att denna ekonomiska fråga ej bör underkastas omröstning
af förstärkt StatsUtsk.; ty grundlagens så väl ordalydelse
som andemening antyder, att endast sådana frågor, öfver
hvilka Ständerne allena hafva att besluta, kunna blifva fö¬
remål för omröstning i sistnämnda Utsk. I motiven för
Utskts beslut lägges en synnerlig vigt derpå, alt Ständerne,
genom sitt bifall till 1 punkten af de uti Utsk:s utlåt. N:o
3o förekommande allmänna anmärkntr, medgifvit, att Iie-
villn.Utsk. må ensamt handlägga frågan om förbud för nå¬
gon varas in- eller utförsel må äga rum eller ej, genom
hvilket medgifvande Utsk. förmenar, att Ständerne redan
erkänt frågan vara af bevillningsnatur. Riksd.Ordms 34 §
2 mom. stadgar dock uttryckligen, ”alt sjelfva ämnets be¬
skaffenhet efter grundlagen, men icke den hvarje särskildt
Utsk. i allmänhet uppdragna befattning skall bestämma, hu¬
ruledes ett mål, i enlighet med den R. St. deröfver tillhö¬
riga beslutande rätt, bör afgöras.” Att de nu församlade
Ständerne deremot redan erkänt Konungens rättighet att
häröfver allena besluta, och att frågan således är af ekono¬
misk beskaffenhet, bevisas deraf, att 3:ne RiksStånd, nemi.
R. o. Ad. samt Preste- och Bonde-St:n, beslutat, att äfven
för de varuartiklar, för hvilka förbud blifvit af Ständerna
föreslagna, tullafgifter borde eventuelt bestämmas, för den
händelse nemi., att K. M. skulle finna för godt att för en
eller flera af ifrågavar. artiklar upphäfva förbuden. Slutligen
må det äfven anmärkas, att detta af Bevilln.Utsk. vidtagna,
eftei mitt omdöme, grundlagsvidriga beslut också är helt
och hållet stridande emot den praxis, sorn under de förra
riksdagarna gjort sig gällande. Jag anhåller att R. o. Ad.
måtte afslå betänk, i denna punkt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Denna fråga är af den säll¬
samma art, att jag tror, det man med lika mycket skäl kan
argumentera från begge sidor och komma lill resultat temme¬
ligen motsatta hvarandra, utan att på det hela hafva gått
emot grundlagens föreskrift. Det består således blott i de
olika begrepp man kan göra sig om det naturliga och rätta
200
Den 5 April f. ra.
sättet för frågans behandling, huru man med sin röst bör
afgöra densamma. Jag har här hört a:ne opinioner, stridande
emot hvarandra, och finnér på begge sidor skäl vara an¬
förda, som jag icke tilltror mig att jäfva; dock får jag för¬
klara, alt jag håller före att, ehuru Bevilln.Utsk. må anse
sin rätt vara, att ensamt afgöra ett ekonomiskt ämne i sam¬
manhang med tullbevillningen, den skilnad dock bör iakt¬
tagas, att frågan om förbudssysteme, i händelse votering der¬
om kommer alt anställas, icke bör slitas i förstärkt Stats-
Utsk. utan i förstärkt Bevilln.Utsk. Men att, såsom Utsk.
synes antyda, göra frågan hestämdt till en slatsreglerings-
fråga eller en bevillningsfråga, sådan som beror af förstärkta
StatsUtskrs omröstning, anser jag högst betänkligt och orätt
i många hänseenden; ehuru, som jag säger, visserligen för
den motsatta åsigten ganska talande skäl förefinnas. Jag in¬
skränker mitt yttrande till hvad jag nu haft äran anföra,
viljande blott fästa det Höglofl. Bevilln.Utskts ledamöters
uppmärksamhet derpå, alt förstärkt Bevilln.Utsk. bör kunna
äga rum i vissa frågor, i händelse de böra slitas genom vo¬
tering, som deremot uti sådana frågor icke bör äga rum uti
förstärkt Statsutskott.
Gr. Frölich, David: Jag kan icke instämma med
Gr. Horn deruti, hvarken alt denna eller någon annan
fråga är eller kan vara af den beskaffenhet, att den i en¬
lighet med grundlagen kan afgöras både mot och med. Jag
tror att i den mån man gör sig noga reda för grundlagen,
måste man komma till en af conclusionerna, nemi. antingen
att den ena eller den andra sidan har rätt eller orätt. Jag
kan således alldeles icke med stillatigande höra den sats
Gr. Horn framställt, och som möjligtvis vid andra tillfällen
kunde tillämpas, nemi. att man kan anse frågan vara af be¬
skaffenhet, att man med stöd af grundlagen kan handla just
som man behagar. Deremot vill jag medgifva, att frågan
är af den olyckliga metafysiska art, att derom kan tvistas
mycket emellan dem, som dels bjuda skäl och icke få dem
afhörda, samt dem, som hvarken bjuda skäl eller bevis till
grund för sina beslut. Jag var icke uppe från början af
discussionen och kan således icke fälla något bestämdt om¬
döme i anledn. af Gr. Hamiltons muntliga föredrag; men
det lärer icke kunna innefatta något annat, än en utveck¬
ling af hans reservation, hvilken jag läst. Jag måste be¬
känna, att jag icke funnit mig öfvertygad af hans framställ¬
ning ; deremot finner jag mig öfvertygad utaf de skäl, sora
tvänne ledamöter, nemi. Hr Gripenstedt och Hr Prytz, icke
allenast klart utan äfven fullständigt utvecklat. Dock med-
gifver jag att denna fråga, i allmänhet betraktad (och jag
anhåller alt Huset icke måtte förblanda den distinction jag
går att göra med den utaf Gr. Horn, som jag sökt ve¬
derlägga), kan anses vara så beskaffad, alt del icke stort lö¬
nar
#
Den 5 A p r i I f. m.
20 1
nar mödan att derom tvista på 4 kamrar utan ali praktiskt
afgöra densamma. Den har blifvit praktiskt afgjord genom
3:ne Stånds yttrade opinion'i olikhet med min; oell orsaken,
hvarför jag begärt ordet, är blott den att få till prot. för¬
klara, alt min opinion icke är sådan som de 3:ne Ståndens
oell icke sådan som jag förmodar att opinionen blifver inom
detta Stund, utan sådan, som de 2:ne af mig åberopade le¬
da mö ter ne ådagalagt deras vara; dertill jag blott vill til¬
lägga ett skäl, nemi. alt den till K. M. vid flera riksdagar
öfverlernnade rättigheten att nedsätta tullafgifter har äfven
jag ansett vara en nödig åtgärd i dessa frågor; men alt der¬
af icke följer, hvarken att en sådan åtgärd har stödt sig på
grundlagen, ännu mindre att Konungen derigenom fått nå¬
gon grundlagsenlig rätt, med hvilken man nu kan argumen¬
tera mot motsatsen. Denna åtgärd, äfven om den slödde
sig på ett uttryckligt lagbud, vore till sin natur icke annat
än ett undantag från den generella regeln, att II. St. äga
att beskatta sig sjelfva, hvilken grundsats uti bevillniiigsmåt
är ännu strängare än tili statsregleringsärenden, emedan uti
de förra ett RiksStånd kan göra ett motstånd, som uti stats-
l-egleringsFrågor endast af 2tne Stånd kan åstadkommas. Då
man anser, att den rättighet alt nedsätta tullafgifter, som
blifvit K. M. tillerkänd, blott är elt undantag ifrån R. St:s
nyssnämnda rättighet, och då man erinrar sig att alla un¬
dantag endast måste gälla såsom undantag och icke kunna
få utsträckas till generella reglor; så begriper jag icke huru
man derifrån kan leda sig till någon slutsats motsatt R. St:s
beskattningsrätt. Som sagdt är: frågan är redan praktiskt
afgjord. Jag gissar alt den blir så äfven här. Jag har
blott velat för framtiden, då en sådan fråga kan komma alt
disculeras under en annan representationsform, då endast
skäl och motskäl skola gälla, reservera min mening.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., instämde till alla
delar med Gr. Frölich.
Frih. Boye, Ludv.: Gr. Hamilton har visserligen
framställt åtskilliga för mig ganska öfvertygande skäl för
den conclusion, hvartill han kommit; men jag begär alt
dertill få lägga ett, sorn för mig ensamt är afgörande, och
det hemtar jag från grundlagens egen talio legis; men in¬
nan jag framställer det, ber jag att få skilja frågorna åt.
Vore frågan ingen annan än den, huruvida R. St. må äga
rättighet att, genom förstärkt Utsk. (hvilketdera som helst),
definitivt afgöra en eventuel tullbeslämmelse; då skulle jag
säga: man har rätt. Men då Utsk. inom detta stadgande
äfven inryckt sjelfva principfrågan, huruvida bestämmandet
af förbud tillhör Konungen ensamt, såsom en ekonomisk
fråga, hvarom hvarken Bevilln.- eller StatsUtsk. ager att
med afgörande rätt votera; då får jag begära ett återgående
23 II. 26
202
Den 5 April f. m.
till orsaken, hvarför den ekonomiska lagstiftningen är lem-
nad ensamt i Konungens händer, ett återgående till grund¬
lagens egen ralio legis. Orsaken hvarför den ekonomiska
lagstiftningen är lemnad i Konungens händer är den, att
under de fem år, som förflyta emellan riksdagarna, så¬
dana omständigheter kunna inträffa, hvilka påkalla förän¬
dring uti ekonomiska lagbud, utan afvaklan på R. St:s sam¬
mankomst. Uti tull-lagstiftningen är förbudssystemet af
denna beskaffenhet, och det är orsaken hvailör frågan om
förbud beror på K. M:s pröfning. Ku frågar jag, i hän¬
delse denna grundsats är oemotsägligen sann, huru man ett
enda ögonblick kan finna tvifvelaktigt huruvida förbuds-
prjncipen är oberoende af förstärkta Utskrs voteringar. Må
det tillåtas mig, med all aktning för de värda talare, som
yttrat sig, erinra om den besynnerliga contradictionen, alt
vilja tillerkänna R. St. rättighet att i denna fråga vilja vo¬
tera med någon påföljd, och ändock suga att frågan an¬
kommer på K. M:s afgörande. Ämnet måste antingen vara
ett ekonomimål eller icke vara det. Är det ett ekonomi¬
mål; huru kunna då R. St. göra annat än framställa en
underd. önskan 2 Denna öfvertygelse bos mig, återgående till
sjelfva orsaken, hvarför den ekonomiska lagstiftningen är
lemnad åt Konungen, är så grundad, att jag förmodar det
Hr Frih. o. Landtm, icke ens anser sig kunna laglikmätigt
meddela propos. till bifall å betänk, i denna del. För min
del begär jag afslag derå.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: När Bevilln.Utsk.
i sitt betänk. N:o ai hade ansett sig berättrgadt att i
ett principbeslut uttrycka en oinskränkt handelsfrihet
och upphörande af allt förbud, stödjande sig derpå
att det vore Bevi!!n.Utsk:s åliggande att uppgöra de
allmänna grunderna för bevillningen; så tog jag mig frihe¬
ten att på detta rum protestera mot tillämpningen afen så¬
dan sats, och anade då hvad som inträffat, nemi. att bifall
dertill skulle leda oss in uti vidsträckta tvister. Jag trodde
då som nu, att den meningen, som aulydes i uttrycket
grunderna för allmänna bevillningen, icke har alt
skaffa med den ekonomiska anstalt, som rör tullfrihet eller
icke frihet, d. v. s. att prohibitivsystemets lif eller död icke
har att skaffa med de allmänna grunder, som gälla för be¬
villningen uttryckt i bevillningsförfattningen. Utsk., som i
formen varit ganska conseqvent, bar haft fullkomligt skäl
att procedera såsom det gjort, derföre att R. o. Ad. icke
fästat uppmärksamhet vid det betänk., som Bevilln.Utsk.
afgifvit under rubrik — ”Förslag till allmänna grunder för
bevillningens utgörande,” och dervid anmärkt frågan om för-
budssysteroets behandling såsom ett ekonomiskt ärende. Så¬
ledes har frågan fått det besynnerliga skick, att alla Stån¬
den sanctionerat den rubrik af bevillningsärende, sam blif¬
vit åt frågan gifven; men då jag en gång protesterat mot
Den 5 April f. m.
ao3
en sådan tillgörelse, så tiv det tnin rättighet att förbise hvad
sorn skelt och blott hålla mig vid saken, sådan den nu vi¬
sar sig I detta fall vill jag dock icke besvära med några
anniärknir. De äro tillräckligen uttryckta under discussio-
nen äfvensom lili Gr. Hamiltons och Prosten Nihelii re¬
servationer. Jemte det jag i minnet återkallar, att jag ge¬
nom min protest äger min talan öppen, anhåller jag blott
att få förena mig uti de grunder, på hvilka dessa reserva¬
tioner hvila, under förklaring i öfrigt, att jag, i öfverens¬
stämmelse med Hr Lefiens och Frih. Boyes yttrande, begär
afslag på denna del af betänkandet.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Tillhörande det Utsk.,
der denna fråga är behandlad, har jag anfört reservation
emot del fattade beslutet, ehuru jag icke blifvit ibland re-
servanlerne antecknad. Jag anser mig derföre skyldig att
tillkännagifva min opinion i denna sak. Men för att icke
upptaga 11. o. Ad:s lid, anhåller jag blott att få instämma
uti hvad Gr. Hamilton, så väl reservationsvis emot betänk.,
sorn ufven i dag muntligen, yttrat.
Ur Stuart, Carl Gustaf: Då BevilIn.Utsk:s närvar,
ledamöter hafva yttrat sin opinion i denna fråga, har jag
ansett mig äfven böra göra det, och jag får då förklara,
att jag instämmer uti det yttrande, som af Gr. Hamilton
blifvit afgifvet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher, upp¬
läste följande:
Denna fråga heror helt och hållet på huru den må an¬
ses vara af beskattningsnatur eller ej; och som jag uti
Utsk. tillhört majoriteten och ingalunda af de motskäl, sorn
derstädes blifvit anförda, kunnat rubbas ur den öfvertygel¬
se, att denna fråga helt och hållet är af beskattnings-natur,
och i följe deraf gillat likaväl ingressen som liufvudgrunden
till uppsättandet af det uti mern. N:o 41 uppfattade pro-
ject lill voter:s-propos:r, anser jag mig i korthet böra re¬
dogöra för de motiver, som föranledt mig till detta beslut.
Att ett eller två Stånds beslut, om en förut förbjuden
varas in- eller utförsel emot erlagd tull, innefattar ett åta¬
gande af bevillning, likasom att ett eller två Stånds stad¬
gande om förbud å en förut emot åsatt tullafgift tillåten
varas in- eller utförsel utvisar att delta eller dessa Stånd
vilja undandraga sig ifrån denna bevillnings erläggande, kan
väl ej nekas; och i följd deraf synes det mig klart, att den¬
na fråga, hvarom nu discuteras, måste blifva hänskjuten un¬
der rubriken beskattningsfrågor.
7:0 §:n Rtg.Fin ålägger Bevilln.Utsk. att opåmint vid
hvarje riksdag uppgifva de allmänna grunderna till den blif¬
vande bevillningen.
7r§:n Reg:F:n utvisar, huru förfaras skall, då skiljaktig¬
Den 5 April f. m.
het hos RiksSt:n om dessa grunder, m. m. uppstår; samt
uttrycker slutligen, att, då fre Stånd alsia hvad ett särskildt
Stånd yrkat, men delta Stånd ändock vid sin mening blif-
ver, eller stanna två Stånd emot två, frågan uti dessa fall
uti förstärkt StalsUtsk. afgöras skall.
Enligt 60 §:n Reg.F:n höra sjö- och landt-lullsafgif-
terne till de hevillningar, hvarmed statsverkets behof böra
fyllas. Och då dessa bevillningars uppkomst, utgörande och
derefter skeende intrad lill Staten hufvudsakligen bero på
förbudet eller tillåtelsen att mot tull få in- eller utföra
flera eller färre af de tili tnlltaxeförfattningen förekomman¬
de artiklar, emedan bevillningens belopp naturligen blifver
större, om flere artiklar blifva till in-eller utförsel förbjud¬
na, emot hvad den blefve om dessa artiklar emot tullafgif-
ter äro tillåtna , och resultatet af förbud eller tillåtelse i
delta fall inverkar på bevillningens hela belopp; måste väl
den nu under discussion varande frågan vara den egentli¬
ga hufvudgrunden till dessa bevillningars utgörande; och då
RiksSt:n uti denna fråga stannat uti de olika beslut, sora 71
§:n Reg.Ftn omförmäler, synes det mig klart att frågan om
dessa grunders afgörande enligt grundlagen skall slitas uti
förstärkt StatsUtsk., lika väl som frågan om grunderna till
alla öfriga uti 60 §:n Reg.Ftn omförmälda afgifters utgö¬
rande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om, på sätt Gr.
Hamilton föreslagit, R. o. Ad., med ogillande af Utskrs yt¬
trande om förbudsfrågornas behandling, samt de voter:s-pro-
postr Utsk. i följd deraf föreslagit, behagade förelägga Utsk.
att inkomma till Stånden med utredning af hvad i denna
del är, så vidt på R. St. beror, afgjordt, samt med förslag
till förändrade voter:s-propos.r, der sådana kunna vara af
nöden.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Hr Gripenstedt: Jag anhåller blott att, på grund
af hvad jag redan yttrat, få reservera mig mot det fattade
beslutet.
Hr Prytz: Likaledes får jag anhålla alt, på grund af
de skäl jag förut anfört, få reservera mig emot det beslut
R. o. Ad. nu fattat.
i och 2 punkterna af de speciella anmärknin¬
garna.
Utsk:s yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarna.
3 punkten af de speciella anmärkningarna.
Den 5 April f m.
Hr G ripensledt: Då detta är den första punkten,
der II. o. Ad:s beslut, såsom afvikande från de öfriga Stun¬
dens, skulle föranleda till votering i förstärkta SlatsUtsk.;
så får jag hemställa, om icke R. o. Ad., då ärendet icke är
af särdeles stor vigt, skulle, till vinnande af en skyndsam¬
mare behandling, kunna afstå från dess uttryckta önskan,
hvarigenom voter:s-propos:n komme att förfalla. På detta
sätt kan R. o. Ad. med sin röst minska antalet af de mån¬
ga votei:s-propos:na i detta betänk, med öfver 60 st.; och
som denna är den första, anhåller jag att R. o. Ad. i af¬
seende derå måtte afstå från sin mening.
Inbjudningen antogs, hvarigenom 1 voter:s-propos:n an¬
sågs komma att förfalla.
4 och 5 punkterna af de speciella anmärk¬
ningarna.
R. o. Ad. fann de i dessa punkter omförmälöa hugor
komma att förfalla,
6 punkten af de speciella anmärkningarna.
Hr Frih. o. Landtm, lat uppläsa en från Borgare-
Sl:s secreterare ankommen underrättelse, af innehåll, att 2
voter:s-propos:n af nämnda Stånd ansetts förfalla, då Stån¬
det frånträdt den särskilda mening, som förauledt samma
vo ter:s-pr oposition.
I anledning häraf fann äfven R. o. Ad. 2 voter:s-pro-
pos:n komma alt förfalla.
Utsk:s inbjudning till R. o. Ad. att frånträda
alla de beslut, hvarigenom Ståndet ensamt stad¬
gat borttagande af de utaf Utsk. föreslagna ut¬
förselsa fgifter.
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig böra fästa Ståndets
uppmärksamhet deruppå, att utom de af Utsk. i denna
punkt uppräknade voterts-propostr, vore det ännu en, nemi,
den 23i, hvarvid enahanda förhållande ägde rum.
Frih. Hamilton, Hugo: Den inbjudning, som Bevilln.-
Utsk. i denna punkt ställt lill R. o. Ad. att frångå samt¬
liga dess beslut rör:de borttagande af export-tullafgifter,
kan jag för min del icke understödja. R. o. Ad. har nu
uttalat en, efter min förmening, riklig och ganska vigtig
statsekonomisk princip, nemi. att det vore skadligt för in¬
hemska näringarna att bibehålla exporttullen, obeiäknadt
alt statsintraderna på det liela blifva mindre än de skulle
blifva, om exporttullen försvunne. De skäl man anfört för
exporttullens bibehållande, nemi. uppmuntran till råämnens
förädling inom landet samt att för landet nyttiga varor ic¬
ke måtte alltför lätt exporteras, vill jag visserligen icke
helt och hållet lill riktigheten bestrida; men då jag tror
ao6
Den 5 April f. m.
alt de uppvägas utaf de skäl och grunder, som för den mot¬
satta åsigten blifvit anförda, så kan jag icke tillstyrka att
11. o. Ad. från de uti sjelfva saken anförda orsakerna kan
hemta tillräcklig anledning att frångå sitt beslut. Men der¬
emot tror jag att R. o. Ad. är skyldigt MedStånden den be¬
sparing af tid, som man önskar åstadkomma vid voteringar¬
na i förstärkta SiatsUtsk., och att R. o. Ad. således borgå
de öfriga Ståndens önskan tili mötes så mycket sorn på R.
o. Ad. beror, enär de öfriga Stånden i detta fall hafva fö¬
regått med exempel. Jag skulle derföre tro, att, då 11. o.
Ad. står ensamt om dess beslut i aila dessa punkter, R. o.
Ad. utan mehn för saken kan medgifva, att samtliga dessa
voter:s-propos:r sammanslås under en enda, genom hvilken
förstärkta StatsUlsk. må äga att bestämma, huruvida ex¬
porttull bör vid alla dessa punkter borttagas och förfalla,
såsom skadlig att bibehålla eller ej. Jag vågar anhålla om
propos., huruvida II. o. Ad. instämmer i denna tanke, i
hvilken händelse betänk, i denna del måste till Bevilln.-
Utsk. återremitteras, på del en gemensam voterts-propos.
för alla dessa punkter må blifva uppgjord.
Frih. Leijonhufvud: Jag ber att få förena mig uti
första delen af Frih. Hamiltons yttrande. Jag för min del
respecterar hvarje MedStånds beslut; men jag tror att II.
o. Ad. icke bör så liknöjdt behandla vigtiga angelägenheter,
att det, efter att hafva antagit ett systeme, grundadt på fle¬
ra plenidagars sakrika debatter, skulle frångå delta systeme,
derföre att det icke passar in med ett tillfälligt tidsförhål¬
lande eller beqvämligheten för dagen. Det är efter min
öfvertygelse endast uti ett eller annat fall man bör frångå
sina beslut, såsom t. ex. då fråga är alt jemka ihop redae-
tionen; men icke bör man frångå beslut i sak, särdeles af
sådan beskaffenhet som det ifrågavar. Jag förbi ifver- således
vid den åsigt, att inbjudningen icke kan godkännas; men
deremot skulle jag tro, att, om de öfriga Stånden vilja ingå
på en sådan voterts-propos., som Frih. Hamilton uti sedna¬
re delen af sitt yttrande föreslagit, deruti läge en stor con-
seqvens, oberäknadt alt genom en sådan votering i massa
det äfventvret undvikes, att en del utaf dessa 5o a 6o vo-
ter:s-propos:r afgjordes lill exporttullens bibehållande och de
öfriga till densammas borttagande.
Hr Gripenstedt: Jag tior, i likhet med de 2!ne sisla
talarne, ali den generella inbjudningen icke kan antagas,
och jag skulle äfven önska, att, uti en samfälld votering öf¬
ver alla dessa punkter, den af 11. o. Ad. uttryckta princi¬
pen om exporttullens borttagande kunde afgöras; men då
redan i Stånd hafva punkt efter punkt granskat Utsk:s vo-
ter:s-propos:r, så torde man också vara nödsakad att förfara
på samma sätt. Då det är af stor vigt att veta huru det
kan gä med inbjudningarna, så hemställer jag, för att taga
D c n 5 April f. rn.
207
det säkra för det osäkra, om det icke vore bältre att före¬
taga hvarje punkt särskildt och afstå ifrån dem som tilo
af ringa betydelse, endast vidhållande dem som äro af stör¬
re vigt. Om de sorn vidhållas sedermera kunde samman¬
slås under en votering vore det väl; men i annat fall måste
man underkasta sig alt votera öfver hvar och en särskildt.
De komma troligen att utgöra något mer än 20 st.
Gr. Hamilton: Jag är förekommen af Hr Gripenstedt,
och anser lika med honom att inbjudningen icke bör anta¬
gas i sin helhet, lika litet som Ståndet bör afslå densamma
i sin helhet. Frih. Hamiltons förslag vore visserligen gan¬
ska nyttigt såsom ledande lill betydlig tidsbesparing; men
då PresleSt., och såsom jag äger anledn. alt förmoda, äf¬
ven Borgare- och BondeS't:n redan handlagt detta betänk.,
så är det sannolikt att alla dessa voterls-proposir, hvilkas
nödvändighet eller öfverflödighet beror af B., o. Ad., redan
äro af 3 Stånd godkända, i hvilket fall jag icke anser Ulsk.
kunna inkomma till dessa Stånd med förslag att frånträda
sina beslut i formen och instämma med B. o. Ad. att tili
en propos, votera öfver alla punkterna. Lika med Hr Gri¬
penstedt finner jag många af dem vara utaf den obetydliga
vigt, att man, för att bespara MedSlåndens tid, gerna kun¬
de frångå dem; men må vi pröfva det, då vi komma till
hvarje särskild voter:s-propos., och således icke i anledn. af
den generella inbjudningen vidtaga någon åtgärd.
Frih. Hamilton: Jag hade visserligen icke gjort min
framställning, 0111 jag icke hade hört sägas, att detta betänk,
ännu icke är behandladt uti BondeSt. utan endast uti Preste-
och BorgareSt:n, hvarföre jag äfven hade ämnat, derest R.
o. Adis beslut blefve öfverensstämmande med min åsigt, till
Hr Frih. o. Landtm, göra den framställning, alt detta be¬
slut måtte så fort sig göra lät expedieras till BondeSt:s kän¬
nedom, på det att BondeSt. kunde besluta i enlighet der¬
med, då det sedermera hade stått Bevilln.Utsk. fritt att in¬
bjuda de öfriga Stånden att förena sig uti BondeStis och R.
o. Adis beslut. Att jag icke har någonting emot, om hvar¬
je punkt får stå qvar och blifva antagen till votering i för¬
stärkta StatsUtsk., det har jag visat, då jag fäktade för de
beslut, som af R. o, Ad. i dessa punkter fattades. Blifva de
handlagde hvar för sig, så kan jag för principens skull icke
annat än begära votering för hvarje särskild punkt, eme¬
dan jag just för principens skull anser dem alla vara lika
vigtiga. Jag anhåller om propos. i öfverensstämmelse med
den framställning jag haft äran göra.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För att
förekomma tidsutdrägt vid denna frågas behandling, alstad
jag från att yttra mig sedan Gr. Hamilton hade framställt
den mening, som jag biträder. När nu deremot, geno m det
ao8
D e n 5 April f. m.
yttrande, som Frih. Hamilton afgifvit, och deruti Frildn
förklarat, det han kommer att begära votering uti hvarje
särskild punkt, emedan han för principens skull anser dem
alla vara lika vigtiga, jag funnit, att de i sådan händelse,
långt ifrån att vinna, komma att förlora mycken tid; så an¬
ser jag mig icke böla undertrycka hvad jag ämnat yttra,
nemi. alt jag, i afseende på principen att befria varor från
utförselstull, visserligen icke kan eller vill bestrida, att icke,
hvad åtskilliga artiklar beträffar, del kan vara nytta alt
borttaga denna tull för alt befordra varans afsättning; men
när förhållandet är sådant alt 3 Stånd bestämt utförsels¬
tull å sådana varor, för hvilka R. o. Ad. borttagit densam¬
ma, och det Högloft. Ståndet står ensamt om sitt beslut,
så äger R. o. Ad. föga hopp att dess åsigt skall vinna,
hvarföre Ståndet icke heller bör borttaga tiden med onö¬
diga voteringar. Det står oss alltid öppet att lästa oss vid
den lindrigaste tullafgift, som utaf något af de öfriga Stån¬
den blifvit antagen. Jag tror således att R. o. Ad. har ful¬
la skäl att afstå från dess en gång fattade beslut.
Hr Prytz: Jag skulle visserligen, helst i likhet med
hvad Hr von Hohenhausen yttrat, tillstyrka att R. o. Ad.
ville afstå från alla dess beslut om borttagande af ut¬
förselstull i de fall, der R. o. Ad slår ensamt emot de öfriga
Stånden; men då flere talare yttrat, alt de flir deras del
icke vilja medgifva sådant, och Frih. Hamilton begärt att
en samfälld propos. på alla dess 85 frågor om exporttullens
borttagande måtte af Hr Fiih. o. Landtm, framställas; så
får jag i detta hänseende förena mig med den värda tala¬
ren, på grund utaf det af honom anförda skälet, att man
ännu blott känner att två utaf de öfriga Stånden godkänt
voterts-propos: na, och man således äger den utsigten att
BondeSt. förenar sig med R. o. Ad., i hvilken händelse Be-
villn.Utsk., till besparing af en dyrbar tid, kan framställa
en gemensam voter:s-propos. för alla dessa frågor.
Hr von Hartmansdorff: Då Frih. Hamilton förkla¬
rat, att han anser den af honom yrkade grundsatsen vara
af den vigt, att om R. o. Ad. skulle, i öfverensstämmelse
med Bevilln.Utskts till Ståndet derom ställda inbjudning, af¬
stå från dess beslut om borttagande af utförselstull i något
af de 85 fall, som här äro uppgifna, ville Frih:n derom yr¬
ka votering: så lärer R. o. Ad. finna till hvilken stor tids¬
utdrägt sådant skulle leda. När nu trenne Stånd hafva va¬
rit af annan mening än R. o. Ad., så är väl all sannolik¬
het för den förmodan, att detta Stånds åsigt icke segrar i
förstärkta StatsUlsk. Månne då icke bättre vore att på
en gång, såsom Frih. Hamilton föreslagit, upptaga alla des¬
sa 85 punkterna och, om Frih. Hamilton då vidhåller sin
grundsats, yrka votering? Antingen R. o. Ad. gillar Frih:ns
eller
Den 5 April f. m.
3og
eller elen motsatta åsiglen; så vore dock, i och med detsam¬
ma, 85 punkter undantagna från de 348, sorn nu äro un¬
derställda R. o. Ad:s pröfning. PresteSt. liar föregått R.
o. Ad. med det beslut, att uti alla de händelser, der Pre¬
steSt. varit ensamt 0111 sin mening, afstå derifrån, till fö¬
rekommande af den tidsutdrägt, sorn votering i förstärkt
StatsUtsk. skulle vålla. Jag hemställer, 0111 icke R. o. Ad.
skulle vilja följa detta föredöme och antaga inbjudningien,
samt att Ståndet ville på en gång afgöra alla dessa punkter.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har, på sätt sam redan
är för R. o. Ad. bekant, funnit att BorgareSt. i flera fall
frångått sina yrkanden ronde votering i förstärkta StatsUtsk.
öfver vissa tullbestärnmelser. Äfven har jag mig bekant, att
inom PresteSt. en af dess ledamöter har önskat och före¬
ställt sig, alt R. o. Ad. kunde åtminstone förenkla dessa
voter:s-propos:r på ett eller annat vis, såsom t. ex. på sätt
Frih. Hamilton föreslagit, genom desammas afgörande under
form af en enda propos. Att något i detta fall kan göras,
förekommer hvar och en naturligt; ty om man kastar ögat
på den 4 punkten, som är den första uti serien af dessa 85,
och vidare på den 5, på den 6 m. fl., så skall man finna
att de angå högst obetydliga saker. Jag skulle derföre tro,
att det vore nog, blott den theoretiska åsigten blefve pröf-
vad. Jag anser Ståndet först böra afgöra, huruvida Ståndet
lili dessa 85 särskilda punkter vidblifver sitt beslut eller
frångår detsamma. I sednare händelsen förfalla voteringar¬
na. I förra händelsen eller 0111 Ståndet vidblifver sitt be¬
slut, återstår att afgöra, huruvida dessa 85 punkter må före¬
komma uti en enda votering i förstärkta StatsUtsk., eller
om de skola afgöras hvar för sig. Jag anhåller alt Hr
Frih. o. Landtm, i öfverensstämmelse härmed behagade
framställa propos., så att, i händelse Ståndet beslutar vid-
blifvande af dess åsigt om exporttullens borttagande, Stån¬
det derefter må erhålla propos. derå, huruvida det anser
dessa 85 punkter böra hvar för sig eiler samfäldt underka¬
stas votering i förstärkta SlatsUlskottet.
Hr Lefre'n: Äfven jag skulle önska, alt R. o. Ad. beha¬
gade i detta fall taga ett beslut, hvarigenom förstärkta Stats¬
Utsk.befi iades från åliggandet att 2 hela dagar votera blott öf¬
ver denna fråga. Jag instämmer således till alla delar uti
Hr von Hartmansdorff); förslag, att R. o. Ad. ville på en
gång pröfva samtliga dessa punkter, då antingen Frih. Ha¬
miltons åsigt blir gällande, eller ock deras, hvilka vilja an¬
taga Bevilln.Utsk:s inbjudning, hvilken jag för min del un¬
derstödjer.
Frih. Hamilton: Till en början torde jag få under¬
rätta R. o. Ad., att frågan ännu icke lärer vara behandlad
23 H. 27
210
Den 5 April f. m.
inom BondeSt. Detla gör jag blott, på det man icke må
tro, att det ej skulle löna mödan att besluta deruti, då sa¬
ken af 3 Stånd vore afgjord. Hvad derefter angår Hr von
Hartmansdorffs förslag, att sammanställa alla dessa 85 punk¬
ter uti en propos. ined Bevilln.Utskis inbjudning till contra-
propos., för att genom en votering få frågan- afgjord, så,
ehuru jag anser alt det är att ställa saken på en spets att
på en gång votera icke blott om formen utan äfven om
sjelfva saken, så vill jag likväl, för att visa att jag förtröstar
på B., o. Ad:s conseqvens och att jag icke af otillbörlig rädd¬
håga i detta fall vill inkräkta på R. o. Adis tid, ingå på Hr
von Hartmansdorffs förslag; det må sedan gå med saken så
godt det kan. Jag har då gjort hvad jag kunnat. Jag för¬
litar mig på R. o. Adis fasthet i sina beslut.
Gr. Hamilton: Uti en förberedande öfverläggning,
i afsigt att åtskillige utaf Ståndets ledamöter skulle förena
sig om ett visst behandlingssätt af detla betänk., delade jag
Frih. Hamiltons önskan, att votering på en gång skulle äga
rum om alla dessa voter:s-propos:r. Nu deremot ansåg jag
mig skyldig att frångå denna åsigt derföre att jag trodde
dessa voter:s-propos:r redan vara af de öfriga 3 Stånden
godkända, i följd hvaraf R. o. Adis enstaka beslut i detta
fall icke skulle föranleda till någon åtgärd. Då jag yttrat
denna öfvertygelse, är jag äfven skyldig att angifva orsaken
dertill. Frågan om förbud var nemi. i BondeSt. afgjord i
Lördags ganska tidigt på f. m.; och med den skyndsamhet,
som vidlyftiga betänktn der behandlas, kunde jag icke före¬
ställa mig, att Ståndet hade stannat vid första punkten, utan
förmodade jag att äfven de öfriga hade blifvit afgjorda. Då
jag likväl förnummit, alt voter:s-propos:na äro godkända
blott af 2 Stånd, och Utsk. kunde hafva anledn., i händel¬
se BondeSt. inbjudes alt förena sig uti R. o. Adis beslut,
att inbjuda Preste- och BorgareStin alt förena sig uti ett
sådant R. o. Adis och BondeStts beslut; så kan jag icke
finna något hinder för antagande af Frih. Hamiltons väckta
förslag. Att nu framställa propos. till afslag af inbjudnin¬
gen eller till bifall å alla dessa voterts-proposir på en gång,
anser jag icke vara rätt. Principen är visserligen af vigt;
men hvar och en enskild näring, sorn ingredierar uti prin¬
cipen, fordrar en sådan uppmärksamhet, att jag tror det
Ståndet icke borde bedömma frågan så hastigt, synnerligast
som jag föreställer mig att inom förstärkta StatsUtsk. tan¬
karna icke skola vara särdeles delade i afseende på åtskilli¬
ga punkter. Efter de upplysningar jag sålunda erhållit,
förenar jag mig uti Frih. Hamiltons första förslag.
Hr Prytz: Sedan Frih. Hamilton förenat sig om det för¬
slag, som Hr von Hartmansdorff uppgifvit, har jag varit be¬
redd att göra detsamma; men då det lärer vara utan ända¬
mål, i anledn. af hvad Gr. Hamilton anfört; anhåller jag
Den 5 April f. m.
ali fä föreslå R. o. Ad. att förena sig uti Hr von Hartmans-
tlorlfs förslag på så sätt, att R. o. Ad. skulle antaga in¬
bjudningen, likväl med förbehåll att för ett eller annat en¬
skildt fall, om sådant af någon ledamot begäres, vidtaga sär¬
skild behandling.
Hr von Hohenhausen: Jag tror att vi komma på
samma punkt med så väl det ena som det andra sättet att
tillvägagå, sedan en ledamot förklarat att vi skola votera
öfver hvarenda punkt som förekommer. Antingen nu Bon-
deSt. har förbisett denna fråga, godkänt voter:s-propos:na
eller icke, så står det dock fast, att BondeSt., vid afgörandet
af tulltaxeförslaget, har bestämt utförselstull-afgifter, och att
R. o. Ad. är det andra Stånd, som borttagit dessa afgifter;
och när det icke är någon anledn. att vi icke framdeles sko¬
la blifva ensamme om vårt beslut, så vet jag icke något skäl
hvarför vi icke kunna afstå derifrån och förena oss med
det Stånd, som åsatt den lägsta utförselstullen. Jag vidblif-
ver mitt yttrande, att R. o. Ad. bör antaga Utskrs inbjud»
ning, utan alt Ståndet derföre kan anses afstå från princi¬
pen.
Hr Gripenstedt: Det förefaller mig, att projecternas
antal ökas i samma mån som discussionen uttänjes, och att
svårigheten alt komma till något slut med saken i följd der¬
af tilltager. Jag får derföre helt enkelt hemställa, om icke
R. o. Ad. skulle vilja antaga såsom det ena alternativet Hr
von Hartmansdorffs förslag och såsom det andra Frih. Ha¬
miltons, så att vi måtte komma till votering emellan dem.
Frih. Ridderstolpe: Om jag icke hört orätt, så har
Hr Prytz tillstyrkt bifall till Hr von Hartmansdorffs förslag
att Ståndet skulle ingå på den utaf Bevilln.Utsk. projectera-
de inbjudningen att afträda från Ståndets fattade beslut
l’ör:de exporttullens borttagande, dock med det tillägg, att
Ståndet skulle äga rättighet att, vid ett eller annat särskildt
angeläget fall, ändra sitt beslut att ingå på inbjudningen.
Skulle det komma i fråga att fatta ett sådant beslut, så för¬
klarar jag, det jag kommer att anse hvarenda af dessa 85
punkter vara så angelägen, att jag nödgas begära votering
deröfver.
Frih. Hamilton: Jag begärde ordet i anledn. af Hr
von Hohenhausens yttrande, att någon ledamot skulle hafva
förklarat, att vi nödvändigt skulle votera öfver hvarje sär¬
skild punkt, och att vi följaktligen skulle komma till sam¬
ma resultat, antingen det ena eller andra förslaget antogs.
Detta är ett misstag, ifall den värde ledamoten hade afse¬
ende på mitt yttrande; ty jag sade att det blefve nödvän¬
digt för mig att begära votering öfver hvarenda punkt, i
händelse de blefve behandlade hvar för sig. Jag anhåller
om samma propos. som Hr Gripenstedt, nemi. att ja-propos:n
312
Den 5 April f. m.
måtte komma alt innefatta bifall till Bevilln.Utskts inbjud¬
ning, och att contra-propostn må innehålla mitt förslag.
Gr. Mörner, Joh. Aug.: Hr von HartmansdorfFs för¬
slag måste jag motsätta mig. Den som granskar tulltaxan,
lärer icke undgå att finna hvilken betydlig skilnad det är
emellan de särskilda exportartiklarna. Voterts-propostne angt-
de angelika, såsom af föga vigt, kan ganska väl försvinna;
men så är icke förhållandet med propostn angtde trädvaror
eller stäfver m. m. Der är saken af verklig betydenhet;
och det går således icke an att slumpvis afgöra detta. För
min del afstyrker jag åtminstone ett sådant sätt att till—
vägagä.
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar att II. o. Ad.
icke mätte af yttrandena om Hr von HartmansdorfFs förslag
föranledas tro, att detta förslag är något annat än Bevilln.-
Utsk:s eget. Det förefaller mig besynnerligt, att Gr. Mör¬
ner, som varit ense med Utslits flertal, alldenstund han icke
reserverat sig emot Utsk-.s förslag, dock afstyrker mitt,
som icke är något annat än Utskts. Det är denna omstän¬
dighet, som föranleder min anhållan, det ingen må tro min
framställning afvika från Bevilln.Utsk:s. Jag förnyar min
anhållan att R. o. Ad. måtte antaga Utskts inbjudning.
Gr. Mörner: Då Bevilln.Utsk. framställt denna hem¬
ställan, har det skett till tidens vinnande men ingalunda i
afsigt att frågorna skulle slumpvis afgöras. Det ankommer
ju på hvarje Stånd att handlägga betänk, på sätt som Stån¬
det finner lämpligast. Särskildt får jag hänvisa till voter:s-
propostn Nto 2g5 angtde stäfver, såsom en af dem, hvilka
icke lämpligen böra slumpvis med öfriga mindre vigtiga pro-
pos:r afgöras.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndets medlemmar
behaga efterse på sidan 8 uti detta betänk., så skola de
finna att voterts-propostn N:o 2g5 icke finnes ibland dem,
rörtde hvilka Utsk. i en klump framställt inbjudning till
Ståndet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade antaga den af Bevilln.Utsk. gjorda nu föredragna in¬
bjudning.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s-
proposition:
Den, som antager Bevilln.Utskts inbjudning till R. o.
Ad. att frånträda alla de beslut, deruti detta Stånd ensamt
Den 5 April f. m.
2l3
stadgat borttagande af de utaf Utsk. föreslagna ulförselsaf-
gifter, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. det alla de föreslagna voteius-
propos:r, som härröra af R. o. Adrs från öfriga Ståndens
skiljaktiga beslut i afseende på frihet från utförselstull för
åtskilliga artiklar, böra sammanfattas uti en voter:s-propos.
samt att åt Bevilln.Utsk. öfverlemnas alt sä uppställa frå¬
gan till afgörande i förstärkt Statsutskott.
Efter voteringens slut, befunnos lösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 36.
Nej — 40.
Frih. Hamilton: Som det är af vigt att de öfriga
Stånden med görligaste första erhålla underrättelse om det¬
ta beslut, för att kunna rätta sig derefter, vid behandlingen
af voter:s-propos:na, så anhåller jag hos Hr Frih. o. Landtm,
att en inbjudning måtte afgå lill MedStånden och att prot.-
utdr. derom med det första mätte utfärdas.
R. o. Ad. beslöt, att en sådan inbjudning, som Fril).
Hamilton föreslagit, skulle afgå, hvarefter prot.utdr. derom
genast uppsattes och justerades.
Alun, i nförseIs l u 11 en.
3:dje voterrs-propostn godkändes.
Alun, utförselstullen; angelica: anis; och an¬
timonium.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade ogilla 4> 5, 6 och 7 votei :s-propos:na och till Utsk.
återremittera dem i anledn. af Ståndets förut fattade be¬
slut.
Gr. Hamilton: Då denna voter:s-propos., så vidt jag kun¬
nat fatta, är i enlighet med formen uppställd, torde det ic¬
ke vara rätt att Ståndet ogillar densamma, ulan anser jag
Ståndet blott vilja förklara alt, med anledn. af det förut
fattade beslutet, någon åtgärd dervid icke erfordras.
Hr Gripenstedt: Jag tror alt den rätta formen vo¬
re, att betänk, i afseende på dessa punkter återremitterades;
ty i följd af det beslut, som är fattadt, kommer Bevilln.¬
Utsk., om detta beslut biträdes af de öfriga Stånden, att
sammanslå ifrågavar. punkter, och följaktligen böra de icke
ogillas och icke heller förbigås utan åtgärd, utan återremit¬
teras för att sammanslås lill en enda.
Hr von Hartmansdorff; I händelse något af de öf.
Den 5 April f. m.
liga Stånden icke skulle antaga den inbjudning, som R. o.
Ad. nyss beslutat; så blir följden , att uti förstårkta Stats-
Utsk. skall röstas öfver alla dessa propos:r. För en sådan
händelse är det nödigt, att de först godkännas af R. o, Ad.
Skulle åter alla Stånden blifva ense om inbjudningen, då
vidtager Bevilln.Utsk:s åtgärd att sammanslå dem alla till
en proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke R. o. Ad.
skulle behaga fatta sitt beslut på det sättet, att dessa propostr
icke erfordra någon särskild åtgärd; den åtgärd, som redan är
beslutad, stöde i sammanhang med de öfriga 81 propostnaaf
samma beskaffenhet, och de voro alla inbegripna i det be¬
slut Sandel nyss fattat.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen icke att
en särskild propos. kan vara erforderlig för hvarje sådan fram¬
ställning af Utsk., sedan Ståndet på en gång beslutat öfver
dem alla. Men jag öfverlemna!’ till Hr Frih. o. Landtm,
samt åt Bevilln.Utsk:s närvar, ledamöter, huruvida de tro
det gå an att utan åtgärd förbigå dessa propos:r. Genom
det fattade beslutet är det gifvet, att om något Stånd icke
antager inbjudningen , så hafva R. St. i det hela förlorat
3:ne dagar på denna votering; ty mer än 3o omröstningar
kunna uti förstärkta StatsUtsk. icke åstadkommas på dagen;
och som proposmas antal är 85, så medtaga de 3:ne dagar.
På det att saken icke må blifva ännu mera invecklad, till¬
styrker jag att voter:s-propos:na måtte gillas, för den hän¬
delse att något Stånd icke antoge inbjudningen.
Hr Prytz: Då genom den verkställda voteringen är af¬
gjordt, att R. o. Ad. anser alla dessa voter:s-propos:r , som
angå borttagande af utförselstull, böra sammanslås i en en¬
da propos.; så finner jag, att den utaf Hr Frih. o. Landtm,
föreslagna utvägen att förklara dessa voter:s-propos:r icke
erfordra någon särskild åtgärd, vara den bästa. Ty om in¬
bjudningen af något Stånd icke antages , står det Bevilln.-
Utsk. öppet att lemna den handläggning åt dessa votenS4»
propos:r, som omständigheterna då kräfva. Skulle nu dessa
propostr godkännas af R. o. Ad., men de öfriga Stånden an¬
taga inbjudningen, så uppstode nya svårigheter; emedan R.
o. Ad. både hade antagit voter:s-propos:na och icke antagit
dem, enär R. o. Ad. hade beslutat att de skulle sammanslås
till en. Jag anser derföre rättast vara, att, såsom Hr Frih.
o. Landtm, föreslagit, Ståndet förklarar att de för närvar,
icke kunna föranleda till någon åtgärd.
Hr Lefre'n: Mig synes att Hr Prytz barutredt frågan,
sådan den är i närvar, ögonblick, och visat oss huru den
bör behandlas. Vi hafva inbjudit de öfriga Stånden att för¬
ena sig med oss. Resultatet af denna inbjudning kommer
icke lill oss för alt handläggas i första banden, utan till Be-
Dén 5 April f. m.
villn.Utsk. Då bör Bevilln.Utsk. hafva öppet att framställa
de voter:s-propos:r, som, med anledn. af inbjudningsresulla-
tet, böra äga ruin, och vi böra icke genom att fatta ett dub¬
belt beslut, d. v. s. ett beslut om hvarje fråga särskildt och
ett beslut om frågorna i klump, binda Bevilln.Utsk. så, att
det kommer i nya svårigheter i denna sak. Jag tror att R.
o. Ad. bör låta bero vid hvad som beslutadt är, nemi. inbjud¬
ningen och afvakta resultatet deraf.
Hr von Hohenhausen: Min tanke öfverensstämmer
med den siste värde talarens. Jag tror att R. o. Ad. för
närvar, endast bör fatta det beslut, att uppskjuta afgöran¬
de! af dessa voter:s-propos:r tills framdeles, när sig visat
huru de öfriga Stånden beslutat.
Gr. Posse: Jag instämmer alldeles uti den åsigt, sorn
blifvit yttrad af Hrr Prytz oell Lefre'n. Jag tror nemi. att
vi vid detta tillfälle icke böra handlägga dessa frågor, utan
stanna vid det beslut vi fattat, tilldess vi få veta hvad de
öfriga Stånden i anledn. af inbjudningen besluta; och följ¬
aktligen anser jag R. o. Ad. böra antaga den af Hr Frih.
o. Landtm, framställda proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då de nu upplästa
under N:is 4> 5, 6 och y af Bevilln.Utsk. föreslagna voterts-
propostr redan varit föremål för ett beslut af R. o. Ad. ,
hvarigenom R. o. Ad. stadgat, alt dessa 4 proposrr samt der¬
jemte 81 andra böra i en voterts-propos. sammanfattas, tor¬
de R. o. Ad. finna att nu icke kan fattas annat beslut, ej
heller något beslut att uppskjuta deras afgörande, då R. o.
Ad. redan förut ingått i pröfning af desamma; om R. o. Ad.
icke ansåge de framställningar, som af Hr Landtm, blifvit
gjorda i afseende på de.,sa 4 voter:s-propos!r, vara lämpliga
att antaga, så borde måhända R. o. Ad. finna att det en¬
klaste blefve', att Hr Landtm., då sådana voter:s-propos:r un¬
der föredragningen förekomme, hvilka vore inbegripne un¬
der redan fattade beslut, Hr Landtm, endast erinrade der¬
om och alt de då förbiginges.
Hr von Hartmansdorff: Som jag icke bidragit till
det beslut, som försatt R. o. Ad. uti detta trångmål, så bör¬
jag icke besvära Ståndet med flera erinringar; särdeles som
Hr Frili. o. Landtm:s framställning synes vara med ja be¬
svarad. Men det lyster mig att se, huru de medlemmar af
Bevilln.Utsk., hvilka äro nöjda med delta beslut, skola för¬
fara, i händelse något af de öfriga Stånden vägrar alt an¬
taga inbjudningen, enär ingen voter:s-propos. är godkänd,
utan samtliga ogillade.
Hr Gripenstedt: Då det blott behöfs 3:ne Stånds
sammanstämmande beslut lili godkännande af en voterts •
propos., så betyder det ingenting om dessa voleils-proposrr
äro af R. 0. Ad. ogillade; ty om de öfriga 3 Stånden icke
Den 5 April f. ra.
antaga inbjudningen, så antaga de voterts-propostna, oell då
har Bevilln.Utsk. dessa 3 Stånds beslut att gå efter.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Som det fordras 4 Stånds
beslut i afseende på voteringar i förstärkta StatsUtsk., så
kan jag icke antaga det raisonnement, den siste värde tala¬
ren framställt; men för att besvara Hr von Hartmansdorff» .
anmärkn., får jag förklara , det jag icke ser någon annan
slutföljd än den, alt, i händelse icke samtliga öfriga Stånden
antaga Ii. o. Ad:s inbjudning, det lär blifva nödigt att ånyo
inför R. o. Ad. föredraga alla dessa voter:s-propositioner.
Gr. Hamilton: På det icke omsorgen om Bevilln.¬
Utsk. må upptaga R. o. Ad:s tid, så får jag nämna den syn¬
punkt, ur hvilken jag anser att denna fråga kommer att be¬
handlas. Om blott 2Cne af Stånden antaga inbjudningen, så är
i formen saken afgjord, och votering kommer då att anstäl¬
las öfver den voter:s-propos. R. o. Ad. för dess del beslu¬
tade. Skulle åter blott ett Stånd antaga inbjudningen , så
hafva i formfrågan 2 Stånd stannat emot 2; och då i alla
händelser Bevilln.Utsk. kommer alt ingå lill Stånden med
nytt mern., innefattande dels tillkännagifvande örn de voterzs-
propos:r som förfalla, och dels i afseende på eventuella tu11—
afgifter m. m.; sä lär det icke vara svårt för Ulsk. att till
R. o. Ad. göra den framställning, att, som dess inbjudning
icke blifvit antagen af flera än ett Stånd, och frågan således
afstannat, R. o. Ad. mätte frånträda sitt inbjudningsförsiag,
och alt man således må få 3 Stånds bifall till dessa voter:s-
propositioner.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott tillägga en
anmärkn., nemi. den, att genom detta behandlingssätt af frå¬
gan kommer således ett mål alt fyra gånger handläggas af
RiksStrn. Hittills liar man ansett tre vara det högsta.
R. o. Ad. fann 4> 5, 6 och 7 voter:s-propos:na böra
förbigås.
Apot h eksva ror, införselstullen.
Inbjudningen antogs, i följe hvaraf 8 voter:s-propos;n
ansågs komma att förfalla.
Apotheksvaror, utförselstullen; aska.
g, 10 och 11 voter:s-propos:na förbigingos i följd af
förut fattadt beslut.
Band.
12, i3 och 14 voter:s-propos:na godkändes.
Beck.
i5 voler;s-propas:n förbigicks i följd af förut fattadt
beslut.
Beck-
Den 5 A pr i 1 f. ra.
Beckolja.
16 voter:s-propos:n godkändes.
Ben: hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller spjel-
kadt.
Utskottets hemställan godkändes.
Ben: andra slag, oarbetade.
Gr. Hamilton: Då frågan om ben, andra slag, oar¬
betade, förevar, sökte 2:ne skiljaktiga åsigter göra sig gäl¬
lande. Den ena önskade bifall till Utsk:s förslag, för att åt
den del af allmogen, som sysselsätter sig med bensamling,
bereda den största möjliga betalning derför. Den andra åsig-
ten ville genom hög export-tull söka åt Svenska jordbruket
bevara de insamlade benen. Då den sista meningen gjorde
sig gällande vid voteringen och ännu mera tyckes befordras
genom BorgareSt:s beslut , så hemställer jag, om icke R. o.
Ad. skulle vilja frånträda sitt beslut, hvarigenom voter:s-
propos:na lomme att förfalla.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag förenar mig med Gr.
Hamilton och anhåller om propos. att R.o. Ad. malle emot¬
taga inbjudningen att instämma med Preste- och Bonde-
Ständen.
Hr von Heland, Isaak Fredr., anhöll få veta i
hyad beslut BorgareSt. stannat öfver detta ämne.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, attingen underrät¬
telse ankommit ang:de Borgare5t:s beslut i denna del.
Hr von Heland: Som jag under discussionen tillhört
den åsigt, att man på oarbetade ben borde sätta så låg tull
som möjligt, så får jag tillstyrka R. o. Ad. att antaga voter:s-
proposma i detta fall.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Som R. o. Ad:s förut
fattade beslut innehöll en medelväg emellan de tvänne yt¬
terligheterna, å ena sidan, Utsk:s förslag af i sk. utförsels¬
tull per lisp., hvilket förslag Preste- och BondeStm god¬
känt, och å andra sidan, BorgareSt:s beslut, hvarigenom den¬
na tullafgift blifvit bestämd till 4 sk. per lisp., då deremot
R. o. Ad. bestämt densamma till 3 sk. ; så skulle jag tro ,
att, ehuru frågan visserligen icke är af någon särdeles bety¬
denhet, det vore skäl för R. o. Ad. att vidblifva sitt beslut,
synnerligast som man icke känner huruvida BorgareSt. qvar-
blifver vid sitt. För vårt landtbruk torde vara förmånligast
att antaga medelvägen af 3 sk. Jag har särskild underrät¬
telse derom, att i Wenersborg för närvar, äro betydliga qvan-
titeter af denna Vara beställda, utan att kunna erhållas till
det belopp man önskar. Jag för min del hemställer således,
23 II 28
D e n 5 April f. m.
att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förut fattade beslut,
icke måtte antaga inbjudningen.
Gr. Hamilton: Det är egentligen i anledn. af Hr von
Helands yttrande, som jag begärt ordet. Hr von Heland yr¬
kade förra gången i sk:s lull på ben. Nu är fråga att från¬
gå beslutet om 3 sk. samt tillåta votering emellan i och 4
sk. Jag tror således att det är ett ytterligare skäl för den
värda talaren att instämma i mitt förslag. I afseende på
livad Hr Lagerheim yttrat, tror jag mig icke böra ingå uti
discussion derom eller genom exempel söka illustrera luiru
med saken sig förhåller, ty då komma vi icke ifrån dessa
voter:s-propos:r. Skulle det ena Ståndet, i afvaktan på de
Öfriga Ståndens beslut , icke vilja frånträda sin mening, så
förfelas ändamålet med inbjudningar från Utsk:s sida. Jag
fortfar i min anhållan att R. o. Ad. måtte antaga inbjud¬
ningen.
Hr Gripenstedt: När denna benfråga förra gången
förevar, utgjorde den ett ganska benigt och svårslitet tvist¬
ämne, och det är rätt ledsamt att det ser ut som skulle den
blifva så äfven nu. De värde talare, som yrka att man ic¬
ke bör biträda inbjudningen, torde tillåta mig få erinra der¬
om, att PresteSt. fråoträdt sitt beslut i alla de punkter, der
Ståndet varit ensamt om sin mening. Detta exempel torde
moraliskt åtminstone i någon mån förpligta R. o. Ad. att
göra sammaledes uti alla frågor, som Ståndet icke anser va¬
ra af utomordentligt stor vigt. Jag anser således, att R. o.
Ad. här, såsom det hittills gjort i många fall, bör antaga
inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag är af samma mening
som den siste värde talaren, rör:de lämpligheten deraf, att
R. o. Ad. måtte frånträda de af dessa beslut , som Ståndet
ensamt fattat. Jag beklagar blott att den värde talaren, då
fråga var om 85 propos:r på en gång, icke var af samma
mening som nu, då fråga är om benen allena. Jag hemstäl¬
ler dock, om icke, så snart någon ledamot yrkar vidblifvan¬
de af detta förra beslutet, R. o. Ad. ville låta dervid bero;
ly då, efter hvad mig sagdt är, till en votering i förstärkta
StatsUtsk. endast erfordras 20 minuter; så skulle, derest vi
ännu längre tvista om frångåendet af våra beslut, vida mera
tid förloras, icke blott för detta Stånd utan äfven för riks¬
dagen i det hela, än om vi genast afsloge inbjudningen och
tilläte votering i förstärkt Statsutskott.
Hr von Heland: Sedan Gr. Hamilton upplyst mig om
det misstag jag begått förra gången jag yttrade mig, får jag
nu blott tillkännagifva, att jag äfven för min del biträder
Utsk:s inbjudning.
Hr Lagerheim: Så kort som möjligt bjuder jag alltid
till att vara. Jag hemställer till Gr. Hamilton sjelf, som an-
Den 5 April f. m.
319
sell exempel öfverflödiga, att concentrera sina egna yttran¬
den till den korthet, alt så liten tid som möjligt derigenom
ina upptagas. I öfrigt förenar jag mig i den omständighe¬
ten med Hr von Hartmansdorff, att då 11. o. Ad. ur ensamt
om sin mening, är det skäl att antaga inbjudningen. Nu är
likväl 11. o. Ad. icke ensamt om sin mening, ty vi känna
icke om BorgareSt. går ifrån sitt beslut om 4 sk:s tull och
antager 1 sk:s tull.
Hr Rosenblad: Jag nödgas vara af olika tanke med
Ilr von Hartmansdorff i det hänseende, att jag icke anser
det vara lämpligt att, lör att vinna någon tid, lemna veto
åt hvarje ledamot af Ståndet, som kunde få det infallet att
i en eller annan fråga yrka qvarblifvande vid det fattade
beslutet, oansedt Ståndets öfrige ledamöter vore af motsatt
lanke. Jag vill icke vidare upptaga liden, utan inskränker
mig blott till att anhålla om propos. till bifall på inbjud¬
ningen.
Hr Gripenstedt: Då den ende återstående ledamo¬
ten, som yrkat afslag på inbjudningen, har stödt sin anhål¬
lan derpå, att R. o. Ad. icke skulle vara ensamt om beslutet,
så får jag fästa hans uppmärksamhet derpå, att sådant är för¬
hållandet i voter:s-pi oposm N:o 17. Den beror ensamt på
R. o. Ad. alt genom sitt medgifvande borttaga , och om
BorgareSt. sedan vidblifver sitt heslut, som föranledt voter:s-
propostn N:o 18, eller icke, så är det något, hvarmed R. o.
Ad. icke har att skaffa.
Hr Lagerheim: Denna upplysning synes mig vara af
den art, att den är öfverflödig, ty det är klart, att om R.
o. Ad. går ifrån sitt beslut, så betyder BorgareStis antagan¬
de eller förkastande ingenting. Jag kan således icke frångå
den meningen, att vi icke äro ensamme om detta vårt be¬
slut, enär BorgareSt., i likhet med R. o. Ad., beslutat en
förhöjd tull, och BorgareSt. ännu icke yttrat sig i anledn.
af Ulsk:s framställning i detta betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade antaga den till R. o. Ad. gjorda inbjudning, angtde
ben, andra slag, oarbetade.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
I anledn. häraf ansågs den 17 voter:s-propos:n komma
att förfalla; den i8:de godkändes.
Bilder; b i I d h u g g e r i a r b e t e n.
Inbjudningarna nntogos, i följe hvaraf ig och 20 voler:s-
propos:na ansågos komma att förfalla.
aao Den 5 April f. m.
Blyertspennor.
Frill. Hamilton: I denna punkt torde R. o. Ad., ehu¬
ru ensamt mot de öfriga 3:ne Stånden, nödgas vidhålla sitt
förslag till redaction, dels derföre att det förekommer miss¬
bruk, och dels emedan det har stöd af Utsk., som erkänt
detsamma vara bättre än Utsk:s sednare förslag. R. o. Ad.
torde således afslå inbjudning och godkänna voteringspro-
positionerna.
Hrr Gr i pe n s t ed t och vo n H a r t m a n sdo r ff instäm¬
de med Frih. Hamilton.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut och godkän¬
de 21 voter:s-propositionen.
Blår: Hamp- och Lin-.
22 och 23 voter:s-propos:na godkändes.
Bokstafsstämplar, inf ö rse 1 s t ullen.
Inbjudningen antogs, i följe hvaraf 24 voler:s-propos:n
ansågs komma att förfalla.
Bokstafsstämplar, ulförselstullen.
25 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Borax; borstar.
26 och 27 voter:s-propos:na godkändes.
Brännvin och sprit.
28, 2C) och 3o voter:s-propos:na förbigingos i följd af
Ståndets (örut fattade beslut.
Utskrs hemställan, sid. 24 och 25, ang:de be¬
rättigande för Utsk. att inkomma med förslag
till eventuella tullbestämmelser för alla med
förbud belagda artiklar.
Denna hemställan gillades.
Böcker.
31 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Caffe; eavia r.
32 och 33 voter:s-propos:na godkändes.
C h i c o r i e r o t.
34 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Ch i n a b a r k.
Utskottets yttrande godkändes.
Den 5 April f. m. aa,
Chocolad; c o b o 11 m a I m, införselst ullen.
35 och 36 voter:s-propos:na godkändes.
Cobo 11 ma Ira , utförselstullen; cobolt metall.
37 och 38 voter:s-propos:na förbigingos i följd af Stån¬
dets förut fattade beslut.
C o i f f u r e r.
Utskottets yttrande godkändes.
Decorationer; dref, i n förse I s t u I le n.
3g, 40 och 4i voter:s-propos:na godkändes.
Dref, utförselstullen.
42 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Drefmat, införselstullen.
43 voter:s-propos:n godkändes.
Drefmat, utförselstullen; dun.
44 och 45 voter:s-propos:na förbigingos i följd af Stån¬
dets förut fattade beslut.
Fernissa.
46 och 47 voterts-propostna godkändes.
Fikon.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade antaga den gjorda inbjudningen.
Ropades nej.
Hr Gripenstedt: Har existerar det förhållande, att
R. o. Ad. gemensamt med BorgareSt. fattat ett olika beslut,
och då det således icke beror på R. o. Ad. allena att bort¬
taga voter:s-propos:n, torde det vara lämpligt att Ståndet
vidblifver sin i detta fall yttrade mening.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut, samt god¬
kände den 48 voterts-propositionen.
Fisk, saltad eller inlagd; ane hovis, sardeller
och t hon fisk.
4g voter:s-propos:n godkändes.
Fisk, saltad eller inlagd: cabiljou, långör och
torsk.
50 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Fisk, saltad eller inlagd: lax, införselstullen.
51 votei:s-propos:n godkändes.
222 Den 5 April f. m.
Fisk, saltad eller inlagd: lax, utförselstullen.
5a voler:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Fisk, sallad eller inlagd: sill, i n f ö r s e 1 s t u 11 e n.
Gr. Mörner: Uti denna punkt synes det mig som R.
o. Ad. icke saknat gilltiga skäl för sitt beslut, hvilket Stån¬
det med afslag å inbjudningen torde finna för godt att vid¬
blifva.
Gr. Hamilton: I motsats med den sista värda talaren
anhåller jag alt R. o. Ad. ville antaga inbjudningen af det
skäl, som redan är anfördt i allmänhet, nemi. att, da Slan¬
det är ensamt om sitt beslut, Ståndet icke bör vidblifva
detsamma.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 53 voter;s-propos:n
ansågs komma att förfalla.
Fisk, saltad eller inlagd: sill, utförselstullen;
s t r ö m m i n g; a 11 annan saltad eller inlagd f i s k; s a m t
torr eller rökt, g r å s i d o r eller s e y.
54, 55, 56 och 57 voterts propos:na förbigingos i följd
af Ståndets förut fattade beslut.
Fisk,torr eller rökt: lax och ål, inf örse ls t ullen.
58 voter:s-propos:n godkändes.
Fisk, torr eller rökt: lax och ål, utförsel stul —
len; lån g or och torsk, med de lunder inbegripne
rotschel*, samt klip p-, stock- och platt- eller bred¬
fisk; andra slag.
59, 60 och 61 voter:s-propos:na förbigingos i följd af
Ståndets förut fattade beslut.
Fjäder, i n f ö r s e I s t u 11 e n.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 62 voterls-proposln
ansågs komma att förfalla.
Fjäder, u t f ö r s e I s t u 11 e n.
63 och 64 voter:s-propos:na förbigingos i följd af Stån¬
dets förut fattade beslut.
Fjädrar, andra ej specificerade; Flaskfoder.
Så väl Utsk;s yttranden som 65 och 66 voteringspro-
pos:n godkändes.
Fläsk.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, be¬
hagade antaga TJtskts inbjudning i denna del.
Piopades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna all nej
öfverrösta! ja.
Den 5 April f. m.
Gr. Hamilton: Då vi tyckas hafva gjort en tyst öf¬
verenskommelse att icke anföra några skäl, anhåller jag hlott
att de värde ledamöter, som ropat nej, ville något närmare
se på proposm och tänka på saken, då jag förmodar att de
vid en förnyad propos. skola svara ja.
67 och 68 voter:s-propos:na blefvo derefter af R. o.
Ad. godkända.
Fransar, g a 1 o n e r och snören; frukter och
bä r.
69 och 70 voter:s-propos:na godkändes.
F r ö.
71 och 72 voter:s-propos:na förbigingos i följd af R. o.
Ad:s förut fattade beslut.
Färger och fä r g ni n gs ämnen: bresilja, fer li¬
bo eli.
Inbjudningarna antogos, i följd hvaraf 73 och 74 vo-
teringspropöslna ansågos komma att förfalla.
Färger och fä rg n i n gsä 111 n e n : indigo.
Hr Frih. o. Land 1111. hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade antaga Utsk:s inbjudning i denna del.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Propositionen lyder så¬
lunda: ”Den som gillar Utsk:s förslag, att införselsafgiften
för indigo bör bestämmas lill 4 s^- skålp., voterar ja; den
det ej vill, voterar nej; vinner nej, anlages införselstullen å
indigo till 2 sk. pr skålp.” Den som således vill gynna
våra fabriker, hvilka behöfva detta färgämne, bör rösta för
den låga tullafgiften; och den som vill fördyra varan och
försvåra tillverkningen, bör rösta för den högre. För min
de! tillstyrker jag vördsamt, att R. o. Ad. icke måtte frångå
sitt beslut, hvarigenom den mindre afgiften bestämdes, och
att följaktligen, med afslag å inbjudningen, voter:s.-proposm
mätte godkännas.
Gr. Mörner: Under andra omständigheter, och om
förbudsfrågan blifvit annorlunda afgjord, skulle jag hafva
delat Hr von HarlmansdorfFs åsigt; men såsom saken nu
förhåller sig, anser jag fabriksidkare icke böra befrias fiån
att lemna något högre bidrag till statsinkomsterna. Saken
är icke så alldeles obetydlig, då 2 sk. förhöjning gör en
skilnad i tullinkomsterna af omkring 6000 r:dr. För min
del tillstyrker jag inbjudningens antagande.
Hr Prytz: Jag instämmer uti Hr von HarlmansdorfFs
anförande och anhåller äfven om bifall till voter:s-propos:n.
Hvad som kommer fabrikanten till godo kommer älven con-
sumenten till godo. Hr Frih. o. Landtm:s propos., som af
a»4 Den 5 April f. m.
mig besvarades med nej, besvarades deremot af Hr von
Hartmansdorff med ja, förmodligen derföre, att lian trodde
att proposln angick voter:s-propos:n; men den angick in¬
bjudningen, och derföre ropade jag nej.
Gr. Hamilton: I afseende på förbudsfrågan var jag af
samma mening som Gr. Mörner; men det hindrar mig
icke att nu vara af samma tanke, som Hr von Hartmans¬
dorff, i afseende på billigheten deruti, att åsätta lägre in¬
förselstull å detta färgämne. Jag instämmer uti anhållan, att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
Hr Lefre'n förenade sig med Gr. Hamilton.
Inbjudningen blef icke af R. o. Ad. anlagen, utan god¬
kändes 75 voter:s-propositionen.
Färger- och fä r g n i ng sä mn en: rödfärg.
76 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Färger och färgningsämnen: sumach.
Hr Gripenstedt: Då detta färgämne äfven mycket
begagnas i fabrikerna, anhåller jag att R. o. Ad., af skäl
som anfördes i frågan om indigo, äfven här ville vidblifva
sitt förra beslut.
R. o. Ad. antog icke inbjudningen, men godkände 77
voterts-propositionen.
Färger och färgningsämnen: färgmåssa, alla
slag.
78:de voter:s-propostn förbigicks i följd af Ståndets för¬
ut fattade beslut.
Färger och färgningsämnen: gallmeja.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 79 voterts-propostn
ansågs komma att förfalla.
Garn: bomulls-, livi 11 under Nto 26 efter En¬
gelsk beräkning; Nto 26 och deröfver.
80 voterts-propostn godkändes.
Garn: bo m u 11 s- e 11 er redgarn, ofärgadt, otvin-
nadt och odubblerad t.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 81 voterts-propostn
ansågs komma att förfalla.
Garni kard 11 Ils-, ofärgadt, otvinnadt och o-
dubbleradt; färgadt, tvinnadt eller dubbleradt.
82, 83, 84 och 85 voterts-propostna förbigingos i följd
af Ståndets förut fattade beslut.
U t s k t s yttrande r ö r t d e 82 och 84 voterts-pro¬
postna
Den 5 April f. m. aafi
pos:na för den händelse att voteringen öfver ira
voter:s-propos:n utfaller på visst uppgifvet sätt.
Då R. o. Ad. frånträdt sitt i ira voter:s-propos:n intag¬
na beslut, hvarigenom den förfallit, ansåg Ståndet Utsk:s nu
föredragna yttrande icke erfordra någon åtgärd.
Garn: linne, ofärga dt; gevär; gipsarbeten;
glas: buteljer, burkar och flaskor, öfver £ kanna
till och med kanna, af större rymd än ^ kanna;
fönster-, li vitt.
86, 87, 88, 89, 90 och 91 voterts-propostna godkändes.
Glas, spegel-.
Inbjudningarna antogos, i följd hvaraf 92, g3 och
voter:s-propos:na ansågos komma att förfalla.
Glas: andra slag, hvita eller färgade, ej spe¬
cificerade.
Hr von Hartmansdorff: Som 2 Stånd stannat emot
2, anhåller jag att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut och
godkänna voter:s-propositionen.
Inbjudningen blef icke antagen, men 95 voter:s-propos:n
godkändes.
Guld, bok-.
Inbjudningarna antogos, i följd hvaraf 96 och 97 voter;s-
propostna ansågos komma att förfalla.
Gäss; handskar; hartz.
98, 99, 100 och 101 voter:s-propos:na godkändes.
Hattar: Italienska, strå-.
Gr. Mörner: Jag skulle önska att propos. först fram¬
ställdes på N:o 102, i afseende hvarå R. o. Ad. kan från¬
träda sitt förra beslut, och sedermera på Jf:o io3, der jag
anser R. o. Ad. böra godkänna voter:s-propositionen.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 102 voler:s-propos:n
ansågs komma att förfalla; den io3 godkändes.
Hattar, andra strå-.
io4 voter:s-propos:n godkändes.
Hattar af siden eller annan väfnad.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf io5 voter:s-propos:n
ansågs komma att förfalla.
Hattar af läder, fiskben, papper, träd eller
rötter, m. m.
106 voter:s-propos:n godkändes.
23 H. 29
aiö Den 5 A p ri 1 f. m.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till ef¬
termiddagens plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Mandagen den 5 April i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskts mern. N:o 4'j *
anledn. af RiksSt:ns olika beslut angtde tullbevillningen.
Hor n.
107 och 108 voter:s-propos:na förbigingos i följd af
Ståndets förut fattade beslut.
Hudar och skinn, som ej inbegripas under
pelsverk; oberedda torra, införselstullen.
109 voter:s-propos:n godkändes.
Hudar och skinn, som ej inbegripas under
pelsverk; oberedda torra, u t fö rs e I s t u I 1 e n.
110 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Hudar och skinn, som ej inbegripas under
pelsverk; oberedda, saltade och rå, införsels¬
tullen.
11 1 voter:s-propos:n godkändes.
Hudar och skinn, som ej inbegripas under
pelsverk; oberedda, saltade och rå, utförsels¬
tullen.
112 voler:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets för¬
ut fattade beslut.
Humla, i n för se 1 s t u I l e n.
113 voterts-propostn godkändes.
Humla, utförselstullen.
x 14 v«ter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
H u m m e r.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 1 i5 voter:s-propos:n
ansågs komma att förfalla; den 1 16 godkändes.
Hår.
117, 118, 119, 120, 121, 122 och 123 voterrs-propostna
förbigingos i följd af Ståndets förut fattade beslut.
Den 5 April e. m. »'*7
Häct tor, hakar o eli hy skjör.
Voter:s-propos:n godkändes.
Hängslen.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttrande.
Ingefära, torr.
ia5 voter:s-propos:n godkändes.
lnstrumenter, musikaliska.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 126 voter:s-propos;n
ansågs komma att förfalla.
Inventarier, skepps-,
127 voter:s-propos:n godkändes.
Jern: gjutet: tack- och barlast-.
128, 12g, i3o, 13 r och il2 voter:s-propos:na förbigin-
gos i följd af Ståndets förut fattade beslut.
Jern: gjutet: bomber och kulor, kanoner,
stycken, nick hakar och mörsare, samt finare och
gröfre lavetter.
133 voter:s-propos:n godkändes.
Jern: gjutet: kanoner, stycken, nickhakar
och mörsare, ostämplade och oborrade, hällar
öfver 1^ tums tjocklek samt lod och lödjor öfver
1 skeppunds vigt stycket.
134, i35 och * 36 voter:s-propos:na förbigingos i följd
af Ståndets förut fattade beslut.
Jern: gjutet: casse rade kanoner och bomber
samt mörsare, tullvärdet och redactionen.
137 voter:s-propos:n godkändes.
Jern: gjutet: casse rade kanoner och bomber
samt mörsare, utförselstullen; grytor och kitt¬
lar, hällar af ijj tums tjocklek och derunder, m. m.
i38, 13g och i4o voter:s-propos:na förbigingos till följd
af Ståndets förut fattade beslut.
Jern: allt annat gjutet arbete, ej specifi¬
cera d t.
14 * och 142 voter:s-propos:na godkändes.
Jern: smidt eller valsadt; ankare.
Inbjudningen blef icke antagen , utan godkände R. o.
Ad. i43 och 144 voter:s-propos:no.
Jern: smidt eller valsadt; kettingar.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Då alla 4 Stånden
stannat i olika beslut ronde denna fråga, och R. o. Ad:s har
det obestridliga företrädet att vara tydligare till redactionen
samt, efter min mening, Ufven för öfrigt är lämpligare;
228 D c ii 5 A p ri e. m.
skulle jag anse det vara skäl för R. o. Ad. att här vidblifva
sitt beslut och afslå den gjorda inbjudningen.
R. o. Ad. anlog icke inbjudningen, utan godkände i45,
i46 och 147 voter:s-propos:na.
Jern; smidt eller v a 1 s a d l; d r a g g a r, a r m b u 11 a r,
m. m.
i48 och 149 voter:s-propos:na godkändes.
Jern: smidt eller valsadt: stäng-,plåt t-,^tum
tjockt och deröfver, under 12 tums bredd och
öfver ■§■ tums fyrkant, införselstullen.
i5o voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Jern: smidt eller valsadt: stång-, platt-, f-tum
tjockt och deröfver, under 12 tums bredd och
öfver tums fyrkant, utförselstullen.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Utom det
alt Ståndet i allmänhet antagit såsom grundsats, att ej från¬
gå sitt beslut, der det varit deladt af andra Stånd , torde jag
behöfva fästa uppmärksamheten på nödvändigheten att icke
göra det i detta fall, då frågan är om huruvida stångjern
bör draga 32 eller 16 sk. tull vid utförsel.
Inbjudningen antogs icke, men l5i voter:s-propos:n god¬
kändes.
Jern: smidt eller valsadt: smältstycken.
IÖ2 voter:s-propos:n godkändes.
Jern: smidt eller valsadt; band- och platt-,
under jj. tums tjocklek, m. m.
153 och 154 voter:s-propos:na förbigingos i följd af
Ståndets förut fattade beslut; den i55 godkändes.
Jern: smidt eller valsadt: plåtar, förtenta,
linder ■§■ tum tjocka, af till och med 6 lisp:s vigt
stycket.
156 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets för¬
ut fattade beslut, och den 157 godkändes.
Jern: smidt eller valsadt: plåtar, oförtenta,
under tum tjocka, öfver 6 1 i s p: s vigt stycket.
Hr Gripenstedt: ITär är visserligen R. o. Ad. ensamt
om beslutet och inbjudes alt derifrån afstå; men denna frå¬
ga är af stor vigt, och det gäller ett slags plåtar , som ej
inom landet finnas i tillräckligt antal. Jag hemställer såle¬
des, att R. o. Ad. ville vidblifva sitt beslut och afslå in¬
bjudningen.
Inbjudningen blef icke anlagen, utan godkände R. o. Ad.
] 58 och 15g voter:s-propos:na.
Deri 5 April e. m. 229
Jern: smidt eller valsadt: platan, förtcnta.
160 voter:s-propos:n godkändes.
Jern: spik.
161 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
lattade beslut; den 162 godkändes.
J erns k rot.
163 oell 164 voter:s-propos:na förbigingos till följd af
Ståndets förut fattade beslut; den i65 godkändes.
Juveler.
166 voterts-propostn godkändes.
Kakel.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 167 voter:s-propos:n
ansågs komma att förfalla.
Kalk; kalksten; kimrök; kli; kläder, gång-,
linne- och säng-, ej specificerade.
168, 169, 170, 171, 172 och 173 voter:s-propos:na för¬
bigingos i följd af Ståndets förut fattade beslut.
Kläder, tillhörige sjöfarande e 11 er resande,
när de äro synbart brukade ra. m.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkände R. o.
Ad. 174, 175 och 176 voter:s-propos:ua.
Knapergall och ekollon.
177 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Koppar: går ad, smidd, valsad eller gjuten:
Bleck och spik till fartygs förhydning.
178 och 179 voter:s-propos:na godkändes.
Koppar: smidd, valsad eller gjuten: andra
Lelfärdiga arbeten.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf den föreslagna vo-
ter:s-propos:n ansågs komma att förfalla.
Korgar; korgmaka rear beten.
Så väl Utsk:s yttrande som 181 och 182 voter:s-pro-
pos:na godkändes.
Kort, spel-.
183 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Kreatur.
184 voter:s-propos:n godkändes.
Käppar.
TJtsk:s yttrande gillades.
Kött; lackerade arbeten; lampor.
j85, 186, 187, 188 och 189 voter:s-propos:na godkändes.
a3o Den 5 April e. m.
Li k är er.
igo och 191 voter;s-propos:na förbigingos i följd af
Ståndets förut fattade beslut.
Lin; ljus, talg-,
192 och ig3 votens-proposma godkändes.
Ljus, vax-.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkände R. o.
Ad. ig4 voter;s-propos:n.
Ljuskronor,
R. o. Ad. lät bero vid Utskis yttrande.
Lunta.
ig5 voter:s-propos;n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Läder; läster.
Inbjudningarna antogos, i följd hvaraf ig6 och 197 vo-
ter:s-propos:na ansågos komma att förfalla.
Mais.
198 voter:s-prOpos;n förbigicks i följd af Slandets förut
fattade beslut.
Mastix, införselstullen.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 199 voter;s-propos:n
ansågs komma att förfalla.
Mastix, utförselstullen.
200 votens-proposm förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Metaller.
201 och 202 voter:s-propos:na godkändes.
M jö I.
2o3 votens-proposm förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Munlack.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 204 votens-proposm
ansågs komma att förfalla.
Musslor.
2o5 votens-proposm godkändes; de 206 och 207 förbi-
gingos i följd af Ståndets förut fattade beslut.
Nålar.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkändes 208
och 20g voter:s-propos:na.
Nät.
sto votens-proposm godkändes.
Den 5 April e. m. a31
Oljor.
Hr Gripenstedt: Dessa oljor, hvarom nu är fråga,
begagnas egentligen i och för fabrikerna, och det är med
afseende derå, som R. o. Ad. beslutat att nedsätta tullen, i
nnledn. hvaraf jag hoppas, att R. o. Ad. äfven här finner
skäl att vidblifva sitt beslut och ej antaga inbjudningen.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius, instämde
med Hr Gripenstedt.
R. o. Ad. vidblef sitt fattade beslut och godkände 211
och 212 voter:s-propos:na.
Ost.
Hr Gripenstedt: Här är frågan att välja emellan R.
o. Ad:s och RorgareStis beslut såsom contra-propos.; men
R. o. Ad:s beslut har ett bestämdt företräde deruti, att det
är enklare och lätlfaltligare, och jag hoppas således, att R.
o. Ad. vidhåller sitt beslut och antager voter:s-propos:na.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkände R. o.
Ad. 213 och 214 voter:s-propos:na.
Ostron.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 215 voter:s-propos;n
ansågs komma att förfalla.
Papp.
216 voter:s-propos:n godkändes.
Paraplyer och p a r a so' 11 e r.
Utsk:s yttrande äfvensom 217 voter:s-propos:n god¬
kändes.
Pelsverk och p e I f e r i e r.
218, 219, 220, 221, 222, 223, 224, 225, 226, 227, 228,
229. 23o och 231 voter:s-propos:na förbigingos till följd af
Ståndets förut fattade beslut; den 232 godkändes.
Pennor.
Hr von Hartmansdorff: När R. o. Ad:s beslut i
detta hänseende är, på sätt Ulsk. yttrat, bättre, så attUtsk.
tillstyrker det R. o. Ad:s redaction måtte antagas; så hem¬
ställer jag, alt Ståndet, äfven i detta afseende, måtte vidblif¬
va sitt beslut och godkänna voter:s-propos:n.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkände R. o.
Ad. 233 voter:s-propos:n.
Penslar.
Hr von Hartmansdorff: Som det sätt att förtulla
penslar, hvilket R. o. Ad. antagit, anses hafva företräde för
de öfriga Ståndens; så hemställer jag; att R. o. Ad., äfven
a3a Den 5 April c. ra.
i detta hänseende, måtte vidblifva sitt förra beslut och god¬
känna voter:s-propos:n.
Inbjudningen antogs icke, utan godkändes den 234 votens-
propositionen.
Perlemor; p e r I o r.
235, 236, 237 och 238 voter:s-propos:na godkändes.
Plommon, catharin-, och sviskon.
Hr von Hartmansdorff: Som två Stånd här stan¬
nat emot två, så hemställer jag vördsamt, att R. o. Ad.,
vid delta tillfälle, såsom vid flera föregående, måtte vidblif¬
va sitt beslut och godkänna voter:s-propos:n.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkände R. o.
Ad. den 239 voter:s-propos:n.
Plymer.
Hr von Hartmansdorff: Samma förhållande är för¬
handen här, som i förra fallet. Jag hemställer således, att
R. o. Ad. äfven här ville afslå inbjudningen och godkänna
voter:s-propos:na.
R. o. Ad. antog icke inbjudningen utan godkände 240
och 241 voter:s-propos:na.
Porcellaine.
242 och 243 voter:s-propos:na godkändes; 244 och 24^
förbigingos i följd af Ståndets förut fattade beslut.
Potatesmjöl; redskap och mac hiner ier; saff¬
ran.
246, 247 och 248 voter:s-propos;na godkändes.
Sal tsyra.
Hr Gripenstedt: Skälet hvarför R. o. Ad. beslutat
nedsättning af denna tull, var det, att man önskade tillvä¬
gabringa någon lättnad för fabriker, som begagna denna va¬
ra; och jag hoppas, alt R. o. Ad., i likhet med hvad sora
förut i flera fall ägt rum, vidblifver sitt beslut och god¬
känner voter:s-propos:n.
Inbjudningen antogs icke, utan godkändes 249 voteris-
propos:n.
Saxar, öfverskärare-; segel; siktar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Först måste jag fästa
uppmärksamheten på, att här måtte vara ett tryckfel i af¬
seende på siffran, emedan äfven i procenten R. o. Ad:s be¬
slut är olika, såsom det står anfördt i detta jemkningsbe-
tänk., ty 20 sk. är naturligtvis 20 proc. af 1 r:dr 32 sk.,
då deremot 25 proc. här blifvit antaget. Men jag kan ej
gilla Utsk:s raisonnement här, att det ej inverkar på tullen,
Den 5 April e. m.
*33
på livilketdera sältet afgiften utgår. Detta verkar likväl
betydligt på tullen, om den utgår efter vigt eller efter vär¬
de, men derom är ej någon fråga nu, och jag tror, att R.
o. Ad. kan låta all öfverläggning derom förfalla. Jag kan
icke gilla Utsk:s framställning om segel, och alt då väfna¬
der i allmänhet äro fria, så borde äfven segel vara fria;
men då hade äfven segel bort upptagas under väfnader, och
ej för sig sjelfva. När det åter stur upptaget för sig sjelft,
så borde äfven införselstullen stå der.
Hr Prytz, Lars Adolph: Det är något misstag af
den sista värda talaren, att han ansett Utsk. hafva oriktigt
beräknat procenten, eller att det vore ett tryckfel här.
Utsk. har sagt, att procenten är lika på tullvärdet i båda
fall, och vid närmare eftersinnande, lärer den värde talaren
finna, att 20 sk. är 2.5 proc. af i i :dr 32 sk. värde. Således
förfaller detta skäl. Hvad beträffar Utsk:s raisonnement om se¬
gel, så tror jag den saken redan vara afgjord; men om så icke
ur, så tillkommer det endast BorgareSt att yttra sig deröfver,
emedan detta Stånd tillstyrkt förändring, och R. o. Ad. kan
endast lemna Utsk:s framställning utan anmärkning.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttranden i dessa 3
punkter.
Silfver, bok-.
Inbjudningen antogs, i följe hvaraf 2Öo och 2Öi votens-
propos:na ansågos komma att förfalla.
Silke.
Hr Rosenblad: Då silke är ett hell och hållet ut¬
ländskt råämne, som begagnas vid Svenska fabriker, torde
R. o. Ad:s beslut vara så väl grundadt, att det nu ej är
skäl alt frångå detsamma; hvarföre jag vördsamt anhåller
om propos., att Ståndet måtte vidblifva sitt förra beslut.
Hr Lagerheim, Pehr, förenade sig med Hr Ro¬
senblad.
Hr Gripenstedt: Detta R. o. Ad:s förra beslut var
äfven efter mitt omdöme väl grundadt, då R. o. Ad. deri¬
genom borttagit förbuden och minskat införselstullen; men
då det nu, genom de tre andra Ståndens beslut, har blifvit
faststäldt till hvad det hittills varit, så torde det också vara
skäl att låta dervid förblifva. Jag får således för min del
yrka, att It. o. Ad. måtte bifalla inbjudningen, i hvilken hän¬
delse voter:s-propos:n kommer att förfalla.
Hr Prytz instämde med Hr Gripenstedt.
Hr von Hartmansdorff: Jag får, tvertemot den
sista värda talaren, anhålla, det R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt beslut. Jag tror ej att våra sidenfabriker kunna i det-
23 H. 3o
Den 5 April e. m.
ta hänseende gynnas för mycket derigenom, altman bortta¬
ger ifrågavar. införselstull. Det är visserligen sannt, att för¬
buden blifvit bibehållna, emot Hr Gripenstedts mening; men
]ag hoppas, alt lian, äfvensom andra talare, hvilka önskat
förbudsSystemets borttagande, likväl, då detta ej kunnat äga
mm, måtte medgifva fabrikerna den fördelen, som de genom
den nedsatta tullen kunna vinna.
Hr Lagerheim: Detta sätt att gynna fabrikerna, att
låta sådana råämnen, som ej finnas inom landet, tullfritt el¬
ler mot så liten tull som möjligt inkomma, är säkerligen
det mest rationella; och jag tillstyrker äfven att R. o. Ad.
mätte vidblifva sitt beslut i denna del.
Hr Rosenblad: Ehuru jag visserligen tillhört den o-
pinion, som anser, att förbudsskyddet för sådana fabriker
hade kunnat upphöra, så är jag dock långt ifrån att derfö¬
re alt min mening ej blifvit gällande vilja utöfva någon
hämnd emot dessa fabriker; och jag förnyar således min an¬
hållan om vidblifvande af Ståndets förra beslut.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkände R. o.
Ad. den 2Ö2 voter:s-propos:n.
Sirap.
255 voter;s-propos:n förbigicks i följd af Såndets förut
fattade beslut.
Skedvatten.
Hr von Hartmansdorff: Med skedvatten är samma
förhållande som med saltsyra. Det användes till betydlig
mängd för fabrikernes behof. Jag hemställer derföre, att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut och antaga voter:s-
propositionen.
R. o. Ad. vidblef sitt förra beslut och godkände 254
voter:S-propos:n.
Sköldpadd.
Inbjudningen antogs, i följe hvaraf 255 voler:S-propos:ii
ansågs komma att förfalla.
Slöjdevaror; smink och sminkflor; smör.
256, och 258 voter:s-propos:na godkändes.
Speglar och lampor.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttrande i denna del.
Spetsar; uddar och blonder.
25g voter:s-propös: ti godkändes.
Stenkol.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf den 260 voter:s-pro-
pos:n ansågs komma att förfalla.
Den 5 April e. m. a35
Stenkolsstybb eller cinders; strnmpor ocb
andra på strumpstol eller genom stickning till¬
verkade arbeten, bomulls.
261 och 262 votei :s-propos:na godkändes.
Strumpor och andra på strumpstol eller ge¬
nom stickning tillverkade arbeten, andra slag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. beha¬
gade antaga Utsk:s inbjudning i denna del.
Ropades ja och nej.
Hr Prytz: Det är allt skäl alt R. o. Ad. här vidblif-
ver sitt beslut, ly vid discussionen öfver redactionen af tull¬
taxan upplystes sa tillräckligt, att underslef ägt rum vid in¬
försel af strumpor, just derföre alt tullen varit för hög,
att då R. o. Ad. beslutat en mindre tull på denna vara, så
vore det icke skäl att frångå detta beslut, som är grundadt
på gilltiga anledningar; utan bör man i min tanke låta frå¬
gan komma under voteiing i förstärkt StatsUtsk. Jag till¬
styrker derföre afslag på inbjudningen och anhåller att R.
o. Ad. ville vidblifva sitt beslut.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkändes 263 och
2&4 voler:s-propos:na.
Stål.
R. o. Ad. lät bero vid Utskrs yttrande ang:de orden
St. v., antog inbjudningen angrde införselstullen å garfstål,
i följd hvaraf 265 voter:S-propos:n ansågs komma alt för¬
falla, samt förbigick 266, 267, 268 och 269 voter:s-propos:na
i följd af Ståndets förut fattade beslut..
Sågblad.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 270 voler:s-pro-
pos:n ansågs komma att förfalla; 271 voter:s-propos:n god¬
kändes.
Sapa; talg.
272 och 273 voter:s-propos:na godkändes.
Tenn- och blyaska samt tjära; tjär berm a
eller v r a k t j ä r a.
274, 275 och 276 voter:s-propos:na godkändes i följd
af Ståndets förut fattade beslut.
Tobak, införselstullen.
277 voter:s-propos:n godkändes.
Tobak, u t f ö r s e I s t u 11 e n.
278 voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
a36 Den 5 April e. ra.
T i - å d>
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 27g och 280 vo-
ler:s-propos:na ansågos förfalla.
Träd varor: bjelkar och sparr ar.
281, 282 och 283 voter:s-propos:na samt yttrandet
ang:de anmärkt), godkändes.
Trådva ror: bräder och plankor, så g a d e af
furu och gran.
284, 285, 286 och 287 voter;s-propos:na godkändes.
Trädvaror: bräder och plankor, sågade af
alm, bok, m. m.
Hr Prytz: R. o. Ad:s beslut att bär dela de ifrågavar.
bräderna i två classer och att blott bestämma tull för dem
af ek och ask men lemna de öfriga fria till utförsel, synes
vara så väl grundadt, att jag tror R. o. Ad. ej böra anta¬
ga den föreslagna inbjudningen utan vidblifva sin mening
och således godkänna voter:s-propos:n.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkände R. o.
Ad, 288 voter:s-propos:n.
Träd var or: sågade, fane'rsk ifvor och hand¬
spakar.
289 och 290 voter:s-propos:na godkändes.
Trädvaror: lister, sågade.
291 voter;s-propos:n godkändes.
Träd varor: täkter; pumpträd; ribbor.
292, 293 och 294 voter:s-propos:na förbigingos i följd
af Ståndets förut fattade beslut.
Träd varor: stäfver.
2g5, 297 299 och 3oo voter:s-propos:na godkändes;
296 och 298 voter:s-propos:na förbigingos i följd af Stån¬
dets förut fattade beslut.
Trädvaror: ved.
3oi, 3o2, 3o3, 3o4, 3o5 och 3o6 voter:s-propos:na god¬
kändes.
Trädvaror: årträd.
307 voter.-s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Trädvaror: alla ej specificerade, mer eller
mindre arbetade, m. m.
308 voter:s-propos:n godkändes.
Tågvirke.
Utsk:s yttrande äfvensom 809 voter:s-propos:n god¬
kändes.
Den 5 April e. m.
Ull.
Hr Rosenblad: R. o. Ad:s beslut att icke skilja den¬
na artikel i 2 classer var grundadt på en så lik erfarenhet,
att jag för min del måste anhålla, att R. Ad, ville förblif¬
va vid sitt redan fattade beslut.
R. o. Ad. fann Utsk:s yttrande ang:de Ståndets beslut
om rättighet, ifall af införselsförbud i öfrigt å kläde, för
den som exporterar fin ull att införa motsvarande vigt klä¬
de icke för det närvar, erfordra någon åtgärd, och antog
icke den gjorda inbjudningen, men godkände 3io och 3ii
voter:s-propos:na.
Urband och urkedjor.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttrande.
Vanille; vagnar och åkdon.
3 12, 313, 314 och 315 voter:s-propos:na godkändes.
Vi n.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: R. o. Ad:s förra
beslut synes ganska väl grundadt, så väl med afseende der¬
på, att en tjenlig nedsättning derigenom ägt rum i införsels¬
tullen för vinländernas hufvudproduct, och alt såsom en na¬
turlig följd deraf en möjlig nedsättning bör kunna mot¬
ses för införseln i dessa länder af vår hufvudproduct, jer¬
net, som äfven af det skäl, att genom denna nedsättning af
tullen vinnes en minskning i det här gångbara priset å vis¬
sa vinsorter af ungefärligen 100 proc. af varans värde på
stället. Jag hemställer således, att R. o. Ad. ville vidblifva
sitt förut fattade beslut, i enlighet med Bevilln.Utskis för¬
sta betänkande.
Hr Rosenblad: Denna punkt är en ibland de vigli—
gaste, emedan införseln af vin utgör en af hufvudkällorna
för Statens inkomster af tullen. Efter den jemförelse, som
jag i kraft af mitt embete' i Commerce-colltm anställt öfver
de flesta länders proportionella införsel af vin, har jag ej i
någon betydlig mån funnit, att införseln varit betydligt stör¬
re, der afgiften varit mindre. Detta förhållande visar sig
klarligen vid jemförelse emellan Norrige och Danmark. I
Norrige har man samma tullbestämmelse, som vi hafva, då
man deremot i Danmark har en lägre tull. Man har visser¬
ligen nu hos oss infört den riktiga principen, att, för att
slippa underslef, vin ej skiljes i olika sorter, utan att skil¬
nad endast göres emellan vin på fastager och vin på buteljer,
och då kan det visserligen inträffa, att några af de bättre sor¬
terna kunna blifva till större qvantitet införda, men jag
tror ej, att den ökade införseln af dessa viner kan blifva
så stor, att den ersätter minskning i afgiften. Jag anser så¬
ledes det beslut, som de andra tre RiksStånden hafva fattat,
a38 Den 5 April em.
vara mycket val grundadt, och tillstyrker R. o. Ad. att i
denna punkt antaga inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff instämde med Hr Rosen¬
blad och anhöll att inbjudningen måtte antagas.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr, instämde med Hr von Hart¬
mansdorff.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 316 voter:s-propos:n
ansågs komma att förfalla.
V i n d r u f v o r.
3 17 voter:s-propos:n godkändes.
Vismut, införselstullen.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf 318 voterts-proposm
ansågs komma att förfalla.
Vismut, utförselstullen.
31 g voter:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Väfnader; helsiden: alngods: taft, kypert
o. s. v.
320 och 32 1 voter:s-propos:na förbigingos i följd af
Ståndets förut fattade beslut.
Väfnader; helsiden: alngods: alla andra slag
ej specificerade.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut och godkän¬
de 322 voter:s-propos:n.
Väfnader; helsiden: shaw lar, shaw letter
och andra dukar.
323 och 324 voler:s-propos:na förbigingos i följd af
Ståndets förut fattade beslut.
Väfnader; halfsiden eller af silke, lill stör¬
re eller mindre del blandad t med bomull, lin,
lill eller andra ämnen.
325 voler:s-propos:n godkändes.
Väfnader; halfsiden: alngods: alla slag.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut samt god¬
kände 3?6 voter:s-propos:n.
Väfnader; halfsiden: shnwlar, s h a w 1 e 11 e r
och andra dukar af under 10 r:drs värde stycket.
327 voter:s-propos:n förbigicks lill följd af Ståndets
förut fattade beslut.
Väfnader; halfsiden: shawlar, shawletter
och andra dukar af 1 o r:drs värde o c li deröfver
stycket.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut samt godkän¬
de 328 voter:s-propos:n.
Den 5 April e. m. 23g
V ä f 11 a fl e r; bomulls: alngods, b v i t a, alla ej spe¬
cificerade a) genom sjelfva väfnadssättel facone-
r a d e.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut samt godkän¬
de 32g voter:s-propositionen.
Väfnader; bomulls: alngods, hvita, alla ej spe¬
cificerade b) genom väfnadssättet släta, såsom
callico, bomullslärft, m. fl. färgade.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttranden i dessa delar.
Väfnader; bomulls: tryckta eller pressade.
33o voler:s-propos:n förbigicks i följd af Ståndets förut
fattade beslut.
Väfnader; bomulls: s h a vv I a r, shawletter och
andra d u kar.
Utsk:s yttrande befanns icke erfordra någon åtgärd.
Väfnader; bomulls: med blandning till större
eller mindre del af lin.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut och god¬
kände 331 voter:s-propositionen.
Väfnader; ylle: alngods: boy.
332 voter:s-propos:n förbigicks till följe af Ståndets för¬
ut fattade beslut.
Väfnader; ylle: alngods: casimir, b vitt,
svart, gul t och rödt; flanell, fris, frisad, doffel
och kalmuck.
333, 334, och 335 voter.s-propos:na godkändes.
Väfnader; ylle: alngods: kläde, dråp, o. s. v.
336 voter:s-propos:n förbigicks till följd af Ståndets
förut fattade beslut.
Väfnader; ylle: alngods: flaggduk och qui-
nette, packing eller pressduk o. s. v.; samt väf¬
nader: halfylle, eller af ull, med blandning till
m i n s t h ä I f t e n a f b o m u 11, lin eller hampa, (rubriken)
337 och 3 58 voter:s-propos:na godkändes.
Väfnader: halfylle: fl anell.
3 5g voter:s-propos:n förbigicks till följe af Ståndets
förut fattade beslut.
Väfnader; halfylle: alla andra slag.
Så väl 240 voter:s-propos:n som Utsk:s yttrande ronde
anmärkmna godkändes.
Den 5 April e. m.
Väfnader; halfylle: shaw lar, shaw let ter o. s.
v.; linne- och hamp-, alngods; zink, tutanego
o c h spiauter.
34') 342 och 343 voter:s-propos:na förbigingos tillföljd
af Ståndets förut fattade beslut.
Ån g 111 acil i ner; varor, som icke kunna hän¬
föras under någon af de i taxan upptagna be- <
s t ä m 111 e I s er. 1
344> 345 och 346 voter:s-propos;na godkändes.
T a liff för cr edit upplaget och transitoaf- t
giften.
Hr Rosenblad: Den enda skilnad R. o. Ad:s be- 1
slut innefattar emot Utsk:s tillstyrkande, hvaruti vi inbju-
das att instämma, är den, att R. o. Ad. borttagit det orim- .
liga stadgandet af en proc. transitoafgift. Så vidt jag kän- 1
ner främmande länders tulltaxor, finnes ingenstädes en sådan
transitoafgift. Här skulle den också vara högst orimlig, och j
man torde ej sjelf böra öka de svårigheter, som förefinnas j
för oss att nu såsom fordom hafva en förmånlig transito- <
handel med denna vara på Finland. Jag anhåller således,
alt R. o. Ad. måtte vidblifva sitt redan fattade beslut.
Inbjudningen blef icke antagen, utan godkände R. o. Ad.
347 och 348 voter:S-propositioner na.
Underrättelserna om hvad vid tulltaxans
verkställighet iakttagas bör.
Utsk:s yttrande i allmänhet före de speciella
yttrandena rör:de de särskilda ^gtna.
R. o. Ad. lät härvid bero.
1
t, 2, 7, 10, 14, i5 och 18 §§:na.
Utsk:s yttrande gillades.
24 §:n-
Hr von Hartmansdorff: Ordalagen visa tydligen,
att här är fråga 0111 en tullbestämmelse. Frågan att betala
tull eller ej kan följaktligen icke anses afgjord genom tre
Stånds beslut. Det är således ett misstag af Utsk. att anse
denna § vara gillad och antagen. Jag hemställer förden¬
skull, alt Hr Frih. o. Landtm, täcktes föreslå R. o. Ad. att
uppskjuta pröfningen af denna § intilldess BorgareSt. fattat
sitt beslut, och detsamma blifvit R. o. Ad. bekant.
Hr Prytz: Af de otydliga ordalagen i BorgareSt:s
prot.uldr. , kunde man ej veta, huruvida det var fråga om
någon tulls åsättande eller ej; men som det är möjligt, att
det varit fråga derom hos BorgareSt., så instämmer jag med
Hr
Den 5 April e. m.
Hr von Hartmansdorff, att Ulsk:s yttrande i denna del må
underkännas.
R. o. Ad. ansåg, alt pröfningen af Utsk:s nu föredragna
yttrande borde uppskjutas tills R. o. Ad. erhållit del af
BorgareSt:s beslut derom.
27 och 3l §§:ne.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttrande härom.
U t s k : s yttrande ronde förteckningen å hit¬
tills förbjudna v a r u a r I i k I a r, som från och med
den 1 Jan. 184^ skulle få till Riket införas och
från Riket ulfö ras.
Hr von Hartmansdorff: Som detta inom. innefat¬
tar den föi budsfråga, hvilken af R. o. Ad. blifvit ogillad,
och da PresleSt. äfven, för sin del, ogillat densamma, så
hemställer jag till R. o. Ad., om icke denna del af Utskis
betänk, borde förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den af Utsk. om¬
nämnda votering under N:o 1 bade genom R. o. Ad:s från¬
trädande från sitt förut fattade beslut kommit att förfalla,
hvarföre R. o. Ad. torde finna, att Utsk:s yttrande i den
delen äfven komme alt förfalla, och hvad anginge Utskrs
yttrande ang:de förteckningen, så torde R. o. Ad. dervid
låta hero.
Hr von Hartmansdorff: Någon förteckning i detta
hänseende kari, efter mitt förmenande, ej komma i fråga;
ty jag skulle tro, att då sjelfva föi budsfrågan blifvit af R.
o. Ad. förkastad, så borde icke heller någon förteckning här
ifrågaställas.
Frih. Ced erström: Jacob: Annat är att besluta di-
recta förbud, och annat är att hafva en förteckning på de
förbjudna artiklarna, hvilket i alla händelser ur högst nöd¬
vändigt.
Hr von Hartmansdorff: När uti tulltaxan upplgif-
ves, särskildt för hvarje vara, hvad som är förbjudet eller
ej, så ser jag ej hvartill den särskilda förteckningen skulle
tjena för andra än dem, som icke uro med tulltaxan be¬
kanta.
R. o. Ad. fann ingen annan åtgärd vara att vidtaga i
anleda, af det nu föredragna yttrandet, än att lägga det lill
handlingarna.
Slutmeningen i Utsk:s memorial.
Hr von Hartmansdorff: PresteSt:s yttrande vid¬
kommer väl egentligen icke R. o. Ad., då ej de öfriga Stån¬
den deruti instämt. Men jag måste dock anmärka, ali den
förra delen af frågan i PresteSl:s framställning an*år för-
2 i H.
>
D «n 5 April c. m.
budén, som vi äro ifrån. Den andra delen innefattar, att R.
St. skulle ”till K. M. öfverlåta rättigheten att, efter sig fö¬
reteende omständigheter, äfvensom för beredande, i afseende
på utländska makter, af en för Svenska handeln förmånlig
reciprocitet, minska eller nedsätta den i tulltaxan utsatta
tull.” Intet Stånd kan öfverlåta sin rättighet lill K. M.
utan att grundlagen förändras. Sålunda lärer R. o. Ad.
finna, att detta uttryck är olämpligt. Förklarandet att R.
o. Ad:s beslut, i afseende på landtmannaproducler, hvilket
öfverensstämmer med Utskzs förslag, skulle vara af alla 4
Stånden gilladt, derföre att de tre öfriga ej yttrat något
ogillande, vill jag lemna derhän. Detta rör ej R. o. Ad.,
hvars beslut öfverensstämmer med Utskzs förslag, utan blott
de andra Stånden. Men jag hemställer lill R. o. Ad., om
icke, vid den underd. skrifvelse till K. M., som bör åtfölja
tulltaxan, och som Utsk. här anmäler, borde göras samma
tillägg, som innehållits uti R. St:s skrifvelse vid föregzde
riksdagar angzde tulltaxan, och särdeles vid den sisla. Der
stod nemi. uti den n punkten, att, ”då R. St. uti ofvan¬
nämnda förslag till tulltaxa icke kunnat bestämma annan
tull å varor, än den, som, efter närvar, omständigheter, bäst
försäkrar Statens inkomst och med dess intresse öfverens¬
stämmer, men det på E. K. M. ankommer att, i afseende
på utländska makter, bereda en för Svenska handeln för¬
månlig reciprocitet, hafva R. St. skolat hos E. K. M. i und.
anhålla, det E. K. M. i nåder täcktes vidtaga alla de mått
och steg, som i afseende härpå med landets bästa äro för¬
enliga, samt, för befrämjande häraf, minska elter nedsätta den
i tulltaxan utsatta tullen." Om R. o. Ad. skulle linna för godt
att nu till R. St:s redan fattade beslut örn landtmannavaror foga
ett tillägg af ungefärligen samma ordalag, som vid sista riks¬
dag, så skulle det ändamål vara vunnet, som PresteSt. åsyftat,
utan att man i detta fall gjort ett tillstyrkande, som ej vore
lämpligt. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. ville till
det fattade beslutet i afseende på landtmannavaror foga föl¬
jande tillägg: / öfrigt och på det att K. M. malte kunna,
i afseende pä utländska makter, bereda en för Svenska han¬
deln förmånlig reciprocitet, ansåg R. o. Ad. R. St. böra hos
K. M. i underd. anhålla, det K. M. täcktes vidtaga alla de
matt och steg, som i afseende härpå med landets bästa äro
förenliga, samt för befrämjande deraf minska eller nedsalta
den i tulltaxan utsatta tullen.
Hr Rosenblad instämde med Hr von Hartmansdorff.
Hr Lefre'n: Jag instämmer helt och hållet i den siste
värde talarens förslag och anhåller om propos. derpå.
Frih. Cederström: Jag skulle också instämma med
den föregzde talaren, Hr von Hartmansdorff, om jag ansåg
det varp lämpligt, att genom ett sådant yttrande uti en
undertf. skrifvelse vilja antaga en moditicalion af grundla-
/
(
Den 5 April c. m.
gen? föreskrift, hvilket jag icke anser tillständig!. Deremot
tror jag att PresteSt:s beslut ii i- fullt förenligt med grund¬
lagen. I 60 §:n Reg.F:n finnes intet ord om nedsättning af
tullafgifler, utom på inkommande och utgående spanmål.
Väl vet jag att det tid efter annan skett nedsättning för
flera artiklar, och att Ii. St. låtit sådant vara oanmärkt;
men jag tror att det är hällre att nedsätta tullen, hvilket
ej är något grundlagsvidrigt, utan tyertoni alldeles öfverens-
stäinmande med grundlagen, då det är 11. St., som bestäm¬
ma tullafgifterna, än att förfara så, sorn R. St. hittills gjort;
ty en nedsättning af tullafgifterna kan omöjligen gifva an¬
leda. tili anmärkn:r vid framtida riksmöten, då sådana der¬
emot eljest grundlagsenligen här skulle kunna äga ruin. 60 §:n
l\eg.F:n innehåller nemi. icke ett ord, som lemnar K. M.
den rättighet, som bär blifvit ifrågaställd, och jag tror så¬
ledes, alt det vore mera lämpligt, att tullen nedsattas vid
dessa tillfällen, än alt man hos K. M. presumerade en rät¬
tighet, som grundlagen ej uttryckligen medgifver. Jag kan
för min del icke annat än tillstyrka bifall till det förslag,
som PresteSt. framställt.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. ej skulle
besluta alt vid R. St:s redan fattade beslut foga ett sådant
tillägg, som jag tagit mig friheten föreslå, och hvilket öf-
verensstämmer med hvad R. St. gjorde vid sistlidue riksdag,
så skulle möjligen deraf kunna dragas den slutsats, att R.
St. numera ej hade velat till K. M. öfverlemna att i detta
hänseende förfara på samma sätt sorn tillförene. Då den
ifrägavar. rättigheten likväl bör öfverlemnas tilt K. M.,
emedan den långa tiderymden mellan riksdagarna gör den
behöflig, så skulle vid en kommande riksdag tilläggets ul-
lemuande möjligen kunna åberopas emot någon Konungens
rådgifvare, som tillstyrkt rättighetens begagnande. Frih.
Cederström har riktigt yttrat sig öfver saken, men i afseen¬
de på behandlingen tillstyrkt R. o. Ad. att antaga Preste-
St:s beslut, emedan han ansett det ingalunda gå an, att R.
St. till K. M. öfverlåta deras rättighet, utan att grundlagen
förändrades. Jag åter troi1, att om R. St. alldeles underlåta
att omtala hvad som är deras rättighet i detta fall, ulan
helt enkelt, såsom tillförene, anhålla, att K. M. ville förfara
på samma sätt; så uppkommer ingen stötesten. Det är der¬
före jag önskar, att R. St. ville härutinnan nu handla lika
som förut.
Frih. Cederström: R. St:s rättighet att bestäm¬
ma beskattningen är, enligt 5y §:n Reg.Ftn, otvifvelaktig,
och deras rättighet att öfverlemna till K. M. att i
bestämda fall nedsätta beskattningen, sedan den af R. St.
blifvit bestämd, lärer vara obestridlig och behöfver ingen
grundlagsförändring, för att kunna utöfvas. Men då öfver-
låtelsen icke sker, utan helt simpelt frasen om reeiprocitets-
a44
D t n 5 April e. m.
förhållandet talar om nedsällningen, såsom vore det ett K.
M. tillhörigt prerogativ; så förutsätter man genom skrifvel-
sen att en öfverlåtelse af denna rättighet blifvit gjord, hvil¬
ken likväl ej existerat. Vid förra riksdagar hafva R. St. di-
rect förklarat i hvilka fall nedsättning kan och får ske, och
då är det R. St., som utöfva beskattningsrätten äfven i detta
fall, men i annan händelse blir detta ej förhållandet.
Hr Rosenblad; I afseende på sak är det ingen skil¬
nad emellan Frih. Cederström? mening och Hr von Hart¬
mansdorff^, nien i afseende på form är skilnaden betydlig.
Frih. Cederström förutsätter såsom positivt erkänd den för¬
klaring af grundlagens bud, som han har gifvit, och hvil¬
ken åtminstone kan vara tvifvel underkastad. Deremot har
Hr von Hartmansdorff^ förslag den förtjensten, att på samma
sätt, som R. St. vid föregående riksdagar, behandla denna
fråga, genom intagande af de ordalag, som R. St. begagnat
vid i834 års riksdag. Det är klart, att om raan tänker lika
med Frih. Cederström, så, i och med detsamma R. St. an¬
hålla att K. M. måtte göra del och det, är det sjelf-
skrifvet att R. St. äfven öfverlåta rättigheten dertill; men
jag för min del anhåller om propos. i öfverensstämmelse
med i834 års Ständers beslut och hvad Hr von Hartmans¬
dorff föreslagit.
Frih. Boye, Ludv.: Med all den grannlagenhet jag
alltid skall söka att iakttaga, när fråga är om förhållanden,
som röra statsmakternas rättigheter, kan jag ej fatta annat
begrepp om R. St:s och K. M:s makt i fråga om tull hevi II—
ningen, än att det måste vara K. M. öppet att, i underhand¬
lingar med utrikes makter, bereda den reciprocitet, som kan
anses nödvändig och bidragande till Svenska folkets fördel
och nytta. Antager jag det för gifvet, som är min öfver¬
tygelse, så behöfver icke någon öfverlåtelse äga rum af en
rättighet, som redan är gifven. Jag skulle i alla fall tro,
att de ordalag, som PresteSt. antagit, ej låta använda sig,
emedan här är fråga om en rättighet, som vill öfverlåtas,
hvilket öfverlåtande likväl ej äger grund i våra grundlagar.
Jag anhåller hos Hr Frih. o. Landtm, om propos. i öfver¬
ensstämmelse med den framställning, som Hr von Hartmans¬
dorff gjort.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph; Jag
anhåller att R. o. Ad. ville godkänna hvad Utsk. yttrat uti
den föredragna afdelningen. Jag tror, att det tillägg, som
Hr von Hartmansdorff föreslagit, skulle helt och hållet upp¬
häfva det beslut, som R. St. redan fattat uti förevar, fall
öfver betänk. N:o 21.
Hr von Hartmansdorff: Betänk. N:o 21 angår blott
ett stadgande rörtde landtmannaproducter. Det är detta be¬
slut, som finnes här, på sid. 6 i betänk. N:o 4h Utsk.
Den 5 April c. ra.
intaget. Derföre liar jag börjat milt förslag med ordet i
öfrigt, så alt ingen tvetydighet i delta afseende må upp¬
komma.
Kr Munck af Rosenschöld: Den omständighet,
hvarpå Hr von Hartmansdorff nu gjort mig uppmärksam,
har undfallit mig; om förhållandet är sådant, så har jag in¬
tet att invända emot hans förslag.
Uppå derefter framställda propostr lät R. o. Ad. bero
vid Ulsk:s yttranden ang:de besluten så väl om fix lull å
spanmål som om tullen å landtmannaprodueter i allmänhet
vid tractaters uppgörande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i afseende på Utsk:s
framställning af PresteStts beslut, att till K. M. öfverlåta
rättigheten alt nedsätta de af R. St. åsätta tullbelopp, bade
Hr von Hartmansdorff föreslagit ett tillägg att åtfölja R. o.
Ad:s beslut angtde landtmannaproducter, så lydande: ”I öf¬
rigt och på det att K. M. mätte kunna, i afseende på utländska
makter, bereda en för Svenska handeln förmånlig recipro¬
citet, ansåg R. o. Ad. R. St. böra hos K. M. i tind. anhålla,
det K. M. täcktes vidtaga alla de mått och steg, som i afseende
härpå med landets bästa äro förenliga, samt för befrämjande
deraf minska eller nedsätta den i tulltaxan utsatta tull;”
hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
delta förslag.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Som det Högl. Ståndet
är ensamt om sitt beslut, så hemställer jag, att R. o. Ad.
måtte inbjuda de öfriga Stånden att sig deruti förena.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. en
sådan inbjudning, som Hr von Hartmansdorff nu föreslagit.
Frih. Cederström: Jag anhåller att mitt yttrande
i denna fråga måtte få åtfölja inbjudningen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad Frill. Ce¬
derström begärt icke kunde honom förnekas.
Upplästes och lades på bordet 2:ne prot.utdr. af den i
dennes från BorgareSt. till instämmande i Ståndets beslut:
i:o att bevilja ett anslag af 10,000 r:dr till nödiga bygg¬
naders ock verkstäders uppförande för en arbetsinrättning i
Eskilstuna flistad, med villkor, alt det anslagna beloppet
skall i Riksg.cont. innestå, intilldess en fullständig plan för
ifrågavar. arbetsinrättnings anläggande och vidmakthållande
blifvit upprättad och af K. M. i nåder fastställd, samt att
derefter och sedan Eskilstuna fristad iklädt sig förbindelsen
alt tillskjuta hvad som utöfver anslaget erfordras och att
inrättningen på stadens bekostnad framgent underhålla vid
a4G
Don 5 April e. m.
äfventyr af fiterbetalningsskyldigliet, medlen stola, i mån af
behof, till staden utbetalas;
2:0 att vid beviljandet af anslaget, enl. StatsUtskis ut¬
låt. N:o 435 litt. B., för erforderliga förbättringar lili båk-
och fyringsväsendet medelst nybyggnader och förändringar
till båtnad för sjöfarten i allmänhet antaga ett så lydande
tillägg: ”Härförutan anhålla R. St. i und., att hvad utöf¬
ver den bestämda summan kunde erfordras till fyrars, ha¬
kars och sjömärkens inrättande och förbättring mätte, fram¬
för alla andra ifrån handels- och sjöfartsfonden utgående
kostnader, bestridas af denna fonds tillgångar.”
Likaledes upplästes och lades på bordet BondeShs, ge¬
nom prot.uldr. af den 27 och 29 sisth Mars, gjorda in¬
bjudning till instämmande i Ståndets, vid pröfningen af
1 punkten, under hufvudrubriken utdikningar och af-
tappningar af sanka trakter och sjöar för beredande af od-
lingsföretag, af StatsUtsk:s utlåt. N:o 4^5 litt C. fattade be¬
slut, så lydande: Ståndet fann ej skäligt att, på sätt Utsk.
föreslagit, bevilja statsanslag särskildt för ifrågavar. ändamål
inom Norrbottens, Westerbottens, WesterNorrlands, Jemt¬
lands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs Län, utan beslöt,
att till vattenaftappningar eller andra förberedande åtgärder
för odlingsförelag inom alla Rikets län må ställas till K.
M:s disposition en summa af 4°o,ooo r:dr att såsom lån ut¬
gå mot följande villkor: att återbetalning skall ske inom 10
är; att lånet blifver räntefritt de tre första åren och sedan
löper med 3 proc. årlig ränta; att capitalafbetalning vidta¬
ger först efter 4 år och utgår sedermera med | om året,
då räntan med hvarje capitalafbetalning försvinner, och
att dessutom, der särskilda omständigheter sådant kunna för¬
anleda, K. M. rnå äga att, vid lånets meddelande, anvisa
högst l deraf såsom anslag, utan ränta eller återbetalnings-
skyldighet, och kommer i och genom detta beslut Utskjs
förslag under litt. b) att förfalla.
Likaledes lades på bordet nedannämnda från Utskln
inkomna utlåttn och mem:r, nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och E k o n.U t s ko 11 e n:
N:o 184, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk.N:o 87;
N:o 185, i anledn. af väckt motion 0111 upplåtande af
kronobetena samt kronoatlmänningarna i Skåne lill krono¬
torp, m. m.;
Nio 186, i anledn. af väckt motion 0111 förändring uti K.
brefven den 2 Maj 1826 och den 18 Juli 1827, så vidt de
röra stockfångst för sågverken i Wester- och Norrbottens
län;
Den 5 April e. m. 2/17
N:o 187, i anledn. af väckta motioner om förändring i
sältet för hemmans förmedling;
N:o 188, i anleda, af väckt motion om rättighet för vissa
häraders inom Skaraborgs län innevånare att till knekte-
stugors uppförande taga timmer å kronopaikerna Råda-åsar
och Ledsjömo, m. fl.;
Expedition s-Utskottet:
N:o 1 anledn. af anmäikt stridighet i R. St:s vid
denna riksdag fattade beslut i båga om afskrifning af und*
sättningsskulder.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till om aftonen.
Iu fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 6 April i84i.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades i prot.utdr. för förliden gårdag.
Ånyo föredrogs StatsUtskis den 8 sisth Mars och den 3
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 444> ■ anledn. af väckta
motioner, ang:de ersättning åt vissa commendanter för sport-
lar, förlorade till följd af K. M:s nåd. förordning af ilen 3
Juli 1840 om prejning från Rikets fästningar af örlogs- och
andra fartyg.
Hr Ed en hjelm, Gillis: åled hvad rättighet com-
mendanterne uppburit prejningspenningar kan jag icke upp¬
lysa, men jag förmodar, alt en sådan taxation på sjöfarten
icke kunnat passera, örn den icke varit medgifven genom
någon författning, helst den fortfarit så länge. Alt en sådan
författning måste finnas, slutar jag deraf, att aldrig några
klagomål försports öfver affbrdrandet af denna afgift. Jag
skulle också tro, att 0111 icke commendanlerne haft rätt alt
uppbära denna afgift, skulle de hafva erhållit ett något
högre arfvode, än den ringa spottstyfver af 5 ä 600 r:dr,
som nu finnes dem såsom lön tillagd. Af lill SlatsUtsk. in-
gifna handlingar synes, att prejningspenningarne vid Ny-Elfs-
borgs fästning uppgått lill 1998 r:dr 17 sk. b:co, hviika nu
frångått commendanten, förutan den inkomst, som han haft
att påräkna af lästeafgiften. Denna sednare afgift var högst
betydlig, så alt commendanten kan med säkerhet antagas
Den 6 April f. m.
hafva tjenat för minst 4ooo r:dr b:co. Då jag hom i tjenst,
hade cominendanten på Elfsborgs fästning såsom inkomst,
boställe, indelt lön och ett compani vid Stedingkska rege¬
mentet, mot det enda åliggande att göra commendantsljenst
på Elfsborg. Genom K. förordningen d. 3 Juli 1840 har
blifvit fråntaget denna embetsman så mycket, att föga mera
än en vaktmästarelön för honom återstår. Detta synes mig
icke vara billigt, oell får jag derföre anhålla om återremiss
af betänk., med begäran att StatsUtsk. måtte föreslå nå¬
gon tjenlig summa, att efter K. M:s nåd. godtfinnande till¬
delas de commendanter, som blifvit lidande.
Frill. Hamilton, Hugo: Äfven jag förenar mig iden
af Hr Edenbjelm gjorda anhållan om återremiss af detta
betänk., dock icke derföre att jag anser, det StatsUtsk. i nå¬
gon mån förfarit oriktigt, då det afstyrkt bifall till motio-
närernes framställning. Jag tror att R. St. och isynnerhet
deras Utsk. icke kunna göra något löneanslag till en em¬
betsman utan propos. från K. M., och då K. M. icke an¬
sett lämpligt eller be höfligt att härom aflåta någon propos.,
så kunde Utsk. icke gerna göra annat än hvad det gjort.
Men nu yppar sig del särskildta föi hållande, att denna fråga
kan och bör betraktas ur en annan synpunkt än såsom
ang:de anslag till tjenstemän. Då K. M. icke begärt någon
tillökning i löner för commendanterne på fästningarna, så
torde nemi. få antagas att K. M. icke anser att lönerne be¬
höfva förökas för framtiden; men det hindrar ej att, genom
K. förordn. den 3 Juli 1840, de nuvar. innehafvarne af
commendantsplatserna hafva förlorat en betydlig del af de¬
ras inkomster, och jag tror, att ett sådant, utan deras för¬
vållande, uppkommet personligt lidande icke kan annai än
påkalla R. St:s uppmärksamhet. Få denna grund anhåller
jag att R. o. Ad. ville återremittera detta betänk, och hem¬
ställer lill Utsk., om icke Utsk. skulle finna lämpligt att,
såsom ersättning för de nuvar. inoehafvarnes lidande, anslå
någon summa alt utgå till dem personligen under deras
återstående tjenstetid. Alt bevilja en summa, motsvarande
det belopp, hvartill nu ifrågavar sporliar, enl. hvad af UtsktS
betänk, synes, uppgått, tror jag icke vara lämpligt, emedan
dessa inkomster varit af ganska tillfällig beskaffenhet, då de
helt och hållet berott på handelscon juncturen och lätteligen
kunnat nedgå till ett vida ringare belopp; utan skulle jag
vilja föreslå, att åt hvar oell en af dessa commendanter
måtte beviljas en summa af 5oo r:dr h:co årligen.
Hr Cedercrona, Joli. Ulrik: Jag skulle visst icke
här hafva uppträdt för att tala i en sak, som rörer
commendanterne å Dalarö, Waxholm, Carlsten och Ny-Elfs-
borg, 0111 jag icke af omständigheternes kraf varit försatt i
den obehagliga nödvändigheten att begära ordet. Innan jag
in-
Den 6 April f. m.
ingår uli besvarandet af StatsUtskls förevar, betänk., an¬
håller jag att få uppläsa ett bevis af herrar skeppsclarerare
bär i staden af den 22 sisth Mars, så lydande:
”På begäran af Öfverstelieutenanten och Riddaren af
K. S. O., välborne Hr J. U. Cedercrona, få undertecknade
skeppsclarerare bär i staden meddela följande intyg :
1:0 att, efter ett beräknadt medium af 5 år, inkomman¬
de fartyg, hvilka årligen passerat Dalarö, utgjort ett antal af
170 st. från utrikes och omkring 270 från inrikes orter;
2:0 att till och med år 1835 commendanterne å Dalarö
fästning för hvarje från utrikes ort ankommet fartyg, genom
skeppsclarerarnes försorg uppburit 32 sk. b:co , men af far¬
tyg komne från inrikes orter sjelfve incasserat afgiften; och har
denna afgift ägt rum under commendanterne Falkman et
Spolander;
3:o att sedan år i835 commendanten af alla Dalarö
fästning passerande hitlände fartyg sjelf besörjt om iticasse-
randet af sina intrader, men hvilket, sedan K. M:s nåd. för¬
ordning af den 3 Juli sisth år, då upphörde. Stockholm
den 22 Mars 184 r•
G. E. Flygarson et son. Eggert Naucler et son.
A. E. Thorell. J. O. Hellsten. C. A. Hansson.”
(Sigiller.)
Härjemte får jag upplysa, att Major Falkman innehade
commendantsbefaltningen vid Dalarö från 1787 till 1817, då
Major Spolander erhöll den och sedermera innehade den¬
samma till den 24 Nov. i83g. Samma år d. 3i December
tillträdde jag befattningen. Sedermera ber jag att få upp¬
läsa ett utdrag af sjötullskammarens vid Dalarö journaler,
så lydande:
"Alt under loppet af år 1840 härstädes inkommit : ut¬
rikes fartyg 16g, inrikes d:o 271, samt utgående: utri¬
kes d:o 36, inrikes d:o 183, eller tillsammans 65g passe¬
rade fartyg; betygar, Dalarö sjötullskammare d. 1 Apr. 184• -
Adam Bruce.
(Sigin.r
Upplysningsvis får jag härvid nämna, alt lika sa många
fartyg, som de uti detta betyg omnämnda, passerat Dalarö
utan att lägga till vid sjötullen, emedan de icke haft några
så beskaffade effecter, att tull derför bort erläggas, men hvil¬
kas passagerares pass dock blifvit påtecknade af commen¬
danten, för hvilken åtgärd commendanten uppburit 6 sk. b:co
af hvarje fartyg. Genom K. förordningen den 3 Juli 1840,
som trädde i verksamhet den 1 derpåföljde Augusti, har
commendanten vid Dalarö blifvit fråntagen så väl denna in¬
komst, som alla öfriga till tjensten förut hörande sportlar.
Jag hemställer derföre till H. R. o. Ad. samt StalsUtsk., om
det icke vore billigt alt commendanterne tillerkändes någon
ersättning, att beräknas retroactivt från den tid de af dessa
23 II. 32
D c ii 6 April f. m.
inkomster gått i mistning. Jag skulle tio, att StatsUlsk. ické
bort hafva svårighet att bestämma en sådan ersättnings be¬
lopp, emedan jag vid remissen af min motion till StatsUtsk.
i detta afseende aflemna! nödiga upplysningar och materia-
lier. Icke heller tror jag, att StatsUtsk. bort anse sig för-
hindradt att föreslå någon förändring uti commendantslönerna,
derföre att dessa löner varit på slottsstat uppförda ; ty vid
1819, 1824 och 1829 årens riksdagar hafva It. St, dels för¬
höjt och dels förminskat dessa anslag. I våra fullmakter på
eommendantsbeställningarna står med klara ord , att vi äga
tillgodonjuta lön och andra inkomster; deimed kan jag
icke förslå annat, än alt K. M. tillerkänt oss andra inkom¬
ster än de på slottsstat uppförda löneanslagen, som icke upp¬
gå till högre belopp än för Dalarö 35o r:dr, Waxholm 45o,
Carlsten 600 och för NyElfsborg 5oo rtdr. Vi torde således
hafva lagliga anspråk på, att icke, utan motsvarande ersätt¬
ning, blifva fråntagne de löneförmåner, hvartill våra full¬
makter berättiga oss. StatsUtsk. har i sitt betänk, anfört,
att den comité', som varit nedsatt att reglera föreskrifterna
för handeln och sjöfarten, i sitt betänk, af den i5Maj 18)9
icke tillstyrkt någon ersättning till commendanterne för för¬
lorade inkomster. Jag liar i afseende härpå af en aktad
amiral, som tillika är medlem af detta Hus, erhållit den upp¬
lysning, att denna comité' icke ägt att befatta sig med regle¬
randet af några löner. Man har äfven sagt mig, alt com¬
mendanterne sjelfve bort ingå till K. M. och begära ersätt¬
ning för sina förlorade inkomster; men jag föreställer mig,
att i sådan händelse K. M. skulle hafva svarat ! Mine her¬
rar ! Jag beviljar eder ersättning, men hvar skola medlen
dertill tagas? Vänden eder till R. St. att de måtte anslå dem,
Jag hemställer lill StatsUtsk. och isynnerhet till dem,
som hafva läst conunendantsinstructionen af år 1796, örn,
med afseende på de åligganden sorn en eommendant har sig
uppdragna, oell med afseende på den värdighet lian inne¬
har, lian kan vara soulagerad med en inkomst af endast
några hundra r:dr, då t. o. m. en vaktmästare uppbär lön
af i5o r:dr.
BondeSt. bär bifallit StatsUtsk.-s betänk.; men PresleSt.
och, efter livad jag nu hör, äfven BorgareSt. hafva återre¬
mitterat detsamma. Jag vågar derföre anhålla , att äfven
R. o. Ad. ville återremittera betänk., samt att StatsUtsk. ,
efter öfvervägande af de upplysningar, som jag nu haft äran
lemna, mätte finna billigt alt bevilja ersättning för den för¬
lust, som blifvit oss tillskyndad.
Tillfälligtvis erhöll jag i går eftermiddag af en tjenste¬
man i Commerce-coll:m deri upplysning, att uti Commerce-
colltni finnes ett docuinent af år 1761 den 16 Juli, som in¬
nehåller: ”Passpenningar betala alla fartyg, inhemska och
frånvarande, större och mindre, uti Stockholm, Nyköping,
Norrköping , Åbo och Dalarö med 2 r:dr b:co.” Jag har
Den 6 April f, in.
icke sjelf sell detta document, men förbinder mig att, i hän¬
delse återreniissen beviljas, förskaffa och luta remissen åt¬
följa en bestyrkt afskrift af originalet.
Frih. Cederström, Jaeob: I anledn, af det nu sed¬
nast upplästa utdr. af allmänna handlingar, som bestämmer
hvad commendanterne äga rätt att uppbära i passpenningar
och för påteckning af sjöfarandes documenter, lärer R. o.
Ad. finna, att, då fullinakterne berättiga commendanterne
att uppbära alla tjensterna åtföljande löneförmåner, desse
herrar alldeles icke kunna beröfvas rättighet till full ersätt¬
ning. då dessa löneförmåner blifvit dem fråntagna. Jag he¬
kla gar, att originalet till den omnämnda handlingen icke fin¬
nes till bands. Ilr Cedercrona har erbjudit sig att tillställa
SlalsUt.sk. en bestyrkt afskrift deraf. Detta borde egentli¬
gen hafva skett vid remissen till StatsUlsk. af motionen,
och är det en uraktlåtenhet af herrar motionärer, att icke upp¬
lysa StatsUlsk. om den handling, på grund af hvilken com-
mendanterne iigt rätt att uppbära de ifiågavar. afgifternn ;
men jag bekänner äfven, alt då StatsUtsk. erhöll dessa mo¬
tioner lill handläggning, hade StatsUtsk. bort förmoda, att
sådana afgifter som prejningspenningarne icke kunnat affor-
dras utan stöd af någon författning, hvarföre StatsUtsk. äf¬
ven bort skaffa sig reda på densamma. Då sådant emed¬
lertid icke skett, anhåller jag om återremiss af StatsUtsk:s
betänk., på det Utsk. måtte komma i tillfälle alt nogare ut¬
reda saken samt föreslå en lämplig ersättning till herrar
commendanter för deras förlust.
Frih. Boye, Ludv.! Jag klandrar icke Utsk:s betän¬
kande. Jag finner att i sakens närvar, outredda skick Ulsk.
haft svårt all göra annat än hvad det gjort. Jag lägger ic¬
ke heller Ulsk. till last att det underlåtit behörigen utreda
ämnet, emedan delta tillhört Regeringen sjelf; ty då Rege¬
ringen utfärdar en författning, hvarigenom personer oför¬
skyldt blifva lidande, så tillkommer det äfven Regeringen
att åt dem bereda ersättning. Med ett ord , min afsigt är
alldeles icke att på något sätt klandra Utsk.; men jag kan
likväl icke derföre underlåta att önska, det de ifrågavar.
commendanterne måtte erhålla den skadeersättning för sina
förlorade inkomster, hvartill de utan tvifvel äro berättigade
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville återremittera betänk.,
på det Utsk. måtte taga saken i förnyadt öfvervägande. Då
det blifvit medgifvet, att commendanlen på jNyElfsborgs fäst¬
ning, af de genom K. förordningen den 3 Juli 1840 honom
frånlagna sporllar, baft att påräkna en inkomst af 1,998 r:dr
17 sk. om året, så synes det mig högst arbiträrtoch orätt¬
vist, att, såsom en värd talare nyss gjort, för honom föreslå
en ersättning af 5oo r:dr; men jag hoppas att StatsUtsk.,
sedan saken blifvit vederbörligen utredd, måtte utfinna den
D c n 6 April f. m.
summa, som i sådant afseende tan vara lämplig, och för¬
nyar derföre min anhållan om återremiss.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag begär återremiss
af detta betänk., hufvudsakligen på den grund, att jag tror
det vara väl om delta mål hvilade oafgjordt, intilldess K.
M:s propos. om ersättning till commendanterne hinner an¬
komma till R. St.; ty jag föreställer mig, att, då R. St. nu
iiro sandade, och K. M. erhåller kunskap om det skick, hvar¬
uti saken sig befinner, den orättvisa emot dessa commendan-
ter icke kan få äga rum, att icke K. M. till deras förmån
skulle vilja aflåta en nåd. proposition. JNär K. M. på goda
grunder beslöt upphäfvandet af de sportlar, som förut till¬
kommit commendanterne, så anser jag att krigsadministra-
tionen begått ett stort fel, som icke ofördröjligen ingått till
K. M. med anmälan om beliofvet af en ersättning till de
personer, som sålunda förlorade sina inkomster, samt om be-
hofvet af förhöjning uti commendantslönerna för framtiden.
Utan en propos. från K. M. tror jag icke att StatsUtsk. kom¬
mer att förändra.sitt utlåt; ty utom det att Utsk. ansett sig
hafva skäl att i denna fråga icke lyssna till enskild motio¬
närs anspråk, finnes äfven inom Utsk. en majoritet, hvilken
icke är benägen alt bevilja någonting för att sätta våra fäst¬
ningar uti försvarstillstånd emot Rikets fiender, utan som
tverlom utgår från den åsigt, att våra fästningar måtte hål¬
las svaga, för att, i den händelse de af fienden intagas, lät¬
tare kunna återtagas. Denna mening delar icke jag, utan
önskar tverlom att våra fästningar måtte göras så starka som
möjligt, och dertill hörer äfven att de äro försedda med på¬
litliga och skickliga commendanter; och då hemställer jag,
huruvida det kan vara lämpligt att lemna våra fästningar i hän¬
derna på personer, som endast åtnjuta en underofficerares lön.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Denna fråga har fått en nå¬
got oriktig form, men det hindrar likväl icke att saken står
qvar sådan den är. Enskilde personer hafva genom en regle¬
ring blifvit lidande och deras löner förminskade. Lika med
Frih. Hamilton anser jag att R. St. hafva svårt att uti en
fråga, sådan som denna, taga initiativet; dock tror jag icke
att svårigheterna äro oöfvervinnerliga. Det finnes ett sätt
för R. St. alt gå tillväga i denna sak , hvilket jag skulle
anse lämpligt och tager mig derföre friheten att för R. o.
Ad. uppgifva , det nemi. , att StatsUtsk. ville föreslå R. St.
att ingå med en und. skrifvelse till K. M. , hvaruti det hos
R. St. anmälda förhållandet tippgifves samt und. hemställan
göres att, för den händelse K. M. finner commendanterne
hafva pä författningar, billighet eller häfd grundade anspråk
på ersättning i detta fall, K. M. må vara oförhindrad att
elem per son el t tillägga en sådan, utgiften på indragn.-
staten låta uppföra, lill nästkommande R. St. förhållandet
uppgifva samt då föreslå hvad i denna inkomstreglerings¬
Don S April f, m.
fråga vidare tillgöras bor. IJå delta salt komma R. St. icke
i nödvändighet att bestämdt yttra sig, huruvida anslaget bör
utgå eller icke, likasom icke öfver dess belopp, utan öfver¬
lemna dessa bestämmelser till K. M. Detta sätt att gå till¬
väga är dessutom icke nytt. R. St. hafva vidtagit dy lika åt¬
gärder flera gånger tillförene, och jag vill citera ett exempel
från 187.8 års riksdag, röride en utländning i Svensk tjenst,
Ofverstelieutenant Mottoni. Denne man beklädde en majors-
plats inom Svenska armeen, hvilken b 1 ef indragen. Enskilt!
framställning gjordes då af bonom till K. M. om ersättning
för den majorslön, som han förlorat. K. M. svarade, att K.
M. saknade medel att ersätta denna fordran. Saken kom der¬
efter genom enskild motion till R. St. , hvilka vidtogo det
beslut, alt, för den händelse K. M. skulle finna öfveiste-
iieutenant Moltonis anspråk grundade , R. St. bemyndigade
K. M. att låta uppföra ersättning åt honom på allmänna
indragn.staten. En sådan ersättning blef honom sedermera
äfven tillagd, hvilken han uppbar ända till sin död.
Hr von Rosen, Georg: Lika litet som jag varit el¬
jer kan blifva älskare af sportelsystemet, lika litet kan jag
dela den åsigt, att del går an, alt med ett penndrag borttaga
från en embetsman, ulan ersättning, en inkomst, som han med
stöd af lag och gammal häfd varit berättigad att uppbära.
Jag medgifver likväl, att StatsUtsk. haft svårt att i denna
fråga göra annat än hvad det gjort, då motionen kommit
till Utsk. i ett så outredt skick ; och jag tror att den lämp¬
ligaste utvägen till frågans lösning är det förslag, som Hr
Lefren framställt, uti hvilket jag får förena mig.
Hr Nordensköld, Otto Guslaf: Jag belviflar ic¬
ke att R. o. Ad. beviljar återremiss af detla betänk. Jag
anser mig blott skyldig att upplysa, alt då inom Handels-
och Sjöfarts-coroiteen fråga uppstod om borttagandet af de
s. k. prejningspenningarna, förekom saken både mig och
hela comite'en billig, och comite'en tillstyrkte upphörandet af
denna afgift. Vid samma tillfälle uppstod äfven fråga om,
huruvida commendanterne kunde fråntagas den inkomst de
åtnjutit af denna afgift. Alla comiteens ledamöter voro en¬
se derom, att en sådan inkomst icke kunde commendanterne
beröfvas ulan ersättning, äfvensom comite'en var öfvertygad
derom, att hvarken Regeringen eller R. St. skulle draga i
betänkande att tillerkänna dem en sådan ersättning. Må¬
hända hade det varit lämpligt alt Regeringen tagit initiati¬
vet i nu förevar, ämne. Äfvenså anser jag att commendan¬
terne borde hafva ingått till K. M. med framställning om
den förlust de lidit samt om ersättning derför, i hvilken
händelse en K. propos. i detta afseende troligen icke skulle
hafva uteblifvit. Då emedlertid saken kommit i det skick,
hvaruti den för närvar, sig befinner, så skulle jag tro, att
den lämpligaste åtgärden för R. St. att vidtaga, är den, soia
2 5 4
Den 6 April f. m.
Hr Lefi en föreslagit, hvarför jag till alla delar får förena
mig uti hans framställning.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Om vederbö¬
rande , som haft att anmäla detta ärende inför K. M. , fa¬
stat K. M;s uppmärksamhet derpå , att de s. k. prejnings-
penningarne utgjort en laglig sportelinkomst för commen-
danierne på fästningarna, så skulle K. M. troligen icke haf¬
va uraktlåtit att, i sammanhang med beslutet om prejnings-
penningarnes upphörande, till R. St. anmäla att, till följe af
detta beslut, en ersättning till commendanterne för deras
förlorade inkomst vore af nöden, samt af R. St. begära den
dertill erforderliga summa. Saken hade då kommit i sitt
rätta skick till R. St.; men då sådant icke skett, utan K.
M. helt enkelt förklarat, att dessa prejningspenningar skulle
upphöra, så skulle det hafva varit i hög grad oriktigt hand¬
lad! af StatsUtsk., att vilja upphäfva sig till sakförare för
dessa embetsman, och att åt dem söka bereda en lönetillök-
ning, som K. M. icke äskat. I likhet med flera af de ta¬
lare, som yttrat sig i frågan , får jag förklara, att, ehuru
billig den ersättning, som här är i fråga, kan vara, tror
jag likväl icke att det blifver möjligt för StatsUtsk. att i
detta afseende göra annat än hvad det gjort, utan en fram¬
ställning från K. M., som upplyser förhållandet och uppgif¬
ver beloppet af den ersättning, som K. M. anser böra till¬
komma commendanterne. Jag vill icke bestrida återremiss
af betänk., och jag önskar, det sådana upplysningar måtte
komma Utsk. tillhanda, att Utsk. mätte kunna finna sig be-
fogadt att göra någon ändring i sitt förra utlåt., till förmån
för commendanterne.
Hr Westfelt, Nils: Jag har icke begärt ordet för
alt bestrida en återremiss. Den siste värde talaren bar så
fullständigt upplyst saken , att jag har dervid intet att til¬
lägga. Jag ber likväl att få fästa uppmärksamheten på en
sak, som jag tror alt Krigsministern för sjöärenden hade
bort iakttaga. Ekon.Utsk. har förut i önskningsväg behand¬
lat fiagan om prejningspenningarnes upphörande. Ekon.-
Utsk. tillstyrkte borttagandet af denna afgift. Om Krigs¬
ministern tagit kännedom om detta Ekon.Ulskts betänk., så
hade han deraf haft anledn. att fästa K. M:s uppmärksam¬
het på, huruvida commendanterne borde hafva någon er¬
sättning för den förlust, som tillskyndades dem genom den¬
na afgifts upphörande; och saken skulle då icke hafva kom¬
mit i det skick, hvaruti den nu är. ,Det förefaller mig äf¬
ven som Sjöministern skulle hafva begått en stor orättvisa ,
då han borttagit denna inkomst från commendanterne på de
förut omnämnda fästningarna, med undantag af commendan-
ten i Carlskrona. Den författning, Hr Cedercrona åberopat
och sorn lärer finnas uti K. Commerce-colhm, tyckes sätta
utom allt tvifvel, att commendanterne ägt rätt att uppbära
Den 6 April f. m.
2 55
prejningspenningar. Jag önskar derföre högligen , att , in¬
nan detta ärende återkommer lill Utsk:s förnyade behand¬
ling, K. M. läcktes till R. St. aflåta en nåd. propos. i äm¬
net, på det dessa nuvar. commendanter må komma att und¬
få någon ersättning för hvad de så oiättvisligen förlorat.
Frih. Hamilton: En värd talare liar behagat kalla
mitt förslag arbiträr! och orättvist, derföre alt jag tillstyrkt
ett anslag till förmån för commendanterne af 5oo r:dr , då
en af dem genom en K. författning, enl. talarens mening,
haft sig tillförsäkrad en inkomst af omkring 2000 r:dr. Att
jag icke känt lill en författning, sorn blifvit citerad först se¬
dan jag förra gången talade, torde Ursägtas mig, helst denna
författning varit så glömd, att hvarken Konungens rådgif¬
vare, molionärerne eller Utsk. af densamma ägt kännedom.
Jag kan dessutom icke finna, att denna författning tiller¬
känt connnendanten vid NyElfsborg en inkomst af 2.000 r:dr;
ty i sådan händelse hade författningen äfven bort bestämma
antalet af de fartyg, hvilka skulle passera fästningen, emedan
inkomstens belopp helt och hållet berodde på dessa fartygs
antal, så att den lätteligen vid en blokad af hamnen eller
någon olycklig handelsconjunctur, då inga fartyg anlände,
kunde nedgå till intet. Det synes mig derför icke vara skäl
alt R. St. bevilja en så stor summa sorn den ofvannämnda.
Flere talare hafva beklagat , att vi icke hafva någon
propos. från K. M. till vår ledning uti denna sak. Jag in¬
stämmer deruti. Jag tilltror mig icke att bedömma, huruvida
Uleblilvandet af en sådan härleder sig från misstag eller
glömska å administrationens sida; men otvifvelaktigt synes
del emedlertid vara, att de ifrågavar. commendanterne böra
Undfå någon ersättning, fastän det är svårt att bestämma
dess belopp, då vi dertill icke hafva någon K. propos. alt
rätta oss efter. På denna grund log jag mig friheten före¬
slå en mindre summa, under förhoppning, att en sådan sna¬
rare skulle beviljas af R. St. än en större, och det i alla fall
vore bättre att commendanterne undfinge någon ersättning,
lin 0111 en sådan skulle helt och hållet afslås.
Jag förnyar min begäran om återremiss, och hoppas alt
SlatsUtsk., på grund af enskild motion, må finna sig för¬
anlåtet att bevilja ett anslag till dessa personer att utgå un¬
der ile kommande åren, intill nästa riksdag , då K. M. kan
komma i tillfälle att till Ständerna aflåta propos. örn hvad
som vid denna fråga ytterligare kan behöfva tillgöras.
Frih. Boye: Jag går den sista värda talaren till mö¬
tes med den förklaring, att då icke ens lagligheten till er¬
sättning för commendanterne varit fullkomligen ådagalagd,
och icke heller beloppet af den förlust de lidit varit så be¬
stämdt utredt, att icke tvifvel derom kunde uppstå, så fin¬
ner jag ingenting klandervärd! deruti, att den värde talaren
icke föreslog en högre summa än 5oo r:dr ; men mig mäste
a56
Den 6 April f. in.
likväl tillåtas att anse denna summa arbiträr, emedan jag
icke vet hvarföre man icke lika väl skulle kunna hafva före»
slagit 4oo, 600, 700 eller hvilken annan summa som helst.
Men då jag nu med glädje hört 2:ne ledamöter af StatsUtsk.
förklara sig inse billigheten af en ersättning, så hoppas jag
äfven att StatsUtsk., om frågan blifver återremitterad, förde
ifråga var. personerna beviljar en sådan , och jag tillstyrker
för min del, alt R. o. Ad. ville instämma uti det förslag,
som Hr Lefre'n afgifvit. Jag skulle likväl önska alt detta
hade sträckt sig något längre. Under denna discussion har
blifvit upplyst hvad mången af oss visste förut, att com-
mendanterne på våra fästningar äro aflönade på ett sätt,
som är alldeles otillräckligt. Jag skulle derföre önska, att
frågan icke Liefve inskränkt endast till en ersättning till de
nuvar. innehafvarne af commendantstjensterna för hvad de
förlorat, utan äfven Lomme att afse en förhöjning uti dessa
platsers lönevillkor för framtiden; och månne man icke kun¬
de anhålla hos K. M., att Han ville i detta afseende till
Ständerne aflåta en nåd. proposition?
Frih. Cederström: Jag liar begärt ordet i anledn.
af hvad Frih. Sprengtporten anfört, nng:de svårigheten för
StatsUtsk. att tillstyrka beviljandet af ett anslag till ifråga-
var. föremål. Jag skulle likväl tro, att, sedan StatsUtsk. fått
del af 1761 års författnings tillvarelse, StatsUtsk. blifver i
tillfälle tillstyrka R. St. att hos K. M. anmäla, att sedan
K. M., på grund af livad inom RiksStånden blifvit motione-
radt, funnit skäligt att till de trafikerandes fördel borttaga
de afgifter, som förut erlagts till commendanterne på fäst¬
ningarna efter gällande författning, så bör ersättning bere¬
das åt dessa personer, samt begära att K. M. ville tilldela
commendanterne ersättning, räknad efter hvad deras inkom¬
ster per medium af 5 eller 10 år utgjort, och tillika anmä¬
la alt åt Riksg.cont. blifvit uppdraget att, uppå afgifven re¬
qvisition, dertill lemna nödiga medel, samt att R. St. vid
nästa riksdag ville uppföra anslaget på stat sedan det blif¬
vit med noggrannhet kändt.
Hr Råfel t, Anton: Hr Westfelt tyckes vedan hafva
glömt hvad jag inom Utsk. upplyste honom, nemi. att de
ifrågavar. fästningarna, med undanlag of den i Carlskrona, all¬
deles icke sortera under Sjöministern, utan stå under Landt¬
försvarsdepartementet , och att således den uraktlåtenhet,
hvarför Hr Westfelt förebrått Sjöministern, icke kommer
denne sednare till last, utan Chefen för Landtförsvarsdepar¬
tementet.
Hr Westfelt: För att besvara den sista värda tala¬
ren, vill jag blott anföra, att den ifrågavar. afgifteu icke
kan kommu i fråga för landtfästningar utan endast för sjö¬
fäst¬
Den 6 April f. m.
fästningar, och dessa sednare matte väl lyda under Sjöför¬
svarsdepartementet.
StatsUtskts utlåt. N:o 444 återremitterades.
Till pröfning företogs BancoUtsk:s den 27 sisll. Mars
och den 3 dennes på bordet lagda betänk. N:o 158. i anled¬
ning af Hr Nordenanckars, F. W., motion, innefattande för¬
slag till reglering af bankens lånerörelse i åtskilliga delar.
HrMannerskantz, Carl Axel: Såsom ledamot af
det Utsk., hvilket handlagt denna fråga, har jag varit af
högst skiljaktig tanke emot den som Utsk. uti nu föredrag¬
na betänk, uttryckt. Jag har emot detta betänk, så många
anmärkn:r att göra, att anförandet af dem alla skulle blif¬
va alltför vidlyftigt; och jag vill derföre inskränka mig en¬
dast till några få af dem.
I första punkten af sin motion har Hr Nordenanckar
begärt, att BancoUtsk. mätte till R. St. inkomma med en
calcul öfver beloppet af den sedelindragning, hvartill nu
gällande baneoreglering och vidtagna beslut kunde anses för¬
anleda, på det R. St. måtte kunna bedomina, hvilka medel in¬
till nästa riksdag vore att använda dels lill utvidgning af
bankens lånerörelse och dels till uppköp af räntebärande
papper. Hr Nordenanckar har utgått från den synpunkt,
alt den en gång bestämda fixa sedelstocken borde, äfven in¬
till nästa riksdag, så vidt möjligt vore, oförändrad bibehål¬
las. Hvad härvid först förekom till betraktande, var utrö¬
nandet af sedelindragningens belopp. Till basis för sina be¬
räkningar öfver sedelindragningen har Hr Nordenanckar med
rätta lagt förhållandet vid den vid realisationstillfället ute¬
löpande sedelmassan; och följaktligen har äfven den sedel-
indragning, som utöfver sedelutsläppningen ifrån i835 till
183g ägt rum, blifvit tagen i betraktande. Detta synes der¬
af, att Hr Nordenanckar uppgifver såsom disponibel tillgång
i banken den summa af omkring 700,000 rtdr b:co, som, ef¬
ter att hafva under sistförflulna femtal af år, dels såsom
räntor och dels såsom capitalafbetalningar, influtit, icke åter
i rörelsen utgått. Hvarföre icke Utsk. äfven ansett denna
summa vara disponibel, utan endast såsom sådan antagit
44°,000 r:dr, är mig omöjligt att inse. Skälet dertill kan
icke vara, att dessa 44°'O0° >:dr anses såsom afbetalningar
på Riksg.cont:s skuld till Banken och de öfriga 260,000 r:dr
såsom ränlevinst; ty hvem kan bestämma antingen de sum¬
mor, hvarigenom vare sig Bankens egna skulder blifvit min¬
skade eller dess lånefonder ökade, bärflutit från räntevinst
eller capitalafbetalningar, hvilka om hvarandra till bnnken
ingå — och genast der sammanblandas. Icke heller för¬
mår jag fatta hvarföre Utsk. vid sina beräkningar följt en
olika princip i afseende på fastighetslånefonden emot den
a3 H. 33
•258
Deri 6 A p r i I f. m.
sorn blifvit iakttagen i ufseende på Handels- och Närings»
disconten. Då det är kändt, att dessa begge fonder, lika¬
som de flesta öfriga af de till särskilda lånerörelsegrenar
till bestämdt belopp anvisade fonder, aldrig varit till fullo
anlitade, så tyckes mig, att man vid en supponerad sedel-
utsläppning rättast förfarit, om man antagit, att öfverskot-
ten för framtiden skulle blifva nära nog desamma som de
under nästförflutnn tidrymd varit. Hvad Handels- och Nä-
rings-disconten beträffar, tyckes Utsk. hafva delat denna min
åsigt, ty der är endast den föreslagna tillökningen i sum¬
mans maximum tagen i beräkning; men så har icke skett
vid fastighets-lånefonden, utan har Utsk. i sina beräkningar
föreställt sig, att allt hvad som till denna lånerörelse blefve
anslaget skulle hädanefter komma att utgå och några vida¬
re öfverskott derå icke uppstå. Jag tror att det varit vida
riktigare, att vid denna fond, likasom vid den förra, såsom
blifvande sedelökning anse endast den summa, hvarmed fa¬
stighets-lånefonden under innevar. riksdag blifvit förstärkt.
Derigenom hade ytterligare i h 3oo,ooo r:dr blifvit att dis¬
ponera.
Uti betänk. N:o ioo har BancoUtsk. lagt till grund för
sina calculer det förhållande med sedelmassan, som intill
1844 å|-s slnt skulle hinna inträffa. I det nu förevar, be¬
tänk. har Utsk. utsträckt sina calculer ända till slutet af
år i845. Jag skulle tro att 1841 års slut hade varit den
rätta gränsen för Utsk:s beräkningar. Man kan visserligen
säga att det är likgiltigt, antingen calculen sträcker sig till
1844 eller 1845 års slut, emedan R. St. i alla fall icke der¬
utaf voro på något sätt bundne uti sina åtgärder, och att
det icke kunde skada alt meddela R. St. en öfversigt öfver
det supponerade tillståndet vid 1045 års slut; men jag tror
att ett sådant meddelande snarare leder till förvillande än
till upplysning för R. St. Dä R. St. ånyo skola samman¬
träda i början af år i845, så hafva de under årets lopp
tillfälle att göra hvilka dispositioner de finna för godt om
de medel som då finnas oanvända, och att nu gå dessa Stän¬
der i förväg genom alt till särskildta föremål anordna me¬
del, som försl efter riksdagsårets slut kunna blifva kända,
skulle vara i hög grad obehörigt.
I afseende på den allmänna disconten har jag varit af
samma mening som Hr Nordenanckar, eller att de under
denna riksdag till denna lånerörelsegren anslagna 460,000 r:dr
borde åter efter hand indragas; men då härtill svårligen
lärer kunna vinnas R. St:s bifall, så vill jag dermed icke va¬
ra envis.
För Handels- och Näringsdisconten har Utsk. föreslagit,
att denna diseonts permanenta creditiv eller fond måtte bi¬
behållas vid 3,ooo,ooo r:dr; men nu är förhållandet att denna
fond aldrig uppgått till 3,000.000 r:dr. I 23o §:n af nu
gällande bancoreglemcnte står att fonden får uppgå tili det-
Peil 6 April f. ra. a5g
la belopp; men delta är någonting helt annat. Af samma
§ synes äfven att fonden icke varit af permanent beskaffen¬
het. Utsk:s yttrande är således i dubbelt afseende oriktigt.
I 5 punkten af sin motion har Hr Nordenanckar före¬
slagit, att hvad som af ett låneanslag tidtals kan blifva in-
nestående må af fullmäktige i annan väg kunna disponeras
med villkor att medlen tili bestämda ändamål åter förflyttas,
när behofvet så fordrar. Jag skulle hafva önskat alt inas
hade lemna! bancofullmäk lige frihet att äfven till Uppköp af
räntebärande papper använda öfverskotten å de lånefonder,
som under en längre tid visat sig icke hafva utgått till
fullt belopp. Sådana papper kunna alltid lätt realiseras
mot contant valuta, och genom dem vinnes den fördel, att
bankens medel icke för länge ligga utan ränta, utan att de
derigenom hindras att återgå till sin primitiva bestämmelse,
så snart de för densamma behöfvas.
Hvad angår 6 punkten i Utskts förslag, så tror jag, att
dervid hade bestämdt bort uttryckas, att det bancofullmäktige
gilna uppdrag att för bankens inflytande räntevinster och
capitalafbebdningnr uppköpa räntebärande papper, skulle så
inskränkas, att derigenom också allt intill nästa riksdag fö-
reskrifterne i 127, 2J7 och 240 §§:na af nu gällande ban-
coreglemenlet förblefve gällande. Äfvenså anser jag, att
Utsk. hade bort antaga 4>400)000 r;dr blott såsom det
minimum af räntebärande papper, som banken bör innehaf¬
va, och icke antaga denna summa såsom maximum derför.
Man kunde gerna hafva tillåtit att åtminstone fem millioner
i dylika papper skulle få finnas i bankens ägo, och jag skul¬
le till och med hafva ansett bäst, att man gifvit banco-
fullmäklige rättighet, att till uppköp af sådana obligationer
använda allt hvad af inflytande räntor och capitalafbetainin-
gar icke till andra håll blifvit anvisadt. Efter Utsk:s beräk¬
ningar finnes nu ett temmeligen betydligt öfverskott af dispo¬
nibel tillgång, för hvars användande Utsk. icke föreslagit
någon utväg, och jag tror att den öfverskottssumma, som
Utsk. upptagit, ansenligen bör ökas; ty oaktadt man afdra-
ger tillgångarna, som under i84å uppkomma, så skall man
dock, när man tillägger, dels hvad som oanvändt sedan för¬
ra rikdagen i banken qvarstått, dels hvad sedelökningen
blifvit för högt beräknad, finna, att åtminstone några hun¬
dratusen r:dr b:co mera, än Utsk:s betänk, uppgifver,
öro alt disponera. Delta öfverskott hade efter mitt förme¬
nande bort användas till uppköp af så väl inländska som
Utländska räntebärande obligationer.
Uti 8 punkten af sin motion hade Hr Nordenanckar
föreslagit en upplåningsrätt för banken af den beskaffenhet,
alt banken derigenom, öfver gränserna af dess egna högsta
tillgångar, skulle få utsträcka sin rörelse. Då Utsk. icke
ansåg sig kunna instämma i denna Hr Nordenanckar åsigt,
så tror jag alt Utsk. hade gjort rättast att helt enkelt af-
a6o
D e 11 6 A p t i 1 f. m.
styrka denna <Jel af motionen, under förklarande, att den
på ics3 och i3o §§:na af nu gällande bancoreglemente grun¬
dade upplåningsrätten borde bibehållas men icke vidare ut¬
sträckas; hvaremot Utsk. inblandat åtskilligt uti sitt yttran¬
de öfver denna punkt, som icke hörer dit och endast tjenar
att förvilla.
På de of mig nu anförda grunder och med stöd af de
skäl Frih. Stjernstedt och Hr af Ekenstam samt Biskop
Agardh, i sina vid betänk, fogade reservationer anfört, får
jag anhålla om återremiss af detta betänkande.
Gr. Frölich, David: Det torde förefalla Huset ganska
besynnerligt äfvensom eftertänkligt, att, jemte vidlyftiga re¬
servationer mot BancoUtsk:s nu förevar, betänk., höra en
ledamot här uppstå med så manga, och som det skulle tyc¬
kas, väsendtliga anmärknrr emot detsamma. Jag är skyldig
att, så godt jag kan, bemöta dessa anmärknlr; men jag hop¬
pas alt R. o. Ad. icke måtte anse såsom ett fel, om jag
icke i allo kunnat följa dem, och således icke kan lemna
ett så fullständigt svar som kunde erfordras.
Jag skulle i allmänhet vilja göra den reflexion i afse¬
ende på de af Hr Mannerskantz och Frih. Stjernstedt af-
gifua reservationer, att de utgått från en annan synpunkt,
än den BancoUtsk. tilltrott sig kunna följa. Hade det va¬
rit fråga om att uppgöra ett nytt bokslut eller att regle¬
ra en enskild mans affärer och calculera dess tillgångar
och utgifter , så vill jag medgifva , att reservanterne
kunde hafva haft rätt uti att lillvägagå så, som de
gjort; men BancoUtsk. har icke trott, att, för det syf¬
temål som Hr Nordenanckar haft i sigte, det skulle va¬
ra ti I Is trin digt eller lämpligt att frångå det sätt att be-
dömma bankens lånerörelse, som hittills varit öfligt och af
R. St. vid föregående riksdag stadfästadt. Derföre har man
icke inom BancoUtsk., i olikhet med de nyssnämnda värda
ledamöterna, trott sig kunna undgå, att för vissa bestämda
anslag, t. ex. creditiver, på bancoräkning uppföra en sådan
summa, som R. St. till dessa creditiver beviljat. Man har
väl anmärkt, att dessa creditiver icke alltid ullagits till de¬
ras fulla belopp, och calculerat rundeligen i afseende på de
öfverskott, som kunde uppstå på dessa creditiver, till använ¬
dande på annat håll; men BancoUtsk. har icke ansett sig i
och för dessa creditiver kunna frångå de fastställda grunder,
hvilka vid regleringen af bankens hela rörelse blifvit följda ;
och det är detta, som de välde ledamöterne klandrat.
I afseende på i punkten har Hr Mannerskantz anfört,
alt iS3p års bokslut bort tagas i betraktande vid calculerna
öfver bankens sedelindragning, och att man derigenom skul¬
le finna att sedelstocken blifvit minskad med omkring 700,000
r:dr, hvilka under sistföi flutna femtal af år till banken in¬
flutit, och icke åter i rörelsen utgått. Jag vill bekänna, att
Den G April f. m.
under vissn synpunkter Hr Mannerskantz kan anses hafva
ratt; men jag hemställer, huruvida BancoUtsk. i detta af¬
seende skulle kunna hafva frångått det sätt alt calculera,
som blifvit följdt under hela denna riksdag. BancoUtsk.
har åtskilliga gånger framlagt sina calculer för R. St., och
R. St. hafva godkänt de grunder, hvarpå de voro byggda.
BancoUtsk. kunde således icke nu komma med något annat
slags calculer. Ilr Nordenanckar har dessutom icke begärt,
och han är för mycket hemmastadd uti bancosaker, för att
kunna begära annat än en approximativ calcul, hvilken cal¬
cul icke hade annat ändamål, än att tillse, huruvida någon
ytterligare latitud skulle kunna lemnäs Hrr fullmäktige att
disponera öfver hankens behållningar. Det är möjligt alt
denna calcul skulle kunna hafva sträckt sig några 100,000
r:dr längre, et voila tont. Att punkt för punkt ingå uti en
vederläggning af alla Hr Mannerskantz’ anmärkningar och de
beräkningar han uppgjort, skulle blifva alltför vidlyftigt.
Jag inskränker mig derföre till den förklaring, alt Banco¬
Utsk., vid uppgörandet af sina calculer, sökt vara så conse-
qvent som möjligt. Att det oaktadt ett och annat fel kan
vara begånget, vill jag icke bestrida; men jag tror emedler-
tig att dessa fel icke äro så betydliga; och jag för min del
tillstyrker att R. o. Ad. ville bifalla betänk, sådant det är,
emedan derigenom åtminstone 2:ne vigtiga grundsatser vore
godkända, nemi. 1:0 alt medgifva bancofullmäktige en större
latitud till användandet af öfverskotten på fonderna, och 2:0
att tillåta uppköp af räntebärande papper till ett visst be¬
lopp. Min enskilda önskan hade visserligen varit att denna
tillåtelse blifvit ännu längre utsträckt; men jag anser emed¬
lertid att mycket nog är vunnet, då man vid denna riksdag
kunnat komma så långt, och jag tror att det är bättre att
nöja sig härmed, än äfventyra att, genom en återremiss och
frågans förnyade behandling i alla 4 Stånden, hela saken
Lomme alt förfalla.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag erkänner att flera de¬
lar af hvad Frih. Stjernstedt i sin reservation anfört icke
sakna grund och att hans beräkningar i många fall äro rik¬
tigare än Ulsk:s. Jag medgifver äfven alt åtskilligt af hvad
Hr Mannerskantz anmärkt kan äga sin riktighet. Men, mi¬
ne herrar! här är mindre fråga om den ena eller andra cal-
culens företräde framför den andra, hvilket dessutom kan
bero på hvars och ens enskildta tycke, än om det stora re¬
sultat, som Utsk. genom delta betänk, afselt, eller lossandet
af de fjettrar, hvarmed bancostyrelsen hittills varit bunden
i afseende på dispositionen af bankens tillgångar. Under de
långa intervallen emellan R. St:s sammanträden har det in¬
träffat, att öfverskott till belopp af millioner bildat sig på
åtskilliga af bankens fonder, hvilka medel med fördel skul¬
le kunnat användas på andra håll; men bancostyrelsen har
Den 6 April f. m.
icke haft rätt dertill, utan dessa medel hafva måst ligga o-
frnktbara i banken, och genom deras undandragande från
allmänna rörelsen har den stagnation uppkommit, hvaröfver
man på den sednare tiden med skäl klagat. Alla dessa olä¬
genheter blifva nu afhjelpta genom Utskts medgifvande, att
bancofullmäktige må berättigas, att utaf de till bestämda sum¬
mor upptagna lånefonder eller creditiv, sorn under en läng¬
re tid visat sig icke hafva till fulla beloppet kunnat utgå,
till annan bankens lånerörelse anvisa de uppkommande öfver-
skotten, samt genom tillåtelsen för bancofullmäktige alt me¬
delst anskaffande af vissa räntebärande Svenska papper er¬
sätta den minskning, som genom afbetalning å Riksg.contts
till Banken afgifna obligationer, dels redan uppkommit och
dels framdeles kunna uppkomma i det af lagen (ör 11. St:s
Bank bestämda belopp af 4,400>000 >:dr, så att banken i
möjligaste måtto må förblifva innehafvare af ett dessa 4i400j000
i:dr motsvarande belopp lätt realisabla förbindelser. Jag
vill visserligen erkänna, att jag skulle ingenting haft emot,
om man utsträckt denna sistnämnda tillåtelse ända till ett
belopp af 5 å 6 millioner; men det är bättre att låta sig
nöja med hvad man härigenom vunnit än att få intet. Det
gifves äfven ett annat systeme i afseende på bankens för¬
valtning, än det som här tyckes göra sig gällande, nemi.
det s. k. siry psystemet. Detta systeme saknar icke anhän¬
gare, hvilka högst ogerna medgifvit en så vidsträckt latitud
sorn den Utsk. föreslagit; och jag troi-, att om man skulle
vilja utsträcka denna latitud ännu längre, så skulle anhän-
garne af det nyssnämnda systemet uppbjuda sina yttersta
krafter, för att om möjligt göra liela saken örn intet.
Hvad den värde reservanten Frih. Stjernstedt, äfven¬
som den talare som här yttrat sig, Hr Mannerskantz, anfört
i afseende på den i 8 punkten af Utsk:s betänk, bancofull¬
mäktige medgilna upplåningsrätt, grundar sig på ett fullkom¬
ligt misstag. Desse herrar hafva ansett, att bancofullmäktige re¬
dan förut ägt"en sådan rätt, och att Utsk. således endast behöft
tillstyrka fortfarandet af hvad förut i sådant afseende stad¬
gadt varit; men så är alldeles icke förhållandet, oell till be¬
vis derpå anhåller jag blott att få uppläsa ingressen till 12}
§:n af nu gällande bancoreglemente, hvarest står, ”att banco¬
fullmäktige berättigas, att då bankens säkerhet det for-
d ra r” etc För min del får jag förklara, att troligen ingen enda
ledamot af bancostyrelsen skulle vågat görn den slutsats gäl¬
lande, att styrelsen haft rätt att upptaga lån vid andra till¬
fallen, än då bankens säkerhet det fordrade, d. v. s. då sjelf¬
va riksdulrarna började att tryta i bankens fjerdingar. En
vidsträcktare tolkning skulle de icke vågat gifva denna §.
Då banken redan äger rätt alt upptaga lån för en gren af
sin lånerörelse nemi. Handels- och Näringsdisconten, så vore
det orimligt alt vilja neka den en sådan rättighet för andra
delar af lånerörelsen. Genom Utskts förslag har nu detta
D en C A p r i I f. ra.
blifvit stäldt på ett mycket bättre sätt än förut. Under
närvarande föl hållande är jag bestämdt öfvertygad, att, så¬
vida icke osannolika händelser inträffa, så behöfva icke ban-
co fu Ilma k l ige använda den latitud, som blifvit dem medgif-
ven, men skulle någon olycklig omständighet inträffa, så är
det af vigt att de äga en så beskaffad latitud.
På alla dessa skäl får jag hemställa till Husets pröf¬
ning, om det icke vore lämpligare att bifalla betänk., än
alt genom en återremiss riskera att hela saken faller.
Hr Mannerskantz: Det är ett ganska eget förhål¬
lande, att begge de värde talare, hvilka uppträdt emot mig,
hafva på sätt och vis gifvit mig rätt uti mina åsigter. Både
Gr. Frölich och Hr Rosenblad hafva erkänt riktigheten af
min anmärkn. angående calculen. Jag fäster icke sär¬
deles mycken vigt vid denna calcul, med hvilken jag
blott hade för afsigt att visa, att tillgångar icke saknas till
uppköp af räntebärande papper, och att för ett så nyttigt
ändamål borde användas det betydliga öfverskott, som nöd¬
vändigt måste uppkomma. Jag liar ansett med ändamålet
mest förenligt, att dessa räntebärande papper uppköpas på
utrikes ort. Jag har icke bestridt den punkt Hr Rosenblad
anser vara den vigtigaste, nemi. att medlen borde få fritt
användas inom banken och icke fästas vid en viss rörelse.
Tvertom vill jag göra medlen så rörliga som möjligt, och
just häruti ligger skälet hvarför jag anser dem böra använ¬
das till uppköp af lätt realisabla räntebärande papper, hvil¬
ka kunna säljas då behofvet så fordrar. Om tillgångarne
användas uti allmänna disconten eller till fastighetsbelå-
iiing, så bindas de för en längre tid; och det är då klart
att något sätt måste utfinnas huru man skall återfå dessa
.medel, för atl använda dem i den gren, för hvilken de äro
pfsedda, och del sker lättast genom uppköp af räntebäran¬
de papper. Det är således blott en större utsträckning, som
jag åsyftar. På grund af hvad jag nu och förut anfört nöd¬
gas jag, oansedt hvad tvänne sådana autoriteter, som Gr.
Frölich och Hr Rosenblad invändt, förnya min anhållan om
återremiss af betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag ber att få förklara Frih.
Stjernstedloch Hr Mannerskantz min högaktning för den beröm¬
värda omsorg och uppmärksamhet för ämnet, hvarom deras re¬
servationer äfvensom den sistnämndes yttrande vittna; och jag
bekänner öppet, att om jag kunde blunda för följderna af
en återremiss, så har den siste värde talaren framställt an¬
märka:!' af den beskaffenhet, att jag icke kan annat än god¬
känna desamma. Men, mine herrar! följden af en återremiss
skulle blifva icke allenast en betydlig förlängning af riks¬
dagen, utan måhända skulle vi äfven derigenom, i stället
för att vinna en mindre fördel, gå föi lustige en vida större.
Genom den vidsträcktare latitud, som delta betänk, lemnar
a64
D é n 6 April f. m.
åt Hrr baneofullmäktige, liar man förekommit de olyckliga
följderna af det strypsysleme, som vid förra riksdagen gjorde sig
gällande. Denna stora fördel vill jag för ingen del låta gå
förlorad. Jag förenar mig derföre i den af Gr. Frölich och
Hr Rosenblad framställda anhållan och hoppas att R. o. Ad.
icke på grund af de mot betänk, framställda anmärkntr måt¬
te anse sig förhindradt att detsamma bifalla.
Hr von Qvanten, Carl Gustaf: Äfven jag nödgas in¬
stämma med dem, hvilka anhållit om återremiss af detta
betänk., dervid jag hufvudsakligen stödjer mig på hvad Hr
Biskop Agardhs reservation innehåller. Jag har mig bekant,
att så väl vid låneconloren i landsorterna, som vid allmän¬
na disconten i Stockholm, få Iånesökande stundom vänta 5
a 6 veckor innan lånen utfalla. Dermed kunna affärsmän
ingalunda vara belåtne. Min önskan är derföre, att, lill un.
danrödjande af en sådan olägenhet, förhållandet måtte blif¬
va enahanda med det, som råder i afseende på privatbankerna
och hvarom så väl nyssnämnde reservant, som äfven Hr Stats¬
rådet af Wingård, uti en utgifven brochure, afgifvit en de¬
taljerad utveckling. Jemte det jag af denna anledn. anser
betänk, böra återremitteras, får jag tillägga, att jag helt och
hållet instämmer uti Hr Rosenblads yttrande åsigt att ban-
costyrelsen bör lemnäs så vidsträckt latitud, att de af Hr
Rosenblad omnämnda olägenheterna må kunna förekommas.
Man bör nemi. laga så, att man icke genom alltför myc¬
ket reglementariska föreskrifter förhindrar banken att göra
de öfverskott fruktbärande, hvilka till betydligt belopp kun¬
na uppkomma. Jag förmodar att R. o. Ad. så mycket min¬
dre vägrar återremiss, sorn den redan är af ett Stånd be¬
viljad.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Vid sistl. riksdag, då reali¬
sationen bringades tillstånd, var man temmeligen öfverens om
tvänne hufvudsakliga grundsatser, som man ansåg böra gälla
för Svenska bankens styrelse och förvaltning. Den första
var den, att bankens säkerhet i fråga om uppfyllande af dess
förnämsta skyldighet, nemi. att alltid kunna med silfver in¬
lösa sina utelöpande myntrepresentativer, skulle i möjligaste
måtto tryggas, emedan man genom ^:dels sekels erfarenhet
förvissat sig om att det land, som saknar en bestämd varu-
mätare, d. v. s. ett bestämdt mynt, illusoriskt går fram i
sina näringar, emedan det Activa förhållandet, som visar sig
i siffran, icke kan anses såsom verklig förkofran, enär den
verkliga förkofran ligger deruti, att den visar sig fördelak¬
tig i jemförelse med ett i värde stigande mynt, som icke är
underkastadt fluctuationer. Likasom man måste hafva en
bestämd aln i ett land för att mäta längden , en bestämd
mark för att mäta tyngden och ett bestämdt rymdmått för
att mäla rymder, likaså måste man hafva en bestämd mynt¬
fot,
D e ii C April f. m.
a65
fot, för att mäta förmögenheten, för alt mäta näringarnes
uppkomst, förkofran eller förfall. Bankens förnämsta skyl¬
dighet är att tillse, alt icke denna riksvarumätare förmin¬
skas eller förökas; och bankens andia fnnction är den s. k
banknäringen, d. v. s. hankens lånerörelse i och för den
vinst banken derpå skördar. Bankens rörelse i sin innersta
inrättning är dubbel, nemi. vexelrörelse, hvars ändamål är
upprätthållandet af Rikets mynt, och bankrörelse, som har
för afsigt att befordra bankens vinst. Bankrörelsen får dock
icke ske på vexelrörelsens bekostnad. Dessa äro sjelfva de
cardinalpunkter, på hvilka föregående riksdugen bvggde den
lagstiftning, som då af R. St. antogs. Vid delta tillfälle fö¬
rekommer således reglering af bankens lånerörelse såsom en
ganska vigtig omständighet, för befordrande af begge dessa
ändamål, hvilken reglering likväl bör ske på sådant sätt,
alt banken uppfyller sin förnämsta skyldighet, nemi. upp¬
rätthållandet af landets myntvärde. Banken ägde gamla
lånerörelsefonder, bland hvilka allmänna discontrörelsen var
den förnämsta. Vid betraktande af andra bankers öden,
fann man att det icke gick an att vårdslöst gå till väga i
fråga om banklånerörelse. Man önskade likväl, och det med
skäl, alt man icke skulle af onödig och ogrundad rädsla
binda den sednare delen af bankens functioner genom allt¬
för stränga föreskrifter. När man således icke med skäl
kunde minska den gamla disconlrörelsefonden; när man ic¬
ke kunde minska de gamla rörelsefonderna i allmänhet, med
hvilka banken understödde allmänheten, så började man å
andra sidan vara betänkt på att borttaga dessa gamla lå¬
nerörelser och skapa en ny, så beskaffad att den icke alle¬
nast vore gagnelig för näringarna utan äfven för sjelfva re¬
alisationens upprätthållande; och så började den utsträck¬
ning af handelsdiseonten, som då ägde runi. Man har nemi.
ansett att fastighetslånerörelsen binder capilalerna för läng¬
re tid, så att banken icke kunde påräkna dem vid de till¬
fällen, då bankens säkerhet fordrade inskränkning i denna
lånerörelse. Man fann, att allmänna discontrörelsen, ehuru
icke på så lång tid, likväl för länge fängslade fonden vid
densamma. Det var då angeläget att bilda bandelsdiscon-
ten och utsträcka dess functioner så, att man vann det än¬
damål, som borde sökas. Handelsdisconlens natur är, om
jag så får säga, att vara en barometer, genom hvilken ban-
costyrelsen är i tillfälle att se, huruvida någon fara är å
färde för upprätthållande af bankens säkerhet, med afse¬
ende på dess förnämsta function, nemi. bibehållandet af
landets myntvärde. Denna fond erhöll den egenskapen, att
bancostyrelsen berättigades att inom en viss gräns upplåna
alla sådana capitaler, hvilka icke på annat sätt kunde gö¬
ras fruktbara i landet, än derigenom att banken mellan-
kom såsom en slags mäklare emellan enskilda, upplånade
23 II. 34
Den 6 April f. m.
capitaler pä flera liander och utlånade dem i handelsdiscont-
vag åt dem, sorn beliöfde det. Fördelen häraf blef den,
att om sådana capitaler icke varit att tillgå, skulle handels-
disconten i och med detsamma sjelfmant minskats, såsom en
gifven följd af den mindre tillgången på fruktbara capitaler;
men R. St., måne om att icke råka uti det så ofta omtalta
strypsystemet, tilläto sin bancostyrelse att i denna låneväg
använda en del af bankens lånevinst, på den grund, alt den¬
samma borde göras fruktbar; men dervid stadgades såsom
villkor, att sådant skulle få ske, så vidt banken derigenom
ej aflägsnades frän möjligheten att fullgöra sin förnämsta
skyldighet, nemi. upprätthållandet af Rikets mynt. Denna
lyckliga ide'e, att i stället för de ganda fixa lånerörelserna
låta en rörlig lånerörelse uppstå såsom en barometer, hvar¬
efter man kunde bedomina bankens ställning relativt till
handeln och det som inverkar på myntet, var ganska riktig
och enlig med riktiga och sunda bankgrundsatser. Det ha¬
de då varit lyckligt, om R. St:s RancoUtsk. hade kunnat
förmå sig alt tillstyrka R. St. att lemna banken rättighet
att för bancovinsten upphandla säkra räntebärande obliga¬
tioner och papper, emedan sådant är öfverensstämmande med
sunda bankprinciper och verksamt bidragande till att i rö¬
relsen åter utsläppa de medel, sorn banken på sin lånerörel¬
se vunnit, utan att banken derigenom blottställes för någon
fara i afseende på sjelfva myntvärdets upprätthållande. Tydå
banken behöfver förstärka sin cassa, så blifva dertill dessa rän¬
tebärande obligationer använda, hvilka, helst örn de äro ut¬
ländska, betraktas lika med silfver. Så visa sig åtminstone
för mig grunderna för den lagstiftning, som R. St. vid fö¬
regående riksdag vidtagit. Jag vidblifver att denna grund¬
sats är riktig; och jag kan aldrig frångå, att nödig varsam¬
het icke får underlåtas i fråga om bankens upprätthållande.
Vi se af erfarenheten, att oaktadt stora silfverqvantiteter
inkommit i bankens hvalf, genom den transaction som hypo¬
teksföreningen ingått med utländningar, så har likväl en
betydlig qvantitet silfver utgått från banken, vid de tillfäl¬
len då handelsrörelsen varit så beskaffad att handlande nöd¬
gats med contanta penningar godtgöra införskrifna varor.
Lägger man dertill, att vi hotas med en ytterligare crisis i
anseende till det förhållande, som visar sig i Norra Amerika;
så torde det icke kunna betvillas, att varsamhet fortfarande
är af nöden. Jag tror lika med Hr Rosenblad, att banken
bör vara gynnsam mot näringarna; men jag delar icke med
denna min aktningsvärda vän, som med mig stridt för rea¬
lisationens genomdrifvande, den åsigt han synes hylla, nemi.
att man företrädesvis bör afse näringarnes gynnande; och
jag vågar säga, att den värde ledamoten i allmänhet i rea-
lisationsfrågan har synts vara för mycket benägen för låne¬
rörelsen och för litet böjd för varsamhet uti regleringen
deraf, relativt till utländska handelsförhållanden. Ali bank¬
D e ii 6 April f. m.
rörelse livilor på det mercantila förhållandet emellan export
och import. Om ett land kommer i den ställning, att in-
nevånarne af vana eller vårdslöshet för mycket använda ut¬
ländska varor, så ali köpmannen alltid finner en säker och
vinstgifvande afsättning, ehuru mycket han än må importe¬
ra, så skall handelshalancen för flera år vända sig emot
landet, hvaraf följden skall blifva att bankens metalliska
cassa slutligen uttömmes, då vi stå qvar med våra sedlar
och nödgas göra en våldsam strypning i stället för att den
bör ske årligen och småningom, när förhållandet med ulri-
kes handeln det kräfver, hvilket låter sig göra, om bauco-
slyrelsen med uppmärksamhet betraktar barometern, som är
handelsdisconten, och efterser huruvida importen bar behof
af lån, för att hålla rörelsecapitalet vid makt. Fluctuatio-
nen i handelsdiscontens låneoperationer beror naturligtvis på
conjuncturen och förhållandet emellan importen och expor¬
ten; och handelsdiscontens behof af större eller mindre fond
för bedrifvande af sin lånerörelse är således äfven af sam¬
ma förhållande beroende. Men jag vill icke trötta R. o.
Ad. med dessa frågor. De ligga klart för en hvar, som
tänkt sig realisationen och landets näringar i en systerlig
förening och icke ensidigt blott betraktar näringarnes behof
af rörelsemedlen. Man synes glömma de vådor, för hvilka
landet varit blottstäldt under ^:dels sekel, genom ett fallan¬
de myntvärde. Jag instämmer uti Hr Mannerskantz’s yrkande,
att bancostyrelsen måtte berättigas att utsträcka uppköpet
af dessa s. k. räntebärande obligationer, för att derigenom
bereda bancostyrelsen tillfälle alt utsläppa de capilaler, hvil¬
ka finnas såsom vinstmedel i banken samlade. Jag instäm¬
mer äfven med Hr Mannerskantz deruti, att bancostyrelsen
må få fria händer i fråga om förökande af handelsdiscon¬
tens lånefond; och jag instämmer fullkomligen i den åsig-
ten, att denna rörelsefond icke må fixeras till något bestämdt
maximum, hvarvid den skall bibehållas, utan må fluetuera
efter de förhållanden, som en klok bancostyrelse vet att be-
dömma och som hon mäste bedomina, så kärt henne är att
upprätthålla landets myntvärde. Jag instämmer i anhållan
om återremiss af detta betänkande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om fråga vore att beslu¬
ta ett nytt banksysteme med hufvudsakligt afseende på en
friare verksamhet hos bancostyrelsen, så skulle jag visserli¬
gen äfven finna flerfalldiga anledningar att lyssna till åtskil¬
ligt af hvad yttradt är och af hvad reservanterne sagt; meu
då i närvar, stund fråga väl icke kan blifva att gåså djupt
in i bancolagstiflning, som behofvet måhända skall i en
snar framtid påkalla, och enär det mindre kan vara fråga
om att reorganisera den nuvar. bancostyrelsen i full öfver¬
ensstämmelse med ett verkligt banksysteme; så kan jag ej
annat än tillstyrka R. o. Ad. alt åtnöjas med den latitud
a6 8
Den 6 April f. ni.
til! verksamhet, som detta betänk, åt bancostyrelsen lemnar.
Sorn ledamot af denna styrelse, erkänner jag mig icke com-
petent alt i vidsträcktare scala handla med R. St:s myndig¬
het än detta betänk, innehåller. Jag kan således icke, lika
med reservanterne, yrka på någon återremiss af detta be¬
tänk., utan begär bifall derå, instämmande uti hvad Hr Ro¬
senblad anfört. Jag påminner mig mycket väl, att då i
början af riksdagen fråga väcktes att öka allmänna discon-
tens fond med 460,000 r:dr, ansåg jag ett sådant steg be¬
tänkligt såsom temporärt, emedan jag ej trodde, att, sedan
en sådan åtgärd var vidtagen, det sedermera skulle vara
möjligt att sedan åter draga denna summa ur denna låne¬
rörelse. Detta har också BancoUtsk. insett jemte fullmäk¬
tige, då de tillstyrkt att öka fonden med 5oo,ooo r:dr. Jag
vidhåller äfven hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt och
förenar mig med dem, som begärt godkännande af Ulskts
betänkande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: De flesta
anmärknrr, som blifvit gjorda emot Ulsk:s betänk., hafva
mest haft afseende på cnleulerna, och man har sagt alt des¬
sa vore mindre tillförlitliga; men då fråga ej är att utreda
något sterbhus, skulle jag tro det varn nog om caleulerna
äro approximativt framställda. Öfriga framställda anmärkntr,
äfvensom hvad Hr Lefren anfört, hafva bestått deruti, alt
handelsrörelsen hufvudsakligen skulle grunda sig på lån; och
sedan att banken skulle utsträcka sin belåning af räntebä¬
rande papper, helst utländska, hvarigenom realisationens be¬
stånd skulle betryggas. Hr Lefren har fästat sig vid, alt,
under villkor och på sätt han framställde, en barometer
skulle uppstå, hvarmedelst bancofullmäktige skulle se förhål¬
landena, hurudana de voro, och att genom svårigheten att lån
bekomma skulle ett mindre vårdslöst importerande af varor
äga rum. Jag får i detta afseende, eller alt importören
skulle vara en slags förmyndare för nationen i afseende på
dess förbrukning af utländska varor, anmärka, att så länge
importören får med fördel sälja sina varor, så bekymrar han
sig icke med allmänna ställningen. Han inlager blott sina
varor och ser till att han må kunna betala sin vexel, och
dermed väl; ser han åter att banken är färdig att slå igen
bancoluekan, då blir det en annan sak. Den är alltså för¬
myndaren, soria har alt tillse att banken kan fullgöra sina
hufvudförbindeiser, som består uti att ständigt med silfver
kunna inlösa sina sedlar. På sätt Utsk. föreslagit, tror jag att
betänk, både kan och bör bifallas, ty deruti utsträekes ej
lånerörelsen längre än vederbör. Jag medgifver visserligen,
att det vore af stor nytta att kunna utsträcka belåningen
på räntebärande utländska papper, emedan de äro de för¬
delaktigaste att som knrserande på utländsk ort begagua till
inköp af det silfver’, som banken behöfver för upprätthål-
Den 6 April f. m.
269
landet af sin credit; men vi mäste också ihågkomma huru
vår hank är sammansatt. Den består ej af bankierer och
financierer, hvilkas hela profession går ut på att speculera
i sådana affärer. Yi hafva i Sverige nästan ingen financier,
hvilket namn man på utrikes ort gifver den, som drifver rö¬
relse med räntebärande papper, och den ende, som här kun¬
de få detta namn, hörer ej till och kan ej heller komma in
i bancostyrelsen. Jag tror icke att del går an att gifva vå¬
ra fullmäktige föreskrifter om en utsträckt belåning af ut¬
ländska räntebärande papper; vi hafva sjelfve sådana papper
inom landet till ej så obetydligt belopp. Vi hafva fått ifrån
Stats Disk. ett förslag äfven i denna väg, och jag tror alt
för belåning af dessa inhemska goda papper är allt afsedt,
som kan afses, ty bankens högsta function är alt tillse, att
hennes förbindelser uppfyllas. Dessa förbindelser torde kom¬
ma att blifva vida större under det quinqvennium vi gå till
mötes, än de varit under det som vi lillryggalagt. Under
det förflutna quinquenniet hafva vi haft blott ett missvext-
år, och vi sågo då huru starkt silfvercassan i banken påkän-
des. Vi kunna få flera rnissvexlår i rad, hvarförutan den
omständigheten inträffat, alt våra sedlar ej få vidare circu-
lera i Finland; dessa sedlar, till belopp af en eller annan
million, skola inströmma i banken och silfver utgå i stället,
oell vi veta dessutom, att under dessa sednare 5 år har han¬
kens silfverfond förminskats med 5 millioner r:dr. Det for¬
dras således stor försigtighet i bankens sätt att förvalta sina
medel, hvarföre vi icke böra sträcka våra pretentioner för
långt; ty våra fullmäktige måste fästa sin uppmärksamhet
derpå, att i tid äga det förråd af silfver, som fordras för
fullgörandet af bankens förbindelser. Oansedt detta allt har,
med stöd af de 5 sistförflutna årens erfarenhet, BancoUlsk.
så långt utsträckt lånevägarna som görligt vari t, och jag
tror alt Ständerne böra vara belåtne roed hvad BancoUtsk.
i detta afseende tillstyrkt, ty längre kan ej Lanken gå, ulan
alt äfventyra sin ställning. Jag slutar med begäran om
propos. till antagande af BancoUtskts betänkande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då realisationen beslutades,
var man angelägen om att en grundfond skulle finnas och
att den skulle vara rörlig. Derföre sönderdelades Riksg.-
cont:s skuldförbindelse till banken, på det att hela denna
måtte förvandlas till en räntebärande rörlig fond. Af den
har nu betydligt ingått till banken. Utsk. synes vilja öf¬
verlemna denna summa till fullmäktiges disposition, men hu¬
ru mycket mer, är obestämdt. Efter Utsk:s betänk, synes
mig som denna qvantitet skulle utgöra hvad som under de
5 förflutna och 5 följande åren influtit och inflyter från
Riksg.cont. Men dessutom finnes ett öfverskott af 172,000
r:dr enl. Ulsk:s beräkning. E11 af reservanterne har beräk¬
nat det obestämda beloppet till 1,355,000 r:dr; en annan
Den 6 April f. ni.
reservant har icke uppgifvit summan bestämdt, men likväl
ansett att ett betydligt belopp komme alt återslå, äfven se¬
dan fullmäktige fått rättighet att uppköpa räntebärande pap¬
per för hvad Utsk. föreslagit. Utsk. tyckes hafva utgått
ifrån den synpunkt, att sedelstocken skulle vara fix; men
hvarföre bibehålla den? Om banken ökat sina tillgångar;
hvarföre icke söka att göra desamma fruktbärande, på det
att kommande Ständer må finna bankens utelöpande sedel¬
stock i annat skick än de nu församlade Ständerne, nemi.
oförminskad? Det är visserligen godt att tillgångar finnas i
banken; men nog hade det varit bättre om dessa tillgångar
legat i räntebärande papper, hvarigenom den dubbla vinst
uppkommit, att sedelstocken varit lika stor som förr, samt
derjemte en räntevinst funnits till disposition. Om räntebä¬
rande papper uppköpas af våra egna fonder, t. ex. af bruks¬
ägares hypolhekscassa, så blir följden att dessa papper sti¬
ga i värde, och att då dessa papper äro Svenska, kommer
också räntan att stanna qvar i landet. Samma verkan må¬
ste uppstå i afseende på sedelfonden, om andra räntebäran¬
de papper inlösas, hvarföre det synes mig att denna prin¬
cip bör utsträckas och att icke allenast de summor böra
göras räntebärande, som influtit ifrån Riksg.conl., utan äf¬
ven alla andia som till banken ingå; och i det skick, hvar¬
uti frågan sig nu befinner, nemi. att man disputerar huru¬
vida bankens tillgångar utgöra 172,000 eller 1,355,000 r:dr,
synes det mig vara skäl att återremittera betänk., på det
att åtminstone orsaken till denna olikhet i uppgifter måtte
utredas; hvarföre jag förenar mig med dem, som begärt pro-
pos. på ålerremiss.
Frih. Boye: Jag anhåller om tillgift för det att jag
ännu en gång begärt ordet. Jag skall vara kort och söka
uppfylla den pligt, som hvarje talare borde iakttaga, den
att hälla mig strängt vid ämnet. Jag förbigår då de smär¬
re anmärk 11:1', som blifvit gjorda och hvilka skulle föranleda
till återremiss, men som efter min tanke äro af den beskaf¬
fenhet, alt de ej sammanlagda och än mindre hvar för sig
dertill kunna gifva anledn. Jag skall endast upptaga den
hnfvudsakligaste, som är den, att vår bank handlar fördel¬
aktigt och gifver än mera säkerhet åt realisationen, derige¬
nom att den uppköper utländska räntebärande papper. Den¬
na anmärkn. förtjena!* sannerligen mycken uppmärksamhet,
men vid detta, likasom vid alla andra förslag, är man skyl¬
dig alt eftersinna verkställigheten. Nåväl! huru går det då
lill att uppköpa utländska räntebärande papper? Jo, utvä¬
gen kan ej vara någon annan än alternativ: antingen att
betala dessa papper med silfver, som skall utgå ifrån banken,
eller också med vexlar, hvilkas användande till detta ända¬
mål skall verka till enahanda påföljd för banken, nemi. silf-
rets utgående ur landet. Äfven jag tror, när realisationen
Den G April f. m.
en gång kommer till all den st vi ka den kan ernå, när in¬
dustrien framskridit till det mål, hvartill vi sträcka våra för¬
hoppningar, att denna utväg då kan begagnas. Intilldess och
medan realisationen ännu är i sin början, skulle det före¬
falla mig oförsigtigt att ingå i sådana afhandlingar, ty hvil¬
ket angelägnare åliggande hafva väl våra bancofullmäktige, än
att vidmakthålla realisationens bestånd, d. v. s. att bibehål¬
la det fastställda förhållandet emellan den metalliska valu¬
tan och sedelstocken, och kan man väl blunda för omöjlig¬
heten att, utan uppoffring af detta vigliga ändamål, kunna
uppköpa utländska räntebärande papper, som ej kunna fås
med mindre än att den för bankens bestånd, hoc est reali¬
sationens, nedlagda grundval skall ramla. Hvad gör jag väl,
mine herrar! Stärker eller förminskar jag förmågan att vid¬
makthålla realisationen, då jag, utan behof, utan tvång,
skickar silfret ur landet för att på utrikes ort köpa in rän¬
tebärande papper? Efter min öfvertygelse tvista vi nu om
en tillåtelse, som omöjligen kan komma till verkställighet
på ännu ett eller annat decennium. Välan! är det då på
grund af abstracta ide'er, som vi böra bygga våra beslut?
Böra vi ej afvakta den tid, då hvad nu yrkas kan låta sig
göra, utan att skaka realisationen i sina grundvalar? Jag
kan ej tro, att en återremiss skulle blifva till något båtan¬
de, hvarföre jag förnyar min anhållan om propos. till bi¬
fall på betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum ko ul¬
me att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Rosenblad: Jag skall också vara kort och inskrän¬
ka mig till att, under åberopande af hvad så väl jag sjelf
som andie med mig liktänkande värde talare redan anfört,
endast förnya min anhållan om propos. till bifall å betänk.,
öfvertygad som jag är, att någon vidsträcktare rätt för full¬
mäktige, än hvad detta betänk, innehåller, för det närvar,
icke är behöflig, och att, då ovisst är, om ej man på denna
återremiss skulle förlora mera än vinna, det är bättre, som
ordspråket säger, att hafva en fogel i hand än tio i skogen.
Hr von Qvanten: Jag ifrar så mycket som någon
annan för realisationens bestånd, men kan ej dela deras åsig-
ter, som tro att banken, genom en utvidgad lånerörelse,
skulle äfventyra något. Vi skola komma ihåg, att R. St:5
bank icke är en cassa, som rörer sig med bestämda capita-
ler, utan en sådan, som kan rätta sin rörelse efter omstän¬
digheterna, endast med iakttagande af den utaf R. St. fast¬
ställda proportionen mellan metalliska fonden och sedelstoc¬
ken af 2 till 5. Jag tror det vara angeläget för realisatio¬
nens bestånd att bankens lånerörelse ej inskränkes utan tvert-
om utvidgas allt hvad ske kan, för att genom den dymedelst
uppkomna vinsten kunna göra tete emot starkare påkännin-
Den 6 April f. m.
gar. Jag vet att underbalance kan äga rum, vid tillfällen
då missvextår inträffa, men jag tror ej att det är en banks
bestämmelse att vara en mäklare eller controllant öfver så¬
dana förhållanden. Banken måste rätta sig efter säkerheter
och har ej att göra med handelsförhållanden, vare sig att
de äro gynnande eller icke. Det är således en samman¬
blandning af ide'er, då man säger sig ifra för realisationen
men vill hindra banken att förskaffa sig räntebärande utländ¬
ska papper. Jag anhåller om återremiss.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag önskar återremiss
på delta betänk, såsom följd af hvad jag i min reservation
anfört. Jag har så fullständigt, som det i en reservation va¬
rit mig möjligt, sökt derstädes utveckla mina åsigter , och
skall således nu ej vara vidlyftig, men anhåller likväl att få
fästa uppmärksamheten på den betydliga olikhet i afseende
på bankens tillgångar, hvartill jag oell BancoUtsk. kommit.
Enl. Utsk:s beräkning uppkommer endast en oanvänd be¬
hållning af 172,000 r:dr; enl. min beräkning uppgår densamma
till i,35i,85o r:dr, således nära i,180,000 r.dr mera än Utsk:s,
och detta är ingen obetydlighet. Orsaken till denna olikhet
kommer dels deraf, att Utsk. icke beräknat beloppet af de
vid 1835 års riksdag afsalta medel, de der bort utgå, men
ej utgått i läneväg, äfvensom Utsk. icke heller räknat de be¬
lopp af vinstmedel, som icke kunnat användas i lånerörelsen.
Det är ostridigt, och Utsk. har sjelft i ett föregtde betänk,
uppgifvit för .Ständerna, att af vinstmedel, som vid 183g års
slut lill banken influtit, voro 690,000 r:dr odisponerade,
samt att fullmäktige dessutom af vinstmedlen afsatt 4°°)000
r:dr till s. k. nya creditiv, af hvilka likväl vid 183g års slut
ej mer än 16,000 r:dr voro anlitade. Jag finner det vara
orimligt att nu disponera 4°0>000 i”dr för en utlåning, som
blott uppgått till 16,000 r:dr, hvaraf följer, att man, i likhet
med hvad jag gjort, torde här kunna beräkna en tillgång af
minst 3oo,ooo r:dr. Jag anhåller dessutom att ännu en gång få
fasta uppmärksamheten derpå, att denna indragna summa
af 400,000 r.dr uppkommit af influtna vinstmedel. Jag tror
alt man så mycket snarare kan tillåta sig en sådan beräk¬
ning, som Utsk. i en sednare punkt (jag tror i den 8:de) till¬
styrkt, att när uttagningen blir stark på creditiven, så skulle
fullmäktige ej blott äga rätt, utan t. o. m. uppmanas att
låna upp penningar, d. v. s. att så snart dessa cassacreditiver
skulle blifva anlitade till hela sitt utsatta belopp, så skulle
fullmäktige vidtaga en upplåning. Vidåre har Utsk. icke
observerat de 200,000 r:dr, hvarmed fonden för publika pap¬
pers belåning blifvit af vinstmedel förstärkt. 1 ett föregtde
betänk, har Utsk. tillstyrkt, att dessa 200,000 r:dr, jemte
260,000 r:dr ifrån Handels- och Näringsdisconten, skulle tem¬
porärt anvisas lill ökande af allmänna disconten; men det
oa k-
De n 6 A p r i 1 f. ra.
oaktadt har Utsk. nu, sedan 5oo,ooo r:dr blifvit disponerade
för allmänna disconten, hvarken såsom förminskning i sedel¬
stocken upptagit de förstnämnda 200,000 r:drna , eller före¬
slagit att de i likhet med de sednare 260,000 r:dr skola åter¬
gå till sin förra bestämmelse. Vidare har Utsk. upptagit
som ökning i sedelstocken 436,45o r:dr, hvarmed fastighets-
lånefonden skulle blifvit ökad, förutom de 5oo,ooo r:dr, som
Utsk. i ett särskildt betänk, föreslagit. Jag kan ej medgifva,
att sedelstocken kommer att ökas med mera än de sistnämn¬
da 5oo,ooo rsdr, emedan af den förra summan 220,000 r:dr
äro tagne ifrån en annan fond, nemi. ifrån den s. k. odlings-
och lånefonden, der dessa medel icke kunnat i låneväg utgå,
och de öfriga 2i6,45o utgöras af outlunta medel på fastig-
hetslånefonden. — Jag hade visserligen ännu mera att til¬
lägga, men på de skäl jag i början af mittanförande yttrat,
skall jag ej blifva vidlyftigare utan inskränker mig att, på
grund af redan gjorda anmärkntr, anhålla om propos. på
återremiss.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Alla de ledamö¬
ter, hvilka på rent rationella principer och grunder hafva
yttrat sin önskan, att hankens lånerörelse och öfriga inrätt¬
ningar må komma att hvila, hafva likväl uraktlåtit att be¬
tänka, att sådana verk som vår bank omöjligen kunna kom¬
ma alt ställas under samma cathegori sorn enskilda banker,
och således ej kunna lyda under de allmänna, rent rationella
principerna. Detta är den ena considerationen, som gör att
theorier icke kunna och icke böra tillämpas. Den andra
considerationen är den, som Ståndet hört och som äfven vi¬
sat sig i Utsk., och icke blott i Utsk., utan äfven bos full¬
mäktige, att en stor fraction hyser den önskan, alt bankens
lånerörelse och hela penningeväsende måtte regleras på ett
sätt, som skulle äfventyra hela realisationen. Om delta be¬
tänk. skulle återremitteras, kunde det bända att denna frac¬
tion blefve segrande; och det är derföre jag anhåller att be¬
tänk. måtte bifallas, ehuru visserligen deremot i en och an¬
nan punkt skäliga anmärkntr kunna göras.
Hr Bråkenhjelms yttrande bade blifvit afbrutet genom
ankomsten af Statsrådet m. m. Fåraeus, hvilken å K. M:s
höga vägnar aflemnade en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
Hr Mannerskantz: Det är 2:ne hufvudprinciper, hvar¬
om fråga varit. Den ena att realisationen skall uppehållas
och banken fortsätta att med silfver inlösa sina sedlar. Detta
är bankens hufvudfunction, och allt hvad lånerörelse angår
kommer långt efter. Huru skall banken kunna upprätthålla
realisationen? Månne banken icke gör det derigenom, att
ständigt hålla den utelöpande sedelstocken i visst förhållande
till den metalliska cassan; och på det att detta skall vara
23 H. 35
Den 6 April f. ni.
möjligt, äro bankens fonder så disponibla, alt de inom kort
tid kunna indragas, t. o. m. inom 3 månader neli högst
inom ^ år. Med vår bank är förhållandet, att smista de¬
len af dess fonder icke kan på långtid för bankens räkning
användas Sålunda äro betydliga summor anvisade för fa-
stighetsbelåningen och för allmänna disconten. Likväl och
då realisationen begynte, blefvo bestämda summor ställda
till fullmäktiges disposition alt vid tillfälliga behof för rea¬
lisationens bestånd användas och att sätta metalliska nassan
; vederbörligt förhållande till sedelstocken. Denna åtgärd
har åstadkommit betydliga belopp, emedan hela inflytande
bancovinsten och skeende capitalafbetalningar, tillika med
Riksg.cont:s obligationer, blifvit ställda till fullmäktiges dispo¬
sition. Efter denna riksdag blir förhållandet deremot an¬
norlunda, emedan bancovinsten blir bestämdt anvisad till
vissa ändamål, utan att kunna indragas, förrän efter en län¬
gre tids förlopp. Medlen blifva ej rörliga så som de böra
vara, för alt vid uppkommande behof användas, och det är
derföre jag yrkar återremiss. Vidare vill man göra fonden
för Handels- och Näringsdisconten permanent, likasom fon¬
den för allm. disconten, d. v. s. alt det skall finnas en be¬
stämd fond; det är en gifven följd af hvad här i betänk,
förekommer. Jag vill tro att detta ej varit Ulsk:s mening,
men deu står så bestämdt uttryckt, att jag äfven, för att få
detta ändradt, yrkar återremiss. Man har ock talat om att
en fraction skulle finnas inom Utsk., som ville göra allt det
goda om intet, som betänk, innehåller, och alt detsamma
derföre ej borde återremitteras, på det man ej möjligen mätte
återfå ett sämre betänkande. Jag är ledamot af detta Utsk.
och känner äfven till förhållandet derinom, men har intet
skäl att hysa en sådan farhåga, utan tror att betänk, kan
återremitteras utan all fruktan för alt det skall återkomma
sämre.
Hr von Hart mansdorff, Au g. : Man har gjort an-
märkntr emot de uppgifter, som BancoUtsk. framlagt. Jag
vill icke bestrida deras riktighet i vissa delar; men jag an¬
ser temmeligen likgiiltigt huru dessa uppgifter uppgöras.
Inom bancofullmäktige funnos icke blott uppgifter meddelade
af vederbör, commissarie, utan den ene och andre fullmäkti¬
gen hade äfven uppgjort sina beräkningar. Vi hade således
kunnat få än flera variationer än dem R. o. Ad. redan hört.
Men de äro, såsom jag redan sagt, temmeligen likgilltiga; ty
då depositionerne, eller summan af den å räkning inneslå-
ende sedelstocken har kunnat sedan i83o omvexla mellan 3
och io millioner: så lärer R. o. Ad. inse, att om en miss¬
räkning af 1,200,000 r:dr i detta fall uppkommit, så bety¬
der detta föga. Af vigt är deremot, alt, då banken har be¬
tydliga behållningar, bancofullmäktige må vara oförhindrade
att göra dem räntebärande. En sådan rättighet åsyftar detta
Den G April f. m.
betänk., nion hufvudsaken ligger ändock icke alldeles i della
betänk., utan i en sak, som ännu är oafgjord, nemi. huruvida
del må vara hancofullmäktige liHatet all begagna de största
af alla behållningar på deposilionsräkningen, d. v. s. Riksg.-
cont:s tillgångar, till att äfven göras räntebärande. Riksg.-
eont. har flera millioner innestående; och fråga är väckt
inom StalsUtsk. att Riksg.cont. sjelft skall få göra dem frukt¬
bärande. Då den frågan förevar här, gjordes anmärka:!' vid
olämpligheten deraf, att låta 2:ne R. St:s verk täfla båda
om sina medels utlåning, och det på samma sätt, eller ge¬
nom inköp af räntebärande obligationer. R. o. Ad. täcktes
sålunda finna, att då hufvudsaken af denna fråga, eller den
alt förränta Riksg.contis medel, ännu icke är afgjord, kan
R. o. Ad. med desto större trygghet bifalla detta betänkande.
Den nästa frågan, hvarvid man fästat sig, är den, att full¬
mäktige i banken skulle, ifall detta betänk, antoges, icke få
nog fria händer för deras verksamhet. Om mig liar man
merendels velat påstå,att jag velat hafva för mycken makt; men
jag får förklara, det jag, såsom bancofullmäktig, icke skulle
vara belåten med att få så fria händer, och det just derföre,
alt jag icke är allena ansvarig. Bure jag ansvaret allena,
så kunde jag sjelf begränsa frihetens begagnande; men då jag
skall dela ansvaret med elfva andra personer , som kunna
hafva helt andra åsigler än jag; så måste jag afstyrka att åt
denna mängd gifva alltför vidsträckta rättigheter. Om jag
icke alltför mycket missförstått BancoUtskrs mening, så
hafva dessa föreskrifter blifvit så omständliga, just derföre,
alt man icke ansett sig kunna gifva dem så vidsträckta, som
de måhända blifvit, om bancostyrelsen varit inskränkt till
ett mindre antal personer, eller om Sveriges bank kunde
handla såsom en enskild bank. Man säger att det ej är nog
att köpa endast så mvcket räntebärande papper, sorn detta
betänk, medgifver. Sådan är ock min mening. Derföre bör¬
jade jag ock med yrkande af tillåtelse att få köpa sådana
för bankens hela grundfond. Men ett är hvad man önskar,
och annat är hvad man kan göra gällande. Jag kunde ej
det förra, utan måste åtnöjas med att hafva fått så mycket
fram sorn nu blifvit föreslaget, öfvertygad, såsom jag är, att
om detta förslag en gång kommit till verkställighet, skall
man i en framtid begagna det så mycket mera. Vidare sä¬
ger man: örn inköp af räntebärande papper skall äga rum,
hvilka papper skall man köpa? Jo! utländska. Nej, svarar
en annan, emedan en pair i England nyligen förlorat 3 å
4oo,ooo L. sterling på en dylik handelsspeculation. När en
person, som lefver i verldens största handelsstad , kan göra en
sådan missräkning, huru skola då våra hancofullmäktige, som
sitta i en vrå af verlden , kunna våga att köpa utländska
papper. En annan tillägger, att Ständerne ej böra tillåta de¬
ras fullmäktige att blanda sig uti börsspeculationer, såsom
de farligaste af alla. Hvad återstår då alt göra? Jo, all
aj6
Den 6 April f. m.
köpa papper, sådana sorn finnas inom Riket, emedan man
kan förvissa sig om deras tillförlitlighet. Hvilka papper haf¬
va vi då? Om man undantager hypolheksföreiiingens, så fin¬
nas nästan inga, och om de nyssnämnda skola köpas, så är
det egentligen på börsen i Hamburg, som nian bör söka
dem. Om nu en sådan köpare, som Sveriges bank, der upp¬
träder, för att tillhandla sig ifrågavar. papper, så skola väl
personer, som äro vane vid dylika specuiationer, vara myc¬
ket en fa lid ige, om de ej genast höja papperens pris. Då
dertill lägges, att banken måste hafva en commissionär i
Hamburg, hvilken tomme att kosta artigt nog , ty dertill
dugde svårligen någon annan än ett handelshus, som beräk¬
nade sig provision och godtgjorde sig för alla kostnader; så
blefve företaget alltför dyrt. Jag tror således, det man bör
åtnöjas med hvad Utsk. i den delen föreslagit. Man säger
vidare: det är icke nog att använda bankens tillgångar efter
den beräkning, som förut varit tagen lill grund, utan man
skall utvidga lånerörelsen, så att man kommer till ett sedel-
belopp mot redbarheter af 5 till 'Z. Med anleda, häraf må¬
ste jag upprepa hvad andra talare yttrat före mig, att nu¬
mera är tiden förbi att för bankrörelsen uppgöra nya be¬
räkningar och nya systemer. Jag tillstår, att då Hr Norden¬
anckar för 3 å 4 månader sedan uppträdde med sin motion,
så, ehuru mycken framgång jag åt densamma önskade, be-
tviflade jag dock högligen att den skulle lyckas, sedan riks¬
dagen varat så länge. Innu mindre troligt är det nu, då
Konungen svarat på Ständernes anhållan om riksdagens af-
blåsning, att man dessförinnan skulle hinna uppgöra nya sy¬
stemer för banken och få dem godkända. Jag tror del åt¬
minstone icke. Det enda , som genom återremiss af detta
betänk, torde kunna åstadkommas, vore att förslaget ginge
sönder. Det är väl möjligt, alt ett stort intresse, som önskar
alt så mycket som möjligt öka penningetillgången på Stock¬
holms börs, eller att ett annat, som åstundar att öka till¬
gångarna för fastighetslån, kunde derigenom bereda sig nå¬
gon förmån; men alt banken derpå skulle vinna, det måste
jag betvifla. Dessutom, mine herrar! månne det icke vore
skäl alt i detta ögonblick äfven tänka på realisationens be¬
stånd? Vi hafva hört, att på den förnämsta jernmarknaden
i Sverige har jernet icke kunnat säljas för ett pris hvar¬
med bruksägarne varit belåtne. Om jernet ej kan säljas,
hvarmed skall då införseln af utländska varor betalas? Tro¬
ligen med bankens silfver. Jag vill ej vidare trötta R. o.
Ad. med detta ämne, ehuru mycket ännu kunde vara att
säga, utan slutar med anhållan om bifall till betänkandet.
Hr von Ho h en ha lisen : Den enda grundade anmärkn.,
som jag hört framställas, är den af Hr Mannerskantz gjor¬
da i afseende på Handelsdisconten. Hr Mannerskantz har
likväl medgifvit, det han icke anser I!ancoUtsk:s mening
D e ii 6 April f. m.
hafva varit sådan, som den skulle kunna tolkas. Jag är
icke af samma tanke, oell då ej något annat vigligare skäl
för återremiss blifvit frainstäldt än detta, kan jag ej annat
än tillstyrka bifall till betänk., ulan alt fästa afseendeåden
gjorda anmäikntn. Alt för vår bank uppgöra en calcul på
samma sätt som för en Hambuiger-bank , som icke rör sig
med annat än klingande mynt, låter sig icke göra, emedan
det vore oförsigtigt, ty vi måste tillse burn vi skola upp¬
fylla våra förbindelser, ocb dessa skola vi icke kunna upp¬
fylla, om vi få några års missvexler.
Hr Mannerskantz: Vore det fråga 0111 att tillämpa
ett nytt systeme, då skulle jag för länge sedan afstått ifrån
mitt yrkande, men så är icke förbållandet; ty just jag yr¬
kar alt det gamla systemet må fortfara , och jag påstår att
det är rubbadt genom de särskildta stadgandena i detta be¬
tänkande. Det är äfven just derföre att jag fruktar en han¬
delskris, som jag anser nödvändigt att förr åberopade §§ i
bancoreglementet må kunna äga kraft och verkan ; men de
blifva upphälne genom della betänkande. I afseende å den
svårighet, som Hr von Hartmansdorff framställt för upp¬
köp af utländska räntebärande papper, så kan jag ej finna,
att det kan vara större svårighet för banken att uppköpa
sådana än att uppköpa silfver enl. contract med enskilda
personer. Vore det sagdt att banken ovillkorligen skulle
uppköpa dylika papper, då vore det en annan sak; men då
om sådant köp endast kan blifva fråga i händelse att fördel¬
aktiga villkor erhållas, då lärer saken få ett annat utseende.
Alt styrka min åsigt härom ber jag att få uppläsa hvad Hr
Nordenanckar yttrar i detta afseende: ”Huru mycket bättre
för banken vore det ej t. ex. när kursen är låg och
medgifver vexel- och silfverköp, att i stället för silfver in¬
köpa Hamburgska papper, som när som helst kunna för¬
vandlas lill silfver och emedlertid gifva banken en ränta
å 4 proc. Det vore i min tanke en klok beräkning, om t.
ex. banken af Salomon Heyne ä 97 eller 96 proc. (ocb kan¬
ske vore Heyne i anseende till affärens enkelhet belåten
med mindre) öfvertog 1 eller 1^ mill. af brukshypotheks-
lånet, som ännu ej är indraget. Härtill erfordras intet vexel-
köp. Dessa papper hafva på Hamburger börs ett stadgadt
värde, som varierar emellan 97 och 98 proc., ocb skola tro¬
ligen, i likhet med Tvska pantobligationerna, med hvilka de
häremot kunna jemföras och som vanligen noteras öfver
pari, så snart alla obligationerne blifvit utsålde, höja sig till
pari. Man skulle härigenom bespara landet en årligen ut¬
gående summa af 5 proc. deraf; räntevinsten öfverflyttades
på banken, i hvars ägo dessa papper ägde silfvervärde.” —
Jag fortfar i mitt yrkande på återremiss.
Frih. Stjernstedt: Här har talats om vådor för rea¬
lisationen, i händelse lånerörelse ej indroges lill den grad
Den 6 April f. ra.
sorn riancoUtsk. föreslagit. Jag ber att fa förklara tiel j,ig
är så varm vän lill realisationen som någon annan, men tror
ej att den betryggas medelst en öfver höfvan sträckt sedel¬
indragning. Denna indragning verkar skadligt, antingen der¬
igenom att den tillgång saknas för industriens utveckling,
som en utvidgning af samma sedelstock skulle medföra, eller
också komma de summor, som af banken indragas, att utgå
i en annan väg, eller medelst privatbankernes utvidgade rö¬
relse, ocb det är detta som jag tror vara sämre. Derige¬
nom att banken indrager sin rörelse, minskas möjligheten för
privatbankerna att vid hvarje behof honorera sina förbin¬
delser, och tror jag desslikes, att privatbankernes rörelse re¬
dan stigit till den höjd, att det icke är skäl uti att den
vidare utvidgas. Det är visserligen sannt, alt om banken
uppköper sådana papper, som här äro i fråga, så skall de¬
ras värde stiga; men det tror jag ej vore skadligt, ty detta
skulle uppmuntra lill bildande af hypolheksföreningar. För
öfrigt och ehuru det torde vara svårt alt bestämma det
penningebelopp, som vid olika lider kan vara lagom för ett
lands rörelse, får jag dock anföra några uppgifter, som jag
i min reservation anfört, och som kunna tjena till nå¬
gon jemförelse emellan fordna och närvar, förhållanden.
”Rörelsecapitalels storlek under perioden
ifrån i8o3 till 1809, torde efter följande
uppgifter kunna bestämmas, btco rsdr 18,9^2,827: ——•
Riksg.sedlar inlöste med banco-
sedlar utgjorde „ „ 12,628,551:
Vid 1802 års slut ännu utelö¬
pande bancosedlur .... ,, ,, 1,628,018:
Dhconternes creditiv ... „ „ i,o5o,ooo:
S;ma b:co r:dr i5,3o6,56g:
hvilka,efter 02 s. medelkurs, göra . sp. r:dr 14,129:1411
Bancosedelstocken utgjorde vid slutet af
år 1812 b:co r:dr 23,901,947:
Riksg.sedlar 4,63g,34o, eller i . „ „ 3,og2,8g3:
Suna b:co r:dr 26,gg4,84o:
Vid slutet af år i8i4 » 20,8i5,5oo:
Riksg.sedlar 8,607,507, eller i . ,, ,, 5,738,338:
Suna b:co r:dr 20,553,838: ■
hvilka, efter 96 s. medelkurs, göra sp. r:dr 13,276,919:
Oni man nu jemförer dessa förhållanden med de närvar., så
finner man att den utelöpande sedebtocken den 3i Dec.
i83g endast uppgick lill . b:co r:dr 26,526,414: 44- 5.
hvartill kommer behållningen på
anvisade medel till riksg.-
sedlars inlösen „ ,, 743,280: 9. 6.
Rund summa b:co r:dr 27,270,000:
hvilka, efter 128 s. kurs, motsvara sp. r:dr 10,226,25o:
Den 6 April f. m.
Om man till delta belopp äfven lagger enskildes in visningar
på banken, samt privatbankernes utelöpande sedlar, hvilka
tillsarmnanstagne, sedan likväl behållningarne af bancosedlar
i de sednares cassör blifvit afdiagne, icke torde öfverstiga
2,000,000 r:dr sp., så finner man, alt bela den utelöpande
sedelstocken, vid 183g års slut, med omkring 1,000,000 r:dr
sp. understeg lägsta bancosedelstocken under de ofvan ci¬
terade perioderna.’' — Således har en betydlig minskning
skett i den utelöpande sedelstocken, ehuru Sverige nu äger
en större befolkning än under de anförda förutgående pe¬
rioderna.
Hr Stuart, Carl Gust.: Hindrad att ifrån början öf¬
vervara denna discussion, är jag urståndsatt att uppgifva
huruvida några af de anmärkntr, som blifvit gjorda, innan
jag här inträdde, äro af beskaffenhet att böra föranleda till
återremiss af detta betänk.; men de anmärkntr, som af de
tvänne sista talarne framställts, de enda som jag varit i till¬
fälle att afhöra, synas mig icke dertill gifva anledning. I
anledn. af hvad Frih. Stjernstedt anfört rörtde sedelstocken,
får jag blott erinra, att i samma stund som silfverlagren
borttagas i banken, är det omöjligt för Ständerna alt be¬
stämma det circulerande capitalbeloppet, enär detta capital
icke endast utgöres af sedlar, utan äfven af klingande mynt.
Bestämmelsen af sedelstocken har äfven derigenom förlorat
i vigt, att privatbanker uppstått, och att dessa slags banker
kunna utvidga eller inskränka sin verksamhet, allt efter om¬
ständigheterna. Det torde således vara af ringa betyden¬
het, huruvida några 100,000 r:dr mer eller mindre genom
banken utlånas under loppet af 5 år. Hvad angår uppköp af
räntebärande papper, så anser jag att det bör vara bancofull-
mäktige tillåtet att utrikes ifrån köpa sådana, och hvad de
inhemska angår, så har Utsk. tillstyrkt, alt så beskaffade,
som redan finnas och äro af säkert värde, må uppköpas.
För öfrigt får jag påminna att det är stor skilnad på att
bestämma beskaffenheten af dylika papper, då fråga är att
belåna eller uppköpa dem. Dylika papper, som dem Frih.
Stjernstedt nyss synes hafva åsyftat, torde vara lämpligare
föi- banken att belåna än uppköpa.
Jag tillstyrker bifall till betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla StalsUtsk:s betänk. A:o i58.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverrösta! nej, begärde
Frih. Stjernstedt votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votens-
proposition.
aSo
Den 6 April f. m.
Den som bifaller BancoUtskts betiink. N:o i58, volerar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid BaneoUtsk:s betänk.
N:o 158 gjorda anmarkn:r föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos lösterne bafva utfallit,
som föijer;
Ja — 48.
Nej — 36.
Upplästes K. M:s nyss ankomna nåd. skrifvelse till R.
St., ang:de utsättande af viss dag för riksdagens afslutande;
gifven Stockholms slott den 3o Mars 11>41 -
R.o. Ad. fann denna nåd.-Skrifvelse icke erfordra annan
åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Vidare föredrogs Stats- oell BevilIn.Utsk:ns den 3 sistI.
Mars och den 3 dennes på bordet lagda betänk. N:o 149»
i anledn. af K. M:s nåd. propos. samt Hr Rosenblads. Bern¬
hard, motion, örn utbyte emot ett årligt anslag af tullmed¬
len af den s. k. fölingen till hemkommande fartygs besätt¬
ningar.
Hr Rosenblad, Be r n b.: -Ehuru visserligen det varit
bättre om Utskin kommit till ett annat resultat än deras
tillstyrkande innehåller, vill jag dock ej yttra något der¬
emot, sedan dessutom 2:ne Stånd bifallit betänk., utan lår
jag anhålla om propos. till bifall derå.
Stats- och Bevilln.Utskais betänk. N:o 14g blef af R.
o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 1 1 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 44^, > anledn. af Hr
Bråkenhjelms, P. R., motion om ett årligt arfvode att på
allm. indragn.staten utgå till Hr Holmarskalken Leijonmark,
för dess vid Tabellverket gjorda tjenste!-.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så lydande:
Af tjensteåligganden förhindrad att infinna mig uti den¬
na dagens plenum , får jag skriftligen vördsamt anhålla,
det Högh R. o. Ad. behagade återremittera r.11 föredragna
betänk, och fästa Utskts uppmärksamhet på vigten af dess
föremål. Slån hörer understundom åberopas Förenta Sta¬
terna i Norra Amerika och Sverige såsom de enda stater,
hvilka äga en pålitlig folkräkning. Uti Förenta Staterna
har delta händi derigenom, att Unionens första conslitution
Den 6 April f. m.
bestämde, alt ingen stat fick till congressen sända mer än
en representant för 3o,ooo personer, alla fria och af slaf-
varna deruti inräknade, och ehuru delta antal sedan blifvit
förökadt först lill 33.oou, och sedan till 48,000, är det lik¬
väl lätt att inse, hvilken noggrann folkräkning inom hvarje
särskild stat af denna lag skulle blifva en följd. Då man
uter undersöker, huru Sverige erhållit sin folkräkning, sota
dessutom, hvad noggrannheten uti uppgifterna rörtde mor-
lalitelen och öfriga förhållanden inom olika åldrar, kön och
yrken, långt öfverträffa!' hvad alla kända folk på jorden i
detta afseende kunna uppvisa, så erfår man, alt möjligheten
deraf har berott på det egna åliggandet hos vårt prester¬
skap alt deltaga uti en mängd polis- och förvaltningsären¬
den ; men alt det i sista hand har berott af en enda mans
kärlek för den vigliga saken, att, utan att deraf sjelf skörda
den ringaste personliga fördel, i stillhet hafva egnat sin möda åt
ordnandet af de spridda materialierna och åt uppfinningen
af den fullkomliga form, som vårt tabellverk äger. Denne
man har jag ej äran personligen känna; det är mig likgill-
tigt, 0111 hail är rik eller fattig, om han vill af Ständerna
hedras med belöning eller ej : för mig synes det vara en
gifven och ovillkorlig pligt hos representanterna för det folk,
hvaraf han räknat och elassificerat hvarenda individ, att för
delta lika mödosamma som fosterländska arbete visa honom
detta samma folks aktning och erkänsla. Här, om någonsin,
måste representantens lanke återfalla på de hemmavarande:
den ordinarie staten är för activ tjenst; för redan gjorda
Ijenster är indragningsstaten; och på denna torde knappast
iner än en enda Svensk man öga mera grundade anspråk, än
skaparen af vårt tabellverk.
Jag anhåller, att StatsUtsk. malte tillstyrka R. St. bifall
till motionen, på grund af Representationens åliggande att
vårda sig om folkets välstånd och trefnad. Det gifves in¬
gen upplyst riksdagsman, som ej inser sammanhanget mellan
dessa och tabellverket.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., upp¬
lyste underl. R i d d. S e c r e t., att detta utlåt, blifvit bi¬
fallet af Preste- och BondeSt:n; rörtde BorgareSl:s be¬
slut i ämnet vore ännu ingen underrättelse ankommen.
Hr von Hartmansdorff: I sjelfva saken instämmer
jag alldeles med Hr Bråkenhjelm; men då betänk, redan är
af a Stånd bifallet, och deribland af PresteSt., samt ingen
reservation finnes af Ulskis medlemmar vidfogad ; så befarar
jag, att om frågan, äfven genom en återremiss ifrån Borgare-
St. skulle komma under förstärkt Stals Utsk., vore likväl
intet hopp att der vinna bifall, hvarföre jag, ehuru önskande
återremiss, likväl icke vill drifva saken derhän, om den rö¬
ner motstånd.
a3 II. 36
D e n 6 April f. m.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Uti SlalsUtskls betänk, åbe¬
ropas N:is 197 och 366. Jag känner icke huru dessa blifvit
a (gjorda och anhåller alt, om någon af R. o. Ad:s med-
leinmnr har sig detsamma bekant, jag derom måtte blifva
upplyst. Om N:o 366 ännu icke blifvit afgjordt, och det
innehåller någon ersättning för den person, som är i fråga,
så tvekar jag icke att bifalla detta betänkande.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag erinrar mig icke
innehållet af betänk. N:o 366 och har icke varit närvar,
när det föredrogs; men jag vill draga mig till minnes, alt
icke något anslag der blifvit be v i I jad t. I fråga åter 0111 delta
betänk. N:o 44^> är det motbjudande att icke kunna biträda
deras mening, som tro att tillfälle ännu är öppet att bereda
Hr Leijonmark någon ersättning, såsom väl förtjent och
hvarför jag voterat. JNu är likväl ett annat skäl att hemta
till bifall för betänk., eller den tillfälligheten att detsamma
redan blifvit af två Stånd bifallet, hvarföre jag anhåller om
propos. att instämma uti det redan af 2lne Stånd fattade
beslutet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., instämde med Frih.
Leijonhufvud.
Frih. Cederström, Jacob.: Jag anhåller att få
förena mig med motionären i fråga om återremiss. Den
omständigheten att a:ne Stånd bifallit betänk, bör icke hin¬
dra R. o. Ad. att befordra frågan till det resultat, alt det
möjligen kan blifva föremål för förstärkta StalsUtskrs be¬
handling Det kan visserligen hända, att BorgareSt. bifaller
detta betänk., då frågan förfaller, men R.. o. Ad. kan ge¬
nom återremiss göra det möjligt att skaffa någon ersättning
åt Hr Leijonmark, och derföre anhåller jag örn återremiss.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag ber alt få i sjelfva
saken instämma med Frih. Leijonhufvud, och kan ej neka
att del förefaller mig oförväntadt, att man yrkar återremiss
i en fråga, alldeles likartad med den, som angick Stats-cont:s
ledamöter och bär afgjordes för några dagar sedan. Denna
fråga är på samma grunder som den sistnämnda af Stats-
Utsk. ufslagen. Jag har i förstärkt StatsUtsk. voterat för
anslag till Stats-cont. och likaledes voterat för Hr Leijonmark,
men dä frågan en gång är afgjord, kan jag icke underlåta att
ställa mig grundlagen till efterrättelse. Jag anhåller om
bifall till betänkandet.
Frih. Cederström: Annat är att tillöka staten för
ett embetsverk, och annat alt för en individ uppföra ett
anslag på indragningsstat. Att förstärkta StatsUtsk. afslagit
en lön på stat åt Hr Leijonmark, kan icke hindra alt åt
honom uppföra ett anslag på indragningsstat. Således och
då frågan icke är i någon slags ställning att kunna förkla¬
ras ej kunna upptagas, hvilken förklaring jag förmodar Stats-
Den 6 April f. tn.
s83
TJlsk. ej underlåtit framställa, om sådant varit förhållandet,
kan jag ej afstå ifrån mitt yrkande om återremiss.
Undert. R i d d. Se erel.: I anledn. af den upplysning
Hr Lagerhjelm begärt, får jag anmäla, att StalsUtsk:s utlåt.
N:o 366, innehållande svar på återremissen af betänk. N:o
197 i anledn. af väckt motion om anslag till Hofmarskalken
Leijonmark, i och för hans befattning såsom secreterare vid
K. Tabellcommissionen, blifvit godkandt af BorgareSl. och
lagdt till handlingarna af liondeSt., som bifallit det i ämnet
först afgifna betänkandet. Hos R. o. Ad. samt PresteSt.
3ro fattade olika beslut; begge Stånden hafva bifallit ersätt¬
ning til! secreteraren i Tabellcommissionen, ehuru till olika
belopp, och inbjudningar hafva ägt rum. I anledn. af dessa
inbjudningar förenade sig slutligen R. o. Ad. med PresteSt., som
beviljat det lägre anslaget, på den grund, sorn det under
discussionen ville synas, att för detsamma bifall lättare skulle
vara alt förvänta i förstärkta StatsUtsk. För öfrigt kan jag
ej bestämdt upplysa huruvida votering härom i förstärkt
StatsUtsk. försiggått.
Hr von Heyne, Georg: Äfven jag skulle gerna hafva
voterat för det arfvode, som är i fråga att gifvas åt Hr Leijon¬
mark; men då nu den ordin, statsregleringen är uppgjord,
och jag ej vill tillstyrka löneanslag på extra-statsregleringen,
kan jag ej lemna min röst att nu uppföra något anslag på
indragningsstat, utan anhåller om bifall lill StatsUlsk:s be¬
tänkande.
Frih. Boye, Ludv.: Jag skall ej veterligen brista i
aktning för våra förmer, men när formerne icke Uro tydli¬
gare än här, så låter jag icke binda mig af dem. Jag till¬
styrk er återremiss och hoppas att Utsk., ifall återremissen
beviljas, skall närmare besinna skilnaden emellan att öka
en lön, eller gifva en pension.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Till följd af den upplysning
Hr Ridd.Secretm lemnat, föreställer jag mig att betänk. N:o
366 icke är afgjordt, ty i förstärkta StatsUtsk. har ej mer
än en votering förekommit om denne person, och den vo¬
teringen rörde ett ämne, som var inne i sjelfva statsregler:n,
eller frågan om arfvode för den förflutna tiden. Om detta
mål föredrages för första gången, så anhåller jag att det
ytterligare måtte hvila på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla StatsUlskts utlåt. N:o 44^.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. ansåg de vid
StatsUtsk:s utlåt. N:o 44^ gjorda anmärkntr föranleda dess
återremitterande.
Ropades ja och nej.
•j84 Den 6 April f. m.
Då H r Landtm, förklarade det lian trott sig finna att vid
den sednare propostns besvarande ja öfverrösta! nej, be¬
gärde
Hr Westfelt, Nils, votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s-
proposition:
Den som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 445j voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid StatsUtsk:s ut¬
låt. N:o 445 gjorda anmärka:!' föranleda dess återremitte¬
rande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 13,
Nej — 8.
H. II. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 6 April i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Ehuru Stats-
Utsk. erhållit prot.utdr. ifrån samtliga RiksStm, rör:de de¬
ras beslut i fråga om anslag till extra-statsreglertn, är Stats-
Utsk. likväl förhindradt att företaga detta ärende, intilldess
prot.utdr. ifrån Stånden ankommit ang:de deras beslut i an¬
leda. af de inbjudningar lill förändring uti deras vidtagna
beslut, som blifvit RiksStm emellan cotnmunicerade; och då
jag har mig bekant, att sådana inbjudningar blifvit till R.
o. Ad. ifrån MedStånden afgifna, så får jag hemställa till
R. o. Ad, om icke, för tidens vinnande och på det att Stats-
Utsk. må kunna så snart sorn möjligt afgifva ett samman-
jemkningsbetänk. till R. St., dessa mål kunde blifva de för¬
sta på listan i nästa plenum.
Uppå derefter af Hr Frih. o. Landtm, framställd
propos. biföll R. o. Ad., att, på sätt Frih. Sprengtporten fö¬
reslagit, de från Borgare- och BondeSl:n inkomna inbjud¬
ningar, som angå extra-statsregler:n eller gemenskap dermed
Den 6 April e. ni.
a85
ägande ämnen, skulle flyttas fram på listan till nästa ple¬
num.
Upplästes ett från BondeSt. ankommet prot.utdr, af
den r dennes, innehållande inbjudning till MedStånden att
biträda Ståndets vid pröfningen af Stats- samt Allm. Be¬
svärs- och Ekon.UUk:ns utlåt. N:o 162 fattade beslut, att,
med afslag å hvad Utsk:n föreslagi t, stadga, det ett anslag
af 900,000 r:dr b:co skall reserveras och under tiden göras
fruktbart, för alt, sedan fullständigt kostnadsförslag lill ord¬
nande af ett nytt fängelsesysleme blifvit utarbetadt och af
kommande Ständer antaget, till detta ändamål i mån af
behofvet användas.
R. o. Ad. beslöt, att äfven denna inbjudning skulle stäl¬
las fram på listan till nästa plenum, näst efter de inbjud¬
ningar, som angå extra-statsregleringen.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag f, m.
Upplästes ankomna prot.utdr, från de öfriga Riks.Stin,
nemi. från PresteSt. af den 11, 13, i5, 17, 18, 24, 27, 29
och 3i Mars samt den 1 dennes; från BorgareSt, af den 13,
17, 18, 27, 29 och 3i Mars samt den 1 och 3 dennes, och
från BondeSt. af den i3, i5, 18, 20, 22, 24 och 27 Mars
samt den 1 och 3 dennes.
Lades till handlingarna.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 11 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda mern, N:o 447» med anledn. af
RiksSt:ns olika beslut i fråga om åtskilliga statsbidrags in¬
gående till Riksg.contoret,
Hr von Hartmansdorff, Au g,: Jag anhåller, alt
Ridd.Secret:n måtte upplysa, huru de öfriga Stånden i den¬
na fråga beslutat, och att jag derefter måtte få yttra mig.
Underl. Ridd.Secret. lillkännagaf, att BondeSt. god¬
känt den uti N:o 447 föreslagna voter;s-propos.; från Bor¬
gareSt. vore ingen underrättelse ankommen; och PresteSt;s
prot.utdr. innehölle, att, sedan Hr Erkebiskopen och Talman¬
nen på uppgifna skäl förklarat sig förhindrad att å mein.
framställa någon annan propos, än den af afslag, och den¬
na Talmannens åsigt blifvit af Ståndet godkänd, mern. JN’:o
447 blifvit af Ståndet afslaget.
Hr von Hartmansdorff; Mig torde tillåtas upplä¬
sa den korta reservation, som vid betänk, är fogad af Biskop
Hedrén: ”Då denna fråga står i ett bestämdt sammanhang
med 64 §tn Reg.Fm, och således icke, utan R. Sl:s samfäll¬
da beslut och Konungens dertill gifna bifall , lärer kunna
aSG
Den 6 April e. m.
afgöras; så måste den, i närvar, fall, då två Stånd stannat
emot två, anses förfallen och sålunda icke vara föremål för
någon ytterligare votering, helst 66 och 69 §§:na Reg.F: n
icke synas härvid kunna tillämpas.”
I denna reservation instämde Prosten Stenhammar, och
jag gör det afven för min del. Jag vill ej nu trötta R. o.
Ad. med att upprepa skälen dertill, emedan de tvänne gånger
förut blifvit i delta Stånd anförda, ulan anhåller blott, att
propos. måtte blifva gjord till afslag å Utsk;s betänkande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Såvida den grundlags-§
skall äga någon betydelse, som ålägger StatsUtsk. alt till
voteringspropos:r framställa sådana frågor, som röra stats-
regleringen eller Riksg.cont. i de fall der två Stånd stan¬
nat emot två; så anser jag för min del icke i grundlags¬
enlig väg någon talman kunna vägra propos. på detta mern.
Så mycket mindre skulle jag tro, att detta kan vara enligt
med grundlagarnes ordalydelse, som det är mig bekant, att
vid framfarna riksdagar sådan vägran icke ägt rum. Skul¬
le någon tvist verkligen uppstå om grundlagens stadgande
ronde dessa punkter och de förhållanden emellan de båda
statsmakterna, som derpå grundas, så anser jag det vara K.
M. obetaget att vägra att antaga ett sådant stadgande, som
R. St. beslutat. Detta anser jag vara ganska afgjordt och
äfven af praxis ådagalagdt. Jag kan således icke instämma
med Hr von Hartmansdorff i den åsigt han framställt.
Frih. Cederström, Jacob: Det är i fullkomlig öf¬
verensstämmelse med 69 §:ti Reg.F:n, alt, der RiksSt:n stannat i
olika beslut i fråga om StatsUtsk:s tillstyrkande uti ämnen,
som röra antingen statens reglerande, eller bevilln:ns der¬
efter lämpade hela belopp, eller hvad till Priksg.cont:s ut¬
gifter och inkomster hörer, eller grunderna för Riksg.cont:s
styrelse och förvaltning; då skola skälen anföras och slutli¬
gen frågan afgöras genom förstärkt SlalsTJlsk.; men annat
är detta och annat ar frågan om hvad som förut stadgadt
varit rör:de statsmedlens, af både den extra och den ordinarie
statsregler:n, disposition och förvaltning, hvilka uti 60 §:n
Reg.F:n finnas uppräknade i bevilln:s-artiklar. Den 64 §:u
af samma grundlag lyder sålunda: ”Så väl Rikets or¬
din. statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt omför-
mäldt är, under namn af extraordin. utlagor eller bevillnin-
gar till statsverket af R. St. anslås, vare under Konungens
disposition, att till de af R. St. pröfvade behof och efter
den upprättade staten anordnas.” Skulle det vara tillåtet
för R. St., efter denna § och de flera i grundlagarna upp¬
tagna §§, ronde Statens räntor och inkomster, att förklara
det dessa samt och synnerligen skulle ingå till Riksg.cont.
och derifrån ulanordnas, så skulle följden blifva, att jemväl
indelta räntor skulle ingå lill Riksg.cont., med förbiseende
af enskilda indeluingshafvares lätt; men, mine herrar! der-
Den 6 April e. m.
lill fordras en förändring uti vårt statsskick, genom begge
statsmakternas gemensamma tillgöranden, och en fullkomlig
omreglering af det statsskick, hvaruti vi lefva. Jag får lik¬
väl nu ånyo upprepa hvad jag började med, nemi. att der¬
om ej är fråga i 69 §:n Reg.Fm. I bevilln.frågor hafva
R. St. både rättighet och skyldighet att vidtaga sådana åt¬
gärder, som de ifrågavar., och om R. St. icke derom före¬
na sig, så skall frågan genom förstärkt StatsUtsk. afgöras;
men att öfverlemna dessa medel till Riksg.cont., ar detsam¬
ma som alt frånrycka statsverket förvaltningen af de stats¬
medel, hvilka i 60 §:n Reg.F:n finnas uppräknade. Hvad
som utöfver Statens behof blir behållet, kommer att till
Riksg.cont., efter afslutade räkenskaper, levereras; men att
företaga detta, innan man vet hvad sorn kan anses för verk¬
lig behållning, är en förändring af formerna för vårt stats¬
skick, hvilken ej kan medgifvas. Jag går ej lika långt som
elen förste värde talaren, hvilken begärt propos. på afslag,
utan jag begär, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes finna, att
icke någon propos. härom kan göras, ty en propos. till af¬
slag förutsätter möjligheten af grundlagsenlig! bifall, hvilket
i min tanke har ej kan äga rum. Jag anser således hvar¬
ken lämpligt eller lagligt att göra någon propos., utan an¬
håller 0111 Hr Landtrars förklarande, att detta förslag, såsom
olagligt, ej kan till pröfning upptagas.
Gr. Frölich, David; Jag inlåter mig icke uti den af
Gr. Horn väckta frågan, huruvida den andra statsmakten
eller K. M. skulle finna sig af grundlagarna berättigad el¬
ler befogad att göra en ändring uti, eller icke tillåta verk¬
ställighet af ett beslut, som R. St. fattat, utom i afseende
på statsregleringen, eller allmänna medels disposition. Det¬
ta är en fråga, som man helt och hållet kan uppskjuta till
framtiden, i händelse den någonsin skulle förekomma, och
hvilken i alla fall då icke kommer under något ompröfvan-
de på detta rum. Icke heller inlåter jag mig med Frih.
Cederström i hans argumenter, sådana han vidlyftigt utveck¬
lat dem, ty jag finnér, att den distinclion, som han gör, ej
är grundad, och att det för honom är likgilltigt hvilka ar¬
gumenter han begagnar för att komma till ett visst resul¬
tat. För min del förklarar jag, helt kort, i motsats lill
hvad så väl lian som Hr von Hartmansdorff yttrat, att jag
tror det vara enligt med våra former, att en fråga, som an¬
går statsregleringen, hvaruti två Stånd stannat emot två,
måste i förstärkt StatsUtsk. afgöras. Om nu likväl disous—
sionen härom längre fortfar, så anser jag mig af föregåen¬
de händelser vid denna riksdag uppkallad att uppmana
Hr Frih. o. Landtm., alt för Ståndet tillkännagifva, om
han finner något hinder af grundlagen för sig att gifva oss
den propos., hvartill discussionen kan föranleda; ty om så
är, så är det alldeles öfverflödigt att vidare söka utveckla
sina skäl i frågan.
a88
Den 6 A p r i 1 e. m.
Hr von Hartmansdorff: Ja" måste, i motsats till
den siste värde talaren, anse oriktigt att vända öfverlägg-
uingen, så- lill sågandes, mellan Talmannen och Slåndet, i
stället för all bibehålla den inom Ståndets ledamöter. Det
är derföre jag tager mig friheten svara på de framställnin¬
gar, som här blifvit gjorda mot min lanke. Mati har först
sagt, att denna fråga rörde statsregleringen, och alt den lill
följe deraf skulle höra under förstärkt StatsUtskrs pröf¬
ning; men i 69 §:n Reg.Ftn stari ''Uppstå, antingen hos
R. St:s plena gemensamt, eller lili något af RiksSt:n, be¬
tänkligheter att antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt uti det,
som rörer antingen statens reglerande,’’ etc. Vore nu det¬
ta en statsreglens-fråga, så skulle min värde motståndare
hafva rätt. Men, det är icke någon statsregleris-lråga,
hvilket bevisas aldrabäst derigenom, alt StatsUtsk. har fram¬
ställt, icke blott den ordinarie statsreglenn, utan äfven den,
(lyckligtvis lill det mesta fulländade) extra-statsreglerin, il¬
ian att förevar, fråga blifvit afgjord. Jag vet icke om R,
o. Ad. kan begära något bättre bevis på motsatsen af hvad
en StalsUtsk:s ledamot, lika med Gr. Frölich, i detta fall
yttrat.
Den värde talaren har äfven sagt, att detta mål rör¬
de Riksg.cont., och har således begagnat samma ordu¬
la" om Riksg.cont., som Reg.F:n nyttjar angide statsregler:n.
Det är visserligen sannt, att saken rörer Riksg.cont, såvida
medlen komma dit. Men nu är just olyckan, alt lteg.Ftn
icke om Riksg.cont. begagnar ordet rörer, ulan ordet hö¬
rer. Det står nemi. sålunda: ”uti det, som rörer antin¬
gen statens reglerande, eller bevillningens derefter lämpade
hela belopp, eller hvad till Riksg.cont:s utgifter och inkom¬
ster hörer.” Tullhevillningen hörer hvarken till Riksg.-
cont:s utgifter eller inkomster: sålunda är, såsom jag tror,
detta skäl fullständigt undanröjdt. Skulle man vilja säga
att tullhevillningen hörer till Riksgcont., derföre alt den
möjligen kan röra Riksg.cont., så skulle jag t. ex. kunna
argumentera så bär: jag önskar att äga Haga lustslott, hvil¬
ket rörer mig; deraf följer att Haga lustslott hörer till
mig. Hvad här blifvit anfördt till stöd för StatsUlsk:s be¬
tänk., anser jag följaktligen vara af beskaffenhet alt ej på
minsta sätt vederlägga de framställningar, som Frih. Ceder¬
ström och jag i delta fall hafva gjort. Men Frihtn har an¬
sett oriktigt af mig att begära någon propos. i detta fall.
Jag skulle ej tro det vara olagligt att föreslå afslag på be¬
tänk.; men om Hr Frih. o. Landtm, anser en sådan pro¬
pos. böra vägras, så yrkar jag den visst icke, blott saken,
såsom olaglig, förfaller.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Jag har ej delta¬
git i detta beslut och bekänner, att jag ej vet, om jag va¬
rit
Den 6 April e. m.
rit närvar., när detta beslut fattades; men säkert Sr att
derom i min närvaro ej blifvit voteradt, och att jag icke yt¬
trat mig. I händelse jag verkligen har varit närvar., så var
det en stor försummelse, att jag ej reserverade mig emot
detta beslut; men orsaken är, att jag sällan gör det, eme¬
dan jag anser det vara min pligt, att äfven på delta rum
uttala min mening, synnerligen nar det gäller principfrågor.
Jag har vid de tillfallen, då sådant kommit i fråga, varit
i minoriteten inom StatsUtsk. i afseende på fruktbärande stats-
intraders öfverflyltande på Riksg.cont. Det är likväl icke
detta som föranleder mig att ifra emot ifrågavar. förslag,
emedan jag lyder majoriteternes beslut och för ingen del
vill begagna ett tillfälle nu, att söka inverka på majorite¬
ten; men på sätt redan blifvit framstäldt, anser jag det va¬
ra en förvillelse, att denna fråga blifvit betraktad såsom en
statsregleringsfråga. Efter min uppfattning af ordet stats¬
reglering, så hörer egentligen dil bestämmelsen af anslagens
användande. Det står visserligen i 69 §:n Reg.Fm, att
Riksg.eontts inkomster, likasom grunderna för dess styrelse
och förvaltning, tillhöra R. St., och följaktligen skall allt
detta höra under StatsUtsk.; men jag tror icke, att en så
beskaffad fråga som denna, om öfverflyltningen af statsme¬
del ifrån Stats-cont. till Riksg.cont., någonsin kan åt dessa
medel gifva den cathegori, att de äro Riksg.cont:s inkom¬
ster, lika litet, som de äro Riksg.cont:s utgifter, då de ifrån
detta verk utanordnas. Riksg.cont. är i detta fall blott en
depositions-cassakista, om jag så får säga, der medlen ned¬
läggas, intilldess de behöfvas, och det är cassaförvaltarne,
som utdela dem efter R. St:s beslut. Det är, efter min öf¬
vertygelse, ingen tvifvel underkastadt, at R. St. ensamme
disponera penningarna i Stats-cont. och Riksg.cont, och att
de således kunna till silfran eller beloppet, till dispositioner¬
na och lill classificationerna samt terminerna bestämma huru
medlen bora förvaltas. Jag skulle tro, att det ej bör for¬
dras af Riksg.cont., att det ej skulle hafva något inflytande
på de verk, der medlen förvaras. Stats-cont. är ett admi¬
nistrativt verk under Riksg.cont:s inseende, likasom Riksg.¬
cont. ett förvaltande verk under R. St:s inseende; men jag
skulle tro, att, om det äfven vore i'ätt i saken, man dock
icke bör draga medlen ifrån Stats-cont. till Riksg.cont., eme¬
dan det möjligen låge uti Riksg.cont:s intresse att hafva
medlen under sin disposition, d. v. s. i ett verk, som står
under Riksg.cont:s inseende, och som omedelbarligen i form
af chefskap förordnar inom de underlydande auctoriteterna
i hela landet. Det vore i min tanke oformligt att ställa
medlen under ett verk, som egentligen icke har något att
göra med controllerna öfver upphörden och de räkenskaps-
förande. Jag tror således att man ur intet skäl någonsin
kan komma till den slutsatsen, att denna fråga är af stats-
23 II. 3t
Den 6 April e. m.
reglerings-beskaffenhet, utan den iir helt enkelt af den ort,
att den rörer en förändrad organisation af ett administra¬
tivt verk, då man ifrån Stats-cont. vill öfverflytta medel till
Riksg.cont. Detta skulle, såsom jag tror, lika litet lyckas,
som det kunde lyckas att öfverflytta Riksg.contrs förvalt¬
ning på Stats-cont. eller Kammarrätten. Jag får följaktligen,
jemte tillkännagifvande af denna mening, anhålla att delta
betänk., under hvilken form Hr Frih. o. Landtm, finner
lämpligast, ej må antagas, vare sig att propos. framställes till
afslag, eller att propos. till bifall vägras.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag vill vis¬
serligen för min del lemna oafgjordt, huruvida den åtgärd,
som StatsUtsk. föreslagit, att vissa bevillningsmedel, som förut
ingått till Stats-cont., hädanefter böra ingå lill Riksg.cont.,
kommer att medföra något särdeles gagn och nytta; men
sedan beslut en gång blifvit fattadt, och då jag för min del
ej kan förstå 69 §:n Reg.F:n på samma sätt, som Hr von
Hartmansdorff, så kan jag icke heller inse, att, då R. St.
stannat i olika meningar, det kan undvikas, att denna frå¬
ga, just på grund af 6g §:n Reg.F-.n, måste i förstärkt Stats¬
Utsk. afgöras. Ehuru dessa medel först ingå till Riksg.¬
cont. och sedan derifrån utbetalas till Stats-cont. på dess
reqvisition, så lärer det väl ej kunna nekas, att medlen slå
lika mycket till K. M:s disposition under delta förhållande,
som om de direct ingåfvos till statsverket. Någon strid
emellan hvad Utsk. gjort och 64 §:n Reg.Fm, kan jag så¬
ledes icke för min del inse.
Hr von Hartmansdorff har sagt, alt om R. St. stanna
i olika beslut, ronde de inkomster och utgifter, som höra
till Riksg.cont., så skulle dermed endast förstås de inkomster
och utgifter, som voro anslagne till Riksg.cont., då Reg.-
F:n antogs. En så inskränkt tolkning af 69 §:n kan jag ej
tillåta mig, utan måste anse de medel höra till Riksg.cont.,
hvilka R. St. dit anvisa. Den skyldighet, som R. St. åta¬
git sig, att ansvara för Rikets gäld samt bereda tillgångar
och medel, för att fylla, så väl det ena, som det andra af
dessa behofver, måste hafva lemnat R. St. en motsvarande
rättighet att bestämma huruvida statsinkomsterne till större
eller mindre del böra till Riksg cont. ingå. Jag tror således,
att Utsk. handlat fullkomligen grundlagsenlig!, när Ulsk.
i denna fråga föreslagit voter:S-propos:r, såsom det enda sät¬
tet att åstadkomma en sammanjemkning i RiksStms olika
beslut.
Gr. Horn: Då jag för min del sökt att emot de an-
märkmr, som blifvit gjorda, försvara SlatsUtsk:s åtgärder,
så vidt på mig ankomiuer; så vill jag ej dermed hafva sagt,
att jag trott, att det tillstyrkande, som SlatsUtsk. gjort till
R. St,, varit det lyckligaste, emedan jag alldeles icke inser
någon fördel deraf, att vissa bevillningsmedel lyckas ifrån
Oen 6 April e. rn.
Slats-contis disposition till Riksg.cont. Hvad 6pecielt rörer
tullmedlen, så tior jag att derigenom skulle uppslå ganska
betydliga svårigheter. Jag har icke heller med uiin röst
bidragit lill uppställningen af detta betänk., men då R. Sl.
ägt alt besluta öfver detta mål, då två Stånd redan för sin
del afgjort detsamma, så anser jag det derigenom hafva fått
en natur, som fordrar fullkomligt samma behandling, sorn
frågor, hvilka antingen röra statsregleringen, eller hvad som
hörer lill Riksg.cont. eller dess förvaltning. Det finnes
åtskilliga frågor, som hafva sammanhang med stalsreg-
leringen, och Ii vil ka mäste af förstärkt StatsUtsk. afgöras,
utan att R. St. anses hafva rättighet alt uteslutande om
dessa frågor besluta, oberoende af den andra statsmakten.
Vi hafva vid denna riksdag haft sådana exempel, der det
varit fråga om arrenden af Kronans fastigheter. Detta är
en administrativ åtgärd, som i sista hand beror på K. M.
alt bestämma, ehuru efter de grunder, som R. St. för så¬
dana fall fastställa. Det har ej blifvit satt i fråga, att icke
dessa mål liorde underkastas förstärkt StatsUtsk:s afgörande,
när de hafva någon gemenskap med statsregleringen, oak¬
tadt det beror af K. M. att nfslå eller bifalla hvad R. St.
i denna del besluta. När nu R. St. säga, att vissa bevillnls-
medel tillhöra Riksg.cont., och denna fråga måste i anseen¬
de till den beskrifna formen afgöras i förstärkt StatsUtsk.,
så anser jag dermed likväl icke K. M:s rätt vara förnärmad
att tillse, huruvida Han finner för godt att medgifva dessa
medels öfverflyttande ifrån Stats-cont. till Riksg.cont. Så
mycket mindre kan jag ifrågasätta det K. prerogativet, som
det blifvit begagnadt emot R. Sl:s beslut, utan att någon
anmärkn. likväl, mig veterligen, ägt rum eller kunnat hafva
någon laglig påföljd. Jag kan således icke för min del an¬
nat än anse det vara fullkomligen nödvändigt att iakttaga,
att enligt grundlagens bokstaf de tvänne Ståndens beslut
här må kunna göra sig gällande, genom sammanjemkning i
förstärkt StatsUtsk. Jag hoppas, att Hr von Hartmansdorff
medgifver mig rättighet till denna argumentation, om jag
också nu skulle hafva förbytt ordet röra med ordet höra,
och den bevisning, som Hr von Hartmansdorff framställt
emot denna sats, tror jag på det hela bevisar alldeles in¬
genting, emedan, om jag antager alt R. St. för sin del skulle
anse nödigt eller tillbörligt att yttra, det en Kronans lä¬
genhet eller en kungsgård skulle tillhöra Hr von Hartmans¬
dorff, så är det med detsamma af R. St. sagdt, att denna
fråga måste behandlas såsom varande en slatsreglerings-
fråga; men om denna kungsgård likväl skulle på andra grun¬
der, ändem R. St. i detta fall stadga, af K. M. vara lagen¬
ligt anvisad åt annat håll, så anser jag K. M. ej kunna ef¬
terkomma detta R. St:s speciella beslut. Det måste vid fle¬
ra tillfallen uppstå sådana frågor, och jag finner för min fiel,
alt R. St:s beslutande rätt måste hållas öppen, damander-
D c n 6 A p r i I c. m.
igenom ej på något vis förnärmar den andra statsmaktens
rätt, hvilken äfven i denna fråga måste hållas öppen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Om man med uppmärk¬
samhet läser 66 och 68 §§:na Reg.Fni, så finner man ganska
klart hvad grundlagen har icke endast menat, utan äfven
bestämdt uttryckt vara Riksg.cont:s functioner. Det står
nemi. i den 66 §:n: ’’R. St:s Riksg.cont. förblifver, såsom
hittills, under R. St:s styrelse, inseende och förvaltning; och
då R. St. åtagit sig ansvar för den Rikets gäld, contoret
ombesörjer, så komma R. St., sedan StatsUtsk. öfver con-
torets tillstånd och behof sig utlåtit, att genom särskild be-
villn. tillskjuta de medel, som för betalande af denna gäld,
till ränta och capital, oumbärliga finnas, så alt Rikets cre¬
dit varder bibehållen och vårdad.” 68 §.‘n säger: ”De till
riksg.verket hörande och dit anslagna medel må icke under
någon förevändning, eller med hvad villkor som helst, der¬
ifrån ryckas eller användas till andra behof än dem, R. St.
bestämt. Allt förordnande, som deremot strider, vare kraft¬
löst.”
Här finnes således icke det aldra ringaste spår till stad¬
gande att R. St:s Riksg.cont. skulle hafva något annat än¬
damål eller någon annan function, än den att besörja, att
Rikets gäld varder betalad och att förvalta de summor, som
R. St. till denna gälds betalande vid hvarje riksdag anslå,
och det finnes icke ett grand uttryckt derom, att R.
St:s Riksg.conior skulle vara R. St:s generella cassa, dit
alla statsintrader skulle ingå för att derifrån utanordnas till
Regeringen för uppfyllande af de behof, hvilka blifvit fyllda
genom de så kallade statsintraderna, genom statsregleringen
vid hvarje riksdag. När man nu går tillhaka och ser på
64 S:n, så står der: ”Så väl Rikets ordin, statsmedel och
inkomster, som hvad, på sätt omförmäldt är, under namn af
extraordin. utlagor och bevillningar lill statsverket af R.
St. anslås, vare under Konungens disposition, att till de af
R. St. pröfvade behof och efter den upprättade staten an¬
ordnas.” Betraktar man nu denna § i sammanhang med de
tvänne förut af mig upplasta §§, så följer deraf klart, att
då de embets- och tjenstemän, som äro i orterna anställde
för att uppbära medlen, skola öfverlemna till Riksg.cont. de
medel, som lill riksgäldens betalande äro särskildt anvisade,
äfvensom de öfverskotter och besparingar, som sedermera
rätteligen tillkomma Riksg.cont.; så skola deremot så välde
ordin, statsmedlen som bevillningarne vara under K. M:s dis¬
position. Jag finner således alt detta försök att undandraga
ifråga var, medel K. M:s disposition är rakt stridande emot fö¬
reskrifterna uti 64 §:n Reg.F:n, och jag anhåller vördsamt, alt
Hr Frih. o. Landtm, på ett eller annat grundlagsenlig! sätt
tliektes befria hos ifrån en fråga, sådan som denna, d. v. s.
alt vi ej må komma att votera i förstärkt StatsUtsk. om hu¬
Den G April e. m.
ruvida gvundlagens § skall ordagrannt följas eller icke. Jag
anhåller att Hr Landtm, antingen täcktes gifva oss propos.
till afslag å detta betänk., dock alltid med reservation att
icke till contra-propos. må begäras bifall derpå, eller också
att Hr Landtm, täcktes genast förklara, att Hr Frih. o.
Landtm, är förhindrad att lemna propos. till bifall å delta
förslag.
Gr. Frölich: Del har blifvit klandradt, att jag me¬
delst min framställning lill Hr Frih. o. Landtm, sökt få ett
öppet yttrande örn det vore till något ändamål ledande, alt
här fortsätta discussionen, eller om fr ågans afgörande, genom
Hr Landtnäs fattade mening i ämnet, vöre på förhand be-
stämd och således all discussion öfverflödig. Då Hr Frih.
o. Landtm, likväl ej behagat lemna mig något svar, utan
discussionen fortsattes, såsom mig synes, egentligen 0111 sjelfva
hufvudsaken, och föga eller intet ännu blifvit yltradt i
sjelfva formfrågan, så, och då denna aftonstund torde vara
till spillo gifven, anser jag mig äfven förpligtad att ingå uti
en utveckling af min opinion om saken, så mycket mera,
som jag ej förut under riksdagen haft tillfälle dertill. Jag
får då tilt en början söka undanrödja några små yttringar,
sorn jag tror egentligen icke höra till saken, men som likväl
blifvit i discussionen inblandade.
Gr. Horn har ånyo omtalat hvad K. M:s prerogativ
vore, och huruledes K. M., till följe deraf, skulle kunna
tillintetgöra R. St:s beslut i frågan. Jag har förut gifvit
tillkänna, alt jag icke anser denna fråga nu behöfva betrak¬
tas, men då Gr. Horn ånyo framkastat den, så kan jag ej
undgå att tillkännagifva, att ehuru det är möjligt att K.
M., i strid emot R. St:s beslut, i hvad som rörer skatte¬
medlens användande, finner för godt att möjligen vidtaga
helt andra åtgärder, på grund af hvad som af Gr. Horn
blifvit benämndt K. M:s prerogativ, så kan jag deruti ej se
annat än en stor olycka deruti, hvilken obestridligen måste
slutligen leda till ganska vådliga följder, då nemi. den ena
statsmakten tror sig kunna tillintetgöra hvad den andra
statsmakten beslutat. Detta är likväl, såsom jag redan an-
tydt, helt och hållet en utvext på den egentliga frågan.
Jng har endast ansett mig böra fästa uppmärksamheten på
hvad Gr. Horn derom sagt, på det ali hans yttrande ej
skulle blifva alldeles obesvaradt.
En annan värd talare, Hr von Hartmansdorff, har an¬
fört ett exempel om en förmodad äganderätt hos honom
till Haga lustslott, o. s. v. Jag skulle också kunna anföra
ett exempel, hvilket jag likväl tror vara något mera på sa¬
ken. O111 en ägare af luuk t. ex. förordnar, att hans in¬
trader skola ingå lill honom direct eller ingå till hans an¬
tagna inspector eller förvaltare, så måste sådant, såsom jag
tror, egentligen bero på ägaren sjelf och ej på förvaltaren
att bestämma. Det skulle då först vara nödvändigt att visa,
294
Den G April e. m.
det förvaltaren blifvit, genom sitt contract med ägaren, be¬
rättigad att alltid emottaga och disponera medlen. Det
torde vara lätt för en hvar att applicera detta exempel till
ifrågavar. fall. Grundlagen talar alldeles icke om något
Statscontor, dit Statens skattemedel skola ingå, utan grund¬
lagen talar dels om statsverket och dels om Riksg.cont.,
d. v. s. hvad man nu menar med Riksg.cont. i en inskränk¬
tare betydelse, nemi. sådant, som 66 och 68 §§tne beskrifva
en del af detta conlors föremål, och då man granskar dessa
§§, så kan man väl icke så argumentera, som skulle dessa
föremål vara de enda, hvarmed detta Riksg.contor hade att
sig befatta, i händelse R. St., som anslå medlen, skulle finna
lämpligt att åt samma Riksg.contor uppdraga en ny be¬
fattning. Jag har ännu aldrig kunnat föreställa mig, att
ordet statsverket är detsamma som Slats-cont., utan stats¬
verket måste innefatta samt och synnerligen alla de verk,,
Riksg contoret inberäknadt, som hafva någon befattning med
Statens intrader. Det torde vara eder allesammans, mine herrar!
bekant, att Stats-cont. egentligen är ett Regeringens verk,
hvarmed R. St. icke hafva annan befattning, än att revidera
de räkenskaper, som der föras. R. St. deremot äro de, som
anslå medel till statsverket, och äro förpligtade att ställa till
K. M:s disposition de medel, som dertill anvisas kunna, och
hvilka mäste först ingå till Piiksg.cont. och sedan öfverlem-
nas lill K. M. genom Stats-cont. eller något annat verk, sorn
K. M. finner för godt att dertill förordna. Delta contor
kan i min tanke alldeles icke vara detsamma som statsver¬
ket, utan statsverket är, till sin egentliga och oftast brukade
betydelse, hela den anstalt, hvarigenom Statens medel upp¬
tagas och förvaltas, sedan R. St. beslutat skatterna och be¬
stämt deras belopp. Den slutsats, som Hr Lefren gjort,
måste af hvar och en, som närmare undersöker den, befin¬
nas vara felaktig; ty det låter icke bevisa sig att, derföre alt
Reg F:ns 66 och 68 §§ upptaga en del af Stats-cont:s och
Riksg contrs förvaltning, deraf skulle följa, att hela stats¬
verket deruti innefattades.
Sedan jag, på detta sätt, sökt att redogöra för min åsigt,
så har jag blott ett ord att tillägga i afseende på den för¬
väntade propostn af Hr Frill. o. Landtm. Är det så, alt
vi endast få en slags propos., som blott kan besvaras med
ja, eller, om den stälLes negativt, endast med nej, så hafva
vi väl haft exempel derpå äfven tillförene; men i sådant fall
tror jag också det vore lämpligt, att vi icke längre discute-
rade i ämnet, och vågar framställa till Hr Frih. o. Landtm,
en förfrågan, huruvida han ej i sådant fall skulle anse lämp¬
ligt att afbryta discussionen. Jag får väl naturligtvis i si¬
nom tid veta huru denna sak utfaller, men måste ytterligare
förklara, att jag anser detta vara en alldeles bortspilld tid,
i händelse vi få en sådan propos., som ej kan besvaras med
både ja och nej, så alt vi hafva oss öppet att besluta eul.
Den 6 April e m.
vår öfvertygelse och ej må vara tvungne ntt besluta på
grund af andras öfvertygelse.
Frih. Cederström: Det är i sanning sorgligt nog, för
att icke säga löjligt, att efter 32 års constitutionelt lif i ett
samhälle man ännu icke har kommit längre uti att begripa
de första grunddragen af de institutioner, hvarunder man
lefver. Här har blifvit yttradi, att R. St. äro att jemföra
med brukspatroner och Styrelsen med inspectorer. Jag ber
ödmjukast att få fästa R. o, Ad:s uppmärksamhet på det
rent af besatta i en slik framställning. Äro då R. St., så-
som Svenska folkets representanter, dess brukspatroner?
Hvart vilja dylika bilder föra? Om nu dessa brukspatroner
befalla, att deras inkomster ej skola gå till inspectoren, utan
till dem sjelfva, så blir det R. St., som blifva uppbörds¬
man för Svenska folket och som sinsemellan dela de skat¬
ter, som de sjelfve efter 57 §:n Reg.F:n ålägga nationen. Jag
vill ej förmoda, att det kan vara den värde Grefvens me¬
ning att på ett så förvändt sätt vilja tolka grundlagen. Jag
vill ej ingå uti det oskickliga af biiden, i afseende på sjelfva
formen. Här har blifvit framställd en fråga af Gr. Horn
ronde kungsgårdsarrenden och dispositionen af kungsgårdar.
Dervid har Gr. florn alldeles misstagit sig om det förhål¬
lande, som bör iakttagas och som innefattas i 77 §:n Reg.Ftn.
Enligt densamma tillhör det R. St. att föreskrifva de grun¬
der, hvarefter kungsgårdarne böra förvaltas, och K. M.
är dervid endast en verkställande myndighet; men om det
faller R. St. in att disponera en kungsgård till enskild man,
Hr von Hartmansdorff eller någon annan, såsom den värde
Grefven behagat yttra sig, så skulle ett sådant beslut vara
grundlagsvidrigt, emedan Statens egendom, enl. grundlagarna,
hvarken af X. fj. eiler R. St. får abalieneras utan är Ri¬
ket och nationen förbehållen för all framtid, men förvalt¬
ningen deraf skall ske efter de grunder, sorn R. St. ensam¬
me bestämma. Om R. St., säger Gr. Horn, stadga att de och de
medlen skola tillhöra Riksg.cont., så göra R. St. hvad de ej hafva
rättighet till. En talare, Hr Lefreåi, har redan uppläst 66 och
68 §§:na Reg.F:n. Deraf bade Grefven bort finna, att, vid
organisationen af Riksg cont., grundlagens författare ej af-
sett annat med detta verk, än liqvideringen af Rikets gäld;
alt hvad dertill fordrades skulle af R. St. bekostas genom
särskild be v i lin-, och således icke af de bevilln:r, som i 60
§:n Reg.Ftn finnas uppräknade; att hvad sålunda genom sär¬
skilda bevillnCr dertill af R. St. anslås, skall vara oför¬
ryckt och får ej annorlunda användas, än R. St. derom för¬
ordnat och bestämt. Allt förordnande derom annorlunda
vare enligt G8 §:ns föreskrift kraftlöst; men skulle del falla
R. St. in att säga, att af de extra-ordin. bevillnlr, hvilka
i 60 §:n Reg.F:n äro uppräknade, vilja vi anvisa en, två,
flera eller alla till Riksg.cont., så få de icke svar på tal, och
det sker ej, ty det är grundlagsvidrigt. R. St. äga ingen
Dea 6 A p r il c. ro.
makt att besluta på sidan om grundlagarna, om de former, som
grundlagarne bestämma. Göra de det, så blifva deras be¬
slut i sådant fall lika kraftlösa, som 0111 Styrelsen beslutar
något om de medel, hvilka R. St. bestämt till Riksg.cont:s
uppbörd, för att användas till betalning af Rikets gäld.
Kraftlöst och föraktligt blir ett sådant beslut. Det är sannt
att skattemedlen anvisas, i afseende på statsregleringen, i
och för bestämda hufvudlillar, och det är R. St:s skyldig¬
het att beräkna och uppföra dem, men allt hvad derutöf¬
ver af R. St. förordnas, är grundlagsvidrigt.
Den värde talaren, Gr. Frölich, har jemväl yttrat, först
att lian ansåg statsverket vara, inclusive Riksg.cont., ett helt;
men sedermera, litet längre fram, har han sagt att Riksg.¬
cont. icke hörde till statsverket. De der contradietionerna
må vara honom sjelf förbehållna och äro ej af beskaffenhet
att här leda till någon bevisning. Egentliga frågan är här,
huruvida de i 60 §:n Reg.Fm uppräknade bevillntr, och de,
som hafva benämning af särskilda bevilln:r, få till Riksg.¬
cont. ingå, för att användas till liqvid af Rikets gäld. Oin
det nu skulle befinnas att sä icke är, men dessa medel icke
dessmindre komma att till Riksg.cont. ingå, så må det blifva
på deras ansvar, sorn derom beslutat. De be v i 11 n: r, som uti
60 §:n Reg.Fm äro fastställda, höra jemlikt 64 §m under
K. M:s disposition. Ilan må besluta att de skola ingå till
räntekammaren i Stats-cont. eller förblifva i provinsernas rän¬
tekammare. Om medlen ej blifva disponerade på det sätt
och till de ändamål, hvartill de blifvit anslagna, så aga R.
St. sin anmärkningsrätt, men icke aga de förklara, att en
enda skilling skall på annat ställe förvaras och redovisas, än
der K. M. bestämmer, ty K. M. är styrande i Sverige och
icke R. St. Jag yrkar ytterligare, att Hr Frih. och Landtm,
täcktes finna, att på detta förslag till voter:s-propos. ingen
amian propos. kan göras, än till ogillande af Utskts be¬
tänk., och att detsamma må läggas lill handlingarna.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Obetingadt kan jag
icke gilla den grundsatsen, som på den ena sidan har blif¬
vit framställd, att 64 §:n Reg.Fm oundvikligen lagger hin¬
der i vägen för R. St. att låta de medel, som lill statsver¬
kets behof äro anslagna, allesammans ingå till Riksg.cont.,
såsom nu sker med allmänna bevillnm, och hvarvid dessa
medel likafullt kunde vara till K. Mts disposition, när K. M.
så behagade; likväl alltid under förutsättning, att K. M. till
en sådan förändring lemnade sitt bifall. Någon egentlig
grundlagsvidrighet kan jag, för min del, icke häraf finna;
men ännu mindre kan jag, på andra sidan, fatta att 66 och
6q §§me skulle vara af sådan egenskap, alt nu kunna hän¬
skjuta detta mål till förstärkt StatsUtsk:s votering. Jag ön¬
skar således att hålla mig till hvad j5 §:n Riksd.Ordn. stad¬
gar, nemi. att i sådana mål, der två Stånd stannat emot två,
skall
Den C April c. m.
stall frågan förfalla, om den kan förfalla, hvilket denna otvif¬
velaktig! håde kan och hör göra. Att 69 §:n Reg.F:n ej
skulle kunna Vara tillämplig, är redan af andra talare åda¬
galagd!, då här hvarken är fråga ont stalsregler:n eller be-
villntns derefter lämpade hela belopp eller hvad till Riksg.-
contts utgifter och inkomster hörer, ty dessa medel höra till
Statens utgifter och inkomster, och ej till Riksg.cont:s eller
till grunderna för Riksg.cont:s styrelse och förvaltning. In¬
gen föiändring kan i dessa grunder erfordras eller vidtagas
förr, un en sådan flyttning redan skett, och således hör
detta ej lill de egentligen förut varande grunderna för Riksg.-
cont. och dess förvaltning. Jag hemtar ännu ett ytterligare
skäl för min anhållan , att denna fråga må anses ej kunna
tillhöra förstärkt StatsUtsk. och således böra förfalla, enl.
75 §:n Rikd.Ordn,, af den omständighet, att Riksg.contoret
egentligen är tillskapadt för att ombesörja och liqvidera om¬
sättningar och liqvider af Rikets skuld. Nu, sedan den sista
qvarvarande skulden blifvit liqviderad , borde man kunna
motse, att detta verk skulle kunna helt och hållet försvin¬
na, såsom öfverflödigt och blott medförande onödiga kost¬
nader. I afseende på hvad en talare, Gr. Frölich , här så¬
som ett exempel yttrat, så gäller derom motsatsen af det
Romerska ordspråket: exempla illustrant etc.; ty det exem¬
pel, som Hr Grefven anfört, i stället att illustrera, skulle,
om det vore egentligt och passande,, kasta en ganska mörk
skugga öfver förhållandena i vår monarkiska stat , der vi
dock ännu fortfara alt tillerkänna Konungen på sin thron
en upphöjdare och betydelsefullare plats än inspecloren,,
boende i flygeln af herrgården.
Hr Rosenblad, Bernh.: Sedan jag anmälte mig,
hafva flere värde talare, och synnerligen HrLefre'n, så full¬
ständigt utvecklat sjelfva fråsan, att jag ej vill borttaga ti¬
den med något ytterligare tillägg. Då jag hörde en värd
Grefve stiga upp, så hade jag visserligen trott, att ibland
hvad han skulle anföra kunde förekomma något som på¬
kallade ett svar; men då jag fann, att hvad han yttrade ej
allenast var en utvext på den egentliga frågan, utan äfven
att de af honom framställda satser hafva varit en fullkom¬
ligt svampaktig utvext på Sveriges grundlag, så förtjena!-
hans anförande ej något svar, utan jag får endast vid sjelfva
sakens besvarande instämma med hvad Hr Lagerheim nu
sednast anfört.
Gr. Horn: Jag erkänner fullkomligt, att de argumen-
ter, som blifvit här anförda emot StatsUtsk:s betänk., äro
af en ganska stark natur. Jag skulle äfven önskat, att de
inom Utsk. gjort sig gällande, emedan jag måste bekänna,
att jag inom Utsk. delat samma åsigt, som nu af Frih. Ce¬
derström blifvit uttalad. Jag anser nemi. det vara grund¬
ad H. 38
Den 6 April e. m.
falskt, att R. St:s veik i något fall uppträda såsom förval¬
tare, ty derigenom förlamas den controll, som R. St. böra
utöfva öfver de förvaltande verken. Efter min öfvertygelse
kan det icke stå tillsammans med något constitulionelt stats¬
skick, att R. St der uppträda såsom en förvaltande aueto-
litet bredvid Statens regering; men då vår statsförfattning
är af den egna natur, att R. St. verkligen i många fall
kunna anses dela förvaltningsbestyret , samt i närvar, fall
ingenting finnes i grundlagen stadgadt, som jag anser vara
binderligt för de beslut, hvilka R. St. kunna fatta, ronde
Riksg.contts åtgärder med bevillningen, så anser jag äfven,
att StatsUtsk., på grund af de beslut, sorn i denna (råga
blifvit fattade, icke haft annat att göra, an att, för slutligt
afgörande, hänskjuta saken till förstärkt Statsutskott. Det
är för mig alldeles icke tänkbart hvilken annan åtgärd
StatsUtsk. skolat vidtaga, såvida icke Utsk. skulle helt och
hållet hafva omintetgjort de tvänne Stånds beslut, hvilka
beslutat i riktning emot hvad man synes hafva yrkat, att
R. o. Ad. skulle besluta. Derföre anser jag, att, såvida R.
o. Ad. ogillar de uppställda voler:s-propos:na, desamma
böra till StatsUtsk. återremitteras, men att här helt och
hållet förkasta icke allenast StatsUtsk:s tillgörande utan äf¬
ven atne andia Stånds beslut, anser jag orätt, och det är
deremot som jag tror mig böra protestera. Det är äfven
på grund deraf, som jag anser det icke vara förenligt med
vår grundlags anda och bokstaf, alt en talman vägrar pro-
pos. på den frågan, huruvida StatsUtsk. riktigt uppfattat R.
Sirs beslut och huruvida Utsk., på grund af dessa beslut,
riktigt framställt frågan till slutligt afgörande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Att
discussionen så långt fortgått finner jag ingalunda vara olämp¬
ligt, enär Hr Frih. o. Landtm, förmodligen, likasom tal¬
männen i allmänhet, vill gifva en livar, som det önskar, öp¬
pen rätt att uttala sin mening om hvad lian anser vara lag¬
ligt och riktigt af det, som kommer till Ståndets pröfning.
Jag nämner detta blott med afseende på de åtskilliga an-
inärkmr öfver uppskofvet ifrån Hr Frih. o. Landtmrs sida
att yttra sig. — Hvad beträffar den framställda frågan i sig
sjelf, så finner jag den vara ganska klar. Jag skall ej upp¬
taga tiden med att åberopa de §§ i Reg.Fin, sorn redan af
andra talare blifvit upplästa, och hvilka böra verka på en
och annans öfvertygelse, efter den uppfattning lian deraf
gör. För mig är det fullkomligen klart, alt de ifrågavar.
medlen ingalunda äro af den beskaffenhet, som de, hvilka
genom R,eg.F:ns stadgande blifvit bestämda att ingå till
Riksg eonl., för att dermed fullgöra det afsedda ändamålet,
att liqvidera Rikets gäld. Alltså höra de icke dit. De öf¬
riga medlen skola stå under Konungens disposition, hvilken
ej kan utesluta K. M:s rätt att bestämma huru medlen skola
Den 6 April e. m.
399
förvaras och hvart de skola ingå, då deremot granskningen
af medlens användande tillhör R. St. JVar grundlagen nu
är så klar i detta fall, så synes mig ingen fråga kunna upp¬
stå örn att, såsom ett Stånd beslutat, genom förstärkt Stats-
Utsk. afgöra denna sak, då R. St., sorn ägde att fullmyn¬
dig! besluta öfver förvaltningen af Riksg.cont. eller bankens
tillgångar, hvilka äro ställda under deras enskilda våld, om
de hade funnit det vara nyttigt och förmånligt i ett eller
annat afseende, att dessa medel inginge till Riksg.cont., för
att derifrån på reqvisition utbetalas, i mån af anordningar
ifrån K. M., hade kunnat fatta ett sådant beslut, hvilket de
likväl icke gjort. Jag tror derföre, att här icke kan vara
något annat att göra, än ogilla beslutet alt till förstärkt
SlatsUtsk. hänskjuta frågan, och att betänk, lägges till
handlinga ina.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: I grundlags¬
frågan förenar jag mig med Frih. Cederström, Hr von Hart¬
mansdorff, Hr Lefren oell Frih. Sprengtporten. Redan uti
en tidig epok af riksdagen tilläde jag, att Riksg.cont:s sjelf¬
va tillvarelse är i högsta grad principvidrig, enär ingen riks¬
gäld mera finnes; alt det är principvidrigl att Representa¬
tionen administrerar statsmedel , ly representationer äro ej
inrättade för att administrera; de äro icke skickliga dertill,
och när de sig dermed befatta , inträffar det , på sätt jag
första gången yttrade, och hvilket här blifvit ganska riktigt
upprepadt, att de förlama sin egentliga kraft till det, hvar¬
till de äro instiftade. Ty i den mån controllant sjelf för¬
valtar, afsäger han sig controll öfver förvaltaren. År det då
förnuftsenlig! med dessa 2:ne i verldens öfriga representa¬
tioner ohörda förhållanden, att Sländerne emellan riksda-
dagarna låta sina ombud revidera statsverket, och sjelfve ge¬
nom permenenta ombud förvalta Rikets 2:ne förnämsta fi-
naneeverk? Skola nu äfven fullmäktige i Riksg.cont. blifva
förvaltare af Rikets kuranta drätsel? Skall Riksg.cont. blifva
Statscontor och Slatsconloret en byrå under Riksg.contoret ?
— Jag röstar emot förslaget.
Frih. Sprengtporten: II, Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
har onekligen rätt deruti, att, etil. vår Reg.F:s anda och or¬
dalydelse, Riksg.cont. egentligen är stiftad t i ändamål att be¬
sörja liqvidationer af Rikets gäld och upprätthålla dess cre¬
dit; men jag tager mig friheten fästa den värde Grefvens upp¬
märksamhet derpå, att Riksg.cont. i vår grundlag äfven hal¬
en annan tendens, som han ej vidrört, nemi. att tillhanda¬
hålla K. M. de creditiver, hvilka R.Sl., enl, grundlagarnes
föreskrift och på grund af särskildta sig företeende förhål¬
landen, anvisa utöfver hvad grundlagen föreski ifver. Hvad
nu angår dessa creditiver, så hafva, under utvecklingen af
värt vid iSogårs riksdag antagna statsskick, vid hvarje riks¬
dag anvisningar så väl på afgifter, hvilka till sin natur lill-
3oo
D c ii 6 April e. m.
hört den ordin, stalsreglerjn, som andra summor för Statens
behof, blifvit af R. St. på Riksg.cont. anordnade. Under
sådana förhållanden och i öfverensstämmelse med grundla-
garnes föreskrifter, lärer det ej kunna bestridas, att Riksg.¬
cont., för alt kunna fullgöra alla dessa fonctioner, är i be¬
hof af inkomster. Frågan är således endast den: äga R. St.
rättighet att öfverlåta till Riksg.cont. några andra inkomster,
än allm. bevillningen ? Visserligen säger 66 §:n PiegF:n, att
hvad som fordras för betalande af Rikets gäld lill ränta och
capital, skall af R. St. genom särskild bevilln. tillskjutas;
men hvad förstås med orden ”c n särskild bevillning?"
Skulle dermed ovillkorligen förstås, att delta skulle vara en
bevilln., till sin beskaffenhet ovillkorligen sådan, som den,
hvilken genom bevilln.förordn:n är bestämd? Jag bar gan¬
ska svårt att föreställa mig det; ty om statsverket en gå-ng
vore i den lyckliga belägenheten , att icke någon särskild
bevilln. behöfde utgöras , så lära väl R. St. vara oförhin¬
drade att använda andra statsintrader för Riksg.cont:s behof.
Häraf slutar jag, att R. St. i sig sjelfve icke äro på något
sätt förhindrade alt, roed samma rätt, som R. St. besluta
att t. ex. tidningsstämpelafgiften skulle ingå till Riksg.cont.,
äfven besluta, att tullbevillningen skall lill Riksg.cont. ingå.
Detta är en anordning af R. St. i fråga om stalsintradernes
ingående för sådana bestämda ändamål, hvartill jag ej kan
föreställa mig, att R. St. behöfva K. M;s nåd. sanction.
Det är hufvudsakligen dessa skäl , sorn hafva bestämt min
öfvertygelse om R. St:s lätt alt i detta fall besluta, och
att i öfrigt frågan om dispositionen och förvaltningen af
Riksg.contts medel samt beböfJiga summors anordnande på
Riksg.cont. icke kan afgöras annorlunda än i enlighet med
6q §;n Pieg.Fm, genom votering i förstärkt Statsutskott.
Hr von Hartmansdorff: Andra talare hafva redan
utredt hvilka medel som höra till Riksg.cont., eller som åt¬
minstone, enl. grundlagarna, borde höra dit. De äro inga
andra, än de, som anvisas till betalningen af Rikets gäld.
Jag kan följaktligen ej anse annorlunda än såsom ett miss¬
bruk, hvars hämmande Regeringen underlåtit, att till Riksg.¬
cont. ingå andra bevillmr, än som för dylikt ändamål be-
höfvas. Då man af 66 §:n Reg.F:n vet hvad som hörer till
Riksg.cont., så borde redan derigenom vara gifvet hvad som
hörer till statsverket; meri till yttermera visso är sådant be¬
stämdt utsatt i 64 §:n Reg.F:n , der det beter: ”Så väl Ri¬
kets ordin, statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt 0111-
förmäldt är, under namn af extra-ordin. utlagor eller bevill-
ningar, till statsverket af R. St. anslås, vare under Konun¬
gens disposition, att till de af R. St. pröfvade behof och
efter den upprättade staten anordnas.” — Nu säger Gr. Frö¬
lich, att till statsverket hörer icke blott Stats-cont., utan äf¬
ven Riksg.contoret. Om riksg.verket innefattades under